om vissa körkortsfrågor
179 sidor, varav 179 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 179 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:155, om vissa körkortsfrågor
Dokumentets text
Prop.
1975/76:155 Regeringens proposition
1975/76:155
om
vissa körkortsfrågor;
beslutad
den 18 mars 1976.
Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprolokoll för den åtgärd som föredraganden har hemställt om.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
BENGT
NORLING
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen behandlas olika frågor angående körkort, såsom lämpUghetskraven
beträffande körkortshavare, förutsättningarna och formerna för
körkortsingripande samt åtgärder i fråga om den som har nordiskt körkort.
När
det gäller lämplighetskraven föreslås en mera individualiserad och nyanserad
bedömning än den nuvarande. Nykterhetskravets betydelse inskärps, men en
bedömning med utgångspunkt i den persoiUiga helhetsbilden skall ske. Nuvarande
presumtionsregel om att den som har gjort sig skyldig tUl enstaka fyUeri är
olämplig som förare föreslås upphävd. I fråga om allmän brottslighet avses i
första hand den mera allvarliga kriminaliteten få betydelse. Även här skaU
emellertid hänsyn tas till rehabilitermgsaspekten och till den prognos
beträffande vederbörandes utveckling som görs vid den straffrättsliga
bedömningen.
Beiräffande
körkortsingripanden föreslås att ökad vikt läggs vid åtgärder mot
körkortshavare som har gjort sig skyldiga till allvarUgare trafikförseelser
såsom körning mot rött ljus och grövre hastighetsöverträdelser. Också
återkallelsetidema föreslås nyanserade i betydligt högre grad än f. n. Bestämda
återkallelsetider spärrtider skall anges i beslut om återkallelse, och
omprövning av dem skall ske endast om nya omständigheter inträffar som påverkar
körkortsfrågan. Även den som får avslag på ansökan om körkort skall kunna få
besked om för hur
1
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 155
Prop. 1975/76:155 2
lång
tid ett begånget brott etc. utestänger honom från rätten tiU körkort.
Varningsinstitutet skall reformeras och utnyttjas mera effektivt, bl. a. genom
att varningen i förebyggande syfte sätts in på ett tidigare stadium än som nu
är fallet.
Lämplighetsutredning
skall enligt förslaget fortfarande göras och innefatta hörande av kommunalt
vårdorgan. Yttrandet från polisen skall emellertid inte innehålla uttalande om
vederbörandes lämplighet utan endast en redogörelse för de faktiska
omständighetema.
Som
ett led i bekämpandet av trafikbrottsligheten och som ett hjälpmedel för att
bestämma åtgärder mot körkortshavare som försummar sig diskuteras ett
pricksystem. Förutsättningarna härför övervägs ytterligare av en särskUd
utredning.
När
det gäller handläggningen av frågor om körkortsingripanden avvisas tanken på
att återkaUelse skall bestämmas genom strafföreläggande. Körkortsingripandet
föreslås liksom nu handläggas av administrativ domstol (länsrätt, kammarrätt,
regeringsrätten) även vid trafikbrott. Tillämpningen av ett system med allmänt
ombud i körkortsprocessen övervägs i det fortsatta reformarbetet.
Även
reglerna om utländska körkort föreslås reformerade, bl. a. genom registrering,
uppgiftsskyldighet och förbättrade möjligheter att omhänderta sådana körkort
vid förseelser m. m. Nordiskt körkort skall bli giltigt i Sverige även sedan
körkortshavaren har fast bosatt sig här, och frågan om körkortsingripanden m.
m. mot sådan körkortshavare skall behandlas här i landet. Förslaget i denna del
gmndar sig på ett nordiskt utredningsarbete.
Prop. 1975/76:155
Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-03-18
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundlcvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande:
statsrådet NorUng
Proposition
om vissa körkortsfrågor
1
Inledning
Trafikmålskommittén
(Ju 1962: 46)i tUlsattes den 20 april 1961 med uppdrag att imdersöka möjligheterna
att förenkla handläggningen av trafiköverträdelser och därmed sammanhängande
frågor.
Direktiven
för kommittén innefattas i yttrande tiU statsrådsprotokollet den 23 mars 1961
av dåvarande chefen för justitiedepartementet. Vidare har chefen för
justitiedepartementet den 6 november 1970 efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter lämnat kommittén till-läggsdirektiv (1971: Ju 18).
Kommittén
har behandlat körkortsfrågoma i slutbetänkandet (SOU 1972: 7072) Rätten tiU
ratten och i promemorian (Ds Ju 1972: 31) KriminaUtet och trafUcbrott.
Kommittén
föreslår en reformermg av de regler som gäller för rätten att förvärva och
inneha körkort. ProblemstäUningarna gäUer bl. a. vilka krav i fråga om
lämplighet m. m. som skall stäUas på förarna (det s. k. förarurvalet) och
vidare reglerna för i vUka fall körkortsingripanden skall ske och hur dessa
ingripanden bör vara utformade för att tillgodose trafiksäkerhetens krav.
Kommittén behandlar också handläggningen av frågor om körkortsingripanden.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av högsta domstolen,
regeringsrätten, riksåklagaren, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten för
Nedre Norrland, kammarrätten i Stockholm, kanunarrätten i Göteborg,
rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, domstolsväsendets
'
Ledamöter f. d. borgmästaren Yngve Kristensson, ordförande, advokaten Sten
Agvald, överåklagaren Berndt E.Bemdtsson, hovrättslagmannen Bertil Holmquist,
polismästaren Kiut Lindroth och försäkringsdirektören Lennart Lindstrand.
Prop. 1975/76:155 4
organisationsnämnd,
samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet, socialstyrelsen, statens
trafiksäkerhetsverk, bUregisternämnden, statskontoret, statistiska
centralbyrån, riksrevisionsverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsstyrelserna
i Stockholms län, Uppsala län, Jönköpings län. Malmöhus län, Göteborgs och
Bohus län, Örebro län, Västerbottens län och Norrbottens län. Biltrafikens
arbetsgivareförbund, Folksam, Föreningen jurister vid Sveriges aUmänna
advokatbyråer. Föreningen Sveriges länspolischefer, Föreningen Sveriges
polismästare, Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges åklagare,
Förvalt-ningslänsrådens förening, Kungl. Automobil Klubben (KAK), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF), Motormännens
riksförbund (M), Nationalföreningen för trafUc-säkerhetens främjande (NTF),
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska
lokaltrafikföreningen, Svenska polisförbundet. Svenska transportarbetareförbundet,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Sveriges domareförbund, Sveriges trafUcbilägares riksorganisation, Sveriges
trafikskolors riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Folkrörelsernas
trafikskoleförbund, Näringslivets trafUcdelegatioa och Statstjänstemäimens
riksförbund har förklarat sig avstå från att avge yttranden. Folkrörelsernas
trafikskoleförbund har uppgett att dess synpunkter i många avseenden
sammanfaller med dem som har framförts av Sveriges trafUfskolors riksförbund.
Riksåklagaren
har bifogat yttranden från olUca åklagarmyndigheter, och länsstyrelserna har
bifogat yttranden från polisstyrelser, länsläkare och läosnykterhetsnämnder.
Länsstyrelsen i Stockholms län har inhämtat yttrande från ordförandena i
länsrätten, och länsstyrelsen i Västerbottens län har låtit nämndemännen vid
länsrätten i länet yttra sig.
Därutöver
har skrivelser kommit in från olika sammanslutningar och enskilda personer.
Vissa
andra förslag tas upp i detta sammanhang. Sålunda har Nordisk kommitté för
vägtrafiklagstiftning (K 1971: 05) (NKV) utarbetat förslag till lösning av
vissa tillämpningsfrågor som ak-tualise.ras om ett nordiskt körkort får till
tiden obegränsad giltighet i annat no-''tliskt land än där det har utfärdats.
Förslagen har presenterats i rapporten Körkort i Norden (rapport nr 6 i
Nordiska trafiksäkerhetsrådets publikationsserie) till de för trafiksäkerheten
ansvariga ministrarna i Danmark, FiiUand, Norge och Sverige.
Efter
remiss har yttranden över rapporten avgetts av rikspolisstyrelsen,
samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet, statens trafiksäkerhetsverk,
transportnämnden, bilregistemämnden, riksskatteverket, statens invandrarverk,
länsstyrelserna i Stockholms län, Jönköpings län. Malmöhus län och Kopparbergs
län, bemvistsakkunniga (Fi 1970: 71), KAK, MHF, M, NTF, Näringslivets
trafikdelegation, Svenska träns-
Prop. 1975/76:155 5
portarbetareförbundet
och Sveriges trafikbilägares riksorganisation.
Länsstyrelsema
i Jönköpings län och Malmöhus län har bifogat yttranden från polisstyrelser
och länsstyrelsen i Malmöhus län därjämte yttrande från trafikinspektören i
trafiksäkerhetsverkets södra distrikt.
Jag
behandlar vidare en framstäUning från rikspolisstyrelsen som avser införande av
minimiålder för utländska körkortshavares rätt att föra motorfordon i Sverige.
Framställningen har tagits upp i skrivelse till kommunikationsdepartementet den
11 september 1972. Efter remiss har ytirande över framställningen avgetts av
statens trafiksäkerhetsverk.
Slutligen
behandlas vissa frågor i anslutning tiU en av samarbetsorganet för ADB inom
rättsväsendet till chefen för justitiedepartementet den 14 januari 1975 avgiven
skrivelse. 1 denna tas upp vissa frågor angående registreringen av belastningsuppgifter
av betydelse i körkortsfrågor. Jag har i denna del samrått med chefen för
justitiedepartementet.
Prop. 1975/76:155 6
2
GäUande rätt m. m. 2.1 Trafikbrott
Straffbestänunelser
för vissa allvarligare överträdelser av grundläggande trafikregler finns i
lagen (1951: 649, ändrad senast 1975: 611) om straff för vissa trafikbrott
(trafikbrottslagen TBL).
11 §
TBL behandlas vårdslöshet i trafik och grov vårdslöshet i trafik. För
vårdslöshet i trafik döms den som brister i den omsorg och varsamhet som tUl
förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna, om oaktsamheten
inte är ringa. Straffet är böter. Förare som har visat grov oaktsamhet eller
uppenbar UkgUtighet för andra människors liv eller egendom döms för grov
vårdslöshet i trafik till fängelse i högst två år.
Den
som i väsentlig mån hindrar eller stör trafiken på väg döms enligt 2 § TBL
till böter, om gärningen inte bestraffas enligt 1 §.
I 3
§ TBL regleras bl. a. olovlig körning. För någon körkortspliktigt fordon utan
att han är berättigad tUl det, döms han för olovlig körning tiU böter. Har han
tidigare haft körkort som har återkallats eller har brottet skett vanemässigt
eller är det med hänsyn till andra omständigheter att betrakta som grovt får
han dömas tUl fängelse i högst sex månader. Åsidosätter någon vid förande av
fordon föreskrift som har meddelats beträffande rätten att föra fordonet döms
han tUl böter.
I
4 § TBL behandlas trafiknykterhetsbrotten. Den som har fört motordrivet fordon
eller spårvagn och har varit så påverkad av starka drycker att det kan antas
att han inte på betryggande sätt har kunnat föra fordonet eller spårvagnen döms
för rattfylleri tiU fängelse i högst ett år. Är omständigheterna mildrande, kan
han dömas till dagsböter, lägst 25. Samma straffbestämmelser gäller i fråga om
förare som har varit påverkad av annat berusningsmedel. Den som har fört
motorfordon, terräng-motorfordon, traktor med släpfordon eller spårvagn efter
att ha dmckit starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans
blod under eller efter färden uppgick till 1,5 promiUe eller mera skall anses
ha varit så påverkad av starka drycker under färden att han skall dömas till
ansvar för rattfyUeri. Är det å andra sidan inte styrkt att föraren har varit
så påverkad att ansvar för rattfylleri föreligger, men har han förtärt starka
drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter
färden uppgick tiU 0,5 men inte tUl 1,5 promille, döms han till böter lägst
tio eller tiU fängelse i högst sex månader.
I
5 § TBL finns bestämmelser om s. k. smitning. Den som med eller utan skuld har
haft del i uppkomsten av trafikolycka och genom att avlägsna sig från
olycksplatsen har undandragit sig att efter förmåga medverka tUl de åtgärder
som olyckan skäUgen har bort föranleda till döms tUl fängelse i högst ett år
eller till böter. Detsamma gäller om vederbö-
Prop. 1975/76:155 7
rande
har vägrat att uppge namn och hemvist eller lämna upplysningar om händelsen.
I
de olika trafikförfattningama såsom terrängtrafikkungörelsen (1972:594,
ändrad senast 1975:1315), fordonskungörelsen (1972:595. ändrad senast 1975:
881), bilregisterkungörelsen (1972: 599, omtryckt 1973:765, ändrad senast
1975:431) och vägtrafikkungörelsen (1972: 603, ändrad senast 1975: 882) finns
straffbestämmelser för överträdelse av olika förseelser i trafiken som inte
bestraffas eiUigt TBL. Straffet är böter. S. k. ägaransvar dvs. ett ansvar
som vilar i första hand på agaren, varmed jämställs avbetalningsköpare
förekommer i vissa fall.
2.2 Fylleri
Vissa
brott enligt brottsbalken tUlmäts som senare kommer att framgå betydelse i
körkortssammanhang. Ett av de vanligaste är fylleriförseelse. I detta avseende
gäller 16 kap. 15 § brottsbalken, där det föreskrivs att den som på allmän
plats, utom- eUer inomhus, uppträder berusad av alkoholhaltiga drycker så att
det framgår av hans åtbörder eller tal skall dömas till böter om högst 500 kr.
Detsamma gäller om ruset har orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker. Mot
16 kap. 15 § brottsbalken korresponderande bestämmelser för militär som
uppträder berusad inom område eller utrymme som används av försvarsmakten finns
i 21 kap. 15 § brottsbalken.
i
proposition (1975/76:113) den 12 febmari 1976 om ändring i brottsbalken m. m.
har förordats att fyUeriet av kriminaliseras och att sålunda 16 kap. 15 § och
21 kap. 15 § brottsbalken upphävs. Den som anträffas berusad på allmän plats
skall enligt förslaget få tas om hand av polisman, om han lUl följd av
bemsningen är ur stånd att ta vård om sig själv eller annars utgör en fara för
sig själv eller annan. Detsamma gäller om den berusade anträffas i port,
trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom område som gränsar till
allmän plats och omständigheterna ger vid handen att han uppehåUer sig där
endast tillfälligtvis. Militär skall kunna omhändertas även inom område eller
utrymme som används av försvarsmakten.
2.3 Strafföreläggande
och ordningsföreläggande
Om
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot finns bestämmelser i 48 kap.
rättegångsbalken. Tillämpningsföreskrifter har meddelats i
strafföreläggandekungörelsen (1970: 60, ändrad senast 1975: 291) och i
ordningsbotskungörelsen (1968: 199, ändrad senast 1974: 1078).
Strafföreläggande
får användas för alla brott med böter i straffskalan dock inte vid normerade
böter och därjämte vid vissa
Prop. 1975/76:155 8
andra
brott för vilka det har föreskrivits böter eUer fängelse i högst sex månader.
Brottet får i det enskilda fallet förskylla högst 50 dagsböter. Förekommer det
flera brott får högst 60 dagsböter utdömas som gemensamt straff i
strafföreläggande. Den misstänkte föreläggs för godkännande ett av åklagare
utfärdat bötesstraff. Godkänns föreläggandet gäller detta som lagakraftvunnen
dom. Om föreläggandet inte godkänns kan åklagaren väcka åtal i vanlig ordning
inför domstol. Strafföreläggande används för ett stort antal
trafiköverträdelser, bl. a. vid vårdslöshet i trafik och olovlig körning.
I
betänkandet (SOU 1974: 27) Mindre brott har 1968 års brottmålsutredning (Ju
1969: 54) föreslagit att tillämpningsområdet för strafföreläggande vidgas och
att viss tids körkortsspärr skall kuima tas upp i sådant föreläggande.
Regeringen har med utgångspunkt i betänkandet i proposition 1975/76: 148
föreslagit att strafföreläggande skall kunna användas vid alla brott vars
straffskala upptar dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Högsta straff
som får åläggas genom strafföreläggande höjs generellt till 60 dagsböter.
Vidare begärs bemyndigande för regeringen att förordna att strafföreläggande
får utfärdas även beträffande brott i vars straffskala ingår fömtom böter
fängelse i högst två år, om brottet i det enskilda fallet inte förskyller
svårare straff än 60 dagsböter. 1 fråga om förslagets samband med
körkortsfrågoma hänvisas i propositionen till den bedömning som skaU ske vid
prövningen av trafikmålskommit-téns förslag i ämnet.
Föreläggande
av ordningsbot får utfärdas beträffande brott för vilket inte har föreskrivits
annat straff än böter omedelbart i penningar, dock inte normerade böter.
Riksåklagaren väljer i samråd med rikspolisstyrelsen ut de brott som skall
komma i fråga. Riksåklagaren bestämmer också bötesbeloppen. Föreläggande
utfärdas av polisman. Ordningsbot har ett stort användningsområde för olika
förseelser på trafikens område, t. ex. när det gäller vägtrafikreglerna och
bestämmelser om fordons utmstning.
2.4
Körkortsbestämmelser
2.4.1
Inledning
Bestämmelsema
om körkort finns i körkortskungörelsen (1972: 592, omtryckt 1975: 58, ändrad
senast 1975: 1038) (KKK). övergångsbestämmelser tiU KKK fmns i kungörelsen
(1972:605, ändrad senast 1976: 29) om införande av ny vägtrafiklagstiftning
(VTLinf). Vissa särbestämmelser i fråga om försvarsmakten och civilförsvaret
finns i militära vägtrafikkungörelsen (1974: 97, ändrad senast 1975: 1316)
resp. vägtrafikkungörelsen (1974: 98, ändrad senast 1975: 1317) för
civUförsvaret. Även om utländska körkort finns särskilda bestämmelser, nämligen
i kungörelsen (1956: 522, ändrad senast 1971: 365) med vissa bestämmel-
Prop. 1975/76:155 9
ser
i anledning av överenskommelser mellan Sverige samt Danmark, Finland och Norge
angående ömsesidigt godkännande av körkort samt av registrering av motorfordon,
m. m., i kungörelsen (1962: 262) om rätt för person, som i främmande stat äger
framföra motorfordon, att erhålla körkort utan att undergå förarprov och i
kungörelsen (1962: 277, ändrad senast 1971: 364) om godkännande av vissa
utländska körkort. Föreskrifter om körkort för utländsk medborgare som tillhör
diplomatisk eller konsulär representation i Sverige m. fl. finns i kungörelsen
(1973: 707) om körkort för diplomater m. fl.
Behörighetskraven
har under senare år undergått genomgripande reformer. Ett differentierat
körkortssystem, som medger att föramtbUd-ning och förarprov anpassas till de
krav som olika typer av fordon ställer, har införts. Härigenom finns garantier
för att den enskilde föraren har förutsättningar att på ett från
trafiksäkerhetssynpunkt tUlfredsställande sätt föra det slag av fordon som han
använder i trafik. Reformarbetet bygger på principbeslut som fattades av
riksdagen 1967 (prop. 1967: 55, SU 1967: 89, 3LU 1967: 31, rskr 1967: 204 och
209) och 1971 (prop. 1971: 65, TU 1971: 12, rskr 1971: 209).
Det
differentierade körkortssystemet medför ett stort utbildningsbehov för att man
skall kunna täcka den normala avgången av yrkesförare och det nytillskott som
krävs. Reformen genomförs därför etappvis. De högre körkortskraven har med
giltighet från och med den 1 januari 1975 införts i fråga om bussar och
fordonskombinationer med tungt släpfordon.
Reglerna
i KKK om körkortsgivnmg och körkortsingripanden dvs. huvudsakligen vad som är
att hänföra till förarurvalet och lämplighetsutredningen övertogs med endast
redaktionella ändringar från vägtrafikförordningen (1951: 648). Bestämmelsema
i denna på det aktuella området undergick genomgripande ändringar 1958 (prop.
1958: 69, 2LU 1958: 20, rskr 1958: 233, SFS 1958: 222) och 1959 (prop. 1959:
136, 2LU 1959: 37, rskr 1959: 281, SFS 1959: 259). TiU grund för 1958 års
ändringar låg ett förslag av 1953 års trafiksäkerhetsutredning, presenterat i
betänkandet (SOU 1957: 18) Trafiksäkerhet II. De
ändringar som gjordes 1959 innebar bl. a. justeringar på ett par punkter
beträffande fylleri och olovlig körning. En redogörelse för lagstiftningsarbetet
finns i del I (SOU 1972: 70) av trafikmålskommUténs betänkande, s. 3641, som
jag hänvisar till. Trafiksäkerhetsutredningens överväganden redovisas delvis
också som en bakgrund i det följande, när jag redogör för trafikmålskommilténs
förslag.
De
medicinska kraven på körkortsområdet har särskilt vad gäller syn- och
hörselkraven reformerats under 1974 och 1975 (prop. 1974: 133, TU 1974: 25,
rskr 1974: 317, SFS 1975: 58). Samtidigt beslöts att socialstyrelsen i
fortsättningen skall meddela de medicinska bestämmelser som behövs för
körkort. Socialstyrelsens på detta bemyndi-
Prop.
1975/76:155 10
gande
grundade föreskrifter finns i styrelsens medicinska författningssamling (MF
1975: 81). Reformeringen på det medicinska området innebar också att ökad vikt
lades vid länsläkarnas befattning med körkortsärenden.
Körkortsregistreringen
har lagts om från och med år 1973 (prop. 1971: 65, TU 1971: 12, rskr 1971:
209). De tidigare hos länsstyrelserna manuellt förda registren har ersatts med
ett centralt ADB-baserat register (CKR). Detta är delvis samordnat med det
centrala bilregistret.
Genom
1967 års principbeslut angående behörighetskrav m. m. slogs fast att
körkortsreformen skulle förenas med en allmän höjning av fö-rarutbildningen och
av kraven i samband med förarproven. Statens trafiksäkerhetsverk har med
utgångspunkt i beslutet upprättat utbildningsplaner och utformat förarprov.
Vad gäller utbUdning och prov för tyngre fordon inom bl. a. gymnasieskolans ram
har föreskrifter meddelats av skolöverstyrelsen efter samråd med
trafiksäkerhetsverket. För försvarsmaktens del har sådana föreskrifter
meddelats av överbefälhavaren, likaledes efter samråd med
trafiksäkerhetsverket.
2.4.2
Behörighetskraven
Körkort
utfärdas i klasserna A**"'*, *B***, AB***, *B**E, AB**E, *BC*E, ABC*E,
*B*DE, AB*DE, *BCDE och ABCDE (7 § KKK).
Bokstäverna
anger behörighet att föra motorfordon och därtill kopplade släpfordon enligt
följande.
Bokstav Behörighet
A motorcykel
B personbil,
lätt lastbil och ett till sådan bil kopplat lätt
släpfordon
C tung
lastbU
D buss
E släpfordon,
oavsett antal och vikt
Med
hänsyn till att körkortsreformen genomförs etappvis gäller behörigheten B
fortfarande för timg lastbil utan tungt släpfordon, om bUen inte förs i
yrkesmässig trafik (10 § VTLinf).
I
yrkesmässig trafik krävs däremot för rätt att föra tung lastbil utan tungt
släpfordon innehav antingen av behörigheten C eller D eller av trafikkort (11 §
VTLmf). Vidare gäller att personbil eller lätt lastbU får föras i yrkesmässig
trafik för personbefordran endast av den som har trafikkort (11 § KKK).
Traktortåg får föras i yrkesmässig trafik endast av den som har behörigheten C,
D eller E eller trafikkort (11 § KKK).
Vid
reformeringen av behörighetskraven har förutsatts att trafikkorts-systemet
skall upphöra. Det har dock behåUits övergångsvis i avvaktan på ett
StäUningstagande till trafikmålskommilténs förslag angående förarurvalet.
Prop. 1975/76:155 11
För
behörighet att på väg föra traktor som är försedd med gummihjul krävs körkort eller
särskilt traktorkort. Traktor får dock föras tillfälligt vissa kortare sträckor
på väg utan körkort eller traktorkort.
2.4.3 Körkortsgivning
Fråga
om körkortstillstånd beslut att körkort får utfärdas prövas enligt
huvudregeln av länsstyrelsen i det län där sökanden är kyrkobokförd (14 §
KKK). Till ansökningshandUngen skall fogas läkarintyg och lämplighetsintyg. Det
senare utfärdas av polismyndighet. Länsstyrelsen får själv eller genom
polismyndighet göra ytterUgare utredning (16 § KKK). Föreskrifter om
lämplighetsutredning meddelas av rikspolisstyrelsen enligt 130 § KKK.
Körkortstillstånd
får meddelas endast om sökanden med hänsyn tUl sina personliga förhållanden kan
anses lämplig som förare. Länsstyrelsen skall särskilt beakta om han är känd för
nyktert levnadssätt och om det kan antas att han som förare av körkortspliktigt
fordon kommer att respektera trafikreglerna, ta hänsyn till andra och visa
omdöme och ansvar. Har vederbörande dömts för fylleri eller olovlig körning,
får körkortstillstånd inte meddelas innan två år har förflutit från
förseelsen, om det inte kan anses uppenbart att sökanden ändå är en skötsam
person (17 § KKK). Vidare gäller att medicinska krav skall vara uppfyllda (18 §
KKK). Har sökanden tidigare haft körkort som har återkallats får länsstyrelsen,
när körkortstillstånd för nytt körkort meddelas, föreskriva att föraren vid
regelbundet återkommande tillfällen skall inge lämplig-hetsinlyg, läkarintyg
eller bevis om godkänt förarprov (27 § KKK).
Sökande
som så önskar kan genom förhandsbesked få prövat om det i medicinskt eller
personligt hänseende föreligger hinder mot att körkort utfärdas för honom (29 §
KKK). I sådant fall inges antingen läkarintyg eUer lämplighetsintyg, beroende
på vUket av dem som åberopas.
Länsstyrelsens
beslut i fråga om körkortstillstånd kan överklagas tiU kammarrätt. Därifrån kan
besvär föras hos regeringsrätten. Prövning i regeringsrätten sker dock endast
om s. k. prövningstillstånd har meddelats.
Sedan
körkortstillstånd har meddelats och sökanden har gett in fotografi och
undertecknat underlag för körkort, utfärdas sådani av statens
trafiksäkerhetsverk (32 § KKK). Körkortet läranas ut till sökanden i samband
med att denne avlägger godkänt förarprov (38 § KKK). Körkortet skall förnyas
imder tionde året efter utfärdandet och därefter åter vart tionde år.
Förnyelsen omfattar inte prövning av den medicinska eller personliga
lämpligheten. Det nya körkortet förses med aktuellt fotografi (39 § KKK).
2.4.4 Särskild
utredning om körkortshavare
Finns
det anledning anta att körkortshavare inte uppfyUer de fömtsättningar som
gäller för att körkort skall erhållas, skall den länsstyrelse
Prop. 1975/76:155 12
som
har meddelat körkortstillståndet skyndsamt utreda frågan om han är lämplig. Han
får i sådant fall föreläggas att komma in med lämplighetsintyg, läkarintyg
eller bevis om godkänt förarprov. Länsstyrelsen får föreskriva att undersökning
eller prov skall utföras av viss person eller person som har viss sakkunskap
eller att undersökningen eller provet skaU avse visst förhåUande. Länsstyrelsen
får också själv eller genom polismyndighet skaffa den utredning som behövs (48
§ KKK).
Om
den länsstyrelse som har meddelat körkortslillslåndet finner att villkor bör
föreskrivas eller att redan meddelat villkor behöver ändras, skall
länsstyrelsen besluta om detta (49 § KKK).
Åtgärder
av nu nämnt slag aktualiseras när länsstyrelsen genom den uppgiftsskyldighet
som föreligger enUgt KKK (118124 §§) får underrättelse om att något
förhåUande av betydelse i körkortshänseende t. ex. trafikbrott föreligger
eller att körkortet på gmnd av t. ex. sådant brott har omhändertagits av
åklagare eller polismyndighet (67 § KKK).
2
A.5 Återkallelse
Länsstyrelsens
bedömning kan också resultera i en anmälan till länsrätten i länet. Länsrätten
har då samma befogenheter som länsstyrelsen (50 § KKK). Länsrätten har också
befogenhet att återkalla körkortet (51 § KKK).
Körkort
skall återkallas
1.
om körkortshavaren har brutit
mot 1 § andra stycket TBL (grov vårdslöshet i trafik),
2.
om körkortshavaren har brutit
mot 4 § nämnda lag (trafiknykterhelsbrott) eller om han har vållat
trafikolycka med personskada som följd och därefter genom att avlägsna sig från
olycksplatsen har undandragit sig att i mån av förmåga medverka till de
åtgärder vartiU olyckan skäligen bort föranleda,
3.
om körkortshavaren genom
upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga
att rätta sig efter de bestämmelser som i trafikens eller trafiksäkerhetens
intresse gäller för förare av motordrivet fordon eller spårvagn,
4.
om körkortshavaren eljest vid
färd med motordrivet fordon eller spårvagn har grovt åsidosatt sådan
förpliktelse i något för trafiksäkerheten väsentligt hänseende som åligger
honom såsom förare,
5.
om körkortshavaren har gjort
sig skyldig till fylleri eller olovlig körning och det inte kan anses uppenbart
att han ändå är en skötsam person eller om körkortshavaren med hänsyn till
onyktert levnadssätt inte bör ha körkort,
6.
om körkortshavaren genom
brottslig gärning har visat påtagUg brist på hänsyn till andra eller på grund
av personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av
körkortspliktigt fordon.
Prop. 1975/76:155 13
7.
om körkortshavarens
förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon har minskat så väsentligt
genom sjukdom, skada e. d. att han från trafiksäkerhetssynpunkt inte vidare bör
ha körkort,
8.
om körkortshavaren ej följer
föreläggande som meddelats av länsstyrelse enligt 48 § KKK eller av länsrätt
enligt 50 § KKK (föreläggande att inkomma med lämplighetsintyg, läkarintyg
eller kompetensbevis),
9.
om körkortshavaren inte följer
föreläggande som har meddelats av länsstyrelse enligt 49 § andra stycket KKK
(föreläggande om förnyelse av körkort på grund av att texten skall ändras i
samband med föreskrift angående villkor),
10. om
körkortshavaren begär att körkortet skall återkallas.
Det
kan nämnas att i praxis smitning från olycksplats föranleder körkortsingripande
även enligt punkten 4 eller 6 och då i fall när endast egendomsskada har
vållats.
1
vissa fall kan varning meddelas i stäUet för återkallelse, bl. a. om sådan
omständighet som avses under 36 föreligger (65 § KKK). Föreligger sådant fall
som avses i punkterna 710, får återkaUelsen begränsas till att avse
behörigheten att föra visst slag av fordon (52 § KKK).
Aktualiseras
återkallelse på grund av straffbelagd förseelse får slutligt beslut enligt
huvudregeln inte meddelas förrän frågan om straff för förseelsen har avgjorts
genom lagakraftvunnen dom (53 § KKK).
Interimistisk
återkallelse skall meddelas i avvaktan på slutligt avgörande, om det på
sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att återkallas slutligt (54 §
KKK). Den interimistiska återkallelsen föregås i regel av beslut om
omhändertagande av körkortet (67 och 68 §§ KKK).
När
körkort har återkallats, får körkortstillstånd inte meddelas förrän viss
minimitid har förflutit från det att körkortet fråntogs föraren. Minimitiden
är efter återkallelse enligt punkt 1 två år och efter återkaUelse enligt
punkterna 26 ett år. Om synnerliga skäl föreligger får dock minimitiden genom
beslut i samband med återkaUelsen sättas ned, nämligen till lägst ett år vid
återkallelse enligt punkt 1 resp. till lägst tre månader vid återkallelse
enligt någon av punkterna 26. (56 § KKK).
Karaktären
av minimitider bör observeras. I praxis är om nedsättning inte har skett i
enlighet med vad nyss har sagts väntetiderna ofta längre än de angivna
minimitiderna, även om inga nya omständigheter som talar mot körkortstUlstånd
har kommk till.
2.4.6
Varning
Som nämnts
kan i vissa fall varning meddelas i stället för återkaUelse, dock inte vid grov
vårdslöshet i trafik, rattfylleri eller smitning med personskada som följd.
Vid rattonykterhet kan varning meddelas förare, som förut inte har begått
trafiknykterhetsbrott, under förutsättning dek att han inte före färdens slut
har förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod
under eller efter färden har upp-
Prop. 1975/76:155 14
gått
tUl 0,8 promille, dels att omständigheterna är mildrande (64 § KKK).
Föreligger
omständighet som avses i återkallelsepunkterna 36 eller annat förhållande, som
är ägnat att allvarligt minska tilltron till körkortshavarens lämplighet som
förare, men föreligger inte tillräckliga skäl tUl återkallelse, får vaming
också meddelas (65 § KKK).
Beslut
om varning får inte överklagas.
2.4.7
Omhändertagande
Vid
vissa grövre trafikbrott och andra allvarliga omständigheter omhändertas
körkortet av polismyndighet resp. åklagare. Så sker när körkortshavare vid
förande av motordrivet fordon eller spårvagn misstänks för att ha gjort sig
skyldig till grov vårdslöshet eller när han har visat uppenbar likgiltighet för
andra människors liv eller egendom eller har företett tydliga tecken på
påverkan av starka drycker eller annat ämne. Detsamma gäller om körkortshavaren
tUl följd av sjukdom, skada e. d. har förlorat förmågan att föra
körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt. (67 § KICK).
Misstänks
att körkortshavare vid färd med motorfordon, terrängmotorfordon, traktortåg
eller spårvagn har gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott och hade han
före färdens slut förtärt starka drycker i sådan mängd att
alkoholkoncentrationen i hans blod uppgått till minst 0,5 promille under eller
efter färden skall körkortet omhändertas skyndsamt sedan analysbevis har
erhållits. Uppgår alkoholkoncentrationen vid rattonykterhetsbrott inte till 0,8
promille och kan omständighetema anses mUdrande, får körkortet omhändertas
endast om körkortshavaren tidigare har gjort sig skyldig tiU trafiknykterhetsbrott.
(67 § KKK).
Beslut
om omhändertagande skaU snarast möjligt och i de allvarligare fallen bl. a.
rattfylleri inom 48 timmar sändas till länsstyrelsen (68 § KKK).
Länsstyrelsen skall skyndsamt anmäla ärendet hos länsrätten, som prövar om
körkortet skaU återkallas tiUs vidare eller återställas till föraren. Uppgick
vid trafiknykterhetsbrott alkoholkoncentrationen i förarens blod under eller
efter färden till minst 0,8 promUle skall körkortet återkallas tills vidare.
2.4.8
Uppgiftsskyldighet
Domstol
eller befattningshavare vid försvarsmakten är skyldig att i vissa fall
omedelbart sända avskrift av dom eller beslut tUl den länsstyrelse som har
meddelat körkortstiUståndet. När det är fråga om godkänt strafföreläggande
eller godkänt föreläggande om ordningsbot ankommer enligt särskilda
föreskrifter uppgiftsskyldigheten på rikspolisstyrelsen.
Uppgiftsskyldighet
föreligger enligt 119 § KKK vid
Prop. 1975/76:155 15
1.
brott mot TBL, om brottet har
begåtts vid förande av motordrivet fordon,
2.
annat brott vid förande av
motordrivet fordon utom brott mot 3 § lagen (1971:965) om straff för
trafikbrott som begåtts utomlands (i sistnämnda författningsrum avses vissa
trafikförseelser belagda med bötesstraff om högst 500 kr.) och förseelser mot
beslämmelser om stannande och parkering,
3.
brott mot narkotikastrafflagen
(1968:64, ändrad senast 1972: 193), eller brott mot lagen (1960: 418, ändrad
senast 1974: 1070) om straff för varusmuggling i fråga om narkotika,
4.
olovligt tillgrepp av
motordrivet fordon,
5.
brott mot 16 kap. 15 § (fyUeri)
eller 21 kap. 15 § (fylleri av krigsman) brottsbalken,
6.
brott mot 21 kap. 13 §
(övergivande av post) eller 21 kap. 14 § (onykterhet i tjänsten) brottsbalken,
om den dömde vid brottets begående har varit berusad så att det har framgått
av hans åtbörder eller tal,
7.
brott mot 3 kap. 1 § (mord), 2
§ (dråp), 5 § (misshandel), 6 § (grov misshandel), 7 § (vållande till annans
död), 8 § (våUande tiU kroppsskada eller sjukdom) eller 9 § (framkallande av
fara för annan), allt brottsbalken, eller mol någon av dessa paragrafer jämte 3
kap. 10 § brottsbalken (försök, förberedelse, stämpling m. m.),
8.
brott mot 4 kap. brottsbalken
(brott mot frihet och frid),
9.
brott mot 6 kap. 1 § (våldtäkt)
eller 2 § (frihetskränkande otukt) brottsbalken eller försök till våldtäkt,
10.
brott mot 8 kap. 5 § (rån)
eller 6 § (grovt rån) brottsbalken eller försök, förberedelse, stämpling etc.
till något av dessa brott,
11.
brott mot 13 kap. brottsbalken
(allmänfarliga brott),
12.
brott mot 17 kap. 1 § (våld
eller hot mot tjänsteman), 2 § (förgripelse mot tjänsteman), 4 § (våldsamt
motstånd), allt brottsbalken.
1
fråga om brott under punkterna 712 skall avskrift sändas endast om påföljden
har bestämts tUl annat än böter.
Vidare
föreligger anmälningsskyldighet för nykterhetsnämnd vid vissa fall av
ingripanden (122 § KKK) och för polismyndighet (123 § KKK).
2.4.9
Körkortsregistrering
Bestämmelserna
om körkortsregistret finns i bl. a. KKK. Registret förs genom automatisk
databehandling (125 §). I 126 § anges de uppgifter som skall finnas i
registret. De är i huvudsak av tre slag, nämligen personuppgifter,
körkortsuppgifter och belastningsuppgifter. De senare utgörs till en del av
uppgifter om domar och beslut, vari körkortshavare har funnits skyldig tUl
vissa angivna brott (119 och 120 §§), samt underrättelse att åtal i fråga om
sådana brott har lagts ned eUer att frikännande dom har meddelats (121 §
första stycket). Som belastningsuppgif-
Prop.
1975/76:155 16
ter
betraktas också vissa underrättelser och anmälningar från nykterhetsnämnd (122
§), polismyndighet (123 §), länsläkare eller annan rörande bl. a.
alkoholmissbruk och sjukdomstillstånd.
Enligt
VTLinf har länsstyrelserna fortfarande viss befattning med körkortsregistret.
De belastningsuppgifter som avser brolt skall nämligen inte föras in i
registrets datamaskinanläggning (CKR). Såvitt angår sådana uppgifter skall
registret i stället föras hos länsstyrelserna. Körkortsregisterutdrag beställs
hos länsstyrelsema (37 § VTLinf).
Det
nu sagda gäller belastningsuppgifter som bygger på domar eUer beslut som har
kommit in den 1 mars 1972 eUer senare. När det gäller belastningsuppgifter av
äldre datum förs körkortsregistret genom att länsstyrelsen bevarar de i det
förutvarande körkortsregistret vid länsstyrelsen ingående registerkorten på
vilka har antecknats uppgifter om domar eller beslut som har meddelats eller
förelägganden som har godkänts.
Enligt
gällande ordning får CKR de belastningsuppgifter som rör brott frän
rikspolisstyrelsen. Regler om detta finns i 21 § kungörelsen (1970: 517, 21 §
ändrad senast 1973: 59) om rättsväsendets informationssystem (Rl-kungörelsen).
Underrättelse enligt denna paragraf sker på så sätt att rikspolisstyrelsen
lämnar informationen till CKR på ma-skinläsbart medium. Informationen omfattar den
brottslighet som har föranlett underrättelsen och dessutom eventuell tidigare
brottslighet. CKR vidarebefordrar enligt 33 § VTLinf informationen tUl vederbörande
länsstyrelse genom ett för ändamålet framställt registerblad. Detta innehåller
dels informationen från rikspolisstyrelsen, dels de i CKR:s
datamaskinaiUäggning upptagna registeruppgifterna.
I
fråga om sekretesskyddet gäller enligt 11 § lagen (1937: 249, 11 § ändrad
senast 1975: 201) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen)
att belastningsuppgifter som har tillförts körkortsregistret inte får lämnas ut
i annat fall eller i annan ordning än regeringen bestämmer.
2.4.10
Trafikkort och traktorkort
Bestänuuelserna
i KKK om körkort är såvitt är av intresse i detta sammanhang i allt
väsentligt tUlämpliga även på trafikkort och traktorkort och innehavare av
sådana behörighetsbevis och på den som har meddelats trafikkortstillstånd.
Trafikkortstillstånd
meddelas i samma ordning som körkortstillstånd efter prövning av den medicmska
och personliga lämpligheten (70 och 71 §§ KKK). I sistnämnda hänseende är som
fömtsättning för trafikkortstillstånd föreskrivet att sökanden med hänsyn tUl
sina personliga förhållanden skall vara lämplig som förare i yrkesmässig trafik
(72 § KKK). Trafikkort utfärdas av trafiksäkerhetsverket (74 § KKK).
Även
för traktorkort görs medicinsk och personlig lämplighetspröv-
Prop. 1975/76:155 17
ning
på i princip samma sätt och enligt samma grunder som för körkort (8688 §§
KKK). Traktorkort utfärdas av länsstyrelsen.
Trafikkort
och iraktorkort kan återkallas på samma grunder och i samma ordning som
körkort. Beträffande varning, omhändertagande, uppgiftsskyldighet och
registrering tillämpas också samma principer som för körkort.
2.4.11
Utländska körkort
Innehavare
av ett i annat land utfärdat och där gällande körkort får på de villkor som har
föreskrivits i kungörelsen (1962: 277) om godkännande av vissa utländska
körkort i Sverige föra motorfordon av det slag som körkortet berättigar honom att
föra i det land där körkortet har utfärdats. Rätt att med stöd av utländskt
körkort föra fordon i Sverige gäller inle om körkortshavaren under de sist
förflutna tre åren har vistats i Sverige mera än två år. Vissa andra
inskränkningar gäller också, bl. a. i yrkesmässig trafik. Länsrätt kan efter
anmälan av länsstyrelse besluta att körkortet under viss tid inte skall
medföra rätt att föra fordon i Sverige. Därvid tillämpas återkallelsegrunderna
i KKK. Även varningsbestämmelserna där är tillämpliga. Om länsrätten beslutar
att körkort under viss tid inte skall medföra rätt att föra fordon i Sverige,
skall länsstyrelsen omhänderta körkortet och behålla det under den tid som
innehavaren har fråntagits rätten att använda det eller tUl dess att vederbörande
innan tiden har gått ut lämnar landet.
I
kungörelsen (1956: 522) med vissa bestämmelser i anledning av överenskommelser
mellan Sverige samt Danmark, Finland och Norge angående ömsesidigt godkännande
av körkort samt av registrering av motorfordon, m. m. finns föreskrifter för
nordiska förhåUanden.
I
Danmark, Finland eller Norge utfärdat och där gäUande körkort för motorfordon
ger innehavaren rätt att vid tUlfälligt uppehåll i Sverige, dock högst ett år,
föra motorfordon av det slag som körkortet avser. Denna rätt gäller inte sedan
körkortshavaren har bosatt sig i Sverige. Beträffande motorfordon i yrkesmässig
trafik gäller körkortet endast under förutsättning att fordonet är registrerat
i annat land än Sverige. I StäUet för den angivna ettårsfristen tiUämpas i
praktiken i enlighet med 1962 års kungörelse en tvåårsfrist. Länsrätt kan
liksom i fråga om annat utländskt körkort vägra godkännande av körkortet för
viss tid, om körkortshavaren har gjort sig skyldig tUl trafikförseelse som
enligt KKK medför återkallelse av körkort. Aterkallelsebestämmelserna och varningsbestämmelserna
i KKK tillämpas också beträffande nordiskt körkort. Länsstyrelsen omhändertar
körkortet vid vägrat godkännande och återsänder det till den myndighet som har
utfärdat det. Länsstyrelsen underrättar också den utfärdande myndigheten om
vaming som har meddelats.
Uttryckliga
bestämmelser om rätt för åklagare eller polis på sätt
2 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 155
Prop. 1975/76:155 18
som
sker i fråga om svenska körkort att omhänderta utländskt körkort finns inte.
Bestämmelser
om utbyte av utländskt körkort mot svenskt finns i kungörelsen (1962: 262) om
rätt för person, som i främmande stat äger framföra motorfordon, att erhålla
körkort utan att undergå förarprov.
Innehavare
av gällande körkort, utfärdat i Danmark, Finland, Island eller Norge, och som
bosätter sig i Sverige får ges ett mot det innehavda körkortet svarande svenskt
körkort utan att han behöver avlägga förarprov. Prövning av den medicinska och
personliga lämpligheten sker dock. Innehavare av annal utländskt körkort får
också på motsvarande sätt byta til! svenskt körkort. Vederbörande skall
emellertid förete sådant intyg av polismyndighet eller två trovärdiga personer
som visar i vilken omfattning och under vilka omständigheter han har fört motorfordon
i Sverige. Utbyte beviljas endast om det härigenom styrks att han under de
senaste tolv månaderna i betydande omfattning har fört motorfordon i Sverige.
Vid utbyte får det utländska körkortet behållas av sökanden, men det skall
där så lämpligen kan ske förses med anteckning om utbytet.
Intemationella
överenskommelser har träffats om utländska körkorts giltighet m. m. i Sverige,
och den svenska lagstiftningen är utformad med beaktande av dessa. Även vissa
bilaterala överenskommelser mellan Sverige och annat land finns.
Körkortsbestämmelser
finns i en i Geneve år 1949 undertecknad konvention rörande vägtrafik
(Genévekonventionen). Sverige har anslutit sig tUl överenskommelsen, och denna
finns intagen i SFS 1952: 520. Enligt bilaga 8 är minimiåldern för förande av
motorfordon enligt överenskommelsens regler 18 är. Fördragsslutande stat får
dock godta körkort som har utfärdats av annan fördragsslutande stat åt förare
av motorcykel, även om föraren är under 18 år.
Genévekonventionen
avses ersättas av en i Wien år 1968 inom FN:s ram träffad överenskommelse
angående vägtrafik (WieiUconventionen). De svenska bestämmelsema om
körkortsindelning enligt det differentierade systemet liksom om körkortets
utformning bygger på denna konvention. Fördragsslutande land får enUgt
Wienkonventionen vägra godkänna körkort som har utfärdats i annat sådant land
åt förare som är under 18 år.
Bestämmelsema
om nordiska körkort bygger på bUaterala överenskommelser som har ingåtts år
1956.
2.5
Handläggningen vid förvaltningsmyndigbet och förvaltningsdomstol
Som
nämnts handläggs ärende om meddelande av körkortstillstånd av länsstyrelse.
Närmare regler för handläggningen finns i förvaltningslagen (1971: 290). Talan
mot länsstyrelses beslut kan föras hos kammar-
Prop. 1975/76:155 19
rätt
(145 § KKK). Mot kammarrätts beslut får talan föras hos regeringsrätten.
Anförda besvär prövas dock av regeringsrätten endast om regeringsrätten har
meddelat prövningstUlstånd. Bestämmelser om förfarandet vid kammarrätt och i
regeringsrätten och om fullföljd från kammarrätt till regeringsrätten finns i
förvaltningsprocesslagen (1971: 291, ändrad senast 1975: 1298). Jag återkommer
härtill när jag i det följande behandlar handläggningen av mål om körkortsingripande.
I
lagen (1971: 52, ändrad senast 1975: 1297) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt
och länsrätt föreskrivs (4 §) att vid länsrätt skall handläggas bl. a. mål om
varning eller återkallelse i fråga om körkortshavare, trafikkortshavare och
innehavare av traktorkort. Länsrätten har sitt kansli i länsstyrelsen (2 §).
Rätten består av ordförande och nämndemän och är domför med ordförande och tre
nämndemän (5 §). 1 vissa fall är dock länsrätten domför med ordföranden ensam.
Det gäller bl. a. i fråga om åtgärd för måls beredande, vid beslut om
återkallelse tills vidare av körkort, när det är uppenbart att sådant beslut
bör meddelas, och i mål i vUket saken eljest är uppenbar (6 §). Ordföranden
skall vara lagfaren (7 §). Nämndemän utses genom val av landsting och i vissa
fall kommunfullmäktige (8 §). I fråga om omröstning gäller rättegångsbalkens
bestämmelser om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter, dvs.
ledamöterna har individuell rösträtt (13 §).
Bestämmelserna
om måls handläggning vid länsrätt finns i förvaltningsprocesslagen.
Förfarandet är skriftligt. I handläggningen får dock ingå muntlig förhandling
beträffande viss fråga, när det kan antas vara tUl fördel för utredningen.
Muntlig förhandUng skall hållas, om enskild part begär det och förhandlingen
inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. (9 §.)
Mot
länsrätts beslut får talan föras hos kammarrätt och mot kammarrätts beslut får
talan föras hos regeringsrätten (33 §). Besvär över kammarrätts beslut prövas
som nämnts av regeringsrätten endast om regeringsrätten har meddelat
prövnuigstillstånd (35 §). PrövningstiUstånd meddelas om det är av vikt för
lednmg av rättstUlämpningen att frågan prövas av regeringsrätten eller om det
föreligger synnerliga skäl till prövning (36 §).
Prop. 1975/76:155 20
3
Förslagen 3.1 Inledning
Trafikmålskommilténs
förslag tiU körkortsreform vilar på grundtankar som kommittén sammanfattar på
följande sätt.
Körkortet är att anse som ett
kompetensbevis och inte som ett allmänt förtroendebevis. Körkortsfrågan skall
därför bedömas strikt från trafiksäkerhetssynpunkt.
Åtgärder för trafikantpåverkan
måste väsentligen riktas till alla trafikanter och förankras väl i den
allmänna opinionen.
Samhällsåtgärderna
straffpåföljden och körkortsingripandet vid trafikbrott måste samordnas och
utformas så att de får en positiv och brottsförebyggande effekt.
Handläggningen av upprepad
trafikbrottslighet måste göras mera enhetlig och rättvisande.
Snabba och nyanserade
körkortsingripanden krävs.
Körkortsingripandena skall inte
ha längre varaktighet än som fordras från trafiksäkerhetssynpunkt.
Skärpta regler måste gälla för
körkortsingripande vid överträdelse av grundläggande trafikregler.
Kravet på internationeU
harmonisering är särskilt starkt inom trafik-rätten och måste därför i hög grad
beaktas vid utformningen av lagstiftningen.
Mot
bakgrunden av dessa mera alhnänna principer förordar kommittén oUka åtgärder
och reformer på körkortsområdet. Bland kommitténs förslag kan nämnas följande.
Utredningen
föreslår delvis nya principer för förarurvalet. Det gäUer framför aUt frågan om
vilken betydelse allmän brottslighet skall tillmätas i körkortssammanhang och
vilka krav som bör ställas på en körkortshavare i nykterhetshänseende.
Kommittén föreslår att allmän brottslighet i fortsättningen inte skall användas
som urvalsinstrument för förare. I fråga om nykterhetskravet föreslår kommittén
att nuvarande särregel om fylleris betydelse för förarurvalet tas bort och förordar
en regel som ger uttryck för att körkortshavarens förhållande tUl trafiken
också skall påverka körkortsmyndighetens beslut. Även den som missbrukar
alkoholhaltiga drycker skall kunna bevUjas körkort om särskilda skäl ger
anledning anta att han kommer att följa bestämmelserna om nykterhet i trafik.
Polisens lämplighetsutredning i körkortsmål skall enligt förslaget bortfalla.
Om det behövs en särskild socialutredning skall denna utföras av det lokala
socialorganet. En mera individualiserad och ingående kontroU av förare skaU
göras i vissa fall t. ex. i fråga om den som söker körkort efter
körkortsåterkaUelse genom ett
Prop. 1915116:155 21
mera
kvalificerat förarprov. Ett särskilt sakkunnigorgan trafikkonsulenter
föreslås handha bl. a. deima kontroll. Kommittén anser det nödvändigt att
körkortsingripande i slörre utsträckning än f. n. sätts in vid överträdelser av
grundläggande trafikregler, t. ex. vid köming mot rött ljus, underlåtenhet att
stanna före färd in på huvudled och grövre hastighetsöverträdelser. Vidare
föreslår kommittén en starkare nyansering än som sker nu av tiden för
körkortsingripandets varaktighet med hänsyn till omständighetema i det enskilda
fallet. De långa ålerkallelse-tiderna bör användas med försiktighet och som
allmän regel förordar kommittén en halvering av nuvarande längre
återkallelsetider och en minimitid för ovillkorlig körkortsåterkallelse om en
månad. Vid sidan av den ovillkorliga återkallelsen föreslår kommittén en
villkorlig körkortsåterkallelse som skall kunna kombineras dels med förbud att
föra motorfordon under viss kortare tid, dels med rehabiliteringsåtgärder av
olika slag såsom undervisning och gruppsamtal. I syfte att motverka framför
allt återfall i trafikbrott lägger utredningen fram förslag om ett s. k.
pricksystem, som är en metod för att dels erinra trafikanterna om följderna av
fortsatt trafikbrottslighet, dels välja ut sådana förare som på gmnd av
upprepade trafikförseelser måste uppmärksammas närmare. Varje förseelse som
omfattas av systemet medför att föraren åsatts ett antal prickar efter en viss
tabell, och med ledning av uppnådd pricknivå kan olika åtgärder sättas in. En
samtidig och samlad bedömning av straff- och körkortsfrågor skall enligt
förslaget ske genom att körkorts-ingripande i anledning av trafikbrott prövas
av åklagare eller vid aUmän domstol i samband med straffrågan.
Körkortsåterkallelse om högst tre månader skall kunna tas upp i
strafföreläggande.
Trafikmålskommilténs
förslag redovisas i det följande under 3.2 3.15. I 3.15 behandlas också
skrivelsen angående körkortsregistrering från samarbetsorganet för ADB inom
rättsväsendet.
Under
3.16 lämnas en redogörelse för NKV:s förslag angående nordiska körkort och
rikspolisstyrelsens framställning angående minimiålder för utländska
körkortshavares rätt att föra motorfordon i Sverige.
3.2
Förarurval
3.2.1
Allmän brottslighet Praxis
Kommittén
redovisar vissa undersökningar av poUsens, länsstyrelsernas och
regeringsrättens praxis i fråga om den betydelse som i körkorts ärenden
tillmäts annan brottslighet än trafikbrott, s. k. allmän brottslighet.
Redovisningen hänför sig till tiden före den 1 juli 1971, dvs. före den
tidpunkt då länsrättsorganisationen tillskapades och kammarrätterna blev
besvärsinstanser i körkortsärenden.
Undersökningen
av polisens praxis företogs 1968 i sju polisdistrikt
Prop. 1975/76:155 22
och
avsåg utfärdande av lämplighetsintyg. Av undersökningen framgick följande.
Praxis
varierade mellan de olika polisdistrikten. SärskUd hänsyn togs ofta till
förmögenhetsbrott som har anknytning till bil eller bilkörning och tUl
aUvarligare våldsbrott. Sedlighetsbrott, t. ex. våldtäkt, har också beaktats.
Vad gäUer den tid som skaU ha förflutit efter brottet uttalades från ett
distrikt att s. k. negativt intyg brukat utfärdas, om inte sex månader hade
förflutit sedan stöld begåtts ur eller från bil eller avsett drivmedel för bU.
Efter stöld av bil hade en väntetid om ett år tillämpats. Från ett annat
polisdistrikt uttalades att förmögenhetsbrott och då särskilt s. k.
ungdomsbrott i serie med inslag av stölder ur och från bil eller exempelvis
brott begångna under alkoholpåverkan, där alkoholförtäringen kan ha haft
betydelse för förövandet av brottet, i regel hade föranlett negativt intyg
minst ett år och oftast upp tiU två år efter det senast kända brottstiUfället.
I
fråga om länsstyrelsernas och regeringsrättens praxis anför kommittén att i
princip samma krav har ställts vid körkortsgivning som vid körkortsingripande
men att full överensstämmelse inte torde ha rått mellan dessa båda fall. Vissa
brott exempelvis förmögenhetsbrott utan samband med bilköming har normalt
inte föranlett återkallelse men kan ha medfört avslag på ansökan om körkort.
Beträffande körkortsingripande anser sig kommittén ha kimnat finna att
länsstyrelsema i aUmänhet intog en mera liberal inställning än
regeringsrätten. När det gäUer olika slag av brott som har beaktats i ärenden
om körkortsingripande anför kommittén bl. a. att brott mot
alkoholförfattningar såsom olaga spritsmuggling och olaga försäljning av
sprit regelmässigt har föranlett återkallelse. Detsamma tycks gälla
beträffande olaga befattning med narkotika. Brott som har förutsatt användning
av bil, brott som främjats av sådan användning eller som på annat sätt har haft
samband med bUköming har också medfört körkortsåterkaUelse. Som exempel kan
nämnas olovlig jakt från motorfordon, stöld med bil som hjälpmedel, häleri i
samband med bUkörning, försäkringsbedrägeri (arrangering av skador på bil i
syfte att få ut försäkringsersättning), urkundsförfalskning avseende körkort,
bedrägeri med användning av förfalskat körkort samt våldtäkt och medhjälp till
våldtäkt i bil.
Vetenskapliga
undersökningar
Kommittén
erinrar om att de sociala och psykologiska faktorernas betydelse för beteendet
i trafiken är ett ofta behandlat ämne inom trafiksäkerhetsforskningen. Det
vanliga tillvägagångssättet har varit att man har valt ut en gmpp förare som
har varit belastade med trafikolyckor eller trafikförseelser och en grupp
förare som inte har varit belastade på detta sätt. Man har sedan undersökt i
vilken utsträckning personer i de båda grupperna har förekommit i olika social-
och kriminalregister.
Prop.
1975/76:155 23
Därvid
har man funnit att de förare som har varit belastade med olyckor eller
förseelser har förekommit i registren oftare än förare som har varit fria från
belastningar. Resultaten, som enligt kommitténs uppgift är relativt entydiga,
har antagits ge stöd åt de båda engelska forskarna Tillmans och Hobbs'
uttalanden i slutet på 1940-talet att "en människa kör som hon
lever".
Tillmans
och Hobbs' undersökningar har kritiserats för metodologiska brister, och
kommittén nämner exempel på några punkter i kritiken, t. ex. att vederbörande
undersökare i vissa fall hade varit medveten om till vilken grupp resp. förare
hörde, ett förhållande som kan antas ha påverkat bedömningen.
Tillmans
och Hobbs' resultat gav 1953 års trafiksäkerhetsutredning anledning att
genomföra några undersökningar i Sverige. En av dem gällde ett urval taxiförare
i Stockholm. Trafiksäkerhetsutredningen anförde sammanfattningsvis att
personer som i sin allmänna livsföring inte iakttar tillbörlig hänsyn tUl sina
medmänniskor eller som i annat fall visar prov på en ansvarslös instäUning och
en bristande social anpassning påfaUande ofta visar samma negativa egenskaper
när de uppträder som motorfordonsförare. Utredningen uttryckte detta samband
på liknande sätt som TUlman och Hobbs, nämligen att en människa i allmänhet kör
som hon lever.
Trafikmålskommittén
refererar kritik som har riktats mot undersökningarna och presenterar också
själv kritiska omdömen om dem. Kommitténs uttalanden om den undersökning som
avsåg taxiförare går bl. a. ut på att hänsyn inte hade tagits till att
trafikintensiteten och därmed medelantalet olyckor hade varierat starkt mellan begynnelsen
och slutet på den 15 år långa undersökningsperioden, att undersökningen gav en
felaktig bild för hög representation i den olycksbelastade gruppen av de
unga förarna och att utredningens antaganden om körsträckans fördelning på
olika grupper är tveksamma. Vidare pekar kommittén på att utredningen när
slutsatserna av undersökningen redovisas utgått från fel sambandsriktning,
dvs. från olycksbelastning och förseelser till brottslighet utan
trafikanknytning. I körkortsärenden utgår man däremot vid bedömningen från
brottsligheten och söker utifrån bl. a. denna förutsäga vederbörandes
trafikbeteende. Genom den metod som utredningen använde har ett statistiskt
felslut gjorts.
Mot
bakgrund av det anförda menar trafikmålskommittén, att trafUc-säkerhetsutredningens
modifierade slutsats "att en människa i allmänhet kör som hon lever"
inte framstår som övertygande. Vad undersökningarna i de flesta fall visar är
att det endast är en mindre del av individer med trafikbrottsbelastning eller
hög olycksbelastning som också döms för andra brott än trafikbrott. Frågan om
det finns några olycksbenägna förare som kan identifieras med sociala
bakgrundsvariabler kan enligt kommitténs mening inte anses besvarad genom dessa
utredningar.
Prop. 1975/76:155 24
Trafikmålskommittén
har också låtit utföra egna undersökningar till belysning av frågan om
sambandet mellan allmän brottslighet och trafikbrottslighet. Undersökningar
har sålunda genomförts vid psykologiska institutionen vid Uppsala universitet
och har letts av professorn Ingmar Dureman, som har varit expert i kommittén.
De har publicerats i SOU 1971: 81 och därefter i reviderad form i promemorian
(Ds Ju 1972: 31) Kriminalitet och trafikbrott. I fråga om resultaten av undersökningarna
skall här nämnas vissa sammanfattande siffror, medan jag får hänvisa till
promemorian när det gäller undersökningarnas uppläggning och detaljresultaten.
Undersökningsmaterialet avsåg i den första etappen personer som under åren
19651968 antingen hade dömts till påföljd som antecknats i det allmänna
kriminalregistret eller under samma tid hade erhållit åklagares beslut om
ätalsunderlåtelse. Vissa begränsningar gjordes sedan med hänsyn bl. a. till
att urvalet inte omfattade sådant trafikbrott som ensamt eller i förening med
annat brott skulle ha lett tUl bötespåföljd.
Enligt
promemorian hade av de personer som imder något av åren 19651968 begått
brottsbalksbrott följande andelar under samma år gjort sig skyidiga till
trafikbrott (brott mot trafikbrottslagen): vid misshandel ca 30 %, vid stöld
ca 28 %, vid tUlgrepp av fortskaffningsmedel 76 % och vid bedrägeri ca 23 %. Av
dem som under 1965 hade begått brottsbalksbrott gjorde sig följande skyldiga
till brott mot trafikbrottslagen under åren 19661968: vid misshandel ca 27 %,
vid stöld ca 31 %, vid tillgrepp av fortskaffningsmedd ca 49 % och vid
bedrägeri ca 24 %. Om sådana personer beträffande vilka trafikbrottet utgjordes
enbart av olovlig köming räknas bort blir motsvarande andelar ca 19 %, 23 %, 31
% resp. 15 %.
Betydande
skillnader mellan personer som hade återfallit och personer som inte hade
återfallit i brottsbalksbrott noterades. Av de personer som hade begått brott
mot brottsbalken och återfallit i sådant brott gjorde sig ca 58 % skyldiga tUl
trafikbrott mot ca 10 % i den delgrupp som inte hade återfallit i
brottsbalksbrott under samma period.
Någon
undersökning som möjliggör en direkt jämförelse mellan den av kommittén
redovisade undersökningen och normalpopulationen av förare föreligger inte.
Kommitténs
slutsatser
Kommittén
menar att det mot bakgrunden av det material som har redovisats av kommittén
och i tidigare undersökningar inte är möjligt att med någon större grad av
sannolikhet ange i vUken mån personer med annan brottslighet än trafikbrott
också från trafiksäkerhetssynpunkt markant avviker i negativ riktning från
normaltrafikanten. Vidare erinrar kommittén om att man i nuvarande
rättstillämpning särskilt beaktar aggressiva tendenser hos den brottslige.
Enligt denna uppfatt-
Prop. 1975/76:155 25
ning
kan en person som uianför trafiken visar aggressiva tendenser också antas vara
aggressiv i trafiken. Kommittén menar att det inte finns något vetenskapligt
belägg för att nuvarande praxis enligt vilken våldsbrott ges en särställning
vid prövningen av körkortsansökningar och frågor om körkortsåterkallelser är
riktig. Snarare anses de undersökningar som nu har verkställts visa att man
från trafiksäkerhetssynpunkt inte kan göra någon skiUnad mellan olika
brottstyper. Det finns enligt kommittén knappast något egentligt stöd för
uppfattningen att viss brottslighet har större värde än annan brottslighet när
det gäller att förutsäga en persons trafikfarlighet, och det anses inte möjligt
att identifiera s. k. olycksbenägna förare med hjälp av sådana sociala
faktorer som det här är fråga om. Konunittén föreslår mot bakgmnd av det anförda
att allmän brottslighet i fortsättningen inte skall användas som urvalsinstrument
för förare.
Kommittén
har också övervägt om det från trafiksäkerhetssynpunkt finns skäl att ersätta allmän
brottslighet som urvalsinstmment med en mera allmän personlighetsundersökning.
Frågan har ställts om det är möjligt att med utgångspunkt i
personlighetskaraktären göra uttalanden om en persons trafikfarlighet. Även
denna fråga har utretts genom kommitténs experter. Kommitténs slutsats blir
att det inte är möjUgt att lägga enbart en allmän personlighetsbedömning till
grund för ett ställningstagande i en körkortsfråga. Kunskaperna om
förhållandet mellan personligheten och körbeteendet är alltför begränsade.
5.2.2
Nykterhetskravet Praxis
Kommittén
redovisar viss praxis hos länsstyrelserna i fråga om de bedömningsprinciper
som har tiUämpats i körkortsärenden när det gäller personer som har straffats
för fylleri. Redovisningen är hämtad ur fylle-ristraffutredningens betänkande
(SOU 1968: 55) Bot eUer Böter och hänför sig alltså liksom redovisningen av
allmän brottslighets betydelse i körkortsärenden till tiden före länsrätternas
tillkomst. Redogörelsen innehåller väsentligen följande.
När
det gällde att ta ställning till om en för fylleri straffad körkortssökande
var uppenbart skötsam syntes nykterhetsnämndens utlåtande tillmätas avgörande
betydelse. Om vederbörande enligt detta hade befunnits skötsam ansåg några
länsstyrelser, att det inte var nödvändigt att kräva viss prövotid. Flertalet
iakttog dock sådan. En länsstyrelse uppgav tiden till niotolv månader, i
särskilda fall omkring sex månader. Andra länsstyrelser gjorde väntetiden
beroende av antalet fylleriförseelser, varvid en förseelse medförde väntetid
ett år, två eller flera ett och ett halvt till två år. Fylleristraffutredningen
konstaterade att eftersom lämplighetsprövningen sker från fall till fall måste
en körkortssökande, även om hans allmänna livsföring inte ger anledning till
någon allvarli-
Prop. 1975/76:155 26
gare
anmärkning, räkna med möjligheten att körkortsmyndigheten kommer att göra
körkortsutfärdandet beroende av viss tids skötsamhet i nykterhetshänseende
efter en fylleriförseelse.
När
det gällde körkortshavare som gjort sig skyldiga till fylleri visade
undersökningen att sådan förseelse regelmässigt ledde till att yttrande
inhämtades från nykterhetsnämnden. Framkom inga negativa omständigheter utöver
fylleriförseelsen lades ärendet i allmänhet ad acta. Varning meddelades dock i
vissa fall. Visade utredningen att föraren var allmänt misskölsam återkallades
i regel körkortet. Tre eller flera fylleriförseelser under en tvåårsperiod
ansågs allmänt visa sådan opålitlighet att återkallelse blev följden, liksom då
någon som hade erhållit varning återföll inom två år. Aterkallelsetiden
bestämdes ibland till kortare tid än ett år. Så kunde bli fallet om
återkallelsebeslutet meddelades förhållandevis långt efter förseelsen.
Förarens personliga förhåUanden såsom behovet av körkort för förvärvsarbete,
återanpassning eller familjens försörjning kunde också leda till att tiden
sattes ned.
Fylleristraffutredningen
ansåg sig kunna konstatera, att länsstyrelserna i allmänhet ställde större
krav på skötsamheten i nykterhetshänseende hos en körkortsaspirant än hos en
person som redan hade förvärvat körkort. Man menade att bl. a. det beroende av
körkort som innehavet hade medfört och hänsynen till återanpassning kunde
motivera att en sådan skillnad gjordes.
Vetenskapliga
undersökningar
Kommittén
refererar de undersökningar som 1953 års trafiksäkerhetsutredning presenterade
i betänkandet Trafiksäkerhet II
(SOU 1957: 18).
Trafiksäkerhetsutredningen lät själv genomföra tre olika undersökningar.
Sammanfattningsvis blev resultatet att av olycksbelastade förare var en
relativt stor andel antecknad även för fylleriförseelser, medan denna andel var
liten i fråga om de i mindre grad olycksbelastade förarna. Vidare framkom att
av förare som dömts för fylleri hade en stor andel också gjort sig skyldiga
till rattfylleri.
Trafiksäkerhetsutredningen
redovisade därjämte även några undersökningar som utförts av 1944 års
nykterhetskommitté och 1949 års tra-fiknykterhetsutredning.
Trafiksäkerhetsutredningen
fann av undersökningarna att personer som visar höggradig misskötsamhet i
nykterhetshänseende påfallande ofta också visar en bristande förmåga till
social anpassning i allmänhet och därjämte en olycksbelastning i trafiken som
väsentligt överstiger den normala. Ur allmän trafiksäkerhetssynpunkt var det därför
enligt utredningens mening synnerligen angeläget att man såg tUl att personer
som har nykterhetsanmärkningar inte får uppträda som motorfordonsförare.
Trafikmålskommittén
kritiserar trafiksäkerhetsutredningens under-
Prop. 1975/76:155 27
sökningar
bl. a. för att utredningen utgått från en viss grupp trafikbrottslingar och
undersökt förekomsten av annan brottslighet inom gruppen. Det korrekta
tillvägagångssättet är enligt kommitténs mening att man utgår från en grupp
fylleribelastade personer och undersöker den gruppen i de avseenden som är av
intresse. Det föreligger med andra ord samma slags metodfel som beträffande de
tidigare undersökningar som har gjorts i fråga om allmän brottslighets
betydelse för förarurvalet och som kommittén har kritiserat på samma gmnd.
Trafikmålskommittén
har med hänsyn till sin angivna inställning till de företagna
fylleriundersökningaraa redovisat en ny undersökning som avsåg ett visst antal
fylleribelastade personer. Undersökningen företogs under våren 1970 av en juris
studerande under ledning av en av experterna i kommittén, professorn Knut
Sveri. Resultaten publicerades som en tillämpningsuppsats under titeln
"384 fylleristers körkort". Undersökningen redovisas i del 1 (SOU
1972: 70) av kommitténs betänkande.
De
384 personer som undersökningen avsåg hade tagits ut genom ett av
fylleristraffutredningen stickprovsvis gjort urval. Av dessa innehade 222
personer körkort medan 11 hade haft körkort men fått det återkallat. Någon
kontroUgrupp fanns inte.
Som
sammanfattning av undersökningsresultaten kan upplysas att av dem som hade
eller hade haft körkort hade 42 gjort sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott.
Av dessa hade 27 ingen fylleriförseelse antecknad före det första
trafiknykterhetsbrottet, medan åtta av dem hade en fylleriförseelse antecknad.
Två fyllerianteckningar fanns beträffande fem personer och fyra sådana
anteckningar beträffande två personer.
Särskilda
tabeller ställdes upp för att söka visa om det förelåg ett samband mellan ett
ökande antal fylleriförseelser å ena sidan och ett ökande antal brott mot TBL
eller vägtrafikförordningen (1951: 648) å den andra, men något sådant samband
kunde inte konstateras.
Kommitténs
slutsatser
Kommittén
uttalar sammanfattningsvis om gjorda undersökningar att de inte kan sägas ha
visat någon starkare samförekomst av fylleri och trafiknykterhetsbrott. Inte
heller mellan fylleri och annan trafikbrottslighet än trafiknykterhetsbrott
har det kunnat klarläggas att något egentligt samband föreligger.
Fylleriförseelsen som urvalsmetod när det gäller att urskilja personer med
onyktert levnadssätt har ett begränsat värde. Det är också otillfredsställande
att den legala väntetiden efter begånget fylleri eller trafiknykterhetsbrott
är olika för den som tidigare inte fått körkort återkallat på gmnd av fylleri
eller trafiknykterhetsbrott (två år enligt 17 § andra stycket KKK) resp. för
den vars körkort förut återkallats på sådan gmnd (ett år enligt 56 § andra
stycket KKK).
Enligt
kommitténs mening står det klart att det finns personer som måste uteslutas
från rätten att föra motorfordon på grund av att de
Prop. 1975/76:155 28
missbrukar
alkohol eller andra ämnen med berusningseffekt. Även om presumtionen att den
som sakfällts för fylleri är misskötsam och därmed trafikfarlig inte har
tillräckligt saklig gmnd måste förhållandet betraktas som aUvarligare om
vederbörandes alkoholvanor blivit sådana att han är att beteckna som
alkoholmissbrukare. Kommittén har därför stannat för principen att körkort
skall vägras eller i förekommande fall återkallas om föraren missbrukar
alkoholhaltiga drycker och han inte på grund av särskilda omständigheter kan
förväntas följa bestämmelsema om nykterhet i trafiken. Den föreslagna regeln
avses alltså ge uttryck för att körkortshavarens förhållande till trafiken
skall påverka körkortsbeslutet. Särregeln om fylleriets betydelse bör tas
bort. 1 terminologiskt avseende anknyter kommittén tUl nykterhetsvårdslagen
(1954: 579). Med alkoholmissbruk avses alltså att någon inte blott tiUfälligt
använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eUer annan (1 §
nykterhetsvårdslagen). Frågan om så är förhållandet bör avgöras i enlighet med
den praxis som har utvecklats inom nykterhetsnämnderna. Läkare bör höras.
Den
föreslagna presumtionen att alkoholmissbmkare skall vägras körkort blir med
kommitténs förslag inte ensam avgörande. Såsom nämnts får körkort bevUjas även
för sådan missbrukare, om det på gmnd av särskilda skäl kan antas att
vederbörande kommer att följa bestämmelsema om nykterhet i trafiken. De
föreslagna reglerna har alltså avfattats så att det, sedan alkoholmissbruk väl
konstaterats föreligga, skall visas omständigheter som ger anledning till
antagande att vederbörande kommer att avhålla sig från trafiknykterhetsbrott.
Omständigheter som talar för en positiv prognos kan anmärker kommittén
endast med svårighet presteras av den som inte fömt har haft möjlighet att
uppträda i trafiken. I dessa faU måste prognosen grundas på en så långt möjligt
aUsidig prövning av vederbörandes situation. De av läkare och nykterhetsnämnd
insatta åtgärderna och erfarenheterna av tidigare hjälpåtgärder kan därvid
läggas till grund för en bedömning av utsikterna för att han skall kunna
undvika att köra bil i alkoholpåverkat tillstånd. Exempel på andra
omständigheter som kan påverka bedömningen kan vara möjligheten till
övervakning, ändamålet med körkortsförvärvet och stöd från
nykterhetsorganisationer. Vid utredningen bör i så stor utsträckning som
möjligt anlitas specialister, t. ex. läkare på alkoholpolikhnik. Avgörande
betydelse skaU alltså tillmätas de utlåtanden som läkare och nykterhetsnämnder
avger. Kör- och omdömesförmåga bör dessutom i viss utsträckning kunna bedömas
av körskollärare vid körkortsutbildningen och av förarprövare vid körkortsprov.
I svårbemästrade fall bör också den trafikkonsulentorganisation som kommittén
föreslår kunna anlitas.
Utöver
de fall av alkoholmissbruk som nu har behandlats nämner kommittén situationer
där alkoholmissbruk har lett till fysisk eller psykisk sjukdom eller skada av
detta slag. I sådana fall bör körkort vägras.
Prop. 1975/76:155 29
Kommittén
har vidare ansett det motiverat att i sitt lagförslag uttryckligen ange, att
missbruk av annat berusande eller bedövande ämne än alkohol skall bedömas på
samma sätt som alkoholmissbruk. Även vid nu aktueUt missbruk skall det enligt
förslaget för körkort krävas en positiv prognos som visar att föraren kan
avhålla sig från att uppträda påverkad i trafiken. Missbruket bör konstaleras
av läkare. Fortsatta erfarenheter och vetenskapliga framsteg kan förväntas öka
möjligheterna att ställa korrekta diagnoser. Kommittén betonar att det är den
aktueUa situationen som skall vara avgörande. Det förhåUandet att en person
tidigare har missbrukat narkotika får inte hindra honom från att få körkort om
han har återanpassats socialt.
Kommittén
betonar som helhet vikten av en nyanserad beslutspolitik. Körkortsmyndigheterna
och de sociala organen måste utöva ett förtroendefullt samarbete.
3.2.3
Olovlig körning
Kommittén
diskuterar den gällande tvåårsspärren för erhållande av körkort efter olovlig
körning och framhåUer att regeln ofta har kritiserats. Det har betonats att
den är alltför stel för att kunna tillämpas efter sin ordalydelse. Detta har
lett tUl att bestämmelsen, trots sin mycket kategoriska formulering, har fått
eu skiftande tUlämpning i praxis, något som har framkommit bl. a. vid de besök
som kommittén har gjort hos vissa länsstyrelser. På ett håll uttalades, att man
mycket väl ansåg sig kunna vara liberal när det gällde att dispensera från
tvåårsspärren. Det gällde dock inte ungdomar som ännu inte hade haft körkort. I
fråga om dessa kunde inte de sociala hänsynen anses göra sig gällande med samma
tyngd som när det gällde äldre personer. På ett annat håll redovisades att man
tillämpat en mycket generös inställning tUl unga förare och mycket snart
beviljat dem körkort, trots anteckning om olovlig körning. Man ansåg att
erfarenheterna därav var goda. Ingen hade blivit aktuell i
återkallelsesammanhang. Det har vidare framhållits, att olovlig körning kan
vara av mycket skiftande slag. Den kan avse allvarliga överträdelser av en
person som har vägrats körkort, men också det ofta jämförelsevis godartade
beteendet att en pojke har trimmat sin moped så att den definitionsmässigt har
blivit en lätt motorcykel.
Kommittén
finner mot bakgrunden av de redovisade argumenten att olovlig körning inte bör
föranleda obUgatorisk körkortsspärr. Bedömningen bör i stället ske från fall
till faU. Körningens art och omfattning får bli avgörande för
stäUningstagandet. Har körningen varit utan anmärkning och inte avsett någon
längre sträcka, bör det straff domstolen utmäter vara tillräcklig reaktion från
trafiksäkerhetssynpunkt. Enligt kommitténs uppfattning är det huvudsakligen
fall av grov olovUg körning som bör föranleda körkortsspärr.
Prop. 1975/76:155 30
3.3
Liimplighetsutredning
Kommittén
amnärker inledningsvis att det av polisen utfärdade lämp-Ughetsintyget spelar
en central roll i det system som f. n. tiUämpas för förarurval. Detsamma gäller
också i fråga om det yttrande som nykter-hetsnämnden skall avge till
polismyndigheten i samband med att lämplighetsintyget utfärdas.
Lämplighetsintyg avges i samtliga ärenden om körkortsgivning, och
polismyndighets yttrande inhämtas dessutom i vissa mål om körkortsingripande. I
det övervägande antalet fall består lämplighetsintyget i samband med
körkortsgivningen av ett konstaterande från poUsens sida alt det inte finns
någon anmärkning mot vederbörande antecknad. Detta innebär i praktiken att
intyget grundas på en slagning i de register som polisen har tillgängliga.
Centraliseringen av polisens personella resurser har nämligen medfört att
polisens personkännedom numera är mera begränsad än tidigare. Kommittén har
övervägt om polisen har möjlighet att utöver registeruppgifter bidra tUl
utredningen om en persons lämplighet som bilförare och har funnit att så inte
är faUet. Polisens bidrag kan främst bestå i en undersökning av om vederbörande
har alkoholproblem eller andra sociala störningar. I dessa frågor torde det
emellertid vara naturligare att utredningsarbetet utförs av de kommunala
vårdorganen. Kommitténs slutsats blir att det inte finns någon anledning att i
fortsättningen efter en schablonregel inhämta yttranden från polisen vid
körkortsgivningen eller i frågor om körkortsingripande. Om däremot en
länsstyrelse eller länsrätt i något fall inom ramen för sin allmänna
skyldighet att utreda varje körkortsärende anser det lämpligt med
polisutredning bör sådan göras.
I
fråga om andra sociala avvikelser än brott är det främst de kommunala
vårdorganens register som är av intresse. Beträffande alkoholmissbruk finns
hos nykterhetsnänmdema information, som innehåller betydligt fler uppgifter än
det av riksskatteverket förda särskilda straffregistret rörande fylleri och
vissa andra brott. Det är därför ofrånkomligt att även i fortsättningen
införskaffa information om alkoholproblem från lokala vårdregister. Även i
fråga om andra sociala avvikelser t. ex. narkomani och mentalsjukdom har de
konunimala socialnänm-derna viss information. Central registrering
motsvarande den som sker genom det särskUda straffregistret för fylleri
saknas här. Också information i nu angivet avseende bör därför enligt kommittén
inhämtas från de lokala vårdregistren.
I
tveksamma fall bör det lokala socialorganet utföra en socialutredning.
Särskild trafikexpertis kan därvid behöva användas. I enklare utredningsfall
bör undersökningen göras av trafikkonsulent. Är frågan särskilt komplicerad bör
universitetskliniker kunna anUtas. Yttrandet bör inte såsom f. n. är f aUet
innehålla uttalande om vederbörandes eventuella trafikfarlighet. Det skall i
stället avse en beskrivning av
Prop.
1975/76:155 31
eventuellt
förekommande sociala avvikelser i form av alkohol- eller narkotikamissbruk
etc.
Som framgått av det
tidigare anförda har kommittén funnit att uppgifter om annan brottslighet än
trafikbrott har ett begränsat värde för bedömningen av en persons framtida
uppträdande i trafiken. Emellertid kan i vissa lägen framför allt en serie av
svårare brott ge anledning till en närmare utredning av frågan om en persons
fömtsättningar för att förvärva körkort. Kommittén anser därför att
körkortsorganet i samband med körkortsgivningen bör införskaffa utdrag från de
centrala kriminal- och polisregistren. Även information från det centrala
körkortsregistret bör inhämtas.
Sammanfattningsvis bör
enligt kommitténs mening polisens nuvarande lämplighetsutredning avskaffas och
yttrande från polisen infordras endast i undantagsfall. Information från
centrala brottsregister, körkorisregistret och från lokala socialvårdsorgan
skall anskaffas i alla ärenden om körkortsgivning och i vissa fall av
ifrågasatt körkortsingripande.
3.4
Kvalificerad förarutredning
Kommittén
erinrar om att någon metod för en mera ingående trafiksäkerhetsbedömning av
körkortsaspiranter och körkortshavare inte finns utarbetad. Kommittén har
därför sett det som en central fråga att utreda möjligheterna till olika
urvals- och diagnosticeringsmetoder. Bl. a. lämnas i kommitténs
expertundersökningar (SOU 1972: 72) en redogörelse för olika
lämplighetstestningar av specieUa förarkategorier. Sådana används sedan länge i
betydande utsträckning i bl. a. Västtyskland och Österrike. Bland de kategorier
som där testas kan nämnas förare med upprepade olycksfaU eller trafikbrott,
personer som trots upprepade försök inte har klarat av uppkörning, äldre
personer som har för avsikt att ta körkort, personer med fysiska eller psykiska
handikapp och ungdomar som av skilda anledningar vill ta körkort före uppnådd
minimiålder. Testningarna innefattar dels en psykologisk bedömning med intervju,
intelligenstest, personUghetstest och attitydtest, dels ett utvidgat praktiskt
förarprov. Vid detta senare prov sker köming längs en fömt-bestämd rutt,
varunder observationer av förarens uppträdande i olika trafiksituationer görs
för att sedan analyseras och skattas efter ett bestämt standardmönster. Provet
och den psykologiska undersökningen utnyttjas som grund för en helhetsbedömning
av föraren.
Med
utgångspunkt i de gjorda undersökningama drar konunittén slutsatsen att
psykologiska test av beskrivet slag inte kan Ugga tiU grund för beslut i
körkortsfrågor. Däremot anser kommittén att ett utvidgat praktiskt förarprov
kan vara tiU hjälp när det gäller att bedöma vissa gruppers framtida
uppträdande i trafUcen. Syftet med ett sådant prov skall
Prop.
1975/76:155 32
vara
att ge bättre underlag för de bedömningar som skall göras i fråga om framför
allt praktiska färdigheter.
Bland
de grupper som kan tänkas bU föremål för det utvidgade provet nämner kommittén
personer som efter ett
körkortsingripande önskar att på nytt förvärva körkort,
personer som har gjort sig
skyldiga till sådan upprepad brottslighet som kan anses utgöra tecken på
varaktig asocialitet,
personer som trots upprepade
försök inte har klarat det vanliga fö-rarprovet.
Det
utvidgade förarprovet skall alltså enligt kommitténs förslag utgöra det
centrala momentet i en särskild förarutredning. Den i bl. a. Västtyskland
brukade metoden att för provet använda en särskilt utvald körsträcka varunder
iakttagelser görs rekommenderas. För att t. ex. bedöma varför en
körkortsaspirant inte har klarat av det vanliga förarprovet och för att utreda
om några åtgärder kan vidtas i ett sådant fall för att förbättra körbeteendet
kan emellertid också andra undersökningsmetoder komma i fråga, t. ex. ett
begåvningstest eller ett psykomotoriskt test. Kommittén betonar att den
utredning som skall verkställas i normalfallet inte bör användas för att
hindra en person från att uppträda i trafiken. Utredningen bör i stäUet främst
ses som en startpunkt för en rehabiUteringsverksamhet, dvs. som en hjälp att få
körkort eller behålla ett redan förvärvat körkort. För flertalet av de metoder
som kan komma tUl användning vid utredningen gäller att ett utvecklingsarbete
måste äga rum innan de kan börja tillämpas i stor skala i det praktiska
trafiksäkerhetsarbetet.
När
det gäller det praktiska utförandet av provet föreslår kommittén att trafikkonsulenterna
skall medverka.
3.5
Trafikkonsulenter
Kommittén
finner det vara en brist att det i Sverige inte finns något särskilt
sakkunnigorgan som kan utreda körkortsfrågor. I det föregående har ett flertal
gånger nämnts att kommittén förordar att särskilda befattningshavare tillsätts
inom ett system för ökad förarkontroll. Befattningshavarna kallas av kommittén
för trafikkonsulenter. Dessa skulle ha följande uppgifter, nämligen att
delta
i kontrollen och rehabUiteringen av dem som vill erhålla körkort efter
körkortsåterkallelse eller körkortsindragning, avge sakkunnigutlåtanden om
förarlämpligheten, medverka i ett pricksystem genom att bl. a. överväga
rehabUite-ringsåtgärder för personer som har uppnått visst antal prickar, lämna
information om pricksystemet, undersöka om viUkorlig återkallelse resp.
ovUlkorlig återkallelse krävs för att förhindra återfall,
Prop. 1975/76:155 33
medverka
i kontrollen av förare beträffande vilka man har beslutat om vUlkoriig
körkortsåterkallelse,
medverka
i utformningen av rehabUiteringsprogram, kurser och samtalsbehandling enskilt
eller i gmpp för personer som har fått villkorlig körkortsåterkallelse eller
som i annat fall behöver förbättra sina trafikkunskaper.
Som konkret exempel på en
av trafikkonsulenternas uppgifter nämner kommittén medverkan i de mera
ingående undersökningar som skall utgöra del av det utvidgade förarprov som
föreslås i vissa fall. Det kan bli aktuellt att trafikkonsulenten övertar det
teoretiska eUer praktiska förarprovet. Kommittén nämner också möjligheterna att
genom psykologiska testmetoder diagnosticera trafikanter som kan antas utgöra
en trafiksäkerhetsrisk och förordar att vissa tester skall ingå i det särskilda
förarprovet.
Mot den angivna bakgrunden
har kommittén övervägt vilka krav som skall StäUas på en trafikkonsulent. För
medverkan i förarprov krävs kompetens att utföra sådant prov. 1 övrigt bör han
ha förmåga att ta hand om det klientel som är aktuellt i sammanhanget.
Kunskaper i trafikpsykologi synes vara värdefulla. Han bör vidare vara väl
förtrogen med trafikskolomas undervisning och med de krav som ställs vid
förarprövning. Han bör också vara insatt i praxis i trafikmål. Kommittén har
funnit att det f. n. inte finns någon befattningshavare som uppfyller de
angivna kraven. Behovet av personal kan täckas antingen genom att psykologisk
utbildning ges personer med praktisk erfarenhet av förarprov eller också genom
att psykologer anställs. Enligt utredningens mening torde övervägande skäl tala
för att i konsulentorganisationen bör ingå personer med grundUg
psykologutbildning, och kommittén förordar därför att vissa konsulenter skall
vara psykologer. Det torde emellertid vara lämpligt att tiU
konsulentorganisationen knyta även personer som har praktisk erfarenhet av
förarutbildning och förarprov. Dessa personer bör under den psykologutbildade
konsulentens ledning kunna förvärva sådana allmänpsykologiska kunskaper att de
i princip kan fullgöra de arbetsuppgifter som enligt kommitténs förslag skall
vila på en trafikkonsulent. Det kan också vara lämpligt att i varje län någon
läkare ges sådan trafikutbildning att han som konsult kan medverka i undersökningar
av fall som kräver särskUda medicinska kunskaper.
Kommittén har också
övervägt var trafikkonsulenterna skall placeras organisatoriskt. De närmast
liggande altemativen är statens trafiksäkerhetsverk resp. länsstyrelsema.
Efter ingående överväganden förordar kommittén att trafikkonsulentema knyts
till trafiksäkerhetsverkets lokalorganisation. Antalet konsulenter uppskattas
till 30. För samordning och ledning av verksamheten föreslås därutöver, att
vart och ett av verkets sju distriktskontor tilldelas en förste
trafikkonsulent och verkets centrala förvaltning två konsulenter. Det
sammanlagda antalet konsulenter skulle alltså uppgå tUl 39.
3
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 155
Prop. 1975/76:155 34
3.6
Grunderna för körkortsingripande
3.6.1 Inledning
Kommittén
behandlar utförligt olika aspekter på körkortsingripandet. Övervägandena avser
såväl principiella frågeställningar som olika detaljfrågor. I terminologiskt
avseende skUjer kommittén mellan körkortsindragning och körkortsåterkallelse.
Körkortsindragning används som term för ingripande av medicinska,
administrativa eller därmed jämförliga skäl. Körkortsåterkallelse används som
beteckning på ingripande som sker i anledning av trafikbrott.
3.6.2 Körkortsindragning
Kommittén
föreslår att körkort skaU kunna dras in i fem olika fall (2 kap. 1 § förslaget
till lag om körkort), nämligen
1.
om körkortshavarens
förutsättningar att fora körkortspliktigt fordon har blivit så väsentligen
minskade genom sjukdom eller skada att han inte vidare bör ha körkort,
2.
om körkortshavaren i annat faU
inte uppfyller de krav som gäller för att erhålla körkort,
3.
om körkortshavaren inte
efterkommer föreläggande att inkomma med läkarintyg, bevis rörande sina
teoretiska kunskaper eller praktiska färdigheter eller föreläggande att genomgå
undersölcning hos trafikkonsulent,
4.
om körkortshavaren inte
efterkommer föreläggande att byta ut körkort,
5.
om körkortshavaren begär att
körkortet skall dras in.
De
föreslagna bestämmelserna om indragning av körkort knyter an till de krav som
enligt kommittén bör ställas upp som förutsättning för att körkort skall
beviljas. Kommitténs förslag när det gäller indragning av körkort
överensstämmer i stort med vad som gäller i dag enligt KKK. Undantag utgör
som en konsekvens av kommitténs fömt berörda principieUa inställning i fråga
om förarurvalet förslaget i den del det berör nykterhetskravel.
Vad
gäller de olika indragningsgrunderna kan med utgångspunkt i vad nu har sagts
framhållas följande.
Punkten
1 indragning på gmnd av sjukdom eller skada överensstämmer i sak med 51 §
första stycket 7 KKK. Punkten 2 indragning i annat fall när körkortshavaren
inte uppfyller de krav som gäller för att erhålla körkort knyter an till
reglerna för beviljande av körkort. Under denna punkt faller bl. a. indragning
av körkort på grund av alkoholmissbmk. Har missbruket gått så långt att
förarens fysiska och psykiska resurser satts ned kan indragningsgrunden under
punkt 1 i stället bli aktuell. Bedömningen av den som missbrukar andra medel
än alkohol t. ex. narkotika skall ske enligt samma grunder som i fråga
Prop. 1975/76:155 35
om
den som missbrukar alkohol. Punkten 3 underlåtenhet att följa vissa
förelägganden har sin förebild i de bestämmelser som i dag finns i 51 §
första stycket 8 KKK. Dock kan enligt angivna beslämmelser i KKK
körkortshavaren föreläggas att komma in med lämplighetsintyg från polisen. Med
hänsyn till att kommittén som framgått av redogörelsen för förslagen angående
lämplighetsprövningen förordat att lämplighetsintyget skall avskaffas saknas
motsvarighet härtill i punkt 3 av förslaget. Punkten 4 avser underlåtenhet att
följa föreläggande om utbyte av körkort och uppges av kommittén vara föranledd
av pågående utbyte av körkort till ny typ. Denna punkt saknar motsvarighet i
gällande ratt, beroende pä att frågan där har lösts på ett principieUt annorlunda
sätt, nämUgen så att gammalt körkort som inte byts ut före utgången av 1976
blir ogiltigt. Punkt 5 indragning av körkort på grund av innehavarens egen
begäran motsvaras av 51 § första stycket 10 KKK.
3.6.3
KörkortsåterkaUelse
Kommittén
föreslår att körkort skaU kunna återkallas i fem olika fall (3 kap. 1 §
förslaget till lag om körkort), nämligen
1.
om innehavaren har gjort sig
skyldig till brott mot 1 § andra stycket eUer 4 § TBL, varmed avses grov
vårdslöshet i trafik och trafiknykterhetsbrott (rattfyUeri och
rattonykterhet),
2.
om innehavaren har gjort sig
skyldig till brott mot 5 § TBL (smitning från olycksplats) och brottet från
trafiksäkerhetssynpunkt är av allvarligare beskaffenhet,
3.
om innehavaren har gjort sig
skyldig till brott varigenom han vid förande av motordrivet fordon i infe ringa
mån åsidosatt en för trafiksäkerheten gmndläggande regel,
4.
om innehavaren har gjort sig
skyldig till brott varigenom han vid färd med motordrivet fordon i annat fall i
väsentlig mån äventyrat trafiksäkerheten,
5.
om innehavaren genom upprepade
brott mot de bestämmelser som i trafiksäkerhetens intresse meddelats för den
motordrivna fordonstrafiken har visat bristande vilja eller förmåga att rätta
sig efter dessa bestämmelser.
Kommittén
föreslår alltså att till grund för körkortsåterkallelse skall läggas endast trafikbrott.
Förslaget bygger i denna del på kommitténs uppfattning att körkortsåterkallelse
inte skall gmndas på sociala kriterier och allmän brottslighet.
I
fråga om de enskilda återkallelsegrunderna kan anmärkas följande.
Punkt
1 har i princip sin motsvarighet i nu gällande bestämmelser 51 § första
stycket 1 och 2 KKK. Återkallelse på gmnd av trafiknykterhetsbrott skall
enligt förslaget få underlåtas, om körningen har avsett
Prop. 1975/76:155 36
kortare
flyttning av fordonet på gård, parkeringsplats eller därmed jämförbart område
och risken för trafikolycka har varit obetydlig.
Punkt
2 har också motsvarighet i gäUande rätt, främst 51 § första stycket 2 KKK, men
även 51 § första stycket 4 eller 6 KKK kan bli tiUämpliga vid smitning.
Förslaget innefattar emellertid i fråga om körkortsåterkallelse vid sådant
brott betydelsefulla ändringar i förhåUande tUl vad som gäller nu. Återkallelse
skaU nämligen enligt förslaget ske endast om brottet från
trafiksäkerhetssynpunkt är av allvarligare beskaffenhet. Denna begränsning
saknas i nuvarande bestämmelser, och kommittén sammanfattar dagens praxis så
att varje form av smitning leder lill körkortsåterkallelse. Enligt kommitténs
mening har smitnings-brottet ofta inte anknytning till
trafiksäkerhetsintresset. Kommittén anser därför att nuvarande praxis bör
nyanseras och grundas på trafiksäkerhetsskäl. Genom kommitténs förslag behöver
körkortsmyndighelen inte heller göra en självständig prövning av vållandefrågan
i de fall sådan inte har gjorts i straffrågan till följd av att bestämmelserna
i 5 § TBL om smitning är tUlämpliga på den som med eUer utan skuld har haft del
i uppkomsten av trafikolycka och obehörigen avlägsnat sig därifrån.
I
punkt 3 föreslagna regler om körkortsåterkallelse när körkortshavaren vid förande
av motordrivet fordon i inte ringa mån har åsidosatt en för trafiksäkerheten
grundläggande regel har sin närmaste motsvarighet i de regler som i dag gäller
enligt 51 § första stycket 4 KKK. SkiUnaden kan enligt kommittén sägas ligga i
att gällande bestämmelse utgår från trafikfarlighcten hos den aktuella
överträdelsen, medan förslaget riktar sig mot typfarligheten hos det slag av
överträdelse som det är fråga om. Praxis har emellertid lett till att vissa
typfall har utbildats. Som exempel kan nämnas förande av fordon i uttröttat
tiUstånd, underlåtenhet att stanna före färd ut på huvudled, påköming av
fotgängare på övergångsställe, trafikfarliga omkörningar, förande av
bristfälligt fordon och körning mot rött ljus med kollision eller fara för
kollision som följd. Enstaka hastighetsöverträdelse föranleder däremot f. n.
sällan körkortsingripande. Kommittén erinrar om att chefen för
justitiedepartementet i 1970 års tilläggsdirektiv till kommittén uttalade bl.
a. att kommittén borde undersöka förutsättningarna och formerna för
körkortsingripanden vid vissa typer av allvarliga trafiköverträdelser, såsom
köming mot rött ljus, omkörning strax före eUer på övergångsställe,
underlåtenhet att iaktta stoppUkt före färd in på huvudled och väsentligt
överskridande av tillåten hastighet. Kommittén diskuterar bl. a. om det finns
trafikbrott som är lämpade för en renodlat objektiv bedömning dvs. ett naket
konstaterande att en återkallelsegrundande överträdelse har ägt mm utan att
man beaktar överträdelsens subjektiva sida eller trafikfaran i det ensldlda
fallet. Enligt kommitténs mening måste resas bärande invändningar mot en sådan
bedömning som grund för ett så allvarligt in-
Prop. 1975/76:155 37
gripande
som en körkortsåterkallelse utgör. Däremot är kommittén av den bestämda
uppfattningen att praxis måste skärpas när det gäller körkortsingripande mot
överträdelser av det typiskt sett trafikfarliga slag som tilläggsdirektiven ger
exempel på. Hastighetsöverträdelser med 2530 kilometer i timmen eller däröver
i stadskärnan innebär oftast en allvarlig riskökning. Dessa överträdelser sker
i regel också helt medvetet. Andra exempel än de i tUläggsdirektiven nämnda
kan vara backning eller vändning på motorväg och framförande av fordon utan
markering av utskjutande last. Vid överträdelse av nu exemplifierade regler bör
enligt kommitténs mening följa körkortsåterkallelse oavsett om överträdelsen
bedöms vara av förseelsekaraktär eller om den anses utgöra vårdslöshet i
trafik. Undantag från kravet på körkortsingripande bör emellertid kunna göras,
t. ex. vid svårigheter all i halt väglag stanna ett tungt fordon eller då en
oväntad manöver från en annan trafikant har tagit förarens uppmärksamhet från
en trafiksignal eller ett vägmärke. Kommittén menar att det torde vara
reaUstiskt att räkna med att en skärpning av återkallelsesystemet i enlighet
med förslaget kommer att medföra ökad respekt för de grundläggande
trafikreglerna.
Punkt
4 i förslaget innebär att körkortsåterkallelse skall kunna ske när
körkortshavaren i annat fall än som följer av punkterna 13 har gjort sig
skyldig tUl brott varigenom han vid färd med motordrivet fordon i väsentlig
mån har äventyrat trafiksäkerheten. Denna punkt avses tiUsammans med punkt 3
ersätta nuvarande bestämmelser i 51 § första stycket 4 KKK. Därjämte avses den
föreslagna punkt 4 ersätta även återkallelsegrunden olovlig körning i nuvarande
51 § första stycket 5 KKK. Till punkten 4 kan enligt kommittén komma att
hänföras t. ex. fall då föraren har kört i uttröttat tillstånd, då han allvarligt
har brustit i uppmärksamhet eller då han utan att överskrida gällande
hastighetsbestämmelser har kört för fort i förhåUande tiU omständigheterna.
Vidare kan enligt kommitténs mening i dagens praxis visas exempel på fall där
alltför stor tolerans har visats förare av bristfälliga fordon, t. ex. med
odugliga bromsar. Kommittén menar att allmänpreventiva hänsyn torde kräva, att
överträdelser av nu nämnda slag i regel föranleder ovillkorlig
körkortsåterkallelse. Så bör vara fallet inte endast då överträdelsen konkret
har inneburit stor fara eller har medfört stora skador. När det gäller olovlig
körning t. ex. när innehavare av motorcykelkörkort för bil eller när
föreskrifter som har meddelats för körkortet inte följs har kommittén inte
ansett, att det finns skäl att ta upp en motsvarighet tUl dagens
skötsamhetskrav för att vederbörande skall få behålla körkortet.
Körkortsingripande på grund av punkt 4 skall kunna riktas även mot passagerare
som under färd med motordrivet fordon gör sig skyldig till ett allvarligt
trafikbrott.
Punkt
5 bland de föreslagna återkallelsegrtmderna återkallelse vid upprepade brott
mot trafikreglerna har i huvudsak samma lydelse
Prop. 1975/76:155 38
som
nuvarande återkallelsegrund i 51 § första stycket 3 KKK. Dock har enligt
förslaget trafiksäkerhetssynpunkterna skjutits mera i förgrunden. Enligt dagens
bestämmelser kan nämligen återkaUelse ske även på gmnd av överträdelse av
bestämmelser som har meddelats i trafikens men mindre i trafiksäkerhetens
intresse. Det innebär att körkortsåterkallelse f. n. kan beslutas även på
grund av förseelser som enligt kommitténs uppfattning är betydelselösa från
traftksäkerhetssynpunkt, t. ex. skatte- och registreringsförseelser. En skiUnad
mellan den föreslagna regeln och den gällande är också att man med förslagets
regel kan beakta även sådana trafikförseelser som inte har begåtts vid färd.
Kommittén
föreslår också att återkallelse skall kunna ske om körkortshavaren genom
lagakraftvunnen dom utom riket har dömts för brott motsvarande dem som har
angivits under punkterna 15.
3.7
Körkortsspärr
3.7.1
Körkortsspärr i samband med återkallelsebeslut
Enligt
nuvarande regler (56 § KKK) anges i äterkallelsebeslut viss minimitid inom
vilken körkortstUlstånd inte får meddelas. 1 praxis förekommer emeUertid ofta
såsom tidigare har redovisats att väntetiden är längre. Det har medfört
olägenheter framför allt för den enskilde, som inte sällan blir missledd på
det sätiet att han tror att han kan erhålla körkort sedan den bestämda
minimitiden för återkaUelse har löpt ut. Den preventiva effekten av
återkallelsebeslutet försvagas också genom att den verkliga tiden för
återkallelse inte anges i beslutet. I praktiskt taget alla andra länder än i
Sverige anges aterkallelsetiden i beslutet. Kommittén har hos olika
länsstyrelser aUmänt mött uppfattningen att det skulle vara mera ändamålsenligt
om man omedelbart vid återkallelsen bestämde den tid efter vilken körkort kan
beviljas föraren. I flertalet fall kan man även i dag redan vid återkallelsebeslutet
förutsäga när en person kan få nytt körkort efter återkallelse. Om inte något
nytt brott inträffar är aterkallelsetiden nämligen genom den praxis som
till-lämpas redan bestämd i förhållande tUl det slag av brott som har begåtts.
Erfarenheten har visat att det inte finns resurser att efter återkallelse
bedöma varje körkortssökande individuellt för att avgöra om han är lämplig att
föra motorfordon. Framgår det av utredningen att ytterligare brott etc. inte
har inträffat under den återkallelsetid som till-lämpas i praxis får
vederbörande aUtså körkort. 1 praxis tiUämpas sålunda vissa med utgångspunkt i
den aktuella brottsligheten bestämda schabloner när det gäller att bedöma när
en förare efter återkallelse åter kan få körkort.
Till
belysning av problematiken anför kommittén att en länsstyrelse har uppgett att
återfaU i brottslighet förekommit endast i 30 % av återkallelsefallen. I övriga
fall var det samma förhåUanden som av-
Prop. 1975/76:155 39
gjorde
körkortsfrågan vid tiden för körkortsåterkallelsen och vid den senare tidpunkt
när körkortsansökan gavs in. I 70 % av ärendena om körkortsåterkallelse skulle
således återkaUelsetiden utan olägenhet ha kunnat bestämmas i samband med
återkaUelsebeslutet.
Kommittén
finner med stöd av det anförda övertygande skäl tala för att man i
återkallelsebeslutet bestämmer hur lång tid ett trafikbrott skall utestänga
föraren från behörigheten att föra körkortspliktigt fordon, dvs. utgöra
körkortsspärr. I återkallelsebeslutet skaU däremot inte anges under vilka
förutsättningar som föraren kan återfå sin behörighet. Har aterkallelsetiden
bestämts till högst sex månader skall föraren omedelbart återfå körkortet, om
han inte innan spärrtiden har gått ut har gjort sig skyldig tUl nytt
trafikbrott. Är återkaUelsetiden längre, skall han genomgå fullständigt
körkortsprov, innan han åter får körkort.
Har
å andra sidan vederbörande, innan tiden för körkortsspärren har löpt ut, begått
nytt trafikbrott, skall körkortsmyndigheten enligt förslaget kunna förordna
att den tidigare bestämda spärrtiden skaU avse också det nya trafikbrottet,
besluta särskild spärrtid för det nya brottet eller förlänga den redan bestämda
spärrtiden. Vid sjukdom, alkoholmissbruk etc. skall föraren återfå körkortet
eller erhålla nytt körkort när det förhållande som har föranlett återkaUelsen
har upphört. Vederbörande körkortsmyndighet skall dock kunna besluta om att
viss tid skall förflyta innan körkortsfrågan tas upp till prövning på nytt.
3.7.2
Körkortsspärr för den som inte har körkort
Kommittén
föreslår vidare en regel om att domstolen i brottmål skall kunna besluta om
körkortsspärr också för den som inte har körkort, om hans trafikbrottslighet är
sådan att den bör utgöra hinder mot att han förvärvar körkort. Körkortsspärr
för den som inte har körkort skall således enligt förslaget bli obligatorisk
vid grov vårdslöshet i trafik och rattfyUeri. I övriga fall kan man få viss
ledning genom att undersöka om brottet typiskt sett skulle ha föranlett
vUlkoriig eller ovillkoriig körkortsåterkaUelse, om föraren hade haft körkort.
Som
exempel på länder där man bestämmer körkortsspärr också för körkortslösa förare
nämner kommittén bl. a. Norge, Västtyskland och Jugoslavien. Motiven för att i
Sverige införa ett liknande institut är enligt kommitténs mening följande.
Handläggningen
vid utfärdande av körkort förenklas. Körkortsmyndigheten har redan en tid
angiven för sig, och man slipper att göra det noggranna studium av akten som
ett eget stäUningstagande till trafikfarligheten hos brottet skulle kräva.
Från såväl rättssäkerhets- som utredningssynpunkt är det en fördel om
domstolen, när den har målet uppe till behandling, får besluta också angående
spärrtiden. Ett annat motiv för systemet är att man skapar bättre möjligheter
till en fastare praxis vid förstagångsansökan om körkort. Det tredje och enligt
kommitténs me-
Prop. 1975/76:155 40
ning
viktigaste skälet är att den preventiva och pedagogiska effekten ökar. Om alla
konsekvenser av brottet meddelas så snabbt som möjligt, framstår sambandet med
brottet klarare, och föraren får den information som han bör ha.
3.7.3
Körkortsspärrens längd
Kommittén
diskuterar de i gällande rätt angivna minimitiderna för erhållande av nytt
körkort efter återkallelse. Kommittén understryker att det från vissa synpunkter
kan ses som önskvärt om körkortsingripandet kunde bestämmas att vara under den
tid trafikanten är trafikfarlig. Det finns emellertid inte något instmment
genom vilket man annat än undantagsvis kan mäta när trafikfarligheten upphör.
Kommittén har kommit till slutsatsen att trafikbrottets svårighetsgrad i
princip får bli avgörande för körkortsingripandets längd även i
fortsättningen. SärskUda överväganden måste dock göras i de fall där
utredning om t. ex. brister i kunnande eller färdigheter verkligen föreligger,
bl. a. med hänsyn till behovet av rehabiliteringsåtgärder m. m. Såväl
individual- som allmänpreventiva synpunkter måste i normalfallen läggas på
längden av ingripandet. Ofta står emellertid dessa synpunkter mot varandra.
Från individualpreventiv synpunkt torde i allmänhet ett kort ingripande vara
att föredra. En längre tids avbrott i trafikträningen utgör en riskfaktor om
trafikanten skall återvända tUl trafiken. Vidare medför en längre tids
körkortsingripande att de sociala konsekvenserna av ingripandet blir
aUvarligare än om ingripandet avsett endast en kortare tid. De sociala
biverkningama måste ses som något från trafiksäkerhetssynpunkt negativt.
Kommittén erinrar också om att den allmänprevenliva effekten av olika
körkortsingripanden är omstridd. Mot bakgrund av vad kommittén har anfört om
de individualpreventiva trafiksäkerhetssynpunkterna anser kommittén att de
långa återkallelsetidema bortsett från fall där t. ex. brister i kunnandet
eller färdigheten konstaterats måste användas med stor försiktighet.
Kommittén kan därför inte ansluta sig till den praxis som f. n. tillämpas och
som innebär att normaltiden för ingripande vid t. ex. rattfylleri ofta är 2,5
år. Den normala tiden för ingripanden vid svårare trafikbrott bör enhgt kommittén
i det stora flertalet fall kunna minskas till hälften. 1 det mera nyanserade
system som kommittén föreslår bör körkortsspärren i dessa fall kunna bestämmas
inom ramen ett till två år. Tider överstigande två år bör förbehållas allvarliga
fall av grov vårdslöshet i trafik och återfall i trafikbrott. Som en väl avvägd
reaktion betecknar kommittén däremot den i dagens praxis tillämpade
aterkallelsetiden om sex månader i sådana faU då föraren har kört i uttröttat
tiUstånd, inte iakttagit stopplikt före färd ut på huvudled, kört på
fotgängare på övergångsställe, kört mot rött ljus och framkallat fara för
trafikolycka, gjort sig skyldig till trafikfarlig omkörning, kört med
bristfälliga bromsar eller gjort sig skyldig till allvarligare
Prop. 1975/76:155 41
smitning.
Kommittén erinrar också om att den förordar att körkortsingripande bör
användas i många fall där åtgärden f. n. endast blir böter och över huvud taget
på ett mera nyanserat sätt än f. n. Spärrtider ned-emot en månad ger möjUgheter
till en nyansering med hänsyn till omständigheterna i det enskUda fallet.
I
sitt lagförslag anger kommittén de marginaler inom vilka tiden för
körkortsspärr skall kunna bestämmas. De föreslagna gränserna utgör en månad
resp. fem år från den dag rätten att föra körkortspliktigt fordon fråntogs
föraren. I fråga om den som efter förvärv av körkort har gjort sig skyldig till
grov vårdslöshet i trafik eller rattfyUeri skall minimitiden dock vara ett år.
Har brottet bestått i anstiftan eller medhjälp tUl brottet skall emellertid nu
sagda minimitider inte gälla. Vidare skall de inte heller gälla vid rattfyUeri
om omständighetema är mildrande. Som exempel på mildrande omständigheter nämner
kommittén bl. a. körning nattetid på en ringa trafikerad väg samt vissa nöd-
och tvångssituationer.
Kommittén
diskuterar också om trafikolycka med dödlig utgång eUer personskada skall
medföra aUvarligare körkortsingripande än en olycka utan sådana effekter.
Kommittén avvisar principer av detta slag och betonar att enbart graden av
trafikfarlighet i trafikantens handlande bör tillmätas betydelse.
Kommittén
behandlar även möjligheten att besluta om återkallelse av körkort för förarens
livstid men förordar inte en sådan regel. Erfarenheter från andra länder visar
att en regel om återkaUelse på livstid är för sträng och för summarisk för att
kunna användas efter sin ordalydelse. En annan aspekt som kommittén tar upp rör
differentiering av körkortsspärrens längd med hänsyn til! de olika
körkortsklasserna. Kommittén menar emellertid att det inte finns något bärande
skäl för en sådan differentiering.
3.7.4
Körkortsspärrens inverkan på straffet
Kommittén
föreslår en regel som innebär att om körkortsspärr beslutas, kan det men som
föraren därigenom lider beaktas när påföljd bestäms för brottet. 1 motiven
till den föreslagna bestämmelsen uppger kommittén att det som ett argument för
handläggning av frågor om körkortsingripande vid allmän domstol ofta har
framhållits, att domstolen vid bestämmandet av påföljd har möjlighet att beakta
det men som den tiUtalade förorsakas genom ingripandet.
Trafiknykterhetskommittén behandlade frågan i sitt betänkande (SOU 1963: 72)
Nykterhet i trafik och menade att en viss ömsesidig påverkan borde kunna
förekomma mellan straffmätningen och bestämningen av minsta förlusttid.
Förslaget vari förutsattes att handläggningen av ärenden om
körkortsingripanden skulle flyttas över tiU aUmän domstol fick ett blandat
mottagande hos remissinstanserna och ledde inte till lagstiftning.
Kommittén
erinrar också om andra likartade bestämmelser om påver-
Prop. 1975/76:155 42
kansregler,
t. ex. den förlust som ämbetsman lider genom avsättning eller suspension eller
motsvarande (jfr numera 33 kap. 9 § första stycket brottsbalken). Vidare
framhåller kommittén att enligt 26 § tredje stycket utlänningslagen (1954: 193)
skaU förvisning beaktas på motsvarande sätt.
3.8
Förarprov efter återkaUelse och mdragning
Kommittén
föreslår att körkort som dragits in på grund av sjukdom eUer liknande
förhåUanden skall återlämnas till föraren så snart det förhåUande som har
föranlett indragningen har upphört. Har mer än sex månader förflutit från
indragningen eller har körkortet dragits in på körkortshavarens egen begäran,
skall dock krävas att denne ansöker om nytt körkort. I sådant fall skall alltså
förarprov avläggas. Kommittén menar att det i dagens ofta mycket krävande
trafikmiljö inte är lämpligt att utan prövning av kompetensen släppa ut
förare som har varit borta från trafiken så lång tid som ett år vilket är den
tid som accepteras f. n.
I
fråga om körkortsåterkaUelse föreslår kommittén en liknande regel, nämligen att
körkortet även om återkallelsebeslutet inte har vunnit laga kraft skall
återlämnas tUl föraren omedelbart efter spärrtidens slut, om spärrtiden har
bestämts till högst sex månader. Förordnande om teoretiskt förarprov skall
emellertid kunna ske även om spärrtiden är kortare. Kommittén framhåller att en
körkortsåterkallelse ger särskild anledning till en mera ingående granskning av
förarlämpligheten, om den dömde på nytt önskar behörighet att föra
körkortspliktigt fordon. I princip bör därför en fullständig omprövning ske av
förutsättningarna för körkortsförvärv om den dömde åter vill förvärva sådan
behörighet. Ju allvarligare körkortshavaren har förbrutit sig mot trafikreglerna,
desto större är anledningen att noga pröva frågan om återinträde i trafiken.
Har körkortsspärren avsett endast en kort tidsperiod, kan det dock finnas
anledning till en viss nyansering av den tidigare uttalade principen om en
fullständig nyprövning. Om föraren har varit borta från trafiken högst sex
månader måste det anses onödigt att låta honom genomgå ett nytt fullständigt
förarprov.
3.9
Villkorlig återkallelse vaming
Kommittén
föreslår en ny form av körkortsingripande, nämligen viUkorlig
körkortsåterkaUelse. Sådan återkallelse skall kunna meddelas om
återkallelsegrund föreligger och det finns anledning anta att körkortshavaren
i fortsättningen vinnlägger sig om att följa trafikens regler. Återkallelsen
får emellertid inte göras vUlkorlig om körkortshavaren efter det att han har
förvärvat körkortet har gjort sig skyldig tUl grov vårds-
Prop. 1975/76:155 43
löshet
i trafik eller rattfylleri, men väl om han har gjort sig skyldig tiU anstiftan
eller medhjälp till sådant brott. Inte heller skall villkorlig återkallelse
meddelas om det i annat fall med hänsyn till den allmänna respekten för
trafikens regler krävs att återkallelsen är ovUlkorlig. Villkorlig
körkortsåterkallelse skall kunna förenas med förbud att under lägst en månad
och högst två månader föra körkortspliktigt fordon. En prövotid om två år
skall gälla. Rätten skall kunna föreskriva att den som har meddelats villkorlig
körkortsåterkallelse skall underkasta sig läkarvård, nykterhetsvård eller
annan vård, behandling eller utbUdning som har betydelse för hans förmåga att
föra körkortspliktigt fordon. Följer körkortshavaren inte vad som har ålagts
honom eller begår han nytt trafikbrott skall rätten kunna vidta olika
åtgärder, nämligen tilldela honom varning, meddela honom sådant körförbud som
nyss nämnts, förlänga prövotiden eller undanröja den villkorliga
körkortsåterkallelsen och besluta om ovillkorlig återkallelse i stället. När
åtgärd av nu nämnt slag aktualiseras, skall trafikkonsulenten göra amnälan till
åklagaren, som prövar om han skall föra talan i saken inför rätten.
Kommittén
anför att förslaget om viUkorlig körkortsåterkaUelse skall ses mot bakgrund av
vad kommittén har framhållit om viklen av att reglema ger tiUfäUe till
nyansering och anpassning tUl vad som i varje särskilt fall kan anses vara
ändamålsenligt för att påverka trafikanten i positiv riktning. Enligt
kommitténs uppfattning får man genom villkorlig återkallelse förutsättningar
att åstadkomma ett bättre psykologiskt och pedagogiskt resultat än med varning.
Kommittén motiverar emellertid inte detta uttalande. Villkorlig återkallelse
bör kunna användas inte enbart i situationer där man nu ger varning utan också
i fall som i dag leder till körkortsåterkaUelse.
1
fråga om regeln att villkorlig återkaUelse inte får meddelas om den aUmänna
respekten för trafikens regler kräver ovillkorlig körkortsåterkallelse uttalar
kommittén, att allvarligare faU av rattonykterhet kan föras till denna
kategori. Om den tilltalade har haft en alkoholhalt i blodet som har varit
högre än 1,2 promille bör villkorlig återkallelse förekomma endast
undantagsvis. Regeln syftar också på dem som återfaller i allvarliga
trafikbrott. Vidare kräver allmänprevenliva hänsyn att den som bryter mot
regler som är grundläggande för trafiksäkerheten inle beviljas villkorlig
körkortsåterkallelse.
Beträffande
det kortare körförbud som en villkorlig återkaUelse enligt förslaget skall
kunna kombineras med anför kommittén, att ett sådant förbud kan vara motiverat
av såväl individualpreventiva som allmänpreventiva skäl. Det kan sägas utgöra
en del i en reaktionsform på skalan mellan villkorlig och ovillkorlig
återkallelse. Reaktionsformen bör enligt kommitténs mening kunna passa vid
vissa former av rattonykterhet, t. ex. där alkoholhalten hos föraren har varit
uppemot 1,2 promille. Kommittén betonar emellertid att i dessa fall inte enbart
alkoholhalten
Prop. 1975/76:155 44
utan
också andra omständigheter måste tillmätas betydelse. Vidare framhåller
kommittén att det korta ingripandet även medför att de inte önskvärda sociala
konsekvenserna av det kan undvikas eller minskas. För den enskUde innebär ett
kortare förbud att föra körkortspliktigt fordon en allvarlig erinran om vikten
av att följa trafikens regelsystem.
3.10
Pricksystem
Kommittén
anser det vara av vikt att trafikanterna på ett effektivt sätt informeras om de
allvarliga konsekvenser som kan följa av trafik-brottsUghet. Åtgärder måste
vidtas för att förebygga att en körkortshavare genom upprepad
trafikbroltslighet försätter sig i den situationen att hans körkort måste
återkallas.
Kommittén
väcker tanken att införa ett s. k. pricksystem. Ett sådant kan beskrivas som en
metod för att dels erinra trafikanterna om följderna av fortsatt
frafikbrottslighet, dels välja ul sådana förare som på grund av upprepad
brottslighet måste kontrolleras närmare. Varje förseelse som omfattas av
systemet föranleder ett visst antal prickar. Dessa registreras och när
körkortshavaren har uppnått ett visst prickantal kan olika åtgärder vidtas.
Pricksystem finns i olika länder och kan vara något olika utformade. I
allmänhet innebär de emellertid inte att ett visst antal prickar är liktydigt
med att körkortet återkallas. I stället medför en viss uppnådd pricknivå att
vederbörande myndighet prövar vilka åtgärder som skall vidtas.
Kommittén
redovisar olika fördelar med ett pricksystem. Först och främst pekar kommittén
på att det enligt utomlands vunna erfarenheter har en trafiksäkerhetsfränijande
effekt. I detta avseende framhåller kommittén att systemet bygger på fasta
regler som varje körkortshavare genom information från myndigheternas sida bÖr
känna tiU. Han kan göra klart för sig att ett visst antal prickar alltid medför
att körkortsmyndigheten närmare granskar hans förutsättningar att uppträda i
trafiken. Pricksystemet får på detta sätt en bättre pedagogisk effekt än nuvarande
ordning. Vidare medger pricksystemet att man effektivt kan spåra upp dem som
gör sig skyldiga till återfaU, varigenom mera effektiva körkortsingripanden kan
sättas in. Det är enligt kommittén svårt att ange hur stor
trafiksäkerhetseffekten kan bli. Praktiska erfarenheter från Kanada visar att
trafikolyckorna där minskade med 1215 % i sambaid med att pricksystem
infördes.
Ett
pricksystem anses också ge ökad rättssäkerhet och skapa förutsättningar för
att körkortsmyndighetemas praxis blir enhetligare än vad som är fallet i dag.
Vidare
medger ett pricksystem att handläggningsformerna kan göras enklare och
rationellare. I ett genomfört pricksystem kan nämligen den första utgallringen
av de fall då en närmare granskning behöver göras
Prop. 1975/76:155 45
ske
med hjälp av automatisk databehandling. Efter utgallringen vidtar den egentliga
prövningen av de kvarvarande fallen hos körkortsmyndigheten.
Av ett författningsutkast
som presenteras av kommittén framgår närmare detaljer i ett för svenska
förhållanden anpassat pricksystem. Förslaget skall enligt kommittén ses som
ett exempel på hur ett pricksystem kan utformas. Kommittén har inte tagit
stäUning till graderingen mellan olika typer av trafikbrott, i vilken del
förslaget har utformats av en arbetsgmpp inom kommittén.
För en närmare redovisning
av kommitténs förslag beträffande pricksystemet får jag hänvisa till
betänkandet.
3.11
Återanpassning
Kommittén
anser att det i nu gällande bestämmelser om straff- och körkortspåföljder inte
finns något positivt moment. Detta ses som en brist, eftersom det bör vara
naturligt att man inom trafikrätten försöker hjälpa trafikanterna att undvika
återfall i brott. Vid övervägandet av återanpassningstanken konstateras att
olika undersökningar främst från USA inte synes ge något entydigt svar
beträffande de trafiksäkerhetsfrämjande effekter som man kan uppnå. Ett
undantag synes vara Kalifornien, där bl. a. gruppsamtal anses ha gett goda
resultat.
Kommittén framhåller att
trafiksäkerhetsinformationen inte når ut tiU alla trafikanter, och att detta
gäller bl. a. dem som bryter mot trafikreglerna. En undervisning i denna
kategori kan därför förväntas vara särskilt betydelsefull, varvid dock krävs
ett positivt svar hos den enskilde.
Kommittén finner att
övervägande skäl talar för att det på ett eller annat sätt öppnas en möjlighet
att införa undervisning som behandlingsform vid trafikbrott. Olika lösningar
diskuteras när det gäller att inordna undervisningen i det rättsliga systemet.
Kommittén framhåUer värdet av att den enskilde känner det som en belöning att
han aktivt medverkar i ett rehabiliteringsprogram och förordar bl. a. en viss
förkortning av spärrtiden vid körkortsåterkallelser eller en reduktion av
prickbelastningsnivån för den som har genomgått en av trafiksäkerhetsverket
godkänd kurs.
Beträffande kursernas
uppläggning anför kommittén att trafiksäkerhetsverket bör överväga kurser av
olika omfattning. Särskilda utbUd-ningsprogram kan komma i fråga för dem som
har gjort sig skyldiga tUl t. ex. trafiknykterhetsbrott. Verket bör enligt
kommitténs mening också överväga att komplettera eller ersätta vissa kurser med
gmppsamtal. Vidare fömtsätter kommittén att bl. a. den utbUdning som ges inom
vissa frivilliga trafiksäkerhets- och motororganisationer skall kunna tas tiU
vara i sammanhanget.
Prop. 1975/76:155 46
Slutligen
behandlar kommittén frågan om trafikutbUdning för dem som är intagna i anstalt.
Kommittén finner att en sådan utbUdning är väsentlig från flera olika
synpunkter, bl. a. med hänsyn till trafiksäkerheten och för den dömdes
rehabilitering. De betydande svårigheter som man möter vid anordnandet av
utbildningen understryks dock. Trots dessa anser kommittén emellertid att
försök bör göras och hänvisar till åtgärder som har företagits utomlands.
3.12
Underlätelse av körkortsingripande, m. m.
Kommittén
föreslår att återkallelse på grund av trafiknykterhetsbrott får underlåtas, om
körningen har avsett kort flyttning av fordonet på gård, parkeringsplats eller
härmed jämförbart område och risken för trafikolycka har varit obetydlig.
Huruvida denna förutsättning är uppfylld får bedömas med hänsyn till samtliga
omständigheter i samband med körningen.
Kommittén
föreslår vidare att vid spärrtider över två år skall rätten, när två år har
förflutit, kunna meddela beslut om nedsättning av spärrtiden. Sådant beslut
skall få meddelas endast när särskilda skäl föranleder till det. Kommittén
anför att regeln fyller funktionen av en "säkerhetsventil", som
kanske annars måste komma tUl stånd genom ett dispensförfarande hos
regeringen. Kommittén påpekar att beslutet om nedsättning av spärrtiden inte
bör medföra att vederbörande automatiskt får nytt körkort. Han har att i vanlig
ordning genomgå nytt körkortsprov. Beslutet bör ha endast den innebörden att
det eller de brott som har föranlett spärren inte längre utgör hinder mot att
bevilja föraren körkort.
3.13
Behörighet att föra taxi
Kommittén
erinrar om att otuktsbrott i viss utsträckning i praxis har ansetts utgöra
hinder för innehav av trafikkort men inte för körkort. Denna praxis synes
främst ha motiverats utifrån de särskilda krav som bör ställas på förare som
yrkesmässigt befordrar personer.
De
ställningstaganden som kommittén har gjort beträffande förarurvalet innebär
att frågan om särskilda krav på förare av automobil i yrkesmässig trafik måste
övervägas på nytt. Kommittén har nämligen intagit den principieUa ståndpunkten
att körkortet inte skall ses som ett bevis på medborgerligt förtroende utan
enbart som ett bevis på att innehavaren uppfyller de trafiksäkerhetskrav som
samhället har ställt upp för innehavare av körkort. Med detta synsätt blir t.
ex. en person som gjort sig skyldig till våldsbrott eller stöld inte redan på
grund därav diskvalificerad som bilförare, vilket i dag kan bli fallet.
Det
anförda betyder att, om särskUda krav skall sfäUas på den som för bil i
yrkesmässig trafik, kommitténs förslag till körkortsreform behöver
kompletteras med särskUda regler i angivna hänseende.
Prop. 1975/76:155 47
Vad
gäller taxitransporter kan det enligt kommittén anföras vägande skäl för att i
vissa avseenden särbehandla dem. Taxi används således ofta för transporter av
en särskild karaktär. Inte minst handikappade ges genom taxi möjlighet att
utnyttja olika samhällsfunktioner. Även transporter av barn tUl skolor etc. är
vanliga. Taxitrafiken är på det sättet okontrollerad att föraren inte har någon
tidtabell att följa. Föraren rör sig också utan särskild planering inom ett
förhållandevis vidsträckt område. Vidare är föraren inte sällan ensam med sin
passagerare. Därtill kommer att passagerarna ofta utgörs av barn eller andra
personer som kan anses ha särskilt svårt att avvärja ett angrepp från en annan
person. Det nu anförda gör att en taxiförare har stora möjligheter att t. ex.
med våld eller i sexuellt avseende förgripa sig mot en passagerare.
Kommittén
förordar att för förare av personbil och lätt lastbil i yrkesmässig
personbefordran införs ett särskUt behörighetskrav. Droskförar-yrket bör inte
lå utövas av person beträffande vilken det finns skäl antaga att risk
föreligger att han skall utsätta passagerare för angrepp mot liv eller hälsa (3
kap. BrB, jfr också 4 kap. BrB) eller för sedlighetsbrott (6 kap. BrB).
3.14
Handläggning av frågor om körkortsingripande
3.14.1
Körkortsingripandc genom strafföreläggande
När
det gäller frågan om vilken instans länsrätt eUer tingsrätt som skall pröva
fråga om körkortsåterkallelse på grund av brott är ett problem att flertalet
trafikbrott aldrig kommer inför domstol utan endast tas upp i
strafföreläggande eller föreläggande om ordningsbot. Det är mot denna bakgrund
som kommittén överväger frågan om en samordning av körkortsingripande och
strafföreläggande.
Kommittén
anför att den tidigare principen om att strafföreläggande skulle användas
endast vid brott av ordningskaraktär numera torde få anses genombmten genom det
av riksdagen år 1968 antagna förslaget (prop. 1968: 82) om vidgat
tillämpningsområde för strafföreläggande. Härigenom tillämpas detta institut nu
även vid t. ex. brottsbalksbrott med fä.igelse i straffskalan. Erfarenheterna
av den genomförda lagändringen har, enligt vad kommittén har inhämtat, varit
goda. Det torde därför kunna antas att den utveckling som har pågått aUtsedan
rättegångsbalken infördes år 1948 och som inneburit en vidgad användning av
strafföreläggande inte kommer att avstanna. För trafikbrottens del kan det
sålunda förväntas att utvecklingen går i den riktningen att strafföreläggande
kommer att användas vid allt grövre vårdslösheter och vid t. ex. vissa enklare
trafiknykterhetsbrott. Härför talar också den internationella utvecklingen. En
väsentligt hämmande faktor på utvecklingen torde dock vara att den misstänkte,
med hänsyn tUl ovissheten
Prop. 1975/76:155 48
om
strafföreläggandets konsekvenser för körkortet, inte anser sig kunna godkänna
strafföreläggande.
Kommittén
anför att det bör undvikas att den enskilde belastas med en från hans synpunkt
onödigt omständlig procedur. Det måste för allmänhetens förståelse för
rättsväsendet anses vara av vikt att handläggningssystemet inte innehåller
moment som ter sig meningslösa. Det gäller i synnerhet i t. ex. sådana faU där
den enskilde inte har någon invändning mot ett av myndigheterna planerat
ingripande. En jämförelse mellan handläggning av körkortsingripande vid
länsrätt å ena sidan och strafföreläggandesystemet å andra sidan anses av
kommittén visa likheter i de fall då förhandling inte äger rum. Vad gäller
personalens kompetens torde det inte kunna göras gällande att det föreligger
några olikheter vare sig vad gäller utbildning eller på annat sätt mellan
åklagare och domare vid länsrätt. Däremot har beslutanderätten i körkortsfrågor
vid länsrätterna anförtrotts domare med längre tids erfarenhet av administrativt
arbete. För att jämförbarhet skaU nås torde det därför vara nödvändigt att vid
övervägandena utgå från att även på åklagarsidan särskilda behörighetsregler
måste gälla. Det kan också sägas att länsrättens beslut kan överklagas men
däremot inte ett beslut av åklagare att utfärda strafföreläggande. Mot detta
kan emellertid invändas att straffföreläggandet får rättsverkningar endast i
förhållande till den enskilde i de faU då denne godkänner föreläggandet. Kravet
på godkännande vid strafföreläggande torde därför kunna ses som en
rättssäkerhetsgaranti jämförbar med den enskUdes rätt att överklaga ett beslut
av länsrätt.
Ä
andra sidan talar den gäUande principen att inte svårare straff än böter får
tas upp i strafföreläggande för en återhållsamhet i fråga om att ta upp längre
tids körkortsingripande i sådant föreläggande.
En
regel av innebörd att fråga om körkortsåterkallelse alltid måste prövas av
allmän domstol i samband med prövning av ansvarsfrågan dvs. att
körkortsfrågan inte finge tas upp i strafföreläggande skulle kunna leda till
ett ökat antal mål vid domstolarna och en onödig kom-plicering av
straffprocessen i vissa fall. Å andra sidan skulle angivna nackdelar troligen
kompenseras av att förarna blev villigare att godkänna strafföreläggande i trafikmål,
eftersom de inte skuUe behöva befara att strafföreläggande i efterhand läggs
till grund för körkortsingripande. Trots detta måste det emellertid ses som en
allvarlig olägenhet att inte kunna ta upp körkortsfrågan i strafföreläggande.
Sammanfattningsvis
menar kommittén att det från rättssäkerhetssynpunkt inte torde kunna riktas
några invändningar mot att man i strafföreläggande tar upp beslut om vissa
kortare körkortsåterkallelser. Detta skulle ligga i linje med den nya syn på
institutet som har brutit igenom under senare år och som har fått sitt klaraste
uttryck genom antagandet av de i prop. 1968: 82 framlagda förslagen. Kommittén
anser att en lämplig avvägning av olika intressen och argument bör leda tiU att
i
Prop. 1975/76:155 49
strafföreläggande
skall kunna tas upp körkortsåterkallelse i kombination med en körkortsspärr på
högst tre månader.
3.14.2
Allmän domstol eller förvaltningsdomstol
Kommittén
ägnar frågan om vilken domstol länsrätt eller allmän underrätt som skaU
handlägga frågor om återkallelse av körkort i anledning av trafikbrott stort
utrymme. Beträffande problemstäUrungaraa på detta område anmärker kommittén,
att redovisningen har försvårats genom att länsrätten i slutskedet av
kommitténs arbete har förts in i beslutsprocessen i stället för länsstyrelsen.
Det har därför våUat svårigheter att på ett rättvisande sätt till nuläget föra
över den tidigare argumentation som har förekommit i frågorna. Konunittén
anför emeUertid att de argument som tidigare har kunnat anföras för eUer emot
länsstyrelse som beslutsinstans praktiskt taget genomgående kan anföras för
eller emot länsrätt.
Kommittén
erinrar till en början om den diskussion som under årens lopp har förts i
frågan. Alltsedan början av 1930-talet har det sålunda i olika sammanhang
övervägts att flytta över vissa frågor om körkortsingripanden från
länsstyrelse till allmän domstol. Det kan nämnas att 1957 års
trafiknykterhetskommitté i sitt betänkande (SOU 1963:72) Nykterhet i trafik
föreslog att i princip alla körkortsingripanden som föranletts av brott (utom
fylleri) skulle handläggas vid aUmän domstol. De skäl härför som
trafiknykterhetskommittén anförde gick ut på att man vid allmän domstol fick en
bättre garanti för den enskUdes rättssäkerhet, att en reform av den föreslagna
innebörden skulle medföra väsentliga kostnadsbesparingar och vidare att alla
åtgärder i anledning av brott borde beslutas i ett sammanhang för att en
önskvärd samordning och avvägning av den totala samhäUsreaktionen skulle komma
till stånd. Förslaget fick ett blandat mottagande vid remissbebandUngen. Många
remissinstanser tiUstyrkte förslaget eller ställde sig i varje fall positiva
tUl det. Andra remissinstanser ansåg, att det inte hade visats skäl för att
göra den föreslagna överflyttningen.
Trafikmålskommittén
erinrar också om att trafiknykterhetsbrottskom-mittén i betänkandet (SOU 1970:
61) Trafiknykterhetsbrott har betonat vikten av att körkortsingripande beslutas
av allmän domstol.
Trafikmålskommittén
går igenom de väsentligaste skälen för och emot en överflyttning till allmän
domstol.
Den
första frågan som behandlas är om det från trafiksäkerhetssynpunkt kan vara av
betydelse att körkortsingripandet används som en mera direkt följd av ett
trafikbrott än f. n. Kommittén finner med stöd av expertis såväl inom som utom
kommittén att det skulle vara av stort värde för trafiksäkerheten om
körkortsfrågan fördes in i brottmålsprocessen. Expertisen anser att det inte
råder någon tvekan om att körkortsingripandet är ett effektivare instmment för
att förhindra
4 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 155
Prop. 1975/76:155 50
trafikbrott
än vad konventionella straff är. Kommittén anser sig under sitt arbete ha fått
klarlagt att ett samtidigt avgörande av straff och körkortsfråga är en
utomordentligt viktig trafiksäkerhetsfaktor. De möjligheter till en snabbare
handläggning som skapas genom att körkortsfrågan avgörs i brottmålsprocessen
är från trafiksäkerhetssynpunkt av särskUd betydelse. Kommittén har vid sina
undersökningar funnit att handläggningstiden hos länsstyrelsema medförde en
förlängning med ca fyra månader. Visserligen meddelades i en del faU i
huvudsak dock vid trafiknykterhetsbrott beslut om interimistisk
körkortsåterkallelse. Kommittén anmärker emellertid att körkortsingripande
aktualiseras i åtskUliga andra fall än när trafiknykterhetsbrott har begåtts,
och då görs inte något interimistiskt ingripande. Samtidigt erinrar kommittén
emeUertid om att handläggningstidema även vid de aUmänna domstolarna är rätt
långa beträffande trafikmål. Sålunda kan det dröja ända upp tiU ett år innan
straffrågan är avgjord. Även detta förhållande är otillfredsställande, och
kommittén menar att förtur bör ges åt trafikmål där körkortsfrågan är aktueU.
Kommittén stäUer frågan om föreskrifter angående förtur kan ges utan att
körkortsbeslut meddelas redan i brottmålsprocessen. Enligt kommitténs
undersökningar torde det inte finnas något exempel från annat område på att
polis, åklagare eller allmän domstol åläggs att snabbehandla mål där annan
myndighet kan förväntas meddela beslut av särskUd art. En fömtsättning för att
man skall kluma behandla dessa fall snabbare är därför enligt kommitténs mening
att själva den interimistiska beslutsprocessen utgör en del av brottmålsprocessen.
Kommittén slår fast att kravet på snabbhet bl. a. från
tra-fiksäkerhetssynpunkt utgör ett skäl för handläggning av körkortsfrågan i
brottmålsprocessen. Även en fördröjning med en så kort tid som en månad måste
anses olycklig. Här kan nämnas att huvudförhandling enligt kommitténs förslag
bör hållas inom två veckor från det att körkortet omhändertogs och att målet
enligt kommittén bör avgöras slutligt inom en månad från omhändertagandet.
När
det gäller trafiksäkerhetssynpunktema erinrar kommittén också om att det har
uttalats farhågor för att dessa inte bUr tUlräckligt beaktade om
körkortsreaktionens längd skall bestämmas samtidigt med straffet. Häremot
invänder kommittén att redan erfarenheten från hittUlsvarande praxis har visat
svårigheterna att inte tillmäta sådana typiska straffmätningssynpunkter som
behovet av körkort och körkortshavarens försörjningsbörda en förhållandevis
stor vikt. Ett överförande av körkortsingripandena till allmän domstol anser
kommittén knappast kimna förväntas medföra att det tas mindre hänsyn tUl trafiksäkerhetssynpunkterna.
Kommittén
tar också upp rättssäkerhetsaspekten och framhåller att vad som har anförts om
vikten av en snabb handläggning har sin betydelse även från
rättssäkerhetssynpunkt. Vad gäUer de nuva-
Prop. 1975/76:155 51
rande
interimistiska återkaUelserna påtalar kommittén att det slutliga beslutet
ibland innebär att körkortet inte skall återkaUas; Mot denna bakgrund är det
ett rättssäkerhetskrav, av synnerligen stor betydelse att tiden för det
interimistiska ingripandet blir så kort som möjligt. I övrigt anför kommittén
att de reformer som redan har genomförts inom förvaltningsprocessen inte har
påverkat de väsentligaste rättssäkerhetsproblemen. Förfarandet är sålunda inte
konlradiktoriskt. Vidare måste man kräva att körkortsprocessen ordnas på ett
sådant sätt att den som beslutar om körkortsingripande får en riktig bUd av
trafikhändelsen. Kommittén menar att så länge brottmålet handläggs vid allmän
domstol är det också denna som har det bästa materialet för att bedöma skeendet
i samband med den trafikhändelse som anses böra leda till körkortsingripande.
I detta konstaterande inbegriper kommittén också att allmän domstol har det
bästa materialet för att bedöma hur grovt ett trafikbrott är. Denna bedömning
har vanligen en avgörande betydelse för ett ställ-mngstagande i körkortsfrågan.
Kommittén
erinrar också om att nuvarande processuella system med en uppdelning av
ansvars- och körkortsprocessen kan leda tiU rättsförluster för den enskilde
därför att denne inte sällan här uppfattningen att körkortsfrågan avgörs i
brottmålsprocessen. Den tiUtalade underlåter kanske därför att överklaga en
enligt hans uppfattning felaktig dom.
En
annan synpunkt som kommittén tar upp är allmänhetens inställning till en
överflyttning av vissa återkaUelsebeslut tUl allmän domstol. Kommittén har
undersökt hur det förhåller sig härmed och har kommit fram till att
inställningen hos allmänheten klart torde vara tUl förmån för en överflyttning
av vissa återkaUelsebeslut till allmän domstol. Samma resultat har framkommit
vid möten som kommittén har håUlt med företrädare för olika organisationer inom
trafUcsektom, näringslivet m. fl. Såväl undersökningama som kontakterna hölls
dock innan länsrättsorganisationen trädde i kraft. Ett skäl tiU denna
instäUning hos aUmänheten menar kommittén vara att man anser att
körkortsåterkallelsen utgör ett "straff". Det anses därför naturligt
och lämpligt att samtliga samhällsingripanden i anledning av ett brott beslutas
vid ett och samma tillfäUe.
Kommittén
hävdar vidare att hänsynen till internationella förhållanden är av synnerlig
vikt. Kommittén hänvisar här tUl att man i åtskilliga länder har den ordningen
att domstolen beslutar i körkortsfrågan i samband med att trafikbrottet
behandlas. Vidare hänvisar kommittén till den av Europarådet antagna
resolutionen med förslag tUl enhetliga regler om körkortsingripande. I
resolutionen förordas i princip att körkortfrågan avgörs i brottmålsprocessen.
Kommittén hänvisar också tUl den inom Europarådet utarbetade konventionen om
straff för vägtrafikbrott (European convention on the punishment of road
offences), som utgår från att allmän domstol i trafikantens
Prop. 1975/76:155 52
hemland
skaU kunna handlägga mål angående trafikbrott som har begåtts utomlands.
Kommittén
har i tidigare sammanhang (se avsnitt 3.7.4) hävdat att körkortsingripandet
skall kunna beaktas vid straffmätningen. Kommittén erinrar om att så kan ske
endast om körkortsfrågan handläggs vid allmän domstol. Även från denna synpunkt
bör alltså frågoma om körkortsingripanden i anledning av trafikbrott flyttas
över tUl allmän domstol.
Från
olika håU bar förts fram önskemål om ett allmänt ombud i körkortsmål.Kommittén
påpekar att en sådan reform inom ramen för den administrativa processen är
kostnadskrävande. Vad gäller körkortsåterkallelse i anledning av trafikbrott
kan emellertid frågan om allmänt ombud lätt lösas genom att körkortsingripandet
tas med i den ordinära brottmålsprocessen.
Kommittén
diskuterar åtskUliga andra aspekter på frågan om överflyttning av vissa
körkortsmål tiU alhnän domstol. En sådan aspekt gäller möjligheterna till
förenklad handläggning. Bortsett från frågan om körkortsingripande kan tas upp
i strafföreläggande berör kommittén frågan om förenkling av domsskrivnuigen.
Möjlighetema till sådan förenkling motverkas enligt kommitténs mening av att
körkortsfrågan handläggs i en efterföljande separat process. Denna kräver
nämligen en förhållandevis vidlyftig domsmotivering av den aUmänna domstolen,
om bUden av dess inställning skaU bli rättvisande. Om nuvarande system för
körkortshandläggning skall behållas, torde det bli nödvändigt att tUl en del
frångå nu rådande ordning beträffande förenklad domsskrivning och kräva
fylligare motivering av den allmänna domstolen för att motverka att länsrätten
tvingas erhålla sin bild av trafikbrottet genom studier av
fömndersökningsprotokoll etc.
Ytterligare
en aspekt utgör samordningen mellan allmän domstol å ena sidan och länsstyrelse
och länsrätt å den andra sidan. Kommittén erinrar om att det f. n. finns vissa
samordningsproblem och att sådana problem också kommer upp om
körkortsingripandena helt eller delvis förs över tUl brottmålsprocessen.
De främsta svårighetema torde f. n. ligga i vad som tidigare anförts om
informationen från allmän domstol till länsstyrelsen och länsrätten. Här är det
alltså fråga om problem som försvinner vid en överflyttning tUl allmän domstol.
Å andra sidan understryker kommittén att problem kan uppstå genom att det
samtidigt kan finnas anledning att ingripa mot en körkortshavare på skUda
gmnder, t. ex. på grund av såväl sjukdom som trafikbrott. Kommittén menar
emellertid att dessa problem kan lösas. FörebUder finns redan inom t. ex. utlännings-,
barnavårds- och nykterhetsvårdslagstiftningén. Inom utlänningslagstiftningen beslutas
vissa ingripanden förvisning på gmnd av brott av allmän domstol, medan
andra ingripanden utvisning av ut-
Prop. 1975/76:155 53
länning
beslutas av länsstyrelse. Vid tillkomsten av denna lagstiftning gjordes
gällande att ett brytande av den dittiUs gällande ordningen, som innebar att
prövningen i samtliga fall låg på länsstyrelse, skulle innebära svåra
samordningsproblem. Farhågorna har emellertid inte besannats, utan problemen
har kunnat lösas i praxis utan att några lagregler har getts i ämnet. Mot
bakgmnden av den erfarenhet som man sålunda har från andra rättsområden menar
kommittén att även de samordningsproblem som dess förslag kan ge upphov tUl
skall kunna lösas på ett smidigt sätt. Kommittén anvisar mot bakgmnden av det
sagda inte några uttryckliga regler härom.
Farhågor
har förts fram om att en överflyttnmg av vissa mål angående körkortsingripanden
från länsstyrelse och länsrätt tUl allmän domstol skulle leda till minskad
enhetlighet i praxis. Det skulle finnas större möjligheter att skapa en
enhetlig praxis inom de 24 länsrätterna än inom det flerdubbla antalet allmänna
domstolar. Kommittén erinrar om att erfarenheterna har visat att praxis inte
heller i nuvarande system kan anses enhetlig. Den bristande enhetligheten beror
enligt kommitténs uppfattning dels på att prejudikatbildningen är otUlfredsställande,
dels på att allmänt ombud saknas. Vad gäller prejudikatbildningen hävdar
kommittén att brister häri beror bl.a. på att vidareutbildning av och
kontakter mellan berörda befattningshavare inte har förekommit i tUlräcklig
utsträckning. Kommittén anmärker i det sammanhanget att det krävs en större
insats för att bereda representanter för omkring 90 tingsrätter och sju
överinstanser fortbUdning än att ge motsvarande utbUdning åt befattningshavare
vid 24 länsrätter och fyra överinstanser. I fråga om allmänt ombud framhåUer
kommittén som nämnts fömt att det är betydligt lättare och mindre kostsamt att
i brottmålsprocessen inordna ett allmänt ombud än att göra det i den nuvarande
administrativa processen.
Det
kan nämnas att kommittén föreslår att särskilda avdelningar eUer rotiar i vissa
fall skaU inrättas för körkortsmål vid domstolama. I nämnden bör ingå personer
som är sakkunniga i trafikfrågor.
Kommittén
pekar också på den ibland framförda uppfattningen att det föreligger sådant
samband mellan körkortsgivning och körkortsingripande att dessa frågor bör
avgöras av samma organ. Det kan enligt kommitténs uppfattning många gånger
vara en fördel med en sådan samordning, t.ex. i faU där aUmän misskötsamhet
föreligger. När det gäUer trafikbrott är läget emellertid ett annat. I
allmänhet har den som första gången söker körkort inte tidigare dömts för något
trafikbrott av den art att det bör beaktas vid körkortsgivningen. Den
myndighet som beslutar därom har därför i och för sig inte bättre möjligheter
än allmän domstol att bedöma frågor om körkortsingripande vid trafikbrott. De
trafikbrott som föregår den första körkortsprövningen är nämligen nästan
uteslutande olovlig köming.
Prop. 1975/76:155 54
Kommittén
behandlar också kostnadsaspekterna på en överflyttning av vissa körkortsmål
till allmän domstol och anför härom bl. a. följande.
Kostnaden
för den enskilde enligt olika altemativa system blir i hög grad beroende av
vilka processformer som används, dvs. hur stora krav på muntlighet som ställs
etc. Det är därför inte möjligt att göra någon jämförelse mellan t. ex.
domstolsprocess och administrativ process för körkortsingripandet utan att
fömtsättningama närmare anges. Rent aUmänt kan dock konstateras att det i
den mån både en brottmålsprocess och en administrativ process behövs för
samhällsingripande i anledning av trafikbrott utgör en ekonomisk belastning
för den enskilde att genomföra två processer.
En
samtidig bedömning av brotts- och återkallelsefrågan kan enligt kommitténs
uppfattning medföra en väsentlig kostnadsbesparmg för den enskUde. Graden av
denna minskade ekonomiska belastning i förhållande till nuläget är emellertid
en fråga som beror av vilka krav som ställs på brottmålsprocessen. Här kommer
sådana frågor som möjligheten att använda ordnings- och strafföreläggande in i
bilden. Möjligheten att överklaga tUl hovrätt och möjligheten för hovrätt att
avgöra målet på handlingama är också frågor som måste beaktas.
Frågan
om vilken betydelse en överflyttning från länsrätt tUl aUmän domstol av mål om
körkortsingripande skuUe få för det allmänna är enligt kommittén svår att
bedöma.
Kommittén
anser det klart att det aUmänna måste göra betydande rationaliseringsvinster
om körkortsfrågan avgörs i brottmålsprocessen. Gin man samtidigt får ökade
kostnader för brottmålsprocessen är däremot svårare att bedöma. Det torde vara
reaUstiskt att räkna med en viss ökad belastning för framför aUt hovrätterna.
Kommittén
anser på de gmnder som har redovisats att övervägande skäl talar för att
handläggningen av frågor rörande körkortsåterkallelse på grund av trafikbrott
flyttas över från länsrätt till allmän domstol.
Kommittén
menar att det vid k ö r k o r t s i n g r i p a n d e på annan grund än
trafikbrott, t. ex. på medicinsk gmnd, är lämpligt att använda en
förvaltningsprocess vid länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt. Beträffande de
faU där samhäUsingripandet sker i anledning av annat brott än trafikbrott,
konstaterar kommittén att man f. n. inte sällan beslutar om både allmänt straff
och körkortsingripande i anledning av fylleri, våldsbrott, bUstöld etc. Det
finns skäl som talar för att samhällsåtgärderna även i dessa faU beslutas
samtidigt. För den enskUde skulle det, även då ingripandet sker i anledning av
annat brott än trafikbrott, vara av vikt att åtgärderna beslutas samtidigt.
EmeUertid har som framgår av det tidigare anförda kommittén avvisat tankarna
bakom nuvarande system enligt vilka vissa typer av aUmän brottslig-
Prop. 1975/76: 155 55
het
anses presumera trafikfarlighet. Kommitténs inställning innebär, att om
körkortsingripande i fortsättningen skaU ske i dessa fall måste besluten
fattas mot bakgrunden av en medicinsk eller psykologisk bedömning. En sådan
bedömning har inte någon direkt anknytning till brottmålsprocessen. Det är
olämpligt att föra samman ställningstagandena, eftersom detta kan ge den
tUltalade uppfattningen att ett körkortsingripande är en direkt följd av den
allmänna brottsligheten. Kommittén har stannat för att i nu berörda faU förorda
att nuvarande system bibehålls. Länsrätten bör alltså även i fortsättningen
bli beslutsorgan i första instans i dessa fall.
3.14.3
Allmänt ombud
Såsom
framgår av det tidigare anförda fäster kommittén stor vikt vid att ett allmänt
ombud medverkar i körkortsprocessen. För kommittén har denna fråga blivit enkel
att lösa för de fall där körkortsingripandet sker i anledning av trafikbrott,
eftersom allmän åklagare medverkar i processen. Emellertid kvarstår enligt kommitténs
mening ett behov av allmänt ombud i de körkortsmål som även i fortsättningen
skall handläggas vid förvaltningsdomstol. Enligt kommitténs beräkningar kommer
det här att röra sig om ca 2 000 avgöranden årUgen. Kommittén skulle i första
hand vilja förorda att det allmänna lUtsom vid körkortsingripande i anledning
av trafikbrott kunde företrädas redan vid förhandling eller vid skriftväxling
inför länsrätten. En kontradiktorisk process synes emeUertid kommittén vara
svår att genomföra av ekonomiska skäl. DärtiU kommer att de körkortsmål som i
fortsättningen skaU handläggas vid länsrätt enligt kommitténs uppfattning utan
större olägenhet kan bli föremål för en skriftlig efterhandsgranskning.
Kommittén
utgår från att det allmänna ombudet vid länsrätt måste tillhöra annan
organisation än länsstyrelsen för att få en självständig ställning i
förhållande till länsrätten. Enligt kommitténs mening finns det inte någon
organisation med sådan lokal spridning att det är lämpligt att på den lägga
berörda uppgifter. Det har visserUgen diskuterats att även i dessa fall låta
åklagare vara verksam i körkortsprocessen. Med hänsyn till arten av de mål och
karaktären av den prövning som i fortsättningen skall ske vid länsrätterna
anser kommittén dock att en sådan lösning inte kan förordas. En annan
möjlighet skulle vara att utvidga trafikkonsulenternas verksamhet till att
även avse uppgiften som aUmänt ombud vid länsrätterna. Kommittén anser sig
emellertid inte kunna förorda en sådan lösning, dels därför att konsulenterna i
övrigt inte skaU ha arbetsuppgifter av administrativ karaktär, dels därför att
arbetsbelastningen för trafikkonsulenterna skulle komma att öka väsentligt.
Konunittén
föreslår i stället att kontrollen av länsrättens avgörande sätts in först sedan
beslut har meddelats och att trafiksäkerhetsverket
Prop. 1975/76:155 56
ges
uppgiften att pröva beslutet och föra talan i kammarrätt och regeringsrätten.
Eftersom det blir fråga om ett begränsat antal avgöranden kan detta arbete
enligt kommittén utföras utan nämnvärd belastning för verket. Genom att
prövningen koncentreras tUl verket torde förutsättningar vidare skapas för en
enhetlig rättstillämpning. Verket kan också genom kontakter med
trafiksäkerhetsexpertis verka för att rättstiUämpningen anpassas efter trafiksäkerbetsforskningens
senaste rön.
3.15
Körkortsregistret
Samarbetsorganet
för ADB inom rättsväsendet, i fortsättningen kaUat samarbetsorganet, har i
skrivelse den 14 januari 1975 tiU chefen för justitiedepartementet lagt fram
förslag tUl modifiering av ADB-systemet för registrering av brott som är av
betydelse i körkortshänseende. Förslaget har utarbetats av en arbetsgmpp inom
samarbetsorganet.
F.
n. registreras sådana belastningsuppgifter som avser brott genom att
länsstyrelsema bevarar från statens trafiksäkerhetsverk översända registerblad.
Dessa framställs av trafiksäkerhetsverket efter tmderrättelse från
rikspolisstyrelsen. Belastningsuppgifter som har antecknats före den 1 mars
1972 finns upptagna på särskilda registerkort. Utdrag av körkortsregistret
beställs hos vederbörande länsstyrelse.
Genom
1971 års prmcipbeslut (prop. 1971:65, TU 1971:12, rskr 1971: 209) angående
körkort och körkortsregistrering bestämdes att belastningsdata av betydelse i
körkortshänseende, som registreras inom rättsväsendets informationssystem (RI),
inte skall tas med i körkortsregistret utan enbart i RI. Härigenom skulle
dubbelregistrering undvikas. Det förslag som samarbetsorganets arbetsgmpp har
lagt fram visar hur man tekniskt kan lösa denna brottsregistrering.
Enligt
arbetsgruppens förslag skall rikspolisstyrelsen liksom nu sker enligt 21 §
kungörelsen (1970: 517) om rättsväsendets informationssystem föra ett
maskinellt register över vissa trafikbrott. Registret kallas KKBEL. InnehåUet i
KKBEL föreslås vara oförändrat i förhållande till dagsläget. Det betyder att
registret skall innehåUa sådana domar och beslut som anges i 119 §, 120 §
eller 121 § första stycket KKK. KKBEL innehåUer uppgifter fr. o. m. den 1 mars
1972.
I
enlighet med riksdagens beslut innebär förslaget att registreringen i KKBEL
utvidgas till att omfatta även innehavare av utländska körkort.
Registreringen
skaU fylla två huvudändamål. För det första skaU den lämna underlag för
prövning i körkortsmål och för det andra skall den ge information tUl åklagare
och domstolar i trafikmål beträffande den misstänktes eller tilltalades
tidigare trafikbrottslighet.
Funktionen
att lämna underlag för prövning i körkortsmål föreslås bli fuUgjord på i
princip samma sätt som nu sker. Det innebär att resp. länsstyrelse tUlställs
ett registerblad på en person när denne erhåller en
Prop. 1975/76:155 57
ny
anteckning i KKBEL. Registerbladet redovisar inte bara den aktueUa anteckningen
utan även de som eventueUt tidigare finns i KKBEL beträffande samma person. Uppgiftema
i registerbladet hämtas vad gäUer rena körkortsdata från centrala
körkortsregistret (CKR) hos statens trafiksäkerhetsverk och vad gäller brott
och förseelser från KKBEL hos rikspolisstyrelsen. Båda typerna av uppgifter
sammanförs i ett datamaskineUt framställt dokument som bUdar registerbladet. I
dagsläget sänds registerblad till länsstyrelse varje gång en förseelse registreras
i KKBEL, dvs. även vid relativt bagatellartade engångsförseelser där åtgärder
mot körkortshavaren inte kommer i fråga. Enligt förslaget skall registerblad
inte sändas vid en enstaka ordningsförseelse. Därigenom befrias länsstyrelsema
från ett stort antal av de ca 180 000 registerblad som de nu årligen får ta
emot. Även beträffande innehavare av utländskt körkort skaU registerblad
framställas. Länsstyrelserna föreslås få möjlighet att rekvirera registerblad
vid sidan av de automatiskt framställda. Sådant rekvisitionsförfarande kan
tillämpas t. ex. då körkortsomprövning aktualiseras av annan orsak än brott
eUer förseelse. Leder en underrättelse genom registerblad inte tiU någon
åtgärd, fömtsätts att bladet skall makuleras. Registerbladen kommer således att
bevaras endast i de fall då de leder tUl att omprövningsärende tas upp och då
som en handling i akten. Systemet ger därför möjlighet att hos länsstyrelsema
mönstra ut de nuvarande registerbladen.
Registreringens
andra huvudändamål att ge information tUl åklagare och domstolar i trafikmål
föreslås få följande utformning.
En
ny typ av registemtdrag s. k. trafikbrottsutdrag skaU ersätta de nuvarande
utdragen ur körkortsregister. Trafikbrottsutdrag skall kunna framställas inte
bara för körkortshavare utan även för övriga personer. Utdragen skall
innehålla uppgifter om sådan trafikbrottslighet som är av betydelse för
påföljdsfrågan i det aktueUa målet. Eftersom endast körkortshavare registreras
i KKBEL, kan detta register inte ensamt bilda underlag för
trafikbrottsutdragen. Förslaget fömtsätter därför att vissa brottsuppgifter
hämtas från rikspolisstyrelsens person- och belastningsregister (PBR). Fömtom
uppgifter om brott och förseelser skall trafikbrottsutdragen i förekommande faU
kunna innehålla även rena körkortsuppgifter och vissa belastningsuppgifter som
inte är av brottskaraktär, t. ex. anmälningar angående alkoholmissbmk. Dessa
uppgifter hämtas från CKR. Åklagare och domstolar som behöver trafikbrottsutdrag
rekvirerar detta direkt från rikspolisstyrelsen.
När
det gäller frågan om att en belastningsuppgift inte får lämnas ut genom
registerblad sedan viss tid har förflutit (s. k. rehabUiteringsregler) föreslår
arbetsgmppen i avvaktan på behandlingen av betänkandet Rätten till ratten inga
ändringar gentemot nuläget, som innebär att reglering härav saknas.
Arbetsgmppen framhåUer emeUertid att frågan om vUka rehabiliteringsregler som
skall gälla kräver sin lösning.
Prop. 1975/76:155 58
För
den nya typen av utdrag (trafikbrottsutdrag) föreslås dock att rehabiliteringsregler
införs, varvid en femårig rehabiliteringstid förordas. RehabUiteringstiden skaU
beträffande domar och beslut räknas från datum för domen/beslutet och
beträffande strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot från datum för
godkännande.
Samarbetsorganet
har för sin del i stort godtagit arbetsgmppens förslag till modifiering av systemet
för KKBEL. Med hänsyn tiU att olika principfrågor emeUertid har aktualiserats
anser sig samarbetsorganet inte böra fortsätta arbetet på modifiering av KKBEL
innan ställnuig har tagits tUl dessa.
Mot
denna bakgrund har samarbetsorganet anhåUit om besked angående principfrågorna
och uppdrag att därefter utarbeta ett detaljförslag.
Frågorna
gäller bl. ä. omfattningen av registreringen i KKBEL, där samarbetsorganet har
godtagit arbetsgmppens förslag att nuvarande principer dvs, att
belastningsuppgifter beträffande körkortshavare, trafUckortshavare och
innehavare av traktorkort registreras skaU gälla med den modifikationen att
även uppgifter om brott som innehavare av utländska körkort har begått skaU
antecknas.
Vidare
tar samarbetsorganet upp rehabUiteringsfrågorna och anför härom följande.
Samarbetsorganet
delar arbetsgmppens uppfattning om behovet av rehabiliteringsregler. Även om
tekniska synpunkter påverkar stälhiings-tagandet, viU samarbetsorganet för sin
del särsldlt framhåUa att hänsynen tUl den enskilde kräver att
rehabiliteringsregler införs. HärtUl kommer att äldre uppgifter torde ha
mycket begränsat värde i ett ärende om återkallelse av körkort, eftersom beslut
i sådana ärenden registreras i CKR. Samarbetsorganet anser att starka skäl talar
för att samma regler bör gälla för uppgifter i registerblad resp.
trafikbrottsutdrag. Även om skäl talar för en kortare rehabiliteringstid än fem
år exempelvis i stället en treårig har samarbetsorganet stannat för
femårsregeln. Rehabiliteringstiden bör räknas från datum för dom eller beslut
i brottmål eller i fråga om strafföreläggande och föreläggande om ordningsbot
från datum för godkännande.
Trafikmålskommittén
har förordat en treårig rehabiUteringstid för uppgifter i utdrag ur
körkortsregister.
3.16
Utländska körkort
3.16.1
Körkort i Norden
Nordiska
rådet antog vid sin trettonde session år 1965 en rekommendation (nr 8/1965)
tiU regeringarna om att införa gemensamma regler för förvärv, förnyelse och
återkaUelse av körkort i syfte att ge de i ett nordiskt land utfärdade
körkorten sanuna gUtighet i de övriga nordiska länderna.
Prop. 1975/76:155 59
I
anledning av rekommendationen tiUsattes en nordisk ämbetsmannakommitté med
representanter för Danmark, Finland, Norge och Sverige. I betänkandet (NU
1969: 7) Nordisk gyldighet av f0rerkort tog äm-betsmannakommittén upp frågan om
nordiskt körkorts gUtighet i annat nordiskt land (besökslandet) efter det att
körkortshavaren tagit stadig hemvist i detta.
I
fråga om bosättningens betydelse för körkortens giltighet innebär de nuvarande
nordiska reglema i princip att nordiskt nationellt körkort ger innehavaren rätt
att vid tiUfälligt uppehåll i annat nordiskt land föra motorfordon av det slag
körkortet avser. Kommittén föreslog, att nordiskt nationeUt körkort skall
gälla i besökslandet även sedan innehavaren har tagit fast bostad i detta.
Kommittén underströk, att de föreslagna reglerna inte nödvändigtvis behöver
genomföras på basis av ömsesidighet. Vart land borde erkänna nordiska körkort
i vidast möjliga utsträckning så snart det är tekniskt och
lagstiftningsmässigt möjligt.
Nordiska
rådets trafikutskott uttalade (Nordiska rådets handlingar 1970, s. 1459) att
ämbetsmannakommitténs förslag anger hur det är möjligt att genomföra ett
ömsesidigt godkännande av nordiska körkort även sedan innehavaren har fått fast
bostad i annat nordiskt land än det där körkortet har utfärdats. I enlighet med
trafikutskottets förslag antog Nordiska rådet en rekommendation (nr 34/1970)
till regeringarna att ge* nomföra ämbetsmannakommitténs förslag.
NKV
har i rapporten Körkort i Norden behandlat vissa tiUämpnings-frågor i anledning
av förslaget om nordisk giltighet av körkort. NKV anför följemde.
Det
nuvarande systemet för återkallelse av nordiskt körkort innebär att myndigheterna
i besökslandet vägrar godkänna körkortet i detta land, varefter
körkortsmyndigheten i det utfärdande landet underrättas för att ställning skall
tas till frågan om körkortet skall återkallas helt och hållet. Denna ordning är
naturlig i ett system där körkortet tillmäts giltighet i besökslandet i princip
endast om körkortshavaren vistas där tillfälligt.
Skall
körkortet ges giltighet i besökslandet även efter det att körkortshavaren har
bosatt sig i detta, kommer emellertid saken i ett annat läge. Även om
återkaUelsereglerna bygger på gemensamma rättsgrundsatser och i väsentliga
delar är utformade efter ensartade principer finns vissa skillnader i de olika
ländernas återkallelsesystem. Har en körkortshavare tagit bostad i
besökslandet, synes det rimligt att han är underkastad de regler för körkortets
gUtighet som gäller i detta land. Detta kan visserligen åstadkommas genom att
körkortets giltighet såsom i nuvarande system fortfarande bedöms
nationellt som en fråga om gUtigheten i besökslandet och att därefter frågan om
återkaUelse i helhet av körkortet bedöms i det utfärdande landet. Risken med
detta system är emellertid att även om körkortet förklaras ogUtigt i
besökslandet, kan körkorts-
Prop. 1975/76:155 60
myndigheten
i det utfärdande landet konuna till en annan uppfattning som innebär att
körkortet inte skall återkaUas. En sådan konflikt mellan de olika ländernas
myndigheter kan körkortshavaren utnyttja på obehörigt sätt.
En
aspekt på frågan är också att den återkaUande myndigheten skall ha bästa
möjliga utredning i ärendet. En körkortsåterkallelse aktualiseras ofta av
någon förseelse som körkortshavaren har gjort sig skyldig tiU. Beskaffenheten
av deima förseelse är viktig för utgången i återkallelsefrågan, men också
andra omständigheter såsom körkortshavarens personliga förhåUanden är
betydelsefuUa. Utredningen synes bäst kunna ske i det land där körkortshavaren
är bosatt.
Om
körkortet skall vara gUtigt i besökslandet även efter det att körkortshavaren
har bosatt sig i detta måste hans anknytning tiU det utfärdande landet i ett
stort antal faU vara minimal. Utredningen görs i bosättningslandet. Att låta
myndigheterna i annat land än det där utredningen har gjorts pröva
återkallelsefrågan leder tUl risk för rättsförluster för den enskilde och även
tiU risk för att trafiksäkerhetsaspektema kan åsidosättas. Antalet faU där
internordisk återkaUelse aktualiseras måste också bU betydligt större än i
dagens läge, om körkortet tillmäts gUtighet i besökslandet även efter det att
körkortshavaren har bosatt sig i detta.
En
annan fråga som uppkommer är vilket lands lagstiftning den återkaUande
myndigheten i bosättningslandet skall tUlämpa. Valet står mellan
bosättnmgslandets lagstiftning och det utfärdande landets. Med hänsyn till den
anknytning körkortshavaren i regel bör ha fått tUl bosättningslandet synes det
rimligt att detta lands lagstiftning tiUämpas. En sådan ordning torde också
vara den som är lättast att tUlämpa för kör-kortsmyndighetema och ger därmed
också de bästa möjUghetema att få en riktig bedömnuig.
I
ett avseende kan det diskuteras om bosättningslandets lagstiftning skall
tUlämpas. Det gäller de medicinska kraven för körkortsinnehav. Vissa skillnader
råder i detta avseende mellan ländema. Har körkortshavare med viss defekt fått
körkort i ett nordiskt land enligt dess lagstiftning, är det orimUgt att
körkortet på grund av samma defekt återkallas i ett annat nordiskt land som han
flyttar till, om det rör sig om mindre skUlnader mellan kraven i det utfärdande
landet resp. bosättningslandet. En mångfald olika situationer med olika grader
av medicinska defekter kan uppstå, och det är knappast möjligt att uppställa
någon enhetlig, aU-mängiltig regel för bedömningen av dem. I stället får ett
avgörande ske från fall till faU med beaktande av defektens art, den tid
körkortshavaren vistats i det nya bosättningslandet och lagstiftningen såväl i
detta land som i det land där körkortet har utfärdats.
Huvudregeln
bör alltså vara att körkortsmyndighetema i det land där körkortshavaren är
bosatt skall ha behörighet att återkalla nordiskt körkort med tiUämpning av
bosättningslandets lagstiftning. ÅterkaUelsen
Prop. 1975/76:155 61
och
vad därvid har bestämts om återkallelsetid eller tidpunkt för utfärdande av
nytt körkort bör respekteras i annat nordiskt land. Vistas körkortshavaren
tillfälligt i annat nordiskt land än det där han är bosatt, bör myndigheterna i
det land där den tiUfälliga vistelsen sker ha möjlighet att enligt det landets
lagstiftning omhänderta körkortet i avvaktan på att återkaUelsefrågan prövas i
bosättningslandet. Förslaget att körkort skall återkallas i bosättningslandet
med tiUämpning av dess lagstiftning innefattar även rekommendation om
befogenhet för bosättningslandets körkortsmyndigheter att förelägga körkortshavaren
att vidta viss åtgärd, t. ex. inge läkarintyg.
Som
konstaterats vilar återkallelsereglema i de nordiska ländema på i stort sett
samma principer. I praktiken torde skillnaden ländema emellan främst ha
betydelse för återkallelsetidens längd. Flyttar körkortshavaren från det
bosättningsland där körkortet återkallas och tar fast bostad i annat nordiskt
land, uppkommer frågan om en i det första bosättningslandet bestämd
återkallelsetid i aUa lägen skaU gälla även i det land där föraren senare bosätter
sig. FaU kan uppenbarligen inträffa däi särskilda skäl motiverar att man
frångår huvudregeln att återkallelsetid som har bestämts i ett nordiskt land
skaU gäUa även efter det att körkortshavaren har flyttat till annat nordiskt
land. Så kan exempelvis vara fallet om en person har fått körkortet återkallat
på mycket lång tid i ett nordiskt land och därefter flyttar tUl annat nordiskt
land och får varaktig anknytning till detta. Det bör med tanke på sådana
situationer finnas möjlighet att efter flyttning tUl annat land än det där
körkortet har återkaUats undantagsvis sätta ned en återkaUelsetid. Vägledande
för bedömningen bör i första hand vara de principer som i jämförbara faU
till-lämpas nationellt i bosättningslandet när det gäller återkallelsetidens
längd. Möjligheten till omprövning torde bli aktueU endast i ett begränsat
anta] fall, då den fömtsätter kombinationen att föraren flyttar från ett land
tiU ett annat och att han har fått körkortet återkallat på viss längre tid.
Sedan
aterkallelsetiden har löpt ut bör prövning av frågan om nytt körkort ske i
bosättningslandet även om detta är ett annat än det där körkortet återkaUades.
Sökanden bör erhåUa nytt körkort av typ som utfärdas i bosättningslandet.
Behöver
föraren ha nytt körkort därför att han har tappat det gamla, bör det nya
körkortet enligt huvudregeln utfärdas i bosättningslandet Har körkortets
giltighetstid löpt ut, och behöver det därför fömyas bör detta också enligt
huvudregeln ske i bosättningslandet.
Genomgående
har alltså som huvudregel valts att körkortsärendei skall behandlas i det land
där körkortshavaren är bosatt och enligt det landets lagstiftning, dvs.
domicilprincipen har förordats. Genom de föreslagna reglema kan ärendena
handläggas snabbt. Den enskilde och körkortsmyndigheten kan lätt ta kontakt med
varandra. Ärendena prö-
Prop. 1975/76:155 62
vas
i det land där utredningen görs. Detta är väsentliga omständigheter från såväl
trafiksäkerhets- som rättssäkerhetssynpunkter.
I
linje med den förordade domicilprincipen föreslår NKV också att frågan om nytt
körkort för någon som är bosatt i nordiskt land aUtid skall prövas i
bosättningslandet och enligt dess lagstiftning även i faU då vederbörande inte
tidigare har haft körkort.
Central
körkortsregistrering i varje nordiskt land underlättar genomförandet av
förslaget om nordisk giltighet av körkort. Det torde dock inte vara en absolut
fömtsättning för förslagets genomförande att sådan registrering finns. Däremot
är det nödvändigt att en central myndighet i varje land svarar för kommunikationerna
med de andra ländernas körkortsmyndigheter.
Ett
samtidigt genomförande i aUa fyra länderna är givetvis en klar fördel, men att
uppnå detta kan vara förenat med vissa svårigheter. Såsom uttalades i NU 1969:
7 kan reformen emellertid fuUföljas genom att varje enskilt land inför reglema
i sin lagstiftning vid lämpligt tiUfälle utan att invänta
lagstiftningsproceduren i de andra ländema. Denna lösning torde vara den som
snabbast leder tUl resultat. I detta sammanhang kan nämnas att Nordiska rådet
har rekommenderat (rek. 3/1976) att förslagen i NKV:s rapport genomförs snarast
möjligt.
Det
vidare arbetet med detaljbestämmelsema kräver kontakter mellan de olika
ländema. Detsamma gäUer också uppföljningen av tUlämpningen. Kontakterna kan
lämpligen ske inom ramen för samarbetet inom Nordiskt traf Ucsäkerhetsråd och
NKV.
3.16.2
Minimiålder för rätt att föra motorfordon
Rikspolisstyrelsen
har i sin framställning den 11 september 1972 pekat på minimiåldern 18 år för
förande av vissa motorfordon enligt Genévekonventionen och att denna
åldersgräns inte finns i 1962 års kungörelse om godkännande av vissa utländska
körkort.
Rikspolisstyrelsen
framhåller också att körkort i en del stater kan erhåUas vid lägre ålder.
Sålunda kan exempelvis en svensk medborgare imder 18 år, som har vistats
utomlands viss tid och vid något tillfälle under utlandsvistelsen har förvärvat
körkort, efter återkomsten tiU Sverige föra motorfordon här i två år, oavsett
om han då har fy Ut 18 år eller inte. För att hindra att alltför unga förare
ges rätt att här i riket föra motorfordon hemställer rikspolisstyrelsen att
angivna kimgörelse kompletteras med viUkor att körkortshavaren skaU ha uppnätt
18 års ålder för att få föra motorfordon.
Prop. 1975/76:155 63
4
Remissyttrandena
Remisskritiken
av trafikmålskommitténs förslag ger i åtskilliga delar inte någon enhetlig bUd.
Det gäUer t, ex. om frågor angående förarurvalet (bl. a. aUmän brottslighets
och nykterhetens betydelse), formerna för lämplighetsutredningen (avskaffande
av polisens medverkan och införande av kvalificerat förarprov), viUkorUg
körkortsåterkallelse och överflyttning av mål om körkortsingripande tUl
åklagare (genom strafföreläggande) och alhnän domstol. Däremot förordar
remissinstansema i olika delfrågor allmänt att en nyansering sker, t. ex.
beträffande den betydelse som skall tillmätas aUmän brottslighet, enstaka
fylleriförseelses karaktär av körkortsspärr och tiderna för
körkortsåterkallelse.
NKV:s
förslag angående tillämpningsföreskrifter för handläggningen av ärenden om
nordiska körkort har mottagUs positivt av remissinstanserna. Endast i enstaka
fall har ifrågasatts lämpligheten av att låta en i ett nordiskt land bestämd
återkallelse vara giltig även i annat nordiskt land.
Rikspolisstyrelsens
framställning om att en minimiålder skall uiföras för rätt att med stöd av
utländskt körkort föra fordon i Sverige har tUlstyrkts av statens traf
Ucsäkerhetsverk som har hörts i ärendet.
En
inom kommunikationsdepartementet upprättad remissammanställning bör fogas tUl
protokollet i detta ärende som bilaga, till vilken jag ber att få hänvisa.
Prop. 1975/76:155 64
5
Föredraganden 5.1 AUmän översikt
I
dag finns i Sverige inemot 4 mUj. gäUande körkort. En stor del av befolkningen
är alltså berörd av de frågor som gäller rätten tUl körkort.
Med
trafiken följer behov av föreskrifter i olika avseenden. Bestämmelser som styr
trafikantemas uppträdande måste finnas och likaså behövs regler om hur
fordonen skall vara utrustade och om de krav som ställs på förarna. Bestämmelser
för hur trafiken skaU vara ordnad på vägarna finns i form av vägtrafikregler
och bestänmielser för fordons beskaffenhet m. m. i form av
utmstningsföreskrifter. De krav som gäller i fråga om förvärv och innehav av
körkort är noggrant specificerade.
Fömtsättningama
för körkortsinnehav anges i körkortskungörelsen (1972: 592, omtryckt 1975: 58,
ändrad senast 1975:1038) (KKK). Reglerna går till stor del tUlbaka på den
lagstiftning i ämnet som fiUlbor-dades 1958 och som byggde på 1953 års
trafiksäkerhetsutrednings betänkande (SOU 1957: 18) Trafiksäkerhet II. Den reform som då genomfördes (prop. 1958:69, 2LU 1958:20, rskr
1958:233, SFS 1958: 222) innebar bl. a. att gmndema för lämplighetsbedömningen
av förare reviderades. I detta avseende är särskilt av intresse regler och
praxis i fråga om den betydelse som skall tillmätas annan brottslighet än
trafikförseelser (s. k. allmän brottslighet) och förarens nykterhetsförhållanden.
Även vissa andra specialregler såsom inverkan av olovlig körning har sitt
urspmng i 1958 års lagstiftning. Den nämnda reformen innebar vidare en
effektivisering av personutredningen i körkortsärenden, en utökning av bl. a.
domstolarnas underrättelseskyldighet och en skärpning av reglema om
återkallelse och omhändertagande av körkort. Länsstyrelsema fick en allmän
befogenhet att ompröva körkortsinnehav, om det fanns grundad anledning anta
att föraren inte längre var fullt lämplig.
Det
beskrivna reformarbetet innebar en betydande omdaning av principerna för
prövningen av förarna. Under senare år har reformarbetet på körkortsområdet
fortsatt.
Sålunda
beslöt 1967 års riksdag (prop. 1967: 55, 3LU 1967: 31, rskr 1967: 209) en
differentiering av behörigheten att föra körkortspliktiga fordon, vilken reform
statsmaktema tog slutlig stäUning tiU år 1971 (prop. 1971: 65, TU 1971:12, rskr
1971: 209). Differentieringen har gett möjlighet att beträffande varje
körkortsklass ange normer för utbildning och förarprov, och i linje härmed har
föramtbUdningen och proven fått en ny utformning. Reformarbetet har också
syftat tiU att ge trafikskolornas personal som utbildar merparten av de
förare som avlägger prov för vanligt bilkörkort en fortbildning med
inriktning på den utveckling som under senare år har ägt mm inom trafUc- och
trafiksäkerhets-
Prop. 1975/76:155 65
sektorn.
En annan viktig reform som statsmaktema också tog stälhiing till genom 1971 års
beslut är att ett centralt databehandlat körkortsregister har inrättats som
ersättning för de tidigare regionalt hos länsstyrelserna förda registren.
Härigenom har körkortsregistreringen i hög grad kunnat effektiviseras. Vidare
har en modernisering skett av bestämmelserna om medicinska körkortskrav i
syfte att bringa framför allt syn- och hörselkraven i överensstämmelse med
vetenskapens framsteg (prop. 1974: 133, TU 1974: 25, rskr 1974: 317).
Socialstyrelsen har bemyndigats utfärda detaljföreskrifterna på det medicinska
körkortsområdet. Vad gäller medicinska frågor i enskUda körkortsärenden har
ökad vikt lagts vid att handläggningen i så stor utsträckning som möjligt sker
på regional nivå med anlitande av länsläkarkåren. Under 1975 beslöt riksdagen
(prop. 1975/76: 4, TU 1975/76: 7, rskr 1975/76: 55) att reformera
bestämmelserna om behörigheten att föra motorcykel. Enligt de nya reglerna, som
har trätt i kraft den 1 januari 1976, krävs sålunda för erhåUande av rätt att
föra tvåhjuUg motorcykel att sökanden har genomgått utbildning och avlagt
förarprov på sådant fordon.
Det
är alltså ett vittförgrenat reformarbete som under senare tid har ägt mm på
körkortsområdet. Det har omfattat vitala punkter och torde efter hand som
reformerna slår igenom få stor betydelse för trafiksäkerheten. Själva
grunderna för rätten att inneha körkort och åtgärderna mot förare vars
körkortsinnehav ifrågasätts har emellertid inte berörts av de reformer som har
genomförts under senare år.
År
1961 tillsattes trafikmålskommittén med uppgift att undersöka möjligheterna att
begränsa tUlströmningen av trafikmål till domstolarna och alt i övrigt förenkla
handläggningen av sådana mål. I tilläggsdirektiv till kommittén år 1970
framhöUs att i det utredningsarbete som kommittén utförde frågan om
återkallelse av körkort var av särskilt intresse. Enligt sistnämnda direktiv
skulle kommittén särskilt undersöka förutsättningarna och formerna för
körkortsingripanden vid vissa typer av trafikbrott som inneburit en direkt fara
eller i övrigt varit av aUvarlig beskaffenhet. Kommittén har redovisat sht
arbete i fråga om körkort i betänkandena (SOU 1972: 7072) Rätten till ratten och
i promemorian (Ds Ju 1972: 31) Kriminalitet och trafikbrott.
Kommitténs
förslag vilar på bl. a. följande grundtankar. Kommittén menar att körkortet är
att anse som ett kompetensbevis och inte som ett aUmänt förtroendebevis.
Körkortsfrågan skall bedömas strikt från trafiksäkerhetssynpunkt.
Samhällsåtgärderna vid trafikbrott i form av straffpåföljd och
körkortsingripande bör samordnas och utformas så att de får en positiv och
brottsförebyggande effekt. Den upprepade trafikbrottsligheten måste enligt
kommittén göras till föremål för en mera enhetlig och rättvisande bedömning.
Snabba och nyanserade körkortsingripanden krävs och ingripandena skall inte ha
längre varaktighet än som fordras från trafiksäkerhetssynpunkt. Vid
överträdelse av grundläg-
5
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 155
Prop. 1975/76:155 66
gande
trafikregler behövs skärpta beslämmelser om körkortsingripande.
Mot
bakgmnden av dessa mera allmänt tecknade grundtankar föreslår kommittén olika
åtgärder och regler.
Annan
brottslighet än trafikförseelser s. k. allmän brottslighet skall i
fortsättningen inte tillmätas någon belydelse för körkortsinnehavet. I fräga
om nykterhetskraven föreslår kommittén att enstaka fyUeri-förseelse i och för
sig inte skall tUlmätas så stor betydelse som i dag. Den som missbrukar alkohol
skall kunna få körkort, om det finns särskild anledning anta alt han kommer
att följa bestämmelsema om nykterhet i trafik. Kommitténs förslag när det
gäller betydelsen av allmän brottslighet och nykterhetskravet grundar sig på
olika expertutredningar som kommittén har låtit utföra. Lämplighetsutredningen
föreslås reformerad. Huvudtankarna är därvid att den lämplighetsutredning som
polisen nu gör och som resulterar i positivt eller negativt s. k.
lämplighetsintyg skall avskaffas och ersättas av utredningar i de fall
sådana behövs från bl. a. kommunala vårdorgan. 1 vissa fall skall i
lämplighetsutredningen ingå en utvidgad s. k. kvalificerad förarutredning. I
denna och i åtskilliga andra åtgärder vid körkortsingripanden skall särskilda
trafikkonsulenter medverka. Beträffande körkortsingripandena lägger kommittén
vikt vid att åtgärderna blir mera nyanserade än vad som är fallet i dag.
Överträdelser av grundläggande trafikregler skall bli föremål för skärpta
ingripanden. Körkortsspärr dvs. den tid under vUken ett körkort skall vara
återkallat skall beslutas samtidigt med återkallelsen. En ny form för
körkortsingripande villkorlig återkallelse föreslås införd. Kommittén
föreslår också att rehabUitering av körkortshavare skall ingå som ett led i
körkortsingripandet. Som ett hjälpmedel för att effektivisera kampen mot den
upprepade trafikbrottsligheten föreslår kommittén att ett pricksystem som
innebär att körkortshavaren vid trafikförseelser åsatts ett visst antal prickar
enligt en förutbestämd skala skall införas. Kommittén föreslår också att
straffingripandet och körkortsingripandet skall samordnas och att allmän
domstol därför skall avgöra körkortsfrågan i samband med att den behandlar
straffrågan. Körkortsåterkallelser skall också i viss utsträckning kunna
beslutas av åklagare genom att de tas upp i strafföreläggande. Företrädare för
det allmänna allmänt ombud bör alltid medverka i körkortsprocessen inför
domstol.
Kommitténs
förslag har remissbehandlats. Remissopinionen är splittrad. 1 fråga om ett
stort antal av de föreslagna åtgärdema är meningarna starkt delade. Detta
gäller framför allt de föreslagna reglema om allmän brottslighets betydelse,
nykterhetskravet, lämplighetsutredningen och den kvalificerade
förarutredningen. Vetenskapliga undersökningar som kommittén har låtit göra i
fråga om sambandet meUan allmän brottslighet och onykterhet å ena sidan och
trafUcbrottsUghet å andra sidan kritiseras starkt av vissa remissinstanser.
Trafikkonsulent-
Prop. 1975/76:155 67
organisationen
tillstyrks i allmänhet, men när det gäller de uppgifter som skulle tillföras
den är man mer tveksam. I fråga om körkortsingripandena är remissinstansema
ense med kommittén i en del avseenden. Detta är främst fallet i fråga om
förslaget att tiden för körkortsingripande körkortsspärren skall
bestämmas samtidigt med återkallelsen och vidare i fråga om skärpningen av
ingripandena vid överträdelser av grundläggande trafikregler. Vad beträffar den
villkorliga återkallelsen är meningarna däremot delade. Förslaget om pricksystem
har i allmänhet fått ett positivt mottagande, men åtskilliga instanser är
även om grundtonen är positiv avvaktande i brist på tillräckligt underlag
för att kunna bedöma följderna av ett sådant system. Förslaget att
körkortsåterkallelser med anledning av trafikbrott skall flyttas över till
allmän domstol får stöd hos åtskilliga remissinstanser. En rad instanser
varav många med särskild erfarenhet av körkortsfrågor företräder emeUertid
den motsatta ståndpunkten. Vägande skäl anförs för att alla
körkortsåterkallelser fortfarande skall avgöras av länsrätt. Bl. a. pekar de
instanser som har denna mening på den erfarenhet som man nu har av
länsrättsorganisationen men som kommittén inte har kunnat beakta. Man
framhåller också att det finns ett betydande utrymme för olika reformer i
syfte att effektivisera handläggningen vid länsrätt. 1 detta avseende har man
även presenterat åtskUliga förslag till konkreta åtgärder. Den i kommitténs
förslag förordade möjligheten att ta upp fråga om körkortsingripande i
strafföreläggande har visat sig vara föremål för starkt delade meningar. Även
när det gäller handlägg-ningsformerna för ärenden om körkortsingripanden är
aUtså helhetsbilden av remissyttrandena splittrad.
De
meningsbrytningar som remissyttrandena ger uttryck för visar den komplicerade
karaktären av de frågor som kommittén har behandlat. Ett rikt material av stort
värde för bedömningen av de framtida reglerna har presenterats av
remissinstanserna som i åtskiUiga faU har mångårig praktisk erfarenhet av
körkortsfrågor. I ett väsentligt avseende är emellertid remissinstanserna
ganska eniga. Det gäller behovet av nyansering av bedömningen i körkortsmål.
Jag
instämmer i att en nyansering behövs, och mina förslag i det följande ger i
väsentliga avseenden uttryck härför. Det gäUer allmän brottslighets betydelse,
nykterhetsfrågan, verkan av olovlig körning och återkallelsetidema. Det är
uppenbart att man måste se tUl helhetsbilden av vederbörandes situation och
beakta om han med hänsyn till den samlade utredningen om hans personliga
förhållanden kan anses lämplig som förare. I helhetsbedömningen ingår också att
man i vissa fall måste ta hänsyn även till sådana omständigheter som exempelvis
behovet av körkort och den tid som har förflutit mellan en förseelse och
körkortsingripandet.
Å
andra sidan måste det hållas fast att nyanseringen inte får drivas
Prop. 1975/76:155 68
därhän
att man får en bristande enhetlighet i praxis. Fasta hållpunkter måste finnas
för olika typfall, och det är därvid nödvändigt att vissa schabloner uppställs,
något som varken kommittén eller remissinstanserna har ifrågasatt. När jag
längre fram diskuterar exempelvis spärrtidens längd, anger jag därför vissa
riktlinjer för sådana schabloner. Avvikelser härifrån t. ex. i de nyss av
mig nämnda fallen bör ske endast när särskilda skäl föranleder tUl det.
1
det följande kommer jag att gå igenom kommitténs förslag och remissyttrandena
i olika delar. Därutöver avser jag att ta upp ytterligare några körkortsfrågor
som kommittén inte har haft att behandla. Som exempel viU jag nämna olika
frågor om utländska körkort, där särskilt behovet av reformer beträffande
körkort som har utfärdats i annat nordiskt land är påtagligt. På detta område
föreligger ett förslag som har utarbetats av Nordisk kommitté för
vägtrafiklagstiftning (NKV). Förslaget har presenterats i rapport nr 6 i
Nordiska trafiksäkerhetsrådets rapportserie och bär titeln Körkort i Norden.
Andra viktiga körkortsfrågor gäUer bl. a. problem i vad avser registreringen
av körkortshavare.
De
olika delfrågorna griper helt naturligt in i varandra. Jag har emellertid
strävat efter att vid redovisningen i möjligaste mån renodla de olika
problemställningarna. Först behandlar jag förarurvalet med synpunkter framför
allt på den allmänna brottslighetens och nykterhetens betydelse. Efter
förarurvalet tar jag upp frågorna om lämplighetsutredningens utformning,
kvalificerad förarutredning och trafikkonsulenter. Sedan kommer jag in på
körkortsingripande och förslagen beträffande villkorlig återkaUelse och
pricksystem. De processuella frågorna överflyttning av vissa körkortsmål till
allmän domstol och inrättande av ett allmänt ombud behandlar jag därefter mot
bakgrund av stäU-ningstagandena i de tidigare berörda frågorna. Sist tar jag upp
de körkortsfrågor som har aktualiserats under senare tid men som inte har
behandlats av kommittén.
En
del frågor har visat sig behöva belysas ytterligare innan slutlig ställning tas
till dem. Inte minst gäUer det i fråga om olika praktiska aspekter. Jag kommer
därför senare i dag att föreslå regeringen att tiU-kalla evi sakkunnig för
utredning av vissa körkortsfrågor. I det följande kommer jag att ange vUka
frågor som lämpligen bör anförtros utredningen för en sådan ytterligare
bearbetning.
5.2
Förarurval
5.2.1
Allmän brottslighet
De
bestämmelser som reglerar frågan om allmän brottslighets betydelse finns i 17
och 51 §§ KKK. Enligt 17 § första stycket KKK får körkortstillstånd dvs.
beslut om att körkort får utfärdas meddelas endast om sökanden med hänsyn
tiU sina personliga förhållanden kan an-
Prop. 1975/76:155 69
ses
lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Vid prövningen skall särskilt
beaktas om han som förare av sådant fordon kommer att respektera
trafikreglerna, ta hänsyn till andra och visa omdöme och ansvar. Beträffande
körkortsingripande gäller enligt 51 § första stycket 6 KKK att körkort skall
återkallas, om körkortshavaren genom brottslig gärning har visat påtaglig brist
på hänsyn till andra eller på gmnd av personliga förhållanden i övrigt inte kan
anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon.
De
gällande bestämmelserna går tillbaka på den körkortslagstiftning som tillkom
1958 och som byggde på förslag av 1953 års trafiksäker-hetsulredning.
Trafiksäkerhetsutredningen gjorde vissa undersökningar om sambandet mellan en
persons allmänna livsföring och uppträdandet i trafiken och studerade också
utländska undersökningar i samma ämne. Utredningen anförde sammanfattningsvis
att personer som i sm allmänna livsföring inte iakttar vederbörlig hänsyn tiU
sina medmänniskor eller som i annat fall visar prov på en ansvarslös
inställning och en bristande social anpassning påfallande ofta visar samma
negativa egenskaper när de uppträder som motorfordonsförare. Utredningen
uttryckte detta samband så att en människa i allmänhet kör som hon lever.
Enligt trafiksäkerhetsutredningens mening skulle inte i första hand brottets
rubricering eller det utmätta straffet avgöra frågan om en persons lämplighet
som motorfordonsförare. Den primära frågeställningen skulle i stället vara om
sökanden i mera väsentlig mån hade visat bristande respekt för andra
människors säkerhet till liv och egendom, om han visat ett aggressivt och
hänsynslöst sinnelag och om hans brottslighet av annan orsak utgjorde anledning
anta att han som motorfordonsförare inte skulle respektera trafikreglerna.
I
prop. 1958: 69 med förslag tUl ändringar i vägtrafikförordningen m. m. uttalade
föredragande departementschefen bl. a. att det viktigaste vid
lämplighetsprövningen borde vara helhetsbUden av vederbörande och inte det ofta
tiUfälliga förhållandet om han sakfällts för enstaka brott eller förseelse.
Vidare framhöll föredraganden att bestämmelserna borde vara utformade så att
körkort inte anförtros personer med avsevärd kriminell belastning och i all
synnerhet inte dem som på grund av begångna brott och andra omständigheter hade
visat sig klart brista i fråga om lämpligheten att föra motorfordon.
Vid
riksdagsbehandlingen av prop. 1958: 69 betonade andra lagutskottet (2LU 1958:
20) bl.a. betydelsen från rättssäkerhetssynpunkt av att en viss försiktighet
iakttogs när det gällde att ur de upplysningar som finns om en person dra
slutsatser om hans framtida uppträdande i trafiken. I mycket stor utsträckning
torde urvalet uttalade utskottet bäst ske på grundval av bedömningar med
utgångspunkt i hur vederbörande hade uppträtt i trafiken, dvs. urvalet får som
regel grunda sig på omständigheter som kommer fram först efter det att körkort
har utfärdats.
Prop. 1975/76:155 70
Av
intresse för tillämpningen av bestämmelserna om allmän brottslighets inverkan
på körkortsfrågan är även KKK:s regler om allmän domstols
underrättelseskyldighet till länsstyrelse angående olika brott. Dessa
bestämmelser innebär i nu aktuellt avseende huvudsakligen följande. Brott vid
förande av motordrivet fordon rapporteras. Detsamma gäller olika typer av
narkotikabrott och vidare olovligt tUlgrepp av motordrivet fordon. Våldsbrott,
hemfridsbrott, sedlighetsbrott, rån, allmänfarliga brott såsom mordbrand
och brott mot allmän verksamhet såsom våld eUer hot mot tjänsteman
rapporteras om annan påföljd än böter ådöms.
När
det gäller praxis beträffande allmän brottslighets inverkan på körkortsfrågan
torde kunna konstateras, att man i stor utsträckning hämtar ledning i KKK:s
bestämmelser om underrättelseskyldighet och att de brottskategorier som
tillmäts betydelse huvudsakligen är de som omfattas av
underrättelseskyldigheten. Framför allt beaktas allvarligare våldsbrott och
sedlighetsbrott, förmögenhetsbrott och andra brott med anknytning tUl bil t.
ex. bilstöld, stöld ur bil, jakt från bU och olika former av narkotikabrott.
Vederbörandes förutsättningar för återanpassning beaktas numera i större
utsträckning än tidigare. Körkortsmyndigheten tar sålunda del av den prognos
som har ställts vid domfäl-landet eller under anstaltsvistelse,
övervakningsnämnd, skyddskonsulent etc. hörs ofta i ärendet.
Trafikmålskommittén
kritiserar de undersökningar av sambandet mellan allmän brottslighet och
trafikbroltslighet som har gjorts tidigare och anser att de är behäftade med
flera brister från metodisk synpunkt. Vad gäller trafiksäkerhetsutredningens
undersökningar framhåller kommittén bl. a. att undersökningsresultaten visar
en felaktig överrepresentation av de unga förarna och att det är svårt att
bedöma vUka felmöjligheter som ligger i utredningens antaganden om
körsträckans fördelning på olika undersökta grupper. Vidare pekar kommittén på
att trafiksäkerhetsutredningen har utgått från fel sambandsriktning, dvs. från
olycksbelastning och förseelser till allmän brottslighet, medan man vid bedömningen
i körkortsärenden utgår från den aUmänna brottsligheten och utifrån denna
försöker förutsäga vederbörandes trafikbeteende. Genom denna metod bar
utredningen enligt kommitténs mening gjort ett statistiskt felslut.
Trafikmålskommittén
har låtit göra egna undersökningar om sambandet mellan allmän brottsUghet och
trafikbrottslighet. Undersökningarna
som har utförts vid
psykologiska institutionen vid Uppsala universitet
visar bl. a. betydande
skiUnader mellan personer som hade återfallit i aUmän brottslighet
(brottsbalksbrott) resp. inte hade återfallit i sådan brottslighet. Bland dem
som hade återfallit i brottsbalksbrott gjorde sig ca 58 % skyldiga till
trafikbrott under den undersökta perioden mot endast ca 10 % i den delgrupp
som inte hade återfallit i brottsbalksbrott.
Prop. 1975/76:155 71
Andelen
personer som återföll i brottsbalksbrott och begick brott mot trafikbrottslagen
var särskilt markant i de yngre åldrarna. Den uppgick sålunda tUl ca 70 %
bland ungdomarna mot ca 36 % bland de äldre. Någon kontrollgrupp inom
normalpopulationen med vilken den undersökta gruppen kan jämföras har inte
presenterats.
Med
stöd av undersökningarna och expertutlåtandena konstaterar kommittén att det
inte är möjligt att med någon större grad av sannolikhet ange i vilken mån
personer med allmän brottsUghet från trafiksäkerhetssynpunkt markant avviker
från normaltrafikanten. Kommittén har inte heller funnit stöd för uppfattningen
att en person som har visat aggressiva tendenser utanför trafiken t. ex.
genom att han har begått våldsbrott också kan antas vara aggressiv i
trafiken. Kommittén föreslår mot bakgmnd av det anförda att aUmän brottslighet
i fortsättningen inte skall användas som urvalsinstrument för förare.
De
remissinstanser som har gått in på en närmare granskning av kommitténs
expertundersökningar anser att dessa inte ger en riktig bild av sambandet
mellan allmän brottslighet och trafikbrottslighet. TUl de instanser som anför
kritik av denna art hör bl. a. statistiska centralbyrån, som också framhåller
den brist som ligger i att en jämförelse med normalpopulationen av förare inte
har gjorts. Länsstyrelsen i Västerbottens län har i anslutning tiU sitt remissvar
redovisat en imdersökning som har utförts i dess regi och som enligt utredarna
visar att en gmpp som hade brottslig belastning före körkortsutfärdandet hade
sämre trafikbeteende än en grupp som inle hade tidigare brottsUg belastning.
Länsstyrelsen menar att slutsatserna i dess undersökning torde vara
tillförlitligare än de slutsatser som har redovisats av kommittén.
Även
i övrigt är flertalet remissinstanser skeptiska tUl kommitténs uttalanden. Den
allmänna meningen bland dem är att åtminstone viss aUmän brottslighet måste
beaktas i körkortssammanhang. Sålunda uttalar bl. a. statens
trafiksäkerhetsverk och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF) att grövre brottslighet bör beaktas även i fortsättningen. Samtidigt
framhålls behovet av en nyanserad bedömning. Andra remissinstanser t. ex.
regeringsrätten, rikspolisstyrelsen och ett flertal länsstyrelser är mer
kategoriska och anser att nuvarande regler i stort sett bör behållas.
Frågan
om sambandet mellan allmän brottslighet och trafikbrottslighet utgör en av de
mest omdiskuterade frågorna på körkortsområdet. Gemensamt för de olika
utredningar som har gjorts är att de har väckt debatt och framkallat
meningsmotsättningar när det gäller att tolka materialet. Det underlag som
trafikmålskommittén har presenterat utgör som framgår av vad jag har anfört
inte något undantag. Det har varit föremål för en omfattande och tidvis ganska
intensiv debatt i pressen, och remissinstansernas hållning tUl det är ganska
allmänt kritisk. Det kan fastslås att det är en utbredd uppfattning bland
remissinstansema
Prop. 1975/76:155 72
att
åtminstone viss grövre allmän brottslighet bör beaktas även i fortsättningen.
Vad sålunda har uttalats bör enligt min mening tiUmätas särskild vikt med
hänsyn till att yttrandena har avgetts av instanser med lång praktisk
erfarenhet såväl av trafiksäkerhetsarbetet i stort som körkortsfrågorna. För
egen del får jag därför instämma med de remissinstanser som har åsikten alt
föreliggande material knappast ger stöd för slutsatsen att de hittills
tillämpade principerna skuUe vara i gmnden oriktiga.
Som
framhölls även under förarbetena tiU 1958 års lagstiftning är det inte själva
brottet som sådant som skall föranleda att körkortsinnehav vägras. I stället
bör helhetsbilden av personen i fråga utgöra gmnden för en bedömning av frågan
hur han kan komma att uppträda i trafiken. Man måste beakta att det på
straffrättsområdet har skett en fortgående utveckling mot ett mera
individualiserat påföljdssystem, som har ett betydande inslag av kriminalvård
i frihet. Man har möjUgheter att följa den dömdes utveckling och vidta lämpliga
åtgärder för hans anpassning i samhället. Vidare är körkortsfrågan i dag mer
betydelsefull än vid tillkomsten av nuvarande regler genom att den enskilda människans
behov av körkort är större än för ett femtontal år sedan. Inte sällan är
vederbörande beroende av körkort i sitt arbete, och förarbehörig-heten kan vara
en fömtsättning för hans anpassning.
Det
är mot bakgrunden av det anförda angeläget att man gör en lämplig avvägning med
beaktande av såväl trafiksäkerheten som intresset av att skapa goda
förutsättningar för den enskUdes rehabUitering.
Vid
kvalificerad brottslighet som t. ex. har bedrivits yrkesmässigt eller har
varit särskUt grov, långvarig eUer hänsynslös bör innehav av körkort i regel
vägras. Detsamma torde ofta kunna sägas när det är fråga om återfall i mera
allvarlig brottslighet. Även kombinationen av allmän brottslighet och
trafikbrottslighet bör uppmärksammas i detta sammanhang, eftersom den kan
utgöra ett belägg för att vederbörande innebär ett riskmoment i trafiken.
Är
brottsligheten inte av det slag som jag nu har angett, och bedöms
förutsättningarna för anpassning som goda, vUket bl. a. bör betyda att risken
för återfall i brottslighet är mindre, bör körkort däremot kunna komma i fråga.
Förutsättningar för körkortsinnehav torde ofta finnas i fråga om personer som
har dömts till vUlkorlig dom, skyddstiUsyn eller kortare fängelsestraff.
Det
bör i detta sammanhang också framhållas att skötsamhet under anstaltsvistelsen
även vid längre tids frihetsberövande i åtskilliga fall kan föranleda en sådan
bedömning att hinder för körkortsinnehav inte föreligger. Detta kan särskUt
vara fallet med personer som under anstaltsvistelsen har medgivits frigång.
Stor
vikt bör alltså fästas vid förarens personliga förhållanden och hur bilden av
hans framtid ter sig, vilket i praktiken är en svår uppgift
Prop. 1975/76:15S 73
som
ställer stora krav på körkortsmyndigheten. I det avseendet vill jag emellertid
peka på att när fråga om brottspåföljd eller villkorlig frigivning prövas
ställningstagandet regelmässigt görs på grundval av en ingående
personutredning, som i åtskilliga fall innefattar yttrande av befattningshavare
inom den slutna eller öppna kriminalvården. Den prognos som görs av domstol,
övervakningsnämnd, anstaltsledning eller annat organ, som har att ta ställning
till vederbörandes vård, bör vara vägledande även för körkortsmyndigheten.
Detta betraktelsesätt har som framgår av refererad praxis redan i viss
utsträckning slagit igenom bland körkortsmyndighetema.
När
det gäller frågan vilka brott som skall beaktas nämnde jag att man i dagens
praxis i stor utsträckning hämtar vägledning i KKK:s bestämmelser om
underrättelseskyldighet och med tonvikten lagd på vissa brottsarter såsom
våldsbrott och narkotikabrott. Även fortsättningsvis bör man i stora drag
inrikta uppmärksamheten på det slag av brottslighet som nämns i reglerna om
underrättelseskyldighet men med iakttagande av de riktlinjer för bedömningen
som jag har angett. Endast mindre justeringar av nämnda underrättelseregler
torde behövas i anledning av vad jag nu har förordat. Det finns emellertid i
brottskatalogen vissa brott beträffande vilka det kan ifrågasättas om
underrättelseskyldighet är motiverad med de utgångspunkter som jag har angett.
Dessa frågor får närmare övervägas av den utredning av vissa körkortsfrågor som
jag tidigare har förutskickat.
Jag
har tidigare redogjort för hur man enligt min mening bör skapa sig en helhetsbild
av den person det gäUer och göra en bedömning med utgångspunkt häri. Denna
bedömning kan vid körkortsgivningen göras inom ramen för den allmänna
lämplighetsprövningen, vilken vid körkortsgivningen (17 § första stycket KKK)
bör innebära att körkortstillstånd får meddelas endast om sökanden med hänsyn
tiU sina personliga förhållanden anses lämplig som förare av körkortspliktigt
fordon och att man särskilt skall beakta förutom sökandens
nykterhetsförhållanden om det kan antas att han som förare av
körkortspliktigt fordon kommer att respektera trafikreglerna och visa omdöme
och ansvar i trafiken. Beträffande körkortsingripande (51 § första stycket 6
KKK) bör i detta avseende föreskrivas att körkort skall återkallas, om det på
gmnd av brottslig gärning kan antas att körkortshavaren inte kommer att respektera
trafikreglerna och visa omdöme och ansvar i trafiken. Jag återkommer senare tUl
frågan om spärrtid.
5.2.2
Nykterhetskravet
Enligt
17 § KKK skall vid prövningen av fråga om körkortstiUstånd särskilt beaktas om
sökanden är känd för nyktert levnadssätt. Har han dömts för fylleri, får
körkortstUlstånd inte meddelas innan två år har gått från förseelsen, om det
inte kan anses uppenbart att sökanden ändå
Prop. 1975/76:155 74
är
en skötsam person. Bestämmelserna i 51 § första stycket 5 KKK innebär att
körkort skall återkallas dels om körkortshavaren har gjort sig skyldig till
fylleri och uppenbar skötsamhet inte föreligger, dels om körkortshavaren med
hänsyn tUl onyktert levnadssätt inte bör ha körkort. Har återkallelse skett på
någon av nänmda grunder får körkortstiUstånd inte meddelas förrän ett år har
gått från det att vederbörande fråntogs körkortet. Denna tid kan dock sältas
ned när synnerliga skäl föreligger. I stället för återkallelse kan varning
meddelas. Föraren kan också åläggas att med vissa intervaller ge in nytt
lämplighetsintyg.
Enligt
nuvarande bestämmelser skall alltså såväl enstaka fylleriförseelse som
onykterhet i övrigt beaktas i körkortssammanhang. Liksom i fråga om allmän
brottslighet gmndar sig reglerna på förslag som 1953 års
trafiksäkerhetsutredning lade fram i betänkandet (SOU 1957: 18) Trafiksäkerhet II. Trafiksäkerhetsutredningen lät göra vissa undersökningar av sambandet
mellan onykterhet och trafikbroltslighet och fann av dessa att personer som
visar höggradig misskötsamhet i nykterhetsavseende påfaUande ofta också visar
en bristande förmåga till social anpassning i allmänhet och därjämte har en
olycksbelastning i trafiken som väsentligt överstiger den normala. Från allmän
trafiksäkerhetssynpunkt var det därför enligt utredningens mening synnerligen
angeläget att man såg till att personer som har nykterhetsanmärkningar inte får
uppträda som motorfordonsförare. Den omständigheten att en person gör sig
skyldig tUl en fylleriförseelse ingav enligt utredningens mening en så stark
misstanke om opålitlighet i nykterhetsavseende att det inte kunde vara
försvarligt att ge honom rätt att föra motorfordon så länge misstanken bestod.
Trafikmålskommittén
kritiserar trafiksäkerhetsutredningens undersökningar på grunder liknande dem
som har åberopats beträffande undersökningen av sambandet meUan allmän
brottslighet och trafikbrottslighet. Bl. a. gäUer detta själva
undersökningsmetodiken som innebar att trafiksäkerhetsutredningen utgick från
en viss grupp trafikbrottslingar och undersökte förekomsten av annan
brottslighet inom gruppen, medan det korrekta tillvägagångssättet enligt
kommitténs mening bör vara det omvända. Trafikmålskommittén har därför
presenterat en ny undersökning som avsåg ett visst antal fyUeribelastade
personer. Någon kontroUgrupp ur normalpopulationen fanns inte. Kommittén
uttalar på grundval av de olika undersökningarna att det inte har visats någon
starkare samförekomst av fylleri och trafiknykterhetsbrott. Inte heller mellan
fylleri och övrig trafikbrottslighet har det enligt kommitténs mening kunnat
klarläggas något egentligt samband.
När
det gäller praxis, som dock hänför sig tiU tiden före länsrättsreformen, menar
kommittén att fylleriförseelsen används aUtför stereotypt som urvalsmetod.
Särbestämmelserna om fylleriets betydelse bör enligt kommitténs förslag tas
bort. Kommittén går emellertid längre, och det
Prop. 1975/76:155 75
gäller
dem som missbrukar alkohol. Alkoholmissbrukare bör enligt kommittén medges
körkort, om det finns skäl anta att han kommer att följa bestämmelserna om
nykterhet i trafik. Det är enligt kommitténs mening angeläget att förarens
relation till trafiken och hans uppträdande där beaktas i så stor utsträckning
som möjligt. Har alkoholmissbruket lett till fysisk eUer psykisk sjukdom eller
skada bör körkort också vägras. Missbruk av annat berusande eller bedövande
ämne än alkohol bör enligt kommittén bedömas på samma sätt som alkoholmissbruk.
Liksom kommittén har
kritiserat tidigare utförda undersökningar, har olika remissinstanser ställt
sig frågande inför den undersökning som kommittén har åberopat. Sålunda har den
statistiska sakkunskapen uttalat att det är svårt att dra några slutsatser på
grundval av den. Frånvaron av kontrollgrupp som den undersökta gruppen kan
jämföras med har också påtalats. Länsstyrelsen i Västerbottens län har på samma
sätt som i fråga om allmän brottslighet presenterat en undersökning avseende
personer som har antecknats för fylleriförseelser. I denna undersökning
konstateras att andelen trafiknykterhetsbrott inom gmppen är relativt hög i
jämförelse med övriga trafikanter och att de flesta av dem som hade gjort sig
skyldiga till trafiknykterhetsbrott tidigare hade begått fylleriförseelse.
Vad gäller kommitténs
slutsatser är remissinstansernas meningar delade. Endast ett fåtal godtar
kommitténs förslag i dess helhet. I övrigt går en skiljelinje mellan å ena
sidan de instanser som menar att fyUeri-förseelsen bör slopas som
diskvalifikationsgmnd men att alkoholmissbrukare inte bör betros med körkort
och å andra sidan de instanser som avstyrker kommitténs förslag i dess helhet.
1 fråga om
fylleriförseelsen som diskvalifikationsgmnd har ett flertal remissinstanser
gett uttryck för uppfattningen att dagens regler med den tvååriga karenstiden
för körkortsförvärv är alltför sträng. En del av dessa instanser menar att
nämnda diskvalifikationsgmnd helt bör utgå, medan andra anser att en viss
liberalisering behövs. Bl. a. från länsstyrelsehåll framhålls att modifieringar
är nödvändiga i nu gällande regler, och det framgår också att nyanseringen i
praxis är avsevärt större nu än tidigare. Även en avvaktande eller i vissa
fall avstyrkande hållning till kommittéförslaget i denna del redovisas
emellertid, t. ex. av rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsverk, vissa
länsstyrelser och NTF. Gemensamt för de olika ståndpunkterna är att man
betonar nödvändigheten av att varje fylleriförseelse rapporteras och blir
föremål för utredning rörande körkortet.
I fråga om förslaget att
även vissa alkoholmissbrukare skall betros med körkort framhålls bl. a. att
körkortsåtgärd bör sättas in på ett tidigare stadium än då missbruk
föreligger. Man menar också att det är svårt att göra den prognos beträffande
körkortshavarens förhållande tiU trafiken som kommittén förutsätter.
Prop. 1975/76:155 76
Jag
nämnde att den praxis som kommittén kritiserar hänför sig tUl tiden före
länsrättsreformen och att tillämpningen nu är en annan. I anslutning härtiU
kan jag nämna att det enligt vad jag har inhämtat förekommer bl. a. att
återkallelse underlåts och vaming meddelas i faU då ett par fylleriförseelser
har begåtts under loppet av så kort tid som två år och att endast varning
meddelas även i vissa fall då det är fråga om regelrätt alkoholmissbmk.
Efter
övervägande av det material som föreligger har jag kommit fram tiU följande.
Bekämpandet
av alkoholen i trafiken utgör en angelägen uppgift i trafiksäkerhetsarbetet.
Denna uppfattnmg delas av trafiksäkerhetsexpertis världen över. 1 linje härmed
görs stora ansträngningar för att komma tUl rätta med problemen. För svensk del
har vi vid en intemationell jämförelse hittills kunnat hålla problemen relativt
väl under kontroll, och jag kan i fråga om insatser under senare tid hänvisa till
bl. a. den kontroll med mtinmässiga alkoholutandningsprov som inleddes 1975.
Trots vad sålunda har gjorts spelar trafiknykterhetsbrotten en alltför stor
roll. Siffror som visar detta förhållande har publicerats under senare tid.
Enligt dessa har mer än en tredjedel av dödade bilförare och inemot hälften av
dödade motorcykelförare varit alkoholpåverkade. Skillnaden mellan det verkliga
antalet trafiknykterhetsbrott och det antal sådana brott som kommer till
polisens kännedom har länge ansetts stor. Polisens verksamhet med rutinmässiga
alkoholutandningsprov kommer åtminstone på någon sikt att ge möjlighet tUl
säkrare beräkningar i detta hänseende än tidigare. Trafiksäkerhetsverket har
granskat resultaten från några försöksområden under en begränsad tid och
redovisat vissa uppskattningar. Även om materialet ännu inte tilllåter några
alltför långtgående slutsatser, torde det stå klart att trafikonykterheten
utgör ett allvarligt problem från trafiksäkerhetssynpunkt.
Vad
gäller undersökningarna av sambandet mellan onykterhet och trafikbrottslighet
kan konstateras att de har kritiserats och debatterats på samma sätt som
undersökningarna om sambandet mellan aUmän brottslighet och trafikbroltslighet.
Den av kommittén åberopade fyUe-riundersökningen kan enligt min mening inte
läggas till gmnd för så vittgående slutsatser som kommittén har dragit. Tvärtom
styrker de nyssnämnda siffrorna om trafiknykterheten mig i uppfattningen att
nykterhetsförhållandena särskilt måste uppmärksammas när det gäller prövningen
av förare. Även så gott som samtliga remissinstanser tUlmäter
nykterhetsförhållandena avsevärt större betydelse än vad kommittén har gjort.
Mot bakgrund av det anförda är jag inte beredd att göra avkall på skötsamhet i
nykterhetshänseende som ett krav för innehav av körkort.
När
det gäller frågan om fylleriförseelses betydelse innebär nuvarande regler en
form av presumtion för att den som har begått en sådan förseelse är olämplig
som motorfordonsförare. Jag delar såtiUvida de
Prop. 1975/76:155 77
grundtankar
som ligger bakom nuvarande regler som att ett omhändertagande på giund av
berusning inger så stark misstanke om opålitlighet i nykterhetshänseende att
utredning bör ske om förarens nykterhetsförhållanden. Utredningen bör belysa
vederbörandes livsföring och ge både en bild av orsakerna tUl omhändertagandet
och en gmnd för bedömning av risken för vidare misskötsamhet i
nykterhetshänseende. Det gäller här liksom i fråga om allmän brottslighet att
det är helhetsbilden av personen och den situation som han befinner sig i som
måste bedömas. Detta innebär alltså att ett mera differentierat synsätt bör
komma till stånd. Jag har förståelse för att körkortsmyndigheterna har funnit
svårigheter att tillämpa de nuvarande bestämmelserna så strängt som de är avfattade,
och den lagstiftning som jag vill förorda kan sägas utgöra ett närmande tUl den
praxis som har utvecklats. Därmed är jag dock inte beredd acceptera att man
schablonmässigt godtar upprepade ingripanden på grund av berusning under
loppet av ett par år utan att körkortet återkallas. I sådana fall föreligger
enligt min mening så starka indikationer på olämplighet som motorfordonsförare
att ett fortsatt körkortsinnehav kan accepteras endast undantagsvis. I likhet
med flertalet remissinstanser och i linje med vad jag har anfört tidigare anser
jag att kommitténs förslag om att även alkoholmissbrukare i vissa fall skaU betros
med körkort vara otUlfredsställande. Det måste såsom har uttalats under
remissbehandlingen vara svårt att i det enskUda fallet bedöma om
missbrukaren kommer att följa bestämmelserna om nykterhet i trafik, och
körkortsinnehavet bör ifrågasättas på ett tidigare stadium än då missbruk har
hunnit uppstå. Visar omständigheterna vid den helhetsbedömning som bör göras
att vederbörande är opålitlig i nykterhetshänseende bör han inte betros med
körkort.
Vad
jag nu har anfört innebär att varje omhändertagande på grund av berusning bör
föranleda prövning från körkortsmyndighetens sida. Detta är också den mening
som företräds av de flesta remissinstanserna, som genomgående betonar vikten av
att fyllerierna rapporteras tUl körkortsmyndighelen. Däremot talar övervägande
skäl för att man, i syfte att man skall kunna göra en lämplig avvägning i det
enskilda fallet, upphäver de nuvarande presumtionsreglerna och spärreglerna.
Jag
vUl beröra en fråga som aktualiseras om fylleri avkriminaliseras och enbart ett
omhändertagande av vederbörande kommer att ske. En sådan lagändring har
förordats av regeringen i proposition (1975/76: 113) den 12 februari 1976 om
ändring i brottsbalken m.m., och sambandet med körkortsfrågan berörs i
propositionen. En konsekvens av den föreslagna ändringen blir att
omhändertaganden på grund av berusning i fortsättningen bör rapporteras till
körkortsmyndighelen. 1 enlighet med de riktlinjer som jag nyss har förordat
ankommer det på denna att med utgångspunkt i rapporten och personutredningen i
övrigt pröva behovet av åtgärd i körkortshänseende. De närmare reglema om
Prop. 1975/76:155 78
hur
rapporteringsskyldigheten bör fullgöras tar jag upp i samband med att jag
behandlar vissa frågor angående körkortsregistreringen.
Bruk
av andra berusande eller bedövande ämnen an alkohol har under senare år blivit
ett allt större problem i trafiken. Särskilt synes en kombination av olika
berusningsmedel kunna medföra ödesdigra följder. Många gånger är de fall som
det här är fråga om svårare att upptäcka och komma till rätta med än
alkoholmissbmk. Inte minst på gnmd härav är det angeläget att kraftfuUa
åtgärder sätts in. Vad jag har anfört om nykterhet och omhändertagande på
grund av berusning bör därför i motsvarande mån gälla bruk av andra
berusningsmedel m. m. än alkohol, t. ex. vissa läkemedel och narkotika.
Författningsmässigt
bör de förordade riktlinjerna kunna uttryckas så att det vid prövningen av
fråga om körkortstillstånd särskilt skall beaktas om sökanden är känd för
nyktert levnadssätt (17 § första stycket KKK) och att körkortet skall
återkallas om körkortshavaren på gmnd av opålitlighet i nykterhetshänseende
inte bör ha körkort (51 § första stycket 5 KKK). De nu gällande
presumtionsreglerna och spärreglerna vid fylleri bör upphävas. Anmärkningar mot
föraren med anledning av bruk av andra rusgivande medel än alkohol bör också
bedömas enUgt de angivna bestämmelserna. Det bör dock framhållas att det i
sådana fall liksom självfallet också vid alkoholmissbmk ibland är fråga om
tillstånd av sådan natur att de kan betecknas som sjukdom. I sådana fall skall
vid körkortsingripande tUlämpas den återkaUelsegrund som gäller för sjukdom.
Jag
återkommer senare till ytterligare vissa överväganden om kör-korlsspärr i
anledning av onykterhet.
5.2.3
Olovlig körning
Nuvarande
bestämmelser tUlmäter olovlig körning väsentlig betydelse i ärenden om körkort.
Sålunda gäUer enligt 17 § andra stycket KKK för förvärv av körkort en tvåårig
karenstid, under vilken sökanden får meddelas körkortstillstånd endast om det
är uppenbart att han trots begången olovlig körning ändå är en skötsam person.
Körkort skaU enligt 51 § första stycket 5 KKK återkallas efter olovlig körning,
om skötsamhetskravet inte är uppfyllt. Efter återkallelse får
körkortstillstånd inte meddelas förrän ett år har förflutit efter det att
körkortet har fråntagits föraren.
De
gällande reglerna går liksom de om allmän brottslighets och fylleris betydelse
tUlbaka på 1958 års körkortslagstiftnmg. I det sammanhanget anförde 1953 års
trafiksäkerhetsutredning att olovUg köming med hänsyn till förseelsens aUvar
och den höggradiga nonchalans som den visar hos föraren borde utgöra hinder för
körkort under avsevärd tid efter förseelsen.
De
angivna bestämmelserna har varit föremål för diskussion, och det
Prop. 1975/76: 155 79
har
framhållits att de är alltför stela för alt kunna tillämpas efter sin ordalydelse.
Detta har lett till att de trots sin kategoriska utformning har fått en
skiftande tillämpning i praxis. Kommittén har funnit att olovlig körning inte
bör föranleda obligatorisk körkortsspärr. Bedömningen bör i stället ske från
fall tiU fall vid den allmänna lämplighetsprövningen. Huvudsakligen fall av
grov olovlig körning bör enligt kommittén föranleda körkortsspärr.
Förslaget
har berörts endast av några remissinstanser. Gemensamt för de instanser som har
kommit in på frågan är emeUertid att man delar uppfattningen att dagens bestämmelser
är alltför stränga. Problem har kommit upp t. ex. beträffande ungdomar som har
kört s. k. trimmad moped. A andra sidan har framhållits angelägenheten av att
fall som innebär en högre grad av risktagande eller som innefattar grov
olovlig körning bedöms strängt från körkortssynpunkt.
Såsom
anförts från olika håll utgör olovlig körning ofta ett allvarligt brott, som
ger anledning att starkt ifrågasätta lämpligheten som fordonsförare av den som
har begått det. Till de allvarligaste fallen hör de då föraren på grund av
bristande kompetens kör på ett trafikfarligt sätt, liksom då han kör trots att
hans körkort har blivit återkaUat. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att
de krav som följer av det differentierade körkortssystemet i fortsättningen
kan leda till att antalet fall där körkortsingripande mot dem som redan har
körkort ökar i antal. De krav som innefattas i det differentierade systemet
måste upprätthållas. Det rör sig här ofta om körning av tyngre fordon och
fordonskombinationer som ställer stora krav på föraren och som därför kan vara
förenade med en avsevärd risk att föra, om vederbörande inte har den ut'
bUdning och erfarenhet som behövs. Även i sådana fall finns det dock utrymme
för en gradering.
Av
lindrigare beskaffenhet kan å andra sidan vara sådana av remissinstanserna
nämnda fall som att föraren kör en trimmad moped. En olovlig körning sedan
föraren har avslutat sin körkortsutbUdning i trafikskola men som äger mm innan
uppkörning har hunnit ske kan också beroende på omständigheterna höra till
de mindre allvarliga fallen. En komplikation inträffar här för övrigt
handläggningsmässigt inte sällan därigenom att föraren hinner få sitt körkort
och återkallelsefrågan kommer upp först därefter.
Som
framgår av de här som exempel nämnda fallen växlar i inte obetydlig
utsträckning svårighetsgraden mellan olika typer av olovUg körning. Jag finner
det mot bakgmnd härav och remissinstansemas uttalanden befogat att
lagstiftningen utformas så att större möjligheter tiU nyansering med hänsyn till
omständighetema skapas. Bedömningen av olovlig körning i samband med ansökan om
körkortstUlstånd bör ske som ett led i lämplighetsprövningen av vederbörande.
Härvid bör avseende fästas vid den trafikfara som föraren har utgjort och
också vid
Prop. 1975/76:155 80
frågan
om brottet kan antas vara av mera tillfällig art eller om det ger uttryck för
en uttalad nonchalans mot trafikreglerna och de krav som ställs på en förare
från trafiksäkerhetssynpunkt.
Med
utgångspunkt i vad jag har anfört förordar jag därför att de nuvarande
bestämmelserna om spärrtid tas bort. De nu föreslagna principerna bör
författningsmässigt komma till uttryck genom att olovlig körning inte nämns
särskilt i 17 § andra stycket eller 51 § första stycket 5 KKK.
Till
frågan om spärrtiden efter återkallelse återkommer jag senare.
5.3
Lämplighetsutredning
Enligt
gäUande regler skall sökande av körkortstillstånd förete ett lämplighctsintyg
som har utfärdats av vederbörande polismyndighet i sökandens hemort eller i
vissa fall vistelseort. Förare som har körkort men vars lämplighet ifrågasätts
kan föreläggas att inge nytt lämplighetsintyg vid visst tUlfälle eller vid
vissa regelbundet återkommande tUlfällen. Sådant föreläggande kan meddelas
också i samband med att körkortstUlstånd meddelas efter tidigare återkallelse
av körkort. I intyget anges om sökanden med hänsyn tUl sina personliga
förhållanden är lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Innan intyg
utfärdas hör polismyndigheten vederbörande sociala centralnämnd, nykterhetsnämnd
eller motsvarande.
Kommitténs
förslag går ut på att lämplighetsintyget från polisen skaU avskaffas och
ersättas med utredning av kommunalt vårdorgan. Polisen har nämligen enligt
kommitténs mening inte några speciella förutsättningar att bedöma en persons
trafikfarlighet. Den utredning som polisen kan bidra med består främst i att
med utgångspunkt i oUka register undersöka om vederbörande har alkoholproblem
eller andra sociala störningar. I dessa frågor menar kommittén att det är
naturligare att de kommunala vårdorganen utför utredningsarbetet. Detalj
anvisningar bör utfärdas för hur detta arbete skall bedrivas.
Endast
några av de remissinstanser som har yttrat sig över kommitténs förslag i denna
del är positiva tiU att slopa iämplighetsintyget. Ett större antal viU i
huvudsak behålla dagens system. Vissa jämkningar i nuvarande förfarande
föreslås på en del håll.
Till
de remissinstanser som starkast tar avstånd från kommitténs förslag hör
socialstyrelsen, som anför att den blir särsldlt allvarligt oroad när kommittén
föreslår att polisens lämplighetsutredning skall avskaffas. Styrelsen
understryker med skärpa nödvändigheten av att lämplighetsintyget behålls som
en obligatorisk del av bedömningen av en körkortssökandes lämplighet som
motorförare.
I
remissvaren diskuteras vidare bl. a. de kommunala vårdorganens ställning
gentemot den enskilde. Man påtalar sålunda att vårdorganens
Prop. 1975/76:155 81
uttalanden
kan störa ett gott förhållande mellan den enskilde och organet.
Kommunförbundet menar att kontaktema kan försvåras och i vissa fall
omöjliggöras, om de kommunala organen utan begränsningar skall ställa sin
information tUl körkortsmyndighetemas förfogande. De kommunala organen bör
enligt förbundets mening själva få avgöra på vad sätt informationen skall
redovisas och vad yttrandena skaU innehålla. En del inslanser framhåller risken
för att motsatsförhållandet meUan de enskUda och vårdorganen ytterligare kan
framhävas, om dessa skall ansvara för lämplighetsutredningen.
En
annan aspekt som har tagits upp i vissa remissvar är i vilken grad polisen
verkligen har information att ge. Rikspolisstyrelsen framhåller att, trots den
centralisering som har skett av polisens personella resurser, personkäimedomen
till stor del har bibehållits genom uppbyggnaden av spaningsenheter och
satsning på kvarterspolisverksamhet. Enligt styrelsens mening finns
fortfarande en betydande kännedom om t. ex. personer som missbmkar alkohol
eller narkotika. Allmänt sett synes de remissinstanser som har uttalat sig för
att lämplighetsintyget skaU behåUas vara nöjda med den information som de får i
dag genom polisens utredning. På en del håll framhålls att
lämplighetsutrednmgen bör ge upplysningar om vederbörandes faktiska
förhållanden medan uttalande om själva lämpligheten bör underlåtas.
Kommitténs
förslag i fråga om formema för lämplighetsutredningen får ses mot bakgmnden av
dess överväganden om föramrvalet, där de sociala kriterierna enligt kommitténs
åsikt i flertalet fall skall tillmätas mindre betydelse än i dagens läge. Jag
får här hänvisa tiU vad jag längre fram kommer att anföra om trafikkonsulenter
och s. k. kvalificerad förarutredning. Oberoende av om en
trafikkonsulentorganisation och ett kvalificerat förarprov införs, måste dock
ställning tas tiU frågan i vilken omfattning och på vilket sätt den allmänna
personliga lämplighetsutredningen skall ske. Det som jag i första hand har
fäst mig vid i ett stort antal remissvar är den positiva hållning som man intar
till polisens lämplighetsutredning. Inte mmst gäller detta
körkortsmyndigheterna själva. PoUsens utredningar anses sålunda vara tiU god
hjälp i arbetet. Dels bar polisen nämUgen tillgång tiU egna register av olika
slag över rapporterade förseelser m. m., dels ger polisens rörliga arbete
kontakter som är värdefulla för att samla in erfarenheter av det slag som kan
vara av betydelse i arbetet med lämplighetsutredningar. En annan aspekt är att
det i det övervägande antalet faU inte behövs någon särskUd utredning om
vederbörande. Dvs. det räcker med ett konstaterande att han inte är känd för
några sociala avvikelser. Detta betyder att det stora flertalet fall i dag kan
handläggas på ett synnerUgen enkelt sätt, som inte synes kräva någon ändring av
det gällande systemet.
Mot
bakgmnden av det anförda förordar jag att polisens lämplighetsutredning
behåUs. Jag vUl emellertid ge några synpunkter på utformningen av utredningen.
6
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 155
Prop. 1975/76:155 82
Många
remissinstanser hävdar såsom jag har anfört att lämplighetsintyget inte bör
innehålla något uttalande om själva lämpligheten som förare. Dagens system
väcker enUgt min mening ofta missförstånd. ÅtskUliga enskUda personer tror
nämligen att saken är avgjord i och med att polisens lämplighetsintyg har
avgetts. Det måste poängteras och aUmänheten måste få klart för sig att det är
körkortsmyndigheten länsstyrelsen vid körkortsgivning och domstolen
(länsrätten) vid körkortsingripande som avgör ärendet och att man sedan kan
föra talan mot beslutet hos högre instans.
Övervägande
skäl talar aUtså för att lämplighetsutredningen skall innehålla endast
redogörelse för de personliga förhållandena och inte något omdöme om
lämpligheten. Klargörs rollfördelningen mellan de olika organ som handlägger
ett körkortsärende, bör det också finnas möjligheter att få fram en ändrad
attityd till dessa. Jag tänker då på de olika vårdorganen, såsom sociala
centralnämnder eller nykterhetsnämnder. Dessa bör liksom hittills höras av
polisen, och deras yttranden bör också bestå enbart av en redovisning av de
faktiska förhållandena. De svårigheter som vårdorganen f. n. anser sig möta när
det gäller att yttra sig om enskUda klienter bör härigenom kunna minska.
För
att lämplighetsutredningama skall kunna tjäna sitt syfte är det väsentligt
inte minst med hänsyn till önskvärdheten av en likformig praxis att formerna
för utredningsarbetet förenhetligas. Kommitténs förslag att detaljanvisningar i
detta avseende skall meddelas har vid remissbehandlingen inte mött någon
invändning utom från kommunförbundets sida. Jag anser det ofrånkomligt att det
på samma sätt som i dag finns sådana föreskrifter. Endast därigenom kan
nödvändig stadga ges åt verksamheten. Både polisens, vårdorganens och körkortsmyndigheternas
arbete underlättas genom att det finns normer för i vUka fall utredning skall
ske och hur den skall läggas upp. Rättssäkerheten för den enskilde förbättras.
Myndigheter som bör samverka vid utarbetandet av föreskrifter av nu angivet
slag är rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsverk och socialstyrelsen.
Även
om polisens lämplighetsutredning efter hörande av kommunalt vårdorgan
sålunda bör vara kvar som ett obligatoriskt moment vid körkortsgivningen
hindrar detta inte att vederbörande länsstyrelse eller domstol i en del fall
behöver skaffa kompletterande utredning från sådant organ eller exempelvis
länsnykterhetsnämnden. Något skäl att ändra nu rådande ordning på denna punkt
föreUgger inte. Behov att verkställa utredning av nämnt slag föreligger ofta
även i scunband med omprövning av körkortsinnehav.
Jag
vUl framhålla en praktisk konsekvens av att själva intyget avskaffas och
ersätts med en redovisning av de faktiska omständigheterna. Som jag nämnt
tidigare kan körkortshavare i vissa faU föreläggas att komma in med nytt
lämplighetsmtyg. Med den av mig föreslagna ord-
Prop. 1975/76:155 83
ningen
förefaller det naturligast att körkortsmyndigheten beslutar om att
lämplighetsutredning skall ske och drar försorg om att den inhämtas.
Sammanfattningsvis innebär det sagda att polisens lämplighetsutredning bör
vara obligatorisk vid körkortsgivning. Polisen skall i varje enskilt fall höra
vederbörande sociala organ. Utredningen skall innehåUa redogörelse för
vederbörandes personliga förhållanden men inte något sammanfattande omdöme i
körkortsfrågan. Dämtöver skall körkortsmyndigheterna kunna skaffa
kompletterande utredning från olika statliga och kommunala organ.
Körkortsmyndigheterna skall också kunna höra sådana organ i fall av
körkortsingripande. Rikspolisstyrelsen skall efter samråd med statens
trafiksäkerhetsverk och socialstyrelsen meddela de närmare föreskrifter som
behövs om lämplighetsutredningen.
5.4
Kvalificerad förarutredning
Den
nuvarande bedömningen av en persons trafikkunskaper, kör-skickUghet och
uppträdande i trafiken har en bred inriktning. Sålunda skall enligt 35 § KKK
körkortsprovet avse bl. a. de mera övergripande trafiksäkerhetsfrågorna, såsom
vägtrafikens utveckling, trafikolyckomas orsaker och vikten av ett
ansvarsmedvetet och hänsynsfullt uppträdande i trafiken. Vidare bedöms
sökandens kunskap om bl. a. trafikföreskrifter, sjukdomars, alkohols och
narkotikas inverkan på människan och konstmktionen m. m. hos fordon av det slag
som ansökan avser. Slutligen prövas sökandens förmåga att i olika
trafikmiljöer föra fordon, liksom hans sinnesnärvaro och omdömesförmåga.
KKK
innehåller också bestämmelser om att länsstyrelse resp. länsrätt kan förelägga
en förare att komma in med nytt kompetensbevis. Sådant föreläggande meddelas
när det av särskild anledning kan antas att föraren inte har erforderlig
skicklighet, t. ex. när han har brustit i ett flertal avseenden eUer tidigare
har varit föremål för körkortsingripande. Föreläggande av denna art förekommer
dock relativt sparsamt i praxis. Andra möjligheter som står körkortsmyndigheterna
till buds är att höra vederbörande trafikinspektör resp. psykiatrisk och
psykologisk expertis.
Jag
vUl också beröra det differentierade körkortssystem som enligt statsmakternas
beslut etappvis genomförs. Syftet med detta är bl. a. att utbildning och prov
skall förbättras genom särskild inriktning på resp. fordonsslag. Nya kursplaner
har i enlighet med dessa riktlinjer utarbetats under senare år för förare av
de skUda slagen av fordon. UtbUdningen och provet har det gemensainma syftet
att föraren skall ges bästa möjliga fömtsättningar att möta de krav som ställs
i dagens trafik. Tyngdpunkten i utbildningen har förskjutits från faktakunskap
av typ regel- och vägmärkeskännedom tUl en betoning av den vikt som förarens
attityder till trafiken och dess roll i samhäUet har. Det är sålunda
Prop. 1975/76:155 84
ett
målmedvetet program med hög ambitionsnivå som genomförs i fråga om UtbUdning
och prövning av motorfordonsförare. I utvecklingsarbetet tas tiU vara de nya
rön som har gjorts på området såväl intemationellt som inom landet. Det måste
betonas att föramtbUdning och förarprov hör till de frågor som är föremål för
internationellt samarbete inom olika organ. Sverige spelar en aktiv roll i
detta arbete.
Kommittén
menar för sin del att det inte finns utarbetad någon metod för en mera
ingående trafiksäkerhetsbedömning av förare och diskuterar i det sammanhanget
några metoder som används på en del håll utomlands. I de prov som det här är
fråga om ingår bl. a. psykologiska test av olika slag, men kommittén menar att
denna typ av prov inte bör läggas till gmnd för beslut i körkortsfrågor.
Däremot anser kommittén att ett utvidgat praktiskt förarprov även det enligt
utländskt mönster skulle kunna vara till hjälp. Detta s. k. kvalificerade
förarprov skulle avse personer som på ett eller annat sätt har problem med
körkortsfrågan, t. ex. personer som vill ha nytt körkort efter återkaUelse,
personer som har gjort sig skyldiga tUl sådan upprepad brottslighet som kan
anses utgöra tecken på varaktig asociaUtet och personer som trots upprepade
försök mte har klarat det vanliga förarprovet. Även om det rent praktiska
provet skulle utgöra det centrala momentet i den utvidgade förarutredningen
skulle det dock även kunna tänkas vissa andra undersökningsmetoder, såsom
begåvningstest och psykomotoriska test. Utredningen bör enligt kommitténs
mening främst ses som en inledning tUl rehabiliterande verksamhet, alltså en
hjälp att erhålla eUer behåUa körkort. Kommittén framhåller att ett
utvecklingsarbete behövs innan de föreslagna metoderna kan omsättas i
praktiken.
Ett
relativt litet antal remissinstanser har yttrat sig över kommitténs förslag i
denna del. Av dessa är det bara ett par som tillstyrker det, medan de övriga
instanser som har yttrat sig tvekar. Kriminalvårdsstyrelsen menar exempelvis
att kommittén har gått aUtför långt i sin målsättning. En annan synpunkt som
framförs av statens trafiksäkerhetsverk går ut på att ett prov som det
föreslagna väl kan öka möjligheterna att bedöma den rent tekniska
körskickUgheten, men att det är osäkert om man med dess hjälp kan få en
uppfattning om förarens benägenhet att följa trafikreglerna. Innan ytterligare
utredning har gjorts, kan verket inte ta stäUning till förslaget.
Socialstyrelsen dömer helt ut kommitténs tankegångar i fråga om begåvningstest
och psykomotoriska test såsom föråldrade. Sveriges trafikskolors riksförbund är
inne på liknande tankegångar.
Vid
remissbehandhngen har förslaget inte vunnit gehör hos de sakkunniga
instanserna. Jag delar den uppfattning som sålunda har kommit tiU uttryck och
kan inte tillstyrka att ett förarprov inrättas enligt de riktlinjer som
kommittén har dragit upp. I detta sammanhang vill jag emeUertid peka på att
körkortsmyndigheterna redan har möjlighet
Prop. 1975/76:155 85
att
i tveksamma fall låta föraren gå igenom nytt förarprov. Föreläggande om sådant
prov förekommer dock relativt sällan. För min del vUl jag förorda att man i
större utsträckning utayttjar denna möjUghet att kontrollera förarnas beteende
i trafiken. Dessutom bör det vara möjligt att bygga vidare på de nu gäUande
bestämmelserna och undersöka hur ett för just detta ändamål lämpUgt förarprov
bör vara utformat. Jag avser att uppdra åt utredningen av vissa körkortsfrågor
att behandla frågan och lägga fram förslag i ämnet.
5.5
Trafikkonsulenter
Kommittén
framhåller att det i Sverige inte finns något särskUt sakkunnigorgan som har
tUl uppgift att utreda körkortsfrågor och föreslår därför att 39
befattningshavare trafikkonsulenter skaU knytas tUl trafiksäkerhetsverket.
Huvuddelen av konsulenterna skuUe ingå i verkets lokala och regionala
organisation. Konsulenterna skuUe ha tUl uppgift att medverka i sådana
körkortsfrågor där vederbörande har problem. Som exempel nämns kontroU och
återanpassning av dem som vUl ba körkort efter ett tidigare körkortsingripande,
avgivande av sakkunnigutlåtanden om förarlämpligheten och medverkan i det av
kommittén föreslagna s. k. pricksystemet och i uppföljningen av vUlkorligt
meddelade körkortsåterkallelser. Som ett konkret exempel på trafikkonsulentens
uppgifter nämner kommittén att konsulenten skuUe medverka i det utvidgade
förarprov som jag har behandlat i det föregående. Konsulenten bör ha
kvalificerade kunskaper på de olika områden som berör hans verksamhet, helst
gmndUg psykologutbUdning, men även personer med praktisk erfarenhet av
föramtbUdning och förarprov bör knytas tUl organisationen.
Förslaget
om trafikkonsulenter har behandlats av ett flertal remissinstanser, och
åtskUliga av dem tiUstyrker i princip att det genomförs. Ett betydande antal är
emellertid tvekande inför förslaget. Även bland de remissinstanser som
tUlstyrker fiims det de som anser att tveksamheter föreUgger, och det betonas
att de organisatoriska frågoma måste prövas närmare. Det råder bland de
tillstyrkande instanserna delade meningar i dessa frågor, t. ex. om var
konsulentema skaU placeras. Bland de instanser som tvekar inför förslaget i
dess helhet framhåUs bl. a. risken för kompetenskonflikter i förhållande tiU de
organ inom kriminalvården och socialvården som har rehabUiteringsuppgifter.
Likaså framhålls risken för att en alltför byråkratisk organisation byggs upp.
Behovet av försöksverksamhet innan slutlig ställning tas betonas också.
Trafikkonsulenternas
verksamhet skuUe enligt kommittéförslaget omfatta ett stort område med såväl
utredande som rehabiliterande inslag. De skulle ha uppgifter såväl i samband
med körkortsgivning som körkortsingripande. Jag återkommer i det följande tiU
flera av de verksam-
Prop. 1975/76:155 86
hetsfält
som aktualiseras såsom pricksystemet och viUkorlig körkortsåterkallelse
men jag vill redan nu i relativt nära anslutning till vad jag har anfört om
förarurval, lämplighets- och föramtredning m. m. behandla även
trafikkonsulentfrågan.
Det
är naturligt att kommittén med ett så vittförgrenat verksamhetsområde för
trafikkonsulenterna inte i detalj har kunnat utveckla hur organisationen skaU
läggas upp. Denna brist på konkretisering har emellertid lett tUl att
åtskiUiga remissinstanser även bland dem som i princip tiUstyrker förslaget
har haft svårt för att ingå på den detaljbedömning som behövs för ett slutUgt
ställningstagande. De inte fåtaliga önskemålen om försöksverksamhet är ett
belägg härför.
För
egen del har jag vid bedömningen av förslagets för- och nackdelar med
beaktande av remissinstansernas skiftande meningar fäst mig bl. a. vid en av de
uppgifter som skulle tUlkomma trafikkonsulentema. Jag syftar på deras medverkan
i det utvidgade förarprov med begåvningstest och psykomotoriskt test som jag
har behandlat i det föregående och som jag i likhet med flertalet
remissinstanser har avstyrkt. Härmed bortfaller ett viktigt arbetsområde för
trafikkonsulentema vid såväl körkortsgivning som körkortsingripande. Ser man
ytterligare på rehabiliteringen och remissinstansemas inställning härtiU jag
återkommer senare tUl detta finner man åtskiUiga tveksamheter även i det
avseendet. Det gäller såväl möjUghetema att påverka vissa gmpper av förare som
själva uppläggningen av rehabUiteringsåtgärderna. Därmed krymper ytterligare
den ram inom vilken trafikkonsulenterna skulle arbeta.
Det
är inte möjligt för mig att på detta sätt i detalj gå igenom hela det
föreslagna verksamhetsområdet för trafikkonsulentema, men redan det anförda
visar enligt min mening att behovet av en sådan organisation som kommittén har
förordat måste ifrågasättas. Det synes nödvändigt att före ett
ställningstagande göra en detaljanalys med avseende på vUka
trafiksäkerhetsbehov som skuUe kunna tUlgodoses genom tillskapandet av en konsulentorganisation.
Inte minst mot bakgmnden av vikten att göra prioriteringar meUan olika tänkbara
trafiksäkerhetsåtgärder är en sådan analys nödvändig. Uppgifter av detta slag
har tUldelats trafiksäkerhetsutredningen (K 1973: 07), och det skulle vara olyckligt
att i ett väsentligt avseende föregripa utredningens arbete.
Som
jag nämnde har en del remissuistanser särskUt uppehållit sig vid de rent
organisatoriska konsekvenserna av förslaget och betonat angelägenheten av
ytterUgare utredning härvidlag. Förslaget berör i hög grad organisatoriska
frågor inom såväl trafiksäkerhetssektom i dess helhet som inom statens
trafiksäkerhetsverk och vidare dess förhållande till andra myndigheter och
organ. Även i fråga om organisationen av trafiksäkerhetsarbetet har trafiksäkerhetsutredningen
fått i uppgift att undersöka vilka förändringar som behövs. Inte heUer på
dessa områden är det
Prop. 1975/76:155 87
lämpligt
att föregripa trafiksäkerhetsutredningens arbete som bör grunda sig
på en helhetsbedömning av olika möjUga åtgärder.
Sammanfattningsvis
finner jag att det saknas tillräckligt material för att ta ställnmg tiU förmån
för införandet av ett system med trafikkonsulenter.
5.6
Granderna för körkortsingripande
5.6.7
Inledning
Kommittén
har behandlat frågan om körkortsingripande mot bakgrund av sina förslag om
föramrvalet. Detta innebär att de mera omfattande ändrmgarna i förhåUande tiU
gällande rätt framför allt rör betydelsen av aUmän brottslighet och
onykterhet. Därutöver har kommittén emellertid lagt fram förslag i åtskiUiga
andra hänseenden, t. ex. ang. körkortsingripande vid enstaka trafiköverträdelse
och vid upprepad trafikbrottslighet.
Kommitténs
termer körkortsindragning som syftar på ingripanden av annan anledning än
trafikbrottslighet och körkortsåterkaUelse som tar sikte på ingripanden i
anledning av trafikbrottslighet använder jag i viss utsträckning för att
underlätta en jämförelse med kommittéförslaget.
5.6.2
Körkortsindragning
Kommittén
har behandlat körkortsmdragning i 2 kap. förslaget tiU lag om körkort.
Nuvarande bestämmelser finns i 51 § KKK. Utöver de tidigare redovisade
synpunktema rörande kommitténs förslag om betydelsen av allmän brottslighet
och onykterhet vid förarurvalet har remissinstansema inte haft några invändningar
annat än beträffande vissa mera detalj artade frågor.
Kommitténs
förslag i fråga om ingripande vid sjukdom, skada eller liknande förhåUanden
överensstämmer i sak med vad som gäller f. n. Remissinstanserna har inte haft
några principiella erinringar, och jag förordar att de nuvarande bestämmelsema
i 51 § första stycket 7 KKK behålls. Det innebär att körkort skall återkallas,
om körkortshavarens fömtsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon
har minskat så väsentligt genom sjukdom, skada eller dylikt att han från
trafiksäkerhetssynpunkt inte vidare bör ha körkort.
När
det gäUer det aUmänna lämplighetskravet föreslår kommittén en genereUt håUen
regel med innebörd att körkortet skall dras in, om innehavaren inte uppfyller
de krav som gäller för att få körkort. Härunder aktualiseras bl. a. frågorna om
den allmänna brottslighetens och nykterhetens betydelse.
Jag
delar utredningens uppfattning att samma förhållanden som utgör hinder mot
erhåUande av körkort bör föranleda att körkortet dras in.
Prop. 1975/76:155 88
Som
jag har anfört i det föregående vid övervägande av de frågor som hör ihop med
föramrvalet har jag kommit fram tUl att man även i fortsättningen i viss
utsträckning bör ta hänsyn tiU allmän brottslighet. Jag får i detta sammanhang
hänvisa till de överväganden som jag har gjort tidigare i frågan. Även i frågan
om nykterhetens betydelse för körkortet har jag som framgått av det
föregående kommit fram till en annan ståndpunkt än den som kommittén har
intagit, nämUgen att opålitlighet i nykterhetsavseende och inte blott
alkoholmissbmk skall beaktas. Samma uppfattning har jag kommit tUl när det
gäller bruk av andra stimulerande eller bedövande ämnen än alkohol, t. ex. när
fråga är om narkotika. Jag kan också i detta avseende hänvisa tUl mina tidigare
överväganden.
Som
tredje punkt när det gäUer körkortsindragning har kommittén tagit upp det
fallet att körkortshavaren underlåter att i enlighet med föreläggande som har
meddelats honom komma in med läkarintyg, kompetensbevis eUer vad gäller
lämpUghetsfrågan underlåter att genomgå undersökning hos trafikkonsulent.
Denna
punkt har sin principiella motsvarighet i 51 § första stycket 8 KKK. EnUgt
denna bestämmelse skall körkort återkaUas om körkortshavare vars lämplighet
som förare ifrågasatts har fått föreläggande av länsstyrelse eller länsrätt
att komma in med läkarintyg, lämplighets-intyg eller bevis om godkänt förarprov
men han har underlåtit att följa föreläggandet.
Som
framgått av vad jag tidigare har anfört anser jag inte att någon
trafikkonsulentorganisation bör tiUskapas. Nyss berörda bestämmelse i KKK som
tar sikte på läkarintyg och bevis om godkänt förarprov bör stå kvar.
Lämplighetsutredning bör skaffas genom körkortsmyndighetens försorg.
Enligt
den fjärde punkten i kommittéförslaget skall körkort dras in om innehavaren
inte följer föreläggande att byta ut körkort.
I 49
§ KKK finns bestämmelser om att länsstyrelse i samband med beslut om nya eller
ändrade villkor för körkort skall förelägga innehavaren att byta ut det mot
nytt körkort, om texten i det gamla kortet behöver ändras. Jag förordar att
denna bestämmelse skall finnas kvar med den justeringen att de befogenheter som
enligt vad nu har sagts länsstyrelsen har dvs. att meddela beslut angående
viUkor och förelägga körkortshavaren att byta ut körkort skaU tiUkomma även
länsrätt.
5.6.3
Körkortsåterkallelse
Kommittén
har tagit upp körkortsåterkallelse i 3 kap. förslaget tiU lag om körkort.
Nuvarande bestämmelser finns i 51 § KKK.
Härunder
har kommittén behandlat frågor om körkortsingripande i anledning av
trafUtbrott. De föreslagna återkaUelsegmnderna överensstämmer i sak i ganska
stor utsträckning med gällande rätt. Trafiksä-
Prop. 1975/76:155 89
kerhetsaspekterna
betonas starkt och en skärpning av praxis föreslås i fråga om vissa allvarliga
trafikbrott och vid upprepad trafikbrottslighet.
Jag
kommer i det följande att redovisa mina ställningstaganden till de olika fall
av körkortsingripanden som bör kunna komma i fråga. Det bör observeras att vaming
givetvis i åtskiUiga av de återkaUelsegmndan-de fallen kan bli aktuell som ett
altemativ tUl återkallelse i enlighet med de regler som jag föreslår i 5.9.
Punkt
1 i kommittéförslaget behandlar grov vårdslöshet i trafik och
trafiknykterhetsbrott. ÅterkaUelse skall kunna ske liksom i dag är fallet. En
specialregel om visst undantag från återkallelse föreslås när det gäller
trafiknykterhetsbrott, om körningen har avsett kort flyttning av fordonet på
gård eller parkeringsplats eller liknande område och risken för trafikolycka
har varit obetydlig.
Körkortsingripande
med anledning av grov vårdslöshet i trafik och trafiknykterhetsbrott har inte
ifrågasatts av remissinstanserna.
Vad
kommittén har föreslagit ger mig inte anledning att föreslå ändring av dagens
regler i KKK. Grov vårdslöshet i trafik, rattfyUeri och rattonykterhet bör
alltså vara återkallelsegrundande. Befogenheten att underlåta återkallelse i
visst faU av trafiknykterhetsbrott under mUdrande omständigheter återkommer
jag tiU senare i samband med att jag behandlar frågan om behovet av en allmän
regel om bortfaU av körkortsreaktion, motsvarande de bestämmelser som finns
inom straffrätten om påföljdseftergift. (5.12.)
Jag
har också noterat kommitténs förslag att villkorlig återkallelse skall kunna
ske i viss utsträckning vid bl. a. trafiknykterhetsbrott. Även härtiU
återkommer jag, nämligen i samband med att jag behandlar frågan om villkorlig
återkallelse resp. vaming. (5.9.)
I
punkt 2 tar kommittén upp sitt förslag om återkallelse av körkort efter
obehörigt avvikande (smitning) från trafikolycksplats.
Straffbestämmelsen
i fråga om smitning finns i 5 § lagen (1951: 649) om straff för vissa
trafikbrott (trafikbrottslagen TBL). EnUgt denna bestämmelse kan den dömas
för smitning som med eller utan skuld har haft del i uppkomsten av
trafikolycka, om han genom att avlägsna sig från olycksplatsen har undandragit
sig att i mån av förmåga medverka tiU de åtgärder som olyckan skäligen bort
föranleda eller om han har undandragit sig att uppge namn och hemvist eller
lämna upplysningar om händelsen. Vägtrafikants åUgganden vid trafikolycka
framgår av 14 § vägtrafikkungörelsen (1972: 603) (VTK).
Enligt
51 § första stycket 2 KKK skaU körkort återkallas om körkortshavaren har våUat
trafikolycka med personskada som följd och därefter genom att avlägsna sig från
olycksplatsen har undandragit sig att i mån av förmåga medverka tUl åtgärder
som olyckan skäligen bort föranleda. Varning får inte meddelas när
återkaUelsegmnd enligt 51 § första stycket 2 KKK föreligger.
Prop. 1975/76:155 90
Vid
jämförelse mellan 5 § TBL och 51 § första stycket 2 KKK finner man att TBL har
en vidare omfattning än KKK. Enligt TBL kan smitning bestraffas både när det
är fråga om personskada och sakskada. Körkortsåterkallelse enligt 51 § första
stycket 2 KKK kan däremot ske bara då det rör sig om personskada.
Bestämmelserna skUjer sig åt också med avseende på vem som kan bli föremål för
åtgärd. Enligt 5 § TBL kan den som har haft del i trafikolyckan dömas för
smitning, medan enligt 51 § första stycket 2 KKK körkortet kan återkallas
endast om körkortshavaren har våUat trafikolyckan. Detta innebär att domstolen
inte behöver ta ställning i vållandefrågan, men att körkortsmyndigheten måste
göra det.
Praxis
har utvecklat sig så att körkort återkallas även i vissa fall då 51 § första
stycket 2 KKK inte är tillämplig. I stället tillämpas då 51 § första stycket 4
KKK som innebär att körkortet skaU återkaUas, om körkortshavaren vid färd med
motordrivet fordon har grovt åsidosatt sådan förpliktelse i något för
trafiksäkerheten väsentligt hänseende som åligger honom såsom förare. Även 51 §
första stycket 6 KKK tillämpas. Denna bestämmelse innebär att körkortet kan
återkallas, om körkortshavaren genom brottslig gärning har visat påtaglig
brist på hänsyn till andra. Enligt denna bestämmelse kan körkortet återkallas
t. ex. när föraren vid backning ut från parkeringsplats har våUat skador på ett
bredvidstående fordon.
Kommittén
kritiserar dagens bestämmelser och den praxis som har utvecklats i smitningsfallen.
Kritiken inriktas framför allt på att kör-kortsmyndigheten ibland tvingas göra
en prövning av vållandefrågan och på att nuvarande körkortspraxis är alltför
sträng. Enligt kommitténs mening leder så gott som varje form av smitning tiU
körkortsåterkallelse. Vaming meddelas endast undantagsvis. Kommittén menar att
smitningsbrottet inte sällan saknar omedelbar anknytnmg tiU trafiksäkerheten
och understryker att körkortsingripande bör ske enbart utifrån
trafiksäkerhetssynpunkter. Kommittén föreslår mot bakgrund härav att körkort
skall återkallas, om körkortshavaren har gjort sig skyldig tUl brott mot 5 §
TBL och brottet från trafiksäkerhetssynpunkt är av allvarligare beskaffenhet.
Kommitténs
förslag om smitning har rönt obetydlig uppmärksamhet vid remissbehandlingen. I
några fall har dock påtalats att den föreslagna bestämmelsen är aUtför oklar
och att den också uppställer alltför rigorösa krav för att återkaUelse skall
kunna ske. Sålunda uttalar statens trafiksäkerhetsverk att de mera
bagatellartade fallen av smitning inte bör leda tUl körkortsåterkallelse, men
att det föreslagna rekvisitet "allvarligare beskaffenhet" synes vara
aUtför snävt.
Enligt
min mening är dagens praxis i fråga om smitning med en uppsplittring av
återkallelsefrågan på olika bestämmelser i KKK inte tillfredsställande.
Bedömningen bör i princip ske enligt en enda bestäm-
Prop. 1975/76:155 91
melse.
Denna bör avse såväl person- som sakskador. Vidare bör den vara avfattad så att
körkortsmyndigheten inte behöver göra en självständig prövning av
vållandefrågan. Varning bör kunna meddelas vid vissa fall av smitning.
När
det gäller att mera i detalj ta stäUning till vid vUka smitningsfall
körkortsLngripande bör ske, anser jag att man som utgångspunkt bör ha att
smitning i många fall oberoende av trafikfaran kan vara uttryck för en
betydande brist på sådant omdöme och ansvar som man bör fordra i trafiken.
Detta kan gälla även vid lindrigare skador. Å andra sidan bör inte bagatellfall
vid enbart sakskador leda till en så hård reaktion som körkortsåterkaUelse.
Med
utgångspunkt i det anförda förordar jag en bestämmelse av innebörd att körkort
i allmänhet bör återkallas om körkortshavaren vid färd med motordrivet fordon
har brutit mot 5 § TBL och personskada eller sådan sakskada som inte är av
obetydUg art har uppkommit.
ÅterkaUelsefrågan
vid smitning bör alltså bedömas enligt den förordade regeln. Ingår ett
smitningsbrott, som i och för sig ensamt inte är av så kvalificerat slag att
det bör föranleda återkallelse, som ett led i en serie trafikbrott, får det
givetvis bedömas enligt reglema om återkallelse vid upprepade trafikbrott.
Som
jag nämnde finns i 14 § VTK bestämmelser om vägtrafikants åligganden vid
trafikolycka. En del av dessa är sanktionerade i VTK med bötesstraff. Här avses
bl. a. underlåtenhet att underrätta skadelidande eller polis om uppkommen
skada. Dessa faU rapporteras till körkortsmyndigheten, om brottet har begåtts
vid färd med motordrivet fordon. Körkortsingripande i dessa faU bör inte
grundas på reglerna för smitning utan bli aktuellt främst när körkortsfrågan
ifrågasätts på gmnd av upprepad trafikbrottslighet.
I
ptmkterna 3 och 4 har kommittén föreslagit regler som går ut på att körkort
skall kunna återkallas om körkortshavaren vid förande av motordrivet fordon
har gjort sig skyldig tiU brott varigenom han i inte ringa mån har åsidosatt en
för trafiksäkerheten gmndläggande regel resp. funnits skyldig till brott
varigenom han vid färd med motordrivet fordon eljest i väsentlig mån har
äventyrat trafiksäkerheten. Dessa bestämmelser avses ersätta nu gäUande regler
i 51 § första stycket 4 KKK, som innebär att körkortet kan återkallas om
föraren vid färd med motordrivet fordon grovt har åsidosatt sådan förpliktelse
i något för trafiksäkerheten väsentligt hänseende som åligger honom som
förare.
När
det gäUer den hittiUsvarande tiUämpningen av punkt 4 i dagens bestämmelser
anmärker kommittén, att vissa typfall för körkortsingripande har utbildats.
Kommittén vill med den nya punkt 3 kodifiera och skärpa denna praxis. Man bör
inte såsom i dagens praxis utgå från trafikfarligheten i det enskilda fallet
utan från själva typfarligheten i det slag av överträdelse som det är fråga om.
Kommittén tänker här på så-
Prop. 1975/76:155 92
dana
fall som förande i uttröttat tUlstånd av fordon, underlåtenhet att stanna före
färd ut på huvudled, påköming av fotgängare på övergångsställe, trafikfarliga
omkörningar, förande av bristfälUgt fordon, körning mot rött ljus och
aUvarligare hastighetsöverträdelser.
Den
nya punkt 4 avses komplettera punkt 3 men är mera inriktad på trafikfarUgheten
i det enskilda fallet. Kommittéförslaget under denna punkt innebär också att
körkort skaU kunna återkallas även om förseelsen inte har ägt mm vid förande
av fordon men väl vid färd med sådant, t. ex. för passagerare. Detta betyder
en utvidgning i förhållande tUl dagens regel, som tar sikte endast på föraren.
Förslaget
om skärpt praxis när det gäller ingripanden mot vissa allvarligare
trafiköverträdelser har tUlstyrkts eUer lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Kritik har emeUertid riktats bl.a. mot att kommittéförslaget i denna del är
aUtför vagt och att det är svårt att skUja de båda återkallelsegrunderna från
varandra. Förslaget att även passagerares körkort skall kunna återkallas vid
allvarligare trafiköverträdelser har inte kommenterats nännare vid
remissbehandlingen.
Frågan
om körkortsingripande vid vissa allvarligare trafiköverträdelser behandlades i
1970 års tiUäggsdirektiv till kommittén. Chefen för justitiedepartementet
framhöU däri att överträdelser av den typ som körning mot rött ljus, omkörnmg
strax före eUer på övergångsställe, färd ut på huvudled utan att iaktta
stopplikt och väsentUgt hastighetsöverskridande m. m. oavsett trafikfaran i
det enskUda faUet visar en påtagUg brist i förarens msikter om och förståelse
för vad trafiksäkerheten kräver.
För
egen del vUl jag framhåUa det som väsentligt att trafikförseelser av det slag
som det här är fråga om bekämpas med kraft. De utgör brott mot de gmndregler
som måste iakttas för att trafiksäkerheten skall kunna upprätthållas.
Erfarenheten visar också att överträdelser av angivet slag förekommer i
utbredd omfattning med inte sällan allvarliga konsekvenser som följd. De är av
den art att medtrafikanter som drabbas oftast inte har någon möjlighet att
värja sig. I och med att regelöverträdelsen har skett är risken stor för att
en allvariig olycka är ett faktum. Oskyddade trafikanter såsom vid
övergångsstäUen kan bli offer för dessa överträdelser. Jag delar alltså
kommitténs uppfattning att man, när det gäller körkortsfrågan, måste se
allvarUgt på brott mot grundläggande trafikregler, vUket naturligtvis inte
iimebär att man skall åsidosätta kraven på en med hänsyn tUl omständighetema
nyanserad bedömning i enlighet med vad jag har angivit i den allmänna
översikten.
När
det gäller den redaktionella utformningen av bestämmelserna om
körkortsingripande vid enstaka trafikförseelse delar jag den uppfattning som
flera remissinstanser bar att bestämmelserna enUgt kommittéförsla-get är alltför
vagt utformade och att det är svårt att skilja mellan de i punkterna 3 och 4
angivna grunderna. Jag förordar därför att normerna
Prop. 1975/76:155 93
för
körkortsmgripanden vid enstaka trafiköverträdelse sammanförs i en regel.
Behov
av att utvidga möjlighetema tUl körkortsåterkaUelse för annan än föraren vid
färd med motordrivet fordon föreligger inte enligt min mening.
Med
beaktande av det anförda föreslår jag att körkortsåterkallelse skall ske om
körkortshavaren vid förande av motordrivet fordon har åsidosatt en från
trafiksäkerhetssynpunkt väsentUg förpliktelse. Gentemot gällande bestämmelser
i 51 § första stycket 4 innebär detta den skillnaden att rekvisitet "grovt
åsidosättande" faller bort. Detta skall ses mot bakgmnden av vad jag har
anfört om vikten av körkortsingripande vid brott mot särskilt betydelsefulla
trafikregler. Beträffande dessa är det fråga om åsidosättande av krav i
hänseenden som är väsentliga från trafiksäkerhetssynpunkt oberoende av om
överträdelsen med hänsyn tiU omständigheterna i det enskUda faUet kan bedömas
som grov eller inte. Under bestämmelsen bör hänföras bl. a. de fall av olovUg
körning som föranleder körkortsingripande. Detta brott Uksom övriga trafikförseelser
kan naturligtvis också komma att hänföras under nästföljande punkt som avser
upprepad trafikbrottsUghet.
I
punkt 5 föreslår kommittén att körkortsåterkallelse skaU ske om körkortshavaren
genom upprepade brott mot de bestämmelser som har meddelats i trafiksäkerhetens
intresse för den motordrivna fordonstrafiken har visat bristande vilja eUer
förmåga att rätta sig efter dessa bestämmelser. Förslaget har likheter med
gällande bestämmelser i 51 § första stycket 3 KKK. Skillnaden ligger i att
enbart de bestänmielser som har meddelats i trafiksäkerhetens intresse skaU
beaktas och att återkallelse skall kunna ske också på gmnd av trafikförseelser
som inte har begåtts vid färd. I sistnämnda hänseende skuUe den föreslagna
bestämmelsen sålunda kunna leda till att arbetsgivare m. fl. får körkort
återkallat med anledning av förseelser som de har dömts tiU ansvar för på gmnd
av s. k. ägaransvar i trafiklagstiftningen.
Anledningen
tiU att begreppet "i trafikens intresse" i nuvarande 51 § första
stycket 3 KKK föreslås utgå uppger kommittén vara att sådana enligt dess mening
från trafiksäkerhetssynpunkt betydelselösa förseelser som exempelvis skatte-
eUer registreringsförseelser inte bör föranleda körkortsingripande.
Vid
remissbehandlingen har från bl. a. trafikbUägarnas sida kritik riktats mot
förslaget att även förseelser på grund av ägaransvar skuUe kunna leda till
körkortsreaktion. I övrigt har förslaget i punkt 5 inte kommenterats närmare
vid remissbehandlmgen.
Vad
gäller registreringsförseelsema viU jag först framhåUa att det från
trafiksäkerhetssynpunkt inte är betydelselöst att reglerna om registrering av
fordon iakttas. Registreringsförfarandet Ugger i väsentUg mån till grund för en
effektiv kontroll på oUka sätt av fordonsparken och tra-
Prop. 1975/76:155 94
fiken.
Även andra förseelser såsom i skatte- och försäkringssammanhang kan på ett
påtagligt sätt visa förarens attityder till vägtrafikens olika problem,
däribland trafiksäkerheten. Ett mera systematiskt åsidosättande av sådana
regler som det här är fråga om bör enligt min mening liksom nu kunna leda till
att körkortet återkallas. Samma betraktelsesätt kan läggas på brott mot andra
bestämmelser som har meddelats i trafikens intresse.
Den
av kommittén förordade utvidgningen innebärande att även ägare av fordon i
denna sin egenskap skuUe drabbas av körkortsreaktion anser jag skuUe kunna leda
till allt för svåra avvägningar och föra för långt i vissa situationer. Jag är
således inte beredd att tillstyrka någon ändring i förhållande tiU dagens
regler.
I
övrigt anser jag Uksom kommittén att det är angeläget att bekämpa den upprepade
trafikbrottsligheten. Genom en strikt och konsekvent praxis i detta avseende
torde man jämte skärpta ingripanden mot enstaka allvarligare överträdelse
kunna göra betydande trafiksäkerhetsinsatser. En påtaglig effektivisering av
ingripandena torde på viss sikt kunna ske med tUlämpning av ett pricksystem,
vartill jag återkommer senare.
Med
beaktande av vad jag nu har anfört föreslår jag att nuvarande bestämmelser i
51 § första stycket 3 KKK behålls, vUket innebär att körkort skaU återkallas
om körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat
bristande vilja eUer förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som har
ställts upp i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av
motordrivet fordon.
Sammanfattningsvis
innebär vad jag nu har förordat att jag i väsentliga avseenden har kunnat
följa kommitténs förslag tiU effektivisering av körkortsåterkallelserna.
Har
en körkortshavare genom utländsk dom som har vunnit laga kraft dömts för brott
som utgör återkaUelsegrund, bör på sätt kommittén har föreslagit
bestämmelserna om körkortsingripande på grund av svensk dom äga motsvarande
tillämpning.
5.7
Körkortsspärr
5.7.1
Körkortsspärr i samband med återkallelsebeslut
De
nuvarande reglerna innebär att någon bestämd spärrtid inte sätts ut i beslut om
körkortsåterkallelse. Däremot gäller enligt 56 § KKK att viss minimitid skall
förflyta från det att körkortshavaren fråntogs körkortet till dess
körkortstiUstånd får meddelas. Vid återkallelse på gmnd av sjukdom eller skada
eller då vissa förelägganden inte följs gäller dock regler som i princip
innebär att vederbörande kan återfå körkortet eUer erhålla nytt körkort när det
förhåUande som har föranlett återkallelsen har upphört. Föreligger synnerliga
skäl får länsrätten i beslut om åter-
Prop. 1975/76:155 95
kallelse
föreskriva kortare tider än de som har fömtsätts i KKK för normalfallen. För
att nytt körkort skall erhållas fordras att ansökan görs om körkortstillstånd,
och en ny lämplighetsprövning verkställs då. Beroende på utfallet av denna
prövning kan väntetiden för vederbörande bU längre än den i återkaUelsebeslutet
angivna minunitiden. Vid exempelvis rattfylleri är den sålunda oftast ungefär
dubbelt så lång som den angivna minimitiden. Bestämmelserna har sitt urspmng i
1958 års körkortslagstiftning.
Trots
att den verkliga spärrtiden inte anges i återkaUelsebeslutet har praxis kommit
att utveckla sig så att tämligen fasta tider tUlämpas vid olika trafikbrott,
och undersökningar som kommittén har gjort visar att man i flertalet fall av
återkaUelse efter trafikbrott skulle ha kunnat ange aterkallelsetiden redan i
återkallelsebeslutet.
Mot
nu angivna bakgmnd här kommittén föreslagit att en bestämd spärrtid skall
sättas ut i återkallelsebeslutet. Förslaget gäller återkallelse på grund av
trafikbrott. Begår vederbörande nytt trafikbrott, skaU man kunna förordna att
den tidigare bestämda spärrtiden skall avse också det nya brottet, besluta
särskild spärrtid för det nya brottet eller förlänga den redan bestämda
späntiden. Vid sjukdom, alkoholmissbruk etc. skall enUgt förslaget föraren
återfå körkortet eller erhålla nytt körkort, när det förhållande som har
föranlett återkallelsen har upphört. Vederbörande körkortsmyndighet skall dock
kunna besluta om att viss tid skaU förflyta innan körkortsfrågan tas upp tiU
prövning på nytt. Eftersom kommittén har föreslagit att allmän brottslighet
inte skall utgöra återkaUelsegmnd presenteras inte något förslag om hur man
skall förfara i det fallet.
Kommitténs
förslag har tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som alla
remissinstansema.
Det
nuvarande systemet innebärande att någon bestämd återkallelsetid inte sätts ut
i återkaUelsebeslutet medför stora olägenheter för den enskilde, bl. a. genom
att han på grund av ovissheten om återkallelsetidens verkliga längd inte kan
planera för sin framtid. I vissa fall blir den enskUde också missledd genom att
han missförstår föreskriften i återkallelsebeslutet och tolkar den som en
bestämd återkaUelsetid, efter vars utgång han äger återfå behörigheten. Avslår
länsstyrelsen hans ansökan om körkortstillstånd, kan han inte heUer vid den
angivna minimitidens utgång få ett besked om när han har möjlighet att åter få
körkort. Detta kan inträffa även om inga nya omständigheter som i och för sig
bör påverka körkortsfrågan har inträffat.
I
åtskUUga sammanhang har framhållits angelägenheten av att man får till stånd en
ordning som innebär att den enskilde får ett besked om hur lång tid
återkallelsen kommer att vara, förutsatt givetvis att inga nya omständigheter
inträffar. För egen del kan jag helt ansluta mig tUl de anförda synpunktema,
och jag förordar därför att ett system med be-
Prop. 1975/76:155 96
stämda
spärrtider införs. Reglerna bör kunna ges huvudsakligen följande innebörd.
Spärrtid
bör fömtom i enlighet med kommitténs förslag vid oUka trafikbrott eller
trafikförseelser bestämmas även i sådana fall då återkallelsen sker på gmnd
av att de allmänna lämpUghetskraven inte är uppfyllda, dvs. då allmän
brottsUghet, opåUtlighet i nykterhetshänseende eUer vederbörandes personliga
förhåUanden i övrigt har utgjort grund för återkaUelsen. SjälvfaUet bör
undantag göras för återkaUelse på gmnd av sjukdom, skada eUer underlåtenhet att
följa förelägganden, liksom för återkallelse på egen begäran. Inträffar under
spärrtiden nya omständigheter som kan vara av betydelse i körkortshänseende,
skall vederbörande dessutom ha möjlighet att begära besked angående
omständighetens inverkan i hans fall på den redan bestämda spärrtiden. Därvid
skaU körkortsmyndigheten avgöra om den löpande spärrtiden skall förlängas eller
inte. Motsvarande bör givetvis gäUa om under spärrtiden yppas en omständighet
som har inträffat före återkallelsebeslutet men inte har varit känd då.
När
föraren vid spärrtidens slut ansöker om återfående av behörigheten undersöker
körkortsmyndigheten om någon omständighet har inträffat som inte redan har
beaktats genom särskUt beslut under loppet av späntiden. Föreligger ny, inte
tidigare beaktad omständighet prövas om spärrtiden skall förlängas eller inte.
Det bör också vara möjligt att när nya omständigheter har inträffat men
fortsatt körkortsspärr inte anses påkaUad såsom f. n. förbinda återlämnande
av körkort med vissa föreskrifter, t. ex. att nytt kompetensbevis skall ges in,
ny lämplighetsutredning göras efter viss tid eller att läkarintyg skall
företes såsom en senare kontroll av föraren. Förlängs inte spärrtiden skall
liksom då någon ny omständighet över huvud taget inte föreUgger föraren
återfå behörigheten, vid längre uppehåU dock först efter det att vederbörande
har undergått nytt godkänt förarprov.
Det
sagda innebär att körkortsmyndigheten vid ansökan om besked angående späntiden
och om återfående av behörigheten måste göra viss undersökning av förarens
skötsamhet under späntiden. Undersökningen bör kunna ges olika omfattning för
skUda fall. Har enbart trafikbrott legat tUl gmnd för återkaUelse och
bestämmande av späntid, bör det vara tUlräckligt med en kontroU i
körkortsregistret. Har däremot som gmnd för återkallelsen åberopats att det
allmänna lämplighetskravet inte är uppfyUt, torde ny lämplighetsutredning böra
företas. I sådant faU bör redan i återkallelsebeslutet anges att ny
lämplighetsutredning krävs. Jag vill peka på att återkallelsegrund av det slag
som jag här har nämnt kan åberopas jämte annan grund, t. ex. trafikbrott. Även
i sådant fall bör kravet på lämplighetsutredning gälla. Ett praktiskt faU är
att man i fråga om rattfyllerist åberopar såväl rattfyUeribrottet som
onykterhets-grunden. Har nya omständigheter inträffat får givetvis
körkortsmyndig-
Prop. 1975/76:155 97
heten
bestämma från fall till fall hur omfattande lämplighetsutredning som är
nödvändig.
Sammanfattningsvis
innebär den föreslagna reformen att nuvarande system, i vilket helt saknas
möjligheter att ge den enskilde besked om återkaUelsetidens längd, ersätts med
ett förfarande av innebörd, att föraren redan i återkallelsebeslutet får
spärrtiden fastställd och att han därefter kan erhålla prövning av nya
omständigheters inverkan på spärrtiden.
5.7.2 Körkortsspärr
för den som inte har körkort
Kommittén
har föreslagit att körkortsspärr skall kunna bestämmas även i fråga om den som
inte har körkort, om han har begått trafikbrott och omständigheterna är sådana
att brottet bör utgöra hinder mot förvärv av körkort. Ett sådant förfarande
tillämpas i vissa andra länder, och kommittén, som utgår från att spärren skall
bestämmas av allmän domstol när straffrågan behandlas, menar att det kan
innebära fördelar från bl. a. rättssäkerhets- och utredningssynpunkter och att
det underlättar möjligheterna att få till stånd en enhetlig praxis. Vidare
betonar kommittén starkt den preventiva och pedagogiska effekten av den föreslagna
ordningen.
Remissinstanserna
har i allmänhet inte uttryckUgen berört frågan.
Jag
har i det föregående förordat att spärrtid skall bestämmas i beslut om
återkallelse av körkort framför allt av det skälet att den enskilde bör få ett
klart besked i frågan. När det gäUer avslag på ansökan om körkortstUlstånd
eller negativt förhandsbesked föreUgger på motsvarande sätt ett behov för
sökanden att få en tidrymd fastställd. Jag förordar med hänsyn härtill att
frågan om körkortsspän tas upp i beslutet angående sådant tUlstånd eUer
besked. Förfarandet bör i allt väsentligt kunna utformas efter de riktlinjer
som jag har angett i fråga om körkortsspärr för den som har fått körkort
återkaUat.
5.7.3 Körkortsspärrens
längd
Enligt
56 § KKK skaU viss mmimitid, olika för skUda återkaUelse-gmnder, förflyta innan
körkortstillstånd får meddelas efter återkaUelse. Vid grov vårdslöshet i trafik
är minimitiden två år. Föreligger synnerliga skäl kan tiden sättas ned tUl ett
år. I övriga fall är minimitiden ett år men kan vid synnerliga skäl sättas ned
tUl tre månader. Tiderna räknas från det att föraren fråntogs körkortet.
Bestämmelser om maximitid för körkortsåterkallelse finns inte.
Som
framgått av vad jag har anfört tidigare är återkaUelsetiden i praxis i vissa
fall betydligt längre än angivna minimitider. SärskUt utpräglat är detta vid de
talrikt förekommande återkaUelserna på grund av rattfyUeri, då två år bmkar
vara norm. Efter återkallelse på gnmd av fylleri
7
Riksdagen 1975/76.1 saml Nr 155
Prop. 1975/76:155 98
bmkar
man också låta föraren vänta två år innan han får körkortstillstånd.
Kommittén
föreslår att vid körkortsåterkallelse alltså vid trafikbrott skall
bestämmas en späntid om lägst en månad och högst fem år före vars utgång
föraren inte får medges behörighet att föra körkortspliktigt fordon.
Körkortsspärr skall enligt förslaget dock bestämmas tiU lägst ett år för
körkortshavare som efter förvärv av körkortet har gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet i trafik (1 § andra stycket TBL) eller rattfylleri (4 § 1 mom.
TBL). Nu angivna obligatoriska minimitid skall inte gälla, om gärningen har
bestått i anstiftan eller medhjälp till brottet och, såvitt angår brott mot 4 §
1 mom. TBL, inte heUer om omständigheterna är mildrande. Körkortsspärr skall
räknas från den dag rätten att föra körkortspliktigt fordon fråntogs föraren.
Kommittén
erinrar om att den i olika sammanhang har förordat att körkortsingripande i
fortsättningen skall användas som ett mera effektivt medel i kampen mot
trafikolyckorna och att en sådan reform samtidigt bör medföra starkare
nyansering av körkortsingripandena. I praxis hör enligt kommittén
körkortsåterkallelse under sex månader till undantagen. Utomlands används
däremot i stor utsträckning återkallelsetidei på nedemot en månad. Detta ger
körkortsmyndigheterna bl. a. möjlighet tUl större nyansering med hänsyn till
omständighetema i det enskUda fallet.
Vidare
anför kommittén när det gäller körkortsingripandets varaktighet att de långa
ingripandetiderna, bortsett från fall där t. ex. brister i kunnandet eUer
färdigheten har konstaterats, bör användas med stor försiktighet. Kommittén kan
därför inte ansluta sig till den praxis som kommittén har funnit att man
tillämpar vid t. ex. rattfyUeri och som innebär att tiden för ingripandet kan
vara uppemot två och ett halvt år. Den normala tiden för körkortsspärr vid
svårare trafikbrott bör enligt kommittén i det stora flertalet fall kunna
minskas tUl hälften. När det gäller aUvarligare trafiköverträdelser
exempelvis åsidosättande av stopplikt och grova hastighetsöverträdelser har
kommittén inte något att erinra mot en återkaUelsetid om sex månader. Kommittén
framhåller också att man inte bör tillmäta skadans art t. ex. dödlig utgång
eUer personskada betydelse för körkortsingripandet. Det rör sig här om vad
som bmkar betecknas som s. k. objektiva överskott.
Kommitténs
förslag angående maximi- och minimitider har tillstyrkts eUer lämnats utan
erinran av flertalet remissinstanser. Från ett par håll uttalas dock tveksamhet
angående den föreslagna minimitiden. Regeringsrätten framhåUer sålunda att en
så kort återkaUelsetid som en eller två månader allvarUgt kan undergräva
respekten för körkortsingripandena och leda tUl att återkallelsetidema överlag
sjunker till en så låg nivå att hela reaktionssystemet mister mycket av sin
betydelse för trafiksäkerhetsarbetet. Kammanätten i Göteborg menar också att
det är tvek-
Prop. 1975/76:155 99
samt
om en så kort återkaUelsetid som. en månad är meningsfull. Den föreslagna
maximitiden har ifrågasatts av Förvaltningslänsrådens förening, som anser att
tre år bör vara en tillräckligt lång tid.
Kommitténs
uttalanden om behovet av nyansering av återkallelsetidema tUlstyrks också
eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Likaså gäller detta kommitténs
förslag om halvering av återkallelsetidema vid grövre trafikbrott, såsom
rattfylleri. Några instanser är emellertid avvaktande i denna del t. ex.
länsstyrelserna i Malmöhus län och Örebro län och Motorförarnas
helnykterhetsförbund (MHF). Ett par avstyrker, t. ex. rikspolisstyrelsen och
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
Kommitténs
uppfattning om objektiva överskott delas allmänt av remissinstanserna.
För
egen del vill jag först erinra om vad jag tidigare i principiell
överensstämmelse med kommitténs uppfattning har anfört om att
körkortsingripandet och då bl. a. varaktigheten av det bör nyanseras med
hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet.
Mot
bakgrunden av behovet av nyansering får man se bl. a. kommitténs förslag
angående minimitider och maximitider för körkortsspärr. Vad gäller minimitiden
bör en så kort spärrtid som en månad höra till undantagen. Jag finner det
emellertid angeläget att körkortsmyndighetema även om det rör sig om
undantagsfaU inte binds av föreskrifter som hindrar en lämpUg avvägning. Med
hänsyn härtill har jag ingen erinran mot att minimitiden bestäms tUl så kort
tid som en månad. Jag vill dock betona att denna förkortning av minimitiden i
och för sig inte får tas till intäkt för en allmän sänkning av spärrtiderna för
mindre svåra trafikbrott. Den föreslagna maximitiden finner jag i likhet med
vad Förvaltningslänsrådens förening har framhållit alltför lång. Tre år bör
vara en tiUräckUgt lång tid. De angivna tiderna bör gäUa vid alla slag av
körkortsingripanden, bortsett från sjukdom och liknande. Det förtjänar
klarläggas att de endast anger den ram inom vilken körkortsmyndigheterna har
att röra sig. Inom ramen skall i varje enskilt fall en bestämd spärrtid anges i
beslutet om körkortsingripande.
Som
jag har anfört får en mera nyanserad bedömning inte leda till att det utvecklas
en oenhetlig praxis, som av de enskUda förarna uppfattas som inkonsekvent.
Vissa schabloner för körkortsspärrens längd är nödvändiga för olika slag av
återkallelsegmnder.
När
det gäller de grövre trafikbrotten bör relativt långa spärrtider till-lämpas.
Nuvarande spärrtider om två år eller mera kan dock i flertalet faU knappast
vara motiverade från trafiksäkerhetssynpunkt. SkUlnad fär givetvis göras meUan
olUca faU. Rekvisiten för att grov vårdslöshet i trafik skall anses föreligga
är så stränga att man här ställs inför de verkligt kvalificerade fallen av
hänsynslöshet i trafiken. En tvåårig späntid i enlighet med dagens praxis torde
därför ofta te sig befogad i dessa fall. En annan
Prop. 1975/76:155 100
kategori
som hänförs till de grövre trafikbrotten är rattfyllerierna. Även i dessa fall
är en långvarig spärrtid påkaUad. Vid denna bedömning har jag också beaktat att
de som gör sig skyldiga till rattfyUeri ofta har allvarliga alkoholproblem. Är
det inte fråga om återfall eller föreligger inte andra särskilda omständigheter
bör emeUertid en kortare återkallelsetid än de nu vanligen tiUämpade kunna
bestämmas. En halvering av nuvarande återkallelsetider för dessa fall vilket
skulle innebära en spärrtid om ungefär ett år kan därför i överensstämmelse
med kommitténs förslag i åtskUliga faU te sig befogad.
Med
hänsyn till allvaret hos de angivna brotten grov vårdslöshet i trafik och
rattfylleri bör på sätt kommittén har föreslagit gränsen för den lägsta tid
som körkortsspärren skall omfatta i dessa fall sättas högre än den allmänna
minimitid om en månad som jag har förordat. Jag anser i detta avseende liksom
kommittén att gränsen bör dras vid ett år, vUket också överensstämmer med de
överväganden om spärrtidens längd vid trafiknykterhetsbrott som jag nyss har
gjort. Jag finner däremot inte skäl att inskränka denna regel till att gälla
bara de fall då brottet har begåtts efter det att körkort har utfärdats utan
den bör gälla vid alla brott mot 1 § andra stycket och 4 § 1 mom. TBL. Körkortsmyndigheten
bör även ha möjlighet att då synnerUga skäl föreligger underskrida ettårsgränsen.
Härigenom kan myndigheten beakta särskilda förhållanden som kan föreligga vid
anstiftan eller medhjälp till brottet eller då det med hänsyn till den ringa trafikfaran
i det enskilda fallet finns anledning att ge spärrtiderna kortare varaktighet
än vad som vanligen är faUet.
När
det gäller rattonykterhetsbrotten alltså faU där alkoholkoncentrationen i
förarens blod har varit mellan 0,5 och 1,5 promille är omständigheterna så
starkt växlande att det inte torde finnas fog för en förhöjd minimigräns på
samma sätt som vid rattfyUeri. Har alkoholhalten uppgått till 0,8 promille
eUer mera fall då varning inte får meddelas i dagens läge har
alkoholkonsumtionen varit så stor att föraren måste ha insett att han utgjort
en betydande trafikfara. Det kan i dessa faU särskilt naturligtvis då
alkoholkoncentrationen har närmat sig 1,5 promille ofta vara fråga om
omständigheter som ter sig ganska lika rattfylleri. Detta medför att det i
praktiken inte sällan bör finnas skäl att tUlämpa ungefär lika långa spärrtider
för dessa rattonykterhetsbrott som för rattfyUeribrotten. Understiger
alkoholhalten å andra sidan 0,8 promUle, bör spärrtiden kunna sättas lägre med
en avvägning meUan sex och tolv månader, beroende på om anmärkningar mot körningen
har gjorts eUer inte och om föraren tidigare har ådragit sig anmärkningar. I
vissa fall då alkoholhalten endast obetydligt har överstigit 0,5 promiUe vid
körningen bör som jag senare kommer in på varning kunna meddelas.
När
det gäller andra trafikförseelser än de nu behandlade har man att skUja mellan
en mångfald olika typer. Det kan gäUa upprepade förseel-
Prop. 1975/76:155 lOi
ser
eller enstaka aUvarligare sådana. I dagens praxis tiUämpas här ofta väntetider
om 410 månader. Beträffande förare som under kort tid har ådragit sig flera
anmärkningar tillämpas dock ofta en ettårstid. Stort behov av körkort kan dock
föranleda att aterkallelsetiden sätts ned kraftigt. Återkallelsen föregås ofta
av varning. Jag har inte något att erinra mot en sådan praxis, som synes rimma
väl med önskemålen om en nyanserad avvägning och även med vad kommittén har
ansett lämpligt. Den angivna skalan ger också möjlighet till en sådan strikt praxis
vid allvarligare trafikförseelser som jag har gett uttryck för i det föregående.
Jag vill i fråga om olovUg körning hänvisa till vad jag tidigare har anfört
därom när jag har behandlat förarurvalet. Jag vill även framhålla att det kan
vara anledning att se strängt på sådana fall där körkortshavaren tidigare har
varit föremål för körkortsingripande. Omständigheterna i det särskUda fallet
med beaktande av bl. a. den tid som har förflutit från det tidigare
körkortsingripandet får bli utslagsgivande för bedömningen av frågan om en
skärpning.
Mitt
förslag innebär tiU skillnad från kommitténs att spärrtid skall bestämmas även
med anledning av återkallelse på grund av opålitlighet i nykterhelshänseende.
Som jag tidigare har anfört förordar jag att den nu gällande tvååriga
spärrtiden i 17 § andra stycket KKK tas bort. Det är svårt att ange någon
generell norm för hur långa spärrtider som bör till-lämpas i onykterhetsfallen.
Prövningen får bli beroende av den helhetsbild av föraren som utredningen visar.
Allmänt kan sägas att den inte bör vara längre än som fordras för att förarens
skötsamhet skall kunna bedömas. Med denna utgångspunkt torde i normalfallen
ofta en tid om ett år vara lämplig.
Även
i fråga om allmän brottslighet innebär mitt förslag att spärrtid skall
bestämmas. Här gäller detsamma som i fråga om onykterhet att helhetsbilden av
föraren får vara utslagsgivande. Jag kan i detta avseende hänvisa tUl vad jag
har anfört om att utredningen och bedömningen av straffrågan kan tjäna till
ledning. Det är väsentUgt att späntiden med beaktande av vad som är
godtagbart från trafiksäkerhetssynpunkt avpassas så att de
rehabiliteringssynpunkter som jag har lagt vikt vid tiUgodoses. Hänsyn bör
kunna tas tUl reglerna om villkorlig frigivning, som innebär att vid längre
fängelsestraff sådan frigivning kan meddelas sedan två tredjedelar av tiden har
avtjänats. Vid synnerliga skäl kan frigivning ske redan när halva straffet har
avtjänats. Normalt bör spärrtiden med denna utgångspunkt kunna bestämmas så att
den löper ut ungefär samtidigt med frigivning efter avtjänande av två tredjedelar
av straffet. Sker frigivning dessförinnan bör möjligheter tiU omprövning av
spärrtiden finnas i enlighet med de regler som jag kommer att förorda därom.
Kommitténs
synpunkter på s. k. objektiva överskott delar jag. TUl undvikande av
missförstånd vill jag framhålla att vid smitning skadans
Prop. 1975/76:155 102
art
och omfattning givetvis påverkar brottsbilden utan att det är fråga om
objektivt överskott.
Körkortsspärren
skall vid återkaUelse gälla från det att föraren fråntas behörigheten att föra
körkortspliktigt fordon, dvs. i förekommande fall redan från det att körkortet
omhändertas. Vid körkortsspärr som bestäms i annat sammanhang än vid
återkallelse dvs. för personer som saknar körkort eller vid förlängning av
spärrtid bör spänen räknas med utgångspunkt från den händelse som föranleder
spärren.
5.7.4
Körkortsspärrens inverkan på straffet
Kommittén
föreslår att det men som föraren lider genom att körkortsspän beslutas skall
beaktas när påföljd bestäms för brottet. Syftet med bestämmelsen är att man i
enskilda fall skall få tUl stånd en rättvisare och bättre awagd sammanlagd
samhällsreaktion.
Förslaget
har inte direkt kommenterats av remissinstanserna. En del av dem uttrycker
emellertid i mera aUmänna ordalag farhågor för att kommitténs förslag över
huvud taget skall leda till att trafiksäkerhetssynpunkterna får stå tillbaka
för individualpreventiva hänsyn till föraren. Andra remissinstanser har en
positiv inställning till de delar av kommitténs förslag som innebär ett sådant
hänsynstagande.
Den
fråga som kommittén har tagit upp i nu aktueUt avseende rör handläggningen av
körkortsfrågorna resp. straffrågorna, vilket ämnesområde jag kommer in på i
senare sammanhang. Jag vill dock redan här understryka att ett val av
länsrätten som forum för körkortsåterkallelse vid trafikbrott inte behöver
innebära att man saknar möjlighet att vid straffmätningen beakta vederbörandes
förlust av körkortet. Av naturliga skäl är möjligheten tiU sådant
hänsynstagande knappast intressant vid de vanliga trafikförseelserna. Vid
dessa utgår nämligen bötesbelopp som inte är av den storleksordningen att
jämkning med hänsyn tUl utgången i körkortsfrågan är påkallad. Inte heller vid allmän
brottslighet bör det vara aktuellt att jämka straffet med hänsyn tiU en
körkortsåterkallelse. Däremot kan det enligt de riktUnjer som jag har dragit
upp för bedömningen av körkortsfrågan vid allmän brottslighet bli aktuellt
att låta den allmänna domstolens bedömning få betydelse för körkortsfrågan.
Vid sådant förhåUande återstår trafiknykterhetsbrotten. Beträffande dessa
förhåller det sig i stor utsträckning så att körkortet är interimistiskt
återkallat när straffrågan avgörs. Den interimistiska återkallelsen kan
beaktas vid straffmätningen. Vidare får man räkna med att återkallelsetidema i
dessa fall även i framtiden kommer att följa vissa schabloner i linje med de
riktlinjer som jag har förordat. När å andra sidan skäl på grund av särskilda
omständigheter föreligger att frångå dessa schabloner torde förhållandena ofta
vara sådana att körkortsmyndigheten liksom vid allmän brottslighet bör
följa den allmänna domstolens bedömning av personlighetsutvecklingen m. m.
Prop. 1975/76:155 103
5.7.5
PartieU återkallelse
Kommittén
har i olika sammanhang förordat en betydande nyansering och individualisering
av körkortspraxis, och jag har anslutit mig tiU dessa principer. Från något
remisshåll har behovet av nyansering ansetts böra drivas än längre än vad
kommittén har förordat. Sveriges domareförbund förordar sålunda att en
återkallelse skall kunna göras partiell på så sätt att föraren under spärrtiden
blir berättigad att föra motorfordon för vissa särskilt angivna syften, i
första hand i yrket eller till och från arbetsplatsen.
Jag
måste avvisa förslaget. Ett genomförande av det skulle erbjuda kontrollproblem
som svårligen kan bemästras. Däremot anser jag att den som har fått ett körkort
återkaUat skulle kunna tiUåtas att föra motorfordon utan last eller
passagerare inom garageområde, verkstadsområde eller liknande. Denna möjlighet
skulle kunna underlätta för åtskilliga personer att behålla ett arbete i
vilket innehav av körkort är nödvändigt. Jag förordar därför att reglerna om
återkaUelse av körkort utformas så att de inte hindrar en ordnuig av angiven
innebörd.
5.8
Förarprov efter återkallelse och indragning
F.
n. gäller att nytt förarprov krävs för återförvärv av körkort. Har återkaUelsen
grundats på sjukdom kan körkortet dock återstäUas utan nytt förarprov, om
ansökan efter tiUfrisknande görs inom ett år efter det att återkallelsen
skedde. Speciella regler gäller också då återkallelsen har skett på grund av
att förelägganden av olika slag inte har följts. Kommittén har föreslagit att
körkort efter återkallelse på grund av trafikbrott skall kunna förvärvas utan
nytt förarprov om körkortsspärren har varat i högst sex månader. En motsvarande
regel förordar kommittén vid körkortsindragning på gmnd av sjukdom etc.
Remissinstanserna
har i allmänhet inte haft några invändningar mot förslaget, men från något håU
har bl. a. uttalats att det är aUtför kategoriskt.
Vid
kortare spärrtider bör det också enligt min mening ofta vara onödigt med nytt
förarprov. Omständighetema kan emeUertid tala för att förarprov likväl bör
avläggas. En återkaUelsegmndande förseelse kan avslöja sådana brister i
praktiska resp. teoretiska färdigheter att nytt förarprov bör genomgås. Även
vederbörandes attityder tUl trafiken kan visas vara sådana att ett förarprov
ter sig befogat. Jag har förut när jag behandlade förslaget om kvalificerad
förarutredning förordat att möjligheten att som alternativ eller komplement
till annan åtgärd förelägga en förare att komma in med nytt kompetensbevis bör
utnyttjas i stöne utsträckning än vad som f. n. är fallet. Det är viktigt att
en kontroU av föraren sker på detta sätt, men systemet bör vara utformat mmdre
schablonmässigt än i dagens läge. De största effekterna bör kunna vinnas om
Prop. 1975/76:155 104
man
vid de kortare återkaUelserna som med mina förslag i det föregående torde
öka väsentligt i antal på bekostnad av de längre gör en individuell bedömning
av frågan. Det förarprov som skall avläggas kan tänkas få en särskild
utformning, och jag får även härvidlag hänvisa tUl mina överväganden i samband
med behandlingen av det kvalificerade förarprovet.
Med
hänsyn till det anförda föreslår jag som huvudregel att nytt förarprov inte
skall behöva avläggas om spärrtiden har bestämts tUl högst sex månader. När
särskilda skäl föreligger bör dock länsrätten kunna bestämma att nytt förarprov
skall avläggas före återförvärv av körkort även när tiden är kortare. Kravet på
nytt förarprov bör anges redan när spärrtiden bestäms.
Vad
beträffar de faU då körkort dras in på grund av sjukdom etc. anser jag att det
inte har visats skäl för en ändring av huvudprincipen i nu gäUande
bestämmelser, som innebär att körkortet kan återstäUas utan förarprov m. m.
inom en ettårsfrist. Körkortsmyndigheten bör dock ha möjlighet att bestämma om
nytt prov, om det behövs med hänsyn tUl sjukdomens art eUer annan omständighet.
En
annan fråga gäller om föramtbUdning skall behöva genomgås på nytt. I detta
hänseende föreslår jag i överensstämmelse med vad som redan tillämpas att ny
förarutbildning inte skall krävas, om sökanden inom tre år före anmälan till
förarprov har haft körkort med den behörighet som söks.
5.9
Villkorlig återkallelse varning
Enligt
gällande bestämmelser i 64 och 65 §§ KKK får varning meddelas i StäUet för
återkaUelse i vissa fall. Vid trafiknykterhetsbrott kan vaming meddelas under
förutsättning att det inte är fråga om återfall, att alkoholkoncentrationen i
blodet har uppgått tUl mindre än 0,8 promiUe och att omständigheterna är
mildrande. Härutöver kan varning meddelas, om det föreligger sådan omsfändighet
som anges såsom fömtsättning för återkallelse eUer annat förhållande som är
ägnat att allvarligt minska tiUtron tUl förarens lämplighet, men tUlräckliga
skäl inte finns att återkalla körkortet. Varning kan inte meddelas vid grov vårdslöshet
i trafik eUer vid smitning från trafikolycka med personskada.
Enligt
konunitténs förslag skall varningen ersättas med viUkorlig återkallelse. Sådan
skall kunna meddelas, om det föreligger återkaUelsegmnd och det finns
anledning anta att körkortshavaren i fortsättningen vinnlägger sig om att följa
trafikreglerna. Villkorlig återkallelse skall inte kunna meddelas vid
rattfylleri och inte heller vid grov vårdslöshet i trafik. Vid rattonykterhet
skaU återkallelsen däremot kunna göras viUkorlig, om alkolholhalten i förarens
blod inte har överstigit 1,2 promUle. Den villkorliga återkallelsen skall också
kunna förenas med ett körför-
Prop. 1975/76:155 105
bud
om högst två månader. Vidare skall kunna föreskrivas att föraren skall
underkasta sig läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård, behandling eller
utbildning. Som allmän regel skall gälla att villkorlig återkallelse inte skaU
meddelas, om respekten för trafikens regler kräver att återkaUelsen görs
ovillkorlig.
Bland
remissinstanserna delar sig meningarna om kommitténs förslag. Vissa instanser
finner att villkorlig återkallelse kan bli ett viktigt bidrag till ett
nyanserat system för körkortsingripande. Andra menar att det föreslagna
systemet blir alltför invecklat, särskUt om viss tids körförbud skall ingå i
det. Flera remissinstanser är också tveksamma till konsekvenserna vid
trafiknykterhetsbrott.
För
min del vill jag anlägga följande synpunkter på förslaget.
De
nu gällande bestämmelserna om varning kan inte sägas vara tiUfredsstäUande.
Enligt min mening är det främst i två avseenden som kritik kan riktas mot det
system som tUlämpas. Dels är fömtsättningama för att varning skall meddelas
aUtför rigorösa, dels är det sätt på vilket vamingssystemet rent praktiskt
tillämpas behäftat med brister. I förstnämnda avseende syftar jag på det
förhållandet att varning i dagens system sätts in på ett alltför sent stadium,
nämligen först då en återkal-lelsesituation eller ett därmed jämförligt
förhållande i princip föreligger. Vamingen bör i stället ses som en erinran
till den försumlige körkortshavaren att hans beteende i trafiken eller hans
levnadsförhållanden har utvecklats därhän att hans lämplighet som
motorfordonsförare kan komma att ifrågasättas om han inte rättar sig. Sättet
för meddelande av varning kan också förbättras på ett sådant vis att föraren
verkligen inser allvaret i reaktionen. Här finns vilket har omvittnats av
företrädare för bl. a. länsstyrelser och länsrätter åtskilliga möjligheter
tiU förbättringar. Den schablonmässighet som i vissa avseenden utmärker handhavandet
av dagens varningssystem bör kunna ersättas med effektiva former för
tillämpningen.
Frågan
gäller att välja mellan ett på nu antytt sätt reformerat varningssystem och en
viUkorlig återkallelse. Härvidlag vill jag först slå fast att viUkorlig
återkallelse som inte förenas med körförbud i praktiken har samma innebörd
som en allvarlig varning. Förenas den vUlkorliga återkallelsen med körförbud
kommer den å andra sidan att utgöra en ovUlkorlig återkallelse av kortare
längd. Jag vill vidare understryka vikten av att den förare mot vilken det
finns anledning att rikta anmärkning så tidigt som möjligt och helst innan
en återkallelsesituation föreligger får en erinran om vad han har att iaktta.
I detta avseende erbjuder ett varningssystem betydligt större möjligheter än
ett system med vUlkorlig återkaUelse. Vidare knyter jag förhoppningar tUl
möjlighetema att framöver genom ett pricksystem välja ut de fall där vaming är
befogad. I detta avseende vill jag tillägga att pricksystemet i sig självt kan
sägas innebära en form för erinran till föraren om de konsekvenser
Prop. 1975/76:155 106
som
kan uppstå om han inte rättar sig efter trafikreglerna. Finns därutöver
möjlighet att inskärpa allvaret i situationen genom en formUg varning, kommer
pricksystemet och vamingssystemet att komplettera varandra, och de kan båda
utnyttjas som instrument i ett system för förebyggande insatser gentemot
föraren.
Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört kan jag inte finna skäl för införandet av
ett system med villkorlig återkallelse. I stället bör varningen behållas men i
vissa avseenden reformeras. Detta innebär väsentligen följande.
Vaming
bör inte kunna ersätta återkallelse vid grov vårdslöshet i trafik. Även när
det gäller vaming efter trafiknykterhetsbrott bör nuvarande regler i huvudsak
behållas. Praxis synes emellertid vara väl restriktiv när det gäller att
avgöra om mildrande omständigheter föreligger vid rattonykterhetsbrott, där
alkoholkoncentrationen inte har uppgått tiU 0,8 promille. F. n. torde varning
knappast förekomma. Enligt min mening bör det emellertid finnas ett större
utrymme för varning i det fall alkoholkonsumtionen har lett till en
alkoholkoncentration som endast relativt obetydligt har överstigit 0,5 promiUe.
I sammanhanget bör beaktas samtliga omständigheter kring brottet, dvs. förutom
alkoholkoncentrationen exempelvis trafiksituationen, tidpunkten för alkoholförtäringen
i förhållande till körningen och graden av risktagande över huvud taget. I
övrigt bör rekvisiten för vaming frikopplas från rekvisiten för återkallelse
och göras tiU ett självständigt institut, som kan användas då det är befogat
att ge föraren en aUvarlig erinran. En sådan kan vara motiverad av skUda
omständigheter. Sålunda kan förseelser och åsidosättande av förpliktelser i
trafiken utgöra skäl tUl vaming. Likaså bör varning kunna aktualiseras med
hänsyn tiU förarens personliga förhållanden, t. ex. i onykterhetsfall där
omständighetema talar för att det är fråga om enstaka förseelse och indikation
saknas på att opålitlighet föreligger i nykterhetsavseende.
Det
förhållandet att rekvisiten för vaming frigörs från den nuvarande principiella
anknytningen tUl återkallelsefaUen bör som jag tidigare har anfört inte betyda
att varning inte kan meddelas om de formeUa fömtsättningarna för återkaUelse
är uppfyllda, men en varning befmnes tUlräcklig. Omständighetema kring en
förseelse eller körkortshavarens personliga förhållanden kan givetvis liksom
f. n. utgöra anledning att meddela varning i stället för att återkalla
körkortet. Behovet av att i sådana fall besluta om särskilda föreskrifter som
är påkaUade från trafiksäkerhetssynpunkt bör också beaktas. Jag vUI emellertid
framhålla att det bör fordras starka skäl för att under loppet av ett par år
meddela en person två på varandra följande varningar. Vid nya trafikförseelser
efter tidigare vaming måste omständighetema ofta vara sådana att föraren får
anses ha visat i så hög grad bristande vUja att rätta sig efter
trafikbestämmelserna att återkallelse bör ske. SärskUd
Prop. 1975/76:155 107
försiktighet
med varningsinstitutet krävs vid upprepade rattonykterhetsbrott.
Som
har framgått av det anförda lägger jag stor vikt vid att formerna och
handläggningsordningen för varning reformeras. Hur en effektivisering skaU ske
med utgångspunkt i de bestämmelser som jag har förordat bör undersökas av
utredningen av vissa körkortsfrågor.
Enligt
nuvarande regler kan beslut om varning inte överklagas. Denna ordning torde
grundas på principiella överväganden. Det finns emellertid exempel på
besvärsrätt från andra områden, t. ex. i fråga om varning som disciplinstraff.
Enligt min uppfattning bör varningen uppfattas som en verkUg reaktion. Det
finns därför anledning att avskaffa nuvarande fuUföljdsförbud.
I
praxis har olika meningar yppats i frågan om varning kan meddelas i högre
instans, när denna anser varning motiverad i stället för återkallelse som
länsrätten har beslutat. För egen del vill jag anföra att besvärsinstansen
självfallet redan enligt nu gällande ordning har lika stora befogenheter som
länsrätten och att jag med denna utgångspunkt finner det naturligt att den har
möjlighet att meddela varning.
5.10
Pricksystem
Kommittén
har föreslagit att ett s. k. pricksystem skaU införas. Ett sådant innebär att
körkortshavaren vid olika förseelser åsatts ett bestämt antal prickar beroende
på förseelsens art. När viss pricknivå har uppnåtts, leder detta till att
åtgärder kan vidtas mot föraren. Däremot innebär förslaget inte att viss
uppnådd pricknivå automatiskt skall leda till viss åtgärd, såsom exempelvis
återkallelse, eller att återkaUelse inte skulle kunna beslutas innan en viss
nivå har uppnåtts. En prövning i varje enskilt fall skall ske. Kommittén menar
att fördelarna med systemet ligger i dess pedagogiska karaktär, i de
möjligheter som det ger att effektivare än nu ingripa mot upprepade förseelser
i trafiken och i den enhetUgare praxis som systemet bör kunna medverka tUl.
Pricksystem av något skiftande utformning finns på olika håll i världen.
Förslaget
har rönt stort intresse hos remissinstansema även om reaktionen från dessa
inte är entydig. Åtskilliga instanser tUlstyrker förslaget, medan andra är
mera tveksamma eller avstyrker det. På det hela taget är remissinstanserna
vare sig de i princip tUlstyrker eller inte försiktiga i sina uttalanden.
Detta torde bero på att man inte anser sig ha tiUräckligt material för ett
ställningstagande i detaljerna. Behovet av ytterligare utredning gör sig starkt
gällande bland remissinstanserna.
Enligt
min mening har kommittén visat goda skäl för olika fördelar med ett
pricksystem. Jag har flera gånger framhållit nödvändigheten av att förarna vid
begångna förseelser snabbt får en påtagUg erinran om att de skall följa
trafikens regler. Om körkortsreaktionerna tiU fullo skall
Prop. 1975/76:155 108
kunna
utnyttjas i det förebyggande trafiksäkerhetsarbetet måste hela skalan av
möjligheter att inskrida tas tUl vara. Pricksystemet, såsom kommittén redovisar
det, skall ses som ett led i reaktionssystemet i dess helhet. Underrättelse om
åsatta prickar är den första åtgärd som bör bringa föraren tUl eftertanke.
Beroende på omständigheterna kan denna underrättelse förenas med någon åtgärd
beträffande körkortshavaren, exempelvis vaming. Den pedagogiska effekten av ett
rätt utformat pricksystem bör alltså vara stor. Systemet bör också på sätt som
kommittén har utvecklat kunna tjäna till att öka rättssäkerheten och enhetligheten
i tillämpad körkortspraxis. Slutligen utgör det förhållandet att vi numera har
en effektiv central körkortsregistrering och därmed de organisatoriska
förutsättningarna ett starkt skäl att närmare undersöka de miijligheter som
systemet erbjuder.
Som
åtskUliga remissinstanser har varit inne på krävs ytterligare utredning av
detaljfrågorna i systemet. Detta gäller t. ex. normerna för antalet prickar
som olika förseelser skall leda till (den s. k. pricktabellen) och den
organisatoriska utformningen liksom åtskiUiga detaljspörsmål. Det krävs att det
i olika hänseenden avvägs så att det vinner allmänhetens förtroende.
5.11
Återanpassning
I
kommitténs förslag utgör frågor om återanpassning (rehabilitering) ett
betydelsefullt inslag. Jag har redan delvis varit inne härpå i olika
sammanhang, såsom då jag har behandlat det s. k. kvalificerade förarprovet och
trafikkonsulentorganisationen.
Kommittén
anför att man i allmänhet inte kan dra några säkra slutsatser i fråga om de
försök tUl återanpassning som har vidtagits utomlands. Det är främst från ett
håll, Kalifomien, som man har kunnat redovisa positiva effekter av exempelvis
gruppsamtal. Det framgår också av kommitténs överväganden och av
expertutlåtandena att det för effekten av återanpassningsåtgärder är
betydelsefullt att systemet utformas så att föraren får känslan av att vinna
något på att delta i dem. Kommittén föreslår för sin del att åtgärderna i
första hand skall knytas till vUlkorlig körkortsåterkallelse. Därjämte skall
vid ovillkorlig återkallelse spärrtiden kunna förkortas med en månad, om viss
kurs genomgås. Även åsätt prickbelastning skall kunna sänkas. Kommittén
förordar också att man tUlvaratar möjligheterna att vid anstaltsvistelse
(fängelser, imgdomsvårdsskolor etc.) meddela trafikundervisning.
Trafikkonsulentorganisationen fömtses spela en central roll i fråga om
återanpassnings-åtgärderna. Samtidigt är emellertid kommittén medveten om att
det här föreligger synnerUgen stora svårigheter att nå ett positivt resultat.
Över huvud taget förutsätter kommitténs förslag att ett betydande utredningsarbete
vidtas innan det kan genomföras i praktiken.
Prop. 1975/76:155 109
Åtskilliga
remissinstanser har funnit kommitténs förslag intressant. Allmänt betonar de
emellertid behovet av ytterligare klarlägganden. På vissa håll förordas
försöksverksamhet. Tvekan yppas också bland de till förslaget i och för sig
positiva instanserna. Sålunda anser statens trafiksäkerhetsverk att de försök
som har gjorts i USA inte synes göra några slutsatser möjliga.
Trafiksäkerhetsverket pekar också på den stora gmpp av förare som medvetet
åsidosätter bestämmelser vars innebörd det inte kan råda någon tvekan om t.
ex. överskridande av tillåten hastighet och körning mot rött ljus. Förare i
denna grupp påverkas enligt trafiksäkerhetsverkets mening inte av kunskaps-
eller färdighetsinriktade kurser, utan åtgärder måste i stället sättas in för
att påverka förarens attityder till trafikreglerna. Kriminalvårdsstyrelsen
ifrågasätter om inte kommittén har överskattat värdet av återanpassning i det
enskilda faUet.
För
min egen del har jag inte blivit övertygad av kommitténs argument. Det synes
ytterligt tveksamt om några påtagliga resultat kan uppnås, samtidigt som det
står klart att det är fråga om en resurskrävande verksamhet. I den mån behov
finns av rehabiliteringsåtgärder i egentUg mening torde de avse problemförare
som har olika sociala problem. Dessa behov torde komma att beaktas i det
reformarbete som pågår inom såväl nykterhetsvården som kriminalvården.
Rehabiliterande åtgärder med sikte på trafiken kan inte skiljas från de
återanpassningsåtgärder i allmänhet som bör ägnas denna grupp. Åtgärder bör
därför, i den mån det är lämpligt och möjligt, företas inom socialvårdens och
kriminalvårdens ram.
Mot
bakgrund av det anförda avstyrker jag kommitténs förslag i denna del.
5.12
Underlätelse av körkortsingripande, m. m.
Kommittén
föreslår att spärrtid som överstiger två år skaU kunna sättas ned när en
tvåårsperiod har gått och särskilda skäl föranleder nedsättning. Kommittén
syftar här på fall då förarens personliga förhållanden under tiden förändras
så att ett nytt ställningstagande kan vara motiverat. Jag har tidigare också
nämnt kommitténs förslag att återkaUelse på gnmd av trafiknykterhetsbrott bör
kunna underlåtas, om kömingen har avsett kort flyttning av fordon på gård,
parkeringsplats etc.
Enligt
vad som har upplysts mig om det praktiska arbetet med körkortsåterkallelser,
finns det behov av en allmän regel som medger att återkallelse underlåts eller
spärrtid sätts ned i vissa fall. Förhållandet kan jämföras med den möjlighet
som domstol har enUgt strafflagstiftningen att i vissa fall döma tiU
lindrigare straff än som har föreskrivits för brottet och också att helt
efterge straffpåföljd för brottet.
Vid
långa spärrtider kan på sätt kommUtén har framhållit förarens förhållanden
ändras så att ett nytt ställnuigstagande är motiverat. Jag
Prop. 1975/76:155 110
tänker
här på fall där det under spärrtiden har inträffat någon omständighet som om
den hade förelegat vid spärrbeslutet skulle ha beaktats vid prövningen.
Förutsättningarna för en förares rehabilitering kan sålunda radikalt ändras, t.
ex. genom nya famUjeförhållanden. Ett annat exempel är att en på
fångvårdsanstalt intagen person erhåller viUkorlig frigivning lång tid innan
körkortsspärren löper ut. När det gäller möjligheten att underlåta återkaUelse
kan hänvisas till de av kommittén nämnda, nyss redovisade särskilda
förhållandena vid trafiknykterhetsbrott. Andra fall kan bestå i att det t.
ex. på grund av delgivningssvå-righeter har förflutit en osedvanUgt lång tid
mellan ett brott och den tidpunkt då föraren mister sitt körkort eller annan
körkortsåtgärd ifrågasätts.
I
situationer av de slag som jag har exemplifierat bör körkortsingripande kunna
underlåtas, spärrtid sättas ned eller också vaming meddelas i stället för
återkaUelse. Även beslutade körkortsåterkaUelser bör kunna upphävas, om
synnerliga skäl föreligger. Det ligger i sakens natur att restriktivitet måste
iakttagas. Föreligger sådant fall att domstol vid straffrågans behandling har
eftergett eller satt ned påföljd, bör avgörandet i straffrågan om
trafiksäkerhetssynpunktema inte talar i motsatt riktning kunna vara
vägledande även för bedömningen av körkortsfrågan.
Den
regel som föranleds av vad jag nu har anfört bör utformas så att Underlätelse
av körkortsåterkaUelse resp. nedsättning av spärrtiden kan ske, om synnerliga
skäl föreligger. Det bör särskUt framhållas att nedsättning i nu nämnda
avseenden inte innebär dispens från lämpUghets-prövning, avläggande av
förarprov etc. som krav för återfående av fö-rarbehörigheten.
5.13
Behörighet att föra taxi
Enligt
KKK får personbil eller lätt lastbil föras i yrkesmässig trafik för
personbefordran endast av den som har trafikkort. Även för förande av
traktortåg i yrkesmässig trafik har stäUts upp krav på trafikkort, om
vederbörande inte har körkort med behörigheten C, D eller E. Trafikkortstillstånd,
dvs. tillstånd att trafikkort får utfärdas, meddelas endast om sökanden med
hänsyn till sina personliga förhållanden är lämplig som förare i yrkesmässig
trafik. I medicinskt avseende gäller enligt socialstyrelsens föreskrifter
samma krav som för körkort med behörighet att föra buss. SärskUt förarprov
med högre krav än för vanUgt bilkörkort skall avläggas, om sökanden inte har
körkort med behörigheten C eller D.
I
praxis har ställts högre krav på de personliga kvalifikationema när det gäUer
innehav av trafikkort än när fråga är om körkort. Det har t. ex. förekommit att
trafikkort har återkallats på gnmd av personlig
Prop. 1975/76:155 111
olämplighet,
medan vederbörande har fått behåUa sitt körkort. Väntetiden för erhållande av
nytt trafikkort efter återkallelse har också i en del fall satts längre än
väntetiden för körkort i motsvarande fall.
Vid
kontakter med trafikmålskommittén när KKK utarbetades framkom kommitténs
principiella ståndpunkt att körkortet inte skall ses som bevis på medborgerligt
förtroende utan enbart som ett bevis på att innehavaren uppfyUer de
trafiksäkerhetskrav som samhället har ställt upp för innehavare av körkort. Med
detta synsätt blir t. ex. en person som har gjort sig skyldig till våldsbrott
eller stöld inte redan på grund därav diskvalificerad som bilförare. Kommittén
ansåg emellertid att droskfö-raryrket inte bör få utövas av person i fråga om
vilken det finns risk att han skall utsätta passagerare för angrepp mot liv
eller hälsa eller för sedlighetsbrott. Mot bakgrunden av dels rådande praxis
att strängare personliga lämplighetskrav har ställts i fråga om behörighet att
föra fordon i yrkesmässig trafik för personbefordran, dels de överväganden som
trafikmålskommittén redovisade ansågs det lämpligt att trafikkorten be-höUs i
det nya körkortssystemet i avvaktan på ställningstagandet till kommitténs
betänkanden.
I
sitt betänkande har kommittén på anförda skäl förordat att för förare av
personbU (eller lätt lastbU) i yrkesmässig personbefordran införs ett särskilt
behörighetskrav.
Vid
remissbebandUngen av kommittébetänkandet har förslaget i den aktuella delen
berörts endast av ett fåtal remissinstanser. Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande (NTF) tillstyrker uttryckUgen förslaget. Däremot
avstyrks det av länsstyrelsen i Nonbottens län, LO och Svenska
transportarbetareförbundet. Man pekar bl. a. på att arbetsgivaren bör ha ett
ansvar i förevarande avseende.
Trafikmålskommitténs
utgångspunkt har varit att man vid den allmänna lämplighetsprövningen för
innehav av körkort inte skall beakta allmän brottslighet. Mitt förslag i det
föregående i detta hänseende innebär däremot att man fortfarande i viss
utsträckning med större nyansering än hittiUs skall ta hänsyn till sådan
brottslighet vid förarurvalet i samband med körkortsgivningen. Jag anser det
bl. a. med hänsyn härtill inte påkallat att ställa upp strängare regler för
prövningen när det gäller droskförare än andra förarkategorier. Med hänvisning
till det anförda avstyrker jag kommitténs förslag om särskilt behörighetskrav
i personligt hänseende för taxiförare. De särskUda medicinska kraven liksom
kompetenskraven berörs självfaUet inte.
Mitt
förslag gör det möjligt att slopa trafikkortet för dem som i fortsättningen
viU förvärva taxibehörighet, något som skuUe uinebära en förenkling både för de
enskilda körkortshavarna och för myndigheterna. Med hänsyn tUl de medicinska
kraven och kravet på ett mera kvalificerat förarprov än det prov som avläggs
för erhållande av vanUgt bilkörkort fordras att taxibehörigheten utmärks
särskilt. På grund av de regler
Prop. 1975/76:155 112
som
gäller härom behövs utmärkning endast i sådana faU då föraren inte har körkort
med behörighet att föra buss, dvs. saknar behörigheten D. Utmärkningen bör ske
på det sätt som körkortsutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1972: 5) CKR
Förslag om ett centralt körkortsregister. Detta innebär att behörigheten i
förekommande faU anges på körkortet med beteckningen TAXI. Sådan behörighet
bör kunna återkallas, om föraren uite uppfyller de särskilda krav som gäller
för sådan behörighet och givetvis också om föraren själv begär att den skall
återkaUas. I övrigt bör återkaUelse av körkortet automatiskt innebära att även
taxibehörigheten återkallas.
De
trafikkort som finns nu skall givetvis inte bytas ut mot nytt körkort med
påteckning om taxibehörighet annat än om särskild anledning föranleder därtill,
dvs. när vederbörande ändå skall byta ut körkortet eller trafikkortet. Det kan
förekomma när körkortet eller trafikkortet har förlorats, vid ändrade viUkor
för behörigheten etc.
Jag
viU också nämna att det enligt kungörelsen (1972: 605) om införande av ny
vägtrafiklagstiftnuig övergångsvis, tills det nya differentierade
körkortssystemet har genomförts helt, ställs upp vissa krav för rätt att i
yrkesmässig trafik föra tung lastbil. Körkortshavaren skaU ha trafikkort om
han inte är innehavare av körkort med behörigheten C eUer D. En taxibehörighet
utmärkt på körkortet i enlighet med vad jag har anfört bör givetvis i nu
angivna hänseende likstäUas med innehav av trafikkort. Detsamma gäller om
rätten att i yrkesmässig trafik föra traktortåg.
5.14
Handläggningen av frågor om körkortsingripande
5.14.1
Körkortsingripande genom strafföreläggande
Institutet
strafföreläggande har genom åren fått ett aUt stöne tUlämpningsområde och
omfattar nu alla brott med enbart böter i straffskalan dock inte normerade
böter och ytterligare vissa brott på vUka kan följa böter eller fängelse i
högst sex månader. Strafföreläggande kan användas om brottet förskyUer högst
50 dagsböter eller, jämte annat brott, högst 60 dagsböter som gemensamt straff.
Som jag har nämnt tidigare har regeringen i proposition 1975/76: 148 på
grundval av betänkandet (SOU 1974: 27) Mmdre brott av 1968 års
brottmålsutredning föreslagit en ytterligare utvidgning av tillämpningsområdet
för strafföreläggande. Förslaget innebär att denna form för beivrande av brott
skall kunna användas vid alla brott vars straffskala upptar dagsböter eller
fängelse i högst sex månader. Högsta straff som får åläggas genom strafföreläggande
höjs generellt tiU 60 dagsböter. Regeringen bemyndigas vidare att förordna att
strafföreläggande får utfärdas även beträffande brott i vars straffskala ingår
fömtom böter fängelse i högst två år, om
Prop. 1975/76:155 113
brottet
i det enskUda fallet inte förskyller svårare straff än 60 dagsböter. I fråga om
förslagets samband med körkortsfrågoma hänvisas i propositionen tUl den
bedömning som skall ske vid prövningen av trafikmålskommitténs förslag i
ämnet.
EnUgt
gäUande regler kan strafföreläggande i inte obetydlig utsträckning tillämpas
inom trafikrätten. Kommittén har inte undersökt i vilken utsträckning så sker
men uttalar att utvecklingen går mot att strafföreläggande används i allt fler
fall vid bl. a. vårdslöshet i trafik. Remissvaren ger också stöd för att en
sådan utveckling sker samtidigt som ordningsföreläggande också används i
ökande omfattning när det gäller mindre trafikförseelser. Förslagen i
proposition 1975/76: 148 som fömtsätter att bl. a. vissa fall av
rattonykterhet skaU kunna tas upp i strafföreläggande innebär att ytterligare
steg tas i samma riktning. Man har alltså att räkna med att körkortsfrågan kan
aktualiseras i ett betydande antal fall där strafföreläggande kommer tUl
användning.
Kommittén
menar att den enskilde inte bör belastas med en onödigt omständlig procedur,
som kan tyckas vara meningslös. Utvecklingen av strafföreläggande inom
trafikrätten hämmas av att körkortsfrågan inte kan avgöras samtidigt med
straffrågan. Den enskilde blir obenägen att godkänna ett föreläggande, när han
inte vet hur körkortsfrågan kommer att avgöras. Enligt kommitténs mening kan
rättssäkerhetssynpunkterna tUlgodoses även om körkortsfrågan tas upp i
strafföreläggande. I detta sammanhang uttalar kommittén att situationen i stort
sett är likartad i de faU då frågan om körkortsingripande prövas av ensamdomare
i länsrätt resp. av en åklagare. Mot bakgmnd av bl. a. det anförda förordar
kommittén att körkortsåterkallelse med en körkortsspärr om högst tre månader
skall kunna behandlas genom användning av strafföreläggande.
Den
tidigare nämnda 1968 års brottmålsutredning ansluter sig i sitt betänkande tUl
kommitténs förslag om behandling av körkortsfrågan i strafföreläggande.
Flertalet av de
remissinstanser som har yttrat sig över kommitténs förslag i denna del har
avstyrkt att det genomförs. Hit hör bl. a. regeringsrätten, Göta hovrätt,
kammarrätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen och flera länsstyrelser, liksom
Folksam och Sveriges domareförbund. Bland de instanser som tiUstyrker förslaget
märks bl. a. riksåklagaren och kammarrätten i Göteborg. Som framgår av
proposition 1975/76: 148 har också i remissyttrandena över betänkandet av brottmålsutredningen
mestadels uttalats betänkligheter mot att införa möjlighet tUl att förknippa
strafföreläggande med körkortsåterkallelse.
Som
skäl mot förslaget åberopas huvudsakligen att rättssäkerhetsgarantierna inte
är betryggande i denna summariska handläggningsform. Utredning om sociala och
personliga förhållanden kan inte ske. Man anser det också olyckligt att
beslutsfattaren redan på förhand är bunden av en viss maximitid. Även riskerna
för ojämnhet i praxis påtalas.
8
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 155
Prop. 1975/76:155 114
Enligt
min mening talar starka skäl mot kommitténs förslag. Ett omfattande arbete har
under senare år lagts ned på att reformera den administrativa processen i oUka
instanser. Vidare är ytterligare förbättringar möjliga inom
körkort&processen vid förvaltningsdomstol. Visserligen måste åklagarna
bl. a. mot bakgrunden av sin erfarenhet av trafikmål i och för sig anses väl
skickade att handlägga även körkorts-frågor. Det är sålunda inte brist på
personUga kvalifikationer som ger upphov till problem. Frågan gäller i stället
möjligheterna till en så aUsidig och grundUg utredning som möjligt, exempelvis
lämplighetsutredning och medicinsk utredning. Vidare bör märkas att det även
om spärrtiderna är korta blir fråga om de mera svårbedömda fallen, där det
gäUer att värdera vårdslösheten eUer en upprepad trafikbrottslighet. En
domstolsbehandling vid länsrätt måste i detta avseende bedömas vara klart
överlägsen den handläggningsform som står till buds om strafföreläggande används.
I de ofta känsUga avvägningsfrågorna blir också lekmannainflytandet i
länsrätterna av särskUt värde, och jag vill med tanke på kommitténs uttalande
att situationen i stort sett ter sig lika vid handläggning av ensamdomare i
länsrätt resp. vid åklagares avgöranden framhåUa att utvecklingen otvetydigt
går mot att allt fler körkortsmål i länsrätt behandlas med deltagande av
nämnd.
Jag
finner mig således inte kunna godta att körkortsfrågan avgörs genom
strafföreläggande.
5.14.2
Allmän domstol eller förvaltningsdomstol
Fråga
om körkortstillstånd prövas av länsstyrelse. TiU den 1 juli 1971 handlade
länsstyrelsen även frågor om körkortsuigripande. Besvär mot länsstyrelsens
beslut kunde föras hos regeringsrätten. Vid angivna tidpunkt inrättades
länsrätter, i vars uppgifter ingår bl. a. att behandla mål om
körkortsingripande. Frågan om vilken myndighet eller domstol som skall
handlägga mål om körkortsingripande har diskuterats länge, varvid debatten
tidigare har stått mellan länsstyrelse och aUmän domstol. Trafikmålskommittén
har också tagit upp frågan.
De
nuvarande reglema om förvaltningsrättskipningen bygger på ett omfattande
reformarbete under senare år. Bestämmelser om länsrätts kompetensområde,
ledamöter, domförhet och omröstning finns i lagen (1971: 52) om skatterätt,
fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Länsrätten handlägger förutom körkortsmål
bl. a. mål enligt barnavårdslagen (1960: 97), lagen (1954: 579) om
nykterhetsvård och utlänningslagen (1954: 193). Rätten består av ordförande,
som skall vara lagfaren, och nämndemän. Den är domför med ordförande och tre
nämndemän. I vissa faU är dock länsrätten domför utan nämndemän. Det gäller i
fråga om åtgärder för beredning av mål, interimistisk återkallelse om det är
uppenbart att beslut därom bör meddelas och i övrigt beslut i mål vari utgången
är uppenbar. Ledamöterna har individuell rösträtt. Länsrättens
Prop. 1975/76:155 115
kansU
är knutet till länsstyrelsen. Bestämmelser om måls handläggning finns i
förvaltningsprocesslagen (1971: 291). Förfarandet är skriftUgt, men muntlig
förhandling får hållas när sådan kan antas vara till fördel för utredningen.
Muntlig förhandling skall håUas om enskild part begär det och förhandling inte
är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. Talan mot länsrätts
beslut förs hos kammarrätt och över kammarrätts beslut kan talan föras hos
regeringsrätten. För att mål skall tas upp till prövning i regeringsrätten
krävs prövningstillstånd. Sådant meddelas om det är av vikt för ledning av
rättstiUämpningen att frågan prövas av regeringsrätten eller om det föreligger
synnerliga skäl till prövning.
Sammanfattningsvis
har den omorganisation av förvaltningsrättskipningen som nuvarande ordning
bygger på inneburit att man för olika slag av förvaltningsmål bl. a. körkortsmålen
har fått ett system med lekmannainflytande i länsrätten och domstolsprövning
i tre instanser, dvs. länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt. En förstärkning
har skett såväl organisatoriskt som genom förbättring av handläggningsformerna.
Vad gäller besvärsprövningen har kammarrättema huvudansvaret för att materiell
rättvisa skipas i de enskilda fallen, medan regeringsrätten på samma sätt
som högsta domstolen svarar för vägledande avgöranden i oklara eUer tveksamma
rättsfrågor. Funktionsfördelningen är sålunda i princip densamma som sedan
länge har gällt på de allmänna domstolarnas område.
När
det gäller handläggningen av körkortsmål kan vidare framhållas följande. På
gmndval av domar, strafförelägganden, ordningsförelägganden, underrättelser
från nykterhetsnämnder, polismyndigheter etc. anmäler den länsstyrelse som har
meddelat körkortstillståndet fråga om ingripande till länsrätten i länet (50 §
KKK). Körkort kan omhändertas av polis eller åklagare vid bl. a. grov
vårdslöshet i trafik och vid trafiknykterhetsbrott (67 § KKK). Visar
blodundersökning att föraren har haft en alkoholkoncentration i blodet av minst
0,5 promille, prövas fråga om omhändertagande skyndsamt sedan analysbevis har
erhåUits. Meddelas beslut om omhändertagande sänds beslutet snarast möjligt
och i vissa fall inom 48 timmar tUl angivna länsstyrelse (68 § KKK). Vid
beslutet fogas bl. a. analysbeviset och i vissa fall också redogörelse för de
skäl som har föranlett åtgärden. Sedan beslutet har kommit in till länsstyrelsen
anmäler denna skyndsamt ärendet hos länsrätten, som prövar frågan om körkortet
skaU återkallas tills vidare (interimistisk återkallelse) eUer återställas tUl
föraren (54 § KKK). Uppgick vid trafiknykterhetsbrott alkoholkoncentrationen i
förarens blod till minst 0,8 promille är interimistisk återkaUelse
obUgatorisk.
Kommittén
finner det vara väsentiigt, att frågoma om straff och körkortsingripande vid
trafikbrott så långt möjligt avgörs samtidigt, och föreslår, att körkortsfrågan
med anledning av sådana brott skall av-
Prop. 1975/76:155 116
göras
vid allmän domstol. I de faU ansvarsfrågan inte förs till domstol, skall som
tidigare har anförts återkallelsen enligt kommitténs förslag tas upp i
strafföreläggande. Däremot föreslår kommittén inte någon ändring av nuvarande
system enligt vilket frågor om körkortsåtgärd på grund av alkoholmissbruk,
sjukdom o. d. avgörs vid förvaltningsdomstol, dvs. i första instans länsrätten.
Med
den föreslagna ordningen kan enligt kommitténs mening körkortet användas som
ett medel i kampen mot trafikbrottsligheten och en samordning av olika
ingripanden åstadkommas. Risken för kompetenskonflikter mellan de allmänna
domstolarna och länsrätterna kan undvikas, och kommittén hänvisar bl. a. till
den ordning som gäller för handläggning av vissa utlänningsärenden,
barnavårdsärenden m. m. Kommittén framhåller också att man får möjlighet tiU
snabbare handläggning, om körkortsfrågan avgörs i brottmålsprocessen. Vidare
pekar kommittén på att det är ett rättssäkerhetskrav att handläggningen blir
så snabb som möjligt. Dessa bedömningar skall emellertid ses i samband med
kommitténs förslag att trafik- och körkortsmål skall handläggas med förtur och
avgöras av tingsrätterna med stor skyndsamhet. I sammanhanget bör också nämnas
kommitténs förslag att tingsrätterna vid hand-läggnmgen av trafik- och
körkortsmål skall ha särskild sammansättning, varmed man också torde ha avsett
att motverka risken för en mera oenhetlig praxis vid en överföring tUl ett i
jämförelse med länsrätterna stort antal tingsrätter. Av betydelse är enligt
kommitténs mening också att avgörandet i en samordnad process kan grundas på en
bättre information om händelseförlopp m. m. än vad som kan erbjudas vid
länsrätt. Kommittén anser det vidare vara ett önskemål från allmänheten att
allmän domstol skall avgöra körkortsfrågan samtidigt med att straffet bestäms.
I detta sammanhang hänvisar kommittén tiU hearings som har ägt mm. Även vissa
internationeUa aspekter berörs.
Remissinstanserna
har över lag ägnat stort intresse åt frågan om överflyttning tUl allmän
domstol av körkortsmål föranledda av trafikbrott och kommitténs förslag har
åtminstone delvis mottagits positivt av åtskUliga remissinstanser, t. ex.
högsta domstolen, riksåklagaren, kammarrätten i Göteborg, statens
trafiksäkerhetsverk, Kungl. AutomobU Klubben (KAK), Nationalförenmgen för
trafiksäkerhetens främjande (NTF) och Sveriges domareförbund.
Regeringsrätten
kan godta att mål om återkallelse av körkort med anledning av grövre
trafikbrott flyttas över till allmän domstol men anser att övervägande skäl
talar för att körkortsingripande vid upprepad trafikbrottslighet ligger kvar
hos länsrätt. Regeringsrätten fäster därvid avgörande vikt vid att det i dessa
faU blir fråga om prövning av körkortshavarens aUmänna lämplighet och att
denna prövning är likartad den prövning som vid allmän misskötsamhet
fortfarande skall ankomma på länsrätt. Den allmänna domstolen skulle också
behöva ta hänsyn till utredningsmaterial beträffande tidigare förseelser.
Prop. 1975/76:155 117
Även
andra instanser anför reservationer eUer intar en tvekande hållning, nämligen
kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen och SACO. Motormännens riksförbund (M)
har uttalat, att olika trafikförseelser bör avkriminaliseras i så stor utsträckning
som möjligt och att fråga om körkortsingripande därvid bör läggas på länsrätt.
För det faU att ingen avkriminalisering sker ansluter sig emellertid M tUl
kommitténs förslag i forumfrågan.
Åtskilliga
remissinstanser har direkt avstyrkt kommitténs förslag. Hit hör ett antal
länsstyrelser och vidare bl. a. kammarrätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen.
Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF) och Svenska
transportarbetareförbundet. Flera av dessa instanser har särskilt betonat
vikten av att möjligheterna tUl förbättringar inom ramen för det nu gäUande
systemet tas tiU vara.
Debatten
i forumfrågorna har delvis förts i generella termer, varvid ställningstagandena
ofta torde ha gnmdats på allmänna uppfattningar och värderingar. För min del
har jag funnit det nödvändigt att försöka konkretisera frågeställningarna för
att få en säkrare grund för mina överväganden. Av intresse för bedömningen är
arten av och antalet mål i vUka samordningsfrågan bUr aktuell, fördelningen på
allmän domstol resp. på åklagare (strafföreläggande) och polis
(ordningsföreläggande), när det gäller avgörandet av ansvarsfrågan, och den
nuvarande handläggningsordningen vid länsrätt. En redovisning härav försvåras
av att det inte finns någon samlad statistik som möjliggör att exakta siffror
anges. Vissa uppskattningar kan dock göras med ledning huvudsakligen av
uppgifter från den officiella statistiken, kommitténs undersökningar och
uppgifter i remissvaren. Följande kan utläsas.
Antalet
återkallelser uppgår tUl drygt 10 000 per år. Varningarna har tidigare något
överstigit antalet återkallelser och torde under senare år ha ökat.
En
betydande del av samtliga återkallelser 6070 % sker med åberopande av
trafiknykterhetsgrunden (51 § första stycket 2 KKK). Varning förekommer i dessa
fall endast i obetydlig utsträckning. Strafffrågan prövas här f. n. alltid av
domstol. Användande av strafföreläggande i lindrigare fall av rattonykterhet
har emellertid föreslagits i proposition 1975/76: 148. Redan på ett tidigt
stadium, innan ansvarsfrågan har prövats, fattar länsrätten beslut om
interimistisk återkallelse ofta föregånget av ett omhändertagande och
bereder målet genom att yttranden inhämtas från körkortshavaren samt från
polismyndighet och nykterhetsnämnd. Körkortsfrågan kan avgöras slutligt
omedelbart efter det att lagakraftvunnen dom föreligger i straffrågan.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har i fråga om de här aktuella
handläggningstiderna uppgett att beslut om omhändertagande fattas 1015 dagar
efter det att brottet har begåtts och att beslut om interimistisk återkallelse
meddelas efter ytterligare någon vecka. Slutligt beslut om återkallelse sker ca
10
Prop. 1975/76:155 118
dagar
efter det att lagakraftägande dom föreligger i ansvarsfrågan. Interimistisk
återkallelse sker alltså i flertalet fall av trafiknykterhetsbrott. Mycket
sällan finner länsrätten eller besvärsinstanserna skäl att upphäva ett beslut
om omhändertagande eller interimistisk återkallelse. Av trafikmålskommittén i
detta hänseende lämnade uppgifter för år 1969 framgår sålunda att
omhändertagandebeslut upphävts endast i drygt 220 faU av ca 6 000, där
trafiknykterhetsgrund har åberopats.
Handläggningsordningen
vid grov vårdslöshet i trafik (51 § första stycket 1 KKK) är med bortseende
från blodundersökning i stort sett densamma som vid
trafiknykterhetsbrott. Antalet fall av sådan brottslighet är litet.
En
annan grupp av körkortsmål utgör de upprepade trafikförseelserna (51 § första
stycket 3 KKK). Huvudparten av dessa fall leder till varning, och straffrågan
avgörs ofta genom strafföreläggande eller ordningsföreläggande. Till belysande
av storleksordningen av gruppen kan nämnas att 1969 åberopades denna
återkaUelsegrund i drygt 3 300 av totalt ca 10 300 varningsfaU, eller i
närmare en tredjedel av varningarna.
Ytterligare
en grupp av trafikförseelser där körkortsfrågan aktualiseras utgörs av enstaka
allvarligare överträdelser som inte består i trafiknykterhetsbrott eller grov
vårdslöshet i trafik (51 § första stycket 4 KKK). Också i dessa faU dominerar
varning, och ansvarsfrågan avgörs mestadels genom strafföreläggande. I de 10
300 varningsfaUen 1969 åberopades sådan återkallelsegrund i drygt 4 600 fall,
eUer i ca 45 % av dem. Enligt uppgift torde det i flertalet av de fall då
domstolsbehandling av ansvarsfrågan skett ha varit skadeståndsfrågan som har
omöjliggjort att strafföreläggande används.
De
körkortsmål där allmän brottslighet (51 § första stycket 6 KKK) åberopas är få
till antalet och utgör uppskattningsvis endast 2 ä 3 % av det totala antalet
körkortsingripanden. I dessa fall har alltså allmän domstol behandlat
ansvarsfrågan.
I
åtskiUiga fall leder körkortsmål vid länsrätt inte till något ingripande. Även
i dessa faU förekommer strafförelägganden eller ordningsförelägganden vid
olika slag av trafikförseelser. Det kan nämnas att det årUgen tUl
länsstyrelserna anmäls ca 40 000 strafförelägganden och ca 130 000
ordningsförelägganden.
Sammanfattningsvis
kan sägas att i återkallelsefallen dominerar trafiknykterhetsbrotten (6070
%). Allmän domstol avgör där ansvarsfrågan. Körkortsingripandet kommer snabbt
efter det att brottet har begåtts och långt innan ansvarsfrågan tas upp till
prövning i tingsrätten. Länsrätten kan förbereda körkortsmålet för slutligt
avgörande i nära anslutning till att lagakraftägande dom föreligger i
ansvarsfrågan. I övrigt gäUer det framför allt fömtom fylleri som inte är av
intresse i detta sammanhang upprepad trafikbrottslighet och enstaka
allvarligare trafiköverträdelser. I det övervägande antalet fall avgörs ansvarsfrågan
inte
Prop. 1975/76:155 119
genom
domstolsbehandling utan tas upp i strafföreläggande eller ordningsföreläggande.
Varning är en vanlig körkortspåföljd i dessa faU. Upprepad trafikbrottslighet
eller enstaka aUvarligare trafiköverträdelse ligger till gmnd för 7580 % av
meddelade varningar.
När
det gäller övriga återkallelsegmnder blir domstolsbehandling av ansvarsfrågan
inte aktuell. Det rör sig här om onykterhet (fylleri), sjukdom och
underlåtenhet att följa vissa förelägganden. I fyllerifallen handläggs
ansvarsfrågan i dag regelmässigt genom strafföreläggande eUer
ordningsföreläggande. För framtiden är av intresse det förslag till avkriminalisering
av fylleri, som regeringen har förordat i proposition (1975/76: 113) den 12 febmari
1976 om ändring i brottsbalken m. m.
Innebörden
av kommitténs förslag blir enligt den lämnade redovisningen att merparten av
de körkortsmål som avser upprepad trafikbrottslighet eller enstaka allvarlig
trafiköverträdelse skulle flyttas över till åklagare för prövning av denne i
samband med strafföreläggande, en lösning som åtskUliga remissinstanser på goda
grunder har avvisat och som jag inte heller för egen del har kunnat förorda
(5.14.1).
De
fall åter när allmän domstol prövar fråga om ansvar för brott som är av
betydelse i körkortshänseende utgörs av huvudsakligen tre grapper, nämligen
dels trafiknykterhetsbrott och grov vårdslöshet i trafik, dels trafikförseelser
av annan karaktär där ansvarsfrågan bestrids eUer skadeståndsfrågan
nödvändiggör domstolsbehandling, dels allmän brottslighet av aUvarUg karaktär.
När
det gäller trafiknykterhetsbrotten, som är den utan jämförelse största gruppen,
framgår av min redovisning att man redan i dagens läge snabbt kan fatta ett
preliminärt beslut i körkortsfrågan. Föraren tas därmed ur trafiken, vilket är
betydelsefullt från trafiksäkerhetssynpunkt. Körkortsmålet kan därefter
förberedas för slutligt avgörande kort efter det att lagakraftägande dom
föreligger i ansvarsfrågan. Förfarandet kan inte bli snabbare vid en
överflyttning tiU allmän domstol. SakförhåUandena är i regel av enkel
beskaffenhet och gör det möjligt för länsrätten att tillfredsställande bedöma
körkortsfrågan på det material som står tUl dess förfogande. Härvidlag spelar
bl. a. analysbevis rörande blodundersökning en central roU. Vad som kan
komplicera bilden torde främst ha samband med förarens personliga förhåUanden.
Det är sålimda inte ovanligt att körkortsingripande vid trafiknykterhetsbrott
aktualiseras också på grund av förarens opålitUghet i nykterhetshänseende i
övrigt. I detta avseende kan jag hänvisa tUl den av mig tidigare i samband med
nykterhetskravet nämnda utrednuigen som har genomförts vid länsstyrelsen i
Västerbottens län och vari konstaterats bl. a. att det vid trafUt-nykterhetsbrotten
i stor utsträckning förekommer tidigare antecknade fyUeriförseelser. Därmed
kommer man in på en återkaUelsegmnd som det råder aUmän enighet om att
länsrätten och inte allmän domstol bör behandla.
Prop. 1975/76:155 120
Ett
argument som har förts fram mot den nuvarande handläggningsordningen är att
beslut om omhändertagande av körkort eller interimistisk återkallelse ibland
måste upphävas och körkortet återställas sedan föraren har blivit frikänd. Jag viU
nämna denna aspekt i detta sammanhang, eftersom flertalet omhändertaganden av
körkort sker på gmnd av trafiknykterhetsbrott. Som framgår av min redogörelse
förekommer upphävande dock i obetydlig utsträckning. Detta torde vara betingat
av vad jag har anfört om de merendels enkla sakförhållandena i trafiknyk-terhetsfallen.
Man bor märka att uppgifterna avsåg omhändertagande, alltså det första
ingripandet. Det finns anledning anta att frekvensen upphävda beslut angående
interimistisk körkortsåterkallelse är ännu lägre än antalet upphävda
omhändertaganden. Den ändrmg av trafiknyk-terhetslagstiftningen som
beslöts av 1974 års höstrUtsdag (prop. 1974: 154, JuU 1974: 37, rskr
1974: 352, SFS 1974: 830) och som bl. a. innebär att det s. k. tUlbakaräkningsproblemet
vid beräknande av alkoholhalten i förarens blod praktiskt taget har försvunnit
bör också medföra att antalet upphävda beslut reduceras. Man kan inte vUket
system man än väljer komma ifrån alt omhändertaganden och andra interimistiska
ingripanden är nödvändiga, och risken för att beslutet senare kan komma att
ändras vid den slutliga behandlingen är inte mindre om handläggningen sker vid
allmän domstol.
En
samordning av straffprocessen och körkortsprocessen skulle således, såväl när
det gäller att tillgodose utredningstekniska aspekter som att nedbringa
handläggningstiderna, sakna betydelse vid trafiknykterhetsbrott. Vad jag nu
har anfört om sådana brott gäller i väsentiiga delar också sådana jämförelsevis
fåtaliga körkortsmål där återkallelse-gmnden är grov vårdslöshet i trafik.
Nästa
i detta sammanhang aktuella grupp av körkortsmål är de där en annan aUvarUg
trafikförseelse än trafiknykterhetsbrott eller grov vårdslöshet i trafik har
begåtts. Det kan som framgått av det anförda vara fråga om dels enstaka
förseelse, dels upprepad trafikbrottslighet där såväl ansvarsfrågan som
körkortsfrågan beträffande ett eller flera av brotten har behandlats tidigare.
Man har här två stora grupper av mål där ansvarsfrågan i flertalet fall har
avgjorts genom strafföreläggande eller ordningsföreläggande. De fall som
handläggs vid domstol torde med den nya trafikskadelagstiftningen (prop.
1975/76:15, LU 1975/76: 3, rskr 1975/76:113, SFS 1975:1410) bli än färre,
eftersom det ofta torde vara skadeståndsfrågan som har tvingat fram domstolsprövningen.
När det gäller de nu aktueUa körkortsmålen vill jag vidare med tanke på en
handläggning vid allmän domstol framhålla de olägenheter som kommer upp, om man
inom ramen för processen där skall göra en bedömning även av tidigare
förseelser, något som ofta är helt nödvändigt i körkortsfrågan. Som framhållits
under remissbehandlingen har de faU där som återkaUelsegmnd åberopas
upprepade trafikförseelser nära
Prop. 1975/76:155 121
släktskap
med de fall av allmän misskötsamhet, där länsrätten skall överväga
körkortsingripandet. Av denna anledning har också vid frågans tidigare
behandling avstyrkts att denna typ av körkortsmål handläggs av allmän domstol.
Bl. a. torde risken för kompetenskonflikter i de angivna fallen mellan allmän
domstol och länsrätt vara uppenbar.
Även
när det gäller de nu berörda trafikförseelserna leder milt ställningstagande
med hänsyn till det anförda fram till att omständigheterna klart talar för att
bandläggningen bör ligga kvar hos länsrätt.
Den
tredje gruppen av körkortsmål som min genomgång omfattar avser allmän
brottslighet. Dessa ingripanden som redan nu är få till antalet och som
torde bli än färre om mina tidigare förslag bifalls innefattar en
lämplighetsprövning av den art som det ligger närmast på länsrätt att göra.
Detta skäl talar emot överflyttning av körkortsfrågan i dessa mål till allmän
domstol. Kommittén har också förutsatt att dessa körkortsfrågor, för det fall
att allmän brottslighet kommer att beaktas, skall handläggas vid länsrätt.
Mot
den beskrivna bakgrunden vill jag ta upp ytterligare ett av kommittén och i
många andra sammanhang framfört argument för att återkallelsefrågan bör prövas
av allmän domstol samtidigt med ansvarsfrågan, nämligen att man endast i den
straffrättsliga bedömningen får en tiUfredsställande bild av vilka åtgärder som
är påkallade i körkortshänseende. Min genomgång av de olika brottmål som det
är fråga om torde ha vederlagt detta antagande genom att brottmålet visat sig
ofta avse enkelt konstaterbara fakta t. ex. vid många trafiknykterhetsbrott
eller gälla endast en mindre del av den totalbild som skall läggas tUl gmnd
för körkortsbeslutet t. ex. när körkortshavaren har alkoholproblem eller
fråga är om upprepad trafikbrottslighet eller allmän brottslighet. Även om den
sociala utredningen i brottmålet i åtskilliga faU har betydelse för
körkortsfrågans behandling, kan processmaterialet från den allmänna domstolen
ofta breddas hos förvaltningsdomstolen. I det sammanhanget vill jag också
framhålla vad jag har uttalat tidigare (5.7.4) om körkortsspärrens inverkan på
straffet etc. En samordning av straffrågan och körkortsfrågan skulle
aktualiseras främst vid grövre allmän brottslighet och vid grövre trafiknykterhetsbrott.
Som framgår av mina överväganden i angivna avseende bör man kunna räkna med att
de principer som man i en del fall vill ta till vara genom en samtidig
handläggning av de båda frågorna skall kunna beaktas även vid en separat
handläggning av resp. fråga.
Behovet
av och i viss mån även utrymmet för en samordnad handläggning av
straffrågan och körkortsfrågan visar sig således vid en närmare granskning av
målens beskaffenhet och sättet för deras nuvarande handläggning vara
begränsat. Jag vUl emellertid beröra ytterligare några omständigheter av vikt
för stäUningstagandet i fommfrågan.
En
möjlighet som har berörts i vissa remissyttranden skulle vara att
Prop. 1975/76:155 122
tUl
tingsrätt överföra prövningen av frågan om körkortsåterkaUelse endast när det
gäller vissa trafikförseelser. Därvid skulle gränsen kunna dras så att
tingsrätten har att ta upp frågan när återkallelse aktualiseras av en
trafikförseelse som tingsrätten har att pröva. Det bör emellertid anmärkas att
ansvarsfrågan, när det gäller trafikförseelser, i det stora flertalet fall f. n.
avgörs genom ordningsföreläggande eller strafföreläggande men att det beror på
den enskildes ställningstagande till meddelat föreläggande, om frågan skall hänskjutas
tUl domstol. Ett bestridande antingen det avser gärningen som sådan eller
endast straffet leder normalt tiU domstolsprövning. En sådan gränsdragning
mellan tingsrätts och länsrätts kompetens skulle medföra att det i stor
utsträckning ankom på den enskilde att avgöra vilken domstol tingsrätt eUer
länsrätt som fick pröva återkallelsefrågan. Detta skulle medföra svåröver-skådUga
konsekvenser och vara betänkligt även från rent principieUa synpunkter. En
gränsdragning genom hänförande tUl tingsrätts prövning av endast fall som
avser brott, vilka inte kan avgöras genom ordningsföreläggande eller
strafföreläggande, skulle visserligen lösa angivna svårigheter men å andra
sidan innebära en gränsdragning som knappast kan bedömas som riktig och
rationell med avseende på de syften som kommittén och många remissinstanser
vill tiUgodose. Likaså skuUe forumfrågan bli beroende av hur förutsättningarna
för de angivna föreläggandeinstituten utformas, något som inte heller kan vara
ändamålsenligt.
När
det gäUer de olika aspekterna på frågan om överflyttning av vissa körkortsmål
till allmän domstol är det väsentligt att man i sin bedömnuig utgår från det
förfarande som numera gäUer för körkortsingripande. Kommittén har inte kunnat
göra detta utan endast jämföra å ena sidan den handläggning som ägde rum innan lånsrättsreformen
genomfördes och å andra sidan handläggningen vid aUmän domstol. Jag finner det
omöjligt att mot bakgmnd av det reformarbete som har ägt rum beträffande
förvaltningsrättskipningen vid länsstyrelserna, kammanät-tema och
regeringsrätten använda den tidigare organisationen som utgångspunkt för
bedömningen. De förändringar som har genomförts är sådana att det inte längre
föreligger några skillnader från rättssäkerhetssynpunkt. Jag vUl särskilt
framhålla lekmannainslaget i länsrättsprocessen, möjligheterna tUl muntiig förhandUng
och den ingående reglering av förfarandet som har skett i syfte att stärka bl.
a. rättssäkerheten. I detta läge krävs enligt min mening starka skäl för att
frångå nuvarande ordning.
Samtidigt
som kommittén vid sin bedömning av länsrättsprocessen har utgått från äldre
förhållanden, har man i fråga om de allmänna domstolarna fömtsätt betydande
förändringar, främst att trafik- och körkortsmålen skall handläggas skyndsamt
och med förtur och att den allmänna domstolen skaU ha specialistsammansättning
i sådana mål.
Prop. 1975/76:155 123
Flera
remissinstanser menar att kommitténs förslag härom inte är realistiska, och
jag delar denna uppfattning. Därmed är argumenten för en överflyttning till
allmän domstol väsentligen försvagade.
Kommittén
har också åberopat allmänhetens inställning som skäl för en överflyttning av
vissa körkortsmål till allmän domstol. Det bör dock även därvidlag observeras
att redovisningen hänför sig tiU tiden före reformeringen av
förvaltningsrättskipningen och alltså inte återspeglar nyare erfarenheter.
Belysande är exempelvis att Svenska transportarbetareförbundet för vars
medlemmar de aktuella frågorna och inte minst rättssäkerhetsspörsmålen är av
största betydelse och som tidigare har förespråkat en överflyttning med
åberopande av de erfarenheter som man nu har av länsrätternas verksamhet vill
behålla länsrättsprocessen i samtliga körkortsmål. Transportarbetareförbundet
befarar bl. a. att en splittring av körkortsmålen på flera instanser skulle
äventyra strävandena att nå en enhetlig praxis på körkortsområdet.
Jag
har redan berört den brist i utredningsmaterialet som föreligger genom att
kommittén har hänfört sig till förhållanden som är inaktuella i dagens läge.
Denna brist accentueras genom att kommittén inte har undersökt möjlighetema tiU
ytterligare förbättringar inom ramen för nuvarande system. En sådan
undersökning bör lämpligen ske av utredningen av vissa körkortsfrågor.
Med
hänvisning till det anförda anser jag att länsrätterna bör förbU återkallelsemyndigheter
i samtliga typer av körkortsmål. Jag avstyrker därför kommitténs förslag såvitt
gäller överflyttning av vissa körkortsmål till allmän domstol.
5.14.3
Allmänt ombud
Kommittén
har fäst stor vikt vid att en företrädare för det aUmänna aUmänt ombud
medverkar i körkortsprocessen. Förslaget i denna del bygger på att allmän
åklagare deltar i handläggningen då målet behandlas av allmän domstol. I
övriga fall dvs. när länsrätten prövar körkortsmål skall enligt
förslaget uppgiften att bevaka de beslut som fattas och föra eventueU talan på
det allmännas vägnar i högre instans ges åt statens trafiksäkerhetsverk.
Förslaget
om ett allmänt ombud har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstansema.
Frågan
om partsrepresentation för det allmänna på olika områden av
förvaltningsprocessen har aktualiserats vid åtskilliga tiUfällen. Den har
uppmärksammats både i den allmänna debatten, i utredningssammanhang avseende
olika rättsområden och i riksdagen. Sålunda har riksdagen (KU 1974: 63)
uttalat att de aktueUa frågoma är av stor betydelse och att det är av vikt att
de löses. Riksdagen har därvid syftat på bl. a. körkortsprocessen.
Jag
har tidigare uttalat att körkortsmålen även i fortsättningen bör
Prop. 1975/76:155 124
handläggas
vid förvaltningsdomstol med länsrätten som första instans. Denna stäUning har
jag tagit mot bakgranden av det reformarbete som har utförts för att stärka
förvaltningsprocessen i olika avseenden och även med beaktande av att
ytterligare förbättringar av denna är möjliga när det gäller handläggningen av
körkortsmål. En av de åtgärder som måste bedömas vara av särskilt värde i detta
sammanhang är inrättandet av ett allmänt ombud. Allmänt ombud eller annan
företrädare för det aUmänna finns också inom andra områden av
förvaltningsprocessen, t. ex. i skattemål.
Även
frågan om de organisatoriska lösningarna för hur ett allmänt ombud skall
inordnas i körkortsprocessen har behandlats av kommittén, som vid sitt förslag
att trafiksäkerhetsverket skall föra det allmännas talan har haft som
utgångspunkt att huvudsakligen andra körkortsmål än sådana som föranleds av
trafikbrott skall handläggas av länsrätt. Med min utgångspunkt, som innebär att
alla körkortsmål skall handläggas av förvaltningsdomstol, kommer frågan i ett
annat läge. Med hänsyn till den dominerande roll som körkortsingripanden med
anledning av trafikbrott intar kan en möjlig lösning vara att uppgiften som
allmänt ombud anförtros åklagarväsendet.
Frågan
om inrättandet av allmänt ombud i körkortsmål och om lämplig organisatorisk
lösning bör utredas i samband med vissa andra körkortsfrågor som jag har berört
i det föregående.
5.15
Körkortsregistret
Sedan
den 1 januari 1973 finns för registrering av körkortshavare, trafikkortshavare
och innehavare av traktorkort ett för landet gemensamt körkortsregister (CKR)
som ersätter de tidigare regionala körkortsregistren hos länsstyrelserna.
Bestämmelser
om körkortsregistret finns i bl. a. KKK. CKR förs av statens
trafiksäkerhetsverk genom automatisk databehandling. I huvudsak tre slag av
uppgifter finns i registret, nämligen personuppgifter, körkortsuppgifter och
belastningsuppgifter. De senare utgörs tiU en del av uppgifter om domar och
beslut angående vissa brott av körkortshavare, trafikkortshavare eller
innehavare av traktorkort. Som belastningsuppgifter betraktas också vissa
underrättelser och anmälningar från nykterhetsnämnd, polismyndighet,
länsläkare etc. om bl. a. alkoholmissbruk och sjukdomstUlstånd.
Enligt
övergångsbestämmelserna till KKK intagna i kungörelsen (1972: 605) om
införande av ny vägtrafiklagstiftning förs de belast-ningsuppgifler som avser
brott inte centralt i CKR utan i stället hos länsstyrelserna.
Belastningsuppgifter som har antecknats hos länsstyrelserna före den 1 mars
1972 finns upptagna på särskilda registerkort. Belastningsuppgift av senare
datum anges på ett registerblad som sta-
Prop. 1975/76:155 125
tens
trafiksäkerhetsverk framställer efter underrättelse från rikspolisstyrelsen.
Närmare regler om underrättelseförfarandet finns i kungörelsen (1970: 517) om
rättsväsendets informationssystem (Rl-kungörel-sen). Registerbiaden bevaras av
länsstyrelserna. Utdrag ur körkortsregistret till åklagare, domstolar m. fl.
beställs hos länsstyrelsen. Rikspolisstyrelsen för inom ramen för RI ett
särskilt ADB-register (KKBEL) över de brott som skall tas upp i
körkortsregistret. Registret används för framställning av de angivna undenättelserna
till trafiksäkerhetsverket.
Belastningsuppgif
tema är sekretessbelagda enligt 11 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar. Beslut härom fattades av 1975 års
riksdag (prop. 1975: 95, KU 1975: 17, rskr 1975: 156, SFS 1975: 201).
Samarbetsorganet
för ADB inom rättsväsendet har som ett led i den fortgående systemutvecklingen
inom RI föreslagit vissa modifieringar av KKBEL. De frågor som har
aktualiserats i detta sammanhang har utretts av en särskild arbetsgrupp inom
samarbetsorganet.
Enligt
förslaget skall information till länsstyrelsema och länsrätterna för prövning i
körkortsmål även i fortsättningen lämnas genom registerblad. Sådant blad skall
dock inte sändas när del är fråga om en enstaka ordningsförseelse. Därigenom
minskas antalet registerblad betydligt i förhåUande tUl nuvarande ordning.
Leder en underrättelse genom registerblad inte tUl någon åtgärd förutsätts att
bladet skall makuleras. Registerbladen kommer således att bevaras endast som
en akthandling i ett omprövningsärende. Registerblad skall framställas även beträffande
innehavare av utiändska körkort.
De
nuvarande utdragen ur körkortsregister till åklagare, domstolar etc. skall
enligt förslaget ersättas med en ny typ av registemtdrag, trafikbrottsutdrag.
Dessa skall innehålla rena körkortsuppgifter, uppgifter om trafikbrottslighet
och vissa andra belastningsuppgtfter. Trafikbrottsutdragen skall beställas hos
rikspolisstyrelsen. De skall kunna framställas inte bara för körkortshavare
utan även för personer som saknar körkort. I det senare fallet förutsätts att
vissa brottsuppgifter hämtas från rikspolisstyrelsens person- och
belastningsregister (PBR), eftersom KKBEL skall iimehålla information endast om
körkortshavare.
För
det fortsatta arbetet på körkortsregistreringen enligt de riktlinjer som
samarbetsorganet har angett krävs att stäUning tas tUl vissa principfrågor.
Jag behandlar dem i det följande. Jag har samrått med chefen för
justitiedepartementet i dessa frågor.
Samarbetsorganet
har i likhet med arbetsgruppen utgått från att nuvarande principer för
omfattningen av registreringen i KKBEL skaU gälla med den ändringen att även
uppgifter om brott som innehavare av utländska körkort har begått skall
antecknas.
Jag
har ingen invändning mot samarbetsorganets förslag angående omfattningen av
registreringen i KKBEL. Vissa modifikationer för-
Prop. 1975/76:155 126
anleds
emeUertid av senare framlagda förslag liksom av de förslag som jag nu har lagt
fram.
Som
tidigare har nämnts har regeringen lagt fram förslag om avkriminalisering av
fylleri. Den som anträffas berusad på allmän plats skall emeUertid kunna
omhändertas av polis, om den berusade är ur stånd att ta vård om sig eller
annars utgör en fara för sig själv eller annan. Omhändertagande skall under
vissa förutsättningar kunna ske också av den som anträffas berusad inom utrymme
eller område som gränsar tUl allmän plats.
Såsom
chefen för justitiedepartementet har anfört i angivna proposition innebär det
föreslagna systemet att registrering av omhändertagande på grund av berusning
inte kan uigå som ett led inom Rl-syste-met, eftersom RI avser endast
straffbelagda gärningar. Omhändertagandet kan således inte föras in i KKBEL. I
stäUet har i propositionen förordats att underrättelser från polisens sida om
verkställda omhändertaganden görs till den länsstyrelse som har att ta upp
fråga om omprövning av körkortet. Länsstyrelsen får då svara för att uppgiften
tillförs CKR.
Jag
har tidigare vid behandling av nykterhetskravet framhållit vikten av att
nykterhetsanmärkningar blir rapporterade tiU körkortsmyndigheten.
Omhändertaganden på grund av bemsning bör i linje härmed rapporteras tiU
länsstyrelse och registreras i CKR på sätt som har fömtsätts i propositionen om
ändring i brottsbalken m. m. Självfallet kommer de då att omfattas av de
sekretessbestämmelser som gäller för belastningsuppgifter i CKR.
Jag
har i det föregående förordat att en bestämd spärrtid skall sättas ut vid återkallelse
av körkort och att spärrdd också skall kunna bestämmas i vissa fall för den
som inte har körkort. Förslaget gör det nödvändigt för körkortsmyndighetema
att få kännedom om inträffade nya förseelser under spärrtiden. Med hänsyn härtiU
förordar jag att KKBEL skall omfatta även personer utan körkort som har fått
spärrtid bestämd.
En
annan fråga som kräver klarläggande gäller rehabiliteringsreglerna, dvs.
regler om att en belastningsuppgift inte får lämnas ut sedan viss tid har
förflutit från en förseelse. Sådana regler finns beträffande andra
brottsregister. Sålunda gäller att i utdrag ur kriminalregistret i princip tas
med uppgifter som är högst tio år gamla. I vissa fall tas dock med även äldre
uppgifter. I fråga om polisregistret finns likartade rehabUiteringsregler. För
utlämnande av uppgifter ur det av riksskatteverket förda särskilda
straffregistret rörande fyUeri och vissa andra brott är rehabiliteringstiden i
princip fem år.
Några
rehabUiteringsregler finns inte för körkortsregistret men har aktualiserats i
olika sammanhang. Det kan dock anmärkas att det i praktiken förekommer
begränsningar i vissa faU. Bl. a. har riksåklagaren utfärdat närmare
föreskrifter i ämnet. Dessa innebär att restriktivitet
Prop. 1975/76:155 127
skaU
iakttas i fråga om inhämtande av registemtdrag. I flertalet fall begär
åklagarna, som utgör den största gmppen beställare, utdrag endast för de
senaste två åren.
Körkortsutredningen
gjorde en undersökning om behovet av äldre be-lasmingsuppgifter. Det visade sig
därvid att meningama var delade hos olika myndigheter om hur gamla belastningar
som borde tas med. Flertalet ansåg dock att uppgifter från de senaste fem åren
skulle vara tUlräckliga. Körkortsutredningen uttalade att rehabUiteringsregler
borde införas men lade i avvaktan på resultatet av trafikmålskommUténs arbete
inte fram något förslag angående sådana regler. I prop. 1971: 65 angående
körkort och körkortsregistrering anslöt jag mig tUl utredningens uppfattning
om behovet av rehabUiteringsregler.
Trafikmålskommittén
har föreslagit en treårig rehabiUteringstid i fråga om trafikbrott. Förslaget
har inte annat än undantagsvis kommenterats vid remissbehandlingen.
Samarbetsorganet
har i sin nämnda skrivelse på förslag av arbetsgruppen stannat för en femårig
rehabiliteringstid när det gäller trafikbrotts-utdrag, även om man anser att
det också finns skäl som talar för en kortare tid.
Såväl
hänsynen till den enskilde som tekniska synpunkter angående rutinerna för
lämnande av registerutdrag kräver att rehabiUteringsregler införs. Frågan
gäller främst hur lång rehabiliteringstiden skall vara. Efter att ha tagit del
av de synpunkter från skilda håll som har framförts härom, har jag i likhet med
samarbetsorganet kommit fram tiU att den bör bestämmas till fem år från domsdatum
eller motsvarande. Detta bör gäUa såväl trafikbrottsutdrag som registerblad. OUka
myndigheters behov av uppgifter bör därmed vara tUlgodosedda. Jag vill emeUertid
framhåUa att det ofta kan vara tillräckligt med utdrag för väsentligt kortare
tid. De föreskrifter som riksåklagaren har utfärdat och som ger uttryck för en
sådan begränsning förutsätter jag skola gäUa tiUs vidare.
Det
nu anförda rör belastningar som hänför sig tiU olika brott. I fråga om
belastningsuppgifter som hämtas ur CKR t. ex. omhändertaganden på grund av bemsning,
anmälningar från nykterhetsnämnder, läkare etc. bör i princip samma rehabiUteringstider
gälla.
Ytterligare
en fråga som har aktualiserats gäller rehabUiteringsregler för vissa körkortsuppgifter
som rör återkallelse av körkort, varning etc. Tillräckligt underlag för beslut
härom föreligger inte enligt min mening. Behovet och utformningen av
rehabiliteringsregler i dessa avseenden får därför övervägas i det fortsatta
reformarbetet.
En
annan fråga som också får övervägas i angivna reformarbete gäller
körkortsregistreringens anpassning tiU ett pricksystem. De problem som
aktualiseras i detta sammanhang bör tas upp av den särskilda utredningen
angående vissa körkortsfrågor i samråd med samarbetsorganet.
Prop. 1975/76:155 128
5.16
Internationella och internordiska körkortsfrågor
5.16.1
Inledning
Bestämmelser
om utländska körkorts giltighet finns i kimgörelsen (1962: 277) om godkännande
av vissa utiändska körkort och kungörelsen (1956: 522) med vissa bestämmelser
i anledning av överenskommelser meUan Sverige samt Danmark, Finland och Norge
angående ömsesidigt godkännande av körkort samt av registrering av
motorfordon, m. m. Den förstnämnda kimgörelsen har generell giltighet i fråga
om utländskt nationeUt körkort resp. utländskt internationellt körkort.
Kungörelsen om nordiska körkort upptar vissa särregler i förhållande tUl våra
grannländer.
Den
generella kungörelsen ger innehavare av utländskt nationellt körkort rätt att
i Sverige på vissa i kungörelsen närmare angivna villkor föra motorfordon av
det slag som körkortet berättigar honom att föra i det land där körkortet har
utfärdats. Bland inskränkningarna i gUtigheten i Sverige kan nämnas att
körkortet inte medför rätt för innehavaren att köra i Sverige, om han under de
sist förflutna tre åren har vistats här mera än två år och inte heller om han
innehar gällande svenskt körkort eller under de sist förflutna tre åren har
innehaft svenskt körkort som har återkaUats eller omhändertagits av svensk
myndighet. Vidare gäller utländskt nationellt körkort inte för framförande av
motorfordon i yrkesmässig trafik eller av buss eller lastbil under
yrkesutövning som förare för annans räkning, om fordonet är registrerat i Sverige.
Efter
anmälan av länsstyrelse kan länsrätt med tillämpning av återkaUelsegmnderna i KKK
besluta att körkortet under viss tid inte skall medföra förarbehörighet i
Sverige. Även varning kan med tiUämpning av KKK meddelas innehavare av
utländskt körkort.
Enligt
1956 års kungörelse ger i Danmark, Finland eller Norge utfärdat körkort
innehavaren rätt att intiU dess att han har bosatt sig i Sverige, dock högst
under ett år, föra motorfordon av det slag som körkortet avser. I yrkesmässig
trafik får motorfordon dock föras på sådant körkort endast om fordonet är
registrerat i annat land än i Sverige.
Även
i denna kungörelse finns bestämmelser om att länsrätt med till-lämpning av
vissa av de återkallelsegmnder som gäller för svenskt körkort för viss tid
äger vägra godkännande i Sverige av körkortet. Varning kan också meddelas.
Bestämmelser
om utbyte av utländskt nationeUt körkort mot svenskt körkort finns i
kungörelsen (1962: 262) om rätt för person, som i främmande stat äger framföra
motorfordon, att erhålla körkort utan att undergå förarprov. Principen är att
innehavare av körkort utfärdat i Danmark, Finland, Island eUer Norge får, när
han bosätter sig här, tiUdelas svenskt körkort som motsvarar hemlandets utan
att vederbörande behöver undergå förarprov. Däremot krävs prövning av den
medicinska och
Prop. 1975/76:155 129
personliga
lämpligheten. Innehavare av körkort i annat land kan också få körkortet utbytt
mot ett motsvarande svenskt utan förarprov. Härför krävs emellertid utöver den
medicinska och personliga lämplighetsprövningen att körkortshavaren under de
senaste tolv månaderna i betydande omfattning har fört motorfordon här i
landet. Vid ansökan om körkortstillstånd för svenskt körkort skall fogas intyg
angående omfattningen m. m. av körningen i Sverige.
Vid
utbyte av utländskt körkort mot svenskt får föraren behålla sitt utländska
körkort med om möjligt anteckning om att utbyte har skett.
Den internationeUa
körkortslagstiftningen är reglerad genom oUka konventioner och bilaterala avtal
som Sverige är bundet av. Av intresse i det aktueUa sammanhanget är 1949 års
konvention rörande vägtrafik (Genévekonventionen) som Sverige har anslutit sig
till och 1968 års konvention om vägtrafik (Wienkonventionen) som avses ersätta
Genévekonventionen. Vid svenskt lagstiftningsarbete har man att beakta de
olika intemationella överenskommelser som har mgåtts. Vad gäller Genévekonventionen
kan nänmas att minimiåldern för förande av motorfordon är 18 år.
Fördragsslutande stat får dock godta körkort för motorcykel som har utfärdats
åt förare under 18 år. Enligt Wienkonventionen får fördragsslutande land vägra godkäima
körkort som har utfärdats i annat sådant land för förare under 18 år.
Såvitt
gäUer körkort som har utfärdats i Danmark, FiiUand och Norge finns särskilda
överenskommelser från 1956, på vUka bestämmelserna om nordiska körkort har gmndats.
Körkortsreglerna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige är givetvis inte helt överensstämmande. I
fråga om körkortssystemen och indelningen av körkort gäller att Finland och
Sverige tUlämpar Wienkonventionens regler. Danmark tUlämpar Genévekonventionen,
som i fråga om körkortsklasser avviker mycket litet från Wienkonventionen. Den
danska regeringen har för Folketinget lagt fram förslag om en ny Faerd-selslov
som bygger bl. a. på Wienkonventionens regler. Norge har en från Danmark,
Finland och Sverige avvikande klassindelning men förbereder övergång tUl den
indelningsgrund som gäller enligt Wienkonventionen. Finland och Sverige har
centrala körkortsregister. I Danmark registreras också de flesta förhållanden
av betydelse för bedömningen av körkortsfrågor centralt. I Norge förbereds
central körkortsregistrering.
Reglema
om körkortsingripande bygger om än skiUnader ländema emeUan finns i fråga om
t. ex. spärrtidemas längd på samma rätts-gmndsatser. ÅterkaUelse kan ske bl.
a. av medicmska skäl och på gnmd av olika brott och förseelser som körkortshavaren
har gjort sig skyldig tiU.
I
fråga om internordisk återkallelse av körkort gäUer att ettvart land kan vägra
godkännande av nordiskt körkort endast för sitt lands vidkommande. Frågan om
fullständig återkallelse av körkortet prövas i ut-färdandelandet.
9
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 155
Prop. 1975/76:155 130
J.iö.2
Körkort i Norden
Frågan
om behörigheten att med stöd av ett körkort utfärdat i ett nordiskt land föra
fordon i annat sådant land har varit föremål för intresse sedan lång tid tUlbaka.
Ett utredningsarbete på nordiskt plan som initierades av Nordiska rådet har
lett till förslag att nordiskt nationeUt körkort skall gäUa i annat nordiskt
land även sedan innehavaren har fast bosatt sig i detta. Vid remissbehandlingen
av betänkandet uttalades genomgående i de olika länderna Danmark, Finland,
Norge och Sverige en positiv instäUning till förslaget. Nordiska rådet
hemställde i rekommendation (nr 34/70) tiU regeringarna att genomföra den föreslagna
ordningen. Vissa tillämpningsfrågor som aktualiseras vid nordisk gUtighet av
körkort har behandlats av Nordisk kommitté för vägtrafiklagstiftning (NKV) i
rapporten Körkort i Norden (nr 6 i Nordiska trafiksäkerhetsrådets
rapportserie).
NKV framhåUer
att om körkortet blir gUtigt i besökslandet även efter det att körkortshavaren
har bosatt sig i detta blir förarens anknytning tUl det utfärdande landet i ett
stort antal fall mmimal. Bl. a. med hänsyn härtill bedöms det lämpligt att
lägga behörigheten att återkalla körkortet på myndighetema i bosättningslandet,
dvs. det land där föraren är kyrkobokförd.
Beträffande
frågan vUken lagstiftning utfärdandelandets eller bosättningslandets som
skall tUlämpas anför NKV, att med den anknytning som föraren i regel har fått tUl
bosättningslandet är det rimligt att detta lands lagstiftning tillämpas. En
sådan ordning menar NKV också vara lättast att tiUämpa för
körkortsmyndigheterna. Den ger även de bästa möjUghetema tUl en riktig
bedömning.
När
det gäUer de medicinska körkortskraven framhåller NKV att det råder vissa
skillnader meUan länderna. Har förare med viss medicinsk defekt fått körkort i
ett nordiskt land enligt dess lagstiftning är det enligt NKV:s mening orimligt
att körkortet på gmnd av samma defekt återkallas i annat nordiskt land som han
flyttar tiU, om det rör sig om mindre skiUnader meUan kraven i det utfärdande
landet resp. bosättningslandet. I stället får ett avgörande ske från faU till faU
med beaktande av defektens art, den tid föraren har vistats i det nya
bosättningslandet och lagstiftningen såväl i detta land som det land där
körkortet har utfärdats.
Vad
som har bestämts i bosättningslandet i återkaUelseärendet skall enligt
förslaget gäUa i princip även i annat nordiskt land som körkortshavaren
flyttar tiU. Vissa möjUgheter att sätta ned en mycket lång återkaUelsetid bör
dock finnas i det nya bosättningslandet.
Sedan
återkaUelsetiden har löpt ut föreslås att prövning av frågan om nytt körkort
skall ske i bosättningslandet även om detta är ett annat än det där körkortet återkaUades.
Prop. 1975/76:155 131
Även
utbyte och förnyelse av körkort föreslås ske i bosättningslandet.
Genomgående
har alltså NKV som huvudregel valt att körkortsärendet skall behandlas i det
land där körkortshavaren är bosatt och enligt det landets lagstiftning, dvs. domicUprincipen
har förordats. NKV konstaterar att ärendena kan handläggas snabbt genom de
föreslagna reglerna. Den enskilde och körkortsmyndigheten kan lätt ta kontakt
med varandra. Ärendena prövas i det land där utredningen görs. Allt detta är
enligt NKV:s mening väsentiiga omständigheter från såväl trafiksäkerhets- som
rättssäkerhetssynpunkter.
I
linje med den förordade domicilprincipen föreslår NKV också att frågan om nytt
körkort för någon som är bosatt i nordiskt land skall prövas i bosättningslandet
och enUgt dess lagstiftning även i fall då vederbörande inte tidigare har haft
körkort.
I
fråga om genomförandet av förslaget framhåller NKV att ett samtidigt
genomförande i Danmark, Finland, Norge och Sverige givetvis är en klar fördel men
att det kan vara svårt att uppnå en sådan koordination. Reformen kan
emellertid fullföljas genom att varje enskilt land inför reglerna i sin
lagstiftning vid lämpligt tUlfälle utan att invänta lag-stiftningsproceduren i
de andra länderna. Denna lösning är också den som snabbast leder tiU resultat.
NKV:s
förslag har vid remissbehandUngen aUmänt fått ett positivt mottagande. Det
råder nästan total enighet om att ett nordiskt körkort bör bli giltigt i annat
nordiskt land som föraren har flyttat till. Även när det gäller principerna i
övrigt ansluter sig remissinstanserna med enstaka undantag tiU förslaget.
Nordiska rådet har rekommenderat (rek. 3/76) att förslagen genomförs snarast möjUgt.
Även
för egen del biträder jag principerna i NKV:s förslag angående nordiska
körkort. Det lagstiftningsarbete som fortlöpande pågår i de olika länderna kan
givetvis visa sig böra leda till vissa modifikationer i detaljema av de internordiska
regler som bör gäUa. Nordiska trafiksäkerhetsrådet och NKV följer det vidare
koordinationsarbetet. I det sammanhanget får också övervägas hur man skall
förfara med innehavare av nordiskt körkort som före bestämmelsernas
ikraftträdande har bosatt sig i annat nordiskt land och erhålUt körkort även
där med stöd av de nordiska utbytesreglema. Därvid bör eftersträvas att
vederbörande kommer att ha endast ett giltigt nordiskt körkort. I
överensstämmelse med de av NKV förordade principerna torde därvid det senast
erhållna körkortet böra bli gäUande. Detta innebär att tidigare erhållet
körkort i nordiskt land, vilket kort föraren innehar jämsides med ett senare
utfärdat i den mån förhåUandet är känt för körkortsmyndigheten bör
återkallas. Så kan exempelvis ske i samband med att en körkortsåtgärd aktuaUseras
eUer att tioårsutbytet av de svenska körkorten skaU ske. Jag vUl också förorda
att man snarast inför den ordningen vid utbyte av nordiskt körkort mot svenskt
sådant att körkortsmyndigheten behåller
Prop. 1975/76:155 132
det
utbytta kortet och underrättar körkortsmyndigheten i det utfärdande landet om
utbytet.
5.16.3
Minimiålder för rätt att föra motorfordon
Rikspolisstyrelsen
har anfört att körkort i vissa länder kan erhållas av ungdomar under 18 år. För
att förhindra att alltför unga förare ges rätt att i Sverige föra motorfordon
har styrelsen hemstäUt att kungörelsen om godkännande av vissa utländska
körkort måtte kompletteras med föreskrift att föraren skall ha uppnått 18 års
ålder för att få köra motorfordon här i landet.
Statens
trafiksäkerhetsverk har i yttrande över framställningen tillstyrkt att krav
införs på att innehavare av utländskt körkort skall ha uppnått 18 års ålder för
att få föra bil i Sverige.
Jag
delar den uppfattning som rikspolisstyrelsen och trafiksäkerhetsverket har
gett uttryck för. 18-årsgränsen bör avse förande av bU. Bestämmelser av
angiven innebörd överensstämmer med Genévekonventionen och Wienkonventionen,
och hinder mot dem finns inte heller på grund av svenskt åtagande i annat
sammanhang.
5.16.4 Omhändertagande
av utländskt körkort
F.
n. saknas uttryckliga bestämmelser i 1956 och 1962 års kungörelser om rätt för
polismyndighet och åklagare att omhänderta utländskt körkort. I olika
sammanhang har framställts önskemål om att kungörelserna förtydligas på denna punkt.
Sålunda uttalade trafikmålskommittén denna mening i betänkandet (SOU 1967: 59) Förundersökiung.
Körkortsutredningen ansåg i skt betänkande (SOU 1970: 26) Körkort och
körkortsregistrering likaledes att ett förtydligande borde ske. Förslagen föranledde
inte några erinringar från remissinstansernas sida. Det år 1971 fattade
principbeslutet angående körkortsfrågor (prop. 1971: 65, TU 1971: 12, rskr
1971: 209) innebar att prövningen av frågan borde ske i samband med att
ställning tas tUl trafikmålskommitténs slutbetänkande.
Enligt
min mening talar starka skäl för att den föreslagna möjligheten till
omhändertagande skaU fmnas. Hinder häremot finns inte i någon av de intemationeUa
överenskommelserna på området.
5.16.5 Körkortsregistrering
Jag
har förut tiUstyrkt det förslag som samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet
har lagt fram om att anmälningar avseende utländska körkort och därav
föranledda beslut skaU registreras centralt. Detta ståndpunktstagande
sammanfaller med 1971 års principbeslut på området. En följd av
ställningstagandet i registreringsfrågan är att det beträffande anmälningsplikt
för domstolar och myndigheter bör gälla samma regler för innehavare av
utländska körkort som för innehavare av svenska körkort.
Prop. 1975/76:155 133
5.17
Ikraftträdande m. ni.
Flertalet
av de reformer på körkortsområdet som jag har förordat bör kunna genomföras
utan uppskov. Det gäller de nya reglema om förarurvalet,
lämplighetsutredningen, körkortsingripanden, körkortsspärren, varning, behörighel
alt föra taxi, rehabiliteringstider för uppgifter i utdrag ur
körkortsregistret, minimiålder för innehav av utländska körkort och
omhändertagande av sådana körkort. Det är min avsikt att så snart riksdagens
ställningstagande föreligger lägga fram förslag tUl de författningsändringar
som krävs.
I
andra avseenden behövs däremot som jag har angett i propositionen ytterligare
undersökningar och överväganden. Det gäller främst pricksystemet och olika
åtgärder för att ytterligare förbättra körkortsprocessen. Även en del frågor
som hör samman med körkortsregistreringen behöver övervägas vidare. Detsamma
gäller vissa av de problem som rör de utländska körkorten.
Åtgärder
för information m. m. i anledning av reformerna ingår i de uppgifter som vUar på
statens trafiksäkerhetsverk och länsstyrelsernas organisationsnämnd. Enligt min
bedömning är särskild medelsanvisning för detta ändamål inte nödvändig.
6
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
att
godkänna de riktlinjer för en körkortsreform som jag har förordat.
7
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd som
han har hemställt om.
Prop. 1915116:155 134
Bilaga
SammanstäUning
av remissyttrandena, upprättad Inom kommunikationsdepartementet
1
Inledning
Inom
kommunikationsdepartementet har upprättats en sammanställning av
remissyttrandena över trafikmålskommitténs betänkande (avsnitten 215), NKV:s
rapport angående nordiska körkort (avsnitt 16.2) och rikspolisstyrelsens
framställning angående minimiålder för rätt att föra motorfordon (avsnitt
16.3). Uppläggningen motsvarar dispositionen i föredragandens anförande (avsnitt
5) i propositionen.
2
Förarurval
2.1
Allmän brottslighet
Kommittén:
Allmän
brottsUghet bör i fortsättningen inte användas som urvalsinstrument för
förare.
Remissinstanserna:
Majoriteten
av remissinstanserna tiUstyrker eller godtar, att ändring sker i nuvarande rättstUlämpning.
ÅtskiUiga av ifrågavarande instanser är emeUertid inte beredda att helt bortse
från den aUmänna brottsligheten utan förordar att man fortfarande skall ta
hänsyn tUl vissa typer av allmänna brott vid lämplighetsprövningen. Ett antal
remissinstanser tar mera direkt avstånd från kommitténs förslag.
Följande
remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag.
Riksåklagaren
uttalar att det inte kan anses klarlagt i vilken omfattning brottsligt
beteende av visst slag innebär att en person också är olämplig som
fordonsförare. Man bör inte heUer bortse från att krimi-nalpoUtiska hänsyn kan
motivera att man inte försvårar vederbörandes anpassning i samhällslivet genom
att vägra körkort. Det bör därför lättas på de hinder för körkort som annan brottsUghet
än trafikbrott f. n. utgör och sådan brottsUghet bör inte medföra obligatorisk återkallelse.
Prop.
1975/76:155 135
Riksåklagaren
hänvisar också tUl att den som gjort sig skyldig tUl upprepade brott enligt
förslaget kan åläggas att genomgå kvalificerat förarprov. Hovrätten för Nedre
Norrland godtar kommitténs förslag. Kriminalvårdsstyrelsen uttalar att
förhållandena i nuvarande system är otill-fredsstäUande och måste antas drabba
även dem som i verkligheten inte är farliga i trafiken. Anstaltsutbildning till
bilmekaniker kan snart inte bedrivas längre. Allmän kruninalitet bör enligt
styrelsens mening normalt inte tUlmätas betydelse för körkortsfrågan. Förslaget
visar emeUertid de praktiska svårigheter som måste uppstå, när man vid bedömningen
av trafikfarligheten vill tillgodose både träffsäkerhet och rättssäkerhet. Göta
hovrätt och kammarrätten i Göteborg tillstyrker kommitténs förslag men anser
att allmän brottslighet bör bli ett incitament till en noggrannare prövning av
förarens lämplighet. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar att bestämmelserna
om allmän brottslighets inverkan på körkortsfrågan bör slopas. I den mån en
allmänt brotts-benägen person även begår brott eller förseelser mot trafikbestämmel-sema,
bör emellertid körkortsreaktionen kunna påverkas med hänsyn tUl visad oförmåga
att anpassa sig efter samhäUets regler. LO och Sveriges domareförbund delar
kommitténs uppfattning och understryker betydelsen av att körkortsfrågan
bedöms från trafiksäkerhetssynpunkt.
Några
remissinstanser, som i princip delar kommitténs uppfattning, menar att man
likväl måste ta hänsyn till viss allmän brottslighet, t. ex. då bUen använts
som hjälpmedel vid brott eUer då bilen varit en förutsättning för brottet. Som
exempel på sådana brott nämns bUstölder, stöldraider med hjälp av bU och
tjuvjakt från bil. I det sammanhanget påpekas också att hänsynen tiU
rättskänslan och den allmänna opinionen i sådana fall kan kräva att brottet
beaktas. De remissinstanser som har denna inställning är länsstyrelserna i
Jönköpings, Örebro och Norrbottens län och Svenska polisförbundet.
Länsstyrelserna i Örebro och Norrbottens län anser även att det direkt av
vederbörande författning bör framgå vUka brott som skall beaktas.
Statens
trafiksäkerhetsverk menar att körkort inte schablonmässigt skall vägras eller
återkallas men att man vid den allmänna lämplighets-prövnmgen bör ta hänsyn
till åtminstone grövre brott. NTF är inne på liknande tankegångar och anser sig
inte helt kunna acceptera kommitténs uppfattning att man skall bortse från
allmän brottslighet som urvalsinstmment. Vid bedönmingen bör man enligt NTF:s
mening även i fortsättningen ta hänsyn tUl viss grövre brottsUghet. NTF
understryker dock att en nyanserad bedömning bör eftersträvas i det enskilda
fallet. Även kammarrätten i Stockholm uttalar sig i samma riktning och menar
att man också framdeles i åtminstone viss omfattning bör beakta allmän
kriminalitet, om vederbörande därigenom visat råhet, aggressivitet, bristande
omdöme eUer hänsynslöshet. Bedömningen bör dock i stöne om-
Prop. 1975/76:155 136
fattning
än f. n. vara individuell och nyanserad. Hänsyn måste tas tUl helhetsbUden.
Svea
hovrätt anser inte att kommitténs förslag utgör en tUlfredsställande avvägning
mellan rättvisekravet och trafiksäkerhetskravet. Prövningen bör i första hand
ta sikte på vederbörandes person och inte på brottsligheten som sådan.
Uppmärksamheten bör inriktas på sådan allmän brottslighet där ett starkare samband
föreligger med trafikbrottslighet. Kravet bör uttryckas så att vederbörande
"med hänsyn till sina personliga förhållanden skall såsom förare av körkortspliktigt
fordon kunna antagas komma att visa hänsyn till andra, omdöme och ansvar samt
respekt för trafikreglema".
Föreningen
Sveriges åklagare menar att ett körkortsingripande kan ha en allmän brottspreventiv
effekt och ifrågasätter om inte denna aspekt bör beäktas.
Svenska
försäkringsbolags riksförbund och SACO anser att konunitténs förslag är
tveksamt.
TUl
dem som klart tar avstånd från kommitténs förslag hör följande remissinstanser.
Regeringsrätten
menar att nuvarande regler om lämplighetsprövning och återkallelse på gmnd av
andra brott än trafikbrott bör med viss mildring behållas.
Rikspolisstyrelsen anser att man bör beakta den påtagliga sannolUdieten för att
en i brottssammanhang dokumenterad läggning kan komma till synes i trafiken.
Inte bara våldsbrottslighet utan även t. ex. försäljning av alkohol och
narkotika, jakt från motorfordon och sådan egendomsbrottslighet som tillgrepp
av, ur och från motorfordon utgör enligt styrelsens mening prov på en så
bristande ansvarskänsla, ringa omdömesgUlhet och obenägenhet att ta hänsyn
till annans egendom att det med fog kan göras gällande att det skulle vara en
fara för trafiksäkerheten om ett körkortsinnehav i sådana fall ändå skulle tUlåtas.
Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar sig avstyrka förslaget men påpekar att
en viss liberalisering av gällande bestämmelser måhända är befogad.
Länsstyrelsen i Uppsala län finner att kommitténs slutsatser om kriminalitet
som urvalsinstrument saknar verkUghetsun-derlag. Nuvarande regler bör i stort
sett bibehållas. Den brottskatalog som omfattas av de aUmänna domstolamas
rapporteringsskyldighet bör emellertid ses över. Polisens rutiner för
anmälningar tUl länsstyrelse bör också granskas. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län menar att allmän brottslighet särskilt om den är förenad med
aggressivitet bör beaktas. Viss nyansering av gällande praxis är emeUertid
motiverad. Vederbörandes allmänna situation och behov av körkort bör beaktas
inte minst för att förbättra hans möjligheter till rehabilitering. MHF anser
det vara väl befogat att bibehåUa grundtanken i gäUande bestämmelser att
allmän laglydnad och skötsamhet skall beaktas vid lämplighetsprövningen och
att återkallelse skall kunna ske vid vissa aUmänna
Prop. 1975/76:155 137
brott.
Föreningen Sveriges länspolischefer anser att det inte finns anledning att
frångå nu gäUande regler.
De
vetenskapliga undersökningar som kommittén har låtit utföra tiU belysnmg av bl.
a. sambandet mellan alhnän brottsUghet och andra sociala avvikelser å ena
sidan och trafikfarUgheten å den andra sidan kommenteras mera ingående av en
del remissinstanser. Socialstyrelsen delar kommitténs uppfattning att det på
grundval av undersökningama inte är möjligt att bedöma ifrågavarande samband.
Kommittén hade bort ägna frågan större uppmärksamhet och inte bara stanna vid
att kritisera tidigare uppfattningar. Statistiska centralbyrån uttalar
sammanfattningsvis att man i kommitténs arbete har överskattat sambandet mellan
registrerade brottsbalksbrott och trafikbrott. Denna överskattning kan variera
för olika brottstyper. Vidare föreligger inte någon undersökning som möjliggör
en direkt jämförelse med en normal-population av förare. Undersökningarnas
resultat bör tolkas med stor försiktighet. Länsstyrelsen i Västerbottens län
kritiserar den i Ds Ju 1972: 31 utförda statistiska undersökningen med hänsyn tiU
bl. a. det bortfall av individer som har förelegat. Kommittén har inte visat
att en körkortshavare klarar sig i trafiken utan hänsyn, ansvar och omdöme.
Länsstyrelsen har låtit göra egna undersökningar som visar att den grupp som
hade brottslig belastning före körkortsutfärdandet har sämre trafikbeteende än
den grupp som inte har tidigare brottslig belastning. Slutsatserna i denna
undersökning torde vara tiUförlitligare än de som har redovisats av kommittén. Förvaltningslänsrådens
förening hävdar att åtskilliga former av allmän brottslighet är av sådan natur
alt den ger uttryck för hänsynslöshet eller andra egenskaper som bör utgöra
hinder för att körkort utfärdas. Det material som kommittén åberopar har enUgt
föreningens mening inte det vetenskapliga värde som måste krävas om det skall
åberopas som gmnd för ställningstaganden. MHF anser att undersökningarna utgör
ett helt otillräckligt underlag för kommitténs förslag att allmän brottslighet
inte skall beaktas.
2.2
Nykterhetskravet
Kommittén:
Kommittén
föreslår att nuvarande regler om en tvåårig körkortsspärr vid fyUeri tas bort.
Vidare föreslår kommittén att även den som missbrukar alkoholhaltiga drycker skaU
kunna beviljas körkort, om särskilda skäl ger anledning anta att vederbörande
kommer att efterleva bestämmelserna om nykterhet i trafik. Kommittén anför att
det i olika utförda undersökningar inte har visats någon starkare samförekomst
av fylleri och trafiknykterhetsbrott. Inte heller mellan fylleri och övrig
trafikbrottslighet har något påtagligt samband kunnat klarläggas.
Prop. 1975/76:155 138
Remissinstanserna:
Endast
ett fåtal remissinstanser tiUstyrker i stort kommitténs förslag. Så gott som
alla instanser avvisar tanken att alkoholmissbmkare i vissa fall skulle få möjUghet
att erhåUa körkort. Däremot godtar flera instanser tanken att slopa enstaka
fylleriförseelse som hinder för körkort. Kommitténs undersökningar om sambanden
mellan alkoholvanor och trafikfarUghet kritiseras.
Riksåklagaren
delar i huvudsak kommitténs uppfattning och anför att en enstaka fylleriförseelse
i och för sig inte bör diskvalificera en sökande. Å andra sidan bör man aUtjämt
upprätthålla principen att personer med alkoholproblem inte bör anförtros
körkort. Utgångspunkten vid bedömningen bör vara att körkort inte beviljas
person beträffande vUken det finns gmndad anledning befara att han kommer att
uppträda onykter i trafiken. Även kammarrätten i Göteborg, domstolsväsendets
organisationsnämnd, riksrevisionsverket och Folksam tillstyrker i stort
kommitténs förslag. Folksam framhåller att en mer tillfredsstäUande ordning än
den nuvarande synes vara att läkare, socialorgan och trafikkonsulenter gör mer
allsidiga utredningar i tveksamma fall.
Till
dem som i huvudsak tillstyrker förslaget om s 1 o-pande av fylleriförseelse som
diskvalifikations-grund men som avstyrker förslaget om alkoholmissbrukares
möjligheter att få körkort hör följande remissinstanser.
Svea
hovrätt menar att enstaka fylleri inte skall utgöra hinder för körkort men att
å andra sidan fylleri ofta torde vara uttryck för alkoholberoende. En bedönming
av nykterhetsförhållandena från fall tiU fall bör därför ske. Hovrätten
avstyrker förslaget att alkoholmissbrukare i vissa fall skall kunna få körkort
och betonar att förslaget innebär en kraftig underskattning av alkoholproblemen
och en aUvarlig försämring av trafiksäkerheten. Ett skötsamhetskrav i
nykterhetshänseende bör med den inskränkningen att fyUeri som regel inte
skall verka diskvalificerande gälla som föratsättning för körkort. Göta
hovrätt intar en liknande hållning. Hovrätten för Nedre Norrland anser
kommitténs förslag om begränsningar i kravet på nyktert levnadssätt vara
diskutabelt. En utväg skulle enligt hovrätten vara att uppenbara missbrukare av
alkohol och narkotika utesluts från rätt tiU körkort, medan två eller flera fyUerier
skuUe ge anledning tiU en närmare undersökning. Kammarrätten i Stockholm anser
att fylleriförseelse alltid skaU föranleda särskilt noggrann prövning av
nykterhetsförhållandena men har inget att erinra mot att särbestämmelsen om fyUeri
som körkortshinder tas bort, eftersom den kan beaktas vid den allmänna lämpUghetsprövningen
och eftersom tvåårsregeln ofta är aUtför sträng. I övrigt avstyrker kammarrätten
Prop. 1975/76:155 139
förslaget
i den del det berör nykterhetskravet. Kriminalvårdsstyrelsen tillstyrker
förslaget att enstaka nykterhetsanmärkningar inte läggs till grund för
avgöranden i körkortsfrågor. Styrelsen hänvisar i övrigt tUl vad den i fråga om
allmän kriminalitets betydelse anfört om bl. a. svårigheterna att bedöma en
persons trafikfarlighet. Länsstyrelsen i Stockholms län finner nuvarande tvåårsregel
om skötsamhet vid enstaka fyUeri som förutsättning för körkort vara alltför
stel. Utredningen i varje enskilt fall bör inriktas på frågan om vederbörande
är alkoholmissbrukare eller inte. Är vederbörande missbrukare bör han vägras
körkort. Det är inte möjligt att göra någon prognos för bedömning av om en missbmka-re
kan antas låta bli att köra bil när han är påverkad. Länsstyrelsen i Jönköpings
län delar kommitténs uppfattning angående fylleriförseelses betydelse. Den som
har fått nykterhetsanmärkning eller omhändertagits för fyUeri vid upprepade tUlfällen
bör dock bli föremål för särskild utredning. Länsstyrelsen anser det däremot
tveksamt om alkoholmissbmkare skall betros med körkort. En sådan regel bör tiUämpas
restriktivt och det avgörande måste vara trafiksäkerhetens krav. Länsstyrelsen
i Örebro län intar en likartad ståndpunkt. Länsstyrelsen i Norrbottens län tUlstyrker
förslaget att fylleriförseelse inte skall vara formellt hinder för
körkortsinnehav men avvisar förslaget angående alkoholmissbmkares rätt till
körkort. LO instämmer i kommitténs uttalande att i majoriteten av de faU där
körkort i dag vägras på grund av enstaka fylleriförseelse sker ett från
trafiksäkerhetssynpunkt omotiverat ingripande. Då emellertid nykterhetskravet
är särskilt starkt accentuerat, bör förarurvalet ske efter grunder som är från trafiksäkerhetssynpunkt
betryggande. SACO instämmer också i att det saknas grund för den nuvarande presumtionen
att den som fällts för fylleri är trafikfarlig. Vad beträffar förslaget om
alkoholmissbrukares rätt tUl körkort finner SACO att det måste vara svårt att
bedöma om en missbrukare kommer att iaktta reglerna om nykterhet i trafik. Det
innebär en inte sakligt motiverad risktagning från samhällets sida att betro
alkohol- och narkotikamissbm-kare med körkort.
Statens
trafiksäkerhetsverk intar en markant tveksam hållning och menar, att kommittén
inte kan anses ha presenterat någon utredning som nöjaktigt visar att
samförekomst meUan fylleri och trafikbrottslighet inte skulle föreligga.
Verket betraktar problemet alkoholtrafik som ett av de allra allvarligaste
när det gäller trafiksäkerheten. Verket anser det tveksamt om den nuvarande
schablonregeln om fylleriförseelses betydelse bör slopas. En förutsättning för
slopande måste vara att samtliga fall av fyUeriförseelser uppmärksammas och utreds.
Positiva prognoser får inte ställas på alltför lösa antaganden om vederbörandes
vUja och förmåga. Trafiksäkerhetens krav får inte stå tUlbaka för sociala skäl
eller andra hänsyn. NTF framhåUer att även om
Prop. 1975/76:155 140
man
inte schablonmässigt skall använda fylleriförseelser som urvalsmetod får man
inte bortse från fyUeriets betydelse vid föramrvalet.
En
aUmänt negativ inställning till kommitténs förslag i dess helhet när det gäller
nykterhetskravet intas av följande instanser.
Regeringsrätten uttalar
att dess erfarenhet av ett stort antal körkortsmål bestämt talar mot en
sänkning av kravet på nykterhet hos fordonsförare och därmed av möjligheterna
att ur trafiken få bort alkoholosäkra förare. Det är inte godtagbart att
begränsa nykterhetskravet till att vederbörande inte skall vara känd som
alkoholmissbrukare. Kravet bör, liksom hittills, sättas väsentligt högre. Det
är inte heller tillrådligt att avstå från åtgärder mot dem som har gjort sig
skyldiga till fylleriförseelser och därigenom visat bristande pålitlighet i
umgänget med alkohol. Om fyUeri avkriminaliseras bör rapporteringsskyldigheten
likväl bestå. Riks-poUsstyrelsen anser det egendomligt att kommittén bar velat
luckra upp de bestämmelser som finns i fråga om nykterhetskravet och därigenom
legitimera presumtiva rattfyllerister genom att ge dem körkort. Socialstyrelsen
uttalar bl. a. att det synes vanskligt att på förhand bedöma om en missbrukare
av alkohol eller andra berusande eller bedövande ämnen aldrig kommer att köra
bil i alkoholpåverkat tillstånd. Socialstyrelsen ifrågasätter också om inte den
tvååriga karensen, särskilt för yngre personer, kan ha haft en positiv effekt
i deras umgänge med alkohol. Styrelsen avstyrker kommitténs förslag till
reformprogram när det gäller nykterhetskravet. Länsstyrelsen i Uppsala län
anser det förvånande att kommittén okritiskt föreslår att fylleriförseelse tas
bort som urvalsgmnd och hänvisar till att en svängning i praxis vad gäller
fylleriförseelserna har kunnat iakttas på senare tid. Har en person gjort sig
skyldig tiU fylleri anses han uppenbart skötsam, om ingen annan uppgift tyder
på opålitUghet i nykterhetsförhållanden. Denna praxis bör komma till uttryck
genom författningsändring. I fråga om körkortets betydelse för rehabilitering
etc. pekar länsstyrelsen på socialnämndernas och läkarnas strävanden i dessa
avseenden. Socialnämnderna visar redan nu ovilja att fuUgöra sin
anmälningsskyldighet enligt körkortskungörelsen. Deras yttranden saknar nästan
undantagslöst betänkligheter mot att körkort ges åt personer med en eller flera
fylleriförseelser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det klart otUlfredsställande
att körkort förvägras först sedan alkoholmissbruk föreligger. Ingripande bör
ske på ett betydligt tidigare stadium. Fylleri bör behållas som urvalsinstmment,
dock med viss modifiering av gäUande praxis. Hänsyn bör tas till vederbörandes
aUmänna situation och hans behov av körkort beaktas inte minst för att
förbättra möjligheterna till rehabilitering. Länsstyrelsen i Malmöhus län
avstyrker ändring av gällande lagstiftning på området. Föreningen Sveriges
länspolischefer uttalar att en sådan radikal sank-
Prop. 1975/76:155 141
ning
av nykterhetskravet som förslaget förutsätter försämrar trafiksäkerheten.
Erfarenheten visar att en stor del av trafikolyckorna är alkohol-betingade.
Kravet på nykterhet i trafiken får inte efterges. Förvaltningslänsrådens
förening instämmer i att det i vissa sammanhang behövs utrymme för större
nyansering. Det är emellertid ytterst angeläget att kravet på nykterhet i
trafik upprätthålls kompromisslöst. Nuvarande möjligheter tUl prövning av
nykterhetskravet bör inte begränsas. MHF anser att kommittén inte har lett i
bevis att det är möjligt att bortse från nykterhetskravel utan att risker för
allvarlig försämring av trafiksäkerheten vållas. MHF avstyrker därför med
bestämdhet kommitténs förslag om borttagande av nykterhetskravet och spärregeln
vid fylleri. Svenska försäkringsbolags riksförbund betonar att det även i
fortsättningen finns all anlednmg att ha uppmärksamheten riktad på den allmänna
skötsamheten i nykterhetshänseende vid körkortsprövningen. I den mån förändringar
i liberaliserande riktning övervägs, synes de inte kunna förankras i trafiksäkerhetssynpunkter.
Svenska polisförbundet finner att kommitténs förslag inte medför någon
förbättring ur trafiksäkerhetssynpunkt. Kommitténs motiv till förslaget att alkoholmissbmkare
i vissa fall skall få körkort är oklara. Sveriges trafikskolors riksförbund
uttalar att sambandet mellan opålitUghet i nykterhetshänseende och
trafikolyckor Uksom funktionsnedsättningarna efter alkoholförtäring är väl
kända och vetenskapligt dokumenterade. Det är svårt att bedöma om en i nykterhetshänseende
opålitlig person kan avstå från att köra motorfordon under alkoholpåverkan.
I
likhet med vad som har skett i fråga om allmän brottslighets betydelse i
körkortsfrågan kommenterar en del remissinstanser kommitténs vetenskapliga
undersökningar om sambanden mellan onykterhet och trafikfarlighet.
Socialstyrelsen
är starkt kritisk mot den av kommittén publicerade undersökningen "384
fylleristers körkort". Kommittén borde enligt styrelsens mening ha
jämfört antalet återkallade körkort resp. utdelade varningar med vad som
gäller för normalpopulationen. Statistiska centralbyrån uttalar att det ur
statistisk synvinkel är svårt att på gmndval av de i betänkandet redovisade
undersökningarna bedöma om resultaten tyder på en hög eller låg benägenhet att
begå ett trafUcnykterhetsbrott efter ett fylleribrott resp. tidigare trafiknykterhetsbrott.
Länsstyrelsen i Västerbottens län påtalar ett flertal brister i undersökningen
"384 fylleristers körkort", bl. a. i likhet med socialstyrelsen
att kontrollgrupp saknas. Länsstyrelsen hänvisar tUl av den själv genomförda
undersökningar. En av grupperna i dessa undersökningar bestod av 385 personer
som hade antecknats för fylleriförseelser åren 1965 och 1966. Det konstaterades
att andelen fall med trafiknykterhetsbrott, jämfört med övriga undersökta gmpper,
var relativt hög. Den högsta andelen uppvisade personer som enbart hade fått
varning, nämligen 18 %. I tra-
Prop. 1975/76:155 142
fiknykterhetsbrottsfallen
förekom tidigare antecknade fylleriförseelser i de flesta fall. Enligt
länsstyrelsens mening måste man hålla fast vid skötsamhetskravet i
nykterhetshänseende. MHF kritiserar också den undersökning som kommittén har
publicerat och ställer häremot den undersökning som länsstyrelsen i
Västerbottens län har gjort. Förbundet konstaterar att trafikmålskommitténs
statistiskt baserade kritik mot beaktande av fylleriförseelser vid
körkortsprövningen faUer sönder och att den inte kan föranleda ändring av
gällande körkortsregler.
2.3
Olovlig köming
Kommittén:
OlovUg
körning bör inte föranleda obligatorisk körkortsspän. Bedömningen bör i
stället ske från fall till fall med beaktande av körningens art och omfattning.
Remissinstanserna:
Några
remissinstanser har kommenterat detta förslag.
Regeringsrätten
anser att den nuvarande regeln att den som har gjort sig skyldig till olovlig körning
får vänta avsevärd tid innan körkort utfärdas för honom onekUgen är sträng.
Den har dock säkerligen avhåUit många ungdomar från att köra motorfordon utan
körkort. Om spänen tas bort är det risk för att man får en betydande ökning av
antalet körkortslösa förare. Kammarrätten i Stockholm anser att nuvarande
regler om väntetid är alltför stränga och att de har våUat bekymmer, t. ex. vid
okynnesköming med trimmad moped. Frågan om olovlig köming skaU utgöra hinder
mot körkort bör i stället bedömas vid den allmänna lämplighetsprövningen. En
bedömning bör ske från fall tiU faU, dock utan att man radikalt ändrar på
synsättet beträffande olovlig köming som hinder för körkort. Statens
trafiksäkerhetsverk anser också att den nuvarande tvåårsspärren vid olovlig köming
är åtmuistone i vissa fall aUtför sträng. Verket motsätter sig därför inte
en något mildare bedömning i de faU där det uppenbarligen är fråga om en
engångsföreteelse och körningen inte kan anses ha varit förenad med högre grad
av risktagande. ObUgatorisk körkortsspärr är däremot befogad vid upprepad
olovlig körning. Förvaltningslänsrådens förening menar också att en mera
nyanserad bedömning än vad dagens regler ger uttryck för är befogad. Vid grov
olovlig köming behövs emeUertid av allmänpreventiva skäl stränga påföljder,
Sveriges domareförbund anser att olovlig köming vare sig den är grov eller
inte ej bör föranleda obligatorisk körkortsspärr. Ett rimligare sätt att
skärpa ingripandena i dessa fall är att höja straffen och vidta åtgärder för
ökad upptäckt av brotten.
Prop. 1975/76:155 143
3
Lämplighetsutredning Kommittén:
Polisens
lämplighetsutredning bör tas bort. Om det behövs en särskild socialutredning,
bör denna utföras av lokalt socialorgan. Vissa sakkunnigutredningar skaU göras
av trafikkonsulent, bl. a. i samband med kvalificerad föramtredning.
Remissinstanserna:
Endast
en mmdre del av remissmstanserna tUlstyrker att polisens lämplighetsutredning
avskaffas. Flertalet av dem som har yttrat sig intar en avvaktande eller
negativ håUning till kommitténs förslag.
Följande
remissinstanser är positiva tiU förslaget.
Hovrätten
för Nedre Norrland framhåUer att centralisermgen av polisväsendet bl. a. har
medfört att poUsen numera endast har begränsad personkännedom. Mot bakgrund
härav och förslaget att allmän brottslighet uite längre skall vara
urvalsinstrument tillstyrker hovrätten att polisens lämplighetsintyg slopas.
Svenska kommunförbundet framhåller att dagens socialvård bör bygga på frivUlighet
från klientens sida. Strävan att skapa förtroendefulla och positiva kontakter
med klienterna kan försvåras och i vissa fall omöjliggöras, om de kommunala
organen utan begränsningar skall ställa tillgänglig information tUl
körkortsmyndighetens förfogande. De kommunala organen bör själva få avgöra på vUket
sätt information skaU redovisas och vad yttrandena skaU innehålla. I de fall
alkohol- resp. narkotUjamissbruk eller liknande förekommer är det dock av
väsentlig betydelse att socialutredningen utförs på sådant sätt att den ger
körkortsmyndigheten en verkUg vägledning vid dess ställningstagande i
körkortsfrågan. Yttrandena bör innefatta även en redovisning av de sociala konsekvenserna
och en social bedömning med synpunkter på ev. sociala hänsynstaganden. Folksam
anser det riktigt att polisens schablonmässiga lämplighetsutredning tas bort.
SACO tiUstyrker förslaget.
Några
remissinstanser intar en mera avvaktande hållning tUl kommitténs förslag.
Svea
hovrätt uttalar att kommitténs påstående att det är närmast självklart att
polisen inte har några speciella förutsättningar att bedöma en persons
trafikfarlighet och inte heUer har någon särskild utbUdning för att bedöma
denna fråga är Ula genomtänkt. Det torde i stället förhålla sig så att poUsen
är den enda som har någon större praktisk erfarenhet av trafUtfarliga förares
uppträdande i trafiken. Yttrande från polis bör därför betraktas som en särskUt
värdefull del av körkortsutred-ningama, låt vara att det inte bör vara
obligatoriskt vid körkortsgivning men däremot vid körkortsingripande. Vid körkortsgivning
bör utdrag ur
Prop. 1975/76:155 144
brottsregister
rekvireras genom polisen som då borde ha att avge yttrande i de faU den anser
det erforderligt. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att den första
prövningen av en körkortsaspirants lämplighet normalt bör kunna grundas på
utdrag ur tillgängliga register. Några omdömen bör inte avges tiU
körkortsmyndigheten, om inte den utdragsläm-nande myndigheten av eget initiativ
anser det nödvändigt. Körkortsmyndigheten bör med ledning av uppgifterna i
utdragen bedöma om ytterligare utredning behövs. Av administrativa skäl kan
det vara lämpligt att ansökan ges in till polismyndighet, som därefter
anskaffar erforderUga registerutdrag och vidarebefordrar ansökningen till körkortsmyndighelen.
Länsstyrelsen i Jönköpings län menar att viss utredning från polisen bör
införskaffas även i framtiden. Någon form av samordning av utredningsarbetet
mellan trafikkonsulent, social nämnd och poUs synes nödvändig. Länsstyrelsen i
Örebro län anser det välbetänkt att körkortsmyndigheten åtminstone tills
vidare införskaffar utdrag från den lokala polismyndighetens register i samband
med utfärdande och omprövning av körkort. Även yttrande från polisen kan
behövas när det gäller omprövning av körkort, t. ex. för att klarlägga behovet
av körkort, arbetssituationen osv. Polisens uttalande om själva lämpligheten
bör emellertid kunna avskaffas. NTF ifrågasätter det riktiga i att
lämplighetsutredning görs av andra organ än polisen. De sociala organens
huvuduppgift är att hjälpa dem som behöver samhäUets stöd. I de faU negativa
besked lämnas beträffande körkortet från socialt organ kan en negativ attityd
uppstå hos den enskilde. Förvaltningslänsrådens förening uttalar att det kan
diskuteras vilka former lämpUghetsintyget bör ha. Vid utfärdande av körkort
första gången bör man emellertid inte avstå från den information som lämplighetsintyget
i många faU ger.
Följande
instanser avstyrker att polisens lämplighetsutredning avskaffas.
Rikspolisstyrelsen
anser att polisens lämpUghetsutredning aUtjämt bör spela en central roll.
Viktiga uppgifter kan hämtas t. ex. från de späne-gister som förs i varje
polisdistrikt. Trots centraliseringen av polisen fmns personkännedom till stor
del kvar. Genom uppbyggnaden av spaningsenheter och satsning på
kvarterspolisverksamhet finns enligt styrelsens mening fortfarande en
betydande kännedom om t. ex. personer som missbmkar alkohol eller narkotika.
Statens trafiksäkerhetsverk kan inte se några egentliga fördelar med att ta
bort poUsens lämpUghetsutredning. Socialstyrelsen anser att kommitténs
utredning endast i ringa utsträckning bidrar tiU att uppnå det av kommittén
förordade målet att förarlämpUgheten skall avgöras efter en reell
trafiksäkerhetsbedömning och utan användning av schabloner. Styrelsen blir särskUt
aUvarligt oroad, när kommittén föreslår att poUsens lämpUghetsutredning skaU
avskaffas. Med skärpa viU styrelsen understryka nödvändigheten av att
lämplighetsintyget behåUs som en obligatorisk del av bedömningen av
Prop. 1975/76:155 145
en
körkortssökandes lämpUghet som förare. Länsstyrelsen i Uppsala län hänvisar tiU
sm syn på allmän brottsUghet och nykterhet som urvalsinstrument och framhåller
att lämplighetsintyget måste behållas. Yttrandet behöver dock inte utmynna i
ett uttalande om trafikfarUgheten. Länsstyrelsen pekar också på den värdefuUa
hjälp som man får från länsnykterhetsnämnden i tveksamma körkortsärenden.
Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att polisens register och personkäimedom
utgör den bästa upplysningskäUan. Länsstyrelsen är angelägen om att få tUlgång
tiU de faktiska uppgifter som polisen har. Däremot torde polisens bedönming av
lämpligheten kunna avvaras. Bedömningen bör göras av körkortsmyndigheten.
Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar att de nuvarande lämplighetsintygen
enligt länsstyrelsens erfarenhet är välgrandade och objektiva. Länsstyrelsen
kan inte tUlstyrka att lämpUghets-intygen avskaffas. Föreningen Sveriges
länspolischefer framhåller att polismyndigheten ofta har bättre kännedom om t.
ex. alkoholmissbra-karna än nykterhetsvårdande organ, eftersom poUsen under sin
yttre verksamhet - spanuig, patmllering etc. får käimedom härom, medan de
sociala myndigheternas yttre verksamhet synes vara ganska begränsad på många
håll. Det är enligt föreningens mening oreaUstiskt att tänka sig att polisens
medverkan i det aktuella avseendet slopas. MHF betonar de sociala organens
huvuduppgift att ge hjälpbehövande positivt stöd. Negativa yttranden kan av
socialtjänstemalmen anses motbjudande och verka nedbrytande på relationerna
till sökanden. MHF kan inte ansluta sig tiU förslaget att poUsens
lämplighetsutredning avskaffas. Sveriges trafikskolors riksförbund menar att
ett slopande av lämpUghetsintyget skulle få ödesdigra följder, då härigenom en väsentUg
del av underlaget för bedömningen av en persons lämpUghet att föra motorfordon skuUe
faUa bort.
4
Kvalificerad förarutredning Kommittén:
I
fråga om vissa problemförare, t. ex. då en person söker nytt körkort efter återkaUelse
eller då en person med betydande sociala problem söker körkort, bör en
kvalificerad föramtredning göras. Ett centralt moment i denna bör vara ett
utvidgat praktiskt förarprov, kombmerat med tester och undersökningar som
utförs av trafikkonsulent.
Remissinstanserna:
Endast
några remissinstanser har yttrat sig över förslaget i denna del.
Ett
par mstanser tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Uppsala län understryker
värdet av ett utvidgat praktiskt förarprov, framför aUt vid ansökan om nytt
körkort efter återkaUelse. I nuläget stäUs länsstyrel-
10
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 155
Prop. 1975/76:155 146
sen
i brist på utredning ofta inför besvärliga avvägningar, och schabloner måste
tillgripas. Även länsstyrelsen i Norrbottens län anser det väsentiigt att ett
system med utvidgat praktiskt förarprov genomförs.
Några
remissinstanser tvekar inför förslagel. Svea hovrätt uttalar att det
kvalificerade förarprovet är ett otillräckligt medel för förarurvalet.
Lämplighetsprövningen bör i första hand inriktas på vederbörandes personliga
egenskaper. Kriminalvårdsstyrelsen menar att kommittén har haft en mycket
ambitiös målsättning. Man måste emellertid även beakta hur långt de
samhällsekonomiska resurserna räcker och hur de lämpligen bör fördelas mellan
tänkbara insatser för att främja trafiksäkerheten. Statens trafiksäkerhetsverk
anser att det föreslagna provet kan öka möjlighetema att bedöma en persons körtekniska
fömtsättningar i trafiken. Det förefaller dock verket osäkert om provet även
kan ge svar på frågan om vederbörandes benägenhet att följa trafikreglerna.
Innan ytterligare utredning föreligger kan verket inte uttala sig om värdet av
det föreslagna provet. Socialstyrelsen granskar ingående de olika moment som
enligt förslaget skulle ingå i den kvalificerade förarutredningen.
Lämplighetsbedömningen bör enligt styrelsens mening såsom i nuvarande
körkortssystem ske på ett så tidigt stadium som möjligt. Styrelsen slår fast
att förslaget grandar sig på uppfattningar som redan har avvisats av experter
när det gäUer bl. a. begåvningstester och bedömningar vid körkortsprov av en
sökandes personlighet och karaktärsegenskaper. 1 socialstyrelsens medicinska
körkortsföreskrifter finns bestämmelsema om intelligenskvot och inteUigensålder
inte längre kvar. Sveriges trafikskolors riksförbund är inne på liknande
tankegångar som socialstyrelsen.
5
Trafikkonsulenter Kommittén:
Kommittén
föreslår att ett särskilt sakkunnigorgan för körkortsfrågor trafikkonsulenter
inrättas. Flertalet konsulenter skaU placeras vid trafiksäkerhetsverkets
lokala och regionala kontor. De skaU medverka i det system för ökad förarkontroll
som kommittén förordar och utföra bl. a. sakkunnigutredningar om förarlämpligheten.
Vidare skall de delta i olika rehabiliteringsåtgärder.
Remissinstansema:
Flertalet
av de remissinstanser som yttrat sig i denna del tiUstyrker förslaget. Ett
betydande antal tvekar emeUertid inför förslaget och även bland de
remissinstanser som tiUstyrker framkommer tveksamhet om bl. a. de
organisatoriska frågoma.
Prop. 1975/76:155 147
Följande
instanser tillstyrker.
Kriminalvårdsstyrelsen
uttalar att ett system med trafikkonsulenter "synes böra accepteras".
Det kan emellertid diskuteras hur pass omfattande konsulenternas åligganden
skall vara. Styrelsen ifrågasätter särskilt den uppsökande verksamheten med
individuella samtal. Domstolsväsendets organisationsnämnd uttalar att den
föreslagna livligare kontakten mellan körkortsmyndigheterna och körkortshavaren
där trafikkonsulentema kan komma att spela en viktig roll torde vara ägnad
att höja trafiksäkerheten. Statens trafiksäkerhetsverk hälsar med
tillfredsställelse kommitténs förslag till förstärkning av
trafiksäkerhetsverkets resurser när det gäller förarprövningen. Till
konsulentorganisationen bör knytas i första hand personer med lång praktisk
erfarenhet av förarprov. Behovet av allmänpsykologisk utbildning bör kunna tUlgodoses
efter hand. Riksrevisionsverket tillstyrker i princip att
trafikkonsulentorganisationen bUdas. Förslaget måste emeUertid utvecklas mera
precist, t. ex. när det gäller olika organisatoriska förhållanden.
Länsstyrelsen i Jönköpings län tillstyrker förslaget men framhåller att detta
inte innebär att polisens lämplighetsutredning bör tas bort. Samordning mellan
trafikkonsulent, social nämnd och polis är nödvändig. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län menar att trafikkonsulenterna torde kunna spela en betydelsefull
roll i den av kommittén föreslagna rehabUiteringsverksamheten. Länsstyrelsen i
Örebro län uttalar att en trafikkonsulentorganisation som länsstyrelsen kan
samarbeta med bör byggas upp. Medicinsk expertis bör knytas till
organisationen. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåUei det positiva i
kommitténs förslag om trafikkonsulenter. Dessa bör placeras hos länsstyrelse.
LO framhåUer att trafikkonsulenterna utgör ett väsentligt led i det system för
samhällsingripanden som kommittén har tänkt sig men ifrågasätter om det
föreslagna antalet (39) konsulenter är tiUräckligt. MHF uttalar att det är
svårt att ta ställning till den föreslagna trafikkonsulentorganisationen
isolerat, eftersom denna har nära samband med andra förslag, t. ex.
pricksystemet. Förbundet är emellertid positivt till att körkortsorganen får
förstärkta personalresurser. De organisatoriska frågorna måste dock prövas
närmare. Svenska försäkringsbolags riksförbund tillstyrker förslaget. Svenska
transportarbetareförbundet biträder i princip förslaget om trafikkonsulenter
men anser att konsulenterna bör knytas till länsstyrelseorganisationen.
Sveriges trafikbilägares riksorganisation tiUstyrker också i princip
förslaget, men organisationen är tveksam beträffande effekterna för yrkesföramas
del.
En
tveksam hållning tiU förslaget intas av en del remissinstanser.
Svea
hovrätt uttalar att man ingenting vet om hur trafikkonsulentorganisationen kan
utfalla. Mycket av konsulenternas verksamhet kan uppfattas som trakasseri av
allmänheten. Rikspolisstyrelsen anser att den föreslagna organisationen skulle
kunna ge upphov tiU kompetens-
Prop. 1975/76:155 148
konflikter
i förhåUande till de kriminalvårdande och sociala organ som har rehabUiteringsuppgifter.
Det torde vidare bli svårt att skaffa tillräcklig och lämpUg personal för
organisationen. Ytterligare utredning krävs om organisationen skall tiUskapas.
Kammarrätten i Stockholm finner också förslaget tveksamt. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser att en försöksverksamhet fordras innan man inför en helt
ny organisation med diffusa uppgifter. Vissa av de uppgifter som skulle
tillföras trafikkonsulentema torde kunna lösas billigare och enklare genom att
trafiksäkerhetsverket inom ramen för nuvarande organisation får ökade
resurser. Även länsstyrelsen i Malmöhus län menar att försöksverksamhet bör
prövas innan beslut fattas om att inrätta trafikkonsulenttjänsterna. Biltrafikens
arbetsgivareförbund ställer sig mycket tvekande till förslaget. Risk föreligger
att det tUlskapas en stor administrativ apparat som inte får önskade praktiska
effekter. NTF befarar att kommittén har sett alltför teoretiskt på frågan och
anser att det finns risk för att en aUtför byråkratisk organisation byggs upp.
Det är betydligt viktigare att resurserna används för att skapa effektiv
trafikövervakning. Kammarrätten i Göteborg, som diskuterar förslaget i samband
med förslagen om vUlkorlig återkallelse och pricksystem, anser att
trafikkonsulentorganisationen kan undvaras.
6
Grunderna för körkortsingripande
6.1 Inledning
Härunder
behandlas körkortsindragning, som syftar på ingripanden av annan anledning än
trafikbrott, och körkortsåterkallelse, som tar sikte på ingripanden i anledning
av trafikbrott.
6.2 Körkortsindragning
Kommittén:
Förslagen
i fråga om ingripande vid sjukdom, skada eUer liknande förhållanden
överensstämmer i sak med vad som gäUer f. n.
Remissinstanserna;
Förslagen
har inte kommenterats i någon stöne utsträckning och några principiella
synpunkter har inte anförts.
6.3 KörkortsåterkaUelse
Kommittén
har i olika punkter behandlat frågor om körkortsingripande vid trafikbrott. De
olika punkterna behandlas i det följande var för sig. Därutöver kan anmärkas
att vissa remissinstanser, såsom högsta
Prop. 1975/76:155 149
domstolen,
Svea hovrätt och hovrätten för Nedre Norrland, har funnit att vissa av återkallelsepunkterna
främst de under 2, 3 och 4 är oklart formulerade och också svåra att
åtskilja.
1.
Grov vårdslöshet i trafik och trafiknykterhetsbrott
Kommittén:
Körkort
skall återkallas om körkortshavaren har gjort sig skyldig tUl brott mot 1 §
andra stycket eller 4 § TBL. Vid brott mot 4 § TBL skaU återkallelse dock få
underlåtas vid kort körning på gård, parkeringsplats etc.
Remissinstanserna:
Principiella
synpunkter på förslagen har inte anförts.
2.
Smitning
Kommittén:
Körkort
skall återkallas om körkortshavaren har gjort sig skyldig till brott mot 5 § TBL,
om brottet från trafiksäkerhetssynpunkt är av allvarligare beskaffenhet.
Förslaget innebär bl. a. att körkortsingripande efter smitning skall bli
föremål för en mera nyanserad bedömning än i dagens läge och alt man vid
bedömningen bör beakta enbart trafiksäkerhetssynpunkter. För
körkortsingripande skall inte krävas att vederbörande har varit vållande tUl
olyckan.
Remissinstanserna:
Endast
ett fåtal instanser har berört förslaget.
Göta
hovrätt menar att smitning är ett från trafiksäkerhetssynpunkt så allvarligt
brott att det som regel bör föranleda körkortsåterkallelse. Hovrätten för Nedre
Norrland menar att man för att undgå stötande resultat i rättstillämpningen
bör ingripa endast mot den som har varit vållande till trafUfolycka och under
förutsättning att brottet från trafiksäkerhetssynpunkt är av allvarligare
beskaffenhet. Kammarrätten i Stockholm anser att körkortsåterkallelse bör
kunna ske även om smitningen inte har omedelbar anknytning till
trafiksäkerheten. Vid smitning från bagateUskador i samband med
parkeringsskador etc. kan dock återkallelse te sig som en aUtför sträng
åtgärd. Statens trafiksäkerhetsverk har ingen erinran mot att de mera bagateUartade
formema av smitning inte leder tUl körkortsåterkallelse. Bedömningen
"allvarligare" synes dock för snäv.
Prop. 1975/76:155 150
34.
Enstaka trafikförseelse
Kommittén:
Körkort
skall återkallas (3) om körkortshavaren har gjort sig skyldig till brott
varigenom han vid förande av motordrivet fordon i ej ringa mån har åsidosatt en
för trafiksäkerheten grundläggande regel resp. (4) om han har gjort sig skyldig
till brott varigenom han vid färd med motordrivet fordon eljest i väsentUg mån
har äventyrat trafiksäkerheten. Med punkt 3 vill kommittén kodifiera och skärpa
dagens praxis vid vissa typiska, allvarliga fall av trafikförseelser, såsom
grövre hastighetsöverträdelser, körning mot rött ljus etc. Med punkt 4 vill
kommittén komplettera punkt 3 och täcka de från trafiksäkerhetssynpunkt allvarliga
överträdelser som inte kan hänföras till de typiskt aUvarliga situationerna
under punkt 3.
Remissinstanserna:
Såsom
nämnts har kritik riktats mot formuleringarna såsom alltför oklara. I övrigt
har den i förslaget uttryckta principen med något undantag tiUstyrkts eller
lämnats utan erinran.
Kammarrätten
i Stockholm uttalar att en påtagligt trafiksäkerhetshö-jande effekt säkerligen
kan förväntas om klara trafikförseelser, som är av den arten att de normalt
innebär en överhängande trafikfara, i regel leder tiU körkortsåterkallelse. För
att få denna effekt bör återkaUelsen, som ofta kan göras tämligen kortvarig,
komma så nära inpå trafikbrottet som möjUgt. Detta torde kunna ske genom
vidgade möjUgheter att besluta om omhändertagande och interimistisk återkallelse
av körkortet. Kriminalvårdsstyrelsen anser också den föreslagna principen
tillfredsställande.
Högsta
domstolen menar att kommittén inte övertygande har motiverat förslagen till
skärpning.
5.
Upprepad trafikbrottslighet
Kommittén:
Körkort
skall återkallas om körkortshavaren genom upprepade brott mot de bestämmelser
som i trafiksäkerhetens intresse har meddelats för den motordrivna
fordonstrafiken har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter
dessa bestämmelser. Förslaget innebär bl. a. att enbart bestämmelser som har
meddelats "i trafiksäkerhetens intresse" och inte såsom i dagens läge
"i trafikens intresse" skall beaktas och att återkallelse skall
kunna ske också på grund av trafikförseelser som inte har begåtts vid färd,
utan som en följd av t. ex. ägaransvar.
Prop.
1975/76:155 151
Remissinstansema:
Förslaget
har inte mött några invändningar utom i fråga om förseelser på grund av ägaransvar.
Svea
hovrätt anser det inte motiverat att låta överträdelser med s. k. ägaransvar ha
betydelse i körkortshänseende. Formuleringen "för den motordrivna
fordonstrafiken" bör därför ersättas med gällande rätts uttryck "för
förare av motordrivet fordon". Även Sveriges trafikbilägares
riksorganisation hävdar att ägaransvaret inte får ges inverkan på körkortsfrågan.
7
Körkortsspärr
7.1 Körkortsspärr
i samband med återkallelsebeslut
Kommittén:
En
bestämd spärrtid och inte såsom i dagens läge blott en minimitid skall
beslutas i samband med återkallelse av körkort på grund av trafikbrott.
Remissinstansema:
Flertalet
remissinstanser som yttrar sig häröver tUlstyrker förslaget. Hit hör
regeringsrätten, Göta hovrätt, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i
Göteborg, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, länsstyrelsen i Örebro län. Föreningen Sveriges polismästare, Förvaltningslänsrådens
förening, LO, MHF och Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Hovrätten
för Nedre Norrland menar att det är omöjligt att i samband med återkaUelsen
bestämma spärrtidens längd. Frågan bör därför hållas öppen till dess att frågan
om nytt körkort prövas, då körkortsmyndigheten bör göra en allsidig och samlad
bedömning. Sveriges trafikskolors riksförbund delar inte heller uppfattningen
att aterkallelsetiden bör fixeras i återkallelsebeslutet.
7.2 Körkortsspärr
för den som inte har körkort
Konunittén:
Kommittén
föreslår att körkortsspärr skall kunna beslutas också i fråga om den som saknar
körkort men som har begått trafikbrott av det slag att det utgör hinder mot förvärv
av körkort.
Remissinstansema:
Förslaget
har i allmänhet inte kommenterats uttryckligen. Kammarrätten i Stockholm menar
att körkortsspärr skall kunna beslutas även vid avslag på ansökan om körkort.
Prop. 1975/76:155 152
7.3
Körkortsspärrens längd
Kommittén:
Körkortsspärren
skaU bestämmas tUl en tid av lägst en månad och högst fem år. En nyansering av återkallelsepraxis
bör ske. De långa spärrtidema bör användas med stor försiktighet. Den normala
tiden för körkortsspärr vid svårare trafikbrott bör i det stora flertalet fall
kunna minskas till hälften av de tider som tillämpas i dag. Kommittén har inte
någon invändning mot nuvarande praxis i fråga om spärrtidens längd vid sådana aUvarligare
trafikförseelser som t. ex. åsidosättande av stoppplikt och grova
hastighetsöverträdelser. Hänsyn skall inte tas till att en olycka leder till
svåra konsekvenser, såsom dödlig utgång, allvarliga personskador etc. (s. k.
objektiva överskott).
Remissinstansema:
Förslagen
har i stort bedömts positivt av flertalet remissinstanser. Erinringar har dock
anförts i en del fall.
I
fråga om de föreslagna minimi- resp. maximitiderna föreligger sålunda
erinringar från några instanser.
Sålunda
framhåller regeringsrätten att en så kort återkallelsetid som en eUer två
månader allvarligt kan undergräva respekten för körkortsingripanden och leda tUl
att återkallelsetidema sjunker överlag till en så låg nivå att hela
reaktionssystemet mister mycket av sin betydelse för trafiksäkerhetsarbetet.
Kammarrätten i Göteborg är tveksam tiU om en så kort återkallelsetid som en
månad är meningsfylld och ifrågasätter också om det kan anses nödvändigt med
möjlighet tUl så lång spärrtid som fem år. MöjUghet bör också finnas att
underlåta att bestämma körkortsspärr i vissa fall när vederbörande inte har
körkort och inte kan få sådant. Även hovrätten för Nedre Norrland tvekar i
fråga om en så kort återkaUelsetid som en månad. Förvaltningslänsrådens
förening förordar en minimitid om två månader och uttalar också att en
maximitid om tre år för återkallelse i regel bör vara fullt tiUräcklig.
Beträffande
nyansering av ingripandena och förkortning av de långa återkallelsetidema har
följande anförts.
Följande
remissinstanser är p o s i t i v a till förslagen i denna del.
Svea
hovrätt tUlstyrker men understryker vikten av att skyddssynpunkten inte kommer
i bakgranden vid bestämmande av spärrtidemas längd. Kammarrätten i Stockholm
instämmer i kommitténs bedömning att de nuvarande återkaUelsetidema i stor
utsträckning är för långa. Syftet med återkaUelserna torde i allmänhet kunna
uppnås med inte oväsentligt kortare tider än som tillämpas nu. Kammarrätten i
Göteborg godtar kommitténs synpunkter. Hovrätten för Nedre Norrland delar
kommitténs uppfattning att återkallelsetidema i nuvarande praxis ofta
Prop. 1975/76:155 153
är
för långa. Tider över två år bör förbehållas aUvarliga fall av grov vårdslöshet
i trafik och återfaU i trafikbrott. Kriminalvårdsstyrelsen finner förslaget om
starkt nyanserade återkallelsetider tUlfredsställande. Länsstyrelsen i
Jönköpings län framhåller betydelsen av ett nyanserat körkortsingripande och av
att ingripandet inte skaU ha längre varaktighet än som krävs från
trafiksäkerhetssynpunkt. Folksam finner det vara välbetänkt med sänkta och
nyanserade tider för återkallelse. Förvaltningslänsrådens förening anser att
kommitténs förslag om en körkortsspärr med kort varaktighet bör övervägas som
komplement tiU nuvarande återkallelse. Svenska kommunförbundet uttalar att
kommitténs förslag om nyansering av återkallelsetidema väl överensstämmer med
förbundets syn på denna fråga. Sveriges domareförbund ansluter sig tUl
kommitténs förslag om snabbare och mera nyanserade körkortsingripanden.
Förbundet viU emellertid förorda ytterligare möjligheter att nyansera
körkortsingripandena.
Följande
instanser är avvaktande till förslaget.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län instämmer i princip i kommitténs grundtanke att en person inte
bör hindras från att uppträda i trafiken längre tid än han är trafikfarlig.
Däremot är länsstyrelsen tveksam till förslaget om att återkallelsetidema vid
svårare trafikbrott skall sättas ned tUl hälften. Långa återkaUelsetider vid
främst rattfylleri och rattonykterhet har en starkt preventiv funktion.
Länsstyrelsen i Örebro län uttalar att återkallelsetidema nog ofta bör vara
kortare än nu men att det är tveksamt om de bör halveras.
Föreningen
Sveriges statsåklagare anför att grundförutsättningen för att systemet med
korta återkallelsetider skall fungera är en tillfredsställande och
intensifierad trafikövervakning för upptäckt av olovUga körningar. MHF uttalar
att återkallelsetidema vid rattfylleri och rattonykterhet bör vara tiUräckligt
långa för att verka avskräckande och att förkortningar i enlighet med förslaget
medför ogynnsamma konsekvenser från trafiksäkerhetssynpunkt.
Följande
remissinstanser avstyrker förslaget.
Rikspolisstyrelsen
ansluter sig till ett av polisstyrelsen i Göteborgs poUsdistrikt avgivet
yttrande i vilket anförs, att kommitténs förslag tiU sänknmg av återkallelsetidema
vid svårare trafikbrott är svårförståeUgt och dåUgt underbyggt. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län befarar att den föreslagna halveringen av nuvarande återkallelsetider
skulle leda tUl avsevärt ökat antal trafikolyckor och medföra en försämring av
trafiksäkerheten.
7.4
Körkortsspärrens inverkan på straffet
Kommittén:
Beslutas
körkortsspän skaU det men som föraren lider därigenom beaktas när påföljd
bestäms för brottet.
Prop. 1975/76:155 154
Remissinstanserna:
Förslaget
har inte uttryckligen kommenterats utöver de synpunkter som kommit tiU uttryck
beträffande nyansering m. m. av dagens praxis.
7.5
Partiell återkallelse
Sveriges
domareförbund har i anslutning till kommitténs förslag om nyansering av körkortspraxis
tagit upp frågan om partiell återkallelse. Föraren skulle enligt förslaget bli
berättigad att under aterkallelsetiden föra motorfordon för vissa särskilt
angivna syften, t. ex. körning i yrket eller tUl och från arbetsplatsen. Hur en
sådan återkallelse skulle ordnas tekniskt är enligt förbundets mening en
sekundär fråga.
8
Förarprov efter återkallelse och indragning Kommittén:
Efter
indragning resp. återkallelse av körkort skall körkortet återlämnas tiU
föraren utan nytt förarprov om indragnings- resp. spärrtiden har varat högst
sex månader. Efter återkallelse skall dock alltid kunna förordnas om teoretiskt
förarprov.
Remissinstansema:
Förslagen
har kommenterats endast i ett par remissyttranden.
Beträffande
förarprov efter återkallelse (p. g. a. trafikbrott) menar regeringsrätten att
den föreslagna regeln har fått en alltför kategorisk utformning.
Bestämmelserna bör vara utformade så att man kan vägra återlänma körkort utan förarprov
när nya omständigheter har inträffat. Kammarrätten i Göteborg anser att det
föreslagna teoriprovet kan undvaras. Förvaltningslänsrådens förening föreslår
att tidsgränsen efter körkortsåterkallelse bestäms tiU tre månader. I fråga om
sexmånadersregeln vid körkortsindragning (p. g. a. sjukdom e. d.) uttalar M att
någon tidsgräns efter vilken ansökan om nytt körkort med följd att nytt förarprov
måste avläggas skall ske inte torde vara påkallad.
9
Villkorlig återkaUelse varning Kommittén:
Återkallelse
skall kunna göras vUlkorUg men med möjlighet att kombinera åtgärden med förbud
att föra körkortspliktigt fordon under minst en och högst två månader. RehabUitering
skall ingå som ett friviUigt eller tvångsmässigt led i en viUkorlig återkallelse.
Den nuvarande varningen skall enligt förslaget slopas. Vid trafiknykterhetsbrott
bör villkor-
Prop. 1975/76:155 155
lig
återkaUelse inte meddelas den som haft en alkoholhalt i blodet överstigande
1,2 promille.
Remissinstanserna:
Meningarna
delar sig beträffande kommUténs förslag. En del instanser anser att institutet
villkorlig återkallelse är ett viktigt bidrag tiU ett mera nyanserat system för
körkortsingripande. Andra instanser menar däremot att systemet blir alltför
invecklat, särskilt om viUkorlig återkallelse skall kunna förenas med viss
tids körförbud. Invändningar görs också mot förslaget att villkorlig körkortsåterkallelse
i vissa faU skall kunna förekomma vid trafiknykterhetsbrott.
Följande
remissinstanser tillstyrker i princip förslaget om villkorlig återkallelse av
körkort.
Högsta domstolen finner
det tillfredsställande att körkortsåterkallelse kan göras villkorlig men
anmärker att möjUgheten att meddela körkortshavaren förbud att under viss
kortare tid föra körkortspliktigt fordon är diskutabel. Ej önskvärda sociala
verkningar av återkallelsen kan då inträda på i princip samma sätt som vid
ovillkorlig återkallelse. Riksåklagaren menar att vUlkorlig återkallelse torde
vara mera verkningsfull än den nuvarande varningen och påpekar att institutet
står i överensstämmelse med Europarådsresolutionen av år 1971 angående
körkortsingripanden. Domstolsväsendets organisationsnämnd anser att institutet
vUlkorlig återkallelse i förening med det föreslagna pricksystemet torde innebära
en effektivisering av samhällsreaktionerna mot de flesta trafikbrotten.
Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker också vUlkorlig körkortsåterkallelse,
dock med viss tveksamhet beträffande effekten av de kortvariga körförbud som återkaUelserna
skall kunna förenas med enligt förslaget. Länsstyrelsen i Örebro län
tillstyrker förslaget om villkorlig körkortsåterkallelse samtidigt som
länsstyrelsen framhåller att varningsinstitutet kan behållas vid sidan av det
föreslagna institutet. Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker förslaget.
Föreningen Sveriges åklagare uttalar att villkorlig körkortsåterkallelse iimebär
en allvarlig varning. Institutet måste finnas för att ge möjlighet till en
nyanserad körkortspåföljd. Förvaltningslänsrådens förening uttalar att
kommitténs förslag beträffande villkorlig körkortsåterkallelse och körförbud i
huvudsak synes böra godtas. Svenska försäkringsbolags riksförbund biträder
också förslaget. Svenska polisförbundet bedömer kommitténs förslag som
positivt ur trafiksäkerhetssynpunkt. Sveriges domareförbund tillstyrker i det
väsentliga förslaget om villkorlig körkortsåterkallelse men anser att körkortsingripandena
över huvud taget bör nyanseras i större utsträckning än vad kommittén har
föreslagit.
Statens
trafiksäkerhetsverk och Svenska transportarbetareförbundet har ingen
principiell invändning mot kommitténs förslag angående villkorlig körkortsåterkallelse
men motsätter sig att sådan återkallelse skall
Prop. 1975/76:155 156
kunna
ske vid så hög alkoholhalt i förarens blod som 1,2 promille. Gränsen bör i
stället enligt deras mening dras vid 0,8 promille. MHF delar också denna
uppfattning beträffande trafiknykterhetsbrott.
I princip samma
synpunkter på vUlkorlig körkortsåterkallelse vid nämnda slag av brott har
anförts av Svea hovrätt och Göta hovrätt.
Länsstyrelsen
i Västerbottens län finner förslaget om viUkorlig körkortsåterkallelse
intressant och att det bör bearbetas vidare. Andra remissinstanser är mera
tveksamma tUl förslaget. Göta hovrätt ifrågasätter om inte nuvarande praxis med
återkaUelse, möjligen med något kortare återkaUelsetider, bör behållas bl. a.
vid rattonykterhet. Det kortvariga körförbud som enligt förslaget skall kunna
meddelas vid villkorlig återkallelse medför i princip samma sociala
konsekvenser som ovillkorlig återkallelse. En skala med reaktions-formerna
villkorlig återkallelse, vUlkorlig återkallelse med körförbud och ovUlkorlig återkallelse
kan medföra oenhetlighet i rättspraxis. Hovrätten ifrågasätter därför om
villkorlig återkallelse är att föredra framför varning. Sådan bör kunna
förenas med föreskrifter om rehabUitering. NTF, som behandlar villkorlig återkallelse
i samband med kommitténs förslag angående rehabiliteringsåtgärder över huvud
taget, anser att ytterligare överväganden och överarbetningar av
frågeställningarna behövs.
Följande
remissinstanser avstyrker villkorlig återkallelse. Regeringsrätten ifrågasätter
om det verkligen finns behov av att bygga ut reaktionssystemet med villkorUg återkallelse.
Respekten för körkortsingripanden skulle på ett olyckUgt sätt kunna minska.
Beträffande varning ifrågasätter regeringsrätten om den har någon egentlig
uppgift att fylla vid sidan av ett utbyggt pricksystem. Svea hovrätt diskuterar
utförligt den villkorliga återkaUelsen och anser att förslaget går för långt
från trafiksäkerhetssynpunkt beträffande särskUt möjligheterna att meddela
villkorlig återkallelse vid trafikonykterhet. En mer genereU tUlämpning av viUkorlig
återkallelse torde vara ägnad att stimulera till ökat "pro-mUletänkande".
Huvudregeln bör vara oviUkorlig återkallelse vid trafikonykterhet. Hovrätten
är emellertid inte avvisande tiU att ovillkorlig återkallelse underlåts i något
större utsträckning än vad som hittiUs har varit faUet beträffande varning,
alltså en undantagsbestämmelse som gäUer även om alkoholhalten har överstigit
0,8 promUle. Detta bör ske inom ramen för ett pricksystem som är annorlunda
uppbyggt än vad kommittén har föreslagit. ViUkorUg återkaUelse bör inte
införas. Hovrätten för Nedre Norrland befarar att den uppmjukning av
körkortsingripandet som viUkorUg återkaUelse skulle innebära aUvarUgt kan äventyra
strävandena att låta ingripandet bU ett effektivt medel att bekämpa
trafikbrotten. Kammarrätten i Stockholm framhåUer bl. a. att den villkorliga körkortsåterkaUelsen
föratsätter tillsyn och övervakning som det inte synes reaUstiskt att räkna
med. Varningsinstitutet bör behåUas och
Prop. 1975/76:155 157
utnyttjas
bättre med en tUlämpning som inte är schematisk utan med anknytning tUl körkortshavarens
individuella förhållanden. Varningsinstitutet bör över huvud taget göras mer
nyanserat än vad som nu är faUet. Kammarrätten i Göteborg betvivlar att det
invecklade och resurskrävande systemet med viUkorlig återkallelse är
effektivare än varningsinstitutet, som bör behåUas. Kriminalvårdsstyrelsen
menar också att systemet med den viUkorliga återkallelsen torde vara mera
invecklat och kostsamt än som är ändamålsenUgt från trafiksäkerhetssynpunkt.
Praktiska skäl talar mot en långtgående individualisering av påföljderna för
trafiköverträdelser. Med hänsyn tiU den starka nyansering av återkallelsetidema
som kommittén har föreslagit synes behovet av villkorlig körkortsåterkallelse
inte vara så stort. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar att
kommittén utan tiUräcklig gmnd har dömt ut det nuvarande varningsinstitutet.
Genom ett med hänsyn tUl det enskilda faUet avpassat innehåU torde den positiva
effekten av varning kunna öka. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar i anslutning
tUl pricksystemet att vamingen bör ha kvar sin karaktär av vUlkorlig återkallelse.
10
Pricksystem Kommittén:
Kommittén
föreslår ett pricksystem för att dels ermra trafikantema om följderna av
fortsatt trafikbrottslighet, dels välja ut sådana förare som på grand av
upprepad brottsUghet måste uppmärksammas närmare. Systemet avses öka
trafiksäkerheten och rättssäkerheten samt möjUggöra rationeUare handläggningsformer,
bl. a. genom att datatekniken kan användas.
Remissinstansema:
Ett
stort antal remissinstanser har yttrat sig över förslaget i denna del. Många
finner det intressant och tUlstyrker systemet åtminstone i princip. Andra är
mera tveksamma och ett fåtal avstyrker förslaget. Genomgående karakteriseras
yttrandena även de till förslaget positiva av försiktighet i
ställningstagandet, och man varnar för risken av ökad byråkratisering. Flera
remissinstanser önskar ytterUgare utredning.
Förslaget
tillstyrks av följande instanser.
Regeringsrätten
anser det värdefullt att körkortshavarna genom pricksystemet påtagligt erinras
om följdema av fortsatta trafikförseelser. Systemet kommer säkerUgen också att
medverka tiU stöne enhetlighet i praxis. Å andra sidan riskeras en schablonartad
tUlämpning. Hänsyn måste tas till trafikfarligheten i det enskUda fallet, och
en nyanserad bedömning måste ske. Åtskilliga organisatoriska och
administrativa frågor aktualiseras. Även om regeringsrätten sålunda är positiv tUl
förslaget.
Prop. 1975/76:155 158
kritiserar
domstolen vissa enskildheter i den uppläggning av systemet som har
presenterats. Riksåklagaren erinrar om att pricksystem finns i ett flertal
länder bl. a. i USA, Japan och Västtyskland och att erfarenheterna synes
goda. Hovrätten för Nedre Norrland finner pricksystemet vara en betydelsefull
nyhet. Domstolsväsendets organisationsnämnd anser att systemet kan
effektivisera samhällsreaktionerna mot trafikbrott. Statens trafiksäkerhetsverk
biträder förslaget om pricksystem och fäster störst avseende vid den
pedagogiska effekten. Utsikterna till framgång med systemet blir dock beroende
av informationsuisat-serna. Verket hyser å andra sidan farhågor för att
pricksystemet genom långt gående schabloniseruig inte får den nödvändiga
förankringen i aU-mänhetens rättsmedvetande. PricktabeUen behöver överarbetas,
och värderingarna där av de olika förseelserna bör bringas i överensstämmelse
med bötesskalan vid ordningsbot. Även riksrevisionsverket anser att prickkatalogen
noggrant bör ses över och nyanseras. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåUer alt
man med ett pricksystem skapar fömtsättningar för ett enklare och mera
rationellt handläggningssystem. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
poängterar att de avvägningar som skall ligga till grund för pricktabellen
måste ske med största omsorg. Systemet kan genomföras bättre inom ramen för
länsrätts handläggning än allmän domstols handläggning. Länsstyrelsen i Örebro
län anser att ett pricksystem har flera fördelar och att det skulle gå utmärkt
att kombinera systemet med handläggning i länsrätt vid upprepad trafikbrottslighet.
Ett stelbent byråkratiskt system måste undvikas. Länsstyrelsen i Uppsala län
finner pricksystemet välkommet för att på ett tidigare stadium än vad som nu
sker påminna körkortshavarna om bättre trafikbeteende. Denna påminnelse bör
dock inte ersätta varningen, som bör ha kvar sin karaktär av villkorUg återkallelse.
Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar också att ett pricksystem utmärkt
lämpar sig för handläggning i länsrätten. Dessutom möjliggör det en långt
gående avkriminalisering av vårdslöshetsbrott i trafiken. Länsstyrelsen i
Västerbottens län anser att pricksystemet lätt kan inpassas i det nuvarande omprövnuigssyste-met.
Det måste emellertid relateras tUl gäUande rättstUlämpning, och det torde ta
åtminstone ett par år att få fram ett poängsystem. Föreningen Sveriges åklagare
menar att pricksystemet ger möjlighet till ökad effektivitet och
rättssäkerhet. Förslaget synes dock i vissa avseenden tungrott och upplagt så
att det kan leda tUl byråkratisering. Möjlighetema tUl ätalsunderlåtelse
beträffande trafikbrott som sammanträffar med annan grövre brottslighet muiskas
också, vilket kan leda tUl ökad arbetsbelastning på domstolar och åklagare.
Systemet kan dessutom kräva utförligare utredningar av poUsen. Föreningen
Sveriges statsåklagare är positiv tUl ett pricksystem men ifrågasätter om inte
en viss pricknivå bör leda tUl automatisk körkortsindragning. Förvaltningslänsrådens
förening menar att främst pedagogiska skäl talar för pricksystemet.
Genomförandet
Prop. 1975/76:155 159
av
systemet måste emeUertid föregås av en analys av nuvarande praxis. Körkortsvamingen
bör bibehåUas men mera än vad som sker i dag anpassas till de individuella faUen.
KAK välkomnar pricksystemet men anser att man också bör ha
"plusprickar", t. ex. för personer som har kört långa sträckor under
en följd av år utan anmärkning. LO betonar bl. a. systemets pedagogiska förtjänster.
M ställer sig i princip positivt till förslaget men betonar angelägenheten av
att man undviker ett stelbent system. M menar också att man bör
avkriminalisera de trafikförseelser som skall föranleda prickbelastning och
körkortsreaktion. NTF ansluter sig tUl principen om ett pricksystem men betonar
att kommitténs förslag inte kan läggas till grund för lagstiftning. Olika
delfrågor måste utredas ytterligare. Svenska kommunförbundet menar att pricksystemet
rätt använt bör kunna bidra tUl en bätlre efterlevnad av trafikreglerna.
Svenska polisförbundet anser att den föreslagna pricktabellen måste ses över,
innan den kan läggas till grund för lagstiftning. En förutsättning för att pricksyslemet
skall leda till resultat är att körkortshavarna får god information om det.
SACO tillstyrker förslaget men befarar att systemet kan minska i effektivitet
genom att arbetsbelastningen hos de inkopplade organen blir aUtför stor. Mot
denna bakgrund finns det enligt SACO:s mening anledning överväga om inte en
viss pricknivå automatiskt bör medföra förlust av körkortet. Sveriges
domareförbund anser pricksystemet vara ett viktigt moment i strävandena att
nyansera körkortsingripandena. Förbundet betonar vikten av information tUl körkortshavarna.
Några
remissinstanser högsta domstolen, Svea hovrätt och Föreningen Sveriges
åklagare anser att pricksystemet bör tillämpas även på personer som saknar
körkort. Svea hovrätt framhåller också att prickbelastning vid viss nivå
automatiskt bör leda tiU körkortsspärr. Handläggnmgen förenklas därigenom. Å
andra sidan måste enUgt hovrätten prickbelastning kunna undvikas vid vissa intressekolUsioner,
t. ex. vid hastighetsöverträdelser av läkare eller veterinär i brådskande
tjänsteutövning.
En
speciell aspekt på pricksystemet som främst gäller ansvarsfördelningen
mellan arbetsgivare (fordonsägare), arbetsledare och arbetstagare
(yrkeschaufförer) i yrkesmässig trafik tas upp av de berörda
fackorganisationerna, dvs. Biltrafikens arbetsgivareförbund, Svenska
transportarbetareförbundet, Sveriges trafikbilägares riksorganisation och TCO.
Dessa organisationer tUlstyrker i princip att ett pricksystem införs.
Arbetsgivarna menar emellertid att pricksystemet kan leda till orimliga
konsekvenser för dem. Arbetstagarna befarar å sin sida motsvarande
konsekvenser för sin del. TCO menar att den överflyttning av ägaransvaret på
arbetsledare som kan ske enUgt vägtrafiklagstiftningen missgynnar nämnda
kategori i fråga om prickbelastning. Instanserna
Prop. 1975/76:155 160
föratsätter
att förslaget utreds ytterUgare, innan det läggs tiU grund för lagstiftning.
Beträffande
den administrativa uppläggningen m. m. av pricksystemet framhåUs av
samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet och bilregisternämnden att
prickarna bör registreras inom Rl-systemet och inte som kommittén har
föreslagit i körkortsregistret. Systemtekniska hinder föreligger emellertid
inte för vare sig den ena eller andra lösningen. Tidsåtgång och kostnader för
de ändringar i systemen som behövs kan inte överblickas nu. Statskontoret
förklarar sig berett att medverka tiU pricksystemets praktiska genomförande och
pekar också på sekretessproblemen.
Följande
remissinstanser är tveksamma till förslaget om pricksystem.
Göta
hovrätt finner det svårt att förutse de trafiksäkerhetsfrämjande effektema av
systemet. Risk föreligger att det kan uppfattas som stereotypt och orättvist. Erfarenhetema
av övriga föreslagna åtgärder bör avvaktas innan systemet införs. Kammarrätten
i Stockholm menar att systemet blir resurs- och kostnadskrävande. Motsvarande
medel bör användas för annat trafiksäkerhetsarbete, t. ex. bättre
trafikövervakning. Länsstyrelsen i Jönköpings län är inte övertygad om att
systemet skaU få de önskade effekterna. Det synes också vara aUtför tiUkrånglat
och stelt uppbyggt. YtterUgare överväganden krävs. MHF anser det tveksamt om
pricksystemet medför en bättre trafUcsäkerhetsfrämjande effekt än nuvarande
system. Förslaget tUl prickUsta är ohåUbart. MHF förordar att frågan utreds ytterUgare.
Länsstyrelsen i Stockholms län befarar att systemet skaU medföra alltför stor schablonisering.
Det kan leda tUl att domar överklagas och godkännande av strafförelägganden
vägras i högre grad än nu. I stället bör övervägas ett system där körkortshavarna
i samband med registreringen av trafikförseelser får en undenättelse om sin
samlade belastning och i samband därmed information om riskerna för
körkortsåtgärder vid fortsatta upprepade förseelser.
Följande
remissinstanser avstyrker förslaget om pricksystem. Kammarrätten i Göteborg
anser att ett varningsinstitut av i stort sett nuvarande slag men mera frekvent
tiUämpat än det nuvarande är att föredra framför det föreslagna pricksystemet.
Rikspolisstyrelsen är inne på liknande tankegångar och menar att samma positiva
effekt som förslaget syftar tUl synes kurma uppnås med en nyanserad tiUämpning
av reglerna om återkaUelse och vaming och genom möjUgheterna att förelägga körkortshavare
att komma in med läkarintyg eUer kompetensbevis. Kriminalvårdsstyrelsen
ifrågasätter om inte systemet blir alltför omfattande och resurskrävande
jämfört med de vinster som kan förväntas från trafiksäkerhetssynpunkt.
Styrelsen avstyrker att ett pricksystem införs, i vart faU med den utformning
som kommittén har föreslagit.
Prop. 1975/76:155 161
11
Återanpassning Kommittén:
Rehabiliterande
åtgärder t. ex. undervisning eller gruppsamtal bör användas som
behandlingsform vid trafikbrott och knytas till den villkorliga återkallelsen.
Samtidigt föreslår kommittén att trafikundervisning skall meddelas i
fångvårdsanstalter, ungdomsvårdsskolor etc. Trafikkonsulenterna skaU medverka i
rehabiliteringsåtgärderna. Den som har genomgått kurs skall i vissa fall kunna
få spärrtid nedsatt med högst en månad.
Remissinstansema:
Meningarna
om rehabUiteringsverksamheten är delade. Även en del av de instanser som i
princip är positivt inställda är osäkra beträffande de effekter som kan nås.
Följande
instanser tillstyrker i princip förslaget.
Socialstyrelsen
finner det angeläget att ett institut tiUskapas för rehabilitering av personer
som har begått trafikbrott. Medicmsk undersökning bör ingå. Enligt
socialstyrelsens mening kan det inte vara fråga om antingen straff eller rehabUitering
utan bådadera. Styrelsen anser det också viktigt att man inte försitter möjlighetema
till trafikutbUdning vid anstaltsvistelse. Statens trafiksäkerhetsverk erinrar
inledningsvis om att de försök med förarrehabUitering som har gjorts i USA inte
synes ge några säkra slutsatser om effekterna av en sådan verksamhet. Verket
ställer sig emellertid positivt tiU tanken att använda utbildning som behandlingsform
i de fall där detta kan bedömas lämpligt. Verket framhåller vikten av att en
differentiering av kursinnehåUet kommer tUl stånd. Den förhållandevis stora gmpp
av förare som medvetet åsidosätter bestämmelser vars innebörd det inte kan
råda någon tvekan om (hastig hetsbegränsning, rött ljus o. d.) påverkas inte
av kunskaps- eller fär-dighetsinriktad kurs. Här måste i stället åtgärder
sättas in för att söka påverka vederbörandes attityd tUl trafikreglerna. Enligt
verkets mening är det uppenbart att såväl diagnos- som åtgärdssystemet måste
ges viss tid att utvecklas, eftersom det saknas praktisk erfarenhet att bygga
på. Ett omfattande utredningsarbete fordras härvidlag. Viss genomgången kurs
bör på föreslaget sätt kunna medföra ändring av påföljden. Riksrevisionsverket
finner att det från trafiksäkerhetssynpunkt är angeläget att bygga m ett ökat
inslag av rehabiUtering och poshiv återkoppUng (inlärning) i
processen/påföljdssystemet. Länsstyrelsen i Örebro län uttalar att rehabUitering
och vidareutbUdning av bilförare och andra trafUcanter bör få stöne utrymme än
nu i samhäUets reaktion på felaktiga beteenden i trafiken. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län menar att även rehabUiterande åtgärder med
tanke på körkortsåterkallelsernas
11 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 155
Prop. 1975/76:155 162
många
gånger stora sociala betydelse torde kunna vara tUl stort gagn. Länsstyrelsen
i Norrbottens län framhåller att ökad kunskap hos den enskilde alltid ger
bättre grund för rationella överväganden i kritiska situationer. Det finns
emellertid alltid människor som "viU annorlunda" och tar större
risker. De föreslagna trafikkonsulenterna torde få stor betydelse för
undervisningen. LO finner tanken på utbildning som inslag i ett påföljdssystem
intresseväckande. Uppslagets värde beror på möjUgheterna att diagnosticera det
felaktiga trafikbeteendet och utforma utbildningen med hänsyn tUl individen.
Vidare kan ifrågasättas om utbildning är ett adekvat medel mot den inte ringa
grupp av bilister som medvetet underlåter att följa trafikreglerna. NTF
tillstyrker i princip kommitténs förslag om att straff för trafikbrott
kombineras med rehabiliteringsåtgärder men anser likväl att förslaget inte kan
genomföras utan ytterligare överväganden och överarbetningar. Genom de
föreslagna rehabiliteringsåtgärderna kan man endast i ringa utsträckning
påverka den totala trafiksäkerhetsbilden. Frågan om rehabiUtering av
trafikbrottslingar kan inte lösas fristående från förarutbildningen i övrigt
och inte heller med bortseende från det frivilliga fortbildningsarbetet. En försöksverksamhet
förordas. Sveriges trafikskolors riksförbund anser det rimligt att undervisning
och information blir en behandUngsform vid trafikbrott. Nya och
kostnadskrävande institut behöver emellertid inte tillskapas, eftersom
trafikskolorna är rustade att bedriva denna verksamhet.
Följande
remissinstanser är tveksamma till förslaget.
Svea
hovrätt menar att kommittén inte tillräckligt har beaktat att det beträffande
t. ex. alkoholmissbrukare i första hand gäller att ge vederbörande insikt om
hans besvär och göra honom motiverad att ändra sina vanor och att det ofta nog
kan bli fråga om en långvarig, av återfaU avbruten, vård och behandling i
förening med sociala stödåtgärder. Kommitténs uttalande att det torde kunna
ses som lockande för föraren att friviUigt delta i vårdarbetet och därigenom
öka sina möjligheter att få en positiv prognos anses därför av hovrätten sakna
generell giltighet och under alla omständigheter innebära en underskattning av
problemen ur trafiksäkerhetssynpunkt. Hovrätten vill emellertid inte bestrida,
att det från rehabiUteringssynpunkt kan vara angeläget att om möjligt koppla
samman körkortsfrågan med nykterhetsvårdande behandling. En fram-komUg väg
synes vara att genomföra ett mera nyanserat påföljdssystem med
nykterhetsvårdande behandling i enlighet med trafiknykterhets-brottskommitténs
förslag i SOU 1970: 61. Hovrätten för Nedre Norrland, som har avstyrkt förslag
om villkorlig körkortsåterkallelse, uttalar att den därmed inte vUl föninga
betydelsen av rehabiUterande åtgärder. Dessa bör emeUertid sättas in i ett
tidigare skede ocb vidtas inom ramen för pricksystemet. Kriminalvårdsstyrelsen
ifrågasätter om inte kommittén har överskattat värdet av trafikrehabilitering
i det enskilda fallet.
Prop. 1975/76:155 163
Länsstyrelsen
i Uppsala län instämmer i att det är en stor brist i det nuvarande systemet
att det i samband med vamingen inte görs något försök att genom rehabilitering
eller på annat sätt förhindra återkallelsen. Länsstyrelsen tror att de muntliga
förhandlingar som numera i allt stöne utsträckning håUs inför länsrätten
betyder åtskilligt för förståelsen av varningsåtgärden. En utveckling på denna
linje är önskvärd. Den kan kompletteras med kallelse till länsstyrelsen för
samtal med länsstyrelsetjänsteman eller eventuellt konsulent enligt de
riktlinjer som kommittén har dragit upp. MHF pekar på den stora roll som trafiknykterhetsbrott
och fylleriförseelser spelar vid körkortsåterkaUelserna. Det största behovet
är enligt förbundets mening nykterhetsvård, och denna bör äga mm inom ramen för
den officieUa kommunala nykterhetsvården. Vidare framhåller förbundet att
särskilda program för utbildning och kontroll av förare som skall kvalificera
sig för nytt körkort efter återkallelse f. n. saknas. Det bör därför ses som en
angelägen uppgift för trafiksäkerhetsverket att utarbeta sådana program.
Förbundet betonar också möjligheterna att i arbetet utnyttja
frivilligorganisationerna. Förvaltningslänsrådens förening anser att kommittén
har gått för långt i omsorgerna om körkortshavarna. Föreningen förordar en
försöksverksamhet inom ett begränsat område med stark trafikintensitet.
12
Underlätelse av körkortsingripande, m. m. Kommittén:
Återkallelse
på grund av trafiknykterhetsbrott bör kunna underlåtas, om kömingen har avsett
kort flyttning av fordon på gård, parkermgs-plats etc.
Spärrtid
som överstiger två år bör kunna sättas ned när tvåårsperioden har gått tUl
ända och särskilda skäl föranleder nedsättning.
Remissinstansema:
Förslagen
har i allmänhet inte kommenterats.
Förvaltningslänsrådens
förening menar att möjlighet till omprövning redan efter ett års spärrtid bör
finnas.
13
Behörighet att föra taxi Kommittén:
För
rätt att föra personbU eUer lätt lastbU i yrkesmässig trafik för personbefordran
bör införas ett särskilt behörighetskrav. Droskföraryrket bör inte få utövas av
person beträffande vUken det finns skäl anta att risk föreligger att han skall
utsätta passagerare för angrepp mot liv eller hälsa eUer för sedUghetsbrott.
Prop. 1975/76:155 164
Remissinstansema:
Förslaget
har berörts endast av ett fåtal remissinstanser.
NTF
tUlstyrker förslaget.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser att det måste vara ytterst vanskligt att utreda om
risk föreligger att föraren skall utsätta sma passagerare för sådana angrepp
som kommittén har angivit. Det bör ligga i droskägarens intresse att anställa
personal som är pålitlig och lämplig för uppgiften. LO finner de skäl som
kommittén har utvecklat i fråga om särskilda behörighetskrav för droskförare vara
anmärkningsvärda. Lämplighetsprövningen för droskföraryrket måste ske på samma
sätt som på arbetsmarknaden i övrigt, dvs. i form av anställningsintervjuer och
referenskontroll. Svenska transportarbetareförbundet anför liknande synpunkter
som LO.
14
Handläggningen av frågor om körkortsingripande
14.1
Körkortsingripande genom strafföreläggande
Kommittén:
Kommittén
föreslår att i strafföreläggande skaU kunna tas upp körkortsåterkallelse i
kombination med en körkortsspärr om högst tre månader.
Remissinstansema:
Flertalet
remissinstanser som har yttrat sig i denna del avstyrker förslaget.
Följande
remissinstanser som tillstyrker förslaget anför.
Riksåklagaren
anser inte i motsats till vad som har anförts av vissa åklagarmyndigheter som
han har hört hinder föreligga att medge åklagare möjUghet att i
strafföreläggande föreskriva viss kortare tids återkallelse. KörkortsåterkaUelse
genom strafföreläggande torde anmärker riksåklagaren inte få betydelse
annat än i de faU där den misstänkte underkastar sig återkallelsen.
Kammarrätten i Göteborg menar att även varning bör kunna tas upp i
strafföreläggande. Domstolsväsendets organisationsnämnd erinrar om att den för
några år sedan införda möjligheten att utfärda strafföreläggande i mål om vårdslöshet
i trafik har medfört en minskning av antalet trafikmål vid tingsrätterna.
Förklaringen härtill torde vara att den som får strafföreläggande får klart för
sig den ifrågasatta påföljden och därmed vågar underkasta sig denna. Det skuUe
vara av ännu större värde om han då också finge veta om körkortsingripande
ifrågasätts. Det synes sannolikt att den föreslagna ändringen i institutet
strafföreläggande är ägnad att minska antalet trafikmål vid allmän domstol.
Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att med de begränsningar för användande
av strafföreläggande och de
Prop. 1975/76:155 165
regler
i övrigt för handläggningen som kommittén har föreslagit och med beaktande även
av att föreläggande får rättsverkningar mot den enskilde efter godkännande bör
kravet på rättssäkerhet vara tillgodosett.
Föreningen
Sveriges statsåklagare och Föreningen Sveriges åklagare har utan att närmare
behandla frågan inte gjort någon invändning mot förslaget.
Följande
remissinstanser intar en avvaktande håUning eller avstyrker förslaget.
Regeringsrätten
avvisar förslaget redan på den grund att rätten inte kan tillstyrka att
minimitiden för körkortsåterkallelse sätts under tre månader. Även bortsett
härifrån finner regeringsrätten det mycket tveksamt om man kan acceptera
tanken att körkortsåterkallelse läggs hos en myndighet som redan på förhand är
låst vid en maximitid av tre månader. Vidare hänvisar regeringsrätten till sin
instäUning i fråga om handläggningen av körkorlsingripanden i anledning av
upprepade trafikbrott. Det ligger en stor fara i att systemet skulle leda till schablonartad
bedömning och att ett av syftena med den av kommittén föreslagna körkortsreformen
en nyanserad bedömning inte kommer att uppnås. Göta hovrätt avstyrker
förslaget under erinran om att det inte är lämpligt att handlägga frågor om så
allvarliga reaktioner som även en kort tids förlust av körkort ofta innebär i strafföreläggandets
summariska form. Hovrätten erinrar också om att enligt förslaget skall
medverkan av nänmd vara obligatorisk i alla mål om körkortsåterkallelse vid domstol.
Kammarrätten i Stockholm befarar att man i betydande omfattning kommer att
vägra godkännande av strafföreläggande som innefattar körkortsåterkallelse.
Rikspolisstyrelsen hänvisar till ett av länspolischefen i Hallands län avgivet
yttrande i vilket uttalas att systemet med körkortsåterkallelse i
strafföreläggande kommer att ge utrymme för ojämnhet i rättstillämpningen och
att risken för rättsotrygghet är uppenbar. Länsstyrelsen i Stockholms län anser
att det föreslagna systemet innebär ett steg tiUbaka sedan man genom
länsrätterna har tillgodosett välmotiverade krav på lekmannainflytande och rättssäkert
processuellt förfarande. Sannolikt skulle man i flertalet fall vägra godkänna
strafföreläggande som upptar körkortsåterkallelse. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser att det från rättssäkerhetssynpunkt innebär en försämring
om förslaget genomförs, i all synnerhet som det också innebär att körkortsåterkallelse
på tid över tre månader regelmässigt skaU ske med nämnd och med personlig
inställelse. Man måste räkna med att systemet kommer att leda till att antalet
strafförelägganden avsevärt minskar. Länsstyrelsen i Örebro län anser det inte
tilltalande från rättssäkerhetssynpunkt att körkortsfrågor handläggs genom
strafförelägganden. Utredning om körkortshavarens sociala situation och
personliga förhållanden kan inte ske. Körkortshavarens möjligheter att
argumentera och lägga fram sina synpunkter blir också mycket begränsade.
Länsstyrelsen
12
Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 155
Prop. 1975/76:155 166
i
Norrbottens län framför motsvarande synpunkter. Folksam anför att även en körkortsåterkaUelse
på mindre än tre månader kan vara av avgörande social betydelse för den enskilde.
Det kan finnas risk för att slrafföreläggandet uppfattas som ett beslut som
måste accepteras. Svenska lokaltrafikföreningen betonar att följderna av en körkortsåterkallelse
särskilt för yrkesförare blir så aUvarUga att det bör prövas om en sådan
åtgärd inte alltid bör föregås av domstolsförhandling, där möjlighet ges till
en helhetsbedömning av de sociala och ekonomiska konsekvenserna. Sveriges
domareförbund betonar att körkortsfrågan inte bör avgöras utan betryggande
rättssäkerhetsgarantier.
14.2
Allmän domstol eller förvaltningsdomstol
Kommittén:
Allmän
domstol bör avgöra körkortsfrågan i anledning av trafikbrott. För denna
ståndpunkt talar en rad skäl, såsom trafiksäkerhetssynpunkter,
rättssäkerhetssynpunkter och kostnadsskäl.
Remissinstansema:
Nästan
alla remissinstanser har yttrat sig över förslaget i denna del. De som tUlstyrker
förslaget betonar bl. a. trafiksäkerhetssynpunktema och den rationellare
ordning för handläggningen som skapas genom att frågoma om straff resp. körkort
handläggs samtidigt. Det bör dock anmärkas att det till några tUlstyrkande
yttranden har fogats reservationer, vari ett bibehållande av nuvarande ordning
förordas. De remissinstanser som avstyrker överflyttning åberopar bl. a. att
kommitténs överväganden grundar sig på förhållanden som rådde innan
länsrättsorganisationen tiUskapades den 1 juli 1971 och att utrymme finns för
förbättringar inom det nuvarande systemet. De avstyrkande instanserna är
överlag kritiska eller skeptiska till kommitténs kostnadsberäkningar.
Förslaget
tillstyrks av bl. a. högsta domstolen, riksåklagaren, Svea hovrätt, Göta
hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Göteborg,
domstolsväsendets organisationsnämnd, statens trafiksäkerhetsverk,
statskontoret, riksrevisionsverket, Föreningen Sveriges åklagare, Föreningen
Sveriges statsåklagare, Föreningen jurister vid Sveriges allmänna
advokatbyråer, KAK, LO, NTF, Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges domareförbund, Sveriges trafikskolors riksförbund och TCO.
Några
instanser intar en avvaktande hållning eller anför r eservationer. Det gäller
kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen och SACO.
Regeringsrätten
förordar överflyttning av vissa mål om återkaUelse i anledning av grövre
trafikbrott men däremot inte mål där fråga är om upprepad trafikbrottslighet.
Prop. 1975/76:155 167
M
uttalar sig för avkriminaUsering av olika trafikförseelser och anser, att om
sådan kommer till stånd, bör körkortsmål i anledning av trafiköverträdelser
behållas vid länsrätt. Vid oförändrad kriminalisering tiUstyrker M förslaget.
Förslaget
avstyrks av kammarrätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i
Stockholms län, Uppsala län, Jönköpings lan, Göteborgs och Bohus län, Örebro
län, Västerbottens län och Norrbottens län, länsstyrelsernas
organisationsnämnd, Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges
polismästare, Förvaltningslänsrådens förening, MHF, Svenska polisförbundet och
Svenska transportarbetareförbundet.
De
tillstyrkande instanserna anför.
Högsta
domstolen erinrar om att det såsom kommittén har framhålUt varken
praktiskt eller principiellt torde vara möjligt att skilja de synpunkter som
ligger tUl grund för strafflagstiftningen från de grunder som avgör
körkortsfrågan. Redan av denna ståndpunkt som domstolen godtar följer att
frågor om körkortsåterkallelse bör flyttas över tUl allmän domstol. Reformen
medför också betydande praktiska fördelar.
Riksåklagaren
anser att kommittén har anfört övertygande argument för överflyttning. Genom
handläggning vid aUmän domstol i samband med straffmätningen ges möjlighet att
nyansera samhäUsreaktionen. Svea hovrätt betonar också att det varken praktiskt
eUer principiellt är möjligt att skilja de synpunkter som ligger till grand för
strafflagstiftningen från de gmnder efter vilka körkortsfrågan avgörs.
Hovrätten framhåUer vidare att överflyttningen tUl allmän domstol möjliggör en
snabbare handläggning av körkortsfrågan än enligt nu gällande ordning. Göta
hovrätt uttalar bl. a. att sedan länsrätterna numera har övertagit
körkortsmålen har de tidigare argumenten för överflyttning till allmän domstol
av körkortsåterkallelser i anledning av trafikbrott försvagats något.
Emellertid står aUtjämt de starkaste skälen kvar för en sådan överflyttning.
Hovrätten för Nedre Norrland anser att övervägande skäl talar för
kommittéförslaget och understryker särskUt de fördelar från
rättssäkerhetssynpunkt som en samtidig handläggning av straff och körkortsfråga
innebär. Kammarrätten i Göteborg uttalar att körkortsfrågan bör behandlas i
samband med att trafikbrottet beivras. Domstolsväsendets organisationsnämnd
anför att de aUra flesta åtgärder som beslutas i fråga om körkort har sin grand
i att innehavaren gjort sig skyldig till trafikbrott. Trafiksäkerhetsintressena
skuUe bättre än f. n. kunna iakttas om körkortsfrågan avgjordes i samband med
strafföreläggande eller dom. Avsevärda kostnadsbesparmgar för såväl staten som
den enskUde kan göras genom en överflyttning. Nänmden betonar också värdet av
den samlade bedömningen av samhällsreaktionen. Vidare framhåller nänmden att
kommittén visserligen i fråga om de allmänna domstolama
Prop. 1975/76: 155 168
har
underskattat den ökning av arbetsbördan som ett genomförande av förslaget
innebär men att arbetssituationen vid domstolarna bortsett från ett och annat
undantag är sådan att de utan personalförstärkningar lorde kunna ta på sig
de uppgifter som kommittén har tänkt sig. Statens trafiksäkerhetsverk betonar
att ett av de mera avgörande skälen för verkets tillstyrkande av
överflyttningen är frågans betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. Det är
orimligt att personer som utgör påtagliga trafikrisker tas ur trafiken först
lång tid efter del att de har visat sin farlighet. Statskontoret erinrar om
att det i tidigare sammanhang har tillstyrkt överflyttning av körkortsfrågorna
till allmän domstol och anser att kommitténs undersökningar och överväganden
väl styrker den av verket hävdade uppfattningen. Riksrevisionsverket pekar på
behovet av en förkortning av den nuvarande relativt långdragna handläggningen i
två processer. Kommittén har emellertid enligt verkets mening förbisett den tidsutdräkt
som kan följa av överklaganden av körkortsfrågor i samband med
brottmålsprocessen. Detta kan innebära större nackdelar och kostnader för den
enskilde än nuvarande relativt snabba besvärsordning med skriftlig
handläggning av körkortsfrågan. Tidsvinsten torde i vart fall inte bli
generell, och kostnadsmässigt torde förslaget ofta medföra försämringar vid
besvär. Beträffande risken för minskad enhetlighet framhåller verket att det
är enhetlighet i den "totala" bedömningen av straff och körkortsfråga
som bör eftersträvas och att sådan enhetlighet torde vara lättare att uppnå i
en samordnad process än i nuvarande system. Vid sammanvägning av de delvis
motstridiga bedömningarna anser verket övervägande skäl tala för
förslaget. Länsstyrelsen i Malmöhus län åberopar flera omständigheter till
stöd för förslaget. Straffpåföljd och körkortsingripande samordnas. Domstolen
kan skaffa sig en klar bild av händelseförloppet och körkortshavarens
uppträdande i trafiken. Det blir ett tvåpartsförhåUande. Inte oväsentliga
kostnadsbesparingar görs för det allmänna. Större rättssäkerhet uppnås. En
betydande minoritet förordar emeUertid att nuvarande ordning bibehålls.
Folksam anser det viktigt med en samordning meUan den allmänna straffpåföljden
och körkortsingripandena liksom att nämnd alltid skall medverka när domstol
beslutar om körkortsåterkaUelse. Föreningen jurister vid Sveriges allmänna
advokatbyråer åberopar att flertalet körkortsåterkallelser har sin grund i
trafikbrott och att reformen främjar rättssäkerheten. Föreningen Sveriges
åklagare framhåUer att om vissa allmänna brott fortfarande skaU vara återkaUelsegmndande
bör körkortsmål även i sådana fall handläggas av aUmän domstol. KAK framhåller
att förslaget om överflyttning av körkortsmålen tiU allmän domstol har
särskilt stor förankring i allmänhetens rättsmedvetande. Nuvarande system är
kostsamt och olämpUgt från rättssäkerhetssynpunkt. LO anser att det rent
principiellt framstår som en klar fördel för den enskUde att påföljdsfrågan
och körkortsfrågan handläggs samtidigt. Såväl
Prop. 1975/76:155 169
tidsskäl
som kostnadssynpunkter talar för gemensam handläggning. Större möjligheter till
flexibilitet i straffmälningen skapas. Om allmän domstol handlägger brottmålet
talar övervägande skäl för att samma instans får hand om körkortsåterkallelsen.
NTF uttalar att största vikt måste fästas vid den trafiksäkerhetsmässiga
effekten och erinrar om att föreningen i tidigare sammanhang har hävdat att
effekten av körkortsåterkallelse sannolikt blir störst om det slutliga
beslutet fattas i omedelbar anslutning till domen. Ett samtidigt beslut i
trafikmålet och körkortsmålet måste medföra att den åtalade förknippar
körkortsingripandet med den felaktiga handlingen i trafiken på ett helt annat
sätt än om körkortsingripandet sker lång tid efter avgörandet i trafikmålet.
Svenska
kommunförbundet betonar värdet av att handläggningstiden kan förkortas om
överflyttning tiU domstol sker. Svenska lokaltrafikföreningen anser det särskUt
angeläget att uppdelningen på två processer upphör. En överflyttning tiU allmän
domstol synes garantera enhetlighet samtidigt som de administrativa vinsterna
kan beräknas bU betydande. Sveriges domareförbund framhåUer som ett viktigt
motiv för överflyttning att det blir möjligt att avväga de straffrättsliga åtgärdema
och kör-kortsmgripandena mot varandra. AUmän domstol har också goda förutsättningar
att bedöma även vederbörandes trafikfarlighet. Ett annat skäl för överflyttning
är de besparingar som enligt kommitténs beräkningar kan göras genom en sådan.
Förbundet framhåller emellertid samtidigt att reformen sannolikt leder till
ökning av arbetet hos de allmänna domstolarna. Färre trafikmål kan förmodas bli
avgjorda genom strafföreläggande. Utredningarna torde i vissa fall bli
vidlyftigare, främst i fråga om de personliga förhåUandena. Fullföljdsfrekvensen
torde komma att öka. SärskUda sammanträden kommer att behövas för prövning av
frågor om omhändertagande av körkort. Sveriges trafikskolors riksförbund
hänvisar tUl sin sedan länge framförda åsikt att allmän domstol bör besluta om körkortsåterkallelse.
Till
remissinstanser som intar en avvaktande hållning eller anför reservationer hör
regeringsrätten, som tillstyrker överflyttning tiU allmän domstol av
körkortsmål i anledning av trafikbrott av den allvarliga art att brottet som
sådant kan föranleda återkallelse av körkortet. De viktigaste faUen är grov
vårdslöshet i trafik, rattfyUeri, rattonykterhet, aUvarliga fall av smitning
och vissa ur trafiksäkerhetssynpunkt särskilt farliga brott. Däremot talar
övervägande skäl för att körkortsingripande vid upprepade trafikbrott ligger
kvar hos länsrätt. Regeringsrätten har därvid fäst avgörande vikt vid att det i
dessa fall blir fråga om prövning av körkortshavarens allmänna lämplighet. Återkallelsegrunden
"upprepade trafikbrott" ligger nära de fall av allmän misskötsamhet
som länsrätten enligt förslaget fortfarande skall pröva. Tingsrätten blir i
dessa fall också tvungen att ta hänsyn till utredningsmaterial som finns
beträffande tidigare förseelser. Kriminalvårds-
Prop. 1975/76:155 170
styrelsen
stäUer sig tveksam tiU kommitténs beräkningar av kostnadema för reformen. SärskUt
mot bakgrund av det mycket vidlyftiga system för körkortsingripanden som
föreslås föreligger enUgt styrelsens mening betydande risk för en påtagligt,
om inte kraftigt, ökad belastning av domstols- och åklagarväsendet. Ju större
kostnaderna blir, desto mera önskvärt ter sig alternativet att inom ramen för
nuvarande system söka komma till rätta med olika brister. Styrelsen förordar att
kostnadsaspekten och möjligheten till altemativa lösningar övervägs ytterUgare.
Socialstyrelsen vill inte motsätta sig en överflyttnmg till allmän domstol men
tvekar i fråga om reformens nödvändighet. Styrelsen framhåller bl. a. att det i
fall av trafikbrottslighet inte sällan händer att länsläkaren blir mkopplad, t.
ex. vid medicmska skäl bakom ett beteende som har lett till trafikolycka. I
dessa fall torde, enUgt styrelsens mening, länsrättens handläggning kunna
omfatta flera aspekter på frågan än vad fallet blir vid domstol. SACO
framhåller att kommittén inte har behandlat de arbetsorganisatoriska
konsekvenserna av att länsstyrelsernalänsrätterna mister uppgifter. Dessa
aspekter måste tUlmätas avsevärd betydelse mot bakgrund av pågående överväganden
om länsstyrelsernas framtid inom länsberedningen. SACO vUl därför inte uttala
någon mening i frågan. M uttalar sig för en betydande avkriminalisering av
olika trafikförseelser och förordar utredning härom. Om en avkriminaUsering
kommer till stånd anser förbundet det lämpligt att samtUga frågor om körkortsingripanden
handläggs av länsrätt. Förbundet erinrar också om en inom länsstyrelsen i
Västerbottens län företagen undersöknmg som visade att av inrapporterade
förseelser och brott hade 15 % avgjorts av tingsrätt, 23 % genom
strafföreläggande och 62 % genom ordningsföreläggande. Om nu gällande
kriminalisering bibehålls oförändrad, delar emellertid förbundet kommitténs
synpunkter på vilka organ som skall handlägga körkortsfrågorna.
Av
de remissinstanser som avstyrker förslaget förordar de flesta att nuvarande
ordning behålls. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att trots de
betänkligheter i övrigt som kan framföras mot ett generellt överflyttande av körkortsåterkallelserna
tUl allmän domstol en begränsad överflyttning skulle kunna accepteras med
hänsyn tiU den tidsvinst som kan beräknas uppkomma och vara en praktisk lösning
i vissa närmare angivna fall. Det borde således vara möjligt att vid sådana, i
regel grova trafikbrott, där allmän domstol dömer i saken, låta den alhnänna
domstolen samtidigt besluta även i körkortsfrågan, övriga körkortsingripanden i
form av återkaUelse, vaming och föreläggande bör dock som f. n. handläggas av
länsrätt. Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar i första hand att nuvarande
system behåUs men framhåller att frågan om en begränsad överflyttning tiU
domstol bör prövas, nämUgen i sådana fall där straffrågan primärt prövas av
allmän domstol.
De
skäl som de avstyrkande instansema däribland även länsstyrel-
Prop. 1975/76:155 171
serna
i Jönköpings län och Göteborgs och Bohus län anför är tämligen likartade. De
viktigaste punkterna i kritiken kan sammanfattas på följande sätt.
Den nuvarande
organisationen är enkel och redig. Det är en fördel om alla körkortsfrågor
handläggs inom samma organisation. Det förekommer inte sällan att fråga om körkortsåterkaUelse
aktualiseras av flera olika omständigheter, t. ex. av såväl trafikbrott som
sjukdom eUer misskötsamhet. KompetenskonfUkter och samordningsproblem kan
därför uppstå i det föreslagna systemet. Kritiken mot nuvarande system har
varit aUtför ensidig och har tagit sikte på de förhållanden som gällde innan
länsrättsorganisationen trädde i funktion den 1 juli 1971. Trafiknykterhetsbrotten
dominerar kraftigt bland de brott som föranleder återkaUelse. Kammarrätten i
Stockholm nämner siffan 2/3. Länsstyrelsen i Västerbottens län bedömer att trafiknykterhetsfallen
och fallen av grov vårdslöshet omfattar ungefär 80 % av återkallelsema till
följd av brott och 60 % av samtUga återkallelser. I dessa fall omhändertas
körkortet högst ca 14 dagar efter brottets begående, och efter ytterligare
någon vecka prövas denna åtgärd och frågan om interimistisk återkallelse av
länsrätten. Remissinstansema uttalar vidare att vissa schabloner måste tiUämpas
i fråga om återkallelsetidens längd och att det i dessa fall inte finns något
behov av att samtidigt pröva både ansvarsfrågan och återkaUelsefrågan. När det
gäUer andra trafikförseelser förekommer i mycket stor utsträckning att
straffrågan avgörs genom godkännande av strafföreläggande eller
ordningsföreläggande. Någon bestämd siffra på antalet sådana fall länmas inte,
men det uppges från något håll att huvuddelen av de brott mot olika
trafikbestämmelser som är aktuella i detta sammanhang föranleder
strafföreläggande eller ordningsföreläggande. Om överflyttning sker till
allmän domstol, finns risk för större oenhetlighet i bedömningen än som är
fallet i dagens läge. Detta gäller i än högre grad om vissa körkortsåterkaUelser
skall handläggas av åklagama i anslutning till strafföreläggande, över huvud
taget kritiseras förslaget att körkortsfrågan skall kunna tas upp i
strafföreläggande. Bl. a. framförs uppfattningen att man i betydande
omfattning kommer att vägra godkännande av strafföreläggande som även innefattar
körkortsåterkallelse. Några instanser går in på frågan om straffets och
körkortsfrågans inverkan på varandra, och det anses olyckUgt om sådan inverkan
skulle förekomma. Kommitténs undersökningar av allmänhetens inställning
uppmärksammas och kritiseras också på vissa håll när det gäller uppläggning m. m.
De kostnadsberäkningar som kommUtén har gjort är man också kritisk tiU. I
vissa fall har rätt ingående analyser av beräkningama gjorts, och instanserna
är allmänt skeptiska tiU dem. Genomgående framhålls behovet av och möjlighetema
tiU delreformer inom ramen för det nuvarande systemet. I detta avseende nämns
bl. a. följande exempel på åtgärder. För att åstadkomma ökad snabbhet
Prop. 1975/76:155 172
bör
länsstyrelsen underrättas om brott eller förseelse på ett betydligt tidigare
stadium än vad som nu sker så att handläggningen kan sättas i gång. I det
sammanhanget nämns också vidgade möjligheter till interimistiska beslut och
möjligheter att slutligt avgöra vissa körkortsmål innan lagakraftvunnet
avgörande föreligger i ansvarsfrågan. Vidare nämns önskemålet om införande av
ett tvåpartsförhåUande (allmänt ombud) i processen och ökad muntlighet i
förfarandet.
Beträffande
mera principiella uttalanden från de remissinstanser som avstyrker förslaget
kan nämnas följande.
Kammarrätten
i Stockholm ifrågasätter starkt om kommittén har företagit den ingående
prövning som bör ligga till grund för ett så långtgående förslag som det
ifrågasatta överförandet av beslutsbefogenheten från länsrätt till tingsrätt
innebär. En väsentlig brist är att utredning inte har gjorts om möjUgheterna
att få till stånd avgörande förbättringar inom ramen för nu gäUande organisation
och ordning. Detta försvårar enligt kammanättens menmg i hög grad möjligheterna
att ta ställning i frågan. Rikspolisstyrelsen anser att ytterligare erfarenhet
av länsrätternas verksamhet bör vinnas innan nuvarande ordning ändras. Inom de
olika länsrätterna torde numera ha utbildats en enhetlig och stabU praxis i
körkortsfrågor. Styrelsen pekar liksom kammarrätten i Stockholm på möjUgheterna
att göra ändringar inom ramen för det befintliga systemet. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser det uppenbart att ett sönderbrytande av den
nuvarande körkortsadministrationen måste vara grandat på starka skäl.
Åtskilliga olägenheter följer av en funktionsuppdelning. Det förhållandet att körkortsåterkallelse
och körkortsindragning kan aktualiseras beträffande samma person föranleder
kommunikationsbehov mellan beslutsorganen. Ett överförande av återkallelsefrågor
från länsrätterna tUl de nästan fyra gånger så många tingsrätterna försvårar
ett enhetligt bedömande. Länsstyrelsen i Uppsala län underkänner kommitténs
förslag att inordna körkortsingripandet i straffet. Vidare vill länsstyrelsen
inte instämma i kommitténs åsikt att trafiksäkerheten skulle öka genom en sådan
ordning. Därmed faller enligt länsstyrelsen det väsentligaste skälet för att
körkortsfrågor skall handläggas av allmänna domstolar. Länsstyrelsen i
Jönköpings län framhåller att det kan vara svårt för en allmän domstol att inom
ramen för prövningen av ett visst trafikbrott få tiU stånd den helhetsbedömning
av vederbörandes lämplighet att inneha körkort som synes vara angelägen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar den enkla och rediga
organisation som nu finns. Länsstyrelsen i Örebro län anser att det finns vissa
argument som talar för och andra argument som talar mot kommittéförslaget.
Det är dock enligt länsstyrelsens mening fuUt klart att ett genomförande av
förslaget skulle medföra betydande problem och svårigheter i olika avseenden.
Det närmast tUl hands liggande alternativet är att man undersöker möjUgheterna
till förbättringar inom den nuvarande or-
Prop. 1975/76:155 173
ganisationens
ram. Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller bl. a. att körkortsåterkallelse
principieUt är en administrativ säkerhetsåtgärd och inte ett straff. En
överflyttning av vissa återkallelseärenden till allmän domstol skulle bryta
sönder det nuvarande homogena systemet. Man skulle få ett komplicerat system av
överinstanser. Länsstyrelsen i Norrbottens län betonar bl. a. att det
avgörande i fråga om körkortsåterkallelse skall vara det personliga behovet av
körkort i förhåUande till trafiksäkerheten. De sociala referensramarna kan
enligt länsstyrelsens mening belysas bättre hos länsrätt med dennas större
kunskap och närhet tiU experter än hos allmän domstol. Föreningen Sveriges
polismästare uttalar att de allmänna domstolarna inle torde vara tänkta att
fylla en renodlad trafiksäkerhetsfunktion. Genom en överflyttning till allmän
domstol skulle man gå miste om den stora trafikerfarenhet som finns samlad hos
länsförvaltningen. En betydligt snabbare handläggning än den nuvarande bör
emellertid åstadkommas. Förvaltningslänsrådens förening uttalar bl. a. att
frågan inte gäUer ett val mellan allmän domstol å ena sidan och länsrätt å den
andra. Eftersom vissa körkortsingripanden även i fortsättningen skall ankomma
på länsrätt gäller ställningstagandet om man vill ha en eller två samtidigt
fungerande körkortsmyndigheter. Föreningen varnar för en sönderbrytning av
nuvarande system och framhåller också ett system med skilda besvärsinstanser
som en olägenhet. MHF anser att skäl kan anföras både för och emot en
överflyttning men att de redovisade motiven inte är tillräckligt bärande för
att avskaffa nuvarande handläggningsordning. Förbundet beklagar att kommittén
inte närmare har undersökt möjligheterna till förbättringar inom ramen för det
nuvarande systemet. Svenska polisförbundet anser att länsstyrelserna och
länsrätterna i dag torde ha erforderlig expertis för bedömning av
körkortsärenden. Enligt förbundets mening saknas därför skäl att ändra på nu gäUande
ordning. Däremot betonar förbundet angelägenheten av att åtgärder vidtas så
att beslut föreligger vid tidpunkten för domslut när fråga är om trafikmål och
i andra ärenden i så nära anslutning som möjligt tUl den händelse som har
föranlett omprövning av körkortsinnehavet. Svenska transportarbetareförbundet
pekar på att kommittén till stöd för sitt förslag har åberopat bl. a. alhnänhetens
inställning och åsikter som har kommit fram vid hearings med företrädare för
olika organisationer, bl. a. transportarbetareförbundet. Dessa hearings hölls
emellertid innan länsrättsreformen var genomförd och förbundet förordade då
för sin del överflyttning tUl de allmänna domstolarna. I dagens läge sedan
länsrätterna har inrättats är emellertid situationen en helt annan. Förbundet
befarar att en överflytttiing nu skulle leda till försämringar när det gäller
strävan att upprätthålla en enhetlig praxis. Ett ytterligare skäl mot
överflyttning är enligt förbundets mening att medverkan av lekmän något som
är synnerligen angeläget lättare kan administreras om
Prop. 1975/76:155 174
handläggningen
koncentreras tiU länsrätterna. Företrädare för den yrkesmässiga
trafiken bör ingå i länsrättema.
Länsstyrelsernas
organisationsnämnd anför mycket starka betänkligheter mot en överflyttnuig av
körkortsmålen tUl allmän domstol. Det är enligt nänmdens mening angeläget att
söka samla handläggning av olika åtgärder som syftar tUl ökad trafiksäkerhet
hos en och samma myndighet. Länsstyrelserna har f. n. betydelsefulla uppgifter
inom hela trafik-säkerhetsområdet. De deltar aktivt i bl. a. planeringen av vägväsendet.
I fråga om fordonsregistrering och fordonskontroU har länsstyrelserna anförtrotts
oUka uppgifter och har genom terminaler förbindelse med centrala bil- och
körkortsregistren. Länsstyrelserna och länsrätterna har slutligen huvudansvaret
för bevakning av körkortshavarnas kvahfikationer. Länsstyrelserna har således
möjlighet att påverka aUa de tre avgörande trafiksäkerhetsfaktorerna: vägen,
fordonet och föraren. Starka skäl måste vid detta förhållande kunna åberopas,
om man i stället för att stärka sambandet mellan olika trafiksäkerhetsinsatser
vidtar åtgärder med motsatt effekt. Nämnden erinrar också om länsberedningens
överväganden angående länsstyrelsernas organisation och verksamhet. Med hänsyn
tiU att körkortsärendena utgör en väsentUg del av främst länsrätternas
arbetsuppgifter kommer frågan om huvudmannaskapet för körkortsingripanden att
i hög grad påverka bedömningen av länsstyrelsernas och länsrättemas framtida
organisation och verksamhet.
När
det gäller detaljfrågorna kan nänmas att kommitténs förslag angående
tidsfrister utformade efter förebild av existerande säkerhets-och
tvångsåtgärder inom brottmålsprocessen har rönt invändningar från bl. a.
högsta domstolen, riksåklagaren, Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland,
kammarrätten i Göteborg, domstolsväsendets organisa tionsnämnd och Föreningen
Sveriges åklagare. Man anser att de föreslagna tidsfristerna är alltför korta.
Några instanser menar att frågan om förtur kan regleras i instruktioner och
arbetsordningar för domstolar och åklagare. Kammarrätten i Göteborg anser att
förslaget över huvud taget är för invecklat. Sveriges domareförbund anser att
kommittén har varit alltför ambitiös i sin strävan att ge förtur åt
körkortsmålen.
Kommitténs
förslag att särskilda avdelningar och rotiar bör finnas för handläggning av
körkortsmål har kommenterats av några remissinstanser t. ex. högsta
domstolen, Svea hovrätt och domstolsväsendets organisationsnämnd som
avstyrker eller avråder från den föreslagna ordningen.
14.3
AUmänt ombad
Kommittén:
Kommittén
föreslår att trafiksäkerhetsverket får till uppgift att granska och i
förekommande fall överklaga länsrätternas och kammar-
Prop. 1975/76:155 175
rätternas
beslut. Vid de allmänna domstolarna fullgör åklagarna rollen som allmänt ombud.
Remissinstansema:
Endast
en mindre del av remissinstanserna tar upp frågan.
Regeringsrätten
konstaterar att det har ansetts vara en betydande brist att det inte finns
något allmänt ombud i körkortsmål. Särskilt sedan regeringsrätten har fått stäUning
av huvudsakligen prejudUcatinstans har olägenheterna tydligt framträtt. Regeringsrätten
tiUstyrker förslaget om allmänt ombud även för de körkortsmål som blir kvar vid
länsrätterna. Kammarrätten i Stockholm anför att det bör tillskapas en
möjlighet för företrädare för det allmänna att överklaga länsrätts och kammanätts
beslut. Frågan om var det aUmänna ombudet skall placeras bör övervägas
närmare. Länsstyrelserna i Jönköpings län, Örebro län och Norrbottens län
tillstyrker förslaget om allmänt ombud. Länsstyrelsen i Jönköpings län
framhåller att ombudet bör kopplas in i processen från dess början och alltså
ha vidsträcktare uppgifter än som anges av kommittén. Länsstyrelsen i
Västerbottens län finner förslaget om allmänt ombud intressant. Ombudet kan
lätt passas in i nuvarande administrativa system. Svenska lokaltrafikföreningen
uttrycker sin tillfredsställelse med förslaget. Förvaltningslänsrådens
förening tUlstyrker förslaget och uttalar att ombudet bör äga rätt att på eget
initiativ närvara vid muntlig förhandling inför länsrätt och regelmässigt
yttra sig över besvär som har anförts hos kammanätt eUer regeringsrätten.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser att det inte finns anledning att ha allmänt ombud vid
länsrätterna för de mål som blir kvar där, om körkortsåterkallelser i
anledning av trafikbrott flyttas över till alhnän domstol.
15
Körkortsregistret
Samarbetsorganets
skrivelse har inte remissbehandlats. TrafUonåls-kommitténs förslag angående
treårig rehabiliteringstid för uppgifter i utdrag ur körkortsregister har inte
annat än undantagsvis kommenterats från principiella synpunkter av
remissinstanserna. Föreningen Sveriges åklagare förklarar sig godta en treårig
rehabiliteringstid.
16
Utländska körkort 16.1 Inledning
Härunder
redovisas remissyttrandena över NKV:s rapport Körkort i Norden och rikspoUsstyrelsens
framställning angående minimiålder för rätt att föra motorfordon i Sverige.
Prop. 1975/76:155 176
16.2
Körkort i Norden
NKV:s
förslag har vid remissbehandUngen allmänt fått ett positivt mottagande. Det
råder nästan total enighet om att ett nordiskt körkort bör bli giltigt i annat
nordiskt land som föraren har flyttat till. Även när det gäller principerna i
övrigt tillstyrker remissinstanserna förslaget med enstaka undantag. Statens
trafiksäkerhetsverk finner de principiella lösningar av olika frågor som har
föreslagits vara väl genomtänkta och belysta. M anför att den föreslagna
lagstiftningen innebär ett viktigt steg inom nordiskt samarbete. NTF förklarar
sig helt kunna ansluta sig tiU de synpunkter som anförs i rapporten. Svenska transportarbetareförbundet
uttalar att förslaget är riktigt och väsentligt från rättssäkerhetssynpunkt.
Av
det anförda framgår också att remissinstanserna med ett par undantag delar
förslagets synpunkter om att bosättningslandets lagstiftning skall tillämpas
vid återkallelse av körkort. Rikspolisstyrelsen framhåller att föraren genom
bosättningen i det nya landet har accepterat dettas regler. Statens
invandrarverk anser det naturligt att tillämpa bosättningslandets lagstiftnmg
när det gäller återkallelse. MHF, Näringslivets trafikdelegation och Sveriges
trafikbilägares riksorganisation ansluter sig uttryckligen tiU den föreslagna
principen. Endast länsstyrelsen i Stockholms län och KAK har en avvikande
mening och befarar att obiUiga resultat kan uppstå exempelvis när en person som
har fått körkortet återkaUat i ett nordiskt land flyttar tillbaka tiU sUt
hemland.
16.3
Minimiålder för rätt att föra motorfordon
Statens
trafiksäkerhetsverk har i yttrande över rikspolisstyrelsens framställning anfört
att minimiåldern för erhåUande av körkort för personbil i länder inom Europa
är 18 år, med undantag dock för Storbritannien där åldersgränsen är 17 år. I
USA varierar åldersgränsen mellan 14 och 17 år, varvid dock giltigheten i de
lägre åldrarna i allmänhet är begränsad till färd till och från skola. Verket
saknar kännedom om förhållandena i andra utomeuropeiska länder. Från
trafiksäkerhetssynpunkt tillstyrker verket att körkortshavare skall ha uppnått
18 års ålder för att få köra bU.
Prop. 1975/76:155 177
Innehållsförteckning
Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... 1
Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde .......... .. 3
1
Inledning ...................................................... .. 3
2
Gällande rätt m. m............................................. .. 6
2.1
Trafikbrott ............................................... 6
2.2
Fylleri ..................................................... 7
2.3
Strafföreläggande och
ordningsföreläggande ... 7
2.4
Körkortsbestämmelser ............................... .. 8
2.4.1
Inledning ...................................... .. 8
2.4.2
Behörighetskraven ............................. .. 10
2.4.3
Körkortsgivning .................................. .. 11
2.4.4
Särskild utredning om körkortshavare....... .. 11
2.4.5
Återkallelse ................................... .. 12
2.4.6
Varning .......................................... 13
2.4.7
Omhändertagande ............................. 14
2.4.8
Uppgiftsskyldighet .............................. 14
2.4.9
Körkortsregistrering .......................... 15
2.4.10
Traflkkort och traktorkort ................... 16
2.4.11
Utländska körkort ................................ 17
2.5............................................................ Handläggningen
vid förvaltningsmyndighet och förvaltnings
domstol .................................................. .. 18
3 Förslagen
....................................................... .. 20
3.1
Inledning .............................................. 20
3.2
Förarurval ................................................ 21
3.2.1 Allmän
brottslighet .......................... 21
Praxis
............................................. 21
Vetenskapliga
undersökningar ............... 22
Kommitténs
slutsatser ....................... . 24
3.2.2 Nykterhetskravet
............................ . 25
Praxis
............................................. . 25
Vetenskapliga
undersökningar................. 26
Kommitténs
slutsatser ........................ 27
3.2.3 Olovlig
körning ................................... 29
3.3
Lämplighetsutrednmg ............................... 30
3.4
Kvalificerad förarutredning ........................... . 31
3.5
Traflkkonsulenter ..................................... 32
3.6
Grunderna för
körkortsingripande ................... 34
3.6.1
Inlednmg ....................................... . 34
3.6.2
Körkortsmdragning ............................ 34
3.6.3
Körkortsåterkallelse .......................... 35
3.7 Körkortsspärr
............................................. 38
3.7.1
Körkortsspärr i samband med återkallelsebeslut
.. 38
3.7.2
Körkortsspärr för den som inte
har körkort 39
3.7.3
Körkortsspärrens längd ..................... 40
3.7.4
Körkortsspänens inverkan på
straffet ... . 41
3.8
Förarprov efter återkallelse
och indragning ....... . 42
3.9
Villkorlig återkallelse
varning........................ 42
Prop. 1975/76:155 178
3.10
Pricksystem .......................................... .. 44
3.11
Återanpassning ........................................ .. 45
3.12
Underlätelse av
körkortsingripande, m. m.......... .. 46
3.13
Behörighet att föra taxi ............................... 46
3.14
Handläggning av frågor om
körkortsingripande .. .. 47
3.14.1
Körkortsingripande genom
strafföreläggande .... 47
3.14.2
Allmän domstol eller
förvaltningsdomstol ... 49
3.14.3
Allmänt ombud .................................... . 55
3.15
Körkortsregistret ..................................... . 56
3.16
Utiändska körkort......................................... . 58
3.16.1
Körkort i Norden .................................. . 58
3.16.2
Minimiålder för rätt att föra
motorfordon... . 62
4
Remissyttrandena ......................................... 63
5
Föredraganden ............................................. 64
5.1
Allmän översikt ........................................... 64
5.2
Förarurval ............................................... . 68
5.2.1
Allmän brottslighet ............................. . 68
5.2.2
Nykterhetskravet ............................. . 73
5.2.3
Olovlig körning ................................... . 78
5.3
Lämplighetsutrednmg ............................... 80
5.4
Kvalificerad föramtredning ............................. 83
5.5
Traflkkonsulenter ....................................... 85
5.6
Grundema för
körkortsingripande .................... 87
5.6.1
Inlednmg ...................................... 87
5.6.2
Körkortsindragning ............................ . 87
5.6.3
Körkortsåterkallelse .......................... 88
5.7 Körkortsspärr
.............................................. 94
5.7.1
Körkortsspärr i samband med återkallelsebeslut
.. 94
5.7.2
Körkortsspärr för den som inte
har körkort. . 97
5.7.3
Körkortsspärrens längd.......................... . 97
5.7.4
Körkortsspärrens inverkan på
straffet ... 102
5.7.5
PartieU återkallelse .......................... 103
5.8
Förarprov efter återkaUelse och
indragning ....... 103
5.9
VUlkorlig återkaUelse varning....................... 104
5.10
Pricksystem ........................................... . 107
5.11
Återanpassning............................................ 108
5.12
Underlätelse av
körkortsingripande, m. m........... 109
5.13
Behörighet att föra
taxi ............................. 110
5.14
Handläggningen av frågor om
körkortsingripande . 112
5.14.1
Körkortsingripande genom
strafföreläggande 112
5.14.2
Allmän domstol eUer
förvaltningsdomstol... 114
5.14.3
Allmänt ombud .................................... 123
5.15 Körkortsregistret
124
5.16 Internationella
och internordiska körkortsfrågor 128
5.16.1
Inledning ....................................... . 128
5.16.2
Körkort i Norden .................................. 130
5.16.3
Minimiålder för rätt att föra
motorfordon... 132
5.16.4
Omhändertagande av utländskt
körkort..... 132
5.16.5
Körkortsregistrering ............................ 132
5.17................................................................ Ikraftträdande
m. m 133
6
HemstäUan .................................................... 133
7
Beslut .......................................................... 133
Prop. 1975/76:155 179
Bilaga
Sammanställning
av remissyttrandena ..................... . 134
1
Inledning .................................................... 134
2
Föramrval .................................................... 134
2.1
AUmän brottslighet .................................... 134
2.2
Nykterhetskravet ..................................... 137
2.3
Olovlig körning ....................................... 142
3
Lämplighetsutredning .................................... 143
4
Kvalificerad föramtredning.................................. 145
5
Trafikkonsulenter ........................................... 146
6
Grundema för körkortsingripande......................... 148
6.1
Inledning ............................................... 148
6.2
Körkortsindragning ................................... 148
6.3
Körkortsåterkallelse ................................ 148
7 Körkortsspärr
.............................................. 151
7.1
Körkortsspärr i samband med återkallelsebeslut. 151
7.2
Körkortsspärr för den som inte
har körkort....... 151
7.3
Körkortsspärrens längd ............................. 152
7.4
Körkortsspärrens inverkan på
straffet ............ 153
7.5
Partiell återkaUelse ................................... 154
8
Förarprov efter återkallelse
och indragning............ 154
9
Villkorlig återkaUelse vaming
........................... 154
10
Pricksystem ................................................ 157
11
Återanpassning ............................................. 161
12
Underlåtelse av
körkortsingripande, m. m.............. 163
13
Behörighet att föra taxi .................................... 163
14
Handläggningen av frågor om
körkortsingripande ... 164
14.1
Körkortsingripande genom
strafföreläggande .. 164
14.2
Allmän domstol eller
förvaltningsdomstol ........ 166
14.3
Allmänt ombud ........................................ 174
15
Körkortsregistret .......................................... 175
16
Utiändska körkort ........................................ 175
16.1
Inledning .............................................. 175
16.2
Körkort i Norden......................................... 176
16.3
Minimiålder för rätt att föra
motorfordon ........ 176
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM I97 « 7t011 «
Doktrin (4)
- Lars-Göran Malmberg, Forum- och rättssäkerhetsfrågor vid körkortsingripande. Några anteckningar i anslutning till en utredning, FT 1993 nr 6 s. 297, på s. 301 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Margareta Marcus, Körkortspraxis i regeringsrätten 1981-1985, FT 1986 nr 4 s. 157, på s. 173 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Alf Bohlin, Något om körkortsingripanden vid hastighetsöverträdelser, FT 1985 nr 1 s. 14, på s. 22 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Utgångspunkt för beräkning av spärrtid vid återkallelse av körkort, SvJT 1982 s. 334, på s. 336 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
167 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (131)
131 kopplingar i 39 dokument.
- SOU 2025:33 Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd s. 250 om s. 67 · s. 251 om s. 72 i texten
- Ds 2019:22 Ett stärkt straffrättsligt skydd mot upprepad trafikbrottslighet och en utvärdering av den nedre promillegränsen för sjöfylleri s. 62 i texten
- SOU 2019:31 F-skattesystemet - en översyn s. 257 i texten
- Prop. 2011/12:25 Genomförandet av det tredje körkortsdirektivet s. 104 om s. 72 · s. 105 i texten
- SOU 2008:130 En reformerad körkortslagstiftning Genomförandet av tredje körkortsdirektivet s. 225 · s. 231 om s. 72 · s. 232 om s. 101 · s. 237 i texten
Rättsfall (21)
21 kopplingar i 18 dokument.
- RÅ 2009 ref. 88 om s. 72 · om s. 101 ur registret · i texten
- RÅ 2009 ref. 58 om s. 93 ur registret
- RÅ 2009 ref. 24 om s. 68 · om s. 72 ur registret · i texten
- RÅ 2008 ref. 12 om s. 101 ur registret
- RÅ 2006 ref. 85 om s. 103 ur registret
- RÅ 2006 ref. 48 om s. 68 ur registret
- RÅ 1996 ref. 98 ur registret
- RÅ 1996 ref. 11 ur registret
- RÅ 1995 ref. 3 ur registret
- RÅ 1994 ref. 70 om s. 93 ur registret
- RÅ 1994 ref. 46 ur registret
- RÅ 1994 ref. 9 ur registret
Doktrin (15)
15 kopplingar i 6 dokument.
- Bergström, Förutsebarhet, 1987 s. 61 om s. 94 · s. 61 om s. 106 · s. 63 om s. 93 · s. 64 om s. 106 · och 4 till i texten
- Hoflund, Trafikbrottslagen, 1995 s. 62 · s. 134 i texten
- FT 1985 s. 14 Alf Bohlin, Något om körkortsingripanden vid hastighetsöverträdelser s. 14 · s. 22 i texten
- FT 1993 s. 297 Lars-Göran Malmberg, Forum- och rättssäkerhetsfrågor vid körkortsingripande. Några anteckningar i anslutning till en utredning s. 301 i texten
- FT 1986 s. 157 Margareta Marcus, Körkortspraxis i regeringsrätten 1981-1985 s. 173 i texten