med förslag till lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.
314 sidor, varav 294 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 294 av 314 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:164, med förslag till lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:164
Regeringens proposition
1975/76:164
med
forslag till lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.;
beslutad
den 11 mars 1976.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
INGVAR
CARLSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen läggs fram förslag till lag om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m. Lagen avses ersätta nuvarande bestämmelser om straff,
handräckning m. m. i byggnadslagen (1947:385) och i byggnadsstadgan
(1959:612).
I
sak innebär förslaget bl. a. att bestämmelserna om straff för överträdelse av
byggnadsförfattningarna med vissa undantag upphävs och ersätts med ett avgiftssystem.
I delta ingår tre olika avgifter, nämligen byggnadsavgift, tilläggsavgift och
särskild avgift.
Byggnadsavgift
föreslås utgå när någon vidtar åtgärd, som kräver byggnadslov enligt
byggnadsstadgan, utan sådant lov. Tilläggsavgift avses utgå tillsammans med
byggnadsavgift vid sådana former av olovligt byggande som det är särskilt
angeläget att motverka. De föreslagna bestämmelserna om tilläggsavgift omfattar
t. ex. fall då någon utan byggnadslov uppför en helt ny byggnad, till- eller
påbygger befmilig byggnad eller river byggnad. Den särskilda avgiften föreslås
utgå för sådana överträdelser som inte utgör olovligt byggande.
Enligt
förslaget skall byggnadsnämnden besluta om byggnadsavgift och särskild avgift.
Fråga om tilläggsavgift skall prövas av allmän domstol.
Förslaget
innebär vidare en betydande förbättring av byggnadsnämndens möjligheter att
genom föreläggande eller handräckning få olovligt utförda åtgärder undanröjda
eller på annal sätt rättade. I syfte att motverka att föreläggande om rättelse
förhalas genom överlåtelse av den egendom som omfattas av föreläggandet
föreslås att detta i vissa fall skall gälla även mot ny ägare av egendomen.
De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I januari 1977.
I Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 164
Prop. 1975/76:164 2
1
Förslag till
Lag
om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
Härigenom
föreskrives följande.
Inledande
bestämmelser
1 § Denna lag gäller vid överträdelse av sådan föreskrift om byggande
som har meddelats i byggnadslagen (1947:385) eller byggnadsstadgan (1959:612)
eller med stöd av någon av dessa författningar.
2 § Det åligger byggnadsnämnden att som ell led i inseendet över byggnadsverksamheten
upptaga fråga om påföljd eller ingripande enligt denna lag till behandling, så
snart anledning förekommer alt överträdelse som avses i 1 § har skett. När
åtgärd, till vilken erfordrats byggnadslov enligl byggnadsstadgan (1959:612),
har vidtagits utan att sådant lov föreligger, skall nämnden vara verksam för
att det utförda undanröjes eller på annat sätt rättas, om ej byggnadslov till
åtgärden meddelas i efterhand.
Om
del begäres av någon vars rätt kan beröras därav, skall byggnadsnämnden lämna
skriftligt besked huruvida i fråga om viss byggnad eller anordning har
vidtagits åtgärd som föranleder ingripande enligt denna lag.
Förbud
att fortsätta byggnadsarbete
3 §
Byggnadsnämnden lår förbjuda att byggnadsarbete fortsattes, om det är uppenbart
att arbetet strider mot
1. byggnadsstadgan (1959:612),
2. fastställd generalplan.stadsplan, byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser, eller
3. förbud enligt byggnadslagen (1947:385) eller enligt
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen alt företaga nybyggnad eller att
riva byggnad.
Är
det uppenbart att byggnadsarbete äventyrar byggnadens eller näriiggande byggnads
hållfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa, skall nämnden
förbjuda att arbetet fortsattes även om de förutsättningar som anges i första
stycket ej föreligger.
Förbud
enligt första eller andra styckei lår förenas med vite.
Beslut
enligt denna paragraf länder omedelbart till efterrättelse.
Avgifter
4 §
Vidtages åtgärd, till vilken erfordras byggnadslov, utan all sådant lov
föreligger, skall byggnadsavgifl utgå.
Prop.
1975/76:164 3
Byggnadsavgift
bestämmes till belopp motsvarande fyra gånger den avgift som enligt taxa,
fastställd med stöd av 8 § byggnadsstadgan (1959:612), skulle ha eriagts om
byggnadslov till en motsvarande åtgärd hade meddelats, dock till minst 500
kronor. Vid bestämmande av byggnadsavgift på grundval av taxa skall hänsyn ej
tagas till sådan höjning eller sänkning av normalbeloppet som enligt taxan
föranledes av omständigheterna i det särskilda fallet och ej heller till belopp
som belöper på tillhandahållande av nybyggnadskarta, utslakning eller
lägeskontroll av byggnad eller annan mätningsteknisk åtgärd eller på
framställning av fotonegativ eller bildkort.
5 §
Byggnadsavgift utgår ej om
1. det utförda rättas innan fråga om påföljd eller
ingripande enligt denna lag upptages vid sammanträde med byggnadsnämnden eller
2. åtgärden avser rivning av byggnad och rivningen har
a) företagits med stöd av lag eller annan författning
eller annars varit nödvändig för att avvärja eller begränsa omfatiande skada på
annan egendom eller
b) företagits därför att byggnaden till väsentlig del hade skadats genom
eldsvåda eller annan liknande händelse.
6 §
Särskild avgift utgår om, i annat fall än som avses i 4 § första stycket,
överträdelse sker genom att någon
1. vidtager åtgärd i strid mot förbud som har
meddelats i byggnadslagen (1947:385) eller med stöd av denna,
2. underiåter att ställa sig till efterrättelse vad i
byggnadsstadgan (1959:612) är föreskrivet om rätt att vidtaga åtgärd som
angives i stadgan, eller
3. underiåter alt
fullgöra anmälningsskyldighet som föreskrives i bygg
nadsstadgan eller att vid utförande av arbete följa fastställda ritningar eller
av byggnadsnämnden meddelade föreskrifter.
Särskild
avgift bestämmes till minst 200 och högst 500 kronor. Är överträdelsen ringa,
behöver avgift ej påföras.
7 §
1 fall som avses i 4 § första stycket utgår fömtom byggnadsavgift en
tilläggsavgift om åtgärden innebär att
1. helt ny byggnad uppföres,
2. befintlig byggnad till- eller påbygges,
3. byggnad inredes helt eller delvis till väsentligen
annat-ändamål än det till vilket byggnaden förut har varit använd,
4. byggnad eller del av byggnad tages i anspråk för
väsentligen annat ändamål än det till vilket byggnaden förut har varit använd
eller som finnes angivet på godkänd ritning eller
5. byggnad rives.
Tilläggsavgift
utgår ej i fall som avses i 5 §. Avgift utgår ej heller om
Prop.
1975/76:164 4
åtgärd
som avses i första stycket 2-5 omfattar utrymme som ej överstiger tre
kvadratmeter.
Tilläggsavgift
utgår med belopp som motsvarar 500 kronor för varje kvadratmeter våningsyta
som åtgärden har omfattat. I fråga om åtgärd som avses i första stycket 2-5
skall vid beräkning av våningsytan fråndragas tre kvadratmeter.
Har
föreläggande om rättelse enligt 15 i; meddelats eller har det utförda rättats
genom handräckning eller på annat sätt eller föreligger annars särskilda skäl,
får avgiften bestämmas till lägre belopp än som följer av tredje stycket eller
helt efterges.
8 §
Fråga om byggnadsavgift och särskild avgift prövas av byggnadsnämn
den.
Fråga
om tilläggsavgift prövas av allmän domstol på talan av allmän åklagare. Talan
får väckas endast om byggnadsnämnden har begärt det. I fråga om sådan talan
skall bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket ej kan
följa svårare straff än böter, och om kvarstad och skingringsförbud i brottmål
äga motsvarande tillämpning.
9 §
Byggnadsavgift påföres den som när överträdelsen begicks var ägare
av den byggnad eller anordning som den olovliga åtgärden avsåg. Särskild
avgift påföres den som begick överträdelsen.
Tilläggsavgift
påföres
1. den som när överträdelsen begicks var ägare av den
byggnad som den olovliga åtgärden avsåg,
2. den som begick överträdelsen,
3, den i vars ställe denne var,
4, den som har beretts vinning genom överträdelsen.
10 § Är två eller fiera ägare av den byggnad eller anordning som den
olovliga åtgärden avsåg, svarar de solidariskt för byggnadsavgifi och för
tilläggsavgifi som påföres dem i deras egenskap av ägare.
11 § Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen nedsätta eller
efterge byggnadsavgifl eller särskild avgift, som byggnadsnämnden har beslutat.
Fråga härom prövas efter besvär enligt 30 § över nämndens beslul.
Straff
12 §
Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet
1. påbörjar verksamhet, vilken enligl 136 a § andra
stycket byggnadslagen (1947:385) skall prövas av regeringen, utan att
regeringen har meddelat tillstånd till verksamheten eller medgivit undantag
från prövningsskyldigheten,
2. påbörjar, utvidgar eller fortsätter verksamhet utan
tillstånd av regeringen, sedan regeringen med stöd av samma paragraf fjärde
eller femte stycket har beslutat pröva verksamheien, eller
Prop. 1975/76:164 5
3.
åsidosätter villkor eller föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av
nämnda paragraf, så att allmän eller enskild rält kan kränkas.
Ingripanden
for att åstadkomma rättelse
13 §
Överexekutor får meddela handräckning så att rättelse åstadkommes
när
1. åtgärd lill vilken erfordrats byggnadslov har
vidtagits utan sådant lov,
2. åtgärd annars har vidtagits i strid mot förbud som
har meddelats i byggnadslagen (1947:385) eller med stöd av denna,
3. åtgärd har vidtagits i strid mot godkända ritningar
eller av byggnadsnämnden meddelade eller eljest gällande föreskrifter,
4. någon underiåter att efter föreläggande därom
utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd som åligger honom enligt
byggnadsstadgan (1959:612) samt
5. fall som avses i 12§ föreligger.
14 § Ansökan om handräckning får göras av byggnadsnämnden och, i fall som
avses i 13 § 5,av allmän åklagare. I övrigt gäller i fråga om handräckning
samma bestämmelser som för handräckning enligt 191 § utsökningslagen (1877:31
s.l).
15 § I fall som avses i 13 § 1-3 och 5 flr byggnadsnämnden, i stället för
att ansöka om handräckning, förelägga ägaren av den fastighet, byggnad eller
anordning som är i fråga att inom viss tid rätta det utförda. Efterkommes ej
sådani föreläggande, står det byggnadsnämnden fritt att begära handräckning.
Beviljas
byggnadslov efter det att föreläggande enligt försia slycket har meddelats, är
föreläggandet förfallet.
Vad
i första stycket sägs om ägare av faslighet äger motsvarande till-lämpning i
fråga om tomträitshavare.
16 § Underiåter någon att utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som
åligger honom enligt byggnadsstadgan (1959:612) eller enligl beslut som har
meddelats med stöd av stadgan, får byggnadsnämnden förelägga honom att inom
viss tid vidtaga åtgärden,
17 § Föreläggande enligt ISeller 16 § får förenas med vite eller med
föreskrift att, om föreläggandet ej efterkommes, åtgärden kan utföras genom
byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad.
Efterkommes
ej föreläggande med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg,
skall nämnden, när ej omständigheterna föranleder annat, beslula att åtgärden
skall utföras och hur del skall ske. Därvid skall tillses alt oskälig kostnad
ej uppstår. När skäl är därtill, får i nämndens
Prop.
1975/76:164 6
beslut
förordnas, att beslutet skall gälla utan hinder av att det ej äger laga kraft.
Kronofogdemyndigheten
skall lämna det biträde som behövs för genomförande av beslut enligt andra
styckei.
18 §
Har åtgärd, till vilken erfordrats byggnadslov, vidtagits ulan sådant
lov men framstår det som sannolikt att lov kan meddelas till åtgärden,
skall byggnadsnämnden innan handräckning begäres eller föreläggande med
delas bereda ägaren tillfälle att inom viss lid ansöka om byggnadslov.
Inkommer
ej ansökan inom föreskriven tid, får byggnadsnämnden utan hinder av att ansökan
ej gjorts pröva frågan om byggnadslov till åtgärden. Nämnden fär därvid på
ägarens bekostnad låta upprätta de ritningar och beskrivningar samt företaga de
åtgärder i övrigt som är nödvändiga för prövningen av ärendel.
Verkan
av föreläggande i vissa fall m. m.
19 §
Har föreläggande enligt 15 eller 16 § meddelats någon i egenskap av
ägare till viss fastighet och övergår fastigheten till ny ägare, gäller före
läggandet i stället mot denne. Utsatt vite gäller dock ej mot den nye ägaren,
men byggnadsnämnden får sätta ut vite för denne.
Försia
stycket äger motsvarande tillämpning, när föreläggande har meddelats någon i
egenskap av tomträitshavare eller ägare av byggnad på mark som tillhör annan.
Anteckning
i fastighetsboken m. m.
20 § Myndighet som meddelar föreläggande som avses i 19 § skall genast
sända siti beslut lill inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken
eller lomträttsboken.
21 § Återkallas föreläggande som har antecknats enligt 20 §, skall byggnadsnämnden
genast anmäla det till inskrivningsmyndigheten för motsvarande anteckning. Har
antecknat föreläggande upphävts genom lagakraftvunnet beslut, efterkommits
eller förfallit, skall byggnadsnämnden, så snart nämnden har fått vetskap
härom, anmäla förhållandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning.
22 § Gör ej byggnadsnämnden anmälan i fall som avses i 21 §, skall
länsstyrelsen på ansökan av någon vars rätt beröres därav göra sådan anmälan.
Övriga
bestämmelser
23 §
Överiåtes egendom, på vilken har utförts åtgärd som avses i 4 § första
stycket, mot vederiag och skall rättelse i det utförda vidtagas på gmnd
Prop.
1975/76:164 7
av
beslut enligt denna lag, äger 4 kap. 12 § jordabalken motsvarande
till-lämpning, om ej överiåtaren vid överiätelsen upplyst om åtgärden eller förvärvaren
annars känt till eller bort känna till denna.
24 § Byggnadsnämnden eller befattningshavare hos nämnden har rätt att få
tillträde till fastighet, byggnad och annan anläggning i den mån det är
nödvändigl för alt genom besiktning förbereda prövning av fråga enligt denna
lag. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att
lilllrädesrälien skall kunna utövas,
25 § Byggnadsavgift enligt 4 § tillfaller kommunen. Övriga avgifter
enligt denna lag tillfaller staten.
26 § Har fråga om påföljd för överträdelse som avses i 4 § första stycket
ej upptagils vid sammanträde med byggnadsnämnden inom tio år från del
överträdelsen begicks, får byggnadsavgifl eller tilläggsavgift ej påföras. Vad
som har sagts nu äger motsvarande tillämpning i fråga om särskild avgift.
Därvid skall dock i stället för tio år gälla en tid av tre år.
Sedan
tio år har förfiutit från det åtgärd som avses i 13 § 1-3 eller 5 vidtogs, får
ej byggnadsnämnden eller åklagare ansöka om handräckning eller nämnden besluta
föreläggande enligt 15 §.
27 § Beslut eller dom varigenom någon påföres avgift enligt denna lag
skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas lill
länsslyrelsen inom två månader från det beslutet eller domen vann laga kraft.
Erinran om detta skall tas in i beslutet eller domen.
28 § Betalas ej avgifi inom den tid som anges i 27 §, får avgiften jämte
restavgift, beräknad enligt 58 J; I mom. uppbördslagen (1953:272), indrivas i
den ordning som enligt nämnda lag gäller för indrivning av skatt.
Vid
fördelning mellan staten och kommunen av medel som har infiutit skall medel i
första hand avsättas för kommunens fordran.
Åtgärd
för indrivning av avgifi får ej vidtagas, sedan fem år har förfiutit från det
beslutet eller domen angående avgiften vann laga kraft.
29 § Vite som har förelagts med stöd av denna lag får ej förvandlas.
30 § Talan mot byggnadsnämnds beslut enligt denna lag föres hos
länsstyrelsen genom besvär. Mot beslut om besked enligt 2 § andra slycket får
lalan ej föras.
Talan
mot länsstyrelsens beslut i besvärsmål enligt första stycket samt i ärende som
avses i 22 § föres hos kammarrätten genom besvär.
Besvärsmål
angående föreläggande enligt 15 i; eller förbud enligt 3 ?; skall handläggas
méd förtur.
Prop.
1975/76:164 8
31
§ Den som innehar egendom på grund av testamentariskt förordnande utan att
äganderätten tillkommer någon anses vid tillämpning av 9, 10, 15 och 18 §§ som
egendomens ägare.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1977.
2. Bestämmelserna i 2 § första stycket samt i 4-12 och
25 §§, 26 § första stycket samt 27 och 28 §§ tillämpas endasl i fråga om
överträdelse som har begåtts efter ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 12 § 2 äger ej tillämpning på
sådan ökning av förbmkningen av träfiberråvara som sker för att möjliggöra
produktion som före den 1 januari 1976 har tillåtits enligt 136 a §
byggnadslagen (1947:385) i dess intill nämnda dag gällande lydelse.
4. Bestämmelserna i 23 § tillämpas endast i fråga om överiåtelse
som har ägl rum efter ikraftträdandet.
5. Den som innehar egendom under ständig
besittningsrätt eller med fideikommissrätt skall vid tillämpning av 9, 10, 15
och 18 §§ anses som egendomens ägare.
Prop. 1975/76:164 9
2 Förslag till
Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)
Härigenom föreskrives i fråga om byggnadslagen (1947:385)'
dels att 148 § skall upphöra att gälla,
dels att 147 § och rubriken närmast före 147 § skall ha
nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Elfte avd. Om ansvar, handräck- Elfte avd. Om påföljder, fullföljd
ning och fullföljd av talan m. m. av talan m. m.
147 §2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som
företager nybyggnad eller annan åtgärd i strid mot förbud som meddelats i denna
lag eller med stöd av lagen dömes till böter. Åro omständigheterna synnerligen
försvårande, må ilU fängelse i högst sex månader dömas.
TiU
böter eller föngelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1.
påbörjar
verksamhet, vilken enligl 136 a andra stycket skaU prövas av regeringen, utan
att regeringen har meddelat tillstånd tUl verksamheten eller medgivit undanlag
från prövningsskyldigheien,
2.
påbörjar,
utvidgar eller fortsälier verksamhet utan tillstånd av regeringen, sedan
regeringen med stöd av 136 a tjärde eller femte styckei har beslutat pröva
verksamheten, eller
3.
åsidosätter
villkor eller föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 136 a §. så
att allmän eller enskild räll kan kränkas.
Beslämmelser
om påföljder och Ingripanden vid överträdelse av sådan föreskrift om byggande
som har meddelats i denna lag eller med stöd därav finnas i lagen (1976:000) om
påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre
bestämmelser om straff skall dock tillämpas i fråga om gärning som har
förelagils före ikraftträdandet.
' Lagen omtryckt 1972:775, 2 Senaste lydelse 1975:1321,
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Förslag till
Lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Härigenom
föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels att 69 och 70 §§ skall
upphöra att gälla,
dels alt 7 §, 55 §
1 mom,, 58 § 2 mom., 68 § och 71 § 2 mom, samt rubriken närmast före 68 § skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse
7 §2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Byggnadsnämnd äger
uppdraga åt en eller fiera ledamöter eller suppleanter i nämnden eller åt
befattningshavare hos nämnden all å nämndens vägnar fatta beslut i vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall närmare angivas i nämndens
beslut. Sådant uppdrag må dock ej avse befogenhet att beslula om framställning
eller yttrande till regeringen, länsstyrelsen eller kommunfullmäktige, att
meddela föreläggande vid vite eller annal äventyr eller att slutligt avgöra
ärende, som är av principiell innebörd eller eljest av större vikt.
Byggnadsnämnd
äger uppdraga åt en eller fiera ledamöter eller suppleanter i nämnden eller åt
befattningshavare hos nämnden att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall närmare angivas i nämndens
beslut. Sådant uppdrag må dock ej avse befogenhet att
/.
beslula om framställning eller yttrande till regeringen, länsstyrelsen eller
kommunfullmäktige,
2. slutligt avgöra fråga om avgift enligt lagen
(1976:000) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.,
3. i annal fall än som avses j 3 i} nämnda lag meddela
föreläggande vid vite eller annat äventyr eller
4. slutligt avgöra ärende, som är av principiell
innebörd ellereljest av större vikl.
Nämndens
beslul rörande uppdrag, som i första stycket sägs, skall underställas
länsstyrelsens prövning.
Vad
i denna stadga sägs om byggnadsnämnd skall i tillämpliga delar gälla den, som
på grund av uppdrag enligt första stycket handlar å nämndens vägnar. Beslut,
som meddelas på grund av dylikt uppdrag, skall anmälas vid nämndens nästa
sammanträde.
' Stadgan omtryckt 1972:776, 2 Senaste lydelse 1975:817,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:164 1]
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
55 §
1
mom. Ansökan om byggnads- / mom. Ansökan om byggnadslov
lov göres skriftligen hos byggnads- göres skriftligen hos byggnadsnämn-
nämnden. den. Bestämmelser om prövning av
fråga
om byggnadslov utan ansökan .finnas i lagen (1976:000) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m. Vid ansökan om byggnadslov för
uppförande av nybyggnad eller tillbyggnad av förut befintlig byggnad skola
fogas situationsplan över tomten, utvisande befintliga byggnaders och tillämnad
byggnads läge, samt ritningar rörande företaget med erforderiig beskrivning.
Avser ansökningen byggnad som inrymmer bostadslägenhet, skall situationsplanen
dessutom visa utrymmen för lek och utevistelse, parkering samt tillfartsvägar
för biltrafik. Inom område, varest byggnadsnämnden tillhandahåller
nybyggnadskarta, skall situationsplanen vara grundad å sådan karta. Där ej
särskilda omständigheter föranleda annat, skola situationsplan och ritningar
ingivas i tre exemplar.
Vid
ansökan om byggnadslov för annan åtgärd än nu sagts skola fogas erforderiiga
ritningar och beskrivningar.
58
§
2
mom. Vid byggnadslov för nybyggnad mä, om byggnadsnämnden finner det nödigt och
sökanden skriftligen samtyckt därtill, fogas villkor alt annan byggnad å tomten
skall rivas, ombyggas eller ändras. I beslutet skall angivas viss tid for
villkorets fullgörande.
Byggnadslov,
som avser uppsättande eller väsenilig ändring av skyll eller ljusanordning må,
när särskilda skäl därtill äro, begränsas alt avse rält att bibehålla skylten
eller anordningen viss tid. Byggnadsnämnden äger på ansökan medgiva
föriängning av tiden.
Meddelas
byggnadslov Ull åtgärd som redan har utförts, må som viUkor för sådant lov
föreskrivas skyldighet alt vidtaga de ändringar i del utförda som befinnas
nödvändiga. I beslulel skaU angivas viss tid för viU-korels fullgörande.
3
Senaste lydelse 1975:817.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
6
kap. Om ansvar, vitesföreläggande m. m.
Föreslagen
lydelse 6 kap. Om påföljder m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Strider
påbörjat byggnadsarbete uppenbariigen mot denna stadga eller mot fastställd
generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser, äger
byggnadsnämnden förbjuda arbetets forisät-lande.
År
uppenbart att påbörjat byggnadsarbete äventyrar byggnadens eller närliggande
byggnads håUfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa, skall
nämnden förbjuda arbetets fortsättande, även om de I försia styckei angivna
förutsättningarna Icke äro för handen.
71
Bestämmelser
om påföljder och Ingripanden vid överträdelse av sådan föreskrift om byggande
som har meddelats i denna stadga eller med stöd därav finnas i lagen (1976:000)
om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 mom.'* Talan mot
länsstyrelses beslut i byggnadslovsärende som enbart rör tillämpning av 29 §
första styckei 1), så ock talan mot länsstyrelses beslut enligt 54 § I mom.
sista slyckel eller 66 § eller i annal ärende som avses i 67 § än sådant som
rör ansökan hos länsstyrelsen eller byggnadsnämnd otn medgivande som avses i 1
mom, första stycket sista punkten av paragrafen föres hos regeringen genom
besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mot annat beslut av länsstyrelse i ärende som avses i 5 kap. och mot
länsstyrelses beslut om förbud eller föreläggande enligl 6 kap. föres talan
hos kammarrätten genom besvär,
I
övrigt föres lalan mot länsstyrelses beslut enligt denna stadga hos re
geringen genom besvär.
Innefattar länsstyrelsens
beslut prövning icke blott av fråga som avses i andra stycket utan även av
fråga som enligl byggnadslagen eller denna stadga skall avgöras av regeringen,
skola besvär över sådant beslut anföras hos kammarrätten.
Senaste lydelse 1974:945,
Mot
annat beslut av länsstyrelse i ärende som avses i 5 kap, föres lalan hos
kammarrätten genom besvär.
Innefattar länsstyrelsens
beslut prövning icke blott av fråga som avses i andra styckei eUer I 30 §
lagen (1976:000) om påföljder och Ingripanden vid olovligt byggande m. m. utan
även av fråga som enligt byggnadslagen eller denna stadga skall avgöras av
regeringen, skola besvär
Prop.
1975/76:164 13
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
över sådant beslut anföras
hos kammarrätten. Talan mot statens planverks beslut enligt 61 § 2 eller 5
mom. föres hos . kammarrätten genom besvär. Mot annat beslut av planverket
enligt denna stadga föres talan hos regeringen genom besvär.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser om straff skall dock
tillämpas i fråga om gärning som har företagits före ikraftträdandet.
Prop.
1975/76:164 14
4
Förslag till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom
föreskrives att 20 § kommunalskaltelagen (1928:370) skall ha nedan angivna
lydelse.
Lydelse
enligt Föreslagen lydelse
prop.
1975/76:77
20
§
Vid
beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ur
förvärvskällan under beskattningsåret härfiutna intäkter i penningar
ellerpenningars värde(brul t oi n läk t) avräknas alla omkostnader under
beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncernbidrag,
som icke utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i
bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 § 3 mom.
Avdrag
må icke ske för:
den
skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänföriiga utgifter, däruti
inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd
eller därmed jämföriig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
värdet
av arbete, som i den skatlskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den
skatlskyldige själv eller andre maken eller av barn som ej anses tillhöra
arbetspersonalen;
ränta
å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;
svenska
allmänna skatter;
kapitalavbetalning
å skuld;
avgift
enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349);
avgift
enligt lagen (1972:435) om överiastavgift;
avgift enligl lagen (1976:000) om pålöljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m.;
belopp,
för vilkel arbetsgivare är ansvarig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272);
föriust
som är att hänföra till kapitalföriust.
(Se
vidare anvisningarna.)
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop.
1975/76:164 15
Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-12-11
Närvarande:
statsministern Palme, statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Lidbom, Carisson, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson.
Föredragande:
statsrådet Carisson
Lagrådsremiss
med förslag lill lag om påföljder vid olovligt byggande m. m.
1 Inledning
Samhällets
möjligheter att på ett planmässigt sätt styra bebyggelsen har genom fiera
lagstiftningsåtgärder under början av 1970-talet blivit förstärkta. Främst bör
därvid nämnas de ändringar i bl. a. byggnads- och naturvårdslagstiftningen som
trädde i kraft den 1 januari 1973 (prop. 1972:111 Bil.
2 och
3) och som syftar till att säkerställa genomförandet av den fysiska
riksplaneringens intentioner. Ännu saknas dock tillräckligt verksamma me
del när det gäller att komma till rätta med det olovliga byggande som fö
rekommer på många håll, inte minst i trakter där den översiktliga planeringen
anger att det från allmän synpunkt är motiverat med en stark återhållsamhet
med bebyggelsen över huvud taget. En okontrollerad bebyggelse medför
var den än uppstår menliga konsekvenser för samhället. Härtill kommer
alltså att det olovliga byggandet i vissa delar av landet direkt motverkar
syftel med den översiktliga fysiska planeringen. Bristerna hos de nu gällande
bestämmelserna har påtalats och behovet av ett mer effektivt system ak
tualiserats bl. a. i samband med remissbehandlingen av bygglagutredningens
betänkandet (SOU 1974:21) Markanvändning och byggande. Ett stort antal
remissinstanser, framför allt kommuner, framhåller att det är nödvändigt
att frågan snabbt får en lösning. I många"kommuner utgör det olovliga
byggandet uppenbariigen ell stort problem.
Jag
framhöll i mitt anförande till prop. 1974;150(s. 391)angående riktlinjer för
bostadspolitiken m. m. att en bearbetning av bygglagutredningens betänkande
och av remissyttrandena hade påbörjats inom bostadsdepartementet. Arbetet
pågår f n. och avses utmynna i förslag till en ny mark-
Prop.
1975/76:164 16
användnings-
och byggnadslagstiftning. Mot bakgrund av remissinstansernas nu berörda
uttalanden i fråga om det olovliga byggandet har det emellertid framstått som
nödvändigl att ta upp den frågan för sig och inte vänta till dess ett förslag
som griper över hela området läggs fram. Inom bostadsdepartementet har därför
upprättats en promemoria (Ds B 1975:3) med förslag lill lagstiftning om
påföljder vid olovligt byggande. Förutom förslag till ändring i bl. a. gällande
byggnadslagstiftning läggs i promemorian fram förslag till lag om påföljder vid
olovligt byggande m. m. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga I.
Efter remiss har yttranden
över departementspromemorian avgetts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ),
Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Sundsvall,
centralnämnden för fastighetsdata (CFD), kammarkollegiet, riksskatteverket
(RSV), riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk,
statens planverk, statens lantmäteriverk, länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs,
Västernorriands och Västerbottens län, brottsförebyggande rådet,
arbeiarskyddssiyrelsen. Föreningen för samhällsplanering. Föreningen Sveriges
kommunala förvaltningsjurister. Hyresgästernas riksförbund. Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Byggherreföreningen, Lantbrukarnas riksförbund
(LRF), Näringslivets byggnadsdelegation. Svenska naturskyddsföreningen.
Svenska kommunförbundet. Svenska riksbyggen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
allmännyttiga bo-stadsförelag (SABO), Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges
villaägareförbund. Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges
fastighetsägareförbund. Sydvästra Skånes kommunalförbund. Svenska
kommunal-tekniska föreningen. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, Sveriges
köpmannaförbund. Göteborgsregionens kommunalförbund, tekniska nomenklaturcentralen.
Föreningen Sveriges stadsarkitekter samt följande kommuner, nämligen Fagersta,
Falkenbergs, Göteborgs, Halmstads, Haninge, Helsingborgs, Härnösands, Kalmar,
Kariskrona, Karistads, Kinda, Kungsbacka, Laholms, Linköpings, Luleå, Malmö,
Markaryds, Motala, Mönsterås, Nacka, Norrköpings, Norrtälje, Nässjö,
Olofströms, Skövde, Stockholms, Sundsvalls, Söderköpings, Tyresö, Uddevalla,
Umeå, Valdemarsviks, Varbergs, Vilhelmina, Värmdö, Ängelholms och Örebro.
Efter
underremiss har yttranden över promemorian avgetls av länsåklagarmyndigheterna
i Stockholms och Gollands, Hallands samt Kopparbergs län, kronofogdemyndigheterna
i Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Kristianstads, Kalmar,
Trollhättans, Visby och Värnamo distrikt, Göteborgs fastighetsägareförening.
Handelskammaren i Göteborg samt Hylle, Härryda, Kramfors, Kungälvs, Lysekils,
Partille, Sollefteå, Trelleborgs och Ange kommuner. Till bostadsdepartementet
har vidare överlämnats motion angående åtgärder mot svartbyggen från
Stockholms läns socialdemokratiska partidistrikts årskongress 1975 saml motion
jämte utlåtande angående försäkring av svartbyggen från Sveriges
socialdemokratiska
Prop.
1975/76:164 17
ungdomsförbunds
i Stockholms län årskonferens 1975, Två privatpersoner har inkommit med
skrivelser i lagstiftningsärendet.
Svenska
bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Stockholms läns
landstingskommun har förklarat sig avstå från alt avge yttrande,
2 Departementspromemorian m. m.
I
fråga om gällande rätt, remissyttrandena över bygglagutredningens belänkande
Markanvändning och byggande, såvitt avser frågan om olovligt byggande, samt
förslagen i departementspromemorian ber jag att få hänvisa till bilaga 1.
3 Remissyttrandena
över departementspromemorian
Förslagen
i promemorian har lått ett i stort setl gynnsamt mottagande vid
remissbehandlingen. En sammanställning över remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2. Här skall anmärkas endast att sådana
synpunkter i yttrandena som har bedömts vara av detaljkaraktär eller ha nära
anknytning till utformningen av författningstext inte redovisas i sammanslällningen
utan i stället las upp i specialmotiveringen.
4 Föredraganden
4,1 Ett nytt påföljdssystem
De
grundläggande bestämmelserna om fysisk planering och om byggande finns i
byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1972:775,ändrad senast 1975:459) (BL) och I
byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1975:819) (BS).
Enligt
1 i; första stycket BL skall marks användning för bebyggelse föregås av
planläggning i den omfallning som föreskrivs i BL. Till byggande fordras enligt
paragrafens andra stycke byggnadslov i den omfattning regeringen bestämmer. Med
stöd av detta bemyndigande har i BS meddelats beslämmelser bl. a, om
byggnadslov.
För
att mark skall fä användas till bebyggelse förutsätts enligt 5 i; andra slycket
BL att den har prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Sådan
prövning sker vid planläggning enligt BL. I fråga om annan bebyggelse än
tätbebyggelse kan prövningen ske även i samband med prövning av ansökan om
byggnadslov.
Det
ankommer i princip på kommunen ati se till att planläggning sker i den
utsträckning som föreskrivs i BL, För detta ändamål skall i varje kommun finnas
en byggnadsnämnd som enligt I första stycket BS har att öva inseende över hur
kommunens område bebyggs,
2
Riksdagen 1976. I saml. Nr 164
Prop.
1975/76:164 ' I8
Den
som bygger i strid mot BL eller BS kan både dömas till straff för detta och bli
tvungen att själv undanröja eller bekosta undanröjande av det olovligt byggda.
Bestämmelser av straffrätlslig natur finns i både BL (147 {;) och BS (69 ;?).
Enligt 147 !; första stycket BL kan den som företar nybyggnad eller annan
åtgärd i strid mot förbud som meddelats i eller med stöd av BL dömas till
böter. Är omständigheterna synneriigen försvårande kan fängelsestraff i högst
sex månader dömas ut. Som exempel på förbud som åsyftas med detta stadgande kan
nämnas bestämmelserna i 13 ii BL, enligt vilka nybyggnad inte får företas i
strid mot fastställd generalplan. Enligt 69 t; BS kan bl.a. den bestraffas som
vidtar åtgärd, som nämns i BS, utan att ha erhållit byggnadslov, där sådant
erfordras. Straffsatserna är desamma som i 147 S första stycket BL.
Bestämmelser
om undanröjande eller rättelse av sådant som har byggts i strid mot BL eller BS
finns i 148 i; BL och i 70 !; BS. Har byggandet skett i strid mot förbud som
har meddelats i eller med stöd av BL, kan överexekutor enligt 148 iJ första
stycket BL meddela handräckning till rättelse i det olovligt utförda. Denna
möjlighet står däremot inte öppen, om åtgärden innebär överträdelse enbart av
beslämmelserna i BS, Består den olovliga åtgärden i att den byggande har
åsidosatt bestämmelserna i BS om byggnadslov, får ingripande i stället göras
med stöd av 70 första stycket BS. De möjligheter som därvid står till buds är
att byggnadsnämnden kan förelägga ägaren att undanröja eller ändra det utförda.
Sådant föreläggande kan förenas antingen med vite eller med föreskrift att
åtgärden vid tredska verkställs genom nämndens försorg på den tredskandes
bekostnad (tvångsutförande).
För att föreläggande
enligt 70!; första stycket BS skall få utfärdas är det emellertid inte
tillräckligt att byggnadsarbetet är olovligt. Det måste dessulom framstå som
behövligt att det olovligt byggda blir rättat eller undanröjt, och det ankommer
enligt rättspraxis på byggnadsnämnden att siyrka att sådant behov finns.
Inte
heller kan nämnden begära handräckning hos överexekutor om föreläggandet inte
blir efterkommet. En förutsättning för handräckning är nämligen att allmän
domstol fastställer att det olovligt utförda skall undanröjas,
I
departementspromemorian redovisas den kritik mot nuvarande ordning som framförs
i yttrandena över bygglagutredningens betänkande. Som exempel pä vad som
enligt remissinstansernas mening bidrar till att systemet inte fungerar på ett
tillfredsställande sätt anförs i promemorian all mänga byggnadsnämnder har för
små resurser för kontroll på fältet och bristande administrativa möjligheter
att engagera sig i ärenden om olovligt byggande. alt förfarandet i samband med
föreläggande, handräckning m, m, är omständligt, all reglerna nära nog kan
sättas ur spel genom de möjligheter att förhala förfarandet som den byggande
har och alt straffet för olovligt byggande är alltför lågt.
Prop.
1975/76:164 19
1
promemorian erinras om att det på senare år har genomförts fiera reformer som
syftar till alt stärka samhällets kontroll över marken. Om dessa reformer skall
fa avsedd effekt, kan man enligt promemorian inte acceptera att samhällets
planeringsinsatser motverkas genom att byggande sker utan den prövning som är
förutsatt i BL och BS. Det konstateras vidare i promemorian att det nuvarande
sanktionssysiemet har varit i stort setl oförändrat i cirka 30 år och att
byggnadslagstiftningen i denna del således inte har omfattats av den
reformverksamhet som har förekommit på området. Om det olovliga byggandet skall
kunna bemästras, är det enligt promemorian nödvändigt att även
sanktionssystemet reformeras så alt det fyller rimliga anspråk på efrektivitel
och snabbhet utan att därmed rättssäkerheten åsidosätts.
Som
harframgått av det förut anförda är det nuvarande systemet uppbyggt dels av
regler som i första hand syftar till att avhålla den enskilde från
överträdelser av BL och BS, dvs, straffbestämmelser, dels av regler som ger
samhället möjlighet att under vissa förutsättningar undanröja eller åstadkomma
rättelse av olovligt utförda åtgärder. Denna uppbyggnad av sanktionssystemet
bör enligt promemorian behållas. Det framhålls att man vid utformningen av ett
nytt system särskilt bör se till att möjligheterna att få det olovligt utförda
undanröjt eller rättat blir effektiva och enkla att till-lämpa. De förslag som
i detta avseende läggs fram i promemorian bygger i myckel på nuvarande ordning.
När
det däremot gäller de sanktioner som skall avhålla den enskilde från olovligt
byggande kan man enligt promemorian knappast vänta sig att en straffskärpning
skulle leda till några påtagliga förbättringar jämfört med dagens läge, om den
inte kombineras med organisatoriska förändringar eller förstärkning av
åklagarmyndigheterna. Det bedöms i promemorian därför som nödvändigt att man
överväger ett system som helt eller delvis bygger på andra påföljder än de
nuvarande. Med de reformer som på senare år har genomförts på trafik- och
skattelagstiftningens områden som förebild föresläs i promemorian den ordningen
att det i stället för dagens straffbestämmelser skall införas ett system med
avgifter som skall utgå vid olovligt byggande. Förslaget innebär att det i alla
sådana fall då någon vidtar ål-gärd, som kräver byggnadslov, utan sådant lov
skall utgå en avgift (byggnadsavgift) som står i viss relation till den taxa
enligl vilken byggnadsnämnden tar ut avgift för beviljande av byggnadslov. För
vissa former av olovligt byggande, som del anses särskilt angeläget all
motverka, skall utöver byggnadsavgifl tas ut en tilläggsavgift, beräknad efter
den yta som den olovliga åtgärden har omfattat. Om man inför ett sådant system,
kan man enligt promemorian få en sanktion som kan anpassas lill värdet av det
olovligt byggda och som därigenom på ett helt annat sätt än böter verkar
avhållande pä dein som överväger alt bygga utan lov.
Förslaget
till nytt påföljdssystem tillstyrks eller lämnas utan erinran av det helt
övervägande antalet remissinstanser. En del instanser, däribland hovrätten över
Skåne och Blekinge och Sveriges advokatsamfund, finner
Prop.
1975/76:164 20
det
emellertid anmärkningsvärt att övervägandena i promemorian av allt alt döma
inte grundar sig på några för ändamålet gjorda undersökningar angående
omfattningen och karaktären av lagöverträdelserna. Det begränsade
bedömningsunderiag som har stått till förfogande måste enligt dessa instanser
anses alltför magert för att bilda underiag för en lagstiftning med så hårda
sanktioner som förslaget innebär. De påpekade svårigheterna i det nuvarande systemet
borde kunna rättas lill utan alltför ingripande åtgärder.
För
egen del kan jag inte dela den uppfattning som hovrätten och advokatsamfundet
ger utiryck för. Bortselt från att det skulle krävas orimligl Slora insatser
för att genomföra en undersökning av den art som hovrätten och samfundet synes
åsyfta, ulgör enligl min mening den kalalog av brister i nuvarande ordning och
de synpunkter i övrigi på denna som kommer fram i yttrandena över
bygglagutredningens betänkande en alldeles tillräcklig grund för att utarbeta
förslag till nya och bättre sanktioner. Man skall också hålla i minnet att
dessa kritiska synpunkter har kommit från sådana instanser - kommuner och
länsstyrelser - som i sin dagliga verksamhel har att tillämpa
byggnadslagstiftningen och på grund härav har de bästa förutsättningarna att
avgöra vilka brister den har. Jag delar även bedömningen i promemorian att
frågan om åtgärder mot olovligt byggande inte kan anstå till dess att förslag
till markanvändnings- och byggnadslagstiftning läggs fram. Frågan bör därför
nu tas upp till särskild behandling.
Jag
kan förslå att en del remissinstanser uppfattar förslaget om avgifter i
promemorian som hårt. Det innebär otvivelaktigt också en kraftig skärpning i
jämförelse med de straflbestämmelser som gäller i dag. De uppgifter som har
lämnats rörande domstolarnas straffmätning i mål om olovligt byggande lyder
dock på att man knappast kan tillmäta straffbestämmelserna någon särskilt
avhållande effekt. Till bilden hör också all olovligt byggande av naturiiga
skäl är svårt att upptäcka, vilket leder till att åtal många gånger inte hinner
väckas innan preskription inträder på grund av reglerna i 35 kap. 1 S
brottsbalken. Dessa regler medför nämligen förde nu avsedda fallen att åtal
måste delges den misstänkte inom två år från den dag överträdelsen begicks.
Som redan har framhållits
förkastas i promemorian tanken på att genom en straffskärpning markera den vikt
samhället fäster vid att reglerna i BL och BS efterievs. Bl. a. hovrätten över
Skåne och Blekinge anser däremot att en straffskärpning i förening med
effektivare handräckningsmöjligheter skulle utgöra tillräckliga åtgärder för
att stävja det olovliga byggandet. De remissinstanser som för fram sådana
synpunkter tillmäter i allmänhet risken för rivning en betydande återhållande
verkan.
Det
råder stor enighet bland remissinstanserna om att möjligheterna till
handräckning behöver förbällras. Bland dem som tillstyrker promemorieförsläget
i denna del återfinns också sådana instanser som motsätter sig förslagen i
övrigt. All lägga tyngdpunkten i påföljdssysiemet på handräckning - vilket
enligt min uppfattning blir fallet om man följer hovrättens
Prop.
1975/76:164 21
m.
n. remissinstansers förslag - ger en bristande balans åt systemet. Handräckning
är den påföljd som skall sättas in när överträdelsen är ett faktum och när det
olovligt byggda inte kan tillålas stå kvar. Vid sidan av handräckning behövs
det sanktioner vars primära syfte är att motverka att överträdelser kommer
till stånd. Av vad jag nyss har anfört framgår att nuvarande bestämmelser om
böter och - i grova fall - fängelse är otillräckliga, Föratt straffrättsliga
påföljder skall bli effektiva måste betydande skärpningar komma till stånd med
väsentligt ökad tillämpning av fängelsestrafi". En sådan förändring
strider mot de kriminalpolitiska intentioner som har varit vägledande för
lagstiftningsarbetet på senare tid, 1 fråga om valet av påföljdssystem
ansluter jag mig helt till den uppfattning som brottsförebyggande rådet ger
uttryck för, nämligen att de föreslagna administrativa sanktionerna måste
antas vara vida överlägsna de nuvarande siralTrättsliga på-följdsformerna som
medel alt komma till rätta med det olovliga byggandet,
Länsåklagarmyndighelen i
Hallands län ställer sig avvisande till förslagel att införa ett avgiftssystem
och framhåller därvid bl. a, att JO starkt har kritiserat avgiftssystemet på
del skalterättsliga området. Med anledning härav vill jag till en början erinra
om att denna kritik huvudsakligen riktar sig mot de lokala skattemyndigheternas
tillämpning av bestämmelserna på området. Av betydelse i sammanhanget är enligt
min uppfattning att myndigheterna enligt dessa bestämmelser i ganska stor
utsträckning har att göra skönsmässiga bedömningar. 1 detta avseende föreligger
således en väsentlig skillnad mellan systemet med skatteavgifter och det i
promemorian föreslagna systemet, som är avsetl att ge så litet utrymme som
möjligt för skönsmässiga bedömningar, 1 vart fall gäller delta den prövning som
enligt förslaget är avsedd alt handhas av byggnadsnämnden. Vad länsåklagarmyndigheten
anför finner jag därför inte kunna tillmätas någon avgörande betydelse.
Jag
vill också ta upp den kraftiga och enligt min uppfattning något onyanserade
kritik mot förslaget om avgifter som hovrätten över Skåne och Blekinge och även
Handelskammaren i Göteborg för fram. Jag vill inte bestrida att det föreslagna
systemet kan orsaka problem vid tillämpningen. Del är emellertid en olägenhet
som man inte hell torde kunna komma ifrån vilket system man än väljer. Att
risken för olägenheter just i della fall skulle vara specielll stor kan jag
dock inte inse. Eti av de tyngst vägande skälen lill hovrättens och
handelskammarens kritiska hållning är att beslutanderätten i första instans
enligl förslaget skall läggas på byggnadsnämnden. Hovrätten gör gällande bl.
a. att förslaget kommer all vålla problem för nämnderna och att det rymmer ett
stort mått av skönsmässig prövning. Att mot bakgrund härav fastställa
avgifterna - som i en del faU kan uppgå till betydande belopp - genom ett
summariskt förfarande som saknar de rätissäkerhetsgarantier som finns inbyggda
i domstolsprocessen finner hovrätten synnerligen betänkligt. Jag kommer i del
följande alt närmare gå in på frågan om byggnadsnämndens roll i systemet. Redan
nu vill jag emellertid framhålla att byggnadsnämnden är den myndighet som
sedan lång
Prop.
1975/76:164 22
lid
tillbaka har till uppgift att tillämpa byggnadslagstiftningen. Den erfarenhet
på området som nämnderna har, bör man enligt min mening ta till vara i delta
sammanhang. Byggnadsavgift och tilläggsavgift skall enligt förslaget utgå när
beslämmelserna i BS om byggnadslov har åsidosatts. Givetvis kommer det att
finnas fall där del kan vara tveksamt om förutsättningar för avgift
föreligger. Det finns emellertid ett förhållandevis stort antal avgöranden i
praxis som rör frågan om byggnadslovspliktens omfattning och som kan vara till
ledning vid prövningen av de fall som nu åsyftas. Vid sidan härav finns
möjlighet att efter överklagande få frågan prövad av länsstyrelse, kammarrätt
och i vissa fall även av regeringsrätten. Förslaget inrymmer således även
möjlighet att få till stånd prövning av domstol, nämligen om talan fullföljs
mot länsstyrelsens beslut. Ett grundläggande inslag i det föreslagna systemet
är att byggnadsavgiften och tilläggsavgiften skall bestämmas på ett
schablonmässigt sätt. Förslaget innebär i den delen att nämnden, om den finner
att åtgärden i fråga är avgjftspliktig, bestämmer avgiften enligt vissa i
lagförslaget klart angivna grunder utan några skönsmässiga inslag. Mot den nu
angivna bakgrunden och med hänsyn till att nämnden utövar sin verksamhet under
myndighetsansvar harjag svårt att förstå hovrättens och handelskammarens
uppfaltning att systemet rymmer ett stort mått av skönsmässig prövning och att
det finns uppenbara risker för godtycklighet. Det är helt riktigt som hovrätten
konstaterar att systemet medför att avgiftens storlek inte skall sältas i
relation tiil den byggandes uppsåt eller oaktsamhet, men detta kan enligt min
uppfattning inte vara något tecken på att systemet kan ge utrymme för godtycke.
Hovrätten påpekar vidare helt riktigt att avgiftssanktionen slår lika hårt
oavsett om det olovliga byggandet sker avsiktligt eller om det sker av
okunnighet eller oförslånd. Det är en nackdel, men den måste man enligt min uppfattning
acceptera, om man skall få ett effektivt system. Olägenheterna härav kan
emellertid i någon mån elimineras genom alt avgifterna i vissa fall skall kunna
nedsättas eller efterges. Promemorians förslag i den delen kommer jag i det
följande alt i stort ansluta mig till. Jag vill emellertid redan i detta
sammanhang anmäla att reglerna om nedsättning och eftergift enligt min mening
bör kunna tillämpas i någol större utsträckning än som föreslås i promemorian.
Sammanfattningsvis
innebär vad jag nu har anfört alt jag ansluter mig till principerna i det
påföljdssystem som föreslås i promemorian. Jag ansluter mig också till
förslaget att samla påföljdsbestämmelserna i en särskild lag. Jag delar uppfattningen
att denna lag bör benämnas lag om påföljder vid olovligt byggande m. m,
(påföljdslagen),
4.1.1
Omfattningen av begreppel olovligt byggande
Enligt
förslaget i promemorian skall som förutsättning för skyldighet att betala
avgift för olovligt byggande gälla att någon utan byggnadslov vidtar åtgärd.
Prop.
1975/76:164 23
till
vilken sådant lov krävs. Beträffande omfattningen av kravet på byggnadslov får
jag hänvisa till promemorian, som innehåller en utföriig redogörelse för
gällande bestämmelser i detta avseende.
Några remissinstanser tar
upp frågan om byggnadslovskravets omfattning och framhåller att gällande
beslämmelser är svårtolkade, Norrköpings och Umeå kommuner anser t, ex. all en
skärpning av påföljdsbestämmelserna på föreslaget sätl gör det nödvändigt med
en översyn av bestämmelserna om byggnadslov så att dessa klarare än nu anger
vilka åtgärder som omfattas av kravet på sådant lov, Sveriges kommunala
förvaltningsjurister anser på samma skäl au sanktioner bör drabba endast klara
fall av överträdelse. Liknande synpunkter anför ock,så Sveriges
fastighetsägareförbund.
Länsstyrelsen
i Västerbottens län föreslåratt blivande regler skall omfatta också rivning av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse uianför stadsplan, vilket f. n, inte
kräver byggnadslov.
Som jag förut har anmärkt
pågår inom bostadsdepartementet arbete på en ny markanvändnings- och
byggnadslagstiftning, 1 samband därmed kommer även frågan om
byggnadslovskravets omfattning att övervägas. Jag är inte beredd att nu föreslå
några ändringar i bestäinmelserna om byggnadslov och därigenom föregripa detta
arbete. Jag är emellertid medveten om att det finns ett visst fog för den
uppfattning som remissinstanserna ger uttryck för. Jag anser dock att problemen
inte behöver bli särskilt svåra. Om den lagstiftning jag i del följande kommer
att förorda blir genomförd, måste della på grund av de sanktioner som föreslås
helt naturligt få till följd alt den som avser utföra byggnadsarbete kommer att
skaffa sig information i byggnadslovsfrågan påett mera omsorgsfullt sätt än som
lorde vara vanligt i dag. Del ligger då nära lill hands alt man i första hand
vänder sig till byggnadsnämnden som det enligt I § andra stycket BS åligger bl,
a. att lämna allmänheten råd och upplysningar i planläggnings-, fastighetsbildnings-
och byggnadsfrågor. Lämnas vid en förfrågan det beskedet att den åtgärd som
skall utföras kräverbyggnadslovelleratt det är osäkert om sådant lov är
nödvändigt, bör ansökan om lov lill åtgärden givetvis ges in. Lämnas ett klart
besked att lov inie behövs, bör den byggande kunna förlita sig på detta. Ett
sådant besked är visserligen inte bindande för byggnadsnämnden vid en
efterföljande prövning men bör, om avgift sedermera påförs föråtgärden, kunna
föranleda tillämpning av de i det föregående något berörda beslämmelserna om
nedsättning och eftergift. 1 det följande kommer jag att föreslå alt dessa
bestämmelser skall omfattaocksåsituationerdär underlåtenheten att söka
byggnadslov kan anses ursäktlig. All den byggande i ett fall som det jag nyss
nämnde förlitar sig på ett förhandsbesked bör enligt min mening kunna
föranleda att underiåtenheten att söka lov bedöms som ursäktlig. Mot bakgrund
av det nu anförda saknas enligl min uppfattning anledning att hysa några
betänkligheter mot att nuvarande regler om byggnadslov läggs lill grund för
påloljdslagen.
Prop.
1975/76:164 24
4.1.2
,'\vgiftss>steniets utformning
A
ygifisundcrlag
Att
huvudsyftet med att införa en avgiftspåföljd är att avhålla från olovligt
byggande medför enligt promemorian alt avgiften i det enskilda fallet måste
kunna bestämmas på ett schablonmässigt sätt. Den skall således inte utgöra
någol direkt taxering av överträdelsens samhällsskadliga verkningar. Ell
avgiftsuttag på schablonmässiga grunder medför enligt promemorian vidare att
det skapas förutsättningar för ett system som är förhållandevis enkelt och lätt
all tillämpa,
1
promemorian framhålls att det föreligger vissa problem att finna ett för alla
former av olovligt byggande lämpligt underiag för beräkning av avgiftens storlek.
Efter en genomgång av bestämmelserna om fastighetstaxering konstateras i
promemorian att det inte är någon lämplig lösning att anknyta avgifterna till
fastighetstaxeringen och att det därmed också lorde vara uteslutet alt använda
värdet av del olovligt byggda som underlag för avgiftsberäkningen. Om man skall
ha ett för alla typer av olovligt byggande gemensamt avgiftsunderlag torde
enligt promemorian den enda tänkbara utvägen vara att utgå ifrån den s, k,
byggnadslovstaxan, beträffande vilken bestämmelser finns i 8 S BS.
Enligl
8 S första stycket BS får kommunen ta ut avgift av den som hos byggnadsnämnden
gör framställning, vilken föranleder upprättande av ny-byggnadskarla,
ritningsgranskning, besiktning eller annan tids- eller kostnadskrävande åtgärd
eller framställning av arkivbeständig handling. Avgift får tas ut med högst del
belopp som motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad för åtgärden.
Enligt
8 >; andra stycket BS skall grunder för beräkning av dessa avgifter anges i
taxa som beslutas av kommunfullmäktige. Detta innebär att av-giftslaxan kan
variera från kommun till kommun. En övre gräns för avgifterna finns dock så
till vida att dessa som jag nyss nämnde inte får tas ut med högre belopp än som
motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad för åtgärden i fråga. Avgiftsrätten
får således inte utövas i vinstsyfte.
Det
kan enligt promemorian visserligen anföras betänkligheter mot att som underlag
för beräkning av avgifter för olovligt byggande använda en taxa som kan ha
olika utformning i olika kommuner. Det kan få till följd, anförs det, att
avgiften för en viss typ av olovligt byggande inte blir densamma i alla
kommuner. I syfte att minska risken lor olikheter föreslås i promemorian att
avgiften för olovligt byggande skall bestämmas med ulgångspunkl i taxans
beslämmelser för normalfallet och utan all hänsyn tas till sådana avgifter
enligt taxan som kan ulgå för nybyggnadskana, utslakning och lägeskontroll av
byggnader samt för andra mätningstekniska åtgärder. Avgiften för olovligt
byggande kommer enligt promemorian därmed att bestämmas med utgångspunkt i den
avgift enligt taxan som utgår för granskning av de handlingar som behövs för
byggnadslovsprövningen.
Prop.
1975/76:164 25
erforderliga
besiktningar, resor inom kommunen samt meddelande av byggnadslov och bevis om
slutbesiktning. 1 promemorian framhålls att del även med en sådan bestämning av
beräkningsunderlaget finns risk för variationer kommunerna emellan men att
erfarenheten talar för att variationerna inte blir stora på grund av att
normalförslag, som har upprättats centralt, hittills har varil vägledande för
taxan i fiertalet kommuner. De olikheter i taxan som kan komma alt uppstå torde
enligt promemorian därför inte utgöra något hinder mot att taxan i angiven
utsträckning läggs till grund för beräkning av avgiften för olovligt byggande.
Som förut har angetts ges avgiften i promemorian benämningen byggnadsavgift,
1
fråga om tilläggsavgiften är enligl promemorian den lämpligaste lösningen att
avgiften utgår med visst belopp per kvadratmeter av den yta som den olovliga
åtgärden kan beräknas ha omfattat.
Frågan
om avgiftssystemels uppbyggnad las upp endast i ett mindre antal
remissyttranden. Förslagel tillstyrks av JK, som anseratt man med hänsyn lill
syftet med avgifterna kan bortse från de mindre variationer i fråga om
byggnadsavgift som kan komma att uppstå kommunerna emellan. Även RÅ, SABO och
Linköpings kommun är positivt inställda till förslaget. Övriga remissinstanser
som yttrar sig i frågan anser det emellertid otillfredsställande att
variationer kan uppkomma.
För
egen del ansluterjag mig i likhet med JK m, fi, lill förslaget i promemorian.
Jag kan emellertid ha en viss förståelse för remLssinstansernas krilik mot
förslaget att ha byggnadslovstaxan som underlag för beräkning av
byggnadsavgiften. Enligt min mening har dessa instanser dock tillmätt risken
för variationer alltför stor betydelse. Som framhålls i promemorian visar
erfarenheten att byggnadslovstaxorna i landets kommuner hittills har varit
relativt likformiga beroende på att taxorna har utformats efter mönster av
centralt utarbetade normalförslag, 1 promemorian lämnas en redogörelse för ett
normalförslag till byggnadslovstaxa som nyligen har utarbetats av Svenska
kommunförbundei och siaiens planverk. Avsikten med det nya förslaget uppges
vara att åstadkomma en bättre anpassning än tidigare till det aktuella
kostnadsläget och alt ge möjlighet till en förenklad tillämpning. Taxan i
normalförslaget kan sägas vara uppbyggd av två komponenter, ett grundbelopp och
en objeklfaktor. Grundbeloppet är avsett ati fastställas årligen på grundval av
lönelägel för berörd personal vid byggnadsnämnderna enligt kommunförbundets
lönestatistik. Objeklfaklorn är ett utiryck för tidsåtgången för olika
ärendelyper. Avgiften för en åtgärd bestäms på ,så sätt att grundbeloppet
multipliceras med den (or åtgärden angivna objektfaktorn. Det finns enligl min
mening inte anledning anta annal än all byggnadslovstaxan i del hell
övervägande antalet kommuner kommer alt överensstämma med taxan i normalförslagei.
Jag anser också alt man kan ulgå ifrån att de variationer kommuner emellan som
kan komma alt uppstå blir så små och så ovanliga alt de inle kan tillmätas
någon avgörande belydelse i delta sammanhang.
Prop. 1975/76:164 26
By;.;giiadsavgiji
o
Som jag nyss har anfört föreslås i promemorian att det vid
varje form av olovligt byggande skall tas ut byggnadsavgift med belopp som
motsvarar fyra gånger den avgift som enligt kommunens byggnadslovstaxa skall
las ul, om byggnadslov lill den ifrågavarande åtgärden meddelas. Byggnadsavgift
skall enligl förslagel dock aldrig ulgå med lägre belopp än 500 kr, 1
promemorian framhålls all den byggande i vanlig ordning skall betala avgift
enligt byggnadslovslaxan, om han i efterhand söker byggnadslov lill åtgärden.
Att han betalar byggnadsavgift befriar honom således inte härifrån.
Förslagel i denna del har behandlals endasl av ell fåtal
remissinstanser. En del av dessa anser att byggnadsavgiften bör höjas, om den
skall få tillräcklig preventiv effekt. Med anledning av dessa synpunkter vill
jag lill en början framhålla all jag i del följande kommer alt biträda
förslaget i promemorian att tilläggsavgift skall ulgå i vissa fall men att jag
samtidigt kommeratt föreslå alt tillämpningsområdet för tilläggsavgiften skall
utvidgas i förhållande lill förslagel i promemorian. Del medför givelvis i sin
lur all den krets av åtgärder som kan omfattas endast av byggnadsavgift blir i
moisvarande mån mindre. Jag vill vidare erinra om att de olika åtgärder som
enligl förslagel kan följas enbart av byggnadsavgift kan vara av myckel
varierande karaktär och svårhetsgrad. Jag får här hänvisa till promemorian där
denna fråga har belysts.
Om en höjning av byggnadsavgiften skall genomföras, måsle
höjningen med hänsyn lill principerna för avgiftssystemet bli av generell
natur. Den kommer därför all träffa också åigärder som kan vara av mindre
allvarlig art. Även om avgifterna skall bestämmas påett schablonmässigt sätt,
måste nian se till att de kommer på en sådan nivå all de uppfällas som rimliga,
Enligl min mening finns det risk att en höjning av byggnadsavgifien kan medföra
au den i alllför många fall kommer på en oacceptabelt hög nivå. Jag är därför
inte beredd au tillmötesgå remissinstansernas krav på höjningar. Att
byggnadsavgiften, som Norrköpings kommun synes befara, skulle få en sämre
avhållande effekt än dagens strafrsankiioner bedömer jag som uteslutet. Enligl
min mening är förslaget i promemorian väl avvägt, och jag ansluler mig därför
lill della.
1 några remissyttranden påpekas all byggnadsavgiften i den
del som är anknuten lill byggnadslovstaxan kommer au höjas i takt med förändringarna
i kostnadsläget men au någon motsvarande justering inte kommer all ske i fråga
om minimiavgiften om 500 kr. Det föreslås därför au denna skall vara
indexreglerad. Jag är inte beredd alt ansluta mig till detta. Del förslag lill
påföljdssystem .som nu läggs fram innehåller många nyheter. Om systemet
genomförs, bör del därför ses över sedan tillräckliga erfarenheter har vunnits
av dess tillämpning i praktiken. Som jag nu ser det kan det vara liimpligl med
en sådan översyn i samband med alt del planerade förslagel lill ny
byggnadslagstiftning behandlas. Därvid kan det bli aktuellt
Prop.
1975/76:164 27
att
överväga bl, a. frågan om avgiftens storlek.
En
del remissinstanser finner benämningen byggnadsavgift mindre lyckad, eftersom
den för tanken til) avgifter för någol som i sig är lillålel. De
ändringsförslag som läggs fram anserjag emellertid knappast ulgöra någon
förbättring, 1 likhet med tekniska nomenklaturcentralen harjag ingen erinran
mol alt lermen byggnadsavgift används,
Tilläggsavgili
Del
är enligl promemorian inte troligt all byggnadsavgiftens avhållande effekt
kommer all vara tillräcklig i fråga om alla former av olovligt byggande. Som
exempel på fall där byggnadsavgiften kan antas bli otillräcklig anförs i
promemorian bl. a. nybyggnad av bostadshus. Till stöd för della antagande
framhålls all byggnadsavgiften i många av dessa fall kommer all utgöra endast
en liten del av den totala kostnaden för åtgärden och därför troligen inle
uppfattas som särskill betungande. Om avgiftssystemet skall få den åsyftade
effekten, talar enligt promemorian starka skäl för att byggnadsavgiften måsle
kompletteras med en tilläggsavgift för sådana former av olovligt byggande som
det är särskilt angelägel all motverka.
Efter
en genomgång av fall där det kan vara befogat att föreskriva till-läggsavgift
utmynnar övervägandena i promemorian i det förslagel att lill-läggsavgift skall
ulgå när det olovliga byggandet innebär all
hell ny byggnad uppförs,
förut befintlig byggnad lill- eller påbyggs,
byggnad hell eller delvis inreds till väsentligen
annal ändamål än del vartill byggnaden förut varit använd eller
byggnad rivs,
om
det utrymme som omfattas av åtgärden är avsett för bostadsändamål eller för
verksamhel i vilken arbetstagare skall ulföra arbete för arbeisgivares räkning.
Flertalet
av de remissinsianser som yttrat sig i deiina fråga föreslår au
tillämpningsområdet för avgiften utvidgas. Vad först gäller kravei att det
olovligt byggda skall vara avsett för bostadsändamål eller för verksamhet i
vilken arbetstagare utför arbeie för arbetsgivares räkning, anser JK att delta
krav bör las bort. Som skäl för sin siåndpunki anför JK bl, a. all det oftast
finns lika stor anledning au ingripa mot byggnad som inte avser bostadsändamål,
all begreppet arbetstagare är så vagt och omivistal all del inle bör förekomma
i en lagslift ning av här avsett slag och all det inle sy nes finnas någon
anledning att göra skillnad på fall där utrymmet är avsett för verksamhel som
bedrivs utan anställda arbetstagare och fall där sådana finns. Bl. a, Tyresö
kommun anser att även sådana byggnader som garage och ekonomibyggnader bör
kunna belastas med tilläggsavgift. Dessa byggnader utgör enligl kommunen eu
stort problem, främst genom att de avsevärt
Prop. 1975/76:164 28
försvararen
framtida ändamålsenlig planläggning. Kammarrätten i Sundsvall m, fi. föreslår
att tilläggsavgift för rivning av byggnad inom område där rivningsförbud
gäller enligl 35 a S BL skall ulgå även om byggnaden inte är avsedd för
bostadsändamål eller innehåller arbetslokal.
De
skäl som anförs till stöd för au avgiftspliklen inle skall göras beroende av
ändamålet med den olovliga åtgärden är enligl min mening övertygande. Jag
föreslårdärföratt den begränsningav tillämpningsområdet förtilläggsavgiften som
ligger i anknytningen lill visst ändamål skall las bort. En följd härav blir
att tillämpningen av bestämmelserna blir avsevärt enklare. Som JK påpekar kan
emellertid en sådan ändring i vissa fall leda till resultat som uppfattas som
stötande, JK föreslåratl det försådana fall öppnas möjlighet lill
nedsältningavel-lerbefrielse från avgift. De fall därotilirredsställande
resultat möjligen kan uppkomma torde enligl min bedömning nästan uleslulande
komma alt avse rivning av byggnad. Kravet på byggnadslov är här begränsat lill
fall då rivningen sker inom område med stadsplan ellerområde där förbud mot
nybyggnad gäller enligt 35 S BL, dvs. område beträffande vilkel beslut har fattats
eller fråga väcktsomantagandeellerändringavsladsplan, Detav mig framlagda
förslaget medföratl i principalla fall av rivning inom sådanaområden kommeratt
omfattas av tilläggsavgift, I enstaka situationer kan omständigheterna tänkas
vara sådana all det skulle vara olämpligt alt ta ut tilläggsavgift, t. ex. om
rivningen avser ell mindre skjul ulan något egentligt värde. 1 dessa fall bör
förutsätt ning finnas all nedsätta ellerefterge tilläggsavgiften. Jag
återkommerlill denna fråga i det följande,
Enligl
förslagel skall tilläggsavgift utgå bl. a. om den olovligt ullörda åtgärden
innebär att byggnad helt eller delvis har Inretts till väsentligen annal
ändamål än det vartill byggnaden förut varit använd. Som motiv för
lill-läggsavgift i dessa fall anförs i promemorian all man därmed får möjlighet
ankomma lill rätta med bl, a, des, k, smygkontoriseringarna, Enligl Sveriges
advokatsamfund och Malmö kommun bör tilläggsavgift inte ulgå i dessa fall. JK,
Svenska kommunförbundet. Föreningen Sveriges stadsarkitekter, Hyresgästernas
riksförbund och Göteborgs kommun däremot anser alt till-läggsavgift bör ulgå
även för ianspråktagande av byggnad eller del därav för väsentligen annat
ändamål än del, vartill byggnaden förut varit använd ellersom finns angivei på
godkänd ritning. Vill man komma lill rätta med smygkoniorisering, måsle man
enligt dessa instanser ta ut tilläggsavgift också vid sådani ianspråktagande.
eftersom det är vanligt all bosladsliigenheier tas i anspråk för kontor ulan
all några inredningsålgärder vidtas. Jag ansluter mig till denna uppfattning
och föreslår all tillämpningsområdet för tilläggsavgiften utvidgas i enlighel
med remissinstansernas förslag. Del bör framhållas all sådani ianspråkiagande
som nu avses enligl 54 ;: I mom. BS kräver byggnadslov.
Enligl
förslagel skall tilläggsavgift beslämmas på grundval av den lä-genhelsyta som
åtgärden kan beräknas ha omfailal. Bl, a, länsstyrelsen i Östergötlands län
framhåller att begreppel väningsyla brukar användas i
Prop.
1975/76:164 29
byggnadslovstaxor.
Med hänsyn härtill och lill alt beräkning efter våningsyia synes enklare
föreslår länsstyrelsen att tilläggsavgiften beräknas på grundval av
våningsytan. Jag anseratt länsstyrelsens förslag innebären förenkling och
ansluler mig därförlill delta. Vad som skall förslås med våningsyta kommeratt
utvecklas närmare i specialmoliveringen,
Länsslyrelsen
i Västernorriands län är tveksam lill förslaget all tilläggsavgift inte skall
utgå vid åtgärder, som omfattar utrymme som är mindre än 3 m samt att motsvarande
minskning skall göras i fråga om den yta som skall ligga till grund för
beräkning av tilläggsavgift. Länsstyrelsen finner detta onödigt komplicerat och
anser att byggnadsnämnden i stället bör få befogenhet att ge dispens i
uppenbara bagatellfall, trots att eftergift enligt förslaget skall prövas av
länsstyrelsen.
Genom
undantaget för åigärder som omfattar utrymme mindre än 3 m avförs från
tilläggsavgift smärreålgärder där det inte är befogat eller lämpligt alt ha
annan påföljd än byggnadsavgift. Förslaget om minskning med 3 mavden yta som
skall läggas till grund för beräkning av tilläggsavgift.syftariill alt motverka
alltför stor skillnad i sammanlagd avgift i gränsfallen. Föregen del finner jag
den i promemorian valda lösningen vara alt föredra framför länsstyrelsens förslag.
Jag ansluter mig därför i denna del till förslaget! promemorian.
Enligt
förslaget skall tilläggsavgiften vid rivning grundas på den rivna byggnadens
taxeringsvärde. Några remissinstanser, däribland slatens lantmäteriverk, påpekar
alt tilläggsavgiften här kan få en mycket begränsad preventiv effekt, eftersom
det taxerade byggnadsvärdet ibland kan vara mycket lågt när det gäller hus som
ägaren är benägen att riva. Bl.a. kan enligl verket s. k. K-märkta hus vara
lågl taxerade. Verket ifrågasätter om man inte i stället bör överväga alt
anknyta tilläggsavgiften till storieken av den nybyggnadsrätt som föreligger på
platsen enligt gällande plan. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår
ati avgiften anknyts lill del markvärde som frigörs genom rivningen.
På
de skäl lantmäteriverket anför anser även jag alt ett annal avgifts-underiag än
det taxerade byggnadsvärdet bör övervägas i rivningsfallen. Att som
lantmäteriverket föreslår anknyta avgiften lill nybyggnadsrätten enligt gällande
plan är mindre lämpligt, eftersom det inte alltid med säkerhet finns någon
plan. Krav på byggnadslov för rivning gäller i dag inte bara inom område med
stadsplan utan ocksä inom område där förbud mol nybyggnad enligl 35 ii BL
gäller i avvaktan på planläggning. Jag anser inte heller att länsstyrelsens
förslag är lämpligi. eftersom del taxerade markvärdet kan avse även annan mark
än sådan som kan anses ha hört lill den rivna byggnaden. Jag föreslår i stället
att tilläggsavgiften beräknas på grundval av den rivna byggnadens våningsyta.
Därmed erhåller man enhetliga regler i della avseende för alla fall där
tilläggsavgift skall utgå. Några svårigheter att erhålla uppgift beträffande
den våningsyia som den rivna byggnaden har innehållit bör inte föreligga. I
fierialei fall torde uppgift härom finnas i byggnadsnämndens handlingar
beiräffande byggnaden. Skulle så inte vara fallel torde nödvändiga uppgifter
kunna inhämias ur faslighetslängden.
Prop.
1975/76:164 30
Erinringar
mot tilläggsavgiftens storlek och effekter anförs i endasl ett fåtal remissvar.
I dessa framhålls i huvudsak all beslämmelserna är alllför stränga och att de
kan leda till stötande eller orimliga resultat. Sveriges fastighetsägareförbund
anför som exempel att tilläggsavgiften enligl förslagel blir lika slor för del
fallel alt en bostadslägenhet pä exempelvis 100 m' ändras till konior - varvid
de faktiska ändringarna kan vara relativt obetydliga - som all ell
enfamiljshus av samma storiek uppförs. Della anser förbundet inte vara en rimlig
avvägning.
För
egen del vill jag erinra om all tilläggsavgiften är avsedd för sådana former av
olovligt byggande som del är särskill angeläget att motverka. De åigärder som
enligl mitt förslag skall följas av tilläggsavgift är i huvudsak av den arten
att de kan hindra eller försvåra planering på lång sikt för ändamålsenlig
användning av mark och befintlig bebyggelse. Det rör sig här således om
allvariiga överträdelser. Jag har förut nämnt alt samhällets möjligheter att på
ell planmässigt sätt styra bebyggelsen på senare tid har blivit förstärkta. Som
också framhålls i promemorian kan det inte accepteras all de planeringslnsalser
som samhället gör med stöd bl. a, av dessa reformer motverkas genom all
byggande sker ulan den prövning som är förutsatt i BL och BS, Det är mol den
bakgrunden nödvändigl att ha starkt avhållande sanktioner för åtgärder av den
lyp som nu föreslås omfattade av bestämmelserna om tilläggsavgift. Enligt min
uppfallning ulgör den i promemorian föreslagna tilläggsavgiften - 500 kr,/m' - en
lämplig avvägning i delta avseende. Jag ansluler mig därför lill förslagel i
denna del. Med anledning av vad fastighetsägareförbundet anför vill jag - i
överensstämmelse med vad som sägs i promemorian - framhålla all avgifterna inte
är avsedda att utgöra någon taxering av de enskilda överträdelsernas
samhällsskadliga verkningar. Den jämförelse förbundet gör mellan
tilläggsavgiften vid kontorisering och vid uppförande av ett småhus bör därför
inte tillmätas någon avgörande betydelse i detta sammanhang.
Ett
tiotal remissinsianser ifrågasätter om tilläggsavgiften med tanke på
förändringarna i penningvärdet bör anges i ett fast belopp. På de skäl som jag
nyss anförde med anledning av moisvarande synpunkler på byggnadsavgiftens
minimibelopp ärjag f. n. inle beredd alt föreslå någon indexreglering eller
annan form av auiomaiiski verkande justering av tilläggsavgiften.
Befrielse
från aygijisskyldigliet i vissa faU
Byggnadsavgift
skall enligl promemorieförsläget inle ulgä, om
rättelse i del utförda företas innan fråga om
påföljd för åtgärden tas upp till prövning eller
åtgärden avser rivning av byggnad och rivningen är
nödvändig för att förebygga eller begränsa omfallande skada på annan egendom
eller rivningen avser byggnad som till väsentlig del har skadats genom
eldsvåda eller annan liknande händelse.
Prop.
1975/76:164 31
Om
den byggande t, ex. efter tillsägelse river del olovligt utförda innan frågan
om påföljd tas upp lill prövning skall byggnadsavgifl således inte Ulgå. Med
anledning av förslagel i denna del erinrar länsslyrelsen i Stockholms län om
all många skärgårdskommuner har svåra problem med olovlig uppställning av
husvagnar inom fritidstomler och i de för del rörliga friluftslivet attraktiva
lägena. Eftersom sådana vagnar och monteringsfärdiga mindre hus normalt kan
utan större kostnad fiyttas till annan plats, kan den föreslagna
undantagsbestämmelsen enligt länsstyrelsen inbjuda till en form av chanslagning
inom sådana områden. Länsstyrelsen föreslår därför att byggnadsavgift alltid
skall utgå vid olovlig byggnadsverksamhet med undantag av de fall av rivning
som jag nyss nämnde. Även några andra remissinstanser anför samma eller
liknande synpunkler.
Förslaget
i promemorian kan i den nu avsedda delen synas innebära en i förhållande tiH
gällande beslämmelser generösare inställning lill den som bygger utan lov,
efiersom byggnadsnämnden I", n, är i princip oförhindrad att direkt efter
upptäckten av det olovligt utförda anmäla detta till åtal. Nämnden anses
emellertid ha en viss diskretionär prövningsrätt I detta avseende, en rält som
enligt en del remissinstanser har utnytljals i alltför stor utsträckning. Någon
motsvarande prövningsrätt finns inle enligl det förslag som jag nu lägger fram.
Enligl detia är byggnadsnämnden, om Inga undantagsregler ges, skyldig att
alltid besluta om byggnadsavgift när olovligt byggande har ägt rum. Mot den
bakgrunden anser jag del vara rimligt att den som vidtar rättelse innan
byggnadsnämnden tar upp frågan om påföljd inte skall behöva betala
byggnadsavgift. Även om del som länsstyrelsen anför kan finnas risk för
chanstagning, bedömer jag inle den risken som särskill stor. I längden måsle
del bli svårt för ägaren av husvagnen att bevaka att nämnden inte tar upp
påföljdsfrågan. Jag biträder således promemorieförsläget i denna del. Jag
anser också att avgiftsskyldighet inte bör föreligga i de fall av rivning som
föreslås i promemorian. Enligl min mening bör emellertid frihet från avgifi
dessutom inträda, när rivning företas med stöd av beslämmelse i lag eller annan
författning. Jag ålerkommer li|! denna fråga i specialmotiveringen.
Vad
jag nu har föreslagit innebär bl, a, all byggnadsavgift skall ulgå t. ex, om
del olovligt byggda efler framställning från byggnadsnämnden blir undanröjt
genom handräckning, Svea hovrätt ifrågasätter om detta är rimligt och gör
därvid en jämförelse med förslaget i promemorian att tilläggsavgift int§ skall
utgå i dessa fall. Jag vill erinra om att det enligl gällande bestämmelser
inle föreligger någol hinder mot att utdöma straff, om handräckning lill
rättelse i del utförda meddelas. Att tilläggsavgift inie skall ytgå när det
olovligt byggda skall undanröjas är motiverat av särskilda skäl, tjll vilka jag
strax återkommer. När det gäller byggnadsavgift finns det där-gmgl enligl min
uppfattning inie anledning alt låta avgiften bortfalla i dessa situationer. Som
framhålls i promemorian får byggnadsavgiften till en del ses som en
kompensation för de åtgärder samhället måste vidta för att få det olovligt
byggda undanröjt.
Prop.
1975/76:164 32
1 fråga
om tilläggsavgift innebär förslagel i promemorian all avgift inle skall ulgå,
om
rättelse i del utförda företas innan frågan om
tilläggsavgift har avgjorts genom beslul som vunnit laga kraft,
handräckning meddelas till rättelse i det utförda,
föreläggande om rättelse utfärdas eller
sådant fall av rivning föreligger som enligt del
förut anförda inte heller skall träffas av byggnadsavgift.
All
tilläggsavgift inte avses utgå för åtgärder som omfattar utrymme om högsl 3 m'
har jag beröri i det föregående.
Hyresgästernas
riksförbund förordar all möjligheterna till befrielse från tilläggsavgift inle
ulslräcks längre än lill självständiga åigärder vidtagna inom den tidsfrist som
kommunen uppställer vid ell föreläggande. Enligt förbundet synes de föreslagna
undantagsbestämmelserna fä en någol ologisk verkan vid en konsekveni
tillämpning av den föreslagna lagstiftningen. Förbundet påpekar att, om
byggnadsnämnden tillgriper något av de medel som ställts till förfogande för
alt nå rättelse, befrielse från avgiftsskyldigheten skall inträda, medan någon
motsvarande befrielse däremot inte inträder i de ftill byggnadslov kan beviljas
i efterhand.
Del
kan med hänsyn till huvudsyftet med avgifterna synas inkonsekvent att inte ta
ul tilläggsavgift, när del olovligt byggda rivs eller undanröjs på annat sätl.
Ett undanröjande innebär emellertid i de fiesta fall som det här blir fråga om
en sä kännbar påföljd för den byggande att han enligt min mening inte rimligen
dessutom kan åläggas att betala tilläggsavgift. Som jag nyss anförde skall
byggnadsavgift dock tas ut, om det olovligt byggda blir undanröjt genom
handräckning eller efter föreläggande.
Av
vad jag nu har anfört följer att jag inte tillstyrker förbundets förslag att
tilläggsavgift skall påföras i sådana fall då rättelse sker efter utgången av
den tidsfrist byggnadsnämnden har bestämt. Som anförs i promemorian får nämnden
i en sådan situation tillgripa de tvångsmedel som finns tillgängliga, t.ex,
att ansöka om handräcknins eller sätta ut nytt högre vite.
I
konsekvens med det anförda bör tilläggsavgift, som föreslås i promemorian,
inle heller utgå om den byggande vidtar rättelse innan frågan om tilläggsavgift
har avgjorts genom lagakraftägande beslul. Denna befrielse-grund får
tillämpning bl.a, i sådana fall då byggnadsnämnden meddelar byggnadslov i
efterhand och samtidigt beslutar om tilläggsavgift. Väljer den byggande i en
sådan situation alt i slällel riva det byggda, bör han bli befriad från
tilläggsavgift, om han företar rivningen innan beslutet om avgift vinner laga
kraft. För alt uppnå befrielse från avgift i dessa fall måsle den byggande
således överklaga avgiflsbeslutel och styrka alt han har rivii del byggda.
Jag
bilräder också förslagel i promemorian att tilläggsavgift inte skall utgå för
rivning, om denna sker i skadeförebyggande syfte eller avser byggnad som till
väsenilig del har skadats, 1 överensstämmelse med vad jag nyss föreslog i fråga
om byggnadsavgift bör tilläggsavgift inle heller ulgä, om rivning företas med
stöd av beslämmelse i lag eller annan författning.
Prop. 1975/76:164 33
I
promemorian anförs all dei även med de föreslagna möjligheterna till befrielse
från skyldighet att betala byggnadsavgift och tilläggsavgift sannolikt inle kan
undvikas att avgiftsbestämmelsema någon gång medför all avgift påförts i en
siluation där ett uttag skulle vara stötande. Därför föreslås i promemorian att
avgift skall kunna nedsättas eller efterges när särskilda skäl föreligger.
Möjligheten härtill börenligt promemorian emellertid komma till användning
endast i undantagsfall. Som exempel på situationer då eftergift eller
nedsättning bör kunna komma i fråga anförs det fallet att en åtgärd, som vid
den tidpunkt när den utförs anses inle kräva byggnadslov men som på grund av
ett prejudicerande avgörande bedöms som byggnadslovs-krävande när avgiftsfrägan
prövas. Enligt promemorian bör frägan om en åtgärd kräver byggnadslov bedömas
enligt de bestämmelser som gäller när åtgärden vidtas. I det angivna exemplet
antas samma bestämmelser gälla både när åtgärden vidtas och när avgiftsfrågan
prövas. Att rättsläget under mellantiden klargörs genom ell prejudikat torde
enligt promemorian medföra att frågan om avgift skall bedömas med hänsyn tagen
till detta och att avgift allt.så i princip skall utgå. Som har nämnts bör
enligt promemorian dessa om.ständigheter dock leda till att avgiften efterges
eller nedsätts.
Länsstyrelsen
i Stockholms län delar uppfattningen i promemorian att möjlighelen till
nedsättning eller eftergift bör få komma lill användning endast i
undantagsfall, Enligl länsslyrelsen bör emellertid denna möjlighet, utöver vad
promemorian anger, få användas även i sådana fall då åtgärder och förfaranden
på grund av sin storiek och art vid prövning i del enskilda fallet befinns vara
av mera bagatellartad natur. Även jag anser au de möjligheter till nedsättning
och eftergift som förslaget i promemorian anvisar synes vara alltför snävt
avgränsade. Jag kan därför ansluta mig till länsstyrelsens uppfattning alt
nedsättning eller eftergift bör kunna komma i fråga i bagatellfall. Vid
bedömningen av frågan om en åtgärd är bagatellartad kan det finnas anledning
att fästa särskilt avseende vid karaktären av del område där åtgärden vidtas.
Man måste sålunda ofta se allvarligare på den åtgärd som vidtas inom
tätbebyggelse än på den som företas i ett glesbebyggi område utan särskilda
naturvårdsintressen. Detta utesluter givetvis inte att del kan förekomma
bagatellartade fall också inom tätbebyggelse. Ett exempel på detta är den i det
föregående berörda situationen att ett mindre skjul utan något egentligt värde
rivs ulan byggnadslov, varvid tilläggsavgift bör
kunna
nedsättas eller efterges.
Som
jag redan har anfört bör blivande beslämmelser om nedsättning och
eftergift
kunna omfalta också sådana överträdelser som kan anses vara ursäktliga, 1. ex.
på grund av au den byggande föriitar sig på ett förhandsbesked som senare visar
sig felaktigt.
Val
av subjekl jör aygifierna
Straffansvaret
för olovligt byggande vilar enligt nuvarande beslämmelser på den som vidtar den
olovliga åtgärden. Om del olovligi byggda undanröjs vid handräckning med siöd
av 148 S BL eller efter föreläggande enligt 70 ; första stycket BS drabbar
della ägaren av del byggda. 1 promemorian konsla-
3 Riksdagen 1976. I saml. Nr 164
Prop.
1975/76:164 34
leras
alt dagens regler således medför att den som köper någol som har byggts
olovligt riskerar dels att få betala för den värdeökning, som kan ha uppkommit
genom det olovliga byggandet, dels att det byggda undanröjs.
Ulgör
det olovligt byggda tillbehör lill fast egendom, kan köparen under vissa
förutsättningar bl. a. göra avdrag på köpeskillingen eller häva köpet, om del
byggda undanröjs, Enligl 4 kap. 18 !; jordabalken (JB) inträder rätt härtill,
om orfenllig myndighets beslut medför alt köparen inte förvärvat den rådighel över
fastigheten som han vid köpet hade skäl alt förutsätta. Talan om hävning måste
dock väckas inom ett år från det lilllrädet skedde, om inle säljaren har
förfarit svikligt.
Både
byggnadsavgiften och tilläggsavgiften skall enligl förslagel i promemorian utgå
så snart de objektiva förutsättningarna föreligger, dvs, att kravei på
byggnadslov har blivit åsidosatt. Subjektiva förutsättningar i form av uppsåt
eller oaktsamhet skall inle behöva föreligga. Del bör enligl promemorian
övervägas om skyldigheten att betala dessa avgifter på samma sätl som straff
skall läggas på den som vidtar den olovliga åtgärden eller om avgifterna skall
bäras av ägaren av anläggningen. Med tanke på all syftet med avgiftssystemet i
första hand är alt avhålla från olovligi byggande, inte alt inskrida mol
innehavet, ligger det enligl promemorian onekligen nära lill hands alt lägga
avgiftsskyldighelen på den som har gjort sig skyldig lill överträdelsen. Om
denna skyldighet läggs på ägaren, kan del medföra att en köpare blir tvungen alt
betala dels för den värdeökning, som har uppkomtTiil till följd av del olovliga
byggandet, dels byggnadsavgift, eventuellt också tilläggsavgift.
En
omständighet som enligt promemorian bör beaktas i sammanhanget är att en
reglering, enligt vilken ägaren av det olovligt byggda skall bära avgifterna,
mycket snart kommer all leda till stor försiktighet bland köpare och att det
sannolikt kommer att utbildas en praxis som innebiir alt man i köpehandlingar
tar in garantiutfästelser rörande byggnadens rätta tillkomst och eventuellt
även särskilda bestämmelser beträffande ansvaret för byggnadsavgift och
tilläggsavgift. En motsvarande ulveckling kunde iakttas när den nya jordabalken
trädde i kraft, Enligl promemorian kommer del därför i praktiken sannolikt inte
att uppstå några problem av betydelse, oin skyldigheten att betala avgift
läggs på ägaren,
I
promemorian framhålls vidare all ett väsentligt inslag i del föreslagna
avgiftssystemet är att del skall vara enkelt all lillämpa, någol som har kommit
till ullryck bl, a. i förslagel all avgifterna skall bestämmas på ell schablonmässigt
sätl. Principen bör enligt promemorian slå igenom också när del gäller att
bestämma vem som skall ha betalningsansvaret för avgifterna, vilket medför att
detta bör läggas på den som äger det olovligi byggda när avgiftsfrågan prövas.
Alt lägga ansvarel på den som utför det olovliga byggandet är enligt
promemorian inte lämpligt med tanke dels på att det många gånger kan vara
vanskligt att bedöma vem som har utfört åtgärden, särskilt om det olovligt
byggda har utförts av fiera personer vid olika lid-
Prop.
1975/76:164 35
punkter,
dels på att den prövning som skulle bli nödvändig i fall som dessa inte lämpar
sig för den beslutsordning som föreslås i promemorian.
På
grund av de anförda omständigheterna förordas i promemorian att skyldigheten
att betala byggnadsavgift och tilläggsavgift skall läggas på den som är ägare
av del olovligt byggda när frågan om avgift tas upp till prövning.
De
remissinstanser- ett tjugotal - som yttrar sig i denna fråga kan sammanföras i
två ungefär lika stora grupper av vilka den ena består av positivt eller med
ivekan positivt inställda inslanser, medan den andra gruppen omfattar instanser
som avstyrker förslaget eller finner delta otillräckligt utrett. För egen del
anser jag det vara helt klart att det inte är möjligt att åsladkomma ett
effektivt påföljdssystem, där avgifter ingår som en väsentlig avhållande
faktor, om dessa även vid ägarskifte skall tas ut av den som har utfört det
olovliga byggandet. Jag ansluter mig därför till förslaget i promemorian men
vill härutöver anföra följande.
Att
krav på rättelse av det olovligt byggda skall kunna riktas mol ägaren
- som
då kan vara en annan person än den som har vidtagit byggnadsåtgärden
- är
som nyss har nämnts ingen nyhet. Det är accepterat i det system
som råder i dag och det måste vara så, om möjlighelen till rättelse skall
ha något innehåll. Ingen remissinstans har heller invänt mot att den ord
ningen behålls i fortsättningen.
Vad
som är nytt i promemorieförsläget är- förutom avgifterna som sådana
- att
också skyldigheten att betala byggnadsavgift och tilläggsavgift skall
ligga på ägaren av det olovligt byggda. De påföljder av straffrätlslig natur
som finns i dag och som del ligger nära lill hands att jämföra med träffar
däremoi gärningsmannen. Remissinstanserna - även en del av dem som
är positivt inställda - anser att förslaget i denna del kan leda till
otillfreds
ställande resultat i vissa fall. Sveriges advokatsamfund framhåller bl. a. alt
möjligheterna för en fastighelsköpare all genom rimliga undersökningsåt
gärder bringa klarhet i om fastigheten till alla delar är lagligen uppförd
är i det närmaste obefintliga. Förslaget måste enligt samfundet dessutom
uppfattas som ett övervältrande från del allmänna till den enskilde av ut
redningsarbete och därmed förenade kostnader samt risktaganden, som i
detta sammanhang rimligen måsle åvila det allmänna. Samfundet anser
sålunda att promemorian i denna fråga alltför starkt betonar samhällsintresset
utan att tillräckligt beakta konsekvenserna för den enskilde. Samfundet pekar
särskilt på ati de ekonomiska och praktiska följderna för köparen av en
fastighet kan bli förödande samtidigt som hans möjligheter att lagligen och
praktiskt gardera sig i förhållande lill säljaren måsle bedömas som begrän
sade.
Enligt
min mening kan samfundets invändningar med lika stort fog riktas mot den nu
gällande ordningen, som kan medföra att en köpare blir försatt i den
situationen att huset på den fastighet han har köpt blir rivet. En sådan
påföljd kan bli minst lika förödande som att han i enlighet med förslaget i
promemorian åläggs au betala avgift. Det skall emellenid inte
Prop.
1975/76:164 36
undanskymmas
att förslaget innebär en ökad last på köparen sä till vida alt han i dag kan få
byggnadslov i efterhand till det utförda utan att behöva betala annat än den
byggnadslovsavgift som tas ut med stöd av 8 !J försia stycket BS, Förslaget i
promemorian däremot innebär att han utöver denna avgift blir skyldig att betala
byggnadsavgift, eventuellt också tilläggsavgift.
Jag
instämmer i del anlagande som görs i promemorian att praxis förmodligen kommer
att utvecklas så att i köpekontrakt tas in klausuler av innebörd all säljaren
ålar sig belalningsskyldighel för byggnadsavgift och tilläggsavgift. Som
framhålls av Sveriges föreningsbankers förbund kan man emellertid befara att
många enskilda fastighetsköpare av okunnighet eller av andra skäl inte
utnyttjar möjligheten till sådana klausuler. Del är inle heller helt klart i
vad mån bestämmelserna i JB ger fastighelsköpare rätt att häva köpet eller
kräva avdrag på köpeskillingen för fasligheten, om han skulle bli ålagd att
betala avgift för en byggnadsåtgärd som har vidtagits före köpet. Frågan blir
emellertid aktuell inte bara i sådana fall då fast egendom överlåts. Den
olovliga åtgärden kan ha haft avseende också på lös egendom, t. ex. byggnad
uppförd på arrenderad mark. Vid försäljning av sädan egendom är inte JB utan i
stället lagen (1905:38 s. 1, ändrad senast 1975:637) om köp och byte av lös
egendom lillämplig.
Den
som köper lös egendom och därefter i egenskap av ägare påförs avgift för
olovligt byggande som säljaren har vidtagit före köpet torde i vissa fall kunna
kräva ersättning av säljaren med stöd av nämnda lags reglerom fel i godset.
Enligl 54 5 samma lag gäller emellertid att köparen inom ett år från det han
mottog godset måste underrätta säljaren om sina anspråk. Gör han inte det, har
han föriorat rätten till ersättning, såvida inte säljaren har åtagit sig all
svara för godset även efler denna lid eller har förfarit svikligt. Att
tidsfristen enligl den nu angivna preskriplionsbeslämmelsen är så kort kan
medföra all en köpare endast sällan kan kräva ersättning för utgivna avgifter
enligt påföljdslagen.
Mol
bakgrund av del nu anförda är det enligl min uppfaltning nödvändigt att klara
beslämmelser ges om vad som skall gälla vid köp av sådan egendom på vilken
påföljdslagen kan bli tillämplig. Ett sätt att komma till rätta med frågan är
givelvis att göra nödvändiga ändringar i JB och i lagen om köp och byte av lös
egendom. Från lagteknisk synpunkt är emellertid en sådan lösning olämplig.
Ändringarna i lagen om köp och byte av lös egendom skulle nämligen komma att
gälla endast för ett lilel och särpräglat fåtal av de fall som i övrigt omfattas
av lagen. Den lämpligaste utvägen alt åstadkomma en tillfredsställande
reglering av nu avsedda fall är enligl min mening au införa särskilda
beslämmelser i påföljdslagen. Sådana bestämmelser bör då gälla både fast och
lös egendom. Jag föreslår att följande lösning genomförs.
I
påföljdslagen införs bestämmelser av innebörd att den som mot vederiag
förvärvar egendom som har varit föremål för olovligt byggande och därefter blir
påförd byggnadsavgift eller sådan avgift och tilläggsavgift skall få kräva
Prop.
1975/76:164 37
åter
av överiåtaren vad han betalar i avgift. Som förutsättning härför skall dock
gälla att han inte har fått upplysning av överiåtaren om den olovliga åtgärden
och inle heller eljest känt till eller bort känna lill denna. Den som fullgör
betalning på grund ay sådant återkrav skall under de angivna förutsättningarna
ha rätt att i sin tur vända sig mot den, från vilken han förvärvade egendomen.
Det är således fråga om en regressrätt som kan leda till att den som har utfört
den olovliga åtgärden slutligen fär bära avgifterna. Prövningen i dessa fall
bör ankomma på domstol. Bestämmelserna kommenteras närmare i
specialmotiveringen.
De
nu avsedda beslämmelserna löser emellertid enbart de problem som uppkommer när
avgift tas ut. Enligt min mening är det nödvändigt alt åstadkomma en
motsvarande lösning för sådana fall då det olovligt byggda undanröjs,
I
4 kap, 15-19 Jji; JB finns bestämmelser om köparens befogenheter när den
fastighet han har köpt är behäftad med fel i något hänseende. Till grund för
bestämmelserna ligger en indelning i rättsliga fel, rädighetsfel och faktiska
fel. Rådighetsfelen behandlas i 4 kap. 18 S där del som jag förut har nämnt
föreskrivs att, om offentlig myndighets beslut medför att köparen inte har
förvärvat den rådighet över fastigheten som han vid köpet hade skäl alt
förutsätta, 4 kap. 12 >; skall tiga motsvarande tillämpning. Hänvisningen
till 4 kap. 12 vj innebär att köparen får göra avdrag på köpeskillingen eller
häva köpet. Han har dessutom rätt till ersättning för skada. Om skadan är av
ringa betydelse, får köpet hävas endast om säljaren har förfarit svikligt.
Talan om hävning måste väckas inom ett år från tillträdet, såvida inte säljaren
har förfarit svikligt.
Regleringen
av rådighetsfelen (se prop. 1970:20 del B I s. 203-205 samt del A s. 218) utgår
från alt var och en är skyldig att själv skaffa sig kännedom om innehållet i
gällande författningar. Säljaren är alltså inte skyldig alt upplysa köparen om
på lag eller annan författning grundade inskränkningar i äganderätten till
fast egendom. Annoriunda ligger det lill när det gäller offentlig myndighets
beslut, som inskränker rådigheten beträffande viss fastighet. Bestämmelserna i
4 kap. 18 !; innebär att köparen skall kunna räkna med all fastigheten vid
försäljningen är fri från varje rådighetsinskränkning som grundar sig på
offentlig myndighels beslut. Säljaren är skyldig att upplysa köparen om
avvikelse härifrån, om inle köparen har fått kännedom om avvikelsen på annat
sätl. Det krävs alltså god tro hos köparen. Den omständigheten alt säljaren
själv varit ovetande om inskränkningen befriar honom inie från ansvarighet
enligt paragrafen. Det krävs vidare regelmässigt att myndighetens beslut skall
ha tillkommit före köpet.
Enligt
min mening bör det, på samma sätl som i de förut berörda avgiftsfallen, åligga
överiåtare som en skyldighel alt upplysa om olovligt byggande som har
företagits på den egendom som han avser all överiåta. Någon sådan generell
upplysningsskyldighet torde inte följa av 4 kap. 18 S JB och inte heller av
beslämmelserna i lagen om köp och byte av lös egendom.
Prop.
1975/76:164 38
Det
krävs därför antingen att gällande bestämmelser ändras eller att helt nya
regler tillskapas. Även för de nu avsedda fallen anser jag att helt nya
beslämmelser bör utarbetas och tas in i påföljdslagen. Bestämmelserna bör
givetvis vara tillämpliga på både fast och lös egendom.
Bestämmelserna
bör omfatta sådana fall då egendom, på vilken olovligt byggande har ulförts,
övergår till ny ägare och det visar sig att det olovligt byggda pä grund av
myndighels beslut skall undanröjas. Om detta skall ske genom handräckning eller
genom att ägaren föreläggs att själv göra det, bör inte ha någon betydelse i
sammanhanget. Bestämmelserna bör vidare avse endasl sådana fall då överiåtaren
inte har upplyst förvärvaren om den olovliga åtgärden och denne inte heller
eljest känt till eller bort känna lill denna.
1
nu angivna situationer bör förvärvaren ha samma rättigheter som föreligger
enligt 4 kap. 12 S JB, Han skall således kunna antingen göra avdrag på
köpeskillingen eller häva köpet och dessutom ha rätt till ersättning för skada.
Även förutsättningarna för hävning och för talan härom bör stämma överens med
vad som i dessa avseenden gäller enligl 4 kap, 12 S JB. Prövningen bör givetvis
också i dessa fall ankomma på domstol.'
1
fråga om förslaget till bestämmelserom regressrätt och räu lill ersäUning m. m.
när del olovligt utförda undanröjs har jag samrått med chefen för
justitiedepartementet.
De
nu avsedda bestämmelserna bör få till följd att det för både överiåtare och
förvärvare kommeratt framstå som angelägel att tillföriiiliga uppgifter kan
lämnas i frågan om någon byggnadsloVskrävande åtgärd har vidtagits utan sådant
lov, 1 de allra fiesta fallen torde det vara möjligt alt få vetskap om detta
genom en kontroll av de ritningar som har legal lill grund för beviljande av
byggnadslov för den byggnad eller anläggning som överlåtelsen skall omfatta.
Föreligger tveksamhet i något avseende torde det åligga byggnadsnämnden på
grund av beslämmelserna i I i; BS all biträda med råd och anvisningar. Skulle
byggnadslovsrilningar helt saknas, kan det naturligtvis bli svårt att avgöra
om något olovligt byggande har företagits, I sädana fall synes någon annan
utväg inte finnas än att förvärvaren får föriita sig på de uppgifter som
överiåtaren lämnar. Jag vill i detta sammanhang framhålla att jag i det
följande avser att föreslå dels att de nya avgiftsbestämmelserna skall
tillämpas endast i fråga om åtgärd som påbörjas efter påföljdslagens ikraftträdande,
dels att påföljd enligt lagen inte skall få beslutas, om del när frågan härom
las upp har förfiutit mer än tio år från det den olovliga åtgärden påbörjades.
Denna preskriptionsregel, som således avser inte bara avgifter utan också
handräckning och föreläggande om rättelse, måste avsevärt underlätta för
parterna, eftersom undersökningar rörande förekomsten av olovligt byggande kan
begränsas till alt omfatta perioden tio år bakåt i tiden.
RÅ,
som också godtar förslaget i promemorian, anser att de fall där-en åtgärd har
vidtagits ulan ägarens förvållande synes värda visst beaktande.
Prop.
1975/76:164 39
Även
om det i byggnadsnämndens ärende klart upplyses, att exempelvis en hyresgäst
eller en helt ulomsiående person har gjort en tillbyggnad eller rivit ell hus
eller vidtagit viss annan moisvarande åtgärd, framhåller RÅ, så skall
byggnadsnämnden enligl de föreslagna jämförelsevis automatiskt verkande
reglerna påföra byggnadens ägare byggnadsavgift och tilläggsavgift. RÅ
konstaterar alt avgiften visseriigen kan efterges av länsslyrelsen men anser
det naturiigare att de föreslagna bestämmelserna ändras så alt de
otillfredsställande besluten inte behöver fattas.
Vad
först gäller den siluaiionen alt en hell ulomsiående person vidtar åtgärd som i
och för sig är avgiftsplikiig harjag svårt all länka mig någon annan åtgärd än
sådan som resulterar i all byggnaden försiörs antingen genom brand eller på
annat sätt, I del föregående harjag föreslagit att avgift inte skall ulgå bl.
a, vid rivning av byggnad som till väsenilig del har skadats genom eldsvåda
eller annan liknande händelse. Del torde ligga i sakens natur all ell på så säu
utformat undantag läcker också de fall som RÅ synes åsyfta.
När
del gäller den andra av RÅ angivna siluaiionen, nämligen all bygg-nadslovskrävande
åtgärd vidtas av hyresgäst, kan man tänka sig alt denne utan faslighelsiigarens
medgivande 1, ex, tar i ansrpåk det hyrda utrymmet för väsentligen nytt
ändamål, varigenom både byggnadsavgift och tilläggsavgift enligl del förslag
jag har lagl fram i det föregående skulle kunna las ul. Här kan del gälla även
fall av smygkoniorisering. Om man ger bestämmelser som generellt befriar
ägaren frän betalningsansvar i de nu avsedda fallen, riskerar man således all
åigärder som del är angeläget alt motverka kan gå Fria från avgift. Jag är
därför inte beredd all föreslå sådana bestämmelser. Det innebär att
fastighetsägaren måsle hålla sig underrättad om de åtgärder som vidtas i
fastigheten, om han vill undvika att drabbas av påföljder enligt den nu
föreslagna lagen. Någon nyhet innebär detta inle, eftersom fastighetsägare i
praxis har ansetts kunna föreläggas att vidta på honom såsom fastighetsägare
ankommande åtgärder lill förhindrande av alt utrymme i fastigheten används för
väsentligen nytt ändamål. Många gånger torde fastighetsägaren ha begränsade
möjligheter att mot nyltiande-rälishavarens bestridande vidta direkta
rättelseåtgärder. Med stöd av bestämmelserna i 12 kap, JB om hyra har han
emellertid möjlighet att ingripa på annal sätt,
Enligl
12 kap, 23 >; JB gäller att hyresgäst inie får använda lägenheten för annat
ändamål än det avsedda. Hyresvärden får dock inte åberopa avvikelse som är
ulan belydelse för honom. Enligt 24 ;; samma kap. skall hyresgästen under
hyrestiden väl vårda lägenheten med vad därtill hör. Han är skyldig alt ersätta
bl, a, all skada som uppkommer genom hans vållande, I hyresgästens
vårdnadsplikt ligger att han inte utan samtycke av hyresvärden får göra
förändringar i lägenheten eller vidta särskilda anordningar (prop, 1974:150 s.
457), Används lägenheten i strid mot 23 S eller vanvårdas den och sker inte
rättelse ulan dröjsmål efter tillsägelse, är hy-
Prop.
1975/76:164 40
resrätten
enligt 12 kap, 42 § försia slyckel 3 och 5 förverkad och hyresvärden således
berättigad att säga upp avtalet. Detta gäller dock inte, om del som ligger
hyresgäslen till last är av ringa betydelse. Sägs avtalet upp, har hyresvärden
rätt lill ersättning för skada. Vid sädan uppsägning upphör avtalet genast att
gälla (12 kap, 6 första stycket). Talan om ersättningsanspråk på grund av
hyresförhållande skall väckas inom två år från del hyresgästen avträdde
lägenheten (12 kap. 61 >j).
Om
hyresgäst vidtar åtgärd som kan föranleda påföljd enligl den nu föreslagna
lagen och fastighetsägaren inte lyckas få till stånd rättelse, kan hyresgästen
således bli skyldig att ersätta fastighetsägaren för avgift som denne påförs
för åtgärden. Del finns enligl min uppfaltning därför inte anledning att för
fall som de nu avsedda öppna särskilda möjligheter lill nedsättning eller
eftergift.
När
del gäller åtgärder som arrendator vidtar beträffande byggnader eller andra
anläggningar som ingår i arrendet torde fastighetsägaren ha motsvarande
möjlighet att fordra ersättning för avgift som han blir påförd. Vidtar arrendator
olovlig åtgärd beiräffande byggnad som han själv har låtit uppföra och är ägare
till, skall inte fastighetsägaren utan arrendatorn i egenskap av ägare till
byggnaden påföras avgift för åtgärden,
Beslutsinyndigliei
Som
förut har nämnts skall i varje kommun finnas en byggnadsnämnd som har all öva
inseende över hur kommunens område bebyggs, Särskill åligger del nämnden bl, a,
all lämna allmänheten råd och upplysningar i planläggnings-,
fasligheisbildnings- och byggnadsfrågor samt att övervaka efterlevnaden av BL,
BS och övriga föreskrifter angående byggandet (I S BS),
Ledamöter
och suppleanter i byggnadsnämnd väljs av kommunfullmäktige lill del antal
fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock inte vara mindre än fem.
Nämnden får inle handlägga ärende om inte fiera än hälften av ledamöterna är
närvarande (3 ii första och andra styckena BS m.m.).
Byggnadsnämnd
skall ha lillgång lill personal i den omfallning som behövs för all nämnden
skall kunna behörigen fullgöra sina uppgifter. Där planläggnings- och
byggnadsverksamheten är av större omfattning eller bebyggelsens art så kräver,
skall nämnden sävjii möjligt lill sin biträde ha stadsarkitekt och person med
.särskild utbildning och praktisk erfarenhet i kon-slruktionsfrågor
(byggnadsinspektör) (4 S BS),
1
promemorian föreslås att det skall ankomma på byggnadsnämnden all pröva frågor
om byggnadsavgift och tilläggsavgift med undantag av frågor om nedsättning och
eftergift, vilka skall prövas av länsslyrelsen.
Som
motiv för all anförtro den huvudsakliga avgiftsprövningen åt byggnadsnämnden
anförs i promemorian bl, a. alt detta ligger i linje med slrä-
Prop.
1975/76:164 41
vandena
au göra dei möjligt all snabbi och effektivt ingripa mot överträdelser eftersom
nämnden är del organ som i dag har den största erfarenheten av
byggnadslovsfrågor. Att avgifterna i en del fall kan uppgå till betydande
belopp och därför få allvariiga konsekvenser för den belalningsskyldige, innebär
enligt promemorian i realiteten inte någon väsenilig vidgning av de befogenheter
som nämnden redan har att ingripa mot enskilda, I promemorian framhålls att
den möjlighet som nämnden i dag har att t, ex. meddela föreläggande om rivning
av byggnad som har uppförts utan byggnadslov kan medföra minsl lika allvarliga
konsekvenser för den enskilde som en befogenhet att ålägga skyldighel au betala
de föreslagna avgifterna. Med hänsyn härtill och till att avgifterna skall
beräknas på ett enkelt och enhetligt sätt torde del enligl promemorian inle
finnas skäl au hysa några betänkligheter mol alt ge byggnadsnämnden denna
befogenhet.
Förslaget
har i denna del mottagits positivt av de kommuner som yttrar sig i frågan.
Inställningen hos övriga remissinstanser är antingen positiv med ivekan eller
klart negativ. Del framhålls därvid bl, a, all avgifterna kan få mer
långtgående betydelse än normala straff och alt de av hänsyn till
rällssäkerheien inle bör beslutas av en på politiska grunder vald nämnd. Flera
instanser hävdar också alt beslämmelserna inte kommer att bli så enkla att
tillämpa som det förutsätts i promemorian.
Föregen
del ansluterjag mig lill förslaget i promemorian. Till ulveckling av min
uppfaUning vill jag anföra följande.
Som
jag framhöll i mitt inledningsvis gjorda bemötande av vad som har anförts av
hovrätten över Skåne och Blekinge och Handelskammaren i Göteborg är
byggnadsnämnden den myndighei som sedan lång lid tillbaka har lill uppgift all
lillämpa byggnadslagstiftningen och som har den ulan jämförelse största
erfarenheten av byggnadslovsfrågor. Ser man förslaget enbart mot bakgrund härav
är det enligt min mening klart att det är lämpligare alt lägga prövningen hos
nämnden än hos domstol. Även andra aspekter måste emellertid läggas på
förslaget i denna del.
Om
förslaget genomförs, innebär detta otvivelaktigt all nämnden - som fiera
instanser påpekar- kan fatta beslut som kan få allvarliga konsekvenser för den
mol vilken beslulel riktas. Jag delar den i fiera remissvar uttryckta
uppfattningen alt det inle bör anförtros en politiskt sammansatt nämnd all på
skönsmässiga grunder ålägga enskilda all betala avgifter av så betydande
storlek som det här kan bli fråga om. Om beslutanderätten i nu avsedda fall
skall läggas på byggnadsnämnden, måste därför en grundläggande princip vara
att den som träffas av beslutet skall kunna förutse både i vilka situationer
sådana beslut får fattas och beslutets innehåll, dvs. i förevarande fall
avgifternas storlek. Något utrymme för skönsmässiga avgöranden bör således i
princip inle finnas,
Enligl
min mening är de nu angivna förutsällningarna uppfyllda i promemorieförsläget.
Om man först ser lill de fall då tilläggsavgift är avsedd alt utgä, är det i
allt väsentligt fråga om åigärder som klart kan urskiljas.
Prop.
1975/76:164 42
Detsamma
får anses gälla de fall då byggnadsavgift skall ulgå. Självfallet kan del inle
undvikas alt gränsfall inträffar, där del kan vara vanskligt för den enskilde
all bedöma om krav på byggnadslov föreligger. 1 sådana situationer är det
givetvis - liksom i dag - säkrast alt rådfråga byggnadsnämnden eller att ge in
en ansökan om byggnadslov. Det kan också inträffa all byggnadsnämnden beslutar
om avgift där sådan inte skall ulgå. För dessa fall finns det, som jag
inledningsvis anmärkte, möjlighet alt efter överklagande få frågan prövad av
länsstyrelsen, kammarrätten och i vissa fall även av regeringsrätten.
Om
man därefter ser lill de avgifter som skall ulgå, saknar byggnadsnämnden helt
möjlighet att påverka deras storlek. Byggnadsavgiften är knuten till
byggnadslovslaxan och skall slå i viss relation lill den. Minimiavgiften är
klart bestämd, nämligen 500 kr. Inte heller i fråga om tilläggsavgiften finns
några möjligheter till variation. Den föreslås utgå med ett bestämt belopp per
m. Det bör i detta sammanhang ånyo framhållas att byggnadsnämnden, om den
finner att byggnadslov i efterhand kan beviljas, även med det förslag som jag
lägger fram skall ha skyldighel att därvid beslula ocksä om den avgift som
skall utgå. Nämnden får i en sådan situation således inte avslå från alt
besluta om avgift.
Några
instanser invänder att det är olämpligt att byggnadsnämnden skall vara både ett
serviceorgan och en bestraffande myndighet. För egen del vill jag erinra om att
nämnden redan med gällande ordning har betydande maktmedel i sin hand, t. ex.
möjlighet att i vissa situationer direkl få handräckning. Jag kan därför inte
inse alt den nu föreslagna ordningen innebär all nämndens slällning på något
avgörande sätt förändras. De berörda invändningarna är enligt min mening
därför inte bärande.
Mot den nu angivna
bakgrunden anserjag all några vägande invändningar från rättssäkerhetssynpunkt
inte kan resas mol förslagel i denna del. Inle heller i övrigi föreligger
enligt min uppfattning något hinder mot all byggnadsnämnden tilldelas de
uppgifter i fråga om avgifisprövningen som föreslås i promemorian.
Förslaget att lägga
prövningen av frågor om nedsättning och eftergift på länsstyrelsen har mött
stark kritik från ett par kommuner, som anser bl. a, att förslaget inte slammer
överens med den strävan all ge kommunala organ större självständighet som har
kommii till utiryck i andra sammanhang.
Av
vad jag nyss har anfört torde framgå att jag inle kan ansluta mig till kritiken
från dessa kommuner, Enligl min uppfaltning skiljer sig de nu akluella frågorna
på ett avgörande sätt från sådana frågor där strävandena all stärka den
kommunala bestämmanderätten har kommit till ullryck. En lösning i enlighet med
kommunernas förslag skulle innebära möjlighet till avgöranden av en art som
måsle anses vara främmande för kommunal verksamhel.
Prop. 1975/76:164 43
Kommunerna
uttrycker vidare farhågor för att länsstyrelsens prövningsrätt kommer all få
negaliv effekt på byggnadsnämndens möjligheter all hävda sin kompetens i
avgiftsärenden. Jag vill med anledning av della framhålla att syftel med avgifterna
i första hand är all avhålla från olovligt byggande Och alt frågor om avgifi
därför inle bör bli så vanliga som dessa kommuner synes utgä ifrån. Till della
kommer, all möjligheten lill nedsättning eller eftergift är avsedd att komma
lill användning endast i begränsad utsträckning. Jag kan därför inle inse all
byggnadsnämndens möjligheter att hävda sin kompelens i avgiftsärenden kan komma
i fara. om prövning av frågor om nedsättning och eftergift läggs på
länsstyrelsen. Jag ansluler mig således även i denna del lill förslagel i
promemorian.
Vad härefter gäller frågan
om byggnadsnämndens resurser torde del vara klart all del för fiera nämnder är
nödvändigl med en förstärkning, om förslagel till påföljdslag genomförs. De
kanske främsta skälen till detta är alt systemet sannolikt medföratl slörre
krav kommeratt ställas på nämndens serviceverksamhet och att nya
administrativa insatser läggs på nämnden. De frågor om olovligt byggande som
kommer upp torde sålunda kräva mera ingående ulredning än vad som är nödvändigt
i dag, bl. a. på grund av alt nämnden i de fall då avgift skall ulgå måsle ha
ell tillföriilligt underiag för avgiftens beräkning. Ett exempel på helt nya
uppgifter är all nämnden, somjag i det följande kommeratt föreslå,skall se lill
att nödvändiga uppgifter lämnas för anteckning i faslighelsboken m, m, och att
sådana anteckningar blir avförda när förutsättning för della föreligger.
De nya uppgifterna
aktualiserar en annan fråga som har berörts i några remissvar, nämligen behovet
av personal med juridisk utbildning. Enligl min uppfallning är det angeläget
att byggnadsnämnden har lillgång till juridisk sakkunskap, efiersom de
föreslagna beslämmelserna rymmer många situationer där juridiska bedömningar
måste göras. Så är visserligen fallet även i dag, men sådana situationer kommer
alt bli vanligare med den nu föreslagna ordningen. Det kan därför ifrågasättas
om del bör införas bestämmelser med krav på att nämnden skall anlita biträde
av juridiskt utbildad personal. Enligt 4 ;i försia slyckel BS skall
byggnadsnämnden ha tillgång lill personal i den omfiuining som erfordras för
alt nämnden skall kunna behörigen fullgöra sina uppgifter. Denna bestämmelse
möjliggör för byggnadsnämnden att anställa juridiskt utbildad personal. Enligl
min mening varierar behovet av tillgäng till juridisk sakkunskap i stor
utsträckning mellan kommunerna. Behovet torde oftast kunna tillgodoses utan att
särskild personal anställs. Någon generell skyldighel för byggnadsnämnden all
ha juridiskt utbildad personal anställd bör därför inle införas. Del bör
ankomma på vederbörande kommun att själv avgöra om sådan personal skall
rekryteras. Man bör vidare kunna ulgå från alt byggnadsnämnder, som saknar
sådan personal, anlitar biträde av juridisk sakkunskap när det behövs.
De
ökade resurskraven får naturligtvis också ekonomiska konsekvenser
Prop.
1975/76:164 44
för
kommunerna. 1 del följande kommer jag därför att föreslå all byggnadsavgifterna
skall tillfalla kommunerna.
4.2
Straffrättsliga påföljder och särskild avgift
Förslaget
i promemorian innebär alt de slraffrältsliga påföljderna i BL och BS med ell
undanlag tas bort.
Vad
först gäller de strafföestämmelser i 147 5- BL och 69 ; BS som avser olovligt
byggande konstateras i promemorian all, om det föreslagna avgiftssystemet genomförs,
detta kommer alt uigöra tyngdpunkten i påföljds-systemet i denna del,
Strafföesiämmelserna i deras nuvarande utformning blir enligl promemorian
därmed av ännu mindre belydelse än i dag, eftersom del knappast är troligt all
byggnadsnämnden, om den byggande åläggs att betala avgift, gör åtalsanmälan
annat än möjligen i myckel kvalificerade fiill. Enligt promemorian kan del inle
anses befogat att ha kvar straffbestämmelser av hänsyn enbart till dessa.
Beträffande
sådani i 147 S BL slrafföelagt åsidosättande av villkor i tillstånd enligl 136
a BL framhålls i promemorian att straff inträder endast om åsidosättandet kan
medföra att allmän rätt kränks. Prövning huruvida sådan effekt kan inträda bör
enligl promemorian ankomma på domstol. Det föreslås därför all
straffbestämmelserna för dessa fall skall behållas.
Inte
heller beträffande övriga förseelser enligt 69 -j BS finns enligl promemorian
anledning att belasta polis, åklagare och domstolar för alt lä en påföljd
utdömd. De förseelser som avses här beslår i
underlåtenhet
i andra fall än då kravet på byggnadslov har åsidosatts
all ställa sig till efterrättelse vad i BS är föreskrivet om rätt alt vidta
åtgärd som omnämns där,
«
underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet eller att följa fastställda
ritningar eller av byggnadsnämnden meddelade föreskrifter saml
* överträdelse
av förbud att fortsätta byggnadsarbete.
Även
för dessa fall föreslås därför att straffen skall ersättas med en administrativ
avgifi, som skall beslutas av byggnadsnämnden. Avgiften föreslås utgå med
lägst 200 och högsl 500 kr.
Som
har framgått av vad jag har anfört i det föregående ansluler sig del slora
fiertalet remissinsianser lill tanken att ersätta de nuvarande straffbestämmelserna
med avgifter. Några inslanser släller sig emellertid tveksamma eller avvisande
till förslaget alt helt ta bort straffen. Enligl dessa instanser bör straff
finnas kvar vid allvariigare överträdelser av byggnadslagstiftningen.
Den
lyp av överträdelser som remissinstanserna avser kan med de förslag som jag nu
har lagt fram antas undantagslöst vara av sådan beskaffenhet au de antingen
faller under bestämmelserna om tilläggsavgift eller följs av ett beslul alt del
olovligt byggda skall undanröjas. Därigenom kommer
Prop.
1975/76:164 45
Överträdelsen
att föranleda mycket kännbara ekonomiska konsekvenser. Att vid sidan härav ha
straffbestämmelser anser jag inte påkallat. Jag gör samma bedömning i fråga om
det förslag som JK för fram, nämligen att ha kvar strafftjestämmelser som gör
det möjligt alt åtminstone i grava fall ingripa även mot gärningsmannen. Jag
vill här erinra om alt gärningsmannen med det förslag till
återkravsbestämmelser som jag i det föregående har lagt fram ofta blir den som
i realiteten drabbas av avgifterna.
RA
hyser viss tvekan mot förslaget om särskild avgift, med tanke på att beslut om
avgift i dessa fall innebär en form av straffmätning, vilket enligl RÅ inle bör
ankomma på byggnadsnämnden, RÅ ifrågasätter om det inte kan bestämmas en helt
fixerad avgift eller olika avgifter för skilda typer av förseelser.
Kammarrätten i Sundsvall anser att nämnden bör få möjlighet att i bagatellfall
underlåta alt påföra särskild avgift.
Förslaget
i promemorian i denna del innebär en avvikelse från den princip som har
tillämpats i fråga om byggnadsavgift och tilläggsavgift, nämligen alt avgiften
skall bestämmas utan några skönsmässiga inslag. Man kan i likhet med RÅ ställa
sig tveksam till en sådan avvikelse. Att som RÅ ifrågasätter bestämma en helt
fixerad avgift eller att föreskriva olika avgifter för skilda typer av
förseelser anser jag dock inte möjligt. De fall som kan tänkas uppkomma är av
alltför varierande slag för att en sådan lösning skall kunna bli
tillfredsställande. Enligt min mening bör det emellertid vara möjligt att här
göra avsteg från den anförda principen. En förutsättning för detta är att den
särskilda avgiften maximeras på sätt som föreslås i promemorian, dvs. till 500
kr. Även om en avgift på della belopp i del enskilda fallet kan vara
betungande, får den inte sådana konsekvenser för den betalningsskyldige som kan
uppkomma när byggnadsavgift och till-läggsavgift utgår. Jag ansluter mig på
grund härav lill förslaget alt också i dessa fall lägga beslutanderätten på
byggnadsnämnden. Om man skall få en tillfredsställande lösning är det enligt
min mening emellertid nödvändigt att gå ett steg längre. Som kammarrätten i
Sundsvall framhåller har byggnadsnämnden bl. a. i fråga om de nu avsedda
överträdelserna f. n. befogenhet att skönsmässigt pröva om anmälan lill åtal
skall göras. Förslagel i promemorian ger ingen motsvarande möjlighet för
nämnden alt underlåta att påföra särskild avgift. Med tanke på att dessa
överträdelser kan antas många gånger vara av bagatellartad natur, anserjag i
likhei med kammarrätten att byggnadsnämnden bör få möjlighet alt avstå från
att påföra särskild avgift i bagatellfall. Vad jag nu har anfört innebär att
jag inte är beredd att tillmötesgå de krav på en höjning av den särskilda
avgiftens maximibelopp som några remissinstanser för fram.
Föreningen
Sveriges byggnadsinspektörer anser att del saknas skäl all ta ut särskild
avgift, när förbud överträds. Enligl föreningen bör förbud regelmässigt förenas
med lämpligt vite, vilket emellertid föriorar sin motivationskraft i och med
överträdelse av förbudet. Förenmgen anser att
Prop.
1975/76:164 46
del
i dessa fall inle är fråga om viten i egentlig bemärkelse utan mer om en
straffavgift och att det därför inte bör ulgå ytterligare en avgift - den
särskilda avgiften - för överträdelsen. Jag kommer i del följande alt ansluia
mig lill förslagel i promemorian all förbud att fortsätta byggnadsarbete skall
få förenas med vite. Om förslaget genomförs, bör del medföra att vite regelmässigt
sätts ul i sådana förbud. Överträds förbudet, bör delta få lill följd all viiel
döms ut. Att vid sidan härav ta ul särskild avgift för överträdelsen finner
jag i likhet med föreningen inle befogal. Jag föreslår således alt särskild
avgift inte skall utgå, om förbud att fortsätta byggnadsarbete överträds.
Som
kammarrätten vidare påpekar omfattar förslaget om särskild avgift i promemorian
inte sådana fall då åtgärd företas i strid mot förbud som avses i 147 första
slycket BL och åtgärden inte kräver byggnadslov. Jag föreslår alt förslagel
kompletteras så all särskild avgift utgår också i dessa fall. Förslagel
kommenteras närmare i specialmoliveringen.
Enligt
136 a ij BL skall tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande
verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller
med landets samlade mark- och vattentillgångar, prövas av regeringen i den
omfattning som sägs i lagrummet.
Tillstånd
som regeringen meddelar med stöd av 136 a i BL kan förenas med villkor för
tillgodoseende av allmänna intressen. Som förut har anmärkts kan den dömas till
straff som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter villkor i tillstånd som
meddelats med stöd av denna paragraf så att allmän rätt kan kränkas. Jag
ansluter mig till förslaget i promemorian alt ha kvar straffbestämmelserna för
dessa fall. 1 delta sammanhang vill jag erinra om all regeringen i prop.
1975/76:56 har föreslagit riksdagen all anta förslag till ändring bl. a. i 136a
>; BL. Förslaget innebäratt tillämpningsområdet för 136 a S BL vidgas och
att ansvarsreglerna samtidigt byggs ut såatl straff kan inträda i fiera
situationer än f. n. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.
Riksdagen har ännu inte fattat beslut med anledning av propositionen.
4.3
Verkan av föreläggande m. m. gentemot ny ägare
Föreläggande
enligl 70 i; försia slycket BSall undanröja ellerändra olovligt utförd åtgärd
skall riktas mol ägaren av den fastighet, byggnad eller anordning varom fråga
är. Detta medför bl. a. att föreläggandel upphör alt gälla, om äganderätten
övergår på annan. Byggnadsnämnden måsle i ett sådani fall - om inte den nye
ägaren godvilligt vidtar rättelse - fatta beslut om föreläggande för denne, och
detta beslul kan överklagas enligt de full-följdsbesiämmelsersom finns i 71
>; BS, Det lorde enligt promemorian knappast kunna anföras några bärande
skäl för att behålla en ordning som medger alt frågan om föreläggande kan
omprövas i fiera inslanser så snart ägarskifte
Prop.
1975/76:164 47
inträffar.
I promemorian föreslås därför all föreläggande som avses i 70 >; BS skall
gälla också mot ny fastighetsägare eller lomirällshavare. Della medför au
föreläggandet på samma sätl som f. n. upphör all gälla mot överiåtaren men att
det därefter automatiskt kommer all gälla mot köparen.
I
promemorian föreslås vidare att beslut om föreläggande skall sändas till
inskrivningsmyndigheten för anteckning i faslighelsboken eller toml-rällsboken
till upplysning för bl. a. fastighetsspekulanter.
Det
är enligt promemorian angeläget att även föreläggande som avser byggnader på
mark, upplåten med annan nyttjanderätt än tomträtt, blir anknutet till det
objekt som omfattas av föreläggandel i slällel för som nu till objektets ägare.
Samtidigt konstaleras emellertid att någon registrering av överlåtelse m. m, på
säu som sker beträffande tomträtt inte är föreskriven för dessa fall och att det
f, n. således saknas möjlighet alt offentliggöra föreläggande av
byggnadsnämnden lill upplysning för spekulanter och andra, I syfte att komma
till rätta härmed föreslås i promemorian alt byggnadsnämnden skall åläggas all
föra särskilt register- förelägganderegister - över förelägganden som avses i
70 >; BS beträffande byggnader på mark upplåten med annan nyttjanderätt än
tomträtt. Ell sådani register bör enligt promemorian innehålla uppgift om dels
registerbeteckning för den faslighet som marken tillhör, dels fastighetens
ägare, dels ägaren av den byggnad som avses med föreläggandet och dels
föreläggandets innebörd. Om byggnadsnämnden åläggs att föra register av denna
karaktär, lorde enligt promemorian något hinder inle föreligga mot att även i
fråga om nu avsedda byggnader genomföra principen all föreläggande skall gälla
mol ny ägare.
Med
hänvisning till uttalanden i samband med genomförandet av bostadssaneringslagen
(1973:531) avvisas i promemorian tanken på att även vite som sätts ut i
föreläggande skall gälla mot ny ägare. Enligt promemorian bör delta inle heller
komma i fråga beträffande föreskrift om ivångsutfö-rande.
Förslaget
all föreläggande skall gälla mol ny ägare eller, när marken är upplåten med
tomträtt, mot ny lomträttshavare har vunnit allmän anslulning bland de
remissinstanser som yttrar sig i frågan. Även jag ansluter mig
till förslagel.
Flertalet
remissinstanser ansluter sig också till förslaget all föreläggande skall
ofrenlliggöras och all della skall ske genom anieckning i fastighets-boken
eller lomträttsboken. när föreläggandet riktas mot någon i egenskap av
fastighetsägare eller lomträttshavare, Däremoi är meningarna delade i frågan
hur föreläggandet skall offentliggöras, när det riktas mol ägare till byggnad
på mark som är upplåten med annan nyttjanderätt än tomträtt. Inställningen hos
de remissinstanser som yttrar sig över förslaget att anteckning skall göras i
ett förelägganderegister som sköts av byggnadsnämnden är övervägande kritisk,
JK ifrågasätter sålunda om något sådani register behövs. De anteckningar som
del är fråga om synes JK lika gärna kunna
Prop.
1975/76:164 48
göras
i faslighelsboken, nämligen på upplägget för den fastighet på vilken byggnaden
är uppförd. Härigenom vinner man enligt JK också den fördelen att faslighelsboken
kommer alt ge upplysning om att på fastigheten finns en byggnad tillhörig annan
än ägaren av fastigheten och att denna byggnad har uppförts ulan byggnadslov.
Även andra remissinsianser förordar en sådan lösning. Några inslanser föreslår
all anieckning i faslighelsboken eller tomträllsboken inle skall göras ulan alt
i stället samtliga förelägganden skall antecknas i ett förelägganderegister hos
byggnadsnämnden.
För
egen del anserjag all del inte kan komma i fråga all för fasligheter och lomiräuer
ersätta anteckning i fastighelsboken eller tomirättsboken med niotsvarande
anteckning i ell förelägganderegister. Det är en sedan lång lid tillämpad
princip all t, ex, den som avser all köpa fastighel genom all kontrollera i
fastighelsboken eller tomirättsboken skall kunna få uppgift bl. a. om de
inteckningar och andra inskrivningar som besvärar fastigheten.
När
del gäller förelägganden som av,ser byggnad på mark upplåten med annan
nyttjanderätt än toniiräti delar jag den uppfattning som bl.a, JK har givit
uttryck för, nämligen all även sådana förelägganden bör antecknas i
fastighelsboken eller tomträllsboken. Del måsle anses lämpligare att ha alla
anteckningar om förelägganden samlade på ett och samma ställe än alt ha ell
särskill regisler hos byggnadsnämnden för de nu berörda fallen. Allmänheten
torde uppfatta en sådan ordning som naturlig mot bakgrund av att del är i
faslighelsboken eller lomträttsboken som man normall finner uppgifter av den
art som det här blir fråga om.
Beträffande
förslaget om anteckning av föreläggande i fastighetsboken och lomträttsboken
har jag samrått med chefen för justitiedepartementet.
I
delta sammanhang vill jag - i likhet med CFD - erinra om all riksdagens
lagutskott i sill belänkande LU 1975:28 hemställde att riksdagen ger regeringen
till känna vad utskollet anfört i betänkandet om alt frågan om möjlighet till
inteckning i hus på arrenderad mark bör bli föremål för utredning. Riksdagen
biföll utskottets hemställan (rskr 1975:233), Om möjlighet öppnas för
inteckning i hus på ofri grund, kan della komma att innebära all fastighets-
och tomträitsböckerna kompletteras med register över ar-rendeiomler eller
motsvarande. Som CFD anför kan del inom ramen för ett på så sätt
vidareutvecklat system för inskrivningsärenden öppnas möjligheter för en
bättre redovisning av sådana förelägganden som nu är i fråga.
Förslaget
att föreskrift om ivångsulförande och vite lill skillnad mot föreläggandet som
sådani inte skall gälla mol ny ägare har mött krilik särskilt från kommunhåll.
Det framhålls därvid bl, a, alt en sådan ordning torde medföra betydande
praktiska svårigheler, eftersom man lär få räkna med möjligheten alt det kommer
all anföras besvär över byggnadsnämndens nya sanktionsbeslut och alt
tidsförlusten därmed blir i stort sett densamma som om även föreläggandet hade
förfallit, Enligl några insian,ser är ett föreläggande utan sanktion all
jämställa endasl med råd och anvisningar.
Prop.
1975/76:164 49
Svenska
kommunförbundet (majoriteten) anser att det inte borde finnas några avgörande
betänkligheter mot all låta föreskrift om ivångsulförande gälla även mot ny
ägare eller därmed jämställd person. Till skillnad mot vite, som bestämmes med
hänsyn till möjligheterna att göra föreläggande effektivt gentemot viss person,
får föreskrift om ivångsulförande enligl kommunförbundei i stort setl samma
innebörd gentemot varje ägare eller innehavare av aktuell fastighet eller
byggnad. Vad gäller vite bör enligt förbundet de principiella betänkligheter
som kan finnas få vika för intresset att göra påföljdssysiemet effektivt,
vilket inte torde kunna ske på annat sätl än genom all även vite tillåts gälla
mot ny ägare. Kommunförbundet anser att skälig hänsyn lill den allmänna
rättssäkerheten får anses ha tagits om även påföljden antecknas i fastighetsboken
eller tomträttsboken. En fastighetsspekulant kan skaffa sig erforderiig
kännedom om de viiesbelopp eller föreskrifter om ivångsulförande som kan vara
aktuella för fastigheten och sätts därigenom i tillfälle att bedöma om och på
vilka villkor ett förvärv av fastigheten kan komma lill stånd.
Som
kommunförbundet anför måsle föreskrift om Ivångsulförande ha i stort setl samma
innehåll oavsett mot vem del riktas. Med hänsyn härtill och till den publicitet
föreläggandet får genom anteckningen i fastighetsboken eller tomirättsboken
anser även jag att sådan föreskrift bör kunna följa föreläggandet och gälla
även mot ny ägare eller ny tomträitshavare.
Som
framhålls i promemorian har frågan om att låta vite som sätts ut i föreläggande
övergå på ny ägare eller ny lomträttshavare lidigare övervägts, senast i
samband med tillkomsten av bostadssaneringslagen. Chefen för dåvarande
inrikesdepartementet uttalade därvid (prop. 1973:22 s. 93) att frågan inte
borde las upp i det begränsade sammanhang som då förelåg. Med hänsyn lill alt
vite har en nära anknyining lill den person mot vilken föreläggandet riktas är
inle heller jag beredd att föreslå någon ändring i nuvarande ordning, 1 likhet
med vad som gällerenligt bosiadssaneringslagen föreslås i promemorian alt vite
skall lä sättas ut för den nye ägaren. Jag ansluter mig lill förslaget men vill
framhålla att någon omprövning av föreläggandet därvid inte skall göras. Det
blir således en förhållandevis enkel prövning i dessa fall.
All
vite inle kommer att följa föreläggandel vid överlåtelse kan enligt min mening
knappast vålla nägra påtagliga problem. Det väsentliga mäsle vara all
förpliktelsen att efterkomma föreläggandet övergår på ny ägare eller ny
lomträttshavare. Därmed uppkommer skyldighet för denne inte bara all vidta de
åigärder som föreläggandel omfattar ulan också alt göra det inom den tid som
föreläggandet anger. Härtill kommer alt vile kan sältas ul för den nye ägaren.
Går tidsfristen i föreläggandet ut och har föreläggandel inte blivit uppfyllt,
är byggnadsnämnden enligl del förslag som jag lägger fram i det följande
oförhindrad all vända sig lill överexekutor med begäran om handräckning. Har
fastigheten bytt ägare efler del att föreläggandet
4 Riksdagen 1976. I saml. Nr 164
Prop. 1975/76:164 50
meddelades
bör en sådan begäran kunna göras ulan hinder av att frågan om vile för den nye
ägaren inte är slutligt avgjord. Förpliktelsen att handla i enlighet med
föreläggandet kan inle rubbas vid prövningen av denna fråga. Om överexekutor i
en situation som den nu angivna meddelar handräckning, medför detta alt frågan
om tvångsmedel mot den nye ägaren förfaller. Särskilda bestämmelser härom
lorde inte behövas. Vad jag nu har anfört visar att föreläggande får betydande
verkningar även om utsatt vite faller bort vid överiåtelse. Jag delar således
inte den av några remissinstanser framförda uppfattningen alt föreläggande i
sådant fall skulle vara alt jämställa med råd och anvisningar.
4.4
Handräckning m. m.
Som
förut något har berörts kan byggnadsnämnden enligt 148 S försia slycket BL
begära handräckning, om någon föreiar nybyggnad eller annan åtgärd i strid mot
förbud som har meddelats i eller med stöd av BL. Har i annat fall byggnad
uppförts eller annan åtgärd vidtagits utan byggnadslov, där sådani erfordras,
eller i strid mol godkända ritningar eller av byggnadsnämnden meddelade eller
eljesi gällande föreskrifter, är ägaren enligl 70 5; försia slyckel BS skyldig
all undanröja eller ändra del utförda i den mån nämnden finner nödigt att
meddela föreläggande om del. För all föreläggande skall få utfärdas måsle del
således framstå som nödigt all del olovligt byggda blir undanröjt eller ändrat,
och det ankommer på nämnden att styrka della. Följs inte föreläggande, kan
nämnden inte enbart på grund av detta låta verkställa åtgärden, utan rätten
härtill måste först prövas av domstol,
I
promemorian föreslås att byggnadsnämnden också i de fall som åsyftas i 70 S
försia slycket BS skall ha möjlighet att begära handräckning för att få lill
slånd rättelse. Del är enligt promemorian inle meningen alt möjligheten lill
handräckning skall lillgripas så snart del kommer lill nämndens kännedom alt
en överträdelse har ägl rum, men nämnden bör ha skyldighel all omedelbart ta
slällning till upptäckta överträdelser. Är del uppenbart all del byggda inle
kan tillåtas slå kvar, bör nämnden enligl promemorian vara skyldig att direkt
begära handräckning. För sådana fall då byggnadslov möjligen kan komma i fråga
föreslås i promemorian att nämnden skall ha möjlighet alt bereda den byggande
tillfälle au inom viss tid ge in ansökan om lov, eventuellt också dispens, lill
företaget. Om ägaren inte använder sig av den möjligheten eller om byggnadslov
inle beviljas, skall byggnadsnämnden enligt promemorian vara skyldig att
överlämna frågan lill överexekutor för att få lill slånd rättelse eller att
förelägga ägaren alt undanröja det olovligt byggda. Förslaget innebär således
all byggnadsnämnden, om byggnadslov inte beviljas, skall ha skyldighet all
antingen begära handräck-
Prop. 1975/76:164 51
ning
eller förelägga ägaren all vidta rättelse.
De
vidgade möjligheterna till handräckning i förening med de angivna principerna
för byggnadsnämndens handlande har mött erinringar endasl från ell fåtal
remissinsianser. Till dessa hör JK, som anser alt förslaget i denna del ulgör
en lagieknisk konstruktion som är otillfredsställande för den enskilde från
rättssäkerhetssynpunkt och ägnat att medföra kritik mot byggnadsnämndens
handläggning, Förslagel innebär, framhåller JK bl, a,, all ell handräcknings-
eller rätlelseförfarande kan inledas även i en situation där en ansökan om
byggnadslov, i förekommande fall efter vissa justeringar, hade kunnat bifallas.
JK
anser att handräckning eller föreläggande att vidta rättelse - utan att ägaren
dessförinnan har beretts möjlighet till byggnadslov-bör få förekomma endast i
sådana fall som avses i 148 vj försia stycket BL, dvs. då nybyggnad eller annan
åtgärd har företagits i strid mol förbud som har meddelats i eller med stöd av
BL. 1 övriga fall anser JK all byggnadsnämnden skall vara skyldig all bereda
ägaren tilirälle all ansöka om byggnadslöv, innan rällelseförfarande inleds.
Avslås en i efterhand inkommen ansökan om byggnadslov, anser JK att
byggnadsnämnden bör vara skyldig att se till att rättelse vidtas antingen genom
att begära handräckning eller genom att förelägga ägaren att vidta rättelse i
del utförda.
Enligl min uppfallning
innebär del förslag som JK lägger fram en formalisering av förfarandet som
medför au de möjligheter som f. n. finns att förhala undanröjandet av olovlig
bebyggelse i stor utsträckning kommer all finnas kvar. Även jag anser att den
enskilde skall vara oförhindrad att ansöka om byggnadslov och få sin ansökan
prövad innan rättelse i det olovligt byggda vidtas. Del bör få till följd att
verkställigheten av detta inhiberas i avvaktan på att ansökningen prövas.
Däremot ärjag inte beredd att föreslå skyldighet för byggnadsnämnden att i de
fall JK åsyftar med sitt förslag bereda den byggande möjlighet att ansöka om
byggnadslov. Enligt min uppfattning skulle en sådan ordning - bortsett från att
den är tids- och arbetskrävande - i betydligt högre grad än
promemorieförsläget vara ägnad alt medföra krilik mol byggnadsnämnden. För den
enskilde måsle del nämligen förefalla anmärkningsvärt au nämnden först bereder
honom tilirälle att ansöka om byggnadslov och därefter kanske lämnar
ansökningen utan bifall. Även om en sådan ansökan kan vara ganska enkel, finns
det risk att den byggande kan förledas att lägga ner kostnader på utredning som
sedan visar sig helt onödiga.
Inte
heller kan jag dela uppfattningen all promemorieförsläget är otillfredsställande
från rällssäkerhetssynpunkl. Som jag nyss nämnde är den byggande oförhindrad
all ansöka om byggnadslov innan rättelse vidtas. Beslul med anledning av en
sådan ansökan kan överklagas i vanlig ordning. Alt en sådan ansökan leder lill
att verkställighet av rätielseförfarandet skall inhiberas lorde följa också av
promemorieförslaget även om särskilda be-
Prop.
1975/76:164 52
stämmelser
härom inle har föreslagits. Den byggande har vidare möjlighet au föra talan mot
beslut varigenom han föreläggs all rätta del olovligt utförda och mol
överexekutors beslut all bevilja handräckning,
Enligl
förslagel i promemorian skall byggnadsnämnden som jag nyss anförde vara skyldig
alt föranstalta om åigärder för all få del olovligt byggda undanröjt, om
byggnadens ägare inte ansöker om byggnadslov trots all han beretts möjlighet
därtill. Några remissinstanser finner sådana konsekvenser vara väl drastiska.
JK anser au byggnadsnämnden i dessa fall bör ha atf göra en fingerad
byggnadslovsprövning. Skulle del därvid visa sig aU byggnadslov inle kan
meddelas, skall byggnadsnämnden enligt JK förfara på samma sätt som om ansökan
avslagits. Skulle nämnden däremoi finna alt byggnadslov kan beviljas,
eventuellt efter viss justering, anser JK att byggnadsnämnden inte bör vidta
andra åtgärder än att ta ut byggnadsavgift och sedvanlig avgift lor
byggnadslov.
Även
länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser alt byggnadsnämnden utan ansökan
bör kunna meddela någon form av lov för byggnadens bibehållande.
Byggnadsnämndens tjänstemän börenligt länsslyrelsen genom
besiklning.uppmälningeic, kunna skaffa erforderligt underlag för nämndens
beslul i byggnadslovsfrågan.
Jag
finner del inte troligt att situationer som de nu angivna kommer alt bli
särskill vanliga. Det normala lorde bli att ägaren, när han bereds tilirälle
därtill, ger in ansökan om byggnadslov. När så undantagsvis inle sker är del
dock som JK m. fi, anför inte tillfredsställande all nämnden - som förslagel i
promemorian innebär - skall vara tvungen alt se till alt rättelse sker även i
sädana fall då byggnadslov skulle ha kunnat beviljas om ansökan därom hade
gjorts. Byggnadsnämnden bör därför ha viss möj-lighel all pröva frågan om byggnadslov
ulan ansökan. Jag är emellertid inte beredd att föreslå någon skyldighet för
nämnden au företa sådan prövning. Det kan nämligen många gånger visa sig
omöjligt all ulan ägarens bistånd kontrollera att byggnaden uppfyller de krav
t, ex. i fråga om brandsäkerhet och hållfasthet som uppställs i BS,
Jag
föreslår i stället den lösningen att byggnadsnämnden ges möjlighet alt pröva
frågan om byggnadslov utan ansökan då ägarens medverkan inte är nödvändig, dvs,
när man på annal säu kan få tillräckligt underlag för prövningen. Nödvändiga
ritningar m, ni. bör då få upprättas på ägarens bekostnad,
Länsslyrelsen
i Östergötlands län och Nacka kommun anser alt del bör vara möjligt för
byggnadsnämnden i vissa fall all tills vidare inle företa någon ålgärd för
bortlagande av byggnad. Av vad jag har anfört i del föregående lorde framgå
all jag inte kan ansluta mig till en sådan lösning.
Vad
jag nu har föreslagit innebär all byggnadsnämnden när olovligt byggande
upptäcks har all ta ställning till om det byggda skall las bort eller om del
kan tillåtas slå kvar. Den prövning som nämnden därvid gör måsle bli läniligen
summarisk och innebära i huvudsak endast en kontroll av
Prop.
1975/76:164 53
all
den utförda åtgärden inle strider mot gällande plan, mot utomplansbestämmelser
eller mol andra nybyggnadsförbud som kan gälla lor den ifrågavarande marken. En
sådan prövning bör innehålla även en preliminär bedömning av frågan om dispens
från gällande nybyggnadslorbud kan meddelas. Det förutsätter givetvis all
byggnadsnämndens tjänstemän får möjlighet alt göra en undersökning i stort av
åtgärden. Jag kan redan nu anmäla all jag i det följande kommer au föreslå alt
nämnden och dess tjänstemän skall lä besiktiga fastighet och byggnad i den mån
del är nödvändigl lör att förbereda prövning av fråga enligl påföljdslagen.
Finner
nämnden vid sin prövning att byggnadslov inle kan beviljas bör del åligga
nämnden all se till au rättelse sker, antingen med hjälp av handräckning eller
genom att ägaren föreläggs all vidta rättelse. Nämnden skall också falla beslul
om byggnadsavgift.
Om
byggnadslov anses kunna komma i fråga, skall ägaren beredas tilirälle all komma
in med ansökan härom. Beviljas därefter byggnadslov, bör beslulel härom
innehålla även de föreskrifter om ändring i del ulförda som anses nödvändiga,
Beslulel bör vidare innehålla åläggande för byggnadens ägare all betala
byggnadsavgift och, om förutsättningar för della finns, lill-läggsavglft. Att
detta inle skall medföra befrielse från skyldighel all betala avgift enligl kommunens
byggnadslovsiaxa har jag förut framhållit.
Ger
ägaren inte in någon ansökan och saknas förulsällningar alt ulan dennes
medverkan pröva frågan om byggnadslov, skall nämnden förfara på samma sätt som
i del fall då nämnden finner all byggnadslov inte kan beviljas.
Den
nu föreslagna ordningen medför alt vissa ändringar måste företas i BS. Det
gäller bl. a, bestämmelserna om byggnadslov. Ändringarna kommenteras i
specialmotiveringen.
Enligt
JK bör ansökan om byggnadslov som ägaren gör efter det att han har bereUs
möjlighet därtill prövas enligl samma grunder som skulle ha till-lämpats om den
olovliga åtgärden inte hade utförts. Jag delar denna uppfattning men vill till
förtydligande framhålla - i överensstämmelse med vad som anförs i promemorian -
att frågan om åtgärden innebär olovligt byggande skall bedömas enligt de regler
som gällde när åtgärden vidtogs. Innehållet i dessa regler blir således
avgörande för frågan om avgift skall utgå, Närdet däremot gäller frågan om
byggnadslov i efterhand kan meddelas lill en olovligt vidtagen ålgärd, måste
prövningen härav göras mol bakgrund av de förhållanden som råder vid
prövningstillfället. Utgångspunkten för byggnadslovs- och dispensprövning i
efterhand bör, som JK anför, i princip vara densamma som om åtgärden inle hade
vidtagits.
Vad
jag nu har anfört har avsett de fall då byggnad har uppförts eller annan åtgärd
har vidtagits utan byggnadslov, där sådani krävs. Bestäm-nicLserna i 70 i;
första slyckel BS avser emellenid inle bara sådana fall. Där regleras också den
situationen att ålgärd har vidtagits i strid mot god-
Prop.
1975/76:164 54
kända
ritningar eller eljesi gällande föreskrifter. Enligt förslagel i promemorian
skall byggnadsnämnden också i dessa fall ha möjlighet alt begära handräckning
för att få till stånd rättelse, 1 likhet med vad som föreslås för de fall där
kravet på byggnadslov har åsidosatts skall nämnden ha möjlighet att i stället
för handräckning förelägga ägaren att vidta rättelse antingen vid vile eller
vid äventyr av tvångsutförande.
Förslagel
i denna del har inle mött erinran från andra instanser än sådana som allmänt
motsäuer sig ändringar i nuvarande regler. Inie heller jag har någon invändning
mot förslagel och föreslär därför alt det genomförs,
Underiåter
någon att utföra arbeie eller vidta annan ålgärd som åligger honom enligl BS
eller med stöd därav meddelat beslut, kan byggnadsnämnden enligt 70 !; andra
slyckel BS vid vile förelägga honom au vidta ålgärden, 1 promemorian föreslås
all föreläggande härom skall få förenas med föreskrift om Ivångsulförande, Inte
heller mol delta förslag har framförts någon direkl invändning. Även jag
ansluler mig lill förslagel och förordar all del genomförs. Jag vill
emellertid dessulom föreslå alt byggnadsnämnden skall kunna begära
handräckning, om föreläggande inte åtlyds.
Enligl
68 >i BS kan byggnadsnämnden i vissa situationer förbjuda alt påbörjat
byggnadsarbete fortsätts, nämligen om arbetet uppenbarligen strider mot BS,
fastställd plan eller utomplansbestämmelser. Är det uppenbart att byggnadsarbete
äventyrar byggnadens eller närliggande byggnaders hållfasthet eller medför
fara för människors liv eller hälsa, är det enligt samma paragraf nämndens
skyldighel att meddela sådani förbud. Med stöd av motivutlalanden anses förbud
enligt 68 >j träda i kraft omedelbart och gälla lill dess annorledes
förordnas,
1
beslut med förbud alt fortsätta byggnadsarbete kan vite inte sällas ul.
Anledningen till detta är enligt uttalande i förarbetena att överträdelse av
sådani förbud är belagt med straff och att vite enligl allmänna regler inte
skall föreläggas när straff är utsatt (jfr 9 kap. 8 >; andra slycket
rättegångsbalken),
I
promemorian framhålls att, i de fall då byggnadsnämnden kan förbjuda att
byggnadsarbete fortsätts, situtalionen ofla torde vara sådan all del är
särskill angelägel att arbetena upphör. Del gäller enligl promemorian kanske i
synnerhet de fall då det åligger nämnden som en skyldighet alt utfärda förbud
men kan i lika hög grad vara fallet t. ex. när rivning påbörjas av en
kulturhistoriskt värdefull byggnad. Del skulle enligl promemorian givetvis ge
mera eftertryck ål ett förbud om del kunde förenas med vite, 1 promemorian
anförs att några principiella invändningar mot detta inle torde kunna anföras,
eftersom den avgift som avses utgå när förbud överträds kan utgå endast en
gång, medan viteshoiet kommer att rikta sig mot en fortsatt överträdelse. På
grund av del nu anförda föreslås i promemorian att förbud som avses i 68 BS
skall kunna förenas med vite.
Förslaget
har inte mölt någon erinran. Några remissinsianser föreslår emellertid att
rätten all förena förbud med vite skall kunna delegeras lill ijäns-
Prop.
1975/76:164 55
teman
hos nämnden. Som motiv härför anförs alt det är angeläget att förbud delges den
ansvarige med kortast möjliga tidsutdräkt. Om byggnadsnämnden i dess helhet
skall fatta sådant beslut, kan tidsutdräkien enligt dessa inslanser röra sig om
en eller i sämsta fall fiera månader, vilkel självfallet är
otillfredsställande.
Även
jag ansluter mig till förslaget att förbud att fortsätta olovliga eller farliga
arbeten skall kunna förenas med vite, Däremoi kan jag inle ansluta mig till de
nyss berörda remissinstansernas förslag att rätten att meddela föreläggande vid
vite skall kunna delegeras till tjänsteman. Nu gällande reglerom
byggnadsnämndens möjligheler au delegera beslutanderätt i vissa frågor till bl.
a. befattningshavare hos byggnadsnämnden finns i 7 ij BS. Enligl dessa regler
får delegation dock inle avse föreläggande vid vite eller annal äventyr. Jag
anser inte all del finns skäl att nu göra någoi avsleg från dessa regler.
Jag
vill i detta sammanhang erinra om all jag i del föregående har föreslagit alt
särskild avgift inte skall utgå vid överträdelse av förbud som nu avses.
1
promemorian framhålls att den rätt byggnadsnämnden har att förena föreläggande
med föreskrift om tvångsutförande inte medför alt nämnden efter den bestämda
tidsfristens utgång själv kan ombesörja åtgärden, eftersom beslämmelserna
härom, med stöd av ett uttalande av stadsplaneul-redningen (SOU 1945:15) tolkas
så, att nämnden innan ivångsulförande får ske måste föra talan inför domstol om
fastställelse av rätten härtill. I promemorian föreslås att byggnadsnämnden, i
likhet med vad som anges gälla på andra områden där ivångsulförande får ske,
bör ha rätt att vidta den ifrågavarande åtgärden ulan att domstolsprövning
föregår. Detta bör enligl promemorian komma till uttryck genom ett tillägg i
beslämmelserna om ivångsulförande.
Jag
ansluler mig lill förslaget som inte har mött någon erinran under remissbehandlingen.
Jag vill, i överensstämmelse med vad som anförs i promemorian, erinra om att
den som föreläggs att vidta en åtgärd vid äventyr att Ivångsulförande sker-
förutom alt han kan besvära sig över föreläggandet - kan få frågan om
ivångsulförande prövad av domstol i samband med att kostnaderna för utförandet
skall tas ul. Motsätter han sig att betala dessa, kan de nämligen las ut endast
med stöd av domsiolsuislag, I ett sådant mål kan domstolen pröva bl, a, om den
primära förpliktelsen varit lagligen grundad, om laga förläll förelegat och om
det begärda beloppet är skäligt. (Westerberg, Allmän förvaltningsrätt s. 69).
Från
RSV och en del kronofogdemyndigheter framförs förslag om vissa ändringar i
gällande handräckningsbestämmelser. Bl. a. föreslås all ansökan om handräckning
skall göras direkl hos utmätningsman, att handräckningsutslag skall gälla mot
ny ägare och att närmare bestämmelser meddelas beträffande verkställighet av
sådana handräckningsbeslul som det här blir fråga om. Under år 1973 lade lagberedningen
fram förslag till ulsök-ningsbalk (SOU 1973:22). Förslaget har remissbehandlats
och bereds f, n.
Prop. 1975/76:164 56
inom
juslitiedepariementel. Enligl vad jag har erfarit kommer de frågor som RSV m.
fi. remissinsianser väcker att övervägas under della arbete. Jag lar därför nu
inle upp de berörda föreslagen lill behandling.
4.5
Fördelning och indrivning av avgifterna
De
böter som f. n, döms ut med stöd av strafföesiämmelserna i BL och BS tillfaller
staten. När det gäller de föreslagna avgifterna finns del enligl promemorian
emellertid anledning att övervaga om inte en del av dessa bör tillfalla
kommunen. Avgifterna har en annan karaktär än böter, framhålls det, och kan
till en del ses som en kompensation till samhället för de kostnader som del
olovliga byggandet förorsakar. I promemorian föreslås därför att
byggnadsavgifterna skall tillfalla kommunen och övriga avgifter slalen.
Förslaget
har mött stark kritik särskilt från kommunhåll. Svenska kommunförbundet
framhåller bl. a. all den nya ordningen medför en betydande avlastning för
statsverket med minskad arbetsbörda för polis, åklagare och domstolar. De
kostnader som det olovliga byggandet förorsakar kommer enligt kommunförbundei i
fortsäitningen att i allt väsentligt drabba kommunerna. Kommunförbundet hävdar
därför med bestämdhet att samtliga avgifter skall tillfalla kommunerna, RSV,
Sveriges advokatsamfund och hovrätten över Skåne och Blekinge anser att
samtliga avgifter bör tillfalla staten. Hovrätten finner det olämpligt att del
organ som skall besluta om sanktionerna självt skall komma i åtnjutande av del
ekonomiska utbytet av dessa.
Som
jag förut har framhållit är huvudsyftet med avgifterna alt avhålla från
olovligt byggande. De är inte avsedda att utgöra nägon direkt taxering av den
enskilda överträdelsens samhällskadliga verkningar. Jag delar emellertid
uppfattningen i promemorian alt avgifterna lill en del kan ses som en
kompensation till samhället för de kostnader som det olovliga byggandet
förorsakar och att della kan motivera att en del av avgifterna tillfaller kommunen,
Enligl min uppfaltning blir kommunen tillräckligt kompenserad i della avseende
om den lillerkänns byggnadsavgiften. Jag ansluler mig således lill förslaget i
promemorian. Att tillerkänna kommunerna samtliga avgifter skulle enligl min
mening vara olämpligt, åtminstone vad gäller tilläggsavgiften. Eftersom
lilläggsavgift skall ulgå endasl om det olovligt byggda vid en
byggnadslovsprövning i efterhand befinns kunna stå kvar, skulle ett beviljat
byggnadslov i särskill kontroversiella fall kunna uppfattas som resultatet av
en köpslagan mellan kommunen och den byggande.
På
grund av bestämmelserna i 64 ;; uppbördslagen (1953:272, ändrad senast
1975:950) kommer de avgifter som skall tillfalla staten all indrivas i samma
ordning som skatt, vilket innebär att utmätningsmannen har hand om indrivningen
och vidtar de åigärder som behövs - i sista hand utmätning
Prop.
1975/76:164 57
-
för att fordringen skall bli betald. 1 promemorian konstateras alt några
motsvarande bestämmelser inte finns för fordringar som tillkommer kommun och
att kommunen därför själv måste vidta de förberedande åtgärder i form av krav
och påminnelser som bedöms lämpliga och att göra framställning till
utmätningsmannen om utmätning.
Några
remissinstanser, däribland JK samt vissa kronofogdemyndigheter anser all
samtliga avgifter enligl påföljdslagen bör indrivas i samma ordning. Även jag
anser all indrivningen bör ske på ett enhetligt sätt. Den närmare regleringen
av frågan kommenteras i specialmotiveringen.
Några
inslanser ifrågasätter om inte införsel bör tillåtas för indrivning av staten
tillkommande avgifter. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet
finner jag inte skäl alt öppna möjlighet till införsel för indrivning av
avgifter enligl påföljdslagen.
4.6
Övriga frågor
Påföljdslagen
1
promemorian framhålls alt utdömande av vite som har förelagts med stöd av BS
prövas av allmän domstol på talan av allmän åklagare och att utdömt vile kan
förvandlas till fängelse. Utdömande av vite bör enligl promemorian även
framdeles prövas av allmän domstol, men med den föreslagna inriktningen av
påföljdssysiemet anses det passa mindre väl att anlita allmän åklagare lor
dessa frågor, I promemorian föreslås därför att det i stället skall ankomma på
byggnadsnämnden att föra talan om utdömande av vite. Bl, a. på grund härav
föreslås vidare att utdömt vite inte skall kunna förvandlas.
Förslagel har fått ett
blandai mottagande av remissinstanserna, JK anser all det bör övervägas om inle
frågor rörande utdömande av vite kan prövas av länsstyrelse - kammarrätt -
regeringsrätt i stället för av de allmänna domstolarna. Övriga inslanser som
yttrar sig över förslagel lar upp frågan om lämpligheten av all byggnadsnämnden
skall föra talan om utdömande av vile. RÅ och länsstyrelserna i Östergötlands
samt Göteborgs och Bohus län släller sig tveksamma till förslagel. Svenska
kommunförbundet kan inle dela den i promemorian framförda upplänningen att det
med den inriktning påföljdssysiemet föreslås få passar mindre väl all anlita
allmän åklagare för frågor om utdömande av vite, Enligl kommunförbundet torde
det för byggnadsnämnderna framstå såsom en för deras egentliga verksamhel främmande
uppgift att föra lalan inför domstol. På grund härav och då många
byggnadsnämnder lorde sakna erforderliga resurser, bl. a, i form av juridisk
expertis, för all på ett tillfredsställande sätt fullgöra denna uppgift, anser
kommunförbundei att man bör behålla nuvarande system där lalan förs
Prop. 1975/76:164 58
av
allmän åklagare, i all synnerhet dessulom som även i rortsältningen utdömda
viten kommer att tillfalla statsverket,
Förslagel
i promemorian tillstyrks uttryckligen av Göteborgs och Nacka kommuner.
Den
nuvarande ordningen, där lalan i nu avsedda tall förs av allmän åklagare, torde
i stort sell fungera väl. Jag har viss förståelse förde synpunkter som förs
fram i promemorian men anser i likhei med bl, a. kommunförbundet att det även
framdeles bör ankomma på allmän åklagare all föra talan om utdömande av vile.
Även om den nuvarande ordningen i detta avseende bör behållas, anser jag alt
promemorians förslag att utdömt vite inle skall kunna förvandlas bör
genomföras. Som förut har berörts läggs i promemorian fram förslag om p r e s k
r i p t i o n av skyldigheten all beiala avgift enligl påföljdslagen. Förslaget
innebär att avgift inte får påföras om del när frågan om avgift prövas av
byggnadsnämnden har förfiutit mer än tio år från betalningsskyldighetens
inträde. Bestämmelserna avser endasl preskription av avgifterna enligt lagen
och påverkar inie möjligheterna alt begära handräckning eller att utfärda
föreläggande om rättelse.
Jag anser all den i
förslagel bestämda preskriptionstiden är lämpligt avvägd. Det förslag till
avkortning av tiden som några remissinstanser för fram kan jag således inte
biträda. Inte heller kan jag ansluta mig lill förslaget att del skall åligga
ägaren lill byggnaden eller anläggningen att visa all den olovliga åtgärden
vidtagits tidigare än tio år från del byggnadsnämnden lar upp ärendet till
prövning. En sådan ordning skulle kunna leda till otillfredsställande
resultat, särskilt i sådana fall då växlingar i äganderätten har förekommit
under tioårsperioden,
1
anslulning lill förslaget om preskription erinrar JK om alt en av grundtankarna
i det nu framlagda förslagel är alt man så snabbi som möjligt skall få till
slånd rättelse i det olovligt utförda. Med hänsyn bl.a, till att anledning all
kräva rättelse rimligen måste minska ju längre tid som förfiyter från det den
olovliga åtgärden vidtogs ifrågasätter JK starkt, om ingripanden genom
handräckning o, d, verkligen skall få ske sedan en viss längre lid förfiutit
från den tidpunkt då det olovliga byggandet påbörjades, JK framhåller också
att, om man inte drar en gräns av delta slag, vissa praktiska bekymmer uppkommer,
t. ex, för den spekulant på en fastighet som vill kontrollera all det hus som
han ämnar köpa och som uppförts 40 år lidigare överensstämmer med
byggnadslovshandlingarna, Ytteriigare några remissinsianser påpekar behovet av
skyddsbestämmelser mol ingripanden med ålerslällningsålgärder efter en viss
längre tids förlopp,
F, n. gäller i princip
ingen begränsning i tiden i fråga om byggnadsnämndens möjligheter all l, ex,
begära handräckning eller ulfärda föreläggande om rättelse. Det förslag som JK
för fram kan således sägas i viss mån innebära en begränsning av nämndens
möjligheter i detta avseende, Sam
Prop.
1975/76:164 59
tidigt
måsle man emellertid hålla i minnet att bl. a, de möjligheler all erhålla
handräckning som jag i det föregående har föreslagit innebär en väsentlig
vidgning jämfört med dagens förhållanden. Även om man med en preskriptionsregel
inte helt kommer ifrån de problem som JK med sitt exempel vill peka på,
anserjag del vara befogat, bl, a. på de skäl JK i övrigt anför, att även i fråga
om handräckning och föreläggande i nu avsedda fall ha en preskriptionstid
motsvarande den som i promemorian föreslås för avgifterna. Jag
föreslårdärföratt preskripiionsbesiänimelserna utformas i enlighet härmed.
JK
påpekar att promemorian inle innehåller några beslämmelser för sådana fall då
en olovligt vidtagen ålgärd upptäckts på staten, landstingskommun eller kommun
tillhörig egendom, F.n, gäller all beslämmelserna om byggnadslov inle är
tillämpliga i fråga om byggnad som tillhör slalen eller landstingskommun (54!?
2 mom, tredje stycket BS), Det kan på grund härav vara tveksamt om avgift i
dessa fall skall tas ut och om föreläggande all vidta rättelse som kan ha
meddelats för den tidigare ägaren bör gälla också mot staten och
landstingskommun. Enligl min uppfallning saknas emellertid anledning au ha
särbestämmelser för dessa fall. För den händelse staten eller
landstingskommunen påförs avgift med stöd av påföljdslagen, finns med de
ersättningsregler som jag förut har föreslagit möjlighet att återkräva av
säljaren vad som har utgivits i avgift. Fattas beslul om undanröjande av
byggnad som staten eller landstingskommun har köpt, kan krav på hävning av
köpet eller krav på ersättning för den skada som uppkommer riktas mot säljaren
med stöd av de berörda ersättningsreglerna. Påföljdslagens bestämmelser bör
således gälla även i nu avsedda fall, I della sammanhang kan erinras om alt
någol undanlag från kravei på byggnadslov inte finns i fråga om byggnad som
tillhör kommun.
Enligt
förslaget till övergångsbestämmelser i promemorian skall påföljdslagen träda i
kraft den 1 juli 1976. 1 övrigt innebär bestäm-meLserna i huvudsak alt reglerna
om byggnadsavgift, tilläggsavgift och handräckning skall tillämpas i fråga om
åtgärd som påbörjas efter ikraftträdandet. Påföljderna särskild avgifi och
straff avses bli tillämpliga i fråga om förseelse som begås efter
ikraftträdandet.
Jag
anslutei mig till förslaget au påföljdslagen skall iräda i kraft den I juli
1976.
Enligt
Haninge kommun torde det vara erforderligl all lillämpa lagen på alll olovligi
byggande som upptäcks eller kommer till byggnadsnämndens kännedom efter den 1
juli 1976, om den nya lagen inte skall bli ett slag i luften. För egen del
anser jag emellertid att det av principiella skäl inle kan komma i fråga all
göra avgiftsbestämmelserna tillämpliga på åtgärder som har påbörjats före
lagens ikraftträdande. Jag anser del inte heller godtagbart att förelägganden
som har utfärdats före lagens ikraftträdande och alltså inte har kommii till
offentlig kännedom genom anteckning i fastighelsboken eller lomträttsboken
blir gällande mol ny ägare,
Närdet
gäller de vidgade möjligheterna till handräckning och föreläggande
Prop.
1975/76:164 60
föreslår
också länsstyrelsen i Stockholms län att de nya bestämmelserna skall lä
tillämpas även om den olovliga åtgärden har vidtagits före lagens
ikraftträdande. Samma eller liknande förslag framför också andra remissinstanser.
Länsstyrelsen framhåller all della inte innebär s. k. retroaktiv lagstiftning,
eftersom den aktuella åtgärden är olovlig redan enligl nu gällande lagstiftning
och även denna lagstiftning innehåller sanktioner häremot. De föreslagna
förbättringarna innebär enligl länsslyrelsen strängt tagel bara ett enklare
handläggningsförfarande.
Som har framgått av del förut
anförda innebär förslaget lill påföljdslag i de avseenden som länsslyrelsen lar
upp alt byggnadsnämndens möjligheler all begära handräckning förbättras. Det s,
k, nödighelskravet i 70 S första Slycket BS las bort. Förslagel innebär vidare
alt kravet på domstolsprövning i vis.sa fall också las bort. Handräckning skall
således kunna ske i de fall då enbart byggnadslovsplikten har åsidosatts. 1
fråga om förelägganden m, m. föreslås de förändringarna au föreläggande och -
som jag kommer all föreslå i specialmoliveringen - förbud skall gälla också mol
ny ägare, att förbud all fortsätta byggnadsarbele skall lä förenas med vite och
att föreskrift om ivångsulförande skall kunna meddelas i fiera fall än som kan
ske i dag.
Om
man bortser från de sist nämnda förslagen att vidga möjligheterna all använda
vile och föreskrift om tvångsutförande - vilka lorde ha marginell betydelse i
detta sammanhang - innebär påföljdslagen inte alt några nya sanktioner av
tvångskaraklär införs. Man kan enligl min mening knappast hävda all den
enskilde drabbas på ell otillbörligt sätt. om möjlighet öppnas alt lillämpa de
nu föreslagna handräckningsbestämmelserna också på åtgärder vidtagna före
lagens ikraftträdande.
Möjligen kan det invändas
alt den enskilde i dag mänga gånger kan fa behålla det olovligt byggda på grund
av alt nödighelskravet i 10 i: första stycket BS inte anses uppfyllt och att
påföljdslagen i detta avseende utgör en försämring för den byggande. En sådan
invändning är enligt min uppfallning emellertid inle bärande, bl, a, därför
all den byggande när han företar den olovliga ålgärden inle kan vela om
nödighelskravet i hans fall kommer all anses som uppfyllt.
Jag
anser att samma bedömning kan läggas på de förslag som enligl vad jag nyss har
berört läggs fram i fråga om förelägganden m, m, Mol bakgrund av det nu anförda
ansluterjag mig således lill det förslag som länsslyrelsen för fram. Med den
utvidgning av påföljdslagens tillämpning som sålunda föreslås bör - i
konsekvens med vad jag nyss har anfört beträffande preskription av påföljd -
de föreslagna beslämmelserna härom gälla även i fråga om ålgärd som har
vidtagits före lagens ikraftträdande. Den ändring i förhållande lill
promemorians förslag till övergångsbestämmelser som på grund av vad jag nu har
föreslagit blir nödvändig kommenteras i specialmoliveringen.
Prop.
1975/76:164 61
Förslag
lill ändring i vissa /ör/aitiimgar
Om
förslaget till påföljdslag genomförs, medför detta alt nuvarande bestämmelser
om straff, handräckning m. m, i BL och BS skall upphöra att gälla. De ändringar
som på grund härav måste göras i dessa författningar kommenteras närmare i
special motiveringen.
1 del föregående har jag
tagit upp några förslag till ändring i BS som har förts fram under
remissbehandlingen. Vissa ylieriigare förslag har också väckts.
Naturvårdsverket riktar sålunda uppmärksamheten på att det förekommer att
byggnadslov i strid mot bestämmelserna i 56 !j I mom, BS ges utan att
erforderligt tillstånd eller medgivande har lämnats enligt naturvårds-eller
miljöskyddslagstiftningen. Med hänsyn till au natur och miljö härvid helt
onödigtvis kan tillfogas irreparabla skador finner naturvårdsverket del
angeläget all 56-58 tJS BS ges sådan ändrad lydelse au del lydligi framgåratt
byggnadsnämnderna inle får ge byggnadslov ulan all erforderliga tillstånd har
lämnats enligl den i 56 S BS uppräknade lagstiftningen,
Enligl 56 !; I mom, första
slyckel BS skall byggnadsnämnden vid prövning av ansökan om byggnadslov se lill
att det tillämnade företagel inte strider mol vissa närmare angivna
författningar, bl, a, NVL och miljöskyddslagen. Kräver företaget tillstånd
också av annan myndighet, skall nämnden hänvisa vederbörande alt söka sådant
tillstånd (57 S BS). Beviljas byggnadslov, bör i de fall tillstånd erfordras
även av annan myndighet erinran härom tas in i beslutet, såvida inte nämnden
har förmedlat ansökan om sådani tillstånd (58 S I mom, andra stycket BS). De
här angivna bestämnieLserna syftar lill att åsladkomma bästa möjliga samordning
av byggnadslov med övriga tillstånd som kan behövas, I vissa fall framstår det
som helt klart att byggnadslov inte bör beviljas med mindre än all slutligt
tillstånd föreligger enligl annan lagstiftning. Såvitt avser NVL framgår della
också av regeringsrättens avgörande den 19 september 1974, nr 3517-1973.
Avgörandet finns redovisat i Rälisfallsrererat från regeringsrätten och
kammarrätterna 1/1975, R 2:6. Beträffande miljöskyddslagen är frågan inte lika
klar. Det lorde nämligen i många fall kunna anses vara en från
handläggningssynpunki sämre lösning att alltid avvakta slutligt tillstånd
enligt miljöskyddslagen innan byggnadslov meddelas. Jag är därför inle beredd
all i delta sammanhang föreslå någon bestämmelse som innebär att
byggnadsnämnden inle får meddela byggnadslov utan att erforderliga tillstånd
har lämnats enligt de i 56 ;; 1 mom. första styckei BS uppräknade lagarna.
Föreningen
Sveriges byggnadsinspektörer lägger fram förslag om ändring i 61 och 62 ij§ BS
i syfte alt elTeklivisera verksamheien med byggnads-inspektion. Frågan härom
bör enligl min mening inle las upp i della sammanhang.
1
promemorian läggs fram förslag lill ändring också i NVL, Del konstateras därvid
alt, om påföljdslagen genomförs, del lor en och samma byggnadsåtgärd kan dels
utgå avgifter, dels följa böter eller fängelse enligt bestämmelserna i NVL, I
promemorian föreslås därför att NVL kompletteras med beslämmelser som innebär
alt böter eller fängelse inle skall kunna ådömas i de fall byggnadsavgift kan
utkrävas med stöd av påföljdslagen. Natur-
Prop.
1975/76:164 62
vårdsverket
anser all ansvarsbestämmelserna i NVL såvitt gäller olovligt byggande inte bör
upphävas. Byggande i strid mot naturvårdslagstiftningen ulgör enligl verket ett
mera kvalificerat brott än när fråga arom åsidosättande enbart av
byggnadslovsbestämmelserna i BS. Enligl naturvårdsverket bör
- på samma sätl som vid byggande i strid mol
miljöskyddslagsiiftningen
-
reguljär straffrätlslig påföljd kunna
ådömas oavsett om en avgift härjämte las ul.
Om
påföljdslagen genomförs, medför detta som har påpekats all avgift kommer alt
utgå för åigärder som också kan vara sirafföara enligl annan lag. Del kan vara
fråga om åtgärder som faller under NVL, men det kan gälla även älgärder som är
belagda med straff i andra författningar, t, ex, väglagen och fornminneslagen.
Sådana åtgärder innebär att inte bara bygg-nadslovspliklen utan också de
särskilda intressen som skyddas i dessa författningar åsidosätts, I denna
fråga delar jag den uppfallning som naturvårdsverket ger uttryck för, nämligen
att nu avsedda åigärder normalt ulgör mera kvalificerade överträdelser än
sådana som innebär åsidosättande enbart av BL eller BS, Jag föreslår därför all
den omständigheten att avgift kan påföras med stöd av påföljdslagen inte skall
medföra all straff, som enligt annan författning kan dömas ut för den
ifrågavarande åtgärden, bortfaller.
Enligt
naturvårdsverket saml Haninge och Värmdö kommuner bör vissa ändringar i NVL
genomföras. Naturvårdsverket anser sålunda all även föreläggande enligt NVL
bör gälla mol ny ägare, Haninge kommun alt vissa förseelser mot NVL bör
beläggas med avgift samt Värmdö kommun alt påföljden för överträdeLse av
beslämmelserna om slrandskydd bör skärpas. Jag är inte beredd att biträda dessa
förslag. De bör lämpligen tas upp i annal sammanhang,
1
promemorian erinras om att NVL innehåller beslämmelser som gör del möjligt all
åstadkomma rättelse av åtgärd som vidtas i strid mol lagen. Enligt promemorian
kan därigenom teoretiskt den situationen tänkas uppslå att byggnadsnämnden i
efterhand ger byggnadslov till en olovlig byggnad och tar ul såväl
byggnadsavgift som lilläggsavgift men alt lillslånd enligl NVL inle meddelas.
Om det uppförda i en sådan situation bortskaffas med stöd av NVL, bör del
enligt promemorian anses att sådana särskilda skäl föreligger som gör det möjligt
att förordna om eftergift av tilläggsavgiften. Jag ansluter mig lill detta, men
anser alt denna möjlighet lill eftergift bör finnas också när bortskaffandei
sker med stöd av annan förrättning än NVL. Frågan härom kommenteras närmare i
specialmotiveringen,
Infonnaiion
Nära
nog samtliga remissinstanser påpekar betydelsen av all en omfattande och
effektiv infornialionsverksanihel kommer lill slånd innan den föreslagna
lagstiftningen träder i kraft. Även jag anser denna fråga väsentlig.
Informationen bör enligl min uppfattning avse inle bara de nya
påföljds-bestämmelserna ulan också byggnadslovsplikiens omfattning. Jag anser
del vidare betydelsefullt all informationen inriktas på en presentation av byggnadsnämndens
ställning och arbetsuppgifter. Beträffande medel för denna
informationsverksamhet får jag återkomma i annat sammanhang.
Prop.
1975/76:164 63
5 Upprättade lagförslag
l
enlighet med det anförda har inom bostadsdepartementet upprättats förslag till
1, lag om påföljder vid olovligt byggande m.m,,
2, lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),
3, lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).
Förslagen bör fogas
lill regeringsprotokoUet i della ärende som bilaga 3.
6 Specialmotivering
6.1 Förslagel tiil lag om påföljder vid olovligt byggande
m. m.
Inledande
bestämmelser
I .
Som
har framgått av den allmänna motiveringen avses påföljdslagen innehålla
bestämmelser inle bara om de avgifter som har föreslagits i det föregående ulan
också om straff i vissl fall, handräckning, föreläggande och andra påföljder
vid olovligt byggande m. m, som f, n, finns i BL och BS, En del av
påföljdslagens beslämmelser bygger helt eller delvis på gällande regler. För
att det skall slå klart att någon saklig ändring i sådana fall inte är åsyftad
har - i överensstämmelse med lagsförslagel i promemorian -ullryckssäll som
förekommer i BL eller BS oförändrade överförts till lagen i den ulsträckning
del har ansetts lämpligt. Nuvarande bestämmelser i BL och BS som ersätts av
regler i påföljdslagen avses upphöra alt gälla när lagen träder i kraft.
1 1
>; har lagens tillämpningsområde angetts omfatta prövning av frågan om
påföljd för överträdelse av beslämmelse i BL eller BS eller av föreskrift som
har meddelats med stöd av dessa författningar. Enligl förslagel i promemorian
skall lagen omfalla prövning av fråga om påföljd för ålgärd som vidtas i strid
mot BL eller BS eller med stöd av dessa författningar meddelade föreskrifter.
Genom den utformning av bestämmelserna som jag nu föreslår klarläggs all också
fråga om påföljd för underlåtenhet all vidta föreskrivna åtgärder faller under
lagen.
Uttrycket
påföljd har en vidsträckt innebörd och avser inle bara avgifter och straff ulan
också verkslällighelsmedlen förbud, föreläggande och handräckning. Med
uttrycket fråga om påföljd avses dels de egentliga påföljdsfrå-gorna, dels de
övriga frågor som anknyter lill påföljderna, t, ex, verkan av föreläggande vid
skifte i äganderätten, anieckning av föreläggande i fastighetsboken och rätt
att besiktiga fastighet. Frågor som kan sägas indirekl anknyta till påföljderna
är den rätt lill återkrav m. m., som enligl vad jag har föreslagit i den
allmänna motiveringen (avsnitl 4.1,2) i vissa fall skall kunna utgå vid förvärv
av egendom på vilken har företagils olovligt byggande.
Prop. 1975/76:164 64
Det
bör framhållas att under uttrycket föreskrifter inle faller sådana råd och
anvisningar som statens planverk utfärdar med stöd av 76 S 2 mom. BS. Däremot
omfattas de föreskrifter som verket meddelar med stöd av 1 mom, första stycket
samma paragraf
Prövningen
av de frågor som omfattas av påföljdslagen skall handhas av fiera olika
myndigheter. Enligt vad som har föreslagits i den allmänna motiveringen skall
sålunda bl, a. frågor om avgifi prövas av byggnadsnämnden, medan frågor om
nedsättning och eftergift prövas av länsslyrelsen. Bestämmelser härom har
tagits in i den paragraf som avhandlar resp, påföljd, Lagen innehåller inga
bestämmelser om förfarandet hos de olika prövningsmyndigheterna. Del medför
bl, a. att förvaltningslagen (1971:290) blir till-lämplig på handläggningen av
ärenden hos byggnadsnämnden och länsslyrelsen,
2s
Enligl
vad jag här anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4) skall
byggnadsnämnden så snart det har kommit till dess kännedom att olovligt
byggande har företagils ta ställning lill frågan om del olovligt ulförda skall
undanröjas eller om del kan tillåtas stå kvar.
Skyldighel för
byggnadsnämnden att ingripa mot överträdelser följer i och för sig av I ;j
andra slycket BS, där det föreskrivs bl. a, alt del åligger nämnden särskilt
all övervaka efterlevnaden av BL, BS och övriga föreskrifter angående
byggandet. 1 syfte att framhäva nämndens skyldighet i detta avseende har i 2 i;
lagils in beslämmelser om alt nämnden skall pröva fråga om påföljd enligl
lagen, om överträdelse som avses i 1 i; har skett. Nämndens prövningsskyldighet
är enligl delta förslag mera vidsträckt än enligt förslagel i promemorian där
skyldigheten omfatiar endast fall av olovligt byggande. Enligt min mening
saknas det anledning att i delta avseende göra någon skillnad mellan olovligt
byggande och andra överträdelser. Nämndens skyldighel anges i paragrafen
omfalta prövning av frågan om påföljd enligt lagen. Till påföljderna hör straff
och handräckning, vilka beslutas av allmän domstol resp, överexekutor, I 2 S
har därför föreskrivits all nämndens prövning angående dessa påföljder skall
avse frågan om åtalsanmälan eller ansökan om handräckning skall göras.
Förbud
au forisäila byggnadsarbele
3
i:
I
3 vi meddelas bestämmelser om rätt och i vissa fall skyldighel för byggnadsnämnden
all förbjuda alt byggnadsarbete fortsätts. Gällande bestämmelser härom, som
finns i 68 !; BS, ger byggnadsnämnden möjlighet att förbjuda bl. a,
byggnadsarbele som uppenbart strider mot BS eller mot fastställd plan eller
utomplansbestämmelser. Länsslyrelsen i Västernorriands län anser alt nämnden
bör ha samma niöjlighei all ingripa inom område lör vilket har utfärdats
nybyggnadsförbud eller rivningsförbud med stöd
Prop. 1975/76:164 65
av
BL. Jag biträder länsstyrelsens förslag. Bestämmelser härom har tagils in i 3
>! första stycket, som i övrigt stämmer överens i sak med 68 >; första
styckei BS. Beslämmelserna i 3 § andra stycket, som föreskriver skyldighet för
nämnden att förbjuda byggnadsarbete i vissa fall, överensstämmer, bortsett
från smärre redaktionella jämkningar, med 68 andra stycket BS.
På grund av vissa
uttalanden i förarbetena till 1931 års byggnadsstadga anses byggnadsnämndens
förbud i dessa fall träda i kraft omedelbart och gälla till dess annorledes
förordnas antingen av nämnden själv eller av besvärsinstans (Bexelius m. fi.:
Byggnadslagstiftningen, 5:e uppl. s. 524 O- För alt någon tvekan om detta inte
skall behöva uppkomma har i 3 S tredje stycket föreskrivits att förbud enligl
första eller andra slycket länder lill efterrättelse omedelbart. Av 13 S
förvaltningslagen följer alt länsstyrelsen, som enligt vad som föreslås i det
följande skall pröva besvär över beslut om sådant förbud, kan förordna att det
överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla. Att förbud länder lill efterrättelse
omedelbart kan få betydelse även i fråga om vite som sätts ut i beslutet. Jag
återkommer lill detta i motiveringen till 17 !;.
A
vgifter
4S
1
4-11 §§ meddelas bestämmelser om avgifter. Enligt 4§ första slycket skall
byggnadsavgift utgå, om någon vidtar ålgärd, till vilken erfordras byggnadslov,
ulan sådant lov. Som förutsättning för avgiftsplikl gäller således au ålgärden
skall kräva byggnadslov. Av beslämmelserna framgår - som också har anförts i
den allmänna motiveringen - att frågan om byggnads-lovspliki skall bedömas
enligt de regler som gällde när åtgärden vidtogs. Innehållet i dessa regler
blir således avgörande för frågan om byggnadsavgift skall ulgå.
Av
ordalydelsen i 4 S första slyckel följer vidare att avgiftsskyldigheten i
princip inträder i och med att det olovliga byggandet påbörjas. Enligl Föreningen
Sveriges byggnadsinspektörer innebär detta att byggnadsnämnden vid ett olovligt
påbörjat arbete för en villa om 100 m där bottenplattan är färdiggjuten,
omgående skall ta ut en byggnadsavgift om ca 1 600 kr. Om den byggande
emellertid hävdar att han på sin bottenplatta haft för avsikt att uppföra ett
enkelt skärmtak för några bilar, så blir byggnadsavgifien väsentligt lägre.
Föreningen anser alt en sådan ordning på ett orättvist sätt gör skillnad mellan
olika fall av olovligt byggande.
När
olovligt byggande upptäcks innan det har blivit fullbordat kan givetvis någon
gång den situationen tänkas uppkomma att av del utförda inte otvetydigt kan
avgöras vad som skall bli resultatet av åtgärden. Vid upptäckten måsle
emellertid sä mycket slå klart att arbetena är av sådan beskaffenhet au de
kräver byggnadslov. Framstår del därvid som sannolikt att det olovligt Ulförda
kan stå kvar, skall nämnden, enligl vad som har anförts i del föregående (avsnitt
4.4), bereda den byggande tillfälle alt ge in ansökan om byggnadslov. Utnyttjar
han denna möjlighet, kommer del alt framgå av
5 Riksdagen 1976. I saml. Nr 164
Prop. 1975/76:164 66
handlingarna
vad han avser att utföra, och avgiften får då beslämmas med stöd härav. Är
situationen däremot den att det vid upptäckten framstår som klart att det
olovligt byggda inte kan tillåtas slå kvar, får byggnadsavgiften bestämmas med
hänsyn lill vad som har utförts. Någon tilläggsavgift skall inle ulgå i dessa
fall, eftersom det byggda skall undanröjas. Vad jag nu har anfört torde visa
att några ölägenheter av den art föreningen åsyftar inte behöver uppkomma. Del
skall dessutom tilläggas att den byggande hell kan undgå avgift, om han
undanröjer det byggda innan byggnadsnämnden tar upp frågan om påföljd för
åtgärden. Jag återkommer till detta i specialmoliveringen lill 5 §.
Beslut om byggnadslov kan
överklagas genom besvär av den som beslutet angår, om det har gått honom emot.
Besvär skall anföras inom tre veckor frän den dag då klaganden fick del av
beslutet. Detta följer av bestämmelserna i 11 och 12 SS förvaltningslagen. Att
besvärstiden räknas från det klaganden fick del av beslutet kan medföra att
beslul om byggnadslov blir undanröjt lång tid efter det att beslutet meddelades
och alt den byggande på grund härav blir tvungen att riva vad han i föriitan på
byggnadslovet har uppfört, 1 ett sådant fall skall någon avgift inte utgå,
eftersom byggnadslov fanns när åtgärden vidtogs.
I
överensstämmelse med vad som har föreslagits i den allmänna motiveringen
(avsnitl 4.1,2) föreskrivs i 4 § andra styckei att fråga om byggnadsavgift
skall prövas av byggnadsnämnden,
I anförandet om
avgiftssystemets utformning (avsnitt 4,1,2) har närmare utvecklats hur
byggnadsavgiften skall beräknas. Bestämmelser härom har tagits in i 4 § tredje
styckei. Enligl försia punkten i detta stycke utgår byggnadsavgift med belopp
motsvarande fyra gånger den avgift som enligt den i 8 S BS avsedda taxan
normalt skall eriäggas, om byggnadslov till en motsvarande ålgärd beviljas,
dock minst 500 kr.
I
anslutning till 4 § första stycket harjag framhållit all frågan om ålgärden har
företagits i strid mol bestämmelserna om byggnadslov skall prövas enligt de
regler som gällde när ålgärden vidtogs. Konstaleras därvid all ålgärden innebär
olovligt byggande, skall emellertid byggnadsavgiften bestämmas med tillämpning
av den taxa som gäller vid prövningslillfället. Detta har kommii lill uttryck
på så sätt att i iredje stycket försia punkten talas om avgift som normalt
skall erläggas, om byggnadslov till en motsvarande åtgärd beviljas. Med delta
uttryck klarläggs också - i överensstämmelse med vad jag har anfört om
avgiftssystemets utformning - att del är fråga om den avgift som betalas i
normalfallet och all man således inle skall ta någon hänsyn lill om
förhållandena i nägot avseende är särpräglade och därför i och för sig skulle
kunna föranleda påslag på normalavgiften.
Av
iredje styckei första punkten framgår vidare alt byggnadsavgift alllid skall
ulgå med minsl 500 kr. Detta innebär bl, a. att minimiavgiften skall utgå i
sädana fall dä åtgärden i fråga inte är avgiftsbelagd i kommunens taxa.
Enligt
vad jag har anfört om avgiftssystemels utformning skall man när
Prop.
1975/76:164 67
byggnadsavgift
bestämmes bortse också frän sådan del av avgiften enligt taxan som belöper på
upprättande av nybyggnadskarta, utslakning eller lägeskontroll av byggnad
eller på annan mätningsteknisk åtgärd. Bestämmelser om detta finns i 4 § tredje
stycket andra punkten.
De
nu föreslagna bestämmelserna kan belysas med några exempel. Om det olovligt
byggda beslår i en åtgärd, för vilken avgift för byggnadslov enligt
byggnadslovslaxan skall betalas med 200 kr., blir byggnadsavgiften således 4 x
200 = 800 kr. Är avgiften enligt taxan endast 100 kr. eller föreskriver taxan
ingen avgift, skall byggnadsavgift utgå med minimibeloppet 500 kr. Som förut
har nämnls skall den byggande - om byggnadslov till åtgärden söks - dessutom
betala full avgift enligt taxan för detta.
5S
1
den allmänna motiveringen (avsnitl 4.1.2) har föreslagits att befrielse från
skyldighet att beiala byggnadsavgift skall inträda i vissa situationer.
Bestämmelser härom har tagits in i 5 S. Paragrafen överensstämmer i sak med
moisvarande beslämmelser i promemorian. Enligt dessa skall avgift inte utgå, om
rättelse vidtas innan fråga om påföljd för ålgärden tas upp till prövning. I
promemorians specialmotivering framhålls att sådan prövning inte behöver
utmynna i ett avgörande i sak utan att del skall vara tillräckligt att
byggnadsnämndens behandling resulterar t. ex. i ett beslut om komplettering av
uiredningen. Med rättelse avses givetvis att det olovligt utförda rivs eller på
annat sätt undanskaffas. Flera remissinstanser, däribland kammarrätten i
Sundsvall, anser att bestämmelserna bör förtydligas på denna punkt. Jag
föreslår att de utformas så att byggnadsavgift inte skall utgå om rättelse
vidtas innan frågan om påföljd tas upp vid sammanträde med byggnadsnämnden.
Genom all orden till prövning las bort torde det framgå att valet av påföljd
inte behöver ha behandlats vid sammanlrädet. Det är t. ex. tillräckligt att
nämnden har diskuterat om det byggda kan tillåtas stå kvar. Om så har skett
torde framgå av protokoll från sammanträdel.
I
en del fall kan sådan rättelse medföra att den byggande gör sig skyldig till
överträdelse av de bestämmelser i BS som föreskriver att rivning i vissa fall
kräver byggnadslov och alt förutsättningar för avgift på grund härav är
uppfyllda i och för sig. Av 5 S I måsle emellertid anses framgå att avgift i
dessa fall inte skall tas ul.
Länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller att bestämmelserna om befrielse i nu avsedda fall
kan medföra administrativa svårigheter, efiersom det alltid samma dag som
ärendel tas upp i byggnadsnämnden måste konstateras att ålgärden inle har
undanröjts. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4) skall
den byggande beredas tillfälle att inkomma med ansökan om byggnadslov, om det
framstår som sannolikt att åtgärden kan tillåtas. Att nämnden beslutar härom
innebär samtidigt att frågan om påföljd har tagits upp. Rättelse som vidtas
efter sådant beslut skall, på grund av vad jag nyss anförde, således inte leda
till befrielse från byggnadsavgift. När byggnadsnämnden sedermera skall pröva
frågan om byggnadslov skall
Prop. 1975/76:164 68
avgiftsfrågan
samtidigt behandlas. Enligl min mening kommer del i det helt övervägande
antalet fall därvid inte att uppstå några problem att konstatera om rättelse
var vidtagen vid det lillfälle då ägaren bereddes möjlighet att ansöka om
byggnadslov. 1 sådana fall då det olovligt byggda skall undanröjas kan det
däremot tänkas uppkomma svårigheter av den art länsstyrelsen påtalar. De bör
emellertid kunna lösas t, ex, genom att frågan om avgift inte avgörs samtidigt
med beslutet om undanröjande utan tas upp vid nästföljande sammanträde. Det
torde då vara möjligt att konstatera, om frivillig rättelse hade företagits när
beslutet om undanröjande fattades.
I
den allmänna motiveringen har föreslagits att byggnadsavgift inte heller skall
utgå, om rivning av byggnad företas i syfte att förebygga eller begränsa
omfattande skada på annan egendom eller om rivningen avser brandskadad egendom.
Bestämmelser härom har tagils in i 5 S 2. Som förutsättning för befrielse när
rivning har skett i skadeförebyggande syfte anges i lagtexten att det skall
vara fråga om én omfattande skada på annan egendom. Frågan om detta krav är
uppfyllt skall - som påpekas också i promemorian - inte bedömas i relation lill
den hotade egendomens värde, utan det skall vara fråga om en skada som i
absoluta tal är betydande. Den måste vara så slor att det framstår som befogat
alt tillgripa rivning för all avvärja eller begränsa skadan.
Jag har i den allmänna
motiveringen föreslagit befrielse frän avgift även när byggnad rivs med stöd av
bestämmelse i lag eller annan författning. Ett exempel pä sädaria bestämmelser
är 11 S brandlagen (1974:80) som ger befogenhet för den som för befälet vid
räddningstjänst att företa ingrepp i annans rätt. Som förutsättning härför gäller
alt det skall föreligga fara för liv, hälsa eller egendom eller för
skada i miljön och att ingreppet i annans rätt måste anses försvarligt med
hänsyn lill farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och
omsländighelerna i övrigt. 1 dessa fall förutsätts inte att den skada som skall
avvärjas i absoluta tal är betydande. På grund härav har i uppräkningen i 5 S 2
tagits med också det fallel alt rivning har företagils med stöd av lag eller
annan författning,
I
fråga om det återstående undantagsfallet, dvs, att rivningen avser byggnad som
har skadats genom eldsvåda eller annan liknande händelse, har föreskrivits att
byggnaden skall ha skadats lill väsentlig del. Avgiftsbefrielse skall således
inte inträda om skadorna på den rivna byggnaden varit så små att de utan större
ingrepp hade kunnat avhjälpas. Även här skall det vara fråga om så stora skador
att rivningen varit befogad,
1
de fall som anges i 5 S 2 skall befrielse från skyldighel all beiala
lill-läggsavgift också inträda. Bestämmelser om detta har tagits in i 8 S..
6S
I
det föregående har jag föreslagit att nuvarande bestämmelser i 69 S BS om
straff för annan överträdelse än olovligt byggande med visst undantag skall
ersättas av bestämmelser om skyldighet att betala särskild avgift. Sädana
beslämmelser har tagits in i 6 S.
Bestämmelserna
i promemorian om särskild avgift överensstämmer i fråga' om uppräkningen av
förseelser med motsvarande regler i 69 S BS. Som kammarrätten i Sundsvall
påpekar medför detta att vissa åtgärder som f. n. är strafföelagda i 147 S
första stycket BL och som inte kräver byggnadslov inte kommer all föranleda
särskild avgift. Eftersom de inle utgör någon överträdelse av bestämmelserna om
byggnadslov, föranleder de inte heller byggnadsavgift. Så kan t. ex, vara
fallel om nägon överträder förbud mot schaktning, fyllning, trädfällning eller
annan därmed jämföriig åtgärd (17 § BL och 54 S 1 mom. första slyckel BS). För
alt de nu avsedda i 147 ;? första styckei BL strafföelagda åtgärderna också
skall följas av särskild avgift har i 6 S första stycket I tagits in
bestämmelser härom. I första styckei 2 och 3 uppräknas de övriga förseelser som
skall föranleda särskild avgift. I denna del skiljer sig förslaget från
motsvarande uppräkning i 69 S BS så lill vida som överträdelse av förbud att fortsätta
byggnadsarbete enligt vad jag förut har föreslagit inte skall föranleda
särskild avgift.
Av
6 S första styckei framgår att särskild avgift skall utgå, om någon i annat
fall än som avses i 4 S första stycket överträder de förbud eller underlåter att
vidla de åtgärder som enligl vad nyss har anförts är uppräknade i punklerna
1-3, Genom denna hänvisning lill 4 5 försia styckei torde framgå att, då t. ex.
överträdelse av förbud samtidigt innefattar olovligt byggande, särskild avgift
inte skall ulgå vid sidan av byggnadsavgift.
I
den allmänna motiveringen har jag föreslagit att byggnadsnämnden i bagalellfall
skall ha möjlighet att avstå från att påföra avgift. Bestämmelser av denna
innebörd har tagils in i 6 !; iredje stycket, som även innehåller regler om
avgiftens storlek.
De
föreslagna beslämmelserna i 6 S första slyckel 3 innebär bl.a. att särskild
avgift skall utgå, om någon underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som
föreskrivs i BS. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer anser det inte vara
möjligt att med bibehållen rättssäkerhet föreskriva straffavgifter för
eventuellt uteblivna anmälningar enligt 62 !; I mom. a-d BS. Enligt dessa
beslämmelser skall vid uppförande av ny byggnad, vartill byggnadslov erfordras,
göras anmälan till byggnadsnämnden vid i princip följande lillfällen, nämligen
då företaget påbörjas,
då schaktning eller sprängning till grundbotten har
blivit utförd eller pålning skall påbörjas,
då grundläggning har verkställts,
då byggnadens bärande stomme och skorsten har
uppförts samt
då företaget har slutförts.
Föreningen
upplyser att det av praktiska skäl i allmänhet godtas att sådana anmälningar
görs per telefon. I detta förfarande ligger enligt föreningen en risk för att
anmälan i några fall inte når fram till den byggnadsinspektör som har hand om
det ifrågavarande ärendet. Det kan därför tänkas inträffa, anför föreningen,
att byggnadsinspektören med fullt fog kan hävda att han
Prop.
1975/76:164 70
inte
har mottagit någon anmälan och att den ansvarige finner sig inte kunna bevisa
att anmälningsplikten har fullgjorts. Detta problem kan enligt föreningen
naturiigtvis undanröjas genom att anmälningar görs skriftligt och i
rekommenderad försändelse, men av tidsskäl är detta många gånger inte möjligt
under ett bygges gång.
Jag
vill till en början framhålla att bestämmelserna om anmälningsskyldighet
fyller en viktig funktion, nämligen att möjliggöra kontroll av att
byggnadsarbetena bedrivs på föreskrivet sätl. Enligt min mening krävs starka
skäl för alt undanta underiåtenhet att göra anmälan från avgiftsskyldighet. För
att den ansvarige arbetsledaren skall vara säker på att anmälningarna kommer
fram till byggnadsnämnden bör han som föreningen påpekar göra sin anmälan
skriftligt. Jag kan ha förståelse för att detta ibland kan vålla problem men
har svårt att inse att problemen kan vara särskilt stora. Skulle av någon
anledning anmälan endasl kunna ske muntligt, bör det ankomma på den tjänsteman
som mottar anmälan alt göra anieckning härom i diarium eller på annat lämpligt
ställe. Tillräckliga skäl att undanta de nu avsedda fallen från
avgiftsskyldighet föreligger enligt min mening således inte.
Enligt
de i 6 § första stycket 3 intagna bestämmelserna skall särskild avgift utgå bl.
a. om någon i strid mol 60 S första stycket BS underiåter alt vid utförande av
arbete följa fastställda ritningar. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer
framhåller att det under byggnadsarbetenas gång ofta upptäcks att vissa
ändringar i förhållande till fastställda ritningar, t. ex. beträffande
planlösningen för en byggnad, på ett bättre sätt skulle gagna det framtida
nyttjandet. Det praktiska förfaringssättet är då, anför föreningen, alt den
ansvarige arbetsledaren tar upp ändringsfrågorna med byggnadsinspektören och
får klartecken till ändringarna av denne, varefter akluella ritningar inlämnas
till byggnadsnämnden för godkännande i samband med slutbesiktning. Även om de
av byggnadsnämnden fastställda ritningarna i sådant fall inte har följts, är
det enligt föreningen uppenbart att avgift inte skall utgå.
Enligt
min uppfattning innebär ett sådant förfaringssätt som föreningen anger inte
underiåtenhet att följa fastställda ritningar. Med ultrycket fastställda
ritningar måste i det angivna fallet förslås de ritningar, som byggnadsnämnden
godtar i samband med slutbesiktning.
U
1
7 i; ges bestämmelser om tilläggsavgift. Bestämmelserna är utformade i
överensstämmelse med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen. Jämfört
med förslaget i promemorian innebär detta dels att kravet på att det utrymme
som omfattas av åtgärden skall vara avsett för visst ändamål har tagits bort,
dels att den krets av åtgärder som skall omfattas av bestämmelserna har
vidgats så att den omfattar även ianspråktagande av byggnad eller del därav
för väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden förut har varit använd
eller som finns angivet på godkänd ritning.
Av
vad jag har anfört i anslulning lill 4 ij framgår all skyldigheten alt
Prop. 1975/76:164 71
betala
byggnadsavgift i princip inträder i och med att det olovliga byggandet
påbörjas, I fräga om lilläggsavgift har i promemorian i detta avseende valts en
annan lösning. Enligl denna skall avgiftsskyldigheten i princip inträda först
när åtgärden har vidtagits. Som motiv för detta anges i promemorian att del
inte torde vara möjligt att innan åtgärden har vidtagits bedöma om
tilläggsavgift skall utgå, eftersom en förutsättning härför enligl promemorian
skall vara att del utrymme som omfattas av åtgärden skall vara avsett för visst
ändamål.
På
grund av alt ändamålsbestämningen nu tas bort saknas enligl min mening
anledning att ha någon skillnad i detta avseende mellan byggnadsavgift och
tilläggsavgift. Bestämmelserna i 7 S har utformats i överensstämmelse härmed.
Som
jag återkommer till i anslutning till 8 si skall tilläggsavgift inte utgå bl,
a. om det utrymme som den olovliga ålgärden omfattar inte överstiger 3 m.
Tillämpning av dessa bestämmelser torde komma i fråga företrädesvis när det
olovliga byggandet består i att en befintlig byggnad till- eller påbyggs. Även
om en till- eller påbyggnad om 3 m på grund av det nu anförda inte skall
föranleda att tilläggsavgift ulgår, innebär detta inle att det för alla sådana
åtgärder som överstiger 3 m skall tas ut lilläggsavgift. Med till- och
påbyggnader torde nämligen förstås åtgärder genom vilka en befintlig byggnad
utökas i sidled (tillbyggnad) eller i höjdled (påbyggnad), med undantag dock
för åtgärder av ringa omfattning och betydelse, såsom anordnande av mindre
veranda, balkong, blomsterfönster o. d. (Bexelius m. fi.: Byggnadslagstiftningen
5:e uppl. s. 534). Detta innebär all 1. ex, vissa tillbyggnader som överstiger
3 m på grund av sin ringa betydelse kan bli undantagna från tilläggsavgift.
Utöver
det nyss berörda undantaget från tilläggsavgift har i den allmänna motiveringen
(avsnitl 4,1.2) föreslagits alt befrielse från tilläggsavgift skall inträda
bl. a. om det olovligt byggda undanröjs handräckningsvägen, om byggnadsnämnden
förelägger ägaren att undanröja det byggda eller om ägaren vidtar rättelse
innan frågan om tilläggsavgift har blivit slutligt avgjord. Bestämmelserom
detta finns i 8 S.
I
8 H regleras det fallel all det utrymme som avsed med ålgärden inte överstiger
3 m. Hur utrymmets yta skall beräknas avhandlas vid 9 >;. Det bör anmärkas
all denna undantagsregel inte gäller när den olovliga åtgärden består i att ny
byggnad uppförs. Däremot gäller regeln vid rivning.
Haninge
kommun framhåller all problemet med upprepad olovlig tillbyggnad på 3
mpergånginleharobserverals. Bestämmelserna börenligt kommunen därför kompletteras
med en regel om alt befrielse frän avgift inträder endasl den första gången en
olovlig tillbyggnad sker på varje byggnad. I anledning härav vill jag
framhålla alt de nu avsedda bestämmelserna skall tillämpas på själv-ständiga
åtgärder. Den omständigheten att åtgärden genomförs i etapper, som
Prop. 1975/76:164 72
var
och en underskrider gränsen 3 m, kan inte medföra alt befrielse från
till-läggsavgift inträder. Om t. ex, en sammanhängande tillbyggnad om 12 mhar
uppförts i fyra etapper, var och enom 3 m, skall således tilläggsavgift tas ut
för hela tillbyggnaden. Har påen viss byggnad vid tvåolika tillfällen utförts
separata åtgärder som var för sig är mindre än 3 m men tillsam mans överstiger
denna gräns, skall däremot tilläggsavgift inte utgå. Detta framgår av den
föreslagna bestämmelsen.
I
8 S 4 har tagits in bestämmelser för det fallet att ägaren självmant vidtar
rättelse. Bestämmelserna har utformats så att avgift inte utgår, om rättelse
sker innan frägaom tilläggsavgift har avgjorts genom lagakraftägande beslut.
Här föreligger således en skillnad i förhållande lill beslämmelserna i 5 ij I
om befrielse från byggnadsavgift vid frivillig rättelse. Som förutsättning för
befrielse från sådan avgift gäller nämligen att rättelsen sker innan frågan om
påföljd tas upp vid sammanträde med byggnadsnämnden. Att tilläggsav-
gift inteskall utgåom rättelsen innebäratt bestämmelsernaom byggnadslov för
rivning av byggnad överträds, framgår av vad jag har anfört i anslutning till 5
S 1.
Av 8
Ij 5 framgår genom en hänvisning lill 5 jj 2 att tilläggsavgift inte skall
utgå, om byggnad rivs för att avvärja eller begränsa omfatiande skada på annan
egendom, om rivningen företas med stöd av lag eller annan författning eller om
den avser byggnad som lill väsentlig del har skadats av eldsvåda eller annan
liknande händelse. 1 specialmotiveringen till 5 ij har avgränsningen av dessa
fall närmare diskuterats.
9S
I
den allmänna motiveringen (avsnitt 4.1.2) har föreslagils att tilläggsavgiften,
till skillnad mot förslaget härom i promemorian, skall beräknas pä grundval av
den våningsyta som åtgärden kan beräknas ha omfattat, och att detta
beräkningssätt skall användas för alla fall då lilläggsavgift skall ulgå,
således även då rivning företas utan byggnadslov.
Några
remissinstanser finner bestämmelserna om beräkning av tilläggsavgift oklara. Det
bör därför närmare utvecklas hur beräkningen skall gå lill.
Vad
försl gäller uttrycket våningsyia avses därmed den yta i ett plan som begränsas
av omgivande ytterväggars utsidor eller av mittlinjer i skiljeväggar. En
byggnads våningsyia utgörs i detta sammanhang av den sammanlagda ytan för
byggnadens våningar, inklusive källare och inredda vindsutrymmen. När del i
lagtexten talas om den våningsyta som åtgärden kan beräknas ha omfattat avses
därmed, när helt ny byggnad uppförs, byggnadens våningsyia. När det gäller
till- eller påbyggnad avses det tillskott i våningsyta som har uppkommit genom
åtgärden. Vid inredande eller ianspråktagande för nytt ändamål avses
våningsytan av del utrymme som inreds eller tas
Prop.
1975/76:164 73
i
anspråk för det nya ändamålei. Vid rivning av byggnad slutiigen avses, liksom
vid uppförande av ny byggnad, byggnadens våningsyta.
Av
uttrycken kan beräknas ha omfattat torde framgå att någon exakt uppmätning inte
behöver företas, I de fall då detta är möjligt skall beräkningen givetvis
göras exakt. Det kan emellertid inte uteslutas all sådan beräkning någon gäng
är utesluten, t. ex. när våningsytan för en redan riven byggnad skall beräknas.
Del blir i ell sådant fall nödvändigt att göra en uppskattning med ledning
bl.a. av tillgängliga ritningar och uppgifter i faslighetslängden. Det bör
emellertid strykas under att beräkningen i sådani fall måste vila på ett
tillföriilligt underiag. Någon skönsmässig beräkning får således inle göras. Är
det t. ex, osäkert om en riven byggnad har haft två eller tre våningar, skall
vid beräkning av våningsytan endast det antal våningar tas med som man med
säkerhet kan påstå har funnits.
När
åtgärden avser annal än uppförande av ny byggnad skall enligt 8 ij 1
tilläggsavgift inle utgå, om det utrymme som omfattas av åtgärden inle
överstiger 3 m. 1 överensstämmelse med vad som har anförts i den allmänna
motiveringen föreskrivs i 9 ij första stycket all vid beräkning av den yta som
skall ligga lill grund för tilläggsavgiften i nu avsedda fall skall dras ifrån
3 m. Som förul har nämnls är syftel härmed att motverka att alltför stor
skillnad i sammanlagd avgift uppkommer i vissa gränsfall.
Enligt
9 ij andra stycket skall tilläggsavgift ulgå med 500 kr. för varje kvadratmeter
av den yta som avses i första stycket. Härav torde framgå att avgift inte skall
ulgå för del av kvadratmeter.
Till
belysning av de nu berörda bestämmelserna kan anföras följande exempel.
Om
det olovligt byggda utgörs av ett fritidshus om 50 m, skall lilläggsavgift
ulgå med 50x500=25 000 kr. Om det olovligt byggda ulgör en tillbyggnad om 15 m
till ett befintligt bostadshus, skall tilläggsavgift utgå med (l5-3)x500=6 000
kr. Om ett garage, som omfattar 20 m, inreds för bostadsändamål ulan att
byggnadslov erhållits, skall tilläggsavgift ulgä med (20-31x500=8 500 kr.
Dessutom skall i samtliga fall betalas byggnadsavgift bestämd på sätl som förut
har angetts samt avgift för byggnadslov enligt kommunens byggnadslovsiaxa.
lOij
Frägan
om val av subjekt för byggnads- och tilläggsavgift har utförligt behandlats i
den allmänna motiveringen (avsnitt 4.1.2). Bestämmelser i ämnet ges i 10 ij
första stycket. Enligt dessa skall avgifterna betalas av byggnadens eller
anläggningens ägare. Begreppet anläggning används här som beteckning för alla åigärder
som inle berör byggnader. Det omfattar t. ex. cistern, mur, upplag och skylt.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att del bör klart .sägas ut all med
ägare avses ägaren vid det tillfälle dä frågan om avgifi av byggnadsnämnden
försia gången las upp lill prövning och
Prop. 1975/76:164 74
alt
senare överlåtelse saknar belydelse även om besvär anförs och avgifts-frågan
således prövas även av annan inslåns, Siockholms kommun konsla-terar alt
avgiftsskyldighelen enligl förslaget knyts till den som är ägare av det
olovligt byggda när avgiftsfrågan prövas. Har del olovligt byggda överlåtits
dessförinnan faller skyldigheten all beiala avgift på förvärvaren. Kommunen
påpekar all det däremot inle framgår hur man skall se på sådana fall där
förvärvaren, sedan han insett den faktiska situationen, med stöd av
bestämmelserna i 4 kap. jordabalken, söker få och även får köpet hävt i samband
med all avgiftsfrågan prövas. Den Ivekan och oklarhet som härvidlag kan uppslå
bör enligl kommunen undanröjas.
För
egen del anser jag att byggnadsavgift och lilläggsavgift bör påföras den som är
ägare när byggnadsnämnden fattar beslul om att påföra avgiften och all
växlingar i äganderätten som inträffar därefter inte bör få någon betydelse i
frågan, 1 det av Stockholms kommun anförda exemplet blir det således köparen
soiu påförs avgiften under förutsättning all hävningen kommer lill slånd efter
beslutet om avgift. Han kan i så fall fordra ersättning av säljaren för detta
i samband med hävningen,
1
överensstämmelse med förslaget i promemorian harsärskilda regler givits för de
fall då ålgärden avser rivning av byggnad. Enligt nämnda förslag skall avgift
påföras den som ägde byggnaden när rivningen företogs. Stockholms kommun anser
att det kan vara tveksamt vem som skall påföras avgift i de fall där ägarbyte
inträffar från det rivning påbörjas till dess den slutförs. Rivning kan enligl
kommunen av olika skäl komma att dra ul på liden, och den nye ägaren kan
exempelvis fortsätta att anlita avtalad rivningsentreprenör. Kommunen anser det
önskvärt att frågan klarläggs. För alt någon tvekan inle skall behöva uppstå i
nu avsedda fall föreslår jag all avgift skall påföras den som ägde byggnaden
när rivningen påbörjades. Bestämmelserna i 10 -J första slyckel har utformats
i enlighel härmed.
I
10 ij försia slycket tredje punkten har - även här i överensstämmelse med
förslaget i promemorian - tagils in bestämmelser om solidariskt ansvar om
ägarna är två eller fiera,
Enligl
vad jag förut har anfört (avsnill 4.2) skall särskild avgifi enligl 6 ij
påföras den som har gjort sig skyldig lill underlåtenheten eller överträdelsen.
1 detta avseende kan beslämmelserna således sägas motsvara vad som gäller
enligt de nuvarande reglerna om straff i 69 ij BS. Den skillnaden föreligger
emellertid att det för avgiftsskyldighet inle förutsätts uppsåt eller
oaktsamhet. Här gäller således delsamma som i fråga om byggnads- och
lilläggsavgift,
Beslämmelser
om subjektet för den särskilda avgiften ges i 10 andra stycket. Några
remissinstanser påpekar all det mol bakgrund av alt uppsåt eller oaktsamhet
inte skall krävas är mindre lämpligt att avgiften, som föreslås i promemorian,
skall påföras den som har gjort sig skyldig till underlåtenheten eller
överträdelsen. Jag finner påpekandet befogal och föreslår
Prop.
1975/76:164 75
att
det i stället föreskrivs att särskild avgift skall påföras den som överträder
förbud eller underlåter ålgärd som avses i 6 ij.
II S
I
11 ij har tagits in bestämmelser om att avgift fär nedsättas eller efterges, om
särskilda skäl föreligger. Beträffande innebörden av kravet på särskilda skäl
far jag hänvisa till vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt
4.1.2).
Länsstyrelsen
i Stockholms län anser att nedsättning och eftergift som regel skall fä medges
endast om byggnadsnämnden tillstyrker det. Av vad jag förut har anfört (avsnitt
4.1.2) torde framgå att jag inle kan dela denna uppfattning. Det förslag som
länsstyrelsen för fram innebär i stort setl detsamma som att man lägger
prövningen också i hithörande fall på byggnadsnämnden. De bedömningar som
skall göras när fråga uppkommer om nedsättning eller eftergift kommer all
inrymma ställningstaganden lill omständigheter som byggnadsnämnden i sin
prövning inte har alt beakta. Del kan enligt min mening därför ifrågasättas om
länsstyrelsen, som är brukligt t, ex, i ärenden om byggnadslov, skall inhämta
yttrande från nämnden annat än i sådana fall då rent faktiska förhållanden
behöver ytterligare belysas. Jag är i vart fall inle beredd att föreskriva
nägon skyldighel för länsstyrelsen att inhämta ytirande från nämnden.
Enligt
förslaget i promemorian skall fråga om nedsäUning eller eftergift prövas av
länsslyrelsen efter ansökan. Som kammarrätten i Sundsvall påpekar innebär della
att det vid sidan av det vanliga besvärsförfarandet skapas en särskild ordning
för omprövning av påförda avgifter, vilkel medför att avgifterna kan bli
föremål för omprövning i två omgångar. Enligt kammarrättens uppfattning, som
jag i denna fråga delar, bör en annan ordning övervägas. Som en möjlig lösning
anför kammarrätten att länsstyrelsen ges möjlighet att, när besvär har anförts,
också pröva huruvida avgifi, som i och för sig bör påföras, av särskilda skäl
kan nedsättas eller efterges. Denna prövning skulle då ske inom del vanliga
besvärsinstilulets ram, Ytteriigare en möjlighet kan enligt kammarrätten vara
alt fordra särskild ansökan lill länsstyrelsen men föreskriva all ansökan skall
ske inom vanlig besvärslid. Om besvär anförs och ansökan görs samtidigt, kan
ansökningen och besvären därefter prövas i ett sammanhang.
För
egen del förordar jag den försl nämnda lösningen, nämligen alt fråga om
nedsäUning och eftergift skall prövas av länsstyrelsen när besvär anförs över
byggnadsnämndens beslut. Bestämmelserna i 11 ij har utformats i enlighet härmed.
Prövning enligt 11 ij förutsätter givelvis alt yrkande om nedsättning eller
eftergift framställs av den betalningsskyldige. Även om beslämmelserna efter
denna ändring mera blir av besvärskaraklär och därför kan synas ha en naturlig
plats i anslutning till besvärsreglerna, anser jag att anknytningen till det
avsnitl av lagen som behandlar avgifter är starkare. Bestämmelserna har därför
behållits på samma plats som enligt förslaget i promemorian.
Prop.
1975/76:164 76
I
anslutning lill det förslag till ändring i NVL som läggs fram i promemorian
erinras om att olovligt byggande kan innebära överträdelse både av BS och NVL,
Enligl promemorian kan därigenom den situationen länkas uppslå att
byggnadsnämnden i efterhand ger byggnadslov till en olovlig byggnad och tar ut
såväl byggnadsavgift som tilläggsavgift men att lillslånd enligl NVL inte
meddelas. 1 en sådan situation kan det som har uppförts ulan tillsländ komma
all bortskaffiis med stöd av beslämmelserna i NVL, Om så sker bör det enligt
promemorian anses att sådana särskilda skäl föreligger som gör det möjligt att
förordna om eftergift av tilläggsavgiften.
1
den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6) harjag föreslagit all möjlighet till
eftergift skall finnas inte bara när det uppförda bortskaffas med stöd av NVL
ulan också när del sker med stöd av annan författning. Den ordning som jag har
föreslagit för prövning av fräga om nedsättning eller eftergift lämpar sig dock
inte för dessa fall. Särskilda beslämmelser har därför tagits in i II S
tredje stycket. Bestämmelserna innebär alt länsstyrelsen får pröva fråga om
eftergift av tilläggsavgift även efter särskild ansökan, om den åtgärd lor
vilken avgiften har utgått har blivit undanröjd på grund av bestämmelse i
annan författning. Ansökan skall, för att kunna tas upp till prövning, göras
inom en månad från det undanröjandet fullbordades.
1
promemorian finns i II ij beslämmelser om inhibition av utmätning för det
fall att den betalningsskyldige gör ansökan om nedsättning eller eftergift.
Verkställighet av beslut om avgift skall även enligt det förslag som jag lägger
fram få ske först när beslutet har vunnit laga kraft. Eftersom de föreslagna
bestämmelserna i 11 ij iredje stycket kan medföra att fråga om eftergift
uppkommer sedan avgiftsbeslutet har vunnit laga kraft, har bestämmelser om
inhibition av verkställighet givits i 11 S fjärde styckei.
Straff
12 S
Bestämmelserna
om straff i 147 ij andra stycket BL har, i överensstämmelse med vad jag förul
har anfön (avsnitt 4,2), med viss redaktionell jämkning tagils in i 12 S-
Utöver
del i den allmänna motiveringen anmärkta förslaget till ändring av
sirafföestämmelserna i BL bör erinras om att 136aij BL efter del att
promemorian upprättades har ändrats (SFS 1975:459) sä att bestämmelserna om
villkor i lillslånd som regeringen meddelar numera finns i paragrafens sjunde
stycke. Samtidigt med denna ändring infördes en ny paragraf i BL, 147 a ij, med
beslämmelser om straff i vissa fall för den som obehörigen yppar yrkeshemlighet
m. m. Enligt övergångsbestämmelserna skall paragrafens andra stycke, där
straffbestämmelserna finns inskrivna, upphöra att gälla vid utgången av år
1975. Eftersom påföljdslagen avses träda i kraft den I juli 1976, har de nyss
nämnda strafföesiämmelserna inte upptagits i lagförslaget.
Prop.
1975/76:164 77
Handräckning
m. m.
13 S
1
den allmänna motiveringen (avsnitl 4.4) harjag i alll väsentligt anslutit mig
till promemorians förslag om handräckning. Det innebär att de möjligheter lill
handräckning som f. n. finns enligt 148 ij första stycket BL skall utökas till
att omfatta också sådana fall i vilka byggnadsnämnden enligt 70 ij första
styckei BS kan meddela föreläggande om undanröjande eller ändring av det
utförda. De fall då handräckning skall kunna meddelas har angivits i 13 S- 1
paragrafens första punkt har lagils upp det fallet att åtgärd, till vilken
erfordrats byggnadslov, har utförts utan sådani lov, F. n. kan handräckning
enligt 148 ij första stycket BL meddelas bl, a, om nybyggnad eller annan åtgärd
företas i strid mol förbud .som har meddelats i eller med stöd av BL, Eftersom
nybyggnad kräver byggnadslov, omfattas dessa fall av de i 13 tj I föreslagna
bestämmelserna. Som har berörts i specialmotiveringen lill 6 tj faller däremot
under uttrycken annan åtgärd i 148 tj första stycket BL också sådana åtgärder
som inte kräver byggnadslov. Möjligheten till handräckning i dessa fall bör
behållas, varför de har tagits upp i en särskild punkt, 13 t; 2, Enligt 13 t; 3
skall handräckning vidare kunna ske, om åtgärd har vidtagits i strid mot
godkända ritningar eller av byggnadsnämnden meddelade eller eljest gällande
föreskrifter. För dessa fall gäller i dag enligt 70 ij första stycket BS att
byggnadsnämnden, om det befinnes nödigt, kan meddela föreläggande om
undanröjande eller ändring av det utförda, I den allmänna motiveringen har jag
föreslagit att handräckning skall kunna ske när någon åsidosätter föreläggande
att utföra arbeie eller vidla annan åtgärd som åligger honom enligt BS. Dessa
fall har angetts i 13 ij 4. 1 13 tj 5 slutligen har tagits upp de fall då
villkor i tillstånd enligt 136 a § BL har åsidosatts. Handräckning i dessa fall
kan i dag ske med stöd av 148 S första styckei BL.
Enligt
förslaget till 2 ij skall byggnadsnämnden, när fall som omfattas av
påföljdslagen har inträffat, pröva fråga om påföljd. Har olovligt byggande
utförts, skall nämnden som förut har berörts pröva om del byggda kan tillåtas
stå kvar eller om rättelse skall vidtas. Finner nämnden rättelse nödvändig,
kan detta ske antingen genom att handräckning begärs enligt 13 S 1 eller genom
att ägaren, med stöd av bestämmelser som jag strax återkommer till, föreläggs
att vidta rättelsen. Finner nämnden att det kan komma i fråga att i efterhand
meddela byggnadslov till del olovligt byggda, skall ägaren beredas tillfälle
att ansöka om lov. Bestämmelser härom har tagits in i 18 tj. Ges inte någon
ansökan in och kan frågan om byggnadslov ändå inte prövas, har nämnden enligt
vad nyss har sagts all se lill att rättelse sker.
Att
överexekutor får meddela handräckning innebär inte att byggnadsnämndens
begäran härom automatiskt skall följas av handräckning, Överexekutor har att
pröva om de i påföljdslagen angivna förutsättningarna fö-
Prop.
1975/76:164 78
religger.
I fall som avses t.ex, i 13 S 1 måste konstateras all ålgärden i fråga kräver
byggnadslov och att lov inle har meddelats,
14 S
1 14
ij meddelas beslämmelser om ansökan om handräckning, 1 likhet med några
remissinstanser finner jag det lämpligt att i bestämmelserna anges när åklagare
skall få eöra ansökan. Enligt min mening bör del få ske endasl i fall då straff
kan komma i fråga, dvs. när handräckningen föranleds av att villkor i tillstånd
enligt 136 a § BL har åsidosatts.
1
överensstämmelse med vad som gäller enligl 148 i; andra slycket BL föreskrivs
att kostnad för förrättning lär förskjutas av allmänna medel, om allmän
åklagare gör ansökan. Jag anser däremot inte all tillräckliga skäl föreligger
all som några instanser föreslår öppna motsvarande möjlighet i fall då
byggnadsnämnden är sökande,
1
enlighel med påpekande av kammarrätten i Sundsvall har sista punkten i
paragrafens första stycke utformats så att den i sak stämmer överens med
moisvarande beslämmelse i 148 ij andra stycket BL.
1
den allmänna motiveringen har jag anfört att verkställighet av handräckning
bör avbrytas, om ansökan om byggnadslov lill den ifrågavarande åtgärden ges in.
Bestämmelser härom har tagits in i 14 tj andra styckei. De har utformats så att
myndighet där saken är anhängig får förordna att verkställighet inte skall äga
rum. Någon skyldighet att meddela sådani .förordnande bör inte föreligga,
eftersom myndigheten bör ha möjlighet att verkställa handräckningen i fall där
det är uppenbart alt ansökan om byggnadslov har gjorts endast i syfte att
förhala verkställigheten,
15 s
Enligt
70 tj försia stycket BS kan byggnadsnämnden meddela föreläggande om
undanröjande eller ändring utan hinder av att handräckning kan beviljas enligt
148 S BL, Denna valmöjlighet bör bibehållas men utvidgas till att omfatta i
princip samtliga fall då handräckning kan komma i fråga. Av naluriiga skäl kan
den dock inte omfatta fall som avses i 13 ij 4, eftersom handräckning där kan
meddelas endast om föreläggande har meddelats men inte efterkommits.
Bestämmelser om nämndens möjlighet att välja påföljd finns i 15 tj- Om byggnadsnämnden
i nu avsedda fall förelägger ägaren att vidta rättelse, måste nämnden vara
oförhindrad alt begära handräckning, om ägaren inle efterkommer föreläggandel.
Detta lorde även f. n. gälla i fråga om de fall som omfattas av bestämmelserna
i 148 S BL. 1 klarläggande syfte har bestämmelser av denna innebörd tagits in i
paragrafen.
1
förhållande till motsvarande bestämmelser i promemorian har-i enlighet med
påpekande av kammarrätten i Sundsvall - den ändringen företagits att i
paragrafens första siycke har föreskrivits alt föreläggande skall ange viss lid
inom vilken ålgärden skall vara vidtagen.
Prop.
1975/76:164 79
När
byggnadsnämnden meddelar föreläggande om rättelse utan att frågan om
byggnadslov dessförinnan har prövats, kan del inträffa att ägaren kommer in
med ansökan om lov sedan han har fått del av föreläggandel. Det kan även tänkas
inträffa att nämnden vid prövningen av en sådan ansökan finner att byggnadslov
kan beviljas och bifaller ansökningen. Detta bör få till följd att
föreläggandet förfaller. Det bör vidare leda till att avgiftsfrägan omprövas,
eftersom byggnadslovet kan medföra att lilläggsavgift skall ulgå, Beslämmelser
av den nu angivna innebörden har tagils in i 15 tj andra slyckel. Där
föreskrivs att 7 och 8 ij tj gäller i tillämpliga delar. Uttrycken i tilllämpliga
delar är föranlett av att lilläggsavgift enligt 8 tj 3 inte avses utgå, om
föreläggande om rättelse meddelas. Dessa bestämmelser skall givetvis inte gälla
i nu avsedda fall.
Om
byggnadslovsansökan, som ges in efter det beslut om föreläggande har meddelats,
lämnas utan bifall bör detta i många fall föranleda att den i föreläggandet
bestämda tidsfristen förlängs. Föreskrift härom kan lämpligen tas in i
avslagsbeslutel i byggnadslovsfrågan. Sådan föreskrift om förlängning av
tidsfristen skall på grund av bestämmelserna i 20 i; sändas till inskrivningsmyndigheten
för anieckning i fastighetsboken eller tomträttsboken,
16 S
I 70
tj andra styckei BS finns bestämmelser om all föreläggande kan meddelas för
den som underiåter alt utföra arbete eller vidta annan ålgärd som åligger honom
enligt BS. Som exempel på fall då bestämmelserna kan vara tillämpliga kan
anföras att fastighetsägare åsidosätter den i 53 tj I mom. BS föreskrivna
skyldigheten alt hälla tomt i vårdat skick. Bestämmelser som i sak
överensstämmer med 70 tj andra slyckel BS har tagits in i 16 ij-
Markaryds
kommun anför i sitt remissvar att problemet med tomts hållande i vårdat skick
helt har förbigåtts i promemorian. Med anledning härav vill jag erinra om att
påföljdslagen i detta avseende, till skillnad mot BS, ger möjlighet till
ivångsulförande och verkställighet utan att domstolsprövning dessförinnan
behöver ske. Bestämmelser om detta finns i I7ij som jag strax kommer in på. Jag
vill vidare erinra om milt förul berörda förslag alt handräckning skall kunna
meddelas, om föreläggande att utföra arbeie som avses i 16 S inte åtlyds.
Betydande förbättring av möjligheterna att komma lill rätta med de problem
kommunen åsyftar får på grund härav antas uppkomma, om påföljdslagen införs.
17 s
1
I7ij meddelas bestämmelser om de tvångsmedel som får knytas till föreläggande.
Jämfört med gällande bestämmelser i 70 i; BS innebär 17 S de förändringarna i
sak att förbud att fortsätta byggnadsarbete får förenas med vite, att byggnadsnämnden
i fall som avses i 16 ij får meddela föreläggande vid äventyr av
tvångsutförande och alt ivångsulförande får ske utan föregående dom.
Ändringarna har avhandlats i den allmänna moti-
Prop.
1975/76:164 80
veringen
(avsnitt 4.4),
På
förslag av kammarrätten i Sundsvall har i 17tj andra stycket, utan att någon
ändring i sak åsyftas, uttrycken i händelse av tredska och den iredskande
utmönstrats. Sistnämnda uttryck har ersatts av uttrycket den försumlige. Därmed
åsyftas givetvis den mot vilken föreläggandet har riktats.
Länsstyrelsen i
Östergötlands län anser all det föreligger risk att byggnadsnämnden under
åberopande av bestämmelserna om ivångsulförande kan göra sig skyldig till
egenmäktigt förfarande i del fall ägaren t, ex. vägrar tillträde när arbetena
skall utföras. Länsstyrelsen anser att del för sådana fall bör meddelas
bestämmelser om att byggnadsnämnden vid behov äger vända sig till
utmätningsman. Jag ansluter mig till förslaget. Bestämmelser om detta har
tagils in i 17;j tredje slycket.
Med hänsyn
till alt förbud att fortsätta byggnadsarbete anses träda i till-lämpning
omedelbart och utan hinder av anförda besvär, anser Nacka kommun (majoriteten)
att i kommentarerna lill lagstiftningen bör beröras vad som skall iakttas vid
överträdelse av förbud, t. ex. om förnyat vite kan meddelas.
I
det föregående harjag föreslagit att i 3 ij skall las in beslämmelser om att
förbud alt fortsätta byggnadsarbele skall lända till efterrättelse omedelbart.
Överträds sådani förbud sedan det har vunnit laga kraft, föreligger
förulsättningar all döma ut vite som har satts ul i förbudet. Något hinder att
i en sådan situation meddela ett nytt förbud vid högre vite föreligger inte. En
förutsättning härför är dock att överträdelsen inle medför alt ett nytt förbud
skulle sakna grund. Del kan t, ex. inte utfärdas nytt förbud mol att fortsätta
rivning av en byggnad sedan denna har jämnats med marken,
1
fråga om förbud eller föreläggande, som inte länder till efterrättelse
omedelbart, gäller att nytt förbud eller föreläggande inte får meddelas förrän
det föregående har vunnit laga kraft eller efter besvär har blivit slutligt
fastställt. Det torde däremot inte vara helt klart om detta gäller också i
fräga om förbud eller föreläggande som skall lända lill efterrättelse omedelbart.
Enligt min mening bör särskilda bestämmelser i della avseende inle meddelas
förde förbud som avses i 3 ij påföljdslagen, utan frågan bör i stället
överlämnas till rättstillämpningen.
Finner
byggnadsnämnden när olovligt byggande har företagits att del kan komma i fråga
att godkänna det ulförda, skall nämnden som förut har berörts lämna ägaren
tillfälle att inom viss tid ansöka om byggnadslov. Bestämmelser för dessa fall
meddelas i 18 ij. Enligt paragrafens första stycke skall denna skyldighel för nämnden
inträda, om det framstår som sannolikt att byggnadslov kan meddelas lill
ålgärden. Den omständigheten att del olovligt byggda avviker från vad som kan
godtas vid en byggnadslovsprövning bör inle medföra alt byggnadsnämnden avstår
från att bereda ägaren
Prop.
1975/76:164 81
tillfälle
att komma in med ansökan om byggnadslov. Rättelse kan i dessa fall åstadkommas
genom att efterföljande byggnadslov förses med villkor att nödvändiga ändringar
vidtas. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen till förslaget om
ändring i BS. Några bestämmelser om tidsfrist inom vilken ansökan skall göras
torde inte behövas. Tiden bör emellertid inte vara längre än vad som erfordras
för att upprätta behövliga byggnadslovshandlingar. Under denna tid får
byggnadsnämnden givetvis inte besluta om rältelseåtgärd. Särskild föreskrift
härom torde inle heller behövas.
Bestämmelserna
i 18 ij första slycket har i promemorieförsläget sin motsvarighet i 2 §, där
del föreskrivs alt nämnden, om det framstår som sannolikt att byggnadslov kan
meddelas till åtgärden, får bereda ägaren tillfälle all inom viss tid inge
ansökan om byggnadslov. Kammarrätten i Sundsvall anför med anledning av
bestämmelserna i promemorieförslaget alt del är mindre lämpligt att som
förutsättning för ansökan om byggnadslov ange att det skall framstå som
sannolikt att byggnadslov kan meddelas. I detta ligger enligt kammarrätten alt
nämnden genom att bereda ägaren tillfälle att söka byggnadslov lämnar honom en
form av förhandsbesked trots att nämndens kännedom om åtgärdens beskaffenhet då
kan vara begränsad. Kammarrätten förordar att ett neutralare uttryckssätt
används. Del kan t. ex. anges att ägaren får beredas tilirälle att inge ansökan
om byggnadslov, om det föreligger (särskilda) skäl därtill.
Som
redan har framgått förordar jag att bestämmelserna i detta avseende utformas
på samma sätt som i promemorian. Pä grund av att nämnden i nu avsedda fall
skall ha skyldighet att lämna ägaren tilirälle att ansöka om byggnadslov anser
jag nämligen alt det på ett klarare sätt än i kammarrättens förslag bör komma
till uttryck när denna skyldighel inträder. Som jag har anfört i den allmänna
motiveringen bör det normalt vara möjligt för nämnden att när del olovligt
byggda upptäcks bedöma om byggnadslov kan komma i fråga. I något fall kan det
givetvis hända alt en sådan bedömning blir felaktig och att den som har
lämnats tillfälle att ansöka om byggnadslov sedermera får avslag på sin
ansökan. De olägenheter som möjligen kan uppkomma i sådana fall anserjag dock
inte bör tillmätas någon avgörande betydelse,
I
den allmänna motiveringen har jag föreslagit att byggnadsnämnden i vissa fall
skall få pröva frågan om byggnadslov ulan hinder av alt någon ansökan härom
inte har gjorts. Det skall kunna ske när tillräckligt underiag för prövningen
kan erhållas utan ägarens medverkan. Bestämmelser härom ges i 18 § andra
stycket. Enligt dessa skall nämnden vidare ha möjlighet att på ägarens
bekostnad låta upprätta ritningar och beskrivningar som behövs för prövningen
samt företa i övrigi nödvändiga åtgärder. Förslaget att nämnden skall kunna
pröva fråga om byggnadslov utan ansökan medför att ändring måste göras i
bestämmelserna om byggnadslov i BS, Jag återkommer till detta längre fram i
specialniotiveringen.
Meddelar
byggnadsnämnden byggnadslov, skall nämnden samtidigt beslu-
6 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr. 164
Prop. 1975/76:164 82
ta
i fråga om byggnadsavgift och, om förutsäUningar härför finns, om
lilläggs-avgift. Detta skall gälla även för de fall då nämnden med stöd av 18
tj andra stycket meddelar byggnadslov ulan ansökan därom. I anslutning till 13
ij har jagerinral om att nämnden skall se till att rällelsesker i sådana fall
dåbyggnads-lovsansökan inle ges in och förutsättningar alt tillämpa 18 S andra
stycket inte föreligger. Detta skall givetvis ske även om nämnden lämnar
ansökningen utan bifall.
Verkan
av föreläggande I vissa faU m. in.
19 §
Föreläggande
som riktar sig mot fastighetsägare, lomträttshavare eller ägare av byggnad på
arrendemark föreslås som förut har anförts (avsnitt 4.3) gälla även mot ny
ägare eller ny lomträttshavare. Enligt min mening bör inte bara föreläggande
utan också förbud enligt 3 ij ha sådan verkan,
I 19 § första'stycket
meddelas bestämmelser om föreläggande eller förbud som riktar sig mol
fastighetsägare. Som i det föregående har anförts skall vite som har satts uf i
föreläggande inte övergå på ny ägare eller ny lomträttshavare. 1 stället lär
byggnadsnämnden sätta ut vite för denne. Bestämmelser härom finns i 19 § andra
stycket. Av bestämmelserna framgår att denna begränsning inte gäller i frågaom
föreskrift om ivångsulförande. Sådan föreskrift gäller således även mot ny
ägare,
I
överensstämmelse med förslaget i den allmänna motiveringen föreskrivs i 19 S
tredjestycket att bestämmelserna i första och andraslyckenaskall äga motsvarande
tillämpning när föreläggande riktarsig mol lomträttshavare eller äga-re av
byggnad på mark upplåten med annan nyttjanderätt än tomträtt.
Anieckning
i fastighelsboken m. m.
Som
har framgått av det förut anförda (avsnitt 4.3) föreslår jag att även beslul i
fråga om föreläggande som avser byggnad på mark upplåten med annan
nyttjanderätt än tomträtt skall sändas till inskrivningsmyndigheten.
Bestämmelser om myndighelens handläggning av sådana ärenden kan utfärdas av
regeringen.
20-22
§ §
120 § har, i enlighet med
förslag i den allmänna motiveringen och i anslulning till 19 tj, tagits in
bestämmelser om anieckning i fastighelsboken eller tomträllsboken angående
föreläggande el ler förbud. 1 paragrafen sägs all beslul i fråga om
föreläggande eller förbud genasi skall sändas till inskrivningsmyndigheten.
Denna åtgärd skall således vidtas så snart det är möjligt och förutsätter inte
att beslutet har vunnit laga kraft. Med beslul i frägaom föreläggande avses
både beslut att utfärda föreläggande och beslut som innebär att föreläggande
undanröjs. Skyldighet att underrätta inskrivningsmyndigheten om beslut att
undanröja föreläggande ankommer pä beslutsmyndigheten, dvs. normalt på
överinstans.
När
föreläggande har åtlytts eller förfallit och när anledning inte längre
föreligger att upprätthålla förbud, mäste även detta komma till uttryck genom
anteckning
på sätl som anges i 20 §. Bestämmelser om anteckning i dessa fall finns i 21
If. Byggnadsnämnden är här ensam behörig men också skyldig att göra anmälan
till inskrivningsmyndigheten. Det kan tänkas uppkomma fall då byggnadsnämnden
och den genom föreläggandet eller förbudet förpliktade har olika uppfallning i
frågan om föreläggandet har uppfyllts eller anledning finns alt vidmakthålla
förbudet. 1 sådani fall bör den förpliktade ha möjlighet till prövning av
frågan om anieckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. 1 22 § har därför
tagils in bestämmelser om skyldighet för länsstyrelsen att på ansökan av byggnadens
ägare göra anmälan till inskrivningsmyndigheten, när förutsätining för sådan
anteckning föreligger.
Kammarrätten
i Sundsvall anseratt motiven till dessa bestämmelser skulle bättre komma till
uttryck om det föreskrivs att länsstyrelsen på ansökan av ägaren skall pröva
huruvida ett utfärdat föreläggande har efterkommits. Av den utformning av 22 ij
som jag föreslår framgår att länsstyrelsen skall göra anmälan till
inskrivningsmyndigheten om de i 21 tj angivna förutsättningarna föreligger. En
sådan utformning torde inte ge anledning lill missförstånd. Föreningen Sveriges
stadsarkitekter anseratt bestämmelserna bör innehålla föreskrift om skyldighet
för länsstyrelsen att höra byggnadsnämnden. Enligl min mening ligger det i
sakens natur att länsslyrelsen i dessa fall inhämtar ytirande av nämnden.
Tillräcklig utredning för frågans prövning torde eljest inte kunna erhållas.
Jag anser det emellertid inle påkallat med särskilda bestämmelser härom.
Återkrav
in. m.
I
den allmänna motiveringen (avsnitt 4.1,2) har föreslagits att i påföljdslagen
skall tas in bestämmelser om äterkrav m. m. i vissa fall när överiåtelse sker
av egendom - såväl fast som lös - på vilken har företagits olovligt byggande.
Bestämmelser härom meddelas i 23 och 24 ijij-
23
S
1
23 tj finns bestämmelser om regressrätt för det fall all fast eller lös
egendom, på vilken har företagits olovligt byggande övergår på ny ägare och
denne därefter påförs byggnadsavgift eller sådan avgift och tilläggsavgift.
Regressrätten innebär att den nye ägaren fär kräva åter av överiåtaren vad han
betalar i avgift. Som förutsättning härför skall gälla dels att åtgärden har
vidtagits före överiätelsen, dels att förvärvaren varken blivit upplyst om
åtgärden eller annars känt lill eller bort känna till den. Att överiåtaren
varit ovetande om ålgärden befriar honom inte från ansvarighet. Även om det vid
en kontroll av byggnadslovshandlingarna många gånger kan vara möjligt att
bedöma om egendomen har varit föremål för olovlig byggnadsåtgärd och därför
avviker från vad dessa handlingar utvisar, skall förvärvaren inte enbart på
grund av att han tagit del av dessa handlingar anses ha blivit uppmärksammad på
åtgärden och således anses ha känt till den vid förvärvet. 1 princip skall
krävas att överlåtaren har upplyst förvärvaren
om
ålgärden eller att det är uppenbart att olovligt byggande har förekommit, t.
ex, när en större tillbyggnad har företagits på ett hus och överiåtaren inte
kan visa att byggnadslov till detta har meddelats.
Beslämmelserna
om preskription i 27 ij medför att den principiella upplysningsplikt som nu
har berörts inte omfattar åtgärder som har blivit påbörjade längre lid
tillbaka än tio år. På grund av att reglerna om avgifter enligt förslaget till
övergångsbestämmelser inte skall vara tillämpliga på åtgärder som har
påbörjats före den 1 juli 1976, faller även sådana åtgärder utanför
upplysningsplikten enligt 23 tj.
Enligt
23 § andra stycket skall beslämmelserna i första stycket äga motsvarande
tillämpning, när någon har utgivit betalning på grund av återkrav. Del innebär
således att, om överlåtaren blir tvungen att ersätta förvärvaren för vad denne
har betalat i avgifi och överiåtaren inte har utfört det olovliga byggandet,
kan han vända sig mol den, från vilken han förvärvade egendomen, med krav på
ersättning för vad han har betalat.
1
överensstämmelse med förslaget i den allmänna motiveringen föreskrivs i 23 §
tredje stycket att talan om återkrav skall prövas av domstol. Där föreskrivs
också en tidsfrist för talan om återkrav. Tidsfristen har bestämts lill ell år
från del avgiften betalades. I fall då paragrafens andra stycke är tillämpligt
räknas liden från det betalning på grund av ålerkravet gjordes. Iakttas inte
tidsfristen är rätten till lalan föriorad.
Enligt
17 kap. 11 S försia stycket rättegångsbalken äger dom, sedan lid för lalan har
utgått, rättskraft, såvitt därigenom har avgjorts den sak varom talan väckts.
Enligt paragrafens tredje stycke får fräga som sålunda har avgjorts inte ånyo
tas upp till prövning. Dessa bestämmelser torde kunna medföra all den som för
talan om återkrav enligt 23 § första stycket kan,
om
han därefter av annan orsak vill föra lalan med anledning av överiätelsen, få
sin lalan härom avvisad. För alt någon osäkerhet i detta avseende inte skall råda
föreskrivs i 23 tj Qärde stycket att lalan om återkrav inte skall utgöra hinder
mot att annan talan med anledning av förvärvet av egendomen las upp till
prövning.
24
§
1
24 tj meddelas bestämmelser för sådana fall då del olovligt byggda skall
undanröjas, antingen genom handräckning eller genom ägarens försorg på grund av
föreläggande därom. I paragrafen uttrycks detta på så sätt att rättelse i det
utförda skall vidtas på grund av beslul enligl denna lag.
Även
enligl 24 tj gäller i princip alt ägaren har skyldighet att vid överlåtelsen
upplysa om den olovliga ålgärden. Om överlätaren själv inte känner till den,
frilar det honom inte heller i de fall som avses i denna paragraf från
ansvarighet. Kände förvärvaren lill ålgärden eller borde han ha känt till den,
skall överlåtaren dock vara fri från ansvar. I motiveringen till 23 tj har som
exempel på fall, då förvärvaren bort inse att olovligt byggande
Prop.
1975/76:164 85
förekommit,
angetts alt en slörre tillbyggnad har företagits på ett hus och överlåtaren
inte kan visa att byggnadslov till detta har meddelats. När del gäller fall
enligt 24 tj kan som ytteriigare exempel på omständigheter, som får anses ge
förvärvaren kännedom om ålgärden, anföras att det i fastig-hetsboken eller
lomträttsboken har gjorts anieckning om föreläggande att vidta den
ifrågavarande rättelsen och att anteckningen har införts vid sådan lidpunkt att
förvärvaren haft möjlighet alt ta del av den vid förvärvet. Fattas beslut om
rättelse och förvärvaren inte har blivit upplyst om den olovliga ålgärden eller
eljest känt till eller bort känna till den, skall enligt
24 S
bestämmelserna i 4 kap. 12 S JB äga moisvarande tillämpning. Det
innebär att förvärvaren får göra avdrag på köpeskillingen eller häva över-
låteLsen. Han har dessutom rätt till ersättning för skada. Är skadan av ringa
betydelse, fär hävning ske endast om överiåtaren har förfarit svikligt. Här
kommer således att gallasamma regler som för det i 4 kap, 18 i; JB avsedda
fallet att offentlig myndighels beslut medför att köpare inte har förvärvat
den rådighet över fastigheten som han vid köpet hade skäl alt förutsätta.
Det bör ånyo påpekas att 24 tj gäller både fast och lös egendom.
Av
hänvisningen till 4 kap, 12 S JB torde följa att prövning av fråga som avses i
24 § skall ankomma på domstol. Särskilda beslämmelser om detta har därför inte
ansetts nödvändiga. Inte heller har det ansetts påkallat att i 24 tj ta in
bestämmelser moisvarande dem i 23 tj sista stycket. Vad som i sådant avseende
anses gälla i fråga om talan enligt 4 kap. I2ii JB bör gälla också talan som
grundas pä 24 ij påföljdslagen.
Övriga
bestämmelser
25 s
Genom
bestämmelserna i 25 S ges byggnadsnämnden och dess tjänstemän rält att för
erforderiig besiktning skaffa sig tillträde till fastighel, byggnad och annan
anläggning, 1 promemorian föreslås vitesföreläggande som medel för alt nämnden
skall kunna utöva tillträdesrälten. Som några remissinstanser påpekar kan
besvär anföras över sådana förelägganden och förseningar därigenom uppstå i
nämndens kontrollverksamhet, I anslulning till I7;j harjag föreslagit all
byggnadsnämnden skall ha möjlighet till biträde av utmätningsman, när nämnden
hindras alt verkställa ivångsulförande. Jag föreslår att sådani biträde skall
kunna erhållas också i nu avsedda fall. Bestämmelser härom har tagits in i 25
tj sista punkten,
26 ;j
1
26 S finns besiämmelserom fördelningen mellan staten och kommunen av avgifter
enligt påföljdslagen. 1 överensstämmelse med vad lidigare har föreslagits
(avsnitt 4,5) innebär bestämmelserna all byggnadsavgift tillfaller kommunen,
medan särskild avgift och lilläggsavgift tillfaller staten.
Prop. 1975/76:164 86
27
§
Enligt
förslaget i promemorian skall avgift inte få påföras, om det när frågan om
avgift prövas hos byggnadsnämnden har förfiutit mer än tio år från det
skyldighet att beiala avgiften inträdde. Förslaget innebär alltså att endast
avgifterna preskriberas, däremoi inle möjligheterna all begära handräckning
eller alt utfärda föreläggande om rättelse. 1 den allmänna motiveringen
(avsnitt 4,6) har jag föreslagit att preskription skall inträda även i dessa
hänseenden. Bestämmelserna i 27 § första slycket har utformats i enlighet
härmed.
Några
remissinsianser, däribland Sveriges kommunala förvaltningsjurister, anser alt
preskriptionstiden inte kan anknytas till tidpunkten för betalningsskyldighetens
inträde, eftersom del innan avgiftsfrågan prövas inle heller föreligger nägon
skyldighet att betala avgift. Även jag anser all bestämmelserna bör ändras på
denna punkt och föreslår att tiden skall räknas från det den olovliga åtgärden
påbörjades.
127
§ första stycket har givits bestämmelserom preskription av påföljderna
byggnadsavgift, tilläggsavgift, handräckning enligt 13 5 1-3 och 5 saml föreläggande
om rättelse enligt 15 tj första stycket. De föreslagna bestämmelserna riktar
sig således inte bara till byggnadsnämnden utan också till överexekutor. Om
handräckning skall kunna meddelas, måsle överexekutor finna det utrett att det
när frågan om påföljd logs upp av byggnadsnämnden inte hade förfiutit mer än
tio år från det ålgärden påbörjades.
Bestämmelserna
i 27 § första styckei omfattar inte föreläggande enligt 16 § och handräckning
enligt 13 tj 4, dvs. de påföljder som kan inträda när nägon underiåter att
utföra arbete eller vidla annan åtgärd som åligger honom enligt BS, Del saknas
nämligen enligt min uppfattning skäl att låta preskription inträda också i
dessa fall.
Preskriptionstiden
enligt förslagel i promemorian gäller inte bara byggnadsavgift och
tilläggsavgift ulan också särskild avgift. Även om någon erinran mol förslaget
såvitt avser särskild avgift inte har framförts, anser jag med hänsyn till
arten av de överträdelser som det här är fråga om att tio år är en alltför lång
tid. Jag föreslår att preskriptionstiden för särskild avgift besiäms lill tre
år. 1 27 § andra slycket har tagits in bestämmelser om detta.
Det
bör anmärkas att uttrycken fråga om påföljd har samma innebörd som i 5 §.
1
fråga om sådana överträdelser för vilka kan ådömas straff enligt 12 tj gäller
bestämmelserna i 35 kap. brottsbalken om bortfallande av påföljd. Det har inte
ansetts nödvändigt att ta in nägon erinran om detta i 27 ij.
28
och 29 § §
I
28 och 29 § § meddelas bestämmelser om betalning och indrivning av avgifter
enligt påföljdslagen. Bestämmelserna avviker från förslaget i pro-
Prop.
1975/76:164 87
memorian.
Enligt detta skall de avgifter som skall tillkomma staten indrivas genom
utmätningsmannens försorg i samma ordning som skall, 1 fråga om byggnadsavgift
däremot skall det ankomma på kommunen själv att se till att avgiften blir
indriven. 1 den allmänna motiveringen (avsnitl 4,5) har föreslagits att även
byggnadsavgiften skall indrivas i samma ordning som skatt.
Om
annat inte föreskrivs torde avgift vara förfallen till betalning, när beslutet
därom vinner laga kraft. Med tanke på att avgifterna kan komma att uppgå till
jämförelsevis höga belopp är detta en alltför kort betalningstid. 1 281} första
slycket har därför föreskrivits att avgift skall betalas inom tvä månader från
det beslutet om avgift har vunnit laga kraft. Praktiska skäl talar för att
betalning sker till den utmätningsman som i händelse av bristande betalning
skall ombesörja indrivning, dvs. utmätningsmannen i den ort där den
betalningsskyldige är bosalt. Bestämmelser om detta har också tagits in i paragrafens
första stycke. Enligt styckets andra punkt skall i avgiftsbeslutet erinras om
de nu berörda biestämmelserna,
1 28
§ andra stycket föreskrivs att beslutet skall sändas till utmätningsmannen
sedan det har vunnit laga krafl. Skall fiera personer på grund av de i 10 5
första stycket föreslagna bestämmelserna solidariskt svara för avgiften, kan
det om de betalningsskyldiga inte är bosatta på samma plats bli nödvändigt att
sända beslutet lill fiera utmätningsmän.
Betalas
inte avgift i rätt tid, skall som har nämnts indrivning kunna ske i den ordning
som enligt uppbördslagen gäller för indrivning av skatt. Bestämmelser härom
finns i 29 If första styckei. Någon särskild framställning om indrivning
behöver inle göras. Det är tillräckligt att betalningstiden har gått till ända
utan att betalning har skett. Av 59 tj första stycket uppbördslagen jämfört
med 60 ij 4 mom. andra stycket samma lag följeratl utmätning, men inte
införsel, får användas vid indrivningen. Jag vill erinra om alt särskilda
bestämmelser om indrivning finns även på andra håll, bl, a. i uppbördskungörelsen
(1967:626, omtryckt 1974:854) och i utsökningskungörel-sen (1971:1098).
Enligl
58 ij 1 mom. uppbördslagen utgår restavgift när någon har underlåtit alt beiala
in skatt i föreskriven tid och ordning, Restavgiften utgör fyra procent av den
del av skatten som inte har betalats. Enligt förslaget i promemorian skall
restavgift inte utgå vid indrivning av tilläggsavgift och särskild avgift.
Syftel med förslaget anges vara att undvika skillnad i detta avseende mellan
avgifter som skall tillfalla staten och sådana som skall utgå till kommunen.
Det förslag som nu läggs fram innebär som redan har nämnts att enhetliga regler
om indrivning skall gälla för alla avgifter. Därmed saknas enligl min mening
anledning att göra avsleg från vad som normalt gäller när fordringar indrivs i
samma ordning som skatt. Bestämmelserna om restavgift bör således bli
tillämpliga. Första stycket i 29 ij har utformats i enlighel härmed,
1
sådana fall då både byggnadsavgift och lilläggsavgift skall belalas kan
Prop. 1975/76:164 88
problem
tänkas uppkomma i fråga om fördelningen mellan staten och kommunen av infiutna
medel, när dessa inte räcker till att betala hela den sammanlagda fordringen på
avgift. För dessa fall har i 29 ij andra styckei tagits in bestämmelser om att,
vid fördelning mellan staten och kommunen, medel i första hand skall avsättas
för kommunens fordran.
30
S
Jag
har i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6) föreslagit att fråga om utdömande
av vite som föreläggs med stöd av påföljdslagen skall prövas av allmän domstol
på talan av allmän åklagare. Bestämmelser som utsäger detta torde inte behövas.
Förslaget alt utdömt vite inte skall kunna förvandlas måste däremot föranleda
uttryckliga regler. Sådana har givits i 30 ij.
31
§
1
31 ij första stycket har föreskrivits att talan mot byggnadsnämndens beslut i
fråga som avses i påföljdslagen skall föras hos länsslyrelsen. Denna ordning
stämmer överens med vad som f n. gäller beträffande fullföljd mot beslut som
avser fråga om byggnadslov. Det bör påpekas att inte alla beslul av
byggnadsnämnden kan överklagas. Enligl allmänna regler torde sålunda talan inte
få föras mot beslut att begära handräckning, I sådani fall får talan i stället
föras mol överexekutors beslut enligt bestämmelserna härom i utsökningslagen.
Enligt
31 ij andra stycket skall talan om länsstyrelsens beslut i besvärsmål föras hos
kammarrätten. Som har anförts i anslutning till 11 ij skall fråga om
nedsättning eller eftergift prövas av länsstyrelsen efter besvär över byggnadsnämndens
avgiflsbeslut. Undanlag från denna ordning har emellertid föreskrivits i 11 tj
iredje slyckel, enligl vilkel fråga om eftergift i vissa fall skall få prövas
av länsslyrelsen efler ansökan. 1 31 S andra slyckel har särskild bestämmelse
lagils in beiräffande lalan mol länsstyrelsens beslut i sådan fråga och i fråga
om anmälan som länsslyrelsen lar upp enligl 22 ij- Även i dessa fall fullföljs
lalan i kammarrätten. Mol kammarrättens beslul får talan föras hos regeringsrätten,
Enligl 35 tj förvaltningsprocesslagen (1971:291) krävs emellertid för alt
besvären skall las upp lill prövning att regeringsrätten meddelar
prövningstillstånd.
Av
12 ij andra styckei förvaltningslagen och 7 S förvaltningsprocesslagen följer
att besvärstiden är tre veckor räknat från den dag klaganden fick del av
beslulel.
Om
besvär anförs över byggnadsnämndens beslut i fall då rättelse skall ske, bör
enligl JK prövningen i överinstans företas med största skyndsamhet på samma
sätt som f. n, sker när del gäller besvär hos allmän domstol över beslut av
överexekutor. Liknande synpunkter anför också Tyresö och Värmdö (majoriteten)
kommuner. Även enligt min uppfattning bör besvärs-
Prop.
1975/76:164 89
mål
som avser föreläggande om rättelse handläggas med förtur. Det bör emellertid
gälla även mäl om förbud att forisätta byggnadsarbele. En erinran härom har
tagits in i 31 § tredje slycket.
32 ij
I
vissa fall kan det inträffa att olovligt byggande företas på egendom, till
vilken äganderätten på grund av testamentariskt förordnande är svävande. Jag
anser att den som innehar egendomen därvid bör jämställas med ägare.
Bestämmelser av motsvarande innebörd finns i bl. a. 3 ij anläggningslagen
(1973:1149). Vad jag nu har föreslagit innebär bl.a. att byggnadsavgift och
tilläggsavgift skall påföras innehavaren i stället för ägaren. Bestämmelser
för nu avsedda fall har tagits in i 32 ij. Av bestämmelserna följer att
innehavaren inte skall an.ses som ägare när det gäller tillämpningen av 19 och
22 S§. Föreläggande för innehavaren skall av naturliga skäl inte gälla mot ny
ägare och inte heller antecknas i fastighetsboken eller tomträttsboken.
Vad
som har föreslagits bör gälla även när någon innehar fastighet under ständig
besittningsrätt eller med fideikommissrätt. Eftersom dessa rättsinstitut är
under avveckling bör bestämmelserna härom tas upp bland övergångsbestämmelserna.
Med ständig besittningsrätt åsyftas både sådan besittningsrätt som enligl lag
är att hänföra till fast egendom och annan ständig besittningsrätt, bl.a.
stadgad åborält.
Övergångsbestämmelser
Som
har framgått av det förut anförda (avsnitt 4,6) ansluter jag mig lill förslaget
i promemorian att påföljdslagen skall träda i kraft den I juli 1976. Jag har
vidare föreslagit alt i princip alla påföljdsbesiämmelser som rör annat än
avgift skall få tillämpas också på åtgärd som har vidtagits före ikraftträdandet.
Övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet härmed. Det innebär bl, a, alt
handräckning utan föregående domstolsprövning kommer att kunna ske i betydligt
slörre utsträckning än f. n. Det innebär också att föreläggande som utfärdas
med stöd av påföljdslagen blir gällande mol ny ägare av den egendom som
omfattas av föreläggandet. Denna effekt inträder däremoi inle i fråga om
förelägganden som vid ikraftträdandet har meddelats enligt äldre beslämmelser,
dvs, enligl BS. I överensstämmelse med vad jag har föreslagit i den allmänna
motiveringen har punki 2 i övergångsbestämmelserna utformats så alt
preskriptionsreglerna i 27 i;, såviii gäller annal än avgifter, blir
tillämpliga på åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet. Handräckning
och föreläggande far således inle beslutas i fråga om åtgärd som har företagits
före ikraftträdandet, om del när frågan om påföljd tas upp av byggnadsnämnden
har förfiutit mer än tio år från del ålgärden påbörjades.
Prop.
1975/76:164 90
1
punkt 3 av övergångsbestämmelserna regleras dels de fall där särskild avgift
enligt 6 J skall utgä, dels fall som omfattas av strafföesiämmelserna i 12 1;,
Bestämmelserna innebär att 6 och 12 SS skall tillämpas endast i fråga om
överträdelse som har begåtts efter ikraftträdandet.
Punkt
4 avhandlar de föreslagna bestämmelserna om återkrav m. m. i 23 och 24 >;§
Del kan enligl min mening inie komma i fråga att tillämpa dessa i andra fall än
då överlåtelsen har ägl rum efter ikraftträdandet. Punkt 4 har utformats i
enlighet härmed,
I
motiveringen lill 32 t; har föreslagits all vid tillämpningen av 10 i; försia
slyckel samt 15 och 18 tji; som ägare skall anses även den som innehar egendom
med ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätl. I överensstämmelse med
vad jag därvid anförde har bestämmelser härom lagils upp under punkt 5 i
övergångsbestämmelserna.
Enligl
kammarkollegiel kan det uppkomma svårigheler när del gäller all bestämma den
lidpunkl när en åtgärd har påbörjats resp. fullbordats. Kollegiet ifrågasätter
hur t.ex. ett sådani fall skall bedömas då smygkoniorisering har skett
successivt. Föreningen Sveriges stadsarkitekter anser au bevisskyldigheten
rörande frågan när ett olovligt byggnadsföretag har påbörjats eller när
förseelse har begåtts bör ligga på den som äger del olovligi ulförda resp. den
som har begått förseelsen.
Jag
är medveten om att del kan uppkomma problem av den art som kollegiel och
föreningen åsyftar. Jag håller emellertid för iroligt alt det blir fråga om
övergångsföreteelser som efter någon tid försvinner. Några generella regler om
hur problemen skall lösas kan givetvis inle ställas upp. Del måsle ske med
hänsyn lagen till omständigheterna i varie särskilt fall.
Vad gäller föreningens
förslag om bevisskyldigheten beträffande tidpunkten för påböriandet av
olovligt byggnadsförelag m, m,. harjag i den allmänna motiveringen (avsnill
4.6) i anslulning till behandlingen av preskriptions-frågan, motsatt mig ett
förslag av samma innebörd. Jag är inle heller i delta sammanhang beredd att
ansluta mig till den föreslagna bevisregeln.
6.2
Förslaget till iag om ändring i byggnadslagen (1947:385)
När
påföljdslagen träder i kraft blir bestämmelserna om straff och handräckning i
147 och 148 tJS BL överfiödiga. De bör därför upphöra att gälla 1 147 ij har
emellertid tagils in en erinran av innebörd alt bestämmelser om påföljd för
överträdelse av BL eller föreskrift som har meddelats med stöd av BL finns i
påföljdslagen. Samtidigt har rubriken närmast före 147 S ändrats,
1
överensstämmelse med vad jag nyss har anfört föreskrivs i övergångsbestämmelserna
bl, a. alt äldre bestämmelser om straff skall tillämpas i fråga om gärning som
har företagits före ikraftträdandet. Med anledning av förslaget lill
övergångsbestämmelser i promemorian, vilka i denna del överens-
Prop.
1975/76:164 '
stämmer
i sak med förevarande förslag, ifrågasätter länsåklagarmyndighelen i
Kopparbergs län, om inle beslämmelserna kan ge upphov till viss tveksamhet på
grund av stadgandet i 5 tj lagen om införande av brottsbalken. Eftersom
förslagel lill påföljdslag formellt innebären total avkriminalisering, kan
enligt myndigheten viss tveksamhet uppkomma hur fall av olovligt byggande, som
har skett före lagens ikraftträdande men som därefter kommer under domstols
prövning, skall bedömas.
Enligt
5 i; andra stycket lagen (1964:163, ändrad senast 1970:315) om införande av
brottsbalken skall straff bestämmas efter den lag som gällde när gärningen
företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall den lagen tillämpas, om den
leder till frihet från straff eller lill lindrigare straff. Enligt de nu
föreslagna övergångsbestämmelserna skall som redan har nämnts äldre
besiämmelserom straff tillämpas i fråga om gärning som har företagils före
ikraftträdandet. Det innebär t.ex. att den som före den 1 juli 1976 företar
nybyggnad i strid mol förbud i BL eller river byggnad inom område där
rivningsförbud enligt 35aij BL råder kan dömas till straff för detta. Däremot
kan han inte åläggas all betala avgift enligl påföljdslagen. Med den föreslagna
utformningen av övergångsbestämmelserna behöver det enligt min mening inle
uppkomma någon tvekan i fråga om bedömningen av de fall som
länsåklagarmyndigheten tar upp.
6.3
Förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
55 §
1 mom.
Enligt
55 S 1 mom, första slycket BS skall ansökan om byggnadslov göras skriftligen
hos byggnadsnämnden, 118 5 andra stycket förslagel lill påföljdslag ges
nämnden möjlighet att i vissa fall pröva fråga om byggnadslov utan ansökan.
Detta bör lämpligen komma till ullryck också i BS, 1 55 ij 1 mom, första
styckei BS har därför tagits in en erinran om dessa beslämmelser i
påföljdslagen.
58 S 2 mom.
I
promemorian föreslås all byggnadsnämnden, när byggnadslov meddelas i efterhand,
skall som villkor för lovet kunna föreskriva skyldighet för sökanden alt vidla
de ändringar av det uppförda som kan vara nödvändiga. Efiersom det enligl
promemorian torde vara tveksamt om nuvarande bestämmelser ger nämnden denna
möjlighet föreslås att i 58 i; 2 mom, BS las in ell iredje siycke med
bemyndigande att förena byggnadslov med sådani villkor. Jag ansluler mig lill
förslaget, som inte har mött någon erinran under remissbehandlingen, 1
överensstämmelse med vad som gäller enligt 58 ij 2 mom, försia stycket har
föreskrivits att i beslutet skall anges lid
Prop.
1975/76:164 92
inom
vilken villkorel skall vara fullgjort. Sker inle sådan fullgörelse, skall
byggnadsnämnden enligl 2 i; förslaget till påföljdslag pröva fråga om påföljd
för delta.
68
5
Påföljdslagen
är avsedd att ersätta bl. a. beslämmelserna i 6 kap. BS om ansvar,
vitesföreläggande m. m. Dessa bestämmelser - 68-70 55 - skall således upphöra
att gälla när lagen träder i kraft. I likhet med vad som har föreslagits
beträffande BL bör emellertid finnas en erinran om att bestämmelser om påföljd
för överträdelse av BS eller föreskrift som har meddelats med stöd av BS finns
i påföljdslagen. En sådan erinran har tagits in i 68 5. Samtidigt föreslås att
rubriken till 6 kap. ändras.
Föreningen
Sveriges stadsarkitekter anser alt 68 5 andra slycket, som ålägger
byggnadsnämnden alt förbjuda vissa farliga byggnadsarbeten, i någon form bör
slå kvar i BS, Bestämmelserna har enligt föreningen att göra inle bara med
olovligt byggande utan med byggande i allmänhet.
Påföljdslagen innehåller
bestämmelser om överträdelse av BL och BS eller av föreskrift som har meddelats
med stöd av dessa författningar, Lagen avser således inte bara olovligt
byggande utan åsidosättande över huvud laget av bl.a, BS, Uppkommer till följd
av byggnadsarbele sådana faror som åsyftas i 68 5 andra slyckel BS, måste della
bero på alt bestämmelserna i 60 5 BS om försiktighetsåtgärder m, m. i samband
med byggnadsarbele har blivit åsidosatta. Enligt min mening har beslämmelserna
i 68 5 andra styckei på grund härav sin naturliga plats i påföljdslagen. Jag
ansluter mig därför inte till föreningens förslag,
7152 mom. m, m.
I
71 5 2 mom, andra slycket BS finns beslämmelser om bl, a, fullföljd av talan mot
länsstyrelses beslul om förbud eller föreläggande enligl 6 kap, I
överensstämmelse med vad jag förul har anfört föreslås att dessa beslämmelser
upphiivs.
Övergångsbestämmelserna
har utformats på samma sätt som i förslaget till lag om ändring i BL, Ikraft
trädandelföreslässäledes ske den Ijuli 1976. Som har föreslagits i del
föregående (avsnitl 4.6) skall påföljdslagens bestämmelser om bl. a.
handräckning och föreläggande tillämpas även i fråga om åtgärd som har
vidtagits föreden 1 juli 1976, Delta framgårav övergångsbestämmelserna lill
påföljdslagen.
Prop.
1975/76:164 93
7 Hemställan
Jag
hemställeratt lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lagom påföljder vid olovligt byggande m. m.,
2. lagom ändring i byggnadslagen(1947:385),
3. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).
8 Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop.
1975/76:164 94
Bilaga
1
Förslag till lagstiftning
om påföljder vid
olovligt byggande (Ds B 1975:3)
1 Inledning
En
grundläggande princip i den svenska byggnadslagstiftningen är att det
tillkommer samhället - i första hand företrätt av kommunen - att bestämma var
bebyggelse fär komma till slånd. Detta samhällets s. k. planmonopol gällde
ursprungligen endast bebyggelseutvecklingen i tätorterna. Även glesbyggelseutvecklingen
kunde dock i viss utsträckning påverkas genom utomplansbestämmelser. Efter hand
ökade emellertid behoven att kunna kontrollera denna utveckling.
Glesbebyggelsen medförde nämligen stora problem, särskilt inom de områden där
exploateringstrycket var starkast, genom att den ofta hindrade planering pä
lång sikt för en ändamålsenlig markanvändning och genom att den i många fall
innebar ett slöseri med mark och naturvärden. Med anledning härav föreslogs i
prop. 1971:118 ål-gärder för att minska olägenheterna med
glesbebyggelseutvecklingen. Bl. a. justerades definitionen på tätbebyggelse så
att den fick en mera framåtsyftande verkan och dessutom utvidgades
byggnadslovsplikten - som tidigare hade varil begränsad till planområden -
till att omfatta hela landet. De författningsändringar som föranleddes härav
trädde i kraft den 1 januari 1972. Strävandena att stärka samhällets kontroll
över marken fullföljdes genom riksdagens beslut år 1972 angående den fysiska
riksplaneringen (prop. 1972:111, CU 35, rskr 348). Därigenom underkastades all
bebyggelse, dvs. även glesbebyggelse, kravet på alt den måste föregås av en
planmässig prövning. Beträffande glesbebyggelse kan denna prövning ske i
samband med byggnadslovsprövningen.
Även
om det sålunda successivt har skett en förstärkning av samhällets möjligheter
att styra bebyggelsen och byggnadslovsprövningens, innebörd har vidgats har
någon motsvarande förstärkning inte ägt rum i fråga om möjligheterna att komma
till rätta med del olovliga byggande som förekommer på många håll i landet.
Frägan har aktualiserats bl, a, i samband med remissbehandlingen av
bygglaguiredningens betänkande Markanvändning och byggande (SOU 1974:21). Ett
mycket stort anlal remissinsianser, framför allt kommuner, framhåller det nödvändiga
i att frågan snabbt fär en lösning, I många kommuner utgör det olovliga
byggandet uppenbariigen ett stort problem.
1
enlighet med uttalande av departementschefen i prop, 1974:150 (s. 391) angående
riktlinjer för bostadspolitiken m. m. har en bearbetning av bygglagutredningens
betänkande och av remissyttrandena påbörjats inom bo-
Prop.
1975/76:164 95
stadsdepartementet.
Arbetet avses utmynna i förslag lill en ny markanvändnings- och
byggnadslagstiftning. Remissinstansernas nu berörda uttalanden i fråga om det
olovliga byggandet visar emellertid att det inte är möjligt att vänta med en
behandling av denna fråga till dessatt lagförslagen i dess helhet läggs fram.
Frågan bör därför tas upp särskill. 1 denna promemoria läggs fram förslag lill
ändringar i byggnadslagstiftningen som syftar till att göra det möjligt för
kommunerna att på ett effektivare och mera enhetligt sätt än i dag komma till
rätta med problemet.
2 Gällande ordning
2.1 Byggnadslagen och byggnadsstadgan
Byggnadslagen
(1947:385, omtryckt 1972:775, ändrad senast 1973:1085) (BL) och byggnadsstadgan
(1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1974:945)(BS) är i likhet med annan
byggnadsreglerande lagstiftning försedd med påföljder av både straffrättslig
och administrativ karaktär. Den som bygger i strid mot BL eller BS kan sälunda
både bli dömd till straff och bli tvingad att själv undanröja eller bekosta
undanröjandet av del olagligt byggda.
Byggnadsnämndens
roll i byggandet anges i de inledande bestämmelserna i BL och BS. Enligt 7 5 BL
skall nämnden sålunda utöva det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten.
Denna nämndens uppgift framhålls också i 1 5 första stycket BS, 1 paragrafens
andra stycke, där uppgiften preciseras närmare framhålls bl.a. att det åligger
nämnden särskill
att
med uppmärksamhet följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess
omgivning, ombesörja utredningar rörande planläggning, fastighetsbildning och
byggnadsväsen saml i dessa ämnen upprätta de förslag och göra de
framställningar som finnes påkallade,
all
lämna allmänheten råd och upplysningar i planläggnings-, fastighetsbildnings-
och byggnadsfrågor samt
alt
övervaka efterievnaden av BL, BS och övriga föreskrifter angående byggandet.
Som
bakgrund till framställningen skall här inledningsvis lämnas en redogörelse
för bebyggelsereglerande bestämmelser i BL och BS,
2.1.1
Bebyggelsereglerande bestämmelser i BL och BS
Enligt
1 5 första stycket BL skall marks användning för bebyggelse föregås av
planläggning i den omfattning som stadgas i lagen. Enligl paragrafens andra
stycke fordras lov till byggande (byggnadslov) i den omfattning regeringen
bestämmer. Närmare beslämmelser om byggande och om byggnadslov finns i BS.
Prop. 1975/76:164 96
De
planinstitut BL anvisar framgår av 2 och 3 55. Enligt 2 5 anges grunddragen
för marks användning inom kommun i generalplan. Närmare reglering av
bebyggelsen sker genom stadsplan eller byggnadsplan. Byggnadsverksamheten inom
område som inte ingår i detaljplan - dvs. stadsplan eller byggnadsplan -
regleras genom utomplansbestämmelser. För samordning av fiera kommuners
planläggning upprättas regionplan (3 5) som i likhet med generalplan är avsedd
för översiktlig planläggning.
För
att mark skall få användas till bebyggelse förutsätts att den prövats från
allmän synpunkt lämpad för ändamålet (5 5 andra stycket BL). Lämplighetsprövningen
skall företas i samband med planläggning enligt BL men kan i fråga om annal än
tätbebyggelse ske även i samband med prövning av ansökan om byggnadslov. Med
tätbebyggelse avses enligt 6 5 BL sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör
eller kan väntas nödvändiggöra särskilda anordningar för tillgodoseende av
gemensamma behov. Annan bebyggelse kallas glesbebyggelse. Av 56 5 1 mom,
fiärde stycket BS följer alt kravet på planläggning som förutsättning för
tätbebyggelse innebär ett principiellt krav på stadsplan eller byggnadsplan
(jfr 87 5 BL).
Med
undantag av regionplanen har planinstituten i BL bl. a, den rättsverkan att
nybyggnad inte får ske i strid mot fastställd plan.
Vad
som skall förstås med nybyggnad anges i 75 5 BS, Hit hänförs
1. uppförande av helt ny byggnad,
2. till- eller påbyggnad av förut befintlig byggnad,
3. ombyggnad eller annan ändring med avseende på
byggnads yttre eller inre utförande av så genomgripande beskaffenhet, att den
kan anses jämförlig med ombyggnad,
4. byggnads inredande helt eller delvis till
väsentligen annal ändamål än det vartill byggnaden förut varit använd,
5. sådan förändring av byggnad, som medför att
byggnaden kommer att strida mot fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser, samt
6. annan förändring av byggnad, vilken i befintligt
skick strider mot plan eller beslämmelser som nyss sagts, såvida ej fråga är om
bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter eller därtill hörande uthus.
1 75
§ BS anges dock att som nybyggnad inle skall räknas anordnande av värmeledning
eller vattenklosett eller andra hygieniska förbättringar i befintlig byggnad
som, även ulan sådan anordning, måsle antas komma all stå kvar under längre
tid.
Regionplan
Regionplan
skall enligt 126 5 BL upprättas, om för två eller fiera kommuner gemensam
planläggning bör ske beträffande grunddragen för markens användning såsom i
fråga om viktigare trafikleder, flygplats, områden för tätbebyggelse och
områden för friluftsliv samt anläggningar för vattenförsörjning och avlopp.
Beträffande regionplan gäller bl. a. alt den skall tjäna lill
Prop.
1975/76:164 97
ledning
vid upprättande av generalplan, stadsplan och byggnadsplan men även eljest vid
reglering av bebyggelsen eller användningen i övrigt av mark inom planområdet
(134 5 BL). Någon rättsverkan i form av nybyggnadsförbud har planen som nämnts
dock inte.
Generalplan
Generalplan
skall enligt 9 § BL upprättas genom kommunens försorg i den mån det behövs till
ledning för närmare planläggning beträffande kommunens ordnande och
bebyggande. Planen skall ange grunddragen för markens användning lill olika
ändamål, t, ex, till tätbebyggelse, friluftsliv, viktigare trafikleder och
andra allmänna platser, I generalplan kan också mark, som vid planläggningen
befinns vara lämpad för bebyggelse, tills vidare undantas från bebyggelse eller
från viss bebyggelse, om det behövs för kommunens ändamålsenliga ordnande. Ett
sådant undantagande fär dock inte innebära förbud mot bebyggelse för jordbrukets,
fiskels, skogsskötselns eller därmed jämföriigt behov.
Generalplan
antas av kommunfullmäktige (10 5 BL). Den omständigheten att planen antagits
medför dock inte att den blir bindande. Endast genom att planen fastställs får
den rättsverkan, Beslul om fastställelse kan i princip aktualiseras bara på
framställning av kommunen och meddelas i normalfallet av länsstyreLsen. Under
vissa förutsättningar kan regeringen föreskriva att det för visst område skall
finnas generalplan och att planen skall vara helt eller delvis fastställd (10 a
5 BL).
Som
förul har berörts medför fastställelse av generalplan att nybyggnad som strider
mot planen inte får företas (13 5 BL). Förbud mot nybyggnad inträder emellertid
även innan fastställelsen vunnit laga kraft. Enligt 14 5 BL gäller nämligen
att, om kommunfullmäktige beslutat göra framställning om fastställelse av
generalplan för visst område, nybyggnad inte får ske inom området innan
framställningen prövats. Motsvarande förbud kan enligt 14 a 5 BL meddelas för
område beträffande vilket regeringen föreskrivit att fastställd generalplan
skall finnas. Har fråga väckts om framställning angående fastställelse av
generalplan, kan länsstyrelsen enligt 15 5 BL meddela tidsbegränsat förbud mot
nybyggnad. Detta förutsätter dock särskild begäran från kommunen. När sådan
begäran görs, anses ocksä frågan om framställning angående fastställelse av
generalplan väckt.
Från
förbud enligt de nu berörda beslämmelserna kan dispens medges.
Kan
framställning om fastställelse av generalplan inte bifallas, får regeringen
eller, om fastställelseprövningen ankommer på länsstyrelsen, denna för viss tid
meddela det förbud mot nybyggnad som föranleds av omständigheterna (16 5 BL).
Inom
område som ingår i fastställd generalplan fär inte heller schaktning, fyllning,
trädfällning eller annan därmed jämförlig ålgärd vidtas, om åtgärden är sådan
att den kan väsentligt försvåra områdets användning för avsett
7 Riksdagen 1976. I saml. Nr 164
Prop. 1975/76:164 98
ändamål.
Har beslut fattats eller fråga väckts om framställning om fastställelse av
generalplan eller har förbud mot nybyggnad meddelats enligt 16 5 BL, kan
länsstyrelsen föreskriva förbud mot de nämnda åtgärderna (17 5 BL).
Stadsplan
Stadsplan
upprättas genom kommunens försorg när det genom kommunens ulveckling påkallas
för den närmare regleringen av bebyggelsen (24 5 BL). Enligt 25 5 BL skall
stadsplan utmärka och till gränserna ange de för olika ändamål avsedda områden
som ingår i planen, nämligen dels byggnadskvarter, dels gator, torg, parker
och andra allmänna platser samt dels specialområden, t. ex. järnvägsområden,
hamnområden och idrottsområden. Stadsplan skall också innehålla de ytteriigare
bestämmelser angående områdenas bebyggande eller användning i övrigt som
bedöms nödvändiga.
Stadsplan
antas av kommunfullmäktige eller, efter delegering, av byggnadsnämnden. Planen
skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen (26 5 BL). 1 vissa fall
åligger det länsstyrelsen att underställa planen regeringens prövning.
Underiåter
kommun att upprätta stadsplan, kan regeringen enligt 27 5 BL förelägga
kommunfullmäktige viss tid inom vilken sådan plan skall vara underställd
regeringens prövning. Om föreläggandel inte följs, kan regeringen låta
upprätta plan på kommunens bekostnad och fastställa denna.
Byggnadskvarter
skall indelas till tomter så att det kan bebyggas ändamålsenligt i
överensstämmelse med stadsplanen. Tomtindelning och ändring därav antas av
byggnadsnämnden men skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen (28
och 33 55 BL),
Som
förut har nämnts har stadsplan i likhet med fastställd generalplan den verkan
att nybyggnad inte fär ske i strid mot planen. Bestämmelser härom finns i 34 5
BL. Från nybyggnadsförbudet fär dispens meddelas, när särskilda skäl föreligger.
Del ankommer på länsslyrelsen eller, enligt av regeringen meddelade
föreskrifter, byggnadsnämnden alt pröva sådana dispensfrågor. Har beslut
fattats eller fråga väckts om anlagande av stadsplan, äger bestämmelserna i 14
och 15 55 BL angående förbud mot nybyggnad i generalplanefallet motsvarande
tillämpning (35 5 BL),
Upprättas
stadsplan på initiativ av regeringen enligt bestämmelserna i 27 5 BL, kan
regeringen förordna om erforderligt nybyggnadsförbud (36 5 andra stycket BL),
Enligt 35 a 5 BL får
byggnadsnämnden meddela förbud mot rivning av byggnad inom område med stadsplan
eller inom område där förbud mol nybyggnad råder enligl 35 5, om förbud mol
rivning är påkallat från bostadsförsörjningssynpunkt eller för bevarande av
kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull bebyggelse. Sådant förbud fär
meddelas för en tid av högst tre år men fär, om synneriiga skäl föreligger,
föriängas med högst
Prop.
1975/76:164 99
tvä
år.
Visar
det sig att stadsplan inte kan fastställas eller att den i viss del bör undantas
från fastställelse kan regeringen eller, om fastställelseprövningen ankommer
på länsstyrelsen, denna för viss tid meddela det förbud mot nybyggnad som
föranleds av omsländighelerna (36 5 försia stycket BL).
Inom
byggnadskvarler fär nybyggnad inte ske på mark som inte blivit indelad till
tomter. Har fråga blivit väckt om ändring av tomtindelning, får nybyggnad inte
ske på mark som berörs av ändringen innan frågan slutligt prövats (37 5 BL).
Inte heller får nybyggnad ske i strid mot tomlindelning eller på fastighet som
inte överensstämmer med tomtindelningen (38 5 BL). När särskilda skäl
föreligger, får dispens meddelas från de nu berörda bestämmelserna.
Dispensprövningen ankommer på länsstyrelsen eller byggnadsnämnden.
Nybyggnad
fär vidare inle ske innan fastighetsägare fullgjort eller ställt säkerhet för
skyldighet att betala del bidrag lill kostnad för gata som belöper på
fastigheten eller, om gata inte har upplåtits och allmän avloppsledning inte
anlagts, anordna utfartsväg och avlopp från fastigheten (38 5 andra stycket
BL; jfr 54 5 BL).
Även
i fråga om stadsplan finns bestämmelser om förbud mot schaktning m. m. (40 5
BL). Bestämmelserna motsvarar de ovan berörda reglerna i 17 5 för
generalplanefallet.
Anses
mark som ingår i stadsplan böra exproprieras, kan regeringen enligt 45 5 BL
fastställa planen under villkor att expropriationen kommer till slånd inom viss
tid. Intill dess expropriation skett eller tiden för expropriation gått till
ända, får nybyggnad inte utan regeringens tillstånd ske på den mark som
omfattas av den villkorliga fastställelsen.
Utomplansbestämmelser
m. m.
Som
förut har anmärkts kan byggnadsverksamheten inom område som inte ingår i
stadsplan eller byggnadsplan regleras genom utomplansbestämmelser. Sådana
bestämmelser utfärdas av regeringen (77 5 BL), Med stöd av detta bemyndigande
har utomplansbestämmelser meddelats i 29 5 BS. Beslämmelserna är tillämpliga i
hela landet. Nybyggnad lår inte ske i strid mol utomplansbestämmelser. Dispens
från förbudet kan dock meddelas av länsstyrelsen eller, enligt av regeringen
meddelade föreskrifter, av byggnadsnämnden (79 5 BL).
1
BL finns en särskild avdelning med bestämmelser om förbud mot bebyggelse till
hinder för försvaret, luftfarten m. m. I närheten av befästning, statlig
fiygplats eller annan flygplats för allmänt bruk fär enligt 81 5 BL nybyggnad
inte ske, om befästningens eller flygplatsens användning därigenom skulle
försvåras eller om avsevärt men eljest skulle uppkomma för försvaret eller
luftfarten. Förbudet gäller också inrättande av virkes-eller annat varuupplag,
maierialgärd eller ljusanordning samt utförande av
Prop.
1975/76:164 100
schaktning,
fyllning eller därmed jämföriig åtgärd. Dispens från förbudet kan meddelas av
länsstyrelsen, om synnerliga skäl föreligger. Enligt paragrafens andra stycke
fär nybyggnad utan länsstyrelsens medgivande inte heller ske inom område i
närheten av alomreaktor eller annan atomenergianläggning där det kan föreligga
risk för skadlig strålning från anläggningen,
Länsslyrelsen kan förordna
alt bestämmelserna i 81 5 BL skall ha motsvarande tillämpning om anordningar
som avses i nämnda paragraf skall utföras eller utvidgas (82 5 BL), Sådant
förordnande fär meddelas även när försvaret kan vållas avsevärt men genom
bebyggelsen eller inrättande av varuupplag m. m. i närheten av annan militär
anläggning än befästning eller flygplats.
I 86 och 87 55 BL finns
bestämmelser om särskilda åtgärder i vissa fall reglering av bebyggelse.
Beslämmelserna avser område som inte ingår i stadsplan eller byggnadsplan. 86 5
reglerar sådana fall då område bör särskilt skyddas med hänsyn till att det
innehåller från historisk eller konstnäriig synpunkt värdefull bebyggelse,
fasta fornlämningar ellerändra minnesmärken. Beiräffande sådant område kan
länsstyrelsen förordna alt nybyggnad inte får ske utan länsstyrelsens
tillstånd.
Bestämmelserna i 87 5 ger
regeringen möjlighet att meddela nybyggnadsförbud eller de andra föreskrifter
som behövs för att hindra tätbebyggelse inom icke detaljplanelagt område.
Sädana föreskrifter fär dock inte avse bebyggelse för jordbrukets, fiskets,
skogsskötselns eller därmed jämföriigt behov. Med stöd av dessa bestämmelser
har i 56 5 1 mom. fiärde slycket BS föreskrivits att byggnadslov inom område
som inte ingår i stads- eller byggnadsplan inte fär beviljas för nybyggnad som
skulle innefatta tätbebyggelse i vidare mån än för att tillgodose nämnda
näringars behov.
Byggnadsplan
Som
förut har anmärkts innehåller plansystemet två detaljplaneinstitut, stadsplan
och byggnadsplan. Vilken av dessa plantyper som i det enskilda fallet kommer
till användning är främst beroende av samhällets intresse av att planen blir
genomförd. Stadsplans genomförande ankommer i allt väsentligt på kommunen,som
därvid harolika hjälpmedel lill sitt förfogande, t. ex. lösningsrätt till mark
i vissa fall. Genomförandet av byggnadsplan däremot ankommer i huvudsak på
markägarna.
Enligt 107 5 BL skall
kommunen ombesörja alt byggnadsplan upprättas när tätbebyggelse uppkommit eller
kan väntas uppkomma på viss ort och omständigheterna inte föranleder att
stadsplan bör upprättas. På motsvarande sätt som stadsplan skall byggnadsplan
utmärka och till gränserna ange de för olika ändamål avsedda områden som ingår
i planen, såsom byggnadsmark samt vägar och andra allmänna platser.
Byggnadsplan, som antas av kommunfullmäktige eller, efter delegering, av
byggnadsnämnden.
Prop.
1975/76:164 101
måsle
fastställas av länsstyrelsen för att bli gällande (108 5 BL). Föreligger
särskild anledning, kan länsstyrelsen underställa planen regeringens prövning.
Underlåter kommun att vidla erforderiiga åtgärder för upprättande av
byggnadsplan där sådan behövs, kan länsstyrelsen låta upprätta och fastställa
sådan plan för det område som är i fråga.
Enligt
110 5 första slycket BL fär nybyggnad inte ske i strid mot byggnadsplan.
Enligt paragrafens andra stycke kan länsstyrelsen förordna att nybyggnad inom
byggnadsplaneområde inte fär ske utan tillstånd av länsslyrelsen, innan vägar,
vattenförsörjning och avlopp för området anordnats i erforderiig mån. Från
förbud enligl första och andra styckena kan undantag medges.
Har
fråga väckts om upprättande av byggnadsplan, kan länsstyrelsen enligt 109 5
försia slycket BL meddela förbud för viss lid mot nybyggnad inom området. Även
från sådant förbud kan undanlag meddelas.
Kan
byggnadsplan inte fastställas eller undantas den i viss del från fastställelse,
kan regeringen eller, om fastställelseprövningen ankommer på länsslyrelsen,
denna för viss tid meddela det förbud mol nybyggnad som föranleds av omständigheterna
(109 5 tredje styckei BL).
Länsstyrelsen
kan vidare enligt 110 5 fiärde slycket BL meddela förbud mot schaktning,
fyllning, trädfällning eller annan därmed jämföriig åtgärd inom
byggnadsplaneomrädet eller inom område som omfattas av förbud enligt 109 5 BL
Lokalisering
av viss industri
Är
valet av plats för industriell eller liknande verksamhel av väsentlig betydelse
för hushållningen med landets samlade mark-och vattentillgångar, skall
verksamhetens lokalisering prövas av regeringen. Tillstånd till lokalisering
kan förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen (136a 5).
Åndrlng
av plan m. m.
Det
förbud mol nybyggnad som enligt del förul anförda i vissa fall inträder när
kommunfullmäktige beslutat göra framställning om fastställelse av plan och när
fråga väckts om sådan framställning inträder också när fråga är om ändring av
plan.
Har
förordnande om förbud mot nybyggnad meddelats enligt 15, 16, 35, 36, 82, 86,
87, 109 eller 110 5 BL, förbud mot rivning enligt 35 a 5 BL eller förbud mot schaktning,
fyllning, trädfällning eller därmed jämföriig åtgärd, skall markägarna
underrättas om det. Underrättelse skall ske genom kungörelse i den eller de
tidningar i vilka kommunala meddelanden för orten införes eller på annal
lämpligt sätl (24 5 BS).
Prop.
1975/76:164 102
2.1.2
Bestämmelser i BS om byggnadslov, byggnadsarbete och tillsyn över sådant
arbete
Som
förut har anmärkts innehåller BS närmare föreskrifter om bl. a. byggande och
byggnadslov. Bestämmelser härom finns i 5 kap. BS (35-67 55). Bestämmelserna är
som regel allmänt utformade. De kompletteras av föreskrifter, råd och
anvisningar i Svensk byggnorm (SBN), som har utfärdats med stöd av 76 5 BS. I
fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring
äger bestämmelserna tillämpning endast inom område med fastställd generalplan,
stadsplan eller byggnadsplan (35 5 BS).
1
38-48 55, som avser nybyggnad, meddelas beslämmelser om bl. a. byggnads
uiformning, dess läge på tomten samt dess konstruktion och inredning, Beslämmelserna
är i viss utsträckning tillämpliga också vid ändring av byggnad. Av betydelse
är därvid om ändringen enligt 75 5 BS är att hänföra till nybyggnad eller inte
(48 a och 49 55).
Enligt
50 5 BS skall byggnad underhållas så att hållfastheten inte äventyras samt
brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad inte uppkommer. Har byggnad i
väsentlig mån skadats genom brand eller på annat sätt eller är den på grund av
vanvård att anse som förfallen och blir den inte iståndsatl inom skälig lid,
kan byggnadsnämnden föreskriva att byggnaden skall rivas (515 1 mom. BS).
Särskilda
bestämmelser meddelas i fråga om skyll, annan fast anordning, upplag m.m. (52 5
BS) och om tomts anordnande (53 5 BS).
Enligt
54 5 1 mom. BS fär åtgärd som enligt 75 5 BS är att hänföra till nybyggnad inle
företas ulan byggnadslov.
Övriga
byggnadslovspliktiga åtgärder är
1. sådan till nybyggnad ej hänföriig ändring av
byggnad, som berör konstruktionen av dess bärande delar eller av eldsläder,
rök- eller ventilationskanaler eller som avsevärt påverkar dess planlösning
eller yttre utseende,
2. sådan till nybyggnad ej hänförlig ändring av
byggnad, som innefattar inrättande av ledningar för vattenförsörjning eller
avlopp samt därmed förbundna anordningar, så ock mera väsentlig ändring av befintlig
sådan ledning eller anordning,
3. ianspråktagande av byggnad eller del därav för
väsentligen annat ändamål än del, vartill byggnaden förul varil använd eller
som finnes angivet på godkänd ritning,
4. uppförande eller väsentlig ändring av mur, plank
eller därmed jämföriig anordning,
5. schaktning, fyllning eller annan liknande åtgärd
inom tomt, såvida åtgärden innebär avsevärd ändring av höjdläget för tomten
eller del därav,
6. inrättande av fast cistern eller annan fast
anordning för hantering eller förvaring av brännbara vätskor, såvida åtgärden
ej avser allenast att tillgodose viss fastighets husbehov, samt
7. inrättande av upplag.
Prop.
1975/76:164 103
Inom
område med stadsplan krävs härutöver byggnadslov för omfärgning av fasad som
inte vetter mol kringbyggd gård eller annan sådan plats, för utbyte av
takläckningsmalerial, för rivning av byggnad samt för uppsättande eller
väsentlig ändring av skyll eller ljusanordning. Lov för rivning av byggnad
krävs också inom område där förbud mot nybyggnad gäller enligl 35 5 BL, Kravet
på byggnadslov i fråga om skylt och ljusanordning gäller även område med
byggnadsplan.
Med
avseende på område, som är beläget i närheten av befintlig eller tillämnad
befiistning, statlig fiygplats, annan än staten tillhörig flygplats för allmänt
bruk, atomreaktor eller annan atomenergianläggning, kan länsstyrelsen i den
omfattning som anses erforderlig föreskriva skyldighet att ,söka byggnadslov
för inrättande av materialgård eller ljusanordning eller schaktning, fyllning
eller därmed jämföriig ålgärd även där sådan skyldighet inte följer av de förut
angivna bestämmelserna.
Vissa
undantag görs från de allmänna bestämmelserna om byggnadslovspliktens
omfallning. Sålunda krävs - till följd av de förut berörda bestämmelserna i 35
5 BS - byggnadslov för ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed
jämförlig näring endast inom område med fastställd generalplan, stadsplan eller
byggnadsplan. Undantagna för byggnadslovsplikt är även statens och landslingens
byggnader. Vidare får under vissa villkor va-installationer göras i
bostadsbyggnad med högst två lägenheter eller i därtill hörande mindre byggnad
av annat slag, såvida byggnaden eller byggnaderna skall vara anslutna till
egen va-anläggning. Utan byggnadslov får företas även vissa andra invändiga
ändringar i mindre bostadsbyggnad.
Länsstyrelsen
kan också medge befrielse från byggnadslovsplikten i fråga om industriområde,
som ligger avskilt från annan bebyggelse och är i en ägares hand, om det kan
anses uppenbart att området ändå kommer att bebyggas på tillfredsställande sätt
samt medgivandet tillstyrks av byggnadsnämnden och yrkesinspektionen.
Byggnadslov
lämnas av byggnadsnämnden. Närmare bestämmelser om nämndens prövning meddelas i
56-58 55 BS. Att nämnden under vissa förutsättningar kan foga villkor vid
byggnadslov framgår av 58 5 2 mom.
Byggnadslov
är enligt 59 5 BS förfallet om inle del medgivna arbetet inom två år påbörjats
eller efter inträffat avbrott återupptagits. Byggnadslov är dock aldrig giltigt
under längre lid än fem år. Inträder nybyggnadsförbud med stöd av BL efter del
att byggnadslov beviljats, fär lovet utnyttjas endast i den mån del inte
strider mot förbudet. Redan påbörjat arbete får dock slutföras trots förbudet.
160-64
55 BS ges bestämmelser om byggnadsarbete och tillsyn över sådant arbete. 60 5
innehåller allmänna bestämmelser och föreskriver bl. a. att byggnadsarbete
skall utföras enligl gällande bestämmelser och fastställda ritningar samt med
ändamålsenligt material och i övrigi på betryggande sätt. Vid arbetet skall
vidare iakttas de försiktighetsmått som behövs för att förekomma skada på
person och egendom samt för att undvika obehag för
Prop.
1975/76:164 104
trafikanter
och närboende. Avser byggnadsarbete nybyggnad, rivning av byggnad eller ändring
av byggnad och krävs byggnadslov till arbetena, skall enligt 61 5 1 mom, i
princip finnas en av den byggande utsedd ansvarig arbetsledare, 1 paragrafens
2-4 mom, ges närmare bestämmelserom utseende av arbetsledare och om dennes
åliggande,
I
vissa fall åligger det den byggande att hålla byggnadsnämnden underrättad om
arbetets gång. Enligl 62 5 1 mom. skall sålunda vid uppförande av ny byggnad,
vartill byggnadslov erfordras, göras anmälan vid i princip följande tillfällen,
nämligen
1. då företaget påbörjas,
2. då schaktning eller sprängning till grundbotten
blivit utförd eller pålning skall påbörjas,
3. dä grundläggning verkställts,
4. då byggnadens bärande stomme och skorsten uppförts
saml
5. då företaget slutförts.
Vid
sådan rivning eller ändring av byggnad som kräver byggnadslov skall anmälan
göras innan förelaget påbörjas och då det slutförts. Byggnadsnämnden kan utöka
eller inskränka den nu berörda anmälningsskyldigheten. Bestämmelserna i 1 mom.
gäller även i fråga om sådant företag för vilkel befrielse från byggnadslov
gäller enligl 54 5 3 mom.
När
anmälan inkommit om påbörjande av företag, som avser uppförande av ny byggnad
eller tillbyggnad inom område med stadsplan, skall byggnadsnämnden låta
utstaka byggnaden pä marken och utmärka dess höjdläge. Om det behövs och lämpligen
kan ske, skall detta göras också vid arbeten utanför stadsplanelagt område (63
5)- Enligt 64 5 I mom, skall byggnadsnämnden öva tillsyn över byggnadsföretag
för vilka byggnadslov behövs. Nämnden får därvid verkställa de besiktningar som
behövs. Närmare beslämmelser om besiktning m. m, ges i paragrafens 1-4 mom.
Som
förut har framhållits gäller beslämmelserna om byggnadslov i 54 5 1 mom, BS
inte byggnader som tillhör staten eller landsting. I 66 5 meddelas särskilda
bestämmelser bl. a. om byggnadsnämnds granskning av förslag beträffande sådana
byggnader.
2.1.3
Påföljdsbestämmelser i BL och BS
Förbud
all Jbrtsäiia byggnadsarbete
6
kap, BS, som handlar om ansvar, vitesföreläggande m. m. inleds med en allmän
bestämmelse som ger byggnadsnämnden möjlighet - i vissa fall skyldighet - alt
förbjuda att byggnadsarbete fortsätts. Om påbörjat byggnadsarbete
uppenbarligen strider mot BS eller mot fastställd generalplan, stadsplan,
byggnadsplan eller utomplansbestämmelser, kan byggnadsnämnden sålunda enligt
68 5 första styckei BS förbjuda att arbetet fortsätts. Är det uppenbart att
påbörjat byggnadsarbete äventyrar byggnadens eller när-
Prop.
1975/76:164 105
liggande
byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa, åligger
det nämnden som en skyldighel enligt paragrafens andra stycke all förbjuda
arbetets fortsättande, även om förutsättningarna enligl första stycket inte
föreligger.
Bestämmelser
av i allt väsentligt samma innebörd som 68 5 fanns också i 1931 och 1947 års
byggnadssladgor. På grund av vissa uttalanden i förarbetena till 1931 års
stadga anses byggnadsnämndens förbud i nu berörda fall träda i kraft omedelbart
och gälla till dess annoriedes förordnas antingen av nämnden själv eller av
besvärsinstans.
Förbud
enligt 68 5 BS kan inle förenas med vite. Däremoi kan - som framgår av det
följande - överträdelse av förbud föranleda straffansvar.
Straffrättsliga
påföljder
.
Bestämmelser av straffrätlslig natur finns i både BL (147 5) och BS (69
5)-Enligt 147 5 första slycket BL kan den som företar nybyggnad eller annan
åtgärd i strid mot förbud som meddelats i eller med stöd av BL dömas till
böter. Är omständigheterna synnerligen försvårande kan fängelsestraff i högst
sex månader dömas ut, Enligl paragrafens andra stycke kan den dömas till böter
eller fängelse i högst ett år som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
villkor som meddelats med stöd av 136 a 5 tredje slycket, så att allmän rätt
kan kränkas.
Bötesstraff
eller, där omständigheterna är synnerligen försvårande, fängelse i högst sex
månader föreskrivs i 69 5 BS för den som
vidtar
åtgärd, som nämns i BS, utan att ha erhållit byggnadslov, där sådant erfordras,
underlåter
att ställa sig till efterrättelse vad i BS eljest är föreskrivet rörande rätt
att vidta sådan åtgärd,
underiåter
alt fullgöra föreskriven anmälningsskyldighet eller alt vid utförande av
arbeie följa fastställda ritningar eller av byggnadsnämnden meddelade
föreskrifter eller
överträder
förbud som avses i 68 5.
Av
förarbetena lill 147 5 försia slyckel BL (prop. 1947:131 s. 291) framgår att
beslämmelserna är tillämpliga inle bara när överträdelsen skett uppsåtligt ulan
också när den gjorts av misslag.
Beslämmelserna
i 147 5 andra stycket BL om uppsåtligt eller oaktsamt åsidosättande av
lokaliseringsvillkor trädde i kraft den I januari 1973 och har sin förebild i
45 5 miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt 1972, ändrad senast 1973:927) (ML). 1
utredningsförslaget lill ML föreslogs ett maximistraff av fängelse sex
månader, vilkel överensstämde med motsvarande bestämmelser i vattenlagen, 1
propositionen med förslag till ML höjdes emellertid straffskalan till fängelse
ett år under åberopande av alt remissinsianser och andra påpekat all dåvarande
påföljdssystem var brisirälligt (1972:111, Bilaga 2 s. 400, och 1969:28 s,
294).
Prop. 1975/76:164 106
Överträdelser
som avses i 147 5 BL och 69 5 BS beivras genom allmänt åtal. Av 35 kap. 1 5
första slycket och 4 5 försia slycket brottsbalken följer att den misstänkte
måste ha fått del av åtalet inom två år räknat från den dag brottet begicks för
alt påföljd skall kunna ådömas. Av intresse i della sammanhang är ett avgörande
av högsta domstolen (HD) frän år 1969, refererat i Nytt juridiskt arkiv (NJA)
1969 s, 397. Målel gällde ansvar för förseelse mot BS bestående i all en person
under hösten 1964 hade inrättat ett upplag utan byggnadslov. Delgivning av
åtalet synes ha ägt rum under 1968, Häradsrätten fann alt upplaget inrättats
lidigare än två år innan delgivning av åtalet ägde rum och att straff för
förseelsen därför var förfallet. Åklagarens talan lämnades utan bifall. Även
hovrätten kom till samma slut. Sedan riksåklagaren sökt revision, anförde HD
bl, a. följande i dom den 18 september 1969,
Huvudstadgandet
om byggnadslov i 54 5 byggnadsstadgan talar om all vissa åtgärder icke må
"företagas" utan byggnadslov, upplag ej "inrättas" och
liknande uttryck, 1 överensstämmelse härmed föreskriver 69 5 i samma stadga
straff för den som "vidtager" åtgärd utan byggnadslov.
Såsom
riksåklagaren anfört kan trots ordalagen författningens syfte tänkas vara att
kriminalisera även fortlöpande utnyttjande av en olovligt tillkommen
anordning. Ordalagen är emellertid sådana, att ett dylikt syfte måste vara
mycket tydligt framträdande för att detta skall anses vara strafföudels
innebörd.
Efter
ytterligare diskussion kom HD fram till att strafföesiämmelserna riktar sig
endasl mot den olovliga åtgärdens företagande. HD framhöll vidare alt det inle
hade påståtts att upplaget inom två år före stämningens delgivning utvidgats
genom att ytteriigare mark tagit i anspråk. 1 likhet med underrätt och hovräti
fann HD därför att åklagarens lalan skulle ogillas.
Åtal
förutsätter i praktiken att överträdelsen blir anmäld till polis- eller
åklagarmyndigheten. Anmälan är dock inte någon formell förutsättning för åtal.
Del räcker i och för sig alt överträdelsen kommer lill polisens eller
åklagarens kännedom.
Beträffande
den i 1 5 BS inskrivna skyldigheten för byggnadsnämnden att övervaka
efterievnaden av BL och BS yttrade departementschefen följande i propositionen
med förslag lill bl.a. BS (prop. 1959:168 s, 184 och 185).
Byggnadsnämndens
övervakande uppgifter kommer givetvis även i fortsättningen alt bli av slor
belydelse. Delta innebär emellertid icke att denna del av verksamheten bör
skjutas i förgrunden på bekostnad av nämndens övriga, lika viktiga funktioner.
Vad beträffar frågan, huruvida nämnden är skyldig alt anmäla iakttagna
förseelser mol byggförfaltningarna till åtal lorde en dylik skyldighet i
princip följa av den allmänt hållna beslämmelse, som utredningen föreslagit.
All genom uttrycklig beslämmelse ålägga byggnadsnämnden alt lill åtal anmäla
varje iakttagen förseelse, även om den är bagatellartad och även om starka
lämplighelsskäl talar för att åtal icke äger rum, skulle snarast vara ägnat all
undergräva allmänhetens förtroende för nämnden och därigenom motverka del
huvudsakliga syftel med reformen.
Prop.
1975/76:164 107
Av
lagtexten och departementschefens uttalanden framgår att nämnden har en viss
diskretionär prövningsrätt, som dock inte sträcker sig så långt all nämnden
efter fritt skön kan avslå från åtalsanmälan. Principen är att åtalsanmälan
skall göras om inte positiva skäl talar däremot.
A
dininistraiiva påföljder
1
148 5 BL och 70 5 BS finns beslämmelser om undanröjande eller rättelse av
sädant som har byggts i strid mot dessa författningar. Paragraferna har
följande lydelse,
148
5 BL
1
fall som avses i 147 5 äger överexekutor meddela handräckning till rättelse i
vad olagligen skett.
Ansökan
om handräckning må göras av allmän åklagare eller av byggnadsnämnd. Är ansökan
gjord av allmän åklagare och begär utmätningsman att kostnad för förrättning
skall förskjutas, må det ske av allmänna medel. I övrigt gälle enahanda
beslämmelser som äro stadgade för del i 191 5 utsökningslagen avsedda fallet,
70
5 BS
Har
byggnad uppförts eller annan ålgärd vidtagits ulan byggnadslov, där sådant
erfordras, eller i strid mot godkända ritningar eller av byggnadsnämnden
meddelade eller eljest gällande föreskrifter, är ägaren av den fastighet,
byggnad eller anordning, varom fråga är, skyldig att undanröja eller ändra det
utförda i den mån nämnden finner nödigt att meddela föreläggande därom. Vid
meddelande av föreläggande må utsättas vite eller föreskrivas det äventyr, att
åtgärd lill vinnande av rättelse i händelse av tredska verkställes genom
nämndens försorg på den tredskandes bekostnad. Föreläggande må meddelas ändå
att handräckning kan beviljas enligt 148 5 byggnadslagen.
Underiåter
någon att utföra arbeie eller vidtaga annan ålgärd, som åligger honom jämlikt
denna stadga eller med stöd därav meddelat beslut, äger nämnden ock den
befögenhel att förelägga vite. som i första stycket sägs.
De
tvångsmedel som slår till förfogande är således av olika slag, beroende på om
det är BL eller BS som har överlrätts.
Överträdelser
av BL har av lagstiftaren likställts med del fall alt någon skilt annan från
det han innehar eller eljest själv tagit sig rätt, jfr 191 5 utsökningslagen
(UL). Byggnadsnämnd och allmän åklagare har i enlighet härmed fått tillgång
lill s, k, handräckning enligl 191 5 UL för alt rätta det olovligt utförda.
Tvångsmedlen
mot överträdelser av BS har fäll en mera nyanserad reglering. Här tankes inte
fastighetsägarens skyldighet alt vidta rättelse inträda automatiskt utan först
sedan byggnadsnämnden prövat frågan och meddelat föreläggande om rättelse.
Byggnadsnämnd har getts möjlighet att genom
ekonomiska
påtryckningsmedel tvinga fastighetsägaren alt själv ulföra rättelsen.
Möjligheten
alt genom handräckning eller föreläggande få till stånd rättelse är inte
underkastade preskription. Dessa åtgärder kan formellt sältas in vid vilken
tidpunkt som helst.
Handräckning
enligl BL
Den
direkta form av rättelseexekution som regleras i 148 5 BL är reserverad för
fall som avses i 147 5 BL, dvs, all någon företagit nybyggnad eller annan
åtgärd i strid mot förbud som meddelats i BL eller med stöd av BL. Utanför
paragrafens tillämpningsområde faller t, ex. underlåtenhet att vid uppförande
av byggnad följa av byggnadsnämnden fastställda ritningar (70 5 BS), om inte
denna underlåtenhet samtidigt innefattar överträdelse som täcks av
147 5 BL (se NJA 1955
s. 25).
När
en åtgärd strider mot både BL och BS, föreligger frihet all välja mellan
handräckning enligl 148 5 BL och föreläggande enligl 70 5 BS, Det utan tvekan
snabbaste sättet att vinna rättelse är all tillgripa handräckning enligl
148 5
BL. Det förutsätter endast att byggnadsnämnden ansöker om hand
räckning hos överexekutor, som är länsstyrelsen i länet (1 5 UL). Av all
männa regler torde följa att byggnadsnämndens beslut att ansöka om hand
räckning inte kan överklagas (se t.ex. SOU 1964:27, s. 497 och 498). Som
framgår av det följande är det däremoi möjligt att föra talan mol över-
exekuiors beslut i handräckningsfrågan,
Överexekutor
kan omedelbart bevilja den sökta åtgärden tills vidare, om saken inte tål
uppskov. Huvudregeln är emellertid att vederbörande först skall få tillfälle
all yttra sig (195 5 UL), Beviljar överexekutor den sökta åtgärden, har
byggnadsnämnden eller åklagaren alt inge beslutet till utmätningsmannen, dvs,
kronofogden (2 5 UL), som därefter utför åtgärden,
Överexekutors
beslul kan överklagas lill hovrätten och HD (211 och 219 55 UL), Om
överexekutor bifaller ansökningen, sker handräckningen ulan hinder av fullföljd
talan. Överinstanserna kan emellertid inhibera vidare ålgärd i ärendet i
avbidan på att målel blir avgjort (218 5 UL), Avgörandet av sådani mål skall
enligt hovrättens och HD:s arbetsordningar ske skyndsamt.
Har
handräckningsansökan gjorts av byggnadsnämnden, skall nämnden förskottera
iörrältningskostnaden om utmätningsmannen begär del. Förrättningskostnaden
utmäts hos motparten, om beslulel innehåller föreskrift om alt handräckning
skall ske på motpartens bekostnad. En sådan föreskrift torde förutsätta all
nämnden framställt ett direkl yrkande i kostnadsfrågan. Om vederbörande skulle
sakna utmätningsbara tillgångar, får nämnden själv bära kostnaden för
förrättningen (199 5 UL),
Som
framgår av 148 5 BL kan byggnadsnämnden undgå all bli belastad med förräilningskosinader,
om handräckningsansökningen görs av åklagaren. Eventuellt förskott skall då
ulgå av allmänna medel.
Prop.
1975/76:164 109
Förelägganåe
enligt BS
De
möjligheter till ingripande som står byggnadsnämnden till buds i fall som avses
i 70 5 första stycket BS är föreläggande, som kan förenas antingen med vite
eller med föreskrift att åtgärden vid tredska verkställes genom nämndens
försorg på den tredskandes bekostnad. Något hinder föreligger inte mot att
nämnden meddelar föreläggande utan påföljd. Av förarbetena till BS(prop,
1959:168 s. 325) framgår emellertid att detta inte bör förekomma annat än i
rena undantagsfall.
Byggnadsnämndens
beslut om föreläggande enligt 70 5 BS kan överklagas till länsstyrelsen,
kammarrätten och regeringsrätten. 1 vissa fall fullföljs lalan mot
länsstyrelsens beslut hos regeringen.
För
att ingripande med stöd av 70 5 första stycket BS skall få ske är det inte
tillräckligt att byggnadsarbetet är olovligt. Det måste av något annat skäl
framstå som behövligt att det olovligt byggda blir rättat eller undanröjt. I
paragrafen har delta kommit till uttryck på så sätt att ägaren av det olovligt
byggda är skyldig att undanröja eller ändra det ulförda "i den mån nämnden
finner nödigt alt meddela föreläggande därom". Förarbetena ger inte någon
vägledning i fråga om tolkningen av denna föreskrift. Det är emellertid fullt
klart all rättelseföreläggande inte är tänkt som någon rutinåtgärd.
Omständigheter
som i rättspraxis har inverkat på prövningen av frågan om föreläggande har
varit om tillstånd - byggnadslov, dispens - kunnat ges för åtgärden, I ett
rättsfall, refererat i regeringsrättens årsbok (RÅ) 1967 not, K 1835 gällde
frågan om del varit nödigt med föreläggande att la bort viss byggnad, som
uppförts ulan vederböriigt byggnadslov, 1 regeringsrätten uttalade både
byggnadsstyrelsen och länsarkitekten att tidsbegränsat byggnadslov borde kunna
meddelas. Regeringsrätten fann bl. a, på grund härav att del - trots att
byggnaden hade uppförts utan lov - inte kunde anses nödigt att förelägga ägaren
au riva byggnaden. En liknande uppfattning kom lill ullryck i RÅ 1966 not, K
1098, där ett föreläggande att fiytta byggnad, vilken uppförts på annan plats
än som angavs i byggnadslovet, blev undanröjt, emedan byggnadsföretaget inte
stred mol gällande utomplansbestämmelser och fiyttning inte framstod som
nödig. Till omständigheter som kan tala mot föreläggande har i rättspraxis
hänförts också att byggnad som uppförts i strid mol byggnadsförbud inle medfört
någon olägenhet som förbudet haft till uppgift att förekomma samt dröjsmål med
genomförandet av sådan detaljplanläggning som motiverat förbudet (se t, ex, RÅ
1970 not, C 434 och 435 samt 1971 not, C 120), Byggnadsnämnden anses ha
bevisbördan för ett föreläggande är nödigt (se t, ex, RÅ 1965 not, K 902),
Föreläggande
enligt 70 5 BS skall riktas mol "ägaren av den fastighet, byggnad eller
anordning, varom fråga är", öm del finns olika ägare lill mark och byggnad
skall föreläggande riktas mot byggnadens ägare, inte mot markägaren (RÅ 1959
not. K 1248). Rättsförhållandet kan någon gång
Prop. 1975/76:164 110
vara
sådant att fastighetsägaren mot nytljanderätlshavares bestridande kan ha
begränsade möjligheler att efterkomma föreläggandet. I ett sådant fall har
fastighetsägaren ålagts att vidla på honom som fastighetsägare ankommande
åtgärder till förhindrade att en uthyrd lokal i fortsättningen användes för
verkstadsrörelse, vilken inhysts i fastigheten ulan erforderiigt byggnadslov
(RÅ 1949 not, K 43; se även RÅ 1966 not, K 903).
Om
egendom som avses med föreläggande överiåts, blir den nye ägaren inle bunden av
föreläggandel, ulan nytt föreläggande måste vid behov meddelas för honom.
Som
förut har framgåtl kan byggnadsnämnden i fall som avses i 70 5 första Slycket
BS välja mellan att förena föreläggande med vite eller alt föreskriva att
åtgärden i händelse av tredska verkställes genom nämndens försorg på den
tredskandes bekostnad.
Vad
först gäller vile finns några maximigränser för vitesbeloppets storiek inte
angivna i byggnadsförfatiningarna. Byggnadsnämnden har således full frihet att
med hänsyn till de föreliggande omständigheterna bestämma vitesbeloppets
storiek. Principen är emellertid den att viiel skall bestämmas till sådant
belopp att del med hänsyn lill vederbörandes ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigi kan antas förmå honom att åtlyda föreläggandet Gfr 9
kap, första stycket rättegångsbalken).
Om
ett vitesföreläggande visar sig ineffektivt, kan myndighelen meddela nytt
föreläggande vid högre vite. En förutsättning härför äremellertid, att det
första föreläggandet har vunnit laga kraft. Däremot krävs det inte alt det
första viiel är utdömt, innan nytt vile föreläggs. (NJA 1951 s. 116; RÅ
1964:40),
När
den i föreläggandet utsatta tidsfristen har gäll ul utan att detta har
fullgjorts, eller när ett vitesförbud har överträtts, uppkommer frågan om
vitets utdömande. Denna fråga prövas av allmän domstol och talan om vitets
utdömande förs härvid av allmän åklagare. Sådan talare torde förutsätta
framslällning av byggnadsnämnden till åklagaren.
Enligt Strömberg (Allmän
förvaltningsrätt 7 uppl, s. 149) torde försuttet vite vara föremål för
älalspreskription. Strömberg erinrar emellertid om att utgångspunkten för
preskriptionstidens beräkning kan bli senare än den tid då vitet försuttits, om
intresset av prestationens fullgörande kvarstår (se även Svensk Juristtidning
1949 s. 742, 1965 rf. s. 75 och 1968 rf. s. 46).
1
mål om vites utdömande anses domstolen kunna pröva byggnadsnämndens behörighet
att meddela föreläggandet men däremot inte frågan om föreläggandet varil
behövligt eller lämpligt. Finner domstolen att vitet är försuttet, skall
vitesbeloppet i princip dömas ut. I vissa situationer anses domstolen
emellertid ha möjlighet att jämka beloppet (NJA 1951 s. 116). Domstolens avgörande
kan överklagas till hovrätten och HD.
Om
byggnadsnämnden i stället för att använda sig av vite föreskriver att åtgärden
i händelse av tredska verkställs genom nämndens försorg på
Prop.
1975/76:164 111
den
tredskandes bekostnad, medför inte detta att nämnden efter den bestämda
tidsfristens utgång själv kan ombesörja åtgärden. Med stöd av ett uttalande av
stadsplaneutredningen (SOU 1945:15 s, 567) tolkas nämligen bestämmelserna i 70
§ första stycket BS sä, att nämnden innan tvångsutförande får ske mäste föra
talan inför domstol om fastställelse av sin rätt till tvångsutförande. Bifalles
nämndens talan, får nämnden söka verkställighet av domen hos de exekutiva
myndigheterna. Även i dessa fall kan talan mot domstolens avgörande fullföljas
till HD.
2.1.4
Justitieombudsmannens beslut den 18 oktober 1974
Justitieombudsmannen
(JO) har till bostadsdepartementet överiämnat eti exemplar av beslut den 18
oktober 1974 i anledning av klagomål mot ledamöter i en byggnadsnämnd angående
underiåtenhet att fullfölja ingripande mot olovligt utfört byggnadsföretag. Av
beslutet framgår bl. a. följande.
Byggnadsnämnden
hade den 7 december 1970 beslutat att förelägga en fastighetsägare vid vite av
5 000 kr. att före den 1 juli 1971 ha borttagit två utan byggnadslov utförda
källartillbyggnader på en villabyggnad. I beslut den 22 september 1971 avslogs
en framställning från fastighetsägaren om anstånd med verkställigheten av
föreläggandet. Samtidigt meddelades föreläggande för honom vid vite av 10 000
kr. att senast sex månader efter delfåendet ha borttagit tillbyggnaderna och
fyllt igen en ursprängning. Vidare beslöts att tidigare vitesföreläggande
skulle överiämnas till allmän åklagare för åtgärd.
Sedan
fastighetsägaren fullföljt talan till Kungl. Maj:t i fråga om vites-föriäggandena
och ett beslut med avslag på ansökan om dispens för käl-lartillbyggnaderna m.
m., beslöt byggnadsnämnden vid sammanträde den 6-7 febmari 1974 avstyrka bifall
till besvären. Vid samma tillfälle upptogs till behandling ett förslag av stadsarkitektkontorel
i kommunen att byggnadsnämnden skulle dels till allmän åklagare överiämna
nämndens beslut den 22 september 1971 för utdömande av försuttet vite och dels
i övrigt bordlägga frågan om förnyat föreläggande. Byggnadsnämnden beslöt med
sex röster mol fyra och en nedlagd att inte vidta någon åtgärd i ärendet.
1
en reservation mot beslutet anfördes bl. a. följande.
Efter
att ha avstyrkt bifall till besvär avseende dispens från gällande byggnadsförbud
framhöll byggnadsnämndens majoritet som motivering till sill beslut
huvudsakligen.
Det
åligger kommunens tjänstemän alt tillföriitligen styrka att den olovliga
tillbyggnaden inte fär stå kvar efter verkställd planläggning. Med anledning av
uppgift att fastigheten efter framdragning av planerad motorväg inte skulle
uppfylla gällande bullernorm framhölls att fastighetens ägare i detta fall fär
skylla sig själv. Det tidigare utdömda vitet var straff nog för den olovliga
tillbyggnaden.
Enligt
reservantemas mening strider ovanslående beslut mot grunderna för den gällande
byggnadslagstiftningen. Tidigare praxis vad gäller före-
Prop.
1975/76:164 112
läggandeärenden
frångås. Byggnadslovsinstitutel, som vår byggnadslagstiftning huvudsakligen
har som grundval och förutsättning, föriorar i betydelse i områden där
detaljplaneläggning är förestående. Den som bygger olovligen kan alltid hoppas
på att kommunens tjänstemän inte lyckas fullgöra sin bevisskyldighet att
byggnaden inte får stå kvar efter planläggning. Naturiigtvis är det en
omöjlighet för kommunens tjänstemän att på ett tidigt stadium i en planläggning
göra säkra uttalanden om det resultat som planen kommer att leda till för
enskilda fastigheter. Tendensen att bygga olovligt, som även tidigare varit
betydande, kommer sannolikt att öka som en följd av beslutet. För den enskilde
blir det enklare att beräkna konsekvenserna av ett olovligt byggande. Som en
följd av detta kommer detaljplaneläggning att försvåras för kommunen.
I
framställningen till JO anförde klagandena bl. a. att det ofta var svårt för
byggnadsnämndema att komma till rätta med svartbyggandei. Detta upplevdes av de
fiesta byggnadsnämnder, liksom av folk i allmänhet, som djupt orättvist då det
försatte lagbrytaren i en förmånligare position än den medborgare som lojalt
följde gällande rätt. Lagbrytaren kunde dessutom i framtiden resa
ersättningsanspråk gentemot kommunen i samband med expropriation eller vid
fråga om annan inlösen. Majoriteten av byggnadsnämnden skiljde sig i denna
fråga frän andra byggnadsnämnder. Nämndens beslut att underiåta att fullfölja
ingripande mot fastighetsägaren innebar bl. a. uppenbara risker för att
kommunen senare tvingades att lösa in det olovligt byggda. Majoriteten hade på
olika sätt klargjort att beslutet var ett uttryck för nytänkande i dylika
frågor.
Klagandena
hemställde att JO på grund av beslutets prejudiciella betydelse skyndsamt måtte
pröva delta från laglighets- och skälighetssynpunkt och låta sin ståndpunkt
komma till utiryck i ett principuttalande.
Sedan
JO remitterat ärendet till byggnadsnämnden, beslöt nämnden den 28 augusti 1974
att anta ett av vissa ledamöter upprättat förslag till ytirande, vari anfördes
i huvudsak följande.
Byggnadsnämnden
upplever ofta ett starkt dilemma i hanteringen av olovligt utförda
byggnadsförelag. Människor som drabbas av rivningsförelägganden kan råka
mycket illa ut både ekonomiskt och socialt. Om samhällets avsikt är att hålla
alternativen öppna för en osäker framtida markanvändning så framstår det som
rimligt att byggnad fär bibehållas tills vidare, om man försöker väga den
enskildes problem mot det allmännas. Vi har också funnit att Regeringsrätten,
Civildepartementet och Kammarrätten sett saken på del sättet.
Vi
har upplevt att kommunen hårt drivit förelägganden om rivning, som sedan icke
fastställts av högre myndigheter. Samtidigt finner vi, i likhei med dem som
gjort anmälan till Riksdagens ombudsman, att vid en mindre, omsorgsfull
tillämpning av möjlighelen alt temporärt låta olovliga byggnadsföretag kvarstå
följden kan bli en - utåt sett - mer gynnad slällning för byggherren ifråga än
för den som följt gällande byggnadsföreskrifter. De straffpåföljder som kan bli
aktuella är så obetydliga att de i en del fall negligeras.
1
det aktuella fallet utförde fastighetsägaren är 1966 och 1967 utan lov tvä
mindre källartillbyggnader, varav den ena används som bordtennisrum
Prop.
1975/76:164 113
för
familjens barn. Byggnadsförbud för fasligheten har varit rådande sedan år 1964.
Tidpunkten för detaljplanläggning är osäker liksom även tomtplatsens framtida
utnyttjande. Byggnadsnämndens majoritet konstaterade i ärendet att den måttliga
tillbyggnaden ej medförde olägenhet för grannar, landskapsbild, miljö eller
eljest. Byggnadens läge cirka 200 m från motorvägsbanken ansågs ej medföra
sådana sanitära olägenheter att fastigheten därför icke skulle vara beboelig.
Tillbyggnaden
synes ej i nägon väsentlig män höja byggnadens värde. Farhågan att kommunen vid
en ev. inlösen skulle tvingas betala överpris till följd av tillbyggnaden får
anses obefogad då dispens vägrats, vilket bekräftar alt byggnadsföretaget icke
sanktionerats. Här är endast fråga om ett uppskov med prövningen ang.
borttagandet vilket är jämförbart med en uppskjuten verkställighet av ett
föreläggande eller en tidsbegränsad dispens. Byggnadsnämnden kan återupptaga
föreläggandefrågan närhelst det skulle bli aktuellt. Det kan i detta sammanhang
konstateras att byggnadsnämnden vid varje ny behandling av ett ärende kan
pröva detta fömt-sättningslöst varvid nämnden är oförhindrad att ändra ett
tidigare ställningstagande.
Anmälarna
efteriyser hänsyn till laglighet och skälighet. Eftersom byggherren samtidigt
kan ådömas straff avser ett föreläggande icke att tillrättaföra den enskilde
lagbrytaren. Föreläggandel är endast ett påtryckningsmedel för att åstadkomma
ett borttagande eller en ändring av ett byggnadsföretag, för det fall
byggnadsnämnden bedömer detta med hänsyn till omgivningen och övriga
omständigheter för närvarande ej kunna tolereras. Den byggnadsnämnden enligt
70 § byggnadsstadgan anförtrodda skälighetsbedömningen bör byggnadsnämnden
givetvis begagna med mycket stor urskiljning, emedan motsatsen kan medföra icke
önskvärd prejudicerande verkan. Förevarande fall torde emellertid ligga inom
ramen för vad byggnadsnämnden i detta sammanhang kan medge. Ett nytänkande inom
byggnadsnämnden i denna riktning får anses helt i överensstämmelse med vad
laglighet och skälighet kan fordra.
Mot
bakgrund av vad som ovan angivits vill byggnadsnämnden därför anföra följande:
1
Lagstiftningen och tillämpningen härav
bör ändras så att föreläggande om rivning av olovliga byggnadsföretag kan
skjutas på framtiden utan risk för det allmänna att komma i sämre position vid
en framtida planläggning genom ökade ersättningskrav. Detta förutsätter
sannolikt att givna byggnadslov måste registreras på ett bättre sätt, t. ex.
på gravationsbeviset enligt bygglagutredningens förslag. En effektiv
registrering av detta slag skulle påverka möjlighetema till belåning och
försäljning.
2
Straffsatsen för olovligt byggande bör
höjas och preskriptionstiden förlängas så alt byggnadsnämnden ej frestas
använda rivningsföreläggande i allmänpreventivt syfte.
3
Även byggnader utan byggnadslov bör
åläggas besiktning så att - trots olagligheten i uppförandet - byggnaderna ändå
uppfyller de tekniska krav som samhället uppställt för byggande i allmänhel.
Avslutningsvis
vill byggnadsnämnden framhålla att det aktuella ärendel har behandlats i
enlighet med de principer vi ansett oss kunna utläsa ur överinstansemas beslut.
Nämnden vill dock samtidigt betona det väsentliga i att problemkomplexet
ingående penetreras i samband med den nu pågående lagstiftningen avseende
markanvändning och byggande. Nämnden är helt införstådd med att olovligt
byggande måste stävjas och att något verksamt
8 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 164
Prop.
1975/76:164 114
straff
måsle finnas. Den nuvarande lagstiftningen kan dock vara mycket hård mot
enskilda människor, så hård att rivningar faktiskt ytterst sällan blir
verkställda.
Med
stöd av vad ovan anförts vill byggnadsnämnden framhålla att nämnden icke
finner några skäl föreligga till anmärkning mot byggnadsnämndens handläggning
av rubricerade ärende,
JO
meddelade beslut i anledning av klagomålen den 18 oktober 1974,
I
beslutet anför JO följande.
I
70 § första stycket byggnadsstadgan föreskrivs bl. a. Har byggnad uppförts
eller annan åtgärd vidtagits utan byggnadslov, där sådant erfordras, eller i
strid mot godkända ritningar eller av byggnadsnämnden meddelade eller eljest
gällande föreskrifter, är ägaren av den fastighet, byggnad eller anordning,
varom fråga är, skyldig att undanröja eller ändra det utförda i den mån nämnden
finner nödigt att meddela föreläggande därom.
Av
stadgandet framgår att byggnadsnämnden beträffande frågan om föreläggande
skall meddelas har stor frihet att handla efter eget bedömande. Jag finner det
inte vara möjligt att göra något generellt ultalande om hur denna bedömning
skall ske, då hänsyn måsle tagas till omständigheterna i varje enskilt fall.
Bedömningen fär dock inte styras av andra hänsyn än sådana som ryms inom ramen
för stadgandets syfte. Jag vill även framhålla önskvärdheten av att ärenden av
ifrågavarande slag i görligaste mån handläggs konsekvent.
Det
beslut som avses med klagomålen går inte väl ihop med vad byggnadsnämnden
tidigare åtgjort i ärendet. Något lagligt hinder att meddela beslut av sådant
innehåll har dock inte förelegat och jag finner vad som förevarit inte ge mig
fog för ingripande.
I
ärendet har framkommit vissa spörsmål av principiell natur, som kan förtjäna
beaktande vid det inom bostadsdepartementet pågående arbetet med översyn av
byggnadslagstiftningen. Jag överiämnar därför ett exemplar av detta mitt beslut
till bostadsdepartementet för kännedom.
Ärendet
är härmed av mig slutbehandlat.
2.2
Naturvårdslagen
Naturvårdslagen
(1964:822, omtryckt 1974:1025) (NVL) innehåller flera bestämmelser rörande bl.
a. bebyggelse.
Enligt
7 § kan länsstyrelsen under vissa förutsättningar förklara område, som behöver
särskilt skyddas eller vårdas, som naturreservat. I reservats-beslut skall
anges bl. a. de inskränkningar i rätten att förfoga över fastighet som är
nödvändiga för att trygga ändamålet med reservatet, såsom förbud mot
bebyggelse, uppförande av stängsel, täktverksamhet, uppodling, dikning,
plantering och avverkning (8 §). Länsstyrelsen kan i särskilda fall medge
undantag från föreskrifterna.
Då
fråga uppkommit om bildande av naturreservat, kan länsstyrelsen för viss tid
meddela förbud mot att utan styrelsens tillstånd vidta åtgärd beträffande det
berörda området som strider mot syftet med de ifrågasatta reservatföreskrifterna
(11 §).
Enligt
13 § kan länsstyrelsen som naturminne fridlysa till fastighet hörande
naturföremål, som bör särskilt skyddas eller värdas. Fridlysningen
Prop.
1975/76:164 115
skall
omfatta även erforderiigt markområde. I övrigt gäller samma bestämmelser som
för naturreservat.
15-17
§§ innehåller särskilda bestämmelser till skydd för friluftslivet. För att åt
allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder enligt
15 § slrandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. Strandskyddet omfattar
land- och vattenområdet intill 100 m från strandlinjen vid normalt
medelvattenstånd. När det behövs för att tillgodose syftet med strandskyddet,
kan strandskyddsområdet utvidgas, dock högst intill 300 m från strandlinjen.
Strandskyddet kan under vissa förutsättningar även upphävas.
Inom
strandskyddsområde är det enligt 16 § första styckei förbjudet bl. a. att
uppföra helt ny byggnad, att ändra befintlig byggnad för att tillgodose ett
väsentligen annat ändamål än tidigare och att utföra grävnings- och andra
förberedelsearbeten för sådan bebyggelse. Förbudet gäller inte all bebyggelse.
Undantagna är bl. a. anläggningar som behövs för jordbmket, fisket och
skogsskötseln och inte tillgodoser bostadsändamål (16 § tredje stycket). Länsstyrelsen
kan för särskilt fall medge undantag från bestämmelsema i 16 § första stycket.
Enligt
17 5 första stycket, som innehåller bestämmelser om s. k. stängselgenombrott,
kan länsstyrelsen, om det på område som är av betydelse för friluftslivet eller
i områdets närhet finns stängsel som hindrar eller försvårar tillträdet till
mark där allemansrätt råder, förelägga stängselhållaren att anordna grind eller
annan genomgång. Är det uppenbart att stängslet endast avser att stänga
allmänheten ute från området, kan föreläggande meddelas om borttagande av
stängslet. Bestämmelsema om stängsel äger motsvarande tillämpning beträffande
dike. Har någon utan byggnadsnämndens tillsländ salt upp skylt varigenom
allmänheten avvisas från visst område, kan nämnden förelägga den som är
ansvarig för åtgärden att ta bort skylten (17 § andra och tredje styckena).
Enligt
18 § krävs i princip tillstånd av länsstyrelsen för läkt av sten, grus, sand,
lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens
husbehov.
Område,
inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön
men som inte lämpligen bör avsättas till naturreservat, kan enligl 19 § av
länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde. I beslutet härom skall
föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighet som behövs, såsom
förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag och schaktning.
Bestämmelserna i 19 § är inte tillämpliga på bebyggelse - men däremot på andra
arbetsföretag - inom område som ingår i fastställd generalplan, -Stadsplan
eller byggnadsplan.
Om
byggnad som inte ligger inom område med fastställd generalplan, stadsplan eller
byggnadsplan lämnats att förfalla, kan länsstyrelsen förelägga ägaren att riva
eller iståndsäita byggnaden eller på annat sätt avhjälpa skadan (21 §).
Bestämmelser
om straff, vite och handräckning meddelas i 37-39 §§. En-
Prop.
1975/76:164 116
ligt
37 5 försia stycket - såvitt nu är av intresse - kan den dömas till böter eller
fängelse i högsl sex månader som uppsåtligen eller av oaktsamhet.
1. brytermot förbud eller föreskrift som meddelats
enligt 8 5,
2. brytermot förbudet i 16 5 första stycket att
uppföra ellerändra byggnad,
3. bryter mot 17 5 andra styckei, om inle gärningen är
ringa eller
4. ulföriäki i strid mol 18 5 eller föreskrift som
meddelais i samband med tillstånd till företaget.
Utbyte
av brott som avses i punkt 4 skall enligt 37 § andra stycket förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.
Den
som gjort sig skyldig till gärning som avses i 37 § kan förpliktas att ersätta
kostnad som föranleds därav (38 §).
Har
någon begått gärning som avses ovan i punkterna I, 2 eller 4, kan länsstyrelsen
vid vite förelägga honom att vidta rättelse. Överexekutor kan meddela
handräckning för sådant ändamål. Ansökan om handräckning får göras av allmän
åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen eller den kommunala myndighet
som handhar naturvårdsfrågor. Beträffande handräckning äger bestämmelserna i
191 5 UL motsvarande tillämpning.
Föreläggande
enligt 17 § första stycket får förenas med vite. Åtlyds inte föreläggandet,
skall utmätningsmannen föranstalta om att åtgärden vidtas, om länsstyrelsen
begär det.
Även
byggnadsnämnds föreläggande enligt 17 § tredje stycket får förenas med vite. Om
föreläggandet inte åtlyds, kan nämnden låta vidta åtgärden på den försumliges
bekostnad (39 §).
Flera
av de ovan redovisade bestämmelserna gmndar sig på förslag i prop. 1974:166 och
trädde i kraft den 1 januari i år. Propositionen föranleddes bl. a. av förslag
av naturvårdskommittén i betänkandet (Ds Jo 1974:1) Naturvård 1, Strandskydd,
Landskapsvård, Förvaltning.
I
betänkandet tog kommittén upp bl. a. frägan om påföljd vid överträdelse av
vissa bestämmelser i NVL. Kommittén redovisade därvid en framställning från en
länsstyrelse om påföljd för underiåtenhet att söka tillstånd till
täktverksamhet. I framställningen anfördes att nägon form av ekonomisk sanktion
syntes påkallad för att motverka olaga grusexploalering. Som lösning på
problemet föreslogs antingen skadeståndsskyldighet gentemot det allmänna eller
någon form av förverkande till statsverket av gmsets värde eller del därav.
Kommittén
framhöll att överträdelse av förbud eller bestämmelse enligt NVL i olika fall
kan medföra betydande ekonomisk vinst. Detta förhållande kunde enligt kommittén
inte beaktas i tillräcklig utsträckning med dä gällande bestämmelser.
Fömtsättningar borde därför tillskapas att - i överensstämmelse med vad som i
allmänhet gäller för brott som medför vinning - förverka den med verksamheten
förbundna vinslen eller del av denna. Kommittén föreslog därför en bestämmelse
med sådan innebörd.
Kommitténs
förslag tillstyrktes under remisst)ehandlingen av naturvårds-
Prop.
1975/76:164 117
verket,
planverket, några länsstyrelser. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska turistföreningen.
Naturvårdsverket ansåg att också hus som byggts i strid mot förordnande enligt
NVL borde kunna anses som utbyte av brott. En länsstyrelse avstyrkte
kornmitténs förslag under motivering att förver-kandepåföljd syntes alltför
sträng. Vattenlagsutredningen framhöll att det många gånger måste vara svårt
att bestämma storleken av utbytet.
Departementschefen
framhöll (prop. 1974:166 s. 120) att man i fråga om åtskilliga av de i 37 §
straffbelagda gärningarna inte kan tala om någon vinning genom förseelsen i
fråga. I andra fall, t. ex. uppförande av byggnad utan tillstånd, skulle en
regel om förverkande bereda stora svårigheter vid tillämpningen. Enligt
departementschefens mening borde en förverkanderegel begränsas till olaga
täktverksamhet, där regeln uppenbariigen kan fylla en praktisk funktion.
Riksdagen
biföll propositionsförslaget (JoU 52, rskr 405).
2.3
Miljöskyddslagen
ML
är lillämplig på miljöfariig verksamhet varmed avses utsläppande av
avloppsvatten m. m. från mark, byggnad eller anläggning i vattenområde samt
användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra
förorening av vattenområde eller medföra störning för omgivningen genom
luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant (1 §). Regeringen
kan med avseende på viss del av landet förbjuda utsläppande av avloppsvatten,
fast ämne eller gas i vattenområde (8 §). Den som utövar eller ämnar utöva
miljöfarlig verksamhet kan ansöka om tillstånd lill verksamheten hos
koncessionsnämnden för miljöskydd (9 § första stycket). Enligt 10 § kan
regeringen föreskriva att vissa åtgärder som innebär miljöfariig verksamhet
inte lär vidtas utan att koncessionsnämnden lämnat tillstånd eller anmälan
gjorts hos naturvårdsverket eller länsstyrelsen. Naturvårdsverket eller i
vissa fall länsstyrelsen kan dock enligt 12 § miljöskyddskungörelsen
(1969:388, ändrad senast 1972:224) efter prövning i varje särskilt fall medge
undantag från sådan skyldighet att söka tillstånd (dispens). I 2, 5, 7, 8 och
10 §§ miljöskyddskungörelsen har angivits vilka åtgärder som inle får vidtas
utan tillstånd eller dispens eller utan föregående anmälan.
1
lillståndsbeslut skall enligt 18 § ML noggrant anges den miljöfariiga
»verksamhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla. Åsidosätter
någon villkor som angetts i lillståndsbeslut och är avvikelsen betydande, kan
koncessionsnämnden förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsalt
verksamhet (23 5 ML),
I
384 55 ML meddelas bestämmelser om tillsyn. Enligt 38 5 skall tillsynsverksamheten
utövas av statens naturvårdsverk och länsstyrelserna. Finner tillsynsmyndighet
att olägenhet av betydelse från allmän synpunkt uppkommer eller kan uppkomma
genom miljöfariig verksamhet, kan myndighelen meddela råd och anvisningar om
lämplig åtgärd för att motverka
Prop.
1975/76:164 118
olägenheten
(39 5). Har tillstånd enligt ML inte givils, kan länsstyrelsen enligt 40 5
första stycket ML meddela föreläggande om sådant försiktighetsmått eller
förbud som är uppenbart behövligt för att bestämmelserna i ML skall efterievas.
1 brådskande fall eller när särskilt skäl eljest föreligger får föreläggandet
ges omedelbart och i annal fall försl sedan det visat sig att rättelse inte kan
vinnas genom råd och anvisningar. Åsidosätter tillståndshavare villkor som
angivits i tillståndsbeslutet, kan länsslyrelsen förordna om rättelse pä hans
bekostnad eller förelägga honom att själv vidta rättelse (40 5 tredje slyckel),
I beslut om föreläggande enligt 40 5 kan länsstyrelsen utsätta vite (40 5
fiärde styckei). Har tillstånd enligt ML inle meddelats, kan koncessionsnämnden
på hemställan av statens naturvårdsverk besluta om förbud mot miljöfariig
verksamhet, som inte är tillåtlig enligt ML eller meddela föreskrift om
försiktighetsmått (41 5).
Enligt 45 5 ML kan böter
eller fängelse i högst ett år ådömas bl. a. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. bryter mol förbud som meddelats med stöd av 8, 23
eller 41 5,
2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen
meddelat enligt 10 5 första stycket ulan att undantag har medgivits eller
3. åsidosätter villkor i tillståndsbeslut så att
allmän eller enskild rätt kan kränkas.
Har
någon begått gärning som avses i punkterna 1-3, kan överexekutor meddela
handräckning för alt åstadkomma rättelse. 1 fräga om sådan handräckning gäller
samma regler som för handräckning enligt 191 5 UL, Berörs allmänna intressen,
fär ansökan om handräckning göras av statens naturvårdsverk eller annan
myndighet som ärendet angår. Om föreläggande enligt 40 5 första eller andra
stycket inte åtlyds, skall utmätningsmannen på anmodan av länsstyrelsen
ombesörja att åtgärd vidtas (47 5 ML).
Beslut i fråga om bl, a.
tillstånd enligt ML och beslut i fråga som avses 141 5
MLblirgällandenärbeslutet vunnit laga kraft. I beslutet kan förordnas att det
skall lända till efterrättelse omedelbart. Beslut i fråga som avses i 40 5 ML
länder till efterrättelse omedelbart, om inte annat förordnas (49 5 ML).
2.4
Hälsovårdsstadgan
Hälsovårdsstadgan
(1958:633, ändrad senast 1972:675) (HS) innehåller materiella bestämmelser som
syftar till att hindra att sanitär olägenhet uppkommer. Där finns bestämmelser
om bl. a. bostäder, lokaler av olika slag, vattenförsörjning, vatten- och
luftförorening, anläggning och upplag för industriell verksamhet. HS gäller
inom både tät- och glesbyggda områden. 1 vissa hänseenden gäller strängare
beslämmelser för område med fastställd stads- eller byggnadsplan, s. k.
hälsovårdstätort. Det ankommer på hälsovårdsnämnden att utöva den närmaste
tillsynen över den allmänna hälsovården inom kommunen (2 5)-
Prop. 1975/76:164 119
I
14 kap, HS finns beslämmelser om hälsovårdskontroll, enligt vilka hälsovårdsmyndigheterna
på olika sätt kan ingripa mot missförhållanden. Enligt en inledande, allmän
bestämmelse(71 5) fär hälsovårdsnämnd antingen omedelbart eller efter råd
eller uppmaningar och skäligt anstånd meddela föreläggande och förbud som
anses behövliga för efterievnad av bl, a. HS och lokal hälsovårdsordning.
Närmare bestämmelser om vad hälsovårdsnämnds beslul enligt 71 5 kan avse ges i
72 5- Där nämns bl, a. föreläggande att inom viss tid vidta åtgärd för alt
undanröja bristfällighet hos byggnad eller annan egendom och förbud mot att
använda lägenhet eller lokal för avsett ändamål lill dess förekommande
bristfällighet har undanröjts.
Föreläggande
och förbud kan allt efter omständigheterna riktas mot ägare eller
nyttjanderättshavare eller mot bådadera (73 5)- Hälsovårdsnämnd kan enligt 75 5
föreskriva vite för underiåtenhet att rätta sig efter föreläggande eller
förbud. Om någon underiåter all utföra arbete eller vidta åtgärd som åligger
honom enligt bl. a. HS eller lokal hälsovårdsordning, kan nämnden under vissa
förutsättningar låta verkställa arbetet eller åtgärden på den försumliges
bekostnad. Hälsovårdsnämnd kan förordna att dess beslut skall lända till
efterrättelse utan hinder av förd klagan (86 5).
3 Bygglagutredningens förslag och remissyttranden över detta
3.1 Utredningen
I
sitt betänkande Markanvändning och byggande (SOU 1974:21) redovisar
bygglagutredningen de principer som enligt utredningens mening bör läggas till
gmnd för den framtida plan- och byggnadslagstiftningen. Uiredningen tar därvid
upp bl. a. frägan om påföljd vid överträdelse av lagstiftningen (s. 385 och
386).
Utredningen
konstaterar att ett vanligt brott mot gällande byggnadsbestämmelser är att
byggnad uppförs ulan att erforderiigt byggnadslov sökts. Erfarenheterna har
enligt utredningens mening visat att de nuvarande påföljderna är otillräckliga
för att avhålla frän sådant olovligt byggande. Utredningen konstaterar vidare
alt det inom ramen för ett system av den typ som föreslås i betänkandet är om
möjligt ännu viktigare att olovligt byggande kan beivras på ell meningsfullt
sätt. Utredningen anser därför att andra och strängare påföljder bör
föreskrivas i blivande byggnadslag.
Vid
olovligt byggande är ofta del väsentligaste intresset att få bort det som
uppförts. Enligt bygglagutredningens mening bör tyngdpunkten i ett framtida
påföljdssystem ligga på regler som tillgodoser detta intresse. Ansvaret för
att åtgärder vidtas bör i första hand ligga på byggnadsnämnden som det primära
lillsynsorganet. Enligt utredningen bör reglerna till att börja
Prop.
1975/76:164 120
med
självfallet ge nämnden möjlighet att vid vite förbjuda att olovligt påbörjat
byggnadsarbete fortsätts.
Då det gäller situationer
då samhället först i efterhand upptäcker det olovliga byggandet kan man enligt
utredningen skilja pä olika fall. Ofta är det uppenbart att det olovligt
uppförda inte kan tillåtas stå kvar. För dessa fall anser utredningen att nämnden
bör ha befogenhet alt vid vite ålägga den byggande att på egen bekostnad
bortskaffa det olovligt byggda vid äventyr att detta eljest genom nämndens
försorg bortskaffas på den byggandes bekostnad. Denna påföljd bör kunna
tillämpas oberoende av eventuella straffrättsliga påföljder. Tillämpningen av
nu gällande handräckningsbestämmelser i BL har enligt utredningen i avsevärd
grad försvårats pä gmnd av att verkställigheten förhalas genom överiåtelse av
fastigheten. I likhet med vad som gäller beträffande uppruslningsåläggande och
användningsförbud enligt bostadssaneringslagen (1973:531, ändrad senast
1974:821) anser utredningen att beslut om rivning av olovligen uppförd byggnad
bör gälla även mot ny ägare av fastigheten.
I
vissa fall kan det enligt utredningen vara mera tveksamt om det olovligt
uppförda kan få vara kvar. Vid en legal efterprövning kan det kanske visa sig
att det olovligt uppförda kan tillåtas stå kvar, måhända efter vissa ändringar.
1 sådana fall anser utredningen att byggnadsnämnden bör ha möjlighet att, innan
andra åtgärder vidtas, bereda ägaren tillfälle att inom viss tid ge in ansökan
om lov till företaget. Om ansökan inte inkommer inom föreskriven tid eller om
byggnadslov inte beviljas, bör byggnadsnämnden enligt utredningen ha möjlighet
att förordna om rivning i enlighet med vad som nyss sagts. Beviljas byggnadslov
bör byggnadsnämnden ha möjlighet att som villkor för detta föreskriva
skyldighet att vidta de ändringar av det uppförda som kan vara erforderiiga.
Utredningen
anser att det vid sidan av de här antydda reglerna bör finnas regler om
straffansvar för den som åsidosätter skyldigheten alt söka erforderiigt
byggnads- eller rivningslov. De nuvarande strafföesiämmelserna torde enligt
utredningen böra föras över till en ny byggnadslag. Utredningen anser slutligen
att möjligheterna till faktiska ingripanden bör vara frikopplade från reglerna
om straff rättslig påföljd och inte vara underkastade särskilda
preskriptionsregler.
3.2
Remissinstanserna
Många
remissinstanser understryker det angelägna i att man kommer till rätta med det
olovliga byggandet. Enligt länsstyrelsen I Stockholms län tyder
stickprovsundersökningar på en ökning av det olovliga byggandet i länet. I en
undersökning som omfattade 538 fastigheter konstaterades att det på 408 av
dessa fanns någon form av olovlig bebyggelse. 1 ett skärgårdsområde upptäcktes
80 fall av nybyggnad - fördelade pä 44 fastigheter - där ansökan om byggnadslov
inte hade gjorts. En viktig orsak till att
Prop.
1975/76:164 121
bebyggelse
uppförs utan lov och oftast fär stå kvar är enligt länsstyrelsen alt mänga
byggnadsnämnder har för små resurser för kontroll på fältet och även bristande
administrativa möjligheter att verkligen engagera sig i ärenden om olovlig
bebyggelse. Vidare har information och upplysning till allmänheten inte gått
ul i tillräcklig omfattning. I kombination med en svar-tillämpad och omständlig
lagstiftning, som många gånger tolkats på ett sätt som i första hand gynnat den
som handlat olovligt, har följden blivit att de fiesta husen fått stå kvar.
Nackdelen av varje enskilt fall har enligt länsstyrelsen av överprövande
myndigheter ofta underskattats, då man inte insett dess roll i ett större
sammanhang där företeelsen genom sin mångfald kan vålla problem för markanvändningsplaneringen
och bl. a. la i anspråk t. ex. strandområden som annars avselts för framtida
allmänt nyttjande. Länsstyrelsen konstaterar vidare att de låga straffsatser
som för närvarande tillämpas inte har någon som helst avskräckande effekt och
att preskriptionstiden om två år gör att lagreglerna saknar praktisk betydelse
då det är vanligt alt ett ä två är kan gå innan olagligt uppförd bebyggelse
upptäcks.
Kommunförbundet
anför att möjligheten till handräckning enligt 148 § BL är effektiv från den
synpunkten alt prövning inte först behöver ske av domstol. Emellertid är
tillämpningsområdet för 148 § begränsat till de fall av överträdelse som
återfinns i 147 § BL. I andra fall fär man använda sig av befogenheterna i 70 §
BS varvid domstolsprövning krävs, vilket anses vara en onödig omgång. Del
omständliga förfarandet enligt nuvarande ordning påtalas även av fiera andra
remissinstanser. Länsstyrelsen i Hallands län t. ex. anför ati myndigheiernas
nuvarande möjligheter att genom vitesförelägganden, handräckning m. m. fä en
olovligt utförd åtgärd (av beskaffenhet att inte kunna godtas i efterhand)
undanröjd i förstone kan synas vara tillräckliga. Genom de generösa
besvärsmöjlighelerna och genom myndigheternas långa handläggningstider samt
inte minst genom överiåtelse av äganderätten lill den fastighet som omfattas av
t. ex. ett vitesföreläggande sätts emellertid erfekliviieten i systemet nära
nog helt ur spel.
Flertalet
remissinstanser som yttrar sig i frågan framhäver det angelägna i att samhället
ges bättre möjligheter att sätta stopp för det olovliga byggandet.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhäller särskilt viklen av att åtgärder
sätts in omedelbart för att lokalisera och ta bort olämplig bebyggelse så att
den inte får status av "pågående markanvändning" och hindrar en
kommande planläggning enligt bygglagutredningens lagförslag. Härvid bör
personella och ekonomiska resurser ställas till byggnadsnämndernas förfogande
samtidigt som BL och BS snabbt ändras enligt de intentioner som
bygglagulredningen föreslagit i sitt betänkande. En hell ny markanvändningslagstiftning
bör inte avvaktas. Planverket hälsar förslaget om effektivare lagstiftning
gentemot olovligt byggande med tillfredsställelse. Det bör dock enligt verket
göras en skillnad på sådana byggen där lov hade kunnat beviljas och sådana där
lov inte kan påräknas. En slor del av nuvarande olovliga byggnadsföretag torde
innebära endast mindre åtgärder avseende till- och
Prop.
1975/76:164 122
ombyggnader,
omfärgning av fasader m. m. Genom viss begränsning av byggnadslovsplikten inom
en del områden borde kontrollresurserna enligt verket kunna koncentreras till
de mest väsentliga fallen. Även de statliga resurserna måste avstämmas mot
utökade arbetsuppgifter.
Förslaget
att lagstiftningen gentemot det olovliga byggandet skall effektiviseras
liljstyrks också av/w>7ö7;f/;öv'e/SA'rt«e or/? fi/efa/ie, riksantikvarieämbelel,
naiuivårdsverkei, länsstyrelserna I Östergötlands, Gotlands, Göteborgs och
Bohus, Hallands. Skaraborgs. Västmanlands. Kopparbergs och Jämtlands län,
Fagersta, Falkenbergs, Haninge, Härnösands, Kalmar, Karlstads, Kinda, Markaryds,
Motala, Mönsterås, Nacka, Norrtälje. Nässjö, Skövde, Stockholms, Söderköpings,
Tyresö, Umeå. Valdemarsviks, Varbergs och Vilhelmina kommuner saml Föreningens
Sveriges kommunalafönvltningsjurisier. Svenska kommunal-tekniska föreningen och
Föreningen Sveriges siadsarkiiekier.
Länsstyrelsen
i Gotlands och Hallands län samt Motala kommun lillslyrker all tyngdpunkten i
lagstiftningen läggs på att inom rimlig tid få del olovligt uppförda eller
utförda undanröjt. Denna inriktning av påföljdssysiemet synes förutsättas även
av de remissinsianser som efterlyser effektivare regler för handläggningen av
påföljdsärenden.
Kommunförbundei
anser att man bör överväga att medge generell möjlighet till handräckning utan
den begränsning av tillämpningsområdet till 148 § BL som f. n. gäller och utan
domstolsprövning. Byggnadsnämnden bör vidare, sedan ett föreläggande vunnit
laga kraft, kunna direkt begära exekutiva åtgärder. Det ter sig enligt
förbundet som en onödig omgång att nämnden skall behöva få befogenheten
domfäst. En annan begränsning i de nuvarande ålgärdsmöjligheterna består däri
att, vid underiåtenhet att utföra arbete eller vidta annan åtgärd enligt 70 §
andra stycket BS, endast vitespåföljden står till byggnadsnämndens förfogande.
Påföljden att vid tredska åtgärden verkställes genom nämndens försorg på den
tredskandes bekostnad bör enligt förbundet kunna ifrågakomma vid föreläggande
enligt båda de fall som nu omfattas av 70 § BS, Påföljden att åtgärd vidtas på
vederbörandes bekostnad anses böra gälla även ny ägare. Allmänt bör man enligl
förbundet sträva efter att i göriig män begränsa den dubbelprövning som nu sker
i såväl administrativ som judiciell väg. Varje extra möjlighet att få ett åtgärdsbeslut
prövat i den ena eller andra ordningen medför givetvis motsvarande tidsutdräkt
med åtgärdens verkställande och leder då till del resultatet att tvångsmedlet
framstår såsom mindre effektivt. Liknande synpunkler framförs av Vilhelmina
kommun. Enligl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör del övervägas alt
ersätta förfarandet enligt 70 5 BS med ell handräckningsförfarande genom
överexekutor ungefär på sätl som anges i 148 5 BL, Handräckningsärenden bedömes
i allmänhet vara av brådskande naturoch ges därför förtur i
domstolsbehandlingen.
Länsstyrelsen
I Siockholms län anser att lagstiftningen bör ges en sådan utformning att
myndigheterna får starka möjligheter att snabbt få rättelse lill stånd.
Som länkbara förbättringar av prövningssystemet nämner
Prop.
1975/76:164 123
länsslyrelsen
ekonomiskt stöd (förskoiteringsmedel) åt kronofogdemyndigheten för att
smidigare kunna effektuera ett handräckningsbeslut. Vidare föreslås en annan
typ av lämplighetsprövning där husägaren själv skall bevisa företagets
lämplighet från allmän synpunkt. Utgångspunkten för byggnadslovs- och
dispensprövning i efterhand bör enligt länsstyrelsen givetvis i princip vara
densamma som om huset inte uppförts. Husets värde kan inte heller rimligen fä
påverka bedömningen, eftersom den som har råd att bygga ett dyrt hus i sä fall
skulle få en fördel av detta. Eftersom erfarenheter frän tillämpning av
föreskrifterna visar ett väsentligt hänsynstagande lill den kapitalinvestering
som nedlagts i ett svartbygge, bör den nämnda principen enligt länsstyrelsen
uttryckas direkt i lagtexten. Länsstyrelsen anser att det även kan ifrågasättas
om inte den princip som föreslagits av naturvårdskommitién genom tillägg i 37
§ naturvårdslagen kan tillämpas generellt för olovligt uppförd bebyggelse.
Förslaget, som lyder "Utbyte av brott som avses i denna paragraf skall
förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt", avser bl, a. olaga
läkt, olovligt uppförd bebyggelse eller anordning inom strandskydds- eller
naturreservatsområde. Innebörden skulle således bli att olovligt uppförd
byggnad eller anordning kan förklaras förverkad till statsverket. Även
naturvårdsverket och länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om man
inte bör införa en regel om förverkande.
Även
länsstyrelserna i Östergötlands, Gotlands, Hallands, Skaraborgs, Kopparbergs
och Jämtlands län, Kinda, Markaiyds, Nacka, Norrtälje, Nässjö, Söderköpings.
Tyresö. Umeå, Valdemarsviks, Varbergs och Vilhelmina kommuner samt Svenska
koininunal-iekniska jörenlngen och Föreningen Sveriges stadsarkitekter
framhåller alt det behövs effektivare handläggningsregler för ärenden med syfte
att sloppa olovligi byggande eller alt få bort det olovligt byggda.
Länsstyrelsen
I Hallands län ifrågasätter om det inte vore en lämplig ordning att låta
länsstyrelsen döma ut viten - eventuellt i länsrätten - samt att förslagsvis
inte medge besvärsrätt över beslutet om utdömande. Enligl länsstyrelsens mening
kommer rättssäkerhetssynpunkterna även vid den föreslagna ordningen att
lillböriigen beaktas. Samma handläggningsordning anses kunna tillämpas
beträffande förelägganden om verkställighet på den tredskandes bekostnad.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser alt det är angeläget att det införs en
regel som säger att ärenden rörande korrektion av otillåtet byggande normalt
skall behandlas med förtur. Enligt länsstyrelsen I Kopparbergs län bör
planmyndigheten få möjlighet att vid kraftigt verkande påföljd och begäran om
handräckning omedelbart kunna sioppa vad som olagligen uppförs. Myndighetens
beslut bör enligt länsstyrelsen gälla utan hinder av förd klagan. Umeå kommun
anser att de principer utredningen föreslär för att komma till rätta med
olovligt byggande är riktiga. Dämtöver uttrycker kommunen den förhoppningen att
det överprövningsförfarande som oftast kommer lill stånd i dessa ärenden kan
genomföras tämligen snabbt. Genom ett snabbt förfarande skulle antalet
besvärsärenden enligt kommunen troligen kunna komma att minskas då besvär ofta
synes anföras
Prop. 1975/76:164 124
endast
av det skälet att man vill vinna tid. Därtill kommer att ju längre tid en
olovligt uppförd byggnad lär kvarstå desto mindre brukar förståelsen för ett
beslut om rivning bli. Söderköpings kommun föreslåratl möjligheterna att klaga
i högsta instans inskränks.
I anslulning till
utredningens uttalande att byggnadsnämnden självfallet skall ha möjlighet att
vid vite förbjuda att olovligt påbörjat byggnadsarbele fortsätts erinrar
hovrätten över Skåne och Blekinge om att detta strider mot hittillsvarande
uppfattning om användningen av vite. Hovrätten fömtsätter därvid, att olaga
byggnadsarbete även i fortsättningen skall vara belagt med straff Stadgandet i
9 kap. 8 § rättegångsbalken att vite inte må föreläggas då straffar utsatt
gäller visseriigen inle förvaltningsrätten men enligt praxis används enligt
hovrätten inte vile då annan påföljd finns.
Förslagel att beslut om
att olovligen uppförd byggnad skall rivas skall gälla även mol ny ägare av
fasligheten tillstyrks av naturvårdsverket, länsstyrelserna i Östergötlands,
Göteborgs och Bohus, Hallands, Västmanlands och Jämtlands län, Haninge. Kinda,
Motala och Stockholms koininuner samt Föreningen Sveriges
kommunalaförvaltningsjurisler. Även hovrätten över Skåne och Blekinge bilräder
förslaget men ifrågasätter om inte ytteriigare åtgärder behövs för alt
förhindra förhalning av beslutade åtgärder. Sålunda kan effekten av
föreläggande om underiåtenhet av olika slag, som inte kan få fortsätta -1, ex,
bristande underhäll av byggnad, användning av fastigheten på ett för närboende
störande sätt - enligt hovrätten behöva förstärkas på enahanda sätl.
Enligt
länsstyrelsen I Östergötlands län bör övervägas om inle en officiell
registrering bör ske så att en köpare av en fastighet lätt kan fä upplysning om
gällande föreläggande och förbud. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen
i Västmanlands län och Kinda kommun.
Kalmar
och Mönsterås kommuner pekar på problemet med olovlig rivning. I sådana fall
kan man knappast kräva att fä den uppförd på nytt. I de fall alt det är fråga
om en kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull byggnad är det dessutom
omöjligt att återskapa de lidigare värdena vid ett åter-uppförande. För de fall
att en olovlig och oönskad rivning uppdagas mäste det enligl kommunerna finnas
handfasta möjligheter alt omedelbart på platsen sloppa verksamhetens
fortsättande. En rivning över en natt måsle kunna åstadkomma starka påföljder.
Länsslyrelsen I Stockholms
län anser att man bör införa höjda straffsatser och strängare straffmätning, vilket
även medför längre preskriptionstid. Dessulom börenligt länsstyrelsen innehavet
av en olovligt uppförd byggnad kriminaliseras.
Några remissinstanser
påpekar att de av bygglagulredningen föreslagna åtgärderna är otillräckliga.
Härnösands kommun anser sålunda alt utredningen lämnar problemet med
svartbyggen olöst. Olofsiröms kommun framhåller att samhället inte ens i dag
klarar av alll svartbyggeri och att frågan hur den föreslagna utökade
byggnadslovsplikten skall administreras, kontrolleras
Prop.
1975/76:164 125
och
registreras kvarstår olöst. Liknande uppfattning framförs av byggnadsnämnden i
Halmstads kommun. Även Kalmars och Mönsterås kommuner ifrågasätter om inte
ytteriigare skärpning av reglerna är nödvändig.
Sveriges
villaägareförbund förklarar att man inte är övertygad om att de av
bygglagutredningen föreslagna åtgärderna är det bäsla sättet att komma till
rätta med problemet angående svartbyggen. Enligt förbundets erfarenhet torde
bristema snarast vara att hänföra till tillämpningen av gällande regler.
Förbundet framhåller som exempel att en kommun 25 år efter det en byggnadsåtgärd,
som enligt kommunens mening fordrar byggnadslov men för vilken sådant aldrig
begärts, meddelar rivningsföreläggande rörande till- eller ombyggnad av byggnad
på fastighet, vilken innefattas i kommunens ex-proprialionsansökan. Om kommunen
sålunda utnyttjar sina offentiigrättsliga befogenheter för att reducera sina
egna kostnader för fastighelsförvärv, synes detta enligl förbundet näppeligen
överensstämma med avsikten med att tillerkänna kommunen denna
offentiigrättsliga behörighel. Förbundet ifrågasätter vidare om inte i själva
verket kommunen får anses ha lämnat sitt tysta medgivande genom att man under
den långa tid, som förflutit efter det "olovliga" byggandet inte
vidtagit några åtgärder för att beivra detsamma samt om inte det
"olovliga" byggandet preskriberats. Om, såsom utredningen
föreställer sig, strängare påföljder än hittills bör införas när det gäller
olovligt byggande, mäste också enligl förbundet i rättssäkerhetens intresse
klarare regler än de utredningen skisserar införas, när byggnadslov erfordras
och då så inte är fallel. Och dessa regler bör enligl förbundet självfallet
gälla även när kommun, som privaträttsligt subjekt bygger.
4 Överväganden och förslag
4.1
Allmänt
De
medel som samhället nu har för att upprätthålla efterievnaden av
byggnadsförfatiningarna är av dels straffrättslig, dels administrativ karaktär.
Som framgår av remissyttrandena över bygglagutredningens l)etänkande är
kritiken stark mot det nuvarande systemet. Det är en nära nog allmän
uppfattning bland de remissinstanser som yttrar sig i frågan att möjligheterna
att komma till rätta med det olovliga byggandet är otillräckliga. De av
länsstyrelsen i Stockholms län redovisade stickprovsundersökningarna ger en
antydan om i vilken utsträckning sådant byggande kan förekomma. Resultaten är
sannolikt inte representativa för landet i dess helhet - inte ens för länet -
men styrker kravet från bl. a. länsstyrelsen att åtgärder bör sättas in snarast
möjligt.
Remissinstanserna
pekar på flera omständigheter som enligt deras mening bidrar till att systemet
inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Det anförs sålunda bl. a. att
många byggnadsnämnder har för små resurser för kontroll
Prop. 1975/76:164 126
på
tältet och bristande administrativa möjligheter att engagera sig i ärenden om
olovligt byggande, alt förfarandet i samband med föreläggande, handräckning m.
m, är omständligt, au reglerna nära nog kan sättas ur spel genom de möjligheter
att förhala förfarandet som den byggande har och att straffet för olovligt
byggande är alltför lågt. En remissinstans - länsstyrelsen i Stockholms län -
påpekar t. ex. att de låga straffsatser som tillämpas f. n. inte har någon som
helst avhållande effekt och att den korta preskriptionstiden - två år - gör
att strafföesiämmelserna saknar praktisk betydelse, eftersom det är vanligt att
ett ä två år kan gå innan olovligt uppförd bebyggelse upptäcks.
Det är naturiigtvis
vanskligt att med någon säkerhet uttala sig om orsakerna till att del olovliga
byggandet har fått en sådan utbredning som det på många håll i landet tydligen
har. 1 en del fall beror del sannolikt på alt den byggande har bristfälliga
kunskaper både om byggnadslagstiftningens innehåll och om de
byggnadsbestämmelser som gäller inom området. Det är troligen långt ifrån
ovanligt att en byggnadsåtgärd, som enligt BS är byggnadslovskrävande, av den
byggande uppfattas som så bagatellartad eller eljest av sådan beskaffenhet att
det framstår som osannolikt att den kan vara av någol intresse för
byggnadsnämnden. Det kan f, ö, vara tveksamt om den stora allmänheten har
klart för sig att byggnadslovsplikten numera gäller i hela landet. Den tidigare
gällande ordningen då byggnadslov krävdes i princip endasl inom område med
fastställd plan eller med utomplansbestämmelser torde fortfarande leva kvar
hos många.
Ett
annat inte ovanligt fall är att den byggande kontaktar personal hos
byggnadsnämnden för att diskutera den planerade åtgärden. Får han då det beskedet
att åtgärden visseriigen kräver byggnadslov men att något hinder mot lov
sannolikt inte föreligger, uppfattas detta många gånger som liktydigt med ett
byggnadslov och ett klartecken att genomföra åtgärden,
1 de situationer som nu
har berörts kan man i stor utsträckning komma till rätta med del olovliga
byggandet genom en förbättrad information om gällande bestämmelser, om syftel
med dessa och om byggnadsnämndens uppgifter. Betydligt svårare är problemen i
de fall som närmast åsyftas när man talar om olovligt byggande eller
svartbyggen, nämligen när den byggande medvetet åsidosätter gällande
bestämmelser. Som har anförts ovan framhåller fiera remissinstanser att
nuvarande påföljder inte haren tillräckligt avhållande effekt. De bötesstraff
som döms ut - om åtal över huvud taget kan väckas - uppges vara så låga alt de
ibland inte motsvarar ens de kostnader som är förenade med ansökan om
byggnadslov. Om byggandet inle innebär överträdelse av förbud som meddelats i
eller med stöd av BL, är byggnadsnämndens möjligheter all få lill slånd
rättelse dessutom begränsad och fömtsätter ett omständligt förfarande.
1 det inledande avsnittet
har framhållits att det på senare år har genomförts fiera reformer som syftar
till att stärka samhällets kontroll över marken. Om dessa reformer skall fä
avsedd effekt, kan man givetvis inte acceptera
Prop.
1975/76:164 127
att
samhällets planeringsinsatser motverkas genom att byggande sker utan den
prövning som är fömtsätt i BL och BS. Olägenheterna är emellertid inte
begränsade till planläggningssidan. Att byggnader eller byggnadsdelar uppförs
utan byggnadslov innebär nämligen också bl. a. att de inte blir underkastade
den byggnadskontroll som byggnadsnämndens prövning innebär. Det kan innebära t.
ex. att kraven på hållfasthet, hygien och skydd mot brandfara inte blir
beaktade i tillräcklig utsträckning.
Det
nuvarande sanktionssystemet har varit i stort sett oförändrat i cirka 30 år.
Det har således inte omfattats av den reformverksamhet som har förekommit inom
andra delar av byggnadslagstiftningen och fyller uppenbariigen inte de krav
som man måste kunna ställa i dagens samhälle. Om det olovliga byggandet skall
kunna bemästras, är del nödvändigt att även sanktionssystemet reformeras så att
det fyller rimliga anspråk på efTeklivitet och snabbhet utan att därmed
rättssäkerheten åsidosätts.
4.2
Ett nytt påföljdssystem
Det
nuvarande sanktionssystemet är, som har framgått av det fömt anförda, uppbyggt
dels av regler som i första hand syftar till alt avhålla den enskilde från
överträdelser av BL och BS, dvs. straffbestämmelser, dels av regler som ger
samhället möjlighet att under vissa förutsättningar undanröja eller åstadkomma
rättelse av olovligt utförda åtgärder. Även ett nytt sank-tionssyslem bör
innehålla både sanktioner av repressiv karaktär och sanktioner som har till
syfte att återställa det läge som har mbbats. Vid utformningen av ett nytt
syslem bör särskilt tillses att möjligheterna att fä det olovligt utförda
undanröjt eller rättat blir effektiva och enkla att tillämpa. Dessa möjligheter
mäsle emellertid kompletteras med sanktioner som har ett avhållande syfte.
Vad
först gäller nuvarande strafföestämmelser tyder fiera uttalanden i remissyttrandena
över bygglagutredningens förslag på att beslämmelserna har begränsad eftekt.
Många gånger inträder älalspreskription innan överträdelsen ens upptäcks. Det
är dessutom troligt att anmälan till åtal inte är någon vanlig företeelse. I
den riktningen pekar åtminstone en enkät som år 1973 gjordes hos ett 20-tal
byggnadsnämnder Enkäten, som utfördes i anslutning till en inom dåvarande
civildepartementet företagen undersökning av påföljdssystemet i BL och BS,
visar nämligen att fiertalet av byggnadsnämnderna gjorde anmälan om åtal endast
när överträdelsen bedömdes vara av allvariig karaktär.
Det
är naturiigtvis möjligt att genom en straffskärpning markera den vikt samhället
fäster vid att reglerna i BL och BS efterievs. Det kan ske t. ex. genom att i
straflbestäm melserna anges att antalet dagsböter inte fär underskrida en viss
nivå. En sådan åtgärd skulle emellertid knappast leda till några påtagliga
förbättringar jämfört med dagens läge om den inte kombineras med
organisatoriska förändringar eller förstärkning av äklagarmyn-
Prop. 1975/76:164 128
digheterna.
Det är därför nödvändigt alt överväga ett system som helt eller delvis bygger
på andra påföljder än de nuvarande.
Inom
vissa områden har på senare är införts avgifter vid sidan av de ordinära
påföljderna böter och fängelse. En sådan reglering genomfördes den 1 april 1973
på det trafikpolitiska området med syfte att motverka överträdelse av
bestämmelser om högsta tillåtna last för bl. a. lastbilar. Enligt lagen
(1972:435) om överiastavgift utgår sålunda överiastavgift, om t.ex. lastbil
framförs med högre axeltryck än som är tillåtet. Avgiften, som beslutas av
länsstyrelsen och påförs ägaren till fordonet, utgår oavsett om straff ådöms
för överiaslen.
Även
vid brott mot skattelagstiftningen utgår avgifter av olika slag. Skattetillägg
utgår t. ex. om skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt
meddelande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat
oriktig uppgift. Skattetillägget, som i normalfallet beslutas av den lokala
skattemyndigheten, utgår med 50 % av det skattebelopp som skulle ha
undandragits om det oriktiga meddelandet följts. Också här utgår avgiften
oavsett om straff ådöms. Bestämmelser om skattetillägg finns i 116 a, 116 b och
116d-j§§ taxeringslagen (1956:623).
Mycket
talar för att ett avgiftssystem av den typ som nu har berörts skulle kunna bli
ett effektivt hjälpmedel mot olovligt byggande. De böter som i dag döms ut för
dessa förseelser uppgår, som vissa remissinstanser påpekar, många gånger till
belopp som utgör endast en bråkdel av värdet av det olovligt byggda. Om man
inför ett avgiftssystem, kan man fä en sanktion som anpassas bättre till delta
värde och därigenom på ett helt annal sätt än böter verkar avhållande på dem
som överväger att bygga utan byggnadslov.
När
det gäller både överiastavgift och skattetillägg finns ett naturiigt underiag
för beräkning av avgiften, nämligen överiastens storiek resp. storieken av det
skattebelopp som skulle ha undandragits. I fråga om olovligt byggande kan
emellertid förseelserna vara av de mest skilda slag och av varierande
svårighetsgrad. Det är därför knappast möjligt att finna någon för alla dessa
fall gemensam faktor som är lämpad att ensam utgöra underiag för ett
avgiftsuttag. Om man skall införa särskild avgift för olovligt byggande, är det
därför nödvändigl att bygga upp ett system med differentierade avgifter. Innan
ett sådant system närmare diskuteras skall först något beröras de former av
olovligt byggande som kan bli aktuella för ett sådant system.
4.2.1
Omfattningen av begreppet olovligt byggande
När
begreppen olovligt eller olaga byggande används i dagligt tal, i massmedia och
sannolikt även i de fömt berörda remissyttrandena avses sådana fall då
byggande, som kräver byggnadslov, sker ulan sådant lov. Vilka ål-gärder som
kräver byggnadslov finns angivet i 54 § 1 mom. BS. De kan lämpligen delas in i
två huvudgrupper, nämligen åtgärder som är att hänföra
Prop.
1975/76:164 129
till
nybyggnad och övriga åtgärder. Enligt 75 5 försia stycket BS skall lill
nybyggnad hänföras
1. uppförande av helt ny byggnad,
2. till- eller påbyggnad av fömt befintlig byggnad,
3. ombyggnad eller annan ändring med avseende på
byggnads yttre eller inre utförande av så genomgripande beskalTenhet att den
kan anses jämföriig med ombyggnad,
4. byggnads inredande helt eller delvis till
väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden fömt varit använd,
5. sådan förändring av byggnad som medför att
byggnaden kommer att strida mot fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser och
6. annan förändring av byggnad, vilken i befintligt
skick strider mot plan eller bestämmelser som nyss sagts, såvida ej fråga är om
bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter eller därtill hörande uthus.
Av
dessa fall kan uppförande av helt ny byggnad sägas utgöra den mest renodlade
formen av olovligt byggande. Hämnder faller emellertid alla typer av byggnader,
alltifrån fabriksbyggnader till mindre redskapsskjul. Även bortsett frän
byggnadens storlek och ändamål, kan åtgärden vara av mer eller mindre allvariig
art beroende pä planförhållandena inom området. Från allmän synpunkt måste det
t. ex. anses som en betydligt mera kvalificerad Överträdelse om byggnad uppförs
utan lov inom område där det råder nybyggnadsförbud - kanske också förbud mot
bebyggelse enligt NVL- än om utomplansbestämmelser gäller i området.
Om
man bortser från åtgärderna under punkt 3, där ingreppet i byggnaden alltid
fömtsätts vara av genomgripande karaktär, kan det även i fråga om de fall som
avses med punkterna 2 och 4-6 förekomma åtgärder av varierande svårhetsgrad.
Till- eller påbyggnad (punkt 2) kan sälunda omfatta både sådana fall då den.
urspmngliga byggnaden utgör endast en obetydlig del i den färdiga byggnaden och
fall då det nytillkomna storieksmässigt är relativt obetydligt, t. ex. ett
mindre förråd. Inredning för ändrad användning av byggnad (punkt 4) kan avse
hela byggnaden eller bara en liten del av den, t. ex. en bostadslägenhet som
inreds till kontor. Samma typ av skala kan tänkas också i fråga om åtgärderna
under punkterna 5 och 6. På samma sätl som i de egentliga nybyggnadsfallen kan
underiåtenhet att söka byggnadslov till nu avsedda åtgärder vara mer eller
mindre kvalificerad, bl. a. beroende på om åtgärden samtidigt innebär att
nybyggnadsförbud överträds.
De
övriga åtgärder som enligt 54 § 1 mom. BS kräver byggnadslov är
1. sådan till nybyggnad ej hänföriig ändring av
byggnad som berör konstmktionen av dess bärande delar eller av eldstäder,
rök-eller ventilationskanaler eller som avsevärt påverkar dess planlösning
eller yttre utseende,
2. sådan till nybyggnad ej hänföriig ändring av
byggnad som innefattar inrättande av ledningar för vattenförsörjning eller
avlopp och därmed förbundna anordningar samt mera väsentlig ändring av
befintlig sådan ledning eller anordning,
3. ianspråktagande av byggnad eller del därav för
väsentligen annat än-
9 Riksdagen 1976. I saml. Nr 164
Prop.
1975/76:164 130
damål
än det, vartill byggnaden fömt varit använd som finns angivet på godkänd
ritning,
4. uppförande eller väsentlig ändring av mur, plank
eller därmed jämförlig anordning,
5. schaktning, fyllning eller annan liknande åtgärd
inom tomt, såvida åtgärden innebär avsevärd ändring av höjdläget för tomten
eller del därav,
6. inrättande av fast cistern eller annan fast
anordning för hantering eller förvaring av brännbara vätskor, såvida åtgärden
inte avser endast att tillgodose viss fastighets husbehov, samt
7. inrättande av upplag.
Enligt
tredje stycket samma mom. krävs vidare byggnadslov för följande åtgärder inom
område med stadsplan, nämligen
8. omfärgning av fasad som inte vetter mot kringbyggd
gård eller annan sådan plats,
9. utbyte av taktäckningsmaterial,
10. rivning av byggnad saml
11. uppsättande eller väsentlig ändring av skylt eller
ljusanordning.
Till
de byggnadslovskrävande åtgärderna är slutligen att hänföra
12. rivning av byggnad inom område där förbud mot
nybyggnad gäller enligt 35 § BL (1 mom. tredje stycket),
13. uppsättande eller väsentlig ändring av skylt eller
ljusanordning inom område med byggnadsplan (1 mom. tredje stycket) samt
14. inrättande av bl, a, materialgård inom sådant
område i närheten av befintlig eller tillämnad befästning m, m, där skyldighel
att söka byggnadslov föreligger på gmnd av länsstyrelsens beslut (I mom. Qärde
slycket).
Det
bör anmärkas att bestämmelsema i 54 § 1 mom. BS inte har generell giltighet. De
gäller sålunda inte i fråga om byggnad som tillhör staten eller landsting (2
mom. tredje stycket). 1 fråga om ekonomibyggnader för jordbmk, skogsbmk eller
därmed jämförlig näring gäller beslämmelserna endast inom område med fastställd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan (35 § BS). Enligt 54 § 2 mom. första
och andra styckena BS kan dessutom vissa åtgärder vidtas i en- och
tvåfamiljshus utan byggnadslov. Det gäller åtgärder beträffande ledningar för
vattenförsörjning och avlopp saml en del andra invändiga ändringar i huset
eller därtill hörande uthus. Slutligen kan länsstyrelsen medge befrielse från
skyldighet att söka byggnadslov i fråga om industriområde som ligger avskilt
och är i en ägares hand (54 § 3 mom. BS).
4.2.2
Avgiftssystemets utformning
A
vgiftsunderlag
Det
främsta syftet med att införa ett avgiftssystem är som fömt har anmärkts att
man därigenom får helt andra möjligheter än f. n. alt bestämma påföljden på ett
sådant satt att den kan antas avhålla från olovligt byggande. Avgiften kan m,a.
o. bestämmas så att det blir ekonomiskt oförmånligt
Prop.
1975/76:164 131
att
göra sig skyldig till sådant byggande.
Alt
huvudsyftet är det nu angivna medför att avgiften i det enskilda fallet kan
bestämmas på ett schablonmässigt sätt. Den skall således inte utgöra nägon
direkt taxering av överträdelsens samhällsskadliga verkningar. Ett avgiftsuttag
på schablonmässiga gmnder medför i sin tur att det skapas fömtsättningar för
ett system som är förhållandevis enkelt och lätt att till-lämpa, vilket mäste
anses utgöra en stor fördel.
1
det föregående har anmärkts att det föreligger vissa problem att finna ett för
alla former av olovligt byggande lämpligt underiag för beräkning av avgiftens
storiek. En tänkbar lösning är att anknyta avgiften till värdet av det byggda
och att bestämma värdet enligt de regler som gäller för den allmänna
fastighetstaxeringen. Dessa regler innebär i huvudsak följande.
Allmän
fastighetstaxering skall enligt 12 § kommunalskattelagen (1928:370) (KSL) ske
vart femte år. Bestämmelser om taxering finns även i taxeringslagen.
Riksskatteverket (RSV) fastställer anvisningar för taxeringen.
Fastighet
skall taxeras som jordbmksfastighet, då den används för jordbmk eller
skogsbmk, och som annan fastighet, då den används för annat ändamål (7 § KSL).
- Av
intresse i detta sammanhang är främst taxering av annan fastighet, i första
hand sådana med en- och tvåfamiljshus.
Vid
taxeringen av annan fastighet skall i princip redovisas två delvärden, nämligen
markvärde och byggnadsvärde (10 § KSL). Med markvärde skall enligt punkt 3 a i
anvisningarna till 10 § KSL förstås värdet av taxeringsenhetens mark och
markanläggningar. Med annan fastighets byggnadsvärde skall enligt punkt 3 b i
samma anvisningar förstås värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten.
Som byggnadsvärde skall redovisas det mervärde som taxeringsenheten har på
gmnd av att den är bebyggd.
Enligt
RSV:s anvisningar beträffande värdering av småhusfastighet skall byggnadsvärdet
beräknas som summan av värdet av varje hus som hör till taxeringsenheten. Med
småhus avses byggnad, vars ändamål är att utgöra bostad åt högst två familjer
för permanent boende eller för fritidsändamål. I riktvärdet för småhus
innefattas även värde av utrymmen i de byggnader som utgör komplement till
småhuset i funktionellt avseende, t. ex. garage, bastu eller förråd. Vid
värderingen av småhus skiljer man mellan permanenthus och fritidshus.
För
i princip varje småhusfastighet skall fyra värdefaktorer bestämmas, nämligen
klass för hustyp, storieksklass, åldersklass och standardklass. Bestämmande
för val av klass för hustyp är bl, a, antalet våningar i huset. Siorieksklassen
besiäms främsl med hänsyn till byggnadens bostadsyta. Inlervallel i varje
storieksklass är 15, 20 eller 25 m. Inlervallel om 15 m gäller för de klasser
som omfattar byggnader med högst 100 m bostadsyta. Detta innebär t. ex. att
sådana byggnader som har en bostadsyta om 86 m tillhör samma storieksklass som
byggnader med en bostadsyta om 100 m.
Prop. 1975/76:164 132
För
de klasser som omfattar byggnader med 101-200 m bostadsyta är inlervallel i varje
klass 20 m. Däröver - 201-300 m-är inlervallel 25 m.
Åldersklassen
bestäms främst med hänsyn till byggnadsåret. Vid större tillbyggnad bör enligl
RSV:s anvisningar åldersklassen väljas mellan tidpunkterna för nybyggnad och
för tillbyggnad. Avvägningen däremellan bör ske mot bakgrund i första hand av
tillbyggnadens storlek och kostnaden för denna.
Standardklassen
bestäms främst med hänsyn till byggnadens utrustning och biutrymmesstandard.
Sedan
de olika klasserna bestämts kan med ledning därav byggnadsvärdet utläsas i
särskilda byggnadsvärdelabeller.
Det
skulle otvivelaktigt innebära vissa fördelar om fastighetstaxeringen kunde
utnyttjas när man skall bestämma avgifi för olovligt byggande. Förulom att
värdet av det byggda måsle anses utgöra en naturiig utgångspunkt för beräkning
av avgiftens storiek, medför en koppling till fastighetstaxeringen den
fördelen att värdet kan bestämmas med hjälp av ett värderingsinstrument som är
godtaget av samhället. De för taxeringen upprättade byggnadsvärdelabellerna kan
i nuvarande uiformning användas när det olovligt byggda är en helt ny
bebyggelseenhet. Avgiften kan då bestämmas så att den motsvarar byggnadsvärdet
eller en del av della. När del gäller andra lyper av byggande stöter man
emellertid på problem. Så är fallet i fråga om t. ex. tillbyggnader eller
uppförande av ny komplementbyggnad. Som har framgått av del ovan anförda bygger
nämligen taxeringen bl. a, på en indelning av byggnaderna i storieksklasser,
vars intervaller är så stora alt även betydande tillbyggnader kan utföras utan
att detta medför att byggnaden kommer i en högre storleksklass, Å andra sidan
kan det inträffa också att en relativt obetydlig tillbyggnad kan leda lill att
högre storieksklass blir tillämplig. Dessa problem kan sannolikt bemästras genom
att ett tabellverk med ett större antal storieksklasser arbetas fram. Däremot
torde det inte vara möjligt att inom ramen för taxeringssystemet nå en lösning
för sådana fall där byggnadsåtgärder inle kommer till uttryck i form av höjt
taxeringsvärde.
Det
nu anförda visar att det inte är någon lämplig lösning alt anknyta avgifterna
till lastighelstaxeringen. Det torde därmed också vara uteslutet att använda
värdet av det olovligt byggda som underlag för avgiftsberäkningen. Om man
skall ha ett för alla typer av olovligt byggande gemensamt avgiftsunderiag är
det således nödvändigl att söka en annan lösning. Den enda tänkbara utvägen
torde därvid vara att utgå ifrån den s. k, byggnadslovstaxan, beträffande
vilken bestämmelse finns i 8 5 BS.
Enligl
dessa bestämmelser får länsstyrelsen på framställning av kommun utfärda taxa
för avgifter att eriäggas av den som hos byggnadsnämnden påkallar åtgärd,
vilken föranleder ritningsgranskning, besiktning eller annan tids- eller
kostnadskrävande förrättning. Länsstyrelsens prövning syftar till att
kontrollera att avgifterna inte överstiger vad som kan anses motsvara
Prop.
1975/76:164 133
kommunens
självkostnader. Länsstyrelsens beslut konstituerar en rätt för kommunen att ta
ut avgifter enligt taxan, däremot ingen skyldighet.
Med
anledning av förslag i prop, 1975:107 har riksdagen (CU 29, rskr 220) givit
regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter om avgifter hos byggnadsnämnd
och att överiåta åt kommun att meddela sådana föreskrifter. Bemyndigandet
innebär således att det blir möjligt att överiämna hela avgiftsprövningen till
kommunen. I propositionen (s. 10) uttalade föredraganden alt avgifternas
belopp bör göras beroende av byggnadsföretagets omfattning och den mängd
arbete som, genomsnittligt sett, brukar läggas ned på ett ärende av den
beskaffenhet det gäller.
Taxorna
för avgifter hos byggnadsnämnd har varit relativt likformiga i landets
kommuner. Detta förklaras främst av att s. k. normalförslag har utfärdats och
blivit vägledande för taxornas utformning i fiertalet kommuner. Ett nytt
normalförslag till taxa för byggnadslov m. m, har nyligen utarbetats av Svenska
kommunförbundet i samarbete med statens planverk. Avsikten med det nya
förslaget är att åsladkomma en bättre anpassning än tidigare lill det aktuella
kostnadsläget och att ge möjlighet till en förenklad till-lämpning. Förslaget
är vidare grundat på tanken all varje kommun för sig skall kunna besluta om
önskad koslnadstäckningsgrad.
Taxan
i det nya normalförslaget kan sägas vara uppbyggd av två komponenter, ett
grundbelopp och en objektfaktor. Grundbeloppet är avsett alt faslslällas
åriigen på grundval av löneläget för berörd personal vid byggnadsnämnderna
enligt kommunförbundets lönestatistik. I normalförslagei har grundbeloppet
baserats på kostnadsläget år 1974 och satts till 100 kr, I taxan har
byggnadslovsärendena indelats i nio olika grupper. Till grund för
gruppindelningen ligger uppgifterom normal tidsåtgång för handläggning av olika
ärendetyper, Tidsålgången har uttryckts som en objektfaktor. Avgiften för en
ålgärd bestäms på så sätt att grundbeloppet multipliceras med den för åtgärden
bestämda objektfaktorn. För enfamiljshus t. ex, är objektfaktorn 5,0, vilket
medför att avgift skall utgå med 500 kr.
Objektfaktorerna
är avsedda att ge de inbördes relationerna i fråga om tidsåtgång mellan olika
ärenden. Gmndbeloppet däremot är ett uttryck för kostnadsutvecklingen.
Inträffar kostnadsförändringar eller vill kommunen förändra
kostnadstäckningsgraden, är avsikten att kommunen skall besluta om ändring av
gmndbeloppet.
För
fall där förhållandena är särpräglade innehåller normalförslaget bestämmelser
som ger byggnadsnämnden möjlighet att besluta antingen om skälig tilläggsavgift
eller om reduktion av avgiften enligt taxan.
Avgiften
omfattar granskning av de handlingar som behövs för prövningen, erforderiiga
besiktningar samt meddelande av byggnadslov och bevis om slutbesiktning.
Avgiften innefattar också tid för nödvändiga resor inom kommunen.
1 en
del byggnadslovsärenden är det nödvändigt att s. k. nybyggnadskarta upprättas
(jfr 2 § tredje stycket och 55 § I mom. andra stycket BS). I vissa
Prop. 1975/76:164 134
fall
krävs vidare att mätningslekniska åtgärder, t. ex. utslakning och lägeskontroll
av byggnad, skall företas (jfr 63 § och 64 § 1 mom. BS). Enligt normalförslaget
utgår särskild avgift för nybyggnadskarta som byggnadsnämnden tillhandahåller
och för mätningstekniska åtgärder. Avgift utgär med belopp som byggnadsnämnden
påförs av den konsult som anlitas för ändamålet. Dessa bestämmelser är avsedda
för kommuner, som saknar egen mätningsorganisation och som därför anlitar
lantmäteriverket eller annan konsult. Kommuner som själva ombesörjer hithörande
uppgifter förutsätts anta särskild taxa för denna verksamhet, vilket kan ske
med stöd av 1 § tredje slycket lantmäteritaxan (1974:337). Enligt uppgift från
kommunförbundet uppgår kostnadema för nybyggnadskarta, utslakning och lägeskontroll
i fråga om småhus normalt till 1.200-1.500 kr.
Avser
byggnadslovsärende uppförande av enfamiljshus kan den sammanlagda avgiften
således beräknas normalt uppgå till 1.700-2.000 kr., varav 500 kr. utgör avgift
för meddelande av byggnadslov m. m. och återstoden avgift för nybyggnadskarta
och mätningstekniska åtgärder.
Det
bemyndigande som regeringen har fått genom riksdagens beslut att godta
förslaget i prop. 1975:107 innebär som har nämnts att hela avgiftsprövningen
kan överiämnas till kommunerna. Detta kan medföra - på samma sätt som dagens
bestämmelser på området - all avgifistaxan kommer att variera från kommun till
kommun. En övre gräns för avgifterna finns dock genom att
självkostnadsprincipen skall följas och avgiftsrätten således inte får utövas i
vinstsyfte.
Det
kan visserligen anföras betänkligheter mot att som underlag för beräkning av
avgifter för olovligt byggande använda en taxa som kan ha olika utformning i
olika kommuner. Det kan fä till följd att avgiften för en viss typ av olovligt
byggande inte blir densamma i alla kommuner. Risken för olikheter kan
emellertid reduceras. Det kan till att börja med ske genom att man vid
beräkning av avgift inte tar hänsyn till den möjlighet som enligt taxan
föreligger att genom höjning eller sänkning av byggnadslovsavgiften beakta
särpräglade förhållanden. Avgiften för olovligt byggande kan m. a. o. bestämmas
med utgångspunkt i taxans bestämmelser för normalfallet. Risken för olikheter
kan reduceras ytteriigare, om man också bortser från sädana avgifter som
eriäggs för nybyggnadskarta, utslakning och lägeskontroll av byggnader samt för
andra mätningstekniska åtgärder. Som har framgått av det ovan anförda fömtsätts
kommuner med egen mätningsorganisation anta särskild taxa för sädana åtgärder,
medan andra kommuner förväntas ta ul avgift med belopp som byggnadsnämnden
påförs av den konsult som anlitas för ändamålet. Om man har så skiftande sätt
att debitera avgift, kan naturiigtvis påtagliga variationer i fräga om
avgiftens storiek uppkomma mellan olika kommuner.
Bortser
man vid beräkning av avgiften för olovligt byggande frän fall som de nu
berörda, kommer denna att bestämmas med utgångspunkt i
Prop.
1975/76:164 135
den
avgift enligl taxan som ulgår för granskning av de handlingar som behövs för
byggnadslovsprövningen, erforderiiga besiktningar, resor inom kommunen saml
meddelande av byggnadslov och bevis om slutbesiktning. Även med en sådan
begränsning av beräkningsunderiaget finns det givetvis risk för variationer
kommunerna emellan. Erfarenheten talar emellertid för att variationerna inte
blir stora. Som har nämnts förut har nämligen taxorna i landets kommuner
hittills varit relativt likformiga beroende på att de normalförslag som har
upprättats blivit vägledande i fiertalet kommuner. De olikheter i taxan som kan
komma att uppstå torde därför inte utgöra något hinder mot att taxan i den
utsträckning som här har angetts läggs till gmnd för beräkning av avgiften för
olovligt byggande.
Byggnadsavgifl
Mot
bakgmnd av det ovan anförda föreslås att del vid varje form av olovligt
byggande skall utgå en avgift - byggnadsavgift - som normalt bestäms med
utgångspunkt i den taxa som avses i 8 § BS. Byggnadsavgift bör utgå med belopp
som motsvarar fyra gånger den avgift som - med beaktande av nyss förordade
begränsningar - enligl taxan skulle ha utgått, om byggnadslov till den
ifrågavarande åtgärden hade meddelats. Byggnadsavgift bör dock aldrig utgå med
lägre belopp än 500 kr. Detta minimibelopp skall således utgå även i de
sällsynta fall då kommun inte antagit någon byggnadslovstaxa.
1
klarhetens intresse bör framhållas att den byggande i vanlig ordning skall
betala avgift enligt byggnadslovslaxan, om han i efterhand söker byggnadslov
till ålgärden. Att han betalar byggnadsavgift befriar honom således inte frän
denna skyldighet. Givelvis skall avgiften enligt taxan därvid bestämmas med
hänsyn till förhållandena i det aktuella fallet. Om taxan föreskriver det,
skall avgift således eriäggas t. ex. för de mätningstekniska åigärder som
vidtas.
De
nu föreslagna bestämmelserna kan belysas med några exempel. Om del olovligt
byggda består i en åtgärd, för vilken avgift för byggnadslov enligt taxan skall
betalas med 200 kr., blir byggnadsavgiften således 4 X 200 =
800 kr. Är avgiften enligt taxan endast 100 kr. eller föreskriver taxan ingen
avgift, skall byggnadsavgift utgå med minimibeloppet 500 kr. Med tillämpning av
de lidigare redovisade faktorerna i byggnadslovstaxan blir byggnadsavgiften för
ett olovligt byggt småhus 2,000 kr. Som nyss har nämnts skall-om byggnadslov
lill åtgärden söks-dessutom belalas avgift enligt taxan fördetta,
Tilläggsavgifi
En
byggnadsavgift av den typ som nu har föreslagits kommer säkerligen att fä en
avhållande effekt på en del former av olovligt byggande. Del är emellertid inte
troligt att effekten kommer att bli särskill stark i fråga om den typ av
byggande som torde utgöra det största problemet i sammanhanget.
Prop.
1975/76:164 136
nämligen
ny-, till- eller ombyggnad av bostadshus. I många av dessa fall kommer nämligen
byggnadsavgiften att utgöra endast en liten del av den totala kostnaden för
åtgärden och uppfattas därför inte som särskilt betungande. Även i fråga om
andra fall av byggande kan den nu angivna situationen tänkas uppkomma. Om
avgiftssystemet skall fä den åsyftade effekten, talar starka skäl för att
byggnadsavgiften mäste kompletteras med en tilläggsavgift för sädana former av
olovligt byggande som det är särskilt angeläget att motverka.
En svårighet med en sädan
ordning kan vara att precisera de fall då till-läggsavgifl skall utgå. Med ett
undantag, som kommer att avhandlas i det följande, kan dock till en början den
avgränsningen göras att tilläggsavgift bör komma i fråga endast beträffande
sådana älgärder som enligt 75 § första stycket BS är att hänföra till
nybyggnad. Som har påpekats i det föregående inrymmer emellertid
nybyggnadsbegreppet en mängd olika företeelser av varierande svårhetsgrad,
vilket gör det nödvändigt att begränsa tillämpningsområdet ytteriigare.
Vad först gäller de
egentliga nybyggnadsfallen, dvs. uppförande av en helt ny byggnad (75 § första
stycket a), torde det stå helt klart att tilläggsavgift bör ulgå vid uppförande
utan byggnadslov av helt nya byggnader som skall användas för bostadsändamål.
Det gäller både hus avsedda som permanent bostad och hus som skall användas
endast under en del av året, t. ex. fritidshus, gäststugor o. d.
En
annan typ av byggnader som inte sällan uppförs utan byggnadslov är sådana som
utgör komplement till bostadshus, t. ex. garage och förråd. Att belägga också
fall som dessa med tilläggsavgift är dock knappast motiverat. Man torde
nämligen kunna utgå ifrån att byggnadsavgiften här kommer att ha en
tillräckligt avhållande effekt.
Problemet med olovligt
byggande torde i huvudsak vara koncentrerat till byggnader som nyttjas för
bostadsändamål. En annan typ av byggande som kan vålla betydande kostnader och
olägenheter för kommunen när det sker utan byggnadslov är uppförande av
industribyggnader och andra byggnader, avsedda att användas som arbetslokaler.
Det kan t. ex. föra med sig att kommunen tvingas göra investeringar i bosläder,
gator m. m. ulan att detta kan föregås av en tillräckligt omsorgsfull
planering. Dessa företeelser är naturligtvis mest besvärande för sådana
kommuner sorn är beroende av att nya arbetstillfällen skapas. För att motverka
att fall som de nu angivna uppkommer, bör tilläggsavgift kunna utgå också vid uppförande
av byggnad som skall innehålla arbetslokal.
Det torde inte finnas skäl
att utsträcka tillämpningsområdet för tilläggsavgiften lill andra fall av
egentlig nybyggnad än de nu berörda. Avgiften bör således kunna ulgå när den
olovligt uppförda byggnaden är avsedd för bostadsändamål eller skall nyttjas
för verksamhet i vilken arbetstagare skall utföra arbete för arbetsgivares
räkning.
Till
nybyggnad skall enligt 75 § första stycket b) BS hänföras också till-
Prop.
1975/76:164 137
eller
påbyggnad av fömt befintlig byggnad. I likhet med vad som har föreslagits i
fråga om de egentliga nybyggnadsfallen bor till- eller påbyggnad beläggas med
tilläggsavgift, om den avser utrymme som skall användas för bostadsändamål
eller som arbetslokal. Det torde inte heller i dessa fall finnas anledning att
ha ett mera vidsträckt tillämpningsområde. Avgörande för frägan om
tilläggsavgift skall utgå bör givetvis vara det för till- eller påbyggnaden
avsedda användningssättet. Vilken användning den befintliga byggnaden har skall
således vara utan betydelse.
De
övriga åtgärder som enligt 75 § första stycket BS skall hänföras till nybyggnad
är som förut har framhållits
1. ombyggnad eller annan ändring med avseende ä
byggnads yttre eller inre utförande av så genomgripande beskaffenhet, att den
kan an.ses jämföriig med ombyggnad,
2. byggnads inredande helt eller delvis till
väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden fömt varit använd,
3. sådan förändring av byggnad, som medför alt
byggnaden kommer att strida mot fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser, samt
4. annan förändring av byggnad, vilken i befintligt
skick strider mol plan eller bestämmelser som nyss sagts, såvida ej fråga är om
bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter eller därtill hörande uthus.
I
fråga om de åtgärder som avses med punkterna 1, 3 och 4 måste konstateras att
det är svårt alt åstadkomma en tillfredsställande avgränsning av de fall som
skulle kunna komma i fråga för tilläggsavgift. Det är vidare förenat med
problem att finna en lämplig utgångspunkt för beräkningen av avgiftens storiek.
Mycket talar emellertid för att det här inte finns lika starka skäl för
tilläggsavgift som i de fömt behandlade fallen och att byggnadsavgiften får
tillräckligt avhällande effekt. De med punkterna 1, 3 och 4 avsedda fallen bör
således inte falla inom tilläggsavgiftens tillämpningsområde.
Situationen
är annoriunda när det gäller byggnads inredande helt eller delvis till
väsentligen annat ändamål (punkt 2). Hämnder faller bl. a. de s. k. smygkontoriseringarna
som pä många häll j landet utgör ett stort problem. Även andra former av
ändrad inredning förekommer, som det är angeläget att motverka t. ex. att
fiskebodar eller andra ekonomiulrymmen inreds till fritidshus. Tilläggsavgift
bör därför utgä för ålgärd som avses med punkt 2.
Sammanfattningsvis
innebär det nu anförda alt tilläggsavgift bör utgå vid olovligt byggande som
avser
1. uppförande av helt ny byggnad,
2. till- eller påbyggnad av fömt befintlig byggnad,
eller
3. inredande av byggnad helt eller delvis till
väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden förut varit använd,
om
det uiryinme som omfattas av åtgärden är avsetl för bostadsändamål
Prop. 1975/76:164 138
eller
för verksamhet i vilken arbetstagare skall utföra arbete för arbetsgivares
räkning.
1
det föregående har antytts att det bör göras ett undantag från principen alt
tilläggsavgift skall utgå endast för åtgärder som är att hänföra lill nybyggnad.
Undantaget gäller rivning av byggnad utan byggnadslov.
I olika sammanhang under
senare år har framhållits som nödvändigl att samhället fär sädana medel till
sitt förfogande som gör det möjligt att tillgodose intresset att bevara äldre
byggnader och miljöer (se t. ex. prop. 1973:21 och 22, CU 20, rskr 209), 1
syfte att stärka samhällets ställning i detta avseende genomfördes med verkan
från den 1 januari 1974 vissa ändringar i BL och BS (prop. 1973:196, CU 35,
rskr 386). Ändringarna - som genomfördes i avvaktan på en mera genomgripande
reform av byggnadslagstiftningen - innebär att byggnadsnämnden kan meddela
tidsbegränsade förbud mot rivning av byggnad inom vissa områden när det är
påkallat från bostadsförsörjningssynpunkt eller för bevarande av
kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull bebyggelse (jfr 35 a § BL). Mot
den nu angivna bakgmnden torde del inte råda någon tvekan om att
lilläggsavgift bör utgå också när rivning av byggnad genomförs utan byggnadslov
där sådant erfordras.
För rivning krävs i dag
byggnadslov endast om byggnaden är belägen inom område med stadsplan eller inom
område där förbud mot nybyggnad gäller enligt 35 § BL, dvs. sådant område
beträffande vilket beslut har fattats eller fråga väckts om antagande eller
ändring av stadsplan.
Eftersom
tilläggsavgift avses utgå endast i fall där byggnadslovsplikten åsidosätts,
kommer således bara rivningar inom område som nyss sagts alt omfattas av
avgiftsskyldighelen. Samma begränsningar i fräga om ändamål som har föreslagits
i det föregående bör gälla även här.
När det gäller beräkningen
av tilläggsavgiftens storiek vid byggande, torde den enklaste lösningen vara
att avgiften utgår med visst belopp per kvadratmeter lägenhetsyta som åtgärden
kan beräknas ha omfattat. Beloppet bör bestämmas lill 500 kr,, vilkel motsvarar
ungefär en Qärdedel av dagens produktionskostnad per kvadratmeter för småhus.
Siluaiionen
är delvis en annan i rivningsfallen. Här finns i allmänhet ett taxerat
byggnadsvärde som avser byggnaden i det skick den befann sig när den olovliga
åtgärden vidtogs. Det faller sig därför mest naturligt att man, i stället för
all ta ul ett belopp per m, här anknyter tilläggsavgiften till byggnadsvärdet.
I en del fall kan det f. ö. vara svårt att i efterhand bestämma den yla som
skulle kunna ligga till gmnd för avgiftsberäkningen. Tilläggsavgift i dessa
fall bör utgå med belopp som motsvarar hälften av det laxerade byggnadsvärdet.
Den
avgränsning av tilläggsavgiftens tillämpningsområde som har gjorts i det
föregående innebär att många smärre byggnadslovspliktiga åtgärder undantas från
tilläggsavgift. Sä blir fallel även om de i och för sig kan vara av väsentlig
betydelse för miljön eller för byggnadens funktion. Mindre
Prop. 1975/76:164 139
till-
och påbyggnader samt mindre ombyggnader och rivning av mindre byggnader torde i
allmänhet vara av den arten att de bör jämställas med de nyss nämnda fallen.
Här torde också byggnadsavgiften ofta ha en tillräckligt avhållande effekt.
Det
är därför lämpligt att från tilläggsavgift undanta sådana smärre åtgärder som
nu har nämnts. Undantagen kan inte lämpligen anges pä annat sätt än alt
åtgärder av en viss storiek undantas. Det bör komma till uttryck på sä sätt att
åtgärder som omfattar tre kvadratmeter eller mindre inte skall träffas av
tilläggsavgift.
För
de fall som avser tillbyggnad, påbyggnad eller inredande till nytt ändamål bör
föreskrivas att den yta som åtgärden avser vid beräkning av tilläggsavgift
skall minskas med tre kvadratmeter. Syftet med detta är att hindra att alltför
stor skillnad i sammanlagd avgift uppkommer i gränsfallen. Utan en sädan
bestämmelse skulle t. ex. skillnaden i avgift mellan två tillbyggnader om tre
resp. fyra kvadratmeter bli 2.000 kr., beroende på att tilläggsavgiften för den
större tillbyggnaden beräknas på hela ytan, dvs. fyra kvadratmeter. Med den nu
föreslagna bestämmelsen blir skillnaden i avgift 500 kr.
De
nu föreslagna reglerna om tilläggsavgift innebär, om det olovligt byggda t. ex.
utgör ett fritidshus om 50 m, att tilläggsavgift skall utgå med 25.000 kr. Om
det olovligt byggda utgör en tillbyggnad om 15 m till ett befintligt bostadshus
skall lilläggsavgift ulgå med (15 - 3) x 500 = 6.000 kr. Därest ell garage som
omfattar 20 m indreds för bostadsändamål utan att byggnadslov erhållits skall
tilläggsavgift utgå med (20 - 3) x 500 = 8.500 kr. Dessutom skall i samtliga
fall betalas byggnadsavgift bestämd pä sätt som framgår av de förul angivna
exemplen samt avgifi för byggnadslov enligt kommunens byggnadslovstaxa.
Befrielse
från avglftsskyldighel i vissa faU
Det
är av fiera skäl påkallat alt ha bestämmelser om undantag frän skyldigheten
att beiala byggnadsavgifl och tilläggsavgift. Vad först gäller byggnadsavgift
kan det inte anses rimligt att avgift skall utgå om den byggande, t. ex. efter
tillsägelse av tjänsteman hos byggnadsnämnden, återställer byggnaden eller
anläggningen i dess skick före åtgärden. För att t)efrielse skall inträda bör
rättelsen dock vidtas innan byggnadsnämnden tar upp frågan om påföljd för
åtgärden.
En
annan situation där det är befogat att byggnadsavgift inte tas ut är om rivning
av byggnad företas i syfte att förebygga eller begränsa omfattande skada på
annan egendom eller om rivningen avser byggnad som har skadats genom eldsvåda
eller annan liknande händelse. Den närmare avgränsningen av dessa fall
avhandlas i specialmotiveringen.
Vad
härefter angår skyldigheten att betala tilläggsavgift bör, i likhet med vad som
nyss har föreslagits beträffande byggnadsavgift, undantag från skyl-
Prop. 1975/76:164 140
dighelen
föreskrivas för sådana fall då den byggande finner för gott att undanröja det
utförda, innan frågan om tilläggsavgift har blivit slutligt avgjord.
Som fömt har nämnts får
överexekutor på gmnd av bestämmelserna i 148 § första stycket BL meddela
handräckning till rättelse i sådant olovligt byggande som innebär att nybyggnad
eller annan åtgärd har vidtagits i strid mot förbud som har meddelats i eller
med stöd av BL. Enligt förslag som läggs fram i det följande skall möjligheten
att fä handräckning vidgas sä att den omfattar bl. a. alla åtgärder beträffande
vilka byggnadslovskravet har åsidosatts. Vid sidan av handräckning skall
byggnadsnämnden på samma sätl som f. n. kunna förelägga ägaren att vidta
rättelse i del utförda. Med stöd av de nu berörda reglerna kan byggnadsnämnden
således genomdriva alt det olovligt byggda blir rivet. Det kan inte anses rimligt
att bestämmelserna om tilläggsavgift skall gälla i dessa fall. Undanlag från
skyldigheten att betala sådan avgift bör därför gälla också här. Däremot är det
inle befogat att göra något undanlag från skyldigheten att betala
byggnadsavgift. Om ägaren inte efterkommer föreläggande att vidla rättelse, kan
det visseriigen ifrågasättas om inte tilläggsavgift bör utgå, när den i
föreläggandet bestämda tidsfristen har gått ut. Som fömt har framhållits är
emellertid huvudsyftet med avgiften att den skall motverka olovligt byggande. I
de nu aktuella fallen däremot är det fråga om att förmå honom att la bort del
olovligt byggda, I en sådan situation fär nämnden tillgripa de tvångsmedel som
är avsedda för detta ändamål, t. ex. ansöka om handräckning eller sätta ul nytt
högre vite.
I det föregående har
föreslagits att byggnadsavgift inte skall utgå i sådana fall då rivning sker
för att förebygga eller begränsa skada pä annan egendom och då rivningen avser
byggnad som har skadats genom brand eller annan liknande händelse. Givetvis bör
inte heller tilläggsavgift utgä i dessa fall.
Även med de nu föreslagna
möjligheterna till undantag frän skyldigheten att beiala byggnadsavgift och
tilläggsavgift kan det sannolikt inte undvikas alt de föreslagna
avgiftsbestämmelserna nägon gång medför att avgift åläggs i en situation där
ett avgiftsuttag skulle vara slötande. Därför bör det finnas möjlighet att
efterge eller nedsätta avgift när särskilda skäl föreligger. Denna möjlighet
bör emellertid komma till användning endast i undantagsfall. Frågan om en
åtgärd kräver byggnadslov och om åsidosättande av detta krav skall medföra
avgiftsskyldighet bör givetvis bedömas enligt de bestämmelser som gäller när
åtgärden vidtas. Som exempel på situationer då eftergift eller nedsättning bör
kunna komma i fråga kan anges det fallet att en åtgärd, som vid den tidpunkt
när den utförs anses inte kräva byggnadslov, på grund av ett prejudicerande
avgörande bedöms som byggnadslovskrävande när avgiftsfrägan prövas. I det nu
angivna fallel antas således samma bestämmelser gälla både när åtgärden vidtas
och när avgiftsfrågan prövas. Att rättsläget under mellantiden klargörs genom
ett prejudikat torde medföra att frågan om avgift skall bedömas med hänsyn
tagen till detta
Prop.
1975/76:164 141
och
att avgift alltså skall ulgå. 1 en sådan situation bör emellertid avgiften
kunna nedsättas eller efterges.
Val
av subjekt för avgifterna
Både
byggnadsavgiften och tilläggsavgiften bör utgå så snart de objektiva
fömt.sättningarna föreligger, dvs. att kravet på byggnadslov har blivit åsidosatt.
Subjektiva fömtsättningar i form av uppsåt eller oaktsamhet skall inte behöva
föreligga. Hämtinnan föreligger således en väsentlig skillnad i förhållande
till nuvarande straffrättsliga regler. 1 anslutning härtill är det befogat att
överväga om avgiftsplikten på samma sätt som straffen skall läggas på den som
vidtar den olovliga åtgärden eller om avgifterna skall bäras av ägaren av
anläggningen. Den senare lösningen innebär bl. a. att, om det olovligt byggda
överiåts innan frågan om avgift blir aktuell, skyldigheten att betala avgift
faller på förvärvaren.
Med
tanke på att syftet med avgiftssystemet i första hand är att avhålla frän
olovligt byggande, inte att inskrida mot innehavet, ligger det onekligen nära
till hands att lägga avgiftsskyldighelen på den som har gjort sig skyldig till
överträdelsen. Att lägga avgiftsskyldigheten pä ägaren kan, i sådana
situationer dä det olovligt byggda överiåts innan frågan om avgift blir
aktuell, leda lill resultat som förefaller otillfredsställande. Man kan
nämligen ta för givet att den byggande vid överiätelsen utnyttjar möjligheten
att ta ut ersättning för den värdeökning som har uppkommit till följd av
byggandet. Köparen skulle då bli tvungen att betala dels för värdeökningen,
dels byggnadsavgift, eventuellt ocksä tilläggsavgift. Detta är emellertid
konsekvenser som sedan länge är accepterade i BL och BS. Straffansvaret vilar
enligt dessa författningar pä den som vidtar den olovliga åtgärden.
Konsekvenserna av handräckning enligt 148 § BL eller föreläggande enligt 70 §
första stycket BS att riva del byggda drabbar däremot ägaren. Dagens regler kan
således medföra att en köpare dels kan få betala för den genom det olovliga
byggandet uppkomna värdeökningen, dels kan bli tvungen att undanröja det
byggda.
1
detta sammanhang skall emellertid erinras om att det i situationer som de nu
anförda kan finnas möjlighet för köparen alt kräva ersättning av köparen. Avser
köpet t.ex. fast egendom, kan köparen enligt 4 kap. 18 § jordabalken bl. a. häva
köpet eller få avdrag på köpeskillingen. Helt klart är dock rättsläget inle på
den punkten (jfr prop. 1970:20 B 1 s. 204 och 205 samt A s. 218).
En
annan omständighet som bör beaktas i detta sammanhang är att en reglering,
enligt vilken ägaren av det olovligt byggda skall bära avgifterna, mycket snart
kommer att leda till stor försiktighet bland köpare. Det kommer sannolikt att
utbildas en praxis som innebär att man i köpehandlingar tar in
garantiutfästelser rörande byggnadens rätta tillkomst och eventuellt även
särskilda bestämmelser beträffande ansvaret för byggnadsavgift och tilläggsavgift.
En moisvarande utveckling kunde iakttas när den nya jordabalken
Prop. 1975/76:164 142
trädde
i kraft. I praktiken kommer det därför sannolikt inte att uppstå några problem
av betydelse i det nu berörda avseendet.
Ett
väsentligt inslag i det föreslagna avgiftssystemet är att det skall vara enkelt
att tillämpa. Detta har kommit till uttryck bl. a. i förslaget att avgifterna
skall beslämmas på ett schablonmässigt sätt. Principen bör slå igenom också när
det gäller att bestämma vem som skall ha betalningsansvaret för avgifterna.
Detta medför att ansvaret bör läggas på den som äger del olovligt byggda när
avgiftsfrägan prövas. Att lägga betalningsansvaret på den som utför det
olovliga byggandet är nämligen inte lämpligt med tanke på att det många gånger
kan vara vanskligt att bedöma vem som har utfört åtgärden. Frågan kan
kompliceras ytteriigare, om det olovligt byggda har utförts av fiera personer
vid olika tidpunkter. Den prövning som skulle bli nödvändig i fall som dessa
lämpar sig inte förden beslutsordning som föreslås i det följande.
På
gmnd av del nu anförda bör skyldigheten att betala byggnadsavgift och
tilläggsavgift läggas på den som är ägare av det olovligt byggda när frägan om
avgift tas upp till prövning.
Beslulsmyndlghet
m. m.
Avgiftssystemet
är avsett att ersätta den nuvarande ordningen med straff som påföljd för
olovligt byggande. 1 det följande kommer därför att föresläs att
strafföeslämmelsema på området upphävs.
Som
har framgått av det förul anförda ligger i förslaget att införa avgifter -
bortselt frän syftet att avhålla från olovligt byggande - en strävan att
åstadkomma en ordning som medger snabba och effektiva ingripanden mot
överträdelser. Avgifterna skall beräknas enligl schablonmässiga grunder och kan
antas inte vålla några problem för de tillämpande myndigheterna. Något utrymme
för skönsmässig prövning kommer i princip inte att finnas, I linje med angivna
strävanden ligger att man anförtror prövningen av avgifterna åt del organ som
i dag har den största erfarenheten av byggnadslovsfrågor, nämligen
byggnadsnämnden.
Mot
en sådan ordning kan invändas att avgifterna i en del fall kan uppgå till
betydande belopp och därför fä allvariiga konsekvenser för den betalningsskyldige.
Delta kan tala för att prövningen bör göras av domstol. Om uppgiften att pröva
avgiftsfrågor läggs pä byggnadsnämnden, innebär detta emellertid inte i
realiteten någon väsentlig vidgning av de befogenheter som nämnden redan har
att ingripa mot enskilda. Den möjlighet nämnden i dag har all t. ex. meddela
föreläggande om rivning av byggnad som har uppförts utan byggnadslov kan
medföra minst lika allvariiga konsekvenser för den enskilde som en befogenhet
att ålägga skyldighet att betala de avgifter som nu har föreslagits. Med hänsyn
härtill och till att avgifterna skall beräknas på ett enkelt och enhetligt
sätt torde det inte finnas skäl att hysa några betänkligheter mol att ge
byggnadsnämnden denna befogenhet.
Prop.
1975/76:164 143
Talan
mot byggnadsnämndens beslut i avgiftsfrågor bör, i överensstämmelse med vad
som gäller beslul i egentliga byggnadslovsfrågor, föras hos länsslyrelsen och
kammarrätten.
Den
i det föregående föreslagna möjligheten att efterge eller nedsätta avgift bör
lämpligen anförtros åt länsstyrelsen. Talan mot länsstyrelsens beslut bör föras
hos kammarrätten.
Avgifterna
skall, som har framhållits fömt, utgå när de objektiva förutsättningarna för
detta föreligger. Det är alltså inle avsett att byggnadsnämnden skall ha någon
möjlighet till skönsmässig prövning i detta avseende. Så snart nämnden finner
att kravet på byggnadslov har åsidosatts, skall åtminstone byggnadsavgift tas
ut. Om dessulom tilläggsavgift skall tas ut är beroende bl. a. av åtgärdens
beskaffenhet och om det byggda kan tillåtas stå kvar. Frägan om tilläggsavgift
bör därför prövas i samband med att nämnden tar ställning till om byggnadslov
till åtgärden kan meddelas i efterhand.
Olovligt
byggande kan komma till nämndens kännedom pä olika sätt. Många gånger uppdagas
det av nämndens egna tjänstemän. I andra fall kan anmälan om byggandet göras av
närboende eller av annan som har upptäckt del. Oavsett hur byggandet kommer
till nämndens kännedom måste nämnden på gmnd av sin skyldighel all öva inseende
över hur kommunen bebygges (1 § BS) la upp frågan och avgöra vilka påföljder
åtgärden skall föranleda.
De
böter som f. n. döms ut med stöd av sirafföestämmelserna i BL och BS tillfaller
staten. När det gäller de nu föreslagna avgifterna finns det emellertid
anledning att överväga om inte en del av dessa bör tillfalla kommunen.
Avgifterna har en annan karaktär än böter och kan till en del ses som en
kompensation till samhället för de kostnader som del olovliga byggandet
förorsakar. Det synes därför befogal alt byggnadsavgifterna tillfaller kommunen
och övriga avgifter staten.
4.3
Straffrättsliga påföljder
Enligt
147 § första stycket BL kan den dömas till böter som företar nybyggnad eller
annan åtgärd i strid mol förbud som meddelats i eller med stöd av BL. Är
omständigheterna synnerligen försvärande kan fängelse i högst sex månader dömas
ut. Enligt paragrafens andra stycke kan böter eller fängelse i högst ett är
ådömas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter villkor som
regeringen meddelat med stöd av 136 a § tredje stycket, så att allmän rätt kan
kränkas.
Sirafföestämmelserna
i BS finns i 69 § och föreskriver böter eller, vid synneriigen försvårande
omständigheter, fängelse i högst sex månader för den som
1.
vidtar åtgärd, varom i BS förmäls, utan att ha erhållit byggnadslov, där sådant
erfordras.
Piop. 1975/76:164 144
2, underiåter att ställa sig lill efterrättelse vad i
BS eljest är föreskrivet rörande rätt att vidta sådan åtgärd,
3, underiåter att fullgöra föreskriven
anmälningsskyldighet eller att vid utförande av arbete följa fastställda
ritningar eller av byggnadsnämnden meddelade föreskrifter eller
4, överträder förbud som avses i 68 §.
Det
nu föreslagna avgiftssystemet innebär att det vid olovligt byggande utgår
antingen byggnadsavgift ellersädan avgift i förening med tilläggsavgift. Om
nägon ändring i straffbestämmelserna inte vidtas kommer förseelser som avses i
147 § första styckei BL och de förseelser i 69 § BS som avses med punkten 1
ovan att omfattas av såväl avgifts- som strafföesiämmelserna.
De uppgifter som finns
tillgängliga rörande tillämpningen av nuvarande strafföestämmelser tyder på att
antalet fall av olovligt byggande som leder lill åtal är mycket ringa. Vid den
enkät som enligt vad fömt har anförts (avsnitt 4.2) företogs år 1973 bland ett
20-tal byggnadsnämnder framkom sålunda alt anmälan lill åtal gjordes i stort
sett endasl i grava fall. 1 en del remissvar pä bygglagutredningens förslag
påpekas att förseelser mot BL och BS ofta hinner preskriberas innan åtal väcks.
Mycket talar således för att de nuvarande straflbestämmelserna har begränsad
betydelse.
Om ett avgiftssystem i
enlighet med vad som har föreslagits ovan genomförs, kommer det att utgöra
tyngdpunkten i påföljdssystemet vad gäller olovligt byggande. Straffbestämmelserna
i deras nuvarande utformning blir därmed av ännu mindre betydelse än i dag. Om
byggnadsnämnden ålägger den byggande att betala avgift, är det nämligen
knappast troligt att någon åtalsanmälan kommer till stånd annat än möjligen i
mycket kvalificerade fall. Alt ha straflbestämmelser av hänsyn enbart till
dessa kan inte anses befogat. Tillräckliga skäl att ha kvar någon
straffsanktion för olovligt byggande finns därför inte. De nuvarande
bestämmelserna pä området bör således upphävas.
Detta förslag leder till
att slraffbestäm melserna skulle komma att omfatta endast åsidosättande av
vissa villkor som meddelas i samband med tillstånd enligt 136 a § BL samt
sådana förseelser enligt 69 § BS som avses med punkterna 2-4 ovan.
Vad
först angår åsidosättande av villkor i tillstånd enligt 136 a § BL, inträder
straff endast om åsidosättandet kan medföra att allmän rätt kränks. Innan
straff ådöms måste således prövas om denna effekt kan inträda. Det är en
prövning som bör ankomma på domstol. Det bör därför inte komma i fräga att
ersätta strafföesiämmelserna för dessa fall med den lyp av administrativa
avgifter som är aktuell i della sammanhang. F. ö. skulle det knappast vara
möjligt att finna någon lämplig grund föravgiftsberäkningen.
Hell
annorlunda är situationen när det gäller de nämnda förseelserna enligl 69 § BS.
I fråga om dessa kan med fog påstås att det inte finns anledning att belasta
polis, åklagare och domstolar för att få en påföljd utmätt. Straffen i dessa
fall bör därför ersättas med en administrativ avgift, som i likhet
Prop.
1975/76:164 145
med
vad som har föreslagits beträffande byggnadsavgiften och tilläggsavgiften bör
beslutas av byggnadsnämnden. Avgift bör utgå med lägst 200 och högst 500 kr.
De
nu framlagda förslagen innebär således att bestämmelser om straff skall finnas
endast för åsidosättande av villkor i tillstånd enligt 136 a § BL.
4.4
Verkan av föreläggande m. m. gentemot ny ägare
Bygglagutredningen
framhåller att tillämpningen av handräckningsbestämmelserna i BL i avsevärd
grad har försvårats på grund av att verkställigheten förhalas genom
överiåtelse av fastigheten. Uiredningen anser att beslut om rivning av olovligt
uppförd byggnad därför bör gälla även mot ny ägare av fastigheten i likhet med
vad som i bostadssaneringslagen (1973:531) (BSL) finns föreskrivet i fråga om
uppruslningsåläggande och användningsförbud. Förslaget har fått ett positivt
mottagande av remissinstanserna.
Enligl
2 § första stycket BSL kan hyresnämnden under vissa fömtsättningar ålägga
fastighetsägare att vidta ålgärd som behövs för att bostadslägenhet inom
fastigheten skall uppnå lägsta godtagbara standard (uppmst-ningsåläggande)
eller förbjuda att bostadslägenhet som inte har sådan standard används för
bostadsändamål (användningsförbud). Åläggande eller förbud fär förenas med
vite (13 § första stycket). Övergår fastigheten till ny ägare, gäller
åläggandet eller förbudet mot denne (8 §). Har vite satts ut gäller detta dock
inte mot den nye ägaren, men hyresnämnden flr sätta ut vite för denne (13 §
andra stycket). När byggnad tillhör innehavare av inskriven tomträtt, äger
bestämmelserna i lagen motsvarande tillämpning på tomträtten (1 § andra
stycket).
Föreläggande
enligt 70 § BS skall riktas mol "ägaren av den fastighet, byggnad eller
anordning varom fråga är". Det medför att föreläggandet upphör all gälla,
om äganderätten övergår på annan. Byggnadsnämnden måsle i ett sådant fall - om
inte den nye ägaren godvilligt vidtar rättelse - fatta, beslut om föreläggande
för denne. Ett sådant beslut kan givetvis överklagas enligt de
fullföljdsbestämmelser som finns i 71 § BS. Även om överiåtelsen inte sker i
syfte att förhala förfarandet, kan den således medföra betydande merarbete och
tidsutdräkt. Det torde knappast kunna anföras några bärande skäl för att
bibehålla en ordning som medger att frägan om föreläggande kan omprövas i flera
instanser så snart ägarskifte inträffar. 1 likhei med vad som gäller i fråga om
uppmstningsäläggande och användningsförbud enligt BSL bör därför införas
bestämmelser om att föreläggande som avses i 70 § BS - dvs. inte bara
föreläggande om rivning - gäller också mot ny fastighetsägare eller
lomträttshavare. Det medför att föreläggandet på samma sätt som f. n. upphör
att gälla mot överiåtaren men att det därefter automatiskt kommer att gälla mot
köparen.
Enligt
10 § första stycket BSL skall beslut om uppruslningsåläggande eller
10 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 164
Prop. 1975/76:164 146
användningsförbud
genast sändas till bl. a. inskrivningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken eller tomträllsboken. Därigenom är det således möjligt t. ex.
för fastighetsspekulanter att hos inskrivningsmyndigheten ta reda på om
fastigheten eller tomträtten besväras av uppmstningsäläggande eller
användningsförbud. Om föreläggande enligt BS skall gälla mot ny ägare av
fastigheten, bör bestämmelser av samma innebörd som 10 § första stycket BSL
införas.
Vad som har sagts nu har
avsett endast de fall då föreläggande riktar sig mot fastighetsägare eller
lomträttshavare. För de fall då byggnad eller anordning är belägen på mark som
är upplåten med annan nyttjanderätt än tomträtt skall föreläggande pä grund av
bestämmelserna i 70 § första stycket BS riktas mot ägaren av byggnaden resp.
anordningen. Det är här företrädesvis fråga om arrende av olika slag. Hit hör
t. ex. det tämligen vanliga fallet att någon har en sommarstuga på annans mark.
1 dessa fall saknas emellertid den bindning mellan byggnaden/anordningen och
nyttjanderätten som föreligger vid tomträtt. Någon registrering av överiåtelse
m. m. på sätt som sker beträffande lomträtl är inte föreskriven för arrendefallen.
Här saknas i dag således möjlighet att offentliggöra föreläggande av
byggnadsnämnden lill upplysning för spekulanter och andra.
Det kan inle gärna komma i
fråga att i de nu berörda fallen ha en reglering som innebär att en spekulant
måste företa ett omfattande utredningsarbete för att försäkra sig om att den
byggnad han tänker köpa inte omfattas av någol föreläggande av byggnadsnämnden.
Samtidigt är det angeläget att även föreläggande som avser byggnader på
arrendemark knyts till det objekt som omfattas av föreläggande i stället för
som nu till objektets ägare.
Den lämpligaste lösningen
synes vara att byggnadsnämnden åläggs att föra särskilt register över sådana
förelägganden som avses i 70 § BS som avser byggnader på mark upplåten med
annan nyttjanderätt än tomträtt. Ett sådant register bör innehålla uppgift om
dels registerbeteckning för den fastighel som marken tillhör, dels fastighetens
ägare, dels ägaren av den byggnad som avses med föreläggandet och dels
föreläggandets innebörd. Om föreläggandet åtlyds eller eljest förfaller, bör
även detta antecknas i registret. Registret bör hållas lätt tillgängligt för
allmänheten pä byggnadsnämndens kansli. Ett register av denna typ kan göras
förhållandevis enkelt och behöver således inte bli särskilt betungande för
byggnadsnämnden. De uppgifter som registret föresläs innehålla torde vara
tillräckliga för att en spekulant skall kunna ta reda pä om det hus som han
avser att köpa belastas av något föreläggande. Finner han av nägon anledning
all uppgifterna är bristfälliga, kan han skaffa sig de ytteriigare upplysningar
han behöver genom att ta del av byggnadsnämndens handlingar i det akluella
ärendel.
Om byggnadsnämnden åläggs
att föra register av den karaktär som nu har diskuterats, torde nägot hinder
inte föreligga mol att även i fräga om byggnad pä mark upplåten med annan
nytQanderätl än tomträtt genomföra principen att föreläggande skall gälla även
mot ny ägare.
Prop.
1975/76:164 147
Som
har anmärkts ovan innebär reglerna i BSL alt vite som har förenats med
uppmstningsäläggande eller användningsförbud inte gäller mot ny ägare. Om så
bedöms nödvändigt fär hyresnämnden sätta ut vite för denne. I propositionen med
förslag till BSL (prop. 1973:22) diskuterades ett förslag av
saneringsutredningen att vite skulle anknytas lill fastigheten i stället för
till fastighetsägaren. Under remissbehandlingen påpekade justitiekanslern att
frågan om vitets övergång i samband med fastighetsöverlåtelse behandlades under
förarbetena till HS (prop. 1958:6 46) men att en sådan lösning då avvisades av
departementschefen, som bl. a. av principiella skäl inte ansåg det godtagbart
att vitet övergick från en person till en annan. Denne kunde nämligen inte
anses ha ådagalagt den tredska som var en fömtsättning för vitet.
Justitiekanslern fann de skäl som anfördes i 1958 årsprop. likabärandei frågaom
saneringsutredningensförslag. Frågan bordeen-ligt hans mening utredas närmare
och i ett större sammanhang. 1 prop. 1973:22 (s, 93) gav även
departementschefen utiryck för uppfattningen att frågan borde las upp i ett
större sammanhang.
Det
torde inte finnas tillräckliga skäl att i detta begränsade sammanhang göra
något avsteg från de bedömningar som gjordes i 1973 års prop. Som framgår av
vad fömt har anförts kan byggnadsnämnden, när föreläggande som avses i 70 §
första stycket BS meddelas, i stället för att sätta ut vite föreskriva att
åtgärden i händelse av tredska kan verkställas genom nämndens försorg på den
tredskandes bekostnad. Vad som nyss har sagts om vite avser givetvis även sådan
föreskrift,
4.5
Handräckning m. m.
Företar
någon nybyggnad eller annan åtgärd i strid mot förbud som har meddelats i eller
med stöd av BL, kan byggnadsnämnden som fömt har nämnts, vända sig till överexekutor
för att få rättelse lill slånd (148 § första stycket BL). Bifaller överexekutor
framställningen, sker handräckningen ulan hinder av att talan förs mot
överexekutors beslut (53 § UL). Överinstanserna - hovrätt och högsta domstolen
- kan dock inhibera vidare åtgärd i ärendet i avbidan på att den fullföljda
talan slutligt prövas. I mäl av denna typ skall avgörandet ske skyndsamt. De
kostnader som uppkommer för handräckningen kan byggnadsnämnden under vissa
fömtsättningar fä utmätta hos motparten (197 och 199 §§ UL).
Den
möjlighet lill handräckning som finns i dessa fall måste anses utgöra ett
effektivt hjälpmedel för byggnadsnämnden att komma lill rätta med överträdelser
av BL. Detta vitsordas också av kommunförbundet som emellertid anser alt samma
möjligheter till handräckning bör finnas även vid överträdelser av BS.
Har
byggnad uppförts eller annan åtgärd vidtagits utan byggnadslov, där sådani
erfordras, eller i strid mol godkända ritningar eller av byggnadsnämnden
meddelade eller eljest gällande föreskrifter, är ägaren av den ifrä-
Prop. 1975/76:164 148
gavarande
fastigheten, byggnaden eller anordningen enligt 70 § försia stycket BS skyldig
att undanröja eller ändra det utförda i den män nämnden finner nödigt att
meddela föreläggande om det. I föreläggande kan sättas ut vite eller
föreskrivas att åtgärden i händelse av tredska verkställs genom nämndens
försorg på den tredskandes bekostnad.
För
all föreläggande skall få utfärdas måste del således framstå som nödigt att det
olovligt byggda blir undanröjt eller ändrat, och det ankommer på nämnden alt
styrka detta. Följs inte föreläggande kan nämnden emellertid inte enbart på
grund härav låta verkställa åtgärden, utan rätten till tvångsutförande måste
först prövas av domstol.
Det
är uppenbart att åtskillig tid kan förfiyta innan byggnadsnämnden fär till
stånd verkställighet i ett ärende som rör överträdelse av BS. Dessutom har
tolkningen i rättspraxis av kravet att del skall framstå som nödigt att det
olovligt byggda blir rättat eller undanröjt varit sådan att det många gånger
har varit svårt för byggnadsnämnden att fä till stånd rättelse. Länsslyrelsen i
Stockholms län framhåller bl. a. att nackdelen av varje enskilt fall har
underskattats av de överprövande myndigheterna, eftersom de inte har insett
företeelsens roll i ett större sammanhang, där den genom sin mångfald kan vålla
problem för markanvändningsplaneringen. Länsstyrelsen förordar att man inför en
lämplighetsprövning som innebär att byggnadens ägare blir bevisskyldig
beträffande byggnadsföretagets lämplighet från allmän synpunkt.
De
möjligheter till tvångsingripande som står byggnadsnämnden till buds enligt 70
§ första stycket BS är således betydligt mera begränsade än i de fall som avses
i 147 § första stycket BL. Förarbetena ger ingen upplysning om anledningen till
att 70 5 BS inte innehåller någon motsvarighet lill handräckningsbestämmelserna
i 148 5 BL, En orsak är sannolikt del i 70 5 BS uppställda kravet att del måste
framstå som nödigt att det olovligt byggda blir undanröjt eller ändrat. Den
prövning som sker lett handräckningsärende måste nämligen vara relativt
summarisk. Den lämpar sig inte för fall då sakförhållandet är oklart eller
ivistigt som det mänga gånger kan vara i fall enligl 70 5 BS, Tvister som
kräver mera mgående utredning eller muntiig bevisning är avsedda att prövas i
annan ordning än den som gäller för handräckningsärenden.
Det
är inte förenligt med den syn samhället i dag har på kommunernas planering att
det skall ankomma pä byggnadsnämnden att styrka nödvändigheten av att
exempelvis en byggnad, som har uppförts ulan byggnadslov, behöver tas bort.
Huvudprincipen bör i stället vara att den som vidtar byggnadslovskrävande
åtgärd ulan sådant lov eller vidtar åtgärd i strid mot godkända ritningar
eller av byggnadsnämnden meddelade eller eljest gällande föreskrifter (jfr 70 §
första stycket BS) skall vara skyldig att vidta rättelse, när nämnden begär
det. Kravet i 70 § första stycket BS att det skall framstå som nödigt att
rättelse sker bör således tas bort. Samma huvudprincip kommer därigenom att
gälla i dessa fall och i de fall då nybyggnadsförbud eller
Prop.
1975/76:164 149
annat
förbud som meddelas i eller med stöd av BL överträds, dvs. fall enligt 147 §
första stycket BL.
1
linje med det synsätt som nu har redovisats ligger att det också i de fall som
åsyftas i 70 § första stycket BS bör finnas möjlighet för byggnadsnämnden att
begära handräckning för att fä till stånd rättelse. Del är givetvis inte
meningen att möjligheten till handräckning skall tillgripas så snart det kommer
till nämndens kännedom att en överträdelse har ägt mm. Nämnden bör emellertid
ha en skyldighet att omedelbart ta ställning till upptäckta överträdelser.
Många gånger kan det därvid visa sig uppenbart alt det byggda inte kan tillåtas
stå kvar. I dessa fall bör nämnden vara skyldig att direkl begära handräckning.
I andra fall åter kan frågan vara mera tveksam. Här kan det vara lämpligt att,
som också bygglagutredningen förordar, nämnden bereder den byggande tillfälle
att inom viss tid ge in ansökan om lov till företagel. I vissa fall krävs också
alt dispens söks. Om ägaren inte använder sig av den möjligheten eller om
byggnadslov inte beviljas, skall byggnadsnämnden vara skyldig alt överlämna
frågan till överexekutor för att fä till stånd rättelse eller att förelägga
ägaren att undanröja det olovligt byggda. Det nu anförda innebär således att
byggnadsnämnden, om byggnadslov inte beviljas, skall ha skyldighet att antingen
begära handräckning eller förelägga ägaren att vidta rättelse.
Sammanfattningsvis
innebär det ovan anförda dels att kravet i 70 § första stycket BS att det skall
framstå som nödigt att rättelse i det olovligt byggda kommer till stånd tas
bort, dels att möjlighet till handräckning genom överexekutors försorg införs
i de fall som avses i 70 § första stycket BS och dels att skyldighet införs för
byggnadsnämnden all i vissa fall tillgripa handräckning eller föreläggande om
rättelse.
1
detta sammanhang bör det påpekas att utslag av överexekutor med stöd av 191 §
UL - vilket lagrum är tillämpligt i de nu aktuella fallen -inte utgör något
rättegångshinder vid domstol. I paragrafens andra stycke sägs nämligen att den
mot vilken utslaget riktas är oförhindrad att efter stämning utföra sin talan
vid domstol.
Enligl
70 § första slycket sista punkten BS kan föreläggande meddelas ändå att
handräckning kan beviljas enligt 148 § BL. Nämnden har således möjlighet alt
innan handräckning begärs förelägga ägaren att vidla rättelse och att därvid
sätta ut vite eller föreskriva att rättelse i händelse av tredska verkställs
genom nämndens försorg på den tredskandes bekostnad. Denna valmöjlighet bör
efter de nu föreslagna ändringarna givetvis avse även de nya fall där
handräckning kan ske.
Underiåter
någon att utföra arbete eller vidta annan åtgärd som åligger honom enligt BS
eller med stöd därav meddelat beslut, kan byggnadsnämnden enligt 70 § andra
slycket BS förelägga honom att vidla åtgärden. I sådant föreläggande fär vite
sättas ut. Däremot kan inle föreskrivas att åtgärden i händelse av tredska verkställs
genom nämndens försorg på den tredskandes bekostnad. Som kommunförbundet
påpekar bör även sådan föreskrift kunna
Prop. 1975/76:164 150
meddelasi
föreläggandet. Bli vandebestämmelserbördärförutformas såatl delta blir
möjligt.
Som har anmärkts i det
föregående tolkas bestämmelserna i 70 § första stycket BS på gmnd av ett
motivuttalande sä, att byggnadsnämnden inte utan vidare får sätta sitt hot om
utförande på den tredskandes bekostnad i verket. Rätlen till ivångsulförande
måste först fastställas av domstol. Någol sådant krav på fastställelse torde
inte förekomma i andra sammanhang där rätt till tvångsutförande finns Qfr 75 §
HS). Del är svårt alt finna skäl för att byggnadsnämnden inte bör ha rält till
ivångsulförande utan föregående domstolsprövning. Det bör erinras om att den
som föreläggs alt vidta en åtgärd vid äventyr att tvångsutförande sker -
förutom rätten lill besvär över föreläggandet - kan få frågan om
tvångsutförande prövad av domstol i samband med att kostnaderna för utförandet
skall tas ul. Motsätter han sig att betala dessa, kan de nämligen las ut endast
med stöd av domstolsutslag. I ett sådant mål kan domstolen pröva bl. a. om den
primära förpliktelsen varit lagligen gmndad, om laga förfall förelegat och om
det begärda beloppet är skäligt (Westerberg, Allmän förvaltningsrätt s, 69). I
likhei med vad som gäller pä andra områden där tvångsutförande får ske bör
byggnadsnämnden ha rätt all vidta den ifrågavarande ålgärden ulan att
domstolsprövning föregår. Detta bör komma till uttryck genom ett tillägg i
beslämmelserna om Ivångsulförande,
Enligl 68 § BS kan
byggnadsnämnden i vissa situationer förbjuda alt på-börjai byggnadsarbete
fortsätts, nämligen om arbetet uppenbariigen strider mot BS, fastställd plan
eller utomplansbestämmelser. Är det uppenbart att byggnadsarbete äventyrar
byggnadens eller näriiggande byggnaders hållfasthet eller medför fara för
människors liv- eller hälsa, är det enligl samma paragraf nämndens skyldighet
att meddela sådani förbud. Med stöd av motivuttalanden anses förbud enligt 68 §
träda i kraft omedelbart och gälla till dess annoriedes förordnas,
I beslut med förbud att
fortsätta byggnadsarbele får vite inte sällas ul. Anledningen till detta är
enligt uttalande i förarbetena att överträdelse av sådant förbud är belagt med
straff och att vite enligt allmänna gmndsatser inte skall föreläggas när straff
är utsatt (jfr 9 kap. 8§ andra styckei rättegångsbalken).
I de fall då
byggnadsnämnden kan förbjuda att byggnadsarbete fortsätts torde situationen
ofta vara sådan att det är särskill angelägel att arbetena upphör. Det gäller
kanske i synnerhet de fall då det åligger nämnden som en skyldighet att ulfärda
förbud men kan i lika hög grad vara fallet t, ex, när rivning påbörjas av en
kulturhistoriskt värdefull byggnad. Det skulle givetvis ge mera eftertryck ål
ett förbud om det kunde förenas med vite. Några principiella invändningar mot
detta lorde inle kunna anföras. Den avgift som enligt förslaget i avsnitt 4.3
skall utgå när förbud överträds kan utgå endasl en gång. Viteshoiet kommer att
rikta sig mot en fortsatt överträdelse. På gmnd av det nu anförda bör del
öppnas möjlighet att förena förbud som avses i 68 5 BS med vite.
Prop.
1975/76:164 151
4.6 Sammanfattning
av påföljdssystemet
Det
förslag till påföljdssysiemet som nu har lagts fram innebär att byggnadsnämnden,
när olovligt byggande kommer till dess kännedom, måste ta Slällning lill vilka
påföljder som skall inträda. Om nämnden därvid finner det uppenbart att del
olovligt utförda inte kan få bibehållas, är nämnden skyldig alt begära
handräckning eller att förelägga ägaren alt vidla rättelse. 1 samband därmed
skall nämnden också fatta beslul i fråga om byggnadsavgift.
Om
nämnden däremoi finner att byggnadslov möjligen kan komma i fråga, bör ägaren
beredas tilirälle att inom viss tid ge in ansökan om byggnadslov. Finner
nämnden vid prövning av ansökan att lov inte kan meddelas eller utnyttjar
ägaren inte sin möjlighet att ge in ansökan, skall nämnden förfara på samma
sätl som i det förul nämnda fallet.
Finner
byggnadsnämnden att lov kan meddelas i efterhand, har nämnden att meddela
byggnadslov, eventuellt med villkor om erforderiiga ändringar i del ulförda. I
samband därmed skall nämnden också fatta beslut om byggnadsavgift, i
förekommande fall även tilläggsavgift.
Vad
som har sagts nu gäller i tillämpliga delar också sådana f, n, straffbelagda
gärningar, beträffande vilka avgift skall utgå enligt förslaget i avsnitt 4,3,
4.7 Lagteknisk
lösning m. m.
Beslämmelser
om ansvar och handräckning m. m. finns f n. i både BL och BS, Detta i förening
med alt bestämmelserna till en del täcker varandra medför att det många gånger
kan vara svårt att avgöra vilka regler som är tillämpliga i det enskilda
fallet. Förslagen i det föregående innebär att i allt väsentligt samma påföljdsbesiämmelser
kommer att gälla oavsett om det är BL eller BS som överträds. Med hänsyn
härtill bör de nya bestämmelserna tas in i en särskild lag. En sådan lösning
har dessutom den fördelen att lagen utan några omfattande bearbetningar kan
ingå som en del i den blivande byggnadslagstiftning som f. n. förbereds inom
bostadsdepartementet. Lagen bör benämnas lag om påföljder vid olovligt
byggande m. m.
Förslagen
medför all ändringar behöver göras i BL, BS och NVL.
1
enlighet med det anförda har upprättats förslag till
1. lag
om påföljder vid olovligt byggande m. m.,
2, lag
om ändring i byggnadslagen (1947:385),
3. lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),
4, lag
om ändring i naturvårdslagen (1964:822).
Prop. 1975/76:164 152
5 Specialmotivering
S.l Förslaget till lag om påföljder vid olovligt byggande
m. m.
Inledande
bestämmelser
1§
Lagen
är som har framhållits i avsnitt 4.7 avsedd att innehålla beslämmelser inte
bara om de nya avgifter som har föreslagits i det föregående utan också
beslämmelser om straff i visst fall, handräckning, föreläggande och andra
påföljder vid olovligt byggande m. m. som f. n. finns i BL och BS. En stor del
av lagens bestämmelser överensstämmer därför hell eller delvis med gällande
ordning. 1 den utsträckning som har varit möjligt har uttryckssätt .som
förekommer i BL eller BS oförändrade överförts till lagen för att det skall stå
klart att någon ändring i sak inte är åsyftad. Nuvarande bestämmelser i BL och
BS i nu berörda delar avses upphöra alt gälla när lagen träder i kraft.
I
I 5 har lagens tillämpningsområde angetts omfatta frågor om avgift, straff,
handräckning eller annan påföljd för åtgärd som vidtas i strid mot BL eller BS
eller med stöd av dessa författningar meddelade föreskrifter. Uttrycket påföljd
har således en vidsträckt innebörd och avser såväl avgifterna som
verkställighetsmedlen förbud, föreläggande och handräckning.
Enligt
vad som har anförts i det föregående skall prövningen av nämnda frågor ankomma
på flera olika myndigheler. Sålunda skall bl. a. frågor om avgift prövas av
byggnadsnämnden, frågor om nedsättning och eftergift av länsstyrelsen och
frågorom handräckning av överexekutor. Bestämmelser härom har tagils in i den
paragraf som avhandlar respektive påföljd.
Lagen
innehåller inga beslämmelser om förfarandet hos byggnadsnämnden eller
länsstyrelsen. Det innebär att förvaltningslagens (1971:290) bestämmelser blir
tillämpliga.
2
5
I
2 5 ges bestämmelser om den skylidghet som i enlighel med vad som anförts i
avsnitt 4.5 föreslås gälla för byggnadsnämnden att ingripa vid olovligt
byggande. Som framhållits bör rättelse alltid ske när den olovligt genomförda
åtgärden är olämplig. Med rättelse avses givetvis alt det olovligt byggda rivs
eller på annat sätt undanröjs. I enlighel härmed föreskrivs i försia punkten
att byggnadsnämnden är skyldig att tillse att rättelse vidtas. Byggnadsnämnden
har att i enlighel härmed välja mellan all med stöd av 13 5 begära handräckning
hos överexekutor eller att utfärda föreläggande enligt 14 5-
Som
anförts i avsnitt 4.5 bör nämnden i vissa fall kunna avvakta med all vidta
rällelseålgärder i avbidan på att ansökan om byggnadslov ges in och prövas.
Föreskrifter härom ges i paragrafens andra punkt. Denna möjlighet bör i
princip inte användas i andra fall än då del framstår som sannolikt
Prop.
1975/76:164 153
att
byggnadslov kan meddelas. Andra punkten har utformats i enlighet härmed. Den
omständigheten att det olovligt byggda endast i vissa mindre delar avviker från
vad som kan godtas vid en byggnadslovsprövning bör inte medföra att
byggnadsnämnden avstår från att bereda ägaren tillfälle all komma in med
ansökan om byggnadslov. Rättelse kan i dessa fall åstadkommas genom alt
efterföljande byggnadslov, med stöd av 58 5 2 mom, BS i dess i det följande
föreslagna lydelse, förses med villkor att nödvändiga ändringar vidtas. Några
bestämmelser om tidsfrist inom vilken ansökan skall göras torde inte behövas i
lagen. Tiden bör emellertid inte vara längre än vad som erfordras för att
upprätta behövliga byggnadslovshandlingar.
Den
föreslagna lydelsen av andra punkten medför att frågan om rättelseåtgärder
hålls öppen bara i avbidan pä ansökan om och prövning av byggnadslov. Kommer
inte ansökan in inom utsatt lid eller avslås ansökan, skall byggnadsnämnden i
enlighel med bestämmelsen i första punkten se till att rättelse vidtas.
Under
den tid som sätts ut med stöd av andra punkten skall byggnadsnämnden givetvis
inte besluta om rättelseåtgärd. Särskild föreskrift härom torde dock inte
behövas.
Förbud
alt fortsätta byggnadsarbete
3 5
I
3 5 meddelas bestämmelser om rätt för byggnadsnämnden att förbjuda att
byggnadsarbete fortsätts. Paragrafen överensstämmer i sak med 68 5 BS. 1
avsnitt 4.5 har föreslagits att sådani förbud skall fä förenas med vite.
Bestämmelser om detta har tagits in i 15 5 första stycket.
A
vgifter
4 5
I
4 5 meddelas bestämmelser om byggnadsavgift. Som förutsättning för
avgiftsskyldighetens inträde har i paragrafens första stycke angetts att någon
vidtar åtgärd, till vilken erfordras byggnadslov, utan sådant lov. Avgiftsplikt
föreligger således endast om byggnadslov krävs för åtgärden. Av bestämmelserna
framgår att frågan om byggnadslovsplikt förelåg skall bedömas enligt de regler
som gällde när åtgärden vidtogs. Innehållet i dessa regler blir således
avgörande för frågan om byggnadsavgift skall utgå.
När
det däremot gäller frågan om byggnadslov i efterhand kan meddelas till en
olovligt vidtagen åtgärd, måsle prövningen härav - vilket torde framgå av 2 5 -
göras mot bakgrund av de förhållanden som råder vid prövnings-tilirället. Som
länsstyrelsen i Stockholms län har anfört i sitt remissyttrande över
bygglagutredningens förslag bör utgångspunkten för byggnadslovs- och
dispensprövning i efterhand i princip vara densamma som om byggnaden
Prop.
1975/76:164 154
inte
hade uppförts.
Av
ordalydelsen i 4 5 första stycket följeratt avgiftsskyldighelen i princip
inträder i och med att del olovliga byggandet har påbörjats. Som har föreslagits
i avsnitt 4.2,2 skall emellertid skyldigheten i vissa situationer bortfalla.
Beslämmelser härom finns i 5 5.
Att
fråga om byggnadsavgift skall prövas av byggnadsnämnden framgår av paragrafens
andra siycke.
Paragrafens tredje stycke
innehåller bestämmelser om byggnadsavgiftens storlek. Till skillnad mot frågan
om byggnadslovsplikt föreligger avses att byggnadsavgiften skall bestämmas med
tillämpning av den taxa som gäller vid prövningstillfället. Detta framgår av
att det i bestämmelserna talas om avgift som vanligen erläggs. Med delta
uttryck klarläggs också - i överensstämmelse med vad som har förordats i
avsnitt 4.2.2 - att det är fråga om den avgift som betalas i normalfallet och
att man således inle skall ta någon hänsyn till om förhållandena i något
avseende är särpräglade. Förslaget i nämnda avsnitt att man när
byggnadsavgifien bestämmes skall bortse också från avgifi för nybyggnadskarta
m, m, har kommit till uttryck i styckets andra punkt. Av bestämmelserna framgår
vidare att avgiften alltid skall utgå med minst 500 kr. Som har framhållits i
nämnda avsnitt skall nämligen minimiavgiften utgå bl. a. i sådana fall då
ålgärden i fråga inte är avgiftsbelagd i kommunens taxa.
5
5
1
avsnitt 4.2.2 har föreslagits vissa undantag från skyldigheten att betala
byggnadsavgift. Enligt förslagel skall sådan skylighel inle föreligga om rättelse
sker innan byggnadsnämnden tar upp frågan om påföljd för åtgärden. Bestämmelser
härom har tagits in i 5 5 1. När det i paragrafen talas om all nämnden tar upp
frågan om påföljd innebär delta inte något krav på att frågan samtidigt måste
avgöras. Det kan t, ex. tänkas att nämndens behandling utmynnar i ett beslut om
komplettering av utredningen. Rättelse som sker efler det att sådant beslut har
fattats skall således inte medföra befrielse från byggnadsavgift.
I nämnda avsnitt har
vidare föreslagits alt byggnadsavgift inte skall utgå, om rivning av byggnad
företas i syfte att förebygga eller begränsa omfattande skada på annan egendom
eller om rivningen avser brandskadad egendom. Bestämmelser om detta har tagits
in i 5 5 2,
Som exempel på fall där
rivning sker i förebyggande syfte kan anföras all en byggnad rivs för att
motverka att en eldsvåda sprider sig till byggnaden och därifrån till
angränsande bebyggelse. Som förutsättning för befrielse anges i paragrafen att
det skall vara fråga om en omfattande skada på annan egendom. Frågan om detta
krav är uppfyllt skall inte bedömas i relation till den hotade egendomens
värde, utan det skall vara fråga om en skada som i absoluta tal är betydande.
Den måste vara sä stor att det framstår
Prop. 1975/76:164 155
som befogat att tillgripa rivning för att förebygga eller
begränsa skadan.
I fråga om det andra undantagsfallet, dvs, att rivningen
avser byggnad som har skadats genom eldsvåda eller annan liknande händelse, bör
framhållas att det givetvis inte fär vara endast mindre skador, utan byggnaden
skall ha skadats till väsenilig del,
1 de fall som avses 15 5 2 skall inte heller
tilläggsavgift utgå (jfr avsnitt 4.2.2), Beslämmelser om detta finns i 8 5-
6 5
1 6 5 första stycket har tagits in bestämmelser om
särskild avgift för andra överträdelser än sådana som utgör olovligt byggande i
den mening som har kommit till uttryck i 4 5 första stycket. Till de
överträdelser som i dag är strafföelagda hör överträdelse av förbud enligt 68 5
BS, Eftersom sådant förbud kan avse åtgärd som innebär olovligt byggande, har
beslämmelser om avgiftsplikt vid överträdelse av förbud tagits in i ett
särskilt stycke. Att fråga om särskild avgift skall prövas av byggnadsnämnden
följer av
6 5 tredje stycket. 1 paragrafens Qärde stycke ges
bestämmelser om avgiftens
storiek.
Med de undanlag som har angivits ovan omfattar 6 5 samma
överträdelser som f. n. regleras i 69 5 BS.
7 5
Paragrafen innehåller bestämmelser om tilläggsavgift och
har utformats i överensstämmelse med förslaget i avsnitt 4.2,2. Beträffande den
närmare motiveringen till beslämmelserna hänvisas till nämnda avsnitt.
I första stycket anges i fyra olika punkter de åtgärder
som kan föranleda tilläggsavgift. Av bestämmelserna framgår att
avgiftsskyldigheten inträder i princip först när åtgärden har vidtagits. Här
föreligger således en skillnad i förhållande till skyldigheten att betala
byggnadsavgift vilken avses inträda så snart åtgärden har påbörjats. När det
gäller tilläggsavgift torde del dock inte vara möjligt att innan ålgärden har
vidtagits bedöma om förutsättningar för avgift finns. Som har framhållits i
avsnitt 4.2,2 skall nämligen avgift utgå endasl om ålgärden omfattar utrymme
som är avsett för bostadsändamål eller för verksamhel i vilken arbetstagare
utför arbete för arbetsgivares räkning. Kravet alt åtgärden skall ha vidtagits
innebär dock inte att den skall vara fullbordad i den meningen alt t.ex, en
tillbyggnad på ett bostadshus skall vara färdig för infiytlning. Det bör i ett
sådant fall vara tillräckligt all åtgärden har kommii lill utförande i en sådan
utsträckning all ändamålet med säkerhet kan bedömas.
Enligt 7 5 andra slycket skall fräga om tilläggsavgift
prövas av byggnadsnämnden.
Prop.
1975/76:164 156
8
5
I
avsnitt 4.2.2 har föreslagits att tilläggsavgift inte skall utgå, om det
utrymme som avses med åtgärden inte överstiger tre kvadratmeter. I avsnittet
har vidare föreslagits att befrielse frän tilläggsavgift skall inträda, om del
olovligt byggda undanröjs handräcknings vägen, om byggnadsnämnden förelägger
ägaren att undanröja detta eller om denne vidtar rättelse innan frågan om
tilläggsavgift har blivit slutligt avgjord. Beslämmelser om detta finns i 8 5-
Beträffande den närmare motiveringen till dessa hänvisas till nämnda avsnitt,
där frågan om undanlag från avgiftsskyldighet ingående har behandlats.
18 5 1 regleras det fallet
att det utrymme som avses med åtgärden inte överstiger tre kvadratmeter. Hur
utrymmets yla skall beräknas avhandlas vid 9 5- 1 8 5 2 och 3 föreskrivs att
tilläggsavgift inte utgår om handräckning eller föreläggande att vidta rättelse
meddelas.
1 den allmänna
motiveringen (avsnitt 4,2.2) till de nu berörda undantagssituationerna har - i
anslutning .till en diskussion av frågan om till-läggsavgift när ägaren inte
följer föreläggande om rättelse - framhållits att byggnadsnämnden då får
tillgripa de tvångsmedel som finns. Som torde ha framgått av
specialmotiveringen till 2 5 kan nämnden därvid antingen begära handräckning
eller förelägga ägaren vid nytt högre vite eller vid äventyr av
tvångsutförande. Att nämnden har möjlighet att välja mellan handräckning och
föreläggande framgårav 14 5 första slycket. Här kan också erinras om förslaget
i avsnitt 4.4 att föreläggande i vissa fall skall gälla mot ny ägare och
antecknas i fastighelsboken till upplysning för spekulanter m. fl. Om en
fastighet som omfattas av ett föreläggande säljs, övergår således förpliktelsen
att återställa fastigheten i dess skick före den olovliga åtgärden på den nye
ägaren. Detta måste påverka inte bara fastighetens marknadsvärde utan också
möjligheterna att belåna fastigheten och utgör vid sidan av hotet om vite eller
ivångsulförande en påtryckning på fastighetsägaren att följa föreläggandet,
I 8 5 4 har tagits in
bestämmelser för det fallet alt ägaren självmant vidtar rättelse. Beslämrnelserna
har utformats så alt avgift inte utgår, om rättelse sker innan fråga om
tilläggsavgift har avgjorts genom lagakraftägande beslut. Här föreligger
således en skillnad i förhållande lill bestämmelserna 15 5 1 om befrielse från
byggnadsavgift vid frivillig rättelse. Som förutsätining för befrielse från
sådan avgift gäller nämligen att rättelsen sker innan frågan om påföljd las upp
lill prövning.
Av
8 5 5 framgår genom en hänvisning till 5 5 2 alt tilläggsavgift inte skall
ulgå, om byggnad rivs för all förebygga eller begränsa omfattande skada på
annan egendom eller om rivningen avser byggnad som till väsentlig del har
skadats genom eldsvåda eller annan liknande händelse. 1 special-motiveringen
till 5 5 har avgränsningen av dessa fall närmare diskuterats.
Prop.
1975/76:164 157
95
Bestämmelserom
beräkning av tilläggsavgift ges 19 51 paragrafens första stycke avhandlas de
fall som åsyftas i 7 5 första stycket 1-3, dvs. uppförande av ny byggnad, till-
och påbyggnad av befintlig byggnad saml inredande av byggnad till väsentligen
nytt ändamål. 1 överensstämmelse med förslaget i avsnitt 4.2.2 föreskrivs att
avgiften skall beräknas på grundval av den lägenhetsyta som åtgärden kan
beräknas ha omfattat. Lägenhetsytan, som kan vara bostadslägenhetsyta eller lokallägenhetsyta,
beräknas enligt bosladsslyrelsens mätregler.
För
de fall som avser tillbyggnad, påbyggnad eller inredande till nytt ändamål har
föreskrivits att det vid beräkning av nämnda yta skall fråndragas tre
kvadratmeter. Som har närmare utvecklats i nämnda avsnitt är syftet med dessa
bestämmelser alt motverka att alltför stor skillnad i sammanlagd avgifi
uppkommer i vissa gränsfall.
Enligt
9 5 andra stycket skall tilläggsavgift utgå med 500 kr. för varje kvadratmeter.
Därmed avses att avgift inte utgår för del av kvadratmeter.
1 9
5 tredje stycket meddelas bestämmelser om beräkning av lilläggsavgift i fall då
rivning av byggnad företas utan byggnadslov. Några kommentarer till
bestämmelserna utöver vad som har anförts i avsnitt 4,2.2 lorde inte behövas.
105
Frägan
om val av subjekt för byggnads- och tilläggsavgift har utföriigt behandlats i
avsnitt 4.2.2. Bestämmelser i ämnet ges i 10 5 första styckei. Enligl dessa
skall avgifterna betalas av byggnadens eller anläggningens ägare. Begreppet
anläggning används här som beteckning för alla åtgärder som inte resulterar i
en byggnad. Det omfattar t. ex. schaktning och fyllning, omfärgning av fasad
och utbyte av laktäckningsmaterial. Särskilda regler har dock givits för de
fall då åtgärden avser rivning av byggnad. I dessa fall skall avgift betalas av
den som ägde byggnaden vid rivningstillfället. 1 första stycket tredje punkten
har tagits in bestämmelser om solidariskt ansvar om ägarna är två eller fiera.
I
10 5 andra stycket ges bestämmelser om vem som skall påföras särskild avgift
enligt 6 5. I motsats till förslagel beträffande byggnads- och tilläggsavgift
föreskrivs här att särskild avgift skall påföras den som har gjort sig skyldig
till underiåtelsen eller överträdelsen. 1 detta avseende kan bestämmelserna
således sägas motsvara vad som gäller enligt de nuvarande reglerna om straff i
69 5 BS, Den skillnaden föreligger emellertid att det för avgiftsskyldighet
inte förutsätts uppsåt eller oaktsamhet. Här gäller således detsamma som i
fråga om byggnads- och tilläggsavgift.
Prop.
1975/76:164 158
115
I
överensstämmelse med vad som har anförts i avsnitt 4.2.2 har 1115 tagits in
bestämmelser om att byggnadsavgift och tilläggsavgift fär nedsättas eller
efterges om särskilda skäl föreligger. Beträffande innebörden av kravet på
särskilda skäl hänvisas lill vad som har anförts i nämnda avsnitt och i
specialmotiveringen till förslaget om ändring i NVL. Motsvarande möjlighet
till nedsättning och eftergift bör finnas även i fråga om särskild avgift
enligt 6 5. Bestämmelserna i 11 5 försia stycket har utformats i enlighet
härmed.
Nedsättning och eftergift
förutsätter ansökan. Att den skall göras hos länsstyrelsen följer av 11 5 andra
stycket. Någon lidsfrist för ansökan har inte angetts. Det faller emellertid av
sig självt att den bör göras senast när det blir aktuellt att ta ut avgiften
genom utmätning. Gör den betalningsskyldige ansökan innan utmätning
verkställs, bör möjlighet finnas att inhibera verkställigheten. Beslämmelser om
detta har tagits in i II 5 tredje stycket.
Siraff
12 5
I
avsnitt 4.3 har föreslagits att nuvarande bestämmelser om siraff i BL och BS
skall behållas endast i fråga om åsidosättande av villkor i tillstånd enligt
136 a 5 BL. 1 överensstämmelse härmed har i 12 5 tagits in straffbestämmelser
för dessa fall. Bestämmelserna motsvarar i sak 147 5 andra stycket BL,
Handräckning
m. m.
I
13-15 55 meddelas bestämmelser om handräckning och föreläggande. Bestämmelserna
skall ses mot bakgrund bl, a, av den skyldighet som i 2 5 har ålagts
byggnadsnämnden att se till att rättelse sker när olovligt byggande har ägt
rum,
13 5
I
avsnitt 4.5 har föreslagils att de möjligheter alt lä handräckning som f. n,
finns enligt 148 5 BL skall utökas till att omfatta alla sådana fall som avses
i 70 5 första stycket BS. Beslämmelserna i 13 5 första stycket har utformats i
överensstämmelse härmed. Enligt gällande bestämmelser kan handräckning ske dels
om nybyggnad eller annan åtgärd företas i strid mot förbud som har meddelats i
eller med stöd av BL, dels om villkor i tillstånd enligt 136 a 5 BL åsidosätts.
De först nämnda åtgärderna torde samtliga vara byggnadslovskrävande och ingår
på grund härav bland de handräck-
Prop.
1975/76:164 159
ningsfall
som åsyftas när det i 13 5 första stycket talas om att åtgärd, till vilken erfordras
byggnadslov enligl BS, har utförts utan sådani lov. För de fall då villkor i
tillstånd enligt 136 a 5 BL har åsidosatts har meddelats bestämmelser i 13 5
första stycket sista punkten.
Bestämmelserna
i 13 5 andra stycket överensstämmer i sak med 148 5 andra stycket BL.
14
och 15 55
Enligt
70 5 första slycket BS kan byggnadsnämnden meddela föreläggande om undanröjande
eller ändring i fråga om bl.a, åtgärd som har vidtagits utan byggnadslov utan
hinder av att handräckning kan beviljas enligl 148 5 BL, Motsvarande
bestämmelser har tagits in i 14 5 första stycket.
1
förhållande till bestämmelserna i 70 5 BS innebär 14 och 15 55 de förändringarna
att förbud att fortsätta byggnadsarbete fär förenas med vite, att
byggnadsnämnden vid sådan underiåtenhet som avses i 70 5 andra stycket BS får
meddela föreläggande vid äventyr av ivångsulförande och att tvångsutförande
fär ske utan föregående dom. Beträffande den närmare motiveringen till dessa
ändringar hänvisas till avsnitt 4.5.
Som
har anförts i avsnitl 4,4 skall vite eller föreskrift om ivångsulförande, i
motsats till föreläggandel, inte gälla mot ny ägare. Bestämmelser härom har
tagits in i 15 5 tredje stycket. Med 13 5 andra stycket BSL som förebild har
dessutom föreskrivits att nämnden fär sätta ut vite eller meddela föreskrift
om tvångsutförande för den nye ägaren.
Bestämmelser
om utdömande av vite finns i 24 5.
Verkan
av föreläggande i vissa faU 16 5
Föreläggande
som riktar sig mot fastighetsägare, tomträitshavare eller ägare av byggnad på
arrendemark skall enligt förslag i avsnitt 4,4 gälla mot ny ägare av
fasligheten, tomträlten eller byggnaden. 1 16 5 första stycket meddelas
bestämmelser när föreläggande riktar sig mol fastighetsägare. Enligt
paragrafens andra siycke skall dessa bestämmelser äga motsvarande tillämpning
på tomträtts- och arrendefallen. Beiräffande den närmare motiveringen till
bestämmelserna hänvisas till avsnitt 4.4.
Att
vite eller föreskrift om ivångsulförande som har satts ut i föreläggande inte
övergår på den nye ägaren följer av 15 5 iredje stycket.
Prop. 1975/76:164 160
Förelägganderegister
17 5
För
att föreläggande som avser byggnad på arrendemark skall kunna gälla även mot ny
ägare av byggnaden har i avsnill 4.4 föreslagils att byggnadsnämnden skall
föra särskill regisler beträffande sådana förelägganden. Bestämmelser om
registret - förelägganderegister-meddelas i 17 5- Några särskilda anmärkningar
utöver vad som har anförts i nämnda avsnitt torde inte vara påkallade. Närmare
föreskrifter angående registret torde fä utfärdas av regeringen.
Anteckning
i fastighelsboken m. m.
18-20
55
En
förutsättning för alt föreläggande skall kunna förklaras gälla mot ny ägare är
att föreläggandet kan offentliggöras, så att bl. a. spekulanter fär kännedom om
det. Frågan har närmare berörts i avsnitt 4.4. I 18 5 har i överensstämmelse
härmed tagits in bestämmelser om anteckning angående föreläggande i
fastighetsboken, tomträttsboken eller förelägganderegistret. 1 paragrafen sägs
att beslut i fråga om föreläggande genast skall sändas till inskrivningsmyndigheten
och alt byggnadsnämnden i härför avsedda fall genast skall ombesörja anteckning
i förelägganderegistret. Underrättelsen till inskrivningsmyndigheten resp.
anteckningen i registret skall således göras så snart det är möjligt och förutsätter
inte all beslutet har vunnit laga kraft. Med beslut i fråga om föreläggande
avses både beslul alt utfärda föreläggande och beslut som innebäratt
föreläggande upphävs. Skyldigheten att underrätta inskrivningsmyndigheten om
beslul att upphäva eller undanröja föreläggande ankommer på
beslutsmyndighelen, dvs. normalt på överinstans.
När
föreläggande åtlyds måste även delta komma till uttryck genom anteckning pä
sätt som anges i 18 5. Bestämmelser om anteckning i dessa fall finns i 19 5-
Byggnadsnämnden är ensam behörig men också skyldig att göra anmälan till
inskrivningsmyndigheten eller ombesörja anteckning i förelägganderegistret.
Det
kan tänkas uppkomma fall dä nämnden och den genom föreläggandet förpliktade har
olika uppfattning i fråga om föreläggandel har uppfyllts. Vägrar nämnden att
göra anmälan eller anteckning, bör den förpliktade ha möjlighet alt få frågan
prövad, I 20 5 har därför tagits in bestämmelser om att länsstyrelsen i sådant
fall på ansökan av byggnadens ägare skall göra anmälan eller besluta att
anteckning skall göras i förelägganderegistret.
Prop.
1975/76:164 161
Övriga
bestämmelser
21 5
1215
har tagits in beslämmelser om rält för byggnadsnämnden att besiktiga fastighet
och byggnad i den mån det är nödvändigt för att förbereda prövning av fräga
enligt lagen. Även om del normall inle torde uppkomma några problem för nämnden
med att fä tillträde för besiktning, är del nödvändigt med uttryckliga
bestämmelser om nämndens rätt i detta avseende. Enligt 21 5 andra slycket kan
nämnden förelägga ägaren att vid vite hålla fastigheten eller byggnaden
tillgänglig för besiktning. Av bestämmelserna i 26 5 följer att talan mot
beslut om sådani föreläggande skall föras hos länsstyrelsen,
22 5
Paragrafen
innehåller bestämmelser om fördelningen mellan staten och kommunen av avgifter
enligt lagen. Bestämmelserna innebäratt byggnadsavgift enligt 4 5 tillfaller
kommunen, medan särskild avgift enligt 6 5 och tilläggsavgift enligt 7 5
tillfaller staten. Frågan har berörts även i avsnitt 4.2.2,
I
23 5 har tagits in bestämmelser om preskription av skyldigheten att betala
avgifi enligt lagen. Bestämmelserna innebär att avgift inte får påföras, om det
när frågan om avgift prövas hos byggnadsnämnden har förfiutit mer än tio år
frän betalningsskyldighetens inträde. När betalningsskyldigheten för de olika
avgifterna inträder framgår av 4, 6 resp. 7 5-
Beslämmelserna
avser endasl preskription av avgifterna enligt lagen och har således inte någon
inverkan pä möjligheterna att begära handräckning eller utfärda föreläggande om
rättelse,
24
5
I
24 5 finns bestämmelser om utmätning av avgifter. Utmätning får ske när
beslutet om avgift har vunnit laga kraft. Något krav på att betalningsskyldigheten
skall fastställas av domstol skall således inte gälla.
Enligt
64 5 uppbördslagen (1953:272) skall staten tillkommande fordran, som får tas ut
genom utmätning utan föregående dom, indrivas i samma ordning som skatt. Det
innebär bl. a. att utmätningsmannen har hand om indrivningen och vidtar de
åtgärder som behövs - i sista hand utmätning - för att fordringen skall bli
betald. Några motsvarande bestämmelser finns inte för fordringar som tillkommer
kommun. Det ankommer här på kom-
II Riksdagen 1976. I saml. Nr 164
Prop. 1975/76:164 162
munen
att själv vidta de förberedande åigärder i form av krav och påminnelser som
bedöms lämpliga. Givelvis kan utmätning enligt de nu föreslagna bestämmelserna
ske också utan att några förberedande åtgärder vidtas. Oavsett vilken utväg som
väljs, måste kommunen emellertid själv göra framställning till utmätningsmannen
om utmätning.
Med
den föreslagna fördelningen av avgifterna mellan staten och kommunen ankommer
det således på kommunen att bevaka indrivningen av byggnadsavgifterna. Övriga
avgifter, vilka skall tillfalla staten, indrivs av utmätningsmannen. Föratt
utmätningsmannen skall få kännedom om fordran på avgift som skall tillkomma
staten, bör byggnadsnämnden i en blivande förordning med
tillämpningsbestämmelser åläggas att underrätta länsstyrelsen om beslut
rörande sådan avgift så snart beslutet har vunnit laga kraft.
Enligt 64 5 uppbördslagen
skall restavgift enligt 58 5 1 mom. samma lag ulgå när staten lillkommande
fordran indrivs. Restavgift utgår med fyra procent av fordringens belopp. Om
annat inte föreskrivs, kommer restavgift att utgå vid indrivning av de avgifter
som skall tillfalla staten. Det finns emellertid inte anledning att i detta
avseende ha olika bestämmelser för de avgifter som tillfaller staten och de som
skall tillkomma kommunen. Beslämmelser har därför tagits in i 24 5 andra
punkten om att restavgift inte skall utgå.
25
5
F.
n. gäller att fråga om utdömande av vite som har förelagts med stöd av BS
prövas av allmän domstol på talan av allmän åklagare. Utdömt vite kan
förvandlas till fängelse. Dessa frågor bör även framdeles prövas av allmän
domstol. Med den inriktning som påföljdssystemet nu föreslås få passar det
däremot mindre väl att anlita allmän åklagare för dessa frågor. Det bör i
stället ankomma på byggnadsnämnden att föra talan om utdömande av vite. Bl. a.
på grund härav bör utdömt vite - i likhet med vad som gäller beträffande BSL -
inte kunna förvandlas. Bestämmelserna i 25 5 har utformats i enlighet härmed.
1
överensstämmelse med förslagel i avsnitt 4.2.2 har i 26 5 föreskrivits att
talan mot byggnadsnämndens beslul skall föras hos länsstyrelsen. Denna ordning
stämmer överens med vad som f. n. gäller beträffande fullföljd mot beslul som
avser fråga om byggnadslov. En särskild beslämmelse har tagits in beträffande
talan mol länsstyrelsens beslut i fråga om nedsättning och eftergift som avses
i II 5 och i fråga om anmälan och anteckning som avses i
20 5- Även i dessa fall fullföljes talan i kammarrätten. Mot kammarrättens
beslut får talan föras,hos regeringsrätten. Enligt 35 5 förvaltningsprocesslagen
(1971:291) krävs emellertid för att besvären skall tas upp
Prop.
1975/76:164 163
till
prövning att regeringsrätten meddelar prövningstillstånd.
Av
12 5 andra stycket förvaltningslagen och 7 5 förvaltningsprocesslagen följer
alt besvärstiden är tre veckor räknat från den dag klaganden fick del av
beslutet.
Övergångsbestämmelser
Med
hänsyn dels till att lagen måste föregås av en omfattande informationsverksamhet,
dels till att byggnadsnämnderna behöver tid för att upprätta
förelägganderegister föreslås ikraftträdandet ske den 1 juli 1976. Lagen skall
tillämpas på åtgärder ,som påbörjas eller förseelser som begås efter
ikraftträdandet. För åtgärd eller förseelse som är att hänföra till tiden före
den 1 juli 1976 bör beslämmelserna i BL och BS gälla. Detta följer av övergångsbestämmelserna
i förslagen till ändring i dessa författningar. 1 klarhetens intresse har
motsvarande regler tagits in också i övergångsbestämmelserna lill lagen.
5.2 Förslaget
till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)
När
lagen om påföljder vid olovligt byggande m. m. träder i kraft blir
bestämmelsema i 147 och 148 55 BL överflödiga. De bör därför upphöra att gälla.
I 147 5 har emellertid tagits in en erinran om att påföljdsfrågor skall prövas
enligt den nya lagen. Samtidigt har rubriken närmast före 147 5 ändrats så all
den stämmer överens med den terminologi som används i lagen.
1
övergångshänseende föresläs att äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om
åtgärd som har påbörjats eller förseelse som har begåtts före lagens
ikraftträdande den 1 juli 1976.
5.3 Förslaget
till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
I
avsnitt 4.5 har föreslagits att byggnadsnämnden, när byggnadslov med-'delas i
efterhand, skall som villkor för lovet kunna föreskriva skyldighel för sökande
att vidta de ändringar av det uppförda som kan vara nödvändiga. Eftersom det
torde vara tveksamt om nuvarande bestämmelser ger nämnden denna möjlighet, har
i 58 5 2 mom. BS lagts till ell tredje siycke med bemyndigande att förena
byggnadslov med sådant villkor.
1
överensstämmelse med vad som gäller enligl 2 mom. första stycket har
föreskrivits att i beslutet skall anges lid inom vilken villkoret skall vara
fullgjort. Sker inte sådan fullgörelse, kan byggnadsnämnden med stöd av 13
eller 14 5 i den föreslagna lagen om påföljdervid olovligt byggande m. m. vidta
åigärder för att åstadkomma rättelse.
Lagen
om påföljder vid olovligt byggande m. m. är avsedd att ersätta bl. a.
bestämmelsema i 6 kap, BS om ansvar, vitesföreläggande m. m. Dessa
Prop. 1975/76:164 164
bestämmelser
- 68-70 55 - skall således upphöra att gälla när lagen träder i kraft. I likhet
med vad som har föreslagits beträffande BL bör emellertid finnas en erinran om
alt påföljdsfrågor skall prövas enligt den nya lagen. En sådan erinran har
tagits in i 68 5- Samtidigt föresläs att rubriken till 6 kap. ändras på i
huvudsak samma sätt som motsvarande rubrik i BL. 1715 2 mom. andra slycket
finns bestämmelser om bl. a. fullföljd av talan mot länsstyrelses beslut om
förbud eller föreläggande enligt 6 kap. Dessa bestämmelser föreslås upphävda.
Samma övergångsbestämmelser som i BL föreslås.
5.4
Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
Byggande
som sker i strid mot bestämmelserna i BL och BS innebär i många fall att även
beslämmelserna i NVL om byggande överträds. Enligt nuvarande ordning gäller att
den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelser i NVL eller med
stöd därav meddelade förbud eller föreskrifter kan dömas lill böter eller
fängelse i högst sex månader (37 5). NVL innehåller vidare regler som gör det
möjligt för länsstyrelse, byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd att i vissa fall
vid vite förelägga den som begått överträdelsen alt vidta rättelse och för
allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen eller den kommunala
myndighet som handhar naturvårdsfrågor att hos överexekutor begära handräckning
för att åstadkomma rättelse (39 5).
Med
den nuvarande utformningen av påföljdssystemet i BL och BS uppstår inga
särskilda samordningsproblem då det gäller påföljd för överträdelse av såväl BL
och BS som NVL.
Ett
genomförande av ett avgiftssystem av den typ som föreslagits i det föregående
för överträdelse av skyldigheten att söka byggnadslov medför, om inte några
ändringar görs i NVL, alt det för en och samma byggnadsåtgärd skulle kunna dels
ulgå avgifter enligt den föreslagna lagen om påföljder vid olovligt byggande m.
m., dels följa böter eller fängelse enligt NVL:s bestämmelser. En sådan ordning
synes mindre tillfredsställande med tanke på författningarnas likartade
karaktär och syfte. Med hänsyn härtill föreslås att 37 5 NVL kompletteras med
ett nytt tredje stycke som innebär att' böter eller fängelse inte skall kunna
ådömas i de fall byggnadsavgift kan utkrävas med stöd av den föreslagna
påföljdslagen.
De
nuvarande bestämmelserna i 39 5 NVL om möjlighet att åstadkomma rättelse bör
bibehållas oförändrade som ett komplement till motsvarande bestämmelser i den
föreslagna påföljdslagen. Teoretiskt kan därigenom den situationen tänkas
uppstå att byggnadsnämnden i efterhand ger byggnadslov till en olovlig byggnad
och tar ul såväl byggnadsavgift som tilläggsavgift medan tillstånd enligt NVL
inte meddelas. I en sådan situation kan det som uppförts utan tillstånd komma
att bortskaffas med stöd av 39 5 NVL. Om så sker bör det anses att sådana särskilda
skäl föreligger som gör det
Prop.
1975/76:164 165
möjligt
all med stöd av 11 5 i den föreslagna påföljdslagen förordna om eftergift av
tilläggsavgiften.
Enligt
övergångsbestämmelserna till påföljdslagen skall denna, såvitt nu är av
intresse, tillämpas i fräga om åtgärd som har påbörjats efter lagens
ikraftträdande den 1 juli 1976. Den nu föreslagna ändringen i NVL bör träda i
kraft samtidigt med påföljdslagen. På grund av de nämnda övergångsbestämmelserna
kommer 37 5 tredje stycket NVL att bli tillämpligt endasl i fråga om åtgärd som
har påbörjats efter den 1 juli 1976, Några särskilda övergångsbestämmelser
utöver tidpunkten för ikraftträdandet behövs därför inte.
6 Lagtext
6.1 Förslag till
Lag om påföljder vid olovligt byggande m. m.
Härigenom
föreskrives följande.
Inledande
bestämmelser
1 § Enligt denna lag prövas fråga om avgift, straff, handräckning och
annan påföljd för åtgärd som vidtages i strid mot byggnadslagen (1947:385)
eller byggnadsstadgan (1959:612) eller med stöd av dessa författningar
meddelade föreskrifter.
2 § Har åtgärd, till vilken erfordras byggnadslov enligt byggnadsstadgan
(1959:612), utförts utan sådant lov, skall byggnadsnämnden tillse att rättelse
vidtages. Framstår det som sannolikt att byggnadslov kan meddelas till åtgärden,
lär nämnden i stället bereda ägaren tillfälle att inom viss tid inge ansökan om
byggnadslov.
Förbud
att fortsätta byggnadsarbele
3 §
Är det uppenbart att påbörjat byggnadsarbete strider mot byggnads
stadgan (1959:612) eller mot fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser, fär byggnadsnämnden förbjuda att arbetet
fortsattes.
Är
det uppenbart att påbörjat byggnadsarbete äventyrar byggnadens eller
näriiggande byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa,
skall nämnden förbjuda att arbetet fortsattes även om de i försia styckei
angivna fömtsättningama ej föreligger.
Prop. 1975/76:164 166
A
vgifter
4 §
Vidtager någon åtgärd, till vilken erfordras byggnadslov enligt bygg
nadsstadgan (1959:612), utan sådant lov, utgär avgift (byggnadsavgift).
Fråga
om byggnadsavgift prövas av byggnadsnämnden.
Byggnadsavgift utgår med
belopp motsvarande fyra gånger den avgift som enligt taxa som avses i 8 5
byggnadsstadgan vanligen eriägges, om byggnadslov till en motsvarande åtgärd
beviljas, dock minst 500 kronor. Vid beräkning av avgift enligt nämnda taxa
skall hänsyn ej tagas till sädan del av avgiften som belöper på upprättande av
nybyggnadskarta, utslakning eller lägeskontroll av byggnad eller på annan
mätningsteknisk åtgärd.
5 §
Byggnadsavgift utgår ej om
1. rättelse i det utförda företages innan fråga om påföljd för åtgärden
upptages till prövning eller
2. åtgärden avser rivning av byggnad och rivningen är nödvändig för att
förebygga eller begränsa omfattande skada på annan egendom eller omfattar
byggnad som till väsentlig del har skadats genom eldsvåda eller annan liknande
händelse.
6 §
Särskild avgift ulgår om någon i annat fall än som avses i 4 5 första
stycket underiåter att
1. ställa sig till efterrättelse vad i byggnadsstadgan (1959:612)är
föreskrivet om rätt att vidtaga åtgärd som omnämnes i stadgan,
2. fullgöra anmälningsskyldighet som föreskrives i byggnadsstadgan,
3. vid utförande av arbete följa fastställda ritningar eller av byggnadsnämnden
meddelade föreskrifter.
Särskild
avgift utgår även, om någon överträder förbud som avses i 3 5-Fråga om särskild
avgift prövas av byggnadsnärnnden. Avgift enligt första och andra styckena
utgår med minst 200 och högsl 500 kronor.
7 §
Har åtgärd som anges i 4 5 första stycket vidtagits, utgår fömtom bygg
nadsavgift en tilläggsavgift, om åtgärden innebär att
l.helt
ny byggnad har uppförts,
2. förul befintlig byggnad har tillbyggts eller påbyggts,
3. byggnad helt eller delvis har inretts till väsentligen annat ändamål
än det vartill byggnaden förut varit använd eller
4. byggnad har rivits
och
det utrymme som omfattas av åtgärden är avsett för bostadsändamål eller för
verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning.
Fråga
om tilläggsavgift prövas av byggnadsnämnden.
Prop.
1975/76:164 167
8 §
Tilläggsavgift enligt 7 5 utgår ej, om
1. åtgärden, i fall som avses i 7 5 första stycket 2-4, omfattar utrymme
som ej överstiger tre kvadratmeter,
2. handräckning som avses i 13 5 första stycket meddelas till rättelse i
det ulförda,
3. föreläggande om rättelse enligt 14 5 första stycket meddelas,
4. rättelse i det utförda företages innan fråga om tilläggsavgift har
avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft eller
5. fall som avses 15 5 2 föreligger.
9 §
I fall som avses i 7 5 första stycket 1-3 bestämmes tilläggsavgiften på
grundval av den lägenhetsyta som åtgärden kan beräknas ha omfattat. 1
fråga om åtgärd som avses i 7 5 första stycket 2 och 3 skall vid beräkning
av sådan yta fråndragas tre kvadratmeter.
Tilläggsavgift
i fall som anges i första stycket utgår med 500 kronor för varje kvadratmeter.
1
fall som avses i 7 5 första stycket 4 utgår tilläggsavgift med belopp som
motsvarar hälften av det vid senaste fastighetstaxering bestämda värdet av
byggnaden. Finns ej sådant värde, utgår avgiften med belopp som motsvarar
hälften av byggnadens värde, beräknat enligt de bestämmelser som gäller i fråga
om fastighetstaxering.
10 §
Byggnadsavgift och tilläggsavgift påföres ägaren av den byggnad eller
anläggning som har utförts genom åtgärden. Avser åtgärden rivning av bygg
nad, påföres avgiften den som var ägare av byggnaden när rivningen företogs.
Är två eller fiera ägare av byggnaden eller anläggningen, svarar de solidariskt
för avgiften.
Särskild
avgift enligt 6 5 påföres den som har gjort sig skyldig till underiåtelsen
eller överträdelsen.
11 §
Avgift enligt denna lag lär efler ansökan nedsättas eller efterges, om
särskilda skäl föreligger.
Fråga
om nedsättning eller eftergift enligt första stycket prövas av länsstyrelsen.
Har
ansökan enligt första stycket gjorts, fär myndighet där saken är anhängig
förordna att verkställighet ej fär äga rum.
Straff
12 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter villkor som re
geringen har meddelat med stöd av 136 a 5 iredje stycket byggnadslagen
(1947:385), så att allmän rätt kan kränkas, dömes till böter eller fängelse
i högst ett år.
Prop.
1975/76:164 168
Handräckning
m. m.
13 §
Har åtgärd, lill vilken erfordras byggnadslov enligt byggnadsstadgan
(1959:612), utförts utan sådant lov eller i strid mot godkända ritningar eller
av byggnadsnämnden meddelade eller eljest gällande föreskrifter, fär över
exekutor meddela handräckning till rättelse i del utförda. Handräckning
får meddelas även i fall som avses i 12 5-
Ansökan om handräckning
fär göras av allmän åklagare eller av byggnadsnämnden. Gör allmän åklagare
ansökan och begär utmätningsmannen att kostnad för förrättning skall
förskjutas, fär det ske av allmänna medel. I övrigi äger i fråga om
handräckning bestämmelserna i 191 5 utsökningslagen moisvarande tillämpning.
14 §
I fall som avses i 13 5 första stycket första punkten fär byggnadsnämnden
utan hinder av att handräckning kan meddelas förelägga ägaren av den
fastighet, byggnad eller anläggning som är i fråga att vidtaga rättelse i det
utförda.
Underiåter nägon att
utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som åligger honom enligt
byggnadsstadgan (1959:612) eller med stöd av stadgan meddelat beslut, fär
byggnadsnämnden förelägga honom att vidtaga ålgärden.
15 §
Förbud enligt 3 5 samt föreläggande enligt 14 5 fär förenas med vite.
I föreläggande som anges i första stycket får byggnadsnämnden i stället
för att sätta ut vite
föreskriva att åtgärden i händelse av tredska verkställes genom nämndens
försorg på den tredskandes bekostnad. Verkställighet fär ske utan föregående
dom.
1
fall som avses i 16 5 gäller utsatt vite eller föreskrift enligt andra stycket
denna paragraf ej mot den nye ägaren, men byggnadsnämnden får sälta ut vile
eller meddela föreskrift för denne.
Verkan
av föreläggande I vissa faU
16 §
Har föreläggande enligt denna lag meddelats för någon i egenskap av
fastighetsägare och övergår fastigheten till ny ägare, gäller föreläggandet
mot denne.
Bestämmelserna i första
stycket äger motsvarande tillämpning, när föreläggande har meddelats för någon
i egenskap av tomträitshavare eller ägare av byggnad på mark som är upplåten
med annan nyttjanderätt än tomträtt.
Förelägganderegister
17 §
Byggnadsnämnden skall upprätta särskilt register (förelägganderegister)
för anteckning beträffande sådant föreläggande enligt denna lag som omfattar
byggnad på mark upplåten med annan nyttjanderätt än tomträtt.
Prop.
1975/76:164 169
Anieckning
som avses i första slyckel skall göras beträffande fastighetens
registerbeteckning, namnet pä fastighetens ägare och byggnadens ägare, innehållet
i föreläggandet samt andra uppgifter beträffande delta som kan vara av
belydelse för annan.
Förelägganderegister
skall hållas lätt tillgängligt för allmänheten hos byggnadsnämnden.
Anieckning
i fastighelsboken m. m.
18 § Beslut i fråga om föreläggande som avses i 16 5 skall genast sändas
till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken.
Avser föreläggandet byggnad som anges i 17 5 första stycket, skall
byggnadsnämnden genasi ombesörja anteckning enligt andra stycket samma paragraf
i förelägganderegistret.
19 § När föreläggande som avses i 16 5 har efterkommits, skall byggnadsnämnden
genasi anmäla del lill inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighelsboken
eller tomträttsboken eller genast ombesörja anteckning i förelägganderegistret.
20 § Gör ej byggnadsnämnden anmälan eller anteckning enligt 19 5, skall
länsstyrelsen på ansökan av byggnadens ägare göra sådan anmälan eller förordna
om anteckning i förelägganderegisiret.
Övriga
beslämmelser
21 §
Byggnadsnämnden får besiktiga fastighet och byggnad i den mån del
är nödvändigt för att förbereda prövning av fråga enligt denna lag.
Lämnas
byggnadsnämnden ej tillfälle till besiktning som avses i försia stycket, fär
nämnden förelägga ägaren av fastigheten eller byggnaden att vid vite hålla
denna tillgänglig för besiktning.
22 § Byggnadsavgift enligt 4 5 tillfaller kommunen. Övriga avgifter
enligt denna lag tillfaller staten.
23 § Har när fråga om avgift enligt denna lag prövas av byggnadsnämnden
mer än tio är förflutit från det skyldighet att betala avgiften inträdde, far
avgiften ej påföras.
24 § När beslut i fråga om avgift enligt denna lag har vunnit laga kraft,
får avgiften uttagas genom utmätning. Därvid skall restavgift som avses i 58 5
1 mom. uppbördslagen (1953:272) ej utgå.
Prop.
1975/76:164 170
25 § Fråga om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag
prövas av allmän domstol på yrkande av byggnadsnämnden. Vite fär ej förvandlas.
26 § Talan mot beslut av byggnadsnämnden i fråga som avses i denna lag föres
hos länsstyrelsen genom besvär.
Talan
mot länsstyrelsens beslut i besvärsmål enligt första stycket och i fråga som
avses i II och 20 55 föres hos kammarrätten genom besvär.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976 och tillämpas i fråga om åtgärd som har
påbörjats och förseelse enligt 5 eller 11 5 som har begåtts efter
ikraftträdandet.
6.2
Förslag till
Lag
om ändring i byggnadslagen (1947:385)
Härigenom
föreskrives i .fråga om byggnadslagen (1947:385)' dels att 148 5 skall upphöra
all gälla,
dels
alt mbriken närmast före 147 5 och 147 5 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Elfte
avd. Om ansvar, liandräck- Elfte avd. Om påföljder och full-
ning
och fullföljd av talan m. m. följd av talan m. m,
147
5
Den
som förelager nybyggnad eller Fråga om påföljd för ålgärd som fö-
annan
ålgärd i strid mot förbud som reiages I strid mol denna lag eller nied
meddelats i denna lag eller med stöd stöd av lagen meddelade föreskrifter
av lagen dömes ilU böter. prövas enligt lagen (1976:000) om på-
Åro omsländighelerna
synnerUgen följder vid olovligi byggnade m. m. försvårande, må Ull föngelse
i hög.si sex månader dömas.
Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter villkor som Konungen meddelat
med stöd av 136 a § tredje stycket, så alt allmän räll kan kränkas, dömes tiU
böter eller föngelse i högst ett år.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i
fråga om åtgärd som har påbörjats och förseelse som har begåtts före
ikraftträdandet.
1 Omtryckt 1972:775.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6.3 Förslag till
Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Härigenom föreskrives i frågaom byggnadsstadgan(1959:612)'
dels att 69 och 70 55 skall upphöra att gälla,
dels
att 58 5 2 mom., rubriken närmast före 68 5, 68 5 och 715 2 mom. skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 mom. Vid byggnadslov för nybyggnad må, om
byggnadsnämnden finner det nödigt och sökanden skriftligen samtyckt därtill,
fogas villkor att annan byggnad å tomten skall rivas, ombyggas eller ändras. 1
beslutet skall angivas viss tid för villkorets fullgörande.
Byggnadslov, som avser uppsättande eller väsentlig ändring
av skylt eller ljusanordning må, när särskilda skäl därtill äro, begränsas att
avse rält att bibehålla skylten eller anordningen viss tid. Byggnadsnämnden
äger på ansökan medgiva föriängning av tiden.
Meddelas byggnadslov Ull åtgärd som redan har iitföris, må
som villkor för sådani lov föreskrivas skyldighel att vidtaga de ändringar i
det ut/orda som befinnas nödvändiga. I beslutet skaU angivas viss tid för
villkorels fullgörande. 6 kap. öm påföljder.
6 kap. öm ansvar, vitesföreläggande m. m.
68 5
Fråga om påföljd för åtgärd som företages i strid mot
denna stadga eller med stöd av stadgan meddelade föreskrifter prövas enligt
lagen (1976:000) om påföljder vid olovligt byggande m. m.
Strider påbörjat byggnadsarbete uppenbarligen mot denna
stadga eller mot fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller
utomplansbestämmelser, äger byggnadsnämnden förbjuda arbetets fortsättande.
År uppenbart att påbörjat byggnadsarbete äventyrar
byggnadens eller näriiggande byggnads hållfasthet eller medför fara för
människors liv eller hälsa, skall nämnden förbjuda arbe-
Omtryckt 1972:776,
Prop. 1975/76:164 172
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
tets
forisättande, även om de I försia Slycket angivna töriiisältnlngarna icke äro
för handen.
2
mom. Talan mot länsstyrelses beslut i byggnadslovsärende som enbart rör
tillämpning av 29 5 första stycket 1), så ock talan mot länsstyrelses beslut
enligt 54 5 1 mom. sista stycket eller 66 5 eller i annat ärende som avses i 67
5 än sådant som rör ansökan hos länsstyrelsen eller byggnadsnämnd om medgivande
som avses i I mom. första stycket sista punkten av paragrafen föres hos
regeringen genom besvär.
Mot
annat beslut av länsstyrelse Mot annat beslut av länsstyrelse i ärende
som avses i 5 kap, och mot i ärende som avses i 5 kap. föres talan
länsstyrelses beslut om förbud eller fö- hos kammarrätten genom besvär.
rdäggande enligt 6 kap. föres talan hos kammarrätten genom besvär.
1
övrigt föres talan mot länsstyrelses beslul enligt denna stadga hos regeringen
genom besvär.
Innefattar
länsstyrelsens beslut prövning icke blott av fråga som avses i andra slycket
utan även av fråga som enligt byggnadslagen eller denna stadga skall avgöras av
regeringen, skola besvär över sådant beslut anföras hos kammarrätten.
Talan
mot statens planverks beslut enligt 61 5 2 eller 5 mom. föres hos kammarrätten
genom besvär. Mot annal beslut av planverket enligt denna stadga föres talan
hos regeringen genom besvär.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i
fråga om åtgärd som har påbörjats och förseelse som har begåtts före ikraftträdandet.
6.4
Förslag till
Lag
om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
Härigenom
föreskrives att 37 5 naturvårdslagen (1964:822)' skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
37
5 Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet 'Omtryckt 1974:1025.
Prop. 1975/76:164 '73
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8, 10, 11
eller 14 5, 16 5 andra stycket eller 19 §,
2. bryter mot 16 5 första stycket första punkten eller, om ej gärningen
är ringa, mot 16 § första stycket andra punkten,
3. bryter mot 17 5 andra stycket, om ej gärningen är ringa,
4. utför takt i strid mot 18 5 eller föreskrift som meddelats i samband
med tillstånd till företaget,
5. underiåter att fullgöra anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd
av 20 5 första stycket,
6. bryter mot 22 5 första eller tredje stycket eller mot föreskrift som
meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket, eller
7. åsidosätter stadgandet i 23 5, om ej gärningen sker på plats, till
vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är
ringa.
Utbyte
av brott som avses i 4 skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart
obilligt.
/
faU som avses i första slycket 1 och 2 skaU ej tlU straff dömas, om åtgärden
är sådan alt byggnadsavgift kan utgå enligt lagen (1976:000) om påföljder vid
olovligi byggande m. m.
Denna
lag träder i kraft den I juli 1976.
Prop.
1975/76:164 174
Bilaga
2
Sammanställning av remissyttranden över Förslag till
lagstiftning om påföljder vid olovligt byggande (Ds B 1975:3)
I
stort sett har promemorian fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen,
Ålskilliga remissyttranden innehåller visseriigen kritik mot de förslag som
läggs fram men det övervägande antalet remissinstanser har begränsat sin kritik
till ett fätal punkter i promemorian och tillstyrkt eller lämnat utan erinran
övriga förslag.
1 Allmänt
Mot
bakgrund bl. a. av den kritik mot nuvarande ordning som framförs i
remissyttrandena över bygglagutredningens betänkande, diskuteras i promemorian
frågan om orsakerna till det olovliga byggandet. Frågan tas upp även av en del
remissinstanser. RÅ framhåller sålunda att nu gällande byggnadslagstiftning
släller till myndigheternas förfogande flera åtgärder vilka framstår som väl
ägnade att förebygga eller i efterhand rätta till olovligt byggande och vad
därmed sammanhänger. Emellertid visar gjorda undersökningar, fortsätter RÅ,
att olovligt byggande förekommer i mycket stor utsträckning och att många av
dessa fall lämnas helt obeivrade. Detta förhållande synes enligl RÅ ha i stort
sett två förklaringar: dels är de gällande reglerna i vissa hänseenden
omständliga, dels har byggnadsnämnderna inte tillräckliga resurser föratt
upptäcka och ingripa mot olovligt byggande. Enligt länsåklagarmyndighelen I
Stockholms och Gollands län talar myckel för alt endast ett mindre antal fall
av s, k, svartbyggen blir föremål för beivran inför domstol. Anledningen lill
denna utveckling synes enligt myndigheten vara dels att resurserna hos
byggnadsnämnderna är otillräckliga, dels att nämndema, måhända med stöd av
vissa uttalanden i förarbeten och kommentar lill byggförfattningar, tillämpat
den nämnden tillkommande diskretionära prövningsrätten i fråga om fullgörande
av anmälan till åtal i alltför generös riktning. Även praxis synes kraftigt
variera från nämnd till nämnd. Ju mer landsbygdsbetonad en kommun är, anför
myndigheten, desto lägre synes anmälningsfrekvensen även relativt sett vara hos
dess byggnadsnämnd. Andra orsaker som i vart fall indirekt bidragit lill att
det olovliga byggandet lätt en alltför stor omfattning är enligt myndigheten
korta preskriptionstider, alltför låga straffsatser hos domstolama samt
möjligheten att genom fas-lighetsöveriåielse och genom överklagande förhala
myndigheternas beslut om vitesföreläggande och handräckning. Den som avser att
bygga svart torde f. n. vid en avvägning av de fördelar han kan uppnå och de
risker han löper, finna att del många gånger är värt ett försök att bygga utan
Prop.
1975/76:164 175
lov.
Faran för upptäckt är inte särskilt stor. Risken för att han, om bygget hinner
fullbordas, skall tvingas riva detta är enligt myndighelen inle heller särskilt
påtaglig. Med nuvarande ordning, fortsätter myndigheten, där en olovlig
bebyggelse på grund av sen upptäckt och förhalningstaktik från den felandes
sida många gånger fär karaktär av pågående markanvändning, drar sig
byggnadsnämnderna av ekonomiska hänsyn ofta föratt söka faen rivning till
stånd. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen I Malmöhus län och
länsåklagarmyndigheten i Kopparbergs län. Enligl länsåklagarmyndigheten i
Hallands län är den dåliga efterievnaden av vår nuvarande byggnadslagstiftning
mera en resursfråga än en lagstiftningsfråga.
Enligt
LRF föranleder rådande detaljreglering många gånger stora kostnader och
tidsutdräkt för den enskilde, vilket i sin tur kan förklara handlanden som
står i strid mot gällande regler. Stelbenthet hos de handläggande myndighelerna
medverkar med säkerhet till den nuvarande ordningen. LRF är därför av den
uppfattningen att myckel skulle vara alt vinna genom en smidigare och snabbare
behandling av förekommande ärenden.
De
sanktioner för att motverka olovligt byggande, som nu finns att tillgripa, är
enligt Linköpings kommun klart otillräckliga. Byggnadsnämnderna har betydande
svårigheter att med erforderiig kraft kunna hävda viktiga allmänna intressen
med avseende på markanvändning och byggande. Detta förhållande skadar tilltron
till kommunernas möjligheter att styra utvecklingen inom planerings- och
byggnadssektom så att kommuninvånarnas gemensamma intressen tillgodoses. Fördel
övervägande fiertalet av de byggnadsverksamma, som lojalt följer givna regler
och bestämmelser, ler det sig enligt kommunen stötande och från rättvisesynpunkt
otillfredsställande att kommunerna inte har mer verksamma sanktioner alt
tillgripa vid överträdelser av byggnadslagstiftningen och med stöd av denna
meddelade regler och föreskrifter. Byggnadsnämndernas bemödanden att komma till
rätta med missförhållanden möts inte sällan av ett visst överseende löje både
från berörda och från massmedia. Med tanke på effektiviteten av de åtgärder,
som nämnderna har att tillgripa finner kommunen en sådan reaktion fullt
förståelig. Vilhelmina kommun framhåller att den administrativa påföljden
enligt nu gällande regler, när den kommer till användning, måste bedömas som
synneriigen svårhanterlig. Genom olika förhalningsmanövrer från den byggandes
sida - överklagningar, överiåtelser m. m. - kan ett ärende dra ut på tiden orimligl
lång tid. Dessutom tillkommer enligt kommunen den effekten att ju längre lid
som förflyter från det den olagliga handlingen begåtts till dess påföljden är
bestämd och sanktionerad, desto mindre blir motivationen både för den byggande
och för byggnadsnämnden att fullfölja ärendet och tillrättalägga det som en
gång gjorts oriktigt.
Prop.
1975/76:164 176
2 Ett nytt påföljdssystem
Det
helt övervägande antalet remissinstanser vitsordar behovet av effektivare
påföljder och tillstyrker eller lämnar utan erinran förslagel att införa ett
system med avgifter i kombination med förstärkta möjligheter till handräckning.
JK anser sålunda all ett
nytt påföljdssystem bör utformas på ett sådant sätt all del innebär både
skärpta sanktioner i avhållande syfte och sanktioner som ger samhället bätlre
möjligheter att återställa det läge som har rubbats genom den olovliga
ålgärden. JK anser också att detta är en lämpligare utväg än en skärpning av
straffet för olovligt byggande. Svea hovrätt finner det tveksamt om det nuvarande
systemet skulle bli tillräckligt effektivt även om straffen skärptes och
möjligheterna till handräckning ökades. Hovrätten kan därför godta en
omläggning av sanktionssystemet i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget
men fömtsätter därvid att sanktionssysiemet blir föremål för förnyat
övervägande i samband med det pågående arbetet på en ny byggiiadslagstiftning.
Enligt kammankolleglels mening bör frän rättssäkerhetssynpunkt sanktioner i
form av avgifter i och för sig undvikas och lillgripas endast i rena
undantagsfall. Med hänsyn till svårigheterna att åsladkomma ett effektivt
hjälpmedel mot olovligt byggande anser dock kollegiet att införande av det nu
föreslagna sanktionssysiemet även inom byggnadslagstiftningen bör kunna godtas.
Brottsförebyggande rådet
upplyser att rådets kriminalpolitiska arbetsgrupp i sin rapport (1974:3)
Kriminalpolitiskt utvecklingsarbete har uttalat att man har anledning att
överväga om kriminaliseringen på alla områden verkligen är motiverad och vilka
följder en "inflatorisk" strafflagstiftning kan få för det allmänna
rättsmedvetandet. Enligt gruppens mening borde man inom kriminalpolitiken
generellt hålla fast vid en begränsning av straffrättens roll och försöka finna
andra medel än straff för kontrollen av mindre regelöverträdelser. Rådets
styrelse har anslutit sig till dessa synpunkler. Brottsförebyggande rådet ser
det därför som en stor förQänst att förevarande förslag i praktiken leder lill
en avkriminalisering av det olovliga byggandet enligl byggnadslagstiftningen.
Enligt rådets mening är de administrativa sanktioner som föreslås vida
överiägsna de nuvarande straffrättsliga päföljdsformerna för att komma till
rätta med det olovliga byggandet. De föreslagna möjligheterna till en
väsentligt snabbare handläggning av dessa ärenden blir av betydelse i
repressivt hänseende. En förutsättning är naturligtvis att de kommunala organen
utnyttjar möjligheterna att ingripa med snabbhet och kraft. Under den
förutsättningen anser rådet att de nya handläggningsformerna i förening med de
föreslagna avgifterna kommer all verka även i förebyggande syfte. Vetskapen om
att ett olovligt byggande kan föra med sig mycket dryga kostnader som - om inte
formellt så dock reellt - besvärar
Prop.
197.5/76:164 177
fasligheten
och inverkar menligt på denna som kreditobjekt kommer säkerligen att verka
starkt återhållande på den som överväger ett olovligt byggande. Rådet
tillstyrker alltså den avkriminalisering som föreslås till förmån för ett
administrativt sanktionssystem. Rådet förutsätter att avgiftssystemet får en
frän rättssäkerhetssynpunkt fullt betryggande utformning. 1 detta ligger enligt
rådet såväl att beräkningsgrunden skall vara lätt att arbeta med som att den
som drabbas av avgiften både kan förutse och kontrollera den ulan svårighet.
Kammarrätten
i SundsvaU finner det angeläget att samhällets möjligheter att ingripa mot
överträdelser av byggnadslagstiftningen ökas, särskilt i fråga om möjligheterna
att få rättelse till stånd när olovliga byggnadsåtgärder har ulförts.
Kammarrätten finner det också befogat att de ändringar i lagstiftningen som är
påkallade genomförs utan att slutförandet av översynen av
byggnadslagstiftningen i sin helhet avvaktas. Tyngdpunkten i de förslag som
läggs fram i promemorian får anses ligga i att de ökar förutsättningarna att
åstadkomma rättelse i byggnadsåtgärder som utförts olovligen. Ett effektivt
system i det avseendet torde också vara av stor betydelse när det gäller att
avhålla den enskilde från överträdelser av byggnadslagstiftningen. Systemet fordrar
emellertid att de organ, som i första hand har att ombesörja att ingripande
kommer till stånd, dvs, byggnadsnämnderna, ges resurser som gör det möjligt för
dem att vid behov inskrida med adekvata åigärder. Kammarrätten anseratt frågan
härom underdel fortsatta lagstiftningsarbetet bör ägnas större uppmärksamhet än
hittills. Även om utökade möjligheter att ingripa med rättelseåtgärder i sig
kan antas få en tämligen stor preventiv effekt, är del nödvändigl att
sanktionssystemet också innefattar påföljder av repressiv karaktär. Det
föreslagna systemet med avgifter av olika slag är avsetl alt fylla denna
funktion. Enligt kammarrättens mening hade det varit en fördel om förslaget i
denna del hade föregåtts av mer ingående överväganden. Del finns nämligen anledning
all söka ulreda i vad mån de föreslagna avgifterna, även om de sätts högl, får
bättre preventiv effekt än av allmän domstol utdömda straffrättsliga påföljder.
Kammarrätten vill inle motsätta sig att ett avgiftssystem nu ulan ytteriigare
utredning införs också inom byggnadslagstiftningens ram. Enligt kammarrättens
mening är det emellertid viktigt att användningen av delta och redan införda
avgifts-syslem blir föremål för fortlöpande uppmärksamhet.
Till
de övriga remissinstanser som tillstyrker förslaget i slorl eller lämnar delta
utan erinran hör RSV, riksantikvarieämbetet, statens lantmäteriverk, slatens
planverk, lantbruksstyrelsen, arbetarskyddsstyrdsen, länsstyrelserna i
Stockholms, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorriands
och Västerbottens län, länsåklagarmyndighelen i Kopparbergs län. Föreningen för
samhällsplanering. Hyresgästernas riksförbund. Svenska kom-nnmförbundel,
Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska
riksbyggen, SABO, Sveiiges föreningsbankers förbund. Syd-Il Riksdagen 1976. I
saml. Nr 164
Prop.
1975/76:164 178
västra
Skånes kommunalförbund. Svenska kommunal-tekniska föreningen. Göteborgsregionens
förbundsstyrelse. Föreningen Sveriges stadsarkitekter samt Fagersta, Falkenbergs,
Göteborgs, Haninge, Helsingborgs. Hylle. Härnösands. Kalmar, Karlskrona,
Karlstads, Kramfors (byggnadsnämnden), Kungsbacka, Laholms, Linköpings, Luelå,
Malmö, Markaiyds, Motala, Mönsterås. Norrköpings, Norrtälje, Nässjö,
Olofsiröms, Partille (byggnadsnämnden), Skövde (byggnadsnämnden), Sollefteå,
Stockholms, Uddevalla, Umeå, Varbergs, Vilhelmina, Värmdö (majoriteten) och
Ångelholms kommuner. Alt de gällande reglerna framstår som omständliga har
enligl RÅ i stor utsträckning sin grund i hänsyn till rättssäkerheten. I mänga
fall kan denna dock tillgodoses på andra sätl än som nu sker. Om
byggnadsnämnderna far ökade resurser, vilkel från många håll framhållits som en
nödvändighet i anslutning till det föreslagna nya regelsystemet, anför RÅ, så
skulle en betydligt ökad effektivitet kunna ernås med endasl obetydliga
ändringar i nuvarande regelsystem. Med anledning av förslaget att införa
avgifter erinrar RÅ om att de nutida kriminalpolitiska strävandena går ul på
avkriminalisering av de områden där så är möjligt. Ett sådant system som det
nu föreslagna passar enligt RÅ för mindre allvariiga men dock frekvenla
lagöverträdelser, där det är möjligt att finna en lämplig sanktionsform, exempelvis
ekonomiskt kännbara avgifter, RÅ anser att detta slags sanktioner framstår som
väl ägnade atf avhälla från olovligt byggande.
Länsåklagarmyndighelen
I Stockholms och Gotlands län anser att ett effektivare påföljdssystem måste
skapas och att en ny lagstiftning framför allt måste inriktas på att göra det
möjligt att särskilt i de mer flagranta fallen kunna få bort det som olovligen
uppförts. Då det gäller sanktioner av repressiv karaktär finns enligt
myndigheten möjlighet att antingen skärpa gällande strafföestämmelser eller
åstadkomma ett avgiftssystem i enlighet med förslaget. Myndigheten kan inte
ansluta sig till uppfattningen i promemorian att en straffskärpning knappast
skulle leda till några påtagliga förbättringar jämfört med dagens läge om den
inte kombineras med organisatoriska förändringar eller förstärkning av
åklagarmyndigheterna. Även om antalet mål skulle öka genom ett effektivare
påföljdssystem lorde denna ökning inte bli större än att åklagarmyndigheterna
ulan eftersläpningar kan bemästra en sådan situation. Skall en effektivisering
ske med bibehållande av straffsanktioner synes enligt länsåklagarmyndigheten
inte bara en skärpning av strafföesiämmelserna bli nödvändig utan även en förlängning
av preskriptionstiden, exempelvis till fem år. Ett syslem med bibehållna
straffsanktioner, påpekar myndigheten, innebär dock att avsevärd lid kommer att
förflyta från brottets upptäckt till lagakraftägande dom.
Enligt
Sundsvalls kommun torde systemet med höga straffavgifter vid olovligt byggande
genom sin blotta existens verka starkt återhållande. Kommunen känner
emellertid viss tveksamhet inför förslaget att byta ut straffbestämmelserna
mot ett avgiftssystem enligt den modell som tillämpas bl, a.
Prop.
1975/76:164 179
vid
brolt mot skattelagstiftningen. Alternativet, som måhända bör ytteriigare
övervägas, är enligt kommunen att bibehålla systemet med straffrättsliga
påföljder och att införa höjda straffsatser och strängare straffmätning. Detta
leder även till att längre preskriptionslider erhålles. De skäl som i promemorian
har anförts mol en sådan lösning finner kommunen inte vara tillräckligt
bärande. Mot avgiftssystemet talar bl, a. alt avgifterna utgår schablonmässigt
med ledning av byggnadslovstaxan och inte påverkas av försvårande eller
förmildrande omständigheter som kan föreligga i varje särskilt fall. Det torde
enligl kommunen även framstå som stötande att de ekonomiska påföljderna, vilka
kan uppgå lill mycket höga belopp, drabbar alla lika, oberoende av ekonomiska
förutsättningar. Trots de anförda betänkligheterna framhåller kommunen att de medel
för att upprätthålla efterlevnaden av byggnadslagstiftningen som nu har lagts
fram kan skapa förutsättningar att komma till rätta med problemen. Det är
enligt kommunen därför angelägel att förslagel leder fram lill lagsliftning
utan dröjsmål.
Tyresö
kommun hemställer, mot bakgrund bl. a. av att det föreslagna avgiftssystemet
innebär nya och kostnadskrävande uppgifter för byggnadsnämnderna, att
ändringarna i nuvarande sanktionsbestämmelser i första hand genomförs i form av
straffskärpning. Även Sveriges advokatsamfund och Nacka kommun (majoriteten)
synes förorda en sådan lösning.
Föreningen
Sveiiges kommunala löivaltningsjurisler erinrar om att avgifter som påföljd
förekommer inom vissa områden av lagstiftningen, nämligen vid överträdelse av
bestämmelse om högsta tillåtna last och vid brott mot skattelagstiftningen.
Dessa bestämmelser avser utpräglade lukrativa brottstyper anför föreningen,
dvs. sådana där brottslingen för ekonomisk vinning åsidosätter av samhället
givna normer, 1 det stora flertalet fall av olovligt byggande är det säkeriigen
inte den ekonomiska vinningen som driver den brottslige. Därför anser
föreningen inte att den valda påföljdsformen stämmer väl överens med tidigare
tillämpade straffrättsliga principer. Inte heller finns grund för införande av
ett avgiftssystem mot olovligt byggande i bygglagutredningens förslag eller
remissvaren däröver. Föreningen anser därför att gällande sanktionssystem i
första hand bör förbättras utan att avgiftsprincipen kommer till användning. I
andra hand hävdar förenirigen att avgiftsreaktionen bör begränsas till fall av
lukrativt olovligt byggande. En indragning av de vinster som kan ha uppkommit
för den enskilde genom olovligt byggande bör enligt föreningen knytas till de
tidpunkter då det olovligt byggda objektet avyttras eller av samhället inlöses.
Länsåklagarmyndighelen
i Hallands län anser att effektiviseringen och förenklingen av det nuvarande
administrativa sanktionssysiemet är bra men avstyrker förslaget om införande av
ett administrativt avgiftssystem i stället för det kriminalrättsliga
påföljdssystemet. Myndigheten erinrar om att justitieombudsmannen (JO 1975 s.
376 fO har riktat rätt bister kritik mot det 1971 införda skalterättsliga
avgiftssystemet. På grund av den kritiken bör
Prop.
1975/76:164 180
man
tills vidare vara återhållsam med att sätta avgift i slällel för siraff
Myndigheten anser att byggnadslagstiftningen helt vissl kommer att efterlevas
väl om handräckningsförfarandel och andra former av rättelse görs tillräckligt
enkla och effektiva. Utrymmet för straff eller straffliknande sanktioner är
enligt myndighetens bedömning rätt litet på byggnadslagstiftningens område.
Hell kan straff dock inte undvaras men överträdelsen bör betecknas som brolt
endast om den väsentligt skadar allmänt eller enskilt intresse eller eljesi
framstår som grov. Straffsatsen bör vara böter eller fängelse högst ett är.
Enligl myndigheten bör man däremot inte nu genomföra en sä genomgripande och
tvivelaktig förändring som det innebär att ersätta det kriminalrättsliga
sanktionssystemet med ett avgiftssystem. Den saken bör avgöras i samband med
del pågående arbelel på en ny byggnadslagstiftning.
Enligt
Näringslivets byggnadsdelegalion måste man, dådet gäller den ökande frekvensen
formellt otillåtna byggnadsåtgärder observera, all det är mycket varierande
slag av byggnadsarbeten som omfaltas av byggnadslovskravet. Det måsle också
rimligen beakias.ail byggnadsförbudens omfattning blivit en hell annan än vad
byggnadslagen avsett genom alt provisoriska byggnadsförbud i planförberedande
syfte blivit mycket vanliga och långvariga. Härigenom har normala
byggnadsåtgärder inom befintlig bebyggelse i stor utsträckning förhindrats. När
det gäller sanktioner mot olovligt byggande anser delegationen det således vara
nödvändigt att ta hänsyn till alt till-lämpningsområdei inrymmer en mängd olika
tillämpningsproblem, och att de s. k, svartbyggena-dvs, planstridiga
nybyggnader inom känsliga områden utgör ett specialfall. För sanklionssystemets
utformning kan dessa relativt extrema typfall således knappast få bli
vägledande. Delegationen framhåller att dessa klart lagstridiga
nybyggnadsätgärder - dvs. svaribyggen i egentlig bemärkelse - i normalfallet
bör avlägsnas för att uppnå de från landskaps-och plansynpunkl önskvärda
resultaten, vilket är möjligt redan enligt dagens lagstiftning. Därmed finns
det enligt delegationen också anledning att se mera nyanserat på problemet hur
sanktionssysiemet bör vara inrättat för byggnadsåtgärder som myndighelerna i
efterhand bedömer så pass rimliga att de far bibehållas. Enligt delegationens
uppfattning har det förslag lill sanktionssystem som framlagts i
departementspromemorian inte blivit lämpligt avvägt. Del bör därför inte
läggas till grund för lagstiftning. Ett nytt sanktionssystem måste enligt
delegationen vida mer anpassas till de skiftande förhållandena. De strängaste
sanktionerna bör avgränsas till de kvalificerade fallen av planstridigt
nybyggande. Delegationen anser att det med tanke på de samband som råder mellan
utformningen av plansysiem, byggnadslovskrav och sanktioner mot olovligt
byggande, förefaller rimligt all avvakta med nya bestämmelser om sanktioner,
lill dess alt de väntade förslagen om en ny byggnadslagstiftning lagls fram.
Nuvarande sanktionssystem bör enligt delegationens uppfattning således
bibehållas tills vidare.
Prop.
1975/76:164 181
Svenska
byggnadsenlreprenörföreningen och Sveriges villaägareförbund ansluter sig till
delegationens yttrande. Sveriges fastlghetsägarejörbund, Sveriges köpmannaförbund,
Göteborgs lästighetsägarejöreniiig och Handelskammaren i Göteborg anför
liknande kritik som delegationen.
Enligt
Sveriges advokatsamfund är motiveringarna för behovet av ändrad lagsliftning
vagt hållna. Samfundet finner det anmärkningsvärt att övervägandena i
promemorian av allt att döma inte grundar sig på några för ändamålei gjorda
undersökningar angående omfattningen och karaktären av lagöverträdelserna. Det
begränsade bedömningsunderiag som stått till förfogande måste anses alltför
magert föratt bilda underiag för en lagstiftning med så hårda sanktioner som
förslaget innebär. De påpekade svårigheterna i det nuvarande systemet bör
enligt samfundet kunna rättas till ulan alltför ingripande åtgärder. Samfundet
avstyrker därför förslagel om avgifter. Förslaget om förenklade regler för
tvångsingripanden finner samfundet däremot välgrundat.
Inte
heller hovrälien över Skåne och Blekinge finner att det övertygande har
påvisats att det föreligger någol behov av det föreslagna administrativa
sanktionssystemet. Förslaget som sådant har enligt hovrätten slora brister.
Hovrätten kan väl ansluta sig till tanken att nuvarande bötesstraff måhända är
otillräckliga som påföljd gentemot den som medvetet åsidosätter gällande
beslämmelser och som kalkylerar med böterna som en kostnad för byggnationen.
Också för sådana fall torde dock möjligheterna till handräckning m, m, - om de
tillämpas - vara en återhållande faktor. Skulle det likväl anses nödvändigt att
skärpa de repressiva sanktionerna - något som hovrätten inte vill hålla för
helt uteslutet - bör detta ske genom en straffskärpning, t. ex, på så sätt att
normerade böter införs som påföljd, och inte genom införande av ett illa
övervägt system med administrativa avgifter. I sammanhanget kan också erinras
om att en utredning (Ju 1973:11) f. n, undersöker frågan om en eventuell
reformering av del ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten. Enligl
hovrättens mening är avgiftssystemet betänkligt inte enbart från principiella
synpunkter. Del kan bl, a, ifrågasättas om systemet innehåller tillräckliga
garantier för den enskildes rättssäkerhet. Tvärtemot vad som hävdas i
promemorian (s, 85 O vill hovrätten göra gällande att del föreslagna systemet
troligen kommer alt vålla problem för byggnadsnämndema och att det rymmer ett
stort mått av skönsmässig prövning. Att mol bakgrund av detta fastställa
avgifterna - som i en del fall kan uppgå till betydande belopp - genom ett
summariskt förfarande som saknar de rättssäkerhetsgarantier vilka finns
inbyggda i domstolsprocessen finner hovrätten vara synneriigen betänkligt. Den
rättsosäkerhet som detta innebär förstärks väsentligt genom förslaget om en
tioårig preskriptionslid och genom alt faslighetens ägare kan få stå lill svars
för andras handlande. 1 detta hänseende innebär förslaget enligt hovrätten
uppenbara risker fÖr godtycklighet. Detsamma kan sägas om alt förslaget i strid
mol vad som
Prop.
1975/76:164 182
anges
som dess syfte, att komma ät det medvetna åsidosättandet av gällande
bestämmelser, innebär att man vid fastställande av avgifter skall bortse från
subjektiva förutsättningar i form av uppsåt eller oaktsamhet. Sammanfattningsvis
anser hovrätten alt det föreslagna avgiftssystemet kan betecknas som ett
förhastat och misslyckat försök att på fel väg och vid fel tidpunkt komma till
rätta med det olovliga byggandet. Hovrätten vill bestämt avstyrka förslaget.
2.1
Omfattningen av begreppet olovligt byggande
Ett
tiotal remissinstanser tar upp frågan rörande omfattningen av begreppel
olovligi byggande. Föreningen Sveriges kommunala lötvaltnliigsjuiisier framhåller
sälunda all byggnadslagstiftningen många gånger är så oklar och dess
tillämpning beroende av särskilda eller lokala förhållanden att stränga sanktioner
bör drabba endast klara fall av lagöverträdelser. S. k. rättsvillfarelse synes
ibland böra tillmätas betydelse. Det blir enligt föreningen otillfredsställande
att en mängd fall av svartbyggen fortfarande kan komma alt undgå beivrande
medan andra, relativt lindriga fall, på grund av nitisk kontroll eller
avundsjuka grannars anmälan mäste las upp av byggnadsnämnden. Föreningen tror
att olikhet i tillämpningen av bestämmelserna kommer att upplevas av
allmänheten och måhända även av ledamöterna i byggnadsnämnden, som är
politiskt valda representanter för allmänheten, som slötande, Sveiiges
fastighetsägareförbund erinrar om att enligt 75 5 BS till nybyggnad hänförs
"annan förändring av byggnad vilken i befintligt skick strider mot plan
etc". Med uttrycket "annan förändring" kan menas snart sagt
vilken åtgärd som helst. Även bagatellartade åtgärder som normalt inte är
tillståndskrävande kan enligt förbundet falla under delta begrepp. På grund av
tolkningssvårigheter kan den enskilde felaktigt komma att utan tillstånd vidta
i och för sig byggnadslovskrävande åtgärder och därmed komma att drabbas av de
föreslagna sanktionerna. Detta anser förbundet inte godtagbart. Förbundet
erinrar vidare om att det i 75 5 andra stycket BS anges alt exempelvis
anordnande av värmeledning eller vattenklosett inte anses som nybyggnad under förutsättning
att husei måste antas komma all kvarstå under längre tid. Det är givet alt
ägaren och myndighelen kan ha olika uppfattning om byggnaden kommer alt kvarstå
längre lid, framhåller förbundet. Vederbörande ägare kan vara hell ovetande om
vilka planer myndigheterna har i den mån de över huvud laget har bestämt sig.
Insättande av dylika anordningar, vilket normalt inte är byggnadslovskrävande,
skulle därför enligt förslaget kunna drabbas av sanktion därför att
byggnadsnämnden med hänvisning till interna planer påslår alt byggnaden inte
skall kvarstå någon längre tid. Liknande synpunkter anför Sveriges
viJIaägarejörbund och Sveriges köpmannaförbund. Även Norrköpings och Umeå
kommuner anser att en skärpning av påföljdsbestämmelserna på föreslaget sätl gör
det nödvändigt
Prop.
1975/76:164 183
med
en översyn av bestämmelserna om byggnadslov så att dessa klarare än nu anger
vilka åtgärder som omfattas av kravei på sådant lov. HyUe och Umeå kommuner
saml länsåklagarmyndigheten i Stockholms och Gotlands län anser att det bör
vara möjligt alt begränsa omfattningen av det nuvarande byggnadslovskravet.
Länsstyrelsen
I Väsierboliens län påpekar att förslaget inte ger effekt i fråga om rivning av
kulturhistorisk bebyggelse inom områden utanför stadsplan, eftersom
byggnadslovsplikt inle föreligger i dessa fall. Detta är enligt länsstyrelsen
otillfredsställande frän både bevarandesynpunkt och rättvisesynpunkt. För att
kunna uppnå en sådan tillämpning måste emellertid bestämmelserna i 54 5 BS
kompletteras. Liknande synpunkter anför liks-antikvarieäinbelel samt
Falkenbergs och Kungsbacka kommuner. Malmö tom-w(/rt erinrar om att i
bygglagutredningens betänkande (SOU 1974:21) Markanvändning och byggande
föreslås att bestämmelserom underhåll av byggnad skall utarbetas. Kommunen vill
i detta sammanhang påtala behovet av effektiva påföljdsbestämmelser vid
underiåtenhet att vidta erforderiiga underhållsåtgärder.
2.2
Avgiftssystemets utformning
Några
remissinstanser tar upp frågan om avgiftssystemets utformning. Till dessa hör
JK som ansluter sig i stort till den uiformning som avgiftssystemet har fält i
förslaget. JK har ingen invändning mot konstruktionen att låta
byggnadslovstaxan enligt 8 5 BS ulgöra grund för beräkning av avgiften för
olovligt byggande. Med hänsyn till syftet med avgiftssystemet kan man enligt JK
bortse från de mindre variationer som kan komma att uppstå kommunerna emellan.
Även SABO och Linköpings kommun anser att sådana variationer får accepteras,
RÅ
anser en förutsättning för ett väl fungerande nytt system vara alt detta lämnar
minsta möjliga utrymme för diskretionär prövning. Vad gäller byggnadsavgifien
finner RÅ att förslaget i detta hänseende är väl utformat med sin direkla
anknytning till taxan för byggnadslov. Även den föreslagna tilläggsavgiften är
baserad på fakta som inte bör lämna utrymme för godtycke, nämligen den
ifrågavarande byggnadens kvadratmeteryta.
Flertalet
av de remissinstanser som yttrar sig över avgiftssystemels uppbyggnad är
tveksamma lill eller finner det otillfredsställande att avgiften för olovligt
byggande kan komma alt variera kommunerna emellan. Länsslyrelsen i Malmöhus län
anser sålunda alt avgiften bör vara enhetlig i hela landet och att den därför
börbeslämmas påannat sätt,exempelvis genom av regeringen utfärdade föreskrifter
om avgifternas storiek. Liknande synpunkter anför Föreningen Sveriges
kommunala förvaUningsJurlster, Svenska kommunal-tekniska föreningen. Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges köpmannaförbund samt Falkenbergs, Karlstads.
Stockholms, Trelleborgs och Öre-brokommuner. Enligt Trelleborgs kommun bordet
övervägasom inteavgifter-
Prop. 1975/76:164 184
na
pä lämpligt sätt kan anknytas till det normalförslag till taxa för byggnadslov
m. m. vilket nyligen utarbetats av Svenska kommunförbundet i samarbete med
statens planverk.
Frågan las upp även av
Sveiiges advokatsamfund som framhåller att överträdelser inom en kommun på ett
för den enskilde stötande sätt kan komma att avvika från påföljderna för
motsvarande överträdelser inom en annan kommun. Samfundet anför att sådana
avvikelser visseriigen kan inträffa vid tillämpningen av det nuvarande
systemet, men påpekar att i sådana fall korrigeringsmöjligheter finns i högre
instans. Det betänkliga i förslaget är enligt samfundet att risken för
olikheter finns inbyggd i själva lagstiftningen.
Kriliskt
inställd till avgiftssystemets uiformning är också Föreningen Sveriges
byggnadsinspektörer som anser att systemet medför en hel del inte oväsentliga
problem från såväl rättvise- som tillämpningssynpunkl. Föreningen lägger därför
fram förslag till ett nytt avgiftssystem som innebär i huvudsak följande.
Det nya systemet bör
innehålla endast en avgift, som ulgär för alll olovligt byggande och som
baseras pä värdel av del olovligt byggda. Förfarandet i normalfallet bör vara
att del olovligt ulförda, omedelbart efter byggnadsnämndens sammanträde (av
praktiska skäl dagen efter), värderas av nämnden och dokumenteras genom
fotografering. Straffsatsen kan därefter beslutas genom delegationsbeslut. Den
samfällda nämndens beslut skall således innebära endast ett fastställande av
att avgift skall ulgå i relation till det värde det olovligt byggda har
påföljande dag. Har det olovligt utförda undanröjts vid detta tillfälle, är
värdet av det byggda noll och avgiften blir således noll. Fortsätier
vederbörande av tredska eller av annat skäl del olovliga byggandet, bör nytt
delegationsbeslut fattas om utökning av straffavgiften till all omfalta även
det ytterligare byggda. Till grund för värderingen bör ligga en värderingskatalog,
upplagande schablonvärden för olika arbeisåtgärder. Denna katalog bör utfärdas
centralt och regleras genom förändringarna i prisindex.
Byggnadsavgift
Endasl
ett mindre anlal remissinsianser yttrar sig över förslaget till byggnadsavgift,
som innebär bl, a, att avgiften skall utgå vid varje form av olovligt byggande.
Enligl Norrköpings kommun kommer nian med den föreslagna tilläggsavgiften
säkert till rätta med de fiesta fallen av ny-, till- och ombyggnad. Däremoi
kan man enligt kommunen befara att olovligt byggande i de fall där
tilläggsavgift inte avses utgå blir vanligare vid en avkriminalisering. Del är
frän planeringssynpunkt av stor ekonomisk betydelse för kommunen att ombyggnad
eller annan jämförbar ändring i byggnads yttre eller inre utförande av
genomgripande beskaffenhet samt förändring av bygg-
Prop.
1975/76:164 185
nad
i strid mot fastställd plan inte kommer lill slånd utan föregående byggnadslovsprövning.
Denna form av olovligt byggande kan enligt kommunen vara svår att upptäcka och
att återställa med handräckning. Om straffsanktionen, som i dessa fall synes
ha en relativt god preventiv effekt, byls ut enbart mol föreslagna
byggnadsavgifter befarar kommunen all möjlighelerna alt exempelvis genomföra
saneringar försvåras.
Även
Falkenbergs kommun finner det tveksamt om byggnadsavgiften kan verka avhållande
från olovligt byggande vid alla tillfällen. Del torde enligt kommunen kunna
uppstå fall då den byggande t. o., m, kan göra en ekonomisk vinst genom all
åsidosätta bestämmelserna, t. ex. för alt undgå aviserade prishöjningar och
liknande. Vid de fall av överträdelser när byggnadslov senare kan påräknas
torde byggnadsavgiften inte avskräcka. Kommunen anser därför att en höjning av
byggnadsavgifien kan vara befogad.
Länsstyrelserna
i Hallands och Västerbottens län saml Laholms och Varbergs kommuner uttalar sig
också för en höjning. Lysekils kommun påpekar, att byggnadsavgiften, frånsett
minimiavgiften på 500 kr, följer byggnadslovstaxan, vars grundbelopp årligen
justeras med hänsyn till inträffade ändringar i kostnadsläget. Kommunen anser
det lämpligt att minimiavgiften undergår motsvarande justering. Haningen kommun
anser alt minimiavgiften bör indexregleras.
Riksantikvarieämbetet
anser att högre avgift - förslagsvis två eller tre gånger större än
byggnadsavgiften - bör tas ut när byggnad av kulturhistoriskt värde inom
område, för vilket kommunen har fattat beslut om långsiktigt bevarande,
olovligen förändras eller förvanskas.
Kammarkollegiel
anför att byggnadsavgiften är tänkt som en påföljd för förseelser mera av
ordningskaraktär, nämligen underlåtenhet att söka byggnadslov. Att avgiften
föreslås motsvara fyra gånger byggnadslovsavgiften kan enligt kollegiet i många
fall leda lill en påföljd som framstår som direkt stötande. Med hänsyn till
avgiftens karaktär av reaktion mot en förseelse av denna art anser kollegiet
att avgiften bör sättas lägre än fyra gånger byggnadslovsavgiften.
Flera
remissinstanser anser att avgiften inle bör benämnas byggnadsavgifl. Ell skäl
härtill anges vara all benämningen för tanken lill avgift för något som i sig
är tillåtet. Bl. a. följande förslag lill allernaliv benämning läggs fram:
avgift för olovligt byggande, extraavgift, kompensationsavgift,
svart-byggeavgift och underlåielseavgift.
Tekniska
nomenklaturcentralen har ingen erinran mot förslaget i denna del.
TUläggsavgift
En
förutsättning för alt tilläggsavgift skall utgå är enligt förslaget att det
utrymme som omfattas av den olovligt ulförda ålgärden är avsett för bostadsändamål
eller för verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för ar-
Prop.
1975/76:164 186
betsgivares
räkning. JK erinrar om att man i förslaget har haft som riktmärke att
avgiftssystemet skall både avhålla den enskilde från olovligt byggande och vara
lätt att tillämpa. Om denna målsättning skall uppfyllas är det enligt JK
nödvändigl att ta bort den begränsning som ligger i kravet att utrymmet skall
vara avsett för vissl ändamål. Skälen för denna ståndpunkt är främst två. Dels
finns det enligt JK oftast lika stor anledning att ingripa mot byggnad som inle
avser bostadsändamål. Dels - och detta väger nästan ännu tyngre i delta läll -
är i synnerhet begreppet arbetstagare så vagt och omtvistat all det inte bör
förekomma i en lagstiftning av här avsett slag. JK kan inte heller se någon
anledning att göra skillnad på fall där utrymmet är avsetl för verksamhel som
bedrivs ulan anställda arbetstagare och fall där sådana finns. JK är medveten
om att bestämmelser av nu förordat innehåll i vissa fall kan leda till resultat
som uppfattas som stötande. 1 slällel för undanlag av den typ förslaget
innehäller bör man emellertid för sådana fall ge möjlighet till nedsättning av
avgiften eller befrielse från avgift. Även Partille kommun (byggnadsnämnden)
anser att ändamålsbegränsningen bör tas bort. Göteboigs kommun påpekar att den
föreslagna utformningen av reglema om lilläggsavgift medför alt
enmansförelagare eller bolagsmän i lä-mansbolag kommer att kunna undgå avgiften
därför att de inte sysselsätter arbetstagare. Sådana konsekvenser anser kommunen
inte vara godtagbara. Liknande synpunkter anför statens planverk, länsslyrelsen
I Hallands län samt Haninge, Kungsbacka. Norrköpings och Siockholms kommuner.
Tyresö kommun anser att
även andra byggnader, såsom garage, ekonomibyggnader, uthus och dylikt - som
uppförs olovligen - bör kunna belastas med tilläggsavgift. Olovligt byggande av
denna typ har ofta förekommit i kommunen, I en del fall har dessa byggnader
varil osedvanligt stora, anför kommunen. Garage med byggnadsytor upp till 70 m
har förekommit. Dessa byggnader utgör enligt kommunen ett stort problem, inte
bara genom sin storiek och utformning utan främst genom att de avsevärt
försvårar en framtida ändamålsenlig planläggning. Liknande synpunkter anför
länsslyrelsen i Kopparbergs län. Hyresgästernas riksförbund samt Haninge,
Stockholms och Värmdö (ma]ori\eten) kommuner. Enligl Trelleborgs kommun kan det
ifrågasättas om tilläggsavgift bör anknytas enbart till begreppel byggnad.
Även för andra anordningar än byggnad, t. ex. upplag, lorde det föreligga behov
av att kunna debitera tilläggsavgift.
Enligt
förslagel skall lilliiggsavgift utgå bl, a, om den olovligt ulförda åtgärden
innebär all byggnad hell eller delvis har inretts till väsentligen annal
ändamål än del vartill byggnaden förut varit använd, JK erinrar om att ell
motiv härför enligl promemorian är all den s. k. smygkontoriseringen på många
håll i landet utgör ett stort problem. Vill man söka komma till rätta med denna
företeelse måste man emellertid enligt JK ta ul tilläggsavgift även för
byggnadsåtgärd som innebär "ianspråktagande av byggnad eller del därav för
väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden förut
Prop.
1975/76:164 187
varit
använd eller som finnes angivet å godkänd ritning". Enligt JK torde del
nämligen vara mycket vanligt att en bostadslägenhet tas i anspråk för kontor
utan all sådana inredningsålgärder vidlas som omnämns i 75 5 byggnadsstadgan.
Genom en sädan lösning undviker man även onödiga tolkningsproblem. Svenska
kommunal-tekniska jörenlngen. Föreningen Sveiiges siadsarkiiekier,
Hyresgästernas riks/örbiind och Göteborgs kommun anför samma synpunkter. Även
Svenska kommunförbundet anser att tilläggsavgiften, för att ha preventiv
effekt, bör utsträckas till alla fall av olovligt ändrad användning av byggnad.
I den mån endasl nybyggnadsåtgärder anses kunna komma i fråga för
tilläggsavgift anser kommunförbundet dock alt följande nybyggnadsläll bör
tilläggas: Förändring av byggnad, som medför att byggnaden kommer alt strida
mot fastställd stadsplan och förändring av byggnad som i befintligt skick
strider mot fastställd plan. Åtgärder i strid med gällande planläggning måste
enligt kommunförbundets uppfattning betraktas som myckel allvarliga förseelser,
finiigt
Sveiiges advokaisainjund är konstruktionen av tilläggsavgiften sådan all
påförandet därav i fiertalet fall blir utomordentligt kännbart förden drabbade.
Med hänsyn härtill anser samfundet att påförandet av tilläggsavgift borde
begränsas till sådana fall där lagstiftningen är klar och lättförståelig och där
överträdelsen kan anses grov. När fråga är om uppförande av hell ny byggnad,
till- eller påbyggnad av befintlig byggnad eller rivning av byggnad (7 5
första styckei I, 2 och 4) ligger det nära lill hands att bedöma överträdelsen
som grov. Däremot anser samfundet alt det starkt kan ifrågasättas, om
inredande av byggnad helt eller delvis till väsentligt annat ändamål än det
vartill byggnaden förut varil använd generellt sett kan anses som en grov
överträdelse. Dylika åtgärder kan ofta vara av ringa omfattning, t. ex,
uppsättande eller rivning av en vägg eller omändring av badrum lill förråd, där
återställandet varken är svårt eller särskill kostnadskrävande. 1 sådana fall
skulle påförandel av lilläggsavgift kunna leda lill oproportionerligt hård
bestraffning i förhållande till arten och omfattningen av överträdelsen. Om
tilläggsavgift skall komma i fråga för överträdelser av detta slag - något som
enligl samfundets mening kan ifrågasättas med hänsyn till all möjligheler till
föreläggande och tvångsingripande finns - anser samfundet att tillämpningen
uttryckligen bör begränsas till åtgärder av ingripande omfattning, genom vilka
ett återställande omöjliggjorts eller allvariigt försvårats. Även Malmö kommun
anser på liknande skäl att tilläggsavgift inte bör utgå för åtgärd som innebär
att byggnad eller del därav inreds för väsentligen nytt ändamål. Dessa
förändringar torde enligt kommunen i allmänhel inle uppfattas som en
byggnadslovspliktig åtgärd.
Med
anledning av förslaget att tilläggsavgift skall utgå även när byggnad rivs ulan
lov erinrar länsslyrelsen i Västernorrlands län om alt byggnadsnämnden enligt
35 a § BL får meddela förbud mot rivning av byggnad inom vissa områden, om
detta förbud är påkallat bl, a, för bevarande av kulturhistoriskt eller miljömässigt
värdefull bebyggelse. Inom sådana områden
Prop. 1975/76:164 188
kan byggnader som inle är avsedda för bostadsändamål eller
innehåller arbetslokal vara av stort värde för den samlade miljön. Enligt
länsstyrelsens uppfattning bör därför tilläggsavgift utgå vid olovlig rivning
av kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull byggnad inom område, för
vilket förbud mot rivning meddelats enligl 35 a 5 BL, även om byggnaden inle är
avsedd för bostadsändamål eller innehåller arbetslokal. Samma förslag framförs
av kammarrätten i Sundsvall och Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer.
Länsstyrelsen I Väslernorrlands län är tveksam till
förslaget att tilläggsavgift inle skall utgå vid åtgärder, som omfattar utrymme
mindre än 3 m samt motsvarande minskning av yta vid beräkning av
tilläggsavgift. Detta förefaller onödigt komplicerat. Länsstyrelsen anser att
byggnadsnämnden i stället bör få befogenhet att ge dispens i uppenbara
bagalellfall, trots att eftergift enligt 11 § skall prövas av länsstyrelsen.
Enligt
förslagel skall lilläggsavgift beslämmas på grundval av den lägenhetsyla som
ålgärden kan beräknas ha omfattat. Länsslyrelsen i Östergötlands län, som
framhåller all byggnadslovstaxan och därmed även byggnadsavgiften beräknas
efter våningsyia, anser att tilläggsavgiften bör beräknas enligl samma
grunder. Länsstyrelsen i Väsierboliens län. Hyresgästernas riksförbund, SABO
samt Falkenbergs, Kungsbacka, Norrköpings och Varbergs kommuner framför samma
förslag. Länsstyrelsen i Hallands län. Föreningen Sveiiges siadsarkiiekier och
Haninge kommun anser att avgiften bör beräknas efter byggnadsyta.
Genom
att byggnadsavgiften anknyts till byggnadslovslaxan kommer den alt förändras
med kostnadsutvecklingen, framhåller länsstyrelsen I Väslernorrlands län. Enligt
förslaget skall däremot tilläggsavgiften fastställas till 500 kr, dvs. ungefär
en Qärdedel av dagens produktionskostnad per kvadratmeter för småhus. Då även
produktionskostnaden förmodligen kommer all förändras kan del enligl
länsslyrelsen ifrågasättas om tilläggsavgiften skall anges i ett fast belopp.
Liknande synpunkter anför länsslyrelsen i Hallandslän, 5,450 samt Göteborgs.
Haninge. Lysekils. Sundsvalls, Söderköpings. Varbergs och Örebro kommuner.
1 fråga om tilläggsavgiften vid rivning, vilken enligl
förslaget skall grundas på den rivna byggnadens taxeringsvärde, bör enligt
statens lanimäieriverk inle förbises au det taxerade byggnadsvärdet ibland kan
vara myckel lågt när det gäller hus som ägaren är benägen att riva. Bl. a. kan
enligt verket s, k, K-märkla hus ibland vara lågt taxerade. Tilläggsavgiften
får i så fall kanske en mycket begränsad preventiv effekt. Verket ifrågasätter
om man inle i stället bör överväga att anknyta tilläggsavgiften till storleken
av den nybyggnadsrält som föreligger på platsen enligt gällande plan. Även
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att annat avgiftsunderlag bör
övervägas t. ex. det markvärde söm frigörs genom rivningen. Liknande synpunkler
anför länsslyrelsen i Väsierboliens län. Svenska kommunförbundei. SABO och
Föreningen Sveriges siadsarkiiekier.
Prop.
1975/76:164 189
Kungsbacka
och Linköpings kommuner lämnar förslaget om tilläggsavgift utan erinran.
Som
har framgått av det förut anförda anser advokatsamfundet att till-läggsavgiften
i flertalet fall kan bli en utomordentligt kännbar påföljd. Flera andra
remissinstanser har samma uppfattning. Malmö kommun anser sålunda - med hänsyn
till att byggnadsnämnden inte bara är ett organ för myndighetsutövning ulan
också ett serviceorgan till allmänhetens Qänst - att det kan vara ägnat att
undergräva allmänheiens förtroende för nämnden, om den dömer ut höga
tilläggsavgifter för olovligt byggande, för vilkel det sedermera lämnas
byggnadslov, eventuellt med krav på vissa ändringar i det utförda. Kommunen anser
därför att en omarbetning av bestämmelserna bör övervägas, varvid en nyansering
och sänkning av tilläggsavgiften bör prövas, Enligl kammarkollegiel bör
tilläggsavgift inle utgå om byggnadsnämnden vid prövning av byggnadslov till
åtgärden skulle ha gett tillstånd till denna, Norrköpings kommun ifrågasätter
om inte tilläggsavgiften blir alltför schabloniserad. 1 många fall kan
tilläggsavgiften komma att uppgå till så höga belopp, att påföljden verkar
stötande. Kommunen anser att en annan beräkningsgrund för tilläggsavgiften bör
övervägas. Liknande synpunkter som de nu anförda framförs också av Föreningen
Sveriges stadsarkitekter och Hylte kommun.
Även
Sveiiges fasiigheisägarejörbund anser att avgiften i vissa fall kan bli
orimligt hög. Att ändra en bostadslägenhet på exempelvis 100 m till konior,
varvid de faktiska ändringarna kan vara relativt obetydliga, skulle medföra en
lika hög tilläggsavgift som att utan tillstånd uppföra ett enfamiljshus av
samma storlek. Delta kan enligt förbundet inle anses vara en rimlig avvägning.
Om det nya sanktionssystemet införs synes det förbundet befogat med en
ytterligare differentiering av avgifterna. Vid en sådan differentiering bör
hänsyn tas inte endast till berörd yta utan även lill åtgärdens omfattning och
huruvida den vidtagits på redan befintlig bebyggelse eller ej. Enligt Sveiiges
villaägareförbund kan en begränsad straffavgift för försummelsen att i laga
ordning inkomma med ansökan om byggnadslov accepteras. Vid fasislällandet av
ytterligare sanktioner anser förbundet att man måste kräva slörre försiktighet
än vad förslaget innefattar.
Nacka
kommun (majoriteten) avstyrker förslaget om tilläggsavgift och förordar i
stället straffskärpning i kombination med en förlängning av liden för
åtalspreskriplion.
Handelskammaren
i Göteborg har den bestämda uppfattningen, att en till-läggsavgift med sådan
konstruktion, som föresläs i betänkandet, inte bör få förekomma i ett
rättssamhälle. Handelskammaren kan inte finna annal än att byggnadsnämndernas
prövning av tilläggsavgiften måste bli skönsmässig. I sådana fall, där det
olovligt byggda kan tillåtas stå kvar, kommer byggnadsnämnderna enligt
handelskammaren alt i realiteten ha full frihet att besiämma om tilläggsavgift
skall eller inte skall utgå. Vid detta avgörande
Prop.
1975/76:164 190
kan
en nämnd bestående av förtroendevalda lekmän, av vilka åtminstone i mindre
kommuner någon eller några inte sällan har relationer av ett eller annal slag
till byggaren, inte förväntas kunna på rent objektiva grunder besluta om
uttagandel av avgifter, som med förslagels 500 kr per m oftast torde röra sig
om fiera tiotusentals kronor. Handelskammaren tror vidare inte att ett
genomförande av förslaget om lilläggsavgift kommeratt få åsyftad avskräckande
verkan. Den risk som svarlbyggaren alltid löper, nämligen att tvingas riva vad
han ny- eller tillbyggt, förefaller kammaren vara en så kännbar påföljd, alt
den förebyggande effekten knappast kan förstärkas genom införandel av
bestämmelser om påföljder av annat slag.
Befrielse
från avglftsskyldighel i vissa fall
Enligt
förslagel skall byggnadsavgift inte ulgå, om den byggande t. ex. efter
tillsägelse av Qänsteman river det olovligen utförda innan fräga om påföljd tas
upp till prövning. Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att många skärgårdskommuner
har svåra problem med olovlig uppställning av husvagnar inom fritidstomler och
i de för det rörliga friluftslivet attraktiva lägena. Sådana vagnar och mindre
monleringsfärdiga hus kan normalt ulan större kostnad fiyttas till annan plats.
Den föreslagna undantagsbestämmelsen kan enligt länsstyrelsen därför inbjuda
till en form av "chanstagning" inom sådana områden. Bestämmelsen
medför även administrativa svårigheter, då det alltid samma dag som ärendet
tas upp i byggnadsnämnden måste konstateras att byggnaden inte har undanröjts.
Länsstyrelsen föreslår att byggnadsavgift alltid utgår vid olovlig
byggnadsverksamhet med undantag av vissa i lagtexten angivna fall av rivning.
Föreningen Sveiiges stadsarkitekter samt Haninge och Varbergs kommuner anför
liknande synpunkter.
Hyresgästernas riksförbund
finner det rimligt att den som vidtar rättelse innan samhället hunnit ta upp
frågan om påföljd skall befrias från sådan. Förbundet ifrågasätter emellertid
starkt om inte förslaget i frågaom undantag från tilläggsavgift är alltför
långtgående och bestämmelsernas repressiva verkan härigenom hotad. Förbundet
kan instämma i att den som på eget initiativ eller efter föreläggande inom viss
angiven lid själv vidtar rättelse bör befrias från tilläggsavgiften. Däremot
delar inte förbundet uppfattningen alt samma möjlighet skall öppnas i de fall
där samhället handgripligen måste träda in för att återställa ordningen.
Möjligen kan man länka sig en nedsättning av avgiften. De föreslagna
undantagsbestämmelserna synes enligl förbundet få en något ologisk verkan vid
en konsekvent tillämpning av den föreslagna lagstiftningen. Enligt denna skall
byggnadsnämnd alltid se till all rättelse vidlas. Tillgriper då nämnden någol
av de medel som ställts till förfogande härför skulle befrielse från
avgiftsskyldighelen inträda. Förbundet påpekar att någon motsvarande befrielse
däremot inte inträder i de fall byggnadslov kan beviljas i efterhand. Förbundet
förordar all möjlighelerna lill befrielse
Prop.
1975/76:164 191
från
tilläggsavgift inle utsträcks längre än till självständiga åigärder vidtagna
inom den tidsfrist som kommunen uppställer vid ett föreläggande. Haninge kommun
finner förslaget i denna del lämpligt. Det kan enligl kommunen medföra alt
frågan om föreläggande eller handräckning inle behöver las upp.
Svea
hovrätt ifrågasätter om det är rimligt all byggnadsavgift skall utgå för
byggnad vilken sedan bortskaffas emedan den är olovlig (jfr 4 och 13 §§
förslaget till påföljdslag samt 8 § i fråga om befrielse från tilläggsavgift i
fail av handräckning).
I
promemorian framhålls alt möjligheterna att nedsätta eller efterge avgift bör
komma till användning endast i undantagsfall. Länsstyrelsen i Stockholms län
delar denna uppfaltning. Enligt länsstyrelsen bör emellertid skäl för nedsättning
och eftergift, utöver vad promemorian antyder, kunna föreligga även i sådana
fall, då åtgärder och förfaranden på grund av sin storiek och art vid prövning
i det enskilda fallet befinnes vara av mera bagatellartad natur. Länsstyrelsen
är dessutom av den uppfattningen alt nedsättning eller eftergift som regel bör
medges endast om byggnadsnämnden i det enskilda fallet tillstyrker detta.
Nacka
kommun (majoriteten) anser atf det närmare bör preciseras i vilka fall
nedsättning eller eftergift får medges. Även kammarkollegiel och länsstyrelsen
i Västernorriands län anser det önskvärt med en precisering i detta avseende.
Val
av subjekt för byggnadsavgift och lilläggsavgift
Förslaget
i promemorian i frågaom val avubjekt föravgifterna innebär bl. a. att skyldigheten
att beiala byggnadsavgift och tilläggsavgift skall läggas på den som är ägare
av det olovligt byggda när frågan om avgift tas upp till prövning. Består den
olovliga åtgärden i att rivning har företagits ulan byggnadslov, skall avgiften
dock påföras den som ägde byggnaden när rivningen företogs.
Meningarna
är delade bland de remissinstanser som yttrar sig i denna fråga. En positiv
inställning till förslaget har JK, som emellertid framhåller att det är av vikt
att en ny ägare i göriigaste mån skyddas mol rättsföriuster. Vad köparen enligt
JK kan göra är att dels undersöka om en byggnad uppförts med byggnadslov och
Överensstämmer med byggnadslovshandlingarna, dels förmå säljaren all direkt
eller indirekt förbinda sig alt svara för sådana kostnader som kan uppkomma om
byggnaden uppförts ulan eller i strid med byggnadslov. JK påpekar att frågan om
friskrivningsklausuler av detta slag möjligen kan tas upp av utredningen om
konsumentskydd vid förvärv av småhus.
Positivt
inställda till förslaget är också RÅ, kammarrätten i Sundsvall samt
Falkenbergs, Härnösands och Nacka (majoriteten) kommuner. Enligt RÅ kan de
föreslagna reglerna i fall av äganderättsövergång i vissa situationer leda
Prop.
1975/76:164 192
till
otillfredsställande resultat. RÅ anser att dessa får godtas på de skäl som har
anförts i promemorian men framhäller all de fall där en ålgärd har skett utan
ägarens förvållande synes värda visst beaktande. Även om det i byggnadsnämndens
ärende klart upplyses, att exempelvis en hyresgäst eller helt utomstående
person gjort en tillbyggnad eller rivit ett hus eller vidtagit viss annan
motsvarande åtgärd, så skall byggnadsnämnden enligt de föreslagna jämförelsevis
automatiskt verkande reglerna påföra byggnadens ägare byggnadsavgift och
tilläggsavgift. Avgiften kan visserligen efterges av länsstyrelsen efter
ansökan (11 5), anför RÅ, men det förefaller inte vara rimligt att ålägga
byggnadens ägare att göra sådan ansökan. Ansökningen torde kunna göras av
byggnadsnämnden, men del framstår enligt RÅ som naturiigare att 10 5 första
styckei av den föreslagna lagen omformuleras så att de otillfredsställande
besluten inte behöver fattas. Kammarrätten konstaterar att del kan göras
invändningar mol den föreslagna ordningen. Enligt kammarrättens mening är emellertid
fördelarna med förslaget betydande. Framför allt försvåras härigenom handeln
med olovligt uppförda byggnader genom den försiktighet som köpare och långivare
måste iaktta. Kammarrätten framhåller emellertid all en köpare som vill hålla
sig skadeslös mäste hos byggnadsnämnden kunna inhämta tillföriiiliga uppgifter
beträffande den fastighel han avser alt köpa.
Några
remissinstanser tillstyrker förslaget med viss tvekan. Till dessa hör Sveriges
föreningsbankers förbund samt Göteborgs och Linköpings kommuner. Förbundet
finner del uppenbart att de föreslagna reglerna kommer att medföra obehagliga
överraskningar för många fastighetsägare, som inte själva är ansvariga för
olovliga byggätgärder. Förbundet instämmer i det antagande som görs i
promemorian om att praxis förmodligen kommer att utvecklas så att i
köpekontrakt intas klausuler av innebörd alt säljaren åtar sig
betalningsskyldighet för avgifter av nu berört slag och att därigenom
överraskningar för köpare kommer alt undvikas. Enligt förbundet gäller detta
emellertid huvudsakligen de fasiighetsöveriåtelser som förmedlas av seriösa
fastighetsmäklare, medan sådana garantiutfäsielser i övriga
överiåtel-sesituationer inte torde bli vanliga. Förbundet anser det betänkligt
att lagstiftaren överiåter åt enskilda att - i en fråga av närmast straff
rättslig karaklär -genom civilrättsliga dispositioner åsladkomma den
ansvarsfördelning mellan parter, som det rätteligen ankommer på lagstiftaren
att göra. Detta gäller enligt förbundet särskilt när man från början kan
förutse att många enskilda - äv okunnighet eller av andra skäl - inte kommer
att utnyttja möjligheten med garantiutfäsielser. Förbundet är emellertid klart
medvetet om att det knappast är möjligt att undvika den föreslagna regleringen,
om samhällets möjligheter att ingripa skall bli effektiva, och vill därför inte
avstyrka förslaget. Förbundet betonar dock nödvändigheten av att information
om lagstiftningen verkligen tränger ut till allmänheten. Liknande synpunkter
anför Linköpings kommun. Göteborgs kommun ifrågasätter om inle avgiftsskyl-
Prop.
1975/76:164 193
dighelen
kan läggas på säljaren i sådana fall då köparen kan visa att han varken känt
till eller bort känna till att fastigheten kommit till på olagligt sätt.
Länsstyrelsen
i Västernorrlands län påpekarail de lagrum i jordabalken som reglerar säljarens
och köparens rättigheter och förpliktelser inte är avsedda att tillämpas på de
fall då det gäller administrativa påföljder gentemot köparen. Enligl
länsstyrelsen bör bestämmelser införas i jordabalken som direkt behandlar denna
siluation. Enligt Svenska kommunal-tekniska föreningen bör del övervägas att
införa skyldighel för säljare av fastighet att svara för alt på fastigheten
befintliga byggnader inte har uppförts olovligt.
Enligl
Norrköpings kommun innebär förslaget en klart försämrad ställning för en
köpare, som är ovetande om att det objekt han köpt är olovligt uppfört. Genom
köpekontrakt kan han visseriigen skydda sig på papperet, framhåller kommunen,
men det ankommer på honom att, sedan han fått svara för påföljderna, göra sin
regressrätt mot säljaren gällande med allt vad delta i praktiken kan innebära i
form av framslällning av skadeståndskrav, stämning inför rätta m. m. Kommunen
ifrågasätter om detta har blivit tillräckligt beaktat i förslaget. Hylte kommun
anser att förslaget inte är godtagbart moliveral.
Enligt
Sveriges advokatsamfund framstår förslaget i denna del som inkonsekvent.
Lämpligheten av att avgifterna, som till sitt syfte ändå måste vara att
likställa med straff, skall kunna påföras annan än den som begått överträdelsen
måste enligt samfundet starkt ifrågasättas. Möjligheterna för en
fastighelsköpare att genom rimliga undersökningsåtgärder bringa klarhet i om
fastigheten till alla delar är lagligen uppförd är i det närmaste obefintliga.
Förslaget måste dessutom uppfattas som ett övervältrande från det allmänna till
den enskilde av utredningsarbete och därmed förenade kostnader samt
risktaganden, som i delta sammanhang rimligen måste åvila det allmänna.
Samfundet anser sålunda att promemorian i denna fråga alltför starkt betonar
samhällsintresset utan att tillräckligt beakta konsekvenserna för den enskilde.
Samfundet vill därvidlag särskill peka på att de ekonomiska och praktiska
konsekvenserna för köparen av en fastighet kan bli förödande samtidigt som hans
möjligheter att lagligen och praktiskt gardera sig i förhållande till säljaren
måste bedömas som begränsade, i vart fall i beaktande av den tidrymd som kan
bli aktuell. Det förQänar enligt samfundet att påpekas att köparens
hävningsrätt enligl 4 kap. 12 5 jordabalken är begränsad till ett år frän
tillträdet, om inte säljaren förfarit svikligt. I praktiken torde detta medföra
att köparen blir hänvisad till att föra lalan mol säljaren om avdrag pä
köpeskillingen. Dylika processer kan kompliceras av alt lång tid förflutit från
köpet och att fastigheten bytt ägare flera gånger. Det är enligt samfundets
mening helt orealistiskt att räkna med alt säljare av fastigheter generellt
setl är villiga att ställa säkerheter, som gäller under tio år från köpet.
Även
Sveiiges fasiighetsägareförbund motsätter sig förslaget och anför i
13 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 164
Prop.
1975/76:164 194
alll
väsentligt detsamma som advokatsamfundet. Fastighetsägareförbundet framhåller
härutöver alt det i vissa fall torde vara omöjligt för den enskilde att utföra
en säker kontroll. Det gäller exempelvis när i liden en ålgärd har utförts.
Förbundet påpekar vidare att jämförande ritningsunderiag inte sällan saknas hos
byggnadsnämnderna. Hovrätten över Skåne och Blekinge finner den föreslagna
ordningen uppenbart orättfärdig.
Länsstyrelsen
i Östergötlands län anser att avgifterna bör påföras den som har gjort sig
skyldig till del olovliga byggandet. Om ägaren emellertid i enlighet med
förslaget skall påföras avgifterna bör lagbestämmelserna enligt länsstyrelsen
förtydligas, så alt därav klart framgår att med ägare avses ägaren vid det
tillfälle då frågan om avgift av byggnadsnämnden första gången tas upp till
prövning och att senare överiåtelse saknar betydelse även om besvär anförs och
avgiftsfrågan således prövas även av annan instans.
Beslulsmyndlghet
Förslaget
att beslutanderätten i påföljdsfrågorna skall läggas på byggnadsnämnden
tillstyrks eller lämnas utan erinran av i stort sett alla kommuner som yttrar
sig i frågan. Norrköpings kommun finner det dock principiellt tveksamt att en
politiskt vald nämnd skall vara beslutsmyndighet vid bestämmandet av de
stränga påföljder som del föreslagna avgiftssystemet innebär. Kravet på
rättssäkerhet gör det enligt kommunen nödvändigt att byggnadsnämnden har
lillgång till juridisk expertis vid handläggning av frägor enligt den nya
lagen.
Av
de övriga remissinstanser som yttrar sig över förslaget i denna del kan omkring
hälften sägas vara positiva med tvekan medan återstoden avstyrker förslaget.
Till den först nämnda kategorin hör RÅ, som konstaterar all det i detta fall
naluriigen är byggnadsnämnden som skall se lill alt lagstiftningen på området
fungerar. Enligt RÅ kan emellertid vissa olägenheter vara förknippade med att
byggnadsnämnden är såväl service- och lillsynsorgan som straffande och
broltsanmälande myndighet. RÅ framhåller vidare att man hittills knappast har
velat godta att kommunala nämnder får befogenheter av det slag det här kan
vara fråga om, med inslag av dömande och straffmätning. Det är enligt RÅ också
tveksamt om nämnderna har den fasthet i organisationen som bör krävas för dessa
funktioner. RÄ vill emellertid inte framföra nägon erinran mol förslaget i
dessa hänseenden. RÅ konstaterar att länsstyrelserna skall ha tillsyn över
byggnadsnämndernas arbeie samtidigt som de också är besvärsinstans och kan ge
eftergift. Liknande synpunkter anför länsåklagarmyndighelen i Kopparbergs län.
Det
i promemorian föreslagna avgiftssystemet har den fördelen att del skulle
medföra enklare och snabbare handläggning anför länsåklagarmyndighelen i
Siockholms och Gotlands län. Förundersökning skulle inte bli erforderiig, och
handläggningen hos byggnadsnämnderna skulle
Prop.
1975/76:164 195
endasl
vara underkastad bestämmelserna i förvaltningslagen. Denna enkelhet i
nämndernas handläggning av ärenden om byggnadsavgift anser myndigheten dock
medföra att förslaget inger betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Frågan
om en viss åtgärd kräver byggnadslov kan exempelvis många gånger vara svår att
avgöra. Bortseende från subjektiva faktorer kan stundom ge stötande resultat.
Risk föreligger även för viss slentrian i handläggningen. Vissa omständigheter
föreligger enligt myndigheten dock som talar mot den tvekan man kan hysa mot
att frågan om avgifter läggs hos byggnadsnämnden. Myndigheten framhåller därvid
att nämndens beslut om avgifter kan överklagas hos länsstyrelse, kammarrätt och
i vissa fall även regeringsrätt. Så kommer, om förslaget går igenom, säkeriigen
att ske i stor utsträckning, i vart fall i början. Vidare får avgifterna efter
ansökan hos länsstyrelsen nedsättas eller efterges, om särskilda skäl
föreligger. Även denna möjlighet lorde komma att begagnas i en inte ringa
utsträckning. Genom att fallen ofla lorde bli prövade i högre instans, kommer
länsstyrelserna enligt myndighetens mening ganska snart alt kunna få en
uppfattning om hur bestämmelserna tillämpas och bidra till en sund praxis.
Genom sin tillsynsskyldighet över byggnadsväsendet i länet har länsstyrelsen
för övrigt en direkt skyldighet att följa utvecklingen. Myndigheten framhåller
att en förutsättning för förslagets genomförande måste vara att byggnadsnämnderna
tillförs administrativ förstärkning. Föratt kunna uppdaga svartbyggen
erfordras en större satsning på fältarbetet. Dessutom måsle nämndernas
administration av avgiftssystemet och utförande av talan inför domstol om
utgivande av försuttna viten innebära en inte obetydlig ökning av
arbetsuppgifterna. Med nu redovisade uttalanden är myndigheten beredd
tillstyrka förslaget.
Svea
hovrätt framhåller att det från principiell synpunkt är tveksamt om
byggnadsnämnd bör ges så långtgående befogenheter som föreslås. Liknande
uppfattning har kronofogdemyndiglielerna i Göteborg och i Visby. Även enligt
LRF kan det ifrågasättas om byggnadsnämnd bör tilläggas de befogenheter som
förslaget redovisar, eftersom det för den enskilde kan medföra ekonomiska
påföljder av betydande omfallning. Förslaget utgår emellertid från att någon
skälighetsbedömning inte skall ske, att avgifter uttas efter vissa bestämda
schablonregler och att handräckning meddelas på helt objektiva grunder. Av den
anledningen har LRF ingen erinran mot förslaget. Även kammarkollegiel synes
godta förslaget på grund av all byggnadsnämnden inte skall företa någon
skönsmässig prövning.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge finner det uppenbart olämpligt och stridande mot
fundamentala rättsprinciper att föra över handläggningen av frågor om
ingripande mot lagstridiga beteenden från domstolar till administrativa
myndigheter eller-vilket måste anses än mer olämpligt-till politiskt
sammansatta organ. Hovrätten vill bestämt varna häremot. Detta gäller inte
minst mot bakgmnd av den kritik som från olika håll under senare tid
Prop.
1975/76:164 '96
riktats
mot tillämpningen av reglerna om skattetillägg och förseningsavgift i
taxeringslagen (jfr t.ex. JO 1975 s. 376). En utredning med uppgift att se över
det skatteadministrativa sanktionssysiemet har också tillsatts nyligen. Att
under sädana förhållanden nu införa ett liknande system på ett helt nytt område
förefaller hovrätten mindre lämpligt.
Inte
heller Näringslivets byggnadsdelegalion anser det lämpligt att anförtro
administrativa myndigheter uppgiften att debitera de föreslagna avgifterna,
vilka kan få mer långtgående betydelse än normala straff Rättssäkerhetsskäl
kräver att den enskildes förhållanden i så viktiga frågor får bedömas av
domstol. I likhei med RÅ påpekar delegationen också att det kan medföra
olägenheter om byggnadsnämnden blir såväl service- och lillsynsorgan som
bestraffande myndighet. Svenska byggnadsenlreprenörföreningen och Sveriges
villaägareförbund ansluter s\g till delegationens yttrande. Liknande synpunkter
anför Sveriges advokatsamfund. Sveriges jåsiighetsägarelörbund. Handelskammaren
I Göteborg och Hylte kommun. Även länsåklagaren i Hallands län avstyrker
förslaget i denna del.
Sveriges
kommunala förvallningsjurisler förklarar sig ha den principiella inställningen
att det är en siatlig uppgift att beivra brott, oavsett att den i viss män
skönsmässiga bedömningen av huruvida olovligt byggande föreligger eller
huruvida detta har den svårighetsgraden att det bör föranleda åtgärd från det
allmännas sida är en uppgift för byggnadsnämnden. Skulle byggnadsnämnden ändå
åläggas uppgiften att ta ut s. k. byggnadsavgift måste enligl föreningens
uppfattning särskild uppmärksamhet ägnas nämndernas tillgång till juridiskt
skolad personal samt behovet av kontroll av att handhavandet av lagen blir
likformigt, såväl inom en och samma kommun som över riket.
Enligt
förslaget skall fråga om nedsättning och eftergift prövas av länsstyrelsen
efter ansökan. Detta innebär, anför kammarrätien i Sundsvall att det vid sidan
av den vanliga besvärsordningen skapas en särskild ordning för omprövning av
påförda avgifter. Delta är enligl kammarrättens mening ägnat att skapa
betydande svårigheter. Systemet medger alt påförda avgifter kan bli föremål för
omprövning i två omgångar. Det kan sålunda först föras* talan mot påförd avgifi
genom besvär till länsstyrelse och, om utgången där ger anledning till det.
fortsatt besvärstalan i kammarrätt och eventuellt regeringsrätt. Därefter kan
fråga om nedsättning eller eftergift av den påförda avgiften aktualiseras hos
länsstyrelsen genom ansökan. Länsstyrelsens beslut kan i sin tur överklagas
till kammarrätt och regeringsrätten. Det dubbelarbete och den tidsutdräkt som
ett sådant förfarande skulle medföra kan knappast accepteras. Det framstår
enligl kammarrätten i och för sig som en naturiig ordning att prövningen i
fråga om nedsättning och eftergift görs redan i första instans, dvs. av
byggnadsnämnden (jfr 116 d 5 taxeringslagen). Om prövningen i detta avseende
inle anses böra ske i byggnadsnämnd, bör den kunna hänföras till länsstyrelse
på så sätt att länsslyrelsen ges möjligheter
Prop.
1975/76:164 197
att,
när besvär har anförts, ocksä pröva huruvida avgift, som i och för sig bör
påföras, av särskilda skäl kan nedsättas eller efterges. Denna prövning skulle
då ske inom det vanliga besvärsinstitutets ram, Ytteriigare en möjlighet kan
enligt kammarrätten vara att fordra särskild ansökan lill länsslyrelsen men
föreskriva att ansökan skall ske inom vanlig besvärstid. Om besvär anförs och
ansökan görs samtidigt, kan ansökningen och besvären därefter prövas i ett sammanhang.
Linköpings kommun anser
att förslaget i denna del inte överensstämmer med den strävan att ge de
kommunala organen större självständighet som utvecklats i andra sammanhang. Att
i detta speciella fall ge länsstyrelsen en särskild befogenhet att efterpröva
byggnadsnämndens beslut synes inte vara motiverat. I de fall nya omständigheter
kan påvisas, som ändrar förutsättningarna för ett avgiftsbeslut, är
byggnadsnämnden uppenbariigen oförhindrad att efter ansökan ta upp beslutet
till omprövning, anför kommunen. Att länsstyrelsens prövning skulle vara
erforderlig för all de byggande inte skulle bli obilligt behandlade anser
kommunen alt det knappast finns något fog för att påstå. Förvaltningslagens
regler om kommunicering synes ge erforderiiga garantier för alt den byggande
fär tillfälle att före ett avgiftsbeslut ta del av de skäl på vilka beslutet
grundas och framföra sina synpunkter i ärendet. Sedan beslul fattats kan det
genom besvär föras vidare till prövning av länsstyrelsen och kammarrätten. Att
därutöver ge länsstyrelsen en särskild befogenhet att efterge eller nedsätta
avgiften kan enligt kommunen knappast bidra till att göra avgiftssystemet
effektivt. Det fär vidare en negaliv effekt när byggnadsnämnden skall hävda sin
kompetens i avgiftsärenden. Kommunen avstyrker därför alt länsstyrelsen fär
den föreslagna efterprövningsrätten. Örebro kommun, som ställer sig helt
oförslående till förslaget i denna del, anför i allt väsentligt samma
synpunkter som Linköpings kommun. Även Malmö kommun anser att byggnadsnämnden
bör ges möjlighetatt efterge eller nedsätta avgift. Enligt kommunens mening
skulle detta innebära en smidigare handläggning i avgiftsfrågorna och samtidigt
inte ge allmänheten den uppfattning om bristande samstämmighet mellan olika myndigheters
bedömning rörande denna påföljd som föreslaget system otvivelaktigt skulle
innebära.
Enligt
Fagersta kommun kan förslaget i denna del, i förening med att byggnadsnämndens
diskretionära prövningsrätt kraftigt beskurits, underiätta nämndens arbete i
frågor som åtminstone i mindre kommuner med nära kontakt mellan allmänheten och
byggnadsnämndens ledamöter ofta ger upphov till långdragna utredningar och
diskussioner.
Enligt
Nacka kommun (majoriteten) kommer antalet ansökningar om nedsättning eller eftergift
att med sannolikhet bli myckel stort, inte minst av det skälet, att det kan
vara fördelaktigt förden betalningsansvarige att förhala inbetalandet. Del bör
enligt kommunen därför övervägas, om inte den av byggnadsnämnden beslutade
straffavgiften bör nedsättas hos länsstyrelsen
Prop.
1975/76:164 198
i
avvaktan på slyrelsens prövning. Vidare bör föreskrivas viss tid inom vilken
sådan ansökan skall vara inlämnad lill länsslyrelsen för alt vinna beaktande.
Som
redan torde ha framgått anser både kommuner och övriga remissinstanser att ell
genomförande av förslagel i promemorian kommer att medföra behov av ökade
resurser hos byggnadsnämnderna. Utöver vad som har redovisats i det föregående
kan anmärkas att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att
tillämpningen av avgiftssystemet kräver inte obetydliga administrativa
insatser av byggnadsnämnden och dess Qänsteman. Reglerna om beräkning av de
olika avgifterna är inte okomplicerade. Fördelningen av avgifter på stat och
kommun samt pä kommunen ankommande uppbörds- och indrivningsåtgärder vad
beträffar byggnadsavgifterna skapar enligt länsstyrelsen ytteriigare
administrativt arbete. Byggnadsnämnderna torde, särskilt i mindre kommuner,
inte heller - vid jämförelse med lokal skattemyndighet avseende påförande av
skalletillägg - ha sådan administration och personal som erfordras för
tillämpning av avgiftssystemet. Länsstyrelsen finner det knappast troligt att
kostnaden för delta arbete täcks av de byggnadsavgifter som infiyter.
Länsstyrelsen framhåller i detta sammanhang att införande av avgiftssystemet
dessutom torde, genom besvärsprocesser rörande avgiftsbesluten, uppbörd och
indrivning av tilläggsavgifter m. m. föra med sig en ansvällning även av den
statliga administrationen.
Frågan om byggnadsnämndernas
behov av ökade resurser tas upp också av RSV. Trots all det enligt RSV i dag
finns exempel där byggnadsnämnder visat bristande förmåga att agera mot
olovligt byggande utgår RSV från att de nya bestämmelserna kommer att tillämpas
på ett omdömesgillt sätt. Detta förutsätter emellertid att nämnderna ges ökade
personella och administrativa resurser för denna nya och jämfört med tidigare
mer aktiva verksamhet. RSV vill särskilt understryka det angelägna i att
byggnadsnämnderna tillförs juridisk sakkunskap för att kunna riktigt utöva de
föreslagna utökade befogenheterna. Behovet av juridiskt utbildad personal
påtalas även av länsslyrelsen i Väslernorrlands län och kronofogdemyndigheten i
Göteborg.
3 Straffrättsliga påföljder och särskild avgift
I
promemorian föreslås att överträdelser av bestämmelsema i BL och BS - med visst
undantag - skall följas av administrativa avgifter i stället för av
straffrättsliga sanktioner. Remissinstansernas inställning i stort till delta
förslag har berörts i avsnittet om ett nytt påföljdssystem. I förevarande
avsnitt redovisas vad remissinstanserna i övrigt anför med anledning av
förslaget.
Några
remissinstanser hyser betänkligheter mot att helt avkriminalisera det olovliga
byggandet. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte
Prop.
1975/76:164 199
de
straffrättsliga påföljderna i skärpt form bör finnas kvar vid kvalificerat
olovligt byggande vid sidan om avgiftssystemet i enlighet med de principer som
tillämpas på andra rättsområden där ekonomiskt påföljdssystem införts. Även
Norrköpings kommun förordar att strafföestämmelser skall finnas för grova fall
av olovligt byggande. Kommunen finner det från allmänpreventiv synpunkt
betänkligt att helt avskaffa straff som påföljd för olovligt byggande. Också
hovrälien över Skåne och Blekinge framhåller att man riskerar att förlora den
preventiva effekt som ligger i en straffsanktion. Att helt upphäva
be-stämmelsenom fängelsestraff fördeall variigastefallenanserhovrätlen inte välbetänkt.
JK
anser det vara en brist i det föreslagna påföljdssysiemet att detta uteslutande
är inriktat på innehavaren-ägaren av det olovligt uppförda. Även om skälen för
en koncentration av insatserna på denne är fullt begripliga, finner JK det
önskvärt att ingripanden, åtminstone i grava fall, kan ske även mot den som
vidtagit den olovliga åtgärden, dvs. gärningsmannen, i fall när denne inte
längre är ägare. Enligt JK kan detta lämpligen ske genom att den
straffrättsliga påföljden behålls men begränsas till nyssnämnda fall.
Brottsförebyggande
rådel konstaterar att förslaget på en enda punkt innebär en avvikelse från den
inslagna vägen med avkriminalisering. Sålunda föreslås, anför rådet, att den
nuvarande straffrättsliga regleringen av åsidosättande av villkor i tillstånd
enligt 136 a 5 tredje stycket BL bibehålls. Rådet skulle helst se alt även
dessa fall kunde lösas inom del administrativa sanktionssystemet men finner
det tänkbart att man inle kan undvara straffbestämmelsen. Rådel anser
emellertid att man i den fortsatta handläggningen i departementet bör
ytteriigare överväga denna fråga.
Som
har nämnts förut anser RÅ del vara en förutsätining för ett väl fungerande nytt
syslem alt detta lämnar minsta möjliga utrymme för diskretionär prövning. 1
detta hänseende kan man enligt RÅ ställa sig något tveksam till förslaget om
särskild avgift. Sådan avgift skall ulgå med minst 200 och högst 500 kr, vilket
innefattar ren straffmätning. RÅ ifrågasätter om man inte här i stället bör
stadga en helt fixerad avgift, eventuellt med olika belopp för skilda typer av
förseelser.
Utformningen av
bestämmelserna i förslaget och de uttalanden i anslutning till dem som finns i
promemorian lyder enligt kammarrätten I SundsvaU på att nämnden inte skall
företa någon diskretionär prövning när den skall besluta om särskild avgift
skall påföras. Nu gäller, anför kammarrätten, all nämnden beiräffande de former
av underiåtenhet som åsyftas har en välmotiverad befogenhet att skönsmässigt
pröva om anmälan till åtal skall ske. Den föreslagna ordningen med
administrativ avgift innebär därtill att någon prövning moisvarande den som
görs av åklagare enligl RB 20:7 inle kommer alt ske. Lagtexten bör enligl
kammarrättens mening därför kompletteras med ett stadgande som ger
byggnadsnämnden rält att i bagalellfall underlåta att påföra särskild avgift.
Liknande synpunkter anför Föreningen
Prop.
1975/76:164 200
Sveriges
byggnadsinspektörer.
Kammarrätten erinrar
vidare om att i 147 5 BL kriminaliseras vissa åtgärder som företas i strid mot
17 och 47 55 i samma lag och att del därvid inte alltid är fråga om åtgärder
som kräver byggnadslov. Kammarrätten påpekar att förslaget synes sakna
stadgande om påföljd i de fall där byggnadslov inte krävs.
Linköpings kommun, som
tillstyrker förslaget om särskild avgift, anser att maximibeloppet bör höjas
avsevärt för att ge avsedd verkan. Ett möjligt alternativ vore all ingen
maximigräns anges utan att beloppet fär beslämmas med hänsyn till den åtgärd
som avses med ingripandet. Kommunen anför att även sådana överträdelser som
avses med bestämmelsema om särskild avgift kan ha avsevärd ekonomisk innebörd.
I ett för kommunens byggnadsnämnd aktuellt ärende, där avvikelse skett från
ritningarna avseende bottenbjälklaget för 30 småhus, har kostnaden för av
byggnadsnämnden påfordrad rättelse beräknas till 5 000 kr per hus. Att den
byggande i ett sådant fall skulle kunna påföras en avgift om 500 kr synes
enligt kommunen otillräckligt även om avgiften skulle gälla per hus. Kommunen
yrkar alt max-imibeloppetfördensärskildaavgiftenhöjstill minslS 000kr, Kommunenanser
vidare att den särskilda avgiften i enlighel med förslaget bör tas ut av den
som gjort sig skyldig lill underlåtenheten eller överträdelsen, vilken i
allmänhet lorde vara den som stårsom sökande av byggnadslovet, Även Svenska
koininunal-tekniska föreningen. Föreningen Sveiiges byggnadsinspektörer samt
Göteboigs, Helsingborgs, Malmö och Örebro kommuner anser att maximibeloppet
förden särskilda avgiften bör höjas. Föreningen samt Göteborgs och Örebro
kommu-neranser att det av lagtexten bör framgå vem som skall anses skyldig att
eriätta avgiften.
Föreningen Sveriges
stadsarkitekter anser att den särskilda avgiften bör indexregleras, eftersom
den på grund av infiationen eljest föriorar större delen av sin avsedda verkan
efter några få år. Liknande synpunkter anför Hyresgästernas riksförbund samt
Haninge. Lysekils och Söderköpings kommuner.
Enligt förslaget skall
särskild avgift ulgå bl. a. när nägon överträder ett av byggnadsnämnden
meddelat förbud att fortsätta byggnadsarbete. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer
anser att det inte finns skäl att ta ut avgift i dessa fall. Enligl föreningen
bör sådant förbud, om det är allvarligt menat, regelmässigt sanktioneras med
lämpligt vite. Till skillnad mot viten i samband med påbud, föriorar emellertid
sådana viten sin molivationskraft i och med överträdelse av förbudet. Enligt
föreningen torde det således här inte vara fråga om viten i egentlig bemärkelse
utan mer om en straffavgift, som inte bör föreligga i två former gällande samma
ärende. Nacka kommun (majoriteten) synes dela föreningens uppfattning i denna
fråga.
Prop. 1975/76:164 201
4 Verkan av föreläggande m. m. gentemot ny ägare
Förslaget i promemorian att föreläggande skall gälla mol
ny ägare av fastigheten eller byggnaden eller, om marken är upplåten med
tomträtt, mot ny innehavare av denna tillstyrks eller lämnas utan erinran av
samtliga remissinstanser som yttrar sig i frågan. Till dessa hör JK, RÅ.
hovrätten över Skåne och Blekinge, länsåklagarmyndighelerna i Stockholm och
Gollands samt i Hallands län, CFD, RSV, statens planverk, statens
naturvårdsverk, länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus län.
Svenska koniniunför-bundet. Svenska kommunal-tekniska föreningen. Föreningen
Sveriges byggnadsinspektörer. Handelskammaren i Göteborg saml Falkenbergs.
Göteborgs. Karistads, Linköpings. Nacka (majoriteten), Skövde
(byggnadsnämnden). Sund-.svalls. Ange och Örebro kommuner.
Förslaget att vite och föreskrift om ivångsulförande till
skillnad mot föreläggandet som sådant inte skall gälla mol ny ägare har mött
krilik särskill från kommunhåll. Svenska kommunförbundet (majoriteten)
vitsordar, med hänvisning till vad som anförs i promemorian, alt principen att
påföljd inte gäller mot ny ägare rent allmänt kan motiveras av skäl som har
betydande styrka. Å andra sidan synes del enligt Förbundet också uppenbart att
olägenheterna av att påföljden inte kommer alt gälla mot ny ägare just på
detta särskilda område är avsevärda. Det har av principiella skäl inle ansetts
godtagbart att vitet övergår från en person till en annan, då denne inte kan
anses ha ådagalagt den tredska som är en förutsättning för vitet anför
kommunförbundet. 1 promemorian hävdas att dessa principiella överväganden om
vitet givetvis även avser föreskrift om Ivångsulförande, Enligl kommunförbundet
kan det emellertid ifrågasättas om denna jämförelse är rättvisande. Vitet har
en närmare anknytning till den individuelle ägaren eller innehavaren än
föreskrift om ivångsulförande, då ju vitels storiek bestämmes med hänsyn lill
möjligheterna att göra föreläggandet effektivt gentemot viss person.
Föreskrift om tvångsutförande, framhåller kommunförbundet, fär enligt sakens
natur i stort sett samma innebörd gentemot vage ägare eller innehavare av
aktuell fastighet eller byggnad. Det borde därför inte väcka några avgörande
betänkligheter mot att i vart fall låta sådan föreskrift gälla även mot ny
ägare eller därmed jämställd person.
Även frågan om vitets giltighet vid överiåtelse bör enligt
kommunförbundet bli föremål för ytteriigare överväganden. Att utsatt påföljd
förfaller vid överlåtelse av faslighet torde medföra betydande praktiska
svårigheter. Man lär fä räkna med alt möjlighelen kommer att utnytQas all
anföra besvär över byggnadsnämndens nya sanktionsbeslut, Tidsföriusten blir
därmed i stort sett densamma som om även föreläggandet hade förfallit.
Situationen blir enligl kommunförbundei likartad med den som uppkommer om man
redan från början givit ett föreläggande utan sanktion, något som enligt 1951
års byggnadsutredning inte borde förekomma annal än i rena undantagsfall.
Kommunförbundei finner det också tveksamt om man i en be-
Prop.
1975/76:164 202
svärsprocess
om påföljden kan undvika en ny bedömning i sak även av själva föreläggandet.
Med hänsyn till del nära samband som föreligger mellan utsatt påföljd och
föreläggandet lorde del fä antas alt en sådan bedömning kan komma att ske i
inte obetydlig utsträckning.
Vill
man verkligen komma till rätta med det olovliga byggandet måste man enligt
kommunförbundels mening inventera alla tänkbara möjligheter alt undvika de nu
angivna ölägenheterna. De principiella betänkligheterna mot att låta en utsatt
påföljd gälla även mot ny ägare av fastighet eller byggnad bör därvid vika för
intresset av alt göra påföljdssyslemel effektivt. Med en sådan ordning vinner
man förutom annal den fördelen alt den som avser alt överiåta sin fastighet
givetvis blir angelägen om att snarast avveckla ärendet om olovligt byggande.
Skälig hänsyn till den allmänna rättssäkerheten får enligt kommunförbundet
anses ha lagils, om påföljden får erforderiig publicitet. Det i promemorian
föreslagna underrältelsesys-temet fyller därvid rimliga krav. En
fastighetsspekulant kan förskaffa sig erforderlig kännedom om de viiesbelopp
eller föreskrifter om tvångsutförande som kan vara aktuella för berörd
fastighet och sätts därigenom i tillfälle att bedöma om och på vilka villkor
ett förvärv av fastigheten skall kunna komma till stånd.
En
negativ inställning till förslaget har också statens naturvårdsverk,
länsstyrelsen i Östergötlands län. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer saml
Halmstads. Karlstads. Kungsbacka. Lysekils. Malmö, Nässjö. Partille (byggnadsnämnden),
Skövde (byggnadsnämnden) och Örebro kommuner. Stålens planverk påpekar att
möjligheten att genom överklaganden förhala rättelse kommer att finnas kvar. 1
sammanhanget understryker planverket särskilt att föreläggande som inte
förenats med vite endast är att uppfatta som ett råd eller en anmaning från
byggnadsnämnden och i sämsta fall leder lill två besvärsomgångar med åtföljande
tidsutdräkt. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Hallands län.
Nacka
kommun (majoriteten) anser alt överklaganderätien avseende förordnande om nytt
vite bör kunna begränsas föratt föreläggandena skall bli effektivare.
Förslagen
i promemorian godtas av Göteborgs och Linköpings kommuner. Även en minoritet
inom Svenska kommunförbundet synes ha en positiv inställning till detta.
Trelleborgs kommun finner ställningstagandet i promemorian till frågan om
vites övergång på ny ägare förståeligt, eftersom frågan från
rättssäkerhetssynpunkt är av stor principiell betydelse. Kommunen anser det
emellertid angeläget att problemet snarast blir grundligt belyst.
Enligt
kammarrätten i Sundsvall kan allmänt ifrågasättas del lämpliga i att vite
åsatts eller föreskrift meddelas mot ny ägare ulan att vara knutet till ett
föreläggande som riktas mot honom. Frågeställningen har enligt kammarrätten
särskild aktualitet mol bakgrunden av att det kan göras gällande att ny ägare
inte bör vara betagen rätt att föra talan mot beslut om vite eller föreskrift.
Om avsikten är att beslut om vile eller föreskrift skall kunna
Prop.
1975/76:164 203
överklagas
av den nye ägaren, anser kammarrätten att detta bör anges, i vart fall
motivledes.
Förslaget
att beslut om föreläggande skall sändas till inskrivningsmyndigheten för
anieckning i fastighetsboken eller lomträttsboken har mött erinringar endast
från ett fåtal remissinsianser. Däremot är inställningen till förslaget om
förelägganderegister övervägande kritisk.
Kammarkollegiet anser att
man av inskrivningsmässigä skäl bör undvika anteckningar i fastighets- eller
tomträttsboken om det är möjligt. Kollegiet ifrågasätter om inte frågan i
stället kan lösas på det sättet all det föreslagna förelägganderegistret byggs
ut så att det omfatiar samtliga förelägganden som byggnadsnämnden meddelar. En
spekulant på en faslighet kan då vända sig till nämnden för att få reda på om
fastigheten besväras av något föreläggande. Detta ligger enligt kollegiet helt
i linje med att det är till nämnden som den enskilde har all vända sig för att
lä upplysningar om vilka bestämmelser som gäller för ett aktuellt områdes
bebyggande. Kollegiets uppfattning delas av Föreningen Sveriges
byggnadsinspektörer och Laholms kommun. Föreningen framhålleratl del
förelägganderegister, som blir följden av den nya lagstiftningen måste utföras
så enkelt och obyräkratiskt, att riskerna för felaktigheter elimineras och sä
att de ständigt kan hållas å jour. Det senare innebär enligl föreningen att
tidsutdräkien mellan beslut och registrering resp. avregistrering inte bör
överstiga ett dygn. Nacka kommun (majoriteten) synes förorda att anteckning om
föreläggande skall göras av inskrivningsmyndigheten i den utsträckning som
föreslås i promemorian men att det dessutom skall föras ett register hos
byggnadsnämnden över alla förelägganden.
JK
ifrågasätter om något förelägganderegister behövs. De anteckningar som det är
fråga om synes JK lika gärna kunna göras i fastighetsboken, nämligen på
upplägget för den fastighet på vilken byggnaden är uppförd. Härigenom vinnes
också den fördelen alt fastighelsboken kommer att ge upplysning om att på
fastigheten finns en byggnad tillhörig annan än ägaren av fastigheten och om
att denna byggnad uppförts utan byggnadslov,
CFD
ansluter sig till förslaget att anteckning sker i fastighets- eller lomträttsboken
i fråga om föreläggande som riktar sig mot fastighetsägare resp.
lomträttshavare. Av 7 5 lagen (1973:98) om inskrivningsregister torde enligt
CFD följa att sådan anteckning skall ske i inskrivningsregistret inom de
områden där ADB-systemet tagits i anspråk inom inskrivningsväsendet. 1 fråga om
publiceringen av förelägganden som riktar sig mot ägare av hus på ofri grund
anser CFD att alternativa lösningar kan tänkas. Registrering av sådana beslut
kunde sålunda ske hos fastighetsregistermyndighet, inskrivningsmyndighet
eller, såsom föreslagits i promemorian, hos byggnadsnämnd i ett särskill
förelägganderegister. Enligt CFD:s mening talar starka skäl för en samlad och
enhetlig redovisning av samtliga förekommande förelägganden för att undvika att
undersökningar måste ske på olika håll.
Prop. 1975/76:164 204
Delta
leder enligt CFD till att även förelägganden som riktar sig mot ägare av hus på
ofri grund bör redovisas i form av en anteckning i fastighelsboken resp.
inskrivningsregistrel med tydligt angivande av objektet för föreläggandet.
Redovisningen och åjourhållningen av uppgiften skulle härigenom ankomma på
inskrivningsmyndighet efter avisering från byggnadsnämnd. Sådan anteckning skulle
enligt CFD utgöra hänvisning till ett särskilt register med de olika uppgifter
som föreslagits (fastighetens registerbeteckning, namnet på fastighetens ägare
och byggnadens ägare, innehållet i föreläggandet m. m.). Detta register kan
föras av inskrivningsmyndigheten eller byggnadsnämnden.
1 sill yttrande erinrar
CFD om en i riksdagen väckt motion (nr 1975:1128) rörande möjlighet till
inteckning i hus på arrenderad mark. Riksdagens lagutskott, som inhämtade
ytirande av CFD, hemställde i sitt betänkande (nr 28) med anledning av motionen
alt frågan borde bli föremål för ulredning. Om möjlighel öppnas för inteckning
i hus på ofri grund, torde detta enligt CFD komma all innebära all fastighets-
och tomträttsböcker (inskrivningsregister) kompletteras med register över
arrendetomter eller motsvarande föratt göra det möjligt att registrera
inteckningar i sådana byggnader. Handläggningen av sådana ärenden och därmed
ansvaret för ett sådant register skulle naluriigen ankomma på
inskrivningsmyndighet. Inom ramen för ett sålunda vidareutvecklat system för
inskrivningsärenden öppnas möjligheler för en bättre redovisning av
förelägganden av nu angiven art,
CFD erinrar vidare om de
utredningar som skett ifråga om tillskapandet av ett särskilt byggnadsregister.
CFD har helt nyligen åter tagit upp frågor kring registrering av data om
enskilda byggnader och kommer inom kort alt kunna lägga fram en plan med
förslag för det vidare arbetet. Ett sådant arbete kan på sikt öppna möjligheter
att tillgodose behovet av en lämplig redovisning bl. a. av sådana åtgärder
rörande byggnader som nu är i fråga. Uppbyggnaden av ett byggnadsregister med
noggrann koordinatsättning av enskilda byggnader lorde enligt CFD vidare ge
ökade möjligheter att följa utvecklingen av byggnadsbeståndet och därmed
övervaka efterievnaden av bestämmelserna.
Även
slatens lantmäteriverk, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt
Falkenbergs kommun anser att det bör övervägas om inte alla förelägganden bör
samlas i ett enda register, nämligen i fastighelsboken eller lomträttsboken.
Sveiiges kommunala
föivalinlngsjuiisier anser att registerfrågan för arren-defasiigheler inie har
blivit tillfredsställande löst i förslaget. Allmänheten synes alltför litet
känna till vikten av samråd med byggnadsnämnden i samband med
fastighelsaffärer. Enligt föreningen skulle en samlad registrering hos CFD
möjligen vara lättare tillgänglig för allmänheten. Registreringen kan då även
tilldelas betydelse för köparens goda tro, något som kan vara skäl för
nedsättning av påförd avgifi. Haninge kommun anser att
Prop.
1975/76:164 205
det
bör undersökas, om inte anmälan om föreläggande för byggnad på ar-rendeloti kan
ske till fögderi.
Göteborgs
kommun framhåller att en generell lagregel om service och information till
allmänheten har föreslagits av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén
i dess förslag till lag om allmänna handlingar. Enligt kommunen hör regleringen
av den nu aktuella frågan närmast hemma i en sådan lagstiftning och fär - om
kommitténs förslag blir lag - en lösning som kan anses vara till fyllest.
5 Handräckning m. m.
Förslaget
att införa skyldighet för byggnadsnämnden att i vissa fall tillgripa
handräckning eller föreläggande om rättelse har behandlats närmare av ett fåtal
instanser av vilka fiertalet är kritiskt inställda lill förslaget.
JK
konstaterar att det förslag till påföljdssystem som lagts fram innebär att
byggnadsnämnd - utan skyldighet att först närmare pröva omständighetema i det
enskilda fallet - kan påkalla handräckning enligl 191 5 utsökningslagen eller
meddela föreläggande all vidta rättelse i det utförda i samtliga de situationer
där åtgärd, till vilken erfordras byggnadslov enligt BS, utförts ulan lov.
Nämnden lär visseriigen - om det framstår som sannolikt att byggnadslov kan
meddelas -avvakta med att vidta rättelseåtgärder i avbidan på att ansökan om
byggnadslov ges in och prövas. Något krav på att nämnden skall bereda ägaren
tillfälle till en sådan prövning i efterhand finns inte. JK anser att en
lagteknisk konstruktion av angivet slag är otillfredsställande för den
enskilde från rättssäkerhetssynpunkt och ägnat att medföra kritik mot
byggnadsnämndens handläggning. JK anser därför att en annan lösning bör sökas.
I
likhet med bygglagutredningen och remissinstanserna anser JK att man skall
sträva efter att så snabbt som möjligt få till slånd rättelse i de fall där det
olovligt byggda inte kan fä bestå. Detta får dock inle ske på bekostnad av
rättssäkerheten. På grund av den summariska process som ett
handräck-ningsförfarande innebär, börenligt JK handräckning - utan föregående
möjlighel till byggnadslovsprövning - fä ske endasl i sådana fall där
nybyggnad eller annan åtgärd företagits i strid mot förbud av del slag som
enligt gällande lagsliftning meddelats i BL eller med stöd av denna lag. JK
anser att inte heller föreläggande att vidta rättelse i det olovligt utförda -
utan föregående möjlighet lill byggnadslovsprövning - bör ske i andra fall än
som nyss nämnts,
1
övriga fall - alltså fall där BL inte är tillämplig - bör enligt JK ett
rällelseförfarande inle vidtas förrän den enskilde beretts möjlighet att komma
in med ansökan om byggnadslov. Byggnadsnämnden bör alltså vara skyldig att
bereda ägaren tilirälle att söka byggnadslov. En sådan ansökan skall prövas
enligt samma grunder som skulle tillämpats om det olovligt
Prop.
1975/76:164 206
utförda
inte utförts. Under sådana omständigheter kan prövningen enligt JK inte ge
anledning till tolkningssvårigheter av det slag som nödighelskravet enligt 70
5 BS ger upphov till. Prövningen behöver inte heller nämnvärt försena
möjligheterna att vinna rättelse i de fall en sådan måste vidtas. Däremot,
framhåller JK, innebär förfarandet en rätt till överprövning av
byggnadslovsfrågan och därmed en betydelsefull rältssäkerhetsgaranli. Avslås en
i efterhand inkommen ansökan om byggnadslov, bör byggnadsnämnden vara skyldig
alt se till att rättelse vidtas antingen genom att begära handräckning eller
genom all förelägga ägaren all vidla rättelse i det utförda.
Kommer ansökan inte in
till byggnadsnämnden inom utsatt tid, bör byggnadsnämnden enligt JK ha att
göra en fingerad byggnadslovsprövning. Skulle det vid en sådan visa sig att
byggnadslov inte kan meddelas, skall byggnadsnämnden förfara på samma sätt som
om en ansökan avslagits. Skulle nämnden däremoi finna att byggnadslov kan
beviljas, eventuellt efter viss justering, anser JK att byggnadsnämnden inte
bör vidta andra åtgärder än att ta ut byggnadsavgift. I den mån rättelse i
någon del anses böra ske bör nämnden givetvis söka åstadkomma sådan rättelse.
Givetvis skall även sedvanlig avgift för byggnadslov tas ut, framhåller JK. öm
besvär över byggnadsnämndens beslut anförs i högre instans, bör prövningen där
ske med största skyndsamhet på samma sätt som f, n, sker när det gäller besvär
vid allmän domstol över överexekutors beslut.
Svea
hovrätt, länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Göteborgs kommun finner
det väl drastiskt att byggnadsnämnden skall vara skyldig att föranstalta om
åtgärder för att fä det olovligt byggda undanröjt om byggnadens ägare inte
använder sig av möjligheten att ansöka om byggnadslov. Liknande synpunkter
anför RSV. Länsstyrelsen anser att nämnden - på liknande sätt som det JK
föreslår - i sådana fall bör kunna utan ansökan meddela någon form av lov för
byggnadens bibehållande. Byggnadsnämndens Qänsteman bör enligt länsstyrelsen
genom besiktning, uppmätning etc. kunna skaffa erforderligt underlag för
nämndens beslut i byggnadslovsfrågan.
Länsstyrelsen I
Östergötlands län erinrar om att besvär inte fär föras över byggnadsnämnds
beslut, varigenom medgivande till avvikelse från fastställd generalplan,
stadsplan eller byggnadsplan vägrats. Länsstyrelsen får medge undantag från
sådana planer endast om byggnadsnämnden tillstyrkt det. Om en byggnadsnämnd
skulle motsätta sig dispens och byggnadslov följaktligen inte kan meddelas i
efterhand, skall enligl förslagel åigärder till rättelse obligatoriskt vidlas,
Länsslyrelsen.konstaterar att detta gäller även om rättelse skulle innebära t.
ex. rivning av en större byggnad som kanske av förbiseende uppförts i strid mot
ifrågavarande plan, oaktat avvikelse i och för sig inte medför olägenhet av
betydelse. En sådan utvidgning av kommunernas planmonopol synes länsstyrelsen
betänklig när det gäller så betydelsefulla och känsliga avgöranden som
föreläggande att vidta rättelse.
Prop.
1975/76:164 207
Inte
sällan torde förhållandena vara sådana att byggnadsförelag på längre sikt kan
vara olämpligt men att det för tillfället inte medför olägenheter.
Länsstyrelsen framhåller att rivning ofta kan innebära stor värdeförstöring som
inte står i rimligt förhållande till ölägenheterna av byggnadsföretaget. Det
bör därför enligt länsstyrelsen fortfarande vara möjligt att i vissa fall tills
vidare inte företa någon åtgärd för borttagande av sådan olovlig byggnad. Även
om man slopar nuvarande beslämmelser i 70 5 BS, enligt vilka det ankommer på
byggnadsnämnden att styrka nödvändigheten av att rättelse sker, anser
länsstyrelsen att det bör klargöras i lagtexten att byggnadsnämnden inte
behöver vidta åtgärder för rättelse i bagatellartade ärenden eller om eljest
alldeles särskilda omständigheter föreligger.
Nacka
kommun (majoriteten) anser att det bör finnas möjlighet att - utan att ta
slutlig ställning i fräga om byggnadslov - låta en byggnad stå kvar i avvaktan
på kommunal planering. En annan möjlighet som enligt kommunen borde kunna
användas är alt medge tidsbegränsade dispenser, alternativt uppskov med
verkställighet av rivningsförelägganden.
Statens
planverk framhåWer att, i sådana fall då byggnadsnämnden avvaktar med alt vidta
rällelseålgärder i avbidan på att ansökan om byggnadslov ges in och prövas,
denna prövning uteslutande skall ske mot bakgrunden av hur byggnadsföretaget
förhåller sig till gällande bestämmelser och inte påverkas av ovidkommande
hänsyn, såsom byggnadens värde. 1 annat fall kan man enligt planverket riskera
att få ett nytt nödighetsrekvisit.
Förslagel
i nu berörd del tillstyrks uttryckligen av Kalmar och Linköpings kommuner.
De
i promemorian föreslagna ändringarna i fråga om byggnadsnämndens möjligheler
alt tillgripa handräckning, ivångsulförande m. m. har i övrigi föranlett
erinringar endast från ett fåtal remissinstanser. Några instanser uttrycker i
allmänna ordalag sin tillstyrkan till förslagen. Till dessa hör länsstyrelsen i
Malmöhus län, Sveriges advokatsamfund och Handelskammaren i Göteborg.
Förslaget
att det s. k. nödighetsrekvisilet i 70 5 BS tas bort - dvs. kravei alt det
skall framstå som nödigt att rättelse i det olovligt byggda kommer till stånd
-tillstyrks uttryckligen av länsstyrelserna i Malmöhus. Göteborgs och Bohussamt
Väsierboliens län. Handelskammaren i Göteborg, Sveriges advokat-samvund samt
Falkenbergs, Göteborgs och Sundsvalls kommuner. Sveriges fastighetsägareförbund
anser med hänsyn bl. a, lill att lång tid kan ha förfiutit från det en olovlig
åtgärd vidtogs och ny ägare, som saknar kännedom om förhållanden kan ha
tillträtt fastigheten, att nödighelskravet bör vara kvar, i vart fall när 10 år
förflutit och alt det dessutom utsträcks till att gälla även BL beträffande
åtgärder på byggnader som tillkommit i enlighet med gällande plan,
Förslagel
att utvidga de möjligheter till handräckning som f. n. finns i BL till att
omfatta även fall av byggande i strid mot BS uppfattas av Göteborgs
Prop. 1975/76:164 208
kommun
som särskill positivt. Förslaget tillstyrks uttryckligen också av Falkenbergs.
Linköpings och Sundsvalls kommuner.
Några
remissinstanser är tveksamma till handräckningsinstitutel. Länsstyrelsen I
Östergötlands län framhåller sålunda alt i promeorian handräckning tagits upp
som den åtgärd som i första hand skall övervägas då fråga uppkommer om
rättelse. Även om handräckningsinstitutet utformas på sådant sätt att det inte
blir särskilt betungande för byggnadsnämnderna, synes enligt länsslyrelsen handräckning
i och för sig vara ett så allvariigt och administrativt tungrott instrument all
det som regel inte bör anlitas förrän i sista hand. Liknande synpunkter anför
Halmstads kommun.
Haninge kommun
ifrågasätter, om behovet av vitesföreläggande eller i vart fall föreläggande
vid äventyr av ivångsulförande behöver finnas kvar jämsides med
handräckningssyslemet. Med den utformning som handräckningssystemet fåll
framstår vitesföreläggande som ett onödigt tidsödande och krångligt sätt att
erhålla rättelse, Förslagel torde medföra ökade kostnader och administrativt
krångel för byggnadsnämnden, vilket medför minskad användning av
vitesföreläggande.
Enligt
förslagel skall förbud att fortsätta byggnadsarbete kunna förenas med vite.
Förslaget har inte mött någon erinran. Nacka kommun (majoriteten) framhåller
som angelägel alt förbud att fortsätta olovliga eller farliga arbeten kan
delges den ansvarige med kortast möjliga tidsutdräkt. Om den samfällda
byggnadsnämnden skall fatta sådant beslut, kan tidsutdräkien enligt kommunen
röra sig om en eller i sämsta fall fiera månader, vilket självfallet är
otillfredsställande. Med den skärpning av reglema mot olovligt byggande som nu
föreslås anser kommunen det vara logiskt att byggnadsnämndernas möjligheler alt
stoppa olovligt eller farligt byggande i avvaktan på vidare prövning förstärks.
Med hänsyn lill reglerna i 7 5 BS lorde det f n. inte vara möjligt all lill
Qänsteman delegera rätlen att meddela förbud vid vite. För att förbudsreglerna
i den nya lagen inte skall utgöra ett slag i luften, anser kommunen att frågan
om rätt för Qänsteman att meddela förbud vid vite bör tas upp till prövning,
Samma synpunkter som kommunen anför också Föreningen Sveiiges stadsarkitekter
och Haninge kommun. Till de övriga remissinstanser som uttryckligen
tillstyrker förslaget i denna del hör länsstyrelserna I Kopparbergs och
Västerbottens län samt Falkenbergs, Linköpings, Stockholms och Sundsvalls
kommuner.
I promemorian föreslås att
ansökan om handräckning skall lä göras av allmän åklagare eller av
byggnadsnämnden. Svenska kommunförbundet ifrågasätter om det inte bör
klarläggas i vilka fall åklagare är skyldig alt på begäran av byggnadsnämnd
göra ansökan om handräckning med därav följande möjlighel alt få kostnaden
förskjuten av allmänna medel. Kainmar-räiten i Sundsvall, som anför liknande
synpunkter, anser att åklagarens befogenhet att göra ansökan i vart fall bör
begränsas på så sätt att den förutsätter att byggnadsnämnden vänder sig lill
åklagaren och begär hans biträde. Det-
Prop.
1975/76:164 209
samma
föreslår kronofogdemyndigheten i Kalmar. Länsstyrelsen i Östergötlands län
anser att det bör klariäggas att det är byggnadsnämnden som i regel skall
ansöka om handräckning. A andra sidan synes det enligt länsstyrelsen värdefullt
att även statlig myndighet kan göra framställning, om byggnadsnämnd i nägot
fall skulle underiåta att ingripa trots att delta är påkallat från allmän
synpunkt. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om det inte är lämpligare att
rätten att på dylikt sätt i andra hand ingripa överfiyttas från allmän åklagare
till länsstyrelsen. En moisvarande möjlighet för statlig myndighet att ingripa
i andra hand bör enligt länsstyrelsen införas även i fråga om
vitesföreläggande. Kronofogdemyndigheten i Norrköping anser att ansökan om
handräckning bör fä göras endast av byggnadsnämnden och inte av allmän
åklagare.
Gör
allmän åklagare ansökan om handräckning och begär utmätningsmannen att
förrättningskostnad skall förskjutas, fär det enligt förslaget göras av
allmänna medel. Med hänsyn till att det föreslås en i lag stadgad skyldighet
för byggnadsnämnden att föranstalta om rivning m. m. torde det enligt
länsstyrelsen i Stockholms län vara rimligt att kostnad för förättning fär förskjutas
av allmänna medel även i de fall då byggnadsnämnden är sökande. Samma förslag
framför Haninge, Mönsterås och Nacka (majoriteten) kommuner.
/
Med
hänvisning till förslaget i promemorian att föreläggande skall gälla mot ny
ägare framhåller/?SI/att promemorian däremot inte behandlar frågan om ett
handräckningsutslag riktat mol viss fastighetsägare kan verkställas mot en
senare förvärvare. Enligt RSV kan en kronofogdemyndighet inte verkställa ell
handräckningsutslag avseende borttagande av byggnad mot ny förvärvare (se SOU
1973:22 s. 431). Den som byggt olovligt har här möjlighet alt kringgå bestämmelsen
om handräckning genom att efter överexekutors beslut överiåta fastigheten till
annan. Kostnaden för lagfart torde enligt RSV inte avhålla en fastighetsägare
från en sådan transaktion då han står inför ett rivningshot. RSV anser att det
bör övervägas att i lagen införa en bestämmelse Qfr 16 5) av innehåll att
handräckningsbeslut gäller mot ny ägare. Även sådant beslut skulle då antecknas
i fastighelsboken. Samma
14 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 164
Prop.
1975/76:164 210
förslag
framför också statens naturvårdsverk samt länsstyrelserna i Siockholms och
Hallands län.
I
fråga om handräckningsförfarandet konstaterar RSV att lagens beslämmelser i
ämnet är utformade efter förebild av gällande regler. Handräckning torde nu
komma att användas av byggnadsnämnderna relativt oftare och RSV anser att det
finns skäl att ge handräckningsbestämmelsen en mer detaljerad utformning.
Framför allt verkställigheten är ofta förenad med praktiska och juridiska
problem. Därför bör i bestämmelserna skiljas på överexekutors beslut om
handräckning och utmätningsmannens verkställighet av beslutet. Samma förslag
framför kronofogdemyndigheten I Göteborg som vidare framhåller att
utsökningslagen och ulsökningskungörelsen inle innehåller regler om förfarandet
vid verkställighet av handräckningsbeslut av nu ifrågavarande art. Enligt
myndigheten vore det värdefullt om sådana regler utformades i detta sammanhang.
Även om svårigheler föreligger alt i detalj reglera förfarandet, skulle
förekomsten av mera grundläggande förfaranderegler undanröja den
rättsosäkerhel som i dag råder vid verkställighet av förpliktelser till positiv
prestation som inte går ut på betalning. Även kronofogdemyndigheten i Visby
anser sådana regler påkallade. Enligt kronofogdemyndigheten i Kalmar bör i
fråga om myndighetens biträde med handräckning finnas klargörande uttalande om
att myndighetens medverkan innebär endast att övervaka att
handräckningsålgärderna inle förhindras. Det kan inte vara realistiskt alt
tänka sig alt myndigheten aktivt ingriper på annat sätt, såsom med anskaffande
av handräckningsmanskap, redskap, maskiner etc. Detta bör enligt myndigheten
ankomma på byggnadsnämnden/kommunen. Kostnaden härför kan ju för övrigi las ut
genom utmätning hos svaranden. Liknande synpunkter anför länsslyrelsen i
Stockholms län.
6 Fördelning och indrivning av avgifterna
Enligt
förslagel skall byggnadsavgift tillfalla kommunen samt tilläggsavgift och
särskild avgift staten. Förslaget har mött stark kritik särskilt från
kommunhåll. Svenska kommunförbundet framhåller att del föreslagna systemet
uppenbariigen kommer att ställa ökade krav på byggnadsnämnderna och att det
därför är av vikt att byggnadsnämndema ges sådana resurser att de kan motsvara
de ställda kraven. Detta kan innebära vissa ekonomiska påfrestningar för
kommunema som särskilt i dagens situation kan upplevas som betungande. Från
dessa synpunkter måste del enligt kommunförbundet anses som ytterst
otillfredsställande att promemorieförslaget innebär en fördelning mellan
vederbörande kommun och staten på så sätt att endast byggnadsavgifl tillfaller
kommunen medan övriga avgifter tillfaller staten. Det är angeläget alt
byggnadsnämnderna sätts i tillfälle alt motsvara de ökade anspråk som ställs på
dem. För statsverket medför den nya ordningen där-
Prop. 1975/76:164 211
emot en betydande avlastning med minskad arbetsbörda för
polis, åklagare och domstolar, påpekar kommunförbundet. Som också framhållits i
promemorian har de föreslagna avgifterna en annan karaktär än böter och kan
lill en del ses som en kompensation till samhället för de kostnader som det
olovliga byggandet förorsakar. Dessa kostnader kommer i fortsättningen att i
allt väsentligt drabba kommunerna. Kommunförbundet vill därför med bestämdhet
hävda att samtliga avgifter skall tillfalla kommunerna. Samma eller liknande
uppfattning som kommunförbundet i fråga om fördelningen av avgifterna har
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Kopparbergs och Västerbottens län. Föreningen for samhällsplanering.
Hyresgästernas riksförbund. Föreningen Sveiiges byggnadsinspektörer. Sydvästra
Skånes kommunalförbund, Svenska kommunal-tekniska föreningen. Föreningen
Sveriges siadsarkiiekier samt Falkenbergs, Göteborgs, Haninge, Karlstads.
Malmö, Norrköpings, Siockholm, Sundsvalls, Söderköpings. Trelleborgs,
Varbergs, Vilhelmina, Ange och Örebro kommuner.
Linköpings kommun ifrågasätter starkt förslagel i denna
del. Det tordeenligt kommunen knappast kunna hävdas, att staten åsamkas sådana
kostnader av olovligt byggande att den föreslagna fördelningen av avgifterna är
motiverade från den synpunkten. Det är heller inte troligt att avgifterna blir
av sådan slorieksordning alt de får egentlig ekonomisk belydelse för vare sig
staten eller kommunen, i vart fall inte sedan de nya reglerna verkat en lid och
förhoppningsvis fått en önskvärd preventiv verkan. Det är enligt kommunen mera
en principiell fråga det gäller. Det bör vara kommunerna som helt ansvarar för
samhällets reaktion mot olovligt byggande från det att byggnadsnämnden fullgör
sin skyldighet att ingripa till dess att den sanktion som eventuellt följer har
fullgjorts. Det kan också frän den byggandes synpunkt förefalla förvirrande,
anser kommunen, att ett kommunalt beslut om avgift skall fullgöras till staten.
Några remissinstanser föreslår att alla avgifter skall
tillfalla staten, RSV kan sålunda inte finna att några bärande skäl anförts för
att låta byggnadsavgiften tillfalla kommunen. Skall samhället (kommunen)
kompenseras för de kostnader som det olovliga byggandet förorsakar bör delta
inle ske genom ett avgiftsuttag där självkostnads- och
likställighetsprinciperna inle följs. RSV anser därför att även
byggnadsavgiften bör tillfalla staten. Sveriges advokatsamfund delar denna
uppfallning. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser del olämpligt att det
organ som har att besluta om sanktionerna självt skall komma i åtnjutande av
det ekonomiska utbytet av dessa. För allmänheten torde detta lätt komma att
framstå som stötande.
Enligt Kungsbacka kommun synes den föreslagna fördelningen
riktig med hänsyn till nuvarande förhållanden men kommunen stryker under att de
största nackdelarna av olovligt byggande torde drabba kommunerna,
Sveriges kommunalaföiyalinlngsjuiister anser att det inte
har förebragts bärande skäl till att en fördelning av avgifterna bör äga rum
på stat och kom-
Prop.
1975/76:164 212
mun.
Såväl byggnadsavgift som tilläggsavgift och särskild avgift bör enligt
föreningens mening tillfalla endera kommunerna eller staten.
I
frågaom indrivningen av de olika avgifterna konstaterar/?5 K att förslaget
innebär att kommunen själv skall bevaka indrivningen av byggnadsavgift och att
utmätning skall kunna ske utan att förberedande åtgärder i form av krav och
påminnelser vidtas. RSV anser det finnas skäl kräva att förberedande in
kassoåtgärder regelmässigt vidtas. Bestämmelser om hur indrivningen skall gå
till bör ingå i en blivande förordning med tillämpnings-bestämmelser. I
lagtexten skiljs inte mellan den avgift som tillkommer kommunen och övriga
avgifter, som tillfaller staten. Enligt RSV:s mening bör beträffande avgifterna
till slalen föreskrivas att de skall drivas in enligt uppbördslagens
beslämmelser. Restavgift bör följaktligen utgå. Någon anledning att i det
avseendet särbehandla denna staten tillkommande avgift frän andra staten
tillkommande fordringar finns enligt RSV inte.
Kronofogdemyndlghelen
i Siockholm framhålleratl den föreslagna ordningen medför olika behandling av
de avgifter som skall tillfalla staten och de som skall tillkomma kommunen.
Från bl. a. indrivningssynpunkt torde det enligt myndigheten vara mera
tillfredsställande att samtliga avgifter enligt den föreslagna lagstiftningen
drivs in i samma ordning - förslagsvis med hänvisning till 64 5 uppbördslagen -
men med avräkningsskyldighet för staten i fråga om byggnadsavgiften. Liknande
synpunkter anför JK. kronofogdemyndigheterna i Kiistansiad och Trollhättan samt
länsstyrelsen I Östergötlands län. Malmö kommun anser att kommunema i samma
utsträckning som staten bör ges möjlighel till förenklade rutiner vid
indrivningen av byggnadsavgifter,
RS V
saml kronofogdemyndigheterna i Göteborg och Kristianstad ifrågasätter om inle
införsel bör tillåtas för indrivning av slalen tillkommande avgifter.
7 Övriga frågor
Endast
ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över de föreslagna reglerna om
utdömande av vite.
Enligt
JK bör det övervägas om inte frågor rörande utdömande av vite kan prövas av
länsstyrelse - kammarrätt - regeringsrätt i stället för av de allmänna
domstolarna. JK framhålleratl både taxeringsviten och uppbördsviten sedan
gammalt har utdömts av kammarrätt. I och med 1971 års
för-valtningsprocessreform stärktes rättsskipningen på förvaltningsrättens område.
Regionala kammarrätter sköts in närmast under regeringsrätten. Dessa domstolar
överprövar numera praktiskt taget alla beslut inom förvaltningsrätten,
däribland frågor om byggnadslov. Någon invändning mot alt låta kammarrätt döma
ut även vite torde enligt JK inte föreligga. Inte heller kan JK se några
direkta olägenheter med en ordning, enligt vilken man
Prop.
1975/76:164 213
successivt
låter prövningen av frågor om utdömande av vite överföras till
förvaltningsdomstol eller i vissa fall länsstyrelse. Länsslyrelsen i Hallands
lan och Haninge kommun anför liknande synpunkter.
övriga
instanser som yttrar sig i fråga om utdömande av vite tar upp förslaget att
talan i dessa frågor skall föras av byggnadsnämnden. RÅ, som anför att en sådan
ordning inte torde ha många paralleller, anser att uppgiften mycket väl kan
utföras av åklagare, trots att det inte gäller någon egentlig brottspåföljd.
Enligt RÅ är det snarare så att denna uppgift bättre ägnar sig för åklagare än
den ansökan om handräckning som åklagare skall kunna göra enligt förslagets 13
5 andra stycket. Även länsstyrelsen i Östergötlands län är tveksam till
förslaget. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om förslaget
inte förutsätter ändring av bestämmelserna i 18 5 rättegångsbalkens
promulgationsförordning om hur särskild talan om utdömande av förelagt vite
skall utföras. Enligt länsstyrelsen är det emellertid inte välbetänkt att
tillskapa en särskild ordning i fråga om utdömande av byggnadsnämnds vite. Att
låta byggnadsnämnds Qänsteman i stället för allmän åklagare föra talan vid
domstol i dessa frågor förefaller länsstyrelsen vara föga rationellt.
Svenska
kommunförbundei kan inle dela den i promemorian framförda uppfattningen att det
med den inriktning påföljdssystemet föreslås få passar mindre väl att anlita
allmän åklagare för frågor om utdömande av vite. Att föra talan inför domstol
torde för byggnadsnämnderna framstå såsom en för deras egentliga verksamhet
främmande uppgift. Enligt kommunförbundet lär också många byggnadsnämnder
sakna erforderiiga resurser, bl. a, i form av juridisk expertis, för att på ett
tillfredsställande sätt fullgöra denna uppgift. Kommunförbundet anser därför
att man bör bibehålla nuvarandesystem där talan försav allmän åklagare, i all
sy nnerhet som även i fortsättningen utdömda viten kommeratt tillfalla
statsverket.
En
positiv inställning till förslaget har Göteborgs och Nacka (majoriteten)
kommuner. Göteborgs kommun finner del från principiella synpunkter lämpligt
att de nu berörda uppgiftema ankommer på byggnadsnämnden. Genom en sådan
konstruktion samlas handläggningen i päföljdsärenden hos byggnadsnämnden.
Kommunen, som i likhet med länsslyrelsen i länet ifrågasätter om förslaget är
förenligt med rättegångsbalkens promulgationsförordning påpekar vidare att ell
genomförande av förslagel ställer krav på att även byggnadsnämnder i mindre
kommuner mera regelbundet har lillgång lill processuellt erfaren personal eller
konsult, Nacka kommun anser förslagel utgöra en förbättring av nuvarande
ordning, eftersom handläggningstidema hos åklagarmyndigheterna i allmänhet är
så långa att respekten för vitesförelägganden undergrävs.
Även
förslaget om preskription behandlas endast av eii fålal inslanser. AC
framhåller att förslaget avser enbart avgifter medan däremot möjligheterna att
ingripa genom föreläggande att vidta rättelser eller handräckningsål-
Prop.
1975/76:164 214
gärder
inte har underkastats särskilda preskriptionsregler. JK erinrar om att en av
grundtankarna i del nu framlagda förslaget är att man så snabbt som möjligt
skall fä till stånd rättelse i det olovligt genomförda. Enligt JK följer av ett
sådant resonemeng-även med beaktandeav att dél olovligt utförda ofta inte
upptäcks förränefter lång tid-attju längre tid som förflyter från det den
olovliga åtgärden vidtagits, ju mindre anledning måste det rimligen finnas att
kräva rättelse. JK ifrågasätterdärförstarkt om ingripanden genom handräckning
o. d. verkligen skall få ske sedan en viss längre tid förfiutit från den
tidpunkt då det olovliga byggandet påböQades. öm man inte drar en gräns av
detta slag, fortsätier JK, uppkommer dessutom vissa praktiska bekymmer, t. ex,
för den spekulant på en fastighel som hos byggnadsnämnden vill kontrollera att
det hus han ämnar köpa och som är uppfört för 40 år sedan överensstämmer med
byggnadslovshandlingarna. Kronofogdemyndigheten i Kalmar anser i likhei med JK
att pre-skriptionsbestämnielserna bör gälla även i fråga om rättelse av
olovligt byggande. VÅknandesynpunkter anför Näringslivets byggnadsdelegallon.
Svenska byggnadsenlreprenörföreningen och Sveriges villaägareförbund.
Enligt
kammarkollegiet synes den föreslagna preskriptionstiden om tio år vara väl
lång, särskilt i betraktande av att betalningsskyldigheten skall kunna göras
gällande mot ny ägare av fastigheten. Kollegiet anser att fem år borde räcka
för att påföljdslagens syfte skall tillgodoses. Även länsstyrelsen i
Väsiernoniands län ifrågasätter om preskriptionstiden behöver vara så lång som
tio år. Enligt länsstyrelsen är det nämligen angelägel att fastighetsmarknaden
och kreditväsendet inte störs av en alltför långvarig osäkerhet om en byggnads
fortsatta bestånd. Den föreslagna preskriptionsregeln torde enligt Nacka kommun
(majoriteten) innebära att byggnadsnämnden åläggs att bevisa att mindre än tio
år förflutit från det skyldighel all betala avgiften inträdde till del nämnden
upptar ärendel till prövning. Detta medför, påpekar kommunen, att nämnden inte
kommer att kunna driva ett fiertal mål trots att det är uppenbart alt
betalningsskyldighet föreligger. Kommunen föreslår att del i stället skall
åligga ägaren till byggnaden eller anläggningen att visa att den olovliga
åtgärden vidtagits mer än tio är innan byggnadsnämnden upptagit ärendel till
prövning. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer instämmer i kommunens
yttrande i denna del.
Enligt
förslagel skall byggnadsnämnden ha rätt till besiktning av fastighet och
byggnad om det är nödvändigt föratt förbereda prövning av fräga enligt
påföljdslagen. Vid behov skall ägaren kunna föreläggas att vid vite lämna
lillfälle till besiktning. Länsstyrelsen I Hallands län framhålleratl sådana
förelägganden kan överklagas och att en tillämnad besiktning därför kan komma
att dra ut på tiden. En lämpligare ordning vore enligt länsslyrelsen måhända
att i en sådan situation ge nämnden rätt att få polishandräckning. Liknande sy
npunkteranför/ärtii/v're/5É'«/(5s/er,t,'ö7/ö/;rfs/o7;
samt/y(7/;/>7,?eoch/.ys
Prop.
1975/76:164 215
Några
instanser ifrågasätterom man inle bör överväga en begränsning av
besvärsmöjlighé terna i vissa ärenden enligt BLochBS i syfteatt effektivisera
förfarandet. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser alt besvär över
vitesföreläggande inte borde kunna föras längre än till länsstyrelsen. Söderköpings
kommun ifrågasätter om man inte skulle införa förbud att föra talan mol
föreläggande alt la bort en inom fastställd plan olovligt uppförd byggnad som
strider mot planen.
I
fråga om övergångsbestämmelserna anser länsstyrelsen i Stockholmslän det helt
rikligt att avgiftssystemet inte skall tillämpas i fråga om åtgärder som har
påbörjats och förseelser som har begåtts före ikraftträdandet. Däremot finner
länsstyrelsen skäl inte föreligga att på detta sätt begränsa de utvidgade
möjlighetema lill handräckning och föreläggande. Inom Stockholms län är det
synnerligen angeläget alt de nya beslämmelserna om handräckning och
föreläggande kan användas för ati komma till rätta med redan befintliga
svartbyggen. Med de begränsade resurser som slår till byggnadsnämnders och
övriga tillsynsmyndigheters förfogande hardet enligt länsstyrelsen visat sig
att olovligt uppförda byggnader i många fall inle kommer till myndigheternas
kännedom förrän efter fiera år. Föratt få bort dessa och nu kända svartbyggen
tvingas alltså byggnadsnämnderna, om föreslagna övergångsbestämmelser blir gällande,
att under en lång tid framåt tillämpa den äldre lagstiftningen. Ett effektivt
utnyttjande av de nya bestämmelsema förutsätter enligt länsstyrelsen vidare en
omfattande inventering före lagens ikraftträdande, om lagen i nu berört
avseende inte skulle få tillämpas även beträffande redan nu olovligen vidtagna
åtgärder. Länsstyrelsen föreslår på grund av det nu anförda att, såvitt gäller
handräckning och föreläggande, de nya bestämmelserna skall få tillämpas även om
den olovliga åtgärden har vidtagits före avgiftssystemets införande. Det är
således inte fråga om s. k, retroaktiv lagstiftnmg, anför länsstyrelsen. Den
aktuella åtgärden eller förseelsen är olovlig redan enligt nu gällande lagstiftning,och
denna lagstiftning innehållerockså sanktioner häremot. De föreslagna
förbättringarna, ifråga om handräckning och föreläggande innebär enligt
länsstyrelsen strängt taget bara ett enklare handläggningsförfarande. Samma
förslag framförs av Svenska nalurskyddslöreningen och Föreningen för samhällsplanering.
Haninge
kommun anser det nödvändigl att lagen blir tillämplig på allting som upptäcks
eller kommer lill nämndens kännedom efter ikraftträdandet. Genom en omfattande
information från statsmakternas sida om den nya lagen och ett slags
"allmän amnesti" kan detta lösas. Enligt kommunen slår del ju var och
en fritt att före den I juli själv anmäla en eventuell egen olovlig
byggnadsverksamhet och därmed få frågan prövad med eventuell påföljd enligt nu
gällande bestämmelser.
Även
Svenska kommunförbundei framhåller all de i promemorian föreslagna
övergångsbestämmelserna kan orsaka svårigheler i den praktiska han-
Prop.
1975/76:164 216
teringenochattdettatalarförattmanskullelåtade
nya reglernagällaförsamtliga de fall av olovligt byggande som bliraktuella
efter tidpunkten för ikraftträdandet. Å andra sidan kan däremot anföras starka
principiella betänkligheter med hänsyn till den retroaktiva verkan som ett
sådant förfarandeskulle fä,och kommunförbundet vill därför inte motsätta sig
att övergångsbestämmelserna fär den i promemorian föreslagna utformningen.
Härryda
kommun befarar att ett ökat antal olovliga byggnadsföretag kommer att påböQas
före lagens ikraftträdande och att det kommer alt bli en besväriig bevisföring
i frågan om tidpunkten för igångsättandet. Länsstyrelsen i Hallands län och
Föreningen Sveriges stadsarkitekter anser att övergångsbestämmelserna bör ha
den innebörden alt bevisskyldighet i frågan när ett olovligt byggnadsföretag
påböQats eller förseelse begåtts skall åvila den, som äger det utan lov utförda
eller den som begått förseelsen.
I
anslutning till de iförslag: som läggs fram rörande anknytningen UU annan
lagsliftning framhåller stålens planverk att byggande som sker i strid mot
byggnadslagstiftningen ibland innebär att även beslämmelserna i väglagen om
byggande överträds. Väglagen bör därför kompletteras, pä sätt som föreslagits
beträffande NVL, med en bestämmelse om att straff inle skall kunna ådömas då
byggnadsavgift kan utkrävas.
Statens
naiuivårdsverk anser det angeläget att även NVL ger fullgoda möjligheter att
komma till rätta med byggnadsverksamhet som strider mot denna lag. Enligt
naturvårdsverkets mening bör därför förstärkningar genomföras i NVLsom svarar
mot deskärpningarsom föreslås i det administrativa på-följdssystemet på
byggnadslagstiftningens område. Det innebärenligl verket särskilt att 39 5 NVL
bör kompletteras med en bestämmelse om föreläggandes giltighet mol ny ägare. Om
det föreslagna avgiftssystemet skulle införas anser naturvårdsverket att
ansvarsbestämmelserna i NVL såvitt gäller olovligt byggande inte bör upphävas.
Byggande i strid mot naturvårdslagstiftningen utgör, såsom även kommit till
uttryck i promemorian (s. 63-64), ett mera kvalificerat brott än när frågan är
om åsidosättande enbart av byggnadslovsbestämmelserna i BS. Enligl
naturvårdsverket bör i det förstnämnda fallet - på samma sätt som vid byggande
i strid mot miljöskyddslagsiiftningen -reguljär straffrättslig påföljd kunna
ådömas oavsett om en avgift härjämte tas ul. Naturvårdsverket riktar vidare
uppmärksamheten på att det förekommer att byggnadslov i strid mot
bestämmelserna i 56 5 1 mom BS ges utan att erforderligt tillstånd eller
medgivande lämnats enligt naturvårds- eller miljöskyddslagsiiftningen. Med
hänsyn till att naturoch miljö härvid helt onödigtvis kan lä irreparabla skador
finner naturvärdsverket det angeläget alt 56-58 55 BS ges sådan ändrad lydelse
att därav tydligt framgår att byggnadsnämndema inte får ge byggnadslov utan
allerforderiiga tillstånd lämnatsenligt den i 56 5 BSuppräknade lagstiftningen.
Enligt
Haninge kommun synes problemet med förseelser mot NVL inte ha tillräckligt
observerats. Avgifi bör kunna utgå även för sådan åtgärd, som inte är
byggnadslovspliktig men kräver tillstånd eller strider
Prop.
1975/76:164 217
mot
naturvårdslagen. Exempel härpå är uppsättande av skyltar, stängsel,
flaggstänger o.d., uppförande av bryggor, täktverksamhet. Dessa åtgärder är
relativt vanligt förekommande och möjligheten att komma till rätta med dessa
har hittills varit så gott som obefintlig. Övervakning och rättelse bör kunna
ankomma på byggnadsnämnden. Kommunen finner det lämpligt att man i dessa fall
använder sig av den särskilda avgiften.
Som
har framgått av redogörelsen för remissutfallet i fråga om förslagen rörande
handräckning m. m. anser RSV att det bör övervägas att i påföljdslagen införa
bestämmelser av innehåll att handräckningsbeslut skall gälla mot ny ägare.
Finns anledning att överväga en sädan ordning, torde enligt RSV också
handräckning enligt 39 5 NVL böra tillgå på detta sätt. Behörig att enligt
naturvårdslagen söka handräckning hos överexekutor är bl. a. länssty relsen.
Enligt RSV kan det i de fall där länsstyrelsen söker handräckning hos
överexekutor (länsstyrelsen) i viss mån vara ägnat att negativt påverka allmänhetens
och motpartens tilltro till rättssäkerheten.
Enligt
riksanlikvarieämbelels mening borde det föreslagna påföljdssysiemet ge
förutsättningar all komma till rätta också med det byggande utan byggnadslov
som sker i strid mot föreskrifterna i 1 5 andra stycket och 3 5 första styckei
i lagen om fornminnen.
Värmdö
kommun (majoriteten) anför alt det för en sådan kommun som Värmdö med miltals
stränder är angeläget att inte bebyggda strandtomter även i fortsäitningen
hålls fria från bebyggelse pä del sätl som 16 5 NVL föreskriver.
Byggnadsnämnden anser att olovligt byggande inom område med
strandskyddsbestämmelser är ytterst allvarligt. Kommunen avser där- d
uppförande av helt ny byggnad som skall utgöra bostad ål högst 2 iamiljer för
permanentboende eller fritidshus och uthus. För dessa fall anser kommunen att
lagstiftningen bör skärpas ytterligare och föreslår därför den påföljden att
fastigheten efter åtal och dom härom skall övergå i kommunal ägo.
Nära
nog samtliga remissinstanser påpekar betydelsen av att en omfattande och
effektiv informationsverksamhet kommertill stånd innan den föreslagna
lagstiftningen träder i kraft. Länsstyrelsen i Väsiernoniands /önanser all
kommunen börombesöQa sådan informaiion, förslagsvis minst en
gångåriigen.ArtcAflAomwi/tmajorilelenjanseralt de centrala myndighetema med
hjälpav massmedia bör förmedla informationen.
Statens
naturvårdsverk tar upp frågan om tillsynsverksamheten på
byggnadslagstiftningensområde. Även om tyngdpunkten i denna verksamhet måste
ligga på det kommunala planet,anser naturvårdsverket att avsevärda
tillsynsinsalser bör utföras även av länsstyrelserna. På dessa lorde i
betydande utsträckning ta ankomma information, samordning m. m. Länsstyrelsernas
betydelsefulla roll på området bör enligl verkets mening komma lill ullryck bl,
a. genom en skärpning av bestämmelserna i 7 5 andra styckei BL om
länsstyrelsenstillsyn.Bestämmelsenbör.i, ex,eftermönsierav3 5hälsovårds-
Prop. 1975/76:164 218
stadgan,
kunna kompletteras med en klausul om att länsstyrelsen - när kunskap erhålles
om missförhållande i vad gäller byggnadsverksamhet inom länet -skall tillse att
Qänliga åtgärder vidlas till undanröjande därav.
I syfte att effektivisera
verksamheten med byggnadsinspektion lägger Föreningen Sveriges
byggnadsinspektörer fram förslag om viss ändring av bestämmelserna i 61 5 5
mom. BS om ansvarig arbetsledare och 62 5 BS om skyldighet att i vissa fall
göra anmälan till byggnadsnämnden.
Prop.
1975/76:164 219
Bilaga
3 (De remitterade förslagen)
1
Förslag till
Lag
om påföljder vid olovligt byggande m. m.
Härigenom
föreskrives följande.
Inledande
bestämmelser
1 § Överträder någon bestämmelse i byggnadslagen (1947:385) eller byggnadsstadgan
(1959:612) eller föreskrift som har meddelats med stöd av dessa författningar,
gäller denna lag vid prövning av frågan om påföljd för överträdelsen.
2 § Har överträdelse som avses i 1 5 skett, skall byggnadsnämnden pröva
fråga om påföljd enligt denna lag. Vad gäller straff enligt 12 5 och handräckning
enligt 13 5 avser prövningen frågan om anmälan till åtal eller ansökan om
handräckning skall göras.
Förbud
att fortsätta byggnadsarbete
3 §
Byggnadsnämnden får förbjuda att byggnadsarbete fortsattes, om del
är uppenbart att arbetet strider mot
1, byggnadsstadgan (1959:612),
2, fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser, eller
3, förbud med stöd av byggnadslagen (1947:385) att
företaga nybyggnad eller att riva byggnad.
Är
det uppenbart alt byggnadsarbete äventyrar byggnadens eller närliggande
byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa, skall
nämnden förbjuda att arbetet fortsattes även om de förutsättningar som anges i
första stycket ej föreligger.
Förbud
enligl försia ellerändra stycket länder omedelbart lill efterrättelse.
Avgifter
4 §
Vidtager någon ålgärd, till vilken erfordras byggnadslov enligt bygg
nadsstadgan (1959:612), ulan sådani lov, utgår avgift (byggnadsavgift).
Fråga
om byggnadsavgift prövas av byggnadsnämnden.
Byggnadsavgift
ulgår med belopp motsvarande fyra gånger den avgift som enligt i 8 5
byggnadsstadgan avsedd taxa normalt skall erläggas, om byggnadslov till en
motsvarande åtgärd beviljas, dock minst 500 kronor. Vid beräkning av avgift
enligl nämnda taxa skall hänsyn ej tagas till sådan del av avgiften som belöper
pä upprättande av nybyggnadskarta, utslakning eller lägeskontroll av byggnad
eller på annan mätningsteknisk åtgärd.
Prop.
1975/76:164 220
5 §
Byggnadsavgift utgår ej om
1. rättelse i det utförda förelages innan fråga om
påföljd för åtgärden upptages vid sammanträde med byggnadsnämnden eller
2. åtgärden avser rivning av byggnad och rivningen har
a) varit nödvändig för att avväQa eller begränsa
omfattande skada på annan egendom,
b) företagits med stöd av lag eller annan författning eller
c) avsetl byggnad som till väsentlig del har skadats
genom eldsvåda eller annan liknande händelse.
6 §
Särskild avgift ulgår om någon i annat fall än som avses i 4 5 första
stycket
1. överträder förbud som har meddelats i byggnadslagen
(1947:385) eller med stöd av denna,
2. underiåter all ställa sig till efterrättelse vad i
byggnadsstadgan (1959:612)är föreskrivet om rätt att vidtaga åtgärd som
omnämnes i stadgan eller
3. underiåter att fullgöra anmälningsskyldighet som
föreskrives i byggnadsstadgan eller alt vid utförande av arbete följa
fastställda ritningar eller av byggnadsnämnden meddelade föreskrifter.
Fråga
om särskild avgift prövas av byggnadsnämnden.
Avgift
enligt första stycket utgår med minst 200 och högst 500 kronor. Är överträdelsen
eller underlåtenheten ringa, får byggnadsnämnden underlåta att påföra särskild
avgift.
7 §
1 fall som avses i 4 5 första stycket ulgår förutom byggnadsavgift en
tilläggsavgift om åtgärden innebär alt
1. helt ny byggnad uppföres,
2. befintlig byggnad lill- eller påbygges,
3. byggnad inredes helt eller delvis till väsentligen
annat ändamål än det till vilket byggnaden förut har varit använd,
4. byggnad eller del av byggnad tages i anspråk för
väsentligen annat ändamål än det till vilket byggnaden förut har varit använd
eller som finnes angivet på godkänd ritning eller
5. byggnad rives.
Fråga
om tilläggsavgift prövas av byggnadsnämnden.
8 §
Tilläggsavgift enligt 7 5 första stycket utgår ej om
1, åtgärden, i fall som avses i 7 5 försia stycket
2-5, omfattar utrymme som ej överstiger tre kvadratmeter,
2, handräckning som avses i 13 5 meddelas lill
rättelse i det utförda,
3, föreläggande om rättelse enligl 15 5 meddelas,
4, rättelse i det ulförda företages innan fråga om
tilläggsavgift har avgjorts genom beslut som har vunnit laga kralt eller
5, fall som avses 15 5 2 föreligger.
Prop.
1975/76:164 221
9 §
Tilläggsavgift bestämmes på gmndval av den våningsyta som åtgärden
kan beräknas ha omfattat. I fråga om åtgärd som avses i 7 5 första stycket
2-5 skall vid beräkning av sådan yta fråndragas tre kvadratmeter.
Tilläggsavgift
utgår med 500 kronor för varje kvadratmeter av den yta som avses i första
stycket.
10 §
Byggnadsavgift och tilläggsavgift påföres den som vid den tidpunkt
då byggnadsnämnden beslutar om avgift är ägare av den byggnad eller an
läggning som har omfattats av åtgärden. Avser åtgärden rivning av byggnad,
påföres avgiften den som var ägare av byggnaden när rivningen påbörjades.
Är två eller flera ägare av byggnaden eller anläggningen, svarar de solidariskt
för avgiften.
Särskild
avgift påföres den som överträder förbud eller underiåter åtgärd som avses i 6
§.
11 §
Avgift enligt denna lag får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl
föreligger.
Fråga
om nedsättning eller eftergift som avses i första stycket prövas av länsstyrelsen
efter besvär enligt 31 § över byggnadsnämndens beslut om avgift.
Ulan
hinder av andra stycket får länsstyrelsen efter särskild ansökan pröva fråga om
eftergift av lilläggsavgift, om den åtgärd för vilken avgiften utgått har
undanröjts på grund av bestammel. se
i annan författning. Sådan ansökan
skall göras inom en månad från det undanröjandet fullbordades. Ansökan som ej
göres inom denna tid upptages ej till prövning.
Har
ansökan enligt tredje stycket gjorts, fär myndighet hos vilken fråga om
indrivning av avgiften är anhängig förordna att verkställighet ej fär äga rum.
Straff
12 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter villkor som re
geringen har meddelat med stöd av 136 a 5 sjunde slycket byggnadslagen
(1947:385), sä att allmän rätt kan kränkas, dömes till böter eller fängelse
i högst ett år.
Handräckning
m. m.
13 §
Överexekutor lär meddela handräckning till rättelse i det ulförda när
fråga är om
1. åtgärd till vilken erfordrats byggnadslov enligt
byggnadsstadgan (1959:612) och åtgärden har vidtagits utan sådani lov,
2. åtgärd som i annat fall har vidtagits i strid mot
förbud som har meddelats i byggnadslagen (1947:385) eller med stöd av denna,
3. åtgärd som har vidtagits i strid mot godkända
ritningar eller av bygg-
Prop.
1975/76:164 222
nadsnämnden
meddelade eller eljesi gällande föreskrifter,
4. underiåtenhet att efter föreläggande därom utföra
arbete eller vidtaga annan åtgärd som åligger någon enligt byggnadsstadgan samt
5. fall som avses i 12 5.
14 §
Ansökan om handräckning får göras av byggnadsnämnden och, i fall
som avses i 13 5 5, av allmän åklagare. Gör allmän åklagare ansökan och
begär utmätningsmannen att kostnad för förrättning skall förskjutas, skall
det ske av allmänna medel. I övrigt gäller i fräga om handräckning samma
bestämmelser som för del i 191 5 utsökningslagen (1877:31 s. 1) avsedda
fallet.
Har
byggnadslov sökts till den åtgärd som avses med handräckningen, får myndighet
hos vilken frågan om handräckning är anhängig förordna att verkställighet ej
skall äga rum.
15 §
1 fall som avses i 13 5 1-3 och 5 fär byggnadsnämnden utan hinder
av alt handräckning kan meddelas förelägga ägaren av den fastighel, byggnad
eller anläggning som är i fråga att inom viss tid vidtaga rättelse i det
utförda.
Efterkommer ägaren ej sådant föreläggande, får överexekutor meddela
handräckning.
Inges
ansökan om byggnadslov och beviljas lov efter det att föreläggande enligt
första slyckel har meddelats, är föreläggandet förfallet. Därvid gäller 7 och
8 5§ i tillämpliga delar,
16 § Underlåter någon att utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som
åligger honom enligt byggnadsstadgan (1959:612) eller enligt beslut som har
meddelats med stöd av stadgan, fär byggnadsnämnden förelägga honom att inom
viss tid vidtaga åtgärden.
17 § Förbud enligl 3 5 samt föreläggande enligt 15 och 16 55 får förenas
med vite.
1
föreläggande som avses i första slycket får byggnadsnämnden i stället för att
sätta ut vite föreskriva att, om föreläggandet ej efterkommes, åtgärden kan
verkställas genom nämndens försorg på den försumliges bekostnad.
Verkställighet
som avses i andra stycket får genom byggnadsnämndens försorg ske ulan
föregående dom. Utmätningsman får lämna det biträde som behövs för att
verkställigheten skall kunna genomföras,
18 §
Framstår det i fall som avses i 13 5 1 som sannolikt att byggnadslov
kan meddelas till åtgärden, skall byggnadsnämnden innan handräckning
begäres eller föreläggande meddelas bereda ägaren lillfälle alt inom viss
tid ansöka om sådant lov.
Inkommer
ej ansökan som avses i första stycket inom föreskriven tid, fär byggnadsnämnden
ulan hinder härav pröva fråga om byggnadslov till
Prop.
1975/76:164 223
åtgärden.
Nämnden får därvid på ägarens bekostnad låta upprättade ritningar och beskrivningar
samt företaga de åtgärder i övrigt som är nödvändiga för prövningen av frågan
om byggnadslov.
Verkan
av föreläggande i vissa fall m. m.
19 §
Har föreläggande eller förbud enligt denna lag meddelats för någon
i egenskap av fastighetsägare och övergår fastigheten till ny ägare, gäller
föreläggandet eller förbudet mot denne.
Första
stycket gäller ej i fråga om utsatt vite. Byggnadsnämnden fär dock sätta ut
vite för den nye ägaren.
Första
och andra styckena äger motsvarande tillämpning, när föreläggande eller förbud
har meddelats för någon i egenskap av lomträttshavare eller ägare av byggnad på
mark som är upplåten med annan nytQanderätl än tomträtt.
Anteckning
i fastighetsboken m. m.
20 § Beslut i fråga om föreläggande eller förbud som avses i 19 5 skall
genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighelsboken
eller tomträttsboken,
21 § Har anteckning om föreläggande gjorts enligt 20 5 och efterkommes
eller förfaller föreläggandet, skall byggnadsnämnden genast anmäla det till
inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken.
Detsamma gäller när anledning saknas att vidmakthålla förbud som har antecknats
på motsvarande sätt.
22 § Gör ej byggnadsnämnden anmälan i fall som avses i 21 5, skall
länsstyrelsen på ansökan av byggnadens ägare göra sådan anmälan.
Äterkrav
m. m.
23 §
Överlåtes egendom, på vilken har utförts åtgärd som avses i 4 5 första
stycket, mol vederiag och påföres förvärvaren på grund av åtgärden bygg
nadsavgift eller sådan avgift och tilläggsavgift, fär han kräva åter av över
låtaren vad han betalar i avgift, om ej överiåtaren vid överiåtelsen upplyst
honom om åtgärden eller han annars känt till eller bort känna till denna.
Första
slycket om rält till återkrav äger motsvarande tillämpning på den som har utgivit
betalning på grund av sådani återkrav.
Talan
om återkrav skall väckas vid domstol senast inom ett år frän det avgift
betalades eller, i fall som avses i andra stycket, inom ett år från det
betalning på grund av ålerkravet gjordes. Väckes ej talan inom nämnda tid är
rätten till talan föriorad.
Talan
enligt första eller andra slycket utgör ej hinder mot alt annan talan med
anledning av förvärvet av egendomen upptages till prövning.
Prop.
1975/76:164 224
24 §
Överiåtes egendom, på vilken har utförts åtgärd som avses i 4 5 första
stycket, mot vederiag och skall rättelse i det utförda vidtagas på grund
av beslut enligt denna lag, äger 4 kap. 12 5 jordabalken motsvarande till-
lämpning, om ej överiåtaren vid överiåtelsen upplyst pm åtgärden eller för
värvaren annars känt till eller bort känna till denna.
Övriga
bestämmelser
25 § Byggnadsnämnden eller befattningshavare hos nämnden har rätt att fä
tillträde till fastighet, byggnad och annan anläggning i den mån det är
nödvändigt för att genom besiktning förbereda prövning av fråga enligt denna
lag. Utmätningsman fär lämna det biträde som behövs för att till-trädelserätten
skall kunna utövas.
26 § Byggnadsavgifl enligl 4 5 tillfaller kommunen. Övriga avgifter
enligt denna lag tillfaller staten.
27 § Har när fråga om påföljd för ålgärd upptages vid sammanträde med
byggnadsnämnden mer än tio år förflutit från det åtgärden påböQades, fär ej
byggnadsavgift eller tilläggsavgift påföras eller handräckning enligt 13 5 1-3
eller 5 eller föreläggande enligt 15 5 första stycket beslutas.
Försia
stycket äger moisvarande tillämpning i fråga om påföljd för överträdelse eller
underiåtenhet som avses i 6 5 första stycket. Därvid skall dock i stället för
tio år gälla en tid av tre år räknat från det överträdelsen eller underiåtenheten
böQade.
28 §
Avgift enligl denna lag skall betalas lill utmätningsmannen i den ort
där den betalningsskyldige är bosatt inom två månader från det beslutet
om avgift har vunnit laga kraft. Erinran om delta skall tas in i beslutet.
Beslut
skall sändas till utmätningsman som avses i första stycket när det har vunnit
laga kraft.
29 §
Betalas ej avgift inom den tid som avses i 28 5 första stycket, får
avgiften jämte restavgift, beräknad enligt vad som sägs i 58 5 1 mom.
uppbördslagen (1953:272), indrivas i den ordning som enligt nämnda lag
gäller för indrivning av skatt.
Vid
fördelning mellan staten och kommunen av medel som har infiutit skall medel i
första hand avsättas för kommunens fordran,
30 § Vite som har förelagts med stöd av denna lag får ej förvandlas.
31 § Talan mot beslut av byggnadsnämnden i fråga som avses i denna lag
föres hos länsstyrelsen genom besvär.
Talan
mot länsstyrelsens beslut i besvärsmål enligt första stycket saml
Prop.
1975/76:164 225
i
fråga som avses 1115 tredje slycket och 22 § föres hos kammarrätten genom
besvär.
Besvärsmål
angående föreläggande enligt 15 5 första slycket eller förbud enligt 3 5 första
eller andra stycket skall handläggas med förtur.
32
§ Den som innehar egendom på grund av testamentariskt förordnande utan att
äganderätten tillkommer någon anses vid tillämpningen av 10 § första stycket
samt 15 och 18 55 denna lag som egendomens ägare.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den I juli 1976.
2. Bestämmelserna i 2, 4, 5, 7-11 och 26 55,
bestämmelserna i 27 5, såvitt avser avgifter, samt bestämmelserna i 28 och 29
55 tillämpas endast i fråga om åtgärd som har påböQats efter ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 6 och 12 §§ får tillämpas endast i
fråga om överträdelse som har begåtts efter ikraftträdandet.
4. Bestämmelserna i 23 och 24 §5 får tillämpas endast
i fråga om överiåtelse som har ägt mm efter ikraftträdandet.
5. Den som innehar egendom under ständig
besittningsrätt eller med fideikommissrätt skall vid tillämpningen av 10 § försia
stycket samt 15 och 18 55 anses som egendomens ägare.
15 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 164
Prop. 1975/76:164
2 Förslag till
Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)
Härigenom föreskrives i fräga om byggnadslagen (1947:385)'
226
opaginerad Kontrollera mot PDF
dels att 148 5 skall upphöra att gälla,
dels
att rubriken närmast före 147 5 och 147 § skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Elfte avd. Om ansvar, handräckning och fullföljd av talan
m. m.
Föreslagen
lydelse
Elfte avd. Om påfölider, fullföljd av talan m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelser
om påföljd för överträdelse av denna lag eller jöreskrifi som har meddelats
med stod av lagen finns i lagen (1976:000) om pålöljder vid olovligi byggande
m. m.
147 §
Den som företager nybyggnad eller annan ålgärd i strid mol
förbud som meddelats I denna lag eller med stöd av lagen dömes Ull böter. Åro
omständigheterna synneriigen försvårande, må UU fängelse i högsl sex månader
dömas.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosäiter
villkor som regeringen meddelat med stöd av 136 a § sjunde slycket. så all
allmän rält kan kränkas, dömes till böter eller fängelse I högsl ett år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976, Äldre
bestämmelser om straff skall dock tillämpas i fråga om gärning som har företagits
före ikraftträdandet.
' Lagen omtryckt 1972:775, 2 Senaste lydelse 1975:459,
Prop.
1975/76:164 227
3
Förslag till
Lag
om ändring i byggnadsstadgan(1959:612)
Härigenom
föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)'
dels
att 69 och 70 §§ skall upphöra att gälla,
dels
alt 55 § 1 mom., 58 5 2 mom., mbriken närmast före 68 §, 68 § och 71 § 2 mom.
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
55
§
/ mom. Ansökan om byggnads- / mom. Ansökan om byggnadslov
lov göres skriftligen hos byggnads- göres skriftligen hos byggnadsnämn-
nämnden. den. Bestämmelser om prövning av
.fråga
om byggnadslov ulan ansökan finns i lagen (1976:000) om påföljder vid olovligt
byggande m. m. Vid ansökan om byggnadslov för uppförande av nybyggnad eller
tillbyggnad av förul befintlig byggnad skola fogas situationsplan över tomten,
utvisande befintliga byggnaders och tillämnad byggnads läge, samt ritningar
rörande företaget med erforderiig beskrivning. Avser ansökningen byggnad som
inrymmer bostadslägenhet, skall situationsplanen dessutom visa utrymmen för
lek och utevistelse, parkering samt tillfartsvägar för biltrafik. Inom område, varest
byggnadsnämnden tillhandahåller nybyggnadskarta, skall situationsplanen vara grundad
å sädan karta. Där ej särskilda omständigheter föranleda annat, skola
situationsplan och ritningar ingivas i tre exemplar.
Vid
ansökan om byggnadslov för annan åtgärd än nu sagts skola fogas erforderiiga
ritningar och beskrivningar.
58
5 2 mom. Vid byggnadslov för nybyggnad må, om byggnadsnämnden finner det nödigt
och sökanden skriftligen samtyckt därtill, fogas villkor att annan byggnad å
tomten skall rivas, ombyggas eller ändras. 1 beslutet skall angivas viss lid
för villkorets fullgörande.
Byggnadslov,
som avser uppsättande eller väsentlig ändring av skylt eller ljusanordning må,
när särskilda skäl därtill äro, begränsas att avse rätt att bibehålla skylten
eller anordningen viss tid. Byggnadsnämnden äger på ansökan medgiva föriängning
av tiden.
Meddelas
byggnadslov UU ålgärd som redan har utförts, må som vUlkor
'
Stadgan omtryckt 1972:776. 2 Senaste lydelse 1975:817.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:164
Nuvarande
lydelse
228
Föreslagen
lydelse
for
sådani lov föreskrivas skyldighel att vidtaga de ändringar I det utförda som
befinnas nödvändiga. I beslutet skall angivas viss tid för villkorets fullgörande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 kap. Om påföljder
6
kap. Om ansvar, vUesföreläggan-de m. m.
Bestämmelser om
påföljd för överträdelse av denna stadga eller av föreskrift som har
meddelats med stöd av stadgan fmns i lagen (1976:000) om pålöljder vid olovligt
byggande m. m.
68
Strider
påbörjat byggnadsarbele uppenbariigen mol denna stadga eller mot fastställd
generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. äger byggnadsnämnden
förbjuda arbetets fortsättande.
Ar
uppenbart att påbörjat byggnadsarbete äventyrar byggnadens eller närUggande
byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa, skaU
nämnden förbjuda arbetets försättande, även om de i första Slyckel angivna
förutsättningarna Icke äro för handen.
715
2
mom. Talan mot länsstyrelses beslut i byggnadslovsärende som enbart rör
tillämpning av 29 § första stycket 1), så ock talan mot länsstyrelses beslut
enligt 54 § 1 mom. sista stycket eller 66 § eller i annat ärende som avses i 67
§ än sådant som rör ansökan hos länsstyrelsen eller byggnadsnämnd om
medgivande som avses I mom. första stycket sista punkten av paragrafen föres
hos regeringen genom besvär.
Mot
annat beslut av länsstyrelse Mot annat beslut av länsstyrelse i ärende
som avses i 5 kap. och mot i ärende som avses i 5 kap. föres talan
länsstyrelses beslut om förbud eller fö- hos kammarrätten genom besvär. rdäggande
enligt 6 kap. föres talan hos kammarrätten genom besvär.
I
övrigi föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna stadga hos regeringen
genom besvär.
Innefattar
länsstyrelsens beslut prövning icke blott av fråga som avses i andra stycket
utan även av fråga som enligt byggnadslagen eller denna stadga skall avgöras av
regeringen, skola besvär över sådant beslut anföras hos kammarrätten.
Talan
mot statens planverks beslut enligt 618 2 eller 5 mom. föres hos
Prop.
1975/76:164 229
kammarrätten
genom besvär. Mot annat beslut av planverket enligt denna stadga föres talan
hos regeringen genom besvär.
Denna
lag träder i kraft den I juli 1976. Äldre bestämmelser om straff skall dock
tillämpas i fråga om gärning som har företagits före ikraftträdandet.
Prop.
1975/76:164 230
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid
sammanträde 1976-02-10
Närvarande:
justitierådet Gyllensvärd, regeringsrådet Nordlund, justitierådet Ulveson, justitierådet
Erik Nyman.
Enligt
lagrådet den 22 januari tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde
den II december 1975 har regeringen på hemställan av statsrådet Carlsson
beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om påföljder vid olovligt byggande m. m.,
2. lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),
3. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).
Förslagen,
som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Lars Uno Didön. Förslagen föranleder följande yttranden inom
lagrådet.
Inledning
Lagrådet:
1.
Allmänna synpunkter
Syftet
med den reform som nu föresläs är att åstadkomma effektivare medel alt
upprätthålla efterievnaden av byggnadsförfattningarna. Enligt en allmänt
utbredd uppfattning finns för närvarande inle tillräckliga möjligheter att
ingripa mol det olovliga byggande som otvivelaktigt förekommer i stor
utsträckning, och det råder knappast några delade meningar om att åtgärder
behöver vidtagas för att fä till stånd en bättre ordning. Sådana åtgärder är
angelägna inte minst med hänsyn till den betydelse som man numera tillmäter
frågorna om en ändamålsenlig markanvändning och samhällets kontroll över
bebyggelseutvecklingen.
Såsom
framgår av den lill grund för remissen liggande departementspromemorian har
flera olika omständigheter medverkat till alt tillsynen över
byggnadsverksamheten inte har fungerat tillfredsställande. Brister i själva
sanktionssystemet har med all säkerhet spelat en inte oväsentlig roll, men lika
uppenbart torde vara att även andra faktorer har haft stor betydelse. Särskilt
må nämnas att, enligt vad som ibland har gjorts gällande, byggnadsnämnderna på
en del håll saknat tillräckliga resurser att utöva den kontroll som erfordrats
eller kanske ej ens alltid har haft den rätta förståelsen för behovet av att
med kraft ingripa mot överträdelser. Det kan vidare ifrågasättas, om inte
byggnadslagstiftningen med dess detaljerade och svår-
Prop.
1975/76:164 231
överskådliga
regler om bl. a. byggnadslovsgivningen inte sällan har bidragit till att de
byggande gjort sig skyldiga till överträdelser.
Även
om behovet av en reformering av sanktionssystemet får anses tillräckligt
dokumenterat och en närmare utredning om förekomsten av den olovliga
byggnadsverksamheten inte synes nödvändig för att motivera en särskild
lagstiftning av det slag som nu föresläs, hade det varil önskvärt, om arten och
omfattningen av de överträdelser som har förekommit blivit bättre belysta och
viss utredning förebragts rörande de ingripanden som skett enligt gällande
ordning och framför alll rörande anledningen till att ingripanden inte
förekommit i andra fall av överträdelser. Undersökningar av sådant slag skulle
ha gett ett säkrare underlag för uppbyggnaden av ett nytt påföljdssystem. Nu
riskeras att lagstiftningen inte lär den mest ändamålsenliga inriktningen och
utformningen.
För
all den föreslagna reformen skall fä den effekt som man väntar sig fordras en
upprustning av byggnadsnämnderna så att de nöjaktigt kan fullgöra de nya och
säkerligen ganska betungande uppgifter som nu skall läggas på dem. Beträffande
betydelsen av den föreslagna lagen kan ytterligare nämnas, att möjlighelerna
att komma till rätta med det olovliga byggandet torde försvåras sä länge
byggnadsförfattningarna i övrigt får bestå med oförändrat innehåll.
Innan
lagrådet går in på en närmare bedömning av de föreliggande lagförslagen, vill
lagrådet något beröra en terminologisk fråga. 1 remissen användes uttrycket
påföljd i en vidsträckt bemärkelse; det avser inte bara sådana sanktioner som
avgifter och straff utan också av byggnadsnämnd meddelade förbud samt
handräckningsåtgärder och verkställighetsförelägganden. Lagrådet finner det
främmande för vanligt språkbruk att beteckna alla dessa former av ingripanden
som påföljder och anser för sin del, att det skulle vara en fördel om termen
påföljd reserveras för sanktionerna avgifter och straff Även med denna
begränsning fär termen en innebörd som ej helt överensstämmer med det
straffrättsliga påföljdsbegreppet. Detta synes emellertid inte behöva medföra
någon olägenhet av belydelse.
Som
redan har antytts innehåller det nu föreslagna sanktionssystemet inte endast
påföljdsregler som i första hand syftar till att förmå den enskilde att rätta
sig efter gällande byggnadsföreskrifter utan även regler som ger myndigheterna
befogenhet att få olovligt utförda åtgärder undanröjda eller på annal sätl
rättade. Beträffande delta senare slag av regler är att märka att de visseriigen
primärt har till syfte att framtvinga ett återställande av läget sådani det var
före den ifrågavarande ålgärden men att de, om de är ändamålsenligt utformade
och tillämpas konsekvent, kan ha en mycket starkt avhållande effekt. Deras
betydelse framhävs även av att de riktas just mot de fall där ett byggande
skett i strid mot byggnadslagstiftningens materiella innehåll. De bör därför i preveniionsavseende
anses ha väl så slor betydelse som de egentliga påföljdsreglerna. Hur härmed än
förhåller sig är det för samhället av största vikt att rättelse av en olovligt
genomförd
Prop.
1975/76:164 232
byggnadsåtgärd
kan komma till stånd och att de tillämpande myndighelerna regelmässigt
framtvingar rättelse utom i fall, där åtgärden vid prövning i efterhand anses
böra godtagas. De genom remissen nu föreslagna reglerna om ingripanden föratt
åstadkomma rättelse innebärenligl lagrådets mening en betydande och i hög grad
önskvärd förbättring av rättelsemöjligheterna.
2.
Frågan om lämpligheten av ett avgiftssystem
Tanken
att ersätta nu gällande straffbestämmelser med ett syslem av administrativa
avgifter är den del av förslaget som särskilt tilldrar sig intresse. I detta
avseende innebär remissen att en helt ny ordning skall införas på förevarande
område. Alt utnyttja avgifter av skilda slag i stället för eller vid sidan av
ordinära straffrättsliga påföljder för all motverka lagöverträdelser är inte nägon
nyhet i vårt land, men hittills har detta praktiserats i endasl obetydlig
omfattning. Som exempel har i förevarande ärende anförts skattetilläggen enligt
taxeringslagen samt överlastavgifterna, som fordonsägare kan bli skyldiga att
utge. Här kan hänvisas även till parkeringsboten, som inle kan räknas till bötespåföljderna
utan är en sanktion riktad mot en oidentifierad fordonsförare. Vidare kan
nämnas, att på senare lid har som ett led i lagstiftningen om
anställningsfrämjande åtgärder införts ett system med s. k. varselavgifter.
Efter prövning av domstol kan sådan avgift, beräknad efter noggrant angivna
normer, tas ut av arbetsgivare, som har åsidosatt lagstadgad skyldighet all
varsla om driftsinskränkning.
Den
nu föreslagna ordningen med avgifter som reaktion mot överträdelser av
byggnadsförfattningarna skiljer sig på olika sätt från de lösningar med
sanktionsavgifter som hittills har tillämpats och måsle betraktas som en
tämligen djärv nydaning. Detta är inte i och för sig något negativt. Särskilt
när fråga är om ett sanktionssystem är del emellertid angeläget att man inte
utan vägande skäl gör avsteg frän vedertagna principer till skydd för
rättssäkerheten. Viss återhållsamhet när det gäller att införa nyheter av nu
ifrågavarande slag är också motiverad med hänsyn till att frågan om en
reformering av det ekonomiska sanktionssysiemet inom straffrätten för närvarande
är föremål för särskild ulredning (se 1974 års riksdagsberällelse Ju 53). Ett naturiigt
krav vid införandet av ett helt nytt sanklionssysteni är i övrigt att detta i
olika hänseenden är utformat så att det kan ge de resultat som eftersträvas.
I
de fall där en ordning med avgifter som alternativ till straff hittills har
genomförts har strävan i första hand varit att finna en ersättning för böter.
När fråga är om allvariiga lagöverträdelser, har det inle ansetts komma i fråga
alt låta avgifter hell ersätta ordinära straffpåföljder. Såvitt framgår av det
remissyttrande brottsförbyggande rådet har avgivit över departementspromemorian
synes också de strävanden inom kriminalpolitiken som går ut på att begränsa
straffrättens roll vara inriktade just på vad man kallar "mindre
regelöverträdelser". En liknande inställning kommer till uttryck
Prop.
1975/76:164 233
i
det av nordiska straffrättskommittén avgivna betänkandet NU 1975:5.
All
avgiftspåföljder ansetts böra i allmänhet komma i fråga endast vid mera bagatellartad
brottslighet torde hänga samman med att i de fall, då frihetsberövande påföljd
kan komma under övervägande, fråga som regel är om lagöverträdelser vid vilka
det finns behov av att utnylQa straffets moralbildande effekt, medan detta
behov inte gör sig gällande på samma sätt vid överträdelser för vilka böter är
den naluriiga påföljden. En vidgad användning av avgiftssanktioner kan komma
att uppfattas som en markering av hur de överträdelser som avses bör bedömas.
Begränsningen
av avgiftssanktionerna till mindre allvariig brottslighet bör även ses mot
bakgrunden av att för tillämpning av siraff i princip krävs att hänsyn tas lill
flera olika faktorer såsom den misstänktes skuld och lagöverträdelsens svårhetsgrad.
Såvitt gäller böter tillkommer att lagöverträdarens ekonomiska förhållanden
vanligen måste beaktas. Grundsatsen att ingen skall kunna ådömas påföljd för en
gärning, om han inte kan göras ansvarig för denna, bygger på rättvisekrav och
har stark förankring i det allmänna rättsmedvetandet. I vidare mening
innefattas däri också krav på en erforderiig nyansering vid bedömningen i del
enskilda fallel. Alt påföljden för en viss gärning i princip skall drabba
lagöverträdare lika och att därför vid bestämmande av en ekonomisk påföljd
hänsyn skall las till den enskildes betalningsförmåga tillhör på motsvarande
sätt grunderna för det slrarfrälls-liga påföljdssysiemet.
Nu
angivna hänsynstaganden ställer av naturliga skäl särskilda krav på den ulredning
som skall ligga till grund för bedömningen. En väsentlig fördel som man vill
vinna med ett avgiftssystem är all det kan tillämpas utan att hänsynstaganden
av nyssnämnt slag behöver göras. Vid utredningen i det särskilda fallet bör i
allmänhet andra omständigheter inle behöva klarläggas än som erfordras för att
man skall kunna slå fast att en överträdelse objektivt sett har ägt rum. Detta
måste rimligen medföra all möjlighetema att tillämpa ett avgiftssystem blir
begränsade. Man bör sålunda inte medge ett summariskt förfarande, när fråga är
om allvarligare överträdelser, för vilka en verkligt kännbar påföljd bör
utmätas. Alt rent schablonmässigt ~ och alltså utan iakttagande av normer som
utbildats pä det straffrättsliga området och om vilkas värde inte torde råda
några delade meningar - ålägga mycket höga avgifter bör sålunda inte tillåtas,
om det inte med hänsyn till sättet för avgifternas bestämmande ändock kan
accepteras, t. ex. när avgiften sätts i direkt relation till den vinning som
lagöverträdelsen har medfört eller kunnat medföra. För att ett system med
avgifter bestämda på detta sätt skall kunna tillämpas måste ål den beslutande myndighelen
anförtros att företa en närmare prövning om och i vilken utsträckning överträdelsen
har varit ägnad att i det särskilda fallel medföra vinning. På speciella
områden torde dock förekomsten och storieken av vinningen framträda så klart
att ett rent schablonmässigt förfarande är möjligt.
Prop. 1975/76:164 234
Med
hänsyn till vad som nu sagts kan det ifrågasättas, om det remitterade förslagel
innefattar en jalla avseenden ändamålsenlig och godtagbar lösning. Sålunda är
det diskutabelt, om de överträdelser som byggnads- och till-läggsavgifterna
riktar sig mol är sådana att uttagande enbart av avgifter är en lämplig
sanktion. Hithörande fall innefattar nämligen inte bara enkla försummelser utan
också sådana handlingar med uppsåt att kringgå lagstiftningen som det finns
all anledning att med kraft ingripa mot. Såsom ett avsleg från hittills
upprätthållna principer fär vidare betecknas del förhållandel alt avgifterna
skall kunna påföras annan än den till vilken överträdelsen på ett naturligt
sätt kan hänföras. Lagrådet kommer alt i del följande närmare beröra frågan om
detta avsteg men vill redan här framhålla det otillfredsställande i att på
grund av avgiftssystemets konstruktion i denna del den som har begått en
lagöverträdelse och kanskelill och med en allvariig sådan kan komma alt gå hell
fri från påföljd.
Som
skäl för införande av förslagets avgiftssystem anförs i huvudsak all nuvarande
bestämmelser om böter och - i grova fall - fängelse är otillräckliga, att erforderiiga
slraffskärpningar skulle vara olämpliga från kri-minalpolitisk synpunkt och all
de föreslagna administrativa sanktionerna måste antas vara vida överlägsna de
nuvarande straffrättsliga påföljderna som medel att komma till rätta med del
olovliga byggandet. De närmare överväganden på vilka denna uppfallning grundas
har inle redovisats, Visseriigen förhåller det sig otvivelaktigt så alt en
övergång till sanktioner med enbart administrativa avgifter erbjuder bestämda
fördelar beträffande ett stort antal överträdelser på ifrågavarande område.
Snabbare och effektivare ingripanden blir därigenom ofta möjliga. Detta är av
värde inte bara i repressivt hänseende utan också med hänsyn till kostnaderna
för förfarandet. Såvitt gäller den grövre brottslighet som också förekommer på
området, fastän kanske inte så ofta, synes förslaget emellertid innebära en
inte obetydlig försämring av möjlighelerna att ingripa med adekvata påföljder.
Att här endast tillämpa administrativa avgifter kan, även om avgifterna i vissa
fall uppgår lill mycket höga belopp, inte anses tillräckligt. Delta gäller även
bortsett från det förhållandet att avgiftsplikten i vissa lägen inte kommer att
alls drabba den verkligt skyldige. Att behandla kvalificerade lagöverträdelser
på nu angivet sätt måste le sig stötande och kan få menliga konsekvenser, när
del gäller att i den allmänna uppfattningen inskärpa bely-delsen av all byggnadsförfaltningarna
efterlevs.
Till
del sagda kan fogas den anmärkningen alt det föreslagna systemet med
administrativa avgifter lider av den brislen att man inle kommer alt ha
tillgång till de inom slraffprocessen förekommande säkerhetsåtgärderna kvarstad
och skingringsförbud. Det kommer sålunda inte att finnas några möjligheter alt
hindra den betalningsskyldige att dra sig undan betalningen genom att överlåta
egendom eller vidtaga andra sådana transaktioner. Likaväl som hänsynslösa
lagöverträdare nu genom transaktioner av detta slag försöker skydda sig mot rättelseåigärder
kommer de med all sannolikhet
Prop.
1975/76:164 235
att
försöka skydda sig mot alt behöva betala avgifter. Riskerna för detta kan
väntas bli särskilt stora, om man inför sådana verkligt betydande avgifter som
tilläggsavgifterna.
3.
Närmare om de föreslagna avgifterna
Vad
först beträffar byggnadsavgiften delar lagrådet uppfattningen, att redan det
förhållandet alt åtgärd som krävt byggnadslov här vidtagits ulan sädant lov bör
föranleda påföljd. Föreskrifterna om skyldighet att söka byggnadslov innan
marken bebyggs eller byggnad ändras eller används för nytt ändamål syftar
nämligen till att säkerställa att tillböriig hänsyn tas till miljön och till
kraven på säkerhet, sundhet, ändamålsenlighet och trevnad. Om byggnadslovskrävande
åtgärd vidlas ulan lov, kan överträdelsen visseriigen i många fall enbart
innebära att den byggande inte på förhand försäkrat sig om byggnadslov till en
som det senare visar sig fullt acceptabel byggnadsåtgärd. Dessa fall kan
betecknas som rena ordnings-förseelser. 1 andra fall kan den vidtagna åtgärden
vara sådan att den inte skulle ha godkänts vid en förhandsprövning men av olika
skäl, t. ex. hänsyn till samhällsekonomiska och sociala inlressen, måsle
accepteras i efterhand. Men del förekommer också åtgärder, där det utförda står
i klar strid mot gällande planer eller byggnadsförbud eller mot särskilda säkerhetsföreskrifter
och sålunda är helt oacceptabelt, 1 en del av dessa fall kan det vara fråga om
en kränkning av betydande allmänt intresse. Dessa senare läll är alltså av
annan karaktär än som vanligen hänförs till ordningsförseelser. Lagrådet har i
princip intet att erinra mol ett sanktionssystem som innebär, att allt olovligt
byggande drabbas av en schablonmässigt bestämd avgift, benämnd byggnadsavgift.
Emellertid måste krävas att vid sidan av sådan avgifi annan påföljd tillämpas,
när fråga är om allvarligare överträdelser. Till utformningen av
påföljdssystemet i den delen återkommer lagrådet i det följande.
Det
kan ifrågasättas, om byggnadsavgift inle också borde utgå när någon visserligen
fält byggnadslov till viss åtgärd men inte har rättat sig efter de villkor som
gällde för lovet. Vid stora avvikelser, såsom när en hell annan typ av byggnad
uppförts än lovet avsåg, bör handlandet kunna hänföras till olovligt byggande,
I mänga fall blir det emellertid fråga om mindre avvikelser, ofta så obetydliga
att det inte vore rimligt att som sanktion ta ut en avgift av den storlek som
byggnadsavgiften bör ha. Man skulle å andra sidan införa ett element av skönsmässighel
i avgiftssystemet, om avvikelsens betydelse skulle få bli avgörande för om
byggnadsavgift skall utgå eller ej. Vad som sagts nu föranleder att
åsidosättande av villkor för byggnadslov inte bör utgöra grund för uttagande av
byggnadsavgift.
1
princip bör byggnadsavgift utgå så snart en byggnadslovskrävande åtgärd har
vidtagits utan lov. Hänsyn bör sålunda inte tas till uppsåt eller graden av
vårdslöshet hos den som åsidosatt kravet på byggnadslov. Att bygg-
Prop.
1975/76:164 236
nadslov
senare meddelas eller föreläggande eller handräckning tillgrips för att lä del
utförda rättal bör inle heller fä inverka på avgiftens uttagande. Det kan lill
och med sättas i fråga,om man skall kunna undgå byggnadsavgift genom frivillig
rättelse. Även om en olovligt uppförd byggnad rivs, kan det ibland vara
omöjligt att återställa miljön i ursprungligt skick. Det allmänna intresset
kan just ha varit knutet till att området bevarades orört. Sådana fall får dock
antas höra till undantagen. 1 regel torde vid frivillig rättelse det allmänna
intresset bli tillgodosett. Med hänsyn härtill och för att inte hämma
frivilliga åtgärder i detta syfte bör man avstå från att ta ul byggnadsavgift i
sådana fall.
När
del gäller byggnadsavgiftens storiek i det enskilda fallet bör tillses, att
avgiften blir tillräckligt hög för att motverka olovligt byggande men inte högre
än att den ter sig rimlig även vid oavsiktlig överträdelse. Vidare bör beaktas,
att byggnadsavgiften i allmänhet kommer att utgöra den enda påföljden för
olovliga åtgärder av högst skilda slag, frän uppförande av omfattande
bebyggelse till uppsättande av en skylt. Avgiften måste därför kunna variera
inom vida gränser. Samtidigt måste dock avgiften vara tämligen lätt att
bestämma och så normerad att den kan förutses av den avgiftsskyldige. Enligt
lagrådets mening får förslaget alt byggnadsavgiften skall utgå med belopp som
motsvarar fyra gånger byggnadslovsavgiften vid en motsvarande åtgärd, dock med
minst 500 kronor, anses uppfylla dessa krav. En svaghet är onekligen, alt taxan
för byggandslovsavgift bestäms av vaQe kommun för sig och att det inte ens är
nödvändigt att kommunen ,antar sådan taxa. Ett allvariigt åsidosättande av
kravet på byggnadslov kan alltså teoretiskt medföra byggnadsavgift som i en
kommun uppgår till flera tusen kronor men i en annan kommun stannar vid 500
kronor. Anledning finns emellertid att förvänta att kommunerna i allmänhet kommeratt
fastställa taxa för byggnadslovsavgift med ledning av det normalförslag som
har utarbetats av Svenska kommunförbundet och slatens planverk. Därmed minskar
risken för mera betydande skillnader mellan kommunerna i fråga om
byggnadsavgift vid samma slags olovliga ålgärd. Med hänsyn härtill och till de förQänster
förslagel i denna del i övrigt har anser lagrådet att det kan tillstyrkas.
Mot
den föreslagna tilläggsavgiften kan däremot riktas fiera allvariiga
invändningar.
Det
kan till en böQan starkt ifrågasättas, om den verkligen kommer att utgöra ett
ändamålsenligt och verksamt medel att motverka just den form av olovligt
byggande som det från allmän synpunkt setl är mest angeläget alt förhindra,
nämligen byggande i strid mot de materiella byggnadsföreskrifterna. Vad som olovligen
utförts i dessa fall skall som allmän regel inte fä Slå kvar, och
byggnadsnämnderna har att noga övervaka att rättelse kommer lill stånd. Sker
rättelse, skall emellertid i princip någon tilläggsavgift inte ulgå. Denna
avgift kommer följaktligen i huvudsak bara att drabba sådant byggande som vid
prövning i efterhand anses kunna godtas. Men
Prop.
1975/76:164 237
som
tidigare anförts innebär överträdelsen i dessa fall många gånger endast den
ordningsförseelsen, att den byggande inte på förhand har försäkrat sig om
byggnadlov till en fullt acceptabel byggnadsåtgärd. Tilläggsavgiften, som kan
uppgå till mycket högt belopp, står i dessa fall inte i rimligt förhållande
till den underiåtenhet som den byggande har gjort sig skyldig till.
Närdet
olovligt utförda inte i efterhand accepteras utan mäste undanröjas, drabbas den
byggande ofta av en kännbar ekonomisk föriust. Denna kan tillsammans med
byggnadsavgiften i allmänhet anses utgöra en tillräcklig sanktion. Innebär
åtgärden kränkning av mera betydande allmänt intresse och har den företagits uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet, bör dock samhällets ogillande komma till uttryck i
en särskild påföljd vid sidan av byggnadsavgiften. Behovet av att kunna
tillämpa en sådan påföljd framstår särskilt klart med tanke på det fallet, att
nägon har haft betydande ekonomisk fördel av sitt olagliga förfarande men han
vid den tidpunkt när en rättelse blir aktuell inte har så stort intresse av alt
fortsättningsvis kunna ulnytQa vad han utan tillstånd har genomfört eller av
annan orsak inte drabbas särskilt hårt av en rättelseätgärd. Denna situation
kan t.ex. föreligga, när byggnad har tagits i anspråk för otillåtet ändamål.
Med hänsyn till de angivna speciella kriterierna för den påföljd som bör
förekomma vid sidan av byggnadsavgiften kan påföljden inte utgöras av en
schablonmässigt bestämd avgift.
Mot
bakgrund av det sagda får lagrådet föreslå att tilläggsavgiften ulgår ur det
nya sanktionssysiemet. Som ytteriigare skäl för denna ståndpunkt kan åberopas
vad lagrådet anför i det följande under punkt 5 beträffande beslutsmyndigheten.
I stället för att tillämpa en ordning med tilläggsavgift bör man vid fall av
olovligt byggande, som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet och innebär
kränkning av mera betydande allmänt intresse, kunna ingripa mot den skyldige på
samma sätt som vid andra svåra lagöverträdelser. Han bör alltså ådömas straff
av allmän domstol. För alt sanktionen skall bli tillräckligt effektiv bör
domstolen vid sidan av straffet kunna döma ut en straffavgift. Till frågan om
straff och straffavgift återkommer lagrådet under punkt 6.
Vad
slutligen angår förslaget om särskild avgift innebär det, såsom ocksä
föredragande statsrådet påpekar, en viss avvikelse från principen att
administrativa avgifter bör bestämmas utan skönsmässiga inslag. Med hänsyn till
de omsländigheler som åberopas lill stöd för förslaget bör avsteget emellertid
kunna godtas, och lagrådet finner inte heller i övrigt anledning till någon
väsentlig erinran mot konstruktionen av den särskilda avgiften.
4.
Valet av subjekt för byggnads- och tilläggsavgifterna
Enligl
remissen skall den som vid liden för avgiftsprövningen är ägare av den byggnad
eller anläggning som berörs av en olovlig byggnadsåtgärd alltid påföras de
byggnads- och tilläggsavgifter som kommer i fråga. Förslaget
Prop. 1975/76:164 238
innebär
således, att avgiftsskyldighelen bestäms utan hänsyn till om den som drabbas har
gjort sig skyldig till den lagöverträdelse del är fråga om och alltså utan
hinder av att annan, vanligen då en förutvarande ägare, myckel väl kan vara den
egentlige lagöverträdaren. Della alt avgiften kan drabba någon som inte har
utfört eller haft något som helst alt skaffa med den olovliga byggnadsåtgärden
eller haft möjlighel att avväQa den olaglighet som förekommit innebär en
betänklig nyhet på sankiionsområdel och kan svåriigen accepteras.
Ett
avsteg som nu sagts från vad som eljest har ansetts böra upprätthållas
beträffande påföljdssanklioner kan inte nöjaktigt motiveras med att en ny ägare
fär kräva åter av föregående ägare vad han kan ha tvingats att erlägga i
avgifter. Sådan återkravsrätl kan många gånger vara helt illusorisk. Just i de
mest kvalificerade fallen, där den tidigare ägaren har gjort sig skyldig till
en medveten överträdelse av reglema om byggnadslov och han kanske med god förQänst
har avhänt sig den ifrågavarande egendomen, är det väl tänkbart att han ordnar
sina ekonomiska förhållanden så att en återkravsrätl blir värdelös. Också i
andra fall blir möjligheterna att få ersättning för utgivna avgifter emellertid
helt beroende av den förre ägarens betalningsförmåga vid den tid då kravet kan
göras gällande.
Alt
lägga avgiftsskyldigheten på den nye ägaren under hänvisning lill att den, som
sålunda drabbas av avgifi på grund av annans lidigare lagöverträdelse, kan
sägas ha handlat oförsiktigt vid sitt förvärv och därför bör fä stå sitt kast
är inle godtagbart. Möjligen skulle denna motivering kunna åberopas, om den nye
ägarens ansvar begränsades till vissa bestämda lyper av äganderättsförvärv, t.
ex. köp och vissa andra överlåtelser, beträffande vilka man kan räkna med alt
förvärvaren regelmässigt har möjlighet att kontrollera om olovlig
byggnadsverksamhet tidigare har förekommit. Enligt förslagel skall någon sådan
begränsning inte gälla, utan principen om den nye ägarens betalningsansvar för
avgifter skall tillämpas generellt vid alla slags förvärv, vilket kan medföra högst
otillfredsställande verkningar i en del fall. Förslaget torde vidare ge upphov
till svårlösta problem med tanke på villkorliga överiåtelser, beträffande vilka
det vid tiden för avgifts-skyldighetens bestämmande inle kan avgöras om en
slutlig överiåtelse har kommit till stånd. Denna fräga får övervägas närmare,
om den föreslagna lösningen skall genomföras. Det fallel måste likaså
uppmärksammas att efter avgiftens fastställande överiåtelsen går åter eller
förklaras ogiltig.
Här
kan vidare påpekas att, om avsikten är all låta den nye ägaren svara för avgift
av det skälet att han har gjort sig skyldig till viss uraktlåtenhet vid sill
förvärv, grundema för avgiftens bestämmande bör utformas med hänsyn till svårhetsgraden
av en sådan försummelse. Enbart omfattningen och karaktären av den ursprungliga
överträdelsen bör i vaQe fall inle såsom enligt remissen fä vara avgörande.
Förslaget
i vad det gäller ny ägares ansvar kan inte heller lillfredsslällande motiveras
med all denne redan enligl gällande ordning liksom enligl re-
Prop.
1975/76:164 239
missen
kan fä finna sig i att rällelseålgärder framtvingas. Byggnadsavgift är avsedd
att utgå även om rättelse tvångsvis genomförs, och vad tilläggsavgiften
beträffar kan den uppgå lill belopp som vida överstiger värdel för den nye
ägaren av den fastighet eller byggnad som avses med rättelsen. Särskilt må
beaktas att nu angivna värde av egendomen kan, t. ex. på grund av upplåtna panlrättigheter,
ha varit myckel lågl redan vid förvärvet. För betalning av påförda avgifter
svarar emellertid inle bara denna egendom utan ägaren får finna sig i att också
hans övriga tillgångar las i anspråk. Vad som nu anförts mot förslaget all låta
ny ägare bli betalningsskyldig för byggnads- och tilläggsavgifter innefattar inle
något avgörande skäl mot att över huvud tagel tillämpa avgiftspåföljder av
detta slag, men sådan ändring bör genomföras i förslaget att avgifterna påförs
den som var ägare vid liden för den olovliga åtgärdens vidtagande. Man kan ulgå
från alt det är han som i nästan alla fall ligger bakom åtgärden, men även om
så någon gång inte skulle vara förhållandet, fär det likväl anses befogat alt
låta honom bära ansvar för vad som utförts beiräffande egendomen. Att
konstruera avgiftspåföljden med ett så beskaffat ägaransvar låter sig väl
förenas med vad som i allmänhet gäller i fråga om sanktioner för lagöverträdelser
av mindre allvariig karaktär. Väsentligt äremellertid att ägaren, om han kan
visa att han inte alls kan lastas för den överträdelse som avgiften gäller,
skall kunna vinna befrielse frän avgiftsskyldigheten. Det remitterade förslaget
fär anses medge tillräcklig möjlighet i sädant hänseende genom reglerna om
jämkning och eftergift.
5.
Beslutsmyndigheten
De
tänkta påföljdsavgifterna är avsedda att hanteras i första hand av byggnadsnämndema,
och någon prövning inom ramen för ell straffprocessueUt förfarande vid allmän
domstol skall alltså inte äga rum. Denna avvikelse från vad som i vanliga fall
tillämpas, när det gäller att bestämma sanktioner för lagöverträdelser, är
föranledd av strävan alt vinna största möjliga förenkling. En av anledningarna
till att man på några områden redan har valt lösningen med administrativa avgiftspåföljder
är just all man därigenom undgår att utnyttja det ganska tunga och tidskrävande
maskineri som ett StraffprocessueUt förfarande merendels innebär. En övergång
till en rent administrativ handläggningar motiverad, närdet är ett myckel
enkelt material som skall läggas till grund för avgiftspåföljderna. Behöver endasl
förekomsten av vissa faktiska förhållanden konstateras, beträffande vilka någon
tveksamhet vanligen inte behöver råda, är det otvivelaktigt en stor fördel att
slippa ta del vanliga rättsmaskineriet i anspråk. Annoriunda ställer det sig,
när man har att räkna med att närmare utredningar kan bli nödvändiga för att
få klarhet i om avgift skall tillämpas. Den administrativa myndighet som skall
handlägga avgiftsfrågan lämpar sig i regel inle för utredningar av den karaktär
som förekommer vid förundersökning i brou-
Prop. 1975/76:164 240
mål,
och del kan även anföras principiella betänkligheter mol alt låta den
beslutande myndigheten själv agera i utredande syfte. De skäl som med allt fog
brukar anföras mot ett inkvisitoriskl förfarande i brotlmålsprocessen äger
också här tillämpning.
Vad
beträffar byggnadsavgiften blir det bl. a, med hänsyn till de i remissen
föreslagna övergångsbestämmelserna och preskriptionsreglerna inte sällan
nödvändigt att närmare utreda när överträdelse har ägt rum. Vidare kan vid
bestämmandet av byggnadsavgift med ledning av byggnadslovstaxa viss utredning
behövas för att faslslälla beskaffenheten av del objekt ålgärden avsett. De
förut nämnda principiella betänkligheterna, de förhållandevis svaga
utredningsresurser som byggnadsnämnderna förfogar över och de begränsade möjligheler
som föreligger för den enskilde att inför sådan nämnd förebringa bevisning är
faktorer som onekligen talar emot att låta byggnadsnämnd döma ut en avgift av
den storiek byggnadsavgiften kan fä. Det förhållande som utgör grunden för
utdömande av byggnadsavgift, nämligen att byggnadslovskrävande åtgärd har
vidtagits utan lov, är emellertid ett faktiskt förhällande som byggnadsnämnden
är bäst ägnad att konstatera. Bestämmandet av byggnadsavgiftens storiek i det
enskilda fallet torde vanligen inte heller bereda byggnadsnämnden slörre svårigheler.
Lagrådet finner därför övervägande skäl tala för att man bör kunna anförtro ål
byggnadsnämnderna att påföra byggnadsavgift.
När
det gäller den särskilda avgiften, innehåller de föreslagna reglerna som förut
har sagts vissa skönsmässiga inslag, som gör del tveksamt att låta
administrativ myndighet beslula om avgift skall utgå. Med hänsyn till att det i
allmänhet är fråga om överträdelser av ordningsföreskrifter och att avgiften är
föga betungande anser lagrådet dock att den föreslagna ordningen även i denna
del bör kunna godtagas.
Som
framgår av del tidigare anförda föreslår lagrådet alt tilläggsavgiften skall
utgå ur sanktionssysiemet och vid allvariigare lagöverträdelser ersättas med
straff och straffavgift utdömda av allmän domstol. Men inle heller en lilläggsavgift
av den karaktär som föreslagits i remissen bör kunna påföras av administrativ
myndighet, Möjlighelen all undgå avgiften genom all vidtaga rättelse medför
att ytteriigare krav på ulredning ställs på myndigheten. Vid en avgift av
tilläggsavgiftens storiek gör sig också de förut anförda rätlssäkerhetskraven särskill
gällande. En sådan avgifi bör inle kunna påföras ulan all en ingående prövning
har ägt rum, med de rättssäkerhetsgarantier som handläggning inför domstol
erbjuder. Lagrådet finner sig alltså böra bestämt avråda från att på
administrativ myndighet lägga uppgiften alt besluta om den föreslagna
tilläggsavgiften.
6.
Straff och straffavgift för kvalificerade fall
Såsom
redan har framhållits måste krävas att vid sidan av byggnadsavgiften som
sanktion mot olovligt byggande annan påföljd tillämpas, när
Prop.
1975/76:164 241
fråga
är om allvarligare överträdelser. Alt den erforderliga kompletteringen av
byggnadsavgiften inle kan åstadkommas genom en lilläggsavgift, ul-formad på sätl
som föreslagits, har också berörts i det föregående, och i samband därmed har
lagrådet uttalat att den som gör sig skyldig lill olovligt byggande av mera
kvalificerad beskaffenhet bör ådömas straff av allmän domstol och att en
straffavgift bör kunna dömas ut.
Lagrådet
förordar under hänvisning till det anförda, att det remitterade förslaget
kompletteras med en bestämmelse av innehåll att den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet vidtar åtgärd, lill vilken erfordras byggnadslov, utan att sådani
lov föreliggerskall,om gärningen innebär kränkning av mera betydande allmänt
intresse, dömas lill böter eller fängelse i högst två år.
Den
angivna förutsättningen att fråga skall vara om kränkning av ett mera betydande
allmänt intresse bör, liksom kravei pä grov oaktsamhet när gärningen ej är
uppsåtlig, kunna ulgöra en lämplig avgränsning av det sirafföara området. Den
föreslagna straffskalan har bestämls med tanke på att endast kvalificerade fall
omfaltas av bestämmelsen och att det nägon gång kan förekomma mycket grova
överträdelser. Även om böter kanske blirdet straff som vanligen kommeratt
tillämpas, bör fängelse ingå i skalan, och den övre gränsen för sådant straff
bör sättas så högt som lill två år. Del är ingalunda ovanligt att sirafföeslämmelser,
som syftar lill att skydda väsentliga allmänna intressen, stadgar fängelse i så
lång tid. Detta förekommer även när fråga endasl är om icke uppsåtliga
förfaranden, t, ex. vid vårdslös skatteuppgift.
Vid
straffmätningen torde det finnas anledning beakta, alt med den föreslagna
ordningen en överträdelse kan medföra sanktioner av annat slag. Åigärder för
all åstadkomma rättelse i vad som olovligen utförts kan exempelvis få så
kännbara verkningar för gärningsmannen att skälig hänsyn därtill bör tas vid
straffets bestämmande. All meddela särskilda föreskrifter härom bör dock enligt
lagrådets mening inle vara erforderligt. Hänsyn till omständigheter av angivet
slag bör kunna tas vid tillämpning av de principer som gäller för straffmälning
i allmänhel,
Slraffavgiften
är länkt som ett komplement för alt förhindra att någon bereder sig vinning
genom olovligt byggande. För att uppnå detta syfte kunde det ligga nära till
hands alt förbinda den tänkta strafföeslämmelsen med ett stadgande om att
ekonomiskt utbyte av brottet skall förklaras förverkat. Uppenbara svårigheter
möter emellertid att pä förevarande område genomföra en ordning med regelrätt
förverkande. 1 stort setl samma resultat kan däremot uppnås genom en särskild
form av avgift, så konstruerad att värde som kan beräknas motsvara vinningen av
del brottsliga förfarandet dras in till det allmänna.
Den
tänkta straffavgiften bör kunna tas ul efter prövning av allmän domstol, dock
endast när sådani fall föreligger som avses i nyssnämnda straffbestämmelse.
Krav på att någon också har blivit fälld lill ansvar enligt be-
16
Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 164
Prop. 1975/76:164 242
stämmeisen
bör inte uppställas. Möjlighelerna alt lillämpa straffavgift bör vidare
begränsas så, all avgifi endasl skall komma i fråga vid överträdelse av sådan
karaktär alt en vinningssiluation typiskt selt föreligger. Det synes härvidlag
naturligast att knyla an till del remitterade förslaget och göra regeln om
straffavgift tillämplig på fall av olovligt byggande, som enligt förslaget
kunnat föranleda lilläggsavgift. Enbart rivning av byggnad torde emellertid
inte ge upphov till sådani ekonomiskt utbyte att det finns anledning all i
detta sammanhang behandla rivningsfallet på samma sätl som övriga, här avsedda
former av olovligt byggande. Del sagda innebär, att slraffavgift skall kunna
dömas ut, när fråga är om uppförande av helt ny byggnad, till- eller påbyggnad
av förut befintlig byggnad eller inredande eller ianspråktagande av byggnad
eller del därav för väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden
förut varit använd eller enligl byggnadslov får användas.
Även
i fråga om de grunder enligt vilka straffavgiften skall beräknas bör ledning
kunna hämtas från det remitterade förslagets regler om till-läggsavgiften. 1 vaQe
fall saknas tillräckligt underiag för alt låta beräkningen av straffavgiften
ske efter andra principer. Sålunda bör föreskrivas, all avgiften skall
motsvara 500 kronor för vaQe kvadratmeter våningsyta som gärningen har
omfattat. Men såsom framgår av det följande skall domstolen med hänsyn till
omständigheterna i det särskilda fallet kunna bestämma avgiften till lägre
belopp eller efterge betalningsskyldigheten.
Om man såsom föreslagits
låter valet av de överträdelser vid vilka straff-' avgift bör komma i fråga
bestämmas av all en vinningssiluation typiskt sett kan antas föreligga, bör ett
motsvarande betraktelsesätt anläggas pä frågan om vem som skall åläggas
betalningsskyldighet. Med denna ulgångspunkl kommer den som var gärningsman i försia
hand i fråga. Situationen torde emellertid ganska ofta vara sådan all den som
kan presumeras hösta in fördelar av brottet inte är gärningsmannen själv ulan
någon, i vars ställe gärningsmannen var. Bestämmelserna bör därför ulformas så
alt slraffavgiften då kan åläggas principalen, denne må vara fysisk eller
juridisk person. Av särskilt stor praktisk betydelse är alt juridiska personer
som aktiebolag, handelsbolag och dödsbon kan dömas alt betala straffavgift på
grund av brott som anställda eller ställföreträdare har begått. I anslutning lill
vad som enligt brottsbalken gäller om förverkande bör straffavgift vidare kunna
drabba den som över huvud tagel har beretts vinning genom brottet. Här kommer
särskilt i fräga den som vid brollet var ägare till den akluella egendomen
utan att tillhöra någon av de två förut angivna kategorierna. Liksom fallet är
vid förverkande kan i vissa situationer solidarisk betalningsskyldighet för
straffavgift vara motiverad, 1 andra situationer kan det finnas skäl att dela
upp betalningsskyldigheten. Vad som sammanlagt döms ut bör dock uppenbariigen
inte få överskrida den framräknade straffavgiftens belopp.
Fördelningen
av betalningsskyldigheten mellan dem som kan ådömas
Prop.
1975/76:164 243
straffavgift
bör i princip göras med beaktande av att den vinning som avgiften riktas mot
kan vara fördelad på olika sätl. Vid straffavgiftens bestämmande bör emellertid
hänsyn även kunna tas lill om förulsalt vinning i verkligheten helt eller
delvis uteblivit. Rättelse av det som olovligen vidtagits lorde i många fall
böra föranleda sådani hänsynstagande. Det kan även ibland finnas anledning all beakla
vad som i övrigi drabbar den belalningsskyldige så att avgiften inle blir
oskälig i förhållande till den fördel han har vunnit. Vad som har sagts nu bör
föranleda, att en bestämmelse meddelas om att straffavgift får bestämmas lill
lägre belopp eller efterges, om rättelse har skett eller särskilda skäl eljesi
föreligger. Vidare bör föreskrivas, att angående straffavgift skall i övrigi
vad som är stadgat om förverkande av egendoms värde på grund av brott äga motsvarande
tillämpning. Härigenom markeras bl. a. alt avgift inte skall tillämpas, om del
skulle vara uppenbart obilligt (se 36 kap. 11 5 brottsbalken). Genom en sådan
hänvisning blir vissa preskriptionsfrågor reglerade (se 36 kap, 9 och 10 55
brottsbalken) och behöver särskild regel om vem straffavgiften skall tillfalla
inte meddelas (se 36 kap. 12 5 brottsbalken). Ulan vidare lorde vara klart att bölesindriv-ningsförordningens
bestämmelser om böter skall gälla i tillämpliga delar.
På
grundval av de i den föregående framställningen redovisade synpunkterna anser
sig lagrådet sammanfattningsvis böra föreslå alt det remitterade förslaget i
vad det avser själva påföljdssysiemet jämkas sålunda, att reglerna om
tilläggsavgiften i den särskilda lagen lär utgå, att i lagen i stället tas upp
en strafföeslämmelse, avseende kvalificerade fall av olovligt byggande, och i anslulning
till denna även en beslämmelse om straffavgift samt alt reglerna om byggnadsavgifien
utformas så att avgiften påförs, inte den som vid tiden för byggnadsnämndens avgiflsbeslut
är ägare till den egendom på vilken den ifrågavarande olovliga ålgärden har
utförts utan i stället den som var ägare när åtgärden vidtogs.
Utom
dessa mera väsentliga jämkningar föreslår lagrådet i del följande också fiera
detaljändringar såviii gäller förslaget till lag om påföljder vid olovligt
byggande m. m. Lagrådet har därför funnii skäl att vid protokollet foga ett
förslag till lagtext i den utformning som lagrådet förordar. Detta förslag
innehåller också vissa renl redaktionella justeringar, som inte lorde kräva
särskild motivering.
Gyllensvärd,
Nordlund och Ulveson:
Enligt
vår mening bör beträffande lillämpningen av de beslämmelser om straff och slraffavgift
som lagrådet förordar gälla den begränsningen att allmänt åtal lär väckas endasl
efter anmälan av byggnadsnämnden och att talan om utdömande av straffavgift
inte fär föras annal än efter sådan åtalsanmälan eller efter begäran från
byggnadsnämndens sida att talan om avgift skall anställas. Som skäl härför vill
vi åberopa att ansvaret för tillsynen överalt byggnadslagstiftningen efterievs
i första hand åvilar nämnden. Med
Prop.
1975/76:164 244
hänsyn
härtill och till att nämnden har alt beslula om de ingripanden i andra former
som en överträdelse bör föranleda synes det naiuriigast att, fastän det här är
fråga om kvalificerade fall, allmän åklagares möjligheter att föra lalan görs
beroende av anmälan eller begäran från nämnden. Härmed vinner man även den
fördelen alt polis- och åklagarmyndigheterna befrias från skyldighet att på
egen hand bedriva undersökningar om överträdelser skett på ifrågavarande
område. Vi förordar därför, att 11 och 12 55 i lagrådels förslag till lagtext
kompletteras enligt följande. 1115 skrivs in en bestämmelse om att allmänt
åtal för gärning som avses i första slycket av paragrafen får väckas endasl
efter anmälan av byggnadsnämnden. Bestämmelsen bör få bilda ett tredje stycke i
paragrafen. I 12 5 tas upp en bestämmelse, som anger att talan om ådömande av
straffavgift utan samband med åtal fär väckas endast om byggnadsnämnden har
anmält gärningen lill åtal eller begärt att talan anställes. Denna beslämmelse
bör fä bilda ett stycke för sig, lämpligen placerat i slutet av paragrafen.
Nyman:
Lagrådet
har tillstyrkt all överträdelser i allmänhet av bestämmelserna om byggnadslov
inte skall föranleda straffrättsliga påföljder och att beivrandet av sådana
överträdelser helt skall ankomma på byggnadsnämnderna. Att lagrådet samtidigt
föreslåren särskild strafföeslämmelse sammanhänger med uppfattningen, alt del
vid sidan av ovannämnda överträdelser finns vissa andra, som från samhällets
synpunkt är av myckel allvarlig beskaffenhet och mot vilka samhället har behov
av att kunna ingripa med den särskilda reaktion som användande av en
straffpåföljd innebär, Svårhetsgraden av del handlande som avses med
bestämmelsen framgår av att straffet enligt bestämmelsen skall kunna uppgå till
fängelse i två år,
I
åtalshänseende bör brott, som det föreslagna stadgandet avser, med hänsyn lill
brottslighetens typ och svårhetsgrad, kunna åtalas av allmän åklagare oberoende
av anmälan. Härför talar bl. a. behovet av enhetlighet i tillämpningen. Detta
får i förevarande sammanhang särskild betydelse med hänsyn till att, samtidigt
som fråga är om allvariig brottslighet, svårigheler föreligger att närmare ange
gränserna för del sirafföara området. Enligt det av lagrådet föreslagna
stadgandet skall fråga vara om överträdelse av byggnadslovsbestämmelserna, som
sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet och innebär kränkning av mera
betydande allmänt intresse. Om åtalsanmälan görs till formell förutsättning för
åtal, kan befaras att nämndens beslul i frågan om åtalsanmälan i verkligheten
också blir avgörande för i vilka fall åtal kommer att väckas. Att samma slag av
förfarande vid tillämpningen av den föreslagna strafföeslämmelsen kan leda till
olika slåndpunktstaganden inom näriiggande kommuner är inte otänkbart. Med det
byggande över kommungränserna, som numera förekommer, kan delta leda till
stötande resultat.
Prop.
1975/76:164 245
inte
minsl med hänsyn lill den påföljd som kan komma i fråga enligt det föreslagna
stadgandet.
Det
förhållandet att byggnadsnämnderna har att övervaka efterievnaden av
byggnadslagstiftningens bestämmelser i allmänhel lorde medföra att alla typer
av överträdelser kommer att aktualiseras inom nämnden. Förekommande fall av
grova överträdelser av byggnadslovsbestämmelserna lorde därvid komma att
överlämnas till åklagarens prövning. Att åtal väcks utan att nämnden fått
tillfälle att yttra sig synes inte behöva befaras. För nämndens verksamhet bör
vara till fördel att dess bedömning inte behöver fä den betydelse som kan bli
följden av en bestämmelse om åtalsanmälan. Under angivna förhållanden finns
enligt min mening inte anledning att av praktiska skäl göra åtal beroende av
anmälan från byggnadsnämnden.
På
grund av vad sålunda anförts anser jag all allmän åklagares ålalsprövning
beträffande brott, varom här är fråga, inte bör göras beroende av åtalsanmälan.
Del anförda leder till att inte heller talan om straffavgift bör göras beroende
av anmälan.
Förslaget
till lag om påföljder vid olovligt byggande m. m.
Lagrådet:
Inledningsvis
har lagrådet framhållit, alt påföljd bör i nu ifrågavarande sammanhang endast
användas som beteckning på sanktionerna avgifter och straff Med anledning härav
och då av lagens rubrik bör framgå att regleringen avser viktiga ingripanden
även på annat sätt än genom tillämpning av dessa sanktioner, föreslås att rubriken
får lydelsen "Lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m, m.".
15
1
denna paragraf anges den nya lagens tillämpningsområde omfatta prövning av
frågan om påföljd för överträdelse av BL eller BS eller av någon med stöd av
dessa författningar meddelad föreskrift. Eftersom förutsättningarna för
tillämpning av de i lagen reglerade åtgärderna från det allmännas sida
uttömmande redovisas i följande lagrum, får stadgandet sin främsta betydelse
för tillämpningen av bestämmelsen i 2 5 om byggnadsnämndens allmänna skyldighel
att ingripa mot överträdelser. Stadgandet är emellertid inle tillräckligt
preciserat för alt fylla någon uppgift i detta hänseende. Efter orden gäller
det vaQe åtgärd eller uraktlåtenhet som strider mot byggnadslagstiftningen,
oavsett om det är någon enskild eller ett offentligrättsligt organ eller
befattningshavare vid sådant organ som har felat. Meningen är dock inte att
lagen skall tillämpas annat än vid enskildas överträdelser av föreskrifter om
själva byggandet och vad därmed hänger samman. Del är alltså inte avsett att
lagen skall vara tillämplig för den händelse t, ex.
Prop. 1975/76:164 246
reglerna
om vad som skall iakttas vid planläggning enligl BL i något fall skulle
åsidosättas eller någon skulle bryta mot den i 147 a 5 BL föreskrivna
tystnadsplikten. Med anledning härav bör avfattningen av stadgandet jämkas på
så sätt, att lagen anges gälla vid överträdelse av sådan föreskrift om byggande
som har meddelats i BL eller BS eller med stöd av någon av dessa författningar.
Det bör inte föranleda nägon tveksamhet om att uliryckei "föreskrift om
byggande" här skall omfalla även vad som är föreskrivet i 136 a § BL saml
villkor som har meddelats med stöd av nämnda lagrum, även om det inte i del
särskilda fallet är fråga om byggnadsverksamhet i vanlig bemärkelse eller ens i
den något vidgade belydelse vari "byggande" sedan gammalt använts i
byggnadslagstiftningen.
2
5
Den
här föreslagna bestämmelsen har till ändamål alt framhäva byggnadsnämndens skyldighel
att ingripa mot överträdelser som avses i 1 5 och innebär en närmare utveckling
i visst hänseende av vad som redan enligl 7 5 första stycket BL åvilar nämnden,
nämligen att utöva det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten. Vid
bestämmelsens utformning bör sambandet med delta huvudsladgande rörande
byggnadsnämndens uppgift lämpligen få komma till uttryck. Eftersom nämndens möjligheler
att fullt ut pröva frågor om påföljder och ingripanden enligl den nya lagen är
begränsade inle bara såvitt gäller siraff och handräckning utan även på andra
sätt, bör i paragrafen inte talas om en prövningsskyldighet för byggnadsnämnden
utan endasl om en skyldighet för nämnden att la upp sådan fråga till
behandling, så snart anledning förekommer all en överträdelse har skett. Vid en
utformning i enlighel härmed saknas skäl alt uttryckligen ange, att nämndens
handlingsmöjligheter beträffande straff och handräckning såtillvida är
begränsade som nämnden härvidlag endast kan ha alt avgöra om anmälan lill åtal
eller ansökan om handräckning skall göras.
På
fiera ställen i remissprotokollet har föredragande statsrådet framhållit att
byggnadsnämnden skall, när byggnadsåtgärd har företagils utan erforderligt
byggnadslov och sådant lov inte kan meddelas i efterhand, se till att rättelse
blir genomförd. Denna för hela den föreslagna regleringen så viktiga grundsats
bör finnas inskriven i lagen. Lagrådet föreslår därför, all den nu behandlade
bestämmelsen om nämndens åligganden kompletteras med en regel om att nämnden i
del angivna fallet skall vara verksam för all rättelse kommer till stånd. I
delta uttryck får anses ligga att nämnden, för den händelse den efter att ha
varit i förbindelse med ägaren finner sig inte kunna lita pä alt denne
självmant utför rättelsen, skall begära handräckning eller meddela
föreläggande om rättelse.
Prop. 1975/76:164 247
De
ingripanden vid olovligt byggande som enligt den föreslagna lagstiftningen kan
komma i fråga - kanske särskilt de vidgade möjligheterna all framtvinga
rättelse - är utomordentligt kännbara och kan gå ul över andra än dem som har
utfört de olovliga åtgärderna. Särskilt må nämnas, alt ny ägare av fastighet
som varit föremål för sådan åtgärd samt kreditgivare kan bli drabbade. För
fastighetsmarknaden måsle det därför vara av stor betydelse att var och en som
har eller slår i begrepp att förvärva fast egendom eller byggnad på ofri grund
eller att bevilja lån mol säkerhel av panträtt i fastighet eller lomlrätl har möjlighel
alt förvissa sig om att någon risk för ingripanden enligl den nya lagen inte
föreligger. Godtagbara garantier mot sådana ingripanden kan inte gärna erhållas
på annat sätt än genom hänvändelse till vederbörande byggnadsnämnd. Vad den hiltillsvarande
ägaren uttalar eller försäkrar är ingalunda alllid något all lita på, och
många gånger finns inte möjlighet att hos honom få ersättning eller gottgörelse
i annan form för förluster, som beror på att byggnadsbeståndet inle varit lagligen
beskaffat. För att menliga återverkningar på den allmänna fastig-hetsomsättningen
skall undvikas synes det därför ofrånkomligt alt byggnadsnämnderna på begäran
av dem som har ell berättigat intresse därav lämnar skriftligt besked, huruvida
i fråga om viss byggnad eller anordning har vidtagits åtgärd som föranleder
ingripande enligt den nya lagen. Lagrådet föreslår att en beslämmelse härom
skrivs in som ett andra siycke i förevarande paragraf Beaktas inle lagrådets
invändning mot att ålägga ny ägare avgiftsskyldighet, bör beskedet omfatta inte
bara frägor om ingripande enligt lagen utan även frågor om avgifi som kan
åläggas av byggnadsnämnden.
Enligt
2 5 första styckei BS åligger del nu byggnadsnämnden alt, när sådant begärs av
någon vars räll kan beröras därav, lämna skriftligt besked huruvida nämnden har
meddelat beslut rörande skyldighet för fastighetsägare all vidtaga särskild ålgärd
med avseende på fastigheten. Lagrådet har övervägt, om inte detta stadgande
lämpligen bör föras över till den nya lagen och samordnas med den nu föreslagna
regeln. En sådan ålgärd skulle medföra vissa fördelar men kan enligl lagrådets
mening inte anses tillräckligt motiverad.
Besked
enligt 2 5 försia styckei BS anses bara behöva upptaga sådana beslul som är akluella.
alliså t, ex, inle sådana som redan har verkställts. På motsvarande sätt bör
byggnadsnämnd inle på grund av den nu föreslagna regeln vara skyldig att uttala
sig om byggnadsåtgärd som ligger så långt tillbaka i tiden att den omfattas av
den nya lagens preskriptionsregler.
Att
lämna besked av det slag som lagrådet nu föreslår är avsett alt ingå som ett
väsentligt led i byggnadsnämndernas myndighetsutövning. En viktig fråga blir.
vilka rättsverkningar ett besked skall medföra för den händelse det sedermera
visar sig vara felaktigt. Vad som i det hänseendet tilldrar
Prop. 1975/76:164 248
sig
intresse är besked som - felaktigt - utvisar alt det inte har förekommit någol
som ger anledning till ingripande. Lagrådet har övervägt att i lagen skriva in
en regel om att del, när ett besked av denna innebörd har meddelats, inte skall
finnas möjlighet att framtvinga rättelse. Om lagen får del i remissen
föreslagna innehållet alt byggnads- och tilläggsavgifter skall kunna påföras ny
ägare, skulle det i så fall också vara moliveral alt ha en motsvarande regel om
hinder mot att la ul avgifter. Emellertid har lagrådet funnit au det, särskilt
i rätlelsefallet, skulle föra för långt att ulan undantag ge beskeden en sådan
rättsverkan. Även om någon särskild regel i ämnet inle meddelas, torde ett av
byggnadsnämnden meddelat besked att anledning lill ingripande inle förekommer
ge den som har inrättat sig efter dess innehåll ett starkt skydd. Om han trots
allt skulle bli utsatt för en rältelseåtgärd och tillfogas skada, kan del felakiiga
beskedel föranleda skadesiåndsskyldighet för kommunen enligt beslämmelserna i
3 kap. 2-6 55 skadeståndslagen. En förutsättning härför är dock givetvis att
del föreligger adekvat orsakssammanhang mellan beskedet och skadan. Vad
avgifterna beträffar torde de föreslagna reglerna om eftergift erbjuda
tillräckliga möjligheteratt nå ett rimligt resultat i de avsedda fallen.
För
besked av det slag som nu förordas kan byggnadsnämnden ta ut ersättning enligt
bestämmelserna i 8 5 BS,
35
Enligt
68 5 BS kan byggnadsnämnden för närvarande i vissa situationer förbjuda att ett
påböQat byggnadsarbele fortsätts. Överträdelse av sådant förbud medför
straffansvar enligl 69 5 BS. Den i förevarande paragraf föreslagna
bestämmelsen innebär all motsvarande möjlighel att meddela förbud skall föreligga
även i fortsättningen. Något straffansvar skall emellertid hädanefter inte
kunna utkrävas av den som bryter mot förbudet. Om man bortser från den
möjlighet att i visst fall ta ut särskild avgift som följer av 6 5 punkt I, är
utdömande av vite den enda påföljd som skall kunna komma i fråga, men såsom
framgår av 17 5 första stycket behöver ett förbud mot fortsatt byggnadsarbete
inte alltid vara förenat med vitesföreläggande, även om det förutsätts all vite
vanligen föreläggs i dessa fall. Del är alltså tänkbart alt enligt den
föreslagna ordningen överträdelse av förbud som har meddelats av
byggnadsnämnden inte kan föranleda någon som helst rättslig sanktion. Delta är
inte tillfredsställande. I stället bör en sådan ordning införas att förbud
enligt denna paragraf får meddelas av byggnadsnämnden endast i samband med all
nämnden förelägger vile. Lagrådet föreslår därför alt i första stycket av
paragrafen anges, att byggnadsnämnden får med föreläggande av vite förbjuda
all byggnadsarbete fortsätts i fall som där avses samt att i andra styckets
huvudsats orden "vid vite" tillfogas. Bestämmelsen 117 5 första
stycket bör i anslutning härtill ändras så att den endast avser föreläggande
alt vidtaga rättelse eller eljest utföra arbete eller annan åtgärd.
Prop. 1975/76:164 249
Beträffande
punkt 3 i första stycket av denna paragraf kan ifrågasättas, om inte den
ändringen bör genomföras all byggnadsnämnden skall kunna ingripa mot fortsatt
arbete i strid mot inte bara sådant förbud att företa nybyggnad eller alt riva
byggnad som har meddelats med stöd av BL ulan också förbud som har upptagits i
själva lagen. I båda dessa fall, där ett uttryckligt förbud mot vissl slags
arbete redan gäller, får del emellertid anses oegentligi att tillerkänna
byggnadsnämnden räll att, låt vara i förening med utfärdande av
vitesföreläggande, förbjuda sådani arbete. En mera fristående reglering av
dessa fall synes därför vara att föredra. Alt därvid ställa krav på all arbelel
uppenbarligen strider mot förbudet lorde inie vara erforderligl. Första slyckel
synes förslagsvis kunna utformas så, alt till en böQan meddelas en bestämmelse,
som i sak helt överensstämmer med 68 5 första slyckel BS, dock med det förut
berörda tillägget angående vitesföreläggande. Därefter anges att för del fall,
att enligl BL eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen
förbud gäller att företa nybyggnad eller att riva. byggnadsnämnden får
föreskriva vite för den som genom all fortsätta byggnadsarbele underiåter att
ställa sig sådant förbud lill efterrättelse.
Enligt 7 5 BS, beträffande
vilken paragraf någon ändring inte föreslås i remissen, kan befogenheten att
meddela föreläggande vid vite inte i något fall av byggnadsnämnden delegeras lill
ledamot eller suppleant i nämnden eller till befattningshavare hos nämnden.
Förbud mot all påböQal byggnadsarbete fortsätts bör emellertid kunna meddelas
utan omgång, och lagrådet finner det inte böra möta någol hinder att
delegationsmöjligheterna vidgas lill all gälla här avsedda förbud med viiesföreskrift.
Lagrådei ålerkommer till denna fråga i samband med behandlingen av de i
remissen föreslagna ändringarna i BS,
4
5
Enligt
vad som anförs i remissprotokollet skall skyldigheten att eriägga
byggnadsavgift i princip inträda i och med att det olovliga byggandet påböQas,
För att byggnadsavgift skall kunna åläggas någon måste dock förutsättas att
byggnadsarbetet fortskridit så långt, att det klart framgår all fråga är om byggnadslovskrävande
åtgärd. Vid nybyggnad eller tillbyggnad måste sålunda antingen schaktning ha skell
lill sådani djup alt den åtgärden i sig skulle ha krävt byggnadslov eller, om schaktning
inte behövs för den avsedda byggnaden, att grunden till byggnaden hell eller
delvis har lagls.
Med
alt ålgärd vidtagits ulan byggnadslov menas att gilligl byggnadslov lill ålgärden
saknas. Hit hör sådana fall där lill grund för åtgärden åberopas ett
byggnadslov, som enligt reglerna i 59 5 BS har förfallit eller inle får UtnytQas.
Däremot medför inte den omständigheten att beslut om byggnadslov inte vunnit
laga kraft, innan byggnadsarbete påböQats, alt bygg-
Prop. 1975/76:164 250
nadsavgift
skall ulgå.
Såsom
anförts inledningsvis är det all förvänta all kommunerna i allmänhel
fastställer taxa för byggnadslovsavgift med ledning av del normalförslag till
.sådan taxa som utarbetats av Svenska kommunförbundei och slatens planverk. Det
är därför tillrådligt alt, vid utformningen av reglerna för bestämmande av
byggnadsavgift på grundval av dylik taxa, knyta an till normal förslagets
uppbyggnad och terminologi, I normalförslaget anges olika förhållanden som
innebär avvikelser från normalfallet och som därför bör föranleda förhöjning
eller reduktion av byggnadslovsavgiften. Avsikten all den normala byggnadslovsavgiften
skall läggas till grund för beräkningen av byggnadsavgiften kan då lämpligen
uttryckas med att hänsyn ej skall las lill sådan höjning eller sänkning av
normalbeloppet som enligt taxan föranleds av omständigheterna i del särskilda fallel,
Normalförslagei upptar vidare speciella avgifter för tillhandahållande av
nybyggnadskarta, utslakning och lägeskonlroll av byggnad, annan
mätningsteknisk åtgärd saml framställning av fotonegativ eller bildkort. I
paragrafen bör anges att beräknings-undertaget lor byggnadsavgiften inte skall omfalla
belopp som belöper på dessa åigärder.
Om
kommun fastställer taxa för byggnadslovsavgifl som så avviker frän normalförslagei
alt beräkningsunderiaget inte kan tas fram på nyssnämnda sätt, får byggnadsavgiften
bestämmas till minimibeloppet 500 kronor.
1
remissprotokollet uttalas, att byggnadsavgiften skall bestämmas med tillämpning
av den taxa som gäller vid prövningslillfället. Detta har fått komma till
uttryck i lagtexten genom att där talas om avgift som "skall eriäggas, om
byggnadslov till en motsvarande åtgärd beviljas", Enlig lagrådets mening
kan förslaget i denna del inte anses stå i god överensstämmelse med det i 8
kap, 1 5 tredje stycket regeringsformen inskrivna förbudet mol retroaktiv straffrätlslig
lagsliftning. Starka skäl talar nämligen för att sagda förbud åtminstone
analogivis gäller även bestämmelser om sådana administrativa avgifter som bl.
a. byggnadsavgiften och därmed också föreskrifter om avgiftens beräkning (se SOU
1975:75 s, 157 och 438), Lagrådet föreslår därför, att de nyss citerade orden
ersätts med "skulle ha eriagts, om byggnadslov till en motsvarande åtgärd
hade meddelats".
I 10
5 ges regler om vem som skall påföras avgift. Det synes lämpligt alt denna
paragraf inleds med en bestämmelse om att prövningen ankommer på
byggnadsnämnden. Andra stycket i förslaget till förevarande paragraf kan då utgä.
5
5
Lagrådet
har i sina allmänna uttalanden om byggnadsavgiften instämt i remissförslaget
att byggnadsavgift inte bör utgå, om det ulförda rättas frivilligt. Som
förutsättning härför gäller enligt förslaget, att rättelsen förelagils innan
fråga om påföljd för ålgärden lagils upp vid sammanträde
Prop.
1975/76:164 251
med
byggnadsnämnden. En sådan ordning kan emellertid leda till betydande ojämnhet i
tillämpningen. En del byggnadsnämnder kanske tar upp påföljdsfrågan vid
sammanträde, innan den enskilde ännu blivit medveten om aktionen mot honom. Vid
andra nämnder däremot kan frågan förekomma vid sammanträde först närärendet ärfårdigl
föravgörande. Eftersom sådant ärende enligt 15 5 förvaltningslagen inte får
avgöras utan all parten beretts tillfälle att yttra sig, har man med sistnämnda
ordning gett honom ytterligare tillfälle att rätta det utförda. Man kan åstadkomma
slörre jämnhet i lillämpningen genom alt föreskriva att byggnadsavgift ej
utgår, om det utförda har rättats innan beslut om byggnadsavgift fattas.
Lagrådet föreslår att punkt 1 i förevarande paragraf utformas i enlighel
härmed,
1
detta sammanhang bör observeras, all lagrådet föreslår en ändring i 7 5 BS av
innebörd alt byggnadsnämnds befogenhet alt avgöra fråga om avgift enligt
förevarande lag inle får delegeras.
Ett
fall som bör omfattas av undantaget från byggnadsavgift men som inte berörs i
remissen är det, när byggnadsarbete har påböQats sedan ansökan om byggnadslov
gjorts men innan den beviljats och beslut om byggnadslov har hunnit meddelas
innan beslut om byggnadsavgift fattas, I sådana fall är nämligen situationen på
sätt och vis jämföriig med den vid rättelse. Lagrådet förordar alltså, alt
byggnadsavgift inte utgår om åtgärden har vidtagits sedan ansökan gjorts om
byggnadslov för ålgärden och byggnadslov beviljats innan beslul om
byggnadsavgift fattas. En föreskrift härom kan förslagsvis tas upp som punkt 2
i paragrafen.
När
det gäller de fall av olovlig rivning av byggnad som bör undgå byggnadsavgift
synes det under 2 b) i remissförslaget till paragrafen upptagna fallet inbjuda lill
tolkningssvårigheter. Enligt ordalydelsen skulle rivning, som utan byggnadslov
har skett efter tillstånd enligt lagsliftning med speciellt ändamål, undantas
frän byggnadsavgift, vilket uppenbariigen inte är avsett. Det slag av
ingripanden som enligt specialmotiveringen föranlett denna punkt torde inte
kräva något undantag i förevarande lag. Det ligger i sakens natur att åtgärdema
i fråga inte förutsätter byggnadslov. Lagrådet förordar alt punkten fär utgå.
Vad som sedan återstår av punkten 2 i det remitterade förslaget kan lämpligen
tas upp som punkt 3 med följande avfattning: "åtgärden innebär rivning av
byggnad och rivningen har varit nödvändig för att avväQa eller begränsa
omfattande skada på annan egendom eller företagits därför att byggnaden till
väsentlig del hade skadats genom eldsvåda eller annan liknande händelse".
6
5
Enligt
den terminologi som ligger till grund för lagförslaget avses med överträdelse
av byggnadsföreskrift även underiåtenhet all vidtaga föreskriv-
Prop.
1975/76:164 252
na
åtgärder. I specialmotiveringen lill I 5 har föredragande statsrådet särskill
understrukit delta. Det är under sådana förhållanden mindre följdriktigt att
som har skett i förevarande paragraf skilja mellan överträdelse och underiåtenhet,
1 inledningen lill första stycket bör därför anges, att särskild avgift utgår,
om överträdelse - underförstått av sådant slag som sägs i 1 5 - sker genom alt
någon förfar på sätl som närmare beskrivs i de följande tre punklerna, 1 sista slyckel
av paragrafen bör därefter endast talas om överträdelse.
Beträffande
punkten I i första styckei kan anmärkas, all särskild avgift inte bör utgå, om
den som vidtar ålgärd i strid mol angivet förbud samtidigt åsidosätter
vitesföreskrift, som har meddelats honom och som innebär att han skall ställa
sig förbudet till efterrättelse. Denna begränsning alt punkten inle gäller, när
förbudet har förenats med vile, bör uttryckligen anges, Någol hinder skall inle
föreligga all påföra särskild avgift för överträdelse som har ägl rum innan
vitesföreläggandet meddelades.
Det föreslagna
andra styckei i paragrafen kan, av motsvarande skäl som lagrådet har anfört beiräffande
4 5 andra stycket, lämpligen utgå. Om så sker, bör byggnadsnämnden inte nämnas
i sista slycket, ulan där kan i slällel anges att särskild avgift inte behöver
påföras, om överträdelsen är ringa. Genom en sådan ändring framgår del
samtidigt tydligare, alt även överinstans har vid prövning av besvär över avgiftsbeslul
möjlighel alt i ringa fall avslå från att ta ut avgift.
Såsom
framgåtl av den inledande översikten avstyrker lagrådei förslaget beträffande
tilläggsavgiften och föreslår, all i den del syftel med denna är att komma åt allvariigare
former av olovligt byggande detta syfte tillgodoses på annat sätl, Lagrådei
hemställer alltså att 7-9 55 utgår.
Av 8
5 punkt 4 följer all lilläggsavgift ej skall beslutas, om rättelse sker innan
fråga om tilläggsavgift har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft.
Rättelse som sker efter del alt beslul har meddelats men innan del vunnit laga
kraft kan emellertid inie beaktas vid besiutsfallandel. Med den föreslagna
formuleringen omfallar bestämmelsen följaktligen en förutsättning som inte
helt kan prövas vid beslutstillfället, Lagrådei föreslår all bestämmelsen, om
den skall slå kvar, formuleras om så all punkt 4 får exempelvis följande
lydelse: "det ulförda har rättats, innan tilläggsavgift bestämmes".
Hänvisningen
i 8 5 punkt 5 avser vissa fall i vilka byggnadsavgift inle skall ulgå med
hänsyn till särskilda omsländigheler. Del ligger i sakens natur att samma
omständigheter även ulan föreskrift därom får moisvarande verkan beiräffande
tilläggsavgiften. Om en föreskrift bedöms erforderlig, vill lagrådet hänvisa
till vad som i det föregående anförts i anslutning till 5 5.
Prop.
1975/76:164 253
105
Om
reglerna angående tilläggsavgift såsom lagrådet förordar lär ulgå, medför
redan detta ändringar i förevarande paragraf. 1 den inledande översikten har
lagrådet vidare föreslagit att reglerna om byggnadsavgift ulformas så att
avgiften påförs inte den som vid tiden för byggnadsnämndens avgiftsbeslut är
ägare lill den ifrågavarande egendomen utan i stället den som var ägare när ålgärden
vidtogs. Delta föranleder ytterligare ändringar.
Beiräffande
motiven till lagrådets ändringsförslag i förevarande del kan i huvudsak
hänvisas till den inledande översikten. 1 övrigt vill lagrådet beträffande 10 5
anföra följande.
Som
förut har angivits bör paragrafen lämpligen inledas med en föreskrift alt fråga
om byggnadsavgift och särskild avgift prövas av byggnadsnämnden. Därmed kan
andra styckena i 4 och 6 55 utgå.
1
det remitterade förslaget upptas en särskild regel om vem byggnads-och
tilläggsavgift skall påföras i det fallet att överträdelsen avser rivning av
byggnad. Avgiften skall då drabba den som var ägare till byggnaden, när
rivningen påböQades. Som motiv härtill anförs, alt det kan vara tveksamt vem
som skall påföras avgift när ägarbyte inträffar under tiden från det rivningen påböQas
till dess den slutförs och att regeln är avsedd att undanröja sådan ivekan.
Detta skäl finner lagrådet inte övertygande. Kan vad vaQe ägare har utfört betrakias
som en överträdelse för sig, bör vad var och en har utfört också avgiftsbeläggas
för sig. Har den åtgärd som den förre ägaren vidtagit medfört all något rimligt
alternativ till fortsatt rivning inte finns för den nye ägaren, bör denne inte
påföras någon avgift, om han slutför rivningen, I andra fall torde det stämma
bäst överens med allmänna rättsgrundsatser att ägarna anses gemensamt
ansvariga för det ulförda och solidarisk betalningsskyldighet åläggs dem.
Genomförs
lagrådets förslag att byggnadsavgift skall åläggas den som var ägare när ålgärden
vidtogs, kommer det även beträffande andra byggnadsåtgärder än rivning att fä
betydelse alt det olovliga förfarandet har sträckt sig över fiera ägares lid.
Lösningen bör då bli den som nyss har angivits.
Den
i andra stycket upptagna regeln om vem den särskilda avgiften skall påföras bör
ulformas med tillämpning av den terminologi som lagrådet har behandlat vid 6 5-
Regeln bör alltså utsäga all särskild avgift påföres den som begick
överträdelsen.
Enligl
lagrådels mening bör 10 5 omredigeras också i andra hänseenden. Beträffande
detta hänvisas till 7 5 i lagrådets förslag till lagtext.
Om
lagrådets förslag angående straffavgift vinner beaktande, bör den här upptagna
bestämmelsen om rätt för länsstyrelsen att nedsätta eller efterge avgift
utformas så, alt den klart anger att den endasl omfatiar avgift som beslutats
av byggnadsnämnden.
Prop. 1975/76:164 254
De
två sista styckena i paragrafen erfordras endast under förutsätining att
byggnadsnämnden, mol vad lagrådei förordar, skall kunna besluta om
tilläggsavgift. Mot utformningen av sista stycket kan anmärkas, att det inte
bör ankomma på den myndighet hos vilken fråga om indrivning av avgiften är anhängig
- vanligen kronofogdemyndigheten -att besluta om inhibition av indrivningen.
Rätt all inhibera bör i stället tilläggas länsstyrelsen, som på grundval av den
gjorda ansökningen om nedsättning eller eftergift kan bedöma om det finns skäl
alt låta anstå med indrivningen. För indriv-ningsmyndighelen skall gälla
allmänna regler om möjlighet att medge uppskov.
Paragrafen
motsvaras av 8 5 i lagtexlbilagan.
12
5
Del
förslag lill ändring i bl.a. 136 a 5 BL som enligt vad som angivits i
remissprotokollet förelagts riksdagen genom prop. 1975/76:56 har numera, med
viss ändring, antagits av riksdagen, och lag i ämnet, innefattande ändring
även i 147 5 andra slycket BL, har utfärdats den 15 december 1975 (nr 1321).
Den strafföeslämmelse som enligl remissen har tagils upp i förevarande
paragraf och som är avsedd att hell motsvara 147 5 andra stycket BL bör jämkas
så att den överensstämmer med den nya lydelsen av stadgandet i BL. Viss ytteriigare
jämkning skulle kunna förQäna övervägas, nämligen så all övre gränsen för rängelseslraffei
ändras från ett till två år. Vad lagrådei anför i inledningen till sitt ytirande
beträffande den straffbestämmelse som där avhandlas kan möjligen anses böra
föranleda en sädan jämkning. Det siraffstadgande varom nu är fråga har
emellertid nära anknytning lill annan lagsliftning, och del kan med hänsyn därtill
inle anses tillrådligt alt nu göra någon ändring beträffande straffsatsen,
I detta sammanhang bör den
frågan behandlas, hur de inledningsvis förordade bestämmelsema om straff och
straffavgift vid kvalificerade fall av olovligt byggande bör infogas i lagen.
Den straffbestämmelse som här avses synes lämpligen - på sätt närmare framgår
av bilagan lill lagrådsprotokollet - böra ingå som ett första stycke i
förevarande paragraf Denna bör fä beteckningen ändrad till 11 5, om de av lagrådei
förordade ändringarna beträffande avgiftsreglerna beaktas. Den i remissen
föreslagna strafföeslämmelsen bör, med nyss förordad jämkning i anslulning
till den nya lydelsen av 147 5 andra stycket BL, få bilda ett andra siycke i
paragrafen.
De
av lagrådet förordade beslämmelserna om straffavgift bör lä utgöra en paragraf
för sig, betecknad 12 5 enligt den av lagrådet förordade paragrafnumreringen.
Beträffande
den närmare utformningen av de nya bestämmelser lagrådei förordar hänvisas till
vad som sägs inledningsvis i detta yttrande och lill den vid lagrådsprolokollel
fogade bilagan. Av denna bilaga framgår, all lagrådet anser 11 och 12 55 böra
sammanföras till en avdelning med rubriken "Straff och straffavgift".
Prop.
1975/76:164 255
13
och 14 55
Med
dessa paragrafer inleds det avsnitt av lagförslaget som upptar regler om
ingripanden föratt åstadkomma rättelse. Som inledningsvis harframhållits
innebär dessa regler- tillsammanlagna - en betydande och i hög grad önskvärd
förbättring av rältelsemöjligheterna. Byggnadsnämnden kommer vanligen att ha fiera
alternativ till ingripanden: handräckningsansökan, vitesföreläggande och
föreläggande med föreskrift om tvångsutförande. Nämnden kan i det särskilda
fallet välja den väg som bedöms bli lämpligasl och även vid behov gå över från
ett alternativ till ett annat. Handräckningsvägen som regleras i de två nu akluella
paragraferna har sina fördelar. Ansökan om handräckning kan i vissa fall riktas
mot annan än ägaren. Den kan snabbt leda till målet, eftersom överexekutors
handräckningsutslag blir omedelbart verkställbart, och den kan ha fördelar i
kostnadshänseende. De möjligheler för byggnadsnämnden att själv meddela
förelägganden som regleras i 15-17 5 5 erbjuder emellertid speciella fördelar i
andra hänseenden, bl. a. till följd av de nu föreslagna reglerna om sådant
föreläggandes verkan mot ny ägare.
Lagrådet
kan i princip ansluta sig till de föreslagna reglerna om olika rättelsemöjligheler
och har i denna del huvudsakligen bara detaljanmärkningar att framföra. En
sådan anmärkning gäller rubriken före 13 5- Del finns enligt lagrådets mening
skäl att där inte bara nämna handräckning. Lämpligare synes vara att ge del
ifrågavarande avsnittet rubriken "Ingripanden för att åstadkomma
rättelse".
Enligt
13 5 punkt 4 i förslaget skall "handräckning till rättelse i det utförda"
kunna meddelas när fråga är om underlåtenhet att efter föreläggande därom
utföra arbeie eller vidtaga annan åtgärd som åligger någon enligt
byggnadsstadgan. Det är här fråga om ett fall som skiljer sig från övriga
punkter i paragrafen och från vad som vanligen kan vara föremål för handräckning.
Något olovligt har inte utförts; det man vänder sig mol är i stället en
underlåtenhet, alltså att något inte har blivit utfört. Innan handräckning
kommeri fråga skall enligl förslaget ell föreläggande ha meddelats-tydligen
enligt 16 5 - och detta föreläggande skall inte ha lett till resullal. Någon
närmare motivering lill den sålunda föreslagna regeln har inle anförts, Såviii
lagrådet kan finna är regeln inte erforderiig. Föreläggande enligt 16 5 skall
kunna förenas med föreskrift om ivångsulförande. Om del inte efterkommes,
skall byggnadsnämnden själv kunna förordna om verkställigheten. Lagrådet kommer
i del följande alt föreslå alt ett sådani verkslällighetsbeslut, efter särskilt
förordnande, skall kunna genomföras omedelbart. Något behov av att anlita överexekutor
föreligger inte. Enligt lagrådets mening bör därför punkt 4 uteslutas ur 13 5.
Om
punkt 4 utesluts, blir det möjligt att i 13 5 kortare och mera generellt ange
de fall när överexekutor skall kunna meddela handräckning. Ett fall
Prop.
1975/76:164 256
bör
emellertid på grund av sin praktiska betydelse anges särskilt, nämligen det att
åtgärd som kräver byggnadslov har vidtagits utan sådant lov. Det kan
ifrågasättas, om man inte vid utformningen av regeln härom bör beakta den möjlighelen
alt lov till en vidtagen åtgärd meddelas i efterhand. Att handräckning - eller
rättelseåtgärd över huvud - inte skall kunna riktas mot en åtgärd som
vederbörligen godtagits, låt vara i efterhand, är emellertid så självklart att
del knappast behöver särskilt utsägas (se NJA 1946 s. 477).
1
14 5 första slycket upptar det remitterade förslagel först en regel om vem som
lär göra ansökan om handräckning. Genomförs lagrådets i det föregående
framlagda förslag till bestämmelser om straff, synes allmän åklagares
befogenhet alt ansöka om handräckning böra utvidgas i motsvarande mån.
Del
remitterade förslagel innehäller i 14 5 första stycket också en regel om
förskjutande av kostnader, när all män åklagare hos utmätningsman begär
verkställighet av överexekutors handräckningsutslag. Bestämmelserom förskjutande
av avgifter i mål hos utmätningsman finns nu i exekutionsav-gifiskungörelsen
(1971:1027), Enligl lagrådets mening finns det inle anledning att meddela
någon regel i ämnet i den föreslagna lagen.
Beträffande
14 5 första stycket är slutligen att säga att den där upptagna hänvisningen
till 191 5 utsökningslagen torde böra flyttas till de grundläggande
bestämmelserna om handräckning i 13 5-
1 14 5 andra slyckel har
skrivits in en inhibitionsregel, avseende det fallet alt ansökan om byggnadslov
görs i efterhand. Enligt regeln får i en sådan situation "myndighet hos
vilken frågan om handräckning är anhängig förordna att verkställighet ej skall
äga rum". Det är inte helt klart vad stadgandet är avsett att innebära.
Såvitt lagrådei kan finna skulle det i allt fall inle ha någon verklig funktion
att fylla. När ett ärende om handräckning är anhängigt hos överexekutor, kan
den omständigheten alt byggnadslov har sökts i efterhand föranleda part att
begära uppskov med avgörandet. Av stor betydelse blir då självfallet, vilken
inställning sökanden - i regel bygg-' nadsnämnden - intar lill frägan, Överexekutor
har enligl allmänna regler viss möjlighet alt bevilja uppskov. Har överexekutor
meddelat handräckningsutslag och målel förts vidare till högre instans, finns
redan inhibi-tionsmöjligheter enligl 218 5 utsökningslagen och enligt praxis
som har utbildats i högsta domstolen. När ett lagakraftvunnet handräckningsulslag
föreligger och byggnadsnämnden - eller i undantagsfall åklagaren - begär
verkställighet, bordel inle komma i fråga alt kronofogdemyndigheten mot
sökandens bestridande uppskjuter verkställigheten av det skälet att byggnadslov
har sökts. Med sökandens medgivande kan verkställigheten utan vidare
uppskjutas. Lagrådet förordar alltså att 14 5 andra stycket får utgå.
Prop.
1975/76:164 257
15
5
Innebörden
i första stycket får anses vara att endast ägaren av den fastighet, byggnad
eller anordning som är i fråga kan bli föremål för föreläggande av
byggnadsnämnden Qfr 70 5 BS samt Lavin, Vilesföreläggandets adressat, 1975, s.
50 fO- Mot della har lagrådet ej något att erinra. Del innebär bl, a, alt
byggnadsnämnden vid stadgandets tillämpning blir befriad från bevisfrågor av
del slag som brukar förekomma i straffprocessen beiräffande gär-ningsmannaskap.
«
Om
13 5 ulformas enligl lagrådets förslag, kan hänvisningen i 15 5 första stycket
avse hela 13 5-
1
andra stycket av 15 5 upptas en regel av innebörd alt ett av byggnadsnämnden
meddelat föreläggande förfaller när det i efterhand inges ansökan om
byggnadslov och sådant lov beviljas. Mol denna regel kan fiera erinringar
göras. Till en böQan bör framhållas, alt regeln inte utsäger mer än vad som är
självklart. Vidare ger regelns utformning anledning till frågan, om inte samma rätisföljd
måsle inträda även när ansökningen har ingivits innan föreläggandel meddelades
men byggnadslovet beviljas senare, t, ex. efter besvär över ett av
byggnadsnämnden meddelat avslagsbeslul. Regeln att, i det angivna fallet, 7 och
8 55 gäller i tillämpliga delar måste slutligen ulgå, om bestämmelserna
angående lilläggsavgift såsom lagrådet förordar får utgå ur förslagel.
Hänvisningen till 7 och 8 55 bör för övrigt under alla omständigheter antingen
utgå som onödig eller formuleras om sä att den direkt anger att tilläggsavgift
kan påföras utan hinder av 8 5 punkt 3.
Lagrådet
vill alltså förorda, i första hand alt 15 5 andra styckei får helt utgå och i
andra hand att det omformuleras i de hänseenden som har berörts i del
föregående.
1
15 5 bör tilläggas alt vad som där sägs om fastighetsägare skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om lomträttshavare (jfr 74 5 BS).
17
5
Reglerna
om att förena förbud enligt 3 5 med vile bör som lagrådei lidigare har
föreslagit fiyttas över till den paragrafen. Innehållet i 17 5 kommer, om detta
genomförs, all ansluta sig enbart till bestämmelserna om förelägganden enligt
15 och 16 55. vilkel i och för sig får anses utgöra en vinst.
Enligt
lagrådets uppfattning bör ett föreläggande av det slag som avses i 15 och 16 55
alllid förenas antingen med vite eller med föreskrift att, om föreläggandet ej efterkommes,
ålgärden kan utföras genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges
bekostnad. Alt meddela föreläggande ulan alt sätta ut något äventyr innebär
risk för onödig tidsutdräkt. Talan mol ett beslut om .sådant föreläggande kan
komma att föras upp genom instanserna. Om del sedan, efter det att beslutet har
vunnit laga kraft, blir fråga om att sätta ut ett äventyr, står man inför
risken att även det nya
17 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 164
Prop. 1975/76:164 258
beslutet
blir föremål för överklaganden. Lagrådei föreslår alliså en regel som innebär
att föreläggande obligatoriskt skall vara förenat med äventyr,
I
fråga om utdömande av vite kommer utan särskild föreskrift allmänna regler att
gälla, t. ex. 18 5 lagen om införande av nya rättegångsbalken och 35 kap. 7 5
brottsbalken Qfr även NJA 1974 s. 243).
Frågan
om verkställighet i fall när föreläggande med föreskrift om tvångs-utförande
inte efterkommes kräver däremot särskild reglering, om man skall nå en
tillfredsställande lösning. När byggnadsnämnden konstaterar att ett
föreläggande inte har efterkommits, kan det finnas skäl att inte fullfölja
föreläggandet. Ett sådant skäl kan vara att nämnden anser del lämpligare all i
stället begära handräckning. Andra skäl kan vara all del har inkommit en
ansökan om byggnadslov, som föranleder omprövning av ärendet, eller att det
visar sig att föreläggandet har riktats mot fel person. Om nämnden finner all
föreläggandet skall fullföljas, måste den uppenbarligen fatta ett särskilt
beslut om verkställigheten och sättet för dess genomförande. Ett sådant beslul
har åtskilligt gemensamt med domstols beslul om utdömande av vite. Ett
speciellt problem som anmäler sig är kostnadsfrågan. Nämnden måste se till att
det inte vid verkställigheten uppstår oskäliga kostnader som nämnden inte kan
få ersatta av den försumlige. Vidare måste nämnden räkna med att
verkställighetsbeslutet kan komma att särskilt överklagas, med dröjsmål som
följd. Nämnden bör därför ha möjlighel att, när del finns skäl till det,
förordna att verkställighetsbeslutet skall gälla utan hinder av att det inte
äger laga kraft. När sädant förordnande har meddelats eller, i annat fall, verkslällighetsbeslutet
har vunnit laga kraft, bör nämnden kunna fä biträde av kronofogdemyndigheten
med verkställighelsbesluteis genomförande.
19
5
Enligt
remissförslaget skall både föreläggande enligt 15 eller 16 5 och förbud enligt
3 5, som meddelats någon i egenskap av fastighetsägare, gälla mot ny ägare av
fastigheten. Däremot skall utsatt vite inte gälla mol den nye ägaren. Som lagrådei
har framhållil i anslulning till 3 5 innebär den föreslagna ordningen att
överträdelse av förbud som inte har förenats med vite inte kan föranleda någon
som helst rättslig sanktion. Vid sådant förhållande saknas anledning att låta
förbud gälla mot ny ägare, när del därmed förenade vitet faller bort.
Bestämmelsen
att föreläggande gäller mot ny ägare av fastigheten får enligt vad föredragande
statsrådet anför betydande verkningar oaktat utsatt vite förfaller, 1 del
sammanhanget uttalas, att förpliktelsen att handla i enlighet med
föreläggandet inle kan rubbas vid prövningen av frågan om vite för den nye
ägaren. Gällande svensk rätts ståndpunkt fär emellertid anses vara, att
byggnadsnämnden när som helst kan självmant återkalla ellerändra ett sådant
beslut som föreläggande enligl byggnadsförfatiningarna
Prop.
1975/76:164 259
och
detta i synnerhet när nya omständigheter har inträffat (se t.ex, Westerberg,
Om rättskraft i förvaltningsrätten, 1951, s. 475 ff, SOU 1964:27 s. 478,Ragnemalmi
Förvaltningsrättslig Tidskrift 1974 s, 68 fO. Att fastighet som föreläggandet
avser har övergått till ny ägare är otvivelaktigt en omständighet, som kan
föranleda t.ex. förlängning av tiden för fullgörandet av den förelagda
åtgärden. Remissförslaget medför ingen ändring i byggnadsnämndens nu berörda
befogenhet enligt gällande rätt. Skäl torde också saknas att göra någon ändring
häri.
När
byggnad ägs av annan än ägaren lill marken, kan dispositionen av marken vara
grundad inte bara på upplåtelse av tomträtt eller annan nyttjanderätt utan
även på upplåtelse av servitut eller annan motsvarande rättighet. Paragrafen
torde böra avfattas så att den blir lillämplig i alla dessa fall. Vidare bör
man räkna med att föreläggande kan ha riktats mot ägare lill anordning på annan
tillhörig mark,
19 5
i det remitterade förslaget motsvaras av 20 5 ' lagrådets förslag till lagtext.
20-22
55
Del
kan förekomma att byggnadsnämnd avslår en framställning om föreläggande för
granne att ta bort eller ändra byggnad eller anordning. Ett sådant beslut måste
betraktas som beslut i fråga om föreläggande men skall självfallet inte
antecknas i fastighelsboken. Med hänsyn härtill bör skyldigheten att
föranstalta om anteckning avse beslut alt meddela föreläggande. Denna
skyldighet bör åvila vaQe myndighet och förvaltningsdomstol i instansordningen,
som meddelar beslul av nämnda innebörd.
Återkallas
föreläggande som antecknats enligt det sagda - vilket kan göras endast av
byggnadsnämnden - bör del åligga nämnden all genast sända beslutet för anieckning.
Beslut varigenom högre instans upphäver föreläggande lorde däremot böra
antecknas först när det har vunnit laga kraft. Så länge upphävandet inte är
definitivt torde anteckningen om föreläggandet böra stå kvar som varning. Del
är också angeläget alt anteckningarna i fastighelsboken inte blir alltför
omfattande och svåröverskådliga. Del bör ankomma på byggnadsnämnden att hälla
reda på om beslut varigenom föreläggande upphävs vinner laga kraft och så
snart nämnden fäll kännedom därom anmäla del lill inskrivningsmyndigheten.
Detsamma bör gälla när föreläggande efterkommits eller förfallit.
Förevarande
bestämmelser synes lämpligen kunna sammanföras i en paragraf De motsvaras av
21 5 i lagrådets förslag till lagtext, varav framgår att rubriken
"Anteckning i fastighetsboken m. m." har fått utgå.
Prop.
1975/76:164 260
23
5
Som
tidigare har framgått förordar lagrådet att reglema om tilläggsavgift skall
utgå ur förslaget och att beslämmelserna om byggnadsavgift utformas så att
avgiften påförs den som var ägare när överträdelsen begicks. Genomförs detta,
finns inget behov av de i 23 5 föreslagna reglerna om återkravsrätl. Lagrådet
föreslår alltså att även 23 5 skall ulgå.
Motiven
lill lagrådets ändringsförslag i förevarande del har i huvudsak redovisats i
den inledande översikten. Lagrådet anser sig emellertid här böra något närmare
behandla reglerna om återkravsrätl i det remitterade förslagel.
Till
en böQan bör då framhållas att de föreslagna reglerna är begränsade till fall
dä egendomen har överlåtits och överlåtelsen har skett mot vederlag. Därmed
utesluts viktigatyperav fång,somocksåmedförskyldighet förny ägare att betala
byggnadsavgift och tilläggsavgift. Uteslutna är alltså de familje-rättsliga
fången, d. v. s. de som grundas på giftorätt, arv eller testamente och fång som
sker genom gåva. Vidare utesluts t, ex. förvärv som sker genom tillskott vid
bildande av bolag, genom utskiftning av egendom vid upplösning av juridiska
personer, genom uppdelning av jordsamfälligheter eller genom andra fastighelsbildningsåtgärder.
Utanför faller också förvärv genom expropriation och liknande typer av
tvångsinlösen, 1 ålskilliga av de nu berörda fallen kan den nye ägarens skyldighel
att betala avgifter medföra komplikationer genom att den rubbar grunderna för
vad som har avtalats eller bestämts på annat sätt. Någon möjlighet att
genomföra en reglering om rätt för den nye ägaren alt fä gottgörelse av den som
har utfört den olovliga byggnadsåtgärden står här knappast till buds.
De
läng som enligt remissen omfattas av återkravsregeln blir väsentligen köp och
byte. Regeln om överiåtelse som sker mot vederlag omfattar tydligen också
förvärv på exekutiv auktion, ett fall då möjligheterna att få ut något av
överlåtaren är särskilt begränsade.
Rättsförhållanden
rörande köp och byte av fast egendom regleras nu i 4 kap. jordabalken.
Beträffande lös egendom gäller i stället lagen om köp och byte av lös egendom.
Att gripa in i det komplicerade civilrättsliga regelsystem som har sin grund i
dessa lagar genom alt i en speciallag meddela särbestämmelser av det slag som
nu föreslås måste under alla förhållanden inge betänkligheter. Det bör i vaQe
fall inte ske utan mycket starka skäl och inte utan mycket noggranna
undersökningar av de konsekvenser som det kan medföra i olika detaljer. Såvitt
lagrådet kan finna brister det i båda dessa hänseenden.
Bestämmelsema
i denna paragraf är avsedda att, för sådana fall då det olovligt byggda
undanröjs efter det alt egendomen har överlåtits, åstad-
Prop.
1975/76:164 261
komma
en lösning motsvarande den som enligt 23 5 skall inträda när en förvärvare blir
ålagd att betala avgift. Den konfiiklsituation som man här vill reglera är
emellertid inte ny; den kan föreligga även enligt gällande räll.
De
i 24 5 föreslagna reglerna har samma tillämpningsområde och möler i stort sett
samma betänkligheter som reglerna i 23 5- Särskilt mä framhållas all reglerna,
såvitt gäller fast egendom, åtminstone i viss mån och på ett svårbedömbart sätl
sammanfaller med stadgandena i 4 kap. 18 och 19 55 jordabalken.
Lagrådet,
som anser att den föreliggande konfiiktsiluationen bör liksom hittills lösas
med tillämpning av allmänna civilrättsliga regler och grundsatser, föreslår
att 24 5 i det remitterade förslaget utgär.
25 5
Om
biträde erfordras för att byggnadsnämnden eller dess personal skall fä
behövligt tillträde till byggnad eller annan anläggning bör - i likhei med vad
som vanligen gäller i motsvarande fall då fråga inte är om egentliga verkställighelsåtgärder
- polismyndigheten och inte utmätningsmannen anlitas (se t. ex. 4 kap. 38 5 fastighetsbUdningslagen
och 82 5 hälsovårdsstadgan). Paragrafen, som motsvaras av 22 5 i lagrådets
förslag till lagtext, bör jämkas i enlighet härmed.
26 5
Lagrådets
förslag att någon tilläggsavgift inte skall ingå i det nya systemet fär
konsekvenser också för innehållet i 26 5- Genomförs den ordning som lagrådet
förordar, kommer de i paragrafen upptagna reglerna att avse endast byggnadsavgifier
och särskilda avgifter. Detta innebär ett nytt läge för frågoma om hur dessa
avgifter skall fördelas mellan slalen och kommunen och hur de skall drivas in,
Enligl
det remitterade förslaget skall byggnadsavgifterna tillfalla kommunen och de
särskilda avgifterna staten, 1 remissprotokollet uttalar föredragande
statsrådet sin anslutning till uppfattningen att avgifterna - då innefattande
även tilläggsavgifterna - delvis kan ses som kompensation till samhället för de
kostnader som del olovliga byggandet förorsakar och att della kan motivera alt
en del av avgifterna tillfaller kommunen. Uttalandet synes närmast innebära
att avgifterna över huvud taget bör fördelas mellan stat och kommun och inte
helt tillfalla endera. Lagrådet saknar hållpunkter att bedöma hur en
fördelning bör ske. Bäst överensstämmande med statsrådets uttalande synes egentligen
vara att av vaQe avgifi - såviii nu är i fråga alltså byggnadsavgift och
särskild avgifi - låta viss andel gå lill kommunen och återstoden lill staten. Ell
specielll skäl för en sådan fördelning är att del därmed låter sig motiveras
alt avgifterna får drivas
Prop.
1975/76:164 262
in
i samma ordning som skatter. För avgiftssystemets effektivitet är det av stor belydelse
att denna indrivningsordning står till buds även i fråga om den del av
avgifterna som tillfaller kommunen.
Utan
att ta ställning i fördelningsfrågan har lagrådei velat åskådliggöra, hur ett
system med fördelning av vaQe avgift mellan kommunen och staten lämpligen kan
utformas. Lagrådet har därför i sill förslag till lagtext skrivit in en regel
att av byggnadsavgift och särskild avgift hälften skall tillfalla kommunen och
återstoden staten. Regeln har i lagtextförslagei placerats i 9 5 tredje slycket,
närmast efler bestämmelserna om indrivningsordningen,
27
5
Innan
lagrådet går in på frågan om preskriptionsreglernas sakliga innehåll och
närmare utformning, vill lagrådet ta upp frågan om var i lagen reglema bör ha
sin plats. De beslämmelser som rör avgifterna och de som rör handräckning och
föreläggande om rättelse har fördelats på olika avsnitt, Enligl lagrådets mening
bör denna fördelning genomföras även beträffande preskriptionsbestämmelserna, Lagrådei
föreslår därför, med beaktande av de ändringar i övrigt i det remitterade
förslaget som har förordats i det föregående, att preskriptionsregler
beträffande byggnadsavgift och särskild avgift tas upp i en paragraf för sig i
avsnittet om sådana avgifter (se 10 5 lagtextbilagan) och att
preskriptionsregler beträffande ansökan om handräckning och beslut om
föreläggande att vidtaga rättelse las upp i en senare paragraf (se 19 5 lagtexlbilagan).
Vad
gäller påförande av byggnadsavgift och tilläggsavgift skall enligt det
remitterade förslaget gälla en preskriptionstid av tio år. Dessa avgifter
riktar sig säsom inledningsvis påpekats primärt mot underlåtenheten all ansöka
om byggnadslov. Beroende av omsländighelerna kan denna underlåtenhet i många
fall vara att bedöma allvarligt, I andra fall åter, bl. a. om det som har
vidtagits inte i övrigt möter några erinringar, torde underlåtenheten ofta
kunna bedömas som en ordningsförseelse. Särskilt med hänsyn lill dessa senare
fall är enligl lagrådets uppfallning tio år en alltför lång preskriptionstid.
Framför allt gäller detta om avgifterna skall kunna tas ut av ny ägare.
Lagrådet vill erinra om att i fråga om åtal för brott tioårig preskriptionstid
gäller, när på brottet kan följa fängelse upp lill åtta år. Den av lagrådet
föreslagna strafföeslämmelsen för särskilt allvarliga överträdelser av byggnadsförfattningarna
medför en motsvarande preskriptionstid av fem år, 1 förevarande sammanhang är
också av intresse de bestämmelser som gäller om förverkande av egendom på
grund av brott, om lill följd av den brottsliges död eller annan orsak,
exempelvis åtalspreskription, påföljd ej längre kan ådömas. Enligt 36 kap, 9 5
brottsbalken kan i sådant fall förverkande ske endast om stämning i mål därom
delgivits inom fem år från det brottet begicks. Under hänvisning lill del
anförda föreslår lagrådei alt preskriptionstiden för påförande av
byggnadsavgift besiäms till fem år.
Prop.
1975/76:164 263
Samma
tid bör gälla beträffande tilläggsavgiften, om förslaget rörande en sådan
avgift skulle genomföras,
I
fråga om särskild avgift skall enligt del remitterade förslaget gälla en
preskriptionstid av tre år. Några tungt vägande invändningar mot en treårstid
torde inte kunna anföras. Vissa överträdelser för vilka påföljden kommer att
utgöras av särskild avgift kan dock vara jämförbara med överträdelser som kan
föranleda byggnadiavgift. Detta talar för att preskriptionstiden också för den
särskilda avgiften sätts till fem år, Lagrådei vill för sin del förorda en
sådan lösning.
Enligt
det remitterade förslagel skall preskriptionstiden räknas från det den olovliga
åtgärden böQade eller, såvitt gäller särskild avgift, från det överträdelsen
eller underiåtenheten böQade, Olovligt byggande och andra överträdelser kan
emellertid komma att utsträckas över avsevärd tid. Förslaget kan under sådana
förhållanden medföra att preskriptionstiden blir kortare än som faktiskt är
motiverat. Med hänsyn härtill bör enligl lagrådets mening föreskrivas, att
tiden skall räknas från del överträdelsen begicks, och med överträdelsen avses
då, såsom förut sagts, även underlåtenhet. Detta innebär att tiden i princip
inte böQar löpa så länge överträdelsen kan anses pågå. Det bör här tilläggas,
att hur utgångspunkten för beräkningen av preskriptionstiden än anges, det inte
kan undvikas att vissa problem ibland uppkommer i tillämpningen. De principer
som vid bedömning av preskriptionsfrågor har utbildats inom straffrätten bör
kunna Qäna till ledning i nu ifrågavarande hänseende.
Preskription
avbryts enligt det remitterade förslaget genom att fråga om påföljd för åtgärd
tas upp vid sammanträde med byggnadsnämnden. Denna ordning kan jämföras med den
som gäller inom straffrätten och som innebär alt preskriptionsavbrott sker
genom all den misslänkle fär del av ålal för brottet. Hinder torde inte
föreligga mot att införa ett liknande delgivningsförfarande på förevarande
område. Den mot vilken byggnadsnämnden överväger att ingripa med en påföljd
skulle därigenom på ett tillföriitligt sätl bli upplyst om det förfarande som
inletts mot honom. Den ordning som det remitterade förslaget innehåller är
emellertid i olika avseenden ändamålsenlig i ett administrativt förfarande.
Del torde vanligen förhålla sig så att, när frågan om påföljd tas upp vid
sammanträde med byggnadsnämnden, den som berörs redan har beretts tillfälle
att yttra sig. Har han emellertid då ännu inte fått någol sådani tillfälle, kan
det förutsättas att han utan dröjsmål underrättas om att fräga om att påföra
honom avgift övervägs. På grund av det anförda anser sig lagrådet kunna lämna
del remitterade förslaget i nu ifrågavarande hänseende utan erinran.
I
remissen föreslås inga regler om verkslällighetspreskription beiräffande
administrativ avgift som påförts nägon. Sådana regler torde dock i likhet med
vad som gäller inle bara beträffande straffrättsliga påföljder utan vanligen
också i fråga om skattskyldighet och liknande (se 71 5 uppbördslagen) böra
meddelas. Lagrådet föreslår därför till komplettering av förslagel alt
Prop.
1975/76:164 264
som
ell andra stycke i paragrafen om avgiftspreskriplion las upp en bestämmelse om
alt åtgärd för indrivning av avgift ej lär vidtagas, sedan fem år har förfiutit
från det beslutet om avgiften vann laga kraft.
Del remitterade förslagets
beslämmelse om preskription av byggnadsnämndens möjlighet att genom ansökan om
handräckning och beslut om föreläggande åstadkomma rättelse innebär en nyhet.
Förslaget bör ses mot bakgrunden av att byggnadsnämnderna avses fä större
möjligheter att vidtaga effektiva åtgärder för samma ändamål. Lagrådei har
inte nägon erinran emot att en preskriplionsbestämmelse införs. Tio år fär
också anses vara en för detta fall lämplig tid. I fråga om den närmare
utformningen av bestämmelsen vill lagrådet i vad gäller utgångspunkten för
beräkningen av preskriptionstiden hänvisa till vad som i det föregående har
anförts i anslutning till motsvarande regler beträffande påförande av avgift.
Lagrådet föreslår i övrigt att avbrytande av preskription anknyts lill att
byggnadsnämnden eller åklagaren ansöker om handräckning eller nämnden beslutar
föreläggande.
28
och 29 55
Dessa
paragrafer innehåller bestämmelser om betalning och indrivning av avgifter.
Lagrådets förslag all någon tilläggsavgift inte skall ingå i det nya systemet
får, om det genomförs, till följd att bestämmelserna kommer att avse endasl
byggnadsavgifter och särskilda avgifter. Vissa därmed sammanhängande problem
har berörts vid 26 5- I det följande förutsätts all hur fördelningen av
avgifterna mellan kommunen och slalen än regleras avgifterna i sin helhet får
drivas in i samma ordning som skatter.
Av
redovisningstekniska skäl lorde det vara lämpligasl, att betalning av
avgifterna sker till länsstyrelsen och att denna lär föranstalta om indrivningen.
Beslutet om påförande av avgift bör då sändas till länsslyrelsen. Delta lorde
böra ske genast och inte först sedan beslutet har vunnit laga kraft.
Den
i 29 5 andra stycket upptagna regeln om fördelning av influtna medel i ett vissl
fall behövs inte, om tilläggsavgiften utgår.
Med de jämkningar som nu
har berörts lorde innehållet i 28 och 29 55 i det remitterade förslaget
lämpligen kunna sammanföras till en paragraf och placeras i anslutning till
övriga bestämmelser om byggnadsavgift och särskild avgift. 1 lagrådets förslag lill
lagtext återfinns föreskrifterna om betalning och indrivning i 9 5 första och
andra styckena. Som förut nämnts har i tredje stycket samma paragraf skrivits
in regeln om fördelning av avgifter mellan kommunen och staten.
Prop.
1975/76:164 265
31
5
Lagrådet
har föreslagit, all 2 5 kompletteras med eit åläggande för byggnadsnämnden att
lämna skriftligt besked huruvida i fråga om viss byggnad eller anordning har
vidtagits åtgärd, som föranleder ingripande enligl lagen. Som framgår av vad
lagrådet har anfört i anslutning till nämnda paragraf vill lagrådet inte
förorda att någon rättsverkan av sådant besked regleras i lagen. Inte heller i
övrigt får beskedet några direkla rättsverkningar. Innebär beskedet att
anledning till ingripande inte föreligger, saknas givetvis grund föratt
överklaga beslutet. Lämnas besked att anledning finns till ingripande, kommer
det beskedet, om byggnadsnämnden inte ändrar uppfattning, att följas av beslut
om ingripande. Eftersom detta beslut regelmässigt kan överklagas, bör talan inle
kunna föras också mol beskedet, som ju inte tillagts någon prejudiciell
betydelse.
Lagrådet
finner alltså alt besked enligt den av lagrådet föreslagna bestämmelsen i 2 5
inte bör fä överklagas. Detta bör sägas ut i förevarande paragraf och
bestämmelsen härom kan lämpligen anslutas till första styckei. Remissförslagets
sista stycke av paragrafen innehåller en föreskrift, som inte har sin plats i
lagen utan i instruktionerna för de handläggande myndigheterna och domstolarna.
Lagrådet förordar därför att föreskriften ulgår. 1 lagrådels lagtextbilaga
återfinns här avhandlade bestämmelser i 24 5-
Övergångsbestämmelserna
Den
nya lagstiftningen kommer uppenbariigen att kräva ålskilliga förberedelser
före ikraftträdandet. Förberedelsetiden torde bli alltför knapp, om lagen såsom
föreslagits skall träda i kraft den 1 juli 1976, Lagrådet hemställer därför att
ikraftträdandet skjuts upp till den I januari 1977,
Lagrådet
har i princip inte någol att erinra mol de i remissprotokollet redovisade
synpunkterna på den särskilda övergångsreglering söm bör till-lämpas.
Beträffande utformningen av de i punkterna 2-5 föreslagna övergångsbestämmelserna
vill lagrådei till en böQan påpeka,att byggnadsnämnds skyldighet enligt 2 5 att
vid överträdelse ta upp fråga om ingripande inte bör såsom angivits i punkten 2
begränsas till nya överträdelser. En annan sak är att möjligheten att tillämpa
avgiftspåföljd såvitt gäller äldre fall är utesluten. De i övrigi i punkten 2
och de i punkterna 3 och 4 föreslagna bestämmelserna synes vidare med fördel
kunna föras samman och avsevärt förenklas. Sålunda torde endasl behöva
föreskrivas, att skyldighet alt utge avgift enligl lagen inte far åläggas någon
med anledning av överträdelse som har begåtts före ikraftträdandet. Av en så
utformad övergångsregel bör med erforderlig tydlighet framgå, att inte någon av
de olika i lagen meddelade bestämmelserna om avgift gäller annal än i del fallel
att överträdelsen har skett efter ikraftträdandet. Har ett otillåtet
förfarande påböQats före den tidpunkten men avslutats först senare, bör vad som
äger rum efter ikraftträdandet kunna föranleda avgift, om del kan betrakias som
en
Prop.
1975/76:164 266
överträdelse
för sig. I detta avseende kan den av lagrådei nu förordade regleringen synas
skilja sig i sakligl hänseende från det remitterade förslaget, som fäster
avgörande vikt vid den tidpunkt då en otillåten åtgärd har påböQats, Det torde
emellertid knappast ha varit avsetl, att avgiftsskyldighet över huvud tagel inle
skall komma i fråga, om någon t. ex. före ikraftträdandet olovligen har påböQat
en nybyggnad genom schaktningsarbete och han sedan lagen trätt i kraft
fullföljer sina planer och uppför byggnaden. Beiräffande punkten 3 i det
remitterade förslaget må särskilt påpekas, att med den av lagrådet förordade
övergångsregeln någon särskild beslämmelse inte behövs beträffande 6 5 angående
särskild avgift liksom ej heller beträffande det stadgande om straffavgift som
lagrådet har föreslagit. Det är vidare all märka all såvitt gäller straff någon
övergångsbestämmelse ej erfordras vid sidan av de allmänna straffrättsliga
principer som har kommit till ullryck i 5 5 lagen om införande av brottsbalken
och de övergångsregler som är avsedda att meddelas i anslutning lill de nu
aktuella ändringama i BL och BS. Även om motsvarighet lill 23 och 24 55 i det
remitterade förslaget skulle
-
mot vad lagrådet har anfört därom -
komma att tas upp i den nya lagen, behövs inte en övergångsbestämmelse sådan
som den i punkt 4 föreslagna. Redan av allmänna civilrättsliga principer följer
nämligen att bestämmelser av det slag som skrivits in i nämnda båda paragrafer inle
blir tillämpliga på överlåtelser som har skett före ikraftträdandet, om inte en
uttrycklig regel med annat innehåll meddelas. Härtill kommer alt sådant fall
som avses i 23 5 inte kan - med den övergångsbestämmelse som i det remitterade
förslaget har tagits upp i punkten 2 eller nyss har förordats av lagrådet
- uppkomma pågrund av överiåtelse som har skett före
ikraftträdandet
Som
har framhållits vid 12 5 fick 147 5 andra stycket BL ändrad lydelse genom lagen
(1975:1321) om ändring i BL, Samtidigt meddelades en övergångsbestämmelse, som
allQämt kan vara av betydelse. Ett övergångsslad-gande med samma sakliga
innehåll erfordras i den nya lagen, eftersom där las upp en strafföeslämmelse
med moisvarande innehåll som 147 5 andra stycket BL.
Förslaget
till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)
Lagrådet:
Den
nya lydelsen av 147 5 bör anpassas efter den terminologi som används i den s,
k. påföljdslagen. Lagrådet föreslår - under hänvisning till vad som har sagts
om innebörden av påföljdsbegreppet och om rubriken till den lagen - att
paragrafen får innehålla följande: "Bestämmelser om påföljder och
ingripanden vid överträdelse av sådan föreskrift om byggande som har
Prop. 1975/76:164 267
meddelats
i denna lag eller med stöd därav finnas i lagen (1976:000) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m,"
I fråga om ikraftträdandet
gäller detsamma som har anförts beträffande påföljdslagen.
Förslaget
till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959: 612)
Lagrådet:
Lagrådet
har redan vid behandlingen av den s. k, påföljdslagen uttalat att en ändring i
7 5 BS bör genomföras och hemställer nu om en sådan ändring av första styckei
andra punkten i paragrafen, all byggnadsnämndens dclegalionsmöjligheler anges
ej omfatta befogenhet "all beslula om framställning eller yttrande lill
regeringen, länsstyrelsen eller kommunfullmäktige, all sluiligl avgöra fråga
om avgift enligl lagen (1976:000) om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m,, att meddela föreläggande vid, vite utom i fall som avses i 3 5
nämnda lag eller föreläggande vid annal äventyr eller att slutligt avgöra
ärende, som är av principiell innebörd eller eljest av större vikt",
55 5
Får
rubriken till den särskilda påföljdslagen annan lydelse än som har föreslagils
i remissen, inverkar della på utformningen av 1 mom, i denna paragraf
68 5
Vad
som nyss har anförts angående ändringen i 147 5 BL har motsvarande tillämpning
beträffande den föreslagna lydelsen av denna paragraf i BS, Rubriken närmast
före paragrafen bör lyda "Om påföljder m, m,"
71 5
Den
föreslagna ändringen i 2 mom. andra slyckel bör föranleda en jämkning även i Qärde
slycket. Sålunda bör där anges att, om länsstyrelsens beslut innefattar
prövning inte blott av fråga som avses i andra styckei eller i den paragraf i
den s, k, påföljdslagen som gäller fullföljd av lalan Ulan även av fråga som enligl
BL eller BS skall avgöras av regeringen, besvär över sådant beslul skall
anföras hos kammarrätten.
I
fråga om ikraftträdandet gäller detsamma som har anförts beträffande påföljdslagen.
Prop.
1975/76:164 268
Bilaga
Lag
om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
Inledande
bestämmelser
1 5
Denna
lag gäller vid överträdelse av sådan föreskrift om byggande som har meddelats i
byggnadslagen (1947:385) eller byggnadsstadgan (1959:612) eller med stöd av
någon av dessa författningar,
2 5
Det
åligger byggnadsnämnden alt som ett led i inseendet över byggnadsverksamheten
upptaga fråga om påföljd eller ingripande enligl denna lag till behandling, så>
snart anledning förekommer att överträdelse som avses i I 5 har skett. När
åtgärd, till vilken erfordrats byggnadslov enligt byggnadsstadgan (1959:612),
har vidtagits ulan alt sådant lov föreligger, skall nämnden vara verksam för
all del ulförda undanröjes eller pä annal sätl rättas, om ej byggnadslov lill ålgärden
meddelas i efterhand.
Om del begäres av någon
vars rätt kan beröras därav, skall byggnadsnämnden lämna skriftligt besked
huruvida i fråga om viss byggnad eller anordning har vidtagits åtgärd som
föranleder ingripande enligl denna lag.
Förbud
all jörtsäiia byggnadsarbele
3 5
Slrider
påböQal byggnadsarbete uppenbarligen mot byggnadsstadgan (1959:612) eller mot
fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller ul-omplansbeslänimelser,
far byggnadsnämnden med föreläggande av vite förbjuda att arbetet fortsattes.
Gäller enligl byggnadslagen (1947:385) eller enligl föreskrift som har
meddelats med siöd av lagen förbud all företaga nybyggnad eller att riva byggnad,
fär byggnadsnämnden föreskriva vite för den som genom att fortsätta byggnadsarbele
underiäier alt ställa sig sådani förbud till efterrättelse.
Är det uppenbart alt byggnadsarbele
äventyrar byggnadens eller närliggande byggnads hålllästhet eller medför lära
för människors liv eller hälsa, skall nämnden vid vite förbjuda all arbelel
fortsattes, även om förutsättning som anges i första slyckel ej föreligger.
Beslul
enligt denna paragraf länder omedelbart till efterrättelse.
Prop.
1975/76:164 269
Byggnadsavgifl
och särskild avgift
4 5
Vidtages
ålgärd, till vilken erfordras byggnadslov, utan all sådani lov föreligger,
skall byggnadsavgift ulgå.
Byggnadsavgift
bestämmes lill belopp moisvarande fyra gånger den avgift som enligl taxa, faslställd
med stöd av 8 5 byggnadsstadgan (1959:612), skulle ha eriagts om byggnadslov
till en motsvarande ålgärd hade meddelais, dock lill minsl 500 kronor. Vid
bestämmande av byggnadsavgift på grundval av taxa skall hänsyn ej lagas lill
sådan höjning eller sänkning av normalbeloppet som enligt taxan föranledes av
omständigheterna i del särskilda fallet och ej heller lill belopp som belöper
på tillhandahållande av nybyggnadskarta, utslakning eller lägeskonlroll av
byggnad eller annan mätnings-teknisk ålgärd eller på framställning av folonegaliv
eller bildkort.
Byggnadsavgift
ulgår ej om
1, det utförda har rättats innan beslul lättas om
byggnadsavgift eller ingripande enligl denna lag,
2, byggnadslov lill det utförda har, på grund av
ansökan som gjorts före åtgärden, meddelats innan beslut om byggnadsavgift
fattas, eller
3, ålgärden innebär rivning av byggnad och rivningen
har varit nödvändig för att avväQa eller begränsa omfattande skada på annan
egendom eller företagits därför all byggnaden till väsentlig del hade skadats
genom eldsvåda eller annan liknande händelse,
6
5
Särskild
avgift ulgår, om i annal fall än som avses i 4 5, överträdelse sker genom att
någon
1, vidtager ålgärd i strid mot förbud som har
meddelats i byggnadslagen (1947:385) eller med stöd av denna och som ej har
förenats med vile,
2, underlåter att ställa sig lill efterrättelse vad i
byggnadsstadgan (1959:612) är föreskrivet om rätt all vidtaga åtgärd som angives
i stadgan, eller
3, underiåter att fullgöra anmälningsskyldighet som föreskrives
i byggnadsstadgan eller att vid utförande av arbete följa fastställda
ritningar eller av byggnadsnämnden meddelade föreskrifter.
Särskild
avgift bestämmes lill minsl 200 och högsl 500 kronor. Är överträdelsen ringa,
behöver avgift ej påföras.
Prop. 1975/76:164 270
7 5
Fråga om byggnadsavgift och särskild avgift prövas av
byggnadsnämnden.
Byggnadsavgift påföres den som när överträdelsen begicks
var ägare av den byggnad elleranordningsom den olovliga åtgärden avsåg.
Särskild avgift påföres den som begick överträdelsen.
Är två eller fiera belalningsskyldiga för samma avgift,
svarar de solidariskt för denna.
Om särskilda skäl föreligger, får länsslyrelsen nedsätta ellerefterge
byggnadsavgift eller särskild avgift, som byggnadsnämnden har beslutat. Fråga
härom prövas efter besvär enligt 24 5 över nämndens beslut.
9 5
Beslut varigenom någon påföres byggnadsavgifl eller
särskild avgift skall genasi sändas lill länsstyrelsen. Avgiften skall betalas
till länsstyrelsen inom två månader från del beslutet vann laga krafl. Erinran
om detta skall tagas. in i beslutet.
Betalas ej avgiften inom den lid som anges i försia styckei,
får avgiften jämte restavgift, beräknad enligt 58 5 I mom, uppbördslagen
(1953:272), indrivas i den ordning som enligt nämnda lag gäller för indrivning
av skall.
Av byggnadsavgift och särskild avgift tillfaller hälften
kommunen och återstoden slalen.
10 5
Har fråga otn påföljd för överträdelse, som avses i 4
eller 6 5, ej upptagils vid sammanträde med byggnadsnämnden inom fem år från
det överträdelsen begicks, får byggnadsavgift eller särskild avgift ej påföras,
Ålgärd för indrivning av byggnadsavgift eller särskild
avgift fårej vidtagas, sedan fem år har förfiuiii från det beslutet om avgiften
vann laga kraft.
Siraff och sirqljävgi/i II 5'
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtager
åtgärd, till vilken erfordras byggnadslov, ulan att sådant lov föreligger dömes,
om gärningen
' Ledamöierna Gyllensvärd, Nordlund och Ulveson föreslår
au lill paragrafen fogas eu tredje stycke av följande lydelse: Allmänt åtal för
gärning som avses i första stycket får väckas endasl efter anmälan av
byggnadsnämnden.
Prop.
1975/76:164 271
innebar
kränkning av mera betydande allmänt intresse, lill böter eller fängelse i högsl
ivå år.
Till
böler eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. påböQar verksamhel, vilken enligl 136 a 5 andra styckei
byggnadslagen (1947:385) skall prövas av regeringen, utan att regeringen har
meddelat tillstånd till verksamheten eller medgivit undantag från
prövningsskyldigheten,
2. påböQar. utvidgar eller fortsätter verksamhel utan
tillstånd av regeringen, sedan regeringen med stöd av samma paragraf fiärde
eller femte stycket har beslutat pröva verksamheien, eller
3. åsidosätter villkor eller föreskrift som regeringen
har meddelat med stöd av nämnda paragraf, så att allmän eller enskild räll kan
kränkas,
12
5'
Innefattar
brott som avses 1115 första stycket
1, uppförande av helt ny byggnad,
2, lill- eller påbyggnad av förut befintlig byggnad,
eller
3, inredande eller ianspråkiagande av byggnad eller
del därav för väsentligen annal ändamål än del till vilket byggnaden förut har
varil använd eller enligt byggnadslov får användas,
skall
rätten på talan av allmän åklagare döma gärningsmannen, den i vars ställe denne
var eller den som har beretts vinning genom brottet att beiala straffavgift med
belopp, moisvarande 500 kronor för vaQe kvadratmeter våningsyta som gärningen
har omfailal. Har rättelse skell eller föreligger eljest särskilda skäl, får
avgiften bestämmas lill lägre belopp eller hell efterges.
Angående
straffavgift skall i övrigt vad som är stadgat om förverkande av egendoms värde
på grund av brott äga motsvarande tillämpning.
' Ledamöierna
Gyllensvärd. Nordlund och Ulveson föreslår ati till paragrafen fogas eu tredje siycke
av följande lydelse: Talan om ädpmande av straffavgift utan samband med ålal
får väckas endasl om byggnadsnämnden har anmäll gärningen lill åtal eller begäri
all lalan anslälles.
Prop. 1975/76:164 272
Ingripanden
lör att åstadkomma rättelse
13
5
Har
åtgärd, till vilken erfordrats byggnadslov, vidtagits ulan sådant lov, kan överexekutor
meddela handräckning föratt det utförda skall undanröjas eller på annat sätt
rättas. Delsamma gäller, om åtgärd beträffande fastighet, byggnad eller
anordning eljest har vidtagits i strid mot förbud eller annan föreskrift som
har meddelats i byggnadslagen (1947:385) eller byggnadsstadgan (1959:612) eller
med stöd av någon av dessa författningar,
1
frågaom handräckning enligl denna paragraf gäller samma beslämmelser som för
handräckning enligt 191 5 utsökningslagen (1877:31 s. 1),
14
5
Ansökan
om handräckning får göras av byggnadsnämnden och, i fall när ansvar enligl II 5
kommer i fråga, av allmän åklagare.
1
fall som avses i 13 5 kan byggnadsnämnden, i slällel för all ansöka om
handräckning, förelägga ägaren av den faslighet, byggnad eller anordning som är
i fråga att inom viss lid rätta det utförda. Efterkommes ej sådant
föreläggande, slår del byggnadsnämnden fritt alt begära handräckning.
Vad
i första styckei sägs om ägare av fastighet äger motsvarande till-lämpning i
fråga om lomträttshavare.
Underlåter
någon all utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd som åligger honom enligl
byggnadsstadgan (1959:612) eller enligl beslut som har meddelats med stöd av
stadgan, kan byggnadsnämnden förelägga honom all inom viss tid vidlaga ålgärden.
17
5
Föreläggande
som meddelas enligl 15 eller 16 5 skall förenas med vile eller med föreskrift
all, om föreläggandel ej efterkommes, ålgärden kan utföras genom
byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad.
Efterkommes
ej föreläggande med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg,
skall nämnden, när ej omsländighelerna föranleder annat, besluta att åtgärden
skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall tillses att oskälig kostnad
ej uppstår. När skäl är därtill, får i verk-siällighelsbeslulei förordnas, att
beslutet skall gälla utan hinder av alt det
Prop.
1975/76:164 273
icke
äger laga kraft.
Kronofogdemyndigheten
skall lämna del biträde som behövs för verkställigheten.
18
5
Har
åtgärd, lill vilken erfordrats byggnadslov, vidtagits ulan sådani lov men framsiår
del som sannolikl alt lov kan meddelas lill ålgärden, skall byggnadsnämnden
innan handräckning begäres eller föreläggande meddelas bereda ägaren tillfälle
att inom viss tid ansöka om byggnadslov.
Inkommer
ej ansökan inom föreskriven tid, får byggnadsnämnden ulan hinder av au ansökan
ej gjorts pröva frågan om byggnadslov till ålgärden. Nämnden far därvid på
ägarens bekostnad låta upprätta de ritningar och beskrivningar saml förelaga de
åtgärder i övrigt som är nödvändiga för prövningen av ärendel.
19
5
Sedan
tio år har förfiutit från det åtgärd som avses i 13 5 vidtogs, fär ej
byggnadsnämnden eller åklagare ansöka om handräckning eller nämnden besluta
föreläggande enligt 15 5-
Verkan
av föreläggande i vissa fall m. m. 20 5
Har
föreläggande enligl 15 eller 16 5 meddelats någon i egenskap av ägare lill viss
fastighet och övergår fastigheten till ny ägare, gäller föreläggandet i stället
mot denne. Utsatt vite gäller dock ej mot den nye ägaren, men byggnadsnämnden fär
utsätta vile för denne,
Försia
Slycket äger motsvarande tillämpning när föreläggande har meddelats någon i
egenskap av lomträttshavare eller ägare av byggnad eller anordning, som tillhör
annan än ägaren av marken.
Myndighei
som meddelar föreläggande enligt 15 eller 16 5 skall genasi sända sill beslul lill
inskrivningsmyndigheten för anieckning i fastighetsboken eller lomträttsboken.
Återkallas
föreläggande som antecknats enligl första slycket, skall byggnadsnämnden genasi
anmäla del för moisvarande anieckning. Har anlecknal föreläggande upphävis
genom lagakraftvunnei beslul, efterkommiis eller förfallil, skall
byggnadsnämnden, så snart nämnden har fån vetskap härom, anmäla lorhållandet
till inskrivningsmyndigheten för anieckning.
18
Riksdagen 1976. I saml. nr 164
Prop.
1975/76:164 274
Gör
ej byggnadsnämnden anmälan i fall som avses i andra stycket, skall
länsstyrelsen på ansökan av någon vars rätt beröres därav göra sådan anmälan.
Särskilda
bestämmelser
22 5
Byggnadsnämnden
eller befattningshavare hos nämnden har rätt all lä tillträde lill fastighet,
byggnad eller annan anläggning i den mån det är nödvändigt för alt genom
besiktning förbereda prövning av fråga enligt denna lag. Polismyndigheten skall
lämna det biträde som behövs för att lilllrädesrälien skall kunna utövas.
23 5
Vite
som har förelagts med stöd av denna lag lär ej förvandlas.
Talan
mol byggnadsnämnds beslul enligl denna lag föres hos länsslyrelsen genom
besvär. Mot beslul om besked enligl 2 5 andra slyckel får lalan ej föras.
Talan
mol länsstyrelsens beslut i besvärsmål enligl försia slycket samt i ärende som
avses i 21 5 tredje slycket föres hos kammarrätten genom besvär.
25
5
Den
som innehar egendom på grund av lestamenlariskt förordnande utan att
äganderätten tillkommer någon anses vid tillämpning av 7 5 andra slycket saml
15 och 18 JJ
Övergångsbesiäminelser
1, Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977,
2, Avgift enligt lagen lär ej åläggas någon med
anledning av överträdelse som har begåtts före ikraftträdandet,
3, Beslämmelserna i 11 5 andra styckei äger ej
tillämpning på sådan ökning av förbrukningen av iräfiberråvara .som sker för
alt möjliggöra produktion som föreden I januari 1976 har tillåtits enligt 136
a 5 byggnadslagen (1947:385) i dess intill sagda dag gällande lydelse.
4, Den som innehar egendom under ständig
besittningsrätt eller fidei-koniissrätl skall vid tillämpning av 7 5 andra
stycket samt 15 och 18 55 anses som egendomens ägare.
Prop.
1975/76:164 275
Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-03-11
Närvarande:
Statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lid-bom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson.
Föredragande:
statsrådet Carisson
Proposition
med förslag till lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till
1. lag om påföljder vid olovligt byggande m.m.,
2. lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),
3. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).
Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande
1
Allmänna synpunkter
1.1
Val av påföljdssystem
Lagrådet
har av naturiiga skäl ägnat särskilt intresse åt den del av det remitterade förslagel
som innebär att nu gällande strafföestämmelser i BL och BS ersätts med ett
system av administrativa avgifter. Som lagrådet anför utgör förslaget i den
delen en nydaning inte bara i förhållande till nuvarande ordning på
byggnadslagstiftningens område. Förslaget skiljer sig på olika sätt även från
de lösningar med sanktionsavgifter som hittills har tillämpats. Den del av
lagrådets yttrande där avgiftsfrägan behandlas innehåller både resonemang av
principiell natur och synpunkter som har direkl avseende på det remitterade
förslaget. De principiella synpunkterna har kommit till uttryck framför allt i
ett avsnitt rörande frågan om lämpligheten av ett avgiftssystem. Jag avser inte
att närmare gå in på vad som anförs där. En fråga vill jag emellertid kommentera
närmare. Det gäller lagrådels uttalanden angående påföljder för den grövre
brottslighet som förekommer på byggnadslagstiftningens område. Enligt lagrådet
kan del inle anses tillräckligt att här tillämpa endast administrativa
avgifter, inte ens om avgifterna
'Beslut om lagrådsremiss fattat den II december 1975.
Prop.
1975/76:164 276
i
vissa fall uppgår till myckel höga belopp. Alt behandla kvalificerade lagöverträdelser
pä angivei sätt måste enligt lagrådet te sig stötande och kan få menliga
konsekvenser, när det gäller att i den allmänna uppfattningen inskärpa
betydelsen av att byggnadsförfattningarna efterievs.
Lagrådets
uttalande kan inte tolkas på annat sätt än att straff är den enda tänkbara
påföljden i de avsedda fallen. I konsekvens härmed föreslår lagrådet att i
påföljdslagen skall införas straff och möjlighet att i vissa fall dessutom la
ut en straffavgift. Straff och straffavgift skall kunna dömas ut endast om
någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar åtgärd, till vilken fordras
byggnadslov, utan sådant lov och gärningen innebär kränkning av mera betydande
allmänt intresse,
I
lagrådets yttrande saknas uttalanden om den närmare innebörden i kravet att
mera betydande allmänt intresse skall ha blivit kränkt. Så mycket torde emellertid
vara klart alt det när sådan kränkning föreligger inte kan komma i fråga att i
efterhand meddela byggnadslov till åtgärden. Straff och straffavgift enligt
lagrådets förslag skulle således kunna bli aktuella endast i fall då det
olovligt byggda skall undanröjas.
Straffmaximum
enligt den föreslagna bestämmelsen är fängelse i två år. Det är alltså fräga om
en väsentlig skärpning i förhållande till gällande bestämmelser, som
föreskriver fängelse i högst sex månader, när omsländighelerna är synneriigen
försvårande. Den föreslagna straffskalan har enligt lagrådet bestämls med tanke
på att endast kvalificerade fall omfattas av bestämmelsen och att det någon
gång kan förekomma mycket grova överträdelser. Lagrådet antar att böter dock
blir del straff som vanligen kommer att tillämpas. Den föreslagna
straffavgiften skall kunna dömas ut endast vid vissa former av olovligt
byggande. 1 fråga om urvalet av åtgärder som skall kunna föranleda straffavgift
ansluter förslagel tämligen väl till det remitterade förslaget om
tilläggsavgift. Detsamma kan sägas beträffande grunderna för stralTavgiftens
beräkning. När straff och straffavgift bestämmes skall hänsyn tas till vad som
i övrigt kan drabba gärningsmannen. Att det olovligt byggda blir undanröjt är
enligt lagrådet en omständighet som därvid bör beaklas.
Som
jag förut har anfört är det knappast tänkbart all bestämmelserna om straff och slraffavgift
skulle bli tillämpliga i andra fall än sådana därdet olovligt byggda är helt
oacceptabelt och måste rivas. Med hänsyn härtill och lill vad lagrådei anförom straffmälningen
och principerna föravgifiens bestämmande måsle påföljden i dessa fall nästan
undantagslöst bli böter.eventuellt i förening med en reducerad straffavgift.
Mot den bakgrunden harjag svårt att förstå lagrådets skarpa kritik mot
administrativa avgifter som påföljd vid grövre överträdelser av
byggnadsförfattningarna. Det kan enligt min uppfattning starkt sättas i fråga
om lagrådets förslag effektivare än förslaget enligl remissen skulle i den
allmänna uppfattningen inskärpa betydelsen av alt byggnadsförfattningarna
efterlevs. Jag är därför inle beredd att ansluta mig lill lagrådets förslag att
straff skall förekomma i vissa fall av olovligt byggande. De av lagrådet
framförda synpunktema på avgiftssystemels utformning lar jag upp i del
följande.
Prop. 1975/76:164 277
1.2 De föreslagna avgifterna
Lagrådei har ingen erinran i slorl mol förslagen om byggnadsavgifl
och särskild avgift. Jag återkom mer til I lagrådets synpunkter på vissa
detaljer i dessa förslag i samband med behandlingen av lagtexten.
När del däremoi gäller tilläggsavgiften föreslår lagrådei
all den skall ulgå ur det nya sanktionssysiemet och ersättas av de bestämmelser
om straff och straffavgift som jag nyss har berört, Uigrådet framhåller bl, a,
att till-läggsavgift kommer alt drabba i huvudsak bara sådani byggande som vid
prövning i efterhand anses kunna godtas. Överträdelsen innebär enligl lagrådet
i dessa fall många gånger endasl den ordningslorseelsen all den byggande inte
på förhand har försäkrat sig om byggnadslov lill en fullt acceptabel
byggnadsåtgärd. Tilläggsavgiften står enligt lagrådet i dessa fall inte i
rimligt förhållande till den underiåtenhet som den byggande har gjort sig
skyldig till.
De föreslagna bestämmelserna om tilläggsavgift omfallar
olovligt byggande som beslår i alt
helt ny byggnad
uppförs,
befintlig
byggnad lill- eller päbyggs,
byggnad hell
eller delvis inreds lill väsentligen annal ändamål än del lill vilket byggnaden
förut har varit använd,
O byggnad helt eller delvis tas i anspråk för väsentligen
annat ändamål än del till vilket byggnaden förut har varil använd eller som
finns angivet på godkänd ritning eller
byggnad rivs,
1 fråga om de angivna fallen av olovligt byggande innebär
sanktions-systemet - förenklat uttryckt -all det olovligt byggda antingen skall
undanröjas eller, om del kan godtas vid en prövning i efterhand, lar behållas
mot tilläggsavgift, 1 båda dessa situationer kan den olovliga ålgärden således
föranleda en ekonomisk påföljd, i det ena fallet alt det olovligt ulförda
rättas och i det andra att tilläggsavgift tas ut. I båda fallen skall dessulom
byggnadsavgift utgå.
Tilläggsavgiften har reserverats för sådana former av
olovligt byggande som det är särskill angeläget att motverka. Olovligt byggande
kan, som lagrådet anför, många gånger betecknas som ordningsförseelser. När det
gäller byggande som omfattas av de föreslagna bestämmelsema om lill-läggsavgift
kan man enligt min mening emellertid sällan tala om ordningsförseelser, 1
dessa läll lorde man i de allra flesia fallen kunna ulgå från alt den som ulförden
olovliga ålgärden är medveten om alt det krävs byggnadslov. Även el lerannan
orsak väljer han dock att utföra åtgärden ulan lov. Givelvis finns det bland
dessa läll också sådana där omsländighelerna gör all det skulle förefalla
stötande au ta ut tilläggsavgift, Enligl förslaget kan då eftergift eller nedsättning
av avgiften komma i fråga,
19 Riksdagen 1976. I saml. Nr 164
Prop. 1975/76:164 278
Del
kan visserligen göras gällande all någol behov a v lilläggsavgift inle finns,
eftersom byggnadsnämnden är formelli oförhindrad all beslula om undanröjande
av det ullorda,om del är av sådan beskaffenhet att det inte skulle ha godtagils
vid en förhandsprövning. Utgångspunkten för byggnadsnämndens prövning i
efterhand skall jusom jag haranfört vid remissen i princip vara densamma som om
ålgärden inte hade utförts. Som lagrådet framhåller kan ålgärden emellertid i
vissa fall vara sådan att den inle skulle ha godkänts vid en förhandsprövningmenattdel
vid en prövning i efterhand av olika skäl visar sig inle lämpligen böra komma i
fråga alt beslula om undanröjande,
Sanktionssysiemet
måste givetvis ha en sådan uppbyggnad att situationer som de nu angivna
motverkas. 1 fiertalet fall torde den effekten komma att uppnås med hjälp av
byggnadsavgiften. När del däremoi gäller de kvalificerade former av olovligt
byggande som omfattas av förslaget om till-läggsavgift krävs en mera kännbar
reaktion. Del är här många gånger fråga om åtgärder som drar belydande
kostnader och där byggnadsavgiften är ringa i förhållande till de totala
kostnaderna. Det är knappast troligt att den som är beredd att ta risken att
det byggda blir undanröjt avhåller sig från byggandet av den anledningen att
han kan drabbas av byggnadsavgift.
Enligt
del remitterade förslagel skall lilläggsavgift inte utgå om det olovligt
utförda måste undanröjas. 1 dessa fall drabbas den byggande ofta av en kännbar
ekonomisk förlust som lillsammans med byggnadsavgiften i allmänhet ulgör en
tillräcklig sanktion. Som lagrådei påpekar behöver emellertid undanröjandet inle
alllid innebära någon särskill kännbar reaktion. Så är fallet t.ex, när den
byggande har haft betydande ekonomisk fördel av sitt olagliga förfarande men
vid den tidpunkt när en rättelse blir aktuell inte har så stort intresse av all
fortsättningsvis kunna utnyttja vad han utan tillstånd har genomfört eller av
annan orsak inte drabbas särskilt hårt av en rättelseåtgärd. Denna situation
kan föreligga t, ex, när byggnad har tagits i anspråk för otillåtet ändamål. I
dessa fall färdet remitterade förslaget oiillfredsslällande konsekvenser. Jag anserdet
därför nödvändigt att förslagel kompletteras med regler som gördel möjligt all
i vissa fall la ul avgift även närden olovliga ålgärden undanröjs.
Som lagrådei
framhåller kan en avgift i nu avsedda fall inle beslämmas schablonmässigt. Det måsle
ske med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Avgörande för
frågan om tilläggsavgift skall utgå bör normall vara de ekonomiska konsekvenser
som undanröjandet har inneburit. Har den mot vilken kravei på avgift riktas
inte alls haft något men av undanröjandet eller har han drabbats i endast obetydlig
utsträckning av detta, torde lilläggsavgift i allmänhel böra ulgå med fullt
belopp, dvs, 500 kr/m. Har undanröjandet för hans del däremoi inneburit t, ex.
alt en ny byggnad eller en lill- eller påbyggnad på en befintlig byggnad har
rivits, lorde detta normalt ulgöra en så kraftig sanktion alt det kan vara
befogat alt avstå
från
all påföra lilläggsavgift.
Faslslällande
av lilläggsavgift i fall som de nu avsedda måsle få belydande
skönsmässiga
inslag. Somjag har framhållit vid remissen bordet inle läggas på
Prop. 1975/76:164 279
en
politiskt sammansatt nämnd som byggnadsnämnden att på skönsmässiga grunder
ålägga enskilda att betala avgifter av så betydande storlek som det kan bli frågaom
när lilläggsavgift skall ulgå. Om man på sätl somjag nu har förordat öppnar
möjlighet att ta ut tilläggsavgift också i de fall då det olovligt byggda måste
undanröjas, är del därför nödvändigt att lägga prövningen på annan myndighet än
byggnadsnämnden , För en sådan ordning talar också den omständigheten att det
i dessa fall bör finnas möjlighet all föra bevisning angående de ekonomiska
konsekvenserna av undanröjandet. All prövningen i de nu avsedda fallen bör
läggas på annan myndighet än byggnadsnämnden medför givetvis att samma myndighet
måstefå till uppgift alt pröva frågan om lilläggsavgift också i de övriga fall
då bestämmelserna härom blir tillämpliga. Mot bakgrund av vad jag nu har
anfört är del enligt min mening naturiigt alt prövningen av frågan om
tilläggsavgift läggs på allmän domstol. Uppgiften all föra lalan om
tilläggsavgift bör lämpligen läggas på allmän åklagare. En förutsättning för sådan
talan bör vara att byggnadsnämnden gör framställning hos åklagaren all talan
skall väckas.
En
ordning som den nu föreslagna måsle enligl min mening innebära betydande
förbättringar i förhållande lill det remitterade förslaget. Det beror givetvis
i första hand pä att del blir möjligt att la ut tilläggsavgift också när det
olovligt byggda måste undanröjas. En annan förbättring, som följer av att
prövningen läggs på allmän domstol, är att de i domstolsprocessen förekommande
säkerhetsåtgärderna kvarstad och skingringsförbud kan utnytQas, Jag delar
nämligen lagrådets uppfattning all avsaknaden av denna möjlighet i det
remitterade förslaget var en brist med tanke på risken att den som åläggs att
betala tilläggsavgift genom transaktioner av olika slag försöker dra sig undan
betalningen. Även för byggnadsnämndens del måste de föreslagna ändringarna
innebära fördelar. Initiativet i påföljdsfrågorna kommer nämligen alt ligga
kvar hos nämnden, som emellertid befrias från det sannolikt inte obetydliga
arbete som är förenat med prövningen av frågan om tilläggsavgift skall ulgä i
det enskilda fallel. Jag återkommer i det följande till de beslämmelser som
blir nödvändiga med anledning av de föreslagna ändringarna,
I
nu berörda frågor harjag samrått med chefen för justitiedepartementet.
1.3
Valet av subjekt för byggnads- och tilläggsavgifterna
Enligt
det remitterade förslaget skall den som vid tiden för avgifisprövningen är
ägare av den fastighet, byggnad eller anordning som berörs av en olovlig
byggnadsåtgärd alltid påföras de byggnads- och tilläggsavgifter som kommer i
fråga. Förslaget innebär således att avgiftsskyldigheten kan drabba annan än
den som har gjort sig skyldig lill den överträdelse det är fråga om. Delta att
avgiften kan drabba någon som inte har utfört eller haft något som helst att
skaffa med den olovliga byggnadsåtgärden eller haft möjlighet att avväQa den
olaglighet som förekommit innebär enligt lagrådet en betänklig nyhet på sankiionsområdel
och kan svåriigen accepteras.
Prop. 1975/76:164 280
Lagrådei
diskuterar ingående förslagel i denna del och framhåller därvid bl, a. att förslagel
lorde ge upphov till svåriösta problem med tanke på villkorliga överlåtelser, beiräffande
vilka del vid liden för avgiftsskyldighetens bestämmande inte kan avgöras om en
slutlig överlåtelse har kommit till stånd. Enligt lagrådei måste vidare del fallel
uppmärksammas att efter avgiftens fastställande överlåtelsen går åter eller
förklaras ogiltig. Lagrådet föreslår den ändringen i förslaget att avgifterna
påförs den som var ägare vid liden för den olovliga åtgärdens vidtagande. Man
kan enligl lagrådet utgå från att del är han som i nästan alla fall ligger
bakom åtgärden, men även om så någon gång inte skulle vara förhållandel, fär
del likväl anses befogat all låta honom bära ansvar för vad som har utförts
beträffande egendomen.
Den
ändring lagrådet föreslår lorde, ulan all sanktionssysleniets elTek-livitel ävenlyras,
i alll väsenlligi undanröja de problem som det remitterade förslaget kan ge
upphov till. Jag kan därför ansluta mig till lagrådets förslag i denna del.
Tilläggsavgift
skall enligl vad jag nyss har föreslagit påföras av allmän domstol på lalan av
allmän åklagare, Della skapar förutsättning för att ha en vidare personkrets
som subjekt för avgiften än när del gäller byggnadsavgift. Till all böQa med
bör kravet på avgift kunna riktas mol den som var ägare av byggnaden när
överträdelsen begicks. Som lagrådet anför kan nian ulgå från all det är han som
i nästan alla fall ligger bakom ålgärden. Vid remissen framhöll jag bl, a, alt
det torde vara möjligt för betalningsskyldig ägare alt kräva åter av hyresgäst
vad han har blivit ålagd all betala pågrund av dennes överträdelse. Då nu
domstol skall vara beslutsmyndighei bör del öppnas möjlighet att ålägga
betalningsskyldighet direkt för den som faktiskt har begått överträdelsen. Som
lagrådet påpekar kan emellertid situationen ofta vara sådan att den som lär
fördel av överträdelsen inte är gärningsmannen utan någon i vars ställe denne
är. Detta är fallel t.ex, när överträdelsen begås av en ställföreträdare för
ett aktiebolag eller för annan juridisk person. Krav på tilläggsavgift bör på
grund härav kunna riktas också mol den i vars ställe gärningsmannen var. 1
vissa fall kan siluaiionen vara den alt fördelen av överträdelsen tillfaller
någon annan än de nu angivna subjekten, 1 likhei med lagrådet anserjag att
tilläggsavgift därför bör kunna påföras också den som över huvud lägel har haft
vinning genom överträdelsen.
När
del gäller all i del enskilda fallel bestämma mol vem lalan om lill-läggsavgift
skall väckas bör-i huvudsaklig överensslämmelse med lagrådets förslag om slraffavgift
- vinningsmomentel vara avgörande. Jag anser således alt talan i försia hand
bör väckas mot den som har beretts vinning genom överträdelsen. Om inte annal
framgår av uiredningen, får man förutsätla att den som var ägare när
överträdelsen begicks har haft vinning. I vissa läll kan det inträffa att
överträdelsen har medfört vinning för fiera. Det bör då vara möjligt att väcka
talan mot alla dessa. Fördelningen av be-
Prop.
1975/76:164 281
lalningsskyldighelen
mellan dem som kan påföras avgift bör i princip göras med hänsyn lill storleken
av den vinning som var och en av dem har haft.
Vad
jag nu har föreslagit medför alt talan om tilläggsavgift kan komma att väckas
mot annan än den som påförs byggnadsavgift för överträdelsen, I del helt
övervägande antalet läll kommer emellertid byggnadsavgift och tilläggsavgift
att påföras samma person, dvs. den som var ägare av byggnaden när överträdelsen
begicks. De fiill då del kan vara befogal au helt eller lill viss del rikta
kravet på lilläggsavgift mol annan än ägaren torde huvudsakligen bli sådana
där åtgärden har vidtagits av en nyttjanderättshavare, t. ex. när en
bostadslägenhet har lagils i anspråk för eller inretts till kontor.
1.4
Beslutsmyndigheten
Lagrådet
godtar förslagel alt byggnadsavgift och särskild avgift skall beslutas av
byggnadsnämnden. Jag har nyss föreslagit bl, a. den ändringen i förslagel om lilläggsavgift
att sådan avgift skall påföras av allmän domstol. Jag saknar därför anledning
att gå in på den kritik lagrådet anför mol del remitterade förslaget att
tilläggsavgift skall beslutas av byggnadsnämnden.
2
De remitterade lagförslagen
2.1
Förslaget till lag om påföljder vid olovligt byggande m. m.
I
det remitterade förslagel används uttrycket påföljd i en vidsträ-kt bemärkelse.
Del avser inle bara sådana sanktioner som avgifter och straff utan också av
byggnadsnämnd meddelade förbud samt handräckningsåtgärder och
verkställighetsförelägganden. Lagrådei finner det främmande för vanligl
språkbruk att beteckna alla dessa former av ingripanden som påföljder och anser
för sin del, att det skulle vara en fördel om termen påföljd reserveras för
sanktionerna avgifter och straff. Med anledning härav och då av lagens rubrik
bör framgå att regleringen avser viktiga ingripanden även pä annat sätt än
genom tillämpning av dessa sanktioner, föreslår lagrådei all rubriken får
lydelsen "Lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m, m.".
Jag har ingen erinran mot detta och biträder således lagrådets förslag.
Enligt
1 5 i del remitterade förslaget skall den nya lagens tillämpningsområde
omfatta prövning av frågan om påföljd för överträdelse av BL eller BS eller av
någon med stöd av dessa författningar meddelad förskrift. Lagrådet anser att
stadgandet inte är tillräckligt preciserat, eftersorn lagen inte
Prop. 1975/76:164 282
skall
tillämpas på vaQe åtgärd eller underiåtenhet som strider mot byggnadslagstiftningen
utan endast vid enskildas överträdelser av föreskrifter om byggande och vad
därmed hänger samman. Lagrådet föreslår att avfattningen av stadgandet jämkas
på så sätt, att lagen anges gälla vid överträdelse av sädan föreskrift om
byggande som har meddelats i BL eller BS eller med stöd av någon av dessa
författningar. Jag ansluler mig lill lagrådets förslag.
25
Syftet
med den i 2 5 föreslagna bestämmelsen är att framhäva byggnadsnämndens
skyldighet att ingripa mot överträdelser som avses i 1 5- Bestämmelsen innebär
en närmare utveckling i visst hänseende av vad som redan enligl 7 § första slycket
BL och 1 § andra slyckel BS åvilar nämnden, nämligen att utöva del närmaste
inseendet över byggnadsverksamheten. Enligt lagrådet bör sambandet med dessa stadganden
lämpligen fä komma till utiryck vid utformningen av 2 §. Eftersom nämndens
möjligheter att fullt ut pröva frågor om påföljder och ingripanden enligt den
nya lagen är begränsade inte bara såvitt gäller straff och handräckning utan
även på andra sätt, anser lagrådei att i paragrafen inte bör talas om en
prövningsskyldighet för byggnadsnämnden utan endast om en skyldighel för
nämnden att ta upp sådan fråga till behandling, så snart anledning förekommer
att en överträdelse har skett.
Jag
har ingen erinran mot vad lagrådet sålunda föreslår. Jag kan också ansluta mig
till lagrådets förslag att i 2 § ta in en bestämmelse om byggnadsnämndens
skyldighet att vara verksam för alt rättelse kommer till stånd i fråga om
byggande till vilket lov inte kan meddelas i efterhand.
I anslutning till 2 5
framhåller lagrådet att de ingripanden vid olovligt byggande som enligt den
föreslagna lagstiftningen kan komma i fräga -kanske särskilt de vidgade
möjligheterna att framtvinga rättelse - är utom-ordetilligt kännbara och kan gå
ut över andra än dem som har utfört de olovliga åtgärderna. Lagrådet nämner
särskilt alt ny ägare av fastighel som har varit föremål för sådan åtgärd samt
kreditgivare kan bli drabbade. Enligt lagrådet måste det för
fastighetsmarknaden därför vara av stor betydelse alt var och en som har eller
står i begrepp att förvärva fast egendom eller byggnad på ofri grund eller att
bevilja lån mot säkerhet av panträtt i fastighel eller tomträtt har möjlighet
att förvissa sig om att någon risk för ingripanden enligt den nya lagen inte
föreligger. Lagrådet anser att godtagbara garantier mot sådana ingripanden inte
gärna kan erhållas pä annat sätt än genom hänvändelse till vederbörande
byggnadsnämnd och föreslår att i ett andra stycke i 2 5 skrivs in en
bestämmelse om att byggnadsnämnden på begäran av dem som har ett berättigat
intresse därav skall lämna skriftligt besked, huruvida i fråga om viss byggnad
eller anordning har vidtagits åtgärd som föranleder ingripande enligt den nya
lagen.
Prop.
1975/76:164 283
Byggnadsnämnden
har redan enligt nu gällande bestämmelser möjlighel att framtvinga rättelse av
en olovligt utförd åtgärd. Kravet på rättelse kan därvid, liksom enligl det
remitterade förslaget, drabba annan än den som har vidtagit åtgärden. Även med
nuvarande ordning är det således i hög grad befogat att fastighetsspekulanter
och kreditgivare undersöker om olovligt byggande har företagits på den
ifrågavarande fastigheten. Jag har emellertid ingen erinran mol att det nu
införs en bestämmelse om skyldighet för byggnadsnämnden att lämna besked i de
avseenden lagrådet föreslår. Det torde nästan undantagslöst bli nödvändigt att
nämnden, innan sådant besked lämnas, låter företa besiktning av den byggnad
eller anordning som är i fråga. Som lagrådet påpekar kan nämnden enligt
bestämmelserna i 8 5 BS ta ut ersättning för de kostnader som därvid uppkommer.
Enligt
2 5 första slycket BS åligger det nu byggnadsnämnden alt, när sådant begärs av
någon vars rätt kan beröras därav, lämna skriftligt besked huruvida nämnden har
meddelat beslut rörande skyldighet för fastighetsägare att vidtaga särskild
åtgärd med avseende på fastigheten. Jag delar lagrådets uppfattning att dessa
bestämmelser inte bör föras över till påföljdslagen.
3
5
Lagrådet
föreslår att i 3 5 skall tas in bestämmelser som innebär att förbud alt
fortsätta byggnadsarbete alltid skall vara förenat med vite. I den allmänna
motiveringen till det remitterade förslaget (avsnitt 4.2) har jag uttalat att,
när byggnadsnämnden meddelar sådant förbud, vite regelmässigt bör sättas ut i
förbudet. Jag är emellertid inte beredd alt föreslå en regel av den innebörd
som lagrådet förordar. Del bör ankomma på byggnadsnämnden att bestämma om
förbud skall vara förenat med vite eller inte. Däremot föreslår jag att den i
17 5 första styckei i remissen upptagna bestämmelsen om att förbud får förenas
med vite tas in som tredje stycke i 3 5- Vidare bör göras en redaktionell
jämkning i paragrafens sista stycke.
Lagrådet ifrågasätter om
inte byggnadsnämnden bör ha möjlighel att ingripa mot arbete i strid mot inte
bara sådani förbud alt företa nybyggnad eller att riva byggnad som har
meddelats med stöd av BL utan också förbud som har upptagits i själva lagen.
Jag har ingen erinran mot en sådan utvidgning. De i huvudsak redaktionella
jämkningar som lagrådet i övrigt föreslår beträffande 3 5 första stycket finner
jag däremot inte skäl att biträda. Enligt min mening innebär dessa förslag
ingen förbättring jämfört med del remitterade förslaget.
I
anslutning till 3 5 konstaterar lagrådet att byggnadsnämnden enligt 7 5 BS inte
i något fall kan delegera befogenheten att meddela föreläggande vid vite till
ledamot eller suppleant i nämnden eller till befattningshavare hos nämnden.
Lagrådet anser att det inte bör möta något hinder att vidga dele-
Prop.
1975/76:164 284
gationsmöjlighelerna
till att gälla befogenhet att meddela förbud enligl 3 5 med viiesföreskrift och
föreslår alt 7 ::; BS ändras i enlighet härmed. Jag log vid remissen (avsnitt
4,4)upp frågan om sådan vidgning av delegalionsmöjlighelerna men fann då inle
skäl att göra avsleg från principen i 7 BSall delegation inle får ske av
befogenhet alt meddela föreläggande vid vite. Med hänsyn lill lagrådels
inställning i frågan och lill att det är angelägel alt förbud enligt 3 5 kan
meddelas snabbtsaknarjaganledningalt vidhålla min inställning vid remissen. Jag
återkommer till denna fråga i samband med behandlingen av de föreslagna ändringarna
i BS,
4
5
Enligl
det remitterade förslaget skall byggnadsavgiften bestämmas med tillämpning av
den byggnadslovsiaxa som gäller när påföljdsfrägan prövas. Med hänvisning till
uttalanden i betänkandet (SOU 1975:75) Medborgeriiga fri- och rättigheter
finner lagrådet starka skäl tala för att det i 8 kap, 1 5 iredje slycket
regeringsformen inskrivna förbudet mol retroaktiv straffrättslig lagstiftning
åtminstone analogivis gäller även bestämmelser om sådana administrativa
avgifter som bl. a, byggnadsavgiften och därmed också föreskrifter om
avgiftens beräkning. Lagrådet föreslår därför den ändringen att byggnadsavgifien
skall bestämmas med tillämpning av den taxa som gällde när den olovliga ålgärden
företogs. Jag ansluler mig till förslaget. Jag har inte heller någon erinran
mot de ändringar av i huvudsak redaktionell art som lagrådet föreslår
beträffande 4 5 första och tredje styckena. Jag kommer i det följande att
föreslå att i en särskild paragraf skall anges vilka myndigheter som skall
pröva avgiftsfrågoma. Andra stycket i 4 5 bör därför utgå.
55
Som
förutsättning för befrielse från byggnadsavgift vid frivillig rättelse gäller enligl
del remitterade förslaget, att rättelsen företas innan frågan om påföljd föråigärden
tas upp vid sammanträde med byggnadsnämnden. Enligt lagrådet kan emellertid en
sådan ordning leda till betydande ojämnhet i tillämpningen. En del
byggnadsnämnder kanske tar upp påföljdsfrågan vid sammanträde, innan den
enskilde ännu blivit medveten om aktionen mot honom. Vid andra nämnder däremot,
anför lagrådet, kan frågan förekomma vid sammanträde först när ärendet är färdigt
för avgörande. Eftersom sådant ärende enligl 15 5 förvaltningslagen inte fär
avgöras utan att parten beretts tillfälle att yttra sig, har man med sistnämnda
ordning gett honom ytteriigare tilirälle att rätta del ulförda. Man kan enligl
lagrådet åstadkomma större jämnhet i lillämpningen genom att föreskriva alt
byggnadsavgift inte utgår, om det utförda har rättats innan beslul om
byggnadsavgift fattas. Lagrådet föreslår att 5 5 1 utformas i enlighet härmed.
Prop.
1975/76:164 285
De
farhågor för ojämnhel i tillämpningen som lagrådet anför är enligt min
uppfattning obefogade. Man kan ta för givet alt det innan frågan om påföljd tas
upp vid sammanträde med nämnden är klariagt att olovligt byggande har ägt rum,
1 det helt övervägande antalet fall måsle utredning om detta ske i samarbete
med den byggande. Han blir därigenom påett tidigt stadium uppmärksammad på alt
den åtgärd som han har vidtagit kan innebära olovligt byggande och leda lill
all nämnden beslutar om sanktioner med stöd av påföljdslagen. Det av lagrådet
angivna fallet att påföljdsfrågan tas upp vid sammanträde med nämnden, innan
den byggande blivit medveten om aktionen mot honom, finner jag därför inte
realistiskt. Den lösning som lagrådet förordar skulle sannolikt medföra problem
vid tillämpningen, eftersom del när beslut om avgift fattas måste vara utrett
om rättelse har vidtagitseller inte. Pågrund av det nu anförda kan jag inte
biträda lagrådets förslag i denna del,
Lagrådei
föreslår vidare att undantaget från byggnadsavgift skall omfatta även fall när
byggnadsarbete har påböQats sedan ansökan om byggnadslov gjorts men innan den
beviljats och beslut om byggnadslov har hunnit meddelas innan beslut om
byggnadsavgift fattas. Detta förslag står i strid mot ett av syftena med den nu
föreslagna lagen, nämligen att inskärpa betydelsen av att åtgärd som kräver
byggnadslov inte får vidtas innan sådant lov föreligger. Jag kan därför inte
heller biträda detta förslag av lagrådet.
Enligt
5 5 2 i det remitterade förslaget skall byggnadsavgift inte utgå, om byggnad
rivs med stöd av lag eller annan författning. Lagrådet anser, att bestämmelsen
kan föranleda lolkningssvårigheier och föreslår att den utgår som onödig. För
egen del anser jag att bestämmelsen i klarhetens intresse bör finnas kvar. I
syfte att undvika de antydda tolkningssvärig-heierna föreslår jag att
bestämmelsen arbetas in i 5 5 2 a. Jag föreslår dessutom vissa redaktionella
jämkningar i paragrafen, delvis i enlighel med lagrådets förslag.
6
5
Enligt
6 5 I i det remitterade förslaget skall särskild avgift utgå om någon vidtar
åtgärd i strid mot förbud som har meddelats i eller med stöd av BL. Lagrådet
anser att det uttryckligen bör anges att avgift inle utgår, om den som vidtar
åtgärd i strid mot sädant förbud samtidigt åsidosätter vitesföreskrift, som
har meddelats honom och som innebär att han skall ställa sig förbudet till
efterrättelse. Samtidigt uttalar lagrådet att något hinder inte skall föreligga
att påföra särskild avgift för överträdelse som har ägl rum innan
vitesföreläggandet meddelades.
Förbud
som har meddelats i eller med stöd av BL kan inte förenas med vite. Det är
först när förbudet överträds som det kan bli aktuellt att med stöd av 3 5
första styckei vid vite förbjuda att byggnadsarbetena fortsätts. Med hänsyn
härtill torde det av lagrådet förordade tillägget till 6 5 I inte Qäna något
syfte.
Som
lagrådet anför bör i 6 § talas endast om överträdelse. Jag kan också
20 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 164
Prop.
1975/76:164 286
i
stort ansluta mig lill de redaktionella jämkningar som lagrådei föreslär i paragrafen.
I överensslämmelse med vad jag har anfört i anslulning till 4 5 bör 6 5 andra slycket
utgå och i stället tas in i en särskild paragraf som avhandlar pröv-ningsniyndighelerna.
7-11
55
Deändringar
i frågaom tilläggsavgiften som jag nyss har förordat medföratl 7-11 55 i det
remitterade förslaget måsle arbelasom, Pågrund av alt tilläggsavgift i vissa
fall skall kunna las ul även om det olovligt byggda undanröjsär det lill att böQa
med lämpligt att de bestämmelser som rör förutsällningarna för och beräkning av
lilläggsavgift samlas i en paragraf, nämligen 7 5. Paragrafens första stycke
bör motsvara 7 5 första stycket i remissen och således ange vilka åtgärder som
skall föranleda tilläggsavgift. Liksom enligl remissen bör tilläggsavgift ulgå
bara om förutsättning finns alt påföra byggnadsavgift. Detta kommer till
uttryck i paragrafens inledning, där det stadgas att del i fall som avses i 4 5
första stycket förutom byggnadsavgift utgår en tilläggsavgift. Stadgandet bör
emellertid kompletteras med en bestämmelse som anger att tilläggsavgift inle
skall utgå, om de i förslaget till 5 5 angivna befrielsegrunderna för byggnadsavgift
föreligger. Det bör påpekas att del däremot inte skall ulgöra något hinder alt
påföra lilläggsavgift, om den olovliga åtgärden i och för sig skall föranleda byggnadsavgifl
men denna efterges på grund av omständigheterna i det särskilda fallet. Den nu
avsedda bestämmelsen bör tas in i 7 5 andra stycket, I detta stycke bör tas in
också bestämmelsen i 8 5 I i remissen om att tilläggsavgift i vissa fall inte
skall utgå, om åtgärden omfattar utrymme som inte överstiger 3 m.
Till
7 5 tredje stycket bör, med en redaktionell jämkning, överföras bestämmelserna
i 95 i remissen om tilläggsavgiftens storlek och beräkning,
1
7 5 Qärde stycket slutligen bör tas in de bestämmelser som i första hand skall
ha avseende på fall dä det olovligt utförda undanröjs. Bestämmelserna bör ha
den innebörden alt tilläggsavgift lär nedsättas eller efterges, om föreläggande
om rättelse har utfärdats, om rättelse har skett genom handräckning eller pä
annat sätt eller om det annars finns särskilda skäl. Med en sådan utformning
kommer bestämmelserna all läcka inle bara de fall då rättelse sker efter
föreläggande eller genom handräckning ulan också fall då frivillig rättelse
genomförs efter det alt frägan om påföljd för åtgärden har tagits upp vid
sammanträde med byggnadsnämnden Qfr 5 5 I). Beslämmelserna
kommer att omfatta också sådana fall då del enligt vad jag har anfört vid
remissen (avsnitt 4,1,2) bör kunna komma i fråga att nedsätta eller efterge
avgift, dvs, fall som avses med bestämmelserna 1115 första slyckel i remissen.
Det
kan tänkas uppkom ma fall då,-lrots att föreläggandeom rättelse har meddelats,
byggnadslov lill åtgärden i fråga beviljas, t. ex, efter besvär över ett av
byggnadsnämnden meddelat avslagsbeslut. Enligl 15 5 andra slycket i det re-
Prop.
1975/76:164 287
mitterade
förslaget-liksom enligt det förslag som jag nu lägger fram-skall föreläggandet
i sådant fall vara förfallet. Att föreläggande om rättelse har meddelats skal
I dågi vel vis inte föranleda tillämpning av bestämmelsernaom nedsättning och
eftergift. Med den utformning av 7 5 som jag nu föreslår torde emellertid
några särskilda regler för dessa fall inte behövas.
Jag
har i det föregående anfört all frågan om tilläggsavgift i de fall då rättelse
sker av det olovligt byggda bör bedömas mol bakgrund av de ekonomiska konsekvenser
som rättelsen innebär för den mot vilken kravet på avgift riktas. Som regel lorde
den som utsätts för rättelsen och den som krävs på avgift vara samma person.
Det kan emellertid uppkomma fall då dessa sanktioner riktas mol olika personer,
t, ex. när den byggnad som omfattas av den olovliga åtgärden har överlåtits i
ett eller fiera led när kravet på rättelse framställs. Rättelsen drabbar då
inte den som vidtog åtgärden, dvs. i normalfallet den som var ägare vid denna
tidpunkt, utan i stället den nye ägaren. Förutsättning finns då att påföra den
som var ägare när ålgärden vidtogs inle bara byggnadsavgift utan också lilläggsavgift.
Eftersom denne inte drabbas direkl av undanröjandet, lorde tilläggsavgift kunna
påföras med fullt belopp, dvs. 500 kr/m. Har han ålagts skadeståndsskyldighet
gentemot den nye ägaren på grund av undanröjandet eller har köpet hävts och
egendomen återgått till honom, bör emellertid skälig hänsyn tas till detta när
tilläggsavgiften skall bestämmas.
1
8 5 bör meddelas bestämmelser om prövningen. 1 ett försia stycke bör anges att
fråga om byggnadsavgift och särskild avgift prövas av byggnadsnämnden.
Paragrafens andra stycke bör ange att fråga om tilläggsavgift skall prövas av
allmän domstol på talan av allmän åklagare. Det bör vidare föreskrivas att
talan fär väckas endast om byggnadsnämnden har begärt det.
När del gäller rättegången
i mål om påförande av lilläggsavgift synes det lämpligt att anknyta till de
regler som gäller för mål om utdömande av vite. 18 5 andra styckei bör därför
föreskrivas alt bestämmelsema i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilkel
ej kan följa svårare straffan böter, därvid skall äga motsvarande tillämpning.
En sådan hänvisning innebär bl, a, att balkens 19 kap. om laga domstol skall
tillämpas. Det torde däremot vara osäkert om hänvisningen medför alt
bestämmelserna i balkens 26 kap. om kvarstad och skingringsförbud blir
tillämpliga, I 8 5 andra slyckel bör därför föreskrivas att också dessa
bestämmelser skall äga moisvarande tillämpning i mål om tilläggsavgift,
I
fråga om de nu berörda rättegångsbestämmelserna harjag samrått med chefen för juslitiedepariementel.
Enligt
det nyss berörda förslagel lill 2 5 åligger del byggnadsnämnden att ta upp
fråga om påföljd eller ingripande så snart anledning förekommer att
överträdelse som omfattas av lagen har skett. Med den ändrade prövningsordning
jag nu har föreslagit beträffande tilläggsavgiften medför förslaget till 2 5
att nämnden, när överträdelse av det slag som omfattas av beslämmelserna om lilläggsavgift
har blivit känd, skall avgöra om överträdelsen bör föranleda begäran hos
åklagaren att talan skall väckas om
Prop.
1975/76:164 288
påförande
av sådan avgift. Givetvis måste dessförinnan konstateras att någon av de i
förslaget till 7 ; andrastycket angivna befrielsegrunderna inte föreligger.
Finner byggnadsnämnden att någol hinder mot att påföra tilläggsavgift inte
föreligger, skall nämnden begära hos åklagaren att talan härom väcks. Nämnden
skall således inte göra någon bedömning av möjligheten att avgiften kan komma
att efterges.
Del
torde vara lämpligt alt beslut om framställning hos åklagaren fattas i samband
med att nämnden beslutarom byggnadsavgift. När framställningen görs skall
givelvis också den utredning som har legat lill grund för nämndens
avgiftsbeslut överiämnas. Av utredningen måsle framgå bl. a. den olovliga åtgärdens
art och omfattning, när åtgärden vidtogs och vem som då var ägare av byggnaden
i fråga. Utredningen måste bli ganska ingående och lorde normalt vara
tillräcklig föratt åklagaren, ulan att kompletterande ulredning av någon
omfattning behöver göras, skall kunna väcka lalan om tilläggsavgift,
1
9 5 försia styckei bör bestämmelser om subjektet för byggnadsavgift och
särskild avgift anges. I överensstämmelse med vad jag nyss har föreslagit bör
således föreskrivas alt byggnadsavgift påförs den som när överträdelsen begicks
var ägare till den byggnad eller anordning som den olovliga ålgärden avsåg.
Enligt 10 5 i del remitterade förslaget skall avgiften, när fråga är om
rivning, påföras den som var ägare när rivningen påböQades. Med den nu
föreslagna ordningen torde någon särreglering av dessa fall inte behövas.
Bestämmelserna i remissen om vem som skall påföras särskild avgift bör tas in
med den av lagrådet förordade jämkningen.
I
9 5 andra stycket bör subjektet för tilläggsavgiften anges. Som jag i det
föregående har föreslagit bör sådan avgift kunna påföras inte bara den som var
ägare av byggnaden när överträdelsen begicks ulan också gärningsmannen, den i
vars ställe denne var eller den som har beretts vinning genom överträdelsen.
Det bör ankomma på åklagaren all enligl de grunder som jag har angett i del
föregående besiämma mol vem eller vilka lalan om påförande av lilläggsavgift
skall väckas. Om talan väcks mot fiera, har domstolen att fördela
betalningsskyldigheten mellan dem. Fördelningen bör, som jag förul har anfört,
ske med hänsyn till storleken av den vinning som var och en av dem har haft
genom överträdelsen.
Det
bör bestämmas frän fall till fall, om del när flera skall betala
till-läggsavgift skall föreskrivas solidarisk betalningsskyldighet eller om
skyldigheten skall delas upp mellan dem. Särskilda regler om detta lorde inte
behövas. När fiera skall betala tilläggsavgift fär vad som sammanlagt döms ut
givelvis inle översliga del belopp som räknas fram med tillämpning av beslämmelserna
17 5,
I
vissa fall är det enligt min mening emellertid befogat alt ha uttryckliga beslämmelser
om solidarisk betalningsskyldighet. Det gäller när den byggnad eller anordning
som den olovliga åtgärden avsåg tillhör två eller fiera. Om dessa påförs
byggnadsavgift eller om de i sin egenskap av ägare påförs lilläggsavgift, bör
de alllid ha solidariskt betalningsansvar för avgiften. Bestämmelser om detta
bör tas in i 10 5.
Prop.
1975/76:164 289
1115
bör liksom i det remitterade förslaget tas in bestämmelser om rätt för
länsstyrelsen alt nedsätta eller efterge avgifi. På grund av vad jag nu har
föreslagit beiräffande prövningen av frågor om tilläggsavgift kommer denna rätt
för länsslyrelsen att omfatta endast byggnadsavgift och särskild avgift.
I
tredje slycket av 11 5 i det remitterade förslaget finns bestämmelser om rätt
för länssty relsen att efter särskild ansökan efterge tilläggsavgift, om den
åtgärd för vilken avgiften har utgått undanröjs på grund av bestämmelse i annan
författning. Fjärde slycket upptaren bestämmelse angående indrivning av
avgiften i dessa fall.
Enligl
uttalande av lagrådet erfordras beslämmelserna i dessa stycken endast under
förutsättning att byggnadsnämnden skall kunna besluta om tilläggsavgift.
Bestämmelser för dessa fall finns följaktligen inte i lagrådets förslag till
lagtext. Tilläggsavgift enligt det förslag som jag nu lägger fram skall, liksom
straff och straffavgift enligt lagrådets förslag, beslutas av allmän domstol. Pågrund
härav och då jag saknar anledning alt ifrågasätta lagrådets nyss berörda
uttalande, bör lagen inte innehålla några beslämmelser för de fall som avses
med 11 5 tredje och Qärde styckena i det remitterade förslaget.
125
Det
förslag till ändring i bl. a. 136 a 5 BL som enligt vad jag anmärkte vid
remissen (avsnitt 4.2) hade förelagts riksdagen genom prop, 1975/76:56 har
numera, med viss ändring, antagits av riksdagen, och lag i ämnet, innefattande
ändring även i 147 5 andra styckei BL, har utfärdats den 15 december 1975 (SFS
1975:1321). Strafföeslämmelsen i 12 5 är avsedd alt helt motsvara 147 5 andra
stycket BL och bör därför jämkas så all den i sak överensstämmer med den nya
lydelsen av stadgandet i BL.
Somjag
förut haranfört ansluterjag mig inte till lagrådets förslagom straff och
straffavgift. Vad lagrådet i anslutning 111112 5 anför om detta tar jag därför
inte upp,
13
och 14 55
Med
hänsyn bl.a. lill den ändring av påföljdslagens rubrik som nyss har föreslagits
bör även rubriken till det avsnitt av lagförslaget som upptar regler om
handräckning m. m, ändras. Den kan lämpligen utformas enligt lagrådets förslag.
Enligt
13 5 4 skall handräckning kunna meddelas när fråga är om underiåtenhet all
efter föreläggande därom utföra arbeie eller vidta annan åtgärd som åligger
någon enligt byggnadsstadgan. Lagrådet anser bestämmelsen onödig, bl. a, därför
att byggnadsnämnden enligt del remitterade förslaget själv skall kunna förordna
om verkställigheten.
Prop.
1975/76:164 290
För
egen del anser jag att det måste vara en betydande fördel, bl. a. från
kostnadssynpunkt, att byggnadsnämnden också i dessa fall fär möjlighel till
handräckning. Jag föreslår därför att regeln behålls. Vissa redaktionella
jämkningar av paragrafen bör dock göras.
Vad
gäller påpekandena rörande 14 5 delar jag lagrådets uppfattning att det inte
behövs särskilda regler i påföljdslagen om förskjutande av kostnad när allmän
åklagare är sökande. Även paragrafens andra siycke synes överflödigt. Jag kan
därför ansluta mig till förslaget att stycket bör ulgå. Däremot anserjag att
hänvisningen till 191 5 utsökningslagen bör, med en redaktionell jämkning,
behållas i den paragraf som reglerar förfarandet i handräckningsfallen,
nämligen 14 5.
155
Innebörden
av bestämmelsen i 15 5 andra stycket första punkten är att föreläggande
förfaller om byggnadslov till den ålgärd som avses med föreläggandet meddelas
i efterhand. Bestämmelsen bör emellertid förtydligas. På grund av vad jag har
föreslagit i anslulning till 7-11 5 5 bör 15 5 andra styckei andra punkten Ulgå.
Lagrådet
föreslår alt i 15 5 bör klariäggas alt vad som sägs om fastighetsägare skall ha
motsvarande tillämpning i fråga om lomträttshavare. Jag har ingen erinran mot
ett sådani klariäggande. 1 paragrafens första siycke bör vissa redaktionella
jämkningar göras.
175
Jag
har i anslutning lill 3 5 föreslagit att bestämmelsen i 17 5 alt förbud får
förenas med vile skall tas in i 3 5- Detta medför att 17 5 första stycket måste
ändras så att det omfattar endast föreläggande. Detta medför i sin lur att 17 5
andra stycket kan föras samman med paragrafens första stycke.
Lagrådet
föreslår en regel som innebäratt föreläggande obligatoriskt skall vara förenat
med äventyr. Jag delar lagrådets uppfattning alt det innebär risk för onödig tidsutdräkt
om föreläggande meddelas utan äventyr. Även om jag anser att föreläggande
regelmässigt bör vara förenat antingen med vite eller med föreskrift om
tvångsutförande, ärjag inte beredd att ansluta mig till den ändring i
förhållande till det remitterade förslagel och till gällande ordning som
lagrådets förslag ulgör. Det bör ankomma på byggnadsnämnden att fatta
avgörandet i dessa frågor.
Jag
ansluter mig däremot lill lagrådets förslag att byggnadsnämnden bör få
möjlighet att, när del finns skäl till det, förordna alt verkslällighetsbeslut
skall gälla utan hinder av att det inte äger laga kraft. När sådani förordnande
har meddelats eller, i annat fall, verkslällighetsbeslutet har vunnit laga
kraft, bör nämnden enligt lagrådet kunna fä biträde av kronofogdemyndigheten
med verkställighetsbeslutets genomförande. Det innebär att nämnden kan
Prop.
1975/76:164 291
få
biträde, inte bara när ägaren vägrar nämnden tillträde utan också när nämnden
behöver hjälp i praktiska frågor, t. ex. att anskaffa lämplig entreprenör lor
arbetena. Som lagrådet föreslår bör bestämmelser för nu avsedda fall tas in i
17 :; andra och iredje styckena. Bestämmelserna bör utformas i huvudsak enligt
lagrådets förslag,
185
I 18 5 bör endast några redaktionella ändringar göras.
19
5
Enligt
19 5 första stycket i del remitterade förslaget skall bl.a. förbud att
fortsätta byggnadsarbete, som meddelas någon i egenskap av fastighetsägare,
gälla mot ny ägare av fasligheten. Med hänsyn bl. a. lill del förut berörda
förslaget att befogenhet att meddela förbud vid vite skall kunna delegeras till
befattningshavare hos byggnadsnämnden och till att förbud föreslås lända lill
efterrättelse omedelbart blir det möjligt att utan tidsutdräkt och med
omedelbar verkan meddela nytt förbud när överlåtelse sker. Jag delar därför
lagrådets uppfattning att bestämmelsen att förbud skall gälla mot ny ägare kan
utgå.
1
anslutning till 19 5 tar lagrådet upp ell uttalande av mig om att förpliktelsen
alt handla i enlighet med föreläggandet inte kan rubbas vid prövningen av frägan
om vite för den nye ägaren (avsnitt 4.3). Enligt lagrådet får gällande svensk
rätts ståndpunkt emellertid anses vara, att byggnadsnämnden när som helst kan
självmant återkalla ellerändra ett sådant beslut som föreläggande enligt byggnadsförfatiningarna
och detta i synnerhet när nya omständigheter har inträffat. Mitt uttalande är
givelvis inte avsetl att innebära någon ändring i denna byggnadsnämndens
befogenhet. Ullalandet görs i anslutning till ett konslaierande all
byggnadsnämnden lorde vara oförhindrad att begära handräckning trots att frågan
om vite för den nye ägaren inte är slutligt avgjord. Vad som uttalas är således
endast att grunden för handräckning, nämligen att föreläggandet inte har
efterkommits, inte rubbas av del skälet att vite för den nye ägaren inte är
slutligt bestämt.
Lagrådetfranihålleratt,
när byggnad tillhörannan än ägaren lill marken,dispositionen av marken kan
vara grundad inle bara på upplåtelse av tomträtt eller annan nytQanderätl ulan
även på upplåtelse av servitut eller annan motsvarande rättighet. Paragrafen
torde enligt lagrådet böra avfattas såatt den blir tillämp-lig i alla dessa
fall. Jag har ingen erinran mot della,
Enligl
lagrådei böräven den situationen uppmärksammas att föreläggande kan ha riktats mol
ägare lill anordning på annan tillhörig mark. Lagrådet anser att även sådant
föreläggande bör gälla mol ny ägare. Jag anser att del knappast finns behov av
en sådan ordning. Dessutom skulle förslaget innebära bl. a, att föreläggande beiräffande
skyltar och andra liknande an-
Prop.
1975/76:164 292
ordningar
skulle antecknas i fastighetsboken, vilket måsle anses mindre lämpligt. Jag
vidhåller således förslaget att verkan mot ny ägare av föreläggande i nu
avsedda fall bör gälla endast när föreläggandet avser byggnad. 1 paragrafen bör
vissa redaktionella jämkningar göras.
20-22
55
Jag
ansluter mig till lagrådels förslag till ändring i 20 och 21 55, Förslaget till
20 5 bör emellertid jämkas med anledning av vad jag i anslutning till 19 5 har
förordat beträffande föreläggande som avser anordning på annan tillhörig mark.
Vidare hören redaktionell ändringgöras i 21 5.
Enligl
min mening saknas anledning att som lagrådet föreslår göra ändring i frågaom
paragrafindelningen och rubriken till 20-22 55. Jaganslutermigsåle-des inte
till lagrådets förslag i denna del,
I
klarhetens intresse vill jag tillägga alt anteckning i fastighetsbok eller lomi-rätisbok
pågrund av anmälan enligt 21 5 börgesden formen att den lidigare anteckningen
enligt 20 5 avförs som betydelselös Qfr 19 kap. 22 5 jordabalken).
23
och 24 55
Med
hänsyn till vad jag i det föregående har föreslagit i fräga om subjekt för
byggnads- och tilläggsavgiften bör 23 5 i det remitterade förslaget utgå.
I
fråga om 24 5 framhäller lagrådet bl. a. att den konfliktsituation som regleras
i paragrafen kan föreligga även enligt gällande rätt. Lagrådet, som anser att
de avsedda konflikterna liksom hittills bör lösas med tillämpning av allmänna
civilrättsliga regler och gmndsatser, föreslår att 24 5 utgår.
Att
konfliktsituationerna kan uppkomma även enligt gällande rätt är enligt min
uppfattning inget bärande skäl för alt avstå från en reglering, särskilt med
tanke på all antalet konflikter sannolikl ökar på grund av de vidgade möjligheler
att framtvinga rättelse som byggnadsnämnden får, om lagförslaget genomförs.
Jag kan inte heller finna de sakskäl som lagrådei anför mot 24 5 övertygande.
Bestämmelserna bör därför behållas.
Till
följd av alt 23 5 i det remitterade förslaget utgår kommer numreringen av
paragraferna i det följande att förskjutas. Att 23 5 utgår medför vidare att
även rubriken Återkrav m. m. närmast före paragrafen bör ulgå och ersättas av
rubriken Övriga bestämmelser.
25
5
Det lorde
vara mest ändamålsenligt att byggnadsnämnden, när biträde behövs i samband med
besiktning, fåranlita polismyndigheten i stället för kronofogdemyndigheten.
Jag ansluter mig därför till lagrådets förslag i denna fråga. Paragrafen ulgör
nu 24 5,
Prop.
1975/76:164 293
26 5
Med
anledning av vad lagrådet yttrar i anslutning till 26 5 vill jag framhålla att
jag inie finner skäl alt frångå förslagel i remissen angående avgifternas
fördelning mellan stat och kommun. Paragrafen utgör nu 25 5,
27 5
Lagrådet
föreslår att preskriptionsregler beträffande byggnadsavgift och särskild avgift
tas upp i en paragraf för sig i avsnittet om sådana avgifter och all preskriptionsregler
beträffande ansökan om handräckning och beslut om föreläggande att vidta
rättelse tas upp i en senare paragraf. Det är enligl min mening lämpligare att
ha dessa preskripiionsbestämmelser samlade i en paragraf. Den naturliga platsen
för bestämmelserna är i det avsnitt av lagförslaget som har givits rubriken
Övriga bestämmelser. Jag biträder således inte lagrådets förslag. Preskriptionsbestämmelserna
utgör nu 26 5, Inte heller kan jag ansluta mig till del förslag till ändringar
beträffande preskriptionstidens längd som lagrådei för fram. Vad lagrådet
föreslår beiräffande utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden,
verkställighetspreskription och avbrytande av preskription när det gäller
handräckning och föreläggande kan jag dock biträda. Bestämmelserna om
verkställighetspreskription bör emellertid inte tas in i denna paragraf utan i
stället i anslulning till bestämmelserna rörande indrivning av avgifterna,
28 och
29 55
Som
lagrådet framhåller torde det av redovisningstekniska skäl vara lämpligast att
betalning av avgifterna sker till länsstyrelsen och att denna får föranstalta
om indrivningen. Beslutet om påförande av avgift bör då sändas till länsslyrelsen.
Enligt lagrådet bör detta ske genasi och inle först sedan beslutet har vunnit
laga kraft. Jag har ingen erinran mot delta. Med länsstyrelsen skall därvid
förslås länsstyrelsen i det län där överträdelsen begicks. 1 motsats till lagrådei
anserjag emellertid att dispositionen i remissen av dessa bestämmelser bör
behållas. Bestämmelserna, som nu utgör 27 och 28 ;;;5, bör dock jämkas på grund
av alt fråga om tilläggsavgift enligl vad jag nu har föreslagit skall prövas av
allmän domstol. Dessutom bör vissa redaktionella ändringar göras.
315
I
anslutning till behandlingen av 2 5 harjag biträtt ett förslag av lagrådei all
paragrafen bör kompletteras med skyldighel i vissa läll för byggnadsnämnden
att lämna skriftligt besked huruvida i fråga om viss byggnad eller
Prop. 1975/76:164 294
anordning
har vidtagits åtgärd, som föranleder ingripande enligl lagen. Lagrådet
föreslår alt sädant besked inle skall få överklagas och alt detta skall sägas
ut i den paragraf som reglerar fullföljdsfrågorna. Jag ansluter mig till detta
förslag, Fullföljdsfrågorna avhandlas nu i 30 5-
Mitt
förslag i anslutning lill behandlingen av 11 5 alt någon motsvarighet lill 11 5
tredje och Qärde styckena i det remitterade förslaget inte bör las in i lagen
medför all hänvisningen i fullföljdsparagrafens andra stycke lill 11 5 tredje slycket
bör utgå,
Enligl
sisla slycket av del remitterade förslaget lill fullföljdsparagraf skall
besvärsmål angående föreläggande eller förbud att fortsätta byggnadsarbete
handläggas med förtur. Lagrådet som anser att föreskriften har sin plats i instruktionerna
för de handläggande myndigheterna och domstolarna, föreslår att den skall
utgå. För egen del anser jag det i della fall befogat all det i lagen tas in en
erinran om att prövningen bör företas skyndsamt. Jag föreslår således att
föreskriften behålls. Utöver vad jag nu har förordat beträffande 30 5 bör vissa
redaktionella ändringar göras i paragrafen,
32
5
Paragrafen
innehåller bestämmelser om alt den som innehar egendom på grund av testamentariskt
förordnande i vissa fall skall anses som egendomens ägare. På grund av de
ändringar som jag har föreslagit beiräffande 7-11 55 måste paragrafen, som nu
utgör 31 5, justeras. Dessutom bör några redaktionella ändringar göras.
Övergångsbestämmelserna
Om
lagförslaget godtas kommer den tid som därefter återstår till den i remissen
föreslagna dagen för ikrafUrädandet. den 1 juli 1976, alt bli alltför kort. För
att byggnadsnämnderna skall få tillräcklig lid för nödvändiga förberedelser
föreslår jag - i likhei med lagrådei - alt ikraftträdandet sker den I januari
1977.
Lagrådei
anseratt vissa punkter i övergångsbestämmelserna är överflödiga och föreslår
att beslämmelserna kortas ner. Jag är medveten om att vad som föreskrivs i en
del av punklerna gäller även ulan särskild reglering. I della sammanhang anser
jag del emellertid befogal att bland övergångsbestämmelserna ta in en del
föreskrifter som i annan lagstiftning kanske skulle anses som överflödiga,
1
anslutning lill punkt 2 i övergångsbestämmelserna enligt remissen påpekar lagrådei
alt byggnadsnämnds skyldighet enligl 2 5 alt vid överträdelse ta upp fråga om
ingripande inle bör begränsas lill nya överträdelser. För egen del anser jag
det givetvis angelägel att, om lagförslaget genomförs, byggnadsnämnderna
utnyttjar de vidgade möjligheler all framtvinga rättelse som förslaget innebär
även på äldre överträdelser. Att som lagrådet föreslår
Prop. 1975/76:164 295
låta
skyldigheten enligt 2 5 omfatta även sådana överträdelser anserjag emellertid
inte lämpligt. Det kan få till följd att nämndens resurser i alltför hög grad
tas i anspråk för överträdelser som redan är kända och beträffande vilka
nämnden en gång kanske har beslutat att då inle företa någon åtgärd. Vad jag nu
har anfört innebär inte att nämnden skall avstå från ingripande mot dessa
överträdelser utan endast att nämnden fär friare händer än enligt lagrådets
förslag alt bestämma vilka resurser som bör sättas in mot äldre resp. nya
överträdelser.
Jag föreslår således att
det remitterade förslagel behålls. Vissa justeringar bör emellertid göras med
anledning av den ändrade paragrafindelning som jag har föreslagit beträffande
vissa delar av lagförslaget. Dessutom bör några redaktionella ändringar göras.
I
det föregående harjag föreslagit alt 12 5 utformas med samma sakliga innehåll
som 147 5 andra stycket BL i dess lydelse enligt lagen (1975:1321) om ändring i
BL. En av övergångsbestämmelserna till nämnda lag kan ha betydelse även
framdeles och bör - som också lagrådet föreslår - med viss redaktionell
jämkning tas in bland övergångsbestämmelserna till påföljdslagen.
2.2 Förslaget
till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)
Det
förslag till ändring av rubriken till påföljdslagen och av lagens 1 5 som jag i
det föregående har biträtt medför all det remitterade förslaget lill ändring i
147 5 BL bör justeras i överensslämmelse härmed. Dessutom boren redakiionelljämkninggörasi
147 5 och i ingressen till lagförslaget.
De
föreslagna ändringarna i BL bör träda i kraft samtidigt med påföljdslagen,
dvs. den 1 januari 1977.
2.3 Förslaget
till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
Lagrådet
föreslår att delegationsbestämmelsema i 7> första stycket BS ändras så alt
möjlighet inte skall finnas att delegera befogenhet att slutligt avgöra fråga
om avgift enligt påföljdslagen. Jag biträder lagrådets förslag.
1
överensstämmelse med vad jag har anfört i anslutning till 3 5 påföljdslagen
bör 7 5 första stycket BS vidare ändras så att det blir möjligt för byggnadsnämnden
att delegera befogenhet att vid vite förbjuda att påböQat byggnadsarbete
fortsätts.
Ändringen
av rubriken till påföljdslagen och av lagens 1 5 medför att del remitterade
förslaget till ändring i 55 1 mom. första stycket, rubriken närmast före 68 5
och 68 bör justeras. Dessutom föreslås en redaktionell ändring i dessa
paragrafer och i ingressen till lagförslaget.
Det
remitterade förslaget lill ändring i 71 2 mom. andra stycket BS bör enligt
lagrådet föranleda jämkning även i fiärde styckei av innebörd alt, om
länsstyrelsens beslul innefattar prövning inte blott av fråga som
Prop. 1975/76:164 296
avses
i andra styckei eller i den paragraf i påföljdslagen som gäller fullföljd av
talan utan även av fråga som enligt BL eller BS skall avgöras av regeringen,
besvär över sådant beslul skall anföras hos kammarrätten.
Bestämmelsema
1715 2 mom, fiärde stycket avser beslut i s. k. blandade mäl, dvs. beslut i frägor
av vilka någon eller några hör lill regeringens kompetensområde medan övriga
frågor ankommer på kammarrätten. Bestämmelserna innebäratt talan mot sådant
beslut skall anföras hos kammarrätten. Enligl 9 5 lagen (1971:289, ändrad
senast 1975:1296) om allmänna förvaltningsdomstolar skall kammarrätten med
eget yttrande överiämna sådana mål till regeringens prövning, om frågorna inte
kan avgöras var för sig. Detta innebär att regeringen avgör hela målet sedan
kammarrätten har yttrat sig (se prop. 1971:30 Del 2 s. 108),
Ett
exempel på blandat besvärsmål är att länsstyrelsens beslut innebär dels
ogillande av besvär över byggnadsnämnds föreläggande med stöd av 70 5 första
stycket BS att undanröja en olovligt utförd byggnadsåtgärd, dels att begärd
dispens vägras. Frågan om föreläggande hör principiellt till kammarrättens
kompetensområde, medan beslutet i dispensfrågan skall prövas av regeringen. På
grund av 71 5 2 mom, fiärde styckei BS skall lalan mot länsstyrelsens beslut i
sådant fall föras hos kammarrätten. De nyss berörda bestämmelserna i 9 5 lagen
om allmänna förvaltningsdomstolar torde medföra att kammarrätten med eget
yttrande överiämnar målel till regeringen för avgörande.
Del
till lagrådet remitterade förslaget innebär ett avsteg från den angivna
ordningen, när länsstyrelsens beslut innefattar ställningstagande till såväl
föreläggande som dispensfråga. Förslaget medför att besvär över beslutet om
föreläggande skall föras hos kammarrätten, medan besvär i dispensfrågan skall
anföras hos regeringen. Lagrådets förslag ansluter till nuvarande ordning och
innebär således all besvär i sådani fall skall föras hos kammarrätten, som enligt
tidigare berörda beslämmelser därvid har att bedöma om frågorna bör avgöras var
för sig eller om målet bör överiämnas till regeringens prövning. Lagrådets
förslag synes ändamålsenligt, och jag kan därför ansluta mig till det,
I
överensstämmelse med vad jag har föreslagit i fråga om påföljdslagen bör IkrafUrädandet
av de föreslagna ändringarna i BS äga rum den 1 januari 1977,
3
Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Avgifter
som påförs med stöd av påföljdslagen bör självfallet inte vara avdragsgilla vid
inkomsttaxeringen. Efter samråd med chefen för finansdepartementet får jag
föreslå alt en uttrycklig bestämmelse härom tas in i 20 5 kommunalskattelagen
(1928:370, ändrad senast 1975:1347).
Prop. 1975/76:164 297
4
Hemställan
Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga
dels
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
5
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop.
1975/76:164 298
Innehåll
Propositionen................................................... ...... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll................... 1
Lagförslag........................................................ 2
1. lag om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m. 2
2. lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)..... ...... 9
3. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612). .... 10
4. lagom ändring i kommunalskattelagen(1928:370) 14
Utdrag
av regeringsprotokollet den 11 december 1975 15
1. Inledning...................................................... ..... 15
2. Departementspromemorian m, m....................... ..... 17
3. Remissyttrandena över departementspromemorian ..... 17
4. Föredraganden.............................................. 17
4.1 Ett
nytt påföljdssystem.............................. ..... 17
4.1.1 Omfattningen av begreppet olovligt byggande 22
4.1.2 Avgiftssystemets utformning................ ..... 24
Avgiftsunderiag.................................. 24
Byggnadsavgift.................................. 26
Tilläggsavgift..................................... 27
Befrielse
frän avgiftsskyldighet i vissa fall 30
Val
av subjekt för avgifterna................ 33
Beslutsmyndighet............................... 40
4.2 Straffrättsliga påföljder och särskild avgift..... 44
4.3 Verkan av föreläggande m. m. gentemot ny ägare 46
4.4 Handräckning m. m.................................... 50
4.5 Fördelning och indrivning av avgifterna, ,, ,.... 56
4.6 Övriga frågor............................................ 57
Påföljdslagen............................................ 57
Förslag
till ändring i vissa författningar.......... 61
Information.............................................. 62
5. Upprällade lagförslag ................................... 63
6. Specialmotivering........................................... 63
6.1
Förslaget till lag om påföljder vid olovligt byggande m, m. 63
Inledande
beslämmelser.............................. 63
Förbud
att fortsätta byggnadsarbete............ .... 64
.Avgifter................................................. 65
Straff..................................................... 76
Handräckning
m.m..................................... 77
Verkan
av föreläggande i vissa fall m. m........ 82
.Anteckning
i fastighetsboken m. m.............. 82
Återkrav
m.m........................................... 83
Prop.
1975/76:164 299
Övriga
bestämmelser................................. 85
Övergångsbestämmelser............................. 89
6.2 Förslaget till lag om ändring i byggnadslagen
(1947:385). 90
6.3 Förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612) 91
7. Hemställan.................................................... 93
8, Beslut.......................................................... 93
Bilaga
1 Departementspromemorian....................... 94
1. Inledning....................................................... 94
2. Gällande ordning............................................. 95
2.1 Byggnadslagen
och byggnadsstadgan........... 95
2.1.1 Bebyggelsereglerande bestämmelser i BL och BS ., 95
2.1.2 Bestämmelser i BS om byggnadslov, byggnadsarbete
och
tillsyn över sådant arbete.............. .. 102
2.1.3 Påföljdsbestämmelser i BL och BS.......... 104
2.1.4 Justitieombudsmannens beslut den 18 oktober 1974 111
2.2 Naturvårdslagen....................................... 114
2.3 Miljöskyddslagen....................................... 117
2.4 Hälsovårdsstadgan.................................... 118
3. Bygglagutredningens
förslag och remissyttranden över detta .. 119
3.1 Utredningen............................................. .. 119
3.2 Remissinstanserna.................................... .. 120
4. Överväganden
och förslag............................... .. 125
4.1 Allmänt................................................... 125
4.2 Ell nyll påföljdssystem................................ 127
4.2.1 Omfattningen av begreppel olovligt byggande 128
4.2.2 Avgiftssystemets utformning................ .. 130
4.3 Straffrättsliga påföljder.............................. 143
4.4 Verkan av föreläggande m, m. gentemot ny ägare 145
4.5 Handräckning m, m.................................... 147
4.6 Sammanfattning av påföljdssysiemet............. 151
4.7 Lagieknisk lösning m. m.............................. 151
5. Specialmolivering........................................... 152
5.1 Förslagel till lag om påföljder vid olovligi
byggande m.m, 152
5.2 Förslaget till lag om ändring i byggnadslagen
(1947:385), 163
5.3 Förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612) 163
5.4 Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822) 164
6. Lagtext........................................................ ... 165
6.1 Förslag till Lag om påföljder vid olovligt byggande
m, m, 165
6.2 Förslag lill Lag om ändring i byggnadslagen
(1947:385),, 170
6.3 Förslag till Lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612) 171
6.4 Förslag lill Lagom ändring i naturvårdslagen
(1964:822) , 172 Bilaga 2 Remissyttrandena 174
1. Allm ä nt....................................................................... 174
2, Ett nytt påföljdssystem................................... 176
Prop. 1975/76:164 300
2.1 Omfattningen av begreppel olovligt byggande. 182
2.2 Avgiftssystemets uiformning........................ ... 183
3, Straffrättsliga påföljder och särskild avgift.......... 198
4, Verkan av föreläggande m. m. gentemot ny ägare 201
5, Handräckning m, m......................................... 205
6, Fördelning och indrivning av avgifterna............... ... 210
7, Övriga frågor................................................. ... 212
BUaga 3 De remitterade förslagen......................... ... 219
1. Lag om påföljder vid olovligt byggande m. m........ ... 219
2. Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)........ ... 226
3. Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).... ... 227
Utdrag av lagrådets
protokoll den 10 februari 1976.. ... 230
Inledning 230
1, Allmänna
synpunkter................................. ... 230
2,
Frågan om lämpligheten av ett
avgiftssystem. ... 232
3,
Närmare om de föreslagna avgifterna............ ... 235
4,
Valet av subjekt för byggnads- och
tilläggsavgifterna .,., 237
5,
Beslutsmyndighelen................................... ... 239
6,
Straff och straffavgift för
kvalificerade fall..... ... 240
Förslagel
lill lag om påföljder vid olovligt byggande m. m 245
Förslagel
lill lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) 266
Förslaget
till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) 267
Bilaga Lag om påföljder
och ingripanden vid olovligt byggande m. m. 268
Utdrag av regeringsprotokoUet
den 11 mars 1976.... ... 275
1, Allmänna synpunkter...................................... ... 275
1.1 Val av påföljdssyslem................................ ... 275
1.2 De föreslagna avgifterna............................ ... 277
1.3 Valet av subjekt för byggnads- och
tilläggsavgifterna,.., 279
1.4 Beslutsmyndighelen................................... ... 281
2, De remitterade
lagförslagen............................. 281
2.1 Förslaget till lag om påföljder vid olovligt
byggande m, m, 281
2.2 Förslaget till lag om ändring i byggnadslagen
(1947:385). 295
2.3 Förslaget lill lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612) 295
3, Förslag lill lag om ändring i kommunalskaltelagen
(1928:370) 296
4, Hemställan.................................................... 297
5, Beslut.......................................................... 297
Doktrin (7)
- Jan Darpö, Klippan-målet igen - en replik, FT 1998 nr 5 s. 255, på s. 259 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Wiweka Warnling-Nerep, En alltmer liberal praxis vad avser jämkning av byggnadsavgift vid olovligt byggande? Kammarrättens i Sundsvalls dom den 29 augusti 1997 i mål nr 23-1996, FT 1997 nr 6 s. 361, på s. 363, 366 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Bertil Wennergren, Retroaktiv förvaltningsrättslig normgivning, FT 1993 nr 6 s. 275, på s. 277, 279 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Wiweka Warnling-Nerep, Är tilläggsavgiften vid olovligt byggande en vinsteliminerande sanktionsavgift? Några refexioner över problemet att fördela obefintlig vinst och behovet av jämkning som en säkerhetsventil, JT 1992/93 nr 5 s. 957, på s. 962, 964
- Hans-Heinrich Vogel, Wiweka Warnling-Nerep, Sanktionsavgifter - särskilt vid olovligt byggande, FT 1988 nr 4 s. 159, på s. 164 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i högsta domstolens praxis 1976-1981, FT 1984 nr 3 s. 105, på s. 122 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Vitesföreläggandets adressat, SvJT 1977 s. 213, på s. 216 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
98 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (37)
37 kopplingar i 23 dokument.
- Prop. 2024/25:169 Ett nytt regelverk för bygglov s. 65 om s. 43 i texten
- Prop. 2021/22:149 En effektivisering av byggnadsnämndens tillsyn s. 14 om s. 19 i texten
- SOU 2021:47 Ett nytt regelverk för bygglov s. 503 om s. 43 · s. 902 om s. 43 i texten
- SOU 2013:38 Vad bör straffas? s. 197 · s. 393 i texten
- SOU 2005:77 Får jag lov? Om planering och byggande s. 745 om s. 41 · s. 745 om s. 288 i texten
Rättsfall (28)
28 kopplingar i 21 dokument.
- RÅ 2009 ref. 26 om s. 230 ur registret
- RH 1993:150 om s. 33 ur registret
- Mark- och miljööverdomstolen, mål P 9154-25 om s. 280 i texten
- NJA 2026 s. 77 »Ballongfararen« om s. 278 · om s. 280 i texten
- Mark- och miljööverdomstolen, mål P 17245-24 2025 om s. 19 i texten
Doktrin (33)
33 kopplingar i 14 dokument.
- Lavin, Offentligrättsligt vite. 1, 1978 s. 31 om s. 55 · s. 31 om s. 283 · s. 33 om s. 54 · s. 39 om s. 248 · och 6 till i texten
- JT 1992/93 s. 957 Wiweka Warnling-Nerep, Är tilläggsavgiften vid olovligt byggande en vinsteliminerande sanktionsavgift? Några refexioner över problemet att fördela obefintlig… s. 957 om s. 30 · s. 962 om s. 31 · s. 962 om s. 236 · s. 962 om s. 278 · och 1 till i texten
- Asp, EG:s sanktionsrätt, 1998 s. 302 om s. 21 · s. 422 i texten
- FT 1997 s. 361 Wiweka Warnling-Nerep, En alltmer liberal praxis vad avser jämkning av byggnadsavgift vid olovligt byggande? Kammarrättens i Sundsvalls dom den 29 augusti 1997… s. 363 · s. 366 i texten
- Conradson, Kommuners lag- och domstolstrots, 1995 s. 427 om s. 15 · s. 427 om s. 59 i texten