om berberislag, m. m.
16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:157, om berberislag, m. m.
Dokumentets text
Prop.
1975/76:157 Regeringens proposition
1975/76:157
om
berberislag, m. m.;
beslutad
den 4 mars 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoU.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
SVANTE
LUNDKVIST
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1
propositionen föreslås en ny berberislag som skall ersätta lagen
I
propositionen föreslås också en lag om statsplombering av utsäde och om
växtförädlingsavgift. Lagen är avsedd att ersätta förordningen
Propositionen
innehåUer vidare ett förslag att regeringen skaU få bemyndigande att meddela
föreskrifter om seminverksamhet för avel av hästar. F. n. kan regeringen
meddela sådana föreskrifter endast för avel av nötkreatur, får och svin.
Slutiigen
föreslås att förordningen (1930: 247) om utrotande av nötbromsen upphävs.
1
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 157
Prop. 1975/76:157 2
1
Förslag till Berberislag
Härigenom
föreskrives följande.
1 §
Med berberis avses i denna lag
1.
vanlig berberis (Berberis vulgaris)
och dess varieteter,
2.
de växtarter och sorter av
släktena Berberis, Mahonia och Maho-berberis som är mottagliga för svartrost
och som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
särskilt anger.
2 §
För område där berberis förekommer i större utsträckning får re
geringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen fast
ställa plan för bekämpning av berberis.
Förekommer
berberis inom område för vUket plan enUgt första stycket ej har fastställts,
skall åtgärder vidtagas för att så långt möjligt håUa marken fri från berberis.
3
§ Skyldighel att vidtaga åtgärd
enligt bekämpningsplan eller åtgärd som avses i 2 § andra stycket åvUar
fastighetsägaren. För fastighet eUer del därav som har upplåtits med annan
nyttjanderätt än som avses i 7 kap. 3 § jordabalken åvUar skyldigheten i
stället nyttjanderättshavaren.
4
§ Levande exemplar av berberis
får ej saluhållas, överlåtas eUer planteras.
5
§ Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer får föreskriva befrielse från skyldighet enligt 2 §
andra stycket och undantag från förbud enligt 4 §.
6
§ Fullgör bekämpningsskyldig ej
vad som åligger honom, kan lantbruksnämnden anmana honom att fullgöra sin
skyldighet. Underlåter bekämpningsskyldig att följa sådan anmaning, kan
lantbruksnämnden låta verkställa åtgärden på hans bekostnad.
7
§ För kontroll av lagens
efterlevnad skall bekämpningsskyldig lämna lantbruksnämnden tillträde tUl
område där nämnden bedömer att berberis kan finnas.
8
§ Polismyndighet skall på
begäran av lantbraksnämnden lämna handräckning när det behövs för kontroll av
lagens efterlevnad eller för verkställighet av beslut enligt 6 §.
9
§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot föreskrift som har meddelats i bekämpningsplan enligt 2 § första
stycket eller mot förbud enligt 4 § dömes tiU böter.
Den
som uppsåtiigen eller av oaktsamhet ej fuUgör skyldigheten enligt 2 § andra
stycket och därefter ej heller följer anmaning som avses i 6 § dömes till
böter.
10 §
Berberis som har varit föremål för brott enUgt 4 § eUer värdet
därav och utbyte av sådant brott skaU förklaras förverkat, om det ej är
uppenbart obilligt.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976, då lagen (1933: 231) om utrotande av
berberis å viss mark skall upphöra att gälla.
Prop. 1975/76:157 3
2
Förslag till
Lag
om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift
Härigenom
föreskrives följande.
1 §
I denna lag förstås med
1.
utsäde, dels frö som är avsett
till utsäde med imdantag av skogsfrö och frö av växter som odlas endast till
prydnad, dels utsäde av potatis (utsädespotatis),
2.
statsplombering av utsäde,
förvaltningsuppgift som innebär kvalitetskontroll av utsäde, plombering av
förpackning med utsäde och utfärdande av bevis därom.
2
§ Regeringen eUer myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får
överlämnas tiU annan eller föras ut ur landet endast om statsplombering av
utsädet har skett.
3
§ Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vUka viUkor som skall
gälla för statsplombering.
4
§ Skall statsplombering av
utsäde ske enUgt 2 §, är den som begär plomberingen skyldig att erlägga avgift
(växtförädlingsavgift) med belopp som fastställes av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.
För
utsäde av sort som har registrerats enligt växtförädlarrättslagen (1971:392)
uttages växtförädUngsavgift endast om sortinnehavaren tiU beskattningsmyndighet
som avses i 6 § avger förklaring på heder och samvete att han ej avser att
uppbära ersättning för annans yrkesmässiga utnyttjande av sorten inom landet.
Regeringen
eUer myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om befrielse
från eller återbetalning av växtförädlingsavgift vid utförsel eller om
återbetalning av växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har marknadsförts
innan registrering av sorten har skett enligt växtförädlarrättslagen.
5
§ Uppburna
växtförädlingsavgifter tillföres en särskild fond (växtförädlingsfonden).
Fonden förvaltas enligt de grunder som regeringen fastställer.
6
§ Om växtförädlingsavgift
gäller i tUlämpliga delar lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning utom såvitt avser 37 a37 g §§. Beskattningsmyndighet är
statens centrala frökontroUan-stalt. Annan som utför statsplombering av utsäde
skall debitera och uppbära avgiften för centrala frökontrollanstaltens
räkning. Vite förelägges och utdömes av lantbruksstyrelsen. TiU allmänt ombud
utses tjänsteman hos lantbraksstyrelsen.
Varje
plomberingstUlfälle utgör sådan beskattningsperiod som avses i lagen om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vid tiUämpningen av 19 § nämnda
lag har verkstäUd debitering samma verkan som där angivet preliminärt beslut.
Avgiften skaU i sådant fall erläggas inom den tid som bestämmes av den som
utför statsplombering.
7 §
Den som tUl centrala frökontroUanstalten eUer annan som utför
statsplombering uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och
Prop. 1975/76:157 4
därigenom
föranleder fara för att växtförädlingsavgift undandrages dömes till böter
eller fängelse i högst ett år. Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, dömes
till böter.
Den
som tiU centrala frökontroUanstalten eller annan som utför statsplombering uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eller sort dömes
till böter, om ej gärningen är belagd med straff enligt första styckei.
1
ringa fall dömes ej till ansvar enUgt första eller andra stycket.
8
§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 2 § dömes tUl böter, om ej gämingen är belagd med straff
i lagen (1960: 418) om straff för vamsmuggUng.
Har
någon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket, skall han förpliktas
erlägga växtförädlingsavgift som har undandragits genom brottet.
Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1976, då förordnmgen (1967: 139) om obligatorisk statsplombering
av utsädesvara och om växtförädlingsavgift skall upphöra att gälla.
3
Förslag till
Lag
med bemyndigande att meddela föreskrifter om seminverksamhet för avel av vissa
husdjur
Härigenom
föreskrives följande.
Regeringen
eUer myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om verksamhet
för befruktning på konstgjord väg (seminverksamhet) för avel av nöticreatur,
får, svin och hästar.
Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1976, då förordnuigen (1967: 397) om seminverksamhet
för avel av nötkreatur, får och svin skaU upphöra att gälla.
4
Förslag till
Lag
om upphävande av förordningen (1930: 247) om utrotande av nötbromsen
Härigenom
föreskrives att förordningen (1930: 247) om utrotande av nötbromsen skall
upphöra att gälla vid utgången av jimi 1976.
Prop. 1975/76:157
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-03-04
Närvarande:
statsministem Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Norling, Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson
Föredragande:
statsrådet Lundkvist
Proposition
om berberislag, m. m.
1
Bekämpning av berberis
1.1 Inledning
I
november 1973 tUlsattes på lantbruksstyrelsens initiativ en kommitté för att
närmare studera frågan om bekämpnmg av berberis. Sedan kommittén har slutfört
sitt arbete har frågan närmare övervägts inom styrelsen som därefter i
skrivelse till regeringen lagt fram förslag tUl skärpning av nuvarande
bestämmelser om bekämpning av berberis.
Efter
remiss har yttranden över förslaget avgetts av statens växt-skyddsanstalt, det
gemensamma rektorsämbetet vid jordbmkets högskolor och statens veterinärmedicinska
anstalt, statens naturvårdsverk, Hus-båUningssällskapens förbund. Lantbrukarnas
riksförbund samt Svenska utsädesfirmors förening.
1.2 Gällande
bestämmelser
Den
första lagen om utrotande av berberis infördes år 1918. Lagen ersattes den 1 juU
1933 av nu gällande lag (1933: 231) om utrotande av berberis å viss mark
(omtryckt 1967: 400, ändrad senast 1975: 75). Enligt lagen kan regeringen på
framställning av lantbraksnämnden förordna om utrotande inom nämndens område
av vanlig berberis (Berberis vulgaris) och dess varieteter samt andra arter av
berberis som är mottagliga för svartrost (Puccinia gramuiis). Sådana
förordnanden har under åren 19441952 meddelats beträffande hela landet utom de
fyra nordligaste länen.
Prop. 1975/76:157 6
Skyldighet
att ombesörja utrotningen åligger markägaren. Om marken innehas med
nyttjanderätt, är dock nyttjanderättshavaren i regel utrotningsskyldig i
markägarens ställe. För innehavare av betesrätt gäller begränsad skyldighet
att delta i bekämpningsarbetet. Om den utrotnings-skyldige underlåter att
fullgöra sina åligganden, kan han dömas till penningböter. Rätten kan också
förelägga honom vid vite att utföra vad som åligger honom.
I
lagen har vidare regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om förbud mot försäljnmg
och plantering av berberis. Sådana föreskrifter har meddelats i kungörelsen
(1959: 233) om förbud mot försäljning och plantering av berberisbuskar (ändrad
senast 1975: 998).
Enligt
kungörelsen (1967: 401) med vissa bestämmelser om bekämpande av berberis skaU
lantbruksnämnden utföra inventering av berberisbeståndet samt leda och
övervaka arbetet med utrotningen. Vidare får, enligt kungörelsen, lantbraksnämnden
bevilja den som är skyldig att utrota berberis bidrag av statsmedel för inköp
av kemiska bekämpningsmedel samt för arbetet med utrotningen, om detta är
alltför betungande med hänsyn tiU hans ekonomiska förhåUanden och den nytta han
har av utrotningen.
1.3
Lantbruksstyrelsens förslag
Lantbmksstyrelsen
erinrar tUl en början om berberisbuskens betydelse för svartrost. Svartrosten
angriper alla våra sädesslag, främst vete och havre, samt flera andra
gräsarter. Svartrosten övervintrar genom vm-tersporer som på eftersommaren och
hösten utvecklas på halm och grässtrån. De sporer som bildas på våren när
vintersporerna gror kan infektera endast berberis och berberisbusken är därför
nödvändig för att behålla den inhemska svartrosten från ett år till ett annat.
Lantbruksstyrelsen
anför att berberisbekämpningen i början av 1950-talet bedrevs intensivt i hela
landet efter starka svartrostangrepp på vete. Under 1960-talet och därefter har
emellertid bekämpningen minskat. Den bedrivs huvudsakligen av
lantbruksnämnderna i form av inventerings-, handlednings- och kontrollarbete.
Av undersökningar som nyligen har gjorts framgår att berberisbusken i dag har
ungefär samma geografiska utbredning inom landet som när lagstadgad
bekämpningsplikt infördes i början av 1900-talet. Enligt lantbruksstyrelsen
visar aUtså erfarenhetema att den nuvarande lagstiftningen inte längre fyller
sin uppgift på ett tillfredsställande sätt. Lagstiftningen bör därför ändras.
Mot
bakgmnd av det anförda föreslår lantbraksstyrelsen att för område där berberis
av någon betydenhet förekommer skall regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, lantbruksstyrelsen faststäUa plan för bekämpning av berberis. Bekämpningsplan
bör i första hand avse zonbekämpning på mark som gränsar intUl åkermark. Även
andra slag
Prop. 1975/76:157 7
av
planer kan emellertid komma i fråga där så anses lämpligt. Bekämpningsplan bör
omfatta helt län om inte särskilda skäl föranleder annan indelnuig.
Om berberis förekommer
inom område för vilket bekämpningsplan inte har faststäUts, skaU enligt
förslaget berberis utrotas på all mark med undantag för botanisk trädgård som
är förbunden med högre undervisningsanstalt samt nationalpark. Inom område som
har förklarats som natuneservat skall berberis utrotas, om det inte strider mot
gmnder som har angetts i beslutet om reservatets bUdande eUer mot
reservatföreskrifterna. Vad nu har sagts om naturreservat föreslås i tiUämpliga
delar gälla även beträffande naturminne.
Liksom hittUls skall
enligt styrelsens förslag bekämpningsskyldigheten åvila fastighetsägaren eller,
med vissa undantag, nyttjanderättshavaren. Förslaget innehåller ingen
motsvarighet tiU nu gällande begränsning av betesrättsinnehavares
bekämpningsskyldighet.
Enligt styrelsen bör dess
förslag i lagtekniskt hänseende förarUeda att lagen om utrotande av berberis
och kungörelsen om förbud mot försäljning och plantering av berberisbuskar
upphävs och ersätts med en lag som innehåUer både bekämpningsbestämmelser och
regler om förbud mot plantering och försäljning.
Förslaget innehåller
vidare bestämmelser om straff, handräckning och förverkande m. m.
Lantbmksstyrelsen tar även
upp frågan om fortsatt statsbidrag för inköp av bekämpningsmedel och för
arbetet med utrotning av berberis. Under senare år har enligt
lantbruksstyrelsen bidrag utgått med 20 00025 000 kr. om året för inköp av
bekämpningsmedel. Något bidrag för själva utrotningsarbetet har emellertid
inte utgått under dessa år. Lantbmksstyrelsen anser att de blygsamma belopp som
det här rör sig om inte har någon nämnvärd betydelse från stimulanssynpunkt och
föreslår därför att den bekämpningsskyldige i fortsättningen skall svara för
alla kostnader i samband med bekämpningen.
Lantbruksstyrelsen anser
alt den ekonomiska betydelsen under nuvarande växtodlingsförutsättningar av
den lokala svartrostspridningen behöver undersökas närmare. Lantbruksstyrelsen
har också påbörjat en sådan undersökning. Utan hinder härav måste emellertid
bekämpningsarbetet enligt lantbruksstyrelsen fortsätta med ökad intensitet.
1.4
Remissyttrandena
Lantbrukarnas
riksförbund bar inga erinringar mot förslaget såvitt gäller
bekämpningsskyldigheten. Det gemensamma rektorsämbetet vid jordbrukets
högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt samt Svenska utsädesfirmors
förening tUlstyrker förslaget.
Statens
växtskyddsanstalt tillstyrker förslaget i och för sig men ifråga-
Prop. 1975/76:157 8
sätter
om inte lagändring bör anstå till dess resultatet föreligger från den undersöknmg
lantbmksstyrelsen har påbörjat rörande den ekonomiska betydelsen av
svartrostspridningen.
Hushållningssällskapens
förbund motsätter sig att bekämpningsplaner skall kunna faststäUas. Förbundet
anser att det bör ankomma på lantbruksnämnderna att med beaktande av de lokala
förhåUandena avgöra hur bekämpningen skall utföras. Att låsa fast utrotningen tiU
bekämpningsplaner kan, enligt förbundet, befaras inverka menligt på utrotningens
effektivitet.
Statens
naturvårdsverk framhåller med anledning av förslaget om inskränkning i den
generella utrotningsplikten att länsstyrelsen är den myndighet som bäst torde
kunna avgöra om gmnderna för naturreservat- eller naturminnesbeslut motiverar
utrotning av berberis. Verket föreslår därför att regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer med vilken myndighet verket avser länsstyrelsen
får rätt att besluta om utrotning av berberis inom natuneservat och
naturminne.
Hushållningssällskapens
förbund och Lantbrukarnas riksförbund motsätter sig förslaget att statsbidrag
inte längre skall kunna utgå för berberisbekämpning.
1.5
Föredraganden
Svartrosten,
som är en rostsvamp, angriper alla våra sädesslag, främst havre och vete. Vissa
år har svåra svartrostangrepp inträffat. I vårt klimat är berberisbusken
värdväxt för svartrost. De sporer av svartrost som bildas på våren kan
infektera endast vissa slag av berberis. För att svartrosten skall kunna
överleva från ett år till ett annat krävs aUtså att det finns tillgång till
sådana berberisbuskar.
För
att komma till rätta med det problem som svartrosten utgör finns sedan år 1918
lagstiftning om utrotning av berberis. Den nuvarande lagen på området är från
år 1933. EnUgt denna kan regeringen på framställning av lantbruksnämnden
förordna om utrotande inom nämndens område av vanlig berberis och dess varieteter
samt andra arter av berberis som är mottagliga för svartrost. Sådana
förordnanden har under åren 1944 1952 meddelats beträffande hela landet utom
de fyra nordligaste länen.
Enligt
lantbruksstyrelsen fyUer den nuvarande lagstiftningen om bekämpning av
berberis inte längre sin uppgift på ett tillfredsställande sätt. Bekämpningsåtgärder
vidtas inte i den utsträckning som behövs. Berberisbusken har numera ungefär
samma geografiska utbredning som den hade när den första lagen om utrotande av
berberis infördes för omkring sextio år sedan. De förslag till ändring i
lagstiftningen som lantbmksstyrelsen lägger fram går i huvudsak ut på att
planer för bekämpning av berberis skall fastställas för områden där berberis
före-
Prop. 1975/76:157 9
kommer
i slörre utsträckning och där således särskilda åtgärder behövs för
bekämpningen.
1
likhet med de flesta remissinstanserna anser jag att det behövs en mera
effektiv lagstiftning om bekämpning av berberis än den vi har i dag. Jag delar
lantbruksstyrelsens uppfattning att lagstiftningen bör genomföras nu utan
hinder av att lantbruksstyrelsen har påbörjat undersökning rörande den
ekonomiska betydelsen av lokala svartrostangrepp.
Jag
förordar således att en skärpt lagstiftning om bekämpning av berberis införs.
De bestämmelser som nu finns i lagen (1970: 299) om skydd mot flyghavre bör därvid
delvis kunna tjäna som förebild.
Lagen
bör, i första hand, äga tillämpning på vanlig berberis (Berberis vulgaris) och
dess varieteter. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
lantbruksstyrelsen bör bemyndigas att besluta om utvidgning av tillämpningsområdet
till andra växtarter och sorter av de berberissläkten som är mottagliga för
svartrost.
I
den nya lagen bör tas in bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, lantbmksstyrelsen att fastställa bekämpningsplan för område där
berberis förekommer i större utsträckning.
HushållnmgssäUskapens
förbund har uttryckt vissa farhågor för att systemet med bekämpningsplaner
skulle kunna innebära att aUtför litet hänsyn tas till de lokala förhåUandena
med påföljd att utrotningen blir mindre effektiv. Jag delar inte förbundets
farhågor eftersom jag förutsätter att bekämpningsplanema anpassas efter
föreliggande regleringsbehov och till lokala förhållanden. Av
lantbruksstyrelsens förslag framgår att plan för bekämpning i första hand
avses bli utformad som s. k. zonbekämpning på mark som gränsar tUl åkermark men
att också andra planer kan komma i fråga då det är lämpligt.
För
område som inle omfattas av fastställd bekämpningsplan bör allmänt gälla att
åtgärder skall vidtas för att så långt möjligt hålla marken fri från berberis.
Bekämpningsskyldigheten bör Uksom hittiUs åvUa fastighetsägaren eller, med
vissa undantag, nyttjanderättshavaren. Skäl saknas att behålla nu gällande
särbestämmelser för innehavare av betesrätt.
Lagen
bör vidare innehålla föreskrift om förbud mot saluhållande, överlåtelse och
plantering av berberis. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör
kunna föreskriva undantag från förbudet t. ex. i fråga om överlåtelse till
eller plantering i vissa botaniska trädgårdar.
Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer bör också bemyndigas att föreskriva
befrielse från den allmänna skyldigheten att bekämpa berberis på mark utanför
område där bekämpningsplan gäller t. ex. inom vissa naturreservat.
Om
bekämpningsskyldig försummar sina åligganden, bör lantbruksnämnden i första
hand anmana honom att fullgöra sin skyldighet. Un-
derlåtenhet
att följa sådan anmaning bör medföra att lantbruksnämnden får verkställa
åtgärden på den försumliges bekostnad. I likhet med vad som f. n. gäller bör
den nya lagen innehålla straffbestämmelser. Sålunda bör bötesstraff föreskrivas
i fråga om uppsåtiigt eller oaktsamt brott mot bestämmelse i bekämpningsplan
och mot förbud att salu-hålla, överlåta och plantera berberis. Fullgörs inte
bekämpningsskyldighet inom område som saknar bekämpningsplan bör uppsåtlig
eller oakt-sam försummelse i de avseenden som jag nyss har nämnt medföra ansvar
(böter) under fömtsättning att vederbörande inte heUer följer an» maning som
lantbruksnämnden har meddelat med anledning av försummelsen.
Jag
delar lantbmksstyrelsens uppfattning att statsbidrag inte längre bör utgå för
berberisbekämpning.
De
nya bestämmelsema bör träda i kraft den 1 juli 1976.
2
Statsplombering och växtförädlingsavgift
2.1 Inledning
Lantbruksstyrelsen,
slatens centrala frökontrollanstalt och statens växtsortnämnd har i november
1975 i skrivelse tUl regeringen föreslagit sådana ändringar i nu gällande
bestämmelser om obligatorisk statsplombering att även sådant överlämnande av
utsäde som inte har samband med köp kommer att omfattas av bestämmelserna.
Efter
remiss har yttranden över förslaget avgetts av riksrevisionsverket,
kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen. Aktiebolaget Cardo,
Hushållningssällskapens förbund. Lantbrukarnas riksförbund, Nordreco Aktiebolag,
Sveriges fröengrossistförening, Sveriges fröodlare-förbund, Sveriges
potatisodlares riksförbund och W Weibull Aktiebolag.
2.2 Nuvarande
ordning
Växtförädlingsverksamheten
stöds på olika sätt av statsmakterna. Vidare finns sedan år 1961 ett system
med växtförädlingsavgifter som numera avser samtliga jordbruksväxter utom
sockerbeta, hampa och lin samt även grönyteväxter. Systemet innebär att
växtförädlingsavgifter erläggs vid s. k. obligatorisk statsplombering av
utsädesvara. Avgifterna tUlförs en särskild fond (växtförädlingsfonden). Ur
fonden utgår bidrag till svenska växtförädlare och i vissa fall till utiändska växtförädlare.
Beslut om bidrag fattas av regeringen efter förslag av lantbruksstyrelsen.
Varje förädlares bidrag från fonden skall i princip motsvara summan av de
avgifter som har flutit in tiU fonden för de sorter han har framställt.
Beträffande sort som saknar känd förädlare tillförs influtna avgifter i stället
statens råd för skogs- och jordbmksforskning som skall använda medlen för
forskning inom växtförädlingen. De belopp som har tiUförts
Prop. 1975/76:157 11
fonden
och som har delats ut därifrån under de senaste budgetåren framgår av följande
sammanställning (kr.).
Budgetår 1970/71
1971/72 1972/73 1973/74 1974/75
Tillförda
belopp 4 040 306 4 229 134 4 126 191 4105 382 5
121470
TUl växtförädlare
utdelade belopp 4 040
535 3 632 300 3 583 000 3 799 400 4 601 900
Vidare
har statens råd för skogs- och jordbmksforskning under nyss nämnda period
tillförts 2 078 506 kr. ur fonden.
Gällande bestämmelser om
obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift finns
i förordningen (1967: 139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och
om växtförädlingsavgift (ändrad senast 1974: 940) samt i kungörelsen (1968:
214) om statsplombering av utsäde (ändrad senast 1971: 394). Av kungörelsen
framgår vem som får utföra statsplombering av utsäde och vilka viUkor som skall
gälla för statsplombering. I förordningen föreskrivs att utsäde av visst slag
inte får avlämnas tUl köpare som kan antas använda det till utsäde eller föras
ut ur landet annat än i förpackning som är tUlsluten och försedd med plomberingsbevis
enligt bestämmelsema om statsplombering av utsädesvara. Undantag görs
beträffande enstaka försäljning utan offentligt utbud, om säljaren har odlat
utsädet och inte yrkesmässigt driver handel med utsädesvaror. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer får också medge undantag från statsplombering
i fråga om utsäde av visst slag som inte är inneslutet i statsplomberad förpackning
men kommer från sådan förpackning. Vidare innehåller förordningen bestämmelser
om bl. a. växtförädlingsavgiftemas storlek för olika slag av utsäden, vem som
är avgiftsskyldig, förfarandet vid avgifternas uttagande och bestämmelser om
ansvar.
Vid
sidan av systemet med växtförädlingsavgifter finns sedan år 1971 en immaterialrättslig
lagstiftning som innehåller bestämmelser till skydd för förädlare av
växtsorter. Bestämmelserna finns i växtförädlarrättslagen (1971; 392, ändrad
senast 1971: 628) och växtförädlarrättskungörel-sen (1971; 393, ändrad senast
1974: 550). Enligt växtförädlarrättslagen kan förädlare som har framställt
växtsort, tUlhörande växtsläkte eller växtart som regeringen bestämmer, eller
dennes rättsinnehavare genom registrering få växtförädlarrätt tUl sorten. Växtförädlarrätten
innebär att annan än rättens innehavare (sortinnehavaren) inte utan dennes lov
får utnyttja växtsorten yrkesmässigt genom att bl. a. utbjuda tUl försäljning eller
eljest tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsändamål. För att
registrering av växtsort skall få ske krävs bl. a. att sorten genom minst ett
viktigt kännetecken tydligt skiljer sig från annan sort som har blivit känd
före dagen för registreringsansökningen. Ansökan om registrering prövas av
statens växtsortnämnd.
Prop. 1975/76:157 12
För
att nu nämnda system, växtförädlingsavgiftssystemet och det privaträttsliga
systemet, skall kunna tUlämpas sida vid sida har i förordningen om
obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift
införts en bestämmelse om växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har
registrerats enligt växtförädlarrättslagen. Växtförädlingsavgift för sådant
utsäde skall tas ut endast om sortinnehavaren avger förklaring på heder och
samvete att han inte avser att uppbära ersättning för annans yrkesmässiga
utnyttjande av sorten inom landet.
FrivUlig
statsplombering utan erläggande av växtförädlingsavgift förekommer beträffande
sorter av sockerbeta, lin, hampa och köksväxter.
2.3
Lantbruksstyrelsens m. fl. myndigheters förslag
Lantbruksstyrelsen,
statens centrala frökontrollanstalt och statens växtsortnämnd har i skrivelse
till regeringen begärt sådan ändring i förordningen om obligatorisk statsplombering
av utsädesvara och om växtförädlingsavgift att det inte längre blir möjligt
att i samband med överlämnande av utsäde genom olika slags avtal kringgå
förordningens bestämmelser. Myndigheterna har därvid åberopat att högsta
domstolen i dom den 23 september 1974, DB 32, har uttalat att kontraktsodling
generellt inte innefattar köp enligt förordningen.
Enligt
myndighetema har intresset för fullgott utsäde tUlsammans med den starka
rationaliseringen av jordbruksdriften numera medfört att allt fler jordbrukare
årligen täcker sitt utsädesbehov genom inköp av statsplomberat utsäde i stäUet
för att själva skaffa utsäde av egen skörd med det omfattande arbete det
innebär. Utsädesföretagen saknar i regel resurser att på egen eller arrenderad
mark uppföröka utsäde av den omfattning som behövs. Företagen anUtar därför
kvalificerade odlare för föröknmg av utsäde. Det hävdvunna begreppet för denna
odlingsform är kontraktsodling. Genom sådan odling skapas ömsesidiga fördelar.
Bl. a. kan partema planera verksamheten på längre sikt. Ca 2/3 av allt utsäde
utom potatis som försäljs från utsädesföretagen härrör från kontraktsodlingar
som statens centrala frökontrollanstalt (SCF) har godkänt vid
fältbesiktningar. Vid normal avkastning beräknas det i kontraktsodling
reproducerade utsädet uppgå tiU minst ca 1,31,4 mUj. dt av totalt för statsplombering
producerat ca 2,2 milj. dt, exkl. potatis. Värdet av kontraktsodlat utsäde kan
i 1975 års prisnivå beräknas uppgå till lägst 300 milj. kr. SCF har generellt
föreskrivit att "vid aU kontraktsodling skall utsädesföretag till odlare
alltid leverera plomberat utsäde". Detta motiveras av att kontraktsodling
av utsäde har betraktats som köp. I fråga om potatis har SCF föreskrivit bl.
a. följande: "Frånsett eget utsäde (odlat på samma gård året innan) skall
allt utsäde som anmäls till kontroll vara statsplomberat. Kontraktsfirmor får
således endast leverera statsplomberad vara. Plomberingsbevis kommer
Prop. 1975/76:157 13
att
mfordras från odlaren." Kontraktsodling har i praktiken fungerat på det
sätt som nu angetts under hela den tid systemet med obligatorisk statsplombering
av utsädesvaror och växtförädlingsavgift har gällt. Överlämnande av utsäde från
företag tiU kontraktsodlare har sålunda betraktats som köp. Högsta domstolens
dom visar på brister i den nuvarande författningstexten. Företagen kan genom
att utforma avtalen så att överlämnandet inte betraktas som köp undandra sig statsplombering
och erläggande av växtförädlingsavgift. Om författningsändring inte genomförs,
kommer domen att medföra betydande negativa konsekvenser för utsädeskvaliteten
i svenskt jordbmk och bortfaU av växtförädlingsavgifter.
2.4 Remissyttrandena
De
flesta remissinstanserna tiUstyrker eller lämnar myndigheternas förslag utan
erinran, såvitt nu är i fråga. Hushållningssällskapens förbund ifrågasätter
dock, utan att närmare utveckla sm ståndpunkt, "den juridiska
hållbarheten" av förslaget. Nordreco Aktiebolag föreslår att överlämnande
av utsäde från livsmedelsfabrikant till kontraktsodlare skall undantas från
plomberings- och avgiftsskyldighet under förutsättning dels att odlaren enligt
avtalet inte äger förfoga över utsädet eller förökningsmaterial därav på annat
sätt än genom odling för och leverans till fabrikanten, dels att föröknuigsmaterialet
är avsett huvudsakligen för vidareförädling i fabrikantens verksamhet.
Sveriges potatisodlares riksförbund kritiserar att även kontraktsodling av
potatis skall omfattas av de föreslagna bestämmelsema. Enligt förbundet har de
företag inom potatisbranschen som använder sig av kontraktsodlare själva det
största intresset av att tillhandahålla odlarna bästa möjUga utsäde.
2.5 Föredraganden
Reglerna
om obligatorisk statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift trädde i
kraft den 1 juli 1961. Då fick vi ett regelsystem på växtförädlingens område
som i allt väsentligt fortfarande består. Reglema som till en början omfattade
endast stråsäd och trindsäd har efter hand utvidgats. Bestämmelsema innebär i
korthet att utsäde av vissa växtsläkten och växtarter (grönyteväxter samt alla jordbraksväxter
med undantag av sockerbeta, lin och hampa) utom för vissa faU mte får avlämnas
till köpare som kan antas använda det tUl utsäde eUer föras ut ur landet annat
än i förpackning som är tUlsluten och försedd med plomberingsbevis enligt
bestämmelserna om statsplombering av utsädesvara. Vid sådan plombering skaU
den som begär plomberingen erlägga växtförädlingsavgift med närmare angivna
belopp. Uppburna växtförädlingsavgifter tUlförs en särskUd fond (växtförädlmgsfonden),
vilken förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer. Dessutom an-
Prop. 1975/76:157 14
ges
vilka myndigheter som får utföra statsplombering och vilka villkor som skall
gälla för plomberingen.
Bestämmelsema
om obligatorisk statsplombering och växtförädlings-avgift har till ändamål att
dels skydda konsumentema mot utsäde av dålig kvalitet, dels utgöra ett
ekonomiskt stöd för växtförädlingen. Båda dessa syften fömtsätter att även
annat överlänmande av utsäde än det som förekommer vid köp omfattas av bestämmelsema
om statsplombering och växtförädlingsavgift. Lantbruksstyrelsen m. fl.
myndigheter har nu föreslagit att i princip allt överlämnande av utsäde skall
omfattas av bestämmelsema. I likhet med flertalet remissinstanser ansluter jag
mig till förslaget. Jag förordar således att tvånget att ha utsädesförpackning statsplomberad
i fortsättningen knyts tiU själva överlämnandet.
Någon
remissinstans har ansett att överlämnande av utsäde från livsmedelsfabrikant tUl
s. k. kontraktsodlare under vissa förutsättningar bör undantas från den
föreslagna utvidgningen av systemet med växtförädlingsavgifter. En annan
remissinstans har gjort gällande att också kontraktsodling av potatis bör undantas
från den föreslagna utvidgningen. Jag delar inte dessa remissinstansers
uppfattning. En sådan ordning skulle öka riskerna för spridning av olika växtskadegörare.
Vidare skulle konsumentskyddet försvagas.
Fömtom
de ändringar som föranleds av den utvidgning av lagstiftningens tiUämpningsområde
som jag nu har föreslagit förordar jag även vissa ändringar av huvudsakligen
formell natur. Sålunda anser jag att en lag i detta ämne huvudsakligen bör
innehålla bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen förordnar
att meddela föreskrifter om dels vUka slag av utsäden som skall omfattas av plombe-ringstvånget,
dels vilka villkor som skall gälla för plombering, dels bestämmelser om
växtförädlingsavgiften. Växtförädlingsavgiften får anses ha karaktär av avgift
och inte skatt. Regeringen bör därför kunna ges bemyndigande av riksdagen att
meddela föreskrifter om denna avgift. Dessa bemyndigandebestämmelser bör
lämpligen tas in i en ny lag om statsplombering av utsäde och om
växtförädlingsavgift.
I
gällande förordning om statsplombering och växtförädlingsavgift finns en
bestämmelse om växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har registrerats
enligt växtförädlarrättslagen. Växtförädlingsavgift för sådant utsäde skall tas
ut endast om sortinnehavaren avger förklaring på heder och samvete att han inte
avser att uppbära ersättning för annans yrkesmässiga utnyttjande av sorten
inom landet. I den föreslagna lagen har tagits upp en motsvarande bestämmelse.
En bestämmelse bÖr också införas i den nya lagen av innehåll att regeringen eUer
myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om återbetalning
av växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har marknadsförts innan
registrering av sorten har skett.
I
lagen bör också tas in, förutom vissa definitioner, grundläggande
Prop. 1975/76:157 15
bestämmelser
som syftar tUl att säkerställa efterlevnaden av den föreslagna lagen. Dessa
senare bestämmelser överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande
bestämmelser i gällande förordning. Den nya lagen bör träda i kraft den 1 juli
1976.
3
Seminverksamhet för avel av vissa husdjur
1
förordningen (1967: 397) om seminverksamhet för avel av nötkreatur, får och
svin föreskrivs att vid verksamhet för befraktning på konstgjord väg (seminverksamhet)
av nämnda djur får användas sperma endast från djur som uppfyller de
fordringar som lantbruksstyrelsen fastställer. 1 förordningen bemyndigas
regeringen eller myndighet som regeringen förordnar att meddela närmare
bestämmelser om verksamheten.
Lantbruksstyrelsen
har i skrivelse tUl regeringen föreslagit att nu nämnda beslämmelser om seminverksamhet
utvidgas tUl att avse även hästar. Lantbruksstyrelsen framhåller att det inom
landets hästavelsor-ganisationer finns ett stort intresse för att utnyttja seminförfarandet
som ett avelsinstrament. Seminverksamhet för avel av hästar skulle bl. a. göra
det möjligt att bygga upp ett fungerande avkommeundersöknings-syslem. Inom
flera hästraser är hingstamas betäckningsfrekvens hög, vilket medför en ökad
risk för överföring av infektioner mellan ston. Genom ett reglerat seminförfarande
skulle en sådan överföring praktiskt taget kunna elimineras.
Efter
remiss har yttranden över lantbruksstyrelsens förslag avgetts av rektorsämbetet
vid lantbrukshögskolan, lärarkollegiet vid veterinärhögskolan, Avelsföreningen
för svenska ardennerhästen, Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen.
Föreningen Nordsvenska hästen, Lantbrukarnas riksförbund. Svensk
husdjursskötsel, ekonomisk förening och Svenska travsportens centralförbund.
Samtliga
remissinstanser tillstyrker lantbruksstyrelsens förslag. Även jag kan ansluta
mig tiU förslaget att bestämmelserna om seminverksamhet utvidgas till att avse
även avel av hästar. Bestämmelser av detta slag bör även i fortsätlningen kunna
beslutas av regeringen. Jag förordar därför att regeringen bemyndigas att
meddela föreskrifter om seminverksamhet för avel av nötkreatur, får, svin och
hästar. Regeringen bör kunna överlåta åt förvaltningsmyndighet, i första hand
lantbruksstyrelsen, att meddela sådana föreskrifter.
4
Upphävande av förordningen om utrotande av nötbromsen
Förordningen
(1930: 247) om utrotande av nötbromsen (ändrad senast 1973: 332), som har
beslutats med riksdagen, innehåller bestämmelser om rätt för regeringen att
föreskriva att larver av nötbromsen (oxstynget, Hypoderma bovis) på nötkreatur
skall utrotas genom djurägarens försorg inom visst område.
Prop. 1975/76:157 16
Lantbmksstyrelsen
har i skrivelse tUl regeringen föreslagit att förordningen upphävs. Enligt
lantbruksstyrelsen hade nötbromsen mycket stor utbredning i Sverige i början på
1900-talet. Den bekämpades under 1930- och 1940-talen och torde ha utrotats i
början av 1950-talet. Utrotningskampanjen bedrevs med stöd av förordningen om
utrotande av nötbromsen. Förordningen är numera av olika skäl svår att tUlämpa.
Införsel av levande djur torde innebära den viktigaste och kanske enda risken
för att nötbromsen åter skall uppträda inom landet. För import av nötkreatur
fordras alltid tillstånd. Lantbruksstyrelsen har för avsikt att som villkor för
tillstånd till sådan import kräva kontroll på importörens bekostnad av
förekomsten av nötbroms under viss tid efter införseln. Om risk för spridning
av nötbroms eventuellt skulle uppstå på annat sätt, kan lantbruksstyrelsen med
stöd av epizootilagstiftningen vidta erforderliga åtgärder.
Efter
remiss har Lantbmkamas riksförbund avgett yttrande över lantbruksstyrelsens
förslag.
I
likhet med Lantbmkarnas riksförbund tillstyrker jag förslaget och förordar att
förordningen om utrotande av nötbromsen skaU upphöra att gälla vid utgången av
juni månad 1976.
5 Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
antaga
inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till
1.
berberislag,
2.
lag om statsplombering av
utsäde och om växtförädlingsavgift,
3.
lag med bemyndigande att
meddela föreskrifter om seminverksamhet för avel av vissa husdjur,
4.
lag om upphävande av
förordningen (1930: 247) om utrotande av nötbromsen.
6 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens Överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå rUcsdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 740205
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Prop. 2021/22:148 En ny växtskyddslag s. 186 om s. 14 i texten
- Ds 2020:8 En ny växtskyddslag s. 240 om s. 14 i texten
- Bet. 1975/76:KU51 Med anledning av propositionen 1975/76:112 om kungörande av lagar och andra författningar jämte motioner s. 8 i texten
- Bet. 1975/76:JoU43 Med anledning av propositionen 1975/76:157 om berberislag, m. m. i texten