Sök i Ratio Lex

om ytterligare indstricenteranläggningar samt vissa andra reginalpolitiska frågor

30 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:185, om ytterligare indstricenteranläggningar samt vissa andra reginalpolitiska frågor

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185

Regeringens proposition 1975/76:185

om
ytterligare industricenteranläggningar samt vissa andra regionalpolitiska
frågor;

beslutad
den 18 mars 1976. ,

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar ..

OLOF
PALME

INGEMUND
BENGTSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås alt regeringen får besluta om att bygga industricenteranläggningar
i Ljusdal och Haparanda. Beslut avses bli fattat när minst hälften av lokalerna
i varje ort omedelbart kan hyras ul.

Vidare
föreslås att regionalpolitiskt stöd i form av lånegaranti skall lämnas för att
täcka marknadsföringskostnader vid introduktion av en ny eller väsentligt
vidareutvecklad produkt hos industriföretag inom del allmänna stödområdet.
Lånegarantin får uppgå till 80 % av marknadsföringskostnaderna, dock högst 500
000 kr.

Genom
proposilionen informeras vidare riksdagen om planerna på en decentralisering av
beslutanderätten i vissa ärenden om regionalpolitiskt stöd till regional nivå.

I Riksdagen 1976. I saml. Sr l,S5

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 2

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-03-18

Närvarande:
statsminister Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson

Föredragande:
statsrådet Bengtsson

Proposition
om ytterligare industricenteranläggningar samt vissa andra regionalpolitiska
frågor

1
Inledning

År
1973 påbörjades enligt riksdagens beslut (prop. 1972:111 bil. 1, InU 1972:28, rskr
1972:347 samt prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr 1973:248) en försöksverksamhet
med statliga industricentra i regionala centra i det inre stödområdet. Huvudman
för verksamheten är Stiftelsen Industricentra. Stiftelsen har i en skrivelse
till arbetsmarknadsdepartementet redovisat sin syn på den fortsatta
verksamheten med industricentra. Vidare har inom ramen för Länsplanering 1974
flera länsstyrelser föreslagU att verksamheten skall byggas ut.

Tanken
att främja marknadsföringsåtgärder genom utökat lokaliseringsstöd har förts
fram bl.a. i remissyttranden över 1968 års lokaliseringsutrednings betänkande (SOU
1969:49) Lokaliserings- och regionalpolitik samt i riksdagsmotioner under
senare år. Vid behandlingen av motioner i frågan lill 1974 års vårriksdag
uttalade inrikesutskottet att Kungl. Maj:t mot bakgrund av motionsförslagen
närmare borde överväga i vilka former ökat stöd lill marknadsföringsåtgärder
skulle komma till stånd. Riksdagen beslöt i enUghet med utskottets förslag(lnU
1974:7, rskr 1974:204), Frågan om ökal regionalpolitiskt stöd vid
marknadsföringsåtgärder har därefter utretts inom arbetsmarknadsdepartementet.

1
slutet av år 1974 började en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet
utreda frågan om delegering av beslutanderätt i ärenden om regionalpolitiskt
stöd från centrala lill regionala organ. Efter bemyndigande av regeringen tillkalladechefen
för kommundepartemeniei år 1975 sakkunniga'med uppdrag att utredafrågan om
ökad decentralisering i förvaltningen. De

' Stiilssi.'krctor;iri'n Lennurl Sundiiren, ordlörundt-. riksd;ij;'iU'iiamotcn
Anders Dalil-grcMi. 1'örsli.- j;iriivai!so\pi-ditöri.'ii Sven Henricsson. horyarrudel
John-Olol Persson, riksdugsledaniolen Per-l,iie Kingaby. filosofie doktorn
Jörgen Ullonhag, landstingsrådet Helny Westman och riksdagsledamoten .Ake Wietorsson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 3

sakkunniga(Kn
1975:01) antog benämningen decentraliseringsutredningen.

Arbetsgruppen
har gjort en kartläggning av handläggningen av det regionalpolitiska stödet, ärendestrakturen
och samarbetet mellan olika organ på central och regional nivå. Kartläggningen
och arbetsgruppens preliminära överväganden har redovisats för
decentraliseringsutredningen. Utredningen har granskat arbetsgruppens
slutsatser och förslag och gett synpunkter på innehållet. Resultaten av
arbetsgruppens överväganden och utredningens granskning har redovisats i
betänkandet (Ds Kn 1975:4) Decentralisering av beslul om regionalpolitiskt
stöd.

Efter
remiss har yttranden över belänkandet avgetts av statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), slatens industriverk,
samtliga länsstyrelser, expertgmppen för regional utredningsverksamhet (ERU),
Föreningsbankernas förbund. Företagareföreningarnas förbund. Kooperativa
förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet,
Stiftelsen Industricentra, Svensk industriförening. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska företagares
riksförbund. Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Statens industriverk har bifogat yttranden från flertalet företagareföreningar.
Flera länsstyrdserharbifogat yttranden från kommuner, handelskammare m. fl. LO harbifogat
yttranden från Svenska trä-industriarbeiareförbundel och Svenska
metallindustriarbetareförbundet.

2
Industricentra

År
1973 påbörjades en försöksverksamhet med statliga industricentra i regionala
centra i det inre stödområdet (prop. 1972:111 bil. 1, InU 1972:28, rskr
1972:347 samt prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr 1973:248). Syftd med verksamheten
är att genom att uppföra industrilokaler för uthyrning vidga de regionalpolitiska
insatserna. Huvudman för verksamheten är Stiftelsen Industricentra, som har till
uppgifl alt planera, uppföra, äga och förvalta industricenteranläggningar samt
i övrigt verka för all skapa goda förutsättningar för verksamheten i
anläggningarna. Stiftelsens förvaltning är lokaliserad till Skdiefteå,

I
det utredningsförslag som låg till grund förbeslutel om industricentra förordades
att anläggningar skulle planeras i Lycksele och Strömsund för vardera ca 300
arbetsplatser. Utredningen förordade dock en stegvis uppbyggnad och alt en
första utbyggnad borde omfatta lokaler för ca 150 arbetsplatser. Statsmakterna
anslöt sig till utredningens förslag om en stegvis utbyggnad. Anläggningarna
dimensionerades för vardera ca 150 arbetsplatser, vilket motsvarar ca 6 000 m''
lokalyta.

Statsmakterna
har nyligen beslutat om en utbyggnad av anläggningarna

1* Riksdagen 1976. 1 saml. ,\r 185

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:185 4

i
Strömsund och Lycksele lill den storiek som ursprungligen beräknades för ett
fullt utbyggt industricentrum (prop. 1975/76:87, InU 1975/76:27, rskr
1975/76:167). Beslutet innebäratt riksdagen har tagit ställning till frågan om
utbyggnad av anläggningarna och till riktlinjerna för finansiering av investeringarna.
Del ankommer sedan på regeringen att besluta om igångsättning av
utbyggnaderna. Först när regeringen bedömer att minst hälften av de nya
lokalerna i resp, ort omedelbart kan hyras ut bör en utbyggnad ske.

Hyran i induslricenteranläggningarna
skall ligga på en nivå som motsvarar de kostnader som företagen kan räkna med
om de bygger egna lokaler med statligt lokaliseringsstöd. Finansieringen av
byggnadsinvesteringarna har därför ordnats på ett sätt som motsvarar det
statliga lokaliseringsstödet. Den första etappen av anläggningarna i Strömsund
och Lycksele, som har kostnadsberäknats till ca 14,1 milj, kr,, har sålunda
finansierats genom statliga lokaliseringsbidrag med sammanlagt 9,2 milj. kr.,
vilket motsvarar 65 % av byggnadskostnaderna. Återstoden har täckts med statliga
annuilelslån på sammanlagt 1 840 000 kr, från investeringsanslaget Regionalpolitiskt
stöd: Lokaliseringslån under elfte huvudtiteln samt med stiftelsens eget
kapital. Stiftelsen har från förslagsanslaget Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhei
under elfte huvudtiteln tillförts sammanlagt 3,6 milj, kr. som stiftelseförmögenhet
(prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr 1973:248 samt prop. 1975:85 bil. 10, InU
1975:13, rskr 1973:169). Den andra etappen av anläggningarna kommer alt
finansieras enligt samma principer (prop. 1975/76:87, InU 1975/76:27, rskr
1975/76:167). För vissa maskininvesteringar har stiftelsen vidare beviljats
lokaliseringsstöd med sammanlagt 712 000 kr, i avskrivningslån och 713 000 kr,
i lokaliseringslån.

Stiftelsens administrationskostnader
täcks delvis genom statsbidrag från anslaget Regionalpolitiskt stöd:
Bidragsverksamhet, Statsbidraget skall täcka de regionalpolitiskt motiverade
kostnaderna för stiftelsens verksamhet, dvs, sådana kostnader som rimligen inte
skall belasta hyresgästerna. De förvaltningskostnader som direkl hänför sig till
anläggningarna kalkyleras däremot in i hyrorna. Del statliga
administrationsbidraget uppgår till 450 000 kr. för budgetåret 1975/76. Stiftelsen
har vidare under budgetåret 1975/76 beviljats ett föduslläckningsbidrag på 260
000 kr. Föriusttäckningsbidraget motiveras av att lokalerna i den första
etappen lill stor del har stått oulhyrda under uppbyggnadsperioden. När
lokalerna är fullt uthyrda skall hyrorna täcka stiftelsens kostnader för
anläggningarna. Genom att utbyggnaden av den andra etappen påbörjas först när
minst hälften av de nya lokalerna omedelbart kan hyras ut minskar behovet av
särskilda bidrag för att täcka h yresbortfall.

Stiftelsen
Industricentra skall följa utvecklingen och ta initiativ för att tillgodose
behovet av nya lokaler. Stiftelsen har i en skrivelse till arbetsmarknadsdepartementet
redovisat sin syn på den fortsatta verksamheten. Till skrivelsen har stiftelsen
fogat ett faktaunderlag för de orter som kan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 5

bli
aktuella i den fortsatta verksamheten med industricentra. Faktaunderlaget, som
omfatiar alla regionala centra i det inre stödområdet, har på stiftelsens
uppdrag utarbetats av geografiska institutionen vid Umeå universitet.
Stiftelsen avstår i sin skrivelse från att föreslå nya elableringsorter.
Samtidigt påpekar stiftelsen att kontakterna med förelag skulle ge väsentligt
bättre resultat i form av etableringar i industricenteranläggningar om flera
ortsalternativ med större regional spridning kunde erbjudas. Stiftelsen framhåller
också betydelsen av att få arbeta med en längre planeringsperiod.

Inom
ramen för länsplanering 1974 har åtskilliga länsstyrelser föreslagit att
verksamheten med industricentra skall byggas ul. Föreslagna orter är Hemse,
Vara, Filipstad, Mora, Ljusdal, Ange, Järpen, Sveg, Vilhelmina, Storuman,
Haparanda och Gällivare, Vidare har ftera kommuner i skrivelser till regeringen
föreslagit att industricenteranläggningar skall byggas inom resp, kommun.
Arbetsgruppen för bevakning av sysselsättningsfrågor i Tornedalen har
hemställt om alt ett industricentrum uppförs i Haparanda.

3
Decentralisering av beslut om regionalpolitiskt stöd 3.1. Bakgrund

Genom
statsmakternas beslut år 1964 (prop. 1964:185, BaU 1964:48, rskr 1964:408)
infördes statligt lokaliseringsstöd som ett medel att påverka företagens
lokalisering till orter och regioner där en förstärkning av näringsliv och
sysselsättning är önskvärd. År 1970 förstärktes och vidareutvecklades det
regionalpolitiska stödet (prop, 1970:75, SU 1970:103, BaU 1970:40, rskr 1970:270
och 1970:304). Stödet byggdes ul ytteriigare år 1973 (prop. 1973:50, InU
1973:7, rskr 1973:248).

Regionalpolitiskt
stöd lämnas f n. som lokaliseringsstöd, introduktionsstöd, utbildningsstöd,
sysselsättningsstöd samt ftyttningsstöd lill personal med kvalificerad
yrkesutbildning. För stödverksamheten är landet indelat i ell allmänt stödområde
och ell inre stödområde,

AMS,
eller i vissa fall regeringen, beslutar om lokaliseringsstöd, utbildningsstöd
och sysselsättningsstöd, 1 ärenden om introduklionsstöd och flytt-ningsslöd till
personal beslutar AMS eller, efter AMS bestämmande, länsarbeisnämnd(SFS1970:180,omtryckt
1973:552,ändrad senast 1975:352).

3.2.
Nuvarande ordning

Lokaliseringsstöd
utges i form av lokaliseringsbidrag, avskrivningslån, lokaliseringslån,
lånegaranti och ersättning vid Hyttning av företag. Stöd lämnas i första hand
inom det allmänna stödområdet, I särskilda fall kan stöd lämnas i övriga delar
av landet, t, ex, när avsevärda sysselsättningssvårigheter förutses eller har
uppkommit lill följd av industrinedlägg-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:185 6

ning
i samband med omfatiande branschrationalisering eller när särskilda skäl talar
för att ett område med ensidigt näringsliv eller isolerat läge bör tillföras ytteriigare
industri.

Som
allmänna förutsättningar för stöd gäller bl. a. att verksamheten skall bedömas
medföra varaktig sysselsättning för arbetskraften, få tillfredsställande
lönsamhet och utövas i ort där goda förutsättningar finns för verksamheten.

Stöd
kan inom det allmänna stödområdet lämnas till industri, industri-liknande verksamhel,
industriserviceverksamhet, företagsinriktad partihandel och uppdragsverksamhet
med mer än lokal betydelse samt till turistnäringen. Företag som flyttar sin
verksamhet lill ort inom det allmänna stödområdet kan få ersättning för
kostnader för ftyttning av maskiner, arbetsredskap och verktyg. Utanför
stödområdet kan stöd utges endast till företag med industriell eller industriliknande
verksamhel. Lokaliseringsstöd kan dessutom lämnas vid utnyttning från
storstadsområde av centrala förvaltningsenheter inom den privata sektorn.

Bidrag,
avskrivningslån och lokaliseringslån lämnas vid ny-, till- eller ombyggnad av
lokal eller annan anläggning som är nödvändig för verksamheten.
Lokaliseringslån kan dessulom lämnas vid anskaffning av maskiner,
arbetsredskap och verktyg samt vid förvärv av fabriksbyggnad. I vissa fall kan
avskrivningslån lämnas till industriföretag inom det inre stödområdet vid
investeringar i maskiner, arbetsredskap och verktyg. Lånegaranti för anskaffning
av omsättningstillgångar kan lämnas till industri, industriliknande
verksamhet, uppdragsverksamhet och turistnäringen inom det allmänna
stödområdet.

Lokaliseringsbidrag
och avskrivningslån får uppgå till sammanlagt högst 35 % eller, om särskilda
skäl föreligger, 50 % av stödunderiaget. Föreligger synneriiga skäl får
lokaliseringsbidrag och avskrivningslån uppgå till sammanlagt högsl 65 % av stödunderiaget
vid byggnadsinvesteringar inom det inre stödområdet. Bidrag, avskrivningslån
och lokaliseringslån får i allmänhel uppgå till högst två tredjedelar av stödunderiaget.
Lånegaranti uppgår till högst 50 % av det rörelsekapital som behövs under
verksamhetens inledningsskede. Ersäitning vid flyttning av företag lämnas med
belopp som motsvarar skälig kosinad för nedmontering, transport och uppmontering
av maskiner, arbetsredskap och verktyg.

AMS
beslutar i ärenden om lokaliseringsstöd. Styrelsen skall dock överlämna del
slutliga avgörandet lill regeringen om

-
stödet avser verksamhet utanför
det allmänna stödområdet

-
den sammanlagda kostnaden för
investeringar och anskaffning av omsättningstillgångar är 5 milj. kr. eller
mer, varvid även stödunderiag vid lidigare beviljat stöd skall räknas in i
beloppet

-
stödet avser avskrivningslån
vid förvärv av maskiner, arbetsredskap och verktyg

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:185 7

-
stödet avser
lokaliseringsbidrag/avskrivningslån med mer än 50 % av investeringskostnaden

-
stödet avser
lokaliseringsbidrag/avskrivningslån till verksamhet inom turistnäringen

-
det är tveksamt om viss
verksamhet kan hänföras till slödberättigad industriservice, partihandel eller
uppdragsverksamhet

-
AMS vill bifalla ansökan som länsstyrelsen
har avstyrkt

-
stödet avser
rationaliseringsinvestering som inle medför ökad sysselsättning i verksamheten

- stödet
avser verksamhet som skall drivas av utländsk medborgare eller

juridisk person eller av svenskt företag med betydande uUändskt in

flytande

-
stödet avser verksamhet som
skall bedrivas av svensk juridisk person med betydande statligt inflytande

-
stödet avser flyttning av
central förvaltningsenhet från storstadsområde

Om
ansökan om stöd lämnas direkt till regeringen kan regeringen avgöra ärendet
även om det normalt skulle ha avgjorts av AMS.

Lokaliseringsstöd
skall sökas antingen hos länsstyrelsen i det län där verksamheten skall
bedrivas eller hos AMS. Har ansökan gjorts hos AMS skall styrelsen inhämta länsstyrelsens
yttrande. Länsstyrelsen låter i samråd med länsarbetsnämnden, andra berörda
myndigheter och företagareföreningen göra den utredning som behövs i ärendet.
Därefter lämnar länsstyrelsen med eget yttrande över alla handlingar i ärendet till
AMS, Om AMS inte får avgöra ärendet lämnar styrelsen med eget yttrande
handlingarna vidare till regeringen.

Introduktionsstöd
lämnas till företag som nyanställer personal i samband med nyetablering eller
utvidgning av verksamhet under förutsättning att verksamheten bedöms medföra
varaktig sysselsättning för arbetskraften och få tillfredsställande lönsamhet i
ort där goda förutsättningar finns för företagets verksamhet. Stödet uppgår till
5 kr. för varje nyanställd och arbetstimme under sex månader. Det utges endast till
företag inom det allmänna stödområdet. Ärenden angående introduklionsstöd
avgörs av AMS eller, efler AMS bestämmande, av länsarbetsnämnden. Syftet med introduktionsstödet
är att stödja lokaliseringsföretagen under inledningsskedet med att lära upp
och träna in den nya arbetsstyrkan. Stödformen används när det utbildande
momentet inte är så framträdande. Stödet ger främst täckning för allmänna
inkörningskostnader.

Om
förelagen anordnar mer kvalificerad utbildning kan introduktions-stödet ersättas
med utbildningsstöd. Utbildningsstöd är ett individuellt bestämt stöd vid
egentlig yrkesutbildning efter särskild plan. Del lämnas i första hand inom
stödområdet och för en tid av högsl ett år. Stödbelopp per elev och
arbetstimme besiäms från fall till fall med hänsyn till

1* Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 185

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 8

utbildningskostnaderna
och utbildningstiden. Ärenden angående utbildningsstöd inom det allmänna
stödområdet med högst 10 kr, per elev och arbetstimme avgörs av AMS, Fråga om
utbildningsstöd med högre belopp eller stöd utanför stödområdet prövas av
regeringen.

Sysselsättningsstöd
lämnas till företag i det inre stödområdet som bedriver industriell eller industriliknande
verksamhel, industriservice samt företagsinriktad partihandel och
uppdragsverksamhet med mer än lokal betydelse. Stödet omfattar enbart ökningar
av arbetskraften och utges under tre år. Stöd lämnas lill både företag som nyetablerar
verksamhel i området och befintliga företag som utökar sin arbetsstyrka. Som
förutsättning gäller bl, a. att företaget i fråga utger löneförmåner till de
anställda enligt tillämpligt kollektivavtal.

För
varje kalenderår, under vilkel sysselsättningen i ett företags verksamhet har
ökat i förhållande till närmast föregående kalenderår, lämnas sysselsättningsstöd
i form av förstaårsstöd. Om sysselsättningsökningen kvarstår får företaget stöd
i ytteriigare högst två år, s. k. fortsatt stöd.

Förstaårsstödet
är 7 000 kr. för varje årsarbetare som sysselsättningen har ökat med. Andra
året lämnas ytteriigare 7 000 kr. i stöd och tredje årel 3 500 kr.

Ansökningar
om sysselsältningsstöd avgörs av AMS,

År
1975 påbörjades en försöksverksamhet med sysselsättningsstöd i vissa fall till
företag uianför det inre stödområdet (SFS 1974:761). Efter beslut i varie
särskilt fall av regeringen kan företag i gränsområdet i det inre stödområdet
samt på Gotland beviljas sysselsättningsstöd i samband med lokaliseringsstöd.
Regeringen har nyligen föreslagit (prop. 1975/76:88) att försöksverksamheten
med sysselsättningsstöd utanför det inre stödområdet skall utsträckas till att
omfatta skärgårdsområdena. Vidare kan turistföretag i det inre stödområdet i
särskilda fall få sysselsältningsslöd efter beslut av regeringen.
Försöksverksamheten skall pågå t, o, m. år 1976.

Flyttningsstöd
i form av respenning, bortavistelsebidrag, hyres-tillskott och starihjälp
lämnas till den som har kvalificerad yrkesutbildning och har fått stadigvarande
anställning vid sådant nyeiablerat eller utvidgat förelag i ort inom det
allmänna stödområdet som bedriver industriell eller industriliknande
verksamhet. Som förutsättning gäller dock att arbetskraft med den behövliga
utbildning inte kan erhållas i orten. Stöd får vägras eller sättas ned under
vad som annars hade kunnat ges om sökanden nyligen har flyttat och därvid har
fått flyltningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368; omtryckt
1975:822, ändrad senast 1975:1275)eller fly ilnings-slöd.

Ärenden
om fiyttningsstöd prövas av AMS eller, efter styrelsens bestämmande, av
länsarbetsnämnden.

F.
n, pågår en försöksverksamhet med könskvotering vid vissa former av regionalpolitiskt
stöd. Som villkor för lokaliseringsstöd, introduktionssiöd och uibildningsstöd
gäller alt minst 40 % av det antal arbetsplatser som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 9

tillkommer
hos den som beviljas sådant stöd skall förbehållas vartdera könet. Vid ansökan
om stöd skall fogas rekryleringsplan som skall utarbetas i samverkan mellan
sökanden, länsarbetsnämnden samt berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.
Länsarbetsnämnden har under AMS tillsyn Över att villkoret om könskvotering
uppfylls och att rekrytering sker enligl den godkända planen,

3.3.
Utredningsförslaget

Den
till deceniraliseringsutredningen knutna arbetsgruppen anser att handläggningen
av ärenden om regionalpolitiskt stöd måste vara effektiv i den meningen att de
ansvariga organen fattar underbyggda och väl motiverade beslut. Det måste vid
valet mellan olika alternativ till handläggningsorganisation bli en avvägning
mellan kraven på resultat i stödverksamheten, tillföriitlighet i bedömningarna
samt snabbhet och flexibilitet i beredningen av ärenden. Den regionalpolitiska
stödverksamheten har sedan mitten av 1960-talet efter stegvisa utbyggnader
funnit sina former. Grunderna för bedömningen av stödföralsättningarna är
relativt klart och entydigt formulerade. En ulveckling av kunnande och
erfarenhet hos handläggningsorganen har inneburit att praxis har stabiliserats.
Målen för verksamheten härefter hand blivit alltmer preciserade. Erfarenheten
av de senaste årens handläggning tyder på att regionala och centrala organs
bedömningar i de enskilda fallen stämmer ganska bra överens.

Enligt
arbetsgruppen finns det mot denna bakgrund numera inga avgörande hinder för en
uppdelning av beslutsbefogenheterna mellan central och regional nivå.
Fördelarna med en decentralisering är flera. En uppdelning av
beslutsfunktionerna skapar förulsättningar för en snabbare handläggning av
okomplicerade ärenden. Många av de stödsökande företagen får med ett sådant
system nära kontakter med beslutsorganet. Länsorganens kännedom om regionala behov
och förutsättningar kan tas till vara effektivt både i berednings- och i
beslutsarbetet. Ansökningar om statligt stöd till mindre utbyggnader fordrar
inte alltid samma överblick av marknads- och branschförhållanden som större
ansökningar. Tyngdpunkten i prövningen ligger i stället på en omsorgsfull
bedömning av företagsledarens och företagets allmänna kunnande och kapacitet.
Den bedömningen bör så långt som möjligt baseras på löpande kontakter mellan
handläggare och företagsledning, I sådana ärenden framstår den nuvarande
stegvisa berednings-och beslutsprocessen som onödigt komplicerad. Men en decentraliseringav
beslutsbefogenheterna medför också vissa nackdelar. De regionalpolitiska organens
ställning blir svag i lägen där företag i valet av lokaliseringsort har alternativa
lösningar i olika län. Brist på likformighet i länsorganens bedömningar och
ställningstaganden kan vidare innebära varierande villkor för företag i olika
län. Nackdelarna bör dock kunna motverkas genom aktiva samordningsåtgärder. Arbetsgruppen
föreslårdärföratt ett system med decentraliserad beslutande-

opaginerad Kontrollera mot PDF

rätt
i ärenden om regionalpolitiskt stöd skall prövas under en försöksperiod.

Decentraliseringsutredningen
ställer sig bakom arbetsgruppens slutsatser och förslag.

Beslutanderätten
på regional nivä föreslås för lokaliseringsstöd omfatta

-
lokaliseringsbidrag/avskrivningslån
med upp till 35 % av byggnadskosl-naden inom det allmänna stödområdet och högst
50 % inom det inre stödområdet

-
lokaliseringslån så att lånet
jämte bidrag och avskrivningslån uppgår till högsl två tredjedelar av kostnaden
för byggnader, maskiner och inventarier inom det allmänna stödområdet.

Arbetsgruppen
har gjort en avvägning mellan behovet av dels en central regionalpolitisk
bedömning och dels en förenklad handläggning. En avgränsning av länsorganens
beslutanderätt kan ske t. ex, efter investeringens storlek, ändamålet med ålgärden
eller typen av stöd. Enligt arbetsgruppens bedömning talar övervägande skäl
för att avgränsningen skall ske med investeringens storiek som bas.
Arbetsgruppen har vidare ansett det önskvärt att en väsentlig del av ärendena
bör avgöras på regional nivå och har slutligen stannat för att beslut när det
gäller om- och tillbyggnader samt maskinanskaffning bör fattas regionalt vid
investeringar upp till 1,5 milj. kr. Det innebär att stödet kan uppgå lill
högst 1 milj. kr. Siorieksgränsen föreslås gälla en och samma investeringsålgärd.
Innebörden av den nuvarande s. k, ackumuleringsregeln reduceras alltså till att
avse utvidgningar i beslutade men inte påbörjade arbeten samt förändringar av
pågående investeringar.

Fördelningen
av beviljat lokaliseringsstöd efter stödets storiek i enskilda ärenden
budgetåren 1972/73-1974/75 redovisas i följande tabell.

Beviljal
lokaliseringssiöd* med fördelning efter stödets storlek i enskilda ärenden budgetåren
1972/73-1974/75

opaginerad Kontrollera mot PDF

Antal
ärenden

Beviljat stöd, I OOO-tal kr.

Totalt stödbelopp, I OOO-tal kr.

1972/73 1973/74 1974/75 Genomsnitt 1972/73
1973/74 1974/75 Genomsnitt

1972/73- 1972/73-

1974/75 1974/75

s. 10 Kontrollera mot PDF

-

100

33

20

15

23

101-

200

52

40

28

40

201-

300

47

26

49

41

301-

400

29

16

29

25

401-

500

30

15

37

27

501-

600

22

10

16

16

601-

700

18

17

16

17

701-

800

22

12

19

18

801-

900

II

7

15

11

901-

1 000

14

13

8

12

2 257

1 396

1 096

1 583

7 626

6 113

4 280

6 006

II
996

6 619

12 437

10 351

10 221

5 681

10 244

8 715

13 558

6 985

17 063

12 535

12 342

5017

8 969

8 776

II
865

II 258

10 380

II 168

16 707

9 054

15 380

13 714

9 423

5 983

13 058

9 488

13 772

II 462

7 886

II 040

s. 11 Kontrollera mot PDF

Beviljat stöd. 1 OOO-tal kr.

Anlal ärenden

Totalt
stödbelopp, 1 OOO-tal kr.

1972/73

1973/74

1974/75

Gcnoinsniit

1972/73-

1974/75

1972/73

1973/74

1974/75

Gcnonisniti

1972/73-

1974/75

1 001- 1 500

37

46

37

40

45 944

55 124

44 378

48 482

1 501- 2 000

18

19

19

19

32 446

32 482

33 781

32 903

2 001- 2 500

5

10

13

9

11 551

21 883

29 313

20 916

2 501- 3 000

9

12

9

10

24 929

33 020

24 727

27 559

3 001- 3 500

1

6

5

4 .

3 127

19 437

16 616

13 030

3 501- 4 000

4

9

9

7

15 390

34 355

33 952

27 899

4 001- 4 500

3

2

4

3

12 595

8 890

17 348

12 944

4 501- 5 000

2

7

5

5

9 660

38 908

24 480

24 349

5 001-10 000

5

10

14

10

39 430

77 176

99 251

71 952

10 001-

4

II

9

8

57 707

287 800

178 877

174 795

Summa

366

308

356

343

362 546

678 553

603 516

548 205

Källa:
Arbetsmarknadsstyrelsen (särskild

bearbetni

ing)

* Lokaliseringsbidrag och lokaliseringslän.

Tabellen
visar att de minsta investeringarna dominerar i anlal. 1 runt tal två
tredjedelar av ärendena omfattade stöd på högst 1 milj. kr. Dessa ärenden tog
dock i anspråk mindre än en femtedel av det sammanlagda stödbeloppet.

De
regionala organens beslutsbefogenheter bör enligt arbetsgruppen omfatta
lokaliseringsstöd till industri. Stöd till industriliknande verksamhet, induslriservice,
partihandel och uppdragsverksamhet, turistnäringen och flyttning av
förvaltningsenhet från storstadsområde undantas från försöksverksamheten.
Undantag kan också under viss tid erfordras för vissa industribranscher.
Sådana undantag kommer sannolikl all bli nödvändiga för t, ex. de branscher som
omfattas av särskilda statUga stödåtgärder inom ramen för de industripolitiska
branschprogrammen.

Från
de regionala organens befogenheter bör vidare undantas avgöranden i ärenden om
flyttning av befintlig verksamhet mellan orter i olika län. Undantagen föreslås
gälla beslut både om nyttningsersättning och lokaliseringsstöd till
investeringar vid flyttning till den nya orten. Med hänsyn till behovei av
avvägning mellan insatser i olika län bör beslut fattas centralt också i
ärenden om stöd vid etablering av nytt företag eller av fristående nytt
arbetsställe i ort utanför det län där företaget bedriver sin huvudsakliga verksamhet.
De regionala organen bör däremot få avgöra ärenden om stöd vid etablering av
nytt frislående arbetsställe av företag som redan bedriver huvuddelen av sin
verksamhet inom länet.

Arbeisgruppen
föreslår att regeringen fastställer röriiga medelsramar för

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 12

bestämda
tidsperioder för de län som omfattas av försöksverksamheten. Ramarna skall inte
vara några slutgiltiga restriktioner för handlandet i länen. Beloppen bör kunna
ändras under budgetåret efter hand som medelsbehovet förändras. Ramarnas
styrfunktioner blir därmed begränsade och de får snarast karaktär av
kontrollstationer för den centrala tillsynen av stödgivningen på regional nivå.

Arbetsgruppen
föreslår att beslut i ärenden om sysselsättnings-stöd skall fattas på regional
nivå. Beslutanderätten föreslås bli begränsad till ärenden om stöd till
industriföretag. Sysselsätlningsslöd till företag med industriliknande
verksamhet, industriservice, partihandel och uppdragsverksamhet bör liksom
hittills avgöras centralt. Detsamma gäller försöksverksamheten med
sysselsättningsstöd till företag i gränstrakterna till det inre stödområdet och
på Gotland saml lill företag inom turistnäringen. Från den regionala
beslutanderätten bör vidare undantas ärenden om sysselsättningsstöd till
företag som efter att ha lagl ner verksamheten åter lar upp driften.

För
introduktionsstöd, uibildningsstöd och flyttningsersättning till personal föreslår
arbetsgruppen inga förändringar av beslutsbefogenheterna.

Arbetsgruppen
föreslåratt länsstyrelsen även i fortsättningen skall ha huvudansvaret för handläggningen
på regional nivå av ärenden om lokaliseringsstöd. Länsstyrelsenharettövergripanderegionalt
planeringsansvar och en samordningsuppgift i länen när det gäller den
regionala utvecklingen. Länsstyrelsens beslut i stödärenden bör fattas efter
samråd med företagareföreningen, som redovisar en företagsekonomisk bedömning,
och med länsarbetsnämnden, som framförallt granskar det stödsökande företagets rekryleringsplan
och beslutar om dispens från bestämmelsen om könskvotering om detta har
aktualiserats i ansökan och ärendet skall avgöras på regional nivå. Samråd bör
vid behov ske också med andra statliga organ inom och utom länet samt med
kommuner.

Ärenden
om sysselsältningsslöd bereds f n, av länsarbetsnämnden. De krav som i
prövningen ställs på förelagen har främst anknytning lill företagels personalrekrytering.
Arbetsgruppen anser det vara naturiigt att länsarbetsnämnden beslutar i ärenden
som avser stöd lill industri inom det inre stödområdet.

Länsarbetsnämnden
bör liksom hittills vara beredande organ på länsplanet i ärenden om
sysselsättningsstöd som skall avgöras på central nivå. Ställningstaganden i
vissa ärenden bör ske i samråd med länsstyrelsen. Det gäller
sysselsättningsstöd i gränstrakterna till del inre stödområdet och på Gotland
samt till företag inom turistnäringen.

Ärenden
om introduklionsstöd och flyltningsersättning föreslås liksom hittills beslutas
av länsarbetsnämnden,

AMS
är central myndighet i ärenden om regionalpolitiskt stöd. Beslutanderätt i
ärenden som faller utanför styrelsens ansvarsområde tillkommer regeringen.
Ärenden om regionalpolitiskt stöd som skall avgöras av rege-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:185 13

ringen
bereds inom arbetsmarknadsdepartementet.

Stödgivningens
ulveckling och inriktning har inneburit alt regeringen har kommit att svara för
en allt slörre del av de slutliga avgörandena i lo-kaliseringsslödärenden.
Enligt arbetsgruppens mening har handläggningen nu funnit sina former och
praxis har stabiliserats. Det finns därför inte anledning alt belasta
regeringen med det slutliga avgörandet i så stor utsträckning som nu sker.

Arbetsgruppen
föreslår att AMS får befogenhet alt, utöver vad som nu gäller, besluta om
lokaliseringsbidrag/avskrivningslån med upp till 20 96 av byggnadskoslnaden och
lokaliseringslån så att lånet jämte bidrag och avskrivningslån uppgåriill
högst tvåtredjeddarav kostnaden förbyggnader, maskiner och inventarier inom dens,
k, gråzonen närmast gränsen fördel allmännastöd-områdel samt om
lokaliseringsbidrag/avskrivningslån till ny-, om- och tillbyggnad inom
turistnäringen.

Enligt
arbeisgruppens förslag skall AMS kompetensområde inom det allmänna stödområdet
och i den grå zonen vidare utökas genom att den s, k, ackumuleringsregeln
begränsas till att gälla upprepade ansökningar som avser en och samma investeringsålgärd.

Arbetsgruppen
toreslår att förslaget till omfördelade beslulsfogenheter i den
regionalpolitiska stödgivningen för lokaliseringsstödets del prövas fr, o, m.
den 1 juli 1976 och att de nya reglerna tillämpas som försöksverksamhet under
den lid som återstår av den regionalpolitiska programperioden, dvs, fram till
den 1 juli 1978.

När
det gäller sysselsättningsstödet, som lämnas till företagen kalenderårsvis i
efterskott, bör den nya handläggningsordningen tillämpas fr. o, m. den 1
januari 1977,

3.4.
Remissyttrandena

Samtliga
remissinstanser är positiva till förslaget att överföra beslutanderätt i
ärenden om regionalpolitiskt stöd lill regional nivå, AMS framhåller att
arbetsmarknadsverkets verksamhet präglas av en hög grad av decentraliserat
beslutsfattande. Decentraliseringen medför inte bara en begränsning av
handläggningstiderna utan innebär också en förbättrad kontakt mellan beslutsfattare
och den betjänade allmänheten. Det är också betydelsefullt alt initiativ och
ansvar läggs ut på regionala och lokala organ. Styrelsen tillstyrker alt beslut
om regionalpolitiskt stöd decentraliseras.

Flera
länsstyrelser framhåller att del är angelägel att decentralisera olika
beslutsfunktioner från central till regional nivå. Länsstyrelsen I Jönköpings
län pekar härvid på länsstyrelsernas efter hand vidgade uppgifter inom den
översiktliga samhällsplaneringen. De vidgade möjligheterna och befogenheterna
när det gäller planering motsvaras endasl i liten utsträckning av befogenheter
när det gäller alt verkställa planeringen. Enligt länsstyrelsen är det
angeläget att styrelserna ges verkliga möjligheter att förverkliga den

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 14

planering
de beslutar om. Liknande synpunkter förs fram av bl, a. länsstyrelserna i
Kronobergs, Gollands, Kristianstads, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och
Västerbottens län. Även siatskontoret framhåller att ett viktigt skäl för
decentralisering är att ge länsstyrelserna en alll starkare ställning på
samhällsplaneringens område. Länsstyrelsen I Kalmar län anser att de regionala
myndigheterna är väl förtrogna med de problem som finns inom länet. De har som
regel mycket god kännedom om näringslivets situation och företagens
förutsättningar att utvecklas. Genom decentralisering av beslutsfattandet
skapas förutsättningar för att förenkla handläggningsrutinerna och förkorta handläggningstidema
utan att något avkall behöver göras på handläggningens och beslutens kvalitet.
En rad länsstyrelser framför liknande synpunkter.

Några
remissinsianser understryker behovei av en övergripande bedömning av de
regionala frågorna. Sålunda anser Lö att de regionalpolitiska problemen är av den
karaktären att en central styrning är nödvändig. Det ligger därför i sakens
natur alt beslut om stödinsatser måste fattas ovanför den regionala nivån.
Emellertid har under senare år de inomregionala obalanserna alltmer kommit alt
uppmärksammas. Behovet av inomregional styrning av näringslivets utbyggnad har
därför ökat. LO kan mot den bakgrunden tillstyrka utredningens förslag. Även
länsstyrelsen i Västmanlands län anser att regeringen måste ha det övergripande
ansvaret för det regio-nalpoliliska stödet. Länsstyrelsen uppfattar de
föreslagna åtgärderna närmast som en ofrånkomlig nedskärning av den
byråkratiska proceduren och har därför inget att erinra mol förslaget. TCO
ansluter sig till utredningens bedömning att en decentralisering av
beslutanderätt om regionalpolitiskt stöd ligger väl i linje med de allmänna
strävandena att utveckla de regionala och lokala organens kompelens och uppnå ell
mer decentraliserat beslutsfattande. Del regionalpolitiska stödets karaktär av
selektiv stödform medför emellertid alt det finns särskilda problem förknippade
med en decentralisering av beslutanderätten, TCO vill mot denna bakgrund
understryka att en delegering av det slag som utredningen föreslår inte får ha till
följd att de centrala organen avhänder sig styrningen av den totala
inriktningen av den regionalpoUtiska stödverksamheten, alt stödets selektiva karaklär
luckras upp eller att olika former av prövning äger rum på olika nivåer i
beslutsprocessen, TCO betonar samtidigt att en rätt utnyttjad decentralisering
kan medföra en effektivare och mer differentierad användning av del regionalpoUtiska
stödet. Svenska kommunförbundet menar alt en stor del av lokaliseringsärendena
är av relativt enkel natur. Dessa ärenden kräver ingen övergripande regionalpolitisk
prioritering. Det är därför ell steg i rätt riktning alt i sådana ärenden lägga
beredning och beslut på samma nivå, dvs. på det regionala planet. Förbundet
anser dock att förslaget inte innebär någon avgörande förändring av
beslutanderätten över de regionalpolitiska medlen. Landstingsförbundet anför
liknande synpunkter. SAF. Svenska handelskammarförbundet och Sveriges
industriförbund, som i ett gemensamt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 15

yttrande
ansluter sig till utredningsförslaget, vill dock varna för att de regionala
ambitionerna föranleder alltför optimistiska satsningar. Även Svenska
bankföreningen ansluter sig till utredningens förslag, men framhåller samtidigt
att det regionala besiutsfallandel inte får medföra att man sänker kravet på
lönsamhet och goda framtidsutsikter för projekt som får lokaliseringsstöd.

Åtskilliga
remissinsianser tillstyrker eller har inga erinringar emot ulredningens
förslag lill avgränsning av de regionala organens beslutsbefogenheter i
ärenden om lokaliseringsstöd. Det gäller t. ex, LO, SAF, Svenska
bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska handelskammarförbundet.
Svenska kommunförbundet, Sveiiges industriförbund och TCÖ. Många
remissinstanser, särskilt bland länsstyrelserna, föreslår dock på olika punkter
utvidgningar av utredningsförslaget.

När
det gäller den geografiska avgränsningen föreslår uiredningen all den regionala
beslutanderätten i fråga om lokaliseringsstöd skall omfatta det allmänna
stödområdet. De flesta länsstyrelser i län som inte ingår i stödområdet
motsätter sig den begränsningen. Enligt länsslyrelsen i Södermanlands län
innebär denna begränsning en i dagens läge orealistisk indelning av riket.
Länsstyrelsen i Östergötlands län menar att det kan synas naturligt att
begränsa den regionala beslutanderätten till det allmänna stödområdet. Med
tanke på att en ganska stor del av lokaliseringsstödet har satts in på problemorter
också i andra delar av landet framsiår det ändå som rimligt att genomföra
förslaget också utanför stödområdet. Det kan enligl länsslyrelsen ske genom
att samtliga län tilldelas en ekonomisk ram inom vilken länsstyrelsen kan fatta
beslut. Länsstyrelsen i Blekinge län avstyrker med skärpa alt
decentraliseringen endast skall gälla inom stödområdet. Samtliga län bör,
enligt länsstyrelsen, ges ökade möjligheter att inom vissa centralt bestämda
ramar påverka den egna utvecklingen. Länsstyrelsen I Uppsala, Värmlands, Örebro
och Västmanlands län samt Företagareföreningarnas förbund anser att den
regionala beslutanderätten bör utsträckas till att omfatta den s. k. grå zonen.

Utredningens
förslag att den regionala beslutanderätten när del gäller lokaliseringsbidrag
skall begränsas lill högst 35 % av byggnadskoslnadema i det allmänna
stödområdet och högst 50 96 av sådana kostnader i det inre stödområdet möter
inga invändningar hos de flesta remissinstanser. RRV påpekar dock all det enligl
gällande kungörelse inte är orten för verksamheien som är avgörande för
bidragets storiek. En praxis synes dock ha utbildats som innebär att förelagen
fåren bidragsandel som varierar med företagens geografiska läge. Länsstyrelsen
I Gotlands län framhålleratl AMS och regeringen i många fall har beviljal
företag inom länet lokaliseringsbidrag med 50 % av byggnadskoslnadema. Mot den
bakgrunden anser länsstyrelsen alt utredningens förslag, som innebäratt
länsstyrelsen i Gotlands län skulle få besluta om lokaliseringsbidrag med högsl
35 % av stödunderiaget, inte får någon belydelse för Gotlands del, Länsslyrelsen
föreslårdärföratt bidrag med 50 % av stödunderiaget skall kunna beviljas vid
regionall fattade beslut inom Gollands län.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:185 16

Utredningens
förslag om en beloppsbegränsning med avseende på investeringarnas storiek godtas
av de flesta remissinstanserna, Länsslyrelsen i Alvsborgs län och Alvsborgs
läns företagareförening vill dock ifrågasätta om inte begränsningen bör knytas till
slödels storiek i slällel för lill investeringskostnaden.

När
det gäller vid vilket belopp gränsen skall sättas föreslår några remissinstanser
högre belopp än 1,5 milj. kr, som uiredningen förordar. Statskontoret anser
alt gränsen kan höjas till 2,5-3 milj, kr. Företagareföreningarnas förbund
föreslår att gränsen sätts till 2,5 milj, kr. Även länssiyrelserna i Kalmar och
Örebro län anser att gränsen kan höjas, SHIO föreslår att siorieksgränsen skall
uttryckas i basbelopp och förordar därvid 150 basbelopp. AMS godtar
utredningens förslag, men framhåller att det kan finnas skäl all börja med ett
något lägre belopp och sedan efter hand höja gränsen,

Förslagel
alt den s, k, ackumuleringsregeln endast skall avse upprepade ansökningar som
hänför sig till en och samma investeringsåtgärd stöds av de remissinstanser som
har yttrat sig i frågan, RRV framhåller all det är angeläget att begreppet
investeringsåtgärd definieras klart.

Utredningens
förslag innebär att de regionala organens beslutsbefogenheter begränsas till
stöd till industriell verksamhel. Flera remissinstanser vill utvidga decentraliseringen
till alt omfatta även andra former av slödberättigad verksamhet. Sålunda
föreslår länsstyrelsen i Östergötlands län alt de regionala organen skall få
besluta om stöd också till industriliknande verksamhet och industriservice.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser alt beslutanderätten för andra stödberättigade
verksamheter än industri kan decentraliseras, åtminstone i de fall regeringen
har lämnat förhandsbesked att verksamheten är stödberättigad. Länsstyrelsen i
Jämtlands län föreslår all länet blir försökslän för en till länsstyrelsen
delegerad beslutanderätt också i fråga om stöd lill turistnäringen. Även
länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län. Företagareföreningarnas
förbund och SHIO föreslår utvidgningar i den regionala beslutanderätten när det
gäller arten av verksamhet som kan få stöd.

Förslaget
att tidvis undanta vissa industribranscher från den regionala beslutanderätten
får stöd av de flesta remissinstanserna, bl. a. AMS, industri-ve/'A:É'?och LO.
Både industriverket och LO framhålleratl undantagen bl. a, bör avse de
branscher som omfattasav struklurstödåtgärder. Några remissinstanser, bl, a.
länsstyrelsen i Västerbottens län, anser dock att beslutanderätten kan decentraliseras
även i dessa fal I eftersom också regionala beslutsfattare måste la hänsyn till
olika branschers utvecklingsmöjligheter.

Vid
nyetableringar skall, enligt utredningens förslag, regionala organ få besluta
om stöd enbart när del är fråga om etablering av nytt fristående arbetsställe
av ett företag som har den huvudsakliga verksamheten inom samma län. Denna
begränsning får stöd av de flesta remissinstanserna. Några remissinsianser
föreslår dock jämfört med utredningsförslaget utökade befogenheter för de
regionala organen när del gäller nyetableringar. Del gäller

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 17

bl.
a. länsstyrelserna I Alvsborgs, Värmlands, Väslernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrboitens län samt Föreiagareföreningarnas förbund. Länsstyrelsen
i Västernorriands län anser sålunda alt regional beslutanderätt bör finnas i
ärenden om stöd till etablering av nya företag, om elableringen görs av
personer som är verksamma inom länet och de regionala organen medverkar till
att elableringen skall komma till stånd. Sådana beslutsbefogenheter skulle,
enligt länsstyrelsen, sannolikt öka de regionala organens möjligheter att med
kraft verka för en ökad sysselsättning i länels sysselsättningssvaga regioner.

Utredningens
förslag innebär ingen förändring av beslutsbefogenheterna när det gäller
statlig lånegaranti för anskaffning av omsättningstillgångar, Länsslyrelsen i
Gävleborgs län anser alt det framförallt från praktiska utgångspunkter är
fördelaktigt att finansieringsfrågan i sin helhet kan lösas i ett och samma
beslut. Länsstyrelsen föreslår därför att beslut om lånegaranti för rörelsekapital
decentraliseras till länssty relsen i de fall de sammanlagda investeringarna i
anläggnings- och ersättningstillgångar ryms inom den totala ram som gäller för
beslut på regional nivå. Liknande synpunkter förs fram av/(7«5so'/e/5e/77a /
Östergötlands, Kalmar. Gotlands, Göteboigs och Bohus, Alvsborgs, Västernorriands,
Jämtlands, Väsierboliens och Norrbottens län samt Företagareföreningarnas
förbund. Länsstyrelsen I Göteboigs och Bohus län anser dessutom att
länsstyrelserna i förekommande fall bör få besluta om nyttningsersättning till
företag.

Systemet
med röriiga medelsramar för länen får stöd av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala,
Kronobergs, Kalmar, KrIsUanslads, Värmlands, Örebro och Jämtlands län samt SHIO
och Svensk industriförening. Länsstyrelsen i Alvsborgs län godtar förslaget,
men anser att en förddningsmelod grundad på informationssystemet företag-samhälle
skulle stärka motiven för de regionala organen att verka aktivt. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län delar inte ulredningens uppfattning om röriiga
medelsramar utan anser att ett system med löpande rapportering är tillräckligt.
Liknande synpunkter förs fram av länsstyrelserna I Västernorrlands och Norrboitens
län. TCO vill inte motsätta sig förslagel om rörliga ramar men anser att ett
system med fasta medelsramar troligen är bättre.

Utredningens
förslag att ärenden om sysselsältningsslöd till industriföretag skall beslutas
på regional nivå stöds av de remissinstanser som har yttrat sig i den frågan,
bl. a. RRV, AMS och flertalet länsstyrelser. De remissinstanser som har
förordat en utvidgad regional beslutanderätt i fråga om lokaliseringsstöd har i
många fall förordat motsvarande utvidgningar beträffande sysselsättningsstödet.

Utredningens
förslag att länsstyrelserna även i fortsättningen skall ha huvudansvaret för handläggningen
på regional nivå av ärenden om lokaliseringsstöd och därmed beslutanderätt i
vissa sådana ärenden stöds eller lämnas utan erinran av samtliga
remissinstanser utom TCÖ. TCO anser att länsarbetsnämnderna vid en delegering
av beslutsbefogenheterna bör få denna funktion. Som motiv för sitt förslag
anför TCO att AMS har de samord-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 18

nade
funktionerna påcentral nivå och att sysselsättningsfrågorna har en central
ställning inom regionalpolitiken, SAF. Svenska bankföreningen. Svenska handelskammarförbundet
och Sveriges industriförbund framhåller att länsstyrelsernas beslut i lokaliseringsslödsärenden
bör fallas in pleno.

Förslaget
alt länsarbetsnämnderna skall få beslutanderätt i vissa ärenden om sysselsältningsslöd
möter inga invändningar bland remissinstanserna.

Utredningens
förslag att AMS får besluta om visst lokaliseringsstöd inom den s. k. grå zonen
och om lokaliseringsbidrag/avskrivningslån vid ny-, lill- eller ombyggnad inom
turistnäringen får stöd eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
Några remissinstanser vill föra över beslutanderätten från regeringen till AMS
i ännu flera fall. RRV anser att AMS borde kunna avgöra även ärenden om t. ex,
avskrivningslån vid maskininvesteringar och stöd vid rationaliseringsinvesteringar,
Länsslyrelsen i Kristianstads län menar att AMS bör vara beslutande myndighet
i ärenden om lokaliseringsstöd även,utanför stödområdet om stödunderiaget
understiger 5 milj, kr.

Enligl
utredningen bör förslagel lill omfördelande beslutsbefogenheter prövas som försöksverksamhet
under de två sista budgetåren av den innevarande femårsperioden för regionalpolitiskt
stöd. Det innebär att de nya reglerna skall gälla fr. o. m.den Ijuli 1976närdet
gäller lokaliseringsstöd och fr. o. m. den 1 januari 1977 när det gäller sysselsäilningsstödei.
Förslagel om försöksverksamhet underden angivna tiden får stöd av de flesta
remissinstanserna. LO framhåller att det klart bör slås fast att del är fråga
om en försöksverksam het, SwkAoww/'?? och/ä«5S0'/'e/se/;/()5/e/'göf/fl/7rf5tört
anser däremot att för-söksverksamhet är obehövlig, eftersom en så stor del av
handläggningen redan sköts på regional nivå. Länsstyrelsen i Stockholms län
anser att decentraliseringsutredningens förslag inle bör avgöras nu utan
behandlas i samband med att nuvarande system med indelning i stödområden
omprövas. Enligt länsstyrelsen bör nämligen den nuvarande områdesindelningen
avskaffas, I stället bör samordnade regional- och näringspolitiska insatser ske
med utgångspunkt från de analyser av nuvarande och framtida sysselsättningsproblem
i olika delar av landet, som redovisas! Länsplanering 1974.

Flera
remissinstanser, bl. a. RRV och indiisiriverket framhålleratl del är viktigt
alt resultaten av försöksverksamheten utvärderas.

Uiredningen
föreslår att regeringen utfärdar tillämpningsbeslämmelser och att AMS ger råd
och anvisningar för den decentraliserade handläggningen och beslutsordningen i
ärenden om regionalpolitiskt stöd. Värdet av centrala anvisningar stryks under
av åtskilliga remissinstanser.

4
Föredraganden

4.1
Inledning

År
1965 påbörjades den aktiva lokaliseringspolitiken bl, a. genom att statligt lokaliseringsstöd
infördes som ett medel att påverka företagens lokalisering.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 19

Under
den gångna tioårsperioden har det regionalpolitiska stödet utvecklats och
förbättrats. Riksdagen beslutade om de nuvarande stödformerna år 1973 (prop,
1973:50, InU 1973:7, rskr 1973:248). Beslutet innebar också att en medelsram
på 2 SOOmilj. kr. fastställdes fördel regionalpolitiska stödet under femårsperioden
1973/74-1977/78.

I
årets budgetproposition har regeringen föreslagit alt medelsramen för det regionalpolitiska
stödet under den innevarande femårsperioden skall utökas med 1 500 milj. kr.
Jag har i propositionen anfört attjag har för avsikt att senare i vår föreslå
regeringen att proposition om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik
föreläggs riksdagen. Vidare avser jag att inom kort föreslå regeringen att i
tilläggsdirektiv ge sysselsättningsutredningen i uppdrag att se över formerna
för det regionalpolitiska stödet inför utgången av den innevarande
femårsperioden för stödverksamheten. Redan nu bör emellertid beslutas om vissa
frågor som rör den regionalpolitiska stödverksamheten. Jag syftar då på frågan
om att bygga ul verksamheten med statliga industricentra saml frågan om ökal regionalpolitiskt
stöd vid marknadsföringsåtgärder.

Decentraliseringsutredningen
häri betänkandet (Ds Kn 1975:4) Decentralisering av beslut om regionalpolitiskt
stöd föreslagit att beslut i ärenden om regionalpolitiskt stöd i vissa fall
skall kunna fattas på regional nivå. Det ankommer på regeringen att besluta om
handläggningsordningen i sådana ärenden. Jag anser att det är lämpligt att
riksdagen informeras om förslagen och om huvuddragen i det förslag till ändrad
beslutsordning som jag avser alt lägga fram för regeringen senare i vår.

4.2
Industricentra

Sedan
år 1973 pågår en försöksverksamhet med statliga industricentra i regionala
centra i det inre stödområdet. Syftet med verksamheien är att vidga de regionalpolitiska
insatserna genom att tillhandahålla industrilokaler för uthyrning. Huvudman
för verksamhet är Stiftelsen Industricentra,

Industricenteranläggningar
har uppförts i Strömsund och Lycksele. Riksdagen har nyligen beslutat att
bygga ut de båda anläggningarna(prop. 1975/76:87, InU 1975/76:27, rskr
1975/76:167). Det är regeringens sak att besluta när utbyggnadsarbetena skall
sättas i gång. Utbyggnad bör ske när regeringen bedömer alt minst hälften av
de nya lokalerna i resp. ort omedelbart kan hyras ul.

I induslricenteranläggningarna
skall hy ran ligga påen nivå som motsvarar de kostnadersom företagen kan räkna
med om de byggeregna lokaler med statligt lokaliseringsstöd. Anläggningarna i
Strömsund och Lycksele har finansierats med statliga lokaliseringsbidrag och
lån från anslagen för regionalpolitiskt stöd, VidareharStiftdsen Industricentra
tillförts stiftelsekapital från samma anslag.

Stiftelsen
Industricentra har i en skri velse till arbetsmarknadsdepartementet redovisat
ett faktaunderiag förenbedömningav vilka ortersom närmast kan bli aktuella i
den fortsatta verksamheten med industricentra. Eftersom stiftelsens verksamhet
bör sättas in i ett större regionalpolitiskt sammanhang avslår stif-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 20

telsen
från att själv föreslå nya orter för industricentra. Stiftelsen påpekar dock alt
kontakterna med företag skulle ge bätlre resultat i form av industrietable-ringar
om flera olika ortsalternativ med slörre regional spridning kunde erbjudas.

Åtskilliga
länsstyrelser har i Länsplanering 1974 föreslagit att verksamheten med
industricentra skall byggas ut. Föreslagna orterär Hemse, Vara, Filipstad, Mora,
Ljusdal, Ange, Järpen, Sveg, Vilhelmina, Storuman, Haparanda och Gällivare.
Arbetsgruppen för bevakning av sysselsättningsfrågor i Tornedalen har
föreslagit att ett industricentrum skall byggas i Haparanda. Vidare har flera
kommuner i skrivelser lill regeringen föreslagit att industricenteranläggningar
skall byggas inom resp. kommun.

Sammanlagt
har staten hittills lämnat stöd till Stiftelsen Industricentra med ca 16 milj.
kr. för investeringarna i Strömsund och Lycksele. Vidare harflera av de företag
som hyr lokaler i anläggningarna fått statligt lokaliseringsstöd i samband med
elableringen. Lokalerna i de båda anläggningarna är nu till större delen uthyrda.
Med stöd av uppgifter från de företag som hy r lokalerna kan antalet arbetsplatser
i de båda anläggningarna beräknas gå upp till totalt 250-300 efter en
inkörningsperiod. F. n, sysselsätts ca 85 personer i anläggningarna. Även om industricenterverksamheten
hittills har gett i huvudsak positiva resultat har det enligt min mening ännu
gått för kort lid för att några säkra slutsatser skall kunna dras om värdet på
längre sikt av industricentra som regionalpolitiskt medel, Del kan dock finnas
skäl alt nu planera för en begränsad utvidgning av försöksverksamheten. Jag
anser liksom stiftelsen att verksamheten bör underiättas om lokaler i industricenteranläggningar
kan erbjudas i flera orter. Riksdagen har nyligen beslutat om att bygga ut den
andra etappen av anläggningarna i Strömsund och Lycksele, Jag anser att
stiftelsen bör få möjlighet att erbjuda lokaler i ytteri igare två orter som
alternativ till de nuvarande.

En
av de nya induslricenteranläggningarna bör enligt min mening ligga i Norrbottens
län. Den andra anläggningen bör lokaliseras längre söderut än de båda nuvarande
anläggningarna. Jag förordaratt industricenteranläggningar skall byggas i
Haparanda och Ljusdal.

De
nya anläggningarna bördimensioneras påsammasätt som skedde förden förstaetappen
i Strömsund och Lycksele, Det innebären lokalyta påca 6 000 m och utrymme för
ca 150 arbetsplatser på vardera orten. Antalet sysselsatta blir givetvis
beroende av vilken typ av verksamhet som föriäggs till lokalerna. Jag förordar
vidare att samma beslutsordning tillämpas som för utbyggnaden av den andra
etappen i Strömsund och Lycksele. Det innebär att riksdagen nu tar ställning till
orlsvalel samt till riktlinjerna för finansiering av anläggningarna. Sedan får
regeringen besluta när investeringarna skall göras. Del bör ske först när
regeringen bedömeratt m inst hälften av lokalerna i resp. ort omedelbart kan hy
ras ut. Med en sådan ordning kan stiftelsen genast börja planera för de nya anläggningarna
och bl, a, söka träffa överenskommelse med förelag om uthyrning av lokalerna.

Investeringarna
bör finansieras efter samma principer som anläggningarna i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 21

Strömsund
och Lycksele. Jag föreslårdärföratt regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande
att från anslagen för regionalpolitiskt stöd la i anspråk medel för lokaliseringsbidrag,
annuilelslån och kapitaltillskott till Stiftelsen Industricentra föratt
finansiera industricenteranläggningar i Ljusdal och Haparanda.

4.3
Regionalpolitiskt stiid vid marknadsföringsåtgärder

Enligt
gällande regler för statligt regionalpolitiskt stöd kan företag inom del allmänna
stödområdet få statlig lånegaranti för alt anskaffa rörelsekapital i samband
med sådan utbyggnad eller nyetablering som sker med lokaliseringsstöd.
Lånegarantin får uppgå lill högst 50 % av det beräknade behovet av rörelsekapital.
Rörelsekapitalet kan användas bl, a, för att läcka marknadsföringskostnader.

Riksdagens
inrikesulskott uttalade våren 1974att Kungl, Maj:t närmarebor-deöverväga i
vilken form ökat stöd till marknadsföringsåtgärderskulle komma lill stånd.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (InU 1974:7, rskr 1974:204),
Frågan har därefier beretts inom arbetsmarknadsdepartementet.

Begreppet
marknadsföring kan beskrivas som den teknik ett företag utnyttjar för att
skaffa sig kännedom om marknaden, att anpassa varor och tjänster till
marknadens behov, att tillhandahålla varorna och tjänsterna och alt genom olika
konkurrensmedel söka påverka marknaden. Marknadsföringens roll har förstärkts
efter hand som produktionen av varor och tjänster har utvidgats och
produkternas livslängd genomsnittligt har blivit kortare.

Särskilt
i samband med introduktionen av en ny produkt kan marknadsföringen medföra
problem för företagen, Efier en kostnadskrävande teknisk ulveckling kan det
vara svårt för ett företag att mobilisera de finansiella resurser som krävs för
att försäljningsarbelet skall kunna drivas effektivt. Sådana svårigheter
drabbar främst de små och medelstora företagen. Dessa företag är de som hittills
mest har efterfrågat det regionalpolitiska stödet. Även i framtiden kommer de
små och medelstora företagen att spela en viktig roll inom näringslivet i de
regioner där en ytteriigare förstärkning och differentiering av
sysselsättningstillfällena är önskvärd. Ett ökat regionalpolitiskt stöd för
marknadsföringsåtgärder kan därför bidra till att näringslivet inom del
allmänna stödområdet utvecklas i gynnsam riktning.

Ett
ökat statligt regionalpolitiskt stöd lill marknadsföring kan emellertid också
ge vissa negativa effekter. Konkurrensförhållanden kan genom ett sådant stöd
påverkas ogynnsamt. Vidare kan ett stöd lill marknadsföringsåtgärder för vissa
förelag leda till överdrivet stora säljinsatser. Detta kan i sin tur leda till
att också konkurrerande företag ökar sina marknadsföringsinsatser. På så sätt
kan del enda resultatet av slödel bli att marknadsföringskostnaderna inom
vissa varuområden generellt ökar.

Av vad jag nu har sagt
framgår att det finns skäl både för och emot ett ökal regionalpolitiskt stöd
för marknadsföringsåtgärder. Enligt min mening kan del dock finnas anledning
att på det sättet utvidga siödverksam-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 22

heten
att statlig lånegaranti får lämnas för sådana åtgärder enligt samma regler som
gäller för sådan garanti som är avsedd för anskaffning av omsättningtillgångar.
Det innebär bl, a. att garanti skall lämnas bara om sökanden saknar
tillräckliga säkerheter för vanligt banklån.

Stöd bör lämnas endast för
marknadsföringsåtgärder i samband med introduktion av en ny eller väsentligt
vidareutvecklad produkt, I stödunderlaget bör kunna inräknasde kostnadersom
direkt hänförsigtill marknadsintroduktionen och som avser marknadsföringens
tre delfunktioner marknadsanalys, marknadsplanering och marknadsbearbetning.
Exempel på vad stödunderiaget däremoi inte bör omfatta är kostnader för
lagerhållning och distribution, för en speciell förpackning eller för
särskilda priskampanjer. Stödet bör lämnas endast till industriföretag inom det
allmänna stödområdet.

Den
särskilda statliga lånegarantin för finansiering av marknadsföringsåtgärder
bör uppgå till högst 80 % av stödunderiaget. Det totala garantibeloppet bör
vidare begränsas till högsl 500 000 kr. för varje projekt. Härigenom kommer
stödet all få betydelse främst för de små och medelstora förelagen.

Som
underiag för beslut om stöd skall det stödsökande företaget presentera en
detaljerad marknadsplan. Av planen skall framgå målsättning, innehåll,
organisation och kostnader både för den löpande marknadsföring som företaget
bedriver och för den marknadsintroduktion som företaget söker stöd för.

Det
utvidgade stödet vid marknadsföringsåtgärder bör prövas under en försöksperiod.
Jag förordar att stödet lämnas under perioden den 1 juli 1976-den 30 juni 1978.

Lånegarantier
för finansiering av marknadsföringsåtgärder bör rymmas inom samma ram som
anvisas för statlig kreditgaranti för lån i lokaliseringssyfte lill
rörelsekapital. Regeringen har i 1976 års budgetproposition föreslagit att
ramen fastställs lill 25 milj. kr. för budgetåret 1976/77. Kostnader för att
infria garantierna bör, liksom infriande av lånegarantier för anskaffning av
omsättningstillgångar, täckas från förslagsanslaget Regionalpolitiskt stöd:
Bidragsverksamhet under elfte huvudtiteln.

4.4
Decentralisering av beslut om regionalpolitiskt stöd

Det
regionalpolitiska stödet består av lokaliseringsstöd vid investeringar,
introduktionsstöd, uibildningsstöd och sysselsältningsslöd vid nyanställning av
personal samt flyttningsstöd till personal med kvalificerad yrkesutbildning.
Lokaliseringsstödet vid investeringar består i sin tur av lokaliseringsbidrag,
avskrivninglån, lokaliseringslån, lånegaranti och ersättning för flyttning av
maskiner, arbetsredskap och verktyg. För stödverksamheten är landet indelat i
ett allmänt stödområde och ett inre stödområde.

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) beslutar om lokaliseringsstöd, utbildningsstöd och sysselsättningsstöd.
1 vissa ärenden om lokaliseringsstöd och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 23

utbildningsstöd
beslutar regeringen. AMS eller, efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnd
beslutarom introduktionsstöd och fiyttningsstöd lill personal.

Det
ankommer på regeringen att besluta om handläggnings-och beslutsordning i
ärenden om regionalpolitiskt stöd. För riksdagens kännedom vill jag dock här
närmare redogöra för hur beslutsordningen enligt min mening i fortsättningen
bör se ut. Jag vill också tillägga att jag senare i vår avser att föreslå
regeringen att beslutsordningen utformas i huvudsak som jag här förordar.

Deceniraliseringsutredningen
föreslår i betänkandet (Ds Kn 1975:4) Decentralisering av beslut om regionalpolitiskt
stöd alt ett system där beslutanderätten i ärenden om regionalpolitiskt stöd föriäggs
till regional nivå skall prövas under en försöksperiod. Ett sådant system har,
menar utredningen, både fördelar och nackdelar. Bland fördelarna anger
utredningen all ärendena kan handläggas snabbare. Dessutom underiättas
kontakten mellan sökande och beslutsfattare. Nackdelar med regional
beslutanderätt är bl. a. alt de regionalpolitiska organen kan få en svag
förhandlingsställning gentemot stödsökande företag. Vidare kan systemet medföra
bristande likformighet mellan olika län. Utredningen menar dock att
nackdelarna kan motverkas genom aktiva samordningsåtgärder. Något avgörande
hinder för att dela upp beslutsbefogenheterna mellan central och regional nivå
finns således inte enligt ulredningens mening.

Förslaget
att överföra viss beslutanderätt till regional nivå i ärenden om regionalpolitiskt
stöd har bemötts positivt av samtliga remissinstanser. AMS framhåller värdet av
att initiativ och ansvar läggs ul på regionala och lokala organ. Åtskilliga
remissinstanser, särskilt bland länsstyrelserna, anser att en decentralisering
av beslutanderätt ger länsstyrelserna en starkare ställning inom
samhällsplaneringen, eftersom styrelsernas planeringsansvar därigenom
kompletteras med befogenheter att verkställa planeringen. Flera remissinstanser
behandlar frågan om det övergripande ansvaret för regionalpolitiken.
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) framhåller alt en central styrning är nödvändig. LO kan dock mot bakgrund
av de inomregionala problemens ökade belydelse tillstyrka utredningsförslaget.
TCO anser att en rätt utnyttjad decentralisering kan medföra en effektivare
användning av del regionalpoUtiska stödet.

Syftet
med det regionalpolitiska stödet är att påverka lokaliseringen av arbetsplatser
till orter och regioner där en förstärkning av näringsliv och sysselsättning är
önskvärd. Det har därför varit naturiigt att beslutanderätten i ärenden om regionalpolitiskt
stöd har lagts hos centrala organ som kan överblicka och samordna
stödinsatserna. I likhet med LO och TCO finner jag att de centrala organen även
i fortsäitningen måste svara för styrningen och inriktningen av den regionala
stödverksamheten. Det hindrar dock inle att det nu kan vara lämpligt att
överföra vissa beslutsfunktioner i ärenden om regionalpolitiskt stöd till
regionala organ. Många av ansökningarna om

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 24

regionalpolitiskt
stöd är av den karaktären att den nuvarande handläggningsordningen framstår
som onödigt komplicerad. Jag anser därför att det kan vara av värde att pröva
en ordning där vissa stödärenden avgörs på regional nivå. Det är dock viktigt
att åtgärder vidtas för att motverka de olägenheter som ett sådant system kan
föra med sig.

När
det gäller att avgränsa de regionala organens beslutsbefogenheter bör enligt
min mening i huvudsak gälla följande.

1
likhet med vad utredningen har föreslagit och de flesta remissinstanserna har
tillstyrkt bör beslutanderätten i fråga om lokaliseringsstöd begränsas till
att avse ärenden om sådant stöd till verksamhet inom det allmänna stödområdet.
Jag delar alltså inte den uppfattning som har framförts av flera länsstyrelser
utanför stödområdet, nämligen att decentraliseringen skall omfatta samtliga
län, eftersom det skulle innebära att man övergav stödområdesprincipen. Jag
vill också erinra om att det enligt nuvarande regler ankommer på regeringen att
besluta om stöd utanför det allmänna stödområdet.

Enligt
nuvarande regler för lokaliseringsstödet kan AMS bevilja lokaliseringsbidrag
och avskrivningslån inom det allmänna stödområdet med högsl 50 % av
byggnadskostnaderna om det finns särskilt starka skäl. Normalt skall dock
bidrag/avskrivningslån inte gå upp till mer än högst 35 % av
byggnadskostnaderna. Utredningens förslag att de regionala organen inte skall
få besluta om lokaliseringsbidrag och avskrivningslån med högre belopp än 35 %
av byggnadskostnaderna i det allmänna stödområdet och 50 % av sådana kostnader
i det inre stödområdet kan medföra vissa problem. Jag tänker främst på de
uttalanden som statsmakterna har gjort om en generös tillämpning av slödbestämmdserna
vid investeringar i gränsområdet lill det inre stödområdet och på Gotland.
Samma begränsningar av stödets storiek som f n. gäller för AMS bör därför gälla
för stöd som beslutas på regional nivå. Jag vill framhålla att de regionala
organen bör följa den praxis beträffande stödets storiek som AMS tillämpar. De
angivna procentsatserna anger det högsta möjliga stödet. Det ankommer på
beslutande myndighet att avgöra hur stort statligt stöd som skall lämnas.
Enligt gällande regler skall stödet inte vara större än vad som behövs för att
den planerade investeringen skall komma till stånd.

Huvudregeln
för avgränsning av beslutanderätt mellan AMS och regeringen bygger på
investeringskostnadernas storiek. Utredningsförslaget innebär alt samma metod
skall användas för att avgränsa beslutanderätten mellan regionala organ och
AMS. Beloppsgränsen bör enligt förslaget sättas lill 1,5 milj. kr. Det innebär
att det största möjliga stödet vid beslut på länsnivå blir 1 milj. kr. I likhet
med utredningen och de flesta remissinstanserna anserjag att den föreslagna
metoden för avgränsningen av beslutanderätt mellan regionala och centrala
organ vara lämplig. Också den föreslagna gränsen, 1,5 milj. kr., är väl avvägd.
Härigenom kommer ett tillräckligt antal ärenden att avgöras på regional nivå
för att decentraliseringen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:185 25

skall
bli meningsfull, samtidigt som beslutanderätten vid större investeringar behålls
på central nivå

Lokaliseringsstöd
kan f n. lämnas till industri, industriliknande verksamhet, industriservice,
viss partihandel och uppdragsverksamhet, turistnäringen samt vid flyttning av
förvaltningsenhet från storstadsområde. Som utredningen har föreslagit bör de
regionala organens beslutanderätt omfatta endast stöd till industri. Undantag
kan också under viss tid behövas för vissa industribranscher. Jag räknar med
att sådana undantag kan bli nödvändiga för bl. a. de branscher som omfaltas av
statliga strukturstödåtgärder. Med hänsyn bl. a. till avgränsningsproblem och
behov av centrala överväganden bör stöd till övriga typer av stödberättigad
verksamhet beslutas centralt. Även ärenden om stöd i anslutning till
bevaknings- och upp-föjningsåtgärder bör prövas centralt.

1
enlighet med utredningsförslaget bör vidare beslut om flyttningsersättning och
lokaliseringsstöd vid flyttning av verksamhet mellan orter i olika län liksom
hittills fattas på central nivå. Likaså bör beslut fattas centralt i ärenden om
stöd vid etablering av nytt företag eller av nytt fristående arbetsställe i ort
utanför det län där företaget bedriver sin huvudsakliga verksamhet. Däremot bör
de regionala organen (å avgöra ärenden om stöd när ett företag vill etablera
ett nytt fristående arbetsställe inom det län där det redan bedriver huvuddelen
av sin verksamhet.

Statlig
lånegaranti kan f n. lämnas för anskaffning av rörelsekapital som behövs i
inledningsskedet av verksamhel som har fått lokaliseringsstöd. Behovet av
rörelsekapital räknas i förekommande fall in i stödunderiaget vid bedömningen
av om ett ärende skall avgöras av AMS eller regeringen. Utredningens förslag
innebär att beslut om lånegaranti inte skall decentraliseras till regional
nivå. Flera remissinstanser anser att det från praktiska utgångspunkter är
lämpligt att beslut om lånegaranti fattas på regional nivå om det totala stödunderiaget
ryms inom den ram som gäller för sådana beslut.

Ett
viktigt motiv föratt införa lånegaranti som en regionalpolitisk stödform var
att samma statliga myndighet skulle pröva stödbehovet både för anskaffning av
anläggnings- och omsättningstillgångar. Redan tidigare fanns nämligen möjlighet
att söka industrigarantilån för att täcka rörelsekapitalbehovet. Industrigarantilånen
prövas dock av en annan myndighet än AMS. För alt tillgodose samordningssyftel
bör därför beslut om lånegaranti fattas på regional nivå i de fall det totala stödunderiaget
för investeringar i anläggnings- och omsättningstillgångar uppgår till högst
1,5 milj. kr. Beslut om lånegaranti för finansiering av marknadsföringsåtgärder
bör dock fattas på central nivå.

Utredningens
förslag om röriiga medelsramar för beslut inom resp. län får stöd av de flesta
remissinstanserna. Ramarna skall enligt förslaget fastställas av regeringen
och avse bestämda tidsperioder. Beloppen bör dock kunna ändras efter hand som
behovet av insatser i de olika länen ändras.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:185 26

På
så sätl får ramarna närmast karaktär av kontrollstationer för den centrala tillsynen
av stödet. Några remissinstanser anser att ramar inte behövs och att ett system
med löpande rapportering av regionala beslul är tillräckligt. Jag anser liksom
utredningen att ramarnas styrande effekt blir begränsad. Ett system med röriiga
medelsramar har dock värde för den centrala tillsynen av verksamheten. Jag
avser att senare återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.

AMS
beslutar f n. i ärenden om sysselsättningsstöd. Regeringen beslutar dock i de
fall stödet avser den pågående försöksverksamheten med sysselsättningsstöd i
gränsområdet till det inre stödområdet och på Gotland samt stöd till
turistnäringen. Enligt utredningsförslaget skall beslut i vissa ärenden om
sysselsättningsstöd till industriföretag fattas på regional nivå. Förslaget har
fått stöd av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Även jag finner
att beslutanderätt i vissa ärenden om sysselsättningsstöd till industriföretag
bör delegeras till regional nivå.

Länsstyrelserna
har f n. det samordnande ansvaret för handläggningen på regional nivå i
ärenden om lokaliseringsstöd. De har också ett övergripande regionalt
planeringsansvar och en samordningsuppgift när det gäller den regionala
utvecklingen. Mot den bakgrunden föreslår utredningen att den regionala
beslutanderätten i ärenden om lokaliseringsstöd skall överiämnas till
länsstyrelserna. Förslaget får stöd av samtliga remissinstanser utom TCO, som
i stället föreslår att länsarbetsnämnderna skall ha den regionala
beslutanderätten i dessa ärenden. För egen del instämmer jag i utredningens
bedömning. Jag avser sålunda att föreslå regeringen att länsstyrelserna skall
ha beslutanderätten på regional nivå i ärenden om lokaliseringsstöd.

Ärenden
om sysselsättningsstöd avgörs f n. av AMS. Enligt utredningsförslaget skall
den regionala beslutanderätten i ärenden om sysselsättningsstöd utövas av
länsarbetsnämnderna. Även jag anser att länsarbetsnämnderna bör ha den
regionala beslutanderätten i sådana ärenden.

Genom
tillämpningsföreskrifter kan anvisningar ges till de regionala myndigheter som
skall besluta i ärenden om regionalpolitiskt stöd. Bland de frågor som bör tas
upp i tillämpningsföreskrifter är handläggningen av ansökningar om dispens från
könskvoteringsvillkoren vid regionalpolitiskt stöd samt samordningen vid
prövning av flera ansökningar från ett och samma företag om stöd vid utbyggnad
i olika län.

Liksom
utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att beslutanderätten i
vissa ärenden numera bör kunna flyttas över från regeringen till AMS. Det
gäller vissa ärenden om lokaliseringsstöd inom den s. k. grå zonen utanför det
allmänna stödområdet. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om
den närmare avgränsningen av vilka kommuner och vilka ärenden som skall
omfattas av AMS beslutanderätt i ärenden om lokaliseringsstöd utanför del
allmänna stödområdet.

Den
här skisserade omfördelningen av beslutsbefogenheter från central

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:185 27

till
regional nivå bör tillämpas under en försöksperiod av ca två år som avslulas
när den innevarande femårsperioden för regionalpolitiskt stöd går ut. Självfallel
bör resultaten av försöksverksamheten utvärderas.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels
föreslår riksdagen att

1.
godkänna de grunder för regionalpolitiskt
stöd vid marknadsföringsåtgärder som jag har förordat att tillämpas under budgetåren
1976/77 och 1977/78,

2.
bemyndiga regeringen alt ta i
anspråk medel från anslagen Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet och Regionalpolitiskt
stöd: Lokaliseringslån för finansiering av industricenteranläggningar i
Ljusdal och Haparanda enligt de grunder som jag har

förordat.
dels ger riksdagen till känna vad jag har anfört om beslutsordningen i fråga

om
regionalpolitiskt stöd.

6 Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och
del ändamål som han har hemställt om.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gotab, Stocliholm
1976 50,300

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

15 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (15)

15 kopplingar i 11 dokument.

  1. Bet. 1977/78:AU23 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller Regional utveckling jämte motioner s. 28 i texten
  2. Bet. 1976/77:AU23 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller Regional utveckling jämte motioner s. 11 · s. 35 om s. 20 i texten
  3. Bet. 1976/77:KrU43 med anledning av propositionen 1976/77:80 om insatser för samerna jämte motioner s. 6 · s. 29 i texten
  4. Bet. 1975/76:InU43 Med anledning av propositionen 1975/76:185 om ytterligare industricenteranläggningar samt vissa andra regionalpolitiska frågor jämte motioner s. 1 · s. 3 · s. 4 i texten
  5. Bet. 1975/76:InU37 Med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller Regional utveckling jämte motioner s. 3 i texten

Visa alla 11