Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition om ändring i utlänningslagen (1954:193) m.m.

279 sidor, varav 175 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 175 av 279 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:18, Regeringens proposition om ändring i utlänningslagen (1954:193) m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition nr 18 1975/76 Prop. 1975/76:18

Nr 18

Regeringens
proposition om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m.;

beslutad
den 9 oktober 1975.

Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar G.E. STRÄNG

ANNA-GRETA
LEIJON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås omfattande ändringar i utlänningslagen. I anslutning
tUl bestämmelserna om skydd för politiska flyktingar införs lUt-artade regler
om skydd för vissa andra utlänningar som är i särskilt behov av skydd. Det
gäller utlänning som har övergett krigsskådeplats eller som har flytt från sitt
hemland för att undgå föreslående krigstjänstgöring (krigsvägrare). Det gäller
också den som, utan att vara politisk flykting, inle vill återvända till
hemlandet på grund av de politiska förhållandena där och som kan åberopa tungt
vägande skäl. Utlänning som tiUhör de nu nämnda grupperna skall inte ulan
särskilda skäl förvägras att stanna i vårt land. Skyddet förstärks även på
annat sätt.

Viktiga
nyheter föreslås beträffande besvärsrätten i utlänningsärenden. Rätt till
besvär hos regeringen över statens invandrarverks beslut i ärenden om
avvisning och förpassning samt i verkställighetsärenden finns nu endast om
verket och någon av ledamöterna i utlänningsnämnden, som hörs i ärendet, har
skilda meningar. En sådan ordning strider mot de principer som annars gäller
beträffande besvärsrätt mot myndighets beslut. Full besvärsrält föreslås bli
införd i dessa ärenden. En annan nyhet är att awisnings-, förpassings- eller
utvisningsbeslut som inte har verkstäUts preskriberas efter två år.
Bestämmelserna om försvarstagande ändras. Förutsättningarna för att utlänning
skall få tas i försvar skärps.

Det
nuvarande bosättningstillslåndet, som fås efter ansökan sedan

1
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 2

uflänningen
varit bosatt här under två år, ersätts av elt permanent uppehållstillstånd.
Detta utfärdas i regel efter elt års vistelse och utan särskild ansökan.

Bland
ändringama i övrigt i utlänningslagen kan nämnas att straffet skärps för den
som har utlänning anställd utan arbetstillstånd.

Vidare föreslås att
bestämmelserna i den s. k. terroristlagen ändras på vissa punkter och förs in i
utlänningslagen. De sakliga ändringarna innebär bl. a. att det för
bestämmelsernas tillämpning på viss person uttryckligen förutsätts att det
föreligger fara för att han medverkar tUl terroristhandlingar. Denna ändring
innebär en anpassning av lagtexten till den praxis som har tillämpats.

1 samband med
integreringen av terroristlagstiflningen i utlänningslagen föreslås också att
s. k. politisk utvisning enligt 34 § i uflännings-lagen endast skall få
tUlgripas när del bedöms vara påkallat av hänsyn till rikets säkerhet. De
bestämmelser som nu finns i terroristlagen om telefonavlyssning, brevkontroll
m. m. behålls t. v. i avvaktan på det betänkande som inom kort kan väntas från
telefonavlyssningsutredningen. De förs till en särskild tidsbegränsad lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18

1 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom föreskrives i fråga om utlännmgslagen (1954:
193),

dels att 38 § och 71 § fjärde stycket skall upphöra att
gälla,i

dels att i 36, 1214, 16, 16 a, 17, 39, 42 a, 43, 47, 52,
55, 69, 71

och 72 §§ ordet "Konungen" i olika böjnmgsformér
skall bytas ut mot

"regeringen" i motsvarande form,

dels att 2, 7, 9, 10, 11, 15, 1820, 26, 2931, 34, 35,
37, 40, 44, 46,

4951, 56, 58, 59 och 6365 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 21, 21
a, 48 a, 51 a,

54 a och 60 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Politisk
flykting skall ej utan synnerliga skäl vägras fristad i riket, då han är i behov
därav.

Såsom politisk flykting anses i denna lag utlänning som i
sitt hemland löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse. Med politisk
förföljelse förstås att någon på grund av sin härstamning, tillhörighet till
viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på
grund av politiska förhållanden utsattes för förföljelse, som riktar sig mot
hans liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet, eller ock att på
grund av poliflskt brott allvarligt straff ålägges honom.

Utlänning som, utan att vara politisk flykting, på grund
av de politiska förhållandena i sitt hemland ej vill återvända dit och som kan
åberopa tungt vägande omständigheter till stöd härför, skall ej utan särskilda
skäl förvägras att vistas i riket. Detsamma skall gälla den som övergivit
krigsskådeplats eller som flytt från sitt hemland för att undgå förestående
krigstjänstgöring (krigsvägrare).

7 §

Konungen äger förordna att ul- Regeringen
äger förordna att

länning
icke utan tUlslånd må in- utlänning icke utan tUlstånd må resa eller
uppehålla sig i riket; till- inresa eller uppehålla sig i riket:

1 Senaste lydelse av 38 § 1971: 1186.

~ Senaste lydelse av

3 § 1974: 194 39 § 1973: 123

5 § 1957: 697 42
a 1973:123

12 § 1968: 755 43
§ 1973: 123

16 § 1968: 755 55
§ 1961: 674

16 a § 1974: 194 69
§ 1966: 666

71 S 1973: 163.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

stånd meddelas uppehållstillstånd ningstillstånd.

Föreslagen lydelse

som visering, tillstånd meddelas som visering
el-eller bosätt- ler uppehållstillstånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppehållstillstånd medför rätt att vistas i riket den Hd
som angivits i tillståndet. Det innefattar icke rätt till inresa, om ej detta
särskilt angivits. Tillståndet må begränsas till att avse uppehåll endast inom
viss del av riket, dock ej mindre del än en kommun, samt förbindas med de
föreskrifter som i övrigt finnas erforderliga. Kvar-stannar utlänning i riket
efter det att hans tillstånd upphört att gälla, skall han, intill dess nya
föreskrifter meddelas för honom, alltjämt vara underkastad de föreskrifter som
voro förbundita med tillståndet.

Beslut om uppehållstillstånd må innehålla föreskrift att
utlän ningen senast då tiden för tillstån det utgår skall utresa ur riket
(ut- resebeslut).

9§

Uppehållstillstånd får meddelas för viss tid eller, i
fråga om utlänning som är fast bosatt i riket, utan tidsbegränsning (permanent
uppehållstillstånd).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bosättningstillstånd
medför rätt att inresa och att utan tidsbegräns ning vistas i riket. Den som
innehar bosättningstillslånd äger uppehålla sig i riket, även om han icke är
försedd med pass.

Bosättningstillstånd
må meddelas utlänning, som är fast bosatt i riket; upphör hans bosättning här,
må tillståndet återkallas.

Tidsbegränsat
uppehållstillstånd medför rätt alt vistas i riket den tid som angivits i
tillståndet. Del innefattar icke rätt till inresa, om ej detta särskilt
angivits. Tillståndet må begränsas till att avse uppehåll endast inom viss
del av riket, dock ej mindre del än en kommun, samt förbindas med de föreskrifter
i fråga om byte av bostad och arbetsanställning-samt anmälningsskyldighet som
i övrigt bedömas behövliga. Stannar utlänning kvar i riket efter det att hans
tiUstånd upphört att gälla, skall han, intill dess nya föreskrifter meddelas
för honom, alltjämt vara underkastad de föreskrifter som voro förbundna med
tillståndet.

Beslut
om tidsbegränsat uppehållstillstånd får innehålla föreskrift att utlänningen
senast då ti-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §3

Nuvarande
lydelse

Visering, uppehållstillstånd och bosättningstillstånd
meddelas av den centrala uflänningsmyndighe-ten; denna myndighet beslutar även
om återkallelse av bosättningstillstånd.

Visering
må ock meddelas av ministern för utrikes ärendena samt, i den omfattning
Konungen bestämmer, av diplomatisk eller konsulär myndighet eller polismyndighet.
Om återkallelse av visering beslutar den myndighet, som meddelat viseringen;
den centrala utlänningsmyndighelen äger jämväl återkalla visering, som annan
myndighet meddelat, dock ej sådan som beviljats av ministern för utrikes
ärendena.

UppehållstUIstånd må, i den omfattning Konungen besiämmer,
meddelas av polismyndighet; finner polismyndigheten att ansökan om
uppehållsflllstånd icke bör bifallas, skall ärendet underställas den centrala
utlänningsmyndigheten. Utresebeslul må meddelas endast av den centrala
utlänningsmyndighelen.

Föreslagen
lydelse

den för tillståndet utgår skall utresa ur riket
(utresebeslut).

Permanent
uppehållstillstånd medför rätt att inresa och att vistas i riket utan
tidsbegränsning. Den som innehar sådant tillstånd får uppehålla sig i riket,
även om han saknar pass. Tillståndet får återkallas, om utlänningens bosättning
här upphör.

Visering och uppehållstillstånd meddelas av den centrala
ullän-ningsmyndigheten; denna myndighet beslutar även om ålerkaUelse av
permanent uppehållstillstånd.

Visering må ock meddelas av chefen för
utrikesdepartementet samt, i den omfattning regeringen bestämmer, av
diplomatisk eller konsulär myndighet eller polismyndighet. Om återkallelse av
visering beslutar den myndighet, som meddelat viseringen; den centrala
utlänningsmyndighelen äger jämväl återkalla visering, som annan myndighet
meddelat, dock ej sådan som beviljats av chefen för utrikesdepartementet.

Tidsbegränsat
uppehållstillstånd må, i den omfattning regeringen bestämmer, meddelas av polismyndighet;
finner polismyndigheten att ansökan om uppehållstillstånd icke bör bifallas,
skaU ärendet underställas den centrala utlänningsmyndighelen. Utresebeslut
må meddelas endast av den centrala utlänningsmyndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konungen
får förordna atl utlänning icke utan flllslånd får

1.
innehava anställning här i riket eller, i annan egenskap än handelsresande,
utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands (arbetstiUstånd),

? Senaste lydelse 1968: 755. 4 Senaste lydelse
1974:194.

Regeringen
får förordna att utlänning icke utan tillstånd får

1.
innehava anstäUning här i riket eller, i annan egenskap än handelsresande,
utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands (arbetstillstånd).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

2. innehava anställning som avser befattning på svenskt
fartyg i utrikes fart (anställningstillstånd).

Förordnande
enligt första stycket skall icke gälla utlänning, som innehar bosättningstillstånd.

Föreslagen
lydelse

2. innehava anställning som avser befattning på svenskt
fartyg i utrikes fart (anställningslillstånd).

Förordnande
enligt första stycket skall icke gälla utlänning, som innehar permanent
uppehållstillstånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utlänning,
som ankommer tiU riket, må avvisas,

1)
om han icke, då
så fordras, innehar pass och tillstånd att inresa i riket samt, därest han ämnar
besöka Danmark, Finland, Island eller Norge, jämväl tillstånd alt inresa dit;

2)
om han söker
undandraga sig alt vid inresan för polismyndighet uppvisa sitt pass och till
denna lämna begärda upplysningar; eller

3) om
han vid inresan mot

bättre vetande lämnar polismyn

dighet oriktig uppgift rörande

förhållande, som kan inverka på

hans rätt att inresa.

Utlänning, som ankommer till riket, må avvisas,

1)
om han icke, då
så fordras, innehar pass och tillstånd att inresa i riket samt, därest han ämnar
besöka Danmark, Finland, Island eller Norge, jämväl flllslånd att inresa dit;

2)
om han söker
undandraga sig att vid inresan för polismyndighet uppvisa sitt pass och till
denna lämna begärda upplysningar; eller

3) om
han vid inresan mot

bättre vetande lämnar polismyn

dighet oriktig uppgift rörande för

hållande, som kan inverka på hans

rätt att inresa eller om han vid in

resan svikligen förtigit sådant för

hållande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 §6 Utlänning må ock avvisas,

1)
om han kan
antagas komma alt sakna erforderliga medel för sin vistelse här i riket eller,
därest han ämnar besöka Danmark, Finland, Island eller Norge, för sin vistelse
därstädes ävensom för sin hemresa;

2)
om han ämnar
söka sitt uppehälle här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller Norge
och det skäligen kan antagas atl han icke kommer att ärligen försörja sig;

3)
om han, enligt
vad känt är, under de senast förflutna två åren yrkesmässigt bedrivit otukt,
yrkesmässigt utnyttjat annans oluktiga levnadssätt eller yrkesmässigt bedrivit
olovlig införsel eller utförsel;

4)
om han tidigare
inom eller utom riket blivit dömd tUl frihetsstraff och det skäligen kan
befaras att han kommer att här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller
Norge fortsätta brollsUg verksamhet;

5)
om det med
hänsyn tUl hans föregående verksamhet eller eljest skäligen kan befaras att
han kommer alt här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller Norge
bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet; eller

6)
om i lag eller
med stöd av lag bestämmelse meddelats därom med

5 Senaste lydelse 1961: 674.

6 Senaste lydelse 1969: 233.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anledning av resolution, som antagits av Förenta
nationernas säkerhetsråd.

Utlänning
må jämväl, på begäran av den centrala utlänningsmyndigheten i Danmark,
Finland, Island eller Norge, avvisas i annat fall, om det kan antagas att han
eljest begiver sig till det land, som framställt sådan begäran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i denna paragraf sägs skall icke gälla den som innehar
visering, uppehållstillstånd eller bosättningstillslånd.

20 § 7

20 § första sycket

Avvisning skall ske vid utlännings ankomst tUl riket
eller omedelbart därefter; avvisning med stöd av 19 § må dock ske intill tre
månader efter ankomsten. Beslut om avvisning meddelas av polismyndighet.

Vad i denna paragraf sägs skall icke gälla den som innehar
visering eller uppehållstillstånd.

20 §

Utlänning som ankommer till riket skall avvisas, om det
finnes grundad anledning antaga att han tillhör eller verkar för organisation
eller grupp som avses i andra stycket och det tillika med hänsyn till vad som
är känt om hans föregående verksamhet eller eljest föreligger fara att han här
i riket medverkar till handling som avses i nämnda stycke.

I
första stycket avses organisation eller grupp som, med hänsyn till vad som är
känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot
eller tvåtig för politiska syften och därvid begå sådan gärning här i riket.

Rikspolisstyrelsen upprättar förteckning över utlänningar
som enligt vad i första stycket sägs skall avvisas. Regeringen bestämmer vilka
organisationer eller grupper som därvid komma i fråga.

21 §

Avvisning enligt 18 eller 19 § skall ske vid utlännings
ankomst till riket eller omedelbart därefter; avvisning med stöd av 19 § må
dock ske intUl tre månader efter ankomsten. Beslut om avvisning meddelas av
polismyndighet.

När utlänning, vdken upptagits på förteckning som avses i
20 § tredje stycket och ej innehar vise-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1973: 274. Förutvarande 21 § upphävd
genom 1971:1186.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ring eller uppehållstillstånd, ankommer till riket, skall
polismyndigheten omedelbart meddela beslut om hans avvisning, om ej annat
följer av 21 a § tredje stycket. Uppkommer hos polismyndigheten fråga om
avvisning enligt 20 § av annan utlänning än som nu nämnts, skall ärendet
hänskjutas till den centrala utlänningsmyndighelen, som med eget yttrande
underställer regeringen ärendet. I ärende som prövas av regeringen skall förhör
hållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 § andra
stycket Finner polismyndigheten skäl till avvisning föreligga men påstår
utlänningen att han i det land, från vilket han kommit, löper risk att bliva
utsatt för politisk förföljelse eller att han där icke åtnjuter trygghet mot
att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk, och är påslåendet icke
uppenbart orikligt, skall ärendet underställas den centrala utlänningsmyndighelen.
Den centrala utlänningsmyndigheten har alt, efter utlänningsnämndens hörande,
besluta i ärendet så snart det kan ske. Finner den centrala utlänningsmyndigheten
uppenbart att avvisning ej bör ske eUer är ärendet synnerligen brådskande, må
beslut meddelas utan att yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

21 a §
Finner polismyndigheten skäl tUl avvisning föreligga i fall som avses i 18
eller 19 § men påstår utlänningen att han i det land, från vUken han kommil,
löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse eller risk att sändas till
krigsskådeplats eller straffas jör att han övergivit krigsskådeplats eller eljest
vägrat fullgöra krigstjänstgöring eller ock att han där icke åtnjuter
trygghet mot alt bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk, och är
påståendet icke uppenbart oriktigt, skall ärendet underställas den centrala
uflännings-myndigheten. Detsamma .skall gälla när utlänning påstår sig icke
vilja återvända till hemlandet på grund av de politiska förhållandena där och
de omständigheter han åberopar till stöd härför icke kan lämnas utan avseende.
Den centrala utlänningsmyndigheten har att, efter utlänningsnämndens hörande,
besluta i ärendet så snart det kan ske. Finner den centrala utlänningsmyndighelen
uppenbart att avvisning ej bör ske eller är ärendet synnerligen brådskande, må
beslut meddelas utan att yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18

Nuvarande lydelse

20 § tredje stycket Vad i andra stycket sägs skall ock
gälla, då anledning förekommer till avvisning enligt 19 § andra stycket
ävensom då polismyndigheten finner det vara tveksamt, om utlänning, mot
vilken avvisningsanledning förekommer, bör avvisas.

Föreslagen lydelse

Vad i första stycket sägs skall ock gälla, då anledning
förekommer till avvisning enligt 19 § andra stycket ävensom då polismyndigheten
finner det vara tveksamt, om utlänning, mot vilken avvisningsanledning
förekommer, bör avvisas.

/ fall
som avses i 21 § andra stycket första meningen skall ärendet under de förutsättningar
som anges i första stycket av förevarande paragraf hänskjutas till den
centrala utlänningsmyndigheten, som med eget yttrande underställer regeringen
ärendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 §s
Finnes utlänning hava begått brott, å vilket fängelse i mer än ett år kan följa,
eller undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn som ådömls utlänning för
sådant brott, och kan det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga
omständigheter befaras att han kommer att här i riket fortsätta brottslig
verksamhet eller föranleder brottet eljest att han icke bör få kvarstanna, må
domstolen förvisa honom ur riket.

Vid bedömande om uflänning bör förvisas skall hänsyn
tagas till utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt till längden
av den tid han vistats i riket. Uflänning, som innehar bosättningstillstånd
eller som då åtalet väcktes sedan minst fem år tillbaka var bosatt i riket,
må förvisas endast om synnerliga skäl äro därtUl.

Vid bedömande om utlänning bör förvisas skall hänsyn tagas
till utlänningens levnads- och familje-förhåUanden samt lill längden av den fld
han vistals i riket. Utlänning, som när åtalet väcktes sedan minst ett år
innehade permanent uppehållstillstånd eller som vid nämnda tidpunkt sedan minst
fem år tillbaka var bosalt i riket, må förevisas endast om synnerliga skäl äro
därtill.

Förvisas utlänning, skall det men han därigenom lider
beaktas vid bestämmande av annan påföljd för brottet. Förordnar domstol enligt
34 kap. brottsbalken om förändring av påföljd, som ådömts jämte förvisning, må
ock meddelas det beslut i fråga om förvisningen, som därav påkallas.

29 §»

Utlänning må utvisas ur riket,

1)
om han
yrkesmässigt bedriver otukt eller eljest underlåter att efter förmåga söka
ärligen försörja sig;

2)
om han är
hemfallen åt alkoholmissbruk eller narkoflkamissbruk

8 Senaste lydelse 1964: 205. » Senaste lydelse 1968: 755.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

och
finnes i följd därav vara farlig för annans personliga säkerhet eUer föra ett
grovt störande levnadssätt;

opaginerad Kontrollera mot PDF

3)
om han
av tredska eller uppenbar vårdslöshet gång efter annan undandrager sig att
uppfylla sina förpliktelser mot det allmänna eller mot enskild person; eller

4)
om han under
loppet av de senast förflutna fem åren utom riket genom dom som äger laga
kraft blivit dömd till frihetsstraff för brotl, varför uflämning må ske enligl
svensk lag, eller undergått honom omedelbart ådömt frihetsstraff för sådant
brott och det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan
befaras att han kommer att här i riket fortsätta brottslig verksamhet.

Vid bedömande om utlänning bör utvisas enligt denna §
skall hänsyn tagas lill utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt
flll längden av den tid han vistats i riket. Utlänning, som innehar
bosättningstillstånd eller som sedan minst fem år tUlbaka är bosatt i riket, må
utvisas endast om synnerliga skäl äro därtill.

3)
om han av
tredska eller uppenbar vårdslöshet gång efter annan undandrager sig att
uppfylla sina förpliktelser mot det allmänna eller mot enskild person;

4)
om han
under loppet av de senast förflutna fem åren utom riket genom dom som äger
laga kraft blivit dömd till frihetsstraff för brott, varför utlämning må ske
enligt svensk lag, eller undergått honom omedelbart ådömt frihetsstraff för
sådant brott och det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga
omständigheter kan befaras att han kommer att här i riket fortsätta brottslig
verksamhet; eller

5) om
sådana omständigheter

föreligger som avses i 20 § första

och andra styckena.

Vid
bedömande om utlänning bör utvisas enligt första stycket 14 skall hänsyn lagas
till utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt till längden av den
tid han vistats i riket. Utlänning, som sedan minst ett är innehar permanent
uppehållstillstånd eller som sedan minst fem år tillbaka ar bosatt i riket, må
endast om synnerliga skäl föreligga tdvisas med stöd av första stycket 14.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut om
utvisning meddelas av länsrätt. Påstående av utlänning att han är poliflsk
flykting prövas enligl 58 § i samband med verkställigheten av beslutet.

10 Senaste lydelse 1971: 1186.

Beslut
om utvisning enligt 29 § första stycket 14 meddelas av länsrätt. Påstående av
utlänning att han är politisk flykflng prövas enligt 58 § i samband med verkställigheten
av beslutet. Vad nu sagts gäller även när utlänningen påstår att det föreligger
annan sådan omständighet som anges i 2 §.

Beslut om utvisning enligt 29 § första stycket 5 meddelas
av regeringen. I ärendet skall inhämtas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

yttrande från den centrala utlänningsmyndigheten, om ej
hinder möter på grund av att ärendet är synnerligen brådskande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

31 §11

1 ärende hos länsrätt angående utvisnmg skall, om
utlännmgen begär del, muntlig förhandling hållas. Det åligger länsrätten att i
god tid innan beslut om utvisning meddelas underrätta utlänningen om hans rält
alt påkalla sådan förhandling.

Vid muntlig förhandling hos förvaltningsdomstol i ärende
angående utvisning äga 41 §, 42 § första och andra styckena samt, såvitt avser
allmänt ombud och tolk, 42 a § tredje och fjärde styckena motsvarande
tillämpning. Utöver vad som föfler av 16 § förvallningsprocesslagen (1971: 291)
äger domstolen förordna att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar, då
det påkallas av omständigheterna.

/ ärende hos regeringen om utvisning enligt 29 § första
stycket 5 skall förhör hållas.

34 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

När det
finnes påkallat av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens
intresse, må Konungen utvisa uflänning och förbjuda honom att återvända tUl
riket eller ock föreskriva inskränkningar och vUlkor för hans vistelse i riket.

När det
finnes påkallat av hänsyn till rikets säkerhet, får regeringen utvisa
utlänning och förbjuda honom att återvända till riket eller ock föreskriva
inskränkningar och villkor / fråga om hans vistelseort, byte av bostad och
ar-betsanställning samt anmälningsplikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I ärende om utvisning enligt denna paragraf skall förhör
hållas.

35
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppkommer fråga om avvisning, förpassning eller utvisning
eller om verkställighet av sådan åtgärd eller om verkställighet av förvisning,
äger den myndighet som handlägger ärendet förordna att utlänningen skall tagas
i förvar eller ställas under uppsikt.

11 Senaste lydelse 1973:123.

Skcill enligt 21 a § tredje stycket ärende om avvisning
underställas regeringen, skall polismyndigheten taga utlänningen i förvar.

Föreligger
i annat fall än som avses i första stycket sannolika skäl för avvisning,
förpassning eller utvisning eller uppkommer fråga om verkställighet av sådan
åtgärd eller av förvisning och kan det med hänsyn till utlänningens personliga
förhållanden eller övriga omständigheter skäligen befaras att han kommer att
hålla sig undan eller här bedriva brottslig verk.samhei eller är hans
identitet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Åtgärd enligt första stycket må ock, då Konungen
handlägger ärendet, vidtagas av länsstyrelse eller den centrala utlänningsmyndigheten
och, då den centrala utlänningsmyndigheten handlägger ärendet, av
länsstyrelse. Kan det skäligen befaras att utlänningen avviker, må åtgärden
vidtagas av polismyndighet. Anmälan om ål-gärden skall skyndsamt göras hos den
myndighet som handlägger ärendet, och det åligger denna myndighet att
omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.

Föreslagen lydelse

oklar, äger den myndighet som handlägger ärendet förordna
att han skall tagas i förvar. Om det befinnes tillräckligt, kan myndigheten i
stället ålägga honom att på vissa tider anmäla sig hos polismyndighet i orten
eller föreskriva annat villkor som erfordras för att hålla honom under uppsikt.
Fullgör utlänning icke vad som sålunda ålagts honom, kan han tagas förvar.

Är fara i dröjsmål får åtgärd enligt andra stycket
vidtagas av polismyndighet, även om ärendet handlägges av annan myndighet.
Skall enligt 21 § andra stycket andra meningen ärende om avvisning
underställas regeringen eller uppkommer fråga om utvisning enligt 29 § första
stycket 5, får polismyndighet även i annat fall taga utlänningen i förvar eller
ställa honom under uppsikt. Anmälan om åtgärden skall skyndsamt göras hos den
myndighet som handlägger ärendet, och det åligger denna myndighet alt omedelbart
pröva om åtgärden skall bestå.

Utlänning får icke kvarhållas längre tid än två veckor
eller, när beslut meddelats om avvisning, iörpassning, förvisning eller utvisning,
två månader frän det han togs i förvar, om icke synnerliga skäl föreligga
därtill. Innan beslut härom meddelas skall hållas förhör eller, om
förvaltningsdomstol handlägger ärendet muntlig förhandling. Beslut om kvarhållande
i förvar gäller för varje gång icke längre tid än två veckor eller, när be.slut
meddelats om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning, två månader
från beslutets dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förekommer
ej längre skäl att hålla utlänningen i förvar eller un-

Medddas
icke inom tid som i 35 § fjärde stycket anges beslut

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

der
uppsikt, skaU åtgärden omedelbart upphävas.

Föreslagen lydelse

om
kvarhållande i förvar eller förekommer annars ej längre skäl att hålla
uflänningen i förvar eller under uppsikt, skall åtgärden omedelbart upphävas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förhör skall hållas av
den myndighet som handlägger ärendet. Den centrala utlänningsmyndigheten
äger dock i ärende, som myndigheten handlägger, överlämna åt utlänningsnämnden
eller länsstyrelse att hålla förhör. 1 ärende, som handlägges av Konungen,
utser Konungen förhörsmyndighet.

Förhör
skall hållas av den myndighet som handlägger ärendet. Den centrala
utlänningsmyndigheten äger dock i ärende, som myndigheten handlägger,
överlämna åt utlänningsnämnden eUer länsstyrelse alt hålla förhör. I ärende,
som handlägges av regeringen, utser regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer förhörsmyndighet.

Uflänningsnämnden
äger uppdraga åt ledamot eller suppleant att hålla förhör.

44 §12 Polismyndighets
beslut om avvisning må överklagas av uflänningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klagan föres hos den
centrala utlänningsmyndigheten genom besvär.

Klagan
föres hos den centrala utlänningsmyndigheten genom besvär. Klagande har att
inom en vecka efter det han erhållit del av beslutet inkomma med besvären.

Förvaltningsdomstols
beslut om utvisning må överklagas av utlänningen. Klagan föres enligt bestämmelserna
i förvallningsprocesslagen (1971: 291).

Förvaltningsdomstols beslut om utvisning må överklagas av utlänningen.
Klagan föres enligt bestämmelsema i förvallningsprocesslagen (1971:291).
Klagande har dock att inom en vecka efter det han erhållit del av beslutet inkomma
med besvären.

Om
klagan rörande förvisning gäller vad eljesi är stadgat om klagan över allmän
domstols dom eller beslut.

46 §13

opaginerad Kontrollera mot PDF

Över den centrala
utlänningsmyndighetens beslut om avvisning eller förpassning så ock dess beslut
i lillståndsärende, i vilket utlänningsnämndens yttrande inhämtats på gmnd av
12 § första stycket, må klagan föras av utlän-

12 Senaste
lyddse 1971:1186.

13 Senaste
lydelse 1971:1186.

Över den centrala
utlänningsmyndighetens beslut om avvisning eller förpassnmg så ock dess beslut
i tiUståndsärende, i vilket utlänningsnämndens yttrande inhämtats på grund av
12 § första stycket, må klagan föras av ullan-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningen, om utlänningsnämnden el- ningen. Klagan
föres hos rege-ler någon dess ledamot anfört av- ringen genom besvär,
vikande mening eller ock nämnden i ärende rörande avvisning icke avgivit
yttrande.

Vad sålunda stadgats skall ej gälla beslut om förpassning
i fall då utlänningsnämndens yttrande i ärendet ej fordras.

Klagan enligt första stycket föres hos Konungen genom besvär.

Klagande har att inkomma med besvären inom en vecka efter
det han erhållit del av beslutet.

48 a §

Beslut enligt 35 § andra eller fjärde stycket om tagande
eller kvarhållande i förvar får överklagas av utlänningen. Vad nu sagts gäller
ej beslut som meddelats av regeringen. Har beslutet meddelats av
polismyndighet, föres klagan hos länsrätt. Har beslutet meddelats av den
centrala utlänningsmyndigheten eller av länsstyrelse, föres klagan hos
kammarrätt. Över förvaltningsdomstols beslut föres klagan enligt bestämmelserna
i förvallningsprocesslagen (1971: 291).

Klagan enligt första stycket får föras särskilt och är ej
inskränkt till viss tid.

49 §"

Klagan över beslut i ärende en- Klagan över beslut i ärende en-

ligt denna lag må endast föras i ligt denna lag må endast
föras i

fall som angivas i 44, 46, 46 a och fall som anges i 44, 46, 46 a, 48 a

59§§. och59§§.

Utan hinder av vad i första Utan hinder av vad i första

stycket sägs må klagan föras över stycket sägs må
klagan föras över beslut om avvisande av ombud el- beslut om avvisande av
ombud eller biträde, beslut i jävsfråga samt ler biträde samt beslut i
jävsfråga. beslut om förvarstagande i ärende Sådan klagan må föras
särskilt, om utvisning hos förvaltningsdomstol.

Klagan över beslut om avvisande av ombud eller biträde
samt klagan över förvaltningsdomstols

1* Senaste lydelse 1973: 123.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

beslut i jävsfråga må föras särskilt inom en vecka efter
det klaganden erhållit del av beslutet. Klagan över förvaltningsdomstols beslut
otn försvarstagande må likaledes föras särskilt och vare ej inskränkt till viss
tid.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
uflänning i ärende om uppehållstillstånd eller bosättningstillslånd mot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift och har uppgiften föranlett att flllståndet
beviljats honom, äger den centrala utlänningsmyndigheten, efter utlänningsnämndens
hörande, förordna att tillståndet skall upphöra att gälla.

Har
utlänning i ärende om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd mot bätlre
vetande lämnat oriktig uppgift eller svikligen förtigit visst förhållande och
har han därigenom föranlett alt tillståndet beviljats honom, äger den centrala
utlänningsmyndigheten, efter utlänningsnämndens hörande, förordna att
tiUståndet skall upphöra att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kan
beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning icke verkställas
eller föreligger eljest, vare sig beslutet verkställts eller icke, skäl att
beslutet icke längre skall lända tUl efterrättelse, äger Konungen upphäva
beslutet. / samband därmed meddelar Konungen de föreskrifter för utlänningens
vistelse i riket, som må finnas påkallade.

Beslut om avvisning eller förpassning, vilket icke blivit
verkställt, må ock upphävas av den centrala utlänningsmyndigheten, om
särskilda skäl äro därtill; vad nu sagts gäller dock icke beslut som meddelats
av Konungen.

Kan beslut om förvisning icke verkställas eller föreligger
eljest, vare sig beslutet verkställts eller icke, skäl att beslutet icke längre
skall lända liU efterrättelse, äger regeringen upphäva beslutet / dess helhet
eller i viss del eller ock medge att utlänningen utan hinder av beslutet får
vistas i riket.

Första stycket äger, med det undantag som anges i tredje
stycket, motsvarande tillämpning i fråga om om beslut om avvisning,
förpassning eller utvisning, som på grund av omständighet som icke tidigare
prövats finnes icke längre böra lända till efterrättelse.

Meddelar
regeringen beslut om avvisning enligt 20 § eller utvisning enligt 29 § första
stycket 5 men möter på grund av vad i 53 54 a §§ sägs hinder mot verkställighet
av beslutet eller föreligger annars särskild anledning att verkställighet ej
bör äga rum, skall förordnas att verkställighet tills vidare ej får ske.
Beslut om avvisning eller utvisning som nu avses eller förordnande alt
verkställig-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18

Nuvarande lydelse

16

Föreslagen lydelse

het av sådant beslut ej får ske skall omprövas när
anledning förekommer därtill.

Upphäves beslut enligt första eller andia stycket eller
medges utlänningen rätt att utan hinder av beslutet vistas här i riket, får
regeringen i samband därmed meddela sådana föreskrifter om inskränkningar och
villkor för utlänningens vistelse i riket som anges i 34 §.

Skall verkställighet icke ske i fall som avses i tredje
stycket eller har i annat fall meddelats beslut om avvisning, förpassning,
förvisning eller utvisning som ej kan verkställas och föreligger beträffande
utlänningen sådana omständigheter som avses i 20 § första och andra styckena,
får regeringen meddela föreskrifter som avses i fjärde stycket. I ärende som
nu nämnts skall förhör hållas.

51 a §

Uppkommer fråga som avses i 51 § får det statsråd, som
ansvarar för ärenden enligt denna lag, besluta att verkställighet ej skall ske
innan regeringen meddelat slutligt beslut i ärendet. Sådant beslut får även
meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten. Det åligger därvid den
centrala utlännings-myndigheten att genast underrätta regeringen om den
vidtagna åtgärden och, om ärendet ännu icke kommit under regeringens prövning,
anmäla ärendet.

54 a §

Krigsvägrare må icke vid verkställighet av avvisning,
förpassning, förvisning eller utvisning befordras till land där han löper
risk att sändas till krigsskådeplats och ej heller till land där han icke åtnjuter
trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk. Befordran
till sådant land får

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

dock ske om han icke kan befordras till annat land och
särskilda skäl för verkställighet föreligga.

Anför i
annat fall utlänning som avses i 2 § tredje stycket synnerliga skäl för att
han icke skall sändas till sitt hemland, må han icke vid verkställighet
befordras dit eller till land, i vilket han löper risk att bliva sänd till sitt
hemland.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56 §
Avvisas utlänning, som ankommil bil med fartyg eller luftfartyg, må han
återföras lill fartyget eller luftfartyget, om detta omedelbart eller inom den
närmaste framtiden skall avgå lill uflandet; han må ock sättas ombord på annat
fartyg eller luftfartyg med samme innehavare. Vad nu sagts skall även gälla
verkställighet av förpassning eller utvisning, såframt utlänningen underlåtit
att vid inresan uppvisa sitt pass för polismyndighet och beslut om åtgärden
meddelats inom sex månader efter inresan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
första stycket sägs skall ej gälla, om fartyget eller luftfartyget skall avgå
flU land, lill vilket utlänningen med tillämpning av 53 och 54 §§ ej må
befordras.

Vad i
första stycket sägs skall ej gälla, om fartyget eller luftfartyget skall avgå
tUl land, tUl vilket utlänningen med tillämpning av 5354 fl §§ ej må
befordras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avvisning skall så snart det kan ske verkställas av
polismyndighet. Verkställighet av förpassning, förvisning och utvisning
ankommer på länsstyrelse.

Påslår utlänningen att han i det land, till vilket han
skulle befordras, löper risk att bliva utsatt för poliflsk förföljelse eller
att han där icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd lUl land, i vUkel han löper
sådan risk, och är påståendet icke uppenbart oriktigt, skall ärendet
underställas den centrala utlänningsmyndighelen; underställning skall dock ej
ske, om påståendet enligt det beslut som förekommer till verkställighet reis
Senaste lydelse 1973: 274. 2 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 18

Avvisning
skall så snart det kan ske verkställas av polismyndighet. Verkställighet av
förpassning, förvisning och utvisning ankommer på länsstyrelse. / fall som
avses i 20 § eller 29 § första stycket 5 äger regeringen förorätta annorlunda.

Påstår
uflänningen alt han i det land, flll vilket han skulle befordras, löper risk
att bliva utsatt för politisk förföljelse eller risk att sändas till
krigsskådeplats eller straffas för att han övergivit krigsskådeplats eller
eljest vägrat fullgöra krigstjänstgöring eller ock alt han där icke åtnjuter
trygghet mot alt bliva sänd flll land, i vilket han löper sådan risk, och är
påståendet icke uppenbart oriktigt, skall, utom i fall som av-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

dan är prövat. Den centrala utlänningsmyndigheten har
att, efler utlänningsnämndens hörande, besluta i ärendet så snart det kan ske.
Finner den centrala utlänningsmyndigheten uppenbart att verkstäUighet ej bör
ske eller är ärendet synnerligen brådskande, må beslut meddelas utan att yttrande
inhämtas från uflänningsnämnden.

Avser verkställighet, som enligt andra stycket
underställts den centrala utlänningsmyndigheten, förpassning och har förhör
icke hållits i förpassningsärendet, skall, om utlänningen begär det, förhör
hållas. Det åhgger den centrala utlänningsmyndighelen att, innan ärendet
avgöres, underrätta utlänningen om hans rätt alt påkalla förhör.

Finner den centrala uflännings-myndighelen anledning till
verkställighet enligt 54 §, skall frågan härom underställas Konungen.

Föreslagen
lydelse

.ses i 20 § och 29 § första stycket 5,

ärendet underställas den centrala

utlänningsmyndigheten. Det-

samma skall gälla när utlänning påstår sig ej vilja
återvända till hemlandet på grund av de politiska förhållandena där och de
omständigheter han åberopar till stöd härför icke kan lämnas utan avseende.
Underställning skall dock ej ske, om påslåendet enligt det beslut som
förekommer till verkslällighel redan är prövat. Den centrala utlänningsmyndighelen
har all, efter utlänningsnämndens hörande, besluta i ärendet så snart det kan
ske. Finner den centrala utlänningsmyndighelen uppenbart atl verkställighet ej
bör ske eller är ärendet synnerligen brådskande, må beslut meddelas utan all
yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

Framställer utlänningen i fall som avses i 20 § eller 29 §
första stycket 5 sådant påstående som avses i andra stycket av förevarande
paragraf, skall ärendet hänskjutas till den centrala udän-ningsmyndigheten,
som med eget yttraitde underställer regeringen ärendet. Vad nu sagts skall dock
ej gälla i ärende om verkställighet av beslut varigenom påståendet redan
prövats.

Avser verkställighet, som enligt andra slyckel
underställts den centrala utlänningsmyndighelen, förpassning och har förhör
icke hållits i förpassningsärendet, skall, om utlänningen begär del, förhör
hållas. Det åligger den centrala utlänningsmyndighelen alt, innan ärendet
avgöres, underrätta utlänningen om hans rätt att påkaUa förhör. / ärende som
enligt tredje stycket prövas av regeringen skall förhör hållas.

Finner den centrala uflännings-myndigheten anledning tUl
verkstäUighet enligt 54 §, skall frågan härom underställas regeringen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 §16

Har fråga om verkställighet en- Har fråga om verkställighet en-

ligt 58 § andra stycket underställts ligt 58 § andra
stycket underställts den centrala uflänningsmyndighe- den centrala
utlänningsmyndigheten, äger utlänningen föra klagan ten, äger utlänningen
föra klagan över myndighetens beslut, om ut- över myndighetens beslut.
länningsnämnden icke avgivit yttrande i ärendet eller om nämnden eller någon
dess ledamot anfört avvikande mening.

Klagan enligt första stycket Klagan föres hos regeringen ge-

föres hos Konungen genom be- nom besvär, svär.
Klagande har att inkomma med besvären inom en vecka efter det han erhållit del
av beslutet.

60 a §

Beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller
utvisning art-ses verkställt när utlänningen, sedan han fått del av beslutet,
lämnat riket.

Beslut om avvisning, förpassning eller utvisning
förfaller, om det icke har verkställts inom två år från det beslutet vann laga
kraft. Vad nu sagts gäller ej beslut otn avvisning enligt 20 § eller utvisning
enligt 29 § första stycket 5.

Har utlänning ej kuntiat anträffas för verkställighet av
beslut som avses i andra stycket första nieningen inom tid som där anges och
uppkommer därefter fråga huruvida beslutet kan verkställas, skall vid den
prövningen antagas att inom angivna tid skett verkställighet enligt första
stycket, om annat ej visas.

63 §"

Underlåter utlänning, som utan Underlåter uflänning, som utan

erforderligt flllslånd uppehåUer sig erforderligt
tillstånd uppehåller sig

i riket, att göra ansökan om flU- i
riket, atl göra ansökan om till

stånd; eller stånd; eller

innehar utlänning sådan anställ- innehar uflänning sådan anställ

ning eller utövar han sådan verk- ning
eUer utövar han sådan verk

samhet, för vilken arbetstiUstånd samhet,
för vilken arbetstillstånd

16 Senaste lydelse 1971:1186. IT Senaste lydelse 1974:194.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

fordras, utan att hava sådant tillstånd; eller

har
någon utlänning i sin tjänst, ehuru denne icke, då så erfordras har
arbetstillstånd eller anställningslillstånd,

straffes med dagsböter.

Föreslagen
lyddse

fordras, utan att hava sådant tillstånd,

dömes till dagsböter.

Den som
har utlänning i sin tjänst, ehuru denne icke, då så erfordras, har
arbetstillstånd eller anställningstillstånd, dömes till dagsböter eller, där
omständigheterna äro försvårande, till fängelse i högst ett år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
icke gör anmälan, vilken är föreskriven i författning, utfärdad med stöd av
denna lag, eller som i sådan anmälan eller i ansökningsärende enligt denna lag
eller sådan författning mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

den som hjälper uflänning att inkomma i riket i strid mot
föreskrift i denna lag eller i författning, utfärdad med stöd därav;

utlänning
som, i annat avseende än beträffande skyldighet att hava pass, tillstånd att
inresa, tUlstånd att vistas i riket eller arbetstillstånd, överträder
bestämmelsema i denna lag eller vad med stöd av lagen blivit föreskrivet; samt

utlänning
som försöker hindra verkställighet av beslut om hans avvisning, förpassning,
förvisning eller utvisning,

straffes
med dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande, med fängelse i
högst sex månader.

Den som
icke gör anmälan, vilken är föreskriven i författning, utfärdad med stöd av
denna lag, eller som i sådan anmälan eUer i ansökningsärende enligt denna lag
eller sådan författning mot bättre vetande lämnar oriklig uppgift eller
svikligen förtiger förhållande av betydelse;

den som hjälper utlänning att inkomma i riket i strid mot
föreskrift i denna lag eller i författning, utfärdad med stöd därav;

utlänning
som, i annat avseende än beträffande skyldighet att hava pass, tillstånd att
inresa, flllslånd att vistas i riket eller arbetstillstånd, överträder
bestämmelsema i denna lag eller vad med stöd av lagen blivit föreskrivet; samt

utlänning
som försöker hindra verkställighet av beslut om hans avvisning, förpassning,
förvisning eller utvisning,

dömes till
dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande, till fängelse i högst
sex månader.

Till fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna
äro mildrande, till dagsböter dömes, utan hinder av första stycket,

den som
hjälper sådan utlänning att inkomma i riket beträffande vilken föreligga
omständigheter som avses i 20 § första och andra styckena samt

utlänning som försöker hindra

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verkställighet av beslut otn avvisning enligt 20 § eller
utvisning enligt 29 § första stycket 5.

65 §18

Överträder uflänning
föreskrift. Överträder utlänning föreskrift,

meddelad med stöd av denna lag, meddelad med stöd av denna
lag,

att han icke må uppehålla sig ul- alt han icke må uppehålla sig ut

anför viss ort, viss kommun eller anför viss ort, viss kommun eller

visst polisdistrikt, straffes med visst polisdistrikt, eller överträder

fängelse i högst ett år eller, där utlänning föreskrift som medde-

omständigheterna äro mildrande, lats enligt 51 § femte stycket, dö-

med dagsböter. mes till fängelse i högst ett år
el-

ler, där omständigheterna äro mildrande, till dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

I fråga om bosättningstillstånd gäller äldre bestämmelser
inflll dess beslut meddelats om permanent uppehållstillstånd för utlänningen.

Vad i lag eller annan författning föreskrives i fråga om
den som innehar bosältningsflllstånd skall i stället gälla, inflll utgången av
år 1977 den som är bosatt här i riket sedan minst två år och innehar permanent
uppehållstillstånd och för tiden därefter den som sedan minst ett år innehar
permanent uppehållstUlstånd.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning
och utländskt företag att idka näring här i riket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1968: 555) om rätt
för uflänning och utländskt företag att idka näring här i riketi

dds att ordet "Konungen" i 6, 13, 21, 26 och
3133 §§ skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Utlänning
som har bosättnings- Utlänning
som är bosalt här i

lillslånd
är likställd med svensk riket och .som har permanent uppe-

medborgare
beträffande rätt att hållstillstånd eller är medborgare

idka näring. i Danmark, Finland, Island eller

3 8 Senaste lydelse 1973: 163.

1 Senaste lydelse av 32 § 1971: 574.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 Nuvarande lydelse

22

Föreslagen lydelse

Norge är likställd med svensk medborgare beträffande rätt
att idka näring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utlänning som ej har bosättningstillstånd men är bosalt
här i riket är likställd med svensk medborgare beträffande rätten att idka
följande näringar:

1.
jordbruk jämte
binäring vilken icke drives som självständigt företag,

2.
skogsbruk i den
mån det ej omfattar förädling av råvara,

3.
fiske,

4.
rederirörelse
med svenskt fartyg i vilket uflänningen äger del,

5.
undervisningsverksamhet,

6.
verksamhet som
läkare, tandläkare och veterinär.

4 §

Utlänning som ej avses i 3 § men som är bosalt här i riket
är likställd med svensk medborgare beträffande rätten att idka följande
näringar:

1.
jordbmk jämte
binäring vilken icke drives som självständigt företag,

2.
skogsbruk i den
mån det ej omfattar förädling av råvara,

3.
flske,

4.
rederirörelse
med svenskt fartyg i vilket utlänningen äger del,

5.
undervisningsverksamhet,

6.
verksamhet som
läkare, tandläkare och veterinär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 564) om tillfällig
handel

Härigenom
föreskrives att 3§ förordningen (1968:564) om flllfällig handel skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Tillfällig
handel får drivas endast efter särskilt tillstånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Svensk
medborgare och uflänning som har bosättningstillstånd får dock ulan tillstånd
driva tUlfällig handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd
samt med andra varor om handeln drives i lokal över vilken han förfogar. Vidare
får, förutom svensk medborgare, utlänning som har bosättningstillstånd utan
till-

Svensk
medborgare och utlänning som har permanent uppehållstillstånd får dock utan
tillstånd driva flllfällig handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk
hemslöjd samt med andra varor om handeln drives i lokal över vilken han
förfogar. Vidare får, förutom svensk medborgare, utlänning som har
permanent

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 23

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

stånd
driva tUlfällig handel med uppehållstillstånd utan tillstånd

tryckt skrift. driva tillfällig handel med tryckt

skrift.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976 och gäller flll utgången av juni 1976.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975: 000) om tillfällig handel

Härigenom
föreskrives att 3 § lagen (1975: 000) om tillfällig handel skall ha nedan
angivna lydelse.

Lydelse
enligt prop 1975: 52 Föreslagen lydelse

3§
Tillfällig handel får drivas endast efter särskUt tillstånd.

Svensk
medborgare och utlän- Svensk medborgare och utlän

ning som har bosättningstillstånd ning som har permanent iippe-

får dock utan tillstånd driva till- hållslillstånd får dock utan till

fällig handel med livsmedel, blom- ständ driva tillfällig handel med

mor och alster av inhemsk hem- livsmedel, blommor och alster av

slöjd. Vidare får, förutom svensk inhemsk hemslöjd. Vidare fär, för-

medborgare, utlänning söm har utom svensk niedborgare, utiän-

bosättningstillstånd utan tillstånd ning som har permanent uppe-

driva tillfällig handel med tryckt hållstillstånd utan tillstånd driva

skrift. tillfällig handel med tryckt skrift.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976.

5
Förslag till

Lag
om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Härigenom
föreskrives följande.

1
§ SkaU på grund av förordnande enligt 51 § tredje stycket utlänningslagen
(1954: 193) av regeringen meddelat beslut om avvisning eller utvisning ej
verkställas, äger 25 §§ tillämpning beträffande utlänning som avses med
beslutet.

Har enligt uflänningslagen
meddelats beslut i andra fall än sådana som avses i första stycket om
avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning och kan beslutet ej
verkställas, får regeringen, om sådana omständigheter föreligger beiräffande
utlänningen som avses i 20 § första

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 24

och
andra styckena samma lag, förordna atl 25 §§ skall äga tillämpning.

2 §
Finnes del vara av betydelse för att utröna huruvida organisation

eller gmpp som avses i 20 § andra stycket utlänningslagen (1954: 193)

planlägger eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning

och säkerhet, får utlänning, som avses i 1 §, underkastas husrannsakan,

kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan uflänning får också ta

gas fingeravtryck och fotografi.

Förordnande
om åtgärd enligt första stycket meddelas av pohsmyndighet. I fråga om sådan
åtgärd gäller i övrigt bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken i tiUämpliga
delar.

3 §
För ändamål som avses i 2 § första stycket kan rätlen, om synner

liga skäl föreligger, meddela polismyndighet tillstånd att taga del av

samtal till och från telefonapparat, som innehaves eller eljest kan anta

gas komma alt begagnas av utlänning som avses i 1 §.

Rätten
kan för ändamål som avses i 2 § första stycket, om synnerliga skäl föreligger,
även meddela polismyndighet tillstånd atl närmare undersöka, öppna eller
granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller
paket som har ställts tUl eller avsänts från utlänning, som avses i 1 §, och
som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller
som finns hos post-, telegraf-, järnvägs-eller annan befordringsanstalt.

I
tillstånd som avses i andra stycket kan rällen förordna, att i tUlstån-det
avsedd försändelse, som ankommer till befordringsanstalt, skall kvarhållas tUl
dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats. Förordnandet skall
innehålla underrättelse att meddelande om åtgärden ej får utan tillstånd av den
som har begärt åtgärden lämnas avsändaren, mottagaren eller annan.

4 §
Tillstånd som avses i 3 § skall meddelas alt gälla viss lid ej översti

gande en månad. Tiden räknas, vid tillstånd till telefonavlyssning från

den dag tillståndet delgavs tdefonanslaltens föreståndare och i övriga

fall från den dag tillståndet meddelades.

Fråga
om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen.
Rättens avgörande sker genom slutligt beslut. Sådant beslut går omedelbart i
verkställighet. I fråga om förfarandet äger i övrigt bestämmelsema i
rättegångsbalken om förfarandet vid rättens prövning av fråga som under
förundersökning i brottmål uppkommit om åtgärd enligt 27 kap. 16 § nämnda balk
motsvarande tillämpning.

5 §
Uppteckning som ägt rum vid telefonavlyssning får ej granskas av

annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Inne

håUer uppteckningen något som ej är av betydelse för det ändamål som

föranlett avlyssningen, skall den i sådan del efter granskningen omedel

bart förstöras.

Försändelse
eller annan handling som omfattas av tUlstånd enligt 3 § får ej närmare
undersökas, öppnas eller granskas av annan än rätten, rikspolisstyrelsen,
polismyndighet eller åklagare. Handling varom här är fråga skall undersökas
snarast möjligt. När undersökningen har slutförts, skall försändelse som finns
hos befordringsanstalt tUlställas den till vilken försändelsen är ställd och
annan handling återlämnas flll den hos

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 25

vUken
handlingen påträffats, om ej beslag sker enligt därom gällande bestämmelser.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976 och gäller till och med den 31 december
1976.

1 § första stycket äger
jäm\'äl tillämpning när regeringen enligt 8 § lagen (1973:162) om särskilda
åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internaflonell bakgrund
förordnaf att awisnings- elier utvisningsbeslut ej skall verkställas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 26

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-06-05

Närvarande: statsmitustern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Bengtsson, Norling,
Lidbom, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss med förslag till ändring i utlänningslagen
(1954:193), ni. m.

Föredraganden anför.

1 Inledning

Utlänningslagstiftningen har under senare år varit föremål
för översyn såväl i vårt land som på det nordiska planet.
Utlänningsulredningeni avgav under november 1972 två avslutande betänkanden,
nämligen (Ds In 1972: 20) Frihelsberövande enligt uflänningslagen och (SOU
1972: 84) Flyklingskap. Samtidigt överlämnade utredningen en på dess uppdrag av
docenten Göran Melander upprättad redogörelse för svensk praxis i ärenden om
poliflskt flykflngskap (SOU 1972: 85).

I juni 1970 hade särskUda sakkunniga som i Danmark,
Finland, Norge och Sverige tillkallats för att utreda förutsättningarna för en
enhetlig nordisk utlänningslagstiftning och en samstämmig nordisk
ul-länningspolitik (Nordiska kommitlén) avlämnat betänkandet (Nordisk
utredningsserie 16/70) Ullänningspolilik och utlänningslagstiftning i Norden.

Efter remiss har yttranden över de nu nämnda fyra
betänkandena avgetls av riksåklagaren (RA), hovrätten för Västra Sverige,
kammarrätten i Stockholm, rikspohsstyrelsen (RPS), överbefälhavaren (ÖB),
socialstyrelsen, universitetskanslersämbetet (UKÄ), arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), statens invandrarverk (SIV), uflänningsnämnden, länsstyrelserna i
Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands samt Norrbottens län,
invandrarutredningen (In 1969: 22), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation

1 F. d. justitiekanslern Bengt Lännergren, ordförande, f.
d. riksdagsmannen Carl-Eric Hedin, expeditionschefen, numera regeringsrådet,
Eskil Hellner, riksdagsmannen Essen Lindahl, riksdagsmannen Jan-Ivan Nilsson
och f. d. riksdagsmannen Ingrid Segerstedt Wiberg.

- De sakkunniga var, för Danmark politimesferen J0rgen
Nielsen och poli-tiinspektören Ole Stevns, för Finland byråsekreteraren Harry
Salmi och sektionschefen K. A. Svensson, för Norge kontorsjefen Amulf Jöraandstad
och byråchefen Erik Smedsrud samt, för Sverige byråchefen Sven Bundsen och
e.xpeditionschefen, numera generaldirektören, Claes-Göran Källner.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 27

(TCO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges advokatsamfund.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Föreningen Sveriges polismäs

tare. Svenska polisförbundet samt Svenska flyktingrådet. Vidare har

Sveriges förenade studentkårer inkommit med yttrande. ,

RA, ÖB samt
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Norrbottens län har vid sina
remissutlåtanden fogat yttranden från underlydande myndigheter. Till SIV:s
yttrande har fogats yttranden från ett antal invandrarorganisalioner.

Inom
arbetsmarknadsdepartementet har utarbetats promemorian (Ds A 1975: 2) Vissa
ändringar i terroristlagen, i vilken föreslås vissa sakliga ändringar i lagen
(1973: 162) om särskilda åtgärder lill förebyggande av vissa våldsdåd med
intemationell bakgrund (den s. k. terrorist-lagen) i samband med .att denna
lagstiftning arbetas in i utlänningslagen (1954: 193 UtlL).

Över promemorian har
remissyttranden avgetts av RA, JK, hovrätten för Västra Sverige, RPS, SIV,
länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, utredningen (Ju 1974: 08) om
telefonavlyssning, LO och SAF.

Länsstyrelsen i Stockholms
län har vid sitt remissyttrande fogat yttranden från två polismyndigheter.

I detta sammanhang vill
jag även nämna att SIV i skrivelser den 6 och den 12 december 1974 föreslagit
vissa ändringar i UtlL och utlänningskungörelsen (1969: 136 UtlK). Förslagen
har remissbehandlats. Över skrivelsen den 6 december har yttranden avgetts av
kammarrätten i Stockholm, RPS, socialstyrelsen, AMS, uflänningsnämnden,
länsstyrelserna i Stockliolms samt Göteborgs och Bohus län, LO, TCO, SAF,
Sveriges advokatsamfund. Svenska röda korset. Svenska flyktingrådet samt
Förenade invandrarorganisationer i Sverige (FIOS). Över skrivelsen den 12
december har RÄ, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Stockholm, RPS,
socialstyrelsen, AMS, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus
län, LO, TCO, SAF samt Sveriges advokatsamfund yttrat sig.

Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund och Solidaritetskommittén för politiska
flykflngar har den 26 augusfl 1974 resp. den 11 november 1974 gett in
skrivelser med förslag tiU vissa ändringar i gällande utlänningslagstiftning.
Efter remiss har yttranden avgetts av RPS och SIV.

2
Gällande ordning enligt utlänningslagen och utlänningskungörelsen m. m.

2.1
Skyddet för politiska flyktingar (asylrätten) .

2.1.1
Den svenska utlänningslagstiftningen

Bestämmelser
ang. flyklingskap återfinns bl. a. i uflänningslagen (1954: 193).
Begreppet flykting förekommer i den svenska lagstiftningen

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 28

endast
i sammanställningen "politisk flykting". Detta flyktingbegrepp anges
i 2 § andra stycket UtlL på följande sätt:

Såsom
politisk flykting anses i denna lag utlänning som i sitt hemland löper risk att
bliva utsatt för politisk förföljelse. Med politisk förföljelse förstås att
någon på grund av sin härstamning, tUlhörighet till viss sam-hällsgmpp,
religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på gmnd av politiska
förhållanden utsattes för förföljelse, som riktar sig mot hans liv eller frihet
eller eljest är av svår beskaffenhet, eller ock att på grund av politiskt brott
allvarligt straff ålägges honom.

De
bestämmelser i UtlL som reglerar utlännings rätt att komma in och uppehålla sig
i Sverige gäller i princip också för flyktmg. Denne är emellertid i vissa
avseenden förmånligare stäUd än annan utlänning.

I 2 § första stycket UflL
föreskrivs att politisk flykting, då han är i behov av fristad här i riket,
inte utan synnerliga skäl skall vägras sådan fristad. Denna principdeklaration
om asylrätten innebär en begränsning av möjligheterna att av exempelvis
arbetsmarknadspolitiska skäl vägra uflänning, som är att anse som politisk
flykting, rätt att resa in och vistas i landet. Principdeklarationen är
emellertid tillämplig endast i fråga om pohtisk flyktmg, som har anlänt till
riket. Bestämmelsen kan således inte åberopas beträffande politisk flykting som
befinner sig i annat land.

Utöver innehållet i
principdeklarationen utgör bestämmelserna i 53 och 54 §§ UflL om s. k.
politiskt verkställighetshinder det skydd mot politisk förföljelse, som
politisk flykting åtnjuter i Sverige. Enligt 53 § får utlänning vid
verkställighet av avvisning, förpassning, utvisning eller förvisning inte
befordras till land, där han löper risk att bli utsatt för politisk
förföljelse, och inte heller till land, där han inte åtnjuter trygghet mot att
bli sänd till land där han löper sådan risk. Utan hinder av bestämmelserna i
53 § får utlänning emellertid enligt 54 § första stycket befordras flll sådant
land som där nämnts, om han genom synnerligen grov brottslighet ådagalagt att
hans kvarblivande här i landet skulle innebära allvarlig fara för allmän
ordning och säkerhet och den förföljelse som hotar honom inte innebär fara för
hans liv och inte heller i övrigt är av särskilt svår beskaffenhet. En
ytterligare förutsättning är att utlänningen inte kan befordras till annat
land. Enligt 54 § andra stycket får vidare uflänning befordras till sådant land
som anges i 53 §, om han här eller utomlands bedrivit verksamhet, som har
inneburit fara för rikets säkerhet, och det finns anledning anta att han skulle
fortsätta sådan verksamhet här. Även i sådant fall gäller den förutsättningen
att utlänningen inte kan befordras till annat land än sådant som avses i 53 §
UflL.

Tillämpningen
av UflL:s bestämmelser på den som gör gällande politiskt flyklingskap
fömtsätter en prövning av det politiska flyktingskapet. Denna prövning innebär
dock inte något slutgiltigt ställningstagande till frågan huruvida politiskt
flyklingskap föreligger. I flertalet fall torde det

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 29

inle
ens framgå hur prövningen har utfallit i detta hänseende. Vad som sagts nu
gäller främst fall där politiskt flyklingskap åberopas som skäl för ansökan om
rätt att inresa och uppehålla sig i landet eller som skäl mot awisnings- eller
förpassningsbeslut eller verkstäUighet av sådant beslut. BevUjande av tiUstånd
för uppehåll i riket sker nämligen utan särskild motivering. Detsamma torde
regelmässigt vara faUet om i awisnings- eller förpassningsärende politiskt
flyklingskap anses föreligga. Vederbörande utlänning beviljas i sådana fall
erforderliga tUlstånd för vistelse i riket. När det gäller fråga om
verkställighet av förvisningsbeslut kan det emellertid förekomma att det
politiska flyktingskapet tydligare anges genom att beslutsmyndigheten (SIV
eller regeringen) finner hinder mot verkställighet föreligga enligt 53 och 54
§§ UtlL.

Det enda sätt enligt
svensk lagstiftning på vilket en utlänning, som vistas lovligen här i landet,
kan få till stånd en särskUd prövning av frågan om han är att anse som
politisk flykting och ett särskilt beslut i frågan är genom ansökan om
resedokument enhgt 1951 års flyktingkonvention. Enligt artikel 28 i
konventionen skall ansluten stat för flykting, som lovligen vistas i staten,
utfärda resedokument för resor utanför statsområdet. Övriga anslutna stater är
skyldiga att erkänna giltigheten av resedokument som utfärdats enligt
konvenflonen. Kungl. Maj:t har i kungörelsen (1955: 29) om resedokument för
vissa flyktingar uppdragit åt den centrala utlänningsmyndigheten att i fall som
avses i artikel 28 i konventionen utfärda resedokument och att vid utfärdandet
eller vid förlängning av dokumentets giltighetslid iaktta konvenflonens bestämmelser.
Elt beslut att utfärda resedokument anses emellertid inte medföra att
utlänningen har erkänts som flykting i andra avseenden där flyktingskapet kan
ha betydelse. Det är sålunda möjligt att politiskt verkställighetshinder
befinns inte föreligga beträffande avlägsnande av utlänning, som av den
centrala uflänningsmyndigheten försetts med resedokument.

Beträffande gäUande
bestämmelser om resedokument får jag vidare hänvisa till 2.6.2.

2.7.2
Internationella överenskommelser m. m.

I
artikel 14 i Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheter från år 1948 föreskrivs följande om asylrätten:

1.
Envar har rätt att i andra
länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse.

2.
Denna rätt må icke åberopas vid
laga åtgärder, reellt grundade på icke politiska brott eller på handlingar som
strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel
14 ger i sig inte den enskilde rätt att fordra asyl i något land utan endast
rätt att söka och åtnjuta asyl. Bestämmelsen medför den

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 30

konsekvensen
alt stat, som bevUjar någon asyl, inte härigenom gör sig skyldig till en
ovänlig handling mot den personens hemland.

Denna
konsekvens har också senare fastslagits i Förenta nationernas förklaring om
territoriell asyl från 1967. 1 artikel 1 av förldaringen uttalas att, när stat
beviljar asyl åt personer som omfattas av artikel 14 i den allmänna förklaringen
om de mänskliga rättigheterna, detta utgör en fredlig och humanitär handling
som inte kan betraktas som ovänlig av annan stat. I samma artikel sägs att asyl
som stat beviljar personer vilka äger åberopa artikel 14 i den allmänna
förklaringen, inbegripet de som kämpar mot kolonialism, skall respekteras av
varje stat. Rätten att söka och åtnjuta asyl får dock inte åberopas av person,
som på allvarliga grunder kan antas ha begått brott mot freden,
krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten. Det ankommer på varje stat att
själv pröva om det finns anledning att bevilja asyl. Asylberättigad person får
inle avvisas vid gränsen till den stat där han söker asyl eller, om han kommit
in på dess område, utvisas eller tvångsvis återsändas tUl stat där han kan
konima att utsättas för förföljelse.

Ingen
av de nu nämnda förklaruigarna är juridiskt bindande. Inom Förenta nationernas
ram har emellertid angående flyktingar träffats överenskommelser som är
juridiskt buidande för avtalsslutande stat.

Den
viktigaste av dessa överenskommelser är 1951 års FN-konvention angående
flyktingars rättsliga ställning (flyktingkonventionen). Till denna konvention
fogades 1967 elt protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. I förening
med detta protokoll definieras i konvenlionen en flykting som

den
som i anledning av välgrundad fruklan för förföljelse på grund av sin ras,
religion, nationalitet, tUlhörighet tUl viss samhällsgrupp eller politiska
åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur stånd
att eUer på gmnd av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig
av sagda lands skydd, eller den som utan att vara medborgare i något land
befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort,
samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan som nyss sagts, icke
önskar att återvända dit (artikel 1 A punkt 2).

I
konvenlionen anges aUmänt vilka skyldigheter som en flykting har vid vistelse i
konventionsstat samt mer ingående vilka rättigheter och förmåner som konventionsstat
är skyldig att tillförsäkra flykting, som uppehåller sig inom dess område. Det
skydd mot förföljelse som flyktingen tillförsäkras genom konventionen tar sig
uttryck i bestämmelser om hinder mot alt avlägsna honom från asyllandet. 1
konventionens artikel 32 föreskrivs sålunda att flykting, som lovligen
uppehåller sig inom etl lands område, inle får utvisas "annat än på gmnd
av skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna
ordningen". Utvisas emellertid flykting från fördragsslutande stat får
enligt arflkel 33 utvisningen inle verkställas till gränsen mot område där
flyktingens liv eller

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 31

frihet
skulle hotas på grund av hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till
viss samhällsgrupp eller politiska åskådning.

Det skydd mot förföljelse
som konventionen tUlförsäkrar flykting är dock inte undantagslöst. För det
första föreskrivs i anslutning till definitionen av begreppet
"flykting" alt konventionens bestämmelser över huvud taget inte äger
tillämpning på den beträffande vilken det föreligger allvarliga skäl anta att
han a) förövat brott mot freden, krigsförbrytelse eller broll mot
mänskligheten, sådana dessa brott blivit definierade i de intemationella
överenskommelser, som tiUkommit för alt meddela bestämmelser angående sådana
brott; eller b) förövat grovt icke poUtiskt brott utanför tillflyklslandet,
innan han erhöll tillträde till delsamma såsom flykting; eUer c) gjort sig
skyldig till gärningar, stridande mot Förenta Nationernas syften och grundsatser
(arflkel 1 F). För det andra uttalas i artikel 33 att undantag från huider mot
verkstäUighet av avlägs-nandebeslut kan göras beträffande flykting, vUken det
finns skälig anledning att betrakta som en fara för vistelselandets säkerhet
eller vilken med hänsyn till alt han genom laga kraft ägande dom dömts för
synnerligen grovt brott utgör en samhällsfara för det landet.

De rättigheter och
förmåner, som konventionsstat genom konventionen åläggs att flllförsäkra
flykting, avser främst att trygga flyktingens vistelse inom konventionsstaten.
För att emellertid möjliggöra för flykting, som saknar eget pass eller
liknande handling, att röra sig utanför tUlflyktslandet har i konventionens
artikel 28 intagits en bestämmelse som förpliktar fördragsslutande stat att för
flykting, som lovligen vistas inom staten, utfärda sådant resedokument för
resor utanför den staten som förut nämnts, såvida inte tungt vägande skäl
hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen talar
däremot. Fördragsslutande stat får enligt konventionen också utfärda
resedokument tUl flykting som olovligen uppehåller sig inom landet. 1 sådana
fall bör tas särskild hänsyn till om flyktingen inte kan få resedokument från
den stal där han har lov alt vistas. I en bilaga tUl konventionen ges närmare
bestämmelser och anvisningar om utfärdande och förlängning m. m. av
resedokument. Där sägs också att de fördragsslutande staterna skall erkänna
giltigheten av resedokument som utfärdats i enlighet med konventionens f öreslaifter.

Jag
återkommer längre fram till frågan om resedokument (2.6.2).

Konventionsreglerna
upphör att gälla när den som har bedömts vara flykting inte längre anses ha
sådan status. EnUgt artikel 1 C i konventionen förlorar flykting sin
flyktingstatus

1.
om han av fri vilja på nytt
begagnar sig av det lands skydd, vari han är medborgare,

2.
om han, efter att ha förlorat
sitt medborgarskap, av fri vilja åter förvärvar detta.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 32

3.
om han förvärvar medborgarskap
i ett nytt land och kommer i åtnjutande av detta lands skydd,

4.
om han av fri vUja återvänder
för att bosätta sig i det land, som han lämnat eller utanför vilket han har
fortsatt att uppehålla sig på grund av fruktan för förföljelse,

5.
om han icke kan fortfara att
vägra begagna sig av det lands skydd, i vilket han är medborgare, eftersom de
omständigheter inte längre föreligger som ledde till att han erkändes som
flykting, eller

6.
om han utan alt äga
medborgarskap i något land kan återvända till det land, i vilket han tidigare
hade sin vanliga vistelseort, eftersom de förhållanden som medförde att han
tidigare erkändes som flykting inte längre föreligger.

För flykting, som
regelmässigt är anställd ombord på fartyg, kan flyktingkonventionens
bestämmelser om skyldighet för fördragsslutande stat att utfärda resedokument
inte tillämpas, eftersom han inte lovligen vistas inom fördragsslutande stats
territorium. Även i andra avseenden är skyddet för flykting som är sjöman
mindre än för andra flyktingar. För att avhjälpa dessa missförhållanden träffades
inom Förenta nationerna 1957 års överenskommelse angående flyktingar som är
sjömän. Till denna överenskommelse ansluter ett år 1973 öppnat protokoll
angående flyktingar som är sjömän. Genom dessa båda instmment, som ansluter
till flyktingbegreppet i flyktingkonventionen och 1967 års protokoll, ges
särskilda regler om flyktingsjömans anknytning till fördragsslutande stat.
Vidare regleras frågorna när han skall anses lovligen inrest i sådan stat och
under vilka omständigheter fördragsslutande stat kan underlåta att fullfölja
sina konventionsåtaganden gentemot sådan flykting.

Slutligen
kan i detta sammanhang nämnas att det inom Förenta nationerna pågår arbete som
syflar tiU en konvention om territoriell asyl.

2.1.3
Förhållandena i vissa andra länder

De
bestämmelser som reglerar flyktings rätt till inresa och vistelse i elt land
har efter hand blivit alltmer enhetiiga. Denna utveckling får ses som en följd
av det omfattande internationeUa samarbete som bedrivits, särskUt inom Förenta
nationernas ram, för att förbättra flyktingarnas levnadsvillkor och trygga
deras rättsUga stäUning i de länder som de tagit sin tillflykt tUl. Av särskUd
betydelse för deima utveckling har varit konventionen angående flyktingars
rättsliga ställning. Inemot hälften av Förenta nationernas medlemsstater har
anslutit sig till konventionen, som på olika sätt har blivit normerande för den
rättsliga behandlingen av flyktingar i de anslutna staterna. För att garantera
efterlevnaden av konventionens bestämmelser har flertalet stater i Väst-Europa,
däribland Danmark och Finland, införlivat konventionen med den nationella
rättsordningen och gjort den till direkt tiUämplig intern rätt. Norge

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 33

har
liksom Sverige på grundval av nationell praxis utformat egna regler om flyklingskap
med beaktande av konventionens bestämmelser.

Vad
som sagts nu gäller framför allt reglerna om vem som skall anses som flykting
och därmed berättigad till särskilt skydd samt beslämmelserna om under vilka
fömtsättningar flykting får avlägsnas från tillflyktslandet. Konventionen
innehåller inga direkta bestämmelser, som ålägger ansluten stat att fastställa
flyklingskap och därför inte heller några regler om förfarande härför.
Flertalet västeuropeiska stater har emellertid genom lagstiftning eller praxis
skapat ett särskilt förfarande för fastställande av flyklingskap. Förfarandet
har dock utformats högst olika i skUda länder.

För
en närmare redogörelse ang. förhållandena i vissa främmande länder får jag i
övrigt hänvisa till betänkandet Flyklingskap (SOU 1972:84) s. 44 f.

2.2
Tillstånd för inresa, uppehåll, bosättning och arbete

Bestämmelser
om tillstånd till inresa och uppehåll i Sverige, liksom bestämmelser om
tUlstånd för arbetsanslällning finns i UtlL och UtlK.

Enligt
7 § UtlL får regeringen förordna att utlänning inte utan tillstånd får inresa
hit eller vistas här. Tillstånd meddelas som visering, uppehållstillstånd eller
bosältningstillstånd. Från visering bortses i det följande.

Uppehållstillstånd
medför enligt 9 § UtlL rätt att vistas här under tid som anges i tillståndet.
Det innefattar inte rätt tUl inresa utan att detta har angetts särskilt.
Tillståndet får begränsas till att avse viss del av landet och förbindas med
vissa föreskrifter. Det förekommer dock inte atl så sker. Tillståndet får
innehålla föreskrift om att utlänningen senast när tillståndet har löpt ut
skall lämna landet (utresebeslul).

Bosältningsflllstånd
får meddelas för utlänning som är fäst bosatt i riket. Tillståndet medför rält
att inresa och att utan tidsbegränsning vistas här i landet (10 § UtlL).

På
motsvarande sätt får regeringen enligt 15 § UtlL förordna att utlänning inte
utan tillstånd får inneha anställning här eller, med visst undantag, utöva
verksamhet som föranleds av anställning utomlands eUer inneha anslälhiing som
avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart. Tillstånden ges i form av
arbets- resp. anstäUningstillslånd. I delta sammanhang kan bortses från
anställningslillstånd. Kravet på arbetstillstånd gäUer inte den som har
bosättningstiUstånd.

I
fråga om de nämnda tillstånden gäller i övrigt följande enligt UflL och UtlK.

Icke-nordbo
får inte vistas här i landet längre tid än tre månader utan att ha
uppehållstillstånd (32 § UflK). Tillståndet gäller för den tid som

3
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 18

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 34

anges
i tUlståndet. Någon minimi- eUer maximitid för gUtigheten av elt sådant
tiUstånd finns inte föreskriven. TiUståndets giltighetstid får dock inte
överskrida giltigheten av utlänningens pass (38 § UtlK). För ickenordbo gäller
också att arbetstillstånd måste ha meddelats för att vederbörande skall ha
rätt att ta anslälhiing här i landet (42 § UtlK). Även detta tillstånd är
tidsbegränsat men inte heller här gäller några minimi-eller maximitider.
Vanligtvis bestäms gUtighetstiden så att den överensstämmer med vad som gäller
för uppehållstillståndet. Såväl uppehålls- som arbetstillstånd kan förenas med
särskUda villkor och föreskrifter.

Icke-nordbo,
som är fast bosatt i landet, kan efter ansökan få bosätt-ningstUlstånd (55 §
UtlK). Sådant tillstånd beviljas numera regelmässigt efter två års vistelse i
landet. Bosättningstillslånd befriar vidare innehavaren från eventuell
skyldighet att vid inresa ha visering.

Uppehållstillstånd
kan inte återkallas av andra skäl än att ufläimingen i tillståndsärendet mot
bättre vetande har lämnat oriktig uppgift som föranlett att tillstånd har
meddelats (50 § UtlL). Arbetstillstånd kan återkallas om särskilda skäl
föreligger (16 § UtlL). Bosältningstillstånd kan återkallas av samma skäl som uppehållstillstånd
(50 § UtlL) samt om innehavarens bosättning upphör (10 § andra stycket UtlL).

2.3
Avvisnmg och avlägsnande av utlänning efter inresa

Ufläiming
kan eiUigt 18 § UtlL avvisas vid ankomsten till landet eller omedelbart
därefter, 1) om han inte har erforderligt pass och tillstånd att resa in i
landet och, om han ämnar besöka annat nordiskt land, även tillstånd att inresa
dit, 2) om han söker undandra sig att vid inresan för polismyndighet uppvisa
sitt pass och tUl denna lämna begärda upplysningar eller 3) om han vid inresan
mot bättre velande lämnar polismyndigheten oriktig uppgift rörande
förhållanden som kan inverka på hans rätt att inresa. Utlänning kan vidare
enligt 19 § UtlL avvisas vid ankomsten tUl landet och intill tre månader
därefter 1) om han kan antas komma att sakna erforderliga medel för sin
vistelse här i landet eUer, om han ämnar besöka annat nordiskt land, för sin
vistelse där samt för sin hemresa, 2) om han ämnar söka sitt uppehälle här i
landet eller i annat nordiskt land och det skäligen kan antas att han inte
kommer att ärligen försörja sig, 3) om han, enligt vad som är känt, under de
senast förflutna tvä åren yrkesmässigt bedrivit otukt, yrkesmässigt utnyttjat
annans oluktiga levnadssätt eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel eller
utförsel, 4) om han tidigare inom eller utom landet blivit dömd till
frihetsstraff och det skäligen kan befaras att han kommer att fortsätta
brottslig verksamhet här i landet eller i annat nordiskt land, 5) om det med
hänsyn tUl hans föregående verksamhet eller eljest skäligen kan befaras att
han kommer att bedriva sabotage.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 35

spioneri
eUer olovlig underrättelseverksamhet här i landet eller i annat nordiskt land
eller 6) om i lag eller med stöd av lag bestämmelse meddelats därom med
anledning av resolution, som antagits av Förenta Nationemas säkerhetsråd.
Utlännuig kan på begäran av den centrala utlänningsmyndigheten i armat nordiskt
land avvisas också i aimat fall, om det kan antas att han eljest beger sig till
det land som framställt sådan begäran.

Utöver
möjligheten att avvisa utlänning inom tre månader från inresan, kan
avlägsnande efter inresan ske genom förpassning, utvisning och förvisning.

Utlänning
kan förpassas ur landet om han uppehåller sig här utan att ha erforderligt pass
och tUlstånd att vistas här (22 § UflL).

Utlänning
kan med stöd av 29 § UtlL utvisas ur landet 1) om han yrkesmässigt bedrivit
otukt eUer eljest underlåter att efter förmåga söka ärUgen försörja sig, 2) om
han är hemfallen åt alkoholmissbrak eller narkotikamissbmk och befinns i följd
därav vara farlig för annans personliga säkerhet eUer föra ett grovt störande
levnadssätt, 3) om han av tredska eUer uppenbar vårdslöshet gång efter annan
undandrar sig att uppfyUa sina förpliktelser mot det aUmänna eller mot enskild
person eller 4) om han under loppet av de senast förflutna fem åren utomlands
genom dom som äger laga kraft blivit dömd tiU frihetsstraff för brott, varför
utlämning får ske enligt svensk lag, eller undergått honom omedelbart ådömt
frihetsstraff för sådant brott och det på gmnd av gärningens beskaffenhet och
övriga omständigheter kan befaras att han kommer att fortsätta brottslig
verksamhet här. Uflänning som innehar bosätt-ningstUlstånd eller som sedan
minst fem år tiUbaka är bosatt i landet, får utvisas endast om det förehgger
synnerliga skäl. Utlänning kan vidare enligt 34 § UtlL utvisas genom beslut
av regeringen, om det är påkaUat av hänsyn tiU rikets säkerhet eller eljest i
statens intresse (s. k. politisk utvisning).

Utlänning
kan enligt 26 § UtlL förvisas genom dom eller beslut av allmän domstol, om han
befinns ha begått brott på vilket kan följa fängelse i mer än ett år eller om
vUlkorlig dom eller skyddstillsyn som har ådömts honom för sådant brott
undanröjs och det på gmnd av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter
kan befaras att han kommer att fortsätta brottslig verksamhet här i landet
eller om brottet eljest föranleder att han inte bör få kvarstanna. Utlänning
kan vidare förvisas om han befinns ha begått brott, vara enligt UtlL eller
enligt författning som utfärdats med stöd därav kan följa fängelse samt
omständigheterna vid gärningens begående är försvårande eller om han under de
före gärningen senast förflutna två åren har funnits skyldig till brott av
samma slag. Utlänning, som innehar bosättningstillstånd eller som då åtalet
väcktes sedan minst fem år tillbaka var bosatt i riket, får förvisas endast om
det föreligger syimerliga skäl.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 36

2.4
Särskilda tvångsåtgärder i utlänningsärenden m. in.

2.4.1
Bestämmelserna i utlänningslagen

Bestämmelser
om särskUda tvångsåtgärder i utlätmingsärenden finns i 3538 §§ UtlL.
Tvångsmedlen utgörs av tagande i förvar och ställande under uppsikt.

När
fråga uppkommer om avvisning, förpassning eller utvisnmg eller om
verkställighet av sådan åtgärd eller av förvisning, får enligt 35 § den
myndighet som handlägger ärendet förordna att utlänningen skaU tas i förvar
eller ställas under uppsikt. Handläggs ärendet av regeringen, kan även SIV eller
länsstyrelse förordna om tvångsåtgärd. Är SIV handläggande myndighet kan också
länsstyrelse meddela sådant förordnande. Om det skäligen kan befaras att
utlänningen avviker, får åtgärden också vidtas av polismyndighet. Anmälan om
åtgärden skall då skyndsamt göras tUl den myndighet som handlägger ärendet och
det åligger den myndigheten att omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.

När
myndighet förordnar om avvisning, förpassning eller utvisning av utlänning, som
hålls i förvar eller står under uppsikt, skall enligt 36 § myndigheten
samtidigt pröva om tvångsåtgärden skaU bestå tUls verkställighet sker.

Förekommer
inte längre skäl att håUa uflänningen i förvar eller under uppsikt skall
åtgärden omedelbart hävas (37 §).

Som
förutsättning för beslut om tvångsåtgärd anges i lagtexten således endast att
det uppkommer fråga om avvisning, förpassning eller utvisning eller om
verkställighet av sådan åtgärd eller om verkslälUghel av förvisning. 1 prop.
1954: 41 s. 103 betonade föredragande departementschefen att tvångsåtgärd inte
fick tillgripas annat än som elt led i ett förfarande för utlännings
avlägsnande ur riket. Han framhöll samtidigt att enbart den omständigheten att
ett avlägsnandebeslut inte omedelbart kunde verkställas inte fick utgöra grund
för tvångsåtgärd. Vid sidan av ett verkstälUghetshinder måste enhgt
departementschefen föreligga andra omständigheter som påkallar att utlänningen
tas i förvar eller stäUs under uppsikt, t. ex. fara för att utlänningen
avviker och håller sig undan eller för att han här kommer och bedriva för
landet skadlig verksamhet.

Beslut
om tvångsåtgärd kan inte överklagas utom såvilt angår förvaltningsdomstols
beslut i utvisningsärende om tagande i förvar. Sådant beslut kan överklagas
särskilt. Klagotiden är inte inskränkt till viss tid (49 § tredje stycket
UflL).

I 38
§ första stycket föreskrivs emeUertid att om det finns anledning att hålla
utlänning i förvar längre tid än en månad frågan skall inom samma tid
understäUas regeringen. Ingen får kvarhållas längre tid än tre

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 37

månader
från förvarstagandet såvida inte regeringen finner synnerliga skäl föreligga.
Innan regeringen meddelar sådant beslut skall förhör hållas med utlänningen
och utläimingsnämndens yttrande inhämtas. Regeringens beslut om kvarhållande
av utlänning i förvar gäller varje gång högst tre månader från dagen för
beslutet.

Den
nämnda underställningsregeln gäUer dock inte i utvisningsärende hos
förvaltningsdomstol. Enligt 38 § andra stycket gäller i sådant ärende att ingen
får kvarhåUas längre tid än tre månader från det han togs i förvar, om inte
synnerliga skäl föreligger därtill. Innan sådant beslut meddelas skaU muntlig
förhandling håUas i ärendet. Beslut om kvarhållande i förvar gäUer för varje
gång inte längre än tre månader från dagen för beslutet.

I UtlL finns bestämmelser
om när förhör skaU eller får hållas i utlänningsärende. Förhör skall alltid
hållas i ärende om s. k. poliflsk utvisning (34 § andra stycket UtlL) och i
ärende om kvarhållande av utlänning i förvar i mer än tre månader (38 §). På
utlänningens begäran skall hållas muntlig förhandling i ärende hos länsrätt
angående utvisning (31 §) och förhör i ärende om verkställighet av förpassning
som har underställts den centrala utlänningsmyndighelen på grund av påstående om
poliflskt flykflngskap, om förhör inte redan har hållits i förpassningsärendet
(58 § tredje stycket). Förhör kan håUas, om regeringen, SIV, utlänningsnämnden
eller länsstyrelse i övrigt finner anledning därtill (39 §). Slutligen kan
regeringen förordna alt förhör skall hållas vid allmän underrätt, om det
erfordras utredning vid domslol rörande omständighet av betydelse för ärendets
avgörande (43 § första stycket).

Med
de undantag som jag nu har angett är förfarandet inför myndigheterna i princip
skriftligt.

Beslut om tagande i förvar
verkställs av polismyndighet. Enligt 1 § lagen (1972: 509) om vad som avses
med pohsmyndighet m. m. skall, om inte annat följer av lag eller annan
författning, med polismyndighet förslås polisstyrelsen i distriktet. För att
tillgripa tvångsåtgärd mot utlänning fordras således ett förordnande av
beslutsmyndigheten. Vid fara i dröjsmål kan emellertid enskild polisman ingripa
mot utlänning utan all beslut härom har meddelats. Sådant ingripande kan ske
med stöd av 1 § lagen (1973: 558) om tillfälligt omhändertagande. I detta
lagrum sägs alt om polisstyrelse enligt särskild bestämmelse har befogenhet att
besluta omhändertagande av någon, så får polisman omhänderta denne i avbidan
på polisstyrelsens beslut. Som förutsättning för polismannens ingripande anges
att föreskrivna rekvisit för beslut om omhändertagande bedöms föreligga och
dröjsmål med omhändertagandet finns innebära fara för den omhändertagnes eller
annans liv eller fara i annat hänseende. Enligt 5 § samma lag skall polisman
som verkställt omhändertagandet anmäla åtgärden till sin förman så skyndsamt
som möjligt. Förmannen skall omedelbart pröva om åtgärden skall bestå. Innebär
hans beslut att

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 38

den
omhändertagne skall kvarhållas skall han skyndsamt underrätta polisstyrelsen
om omhändertagandet och skälen för detta. Det åligger enligt 7 §
polisstyrelsen att snarast möjUgt efter omhändertagandet meddela beslut enligt
de särskUda bestämmelser som är tillämpliga i varje särskilt fall.

2.4.2
Internationella överenskommelser

Det
internationeUa arbete, som efter andra världskriget sattes igång för att skapa
rättsliga garantier för de mänskhga rättigheterna, har resulterat i två
konventioner, till vilka Sverige har anslutit sig. I båda finns bestämmelser
angående fribetsberövanden.

Ar
1950 öppnades för undertecknande Europarådets konvention om de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna. I artikel 5 i konventionen
föreskrivs att ingen får berövas sin frihet utom i särskUt i artikeln angivna fall
och i den ordning som lagen föreskriver. Ett sådant särskilt angivet fall är
"då någon lagUgen är arresterad eUer eljest berövad sin frihet tiU
förhindrande av att han obehörigen inkommer i landet eller som ett led i
förfarande för hans utvisning eller utlämnande". Enligt samma artikel
skaU envar, som sålunda berövas sin frihet, ha rätt att få lagligheten av
frihetsberövandet prövat inför domstol. Befinns åtgärden vara olaglig skall
beslut fattas om frigivning.

1966
antog Förenta Nationernas generalförsamling Internationella konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter. I stor utsträckning berör den samma
rättigheter som omfattas av Europarådskonventionen. I artikel 9 föreskrivs att
ingen får berövas sin frihet utom på sådana gmnder och i sådan ordning som
anges i lag. I samma artikel sägs vidare att den som sålunda har berövats sin
frihet skall ha rätt alt inför domstol påfordra att lagligheten av
frihetsberövandet prövas utau dröjsmål och att frigivning beslutas, om åtgärden
är olaglig.

2.5
Besvärsrätten i utlänningsärenden

Möjligheterna
att föra talan mot beslut enligt UtlL har mycket olika omfattning. I fråga om
vissa typer av ärenden föreligger full besvärs-rätt, medan i andra fall finns
endast begränsade klagomöjligheter. 1 några ärendelyper finns inte någon
klagorätt.

Fullständig
besvärsrätt föreligger endast i fråga om följande beslut, nämligen allmän
domstols beslut om förvisning, förvaltningsdomstols beslut om utvisning eller
om tagande i förvar samt beslut av SIV om avslag på ansökan om resedokument.
Besvärsrätlen regleras i dessa fall i rättegångsbalken (RB) såvitt avser allmän
domstols beslut, i förvallningsprocesslagen (1971: 291) beträffande
förvaltningsdomstols beslut och i förvaltningslagen (1971: 290) såvitt angår
ärenden om resedokument.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 39

I
övriga ärenden inom utlänningslagstiftningen är klagorätten antingen begränsad
eller utesluten. Bestämmelserna innebär följande.

Polismyndighets
beslut om avvisning kan överklagas hos SIV (44 § första och andra styckena
UtlL). 1 vissa fall skall polismyndigheten i stället för att fatta beslut
underställa SIV ärendet (20 § andra och tredje styckena). I ärende hos SIV som
rör avvisning skall verket enligt 20 § andra stycket och 45 § UtlL regelmässigt
höra utlänningsnämnden. Talan mot SIV:s avvisningsbeslut får föras endast i de
fall då utlänningsnämnden eller någon av dess ledamöter anfört avvikande
mening eller nämnden inte har avgett yttrande (46 § första stycket UtlL).

Innan
SIV meddelar beslut om förpassning skaU likaså utlänningsnämnden höras (23 §
UtlL). Utan dess hörande får förpassningsbeslut meddelas i vissa faU. Detta får
ske om för utlänningen meddelats utresebeslut (9 § andra stycket UtlL) eller
beslut om vägrat uppehållstillstånd på grund av s. k. vandelsskäl, dvs.
omständighet som enligt 19 § första stycket punkterna 25 eUer 29 § UtlL kan
föranleda avvisning resp. utvisning. Mot SIV:s beslut om förpassning får på
motsvarande sätt som i fråga om avvisningsbeslut talan föras endast om
utlänningsnämnden inte har yttrat sig eller i nämnden har anförts avvikande
mening. I de fall då enligt vad jag har nämnt nämnden inte behöver höras
förehgger ingen besvärsrält.

Rätlen
för SIV att i vissa faU meddela förpassningsbeslut utan utlänningsnämndens
hörande korresponderar med en skyldighet att i stället höra uflänningsnämnden
redan innan den meddelar utresebeslulet eller beslut om vägrat
uppehåUsflllstånd p. g. a. vandelsskäl (12 § första stycket UtlL). Talan får
då i stäUet föras mot dessa beslut i den mån besluten avviker från mening som
framförts i nämnden eller nämnden inte har yttrat sig.

Under
motsvarande förutsättning får enligt 59 § första stycket talan föras mot SIV:s
beslut om verkstäUighet av avlägsnandebeslut när ärendet har underställts
verket enligt 58 § andra stycket. Även i dessa ärenden skall nämligen
uflänningsnämnden regelmässigt höras.

Talan
mot beslut av SIV i de nämnda fallen fullföljs hos regeringen. Besvärstiden är
en vecka (46 § tredje stycket och 59 § första stycket UflL).

Mot
beslut enligt UtlL får i övrigt, bortsett från vissa processuella beslut,
talan inte föras (49 § UflL).

Regeringen
kan emellertid i vissa fall få pröva ärende i vilket besvärsrält inle
föreligger. Enligt 47 § UtlL kan SIV, om man finner särskilda skäl lill detta,
överlämna elt ärende tUl regeringens avgörande (underställning). Detta skall
alltid ske om utlänningsnämnden begär det. En annan form av prövning av
ärenden som ankommer på regeringen sker genom s. k. återbrytning av
avlägsnandebeslut. Dessa beslut preskriberas inte ulan gäller ulan
tidsbegränsning. Enhgt 51 § UtlL får emellertid re-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 40

geringen
upphäva beslut om avvisning, förpassning, utvisning eller förvisning som inte
kan verkställas dier som, vare sig det har verkställts eller inte, av andra
skäl inte längre skall lända till efterrättelse. Återbrytning av awisnings-
eller ulvisningsbeslut kan också beslutas av SIV när särskilda skäl föreligger.
Det gäller dock inte beslut som meddelats av regeringen.

2.6
Vissa övriga bestämmelser i utlänningslagen och utlänningskungörelsen m. m.

2.6.1 Straff
för arbetsgivare som anställer utlänning utan arbetstiUstånd

Arbetsgivare som har utlänning utan arbetstillstånd anställd kan en

ligt 62 § UtlL dömas tiU dagsböter.

Enligt
62 § UtlK skall den som i sin tjänst anställer utlänning som har fyllt 16 år
göra skriftlig anmälan till polismyndigheten, när utlänningen tillträder och
slutar anställningen. Underlåter arbetsgivaren att göra sådan anmälan eller
lämnar han i anmälan oriktig uppgift mot bättre vetande kan han dömas till
dagsböter eller, om omständigheterna är försvårande, till fängelse i högst sex
månader.

2.6.2 Bestämmelser
om resedokument

I
samband med redogörelsen för skyddet för politiska flykflngar (2.1) nämnde jag
att SIV enligt kungörelsen (1955: 29) ang. utfärdande av resedokument får
utfärda resedokument enligt 1951 års flyktingkonvention. Som
legitimalionshandUng gäller resedokument, som utfärdats eller förlängts i
Sverige, endast vid utrikes resa. För vistelsen i Sverige måsle flykflng, i
likhet med annan ufläiming, vara försedd med särskild legili-malionshandling
som gäller som pass (2 § UtlK). Innehav av ett vanligt hemlandspass anses vara
elt uttryck för att passinnehavaren slår under hemlandels skydd och eflersom
den som åtnjuter sill hemlands skydd inte kan anses som flykting, anses det i
Sverige oförenligt med flyktingbestämmelserna att utfärda resedokument till
utlänning som innehar eget hemlandspass. I sådana fall måsle därför utlänning,
som önskar få ett resedokument, först lämna i frän sig sitt hemlandspass,
varefter resedokument utfärdas. Som särskild legitimationshandling för
vistelsen i Sverige utställs då samtidigt elt s. k. främUngspass (6 § UtlK).

Utlänning
som är flykting och som saknar bosättningstiUstånd kommer sålunda med
nuvarande ordning att behöva dubbla legitimations-handlingar.

Främlingspass
utfärdas för viss tid och kan förses med påskrift att det blir ogiltigt, om
innehavaren reser in i sitt hemland. Passet skall under vissa förutsättningar
återställas till SIV (7 § UflK). I fråga om resedokument finns ingen
bestämmelse som gör det möjligt alt återkalla legitima-tionshandlingen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 41

3
Gällande ordning enligt terroristlagen

Lagen
(1973: 162) om särskilda åtgärder tiU förebyggande av vissa våldsdåd med
internationell bakgrund, i det följande kallad terroristlagen, trädde i kraft
den 1 maj 1973 med gUtighet till utgången av april 1974 (prop. 1973: 37, JuU
1973: 18, rskr 1973: 121). Genom beslut av 1974 och 1975 års riksdagar har dess
gUlighetstid förlängts (prop. 1974: 55, JuU 1974: 12, rskr 1974: 150; prop.
1975: 72, JuU 1975: 17, rskr 1975: 137). Lagen gäller nu lill utgången av
december 1975.

Terrorisllagen
ger möjligheter att under vissa specieUa förutsättningar ingripa med skUda
åtgärder som alla har tUl syfte att minska riskerna för att vårt land blir
skådeplatsen för nya internationella terroristdåd. I prop. 1973: 37 framhålls
(s. 21) att lagen tar sikte enbart på utlänningar som tillhör eller verkar för
sådana gmpper och organisationer vilka genom sin tidigare verksamhet har visat
att de systematiskt använder våld för politiska syften även mot oskyldiga
människor i främmande land och därför kan befaras göra det också i Sverige.
Utlänning som avses i lagen kan avvisas eller utvisas. En förutsättning för att
ett awisnings-eller utvisningsbeslut skall kunna verkställas är dock att s. k.
politiskt verkställighetshinder inte föreligger (jfr 53 § UtlL). Fmns sådant
hinder för verkstäUighet, dvs. skulle uflänningen löpa risk för politisk förföljelse
i det land dit han skulle befordras eller kunna därifrån befordras till land
där han löper sådan risk, skall han i stället kunna bli föremål för kontroll
och övervakning. Därvid skall under vissa förutsällningar även sådana spanings-
och tvångsåtgärder som husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning,
brevkontroll och telefonavlyssning kunna användas mot honom. Fömtsättningama
för att dessa åtgärder skall kunna vidtas avviker i viss mån från vad som
enligt RB gäller om användningen av sådana tvångsmedel vid misstanke om brotl,
eftersom RB:s regler inte ger möjligheter till ingripanden uteslutande i
förebyggande syfte.

Rörande
lagens närmare innehåll kan nämnas följande.

Enligt
1 § första stycket skall utlänning, som ankommer till riket, av-visas om det
finns grundad anledning anta, att han liUhör eller verkar för organisaflon
eller grupp som, på grund av vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras
här i riket använda våld, hot eller tvång för politiska syften. Förteckning
över utlänningar, som sålunda skall avvisas, upprättas enligt 1 § andra stycket
av RPS i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen. Föreligger
beträffande utlänning, som uppehåller sig i riket, sådana omständigheter som
nyss har nämnts får han enligt 3 § utvisas.

Beslut
om avvisning skall meddelas av polismyndighet på grundval av RPS:s förteckning
(2 §). Påstår uflänning som finns upptagen i förleck-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 42

ningen
alt han är politisk flykting, skall ärendet efter SIV:s hörande underställas
regeringen, om inte påståendet är uppenbart oriktigt (5 §). Underställning
skall också ske om utlänningen har fått svenskt visum, uppehållsflllstånd eller
bosättningstiUstånd (2 §). Detsamma skall gälla om uflänningen anses böra
avvisas enligt 1 § trots alt han inte finns upptagen i den tidigare nämnda
förteckningen. Beslut om utvisning meddelas av regeringen (3 §).

Påstår utlänning när fråga
uppkommer om verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning att han är
politisk flykting och är påståendet inte uppenbart oriktigt, skall
verkstäUighetsfrågan underställas regeringen sedan SIV har yttrat sig i
ärendet (5 §).

En förutsättning för att
en utlänning skall kunna avlägsnas ur landet på gmnd av awisnings- eller
utvisningsbeslut är, som tidigare har nämnts, att det inte föreligger politiskt
verkställighetshinder. Enligt 8 § skaU sålunda regeringen förordna att beslut
om avvisning eller utvisning t. v. inte får verkställas, om hinder mot
verkställighet av beslutet möter på grund av vad som sägs i 53 och 54 §§ UtlL
(politiskt verkställighetshinder) eller om det på annan grund förehgger
särskUd anledning att verkställighet inte bör äga rum.

I
sådana ärenden enUgt terroristlagen som rör avvisning eller utvisning eller
verkställighet av sådant beslut är åtskilliga bestämmelser i UtlL tUlämpUga (7
§). När det gäller utlännings tagande i förvar kompletteras UtlL:s regler härom
med särskilda regler som ger polisen i viss mån vidgade möjligheter lUl
förvarslagande (6 §).

Utlänning, beträffande
vUken regeringen har förordnat att meddelat awisnings- eller utvisningsbeslut
t. v. inte får verkställas, skall enligt 9 § första stycket under sin vistelse
i riket kunna bli föremål för viss konlroll och övervakning. Detsamma skaU
enligt 9 § andra stycket gäUa, om enligt UtlL har meddelats ett inle
verkställbart beslut om avvisning eller avlägsnande och regeringen har funnit
att beträffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 1 §
första stycket terroristlagen. Den kontroll och övervakning som i nu nämnda
fall skall kunna komma i fråga innebär dels att regeringen skall kunna meddela
sådan utlänning särskilda föreskrifter om inskränkningar och viUkor för hans
vistelse i riket och dels att utlänningen under vissa förutsättningar skall
kunna bU föremål för vissa spaningsåtgärder. 1 sistnämnda hänseende innebär
lagen följande.

Om det finnes vara av
betydelse för att utröna om organisation eller grupp som avses i 1 § första
slyckel terroristlagen planlägger eller förbereder åtgärd som utgör hot mot
allmän ordning och säkerhet, får utlänning som avses i 9 § underkastas
husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiklning. Av sådan utlänning får
också tas fingeravtryck och fotografi (10 §). Förordnande om nämnda åtgärder
meddelas av polismyndighet. För samma ändamål kan polismyndighet, om
synnerliga

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 43

skäl
föreligger, få tUlstånd att dels ta del av samtal flll och från telefonapparat
som innehas eller kan antas komma att begagnas av utlänning som nu avses
(telefonavlyssning), och dels närmare undersöka, öppna eller granska post- eUer
telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har ställts
till eller avsänts från utlänningen och som påträffas vid husrannsakan,
kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-, telegraf-,
järnvägs- eller annan befordringsanstalt (11 §). Fråga om flllslånd flll sådan
åtgärd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av RPS. Tillstånd skall
meddelas att gälla viss tid som dock inte får överstiga en månad (12 §).

I
alla sådana ärenden som enligt lagen skall prövas av regeringen skall förhör
hållas (14 §).

4
Utlänningsutredningens betänkanden IV och
V

4.1 Inledning

Utlänningsutredningen
avgav under år 1972 dels ett stencUerat betänkande (Ds Ju 1972: 20) Frihelsberövande
enligt utläimingslagen dels betänkandet (SOU 1972: 84) Flyktingskap.

I
det sist nämnda betänkandet, som är utredningens slutbetänkande, behandlar
utredningen frågor som rör flyktings rättsliga ställning i Sverige.
Betänkandet innehåUer vidare förslag tUl ändring i fråga om besvärsrätten och
överprövningen i utlänningsärenden samt förslag om preskription av
avlägsnandebeslut. Det stencilerade betänkandet innehåller förslag tUl ändrade
bestämmelser om tagande i förvar och ställande under uppsikt enligt UtlL.

4.2 Flyktingskap
och dess skydd

4.2.1
Utredningen

Flyktingbegreppet.
Utredningen konstaterar att den praxis, som under andra världskriget och åren
närmast därefter utbildades inom asylrätten, lagfästes 1954 genom nuvarande
UtlL. Vid utformningen av bestämmelserna om flyktingar togs också hänsyn till
innehållet i Förenta nationernas flyktingkonvention från år 1951, vilken
Sverige ratificerade samma år. Man tog einellertid inte direkt sikte på att
införliva konventionens bestämmelser med svensk rätt. Ambitionen var endast
att se till alt den nya UtlL inte kom att innehåUa bestämmelser som skulle
hindra en svensk raflfikation av flyktingkonventionen. Detta har enligt
utredningen medfört att påtaghga skiUnader föreligger mellan konventionens och
UtlL:s uttryckssätt, något som framgår redan vid en ytlig jämförelse mellan
deras flyktingbegrepp. Sålunda pekar utredningen på att UtlL:s uttryck
"hemland" i konventionen motsvaras av ut-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 44

trycken
"land, vari han är medborgare", och "land vari han tidigare haft
sin vanliga vistelseort". I konventionen anges "välgmndad fruktan för
förföljelse" som en första fömtsättning för flyktingskap, medan UflL talar
om "risk för politisk förföljelse". Konventionens uttryck "ej
önskar begagna sig av sagda lands skydd" saknar motsvarighet i UtlL.

Utredningen
pekar på att konventionens definition av begreppet flykting har en
självständig betydelse i ett avseende, nämligen vid utfärdande av resedokument
för flykting som lovligen vistas i vårt land. Eflersom sådant dokmnent
förutsätts kunna utfärdas endast för flykting som avses i konventionen och
UflL:s flyktingbegrepp inte omfattar endast konventionsflykting, har SIV genom
en särskild kungörelse (1955: 29) bemyndigats att utfärda resedokument med
iakttagande av beslämmelserna i konventionen.

Uiredningen
framhåUer vidare att den vid sin undersökning av hur regleringen av asylrätten
utfaUit i praktiken funnit att det på grundval av UtlL:s bestämmelser om
politisk flykting utbildats en praxis som faslän den står i överenstämmelse
med UtlL svårhgen låter sig förena med motsvarande bestämmelser i
flyktingkonventionen. Någon närmare redovisning av denna mot
konventionsbestämmelserna stridande praxis ges emellertid inte. Uiredningen
säger endast att förklaringen lill gällande praxis torde vara alt söka i det
förhåUandet att UtlL:s bestämmelser skiljer sig materiellt från konventionens
regler.

Enligt
utredningens mening bör en nationell lagstiftning som ansluter till en
internationell överenskommelse i princip utformas så att den såvilt möjligt
får samma malerieUa innehåll som. överenskommelsen. Delta gäUer i vart faU när
åtgärder, som vidtas på gmnd av den nationella lagstiftningen, måste
respekteras av andra konventionsstaler. En annan ordning skulle kunna medföra
uppenbara risker för att de förpliktelser, som följer av en anslutning tUl
överenskommelsen, inte helt uppfylls eller för att konventionens reglering,
till förfång för övriga konventionsstaler, utsträcks tUl områden som ligger
utanför konvenlionen. Dessa risker blir enligl uiredningen särskilt påtagliga
om det inte föreligger skyldighet för den handläggande myndigheten att vid
tillämpningen av de nationella bestämmelserna beakta innehållet i den
överenskommelse som föranlett bestämmelserna.

Mot
bakgrund av det anförda anser utredningen angeläget att det skapas ökade
garantier för att konventionens bestämmelser iakttas och dess förpliktelser
uppfylls genom en bättre anpassning till konventionen av UtlL:s bestämmelser om
politiskt flyktingskap. Detta föreslås ske på så sätt att flyktingkonventionens
definition av flykting efter omarbetning tas in i UtlL och ersätter den
nuvarande definitionen på "politisk flykting" i 2 § andra stycket.

Övriga
utlänningar i behov av skydd. Eftersom begreppet politisk flykting i UflL är
vidare än flyktingbegreppet i konventionen, medför

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 45

utredningens
förslag att vissa utlänningar skulle ställas utanför det skydd som de i dag
enligt UtlL åtnjuter som "politisk flykting". Utredningen pekar
härvid på dels utlänning som riskerar förföljelse på grund av politiska
förhåUanden, dels utlänning som löper risk att åläggas allvarligt straff för
politiskt brott. Det gäller enhgt utredningen att eftersträva att en
omreglering av asylrätten inte medför att någon grupp av skyddsbehövande
utiänningar får ett sämre skydd än den f. n. har.

I
delta sammanhang gör utredningen en närmare genomgång av begreppet
"politiskt brotl". Utredningen erinrar om att som politisk flykting
enligt 2 § UflL skall anses bl. a. den som på grund av politiskt brott riskerar
aUvarligt straff. Begreppet politiskt brott förekommer' också i 6 § lagen
(1957: 668) om utlämning för brott, där det föreskrivs att "utlämning må
ej beviljas för politiskt brott". Undantag mot detta utlämningsförbud kan
dock enligt samma lagrum medges om brottet endast är ett brott av icke politisk
beskaffenhet och det i det särskilda fallet prövas övervägande ha karaktären
av ett icke politiskt brott. Utredningen framhåller att innebörden av begreppet
"politiskt brott" är omtvistad. Med utgångspunkt i förarbetena tUl
lagen om utlämning konstaterar utredningen att "politiskt brott" i
den svenska rättstiUämpningen i allt fall omfattar brott som riktar sig mot
statens säkerhet eUer samhällsord--ningen (uppror, högförräderi, spioneri m.
m.) oavsett om brottet begåtts i politiskt syfte eller inte. Denna kategori
brott brukar kallas för absolutpolitiska brott. Som politiskt brott anses
enligt utredningen också andra gärningar, som begåtts i samband med
absolut-politiskt brott och som inte övervägande har karaktär av ell icke
politiskt brott. Utredningen menar alt stark kritik kan riktas mot nu angivna
innebörd av begreppet "poliflskt brott", eflersom hänsyn inle las
till gärningsmannens politiska uppfattning. Gällande ordning medför
härigenomatt den som av enbart ekonomisk vinning begår t. ex. spioneri, vilket
brott i alla länder regelmässigt kan medföra långvariga' frihetsstraff,
betraktas som politisk flykting och kan således av det skälet beviljas fristad
här. Ett sådant resultat av reglema om flyktingskap fiimer utredningen
egenartat. I den mån nu antydda kategori av "politiskt brott"
alltjämt anses böra innebära skydd mot avlägsnande med stöd av UtlL bör enligt
utredningen ett sådant skydd ges i form av ett verkstälUghetshinder, som
anknyter tUl förbudet mot utlämning.

I
redogörelsen för den gmpp utlänningar, som enligt utredningen inle omfattas av
konventionens flyktingbegrepp men väl av UtlL:s definition på politisk
flykting, pekar utredningen också på de utlänningar som sedan länge har
beviljats uppehåUstiUstånd av allmänt humanitära skäl. Det gäller bl. a.
medborgare i krigförande land, som visserligen inte löper risk för förföljelse
i sitt hemland men som riskerar straff för militärt brott. Det rör sig härvid
främst om desertörer och andra krigsvägrare.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 46

För
nu antydda och andra kategorier utlännmgar, som tar sm tiUflykt hit av andra
skäl än fmktan för förföljelse i sitt hemland, sägs situationen på gnmd av de
pohliska förhållandena i hemlandet ofta vara lik konventionsflyktingarnas
situation och de kan därmed sägas vara i behov av ett likartat skydd.
Utredningen föreslår därför att utöver konventionsflyktingar förmånsställning
skall ges de utlänningar som på grund av de politiska förhållandena i sitt
hemland inte vill återvända dit och som kan åberopa tungt vägande skäl härför,
dvs. andra tungt vägande skäl än som anges i flyktingkonventionen. Detta bör
enhgt utredningen ta sig uttryck på ett sätt som motsvarar principdeklarationen
för konventionsflykting i 2 § UtlL. I nämnda lagrum bör därför mföras en definition
av den gmpp utlänningar, som enligt vad nu sagts är i behov av särskUt skydd,
samt anges en riktlinje för deras särställning av innehåll att "utlänning,
som enligt vad tidigare sagts bör åtnjuta ett särskilt skydd, inte får utan
särskilda skäl vägras tillstånd att vistas i riket". En sådan utlänning
skall alltså i princip inte kunna vägras inresa och uppehåll av allmänna skäl,
t. ex. läget på arbetsmarknaden.

Flyktingförklaring.
Uflänningsutredningen framhåller vidare att UtlL:s skydd av politiska
flyktingar främst är ett skydd mot att de avlägsnas till land där de riskerar
politisk förföljelse. Frågan om politiskt flyktingskap får således sin
betydelse i första hand vid verkställighet av ett avlägsnandebeslut. Det är i
allmänhet först när en sådan fråga kommer upp som den centrala
utlänningsmyndigheten prövar ett påstående om politiskt flyktingskap mer
ingående. I ärenden om tillstånd att uppehålla sig här i landet kommer inte
SIV:s bedömning av ett påstått flyktingskap till uttryck i annat faU än då
ansökan avslås.

Utredningen konstaterar
att förhåUandena i Sverige beträffande fast-stäUande av flyktingskap avviker
väsentUgt från dem som råder i de flesta västeuropeiska länder. Frågan om
politiskt flyktmgskap prövas och avgörs i dessa länder så snart utlänning
ansöker om asyl eUer på annat sätt gör gällande att han är pohtisk flyktuig. Så
sker bl. a. i övriga nordiska länder samt i Belgien, Frankrike, Holland,
Italien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike.

Utredningen
framhåller vidare att en pohtisk flykting jämfört med övriga utlänningar intar
en särställning här i landet inte bara i fräga om rätten att vistas här utan
också i andra avseenden. Man pekar därvid på att politiska flyktingar och även
vissa andra flykthigar bl. a. åtnjuter sociala förmåner och annat bistånd som
inte tillkommer övriga utlänningar. Därmed avses främst den särskilda
hjälpverksamhet till förmån för flyktingar, som bedrivs av AMS och
socialstyrelsen.

Frågan
humvida utlänning är att anse som flykting eller inte kan således vara av
väsentlig betydelse från ohka synpunkter. Redan utlänningens eget intresse av
att så snart som möjhgt få veta om han är erkänd

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 47

som
flykting och därmed berättigad till den särställning som tillkommer flykting,
motiverar därför enligt utredningen att allvarligt överväga en rättslig
reglering för faststäUande av flyktingskap.

Utredningen
finner att flyktingkonventionen inte ålägger ansluten stat att pröva
flykthigstatus i annat fall än då uflänning ansöker om resedokument. Har stat
i sådant fall funnit konventionens flyktingbegrepp till-lämpligt och utfärdat
resedokument är den emellertid bunden av sitt ställningstagande även i andra
sammanhang inom konventionens ram tills konventionen upphör att vara tillämplig
på någon av de i artikel 1 C i konventionen angivna grunderna.

Vid
sina överväganden om man bör ha en vidsträcktare skyldighet alt pröva fråga om
flyktingstatus än vad konventionen sålunda ålägger konveniionsstat, pekar
utredningen främst på att underlåtenhet att ta ställning tUl påstående om
flyktingskap iimebär, att uflänningen lämnas i ovisshet om sin rättsställning i
tillflyktslandet. Enligt vad som framförts till FN:s flyktingkommissarie har
denna ovisshet i många fall ingett flyktingar en känsla av otrygghet och
osäkerhet. Utredningen finner det också med tanke på hur konventionens regler
om uppkomst och upphävande av flyktingskap har utformats vara följdriktigt, att
ansluten stat tar ställning till om utlänning är flykting i konventionens
mening så snart han begär det. Dessutom kan en prövning av flyktingskap framtvingas
redan i dag genom ansökan om resedokument.

Utredningen
anser således att fråga om utiänning är konventionsflykting eller inte bör
prövas så snart utlänning framställt påstående därom även om någon särskild
rättsverkan av flyktingstatus inte är aktuell. En förutsättning bör självfallet
vara att utlänningen själv har begärt en sådan prövning. För att begäran skall
prövas bör vidare enligt utredningen krävas att uflänningen vistas här och har
behov av fristad här. Uppfyller utlänningen fömtsättningama för flyktingskap,
bör prövningen utmynna i en förklaring att utlänningen är att anse som
flykting.

Mot
bakgrund av det anförda föreslår därför utredningen att i UflL intas en
bestämmelse av följande innebörd. Utlänning, som avses i flyktingkonventionen
och som har behov av fristad här i landet äger, om han vistas här, erhålla en
förklaring att han är att anse som flykting. Till en sådan förklaring bör
vidare fogas den föreskriften att om utlänning som fått en sådan förklaring
upphör att vara flykting, förklaringen bör återkallas. Beträffande frågan
vilken myndighet som skaU pröva och meddela beslut i ärende om
flyktingförklaring föreslår utredningen att detta i princip bör ankomma på SIV,
som enligt utredningen får anses ha särskUd kompetens för att bedöma sådana
frågor. Däremot har utredningen inte funnit anledning att låta denna uppgift
exklusivt ankomma på SIV med rättsligt bindande verkan för alla andra myndigheter.
De regler som gäUer för förfarandet vid förvaltningsmyndighet och domstol anses
utgöra en garanti för att där sker en allsidig belysning och

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 48

enhetiig
bedömning i frågan. Utredningen utgår från att myndighet och domstol som
handlägger fråga, i vUken utlännings ställning som flykting har rättslig
betydelse, alltid hör SIV.

Förstärkt skydd för
flykting mot förvisning och utvisning. I fråga om skyddet för flykting när fråga
uppkommer om avlägsnande från vårt land konstaterar utredningen, att UtlL:s
regler om utvisning och förvisning är väl förenliga med bestämmelserna om
utvisning i artikel 32 i konventionen. Utredningen tar i det sammanhanget upp
frågan om inte flykting bör ges ett särskilt skydd mot avlägsnande utöver det
som inryms i beslämmelserna i 53 och 54 §§ UtlL om politiskt verkställighetshinder.
Utredningen erinrar om att utlänning som är varaktigt bosatt här har getts en
ökad trygghet genom föreskrifterna i 26 och 29 §§ UtlL, enligt vUka utlänning
som har bosättningstUlstånd eUer som sedan minst fem år är bosatt här i landet
inte får förvisas resp. utvisas med mindre synnerliga skäl föreligger härför.
Enligt utredningens mening har flykting ett inte mindre starkt behov av
trygghet och skydd än en utlänning som vistats här längre tid. Det borde därför
vara följdriktigt att möjligheterna att fatta beslut om avlägsnande av
konventionsflykting begränsas på motsvarande sätt. Detta föreslås emellertid
endast gälla konventionsflykting som har behov av fristad här i landet.
Åtnjuter han redan skydd i annat land skall han nämligen enligt vedertagen
internationell uppfattning i fräga om rätten till inresa och uppehåll i annat
land jämställas med utlänning i allmänhet. Utredningen föreslår sålunda att
beslut om förvisning eller utvisning av utlänning, som är att anse som flykting
och som har behov av fristad här i landet, får fattas endast ont det föreligger
synnerliga skäl därtill.

Ändringar i
bestämmelsen om politiskt verkställighetshinder. Utredningen går sedan in på
beslämmelserna i 53 och 54 §§ UtlL om politiskt verkställighetshinder samt i
konventionens artikel 33 om förbud mot avlägsnande av flykting. Utredningen
finner sig kunna konstatera att undantagen från förbudet att avlägsna flykting
liU land, där han riskerar förföljelse, är mer begränsade i UflL än i
konventionen. Eftersom konventionen självfallet inte utgör hinder för ansluten
stat att ge flykting ett vidare skydd än konventionen, saknas enligt utredningen
anledning alt ändra gällande ordning i begränsande riktning. I detta sammanhang
pekar utredningen dock på alt enligt 54 § UtlL undantag från nämnda
avlägsnandeförbud kan göras om uflänningen har gjort sig skyldig till
"synnerligen grov brottslighet". Detta begrepp har tidigare tolkats
så att det avsåg även upprepad brottslighet, vari ingår brott av svårare beskaffenhet.
I konventionens artikel 33 medges undantag från avlägsnande-förbud om
flyktingen dömts för "synnerligen grovt brott". För att utesluta
möjUgheten av en felaktig tolkning, föreslår därför utredningen alt uttrycket
"synnerligen grov brottslighet" i 54 § UtlL ändras lill "synnerligen
grovt brott".

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 49

Till skUlnad från flyktingkonventionen upptar, som
tidigare nämnts, UflL "politiska förhållanden" och allvarligt straff
på gmnd av "politiskt brott" som gmnder för förföljelse. Genom
utredningens förslag till nytt flyktingbegrepp skulle de som utsätts för
förföljelse av nyssnämnda skäl komma att ställas utanför det skydd som de f. n.
åtnjuter genom reglema om politiskt verkställighetshinder. För alt undvika att
så sker föreslår utredningen, att reglerna om politiskt verkställighetshinder
görs tillämpliga också på utlänning som förföljs på grund av politiska förhållanden
även om han inte är att anse som flykting.

I fråga om den som begått politiskt brott föreslås ett
verkställighetshinder som anknyter till reglerna i lagen om utlämning för
brott. I 6 § denna lag föreskrivs elt ovillkorligt förbud mot utlämning för politiskt
broll, om inte gärningen också innefattar brott av icke-politisk beskaffenhet
och gärningen i det enskilda fallet har övervägande karaktär av ett
icke-politiskt brott. Utredningen föreslår därför ett tillägg tUl 53 § UtlL av
innehåll att utlänning som begått politiskt brott, för vilket utlämning ej må
beviljas, vid verkställighet av avlägsnandebeslut inte får befordras till land,
där han löper risk att åläggas allvarligt straff för sådant brott, och ej
heller till land där han inle åtnjuter trygghet mot alt bli sänd till land, där
han löper sådan risk.

Resedokuments giltighet som pass. Utlänningsutredningen
berör slutligen frågan om skyldighet för flykting som vistas i riket att
inneha legitimationshandling som gäUer som pass. Eftersom resedokument, som
enligt flyktingkonventionen på begäran skaU utfärdas för flykting, endast
gäller som passhandling för utrikes resa kommer ett resedokument som utfärdats
här i Sverige inte att accepteras som passhandling vid flyktingens vistelse
här. Därför måste dessutom ett främlingspass utfärdas för flyktingen.
Utredningen anser att detta förhållande bör ändras och föreslår efter förebild
från andra länder, som anslutit sig till flyktingkonventionen, att
resedokument som utfärdats i Sverige också bör gälla som pass vid uppehåll här
i landet.

4.2.2 Remissyttrandena

Förslaget att införliva konventionens flyktingbegrepp i
UtlL samt att införa en särskild grupp av skyddsbehövande utlänningar mottas
av de flesta remissinstanserna positivt eller lämnas utan erinran. Flera av dem
delar emellertid inte utredningens uppfattning att svensk praxis skulle vara
oförenlig med flyktingkonventionen och det pekas på att utredningens ståndpunkt
i denna del inte har stöd i utredningsmaterialet.

Hovrätten för Västra Sverige, som inte har någon erinran i
och för sig mot att konventionens flyktingbegrepp införlivas i UtlL,
konstaterar emellertid att flyktingar genom den föreslagna uppdelningen mellan
flyktingar och övriga utlänningar i behov av särskilt skydd ges fördelar

4 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 18

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 50

som
inte kommer övriga skyddsbehövande utlänningar tiU del. Dessa skillnader kan
kanske inte alltid motiveras av. skiUnaderna beträffande skyddsbehovet. Enligt
hovrättens mening får dock Sverige redan genom sin anslutning till
flyktingkonventionen anses ha bundit sig för en kategoriklyvning av detta
slag.

RPS
konstaterar att UtlL:s flyktingbestämmelser är mer generösa än konventionens
bestämmelser och anser inte att tiUämpningen av 2 § UtlL har lett till att
konvenflonsbestämmelserna inle uppfyllts. Styrelsen finner inte tillräckliga
skäl föreligga för en ändring av UtlL:s flykting-definition och avstyrker
därför förslaget.

Även
SIV avstyrker förslaget och framhåUer att UtlL inte tiUämpas så att utlänning
får en sämre behandling än han skulle få enligt konventionen. SrV kan därför
inte dela utredningens allmänna uppfattning alt konventionens bestämmelser om
flyktingskap bör införas i UtlL. Till närmare utveckling av sin ståndpunkt
anför SIV bl. a. följande:

UL
och konventionen skiljer sig åt ifråga om definitionen av flykflng bl. a. när
det gäUer utlänning som åläggs allvarligt straff p. g. a. politiskt brott.
Sådan utlänning är enligt UL att anse som politisk flykting. Någon moisvarande
grund för flykflngskap finns inte upplagen i konventionen. I denna talas om
förföljelse på grund av "poliflsk uppfatt-nmg".

Enligt
SIV:s mening är emellertid den som begått poliflskt brott ofta att bedöma också
som konventionsflykflng. Detta hänger samman med som närmare belyses i ett
senare avsnitt atl politiska broll ofta och kanske t. o. m. i regel utgörs av
handlingar som måsle anses ha sin bakgrund i vederbörandes "politiska
uppfattning". Alt vissa politiska brott måhända inte konstituerar
flyklingskap enligt konventionen men väl enligt UL kan enligt SIV:s mening inte
motivera att lagtexten anpassas till konventionstexlen. En skiljaktig
bedömning kan vara resultatet av en onödigt subtil tolkning av lag och
konvention. Något facit i form av en någorlunda enhetlig praxis från de olika
konventionsländerna finns ju inte.

I
konventionen sägs vidare inte något om vad som skall förstås med
"förföljelse" medan i UL talas om förföljelse "som riktar sig
mot hans (utlänningens) liv eller frihet eller eljest är av svär beskaffenhet".

Vad
som skall förstås med uttrycket "förföljelse" i artikel 1 i konventionen
är oklart. Förarbeten eller rättspraxis som kan ge ledning vid tolkningen
saknas. Utredningen har redovisat olika uppfattningar som kommit flll ullryck
inom doktrinen. EnUgt SIV:s mening ger doktrinen elt dåligt stöd vid
tolkningen på grund av dessa delade meningar. Till skillnad mot uiredningen
anser SIV att man vid tolkningen av begreppet "förföljelse" i
artikel 1 inte kan bortse från innehållet i artikel 33 om skydd mot avvisning
och utvisning. Artikel l.tiUförsäkrar i och för sig inte någon flykting en
rält att stanna i något land eller skydd mot atl avlägsnas från ett land. Det
skydd konventionen ger framgår av artikel 33, där det stadgas att flykting inte
må utvisas eller avvisas till gränsen mot område där "hans liv eller
frihet skulle hotas". Med denna tolkning, som förekommer i doktrinen,
blir konventionens definition snävare än UL:5, där det som nämnts talas om
förföljelse som riktar sig mot utlänningens "liv eller frihet eller eljest
är av svår beskaffenhet".

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 51

Enligt
konventionen skall det vara fråga om "välgrundad fruktan" för
förföljelse medan det i utlänningslagen talas om "risk för
förföljelse". En skillnad i innebörden av dessa uttryck som SIV funnit är
alt "risk för förföljelse" även täcker situationer där vederbörande
inte är medveten risken, medan konventionstexten enligt ordalagen tycks
förutsätta medvetenhet om alt sådan risk föreligger. Att försöka genoml}'sa
övriga eventuella skillnader mellan innebörden av dessa uttryck utan belysning
av faU ur praxis har SIV funnit vara ofruktbart.

Utredningen
har framhållit att den funnit det angeläget att en ökad rätlssäkerhet kommer
flyktingar och andra utlänningar till del. Att införa konventionens definition
av flykting i UL skulle emellertid enligt SIV:s uppfattning kunna få motsatt
verkan. Som ovan framhållits är konventionens definition både oklarare och
enligt ordalagen snävare än UL:s och kan därför tolkas snävare. SIV avstyrker
utredningens förslag i denna del.

Utlänningsnämnden,
som godtar den föreslagna kategoriindelningen, framhåller att det med hänsyn
till de internationella rättsverkningar som följer av att ett land förklarar en
person som flykting och förser honom med resedokument, som måste respekteras
även av annat konventions-land, är angeläget att kretsen av
konventionsflyktingar inte görs vidare än vad som innefattas i
flyktingkonventionens definition av flykting.

Invandrarutredningen delar
utredningens uppfattning att UtlL:s uppdelning mellan politiska flyktingar och
utiänningar i allmänhet är alltför stel och därför om möjligt bör ersättas med
en indelning som bättre svarar mot skyddsbehovens olika art. Man anser dock
att utredningens förslag i realiteten kan komma alt medföra att vissa grupper
av utlänningar, bl. a. de som begått politiskt brott, får en sämre stäUning än
de har i dag.

Svenska
flyktingrådet anser att ett införlivande av konventionstexten i UtlL i vissa
fall skulle kunna leda tUl snävare tolkning av flyktingbegreppet än vad som
gäUer enligt UtlL. Enligt flyktingrådet innebär detta försämringar i
förhållande till gällande lag, varför förslaget avstyrks. Flyktingrådet
framhåller vidare den uppfattningen att politiska flyktingar och andra
skyddsbehövande utlänningar skall ha samma rättigheter och förmåner.

Utredningens förslag att
behålla principdeklarationen för flyktingar och införa en motsvarande riktlinje
för övriga skyddsbehövande utlänningar föranleder ingen kommentar eller lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser. RA påpekar emellertid att annan
utlänning än flykting som är i behov av särskilt skydd enhgt förslaget skall
kunna vägras tillstånd alt vistas här om "särskUda skäl" föreligger.
Då denna grupp i dag betraktas som politiska flyktingar, vUka enligt 2 § UflL
inte kan vägras sådant tillstånd ulan "synnerliga skäl", innebär
förslaget möjlighet tUl en restriktivare behandling av dessa utlänningar än vad
som i dag gäller. Med hänvisning till Sveriges liberala invandringspolitik och
humanitära grundsyn ställer sig RÄ tveksam till nämnda begränsning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 52

Svenska
flyktingrådet anser att principdeklarationen för flyktingar bör vara
undantagslös så att flykting, som är i behov av fristad här i landet, inte kan
vägras resa in hit ens om synnerliga skäl föreligger. Flyktingrådet anser
vidare att rekvisilet "tungt vägande skäl" bör slopas i riktlinjen
för utlänning i behov av särskUt skydd.

RÄ
påpekar att flyktingkonventionen utesluter bl. a. krigsförbrytare från sitt
tUlämpningsområde men att sådana utlänningar i princip omfattas av den svenska
principdeklarationen. Utredningen föreslår ingen ändring i detta avseende men
uttalar att krigsförbrytare eller annat undantag enligt konventionens artikel
1 F lämpligen bör utgöra "synnerliga skäl" att vägra utlänningen
fristad här i landet. Enligt RÅ skulle det kunna övervägas om inte
krigsförbrytare skall undantas från kategorin flyktingar enligt lagen. Ett
alternativ till ett genereUt undantag i lagen skuUe enligt RÄ vara att uppställa
mindre stränga fömtsättningar än "synnerliga skäl" för att kunna
vägra fristad här.

Hovrätten
för Västra Sverige hävdar att undantagsbestämmelserna i flyktingkonventionens
artikel 1 F, varigenom flyktingar som begått vissa grova brott ställs utanför
tillämpningen av konventionen, skall införas i lagtexten. Dessa bestämmelser är
enligt hovrätten av så väsentlig betydelse att de bör öppet redovisas.

Svenska
flyktingrådet anser att undantag bör göras för krigsförbrytare. Dessutom bör
enligt rådets mening undantag göras beträffande "dem som gjort sig
skyldiga tUl allvarligt brott mot FN-konventionen om de mänskliga
rättigheterna".

Beträffande
vapenvägrare och desertörer finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län det
vara vanskligt att på grundval av hittillsvarande erfarenheter inlemma dessa i
den grupp utlänningar som är i behov av särskUt skydd. Länsstyrelsen anser att
gällande skydd mot utiämning får anses tUlräckligt. Föreningen Sveriges
polismästare är av samma uppfattning i vart fall beträffande de vapenvägrare
och desertörer, vilkas ställningstagande inte grundas på djup samvetsnöd.

På
gmnd av sin inställning i frågan om flyktingbegreppets utformning avstyrker RPS
och SIV utredningens förslag beträffande utformningen av principdeklarationen
för flyktingar och införandet av den s. k. riktlinjen för övriga utlänningar i
behov av särskilt skydd.

Utredningens
förslag om möjlighet för flykting att genom en särskild prövning få en
förklaring att han är att anse som flykting samt verkan av en sådan förklaring
har av många remissinstanser lämnats utan erinran medan andra instanser
framfört delade meningar.

Invandrarutredningen
anser att starka skäl talar för införandet av ett förklaringsinstitut och
finner det inte minst av psykologiska skäl önskvärt att flykting, som så
önskar, kan erhålla ett dokument som utvisar hans flyktingstatus.

Hovrätten
för Västra Sverige förordar däremot generellt alt frågor

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 53

om
flyktingskap skall prövas först i samband med verkställigheten av avlägsnandebeslut.

RPS
menar att utredningens främsta skäl för att införa en flykting-förklaring
flyktingens trygghetskänsla inle är bärkraftig då en avgiven förklaring
ändock skall kunna återkallas. Utredningens förslag skulle dessutom
nödvändiggöra kraftiga resursförstärkningar inom polisen. Med hänsyn härtill
och eftersom en flykting som p. g. a. åberopat politiskt skäl fått tillstånd
alt vistas här redan i dag åtnjuter det skydd som flyktingkonventionen
tillförsäkrar honom, avstyrker RPS förslaget.

Också
SIV och LO uttalar att frågan om införande av förklaringsin-stilutet måste
vägas meUan värdet av den trygghetskänsla som en flykflng kan få genom en sådan
förklaring och de resurser som måste ställas lill förfogande. Båda instanserna,
som anser att en förklaring saknar praktisk betydelse för det faktiska skydd
som en flykting i dag åtnjuter i Sverige, avstyrker förslaget.

Förslaget
att inte ge flyktingförklaringen exklusiv rättsverkan förtar enligt
kammarrätten i Stockholm det trygghetsvärde, som förslaget syftar till.
Kammarrätten framhåller också att institutet med särskild förklaring om
flyktingskap kanske inte alltid är till förmån för utlänningen. Det finns
enligt kammarrätten säkert de som känner sig som politiska flyktingar men som
kanske i avvaktan på den politiska utvecklingen i hemlandet inte viU ge
offentUghet åt detta. Man hoppas kanske att förhållandena i hemlandet skall
bli sådana att man trots allt kan återvända dit och vill därför inte deklarera
att man är utsatt för förföljelse. Om den föreslagna ordningen införs, måste en
sådan person ta ställning lill om han skall begära förklaring om flyktingskap
eller vänta med att framställa sitt påstående om flyktingskap tills detta blu:
nödvändigt i etl aktuellt ärende. Begär han förklaring innebär det att han
öppet deklarerat att han bmtit med hemlandet. Väntar han med att framställa
sitt påstående om flyktingskap tills det blir nödvändigt i ett aktuellt
ärende, kommer frågan kanske att släUas varför han inle tidigare begärt förklaring.
Denna underlåtenhet kan då i bevishänseende verka i för honom negativ riktning.

Som
en konsekvens av det framlagda förslaget pekar kammarrätten också på att frågan
om flyktingskap kan komma att handläggas vid två myndigheler samtidigt. En
utlänning, om vars utvisning är fråga vid länsrätt kan, samtidigt som han hos
länsrätten gör gällande att han är flykting, hos den centrala
utlänningsmyndigheten begära förklaring om flyklingskap. Detta är enligt
kammarrätten icke tillfredsställande.

På
grund av det anförda ställer sig kammarrätten tvekande till att införa en
sådan rätt att erhålla flyktingförklaring som utredningen föreslagit.
Kammarrätten uttalar i detta sammanhang emellertid stöd för att frågor om
flyktingskap exklusivt avgörs av SIV.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 54

Också
sodalstyrdsen ifrågasätter värdet av en flyktingförklaring, då den inte blir
bindande för domstolar och andra myndigheter. Beträffande återkallande av en
förklaring framhåller styrelsen att det är oklart i vad mån en sådan fråga
kommer att tas upp till prövning i annat fall än då ärende, vari flyktingskapet
har betydelse, remitteras till den centrala utlänningsmyndigheten. Om sådant
ärende aldrig uppkommer synes förklaringen kunna kvarstå för all framtid.

Utlänningsnämnden,
som är positivt inställd tiU tanken på en särskild flyktingförklaring, ser det
dock också som en brist att utredningen inte närmare behandlat frågan om när
flyklingskap skaU upphöra att gälla.

Länsstyrelsen i Stockholms
län, som också intar en principiellt positiv insläUning till förslaget om
flyktmgförklaring, framhåller emellertid att ett sådant institut svårligen
låter sig förena med utredningens förslag att domstol vid bedömning av fråga om
avlägsnande skaU kunna besluta om flyklingskap föreligger eller inle.
Länsstyrelsen anser sig därför böra avstyrka att utredningens förslag om
kompetensen vid bedömning av politiskt flyktingskap läggs till grund för
lagstiftning utan ytterligare utredning.

Svenska
flyklingrådet anser ått en flyklingförklaring skall vara oåterkallelig. Dessutom
bör en liknande förklaring kunna meddelas uflänning som enligt förslaget är i
behov av särskilt skydd. Skall ålerkaUelse av flyktingförklaring ändock kunna
meddelas, bör grunderna för en sådan återkallelse klart anges.

Vad
gäller förfarandet vid meddelande av flyktingförklaring anser länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län alt FN:s flyktingkommissariat bör tiUförsäkras
inflytande i dessa frågor.

Beträffande utredningens
förslag att utvisning eller förvisning av flykting inte skall få ske om inte
synnerUga skäl föreligger konstaterar RÄ att utlänningar, som ulan att vara
flyktingar ändå är i behov av särskilt skydd, inte kommer att omfattas av denna
regel. Eftersom de trots aUt är i behov av särskilt skydd - vilket utredningen
också framhåller i sitt förslag angående politiskt verkställighetshinder och
delta behov snarare är en fråga om gradskillnad än artskillnad i förhållande
till flyktingars skyddsbehov, förordar RA att nämnda grupp bereds samma
ställning som flykflngar i detta hänseende.

SIV,
som i likhet med invandrarutredningen delar utredningens uppfattning att den
som är politisk flykting i och för sig bör ha ett särskilt skydd mot utvisning
och förvisning, pekar samtidigt på att det finns grupper som kan ha ett väl så
starkt behov äv särskilt skydd som politiska flyktingar. Enligt SIV gäller det
främst dem som är fast bosatta i landet och har familj här. Domstolamas praxis
är mycket olikartad och SIV anser det väsentligt att man söker åstadkomma en
enhetiig sådan. Det finns därför enligt SIV behov av en m.er preciserad
reglering av rek-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 55

visitet "synnerliga skäl". Det kan enligt SIV
exempelvis inte vara rimligt alt genom förvisningsbeslut bryta upp familjeband
för personer som är väl etablerade här.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det bör finnas
möjligheter att avlägsna grova brottslingar ur riket trots att de är att anse
som politiska flyktingar. Den nu föreslagna regleringen lämnar möjlighet att
avlägsna politiska flyktingar när synnerliga skäl förehgger. Detta måste enligt
länsstyrelsen innebära att bl. a. grova brottslingar kan avlägsnas även om de
är pohliska flyktingar.

Föreningen
Sveriges polismästare avstyrker förslaget om förstärkt skydd för flykting mot
beslut om utvisning och förvisning. Som grund härför uttalar föreningen att de
uppgifter, varpå de beslutande organen har att basera sina beslut i fråga om
politiskt flyktingskap, oftast är endast utlänningens egna som är svåra eller
omöjliga att kontrollera. Att myndigheterna under sådana omständigheter finner
sig kunna anse vederbörande vara flykting är enligt föreningen ändock
anmärkningsfritt, eftersom man i ett asylärende näppeligen vill riskera att
göra en felbedömning till utlänningens nackdel. Föreningen framhåller
emellertid att man i vissa poUsdistrikt i många fall haft svårt att värja sig
för misstanken att en inle ringa del asylsökande önskat resa in i landet av
annat skäl än det påstådda flyktingskapet. De faU är dessutom inte få då
person, som söker asyl här, redan vid inresan kan konstateras vara en icke önskvärd
utlänning men som av pohliska skäl måsle godkännas för inresa. Nämnda
omständigheter bör enligt föreningen kunna beaktas i ärende om utvisning eller
förvisning även av konventionsflykflng. Föreningen anser sig därför böra avstyrka
utredningens förslag i denna del.

Enligt Svenska flyktingrådet finns skäl att helt avskaffa
möjligheten att förvisa eUer utvisa politisk flykting eller annan
skyddsbehövande utlänning. Om förvisnings- och utvisningsmöjligheterna
emellertid inte kan avskaffas för dessa grupper, finner flyktingrådet angeläget
framhålla att tiUämpningen måste vara ytterst restriktiv och endast hänföras
flll fall av synnerligen grov brottslighet. Flyktingrådels uppfattning är
vidare att det skydd som ges politiska flyktingar också bör omfatta de
utlänningar som är i behov av särskilt skydd.

4.3 Besvärsriitt i utlänningsärenden m. m.

4.3.1 Utredningen

Rätt till besvär. Uiredningen pekar på att det är en
grundläggande princip inom den svenska rättsordningen, att förvaltningsmyndighets
eller domstols beslut i princip skall kunna överklagas. De begränsningar som
råder i möjligheterna att klaga Över SIV:s beslut i uflänningsären-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 56

den
innebär enligt utredningen betydande avsteg från denna allmänna princip.

Begränsningama
i klagorätten har dock enligt utredningen, på grund av den praxis som utvecklat
sig vid tUlämpning av återbrytningsreglerna i 51 § UtlL, inte fått några
allvarligare praktiska konsekvenser. Regeringens rätt att återbryta av SIV
meddelade beslut om awisnmg eller förpassning, vUka beslut endast undantagsvis
kan överklagas, har i realiteten lett till att utlänning getts rätt att utan
tidsbegränsning få sådana beslut omprövade av regeringen också när besvärsrätt
inle föreligger. Lagens begränsningar i besvärsrätten har härigenom satts ur
spel. Enligt utredningen har det nämnda förfaringssättet dessutom medfört att
utiänning fått möjlighet alt i anmärkningsvärt stor omfattning få avlägsnandeärenden
omprövade av regeringen. Detta gäller enligt utredningen särskilt beslut om
utvisning och förvisning. Med stöd av reglerna om återbrytning kan således
utlänning påfordra regeringens prövning av beslut om utvisning som meddelats av
länsrätt och som kanske överprövals och fastställts av kammarrätt och
regeringsrätt. Detsamma gäller förvisningsbeslut som meddelats av tingsrätt och
som eventuellt har överprövals och fastställts av hovrätt och högsta domstolen.

Det
förhållandet att återbrylningsinstitulet har fått en så vidsträckt tilllämpning
utgör enligt utredningen ett direkt uttryck för att den gällande besvärsrätlen
är alltför snäv. Bestämmelserna framstår vidare som otidsenliga och kravet på
skiljaktig mening från utlänningsnämnden eller någon av dess ledamöter för att
få överklaga innebär dessutom att det faktiskt blir nämndens enskilda
ledamöter som har att bestämma om besvärsrält skall föreligga eller inte. En
sådan konstruktion framstår enligt utredningen som mycket säregen och helt
främmande för förvaltningsrätten i övrigt.

Mot
bakgrund av angivna förhållanden föreslår utredningen att möjligheterna till
överprövning av beslut i utlänningsärenden ändras ocb anpassas till vad som
gäller inom nutida förvaltningsrätt i övrigt.

Vad
först gäller SlV:s beslut om avlägsnande, dvs. avvisning och förpassning,
konstaterar utredningen alt sådana beslut många gånger kan innebära djupa
ingrepp i utlänningens liv. Att utlänningen i sådana ärenden därför bör
erbjudas det särskilda rättsskydd som en allmän besvärsrätt innebär är enligt
utredningen närmast en självklarhet.

I
fråga om SIV:s beslut att vägra utlänning uppehåUstUlslånd gör sig enligt
utredningen behovet av klagorätt inte lika starkt gällande som beträffande
avlägsnandebeslut. Beslut om vägrat uppehållstillstånd kan inle verkställas.
Utlänning som vägrats uppehållstillstånd, kan avlägsnas ur landet endast på
grund av ett laga kraft vunnet beslut om förpassning. Utredningen utgår dock
ifrån att möjlighet alt klaga över beslut att av vandelsskäl avslå ansökan om
uppehåUstiUstånd också fortsätt-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 57

ningsvis
skall finnas i samma utsträckning som beträffande beslut om avlägsnande.

I
fråga om beslut i ärende om verkstäUighet av avlägsnandebeslut, som enligt 58 §
UtlL har underställts SIV på grund av påstående om politiskt flyktingskap,
förutsätter utredningen att besvärsrält alltjämt skall föreligga.

Utredningen
föreslår alltså att de begränsningar i klagorätten, som anges i 46 § första
stycket och 59 § första stycket upphävs och att full klagorätt införs i dessa
ärenden.

Även
i två andra fall föreslås besvärsrätt. Således bör beslut, varigenom utlänning
förklarats inte vara att anse som flykting, kunna överklagas med hänsyn tUl
den rättsliga betydelse som ett sådant beslut har eller kan få för utlänningen.
Detsamma föreslås gälla beslut varigenom utlänning har vägrats resedokument.

Besvärstidens
längd. Utlänningsutredningen konstaterar att besvärstiden i utlänningsärenden
i allmänhet alltid har varit kortare än i övriga förvaltningsärenden. Detta har
motiverats med behovet av snabb handläggning av utlänningsärenden. Utredningen
kan inte godta ett sådant resonemang och pekar på att en begränsning av
besvärstiden också innebär en faktisk begränsning av parts möjlighet att
utnyttja sin besvärsrätt. Det framstår enligt utredningen som särskilt
betänkligt från rättssäkerhetssynpunkt, att en sådan begränsning drabbar
personer som på grund av språksvårigheter och bristande kännedom om svenska
rättsförhållanden har svårt att själva tillvarata sina rättshga intressen.
Besvärsliden bör därför vara av samma längd som i förvaltningsärenden i
allmänhet. Utredningen föreslår att besvärstiden i alla utlänningsärenden
bestäms till tre veckor.

Instansordningen.
I betänkandet konstateras inledningsvis att ärenden om utvisning, som sedan den
1 januari 1972 handläggs av länsrätt, överklagas enligt reglerna i
förvallningsprocesslagen (1971: 291). Fullföljd sker aUtså till kammarrätt och
regeringsrätt. Utredningen pekar på att förutsättningarna för utvisning är
klart angivna i UtlL och att det därför inte finns något utrymme för
diskretionär prövning. Utredningen ser därför inte något hinder mot att
överprövningen av dessa ärenden görs av domstol.

I
belänkandet framhålls vidare att förutsättningama för avvisning på samma sätt
som gäller beträffande utvisning är klart angivna i lagen. Om en utiänning
skall avvisas är alltså en rättstiUämpningsfråga som enligt utredningen bör
prövas i domstolsmässiga former. Utredningen förutsätter att avvisningsbeslut
alltfort skall meddelas av polismyndighet samt att det också i fortsättningen
skall ankomma på polismyndigheten att underställa SIV ärenden, i vUka politiskt
flyktingskap hävdas, eller ärenden där avvisningsanledning föreligger men
polismyndigheten finner det tveksamt om avvisning ändå bör ske. Mot bakgmnd av
det an-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 58

förda föreslår utredningen att besvär över beslut om
avvisning bör föras hos allmän förvaltningsdomstol, länsrätt om polismyndighet
har meddelat beslutet och kammarrätt om det har meddelats av SIV.

I fråga om överprövning av ärenden om uppehållstillstånd
framhåller utredningen, att sådant tillstånd enligt prop. 1968: 158 får vägras
utlänning på gmnd av dennes vandel, endast om det föreligger skäl som kan
föranleda avvisning eller utvisning. Avgörandet av sådant ärende är således på
samma sätt som när det gäller avvisning och utvisning en
rätts-flllampningsfråga. EnUgt utredningen bör ärendet därför kunna överprövas
av domstol. Utredningen föreslår att när-SIV:s avslag på ansökan om
uppehållstillstånd uteslutande grundar sig på vandelsskäl, talan skall föras
hos kammarrätt.

Samma synsätt ligger till grund för utredningens förslag
beträffande ärenden om flyktingförklaring och om resedokument. Om utlänning är
att anse som flykting och om han äger rätt att få resedokument är enligt
utredningen rena rättstillämpningsfrågor som inte lämnar utrymme för en
diskretionär prövning. Klagan över sådana beslut av SIV bör därför föras i
kammarrätt.

1 ärenden om verkställighet av avlägsnandebeslut, som på
grund av påstående om politiskt flyktingskap underställts SIV:s prövning, är
frågan om poliflskt flyktingskap helt avgörande. Enligt utredningen är denna
prövning en ren rättsflllämpningsfråga. Också dessa ärenden bör således enligt
förslaget överprövas av kammarrätt.

Ingen ändring i instansordningen föreslås vid överprövning
av beslut om förvisning eller utvisning. Inte heller föreslås någon ändring
beträffande förpassningsbeslut. Som skäl för att bibehålla nuvarande ordning i
förpassningsärenden, dvs. besvär tUl regeringen, framhåller utredningen
förpassningens särskilda karaktär. Om en utlänning inte skall förpassas, trots
att det föreligger formella förutsättningar härför, kan sägas vara en
lämplighelsfråga som det enhgt utredningen ytterst bör ankomma på regeringen
att avgöra.

Sammanfattningsvis innebär ändringsförslagen i betänkandet
att klagan över polismyndighets beslut om avvisning skall föras hos länsrätt.
SIV:s beslut om awisnmg, om vägrat uppehållstillstånd på grund av vandelsskäl,
om utresebeslut, om vägrat resedokument samt om verkställighet av
avlägsnandebeslut, som har underställts SIV på grund av påstående om
flyktingskap, skall föras hos kammarrätt. Detsamma föreslås också gälla SIV:s
avslagsbeslut i de av utredningen- förordade ärendena om flyklingförklaring.

4.3.2 Remissyttrandena

Utredningens förslag att utvidga besvärsmöjligheierna i
utlänningsärenden tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta
remissinstanserna. Endast Föreningen Sveriges polismästare anser eri
utvidgning

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 59

opåkallad.
Föreningen finner inte att några olägenheter från rättsskyddssynpunkt har
varit förknippade med gällande ordning. I det sammanhanget pekar föreningen på
att det redan i dag inte så sällan förekommer vad föreningen vill beteckna som
okynnesbesvär i syfte att få möjlighet att prestera nya skäl eller etablera
personkontakter, som man hoppas skall godtas som sådan anknytning som medger
kvarstannande i landet (skenäktenskap m. m.).

Förslaget
alt utöka besvärstiden från en till tre veckor väcker tveksamhet hos RPS, som
anser att detta i många fall sannolikt kommer att i förhalningssyfle utnyttjas
av utlänningar i ärenden som gäller deras avlägsnande ur landet.

Den av utredningen
föreslagna instansordningen hav ifrågasatts av flera remissinstanser. RPS delar
utredningens uppfattning att klagan över polismyndighets beslut om avvisning
bör föras hos förvaltningsdomstol. RPS anser dock att enhetlighet i
rättstillämpningen är för utlänningar av så stor betydelse från
rättssäkerhetssynpunkt, att den utgör fuUgod anledning föreskriva att besvär
över sådant beslut av polismyndighet skall, på samma sätt som gäller för SrV:s
motsvarande beslut, föras hos kammarrätt. För detta talar även att klagan över
beslut i andra avlägsnandeärenden med undantag av förpassning och förvisning
liksom i alla verkställighetsärenden enligt utredningens förslag
skall föras hos kammarrätt. RPS anser vidare att intresset av enhetlighet i
rältstUlämpningen är så starkt att det kan ifrågasättas om inte en och samma
kammarrätt, förslagsvis kammarrätten i Stockholm, bör utgöra gemensam
besvärsinstans i dessa ärenden. Därigenom skulle dessutom i avlägsnandeärenden
vissa samordnings- och kommunikationsproblem berörda myndigheter och
förvaltningsdomstolar emellan kunna undvikas.

SIV framhåller alt ett
tillstyrkande av utredningens förslag om vidgad

besvärsrätt kan ske endast under den förutsättningen att verkets eget

förslag om inslansordning godtas, samt att utredningens förslag om

borttagande av insfltutet "återbrytning" i 51 § UtlL inte bifalls.
SIV er

inrar i sitt yttrande om att det tidigare har ansetts att frågor om politiskt

flyklingskap är av så känslig natur att prövningen bör koncentreras tUl

en myndighet, den centrala utlänningsmyndigheten, inte minst för att få

enhetiig praxis. I den mån överprövning av SIV:s beslut har kunnat ske,

har den prövningen ankommit på Kungl. Maj:t. SIV anför fortsättnings

vis: -

Utredningen
för här ett teoretiskt och verklighetsfrämmande resonemang när man föreslår
alt SIV:s beslut om förpassning skall överklagas till Kungl. Maj:t och SIV:s
beslut i övrigt till kammarrätt. I botlen på dessa ärenden ligger i allmänhet
en fråga om flyklingskap. Del är vidare många gånger en ren slump om ett ärende
anhängiggörs hos SIV som elt awisnings- eller förpassningsärende. Ett ärende
som från början varit ett awisningsärende kan utvecklas tiU elt
förpassningsärende

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 60

därför
för att alltför lång tid kommit att förflyta från utlänningens inresa för att
beslut om avvisning skall kunna meddelas. Det förekommer även att
polismyndighet anmäler förpassningsanledning i stället för att överlämna
awisningsärende beträffande en nyanländ uflänning. Mänga gånger kan nämligen
såväl avvisning som förpassning komma i fråga. Det förefaller därför SIV helt
orimligt att olika myndigheter skall behandla besvär över avvisning och besvär
över förpassning. Besvär i verkställighetsärende bör likaså föras hos Kungl.
Maj:t, eftersom det även här i allmänhet rör sig om prövning av flyktingskap.

SIV
anför vidare att besvär över polismyndighets avvisningsbeslut i och för sig
skulle kunna föras hos länsrätt, eftersom polismyndighet kan fatta beslut om
avvisning endast då poHtiska skäl inte har åberopats. Ofla anförs emellertid i
en besvärsskrivelse politiska skäl som inte tidigare har åberopats och det
förekommer då alt polismyndigheten enligt 58 eller 60 § UtlL överiämnar
verkställigheten till SIV. I ett sådant fall skulle således enligt utredningens
förslag i gmnden samma ärende komma att handläggas samtidigt av länsrätt och av
SIV. Med hänsyn härtill anser verket att besvär över polismyndighets beslut om
avvisning liksom hittills bör föras hos SIV. Det rör sig endast om ett fåtal
ärenden per år.

SIV säger sig inle i och
för sig ha någon erinran mot att besvär över verkets beslut i ärende angående
avslag på ansökan om uppehåUstiUstånd på grund av s. k. vandel får föras och
att sådana besvär då förs hos kammarrätt. Verket framhåUer att detta ligger i
linje med att besvär över utvisning har överflyttats tUl kammarrätt, som bör ha
särskUd kompetens när det gäller prövning av den typ av vandelsfrågor som det
är fråga om. Samtidigt ifrågasätter SIV om det finns behov av att ha kvar
möjligheten alt avslå ansökan om uppehållstillstånd enligt 12 § UtlL. Enligt
SIV har bestämmelsen tillämpats endast i ett fåtal faU och det kunde i en hel
del av dessa fall ifrågasättas om inte fråga om utvisning i stället borde ha
väckts, eftersom utvisning kan ske under löpande tillståndsperiod.

När
det gäller avslag på ansökan om resedokument liksom beslut varigenom någon
förklarats inte vara politisk flykting bör enligt SIV i den mån utredningens
förslag om sädan förklaring skulle genomföras besvären föras hos regeringen.
Det bör nämligen inte ankomma på annan myndighet än SIV att pröva
flyktingskapet.

Allmänt
sett anser SIV att en aUmän besvärsrätt i avlägsnandeärenden skuUe innebära
vissa fördelar. Inte minst skulle en aUmän besvärsrätt kunna innebära en
förstärkning av tilltron till rättstillämpningen i utlänningsärenden. Besvärsrätt
skulle även kunna medföra att, nuvarande möjligheter till förhalning av
verkställigheten i vissa ärenden undanröjdes genom att man skulle få en
bestämd besvärstid. SIV föreslår visserligen att 51 § UflL bibehåUs. Verket
fömtsätter emellertid då alt, "om Kungl. Maj:t tidigare prövat besvär i
ärendet, Kungl. Maj:t i regel

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 61

skall
kunna ta snabb ställning tUl en ansökan om upphävande utan att remittera
ärendet tiU SIV för yttrande".

Utlänningsnämnden
anser i motsats till utrednmgen att övervägande skäl, främst behovet av enhetUg
och samlad praxis, talar för att besvär över polismyndighets beslut om
avvisning skall föras hos SIV. Beträffande instansordningen i övrigt
ifrågasätter nämnden, om det inte är lämpligast att samtliga klagomål över
SIV:s beslut skall anföras direkt hos regeringen med undantag för sådana som
rör tvångsåtgärder.

Inle
heller LO delar utredningens förslag tiU instansordning. Enligt LO skall SIV
vara första instans för förpassningsärenden samt sådana avvisningsärenden där
utlänningen åberopar politiska skäl. Besvär över SIV:s beslut skall kunna föras
hos regeringen. I sådana avvisningsärenden där polismyndighet har rätt att
fatta beslut skall besvär kunna föras hos SIV.

Beiräffande
instansordningen i frågor om flyktingskap uttalar kammarrätten i Stockholm,
som enligl vad tidigare har nämnts förordar att SIV i sådana frågor skall vara
exklusiv första instans (4.2.2), att om man inte vill låta sådana ärenden
besvärsvägen prövas av regeringen, man i stället bör överväga att ändra
utlänningsnämndens status så att den blir en fristående besvärsinstans mot vars
beslut talan inte får föras. Lämpligheten av en sådan ordning kan dock enligt
kammarrätten inle avgöras utan en närmare utredning.

Länsstyrelsen
i Stockholms län har inle någon annan erinran mot utredningens förslag än att
den föreslagna instansordningen i ärenden som angår flyktingfrågor synes
tveksam. Länsstyrelsen konstaterar att utredningens förslag innebär att sådana
ärenden kan handläggas i första instans av allmän domstol, förvaltningsdomstol
eller SIV. Detta medför alt prövningen i högsta instans kan komma att ske hos
regeringen i förpassningsärenden och i övrigt i högsta domstolen eller
regeringsrätten. En så splittrad ordning för prövningen av en så viktig fråga
som flyktingskap ger enligt länsstyrelsen anledning tUl starka betänkligheter.
Länsstyrelsen erinrar om att den ansett sig böra avstyrka alt utredningens
förslag om olika prövning av flyktingstatus utan ytterligare utredning läggs
till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen förordar i det sammanhanget att SIV
behålls som ett centralt organ för beslut i flyktingfrågor och att SIV:s
beslut bör kunna överklagas tiU regeringen.

Invandrarutredningen
har samma uppfattning som länsstyrelsen i Stockholms län att ärenden som angår
flyktingskap bör prövas endast av SIV och regeringen. I motsats till
utlänningsutredningen anser invandrarutredningen att frågor rörande politiskt
flyktingskap är av sådan karaktär att de inte kan jämställas med rena rätlstillämpningsfrågor.
Regeringen bör därför enligt invandrarutredningen i sista hand ha ansvaret för
bl. a. de utrikespoliflska bedömningar som ingår i prövningen av flyktingskap.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 62

Svenska
flyktingrådet menar att SIV- bör vara beslutande instans i aUa ärenden som
berör pohliska flyktingar och andra skyddsbehövande utlänningar. Klagan över
sådana beslut skaU enligt flyktingrådet kunna föras hos regeringen, som även
bör kunna pröva ärendet nådevägen. Flyktingrådet pekar i detta sammanhang på
vikten av att de olika besluten motiveras ordentligt, särskUt i ärende om
flyktingförklaring och om uppehållstillstånd. Enligt flyktingrådet bör det av
motiveringen till ett sådant beslut även framgå om sökanden är att hänföra till
gruppen särskilt skyddsbehövande utlänningar.

4.4
Preskription av avlägsnandebeslut m. m.

4.4.1
Utredningen

Preskription.
I anslutning tUl sina förslag om ändringar av besvärsrätlen konstaterar
utredningen att f. n. inga regler finns om preskription av avlägsnandebeslut.
Detta innebär bl. a. att avlägsnandebeslut som t. ex. på grund av politiskt
flyktingskap inte kan verkställas kan komma alt bli gällande för mycket lång
tid. Visserligen har regeringen möjlighet att återbryta avlägsnandebeslut.
Älerbrylningsinstitulet har dock enligt utredningen inle medfört alt de
olägenheter som följer med avsaknaden av preskriptionsregler har undanröjts.
Det anges således ha förekommit att avlägsnandebeslut som inte kunnat
verkställas blivit gällande under mycket lång tid, kanske under utlänningens
hela vistelse här i landet. För de utlänningar som omfattas av sådana beslut
med ett stående hot om verkställighet leder detta tiU en otrygghet, som enligt
utredningen är helt oförenlig med principerna för vår utlänningslagstiftning.
Utredningen anser därför att i UtlL bör intas en bestämmelse av innebörd att
beslut om avlägsnande skall upphöra att gälla om det inte har verkställts inom
viss tid efter det beslutet vann laga kraft eller, om beslutet meddelats i
samband med ådömande av frihelsberövande påföljd, efter frigiv-ningen. Enligt
utredningen bör preskriptionsregeln gälla alla beslut som inle kunnat
verkställas inom preskriptionstiden oavsett orsaken tUl
verk-slällighetshindret. Som lämplig preskriptionstid föreslår utredningen två år.

Återbrytning och
underställning. Genom sina förslag om ändring av besvärsreglerna samt om en
preskriptionsbestämmelse finner utredningen anledning att ifrågasätta om
återbrytnings- och underställning-instituten bör bibehållas.

Vad
gäller återbrytning konstaterar utredningen att detta institut infördes främst
på grund av avsaknaden av preskriptionsbestämmelser för avlägsnandebeslut som
inte kunde verkställas. Om utredningens förslag till preskriplionsbestämmelse
införs, saknas enligt utredningen anledning att bibehålla möjligheten till
återbrytning av avlägsnandebeslut på den grund att de inte kan verkställas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 63

Beträffande de nuvarande möjligheterna enligt 51 § UtiL
att av annat skäl än verkställighetshinder återbryta avlägsnandebeslut
framhåller utredningen, att dessa möjligheter tillskapades närmast som en
följd av begränsningama i rätten att klaga på beslut om avvisning och förpassning.
Genom återbrytningsmöjlighelen kunde nytillkomna skäl alltid beaktas.
Utredningen konstaterar härvid att det även har förekommit att man vid
återbrytningsprövningen som "nytillkomna skäl" också betraktat
omständigheter som förelegat vid avlägsnandebeslutet men som av olika
anledningar inte kommit att tillföras utredningsmaterialet. Enligl utredningens
uppfattning medför dess förslag till utvidgad besvärsrätt samt de krav på
fiUlständiga utredningar med partskommunikation m. m. som numera uppställs,
att inte heUer återbrytningsmöjlig-heterna beiräffande avlägsnandebeslut av
andra skäl än verkställighetshinder längre behövs. Utredningen föreslår därför
att reglerna i 51 § UtlL om återbrytning upphävs.

I
anslutning lill det förda resonemanget pekar utredningen på Kungl. Maj:ts
möjlighet att enligt 26 § i då gällande 1809 års regeringsform ge nåd i brottmål,
vilket i praxis kommit att också omfatta beslut om förvisning. Övriga former
av avlägsnanden kan inte bli föremål för nåd. Utredningen hänvisar till att
grundlagberedningen i betänkandet (SOU 1972: 15) Ny regeringsform. Ny
riksdagsordning hade föreslagit att regeringen skuUe kunna genom nåd undanröja
eller mildra straff eller annan brottspåföljd, konfiskation eller annan sådan
rättsverkan av gärning samt efterge annat liknande av myndighet beslutat
ingrepp i enskilds rörelsefrihet eller egendom. Innanför nådeområdet skulle
enligt utredningen falla såväl förvisning som utvisning och förpassning. Utredningen
understryker alt dess förslag om slopande av återbrytningsinsti-lulet inte är
avsett att medföra någon inskränkning i de nådemöjligheter som förordals av
grundlagberedningen.

Vad
slutligen gäller regeln i 47 § UtlL om underställning konstaterar utredningen,
att utlänningspolitiken vid regelns införande år 1937 utformades främst genom
den centrala utlänningsmyndighetens avgöranden i enskilda tillslåndsärenden.
Avsikten med regeln om alt skapa garantier för att regeringen som politiskt
ansvarig instans fick avgöra invandrings-politiskt betydelsefulla ärenden och
sålunda utforma praxis i fråga om liknande ärenden. Numera har statsmakterna
främst genom de i prop. 1968: 142 fastställda rikflinjerna för
invandringspolitiken tagit på sig elt ansvar för poliflkens utformning så att
underslällningsinstilutet inte längre framstår som meningsfullt. Uredningen
uttalar också alt nuvarande ordning utgör avsteg från principen att
förvaltningsmyndighet har alt inom ramen för givna riktlinjer självständigt och
på eget ansvar avgöra frågor inom sitt kompetensområde. Utredningen föreslår
således atl också regeln i 47 § UtlL om underställtiing upphävs.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 64

4.4.2
Remissyttrandena

Utredningens
förslag att införa preskriptionsregler mottas mycket positivt eller lämnas
utan erinran av de flesta remissinstanserna. Ingen instans avstyrker
förslaget.

Den föreslagna
preskriptionstiden på två år anses emeUertid av flera remissinstanser alltför
kort. RPS anser detta men framhåller samtidigt att liden inte bör bestämmas
till längre än fem år.

Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare finner det vara av vikt att begreppet verkställighet i detta
sammanhang inle tolkas för snävt. Föreningen anför vidare:

Om
en utlänning, som drabbats av ett beslut om utvisning eUer förvisning med
förbud att återvända under viss tid, självmant lämnat riket, har enligt ett
formellt betraktelsesätt verkställighet inte skett och beslutet skulle då
enligt förslaget bli föremål för preskription efter två år. I så fall skulle,
om förbudet att återvända avser längre tid än två år, preskription inträda
innan förbudsliden gått till ända. Det synes knappast vara en ändamålsenlig
ordning. Enligt föreningens mening bör med verkställighet i nu förevarande
avseende jämställas alt utlänningen efter beslut om hans avlägsnande självmant
lämnat riket. Det synes också böra övervägas, om icke preskriptionstiden är för
kort, när förbudet atl återvända avser längre tid än två år. En möjlighet synes
vara all låta preskriptionstiden anknyta till tiden för återreseförbudet, dock
med elt maximum för preskriptionstiden pä förslagsvis fem är.

Enligt
Föreningen Sveriges polismästare förekommer det inte sällan att utlänning, som
förvisats, håller sig undan och lämnar landet utan att ha delgivits
förvisningsbeslutet. Med den föreslagna preskriptionstiden skulle han efler två
år riskfritt kunna återvända till riket även om förvisningen gällt för längre
tid. Föreningen anser att preskriptionstiden lämpligen bör bestämmas till fem
år.

Utlänningsnämnden
anser att preskriptionstiden för beslut om förvisning bör förlängas. Detta
skulle enligt nämnden vara motiverat av att det i dessa fall ofta är tidsödande
att lösa verkställighetshinder av teknisk natur. Nämnden föreslår därför att
preskriptionstiden för beslut om förvisning ändras till tre år.

Frågan om preskription av
beslut om förvisning är enligt SIV alt bedöma annorlunda än frågan om
preskription av andra former av avlägsnande. I förvisningsfan måste man enligt
SIV beakta dels samhäUets intresse av att kunna verkstäUa ett
avlägsnandebeslut beträffande en grov brottsling, dels att det många gånger rör
sig om personer som håller sig undan och som inte kan anträffas för
verkställighet förrän efter lång tid. Det har förekommit fall där
förvisningsbeslut har kunnat verkställas först efler flera år därför att
utlänningen inte har kunnat anträffas för verkställighet, och det är inle
säkert att han under denna tid över huvud taget vistats i Sverige. Det kan å
andra sidan förekomma att en person som dömts till förvisning har förvärvat
mycket stark anknytning till

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 65

Sverige
och det har även hänt att förvisningsbeslut verkstäUts beträffande den som
haft stark anknytning hit. Verket är därför inte berett att tillstyrka en
generell preskriptionsregel beträffande förvisningsbeslut. SIV förordar i
stäUet att förvisningsbeslut liksom hittiUs får upphävas efter prövning i det
enskilda fallet. En riktpunkt bör vara att förvisningsbeslut som inte
verkställts bör upphävas senast fem år efter frigiv-ningen från det i samband
med förvisningsbeslutet ådömda frihetsstraffet, eller, om frihelsberövande
påföljd inte ådömts, frän den dag förvisningsbeslutet vann laga kraft.

LO
ger uttryck för i stort sett samma uppfattning som SIV och anser sålunda att
beslut om förvisning inte skall vara föremål för preskription. Enligt LO:s
mening bör nuvarande ordning bibehåUas innebärande att tt förvisnmgsbeslut kan
upphävas genom efterprövning i det enskilda fallet.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län konstaterar, i likhet med andra remissorgan, att den som
drabbas av elt avlägsnandebeslut kan med utredningens förslag slippa
verkställighet genom att hålla sig undan. Länsstyrelsen ifrågasätter
lämpligheten av en sådan bestämmelse och förordar, såvitt angår beslut om
avvisning eller förpassning, att föreslagen preskription inträder endast om
verkställighet inte kunnat ske på gmnd av politiskt verkställighetshinder eller
därmed jämförbart förhållande. Länsstyrelsen är vidare tveksam tiU att låta
preskription inträda för beslut om förvisning eller utvisning. Beslut om
förvisning meddelas endast om utlänningen begått brott som kan medföra fängelse
i ett år eller däröver och beslut om utvisning är enligt länsstyrelsen
merendels grundade på utiänningens brottslighet. Länsstyrelsen framhåller också
att nämnda beslut oftast är begränsade i tiden. Under sådana förhållanden kan
det enligt länsstyrelsen knappast vara lämpligt att låta sådana
avlägsnandebeslut preskriberas efter två år. Länsstyrelsen föreslår därför att
beslut om utvisning eller förvisning skall begränsas till att avse en längsta
tid av förslagsvis tio år efter verkstäUighet eUer, där sådan omöjliggörs på
grund av politiskt verkställighetshinder eller annan därmed jämförbar
omständighet, från beslutets meddelande eller straffs avtjänande.

Utredningens
förslag om slopande av ålerbrytningsrätten i 51 § UtlL lämnas av flertalet
remissinstanser utan kommentar.

RPS
tiUstyrker förslaget under förutsättning att utredningens förslag om utvidgad
besvärsrätt och om införande av en preskriptionsregel införs.

Länsstyrelsen
i Stockholms län, som i likhet med utredningen har konstaterat att
återbrytningsmöjlighelen många gånger har missbmkats i tydligt
förhalningssyfle, tillstyrker också förslaget. Länsstyrelsen förutsätter
därvid, liksom utredningen, att det i gmndlagsförslaget (prop. 1973: 90)
upptagna nådeinstitutet ges en sådan tillämpning alt det kan

5
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 18

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 66

användas
för att upphäva av förvaltningsdomstol i sista instans meddelat
avlägsnandebeslut.

SIV
avstyrker, som tidigare nämnts, att återbrylningsinstitulet i 51 § UtlL slopas.
SIV konstaterar visserligen alt bestämmelsen på senare tid utnyttjats på ett
sätt som inneburit missbruk och försök att förhala verkställigheten av ett
avlägsnandebeslut. Dess avskaffande skulle emellertid enligt SIV kunna leda
till stötande resultat, om nytillkomna omständigheter av vad slag det vara må
inte skulle kunna beaktas efter besvärsti-dens utgång. Med hänvisning tiU
utredningens uttalanden om tillämpligheten av nådeinsfltulel framhåller SIV,
atl gmndlagberedningens förslag ännu inle genomförts. Vidare påpekar SIV att
frågor om "alhnän nåd" handläggs inom justitiedepartementet medan det
däremot är inri-kesdepartementeti som handlägger utlänningsärenden.

Svenska
flyktingrådet framhåUer att återbrylningsmöjligheten utgör för utlänning ett
resningsliknande rättsmedel som det visat sig föreligga ett verkligt behov av
alt kunna tUlgå. Visserligen kan detta behov komma alt minska i och med att de
nya besvärsreglerna införs, men från rättssäkerhetssynpunkt bör institutet ändå
bibehållas. Flyktingrådet avstyrker därför förslaget.

Utredningens
förslag i denna del avstyrks vidare av invandrarutredningen och LO.

De
flesta remissinstanserna förbigår också utan kommentar utredningens förslag om
slopande av underställningsmöjligheten i 47 § UtlL. Några instanser är dock
uttalat kritiska mot förslaget.

SIV
påpekar att besvärsrätlen inte innebär någon garanti för all ett ärende kommer
under regeringens prövning, eftersom det inte är säkert att utlänningen
utnyttjar sin besvärsrätt. Dessutom föreligger inte klagorätt om elt för utlänningen
positivt beslut meddelas. SIV framhåller vidare alt ett utlänningsärende kan
innefatta så känsUga utrikespolitiska avgöranden att det inte bör ankomma på
annan än en politisk instans afl fatta beslut. Underslällningsmöjlighelen har
enligt SIV endast begagnats i etl fåtal fall, varför institutet inte kan sägas
vara särskUt betungande för regeringen. SIV anser det mot bakgmnd av anförda
synpunkter nödvändigt att regeln i 47 § UtlL bibehålls.

Utlänningsnämnden
avstyrker förslaget och anser att det alltjämt bör finnas möjlighet för SIV att
underställa regeringen viktiga ärenden av principiell betydelse.

Invandrarutredningen
finner det vara mycket värdefullt för en förvaltningsmyndighet som SIV att ha
denna underställningsmöjlighet för att ge regeringen tillfälle att skapa en
praxis tUl ledning för myndighetens framtida prövning av likartade ärenden.
Invandramtredningen pekar härvid också på att en motsvarande ordning infördes i
medborgarskapslagen (9 a §) i samband med att beslutanderätten i medborgarskapsären-

'
Numera arbetsmarknadsdepartementet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 67

den
överfördes från regeringen till SIV. Invandrarutredningen anser således att
regeln om underställning i 47 § UtlL bör bibehåUas.

4.5
Särskilda tvångsåtgärder i utlänningsärenden

4.5.1
Utredningen

Förutsättningarna
för tvångsåtgärd. Enligt utredningens mening bör myndighetema också i
fortsättningen ha rättsligt reglerade möjligheter att ingripa mot utlänning med
tvångsåtgärder för att underlätta verkställighet av kommande eller redan
meddelade avlägsnandebeslut. En sådan ordning erkänns också i de
internationella konventioner, som innehåller bestämmelser om fribetsberövanden.
Utredningen pekar emellertid på Europarådskonventionens tidigare berörda
bestämmelser (2.1.2) om rätt att inför domstol påfordra en prövning av
frihelsberövandels laglighel. Man framhåller att det ibland har ifrågasatts om
UtlL:s bestämmelser om förvarslagande uppfyller detta kouvenflonskrav. Enligt
utredningen är det angeläget att denna oklarhet undanröjs. Utredningen fäster
också uppmärksamheten på departementschefens uttalande i prop, 1954: 41 (s.
59), att UtlL:s uppgift är att skapa rättsliga garantier mot godtyckUg behandling
och i största möjliga utsträckning ge en tryggad ställning också åt uflänning. Utredningen
har sett det som sin främsta uppgift att undersöka om och i vad mån UtlL:s
bestämmelser om förvarstagande kan anses förenliga med de principer som sålunda
ligger till grund för UtlL.

Utredningen
anför alt förutsättningama för tagande i förvar är mer begränsade än vad som
direkt framgår av lagtexten. I denna talas endast om att fråga uppkommer om
avvisning, förpassning eller utvisning eller också om verkställighet av
avlägsnandebeslut. Vid lagens tillkomst uttalades nämligen att enbart den omständigheten
alt beslut om utlännings avlägsnande inte omedelbart kunde verkställas inte
fick utgöra grund för att han logs i förvar eller ställdes under uppsikt. För
alt sådan åtgärd skulle få tillgripas måste vid sidan av verkställighetshinder
föreligga andra omständigheter, som gjorde den påkallad, t. ex. fara för att
utlänningen höll sig undan eller för alt han skulle komma alt här bedriva för
riket skadlig verksamhet (prop. 1954: 41 s. 103).

I betänkandet sägs att
UtlL:s bestämmelser om förvarstagande i sin nuvarande utformning lämnar elt
alltför stort uirymme för en diskretionär prövning. Liksom när det gäller
andra frihelsinskränkande åtgärder bör förutsättningarna för frihelsberövande
enligl UtlL vara noggrant reglerade i lag. Utredningen finner det härvidlag
naturligt att anknyta till RB:s regler om anhållande och häktning. Av intresse
är främst bestämmelsen i RB atl häktning får tillgripas om vederbörande är på
sannolika skäl misstänkt för brott och del skäligen kan befaras att han
undandrar sig lagföring eller straff.

Utredningen
konstaterar i fråga om förutsättningarna för att meddela

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 68

beslut
om avvisning, förpassning eUer utvisning att det är omöjUgt atl på förhand med
bestämdhet avgöra om sådant beslut kommer att meddelas, även om formella
förutsättningar föreligger. Emellertid bör det som en förutsättning för
förvarstagande krävas att det föreligger sannolika skäl för alt ett
avlägsnandebeslut kommer att meddelas. Förslaget fömtsätter alltså att den
myndighet som har tagit upp fråga om avlägsnande gör en bedömning av
sannolikheten av ett sådant beslut. Detta synsätt gäller dock inte redan
meddelade avlägsnandebeslut. Sådana beslut skall verkstäUas om inte s. k.
politiskt verkställighetshinder föreligger. I sådana faU bör det för
förvarstagande således i likhet med gällande ordning endast krävas att det
uppkommit fråga om verkställighet av avlägsnandebeslut.

Behov av att kunna ta
uflänning i förvar föreligger enligt utredningen endast om det finns anledning
anta att utlänningen på något sätt kommer att försvåra eller förhindra
verkställigheten av ett kommande eller redan meddelat avlägsnandebeslut. Denna
begränsning av förvarslagan-demöjligheterna framhölls också i motiven tUl UtlL
men kom aldrig tUl uttryck i lagtexten. Utredningen framhåller att så bör ske.
Som en andra fömtsättning för förvarstagande bör således i lagtexten anges att
det på grund av utlänningens personliga förhållanden eller omständigheterna i
övrigt kan befaras att utlänningen håller sig undan.

I
detta sammanhang berör utredningen en annan fömtsättning för förvarstagande,
nämligen att utlänningen kan antas komma alt här bedriva för riket skadlig
verksamhet (jfr prop. 1954: 41 s. 103). Enligt utredningens mening torde sådan
verksamhet i allmänhet utgöra brott enligt strafflagstiftningen och således
tvångsmedlen anhållande och häktning stå till förfogande. Utredningen anser
därför att anledning saknas att införa motsvarande möjligheter tiU
frihelsberövande i UtlL.

Förvarstidens
längd. Utredningen behandlar därefter förvarstidens längd och anser att förvar
under längre tid liksom f. n. skall begränsas lill sådana fall då fortsatt
förvar bedöms vara av synnerlig vikt. Den tid som utlänning enligt UtlL längst
får hållas i förvar utan att syimerliga skäl föreligger utgör tre månader.
Uiredningen anser denna tid för lång och föreslår att den inskränks tUl en
månad.

För
att en utlänning skall kunna håUas i förvar längre tid än en månad bör således
enligt utredningen som en fömtsättning gälla, att det föreligger synnerliga
skäl till fortsatt förvar. Som exempel på synneriiga skäl anger utredningen att
utiänningen vägrar uppge vem han är, att han lämnar falska uppgifter om sig
själv så att hans identitet inte kan fastställas eller att det pågår utredning
humvida något land är villigt eller genom avtal skyldigt att ta emot honom.

Förslaget
om begränsning av giltighetstiden för beslut om lagande i förvar till en månad
får till följd att myndighet eller förvaltningsdomstol, som finner anledning
att hålla utlänning i förvar längre tid, måste

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 69

minst
en gång i månaden besluta om åtgärden skall bestå. Meddelas inte sådant beslut
före gUtighetstidens utgång skall utlänningen omdelbart friges.

Ställande under uppsikt. I
anslutning till nu redovisade överväganden konstaterar utredningen att UtlL
inte närmare anger i vilka fall utiänning kan StäUas under uppsikt när
förvarstagande bedöms som en alltför ingripande åtgärd. Enligt utredningens
uppfattning bör det emellertid av lagen framgå att svårare frihelsinskränkande
åtgärd inte får tillgripas än som är motiverad i det enskUda fallet.
Utredningen föreslår därför att i UtlL intas en bestämmelse enligt vUken
myndighet i stället för förvarstagande får, om det finns tillfyllest, ålägga
utlänning anmälningsplikt hos polisen eller föreskriva annat villkor som
erfordras för att hålla honom under uppsikt.

Beslutsmyndighet. I fråga
om vilken myndighet som skall kunna förordna om frihetsLnskränkande åtgärd
anser utredningen det vara följdriktigt, att detta liksom f. n. tillkommer den
myndighet som handlägger själva frågan om avlägsnande eller om verkställighet
därav. Denna ordning torde enligt utredningen inte heller strida mot de
intemationella överenskommelser, vartUl Sverige anslutit sig. Enligt dessa
konventioner måste inte en frihelsberövande åtgärd beslutas av domstol. De
föreskriver endast att den som berövats friheten skaU ha möjlighet att få den
beslutade åtgärden prövad av domstol.

Möjhghet
föreslås finnas för polismyndighet att vid fara i dröjsmål besluta om
frihelsinskränkande åtgärd när själva ärendet handläggs av annan myndighet.
Nuvarande föreskrift att polismyndigheten skyndsamt skall anmäla åtgärden för
den myndighet som handlägger ärendet bör bibehållas.

Klagorätt.
När det gäller möjligheten att klaga över beslut om frihets-inskränkande
åtgärder framhåller utredningen, att bestämmelser om besvärsrätt över
förvaltningsmyndighets beslut intar en central plats i det svenska
rältsskyddssystemet. Med hänvisning tUl de begränsade klagomöjligheter, som
UtlL erbjuder, uttalar utredningen att behov av be-svärsmöjUgheter är särskilt
framträdande beträffande beslut som ingriper i den enskUdes frihet. Därför bör
enligt utredningen beslut om tagande i förvar eller ställande under uppsikt
kunna överklagas. I likhet med vad som gäller vid häktning föreslär utredningen
att klagorätten inte skall vara begränsad till viss tid.

Vid prövning av
förutsättningarna för tagande i förvar, såsom de föreslagits av utredningen,
finns enligt utredningen inget utrymme för en diskretionär prövnuig.
Bedömningen om utiänningen skall tas i förvar eller inte är en ren
rättstiUämpningsfråga. På gmnd härav bör enUgt förslaget klagan över beslut om
förvarstagande prövas i domstolsmässiga former, och då av förvaltningsdomstol.

Eftersom
länsrätt är en med SIV sidoordnad myndighet anser utred-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 70

ningen
att besvär över SIV:s beslut om försvarstagande eller ställande under uppsikt
bör föras hos kammarrätt. Besvär över motsvarande beslut av polismyndighet föreslås
däremot överklagas lill länsrätt. I utvis-ningsärende meddelade beslut om
frihetsinskränkning överklagas enligt förvaltningsprocesslagens bestämmelser.

Beträffande
förfarandet vid beslut om frihetsinskränkning föreslår utredningen, att den
ovillkorliga rätt till förhör eller munthg förhandling, som utlänning har vid
frihelsberövande för längre tid skall bestå.

Enligt
gällande ordning skall vidare regeringen innan beslut om förvar för längre tid
än tre månader meddelas höra utlänningsnämnden. Utrednmgen anser emellertid att
det saknas anledning att i UtlL ta in särskilda regler för regeringens
handläggning av dessa ärenden. Man utgår från alt regeringen iakttar gällande
regler för beredning av ärenden. Inle heller i övrigt finner utredningen behov
föreligga för hörande av utlänningsnämnden i dessa ärenden. Man erinrar om att
utlänning genom besvär över beslut om förvar får denna fråga prövad enligl
förvaltningsprocesslagens regler.

4.5.2
Remissyttrandena

De
flesta remissinstanserna intar en allmänt positiv inställning tUl utredningens
förslag, medan övriga instanser lämnar förslaget utan erinran eUer yttrande.
Ingen instans avstyrker förslaget som helhet. I stort sett delas utredningens
uppfattning att en anpassning av reglerna till Europarådskonventionen om de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna är angelägen. Beträffande
förslagets olika enskildheter föreligger dock vissa avvikande meningar.

Utredningens förslag till
nya förutsättningar för förvarstagande avstyrks av två remissinstanser.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar att förslaget skulle leda till
alt polismyndigheten, dvs. i realiteten den enskilde passkontrollanten, i det
övervägande antalet förvarstagan-den som sker i samband med avvisning kommer
att ställas uiför mycket besvärliga ställningstaganden. Länsstyrelsen frågar
sig hur passkontrollanten skall kunna ha någon uppfattning eller kunskap om
ufläimingens "personliga förhållanden" eller kunna bedöma om det
skäligen kan befaras att utlänningen håller sig undan om han inte tas i
förvar. Detta kan komma att verka hämmande på myndigheterna och leda till att
förvarstagande inte används i de fall som lagstiftaren avsett. Enligt länsstyrelsen
bör en inresande utlänning, som inte har sina papper i ordning, få finna sig i
ett summariskt förfarande i dessa avseenden.

Också
Föreningen Sveriges polismästare är kritisk och har den uppfattningen att den
ingående reglering av förvarsinstitutet, som utredningen lägger fram, kan
verka förlamande på de myndigheter som har att utreda och besluta i
avlägsnandefrågor. Detta gäller enligt föreningen särskUt i vad man kallar
"korta" avvisningsärenden. Där sker

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 71

omhändertagandet
oftast i samband med avvisniugsbeslutet och utgör ett led i verkstäUigheten som
sker omedelbart eller mycket snart därefter. Att föreskriva invecklade regler
för ett sådant förvarstagande skulle enligt föreningens uppfattning motverka
syftet med det i dessa a-wisnings-ärenden summariska förfarandet. Föreningen
pekar som en parallell på lagen (1970: 710) om utlämning till eller från
Danmark, Finland, Island eUer Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling och framhåller att den lagen på grund av sina invecklade och
detaljerade regler knappast kommit i tUlämpning. Förenmgen anser att nuvarande
bestämmelser i 3538 §§ UtlL bör kvarstå oförändrade och att konventionskravet
om domstolsprövning uppfylls på så sätt att förvarsbeslul som kvarstår skall
senast på femte dagen efler meddelandet understäUas förvaltningsdomstol.

Det föreslagna rekvisilet
"sannolika skäl" för avlägsnandebeslut avstyrks bestämt av RPS.
Svårigheten alt bedöma sannolikheten av om en uppkommen fråga om avlägsnande
också kommer atl resultera i ett avlägsnande medför enligt RPS att, om
utredningsförslaget genomförs, polismyndighet inle kan förordna om
tvångsåtgärd i något awisningsärende som enligt 20 § andra eller tredje
stycket skall underställas SIV. Detta gäller oavsett om i övrigt än så starka
skäl för en sådan åtgärd föreligger, t. ex. tvivel om identiteten,
yrkesbrottslighet m. m. Samma konsekvenser skulle enligt RPS förslaget få i de
faU polismyndighet finner anledning till förpassning eller utvisning föreligga
och enhgt 64 § UtlK skall underrätta SIV resp. länsrätt härom. RPS hävdar att
nuvarande rekvisit i 35 § första stycket UtlL bör bibehållas.

Också
länsstyrelsen i Stockholms län pekar på den stora svårighet som föreligger för
polismyndighet att i aUa ärenden som underställs SIV bedöma om sannolika skäl
föreligger för att utlänningen faktiskt kommer att avlägsnas ur landet.
Följden skulle enligt länsstyrelsen kunna bli att polismyndighet underlät att
meddela beslut om förvar eller ställande under uppsikt även när sådana åtgärder
i och för sig vore motiverade. På angivna skäl finner sig länsstyrelsen böra
avstyrka utredningens förslag om "sannolika skäl" samt uttalar att
förvarstaganderekvisitet ej bör formuleras så att polismyndighet på detta
preliminära stadium åläggs att ta SläUning flll de svårbedömbara frågor som det
ankommer på SIV att pröva.

I anslutning till den
ylterligare förutsättning som föreslås för förvarstagande konstaterar RÄ, alt
utredningen avvisar tanken på att utlänning skaU kunna tas i förvar, om det kan
antas att han kommer att här bedriva för riket skadlig verksamhet. Från
överåklagaren i Malmö har i underremiss till RÄ satts i fråga, om inte denna
möjlighet till förvarstagande bör kvarstå när det föreligger grundad anledning
anta att utlänningen kommer att göra sig skyldig till brott inom riket. I
sammanhanget hänvisas till Nordiska kommitténs betänkande (NR 16/70), där

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:18 72

man
föreslår att utlänning, som söker resa in i landet i avsikt att begå brott,
skall kunna avvisas. RÅ anser att de framförda synpunkterna bör övervägas vid
ärendets fortsatta behandlmg.

RPS
framhåller att det kan finnas andra starka skäl utöver dem som anges i
betänkandet att vidta tvångsåtgärd. Som exempel nämns misstanke om falsk
identitet eller om brottslig avsikt med vistelsen här i landet. RPS delar inte
utredningens uppfattning att RB:s tvångsmedel i regel står till förfogande i
sådana fall, eftersom det enligt RB krävs sannolika skäl för brott, som kan
bestraffas i Sverige, samt fara för fortsatt brottslighet. EnUgt RPS är det
därför nödvändigt att utöver den av utredningen nu föreslagna fömtsättningen
för tvångsåtgärd i UtlL ange även andra alternativa förutsättningar.

I likhet med RPS
framhåller SIV nödvändigheten av att kunna ta utlänning i förvar vid oklar
identitet. Även i fråga om fall av "fara för skadlig verksamhet"
anser SIV att nuvarande möjhgheter tUl förvarstagande bör bestå. SIV påpekar
atl det här gäller frågor på ett tidigare stadium än där RB:s regler kan vara
tillämpliga. Om inte den av utredningen föreslagna lydelsen av 35 § UtlL är
avsedd att omfatta denna möjlighet till förvarstagande, bör därför enligt SIV
lydelsen omformuleras så att gällande ordning bibehålls.

I
underremisser påtalar bl. a. polisstyrelserna i Märsta och Solna polisdistrikt
de praktiska svårigheter och konsekvenser som utredningens förslag om krav på
skäligen befarat undanhållande kan medföra i de vanliga awisningsfallen i
samband med utlännings ankomst tUl riket. Man pekar bl. a. på att hänvisningar
tUl vänner och bekanta ofta görs när uppgift lämnas om bostad. Fastän det i
sådana faU givetvis saknas garantier för att utlänningen senare frivilligt
inställer sig för eventuell verkställighet, är det ändå tveksamt om ett
undanhållande "skäligen kan befaras". Samtidigt pekar man på polisens
svårigheter att under helger och utanför ordinarie kontorstid kunna kontroUera
exempelvis olika uppgifter med SIV eller viss polismyndighet. HärtiU kommer
svårigheter att vid verkstäUighet alllid erhålla lämpUg transportlägenhet,
något som kan försena verkställigheten någon dag. Vid uppenbar
a-wisningsanled-ning bör det i nämnda situationer vara naturligt att ta
utlänningen i förvar, även om eljest någon direkt fara för undanhållande inte
föreligger. Mot denna bakgrund föreslår polisstyrelsen i Märsta att utlänning
bör, om sannolika skäl för avvisning föreligger vid hans ankomst till riket,
kunna tas i förvar i avvaktan på vidare utredning eller verkställighet av
beslut.

Polisstyrelsen
i Stockholm anser det vara en brist att den i RB upptagna fömtsättningen för
frihelsberövande som avser undanröjande av bevis eller försvårande i övrigt av
utredningen inte fått sin motsvarighet i utredningens förslag. Det har enligt
styrelsen i det praktiska arbetet många gånger visat sig vara värdefullt för
att uppnå ett objektivt riktigt

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 73

resultat
av undersökningen i ärende om avvisning eller utvisning, att ifrågavarande
utlänning har kunnat avskäras från förbindelse med utomstående så länge
utredningen pågår. Styrelsen föreslår därför att utredningens förslag tUl
lydelse av 35 § UtlL kompletteras med rekvisilet "skäligen kan befaras att
han på fri fot skulle försvåra sakens utredning". Styrelsen ansluter sig
vidare till vad tidigare nämnda remissorgan anfört angående behovet av
förvarstagande vid befarad "skadlig verksamhet".

Utredningens
förslag angående tiden för hållande i förvar kritiseras av utlänningsnämnden,
som anser det lämpligt att även i detta avseende anknyta tUl RB:s regler. I
princip bör således gälla en maximitid av 14 dagar. Liknande uppfattning
framförs av Svenska flyktingrådet.

Länsstyrelsen
i Stockholms län konstaterar att strävandena att förkorta förvarstiderna
motverkas av utredningens förslag om allmän besvärsrätt vid avlägsnandebeslut.
I okomplicerade förpassningsärenden finns i dag möjUghet att verkställa förpassningen
inom en månad från förvarsbeslutet något som med den föreslagna besvärsrätten i
många fall blir omöjligt. I utvisningsärenden saknas redan i dag i många fall
möjligheter tiU verkställighet inom en månad från förvarstagandel, vUket
självfallet blir an svårare med den från en tiU tre veckor föreslagna förlängda
besvärstiden. Vid en avvägning mellan de delvis svårförenliga
rättssäkerhetssynpunkterna finner länsstyrelsen att den utvidgade besvärsrätten
bör ges prioritet. Länsstyrelsen anser därför att nuvarande tidsgränser för
hållande i förvar bör kvarstå oförändrade.

Utredningens
förslag om inskränkning i förvarstiden föranleder hovrätten för Västra Sverige
alt påpeka alt det är oklart om denna begränsning skall gälla även för tiden
efter det att beslut om avvisning, förpassning eller utvisning har meddelats.
Enhgt nuvarande 36 § UtlL skall myndighet, som meddelar beslut om avvisning,
förpassning eller utvisning av utlänning som hålls i förvar, vid beslutets
meddelande pröva om åtgärden skall bestå till dess verkställighet sker. Enligt
utredningens förslag skall i moisvarande faU beslutsmyndigheten "pröva om
åtgärden alltjämt skall bestå". Hovrätten framhåller att det efter ett
beslut om avlägsnande inte finns lika starka skäl att begränsa förvarstiden
som när endast sannolika skäl för avlägsnande förehgger. Hovrätten anser att
tidsbegränsningen inte bör gälla när myndighet eller förvaltningsdomstol enligt
36 § UtlL prövar om åtgärden skall bestå. Hovrätten förordar att den nuvarande
lydelsen i 36 § UflL bibehåUs. SkaU däremot enmånadsfristen gälla även vid
prövning enligt sistnämnda lagrum bör enligt hovrätten klart anges om ny frist
börjar löpa vid denna prövning.

Med
anledning av utredningens förslag om ställande under uppsikt noterar RPS, att
anmälningsskyldigheten försummades i 64 % av de faU då anmälningsplikt förekom
i Stockholm år 1971. Det kan därför enligt RPS ifrågasättas, om inte flll
föreskriftema om stäUande under uppsikt

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 74

m.
m. bör fogas ett tillägg av innebörd att utlänning, som inte fullgör ålagd
anmälningsplikt eller uppfyller föreskrivet vUlkor, riskerar att tagas i
förvar.

Utredningens
förslag om beslutsmyndighet tillstyrks eller lämnas utan eriman av de flesta
remissinstanserna. Ingen har dock kommenterat förslaget närmare.

Även
utredningens förslag om klagorätt över beslut om frihetsingripande åtgärd
godtas i stort av remissinstanserna. Hovrätten för Västra Sverige påpekar
emellertid att utlänningen enligt förslaget kan klaga på såväl pohsmyndighets
beslut om tagande i förvar eller ställande under uppsikt, när fara är i
dröjsmål, som den handläggande myndighetens eller förvaltningsdomstolens
prövning av om åtgärden skall beslå. Hovrätten ifrågasätter därför om inte
möjUgheten att överklaga polismyndighets ifrågavarande beslut bör inskränkas
till sådana fall då polismyndigheten själv handlägger avlägsnandeärendet.
Detta skulle enligt hovrätten inte medföra någon nackdel för utlänningen
eftersom i övriga fall den myndighet, som handlägger avlägsnandefrågan, är
skyldig att genast pröva om åtgärden skall bestå.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län ställer sig tveksam till lämpligheten atl införa klagorätt över
beslut om ställande under uppsikt. Ett sådant beslut innefattande
anmälningsskyldighet t. ex. en eller två gånger i veckan synes enligt
länsstyrelsen knappast vara ett integritetsingripande av sådan betydelse att
motivera klagorätt.

Som nämnts under avsnittet
om förutsättningarna för förvarslagande förordar Föreningen Sveriges
polismästare att nuvarande rekvisit bibehålls och att man inför en skyldighet
för polismyndighet att underställa förvaltningsdomstol varje kvarstående beslut
om förvarstagande senast femte dagen efter det beslutet meddelades. Liknande
tankegångar framförs av Svenska flyktingrådet, som dock anser att
underställningsskyldighet tUl domstol bör föreligga omedelbart efter att ett
förvarslagande-beslut meddelats av polismyndighet.

Utlänningsnämnden
påpekar att utredningen inte har föreslagit någon bestämmelse om den tid, inom
vilken överinstans skall pröva anförda besvär. Nämnden anser att härvidlag bör
gälla samma regler som för hovrätts behandling av häklningsfråga.

Länsstyrelsen
i Stockholms län, som biträder utredningens förslag, förklarar sig utgå ifrån
att verkställighet skall ske av ett avlägsnandebeslut ulan hinder av anförda
besvär över ett förvarsbeslut.

Vad
gäller förslaget till instansordning framför RPS en avvikande mening
beträffande besvär över polismyndighets förvarsbeslut. Detta skall enligl
förslaget överklagas i länsrätt. RPS konstaterar att motsvarande beslut av
övriga instanser skall kunna överklagas i kammarrätt. Enhetlighet i
rältstUlämpningen är enligt RPS för utlänningen av så slor betydelse från
rättssäkerhetssynpunkt, att det motiverar alt även talan

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 75

mot
polismyndighets beslut förs hos kammarrätt. Enligt RPS skuUe det av nämnda skäl
tUl och med kunna ifrågasättas om inte en och samma kammarrätt, förslagsvis
kammarrätten i Stockholm, bör utgöra instans för besvär över beslut om
tvångsåtgärd enligt UtlL.

Länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller att förslaget om instansordning vid besvär över
beslut om förvarstagande medför en spUttring av frågornas handläggning. EnUgt
förslaget kan sålunda länsrätt komma att pröva förvarsfrågan i sådana fall där
SIV skaU besluta i avlägsnandefrågan (t. ex. politiskt flyktingskap). Detta
föga rationella förhållande bör enligt länsstyrelsen beaktas vid det fortsatta
arbetet.

Enligt
SIV bör principen för instansordningen vara, att den besvärsinstans som överprövar
själva avlägsnandefrågan också skall pröva besvär Över frihelsinskränkande
åtgärd i anledning av ett eventuellt avlägsnande. SIV hänvisar i detta
sammanhang till sitt yttrande över betänkandet Flyktingskap, där SIV bl. a.
förordar, att besvär över polismyndighets a-wisningsbeslut skall föras hos SIV
och regeringen samt besvär över SIV:s förpassningsbeslut skall föras hos
regeringen (jfr 4.3.2). Denna princip bör också om möjligt tUlämpas vid
förvarstagande i ett verkställighetsärende. SIV påpekar emellertid att detta
kan kompliceras av regeln i 58 § andra stycket UtlL om underställning till SIV
av vissa verkstäUighetsfrågor. Enligt verkets mening bör regeringen alltfort
vara högsta instans i sådana ärenden, medan uiredningen i betänkandet Flyklingskap
har föreslagit kammarrätt och regeringsrätten som högsta instans. SIV föreslår
att besvär över frihelsinskränkande åtgärd i samband med verkställighet skall i
de fall då underställning har skett enhgt 58 § UtlL föras hos den instans som
prövar verkställigheten, dvs. SIV eller regeringen. För alt en enhetlig
instansordning skall erhållas för alla verkstäUighetsärenden bör besvär över
frihelsinskränkande åtgärd föras hos SIV resp. regeringen även i övriga
verkställighetsärenden.

Utredningens
förslag angående förfarandet i ärenden om tagande i förvar godtas av
remissinstanserna utan närmare kommentar.

5
Betänkandet Utlänningspolitik och utlänningslagstiftning i Norden 5.1 Inledning

På
gmndval av ett år 1965 väckt medlemsförslag beslöt Nordiska rådet den 1
februari 1966 alt rekommendera de nordiska regeringarna att utreda
förutsättningarna för en enhetiig nordisk utlänningslagstiftning och en
samstämmig nordisk ullänningspolilik (rek. nr 22). En kommitté (här kallad
nordiska kommittén) tillsattes 1967 med representanter för Sverige, Danmark,
Finland och Norge. Kommittén avlämnade år 1970 betänkandet (NR 16/70)
Utlänningspolitik och Utlänningslagstiftning i

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 76

Norden.
Betänkandet har i Sverige remissbehandlats tillsammans med ullänningsutrednhigens
betänkanden.

1
betänkandet framförs ett flertal förslag i fråga om utformningen av
utlänningslagstiftningen i de nordiska länderna. Dessa rekommendationer
överensstämmer i många fall med gällande svensk rätt. I den följande
redogörelsen tas därför i huvudsak endast upp de av kommitténs
rekommendationer, som skulle leda tUl ändringar för Sveriges del.

5.2
Nordiska kommittén

Utlänningspolitik
och utlänningslagstiftning. I sina överväganden av förutsättningama för en
gemensam nordisk utlänningspoUtik konstaterar kommittén, att ett lands
utiänningspoUtik hänger intimt samman med såväl landets inre ekonomiska och
sociala förhållanden som dess utrikespolitik. En gemensam nordisk
utiänningspoUtik skuUe därför förutsätta en gemensam politik på en rad andra
områden, något som enligt kommitténs mening inte är reaUstiskt i dagens läge.
Kommittén anser därför att förutsättningar f. n. saknas för en gemensam nordisk
utlänningspolitik. Detta faktum anses emellerfld inte utesluta att länderna i
sin utlänningspolitik eftersträvar att tillämpa gemensamma riktlinjer.

Vid sina överväganden i
frågan om ökad enhetiighet mellan de nordiska ländernas utlänningslagstiftning
har kommittén främst ägnat sig åt utlänningarnas rättsskydd. Kommittén
framhåller inledningsvis att utlänningslagstiftningen avser inte bara att
reglera möjligheterna för utlänning att resa in, vistas och arbeta i landet,
utan även att ge rättsliga garantier mot godtycklig behandling i dessa
avseenden. Kommittén har därför låtit sin utredning omfatta aUa viktigare
bestämmelser i utlänningslagstiftningen som berör uflännings rätt att resa in,
vistas och arbeta i de nordiska länderna. Kommitténs rekommendationer
förutsätter i de faU som anges i den följande ändring i den svenska
utlänningslagstiftningen och dess flilämpning.

Uppeliållstillstånd.
Kommittén föreslår att uppehållstillstånd som beviljas första gången, bör
meddelas för en lid av ett år, om inle särskilda skäl talar däremot. Beviljas
därefter fortsatt uppehåUstiUstånd, skall detta gäUa minst elt år. Samma regler
bör enligt kommittén gäUa för arbetstillstånd. Sedan uppehåUstiUstånd
innehafts under två år, bör enligt förslaget bosättningstillstånd meddelas.
Sådant tiUstånd skall träda i stället för såväl uppehålls- som arbelsflUstånd.
De nämnda tillstånden skaU enligt förslaget kunna återkallas om utiänningen
genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom svikligt förtigande föranlett
att tiUslåndet har beviljats honom. Uppehålls- eller arbetstiUstånd föreslås
dessutom kunna återkaUas om utlänningen inle iakttar med tiUslåndet förenat
villkor.

Avvisning.
I betänkandet föreslås att avvisning skall få ske endast på

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 77

någon
av följande grunder: 1) avsaknad av pass och tillstånd att resa in eller arbeta
i landet, 2) underlåtenhet att visa upp sitt pass eller att lämna uppgifter m.
m. till pohsmyndighet, 3) avsaknad av medel till uppehäUe och hemresa, 4)
asocialitet, 5) brottsUghet (om utlänningen p. g. a. tidigare ådömt
frihetsstraff eUer annan särskild omständighet kan antas komma att i landet
eller annat nordiskt land begå brott som inte är av enbart ringa betydelse
eller om han utomlands begått allvarligt brott) och 6) fara för statens
säkerhet m. m. (om utiänningen med hänsyn tiU sin föregående verksamhet eUer eljest
kan antas komma att i landet eller i annat nordiskt land bedriva verksamhet som
utgör en uppenbar fara för den allmänna ordningen och säkerheten eller en fara
för landets säkerhet).

Kommittén erinrar om att
utlännmg i Sverige och i Norge kan avvisas inte bara vid gränsen utan också
under viss tid efter det han inrest. Man hänvisar i det sammanhanget till atl
avvisning enligl internationellt vedertagen uppfattning innebär att en
utlänning vid inresan hindras att komma in i landet. Nordiska kommittén
föreslär därför att Sverige och Norge begränsar tiUämpningen av
awisningsreglerna så, att avvisning används som medel endast för att hindra
utlänning som omfattas av beslämmelserna all komma in i landet.

Avlägsnandebeslut.
Beträffande möjUgheterna att avlägsna utlänning som redan rest in i landet
föreslår kommittén två skilda medel, nämligen borlvisning och utvisning.

Bortvisning
skaU kunna användas inom tre månader från inresan i nordiskt land dels på samma
gmnder som kan föranleda avvisning dels på den gmnd alt utlänningen skaffat sig
tillträde till nordiskt land vid sidan av nordisk passkontroU. Beslutet skall,
om särskilda skäl talar härför, kunna förenas med återreseförbud under en
längsta tid av två år.

Utvisning,
som blir att tillämpa sedan tre månader har förflutit från inresan, skall kunna
liUgripas på följande grunder; 1) avsaknad av pass och tillstånd, 2)
asocialitet, 3) brottslighet (om han under de senaste fem åren utomlands ådömts
frihetsstraff eller undergått omedelbart ådömt frihetsstraff och på grund härav
kan befaras komma att begå straffbar handling i landet eller brottet eljest
föranleder att han inte bör få stanna i landet, eller om han inom landet begått
brott på vilket kan följa fängelse och det på grund av gärningens beskaffenhet
och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att fortsätta brottslig
verksamhet i landet eller brottet eljest föranleder att han inte bör få stanna
i landet) och 4) fara för statens säkerhet m. m. (befarat spionage, sabotage,
olovlig underrättelseverksamhet eUer annan verksamhet som utgör en fara för
statens säkerhet eUer därmed jämförhga intressen). Enligt kommitténs majoritet
skali utvisningsbeslut, om inte särskUda skäl talar däremot, förbindas med
återreseförbud för viss tid eller för all tid. Såvitt avser medborgare i
nordiskt land föreslås den begränsningen att utvis-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 78

ning
får, oavsett vistdselidens längd, lillgripas endasi om synnerliga skäl
föreligger för åtgärder.

Klagorätt. Avslutningsvis
framhåller kommittén det angelägna i att utlänning tillförsäkras klagorätt över
beslut, varigenom han vägras uppe-håUs- eller arbetstiUstånd, avvisas,
bortvisas eller utvisas.

5.3
Remissyttrandena

Kommittéförslaget
mottas positivt av de flesta remissinstansema, som delar kommitténs uppfattning
att förutsällningar f. n. saknas för en gemensam nordisk utlänningspolitik. Vad
gäller förslagen om ändringar i utlänningslagstiftnuigen framhåUs från flera
håll det angelägna i att genom en samordning av reglerna söka uppnå
rättslikhet inom de nordiska länderna, speciellt beträffande beslämmelserna om
uppehåUstiUstånd och avlägsnande ur landet. Vissa instanser, bl. a. hovrätten
för Västra Sverige, framhåller dock samtidigt att kommitténs förslag bör
ylterligare utredas innan andra åtgärder vidtas. Enligt LO bör förslaget vidare
behandlas inom det nordiska arbetsmarknadsutskoltet. Sveriges advokatsamfund
förordar att utlänningsutredningen får som nytt uppdrag att fullfölja
kommitténs förslag.

I fråga om giltighetstiden
för uppehålls- och arbetstillstånd samt beträffande förutsättningarna för och
innebörden av bosättningstillstånd, där kommittéförslaget väsentligen ansluter
tUl gällande ordning i Sverige, har remissinstanserna inte framfört någon
erinran mot förslaget. SIV har emellertid i sitt yttrande fört fram tanken på
en helt ny ordning enligt vilken bosättnuigstillstånd ersätts av permanent
uppehållstUlstånd (se vidare under 7.1).

Beträffande
kommitténs förslag om möjUghet alt återkalla uppehålls-och arbetstillstånd då
utlänning inte iakttar med tiUståndet förenat villkor anser SIV att några
vägande skäl för en sådan ordning inte har anförts av kommittén. Att
arbetstillstånd inte bör såsom f. n. kunna återkallas på en så allmän grtmd
som "särskUda skäl" finner SIV riktigt i de fall utlänningen befinner
sig i landet. Om utlänningen ännu inte rest in i landet är situationen
emellertid annorlunda. SIV pekar på den organiserade överföringen av utländska
arbetstagare, där alla i en grupp har beviljats arbetstillstånd före inresan.
Enligt SIV visar det sig ofta att alla dessa inte reser hit. Vederbörande
företag önskar då självfallet att arbetstillstånd meddelas för några andra än
dem som inte kommer. I sådana fall bör det enUgt SIV naturligtvis vara möjligt
att återkaUa tillståndet för dem som inte rest in.

Kommitténs förslag om
besvärsrätt över avslag på ansökan om uppehålls- eller arbetstillstånd
avstyrks av SIV i den del avslag sker på andra skäl än s. k. vandelsskäl. SIV
erinrar om att elt avslag på ansökan om uppehållstUlstånd inte i sig medför
att avlägsnande ur

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 79

landet
kan ske. Härför erfordras ett beslut om förpassning, över förpassningsbeslut
föreligger i dag viss besvärsrätt och SIV pekar på utlänningsutredningens
förslag till klagorätt utan inskränkning. Det måste enligt SIV vara uteslutet
att införa allmän klagorätt över både avslag på ansökan om arbetstillstånd och
det eventuellt därefter kommande beslutet om förpassning.

Samma
synpunkter framförs av länsstyrelsen i Stockholms län som i likhet med SIV
avstyrker kommitténs förslag i denna del.

LO
konstaterar att meddelande av arbetstillstånd skall liksom hittiUs i princip
grundas på en generell arbetsmarknadsprövning. På grund härav avvisar LO
förslaget om besvärsrätt över vägrat arbetstillstånd.

När
det gäller kommitténs förslag till avvisningsgrunder anser SIV atl en viss
försvagning av rättssäkerheten för utlänningar kan bli följden. SIV pekar
därvid på dels grunden att utlänningen av annan särskUd omständighet (än
tidigare brottslighet) kan antas komma att här eller i annat nordiskt land begå
brott av inte endast ringa betydelse, dels gmnden alt utlänningen utomlands
begått allvarligt brott. Under förutsättning av bl. a. en restriktiv
tUlämpning vUl dock SIV inte motsätta sig förslaget. I fråga om den föreslagna
möjligheten att avvisa uflänning som kan antas komma att bedriva verksamhet som
utgör uppenbar fara för den allmänna ordningen och säkerheten, finner SIV
formuleringen alltför vag och ägnad att ge utrymme för godtycke. Enligt SIV är
de övriga avvisningsgrunderna tUlräckliga varför SIV avstyrker alt nu nämnda
grund för avvisning införs.

Länsstyrelsen i Stockholms
län motsätter sig att avvisning endast skall kunna ske vid gränsen.
Länsstyrelsen framhåller de praktiska svårigheter som kan vara förknippade med
kommitténs förslag och nämner därvid särskilt alt gränskontroll inte säUan sker
först sedan gränsen passerats, t. ex. beträffande lågresenärer. Skall i sådana
fall institutet bortvisning användas i stället för avvisning, erinrar
länsstyrelsen om att ell beslut om bortvisning inle skall kunna verkstäUas
förrän det vunnit laga kraft, något som i sin tur kan göra det nödvändigt med
omhändertagande etc. Med hänsyn till dessa olägenheter förordar länsstyrelsen
alt avvisning skall såsom f. n. kunna ske även omedelbart efter utlänningens
ankomst till riket.

Förslaget
att nordbo skall kunna utvisas endast om synnerliga skäl förehgger föranleder
länsstyrelsen i Norrbottens län, som i likhet med de flesta remissinstanserna
tiUstyrker förslaget, att väcka frågan om nordbo över huvud taget skall
behandlas annorlunda än landets egna medborgare i fall av brottsUgt beteende o.
dyl.

Länsstyrelsen
i Stockholms län är däremot kritisk tUl denna del av kommitténs förslag.
Länsstyrelsen framhåller att utvisning och förvisning riktas huvudsakligen mot
personer som kan sägas sakna fast anknytning till landet. Det kan därför enhgt
länsstyrelsen antas att rehabi-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 80

litering
av dessa personer sker bäst i deras hemland. Det kan enligt länsstyrelsen inte
heller bortses från att ett asocialt beteende uppstått efler förstärkts vid
flyttningen till Sverige och därför utgör ett tecken på särskilda
anpassningssvårigheter. Länsstyrelsen avstyrker därför kommitténs förslag.

Även
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är kritisk mot förslaget och framhåller
att mer adekvata behandlingsmetoder såväl straffrättsliga som sociala
regelmässigt står tUl buds i hemlandet och där också framstår som mer
begripliga för personen i fråga. Med utgångspunkt i sin egen erfarenhet
antyder också länsstyrelsen att utvisning på grund av asociaUtet i helt
övervägande grad i dag berör nordiska medborgare. Länsstyrelsen accepterar
inte kommitténs uppfattning att med utlänningar, som befunnits kvalificerade
för ett bosättningstillstånd, jämställa personer vars enda kvaUfikation är att
vara nordbo, även om de är gravt kriminellt och socialt belastade.
Länsstyrelsen avstyrker förslaget.

Vad
slutligen angår frågan om benämning av de olika avlägsnande-formerna avstyrker
bl. a. SIV och Svenska flyktingrådet benämningen "bortvisning". Båda
instanserna förordar att "utvisning" används för allt avlägsnande
efter inresa.

6
Departementspromemoria (Ds A 1975: 2) med förslag till vissa ändringar i
terroristlagen 6.1 Promemorian

I
promemorian föreslås bl. a., att vissa materiella ändringar vidtas i
terroristlagstiflningen i samband med att denna integreras i UtlL. Förslagen
går ut på ytterligare precisering av terroristbestämmelsemas
till-lämpningsområde, begränsning av möjligheten tUl s. k. pohtisk utvisnmg
enligt 34 § UtlL, inskränkning av rätten för regeringen att meddela
föreskrifter för utlänning enligt UtlL och terroristlagen samt upphävande av
de särskilda bestämmelserna i terroristlagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte.
Som en följd av integreringen föreslås andra former för den parlamentariska
kontroUen av terroristlagstiftningens tillämpning.

Terroristlagstiftningens
tillämpningsområde. I promemorian erinras om att frågan om förutsättningarna
för ingripanden med stöd av terroristlagen stod i centrum för diskussionen vid
lagens tillkomst. Det gällde, å ena sidan, att få en sä effektiv lagstiftning
som möjligt och, å den andra, att tiUgodose rimliga rättssäkerhetskrav. Det
förstnämnda önskemålet ansågs inte kunna uppfyUas, om rekvisiten för
ingripanden måste knyta an tiU vad som är känt om utlänningens egen person och
föregående verksamhet. Skälet var främst att sådan information i stor
utsträckning saknas. Därför anknöts awisnings- och utvisningsgrun-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 81

derna
i stället till det förhållandet, att utiänningen tillhör eller verkar för
terroristgrupp- eller organisation. Även om den lösning som valdes för
terrorisllagens del bedömdes nödvändig mot bakgrund av de utomordentligt
allvarliga förhåUanden som föranledde lagens tiUkomst, framstår det enligt
promemorian som i hög grad önskvärt, att awisnings- och
utvisningsbestämmelserna knyts tiU utlänningens egna förehavanden och de
slutsatser om hans farlighet som de leder till. I promemorian undersöks om det
inte är möjligt att i vart fall delvis knyta förutsättningarna för
ingripandena till utlänningens person.

I
det sammanhanget konstateras att lagen i själva verket redan nu tilllämpas
endast på sådan utlänning som vid en individuell prövning har bedömts utgöra en
säkerhetsrisk. MöjUghet borde därför finnas atl införa ett personligt rekvisit
som förutsättning för ingripande ulan alt lagstiftningens syfle därigenom
förfelas.

När
det gäller frågan vilka krav som skaU ställas på utredningen angående utlänningens
tidigare verksamhet och den därmed sammanhängande faran för att han här i
riket begår terroristhandlingar anförs i promemorian, atl redan anknytningen
till terroristgmpp eller organisation skapar en presumtion för att utlänningen
i fråga är farlig. Det bör enligt förslaget mot den bakgrunden kunna anses
tiUräckligt för ingripande, om det dämtöver med hänsyn till vad som är känt
om utlänningens föregående verksamhet eller eljest föreligger fara för alt
han medverkar till terroristhandlingar. Därmed avses att det i det konkreta
fallet föreligger sådan fara. Vid den bedömningen får enligt promemorian
beaktas om utlänningen fldigare har medverkat i lerrorislhand-lingar eller är
misstänkt för sådant brott. Även andra omständigheter, såsom att han intar en
ledande ställning i en terroristgrupp eller -organisation eller deltar mera
aktivt i dess verksamhet, bör kunna medföra att rekvisilet anses uppfyllt.
Däremot kommer bestämmelsen inte alt omfatta de utlänningar som utgör passiva
medlemm.ar. Det betonas att ändringen väsentligen innebär en anpassning till
gällande praxis.

Även
i ett annat hänseende föreslås en precisering av bestämmelsen om lagens
tUlämpningsområde. I prop. 1973: 37 (s. 21) uHalades att lagen är avsedd att
tillämpas uteslutande på sådana grupper och organisationer som genom sin
verksamhet i det förflutna har visat att de systematiskt använder våld även
mot oskyldiga i främmande land och därför kan befaras göra det också i Sverige.
Befrielserörelser som för en väpnad kamp i sitt hemland och eventuellt vid
enstaka tillfällen har riktat angrepp mot utländskt intresse avsågs däremot
inte omfattas av lagen. I promemorian föreslås att den i propositionen angivna
begränsningen av de grupper och organisationer som åsyftas tydUgare kommer tUl
uttryck i lagtexten. Därigenom undviks att osäkerhet rörande lagsflftningens
räckvidd uppkommer hos de utlänningar som inte berörs. I lagtexten

6 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 18

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 82

föreslås
därför en begränsning av tillämpningsområdet uttryckligen ske till gmpp eller
organisation som, enhgt vad som är känt om dess tidigare verksamhet, utanför
sitt hemland använder våld, hot eller tvång för politiska syften och tiU följd
därav kan befaras även här i landet bedriva sådan verksamhet.

Politisk
utvisning. Regeringens möjlighet att enligt 34 § UflL tiUgripa utvisning
"när det finnes påkallat av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i
statens intresse" har karaktären av ett yttersta remedium när ett
väsentUgt statsintresse hotas. Utvisningsmöjligheten torde heller inte ha
utnytflats under de senaste två årtiondena (SOU 1972: 84 s. 110). I promemorian
sägs emeUertid, att redan möjligheten tUl politisk utvisning av utlänning här i
landet kan antas ibland uppfattas som ett latent hot av de utlänningar som
vistas i vårt land. En förutsättning för att bestämmelsen skall behållas bör
därför vara, att det kan fastslås att den alltjämt fyller ett behov.

Det
framhålls i promemorian att liUkomsten av terroristlagen i viss mån har ändrat
fömtsättningarna för tillämpningen av 34 § UtlL. Av motiven till motsvarande
bestämmelse i 1914 års UtlL framgår att politisk utvisning kan tillgripas bl.
a. i fall där allmän ordning och säkerhet hotas. Enligt promemorian torde de
fall som åsyftas i stor utsträckning vara just sådana faU där terrorisllagen nu
är tUlämplig. Enligt motiven tUl terroristlagen skall i de angivna fallen den
lagen i första hand tillämpas. Terroristlagen anges emellertid inte täcka aUa
de fall på vUka 34 § UtlL är tillämplig. Viktigast i det sammanhanget är att
terroristlagen inle tar sikte på fall av hot mot rikets säkerhet. Slutsatsen
blir att behovet av en möjlighet för regeringen atl tillgripa poliflsk
utvisning kvarstår.

Mot
den bakgrunden tas i promemorian upp frågan om eventuell ändring av paragrafens
lydelse. Utvisning enligt 34 § UtlL får som framgått flllgripas när det
påkallas av hänsyn tiU rikets säkerhet eller eljest i statens intresse. Det
förstnämnda rekvisilet är det i sak viktigaste. Det bedöms även vara tillräckligt
preciserat. Annorlimda förhåller det sig med det andra rekvisilet. Även om en
viss uppstramning kan åstadkommas, torde det enhgt promemorian knappast vara
möjligt att ge rekvisilet en sådan utformning, att det med tillräcklig
noggrannhet ger vid handen i vilka situationer utvisning får ske.

Mot
den nu angivna bakgrunden föreslås att den sist nämnda awis-ningsgrunden utgår.
För detta sägs också tala de ökade möjUgheter till utvisning som tillkommit
genom terroristlagen. De fall som inte täcks av terroristlagen och inte heller
rör rikets säkerhet bedöms vara så säll-sällsynta, att något egentiigt behov
under nuvarande förhåUanden inte förehgger av en möjlighet tiU politisk
utvisning.

Föreskrifter
enligt UtlL och terroristlagen. Enligt 34 § UtlL har rege-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 83

ringen
möjlighet att som alternativ tiU avlägsnande föreskriva särskilda
inskränkningar och vUlkor för utiänningens vistelse här i riket. Bestämmelser
angående föreskrifter om inskränkningar och vUlkor för utlänning, vilka är av
intresse i detta sammanhang, flnns även i 9 och 51 §§ UtlL samt i 9 §
terroristlagen. I 9 § UtlL anges att uppehåUstiUstånd får begränsas tiU att
avse uppehåU endast inom viss del av riket och förbindas med de föreskrifter
som i övrigt befinns erforderliga. Enligt 51 § kan regeringen meddela behövliga
föreskrifter för utlänningens vistelse här när avlägsnandebeslut upphävs. Har
uflänning avvisats eller utvisats enhgt terroristlagen och skall beslutet inte
verkstäUas får, som förut nämnts, regeringen enligt 9 § i lagen meddela
föreskrifter om inskränkningar och villkor för sådan utlännings vistelse i
riket.

I promemorian framhålls
att det av olika skäl är önskvärt, att lagtexten ger en precisering av vad de
föreskrifter som meddelas skall kunna innehålla. Ett förtydligande sägs lättast
kunna åstadkommas genom en begränsning av rätlen att ge föreskrifter till att
låta dessa gälla i huvudsak endast vistelseort och anmälningsskyldighet.
Begränsningen anges ha den fördelen utöver att den medger viss precisering, alt
man därigenom markerar att inga inskränkningar får göras i här vistande
utlänningars andliga fri- och rättigheter. Av promemorian framgår att de
hittills utfärdade föreskrifterna inte vid något tiUfälle har avsett annat än
vistelseort, bostad, arbetsplats eUer anmälningsskyldighet, även om nuvarande
bestämmelser teoretiskt har gjort det möjhgt att förbjuda exempelvis politisk
verksamhet. Något behov av föreskrifter av annat slag än vad som hittills
kommit tUl användning bedöms inte heller finnas i fortsättningen. I den mån
fråga är om brottslig verksamhet finns möjligheter tiU ingripande i annan
ordning.

Mot
denna bakgrund föreslås den begränsningen i fråga om regeringens rält att
meddela föreskrifter enhgt 34 och 51 §§ UtlL och 9 § terrorisllagen, alt
regeringen får meddela inskränkningar och villkor endast i fråga om
utlänningens vistelseort, byte av bostad och arbetsanslällning samt
anmälningsskyldighet. Ändring i 9 § UtlL sägs på motsvarande sätt böra
övervägas.

Tvångsåtgärderna. Terroristlagens
bestämmelser om särskilda tvångsåtgärder i spaningssyfle avviker från
bestämmelsema i RB, lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål och lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning
ang. grovt narkotikabrott m. m. i framför allt det hänseendet, att tvångsmedlen
får tillgripas trots att konkret misstanke om brott inte föreligger. Bortsett
från de begränsningar som hänför sig till terrorisllagens lill-lämpningsområde,
räcker det i princip för tUlämpningen av dessa tvångsmedel att det bedöms vara
av betydelse att tiUgripa sådant medel för att utröna om åtgärd som utgör hot
mot allmän ordning och säkerhet planeras eller förbereds. Tvångsåtgärderna har
alltså karaktär av spa-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 84

ningsåtgärder.
Möjligheterna att tillgripa särskilda tvångsåtgärder i spaningssyfte har
enligt promemorian tagits i bruk endast vid ett tillfälle under de två är som
terrorisllagen gällt.

I promemorian framhålls
att tvångsåtgärderna otvivelaktigt innefattar långtgående ingrepp i enskilds
personliga förhållanden. Det sägs därför finnas anledning alt i samband med
frågan om en integrering av terro-ristbestämmelserna i UtlL på nytt överväga,
om de särskUda tvångsåtgärderna i terroristlagen bör behållas. Utgångspunkten
måste vara, att ett bibehållande av sådana regler vid en permanentning av
terroristlagstiflningen kräver tungt vägande skäl. Enligt promemorian är det i
delta sammanhang svårt att bortse ifrån den ytterst begränsade tillämpningen av
bestämmelserna. Mot den bakgrunden anges övervägande skäl tala för att de
särskilda tvångsmedelsbestämmelserna bör kunna avvaras. Till detta kommer att
bestämmelser i skilda lagar om telefonavlyssning f. n. är under utredning i
annat sammanhang (utredningen (Ju 1974: 08) om telefonavlyssning). Det föreslås
i promemorian därför att bestämmelserna om särskilda tvångsåtgärder i 1013 §§
terroristlagen inte förs över i UtlL.

Den
parlamentariska kontrollen. Terroristlagens nuvarande utformning som en
särskild, tidsbegränsad lag tillgodoser enligt promemorian i hög grad intresset
av parlamentarisk insyn i lagens tillämpning. Vid en integrering av
terrorisllagen i UtlL måsle emellertid sökas andra vägar för en sådan insyn och
kontroll. Utgångspunkten föreslås dock förbli att information tiU riksdagen
eller något riksdagsorgan skall ske årUgen och innehålla i huvudsak sådana
uppgifter som nu redovisas i förlängningsproposition med den begränsning som
följer av alt de särskUda tvångsåtgärderna avskaffas.

I
promemorian diskuteras olika lösningar. Man kommer slutligen fram till att den
lämpligaste ordningen för parlamentarisk insyn och kontroll beträffande
terroristbestämmelserna borde vara att redovisningen underställs riksdagen.

Redovisningen
föresläs även i fortsättningen ankomma pä regeringen och då lämnas i skrivelse
tiU riksdagen. Det föreslås vidare alt redovisningen skall innehålla uppgift
om bl. a. de organisationer eller grupper på vilka terroristbestämmelserna är
tillämpliga, antalet personer som upptagits på den av RPS enligt 1 §
terroristiagen upprättade förteckningen samt de åtgärder som vidtagUs med stöd
av terroristbestämmelserna.

6.2
Remissyttrandena

Förslaget
har fått elt positivt mottagande av remissinstanserna, som genomgående menar
alt del alltjämt finns ett behov av särskild lagstiftning mot politiska
våldsdåd. Några av remissinstanserna har under-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 85

stmkit
att detta behov bättre tillgodoses genom en permanent lagstiftning än genom de
hittillsvarande tidsbegränsade bestämmelsema i terroristlagen. Sådana
synpunlcter framförs av hovrätten för Västra Sverige och SIV. RÄ menar att
sådan lagstiftning systematiskt har sin plats i UtlL.

Länsstyrelsen
i Stockholms län pekar på att UtlL och dess tillämpning kännetecknas av stor
öppenhet och en liberal inställning gentemot utlänningar, av vilka ett stort
antal invandrar och väl anpassar sig tUl det svenska samhället. Det kan därför
enligt länsstyrelsen ifrågasättas om inte de för extrema situationer anpassade
skyddsbestämmelserna mot terrorismen kommer att i viss mån bryta mot
utlänningslagstiftningens allmänna karaktär.

RPS pekar på svårigheterna
att i ett öppet samhälle som vårt med verklig effekt förebygga terrordåd. Ett
ökat skydd mot terrorhandlingar måste enligt RPS bygga på bättre möjligheter
att få fram informationer samt på direkta skyddsåtgärder för hotade personer
och byggnader. För att fä underlag för sådana bedömningar krävs ökade
spaningsinsatser från polisens sida och framför allt ökat internationellt
samarbete, så att polisen så tidigt som möjligt kan få vetskap om händelser
som kan tyda på planering av terroristaktioner i vårt land. Det internationella
samarbetet är sålunda enligt RPS av avgörande betydelse i detta sammanhang.

Vad
först gäller frågan om terroristlagstiftningens tillämpningsområde tillstyrks
allmänt att elt personligt rekvisit av det slag som angetts i promemorian
införs i lagtexten. Länsstyrelsen i Stockholm län avstyrker emellertid
förslaget i denna del. Man menar att införandet av ett personligt rekvisit
allvarligt skulle minska lagens effektivitet. SIV uttrycker tvekan beträffande
uttrycket "eller eljest" som förefaller SIV alltför vagt. I
promemorian görs visserligen en exemplifiering av omständigheter som kan utgöra
grund för av- eller utvisning. Dessa exempel bör enligt verket anses vara
täckta genom formuleringen "med hänsyn till vad som är känt om hans
föregående verksamhet". SIV föreslår därför att uttrycket "eller
eljest" utgår.

Även
förslaget att i lagtexten införa en uttrycklig begränsning av de grupper och
organisationer som omfattas har i allmänhet mottagits positivt. LO anför
exempelvis att den föreslagna preciseringen är väl motiverad eftersom farhågor
ofta har uttalats i debatten att terrorist-lagen skulle kunna tUlämpas mot
befridserörelsema. JK och hovrätten för Västra Sverige har emellertid avstyrkt
förslaget i den delen. JK framhåller sålunda att det väl kan tänkas fall där en
utländsk organisation ännu inte tUlgripit våld utanför hemlandet men där
mycket starka skäl talar för att man kommer att göra det. Sverige kan mycket
väl tänkas vara det första land utanför hemlandet där organisationen är beredd
att utöva våld e. d. JK anser det därför otUlfredsställande

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 86

om
avvisning inte får tillgripas i sådana fall. Hovrätten för Västra Sverige anför
som skäl för sin ståndpunkt att den föreslagna ändringen enligt hovrättens
mening inte medför någon precisering. Lagtexten skulle vidare vinna på att den
föreslagna ändringen uteslöts. Slufligen ifrågasätter hovrätten om inte lagen
borde innehålla bestämmelser om den granskning som RPS' förteckning
underkastas, i första hand av regeringen.

RPS framhåller att
systemet med avvisning med stöd av den s. k. terroristlagen har visat sig
mindre effektivt. Endast i ett fall har avvisning skett enligt lagen.
Styrelsen hade i detta fall redan i förväg information om att vederbörande
ämnade försöka resa in i Sverige och tidpunkten när det skulle ske, vUket
enligt RPS gör att detta fall måste betecknas som ett rent undantagsfall. RPS
framhåller vidare att terroristerna ofta byter identitet och att de har
tillgång till olika uppsättningar av identitetshandlingar. Inresekontrollen
sker vidare vid de nordiska yttergränserna, vilket medför särskilda
svårigheter. Till bilden hör också att arbetet med att föra terroristlistan och
att sprida den till olika polismyndigheter är omständigt. RPS anser därför att
systemet med avvisning baserad på en särskild förteckning över presumtiva
terrorister bör avvecklas.

SIV säger sig förutsätta
att utlänning på vilken terroristbestämmelserna tillämpas och som i den
situationen gör invändning om politiskt flyktingskap får sitt ärende prövat
enligt hiltUlsvarande ordning, dvs. att ärendet överlämnas till regeringen via
SIV, som bör avge yttrande i ärendet.

Remissinstansema
har tillstyrkt en begränsning av möjligheterna till s. k. politisk utvisning
(34 § UtlL). SIV framhåller att förslaget att uttrycket "eller eljest i
statens intresse" i 34 § UtlL skall utgå ligger i linje med verkets
principiella uppfattning att vaga formuleringar bör undvikas.

Från
vissa håll har dock gjorts invändningar mot att, som föreslås i promemorian,
behålla möjligheten enbart för de fall då utvisningen är påkallad av hänsyn
till rikels säkerhet. JK anför att förslagets innebörd torde bli att exempelvis
inte ens en poliflsk verksamhet av sådant slag att den allvarligt stör vårt
lands förbindelser med annan stat kan föranleda utvisning. JK tillägger att det
knappast någonsin torde komma i fråga att beteckna verksamheten som ett hot mot
rikets säkerhet. En viss uppstramning av gällande lydelse av 34 § anses dock
önskvärd. Hovrätten för Västra Sverige menar att rekvisilet "i statens
intresse" borde ersättas med ett stadgande som tillgodoser kraven i FN:s
resolution av år 1965 om otillåten inblandning i staters inre angelägenheter m.
m. och förklaring av år 1967 om territoriell asyl. Inte heller länsstyrelsen i
Malmöhus län anser promemorieförslaget övertygande i denna del. Länsstjrelsen
anför:

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 87

Även om de fall som inte täcks av terrorisllagen och inte
heller rör rikets säkerhet är sällsynta bör det finnas laglig möjlighet att
ingripa i fall där en utlännings politiska verksamhet inte skall behöva accepteras
men verksamheten i och för sig måhända inte är straffbar eller är att hänföra
tUl det föreslagna tillämpningsområdet i terroristlagen. Verksamhet som
exempelvis tar sikte på att påverka politiska förhållanden i andra länder och
som är ägnad att skada vårt lands förhållande till dessa synes med den
föreslagna ändringen böra accepteras. Enligt länsstyrelsens mening bör därför
de nuvarande bestämmelsema i 34 § utlänningslagen inte begränsas. Eftersom
regeringen i dylika fall svarar för beslutet förefaller farhågoma för en
förhållandevis vid tillämpning vara något överdrivna. Det kan även finnas skäl
ur preventiv synpunkt alt inte uppge den syn svensk rätt alltjämt hävdar att
utlänning inte har någon ovillkorlig rätt att vistas här i landet.

Också länsstyrelsen i Stockholms län uttrycker tvekan
beträffande avskaffandet av möjlighet för regeringen att utvisa när det
påkallas av hänsyn till statens intresse.

Förslaget till precisering av regeringens rätt att meddela
föreskrifter enligt UtlL och terrorisflagen har tillstyrkts av alla de
remissinstanser som yttrat sig över det.

Flertalet remissinstanser, bland dem SIV och LO, godtar
att de särskilda tvångsmedelsbestämmelserna i terroristlagen avskaffas. LO
framhåller att den föreslagna ändringen tUlgodoser den inom svensk invandringspolitik
väsentliga principen om likabehandUng av svenska och utländska medborgare genom
att den medför att tvångsåtgärder kan tillgripas enbart då misstanke om brott
föreligger. RÄ framhåller att upphävandet av tvängsmedelsbestämmelsema kan
motiveras redan av den ytterst begränsade faktiska tillämpningen av dessa
bestämmelser. Ett ytterligare skäl är tillägget tUl awisningsbestämmelsen att
det för ingripande krävs fara för att utlänningen medverkar till terroristhandlingar.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att tillkomsten av bestämmelserna betingades
av att på kort sikt inom ramen för det av FN och Europarådet inledda samarbetet
åstadkomma åtgärder mot den internationella terrorbroltslighelen. Då läget
numera synes ha stabiliserats och vi i vårt land under de två år som
bestämmelsema gällt tillgripit särskilda tvångsåtgärder i spaningssyfte endast
vid ett tillfälle kan enligt länsstyrelsen fortsatt behov knappast vara för
handen. Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt framhåller att de regler som
finns i RB om personella och reella tvångåtgärder gmndade på misstankar om
brottslig verksamhet ger polismyndigheten tillräckligt utrymme för att inom
landet verksamt ingripa även mot s. k. politisk terrorverksamhet.
Länsstyrelsens i Stockholms län säger sig inle ha underlag nog för alt bedöma
denna fråga.

Förslaget avstyrks av JK, hovrätten för Västra Sverige,
RPS, SAF och styrelsen för Märsta polisdistrikt. Hovrätten menar att med den

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 88

begränsning
som förslaget innebär i fråga om lagstiftningens tillämpningsområde anledning
inte föreligger att upphäva bestämmelsema i 1013 §§ terrorisllagen. 1 fråga om
telefonavlyssning bör enligt hovrättens mening i vart fall avvaktas resultatet
av utredningen (Ju 1974: 08) om telefonavlyssning. JK säger sig utgå från att
möjligheten till telefonavlyssning kommer att kvarstå. RPS framhåller att
behovet att i speciella fall och akuta lägen kunna använda tvångsmedlen är framträdande.
Den omständigheten att bestämmelserna hittills tUlämpats mycket restriktivt bör
enligt styrelsen inte tas till inläkt för att de i framtiden skulle komma att
sakna betydelse. Bestämmelserna har avsetts skola tillämpas restriktivt. RPS
fortsätter:

Särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i spaningssyfte mot terroristbrottslighet torde
knappast kunna undvaras när det gäller samhällets åtgärder för att försöka
förhindra terroraktioner av olika slag. Då spaningsarbelet när det gäller
terrorislhandlingar är utomordentligt svårt kan i vissa lägen möjligheterna att
använda ifrågavarande tvångsåtgärder bli av avgörande betydelse för att
förhindra befarade eller planerade lerrorhandlingar. Det är dock av vikt att
dessa bestämmelser får en så nära anknytning till övrig lagstiftning om
särskilda tvångsmedel som möjligt. Denna fråga bör därför övervägas av den
särskilda utredning som f. n. håller på med en översyn av reglerna om
telefonavlyssning.

SAF
menar alt även om beslämmelserna endast tillämpats vid elt tillfälle under den
tid som terrorisllagen gällt, så har övertygande skäl inle anförts för att
bestämmelserna skall anses onödiga. Snarare förefaller händelser på senare tid
tala i motsatt riktning, främst våldsdramat på Tyska Förbundsrepublikens
ambassad och de misslyckade försöken att i tid förekomma denna händelse.
Utredningen om telefonavlyssning säger sig överväga möjligheten att vad
beträffar övriga telefonavlyssningsbestämmelser åstadkomma en för dessa
gemensam reglering, medan däremot telefonavlyssning i fall som avses i
terroristlagen skulle bli föremål för särskild bedömning och om de bedöms
böra tillsvidare bibehåUas särreglering. Utredningen fortsätter:

Det
synes nalurUgt atl, om i enlighet med promemorians förslag terroristlagens
bestämmelser överförs till utlänningslagen, detta inte bör inbegripa
Ivångsmeddsregler med temporär giltighet. Om det inte är möjligl att redan vid
en sådan överföring upphäva sistnämnda regler uppkommer frågan i vilken form
en tUls vidare gällande tvångsmedelsreglering skall bibehållas. Vad först
gäller ett slopande av möjligheten lill telefonavlyssning vill utredningen
under hänvisning till vad ovan redovisats inle med föregripande av ett slutligt
ställningstagande tillstyrka att de särbestämmelser som reglerar övervakningen
av presumtiva terrorister nu helt avskaffas. Utredningen vill därför förorda
att berörda delar av terrorisllagen ges fortsatt temporär giltighet.
Möjligheten att för terroristfallen utnyttja övriga bestämmelser om
telefonavlyssning torde vara begränsade. Därvid måste särskilt beaktas faran
för att en vidgad tUlämpning av nänrnda bestämmelser kan leda till att den
allmänna gränsen för misstanke om brott som grund för

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 89

åtgärden
förskjuts samt att kravet på anknytning till visst brott försvagas.

Om den ovan föreslagna
lösningen accepteras, avser utredningen, beroende på vad som blir dess slufliga
ställningstagande till ett fortsalt behov av telefonavlyssning, att antingen
avge förslag om särlagstift-ning all träda i stället för de från terroristlagen
bibehållna stadgandena därom eller att föreslå att dessa slutligt upphävs.

Den
föreslagna ordningen för den parlamentariska kontrollen har vunnit anslutning
av samtliga remissinstanser. JK anser förslagen i denna del väl avvägda. LO
betonar att parlamentarisk insyn är viktig för kontroll av tiUämpningen av
denna typ av lagstiftning. LO säger sig med tillfredsställelse konstatera att
en lösning har funnits som ger riksdagen samma handlingsmöjligheter som en
förlängningsproposition. SIV erinrar om att insynen i tillämpningen av den
lagstiftning som riktar sig mot terrorism också tillgodoses genom de parlamentariskt
utsedda ledamöterna i såväl RPS:s som SlV:s styrelser.

Avslutningsvis
kan nämnas att länsstyrelsen i Malmöhus län berör frågan om nordiskt samarbete
för att begränsa politiska våldsdåd. Länsstyrelsen anför:

Vid
terroristlagens tillkomst fömtsatte kommissionen för förebyggande av politiska
våldsdåd nödvändigheten av en förstärkt och mera effektiv yttre och inre
utlänningskontroll som medel för att komma tillrätta med den internationella
tertorismen. Någon inskränkning i den i och för sig önskvärda fria rörligheten
över nationsgränserna synes inle under de två år lagen varit i tillämpning ha
förekommit. Oaktat detta vill länsstyrelsen dock som sin mening framhålla att
speciella problem är förknippade med gränslrafiken. 1 synnerhet gäller detta i
Malmöhus län där resandeströmmen från och till länet över fem olika hamnar
årligen omfattar cirka 25 miljoner resande till och från Danmark och andra
östersjöländer. Det är förenat med mycket stora praktiska svårigheter för
polis- och tullpersonal att effektivt utöva nödig kontroll. Elt fördjupat
nordiskt samarbete för att åstadkomma enhetliga bestämmelser inom det nordiska
passkontrollområdet är därför önskvärt. Promemorian innehåller inte några
uppgifter i detta hänseende och såvitt länsstyrelsen känner lill saknas
motsvarande bestämmelser i de övriga nordiska ländema.

Länsstyrelsen
i Stockholms län föreslår mot bakgrund av händelserna på västtyska ambassaden
ändring av beslämmelserna om myndighet som skall verkställa beslut om utvisning
av terrorist. Man framhåller att besluten ofta kan komma att fattas under
extraordinära förhållanden och under stark tidspress. 1 ärenden av denna art
torde nära samråd regelmässigt ske mellan regeringen och RPS. Även
verkställigheten av meddelat beslut planeras och arrangeras då av regeringen
och polismyndigheternas representanter. Med hänsyn härtill bör enligt länsstyrelsen
lagstiftningen utformas så att verkställighet av beslut om ut-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 90

visning
ankommer på länsstyrelsen om inte regeringen annat förordnar. RPS framhåller
att starka skäl talar för att terrorister i princip bör utvisas ur landet och
alt verkställigheten skall kunna uppskjutas endast om synnerliga skäl talar
härför.

7
Vissa andra förslag

7.1
Förslag av statens invandrarverk angående vissa ändringar i utlänningslagen m.
m.

7.1.1
Förslagen

I
SIV:s tidigare berörda remissyttrande över bl. a. utlänningsutred-ningens båda
sista betänkanden och i en särskild skrivelse den 21 febmari 1974 lade verket
fram vissa förslag till ändring i utlänningslagstift-ntngen. Senare har SIV i
skrivelse den 6 december 1974 modifierat, kompletterat och ställt samman sina
förslag. Dessa avser ändring av beslämmelserna om tUlstånd och avlägsnande.
SIV har därefter i skrivelse den 12 december 1974 föreslagit skärpt straff för
arbetsgivare som an-stäUer utländsk arbetstagare som saknar erforderligt
arbetstillstånd. De båda sist nämnda skrivelserna har remissbehandlats. Här
nedan redovisas de förslag som föranleder i huvudsak lagändringar.

Förpassningsbeslut
vid vägrat uppehållstillstånd m. m. Det förslag SIV framförde under
remissbehandUngen gick ut på att avslag på ansökan om uppehållstillstånd
skulle innebära, att förpassning skulle ske. Bakgrunden till förslaget var att
det enligt SIV i betydande utsträckning förekommer, att personer som har fått
avslag på ansökan om uppehållstillstånd stannar kvar i landet. Avslag på
ansökan om uppehållstillstånd tas ofta helt enkelt inte på allvar, och det
anges inte sällan förekomma, att sökanden inte anser sig ha fått något besked i
sitt ärende förrän beslut om förpassning har fatlats. Detta leder tiU att
många sökande som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd blir kvar i
landet under avsevärd tid. Eflersom de i brist på arbetstillstånd saknar
möjlighet att försörja sig genom eget arbete, är de flesta under denna tid
hänvisade till försörjning genom antingen socialhjälp eller Ulegal
arbetsanstäUning. SIV pekar på att de under denna väntetid ofta lever under
svår psykisk press.

Fördelarna
med förslaget är enligt SIV att man slipper tidsutdräkten mellan beslut om
vägrat uppehållstUlstånd och beslut om förpassning. Det allmännas kostnader för
uppehälle åt utiänningen under mellantiden upphör. Från den enskilde
utlänningens synpunkt måste det också vara angeläget att få ett snabbare
beslut.

I
skrivelsen den 6 december 1974 anför SIV att den under remissbehandlingen
föreslagna ordningen skuUe kräva omfattande ändringar i UtlL. I avvaktan på en
allmän översyn av denna föreslår SIV i stället,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 91

att
i normalfallet särskilt beslut om förpassning meddelas samtidigt som ansökan om
uppehållstillstånd avslås. Detta anges vara väsentligen en lagteknisk
modifiering av SIV:s tidigare förslag.

Enligt
förslaget bör SIV få underlåta att meddela förpassningsbeslut när det
föreligger betydande sannoUkhet för att sökanden kommer att resa ut sedan
avslagsbeslut meddelats, exempelvis när sökanden själv förklarat att han
friviUigt kommer att lämna landet.

Även om det redan nu finns
formell möjlighet att meddela förpassningsbeslut i samband med beslut om
vägrat uppehållstillstånd är det enligt verket i dag inte praktiskt möjligt att
i normalfaUet tillämpa en sådan ordning. Det beror främst på att
utlänningsnämnden inte är dimensionerad för den mängd av ärenden som det då
skulle bli fråga om. Detta problem kan enligt SIV lösas antingen genom en
förstärkning av utlänningsnämnden eUer införande av en ordning där nänmdens yttrande
inte behöver inhämtas.

SIV tar i skrivelsen
särskilt upp denna fråga. Om en allmän besvärsrätt införs i UtlL, anser SIV
att det inte finns tUlräckliga skäl att behålla utlänningsnämnden. SIV hänvisar
bl. a. till att motiven för utlänningsnämndens inrättande år 1937 var dels att
nämnden skulle innebära en garanti för att tveksamma ärenden skuUe kunna komma
under Kungl. Maj:ts prövning genom klagorätt, dels att nämnden skulle utgöra
ett språkrör för den allmänna uppfattningen i svårbedömbara och av den allmänna
opinionen uppmärksammade fall. SIV menar vidare att skyldighet att inhämta
yttrande från utlänningsnämnden sedan en allmän besvärsrätt införts skulle
medföra kostnader och tidsuldräkt som inte motsvaras av nyttan av att höra
nämnden. Det kan enligt SIV visserligen i framliden tänkas uppkomma faU,
exempelvis vid prövning av påslående om poUtiskt flyktingskap, där det kan
framstå som betydelsefullt alt höra ett organ med utlänningsnämndens stäUning
och sammansättning, men detta räcker inte för atl motivera nämndens
bibehållande.

I
skrivelsen beräknar SIV att utlänningsutredningens förslag om besvärsrätt vid
ett genomförande skulle medföra besvärsrätt i omkring 500 ärenden per år.
Genomförs samtidigt SIV:s förslag om meddelande av förpassningsbeslut i samband
med vägrat uppehåUstiUstånd, uppskattas antalet ärenden med besvärsrält tUl 2
500 per år.

SIV anser det inte möjligt
alt göra en någorlunda tillförlitlig uppskatt ning av i vilken utsträckning
besvärsrätten skulle komma att utnytflas. En allmän besvärsrätt måste
förknippas med information. Besvär kan väntas anföras i en del fall där vederbörande
med nuvarande system frivilligt skulle lämna landet sedan hans ansökan om
uppehållstillstånd av-slagits. SIV anser det emellertid vara ett rimUgt
antagande, att åtskUliga av de personer som i dag lämnar landet efter ett
avslagsbeslut och som med det föreslagna systemet drabbas av förpassningsbeslut
inte kommer alt besvära sig.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 18 92

SIV
föreslår att i förpassningsbeslut som meddelas i samband med avslag på ansökan
om uppehåUstiUstånd normalt föreskrivs att förpassningen i första hand skaU
verkställas genom att sökanden föreläggs att inom viss tid lämna landet.

SIV framhåller all
förslaget såsom det utformats i skrivlesen inte förutsätter ändring i UtiL.
Enligt SIV:s mening är det lämpligt att föredraganden i den aviserade propositionen
ang. vissa ändringar i UtlL uttalar, att den normala handläggningen i ärenden
om uppehållstillstånd bör vara, att förpassningsbeslut meddelas i samband med
avslaget på ansökningen. I detta sammanhang erinrar SIV om att verket tidigare
hos regeringen hemställt om ändring i rättshjälpslagen så att offentUgt
biträde kan förordnas i avlägsnandeärende hos SIV om utlänningen begär det. SIV
framhåller att en konsekvens av det nu beskrivna förslaget bör bli att
rältshjälpslagen ändras på sådant sätt, att offenfligt biträde kan förordnas
först i besvärsärendet. Det kan enligt SIV inte vara riirdigt alt förordna
offentligt biträde i alla ärenden där avslag på ansökan om uppehållstillstånd
kan komma i fråga.

Permanent
uppehållstillstånd. SIV framhåller att det är mycket sällsynt, att verket
efter s. k. vanddsprövning avslår ansökan om förlängt uppehållstUlstånd. Endast
elt fåtal sådana fall förekommer varje år. Permanent uppehållstUlstånd bör
därför i normalfaUet kunna meddelas den som har varit bosatt i landet och haft
uppehåUstiUstånd här under ett år. Om en utlänning skulle börja leva asocialt
efter det att han meddelats permanent uppehållstillstånd finns möjligheten lill
utvisning.

En
ordning med uppehållstUlstånd först för en tid av elt år, antingen i form av
ett ettårslillstånd eller flera kortare tUlstånd på tillhopa ett år, och
därefter permanent uppehållstillstånd skulle enligt SIV innebära en betydande
lättnad av arbetsbördan för såväl polismyndigheterna som för invandrarverket.
Den skulle likaså innebära en förenkling för invandraren som normalt endast
skuUe behöva söka tillständ två-tre gånger innan han söker medborgarskap. Den
föreslagna ordningen sägs samtidigt innebära en bättre utlänningskontroll än
den nuvarande, genom att polismyndigheternas utredningsresurser i
tillståndsärenden koncentreras till det enda tUlfälle när permanent
uppehållstillstånd söks, och en bätlre service för invandraren.

Det
permanenta uppehåUstUlslånd som enligt förslaget i normalfallet skall meddelas
den som haft uppehållstiUstånd här under ett år ersätter
bosättningstillständet. De särskilda rättsverkningar som bosättningstillståndet
har får då i stället knytas till en viss tids legal vistelse här. Undantag får
göras för exempelvis gästsluderande. Slår del klart att vistelsen i Sverige
endast är avsedd att vara viss tid eller råder tveksamhet om sökandens
försörjningsförmåga eller vandel bör enligt SIV tidsbegränsat
uppehållstillstånd kunna meddelas även efter ett ärs vistelse här.

SIV
föreslår att ett bevis om permanent uppehållstillstånd, som ges en

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 93

giltighet
av tre år, stämplas in i utlänningens passhandling. Viss tid innan gUtigheten
för tillståndet går ut får poUsmyndigheten bemyndigande att stämpla in ett nytt
treårsbevis i utlänningens passhandling. Polismyndigheten och även utlänningen
kan genom maskinell bevakning i SIV:s ADB-syslem påminnas om att
tiUslåndsbeviset bör förnyas. Utlänningen får sedan gå tUl polisen och få elt
nytt bevis om permanent uppehåUstiUstånd instämplat i passet

Anträffas
inte utlänningen kommer detta i vanUg ordning alt leda lUl undersökning av om
vederbörande alltjämt är bosatt i riket. Leder undersökningarna till att
utresa kan konstateras, bör enhgt SIV frågan om återkallelse av del permanenta
tillståndet tas upp.

Den av SIV föreslagna
ordningen förutsätter att den som får permanent uppehållsflllstånd innehar
gällande passhandling. SIV:s uppfattning, att bevis om permanent
uppehållstillstånd bör få gälla endast i förening med giltig passhandling, hänger
samman med de olägenheter som är förenade med nuvarande ordning i fräga om
bevisen om bosättningstillstånd. Förhållandena är enligt SIV helt
otillfredsställande. I bevisen finns inga uppgifter som kan tjäna som
identifikation av innehavaren och den som har bosättningstillslånd behöver
heller inle ha pass för sin vistelse här i landet. A andra sidan ler det sig
inte från ekonomisk synpunkt försvarligt att ge tUlståndsbeviset en sådan
utformning att det kan tjäna som identitetshandling.

SIV tillägger slutligen
att de särskUda rättsverkningar som är knutna lill nuvarande
bosättningstillslånd och som enligt förslaget skall knytas tUl viss tids legal
vistelse i Sverige bör gälla alla utlänningar, således även nordbor.

Ansvar för arbetsgivare i
vissa fall. Som tidigare nämnts straffas enligt 63 § UtiL arbetsgivare som har
utiänning utan arbetstUlslånd anställd med dagsböter. Om arbetsgivare
underlåter att göra anmälan enligt 62 § UlIK att han har utlänning i sin
tjänst, kan han enligt 64 § UflL dömas flll dagsböter eller där
omständigheterna är försvårande med fängelse i högst sex månader. SIV anför i
skrivelsen den 12 december 1974 att brott och förseelser mot 63 och 64 §§ UflL
i mycket ringa omfattning tycks komma till myndigheternas kännedom. På grund av
personalbrist hos polismyndigheterna är dessa helt hänvisade till stickprovskontroll
vid övervakning av nämnda bestämmelsers efterlevnad. Enligt uppgift till SIV
under hand frän polismyndigheten i Stockholm har denna under 1974 ingripit i
ett 60-tal brott mot 63 § UtiL. Av dessa har ett 50-tal lett till åtal. Verkets
uppfattning är att brott mot bestämmelsen är relativt frekventa bland vissa
mindre arbetsgivare inom restaurang-och städbranschen.

MöjUgheterna att undgå
upptäckt är enligt SIV stora. När en arbetsgivare undantagsvis döms blir
straffet ofta inte särskilt kännbart. Det

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 94

finns
enligt SIV:s uppfattning anlednmg tro att mindre nogräknade arbetsgivare
medvetet inte drar sig för att bryta mot UtlL, helt enkelt därför att risken
för upptäckt är så liten samt att påföljden är så ringa.

Det
är enligt SlV:s mening ett starkt samhällsintresse av att bestämmelserna om
den reglerade invandringen inte kringgås. Ett motsvarande starkt intresse
förehgger också av att utländska arbetstagare inte kommer i kläm genom att
arbetsgivare bereder personer utan arbetstillstånd anställning. Även om den
anställde ibland kan uppleva sin situation som tillfredsställande genom att han
erhåller en lön som han anser acceptabel, får ändå arbetsgivaren hela tiden
ett övertag genom det förpass-ningshot som konstant hänger över arbetstagaren.
I denna situation underlåter arbetsgivaren dessutom ofta att fullgöra de
åtaganden mot sam-häUet som är knutna till anställningsförhållandet.

SIV
anser mot den redovisade bakgrunden, att en betydande skärpning av straffet
för arbetsgivare bör ske. Verket föreslår att det införs en kompletterande
straffbestämmelse som leder tiU att det blir alltför kostsamt att ha
arbetstagare utan arbetstillstånd anställd. Straffskärpningen bör komma till
uttryck genom en kännbar ekonomisk sanktion vid sidan av den allmänna
straffbestämmelsen. SIV föreslår en mycket kännbar straffavgift som varierar
beroende på dels vilken tid anställningen varat, dels om uppsåt har förelegat
eller, alternaflvt, vilken grad av oaktsamhet som funnits. Dessutom föreslår
SIV att fängelse införs i straffskalan i 63 § UflL.

Resedokument
in. m. I skrivelsen den 6 december 1974 tar SIV även upp vissa frågor ang.
resedokument för flykting. Som tidigare har berörts (2.6.2) gäller svenskt
resedokument inle som pass för vistelsen i Sverige. SIV anför att detta får
till följd, att utlänning som beviljas resedokument och som inte har
bosättningstinstånd även måste ha främlingspass, således dubbla passhandUngar.
SIV kan inte finna något rimligt motiv för denna ordning som innebär betydande
administrativt arbete för verket och en extra kostnad för utlänningen. Verket
föreslår därför att även svenskt resedokument godtas som pass för vistelse i
landet.

Vidare
tar SIV upp frågan om ålerkaUelse av främlingspass och resedokument. Man pekar
på alt kungörelsen (1955: 29) om resedokument för vissa flyktingar saknar
bestämmelse om återkallelse av resedokument. SIV har därför ansett att
resedokument inte kan återkallas. Detta får till följd att om en utlänning med
främlingspass och resedokument får hemlandspass eller i övrigt upphör att vara
flykting, så kan hans främlingspass återkallas men däremot inte hans
resedokument. SIV föreslår därför att bestämmelse införs om att även
resedokument skall återställas till SIV under motsvarande förutsättningar som
främlingspass och även i övrigt om flyktingskapet upphört.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 95

Främlingspass
och resedokument föreslås vidare kunna återkaUas, om utlänningen inte längre
har tUlstånd att vistas här, exempelvis efter beslut om förpassning, utvisning
eller förvisning.

Vissa
andra frågor. Undanlag från skyldigheten att ha uppehålls- och arbetstiUstånd
förehgger enligt 32 § andra stycket 3) och 42 § andra stycket 4) UtlK för ogift
utländskt barn under 20 år, såvida barnets vårdnadshavare eller, om vårdnaden
tUlkommer flera, en av dem är svensk medborgare och bosatt här i landet eUer
har uppehållstiUstånd eller bosättningstiUstånd. Dessa bestämmelser kan enligt
SIV ibland få orimliga konsekvenser. Så som bestämmelserna har utformats kan en
nittonåring ulan särskilt tillstånd arbeta här bara för att hans mor erhållit
ett kortare uppehåUstiUstånd för besök i landet.

SIV föreslår att
åldersgränsen sänks till 16 år, dvs. till den åldersgräns som gäller i fråga om
skyldighet alt inneha eget pass. Vidare förslås att vårdnadshavare som har
uppehållstillstånd eUer bosättningstiUstånd skall vara bosalt i landet för att
undantag från skyldigheten att ha uppehållstUlstånd skall föreligga för bam.
Däremot anser SIV inte skäl föreligga att uppställa krav på bosättnmg i landet
för vårdnadshavare som är svensk medborgare.

Även
i övrigt föreslås smärre ändringar i UtlK.

7.1.2
Remissyttrandena

SIV:s
förslag att i normalfallen meddela förpassningsbeslut i samband med atl ansökan
om uppehållstillstånd avslås, tillstyrks eUer lämnas utan erinran av praktiskt
taget alla remissinstanserna, som också pekar på angelägenheten av att uppnå
kortare handläggningstider.

Svenska
flyktingrådet avstyrker emellertid förslaget på föreliggande utredning och
framhåller, att ett genomförande nödvändiggör en rad andra reformer som inte
berörs av SIV. Utlänningsnämnden uttalar all förslaget förutsätter en hög
kvahtet på utredningarna genom förstärkning av utredningsresurserna och
tillgång lill kompetenta tolkar.

Förslaget att underlåta
förpassningsbeslut om det föreligger betydande sannolikhet för alt sökanden
vid avslag på ansökan om uppehållstillstånd kommer all självmant lämna landet,
tiUstyrks uttryckligen av LO och TCO medan flertalet övriga lämnar detsamma
utan erinran eller närmare kommentar. Länsstyrelserna i Stockholms och
Göteborgs och Bohus län samt RPS avstyrker det sist nämnda förslaget. Förpassningsbeslut
bör aUtid meddelas när uppehållstillstånd vägras. Man framhåller att det inte
säUan inträffar att de som förklarat sig vUliga att självmant resa ut ändrar
sig. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län lorde i allt fall få krävas
"starkt vägande skäl" för att underlåta ett förpassningsbeslut vid
vägrat uppehållstillstånd.

Förslaget att avskaffa
utlänningsnämnden tillstyrks i princip av Sveriges advokatsamfund,
överstyrelsen för Svenska röda korset samt

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 96

Svenska
flyktingrådet. Socialstyrelsen och AMS förklarar sig inte ha någon erinran mot
att slopa nämnden.

Av
övriga remissorgan är det endast SAF som direkt avstyrker alt utlänningsnämnden
avskaffas. SAF menar tvärtom att nämndens resurser bör förstärkas så att den
kan fullgöra sina uppgifter tillfredsställande.

Utlänningsnämnden
och länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län uttalar sitt
stöd för ett lekmannainflytande i någon form. I vart fall bör delta förekomma i
ärenden om politiskt flyktingskap. Ett sådant inflytande skulle vara möjligt
genom att nämnden bibehåUs som rådgivande organ eller att lekmän deltar hos
SIV vid ärendenas avgörande.

Kammarrätten
i Stockholm framhåller i detta sammanhang att principen om allmän besvärsrält
i utlänningsärenden, till vilken kammarrätten ansluter sig, inte bör leda till
att alltför stora grupper av ärenden besvärsvägen förs upp till regeringen.
EnUgt kammarrätten bör därför undersökas om inte utlänningsnämnden kan göras
lUl slutlig instans i alla utlänningsärenden.

SIV:s
ståndpunkt, att offentligt biträde i avlägsnandeärende hos SIV skall kunna
förordnas försl när ärendet har överklagats tUl regeringen, avstyrks av en
praktiskt taget enhälUg remissopinion. Endast AMS och 5'F lämnar denna fräga
ulan närmare kommentar.

SIV:s
förslag att införa ett permanent uppehållstillstånd tillstyrks eller lämnas
utan erinran av praktiskt laget samtliga remissinstanser. SAF avstyrker
förslaget med hänvisning till nordiska kommitténs rekommendation, alt övriga
nordiska länder inför den svenska ordningen med bosättningstiUstånd. Förenade
invandrarorganisationer i Sverige (FIOS) förordar alt bosältningstillståndet
bibehåUs och görs oåterkalleligt. I övrigt framförs endast några smärre
erinringar. Utlänningsnämnden anser atl kvalifikationstiden bör vara två år. Detsamma
menar länsstyrelsen i Stockholms län som även förordar att begreppet
bosättningstiUstånd bibehåUs. LO och TCO framhåller att förlängning av
tillståndsbeviset inte får innebära någon vanddsprövning. I så fall medför
förslaget en försämring av utlänningens trygghet.

Förslaget
att införa möjlighet att döma till fäiigelse vid anställning av utlänning utan
arbetstillstånd tillstyrks av hovrätten för Västra Sverige, AMS, LO och TCO
samt lämnas ulan erinran av kammarrätten i Stockholm och länsstyrelsen i
Stockholms län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det mera påkallat
att införa ett straffminimum.

Förslaget
avstyrks av RÅ, RPS, socialstyrelsen, SAF och Sveriges advokatsamfund.
Genomgående anför man att förbättrad kontroll samt ökad information om gäUande
bestämmelser torde vara ett bättre medel än straffskärpning för att nå bättre
efterlevnad av bestämmelserna.

Möjlighet
att införa straffavgift tiUstyrks odelat endast av LO. RPS intar dock också en
positiv hållning och vill inte motsätta sig förslaget.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 97

Länsstyrelserna
i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län anser föreliggande utredning
otillräcklig för ett ställningstagande i denna del men vill inte motsätta sig
den föreslagna ordningen, om vidare utredning visar behov därav.

Förslaget
avstyrks av RÄ, SAF och Sveriges advokatsamfund, medan hovrätten för Västra
Sverige och kammarrätten i Stockholm ställer sig avvaktande. Den negativa
inställningen grundas bl. a. på att man ifrågasätter behovet av en
straffavgift. Advokatsamfundet betecknar förslaget som onödigt, väl drastiskt
och betänkligt.

Socialstyrelsen,
AMS och TCO synes inte ha tagit någon ställning i denna del.

SlV:s
övriga förslag tiUstyrks eller lämnas utan erinran.

Beträffande
förslaget om ålerkaUelse av resedokument resp. främlingspass kräver dock FIOS,
att man inte skaU kunna frånta flykting eller annan utlänning sådan handling
om denne därigenom blir utan gUtigt pass eller resedokument, överstyrelsen för
Svenska röda korset ställer sig tveksam flll om förslaget om återkallelse av
resedokument är förenligt med flyktingkonventionens bestämmelser. Sveriges
advokatsamfund framhåller att frågan om resedokument får återkallas eller
inte, ett förhållande som inte berörs i artikel 28 i flyktingkonventionen,
måste besvaras med ledning av praxis i övriga fördragsslutande stater.

7.2
Förslag av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och soiidari-tetskommittén
för politiska flyktingar angående utredningen i asylärenden

7.2.1
Förslagen

Kvinnoförbundet
har i skrivelse den 26 augusti 1974 hemställt om en sådan ändring i UtlL, att
möjligheter skapas för inrättande av en civil, parlamentarisk nämnd för frågor
om politisk asyl.

I
skrivelsen anför förbundet, att invandrarnas första kontakt med Sverige sker i
och med att pohsen upprättar ett förhörsprotokoll, vilket sedan läggs till
gmnd för de bedömningar, som avgör om politisk asyl skall beviljas eUer inte.
Kvinnoförbundet framhåller att förfarandet innebär en stor press för de
individer som flytt från en polisiärt styrd stat. Utlänningen förtiger vissa
uppgifter av rädsla, vilket i sin tur försvårar möjligheten att erhålla
politisk asyl. Kvinnoförbundet anger som sin bestämda uppfattning att
utlänningens första kontakt med vårt land inle bör ske genom poUsen. 1 stäUet
föreslås att en civilt tUlsatt nämnd eller ett organ under SIV bör sköta
undersökningarna och göra bedömning om politisk asyl.

Solidaritetskommittén
föreslår bl. a. att polisen fråntas uppgiften att handha förhör och utredning i
flyktingärenden samt att uppgiften i stället läggs på helt fristående organ.

Förslagen
har remissbehandlats.

7
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 18

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 98

7.2.2
Remissyttrandena

De
båda remissinsianserna, SIV och RPS avstyrker förslagen.

SIV
pekar på alt den nuvarande skyldigheten,för polismyndighet atl göra utredning i
aUa ärenden som rör rätten för en utiänning att få stanna kvar i Sverige
grundas på bestämmelser i UtlL och UtlK. Det är polismyndighet som har att i
första hand pröva om utlänning som ankommer hit skall avvisas. Ansökan om
uppehållstiUstånd skall ges in tUl polismyndighet. Det är enligt SIV naturligt
att polisen har dessa arbetsuppgifter så länge passkontrollen och den inre
utlänningskontrollen är polisiära uppgifter. Det är då följdriktigt att det
också är polisen som har att göra utredning i ärenden angående avvisning och
uppehållstUlstånd.

Frågan
blir då enligt SIV om det är praktiskt och lämpligt att skilja ut sådana
ärenden där politiska skäl åberopas och att föra över utredningarna i dessa
ärenden från polisen till något annat organ. Avgörande sägs vara om nuvarande
system leder till att personer avlägsnas ur Sverige till länder där de utsätts
för politisk förföljelse och om i så fall någon annan än polisen skulle kunna
tänkas göra utredningar som utgör elt bättre beslutsunderlag. Dessa frågor
besvaras nekande.

SIV
berör i det sammanhanget frågan om polisutredningarnas kvalitet och framhåller
att verket tagit flera initiativ för att höja utredningarnas standard. Det har
bl. a. skett genom att SIV i samråd med RPS har utfärdat föreskrifter angående
polisens utredningar i utlänningsärenden. Verket har också medverkat vid
vidareutbildning i form av kurser och seminarier för personal inom
polisväsendet som sysslar med utlänningsärenden. Efter initiativ av
utlänningsnämnden och SIV utreder RPS f. n. frågan om att koncentrera
utredningarna i utlänningsärenden flll särskilda utredningscentraler på ett
mindre antal orter i landet. Det är SIV:s uppfattning att man genom en sådan
koncentration skuUe kunna höja utredningarnas kvalitet väsenlligl. Till sådana
ulredningscen-traler borde det vara möjligt att knyta kvalificerade och
specialiserade utredare. Med erfarna utredare borde man också på sikt kunna
minska sökandenas rädsla för polisen som institution.

SIV
pekar vidare på de administrativa svårigheter tiUskapandet av en ny
organisation skidle föra med sig. Det är enligt verkets mening inte möjligt att
koncentrera all utredningsverksamhet till en enda ort. Fördelas verksamheten
på skUda orter, får utredarna tiUbringa en orimligt stor del av sin arbetstid
på resor meUan olika orter. Organisationen måsle också vara flexibel för att
kunna möta plötsliga ökningar i antalet asylsökande. Det är enligt SIV inte
tänkbart att nämnden som sådan skulle kunna utreda ett par tusen asylärenden
per år.

Avslutningsvis
framhåUer SIV att de förslag som tidigare har lagts fram om allmän besvärsrätt
och om rätt till rättshjälp är bättre ägnade att garantera den enskildes rätt
än förslaget om en civil nämnd. Del bör

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 99

enligt
verket vara möjligt att höja kvaliteten på utredningarna i asylärenden ulan
alt flytta över utredningsverksamheten till något nytt organ.

RPS
framhåller att förhör och utrednmgar i fråga om utlänningar som åberopar
politiskt flyktingskap oftast är mycket komplicerade och av grannlaga natur.
Det är därför angeläget att endast för uppgiften kvalificerad, erfaren och
mtinerad personal får håUa sådana förhör och göra sådana utredningar. I många
polisdistrikt finns emellertid av förklarliga skäl inte alltid tillgång till
dylik personal. RPS hänvisar till atl utredning pågår om inrättande av särskUda
utrednuigscentraler. Därigenom skidle man uppnå högre kvalitet och säkrare
beslutsunderlag i flyktingärenden.

I
yttrandet erinrar RPS om att det bland utlänningar som åberopar politiskt
flyktingskap för att få inresa eller staima här i landet också finns kriminellt
belastade personer samt att det förekommer att sådana personer genom atl förege
politiskt flyktingskap söker skaffa sig möjligheter att bedriva
flyktingspionage eller att utöva politisk terror eller annan brottsUg
verksamhet. Mot denna bakgrund anser RPS uteslutet att som föreslagits ställa
polisen utanför förhör och undersökningar i ärenden av ifrågavarande slag.

8
Föredraganden 8.1 Inledning

Gällande
utlänningslag (1954: 193 UtlL), som trädde i kraft den 1 juli 1954, utgår
frän den internationellt erkända grundsatsen att endast det egna landets
medborgare har en ovUlkorlig rätt att vistas och verka i landet. Lagen och den
därtill anslutande utlänningskungörelsen (1969: 136 UtlK) har emellertid,
som betonades vid dess tillkomst, också till syfte att ge utlänningar rättsliga
garantier mot godtycklig behandling och atl ge dem en så tryggad ställning som
möjligt.

Sedan
UtlL kom till har i vårt land fortlöpande skett en förskjutning av synen på
utlänningarnas ställning och rättigheter i riktning mot att i största möjliga
utsträckning jämställa dem med svenska medborgare. Reformer i sådant syfte har
fortlöpande genomförts. Jag vill i detta sammanhang peka på 1968 års riktlinjer
för invandringspolitiken (prop. 1968: 142) och riksdagens nyligen fattade
beslut om rikllinjer för den framflda invandrar- och minoritetspoUtiken (prop.
1975: 26, InU 1975: 6, rskr 1975: 60).

Den
svenska rättsordningen tillerkänner även utlänningar flertalet av de fri- och
rättigheter som tillkommer svenska medborgare. Jag vill erinra om alt 1973 års
fri- och rättighetsutredning (Ju 1973: 19) bl.a. har lill uppgift att undersöka
möjligheterna att i gmndlag inskriva ett skydd i detta hänseende också för
utlänningar.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 100

På
uflänningslagstiflningens område har utredningsarbetet bedrivUs både i vårt
land och i nordiskt sammanhang. Utlänningsutredningen har i sina
slutbetänkanden (SOU 1972: 84) Flyktingskap och (Ds In 1972: 20)
Frihelsberövande enligt UtlL, som avlämnades i november 1972, lagt fram förslag
i syfte att anpassa utlänningslagstiftningen till den utveckling av synen på
utlänningens ställning och rättigheter som sålunda har ägt ram. I det först
nämnda betänkandet föreslås bestämmelser för att förbättra politiska
flyktingars ställning. Samtidigt föreslås att det införs en ny skyddsgrupp vid
sidan av dem. Vidare förordas en närmare anpassning av UllL:s bestämmelser
till 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning. Ändrade
bestämmelser föreslås i fråga om besvärsrätten i utlänningsärenden. I betänkandet
(Ds In 1972: 20) lämnar uiredningen förslag till nya regler beträffande
frihelsberövande i utlänningsärenden. Båda dessa betänkanden har
remissbehandlats.

Det
nordiska samarbetet har lett tUl att medborgare i annal nordiskt land i
särskild grad jämställs med svenska medborgare. Arbetet inom Norden har
fortsalt i syfte att nå ytterligare harmonisering av de nordiska ländemas
ullänningspolilik och utlänningslagstiftning. I belänkandet (Nordisk
utredningsserie 16/70) Uflänningspolitik och utlännings-lagssliflning i Norden
har nordiska kommittén lagt fram förslag i delta syfte.

De
frågor som har behandlats i de nämnda betänkandena liksom vissa därmed
sammanhängande frågor som aktualiserats av bl. a. SIV bör nu tas upp tiU
övervägande. I det sammanhanget bör också behandlas frågan om den s. k.
terroristlagstiftningens framlida utformning och placering. Terrorisllagens
gUlighetstid har genom beslut av riksdagen nyligen förlängts till utgången av
december 1975. I en departementspromemoria (Ds A 1975: 2) har lagts fram
förslag till vissa ändringar i terrorisflagen.

De
förslag som jag i det följande lägger fram innefattar genomgripande ändringar
i UtlL. Omfattningen av reformförslagen kunde i och för sig ha motiverat en
helt ny lag i ämnet. Jag har emellertid mot bakgrund av att vissa frågor
kräver ytterligare utredning funnit det lämpligast att avstå från att lägga
fram förslag till en ny utlänningslag. I det följande kommer jag att beröra
några av de frågor som bör närmare övervägas innan ställning tas till dem. Jag
har för avsikt all i annat sammanhang snarast möjligt ta upp frågan om formerna
för delta utredningsarbete.

8.2
Skyddet för flyktingar; utförandet av en ny skyddsgmpp

Det
är först under 1900-talet som de politiska flyktingarna har kommit i
blickpunkten för det intemationella intresset. Den politiska för-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 101

följeisen har under delta århundrade tiUtagit i många
länder och tvingat miljontals människor alt lämna sina hemländer och söka skydd
i andra länder. Det stod ganska snart klart att flyktingproblemen, som snabbt
fick en slor omfattning, inte kunde lösas av de länder dit flyktingarna först
log sin tillflykt. Endast genom intemationeUl samarbete syntes en sådan lösning
möjlig. Detta samarbete var i början endast inriktat på vissa gmpper av
flyktingar, såsom de armeniska och ryska flyktingarna, men har efler hand
utvidgats och omfattar i dag alla flyktingar som utsätts för förföljelse på
grund av sin ras, nationalitet, religion eller politiska uppfattning.

Det från
rättslig synpunkt mest betydelsefulla resultatet av delta internationella
samarbete är 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning. I
likhet med övriga FN-konventioner är denna konvention juridiskt bindande för
den stal som ansluter sig tUl den, något som inte är fallet beträffande t. ex.
de av FN utfärdade deklarationerna. Till konvenlionen hör också 1967 års
FN-protokoll om flyktingars rättsliga släUning. Genom konvenlionen och
protokollet definieras vem som är att anse som flykting samt vilka rättigheter
och förmåner flykting åtnjuter i ansluten stat. Omkring hälften av FN:s
medlemsstater har anslutit sig till konvenlionen och de flesta av dessa har
också anslutit sig lUl protokollet.

I
konventionen i förening med protokollet förstås med flykting (konventionsflykflng)
"den som i anledning av välgmndad fruklan för förföljelse på grund av sin
ras, reUgion, naflonaUtet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska
åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur
stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att
begagna sig av sagda lands skydd, eller den som utan att vara medborgare i
något land, flll följd av händelser som förut sagts befinner sig utanför det
land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort, samt är ur ständ att
eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att återvända
dit".

Konventionen
är inte tillämpUg på den som har begått vissa allvarliga brotl, bl. a. mot
freden, krigsförbrytelse, grovt icke-politiskt broll utanför tillflyktslandet
innan han fick tillträde dit eller gärningar stridande mot FN:s syften och
grundsatser.

Flyktings
skydd mot förföljelse kommer i konvenlionen till uttryck genom regler om hinder
mot avlägsnande från asyllandet. Sålunda föreskrivs i artikel 32 att flykting,
som lovligen uppehåller sig inom etl lands område, inte får utvisas på annan
grund än skäl som hänför sig till den nationella säkerheten eller den allmänna
ordningen. Utvisning av flykting får enligl artikel 33 inte verkstäUas till
gränsen mot område där flyktingens Uv eller frihet skulle hotas på gmnd av hans
ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska
åskådning. Detta skydd kan emellertid inle åberopas av flykting.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 102

som
skäligen kan betraktas som en fara för vistelselandets säkerhet eller som, då
han blivit lagakraftvunnet dömd för synnerligen grovt brott, utgör en
samhällsfara i det landet (artikel 33).

För
att göra det möjligt för flykting att resa utanför tillflyktslandels område
ålägger konventionen i artikel 28 fördragsslutande stat att utfärda
resedokument för flykting, som lovligen uppehåller sig i landet. Resedokument
kan förvägras flykting endast om det föreligger tungt vägande skäl som hänför
sig tUl den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen. Flykting som
uppehåUer sig olovligen inom landet kan emellertid också få resedokument om
särskilda skäl föreligger. Konventionsslat är vidare skyldig att erkänna
giltigheten av etl i enlighet med konvenflonen utfärdat resedokument.

Särskilda
bestämmelser finns beträffande frågan i vilka fall den som har bedömts som
flykting inte längre skall anses ha sådan status och därför inle heller längre
åtnjuta konventionens skydd. Enligt artikel 1 C i konvenflonen förlorar
flykting sin flyktingstatus bl. a. om han av fri vilja på nytt begagnar sig av
sitt hemlands skydd, av fri vilja återvänder för atl bosätta sig i det land som
han har lämnat eller fortsatt att vistas utanför på grund av fruktan för
förföljelse, eller också om de omständigheter varigenom han blivit erkänd som
flykting inte längre föreligger.

Också
i vårt land har under detta århundrade ägnats särskUd uppmärksamhet åt skyddet
för politiska flyktingar. I 1914 års s. k. utvisningslag och 1927 års
utlänningslag utgjordes skyddet endast av ett förbud mot verkstäUighet av
avlägsnandebeslut till land där utlänningen sannolikt skulle tilltalas eUer
straffas för politiskt broll. I 1937 års utlänningslag utvidgades emellertid
skyddet flll att omfatta även den som flytt av politiska orsaker.

Genom
UtlL utvidgades och förstärktes rättsskyddet för de politiska flyktingarna.
Detta skedde bl. a. genom att i lagen intogs en princip-deklaration av
innehåll, att en politisk flykting inte utan synnerliga skäl får vägras fristad
här i landet, om han är i behov därav. I övrigt togs vid utformningen av lagen
hänsyn till konventionen i så måtto, att UtlL i vart fall inte skulle medföra
inskränkning i de rättigheter, som flyktingarna var tUlförsäkrade genom
konventionen.

Som
politisk flykflng skaU enligt UtlL anses "utlänning som i sitt hemland
löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse". Med politisk
förföljelse förstås att "någon på grund av sin härstamning, tillhörighet
till viss samhällsgrupp, religiösa eller poliflska uppfattning eller eljest på
grund av politiska förhållanden utsätts för förföljelse, som riktar sig mot
hans liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet eller och att pä
grund av poUtiskt brott allvarligt straff ålägges honom".

Den
som uppfyller kraven på poliflskt flyktingskap får, som jag nyss har nämnt,
inte utan synnerliga skäl vägras fristad här i landet, om han har behov därav.
Härigenom tillförsäkras de politiska flyktingarna

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 103

en mer vidsträckt räll alt bosätta sig här än som
tillkommer övriga utlänningar. En moisvarande förmånsställning innehar de när
det gäller avlägsnande ur landet. I bestämmelserna i 53 § UtlL om poliflskt
verkställighetshinder föreskrivs sålunda, alt uflänning vid verkställighet av
avlägsnandebeslut inle får befordras till land, där han löper risk att bli
utsatt för politisk förföljelse och inte heller till land, där han inte är
tryggad mot att sändas vidare till land där han löper sådan risk.
Beslämmelserna om politiskt verkställighetshinder gäller emellerfld inte
alltid fullt ul. Har den pohflska flyktingen genom synnerligen grov brottslighet
visat atl hans kvarblivande här i landet skulle innebära allvarUg fara för
allmän ordning och säkerhet kan verkställighet ske, dock endast under den
förutsättningen att den förföljelse som hotar honom inle innebär fara för hans
liv och inle heller i övrigt är av särskilt svår beskaffenhet.
VerkstäUighetshinder föreligger i princip inte heller, om den poliflska
flyktingen här i landet eller någon annanstans har bedrivit verksamhet som har
inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning anta atl han skulle
fortsätta sådan verksamhet här i landet. Genom bestämmelserna i 53 och 54 §§
UtlL tiUförsäkras flyktingarna ett längre gående skydd än vad som följer av
konventionen.

Enligl flyklingkonvenflonen är som nämnts konvenflonsstat
skyldig att för flykting, som lovligen vistas på dess område, utfärda resedokument
för resa utanför området. Bestämmelserna har överförts tiU svensk rätt genom
kungörelsen (1955: 29) om resedokument för vissa flyktingar. Genom kungörelsen
uppdras åt den centrala utlänningsmyndigheten all i de fall som konvenlionen
anger utfärda resedokument för utrikes resa. Vid utfärdandet av resedokument
och vid förlängning av dess giltighetstid skall enligt kungörelsen
konventionens bestämmelser iakttas.

Varken flyktingkonventionen eller UtlL innehåller några
bestämmelser som reglerar prövningen av frågan huruvida någon är atl anse som
flykting. Konventionen fömtsätter emellertid alt konventionsslat tar ställning
i den frågan i vart fall när ansökan görs om resedokument. Enligt svensk rätt
är också ansökan om resedokument det enda sättet för utlänning, som lovligen
uppehåller sig här, att få ett särskilt beslut om sin ställning som flykting.
Beslutet anses dock inle bindande vid prövning av andra frågor, där det
poliflska flyktingskapet kan ha betydelse.

I sitt belänkande Flyklingskap tar utlänningsutredningen
först upp frågan om definitionen av flyktingbegreppet och införande av en ny
skyddsgrupp.

Som framgår av den lämnade redogörelsen föreligger
skillnader mellan flyktingkonvenflonens flyktingbegrepp och UtlL:s definition
av poUflsk flykting. Uttryck i konventionen som "land vari han är
medborgare" och "land vari han fldigare haft sin vanliga
vistelseort"

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 104

motsvaras
i UflL av "hemland". "Välgmndad fmktan för förföljelse" som
en fömtsättning i konventionen för flyklingskap heter i UtlL "risk för
förföljelse". Risk för allvarligt straff på grund av politiskt brotl
medför enligt UtlL politiskt flyktingskap, medan liknande rekvisit saknas i
konventionen. Andra skillnader föreligger också.

Utredningen
säger sig vid genomgång av hur regleringen av asylrätten i Sverige utfallit i
praktiken ha funnit, att UtlL:s bestämmelser om pohtisk flykflng har medfört en
praxis som inte kan förenas med motsvarande regler i flyktingkonventionen. I
vilka avseenden så är fallet anger utredningen dock inle. För atl råda bot på
dessa påstådda brister men också av principiella skäl föreslår uiredningen alt
UtiL:s definition av politisk flykting ersätts med flyktingkonvenflonens
definition av flykting. Utredningen menar nämligen att en nationell
lagstiftning som ansluter till etl internationellt avtal i princip bör utformas
så att lagens materiella innehåll överensstämmer med avtalels. Eftersom
flyktingkonventionens definition är snävare än begreppet politisk flykting i
UtlL föreslår utredningen att de som genom ändringen kommer alt faUa utanför
det nya flyktingbegreppet ges samma skydd som hittills. Skyddet bör enligl
förslaget avse de utlänningar, som utan att inrymmas i del nya
flyktingbegreppet, på grund av de politiska förhållandena i sitt hemland inle
vill återvända dit och som kan åberopa tungt vägande skäl för detta.

De
flesta remissinstansema har godtagit utredningens förslag eller lämnat det utan
erinran. Några har dock avstyrkt förslaget och flera bestrider utredningens
påstående alt svensk praxis rörande politiskt flyklingskap skulle vara
oförenlig med konventionens bestämmelser.

Som
jag redan har nämnt har utredningen i sitt belänkande inle närmare angett på
vilket sätt och i vilka avseenden en mot flyktingkonventionens regler
stridande praxis förekommer i Sverige i frågor om politiskt flyktingskap.
Uiredningen har samtidigt med betänkandet överlämnat en redogörelse av juris
doktor Göran Melander för svensk praxis i ärenden om politiskt flyklingskap
(SOU 1972: 85). Denna redogörelse ger enligl min mening inte något stöd för
utredningens påslående att vi här tillämpar en praxis som avviker från
konventionen. Den omständigheten atl det bland de redovisade fallen, vilka
härrör från tiden före SIV:s tillkomst och vilkas bakgrund är mycket knapphändigt
angivna, kan förekomma beslut som skulle kunna anses strida mot konventionens
bestämmelser, kan inte las som uttryck för uppkommen praxis. I den mån
motiveringarna bakom besluten, som Melander antyder, går ut på exempelvis att
en person som kan anföra starka skäl för poUtiskt flyktingskap inte bedöms som
flykflng eftersom han gjort sig skyldig till grov brottslighet, strider
besluten även mot UtlL:s bestämmelser. Enligt min mening är det inle möjligt
att pä grundval av redovisat material hävda, att svensk praxis i ärenden om

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 105

politiskt
flyktingskap avviker från konventionens bestämmelser och alt det därför är
motiverat att i UtlL ändra förutsättningarna för all en person skall anses som
flykting.

Etl
annat skäl som utredningen anger flll stöd för en ändring av UtlL:s
flyktingbegrepp är att dess materiella innehåll inte stämmer överens med
flyktingkonventionens. Detta anges vara principiellt felaktigt i sådana fall
då en nationell lagstiftning ansluter tUl en internationell överenskommelse
och denna medför skyldighet för konventionsslat att respektera åtgärder som
annan konventionsslat vidtar enligt sin lagstiftning. Så är fallet genom
flyktingkonventionens åläggande för ansluten stat att respektera av annan
konventionsslat utfärdat resedokument.

Av den redogörelse för
flyktingkonventionens flyktingbegrepp och UtlL:s definition av begreppet
politisk flykting som jag inledningsvis har lämnat har bl. a. framgått, att
UtlL:s begrepp är vidare än konvenflonens. Sålunda kan exempelvis politiskt
broll konstituera flyklingskap enligl UtlL men inte enligt konventionen. En
tillämpning av UtlL:s flyktingbegrepp vid utfärdande av resedokument skulle
därför kunna leda till atl sädan handling utställs till person som inte ryms
under flyktingkonventionen. En sådan ordning skulle, med hänsyn till
skyldigheten för konventionsslat alt respektera dokumentet självfallet inte
kunna godtas. Utfärdandet av resedokument enligt flyklingkonvenflonen regleras
emellertid inte i UtlL utan i en särskild kungörelse (1955: 29) om resedokument
för vissa flyktingar. I denna uppdras åt den centrala utlänningsmyndigheten all
i fall som avses i arflkel 28 i konventionen utfärda resedokument. Del anges
särskilt att bestämmelserna i konventionen skall iakttas vid utfärdandel av
resedokument eller vid förlängning av dess giltighetstid. Med hänsyn till den
nyssnämnda skyldigheten för konventionsstat atl respektera ett sådant
resedokument står det klart, att resedokumentet får utfärdas endasi för den som
är att anse som flykting enligt konvenlionen. Detta framgår också genom att
bestämmelserna om resedokument har tagits upp i en särskild kungörelse, i
vilken hänvisas till konvenflonsbestämmelserna. Skyldigheten för Sverige att
utfärda resedokument enligl konvenlionen utgör mol bakgrund av vad jag nu har
anfört inte något avgörande skäl för en ändring av UtlL:s flyktingbegrepp. Vad
uiredningen i denna del har anfört till stöd för förslaget om ändring av UtlL:s
flyktingbegrepp motiverar sålunda enligt min uppfattning inte det omfattande
ingrepp i gällande rätt som förslaget skulle leda till.

Jag vill i delta
sammanhang också något beröra den av uiredningen behandlade frågan om
"politiskt brott" som grund för politiskt flyktingskap. Bestämmelsen
i 2 § UflL innebär att utlänning som bl. a. på grund av politiskt brotl
riskerar allvarligt straff i sitt hemland är alt anse som politisk flykting.
Poliflskt brott utgörs av bl. a. broll mot

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 106

statens
säkerhet eller samhällsordning, såsom uppror, högförräderi och spioneri. Sådant
brott brukar benämnas absolut-politiskt brott till skillnad från de s. k.
relativl-poliliska brotten, varmed förstås mer allmänna brott såsom stöld, rån
m. m. som begås i politiskt syfte. Om ett absolut-politiskt brott har begåtts i
politiskt syfte eller inte spelar alltså ingen roU. Sådana politiska brott är i
de flesta länder belagda med strängt straff. Vad som skall förstås med
"allvarligt straff" i 2 § UtiL har inte närmare definierats.
Avgörande i rättstillämpningen har varit strafftidens längd. Denna ordning
medför bl. a. all den som för ren ekonomisk vinning gör sig skyldig till
spioneri i sitt hemland och för detta riskerar flera års fängelse kan i vårt
land bli betraktad som politisk flykting. En sådan konsekvens av UtlL:s
flyktingdefinilion torde, som uiredningen framhållit, sakna stöd i den allmänna
rättsuppfattningen. Det kan därför sägas vara av vikt att om möjligt undvika
att skyddsreglerna kommer i tillämpning i angivna fall.

Begreppet
politiskt brott förekommer emellerfld inte bara i UtlL. I 6 § lagen (1957: 668)
om utlämning för brott finns förbud mol utlämning för politiskt broll. Om
gärningen också innefattar broll av icke-politisk beskaffenhet får emellertid
utlämning medges, om gärningen i det enskUda fallet övervägande har karaktären
av etl ickepolitiskt brott. I den proposition som hgger tiU grund för lagen
(prop. 1957: 156 s. 56) framhöll föredragande departementschefen, att det med
hänsyn till de ömtåliga situationer som kunde uppkomma måsle anses vara av
särskild vikt att ha en kategorisk lagregel att falla tillbaka på. Atl en
sådan lagregel i särskilda fall kunde komma all mot utlämning skydda personer,
som enligt den allmänna uppfattningen i landet inte borde få åtnjuta sådant
skydd, var enligt departementschefen en konsekvens som det var nödvändigt alt
acceptera.

Motsvarande
synpunkter kan i och för sig anföras också beträffande UtlL:s bestämmelser om
politiskt brott. De ömlåhga siluationer som kan uppkomma vid avgörande av
påståenden om politiskt flyktingskap gör det enhgt min mening påkallat med en
kategorisk lagregel också i UtlL. Jag vill även erinra om det uttalande av SIV
som jag har åler-gett i del föregående (5.2.2), alt politiska brott ofta och
kanske t. o. m. i regel utgörs av handlingar som måste ha sin bakgmnd i vederbörandes
politiska uppfattning. Med hänsyn härflll anser jag att det inte utan starka
skäl bör komma i fråga alt överväga en ändring av gällande ordning i detta
avseende. Sådana skäl finns enligt min mening inte. Det bör i detta sammanhang
även erinras om att statsmakterna vid terroristlagens tillkomst uttalat att
någon inskränkning inte bör göras i asylrätten.

Sammanfattningsvis
vill jag alltså framhålla att enligt min mening någon ändring inle bör göras av
UllL:s nuvarande flyktingbegrepp.

Även
om UtlL:s nuvarande flyktingbegrepp sålunda behålls bör en-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 107

ligt
min mening övervägas att, som utredningen har föreslagit, i UtlL införa elt
särskilt skydd för vissa andra grupper än poliflska flyktingar. Jag vill
erinra om att en särskild form av humanitärt motiverad invandring har
utvecklats i vårt land i anslutning till reglerna om politisk asyl. Del gäller
personer som, utan att vara poliflska flyktingar, har lämnat sitt land på
grund av missnöje med de politiska förhåUandena där samt medborgare i
krigförande land vUka visserligen inte riskerar att utsättas för förföljelse i
sitt hemland men där riskerar straff för brott för vilka utlämning från
Sverige inte får ske, framför allt militära brott. Sverige har sedan länge av
allmänt humanitära skäl gett även utlänningar som tillhör dessa båda
kategorier en fristad här. Denna praxis bör också i fortsättningen
upprätthållas i fråga om utlänningar som inle redan har fått eller kan antas få
fristad i annat land. Det bör enligt min mening i anslutning till asylbestämmelserna
i UtlL införas bestämmelser som lagfäster den praxis som sålunda finns sedan
åtskiUiga år tiUbaka.

Desertörer
och andra krigsvägrare intar enligt min mening i olika hänseenden en
särställning bland dem som utan att vara politiska flyktingar är i behov av
skydd. Del bjuder i allmänhet inga större svårigheter att avgränsa gruppen.
Ett betydande lagstadgat skydd bör finnas mot att uflänningar sänds till land
där de kan komma att skickas till krigsskådeplats eller straffas för vägran att
delta i krig.

Jag
syftar då i första hand på dem som har avvikit frän pågående militärtjänst som
äger rum på krigsskådeplats eller kan komma alt förläggas dit. Moisvarande bör
i allmänhet gälla i fråga om den som har flytt från sitt hemland för att undgå
att bli uttagen till militärtjänstgöring på krigsskådeplats. I det senare
fallet måsle emellertid risken för krigstjänstgöring ha varit påtaglig. En
förutsättning bör därför i allmänhet vara, att utlänningens hemland för krig
eller står i begrepp atl inleda krigshandlingar samt att utlänningen, om han
hade stannat i sitt hemland, skulle ha löpt risk att bli inkallad till
mUitär-Ijänstgöring på krigsskådeplats. Vapenvägrare i allmänhet bör således
inte hänföras till nu berörda kategori.

För
desertörer och andra krigsvägrare bör enligt min mening skyddsgraden sättas
något lägre än för politiska flyktingar. Som jag tidigare har nämnt kommer UtlL:s
skydd för politiska flyktingar tUl uttryck främst i principdeklaralionen i 2 §
UtlL samt i reglerna om politiskt verkställighetshhider i 53 och 54 §§ UtiL.
Principdeklarationen i 2 § UtlL innebär att pohtisk flykting som har behov av
fristad här i landet, inte utan synnerliga skäl får vägras sådan fristad. Med
"synnerliga skäl" torde få förstås bl. a. hänsynen till rikets
säkerhet samt sådana omständigheter som enligt flyktingkonventionen
diskvalificerar en flykting från konventionens skydd, t. ex. brott mot
mänskligheten, krigsförbrytelser och liknande gärningar. Som utredningen
föreslagit bör nu i 2 § UtlL införas en liknande förklaring också för
krigsvägrare och

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 108

som jag senare skall beröra vissa andra särskUl skyddsbehövande utlänningar.
Jag föreslär alltså att 2 § UflL kompletteras med bl. a. en bestämmelse av
innehåll atl desertör eller annan krigsvägare inle utan särskUda skäl får
vägras tillstånd att vistas i landet. Vid bedömningen av vad som skall anses
utgöra "särskilda skäl" får, till skillnad från vad som är fallet
beträffande politiska flyktingar, tas nödvändig hänsyn tiU våra möjligheter att
ta emot utlänningar vid sidan om den reglerade invandringen.

Desertörer
och andra krigsvägare bör vidare erbjudas elt betydande skydd mol att vid
verkställighet befordras tUl land där de löper risk att sändas till
krigsskådeplats. Verkslällighetshindret bör dock inte göras fullt så
långtgående som de politiska verkställighetshindren. Möjlighet bör finnas alt
verkställa avlägsnandebeslutet till sådant land som nämnts när särskilda skäl
föreligger för verkställighet och annat land ej står tUl buds. Jag vill
emellertid betona atl verkställighet i de faU jag nu har berört liksom hittills
skall förekomma endast i undaniagsfaU. De bestämmelser jag nu har föreslagit
syftar endast till alt lagfästa den ordning som redan gäller.

Vad sedan gäller de övriga
kategorier av utlänningar som, enligl vad jag förut nämnt, bör erbjudas fristad
i vårt land och medges visst skydd mol avlägsnande kan del inledningsvis
konstaleras, alt det inte är möjligt att ge en uttömmande beskrivning av dem.
Gemensamt för dem aUa är dock att de på grund av de politiska förhållanden som
råder i hemlandet inte vill återvända dit, även om de inle skulle riskera svär
direkt förföljelse. Detta torde emellertid vara fallet i fråga om en
förhållandevis stor krets av utlänningar. Om alla de utlänningar som jag nu har
nämnt skulle medges en slörre rätt än övriga utlänningar att resa in och
uppehålla sig i vårt land, skulle detta kunna få icke godtagbara konsekvenser
från invandringspolilisk synpunkt. En begränsning måste därför ske. Som
utredningen har föreslagit bör denna kunna åstadkommas genom alt det dessutom
krävs, all utlänningen kan anföra tungt vägande skäl lill stöd för sin ovilja
atl återvända till hemlandet. Hit hör i första hand sådana skäl som hittUls
motiverat, att vissa utlänningar har fåtl stanna här vid sidan av den reglerade
invandringen. Del gäller t. ex. skäl av det slag som politiska flykflngar kan
åberopa, men som inte är tiUräckligt starka för att medföra flyklingskap.
Under senare år har ett betydande antal medborgare från skilda länder fåtl
stanna här på denna grund. Många av dem som fick stanna i Sverige var
självfallet klara politiska flyktingar. Åtskilliga har dock inte ens hävdat alt
de utsatts för svårartad förföljelse, men väl för trakasserier av varierande
grad, t. ex. i syfle alt förhindra viss yrkesutövning eller viss utbildning.
Sådana trakasserier har ofta uppgetts bero på godtycke från enskilda
samhällsrepresentanlers, ofta den lokala polisens sida. Inte sällan har de som
tillhör ifrågavarande kategori påstått sig ha varit utsatta för upprepade
polisförhör varvid enligt sö-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 109

kandens
uppfattning grundlösa anklagelser framförts om otillåten politisk aktivitet.
Ibland äter har asylsökande kommit med påståenden om svår politisk förföljelse
som utlänningsmyndighelen haft anledning att ställa sig skeptisk till. Vad
sökanden har uppgett har Ukväl ansetts ge vid handen alt förföljelse och
trakasserier i olika former har förekommit. Också i sådana fall har
uppehållstillstånd getts. Ytterligare exempel är krigsvägrare som inle riskerar
all hamna på krigsskådeplats, men kan räkna med alt straffas för sin
krigsvägran. Hit hör också värnpliktsvägrare som kan komma alt få ett
oproportionerligt strängt straff för sin vägran. Någon fullständig uppräkning
av vad som skall anses utgöra tillräckliga skäl är det dock inte möjligt att
göra. Det får i varje enskilt fall övervägas om de anförda omständigheterna
skall anses vara tillräckligt tungt vägande.

Även
i fråga om dessa utlänningar bör i 2 § UtlL föreskrivas alt de inle ulan
särskilda skäl får vägras tUlstånd att vistas i landet. Också i detta fall får
vid bedömningen av när "särskilda skäl" skall anses föreligga tas
hänsyn till våra möjligheter att ta emot utlänningar som tillhör denna grupp.
Tyngden av de omständigheter utlänningen kan åberopa till stöd för sin ovilja
att återvända bör av naturliga skäl tillmätas betydelse vid avgörande av frågan
om särskilda skäl föreligger. Liksom i fråga om politiska flyktingar och
krigsvägrare kan den förordade bestämmelsen givelvis inte åberopas av
annan än den som anlänt hit.

Det
skydd som erbjuds senast berörda kategori av utlänningar bör enligt min mening
i huvudsak inskränka sig lill en principförklaring av det slag som jag nu har
redogjort för. När det däremot gäller skyddet mot att vid verkställighet av
avlägsnandebeslut befordras tUl hemlandet, bör enligt min mening i allmänhet
inle gälla andra bestämmelser än de nuvarande reglerna om poliflskt
verkställighetshinder. Eftersom nu berörda utlänningar vanligen inte hotas av
sådan allvarlig förföljelse som avses i 53 § UtlL, lorde i allmänhet hinder mot
verkställighet inle föreligga. Undantagsvis kan emellerfld förhållandena vara
sådana, alt det skulle framstå som slötande för rättskänslan att vid
verkställighet av avlägsnandebeslut sända dessa utlänningar flll hemlandet,
även om hinder inle möter enligt 53 § UtlL. Så kan exempelvis vara fallet om
utlänningen löper risk att ådömas oproportionerUgt hårt straff för militärt
brotl i fredstid. Jag anser därför alt hinder mol befordran flll hemlandet av
nu ifrågavarande utlänningar bör föreligga i särskilt ömmande fall.
Bestämmelsen bör innebära att om utlänning som tUlhör den nu behandlade
skyddsgruppen kan anföra synnerliga skäl att inte sändas till hemlandet, skall
han inte kunna befordras dit eller till land, i vilket han löper risk att
sändas till hemlandet. Bestämmelsen bör enligt min mening i allmänhet tillämpas
restriktivt. Jag vill emellertid peka på en situation när bestämmelsen bör ges
en mera generös tolkning. Jag tänker då på de fall när verkställigheten avser
beslut om

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 110

avvisning på grund av avsaknad av pengar, pass eller annat
flllslånd eller avser förpassningsbeslut, men utlänningen inte tidigare har åberopat
sådana tungt vägande skäl som, enUgt vad jag har föreslagit, skulle ha medfört
att han fått stanna här enligt 2 § UtlL.

De nu förordade bestämmelserna för den vidare
skyddsgruppen skall på motsvarande sätt som i dag gäUer för poliflska
flyktingar självfallet vara tillämpliga också på stalslösa personer.

För att en så enhetlig tillämpning som möjUgt skall uppnås
av skyddsreglerna i fråga om krigsvägrare och utlänningar tillhörande den
vidare skyddsgruppen bör prövningen härav ankomma på SIV. Det innebär alt
polismyndighet i fråga om avvisning och länsstyrelse i fråga om verkställighet
av andra avlägsnandebeslut skall, på samma sätt som f. n. gäller vid påslående
om poUtiskt flyklingskap, underställa SIV de ärenden där utlänning påstår sig
vara eller omständigheterna annars ger anledning anta att han är i behov av särskUt
skydd.

Jag övergår nu tUl den av utredningen behandlade frågan om
flyklingförklaring.

Som jag tidigare har nämnt saknas i flyktingkonventionen
bestämmelser om när och hur flyktingskap skall fastställas. Samma förhållande
gäller UtlL. Vid ansökan om resedokument kommer dock en sådan prövning flll
stånd. Detsamma kan sägas gälla när uflänning i ärende som rör avlägsnande
åberopar politiskt flyklingskap som skäl alt få stanna i landet. Tilläts han i
ett sådant fall alt stanna, framgår dock inte alltid av beslutet om politiskt flyktingskap
har ansetts föreligga. Beslutet kan ha endast den utformningen alt vederbörande
tillåls stanna kvar i landet ulan att närmare grund härför anges.

Uiredningen pekar på att den svenska ordningen väsentligen
avviker från vad som gäUer i de flesta västeuropeiska länder. I dessa länder
prövas och avgörs fråga om flyktingskap vanligtvis så snart utlänning ansöker
om asyl eller på annat sätt hävdar atl han är politisk flykflng. Utredningen
ansluter sig lill en sådan ordning och förordar en bestämmelse i UtlL som ger
utlänning en rätt att, om han vistas här i landet, erhålla en förklaring alt
han är alt anse som flykting. Syftet med en sådan ordning är enligt utredningen
främst alt tillgodose flyktingens behov av alt känna trygghet.

Enligt utredningsförslaget skall en ansökan om flyktingförklaring
prövas av den centrala uflänningsmyndigheten, vars utslag skall kunna
överklagas lill kammarrätt och regeringsrätt. En flyktingförklaring, som vunnit
laga kraft, föreslås emellertid inte bli rättsligt bindande för andra
myndigheter eller domstolar, som handlägger frågor där flyktingskapet kan ha
betydelse. Dessa instanser skall enligt förslaget alltjämt självständigt pröva
påstående om flyktingskap i ärenden som de handlägger. Utredningen förutsätter
emellertid att de i princip alltid hör den centrala utiänningsmyndigheten när flyklingskap
görs gällande.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 111

Att bereda flyktingar möjlighet alt känna trygghet i det
land där de tillåts uppehålla sig utgör självfallet ett mycket viktigt inslag i
ett lands flyktingpolitik. Det är därför angeläget att tillse, inte bara att de
bestämmelser som införs i syfte atl underlätta och trygga vistelsen i
tillflyktslandet faktiskt tillämpas utan också att flyktingarna får kännedom
om skyddsbestämmelserna och deras innebörd. Endast därigenom kan åstadkommas atl
dessa känner säkerhet mot den förföljelse, som hindrar dem att återvända till
sina hemländer. En ordning med särskild flyktingförklaring är ulan tvivel ägnad
alt inge flyktingen en känsla av trygghet. Enligl min mening bör emellertid en
förutsättning för alt införa elt sådant system vara, att förklaringen får
sådan rättsverkan atl den i sak förstärker det skydd som UtlL i dag tillförsäkrar
flyktingar i vårt land. Utan en sådan effekt framstår en flyktingförklaring
knappast som meningsfull.

Det skydd mot förföljelse som tillförsäkras flykting i
Sverige ligger som jag har nämnt i UtlL:s principdeklaration om rätt tiU
fristad och i de politiska verkställighetshindren. I varje ärende, där dessa
regler kan vara tillämpliga, prövas frågan om flyktingskap. Detsamma gäller
också i övriga ärenden inom olika rättsområden där stalusfrågan kan ha
betydelse. Bedömningen av flyktingskapet avgörs av den beslutsmyndighet som
handlägger själva ärendet. Är denna myndighet någon annan än SIV inhämtas
regelmässigt SlV:s yttrande. Det torde med fog kunna påstås all i sådana fall
följer beslutsmyndigheten praktiskt taget undantagslöst SIV:s bedömning i
flyktingfrågan.

En flyklingförklaring som, på sätt utredningen har
föreslagit, inte blir bindande för andra myndigheter, innebär enligt min mening
inte någon faktisk förstärkning av det skydd som UtlL f. n. erbjuder flyktingar.
Detta har också framhållits av de remissinstanser som stäUt sig negativa till
utredningsförslaget i denna del. Men inte heller en förklaring med bindande
verkan för andra myndigheler skulle reellt förstärka skyddet för flyktingen,
såvida man inte samtidigt avskaffar den omprövning av frågan huruvida politiskt
flyktingskap föreligger som nu sker i varje ärende. Den nuvarande ordningen i
detta hänseende är ullryck för synsättet, atl de särskilda flyklingbestämmdserna
skaU lUl-lämpas endasi gentemot den som vid prövningstillfället uppfyller flyk-flngfömlsätlningarna.
En moisvarande uppfattning ligger bakom flyktingkonventionens bestämmelser om
upphörande av flyktingskap. I artikel 1 C i konvenflonen uttalas således, som
jag tidigare har nämnt, att konventionen skall upphöra alt vara tiUämplig på
bl. a. den som inle längre kan vägra att begagna sig av sitt lands skydd
"enär de omständigheter, till följd av vilka han blivit erkänd som
flykting, icke längre föreligga". Det bör enligt min mening inte komma i
fråga alt väsentligen frångå dessa principer och införa en flyktingförklaring
som är i huvudsak oåterkallelig.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 112

Som ell skäl för atl införa ett förklaringsinslilut i
Sverige har utredningen pekat på att andra länder har en sådan ordning. För
svenskt vidkommande torde emellertid detta förhållande inte böra tillmätas
någon slörre betydelse eftersom dessa länders interna rättsordning på nu
aktuellt område ofta företer betydande olikheter vid jämförelse med vår egen.
En snäv tillämpning av flyktingbegreppet, formella begränsningar i
möjligheterna att åberopa flykflngskap m. m. kan sålunda förekomma på ell enligl
vår uppfattning oacceptabelt sätt. Exempel finns pä att frågan om
flyktingförklaring föregås av långvariga prövningsförfaranden, som först efter
kanske flera år av förhandlingar leder lill slutligt beslut och som, om flyktmgpåståendet
inte godtas, medför alt utlänningen då tvingas lämna landet.

Jag anser
sålunda mot bakgrund av vad jag nu har anfört, att den rättsliga verkan som bör
knytas lUl en flyklingförklaring för alt göra denna meningsfull för flyktingar,
lägger hinder i vägen för alt införa etl sådant institut i vårt land. Den
känsla av trygghet och säkerhet, som flyktingar i vårt land med fog bör kunna
känna i dag med hänsyn till gällande lagstiftning, kan enligt min mening bätlre
underbyggas genom tillräcklig information om gällande rätt. Utan att ge avkall
på tryggbetsaspekten undviker man därmed också ett administrativt komplicerat
syslem, som sannolikt skulle dra stora kostnader. En ordning med särskild
flyktingförklaring bör sålunda inte införas. Däremot bör SIV beredas
möjligheter att lämna invandrare en grundlig information i fråga om skyddet
för flyktingar i vårt land.

Utredningen har vidare behandlat vissa frågor som rör
avlägsnande av flykting. I denna del föreslås alt beslut om förvisning eller
utvisning av flykting skall få meddelas endast om det föreligger synnerliga
skäl för etl sådant beslut. En sådan inskränkning gäller nu i fråga om dem som
innehar bosättningstillslånd eller sedan minsl fem år är bosatta i Sverige.
Utredningen gmndar sitt förslag på att en politisk flykting inte har mindre
behov av trygghet än den som vistats här en längre lid. Vidare föreslås att
lydelsen av 54 § UtlL i visst hänseende ändras. I den bestämmelsen föreskrivs
att, under vissa övriga förutsättningar, undantag från verkslällighetshindret i
53 § UtlL skall gälla om utlänningen genom synnerligen "grov
brottslighet" visat att hans kvarblivande här skulle innebära allvarlig
fara för allmän ordning och säkerhet. Utredningen föreslår att uttrycket synnerligen
"grov brottslighet" ändras lill synnerligen "grovt brotl"
för att bättre överensstämmelse med flyktingkonventionen skall erhållas. Beiräffande
dessa frågor vill jag framhålla följande.

Som utredningen påpekar är frågan i vad mån politisk flykting
åtnjuter ett vidare skydd än det som bestämmelserna om politiskt verkställighetshinder
ger delvis omstridd. Meningsskiljaktighelerna har framför allt gällt
spörsmålet om aUmän domslol vid ådömande av förvis-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 113

ning skall ta hänsyn tUl politiskt flyktingskap. Tidigare
gällde frågan även i vad mån påstående om flyklingskap skulle prövas i ärende
om utvisning. I sistnämnda hänseende är rättsläget numera klart. Sedan den 1
januari 1972 gäUer nämligen enligt 30 § UtlL, att påstående av utlänning att
han är politisk flykting inle skall prövas i själva utvisningsärendet ulan
först i samband med att utvisningsbeslutet verkställs. När det gäUer förvisning
har å ena sidan gjorts gällande atl en utlännings politiska flyktingskap är en
jämte övriga i 26 § andra stycket UtlL åsyftade förhållanden beaklansvärd
omständighet och att, om del måsle bedömas utsiktslöst att verkställa en
förvisning, detta torde vara ett vägande skäl att underlåta att döma till
förvisning. A andra sidan har hävdats att politiskt flyktingskap skall beaktas
i ärende om avlägsnande först på verkställighetsstadiel. Domstolarnas praxis i
denna fråga är inte enhetlig.

Frågan huruvida för politiska flyktingar skall införas en sädan
inskränkning av förvisnings- och utvisningsmöjlighetema som utredningen har
föreslagit rymmer emellertid åtskUliga svårigheter. Dessa hänger främst samman
med förvisningsinstitutets framtida utformning. Av betydelse är inte minst
frågan vilken myndighet som skall fatta beslut om förvisning. Frågor rörande förvisningsinstitulet
hör tUl dem som enligl min mening bör utredas särsldlt. Med hänsyn härtill
anser jag del inle lämpligt att nu föreslå ändringar i fråga om
förutsättningarna för förvisning. Inte heller anser jag det lämpligt alt införa
en bestämmelse enbart för utvisningsfallen.

I fråga om förslaget till ändring av lydelsen av 54 § vill
jag i delta sammanhang endast framhålla, att lagrummet givetvis måsle ges en
sådan tolkning, att våra åtaganden enligt konventionen uppfylls. Det innebär
all verkslällighetshindret genombryts endast om den ifrågavarande
brottsligheten innefattar åtminstone etl synnerUgen grovt brott.

8.3 Besvärsordningen i utlänningsärenden

Möjligheten all föra talan mot de olika beslut som fattas
med stöd av utlänningslagstiftningen är ofullständig. Full besvärsrätt
föreligger endasi beträffande beslut av länsrätt angående utvisning eller
tagande i förvar, av allmän domstol angående förvisning samt av SIV angående
avslagen ansökan om resedokument. Fullföljdsmöjligheterna regleras i dessa fall
i förvallningsprocesslagen (1971: 291), rättegångsbalken och förvaltningslagen
(1971: 290).

I övriga uflänningsärenden där SIV meddelar beslut är klagorätten
begränsad eller utesluten. Begränsningen är så konstruerad att det för rätten atl
klaga över etl avslagsbeslut av SIV i princip krävs att utlänningsnämnden
eller någon av dess ledamöter anfört en mot SIV:s uppfattning avvikande mening.
Detta gäller beträffande avvisningsbeslut

8 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 18

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 114

saml
andra förpassningsbeslut än sådana i vilka nämndens yttrande inle krävs samt SlV:s
beslut om verkställighet av avlägsnandebeslut, när utlänningen åberopat
politiskt flyktingskap. Samma ordning gäller beträffande SIV:s beslut om
avslag på ansökan om uppehållsflllstånd på grund av s. k. vandelsskäl saml,
liksom beslut om uppehåUstiUstånd som försetts med utresebeslut. Den begränsade
klagorätten är oftast förenad med en besvärstid av en vecka. Talan mot SIV:s
beslut förs hos regeringen. I andra ärenden än som jag har nämnt nu får talan
mot SIV:s beslut inte föras.

Över
polismyndighets beslut om avvisning får talan inom en vecka föras hos SIV.

I
delta sammanhang vill jag även peka på bestämmelserna om underställning och om
återbrytning. Enligt 47 § UtlL äger den centrala uflänningsmyndigheten, om den flnner
särskilda skäl därtiU, överlämna ärende till regeringens avgörande
(underställning). Detta skall alltid ske när utlänningsnämnden har begärt det. Återbrytning
innebär enligt 51 § UtlL bl. a. all regeringen får upphäva sådant beslut om
avvisning, förpassning, utvisning eller förvisning som inle kan verkställas
eller som, vare sig det har verkställts eller inle, av andra skäl inte längre
skall lända flll efterrättelse.

De
begränsningar i besvärsrätten och överprövningsmöjlighelerna som sålunda gäller
beiräffande beslut i utlänningsärenden kvarstår i princip oförändrade sedan
1937. Dessförinnan gällde att länsstyrelses avvisningsbeslut inte alls kunde
överklagas medan dess beslut om förpassning fick överklagas till Kungl. Maj:l,
vars prövning dock endast avsåg om de formella förutsättningarna för
förpassning förelåg. För att råda bot på de olägenheter, som begränsningen av överprövnings-möjligheterna
innebar, infördes i 1937 års UtlL möjlighet för den centrala utlänningsmyndighelen,
som då var socialstyrelsen, alt underställa Kungl. Maj:t prövningen av
utlänningsärende som myndigheten bedömde vara av särskild vikt. Vidare
inrättades utlänningsnämnden med uppgift bl. a. att tillföra
utlänningsmyndigheten sakkunskap i viktiga utlänningsärenden. Avvikande mening
hos nämnden eller någon av dess ledamöter gjordes, på det sätt som alltjämt
gäller, tUl förutsättning för besvärsrält. Kungl. Maj:ts prövning av besvär
över avlägsnandebeslut skulle inle begränsas endast flll de formeUa förutsättningarna
för avlägsnande, utan prövningen skulle även avse i samband med avlägsnandebeslutet
meddelat beslut om avslag på ansökan om uppehålls- eller arbetstillstånd.

Även
insfltulel återbrytning infördes genom 1937 års UtlL. Då tiUkom en bestämmelse
enligt vilken Kungl. Maj:t fick förordna att beslut om avvisning, förpassning
eller utvisning inte skulle lända till efterrättelse, om beslutet inle kunnat
verkställas eller om nya skäl hade tillkommit efter det att Kungl. Maj:t
hade meddelat eller fastställt

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 115

förpassningsbeslut.
Även den centrala utlänningsmyndighelen ägde, om nya skäl tillkommit, återbryta
egna förpassningsbeslut som inte hade överklagats.

De enda mera
betydelsefulla ändringar som har skett efler tillkomsten av 1937 års UtlL har
gällt återbrytningsreglerna och besvär över utvisningsbeslut. Genom 1945 års UtlL
fick den centrala utlänningsmyndigheten rätt att återbryta också sina beslut
om avvisning och utvisning. Genom en lagändring 1947 utvidgades Kungl. Maj:ts åter-brylningsrätl
tUl att omfatta inte bara som dittills fall där verkställighetshinder förelegat
eller nya skäl tillkommit utan också sådana fall där beslutet av andra skäl
inte längre borde lända lill efterrättelse. Vid flllkomsien av nuvarande UtlL
fick Kungl. Maj:t rätt att återbryta också förvisningsbeslul. Den 1 januari
1972 överfördes ulvisningsären-dena från länsstyrelse till länsrätt. I samband
härmed blev förvaltningsprocesslagens besvärsregler tillämpliga pä dessa
ärenden. Besvärstiden bestämdes dock till en vecka till skillnad mot de tre
veckor, som annars gäller som besvärstid enligt förvallningsprocesslagen.

Uflänningsutredningen
framhåller för sin del att nuvarande fullföljds-regler framstår som otidsenliga
och är utformade på elt sätt som lorde sakna motsvarighet pä andra områden inom
förvaltningsrätten. Enligt utredningens mening utgör inskränkningarna i
besvärsrätten ett alltför stort avsteg från den i svensk förvaltningsrätt
tillämpade principen, att statlig myndighets beslut kan överklagas genom
besvär. Det förhållandet att reglerna om återbrytning i ökad omfattning har
tagils i anspråk för alt få avlägsnandebeslut omprövade sägs vara ett uttryck
för all begränsningarna i besvärsrätten är alltför långtgående. Med hänsyn
till alt ett avlägsnandebeslut många gånger är en i utiänningens liv djupt
ingripande åtgärd, framstår det enligt utredningen närmast som självklart atl
han i sådana ärenden inte bör stå ulan det rättsskydd som en allmän besvärsrätt
innebär. Utredningen föreslår därför att begränsningen av besvärsrätlen tiU
fall då utlänningsnämnden eller ledamot i denna haft avvikande mening
avskaffas och att besvärsliden utökas flll tre veckor.

Förslaget har mottagits
positivt av de allra flesta remissinstanserna. Endast från något enstaka håll
har tveksamhet uttalals. Det har då bl. a. pekats på risken för att de
föreslagna bestämmelserna gör det möjligt att genom s. k. okynnesbesvär förhala
avlägsnandeärenden under så lång lid, att nya personkontakter och andra nya
omständigheter så småningom kan åberopas som skäl för att få stanna kvar i
landet.

Även
för egen del anser jag att den begränsade besvärsrätlen i utlänningsärenden
har fått en utformning som inte längre motsvarar de krav som bör ställas. Genom
kravet på olika mening hos utlänningsnämnden eller någon av dess ledamöter
samt SIV kommer i realiteten den enskilde ledamoten i nämnden att få avgöra om
utlänningen skall

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 116

få
anföra besvär. Anledningen till att besvärsrätlen begränsades var att en
fullständig besvärsrält bedömdes bli alltför betungande för Kungl. Maj:t.
Besvärsrätten borde därför omfatta endasi tveksamma fall, dvs. sådana fall där
det inte förelåg full samstämmighet mellan utlänningsnämnden och den centrala utlänningsmyndighelen.
En sådan ordning torde, som också utredningen har framhållit, sakna motsvarighet
inom övriga rättsområden.

Jag delar således
utredningens uppfattning alt besvärsrättens utformning i UtlL är
otillfredsställande. I den mån begränsningar i klagorätten skall finnas bör de
gälla generellt. Huvudfrågan är emellertid om den begränsning av besvärsrätten
som råder beträffande vissa ärenden bör behållas i någon form eller om den bör
slopas. Någon bärande invändning kan enligt min mening inle anföras mot de
skäl som utredningen har åberopat för att införa full besvärsrält i de ärenden,
där besvärsrält finns men det f. n. föreligger begränsningar i fullföflds-möjligheterna.
För utlänningen kan t. ex. ett awisnings- eller förpassningsbeslut ofla
medföra lika allvarliga konsekvenser som elt beslut om utvisning eller förvisning,
vilka beslut ju kan överklagas i full utsträckning. Jag vill i detta
sammanhang peka på att uflänning kan vägras uppehållstillstånd av s. k. vandelsskäl,
dvs. samma skäl som kan läggas till grund för etl beslut om avvisning eller
utvisning. Om en utlänning vägras uppehållstillstånd av vandelsskäl och således
blir föremål för beslut om förpassning eller om han av samma skäl bUr utvisad
kan alltså mer eller mindre bero på en slump. Del är därför otillfredsställande
att möjligheterna till överprövning av besluten är helt olika. Den av några
remissinstanser antydda risken för okynnesbesvär kan enligt min mening inte
tillmätas någon avgörande betydelse i detta sammanhang. En sådan risk torde
föreligga på alla rättsområden där det finns full besvärsrätt. Jag anser mot
bakgrund av vad jag nu har anfört, att de begränsningar i besvärsrätlen enligt UtlL
som jag nu har berört bör upphävas. Besvärsliden bör som uiredningen föreslagit
utökas till tre veckor.

Jag
övergår nu lill alt beröra frågan om lämplig instansordning för besvär i
ärenden enligt UtlL.

Som
jag tidigare har nämnt gäller beiräffande de av SIV:s beslut som omfattas av
den begränsade besvärsrätten den instansordningen, aft ärendena överprövas av
regeringen. Polismyndighets avvisningsbeslut överklagas till SIV.

Före
den 1 januari 1972 gällde dessutom att SIV var besvärsinstans i ärenden om
utvisning, som då handlades av länsstyrelse i första instans. Över SlV:s
beslut fördes besvär lill Kungl. Maj:t. Fr.o.m. år 1972 överflyttades
emellertid utvisningsfrågorna till länsrätt. Därigenom blev förvaltningsprocesslagens
bestämmelser om instansordning tilllämpliga. Besvär i dessa ärenden prövas
alltså av kammarrätt och re-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 117

geringsrätten.
Bakgrunden flll ändringen av ulvisningsärendenas handläggning var bl. a. elt
förslag av utlänningsutredningen i betänkandet (SOU 1967: 18) Invandringen. Där
framhölls att då gällande ordning stred mot principema för
kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten
beträffande administrativa besvärsmål. Förutsättningarna för beslut om
utvisning var klart angivna i lag och lämnade inte utrymme för någon diskretionär
prövning. Det vara således fråga om en ren rättstiUämpning och enligt
utredningen borde en sådan prövning göras av domstol. Man pekade också på all ulvis-ningsbestämmdserna
var avsedda som elt samhällsskydd mot skadliga yttringar av asocial livsföring
och därför stod nära de straffrättsliga reaktionerna, som del ankom på domstol
att besluta om.

I
del nu remissbehandlade betänkandet föreslår utredningen, att samma
besvärsordning som gäller för utvisning skall gälla för övriga av utredningen
berörda ärenden utom förpassningsärenden. SlV:s beslut skall alltså kunna
överklagas till förvaltningsdomstol, nämligen kammarrätt. Polismyndighets avvisningsbeslut
föreslås få överklagas till länsrätt. Utredningens huvudskäl är desamma som
anfördes i fråga om utvisning. Förutsättningarna för beslut om avvisning,
verkställighet av avlägsnandebeslut, avslag på ansökan om uppehåUstiUstånd av vandelsskäl,
uppehållstillstånd med utresebeslut samt utfärdande av resedokument är alla
klart angivna i lag eller, såvitt avser uppehållstillstånden, i av
statsmaktema pä annat sätt antagna rikflinjer. Det är således enligt
utredningen fråga om rena rätlstiUämpningsfrågor, varför besvären bör prövas
hos förvaltningsdomstol.

Förpassningsbeslut
bör däremot enUgt utredningen också i fortsättningen överprövas av regeringen.
Utredningen menar att frågan om en utiänning skall undgå att förpassas, trots
att de formella förutsättningarna föreligger, närmast är en lämplighetsfråga
som det ytterst ankommer på regeringen alt avgöra.

Utredningsförslaget
har i denna del utsatts för stark kritik av flera remissinstanser. Gemensamt
för deras uppfattning kan sägas vara, atl kravet på en enhetUg och samlad
praxis i utlänningsärenden, särskilt sådana som berör frågor om politiskt flyktingskap,
starkt talar för alt en enda överinstans prövar SIV:s beslut. Denna överinstans
bör enligt de flesta vara regeringen.

Jag
har tidigare pekat på att det enligt gällande ordning kan bero på
tillfälligheter om avlägsnande av en utlänning sker i form av förpassning
eller utvisning. De vandelsskäl som kan ligga lill grund för ett beslut atl
vägra utlänning uppehåUstiUstånd är som nämnts desamma som kan grunda
utvisning. Förhållandet är likarlat mellan avvisning och förpassning. De vandelsskäl
som kan föranleda avvisning kan också medföra avslag på ansökan om uppehållstiUstånd
och således leda till att, om utlänningen inte självmant lämnar landet, förpassningsan-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 118

ledning
föreligger. Av större betydelse är emellertid atl SIV i praktiken gör i
huvudsak samma bedömningar i awisnings- och förpassningsärenden. 1 båda fallen
undersöker verket, så snart utlänningen framställt önskan om att få stanna
kvar, om möjlighet finns att meddela uppehållstillstånd. Endast om så inte är
fallet, meddelas beslut om avlägsnande. Mot denna bakgrund framstår det enligt
min uppfattning som egendomligt att i fråga om instansordningen skilja mellan förpass-ningsärendena
och de övriga ärenden som del här gäller. Detta gäller så mycket mer som det
ofta är en ren tillfällighet om ett ärende om avlägsnande hos SIV anhängiggörs
som ett awisnings- eller förpassningsärende. Besvär över SIV:s förpassningsbeslut
bör därför föras i samma ordning som besvär över SIV:s beslut om avvisning.

Beträffande frågan vilken
överprövningsinstans som bör väljas har utredningens linje sålunda varit, att
rättstillämpningsfrågor bör handläggas av förvaltningsdomstol och lämplighelsfrågor
av regeringen. Alla de ärendelyper som utredningen behandlar med undantag av förpassningsärenden
har av utredningen ansetts innefatta rättstillämpnings-frågor.

För
egen del vill jag framhålla följande. I åtskilliga av de ärenden som det här
gäller finns mer eller mindre starka inslag av politiskt flyktingskap.
Omständigheter som under senare år har legat till grund för s. k. humanitärt
beviljad invandring, främst i fråga om krigsvägrare och desertörer, förekommer
också. Avgörandet av dessa och liknande frågor är ofta känsligt och kan i vissa
fall få utrikespolitiska konsekvenser. Bedömningen fömtsätter en god kännedom
om de ibland snabba förändringar som sker i andra länder och som kan ha
avgörande betydelse för ärendets utgång. De politiska och humanitära aspekter
som sålunda i slörre eller mindre utsträckning kan förekomma i olika ärenden
innebär att ömtåliga avvägningar måste göras i olika avseenden. Av dessa skäl
har man hilliUs ansett att avgöranden av sådana ärenden bör koncentreras till
en enda myndighet, den centrala utlänningsmyndighelen. I den mån ärendena har
kunnat överklagas har prövningen ankommit på regeringen. De skäl som jag nu har
anfört tUl förmån för att låta frågor som angår politiskt flyktingskap och
närliggande omständigheter avgöras av SIV med regeringen som besvärsinstans har
enligt min mening allflämt starkt fog för sig. Elt bibehållande av i stort sett
gällande ordning i detta hänseende får också starkt stöd av flera
remissinstanser, vilka betonar vikten av att dessa ärenden handläggs av en enda
myndighet.

Atl
ha skilda inslansordningar i ärenden med inslag av politiskt flyklingskap eller
liknande omständigheter och ärenden utan sådana inslag låter sig knappast göra.
Även om det skulle vara möjligl med en sådan uppdelning vid inledningen av ett
ärendes handläggning, skulle problem uppkomma i alla de fall då sådana
omständigheter åbero-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 119

pades
senare. Redan av praktiska skäl måste därför tanken pä olika besvärsmyndigheter
i dessa fall avskrivas.

På
de grunder som jag nu har anfört anser jag mig inte kunna ansluta mig till
utredningsförslaget. Många skäl talar i stället för att de utlänningsärenden, i
vilka besvärsrätlen föreslås utvidgad, liksom hittills bör överklagas hos
regeringen. Instansordningens utformning påverkas emellertid även av SIV:s
förslag i skrivelsen den 6 december 1974 all förpassningsbeslut i regel skaU
fattas samtidigt med beslutet om avslag på ansökan om uppehållstillstånd.

SIV
har pekat på atl det i betydande utsträckning förekommer att utlänningar som
fått avslag på ansökan om uppehållsflllstånd stannar kvar i landet under lång
tid. I brist på arbetstillstånd är utlänningarna i dessa fall ofla hänvisade tUl
försörjning genom socialhjälp eller illegal arbetsanslällning. SIV:s förslag,
som skulle medverka liU att förkorta de långa väntetiderna, förutsätter ingen
lagändring. Enligl SIV:s mening är del emellerfld lämpligt alt föredraganden i
propositionen gör ett uttalande av den innebörd SIV har föreslagit.

Den
föreslagna ordningen stöter emellerfld på prakflska svårigheter genom all
utlänningsnämnden, som enligt gällande bestämmelser skall höras i förpassningsärenden,
inte är dimensionerad för det stora antal förpassningsärenden som skulle bli
följden av förslaget. Sedan en allmän besvärsrält har införts i awisnings- och
förpassningsärenden, bör emellertid enligl SIV:s uppfattning utlänningsnämnden
kunna avskaffas.

Antalet
ärenden i vilka besvärsrält tUl regeringen kommer att finnas efter
genomförandel av en allmän besvärsrätt i nu nämnda ärenden beräknar SIV lill
omkring 500. Genomförs dessutom förslaget alt meddela förpassning i samband
med beslut om vägrat uppehåUstiUstånd, kan antalet ärenden med sådan besvärsrält
enligt SIV:s uppfattning komma alt öka till omkring 2 500 per år.

Förslaget
atl meddela förpassningsbeslut i samband med att uppehållstillstånd vägras har
mottagits positivt av remissinstanserna.

För
egen del vill jag instämma i all den nuvarande ordningen medför betydande
ölägenheter, vilka skulle kunna avhjälpas genom den ordning som SIV föreslår.
För den uflänning som berörs måsle det i allmänhet vara en fördel att sä tidigt
som möjligt och i ett sammanhang få klarhet i fråga om möjligheterna all få
stanna kvar i vårt land. Till detta kommer atl samhällets kostnader, i form av
socialhjälp m. m., för de utlänningar som vistas här i avvaktan på förpassning
är betydande. Den nuvarande ordningen skapar vidare en grund för illegala arbetsanslällningar.
De arbets- och löneförhållanden som därvid erbjuds utlänningen är inle sällan
undermåliga.

En
sådan reform som SIV föreslår är alltså i hög grad önskvärd. De konsekvenser
som den föreslagna ändringen skuUe få om utiännings-ärenden skulle kunna
överklagas till regeringen utan nu gällande be-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 120

gränsningar
kräver emellerfld ytterligare överväganden. Bl. a. innebär SIV:s förslag, om
det genomförs, atl ett ytterligare mycket stort antal ärenden skulle komma att
handläggas i regeringskansliet. En sådan utveckling synes stå i strid med
strävandena att decentralisera ärenden från regeringen. SIV:s förslag kan bl.
a. mot denna bakgrund inle utan ylterligare utredning läggas till grund för en
reform. Jag kan därför inte redan nu föreslå en genomgripande ändring av de
otillfreds-stallande förhållanden som nu råder, hur önskvärt det än vore.

Jag ämnar emellertid
föreslå regeringen alt de frågor som jag senast berört skall utredas. Förutom
att förstärka utlänningsnämnden för att nedbringa handläggningstiderna eller i
enlighet med SIV:s förslag avskaffa nämnden bör enligt min mening även
övervägas att inrätta ett särskilt organ med uppgift alt i princip vara slutlig
besvärsinstans i utlänningsärenden. En sådan ordning skulle överensstämma med
vad kammarrätten i Stockholm har föreslagit i sitt remissyttrande. Likaså bör
bl. a. mot bakgmnd av vad jag tidigare anfört om att besvär i ärenden, där
invändning om politiskt flyktingskap gjorts, i princip bör kunna föras upp till
regeringen i detta sammanhang utredas vilka möjligheter det bör finnas att
hos regeringen fullfölja sådana besvär liksom besvär i ärenden av prejudicerande
natur.

I
avvaktan pä resultatet av en sådan utredning bör besvär i de ärenden i vilka besvärsrätlen
föresläs utvidgad, liksom hittills överklagas hos regeringen. Det bör inte
heller vara något hinder för SIV att under denna tid försöksvis i den utsträckning,
som bedöms möjlig och lämplig, meddela förpassningsbeslut i anslutning till
att uppehållstillstånd vägras. Härigenom kan praktiska erfarenheter erhållas av
bl. a. i vilken utsträckning en sådan ordning skulle medföra ett ökat antal
besvärsärenden. Sådana erfarenheter bör vara av värde för utredningsarbetet.

I
motsats flll vad uflänningsutredningen föreslagit anser jag, i överensstämmelse
med vad jag tidigare har anfört, att polismyndighets beslut om avvisning alUjämt
bör överklagas lill SIV.

8.4
Preskription av beslut om avlägsnande m. m.

Till
sitt förslag om vidgad besvärsrält och ändrad instansordning har utlänningsulredningen
knutit ett förslag om preskription av avlägsnandebeslut. Utredningen
framhåller att det inte är väl förenUgt med den svenska invandringspolitiken
alt en uflänning under många år kan få vistas här i landet med ett ständigt hot
om avlägsnande över sig på grund av ett beslut som av någon anledning inte har
kunnat verkställas. De möjligheter som finns alt genom återbrytning häva sädana
beslut har inle alltid kunnat förhindra alt sådana situationer uppstår.
Utredningen föreslår därför att avlägsnandebeslut som av någon orsak inle har
kunnat verkställas inom två år från det beslutet

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 121

vann
laga kraft skall preskriberas. Har beslutet meddelats i samband med ådömande av
frihelsberövande påföljd föreslås tvåårsperioden löpa från frigivningen.

Förslaget
om preskription leder enligt utredningen lUl att reglerna om återbrytning av avlägsnandebeslut
kan avskaffas. Man framhåller alt det ursprungliga syftet med återbrytningsbestämmdsen
var att ge möjlighet för Kungl. Maj:t att upphäva sådana avlägsnandebeslut som
var omöjliga att verkställa. Reglemas tUlkomst får därför enligt utredningen
närmast ses mot bakgrund av just avsaknaden av preskriptionsbestämmelser. Äterbrytningsinsfltulet
har dock, som nämnts, inte medfört alt alla de olägenheter har undanröjts som
följer av att preskriptionsregler saknas.

Med
hänsyn till de ölägenheter som kan följa av alt icke verkställda avlägsnandebeslut
blir gällande under mycket långa tider, anser jag att elt uttalat behov
föreligger av en allmän lidsbegränsning av möjligheten alt verkställa sädana
beslut. Bakgmnden till avlägsnandebeslutet kan dessutom många gånger vara
bestämmelser som är avsedda alt utgöra ell skydd för samhället mot olika
yttringar av skadlig verksamhet, såsom asocial livsföring m. m. I den mån så
är fallet kan beslut om avlägsnande sägas slå de straffrättsliga nära. Det kan
därför hävdas att ett avlägsnandebeslut också av detta skäl kan böra ges en
tidsbegränsad gUflghet om verksläUighet inle sker. Utredningens förslag om att
införa en preskriptionstid är därför enligl min mening välgrundat och det har
av remissinsianserna fått ett mycket positivt mottagande.

I
fråga om preskripflonsfldens längd har remissinstanserna haft olika
uppfattning. Fem år har av flera ansetts vara en lämplig tid. Vidare har bl. a.
SIV och LO framfört den åsikten, atl förvisningsbeslul inte bör omfattas av
preskriptionen. Enligt dessa instanser är det från samhällssynpunkt angeläget
alt kunna verkställa avlägsnande av en grov brottsling. Man framhåller, atl det
har förekommit fall där verkställighet har kunnat ske först flera år efler det
beslutet meddelades därför att vederbörande har hållit sig undan. De nämnda
remissinstanserna föreslår därför atl beslut om förvisning undantas från
preskription och alt sådana beslut liksom hittills får upphävas först efter en
prövning i del enskilda fallet. Som riktpunkt anges böra gälla alt sådant upphävande
bör ske senast fem år från det beslutet vann laga kraft eller, om beslutet
förenats raed frihetsstraff, från frigivningen.

Såvitt
angår beslut om avvisning, förpassning och utvisning finns enligt min mening
knappast anledning alt frångå utredningens uppfattning om två år som lämplig
preskriptionstid. Beträffande beslut om förvisning är läget dock komplicerat.
Vad SIV och LO anfört som skäl för att förvisningsbeslut undantas från preskription
synes väl-moflveral. Man bör hålla i minnet alt med undantag för brott mot

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 122

utlänningslagstiftningen
beslut om förvisning inte kan meddelas annat än när utlänningen har funnits
skyldig till brott, för vilket är föreskrivet fängelse i mer än elt år.
Samhällsintresset av att kunna avlägsna personer som dömts till förvisning är
därför i allmänhet större än beträffande dem, som har avvisats, förpassats
eller utvisats. Goda skäl föreligger alltså för alt behandla förvisningsfallen
annorlunda än andra avlägsnandefall. Detta kan ske anflngen genom att
preskriptionstiden för förvisning görs längre, vilket har föreslagits av
länsstyrelsen i Stockholms län, eUer genom alt förvisning undantas från
preskription och endast kan bli föremål för återbrytning, vilket har
föreslagits av SIV och LO.

Främst mot bakgrund av de
skäl som SIV och LO anfört anser jag även för min del all förvisningsbesluten
nu bör undantas från de föreslagna preskriptionsbestämmelserna. Del bör dock
stå de sakkunniga som skall se över bl. a. förvisningsinstitutet fritt att i
det sammanhanget på nytt ta upp denna fräga. Preskriplionsbestämmelserna bör
inte heller gälla i fråga om den som har avvisats eller utvisats med stöd av ler-rorisflagsliftningen
(jfr 8.9). Skälen härför är självfallet desamma som beträffande förvisning,
dvs. det starka samhällsintresset av atl personen lämnar landet.

Sammanfattningsvis
föreslär jag alltså att beslut om avvisning, förpassning och utvisning, som inle
verkstäUts inom två år från det beslulel vann laga kraft, bör preskriberas.
Beslut om förvisning bör däremot inle bli föremål för preskription. Inle heller
bör preskriptions-bestämmelserna gälla beiräffande den som har avvisats eller
utvisats med stöd av den särskilda terrorisflagsliflningen. I detta sammanhang
vill jag slutligen framhålla, atl beslut om förvisning givetvis inte skall
verkställas på nytt beträffande den som efler utgången av tiden för föreskrivet
återreseförbud återvänder hit eller verkställas i fråga om den som ulan att
verkställighet har skett vistas här sedan återreseför-budet utlöpt. Moisvarande
gäller beiräffande den som har utvisats enligt terroristlagstiflningen.

Preskription
av beslut om förpassning och utvisning bör enligt min mening också omfatta det
återreseförbud som kan knytas flll ell sådant beslut. Enligl 24 § UtlL kan
utlänning, när särskilda skäl föreligger, i förpassningsbeslut förbjudas all
under viss tid återvända hit utan tillstånd av SIV. Beslut om utvisning skall
enligt 32 § UtlL innehålla förbud för uflänningen att återvända till riket.
Förbudet kan begränsas till att gälla viss tid. Beträffande avvisning saknas
möjlighet all meddela återreseförbud. Skulle ett återreseförbud på t. ex. fem
år gälla även efter det att verkställighetspreskription har inträtt efter två
år skulle följden bli alt utlänningen, om han alltjämt önskar uppehålla sig här
i landet, inte kan resa utomlands sä länge återreseförbudet kvarstår. En
sådan ordning är uppenbarligen inle rimlig. När inle sam-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 123

hällsinlresset
av att en utlänning avlägsnas längre anses vara så starkt att han kan tvångsvis
föras ut ur landet, bör inte heller därefter någon annan verkan av avlägsnandebeslutet
kvarstå.

För
alt preskription skall inträda bör krävas att verkslällighel inte har skett.
Verkställighet av avvisning omhänderhas av pohsmyndighet. Åtgärden innebär
oftast all utlänningen genast får lämna landet, om möjligt med samma
reselägenhet som den han anlänt med. Vid verkställighet av förpassning och
utvisning, där länsstyrelse är verkställande myndighet, får utlänningen enligt
68 § UtlK åläggas alt själv lämna landet inom viss kort tid om del är sannolikt
alt han är villig att rätta sig efler beslutet. Utlänningen får då av
länsstyrelsen elt s. k. resebesked där det bl. a. anges inom vilken tid och
över vUken gränsort han skall resa ut. Vid gränsorten skall han lämna
resebeskedet till polismyndigheten. Lämnar utlänningen inte landet självmant
skall verkställighet ske genom atl han tvångsvis förs ut ur landet.

Sker
verkställighet på något av angivna sätt uppkommer inga svårigheter från
preskriptionssynpunkt, eftersom verkställigheten finns dokumenterad hos
myndighet. Men utlänningen kan också lämna landet självmant utan atl det kommer
lill myndigheternas kännedom. Man kan dä endasi konstatera atl utlänningen inte
kan anträffas. Så länge del är ovisst huruvida utlänningen har lämnat landet
noteras han hos SIV som "troligen utrest". Visar del sig senare alt han
rest ut, anser SIV att avlägsnandebeslutet har verkställts, fastän delta inle
har skett på föreskrivet sätt. Denna form av verkslälligbet finns emellertid
inte nämnd i författningstexten. Om utlänningen i ell sådant fall åter reser in
i landet medan återreseförbud gäller, kan tveksamhet uppstå huruvida han kan
fällas lill ansvar för olovlig vistelse i riket enligt 66 § UflL. I detta
lagrum föreskrivs straffansvar för uflänning som uppehåller sig i riket trots
alt han "enligt verkställt beslut" om utvisning inte har haft rätt
att återvända. Problemet uppstår inle i fråga om förpassningsbeslut, eflersom i
delta fall återvändande i strid mot återreseförbud inle är straffbart.

Den
oklarhet som i dag råder beträffande frågan när verkställighet i vissa fall
skall anses ha skett är enligt min mening otUlfredsställande. För lUlämpning av
de föreslagna preskriptionsreglerna är det också nödvändigt alt ovisshet i
dessa avseenden inle föreligger. Det är därför av vikt atl
verkställighetsbegreppet inte ges etl för snävt innehåll. Också i de fall då
utlänningen helt självmant har lämnat landet bör verkslällighel anses ha
skett. Som jag tidigare har nämnt tillämpar också SIV detta synsätt och någon
invändning häremot synes knappast kunna göras. Jag föreslår därför att i UtlL intas
en ultryckUg bestämmelse av innehåll att verkslällighel av avlägsnandebeslut
sker genom alt utlänningen, sedan han fått del av avlägsnandebeslutet,
självmant eller genom myndighets försorg reser ut ur landet.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 124

Alt
verkställighet sker utan myndigheternas kännedom leder emellertid flll
osäkerhet i vissa avseenden. Bl. a. kan del vara osäkert om preskripflon har
inträtt. Vidare kan det, som jag tidigare har nämnt, ifrågasättas om utlänning,
som anträffas i riket innan flden för etl meddelat återreseförbud gäll lill
ända, har gjort sig skyldig till överträdelse av förbudet. Utlänningen kan ju
ha vistats i landet hela liden.

Det
är uppenbart all del i angivna fall kan vara mycket svårt, om inle omöjligt för
myndigheterna alt mot utlänningens förnekande klarlägga atl verkstäUighet har
skett. För att undvika alt sådana siluationer uppslår är del därför angeläget
alt tillse alt om möjligt all verkställighet sker under myndighetskontroll. En
sådan ordning kan enligt min mening åstadkommas med en presumtionsregel enligt vUken
utlänning, som trots noggrann efterforskning inle kan anträffas för verkställighet
under myndighets kontroll, fömtsatts ha rest ut ur landet på egen hand innan preskriptionstiden
löpt ut. Anträffas utlänningen därefter i landet inom sådan lid att åtgärder
skulle kunna vidtas mot honom på grund av att avlägsnandebeslutet verkställts
och gör han därvid gällande att verkställighet inte har skett, lorde det få
ankomma på honom själv att visa detta. Förmår han inte det skall beslutet således
anses ha verkställts.

För
den utlänning som avser atl efterkomma ett avlägsnandebeslut kan den angivna
ordningen knappast medföra någon slörre nackdel. Däremot torde presumlionsregdn
göra det svårare för den som överväger atl otillbörligt utnyttja preskriptionsbeslämmelserna.
Del kan med den av mig föreslagna ordningen visserligen inträffa att den som
faktiskt vistats i landet under hela preskriptionstiden inte förmår atl bryta presumtionen
om verkställighet. Han kan då komma att dömas för olovlig vistelse i riket
enligt 66 § UtlL samt till förvisning enligt 27 § samma lag. Häremot måsle
emellertid vägas del allmänna intresset av att de avlägsnandebeslut som
meddelas också länder till efterrättelse. Det måsle dessutom kunna antas atl
den som under hela preskriptionstiden vistas i landet i allmänhet kan styrka
detta på ett godtagbart sätt. På grund av vad jag nu har anfört föreslår jag,
all i anslutning lill verkställighetsbestämmdsema i UtlL införs en bestämmelse
av innebörd atl beslut om avlägsnande av utlänning, vilken inte kan anträffas
för verkstäUighet, anses som verkställt till dess annal visats.

Om
utlänning som har utvisats tilltalas för olovlig vistelse här i riket och
därvid gör invändning om preskription, får frågan prövas av den allmänna
domstol som prövar målet. I övrigt bör invändning atl utlänningen under
preskriptionstiden vistats i landet prövas av den handläggande myndigheten,
dvs. i verkslällighetsärende av länsstyrelse.

Utredningens
förslag att slopa återbrytningsmöjlighelen har föranlett olika meningar under
remissbehandlingen. Man har pekat på att åter-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 125

brytning
har begärts i förhalningssyfle. Vidare har framhållits att den föreslagna besvärsrätlen
och preskriptionsreglerna utgör tillräckliga skäl för att avskaffa återbrytningen.
Från bl. a. SIV:s sida har emellertid betonats att det inte sällan skulle kunna
leda lill stötande resultat, om inle nytillkomna omständigheter av olika slag
skulle kunna beaktas efter besvärstidens utgång. SIV har därför avstyrkt
förslaget.

Genomförs
de förslag om vidgad besvärsrält och om preskription, som jag nu har
föreslagit, kan återbrytningsinstUutet förefalla onödigt utom i fråga om
förvisning samt avlägsnanden enligt terrorisflagsliflningen. Del torde
nämligen vara stäUt utom allt tvivel alt de föreslagna åtgärderna i väsenflig
grad kommer att minska behovet av återbrytning, eftersom just avsaknaden av
preskription samt den begränsade besvärsrätlen var huvudskälen lill att ålerbrytningsrätten
infördes. Återbrytning kan emellertid f. n. också ske på grund av alt nya
omständigheter åberopas. Etl slopande av denna möjlighet skulle därför medföra
en försämring av tryggheten för utlänningar när nya omständigheter tillkommer.
Man kan enligt min mening inte utgå från att den vidgade besvärsrätten i
väsentlig grad kommer atl minska förekomsten av nya omständigheter efter det
alt elt avlägsnandebeslut vunnit laga kraft. Nåd torde praktiskt sett inte
kunna komma i fråga i dessa ärenden. Utredningen har visserligen mot bakgrund
av grundlagberedningens betänkanden gett uttryck för uppfattningen att nåd, som
enligl den gamla regeringsformen ansetts kunna meddelas i utlänningsärenden
endast beträffande förvisning, numera skulle kunna medges också i fråga om annal
avlägsnandebeslut. I prop. 1973: 90 har emellertid föredraganden uttalat (s.
413) att anledning saknas att i den nya regeringsformen föreskriva ändringar i
nådeinstitutels tUlämpningsområde sådant detta har utbildats genom praxis.

Även
om behovet av återbrytning på grund av preskriptionsreglerna kan komma att
påtagligt minska, leder således ett slopande av åter-brytningsmöjlighelerna
till att de ärenden i vilka tidigare inte prövade omständigheter kommer fram
efter lagakraftvunnet avlägsnandebeslut i allmänhet inte längre kan tas upp flll
förnyad behandling. Sådana omständigheter kan avse poliflskt flykflngskap
eller utgöras av andra väsentliga humnitära skäl som, om de hade åberopats,
skulle ha lett till att beslut om avlägsnande inte hade fattats. Genom den
vidgade besvärsrätten och den därmed sammanhängande förbättringen av utredningsförfarandet
bör del i allmänhet vara möjligt att tillgodose intresset av alt alla
omständigheter av vikt kommer med i bedömningen. För de fall däremot då nya
relevanta omständigheter framkommer efter det beslutet vunnit laga kraft, bör
emellertid möjlighet finnas tUl återbrytning. Liksom hittills bör det vara
möjligt att återbryta beslut som redan verkställts. Äterbrylningsmöjhgheten bör
dock i nu berörda fall användas restriktivt.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 126

För
förvisningsfallen och i fråga om awisnings- eller ulvisningsbeslut med stöd av
terroristlagstiftningen bör nuvarande återbrylningsmöjlig-heter bestå. Jag
delar den av SIV framförda uppfattningen om en riktpunkt på förslagsvis fem år
efter vilken icke verkställda beslut i allmänhet bör kunna upphävas. En
bedömning får självfallet göras i varje enskilt fall.

Som
framgår av redogörelsen för gällande ordning är ålerbrytningsrätten inte
enbart förbehållen regeringen. Beslut om avvisning eller förpassning som inle
har meddelats av regeringen kan återbrytas också av SIV, om särskilt skäl
föreligger. Rätten till återbrytning har i praxis ansetts innebära också en
rätt att meddela inhibitionsbeslut. Återbrytning är vidare inte beroende av
ansökan utan kan upptas tUl prövning ex officio.

Den
rätt flll återbrytning, som allflämt bör finnas enligt vad jag nu har
föreslagit, bör fortsättningsvis endast tUlkomma regeringen. Institutels nådeliknande
karaktär och de omständigheter som kan komma all prövas talar emot att
avgörandet läggs hos annan myndighet. SIV bör emellertid som central utlänningsmyndighel
alltjämt kunna aktualisera och ingripa i alla sådana fall där enligt verkets
mening bärande skäl talar mot att verkställighet sker innan ärendet har
omprövats. SIV bör därför alltfort ha möjlighet att vid fara i dröjsmål meddela
inhibitionsbeslut. Meddelar SIV inhibition och är ärendet redan under
regeringens prövning, får SIV anmäla inhibilionsåtgärden. Har ärendet inte
kommit under regeringens prövning, fär det ankomma pä verket alt med
överlämnande av akten anmäla ärendet och inhibilionsåtgärden till regeringen.

I ärenden som redan är
under regeringens prövning kan naturiigtvis denna själv besluta om inlubilion.
Beslutet kan emellertid inle ulan särskilda bestämmelser meddelas annal än vid
regeringssammanträde. Detta är inte bara ett tungrott förfarande utan kan även
medföra att beslutet inte hinner meddelas innan verkställighet sker. Med
hänsyn lill beslutets karaktär av förberedande åtgärd, bör enligt min mening
frågan om inhibition få avgöras av det statsråd, som är ansvarigt för
utlänningsärendenas handläggning. När hinder inte möter på grund av ärendets
brådskande natur bör dock regeringen i aUmänhet besluta i inhibitionsfrågan.
Det föreslås således en bestämmelse i UtlL av innehåll att fräga om inhibition
i återbrytningsärende prövas av det statsråd, som har att handlägga ärenden enhgt
UtlL.

Sammanfattningsvis
föreslår jag följande i fråga om återbrylnings-inslilutel. Nuvarande regler
kvarstår beträffande förvisning samt avlägsnande som har beslutats med stöd av
terroristlagstiflningen. Övriga beslut om avlägsnande skall kunna återbrytas
endast av skäl som inle tidigare har prövats. Återbrytning skall kunna beslutas
endast av regeringen. SIV får rätt att meddela beslut om inhibition också i
ärenden

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 127

som prövas av regeringen. Regeringens rätt all besluta i inhibitions-fråga
får utövas också av det statsråd, som ansvarar för UtlL:s tilllämpning.
Meddelar SIV inhibition får det åligga verket att omgående underrätta
regeringen om den beslutade åtgärden och i förekommande fall översända akten
och anmäla ärendet.

Utredningen har avslutningsvis föreslagit att möjligheten
för SIV att underställa ärenden regeringens prövning när särskilda skäl föreligger
skall avskaffas. Utredningens huvudskäl är alt riksdagen har lagt fast
riktlinjerna för invandringspoUliken och tillståndsprövningen, varför något
vägledande avgörande i del enskilda fallet inte är nödvändigt (se prop. 1968:
142). Dessutom anförs att institutet strider mot principen att
förvaltningsmyndighet har alt självständigt pröva och avgöra ärenden inom sitt
kompetensområde.

Förslaget kritiseras av flera remissinstanser, bl. a. SIV
och LO, som förordar atl institutet bibehålls. Mänga avgöranden kan vara av så
känslig utrikespolitisk natur att beslutet bör fattas av den politiskt ansvariga
instansen. Även andra ärenden av principiell betydelse bör enligt dessa
instanser kunna prövas av regeringen.

Möjligheten atl utan avvaktan på eventuella besvär föra
upp ett principiellt viktigt ärende tiU regeringen får enligt min mening anses
som så värdefull att den inte utan bärande skäl bör avskaffas. Ett bibehållande
av underställningsmöjligheten påverkar på intet sätt de förslag om ändringar i UtlL
som jag i det föregående har lagt fram. SIV har framhållit att underställning
har skett endast i ett fåtal fall per år och att institutet följaktligen inle
fått några särskilt betungande konsekvenser för regeringen. Jag vill också
erinra om alt 9 § lagen om medborgarskap innehåller en underslällningsregd av
samma slag som UtlL. På grund av det anförda föreslår jag att underslällningsinsfllutel
i 47 § UtlL bibehålls.

8.5 Förutsättningama för användande av tvångsmedel enligt
utlänningslagen

Som ett led i förfarandet alt avlägsna utlänning ur riket
öppnar UtlL möjlighet för vissa myndigheter att ta utlänningen i förvar eller
ställa honom under uppsikt. Förutsättningarna för och förfarandet vid
användning av dessa tvångsmedel regleras främst i 3538 §§ UtlL. Bestämmelsema
innehåller i huvudsak följande.

Enligl 35 § UtlL kan utlänning tas i förvar eller ställas
under uppsikt om det "uppkommer fråga om avvisning, förpassning eUer
utvisning eller om verkställighet av sådan åtgärd eller om verkstäUighet av
förvisning". Uppkommer fråga om förvisning, är däremot RB:s tvångsmedel,
anhållande och häktning, tillämpliga.

Beslut om tvångsåtgärd meddelas av den myndighet som
handlägger

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 18 128

avlägsnandeärendet.
Är denna regeringen kan dock omhändertagande beslutas av länsstyrelse eller
SIV. Är SIV beslutsmyndighet i avlägsnandeärendet kan tvångsåtgärd beslutas av
länsstyrelse. Om risk föreligger för alt utlänningen avviker, kan tvångsåtgärd
beslutas också av polismyndighet. Anmälan skall alltid skyndsamt göras till den
handläggande myndigheten, som har att genast pröva om åtgärden skall bestå.

Förutom
i de avvisningsärenden där polismyndighet är beslulsmyn-dighel kan poUsmyndighet
således förordna om tvångsåtgärd i ärenden om avvisning, förpassning eller
utvisning eller om verkställighet av avlägsnandebeslut i de fall där det skäligen
kan befaras att uflänningen avviker. 1 samfliga fall där polismyndighet kan
besluta om tvångsåtgärd kan också enskUd polisman ingripa mot uflänning. Enligt
lagen (1973: 558) om tillfäUigt omhändertagande kan polisman i sådana fall omhänderta
vederbörande i avbidan på polismyndighetens beslut. Som förutsättning gäller
att rekvisiten för omhändertagande bedöms föreligga och att dröjsmål med
ingripandel befinns innebära fara för den omhändertagnes eller annans liv eller
fara i annat hänseende. Polisman, som verkställt sådant omhändertagande, skall
skyndsamt anmäla åtgärden till överordnad för vidare beslut.

När
beslut om avvisning, förpassning eller utvisning meddelas beträffande uflänning
som hålls i förvar eller står under uppsikt, skaU enligl 36 § UtlL beslutsmyndighelen
pröva om tvångsåtgärden skall bestå tills verkställigheten sker.

Finns
anledning alt hålla utlänning i förvar längre tid än en månad skall frågan
dessförinnan underställas regeringen. Ingen får kvarhållas längre tid än tre
månader från förvarstagandet om inle regeringen finner synnerUga skäl förehgga.
Härvid skall alltid utlänningsnämnden höras. Regeringens beslut gäller varje
gång högst tre månader (38 § första stycket UtlL).

Över
beslut om förvarslagande som meddelats av förvaltningsmyndighet (polis,
länsstyrelse eller SIV) får enligl 49 § första stycket UtlL talan inte föras.
Över sådant beslut av förvallningsdomstol (länsrätt eller kammarrätt) får talan
däremot föras. Klagotiden är inle begränsad (49 § andra och tredje siyckena UflL).

Förvarslagande
verkställs av polismyndighet.

På
del internationella planet har frågor om fribetsberövanden och rättssäkerheten
kring dessa ingripanden i olika sammanhang behandlats. Arbetet har hittills
resulterat i bl. a. två konventioner, vartill Sverige anslutit sig. År 1950
öppnades för undertecknande europakonventionen om de mänskliga rättighetema och
grundläggande friheterna. I dess artikel 5 behandlas rällen tiU frihet och
personlig säkerhet. Där sägs bl. a. att ingen får berövas sin frihet utom i
särskilt angivna fall samt i den ordning som lagen föreskriver. Frihelsberövande
tillåls bl. a. "då

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 129

någon
är lagligen arteslerad eller eljest berövad sin frihet till förhindrande av
att han obehörigen inkommer i landet eller som ett led i förfarandet för hans
utvisning eller utlämnande". I samma artikel föreskrivs att var och en
som berövas sin frihet "skall äga rätt att inför domstol påfordra att lagUgheten
av frihetsberövandet snabbt mä prövas samt hans frigivning beslutas om åtgärden
icke är laglig".

Också
inom Förenta nationerna har en konvention till skydd för de mänskliga fri- och rättighetema
utarbetats. År 1966 antog generalförsamlingen den Internationella konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter jämte ett fakultativt protokoll
till denna konvention. 1 likhet med Europarådskonvenlionen innehåller den
Internationella konventionen bestämmelser angående fribetsberövanden. I artikel
9 utsägs bl. a. att "ingen må berövas sin frihet utom på sådana grunder
och i sädan ordning som föreskrivs i lag". Dessutom föreskrivs på samma
sätt som i Europarådskonvenlionen att den som berövats sin frihet "skall
ha rätt atl inför domslol påfordra att lagligheten av frihetsberövandet prövas
utan dröjsmål och att hans frigivning beslutas om åtgärden ej är lagUg".

Genom
sin anslutning till dessa konventioner har Sverige rättsligt åtagit sig tillse
att den svenska lagstiftningen till sitt innehåll är förenlig med
konventionernas bestämmelser. Såvitt gäller UtlL:s regler om förvarslagande
har det enligt uiredningen stundom salts i fråga om sådan överensstämmelse
föreligger. Mot bakgrund härav och inte minst med tanke på den starka
utveckling mol ökad rättstrygghet för utlänningar som ägt rum i Sverige under
senare år, har uiredningen funnit det nödvändigt att se över gällande
bestämmelser och utreda i vad mån dessa kan anses förenliga med gmnderna för
vår nuvarande utlänningslagstiftning. Översynen har resulterat i förslag till
genomgripande ändringar av UllL:s regler angående tvångsåtgärder.

Vad
först gäller förutsättningarna för tagande i förvar har utredningen funnit UtlL:s
nuvarande utformning ge alltför stort utrymme för diskreflonär prövning.
Utredningen har ansett det naturiigt att i fråga om förvarstagandet knyta an tUl
RB:s regler om häktning och har föreslagit att det för att institutet skall få
tillämpas skall föreligga sannolika skäl till avvisning, förpassning eller
utvisning eller ha uppkommit fråga om verkställighet av sådan åtgärd eller av
förvisning. Som en ylterligare förutsättning bör enligl utredningen gälla, alt
del på grund av utlänningens personliga förhållanden eUer omständigheterna i
övrigt kan befaras alt utlänningen eljest håller sig undan.

Remissinstanserna
har intagit en huvudsakligen positiv hållning till utredningens förslag. Från
några håll, bl. a. från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, har emellertid
uttalats farhågor för att en alltför detaljerad reglering av förutsättningama
för fribetsberövanden enligt UtlL kan verka hämmande på de beslutande
myndigheterna och få till

9
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 18

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 130

följd
alt institutet inte tillämpas. Liknande synpunkter har framförts av RPS och
länsstyrelsen i Stockholms län.

Den
första och mest centrala frågan i detta sammanhang är den i vad mån fribetsberövanden
över huvud taget bör kunna tillgripas inom det aktuella rättsområdet. Sådana
åtgärder är djupt ingripande i den enskildes liv och bör därför inte få
förekomma i andra situationer än sådana där de är oundgängligen nödvändiga.
Utlänningslagstiftningen innehåller åtskilliga bestämmelser som reglerar
förutsättningarna för uflänning atl kortare eller längre tid vistas och arbeta
i vårt land. De som enligl dessa regler inte har rält att uppehålla sig i
landet kan avlägsnas härifrån. Sådant ingripande från myndighet medför självfallet
risk för att uflänning som räknar med att bli avlägsnad håller sig undan. Det
är därför naturligt och nödvändigt att myndigheterna i sådana sUuationer har
möjlighet att vidta tvångsåtgärder mot utlänningen som ett led i hans
avlägsnande ur landet. Som jag nyss har nämnt erkänns en stals rätt alt
tillgripa tvångsåtgärder mot uflänning i syfte att verkställa avlägsnandebeslut
i de internationella konventioner, som innehåller regler om fribetsberövanden.
En sådan möjlighet bör således finnas också i framtiden.

Frihelsberövande
är som jag nämnde en i den enskildes liv djupt ingripande åtgärd. Det är
därför viktigt alt förutsättningarna för myndighets rält att tillgripa frihelsberövande
noggrant bestäms och klart anges i lag. Lika naturligt är det alt den enskilde
i största möjUga utsträckning ges räll alt få sådana ingripanden överprövade.
Dessa båda principer slås också fast i såväl Europarådskonvenlionen som FN-konventionen.

Förutsättningen
för frihefsberövande enligt UtlL är att det "uppkommer fråga om"
avvisning, förpassning eller utvisning eller om verkstäUighet av avlägsnandebeslut.
I förarbetena tUl gällande UtlL framhålls emellertid alt det därutöver måsle
föreligga t. ex. misstanke att utlänningen häller sig undan, begår mot riket
skadlig verksamhet e.d. Som utredningen påpekat är lagtextens formulering vag
och kan ge utrymme för diskretionär prövning. Detta förhållande är enligt min
mening inte tUlfredsställande. I lagen bör i stället i den utsträckning som är
möjlig klart anges i vilka fall tvångsåtgärder får tillgripas.

Utredningen
har til! ulgångspunkt för sitt förslag till nya rekvisit för frihelsberövande
tagit RB:s regler om anhållande och häktning. Även jag anser det naturligt att
la dessa bestärnmdser tiU förebUd. Det har från vissa remissinstansers sida
uttryckts farhågor för att en ändring av gällande ordning, som innebär en mer
detaljerad reglering av rekvisiten för förvarstagande än f. n., skulle kunna
få en hämmande effekt på myndigheterna och leda till att förvarsinstilutet inte
tas i anspråk i de fall och i den utsträckning som måsle anses nödvändig. Man
har bl. a. pekat på svårigheterna för poUsmyndighet att på detta tidiga sta-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 131

dium
bedöma omständigheter som det senare kanske ankommer på annan beslutsmyndighet
att avgöra. Risken för att förslaget kan få till följd att åtgärden inte vidtas
fastän fara föreligger att utlänningen avviker har av dessa remissinstanser
bedömts vara så påtaglig, att man har avstyrkt utredningsförslaget i denna del
och förordat atl gällande ordning bibehålles.

Jag
bedömer dessa farhågor som överdrivna. Jag vill peka på att beslut om
anhållande enligt RB, som meddelas av polismyndighet eller åklagare, i princip
förutsätter alt häktningsskäl föreligger. Häktningsskälen är i huvudsak att
någon är på sannolika skäl misstänkt för brott som kan medföra fängelse i ett
år eller mer samt att det skäligen kan befaras att den misstänkte avviker,
försvårar sakens utredning eller fortsäller brottslig verksamhet. Det finns
också speciella förutsättningar för häktning. Det ankommer säledes på anhållningsmyndigheten
att göra en bedömning av de häktningsskäl, som domstolen senare skall avgöra.
Jag vill också erinra om att polisman enligt RB får gripa den mot vilken skäl
till anhållande föreligger, om anhållningsbeslut inte ulan fara kan avvaktas.
Även bakom etl sådant ingripande skaU således ligga en bedömning med
utgångspunkt i häktningsskälen. Såvitt jag känner till har dessa regler i RB
inte lett till alt de olika tvångsät-gärdema inte kunnat användas i avsedda faU.
Anledning saknas därför till antagande att moisvarande rekvisit för
tvångsåtgärder enligt UtlL skulle leda lill annat resultat.

Några
principiella hinder mot att genomföra utredningens förslag i aktuellt avseende
anser jag mot bakgrund av anförda synpunkter inte föreligga. Jag har heller
inget atl invända mot utredningens förslag att det för frihelsberövande sedan avlägsnandebeslut
har meddelats inte bör krävas sannolika skäl för verkställighet utan räcka med
att det uppkommer fråga om verkslälUghel. Jag föreslår därför som en förutsättning
för frihelsberövande enligt UtlL, att det skall föreligga sannolika skäl för
avvisning, förpassning eller utvisning eller ha uppkommit fråga om
verkställighet av beslut om avlägsnande samt att det kan befaras att
utlänningen kommer att hålla sig undan.

Som
jag tidigare har nämnt är möjligheterna att taga någon i förvar mer begränsade
än vad UtlL:s lydelse ger vid handen. Enligl vad föredragande
departementschefen uttalade i prop. 1954: 41 får utiänning inte tas i förvar
enbart av den anlednmgen, att fråga om hans avlägsnande ur landet uppkommit.
Därutöver måste det föreligga t. ex. fara för alt han skall hålla sig undan
eller för att han skall komma att här bedriva för landet skadlig verksamhet.
Utredningen har såvitt angår risken för skadlig verksamhet framhållit, att
sådan verksamhet i allmänhet torde utgöra brott enligt strafflagstiftningen
samt att ett nödvändigt frihelsberövande därför kan ske med stöd av RB. Någon
be-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 132

stämmelse
skulle därför inte behövas i UtlL. Denna uppfattning har mött kritik från bl.
a. RPS och SIV. Man menar att RB:s tvångsmedel i regel inte är tillämpliga på
det tidiga stadium då ingripande måste ske enligt UtlL. Man tillstyrker därför
att gällande ordning ändras på denna punkt. Vidare framhålls att även andra skal,
t. ex. oklar identitet, i vissa fall bör kunna föranleda tvångsåtgärd enligt UtlL.

Jag har förståelse för
dessa synpunkter. Vad särskilt gäller frågan om oklar identitet, vill jag peka
på att det inle minsl i frågor om avvisning kan föreligga tveksamhet i detta
hänseende. Del framstår enligt min mening som naturligt, att man kan hälla
utlänningen i förvar i avbidan på att hans identitet fastställs. Vad gäller rekvisilet
"skadlig verksamhet" bör på moisvarande sätt som i RB fömtsättningen
för förvarstagande vara att den befarade verksamheten är brottslig.
Självfallet bör det vara fråga om brottslig verksamhet av någon betydelse. Som
alternativa rekvisit vid sidan av faran för undanhållande bör därför i
lagtexten tas upp faran för att utlänningen bedriver brottslig verksamhet samt
att hans identitet inte har klarlagts.

Sammanfattningsvis
förordar jag alltså alt frihelsberövande enligl UtlL får ske under
förutsättning att det föreligger sannolika skäl för avvisning, förpassning
eller utvisning eller fråga har uppkommit om verkställighet av sådant beslut
eller av beslut om förvisning och att det på grund av utlänningens personliga förhållanden
eller övriga omständigheter kan befaras alt han håller sig undan eller kommer
att här bedriva brottslig verksamhet. Uflänning skall också kunna tas i förvar
om hans identitet inte är fastställd.

Utredningen tar sedan upp
frågan om förvarstidens längd. Man anför att nuvarande tid av tre månader är
alltför lång och att förvar under längre tid än en månad bör tUlåtas endast om
synnerliga skäl föreligger. Det kan enligt min mening ifrågasättas om inle
förvarstiden med utgångspunkt i RB:s regler bör, som bl. a. utlänningsnämnden
menar, begränsas till 14 dagar. Uiredningen har för sin del inte närmare angett
varför man bestämt sig för en förvarstid av en månad. Vid bestämmande av förvarslidens
längd måste utgångspunkten vara, att tiden inte bestäms längre än vad som i
allmänhet är nödvändigt. Eftersom det ligger i sakens natur att elt påbörjat
förvarstagande måste kunna fortgå så länge skälen härför kvarstår, måste också
förvarstiden kunna förlängas genom särskilda beslut. Mot derma bakgrund anser
jag alt den allmänna förvarstiden bör vara kortare än vad uiredningen har
föreslagit. Jag föreslår att förvarsfldens längd bestäms till 14 dagar. Bedöms
fortsalt förvar nödvändigt, får ett nytt beslut meddelas före 14-dagarsperiodens
utgång. Sker inte delta, skall frigivning omedelbart ske. Förlängning av
förvarstiden utöver 14 dagar bör som utredningen föreslagit få ske endast om
synnerliga skäl föreligger. Sådana skäl kan

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 133

vara
alt utlänningens identitet inle kan fastställas, t. ex. på grund av alt han
lämnar felaktiga uppgifter om sig själv, eller att utredning pågår humvida
något land är villigt eller skyldigt att ta emot honom.

Enligt
utredningsförslaget skall myndighet, när den meddelar beslut om avvisninng, förpassning
eller utvisning av utlänning som hålls i förvar eller under uppsikt, samtidigt
pröva om "åtgärden alltjämt skall bestå". Nuvarande bestämmelse i UtlL
föreskriver emellertid i motsvarande fall en prövning av om åtgärden skall
bestå "tUl dess verkställighet sker". Utredningen har inte närmare angett
skälen lill der föreslagna ändringen av författningstexten. Denna skulle
medföra att beslut om fortsatt förvar, som meddelas samtidigt med själva avlägsnandebeslutet,
endast skulle gälla under den här tidigare förordade tiden av 14 dagar,
varefter omprövning måste ske, och inte som nu under tiden fram tills
verkställighet sker. Som påpekats av hovrätten för Västra Sverige föreligger
inte lika starka skäl att begränsa förvarstiden efter det att ett avlägsnandebeslut
har meddelats dessförinnan. Jag föreslår därför i likhet med hovrätten att
nuvarande ordning behålls. Den föreslagna tidsbegränsningen för att hålla någon
i förvar skall alltså inte gälla för tiden efler del beslut om avvisning, förpassning
eller utvisning har meddelats.

För
alt om möjligt undvika alt förvarslagande beslutas i sådana fall då det är
tillräckligt att utlänningen ställs under uppsikt, har utredningen föreslagit
en bestämmelse av innehåll att myndighet får, om det bedöms tillräckligt, i
stället för atl ta utlänningen i förvar ålägga honom anmälningsplikt hos
polisen eller föreskriva annat villkor som kan behövas för att hålla honom
under uppsikt. Ingen erinran har riktats mot detta förslag från
remissinstanserna. Med anledning av elt uttalande frän RPS föreslår jag
emellertid, att till denna bestämmelse fogas en regel enligt vilken utlänning,
som inte fullgör ålagd anmälningsplikt eller i övrigt uppfyller föreskrivna
villkor, kan tas i förvar.

Jag har tidigare nämnt att
UflL:s tvångsåtgärder endast får användas som ett led i förfarandet för en
utlännings avlägsnande ur landet. Beslut om tvångsåtgärd bör därför i första
hand meddelas av den myndighet som handlägger själva ärendet om avlägsnande
eller om verkstäUighet av avlägsnandebeslut. F. n. gäUer att inle bara den handläggande
myndigheten ulan också i vissa fall underordnad myndighet kan besluta om
tvångsåtgärd. Vid fara för avvikande kan också alltid polismyndighet fatta
sådant beslut.

Enligt utredningens
förslag, mot vilket ingen remissinstans hafl någon erinran, bör beslut om
tvångsåtgärd fattas endast av den handläggande myndigheten. Som enda undanlag
anger uiredningen, alt sådant beslut får meddelas av polismyndighet om det
föreligger fara i dröjsmål. Liksom enligt gällande ordning bör därvid anmälan
om åtgärden omedelbart ske till den handläggande myndigheten.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 134

Jag
delar utredningens uppfattning i denna fråga. Det bör framhållas, att
polismyndighetens rätt att meddela beslut vid fara i dröjsmål innebär en
utvidgning av dess nuvarande befogenhet. Därigenom blir det möjligt att i
ärenden hos regeringen, i vUka ett omedelbart omhändertagande befinns vara
påkallat, låta polismyndigheten fatta beslut härom tills regeringen kan ta upp
frågan. Jag föreslår därför i enlighet med utredningsförslaget, att beslut om
tvångsåtgärd skall kunna meddelas av den myndighet som handlägger själva avlägsnandeärendet.
Vid fara i dröjsmål får sådant beslut meddelas även av polismyndighet, som därefter
har att genast underrätta den handläggande myndigheten om åtgärden.

Möjligheterna
för utlänning atl klaga på beslut om frihelsberövande åtgärd är f. n. mycket
begränsade. Endast i förvisnings- och utvisningsärenden kan utlänning få sådan
åtgärd överprövad. Varken i awisnings- eller förpassningsärenden eller i
ärenden om verkställighet av avlägsnandebeslut får enligt UtlL besvär anföras
över beslut om frihelsinskränkande åtgärd.

Anslutningen
till Europarådskonventionen och Internationdla konventionen om medborgerliga
och politiska rättigheter ålägger Sverige att uppfylla kravet att den som har
berövats friheten skall ha rätt att inför domstol påfordra snabb prövning av
lagligheten av frihetsberövandet. Det har ibland uttalats tvekan huruvida
konventionskraven har uppfyllts i fråga om administrativa fribetsberövanden.
För att ingen tveksamhet skall råda om att UtlL:s bestämmelser överensstämmer
med konvenlionskraven har utredningen föreslagit, att beslut av polismyndighet,
länsstyrelse eller SIV om förvarstagande eller ställande Under uppsikt skall
kunna överklagas och att besvärstiden liksom vid häktning inte skall vara
begränsad. Vidare har uiredningen föreslagit alt klagorätt skall införas också
beträffande förvaltningsdomstols beslut om att utlänning skall ställas under
uppsikt.

Utredningen
har vidare framhållit att frågan om tvångsåtgärd avser ren rättstillämpning.
Klagan bör därför prövas i domstolsmässiga former, närmare bestämt av
förvaltningsdomstol. Enligt utredningen bör besvär över polismyndighets beslut
föras hos länsrätt samt över SIV:s beslut hos kammarrätt.

Frånvaron
av besvärsrätt över tvångsåtgärder i awisnings- och förpassningsärenden samt i
ärenden angående verkställighet av avlägsnandebeslut är svårförenlig med de
svenska konvenflonsåtagandena och kan inle heller sägas svara upp flll de
svenska rällsskyddsprinciperna, bland vilka parts möjlighet att klaga över
förvaltningsmyndighets beslut intar en central plats. Det står således enligt
min mening klart att nuvarande ordning i dessa ärenden måste ändras och besvärsrält
införas. Endast i utvisnings- och förvisningsärenden är gällande bestämmelser
tillfredsställande från angivna synpunkter. Elt genomförande av en be-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 135

svärsrält
av samma modell som finns beträffande häktning samt förvarstagande i
utvisningsärenden bör införas också beträffande ärenden om avvisning och
förpassning samt verkställighet av avlägsnandebeslut. Besvärsrätten bör avse
beslut om tagande i förvar. Jag anser det däremot inle behövligt att införa besvärsrält
över beslut om att utlänning skall ställas under uppsikt, med hänsyn tUl alt
dessa är mindre ingripande. Någon besvärsrätt föreslås inte heller i de fall då
regeringen har meddelat beslut om förvarstagande.

Med anledning av ett
uttalande under remissbehandlingen förordar jag dock att besvärsrält inte
medges beträffande pohsmyndighets beslut som på gmnd av fara i dröjsmål fattats
i ärende hos annan myndighet. Sådant beslut skall genast anmälas tiU
handläggande myndigheten som då har alt pröva om åtgärden bör bestå. Det fär
anses tillräckligt att klagorätt finns beträffande det senare beslutet. I
likhet med vad som gäller vid häktning skall beslut om frihelsinskränkande
åtgärd omiedel-bart verkställas utan hinder av anförda besvär.

Vad gäller
konventionskraven att frihetsberövande alltid skall kunna prövas av domstol
framhöll föredragande departementschefen i sitt förslag till godkännande av
Europarådskonventionen (prop. 1951: 165 s. 11) alt de organ, som då hade hand
om överprövningen av administrativa fribetsberövanden, t. ex.
sinnessjuknämnden, visserligen inte alltid kunde betecknas som domstolar enUgl
då gällande författningsspråk. Del för dessa organ föreskrivna förfarandet och
deras verksamhet fick dock enligt hans mening anses motsvara vad som åsyftades
i konventionen. I propositionen om godkännande av den Internationella konventionen
hänvisade föredragande statsrådet lill delta uttalande (prop. 1971: 125 s. 31).
Han framhöll vidare att den avsedda flllämpningen av konventionen på en mängd
olika rättssystem av skiftande art måsle anses medföra en viss rörelsefrihet
för konventionsstat då det gäller att överföra konventionsbestämmelserna till
det inhemska rättssystemet. Departementschefens uttalande angående
"domstol" i fråga om Europa-rådskonvenflonen hade därför enligl hans
mening än större bärkraft i fråga om Internationella konvenflonen. Han fann mot
denna bakgrund att svensk rätt måste anses uppfylla konventionskraven på bl. a.
domstolsprövning av frihelsberövande.

I den mån Överprövning av
administrativt frihetsberövande sker av organ av det slag som föredragande
departementschefen har angett i prop. 1951: 165 kan enligt min mening väl
hävdas, alt konventions-kravet på domstolsprövning har uppfyllts. Jag vill
erinra om att detta synsätt har kommit till uttryck i 11 kap. 3 § andra stycket
RF. Dessa nämnder och organ har en domstolsmässig sammansättning genom krav på
att minst en av ledamöterna skall inneha eller ha innehaft ordinarie
domarämbete. Av övriga ledamöter kan någon eller några ha speciella
fackkunskaper och någon eller några vara vanliga lek-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 136

mannaledamöler. Vanligtvis förordnas samtliga ledamöter av
regeringen för viss bestämd period. Denna sammansättning av olika nämnder och
andra organ inom den administrativa rättsordningen stämmer väl överens med det
sedvanliga domstolskravet för underrätt med en lagfaren domare och flera icke
lagfarna bisittare. Nämnder och organ inom det administrativa förfarandet, som
inte har en föreskriven sammansättning av angivet slag, kan däremot knappast
sägas motsvara det domstolsmässiga krav som uppställs i konventionerna. Detta
torde regelmässigt innebära att man varken inom statliga verk eller deras
styrelser kan pä ett från konvenlionssynpunkt acceptabelt sätt överpröva
ärenden av det slag det här är fräga om.

Utredningens förslag tUl instansordning i besvär över frihelsinskränkande
beslut enligt UtlL anknyter tiU dess förslag tUl instansordning i övriga
utlänningsärenden. Utredningens allmänna uppfattning är att besvärstalan skall
föras hos förvaltningsdomstol. Såvitt gäller andra beslut i utlänningsärenden
än fribetsberövanden har jag tidigare uttalat att jag inte kan biträda
utredningens förslag. I stället har jag förordat att nu gällande instansordning
i huvudsak bibehålls. I fråga om instans-ordningen vid fribetsberövanden har
SIV hävdat att den myndighet, som är besvärsinslans i själva avlägsnande- eller
verkställighetsärendet, också bör överpröva besvär över frihetsberövande i
sådant ärende.

Det huvudsakliga skälet lill milt ståndpunktstagande i
frågan om besvärsmyndigheter har varit att frågor om bl. a. politiskt flyktingskap
uppkommer i åtskilliga tillstånds- och avlägsnandeärenden. Avgörandet av dessa
frågor har jag ansett böra ankomma på SIV och regeringen. Otvivelaktigt
förhåller det sig så, att samma frågeställning som skall bedömas i själva avlägsnandeärendet
också kan bli föremål för bedömning när fråga uppkommer om frihetsberövande.
Från denna synpunkt kan det synas mest lämpat atl också särskilda besvär över fribetsberövanden
prövas av SIV och regeringen. Emellertid måste hänsyn las till de för Sverige
bindande konvenlionskraven pä domstolsprövning. De avgöranden, som träffas av
SIV, torde inte kunna anses tillkomna i en domstolsmässig sammansättning.
Därigenom faller möjligheten att ha samma instansordning vid fribetsberövanden
som i övriga utlänningsärenden.

Den närmast tUl hands liggande lösningen för atl konvenlionskraven
pä domstolsprövning skall kunna uppfyllas är enligt min mening att låta
besvären prövas av förvaltningsdomstol. Härigenom går man visserligen miste om
den särskilda kunskap om vissa förhållanden bl. a. flyktingfrågor, som finns
inom SIV och som kan ha avgörande betydelse för utgången i själva avlägsnandeärendet.
Enligt min uppfattning finns dock ingen anledning alt anta att avsaknaden av
dessa kunskaper skulle leda lill felaktiga fribetsberövanden från rättssäkerhetssynpunkt.
Vid behov lorde f. ö. yttrande komma att inhämtas från SIV. Jag för-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 137

ordar
sålunda att beslut om frihelsinskränkande åtgärd enligt UtlL fär överklagas
till förvaltningsdomstol. Har beslutet meddelats av polismyndighet förs
besvärstalan till länsrätt. Beslut av SIV eller länsstyrelse skall överklagas flll
kammarrätt. Besvärsrätt kommer däremot, som jag har nämnt, inte att finnas när
beslutet om förvarstagande har meddelats av regeringen.

Vad
slutligen angår själva förfarandet i iirende om frihetsberövande framhåller
utredningen att det enligt dess mening saknas skäl att i UtlL ta in särskUda
föreskrifter om utlänningsnämndens hörande. Förvaltningsprocesslagens regler,
som möjliggör för myndigheten alt vid behov inhämta yttrande från sakkunnig, är
enligt utredningens uppfattning tillräckliga. Jag kan i denna del ansluta mig
till utredningsförslaget.

8.6
Vissa förslag av Nordiska kommittén

Efler
krigsslutet påbörjades inom Norden ansträngningar för en liberalisering av folkulbytet
mellan de nordiska länderna. År 1954 träffades sålunda en överenskommelse
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om en gemensam arbetsmarknad,
varigenom fördragsslutande stat förband sig att inte kräva arbetstillstånd för
medborgare i annal nordiskt land. Samtidigt förklarade en var av staterna i ett
särskUl protokoll att man hade beslutat att befria medborgare i fördragsslutande
stat från skyldighet att ha pass eller annan legitimations-handling vid resa
mellan de nordiska länderna eller uppehållstiUstånd vid vistelse i annat
nordiskt land. Island ägde under förutsättning av ömsesidighet ansluta sig lill
överenskommelsen. Detta har ännu inte skett.

Samfärdseln mellan de
nordiska länderna kom atl underlättas också för icke-nordbor genom 1958 års
överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av
passkontrollen vid de inlernordiska gränserna, den s. k. nordiska passkonlrollöverenskom-melsen.
Island har anslutit sig till överenskommelsen fr. o. m. år 1966. Genom
överenskommelsen tillåls icke-nordbo att utan passkontroll resa direkt från ett
nordiskt land flll ett annnat. Passkontroll sker endast vid nordisk yttergräns,
varvid samfliga nordiska länders intressen skall beaktas. Tillstånd tUl inresa m.
m. som fördragsslutande stat meddelar, skall alltjämt ha endast nationell
giltighet. Enligl överenskommelsen skall emellertid staterna sträva efter en
likartad omfattning av sina viseringstvång i förhällande tUl icke-nordisk stat.
Införs eller upphör ett sådant viseringstvång, är fördragsslutande stat
skyldig att underrätta de övriga nordiska länderna. Alt passkontrollen sker
enbart vid nordisk yttergräns nödvändiggör också att de
fördragsslutande

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 138

staternas
avvisningsgrunder är i huvudsak lika. Därför anges i överenskommelsen även pä
vilka grunder avvisning bör ske vid nordisk yttergräns.

Den samordning av
utlänningslagstiftningen i de nordiska länderna, som är nödvändig för att
passkontrollöverenskommelsen skall fungera tillfredsställande, sker genom ett
särskilt samarbelsutskott, del s. k. nordiska utlänningsutskoltet, som är
sammansatt av företrädare för de centrala ullänningsmyndighetema i de nordiska
länderna. Ulskollel sammanträder ungefär två gånger om året och behandlar dä säväl
prakflska problem vid tillämpning av överenskommelsen som frågor om
förhållandena flll utomnordiskt land beträffande viseringsskyldighet,
godkännande av olika legiflmalionshandlingar som pass etc. Förutom de
ställningstaganden som uttskottel har gjort i dessa ärenden, har man inom
utskottet bl. a. utarbetat och enats om etl utkast tiU viserings-frihetsavtal
mellan nordiskt och icke-nordiskt land. Detta avtalsutkast har sedan många år
utgjort stommen i de viseringsfrihetsavlal som de nordiska länderna har ingått
med utomnordiska stater.

Mot bakgrund av det
nordiska samarbetet inom ramen av de nämnda överenskommelserna om Norden som en
gemensam arbetsmarknad och ett gemensamt passkontroUomräde, ansåg Nordiska
rådet påkallat att utreda förutsättningarna för en enhetlig nordisk
utlänningslagstiftning och en samstämmig nordisk utlänningspoUtik. I det
betänkande som nordiska kommittén har lagt fram år 1970 framhålls, som jag
förut har nämnt, atl förutsättningar saknas för en gemensam nordisk utlänningspolitik
men att man ändå bör sträva efter att tillämpa vissa gemensamma riktlinjer.
Kommittén lämnar vidare förslag i olika hänseenden till ändringar i de enskilda
ländernas utlänningslagstiftning. Förslagen rör bestämmelserna om utlännings
rätt att resa in, vistas och arbeta i resp. land. Med utlänning menas i
betänkandet alltid icke-nordbo.

Förslaget innebär, såvitt
gäller utlänningspoliliken i huvudsak inget nytt. En invandringspolitik efter
de rikllinjer som nordiska kommittén har föreslagit förs redan i Sverige.
Riktlinjerna för utlänningspoliflken i vårt land har lagts fast genom
riksdagens beslut med anledning av prop. 1968: 142. Jag viU i sammanhanget
också erinra om alt regeringen på grundval av invandrarulredningens
slutbetänkande (SOU 1974: 69) Invandrarna och minoriteterna i prop. 1975: 26
har lagt fram bl. a. förslag till vissa övergripande mål och riktlinjer för den
framtida invandrar- och minoritetspolitiken. Jag har därför ingen anledning
all i detta sammanhang närmare gå in på nordiska kommitténs förslag rörande uflänningspolitiken.

De
förslag till ändringar i de olika ländemas utlänningslagstiftning, som
kommittén lägger fram i syfte att få lill stånd en enhetlighet på detta område,
innebär i slor utsträckning en anpassning lill gällande

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 139

svensk
rätt. Anledning saknas därför att närmare beröra dessa förslag. 1 det följande
ämnar jag däremot ta upp vissa förslag som för sitt genomförande förutsätter ändring
i vår utlänningslagstiftning.

Den
första av kommitténs rekommendationer som aktualiserar sådan ändring gäller
frågan om meddelande och återkallelse av tillstånd för utlänning att vistas och
arbeta här i landet. F. n. gäller att utlänning inte får vistas här längre lid
än tre månader ulan att ha uppehållstillstånd. Tillståndet är tidsbegränsat.
Någon minimi- eller maximitid för giltigheten av etl sådant tillstånd finns
inte föreskriven, men tiden får inte överskrida gUtighetstiden för utlänningens
pass. Uppehållstillstånd kan återkallas endasi om utlänningen i lillslåndsärendet
mot bätlre velande lämnat oriktig uppgift som har föranletl alt tiUslåndet beviljats
(50 § UtlL). För atl få la anställning måste utlänning vidare ha arbetstillstånd.
Också detta tillstånd är tidsbegränsat men inga bestämmelser om minimi- eller
maximitid finns. Regelmässigt bestäms giltighetstiden så att den överensstämmer
med tiden för uppehållstillståndet. Arbetstillstånd kan återkallas om
särskilda skäl föreligger (16 § UtlL). Utlänning som är fast bosatt i landet,
vilket numera innebär att han skall ha bolt här minst två år, kan i stället
för uppehålls-och arbetstillstånd efter ansökan beviljas bosättningstillstånd.
Detta lillslånd ger vederbörande rätt att utan tidsbegränsning resa in,
uppehålla sig och arbeta i landet. Bosätlningstillständ kan återkallas på samma
grunder som uppehållstillstånd, dvs. om utlänningen mot bättre vetande lämnat
oriktig uppgift som har föranlett alt tillståndet beviljades. Det kan dessutom
återkallas om tillståndsinnehavarens bosättning i landet upphör (50 § resp. 10
§ andra slyckel UtlL).

Nordiska
kommittén har föreslagit att uppehållstillstånd skall första gången beviljas
för etl år om inte särskUda skäl talar däremot. Beviljas förlängning av
tillståndet skall giltighetstiden bestämmas till minst elt år. Delsamma
föreslås av kommittén gälla vid beviljande av arbelsflUstånd. Efler två års
vistelse bör utlänningen få tidsobegränsat bosättningstUlstånd, som tar över
uppehålls- och arbetstUlslånd. Samtliga lillslånd skall kunna återkallas om
utlänningen genom oriktiga uppgifter eller svikligt förligande har föranlett
att tillståndet beviljats. Återkallelse av uppehålls- och arbetstillstånd
föreslås dessutom kunna ske i de fall då uflänningen inte iakttar med
tillståndet förenade villkor.

I
förhållande till den ordning som nu gäller i värt land vid meddelande och
förlängning av tillstånd innebär kommittéförslaget inte någon mer betydande
avvikelse. Under remissbehandlingen har emellertid SIV väckt förslag om att
ersätta den nuvarande ordningen med bosältningstillstånd med elt permanent
uppehållstillstånd, som skulle kunna meddelas utlänning redan efter ett års
legal vistelse i landet. Detta förslag har SIV sedan ånyo framfört i samband
med vissa andra förslag om ändring i UtlL. Jag återkommer i det följande till
denna

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 140

fråga
(8.7). Redan nu vill jag emellertid för sammanhangets skull nämna, att jag
ansluter mig tUl förslaget att ersätta bosättningstiUståndet med ett permanent
uppehållstillstånd.

Kommitténs förslag till
grunder för återkallelse av tillstånd innebär däremot, i förhållande till
gällande rätt, att återkallelsemöjligheterna utvidgas. I fråga om
uppehållstillstånd och bosättningstillstånd sker detta genom alt svikligt
förtigande jämställs med oriktig uppgift och beträffande uppehållstillstånd
dessutom genom att återkallelse skall få ske, om utlänningen inte iakttar med
tillståndet förbundet villkor. För arbetstillstånden innebär förslaget att
samma ålerkallelsegmnder införs som för uppehållstillstånd.

Mot
den föreslagna ordningen har vid remissbehandlingen endast SIV haft något att
erinra. Verket anser att bärande skäl inte har angetts för återkallelse på den
gmnden alt utlänningen inte iakttar de villkor som är förenade med tillståndet.
SIV anser vidare att rekvisilet "särskilda skäl" för återkallelse av
arbetstillstånd bör kvarstå beträffande utlänningar som ännu inte har rest in i
landet.

Enligt
min mening framstår möjligheten all återkalla tillstånd som har erhållits genom
svikligt förligande som elt naturligt komplement till den nuvarande återkallelsegrunden
oriktig uppgift. 1 den svenska civil- och strafflagsflftningen jämställs i åtskiUiga
fall svikligt förtigande av etl betydelsefullt förhållande med en uttryckligt
lämnad oriktig uppgift. Man har i sådana fall ansett det lika klandervärt alt
medvetet framkalla en felaktig föreställning hos någon genom att svikligen
förtiga del rätta förhåUandet som genom alt lämna en vUsdedande uppgift. Jag är
därför beredd alt ansluta mig till förslaget på denna punkt. Jag vUl emellertid
betona att endast sådant förtigande som innebär ett medvetet utnyttjande av tillståndsmyndighelens
bristande kunskap om ett för flllståndels beviljande avgörande förhållande bör
få leda till att tillståndet återkallas. Vad jag nu har sagt följer av alt
förtigandet skall ha skett svikligen.

Jag
föreslår alltså all rekvisilet svikligt förtigande införs som ylterligare grund
för återkallelse av tiUstånd alt vistas här. Arbetstillstånd bör likaså kunna
återkallas om det föranletts av oriklig uppgift eller svikligt förligande.
Förslaget innebär ändring av 50 § UtlL. En motsvarande justering bör företas i
64 § första stycket UtlL, som föreskriver straff för bl. a. den som i
ansökningsärende enligt UtlL lämnar medvetet oriktiga uppgifier.

Någon
anledning att ta bort den nuvarande möjligheten atl återkaUa bosältningstillstånd
eller enligl mitt förslag elt permanent uppehållstUlstånd för den vars
bosättning här i landet har upphört, anser jag inte föreligga.

Förslaget
att uppehållsflllstånd och arbelsflUstånd, skall kunna återkallas om
utlänningen inte iakttar med tiUståndet förenade villkor finner

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 141

jag mera tveksamt. Möjligheterna att förena
uppehållstillstånd med särskilda föreskrifter eller villkor används numera
praktiskt taget aldrig. Skulle del emellertid hända att ett uppehållstillstånd
förenades med särskild föreskrift exempelvis av innebörd att utlänningen inte
fick vistas utanför ett visst område, kan överträdelse medföra fängelsestraff
och förvisning (27 och 65 §§ UtlL). Denna ordning får anses väl svara mot
behovet att kunna ingripa i sådana situationer. Jag föreslår därför ingen
ändring i detta hänseende.

Som jag nyss har föreslagU bör arbetstillstånd på samma
sätt som uppehålls- och bosättningstillslånd kunna återkallas, om tillståndet
har beviljats på grund av medvetet oriktiga uppgifter eller svikligt
förtigande. Jag viU emellerfld i delta sammanhang erinra om att arbelsflUstånd
enligt 16 § UflL kan återkallas när det föreligger "särskilda skäl".
Bestämmelsen är uppenbarligen avsedd alt tillämpas endast i undantagsfall. I
sitt remissyttrande beiräffande möjligheterna att återkalla arbetstillstånd
har SIV pekat på den situation, som uppstår när arbets-tillsånd har meddelats
för utlänning i samband med organiserad överföring av utländsk arbetskraft men
utlänningen inte inställer sig hos arbetsgivaren och det inle ens framgår att
han har rest in i landet. I sådana fall är det enligt min mening rimligt att
tillståndet skall kunna återkallas på begäran av den arbetsgivare som skulle ge
uflänningen anställning och atl nytt tillstånd beviljas för annan utlänning som
arbetsgivaren önskar anställa i stället. En möjlighet att återkalla arbetstillståndet
i ett sådant läge skulle dessutom kunna motverka att utlänningen endasi för all
få elt arbetstillstånd söker anställning vid ett välrenommerat förelag, fastän
han inle har för avsikt alt börja just den anställningen. En möjlighet att ålerkaUa
arbetstillstånd i dessa och hknande siluationer bör således enligt min mening
alltjämt finnas. Bestämmelsen bör tillämpas restriktivt.

Vad jag nu har föreslagit innebär sammanfattningsvis
följande. Uppehålls- och arbetstillstånd skall kunna återkallas om utlänningen
genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom svikligt förtigande har föranlett
att tUlslånd har beviljats honom. Permanent uppehållstillstånd skall dessutom
på sätt nu gäller beiräffande bosätlningstillständ återkallas om hans
bosättning här i landet upphör. Arbetstillständ skall vidare undantagsvis
kunna återkallas pä grund av särskilda skäl.

Nordiska kommittén har vidare föreslagit att utlänning bör
tillförsäkras rält att klaga över bl. a. beslut om avslag på ansökan om uppehålls-
eller arbetstillstånd.

Enligt gällande rätt kan beslut om vägrat
uppehållstillstånd med vissa begränsningar överklagas i de särskilda fall då
avslagsbeslutet gmndas på s. k. vandelsskäl eller uppehållstUlståndet försetts
med s. k. utresebeslut (46 § UtlL). Jag har tidigare lagt fram förslag om full
besvärsrätt i dessa fall. I övrigt fär talan inte föras mot beslut att vägra
uppe-

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 142

hållstillstånd.
Inte heller föreligger besvärsrält mot beslut genom vilket arbetstillstånd
vägrats.

Vägrat
uppehålls- eller arbetstUlslånd innebär inte atl uflänningen genast kan tvingas
lämna landet. För detta fordras ett särskilt förpassningsbeslut, som, enligt
vad tidigare har föreslagits, bör kunna överklagas i full utsträckning. I förpassningsärendet
prövas regelmässigt huruvida uppehållstillstånd och, i förekommande fall,
arbetstillstånd kan beviljas.

Jag är mot denna bakgrund
inte för egen del beredd alt föreslå någon ytterligare besvärsrält i fräga om
uppehållstillstånden.

I fråga om
arbetstillstånden gäller att övervägandena enbart avser genereUa förhållanden
på arbetsmarknaden. Dessa förhållanden kan skifta kraftigt från en period till
en annan. Att för de utlänningar, som före inresan söker och får avslag på
ansökan om arbetstillstånd, införa en besvärsordning för överprövning är enligl
min mening inle rimligt. För den som uppehåller sig inom landet får det anses
tillräckligt att fuU besvärsrätt finns i förpassningsärendet. En sådan
överprövning kommer, som jag nyss har nämnt, alt behandla skälen tUl att
tillstånd saknas. Inte heller i fråga om arbetstUlslånden föreslår jag därför
att besvärsrätt införs.

Vid sin genomgång av de
olika ländernas avlägsnandeinstitut har kommittén konstaterat vissa materiella
skillnader som den emellertid bedömt som i praktiken obetydliga. Kommittén har
dock lagt fram förslag för att om möjligt nä en ännu bättre överensstämmelse
mellan lagstiftningen i de nordiska länderna. Förslagen berör såväl reglernas
innehåll som avlägsnandeinstitutens benämning.

Vad gäller avvisningsinstitutet
har kommittén bl. a. föreslagit en utvidgning av awisningsmöjlighelerna i
svensk rätt vid misstanke om brott. Vidare har föreslagits en snävare
begränsning i tiden av awis-ningsmöjligheten. I sistnämnda hänseende innebär
förslaget alt avvisning skaU kunna ske endast vid gränsen i direkt samband med
ankomslen till riket.

Avlägsnande under de
närmaste tre månaderna efter inresan föreslås ske genom "bortvisning"
på samma grunder som gäller för avvisning men också av det skälet, att
utlänningen rest in vid sidan av passkontrollen. För tiden efter tre månaders
vistelse skall avlägsnande enligt förslaget kunna ske genom utvisning. Även i
fråga om utvisning innebär förslaget en utvidgning av gmnderna för åtgärden.

De förslag som nordiska
kommittén sålunda har lagt fram om förutsättningarna för avvisning och
avlägsnande av utlänning och avlägsnandeinstitutens benämning medför i vissa
delar betydande ändringar i UtlL:s uppbyggnad och innehåll. Jag är inle beredd
att i detta sammanhang ta ställning till förslagen. I likhet med några av
remissinstanserna, bl. a. hovrätten för Västra Sverige och LO, anser

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 143

jag
lämpligt alt frågoma görs till föremål för ytterligare utredning. Det kan
lämpligen ske i sammanhang med den av mig fömt aviserade utredning som bl. a.
skall överväga frågor rörande förvisning.

8.7
Frågan om permanent uppehållstillstånd

Icke-nordbo
som är fast bosatt i Sverige kan efter särskild ansökan bevUjas bosältningsflllstånd.
Sådant tiUstånd skall enligt 55 § UtlK meddelas om det är uppenbart att
utlänningen inte kan förvägras fortsatt uppehållsflUstånd p. g. a. vandelsskäl.
Bosältningstillstånd meddelas efler i allmänhet två års bosättning här.

SIV
föreslår som jag har nämnt alt bosättningstillstånden avskaffas. 1 stället
föreslår man en ordning som innebär att utlänningen först för en tid av etl år
beviljas tidsbegränsat uppehållstillständ och därefter permanent uppehållsflllstånd.

Enligt
SIV är det i dag mycket sällsynt alt verket efter fortsalt s. k. vanddsprövning
avslår ansökan om förlängt uppehållstillständ. Den föreslagna ordningen skulle
därför inte medföra några egentliga ölägenheter. Däremot skulle den enligt
verket medföra en betydande lättnad av arbetsbördan både för verket och
polismyndigheterna och en förenkling för utlänningen. SIV menar också bl. a.
all uflännings-kontrollen skulle förbättras genom atl polisens
utredningsresurser koncentreras liU färre utredningsliUfällen.

Förslaget
har tUlstyrkts av praktiskt taget alla remissinstanserna.

Varje
åtgärd som är ägnad alt underlätta beslulsomgången för myndigheterna och för
utlänningarna är självfallet värdefull. Det förslag som SIV har lagt fram har
enligt min mening betydande fördelar i detta hänseende. Jag ansluter mig därför
till förslaget.

Liksom
SIV anser jag att permanent uppehållstUlstånd i allmänhet bör meddelas redan efler
ett års bosättning i Sverige. När tveksamhet råder om utlänningens
försörjningsförmåga eUer vandel eller när vistelsen här avses bli begränsad
till viss tid eller annars särskilda förhållanden talar mot att permanent
uppehållstillstånd meddelas, får liksom hitfllls tUlständstiden begränsas.

Vissa rättsverkningar
anknyts nu till innehav av bosältningstillstånd. Sålunda jämställs uflänning
med sådant tillstånd med svensk medborgare i fråga om rätten att idka näring
enligt lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka
näring här i riket. Med den ordning jag nu har föreslagit bör de
rättsverkningar som följer av bosättningstiUstånd i allmänhet anknyta lill ett
års vistelse här i riket efter erhållande av permanent uppehållstillstånd. En
bestämmelse av den innebörden bör tas in i ikraftträdandebeslämmelserna till
den föreslagna lagen om ändring i UtlL. För att inte försämra situationen för
de utlänningar som vid lagens ikraftträdande redan varit bosatta här under sä
lång tid att de under år 1976 hade kunnat fä bosättningstill-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 144

stånd
enligt nu gällande ordning, föreslås rätlsverkningama under en övergångstid bli
knutna till viss tids vistelse här jämte innehav av permanent
uppehållstillstånd.

En
anknytning av bosältningstillståndets rättsverkningar till ett års innehav av
permanent uppehållstillstånd bör inte ske i fråga om rätten att idka näring
eller utöva annan förvärvsverksamhet. 1 dessa fall bör, i enlighet med våra
åtaganden enligt den s. k. europeiska bosättnings-konventionen (jfr prop. 1971:
26), rättsverkningarna knytas direkt till innehavet av permanent uppehållsflllstånd.

De
nuvarande bevisen om bosättningstillslånd är enhgt SIV förenade med stora
nackdelar. I bevisen finns inga uppgifter som kan tjäna som identifikation av
innehavaren. Inte heller behöver innehavare av bosättningstiUstånd ha pass för
sin vistelse här (25 § andra stycket punkt 1 UflK). SIV föreslår därför en
annan ordning beträffande bevisen om permanent uppehållstillstånd. Verket föreslår
att beviset stämplas in i utlänningens passhandling. Vidare föreslås att själva
beviset ges en giltighet av tre år. Beviset får därefter förnyas efter
påminnelse av SIV, som genom sitt ADB-system kan följa bevisens förfallotider.

1 de
hänseenden som sist har nämnts tillkommer beslutanderätten regeringen eftersom
vad som föreslagits har karaktären av verkställighetsföreskrifter. Jag vill
emellertid framhålla att jag delar SIV:s uppfattning alt bevisen bör
tidsbegränsas och las in i utlänningens pass eller moisvarande
identitetshandling för att man skall kunna undvika missbruk av bevisen. Det är
givet alt förnyelse av beviset inte får innefatta någon prövning av själva
tillståndet.

SIV
har slutligen pekat pä det förhällandet att de rättsverkningar som är knutna
till bosättningstUlståndet, inte gäller nordbor. Dessa är exempelvis inte
jämställda med svenska medborgare i fråga om rätten att idka näring. Ändring
föresläs i samband med införande av permanent uppehållstillstånd.

Nordiska
medborgare är, som har framgått av vad jag tidigare har anfört, i slor
utsträckning gynnade framför andra utlänningar. I vissa fall är emellertid
innehavare av bosättningstillstånd bättre ställd. Frågan i vilka hänseenden
skillnad föreligger och i vad mån den är särskilt motiverad är f. n, uite
tillräckligt utredd. Jag är därför inte beredd att i detta sammanhang föreslå
att nordbor generellt jämställs med innehavare av permanent uppehållstillstånd.
Även denna fråga får övervägas i samband med den förut nämnda utredningen.

I
ett hänseende bör emeHertid en ändring genomföras redan nu. Jag föreslär, efter
samråd med chefen för handelsdepartementet, att medborgare i annat nordiskt
land som är bosatt här i riket jämställs med innehavare av permanent uppehållstillständ
i fråga om rält att här idka näring. Förslaget föranleder ändring i den
förut nämnda

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 145

lagen
om rält för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket.

8.8
Vissa övriga frågor

8.8.1 Förpassningsbeslut
vid vägrat uppehållstillstånd m. m.

SIV har, som jag tidigare
nämnt, i sin skrivelse den 6 december 1974 pekat på att det i betydande
utsträckning förekommer att utlänningar som fått avslag på ansökan om uppehållstUlstånd
stannar kvar i landet under lång tid. I brist på arbetstillstånd är
utlänningarna i dessa fall hänvisade till försörjning genom socialhjälp eller
illegal arbetsanslällning. Mot denna bakgrund föreslår SIV alt förpassningsbeslut
i regel meddelas samtidigt med beslutet om avslag på ansökan om uppehåUsflllstånd.
Förslaget fömtsätter ingen lagändring. Enligt SIV:s mening är det emellertid lämpUgt
att föredraganden i propositionen gör etl uttalande av den innebörd SIV har
föreslagit.

Den
av SIV sålunda väckta frågan har jag tidigare behandlat i samband med frågor
om besvärsordningen i utlänningsärenden (8.3). Jag får därför hänvisa till vad
jag då anförde.

8.8.2 Påföljd
vid anställning av utlänning utan arbetstillstånd

Arbetsgivare som ansläUer utlänning som saknar arbetstillstånd kan

enligt 63 § UtlL dömas tiU
dagsböter. Påföljden för underlåten anmälan av arbetsgivare enligt 62 § UflK
att han har utlänning anställd utgörs däremot enligt 64 § UtlL av dagsböter
eller, när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst sex månader.

Enligt
vad SIV anför i skrivelsen den 12 december 1974 är möjligheterna att undgå
uppläckt för nu berörda brott stora. Det finns enligt SIV anledning all tro
alt vissa arbetsgivare av den anledningen och med hänsyn till den begränsade
påföljden medvetet bryter mot bestämmelserna.

SIV
föreslår i skrivelsen alt en betydande straffskärpning införs för arbetsgivare
som anställer uflänning utan arbetstillstånd. I första hand förordar SIV en
straffavgift, som varierar beroende på dels den tid som anställningen har
varat, dels på om uppsåt förelegat eller, alternativt, vilken grad av oaktsamhet
som funnits. SIV föreslår vidare att fängelse införs i straffskalan.

Förslaget
att införa en straffavgift tillstyrks endast av LO och RPS. Däremot instämmer flertalet
remissinstanser i förslaget att införa fängelse i straffskalan i 63 § UflL.

Det
är, som också SIV har framhållit i sin skrivelse, ett starkt samhällsintresse
att bestämmelserna om den reglerade invandringen inte kringgås. Även för de
utlänningar i vårt land som har fått tillstånd att vistas och arbeta här är det
viktigt att förefintliga arbetstillfällen inte minskas till följd av iUegala
anställningar. Som jag tidigare har an-

10
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 18

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 146

tytt
medför vidare anställning i strid mot UtiL alt arbetsgivaren kan påtvinga den
anställde undermåliga arbetsvillkor. Arbetsgivaren torde i dessa fall också i
allmänhet underlåta att i fråga om utlänningen fullgöra sina sociala
skyldigheter.

Jag är därför beredd alt
medverka till att illegala anställningsförhållanden kraftigare motverkas. Till
en del kan ändring åstadkommas genom ökad information om gällande rätt i nu
berörda hänseenden. Det är angeläget alt sådan information sprids. Detta
ankommer på SIV. I åtskilliga fall torde man emeUerfld ha att göra med medvetna
lagöverträdelser. För dessa fall bör övervägas skärpta påföljder.

SIV har i första hand
förordat införande av straffavgifter. Jag vill med anledning av det erinra om
att frågan om ekonomiska straffsanktioner är föremål för överväganden inom uiredningen
(Ju 1973: 11) om eventuell reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom
straffrätten. Utredningen kommer att behandla även den fråga som SIV har tagit
upp. I avvaktan på utredningens betänkande anser jag mig inle nu böra förorda
att särskilda straffavgifter införs som påföljd i UtlL,

Däremot förordar jag att
fängelse införs i straffskalan i 63 §. Jag föreslår att arbetsgivaren, när
omständigheterna är försvårande, skall kunna dömas till fängelse i högst etl
år.

8.8.3
Resedokument

Svenskt
resedokument som med stöd av kungörelsen (1955: 29) om resedokument för vissa
flyktingar utfärdas enligt bestämmelserna i flyktingkonventionen gäller inte
som pass under vistelse i Sverige. Utlänning som beviljas resedokument måste
därför, om han inte har bosätlningstillständ, dessutom ha främlingspass. SIV
föreslär i skrivelsen den 6 december 1974 alt resedokumentet ges giltighet som
pass för vistelse här.

Vidare framhåller SIV alt
bestämmelser saknas om återkallelse av resedokument. SIV föreslår alt
resedokument skall kunna återkallas under samma förutsättningar som
främlingspass (7 § UtlK). Slutligen föreslås i skrivelsen att såväl
främlingspass som resedokument skall kunna återkallas, om utlänningen inte
längre har tillstånd att vistas här, t. ex. efler förpassning, utvisning eller
förvisning.

Remissinsianserna har
ställt sig posiflva flll att resedokument jämställs med främlingspass vid
vistelse här i riket. Även jag ansluter mig till förslaget.

När det gäller återkallelse
av resedokument ställer jag mig däremot mera tveksam till vad SIV har
föreslagit. Resedokument skall utfärdas för en tid av ett eller två år och kan
förlängas. Därvid tiUämpas konventionsbestämmelsema. I konventionen saknas
bestämmelser om återkaUande av dokumentet. Med hänsyn härtill är jag, i hkhet
med vissa remissinstanser, inte beredd all förorda att vi för vår del inför

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 147

särskilda bestämmelser i denna fråga. Behovet av att i
vissa fall åstadkomma att dokumenten upphör att gäUa tillgodoses f. ö. delvis
genom att de är tidsbegränsade.

Jag ansluter mig däremot till förslaget att utvidga
möjligheterna att återkalla främlingspass i de fall då utlänningen enligt
särskilt beslut inte längre får vistas här. De förslag som jag nu har lagt fram
i fråga om svenskt resedokuments giltighet som passhandling här i riket samt
vidgade möjligheter till återkallelse av främlingspass föranleder ändringar i UtlK.

8.8.4 Undantag från skyldigheten alt ha uppehålls- och
arbetstillstånd för barn vars vårdnadshavare vistas här m. m.

Undantag från skyldigheten att ha uppehålls- och
arbetstillstånd föreligger enligt 32 § andra stycket 3) och 42 § andra stycket
4) UtlK för ogift utländskt barn under 20 år, såvida barnets vårdnadshavare
eller, om vårdnaden tillkommer flera, en av dem är svensk medborgare och bosatt
här i landet eller har uppehållstillstånd eller bosättningstillslånd.

SIV pekar i skrivelsen den 6 december 1974 på alt beslämmelserna
ibland kan få orimliga konsekvenser. Syftet har varit att barn som följer med
föräldrarna inte skall behöva något särskilt tillstånd här i landet, men
bestämmelserna medger t. ex. att en nittonåring utan tillstånd arbetar här sä
snart en vårdnadshavare fått ett kortare uppehållstillstånd för besök i
landet.

SIV föreslår att åldersgränsen i 32 § andra stycket 3) och
42 § andra stycket 4) UtlK sänks till 16 år, dvs. den gräns som gäller i fråga
om skyldighet att inneha eget pass. Som en ytterligare motivering för en gräns
vid just 16 år anför SIV alt det missbruk och försök lill missbmk som har
förekommit främst har gällt barn som kommit hit för att arbeta. Eftersom
skolplikt föreligger t. o. m. vårterminen det år man fyller 16 år är det enligt
SIV främst åldrarna 1620 är som del finns anledning att kontrollera närmare.

Vidare föreslås i skrivelsen att utländsk vårdnadshavare
som har uppehållstillständ eUer bosättningstUlstånd skall vara bosatt i landet
för att undantag skall medges från skyldigheten för barn att ha uppehållstillstånd.

Sänks åldersgränsen för undantag från skyldigheten att ha
arbetstillstånd enligt 42 § andra stycket 4) UtlK till 16 år, bör enligt SIV
motsvarande sänkning av åldersgränsen även genomföras när det gäller undantag jämUkt
42 § andra stycket 5) i samma ktmgörelse. I bestämmelsen görs undantag från
arbetstillståndsskyldighet för den som vid födelsen blivit svensk medborgare
men därefter förlorat sitt svenska medborgarskap och dennes ogifta barn under
20 år, vilka åtföljer honom.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 148

De
föreslagna ändringarna i UtlK, som tiUstyrkts eller lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen, bör enligt min mening genomföras.

I
anslutning till det nu berörda förslaget har SIV föreslagit ändring i 59 § UtlK.
Enligt paragrafen föreligger skyldighet för vissa myndigheter att underrätta
polismyndigheten på orten om icke-nordisk medborgare som saknar uppehålls-
eller bosättningstiUstånd och som heller inte har sökt uppehållstillstånd.
Underrättelseskyldigheten omfattar endast utlänning som fyllt 16 år. Det är
emellertid enligt SIV mycket angeläget att polisen får vetskap även om barn
under 16 år som vistas här utan tillstånd och utan att ha sin vårdnadshavare
här. SIV föreslår därför att åldersbegränsningen utgår och ersätts med ett
undanlag för de fall då utlänningen är befriad från skyldighet att ha
uppehållstillstånd.

Jag
tillstyrker förslaget.

8.8.5
Inrättande av en civil parlamentarisk nämnd för frågor om asyl

Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund har, som jag tidigare nämnt, föreslagit att en
civUt tillsatt nämnd eller ett organ under SIV bör handha förhören och
undersökningarna av utlänning som kommer bit i avsikl att stanna här saml göra
bedömningen av eventuella skäl lill politisk asyl. Solidaritetskommittén för
politiska flyktingar har framfört en liknande uppfattning.

Förslagsställarna
har den uppfattningen att utlänningens första kontakt med vårt land inte bör
ske genom polisen. I åtskilliga fall har utlänningen sådana erfarenheler av
polisen i hemlandet, att polisförhören också här innebär en stark psykisk
press.

Under
remissbehandlingen har SIV framhållit att så länge passkontrollen och den inre
utlänningskontrollen är polisiära uppgifter, polisen också bör behålla de uppgifier
den i övrigt har enligt UtlL och UtlK. Man anser inle alt den föreslagna
ordningen skulle leda tiU andra beslut i avvisningsärenden eller ge ett bättre
beslutsunderlag än nuvarande ordning. SIV pekar vidare på de administrativa
svårigheter tillskapandet av en ny organisation skulle föra med sig. Det är
enligt verkels mening inte möjligt alt koncentrera all utredningsverksamhet
till en enda ort. Fördelas verksamheten på skilda orter, fär utredarna tillbringa
en orimligt stor del av sin arbetstid på resor mellan olika orter.
Organisationen mäste också vara flexibel för att kunna möta plötsliga ökningar
i antalet asylsökande. Det är enligt SIV inte tänkbart alt nämnden som sådan
skulle kunna utreda ett par tusen asylärenden per år.

RPS,
som betonar viklen av alt kvalificerad och erfaren personal får hålla förhören
med utlänningar, tar även upp en annan aspekt. RPS pekar på att bland dem som
kommer till vårt land under förebärande av politiskt flyktingskap också
finns sådana som avser att

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 149

bedriva
flyklingspionage eller ulföra politisk terror eller annan brottslig
verksamhet. Detta gör enligt RPS alt polisen inte kan ställas utanför förhör
och undersökningar i utlänningsärenden.

För
egen del finner jag de synpunkter som remissinsianserna framfört väga tungt.
Att frånta polisen dess nuvarande funktioner enligt UtlL och UtlK bör enligt
min mening inte komma ifråga. Jag kan därför inle ansluta mig tUl de framlagda
förslagen.

Inom
ramen för nuvarande ordning bör emellertid vidtas de åtgärder som är möjliga
för att förhindra sådana reaktioner från utlänningarnas sida som
socialdemokratiska kvinnoförbundet och solidaritetskommittén pekar på. Med liUfredsställelse
noterar jag alt SIV och RPS, enligt vad som framhålls i yttrandena, gemensamt
tagit flera initiativ i denna riktning. SIV framhåller sålunda alt SIV i samråd
med RPS har utfärdat föreskrifter angående polisens utredningar i
utlänningsärenden. Verket har också medverkat vid vidareutbildningen i form av
kurser och seminarier för personal inom polisväsendet som sysslar med utlänningsärenden.
Efter initiativ av utlänningsnämnden och SIV utreder RPS f. n. frågan om att
koncentrera utredningama i utlänningsärenden till särskilda utredningscenlraler
på ett mindre antal orter i landet. Det borde därigenom bli möjligl, som SIV
också framhåller, att till sådana utredningscentraler knyta kvalificerade och
rutinerade utredare. Jag anser detta vara en lämplig väg att på sikt minska de
ifrågavarande utlänningarnas rädsla för polisen.

8.9
Terroristlagstiftningen

8.9.1
Inledning

Ökningen
under senare år av internationella terroristdåd har föranlett olika åtgärder
både nationellt och internationellt för atl söka förhindra sådana dåd. På
grundval av rapporten (Ds Ju 1972: 35) Åtgärder mot vissa våldsdåd med
internationell bakgrund förelades riksdagen genom prop. 1973: 37 förslag tiU
lag om särskUda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med intemationell
bakgrund (terrorisllagen). Sedan riksdagen antagit lagförslaget trädde lagen i
kraft den 1 maj 1973 (JuU 1973: 18, rskr 1973: 121, SFS 1973: 162). Lagen, vars
giltighetstid var begränsad, gäUde tUl utgången av april 1974. I prop. 1974: 55
föreslogs alt lagen skulle erhålla fortsatt giltighet till utgången av juni
1975. Förslaget antogs av riksdagen (JuU 1974: 12, rskr 1974: 150). Lagen har
därefter med anledning av prop. 1975: 72, fått sin giltighetstid ytterligare
förlängd intill utgången av december 1975 (JuU 1975: 17, rskr 1975: 137).

Terroristlagen
ger möjligheter att under vissa speciella förutsällningar ingripa med skilda
åtgärder som alla har till syfte alt minska riskerna för alt vårt land blir
skådeplatsen för internationella terrorist-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 150

dåd.
Den tar sikte enbart på utlänningar som tillhör eller verkar för sådana gmpper
och organisationer vUka genom sin tidigare verksamhet har visat att de
systematiskt använder våld för politiska syften även mot oskyldiga människor i
främmande land och därför kan befaras göra det också i Sverige. Utlänning som
avses i lagen kan avvisas eller utvisas. Ett awisnings- eller utvisningsbeslut
kan emellertid inte verkställas om s. k. politiskt verkställighetshinder
föreligger. Skulle utlänningen löpa risk för politisk förföljelse i det land
dit han skuUe befordras eller kunna därifrån befordras till land där han löper
sådan risk, kan han i stället bli föremål för konlroll och övervakning. Under
vissa fömtsättningar kan även sådana spanings- och tvångsåtgärder som
husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, brevkontroll och
telefonavlyssning användas mot honom. Förutsättningarna för alt dessa åtgärder
skall kunna vidtas avviker i viss mån från vad som enUgt RB gäller om
användningen av sådana tvångsmedel vid misstanke om brott, eftersom RB:s regler
inle ger möjligheter till ingripanden uteslutande i förebyggande syfte. Ett
flertal garantier mot en alltför vidsträckt tilllämpning av lagen har byggts
in såväl i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda
regler som har till syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur
lagen hanteras. 1 prop. 1973: 37 erinras om den våg av poliflska våldsdåd som
under senare år gått över världen. Rörande utvecklingen under år 1973 efter terrorisllagens
genomförande och början av år 1974 framhålls i prop. 1974: 55 (s. 7 och 8) att
en lång rad internationeUa lerrorislhandUngar har utförts i skilda delar av
världen. En redogörelse lämnas i sistnämnda proposition för vissa av de mera
uppmärksammade våldsdåden med anknytning till Mellersta Östem-konflikten.
Vidare pekas på vissa aktioner som utförts från israelisk sida och som krävt
åtskilliga dödsoffer. Risken för att terrorister i framtiden kan komma att använda
robotvapen mot den civila luftfarten framhålls också. Av redogörelsen framgår
vidare att den terroristverksamhet som har utgått från den s. k. Ustasjarörelsen
under nämnda tid varit av mindre omfattning. Del anges emellertid vara ovisst
om avmatlningen kunde bedömas som tillfällig. Sammanfattningsvis konstateras i
propositionen att utvecklingen under år 1973 inte tydde pä någon allmän
avmattning av den internationella terrorismen. 1 prop. 1975: 72 lämnas en
redogörelse för utvecklingen efter det 1974 års proposition i ämnet avlämnades.
Av redogörelsen framgår att det även under denna tid har utförts en lång rad av
nya internationella terroristdåd i olika delar av världen. Del har varit fråga
om sådana brott som tagande av gisslan, mordförsök, mord, sabotage och kapningar
av flygplan. För sabotage mot trafikflygplan har i ett par fall ett nytt
tillvägagångssätt praktiserats. Sålunda ägde beskjulning med granatgevär rum
vid två skilda tillfällen under januari månad i år på Orlyflygplatsen utanför
Paris. Terroristaklionerna har

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 151

i
praktiskt taget aUa fall haft samband med Mellersta Östern-konflikten.

Efter
att vårt land under två års tid varit befriat från våldsdåd av
terroristkaraktär inträffade i april månad i år det hittills allvarligaste
terroristdådet. Jag syftar pä händelserna på Tyska Förbundsrepublikens ambassad
i Stockholm, vilka bl. a. krävde flera liv och ett betydande antal skadade.

I
prop. 1975: 72 har jag anfört att RPS, i enlighet med föreskrifter som är 1973
meddelades av Kungl. Maj:t, har upprättat förteckning över sådana utlänningar
som skall avvisas. Förteckningen, som har ändrats vid olika tillfällen, upptar f.
n. något mindre än 80 personer. Den har i samtliga versioner godkänts av RPS
styrelse in pleno och avskrifter av den har fortlöpande överlämnats lill
regeringen. Vid tidpunkten för utarbetandet av prop. 1975: 72 hade endast i elt
fall en i förteckningen upplagen person avvisats. Det skedde under andra
halvåret 1974. När det gäller utlänningar som uppehåller sig i Sverige hade RPS
i sammanlagt tolv fall gjort framställning till regeringen om utvisning eller
om sådant förordnande som avses i 9 § andra stycket i lagen. I fyra av fallen
hade framställningarna bifallils. Sålunda meddelades under 1974 beslut om
utvisning av tre jugoslaviska och en japansk medborgare. Besluten kunde dock
inte verkställas. I stället ålades de berörda personerna vissa föreskrifter om
inskränkningar och villkor för vistelsen här i riket. Föreskrifterna
innefattar inskränkningar i fråga om vistelseort, förbud att utan tillstånd
byta arbete eller bostad samt viss anmälningsplikt. I sex av de sammanlagt tolv
fallen hade framställningen återkallats eller lämnats utan bifall. Återstående
två ärenden hade dä ännu inte slutgiltigt prövats av regeringen. Inte i något
enda fall sedan lagen kom tUl hade vid detta flilfälle dess bestämmelser om
särskilda tvångsåtgärder i spaningssyfte tillämpats.

Sedan
dess har de särskilda tvängsmedelsbestämmelserna tillämpats i ett fall. Elt av
de tvä ärenden som då ännu inte slutgiltigt prövats av regeringen har nu
avgjorts. Beslut har sålunda meddelats om utvisning av en jugoslavisk
medborgare. Beslutet har inte kunnat verkställas. I stället har föreskrifter av
nyss nämnt innehåll utfärdats. Terroristdådet på Tyska Förbundsrepublikens
ambassad har lett till utvisning med stöd av terrorisllagen av fem västtyska
medborgare, tillhörande den s. k. Baader-Meinhof-ligan. Besluten har
verkställts genom alt de utvisade befordrats till Västtyskland. Den sjätte
deltagaren i dådet omkom vid sprängningen av ambassadbyggnaden.

Terrorisflagen
tillkom mot bakgrunden av de många politiska terroristdåd som under senare år
hade ägt rum i stora delar av världen och som ofta urskUlningsIöst hade drabbat
oskyldiga människor. Den fortsatta utvecklingen har nödvändiggjort förlängning
av lagens giltighetslid. De senaste händelserna i vårt land ser klart vid
handen atl vi

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 152

under
överskådlig tid behöver särskild lagstiftning för att förebygga våldsdåd med intemationell
bakgmnd. Som jag har anfört i prop. 1975: 72 (s. 14) anser jag emellertid all
lagstiftningen mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter kan ges en annan
utformning i vissa hänseenden. Tillämpningen har kunnat hållas inom snävare
gränser än lagen i och för sig medger. En fråga som aktualiseras i det sammanhanget
är om bestämmelserna rörande internationella terrorister också i framtiden
skall finnas i en särskild lag eller om de skall inarbetas i UtiL.

Inom
arbetsmarknadsdepartementet har företagits en översyn av terroristlagen. I
departementspromemorian (Ds A 1975: 2) Vissa ändringar i terrorisllagen
föreslås vissa sakliga ändringar i terroristlagen och UtlL. Förslaget innebär
till en början att lerroristiagstiftningens till-lämpningsområde noggrannare
preciseras. Som en ytterligare förutsättning för åtgärd mot utlänning enligt
lagen föreskrivs att det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens
föregående verksamhet eller av annat skäl föreligger fara för att han medverkar
till terrorist-handling i vårt land. Vidare undantas i lagtexten andra
organisationer än sådana som utanför sitt hemland använder våld, hot eller
tvång för politiska syften från lagens tillämpningsområde. Bestämmelsen om poliflsk
utvisning i 34 § UtlL föreslås ändrad på sådant sätt, alt pohtisk utvisning
enligt lagen endasi får tillgripas när det påkallas av hänsyn till rikets
säkerhet. I fräga om regeringens möjligheter att enligt UtlL och terroristlagen
meddela föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänning här i landet
föreslås begränsningar. Föreskrifterna skall inte få avse annal än vistelseort,
byte av arbetsanslällning och bostad samt anmälningsplikt. Ändringen ansluter
sig tUl gäUande praxis. Vidare föreslås att de särskilda bestämmelserna i terrorisllagen
om tvångsåtgärder i spaningssyfte upphävs i samband med att tertoristlag-stiftningcn
tas in i UtlL. Vid en integrering av terroristlagstiftningen med UtlL får
enligt promemorian nya vägar sökas för den parlamentariska kontrollen av lagstiftningens
tillämpning. I promemorian föreslås att redovisning av i huvudsak den
omfattning som riksdagen nu erhåUer i förlängningsproposition i stället varje
år lämnas av regeringen i skrivelse till riksdagen.

Promemorian
har remissbehandlats.

8.9.2
Frågan om integrering av lerrorisllagstiflningen i utlänningslagen Jag avser
alt i del följande la upp de olika förslagen i promemorian. Dessförinnan vill
jag emellertid beröra frågan huruvida vi också i framtiden skall ha en
särskild lerrorisflag eller om de särskilda bestämmelser som behövs kan föras
in i UtlL.

Denna
fräsa har även berörts av vissa av remissinstanserna. Hovrätten för Västra
Sverige framhåller exempelvis att utvecklingen har

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 153

visat
att vågen av internationella terroristdåd inle har avmattats, ulan att dessa
snarare kommit att bli elt gängse kampmedel. Anledning saknas att tro på någon
ändring i detta hänseende under överskådlig tid. Det finns därför enligt
hovrättens mening skäl att låta terrorisllagens bestämmelser bli av permanent
karaktär. SIV anför alt det finns ett permanent behov av lagregler som ett
medel i kampen mot terroristhandlingar. SIV anser det både logiskt och rimligt
att sådana bestämmelser las in i den "ordinära"
utlänningslagstiftningen. En förutsättning är då att bestämmelserna inte ges
en extraordinär utformning. Liknande synpunkter framförs av bl. a. RÅ, som
menar att en sådan lagstiftning systematiskt har sin plats i UtlL.
Länsstyrelsen i Stockholms län varnar för att UllL:s karaktär och tillämpning,
som kännetecknas av stor öppenhet och en liberal inställning mot utlänningar,
kan påverkas ofördelaktivt av att terroristbestämmelsema inarbetas i lagen.
Man har dock inget att invända mot att terroristlagstiflningen görs permanent.

Även för egen del anser
jag övervägande skäl tala för att de ifrågavarande bestämmelserna permanent
införlivas i vår lagstiftning. Erfarenheterna ger nämligen vid handen alt särskUd
terrorisllagstiftning inle kan undvaras under den tid vi nu kan överblicka. Jag
delar den av flera remissinstanser framförda uppfattningen, att bestämmelserna
bör las in i UtlL. De avser enbart utlänning och har nära samband med UtlL:s
bestämmelser. En sådan ordning behöver inte på elt för utlänningar
ofördelaktigt sätt påverka de allmänna bestämmelserna i UtlL eller deras tiUämpning.

I samband med en sädan
integrering bör som jag i del följande kommer att gå närmare in på terroristbestämmelsemas
tillämpningsområde preciseras ytterligare och ändringar i bestämmelsemas
sakliga innehåll genomföras. Förfarandereglerna bör enligt min mening i stort
sett kunna överföras oförändrade flll UflL. Det innebär bl. a. atl de vikflga
besluten rörande terrorister också i fortsättningen läggs på regeringen.

I delta sammanhang vill
jag nämna att länsstyrelsen i Malmöhus län i sitt remissyttrande tagit upp
frågan om nordiskt samarbete pä terrorisflagstiftningens område, främst
beträffande den yttre och inre utlänningskontrollen. Jag kan nämna atl en interdepartemental
arbetsgrupp med deltagare från Danmark, Finland, Norge och Sverige har
påbörjat en undersökning rörande behovet av ett vidgat nordiskt samarbete i
kampen mot terrorismen. I övrigt avser jag inle atl i detta sammanhang närmare
beröra den nu aktualiserade frågan.

8.9.3
Terroristlagstiftningens tillämpningsområde

Frågan
om förutsättningarna för ingripanden med stöd av terrorisllagen stod i centrum
för diskussionen vid lagens tillkomst. Det gällde.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 154

å
ena sidan, att få en så effektiv lagstiftning som möjligt och, å den andra, att
tillgodose rimliga rättssäkerhetskrav. Det förstnämnda önskemålet ansågs inte
kunna uppfyllas, om rekvisiten för ingripanden måsle knyta an till vad som är
känt om utlänningens egen person och föregående verksamhet. I stället har awisnings-
och utvisningsgrundema knutits till det förhållandet, att utlänningen tillhör
eller verkar för terroristgrupp- eller organisation. I delta hänseende skiljer
sig terrorist-lagens awisnings- och utvisningsregler från bl. a. moisvarande
regler i UtiL.

1 promemorian anförs att
den lösning som valdes för terroristlagens del bedömdes nödvändig mot bakgrund
av de utomordentligt allvarliga förhållanden som föranledde lagens flllkomst.
Det framstår enligt promemorian inte desto mindre som i hög grad önskvärt alt
bestämmelser av den starkt ingripande natur, som awisnings- och ulvisnings-bestämmdsema
utgör, knyts till utlänningens egna förehavanden och de slutsatser om hans
farlighet som de leder till. Vidare framhålls att lagen hittills endast har
kommit till användning beträffande utlänningar som på olika sätt mera aktivt
verkat för organisationernas syften och att anledning saknas atl anta alt den
fortsatta tillämpningen av lagen kommer att få en annan inriktning. Mot
bakgrund av atl lagen alltså redan nu tillämpas endast på utlänning som vid en
individuell prövning har bedömts utgöra en säkerhetsrisk bör det enligt
promemorian vara möjligt atl införa ett personligt rekvisit som förutsättning
för ingripande utan all lagstiftningens syfte därigenom förfelas.

Det förslag till
utformningen av elt personligt rekvisit som läggs fram i promemorian innebär
följande. I fråga om presumtiva terrorister fömtsatts i gällande bestämmelser
anknytning till grupp eller organisation som pä grund av vad som är känt om
dess verksamhet kan befaras här i riket använda våld, hot eller tvång för
politiska syften. Därigenom föreligger en presumtion för alt utlänningen i
fråga är farlig. Mot den bakgrunden anses det tillräckligt för ingripande om
det därutöver, med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående
verksamhet eller annars, föreligger fara för att han medverkar till
terroristhandlingar. Därmed avses att det i det konkreta fallet föreligger
sådan fara. Enligl promemorieförslaget skall i första hand beaktas om
utlänningen tidigare medverkat i terrorislhandlingar eUer är misstänkt för
sådana. Även andra omständigheter kan emellertid tas lill intäkt för all
utlänningen är farlig. Intar han en ledande ställning i en terroristgrupp eller
-organisation eller deltar han mera akflvt i dess verksamhet, bör enligt
förslaget rekvisilet kunna anses uppfyllt. Däremot anges bestämmelsen inte
omfatta de utlänningar som utgör passiva medlemmar.

Förslaget
har tillstyrkts av praktiskt taget alla remissinstansema.

Även
jag ansluter mig flll den föreslagna lösningen. En sådan änd-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 155

ring
av lagtexten torde enligt min mening inte behöva försämra lagstiftningens
effektivitet. I själva verket innebär den väsenfligen att bestämmelsens lydelse
närmare anpassas till gällande praxis. Med anledning av vad som i promemorian
har anförts om att terroristlagstiflningen inte omfattar passiva medlemmar vUl
jag emellertid framhålla, att den omständigheten alt medlemmen inte tidigare
har medverkat till terroristdåd inte ensam är avgörande. Fall kan exempelvis
tänkas när medlemsskapet ålägger medlemmen alt medverka i sådana handlingar. I
dessa fall medför naturligtvis redan det förhållandet att utlänningen är medlem
att han bör betraktas som farlig.

Även
i ett annat hänseende bör kunna ske en precisering av lagens
tillämpningsområde. I prop. 1973: 37 (s. 21) uttalas att lagen är avsedd att tiUämpas
uteslutande på sädana grupper och organisationer som genom sin verksamhet i det
förflutna har visat att de systematiskt använder våld även mot oskyldiga i
främmande land och därför kan befaras göra det också i Sverige.
Befrielserörelser som för en väpnad kamp i sitt hemland och eventuellt vid
enstaka tillfällen har riktat angrepp mot utländskt intresse avses däremot
inte omfattas av lagen. Den i propositionen angivna begränsningen av de grupper
och organisationer som åsyftas bör kunna komma tydligare till uttryck i lagtexten.

I
promemorian föreslås i detta hänseende att i lagtexten införs en uttrycklig
begränsning av tillämpningsområdet till gmpp eller organisation som, enligt
vad som är känt om dess tidigare verksamhet, utanför sitt hemland använder
våld, hot eller tvång för politiska syften och tUl följd därav kan befaras även
här i landet bedriva sådan verksamhet. Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstansema.
I ett par yttranden riktas dock invändning mot förslaget. Sålunda pekar JK på
möjligheten av atl Sverige blir det första främmande land till vilket en tertoristorganisalion
förlägger sin verksamhet. Det bör därför enligt JK finnas möjlighet alt ingripa
också i fall då verksamheten tidigare bedrivits enbart i det egna landet men
där starka skäl talar för att terroristhandlingar kommer att företas i annat
land.

Jag
anser det vara av stor vikt att den osäkerhet angående lagens räckvidd som
finns hos utlänningar som inte berörs av lagstiftningen kan undvikas i
framliden. Detta gäller så mycket mer som det nu blir fråga om permanent
lagstiftning. Med hänsyn härtill är jag i likhet med det stora flertalet
remissinstanser beredd att ansluta mig till förslaget att i lagtexten tydligare
markera vilka grupper eller organisationer som åsyftas. Av de skäl som JK
anfört anser jag mig emellertid inte böra förorda den i promemorian föreslagna
lydelsen. I stället föreslår jag alt tillämpningsområdet begränsas lill grupp
eller organisation som, med hänsyn till vad som är känt om dess tidigare verksamhet,
kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 156

för
politiska syften och till följd därav kan befaras även här i riket bedriva
sådan verksamhet.

Vid
en inarbetning av terroristlagen i UtlL bör sålunda tillämpningsområdet för
terroristlagstiftningen bestämmas på det sätt som jag nu har föreslagit. Inom
denna ram bör också i fortsättningen såväl avvisning som utvisning kunna ske
av terrorist. Jag delar alltså inte RPS mening, att den särskilda möjligheten tUl
avvisning i terroristlagen bör avskaffas.

8.9.4
Politisk utvisning

Bestämmelser
om s. k. politisk utvisning finns i 34 § UtlL. Utvisning får ske när det
bedöms påkallat av hänsyn till rikels säkerhet eller eljest i statens intresse.

Regeringens möjlighet att
tillgripa politisk utvisning har karaktären av ett yttersta medel när ett
väsentligt statsintresse hotas. Utvisningsmöjligheten torde inte ha utnyttjats
under de senaste två årtiondena. Redan möjligheten till politisk utvisning av
utlänning här i landet kan emellertid antas ibland uppfattas som ett latent hot
av de utlänningar som vistas i vårt land. En förutsättning för att bestämmelsen
skall behållas bör därför vara, att det kan fastslås att den alltjämt fyller
ett behov.

Jag vill till en början
erinra om att utlänning enligt svensk rätt inte har någon ovillkorlig rätt att
vistas här i landet. Utlänning som vistas här i riket åtnjuter å andra sidan i
praktiken bl. a. yttrandefrihet samt förenings- och församlingsfrihet i samma
mån som en svensk medborgare. Utlänning har i princip samma rätt atl vara
politiskt verksam som svensk medborgare. Gör sig utlänningen därvid skyldig flll
brottslig handling kan han straffas och under vissa förutsättningar förvisas.

Fömtsättningarna
för tillämpningen av 34 § har i viss mån ändrats genom tillkomsten av terrorisflagen.
Av motiven till motsvarande bestämmelse i 1914 ärs UtlL framgår att pohtisk
utvisning kan tillgripas bl. a. i fall där allmän ordning och säkerhet hotas.
De fall som åsyftas torde emellertid i stor utsträckning vara just sådana fall
där terroristlagen nu är tillämplig. Enligt motiven till terroristlagen skall
i de angivna fallen den lagen i första hand flllämpas.

I
promemorian framhålls att terroristlagen inte läcker alla de fall på vilka 34 §
UtlL är tillämplig. Viktigast anges i delta hänseende vara att terrorisflagen
inte tar sikte på fall av hot mol rikets säkerhet. Det framhålls att behovet av
en möjlighet för regeringen att tillgripa politisk utvisning därför kvarstår.
Bestämmelserna anges kunna särskilt i tider av skärpta förhållanden visa sig
nödvändiga. Det framhålls vidare att bestämmelserna om politisk utvisning
hittills har använts mycket restriktivt och att någon fara för ändring i det
hänseendet inte kan anses föreligga.

Jag
delar uppfattningen alt 34 § UtlL inte bör upphävas. Om den

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 157

alltså
bör finnas kvar, återstår frågan om dess lydelse bör ändras. Utvisning enligt
34 § UflL får som nämnts tillgripas när det påkallas av hänsyn tiil rikets
säkerhet eller annars i statens intresse. Det förstnämnda rekvisilet är det i
sak viktigaste. Det torde även vara tillräckligt preciserat för att tillgodose
kraven i den nya regeringsformen (RF). Annorlunda förhåller det sig med det
andra rekvisilet. Enligt sin lydelse kan det ges en förhållandevis vid
tillämpning, särskilt som något väsentlighetskrav inte uppställts. Även om en
viss uppstramning kan åstadkommas, torde det enligt min mening knappast vara
möjligt att ge rekvisilet en sådan utfornming, att det med tillräcklig
noggrannhet ger vid handen i vilka situationer utvisning fär ske.

Mot
den nu angivna bakgrunden finns skäl överväga att låta den ifrågavarande ufvisningsgrunden
utgå. Detta har också föreslagils i departementspromemorian. I denna anförs atl
de fall som inle täcks av terrorisllagen och inte heller rör rikets säkerhet
kan antas vara så sällsynta, all något egentligt behov under nuvarande
förhållanden inte föreligger av en möjlighet till politisk utvisning.

Remissinstansema
har allmänt tUlslyrkt en begränsning av möjligheterna till poliflsk utvisning.
Flertalet av dem har anslutit sig tUl förslaget att behålla endast rekvisilet
"statens säkerhet". Några remissinstanser har emellertid föreslagit
en mindre ingripande ändring, innebärande att rekvisilet "eljest i statens
intresse" bibehåUs men stramas upp. Som skäl åberopas alt behov föreligger
att kunna utvisa utlänning som, utan att begå brottslig handling, bedrivit
verksamhet som direkt tar sikte på att påverka de politiska förhållandena i
andra länder och som är ägnad atl skada vårt lands förhåUande lill dessa
länder.

Som
jag förut har nämnt tiUgodoser terroristlagstiftningen i stor utsträckning
behovet alt kunna utvisa utlänning när det påkaUas av hänsyn tUl allmän
ordning och säkerhet. Genom den lagstiftningen tillgodoses i allmänhet också
våra förpliktelser enligt Förenta nationernas resolution år 1965 om otillåten
inblandning i staters inre angelägenheter etc. och förklaring år 1967 om
territoriell asyl, vUka anger bl. a. att medlemsstat inle får tolerera att från
dess område bedrivs exempelvis terroristisk verksamhet som syftar lill att med
våld störta regimen i annan stat resp. verksamhet som strider mot Förenta
nationemas syften och grundsatser.

Jag
delar uppfattningen i promemorian att de fall som inle täcks av terroristlagstiflningen
och som inte heller rör rikets säkerhet är sällsynta. Jag vill också erinra om
att utvisning enligt 34 § UtiL inte förekommit under i vart fall de senaste
tvä decennierna. Något uttalat behov av en andra utvisningsgmnd, som f. ö.
skulle behöva ges en generell utformning, anser jag mot denna bakgrund inte
finnas under nuvarande förhållanden. Jag föreslår därför att den andra av de
båda utvisningsgrunderna i 34 § UtlL utgår.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 158

8.9.5
Regeringens räll att meddela föreskrifter och villkor enligt terroristlagen
och utlänningslagen

Som
jag tidigare har framhålUt har regeringen enligt 34 § UtlL möjlighet att som
alternativ lill avlägsnande föreskriva särskilda inskränkningar och villkor
för utlänningens vistelse här i riket. Bestämmelser angående föreskrifter om
inskränkningar och villkor för utlänning finns även i 8, 9, 16, 16 a och 51 §§ UtlL
samt i 9 § terrorisflagen. De nämnda bestämmelserna i UtlL avser visering, uppehåUstiUstånd,
arbets- eller anställningstillstånd resp. upphävande av avlägsnandebeslut (återbrytning).
I 9 § terroristlagen anges att regeringen, när utlänning har avvisats eller
utvisats enligt terroristlagen men beslutet inte skall verkställas, får
meddela föreskrifter om inskränkningar och villkor för sådan utlännings
vistelse i riket.

I promemorian lämnas
förslag till ändring av bestämmelsema om rält alt meddela föreskrifter i
samband med uppehållstillstånd (9 § UtlL), poUlisk utvisning (34 §), återbrytning
(51 §) samt i fall som avses i 9 § terrorisllagen. Det framhålls alt det av
olika skäl är önskvärt alt lagtexten ger en precisering av vad de föreskrifter
som meddelas skall kunna innehålla. Ett förtydligande sägs lättast kunna
åstadkommas genom en begränsning av rätten att ge föreskrifter till att låta
dessa gälla i huvudsak endast vistelseort och anmälningsskyldighet. Begränsningen
sägs ha den fördelen, utöver att den medger viss precisering, alt man därigenom
markerar att inga inskränkningar får göras i här vistande utlänningars andliga
fri- och rättigheter. Man pekar på att de hittills utfärdade föreskrifterna inle
vid något tillfälle torde ha avsett annat än vistelseort, bostad, arbetsplats
eller anmälningsskyldighet, även om nuvarande bestämmelser teoretiskt har gjort
det möjligt att förbjuda exempelvis politisk verksamhet. Något behov av
föreskrifter av annat slag än vad som hittills kommit flll användning torde
enligt promemorian inle heller finnas i fortsättningen. I den mån fråga är om
brottslig verksamhet finns möjUgheter flll ingripande i annan ordning. Mot
denna bakgrund föreslås att regeringens rätt att meddela föreskrifter i nu
ifrågavarande fall uttryckligen begränsas flll vad som redan är gällande
praxis.

Förslaget
har tillstyrkts av en enhällig remissopinion.

Jag anser för min del
förslaget vara välmoflverat, I de berörda paragraferna, av vilka 9 §
terroristlagen i det remitterade förslaget motsvaras av 51 § Iredje och femte siyckena,
bör således anges, atl regeringen får meddela inskränkningar och villkor i
fråga om utlänningens vistelseort, byte av bostad och arbetsanslällning samt
anmälningsskyldighet. Skulle undantagsvis föreskrift ang. vistelseort meddelas
i samband med uppehållstillstånd, bör det liksom hittiUs inte gälla mindre del
än kommun.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 159

8.9.6
De särskilda tvångsmedelsbestämmelserna i terroristlagen

Utlänning,
beträffande vilken regeringen har förordnat att ett enligt terroristlagen
meddelat avvisnings- eller utvisningsbeslut t. v. inle får verkställas, skall
enligt 9 § första stycket under sin vistelse i riket kunna bli föremål for viss
kontroll och övervakning. Detsamma skall enligt 9 § andra stycket gäUa om
enligt UflL har meddelats etl inte verkställbart beslut om avlägsnande och
regeringen har funnit att beträffande utlänningen föreligger sådana
omständigheter som anges i 1 § första stycket terroristlagen. Kontrollen och
övervakningen innebär dels att regeringen skall kunna meddela sådan uflänning
sådana särskilda föreskrifter om inskränkningar och vUlkor för hans vistelse i
riket som jag nyss berört och dels att uflänningen under vissa förutsättningar
skall kunna bli föremål för vissa i 1013 §§ angivna tvångsåtgärder i
spaningssyfte.

Om
det bedöms vara av betydelse för alt få veta om terroristorgani-saflon eller
-grupp planlägger eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och
säkerhet, får utlänning som avses i 9 §, efter beslut av polismyndighet,
underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan
utlänning får också tas fingeravtryck och fotografi (10 §). För samma ändamål
kan polismyndighet, om synnerliga skäl förehgger, få tillstånd till
telefonavlyssning och till att undersöka, öppna eller granska bl. a. post- eUer
telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har ställts
till eller avsänts från utlänningen och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation
eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-, telegraf-, järnvägs- eller
annan befordringsanstalt (11 §). Tillstånd tiU sädan åtgärd lämnas av
Stockholms tingsrätt. Under de snart två år som terrorisllagen har gällt, har
möjligheterna att tillgripa särskilda tvångsåtgärder i spaningssyfte tagits i
bruk endast vid ett tillfälle.

I promemorian anförs att terrorisllagens
bestämmelser om särskilda tvångsåtgärder i spaningssyfte avviker från
bestämmelserna i RB, lagen (1952: 98) med särskUda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål och lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning
ang. grovt narkotikabrott m. m. i framför allt det hänseendet, att tvångsmedlen
får liUgripas trots att konkret misstanke om brott inle föreligger. Bortsett
från de begränsningar som hänför sig till terroristlagens tillämpningsområde
räcker det i princip för tillämpningen av dessa tvångsmedel alt det bedöms vara
av betydelse att tillgripa sådant medel för att utröna om åtgärd som utgör hot
mot allmän ordning och säkerhet planeras eller förbereds. Tvångsåtgärderna har
alltså karaktär av spaningsåtgärder. Även om åtgärdema sålunda endast får
riktas mot utlänning som utvisats eller avvisats enligt terroristlagen och i
vissa fall utlänning som avvisats, förpassats, förvisats eller utvisats enligt

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 160

UflL
utan att beslutet har kunnat verkställas, innefattar bestämmelserna enligt
promemorian otvivelaktigt långtgående ingrepp i enskUds personliga
förhållanden. Del föreslås i promemorian att bestämmelsema upphävs i samband
med en integrering av terroristlagsflftningen i UtlL.

Flertalet remissinstanser
har tillstyrkt förslaget. Några har föreslagit att bestämmelserna skall finnas
kvar. Möjligheten till telefonavlyssning bör sålunda enligt hovrätten för
Västra Sverige och utredningen (Ju 1974: 08) om telefonavlyssning behållas
tills vidare i avvaktan på utredningens förslag. I detta kommer utredningen atl
ta ställning även tiU den särskilda lelefonavlyssningsbestämmelsen i
terroristlagen. JK förutsätter för sin del all bestämmelsen om
telefonavlyssning behålls. RPS framhåller atl beslämmelserna om tvångsmedlen
har större betydelse än den begränsade tillämpningen ger vid handen och
förordar att de behålls i avvaktan på resultatet av det arbete som pågår inom
utredningen om telefonavlyssning.

Vid
en inarbetning av lerroristiagstiftningen i UflL finns anledning att på nytt
överväga om del finns anledning att ha kvar de särskUda tvångsåtgärderna enligt
terroristlagen eUer om de, i enlighet med det av flertalet remissinstanser
tillstyrkta förslaget i promemorian, nu bör upphävas. Emellertid bör enligt min
mening särskilt beaktas, att den särskilda uiredningen om telefonavlyssning,
som i en nära framtid kan väntas lämna sill betänkande, även behandlar tdefonanlyssnings-bestämmdsen
i terrorisflagen. Mol den bakgrunden anser jag det lämpligast alt i avvaktan
på utredningens kommande förslag behåUa de tvångsmeddsbeslämmelser som nu finns
i terrorisflagen.

Jag
anser dock inte att beslämmelserna bör tas in i UtlL, utan samlas i en särskUd
lag, som med hänsyn till de omständigheter som föreligger bör göras
tidsbegränsad. Den särskilda lagen bör gälla flll utgången av år 1976.

8.9.7
Den parlamentariska kontrollen

Terrorisllagen
är som jag förut nämnt fldsbegränsad. Det ankommer på regeringen att hos
riksdagen begära förlängning av lagens giltighetstid, något som hittills har
skett vid tvä tillfällen.

I departementspromemorian
anförs att terroristlagens nuvarande utformning som en särskild, tidsbegränsad
lag i hög grad tillgodoser intresset av parlamentarisk insyn i lagens
tillämpning. Vid en integrering av terroristlagen i UtlL får emellertid sökas
andra vägar för en sådan insyn och kontroll. En parlairientarisk kontroll kan
enligt promemorian komma till stånd på olika vägar. Utgångspunkten vid en
ändring av gällande ordning föreslås vara att information till riksdagen eller
något riksdagsorgan skall ske årligeii och innehålla i huvudsak sädana upp-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 161

gifter
som nu redovisas i förlängningsproposition med den begränsning som följer av
alt de särskilda tvångsåtgärderna avskaffas. I promemorian föresläs, efler en
diskussion rörande olika framkomstvägar, att redovisningen varje är lämnas av
regeringen i skrivelse till riksdagen. Det innebär alt redovisningen bör
innehålla uppgift om bl. a. de organisationer eller grupper på vUka
terroristbestämmelserna gjorts tilllämpliga, antalet personer som upptagits på
den av RPS enligt 1 § terroristlagen upprättade förteckningen samt de åtgärder
som vidtagits med stöd av terroristbestämmelsema. Skrivelsen kommer enligt 4
kap. 1 § RO att hänvisas till utskott för beredning. Med stöd av 3 kap. 11 § RO
kan riksdagen, om den anser lämpligt, föreskriva att motion får väckas med
anledning av regeringens skrivelse, varvid samma bestämmelser gäller som för
motion i anslutning lill proposition.

Förslaget stöds av en
enhetlig remissopinion. Det innefattar också enligt min mening en ändamålsenlig
ordning för riksdagens insyn och kontroll över terroristlagstiftningens tiUämpning.
Jag förordar därför att den i promemorian föreslagna ordningen tillämpas
beträffande de bestämmelser rörande terrorister som förs över till UtlL.

Den föreslagna
ordningen utgör givetvis inte något hinder mot att vederbörande utskott självt
inhämtar information i olika avseenden frän exempelvis RPS eller SIV. Liksom
hittills förutsätts fortlöpande redovisning av ingripandena även ske för de
parlamentariska ledamöterna i RPS.

9
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag
till

1.
lag om ändring i utiänningslagen
(1954: 193)

2.
lag om ändring i lagen (1968:
555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

3.
lag om ändring i förordningen
(1968: 564) om tiUfäUig handel

4.
lag om ändring i lagen (1975:
000) om tillfälUg handel

5.
lag om tvångsåtgärder i
spaningssyfte i vissa fall.

Beträffande
lagförslagen under 24 har samråd ägt rum med chefen för handelsdepartementet.

Förslagen
bör fogas till regeringsprotokollet som bilaga.

11
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 18

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 162

10
Specialmotivering

10.1
Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

De
förslag som jag i det föregående har lagt fram medför omfatlande ändringar bl.
a. i bestämmelserna i UtlL om skyddet för politiska flyktingar, besvärsrätlen,
tvångsmedlen samt uppehålls- och bosältningstillstånd och i sanklionsbestämmelserna.
De sakliga ändringarna föranleder vidare redaktionella ändringar i andra
bestämmelser. Betydande ändringar föranleds vidare av överförandet till UtlL av
terrorisllagens bestämmelser. I vissa fall föreslås sakliga ändringar i lerrorisllagstiflningen.
Till övervägande del är det emeUertid fråga om en teknisk inarbetning.

Godtas
förslagen till ändringar i UtlL, föranleder det följdändringar i UtlK. Frågan
härom får tas upp i ett senare sammanhang.

2
§

Denna
paragraf innehåller en principdeklaration om asylrätten. I första stycket anges
att politisk flykting inle ulan synnerliga skäl får vägras fristad i riket om
han är i behov därav. Den har främst betydelse som en riktlinje från
statsmakterna i fråga om beviljande av tillstånd för flykting att vistas här i
landet. Bestämmelsen skall ses i sammanhang med reglema i 53 och 54 §§ UtlL om
politiskt verkställighetshinder. Dessa bestämmelser, som utgör det reella
skyddet för politiska flyktingar, har generell tillämpning på utlänningar och
är sålunda inle begränsade till alt avse enbart den som beviljats tillstånd att
vistas här med stöd av 2 §,

Som
ett tredje stycke har intagits en riktlinje för behandlingen av krigsvägrare
och vissa andra uflänningar än poliflska flyktingar. I fråga om denna
skyddsgrupps omfattning får jag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (8.2). Rällen till särbehandling är för denna grupp mindre
utpräglad, vilket framgår av alt uttrycket "särskilda skäl" har
använts i stället för "synnerliga skäl". För denna grupp har i 54 a §
införts en särskild bestämmelse om hinder mot verkställighet i vissa fall.

9
och 10 §§

Dessa
paragrafer innehåller nu bestämmelser om uppehållstUlstånd resp. bosätlningstillständ.
Som framgår av vad jag tidigare anfört föreslår jag att bosätlningstUlständel
ersätts med ett tidsobegränsal uppehållstillstånd.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 163

I
den föreslagna 9 § anges de båda typerna av uppehållstillstånd. Liksom det
nuvarande bosättningstillständet föreslås permanent uppehållstillstånd få
återkallas när bosättningen här har upphört.

I 10 § första och andra
styckena finns bestämmelser om tidsbegränsat uppehållstillstånd, dvs. den
nuvarande formen av uppehållstillstånd. I förhållande till gällande lydelse
innebär förslaget endast den sakliga ändringen, att innehållet i de
föreskrifter som får meddelas begränsas till att avse byte av bostad och arbetsanslällning
samt anmälningsskyldighet. Jag får beträffande den ändringen hänvisa till vad
jag tidigare har anfört (8.9.5).

Tredje stycket innehåller
bestämmelser om permanent uppehållstillstånd, vilka ansluter till gällande
regler ang. bosättningstUlstånd. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen
(8,7) bör permanent uppehållstillstånd i allmänhet meddelas redan efter elt
år.

De närmare fömtsättningarna
för tillslåndsgivningen finns nu i UtlK och i den av riksdagen antagna prop.
1968: 142. Även i fortsättningen bör de närmare författningsbestämmelserna tas
in i av regeringen beslutad tillämpningsförordning.

11
och 15 §§ 1 paragraferna har endast gjorts redaktionella ändringar,

19,
20, 21 och 21 a §§

18,
19 och 20 §§ innehåller nu bestämmelser ang, i vilka fall avvisning får ske av
utlänning. 21 § är upphävd,

I förslaget har i fråga om
19 § endast gjorts en redaktionell ändring, I 20 § har med vissa sakliga
ändringar införts awisningsbestämmelsen i 1 § terrorisllagen. 21 och 21 a §§ i
förslaget innehåller de bestämmelser som nu finns i 20 § UtlL och 2 §
terroristlagen.

De ändringar som enligt 20
§ företagits i terroristlagens avvisnings-bestämmdse innebär, som jag närmare
har utvecklat i den allmänna motiveringen (8.9,3), att ett personligt rekvisit
har införts och alt begränsning av tiUämpningsområdet vidare har skett till
sådana organisationer eller gmpper som kan befaras utanför sitt hemland
använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därför kan befaras också
här i riket bedriva sådan verksamhet.

Begreppet
"hemland" bör vid tillämpningen av bestämmelsen ges den innebörd som
det eljest har enligt UtlL, I 2 § i lagen anges visserligen inte närmare vad
som skall avses med utlänningens hemland, I praxis torde emellertid begreppet
innefatta såväl det land i vilket utlänning är medborgare som, när
medborgarskap saknas, där han haft sin vanliga vistelseort.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 164

Ändringen
i tredje stycket har föranletts av RF, Regeringens beslut angående vilka
organisationer eller grupper som skaU ligga tiU gmnd för RPS förteckning bör
kunna utfärdas i form av brev tUl RPS. De föreskrifter i övrigt som behövs kan
utfärdas utan att detta särskilt anges i detta lagrum,

1
21 § första stycket har gjorts endast en redaktionell ändrmg i förhållande
till första stycket i nuvarande 20 §, I andra stycket har i förhållande till
nuvarande 2 § terrorisllagen gjorts endast den sakliga ändring som föranleds av
att bosättningstillstånden avskaffas. Den fördelning av beslutanderätten meUan
polismyndighet och regeringen som nu gäller i fråga om avvisning av terrorist i
annat fall än då politiskt flyktingskap åberopas lämnas alltså oförändrad.

Som
en sista punkt i 21 § andra stycket har införts en bestämmelse om förhör,
motsvarande den som nu finns i 14 § terroristlagen.

Enligt
nuvarande 20 § andra stycket UtlL gäller att poUsmyndighet skall underställa
SIV awisningsärende, när utlänning åberopar politiskt flyktingskap. Detsamma
gäller bl, a. när polismyndigheten anser det tveksamt om avvisning skall ske.
Motsvarande bestämmelse finns i förslaget i 21 a § första och andra styckena.
Enligt förslaget skall underställning ske också i de fall då utlänning åberopar
risk att sändas till krigsskådeplats eller straffas för att han övergett
krigsskådeplats eller i övrigt vägrat fullgöra krigstjänstgöring. Detsamma
gäller när uflänningen p. g. a. de pohtiska förhållandena i hemlandet inle vUl
återvända dit. De föreslagna reglema utgör en konsekvens av ändringarna i 2 § UtlL.
I nu berörda fall fordras utredning av sådant slag att besluten bör fattas av
SIV. Ett ytterligare skäl är att man därigenom kan erhålla en enhetUg praxis.

I 21
a § tredje stycket har för motsvarande fall i fråga om utlänning som anses som
terrorist föreskrivits, att ärendet skall hänskjutas tUl SIV som med eget
yttrande underställer regeringen ärendet. Förslaget innefattar i förhållande
till 5 § terroristlagen den ändringen, att regeringen beslutar inte endast när
politiskt flyktingskap åberopas utan också i de övriga fall som anges i första
stycket.

26
§

Som
jag har framhållit i den aUmänna motiveringen (8.7) bör de rättsverkningar som
nu följer med bosättningstillstånd i fortsättningen i allmänhet anknytas tUl
ett års innehav av permanent uppehållstillständ. Paragrafen har ändrats i
överensstämmelse härmed.

29
§

I
paragrafens första stycke har som en ny punkt 5 införts en ny utvisningsgmnd
som ersätter den i 3 § första punkten terroristlagen.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 165

Av
hänvisningen tiU 20 § följer att tillämpningsområdet för utvisning inskränks i
förhällande till vad som nu gäller på motsvarande sätt som i fråga om
avvisning. Andra stycket har ändrats i redaktionellt hänseende. Dessutom har
gjorts den ändring som föranleds av bosätl-ningstiUståndets avskaffande.

30 §

I
paragrafen har sammanförts nu gällande bestämmelser om vilken myndighet som har
att meddela utvisningsbeslut enligt UtlL och 3 § terroristlagen. Ändringarna i
2 § UtlL har därvid beaktats.

31 §

Paragrafen
innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om handläggningen vid länsrätt
av utvisningsärende.

Som
ett tredje stycke har tillfogats bestämmelsen i 14 § terrorist-lagen om förhör
i ärende hos regeringen om utvisning av terrorist,

34 §

I
fråga om denna paragraf, som innehåller bestämmelser om s. k. politisk
utvisning, får jag hänvisa till vad jag tidigare har anfört (8,9,4 och 8.9,5).

35 §

I
det föregående har jag föreslagit ändrade bestämmelser i fråga om förutsättningama
för användande av tvångsmedel i utlänningsärenden (8.5). Jag har därvid syftat tiU
att i möjlig mån uppnå en anpassning tiU vad som enligt RB gäller om personliga
tvångsmedel i brottmål. Den föreslagna ordningen har intagits i andra och
fjärde styckena i förevarande paragraf. I fråga om de närmare övervägandena
får jag hänvisa till vad jag tidigare har anfört. Jag vill emellertid här peka
på att utlänningsnämnden inte skall höras när regeringen beslutar i fråga om
förvarstagande.

Enligt
35 § UtlL i dess nuvarande lydelse kan myndighet som handlägger ärende om
avvisning eller avlägsnande eller ärende om verkställighet av sådan åtgärd
förordna, att vederbörande utlänning skall tas i förvar eller stäUas under
uppsikt. Handläggs ärendet hos regeringen, kan förordnande meddelas av
länsstyrelse eller av SIV. Handläggs ärendet av verket, kan förordnande också
meddelas av länsstyrelse. Kan det skäligen befaras att utlänningen avviker får
åtgärden vidtas av polismyndighet. Bestämmelserna är enligt 7 § terroristlagen
även tillämpliga på terrorister. Vid tillkomsten av den lagen bedömdes
emellertid UtlL:s bestämmelser inte vara tillräckliga när det gällde omhändertagande
av presumtiva terrorister. Ett tillräckligt snabbt omhändertagande ansågs
kunna säkerställas endast om polisen gavs större

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 166

befogenheter
att ingripa med ett omhändertagande eller ett beslut om att ställa utlänningen
under uppsikt än 35 § UtlL medgav. Av skäl som närmare utvecklas i prop. 1973:
37 s, 103 föreslogs att polismyndigheten alltid skulle la utlänningen i förvar
när avvisningsärendet skulle underställas regeringen p. g, a. åberopat
politiskt verkställighetshinder, I de övriga fall dä regeringen hade att pröva awisningsärende
i fråga om presumtiv terrorist borde polismyndighet få ta utlännuig i förvar,
men detta var inte obligatoriskt. Bestämmelser av denna innebörd finns nu i 6 §
terroristlagen. Jag föreslår ingen saklig ändring i nu berörda hänseende.

I första stycket av den
föreslagna 35 § har tagits in en bestämmelse om obligatoriskt förvarstagande av
terrorist, motsvarande bestämmelsen i 6 § första stycket terroristlagen, I
tredje stycket införs en bestämmelse som ger polismyndighet rätt att ingripa
med förvarstagande eller stäUa utlänningen under uppsikt när det är fara i
dröjsmål. Bestämmelsen gäller såväl i terroristfallen som i övriga
utlänningsärenden. För terroristfallen behålls dessutom den nuvarande
bestämmelsen i 6 § andra stycket terrorisllagen om generell rätt att ingripa i awisningsärende
som av annat skäl än påstått politiskt flyktingskap skall underställas
regeringen eller när fråga uppkommer om utvisning.

Som
framgår av andra stycket ankommer det, till skUlnad från vad som nu gäller, i
övrigt endast på den handläggande myndigheten att besluta i nu berörda frågor.

De
föreslagna bestämmelsema ersätter även 38 §, som föreslås upphöra att gälla,

37 §

Paragrafen
anger i vilka fall tvångsåtgärd skall upphävas. Bestämmelsen har kompletterats
med en regel om upphävande av förvarstagande för det fall fjortondagarsfristen
har utlöpt utan att nytt förvarstagande har meddelats,

40 §

Paragrafen
innehåller bestämmelser angående förhör och utseende av förhörsmyndighet.
Bestämmelserna har ändrats i syfte att göra det möjligt för regeringen att i
ärende som handläggs av deima delegera befogenheten att utse förhörsmyndighet,

44
§

Den
särskilda besvärstiden i awisnings- och utvisningsärenden om en vecka föreslås,
som jag tidigare behandlat, ersatt med eljest gällande besvärstid. Att denna är
tre veckor framgår av 12 § förvaltnuigslagen (1971: 290). Förslaget föranleder
ändring i förevarande paragraf.

46
§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om besvärsrätt över SIV:s be-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 167

slut i avvisnings- och förpassningsärenden samt över
beslut om uppehållstillständ i sådana fall då utlänningsnämnden hörts enligt
12 § första stycket. De fall som avses är när tillståndet försetts med utresebeslut
och när tillstånd har vägrats p. g. a. vandelsskäl.

Besvärsrätten är f. n. begränsad lill de fall då
utlänningsnämnden eller någon nämndledamot anfört avvikande mening eller
nämnden inle yttrat sig. Som jag tidigare redogjort för (8.3) föreslår jag alt
denna begränsning av besvärsrätlen avskaffas. Vidare skall besvärsliden vara
densamma som gäller i andra sammanhang, nämligen tre veckor. De föreslagna beslämmelserna
har tagits in i första stycket.

I vissa fall behöver utlänningsnämnden inte höras i förpassningsärende.
Detta är fallet om det är uppenbart att förpassning inte skall ske eller om
förpassningen beror på att uppehållsflllstånd saknas och sådant tillstånd
vägrats på grund av vandelsskäl eller har försetts med utresebeslul. I dessa
fall föreligger enligt första stycket besvärsrätt redan i ärendet om
uppehållstillstånd. I denna del innebär förslaget ingen ändring.

48 a §

Klagan över beslut om tagande i förvar kan f. n. endast
föras, om beslutet meddelats av förvaltningsdomstol i ärende om utvisning.

Enligt förslaget införs en allmän rätt att klaga över
beslut om förvarstagande. Däremot får talan inte föras mot beslut att ställa
utlänningen under uppsikt. Bestämmelsen, som intagits i förevarande paragraf,
innebär att polismyndighets beslut överklagas hos länsrätt och SIV:s beslut hos
kammamätt. EnUgt kungörelsen (1971: 1200) om kammarrättens domkretsar m. m.
upptas besvären av kammarrätten i Stockholm. Besvär över förvaltningsdomstols
beslut förs liksom hittills enligt beslämmelserna i förvallningsprocesslagen
(1971: 291). Mot regeringens beslut om förvarslagande (jfr 35 §) får talan inte
föras.

I övrigt får jag hänvisa till vad jag har anfört i den
allmänna motiveringen (8.3).

49 §

Bestämmelsen har i sakligt hänseende anpassats tiU
ändringarna i föregående paragraf.

50 §

I fråga om denna paragraf får jag hänvisa till vad jag
tidigare anfört (8.6).

51 §

Paragrafen reglerar den s. k. återbrytningsrälten, som f. n.
tillkommer regeringen och i vissa fall SIV.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 168

Jag
har i den allmänna motiveringen (8.4) föreslagit att avlägsnandebeslut som
inte har verkställts skall preskriberas efter viss tid. Som en följd därav har
jag föreslagit vissa inskränkningar i fråga om möjligheten att återbryta
sådant beslut. Förslaget föranleder ändring i denna paragraf.

Förvisningsbeslut föresläs
inte bli föremål för preskription. I fråga om dessa behälls å andra sidan
nuvarande återbrytningsmöjlighet för regeringen (första stycket). I visst
hänseende har återbrytningsrälten dessutom utvidgats. Nuvarande lyddse torde
inte medge annat än att beslutet upphävs i dess helhet. Behov har visat sig
föreligga att undantagsvis upphäva endast del av avlägsnandebeslut, exempelvis
på sådant sätt att ett med beslutet förenat återreseförbud ändras tiU att gälla
för kortare tid än som föreskrivs i avlägsnandebeslutet. Jag vill nämna alt en
sådan möjlighet har ansetts föreligga i de fall då beslut om förvisning har
prövats nådevägen. Jag anser att en möjlighet bör finnas att i återbrytningsärende
ändra beslutet i mildrande riktning, I förevarande paragraf har införts en
bestämmelse som möjliggör detta. Vidare har angetts att regeringen, i stället
för att upphäva beslutet, kan medge utlänningen att vistas här. En sådan form
av "villkorlig återbrytning" förekommer i praxis och har ansetts
böra lagfästas,

I fråga om awisnings-,
förpassnings- och utvisningsbeslut skall, som jag närmare redogjort för i den
allmänna motiveringen (8,4), återbrytning kunna ske endast p, g, a,
omständigheter som inte tidigare har prövats. Bestämmelsen har tagits in i
andra stycket,

I
paragrafens tredje stycke har för terroristfallens del införts den bestämmelse
som nu finns i 8 § terroristlagen. Verkställighetshinder enligt 54 a § har
beaktats.

Fjärde
stycket anger att regeringen får utfärda föreskrifter i fall som avses i första
och andra styckena. Bestämmelsema motsvaras av nuvarande bestämmelser i 51 §
första stycket sista punkten UtlL. 1 fråga om föreskriftemas innehåll hänvisas
till motiven till 10 § i förslaget.

1
ett femte stycke har tagits in regeringens rätt att meddela föreskrifter
enligt 9 § terroristlagen.

Äterbrytningsrätten
har i förslaget förbehållits regeringen.

51a
§

I
paragrafen har tagits in bestämmelser om rätt att meddela interimistiskt
beslut i ärende enligt 51 §. Som en första punkt föreskrivs alt fråga om inhibition
får avgöras av det ansvariga statsrådet. Frågan bör givetvis anmälas för
regeringen för dess ställningstagande till inhibi-tionen. Någon särskild
bestämmelse om detta torde inte behövas.

Av
praktiska skäl har inhibitionsrätt även lämnats tUl SIV. Den gäller vare sig
frågan om återbrytning eller anstånd enligt 51 § tredje stycket hunnit komma
under regeringens prövning eller ej. SIV skall

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 169

genast
underrätta regeringen om sitt beslut. I det fall då ärendet ännu inte väckts
hos regeringen skall SIV dessutom anmäla ärendet tiU prövning. Underrättelse
bör utan särskild bestämmelse kunna lämnas till det ansvariga statsrådet.

53 §

Paragrafen
innehåller bestämmelser om politiskt verkställighetshinder.

Som
ett nytt första stycke har tagils in en bestämmelse som klargör alt verkställighet
i UtiL:s mening kan ske genom alt utlänningen, efter att ha erhållit del av
beslutet, självmant lämnar landet.

54 a
§

I
denna paragraf har tagils upp hinder mot verkställighet i fråga om krigsvägrare
och vissa andra utiänningar i behov av särskilt skydd.

I
första stycket finns en bestämmelse om hinder mot befordran till land där
utlänningen löper risk att sändas flll krigsskådeplats. Bestämmelsen hänger
samman med ändringama i 2 §. När särskilda skäl för verkställighet föreligger
och befordran inte kan ske till annat land fär verkställighet ske. Bestämmelsen
är alltså inte fullt så restriktiv som 53 och 54 §§.

Andra
stycket avser sådana utlänningar som kan åberopa tungt vägande skäl att inte
återvända till sitt hemland på gmnd av de politiska förhållandena där (jfr
8.2). För sädan flykting föreslås, utöver de allmänna politiska
verkställighetshindren i andra stycket, alt han inte får befordras till
hemlandet om han kan åberopa synnerliga skäl. Bestämmelsen avser att i fråga
om denna grupp öppna möjlighet alt underlåta verkställighet när detta skulle
framstå som stötande för rättskänslan. Avsikten är att bestämmelsen skall
tillämpas restriktivt.

58 §

1
paragrafen finns bestämmelser om handläggningen av verkställighetsärenden.

Enligt
första stycket skall avvisning verkställas av polismyndighet medan
verkställighet av förpassning, förvisning och utvisning ankommer på
länsstyrelse. Med hänsyn tUl de ofta extraordinära förhållanden som kan
förekomma vid verkstäUighet av beslut om avlägsnande av terrorist föreslås alt
regeringen i dessa fall får frångå de regler som i övrigt gäller om vilken
myndighet som handlägger verkslällig-hetsärendet. Det kan exempelvis i
utvisningsärende vara lämpligare alt verkställigheten omhänderhas av polismyndigheterna
i samråd med regeringen. Ett tillägg av denna innebörd har tagits in i första
stycket.

Enligt
andra stycket i dess nuvarande lydelse skall, om utlänningen åberopar politiskt
verkställighetshinder, ärendet med visst undantag underställas SIV, Bestämmelsen
har kompletterats med hänsyn till bestämmelserna om nya skyddsgrupper.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 170

I elt nytt Iredje stycke föreskrivs för moisvarande fall,
att ärende som rör verkställighet av awisnings- eller ulvisningsbeslut mot
terrorist, i stället skall hänskjutas till SIV som med eget yttrande
underställer regeringen ärendet. Bestämmelsens motsvarighet finns nu i 5 §
terroristlagen,

I fjärde stycket har för terroristfallen föreskrivits
förhör i verkställighetsärenden som prövas av regeringen på grund av påstående
om poliflskt flykflngskap m, m. (jfr 14 § terroristlagen),

59 §

Enligt paragrafen får talan föras mot SIV:s beslut i
verkställighets-ärende som underställs SIV enligt 58 § andra stycket. Besvärsrätlen
är f. n. begränsad på motsvarande sätt som i 46 §,

Ändringen innebär att besvär alltid får föras och att
besvärstiden är tre veckor,

60 a §

I en ny paragraf har införts de förslagna bestämmelserna
om preskription av avvisnings-, förpassnings- eller utvisningsbeslut, I denna
del får jag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (8.4).

63 §

I straffskalan har för arbetsgivare som i sin tjänst har
utlänning utan föreskrivet arbetstillstånd införts fängelse i högst ett år
enligt de närmare överväganden som jag tidigare har redovisat (8.8.2).

64 §

I fråga om första stycket får jag hänvisa till vad jag
tidigare har anfört (8.6). Till ett nytt andra stycke har överförts
bestämmelserna i 15 § punkt 1 och 2 terroristiagen.

65 §

Denna paragraf har kompletterats med straffbestämmelsen i
15 § punkt 3 terroristlagen.

70 §

Paragrafens lydelse har anpassats till lydelsen av 13 kap.
6 § RF,

10.2 Förslagen till lag om ändring i lagen (1968: 555) om
rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, lag om
ändring i förordningen (1968: 564) om tillfällig handel och lag om ändring i
lagen (1975: 000) om tUlfällig handel

Som jag tidigare har anfört (8,7) bör den rätt att idka
näring som nu tillkommer innehavare av bosältningstillstånd i fortsättningen
gälla in-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 171

nehavare
av permanent uppehållstillstånd. Förslaget föranleder ändring i de nu avsedda
författningarna.

Medborgare i nordiskt land
kan inte få bosältningstillstånd. Detsamma gäller i fråga om det permanenta uppehållstiUstånd
som enligt förslaget ersätter bosältningstillståndet. Som jag fömt har anfört
(8.7) bör redan nu genomföras den ändringen att nordisk medborgare jämställs
med utlänning som har permanent uppehållsflllstånd i fråga om rätten att idka
näring i allmänhet. En förutsättning bör vara att utlänningen är bosalt här i
riket. I 1968 års lag har införts bestämmelser av denna innebörd.

10.3
Förslaget tUl lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

I
lagen har de nuvarande bestämmelserna i 1013 §§ terroristlagen tagils in i sak
oförändrade. Lagens giltighetstid har begränsats tUl utgången av år 1976.

11
Hemställan

Jag
hemstäUer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om ändring i
utlänningslagen (1954: 193)

2.
lag om tvångsåtgärder i
spaningssyfte i vissa fall.

Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 172

Bilaga De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom föreskrives i fråga om utlänningslagen (1954:
193),

dels att 38 § skall upphöra att gäUa,i

dels att i 36, 1214, 16, 16 a, 17, 39, 42 a, 43, 47, 52,
71 och 72 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",2

dels alt 2, 9, 10, 11, 15, 1921, 26, 2931, 34, 35, 37,
40, 44, 46, 4951, 53, 58, 59, 63, 64, 65 och 70 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 21 a,
48 a, 51 a, 54 a och 60 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Politisk flykting skall ej utan synnerliga skäl vägras
fristad i riket, då han är i behov därav.

Såsom politisk flykting anses i denna lag utlänning som i
sitt hemland löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse. Med politisk
förföljelse förstås att någon på gmnd av sin härstamning, tillhörighet till
viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på
grund av politiska förhållanden utsattes för förföljelse, som riktar sig mot
hans liv eller frihet eller eljest är av svär beskaffenhet, eller ock att på gmnd
av politiskt brott allvarligt straff ålägges honom.

Utlänning som, utan att vara politisk flykting, på grund
av de politiska förhållandena i sitt hemland ej vill återvända dit och som kan
åberopa tungt vägande omständigheter till stöd härför, skall ej utan särskilda
skäl vägras tillstånd alt vistas i riket. Detsamma skall gälla den som
övergivit krigs-skådesplats eller som flytt från sitt hemland för att undgå
förestående krigstjänstgöring (krigsvägrare).

1 Senaste lyddse av 38 § 1971: 1186. ' Senaste lydelse av

3 §1974: 194 16
a §1974: 194

5 § 1957: 697 39
§ 1973: 123

12 § 1968: 755 42
a § 1973: 123

16 §1968: 755 43
§ 1973: 123

71 § 1973: 163.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

UppehållstUlstånd
medför rält att vistas i riket den tid som angivits i tillståndet. Det
innefattar icke rätt till inresa, om ej detta särskilt angivits. Tillståndet må
begränsas till att avse uppehåll endast inom viss del av riket, dock ej mindre
del än en kommun, samt förbindas med de föreskrifter som i övrigt finnas
erforderliga. Kvar-stannar utlänning i riket efler det att hans tillstånd
upphört att gälla, skall han, intill dess nya föreskrifter meddelas för
honom, alltjämt vara underkastad de föreskrifter som voro förbundna med
tillståndet.

Beslut om uppehållstillstånd må innehålla föreskrift att
utlänningen senast då liden för tillståndet utgår skall utresa ur riket (utresebeslut).

Uppehållstillstånd
får meddelas för viss tid eller, i fråga om utlänning som är fast bosatt i
riket, utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd). Sistnämnda tillstånd
får återkallas, om utlänningens bosättning här upphör.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bosättningstillstånd
medför rätt att inresa och att utan tidsbegränsning vistas i riket. Den som
innehar bosätlningstillslånd äger uppehålla sig i riket, även om han icke är
försedd med pass.

Bosättningstillstånd
må meddelas utlänning, som är fast bosatt i riket; upphör hans bosättning här,
må tillståndet återkallas.

Tidsbegränsat
uppehållstillstånd medför rätt att vistas i riket den tid som angivits i
tillståndet. Det innefattar icke rätt till inresa, om ej delta särskilt
angivits. Tillståndet må begränsas till att avse uppehåll endast inom viss
del av riket, dock ej mindre del än en kommun, samt förbindas med de
föreskrifter i fråga om byte av bostad och arbetsanslällning samt anmälningsskyldighet
som i övrigt bedömes behövliga. Stannar utlänning kvar i riket efter det att
hans tillstånd upphört alt gälla, skall han, intill dess nya föreskrifter
meddelas för honom, alltjämt vara underkastad de föreskrifter som voro
förbundna med tillståndet.

Beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd får innehålla
föreskrift att utlänningen senast då tiden för tillståndet utgår skall utresa
ur riket (utresebeslut).

Permanent uppehållstillstånd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

medför rätt att inresa och att vistas i riket utan
tidsbegränsning. Den som innehar sådant tillstånd får uppehålla sig i riket,
även om han saknar pass.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Visering,
uppehållstillstånd och bosättningstillslånd meddelas av den centrala utlänningsmyndighelen;
denna myndighet beslutar även om återkallelse av bosättningstillstånd.

Visering
må ock meddelas av ministern för utrikes ärendena saml, i den omfattning
Konungen besiämmer, av diplomatisk eller konsulär myndighet eller polismyndighet.
Om återkallelse av visering beslutar den myndighet, som meddelat viseringen;
den centrala utlänningsmyndighelen äger jämväl återkalla visering, som annan
myndighet meddelat, dock ej sådan som beviljats av ministern för utrikes
ärendena.

Uppehållsflllstånd
må, i den omfattning Konungen besiämmer, meddelas av polismyndighet; finner
polismyndigheten atl ansökan om uppehållstillstånd icke bör bifaUas, skall
ärendet underställas den centrala utlänningsmyndighelen. Utresebeslut må
meddelas endast av den centrala utlänningsmyndigheten.

Visering och uppehållstillstånd meddelas av den centrala utlänningsmyndighelen;
denna myndighet beslutar även om återkallelse av permanent uppehållstillstånd.

Visering må ock meddelas av chefen för
utrikesdepartementet saml, i den omfattning regeringen besiämmer, av
diplomatisk eller konsulär myndighet eller polismyndighet. Om återkallelse av visering
beslutar den myndighet, som meddelat viseringen; den centrala utlänningsmyndighelen
äger jämväl återkalla visering, som annan myndighet meddelat, dock ej sädan
som beviljats av chefen för utrikesdepartementet.

Tidsbegränsat
uppehållstillstånd må, i den omfattning regeringen bestämmer, meddelas av
polismyndighet; finner poUsmyndigheten alt ansökan om uppehållstillstånd icke
bör bifallas, skall ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten, Utresebeslut
må meddelas endast av den centrala utlänningsmyndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konungen
får förordna alt utlänning icke utan tillstånd fär

1.
innehava
anställning här i riket eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva
verksamhet som föranledes av anställning utomlands (arbetstillständ),

2.
innehava
anställning som avser befattning pä svenskt fartyg i utrikes farl (anställningslillstånd).

Förordnande
enligt första stycket skall icke gälla utlänning, som

= Senaste lydelse 1968:755, * Senaste lyddse 1974: 194,

Regeringen
får förordna alt utlänning icke utan tillstånd får

1,
innehava
anställning här i riket eUer, i annan egenskap än handelsresande, utöva
verksamhet som föranledes av anställning utomlands (arbetstillstånd),

2,
innehava anställning
som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart (anställningslillstånd).

Förordnande
enligt första stycket skall icke gälla utlänning, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse innehar bosältningstillstånd.

Föreslagen lydelse

innehar permanent uppehållstillstånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 §5 Utlänning må ock avvisas,

1)
om han kan
antagas komma alt sakna erforderliga medel för sin vistelse här i riket eller,
därest han ämnar besöka Danmark, Finland, Island eller Norge, för sin vistelse
därstädes ävensom för sin hemresa;

2)
om han ämnar
söka sitt uppehälle här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller Norge
och det skäligen kan antagas all han icke kommer all ärligen försörja sig;

3)
om han, enligt
vad känt är, under de senast förflutna två åren yrkesmässigt bedrivit otukl,
yrkesmässigt utnyttjat annans otukflga levnadssätt eller yrkesmässigt bedrivit
olovlig införsel eller utförsel;

4)
om han tidigare
inom eller utom riket blivit dömd till frihetsstraff och del skäligen kan
befaras all han kommer att här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller
Norge fortsätta brottslig verksamhet;

5)
om det med
hänsyn tiU hans föregående verksamhet eller eljest skäligen kan befaras all han
kommer alt här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller Norge bedriva
sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet; eller

6)
om i lag eller
med stöd av lag bestämmelse meddelats därom med anledning av resolution, som
anlagils av Förenta nationernas säkerhetsråd,

Uflänning
må jämväl, på begäran av den centrala uflänningsmyndigheten i Danmark,
Finland, Island eller Norge, avvisas i annat fall, om det kan antagas alt han
eljest begiver sig lill del land, som framställt sådan begäran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
denna paragraf sägs skall icke gälla den som innehar visering,
uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd.

20 §6

Vad i denna paragraf sägs skall icke gälla den som innehar
visering eller uppehållstillstånd.

20 §

Utlänning som ankommer lill riket skall avvisas, om det
finnes grundad anledning antaga att han tillhör eller verkar för organisation
eller grupp som avses i andra stycket och det tillika med hänsyn till vad som
är känt om hans föregående verksamhet eller eljest föreligger fara att han här
i riket medverkar lill handling som avses där.

I första
stycket avses grupp eller organisation som, med hänsyn lill vad som är känt om
dess tidi-

opaginerad Kontrollera mot PDF

= Senaste lyddse 1969: 233. Senaste lydelse 1973: 274.
Förutvarande 21 § upphävd genom 1971:1186.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

gare verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda
våld, hot eller tvång för politiska syften och till följd därav kan befaras
även här i riket bedriva sådan verksamhet.

Rikspolisstyrelsen
upprättar förteckning över utlänningar som enligt vad i första stycket sägs
skall avvisas. Förteckningen får endast avse utlänning som tillhör eller verkar
för organisation eller grupp som regeringen bestämmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 §
första stycket Avvisning skall ske vid utlännings ankomst lill riket eller omedelbart
därefter; avvisning med stöd av 19 § må dock ske intill tre månader efter
ankomsten. Beslut om avvisning meddelas av polismyndighet.

21 §

Avvisning enligt 18 eller 19 § skall ske vid utlännings
ankomst till riket eller omedelbart därefter; avvisning med stöd av 19 § må
dock ske intill tre månader efter ankomsten. Beslut om avvisning meddelas av
polismyndighet.

När
utlänning, vilken upptagits på förteckning som avses i 20 § tredje stycket och
ej innehar visering eller uppehållstillstånd, ankommer till riket, skall
polismyndigheten omedelbart meddela beslut om hans avvisning, om ej annat
följer av 21 a § tredje stycket. Uppkommer hos polismyndigheten fråga om
avvisning enligt 20 § av annan utlänning än som sagts nu, skall ärendet hänskjutas
till den centrala utiänningsmyndigheten, som med eget yttrande underställer
regeringen ärendet. I ärende som prövas av regeringen skall förhör hållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 § andra
stycket Finner polismyndigheten skäl lill avvisning föreligga men påstår utlänningen
att han i det land, från vilket han kommit, löper risk att bliva utsatt för
politisk förföljelse eller att han där icke åtnjuter trygghet mot alt bliva
sänd tiU land, i vilket han löper sådan risk, och är påståendet icke uppenbart
oriktigt, skall ärendet underställas

21a §
Finner polismyndigheten skäl till avvisning föreligga / fall som avses i 18
eller 19 § men påslår utlänningen att han i det land, från vilket han kommit,
löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse eller risk att sändas till
krigsskådeplats eller straffas för att han övergivit krigsskådeplats eller
eljest vägrat fullgöra krigstjänstgöring

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

den centrala utlänningsmyndigheten. Den centrala
utlänningsmyndigheten har att, efter utlänningsnämndens hörande, besluta i
ärendet så snart det kan ske. Finner den centrala utlänningsmyndigheten
uppenbart att avvisning ej bör ske eller är ärendet synnerligen brådskande, må
beslut meddelas utan att yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

Föreslagen
lydelse

eller ock att han där icke åtnjuter trygghet mot att bliva
sänd till land, i vUket han löper sådan risk, och är påståendet icke uppenbart
oriktigt, skaU ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten.
Detsamma skall gälla när utlänning påstår sig icke vilja återvända till
hemlandet på grund av de politiska förhållandena där. Den centrala utiänningsmyndigheten
har att, efter utlänningsnämndens hörande, besluta i ärendet så snart det kan
ske. Finner den centrala utlänningsmyndigheten uppenbart att avvisning ej bör
ske eller är ärendet synnerligen brådskande, må beslut meddelas utan att
yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 §
tredje stycket Vad i andra stycket sägs skall ock gälla, då anledning förekommer
till avvisning enhgt 19 § andra stycket ävensom då polismyndigheten finner det
vara tveksamt, om utlänning, mot vilken avvisningsanledning förekommer, bör
avvisas.

Vad i första stycket sägs skall ock gälla, dä anledning
förekommer till avvisning enligt 19 § andra stycket ävensom då polismyndigheten
finner det vara tveksamt, om utlänning, mot vilken avvisningsanledning
förekommer, bör avvisas.

Är
fråga om avvisning enligt 20 § skall ärendet under de förutsättningar som
anges i första stycket hänskjutas till den centrala utlänningsmyndighelen, som
med eget yttrande underställer regeringen ärendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 §
Finnes utiänning hava begått brott, å vilket fängelse i mer än ett år kan
följa, eller undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn som ådömts utlänning
för sådant brott, och kan det på gmnd av gärningens beskaffenhet och övriga
omständigheter befaras att han kommer alt här i riket fortsätta brottslig
verksamhet eller föranleder brottet eljesi att han icke bör få kvarstanna, mä
domstolen förvisa honom ur riket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid bedömande om utiänning bör förvisas skall hänsyn tagas
till utlänningens levnads- och famUje-förhåUanden samt tUl längden av den tid
han vistats i riket. Utlän-

' Senaste lydelse 1964: 205. 12 Riksdagen 1975176.1 saml.
Nr 18

Vid
bedömande om utlänning bör förvisas skall hänsyn tagas till utlänningens
levnads- och familjeförhållanden samt till längden av den tid han vistats i
riket. Utiän-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

ning,
som innehar bosättningstillstånd eller som då åtalet väcktes sedan minst fem
år tillbaka var bosatt i riket, må förvisas endast om synnerliga skäl äro
därtill.

ning, som sedan minst ett år innehar permanent
uppehållstillstånd eller som då åtalet väcktes sedan minst fem år tUlbaka var
bosatt i riket, må förvisas endast om synnerliga skäl äro därtUl.

Förvisas utlänning, skall det men han därigenom lider
beaktas vid bestämmande av annan påföljd för brottet. Förordnar domstol enligt
34 kap, brottsbalken om förändring av påföljd, som ådömts jämte förvisning, må
ock meddelas det beslut i fråga om förvisningen, som därav påkallas.

29 §8 Utlänning må utvisas ur riket,

1)
om han
yrkesmässigt bedriver olukt eller eljest underlåter att efter förmåga söka ärligen
försörja sig;

2) om han är hemfallen åt alkoholmissbmk
eller narkotikamissbruk och finnes i följd därav vara farlig för annans
personliga säkerhet eller föra ett grovt störande levnadssätt;

opaginerad Kontrollera mot PDF

3)
om han
av tredska eller uppenbar vårdslöshet gång efler annan undandrager sig att
uppfylla sina förpliktelser mot det allmänna eller mot enskild person; eller

4)
om han under
loppet av de senast förflutna fem åren utom riket genom dom som äger laga kraft
blivit dömd till frihetsstraff för brott, varför utlämning må ske enligt svensk
lag, eller undergått honom omedelbart ådömt frihetsstraff för sådant brott och
det på gmnd av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras
att han kommer att här i riket fortsätta brottslig verksamhet.

Vid bedömande om utlänning bör utvisas enligt denna §
skall hänsyn tagas till utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt
till längden av den tid han vistats i riket. Utlänning som innehar
bosättningstillstånd eller som sedan minst fem år tillbaka är bosatt i riket,
må utvisas endast om

' Senaste lydelse 1968: 755.

3)
om han av tredska
eller uppenbar vårdslöshet gång efter annan undandrager sig att uppfylla sina
förpliktelser mot det allmänna eller mot enskUd person;

4)
om han
under loppet av de senast förflutna fem åren utom riket genom dom som äger laga
kraft blivit dömd till frihetsstraff för brotl, varför utlämning må ske enligt
svensk lag, eller undergått honom omedelbart ådömt frihels-straff för sådant broll
och det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras
att han kommer att här i riket fortsätta brottslig verksamhet; eller

5) om sådana omständigheter

föreligger som avses i 20 § första

och andra styckena.

Vid bedömande om utlänning bör utvisas enligt första
stycket punkterna 14 skall hänsyn tagas till utlänningens levnads- och familjeförhållanden
samt tUl längden av den tid han vistats i riket. Utlänning som sedan minst ett
år innehar permanent uppehållstillstånd eller som sedan minst fem är till-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse synnerliga skäl äro därtill.

Föreslagen lydelse

baka är bosatt i riket, må endast om synnerliga skäl
föreligger utvisas med stöd av första stycket pimkterna 14.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut
om utvisning meddelas av länsrätt. Påstående av utiänning att han är
politisk flykting prövas enligt 58 § i samband med verkställigheten av
beslutet.

Beslut om utvisning enligt 29 § första stycket punkterna
14 meddelas av länsrätt. Påstående av uflänning att han är politisk flykting
prövas enligt 58 § i samband med verkställigheten av beslutet. Vad nu sagts
gäller även när utlänningen påstår att det föreligger annan sådan omständighet
som anges i 2 §.

Beslut om utvisning enligt 29 § första stycket punkt 5
meddelas av regeringen. I ärendet skall inhämtas yttrande från den centrala
utlänningsmyndigheten, om ej hinder möter på grund av att ärendet är
synnerligen brådskande.

31 §10 I ärende hos länsrätt angående utvisning skall, om
utlänningen begär del, muntlig förhandling hållas. Det åligger länsrätten att i
god tid innan beslut om utvisning meddelas underrätta utlänningen om hans rätt
att påkalla sådan förhandhng.

Vid
muntlig förhandling hos förvallningsdomstol i ärende angående utvisning äga 41 §,
42 § första och andra styckena samt, såvitt avser allmänt ombud och tolk, 42 a
§ tredje och fjärde styckena motsvarande tillämpning. Utöver vad som följer av
16 § förvallningsprocesslagen (1971: 291) äger domstolen förordna att
förhandlingen skaU hållas inom stängda dörrar, då det påkallas av omständighetema,

/ ärende hos regeringen om utvisning enligt 29 § första
stycket punkt 5 skall förhör hållas.

34 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

plikt.

I ärende om utvisning enligt denna paragraf skall förhör
hållas,

» Senaste lydelse 1971:1186. " Senaste lydelse
1973: 123.

ti2 Riksdagen 1975/76. 1 sand. Nr 18

När det
finnes påkallat av hänsyn lill rikels säkerhet eller eljest i statens intresse,
må Konimgen utvisa utlänning och förbjuda honom alt återvända till riket eller
ock föreskriva inskränkningar och villkor för hans vistelse i riket.

När det
finnes påkallat av hänsyn lill rikels säkerhet får regeringen utvisa
utlänning och förbjuda honom alt återvända till riket eller ock föreskriva
inskränkningar och villkor / fråga om hans vistelseort, byte av bostad och arbetsanslällning
samt anmälnings-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppkommer fråga om avvisning, förpassning eller utvisning
eller om verkställighet av sådan åtgärd eller om verkställighet av förvisning,
äger den myndighet som handlägger ärendet förordna att utlänningen skall tagas
i förvar eller ställas under uppsikt.

Åtgärd enligt första stycket må ock, då Konungen
handlägger ärendet, vidtagas av länsstyrelse eller den centrala utlänningsmyndighelen
och, då den centrala utiänningsmyndigheten handlägger ärendet, av
länsstyrelse. Kan det skäligen befaras att utlänningen avviker, må åtgärden
vidtagas av polismyndighet. Anmälan om åtgärden skall skyndsamt göras hos den
myndighet som handlägger ärendet, och det åligger denna myndighet att
omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.

Skall enligt 21 a § tredje stycket ärende om avvisning
underställas regeringen, skall polismyndigheten taga utlänningen i förvar.

Föreligger
i annat fall än som avses i första stycket sannolika skäl för avvisning,
förpassning eller utvisning eller uppkommer fråga om verkställighet av sådan
åtgärd eller av förvisning och kan det med hänsyn till utlänningens personliga
förhållanden eller övriga omständigheter skäligen befaras att han kommer att
hålla sig undan eller här bedriva brottslig verksamhet eller är hans identitet
oklar, äger den myndighet som handlägger ärendet förordna att han skall tagas i
förvar. Om det befinns tillräckligt, kan myndigheten i stället ålägga honom
att på vissa lider anmäla sig hos polismyndighet i orten eller föreskriva
annat villkor som erfordras för att hålla honom under uppsikt. Fullgör
utlänning icke vad som sålunda ålagts honom, kan han tagas i förvar.

Är fara i dröjsmål får åtgärd enligt andra stycket
vidtagas av polismyndighet, även om ärendet handlägges av annan myndighet.
Skall enligt 21 § andra stycket ärende om avvisning underställas regeringen
eller uppkommer fråga om utvisning enligt 29 § första stycket punkt 5, får
polismyndighet även i annat fall taga utlänningen i förvar eller ställa honom
under uppsikt. Anmälan om ål-gärden skall skyndsamt göras hos den myndighet som
handlägger ärendet, och det åligger denna myndighet alt omedelbart pröva om
åtgärden skall beslå.

Utlänning får inte kvarhållas längre tid än två veckor
från det han togs i förvar, om icke synnerliga skäl föreligger därtill. Innan
beslut härom meddelas skall hållas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18

Nuvarande lyddse

181

Föreslagen lydelse

förhör eller, om förvaltningsdomstol handlägger ärendet,
muntlig förhandling. Beslut om kvarhållande i förvar gäller för varje gång
icke längre tid än fjorton dagar från beslutets dag. Vad nu sagts gäller ej när
beslut meddelats om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förekommer
ej längre skäl att hålla utlänningen i förvar eller under uppsikt, skall
åtgärden omedelbart upphävas.

Meddelas
icke inom tid som i 35 § fjärde stycket sägs beslut om kvarhållande i förvar
eller förekommer annars ej längre skäl att hålla utlänningen i förvar eller
under uppsikt, skall åtgärden omedelbart upphävas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 §11 ut-

Finnes anledning att hålla länning i förvar längre tid än
en månad, skall frågan därom inom sagda tid underställas Konungen. Ej må någon kvarhållas
längre tid än tre månader från det han togs i förvar, om ej Konungen finner
synnerliga skäl därtill föreligga. Innan Konungen meddelar beslut härom, skall
förhör hållas i ärendet samt utlänningsnämnden avgiva yttrande. Konungens
beslut om kvarhållande av utlänning i förvar gäller för varje gång ej längre än
tre månader från dagen för beslutet.

Första stycket gäller ej i ärende hos förvallningsdomstol
om utvisning. Ej må någon i sådant ärende kvarhållas längre tid än tre månader
från det han togs i förvar, om ej synnerliga skäl därtill föreligga. Innan
beslut härom meddelas skall muntlig förhandling hållas i ärendet. Beslut om kvarhållande
av utlänning i förvar gäller för varje gång ej längre tid än tre månader från
dagen för beslutet.

i> Senaste lydelse 1971:1186.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

förhörsmyndighet.
Utlänningsnämnden äger uppdraga åt ledamot eller suppleant att hålla förhör.

44 §12 Polismyndighets beslut om avvisning må överklagas av utlänningen.

Förhör
skall hållas av den myndighet som handlägger ärendet. Den centrala
utlänningsmyndigheten äger dock i ärende, som myndigheten handlägger, överlämna
åt utlänningsnämnden eller länsstyrelse att hälla förhör. I ärende, som handlägges
av Konungen, utser Konungen förhörsmyndighet.

Förhör
skall hållas av den myndighet som handlägger ärendet. Den centrala utiänningsmyndigheten
äger dock i ärende, som myndigheten handlägger, överlämna åt utlänningsnämnden
eUer länsstyrelse att hälla förhör. I ärende, som handlägges av regeringen,
utser regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klagan
föres hos den centrala utlänningsmyndigheten genom besvär.

Klagan föres hos den centrala utlänningsmyndigheten genom
besvär. Klagande har att inom en vecka efter det han erhållit del av beslutet
inkomma med besvären.

Förvaltningsdomstols
beslut om utvisning må överklagas av utlänningen. Klagan föres enligt bestämmelserna
i förvallningsprocesslagen (1971: 291).

Förvaltningsdomstols beslut om utvisning må överldagas av
utlänningen. Klagan föres enligt bestämmelserna i förvallningsprocesslagen
(1971: 291). Klagande har dock att inom en vecka efter det han erhållit del av
beslutet inkomma med besvären.

Om klagan rörande förvisning gäller vad eljest är stadgat
om klagan över allmän domstols dom eller beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46 §13

Över
den centrala utlännings-myndighetens beslut om avvisning eller förpassning så
ock dess beslut i tillståndsärende, i vilket utlänningsnämndens yttrande
inhämtats på grund av 12 § första stycket, må klagan föras av utiänningen.
Klagan föres hos regeringen genom besvär.

Över den centrala utlännings-myndighetens beslut om
avvisning eller förpassning så ock dess beslut i lillståndsärende, i vUket utlänningsnämndens
yttrande inhämtats på grund av 12 § första stycket, må klagan föras av utlänningen,
om utlänningsnämnden eller någon dess ledamot anfört avvikande mening eller
ock nämnden i ärende rörande avvisning icke avgivit yttrande.

Vad sålunda stadgats skall ej gälla beslut om förpassning
i fall då utlänningsnämndens yttrande i ärendet ej fordras.

Klagan enligt första stycket föres hos Konungen genom
besvär.

" Senaste lydelse 1971:1186. " Senaste lydelse
1971: 1186,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Klagande har att inkomma med besvären inom en vecka efter
det han erhållit del av beslutet.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

48 a §

Beslut enligt 35 § andra stycket om tagande i förvar får
överklagas av utlänningen. Vad nu sagts gäller ej beslut som meddelats av regeringen.
Har beslutet meddelats av polismyndighet, föres klagan hos länsrätt. Har
beslutet meddelats av den centrala utlänningsmyndigheten eller av länsstyrelse
föres klagan hos kammarrätt. Över förvaltningsdomstols beslut föres klagan
enligt bestämmelserna i förvallningsprocesslagen (1971: 291).

Klagan enligt första stycket får föras särskilt och är ej
inskränkt till viss tid.

49 §1*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klagan över beslut i ärende enligt denna lag må endast
föras i fall som angivas i 44, 46, 46 a och 59§§.

Utan
hinder av vad i första stycket sägs må klagan föras över beslut om avvisande
av ombud eller biträde, beslut i jävsfråga samt beslut om förvarstagande i
ärende om utvisning hos förvaltningsdomstol.

Klagan
över beslut om avvisande av ombud eller biträde samt klagan över
förvaltningsdomstols beslut i jävsfråga må föras särskilt inom en vecka efter
det klaganden erhållit del av beslutet. Klagan över förvaltningsdomstols beslut
om förvarstagande må likaledes föras särskilt och vare ej inskränkt lill viss
tid.

Klagan
över beslut i ärende enligt denna lag må endast föras i fall som anges i 44,
46, 46 a, 48 a och 59 §§.

Utan
hinder av vad i första stycket sägs må klagan föras över beslut om avvisande
av ombud eller biträde samt beslut i jävsfråga. Sådan klagan må föras
särskilt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
utlänning i ärende om uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd mot
bättre vetande lämnat oriktig uppgift och har uppgiften föranlett alt
tillståndet beviljats

" Senaste lydelse 1973:123.

Har
utlänning i ärende om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd mot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift eller svikligen förtigit visst förhållande och
har han därige-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

honom, äger den centrala utlänningsmyndighelen, efler
utlänningsnämndens hörande, förordna att tillståndet skall upphöra att gälla.

Föreslagen
lydelse

nom föranlett att tiUståndet beviljats honom, äger den
centrala utlänningsmyndigheten, efter utlänningsnämndens hörande, förordna
att tillståndet skall upphöra att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kan
beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning icke verkställas
eller föreligger eljest, vare sig beslutet verkställts eller icke, skäl att
beslutet icke längre skall lända till efterrättelse, äger Konungen upphäva
beslutet. I samband därmed meddelar Konungen de föreskrifter för utlänningens
vistelse i riket, som må finnas påkallade.

Beslut
om avvisning eller förpassning, vilket icke blivit verkställt, må ock
upphävas av den centrala utlänningsmyndigheten, om särskilda skäl äro därtill;
vad nu sagts gäller dock icke beslut som meddelats av Konungen.

Kan
beslut om förvisning icke verkställas eller föreligger eljest, vare sig
beslutet verkställts eller icke, skäl att beslutet icke längre skall lända till
efterrättelse, äger regeringen upphäva beslutet i dess helhet eller i viss del
eller ock medge att utlänningen utan hinder av beslutet får vistas i riket.

Första
stycket gäller, med det undantag som anges i tredje stycket, i fråga om beslut
om avvisning, förpassning eller utvisning, som på grund av omständighet som
icke tidigare prövats finnes icke längre böra lända till efterrättelse.

Meddelar
regeringen beslut om avvisning enligt 20 § eller utvisning enligt 29 § första
stycket punkt 5 men möter på grund av vad i 5354 a §§ sägs hinder mot
verkställighet av beslutet eller föreligger annars särskild anledning att
verkställighet ej bör äga rum, skall förordnas att verkställighet tills vidare
ej får ske. Beslut om avvisning eller utvisning som nu sagts eller förordnande
att verkställighet av sådant beslut ej får ske skall omprövas när anledning
förekommer därtill.

Upphäves
beslut enligt första eller andra stycket eller medges utlänningen rätt att
utan hinder av beslutet vistas här i riket, får regeringen i samband därmed
meddela sådana föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens
vistelse i riket som anges i 34 §.

Skall
verkställighet icke ske i fall som avses i tredje stycket eller har i annat
fall meddelats be-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse slut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning som ej kan
verkställas och föreligger beträffande utlänningen sådana omständigheter som
avses i 20 § första och andra styckena, får regeringen meddela föreskrifter som
avses i fjärde stycket. I ärende som nu sagts skall förhör hållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

51a §

Uppkommer fråga som avses i 51 § får det statsråd, som
ansvarar för ärenden enligt denna lag, besluta huruvida verkställighet skall
ske innan regeringen meddelat slutligt beslut i ärendet. Sådant beslut får
även meddelas av den centrala utiänningsmyndigheten. Det åligger därvid den
centrala utlänningsmyndigheten att genast underrätta regeringen om den
vidtagna åtgärden och, om ärendet ännu icke kommit under regeringens
prövning, anmäla ärendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

53 §

Beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller
utvisning anses verkställt när utlänningen, sedan han fåll del av beslulel,
rest ut ur landet.

Utlänning må icke vid verkställighet av avvisning, förpassning,
förvisning eller utvisning befordras till land, där han löper risk att bliva
utsatt för politisk förföljelse, och ej heUer till land, där han icke
åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan
risk.

54 a

Uflänning må icke vid verkställighet befordras till land,
där han löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse och ej heller
till land, där han icke åtnjuter trygghet mot alt bliva sänd tiU land, i
vilket han löper sådan risk.

Krigsvägrare må icke vid verkställighet av avvisning,
förpassning, förvisning eller utvisning befordras till land där han löper
risk att sändas till krigsskådeplats och ej heller till land där han icke
åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk,
såvida inte särskilda skäl för verkställighet föreligger och han inte kan
befordras till annat land.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

58 Avvisning skall så snart det kan ske verkställas av
polismyndighet. Verkställighet av förpassning, förvisning och utvisning
ankommer pä länsstyrelse.

Påstår utlänningen att han i det land, till vilket han
skulle befordras, löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse eller
att han där icke åtnjuter trygghet mot alt bliva sänd till land, i vilket han
löper sådan risk, och är påslåendet icke uppenbart orikligt, skall ärendet
underställas den centrala utlänningsmyndighelen; underställning skall dock ej
ske, om påståendet enligt det beslut som förekommer till verkställighet redan
är prövat. Den centrala uflänningsmyndigheten har alt, efter utlänningsnämndens
hörande, besluta i ärendet så snart det kan ske. Finner den centrala utlänningsmyndighelen
uppenbart alt verkstäUighet ej bör ske eller är ärendet synnerligen
brådskande, må beslut meddelas utan att yttrande inhämtas frän uflänningsnämnden.

Föreslagen lydelse

Anför i annat fall utlänning som avses i 2 § tredje
stycket synnerUga skäl för att han icke skall sändas till sitt hemland, må han
icke vid verkställighet befordras dit eller till land, i vilket han löper risk
att bliva sänd till sitt hemland.

§15

Avvisning skall så snart del kan ske verkställas av
polismyndighet. Verkslällighel av förpassning, förvisning och utvisning
ankommer på länsstyrelse, / fall som avses i 20 § eller 29 § första stycket
punkt 5 äger regeringen förordna annorlunda.

Påstår utlänningen alt han i det land, lill vilket han
skulle befordras, löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse eller
risk alt sändas till krigsskådeplats eller straffas för att han övergivit krigsskådeplats
eller eljest vägrat fullgöra krigstjänstgöring eller ock att han där icke
åtnjuter trygghet mol alt bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk,
och är påståendet icke uppenbart orikflgt, skall, utom i fall som avses i 20 §
och 29 § första stycket punkt 5, ärendet underställas den centrala utlänningsmyndighelen.
Detsamma skall gälla när utlänning påstår sig ej vilja återvända till hemlandet
på grund av de politiska förhållandena där. Underställning skall dock ej ske,
om påståendet enligt det beslut som förekommer till verkställighet redan är
prövat. Den centrala utlänningsmyndighelen har alt, efler uflänningsnämndens
hörande, besluta i ärendet så snart det kan ske. Finner den centrala utlänningsmyndighelen
uppenbart alt verkställighet ej bör ske eller är ärendet synnerligen
brådskande, må beslut meddelas utan alt yttrande inhämtas frän uflänningsnämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lyddse 1973: 274,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Avser verkställighet, som enligt andra stycket
underställts den centrala utlänningsmyndighelen, förpassning och har förhör
icke hållits i förpassningsärendet, skaU, om utlänningen begär det, förhör hållas.
Det åligger den centrala utlänningsmyndigheten att, innan ärendet avgöres,
underrätta utlänningen om hans rätt att påkalla förhör.

Finner den centrala utlännings-myndigheten anledning till
verkställighet enligt 54 §, skall frågan härom underställas Konungeit.

Föreslagen
lydelse

Påstår utlänningen i fall som avses i 20 § eller 29 §
första stycket punkt 5 att det föreligger sådant förhållande som sägs i andra
stycket, skall ärendet hänskjutas till den centrala utlänningsmyndighelen, som
med eget yttrande underställer regeringen ärendet. Vad nu sagts skall dock ej
gälla i ärende om verkställighet av beslut varigenom påståendet redan
prövats.

Avser
verkställighet, som enligt andra stycket underställts den centrala
utlänningsmyndigheten, förpassning och har förhör icke hållils i förpassningsärendet,
skall, om utlänningen begär del, förhör hållas. Det åligger den centrala utlänningsmyndighelen
alt, innan ärendet avgöres, underrätta utlänningen om hans rätt att påkalla
förhör, / ärende som enligt tredje stycket prövas av regeringen skall förhör
hållas.

Finner
den centrala utlänningsmyndighelen anledning till verkställighet enligt 54 §,
skall frågan härom underställas regeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

59 §

Har fråga om verkställighet enligt 58 § andra stycket
underställts den centrala utlänningsmyndigheten, äger utlänningen föra klagan
över myndighetens beslut, otn utlänningsnämnden icke avgivit yttrande i
ärendet eller om nämnden eller någon dess ledamot anfört avvikande mening.

Klagan enligt första stycket föres hos Konungen genom
besvär. Klagande har alt inkomma med besvären inom en vecka efter det han
erhållit dd av beslutet.

16

Har fråga om verkställighet enligt 58 § andra stycket
underställts den centrala utlänningsmyndigheten, äger utlänningen föra klagan
över myndighetens beslut.

Klagan föres hos regeringen genom besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1971:1186,

60 a §

Be.slut om avvisning, förpassning eller utvisning
förfaller om det icke har verkställts inom två år från det beslutet
vann laga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

kraft. Vad nu sagts gäller ej beslut om avvisning enligt
20 § eller utvisning enligt 29 § första stycket punkt 5.

Kan
utlänning ej anträffas för verkställighet, skall beslutet anses verkställt på
sätt anges i 53 § första stycket, om annat ej visas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underlåter
utlänning, som utan erforderligt tillstånd uppehåller sig i riket, att göra
ansökan om tUlstånd; eller

innehar
utlänning sådan anställning eller utövar han sådan verksamhet, för vilken
arbetstillstånd fordras, ulan att hava sådant tillstånd; eller

har
någon utlänning i sin tjänst, ehuru denne icke, då så erfordras, har
arbetstillstånd eller anställningstillstånd,

straffes med dagsböter.

Underlåter
utlänning, som utan erforderligt tillstånd uppehåller sig i riket, alt göra
ansökan om tUlslånd; eller

innehar
utlänning sådan anställning eller utövar han sådan verksamhet, för vilken arbelsflUstånd
fordras, ulan alt hava sådant tillstånd

dömes till dagsböter.

Den som
har utlänning i sin tjänst, ehuru denne icke, då så erfordras, har
arbetstillstånd eller anställningstillstånd, dömes till dagsböter eller, där
omständigheterna är försvårande, till fängelse i högst ett år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
icke gör anmälan, vilken är föreskriven i författning, utfärdad med stöd av
denna lag, eller som i sädan anmälan eUer i ansökningsärende enligt denna lag
eller sådan författning mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

den som hjälper utlänning att inkomma i riket i strid mot
föreskrift i denna lag eller i författning, utfärdad med stöd därav;

uflänning
som, i annat avseende än beträffande skyldighet att hava pass, tillstånd all
inresa, tillstånd att vistas i riket eller arbetstillstånd, överträder
bestämmelserna i denna lag eller vad med stöd av lagen blivit föreskrivet; samt

uflänning som försöker hindra

" Senaste lydelse 1974: 194,

Den som
icke gör anmälan, vUken är föreskriven i författning, utfärdad med stöd av
denna lag, eller som i sådan anmälan eller i ansökningsärende enligt denna lag
eller sådan författning mot bätlre vetande lämnar oriktig uppgift eller svikligen
förtiger förhållande av betydelse;

den som
hjälper utlänning att inkomma i riket i strid mot föreskrift i denna lag eller
i författning, utfärdad med stöd därav;

utiänning
som, i annat avseende än beträffande skyldighet alt hava pass, tillstånd att
inresa, tillständ att vistas i riket eller arbetstillstånd, överträder
bestämmelserna i denna lag eller vad med stöd av lagen blivit föreskrivet; samt

utlänning som försöker hindra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

verkställighet av beslut om hans avvisning, förpassning,
förvisning eller utvisning,

straffes med dagsböter eller, där omständighetema äro
försvärande, med fängelse i högst sex månader.

65 §

Överträder utlänning föreskrift, meddelad med stöd av
denna lag, att han icke må uppehålla sig utanför viss orl, viss kommun eller
visst polisdistrikt, straffes med fängelse i högst ett år eUer, där
omständigheterna äro mildrande, med dagsböter.

Föreslagen
lydelse

verkställighet av beslut om hans av\'isning, förpassning,
förvisning eller utvisning,

dömes till dagsböter eller, där omständigheterna är
försvårande, till fängelse i högst sex månader.

Till fängelse i högst elt år eller, där omständigheterna
är mildrande, till dagsböter dömes, utan hinder av första stycket,

den som
hjälper utlännittg att inkomma i riket beträffande vilken föreligger sådana
omständigheter som avses i 20 § första och andra styckena samt

utlänning
som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt 20 § eller
utvisning enligt 29 § första stycket punkt 5.

is

Överträder utlänning föreskrift, meddelad med stöd av
denna lag, att han icke må uppehålla sig utanför viss ort, viss kommun eller
visst polisdistrikt, eller överträder utlänning föreskrift som meddelats
enligt 51 § femte stycket, dömes till fängelse i högst ett år eller, där
omständigheterna är mildrande, //// dagsböter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller under andra utomordentliga
förhållanden äger Konimgen utfärda särskUda föreskrifter om utlännings inresa
och uppehåll i riket, rält flll anställning här och avlägsnande härifrån samt
om uflännings omhändertagande i anstalt eller förläggning.

Har Konungen i annat fall än då riket är i krig meddelat bestäm-m.elser
om verkställighet av avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning, vUka
avvika från vad som stadgas i 53 och 54 §§, eller

" Senaste lyddse 1973: 163.

Är riket i
krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig, äger
regeringen utfärda särskUda föreskrifter om utlännings inresa och uppehåll i
riket, rätt till anställning här och avlägsnande härifrån samt om utlännings
omhändertagande i anstalt eller förläggning.

Har
regeringen i annat fall än då riket är i krig meddelat bestämmelser om verkstäUighet
av avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning, vilka avvika från vad
som stadgas i 53 och 54 §§,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse ock bestämmelser om utlännings omhändertagande i anstalt eller
förläggning, skola, såvida icke krig inträffar, bestämmelserna, vid äventyr att
de eljest bliva ogiltiga, inom en månad underställas riksdagens prövning.
Varda bestämmelserna icke inom två månader från det underställningen skett av
riksdagen gUlade, skola de upphöra att gälla.

Föreslagen
lydelse eller ock bestämmelser om utlännings omhändertagande i anstalt eller
förläggning, skola, såvida icke krig inträffar, bestämmelserna, vid äventyr att
de eljest bliva ogilflga, inom en månad underställas riksdagens prövning.
Varda bestämmelserna icke inom två månader från det underställningen skett av
riksdagen gUlade, skola de upphöra alt gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Vad i lag eller annan författning föreskrives i fräga om
den som innehar bosättningstillslånd skall i stället gälla, intill utgången av
år 1977 den som är bosall här i riket sedan minst två år och innehar permanent
uppehållstillstånd och för tiden därefter den som sedan minst ett år innehar
permanent uppehållstUlstånd.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning
och utländskt företag att idka näring här i riket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1968: 555) om rätt
för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

dels att ordet "Konungen" i 6, 13, 21, 26 och
3133 §§ skaU bytas ut mot "regeringen",i

dels alt 3 och 4 § § skall ha redan angivna lydelse.

3 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utlänning
som har bosättningstillstånd är likställd med svensk medborgare beträffande
rätt att idka näring.

Utlänning
som är bosatt här i riket och som har permanent uppehållstillstånd eller är
medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge är likställd med svensk
medborgare beiräffande rält att idka näring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utlänning
som ej har bosältningstillstånd men är bosatt här i riket är likställd med
svensk medborgare beträffande rätten att idka följande näringar:

1.
jordbruk jämte
binäring vUken icke drives som självständigt företag,

2.
skogsbruk i den
mån det ej omfattar förädling av råvara,

3.
fiske,

4.
rederirörelse
med svenskt fartyg i vilket utlänningen äger del,

1 Senaste lydelse av 32 § 1971: 574.

Utlänning
som ej avses i 3 § men som är bosatt här i riket är likställd med svensk
medborgare beiräffande rätten att idka följande näringar:

1.
jordbruk jämte
binäring vilken icke drives som självständigt företag,

2.
skogsbruk i den
mån det ej omfattar förädling av råvara,

3.
fiske,

4.
rederirörelse
med.svenskt fartyg i vilket utlänningen äger del.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 191

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5.
undervisningsverksamhet, 5.
undervisningsverksamhet,

6.
verksamhet som läkare, tand- 6.
verksamhet som läkare, tandläkare och veterinär. läkare och veterinär.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.

3
Förslag till

Lag
om ändring i förordningen (1968: 564) om tillfällig handel

Härigenom
föreskrives att 3 § förordningen (1968: 564) om tillfällig handel skall ha
nedan angivna lydelse.

3
§ TillfälUg handel får drivas endast efter särskilt tiUstånd,

Svensk
medborgare och utlän- Svensk medborgare och utlän

ning som har bosättningstillslånd ning som har permanent uppe-

får dock utan flllslånd driva tUl- hållslillstånd får dock utan till

fällig handel med livsmedel, blom- stånd driva tillfällig handel med

mor och alster av inhemsk hem- livsmedel, blommor och alster av

slöjd saml med andra varor om inhemsk hemslöjd samt med andra

handeln drives i lokal över vilken varor om handeln drives i lokal

han förfogar. Vidare får, förutom över vilken han förfogar. Vidare

svensk medborgare, utlänning som får, förutom svensk medborgare,

har bosättningstillstånd utan till- utlänning som har permanent up-

stånd driva tillfällig handel med pehållstillstånd utan tillstånd driva

tryckt skrift. tillfällig handel med tryckt skrift.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976 och gäller till utgången av juni 1976.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975: 000) om tillfällig handel

Härigenom
föreskrives att 3 § lagen (1975: 000) om tUlfäUig handel skall ha nedan angivna
lydelse.

Lydelse
enligt prop 1975: 52 Föreslagen lydelse

3
§

Tillfällig handel får drivas endast efter särskUt tillstånd.

Svensk medborgare och utlän- Svensk medborgare och utlän

ning som har bosältningstillstånd ning som har permanent uppe-

får dock utan tillstånd driva till- hållstillstånd får dock utan till

fällig handel med livsmedel, blom- stånd driva tillfällig handel med

mor och alster av inhemsk hem- livsmedel, blommor och alster av

slöjd. Vidare får, förutom svensk inhemsk hemslöjd. Vidare fär, för

medborgare, utlänning som har utom svensk medborgare, utlän-

bosätlningstillslånd utan tillstånd ning som har permanent uppe-

driva tillfällig handel med tryckt hållslillstånd ulan tillstånd driva

skrift. tillfällig handel med tryckt skrift.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976,

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 192

5
Förslag till

Lag
om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Härigenom
föreskrives följande,

1 §
Skall på grund av förordnande enligt 51 § tredje stycket utlän

ningslagen (1954:193) av regermgen meddelat beslut om awisning eller

utvisnmg ej verkställas, äger 25 §§ tillämpning beträffande utlänning

som avses med beslutet.

Har
enligt utlännmgslagen meddelats beslut i andra fall än sädana som avses i
första stycket om awisning, förpassning, förvisning eller utvisning och kan
beslutet ej verkställas, får regeringen, om sådana omständigheter föreligger beiräffande
utlänningen som avses i 20 § första och andra styckena samma lag, förordna alt
25 §§ skaU äga tiUämpning.

2 §
Finnes det vara av betydelse för att utröna huruvida organisa

flon eller grupp som avses i 20 § andra stycket utlänningslagen (1954:

193) planlägger eller förbereder åtgärd som utgör hot mol allmän ord

ning och säkerhet, får utlänning, som avses i 1 §, underkastas husrann

sakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan utlänning får

också tagas fingeravtryck och fotografi.

Förordnande
om åtgärd enligt första stycket meddelas av polismyndighet. I fråga om sådan
åtgärd gäller i övrigt bestämmelserna i 28 kap, rättegångsbalken i tillämpliga
delar,

3 §
För ändamål som avses i 2 § första stycket kan rällen, om syn

nerliga skäl föreligger, meddela polismyndighet tillstånd alt taga del av

samtal till och från telefonapparat, som innehaves eller eljest kan an

tagas komma all begagnas av utlänning som avses i 1 §,

Rätlen
kan för ändamål som avses i 2 § första stycket, om synnerliga skäl föreligger,
även meddela polismyndighet tillstånd att närmare undersöka, öppna eller
granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller
paket som har ställts lill eller avsänts från utlänning, som avses i 1 §, och
som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som
finnes hos post-, telegraf-, jämvägs- eller annan befordringsanstalt,

I
tiUslånd som avses i andra stycket kan rätlen förordna, alt i tUlståndet
avsedd försändelse, som ankommer lill befordringsanstalt, skall kvarhållas till
dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats. Förordnandet skall
innehålla underrättelse alt meddelande om åtgärden ej får utan tiUslånd av den
som har begärt åtgärden lämnas avsändaren, mollagaren eller annan,

4 §
TUlslånd som avses i 3 § skaU meddelas att gälla viss tid ej över

stigande en månad. Tiden räknas, vid tillstånd till telefonavlyssning från

den dag tiUståndet delgavs tdefonanslaltens föreståndare och i övriga

fall frän den dag tillståndet meddelades.

Fråga
om tillständ prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen.
Rättens avgörande sker genom slutligt beslut. Sådant beslut går omedelbart i
verkställighet. I fråga om förfarandet äger i övrigt

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 193

bestämmelserna
i rättegångsbalken om förfarandet vid rättens prövning av fråga som under förundersöknmg
i brottmål uppkommit om åtgärd enligt 27 kap, 16 § nämnda balk moisvarande
tillämpning,

5
§ Uppteckning som ägt rum vid telefonavlyssning får ej granskas av annan än
rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Innehåller
uppteckningen något som ej är av betydelse för det ändamål som föranlett
avlyssningen, skall den i sådan del efter granskningen omedelbart förstöras.

Försändelse eller annan
handling som omfattas av tillstånd enligt 3 § får ej närmare undersökas, öppnas
eller granskas av annan än rätlen, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller
åklagare. Handling varom här är fråga skall undersökas snarast möjligl. När
undersökningen har slutförts, skall försändelse som finnes hos befordringsanstalt
tillställas den tUl vUken försändelsen är ställd och annan handling återlämnas
till den hos vilken handlmgen påträffats, om ej beslag sker enligt därom gällande
bestämmelser.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976 och gäller lill och med den 31 december
1976.

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 194

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1975-10-07

Närvarande:
justitierådet Comadi, regeringsrådet Paulsson, justitierådet Fredlund, justitierådet
Mannerfelt,

Enligt
lagrådet den 10 september 1975 lillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 5 juni 1975 har beslutats att lagrådets yttrande skall
inhämtas över upprättade förslag till

1,
lag om ändring i
utlänningslagen (1954: 193),

2,
lag om tvångsåtgärder i
spaningssyfte i vissa fall.

Förslagen,
som finns bilagda detta protokoll, har den 410 juni och den 1122 september
1975 inför lagrådet föredraghs av hovrättsassessorn Gerhard Wikrén.

Lagförslagen
föranleder följande yttranden inom lagrådet.

Förslaget
till lag om ändring i utlänningslagen

2
§ Lagrådet:

I
många länders lagstiftning finns bestämmelser om s.k. flykflngföi-klaring.
Genom en sådan förklaring kan den som anser sig vara politisk flykting i ett
land erhålla i regel på ett tidigt stadium av sin vistelse i landet - en mer
eller mindre auktoritativ och bindande förklaring från myndigheternas sida
beträffande frågan huruvida han kommer att behandlas som politisk flykting
eller ej. Motsvarighet till dylik förklaring saknas i vår lag, och de nu
föreslagna ändringarna medför ingen förändring i sådant hänseende. Ämnet
behandlas i avsnittet 8.2 i remissprotokollet. Som framgår av vad där anförts
föreslog utlänningsutredningen, att etl sådant institut skulle införas i
utlänningslagen. Förklaringen skulle dock enligt utredningens mening vara blott
deklaralorisk och således inte bindande vid myndigheternas fortsalla behandUng
av frågan om flyktingens kvarstannande i landet. Man måste håUa med
föredraganden om all en flyklingförklaring med dyUka inskränkta verkningar inte
är mycket värd. Å andra sidan är det svårt att passa in etl institut, som innebär
en bindande flyklingförklaring, i vårt förvaltningsrältsliga system,

I
detta dilemma ty i en rällsslat måste det väl anses angeläget att en flykting
så snart som möjligt kan få ett ordentligt besked huruvida

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 195

han
får asyl eller ej har ansträngningarna närmast inriktats på att skapa ett
surrogat för flyktingförklaringen.

Flyktingkonventionen som
Sverige biträtt förutsätter att konventionsstat tar StäUning till asylfrågan
när ansökan görs om resedokument (jfr kungörelsen 1955: 29 om resedokument för
vissa flyktingar). Hos oss är det SIV som utfärdar resedokument. Även om SIV
anser att sökanden är politisk flykting och beviljar hans ansökan om resedokument,
binder dock detta ställningslagande ej vid framtida prövning av frågor, där det
politiska flyktingskapet kan ha betydelse. Avslagsbeslut kan emellertid alltid
överklagas hos regeringen (remissprotokollet avsnitt 8.3, ingressen); och har
regeringen prövat frågan, kan dess beslut givetvis antagas få stor faktisk
genomslagskraft. - På det hela taget kan emellertid beslut i anledning av
ansökan om resedokument inte på tl rimligt säll ersätta en flyktingförklaring.

Beslut
av SIV som innefattar avslag på begäran om uppehållstillstånd kan i regel inte
överklagas. Om SIV i ell dylikt ärende underkänt flyktingens begäran att bli
betraktad som politisk flykting, kan frågan alltså inle bringas under
regeringens prövning. Del händer emellertid ej sällan, att utlänningar trots
att de vägrats uppehållstUlstånd kommer alt kvarstanna i landet under lång lid
med de prövningar och svårigheter för dem som detta medför, ej minst om de
själva betraktar sig som politiska flyktingar. Under det nu förevarande
lagstiftningsärendets gång har SIV därför föreslagit, atl beslut innefattande
avslag på ansökan om uppehållstiUstånd regelmässigt skall förbindas med förpassningsbeslut,
som skall kunna överklagas hos regeringen. Genom en sådan ordning skulle alltså
asylfrågan på etl tidigt stadium kunna bringas under regeringens prövning, och
sådan prövning skulle kunna innebära elt rimligt surtogat för flyklingförklaring.

Föredragande
statsrådet har visserligen funnit, alt definitiv ställning till SIV:s förslag i
denna del inte kan tagas i förevarande sammanhang, framför allt därför alt
regeringskansliet ej är utbyggt för den ökning av antalet utlänningsärenden som
väntas bli följden av reformen. Redan nu i höst skall emellertid en ny
utredning tiUsättas för översyn av utlänningslagstiftningen, och denna
utredning skall med förtur behandla den fråga som här avses.

Lagrådet
utgår frän att det nu behandlade spörsmålet genom en sådan utredning löses på
ett tillfredsställande sätt.

Conradi
tUlägger:

I
förvisningsärenden har ett samarbete etablerats mellan fängelsemyndigheterna
och SIV gående ut på att SIV i tveksamma fall av politiskt flyktingskap tidigt
under slraffverkställighelen lämnar elt (i och för sig oförbindande)
förhandsbesked humvida förvisningen kommer att kunna verkstäUas eller ej. Går
beskedet ut på att förvisningen sannolikt ej kommer att kunna verkställas, kan
fängelseledningen inrikta sina frigiv-

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 196

ningsförberedelser
på att ordna förhållandena tillfredsställande för den intagne i Sverige efter frigivningen.
Ordningen synes fungera bra.

10
§ Lagrådet:

Den
nuvarande regleringen beträffande bosättningstiUstånd skall enUgt det
remitterade förslaget utmönstras ur denna och andra paragrafer. Därvid synes
dock inte ha uppmärksammats att även 7 § nänrner bosättningstillstånd och
alltså bör ändras på motsvarande sätt. Därjämte bör i samma paragraf ordet
"Konungen" bytas ut mot "regeringen". Paragrafen bör
därför jämkas på följande sätt: "Regeringen äger förordna att utiänning
icke utan tillstånd må inresa eller uppehålla sig i riket; tillstånd meddelas
såsom visering eller uppehållstillstånd,"

20
§ Lagrådet:

Enligt
1 § terrorisflagen gäUer som enda rekvisit för avvisning, att det fmns gnmdad
anledning antaga, att hit anländ utiänning tUlhör eUer verkar för
terroristorganisation eller terroristgrupp av i lagen närmare beskriven typ, I
förevarande paragraf, som motsvarar 1 § terroristlagen, föreslås den ändringen
i förhållande till gäUande rätt, att för awisning dessutom skall krävas, att
det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller
eljest föreligger fara för att han medverkar till terroristaktion av visst
angivet slag. Detta rekvisit synes ha tillagts närmast för att awisning ej
skall ske av passiva medlemmar av terroristorganisation utan lydnadsplikt för
medlemmarna. Förslaget förefaller genom denna ändring komma att gå utöver vad
försiktigheten påkaUar, Att en person tagit ett sådant steg som att ingå som
medlem i terroristorganisation av den utomordentligt farliga typ som det här
gäller måste i princip anses tUlräckligt för att han i det sammanhang varom nu
är fräga skall presumeras vara potentiellt farlig. Den omständigheten att
medlem av sådan organisation ännu inte deltagit aktivt i organisationens
verksamhet utgör, vare sig han är underkastad lydnadsplikt gentemot
organisationen eller inte, en osäker grund för antagandet att han även
fortsättningsvis skulle förhålla sig passiv och därför trots sitt medlemskap
vara ofarhg. Av intresse är vidare, atl del mestadels är svårt eller omöjligt
för myndighet eller annan utomstående att skaffa sig någon kunskap om vad en
medlem av en terroristorganisation tidigare förehaft sig, vilken roll han i verkUgheten
spelar eUer vilken makt organisationen har över sina medlemmar. När vid tUlämpning
av den föreslagna awisningsregeln fråga uppkommer, humvida medlem av

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 197

terroristorganisalion är aktiv eller passiv, hamnar man
därför läll i den situationen, att det på gmnd av bristande tillgång till
erforderliga upplysningar i saken framstår såsom ovisst, hur det förhåller sig
härmed. Som förslaget är utformat, lärer vid ovisshet härom avvisning inte
kunna ske. Vad ovan sagts gäUer också, när fråga uppkommer huruvida passiv
medlem är underkastad lydnadsplikt eller ej. Med hänsyn flll nu berörda förhåUanden
kan man inte lämna den eventualiteten ur räkningen all i realiteten aktiva
medlemmar av lerroristorganisationer med utnytflande av de uppenbara utredningssvårighelerna
får tillträde tUl vårt land genom atl ge sig ut för att vara passiva
medlemmar. Intresset alt öppna våra gränser för passiva medlemmar av hithörande
lerroristorganisationer kan inte anses ha den tyngd, alt det bör tillgodoses
även lill priset av försämrade möjligheter att skydda befolkningen i vårt land
för den internationella terrorismens framfart.

Goda skäl talar således för att avvisning liksom för
närvarande skall ske, när det finns grundad anledning antaga, atl hit anländ
utlänning tillhör eller verkar för organisation eller grupp som avses i andra
stycket av förevarande paragraf. Undantag härifrån bör ej sträcka sig längre än
flll fall, där det förekommer sådan utredning alt fog finns för anlagandel atl
det inte föreligger någon fara för atl han medverkar till terrorist-aktion här
i riket. Biträdes detta kan 20 § första slyckel förslagsvis få följande
lydelse: "Utlänning som ankommer tiU riket skall avvisas, om det finns
grundad anledning antaga atl han tillhör eUer verkar för organisation eller
grupp som avses i andra slyckel. Awisning skall dock icke ske, om med fog kan
antagas, atl det ej föreligger fara för att han här i riket medverkar till
handling som anges i nämnda stycke."

21 a § Lagrådet:

Enligt 2 § första stycket utlänningslagen skall politisk
flykting inle utan synnerliga skäl vägras fristad i riket då han är i behov
därav. Mot bestämmelsen korresponderar 53 och 54 §§ som behandlar s. k.
politiskt verkställighetshinder. Gör i avvisnings- eller verkställighetsärende
utlänningen invändning om politiskt flyktingskap, skall ärendet enligt 20 §
andra stycket i dess nuvarande lydelse (21 a § första stycket i förslaget) och
58 § underställas SIV, så snart påståendet inte är uppenbart oriktigt.

1 remissprolokollet har föreslagits en liknande
särbehandling av vissa andra skyddsbehövande än politiska flykflngar. Sålunda
har bl. a, föreslagils alt utlänning som, ulan att vara politisk flykting, på gmnd
av de politiska förhållandena i sitt hemland inle vill återvända dit och som
kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd härför inte utan särskilda
skäl skall förvägras att vistas i riket (2 § tredje stycket

13 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 18

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 198

första
meningen). I fråga om denna gmpp har i 54 a § andra stycket föreskrivits
verkställighetshinder i visst fall. Beträffande nu berörda utlänningar har
föreslagits, att ärenden om avvisning eller verkställighet skall underställas
SIV när utlänningen påstår sig inle vilja återvända till hemlandet på gmnd av
de politiska förhållandena där (21 a § första stycket och 58 § andra stycket).

Med
den utformning de nu föreslagna underslällningsbestämmdsema getts blir
emellertid polismyndighet eller länsstyrelse skyldig atl, utan någon som helst
prövning av det berättigade i utlänningens påstående, underställa SIV ärendet
så snart utlänningen med hänvisning flll de politiska förhållandena i hemlandet
säger sig inte vilja återvända dit. Detta blir enligt den föreslagna lydelsen
av lagtexten fallet också när påståendet görs av exempelvis en dansk, finsk
eller norsk medborgare. En sådan ordning är inle lämplig och synes inte heller
ha varit avsedd.

För
att få närmare överensstämmelse med vad som gäller när politiskt flyktingskap
åberopas föreslår lagrådet att i 21 a § första stycket och 58 § andra stycket efler
orden "de politiska förhållandena där" tilläggs: "och de
omständigheter han åberopar tUl stöd härför icke kan lämnas ulan
avseende".

26
§ Mannerfelt:

EnUgt
det remitterade förslaget skall bosättningstiUstånd avskaffas och de
rättsverkningar som nu följer av bosättningstUlstånd skall i stället med
visst undantag anknytas till ett års vistelse här i riket efler erhållande av
permanent uppehållstiUständ. Allmänt sett har jag intet alt erinra häremot. Den
föreslagna förändringen föreslås emellertid gälla även i fräga om förvisningsinstitulet,
vilket jag i vart fall i nuvarande läge finner vara betänkligt. Verkningarna
av förslaget i den delen har nämligen icke blivit kartlagda i remissprotokollet
eller i SIV:s däri åberopade skrivelse, vilken för övrigt inte varit på remiss
till någon domslol eller till RÅ eller annan företrädare för åklagarväsendet.

Det
remitterade förslaget innebär i praktiken att alla utlänningar med
uppehållstillstånd redan efter ungefär två års vistelse här kommer i det läget
alt de icke kan förvisas med mindre synnerliga skäl är därtill. Eftersom man i
rättstillämpningen upprätthåller mycket höga krav för att "synnerliga skäl"
skall anses föreligga, medför förslaget en stark begränsning av förvisningsinstitulets
tillämplighet. Så blir faUet beträffande utlänningar i den säkerligen ganska
betydande kategori, som faller utanför kretsen av bosätlningstillståndsinnehavarna
och de nordiska grannländernas härvarande medborgare; de sistnämnda behöver ju
ej uppehållstillstånd och drar alltså ej nytta av förslaget. Såvitt jag känner
lill har icke någon kritik framförts om alt förvisningsregleringen

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 199

eller
tUlämpningen därav skulle vara för sträng när det gäller de utlänningar (med uppehållstUlstånd
och en vistelsetid har på mellan två och fem år) vilka enligt förslaget skulle
i väsentlig mån skyddas mot förvisning. Det bör här eruiras om att nuvarande
förvisningsregel förutsätter att utlänningen övertygats om allvarligt brott
och därjämte, i de praktiskt viktigaste fallen, befaras fortsätta brottslig
verksamhet. Den utgör alltså ett viktigt medel för alt det svenska samhället
skall kunna befria sig frän dokumenterat kriminella individer, medan dessa ännu
har endast ringa eller måtflig anknytning till riket. I vilken utsträckning
förvisningsdomar mot utlänningar inom den nyss angivna kategorin har förekommit
är i nuvarande läge outrett; för egen del skulle jag inte bli förvånad om en
undersökning skulle visa alt fråga är om minst ett hundratal fall varje år. Att
man utan underlag nu skulle genomföra den avsedda begränsningen av förvisningsinstitulets
räckvidd finner jag icke tillrådligt.

På
grund av det anförda vill jag i nuvarande läge avstyrka, alt i 26 § andra
stycket andra meningen inbegrips utlänning som sedan minst etl år innehar
permanent uppehållstiUstånd, I stället förordar jag att i ell övergångsskede
i avvaktan på aviserad utredning om förvisningsinstitulet de föreslagna
övergångsbestämmelserna kompletteras med följande föreskrift: "Vad som föreskrives
i 26 § andra stycket andra meningen beträffande den som dä åtal väcktes sedan
minst fem år tillbaka var bosalt i riket skaU äga motsvarande tUlämpning
beträffande den som vid denna lags ikraftträdande innehar bosättningstillslånd."

Jag är inte omedveten om
att mitt förslag innebär en viss skärpning såtillvida som den i
förvisningshänseende gynnade gmppen inte kommer att tillväxa genom nytillkommande
bosättningsstUlslånd, Denna konsekvens i elt övergångsskede anser jag vara att
föredraga framför att i blindo genomföra det remitterade förslaget i
förevarande del,

34
§ Conradi:

Paragrafen innehåller
regler om s.k. poUtisk utvisning. Enligt lagrummets gäUande lydelse fär sådan
utvisning ske, när det finnes påkallat av hänsyn till rikels säkerhet eller
eljest i statens intresse. I lagrådsremissen föreslås nu, att den andra utvisningsgmnden
(statens intresse) skall försvinna.

Detta kan inte anses
välbetänkt. I remisskritiken har framhållits att behov föreligger att kunna
utvisa utlänning som, utan att begå brottslig handling, bedrivit verksamhet som
direkt tar sikte på att påverka de politiska förhållandena i andra länder och
som är ägnad alt skada vårt lands förhållande till dessa länder.

Varken
utvisningsgrunden "hänsyn tiU rikets säkerhet" eller terrorist-

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 200

reglerna
möjliggör i tUlräcklig mån utvisning i de fall som sålunda fram-dragits under
remissbehandlingen.

Den
nu behandlade frågan har i paragrafen sammankopplats med spörsmålet om
regeringens rält att meddela föreskrifter för utlänningen. Enligt vad som anges
i bestämmelsen såsom den för närvarande lyder får regeringen, på samma grunder
som må åberopas för politisk utvisning, föreskriva inskränkningar och villkor
för en utlännings vistelse i riket. Del remitterade förslaget innebär, alt
sädana inskränkningar och vUlkor bara får gälla vistelseort, byte av bostad och
arbetsanslällning samt anmälningsplikt.

Jag
vill anföra ett exempel. Anlag alt en hög utländsk officer efter att ha gjort elt
misslyckat kuppförsök mot regimen i sitt hemland flyr tiU Sverige och söker
asyl här. Då skulle den svenska regeringen enligt föredragande statsrådels
mening inle äga föreskriva, att han ej här får bedriva politisk verksamhet
riktad mot regimen i hemlandet och regeringen skulle ej heller, om han
deltager i sådana konspirationer, vare sig han därigenom överträtt villkor som
nyss nämnts eller ej, äga utvisa honom. Del förutsattes, att denne utlänning
varken är terrorist eUer äventyrar vårt lands säkerhet; ej heller har han
begått gärning som är brottslig enligt svensk lag.

För
min del kan jag inte acceptera sådana inskränkningar i Sveriges
handlingsfrihet, vilka för övrigt synes sakna motsvarighet i andra länder. Jag
menar, att en uflänning av denna sort han må i övrigt vara hur aktningsvärd
som helst inte är önskvärd här; han bör inte få vistas i Sverige för att på
nu angivet säll kunna försämra våra rdalioner med främmande makt.

Jag
föreslår, att den nuvarande formuleringen av 34 § i sak bibehålles. Skulle
emellertid en "uppstramning" av ullrycket "i statens
intresse" anses önskvärd termen uppstramning har hämtats från
remissprotokollet där saken diskuterats kan den åstadkommas genom att orden
"i statens intresse" utbytes mot "av ett väsentUgt
statsintresse".

35
§ Lagrådet:

I
fjärde stycket av förevarande paragraf föreslås atl utlänning inte får kvarhållas
längre tid än två veckor från det han togs i förvar, om ej synnerliga skäl
föreligger därtill, och att beslut om kvarhållande i förvar för varje gång inle
skall gälla längre tid än fjorton dagar från beslutets dag. Någon begränsning
av tiden för hållande i förvar skall emellertid inte gälla när beslut om
avlägsnande har meddelats. Härmed torde avses även den situationen atl sådant
beslut ännu inle vunnit laga kraft.

Regler
om längsta tid för hållande i förvar finns för närvarande i 38 § utiänningslagen.
Enligt detta lagrum gäller som allmän regel alt uflän-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 201

ning
inte får hållas i förvar längre tid än tre månader, om ej synnerliga skäl därlUl
föreligger, och att beslut om kvarhållande för varje gång ej gäller längre tid
än tre månader från beslutets dag. Beslut om kvarhållande meddelas, i ulvisningsärende
hos förvaltningsdomstol av domstolen och i andra fall av regeringen. När
beslut ankommer på regeringen gäller vidare att kvarhällandefrägan skall
underställas regeringen så snart anledning föreligger att hålla utlänningen i
förvar längre tid än en månad.

Förslaget
att förvarsbeslut skall gälla utan tidsbegränsning för det fall att avlägsnandebeslut
meddelats är ägnat att väcka betänkligheter ur rättssäkerhetssynpunkt. Det
synes enligt lagrådets mening rimligt atl viss tidsbegränsning behålles även
för detta faU. Sådan tid kan förslagsvis bestämmas till två månader. För att
utlänning i delta läge skall få kvarhållas längre tid bör fordras att
synnerliga skäl för sådant kvarhållande föreligger. Vidare bör föreskrivas alt
beslut om kvarhåUande för varje gång inle skall gäUa längre tid än två månader
frän beslutets dag.

Med
hänvisning till det anförda föreslår lagrådet, att fjärde stycket av
förevarande paragraf ges följande lydelse: "Uflänning får icke kvarhållas
längre tid än två veckor eller, när beslut meddelats om awisning, förpassning,
förvisning eUer utvisning, tvä månader från det han togs i förvar, om icke
synnerliga skäl föreligga därtill. Innan beslut härom meddelas skall hållas förhör
eller, om förvaltningsdomstol handlägger ärendet, muntlig förhandling. Beslut
om kvarhåUande i förvar gäller för varje gång icke längre tid än två veckor
eller, när beslut meddelats om avvisning, förpassning, förvisning eller
utvisning, tvä månader från beslutets dag,"

48
a § Lagrådet:

I
denna paragraf meddelas bestämmelser om utlännings rält alt överklaga beslut
enligt 35 § andra stycket om tagande i förvar. Bestämmelsen bör gälla även
beslut enligt 35 § fjärde stycket om kvarhållande i förvar.

Enligt
paragrafen får regeringens beslut om tagande i förvar ej överklagas. Någon
bestämmelse om överprövning i annan form av sådant beslut har inte upptagils i
förslaget,

I
Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna
samt InternationeUa konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter
föreskrivs, att den som har berövats friheten skall ha rält att inför domslol
påfordra snabb prövning av lagligheten av frihetsberövandet. Sverige har
biträtt dessa konventioner.

För
att Sveriges förpliktelser enligt konventionerna skall uppfyllas måsle
möjlighet finnas för utiänning, som tagils eller kvarhållils i för-

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 202

var
genom beslut av regeringen, att av domstol få prövat, om åtgärden fortfarande
skall bestå. Denna domstolsprövning bör lämpligen ankomma på regeringsrätten.

På
gmnd av vad ovan anförts föreslås, att nu förevarande paragraf erhåller
följande lydelse: "Beslut enligt 35 § andra eller fjärde stycket om
tagande eller kvarhållande i förvar fär av utlänningen överklagas hos länsrätt,
om beslutet meddelats av polismyndighet, och hos kammarrätt, om beslutet
meddelats av den centrala utlänningsmyndigheten eller av länsstyrelse.
Förvaltningsdomstols beslut får av utlänningen överklagas enligt beslämmelserna
i förvallningsprocesslagen (1971:291),

Klagan
enligt första stycket får föras särskUt och är ej inskränkt till viss tid.

Har
beslut som avses i första stycket meddelats av regeringen, prövar
regeringsrätten på framslällning av utlänningen, om åtgärden skall beslå."

Godtas
vad lagrådet föreslagit bör övervägas om tillägg behöver göras i 2 § lagen
(1971: 289) om allmänna förvaltnmgsdomstolar.

50
§ Lagrådet:

Denna
paragraf skall enligt det remitterade förslaget ändras så att dt;

rättsföljder som enligt gällande rätt inträder, när utlänning i vissa tUl-

ståndsärenden mot bättre vetande lämnat oriklig uppgift, skall inträda

även när han i sådana ärenden svikligen förtigit visst förhållande. En

likartad ändring föreslås i straffbestämmelsen i 64 §, gällande anmäl

ningsärenden och ansökningsärenden. Konsekvensen synes kräva att

även i 18 § 3 svikligt förtigande jämsläUs med där avsett fall att utlän

ning mot bätlre vetande lämnar oriktig uppgift. Ett tillägg bör därför fo

gas till den nämnda punktens slutord enligt följande: " att in

resa eller om han vid inresan svildigen förtigit sådant förhållande."

51a
§ Lagrådet:

När
det föreligger ett enligt ullännhigslagen verkställbart beslut om avlägsnande,
inträder enligt gällande rätt inte något hinder för verkställighet därför att elt
återbrytningsärende uppkommer. Det remitterade förslaget synes inte åsyfta
någon ändring därvidlag. Vid sådant förhållande är det missvisande att, såsom
den föreslagna paragrafen förutsätter, vederbörande statsråd skulle ha att
när inhibitionsanledning saknas meddela formligt beslut om att
verkställighet skall ske. Föreskriften bör därför utformas såsom en
bestämmelse enbart om inhibitions-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:18 203

möjlighet. Härför talar också att, om SIV enligt
paragrafens andra mening meddelat inhibitionsbeslut, det därefter inte bör
komma i fråga atl elt statsråd såsom ensambeslutande skuUe förordna alt
verkställighet skaU ske; teoretiskt sett står den möjligheten öppen med den
föreslagna lydelsen.

Om vederbörande statsråd för sin del ej finner skäl till inhibition,
bör del utan särskild föreskrift anses ankomma på statsrådet all samtidigt
också bedöma om omständigheterna i ärendet är sådana all regeringen bör sammankallas
för stäUningstagande innan verkställighet hinner ske.

Mot en
ordning med enskUt statsråd som beslutande kan i och för sig anföras de skäl
som iraditioneUt brukar åberopas mot s.k. ministerstyre. Då här är fråga endast
om interimistiska beslut och sådana i förevarande sammanhang kan bli av värde
för enskildas rättssäkerhet saml därlUl annan lämpUg lösning av frågan om
beslutsorgan knappast står att finna, bör förslaget i nu berörd del kunna
godtagas.

Mol bakgrunden av det anförda föreslår lagrådet alt
paragrafens första mening ges följande lydelse: "Uppkommer fråga som
avses i 51 § får det statsråd, som ansvarar för ärenden enligt denna lag,
besluta atl verkställighet ej skall ske innan regeringen meddelat slutligt
beslut i ärendet."

53 § Lagrådet:

I
paragrafen har föreslagits ett nytt första stycke av innebörd atl beslut om
avlägsnande anses verkställt när uflänningen, sedan han fått del av beslulel,
självmant lämnat landet.

Mot
bestämmelsens innehåll har lagrådet inte något alt erinra. Bestämmelsens
placering i förevarande paragraf synes emellertid mindre lämplig. Bestämmelsen
är av generell räckvidd och har inte något egentligt samband med vad
paragrafen i övrigt innehåller, nämligen regeln om poliflskt VerkstäUighetshinder,
Det synes naturligt atl bestämmelsen i stället får inflyta i den föreslagna 60
a § som elt första stycke. Lagrådet förordar alt så sker (jfr vad lagrådet
anför vid 60 a §). Biträdes detta kan förevarande paragraf lämnas oförändrad.

54 a § Lagrådet:

Enligt den föreslagna paragrafen får krigsvägrare och
övriga utlänningar som avses i det nya tredje stycket i 2 § vid verkställighet
av avlägsnandebeslut ej befordras till vissa angivna länder med mindre särskilda
förutsättningar är för handen. En likartad reglering gäller nu en-

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 204

ligt
53 och 54 §§ för politiska flyktingar. I 56 § som gäller avvisad uflännings äterlransport
med det fariyg eller luftfartyg med vUkel han ankommit hit har i andra
stycket klargjorts all sådan ålertransport ej får ske om fartyget eller
luftfartyget skall avgå till land, till vilket utlänningen med tiUämpning av
53 och 54 §§ ej må befordras. På samma grunder som uppbär den nuvarande
regleringen i 56 § andra stycket bör hinder anses föreligga atl placera
utlänning, som avses i den föreslagna 54 a §, på fariyg eller luftfartyg som
skall avgå till land tiU vilket han enligt sistnämnda paragraf ej får
befordras. Med hänsyn härtill föreslås att 56 § andra stycket ändras i enlighet
med följande: "Vad i första stycket sägs skall ej gälla, om fartyget eller
luftfartyget skall avgå till land, till vilket uflänningen med tillämpning av
5354 a §§ ej mä befordras."

58
§ Lagrådet:

Här
hänvisas liU vad lagrådet anfört vid 21 a §,

60
a § Lagrådet-Såsom lagrådet anfört under 53 § bör del i del remitterade
förslaget upptagna första stycket i den paragrafen överföras lill 60 a § och
där upptas som ett första stycke.

Det
remitterade förslaget har i första stycket av förevarande paragraf vilket
stycke enligt lagrådets förslag blir elt andra stycke en preskriptionsregel
för del fall alt verkställighet ej skett inom en tvåårsperiod och härtill
ansluter i det följande stycket en hjälpregel. Enligl denna skall, om
utlänningen ej anträffats för verkställighet, presumeras att beslutet blivit
verkställt genom atl utlänningen före preskriptionstidens utgång självmant
lämnat riket sedan han fått del av beslutet; presumtionen skall kunna brytas
genom molbevisning.

Den
föreslagna konstruktionen synes ändamålsenlig när det gäller prövningen
huruvida elt avlägsnandebeslut aUflämt är verkställbart eller ej. Däremot
väcker det betänkligheter om det även i ett brottmål angående olovUgt
återvändande till riket skulle åligga utlänningen att styrka all han icke
lämnat riket vid något tillfälle efter beslutet. Ett sådant avsteg från gängse
bevisbörderegler i brottmålsprocessen synes inte påkallat av några egentliga
sakskäl. Räckvidden av del föreslagna stycket (enligt lagrådels förslag Iredje
stycket) bör därför begränsas till frågan om verkställbarheten, förslagsvis
genom atl stycket ges följande lydelse: "Har utlänning ej kunnat
anträffas för verkställighet av beslut som avses i andra stycket första
meningen inom tid som där anges och

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 205

uppkommer
därefter fråga huruvida beslutet kan verkställas, skall vid den prövningen
antagas all inom angivna tid skett verkställighet enligt första stycket, om
annat ej visas."

Förslaget
till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Lagrådet:

Förslaget
föranleder inte någon erinran.

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 206

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-10-09

Närvarande:
statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande:
statsrådet Leijon

Proposition
med förslag tiil ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrandei över förslag tUl

1,
lag om ändring i
utlänningslagen (1954: 193)

2,
lag om tvångsåtgärder i spaningssyfle
i vissa faU, Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet
behandlar i anslutning till 20 § i det remitterade förslaget utförligt frågan
om fömtsättningama för awisning eller utvisning av terrorist. Den ändring som
föreslås i lagrådsremissen innebär i förhållande till nuvarande bestämmelse i
1 § terroristlagen att det för bestämmelsens tillämpning också skall krävas
att det föreligger fara för att utlänningen medverkar till terroristdåd, I
lagrådets yttrande anförs att förslaget genom denna ändring förefaller gå
utöver vad försiktigheten kräver, Enligl lagrådet bör, om inte nuvarande
ordning bibehålls, begränsning av möjligheten att avvisa eller utvisa den som
tillhör eller verkar för terroristgrupp eller -organisation endast föreligga
när det med fog kan antas att det inte föreligger fara för att han medverkar i terrorislhandlingar.

För egen del vill jag
erinra om att den nuvarande bestämmelsen i 1 § terroristlagen har kritiserats
från rättssäkerhetssynpunkt. Jag har förståelse för den kritiken och anser det
därför, i likhet med praktiskt taget alla remissinstanser som har haft att yltra
sig över förslaget, angeläget att i bestämmelsen införs ett personligt rekvisit.
I praktiken har, som jag nämnt i lagrådsremissen, 1 § terroristiagen tiUämpats
endast på utlänningar som, med hänsyn till deras tidigare verksamhet, bedömts
utgöra en fara.

Av
lagrådets yttrande framgår alt den föreslagna ändringen främst ansetts
motiverad med tanke på de svårigheter som i enskilda fall kan

'
Beslut om lagrådsremissen fattat vid regeringssammanträde den 5 juni 1975.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 207

tänkas
uppkomma när det gäller alt avgöra om en medlem av viss organisation skall
betraktas som aktiv eller passiv, Eflersom elt utmärkande drag hos de
organisationer eller grupper som det här är fråga om emellertid just är deras
ytterst hemliga natur torde frågan om ett medlemskaps formella karaktär
knappast kunna få någon självständig betydelse. Erfarenheten visar sålunda alt
det här främst är andra omständigheter angående ifrågavarande persons
förhållande tUl organisationen och dess verksamhet som blir avgörande. Mot
bakgrund härav kan det enligt min mening starkt ifrågasättas om den av lagrådet
föreslagna lösningen i praktiken är mera effektiv. Jag är därför inte beredd atl
frånträda den i remissen förordade regleringen.

Lagrådet har vidare, med
hänvisning tUl Europarådskonvenlionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna och Internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter, kritiserat det förhållandel, alt det remitterade förslaget (48 a §)
inte innehåller någon bestämmelse om överprövning av regeringens beslut om
förvarstagande, I yttrandet föreslås alt utlänningen i sådant fall skall kunna
göra framslällning tUl regeringsrätten om prövning huruvida åtgärden skall
bestå,

Beiräffande denna fråga
vill jag erinra om alt besvärsrält vid beslut att la utlänning i förvar hUtUls
endast har förelegat när beslutet har meddelats av förvallningsdomstol i
utvisningsärende, I propositionen föreslås atl också polismyndighets, statens
invandrarverks och länsstyrelses beslut skall kunna överklagas hos domstol.
Härigenom måste enligt min mening konvenlionskraven angående rätt till
domstolsprövning av frihetsberövande i utlänningsärende anses ha tillgodosetts,

I ett särskilt yttrande
har justitierådet Conradi tagit upp frågan om förutsättningarna för s, k.
politisk utvisning (34 § UflL), Conradi finner det mindre välbetänkt att, som
jag har föreslagit, upphäva möjligheten till utvisning enligt denna paragraf i
andra faU än dä det anses påkaUat av hänsyn till rikets säkerhet. I yttrandet
föreslås att möjlighet skall finnas lill utvisning för det fall en utlänning i
vårt land, utan alt begå brott eller äventyra vårt lands säkerhet, bedriver
verksamhet som genom att rikta sig mot regunen i annat land kan försämra våra
relationer till den staten, 34 § borde därför inte ändras i sak.

För egen del vill jag
betona att utlänningar som får vistas i värt land skall ha rätt att i lika mån
som svenska medborgare utöva politisk verksamhet, så länge den bedrivs inom
lagens ram och inte äventyrar rikels säkerhet. Jag kan därför inte dela den
uppfattning som har framförts av Conradi på denna punkt. Som jag framhållit i
det remitterade förslaget har utvisning enligt 34 § över huvud taget inte
förekommit under i vart fall de senaste två decenniema. Att mot denna bakgmnd
behålla en utvisningsgmnd, som under alla förhållanden måste få en generell
utformning, bör enligt min mening inte komma i fräga. Det remitterade för-

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 208

slaget
har också godtagits av lagrådets majoritet. Jag kan därför inte ansluta mig
till Conradis förslag.

Enligl
26 § UtlL krävs synnerliga skäl för förvisning av den som har bosältningstillstånd.
Enligt det remitterade förslaget skall i fortsättningen samma begränsning
gälla i fråga om den som sedan minst elt år innehar permanent bosättningstillständ.
Justitierådet Mannerfelt avstyrker för sin del förslaget med hänvisning till
bl, a. att verkningarna av förslaget inte har utretts. För utlänning som redan
fält bosättningstillslånd skall begränsningen dock gälla även i
fortsättningen.

Den
i lagrådsremissen föreslagna ändringen kommer alt medföra att kravet pä
synnerliga skäl för förvisning får tillämpning på en något störrre gmpp av
utlänningar än vad som nu är fallet. Det kan emellertid inle komma i fråga alt
av det skälet införa en sådan ordning som Mannerfelt har föreslagit. Den skulle
för framliden innebära en avsevärd försämring för de utlänningar som, när
förvisningsfråga blir aktuell, har vistats i vårt land under några är.
Utlänning skall ju i framtiden inle kunna få bosättningstUlstånd men i stället
permanent uppehållstUlstånd. Majoriteten av lagrådels ledamöter har också
ställt sig bakom det remitterade förslaget i detta hänseende. Jag finner på gmnd
av vad jag nu har anfört inle skäl frångå detta.

Lagrådet
har vidare föreslagit ändringar beiräffande tiden för förvarstagande i visst
fall och delegeringen till det för utlänningsärenden ansvariga statsrådet av
frågor om inhibition samt i övrigt föreslagit vissa sakliga ändringar av mindre
omfattning i fråga om förslaget till ändring i UtlL. Jag godtar de förslag som
lagrådet sålunda har lagt fram.

Utöver
vad nu angetts bör vissa redaktionella ändringar göras i lagtexten i de båda
remitterade förslagen. Frågan om ändring i 70 § UtlL kommer all tas upp i annat
sammanhang.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga

dels
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels de vid
regeringsprotokollet den 5 juni 1975 fogade förslagen tUl

1.
lag om ändring i lagen (1968:
555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

2.
lag om ändring i förordningen
(1968: 564) om tillfällig handel

3.
lag om ändring i lagen
(1975:000) om tUlfällig handel

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens övervägande och beslutar atl genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 209

Innehållsförteckning

Proposilionen
................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag ..................................................... 3

1.
lag om ändring i
utlänningslagen (1954: 193) ..... .... 3

2.
lag om ändring i lagen (1968:
555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket.................................................................. .. 21

3.
lag om ändring i förordningen
(1968: 564) om tillfällig handel 22

4.
lag om ändring i lagen (1975:
000) om tUlfällig handel 23

5. lag
om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall. .. 23

Utdrag av
regeringsprotokollet den 5 juni 1975 ....... .. 26

1
Inledning .................................................... 26

2
Gällande ordning enligt
utlänningslagen och utlänningskungörelsen m. m 27

2.1 Skyddet
för politiska flyktingar (asylrätten) 27

2.1.1
Den svenska uflänningslagsflflningen
...... 27

2.1.2
InternafloneUa
överenskommelser m.m... 29

2.1.3
FörhåUandena i vissa andra
länder.......... 32

2.2
TUlstånd för inresa, uppehåll,
bosättning och arbete ,,., 33

2.3
Avvisning och avlägsnande av uflänning
efler inresa ,.., 34

2.4
Särskilda tvångsåtgärder i
utlänningsärenden m, m 36

2.4.1
Bestämmelserna i uflänningslagen
......... 36

2.4.2
Internationella
överenskommelser............ .. 38

2.5
Besvärsrätten i utiänningsärenden
................ .. 38

2.6
Vissa övriga bestämmelser i
utlänningslagen och utlänningskungörelsen m. m 40

2.6.1
Straff för arbetsgivare som
anställer utlänning utan arbetstillstånd 40

2.6.2
Bestämmelser om resedokument............. 40

3
Gällande ordning enligt
terroristlagen ................. 41

4
Utlänningsulredningens betänkanden
IV och V ...... 43

4.1
Inlednmg ............................................... .. 43

4.2
Flyktingskap och dess skydd........................ 43

4.2.1
Uiredningen .................................... 43

4.2.2
Remissyttrandena ............................ 49

4.3 Besvärsrätt
i utlänningsärenden m. m 55

4.3.1
Utredningen ................................... .. 55

4.3.2
Remissyttrandena ............................. 58

4.4 Preskription
av avlägsnandebeslut m, m 62

4.4.1
Utredningen ......................... ,........ .. 62

4.4.2
Remissyttrandena ............................ .. 64

4.5 Särskilda
tvångsåtgärder i utlänningsärenden 67

4.5.1
Utredningen .................................... 67

4.5.2
Remissyttrandena ............................. 70

5.................................................................. Betänkandet
Ullänningspolilik och utlänningslagstiftning i Nor

den ............................................................ 75

5.1
Inledning ............................................... 75

5.2
Nordiska kommittén ................................ .. 76

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 210

5.3
Remissyttrandena...................................... .. 78

6.................................................................. Departementspromemoria
(Ds A 1975: 2) med förslag till vissa

ändringar i terroristlagen .................................. .. 80

6.1
Promemorian ......................................... .. 80

6.2
Remissyttrandena....................................... 84

7 Vissa
andra förslag ......................................... .. 90

7.1.......................................................... Förslag
av statens invandrarverk angående vissa ändring

ar i utlänningslagen m. m............................. 90

7.1.1
Förslagen ...................................... 90

7.1.2
Remissyttrandena................................ 95

7.2.......................................................... Förslag
av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och

solidaritetskommittén för politiska flyktingar angående ut

redningen i asylärenden............................... 97

7.2.1
Förslagen ...................................... .. 97

7.2.2
Remissyttrandena................................ .. 98

8 Föredraganden.................... .-......................... 99

8.1
Inledning.................................................. .. 99

8.2
Skyddet för flyktingar;
införandet av en ny skyddsgrupp 100

8.3
Besvärsordningen i
utlänningsärenden............. 113

8.4
Preskription av beslut om
avlägsnande m. m.... 120

8.5
Fömtsättningarna för användande
av tvångsmedel enligt uflänningslagen 127

8.6
Vissa förslag av Nordiska
kommittén ............. 137

8.7
Frågan om permanent uppehållstUlstånd
........ 143

8.8
Vissa övriga frågor ..................................... 145

8.8.1 Förpassningsbeslut
vid vägrat uppehållsflllstånd

m,
m................................................. 145

8.8.2
Påföljd vid anställning av uflänning
ulan arbetstillstånd 145

8.8.3
Resedokument ................................ 146

8.8.4
Undantag från skyldigheten alt
ha uppehålls- och arbetstillstånd för bam vars vårdnadshavare vistas här m, m............................ ;.... 147

8.8.5
Inrättande av en civil
parlamentarisk nämnd för frågor om asyl 148

8.9 Terroristlagstiftningen
. 149

8.9.1
Inledning............................................ 149

8.9.2
Frågan om integrering av terroristlagstiflningen
i utlänningslagen 152

8.9.3
Terroristlagstiftningens
tillämpningsområde 153

8.9.4
Politisk utvisning................................. 156

8.9.5
Regeringens rätt att meddela
föreskrifter och villkor enligt terroristlagen och utlänningslagen 158

8.9.6
De särskUda
tvångsmedelsbestämmelserna i terroristiagen ; : 159

8.9.7
Den parlamentariska kontrollen
.............. 160

9 Upprättade
lagförslag ..................................... 161

10
Specialmolivering........................................ :... 162

10.1
Förslaget till lag om ändring i
utlänningslagen... 162

10.2
Förslagen tUl lag om ändring i
lagen (1968: 555) om rält för utlänning och utländskt företag att idka näring
här i riket, lag om ändring i förordningen (1968: 564) om tUl-

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:18 211

fällig
handel och lag om ändring i lagen (1975: 000) om

tUlfällig
handd........................................... 170

10.3
Förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa

faU
......................................................... . 171

11
HemstäUan..................................................... 171

Beslut ............................................................ 171

Bilaga De remitterade
förslagen ............................ 172

Utdrag
av lagrådets protokoll den 7 oktober 1975...... 194

Utdrag
av regeringsprotokoUet den 9 oktober 1975 ... 206

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1975 750154

Doktrin (6)

  1. Anna Lundberg, Hedvig Obenius, Hur bör rätten kartläggas? En metoddiskussion om kritisk rättskartografi av praktiska verkställighetshinder, FT 2021 nr 4 s. 661, på s. 678 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Anmälan mot Helsingborgspolisen för beslut om avvisning, FT 1991 nr 4 s. 276, på s. 286 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Vissa polisingripanden i Stockholm den 6 september 1989 i samband med en VM-kvalmatch i fotboll mellan Sverige och England på Råsundastadion i Solna och åtal mot en polischef vid polisen i Stockholm, FT 1991 nr 3 s. 197, på s. 220 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Jacob Sundberg, Viktigare tilldragelser på området för mänskliga rättigheter i Sverige, FT 1984 nr 2 s. 45, på s. 50 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  5. Krister Malmsten, Falskt larm, SvJT 1981 s. 161, på s. 162 · Fritt tillgänglig
  6. Göran Melander, Asylrätten i Sverige, SvJT 1980 s. 1, på s. 11, 17 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

315 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (284)

284 kopplingar i 175 dokument.

  1. Prop. 2025/26:265 Skärpta regler om uppsikt och förvar s. 75 om s. 130 · s. 153 om s. 165 · s. 159 om s. 166 · s. 161 om s. 165 · och 3 till i texten
  2. Prop. 2025/26:235 Skärpta regler om utvisning på grund av brott s. 74 om s. 145 · s. 75 om s. 145 i texten
  3. Skr. 2025/26:137 Riksrevisionens rapport om förvar i migrationsprocessen s. 74 i texten
  4. Skr. 2025/26:74 2025 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar s. 5 om s. 160 i texten
  5. SOU 2025:114 Skärpningar i lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar och utlänningslagen s. 151 om s. 160 · s. 201 om s. 130 · s. 203 om s. 130 · s. 464 om s. 41 · och 4 till i texten

Visa alla 175

Rättsfall (20)

20 kopplingar.

  1. MIG 2020:2 om s. 130 ur registret
  2. MIG 2019:4 om s. 121 ur registret
  3. MIG 2016:21 om s. 134 ur registret
  4. MIG 2015:24 om s. 120 ur registret
  5. MIG 2014:15 om s. 130 ur registret
  6. MIG 2014:17 om s. 130 ur registret
  7. MIG 2011:14 om s. 130 ur registret
  8. MIG 2010:15 om s. 132 ur registret
  9. MIG 2009:13 om s. 121 ur registret
  10. MIG 2008:44 om s. 130 ur registret
  11. MIG 2008:23 om s. 130 ur registret
  12. MIG 2007:46 om s. 121 ur registret
  13. MIG 2006:9 om s. 128 ur registret
  14. RÅ 1994 ref. 98 ur registret
  15. RÅ 1994 ref. 36 ur registret

Visa alla 20

Myndighetsavgöranden (1)

1 koppling.

  1. JO 2011-05-19 dnr 6090-2009 i texten

Doktrin (10)

10 kopplingar i 9 dokument.

  1. SvJT 1980 s. 1 Göran Melander, Asylrätten i Sverige s. 11 · s. 17 i texten
  2. FT 2021 s. 661 Anna Lundberg, Hedvig Obenius, Hur bör rätten kartläggas? En metoddiskussion om kritisk rättskartografi av praktiska verkställighetshinder s. 678 i texten
  3. JT 2020/21 s. 367 s. 397 om s. 133 i texten
  4. JT 2019/20 s. 638 s. 659 om s. 145 i texten
  5. Cars, Lagen om skiljeförfarande, 2001 s. 53 om s. 114 i texten

Visa alla 9