med förslag om insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten, m.m.
113 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 91 av 113 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:189, med förslag om insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:189
Regeringens proposition 1975/76:189
med
förslag om insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten m. m.;
beslutad
den 18 mars 1976.
Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder som framgår av föredragandens hemställan.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
ERIC
HOLMQVIST
Propositionens
huvudsakliga innehåll
På
grundval av 1974 års underräitdseulrednings betänkande (SOU 1976:19) Den
militära underrättelsetjänsten redovisas i propositionen vissa allmänna
riktlinjer för vår militära underrättelsetjänst. Vidare föreslås grunder för
insyn i och kontroll av verksamheten. För detta ändamål avses en särskild nämnd
bli inrättad den 1 juli 1976. Nämnden förutsätts få sex ledamöter. Slutligen
föreslås alt överbefälhavarens enhel för inhämtning av underrättelser med s. k.
särskilda medel, IB, organisatoriskt knyts till försvarsstaben.
Underrättelseutredningens organisationsförslag i övrigi avses bli överiämnade
till försvarsmaktens ledningsutredning genom tilläggsdirektiv.
I Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 189
Prop.
1975/76:189 2
Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1976-03-18
Närvarande;
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist,Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande:
statsrådet Holmqvist
Proposition
med förslag om insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten m. m.
Inledning
I västväriden
har under senare år förts en livlig debatt om underrättd-setiänsten i dess
olika former. Vissa kritiker har satt i fråga om det över huvud taget skall
finnas någon underrättelsetiänst. Andra har vänt sig mot att
underrättelseorganen är isolerade från det övriga samhället och ofta handlar i
strid med de regler som gäller för detta. Bristen på insyn och kontroll över
verksamheten har också kritiserats.
Å
andra sidan har man i debatten betonat alt underrättelsetjänsten är ell tidlöst
och ofrånkomligt inslag i den internationella samlevnaden. Som stöd för detta
påstående har man anfört att ett militärt försvar utan underrättelsetjänst är
en omöjlighet, om man inte är beredd att nästan ständigt hålla en stark militär
beredskap som kostar oerhört mycket mer än underrättelsetjänsten eller att ta
risker som få anser godtagbara.
Under
våren och sommaren 1973 publicerade journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou
artiklar i tidningen Folket i Bild/Kulturfront om en hemlig svensk
underrättelseorganisation som kallades IB, "Informationsbyrån". 1 artiklarna
lämnades uppgifter om lB:s organisation, arbetssätt och inriktning.
Artikelförfattarna gjorde bl, a, gällande all IB bedrev infiltration i den
svenska fackföreningsrörelsen, förde åsiktsregisier över personer i Sverige,
samarbetade med utländska underrättelseorgan på ett sätt som stred mot vårt lands
alliansfria utrikespolitik samt medverkade i brott mot svensk lag, t. ex. genom
att begå inbrott. Myndigheterna - representerade av främsl
Prop.
1975/76:189 3
dåvarande
försvarsministern Sven Andersson och överbefälhavaren Stig Syn-nergren - bekräftade
att organisationen fanns och all den ägnade sig åt underrättelseverksamhet. Man
avvisade i huvudsak de anklagelser mot IB som hade framförts i
tidningsartiklarna.
En
tidigare anställd vid IB, byrådirektören Håkan Isacson, upprepade i ett brev till
försvarsministern vissa av de påståenden som hade framställts i artiklarna.
Försvarsministern överlämnade Isacsons brev till riksåklagaren som uppdrog åt
dåvarande chefsåklagaren vid åklagarmyndigheten i Stockholm, C, A, Robert, att
låta utreda anklagelserna i brevet,
I
slutet av september 1973 kom Bratt ut med boken IB och hotet mot vår säkerhet,
där det förekom ytterligare karlläggning av IB och kritiska uttalanden om
organisationen.
Robert
fann genom beslul i oktober 1973 inte skäl att åtala någon av de IB-medarbetare
som hade utpekats som brottsliga i tidningsartiklarna, Bratts bok och Isacsons
brev, Samma dag anhöll han emellertid Bratt, Guillou, Isacson och ytterligare
två personer som misstänkta för spioneri på grund av uppgifterna i tidningsartiklarna
och Bratts bok. I december 1973 väcktes ålal mol Bratt och Guillou för spioneri
och mot Isacson för spioneri och medhjälp till spioneri,
I
januari 1974 dömde Stockholms lingsräit var och en av Bratt, Guillou och Isacson
i allt väsentligt i enlighet med ålalen till fängelse ett år,
Guillou
fullföljde talan mot tingsrättens dom i Svea hovrätt, som genom dom i mars 1974
satte ned straffet för honom till fängelse tio månader. Hovrättens dom
överklagades av Guillou till högsta domstolen, som emellertid inte beviljade
honom prövningstillstånd. Hovrättens dom mot honom kom därför att stå fast.
Med
anledning av IB-affären utnyttjade riksdagens försvarsutskott sin iniliaiivrätt
till att lämna riksdagen en redovisning och vissa förslag efter att ha granskat
den militära underrättdsetjänsten under månaderna oktober-december 1973.
Utskottet
ansåg att Sverige behöver både en underrättelsetjänst och en säkerhetstjänst så
länge vi vill upprätthålla ell meningsfullt försvar. Utskottet angav i detta
sammanhang helt kortfattat de allmänna kraven på den särskilda organisationen
för inhämtning av underrättelser på följande säll,
1. Verksamheien
skall avse underrättelser av betydelse för rikets yttre
säkerhet,
2, Organisationen
skall vara en del av vårt demokratiska samhälle och
verksamhetens inriktning skall stå under löpande kontroll av statsmakterna.
3. Verksamhet
inom Sverige får inte stå i strid med landels lagar och
inle vara inriktad på uppgifier som ankommer på polisen,
4, Verksamheien
skall vara effektiv och bedrivas under omdömesgill led
ning. Sekretesskravet måsle beaktas.
Prop.
1975/76:189 4
Om
den hemliga underrättelsetjänsten i fortsättningen anförde utskottet alt det
fanns ett vissl behov av åtgärder i olika avseenden. Sålunda behövdes en
fastare inriktning av verksamheien. Utöver de tidigare uppställda allmänna
kraven borde tillkomma riktlinjer (instruktion) utfärdade av Kungl, Maj:l, De
närmare bestämmelserna för tjänsten borde liksom tidigare meddelas av
överbefälhavaren. Vidare måste det i fortsättningen redovisas öppet att en
verksamhet av delta slag bedrivs och måste bedrivas. Det allmänna syftet och
den organisatoriska anknytningen i stort borde vara kända. Vad gäller frågan om
insyn i och kontroll över den hemliga verksamheten uttalade utskottet att man
förutsatte att kommande riksdagars försvarsutskott skulle följa verksamheien i
stort och att regeringen skulle ägna den belydande uppmärksamhet. Utskottet
ansåg det möjligt att en eventuell lekmannastyrelse för försvarsstaben i
fredstid också skulle kunna ta slällning till principiella frågor som rör den
särskilda verksamheien (mot. 1973:22, FöU 1973:19, rskr 1973:289). Man kunde
också tänka sig andra former för kontroll.
Särskild
uppmärksamhet måste enligl utskottet ägnas åt rekrytering, an-slällningskontroll,
utbildning för underrättelseverksamhet och vidareutbildning för annan
verksamhet efter avslutad anställning. Verksamhetens särskilda karaktär gjorde
det också angeläget att överväga frågor om anställningsförhållanden,
tystnadsplikt m. m, för den personal som är fast knuten lill den särskilda
byrån, IB.
I
fråga om medelsförvaltningen och den ekonomiska kontrollen vid byrån anförde
utskottet alt det tillämpade förfarandet att förstöra redovisningshandlingarna
sedan en särskilt utsedd revisor och försvarsministern gjort sin årligen
återkommande granskning uppenbariigen var förenat med vissa olägenheter.
Verksamhetens hemliga natur och frånvaron i vissa fall av utgiftsverifikationer
kunde vara en grogrund för misstankar om olillbörligi förfarande i ekonomiskt
avseende.
Utskottet
ansåg det slutligen nödvändigl att ytterligare studera de frågor som berörts.
Därvid borde bl. a. övervägas om resurserna för underrättelsetjänsten var
fördelade på bästa sätt och om en ökad användning av tekniska hjälpmedel kunde
medföra fördelar.
Utskottet
hemställde att riksdagen skulle godkänna de angivna allmänna kraven på den
särskilda organisationen för inhämtning av underrättelser samt som sin mening
ge Kungl. Maj:l lill känna vad utskottet hade anfört om den hemliga
underrättelsetjänsten i fortsäitningen.
Två
ulskottsledamöler - herrar Petersson i Gäddvik och Virgin (m) -anförde i ett särskill
yttrande att utskottets granskning av IB-affären av främst lidsskäl inte hade
kunnat bli så ingående som hade varit önskvärt när del gällde den hemliga
underrättelsetjänstens verksamhel inom landet före år 1970, Det kvarstod enligt
dessa ledamöters mening en viss oklarhet i fråga om de framförda påståendena om
partipolitiskt ulnylljande av den särskilda byrån under 1960-lalel, För liden
därefter hade granskningen varil
Prop.
1975/76:189 5
tillfyllest
och visat att något sådant utnyttjande inte hade förekommit. De ifrågavarande
ledamöterna anförde vidare all en granskning avseende tiden före år 1970 måste
bli tidsödande och kräva resurser utöver dem som ett riksdagsutskott
disponerade. Granskningen borde därför lämpligen anförtros en särskild jurislkommission.
Denna borde, enligt yttrandet, även utreda händelseutvecklingen under år 1973, Främsl
borde därvid klariäggas på vilket sätt regeringen hade handlagt de
säkerhetsfrågor m. m, som hade uppkommit i samband därmed.
Riksdagen
beslöt i enlighet med ulskottsmajoritetens hemställan (rskr 1973:383).
Vid konstilutionsuiskolteis
granskning år 1974 av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas
handläggning var IB-affären föremål för intresse, 1 sitt betänkande (KU
1974:22) uttalade utskottet att granskningen självfallel skedde mot bakgrund av
den utredning i sak av den militära underrättelseljänslen som försvarsutskottei
hade redovisat och som hade godkänts av rik.sdagen. En viktig utgångspunkt var
sålunda, anförde konsliluiionsulskottei, att Sverige har behov av en välordnad
och effektiv underrättelsetjänst som ett led i ett starkt totalförsvar, som
syftar lill att upprätthålla vår neutralitet, om det skulle bli krig i vår omvärid,
Konstitutionsulskottets
granskning avsåg handläggningen inom regeringen av militära underrätlelsefrågor.
Utskottet tog upp frågan om vilka kontakter som hade förekommit mellan
regeringen eller enskilda statsråd och överbefälhavaren, försvarsstaben och IB
i ärenden som berör den militära underrättelsetjänsten.
Sammanfattningsvis
konstaterade utskottet att frågor om den militära underrättelsetjänsten i
allmänhet inte blev föremål för någon gemensam beredning eller diskussion inom
regeringen. Vanligen handlades dessa ärenden av försvarsministern och endast i
de fall han ansåg det nödvändigt kopplades statsministern och regeringen i
övrigt in. Några bestämda regler för när detta borde ske fanns inle utan
avgörande träffades etter en bedömning från fall till fall.
Beiräffande
IB:s samarbete med andra länders underrättelseorganisationer fann utskottet att
frågan alltid hade underställts regeringen (försvarsministern). Regeringen
hade vid några enstaka tillfällen under senare år medgett att sådani samarbete
fick äga rum. Beslut om della hade inle fattals i konselj ulan på
försvarsministerns ansvar. Enligt utskottet hade vid utbyte av information med
andra länders underrättelseorganisationer som ledande principer gällt alt
tredje makt inte fick skadas, att uppgifter av hemlig natur om det svenska
försvaret inte fick lämnas ut och all utbytet uteslutande skulle ha till syfte
att tjäna det svenska försvaret. Det hade ankommit på överbefälhavaren att
lämna närmare föreskrifier för att tillgodose dessa principer,
Enligl
utskottet var det självfallet av vikt att försvarsministern fortlöpande hölls
orienterad om den militära underräitelseijänsiens verksamhel som mi-
Prop. 1975/76:189 6
lilärledningen
hade huvudansvaret för. Del var vidare naturligt all försvarsministern i sin
tur delgav slatsminislern och, när det behövdes, regeringen i övrigi vad som
hade förekomniil vid dessa orienteringar. Utskottets majoritet fann inle
anledning till erinran mot den ordning som härvid hade tillämpats inom
regeringen.
Riksdagen
lade konstiiutionsutskottets anmälan i de angivna delarna lill handlingarna
ulan särskill uttalande (prot, 1974:86),
Till
riksdagens ombudsmän (JO) inkom ett sjuttiotal anmälningar som rörde IB-affären.
Anmälningarna kan i fråga om syftet indelas i tre huvudgrupper. Till den första
huvudgruppen kan föras anmälningar, där det görs gällande att chefsåklagaren
Robert begått fel eller försummelse vid utredningen av påstådda brott av
befattningshavare vid IB och i andra avseenden. Den andra gruppen riktar sig
också främst mot Robert och avser hans handläggning av utredningen om spioneri
och hans åtalsbeslut. Den tredje gruppen avser IB och dess verksamhet, dess
förbindelser med främmande underrättelseorganisationer m, m.
Beträffande
de anmälningar som gäller de två försia huvudgrupperna fann JO i beslut i
september 1975 (JO:s ämbetsberättelse 1975/76 s. 132) inle anledning till
erinran mot de bedömningar som Robert och andra tjänstemän hade gjort eller de
åtgärder som de hade vidtagit.
Med
anledning av sin granskning av underrättelsetjänstens förhållanden (anmälningar
som gäller den tredje huvudgruppen) uttalade JO kritik bl. a, beträffande den verksamhel
som IB hade bedrivit inom landet mot personer som var bosatta här. Det gällde i
första hand infiltration i politiska och andra sammanslutningar samt intrång i
en staislös kvinnas bosiad, JO uppehöll sig också vid en anmälan att IB hade
lämnat ut uppgifter om en svensk journalist lill en utländsk
underrättelseorganisation. Han anförde all sakens principiella sida var
betydelsefull, inle minst från rättssäkerhetssynpunkt, JO uttryckte vidare
myckel starka betänkligheter mol att IB hade lämnat över vissa uppgifter till
en privatperson, varigenom IB hade föriorat kontroll och rådighet över uppgifierna,
Mol
bakgrund av IB-affären och försvarsutskottets granskning av denna tillkallade jag
med stöd av Kungl, Maj:ls bemyndigande i januari 1974 sex sakkunniga' för att
utreda riktlinjerna för den militära underrättelseljänslen m, m.
De
sakkunniga, som log namnet 1974 års underrälldseutredning (UU 74), avlämnade i
januari 1976 betänkandet Den militära underrättelsetjänsten. Belänkandet
innehåller uppgifter av hemlig natur. Utredningen hemställde att det skulle
offentliggöras i största möjliga utsträckning. Sedan
' F.
d, universitetskanslern Nils Gustav Rosén, ordförande, on-ibudsmannen Göran Axell.
chefredaktören Anders Clason. f. d. riksdagsledamoten Nancy Eriksson, förutvarande
statsrådet, riksdagsledamoten Gunnar Hedlund och professorn Ulf Him-melsirand.
Prop.
1975/76:189 7
betänkandet
hade sekretessgranskats beslöt regeringen ijanuari 1976 enligl 37 >;
sekretesslagen (1937:249) all offentliggöra huvuddelen av betänkandet (SOU
1976:19).
Efter
remiss har yitranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren - efter
hörande av försvarsgrenscheferna, försvarets materielverk och försvarets
forskningsanstalt - samt försvarets radioanstalt.
Underrällelseulredningen
har med särskild skrivelse i november 1975 föreslagii vissa ändringar i
budgeteringen av kostnaderna för underrättelsetjänsten. På min hemställan har
regeringen i prop. 1975/76:100 (bil. 6) underställt riksdagen förslagen. Jag
kommer i det följande att la upp vissa principfrågor beträffande
underrättelsetjänsten och hemställa att regeringen föreslår riksdagen åtgärder
för att öka insynen och kontrollen över verksamheten.
Endast
en del av underrättelseuiredningens förslag underställs riksdagen i della
sammanhang. På grund av det allmänna intresset av saklig upplysning om
underrättelsetjänsten kommer jag trots della att i fortsättningen relativt
utförligt redogöra för underrättelsetjänstens grunder, del svenska under-rätielseväsendets
funktion och organisation, andra länders underrättelseverksamhet samt underrättelseuiredningens
överväganden och förslag.
Underrättelsetjänstens grunder
Klarläggande
av underrättelsebehov och inriktning av källor
Underrättelsetjänst
i ordets vidaste bemärkelse innebär att samla in och ställa samman information
och all på grundval av del samlade materialet göra olika slags bedömningar, t.
ex. om en kommande händelseutveckling. I trängre mening brukar
underrättelsetjänst beteckna den verksamhet som syftar till all kartlägga
främmande makters förhållanden. I fortsäitningen använder jag begreppet i den
senare bemärkelsen.
Del
förekommer underrälidseljänsi med olika slags inriktning och organisatorisk
anknytning. Några länder, t, ex, stormakterna, har underrättelseorganisationer
som är knutna lill den politiska ledningen för att förse denna med informationer
om andra staters förhållanden, inte bara på del militära området. Man kan här
tala om en allmän politisk under-räitelseljänsi. Andra länder begränsar sig lill
alt ha en militär underrättelsetjänst. Härmed avses vanligen en underrättelsetjänst
som organisatoriskt är knuten till ett lands försvarsmakt.
Det
ligger i underrättelsetjänstens natur alt den alltid är underordnad beslutsfattare
som har behov av information om andra länder för sin verksamhet. De
beslutsfattare som behöver underrättelser kan vara ett lands politiska eller
militära ledning eller andra organ.
Prop. 1975/76:189 8
Underrättelsetjänstens
karaklär medför att verksamhetens innehåll bestäms av de kunskaper om
främmande makters förhållanden som vederbörande beslutsfattare behöver. Det
förlopp varigenom underrättelseorganens arbetsuppgifter fastställs och där man
således - i samverkan mellan "kunden"/besluisfattaren och
underrättelsetjänsten - gör klart för sig i vilka avseenden informationen om
andra länder behöver kompletteras kallas i den militära terminologin klarläggande
av underrättelsebe-hov. Denna process mynnar ut i en order lill
underrättelsetjänsten alt skaffa fram underrättelser om vissa angivna
förhållanden. En sådan order kan vara långsiktig och endasl i grova drag
inrikta underrättelsetjänsten mot angivna mål. Ordern kan också föranledas av
ett akut informationsbehov och därför vara mera detaljerad.
Ett
rationellt utnyttjande av de källor som man kan få information från förutsätter
alt arbetsuppgifterna fördelas mellan källorna efter deras möjligheler all
inhämta underrättelser. Man brukar här tala om att inrikta källorna.
Förloppet
från det att underräitelsebehovet klarlagts lill dess den etter-frågade
slutprodukten har överiämnals till beställaren indelas vanligtvis i tre moment,
nämligen inhämtning, bearbeining och delgivning av underrättelser.
Inhämtning
av underrättelser
Största
delen av den information som olika beslutsfattare behöver är sådan all den ulan
svårighet kan inhämtas på öppna vägar. Försök har gjorts alt uppskatta hur
mycket av underräiidsemaierialei som inhämias på della sätt, Enligl vissa
beräkningar rör det sig om över 80 ''. för underrättelseorganisationerna i
västvärlden. För motsvarande organisationer i östblocket lorde andelen hemligl
malerial vara större,
Underrältelsematerial
som är allmänt tillgängligt finns i bl. a, massmediaproduktionen - inte minst
i facktidskrifter av olika slag. Sådan information kan vidare förmedlas genom
diplomatiska kanaler och genom informationsutbyte inom vetenskap och
forskning. Iakttagelser vid mässor, utställningar, militärparader och
uppvisningar är också sådani material som underrättelseorganisationerna
regelmässigt tar del av.
Den
stora satsningen på allmänt tillgänglig information innebär emellertid inle att
underrättelseorganisationerna begränsar sin verksamhet till sådant material. En
slor del av ländernas verksamhel, inle minsl inom försvarsområdet, omges med
sekretess och kan därför inte utforskas om inte särskilda metoder används.
Denna slags inhämtningsverksamhet förekommer i olika former, t, ex, ageniverksamhei
och signalspaning.
Prop.
1975/76:189 9
De
vanligaste sätten att inhämta underrättelser kan - utan krav på logiskt inbördes
samband - förtecknas på följande sätl,
1.
Markspaning
2.
Fartygsspaning
3.
Flygspaning
4.
Elektronisk spaning
5.
Salellitspaning
6.
Iakttagelser av attachéer
7.
Information från fiyktingar
8.
Information från resenärer
9.
Information från agenter
10,
Information genom samverkan med
andra länders underrättelseorganisationer
11,
Studium av materiel
12,
Studium av tagna handlingar
13,
Förhör med krigsfångar
14,
Studium av publikationer
Den
lekniska utvecklingen under senare år har haft stor inverkan på möjligheterna
alt inhämta underrättelser, Särskill inom dekironikområdet har utvecklingen av avlyssningsapparalur
m, m, väsentligt ökal möjligheterna lill underrättelseinhämtning,
Närdet
gäller inhämtning genom s, k, särskilda medel har age n t v e r k -samhet av
tradition tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Underrättelseagenterna spelar
emellertid numera inte en så dominerande roll som de har gjort tidigare. Skälen
härtill är fiera. Del viktigaste torde vara att andra medel för att inhämta
underrättelser har visat sig vara mer givande.
Signalspaning är i dag en
mycket viktig del av många länders underrättelsetjänst, I sin ursprungliga
form innebar signalspaning att uppsnappa meddelanden som överbringas på
elektronisk väg. I takt med den tekniska utvecklingen har dock
användningsområdet för delta slags underrätielsein-hämlning ökal kraftigt.
Numera går verksamheten även ul på all genom pejling söka besiämma t. ex,
militära förbands placering och förfiyitningar. Vidare ägnar man sig ål att
genom högt utvecklad analys av signaler från radarstationer och
navigationssystem få upplysningarom viktiga egenskaper hos dessa anläggningar.
Signalspaning
utförs från signalspaningsslationer som antingen är markbaserade eller installerade
i fiygplan eller fartyg. För åtminstone Förenta staternas och Sovjetunionens
vidkommande kommer numera även s a -t e 11 i t e r i slor utsträckning till
användning som bärare av signalspaningsutrustning. Sådana satelliter färdas på
hög höjd och medför utrustning för mottagning, bandinspelning och överföring till
jorden av främmande länders signalering.
Satelliterna
har emellertid fått en ännu större belydelse inom foiospa-
Prop.
1975/76:189 10
ningen.
Den största fördelen med satelliterna är att de befinner sig så högt att det
område som kan överblickas är mycket slorl. Svårigheterna vid satellitspaning
är att kraven på den optiska utrustningen blir ulomordenlligt höga och alt stor
hänsyn ännu så länge får tas till väder och andra almo-sfäriska förhållanden, Ell
annat problem är överföringen av bilderna lill marken.
Signalspaning
kan också riktas mot andra länders saldliler, Målel är all la reda på dels vilka
"anvisningar" satelliten får genom signaler från marken, dels vilken
information satelliten uppfångar och vidarebefordrar.
Utan
all tappa satelliterna på deras informationsmaterial kan man genom uppgifier om
deras banor, utrustning, väderförhållanden o, d, få vissa upplysningar om vad
en satellit har haft möjlighet att uppfånga. Genom mellanfolkliga
överenskommelser är det land som avser att sända upp en satellit numera
skyldigt att anmäla delta till Förenta nationerna med uppgitt om satellitens
omloppsbana, användningsområde m. m.
Inom
ramen för det livliga officiella umgänget mellan länderna utbyts givetvis informaiion
som nationernas underrättelsetjänster kan tillgodogöra sig. Härutöver
förekommer samverkan mellan ländernas underrättelseorganisationer. Det är hell
naturiigt att en sådan samverkan utvecklas mest inom slormaktsblocken. Dessa
länder har lill stora delar gemensamma utrikespolitiska mål med bl. a.
sinsemellan integrerade försvarssystem, som kräver en samordnad
underrättelsetjänst. Samarbete förekommer dock inte bara inom dessa block. Även
underrättelseorganisationer i andra länder är berörda. Normalt sker i dessa
fall samverkan på bilateral basis. Styrande faktorer för ett sådant samarbete
synes vara intressegemenskapen i det enskilda fallet, kontakter på det
personliga planet och känslan av förtroende för varandras organisationer.
Begränsningen till den bilaterala ramen är av särskild vikl.
Samarbetet
mellan underrättelseorganisationer i olika länder går i vissa fall längre än lill
ett utbyte av redan inhämtade underrättelser. Del kan sålunda förekomma alt
organisationerna hjälper varandra även vid själva inhämtningen genom alt förmedla
kontakt med uppgiftslämnare, skaffa utrustning m. m. Även i
säkerhetsskyddsfrågor kan organisationerna lämna varandra bistånd.
Bearbetning
av underrättelser
Det
är bara undantagsvis som inhämtade underrättelser omedelbart, fullständigt och
korrekt klargör ett förhållande eller en kommande händelseutveckling. 1 regel
är det fråga om delaljupplysningar som kan tyckas vara tämligen betydelselösa.
Värdet av sådana underrättelser beror till avgörande del på möjlighelerna att
sammanställa dem med varandra och med eljest kända förhållanden. I all
underrättelseverksamhet har därför bear-beiningsprocessen utomordentligt slor belydelse.
Prop.
1975/76:189 H
Bearbetningen
omfatiar i allmänhel värdering, registrering, delaljgransk-ning och
sammanställning samt underrälidsebedömande.
Ändamålei
med värderingen är alt bedöma en underrättelses angdägenhetsgrad och sakriktighel
och all klariägga dess innebörd mot bakgrund av redan kända förhållanden.
Genom
registreringen får man en överblick över inhämtade underrättelser.
Registreringen kan omfatta kall- och sakregistrering, förande av plott och
lägeskarta m, m. Sakregistrering innebär att underrättelserna med hänsyn till
sitt sakinnehåll förs samman under olika rubriker i ett sakregister.
I
varje ny underrättelserapport granskas detaljupplysningar med avseende på deras
samband med sådana upplysningar som redan har tagits in i register eller
redovisats i handböcker. Upplysningar som har anknytning lill varandra ställs samman.
Det sammanställda materialet analyseras sedan för att klarlägga om det ändrar,
bekräftar eller motsäger den föreliggande uppfattningen om underräiielseobjekiei.
Detaljupplysningar
kan i sin tur föras in i register av olika slag eller ställas samman i tablåer
eller på kartor.
Underrättelsetjänstens
mål är att förse beslutsfattare med färdiga bedömningar om främmande makters
förhållanden. Slutfasen av bearbetningen - dvs. underrälielsebedömandet -är
därför en mycket viktig del av verksamheien, 1 militär underrättelsetjänst omfatiar
underrättelse-bedömandet vanligtvis främmande stridskrafters läge,
handlingsmöjligheter och sannolika handlande.
Delgivning
av underrättelser
Underrättelser
kan i brådskande fall delges genom preliminär muntlig rapport efter en
ofullständig bearbetning av materialet. Vanligtvis upprättas dock skriftliga
orienteringar, översikter o. d, som bygger på en omsorgsfull bearbeining.
Den
löpande verksamheien vid en underrättelseorganisation tar sig ofta utiryck i
översikter som utkommer periodvis, i, ex, varie månad. Översikterna behandlar ell
antal återkommande förhållanden, t, ex, främmande stridskrafters verksamhet i ell
vissl område under lidsperioden. Vid sidan av dessa översikter kan specialorienieringar
i olika ämnen ges ut.
Den
militära underrättelsetjänstens funktion
Försvarsmaktens
uppgifter och ansvarsförhållanden i stort
Målel
för vårt lands försvarsmakt är all bidra lill all bevara vår fred och vårt oberoende,
varvid de disponibla förbanden (krigsorganisationen) är de medel som slår till
förfogande. Den process i vilken vi - i ett skärpt läge
Prop. 1975/76:189 12
eller
under krig - utnyttjar vår krigsorganisation brukar kallas o p e r a t i v verksamhet.
Krigsorganisationen
är slulresullatei av den förbandsproduktion som bedrivs fortlöpande både under
normala fredsförhållanden och i allvarligare lägen. Förbandsprodukiionen omfallar
all den verksamhet som syftar lill all ställa funktionsdugliga stridskrafter till
förfogande för de chefer som har ansvarel för den operativa verksamheien.
För
all förbandsproduktionen skall resultera i de förband som de operativa cheferna
har behov av måste det finnas en ledningsfunktion. Denna skall inom givna
kostnadsramar och med övriga förutsättningar konkretisera målen för förbandsprodukiionen
i erforderlig grad och på grundval av delta inrikta förbandsprodukiionen både
på lång och kort sikt. Denna funktion kallas övergripande avvägning och inriktning,
1
vår försvarsmakt är ansvaret för de nyssnämnda funktionerna uppdelat på fiera
myndigheter. Överbefälhavaren har ansvaret för den operativa verksamheten och
den övergripande avvägningen och inriktningen. Försvarsgrenscheferna ansvarar
för ledningen av förbandsproduktionen. M i 1 i t ä r b e f ä 1 h a v a rn a
har ansvar både för operativ verksamhel och vissa delar av förbandsprodukiionen.
Försvarets materielverk svarar för försvarsmaktens materielanskaffning och foriifikationsförvaliningen
för anläggningsanskaffningen.
Del
militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m, m, ses
f n, över av försvarsmaktens ledningsulredning (FLU 74),
Underrättelsetjänstens
funktion i försvarsmakten
Överbefälhavaren
skall enligt sin instruktion (1968:408, omtryckt 1974:611; 6 ) leda vårt lands
militära underrättelsetjänst. För delta ändamål har han utfärdat
Underrättelseinstruktion för krigsmakten och Underrättelsereglemente för
krigsmakten. Enligt bestämmelserna i dessa är underrättelsetjänstens ändamål i
fred att lämna underlag för beslut om försvars-maklens beredskap, vår
krigsplanläggning saml försvarsmaktens uppbyggnad och utveckling i stort, bl,
a, förbandsproduktionen och ulvecklingen av krigsmateriel. Härutöver har
överbefälhavaren ålagt underrättelsetjänsten alt lämna underlag för beslul om
försvarsmaktens ingripande vid gränskränkningar.
En
av underrättelsetjänstens uppgifier i fredstid är alltså att vara en "larmklocka"
som skall ge regeringen och försvarsledningen den fö r v a r n i n g som behövs
för all vårt värnpliktsförsvar skall kunna mobiliseras och göras stridsdugligt
i tid. Därför måste underrättelsetjänsten fortlöpande registrera och bedöma
sådana företeelser i vår omvärid som utgör indikationer på att landet kan komma
att bli utsatt för angrepp.
För
att kunna göra en riklig säkerhetspolitisk lolkning av en händelse är det nödvändigl
att ha så goda kunskaper om förhållandena i andra länder
Prop. 1975/76:189 13
att
det blir möjligt alt säga om händelsen ulgör avsteg från den vanliga rutinen
eller om den är ett led i en normal verksamhet som inle är någol hot mol oss.
Underrättelsetjänstens arbete består därför till betydande del av att hämta in
och ställa samman ett sådant "lager" av information att man får en
bakgrund som man kan bedöma inträffade händelser mot. Den svenska militära
underrättelsetjänsten söker sålunda göra upp s, k, normalbilder av olika
förhållanden. Normalbilderna kan avse främmande stridskrafters
övningsverksamhet, fiyg- och fartygstrafik i närheten av vårt land m, m. Den
fortgående övervakningen av militär och annan verksamhet i andra länder är i
huvudsak begränsad lill vårt närområde.
Krigsplanläggningen
förutsätter omfattande kunskaperom tänkbara motståndares militära resurser,
organisation, taklik och utrustning. Det är vidare nödvändigt alt känna till
militärgeografiska förhållanden i andra länder, t, ex, var förband är baserade
och var fasta försvarsanläggningar finns. Man måste också ha kunskaper om bl,
a, transportmedels kapacitet för att kunna beräkna hur snabbi förband kan
förnyttas mm.
Det
ankommer på underrättelsetjänslen alt skaffa fram dessa för krigsplanläggningen
avgörande kunskaper. Underrättelsetjänsten arbetar på två-fem års sikt och
ägnar naturiigtvis särskild uppmärksamhet åt sådana stridskrafter som vår
försvarsmakt kan ställas mot. Detta innebär inte alt endasl närområdei bevakas.
Den bästa kunskapen om modern utrustning, taktik o, d. fås ofta från aktuella
krigsområden. Dessa kan ligga långt borta men alltså ändå vara av stort
intresse för vår underrättelsetjänst.
Inom
försvarsmakten pågår en omfattande verksamhel som syftar till att ge vårt
försvar en ändamålsenlig utformning i framliden, om 15-20 år, I vårt land skall
den militära underrättelsetjänsten bidra med underlag för denna långsiktsplanering.
Uppgiften är därvid att ta reda på hur främmande stridskrafter kan väntas bli
utformade. Liksom när del gäller underlag för krigsplanläggningen är det
organisation, taktik, utrustning m, m. som är av intresse. Enligl gängse
betraktelsesätt rör det sig här mera om framtidsstudier och forskning än om
underrättelsetjänst.
De
grundläggande bestämmelserna för försvarsmaktens ingripande vid kränkningar av landets
gränser finns i Instruktion för krigsmakten vid hävdande av rikels oberoende
under allmänt fredsiillsiånd saml under krig mellan främmande makter varunder
Sverige är neutralt (IKFN), Försvarsmakten åläggs här ett ansvar för ait
kränkningar av vårt territorium som företas av främmande makters örlogsfartyg,
militära luftfartyg eller av militär personal i övrigt avvisas, i sisla hand
med vapenmakt. Ett framgångsrikt ingripande enligt IKFN kräver all man så
tidigt som möjligt får vela alt en gränskränkning har skett eller kan väntas
ske. Underrättelsematerialet erhålls huvudsakligen genom observationer i
samband med den konlinueriiga bevakningen av gränserna. Denna bevakning utförs bl.
a. med hjälp av radar och av enheter ur marinen och fiygvapnei. Samverkan sker
i stor omfattning med polisen samt med tull- och lotspersonalen.
Prop. 1975/76:189 14
Den
militära underrättelsetjänstens nuvarande organisation m. m. Ledning och
arbetsfördelning
Som
jag har nämnt tidigare leder överbefälhavaren underfätld-setjänsten inom
försvarsmakten. Han biträds av försvarsstaben. Inom denna bereds frågor om
underrättelsetjänst vid underrättelseavdelningen inom sektion 2,
Överbefälhavaren
har delegerat uppgiften att utfärda order och anvisningar för alt samordna
underrättelsetjänsten inom försvarsmakten till chefen för försvarsstaben. Detsamma
gäller samordningen med totalförsvaret i övrigi. Under chefen för
försvarsstaben åligger del c h e f e n för sektion 2 i staben all hålla samman
ärenden om försvarsmaktens underrättelsetjänst och all verka föratt den
samordnas med motsvarande verksamhet inom övriga delar av totalförsvaret.
De
enheter som har till huvudsaklig uppgift alt i n h ä m t a underrättelser är försvarets
radioanstalt och 1 B, Övriga inhämtningsenheter är försvarsattachéerna, som
lyder under chefen för försvarsstaben, samt mililärbefälhavarna (inkl, chefen
för första fiygeskadern) som svarar för underrättelsetjänslen inom sina
militärområden. Därvid biträds de av underrättelse- och säkerhetsavdelningarna
vid militärområdesslaberna. Underrättelser inhämtas dessutom av civila enheter
som utrikesdepartementet, polisen, tullen och lotsverket. Den del av
inhämtningen som beslår i genomgång av öppet material bedrivs vid ett fiertal
staber och myndigheter.
Huvudorganet
för b e a r b e t n i n g av militära underrättelser är försvarsstabens underrättelseavdelning.
De olika ämnesområdena har dock delats upp så att vissa underrättelser
bearbetas vid för-svarsgrenssiaberna saml, vad gäller den s, k, lekniska
underrättelsetjänsten, vid försvarets forskningsanstalt, försvarels materielverk,
foriifikationsförvaliningen och försvarets sjukvårdsstyrelse.
Ungefär
tre fjärdedelar av personalen inom det militära underrättelseväsendet är
anställd i olika funktioner vid försvarets radioanstalt. Återstoden fördelar
sig på de centrala och högre regionala staberna, IB, de centrala förvaltningsmyndigheterna,
försvarets forskningsanstalt och försvarsattaché-organisationen, I
krigsorganisationen är det sammanlagda antalet under-rällelsebelaitningar på
olika nivåer självfallet betydligt större än i freds-organisationen. En stor
del av befattningarna i krigsorganisationen är avsedda för reservansiälld
personal eller värnpliktiga. Dessa tillförs under-räitelseväsendet först vid
mobilisering sedan de har utbildats i fredslid,
Underrällelseväsendels
organisation i stort i fred och organisationen av försvarsstabens sektion 2
framgår av följande tablåer (intagna på s, 15 och 17),
opaginerad Kontrollera mot PDF
Underrättelseijänsiens
organisation I Jred (Förkortningar se s, 16)
opaginerad Kontrollera mot PDF
UD Beskickningar
Försvarsalia-chéer
ÖB C Fsl
C Sekt 2
IB
opaginerad Kontrollera mot PDF
_ _ £A_
Ast/Ta-Und
CM
MS/Undsäk
CFV FS/Undsäk
_MB _
C Sekt I
Und o s ä k-avd
Lägre regionala och lokala myndig heter
Und o Säk-avd
FMV FMV-CPi
FMV-A:Und FMV-M:Und FMV-F:Und
FOA FOA :Und
FOA l:Und FOA 2:Und
FOA 3:Und FOA
4:Undi FOA 5:Undi
FRA
Ö EB
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Kontaktman i underrätlelsefrågor.
ForlFi
SjvS'
opaginerad Kontrollera mot PDF
UD
ÖB C Est
C Sekt 2
Att
Und
Säk
CA
Asl/Ta-Und
CM
MS/Undsäk
CFV
FS/Undsäk
MB
C E I
C Sekt 1
Und o, säkavd
FMV-CP
FMV-A:Und
FMV-M:Und
FMV-F:Und
FOA
FOA:Und
FOA
l:Und (osv
FortF
SjvS FRA ÖEB
Utrikesdepartementet
Överbefälhavaren Chefen för försvarsstaben Chefen för försvarsstabens sektion 2
Försvarsstabens altachéa vdel ning Försvarsstabens underrättelseavdelning Försvarsstabens
säkerhetsavdelning Chefen för armén
Arméstabens
taktik- och underrättelseavdelning Chefen för marinen
Marinstabens
underrättelse- och säkerhetsavdelning Chefen för flygvapnet
Flygstabens
underrättelse- och säkerhetsavdelning Militärbefälhavare Chefen för första fiygeskadern
Chef för militärområdessiabs sektion 1 Militärområdesstabs och första Hygeskaderstabens
underrättelse- och säkerhetsavdelningar Försvarets materielverk
Centralplaneringen Försvarets materielverk Huvudavdelningen för armémateriel Underrättelseenhet
Försvarets
materielverk Huvudavdelningen för marinmateriel Underrättelseenhet
Försvarets
materielverk Huvudavdelningen för flygmateriel Underrättelseenhet Försvarets
forskningsanstalt
Samordnande enhet för
underrättelsetjänst vid forskningsanstaltens centralkansli ) Enhet
(kontaktman) för underrättelsetjänst vid huvudavdelning 1 (osv.) inom
forskningsanstalten Fortifikaiionsförvaltningen Försvarets sjukvårdsstyrelse
Försvarets radioanstalt Öst Ekonomiska Byrån
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:189
Organisationen
av försvarsstabens sektion 2'
17
opaginerad Kontrollera mot PDF
C Sekt 2
Förkortningar
C Sekt 2
Chefen
för sektion 2
Exp
Expedition
C Att
Chefen
för attachéavdelningen
C Und
Chefen
för underrättelseavdelningen
C Säk
Chefen
för säkerhetsavdelningen
LEO Und
Arbetsgrupp
för undersökning av datoranvändning i un
derrättelsetjänst
Prod led
Produktionsledare
Ark
Underrättelsearkiv
A-det
Armédetalj
M-dd
Marindetalj
H-det
Handelsfartygsdetalj
F-det
Flygdetalj
K-det
Kommunikations-
och underhållsdetalj
P-det
Politisk-ekonomisk
detalj
Tk-det
Telekrigföringsdetalj
Fototolkdet
Fototolkdetalj
C-det
Centraldetalj
2 Riksdagen 1976,
1 saml.
Nr 189
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:189
Försvarsstabens
underrättelseavdelning
Försvarsstabens
underrättelseavdelning är både överbefälhavarens stabsorgan vid ledningen av underrättelsetjänsten
och hu-vudunderrältelsemyndighet för bearbetning av underrättelser inom vissa
ämnesområden. Vid avdelningen inhämtas dessulom öppen information, t. ex.
genom litteratur- och tidskriftsstudier. Chef för underrättelseavdelningen är
en regementsofficer. Under honom lyder ett anlal enheter vars arbetsuppgifter
är bestämda i försvarsstabens arbetsordning.
Bearbetningen
av det underrättelsematerial som lämnas till avdelningen från olika källor sker
vid detaljer. Dessa är underställda en gemensam produktionsledare som också är
avdelningschefens ställningsföreirädare. Produktionsledaren leder mer direkt
bearbetningen av militära och politisk-, ekonomiska underrättelser vid
avdelningen. Han bearbetar själv underrättelser om strategiska förhållanden.
Direkt
under avdelningschefen lyder centraldetaljen. Dess personal biträder chefen
för sektion 2 och chefen för underrättelseavdelningen med bl, a, samordnings-
och budgetfrågor inom sektionen och avddnmgen.
För
övriga enheter är arbetsuppgifterna i huvudsak följande.
Armédetaljen
bearbetar underrättelser om främmande krigsmakters högsla ledning,
arméstridskrafter och landkrigföring. Vid m a r i n d e t a I -j e n behandlas
marinstridskrafter och sjökrigföring. Flygdetaljen bearbetar underrättelser om
nygstridskrafler saml luftkrigföring, krigföring med fjärrvapen, civilförsvar
och luftfart. Kommunikations- och underhållsdelaljen har hand om bearbetningen
av underrättelser som rör militärgeografi, kommunikationer och
kommunikationsmedel (land-, sjö-, luft- och idekommunikationsmedd m, m,),
förrådsanläggningar och anläggningar för stridskrafternas underhåll saml
transport- och underhållstjänst. Vid politisk-ekonomiska detaljen bearbetas underrättelser
om det mililärpoliiiska lägel (militär och ekonomisk krigspotential samt
försvarsbudgetar), internationell politik och försvarsdebatt. T e -lekrig fö ringsdetaljen
behandlar underrättelser om främmande makters telekrigföring i fråga om tdemotmedd,
signal- och satellitspaning. Handels fa rlygsdetaljen sköter bearbetningen av
underrättelser om sjöfart. Fotololkdelaljen bearbetar fotografiskt
underrättelse-material, tolkar foton, beställer fiygfotografering och sköter
det centrala bild-registret. Detaljen sorterar direkl under avdelningschefen. Underrät-telsearkivet
klassificerar, registrerar, delger och förvarar underrätiel-
Prop. 1975/76:189 19
sehandlingar.
Dess personal studerar utländsk press och delger försvarsstabens
informationsavdelning och berörda försvarsgrensstaber uppgifter i utländsk
press om svenska militära förhållanden.
Försvarsstabens
underrättelseavdelning har sammanlagt ett femtiotal anställda. Mindre än
hälften är militär personal. Vid politisk-ekonomiska detaljen,
handelsfartygsdetaljen och kommunikationsdetaljen är all personal civil.
Resultatet
av underrättelseavdelningens verksamhet (produktionen) delges chefer och andra
befattningshavare som har behov av den i form av orienteringar, lägesbedömningar
m. m, 1 underrättelseavdelningens produktion ingår dessutom handböcker, som
bl, a, ger normalbilder av främmande stridskrafters verksamhel och av
förhållanden som är relativt oföränderiiga och av grundläggande natur. Man
utger vidare identifieringsöversikter, som anger främmande förbands lokalisering,
samt special- och extraorienteringar. Slutligen utges genom avdelningens
försorg vecko-, kvartals- och årsöver-sikter. 1 dessa lämnas redogörelser för
aktuella förändringar och i anslutning därtill särskilda analyser av vissa
frågor. Översikter och orienteringar delges myndigheter och befattningshavare
inom och utom försvarsmakten. Vecko- och kvartalsöversikterna ges ut i ett
jämförelsevis stort antal exemplar. Veckoöversikterna utges också i en version
som innehåller uppgifier som är mycket känsliga från källskyddssynpunkt. Därför
lår bara en mycket liten krets ta del av denna version.
Underrättelsetjänsten
vid försvarsgrensstaberna
Underrättelsetjänst
bedrivs vid samtliga försvarsgrensstaber. Det rör sig främst om bearbetning av
underrättelser inom vissa ämnesområden och om planläggning av
underrättelsetjänsten inom den egna försvarsgrenen. Försvarsgrenscheferna har
i fred ansvar också för i n h ä m t -ning av underrättelser genom publikalionsstudier,
iakttagelser vid utländska militära besök här i landet, iakttagelser vid
tjänsteresor utomlands och iakttagelser som kan göras vid samverkan med civila
myndigheter. I sektion 1 i arméstaben ingår en taktik- och underrättelseavdelning
som bl. a. har lill uppgift att
-
leda och samordna arbetet med
utveckling av markstridskrafternas taktik- och underrättelsetjänst, taktiska
mål för utbildning, organisations- och materielutveckling samt uppföljning av
högre förbands taktiska användbarhet.
-
planera och genomföra fält- och
förbandsövningar samt vissa kurser i taktik och underrättelsetjänst,
-
bearbeta och delge
underrättelser.
Prop.
1975/76:189 20
-
bereda sektionschefens ärenden
som sammanhållande för arméns underrättelsetjänst och all
-
handlägga huvudstabsärendena
fototjänst (ej ftygfototjänst), tolk- och (ångförhörstjänst, kartförsörjning, fotogrammetri,
geodesi och kartografi.
Bearbetning
och delgivning av underrättelser samt framställning av handböcker sker vid en bearbelningsdelalj.
Frågor som rör de egna arméstridskrafternas underrättelsetjänst, t, ex.
målsättning, inriktning, krigsorganisation och utbildning, handläggs vid
taktik- och underrättelseavdelningens underrättelsedetalj.
Expediering,
distribution och förvaring av underrättelsehandlingar sköts av en enhet som
kallas underrättelseexpedilion med resedetalj. Här handläggs också
förfrågningar från utlandet om svenska arméförhållanden och vissa ärenden om
egna och utländska försvarsattachéer.
Chefen
för armén utger Orientering om utländska arméstridskrafter och svarar dessutom
för delar av de handböcker som ställs samman vid försvarsstabens
underrättelseavdelning.
Underrättelsetjänsten
vid marinslaben handläggs vid underrättelse- och säkerhetsavdelningen. Vid underrättelse-detaljen
klarläggs marinchefens underrättelsebehov. Vidare inriktas underrättelsekällorna.
Slutligen bearbetas underrättelser om främmande marinstridskrafters taktik,
organisation, utrustning och utbildning och andra marina förhållanden.
I
avdelningen ingår dessutom encentraldelalj. Vid denna utarbetas långtidsplaner
för underrättelsetiänstens utveckling inom marinen. Där handläggs också bl, a,
ärenden om den egna underrättelsetjänstens organisation, utrustning och
personal.
Underrättelsehandlingarna
registreras, expedieras och arkiveras vid avdelningens expedition.
Underrättelse-
och säkerhetsavdelningen innehåller också en säkerhet sdet al j.
Chefen
för marinen utger specialorienteringar, översättningar, månadslistor och
bildorienteringar samt deltar i framställningen av handböcker vid försvarsstaben.
Han svarar för utgivningen av handböcker över främmande makters örlogsfartyg,
I flygslaben
ingår en underrättelse- och säkerhetsav-delning, som beslår av en centraldetalj
, en bearbelningsdelalj, en underrätielsedeialj, en säkerhetsdetalj och en underrättelseexpedition.
Vid
centraldetaljen handläggs ärenden om det egna fiygvapnets underrättelsetjänst
som rör organisation, personal, utbildning, övningar och reglementen. Vid
detaljen inriktas underrättelsetjänsten inom flygvapenchefens ansvarsområde.
Här bearbetas också underrättelser om luftförsvar.
Bearbetningsdetaljen
leder inhämtningen av underrättelser genom Stril
Prop.
1975/76:189 21
(fredsluftbevakning)
och bearbetningen av dessa. Detaljen samverkar med försvarels radioanstalt,
Underrättdsedelaljen
svarar för att underrättelser om utländska flygstridskrafters organisation,
ledning, utrustning, utbildning och taklik följs upp och bearbetas.
Chefen
för fiygvapnei utger underrättelser från radarluftbevakningen, hemlig
underrättelse (HU), öppen underrättelse (ÖU), månadsorieniering och
specialorientering, 1 likhei med övriga försvarsgrenschefer medverkar flygvapenchefen
vid sammanställning av olika handböcker.
Försvarets
radioanstalt
De
uppgifter som hade legat på försvarsstabens signaltjänsiavddning och kryploavdelning
fördes år 1942 över lill den nyinrättade försvarsväsendets radioanstalt,
sedermera försvarels radioanstalt.
Försvarets
radioanstalt är en självständig myndighet inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde. Chef för anstalten är en generaldirektör. Radioanstalten har
ingen verksslyrdse.
Radioanstalten
har till uppgifl alt utöva underrättelseverksamhet riktad mol telesändningar.
Man skall därvid utföra signalspaning och bearbeta inhämtat underräitelsemaierial
samt följa ulvecklingen inom områden som är eller förutses bli av betydelse för
signalspaningen eller bearbetningen. Vidare skall anstalten utveckla den
tekniska materiel och de metoder som behövs för anstaltens verksamhet.
Radioanstalten skall också biträda vid undervisning och utbildning av personal
i de avseenden som berörs av anstaltens verksamhet samt ge råd åt myndigheter
i frågor som faller inom anstaltens verksamhetsområde.
Överbefälhavaren
meddelar fortlöpande anvisningar för den närmare inriktningen av verksamheten.
1 frågor av särskild betydelse för utrikesde-parlemenlei eller
rikspolisstyrelsen samråder han med kabinettssekreteraren resp.
rikspolischefen.
Överbefälhavaren
bestämmer också vilka myndigheter inom försvarsmak-len som skall delges resultatet
av radioanstaltens underrättelseverksamhet. Resultat av särskild betydelse för
utrikesdepartementet eller rikspolisstyrelsen skall delges
kabinettssekreteraren resp, rikspolischefen och får'delges annan myndighet bara
om dessa befattningshavare medger del.
Enligt
instruktionen för försvarets radioanstalt skall utrikesministern och
försvarsministern hållas underrättade om underrättelseverksamhetens inriktning
och arbetets bedrivande i stort.
Radioanstalten
är organiserad på en produktionsavdelning, som består av ett kansli och tre
produktionsenheter, samt en administrativ enhet, en teknisk enhet, en
utbildningsenhet och ett planeringssekretariat.
Vid
försvarets radioanstalt ulförs en omfattande teknisk bearbeining av det
inhämtade underrätielsematerialet. Huvuddelen av materialet delges för-
Prop.
1975/76:189 22
svarssiabens
underrättelseavdelning som gör en fortsatt bearbetning av materialet och
ställer samman del med övriga underrättelser.
Radioanstaltens
anslagsframställningar inges genom överbefälhavaren. Anstalten skall därvid
följa överbefälhavarens direktiv med allmänna riktlinjer för
anslagsframställningarna. Om anstalten skulle finna sig förhindrad alt följa
direktiven, därför att de strider mot föreskrifter som regeringen har utfärdat
för verksamheien, skall delta anmälas lill överbefälhavaren.
IB
Vid
försvarsstabens tillkomst år 1937 inrättades inom staben en särskild underrättelseavdelning
som var gemensam för krigsmakten. Under de första krigsåren tillkom den s, k, G-sekt
ione n vid avdelningen. Den hade till uppgift att inhämta underrättelser, G-sektionen
bröts år 1942 ut ur underrättelseavdelningen och ombildades till en byrå som
underställdes chefen för sektion 2, Fortsättningsvis benämndes byrån försvarsstabens
C-by rå. Dess uppgifl var att på inofficiell väg inhämta underrättelser om militära,
ekonomiska och politiska förhållanden utomlands. Man var främst inriktad på att
uppdaga eventuella anfallsplaner från Tyskland mot vårt land.
Efter
krigsslutet omorganiserades C-byrån och kallades i fortsättningen T - k o n t o
r e t. Huvuduppgiften var fortfarande att inhämta underrättelser inom
närområdet. I viss utsträckning förekom dock att underrättelser inhämtades
från mera avlägsna platser, T-kontoret hade också lill uppgift att biträda med
att inhämta tekniska underrättelser, bl, a, i samband med materielfynd o, d. 1
sådana och andra silulationer förekom även kontakter med utländska
underrättelseorganisationer.
Vid
den dåvarande inrikesavdelningen i försvarsstaben (numera försvarsstabens
säkerhetsavdelning) inrättades år 1957 en enhet med uppgift att i Sverige och
vissa andra länder inhämta och bearbeta säkerhetsunderrättelser, dvs,
underrättelser om säkerhelshotande verksamhet. För att sekretessen kring verksamheien
skulle kunna behållas, hölls delar av personalen skilda från
inrikesavdelningen, både lokalmässigt och i personalförteckningar. Under år
1961 skildes denna enhet helt från inrikesavdelningen och flck en självständig
ställning,
1
mitten av 1960-talel utfördes inom försvarsstaben på uppdrag av dåvarande
chefen för försvarsdepartementet en undersökning om T-kontorel och den enhet
som inhämtade säkerheisunderrällelser borde slås samman. Undersökningen
utmynnade i ett förslag all de båda enheterna skulle sammanslås.
Förslag
till ny organisation avgavs i prop, 1965:66. 1 denna uttalade dåvarande
departementschefen att förslagel lill gemensam organisation för särskild
personalkontroll och underrättelseverksamhet borde i huvudsak biträdas.
Verksamheten skulle enligl min företrädare organiseras i form av
Prop.
1975/76:189 23
en
byrå med benämning och indelning enligt Kungl, Maj:is bestämmande. Propositionen
innehöll förslag om vissa tjänster för byrån. Den nya organisationen kallades
IB och underställdes chefen för försvarsstaben.
Om
benämningen IB:s rätta innebörd har rått olika uppfattningar. Ursprungligen
bestämdes att organisationen skulle heta underräitdsebyrån, förkortat UB. Denna
förkortning förekom emellertid vid den tiden också som benämning på en del av
en främmande underrättelseorganisation och ansågs därför mindre lämplig. 1
stället beslöts att den svenska organisationen skulle kallas IB och all
bokstäverna inte skulle ulgöra en förkortning av ett eller flera ord. Det stod
envar fritt att tolka IB som informationsbyrån, inhämlningsbyrån eller någol annal.
En särskild fördel med den valda bokstavskombinationen var att den på engelska
kunde uppfattas som en förkortning för Inldligence' Bureau.
Inhämtningen
av säkerhetsunderrättelser lades i den nya organisationen på en särskild enhet
som kallades 03.
1
samband med att försvarsstaben år 1968 ombildades till överbefälhavarens stab
och upphörde att vara en självständig myndighei under Kungl. Maj:t förändrades IB:s
organisatoriska ställning så att byrån knöls direkl till överbefälhavaren utan
att ingå i försvarsstaben,
I
organisatoriskt avseende skedde en annan förändring omkring år 1970 genom att
verksamheten vid enhet 03 upphörde. Bakgrunden var ett krav från
rikspolisstyrelsen att dess säkerhetsavdelning ensam skulle få bedriva
säkerhetsunderrättelsetjänst av detta slag inom landet. Riskerna för missförstånd
och förvecklingar var annars påtagliga. Fall av "sammanstötningar" på
fältet hade också förekommit vid några tillfällen.
IB-affären
har medfört att ett stort antal av de anställda vid byrån har blivit - med en fackbenämning
- "brända". Detta innebär att deras anknytning till verksamheten har
avslöjats så att de inte längre kan användas i arbetet. Detsamma är fallet med
en del lokaler, fordon m, m. Byrån har därför omorganiserats i olika avseenden,
IB
lyder som nämnts numera direkt under överbefälhavaren och är alltså inte att
betrakta som en självständig myndighet under regeringen. Byrån ingår inle
heller i försvarsstabens organisation. Fram till IB-affären var strävan att
både byråns existens och dess organisation och arbetsformer skulle hållas
hemliga. Numera är byråns existens allmänt känd. Organisation och verksamhetsformer
omges dock fortfarande av sekretess,
lB:s
organisation och arbetsuppgifter regleras i Beslämmelser för tjänsten vid IB (BIB),
De nu gällande bestämmelserna har utfärdats och fastställts av chefen för IB
att gälla fr, o. m, april 1972, Överbefälhavaren har i januari 1972 godkänt beslämmelserna,
I
fredstid är IB indelad i arbetsenheter. Den direkta ledningen av IB utövas av
en chef som har avdelningschefs tjänsteställning.
Enligt
BIB skall IB inhämta dels underrättelser om utländska militära, militärpolitiska
och miliiärgeografiska förhållanden, dels sådana säkerhets-
Prop.
1975/76:189 24
underrättelser
som har belydelse för totalförsvaret.
Den
närmare inriktningen av lB:s arbete anges fortlöpande av överbefälhavaren,
antingen för en bestämd tidsperiod eller för ett visst sakområde. Överbefälhavarens
anvisningar har hittills i huvudsak haft formen av muntliga direktiv till lB:s
chef F, n, utarbetas skriftliga anvisningar för IB:s inriktning,
IB
har till uppgift alt inhämia underrättelser genom förfaringssätt som del inte
ankommer på andra underrättelseorgan att använda. Del innebär att inhämtning
genom t, ex, publikalionsstudier, signalspaning och attaché-verksamhet normalt
inte förekommer vid IB,
Vill
man försöka att närmare precisera IB:s arbelsformer kan man ha följande
utgångspunkt. Byråns roll är alt ge försvarsmakten möjlighet att ta till vara lillfällen
lill underrätldseinhämlning som andra organ inte'kan utnyttja därför alt de
inte har ett säkerhetsskydd som är tillräckligt för situationen. En
underrättelseorganisation vågar av bl, a, politiska skäl inle samarbeta med ell
annat lands underrättelseväsen om man inte anser sig kunna bestämt räkna med
att samarbetet inte blir känt av andra än en myckel liten krets av absolut
pålitliga människor. Ett liknande behov av säkerhetsskydd har underrättelseagenter.
Även andra typer av uppgiftslämnare kan tänkas vilja samarbeta med underrättelsetjänslen
om deras anonymitet garanteras,
1
detta sammanhang bör framhållas att lB:s fasta personal har till uppgift att ta
kontakt med personer som kan antas vara värdefulla från under-rättelsesynpunki
och antingen fråga ul dem om vad de redan vet eller be dem skaffa viss information.
På grundval av denna information skall personalen upprätta rapporter för
vidare befordran till försvarsstabens underrättelseavdelning, där rapporterna
sedan bearbetas tillsammans med övrigt underrättelsematerial. Det är alltså
bara i undantagsfall som den fasta personalen deltar i operationer på fältet.
Kraven
på säkerhetsskydd kring IB har medfört alt särskilda arrangemang måst vidlas
från tid till annan för att dölja verksamhel, lokalers rätta användning,
innehav av fordon och annan materiel m, m, 1 viss ulsträckning har därvid
aktiebolag med namn som inte röjer anknytningen till underrättelsetjänslen
stått som hyresgäst till lokaler eller som ägare av fastigheter eller annat.
lB:s
personalförteckning är hemlig. Den är närmast att betrakta som en anvisning om
de medel som står till förfogande för löner. Inom ramen för denna anvisning flnns
vissa möjligheter att individuellt reglera de anställdas löner.
För
att dölja lB:s existens och verksamhel har vissa av byråns befattningshavare s,
k, täckanställningar vid andra statliga myndigheler. Delta innebär att de finns
upptagna på dessa myndigheters personalförteckningar och även får sin lön
därifrån. Myndigheterna i fråga avkräver sedan försvarsstaben moisvarande
belopp. Anslagen till IB belastas alltså slutligen
Prop.
1975/76:189 25
med
lönekostnaden för byråns personal. Undantag från denna regel har bara
förekommit i fråga om tre anställda. Den sammanlagda kostnaden för dessa uppgår
till 300 000 kr, för budgetår. På min föredragning har regeringen (prop,
1975/76:100 bil, 6) föreslagit riksdagen att denna kostnad fr, o, m. budgetåret
1976/77 i likhet med övriga kostnader för IB skall belasta primäruppdraget
Insatsberedskap m. m.: Allmän ledning och förbandsverk-samhei under anslaget
Insatsberedskap m. m.
Personal
rekryieras - även vad gäller ledande befattningar - från både civilt och
militärt håll. Den särskilda utbildningen för tjänstgöring vid IB meddelas till
övervägande del inom byrån. Huvudsakligen sker detta genom handledning av mer
erfarna arbetskamrater. Därutöver anordnas i viss utsträckning internatkurser
o, d. På utbildningsområdet har vidare förekommit samarbete med utländska
underrättelseorganisationer i ett fåtal fall. Syftel har främsl varit alt få underiag
för IB:s utbildningsplanering. Genom utbildningsverksamheten i stort har de
anställda - i den niån de haft behov av det för sin befallning - fått
grundläggande kunskaper i underrättelseijänsiens teori, omfallande bl, a,
främmande underrättelsetjänsters organisation och arbetssätt samt praktiska
frågor som hänger samman med ledningen av underrällelseinhämtningen.
Befattningshavare
vid IB får pension enligl vanliga grunder för statsanställd personal, I de
fall då någon har tvingats att sluta vid IB i förlid därför alt han inte längre
är användbar inom verksamheten har särskilda arrangemang måst vidtas från fall
lill fall. Sålunda har förekommit att en för vederbörande befattningshavare
individuellt avpassad pension fastställls.
Den
personal som arbetar vid IB under normala fredsförhållanden behöver i vissa
lägen förstärkas oberoende av om beredskapen har höjts inom försvarsmakten i
övrigt. Fast anställd militär personal kan givelvis i viss ulsträckning i
sådana lägen kommenderas att tjänstgöra vid byrån. Om beredskapen har höjts
kan värnpliktiga som är krigsplacerade vid IB kallas in. 1 övriga lägen får man
lita på alt lämpliga personer frivilligt skall ställa sig till förfogande.
Försvarsattachéerna
Vid
våra större beskickningar utomlands finns försvarsallachéer som har till uppgift
bl, a. att på öppen väg inhämia underrättelser om militärpolitiska förhållanden
samt om den militära och mililärtekniska utvecklingen, För-svarsatlachéernas
huvudsakliga arbetsuppgifter är dock att vara militära rådgivare åt
vederbörande beskickningschef att biträda vid anskaffning av materiel till
försvarsmakten samt alt förbereda och underiätta besök av representanter för
myndigheter som tillhör vår försvarsmakt.
Försvarsattachéerna
är underställda chefen för försvarsstaben och är inle knutna lill
utrikesdepartementet. Vid vederbörande beskickning lyder de dock under
beskickningschefen.
Prop.
1975/76:189 26
Försvarsallachéernas
underrättdseverksamhei inriktas av chefen för försvarsstaben. Han gerengrundinriklning
som upptar frågeställningar av allmän och sammanfallande karaklär.
Härutöver
förekommer årsinriktning, som gäller budgetårsvis och som tar upp underrälielsebehov
av väsentlig betydelse för beslut under de närmaste åren, saml lillfällig inriktning,
som anges sedan myndighet till chefen för försvarsstaben har anmäll behov av
underrättelser som går utöver årsinrikiningen och som bör tillgodoses
omedelbart.
Den
militärtekniska underrättelsetjänsten
Den
tekniska underrättelsetjänslen inom försvarets materielverk betjänar
överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna med underiag beträffande prestanda m,
m. för den utrustning som ingår i olika hotbilder. Den tjänar också
materielverkets egna behov och kan sägas utgöra en specialinriktning av
verkets instruktionsenliga, övergripande uppgift alt följa den tekniska
utvecklingen,
Underrättdsetjänsten
vid materielverket är organiserad på en underrät-telsecentral vid var och en av
huvudavdelningarna för armé-, marin- och flygmateriel med fyra-sju tjänster
vardera samt en kontaktman i underrättelsefrågor vid centralplaneringen.
Vid
fö rs v a re t s forskningsanstalt bearbetas underrättelser av grundläggande velenskaplig
natur avseende materiel, teknik och forskning.
Underrättelsetjänsten
vid forskningsanstalten genomförs av en underrät-talseenhet vid centralkansliet
och en enhet eller kontaktman för dessa frågor vid vardera av
huvudavdelningarna 1-5. Antalet tjänstemän vid underrättelseenheterna är två-sex,
varav några sysslar med dessa frågor på deltid.
Vid
fort i f i ka t io ns förval t n i ngen och förs va re ts sjukvårdsstyrelse finns
kontaktmän i underrättelsefrågor som svarar för den lekniska underrättelseljänsten
inom resp. myndighets verksamhetsområde. Kontaktmannaskapet utgör endast en ringa
del av vederbörande tjänstemans arbetsuppgifter.
Underrättelsetjänsten
vid militärområdesstaberna och första flygeskader-staben
Enligt
underrättdsereglementei för krigsmaklen leder militärbefälhavarna underrättelse-
och säkerhetstjänsten i fred inom militärområdena och inom de delar av
operationsområdena enligt överbefälhavarens operationsorder som är fritt hav
och luftrum. Till ledning härför gäller beslämmelserna i underrätidseinstruktionen
och underrättdsereglementei för krigsmakten samt de särskilda föreskrifter som
överbefälhavaren meddelar.
Underrättelsereglementet
stadgar vidare att underrättelse- och säkerhetstjänsten vid militärområdesstab
(motsvarande) skall handläggas vid en sär-
Prop.
1975/76:189 27
skild
avdelning.
Underrättelsetjänsten
i fred omfattar för miliiärbefälhavarens del både inhämtning av underrättelser
och bearbetning och delgivning av dem. Vid samtliga militärområdesstaber ombesöris
denna verksamhet vid underrättelse- och säkerhetsavdelningarna. Deras storiek
varierar från stab till stab. Vid Södra militärområdesstaben finns exempelvis f
n, fem anställda med kvalificerade arbetsuppgifter medan moisvarande antal vid
Bergslagens militärområdesstab är två, en befattningshavare för säkerhetstjänst
och en för underrättelsetjänst, 1 normalorganisationen för underrättelse- och
säkerhetsavdelning vid miliiärområdessiab ingår a v -delningschef, underrättelsedetalj,
sä kerhet sdeia Ij och underrättelseexpedilion.
Underrättelse-
och säkerhetsavdelningen i försia fiygeskaderstaben utgörs av en avdelningschef
och ett biträde till honom. Avdelningschefen svarar på uppdrag av eskaderchefen
för bl, a, ledningen och kontrollen av underrättelse- och säkerhetstjänsten
för altackfunklionen och samordningen av utbildning i underrättelse- och
säkerhetstjänst inom första fiygeskadern (attack och spaning).
Öst
Ekonomiska Byrån
Öst
Ekonomiska Byrån tillhör inte det militära underrätidseväsendei. Eftersom delta
tillgodogör sig material från byrån vill jag dock lämna en kort redogörelse för
byråns verksamhel.
Öst
Ekonomiska Byrån kom till år 1959 som en stiftelse med namnet Stiftelsen för utredningar
rörande ös te k o no m i s ka frågor. Verksamheien hade dessförinnan bedrivits
vid T-kontoret. Enligt stadgarna skulle Öst Ekonomiska Byrån bedriva
utrednings- och informationsverksamhet rörande företrädesvis östblockets
ekonomi och relationer till väst. Stiftelsen tillkom därför att man önskade få
en grundligare kunskap om öststaternas ekonomi för alt kunna öka handel och
annat ekonomiskt samarbete med dessa länder både genom centrala statliga
handelsförhandlingar och privata företags försäljningsansträngningar.
Banker,
storföretag och intresseorganisationer abonnerade på rapporter och notiser från
byrån. Från statens sida deltog bl, a, kommerskollegium, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar och försvarets forskningsanstalt. Medlemmarna betalade
avgifter av varierande storiek. Kommerskollegium och försvarsstaben lämnade åriiga
bidrag till verksamheten. Lönen för byråns chef betalades över anslaget för
särskild verksamhet vid försvarsstaben.
Riksdagens
försvarsutskott uttalade i samband med IB-affärens behandling (FöU 1973:25 s,
27) alt verksamheten vid Öst Ekonomiska Byrån inte i första hand var ett försvarsiniresse.
Den speciella kompetens som byrån representerade borde därför inte ges statligt
stöd som innebar organisatorisk anknytning till försvaret.
Prop. 1975/76:189 28
Uttalandet
har lett till att tjänsten som chef för byrån inte längre belalas över försvarshuvudliteln
ulan från kommerskollegiums anslag på handels-huvudtiteln.
Säkerhetsskyddet
inom underrättelsetjänsten
Av
tradition har en förhållandevis djup sekretess omgett den militära underrättelsetjänslen.
I vårt land har visseriigen under senare tid underrättelseväsendets
organisation i huvudsak varit känd, men inriktning, arbetssätt, arbetsresultat
och detaljorganisalion har till stor del hållits hemliga. Vad beträffar IB har
t. o, m. dess existens fram till IB-affären varit okänd för allmänheten.
Detta
säkerhetsskydd har åstadkommits försl och främsl på vanligl säll. Genom
personalkontroll av anställda, hemlighållande av innehållet i skriftliga handlingar
och genom förbud för obehöriga att komma in i underrättelsetjänstens lokaler
har man sökl hindra all hemliga uppgifter och förhållanden blivit kända. För
att ytteriigare skydda vissa källor har rälten att la del av underrättelser från
dessa begränsats lill personal som har gjorts behörig efter särskild prövning.
Särskilda
åtgärder har också vidtagits för alt hindra att främst inhämtningen med
särskilda medel röjs. Vissa anställda har försetts med en fiktiv bakgrund i
form av anställning vid annan myndighet. Vidare har viss verksamhel dolts
bakom någon annan aktivitet. Åtgärder har också vidtagits för att hindra att
lokalers rätta användning skulle avslöjas.
Det
är framför allt av två skäl som underrättelseverksamhet behöver omges av djup
sekretess. För del försia skall obehöriga inte ha möjlighel att ta del av vare
sig det vetande om främmande makt som underrättelsetjänsten har samlat in eller
vilka bedömningar som har gjorts på grundval av detta. För det andra är det
väsentligt att källorna - i delta sammanhang oftast de personer som är mer
eller mindre fast knutna till underrättelseljänsten som uppgiftslämnare eller
på annat sätt - inte blir röjda.
Underrättelsetjänsten
i försvarsmaktens budget
Av
följande tabell framgår från vilka anslag och primäruppdrag som verksamheten
vid försvarsmaktens underrättelseorgan f n, belalas,
Underrätldseijänsien
i försvarsmaktens budget
Fr å n
anslagel
primäruppdragel betalas underrättelse
ljänsten vid
El.
Försvarsstaben Försvarsstaben: - huvuddelen av
försvars-
Allmän ledning och stabens underrätielse-
förbandsverksamhel avdelning
(40111)
opaginerad Kontrollera mot PDF
anslagel
primäruppdraget
betalas underrättelseljänsten
vid
opaginerad Kontrollera mot PDF
-
försvarsstabens
alla-chéavdelning
- beskickningarna (försvarsallachéer)
opaginerad Kontrollera mot PDF
E 2. Arméstaben
E 3, Marinstaben
E 4, Flygslaben
E 5, Militärområdes-staber m. m.
F4, Försvarets materielverk
F 5. Gemensam försvarsforskning
Arméstaben: Allmän ledning och förbandsverksamhel (40211)
Marinslaben: Allmän ledning och förbandsverksamhet (40311)
Flygstaben: Allmän ledning och förbandsverksamhet (40411)
Militärområdesstaber m, m,: Allmän ledning och förbandsverksamhel
(40511)
Försvarels materielverk: Allmän ledning och förbandsverksamhel
(50411)
Gemensam försvarsforskning: Tillämpad forskning inom försvarets
forskningsanstalt (50542,1) Gemensam försvarsforskning: Grundforskning inom
försvarets forskningsanstalt (50543,1)
- underrättelsedelen av arméstabens taktik-och
underrättelseavdelning
- underrättelsedelen av mariastabens
underrättelse- och säkerhetsavdelning
- underrättelsedelen av flygstabens
underrättelse- och säkerhetsavdelning
- underrättelsedelarna av militärområdesstabernas
(Milostab S.Milosiab V. MilosiabÖ, Milostab B. Milostab NN och Milostab ÖN)och
första flygeska-derstabens (E 1 stab) underrättelse- och säkerhetsavdelningar
- underrätielsedelarna av
materielverkets centralplanering och huvudavdelningarna för armé-, marin-och
flygmateriel
- underrätielsedelarna av
forskningsanstaltens centrala kansli och huvudenheterna 1-5
opaginerad Kontrollera mot PDF
F 6.
Försvarets radioanstalt
Försvarets
radioanstalt: Allmän ledning och förbandsverksamhet (50611)
- försvarets radioanstalt
opaginerad Kontrollera mot PDF
anslagel
primäruppdragel
betalas underrältetsc-Ijänsicn vid
opaginerad Kontrollera mot PDF
F 20, Insatsberedskap m, m.
Försvarets radioanstalt: Centralt vidtagen materielanskaffning
m, m, (50622)
Insatsberedskap m, m,; Allmän ledning och förbandsverksamhet
(52011)
-
telekrigförings-
och handelsfartygsdetaljerna m, m, vid försvarsstabens underrättelseavdelning
-
IB m, m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikaiionsförvaltningen
flnns kontaktmän i underrätlelsefrågor. Deras verksamhet betalas från resp.
anslags primäruppdrag till allmän ledning och förbandsverksamhet.
Underrättelsetjänstens kostnader
Kostnaderna för underrättelsetjänsten under budgetåret
1974/75 framgår av följande sammanställning. Underrättelsetjänstens del av
samkostnaderna för staber och förvaltningsmyndigheter har beräknats
schablonmässigt. Utbildningskostnader för underrättelsepersonal i
krigsorganisationen ingår inte utom beträffande IB och försvarets radioanstalt
som utbildar huvuddelen av sin egen förstärkningspersonal för
krigsorganisationen med resurser inom de egna primäruppdragen. Kostnaderna för
kontaktmän i underrätlelsefrågor vid fortifikationsförvaltningen och försvarels
sjukvårdsstyrelse har bedömts som försumbara i sammanhanget eftersom endasl en
mycket lilen del av vederbörandes arbetstid läggs ned på denna uppgift. Inte
heller ingår i de redovisade kostnaderna den del av lön m. m. till
överbefälhavaren, chefen för försvarsstaben och chefen för sektion 2 i
försvarsstaben (inkl, sektions-expeditionen) som bör hänföras till underrättelsetjänslen.
Kostnaderna för vårt spaningsflyg ingår inte i sammanställningen. De är ungefär
lika stora som de här redovisade kostnaderna för underrättelsetjänsten.
Underrättelsetjänstens
kostnader budgetåret 1974/75
opaginerad Kontrollera mot PDF
Myndighet
Kostnader
(1 OOO-tal kr,)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Försvarsstaben
Underrättelseavdelningen
Försvarsaiiachéorganisationen(del)
IB
)
18 585
Prop.
1975/76:189 31
Myndighet Kostnader
(1 OOO-tal kr,)
Arméstaben
Marinslaben I
Flygslaben I
Militärområdesstaber
m, m, '
Försvarets
materielverk I 145
Försvarets
forskningsanstalt I 400
Försvarets
radioanstalt 80 306
Summa 101436
Som
framgår av sammanställningen kostar den svenska underrättelsetjänsten ca 100
milj. kr. för budgetår räknat i medelprislägel för budgetåret 1974/75,
Underrättelsetjänstens andel av kostnaderna för hela det militära försvaret är
drygt 1 %.
Kostnaderna
för inhämtning utgör den klart största delen av de sammanlagda
underrättelsekostnaderna. Härvid räknas kostnaderna för försvarets
radioanstalt i sin helhet som kostnader för inhämtning trots att en omfattande
teknisk förbearbetning av underrättelser som har inhämtats genom signalspaning
förekommer vid anstalten. Av kostnaderna för bearbetning faller ca 40 % på
försvarsstabens underrättelseavdelning. Ca 10 % av bearbetningskoslnaderna
ligger på regional nivå (militärområdessiaber m. m.). Kostnaderna för den
centrala ledningen och samordningen av den militära underrättelsetjänsten är
svåra att beräkna. De överstiger dock inte 1 % av totalkostnaderna för
underrättelsetjänsten.
Ekonomisk
redovisning inom underrättelsetjänsten
Beträffande
den ekonomiska redovisningen inom underrättelsetiänsien gäller reglerna för
statsförvaltningen i allmänhet utom för försvarets radioanstalt och IB. För
radioanstalten innebär avvikelsen alt särskilda revisorer finns utsedda för verksamheien.
För IB - och försvarsstabens säkerhetsavdelning m. m. - gäller föreskrifterna
om redovisning från den 3 juni 1960. Föreskrifierna avser redovisning och
kontroll av medel som har ställts till förfogande för underrättelseverksamhet m.
m. inom försvaret under anslagen Försvarsstaben: Avlöningar och
Försvarsstaben: Omkostnader - numera ingående i anslaget Insatsberedskap m. m.,
primäruppdraget Insatsberedskap m. m.: Allmän ledning och förbandsverksamhet
(52011). Föreskrifterna innebär för lB:s dd bl. a. följande.
Det
åligger chefen för IB att i särskilda räkenskaper redovisa och verifiera de
medel som har utbetalats till honom. Vid varje budgetårs utgång överlämnar
förvaltningsofficeren vid försvarsstaben och chefen för IB sina resp. redovisningshandlingar
till en regementsofficer som utses av försvarets ci-
Prop. 1975/76:189 32
vilförvaltning.
Denne siffergranskar räkenskaperna och kontrollerar all där redovisas samiliga
medel som har siällts lill förfogande och alt dessa är vederbörligen
verifierade, om del kan ske.
Så
snart det kan ske efter budgetårs utgång och före den 1 oktober skall chefen
för försvarsstaben till chefen för försvarsdepartementet inge en redogörelse
för dispositionen av anvisade medel. Räkenskaperna med tillhörande
verifikationer föredras för departementschefen. Vid föredragningen skall
redovisningshandlingar rörande materiel som redovisas vid försvarsstabens
förråd eller IB medföras och på begäran företes. Efter föredragningen förstörs
handlingarna.
Arkiveringsfrågor
m. m. inom underrättelsetjänsten
Grundläggande
beslämmdser om arkivering återfinns i allmänna arkiv-stadgan (1961:590) och i
riksarkivets cirkulär (1968:473) om tillämpningen av arkivstadgan. Krigsarkivet
har i december 1971 fastställt arkivinstruktion för samtliga myndigheter som
hör till försvarsdepartementets verksamhetsområde (arkivinsiruklion för
försvarets myndigheter, 1972 års upplaga). Instruktionen innehåller de
grundläggande bestämmelser som meddelas i arkivstadgan och lillämpningscirkuläret
(Kap, 1),
Del
primära underrältelsematerial som IB erhåller från utländska underrättelseorganisationer
eller genom annan inhämtning består av antingen muntliga uppgifter eller
underrättelsehandlingar av olika slag.
Muntliga
uppgifter omvandlas vanligen av vederbörande handläggare vid IB till en
skriftlig promemoria. Promemorian utformas med sikte pä att lB:s källa inle får
röjas. De underrältelsehandlingar som kommer in till IB "tvättas" om
det är nödvändigl. Detta innebär att man lar bort från handlingen sådant som
kan medföra att källan röjs. Texten kan också behöva skrivas om helt så att inle
skrivsättet röjer vederbörande meddelare.
Den
klart största delen av del underrältelsematerial som inhämtas genom IB går till
försvarsstabens underrättelseavdelning där det arkiveras. En mindre del av
materialet delges försvarsstabens säkerhetsavdelning och i viss utsträckning
även rikspolisstyrelsen.
Vid
IB förs för underrättelsehandlingar ett diarium som i tidsföljd upptar både
inkommande och utgående handlingar. De inkommande underräi-lelsehandlingarna
återgår efter cirkulation inom IB till byråns expedition och återiämnas därifrån
till den avdelning inom försvarsstaben eller myndighet som de kommer från.
Vid
IB finns också ett diarium för andra handlingar än underrättelse-handlingar, Beiräffande
dessa handlingar tillämpas gällande beslämmelser om gallring m, m.
Vid
fö rs va rssiabens underrättelseavdelning tillämpas i princip arkivstadgans beslämmelser
utom i fråga om gallring av arkivhandlingar. Något beslut av riksarkivel om
gallring av underrältelsehand-
Prop.
1975/76:189 33
lingar
fmns inte om man undantar ett beslut i januari 1967 (nr 176), som avser
handlingar från försvarels radioanstalt.
Den
militära underrättelsetjänsten i krig
I
krig har underrättelsetjänsten mycket större omfattning än i fredstid. Vad som
tillkommer i krigsorganisationen är framför allt de enskilda förbandens
underrättelseorgan i form av i. ex. spaningsenheler av olika slag.
Enligt
gällande reglementen är ändamålet med underrättelsetjänsten i krig att lämna
del underlag om fienden och hans handlingsmöjligheter som behövs för militär
chefs bedömande och beslut i stort samt för beslutets genomförande,
1
krig skall underrättelsetjänsten enligt nu gällande föreskrifier inriktas främst
på att söka fastställa
- tendenser
i flendens långsiktiga verksamhet som inriktning av bekämp
ning, sjöminerings- och minröjningsverksamhel, säkerhetshotande verk
samhet och underrättelsetjänst,
- tecken
på förestående användning av ABC-slridsmedd,
- tecken
på förestående slörre luftlandsättningar,
~
basering, omfattning, verksamhet och beredskap avseende överskepp-ningstonnage
(inkl, lämpligt handdsionnage) och iransportflyg,
~
styrka, gruppering, beredskap och verksamhet avseende marinsiridskraf-ler och
taktiskt flyg,
~
basering, omfattning, verksamhet och beredskap för luftförsvar,
- utskjutningsanordningar
för kärnladdningar, gruppering, antal, möjliga
målområden och trolig inriktning,
~
förbandsidentitet samt
- lämpliga
mål för insats av eget attackflyg och underiag härför.
Handläggningen
av underrättelsefrågor inom regeringen
Samordningen
inom regeringskansliet av lotalförsvarsfrågor har i fred lagts på
försvarsministern. För detta ändamål biträds han inom försvarsdepartementet av
en samordningsavdelning. I krig samordnas försvarsansträngningarna ytterst av
statsministern. Härvid biträds han av eti kansli som ingår i
krigsorganisationen. Kansliet bildas i huvudsak av samordningsavdelningen. Det
innehåller bl, a, en I ä g e s e n h e t med huvuduppgift alt följa läget i
vår omvärld och beredskapsläget inom landet.
I
fred skall samordningsavdelningen hålla samman uppföljningen av det aktuella underrätlelseläget
och svara för beredningen av ärenden som rör totalförsvarets beredskap. En
särskild kontaktman svarar för samverkan med försvarsstaben i fråga om
uppföljningen av aktuellt underrättelseläge. Sam-
3 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 189.
Prop.
1975/76:189 34
ordningsavdelningen
är genom kontaktmannen representerad i försia hand vid de veckovisa
underrättelseorienteringarna i försvarsstaben samt vid andra viktigare underrälldseorienteringar.
Andra
länders underrättelseverksamhet
Praktiskt
taget alla stater ägnar sig åt underrättelseverksamhet av någol slag, I många
länder är aktiviteten avsevärd. Några tecken på avmattning har inle märkts.
Tvärtom förefaller det som om de tendenser till avspänning mellan stormakterna
som har visat sig under senare år har motsvarats av en ökande
underrättelseverksamhet.
Av
hävd har den inlernationella underrättelseverksamheten riktat sig främst mot
militära förhållanden. Vid sidan av dessa har frågor av allmänpolitisk,
diplomatisk eller ekonomisk natur tilldragit sig allt större intresse, I ökad
utsträckning söker vissa länder också infiltrera andra länders politiska liv
och administration genom sina underrättelseorganisationer.
Också
stormakternas underrättelseorganisationer får den största delen av sin information
genom studier av massmedieproduktionen och genom öppna kontakter. Detta
utesluter emellertid inte all betydande resurser ägnas inhämtning genom
särskilda medel, t, ex, ageniverksamhei.
Metodiken
inom det moderna spionaget utvecklas i takt med den tekniska, särskilt den
elektroniska, forskningens framsteg. Som har berörts tidigare har utvecklingen
medfört att spioneri numera kan bedrivas i en omfattning som var otänkbar för
bara något årtionde sedan.
Hemlig
underrättelsetjänst av i dag består emellertid inte bara av försök alt med
hjälp av högt utvecklad elektronik o, d. okartlägga andra länders hemliga
förhållanden. Del som dessutom kännetecknar den internationella verksamheten är
den målmedvetna, raffinerade och ofta omärkliga bearbetningen av människor som
bedöms värdefulla från underrätielsesynpunki.
För
att påverka opinionsbildningen i andra länder använder vissa länder genom sina
underrättelseorganisationer alltmer avancerade metoder, alltifrån till synes
oegennyttiga ekonomiska bidrag åt organisationer och enskilda lill direkla
mutor, spridande av falska eller misstänkliggörande uppgifter m, m.
Av
naturiiga skäl är större delen av den internationella underrättelseverksamheten
koncentrerad till stormaktblocken. De spionaffärer som har uppmärksammats under
efterkrigstiden har också i regel avsett underrättelseverksamhet mol land inom
del andra blocket. De små och alliansfria staterna saknar dock inte intresse
från underrällelsesynpunkt. Sådana länder kan vara strategiskt betydelsefulla
med hänsyn till läge och andra förhållanden. Förhållandena i dessa länder är
ofta sådana att de lämpar sig väl som plattformar för underrättelseverksamhet
riktad mot tredje makt. Under andra väridskriget var t, ex, platser som Madrid,
Lissabon och Stockholm centralpunkter för en omfattande underrättelseverksamhet
från de krigförande ländernas sida.
Prop.
1975/76:189 35
Beträffande
den underrättelseverksamhet som riktar sig mot Sverige kan sägas att främmande
underrättelseorganisationer fortgående ägnar vårt land stor uppmärksamhet. De
metoder som kommer lill användning vid underrällelseinhämlningen är mångsidiga
och effektiva, 1 vissa fall har främmande länders beskickningar m, m, tjänstgjort
som bas för underrättelseverksamheten. En viss regionalisering av Sverige tycks
till-lämpas så alt en stal tillhörande ett maktblock har sitt huvudintresse
riktat mol viss del av Sverige medan andra länder tillhörande samma block
bevakar andra delar av landet,
Östersjön
avpatrulleras regelbundet av fiygplan som tillhör de båda stormaktsblocken.
Vissa svenska hamnar besöks mer eller mindre regelbundet av utländska fartyg
med avancerad utrustning för avlyssning, fotografering m. m,
Manövrar
och annan militär övningsverksamhel som vår försvarsmakt bedriver följs i regel
på nära håll av bl. a. utländska signalspaningsfartyg. Större avsnill av landet
kartläggs med hjälp av spaningssatelliter som regelbundet passerar i banor
över Sverige. Överträdelser av förbud för utländska medborgare att besöka
skyddsområden och gränskränkningar av öriogsfarlyg och militärt fiyg sker
tämligen ofta. Det är uppenbart att överträdelserna och kränkningarna ibland ulgör
led i underrättdseverksamhei.
Den
sekretess som omger underrättelsetjänslen gör att det är omöjligt alt ge en
korrekt och fullständig bild av andra länders underrättelseorganisationer. Verksamhetens
natur kräver också att organisationen ändras ganska ofta. Det kan dock
konstateras dels att stormakterna satsar utomordentligt stora resurser på
underrättelsetjänsten, dels att det är få länder som har särskilda insyns- och
kontrollorgan för denna verksamhet.
Ett
gemensamt drag för flera länders underrättelseverksamhet är att den politiska
ledningens allmänna behov av underrättelser tillgodoses genom ell organ, medan
den militära underrättelseljänslen bedrivs vid sidan av detta inom en eller fiera
särskilda organisationer. På andra håll förekommer bara militär
underrättelsetjänst, 1 vissa länder svarar underrättelseorganen för
säkerhetstjänsten inom landet. Detta åliggande fullgörs på andra håll av
polisen eller en självständig .säkerhetsorganisation.
Underrättelseutredningen
Behovet
av en militär underrättelsetjänst i fredstid
Underrättelseutredningen
påpekar inledningsvis i sina överväganden och förslag att statsmakterna vid
upprepade tillfällen har framhållit att vi behöver en militär
underrättelsetjänst. Utredningen ansluter sig till denna bedömning. Vårt lands
alliansfria slällning med ett geografiskt läge i gränsområdet mellan två
militära block och med en försvarsmakt som bygger på den allmänna värnpliktens
grund ökar enligl utredningens mening behovet av
Prop.
1975/76:189 36
information
om främmande makter. Detta gäller också i fredstid. Utredningen anser att
behovet av en underrälidseljänsi styrks av de undersökningar av ett antal
kriser som docenten Stig Ekman har utfört som ett självständigt expertarbete
för utredningen.
Underrättelseutredningen
erinrar om att de länder som hör lill stormakts-blocken får uppgifter om
bundsförvanternas politiska och militära förhållanden inom ramen för
blocksamarbetet. De kan vidare samverka för att inhämta underrättelser om
länder uianför det egna blocket. Utredningen framhåller alt dessa möjligheter inte
slår till buds för oss, F, n, får vi visseriigen en del av våra underrättelser
genom att samarbeta med andra länders underrättelseorganisationer. Enligt uiredningen
har vi dock inte några garantier för att samarbetet skall beslå också i
krissituationer. Därför är vi på kortare eller längre sikt hänvisade till vår
egen underrättelsetjänst för att få uppgifterom andra länder. Vår
underrättelseverksamhet måste vidare bedrivas mot den bakgrunden att aggression
skall mötas och bekämpas med landets egna resurser oavsett varifrån den kommer.
Underrättelseutredningen anser att behovet av en effektiv och allsidig
underrättelsetjänst är särskilt påtagligt under sådana omständigheter.
Det brukar ofta framhållas
att en utrikespolitisk handlingslinje inte blir trovärdig om inte viljan och
medlen flnns att faktiskt genomdriva den. Tilltron lill ett lands vilja och
förmåga att föra en självständig utrikespolitik beror enligt utredningen också
på sådana förhållanden som att landets underrättelsetjänst bedöms kunna
fungera tillfredsställande och all den, liksom försvarsmakten i stort, omfaltas
med förtroende.
Utredningen
betonar all vi inle har några stående truppstyrkor att sätta in mot en
angripare innan beredskapen har höjts inom försvarsmakten. Vi får i stället lita
på all värnpliklsförsvarel kan mobiliseras i lid för all möta angreppet. Hur
snabbi en mobilisering än genomförs tar det ändå flera dagar från ordern om
mobilisering till dess alt de förband som ingår i krigsorganisationen är
stridsberedda. Enligt utredningen måste vi därför få förvarning om ett angrepp
i så god lid att vi hinner mobilisera våra förband. Angreppet kan då mötas
redan i inledningsskedet. En av den militära underrättelsetjänstens uppgifter
är att ge förvarning om ett förestående angrepp så tidigt som möjligt.
Även
i länder som erbjuder en begränsad insyn utifrån är del vanligen möjligt att
upptäcka vissa slag av anfallsförberedelser utan särskilt utvecklade underräitelsemetoder.
Enligt utredningen kan det därför sättas i fråga om del är nödvändigt att hålla
en militär underrättelseorganisation föratt samla in och ställa samman ett
sådant informationsmaterial. Mot della invänder uiredningen all det praktiskt
taget aldrig är möjligt att dra vittgående slutsatser av enstaka
underrättelser. Det är först när flera uppgifter ställs samman med varandra och
analyseras mot bakgrund av tidigare kända förhållanden som meningsfyllda
bedömningar kan göras. Utredningen anser att detta är ett krävande expertarbete
som förutsätter en övad organisation med en
Prop. 1975/76:189 37
rutinerad
och välutbildad personal. Detsamma gäller enligl utredningen arbetet med alt
leda underrättelseinhämtningen bl. a. genom att inrikta de inhämtande organen -
källorna.
Del skulle kunna hävdas
att underrälidseljänsi föratt ge förvarning inle behöver bedrivas förrän den
internationella situationen gör behovei av underrättelser påtagligt. Den
svenska militära underrättelseljänslen bedriver som jag har nämnt i det
föregående sin verksamhel mot bakgrund av s. k. normalbilder av främmande
makters militära verksamhet m. m. Normalbilderna förändras efter hand. Enligt
utredningen är det viktigt att fortlöpande följa dessa förändringar så att
iakttagelser kan bedömas mot en riktig bakgrund. Utredningen anser således att
det är omöjligt för ett land att börja bedriva underrättelsetjänst först i en
krissituation. Lika klart är att framgångsrik underrättelseverksamhet bygger på
ett yrkeskunnande och en erfarenhet som det inte går att mobilisera först när
behovet av underiag för operativa bedömningar blir akut. Personal för ändamålet
måste i fredstid utbildas förden slarkt utbyggda underrättelsetjänst som behövs
i beredskap och krig.
Ulredningens
slutsats är att tidig förvarning om angrepp mot vårt land förutsätter en
effektiv, ständigt verksam underrättelsetjänst.
Vår
militära underrättelsetjänst skall i fredstid inte bara bidra med underiag för
beslul om försvarsmaktens beredskap ulan också förse försvarsmaktens ledning
med underrättelser av betydelse för krigsplanläggningen.
Storieken
och utformningen av ett lands försvar för den närmaste framliden måsle enligl
utredningen ses mol bakgrund av de resurser som en fiende kan länkas sätta in.
Utredningen håller del för självklart alt ju bättre kunskap vi har om andra
länders stridskrafter, vapensystem m. m. desto större möjligheter har vi att utforma ett effektivt
försvar till rimlig kostnad. Kunskaper
om andra länders ekonomi och samhällssystem är också vikliga komponenter i
försvarsmaktens planering. Utredningen anser att den militära
underrättelsetjänsten därför har en mycket stor betydelse i krigsplanläggningen
främst på kort sikt.
Enligt
utredningens uppfattning har underrättelsetjänsten också en viss betydelse för försvarsmaktens
utveckling på lång sikt. Bedömningen av främmande makterns förhållanden i ett
perspektiv på 15-20 år brukar dock enligt utredningen betecknas som
framtidsstudier och forskning och inte som underrättelsetjänst i vanlig
mening.
Utredningen
finner att de internationella nedrustningssträvandena har öppnat ett nytt
verksamhetsområde för underrättelsetjänsten. Stormakterna kan i belydande ulsträckning
kontrollera efterlevnaden av ingångna nedrustningsavtal genom satellitspaning.
De små länderna, bland dem Sverige, saknar dessa möjligheler och kan inle
heller räkna med att fä några särskilda favörer i fråga om rälten all företa
kontrollinspektioner. De är i detta avseende hänvisade lill sin egen underrät-
Prop.
1975/76:189 38
tdsetjänst.
Utredningen pekar på att nedrustningåtgärderna kan medföra ökade krav på vårt
lands underrättelsetjänst, särskill med tanke på alt Sverige aktivt verkar för
internationell nedrustning.
Synpunkter
på den hittillsvarande verksamheten
Utredningen
konstaterar att vår underrälidseljänsi var föga utbyggd under andra väridskriget
och all delta lorde ha gjort det svårare all bedöma riskerna för anfall mot
Sverige. Organisationen har därefter byggts ul och förstärkts inom ganska snäva
medelsramar. Den största satsningen har därvid skett på kommunikationsteknisk
spaning.
1 fråga om lB:s betydelse
anmärker utredningen alt det är svårt alt betygsälta en
underrättelseorganisations insatser i del förgångna. Särskilt gäller detta
fördel svenska underrätlelseväsendet som inle har prövats under krigsförhållanden
i modern tid. Uiredningen betonar dock att IB lill belydande del är alt se som
ell beredskapsorgan, vars arbetsuppgifter ökar i krislägen och eljesi när det
är svårt all få underrättelser på vanliga vägar. Utredningen finner i
anslutning till Ekmans undersökning att IB snabbt har kunnat anpassa sig till
förändrade situationer. Bl.a. ger Tjeckoslovakienkrisen exempel på detta. IB
har vidare en viktig uppgift som komplement till andra källor vid inhämtningen
av grundläggande underrättelser om den militära verksamheten i vårt närområde.
Ulan en organisation av IB:s slag skulle vårt land få svårigheter all genom
samarbete med andra länders underrättelseorganisationer lå lillgång lill vissl
underrältelsematerial. Utredningen har informerats om det samarbete som har
förekommit från svensk sida. Enligt ulredningens mening har samarbetet varit
betydelsefullt för all tillgodose vårt behov av underrättelser och förenligt
med landets utrikespolitiska hållning.
Utredningens
samlade bedömning av IB är alt verksamheien vid byrån är väsenilig för underrältelsetiänslens
möjligheler att ge förvarning och skapa underlag för krigsplanläggningen,
1
fråga om sekretessen kring IB säger utredningen att ett effektivt
säkerhetsskydd är en förutsättning för en organisation som IB, Den myckel djupa
sekretess som har omgett IB:s existens har dock utgjort en grogrund för
spekulationer och missiänkliggöranden. Den har också haft andra negativa
verkningar. Bristande kännedom om IB bland försvarsstabens personal kan enligl ulredningens
uppfaltning ha bidragit till att inriktningen av byråns verksamhet inte har
haft önskvärd fasthet. Sekretessen har dessutom försvårat en utvärdering av IB:s
arbeie och en realistisk bedömning av dess resursbehov.
Beträffande
inhämtningen av säkerhetsunderrätielser erinrar utredningen om att den s, k,
inrikes verksamheten vid IB upphörde någon gång under åren 1969-1970,
Företrädare för uiredningen har granskat en del av del malerial som lämnades
från IB till försvarsstabens säker-
Prop.
1975/76:189 39
helsavdelning
under åren före resp, efter del att en gräns drogs mellan IB:s och
rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelnings verksamhetsområden. För tiden före år
1970 finns ett ganska stort antal rapporter som behandlar svenska medborgare
och som uppenbarligen bygger på underrättelseinhämtning här i riket. För liden
därefter är del enstaka handlingar som har denna karaktär, Uiredningen bedömer
att det i de senare fallen ofta rör sig om iakttagelser som lidigare anlitade uppgiftslämnare
självmant har rapporterat utan uppdrag från försvarsmakten.
Vad
gäller hela del IB-material .som har överlämnats till försvarsstabens säkerhetsavdelning
efter år 1970 anser uiredningen att många av uppgifterna i fråga har större betydelse
för den polisiära säkerhetstjänsten än för försvarsmakten. Utredningen frågar
sig också om en del av materialet över huvud taget har någon betydelse för
kartläggningen av den säkerhelshotande verksamheten mot vårt land. Utredningen
påpekar alt gällande arkivbestämmelser lorde lämna myndighelerna utrymme att
göra sig av med handlingar som inte har samband med myndighetens verksamhet
eller eljest bör föranleda någon åtgärd från dennas sida.
Utredningen
har i anslulning lill arbetet med att inhämia underlag för sina överväganden om
den framtida underrättelsetjänsten försökt klariägga sanningshalten i påståendena
om partipolitiskt utnyttjande av IB. Uiredningen har inle kunnat finna något
som stöder dessa påståenden.
Den
militära underrättelsetjänstens mål och verksamhetsområde
Det
militära underrättelseväsendet är en del av vårt lands försvarsmakt. Riksdagen
har bestämt målen för totalförsvaret, av vilket försvarsmakten utgör en del.
Underrättelsetjänstens uppgifl är att förse beslutsfattare inom försvarsmakten
med de informationer om främmande makts förhållanden som behövs för att de av
riksdagen uppställda målen skall kunna uppnås, Enligl uiredningen måste uppgiften
att inrikta underrättelsetjänsten som helhet därför ligga på de
befattningshavare inom försvarsmakten som har behov av underrättelser. En
ordning där underrättelseorganens arbetsuppgifter bestämdes av någol organ uianför
försvarsmakten skulle enligl utredningens bedömning innebära att en del av ansvarel
för försvarsmaktens beredskap, krigsduglighet m. m. fördes över lill delta organ.
Detta slrider mot fastlagda principer för ledningen av vår försvarsmakt.
Stalsmakierna
kan ställa upp allmänna mål för underrättelsetjänsten, t, ex, att verksamheten
skall ta sikte på militära, militärpolitiska och militärekonomiska
underrättelser i försia hand från närområdet. Vad som kommer att hänföras till
sådana underrättelser beror dock på vad försvarsledningen bedömer vara
betydelsefull information inom dessa områden, Uiredningen anser att sådana
målformuleringar från stalsmakiernas sida därför är oiill-
Prop.
1975/76:189 40
räckliga
för att styra verksamheien.
Utredningen
erinrar om att friheten för de ansvariga militära organen att inrikta
underrättelsetjänsten ändå, som i all annan statsverksamhet, har sina givna
gränser. Verksamheten måste hålla sig inom de ramar som anges av svensk
utrikespolitik och får inte bryta mot de regler som svensk rättsuppfattning
uppställer. Resurstillgången är en annan begränsande faktor. Enligt uiredningen
är det sålunda uppenbart att verksamheten inte kan bedrivas frislående från
statsledningens syften och alt den måste vara underkastad fortlöpande
granskning och bedömning från det allmännas sida,
I
anslutning till uttalanden av riksdagens försvarsutskott och JO diskuterar utredningen
gränsdragningen mellan underrättelsetjänst och säkerhetstjänst, Uiredningen
fastslår att underrättelsetjänst och säkerhetstjänst är väsensskilda från
varandra om man ser till syftet med verksamheten. Den militära
underrättelsetjänsten har till uppgift att göra bedömningar om andra länder på
grundval av insamlad och sammanställd information. Säkerhetstjänsten skall åsladkomma
skydd mot verksamhet som hotar vårt lands inre säkerhet. På polisen (rikspolisstyrelsens
säkerhetsavdelning) ankommer därvid att kartlägga och bekämpa sådan verksamhet
i den mån den innefattar brottslig gärning. Den militära säkerhetstjänsten, som
i fredstid inte har några polisiära befogenheter, skall tillgodose
försvarsmaktens särskilda behov av säkerhetsskydd.
Trots
att underrättelse- och säkerhetstjänsterna har skilda uppgifter inträffar det
enligt utredningen inle sällan att de kommer in på varandras områden. En orsak
är alt en underrättelseorganisation måste söka sig fram på olika vägar och
använda sig av information av skilda slag för all få ett tillräckligt underlag
för bedömningar om andra länders politiska avsikter, militära resurser m, m. En
ökning av säkerhelshotande verksamhet inom landet såsom spionage, sabotage o.d.
kan sålunda vara en indikation på förestående angrepp mot oss. På motsvarande
sätt har säkerhetstjänsten vid utredningar av sådan verksamhet ofta anledning
att följa spår som leder till andra länder.
Utredningen
påpekar vidare att det kan vara osäkert till vilket ansvarsområde en
underrättelse hör innan den har bearbetats. 1 all underrättelse-och
säkerhetstjänst gäller också att en belydande del av del grundmaterial som
inflyter inte är resultatet av en målmedveten inriktning, I stället kommer det
in slumpvis i form av t, ex, meddelanden från enskilda personer eller som
biprodukter till annan informaiion, 1 ell sådani material ingår i regel vissa
uppgifter som vederbörande organisation inte har behov av för sin verksamhel.
Även
av andra skäl kan en underrättelseorganisation komma in på arbetsuppgifter som
egentligen tillhör säkerhetstjänsten. Ett viktigt fall gäller organisationens
eget säkerhetsskydd,. En organisation som IB, vars verksamhetsformer främst av
omtanke om källorna måste hållas hemliga, kan inle alllid använda sig av
utomstående expertis ens i frågor om organi-
Prop.
1975/76:189 41
sationens
säkerhetsskydd. Enligl utredningens mening måste IB därför i begränsad
utsträckning få inhämta säkerhetsunderrätielser i annal syfte än att klargöra
främmande staters förhållanden. Anledningen kan bl.a, vara att en uppgifllämnares
eller blivande medarbetares pålitlighet behöver kontrolleras.
Regler
som skall förhindra all underrättelseorganen verkar utanför de tillböriiga
ramarna måste enligt ulredningens bedömning ha som utgångspunkt
underrättelsetjänstens syfte. De enheter som hör till underrätlelseväsendet
får inte inriktas på att inhämia, bearbeta och lagra annan information än
sådan som klart är ägnad att öka eller befästa vår kunskap om andra länder i
avseende som är av belydelse för vårt lands yttre säkerhet. Avsteg från denna
regel bör enligt utredningens mening lå göras bara när det gäller ett
underrättelseorgans eget säkerhetsskydd. Förutsättningen måste dock vara att
uppgifterna i fråga inte kan erhållas genom den polisiära eller militära
säkerhetstjänsten.
Utredningen
anser att underrättelseorganen i konsekvens med dessa regler bör vara skyldiga
att fortlöpande förstöra material eller överiämna det till rält instans om det
innehåller uppgifter utan betydelse för underrättelsetjänsten.
Även
om det går en klar gräns mellan underrättelsetjänstens och säkerhetstjänstens
mål finner utredningen anledning alt betona behovet av samverkan mellan de båda
verksamhetsgrenarna. Sådan samverkan måste t, ex. förekomma innan en uppgifts
karaktär av säkerhetsunderrältelse eller utrikesunderrättelse har blivit
kartlagd: Vidare bygger inhämtningen av underrättelser i vissa fall på
samarbete mellan den polisiära säkerhetstjänsten och underrättelsetjänsten.
Som har nämnts måsle samverkan även ske i frågor som gäller
underrättelseorganens eget säkerhetsskydd.
Även
om de flesta länder ärjämfördsevis öppna om sina egna förhållanden finns det uppgifier
- framför allt inom försvarsområdet - som man strävar efter all hålla hemliga.
Sådan hemlig informaiion kan vara avgörande för andra länders möjligheler att
göra säkerhetspolitiska bedömningar. Utredningen utgår därför från att vårt
lands militära underrättelsetjänst inle kan begränsa sig till öppen
information. Den måste också inhämta och bearbeta sådant malerial som andra
länder försöker hålla hemligt. Enligl Ulredningens mening motiverar också
underrättelseorganens egen beredskap att verksamheten i fred inte riktas in
bara på öppen information, I kris- och framför allt krigssituationer minskar
nämligen mängden av öppen information och möjligheterna att inhämia
underrättelser med öppna medel.
Inhämtning
med s, k. särskilda medel måste med hänsyn till säkerhetsskyddet bedrivas
avskärmat från underrällelseväsendels övriga enheter. Utredningen anser att
organisatoriska enheter som försvarets radioanstalt och IB av della skäl är
nödvändiga inom vårt underräiidseväsen.
Utredningen
tar upp k ra vet på allsidighet och understryker alt
Prop.
1975/76:189 42
det
är våra kunskaper om omväriden som skall vara allsidiga. Med hänsyn till de
skiftande möjlighelerna i olika länder all på öppen väg få önskad information måsle
underrättelseijänsiens resurser riktas in mot länder och företeelser som vi
eljest inte skulle ha tillräcklig kunskap om. Det kan således inte krävas av underrättelseljänslen
all den skall vara allsidig i den meningen alt alla främmande länder skall
ägnas samma uppmärksamhet. Enligt ulredningens uppfallning skall resultatet av
underrättelsetjänstens verksamhet bli att vi totalt sett får en balanserad bild
av förhållandena i omvärlden.
Utredningen
diskuterar be h o ve t av information om länder utanför vårt närområde. Utredningen
finner att det är betydelsefullt att ha tillgång lill informaiion också om
sådana länder. Därigenom kan vi göra insiktsfulla och välgrundade bedömningar
om förhållandena inom närområdei. Behovei av sådan bakgrundsinformation bördock
enligt utredningen liksom hittills kunna tillgodoses huvudsakligen genom utrikesförvaltningen.
Utredningen anser inte att den militära underrättelsetjänslen bör få ökade
resurser för all inhämta sådan informaiion. Del är dock viktigt att säkerställa
att bearbelningsorganen inom det militära underrätlelseväsendet'också i
fortsättningen får tillgång lill del malerial som inhämias genom
utrikesdepartementets försorg,
Uiredningen
finner det självklart att inriktningen på olika geografiska områden inte bör
vara oförändertig utan omprövas fortlöpande i takt med ändrade förhållanden.
Vad
gäller försvarsmaktens långsiktsplanering i ett perspektiv på 15-20 år anser
utredningen att det i första hand bör ankomma på andra verksamhetsgrenar än underrättelsetjänslen
att ta fram den del av beslutsunderlaget som gäller främmande makter. Delta
hindrar inte att vikligl kompletterande malerial kan erhållas genom
underrättelsetjänst i vedertagen bemärkelse. Vid lillfällen när resurserna är
otillräckliga framsiår det dock enligt utredningens uppfattning som nödvändigl alt
förvarningsfunktionen prioriteras och att detta får gå ul över berörda
enheters medverkan i långsiktsplaneringen.
Enligt
ulredningens bedömning bör det vara möjligt alt avgränsa vad som i detta
sammanhang kan betecknas som underrättelsetjänst från vad som är
framtidsstudier och forskning.
Inhämtning
av underrättelser
Uiredningen
framhåller alt öppet underrältelsematerial skall utnyttjas i största möjliga
utsträckning i den framtida underrättelsetjänslen, I enlighel med vad jag nyss
har återgett ur betänkandet betonas dock att även hemliga förhållanden måste
utforskas av vår underrättelsetjänst. En viktig fråga för uiredningen har varit
alt försöka precisera d e medel och metoder som kan anses tillbörliga vid inhämtningen
av un-derräiielser.
Prop. 1975/76:189 43
Signalspaningen
spelar enligt utredningen en viktig roll vid vår kartläggning av främst den
militära aktiviteten i vårt närområde. Detta framgår bl, a, av Ekmans
undersökning, Efler hand som datatekniken har börjat användas vid konstruktion
av kryplosystem har del dock blivit svårare för andra än behöriga mottagare att
tillägna sig innehållet i meddelanden som överbringas på elektronisk väg. Detta
hindrar inle alt viktig information ändå kan inhämtas genom signalspaning, t.
ex, militära förbands basering, förfiyitningar o, d.
Signalspaning
kan oftast bedrivas utan alt andra länders territorium behöver utnyttjas eller
att andra konspirativa metoder måste tillgripas. Riskerna föratt verksamheten
skall framkalla utrikespoliliska förvecklingardler medföra sådana risker för
enskilda människor som andra former av underräl-telseinhämlning kan innebära är
därför jämförelsevis små. Utredningen anser att en fortsatt stark satsning på
den verksamhel som bedrivs vid försvarets radioanstalt bör ske inom ramen förden
militära underrättelsetjänstens totala resurstilldelning.
Inhämtning
av underrättelser med andra särskilda medel än signalspaning måste enligl
utredningens bedömning få förekomma under förutsättning all den bedrivs i
godtagbara former. Bedömningen av formerna måste ske från fall lill fall och
styras bl, a, av försvarets behov av underrättelserna, den utrikespoliliska
situationen och riskförhållandena. All medverkan i sådan inhämtning av
underrättelser som det här är fråga om måste enligl uiredningen vara frivillig.
De personer som kan komma i fråga för uppdrag inom underrättelseljänslen skall,
så långt del kan överblickas i förväg, upplysas om vad deras samarbete med
underrättelsetjänsten kan innebära för dem i form av risker m. m.
Utredningen
understryker vidare alt inte minsl en förnuftig resursanvändning kräver all lillfälligl
anlitade medarbetare i underrättelseljänsten får preciserade uppdrag och att de
inle utan organisationens godkännande vidtar åigärder som ligger uianför
uppdraget, Uiredningen framhåller också alt man från organisationens sida måsle
vara försiktig med att förse lillfälliga medarbetare med hemliga uppgifier.
En
särskild fråga är vilka metoder som medarbetare av skilda slag får använda sig
av vid underrättelseinhämtningen. Uiredningen har diskuterat om det är påkallat
med en särskild lagstiftning som gör det möjligt för personer som är knutna lill
underrättelsetjänsten all använda sig av metoder som i sig innebär kränkning av
gällande lag, t, ex, telefonavlyssning. Utredningen avvisar dock tanken på en
sådan lagsliftning. Skälen är svårigheler att bestämma de särskilda
befogenheter som det skulle bli fråga om samt betänkligheter mot alt för detta
ändamål öka statsorganens möjligheter att företa ingrepp i människors
integritet.
Utredningen
har övervägt om det inte av eliska och andra skäl behövs regler som inom ramen
för gällande föreskrifter och anvisningar inskränker underrättelseorganens - främsl
de inhämtande enheternas - handlingsfrihet.
Prop.
1975/76:189 44
JO
har i sitt beslul med anledning av IB-affären uttalat betänkligheter mot alt
underrättelser inhämtats genom infiltration i politiska och andra sammanslutningar
som inte är olagliga.
Inhämtning
av underrättelser måste bedrivas med stor variationsrikedom. I anslutning lill JO:s
ultalande anser dock utredningen att underräitdse-ijänsten inte skall tillåtas
att använda sig av infiltration i politiska och andra sammanslutningar under
fredstid, 1 övrigt konstaterar utredningen att del givelvis inle är möjligt att
för varje länkbar situation formulera inskränkande regler, 1 det följande
förordar utredningen att principiella överväganden i dessa frågor får göras i
samarbete mellan underrättelsetjänstens ledning och företrädare fördel
allmänna. Utredningen utgår från all det blir den ansvariga ledningens omdöme
som härutöver lår utgöra garanti för att verksamheten hålls inom godtagbara
gränser.
Utredningen
bedömer att underrättelseorganen i vissa situationer har ett legitimi behov av
att u t ny 11 j a hemlig i n for m at ion som flnns hos svenska
statsmyndigheter. Beträffande rätten att ta del av sådana uppgifter, som finns
i t. ex. personakler upprättade och förvarade vid statens invandrarverk, anser
utredningen att samma regler bör gälla för IB som för andra delar av
statsförvaltningen. Detta innebär alt den myndighet som ansvarar för handlingen
i varje särskilt fall skall kontrollera att informationen behövs för den andra
myndighetens verksamhel.
Utredningen
anser att del samarbete med andra länders underrättelseorganisationer som den
svenska underrättelseljänsten deltagit i har varil övervägande lill gagn för
landet. Genom att samarbeta med andra länder på underrältelseområdei har vårt
land kunnat få del av informaiion som kräver sådana särskilda resurser m, m,
som vi saknar. Samarbetet inrymmer emellertid fiera vanskliga momeni. Bl, a. är
del med hänsyn till det sätt på vilket samarbetet bedrivs svårt att överblicka vilka
underrättelser vi lämnar lill andra länder. En viktig fråga är vidare vad vi
själva bör bidra med inom ramen för ett sådant samarbete, 1 fråga om
personuppgifter anser uiredningen att uppgifterom svenska medborgare och
utländska medborgare bosalla här i landet inie skall få lämnas lill annat lands
organisation utan prövning i varje särskilt fall. Uppgifter får lämnas ut bara
när svenska säkerhetsintressen är berörda. En riktpunkt för bedömningen bör
enligt utredningen vidare vara alt samverkan inom underrättelsetjänsten inte
får utnyttjas för att ge främmande makt tillgång till uppgifter som man är
förhindrad att få genom internationell samverkan på polisens och det övriga
rättsväsendets område.
Bearbetning
och delgivning av underrättelser
Utredningen
konstaterar att kraven på den personal som är sysselsatt med bearbeining ökar
fortlöpande lill följd av den alll slörre mängden information och ökade svårigheler
alt bedöma utrikespoliliska frågor. Utredningen anser att resurserna för
bearbetning av underrättelser i de centrala
Prop.
1975/76:189 45
staberna
f n. är för små. Genom bristen på resurser har sammanslällningen i handboksform
av aktuella grundläggande underrättelser om främmande makters stridskrafter och
andra förhållanden blivit eftersatt. Delta har medfört all del för vikliga
områden inle är praktiskt möjligt att tillräckligt snabbi och överskådligt ta
del av befintliga underrättelser. En annan brist är enligt ulredningens mening
att underrättelser av t, ex, handelspolitisk eller ekonomisk art, vilka är
nödvändiga som utgångsvärden för militära eller mililärpoliiiska bedömningar,
inte har kunnat ägnas tillräcklig uppmärksamhet.
Utredningen
anser att de bristande resurserna hos försvarsstabens underrättelseavdelning
har medfört att verksamheten inte har kunnat u t -värderas i någon slörre
omfattning. Enligt utredningen framsiår det som sannolikt att en återkommande,
genomgripande utvärdering skulle kunna ge underiag för en bätlre användning av
tillgängliga resurser, Särskill i fråga om produktionen av periodiska
översikter vid försvarsstabens underrättelseavdelning behövs en fortlöpande
översyn av den egna verksamheten.
Utredningen
finner det angeläget att pågående undersökningar av möjlighelerna att i ökad
utsträckning använda datamaskiner i underrättelsetjänst slutförs.
Beträffande
delgivningen av underrättelser tar utredningen endasl upp frågan om vilka som
skall ha del av det material som IB har inhämtat. En viktig regel i
underrättelsetjänst är att bearbetningen av underrättelser skall ske på
grundval av ett så fullständigt material som möjligt, Alla inhämtade
underrättelser bör därför enligt utredningens uppfattning utan dröjsmål överiämnas
till (delges) den centrala instans som skall utföra bearbetningen inom
vederbörande sakområde. Även om spridningen av en viss underrättelse av
säkerhetsskäl måste begränsas lill en myckel liten krets bör under alla
omständigheter den som närmasl under överbefälhavaren är ansvarig för
underrättelsetjänsten få del av den.
Den
militära underrättelsetjänstens organisation
Utredningen
påpekar att de framlida uppgifterna för de centrala staberna f n. utreds av
försvarsmaktens ledningsulredning (FLU 74). Enligt utredningen är del således
osäkert vilken ansvarsfördelning som i framtiden kommer att gälla för
överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Det förslag lill ändrad
organisation som underrällelseulredningen lägger fram är därför inte utformat
för att ligga lill grund för en omedelbar och avgränsad omorganisation av
berörda stabers underrättelseenheter, Underrällelseulredningen har funnii det
lämpligare att dess förslag beaktas av ledningsutredningen under arbetet på en
total översyn av försvarsmaktens högsta ledningsorgan.
Överbefälhavaren
skall enligt sin instruktion leda underrättelsetjänsten inom försvarsmakten.
Han har delegerat beslutanderätten i vissa frågor om underrättelseljänsten till
chefen för försvarsstaben och chefen för sektion
Prop. 1975/76:189 46
2, Enligl
den ordning som tillämpas vid försvarsstaben utövas ledningen av del militära underrätlelseväsendet
i huvudsak av chefen för sektion 2, Med hänsyn lill de uppgifter som i övrigt
vilar på överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben framsiår detta enligl uiredningen
som en riktig ordning inom den nuvarande försvarsstabsorganisationens ram. Vid
en jämförelse med förhållandena i andra länder konstaterar utredningen
emellertid alt ledningsfunktionen ligger på en låg nivå i stabsorganisationen.
Utomlands är ofta operationsledning och underrätielseled-ning sidoställda med
varandra och på del hela laget lika stora. Chef för den operationsledning som
ingår i försvarsstaben är f n, en generalmajor. Var och en av
operationsledningens tre enheter förestås av en regementsofficer med överstes
(motsvarande) tjänsteställning. Ledningen av underrättelseljänslen i försvarsstaben
har i jämförelse härmed en överste som sektionschef och en regementsofficer med
överstelöjtnants tjänsteställning som chef för underrättelseavdelningen.
Också
från sakliga utgångspunkter framstår det som tveksamt för utredningen om det
förhållandevis omfattande militära underrätlelseväsendet bör ledas och
samordnas från en så jämförelsevis låg nivå inom försvarsstaben. Detta förhåUande
lorde t, ex. i alltför stor utsträckning medföra alt överbefälhavaren och
chefen för försvarsstaben personligen måste della i handläggningen av
förekommande ärenden.
Uiredningen
framhåller alt nivåförhållandena i viss mån återspeglar den vikl man tillmäter
den verksamhet som det gäller. För underrättelsetjänsten har bl, a, sådana
förhållanden enligt ulredningens mening inneburit att andra verksamhetsgrenar
har framstått som betydelsefullare och därför i högre grad dragit till sig
dugliga militärer. Enligt utredningens uppfaltning förmår den militära
underrättelsetjänsten i vårt land f n. inte locka till sig och behålla
kvalificerad militär personal i tillräcklig omfallning. Underrättelsetjänstens
auktoritet i förhållande lill andra verksamhetsgrenar lorde enligt utredningen
också påverkas av nivåförhållandena.
Med
hänsyn till del militära befordringssystemel lår underrälielseledning-ens
nuvarande organisatoriska nivå också lill följd alt personer i chefsbefattningar
byts ganska ofta. Uiredningen anser all delta är lill men för kontinuiteten i
arbetet.
Utredningen
anser alt dessa nackdelar är så väsentliga all underrällel-seledningens
formella nivå bör höjas, Ulredningens förslag är att sektionschefens
underrättelseuppgifter förs över till en ny befattning i försvarsstaben på
samma nivå som chefen för operaiionsledningen, Uiredningen benämner den nya
befattningen underräiielsechef.
De
allvarligaste bristerna i den nuvarande ledningsfunktionen -otillräcklig utvärdering
och obestämd inriktning av vissa inhämtande enheter - kan emellertid enligl
utredningens uppfattning inte hänföras endasl till frågan om ledningens
formella nivå i stabsorganisationen. Av större belydelse är enligl ulredningens
bedömning att de sammanlagda resurserna för central ledning av
underrättelsetjänsten, som finns främsl i den ceniraldeialj som
Prop.
1975/76:189 47
ingår
i försvarsstabens underrättelseavdelning, är för små i förhållande lill verksamhetens
lotala omfattning. De är dessutom splittrade på ett mindre ändamålsenligt sätt
mellan chefen för sektion 2 i försvarsstaben och chefen för stabens
underrättelseavdelning. Splittringen av ledningsfunktionen mellan sektionschef
och avdelningschef har medfört en viss oklarhet om gränserna för deras resp. ansvarsområden.
För alt en befattning som underräiielsechef i försvarsstaben skall få effekt
anser uiredningen att det är nödvändigt all tillgängliga organ för beredning
av ledningsfrågor förs samman och förstärks. För uiredningen framstår det som
mest naturiigt och ändamålsenligt att ett sådant beredningsorgan knyts direkt till
underrättelsechefen.
Konsekvensen
av utredningens förslag blir att återstoden av underrättelseavdelningen
praktiskt laget enbart får ansvar för bearbetning av underrättelser medan
underrättelsechefen far den övergripande ledningsfunktionen. Denne får således
under överbefälhavaren ansvaret bl, a, föratt klarlägga försvarsmaktens underrälielsebehov
och inrikta källorna, 1 avsnillet om samverkan med främmande underrättelseorganisationer
har utredningen pekat på att försvarsmaktens samtliga kontakter med företrädare
för främmande makter behöver samordnas. Utredningen anser att denna uppgifl under
överbefälhavaren bör läggas på underrättelsechefen. Enligt utredningen bör underrälidsechefen
vidare ansvara för utbildningen av underrät-lelsepersonal,
I
fråga om tillgängliga res u rser för bearbetning av underrättelser anser
utredningen alt det med nuvarande arbetsfördelning, som innebär all ansvarel
för bl, a, mobilisering, utbildning, taktik, organisation och utrustning ligger
hos resp, försvarsgrenschef, utan vidare är klart att försvarsgrenscheferna
barett omfatiande behov av underrättelser. Från deras utgångspunkter behövs
således resurser för all bearbeta underrättelser i försvarsgrensstaberna.
Sett
ur ett större perspektiv har dock uppdelningen på olika s, k. hu-vudunderrältdsemyndigheter
enligl utredningens bedömning inneburit en splittring av resurserna på fyra
enheter. I praktiken har det varit små möjligheter all i särskilda situationer
omfördela personal för alt tillfälligtvis öka bearbetningskapaciteten på något
område. Dubbelarbete har också förekommit,
Om
de centrala stabernas samlade resurser för bearbetning av underrättelser
fördes samman till en instans - naturligen försvarsstaben - skulle man enligt
utredningens mening inte bara öka personalens röriighet och rninska
dubbelarbetet. En sådan fiexibilitet är särskilt värdefull i krissituationer
och vid övergången till krigsorganisation. Man skulle genom en sådan sarnmanslagning
också samla kunnandet om bearbetningsprocessen och om frärrimande makter till
ett organ. Detta kommer enligl uiredningen att underiätta
personalutbildningen. Utredningen anser också att befordringsut-sikterna kan
förväntas bli bätlre i en större organisation. Sådana omständigheter får
sannolikt en positiv inverkan på personalrekryteringen.
Prop.
1975/76:189 48
En
nackdel med alt bearbetningsresurserna slås samman är enligt ulredningens uppfaltning
att försvarsgrenscheferna blir hänvisade lill alt tillgodose sina underrälielsebehov
genom försvarsstaben, I någon mån uppvägs denna nackdel av att
försvarsgrenscheferna kan få särskilda och mera omfattande underrälielsebehov
bättre tillgodosedda av en centraliserad bearbetningsenhet.
Utredningen
har efter en samlad bedömning kommit till den uppfattningen att fördelarna med
en centraliserad organisation överväger. Utredningen föreslår därför alt
försvarsstabens och försvarsgrensstabernas bearbetningsresurser förs samman i
försvarsstaben. Huruvida användningen hos försvarsgrenscheferna av det från
försvarsstabens bearbetningsenhet erhållna underrättelsematerialet kräver mera
direkt lillgång till underrätldsepersonal är enligt utredningen svårt alt nu
bedöma. Om ett sådant behov skulle visa sig föreligga bör försvarsgrensstaberna
få behålla vissa resurser för ändamålet,
Ulredningens
förslag bygger på den nuvarande ansvarsfördelningen mellan överbefälhavaren
och försvarsgrenscheferna. Försvarsmaktens ledningsutrednings arbete kan leda lill
förskjutningar i denna ansvarsfördelning. Sådana förändringar kan givetvis
också komma att påverka underrättelsetjänsten, 1. ex, bearbetningsorganens
organisation.
Utredningen
har inte funnii anledning att lägga fram förslag lill detaljorganisation av
den centrala bearbetningsenheien. Detta bör lämpligen göras av överbefälhavaren
sedan organisationen i stort har fastställts, Uiredningen pekar emellertid på
all det kan finnas skäl som talar för att enheten inte som hittills bör delas
in uleslulande efler sakområden utan i stället åtminstone delvis efler
geografiska områden. Vid sidan av dessa geografiskt inriktade detaljer måste sannolikl
finnas enheter för bearbetning av specialfrågor som ekonomi och politik,
telekrigföring, handelsfartyg, kommunikationer och underhåll m. m. Det
förefaller utredningen som om en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna - som
också tycks vara vanlig utomlands - bättre svarar mot avnämarnas behov.
Flera
skäl har åberopats förlB:s organisatoriska placering uianför försvarsslabsorganisationen
direkt under överbefälhavaren. Det har bl.a, anförts att den omedelbara
anknytningen till överbefälhavaren är en förutsättning för samarbetet med
utländska underrättelseorganisationer. Det har även sagts att kraven på
säkerhetsskydd lättare kan tillgodoses med en sådan organisationsform. En annan
omständighet som har åberopats för den nuvarande organisatoriska lösningen är
all denna medför att byrån inte är en statlig myndighei eller del av en sådan.
Det är därför bl, a, lättare att särbehandla personalen ansvarsmässigt och i
lönehänseende. Det har vidare angetts all verksamheten vid byrån är av sådan
art att den bör ledas direkt från högsta nivå inom försvarsmakten,
Uiredningen
delar uppfattningen att vissa skäl talar för alt IB bör vara direkt underställd
överbefälhavaren. Utredningen hävdar dock att byrån
Prop.
1975/76:189 49
även
med nuvarande organisatoriska anknyining måsle betraktas som en del av
myndigheten överbefälhavaren. Utredningen menar att ett par av de anförda
argumenten saknar betydelse med ett sådant synsätt.
Enligt utredningens
uppfattning talar flera omständigheter mot att den nu tillämpade ordningen
behålls. Från formell synpunkt kan t, ex, anmärkas alt lB:s nuvarande placering
innebär ett avsleg från principen att bered- ningsarbetet vid
myndigheten överbefälhavaren ulförs i försvarsstaben. En viktigare synpunkt är
att överbefälhavaren inte alltid har möjlighet att i tillräcklig omfattning
personligen leda en verksamhet av det slag som IB utför.
1
samband med behandlingen av IB-affären krävde riksdagen att den särskilda
organisationen för inhämtning av underrättelser skall vara en del av vårt
demokratiska samhälle. Utredningen anser att det i ett extraordinärt organisatoriskt
arrangemang av del slag som IB f n, är en del av kan ligga en fara alt
verksamheten kommer att i omotiverat hög grad framstå som artskild från annan
statsverksamhet. Utredningen kan inte finna annal än att man så långt möjligt
bör undvika organisatoriska lösningar som kan ge upphov till sådana farhågor.
Vid
en samlad bedömning av vad som kan anföras i fråga om lB:s organisatoriska
placering flnner utredningen övervägande skäl tala mot att byrån är knuten
direkt till överbefälhavaren. Alternativen till den nuvarande ordningen anser
utredningen vara i huvudsak följande,
1, IB
fiyttas in i försvarsstaben och får utgöra en särskild enhet inom denna,
2,
IB ombildas till en
självständig myndighet under regeringen,
3,
IB inordnas som en del av en
annan myndighet.
Om
IB inordnas i försvarsstaben uppkommer enligl utredningen bl, a. vissa
säkerhetsproblem som kräver specialreglering i förhållande till vad som gäller
för staben i övrigt, Uiredningen finner däremot inle att en sådan omläggning på
något avgörande sätl inverkar på samarbetet med utländska underrättelseorganisationer.
Från
bl, a. säkerhetssynpunkt är en lösning med IB som en särskild myndighet
tilltalande, Kravei på allmän insyn och kontroll i inhämtningsverksamheten kan
tillgodoses genom alt myndighelens ledning får lekmannainslag. Enligt
utredningen är det emellertid tveksamt om denna lösning av
organisationsproblemet är ekonomiskt rationell. Avståndet till den huvudsakliga
beställaren av underrättelser - överbefälhavaren med försvarsstaben - skulle
också öka. Utredningen finner att styrningen av verksamheten och dess
samordning med stabsarbetet i övrigt troligen skulle försvåras därigenom.
Enligt
ulredningens bedömning är det i och för sig tänkbart att slå samman IB med
flera myndigheter. Med utgångspunkt i att arbetsuppgifterna skall vara
likartade är det dock i praktiken endast försvarets radioanstalt som
4 Riksdagen 1976. 1 saml Nr 189.
Prop.
1975/76:189 50
kommer
i fråga. Både IB och radioanstalten inhämtar underrättelser för militära
ändamål och kompletterar varandra som källor. Det kan också tyckas att en
sammanslagning av dessa enheter skulle vara till fördel för underrättelsetjänslen
i stort. Vissa personal- och utbildningsfrågor skulle sannolikt kunna lösas
lättare. Inhämtning av underrättelser förekommer emdlertid på flera andra håll
i det militära underrätlelseväsendet. Med hänsyn till att hela inhämlningsverksamheten
måste styras från en central instans har en isolerad samverkan mellan två
underrättelseorgan enligt utredningens mening endast begränsat värde.
Vid
diskussion av frågorom försvarsmaktens organisation i fredstid måste alllid beaklas
att man snabbt skall kunna gå över till krigsorganisation. Enligt utredningen
är detta särskilt betydelsefullt för underrättelsetjänsten som kan sägas alllid
arbeta under förhållanden som liknar krigstillstånd. Utredningen finner därför
att frågan om IB:s organisatoriska anknytning bör lösas med det målet att
skillnaderna mellan freds- och krigsorganisation skall vara så små som möjligt,
1 krigsorganisationen ingår huvuddelen av IB i högkvarteret. Arbetet vid byrån
bedrivs där i nära anslutning till försvarsstaben. Enligt ulredningens
uppfattning framstår det därför som naturligt all byrån även i
fredsorganisationen är nära knuten till försvarsstaben. Den bör därförinlemmas
i försvarsstaben.
1
försvarsstaben bör IB enligt ulredningens mening underställas under-rättelsechefen.
Byrån blir således sidoordnad med den centrala bearbetnings-enheten.
Underrättelsechefen blir den under överbefälhavaren närmast ansvarige för den
särskilda inhämlningsverksamheten vid IB. Det finns inte några hinder mot att
redovisa honom i öppen personalförteckning. Den här föreslagna
organisationsmodellen tillgodoser därför enligt utredningens uppfattning även
försvarsutskottets krav att IB-chefen i fortsättningen skall vara känd lill
namnet,
Ulredningens
förslag till ny organisation av underrättelsetjänsten vid försvarsstaben
framgår av följande tablå (inlagen på s, 51),
IB
reorganiseras f n, efler de personalavgångar som föranleddes av diskussionen
kring byrån under våren 1973, En provisorisk organisation har antagits i
avvaktan på resultatet av underrättelseuiredningens arbeie, Eli inhämtningsorgan
som IB måste alltid snabbi kunna anpassas lill olika situationers krav, Uiredningen
anser att detaljutformningen av byrån därför inte bör låsas genom förslag av uiredningen.
Hittills
har a rbeisord n i ngen för IB, med bl, a. indelning och uppgifter i stort för
byrån, utfärdals av chefen för IB och godkänts av överbefälhavaren. För
framtiden bör bestämmelserna för tjänsten vid IB enligt utredningen lämpligen
ingå som en särskild avdelning i försvarsstabens arbetsordning, som enligt nu
gällande ordning fastställs av chefen för försvarsstaben. Utredningen förordar
dock att arbetsordningen i den del som avser IB godkänns av överbefälhavaren.
Inhämtning
av underrättelser med särskilda medel inrymmer flera vansk-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Underrättelseutredningens Jörslag till organisation av underrätlelseijänsien
Inom försvarsstaben
OB
C Fst
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 r
Be
S ln
---------- (----------------- -I
j
Säk I I Att;
1____ I I_____ I
opaginerad Kontrollera mot PDF
I----- 1---- r------ 1
j Na ] Wp j ö v I
I____ i_____ j._____ I
Anm.: Enheter som markerats med streckade linjer ligger
utanför utredningsuppdraget men behandlas i förslagen, Operaiionsledningen har
tagits med som jämförelse lill underrättelsetjänsten.
Förkortningar
ÖB Överbefälhavaren
C Fst Chefen för försvarsstaben
C Opl Chefen för operationsledningen (tillika
souschef i staben)
1, 2
resp, 3 Operaiionsledning
1, 2 resp, 3
UndC Underrättelsechef
Le Underrättelsechefens
beredningsenhet
Be Central enhet för bearbetning av
underrättelser
S In Enhet för inhämtning av
underrättelser med särskilda medel (IB)
Säk Försvarsstabens säkerhetsavdelning
Att Försvarsstabens attachéavdelning
Na Underenhet för bearbetning av
underrättelser om NATO-länder
Wp Underenhet för bearbetning av
underrättelser om länder som är
anslutna till Warszawapakten
Öv Underenhet för bearbetning av
övriga underrättelser
Prop. 1975/76:189 52
liga
momeni och komplicerade frågeställningar. Dessa kräver ibland j u -ridiskt kunnande,
I organisationen har hittills inte ingått någon juristbefaltning, Inie heller
har man från lB:s sida haft ständig lillgång till utomstående juridisk
expertis. Utredningen bedömeratt bristen på juridiskt kunnande har inneburit en
svårighet för byråns ledning. Utredningen anser därför att byrån för framtiden
bör få lillgång till sådan sakkunskap. Enligt utredningen bör medel således
ställas till IB:s förfogande för alt ge byråns ledning möjlighel all
fortlöpande rådgöra med en kvalificerad och erfaren jurist om de rättsliga
aspekterna på inhämlningsmetoder, användningen av hemliga handlingar,
personalfrågor m, m.
Verksamheten
vid IB har hittills till viss del bedrivits bakom täck-företag och andra täckanordningar.
Utredningen understryker alt en tillräckligt tät sekretess kring IB kräver
sådana särskilda täckanordningar. Även i framtiden bör det enligt utredningens
mening vara tillåtet att dölja verksamhet, anställnings- och ägandeförhållanden
o. d, bakom företagsbe-teckningar, enskilda personers namn m. m. Utredningen
lar i ett senare sammanhang upp vissa villkor som bör gälla för användningen av
täck-åtgärderna.
Den militära
säkerhetstjänsten har inte ingått i utredningens uppdrag utom vad avser
säkerhetsskyddet inom underrättelsetjänsten och den del av säkerhelsunderrättelseljänsten
vars bedömningar utgör del-underiag för bedömningen av förändringar i den yttre
hotbilden. Frågan om försvarsstabens säkerhetsavdelnings framtida
organisatoriska ställning har därför inte behandlats av utredningen i vidare
mån än att konsekvenserna totalt sett av de föreslagna organisationsförändringarna
inom underrättelsetjänsten så långt möjligt har beaktats.
Utredningen
anför att organisationsförslaget inte utesluter att underrättelsechefen också
kan leda försvarsmaktens säkerhetstjänst under överbefälhavaren. Utredningen
framhåller emellertid alt underrälidseljänsi och säkerhelstjänst inte
nödvändigtvis måsle vara organisatoriskt sammanknutna. Från
underrättelsetjänstens synpunkt kan en åtskillnad enligt utredningen erbjuda
vissa fördelar genom att ledningsresurserna blir mindre splittrade, Å andra
sidan är behovet av säkerhetsunderrättelser som delunderiag för
underrättelsetjänsten en faktor som talar för ett visst organisatoriskt samband.
Utredningen
har endast översiktligt behandlat våra försvarsattachéers verksamhet.
Attachéerna är i administrativt avseende knutna till sektion 2 i försvarsstaben
genom den altachéavdelning som ingår i sektionen. De berörs därför av
utredningens förslag om förändringar av stabsorganisationen, Försvarsallachéernas
organisatoriska anknyining utreds emellertid f n, av ledningsutredningen. Underrällelseulredningen
anser sig därför inle böra närmare diskutera denna fråga.
Prop.
1975/76:189 53
Allmän
insyn och kontroll
Uiredningen
framhåller all vårt samhälle har ett omfattande system för insyn i och kontroll
av verksamhet inom den offentliga sektorn. Beträffande underrättelsetjänsten
har det dock på grund av del starka säkerhetsskyddet varit svårt och i fråga om
IB-verksamhelen närmasl omöjligt för tillsynsorganen att utföra en effektiv
granskning. När det gäller sistnämnda verksamhel har del dessutom enligt
utredningen från försvarets sida hävdats att IB:s verksamhet inte har inneburit
myndighetsutövning och att dess personal inle har varil tjänstemän, Diarieföring
och skriftlig dokumentation av fattade beslut och vidtagna åigärder har t. ex,
inte krävts.
Utredningen
anser alt ett genomförande av dess förslag kommer att underiätta insynen i och
kontrollen av den inhämtande verksamheten, särskill verksamheten vid IB. En
åtgärd som kan antas 11 en sådan verkan är enligl utredningen en klarare
utformad och skriftligt dokumenterad inriktning av de inhämtande enheterna.
Också vissa förändringar av den ekonomiska redovisningen och av den budgelmässiga
behandlingen av anslagen till underrättelsetjänsten kan vänlas främja
möjligheterna lill insyn från kontrollorgan.
Den
av uiredningen föreslagna koncentrationen och förstärkningen av ledningsresurserna
kommer att skapa förutsättningar för en bätlre intern kontroll.
Utredningen
anser alt den omfattande och intensiva debatten om underrättelsetjänsten både
här i landet och utomlands ulan ivivel har ökat intresset för frågor som rör
underrättelsetjänsten. Genom den granskning som riksdagen genom försvars- och
konstitutionsutskotten samt JO och JK m, fl, har utfört i samband med IB-affären
har även dessa institutioners kunskap om verksamheten ökal. Både de särskilda lillsynsorganen
och t, ex, nu arbetande och kommande försvarsutredningar kommer därför enligt
utredningen sannolikt att i framtiden ägna underrättelsetjänsten större och mera
sakkunnig uppmärksamhet än hittills,
Ulredningens
samlade syn på insyns- och kontrollfrågan är alt redan befintliga organ är lillräckliga
för alt i framliden se till alt anställda följer givna anvisningar och att
tillgängliga resurser utnyttjas effektivt. Utredningen anser dock all del av
andra skäl är nödvändigt all öka insynen i underrättelseljänsten.
Ett
sådani skäl är enligl utredningen all den kontroll och insyn som utövas av de
särskilda lillsynsorganen bara kan sättas in punktvis, med anledning av anmälan
eller på vederbörande organs eget initiativ i form av 1. ex, inspektion. Som en
följd av del starka säkerhetsskyddet kan därför delar av underrätlelseväsendet
komma all under långa lider bedriva sin verksamhel utan ordnad kontakt med och
insyn från samhället i övrigi. För verksamheten som sådan är det enligt ulredningens
uppfattning till klar nackdel om den härigenom och på grund av
arbetsuppgifternas art
Prop.
1975/76:189 54
skulle
komma att misstänkliggöras, Uiredningen anser att avskärmningen från
samhällslivet innebär en lika klar nackdel ur underrättelsepersonalens synvinkel.
Det arbete den är ålagd att utföra sker ofta i en isolering som gör del
omöjligt för den att pröva sina erfarenheter och sin situation mot utomstående.
Utredningens iakttagelser visar att denna isolering i förening med de
misstankar som varje verksamhet av detta slag kan väcka utgör en stark
påfrestning för den enskilde. Vare sig denna fråga bedöms ur arbetsmiljö-
eller effektivitetssynpunkt är arbetssituationen otillfredsställande. Åtgärder
som främjar kontakter mellan underrättelseväsendet och övrigt samhällsliv bör
därför enligt utredningens bedömande vara till fördel med tanke både på
verksamheten som sådan och på medarbetarna, Uiredningen förordar därför alt
särskilt utsedda förtroendemän får i uppdrag att fortlöpande stå i nära förbindelse
med underrätlelseväsendet.
Beiräffande
befogenheterna för en sådan grupp av förtroendemän måste enligt utredningen
beaktas alt de som har ansvarel för försvarsmaktens operativa verksamhet,
krigsplanläggning och utveckling på lång sikt också måsle ha en obeskuren rätt
att besiämma sitt eget underrättelsebehov. Förtroendemännen kan därför inte få
rätt att besluta om underrättelseorganens mål och inriktning. För att föriroendemännen
inte skall ta ifrån ledningen dess ansvar för verksamheten bör de enligt
utredningens mening inte heller få rätt att beslula i andra frågor, t.ex, om
ekonomi, organisation, arbetsformer, rekrytering och utbildning, Enligl
utredningen kan och bör förtroendemännen inte heller överta sådana
arbetsuppgifter som JO och JK f n, har.
Enligt
utredningens uppfaltning bör förtroendemännen däremot fortlöpande följa och
informera sig om underrättelsetjänsten inom försvarsmakten. De skall också ha
möjlighet att hos vederbörande myndighei eller hos regeringen föreslå de
åtgärder som deras iakttagelser kan föranleda.
Uiredningen
anser att en sådan ökad förankring av den militära underrättelseljänsten i
samhället barett belydande värde i sig. Enligt utredningens åsikt kan vidare
existensen av en fortgående lekmannainsyn väntas medföra ett ökat mått av
självprövning hos dem som har ansvarel för underrättelsetjänsten.
Förtroendemännen torde enligt utredningen också kunna bidra med värdefulla
synpunkter t, ex, i fråga om verksamhetens inriktning mot bakgrund av utrikespoliliska
frågor i allmänhet. För de anställda kan det i flera situationer vara
värdefullt alt ha möjlighet all samtala och rådgöra med utomstående.
Utredningen
har övervägt om inte de uppgifter som kan komma i fråga skulle kunna fullgöras
av en lekmannastyrelse för försvarsstaben i enlighel med riksdagens
försvarsutskotts ultalande (FöU 1973:25 s, 25), Frågan om en lekmannastyrelse
för försvarsstaben utreds f n, av försvarsmaktens ledningsutredning. Ingenting
kan ännu sägas om vad den pågående uiredningen kan leda lill i denna del.
Enligt ulredningens bedömning kommer emellertid en sådan slyrelse - om den
tillskapas - sannolikl alt få ägna största upp-
Prop.
1975/76:189 55
märksamheten
åt principiella frågor om försvarsmaktens verksamhet och ulveckling i stort. Endasl
i begränsad ulslräckning kommer del att finnas utrymme för frågor som rör
underrättelsetjänsten. Kravet på sekretess är vidare inte lätt att tillgodose
med en verksstyrelse av della slag. Med hänsyn härtill bör frågan om en ökad
allmän insyn i underrättelsetjänsten enligt utredningens mening inte lösas
genom en lekmannastyrelse för försvarsstaben. Utredningen föreslår i stället att
ett särskilt organ inrättas för ändamålet. Det nya organet bör enligt
utredningen kallas försvarets un-derrätlelsenämnd.
Utredningen
går härefter över till underrättelsenämndens arbetsuppgifter, Underrälidsenämndens
huvuduppgift bör enligt utredningens uppfaltning vara att fortlöpande hålla
sig underrättad om verksamheten inom det militära underrätlelseväsendet.
Uppgiften bör avse verksamheten på central och högre regional nivå, Della
innebär alt inte bara försvarsstaben med IB. försvarsgrensstaberna, försvarets
radioanstalt och militärområdesslaberna bör falla inom nämndens
verksamhetsområde utan också de centrala förvaltningsmyndigheter m, m, som
bedriver underrättelsetjänst. Det militära underrättelseväsendet överblickas naturiigtvis
bäst från försvarsstabens underrättelseenheter. Nämndens verksamhet kan därför vänlas
få sin tyngdpunkt där. Inhämtningen med särskilda medel inrymmer dock många och
svåra problem och är för försvarets radioanstalts del så kostnadskrävande att
nämnden enligl utredningens åsikt har särskild anledning alt uppmärksamma
denna del av underrättelsetjänsten,
Uiredningen
anser att nämnden själv bör avgöra vilka frågor som särskill skall följas.
Utredningen pekar dock på att de bearbetande enheternas slutprodukter i form
av bedömningar, handböcker m, m,,samverkan med främmande
underrättelseorganisationer, medel och metoder för underrättelse-inhämtning,
uppläggande och förande av regisler, personalrekryiering saml frågor i samband
med anställdas avgång är sådant som bör vara av särskilt intresse. Nämnden börenligt
uiredningen bedriva sin verksamhet mot bakgrund av målel alt fortgående få en
uppfattning om underrättelsetjänstens belydelse för vårt lands
säkerhetspolitik.
För
att säkerställa nämndens infiytande bör överbefälhavaren ha skyldighet alt i
viktigare frågor, t, ex, anslagsframställningar och samverkan med främmande
makts underräiielseväsen, samråda med nämnden. Med hänsyn till verksamhetens säkerhetsmässiga
aspekter och kravei på snabbhet i beslutsprocessen är det enligt utredningens
mening inle lämpligt att stadga ett obligatoriskt samrådsförfarande.
Utredningen förutsätter emellertid att nämnden i fiertalet frågor av betydelse
informeras i efterhand om tiden inte har medgett samråd.
Enligt
sin instruktion kan överbefälhavaren i viss utsträckning delegera
beslutanderätt till befattningshavare i försvarsstaben. Om utredningens förslag
om en befattning som underräiielsechef i staben genomförs kommer en del beslut
att fattas av denne på eget ansvar. Underrättelsechef och övriga
Prop.
1975/76:189 56
till
vilka beslutanderätt i underrättelsefrågor har delegerats skall därför enligl uiredningen
också ha skyldighet att samråda med underrättelsenämnden.
Utredningen
anser all arbetsuppgifter m, m. för nämnden bör beslämmas i instruktion som
utfärdas av regeringen.
Utredningen
behandlar härefter underrätielsenämndens organisation m. m. Utredningen finner
del önskvärt att olika uppfattningar i samhällsfrågor blir representerade i
underrättelsenämnden. Nämnden skall också vara ett lämpligt kontaktorgan mellan
det militära underrättelseväsendet och det civila livet. Antalet ledamöter
måste enligl utredningen av praktiska skäl slarkt begränsas. Utredningen
föreslår att nämnden får fyra ledamöter, av vilka en skall vara ordförande. Hos
nämnden bör enligt uiredningen vidare finnas en sekreterare samt övrig biträdespersonal
i mån av behov och tillgång på medel. Experter och sakkunniga bör kunna anlitas
under samma förutsättningar.
Enligt
utredningens mening bör det ankomma på regeringen att utse ordförande och
övriga ledamöter i nämnden. Sekreterare och övrig biträdespersonal bör nämnden
få tillsätta själv, Ledamöierna bör utses för tre år.
Enligt
utredningens åsikt måste nämnden i stor utsträckning själv bestämma sina verksamhetsformer,
Uiredningen anser dock att minsta antalet sammanträden för år bör vara
reglerat och bestämmas lill fyra, Varie ledamot saml överbefälhavaren bör ha räll
alt påkalla sammanträde med nämnden.
Överbefälhavaren
och övriga myndigheler inom försvarsmakten börenligt utredningen ha skyldighet
att bistå nämnden med upplysningar och annal biträde, t, ex, i form av
föredragningar och förevisningar eller genom alt medverka vid studiebesök. Inom
ramen för sin insynsskyldighet bör nämnden givelvis ha rält att enligt
gällande sekretessbestämmelser få del av hemliga uppgifier.
Utredningen
anser att nämnden därutöver regelbundet bör förses med en sådan statistisk
redovisning av ärendeflödet inom IB att en "normalbild" av
verksamheten kan urskiljas och avvikelser därifrån faslslällas. En sådan
statistisk redovisning har enligt utredningen dessulom från sekretessynpunkt den
fördelen att sådana avvikelser kan konstateras fortlöpande utan detaljerad
insyn i sådana ärenden som är sekretessmässigt känsliga.
Det
är enligl ulredningens mening viktigt att nämnden fortlöpande redovisar sina
synpunkter på verksamheten för överbefälhavaren eller andra berörda chefer. Om
nämnden flnner något förhållande otillfredsställande bör den i första hand
verka för en förändring hos vederbörande myndighet. Om nämnden finner all
regeringen bör ingripa i något förhållande, bör den enligt utredningens åsikt
ha möjlighel att göra framställning om delta till regeringen.
Utredningen
anser inte att nämnden bör avge regelbundna periodiska berättelser över sin verksamhel.
Prop.
1975/76:189 57
Uiredningen
ulgår från att ledamöterna i nämnden samt dess personal skall vara underkastade
tystnadsplikt enligl lag. De får således inle obehörigen vidarebefordra hemlig
uppgift eller eljesi yppa hemligl förhållande som de fått del av under
tjänstgöringen i nämnden, Della är självklart men bör enligt uiredningen ändå
slås fast i instruktionen för nämnden.
Underrättelsenämndens
verksamhet bör enligl ulredningens mening bedrivas endast under normala fredsfdrhållanden.
Ekonomi-
och arkivfrågor m. m.
Utredningen
behandlar vissa budgetfrågor m, m. Kostnaderna för underrättelseljänsten
redovisas inte fristående inom myndigheternas anslag. Utredningen har övervägt
om detta är lämpligt eller om budgeten inte i stället bör byggas upp så all
ifrågavarande kostnader framgår lättare. Utredningen avvisar emellertid tanken
att generellt särredovisa kostnaderna för underrättelsetjänsten,
.Med
ledning av uppgifterom kostnaderna för en underrättelseorganisation kan
främmande underrättelse- och säkerhetstjänster med viss säkerhet beräkna
antalet anställda och andra fikiorer av belydelse för bedömningen av kapacitet
o. d, hos organisationen, 1 fråga om primäruppdraget Insats-beredskap m, m,:
Allmän ledning och förbandsverksamhel (5201 1) har
riksdagens försvarsutskott (FöU 1974:19 s, 38-39) därför uttalat att nian i
fortsättningen liksom hittills inle bör öppet redovisa hur resurserna för primäruppdraget
fördelas på delposter. Riksdagen (rskr 1974:190) har inte invänt mot utskottets
uttalande. Enligt utredningens mening har riksdagen således godtagit att
budgeten byggs upp så att kostnaderna lättare kan döljas för de delar av
underrättelsetjänsten - främst IB - som har det största behovet av sekretess, Uiredningen
instämmer i försvarsutskottets bedömning att kostnaderna för IB inte bör
redovisas öppet.
Det
nyssnämnda primäruppdragel omfattar även vissa tjänster m, m, vid försvarsstabens
underrättelseavdelning, Uiredningen anser inte att dessa tjänster har högre sekrelessgrad
än övriga ijänsler vid underrättelseavdelningen som budgeteras över primäruppdragel
i fräga. Utredningen har ime heller kunnat finna några andra motiv för att dela
upp underrättelseavdelningens verksamhel på två primäruppdrag. Utredningen
anser alt underrättelseavdelningen budgetmässigi bör behandlas som en enhel
och att kostnaderna för avdelningen i dess helhet bör budgeteras på
primäruppdraget Försvarsstaben: Allmän ledning och förbandsverksamhet (401 II) under anslagel E I, Försvarsstaben,
Uiredningen
har funnit all löner ni, m, för tre anställda vid IB har belastat annan
myndighels anslag. Kostnaderna uppgår till sammanlagt 300 000 kr, för budgetår.
Även om beloppet är en liten del av de sammanlagda kostnaderna för IB, anser uiredningen
att förhållandet är otillfredsställande, särskilt med tanke på vad riksdagens
försvarsutskott (FöU 1973:25 s, 24) har
Prop.
1975/76:189 58
anfört
om hemlig budget för IB, Försvarets planerings- och budgeteringssystem förutsätter
vidare alt kostnaderna för olika slags verksamhet budgeteras under räll koslnadsbärare.
Utredningen föreslår därför att kostnaderna för nyssnämnda tre tjänster i
fortsättningen budgeteras under samma primäruppdrag som övriga delar av IB,
nämligen Insalsberedskap m, m,: Allmän ledning och förbandsverksamhel (52011),
Föratt
utredningens förslag om ändringar i budgeten skall kunna tillämpas fr, o, m,
budgetåret 1976/77 har utredningen i särskild skrivelse i november 1975
överlämnat förslagen lill mig.
Trots
sitt ställningslagande till frågan om en allmän särredovisning i budgeten av
kostnaderna för underrättelsetjänsten utesluter uiredningen inle att del finns
behov av att få en samlad bild av underrättelsetjänstens verksamhet och
kostnader. Sålunda torde det enligt utredningen vid avvägningar och
prioriteringar i budgetarbetet vara av värde alt kunna överblicka verksamheten
samlat. Vidare kan arbetet för underrätlelsenämnden underiättas av en sådan
samlad dokumentation,
1
det planerings- och budgeteringssystem som tillämpas inom försvarsdepartementels
verksamhetsområde definieras fack som ett kompetensområde som berör fiera
program och/eller produktionsområden. För varje fack finns en central
myndighet, fackmyndighet, som medverkar i berörda program- och
produktionsmyndigheters planering, genomförande och uppföljning av verksamheien.
Fackmyndigheten skall bl, a, enligl regeringens beslul eller eget bedömande
dokumentera nuvarande läge och planerad ulveckling inom facket genom fa c k p I
a n sanit enligt regeringens beslul eller eget bedömande redovisa utfallet av verksamheien
inom facket genom fackredovisning.
Utredningen
har funnit all underrättelseljänsten utgör ett sådant kompetensområde som
avses med fackdefinitionen. Uiredningen anser alt del är värdefullt både för
riksdagen och regeringen samt att inte minst för den föreslagna underrätlelsenämnden
alt få en samlad bild av underrättelsetjänstens verksamhel och kostnader av
del slag som avses med fackplan och fackredovisning, Uiredningen föreslårdärföratt
ell särskilt fack inrättas för underrättelsetjänsten. Fackmyndighet bör
överbefälhavaren vara,
Uiredningen
har övervägt om del är lämpligt all låta ett fack för underrättelsetjänslen omfalla
också säkerhetstjänsten. Del funktionella sambandet mellan dessa
verksamhetsgrenar har dock inte bedömts som tillräckligt slarkt för att
motivera en sådan sammanslagning.
Som
jag har nämnt har utredningen föreslagit att täckanordningar också i
fortsättningen skall få användas för att dölja IB:s verksamhet. Kostnaderna
för dem bör enligt ulredningens mening betalas från del primäruppdrag som
omfattar IB. Sålunda bör 1. ex, förvärv av fastigheter och bostadsrätter saml
aktieteckning o, d, i läckföretag enligt ulredningens åsikt få belalas från primäruppdragel,
även om ett sådant förfarande inle slår i samklang med del nuvarande
budgetsystemet. Enligt ulredningens mening bör följande villkor gälla för all
primäruppdragets resurser skall få användas
Prop.
1975/76:189 59
för
de nämnda ändamålen. Det bör vara staten ensam som finansierar köp, aktieteckning
o, d. Fastigheter, bolag o, d, får alltså inte ägas gemensamt av staten och IB-anställda
eller andra personer. Vidare skall del finnas skriftliga avtal mellan IB och
de personer som formellt träder i IB:s ställe vid förvärv av fastigheter m, m.
Av dessa avtal skall framgå klart alt staten äger objekten i fråga. Vinster och
förluster vid försäljning av objekten skall tillgodoföras resp, belasta
ifrågavarande primäruppdrag. Under primäruppdragel måsle också skiljas mellan
driftkostnader och kapitalkostnader. Utredningen anser slutligen alt
balansräkning åriigen bör företes över lB:s kapitaltillgångar.
Utredningen
finner att föreskrifterna om redovisning och kontroll av medel som har
anvisats för verksamheten vid IB i stort har ell ändamålsenligt sakinnehåll.
Utredningen föreslår dock att kravei på att den särskilt förordnade revisorn
skall vara en regemenLsofficer inte skall finnas kvar. Utredningen anser också
att granskningen enligl uttrycklig föreskrift bör avse de ekonomiska och redovisningsmässiga
aspekterna på de olika läckarrangemang som kan finnas. Föreskrifterna bör
vidare arbetas om i formellt hänseende, bl, a, med hänsyn till ändrade
anslagsbenämningar och försvarsstabens nuvarande karaktär av överbefälhavarens
stabsorgan,
Mol
bakgrund av försvarsutskottets uttalanden (FöU 1973:25 s, 26) har utredningen
övervägt om det tillämpade förfarandet att förstöra redovisningshandlingarna
för IB efler granskning bör fortsätta. Utredningen finner därvid att de källskyddssynpunkier
som har åberopats för förstöringen inle rimligen kan väga tyngre än personalens
berättigade önskemål att handlingarna bevaras, så att eventuella misstankar om
oegentligheter med medlen kan bli föremål för en prövning som grundar sig på
handlingarna, Enligl ulredningens mening bör det vara fullt möjligt alt förvara
handlingarna på ett sådant sätt att källskyddssynpunkten tillgodoses på ett
betryggande sätt. Utredningen föreslår därför all redovisningshandlingarna från
IB arkiveras och att föreskrifter lämnas om gallring efter fem år. Underrättelsenämnden
bör enligt uiredningen ha lillgång till materialet för sin kontrollverksamhet,
Uiredningen
föreslår att de underrältelsehandlingar som IB överlämnar till försvarsstabens
underrättelseavdelning (moisvarande) och i vissa fall även försvarsstabens
säkerhetsavdelning och rikspolisstyrelsen arkiveras vid
underrättelseavdelningen och att kopior härav hos rikspolisstyrelsen, säkerhetsavdelningen
och IB behålls så länge det finns behov av dem i tjänsten och därefter återiämnas
eller förstörs, I ett fålal fall där del rör sig om rena säkerhetsunderrätielser
går emellertid materialet endast till försvarsstabens säkerhetsavdelning och
rikspolisstyrelsen eller enbart till den senare myndigheten. Dessa handlingar
bör enligl utredningen arkiveras vid säkerhetsavdelningen resp,
rikspolisstyrelsen,
Beiräffande
diarieföringen hos IB anser utredningen att del liksom nu bör föras olika diarier
för underrättelsehandlingar och övriga handlingar.
Prop.
1975/76:189 60
För
överskådlighetens skull är det dock enligt uiredningen lämpligt alt dessa uppdelas
i ankommande och utgående diarier.
Utredningen
anser all källskyddsiniresset bör ha försteg framför forskningens krav på att
vissa angivna underrältelsehandlingar bevaras. Utredningen föreslår därför att
de underrältelsehandlingar som det här är fråga om får gallras ut efter fem år,
om inte regeringen efter framställning från underrätlelsenämnden finner alt en
annan bedömning bör göras. Förslaget förutsätter att riksarkivet meddelar gallringsbeslämmelser
för ifrågavarande underrältelsehandlingar.
Utredningen
påpekar i della sammanhang all malerial som uppenbarligen saknar betydelse både
för underrättelse- och säkerhetstjänsten bör kunna förstöras av IB.
Utredningen
anser det självklart att underrättelseorganen, i likhet med andra delar av
statsförvaltningen, måste få föra arbets- och sökregister för all bringa reda
i handlingar och uppgifter. Register som är upplagda för alt ge ledning vid
bedömningen av en persons uppfattning i vissa frågor, framför allt politiska,
skall emellertid enligt utredningen betraktas som åsiktsregister och vara
otillåtna.
Försvarsutskottet
(FöU 1973:25 s. 23) har bedömt alt de regisler som har förts vid IB inle i någol
avseende har karaktär av åsiktsregisier, JO har inle haft anledning till annal
bedömande än utskottet. Utredningen ansluler sig lill försvarsulskoltels och JO:s
bedömning all registren inle har karaktären av åsiktsregisier,
1
IB-affären gjordes gällande att IB har haft obegränsad rätt att la del av
rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelnings hemliga "register. Utredningen hänvisar
i della avseende lill JO:s undersökning. Utredningen har inle funnit någol som
strider mot därvid lämnade uppgifter att IB efler tillkomsten av 1969 års personalkonlrollkungörelse
inte har kunnat få upplysningar från rikspolisstyrelsens regisler i annan
ordning än som stadgas i kungörelsen. Framställningar om sådan kontroll har
skett genom försvarsstaben som enligl kungörelsen får företa personalkontroll.
Vissa
personalfrågor
Utredningen
berör till en början vissa frågor om rekrytering och anställningskontroll. Arbetets
olika påfrestningar medför enligt utredningen att särskilt stora krav måste ställas
på den som anställs vid IB. Utredningen anser att ingen bör anställas vid byrån
som inte görs klart medveten om arbetets natur och påfrestningar. 1 första hand
bör personer med lidigare erfarenhet från arbetslivet komma i fråga. För att
förhindra att problem uppkommer under anställningen är det enligl ulredningens
uppfattning angelägel alt man lar hänsyn till faktorer som psykisk status och bakgrund.
Personal
som anställs vid IB blir föremål för personalkontroll på vanligl
Prop. 1975/76:189 61
sätt,
Uiredningen framhåller att personalkontrollen av denna kategori anställda
givetvis måste ägnas särskild omsorg.
Utredningen
konstaterar att utbildningen av personal i underrällelseväsendels fredsorganisalion
inle är tillfredsställande f n. Av olika skäl är det emellertid svårt att till
rimlig kostnad åsladkomma en ändamålsenlig utbildning av denna
personalkategori, 1 en inom försvarsstaben företagen utredning om den militära underrättelseljänslen,
UMU 70, föreslås att förutsättningarna för en centraliserad skolutbildning av
personalen inom underrättelsetjänsten skall utredas särskilt. Utredningen
finner att UMU 70:s uppskattningar av utbildningsbehovet är ell värdefullt underiag
för en undersökning av möjlighelerna att fördjupa och fastare reglera formerna för
utbildning av underrättelsepersonal. Enligt utredningen bör överbefälhavaren
få i uppdrag alt på den grund som har lagts av UMU 70 snarast ulföra
undersökningen och lägga fram förslag i ämnel.
Enligt
utredningens uppfattning kan invändningar riktas mot alt den svenska underrättelseljänsten
samverkar med främmande underrättelseorganisationer på utbildningsområdet. Med
hänsyn lill all Sverige f n, inte har tillräckliga utbildningsresurser motsätter
sig uiredningen dock inte att sådan samverkan förekommer.
Utredningen
anser alt a n s t ä 11 n i n g s t i d e n vid en organisation av lB:s art bör
begränsas, förslagsvis till 12-15 år. Vid längre tids anställning kan riskerna för
bestående besvär hos den anställde enligt utredningens mening bli för stora, Uiredningen
menar att del redan vid anställningens början bör göras klart mellan
organisationen och den anställde hur länge tjänstgöringen under normala
förhållanden skall pågå, 1 god tid före anställningens slut bör man börja
planera för övergång till annan verksamhel.
Enligt
utredningen får en anställd vid IB, som av olika skäl måste sluta sin tjänstgöring,
under inga omsländigheler lämnas att på egen hand klara problemen med ny
anställning, 1 sista hand bör den anställde få sådana pensionsförmåner att
omställningen inte blir för svår. Utredningen ulgår från att dessa frågor
uppmärksammas av vederbörande organ inom och utom försvarsväsendel,
Uiredningen
pekar på all frågor i samband med IB-personals avgång från tjänsten kan lå
sakkunnig behandling genom slatens personalnämnd.
Utredningen anser att
gällande bestämmelser om tystnadsplikt för statsmyndigheternas personal så
ändamålsenligt som del rimligtvis kan begäras reglerar lystnadsplikten för
dessa anställda. Utredningen finner därför att det inte finns något behov av ytteriigare
föreskrifter på området.
Prop.
1975/76:189 62
Genomförande
av underrättelseutredningens förslag samt därav föranledda kostnader
Utredningen
framhåller att dess överväganden och förslag till stor del utgörs av uttalanden
av principiell innebörd om vad som bör gälla för den svenska militära underrättelsetjänslen
i framtiden. Sådana uttalanden bör enligt utredningen betraktas som riktlinjer
för del fortsatta underrättelsearbetet. De kan också infogas i instruktioner
och arbetsordningar som utfärdas internt inom underrätlelseväsendet.
Uiredningen
anser som nämnts alt förslaget lill ändrad organisation inle bör läggas lill
grund för en fristående omorganisation av underrätlelseväsendet. Enligt ulredningens
mening bör det i stället i form av tilläggsdirektiv överiämnas till
försvarsmaktens ledningsulredning föratt beaktas i samband med den fullsländiga
översynen av den centrala stabsorganisationen.
Utredningen
anser alt förslaget om försvarets underrällelsenämnd bör behandlas för sig med sikle
på alt nämnden skall träda i funktion så snart som möjligt. Utredningen bedömer
alt nämndens verksamhet skall kunna börja senast den 1 januari 1977,
Underrättelsetjänslen
bör kunna redovisas som fack försia gången i samband med
anslagsframställningar och årsredovisningar inför budgetåret 1977/78.
Utredningens
förslag om nivåhöjningar och förstärkning av resurserna för underrättelsetjänsens
ledning innebär ökade kostnader för försvarsstaben. Kostnaderna bör enligt
utredningens mening beräknas av försvarsmaktens ledningsulredning som ett led i
den totala kostnadsberäkningen för den nya stabsorganisationen.
Förbättrad
utbildning i enlighel med utredningens riktlinjer kommer också all öka
kostnaderna, Storieken av dessa kan enligl uiredningen inte överblickas förrän
de ytteriigare undersökningar som utredningen förordat har genomförts.
Kostnaden
för att IB skall få tillgång till särskild juridisk sakkunskap bedömer uiredningen
som myckel liten.
Utredningen
anser att kostnaderna för underrättelsenämnden bör kunna hållas inom en ram av
100 000 kr, för budgetår. Medel för nämndens verksamhet bör enligt utiedningens
åsikt anvisas över anslaget Vissa nämnder m. m, under försvarshuvudtiteln.
Särskilt yttrande
En
av de sakkunniga. Himmelstrand, har fogat ett särskilt yttrande till ulredningens
betänkande. Himmelstrand betonar inledningsvis all han är enig med övriga
sakkunniga i fråga om alla slutsatser. Han klargör hur den minoritelsståndpunkt
i försvarsfrågan som han företräder kan förenas med kravei på en stark
underrättelsetjänst, Underrätldseijänslens funktion
Prop.
1975/76:189 63
som
förvarnare skulle enligl Himmelslrand vara minst lika viktig, om vårt militära
försvar minskades och vi satsade mera exempelvis på olika former av civilmotslånd.
Vår omvärld torde nämligen under överskådlig tid komma att förbli starkt
militärt rustad.
Himmelstrand
menar vidare att den militära underrättelsetjänsten måste sällas in i ett
större informationsinhämtande sammanhang. Han anser all alternativ behövs i vår
utrikes- och säkerhetspolitik. Delta förutsätter alt en stor del av
beslutsunderlaget tas fram av andra organ än de rent militära. Ett aktivt och
konstruktivt fredsarbete, som syftar till att göra vår närmiljö så mycket
stabilare och tryggare att vårt säkerhetsbehov kan tillfredsställas till betydligt
lägre kostnader för det militära försvaret kräver enligl Himmelstrand
fristående satsningar på forskning och ulveckling liksom på uppbyggnaden av
forskarkompetens på detta område. Himmelstrand anser att en övergripande planering
av insatser på delta vida fält inte får förbise att den militära underrättelseljänsten,
försvarets forskningsanstalt och den säkerhetspolitiska forskningen bara
läcker av en del av fältet. Freds- och kon-fliktforskningen hör enligt
Himmelstrand också hemma i bilden.
Himmelstrand
tar slutligen upp vissa frågor som gäller säkerhetspolisens verksamhet, vilken
har legat uianför utredningens uppdrag. Han framhåller att gränsdragningen
omkring år 1970 mellan underrättelse- och säkerhetstjänst har resulterat i en
mycket kraftig nedgång av antalet fall som hamnat på fel sida av gränslinjen.
Därmed kan problemet emellertid enligt Himmelslrand inle utan vidare anses
vara ur väriden. Enligt hans uppfattning talar visseriigen många goda skäl mot
misstanken att problemen bara har förskjutits till säkerhetspolisens
verksamhetsområde. Säkerhetspolisens verksamhel är sålunda utsatt för en
ständig granskning och har under lång tid varit underkastad ett visst mått av pariamenlarisk
kontroll. De föreskrifier och anvisningar som kompletterar gällande lagar på
detta område är mycket detaljerade. Något moisvarande gällde inle för IB före
gränsdragningen mot säkerhetspolisen. Under dessa förhållanden kan det enligt
Himmelstrand lyckas att en god grund föreligger för ett allmänt medborgeriigi
förtroende för säkerhetspolisens nuvarande arbete. Himmelslrand anser enielleriid
inle att denna grund är fullt tillräcklig.
För
det första framhåller Himmelstrand att det finns en rad rälissocio-logiska
studier som har påvisat alt det förekommer en viss selektiv rättstillämpning till
förfång för resurssvaga och marginella grupper och individer, även där
lagstiftningen på området varil oantastlig, Mol den bakgrunden ter det sig
enligt Himmelstrand närmast som en medborgeriig skyldighet att med kritisk
vakenhet ifrågasätta och sakligt granska rättstillämpningen just för
resurssvaga eller marginella grupper - inte minst om de, förutom att vara misstänkta
för brott, även bryter mot etablerade sociala och politiska konventioner.
För
det andra finns enligt Himmelslrand inom säkerhetspolisens verksamhet med
nödvändighet inslag som kan komrna att innebära hot mol
Prop. 1975/76:189 64
enskilda
människors personliga integritet. Dessa hoi kan inle kontrolleras av den
enskilde direkt utan bara genom andra myndigheter som har till uppgift att öva
sådan kontroll. Sådana kontrollinstanser bör enligt Him-melsirands mening
hållas under uppsikt genom enskilda medborgares kritiska vaksamhet och
skepsis.
Utan
att för egen del hysa någon tvekan om nödvändigheten av säkerhetspolisens
arbete att uppdaga och beivra vissa brott hyser Himmelslrand en viss skepsis
både inför dess riktlinjer och dess rättstillämpning. Himmelstrand anser att
det faller sig svårt att utan vidare anta att myndigheter, inkl, regeringen, alllid
gör rimliga tolkningar av termer som "misstänkta utländska
kontaktytor", "säkerhetshotande element", "terrorislsympatisö-rer"
m, m, vilka har förekommit som motiv för säkerhetspolisens - och tidigare lB:s
- övervakning av svenska medborgare och invandrare.
Utvecklingen
inom vårt land under 1960-talel och början av 1970-talel har enligl
Himmelstrands mening visat att händelser i Sverige, som tilldragit sig
säkerhetspolisens och tidigare IB:s uppmärksamhet, ofta har sprungit fram ut
det engagemang och de kunskaper som personer och grupper här i landet har haft
med avseende på händelseutvecklingen i fjärran länder. Himmelstrand kan inte utan
vidare avvisa uppfattningen alt säkerhetspolisen har gjort felaktiga
bedömningar av sådana personer och grupper till följd av att man inom
säkerhetspolisen har varit sämre underrättad om innebörden i en fjärran
händelseutveckling än de personer här i Sverige, som man haft under uppsikt som
tänkbara säkerhetsrisker eller säkerhelshotande element.
En bättre utbildning av
säkerhetspolisen både vad beträffar den internationella händelseutvecklingen
och det svenska samhället, så alt man har tillgång till en sakligt välgrundad
uppfattning om de "hot" man fastställer och huruvida det svenska
samhällets säkerhet verkligen är "hotad", är enligl Himmelslrand en
god dellösning på delta problem under förutsättning att denna utbildning
anknyter lill aktuell forskning och annan pålitlig information om
internationell politik, nationella befrielserörelser och svensk
samhällsutveckling. Säkerhetspolisen bedriver av allt att döma en utbildning
med detta syfte. För den allmänna opinionen vore det enligt Himmelstrands
mening av stort intresse att få en öppen redovisning av innehållet i denna
utbildning, åtminstone i stora drag, '
Remissyttrandena
Allmänna synpunkter
Remissinstanserna
lägger till alt börja med vissa allmänna synpunkler på del underlag som
utredningen har redovisat. Överbefilhavaren finner att utredningen har
redogjort för underrättelsetjänstens grunder, del svenska militära underrätlelseväsendet,
säkerhetstjänsten och andra länders underrättdseverksamhei på ett riktigt
sätt.
Chefen
för armén pekar på alt beskrivningen av den nuvarande orga-
Prop.
1975/76:189 65
nisalionen
omfallar huvudsakligen försvarsstaben medan försvarsgrensstaberna redovisas
endast kortfattat. Arméchefen delar utredningens syn på underrättelsetjänstens
grunder och dess uppfallning om den operativa betydelsen av säkerhetsunderrätielser.
Underrätlelsebehoven redovisas dock enligt arméchefens mening endasl
översiktligt, varvid tyngdpunkten har lagls på den operativa verksamhetens
behov. Motsvarande behov för förbandsproduktionen redovisas bara ytligt och
för myndigheter som försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt
inte alls. Chefen för armén vänder sig mol att utredningen inle genomgripande
har analyserat vilka underrättelser som han behöver för sina
ställningstaganden. Han anser att de påtalade bristerna i underiagel påverkar
utredningens överväganden av organisationens uiformning.
Chefen
för flygvapnet menar att utredningens beskrivning av den militära underrättelsetjänsten
i allt väsentligt är riklig och läckande. Han finner det dock beklagligt att uiredningen
inte behandlar underrättelsetjänsten under högre regional nivå. Till följd
härav blir så viktiga underrättelsekällor som flygspaningen och
radarövervakningen inte redovisade. Radarövervakningen bedrivs för övrigt i
nära samverkan med försvarets radioanstalt, vars arbetsuppgifter uiredningen
har behandlat ingående. Flygvapenchefens huvudinvändning mot uiredningen äratt
den alltför litet har uppmärksammat den underrättelsetjänst som behövs för
förbandsproduktion och utbildning.
Försvarets
materielverk anser att utredningen ger en mycket god överblick över de fiesta
av den militära underrättelsetjänstens många funktioner. Materielverket finnerdet
särskilt förijänsifulll alt utredningen behandlar så känsliga områden som IB,
signalspaning och samverkan med utländska underrättelseorganisationer. Enligt
materielverket bör betänkandet ha ett slorl värde som uppslagsbok eller
kompendium både för personal inom underrättelse- och säkerhetstjänsten och för
chefer inom andra områden som i sin Ijänsi kommer i kontakt med verksamheien.
En brist är dock enligt materielverketall belänkandet behandlar den tekniska underrättelseljänsten
ytligt. Liknande synpunkler på utredningens behandling av den tekniska underrättelsetjänsten
framför försvarets Jbrskningsansialt. Indirekl berör ulredningens förslag
emellertid enligt forskningsanstalten den tekniska underrättelsetjänslen i så
måtto att den löper risk all inte tillgodoses i takt med övriga delar av
underrättelsetjänsten. Delta finner forskningsanstalten oroande eftersom den
tekniska underrättelsetjänsten får alll större belydelse i en lid när den
snabba tekniska ulvecklingen påverkar operativt länkande och taktik och när
bedömningen av en motståndares siyrka i alll högre grad grundar sig på
uppgifter om tekniska prestanda hos hans materiel. Även överbefälhavaren flnner
del beklagligt all utredningen har gjort denna begränsning i sill arbete.
5
Riksdagen 1976. t saml. Nr 189.
Prop. 1975/76:189 66
Behovet
av en miUtär underrättelsetjänst i fredstid
Överbefälhavaren,
chefen for armén och försvarets forskningsanstalt instämmer i utredningens
uttalanden om behovet av en militär underräitdseijänst i fred. Chefen för armén
finner att uiredningen har redovisat behovei av underrättelser för all få
förvarning och underlag för förbandsproduktion och krigsplanläggning på ett bra
säll. Överbefälhavaren anslutersig lill utredningens slutsats att tilltron lill
vårt lands förmåga att hävda sin självständighet bl, a, beror på
underrättelsetjänstens effektivitet. Han delar också utredningens uppfattning
att ökade krav kan komma att ställas på vår underrättelsetjänst både på
inhämtnings- och bearbetningssidan i fråga om kontroll av nedrustningsåtgärder.
Synpunkter
på den hittillsvarande verksamheten
Chefen
för armén finner i anslulning till utredningens bedömning av inriktningen av
IB all det är vanskligt med en för hård styrning av denna typ av
underrättelseorganisation. Enligt arméchefen finns det en risk alt man
härigenom binder upp organisationens verksamhet och inle når avsedd effekt.
Chefen
för marinen anser all inriktningen av verksamheten inte kan ha påverkats av om
försvarsstabens personal har känt till IB eller inle. Han påpekar alt
överbefälhavaren, chefen för försvarsstaben och chefen för sektion 2, som är
ansvariga för inriktningen, har känt till IB,
Den
militära underrättelsetjänstens mål och verksamhetsområde
Chefen
för armén anser att utredningens förslag till gränsdragning mellan underrättelse-
och säkerhetstjänsten är lämpligt. Genom all syftet med de bägge verksamhetsgrenarna
framhålls, framsiår gränsen mellan dem enligt arméchefen på ett klart sätt. Han
framhåller att underrättelsetjänstens verksamhel bör vinna på all inle kopplas
ihop med de uppgifter som normall ligger på säkerhetstjänsten. Chefen för armén
betonar dock att det är viktigt med en väl fungerande samverkan mellan dessa
verksamhetsgrenar så att säkerhelsunderräiielserna kommer underrättelsetjänslen
till godo. Även chefen för marinen instämmer i förslaget till gränsdragning.
Vad
avser k ra vel på allsidighet insltämmer chefen för armén i utredningens
uttalande att detta skall avse resultatet och inle verksamhetens omfattning
och inriktning mot vissa länder.
Överbefälhavaren
delar ulredningens uppfaltning att lillgång till i n for-mation om länder utanför
närområdet är betydelsefull för att kunnga göra insiktsfulla och välgrundade
bedömningar av händelseutvecklingen. Han pekar på alt snabba förändringar i
händelseutvecklingen
Prop.
1975/76:189 67
utanför
vårt närområde kan komma all ställa krav på ökade resurser för sådan särskild
inhämtning som inte kan tillgodoses med andra befintliga medel, t, ex,
utrikesdepartementet. Enligt överbefälhavaren är del därför, i motsats lilj vad
utredningen har anfört, angeläget att underrättelsetjänsten har egna resurser
som motsvarar behoven också i sådana lägen.
Chefen
för armén anser att uiredningen inte har analyserat behovet av information om
länder utanför närområdei tillräckligt noga. För all vi skall kunna ulveckla
vår försvarsmakt på bästa möjliga sätt krävs enligt armé-chefen inhämtning av
underrättelser också från länder utanför närområdet, Enligl hans bedömning kan
detta knappast ske enbart genom utrikesdepartementets försorg. Chefen för
armén betonar att den nuvarande försvars-attachéorganisationen inle får
minskas.
I
fråga om u nderrä t tel se tjä nstens roll i försvarsmak-lens långsiktsplanering
flnner uiredningen att det i första hand bör ankomma på andra verksamhetsgrenar
än underrättelsetjänsten all la fram den del av beslutsunderlaget som gäller
främmande makter. Försvarels forskningsanstalt bilräder i princip denna uppfaltning
men framhåller samtidigt underrätielsemaierialets belydelse som underiag för
framtidsstudier.
Chefen
för armén anseratt underrättelseijänsiens verksamhet inte får begränsas i lid
eller rum. Arméchefen bedömer alt del är myckel svårt alt dra en gräns mellan
underrättelsetjänst och framtidsstudier. Även långsiktiga prognoser måsle
enligt arméchefen grundas på dagslägel och lidigare ulveckling, Enligl
arméchefen krävs därför all underrättelsetjänsten arbetar i nära samverkan med
studieverksamheten.
Inhämtning
av underrättelser
Chefen
för armén anför alt utvecklingen på del sambandstekniska området sannolikl gör
att försvarets radioanstalt kommer att få alll svårare alt verka. Riktade
sändningar, talkrypto, snabbsändare m, m, kan sålunda enligt arméchefen minska
organisationens möjligheter att inhämta underrättelser. Utredningens
uppfattning om radioanstaltens ökade belydelse delas därför inte av chefen för
armén. Arméchefen påpekar också alt utredningen inte har berört inhämtningen av
underrättelser genom publikalionsstudier, som har den största betydelsen för
försvarsgrenscheferna. En annan viktig källa som uiredningen inte har beröri är
kontakterna vid utlandsresor och utländska besök. Uiredningen har enligt
arméchefens uppfattning inte heller tryckt tillräckligt hårt på kravet på fiexibilitet
i inhäminingsorganisationens olika delar.
Överbefälhavaren
delar utredningens uppfattning att det mäste bedömas från fall lill fall vad
som är godtagbara former för underrättelseinhämtning och att man därvid måste
ta hänsyn till samtliga inverkande faktorer. Överbefälhavaren framhåller att
den miljö som delar
Prop. 1975/76:189 68
av
IB verkar i liknar krigsförhållanden också i fred. Effektiviteten i den särskilda
inhämtningen beror enligt överbefälhavarens uppfattning i hög grad på
möjligheterna att snabbt anpassa verksamheien efler lägel. Därför är det enligt
överbefälhavaren väsentligt att verksamheien inte regleras genom föreskrifter i
vidare mån än vad som bedöms oundgängligen nödvändigt. Överbefälhavaren förutsätter
att den särskilda inhämtningen tillförsäkras möjlighet att också i fortsätlningen
kunna verka självständigt under dessa betingelser. Enligt överbefälhavaren
ligger det i sakens natur att man förden särskilda inhämtningen måste tillämpa inte
bara särskild organisation och fristående gruppering utan också helt andra
arbetsformer och rutiner än vad som gäller för försvarsstaben.
Överbefälhavaren
ansluler sig i princip lill vad uiredningen har uttalat om utnyttjande av inhemskt
hemligt malerial. Han framhåller emellertid alt IB av sekretesskäl sällan
uttömmande kan redovisa bakgrunden till en begäran om sekretessbdagd informaiion.
Enligt överbefälhavaren är det därför angelägel att det skapas former som
gördel möjligt för IB att vid behov få ta del av hemligl malerial, t. ex.
personakter, även om bara en begränsad del av motiven kan läggas fram för
berörd myndighet, Konlrollbehovel kan enligt överbefälhavaren tillgodoses genom
den insyn som den föreslagna underrätlelsenämnden förutsätts få.
Bearbetning
av underrättelser
Överbefälhavaren
finner att utredningens påpekande att försvarsstabens underrättelseavdelning
och försvarsgrensstabernas underrättelseenheter inte i Önskvärd utsträckning
har kunnat fullgöra de många arbetsuppgifter som har ålagts dem är viktigt.
Överbefälhavaren understryker att bristen på bearbetningsresurser blir än mer
påtaglig genom att informalionsfiödet ökar fortlöpande. En avsevärd del av
informationsmaterialet kan enligt överbefälhavaren över huvud taget inte bearbetas.
Viktiga underrättelser kan därför förbises.
Utredningen
lar i betänkandet upp eftersläpningen med presentation av vissa underrättelser
i handboksform. Försvarets materielverk anser att del inle klart framgår av
betänkandet vilken omfallning handböckerna skall ha och vilka myndigheter som
skall ha det formella ansvarel för dem. De brister som utredningen har pekat på
i detta avseende visar enligt materielverkets uppfallning att det är
materielverkets och inte i första hand för-svarsgrenssiabernas bearbelningsresurser
som behöver förslärkas. Enligt materielverket hänger problemen också samman med
de brister i försvarsstabens uppföljnings-och utvärderingsresursersom
utredningen haranmärkt på,
Uiredningen
pekar på att ökad effektivitet borde kunna åstadkommas vid bearbetningen av underräiidsemaierialei
om datateknik las i an-
Prop. 1975/76:189 69
språk
mera än vad som är fallel f n. Överbefälhavaren anseratt erfarenheterna av de
syslem som finns i drift klart visar behovet av att kunna utnyttja denna teknik
vid registrering, lagring och annan behandling av underräitelsemaierial. Föratt
kunna vidareutveckla dalamaskinstödda system krävs emellertid enligt
överbefälhavaren ekonomiska insatser. Överbefälhavaren har också tagit med
sådana i sin programplan. Överbefälhavaren framhåller all del pä lång sikt kan
bli nödvändigl även för IB att utnyttja datateknik för sina särskilda behov av
informationsbehandling.
Delgivning
av underrättelser
Chetén
för armén pålalarsom en brist all endast delgivningen av materialet från IB och
inle del omfattande behovet av delgivning och serviceverksamhet bl, a, i
förbandsproduktionen har behandlats av utredningen. Denna brist torde enligt
arméchefen ha påverkat utredningens överväganden.
Underrättelsetjänstens
organisation
Utredningen
föreslår all underräitelseledningens nivå höjs genom alt en befallning som underräiielsechef
inrättas i försvarsstaben med samma tjänsteställning som souschefen i staben.
Överbefälhavaren anser all en sådan förändring inte i den grad som utredningen
anför skulle öka underrättelsetjänstens auktoritet i förhållande till andra
verksamhetsgrenar och dess möjligheteratt dra lill sig duglig personal.
Överbefälhavaren framhåller vidare all del inie bör finnas fler generaler än
nu i försvarsslaben, Enligl överbefälhavaren talar ingenting för alt underrällelsechefen
bör stå kvar i Ijänsi längre än lill 60 års ålder, Chefenför armén anser an ulredningens
förslag till nivåhöjning innebär en övervärdering av underrättelsetjänsten i
förhållande till andra stödfunktioner.
Chefen
för marinen delar utredningens uppfattning att underrättelsetjänsten är en väsenilig
stödfunktion och all dess nivå i ledningsorganisationen bör höjas. Chefen för
flygvapnet intar samma ståndpunkt. Försvarets materielverk anför all
förändringen kan vara motiverad.
Uiredningen
bedömer all resurserna för underrättelsetjänstens ledning inte är lillräckliga
f n. och föreslår all nuvarande lednings- och beredningsorgan förs samman och
förstärks saml knyts direkl lill underrällelsechefen. (3veröe/ö//7avö/'e/;
delar ulredningens uppfaltning om behovet av ytterligare ledningsresurser.
Överbefälhavaren anser dock all uiredningen i della sammanhang inle tillräckligt
har behandlat frågan om inriktningen av källorna. Försvarsstabens
underrättelseavdelning har enligl överbefälhavaren hittills inte kunnat klara
denna uppgift i önskvärd omfattning på grund av personalbrist. Enligt
överbefälhavarens uppfattning måste möjligheten att inrikta källorna
säkerställas i den centrala ledningen för underrättelseljänslen.
Prop.
1975/76:189 70
Försvarets
materielverk anser alt en på vissl sätl uppbyggd grupp bör ingå i
underrättelsechefens ledningsenhet för att leda den tekniska underrättelsetjänsten.
Materielverket lämnar vissa förslag lill arbetsuppgifter och arbetsformer för
gruppen men anser att mera detaljerade förslag bör anslå tills det finns ett organisationsförslag
för de centrala staberna. Också chefen för flygvapnet och försvarets
forskningsanstalt framhåller all en central led-ningsenhel bör innehålla
särskilda resurser för ledning av den lekniska underrättelsetjänsten.
Utredningens
förslag till ce n t ra I i se r i n g av bearbetningsresurserna biträds av
överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, försvarets materielverk och försvarets
radioanstalt med vissa invändningar och reservationer.
Överbefälhavaren
anser att enbart ell sammanförande av resurser inte kan undanröja bristerna på
bearbetningssidan. Ytterligare resurser måste enligl överbefälhavaren
tillföras, Enligl överbefälhavaren behövs t, ex, en utvecklings- och
driftenhet för databehandling av underrättelser i försvarsstaben.
Chefen
för flygvapnet konstaterar all resurserna för grundbearbetning av underrättelser
inle ökar totalt sett vid ett genomförande av ulredningens förslag. Däremoi kan
de möjligen utnyttjas bätlre än hittills. Försvarsgrenscheferna måste dock
alltjämt ha resurser främst för att ytterligare bearbeta försvarsstabens
underrättelsematerial för förbandsproduktionen. Flygvapenchefen anseratt detta
förutsätter en personalförstärkning, vilkel utredningen inte har beaktat.
Chefen för fiygvapnei framhåller vidare alt del bör övervägas om inle också bearbelningsresurserna
inom den lekniska underrättelsetjänslen helt eller delvis skall föras över
till försvarsstaben.
Den
föreslagna centraliseringen kommer eniigl försvarets materielverk all starkt
inverka på de kontaktytor som materielverkets underrätielsecentraler har byggt
upp, främst mot försvarsgrensslaberna men också mol försvarsslaben.
Materielverket anser därför att det är nödvändigl att samtidigt beakla hur den lekniska
underrättelsetjänslen bäst skall kunna anslutas till den nya centrala
organisationen och hur de hittills uppbyggda kontaktytorna skall kunna
vidareutvecklas ulan några effektföriusier. Organisatoriskt kan man länka sig
att materielverkets bearbetningsresurser ansluts till försvarsstaben.
Materielverket anser dock inte att detta är nödvändigt för all verksamheten
skall fungera lillfredsslällande. 1 stället bör resurserna för hela den tekniska
underrättelseljänsten förstärkas som materielverket lidigare har förordai.
Försvarets
radioanstalt anser alt den föreslagna förstärkningen av den centrala
bearbetningen är nödvändig. Härigenom kan resultatet av signalspaningen tas till
vara bättre än hittills. Det nödvändiga samarbetet mellan inhämtande och
bearbetande experter kan vidare utvidgas och fördjupas. Detta måsle enligt
radioanstalten vara till gagn för underrättelseljänslen i dess helhei.
Försvarets forskningsanstalt menar alt en samordnande ledning av hög kvalitet
är viktigare än en centralisering av bearbetningsresurserna.
Chefen
Jör armén anser alt den föreslagna centraliseringen av bearbel-
Prop.
1975/76:189 71
ningsresurserna
är olämplig. En sådan lösning ulgår enligl arméchefen alltför ensidigt från underrältelsebehoven
för förvarningsfunktionen. För personal som leder utvecklingen av krigsförband,
materiel och utbildning måsle motståndaren och slridsmiljön enligl arméchefens
uppfattning vara en levande verklighet. Chefen för armén anser alt detta inle
går att åsladkomma genom inläsning av periodiska sammanfattningar och
slutsatser om utges av en sammanhållen underrättelseenhet. Det kräver i stället
aktivt dellagande framför allt i studieverksamheten. Genom alt följa ulvecklingen
i länder med försvarspolitiska förhållanden liknande våra får vi också idéer
som är värdefulla för utvecklingen av vårt försvar, Enligl arméchefen har dessa
slora fördelar med vår nuvarande organisation inte betonats tillräckligt av utredningen.
Utredningen
framhåller att inriktning av underrättelseljänslen skall göras av de
befattningshavare inom försvarsmakten som har behov av underrättelser.
Arméchefen anser att della inte kan tillgodoses om underrättelsetjänsten
centraliseras. Han anser alt n-iyndigheter utanför försvarsslaben måste ha egna
resurser som kan inriktas och ledas med hänsyn till verksamheten inom resp.
ansvarsområde.
Chefen
för marinen framhåller att förslagen lill ändrad organisation noggrant bör
övervägas av försvarsmaktens ledningsutredning, främsl med hänsyn till de
totalt sett begränsade resurser som underrättelsetjänslen har i dag och
sannolikt kommer att förfoga över i framtiden. Enligt marinchefen är det inte alltid
så alt en centralisering av tillgängliga resurser leder till ökad effekt. En
överföring av försvarsgrenschefernas bearbetningsuppgifter och resurser till
försvarsstaben ger enligt marinchefens uppfattning knappast någon verkan. Vid
en sådan åtgärd bedömer chefen för marinen att försvarsgrenscheferna tvingas
att fylla på sina kvarstående bearbetningsresurser,
I
fråga om den inre organisationen av en central be-arbetningsenhel anför chefen
för Jlygvapnet att kravei på specialkunskaper är så omfatiande inom fiygförbanden
att personal med kunskaper inom detta område inle bör delas upp på andra
bearbetningsområden. Han kan därför inle biträda förslaget all bearbetningsenheien
skall delas in geografiskt i slällel för som nu efler ämnesområden.
Överbefälhavaren ulgår från all förslag till en lämplig organisation av
enheterna under underrällelsechefen får las upp i samband med
ledningsutredningens arbete efter ytteriigare överväganden inom försvarsstaben.
Beträffande
lB:s organisatoriska anknyining anser över-befälhavaren att byrån inte skall
inordnas i försvarsstaben, som utredningen föreslår, utan ges en friare
ställning, Enligl överbefälhavarens uppfattning har hillilis rådande
lydnadsförhållanden varit till gagn för verksamheten, särskill vid kontakter
utomlands med bl, a, andra underrättelseorganisationer, Underrätldsepersonal i
allmänhel bör enligl överbefälhavaren inle ha direkla kontakter med den
personal som arbetar vid IB, Överbefälhavaren bedömer att samordningen mellan
sektion 2 i försvarsstaben och IB kan
Prop.
1975/76:189 72
utföras
av sektionschefen och, då det är nödvändigt, av chefen för försvarsslaben.
Chefen
för armén anser att IB bör vara underställd överbefälhavaren och ha en egen
organisation uianför försvarsslaben. Arméchefen delar inle heller utredningens
uppfattning all underrättelsechefen skall vara IB:s öppet redovisade chef
Detta skapar enligt arméchefen en oklarhet i ansvarsförhållandena som inte är
godtagbar. Det försvårar också - liksom en organisation med byrån inom
försvarsstaben - byråns säkerhetstjänst, kontakter med utländska
underrättelseorganisationer och allmänna verksamhet påett sätt som är
allvarligt för arbelseffekten.
Försvarets
forskningsanstalt anför all ulredningens förslag om IB:s framlida lydnadsställning
m, m, är ägnade att minska en sådan jämförelsevis extrem organisations möjligheteier
all verka.
Chefen
för marinen ansluler sig lill ulredningens bedömning all IB bör inordnas i
försvarsstabens organisation.
Överbefälhavaren
biträder förslagel att juridisk expertis skall kunna ställas till lB:s
förfogande och att nödvändiga medel för detta anvisas.
Insyn
och kontroll
De
remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag all inrätta en försvarels
underrättelsenämnd biträder förslagel eller förklarar all de inte vill
motsätta sig del. Chefen for armén anser all förslaget är välbalanserat. Han
bedömer att nänindens verksamhet inle kommer att påverka överbefiilhavarens möjligheler
alt effektivt leda och samordna underrättelsetjänsten. Nämnden kommer i
stället enligt arméchefen alt öka förtroendet för verksamheien, vilket enligl
honom är av grundläggande betydelse.
Överbefälhavaren
biträder förslagen om underrätielsenämndens funktion, organisation m, m. Han
framhåller att experter och sakkunniga i nämnden av säkerhetsskäl bör utnyttjas
med största återhållsamhet. Enligt överbefälhavarens uppfattning bör del bland
nämndens första onigång ledamöler ingå personer som har tillhört underrällelseulredningen.
Försvarets
radioanstalt framhåller att dess verksamhel styrs av olika direktiv och
anvisningar. Verksamheten redovisas årligen i programplaner och
årsredovisningar lill regeringen. De särskilda revisorerna har tillgång till de
upplysningar de önskar inte bara om förvaltningen utan också om underrättelsetjänsten.
Något behov av ytterligare möjligheter lill insyn och kontroll finns enligl
radioanstalten inte fördess verksamhet. Radioanstalten anser sig dock inle ha
någon anledning att motsätta sig att en underrällelsenämnd inrättas.
Försvarets forskningsanstalt anser alt ulredningens förslag lili
kontrollåtgärder inte är övertygande till alla delar.
Prop. 1975/76:189 73
Ekonomi- och arkivfrågor m. m.
Överbefälhavaren delar ulredningens uppfaltning att det är
olämpligt alt generellt särredovisa kostnaderna för underrättelsetjänsten. Han instämmer
också i bedömningen att kostnaderna för IB inle bör redovisas öppet. Han bilräder
vidare ulredningens förslag att kostnaderna för all fast anställd personal vid
försvarsstabens underrättelseavdelning skall budgeteras över försvarsstabens
primäruppdrag till allmän ledning och förbandsverksamhet.
Överbefälhavaren anser i likhet med uiredningen att olika
slag av i ä c k -organ är nödvändiga för IB:s verksamhet, Liksoni uiredningen
anser han också all del är viktigt all de ekonomiska reglerna för denna del av
verksamheten är entydiga och att efterföljden kontrolleras noga, Överbefilhavaren
förstår utredningens principiella syn all delat ägande mellan slalen och
privatpersoner inte bör få förekomma i fråga oni bolag, fastigheter o, d. men
anser alt delta inte får gälla generelll. Liksom hittills krävs enligt överbefälhavaren
olika formerav ägande. Vilken form som skall väljas får enligt
överbefälhavarens mening beslämmas i saniråd med den som reviderar ekonomin
inom detta specialområde.
Förslaget alt inrätta ett särskilt fack för underrättelseljänslen
får ell övervägande negativt mottagande. Överbefälhavaren anser att de olika un-derrältelsefunktionerna
skiljer sig så avseväri från varandra alt del knappast är möjligt att inordna
alla aktiviteter i ett fack enligt planerings- och budgetsystemets definition.
Nuvarande planerings-och budgeleringsförfarande medger dessutom att
erforderliga uppgifter tas fram vid behov. Liknande synpunkter förs fram av
försvarets radioanstalt och chefen för armén. Även chefen för marinen motsätter
sig förslaget.
Chefen för flygvapnet framhåller att ell fackansvar för överbefiilhavaren
i fråga om underrättelsetjänsten måste avgränsas till enbart inhämtning,
bearbetning och delgivning. Del bör således inte onifatla t, ex, försvarsgrenschefs
produktion av underrättelseenheter för den egna krigsorganisationen.
Överbefälhavaren anser att utredningens förslag om arkivering
och gallring av underrättelsehandlingar är lämpligt. Chefen for armén delar
utredningens uppfaltning att skyddel av källor skall gå före forskningens behov
vid bedömningen om handlingar vid IB skall förstöras. Arméchefen anser dock all
sådana handlingar bör förstöras redan efler ell år.
Vissa personalfrågor
De remissinsianser som har yttrat sig över ulredningens
förslag i personal-och utbildningsfrågor delar ulredningens grundsyn på detta
område men kommer i vissa fiill med detaljanmärkningar.
Prop.
1975/76:189 74
Överbefälhavaren och chefen för armén understryker att r e
k r y 1 e r i n g -e n av personal lill IB måsle ägnas särskild omsorg. Enligt
överbefälhavaren och arméchefen är det vikligl att denna personal
"handplockas" med omdöme.
Överbefälhavaren, chefen för armen och chefen för jlygvapnet
ansluter sig till ulredningens uttalanden om behovet av en bättre utbildning av
underrättelsepersonalen. Överbefälhavaren anser dock alt IB-personalen bör
skiljas från övrig underrätldsepersonal i utbildningshänseende med hänsyn lill
de särskilda krav som lB:s inhämtning av underrättelser släller. Enligt
överbefälhavaren bör IB svara för utbildningen av den egna personalen, 1
lämplig ulsträckning bördock en central underrältdseutbildning utnyttjas.
Överbefälhavaren kan inle tillstyrka ulredningens förslag
alt a n s t ä 11 -ningsliden för personal vid IB allmänt skall vara 12-15 år.
Vissa av de anställda har enligt överbefälhavaren sådana arbetsuppgifter alt
del med hänsyn lill risken för avslöjande kan vara olämpligt all de stannar i
anställningen under så lång lid som uiredningen föreslår. Andra kan och bör
stanna längre.
Överbefälhavaren och chefen för armén anser all särskilda
åtgärder måste sältas in för all åsladkomma säkerhet och trygghet för den
personal vid IB som måste lämna sin anställning före normal pensionering. Båda myndighelerna
anser att man inle bör använda sig av personalnämnderna i dessa Udl.
Försvarels maieridverk tar upp förhållandena för den civila
personalen vid verkels underrätielsecentraler och påpekarail lönerna för denna
personal sällan motsvarar arbetets svårighetsgrad. Materielverket anser alt I,
ex, ett s, k, högsilönesystem skulle ge bättre fiexibilitet och öka möjlighelerna
till punktinsatser.
Genomförandet av utredningens förslag m. m.
Överbefälhavaren understryker att underrättelsetjänstens
organisation bör bestämmas slutgiltigt i samband med den pågående översynen av
stabsorganisationen. Han anser dock alt regeringen bör ge viss inriktning beträffande
IB:s lydnadsförhållanden. Chefen för marinen föreslår att försvars-maklens ledningsulredning
på nyll granskar underrättelsetjänstens organisation,
I fråga om de kostnader som föranleds av utredningens
förslag pekar överbefälhavaren på alt de förstärkningar som behövs inom
underrättelse-området bör vägas mot andra behov. Liknande synpunkter har chefen
for armén som framhåller all vi måsle vara mycket återhållsamma med alla
kostnader som inte har direkl krigsavhållande effekt.
Föredraganden
Underrättelsetjänstens grunder och nuvarande förhållanden
Underrälidseljänsi innebär vanligen verksamhel som syftar
till all kartlägga främmande makters förhållanden. Med militär underrätiel-
Prop.
1975/76:189 75
se tjä
nsl avses i regel sådan verksamhet som organisatoriskt är knuten till ell lands
försvarsmakt.
En
av vår militära underrättelsetjänsts uppgifter i fredstid är all ge regeringen
och försvarsledningen den förvarning som behövs för att vårt värnpliktsförsvar
skall kunna mobiliseras och göras stridsdugligt i tid för alt möta ett angrepp.
Underrättelsetjänsten skall vidare lämna underiag för vår k r i g s p I a n I ä
g g n i n g i form av kunskap om länkbara motståndares militära resurser,
organisation, taklik och utrustning. En tredje uppgift för vår militära
underrättelsetjänst är all bidra med underlag för försvarsmaktens långsiktsplanering
i ett perspektiv på 15-20 år. Underrättelsetjänsten skall också lämna underlag
för beslut om försvarsmaktens ingripande vid g rä n s k rä n k n i n g a
r,
Överbefälhavaren
skall enligt sin instruktion (1968:408) leda underrättelsetjänsten inom
försvarsmakten. Han biträds därvid av försvarsslaben. Inom denna bereds frågor
om underrättelsetjänst vid underrättelseavdelningen i sektion 2.
De enheter som har till
huvudsaklig uppgift att i n h ä m t a underrättelser är försvarets radioanstalt
och överbefälhavarens enhel för inhämtning av underrättelser med s, k,
särskilda medel, IB, Övriga inhämlningsenheter är försvarsattachéerna, som
lyder under chefen för försvarsstaben, samt militärbefälhavarna (inkl, chefen
för första flygeskadern) som svarar för underrättelsetjänsten inom sina
militärområden. Underrättelser inhämias dessutom av civila enheter som
utrikesdepartementet, polisen, tullen och lotsverket. Den del av inhämtningen
som består i genomgång av allmänt tillgängligt material bedrivs vid fiera
staber och myndigheter.
Huvudorganet
för bea rbe t n i ng av militära underrättelser är försvarsstabens
underrättelseavdelning. De olika ämnesområdena har dock delats upp så alt
vissa underrättelser bearbetas vid försvarsgrensstaberna samt, vad gäller den
tekniska underrättelsetjänslen, vid försvarets forskningsanstalt, försvarets
materielverk, fortifikaiionsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse.
Försvarsstabens
underrättelseavdelning är både överbefälhavarens stabsorgan vid ledningen av underrätielseljänsten
och hu-vudunderrätlelsemyndighet för bearbetning av underrättelser inom vissa ämnesområden.
Vid avdelningen inhämias dessutom öppen information, 1. ex, genom litteratur-
och tidskriftsstudier.
Det
underrältelsematerial som kommer in till avdelningen från olika källor bearbetas
vid detaljer som är underställda en gemensam produktionsledare. Vid avdelningen
finns vid sidan av bearbeiningsdetaljerna en ceniraldeialj. vars personal
biträder chefen för sektion 2 och chefen för underrättelseavdelningen med bl,
a, samordnings- och budgetfrågor.
Underrättelsetjänsten
vid försvarsgrensstaberna omfattar främst bearbetning av underrättelser inom
vissa ämnesområden och planläggning av un-
Prop.
1975/76:189 76
derrällelsetjänsten
inom den egna försvarsgrenen. Försvarsgrenscheferna har i fred ansvar också för
inhämtning av underrättelser genom publikationsstudier, iakttagelser vid
utländska militära besök här i landet, iakttagelser vid tjänsteresor utomlands
och iakttagelser som kan göras vid samverkan med civila myndigheler.
De
nämnda uppgifterna utförs inom arméstaben avenlaklik-och underrättelseavdelning
som ingår i sektion 1 i staben. Underrättelsetjänsten vid marinstaben
handläggs vid underrättelse- och säkerhetsavdelningen, Äveniflygsiaben bedrivs
underrättelsetjänsten vid en underrättelse- och säkerhetsavdelning.
Försvarets
radioanstalt har lill uppgift främsl all utöva underrättelseverksamhet riktad
mot telesändningar och alt ulveckla den lekniska materiel och de metoder som
behövs för anstaltens verksamhet.
Radioanstalten
är en självständig myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Chef föranstalten aren generaldirektör. Radioanstalten saknar verksstyrelse.
Anstalten är organiserad på en produktionsavdelning, en administrativ enhel, en
leknisk enhel, en utbildningsenhet och ett planeringssekretariat.
Överbefälhavaren
meddelar anvisningar för den närmare inriktningen av verksamheien vid
radioanstalten, I frågor av särskild betydelse för utrikesdepartementet eller
rikspolisstyrelsen skall överbefälhavaren dock samråda med
kabinettssekreteraren resp, rikspolischefen,
I
B har till uppgift att med andra s, k, särskilda medel än signalspaning inhämta
underrättelser om främst utländska militära, mililärpoliiiska och miliiärgeografiska
förhållanden. Byrån har sill ursprung i den sektion vid försvarsstabens
underrättelseavdelning som organiserades under andra världskriget för att möta
de ökade kraven på underrättelser från vårt närområde. Den var till en börian
underställd chefen för försvarsstaben, I samband med att staben år 1968
upphörde all vara självständig myndighet ställdes IB direkt under
överbefälhavaren.
Under
de försia åren svarade IB för att både ulrikesunderrätlelser och säkerhetsunderrätielser
inhämtades. Omkring år 1970 upphörde dock byrån med att här i laridet inhämia
underrättelser av det sistnämnda slaget,
lB:s
organisation och arbetsuppgifter regleras i Beslämmelser för tjänsten vid IB (BIB),
I fredstid är IB indelad i arbetsenheter. Den direkla ledningen av IB utövas av
en chef som har avdelningschefs tjänsteställning.
Den
närmare inriktningen av lB:s arbeie anges fortlöpande av överbefälhavaren,
antingen för en bestämd tidsperiod eller för ett visst sakområde.
Kraven
på säkerhetsskydd kring IB har gjort det nödvändigl att från tid lill annan
vidta särskilda arrangemang för all dölja verksamhet, lokalers rätta
användning, innehav av fordon och annan materiel m. m.
Vid
våra större beskickningar utomlands finns försvarsallachéer som har till
uppgift att på öppen väg inhämta underrättelser om militär-
Prop.
1975/76:189 77
politiska
förhållanden samt om den militära och militärtekniska utvecklingen, Försvarsallachéernas
huvudsakliga arbetsuppgifter är dock alt vara militära rådgivare ål
vederbörande beskickningschef, att biträda vid anskaffning av materiel lill
försvarsmakten samt alt förbereda och underiätta besök av representanter för
myndigheter som tillhör vår försvarsmakt.
Försvarsattachéerna
är underställda chefen för försvarsslaben och är inle knutna till
utrikesdepartementet. Vid vederbörande beskickning lyder de dock under
beskickningschefen.
Den tekniska
underrättelsetjänsten inom fö rs v a re t s materielverk betjänar
överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna med underlag beträffande prestanda
ni. m, för den utrustning som ingår i andra länders krigsmakter. Den tjänar
också materielverkets egna behov och kan sägas utgöra en specialinriktning av
verkels instruktionsenliga, övergripande uppgift alt följa den tekniska
utvecklingen.
Vid
förs va ret s forskningsanstalt bearbetas underrättelser av grundläggande
vetenskaplig natur avseende materiel, teknik och forskning.
Vid
fort f i ka t ionsfö r va 11 n i nge n och försvarets sjukvårdsstyrelse finns
kontaktmän i underrättelsefrågor som svarar för den tekniska
underrättelsetjänsten inom resp. myndighets verksamhetsområde.
Militärbefälhavarna
leder i fred underrättelse- och säkerhetstjänsten inom militärområdena och
vissa angränsande delar. Underrättelsetjänsten i fred omfattar för mililärbefälhavarnas
del både inhämtning av underrättelser och bearbetning och delgivning av dem.
Vid samtliga militärområdessiaber ombesörjs denna verksamhet vid underrältelse-och
säkerhetsavdelningarna.
Underrättdsetjänsten
vid fö rs t a fiygeskaderstaben bedrivs av underrättelse- och säkerhetsavdelningen.
Verksamheten
vid försvarsmaktens underrättelseorgan belalas från anslagen Försvarsstaben,
Arméstaben, Marinstaben, Flygslaben, Militärområdessiaber m. m,. Försvarels
sjukvårdsstyrelse, Foriifikationsförvaliningen, Försvarets materielverk.
Gemensam försvarsforskning. Försvarets radioanstalt och Insatsberedskap m. m.
Den svenska underrättelseljänsten kostar ca 100 milj. kr. för budgetår räknat i
medelprisläget för budgetåret 1974/75. 1 detta belopp ingår inte kostnader för
den normala fiygspaningsverksam-heien m.m,
I k ri
g har underrätlelsetjänsten myckel större omfattning än i fredslid, I
krigsorganisationen tillkommer framför alll de enskilda förbandens underrättelseorgan
i form av t, ex, spaningsenheter av olika slag. Ändamålet med underrättelsetjänsten
i krig är att lämna del underiag om fienden och hans handlingsmöjligheter som
behövs för militära chefers bedömanden och beslut i stort samt för beslutens
genomförande.
Prop.
1975/76:189 78
U
nderrättelseut redningen
Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag i januari 1974 sex
sakkunniga för att utreda riktlinjerna för den militära underrättelsetjänsten ni,m.
De sakkunniga, som tog namnet 1974 års underrättelse-utredning, avlämnade i
januari 1976 betänkandet (SOU 1976:19) Den militära underrättelsetjänsten,
Uiredningen
förklarar sig dela uppfattningen att vi behöver en militär underrättelsetjänst.
Den anser att behovet av en sådan verksamhel är särskilt stort på grund av vårt
lands läge i gränsområdet mellan två militära block och vår alliansfria
utrikespolitik. Utredningen undersirykeratl vårt försvars-syslem, som bygger på
allmän värnplikt, kräver att vi får fö r v a r n i n g om ett angrepp i så god lid
att vårt försvar hinner mobiliseras. Uiredningen pekar vidare på alt den
militära underrättelseljänsten har en mycket stor betydelse genom att lämna
försvarsmaktens ledning underiag för krigsplanläggningen.
Enligl
ulredningens uppfattning har underrättelsetjänsten också ett visst värde för fö
rs va rs ma k t e ns långsiktsplanering. Utredningen finner vidare att ökade
krav kan komma alt ställas på underrättelsetjänsten när del gäller all la fram
underlag för att kontrollera efterlevnaden av ingångna nedrustningsavtal.
Utredningen
ger vissa synpunkter på den hittillsvarande verksamheten, främst vid IB. Uiredningen
betonar all IB är att se soni ett beredskapsorgan och som ett komplement till
övriga källor. Utredningen konstaterar bl.a, alt vårt land skulle la
svårigheter att genom samverkan med andra underrättelseorganisationer erhålla vissl
underrältelsematerial ulan en organisation av IB:s lyp,
Uiredningen
anser all sekretessen kring lB:s existens har utgjort en grogrund för
spekulationer och missiänkliggöranden. Bristande kännedom om IB bland
försvarsstabens personal kan enligt utredningens uppfattning också ha bidragit till
att inriktningen av byråns verksamhel inle har haft önskvärd fasthet.
Vad
gäller del IB-material som har lämnats över till försvarsstabens säkerhetsavdelning
efter år 1970 bedömer utredningen alt många av uppgifterna i fråga har slörre
betydelse för säkerhetspolisen än för försvarsmakten, Uiredningen frågar sig
också om en del av materialet över huvud taget har någon betydelse för
karlläggningen av den säkerhelshoiande verksamheten mot vårt land,
Uiredningen
har i anslutning lill arbetet med alt inhämta underiag för sina överväganden om
den framtida underrätlelsetjänsten försökt klariägga sanningshallen i
påståendena om partipolitiskt utnyttjande av IB, Utredningen har inte kunnat
finna någol som stöder dessa påståenden.
Utredningen
behandlar den militära underrättelsetjänstens mål och verksamhetsområde. Enligt
uiredningen måsle
Prop.
1975/76:189 79
uppgifien
att inrikta underrättelseljänsten som helhet ligga på de befattningshavare inom
försvarsmakten som har behov av underrättelser,
I
anslulning lill uttalanden av riksdagens försvarsutskott och JO diskuterar utredningen
gränsdragningen mellan underrättelsetjänst och säkerhetstjänst. Utredningen
framhåller alt de enheter som hör till underrätlelseväsendet inte får inriktas
på alt inhämta, bearbeta och lagra annan informaiion än sådan som klart är
ägnad att öka eller befästa vår kunskap om andra länder i avseenden som är av
betydelse för vårt lands yttre säkerhet. Avsteg från denna regel bör enligl
utredningens mening få göras bara i vissa situationer när ell underrättelseorgans
eget säkerhetsskydd är beröri.
Utredningen
utgår från alt vårt lands militära underrättelsetjänst måsle inhämia och
bearbeta också hemlig informaiion.
Utredningen
tar upp kravei på allsidighet och understryker att det är våra kunskaper om omväriden
som skall vara allsidiga. Med hänsyn till de skiftande möjligheterna i olika
länder att på öppen väg få önskad informaiion måste underräitelseijänsiens
resurser riktas in mot länder och företeelser som vi eljest inle skulle ha
tillräcklig kunskap om,
Uiredningen
diskuterar be ho ve t av information om länder utanför vårt närområde. Utredningen
finner att del är betydelsefullt att ha tillgång till information också om
sådana länder. Utredningen anser dock inte att den militära underrättelsetjänsten
bör få ökade resurser för inhämtning av sådan informaiion. Del är emellertid
viktigt att säkerställa att bearbelningsorganen inom det militära underrätlelseväsendet
också i fortsättningen får tillgång lill material av delta slag som inhämias genom
utrikesdepartementets försorg.
Vad
gäller försvarsmaktens långsiktsplanering i ett perspektiv på 15-20 år anser uiredningen
alt del i första hand bör ankomma på andra verksamhetsgrenar än underrätlelsetjänsten
att ta fram den del av beslutsunderlaget som gäller främmande makter. Detta
hindrar inte att viktigt kompletterande malerial kan erhållas genom
underrättelsetjänst i vederlagen bemärkelse. Vid tillfällen när resurserna är
otillräckliga framstår det dock enligl utredningens uppfattning som nödvändigl
att förvarningsfunktionen prioriteras och att delta får gå ut över berörda
enheters medverkan i långsiktsplaneringen.
Signalspaningen
spelar enligl utredningen en viktig roll vid vår karlläggning av främst den
militära aktiviteten i vårt närområde. Utredningen anser all en fortsalt stark
satsning på den verksamhet som bedrivs vid försvarets radioanstalt bör ske inom
ramen för den militära underrättelsetjänstens totala resurstilldelning.
Inhämtning
av underrättelser med andra särskilda medel än signalspaning måste enligt ulredningens
bedömning få förekomma under förutsättning alt den bedrivs i godtagbara former.
Bedömningen av fornierna
Prop. 1975/76:189 80
måsle
ske från fall lill fall och styras bl, a. av försvarels behov av underrättelserna,
den utrikespolitiska situationen och riskförhållandena. All medverkan i sådan
inhämtning av underrättelser som det här är fråga om måste enligt utredningen
vara frivillig.
Utredningen
avvisar tanken påen särskild lagstiftning som gördel möjligt för personer som
är knutna lill underrättelsetjänsten alt använda sig av metoder som i sig
innebär kränkning av gällande lag.
Utredningen
tar upp frågan om del av bl, a, etiska skäl behövs regler som minskar de
möjligheter att handla som underrättelseorganen har f n. Utredningen anför i
detta sammanhang all underrättelseljänsten inte skall tillåtas alt använda sig
av infiltration i politiska och andra sammanslutningar under fredslid, 1 övrigi
konstalerarutredningenalt det givelvis inte är möjligt alt för varje tänkbar
situation formulera inskränkande regler. Utredningen förordar i stället att
principiella överväganden i dessa frågor får göras i samarbete mellan
underrättelsetjänstens ledning och företrädare fördel allmänna,
Uiredningen
bedömer att underrättelseorganen i vissa situationer har ett legitimi behov av
att utnyttja hemlig information som finns hos andra svenska statsmyndigheter. Utredningen
anser all del på detta område bör gälla samma regler för IB som för andra delar
av siatsförvallningen, Della innebär alt den myndighet som ansvarar för handling
som innehåller hemlig information alltid skall kontrollera att informationen
behövs för den andra myndighetens verksamhet,
Uiredningen
anser att det samarbete med andra länders underrättelseorganisationer som den
svenska underrätlelsetjänsten deltagit i har varil övervägande till gagn för
landet. Med hänsyn bl, a, lill del säll på vilket samarbetet bedrivs är del
emellertid svårt all överblicka vilka underrättelser vi lämnar lill andra
länder. En viktig fråga är också vad vi själva bör bidra med inom ramen för ett
sådant samarbete. Uppgifter om svenska medborgare och utländska medborgare
bosatta här i landet bör enligt utredningen få lämnas till annat lands
organisation bara när svenska säkerhetsintressen är berörda,
Uiredningen
anser att resurserna för b e a r b e t n i n g av underrättelser i de centrala
staberna f n, är för små.
Utredningen
menar all det är angeläget att pågående undersökningar av möjlighelerna alt i
ökad utsträckning använda dala maskiner i underrättelsetjänst slutförs,
Beiräffande
delgivningen framhåller utredningen vikten av att alla inhämtade underrättelser
ulan dröjsmål överlämnas till (delges) den centrala inslåns som skall utföra
bearbetningen inom vederbörande sakområde,
Uiredningen pekar på att
de framtida uppgifterna för de centrala staberna f n, ulreds av försvarsmaktens
ledningsutredning (FLU 74). Det förslag till ändrad organisation som underrällelseulredningen
lägger fram är därför inie utformat för att ligga lill grund för en omedelbar
och avgränsad
Prop.
1975/76:189 81
omorganisation
av berörda stabers underrättelseenheter, Underrättdseulred-ningen anser det
lämpligare att förslaget beaklas av ledningsutredningen i samband med den lotala
översynen av försvarsmaktens högsla ledningsorgan.
Utredningen
föreslår att de underrätidseuppgifter som f n, ligger på chefen för sektion 2
i försvarsstaben förs över till en ny befattning i staben på samma nivå som
chefen för operaiionsledningen. Utredningen benämner den nya befattningen underräiielsechef.
Utredningen
anser att del är nödvändigt all tillgängliga organ för beredning av
ledningsfrågor inom underrättelsetjänsten förs samman och förstärks: För-utredningen
framsiår del som mest naturligt och ändamålsenligt att ett sådant
beredningsorgan knyts direkt till underrällelsechefen.
Utredningen
föreslår att försvarsstabens och försvarsgrensstabernas bearbetningsresurser förs
samman i försvarsstaben. Utredningen lämnar öppet om användningen hos lorsvarsgrenscheferna
av underrätielsematerialet från den centrala bearbetningsenheien kräver all
viss underrätldsepersonal skall finnas kvar i försvarsgrensslaberna,
Uiredningen
redovisar flera skäl som har åberopats för I B: s organisatoriska placering uianför
försvarsstabsorganisationen direkl under överbefälhavaren. Vid en samlad
bedömning av frågan om IB:s organisatoriska placering finner utredningen
emellertid att övervägande skäl talar mot all byrån är knuien direkl till
överbefälhavaren. Utredningen diskuterar olika alternativ lill den nuvarande
organisationsformen. Utredningen anser all del med ulgångspunkl bl. a, i kravei
på en smidig övergång till krigsorganisation är lämpligasl alt IB för framliden
inlemmas i försvarsstaben, I försvarsstaben bör IB enligt utredningens mening
underställas underrällelsechefen.
Enligt
utredningen bör medel i fortsättningen ställas lill IB:s förfogande för att ge
byråns ledning lillgång till juridisk sakkunskap,
Verksamheien
vid IB har hittills till viss del bedrivits bakom täck-fö re t a g och andra läckanordningar.
Även i framliden bör del enligt utredningens mening vara tillåtet alt under
vissa villkor dölja verksamhel, anställnings- och ägandeförhållanden o, d,
bakom förelagsbeteckningar, enskilda personers namn ni. m,
Uiredningen
framhåller all vårt samhälle har ett omfallande system för insyn i och kontroll
av verksamhel inom den offentliga sekiorn. Enligt utredningens uppfattning är
det ändå av olika skäl nödvändigl med ytteriigare åtgärder för all öka insynen i
underrättelseljänslen. Åtgärder som främjar kontakter mellan underrättelse-väsendet
och övrigt samhällsliv bör enligt utredningens bedömande vara lill fördel med
tanke både på verksamheten som sådan och på medarbetarna. Utredningen förordar
därför att särskill utsedda förtroendemän får i uppdrag all fortlöpande slå i
nära förbindelse nied underrätlelseväsendet.
6 Riksdagen 1976: I saml. Nr 189.
Prop.
1975/76:189 82
Uiredningen
avvisar tanken att en ökad allmän insyn i underrättelse
ljänslen skall åstadkommas genom en lekmannastyrelse för försvarsstaben.
Den föreslår i slällel att ett särskilt organ inrättas för ändamålet. Det nya
organei bör enligt uiredningen kallas försvarels underrättelse-
nämnd, , '
Beträffande underrätielsenämndens'
arbetsuppgifter anser utredningen att huvuduppgiften bör vara alt
fortlöpande hålla sig underrättad om verksamheten inom det militära underrätlelseväsendet.
Uppgiften bör avse verksamheten på central och högre regional nivå.
För
alt säkerställa nämndens inflytande bör överbefälhavaren enligl ul- redningens
uppfaltning ha skyldighet'alt i viktigare frågor, t, ex. anslagsframställningar
och samverkan med främmande makters underrättelseorganisationer, samråda med
nämnden. Enligl ulredningens mening är det av olika skäl inte lämpligi,att
stadga ett obligatoriskt samrådsförfarande. Uiredningen föruisätler emellertid
att nämnden i fierialei frågor av belydelse informeras i efterhand, om tiden inte
har medgett samråd. Underrättelsechef och övriga lill vilka överbefälhavaren
kan delegera beslutanderätt i underrätlelsefrågor börenligt utredningen ha
motsvarande skyldighel all samråda med underrätlelsenämnden,
Uiredningen
anser all arbetsuppgifter m, m. för nämnden bör bestämmas i instruktion som
utfärdas av regeringen,
Uiredningen
föreslår all underrätlelsenämnden får fyra ledamöter, varav en ordförande. Hos
nämnden bör enligl utredningen vidare finnas en sekreterare saml övrig
biträdespersonal i mån av behov och lillgång på medel. Experter och sakkunniga
bör kunna anlitas under samma förutsättningar.
Enligl
ulredningens mening bör det ankomma på regeringen att utse ordförande och
övriga ledamöler i nämnden. Sekreterare och övrig biträdespersonal bör nämnden
lå tillsätta själv, Ledamöierna bör utses för tre år.
Överbefälhavaren
och övriga myndigheter inom försvarsmakten bör enligl uiredningen ha skyldighel
alt bistå nämnden med upplysningar och annal biträde. Inom ramen för sin insynsskyldighel
bör nämnden givelvis ha rätt all enligt gällande sekretessbestämmelser få del
av hemliga uppgifier.
Del ärenligt
utredningens mening viktigt all underrättelsenämnden fortlöpande redovisar
sina synpunkler på verksamheien för överbefälhavaren eller andra berörda
chefer. Om nämnden finner någol förhållande oiillfredsslällande bör den i försia
hand verka för en förändring hos vederbörande myndighei. Ifall
underrättelsenämnden finner alt regeringen bör ingripa i någol förhållande, bör
nämnden enligl utredningens åsikt ha möjlighet att göra framställning om delta lill
regeringen.
Underrättelsenämndens
verksamhet bör enligl utredningens mening bedrivas endast under normala
fredsförhållanden.
Utredningen
anser i likhet med riksdagen (FöU 1974:19, rskr 1974:190) att man inte bör
öppet redovisa kostnaderna för IB, Enligt utredningen bör inte heller kostnaderna
för övriga under-
Prop.
1975/76:189 83
rällelseenheter
redovisas fristående inom resp, myndighets anslag,
Uiredningen
har i särskild skrivelse i november 1975 föreslagit dels att försvarsstabens
underrättelseavdelning i sin helhet budgeteras över försvarsstabens primäruppdrag
till allmän ledning och förbandsverksamhet, dels all löner m, m. för tre
anställda, som nu belastar annan myndighet, i fortsättningen skall budgeteras
på primäruppdragel Insatsberedskap m, m,: Allmän ledning och
förbandsverksamhet.
Trots
sitt slällningstagande till frågan om en generell särredovisning i budgeten av
kostnaderna för underrättelsetjänsten anser uiredningen alt del behövs en
samlad bild av underrättelsetjänstens kostnader och verksamhet bl, a. i
budgetarbetet och för underrätielsenämndens arbeie. Utredningen föreslår
därför alt ett särskilt fack inrättas för underrälidseljänsi,
Uiredningen
anser all kostnaderna för läckanordningar för IB:s verksamhet bör få belalas
från del primäruppdrag som omfallar IB under villkor bl, a, alt staten ensam
svarar för finansieringen av täckanordningarna och alt vinster och föriusler i
samband med försäljning av objekten tillgodoförs resp. belastar primäruppdragel.
Uiredningen
föreslår alt de nu gällande föreskrifterna om redovisning och kontroll av medel
vid IB omarbetas i formellt avseende och kompletteras med bestämmelser om
kontroll av förckoni-mande täckarrangemang, Uiredningen anser vidare att
redovisningshandlingarna för IB skall bevaras i fem är sedan de har granskats,
Uiredningen
finner att underrättelsehandlingar från IB bör arkiveras vid försvarsstabens
underrättelseavdelning (moisvarande). De bör få gallras ut efter fem år, om
inte regeringen efter framställning från underrätlelsenämnden beslutar annat.
Uiredningen
anser det självklart att underrättelseenheterna måsle få föra arbets- och sökregister
för att bringa reda i handlingar och uppgifter. Regisler som är upplagda för
att ge ledning vid bedömningen av en persons uppfaltning i vissa frågor,
framför allt politiska, skall emellertid enligl uiredningen betraktas som
åsiktsregister och vara otillåtna. Utredningen anslutersig lill
försvarsutskottets och JO:s bedömning att de register som har förts vid IB inte
har karakiären av åsiklsregisler,
Uiredningen
framhåller alt stora påfrestningar är förenade med anställning vid en
organisation som IB, Vid rekrytering av personal till IB bör enligt
utredningens bedömning i första hand personer med erfarenhet från arbetslivet
komma i fråga.
Utredningen
konstaterar all utbildningen av personal i underrällelseväsendels
fredsorganisation inle är tillfredsställande f n. Enligt utredningen bör del
lämpligen uppdras ål överbefälhavaren all på den grund som har lagts genom en
utredning inom försvarsstaben av den militära underrättelsetjänsten (UMU 70)
snarast utreda frågan och lägga fram förslag i ämnel.
Anställningstiden
vid IB bör enligt ulredningens uppfattning begränsas till förslagsvis 12-15
år. Under inga omständigheter får
Prop. 1975/76:189 84
en
anställd vid IB, som av olika skäl mäsle sluta sin anställning, lämnas att på
egen hand klara problemen med ny anställning, Uiredningen pekar på all frågor i
samband med IB-personals avgång från tjänsten kan få sakkunnig behandling
genom statens personalnämnd.
Utredningen
framhåller all dess överväganden och förslag lill stor del utgörs av uttalanden
av principiell innebörd om vad som bör gälla för den svenska militära underrättelsetjänslen
i framtiden. Sådana uttalanden bör enligt uiredningen betrakias soni riktlinjer
för det fortsatta underrättelse-arbetet.
Utredningen
anser som tidigare nämnts att förslaget till ändrad organisation inte bör läggas
lill grund för en fristående omorganisation av underrätlelseväsendet. Enligt ulredningens
mening bör del i stället i form av tilläggsdirektiv överlämnas lill
försvarsmaktens ledningsulredning för all beaktas i samband med den
fullständiga översynen av den centrala stabsorganisationen.
Utredningen
anser alt förslaget om försvarets underrättelsenämnd bör behandlas för sig med sikle
på all nämnden skall Iräda i funktion så snart som möjligt. Utredningen bedömer
all nänindens verksamhel skall kunna börja senasl den I januari 1977,
Underrätlelsetjänsten
bör enligl utredningen kunna redovisas som fack första gången i samband med
anslagsframställningar och årsredovisningar inför budgetåret 1977/78,
Ulredningens
förslag om nivåhöjningar och förstärkning av resurserna för
underrättelsetjänstens ledning innebär ökade kostnader för försvarsstaben.
Kostnaderna bör enligt ulredningens mening beräknas av försvarsmaktens
ledningsutredning som ett led i den totala kostnadsberäkningen lör den nya
stabsorganisationen.
Förbättrad
utbildning i enlighel med utredningens riktlinjer kommer också all föranleda
ökade kostnader. Storleken av dessa kan enligl uiredningen inle överblickas
förrän de ytterligare undersökningar som utredningen förordat har genomförts.
Kostnaden
för att IB skall få lillgång lill särskild juridisk sakkunskap bedömer
utredningen som mycket liten,
Uiredningen
anser att kostnaderna för underrätlelsenämnden bör kunna hållas inom en ram av
100 000 kr, för budgetår. Medel för nämndens verksamhet bör enligl uiredningen
anvisas över anslagel Vissa nämnder m, m, under försvarshuvudliteln.
De remissinsianser
som har yttrat sig över underiagel för ulredningens överväganden och förslag
har i några fall anmärkningar mot delta. Man anser att utredningen har överbetonal
underrättelsetjänstens förvarnings-uppgift på bekostnad av uppgifien all ge
underlag för förbandsproduktionen. Vidare har den tekniska underrättelseljänslen
inle alls behandlats.
Remissinstanserna
delar ulredningens uppfattning om behovet av en mi-
Prop.
1975/76:189 85
litar
underrättelsetjänst, gränsdragningen mellan underrättelse- och säkerhetstjänsten
samt kravet på allsidighet.
Överbefälhavaren
och chefen för armén anser att den militära underrättelseljänsten bör ha
större egna resurser för att inhämta underrättelser från länder utanför
närområdet än vad uiredningen har funnit. Chefen lör armén har vidare den
uppfattningen att utredningen har undervärderat underrättelsetjänstens roll i
försvarsmaktens långsiktsplanering.
Överbefälhavaren
delar ulredningens uppfaltning att det måste bedömas från fall till fall vad
som är godtagbara former för underrältelseinhämtning och att man därvid måste
ta hänsyn till samtliga inverkande omständigheter. Enligt överbefälhavaren är
det dock väsentligt alt verksamheten inte regleras genom föreskrifter i vidare
mån än vad som bedöms oundgängligen nödvändigt. Beträffande utnyttjandet av
inhemskt hemligl malerial anser han att IB bör få ta del av sådant utan att
redovisa alla motiv för berörd myndighet.
Bristen
på bearbetningsresurser bekräftas av de remissinstanser som har yttrat sig i
frågan. Överbefälhavaren anslutersig till utredningens uppfattning all
datateknik bör las i anspråk i ökad omfattning vid bearbetningen,
Ulredningens
förslag att höja underräitelseledningens nivå och inrätta en befattning för underräiielsechef
får ett blandat mottagande, Marin-och flygvapencheferna samt försvarels
materielverk godtar förslaget medan överbefälhavaren och chefen för armén
motsätter sig del.
Förslagel
att föra samman och förstärka underrättelsetjänstens lednings-och
beredningsorgan mottas positivt. Enligt chefen för flygvapnet, försvarets materielverk
och försvarets forskningsanstalt bör en förstärkt ledningsenhet också
innehålla resurser föratt leda den lekniska underrättelsetjänsten.
Utredningens
förslag att centralisera bearbelningsresurserna till försvarsstaben biträds av
alla remissinstanser utom cheferna för armén och marinen. Också de som i
princip bilräder förslaget har vissa invändningar.
Av
de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser bara chefen för marinen
alt IB bör inordnas i försvarsstaben.
Förslaget
all inrätta en försvarets underrällelsenämnd lår ett positivt mottagande av alla
remissinstanser utom försvarets radioanstalt som dock inte vill motsätta sig
all nämnden inrättas.
Utredningens
förslag i ekonomi- och arkivfrågor godtas i slorl sell. Nästan alla remissinstanser
avstyrker förslagel all inrätta ett särskilt fack för un-derrällelsetjänst.
De
remissinsianser som har yttrat sig över ulredningens förslag i personal-och
utbildningsfrågor delar ulredningens grundsyn på dessa men anmärker i vissa fall
på detaljer,
Överbefiilhavaren
och chefen för marinen instämmer i all underrättelsetjänstens organisation bör
beslämmas slutligt i samband med den pågående översynen av stabsorganisationen.
Enligt överbefälhavaren bör regeringen dock ge viss inriktning beiräffande IB:s
lydnadsförhållanden,
7 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 189.
Prop. 1975/76:189 86
Allmänna
riktlinjer för den militära underrättelsetjänsten
Jag
vill först i korthet beröra utredningen synpunkler på den hittillsvarande verksamheien
inom den militära underrättelseljänsten. Enligt sina direktiv skulle uiredningen
göra de tillbakablickar på underrättelseijänsiens verksamhet som var
nödvändiga för att få underiag för förslag om verksamhetens framtida
inriktning. Direktiven angav alt det var särskilt vikligl all utredningen
följde verksamhetens karaklär och inrikining under efterkrigstiden mol
bakgrund av det internationella skeendets inverkan på värt land och hur delta vid
vissa tidpunkter bedömdes påverka vårt försvar och vår säkerhel. Utredningen
har fullgjort denna del av uppdraget bl, a. genom en särskild
expertundersökning. Jag anser att utredningen, inte minsl genom expenundersökningen,
på ett värdefullt sätt har analyserat det militära underrätlelseväsendet och
dess roll i vårt försvar. Enligt min riiening har ulredningens redovisning av
vår underrättelsetjänst också medfört att sådana frågor som förekom under den s,
k, IB-affären nu kan diskuteras från mera sakliga utgångspunkter, Ulredningens
anmärkningar mot IB-verksamhelen rör i huvudsak bara sekretessen kring byråns
existens och vissa rapporter av säkerhetsunderrätiel-sekaraktär som byrån har
lämnat vidare till försvarsstabens säkerhetsavdelning. Jag ålerkommer till den
sistnämnda frågan i det följande.
Jag
går så över lill ulredningens bedömning av behovei av en militär underrättelsetjänst
i fredstid. Riksdagen har uttalat all en allsidig underrättelsetjänst skall
ingå i vårt totalförsvar (se 1, ex, FöU 1972:17, rskr 1972:231), Utredningen
ansluter sig till detta och andra uttalanden av riksdagen, Enligl ulredningens uppfallning
är behovei av en underrättelsetjänst särskilt ston på grund av vårt läge i
gränsområdet mellan två militära block samt vår alliansfria utrikespolitik. Jag
har samma uppfattning som utredningen i denna fråga. Några nya omsländigheler
som minskar behovei av informaiion om andra länder har inte kommii till sedan riksdagen
senast uttalade sig om vikten av att vi har en verksamhel av delta slag. Det är
inte heller något som lyder på alt behovei av särskilda kunskaper om andra
länder kommer att minska i framliden. Därför måsle vi även i fortsätlningen ha
en välorganiserad och effektiv underrättelsetjänst.
Som
utredningen har påpekat är det nödvändigl all fortlöpande ha den normala
verksamheten i främmande länder klar för sig, så all nya iakttagelser kan.
bedömas mot en riktig bakgrund. En framgångsrik underrättelseverksamhet bygger
också på ett yrkeskunnande och en erfarenhet som inte kan förvärvas först när
ett krisläge redan har inträffat. Oavsett hur den akluella utrikespolitiska
situationen ter sig pågår hela tiden inom försvarsmakten en omfattande förbandsprodukiion
som förutsätter kunskaperom andra länders krigsresurser m, m. Det
kunskapsbehov som förbandsproduktionen sålunda för med sig ställer ständigt
krav på vår underrättelsetjänst. Vad jag
Prop. 1975/76:189 87
nu
har anfört visar klart all våri lands underrälidseljänsi måsle verka också under
normala fredliga förhållanden.
Jag
delar ulredningens uppfallning all underrättelsetjänstens huvudsakliga uppgifier
även i fortsättningen bör vara att ge underlag för beslul om försvarsmaktens
beredskap (den s. k, förvarningsfunktionen) och alt förse försvarsmaktens
ledning med underrättelser som har betydelse för krigsplanläggningen och
långsiktsplaneringen. 1 den instruktion och del reglemente för
underrättelsetjänsten ,som överbefälhavaren har fastställt finns bl, a, dessa
uppgifter redan iniagna.
Utredningen
anser alt ökade krav i framtiden kan komma all ställas på vår
underrättelsetjänst när det gäller att kontrollera att ingångna nedrustningsavtal
efterlevs. Överbefälhavaren instämmer i utredningens bedömning. Även jag
finner att denna uppgift för underrätlelsetjänsten kan bli allt viktigare i
fortsättningen.
Jag
vill i detta sammanhang la upp frågan om prioriteringen av underrättelsetjänstens
olika uppgifter. Enligt utredningens uppfaltning är del nödvändigl alt förvarningsfunklionen
får företräde framför andra uppgifter när resurserna är otillräckliga. Detta är
också min mening. Jag vill emellertid med anledning av vad bl, a, chefen för
armén har anfört i sitt remissyttrande framhålla att behovet av underrättelser
för förbandsproduktionen inle kan eftersättas i någon större ulslräckning ulan
att del påverkar vår försvarskraft. Prioriteringen av förvarningsfunklionen bör
enligl min uppfallning gälla främsl för de organ som har till uppgift all inhämia
underrättelser med särskilda medel.
När
det gäller den militära underrättelsetjänstens mål och verksamhetsområde kanjag
ansluta mig till utredningens uppfattning att uppgiften att inrikta underrättelsetjänsten
mäste ligga på de befattningshavare inom försvarsmakten sot-)-) behöver underrättelser
om främmande makter för att kunna lösa sina arbetsuppgifter. Självföllei måste
dock underrältelsetiänslens verksamhet, liksom all annan statsverksamhet, ligga
i linje med statsledningens intentioner i utrikespolitiska och andra frågor.
Vissa övergripande anvisningar från statsledningen måsle därför finnas liksom
en fortlöpande granskning och kontroll av verksamheten, Enligl ulredningens
uppfattning, som jag delar, är det inom dessa ramar som överbefälhavaren skall
ha rält alt närmare inrikta underrättdsetjänsten.
Utredningen
lar i detta sammanhang upp frågan om gränsdragningen mellan underrättelse- och
säkerhetstjänstens verksamhetsområde. Regler som skall förhindra att underrättelseorganen
verkar utanför sina områden måste enligt utredningen ulgå från
underrättelsetjänstens syfte. De enheter som hör till underrätlelseväsendet
bör enligt utredningens uppfallning bara få inhämia, bearbeta och lagra sådan
information som är klart ägnad alt öka eller befästa vår kunskap om andra
länder i sådana avseenden som har betydelse för vårt
Prop. 1975/76:189 88
lands
yttre säkerhet. Avsleg från denna regel börenligt utredningens mening få göras
bara i vissa situationer när ett underrättelseorgans eget säkerhetsskydd
berörs. Utredningens uppfattning i denna fråga ansluter nära till den mening
som försvarsutskottet hargett uttryck åt (FöU 1973:25 s. II). Remissinstanserna har godtagit utredningens förslag i denna del. För
egen del vill jag betona all frågan om gränsdragningen mellan underrättelse-
och säkerhetstjänst är sä komplicerad all det är svårt att på ett klarare sätt
än vad utredningen har gjort ange skillnaden mellan dem. Det lorde därför inte
heller gå att dra skarpare gränser för underrättelseorganens ansvarsområde än
vad utredningen har föreslagit, 1 likhet med uiredningen anser jag del dock
viktigt all de båda verksamhelsgrenarna samverkar med varandra, l, ex, i
situationer då en informations karaktär av utrikesunderrättelse eller säkerhetsunderrältelse
ännu inte har blivit klarlagd.
Jag
delar utredningens uppfattning att vi redan under normala fredsförhållanden
behöver inhämta och bearbeta ,sådan informaiion som andra länder försöker hålla
hemlig. Del ligger i sakens natur alt sådana uppgifter kan vara myckel
betydelsefulla för våra säkerhetspolitiska bedömningar. Våra
underrättelseorgans beredskap kräver dessulom att de tränas i att inhämta och
i övrigt handskas med hemlig information under lugna förhållanden,
Uiredningen
har enligl min mening hell rikligt framhållil att våra kunskaper om omvärlden måste
vara allsidiga. Som uiredningen har belyst skiftar emellertid tillgången på
allmänt tillgänglig informaiion myckel från ett land till ett annat. Jag anser
i likhet med utredningen att underrältelsetiänslens insatser måste anpassas till
dessa förhållanden. Jag delar också ulredningens bedömning att den skiftande tillgången
på öppen information hell naturligt främst påverkar inriktningen av de enheter
som inhämtar underrättelser med s, k. särskilda medel.
De remissinsianser som har
yttrat sig över utredningens bedömning av behovet av informaiion om länder uianför
närområdei anser i likhet med utredningen att sådan informaiion behövs. Man menar
samtidigt att utrikesdepartementet inte kan fullgöra uppgiften att skaffii fram
sådan information och alt försvarsmakten därför behöver egna resurser för detta
ändamål. Enligl ulredningens uppfattning behöver den militära underrättelsetjänslen
information från mera avlägsna områden för att la bakgrund till sina
bedömningar av utvecklingen inom närområdet, Uiredningen framhåller också all konfiikier
i andra delar av världen kan sprida sig till vårt närområde eller binda
stormakternas resurser på annal håll. Jag delar ulredningens bedömning i dessa
avseenden. Jag vill emellertid också framhålla all vi för vår förbandsprodukiion
behöver underrättelser om den senaste vapenutvecklingen, stridstekniken m, m.
Sådana underrättelser måsie vi till stor del hämta in från aktuella
krigsskådeplatser, oavsett var dessa är belägna. Underrättelser av detta slag
är ofta rent militärt eller mililärlekniski betonade. Inhämtandet av dem
förutsätter i hög grad ett
Prop. 1975/76:189 89
fackkunnande
som finns främsl inom försvarsmakten. Jag bedömer emellertid att den militära underrättelseijänsiens
egna resurser f n. är tillräckliga för detta ändamål. Som utredningen har
framhållit är dock en nära samverkan mellan utrikesdepartementet och del
militära underrätidseväsendei nödvändig.
Jag
behandlar härefter i n h ä m t n i ngen av underrättelser och vill försl ta
upp frågan vilka medel och metoder som bör kunna komma i fråga vid inhämtning
av hemlig information.
Enligl
utredningens mening spelar signalspaningen en viktig roll vid kartläggningen av
främsl den militära aktiviteten i vårt närområde. Utredningen påpekar bl. a.
att signalspaningen medför mindre risker för utrikespoliliska förvecklingar
och för enskilda personer än andra sätt att med särskilda medel inhämia
underrättelser. Uiredningen förordar en fortsatt stark satsning på den
verksamhet som bedrivs vid försvarets radioanstalt. Jag ansluter mig till
utredningens bedömning all radioanstaltens verksamhel också under den närmasle
framtiden kommer alt ha stor betydelse. Den lekniska utvecklingen kommer dock i
ett längre perspektiv sannolikl att göra del svårare för radioanstalten att
verka. Jag anser att vi därför noga måste följa ulvecklingen inom
radioanstaltens verksamhetsområde så att anstaltens resurser kan anpassas till
förändringar i möjligheterna att inhämta underrättelser genom signalspaning.
Inhämtning
av underrättelser med andra särskilda medel än signalspaning måsle enligl
utredningens bedömning bedrivas också i fortsättningen. Utredningen anser att
vad som därvid är godtagbart måsle bedömas från fall lill fall och all hänsyn
därvid måste tas till alla omständigheter, t. ex. försvarets behov av
underrättelserna, den utrikespoliliska situationen och riskförhållandena. Det
hade givetvis varit önskvärt alt kunna ge mer detaljerade riktlinjer för della
slags underrältelseinhämtning. Del går emellertid inle att förutse vilka
situationer vår underrättelsetjänst kommer att ställas inför i framtiden. Jag
ansluter mig till vad utredningen har uttalat i detta hänseende. Jag vill dock särskill
understryka den utrikespoliliska situationens betydelse i sammanhanget. Vad som
kan anses otillbörligt under normala fredsförhållanden kan i ell kritiskt läge eller
i krig vara försvarligt eller nödvändigl.
Jag
vill särskilt framhålla all all medverkan i den verksamhel som det här gäller måsle
vara frivillig och alt de personer som tar emot uppdrag inom sådan verksamhet
skall upplysas om risker o, d, med uppdragen. Del är vidare angeläget all tillfälliga
medarbelare i IB:s verksamhet så långt del är möjligt ges bestämda uppdrag, som
de inte utan organisationens godkännande får gå uianför. Som uiredningen har framhållil
bör inte heller sådana medarbetare få sekretessbelagd bakgrundsinformation för
sina uppdrag utan särskild prövning. Enligt min mening skall informationen
inte vara mer omlättande än vad som behövs för varje uppdrag.
Prop.
1975/76:189 90
Utredningen
avvisar tanken på en särskild lagstiftning som skulle göra del möjligt för
personer som är knutna till underrättelseljänsten att i sin verksamhel använda
sig av metoder som innebär kränkning av svensk lag. Enligt utredningen får de
begå eljest kriminaliserade handlingar bara om det är tillåtet enligl allmänna
rättsgrundsatser, främst i situationer när nöd-dier nödvärnsrätt föreligger.
Jag har samma grundinställning som utredningen i denna fråga.
Utredningen
har också övervägt om det behövs regler som inskränker underrättelseorganens
handlingsfrihet inom ramen för vad gällande lagstiftning tillåter. Utredningen
konstaterar i anslulning lill JO:s ultalande att infiltration i legala
sammanslutningar inte bör fä förekomma i fredslid. Även jag anser alt sådan inflllralion
inie kan tillåtas här i landet. Jag delar vidare utredningens uppfattning alt
del inle är möjligt att avfatta inskränkande regler för varje länkbar siluation.
Jag återkommer i stället i det följande med förslag att principiella
överväganden i dessa frågor får göras i samverkan mellan underrättelsetjänstens
ledning och företrädare för det allmänna,
I
likhet med utredningen anserjag alt underrättelseorganen bör få tillgång lill hemlig
infor mation som finns hos andra svenska statsmyndigheter undersamma
förutsättningar som gäller för övriga myndigheter, dvs. att motiven anges och
att den utlämnande myndighelen bedömeratt informationen behövs förden andra myndighelens
verksamhet. Med utgångspunkt i vad överbefälhavaren har anfört i denna fråga vill
jag dock understryka att det är angelägel att finna sådana former för tillämpningen
av de gällande bestämmelserna att underrättelseorganen inte i praktiken
avskärs från möjligheten att fä del av informationen i fråga.
Utredningen
bedömer att vårt sa ma rbe te med andra underrättelseorganisationer är lill
övervägande nytta för landet. Utredningen anser emellertid att samarbetet
rymmer åtskilliga vanskliga moment. Bl, a, är det svårt att överblicka vilka
underrättelser som vi i olika sammanhang lämnar lill andra länder. Enligt ulredningens
mening är det också en viktig fråga vilken information vi själva bör bidra med
inom ramen för ell sådani samarbete. Personuppgifter om svenska medborgare och
utländska medborgare bosalla här i landel bör enligl ulredningens uppfattning inle
få lämnas lill främmande underrättelseorganisationer ulan prövning i varje
särskilt fall, Uiredningen anser alt uppgifter av detta slag bör få lämnas ut
bara när svenska säkerhetsiniressen är berörda. Vid prövningen bör beaklas att
samverkan inom underrättelsetjänsten inle får utnyttjas för alt ge främmande
makt tillgång till uppgifter som den är förhindrad att få genom internationell
samverkan på polisens och det övriga rättsväsendets område.
Jag
delar utredningens uppfallning all samarbete med utländska under-rätielseorganisationerär
nödvändigt fören sä jämförelsevis liten organisation som vår. Genom samarbetet
får vi del av information som kräver sådana särskilda resurser m, m, som vi
saknar. Liksom uiredningen anserjag alt
Prop. 1975/76:189 91
alla
försvarsmaktens kontakter med andra länder behöver samordnas så all vi lar en
helhetsbild av den information som vi lämnar till dessa. De principer som hittills
har varit vägledande för utbytet av information med främmande
underrättelseorganisationer redovisades inför riksdagens konsiitulionsulskotl(KU
1974:22) under dess behandling av IB-affären, Utredningen har i anslutning lill
denna redovisning som sin uppfattning uttalat alt hemliga uppgifter om del
svenska försvaret inte bör få lämnas ut och all informationsutbytet uteslutande
bör ske i syfte att tjäna det svenska försvaret. Jag instämmer i ulredningens
uttalande. Jag ansluter mig också till ulredningens bedömning i fråga om
utlämnande av personuppgifter. Prövningen av sådant utlämnande bör enligt min
mening ske synnerligen restriktivt. Detta gäller inte minst om uppgifierna
avser politiska fiyktingar.
Utredningens
bedömning att resurserna för bearbeining av underrättelser är otillräckliga
bekräftas av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan, Enligl utredningen
är detta en följd av bl, a, det ökade informationsfiödel och de alll större
svårigheterna all bedöma utrikespoliliska frågor. Jag delar uppfattningen att
de resurser som står till förfogande för alt bearbeta inkommande underrättelser
f n, inte är tillräckliga. Liksom utredningen finner jag.att frågan hör nära
samman med underrällelseväsendels och särskill bearbeiningsenhelernas
organisation. Jag återkommer i del följande till denna del av utredningens
förslag.
Jag
delar utredningens uppfaltning om behovei av att u t v ä r d e r a verksamheten,
särskill på bearbetningssidan. Även enligt min åsikt framstår det som sannolikl
att en återkommande, genomgripade utvärdering skulle kunna ge underlag för en
bättre resursanvändning.
Utredningen
lar i samband med bearbetningsfrågorna upp användningen av dalamaskiner i underrättelseljänslen.
Enligt utredningens uppfattning skulle effektiviteten i bearbetningen av
underrättelser öka oni dalatekniken togs i anspråk i högre grad än nu.
Överbefälhavaren framhåller i sitt remissyttrande att också IB kan få behov av
att utnyttja datateknik för sina särskilda behov av informationsbehandling. Jag
godtar utredningens och överbefälhavarens bedömningar i denna fråga. Jag vill
dock framhålla all underrättelsetjänstens behov av datamaskinkapaciiet måste
vägas mot andra angelägna datakraftbehov.
Jag
delar ulredningens syn på delgivningen av underrättelser. Också jaganser
således all i principalli inhämtat underräitelsemaierial skall lämnas över till
den enhet som svarar för bearbetningen inom ansvarsområdet i fråga. Bara i
verkliga undantagsfall bör det få förekomma att underrättelser går förbi bearbeiningsenheterna
till andra delar av försvarsledningen.
Jag
går härefter över till vissa budget-, arkiv- och personalfrågor som uiredningen
har behandlat.
Jag
delar ulredningens uppfattning all kostnaderna för under-
Prop.
1975/76:189 92
rät
te I se tjä nsten inte bör redovisas fristående i budgetsammanhang. En sådan särredovisning
strider enligt min mening mot grunderna för det planerings- och
budgeteringssystem som tillämpas inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde.
Vid
sin behandling av prop. 1974:1 (bil. 6 s. 189) uttalade riksdagen (FöU 1974:19 s.
38-39, rskr 1974:190) att kostnaderna för IB inte heller i fortsättningen
borde redovisas öppet inom det primäruppdrag och anslag som IB ingår i.
Utredningen har för sin del instämt i riksdagens uttalande. Jag ansluter mig
också lill denna uppfaltning, I likhet med utredningen anser jag nämligen att
en sådan öppen redovisning skulle lämna främmande underrättelse- och
säkerhetsorgan alltför stora möjligheter att kartlägga lB:s inriktning och
verksamhet,
1
likhet med utredningen anserjag alt säkerhetsskyddet kring IB kräver särskilda anordningar
för alt dölja verksamhet, anställnings- och ägandeförhållanden m. m. Sådana
anordningar bör alltså vara tillåtna också i fortsättningen. Uiredningen föreslåratl
vissa villkor skall gälla för all medel avsedda för IB under anslagel
Insatsberedskap m. m. skall få användas för täckanordningar. Även jag anser att
det finns skäl att knyta vissa villkor lill användningen av ifrågavarande
anslag för dessa ändamål. Jag avser alt återkomma i denna fråga vid begäran om
medel för verksamheten,
I
anslutning till vad jag har anfört om den hittillsvarande verksamheten vill jag
la upp frågan hur sådana uppgifter bör behandlas som uppenbart saknar betydelse
både för underrättelse- och säkerhetstjänsten, I första hand bör man givetvis
försöka undvika alt över huvud taget inhämta sådant material, 1 andra hand bör malerial
av detta slag som ändå har överiämnals till underrättelsetjänsten förstöras där
så kan ske med hänsyn till gällande bestämmelser om arkivering vid statliga myndigheler.
Detta bör enligt min mening gälla oavsett varifrån materialet härstammar. I
motsats lill utredningen finner jag alt betydelselösa uppgifter av den art det
här är fråga om bör avlägsnas från underrättelsehandlingar.
Liksom
uiredningen finner jag del självklart alt underrättelseenheterna måste la föra arbets-
och sökregister för all bringa reda i handlingar och uppgifter. Lika klart är
det all regisler som läggs upp och förs för att kartlägga personers åsikter i
vissa frågor, framför alll politiska, inte skall tillåtas vare sig inom underrätteLsetjänsten
eller i andra sammanhang.
Jag
går så över lill personalfrågorna, Uiredningen framhåller alt stora
påfrestningar är förenade med anställning vid en organisation som IB, Särskilda
krav måste därför enligl utredningen ställas på den personal som anställs vid
IB, Utredningen anser att ingen bör anställas vid byrån innan vederbörande har
informerats om arbetets natur och påfrestningar, Enligl utredningens
uppfattning bör i första hand personer med tidigare erfarenhet från yrkeslivet
komma i fråga. För att förhindra all problem uppkommer under anställningen är
det enligt utredningen angelägel att man tar hänsyn lill sådana faktorersom
bakgrund och psykisk status, Uiredningen
Prop.
1975/76:189 93
anseratt
sådana förhållanden bör kunna iakttas under provtjänstgöring inom en annan del
av underrätlelseväsendet än IB. Jag ansluter mig lill utredningens
överväganden i dessa frågor.
Anställningstiden
vid IB bör enligt ulredningens uppfaltning begränsas till 12-15år. Överbefälhavaren
har i sitt remissyttrande kritiserat utredningen på denna punkt och anfört att
anställningstiden för IB-personal inte bör låsas utan som nu vara flexibel. Jag
delar överbefälhavarens uppfattning.
Utredningen anser att
frågor om IB-personalens avgång före normal pensionsålder bör behandlas av
statens personalnämnd. Överbefälhavaren och chefen för armén har i sina
remissyttranden funnii att denna ordning inle bör tillämpas. Enligt min mening
talar bl. a. sekrelessynpunkter för att t. ex. frågor som rör omplacering av IB-personal
normalt handläggs av överbefälhavaren.
Insyns-
och kontrollfrågor
Jag
behandlar härefter frågorna om allmän insyn i och kontroll av den militära
underrättelsetjänsten. Jag vill till en början erinra om att det redan i dag
finns en väl utbyggd insyns- och kontrollapparat på detta område. I likhet med uiredningen
och flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga anser jag
det ändå nödvändigl med ytteriigare åtgärder för all öka insynen i underrättelseljänsten.
Den insyn och kontroll som förekommer f n, är till slor del en granskning i
efterhand av fattade beslut och vidtagna åtgärder i övrigt. Jag delar därför
utredningens uppfattning att kontrollen av och insynen i verksamheten bör vara
fortlöpande. Underrättelseorganen kan eljest komma att under långa tider
bedriva sin verksamhet utan närmare kontakt med och insyn från samhället i övrigi.
Bl. a. sådana förhållanden har enligt min mening gjort alt den debatt som hittills
har förts om vär underrättelsetjänst ibland har varit ensidig och inte tillräckligt
har belyst t. ex, behovei av en sådan verksamhel, -Jag har vidare samma åsikt
som utredningen om främsl personalens behov av kontakter med samhället i
övrigt. Jag lillslyrker därför ulredningens förslag alt särskilda förtroendemän
skall lå i uppdrag alt fortlöpande stå i nära förbindelse med underrättdsevä.sendei
och följa verksamheien inom delta,
I fråga om förtroendemännens
befogenheter vill jag betona alt en ökad insyn i och kontroll av underrättelsetjänslen
inte lar föra med sig all försvarsledningen färett minskat ansvar för verksamheien.
Inte heller far resultatet av förtroendemännens verksamhel bli all t. ex, JO:s
och JK:s tillsyn inskränks, 1 likhei med utredningen anser jag därför att en
sådan grupp av förtroendemän inte skall ha rätt all beslula i frågor om t, ex,
underrättelseorganens mål och inriktning eller överta sådana arbetsuppgifter som
f n, ligger på olika kontroll- och insynsorgan. Förtroendemännen bör begränsa
sig till all fortlöpande följa och informera sig om försvarsmaktens underrättelsetjänst.
Prop. 1975/76:189 94
För
all säkerställa förtroendemännens infiytande föreslår utredningen alt överbefälhavaren
skall samråda med dem i viktigare frågor som anslagsframställningar och
samverkan med främmande underrättelseorganisationer. Utredningen anser dock inte
att samrådsförfarande! bör vara obligatoriskt med hänsyn bl, a, till kravet på
snabbhet i beslutsprocessen. Utredningen föruisätler emellertid att föriroendemännen
informeras i efterhand i de fiesta frågor, om inte tiden har medgett samråd.
Jag tillstyrker utredningens förslag också i denna del.
Jag
biträder utredningens uppfallning all förtroendemännen bör ha möjlighet all
hos vederbörande myndighet eller regeringen föreslå de åigärder som deras
iakttagelser kan föranleda.
Jag
instämmer i utredningens bedömning att en eventuell lekmannastyrelse för
försvarsstaben kommeratt lå alltför många andra arbetsuppgifter för att hinna
ägna den tid som behövs åt underrättelseljänslen och alt sekretesskravet kan bli
svårt alt tillgodose i ett sådant organ. Jag anser därför i likhei med
utredningen att ifrågavarande kontrolluppgifter inte bör läggas på en Slyrelse
för försvarsstaben. På grund härav bilräder jag utredningens förslag all ett
särskilt organ inrättas för ändamålei. Benämningen försvarets underrällelsenämnd
harjag inle något att invända mot.
Inte
heller i fråga om underrätielsenämndens verksamhetsområde harjag någon erinran
mot utredningens förslag. Nämnden bör således ägna uppmärksamhet åt
verksamheten inom det militära underrätlelseväsendet påcentral och högre
regional nivå. Den bör särskilt följa den del av underrätlelsetjänsten som
inhämtar underrättelser med s, k, särskilda niedel. Nämnden bör - som
utredningen har förordat - själv avgöra vilka frågor i övrigt som skall tas
upp. Jag vill i sammanhanget endasl peka på alt de bearbetande enheternas
slutprodukter i form av bedömningar, handböcker m, m,, samverkan med främmande
underrättelseorganisationer, medel och metoder för underrätldseinhämlning,
uppläggande och förande av register, personalrekrytering samt frågor i samband
med anställdas avgång är sådani som bör vara av särskilt intresse. Som
utredningen har föreslagit bör nämnden vidare sträva efter alt fortgående bilda
sig en uppfattning om underrätldseijänslens belydelse för vårt lands
säkerhetspolitik.
Utredningen
finner det önskvärt att olika samhällsuppfattningar blir representerade i underrätlelsenämnden.
Utredningen anser dock att antalet ledamöter av praktiska skäl måste starkt
begränsas. Den föreslåratl nämnden lår fyra ledamöter, ordföranden medräknad.
Hos nämnden bör enligt utredningen vidare finnas en sekreterare och övrig bilrädespersonal
i mån av behov och tillgång på medel. Experter och sakkunniga bör enligt utredningens
mening kunna anlitas undersamma förutsättningar. Utredningen loreslår att
regeringen utser ordförande och övriga ledamöter i nämnden för en tid av tre år
medan sekreterare och övriga bilrädespersonal skall tillsättas av nämnden
själv.
Jag
anser liksom utredningen att olika uppfattningar i samhällsfrågor bör
Prop.
1975/76:189 95
vara
representerade i underrättelsenämnden. Enligt min mening bör dessulom någon av
ledamöterna ha särskild juridisk sakkunskap. Detta kräver enligt min bedömning
att ledamöterna är fiera än vad uiredningen har föreslagit. Jag förordar att
nämnden får sex ledamöter. Jag biträder utredningens förslag att ordförande
och övriga ledamöter skall utses av regeringen för en tid av tre år. Enligt min
mening bör även sekreterare i nämnden utses av regeringen, Kravei på sekretess
kring nämndens verksamhet gör all utomstående experter och sakkunniga bör
anlitas bara i begränsad omfattning. Nämndens behov av alt anlita sådana
experter m, m, kan enligt min bedömning inte heller bli särskill stort. Jag
anser det därför inte motiverat all ge nämnden ultrycklig befogenhet all
använda sig av experter och sakkunniga.
1
likhet med utredningen anserjag alt nämndens verksamhet bör bedrivas endasl
under normala fredsförhållanden.
Jag
biträder ulredningens förslag att underrättelsenämndens arbetsuppgifter,
organisation och verksamhetsformer m, m, bör närmare anges i en särskild
instruktion.
Nämnden
bör enligt min mening kunna börja sill arbeie den I juli 1976,
Liksom
uiredningen anserjag alt medel för underrättelsenämndens verksamhet bör
anvisas över försvarshuvudtildns anslag Vissa nämnder m, m. Kostnaderna för nänindens
verksamhet under budgetåret 1976/77 bör bli jämförelsevis blygsamma. De bör enligl
min mening kunna täckas genom anslagsöverskridande.
Organisationsfrågor
Utredningens
förslag om den militära underrättelsetjänstens framtida organisation innebär
att ansvaret för verksamhetens ledning och samordning närmast under
överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben läggs på en nyinrättad
befallning som underrättelsechef Befattningen skall enligl utredningen
placeras på samma nivå som chefen för operationsledningen i staben, Underrällelsechefen
får enligl förslaget till sill omedelbara förfogande ett beredningsorgan, Uiredningen
föreslår vidare all de centrala stabernas resurser för bearbeining av
underrättelser förs samman i försvarsslaben och där under underrättelsechefen
bildar en enhet för bearbetning av underrättelser, IB inordnas enligt
förslaget i försvarsstabens organisation och underställs underrällelsechefen,
som blir verksamhetens öppet redovisade chef Utredningen överlämnar åt
försvarsmaktens ledningsulredning alt ta ställning till försvarsstabens
säkerhetsavdelnings resp, atlachéavdelnings framtida plats i organisationen.
Uiredningen
pekar på att de centrala stabernas organisation f n, ulreds av försvarsmaktens
ledningsutredning. Organisationsförslaget bör diirlor enligl Ulredningens
mening inte föranleda en fristående omorganisation av underrättelseväsendet.
Utredningen anser alt det i stället genom tilläggs-
Prop. 1975/76:189 96
direktiv
bör lämnas över till försvarsmaktens ledningsutredning för att tie-aktas vid
översynen av stabsorganisationen i stort. Enligt min mening bör
ledningsutredningen få i uppdrag att närmare pröva om underrättelseutredningens
överväganden av underrätldsdedningens nivå och resurser samt bearbetningsresursernas
fördelning bör läggas till grund för den framlida organisationen. Jag ämnar
därför föreslå regeringen att utfärda tilläggsdirektiv för försvarsmaktens
ledningsutredning i denna del.
Jag
vill dock redan i detta sammanhang la upp frågan om 1 B: s organisatoriska anknytning.
Nästan alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser i motsats lill
utredningen att IB inte bör inordnas i försvarsslaben. Som skäl försitt ställning.stagande
anför remissinstanserna bl.a. att en anknytning till försvarsstaben skulle
försvåra samarbetet med utländska underrättelseorganisationer och alt IB-personalen
bör vara åtskild från annan underrättelsepersonal.
Jag
delar utredningens uppfattning att det är en fördel om IB inte avviker alltför
mycket från annan statlig verksamhel i organisatoriskt avseende, I likhet med
utredningen kan jag inte heller finna att en organisatorisk anknytning till
försvarsstaben på något avgörande sätt bör påverka vårt samarbete med
främmande underrättelseorganisalioner. Kravet på snabb övergång till
krigsorganisation tillgodoses vidare enligt min bedömning lika väl med den
föreslagna organisationsanknytningen som med den nuvarande. Jag förordar därför
all IB organisatoriskt knyts lill försvarsstaben. Enligt min mening kan denna
organisationsförändring genomföras oberoende av vilken ställning som kommer alt
tas till ulredningens organisationsförslag i övrigi.
Förslaget
alt knyta IB närmare samman med försvarsslaben lår ses som ell principförslag.
Som jag har nämnt ulreds bl. a. försvarsstabens framtida organisation f n. Underrätldsdedningens
placering i staben är därför inte klar. Med hänsyn härtill ärjag f n, inte
beredd att närmare ange IB:s framtida plats i staben. Jag avser föreslå att
regeringen lar upp denna fråga i lill-läggsdirektiven till försvarsmaktens ledningsulredning.
Jag vill
betona att den organisalionsanknylning som jag nu har förordai kan medföra bl.
a, säkerhetsproblem som kräverspecialreglering i förhållande lill vad som
gäller för försvarsslaben i övrigt. Det ankommer i huvudsak på överbefälhavaren
att beslula om sådana åtgärder som tillgodoser bl, a, kravet på säkerhetsskydd.
Övriga
frågor
Utredningens
förslag i övriga delar rör i de fiesta läll sådana frågor som regeringen äger
besluta i. För sammanhangets skull och för alt informera riksdagen om min syn
på utredningens förslag vill jag ändå kort beröra även dessa frågor,
I
fråga om budgetering av vissa personallöner m, m.
Prop. 1975/76:189 97
har
regeringen på min föredragning (prop, 1975/76:100 bil, 6 s, 147 och 293)
föreslagit riksdagen ändringar som i stort innebär all kostnaderna för försvarsstabens
underrättelseavdelning resp. IB skall budgeteras samlat under anslagen
Försvarsstaben resp. Insalsberedskap m. m.
Utredningens förslag alt
inrätta ett särskilt s. k. fack för underrättelsetjänst med överbefälhavaren
som fackmyndighet mottas negativt av remissinstanserna. Man anser bl. a. all
de olika underrättdsefunklionerna skiljer sig så mycket från varandra att det
knappast är möjligt all inordna alla verksamheter i samma fack. Enligt min
mening är underrättelsetjänsten med sina olika delfunktioner ett samlat
kompetensområde som berör fiera program och produktionsområden. Jag flnner
vidare att en samlad redovisning av underrättelsetjänstens kostnader och verksamhel
i de planer och redovisningar som skall upprättas för facket
underrättelsetjänst kommer alt vara värdefull bl, a, för underrällelsenämndens arbeie.
Jag delar därför utredningens uppfattning all ett fack bör inrättas för underrättelsetiänst
med överbefälhavaren som fackmyndighet.
Utredningen
föreslår all gällande föreskrifter om redovisning och kontroll av medel som
har anvisats för IB omarbetas bl, a, i formelli avseende och all de
kompletteras med bestämmelser om kontroll av förekommande läckarrangemang, Uiredningen
anser vidare att redovisningshandlingarna skall bevaras i fem år sedan de har
granskals, Ulredningens förslag bör enligt min mening i alll väsentligt kunna
ligga lill grund för nya redovisningsbestänimelser.
Arkiverings
fr ägor na bör lösas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.
Jag
delar utredningens uppfattning att utbildningen av personal i underrättelseväsendets
fredsorganisalion inte är helt tillfredsställande f n. Jag avser alt föreslå
regeringen all uppdra åt överbefälhavaren all. på den grund som nyligen ulförda
undersökningar utgör, utreda underrättelseui-bildningen inom försvarsmakten. Jag
är medveten om all IB-personalens utbildning därvid i viss mån måste
särbehandlas.
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
1,
bereder riksdagen tillfälle att
yttra sig över de allmänna riktlinjer för den militära underrättelsetiänsien
som jag har angett i det föregående.
2,
föreslår riksdagen all godkänna
de grunder för allmän insyn i och kontroll av underrättelseljänslen samt den organisalionsanknylning
för IB som jag har redovisat i del föregående.
Prop. 1975/76:189 98
Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
som han har hemsiällt om.
Prop. 1975/76:189 99
Innehåll
Inledning......................................................... 2
Underrättelsetjänstens
grunder............................ ..... 7
Den militära
underrättelsetjänstens funktion........... II
Den militära
underrättelsetjänstens nuvarande organisation m, m, 14
Andra länders
underrättelseverksamhet................. 34
Underrällelseulredningen..................................... 35
Särskill yttrande............................................... 62
Remissyttrandena............................................. 64
Föredraganden ............................................... 74
Beslut ............................................................ 98
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gotab,
Stockholm 1976 50.275
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
53 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (53)
53 kopplingar i 20 dokument.
- SOU 2025:78 En reformerad underrättelseverksamhet s. 67 · s. 248 i texten
- SOU 2007:22 Skyddet för den personliga integriteten, Kartläggning och analys, del 1 s. 591 i texten
- Ds 2005:53 Hemliga tvångsmedel m.m. under en stärkt parlamentarisk kontroll s. 42 i texten
- SOU 2003:30 Försvarets radioanstalt - en översyn s. 29 om s. 35 · s. 42 om s. 87 i texten
- SOU 2002:87 Rikets säkerhet och den personliga integriteten - del 1 s. 49 · s. 572 i texten