Sök i Ratio Lex

om fortsatt valutareglering

5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:184, om fortsatt valutareglering

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:184 Regeringens proposition

1975/76:184

om
fortsatt valutareglering;

beslutad
den 11 mars 1976.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagUs i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd och det ändamål som framgär av föredragandens
hemstäUan.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåU

I
propositionen föreslås att valutaregleringen förlängs att gälla ytterligare
ett år, dvs. för tiden den 1 juli 1976den 30 juni 1977. För riksdagens
yttrande framläggs samtidigt förslag tUl bestämmelser om fortsatt giltighet av
valutaförordningen under samma tid.

1 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 184

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 184

1
Förslag till

Lag
om tillämpning av valutalagen (1939: 350)

Härigenom
föreskrives att 2 § första stycket 1, 2 och 49 samt 5 § 1 och 3 valutalagen
(1939: 350) skall äga tillämpning under tiden den 1 juli 1976den 30 juni 1977.

2
Förslag till

Förordning
om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom
föreskrives att valutaförordningen (1959: 264), som enligt förordning (1975:
207) gäller till utgången av juni 1976, skall äga fortsatt giltighet till
utgången av juni 1977.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:184

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-03-11

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande:
statsrådet Sträng

Proposition
om fortsatt valutareglering

Enligt
valutalagen (1939: 350, ändrad senast 1975: 204) gäller i fredstid att fullmäktige
i riksbanken skall göra framställning tUl regeringen om valutareglering, om det
prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som har fastställts för den
ekonomiska politiken. Fullmäktige skall sålunda hemställa att regeringen
framlägger förslag till lag om tillämpning av valutalagen under högst ett år.
När förslag till tillämpningslag läggs fram skall regeringen bereda riksdagen tUlfälle
att yttra sig över de valutareglerande föreskrifter som regeringen avser att
utfärda. Dessa föreskrifter är intagna i valutaförordningen (1959: 264, ändrad
senast 1975: 206).

Genom
lagen (1975: 205) om tillämpning av valutalagen (1939: 350) och förordningen
(1975: 207) om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264) har
valutareglering föreskrivits för tiden den 1 juli 1975den 30 juni 1976.

En
närmare redogörelse för bestämmelserna i valutalagen och valutaförordningen
har lämnats i prop. 1975: 82 s. 1421. I överensstämmelse med förslag i samma
proposition har bestämmelserna därefter ändrats på några punkter. Förutom en
lagteknisk anpassning tUl den nya regeringsformen, bl. a. i fråga om
straffsanktioner och förverkande, utvidgades möjligheten för riksbanken att
förelägga vite och gjordes vissa andra mindre ändringar i lagstiftningen (jfr
SFS 1975: 204 och 206).

Fullmäktige
i riksbanken har i skrivelse den 5 februari 1976 hemställt att fortsatt varureglering
skall gälla under tiden den 1 juli 1976den 30 juni 1977. Enligt fullmäktige
bör valutaregleringen avse

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:184 4

samma
lagrum i valutalagen som nu äger tiUämpning, nämligen 2 § första stycket 1, 2
och 49 samt 5 § 1 och 3. I skrivelsen framhåller fuUmäktige att anledning
alltjämt föreligger att ta gällande fullmakter i valutalagen i anspråk och att
ge valutaförordningen fortsatt gUtighet.

Efter
remiss har yttranden över riksbanksfullmäktiges framställning avgetts av
fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen och Post- och Kreditbanken, PK-banken.

Remissinstanserna
har inte något att erinra mot eller vill i varje fall inte motsätta sig bifall
till framställningen. Ett par av remissinstanserna tar emellertid upp frågan om
vissa liberaliseringar av valutaregleringen.

Svenska
bankföreningen anknyter till de synpimkter som föreningen tidigare har framfört
i yttranden över framställningar om fortsatt valutareglering (det senaste
yttrandet se prop. 1975: 82 s. 21 och 22). Bankföreningen anser sålunda att
vissa liberaliseringar bör kunna genomföras. De senare årens ökade kreditgivning
över gränserna och den tilltagande valutaoron har ökat företagens behov att
kunna säkra sig mot valutakursrisker genom att via bankerna köpa och sälja
valutor på termin. Nuvarande valutabestämmelser begränsar i vissa avseenden de
svenska bankernas rörelsefrihet att för kundernas räkning göra terminsaffärer.
Bankföreningen anser att sådana utlandsbetalnmgar som tiUåts av myndigheterna
också bör få kurssäkras genom terminsaffärer. Den omfattande rapportering som
bankerna lämnar beträffande sina valutaaffärer ger enligt bankföreningens
uppfattning riksbanken fullgoda möjUgheter att följa den utveckling som kan
bli följden av en större frihet att göra terminsaffärer.

PK-banken
ansluter sig till bankföreningens synpunkter och understryker angelägenheten
av att nuvarande svårigheter för svenska företag att terminssäkra
kapitaltransaktioner med längre löptider än sex månader undanröjs. Bl. a. med
hänvisning till penningvärdets fall förordar PK-banken också att gränsen för
de smärre betalningar, som kan verkställas utan hänsyn till ändamålet, höjs
från 100 till 1 000 ' kr. En sådan förändring skulle, utan risk för negativa
effekter, enligt banken i hög grad underlätta hanteringen av smärre betalningsuppdrag.

För
egen del får jag anföra följande. Valutaregleringen omfattar i huvudsak
kapitaltransaktioner som inte sammanhänger direkt med utrikeshandeln. Löpande
betalningar är generellt undantagna från regleringen, liksom även direkta
handelskrediter på normala viUkor. Inom ramen för valutaförfattningarna
ankommer det på riksbanken att utforma de närmare bestämmelserna om tUlståndsgivningen
för olika kapitaltransaktioner.

Behovet
av en fortsatt valutareglering får ses mot bakgrund av vårt betalningsbalansläge
och våra åtaganden i det internationella valutasamarbetet. Under både år 1974
och år 1975 noterade Sverige betydande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:184 5

underskott
i bytesbalansen. Tillsammantagna uppgick underskotten tUl i runt tal 10 mUjarder
kr. Dessa underskott har till största delen finansierats genom att svenska
förtag och kommuner har tagit upp lån i utlandet. Utlandslånen blev under år
1975 t. o. m. så stora att en ansenlig ökning av valutareserven kunde ske.
Valutareservökningen får dock inte undanskymma det faktum att vår utlandsstäUning
i grunden har undergått en betydande försvagning.

Den ekonomiska politiken
måste därför såsom regeringen har utvecklat närmare i finansplanen (prop.
1975/76; 100, bil. 1) inriktas på att återställa balans i utrikesbetalningama.
Enligt min mening utgör valutaregleringen därvid ett nödvändigt instrument för
att kontrollera att kapitalrörelserna sker i överensstämmelse med denna
politik.

Under senare år har
valutamarknaderna utsatts för stora påfrestningar. Kurserna på flera viktiga
valutor har fluktuerat starkt. Även med tanke härpå blir valutaregleringen
nödvändig som komplement till övrig ekonomisk poUtik.

Samtliga remissinstanser
godtar en fortsatt förlängning av valutaregleringen. I Svenska bankföreningens
och PK-bankens remissyttranden uttalas att vissa liberaliseringar bör göras i
valutaregleringens tUl-lämpning. Som jag inledningsvis har anfört ankommer det
på riksbanken att utfärda tillämpningsbestämmdsema för tUlståndsgivningen. Jag
vill emellertid i sammanhanget nämna att chefen för handelsdepartementet
senare denna dag avser att föreslå regeringen att för riksdagen lägga fram
förslag om statlig kursgaranti vid export (prop. 1975/76:171).

Giltighetstiden för den nu
löpande valutaregleringen utgår den 30 juni detta år. Med hänsyn till vad jag
nu har anfört bör valutaregleringen förlängas ytterligare ett år. I enlighet
med riksbanksfullmäktiges förslag bör samma bestämmelser i valutalagen äga tiUämpning
som f. n.

Jag
hemstäUer att regeringen

dds
föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till
lag om tUlämpning av valutalagen (1939: 350),

dels
lämnar riksdagen tillfälle att yttra sig över ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959: 264).

Regermgen
ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och
det ändamål som föredraganden har hemställt om.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760J18

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. Bet. 1975/76:FiU36 Med anledning av propositionen 1975/76:184 om fortsatt valutareglering jämte motioner s. 1 · s. 9 i texten