Sök i Ratio Lex

om kvinnor i statlig tjänst

35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:173, om kvinnor i statlig tjänst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76; 173 Regeringens proposition

1975/76:173

om
kvinnor i statlig tjänst;

beslutad
den 18 mars 1976.

Regeringen
lämnar riksdagen tillfäUe att avge yttrande över vad som bar upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas vissa åtgärder för att förbättra kvinnornas situation
och skapa ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst.
Redovisningen bygger på det betänkande som förra året lades fram av utredningen
om kvinnornas situation inom den statligt lönereglerade offentliga
förvaltningen.

En
särskild jämställdhetsförordning kommer att utfärdas. I förordningen kommer
att föreskrivas bl. a. att statliga myndigheter inom sitt verksamhetsområde
aktivt skall verka för en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.
Myndigheternas arbete skall därvid främst inriktas på att motverka den
traditionella uppdelningen i manliga och kvinnliga befattningar och underlätta
för såväl kvinnor som män att kombinera förvärvsarbete med god omvårdnad om
barnen. Myndighetema skall en gång per år i anslutning till
anslagsframställningarna redovisa de åtgärder som vidtagits och effektema
härav. Redovisningen skall vidare omfatta handlingsplaner för det fortsatta
jämställdhetsarbetet. Dessutom bör redovisning årligen ske till
företagsnämnderna.

Olika
metoder för individuell personalutvecJding, såsom planeringssamtal,
arbetsrotation, arbetsutvidgning, delegering av handläggarupp-gifter till
befattningar i assistent- och kontorskarriären m. m. bör prövas hos
myndigheterna.

Myndigheternas
jämställdhetsarbete bör ske i nära kontakt med de anställdas organisationer.
Företagsnämnd eller annat partssammansatt organ bör vara det forum där åtgärdema
planeras, vidareutvecklas och anpassas till förhållandena inom de enskilda myndighetema.

1
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 173

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 2

Särskilda
åtgärder för att underlätta för statsanställda med ansvar för tillsynen av barn
att delta i statlig personalutbildning på annan ort än hemorten redovisas.
Särskild ersättning bör försöksvis utgå fr. o. m. den 1 juli 1976 för de
merkostnader för barntillsyn som kursdeltagare visar sig ha haft för att kunna
delta i utbildningen. Vidare kommer statens personalutbildningsnämnd (FUN) att
ges i uppdrag att lämna förslag till plan för en försöksverksamhet med statlig barnUllsyn
med anknytning till kursgården Sjudarhöjden.

FUN kommer vidare att få i
uppdrag att i samråd med de berörda myndigheterna i kvarteret Garnisonen och
med statens personalnämnd (SPN) planera och genomföra försöksverksamhet med
vidareutbildning av anställda i de lägre lönegraderna.

SFN kommer få i uppdrag
att i samråd med arbetsmarknadsverket snarast lämna förslag om uppläggning och
omfattning av särskilda rekryterings- och informationskampanjer i syfte att
stimulera kvinnor att söka traditionellt manliga tjänster och män kvinnligt
dominerade tjänster. En försöksverksamhet bör startas på televerket för att
med koncentrerade insatser försöka öka andelen kvinnor inom manligt dominerade
yrken.

Vidare
utökas möjligheterna till ledighet vid tillsyn eller vård av barn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:173

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om kvinnor i statlig tjänst

1 lailedning

Utredningen (Fi 1972: 09) angående kvinnornas situation i
den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen har avgett betänkandet (SOU
1975: 43) Kvinnor i statlig tjänst. I en särskild skrivelse har utredningen
föreslagit försöksverksamhet med vidareutbildning av anstäUda i de lägre
lönegraderna vid myndigheterna i kvarteret Garnisonen i Stockholm. Statens
personalutbildningsnämnd (FUN) har efter initiativ av utredningen föreslagit
försöksverksamhet med barntillsyn för kursdeltagare vid statens kursgård Sjudarhöjden.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, domstolsverket,
överbefälhavaren, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt,
socialstyrelsen. Karolinska sjukhuset, riksförsäkringsverket, postverket,
televerket, statens järnvägar, statens vägverk, luftfartsverket,
statskontoret, generaltullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statistiska
centralbyrån, riksrevisionsverket, statens avtalsverk, statens personalnämnd (SPN),
FUN, skolöverstyrelsen (SÖ), universitetskanslersämbetet (UKÄ), patent- och
registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen,
förenade fabriksverken, domänverket, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna
i Blekinge, Hallands, Värmlands och Västernorrlands län, Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Stockholms, Linköpings och Borås kommuner, Statsanställdas
förbund (SF), Centralorganisationen SACO/ SR och Tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S).

Svea hovrätt har bifogat yttranden från Sveaklubben och Yngreför-eningen.
UKÄ har bifogat yttranden från konsistorier, rektorsämbeten,

1 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 1 73

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 4

företagsnämnder,
fakulteter och expertgrupper vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg,
Stockholm, Umeå och Linköping, Karolinska institutet. Tekniska högskolan i
Stockholm, Chalmers tekniska högskola. Högskolan i Luleå och
Bibliotekshögskolan. Länsstyrelsen i Hallands län har bifogat yttranden från ST-länsstyrelse
11513, SACO-föreningen vid länsstyrelsen och kronofogde- och lokala
skattemyndigheterna i Hallands län.

Vidare
har Fredrika-Bremer-Förbundet kommit in med yttrande.

Särskilda
yttranden över utredningens framställning om viss försöksverksamhet i
kvarteret Garnisonen har avgetts av försvarets forskningsanstalt,
socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, staUstiska centralbyrån, SPN, FUN, SÖ,
utredningen angående den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning
och organisation, SF, SACO/SR och TCO-S. Över PUN:s förslag till barntUlsyn har
yttranden avgivits av socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, SPN, Sigtuna kommun,
SF, SACO/SR och av TCO-S.

I
det följande kommer jag att lämna en redogörelse för utredningens karUäggning,
utredningsförslagens inriktning m. m. jämte remissinstansernas synpunkter.
Därefter redovisar jag utredningens delförslag och i anslutning till varje
delförslag remissinstansernas yttranden. I fråga om vissa enskildbeter i
utredningsförslaget får jag hänvisa till betänkandet.

2
Utredningens kartläggning, utredningsförslagcns inriktning m. ni.

2.1
Utredningen

Utredningens
uppdrag har vnrit att kartlägga situationen för kvinnor i statligt lönereglerad
tjänst, bedöma vilka förhållanden som motverkar jämställdhet på detta område
och föreslå åtgärder för att förbättra kvinnornas situation.

Utredningen
har med utnyttjande av omfattande statistik kartlagt der» fakUska situationen
för kvinnor och män inom den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen.
Mot bakgrund härav har utredningen lagt fram förslag till åtgärder av olika
slag i syfte att öka jämstäUdheten mellan män och kvinnor på denna del av
arbetsmarknaden. Utredningen har inte haft att behandla frågor som faller inom
området för förhandlingar mellan arbetsgivar- och arbetstagarparterna.
Utredningsuppdraget har inte heller innefattat frågor som förutsätter lagsUftning
avseende hela arbetsmarknaden.

Flertalet
kvinnor i statlig tjänst har enhgt utredningen underordnade och relativt
lågavlönade befattningar. Den uppdelning på traditionellt manliga resp.
kvinnliga befattningar som finns på arbetsmarknaden i stort går i hög grad igen
på den statliga sektorn. TraditioneUt kvinnliga är yrken som t. ex.
kontoristens, telefonistens och postkassörens. Män är traditionellt helt
dominerande som t, ex. expeditionsvakter, tryckare och tekniker.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 5

Männen
innehar de flesta befattningar på högre tjänstenivåer. Ungefär två tredjedelar
av alla helUdsanställda tjänstemän arbetar i befattningar som till minst 90 %
domineras av ettdera könet.

Av
den statisUk utredningen redovisar framgår vidare alt männens befordringsmöjligbeter
är bättre än kvinnornas både inom samma tjänstenivå och mellan lägre och högre
nivåer. Detta förhållande är särskilt markerat inom affärsverken. Skillnaderna
i befordringsmöjligbeter kan enligt utredningen inte förklaras av olikheter i
utbildningsnivå mellan män och kvinnor.

Utredningen
har erfarit att betydligt färre kvinnor än män år 1972 deltog i statlig personalutbUdning.
Dessutom var den utbildning männen gick igenom kvalitauvt högre än den
kvinnorna tog del i.

Faktorer
som är väsentliga för arbetstillfredsställelsen anges ofta vara känslan av att
ha ett meningsfullt arbete, att röna uppskattning, att ha ett gott samarbete på
arbetsplatsen, att kunna påverka den egna arbetssituationen och solidarisera
sig med verksamhetens mål. De statligt anställda männen har enligt utredningen
något mer positiv uppfattning i flertalet av dessa avseenden än de
statsanställda kvinnorna.

Formell
särbehandling p, g. a. kön är enligt utredningen ovanlig inom den statligt lönereglerade
sektorn av arbetsmarknaden. Lagstadgad likställighet finns sedan gammalt när
det gäUer tjänstetUlsättningar. Utredningen har funnit att huvudproblemet inte
är formell särbehandling utan de faktiska skillnaderna mellan mäns och kvinnors
villkor.

Av
den kartläggning som har skett av de förhållanden som motverkar jämstäUdhet
mellan kvinnor och män inom den staUiga sektorn drar utredningen den
slutsatsen att man måste gå in på ett mycket brett fält av åtgärder. Det går
således inte att en gång för aUa genom några enkla beslut på central nivå
"genomföra" jämställdhet inom statsförvaltningen.

De
förslag utredningen lägger fram står inte i motsättning till de statsanställda
männens intressen. Utredningen anser tvärtom att det stora flertalet förslag
kommer att leda till förbättringar i arbetssituationen för såväl män som
kvinnor.

Utredningen
anser det också vara vikUgt att understryka att den förändring och förbättring
av arbetsförhållanden som utredningens förslag syftar till endast gäller
anställda som har behov och intresse därav.

Uiredningen
har främst inriktat sina förslag mot följande mål: att medverka Ull bättre
arbetsvillkor och ökad arbetsUllfredsställelse för de stora kvinnogrupperna
främst i lägre lönegrader

att
inotverka uppdelningen på tradiUonellt manliga och traditionellt

kvinnliga befattningar

att förbättra befordringsmöjligheterna för de stora kvinnogrupper som har
jämförelsevis sämre befordringsmöjligbeter än flertalet manliga anstäUda och

att
underlätta för män och kvinnor i statlig tjänst att kombinera

förvärvsarbete med en god omvårdnad om barnen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 6

Personalpolitiken har enligt utredningen en central
betydelse när det gäller att förbättra arbetssituationen för kvinnor i staUig
tjänst. Inom ramen för en aktiv personalpolitik kan den anställde bättre
påverka sin arbetssituation. Genom främst personalpolitiska åtgärder kan uppdelningen
kring manligt och kvinnligt dominerade befattningar brytas. En god
personalpolitik kan öka befordringsmöjligheterna och stimulera till
vidareutbildning.

Utredningen anser att det bör vara ett väsentligt mål i
det personalpolitiska arbetet att säkerställa kvinnornas reella möjlighet till
befordran.

Vidare utgör personalutbildningen ett viktigt led i en rad
personalutvecklande åtgärder som är grunden för en förbättring av kvinnornas situaUon
i statsförvaltningen. Utbildningen måste mer aktivt inriktas på att bryta den könsdelade
arbetsmarknaden och bidra tUl att förbättra befordrings- och
vidareutvecklingsmöjligheterna för anställda i lägre löneskikt.

För att bryta könsbundna befattningar måste åtgärder
vidtas på arbetsplatsen för att få in fler kvinnor på typiskt manliga
befattningar och tvärtom. Det krävs ökade ansträngningar från såväl myndigheter
som de lokala fackliga organisationerna.

För att öka möjligheter till befordran krävs enligt
utredningen personalutbildning och övriga personalutvecklande åtgärder, men
också ett nytänkande hos många som svarar för personalfrågorna inom myndigheterna
och en översyn av krav som gäller för många tjänster.

Utredningen understryker att vidgade möjligheter tUl
vidareutveckling och befordran inte får genomföras på ett sådant sätt att de
anställda upplever ett tvång eller en press att utnyttja dessa möjligheter
eller känner en oro inför förändringar i arbetsorganisationen. Risken för
sådana situationer bör fortlöpande uppmärksammas och diskuteras. Alla
förändringar bör ske i nära samråd med de anställda.

Utredningens förslag gäller dels vissa ställningstaganden
från regeringens sida, dels ett fortlöpande arbete vid myndigheterna med dessa
frågor.

Från regeringens sida behövs enligt utredningens bedömning
i första hand ett klart uttalande att myndigheterna genom aktiva åtgärder skall
söka bryta uppdelningen på könsbundna befattningar och medverka Ull likvärdiga
arbetsförhållanden och lika utbUdnings- och befordringsmöj-ligheter för kvinnor
och män.

Detta uttalande bör enligt utredningen ta formen av ett
särskilt cirkulär med vissa anvisningar till myndigheterna om hur detta arbete
bör bedrivas.

Regeringen bör vidare uppdra åt SPN och PUN att vidta
åtgärder för att stödja detta arbete på myndigheterna.

Tyngdpunkten i utredningens förslag ligger emellertid i
åtgärder inom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 7

den enskilda myndigheten. Det bör vara varje myndighets
skyldighet att inom sitt område vidta åtgärder för jämställdhet meUan könen.

Myndigheten bör bl. a. med utgångspunkt i en översyn av
fördelningen män/kvinnor på olika befattningar och olika nivåer arbeta fram
mål och tidsplaner för en jämnare fördelning på olika befattningar. Särskilda
rekryteringsinsatser bör göras för att få kvinnor på traditionellt manliga
områden och omvänt. Genom en god introduktion med bl. a.
cirkulationstjänstgöring på olika arbetsuppgifter kan traditionellt könsbundna
yrkesval motverkas. Redan anställda bör, om de är intresserade, uppmuntras att
pröva på andra arbetsuppgifter och erbjudas vidareutbildning, om det behövs,
för att komma över på befattningar som traditionellt domineras av det andra
könet.

En särställning har enligt utredningen det förslag om
regelbundna planeringssamtal med alla anställda som läggs fram. Dessa samtal är
enligt utredningens bedömning en förutsättning för en stor del av de övriga
förslagen. I övrigt kan utredningens förslag närmast ses som ett åtgärdspaket
som ledningen och personalorganisationerna vid varje enskild myndighet får
godkänna, vidareutveckla, komplettera eller anpassa efter myndighetens egna
förutsättningar. Det grundläggande är att få till stånd en forUöpande
verksamhet och diskussion i syfte att förbättra kvinnornas situation inom
myndigheten.

För att säkerställa en regelbunden prövning av dessa
frågor bör enligt utredningen myndigheternas företagsnämnd eller annat
partssammansatt organ minst en gång om året grundligt diskutera åtgärder inom
myndigheten för att förbättra kvinnornas situation. Myndigheterna bör åläggas
att varje år lägga fram för detta organ en utförlig redovisning av utvecklingen
på detta område inom myndigheten samt vidtagna och planerade åtgärder.

Förutom detta åtgärdspaket föreslår utredningen på några
punkter försöksverksamhet. Det gäller bl. a. försök med barnomsorg på statens
kursgård Sjudarhöjden, en vidareutbildning för anställda i de lägre löneskikten
inom Garnisonen och försök att bryta könsbundna befattningar inom televerket.

2.2 Remissinstanserna

Remissinstanserna anser i allmänhet att utredningen har
gjort en värdefull kartläggning av kvinnornas situaUon inom den staUiga sektorn
av arbetsmarknaden. TCO-S exempelvis noterar med Ullfredsställelse den
inträngande och omsorgsfulla redogörelsen för kvinnornas situaUon inom den
statligt lönereglerade sektom. Av stort värde är även att redogörelsen har
tillkommit i nära kontakt med företrädare för de fackliga
personalorganisationerna inom området.

Remissinstanserna är i stort positiva till de mål
utredningen ställt upp

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 8

och man delar utredningens grundsyn om kravet på ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet.

Attityderna i samhället spelar stor roll även i fråga om
förhållandena inom statsförvaltningen. Men i likhet med utredningen tror man
att vad som sker i arbetslivet ofta kan vara av betydelse för jämställdhet mellan
könen inom samhället i stort.

Några remissinstanser har vissa aUmänna ibland kritiska
synpunkter på utredningsförslaget. Bland dessa kan nämnas socialstyrelsen
som tycker att utredningens målsättning ter sig i och för sig värdefull som
etapp på vägen för att allmänt förbättra situaUonen för särskilt låglönegrupper
och också som ett understrykande av att barnomsorgen kräver stora förändringar
i arbetslivets villkor för både män ocb kvinnor. Styrelsen anser dock att
förslagen totalt har så pass begränsad räckvidd att man inte kommer åt
diskrimineringen över hela Hnjen. Liknande synpunkter har bl. a. PUN, patent-
och registreringsverket och länsstyrelsen i Blekinge län.

SACO/SR delar helt utredningens synsätt att staten har ett
särskilt ansvar som arbetsgivare för att verkliga förbättringar kommer till
stånd. Staten har emellertid ett särskilt ansvar inte bara som arbetsgivare
utan även som föregångare till övriga sektorer av arbetsmarknaden när det gäUer
initiativ till och genomförande av reformer på detta liksom på andra områden.

SÖ anser att myndigheternas möjligheter att i sin egenskap
av arbetsgivare påverka utvecklingen är begränsade. Åtgärder som kan bedömas
ha en positiv effekt på kvinnornas specieUa arbetssituation bör dock prövas i
den mån de står i rimlig proportion till de effekter som kan uppnås därmed. SÖ
uttalar vidare att det synes orealistiskt att ha alltför stora förväntningar
beträffande möjligheterna att genom personalutvecklande åtgärder bryta den
sneda könsfördelningen. Högskoleutbildade kommer med största sannolikhet att
alltjämt i regel rekryteras till handläggande uppgifter av kvalificerad art.

Arbetarskyddsstyrelsen
framhåller att utredningen delvis har underskattat svårigheterna i fråga om
att genomföra sina förslag. Förverkligandet av en del av förslagen förutsätter
utbildningsinsatser och tillskapande av rutiner som kommer att ställa stora
anspråk på befintliga resurser.

SF understryker att det inte är möjligt att befordra bort
alla anställda från ruUnbetonade, monotona och lågt värderade arbeten så länge
dessa arbeten finns kvar. Det är alltså främst arbetena som bör ändras.

Bl. a. SF och TCO/S noterar liksom utredningen att
flera av utredningens förslag i en nära framtid faller inom det kollektivavtalsbara
området.

SACOISR ser det som en brist att utredningen inte bar
bidragit Ull någon analys av attityderna ttU kvinnor som arbetstagare och till
hur

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 9

stor hänsyn en arbetstagare i allmänhet bör ta Ull sitt
hem och sin familj.

Bland de mål utredningsförslagen inriktats mot saknas
enligt Fredrika-Bremer-Förbundets och SACOfSRfs mening att verka för jämnare
fördelning emellan kvinnor och män på chefsposter. Enligt förbundet är också
förutom det allmänna värde som en jämnare fördelning ända upp i de högsta
löneskikten har förekomsten av riktiga rollförebilder väsentlig för
utvecklingen mot ökad jämstäUdhet.

3 Utredningens delförslag och remissyttrandena

3.1 Arbetsorganisation och personalutvecklande åtgärder för
att förbättra kvinnornas situation

Utredningen har funnit att brister i arbetsorganisationen
och avsaknad av personalutvecklande åtgärder drabbar kvinnor hårdare än män.
Kvinnor anser oftare än män att deras förslag tUl åtgärder inom arbetsområdet
sällan blir genomförda. En av orsakerna till detta kan enligt utredningen vara
att det oftast saknas regelbundna samtal mellan den närmaste arbetsledningen
och de anställda om hur dessa ser på sitt arbete och sin egen utveckling, s. k.
planeringssamtal. Bland en rad förslag till åtgärder i syfte att öka
jämställdheten mellan kvinnor och män inom den statligt lönereglerade delen av
arbetsmarknaden lägger utredningen därför avgörande vikt vid regelbundna
planeringssamtal som ett led i en utvecklad personaladminislrativ planering.
Vid sådana samtal skall behandlas den anställdes arbetsuppgifter,
arbetsresultat och utvecklingsmöjligheter. Flaneringssamtal föreslås bli
införda vid samtliga myndigheter successivt med början senast den 1 juli 1976.

Remissinstanserna är i stort positiva UU en utökad
användning av planeringssamtal. Vissa remissinstanser, däribland siatskontoret,
har med framgång prövat system med sådana samtal under kortare eller längre
tid. Andra remissinstanser förklarar sig planera för att införa sådana samtal.
Huvudparten av remissinstanserna såsom ex. PUN och TCO-S ställer sig däremot
negativ till att myndigheterna tvingas att genomföra planeringssamtal frän en
viss bestämd tidpunkt. Först sedan planeringssamtal kan ingå som ett led i ett
personalpolitiskt program och myndigheterna tillförsäkrats personeUa resurser
(utbildad och lämplig persona!) bör tiden för ett obligatoriskt införande
fastställas anser TCO-S.

För att tanken med planeringssamtal inte skall slå fel
måste det enligt Fredrika-Bremer-Förbundet finnas motivation ocb en hög grad av
social mognad hos personalansvariga chefer och övriga anställda. Dessa förutsättningar
skapas sannolikt inte genom tvång, menar förbundet.

Några remissinstanser, däribland statens vattenfallsverk,
betonar att införandet av planeringssamlal är en tids- och resurskrävande
procedur.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 10

Åtskilliga remissinstanser, t. ex. televerket framhåller
behovet av utbildning av den personal som skall delta i planeringssamtal.
Försvarets forskningsanstalt understryker att verksamheten med planeringssamtal
måste byggas upp successivt. Generaltullstyrelsen räknar med en relativt lång genomförandeUd,
Byggnadsstyrelsen anser att planeringssamlal måste kompletteras med sektions-
eller gruppträffar.

Många remissinstanser, däribland socialstyrelsen, betonar
vikten av stöd och stimulans för myndigheterna från FUN och SPN innan planeringssamtal
införs.

Utredningens material visar att sättet att introducera
personal på en arbetsplats är viktigt för det fortsatta arbetet, att de
nuvarande introduktionsrutinerna är otUlfredsstäUande samt att den kvinnliga
personalen över lag är mer negativ till nuvarande rutiner än männen.

Utredningen föreslår därför att myndigheterna åläggs att
senast den 1 juli 1976 utforma en plan för introduktionsrutuier.

Remissinstanserna delar i aUmänhet utredningens
uppfattning om betydelsen av fastställda introduktionsruUner som ett medel att
underlätta nyanställdas övergång till nya arbetsuppgifter och ny arbetsmiljö.
Åtskilliga remissinstanser, däribland postverket och televerket, uppger sig ha
introduktionsrutiner som svarar mot utredningsförslaget i denna del. Inom andra
remissinstanser, t. ex. socialstyrelsen och AMS, pågår arbete med att utveckla
sådana rutiner. Liksom beträffande planeringssamtal är remissinstanserna i
allmänhet tveksamma eller negativa UU utredningens förslag om att viss bestämd
tidpunkt för införande av introduktionsrutiner hos myndigheterna skall faststäUas.
Exempelvis förklarar generaltullstyrelsen, som har sådana rutiner fastställda
beträffande merparten av nyanställd personal inom tullverket, att det skulle
vara svårt att utforma rutiner för övriga områden i verket inom den av
utredningen föreslagna tidsperioden. SPN betonar att nya introduktionsrutiner
kräver omfattande förarbete i fråga om information, utbildning m. m. för att
svårigheter vid genomförandet skall kunna förebyggas. Av den anledningen kan SPN
inte förorda att ett visst datum föreskrivs fr. o. m. vilket planer för
introduktionsrutiner skall vara färdiga vid alla myndigheter. SPN är beredd
att efter en försöksperiod föreslå en fastare nor-mering för statsförvaltninsen.

3.2 Arbetsutvidgning, arbetsrotation och delegering

HandläggningsruUner bör enligt utredningen ändras så att
anställda i lägre löneskikt med arbetsuppgifter av utredande och beredande slag
får ta över handläggningen på eget ansvar. Det är vidare angeläget att
myndigheterna prövar i vilken mån arbetsuppgifter kan omfördelas och
beslutsrätt delegeras från handläggande befattningar till tjänster i mel-lanlönegraderna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 11

De remissinstanser som uttalar sig om utredningens förslag
om arbets-utvidgande åtgärder och arbetsrotaUon ställer sig principiellt posiUva
härtill. TCO-S t. ex. anser att arbetsutvidgande åtgärder är ett viktigt medel
för att förbättra kvinnornas situation. Samma uppfattning uttrycker bl. a.
postverket och SPN. Socialstyrelsen anser det viktigt att exempelvis
kontorister får representera myndigheten vid konferenser och liknande.
Byggnadsstyrelsen anför att arbetsrotation har visat sig resurskrävande.
Generaltullstyrelsen framhåUer att individema ofta är djupt rotade på sina
arbetsplatser och uppfattar påtvingade förflyttningar som besvärande. Liknande
synpunkt redovisas av patent- och registreringsverket.

De remissinstanser som har uttalat sig i frågan om delegering
av beslutanderätt delar väsentligen utredningens synsätt. Bland dessa kan
nämnas exempelvis postverket, televerket, SPN och statskonioret. Sistnämnda
myndighet påpekar dock att man genom att föra över arbetsuppgifter från bandläggar-
till assistentnivå riskerar att befordringstjäns-ter på handläggamivå för
assistent- och biträdespersonal försvinner. Domstolsverket påpekar att den
byråkratiska modellen med en föredragande och en beslutande är ägnad att tUlgodose
rättssäkerhetssynpunkter.

3.3 Organisation av skrivarbete

Skrivcentraler är enligt utredningen ensidigt bemannade
med kvinnor och försämrar för många kvinnor möjligheten Ull vidareutveckling
och befordran.

Enligt utredningen bör därför myndigheter som har
skrivcentraler i samråd med de fackliga organisationema överväga en successiv
avveckling av dessa centraler. I de fall skrivcentraler kommer att finnas kvar
bör myndigheterna organisera centralerna så att dessa tillgodoser de anställdas
behov av stimulans, omväxling och vidareutveckling.

Remissinstansema redovisar delade meningar i fråga om
skrivcentraler. Postverket och SÖ är bland dem som delar utredningens
uppfattning att myndighet med skrivcentraler bör pröva möjligheterna att upplösa
dem. Riksrevisionsverket är däremot tveksamt till detta förslag och televerket
anser inte att det finns tUlräcklig grund för att klart slå fast att
skrivcentraler är en olämplig form av arbetsorganisation. Inte heller
försvarets forskningsanstalt vUl kategoriskt döma ut systemet med skrivcentraler.
Enligt forskningsanstalten kan en skrivcentral vara rekryteringsbas för andra
tjänster.

t2 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 173

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 12

3.4 Åtgärder inom personalutbildningen

Deltagande i personalutbildning är en viktig förutsättning
för bättre kunskaper i arbetet, möjUgheter till förändrade arbetsuppgifter och
därmed vidareutveckUngs- och befordringsmöjUgheter. Att kvinnorna deltar i
mindre utsträckning i statlig personalutbildning försämrar deras möjligheter
att uppnå likvärdiga förhållanden med männen.

Utredningen föreslår att fler kurser utarbetas för
anställda inom kontors- och assistentkarriären. Vidare föreslås att FUN får i
uppdrag att bistå särskilt de mindre och medelstora myndigheterna med
pedagogisk konsulthjälp för att främst de anställda inom kontorsyrkena skall få
möjlighet till ökat deltagande i utbildning. En utbUdningsplan bör utarbetas,
där det klart skall framgå myndighetens utbildningssatsningar för samtliga
personalgrupper. Uttedningen anser att utbildningsutskott bör inrättas vid
myndigheterna. I dessa bör minst en ledamot från myndigheten och en från de
fackliga organisationema vara kvinna.

Remissinstanserna understryker behovet av en god
personalutbildning. Av utredningens förslag är troligen de som gäller
personalutbildning de mest verkningsfulla anser bl. a. riksförsäkringsverket,
luftfartsverket och Fredrika-Bremer-Förbundet.

Socialstyrelsen tillstyrker inrättandet av
utbildningsutskott med garanterad kvinnlig representation. Televerket däremot
anser att parterna bör såsom hilUUs fritt kunna välja sina representanter bland
dem som bedöms lämpliga för uppgiften. Denna uppfattning delas av generaltuUstyrelsen,
PUN och SACOISR.

Arbetarskyddsstyrelsen betonar vikten av att
fortbildningskurser anordnas för tjänstemän på alla nivåer. Anordnande av
sådana kurser är emellertid i stor utsträckning en fråga om
utbildningsresurser. Det är nödvändigt att FUN får resurser dels till att
anordna kurser, dels till att tillhandahålla konsulthjälp vid myndigheterna.

SACOISR anser det vara vikUgt att kursutbudet anpassas
bättre till efterfrågan och att nya befordringsgrundande kurser införs för
biträdande personal. Myndighetema bör åläggas att genom intern och extern
utbildning ge icke handläggande personal det stöd som krävs för att hävda sig
vid intagning till aspirantutbildning etc.

3.5 Barntillsyn vid internatkurser

Det är ett intresse för alla anställda med barn att en god
barnomsorg ordnas vid kurser. Men i praktiken hindras främst kviimor av brist
på sådan barnomsorg. Att många statsanställda kvinnor hindras delta i utbildning
på grund av bristande barntillsyn motverkar jämställdheten mellan könen. Sådana
liinder måste undanröjas. Olika sätt att lösa frågan om barnomsorg i samband
med förälders deltagande i utbildning är tänkbara. Många prakUska frågor
härvidlag behöver utredas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 13

Utredningen föreslog därför år 1974 att FUN skulle få i
uppdrag att lägga fram alternativa förslag till försöksverksamhet med
barnomsorg vid statens kursgård Sjudarhöjden i Sigtuna kommun.

FUN har föreslagit att en försöksverksamhet bedrivs under två
år med dels bidrag tUl extra barntillsynskostnader på hemorten, dels kommunal
barntillsyn på kursorten, kombinerad med inkvartering av barnet hos föräldern
nattetid på kursgården.

Utredningen anser att nämndens förslag om ekonomisk
ersättning för extra barntUlsynskostnader på hemorten är ett gott komplement
till möjligheten att ta med bam Ull kursgården.

I övrigt föreslår utredningen att myndigheter med egna
kursgårdar vidtar förberedelser för att kunna ta emot barn. Vid planering av utbyggnad
eller ändring av statliga kursgårdar måste möjligheten att ta emot bam på dag-
och nattid beaktas.

SF, SACOISR och TCO-S ansluter sig Ull förslaget.

Sigtuna kommun förordar bidrag till barntillsyn på barnets
hemort. Det måste ankomma på bostadskommunen att svara för barnUUsyn när en
kommunmedlem åker på utbildning. Sigtuna kommun har med nuvarande
daghemsresurser inte möjlighet att ta emot bam från andra kommuner. Ett sådant
arrangemang förefaller för bamets del mindre välbetänkt.

Socialstyrelsen anser att ekonomisk ersättning, s. k. barnUlisynsbidrag,
bör prövas som ett förstahandsalternativ. Flera skäl talar emot att inhysa
kursdeltagares bam på kommunalt barndaghem i Sigtuna. Dels beslutar kommunen
själv i frågor som rör utbyggnaden av förskoleverksamheten, dels skulle den
grupp i vilken kursdeUagares barn skulle inlemmas aldrig koinma att fungera som
en hamionisk grupp, dels talar förslaget mot alla rekommendationer om invänjningstid
på daghem. Socialstyrelsen förordar i stället, i likhet med SPN, en
försöksverksamhet för en begränsad barngrupp i kursgärdens egna lokaler.
Byggnadsstyrelsen framhåller tekniska svårigheter för ett snabbt genomförande
av åtgärder för att bereda bam möjlighet tUl nattvistelse på Sjudarhöjden.

3.6 Försöksverksamhet i kvarteret Garnisonen

Utredningen anser att vidareutbildning av anställda i
lägre lönegrader bör prövas försöksvis bland myndigheterna i kvarteret Gamisonen
i Stockholm, dvs. försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statistiska centralbyrån och SÖ. UtbUdningens mål skall vara att skapa bättre
möjligheter till genomströmning från biträdes-, assistent-och motsvarande
karriärer till högre tjänster genom att avlägsna utbildningshinder som fiims meUan
olika lönegradsskikt och tjänstenivåer och därmed bidra till att bryta den
sneda könsfördelningen inom högre löne-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 14

gradsskikt.
I första hand bör utbUdningen vara tUlgänglig för anställda inom kontors- och
assistentkarriären med minst fem års erfarenhet av statlig förvaltning.
Utbildningen bör bestå av en allmän grundläggande del och ett antal speciaUserade
kurser. Perioder av teoretiska studier bör varvas med praktikperioder. Den effektiva
utbUdningstiden avses omfatta 1315 veckor. Genomgången utbUdning bör
betraktas som synnerligen värdefull vid bedömning av den anstäUdes
skicklighet.

De
fem berörda myndigheterna har i princip inte någon erinran mot den föreslagna
försöksverksamheten. TCO-S anser i fråga om kravet på fem års erfarenhet av
statlig förvaltning att även erfarenhet från kommunal förvaltning och privat
verksamhet bör godtas. TCO-S förutsätter att de lokala fackliga
organisationerna får möjUghet att delta i planerings- och uppföljningsarbetet
och att uttagning tUl utbUdningen sker i partssammansatt arbetsgrupp.

I
övrigt har de fem försöksmyndigheterna anlagt synpunkter på olika detaljer i
förslaget.

3.7
Kvotering

Utredningen
anser att anställda inom låglöneskiktet och mellanlöne-gradema bör beredas
plats på myndighetsanordnad aspirantutbUdning eller liknande kompetensgmndande
befattningsutbildning. Försöksvis bör under två år en viss andel, normalt inte
under 15 %, av platserna i sådan utbildning avsättas för denna grupp av
anställda.

Kvinnornas
andel i vidareutbildning som myndighet anordnar och som ger kompetens för högre
befattning, t. ex. som arbetsledare, är rätt låg. Det gäUer även vid utbildning
tUl arbetsledare inom område som huvudsakligen sysselsätter kvinnor.
Särbehandling vid uttagning till sådan utbildning bör övervägas för att
åstadkomma jämnare könsfördelning bland de uttagna. Minst 40 % av utbUdningsplatserna
bc>r försöksvis under en tvåårsperiod erbjudas det kön som är underrepresenterat
på befattningar dit av myndighet anordnad befordringsgrundande utbUdning
leder.

En
av utredningens experter avvisar i ett särsldlt yttrande på principieUa grunder
utredningens förslag om kvotering.

Med
vissa undantag är remissanstanserna negativt inställda till de olika förslagen
om kvotering. Socialstyrelsen, PUN, UKA, domänverket, länsstyrelsen i
Västernorrlands län och Svenska kommunförbundet avvisar inte tanken på att
viss kvotering tillämpas försöksvis. Fredrika-Bremer-Förbundet anser att en
temporär kvotering till kompetens- och befordringsgrundande utbUdning på kort
sikt borde kunna åstadkomma en jämnare könsfördelning på olika statliga
tjänster.

TCO-S
finner det angeläget att åtgärder som syftar Ull att förbättra kvinnomas
situation i arbetsUvet inte gnmdas på rent könsmässiga mo-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 15

Uv. Av samma skäl avvisar TCO-S förslaget om kvotering i
partssammansatta organ. Däremot Ullstyrker TCO-S förslaget om viss kvotering
vid uttagning till aspirantutbildning m. m., eftersom detta förslag enligt TCO-S
inte är könsbundet. SF anser att sistnämnda kvoteringsförslag kan övervägas då
det inte går att använda en gemensam måttstock vid bedömningen av kunskaper och
erfarenheter hos sökande. Däremot bör inte kvotering användas då det gäller att
bedöma Ukvärdiga personer med direkt jämförbara meriter. Kvotering skulle i en
del fall enUgt SF kunna leda till direkta nackdelar för kvinnor, t. ex. i fråga
om kansUstutbildning och undersköterskekurser. Få många områden finns inte
heller underlag för att en kvotering skall kunna fungera. Undantagen kan
förmodas bU många och på de områden där kvotering genomfördes skulle enligt
förbundet uppenbara risker finnas för att resultatet skulle bli tvärt emot vad
som eftersträvas. SACOISR menar med instämmande i vad som anförs i det
särskilda yttrandet att lämplighet och skicklighet och inte könstillhörighet
i första hand skall utgöra grunden för urval.

Svea hovrätt anser att ett system med kvotering på ett
olyckligt sätt kan leda till uppfattningen att den kvinnliga arbetskraften skuUe
vara mindre kvalificerad än den manliga. Det avgörande vid uttagning till
utbildning bör enUgt postverket vara sökandens lämpUghet oberoende av kön.
Luftfartsverket ser kvotering och särbehandUng som en diskriminering med risk
för orättvisa. Tvingande kvotering skulle enUgt statskontoret motverka sitt
syfte. Läns.styrelsen i Hallands län anser det stötande från rättvisesynpunkt
med ett system där en sökande enbart på grund av sitt kön kan ges företräde
framför sakligt sett mer meriterade sökande.

3.8 Tjänstledighet för studier

StatUga tjänstemän har rätt till tjänstledighet med B-avdrag
för utbildning som är angelägen ur tjänstesynpunkt.

Utredningen föreslår att all utbildning som påtagligt ökar
tillfällena till vidareutveckling och befordran för anställda med små
möjligheter härvidlag eller som medför en direkt inbrytning på ett av kvinnor
eller män dominerat yrkesområde bör betraktas som angelägen ur tjänstesynpunkt.

TCO-S tillstyrker förslaget i vad avser prioritering av
ansökningar om tjänsUedighet från personalgrupper med små möjUgheter till
vidareutbildning inom myndigheten. SACOISR och SF anser att möjligheterna lill
tjänstledighet med B-avdrag bör öka. Däremot delar SF inte uppfattningen att
all utbildning som direkt leder till inbrytning på ett av ena könet dominerat
yrkesområde skall medföra ledighet med B-avdrag. Samma studier skulle i en del faU
leda Ull olika förmåner beroende på kursdeltagares kön. Detta kan leda till
att personer från det under-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 16

representerade könet inte anställs inom vissa områden p.
g. a, att de skulle förmodas komma att i mer än normal omfattning utnyttja
rätten till av myndigheten betald ledighet för studier.

Statskontoret och riksrevisionsverket är bland de
myndigheter som StäUer sig positiva till förslaget i denna del.

PUN anför att det ökade utbudet av vuxenutbUdning i
samhället gör att man inte längre kan särskilja fortbUdning och
vidareutbildning och därigenom inte heller tillämpa studieledighetsbestämmelserna
på samma enkla sätt som tidigare. Föreskrifterna bör därför ses över.
Postverket anser att frågan bör avgöras vid förhandlingar.

3.9 Ytterligare åtgärder för att bryta könsbundna
befattningar

Utredningen föreslår att särskilda rekryterings- och
informationsinsatser bör genomföras i samarbete med arbetsförmedlingen och SFN
vid stort rekryteringsbehov inom områden som ensidigt domineras av ettdera
könet i syfte att stimulera kvinnor att söka traditionellt manliga tjänster och
män kvinnligt dominerade tjänster.

Utredningen föreslår vidare att särskilda informationsinsatser
påbörjas under år 1976 för att stimulera män att söka in på kontorsområdet,
att särskilda informationsinsatser påbörjas bland anställda inom traditionellt
kvinnliga eller manliga områden för att få dem att söka befattningar inom av ettdera
könet dominerade områden och att ge dem som är intresserade möjlighet att
genomgå praktisk yrkesorientering samt att företagsnämnden en gång om året
informeras om vidtagna åtgärder för att bryta könsbundna befattningar.

De
remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag om särskilda
rekryterings- och informationsinsatser är i allmänhet positiva härtill.
Domstolsverket betonar att sådana insatser är av vital betydelse för framgång i
strävandena att minska könsbundenheten till vissa befattningstyper. EnUgt
riksrevisionsverket däremot förefaller effekten av de av utredningen härvidlag
föreslagna åtgärderna tveksam. Statens järnvägar anser att åtgärder för att
bryta de arbetssökandes uppfattningar om kvinnliga resp. raanUga yrken främst
bör vidtas av opinionsbildande organ.

AMS framhåller att huvudansvaret i fråga om åtgärder för
jämställdhet mellan könen ligger hos de enskilda myndigheterna. Postverket anför
att det med hänsyn tiU verkets storlek är nödvändigt att verket självt tUlsammans
med personalorganisationerna får bestämma takten och sättet för genomförandet
av utredningens förslag i denna del. De föreslagna åtgärderna kräver enligt SPN
betydande arbetsinsatser hos myndigheterna för att få full effekt.
Förstärkning av den personaladministrativa arbetskraften vid myndigheterna
blir därför enligt nämnden ofrånkomlig.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 17

3.10
Särskild försöksverksamhet på televerket

Erfarenhetema
inom industrin visar att försök med koncentrerade insatser för att öka andelen
kvinnor inom manligt dominerade yrken har påskyndat utvecklingen mot en mindre könsbunden
arbetsmarknad. Utredningen anser därför att en serie av de åtgärder som har
föreslagits bör prövas inom en större statlig myndighet, förslagsvis
televerket, vid både nyrekrytering och omplacering. Verksamheten bör börja
våren 1976. Resultaten bör redovisas under år 1977.

Televerket
har förklarat sig berett att inom ett teleområde genomföra den föreslagna
försöksverksamheten. Den avsedda försökstiden behöver dock förlängas.

3.11
Befordringsmöjligheter i samband med omlokalisering

Utredningen
anser att omlokaliseringsmyndigheterna bör uppmanas att vidta åtgärder för att
i samband med omlokaliseringen förbättra befordringsmöjligheterna för
anställda i kontors- och assistentkarriärerna. SFN bör få i uppdrag att utforma
närmare anvisningar och hjälpa myndighetema i detta arbete.

Endast
socialstyrelsen tillstyrker förslaget i denna del.

SPNfs
erfarenheter i samband med omlokaliseringen visar att kvinnor i kontors- och
assistentkarriären UU övervägande del väljer att stanna i Stockholm framför att
flytta med tUl ny ort. Möjligheterna till befordran för de kvinnor som flyttat
med har hittills tagits till vara av myndigheterna. Effekterna av de
föreslagna åtgärderna bedömer nämnden som obetydliga. SPN avstyrker därför
förslaget i denna del. En likartad uppfattning redovisas av luftfartsverket och
riksrevisionsverkel.

3.12
Tjänster inom mellanlönegraderna

Utredningen
föreslär att regeringen i peUtaanvisningar anger att myndigheten bör pröva om
de personalresurser som behövs i ökad omfattning kan inriktas på tjänster inom
mellanlönegraderna. Svårigheterna för anställda i låglöneskiktet att befordras
vidare till tjänster i F 1F 7 beror inom många myndigheter på att det finns
alltför få mellanlöne-gradstjänster.

Doinstolverkei
anser att en försiktig reformering av det statUga lönesystemet i sådan
riktning, (viss löneutveckling i innehavd tjänst), kombinerad med vidgade möjUgheter
för de lokala parterna att bedöma den individuella löneställningen skuUe vara
ägnad att tillgodose samma önskemål som utredningen har velat beakta med detta
förslag.

Fler
mellangradstjänster vore en möjlighet till bättre befordrings-chanser för
personal i de lägsta lönegraderna men är ändå av förhål-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 18

landevis
ringa betydelse för en ändring av »diskrimineringsmönstret» i stort menar
socialstyrelsen i sitt yttrande. Denna åtgärd skulle i sämsta fall leda till
att kvinnor i ännu fler fall anses ha befordrats trots att det gäller tjänster
på relativt låg nivå. Fler mellangradstjänster skulle inte underlätta för
kvinnor att på lika vUlkor konkurrera med män om befattningar i arbetsledande
ställning.

Postverket
förutsätter att inrättandet av fler mellangradstjänster föregås av
överflyttning till tjänsterna av kvalificerade arbetsuppgifter och att alltså
arbetets svårighetsgrad skall motivera inplaceringen i mellanlönegraderna.

3.13
Jämställdhetscirkulär

Utredningen
har föreslagit att regeringen i ett jämstäUdhetscirkulär anger sin allmänna
inställning till hur arbetet skall bedrivas för att skapa mer jämlika arbetsförhåUanden
mellan kvinnor och män i statsförvaltningen. De åtgärder av personaladminislrativ
karaktär som utredningen föreslagit fordrar nya bestämmelser i aUmänna
verksstadgan (1965: 600) och anvisningar för myndigheternas
anslagsframställningar.

Riksrevisionsverket
finner att cirkulär troligen är den bästa formen för regeringen att deklarera
sin vilja på detta område. Cirkuläret bör vara klargörande i fråga om
statsmaktemas mål för jämställdhet mellan män och kvinnor. Cirkuläret bör också
konkret anvisa åtgärder som myndigheterna kan vidta för att uppfyUa dessa mål.

Doinänverfict
Ullstyrker ulredningens förslag.

Ett
jämställdhetscirkulär utfärdat enligt ulredningens förslag av regeringen
skulle, som statskontoret ser det, vara av värde som en enhetlig bas för
myndigheterna att agera utifrån. Detta cirkulär skulle tjäna som ett policydokument
för de åtgärder myndigheterna skall vidta.

.4MS
tillstyrker förslagen om att cirkulär utarbetas som anger regeringens allmänna
inställning till hur arbetet för att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män
i statlig tjänst skall bedrivas samt att uppdrag ges åt SPN och FUN att vidta
åtgärder för att stödja arbetet i detta avseende inom myndigheterna, AMS vill
kraftigt understryka utredningens uppfattning att huvudansvaret i fråga om
åtgärder för jämställdhet mellan könen skall ligga hos de enskilda
myndigheterna.

SPN
anser det vara angeläget att attitydfrågorna tas upp i jämställdhetscirkuläret.

PUN
tUlstyrker ulredningens förslag men delar utredningens uppfattning att krav på
jämställdhet som endast uttrycks i cirkulär inte räcker för att lösa problem
med könsdiskriminering. FUN utgår ifrån att cirkuläret åsyftar allmänna
anvisningar av huvudsakligen rekommenderande natur.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 19

3.14 Särskilda
åtgärder vad avser deltidsanställning m. m.

Utredningen
anser att möjligheten till nedsättning av arbetstiden för vård av barn bör
prövas före inrättande av deltidstjänst. Bestämmelsen att nedsättning av arbetsUden
beviljas endast till barnet fyller tolv år bör slopas. Om särskUda skäl
föreligger bör ledighet med C-avdrag medges längre än tUl dess att barnet har
uppnått ett och ett halyt års ålder. Männen bör särskilt informeras om rätten
till tjänstledighet för vård av barn. En informationsskrift om allas rätt till
ledighet för vård av barn bör utformas av SFN.

TCO-S
tillstyrker utredningens förslag i denna de!, i avvaktan på en allmän
arbetstidsförkortning. Postverket, riksrevisionsverket och SPN är bland de
myndigheter som tiUstyrker utredningsförslaget i vad det avser
deltidstjänstgöring, medan Karolinska sjukhuset och statens vägverk bland
andra remissinstanser framhåller att vissa typer av arbetsuppgifter lägger
binder i vägen för nedsättning av arbetstiden. Sådana förhållanden gör enligt
generaltullstyrelsen att myndigheterna inte, som utredningen föreslår, främst
bör beakta den anställdes behov av nedsatt arbetstid.

Så
gott som samtliga remissinstanser som har yttrat sig över förslaget i vad det
avser förbättrade möjligheter UU tjänstledighet för barntillsyn ställer sig
positiva till detta. Postverket avstyrker dock de kategoriska formuleringarna i
förslaget till ändring av bestämmelserna i fråga.

SÖ
tillstyrker förslaget om en särskild informationsskrift.

3.15 Skolledare

Utredningen
framhåller att andelen kvinnliga skolledare inte står i proportion till den
stora andelen kvinnliga lärare. Utredningen anser att barnen måste ges rollförebUder
som stämmer överens med skolans mål att verka för jämställdhet mellan könen.
Andelen kvinnliga skolledare bör därför enligt utredningen utökas. Utredningen
föreslår bl. a. att anvisningar utfärdas om att studiedagar skall anordnas om
skolledarnas arbete och arbetsuppgifter och att anvisningar utfärdas om att alla
vikariat på skoUedande befattningar meddelas på skolornas anslagstavlor.
Vidare föreslår utredningen att rektorerna skall uppmana intresserade lärare
att anmäla sig till skolledarvikariat samt att vikariaten skall cirkulera bland
intresserade lärare.

TCO-S
finner förslagen i denna del angelägna att pröva, SÖ anser att utredningen
borde ha belyst den i sammanhanget centrala frågan, varför så få kvinnor söker
tjänst som skolledare eller vikariat på sådan tjänst. Svaret på denna fråga
skulle enligt SÖ kunna ge uppslag ttill realistiska insatser utöver de
föreslagna. Vissa av de föreslagna åtgärderna innehåller härutöver komplicerade
frågor. Bl. a.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 20

är
kostnaderna för informationsmaterial mycket högre än vad utredningen har
beräknat. Förslaget innehåller i denna del enligt SÖ så många oklara punkter
att det knappast kan realiseras utan ett omfattande fortsatt utredningsarbete.

Linköpings
kommun instämmer i utredningens mål men finner vissa föreslagna åtgärder något
överdrivna och oreaUstiska, medan Borås kommun anser det väsentligt att
föreslagna åtgärder förverkligas. Till vikarie på skoUedartjänst skall enligt SACOfSR
den mest meriterade utses, oberoende av kön. Den föreslagna cirkulationen av
vikareuppgifter ifrågasätts.

3.16
Lokalvårdare

Utredningen
har föreslagit att FUN får i uppdrag att kartlägga behovet av grundläggande
utbildning för anställda lokalvårdare och vidareutbildning tUl
lokalvårdsledare. Intresserade lokalvårdare bör erbjudas andra lämpliga
arbetsuppgifter och utnyttjas som lokalvårdsledaré.

Socialstyrelsen,
SF och TCO-S tillstyrker förslaget i denna del.

Försvarets
forskningsanstalt ansluter sig till uppfattningen att insatserna för
lokalvårdarna bör ökas. Det torde däremot enligt forskningsanstalten vara fel
att föreskriva att andra arbetsuppgifter skall Ulldelas en person bara därför
att hon eller han är lokalvårdare. Det är olämpligt att införa det formella
kompetenskravet att lokalvårdsledare skall ha varit lokalvårdare vid
myndigheten. PUN föreslår att frågan om att genom nämndens försorg kartlägga
lokalvårdarnas utbildningsbehov får anstå, tills SÖ har utrett förutsättningarna
för att inom gymnasieskolan få till stånd en lämplig form av grundläggande
utbildning av lokalvårdare.

3.17
Ekonomiska konsekvenser av förslagen m, m.

De resursUllskott
hos myndigheterna som genomförande av utredningens förslag kan föranleda bör enUgt
utredningen ses som ett medel att förbättra verksamheten. Kostnader för åtgärder
i fråga om t. ex. personalutveckling, arbetsorganisaUon och personalutbildning
måste vägas mot vinsterna i form av ökad arbetsUllfredsställelse hos de
anställda, minskad frånvaro och effektivare arbetsinsatser. Det är utredningens
bestämda övertygelse att en satsning i enUghet med utredningens förslag ger
intäkter i effektivitet och arbetstillfredsstäUelse som väl uppväger
kostnaderna. Den starkt könsdelade arbetsmarknaden innebär inte bara en
begränsning av individens valmöjUgheter utan också ett grovt slöseri med mänskUga
resurser.

Remissinstanserna
framhåller genomgående värdet av många av ut-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 21

redningsförslagen men betonar samtidigt att ett effekUvt
genomförande förutsätter betydligt ökade ekonomiska resurser för myndigheterna.

TCO-S framhåller vikten av att ett organ inrättas med
uppgift att vidareutveckla och följa utvecklingen inom stadsförvaltningen tiUs
målet, full jämställdhet uppnåtts.

4 Föredraganden

Jämställdhet mellan kvinnor och män kräver grundläggande
förändringar i atUtydema till de traditionella könsrollerna och i den arbetsfördelning
meUan kvinnor och män som nu råder i samhället och i hemmen. Både mannen och
kvinnan i familjen måste ges samma möjligheter och praktiska förutsättningar
såväl att utöva ett aktivt föräldra-skap som att förvärvsarbeta. Arbetet med
jämställdhetsfrågorna är intimt förenat med strävan till en social utjämning i
hela samhället och utgör ett väsenUigt inslag i det reformarbete som
fortlöpande pågår inom bl. a. utbildnings-, arbetsmarknads-, social-, familje-
och skattepolitiken.

EfterkrigsUden och speciellt de senaste tio åren har
inneburit en stark ökning av kvinnornas förvärvsarbete. Statsmakternas politik
för full sysselsättning har spelat en avgörande roll för denna utveckling. Den
starka efterfrågan på arbetskraft och den soUdariska lönepolitiken har lett tUl
att kvinnornas löner har ökat mer än männens. Man kan också peka på att
barnantalet har minskat, hushållsarbetet har underlättats och arbetstiden har
förkortats. Urbaniseringen har underlättat möjligheterna att finna arbetstiUfällen
på familjens bostadsort. Utvecklingen under 1960- och 70-talen har dessutom
påverkats av en rad akUva samhäUsinsatser som avsevärt har förbättrat
kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Avskaffandet av sambeskattningen för
makar genom 1970-års skattereform har exempelvis gjort arbete utanför hemmet
mer attraktivt.

Ett led i statsmakternas strävan att förändra kvinnornas
ställning och åstadkomma jämställdhet mellan kvinnor och män är den särskilda
delegation som regeringen tillkallade i slutet av är 1972. Delegationens
uppgift är att fördjupa och utveckla den helhetssyn som skall vara vägledande
för regeringens politik för jämställdhet mellan kvinnor och män samt att
föreslå åtgärder för att förverkliga denna poUtik.

Utbyggnaden av barnomsorgen i samhällets regi har i
väsentlig ulsträckning förbättrat kvinnornas möjligheter att förvärvsarbeta
eller utbilda sig. I prop. 1975/76: 92 om utbyggnad av barnomsorgen föreslås
en ytterUgare utbyggnad under de närmaste fem åren som omfattar 100 000 nya
daghemsplatser, 50 000 nya platser i fritidshem och en ökning av
platstillgången i familjedaghem. Vidare har förslag om en

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 22

kraftig
ökning av utbildningen för bl. a. barnskötare och förskollärare lagts fram dels
i årets budgetproposition (prop. 1975/76: 100, bil. 10), dels i prop. 1975/76:
89 om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering m. m.

Inom
utbildningsområdet har reformarbetet varit mycket omfattande. Samtidigt som
utbildningsklyftorna har minskats har möjligheterna tUl vidareutbUdning och
återkommande utbUdning ökat. Detta har kunnat ske genom reformeringen av vuxenutbUdningen,
utbyggnaden av arbetsmarknadsutbildningen, stödet tiU folkbildningen samt
utbyggnaden av studiestöden. Lagen om ledighet för studier har därutöver
bidragit tUl att skapa förbättrade möjligheter tiU vidareutveckling och
befordran. Reformerna inom utbUdningsområdet har starkt bidragit till att
kvinnor har fått förbättrade möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden.

Genom
olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder har en hög och jämn sysselsättning
kunnat bibehållas i landet också i situaUoner då arbetslösheten i andra länder
har varit hög. Målet för sysselsättningspoliUken är inte bara att bekämpa den
öppna arbetslösheten utan också att höja sysselsättningsgraden, att ge alla dem
som önskar möjlighet till arbete. Sysselsättningsskapande åtgärder och
utbyggnaden av arbetsmarknads-utbUdningen har, tillsammans med förnyelsen av
arbetslivets villkor, medverkat till kvinnornas ökade inträde på
arbetsmarknaden. Det ökade arbetstagarinflytandet och demokratiseringen av
arbetslivets villkor är en av förutsättningarna för att stärka kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden.

Det
finns emellertid fortfarande stora skillnader mellan kvinnors och mäns villkor
såväl på arbetsmarknaden som i hemmen. Kvinnorna tar i stor utsträckning
fortfarande huvudansvaret för hem och bam medan männen tar huvudansvaret för
familjens försörjning. Även om kravet på jämställdhet mellan könen numera har
bred förankring hos allmänheten, lever fortfarande en hel del föreställningar
kvar om vad som är "naturliga" utbildnings- och yrkesval för män
resp. kvinnor. Attityder av detta slag har starkt bidragit till en uppdelning
av arbetsmarknaden i tradiUonellt kvinnliga och traditioneUt manliga yrken och
försvårar i hög grad strävandena att bryta könsbundenheten hos många befattningar.

På
grund av de traditioneUa könsrollerna har kvinnorna som grupp också kommit att
få ett i förhållande lill männen sämre utgångsläge när det gäller såväl inträde
på arbetsmarknaden som möjlighet att utvecklas i arbetet och ta sig an
arbetsuppgifter som i olika avseenden är mer krävande. Med hänsyn till ansvaret
för omsorgen om barnen kan eller vill många kvinnor under ett antal är inte
arbeta utanför hemmet. När barnen har vuxit upp eller när barnomsorgen har
kunnat ordnas och det är aktuellt att söka arbete utanför hemmet är ofta dessa
kvinnors yrkesutbildning och yrkeserfarenhet sådan att endast arbeten

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 23

som
är lågt socialt värderade och dåligt betalda står tiU buds. Ansvaret för barnen
tvingar oftare kvinnor att välja deltidsarbete, förskjuten arbetsUd eUer tjänsUedighet,
vilket bidrar till att de betraktas som mindre användbara för ansvarsfulla
uppgifter i förvärvslivet.

Genom
att förhållandena inom arbetsUvet i stor utsträckning bestämmer
levnadsförhållandena i övrigt blir de av grundläggande betydelse också i
arbetet för jämställdhet mellan könen. Förändringar cch förbättringar av
gruppers situation och välfärd kräver ofta om de skall bli djupgående och
bestående förändringar av arbetslivet och arbetsUvets viUkor. I arbetet med
att åstadkomma jämställdhet meUan könen gäller det därför att i första hand
hävda rätten Ull arbete för alla och rätten tUl goda och likvärdiga
arbetsvillkor för såväl kvinnor som män.

Arbete
och försörjning ger oberoende och frihet. Detta är väsentliga inslag i
välfärden och av avgörande betydelse för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Att av skäl som man inte själv råder över hindras att få arbete och försörjning
ger å andra sidan en känsla av maktlöshet och beroende. Därför är en ekonomisk
politik, en näringspolitik och en arbetsmarknadspolitik för arbete åt alla av
grundläggande betydelse för att uppnå jämställdhet meUan könen.

Men
också arbetet och arbetsplatsen måste förändras. Ökat självbestämmande över
arbetet och arbetsmiljön syftar Ull att få bort klyftor och skillnader av olika
slag mellan individer och mellan oUka grupper och skapa en ordning med på
likställd grund samverkande människor. En sådan utveckling bör i hög grad bidra
till att förbättra kvinnornas situation eftersom kvinnorna i stor utsträckning
finns i de grupper som har haft och fortfarande har små möjligheter att påverka
sin egen arbetssituation och arbetsmiljö. Denna utveckling, som kan
sammanfattas i målet arbetslivets förnyelse, är också viktig därför att det
inte, som Statsanställdas förbund (SF) också påpekar i sitt remissvar, är
möjligt att utbilda och befordra aUa anställda bort från de rutinbelonade, monotona
och lågt värderade arbetena. Det är därför viktigt att också arbetet och
arbetsplatserna förändras.

Utredningen
(Fi 1972: 09) angående kvinnornas situation i den statligt lönereglerade
offentliga förvaltningen har i betänkandet (SOU 1975: 43) Kvinnor i staUig
tjänst, kartlagt situationen för kvinnor i statligt lönereglerad tjänst.
Utredningen har också föreslagit olika åtgärder för att förbättra kvinnans
situation på detta område.

Den
uppdelning på manUga och kvinnUga yrken som finns inom arbetslivet återspeglas
också inom den statliga förvaltningen. Utredningen har med utnyttjande av en
omfattande statistik kartlagt den faktiska situationen för kvinnor och män inom
den statligt lönereglerade offentliga sektorn. Bl. a. redovisar utredningen
att ungefär två tredjedelar av samtliga heltidsanställda tjänstemän arbetar i
befattningar som till minst

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 24

90
% domineras av ettdera könet. Flertalet kvinnor i statlig tjänst har, enligt uiredningen,
underordnade befattningar, medan männen innehar de flesta befattningarna på
högre tjänstenivåer. Kvinnorna, som utgör mer än 40 % av alla statsanställda,
har också i mindre utsträckning än männen utnyttjat möjUgheten att delta i
statlig personalutbildning och har genomsnittligt sett betydligt mindre
möjligheter till befordran än männen. Förhållandena återspeglas även i
kvinnornas upplevelse av sin arbetssituation. Kvinnor känner oftare än män
otillfredsställelse med arbetsorganisaUonen och personalpolitiken.

Utredningen
har kommit till den i och för sig tillfredsställande slutsatsen att någon
formell särbehandling eller diskriminering på grund av kön vid Ullsättning av
tjänst eller uttagning till utbildning inte synes förekomma. De faktiska
skillnaderna mellan kvinnliga och manliga statsanställdas vUlkor är dock,
enligt utredningen, av sådan omfattning att aktiva åtgärder av olika slag
behövs såväl centralt som ute på myndigheterna. Att formell särbehandling av
de anställda på grand av kön inte förekommer hos myndigheterna innebär inte att
de skillnader i villkor som finns automatiskt försvinner.

Utredningen
har lagt fram förslag Ull ett stort antal konkreta åtgärder som syftar till
att förbättra kvinnornas situation. Flertalet förslag är av sådan karaktär att
de kan leda Ull förbättringar av arbetsförhållandena för både män och kvinnor
samtidigt som skillnaderna i villkor meUan män och kvinnor kan utjämnas.
Utredningen understryker att förslagen avses komplettera varandra och att de
måste anpassas och vidareutvecklas till förhållandena inom de enskilda
myndigheterna. Företagsnämnderna eller andra partssammansatta organ bör enUgt
utredningen vara det forum där förslagen diskuteras och anpassas till resp. myndighet.

Uiredningen
anser det också viktigt att regeringen i ett särskilt jämställdhetscirkulär anger
sin allmänna inställning till hur myndigheterna skall bedriva arbetet för att
skapa jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag delar utredningens uppfattning
att åtgärder behövs för att förbättra kvinnornas situation inom den statliga
arbetsmarknaden. Utredningen har klart visat att det formeUa förbud mot
könsdiskriminering vid tillsättning av tjänst m. m. som gäller för de statliga
myndigheterna inte är tillräckligt för att åstadkomma en reell jämställdhet
mellan kvinnor och män i förvaltningen. Staten har som arbetsgivare ett
naturligt ansvar att ta initiativ till och genomföra reformer på detta område.

En
jämnare fördelning mellan kvinnor och män på oUka befattningar är enligt min
uppfattning till fördel för myndigheternas verksamhet inte minst med hänsyn
till kvinnors och mäns olika erfarenheter från samhälle och arbetsUv. Genom
att den offentUga sektorn ofta och på oUka sätt påverkar samhället i övrigt kan
en ökad jämställdhet inom den statliga förvaltningen och ökad rekrytering av
kvinnor tiU traditionellt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 25

manliga
befattningar få spridningseffekter som totalt sett förbättrar kvinnornas
möjligheter att få förvärvsarbete och breddar deras valmöjligheter.

Det
går självfaUet inte, vilket utredningen också påpekar, att en gång för alla
genom enkla beslut på central nivå »genomföra» jämställdhet. I stället måste
åtgärder successivt vidtas för att uppfattningar och atUty-der i dessa frågor
skall ändras i den önskade riktningen samUdigt som de praktiska
förutsättningarna skapas bl. a. för att bryta den könsbundenhet som i dag
trots gällande förbud mot könsdiskriminering är förknippad med många
befattningar. Det är därför enligt min mening angeläget att ett planmässigt och
målinriktat utvecklingsarbete med jämställdhetsfrågor snarast kommer i gång ute
på alla myndigheter och andra statiiga arbetsplatser. Det är vidare angeläget
att utvecklingsarbetet noggrant följs och att effekterna av olika åtgärder
fortlöpande studeras för att möjliggöra kompletteringar och anpassningar under
utvecklingsarbetets gång.

Jag
delar, i likhet med bl. a. statskontoret, riksrevisionsverket, statens personalnämnd
(SFN) och statens personalutbUdningsnämnd (PUN) utredningens bedömning att det
behövs en särskild förordning till vägledning för myndigheternas arbete med
jämställdhetsfrågorna. Jag avser att föreslå regeringen att utfärda en sådan
jämställdhetsförordning. I förordningen bör anges formerna för jämstäUdhetsarbetet
och bl. a. regeringens principiella uppfattning om mål för och inriktning av
myndigheternas insatser för att bryta uppdelningen på könsbundna befattningar
och skapa likvärdiga arbetsförhållanden och lika utbildnings-och befordringsmöjligheter
för kvinnor och män.

Genom
det pågående reformarbetet på arbetsrättens område kommer huvudparten av de
frågor utredningen diskuterar och lägger fram förslag om att kunna regleras
genom koliekUvavtal efter förhandUngar mellan staten och de statsanställdas
organisationer. SF och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion
(TCO-S) pekar också på detta i sina remissvar. Jag utgår ifrån att kvinnornas
situation och de förslag utredningen har lagt fram särskilt uppmärksammas och
behandlas i samband med förhandlingar och överläggningar. Som exempel vill
jag peka på att frågan om hur personalpolitiken skall utformas för att bl. a.
förbättra kvinnornas situation bör utgöra en viktig del i de personalpolitiska
förhandlingarna. TCO-S pekar i sitt remissvar på behovet av ett
partssammansatt organ med uppgift att vidareutveckla och följa utvecklingen av jämstäUdhetsfrågorna
inom statsförvaltningen. Det ökade arbetstagarinflytandet bidrar till ökad
jämställdhet mellan olika grupper av anställda och därmed också tUl att stärka
kvinnomas ställning.

Jag
finner det naturligt att företagsnämnderna får den roll som utredningen
föreslår när det gäller planering och uppföljning av konkreta

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 26

åtgärder som skall verka för ökad jämställdhet mellan
kvinnliga och manliga anställda. Utredningen har lagt fram förslag om vissa
ändringar i företagsnämndskungörelsen, som i princip innebär att exemplen utökas
på frågor om vilka samråd skall ske och informaUon lämnas samt att
myndigheterna åläggs att minst en gång per år för nämnden redovisa vidtagna
åtgärder. Jag avser att föreslå regeringen att göra ändringar i
företagsnämndskungörelsen med den innebörd utredningen föreslår. Detta torde
överensstämma med personalorganisationernas uppfattning. Både SF och TCO-S
framhåller det angelägna i att flertalet av utredningens förslag förverkligas
även om de i praktiken endast får karaktären av försöksverksamhet i avvaktan på
avtalsreglering.

Jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt
myndigheterna att redovisa dels de åtgärder som har vidtagits i syfte att öka
jämställdheten mellan kvinnliga och manliga anställda och effekterna av dessa
åtgärder, dels handlingsplaner och beräknade effekter för det fortsatta jämställdhetsarbetet
inom resp. myndighet. Redovisningen bör ske en gång per år och göras i
anslutning till myndigheternas anslagsframstäUningar. Jag räknar med att en
första preliminär redovisning skall ske under hösten 1976.

Jag avser dessutom att efter diskussioner med de anställdas
organisationer föreslå regeringen att senast år 1980 låta göra en samlad bedömning
av de olika åtgärder som har vidtagits inom ramen för myndigheternas jämstäUdhetsarbete.

Utredningens malerial visar bl. a. att brister i
arbetsorganisation och avsaknad av personaiutvecklande åtgärder i allmänhet
drabbar kvinnor hårdare än män. För kvinnor gäller mer än för männen även på
samma lönenivå att möjlighetema att påverka sitt arbete och att få mer
varierande och utvecklande arbetsuppgifter är små. Uiredningen föreslår därför
bl, a. att rutiner för introdukUon och planeringssamlal införs på samtUga
myndigheter samt att myndigheterna skall se över sina handläggningsrutiner och
undersöka förutsättningarna att i ökad utsträckning överföra handläggande
uppgifter till befattningar i assistent-och kontorskarriären, organisera arbete
i projektgrupper, UUämpa system med självstyrande grupper, arbetsrotaUon,
arbetsutvidgning m. m.

Det är angeläget att myndigheterna och de fackUga
organisationerna tillsammans inom ramen för verksamheten verkar för en
utveckling av arbetsorganisation och arbetsfördelning så att denna anpassas
till de anställdas behov och förutsättningar. Myndigheternas planering måste
ske bl. a. med utgångspunkt i de förutsättningar som finns hos enskilda anställda.

EnUgt min mening är den anställdes möjUghet att själv
kunna påverka sin arbetssituation och arbetsmiljö av vital betydelse för arbetsUllfredsställelse
och engagemang i arbetet. Det bör finnas möjUgheter för alla att utveckla sina
resurser i arbetet och i ökad grad själv påverka sina

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 27

arbetsförhåUanden och sättet att utföra arbetsuppgifterna.
Kravet på effektivitet i den statliga verksamheten och god hushållning med tillgängliga
resurser innebär också att de anställdas kunskaper, ambitioner och möjligheter tUl
ulveckling i arbetet så långt möjligt måste tas tUl vara.

En vikUg
utgångspunkt för myndigheterna bör vara att eftersträva delegering och
decentralisering av arbetet. Härigenom kan den enskilde uppnå ökad
arbetstillfredsställelse samUdigt som kunskaper och erfarenheter, ambitioner
och engagemang hos anställda kan tas tillvara redan i samband med att
myndighetens verksamhet planeras. Jag avser att närmare utveckla bl. a dessa
synpunkter i de förslag om reformer på arbetsrättens område som inom kort
kommer att föreläggas riksdagen.

Jag delar
utredningens uppfattning att olika metoder för individuell personalutveckling
bör prövas hos myndigheterna. Efter samverkan med de anställdas organisationer
bör planer för utvecklingen av sådana metoder snarast upprättas. Dessa bör
redovisas i samband med den tidigare nämnda redovisningen av handlingsplaner
för åtgärder i syfte att åstadkomma ökad jämstäUdhet mellan kvinnliga och
manliga anställda. En sådan metod är s. k, planeringssamtal. Sådana bör, i
enlighet med utredningens förslag, prövas för att ge underlag för individuell
utveckling. Samtalen måste vidare följas upp genom olika åtgärder som syftar
till att på bästa sätt ta tillvara personliga förutsättningar,
intresseinriktning och ambitioner. Ett ökat utnyttjande av arbetsrotation,
arbetsutvidgning, delegering av handläggaruppgifer tUl befattningar i
assistent- och kontorskarriären, projektarbete m. m. bör därför samtidigt
prövas.

Jag vill i
detta sammanhang särskilt peka på att delegering, projektarbete in. m.
förutsätter delvis nya samarbetsformer på arbetsplatserna. Bl. a. krävs att nya
former för ledarskap utvecklas och prövas. Ledarrollens ensidigt beslutande, ordergivande
och kontrollerande funktioner mäste förändras. Dess planerande, moUvationsskapande,
rådgivande och samordnande funktioner måste betonas. De arbetsledande
funktionerna måste med andra ord mer inriktas mot att med hänsyn till förhåUandena
på varje enskild arbetsplats ge utrymme för den anställdes kunskaper,
ambitioner och rätt till personlig utveckling.

Det är bl.
a. angeläget att åtgärder sätts in för att i möjlig mån omorganisera skrivcentraler
och andra arbetsplatser med ensidiga arbetsuppgifter. Myndigheter som har
arbetsplatser där starkt rutinbelonade uppgifter har samlats bör i samverkan
med de anstäUdas organisationer se över alternativa möjUgheter att organisera
dessa. Arbetet bör organiseras så att det tillgodoser de anställdas behov av
stimulans i arbetet, omväxling och vidareutveckling,

Dei; bör
ankomma på myndigheterna själva att, med hänsyn Ull de förhållanden som råder i
fråga om t. ex. organisation, arbetsuppgifter, personalsammansättning m. m.,
efter samråd med de anställdas organisa-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 28

tioner bestämma vUka åtgärder inom ramen för
jämställdhetsarbetet som i första hand bör prövas inom resp. myndighet.
Bestämda generella tidsgränser bör inte ställas upp av regeringen, planerna
för och effekterna av den verksamhet som här avses bör också redovisas i de
handlingsplaner jag tidigare har nämnt.

När det gäUer utredningens förslag beträffande
introduktion anser jag att de myndigheter som ännu inte infört sådana ruUner
bör upprätta planer för introduktion av nyanställda. Det är enligt min mening
av stor betydelse att övergången tUl nya arbetsuppgifter, nya arbetskamrater
och ny arbetsmiljö underlättas och påskyndas. Introduktions-ratiner kan med
fördel utgöra ett första steg i en utbyggd individuell utvecklingsplanering.
Rutinerna kan vidare i tillämpliga delar användas vid interna omplaceringar hos
myndigheterna. Jag vill i detta sammanhang peka på möjligheterna att utnyttja SFN:s
skrifter Introduktion och NyanstäUd. Syftet med skrifterna är att underlätta
för de enskilda myndigheterna att i egen regi genomföra introduktionsrutinerna.

Jag
övergår nu Ull de av utredningens förslag som gäUer området personalutbildning.
Under senare Ud har personalutbildningen kommit att få en allt större betydelse
i statsförvaltningen. Personalutbildningen ingår som en viktig del i begreppet
personalutveckling vid sidan av arbetsrotation, arbetsutvidgning, delegering m.
m. Ett dficentrali.serat genomförande av personalutbildningen får i detta
sammanhang en allt större betydelse. Regeringens tidigare ställningstaganden om
varvad utbildning och utbildning i direkt anslutning till de egna arbetsuppgifterna
och den egna arbetsplatsen .niedger att personalutbildningen i allt högre
utsträckning blir en naturlig del av det vanliga arbetet. En sådan
decentralisering av utbildningen är särskilt värdefull för anställda som av
olika skäl, bl. a. omsorgen om barn, har svårigheter att delta i utbildning
som är förlagd tUl annan ort.

Den
statliga personalutbildningen är f. n. föremål för en särskild utredning (Fi
1974: 05). I direktiven för utredningens arbete anförde dåvarande statsrådet Löfberg
bl. a. att både omplaceringsskäl och personalpolitiska skäl i övrigt talade
för en rekryterings- och personalutbildningspolitik som skapar förutsättningar
för förbättrade möjligheter till internrekrytering och genomströmning från
biträdes-, assistent- och motsvarande karriärer tUl högre tjänster. Detta kan
också enligt direktiven aktivt bidra tiU att bl. a. förbättra kvinnornas
arbetssituation och befordringsmöjligheter. PersonalutbUdningsutredningen skall
i ett första led utreda och lämna förslag om vidareutveckling av den statliga
personal utbUdningens inriktning och organisation.

De nu föreliggande förslagen om åtgärder inom
personalutbildningens område har således ett mycket nära samband med de frågor
som personalutbildningsutredningen skall se över. Utredningens förslag bör därför
beaktas i samband med de överväganden av likartad karaktär som

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 29

personalutbildningsutredningen
gör. Jag avser att tUl personalutbildningsutredningen, som räknar med att
slutföra sitt arbete under hösten 1976, överlämna de förslag utredningen har
lämnat om personalutbildningsfrågor. Enligt vad jag har inhämtat kommer
personalutbildningsutredningen att behandla bl. a. frågan om vidgad utbUdning
för anstäUda i kontors- och assistentkarriären, utbildningsplanering och vissa
organisatoriska frågor i samband med myndigheternas utbildningsverksamhet. Fersonalutbildningsutredningen
har vidare bl. a. kartlagt vissa förmånsfrågor av betydelse för staUig personalutbUdning.

Personalutbildning har bl.
a. som en vikUg uppgift att påverka beteenden och förändra och vidareutveckla
arbetsmetoder. Chefers och arbetsledares instäUning, attityder och värderingar
när det gäller könsroller, förhåUandet mellan kvinnor och män i arbetslivet m.
m. betyder mycket för hur jämställdhetsarbetet kommer att lyckas. Jag anser därför
att ett avsnitt om arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män bör ingå i
all den chefs- och ledarutbildning som anordnas inom den statliga
förvaltningen.

En
del av utredningens förslag inom utbildningsområdet är av sådan karaktär att de
redan nu bör genomföras. Jag avser här närmast utredningens förslag om
försöksverksamhet med barntUlsyn vid deltagande i statlig personalutbildning
och försöksverksamhet med vidareutbildning av anställda i de lägre
löneskikten.

I
likhet med utredningen anser jag att särskilda åtgärder bör prövas i syfte att
underlätta för statsanställda med ansvar för tillsynen av barn att delta i utbUdning
som PUN och andra statliga myndigheter anordnar på platser utanför
kursdeltagarnas hemorter. PUN har på uppdrag av regeringen efter förslag av
utredningen föreslagit att två alternativ försöksvis prövas för att underlätta
för statsanställda med barn att kunna delta i utbUdning på FUN:s kursgård Sjudarhöjden
i Sigtuna.

De båda alternativen, som
enligt PUN bör prövas parallellt, är dels ekonomiskt bidrag för att täcka de
särskilda kostnader för barntUlsyn som uppkommer till följd av vistelsen i
Sigtuna, dels anordnande av barnomsorg i Sigtuna kommuns regi för
kursdeltagares barn kombinerat med vissa ombyggnader av sovrum m. m. vid Sjudarhöjden
för att barnen nattetid skall kunna vistas hos föräldern. FUN redovisar
därutöver en lösning som innebär att staten skulle svara för barntUl-synen
genom att i egen regi driva ett daghem med anknytning till kursgården.
Majoriteten av FUN:s ledamöter förordar försök med både ekonomiska bidrag och barntiUsyn
i Sigtuna kommuns regi.

Sigtuna
kommun förklarar sig dock sakna möjligheter att biträda med barntillsyn för de
studerandes barn och förordar därför att barntUl-synen sker på barnets hemort, vUket
enligt kommunen även är det mest lämpUga för barnet. Socialstyrelsen anser
också att en lösning med barntillsyn i Sigtuna kommuns ordinarie
barnomsorgsverksamhet är mindre lämplig för barnen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 30

Mot denna bakgrund finner jag att särskild
barntillsynsersättning tiU kursdeltagare med barn bör prövas fr. o. m. den 1
juli 1976. Ersättning bör kunna utgå för vissa merkostnader för barntillsyn,
som deltagare i StaUig internatutbildning visar sig ha haft för att kunna delta
i utbUdningen. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter.

Den planerade försöksverksamheten med ersättning för
barntillsynskostnader bör omfatta två år. FUN bör för denna försöksverksamhet
få disponera högst 1 milj. kr under vartdera året. Kostnaderna för försöksverksamheten
bör bestridas av medel inom det under sjunde huvudtiteln uppförda
reservationsanslaget till viss utbildningsverksamhet. Om till följd av
försöksverksamheten ytterUgare medel behövs under anslaget budgetåret 1976/77
utöver vad som har beräknats i 1976 års budgetproposition räknar jag med att
återkomma härtill i annat sammanhang.

Vissa föräldrar kan, trots möjligheten att få ersättning
för merkostnader för barnUllsyn, ha svårigheter att på lämpligt sätt lösa
barntillsynsfrågan på hemorten även för kortare Ud. Inom försöksverksamheten
bör därför också prövas möjligheten att ta med barn Ull kursgårdar. Jag avser
att föreslå regeringen att ge PUN i uppdrag att i samråd med byggnadsstyrelsen
lämna förslag till plan för en försöksverksamhet med statlig barntiUsynsverksamhet
med anknytning tUl kursgården Sjudarhöjden. Även denna försöksverksamhet bör
bedrivas under en period av två år och starta så snart de praktiska
förutsättningarna föreligger.

Det bör ankomma på FUN att på lämpUgt sätt följa upp
försöksverksamheten både vad gäller bidrag till kostnader för barntillsyn och
försöksverksamhet på Sjudarhöjden och undersöka i vilken utsträckning man når
målet att göra utbildningen Ullgänglig för den som annars skulle vara
förhindrad att delta.

Utredningen har även, i samråd med
personalutbildningsutredningen, lagt fram förslag om försöksverksamhet med
särskilda utbildningsinsatser för anställda i de lägre lönegraderna inom de
fem myndigheter som har ämbetslokaler i kvarteret Garnisonen i Stockholm, näinUgen
skolöverstyrelsen (SÖ), statistiska centralbyrån, försvarets forskningsanstalt,
byggnadsstyrelsen och socialstyrelsen. Syftet är att skapa bättre möjligheter tUl
genomströmning från bl. a. biträdes- och assistentnivåerna tiU högre tjänster
för att därigenom bl. a. bryta den sneda könsfördelningen inom högre
lönegradsskikt.

Remissinstanserna är positivt inställda till förslaget men
understryker samtidigt vikten av att den föreslagna vidareutbildningen inordnas
i ett större personalpoliUskt sammanhang. Det är enUgt remissinstanserna fraiTiför
allt viktigt att vidareutbildningen följs upp av försöksmyndigheterna och att
kursdeltagarna efter genomgången utbildning får ta över åtminstone vissa mer
kvalificerade arbetsuppgifter. I fråga om den föreslagna vidareutbildningens
uppläggning, innehåll, Udsomfång m. m. har olika uppfattningar förts fram.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 31

Jag delar utredningens uppfattning om vidareutbildningens
roll när det gäller möjUgheter till utveckling och befordran. Vidareutbildning
av anställda i de lägre löneskikten ökar möjUgheterna till genomströmning från
biträdes-, assistent- och motsvarande karriärer till högre tjänsler.
Utbildningshinder som finns mellan olika tjänstenivåer kan undanröjas vilket
bidrar Ull att bryta den sneda könsfördelningen inom de högre löneskikten.
Utbildningen medverkar också till att anställda i de lägre löneskikten får möjUghet
att överta handläggaruppgifter i större utsträckning, något som i sin tur kan
göra arbetet intressantare och leda UU ökad arbetsUllfredsställelse. Jag anser
vidare att det är ett rättvisekrav att kvinnorna i större utsträckning får del
av den vidareutbildning som bedrivs inom statsförvaltningen.

Jag delar vidare uppfattningen att
personalutbildningsåtgärder måste följas upp av myndigheterna med andra
personalutvecklande åtgärder bl. a. ökad delegering och omfördelning av
arbetsuppgifter. Det är viktigt att den vidareutbildade personalen så långt möjUgt
kan ges sådana nya arbetsuppgifter som svarar mot den genomgångna utbildningen
för att denna skall kunna leda till önskat resultat och upplevas som meningsfull.

Jag avser att föreslå regeringen att ge FUN i uppdrag att,
i samråd med de berörda myndigheterna i kvarteret Garnisonen och med SFN,
planera och genomföra försöksverksamhet med vidareutbildning av anställda i de
lägre lönegraderna enligt den modell utredningen har föreslagit. Särskild
uppmärksamhet skall därvid ägnas åt möjligheterna att inom ramen för försöksverksamheten
komplettera utbUdningsinsatserna med andra personalutvecklande åtgärder av det
slag jag tidigare nämnt, omfördelning av arbetsuppgifter, arbetsutvidgning,
arbetsrotation etc.

Jag vill i decta sammanhang erinra om att det i allmänna
verksstadgan (1965: 600) redan nu föreskrivs att ärende inte bör handläggas av
mer kvaUficerad personal än ärendets beskaffenhet kräver. Jag förutsätter
därför att även andra myndigheter än de som deltar i försöksverksamheten i
samverkan med de anställdas organisationer positivt prövar alla möjligheter
till omfördelning av arbetsuppgifter som komplement till den reguljära
utbildningsverksamheten.

När det gäller den försöksverksamhet med kvotering som
utredningen föreslår bl. a. att minst 15 % av utbildningsplatserna i aspirantutbUdning
och liknande kompetensgrundande befattningsutbildning reserveras för anställda
i de lägre löneskikten och att minst 40 % av utbUdningsplatserna erbjuds det
kön som är underrepresenterat på befattningar dit av myndigheten anordnad
befordringsgrundande utbUdning leder har den helt övervägande delen av
remissinstanserna stäUt sig tveksam eUer direkt avvisande. Några
remissinstanser har hävdat att sådana regler i sig skulle vara könsdiskriminerande
och därigenom motverka sitt syfte.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 32

Liksom utredningen anser jag att kvotering som ett medel
för att åstadkomma en ökad jämstäUdhet mellan könen måste användas restriktivt.
Man bör enligt min mening först pröva att öppna de utbildningsvägar som
tidigare varit mer eller mindre stängda för vissa personalgrupper, bl. a.
kvinnorna. Genom aktiva åtgärder av det slag jag föreslår bör den eftersträvade
jämnare könsfördelningen i utbildningen kunna uppnås utan att man behöver
fastställa särskilda kvoter.

Jag är för min del inte beredd att nu stödja utredningens
förslag om försöksverksamhet med kvotering vid urval tUl utbildning. Behovet av
sådan kvotering får bedömas mot bakgrand av erfarenheterna från den samlade
bedömning av myndigheternas jämstäUdhetsarbete som jag tidigare har nämnt.

De myndigheter som anordnar sådan utbildning som avses här
bör enligt min mening positivt pröva förutsättningarna att åstadkomma jämnare
könsfördelning i utbildningen bl. a. genom att reservera ett ökat antal platser
för anstäUda i de lägre löneskikten. I anslutning tiU de handlingsplaner som
jag tidigare har nämnt bör också kvinnors och mäns deltagande i olika typer av
kurser m. m. redovisas.

Utredningen föreslår vidare att minst en representant från
både myndighet och de fackUga personalorganisationerna i utbildrungsutskott
eller andra partssammansatta organ skall vara kvinna. Personalens organisationer
avgör naturligtvis själva hur de vill vara representerade. När det gäller
myndigheternas representation ansluter jag mig Ull principen i utredningens
förslag att minst en representant bör vara kvinna.

Utbildningsinsatser och andra personalutvecklande
insatser, t. ex. arbetsrotation och arbetsutvidgningen kan i hög grad medverka
till att bryta den könsdelade arbetsmarknaden. För att förändra de
traditionella könsbundna mönstren fordras emellertid också ändrade attityder
hos överordnade, arbetssökande arbetskamrater och de tjänstemän som svarar för personairekryteringen.
AkUva opinionsbildande åtgärder för att få kvinnor att söka till traditionellt
manliga befattningar och män att söka till traditionellt kvinnUga är enligt min
uppfattning nödvändiga för att övriga åtgärder skall få UllräckUg genomslagskraft.

Utredningen har lagt fram förslag om bl. a. särskilda rekryterings-och
informaUonsinsatser och viss försöksverksamhet i syfte att bryta könsbundna
befattningar. Jag anser i likhet med utredningen att myndigheterna bör vidta akUva
åtgärder för att få kvinnliga sökande på arbetsuppgifter där i dag
huvudsakligen män är sysselsatta. Myndigheterna bör inledningsvis göra en
undersökning av könsfördelningen på arbetsplatserna med uppdelning på
befattningar m. m. och redovisa denna för företagsnämnden eller annat
partssammansatt organ. Denna undersökning bör påbörjas snarast och bedrivas
efter anvisningar utfärdade av SPN.

Utredningen föreslår vidare att myndigheterna vid större
rekryterings-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:173 33

behov
inom yrkesområden som domineras av ettdera könet i samarbete med SFN och
arbetsmarknadsverket (AMS) skall genomföra särskilda rekryterings- och
informationskampanjer i syfte att stimulera kvinnor att söka traditionellt
manliga tjänster och män kvinnligt dominerade tjänster.

Jag
delar ulredningens uppfattning i dessa delar. Jag avser att föreslå regeringen
att ge SPN i uppdrag att, i samråd med AMS och de anställdas organisationer,
snarast lämna förslag om uppläggning och omfattning av sådana särskilda
rekryterings- och informationskampanjer som utredningen föreslår.

Kombinerat
med dessa rekryteringskampanjer bör myndigheterna informera redan anstäUda
kvinnor om behovet av personal inom manUgt dominerade områden. Om det bland
kvinnorna råder tveksamhet om arbetets innehåU och krav bör myndigheterna pröva
möjligheten att erbjuda dessa att under viss tid pröva på arbetsuppgiften och
att få en grundlig yrkesinformation. Självfallet bör möjligheterna för manligt
anställda att söka sig tUl kvinnligt dominerade områden underlättas på motsvarande
sätt.

Utredningen
pekar vidare på att erfarenheter inom industrin har visat att försök med
koncentrerade insatser för att öka andelen kvinnor inom manligt dominerade
yrken har påskyndat utveckUngen mot en mindre könsbunden arbetsmarknad.
Utredningen har därför med televerket diskuterat olika sätt att bryta den könsdelade
arbetsmarknaden och därvid kommit fram till att det vore lämpligt att inom
televerket pröva en del av utredningens förslag. Televerket ställer sig
positivt till sådana försök, men anser att den av utredningen föreslagna
försöksperioden, ca ett år, är för kort.

Jag
anser det värdefullt med praktiska försök för att öka det erfarenhetsunderlag
som den fortsatta utveckUngen skaU bygga på. Jag avser föreslå regeringen att
ge televerket i uppdrag att starta en sådan försöksverksamhet. Jag delar
utredningens uppfattning att det bl. a. kan vara lämpligt att pröva
information, praktik och viss utbildning för att intressera kvinnor för manligt
dominerade yrken och män för kvinnligt dominerade yrken. Försöksverksamheten
bör vara liknande den som delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor
tagit initiativ tiU inom industrin. Jag förutsätter att såväl SFN som FUN därvid
lämnar det biträde som televerket kan komma att påkaUa. Liksom televerket anser
jag att den av utredningen föreslagna försöksperioden förefaller vara knappt tiUtagen.
Det torde få ankomma på televerket att bestämma om hur försöksverksamheten
skall genomföras och följas upp. Jag räknar med att ett första resultat av
försöksverksamheten kan redovisas för regeringen senast den 1 juli 1978.

Jag delar utredningens
uppfattning att deltidsarbete många gånger i dagens läge är den enda praktiskt
möjliga lösningen för många och

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:173 34

att det därför är angeläget att de deltidsarbetande får
goda arbetsvillkor och en rättvis behandhng. Nu gällande ordning lägger emellerUd
inga hinder i vägen för detta.

Utredningen anser att tjänstledighet för barntiUsyn bör
medges i ökad utsträckning. Enligt nuvarande regler bör tjänstledighet för
spädbarnsvård i allmänhet bevUjas förälder längst tUl dess barnet uppnår ett
och ett halvt års ålder och partiell tjänstledighet för barntiUsyn medges till
dess barnet uppnår tolv års ålder .Jag anser i likhet med utredningen att
partiell tjänstledighet for barntillsyn och tjänstledighet vid vård av barn bör
kunna medges också efter det att bamet uppnått tolv resp. ett och ett halvt års
ålder om särskilda skäl föreligger. Jag ämnar föreslå regeringen att vidta
ändringar med denna innebörd i cirkuläret (1970: 388) om tjänstledighet med C-avdrag,
m. m.

Jag ämnar vidare ge SPN i uppdrag att i samråd med
delegationen för jämställdhet mellan man och kvinnor och övriga berörda myndigheter
undersöka olika möjligheter att sprida information om möjligheterna för både
kvinnor cch män till ledighet för vård av barn. Jag anser det särskilt viktigt
att männen uppmärksammas på att denna möjlighet gäller även dem.

Jag delar uppfattningen som bl, a. framförs av utredningen
att en flexibel arbetstid skulle förbättra många kvinnors situation. Med den
rollfördelning som i dag råder i flertalet familjer innebär en flexibel arbetstid
större fördelar för kvinnorna än för männen. Jag har tidigare kommit överens
med de statsanställdas huvudorganisationer alt man vid statliga myndigheter,
där man så önskar och möjligheter föreligger, skall få tillämpa flexibla
arbetstider. Överenskommelsen får ses som ett led i regeringens allmänna
strävan att anpassa arbetet till mänruskans krav.

Utredningen lägger vidare fram särskilda förslag rörande
kvinnliga lärare och lokalvårdare. Förslagen som berör skolans område har behandlats
i proposiUonen om skolans inre arbete (prop. 1975/76: 39, s. 313 och 314).
Regeringen har där anslutit sig till utredningens förslag om bl. a. informaUon
om skoUedamas situation, arbetskrav och om de uppgifter som ingår i en skoUedartjänst.
Till propositionen anmälde föredragande statsrådet Hjelm-Wallén att hon hade
för avsikt att föreslå regeringen att tiUkalla en arbetsgrupp med företrädare
för utbildningsmyndigheter, huvudmännen för grundskolan och gymnasieskolan och
berörda parter som skall ha tUl uppgift att ytterligare gå igenom de frågor som
sammanhänger med rekryteringen till skolledartjänster.

I fråga om gruppen lokalvårdare föreslår utredningen
särskilda åtgärder, bl. a. kartläggning av utbUdningsbehoven. Jag avser att
föreslå regeringen att ge FUN i uppdrag att företa en sådan kartläggning. Härvid
bör de erfarenheter tillgodogöras som inhämtats av SFN i en särskild
undersökning vid högskolorna i Stockholm. I uppdraget bör även ingå att utreda
behovet av en utbildning för lokalvårdare UU lokalvårdsledare.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Trop. 1975/76:173 35

5
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen lämnar riksdagen tUlfälle att avge yttrande över vad
jag har anfört om kviimor i statUg tjänst.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig Ull föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans hemstäUan.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 7601 » ?

Doktrin (1)

  1. Anm. av Jura go Kvinder, SvJT 1976 s. 375, på s. 376 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

18 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (16)

16 kopplingar i 13 dokument.

  1. Prop. 1984/85:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1985/86 i texten
  2. Bet. 1981/82:JuU10 om ändrade arbetsformer i högsta domstolen m.m. (prop. 1980/81:154 jämte motion) s. 14 i texten
  3. Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten
  4. Bet. 1978/79:AU19 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller vissa anslag inom budgetdepartementets verksamhetsområde jämte motioner s. 4 i texten
  5. Bet. 1977/78:AU28 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt avser för flera huvudtitlar gemensamma frågor jämte motioner s. 3 i texten

Visa alla 13

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. Westerhäll, Kvinnor och rätt, 1979 s. 22 i texten
  2. SvJT 1976 s. 375 Anm. av Jura go Kvinder s. 376 i texten