Sök i Ratio Lex

om TV-övervakning

40 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:194, om TV-övervakning

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
proposition Prop. 1915fl6:194

1975/76:194

om
TV-övervakning;

beslutad
den 25 mars 1976.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

LENNART
GEIJER

Propositionens
huvudsakliga innehall

1
propositionen föreslås att rätten att använda fjärrmanövrerad TV-kamera för
personövervakning begränsas. Det blir sålunda förbjudet bl.a. att dolt utnyttja
sådan övervakningskamera. För TV-övervakning av gator, torg och andra allmänna
platser krävs särskilt tillstånd. Fråga om sådant tillstånd prövas av
länsstyrelse under medverkan av den kommun inom vilken övervakningen skall ske.
Kan en tillståndspliktig TV-kamera riktas mot arbetsplats, t.ex, i ett varuhus,
skall länsstyrelsen även inhämta de anstäUdas mening. Den nya lagen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1977.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194

Förslag
till

Lag
om TV-övervakning

Härigenom
föreskrives som följer.

Allmänna
bestämmelser

1 §

Denna
lag är tillämplig på TV-kamera som är anbringad så att den kan fjärrmanövreras
och användas för personövervakning (övervakningskamera). Lagen gäller dock ej
övervakningskamera som används vid lokal, förvaringsutrymmc eller annan
anläggning som har betyddse från totalförsvarssynpunkt.

2 §

övervakningskamera
skall brukas med tillbörlig hänsyn tUl enskilds personliga integritet.

3 §

Övervakningskamera
får ej brukas med mindre upplysning därom lämnas genom anslag eUer på annat
lämpligt sätt.

Tillstånd

4 §

Övervakningskamera
får ej vara anbringad så att den kan riktas mot plats som är upplåten för eller
eljest nyttjas av allmänheten, om ej tiUstånd föreligger enligt denna lag att
bruka kameran.

Fråga
om tillstånd prövas av länsstyrelsen.

Regeringen
får förordna att avgift skall tagas ut för handläggning hos länsstyrelsen av
fråga om tUlstånd.

5 §

Ansökan
om tillstånd skall göras skriftligen av den som avser att bruka
övervakningskameran. Ansökan skall innehålla

1. uppgift om ändamålet med kameran

2. beskrivning av kameran och den plats där den skall
anbringas samt

3. uppgift om den övervakningsanläggning i vilken
kameran skall ingå.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 3

6 §

Vid sin prövning av frågan om tillstånd skall
länsstyrelsen taga hänsyn dds till sökandens intresse av att få bruka
övervakningskameran, dels till det intresse som berörda enskilda kan ha av att
övervakning ej förekommer. Tillstånd får meddelas endast om kameran är
erforderlig för det uppgivna ändamålet och anledning saknas att antaga, att
otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet skall uppkomma.

Innan tillstånd meddelas, skall yttrande inhämtas från den
kommun inom vilken kameran skall brukas. Kan kamera som brukas av arbetsgivare
riktas mot arbetsplats, skall även skyddsombud, skyddskommitté eller
organisation som företräder de anställda få tillfälle att yttra sig.

7 §

Tillstånd skall avse viss till ändamål, plats och
funktionssätt bestämd kamera och förenas med föreskrift om hur upplysning om
övervakningen skall lämnas.

1 övrigt skall meddelas de föreskrifter i fråga om
upptagning av bilder och förvaring eller användning av det upptagna materialet
som kan anses erforderliga med hänsyn till enskilds personliga integritet.

8 §

Länsstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter eller
återkalla tillstånd att bruka övervakningskamera, om otillbörligt intrång i
enskilds integritet uppkommer efter tillståndsbeslutet.

Är övervakningskamera ej längre erforderlig för det
ändamål som tillståndet avser, skall tillståndet återkallas.

Tillsyn

9 §

Länsstyrelsen utövar tillsyn över att övervakningskamera
ej är anbringad i strid mot 4 § samt att de föreskrifter som meddelats med
stöd av denna lag följes.

Innehavaren eller brukaren av övervakningskamera skall
bereda länsstyrelsen tillträde till kontrollrum och andra delar av
övervakningsanläggningen samt lämna länsstyrelsen de uppgifter styrelsen begär
för tUlsynen.

Straff m.m.

10 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar
övervakningskamera

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 4

utan
att upplysning därom lämnas enligt 3 § eller har sådan kamera anbringad i strid
mot 4 § första stycket eller bryter mot föreskrift som meddelats enligt 7 §
eller 8 § första stycket dömes till böter.

H
§

Underlåter
innehavare eller brukare av övervakningskamera att för tillsyn enligt 9 § lämna
tiUträde till lokal eller tiUhandahålla upplysning, får länsstyrelsen förelägga
vite. För tillträde som angivits nu kan länsstyrelsen också anlita
polishandräckning.

12
§

Talan mot länsstyrelsens
beslut föres hos regeringen genom besvär.

Justitiekanslern
får föra talan för att tillvarataga allmänna intressen.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1977.

Sökes
före utgången av januari 1977 tiUstånd enligt lagen att bruka övervakningskamera
som före ikraftträdandet anbringats så att den kan riktas mot plats som är
upplåten för eller eljest nyttjas av allmänheten, får kameran brukas utan hinder
av 4 § till dess ansökningen slutiigt prövats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194

JUSTITIEDEPARTEMENTET Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-25

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition om TV-övervakning

1 Inledning

Under senare år har TV-apparatur kommit att användas för
bevakning av butikslokaler eller lagerutrymme och för kontroll av inpasse-ring
till industrier och andra anläggningar. TV används vidare för
patientövervakning inom sjukvården och vid fullgörande av sådana
bevakningsuppgifter som särskilda bevakningsföretag ofta har hand om. Även
polisen använder TV i sin verksamhet.

Övervakning eller bevakning med hjälp av TV innebär risker
frårt integritetssynpunkt. Med anledning av de ökade risker för
integritets-kränkningar som den moderna tekniken för ljudupptagning och fotografering
medför tillkallades år 1966 sakkunniga för att utreda frågan om förstärkt
integritetsskydd på personrättens område. De sakkunniga, som har antagit namnet
integritetsskyddskommittén (Ju 1967:62), avlämnade i oktober 1974 betänkandet (SOU
1974:85) Fotografering och integritet. Kommittén föreslår i detta betänkande
dels förbud mot fotografering utan lov av personer som befinner sig i
avskildhet m.m,, dels särskilda bestämmelser om personövervakning med hjälp av
televisionskamera. 1 ett kommande betänkande avser kommittén att företrädesvis
ta upp frågan om åtgärder mot utnyttjande av uppgifter om enskildas privata
förhållanden.

1 Dåvarande justitiekanslern Bengt Lännegren, ordförande,
riksdagsmannen Thure Dahlberg, dåvarande riksdagsmännen Kaj Björk, Gunnar
Larsson och docenten Henrik Åkerlund samt hovrättslagmannen Anders Litzén och
generaldirektören Olle Lindqvist.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 6

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetls av riksåklagaren (RÄ). hovrätten
över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen (RPS), kriminavårdsstyrelsen,
överbefälhavaren, försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen, televerket, generaltullstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Älvsborgs län,
arbetsmiljöutredningen, datainspektionen. Svenska kommunförbundet,
landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges Radio AB,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) gemensamt med Svenska Industriförbundet, Pressens samarbeisnämnd,
Bildleverantörernas förening, Svenska fotografernas förbund, Sveriges fastighetsägareförbund.
Hyresgästernas riksförbund. Pressens ombudsman och Allmänna Bevaknings AB.

RÄ
har bifogat yttranden av överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt
samt av länsåklagarna i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands län. LO
har bifogat ett yttrande från Handelsanställdas förbund. Länsstyrelsen i
Stockholms län har överlämnat ett yttrande från polisstyrelsen i Stockholms
polisdistrikt och länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat ett yttrande från
polisstyrelsen i Västerviks polisdistrikt.

Yttranden
har vidare inkommit från Kooperativa förbundet, Systembolaget AB, Konstnärliga
och litterära yrkesutövares samarbeisnämnd. Fotograficentrum, Foto Pat och
Nordiska Museet.

Under
remissbehandUngen har kommitténs förslag om straffrättsliga åtgärder mot
fotografering fått ett blandat mottagande. Flera remissinstanser har också
kritiserat kommitténs uppdelning av utredningsuppdraget.

Även
jag anser att en granskning av förslaget försvåras av den av kommittén sålunda
valda uppläggningen av utredningsarbetet. Enligt min mening är det svårt att ta
ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas mot olovlig och otiUbörlig
fotografering som sådan, när det inte går att överblicka om och i vad mån det
är möjligt att ingripa mot spridning av fotografier och annan information om
enskildas privata förhållanden. Jag finner därför att övervägande skäl talar
för att de bestämmelser i brottsbalken (BrB) om förbud mot fotografering m.m.
som har föreslagits av kommittén bör prövas först när kommittén har slutfört
sitt arbete. Det finns däremot inte något hinder mot att redan nu behandla
frågan om lagstiftningsåtgärder mot TV-övervakning. Jag kommer därför att i
det följande ta upp denna fråga tUl särskild behandling.

Kommitténs
lagförslag såvitt gäller skydd mot TV-övervakning bör fogas till protokoUet i
detta ärende som bilaga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 7

2 Övervakningsapparaturen

Från en TV-kamera överförs bilden antingen per tråd eller
per radiovåg till en mottagare, ibland kallad monitor. TV-kameran är i sådana
fall antingen trådsändare eller radiosändare i radiolagens (1966:755) mening.
Enligt lagen fordras tillstånd för radiosändning. 1 stället för med tråd eller
radiovåg kan bilden överföras till mottagaren med laserljus som bärvåg. TV-kamera
kan användas också tillsammans med videobandspelare eller liknande utrustning,
som ansluts till kameran. Bilden registreras då direkt på bandspelaren och kan
senare spelas upp.

TV-kameran
kan bestå av optikdel med kamerarör, manöverpanel och strömkälla. Optikdelen
behöver inte vara större än 5 cm i diameter och 20 cm i längd. Manöverpanelen
kan anslutas till optikdelen med kabel och kan därför vara placerad på avstånd
från själva kameran. Som strömkälla kan användas batterier. TV-kameran
förbrukar emellertid relativt mycket effekt. Batterier blir därför utrymmeskrävande.
Mycket små och föga effektkrävande TV-kameror, som har en platta med en mosaik
av små ljuskänsliga element i stället för kamerarör har dock börjat bli
kommersiellt tillgängliga. För fotografering av detaljer på långt håll kan TV-kameran
förses med tdeobjektiv.

Förutom
vid Sveriges Radios rundradiosändningar används TV-apparatur som hjälpmedel vid
övervakning, förmedling av information, utbildning och bevakning. TV används t.ex.
för den bevakning av industriella processer när miljön är besvärlig, för
direkta iakttagelser eller för överföring av diagram eller skriftliga
meddelanden från en plats tUl en annan. 1 sådana fall överförs information på
tråd. För bevakning används TV bl.a. i butikslokaler och vid lastkajer samt för
kontroll av inpasseringen till industrier och andra anläggningar. Ett stort
antal anläggningar för portbevakning har under senare år tagits i drift. De
bevakningsföretag, som installerar och betjänar sådana anläggningar, räknar
med en alltmer ökad användning av TV som hjälpmedel vid bevakning. TV-anläggningar
som används för övervakning eller bevakning består ofta av flera fasta eller
rörliga kameror som på tråd kan överföra bilder från de olika kameraplatserna
till en eller flera monitorer i ett kontrollrum. Polisen använder sådana TV-anläggningar
vid övervakning av ordningen på centralstationen och i tunnelbanan i Stockholm
och vid övervakning av trafiken på vissa av Stockholms mera trafikerade stråk.
Det kan i sammanhanget nämnas att en kommun har låtit installera TV för
kontroll av ordningen på en allmän toalett.

3 Gällande rätt m.m.

1 kommitténs betänkande (s. 34) redovisas gällande
bestämmelser om skydd för enskilda mot anskaffande av information om dem med
hjälp av teknisk apparatur. Här skall endast nämnas att bl.a. fridsbrotten i

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 8

4
kap. BrB om ofredande och de fåtal inskränkningar med hänsyn till rikets
säkerhet m.m. i rätten att använda optisk apparatur som finns i vissa andra
författningar ger ett visst, om än mycket begränsat indirekt skydd mot
integritetskränkningar som sker med hjälp av rörlig optisk utrustning. Däremot
syaes bestämmelserna i 4 kap. 7 § BrB vara det enda lagrum som kan åberopas mot
den som använder en fast fjärrmanövrerad TV-kamera för personövervakning utan tUlbörlig
hänsyn till enskilds personliga integritet. Om nämligen en sådan kamera öppet
utnyttjas på ett särskilt påträngande sätt, för intensiv övervakning eller när
bruket av apparaturen med hänsyn till den angripnes situation annars framstår
som en särskilt kännbar fridskränkning är det att anse som ett sådant
hänsynslöst beteende som kriminaliseras i paragrafen. Tilläggas kan att den i 2
§ radiolagen föreskrivna tillståndsplikten för TV-kameror inte gäller sådana
kameror som vanligen används i TV-övervakningsanläggningar, nämligen trådbundna
kameror.

Arbetsmiljöutredningen
tar i sitt betänkande (SOU 1976:14) Ar-betsmUjöIag upp frågan om TV-övervakning
på arbetsplatser. Utredningen berör därvid integritetsskyddskommitténs förslag
till lag om TV-övervakning som innebär att tillstånd skall fordras för att
rikta övervakningskamera mot plats som nyttjas av allmänheten. Arbetsmiljöutredningen
framhåller att anställda, som berörs av övervakning, skaU ha tUlfälle att yttra
sig innan tillstånd ges. Utredningen anser att det berörda lagförslaget bör
kompletteras på denna punkt. Övriga frågor om bruk av TV på arbetsplatsen bör i
allmänhet kunna lösas genom överenskommelse mellan parterna. Med stöd av den
allmänna föreskriften i 2 kap. 1 § andra stycket förslaget till arbetsmiljölag
bör enligt utredningens mening emellertid ingripande kunna ske mot missbruk av
teknisk apparatur som riktar sig mot den anställdes berättigade anspråk på
integritetsskydd.

Det
bör slutiigen nämnas: att 1973 års fri- och rättighetsutredning i sitt
betänkande (SOU 1975:75) Medborgerliga fri- och rättigheter med hänsyn tUl
teknikens utveckling förordar att grundlagsskyddet för rätten till förtrolig
kommunikation görs klarare och mera omfattande. Utredningen föreslår därför
att rätten tUl förtrolig kommunikation anges som skydd mot undersökning av
brev, post eller andra försändelser och mot hemlig avlyssning eller upptagning
av andra förtroliga meddelanden. Utredningen anför bl.a. att rätten till
förtrolig kommunikation inte kräver att övervakning ,iv sådana allmänna platser
som exempelvis tunnelbaneperronger och rulltrappor som sker öppet med hjälp av TV-kameror,
mikrofoner och annan teknisk utrustning får utföras endast med lagstöd.
Utredningen hänvisar dock till att förslag till lag om TV-övervakning lagts
fram av integritetsskyddskommittén.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 194 9

4
Integritetsskyddskommitténs förslag

Kommittén
anför att i den allmänna debatten uppmärksamheten har kommit att riktas mot
sådana i regel kabelbundna TV-anläggningar som används för övervakning och
bevakning. Man har framhållit, att ett utbrett bruk av sådan appartur
möjliggör en övervakning av medborgarna som inte kan anses godtagbar från
integritetssynpunkt. Kommittén anser att möjligheterna allmänt sett är goda att
vinna kontroll över förekomsten och utformningen av övervakningsanläggningar av
nu åsyftat slag. De särskilda åtgärder som kan vara erforderliga bör emellertid
inte behandlas i samband med allmänna straffrättsliga bestämmelser mot missbruk
av optisk apparatur. Den krets av personer som regler om s.k. TV-övervakning
direkt riktar sig till är så begränsad att kompletterande speciallagstiftning
framstår som naturligare. Enligt kommitténs mening finns det ett behov av att
genom sådan lagstiftning bereda enskilda skydd mot övervakning med TV.

Övervakning
med TV medför många gånger påtagliga fördelar i olika hänseenden. Kommittén
anser det därför varken möjligt eller lämpligt att införa något allmänt förbud
mot att TV nyttjas för personövervakning. Däremot anser kommittén att det är
möjligt att i större utsträckning än när det gäUer optisk apparatur i allmänhet
uppställa villkor för apparaturens nyttjande. De regler som kan erfordras för TV-övervakning
bör enligt kommitténs uppfattning ges i en särskild lag som gäller såväl
myndigheters som enskildas övervakning.

Kommittén
anser väsentligt att information om förekommande TV-Övervakning lämnas. Därför
föreslås upplysningsplikt för all personövervakning med TV. Därutöver bör
rättsliga möjligheter finnas att i fall när allmänheten berörs reglera
förekomsten och utformningen av övervakningsappartur. Kommittén föreslår att tUlstånd
skaU fordras för TV-övervakning av allmän plats. Enligt förslaget skall
länsstyrelserna ha hand om tillståndsprövningen. Vilka villkor som bör gälla
för TV-övervakning eller hur övervakningen bör bedrivas kan inte anges annat än
i mycket allmänna ordalag. På grund av allmänt håUna regler får från faU tUl
fall avgöras om och hur TV-övervakning får ske. Kommun som berörs av tilltänkt
TV-övervakning föreslås få inflytande på tillståndsfrågan.

1
fråga om arbetsplatser framhåller kommittén de väsentiiga funktioner som TV
kan ha som hjälpmedel för att skapa en lämplig arbetsmiljö eller säkerhet i
arbetet. Bevaknings- eller övervakningsuppgifter kan skötas från en plats där
man inte är utsatt för ogynnsamma mUjö-faktorer och ensamarbete kan beredas
större trygghet från såväl fysisk som psykisk synpunkt. Det är emeUertid menar
kommittén uppenbart att TV också kan utnyttjas på ett sätt som från olika
synpunkter inte kan anses godtagbart med TV kan utforskas vad som utgör
arbets-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 10

tagares privata förhållanden. TV kan också utnyttjas för
att mera allmänt ställa någon under övervakning medan han fullgör sina
arbetsuppgifter. Enligt kommittén bör TV-övervakning av arbetsplatser inte få
företas i hemlighet. Huruvida TV-övervakning av arbetsplats därutöver bör bli
föremål för särskild reglering har samband med frågor om arbetsmiljön.
Kommittén anser att de för arbetstagarna negativa effekter som kan följa av
arbetsgivarens bruk av övervakningsapparatur bör beaktas inom ramen för
utredningsarbetet om arbetsmiljön.

5 Remissyttrandena över förslaget till lag om TV-övervakning

Kommitténs förslag om särskild lag om TV-övervakning får
ett övervägande positivt mottagande av remissinstanserna även om viss kritik
framförs mot enskildheter i förslaget.

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av
kriminalvårdsstyrelsen, generaltullstyrelsen, länsstyrelsen i Älvsborgs län,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas
riksförbund.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför att övervakning med TV
tiänar många gånger väsentliga syften. En tilltagande övervakning med TV utan
kontroll kan emellertid enligt länsstyrelsens mening utgöra ett hot mot den
personliga integriteten. Faran för ett omfattande missbruk av TV-övervakning
skall givetvis inte överdrivas, men redan en utveckling, som leder mot att
medborgarna mer aUmänt blir föremål för sådan kontroll, bör i sig motverkas.
Den snabba tekniska utvecklingen vidgar användningsområdet och det är inte
svårt att finna situationer, där övervakningen med TV i framtiden kan komma
att missbrukas och leda till integritetskränkningar.

Hyresgästernas riksförbund vill understryka angelägenheten
av att TV-övervakningen bringas under kontroll. Användningen av TV-tek-niken
för övervakning kan i flera sammanhang vara ändamålsenlig. Använd i olämpliga
sammanhang eller på olämpligt sätt kan sådan övervakning emellertid medföra
stort obehag. TV-övervakning bör inte heller få användas för att klara problem
som uppenbarligen måste lösas på annat sätt. Övervakning av barn på skolgården
kan enligt förbundets mening tjäna som exempel på ett användningsområde som
måste ifrågasättas.

Kooperativa förbundet (KF) ställer sig avvisande till
kommitténs förslag att tillstånd skall fordras för övervakningskamera som är
anbringad så att den kan riktas mot plats som är upplåten för eller eljest
nyttjas av allmänheten. KF ansluter sig visserligen tiU förslaget att länsstyrelsen
skall utöva tiUsyn över den apparatur som det här är fråga om men anser sig
dock inte kunna dela kommitténs förslag om tillståndsgivning av länsstyrelsen.
KF förordar i stället anmälnings- och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 11

registreringsplikt till länsstyrelsen av de TV-anläggningar
som skall installeras.

Kommitténs ståndpunkt att frågan om tillståndsplikt för TV-övervakning
på arbetsplats bör beaktas inom ramen för utredningsarbetet om arbetsmiljön
har under remissbehandlingen föranlett en del synpunkter av delvis kritisk innebörd.

LO anser att frågan om rättsskydd mot användning av TV-apparatur
på arbetsplatser bör tas upp till behandling och få sin reglering av arbetsmiljöutredningen.
SACOISR och arbetsmiljöutredningen är av samma uppfattning. Även ÄBAB anser
att frågan i första hand bör lösas genom förhandlingar mellan arbetsgivare och
arbetstagarorganisationer. TCO är av den uppfattningen att övervakning på
arbetsplatser endast skall få ske om kollektivavtal mellan parterna så
tillåter.

Sveriges
köpmannaförbund framhåller att TV-övervakning används i stor utsträckning i
butikerna för att på ett rationellt sätt registrera kundflödet i butiken och
vid behov kunna dirigera personal till platser i butiken där så krävs. Man kan
härigenom konstatera personalbehov till kassatjänster och övriga
betjäningspunkter i butiken. Som regel har t.ex. snabbköpskassörskorna utöver
kassatjänsten också andra arbetsuppgifter i butiken t.ex. varuvård och
liknande. Genom fast TV-be-vakning av utgångskassorna kan butiksledningen lätt
se till att erforderlig kassapersonal görs tillgängUg för att betjäna
kunderna. Ett annat område inom butikerna som ofta är föremål för TV-bevakning
är lager och varumottagning. Detta för att butiksledningen och personal lätt
skall kunna registrera när leverans av varor sker. Vid sådan leverans sker som
regd viss uppräkningskontroll och liknande. För de lokaler där allmänheten
inte har tillträde t.ex. varumottagning, lastkaj o.d. är enligt förbundet kontrollintresset
alltid påtagligt med tanke på det stora varuflödet i butiken. Här har
övervakningskameran en ren kontrollfunktion och är både befogad och helt
nödvändig från säkerhetssynpunkt. Enligt förbundets mening är dock sådana
bevakningsarrangemang lämpliga att lösas förhandlingsvägen mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Förbundet instämmer därför i utredningens förslag i denna dd.

Handelsanställdas
förbund anser av principiella skäl att övervakningskamera över huvud taget
inte skall få användas på arbetsplatser. Förbundet pekar därvid på risken för
kränkning av den anställdes personliga integritet och möjligheten till
missbruk från arbetsgivarens sida. Om ett totalförbud inte är möjligt, anser
förbundet att reglerna måste utformas mycket restriktivt och så långt möjligt
ta hänsyn till de anställdas berättigade krav på inflytande och skydd av den
personliga integriteten. Reglerna måste vara så utformade att de anställdas
fackliga organisation får ett direkt inflytande dels på tillståndsgivningen
och dels på formen för övervakningen. Förbundet betonar att vetskapen

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 12

att
ständigt vara utsatt för kontroll via TV-kamera kan bli pressande ocb skapa
otrivsel, vilket påverkar hela arbetssituationen. Enligt förbundets mening bör
yttrande alltid inhämtas från berörda fackliga organisationer. Yttrande bör
avse såväl behovet av övervakningskamera som formerna för den planerade TV-bevakningen.
1 fråga om TV-kamerans placering föreslår förbundet att tillstånd som avser
övervakning på arbetsplatser skall innehålla klara regler om att övervakningskamera
inte får placeras i personalrum och övriga utrymmen där personalen tillbringar
sina raster. Inte heller bör övervakningskamera få användas t.ex. i personalutrymmen
eller ingångar till toaletter. Ständig TV-övervakning av en viss fast punkt t.ex.
utgångskassor i varuhus och andra försäljningslokaler eller i lagerutrymmen får
inte tillåtas. Detta med hänsyn till den press en ständig bevakning utsätter
den anställde för. 1 lokaler där enbart personal vistas bör TV-övervakning över
huvud taget inte få förekomma. Om missbruk förekommer eller om förekomsten av
TV-övervakning medför påvisbara effekter på berörd personal, skall den kunna
avbrytas på begäran av den fackliga organisationen.

Även
KF föreslår förbud mot att anbringa TV-kameror i personalrum och provrum eller
liknande utrymmen.

Enligt
datainspektionens mening erbjuder arbetsplatserna gränsdragningsproblem. En
plats, som enligt 4 § i lagförslaget är upplåten för eller eljest nyttjas av
allmänheten, kan samtidigt vara arbetsplats för anställda, t.ex. affärslokaler
och restauranger. 1 dessa fall fordras enligt lagförslaget tillstånd, och dessa
anställda är formellt inte tillförsäkrade någon möjlighet att hindra att tillstånd
ges. I fråga om "interna" arbetsplatser, där lagen inte skall
tillämpas, förutsätter kommittén att TV-övervakning bestäms efter förhandlingar
vilket torde få tolkas som innebärande en faktisk vetorätt för de anställda. SkUda
grupper av anstäUda behandlas alltså olika. När övervakningsändamålet är
kontroll av allmän ordning och säkerhet och tiUstånd alltså krävs, har de berörda
anställda inte vetorätt, när ändamålet är att sörja för lämplig arbetsmiljö
eller säkerhet i arbetet och lagen inte är tiUämplig, föreligger en
förhandlingssituation med vetorätt. Om kommitténs uttryckssätt att TV-övervakningen
på arbetsplatserna bör lösas förhandlingsvägen innebär att koUektivavtal skall
träffas, föranleder detta enligt datainspektionens mening följande
överväganden. Motsvarande problem börjar skymta inom datalagens tUlämpningsområde
och det är där ännu en öppen fråga huruvida sådant som den enskilda människans
personliga integritet är ägnat för förhandlingar; i viss mån får det givetvis betydelse
på vilken nivå förhandlingar förs och avtal träffas. Det ligger vidare i
förhandlingarnas natur att parterna ger och tar. Det kan då uppfattas som
stötande att personlig integritet ställs mot "förmåner" som är direkt
ekonomiskt mätbara. Beaktas bör vidare att påstådda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 13

avtalsbrott i sista hand får prövas av arbetsdomstolen,
som därvid inte lär kunna undgå att ta ställning i integritetsfrågor.

Datainspektionen anser att alternativet är om man vill
undgå de olika ovan nämnda svårigheterna att utsträcka tiUståndstvånget tUl
att omfatta även "interna" arbetsplatser. Som jämförelse mä nämnas
att datalagen kräver tillstånd för arbetsgivare som för enbart internt bruk, t.ex.
personaladministration, vUl registrera sina anstäUda med hjälp av automati.sk
databehandling. De
anställdas medinflytande har där lösts så att datalagen ålägger
tillståndsmyndigheten, datainspektionen, att särskilt beakta uppfattningen hos
dem som skall registreras. Vi behov inhämtas därför genom remiss deras mening.
En liknande ordning kan på TV-övervakningens område enligt datainspektionens
mening skapas genom en bestämmelse om att de anställdas uppfattning alltid
skall inhämtas i tillståndsärenden. Härigenom torde man i praktiken oftast få
till stånd de "förhandlingar" som nyss nämnts. Genom lagstiftning
och motivuttalanden av innebörd att de anställdas uppfattning i regel skall
tillmätas avgörande betydelse vid TV-övervakning av "interna"
arbetsplatser och att vid andra arbetsplatser ordningsintressena kan motivera
annan avvägning torde man, menar datainspektionen, nå tillfredsställande
resultat inom ramen för ett tillståndssystem som omfattar även arbetsplatser.
Är arbetsgivaren och de anställda överens, blir tUlståndsprövningen i allmänhet
inte särskilt betungande. Motsätter sig de anstäUda övervakning, kommer endast
undantagsvis tUlståndsan-sökningar att inges. Datainspektionen anser att på
detta sätt skulle de anställda genom lag kunna tillförsäkras medbestämmanderätt
beträffande nu ifrågavarande integritetsskydd på arbetsplatsen utan ett alltför
tungrott tillståndssystem. 1 dessa fall skulle enligt datainspektionens
uppfattning självfallet inte yttrande från kommunen behöva inhämtas.

Kommitténs förslag att länsstyrelsen skall vara tillståndsmyndighet
föranleder inte någon kritik från remissinstanserna. Enligt Sveriges
köpmannaförbunds uppfattning synes länsstyrelserna vara den lämpliga instansen
för tillståndsgivning. Läns.styrelsen i Stockholms län har inte något att
erinra mot att länsstyrelsen föreslås bli tillståndsmyndighet. Styrelsen
förutsätter dock att det ökade personalbehov, som möjligen kan visa sig föreUgga,
kommer att tillgodoses.

Datainspektionen anför att företrädare för ordnings- och
säkerhetsintresset finns i länsstyrelsen, 1 fråga om integritet och om
arbetsplatserna förs in under tillståndstvånget arbetsmiljö saknar däremot
länsstyrelserna särskild sakkunskap. Ibland kan det därvid bli nödvändigt med
remiss. Datainspektionen kan i vissa fall ge synpunkter på integritetsfrågor i
samband med TV-övervakning. Länsstyrelserna har i många andra ärenden att göra
avvägningar mellan skilda intressen. Under förutsättning att tillbörlig uppmärksamhet
ägnas frågan var och av vem dessa ärenden bereds och avgörs i länsstyrelsen,
har datain-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 14

spektionen
ingen erinran mot att länsstyrelserna blir tillståndsmyndigheter.

I
några remissyttranden behandlas vad kommittén uttalat i fråga om själva tillståndsprövningen.

Några
remissinstanser har tagit upp kommitténs förslag om obligatorisk kommunal yttranderätt
i tillståndsärenden. SAF och Sveriges Industriförbund avstyrker förslaget. Enligt
dessa remissinstanser framstår stadgandet som obehövligt, inte minst om
organisationernas förslag om en särskild myndighet för utfärdande av
tillämpningsföreskrifter genomförs. Att kommun bereds tillfälle att yttra sig
över t.ex. ansökan från ett kommunalägt affärsdrivande verk som SL, är givetvis
naturligt. Organisationerna kan emellertid inte finna att kommun är rätt forum
i alla de fall som kommittén åsyftar. Även Sveriges köpmannaförbund anser att
det inte finns något behov av särskilda yttranden från kommunerna.

6
Föredraganden Allmänna synpunkter

Frågor
om hur den enskildes personliga integritet skall skyddas har under senare år
tilldragit sig stor uppmärksamhet. Bl.a. har den åsikten förts fram att den
enskilde bör ha tillgång till en fredad sektor, inom vilken han kan avvisa
sådan inblandning både från det allmänna och från andra som uppfattas som
otillbörlig. Riskerna för en sådan otillbörlig inblandning har enligt mångas
uppfattning ökat väsentiigt genom den tekniska utvecklingen.

Riksdagen
har på senare tid antagit flera lagar till skydd för den personliga
integriteten. Genom datalagen (1973:289) har öppnats möjlighet att förebygga
integritetsintrång till följd av sådan information som lagras med hjälp av
automatisk databehandling (ADB). Skydd för enskilda personers integritet i förhåUande
till den kommersiella kreditupplysnings- och inkassoverksamheten har införts i
kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182). Straff har
införts för olovlig avlyssning med teknisk apparatur (SFS 1975:239).

Det
är emeUertid inte enbart utvecklingen på ADB- och ljudteknikens område som har
väckt oro för opåkallade ingrepp i den personliga integriteten. Den tekniska
utvecklingen har också inneburit bl.a. att det i många faU blivit lönsamt att
hålla personer, maskiner, platser m.m. under fortiöpande övervakning med hjälp
av TV-utrustning. Med hjälp av en TV-övervakningsanläggning är det möjligt att
samla en stor mängd information med en i förhållande därtill ringa insats av
den som brukar apparaturen. Detta förhåUande innefattar särskilda risker för den
personliga integriteten. Mot denna bakgrund finns det anledning att särskilt
uppmärksamma sådana TV-anläggningar som används för övervakning och bevakning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 15

Någon lagstiftning som direkt riktar sig mot att bruka TV-apparatur
på ett sätt som kan kränka integriteten finns inte i Sverige. Ett visst om än
mycket begränsat indirekt skydd mot integritetskränkningar som sker med rörlig
optisk utrustning erbjuder fridsbrotten i 4 kap. BrB och de begränsningar med
hänsyn till rikets säkerhet m.m. i rätten att använda optisk apparatur som
föreskrivs i vissa andra författningar. När det gäller sådan fast TV-utrustning
som ingår i TV-övervaknings-anläggningar finns däremot i praktiken knappast
något skydd mot att utrustningen används för personövervakning på ett sätt som
kränker enskilds personliga integritet. Om apparaturen utnyttjas på ett så påträngande
sätt att det kan karakteriseras som hänsynslöst beteende kan ansvar för
ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB ifrågakomma. Det är emellertid att märka att
för straffansvar förutsätts att den angripne är medveten om att han TV-övervakas.
Sker TV-övervakningen med dold kamera, blir paragrafen inte tillämplig. 1
sammanhanget förtjänar att nämnas att den i 2 § radiolagen (1966:755)
föreskrivna tillståndsplikten för TV-kameror inte gäller för sådana kabelbundna
TV-anläggningar som används för övervakning och bevakning.

Gällande lagstiftning ger således inte något egentligt
skydd mot de risker för integritetskränkningar som den moderna TV-tekniken medför.
Det finns enligt min mening ett behov av lagstiftningsåtgärder för att
förstärka den enskildes skydd mot integritetskränkningar i samband med
övervakning och bevakning som sker med utnyttjande av TV-apparatur. Förslag
till sådan lagstiftning lades i oktober 1974 fryn av
integritetsskyddskommittén.

Kommittén har i sitt delbetänkande (SOU 1974:85) Fotografering
och integritet, föreslagit att dold TV-övervakning inte skall få förekomma.
Vidare har kommittén föreslagit att tillstånd skall fordras för TV-övervakning
av allmän plats. Enligt förslaget skall länsstyrelserna ha hand om tUlståndsprövningen.
De föreslagna nya bestämmelserna om TV-övervakning föreslås bli intagna i en
särskild lag. 1 lagen ges föreskrifter om bl.a. de allmänna villkor som bör
gälla för utnyttjande av den optiska apparatur som det här är fråga om.
Kommitténs förslag i denna del har fått ett övervägande positivt mottagande
även om lagförslaget kritiserats i vissa enskildheter.

TV-apparatur har under senare år i allt större
utsträckning kommit till användning som hjälpmedel vid övervakning och
bevakning. Sålunda utnyttjas TV bl.a. för övervakning av industriella
processer, för bevakning av butikslokaler eller lagerutrymmen och för kontroU
av inpasseringar till industrier och andra anläggningar. Vidare används TV inom
sjukvården för patientövervakning och av särskilda bevakningsföretag för olika
bevakningsuppgifter. Övervakningsapparatur har också taghs i bruk av polisen. 1
Stockholm t.ex. använder polisen TV vid övervakning av ordningen på
centralstationen och i tunnelbanan och

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 16

vid
övervakningen av trafiken på vissa av Stockholms mera belastade trafikleder.
Inom kriminalvården har TV också kommit till användning för övervakning av
anstalter och områden som ansluter till anstalter. Användningen av TV-apparatur
för olika uppgifter är i dag betydande och enligt vad som blivit upplyst i
tilltagande. Det har framhållits i den allmänna debatten att ett utbrett bruk
av sådan TV-apparatur, som jag nu har behandlat, gör det möjligt att övervaka
en medborgare på ett sätt som inte kan anses godtagbart från
integritetssynpunkt.

Den
apparatur som idag används för övervakning och bevakning gör det möjligt att
insamla en stor mängd information med en i förhållande därtill ringa insats
från övervakaren. Denne kan dessutom uppehålla sig på en plats diir han inte
kan iakttas av den person mot vilken apparaturen verkar. Jag delar kommitténs
uppfattning att bruket av apparaturen därigenom blir försåtligt för den som
inte är medveten om dess existens och skapar en känsla av otrygghet hos den som
är medveten om apparaturen. Får apparaturen dessutom en sådan spridning att
medborgarna mer allmänt blir föremål för någon form av övervakning, Ugger däri
en särskild risk från integritetssynpunkt. Vad jag nu har anfört gäller naturligtvis
inte i fråga om sådan apparatur som utnyttjas för kontroll av
tillverkningsprocesser, maskinfunktioner eller liknande ändamål där inte samtidigt
någon person kan övervakas. Jag vill också betona att övervakning med TV många
gånger kan medföra påtagliga fördelar. Så kan vara fallet inom t.ex arbetslivet
där bruket av apparatur ibland kan skapa en gynnsammare arbetsmiljö och vid s.k.
ensamarbete vara av betydelse för arbetstagares säkerhet och möjligheter att
få hjälp vid olycks- eller sjukdomsfall. Polisens möjligheter att upprätthålla
ordning och säkerhet kan också förbättras genom övervakning med TV. Jag finner
det därför uteslutet att införa ett allmänt förbud mot TV-övervakning.

En
avvägning mdlan olika intressen måste göras.

Som
jag tidigare har anfört föreligger det ett behov av att införa regler till
skydd mot otillbörlig användning av apparatur för TV-övervakning. De regler som
därvid krävs för att stärka den enskildes integritetsskydd har emellertid inte
sin naturliga plats bland de allmänna straffbestämmelserna i BrB. Jag föreslår
därför i likhet med kommittén att dessa sammanförs i ny fristående lag om TV-övervakning.
Lagens syfte bör vara att beakta den enskildes integritet vid bruket av
övervakningskameror.

1
likhet med kommittén och en enhällig remissopinion anser jag att i den nya
lagstiftningen om TV-övervakning bör föreskrivas att kamera för TV-övervakning
inte får brukas med mindre upplysning lämnas om övervakningen. Dold TV-övervakning
bör således i princip inte få förekomma. Det framstår nämligen som angeläget
från integritetssynpunkt att den enskilde har kännedom om övervakningen och
kan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 17

anpassa sig därefter. Inte heller synes TV-övervakning i
hemlighet vara nödvändig för alla de ändamål för vilka apparaturen i dag
nyttjas. Vad jag nu har sagt gäller i lika hög grad TV-kameror som även om de
inte är dolda är placerade på ett sådant sätt att man inte utan särskild
anledning lägger märke till dem. Rättsskyddet bör därför omfatta skyldighet
för den som över huvud taget nyttjar sådan apparatur som det här är fråga om
att sprida information om övervakningen.

Jag vUl tUlägga att principen om att TV-övervakning alltid
måste ske öppet inte kan upprätthållas fullt ut. Det förekommer i dag att
militära skyddsföremål övervakas med hjälp av TV. En sådan övervakning måste
även i fortsättningen ske i hemlighet, annars fäster man på ett olyckligt sätt
uppmärksamheten på skyddsföremålet. Det kan i detta sammanhang armiärkas att
1973 års Fri- och rättighetsutredning i sitt betänkande (SOU 1975:75)
Medborgerliga fri- och rättigheter med hänsyn tUl teknikens utveckling har
föreslagit ett grundlagsfäst skydd för den enskilde mot hemlig upptagning av
förtroliga meddelanden. Härunder inbegrips bl.a. hemlig filmning av samtalandes
läpprörelser för avläsning. Bestämmelsen kan däremot inte anses omfatta sådan
dold TV-övervakning av militära skyddsobjekt som det här är fråga om. Jag har
för avsikt att senare lägga fram förslag på grundval av utredningens
överväganden. Även i fortsättningen kan alltså nu diskuterad TV-övervakning ske
utan särskilt lagstöd.

Kommittén har föreslagit att tillstånd bör fordras för att
få bedriva TV-övervakning mot plats som nyttjas av allmänheten. Förslaget har
godtagits av det övervägande antalet remissinstanser. Även jag anser att det
bör krävas tillstånd för sådan verksamhet. Endast på så sätt kan man få den
kontroll över och insyn i TV-övervakningen som behövs och uppnå offentiighet åt
tilltänkta anläggningar för TV-övervakning och därmed möjligheter till debatt
redan innan apparaturen har tagits i bruk.

I likhet med kommittén anser jag vidare att det i detta
sammanhang bör införas en bestämmelse om att övervakningskamera skall brukas
med tillbörlig hänsyn till enskild persons integritet. Regeln som inte bör
vara straffsanktionerad pekar på lagförslagets syfte att bereda enskilda
skydd för den personliga integriteten. Jag delar kommitténs uppfattning att
bestämmelsen bör få betydelse genom det åläggande den får anses innebära för
den som utnyttjar övervakningskamera, att inom sitt verksamhetsområde utfärda
instruktioner eUer andra föreskrifter i överensstämmelse med bestämmelsen.

När det gäller arbetsgivarens bruk av optiska hjälpmedel
på arbetsplatsen har som jag tidigare nämnt kommittén intagit den ståndpunkten
att denna fråga bör beaktas inom ramen för utredningsarbetet om arbetsmiljön.
Kommitténs uppfattning har under remissbehandlingen delats av bl.a. LO, TCO,
SACO/SR och arbetsmiljöutredningen. Han-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 18

delsanställdas förbund har av principiella skäl ansett att
övervakningskamera över huvud taget inte skall få användas på arbetsplatser.
Förbundet har därvid pekat på risken för kränkning av den anställdes
personliga integritet och möjligheten till missbruk från arbetsgivarens sida.
Vidare har KF föreslagU förbud mot att anbringa TV-kameror i personalrum eller
liknande utrymmen. Slutligen har datainspektionen förordat en lösning som
innebär att tillståndssystemet får omfatta även arbetsplatser. Inom ramen för
ett sådant system skulle man enligt datainspektionens mening kunna föreskriva
att de anställdas uppfattning i regel skall tillmätas avgörande betydelse vid TV-övervakning
av "interna" arbetsplatser; vid andra arbetsplatser kan
ordningsintressena motivera annan avvägning.

För egen del kan jag i princip dela kommitténs uppfattning
i fråga om möjligheterna att reglera arbetsgivarens rätt att nyttja övervakningsapparatur
på arbetsplatsen. Det förhåller sig otvivelaktigt på det sättet att optisk
apparatur kan användas för att förbättra arbetarskydd och arbetsmUjö. Avgörande
för bedömningen av om apparatur bör få användas på arbetsplatser eller inte är
således beroende av hur apparaten utnyttjas i det enskilda faUet. Normalt är
frågor av detta slag väl ägnade att lösas genom förhandlingar mellan parterna
på arbetsmarknaden. Det i prop. 1975/76:105 upptagna förslaget tUl lag om
medbestämmanderätt i arbetslivet innebär en kraftig förstärkning av de
fackliga organisationernas ställning i fråga om förhandlingsrätt m.m. Frågan
om arbetsgivarens bruk av optisk apparatur på arbetsplatsen bör sålunda
överlämnas till parterna på arbetsmarknaden för att lösas förhandlingsvägen.
Tillståndstvång enligt den nya lagstiftningen bör därför i princip inte gälla TV-övervakning
av arbetsplats. Jag har tidigare förordat en generell regel som innebär att vid
TV-övervakning den som övervakas skall upplysas om vad han blir utsatt för.
Överfört på arbetsUvet medför detta att all hemlig TV-övervakning på
arbetsplatser blir förbjuden. Den föreslagna ordningen överensstämmer i
huvudsak med vad som f.n. gäller i fråga om hemlig avlyssning på arbetsplatser.

Som jag tidigare har anfört innebär den nya reformen att TV-övervakning
på allmänna platser i princip blir tillståndspliktig. Sådana allmänna platser
kan emellertid samtidigt vara en arbetsplats. Så är fallet t.ex. med en
affärslokal under den tid allmänheten har tillträde tUl lokalen. Detta medför
att tillstånd kan komma att meddelas för en arbetsplats utan att de anställda
som berörs av övervakningen får tillfälle att yttra sig. Att den nya ordningen
skulle kunna fä sådana resultat anser jag vara otillfredsställande. Jag
föreslår därför att de anställdas mening aUtid skall inhämtas i de fall då en tillståndspliktig
kamera som brukas av arbetsgivare kan riktas mot en arbetsplats. Det får sedan
ankomma på tillståndsmyndigheten att bestämma huruvida övervakningskameran bör
kunna få brukas. VUka överväganden som härvid

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 19

bör
göras kommer jag att redogöra för i specialmotiveringen. Jag kan tillägga att
vad jag nu föreslår överensstämmer med vad arbetsmUjö-utredningen förordar i
sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1976:14) Arbetsmiljölag, som innehåller bl.a.
förslag om en ny arbetsmiljölag. I betänkandet framhåller utredningen dessutom
att ingripande mot missbruk av teknisk apparatur som riktar sig mot den
anställdes berättigade anspråk på integritetsskydd även bör kunna ske med stöd
av den allmänna bestämmelse som utredningen föreslår skall tas in i den nya
arbetsmiljölagen. Denna bestämmelse som innebär att arbetsförhållandena skall
anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende blir
sålunda tillämplig såväl på arbetsplatser dit allmänheten har tillträde som
till arbetsplatser i övrigt.

1
likhet med kommittén anser jag efter samråd med chefen för kommundepartementet
att länsstyrelserna bör ha hand om tillståndsprövningen. De bedömningar som
det här blir fråga om torde i huvudsak bli av allmän juridisk karaktär men
även överväganden av teknisk natur kan bli aktuella. 1 den mån det kan anses
nödvändigt kan länsstyrelsen samråda med andra myndigheter t.ex. med
televerket.

Som
kommittén har föreslagit bör tillstånd krävas även för nu befintiiga TV-övervakningsanläggningar.
Det innebär att länsstyrelserna under tiden närmast efter ikraftträdandet får en
påtagligt ökad arbetsbelastning. För att bemästra denna kan särskUda åtgärder
behöva vidtas. Bl.a. skulle kunna undersökas möjligheten att övergångsvis utnyttja
domstolsjurister från de allmänna domstolarna eller de allmänna
förvaltningsdomstolarna för att avverka den ärendebalans som kan uppkomma.
Behov av personal med allmän juridisk kompetens och med teknisk kompetens för
normal arbetsbelastning för både tUlståndsprövningen och tillsynsverksamheten
får prövas vid den årliga budgetbehandlingen.

Kommittén
har inte behandlat frågan om en eventuell avgiftsbeläggning av
länsstyrelsernas tillståndsverksamhet. Enligt min mening bör det vara möjligt
att finansiera länsstyrelsernas verksamhet på motsvarande sätt som t.ex.
datainspektionens verksamhet finansieras av de registeransvariga. Jag föreslår
därför att regeringen bemyndigas att förordna om avgift för handläggning hos
länsstyrelsen av ansökan om tillstånd att bruka övervakningskamera. En sådan
avgift bör lämpligen utformas som en blandning mellan saktaxa och timtaxa, i
enlighet med datainspektionens taxa för tUlståndsgivning (SFS 1973:1209). Statliga
och kommunala myndigheter bör undantas från avgiftsskyldigheten. Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer bör få rätt att meddela närmare
föreskrifter om en sådan avgift.

Som
kommittén har anfört bör vid tillståndsprövningn säkerställas att lokala
synpunkter blir beaktade. Jag biträder därför förslaget att en
förutsättning för tillstånd skall vara att tillståndsmyndigheten skall

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 20

inhämta yttrande från den kommun i vilken
övervakningskameran skall brukas.

Vid tillståndsprövningen bör en avvägning ske mellan å ena
sidan sökandens intresse av att få bruka apparaturen och, å andra sidan, det
intresse allmänheten och i förekommande fall de anstäUda kan ha av att
övervakning inte förekommer. Tillstånd bör därvid meddelas endast om det finns
ett behov att bruka kameran och anledning saknas att anta att otillbörligt
intrång i enskilds personliga integritet kan uppkomma.

Efter
tillståndsprövningen kan det inträffa olika förhållanden som rubbar
förutsättningarna för meddelat tillstånd. Av det skälet bör som kommittén har
föreslagit lagstiftningen ge tillståndsmyndigheten rätt att meddela
tilläggsföreskrifter eller att återkalla meddelat tillstånd, om otillbörligt
intrång i enskilds personliga integritet uppkommer genom apparaturens brukande.
Dessutom bör lagstiftningen möjliggöra tUlsyn av att tillståndsplikten fullgörs
och meddelade föreskrifter följs. Tillsynen bör endast avse efterlevnaden av
att TV-apparaturen inte används utan tillstånd i fall då sådant krävs och att
de föreskrifter som meddelats i samband med tillståndsgivningen följs. Som kommittén
har anfört är det av värde från allmänhetens synpunkt att kunna vända sig till
en särskild myndighet med tillsynsbefogenheter, när det befaras att otillåten
övervakning av allmän plats förekommer. Upplysningar från allmänheten kan
också antagas bidraga till att tillsynen blir effektiv. Länsstyrelsens egen
kontrollerande verksamhet bör av naturliga skäl inriktas på sådana från
integritetssynpunkt särskilt känsliga anläggningar för vilka tillstånd har
meddelats samt i övrigt ges stiokprovskaraktär.

Kommittén har föreslagit straff och vite för att säkra att
bestämmelserna i den föreslagna lagen om TV-övervakning följs. Jag biträder
detta förslag.

Några
remissinstanser har under remissbehandlingen anfört att en sådan grundläggande
bestämmelse som föreskrifter om besvärsrätt och besvärsmyndighet bör klart
anges och tas in i lagen om TV-övervakning. Även jag är av den meningen att det
är lämpligt att besvärsbestämmelserna framgär av lagtexten. Jag delar också den
uppfattningen som framförs av datainspektionen, nämligen att den besvärsrätt
som enligt datalagen, kredilupplysningslagen och inkassolagen tillkommer justitiekanslern
i integritetssammanhang, där de enskUda saknar besvärsrätt, också bör finnas
när det gäller beslut enligt den nya lagen om TV-övervakning. Genom en sådan
ordning vinner man dessutom den fördelen att justitiekanslern kan verka för en
mer enhetlig tillämpning av de nya föreskrifterna. Jag förordar därför att en
bestämmelse av liknande sla.g tas in i den nya lagen.

Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft den 1
januari 1977.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 21

Särskilda
övergångsbestämmelser behövs beträffande sådan apparatur som redan finns i
bruk vid den nya lagstiftningens ikraftträdande.

7 Upprättat
lagförslag

1
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag tiU
lag om TV-övervakning.

8 Specialmotivering

1 §

1
paragrafen anges vUken apparatur som omfattas av lagen. Lagen äger tiUämpning
på TV-kamera, som är anbringad så att den kan fjärrmanövreras och kan användas
för personövervakning. Apparatur av sådant slag kaUas övervakningskamera.

Med
televisionskamera avses sådan optisk apparatur, med vilken bilder kan tas upp
och överföras per tråd, radiovåg eller på liknande sätt till en mottagare. Det
saknar betydelse, om kameran tar upp ljus eller annan strålning, t.ex.
värmestrålning. Utanför regleringen faller däremot optisk apparatur, med vilken
bilder inte överförs till en mottagare, t.ex. filmkamera.

Med fjärrmanövrering
avses att kameran sätt i funktion, riktas eller annars hanteras från annan
plats än den där kameran är anbringad. 1 regel är en kamera som kan fjärrmanövreras
fästad vid en byggnad, stolpe eller annat underlag. Om kameran är fast
anbringad eller inte har emellertid ingen självständig betydelse för tolkning
av fjärr-manövreringsbegreppet. Det avgörande är om kameran från en annan plats
per radiovåg, tråd eller annars kan påverkas så att den tar upp och överför
bilder. Fordrar kameran för sin funktion helt eller delvis skötsel på platsen,
träffas den inte av lagen. I begreppet fjärrmanövrering ligger att kameran
hanteras från en plats som är klart åtskild från den där kameran är anbringad.
En kamera som är uppsatt i omedelbar anslutning till den plats varifrån den
sköts kan således inte sägas vara fjärrmanövrerad.

Utöver
kravet att kameran kan fjärrmanövreras fordras enligt paragrafen att den är
anbringad så att den kan användas för personövervakning. Kamera, som används
för konttoU av ett instrument, en maskinfunktion eller en tillverkningsprocess,
omfattas således inte av lagens bestämmelser, om inte installationen medger att
också en person mera normalt kan komma in i kamerans blickfång. För att det
skall kunna sägas att kameran kan användas för personövervakning fordras vidare
att bilden kan medge identifiering av personer. Om en

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 22

kamera
t.ex. inte kan fånga personer annat än som små diffusa prickar i bakgrunden,
möjliggör den således inte övervakning av person.

SR
har påpekat att det inte är omöjligt att företaget i framtiden kan komma att
använda fjärrmanövrerade kameror vid nyhetsreportage. Enligt SR bör därför
från tagens tillämpningsområde undantas TV-kamera som används för
programverksamhet i egentiig mening. Det bör härvid vara likgiltigt, om kameran
används av Sveriges Radio eller av annat inländskt eller utländskt företag, som
producerar program för rundradiosändning. För egen del menar jag att enbart
möjligheten att Sveriges Radio i framtiden kan komma att använda fjärrmanövrerade
kameror vid nyhetsreportage inte redan nu bör påverka utformningen av
lagtexten. Frågan om ett uttryckligt undantag från lagtexten för fjärrmanövrerade
tdevisionskameror för nyhetsreportage och programverksamhet får avgöras där
sådana kameror faktiskt används i större omfattning. T.v. bör SR i förevarande
fall söka tillstånd för sådana kameror på vanligt sätt. Vid
tillståndsprövningen bör självfallet beäktas att kamerorna inte skall utnyttjas
för sådan personövervakning som lagen avser att träffa.

Det
finns hemliga försvarsanläggningar, s.k. skyddsföremål, som gränsar tUl områden
där allmän trafik kan pågå. För sådana föremål kan TV-övervakning i
undantagsfall bli aktuell. TV-övervakningen kan därvid komma att omfatta även
sådana områden utanför skyddsföremålet som brukar frekventeras av allmänheten.
ÖB och RPS har i sina remissyttranden ansett att lagen bör kompletteras med tiUägg
av innehåll att vid hemligt skyddsföremål, dvs. lokaler, förvaringsutrymmc
eller anläggning som är av betydelse för totalförsvaret så får
övervakningskamera anbringas och brukas utan hinder av lagen. Som jag har
anfört i den allmänna motiveringen måste en sådan övervakning som det här är
fråga om ske i hemlighet, annars fäster man på ett olyckligt sätt
uppmärksamheten på skyddsföremålet. Med hänsyn härtill föreskrivs i andra
meningen att lagen inte är tillämplig på sådan övervakningskamera som används
vid lokal, förvaringsutrymme eller annan anläggning som är betydelsefull från
totalförsvarssynpunkt. Det är här fråga om sådana objekt, som har sådan
betydelse för totalförsvaret att förbud enligt lagen (1940:358) med vissa
bestämmelser tUl skydd för försvaret m.m. kan utfärdas. Att de föreslagna
bestämmelserna om grundlagsfäst skydd mot hemlig upptagning av förtroliga meddelanden
inte strider mot den nu angivna dolda TV-övervakningen har jag berört i den
allmänna motiveringen.

2
§

I
paragrafen föreskrivs att övervakningskamera skall brukas med tillbörlig hänsyn
till enskild persons integritet. Regeln pekar på lagens syfte att bereda
enskilda skydd för den personliga integriteten. Det

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 23

kan råda delade meningar om vad som avses med tillbörlig
hänsyn och personlig integritet. En mera detaljerad beskrivning är inte möjlig
att åstadkomma med hänsyn till högst varierande förhåUanden och uppfattningar
som kan råda i dessa frågor. Bestämmelsens funktion är att allmänt understryka
att allt utnyttjande av övervakningskamera kan innebära risker för enskilds
integritet och att apparaturen därför skall utnyttjas under ansvar och med ett
allmänt hänsynstagande till medmänniskan.

Bestämmelsen får anses innebära ett åliggande för den som
utnyttjar övervakningskamera att inom sitt verksamhetsområde utfärda instruktioner
eller andra föreskrifter i överensstämmelse med bestämmelsen. Till ledning för
sådana föreskrifter kan lagens bestämmelse om tUlståndsgivning och tillsyn
tjäna. När det gäller arbetsplatser är det sålunda naturligt att frågan om
anordnande av TV-övervakning i det enskilda fallet alltid blir föremål för
överläggningar mellan arbetsgivare och anställda inom företagsnämnder och
skyddskommittéer eller andra förekommande organ för samrådsförfarande.
Bestämmelsen kan även i övrigt komma att utgöra grund för diskussions- och
opinionsbildning på området och därigenom i enskilda fall öva inflytande på
installation och utnyttjande av övervakningsanläggningar.

3 §

Paragrafen innehåller ett förbud mot dold TV-övervakning.

Vid sidan av den allmänt hållna regeln i 2 § åligger det
den som utnyttjar övervakningskamera att upplysa om kamerans brukande. Det
saknas nämligen anledning att tillåta ett dolt utnyttjande av TV-över-vakningskamera.
Den som utsätts för TV-övervakning bör få kännedom om det. Därigenom fär han
möjlighet att undvika övervakningen eller att rätta sitt beteende efter den
föreliggande situationen.

Paragrafen ger anvisning om att upplysningen kan lämnas
genom anslag men också på annat lämpligt sätt. Detta kan ske t.ex. genom direkt
information eller annonsering. Vilket sätt som skall användas bUr beroende av
förhållandena i det enskilda fallet. Anslag kan ofta tänkas ge den bästa
informationen och kan vara att föredra när det gäller slutna lokaler eller
andra avgränsade utrymmen. Flera informa-tionssätt kan givetvis kombineras. 1
fråga om utomhus belägna allmänna platser fordras särskilda överväganden om
hur allmänheten bäst skall upplysas. Enligt 7 § åligger det länsstyrelsen att
meddela föreskrifter i sådant hänseende. För att det skall kunna sägas att
upplysning lämnas om bruket av kameran fordras att anslag vidmakthålls och
andra informationsåtgärder upprepas så att informationen på ett effektivt sätt
når ut tiU personer som berörs av övervakningen, RÄ har i samband med
remissbehandlingen uttryckt önskemål om att nu nämnda fordringar skall inflyta
i lagtexten. Jag menar emellertid att

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 24

i uttrycket "lämnas" ligger ett krav på
fortlöpande information om att TV-övervakning pågår. Jag vill tillägga att det
givetvis inte fordras att varje individ, som kan beröras: av övervakningen,
faktiskt har fått del av upplysningen. Det är tillräckligt att
informationsåtgärderna varit ägnade att underrätta honom om övervakningen.

Enligt paragrafen får övervakningskamera inte brukas med
mindre information som sagts nu har lämnats. Föreskriften straffsanktioneras i
10 §.

4 §

Paragrafen föreskriver tillståndsplikt för anbringande av
övervaknings kamera.

Paragrafen och de därtill knutna bestämmelserna om
tillstånd och tillsyn avser att möjliggöra ingripande mot TV-övervakning på
platser där allmänheten berörs av övervakningen. 1 paragrafen föreskrivs att
övervakningskamera inte får vara anbringad så att den kan riktas mot plats som
är upplåten för eller annars nyttjas av allmänheten, om inte tillstånd
föreligger att bruka kameran. Enligt paragrafens andra stycke prövas frågan om
tillstånd av länsstyrdsen.

Bestämmelsen avser sådan apparatur som i I § har
betecknats som. övervakningskamera. Sättet för kamerans anbringande är
avgörande för om bestämmelsen blir tillämplig. Är kameran anbringad så att den
kan riktas mot plats som är upplåten för eller nyttjas av allmänheten, fordras
tillstånd att bruka kameran för att få ha den uppsatt. Detta gäller oavsett
från vilken plats kameran verkar. Utanför tillståndstvånget faller
övervakningskamera som inte kan riktas mot plats som beskrivs i paragrafen. För
sådan kamera gäller endast 2 och 3 §§.

Den plats mot vilken övervakningskamera inte får kunna
riktas utan tillstånd har i paragrafen beskrivits som plats som är upplåten för
eller annars nyttjas av Billmänheten. Härmed åsyftas vad som i BrB kallas "allmän
plats". Beskrivningen av platsen anknyter sålunda till den innebörd som
brukar tilläggas begreppet allmän plats i straffrättsliga sammanhang. Som exempel
på plats som avses i bestämmelsen kan nämnas gata, torg samt tunndbane- och
järnvägsstation. Även tåg, hotell, restauranger, affärslokaler, biograflokaler o.d.
omfattas av bestämmelsen i den mån och under den tid allmänheten har tillträde
till sådana utrymmen. Undantagna är enskilda platser, dit allmänheten inte äger
tillträde, liksom skog och mark, dit allmänheten visserligen äger tillträde men
inte brukar frekventera.

Det anförda innebär att bruk av övervakningskamera inte
kräver tillstånd inom t.ex. kasernområden, stabsbyggnader och andra militära
områden dit allmänheten inte äger tillträde. I fråga om enskilda platser dit
allmänheten äger tillträde endast undantagsvis under viss tid bör hänsyn tas
till situationens varaktighet när det gäller att bedöma

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 25

frågan om tillståndstvångets innebörd. Tillstånd krävs
därför inte i t.ex, de fall ett kasernområde etc. tillfälligtvis vid
"regementets dag", idrotts-dier nöjestillställningar e.d. upplåts för
allmänheten utan hinder av gällande tillträdesförbud. Däremot gäller de
allmänna bestämmelserna i 2 och 3 §§ i sådana fall. Som ÖB har anfört i sitt
remissyttrande bör det därför som regel vara lämpligt att stänga av TV-kameran
under sådana tillställningar som det här är fråga om.

Bestämmelsen förbjuder att övervakningskamera är anbringad
så att den kan riktas mot sådan allmän plats som nyss har beskrivits, om inte
tillstånd föreligger att bruka kameran. Det är bruket av övervakningskamera
och utnyttjandet av den information som tas upp med den som kan innebära risker
för enskilds integritet. Tillståndsprövningen enligt lagen bör därför, liksom
de föreskrifter som förenas med tillstånd, inriktas på dessa frågor. För
kontroll av bestämmelsens efterlevnad är det emellertid av betydelse att kunna
ingripa så snart övervakningskamera är anbringad på sätt som sägs i paragrafen.
Med hänsyn härtill föreskrivs i paragrafen att rätten att ha överaknings-kamera
anbringad är beroende av om tillstånd föreligger att bruka kameran. Den som
önskar sätta upp övervakningskamera så att den kan riktas mot plats som är
upplåten för eller annars nyttjas av allmänheten måste först söka tillstånd
till kamerans brukande. Meddelas inte tUlstånd eUer återkallas ett tidigare
meddelat tillstånd, föreligger inte rätt att ha kameran uppsatt på sätt som
sägs i paragrafen. Den som bryter mot förbudet kan enligt 10 § dömas till
böter.

I fråga om tillståndspliktens omfattning har RPS ansett
att polisen bör undantas från tUlståndspUkt för TV-övervakning som sker som ett
led i polisens verksamhet för upprätthållande av ordning och säkerhet. Jag kan
inte dela denna uppfattning. Enligt min mening är det av betydelse att regler
om polisens eller andra myndigheters TV-övervakning inte är eller kan framstå
som mera liberala än de som gäUer i allmänhet. I likhet med kommittén anser jag
därför att tUl-ståndsplikten bör gälla oavsett vem brukaren av apparaturen är.

Vidare har ABAB i sitt remissyttrande framhållit att
paragrafen för med sig att flertalet sådana TV-anläggningar som används för
bevakning av t.ex. gång- eller körportar blir tillståndspliktiga, även om synfältet
skulle vara mycket begränsat och risken för intrång i enskilds personUga
integritet därigenom ringa eller i praktiken obefintlig. Enligt ABAB:s
bedömning skulle därför tillstånds- och tillsynsärenden bli av betydligt större
omfattning än vad kommUtén bedömt vara sannolik. Med anledning härav vill jag
framhålla att den skiljelinje mellan tiU-ståndspliktig och inte tillståndspliktig
TV-övervakning som jag nu har föreslagit är enkel och naturlig. Enligt min
mening kan de av ABAB nämnda TV-anläggnngarna för bevakning av gång- och körportar
inte utan risk för gränsdragningsprobiem undantas från lagens tillämpnings-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 26

område.
De som man får förmoda lättbedömda tillståndsfrågor som det här blir fråga om
bör kunna bemästras relativt enkelt.

Enligt
andra stycket prövas fråga om tillstånd att bruka övervakningskamera av
länsstyrelsen. Att tillståndsprövningen skall ske under kommunal och i vissa
fall arbetstagares medverkan framgår av 6 §. Samråd bör bl.a. ske för de fall
att myndigheter önskar bruka övervakningskamera. Jag utgår t.ex. från att
rikspolisstyrelsen i samråd med länsstyrelserna verkar för enhetlighet inom
landet när det gäller frågor om upplysning till allmänheten om poUsens bruk av
övervakningskameror.

I
paragrafens tredje stycke har tagits in ett bemyndigande för regeringen att
förordna om avgift för handläggning hos länsstyrelser av ansökan om tUlstånd.

5
§

I
paragrafen ges bestämmelser om ansökan i tillståndsärende.

För
tillståndsprövningen enligt 6 § fordras att sökanden lämnar vissa grundläggande
uppgifter. Vem brukaren av apparaten är, hans syfte med apparaturen och hur han
tänker sig uppnå detta syfte kan sägas rent allmänt vara av betydelse för
tillståndsfrågan. Förevarande paragraf innehåUer därför bestämmelser om att
sökanden i skriftlig ansökan skall uppge ändamålet med kamerans användning,
beskriva den plats där kameran skall anbringas samt lämna uppgifter om den
övervakningsanläggning i vilken den skall ingå.

Vid
angivande av ändamålet med kameran bör sökanden lämna uppgifter också om den
nytta som kameran kommer att medföra för honom. Sådana uppgifter är nämligen av
betydelse vid den prövning som företas enligt 7 §.

Risken
för intrång i enskildas personliga integritet är i åtskUliga fall beroende av
hur en övervakningsanläggning rent faktiskt utformas. Placeringen av kameran, t.ex.
dess höjd över markplanet liksom dess prestanda, t.ex. möjligheten att rikta
kameran och dess förmåga att förmedla närbilder eller bilder under dåliga
ljusförhållanden, är således av intresse vid tillståndsprövningen. Av betydelse
är likaså till vilken plats bilder överförs, mottagarapparaturens prestanda, om
bilderna bevaras på videoband eUer på liknande sätt, vem som har tillgång tUl bilderna,
samt om kameran utgör en del av en mera omfattande övervakningsanläggning.

Enligt
8 § förvaltningslagen (1971:290) åligger det tillståndsmyndigheten att
-vägleda sökanden om ansökningshandlingen är ofullständig. Av sökanden kan
fordras så detaljerade uppgifter att ansökan i princip kan prövas på
handlingarna. För att detta skall vara möjligt kan det vara nödvändigt med
skisser och fotografier som utvisar vilka områden

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 27

som kan beröras av kameran och vad en tilltänkt
övervakning i princip kommer att innebära. Är övervakningen mera omfattande
eller kan den av annat skäl antas bli särskilt ingripande för den enskilde, kan
det därutöver vara nödvändigt för tillståndsmyndigheten att på platsen bilda
sig en uppfattning om riskerna för intrång i enskildas personliga integritet.

Vid tillståndsprövningen bör även uppmärksammas om det är
möjligt att utesluta eller begränsa de risker, som apparaturens utnyttjande
annars kan innebära, utan att därmed ändamålet med apparaturen förfelas. Det
är naturligt om kontakter under ärendets beredning förekommer mellan
tillståndsmyndigheten och sökanden. Sådana kan fordras t.ex. för att
föreskrifter enligt 7 § skall få lämplig utformning. Är myndighet sökande,
följer av länsstyrelseinstruktionen att samråd med myndigheten skall ske.
Underlåter sökanden i annat fall att efter anmaning inge erforderligt material
eller eljest medverka till att länsstyrelsen får de upplysningar som är
nödvändiga för ansökans prövning, kan tillstånd inte meddelas. Detta framgår av
6 § med dess krav på att övervakningen skall vara erforderlig och att det skall
kunna antas att övervakningen kan företas utan otillbörligt intrång i enskilds
personliga integritet.

6 §

I paragrafen anges förutsättningarna för beviljande av
tillstånd.

Enligt kommittéförslaget skulle tillstånd få meddelas
endast om övervakningskameran är erforderlig för det uppgivna ändamålet och
anledning saknas att anta att otillbörligt intrång i enskUds personliga
integritet skall uppkomma. Kommittén har inte ansett det vara möjligt att i
detalj staka ut förutsättningarna för tillstånd bl.a. med hänsyn till de olika
uppfattningar som kan råda om vad som avses med personlig integritet. Avsikten
är emellertid enligt kommittén att säkerställa att inte endast ekonomiska
intressen blir avgörande för frågan om utnyttjande av övervakningsapparatur
utan att även hänsyn tas till enskildas anspråk att slippa bli utsatta för
övervakning.

Under remissbehandlingen har kritik framkommit mot att
bestämmelsen om tillståndsprövning är för allmänt hållen för att ge tillfredsställande
vägledning. Hovrätten över Skåne och Blekinge menar att det förhållandet att en
intresseavvägning skall äga rum och att integritetsintresset i vissa
situationer kan komma att åsidosättas mindre väl framgår av den föreslagna
lagtexten. Hovrätten anser därför att paragrafen i all synnerhet som det i
denna också används ett så obestämt begrepp som "enskilds personliga
integritet" bör omformuleras, så att ovannämnda förhållanden framgår
tydligare. Även SAF, Sveriges industriförbund och SACO/SR är kritiska när det
gäller paragrafens

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 28

redaktionella utformning. SACO/SR sätter dessutom ifråga
om det inte bör utsägas att övervakning i brottsbekämpande syfte normalt skall
tillåtas inne i butiker, banker och andra sådana lokalt begränsade inrättningar.
Eftersom information häro,m skall lämnas i lokalen är övervakningen enligt
SACO/SR:s mening inte särskilt besvärande från integritetssynpunkt.
Utredningen säger visserligen att inte endast ekonomiska intressen får bli
avgörande för frågan om TV-övervakning skall vara tillåten. Det Ugger
emellertid anser SACO/SR i kundernas intresse att övervakningen sker på
billigaste möjliga sätt och att svinnet hålls nere.

För egen del ansluter jag mig till dem som kritiserat
kommitténs lagtext med hänsyn till att den nu aktuella intresseavvägningen
inte framgår tillräckligt klart. I första stycket av paragrafen föreskrivs
därför att vid sin prövning av frågan om tillstånd skall länsstyrelsen ta
hänsyn dels till sökandens intresse av att få bruka övervakningskameran, dels
till det intresse som berörda enskilda kan ha av att övervakning inte
förekommer. Tillstånd får meddelas endast om kameran är erforderlig för det
uppgivna ändamålet och anledning saknas att anta, att otiUbör-ligt intrång i
enskilds personliga integritet skall uppkomma. Den närmare gränsdragningen
kring den enskildes skydd överlämnas emellertid åt rättstUlämpningen. Därmed
blir det möjligt att låta rådande värderingar under skilda tider och
förhållandena öva inflytande på den intresseavvägning som enligt lagen skall
företas. Jag vill tillägga att sådana omständigheter som att övervakningen
sker t.ex. för att hålla svinnet nere i en affärsrörelse eller i brottsbekämpande
syfte inte utan vidare innebär att övervakningen bör tillåtas. Samtidigt vill
jag understryka att sådan övervakning ibland direkt kan ligga i deras intresse
som blir utsatta för övervakningen t.ex. en anställds behov av skydd mot överfall.

1 andra stycket uppställs som förutsättning för att
länsstyrelsen skall kunna meddela tillstånd att yttrande har inhämtats från den
kommun inom vilken kameran skall brukas. Den principiella utgångspunkten är att
övervakning av allmän plats med hjälp av övervakningskamera inte skall få
förekomma. Föreligger det ett behov av att kunna utnyttja övervakningskamera,
skall övervakning emellertid tillåtas under vissa förutsättningar. Kan
apparatens brukande sägas inte innebära någon fara för enskilds personliga
integritet dier innebär övervakningen med hänsyn till de intressen som uppbär
den inte större intrång för den enskilde än han rimligen bör tåla, får
tillstånd att bruka övervakningskamera meddelas. I det enskilda fallet blir det
således ofta fråga om en avvägning mellan, å ena sidan, sökandens intresse av
att få bruka apparaturen och, å andra sidan, det intresse som allmjlnheten kan
ha av att övervakningen inte förekommer. Lokala synpunkter bör därvid tillmätas
betydelse vid en avvägning. Den som är bosatt på viss ort berörs i första hand
av över-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 29

vakning som förekommer där. Den lokala inställningen tUl TV-övervakning
måste därför beaktas vid intresseavvägningen.

Datainspektionen har i sitt remissyttrande anfört att det
inte klart framgår om kommunens yttrande skall avse endast ortsopinionen i integritetsfrågan
eller om även övervakningsintresset skall bevakas. Som jag nyss nämnt är syftet
med yttrande från kommunen att inhämta lokala synpunkter. Kommunen skall
således enligt min mening primärt inte anlägga synpunkter på behovet för
sökanden av att få bruka övervakningskameran. Detta hindrar emellertid inte
att kommunen ibland ändå kan ha anledning att gå in även på denna fråga. Detta
gäller särskilt i fall då övervakningen berör ett område som kommunen själv
ansvarar för.

Enligt 2 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) får bl.a.
allmän plats inom stadsplanelagt område inte utan tillstånd av polismyndighet
användas på sätt som inte överensstämmer med de ändamål för vilken den
upplåtits eller anvisats eller som inte är allmänt vedertaget. Innan tillstånd
meddelas skall yttrande inhämtas från den kommunala nämnd eller styrelse, som
kommunen bestämt. Om denna avstyrker, får tillstånd inte meddelas. Svenska
kommunförbundet har i sitt remissyttrande framhållit att den nu beskrivna
kommunala vetorätten inte har berörts i betänkandet och att kommittén i vart
fall inte har tagit någon hänsyn tUl den. Enligt förbundets mening synes det
inte föreligga någon anledning att i nu aktuella hänseenden begränsa den
kommunala vetorätt som föreligger enligt 2 § allmänna ordningsstadgan. För
egen del kan jag dela förbundets sålunda framförda uppfattning att det inte finns
skäl att i detta sammanhang göra ändring i de regler om tillståndsplikt som
gäller enligt 2 § allmänna ordningsstadgan. Skulle därför tillstånd krävas
enligt allmänna ordningsstadgan för att få bruka kameran bör ansökan åtföljas
av handlingar som utvisar att sådant tillstånd meddelats. Jag vill emellertid
framhålla att enligt min mening torde det förhållandet att en allmän plats blir
föremål för TV-övervakning knappast medföra att platsen enbart därigenom skall
anses bli använd för annat ändamål än det för vilken platsen har upplåtits
eller anvisats och inte heller att platsen används på ett sätt som inte är
allmänt vedertaget.

För tillstånd förutsätts att övervakningskameran är
erforderlig för det ändamål, som sökanden har uppgivit. Har sökanden inte
förebringat omständigheter, som utvisar att han har ett klart behov av kameran,
skall som nämnts under 5 § ansökan enbart av denna anledning lämnas utan
bifall. Är emellertid kameran erforderlig för honom, skall tillstånd meddelas,
om anledning saknas att anta att kamerans brukande kan komma att medföra
intrång i enskilds personUga integritet. För kameror som utnyttjas i annat
syfte än personövervakning men som kan förmedla också en begränsad och från
integritetssynpunkt oväsentlig information om personer bör tillstånd därför i
regel meddelas. Detta gäller bl.a. de ovan under I § omnämnda TV-kamerorna som
kan komma att utnyttjas

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 30

av SR och de under 4 § behandlade TV-anläggningarna för
bevakning av gång- eller körportar. Kan däremot intrång i enskilds personliga
integritet befaras, skall tillstånd inte meddelas med mindre sökandens intresse
att få bruka apparaturen är så beaktansvärd i jämförelse med
integritetsintresset, att intrånget inte kan anses otillbörligt. Vid den
intresseavvägning som sålunda skall företas bör även uppmärksammas, i vad mån
det är möjligt att genom föreskrifter enligt 7 § utesluta eller begränsa risken
för de enskildas integritet i sådan omfattning att övervakningen ej blir otUlbörlig.

Som jag tidigare har anfört skall länsstyrdsen vid den
intresseavvägning som skall företas enligt paragrafens första stycke beakta
dels sökandens intresse av att få bruka kameran, dels det intresse som den
enskilde kan ha av att övervakning inte förekommer. 1 de fall då en övervakningskamera
som brukas av arbetsgivare kan riktas mot en arbetsplats som samtidigt är
allmän plats., t.ex. en butikslokal bör som jag har anfört i den allmänna
motiveringen särskild vikt läggas vid de anställdas uppfattning. En bestämmelse
om att yttrande i sådana fall skall inhämtas även från skyddsombud,
skyddskommitté eller organisation som företräder de anställda har därför
upptagits i andra meningen av andra stycket.

Denna bestämmelse överensstämmer med vad som är
föreskrivet i 56 § 1 mom andra styckei byggnadsstadgan (1959:612). Enligt min
mening synes det vara lämpligt att länsstyrelsen vid tillämpningen av

6 § i första hand hör skyddskommittén. Finns inte någon
sådan kom

mitté bör länsstyrelsen inhämta yttrande från skyddsombudet eller om

också skyddsombud saknas, vederbörande arbetstagarorganisation.

Det ligger i sakens natur att länsstyrelsen i fall då det
är uppenbart att en ansökan skall avslås kan göra detta utan att först ha inhämtat
nu berörda yttranden.

7 §

I paragrafen ges regler om vad tillstånd skall avse och
vilka föreskrifter de skall innehålla.

Enligt första stycket skall tillstånd avse viss till plats
och funktionssätt bestämd kamera och förenas med föreskrift om hur upplysning
om övervakningen skall lämnas. Enligt andra stycket skall tillståndsmyndigheten
därutöver meddela de föreskrifter i fråga om upptagning av bUder och i
förekommande fall förvaring eller användning av de upptagna materialet som kan
anses erforderliga med hänsyn till enskilds personliga integritet.

Tillståndsbeslutet skall avse rätt för sökanden att bruka
övervakningskamera för det i ansökan uppgivna ändamålet. Tillståndsprövningen
innefattar som framgår av redogörelsen under 6 § en bedömning från fall till
fall av de risker för den enskildes integritet som kan antas följa

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 31

av bruket av övervakningskamera, bl.a. med hänsyn till
kamerans placering och prestanda. Tillståndsbeslutet bör därför begränsas till
att avse rätt att utnyttja en från dessa synpunkter bestämd kamera. Ett mera
generellt tillstånd att bedriva övervakning, t.ex. på viss ort med visst antal
kameror, skall således inte få meddelas. Bestämning av kameran med hänsyn till
plats och funktionssätt tar sikte på att förhindra att tillståndsbeslutet
omfattar rätt att flytta en kamera till annan plats än som har angivits i
ansökan eller att byta ut den mot apparatur med en verkningsgrad som inte har
beaktats vid tillståndsgivningen. För sådana åtgärder bör den som brukar
apparaturen söka nytt tillstånd. Platsen bör anges så att både kamerans
placering och riktning framgår av beslutet. Hur detaljerade uppgifterna bör
vara får bli beroende av vilken vikt som tillagts kamerans placering och
inriktning vid tillståndsprövningen. Bestämning av kameran med hänsyn till
dess funktionssätt innefattar inte krav på någon mera detaljerad teknisk
beskrivning av kameran. Vad som åsyftas är endast en precisering av sådana
förhållanden som mera väsentligt påverkar möjligheten till personövervakning.
Tillståndet bör inte vara så begränsat att brukaren av kameran inte kan byta
ut den mot likvärdig apparatur.

EnUgt 3 § får övervakningskamera inte brukas med mindre
upplysning därom lämnas genom anslag eller på annat lämpligt sätt. När det
gäller kamera för vilken enligt 4 § fordras tillstånd skall länsstyrelsen
närmare bestämma hur upplysning om övervakningen skall lämnas tUl allmänheten.
Av den information som lämnas bör det i regel framgå vem brukaren av
apparaturen är, för vilket ändamål övervakning sker och vilket område som
övervakas. Vilket informationssätt som skall användas för att nå ut med dessa
uppgifter till allmänheten får avgöras från fall till fall med hänsyn tagen
till det intrång, som övervakningen kan antas medföra för enskildas
integritet. Kan inget beaktansvärt intrång befaras genom övervakningen, kan
det vara tillräckligt med förhållandevis enkla informationsåtgärder, som t.ex.
ett anslag på kameran. Tillstånd skall alltid förenas med föreskrift om hur
allmänheten skall upplysas om övervakningen. 1 andra stycket behandlas föreskrifter
som därutöver meddelas, om det är erforderligt med hänsyn till enskilds
personliga integritet. Sådana föreskrifter kan i åtskilliga fall utesluta eller
begränsa riskerna för enskildas integritet och därigenom göra det möjligt för
länsstyrelserna att meddela tillstånd.

De nu nämnda föreskrifterna skall avse upptagning av
bilder och förvaring eller användning av det upptagna materialet.
Föreskrifterna kan således omfatta såväl bruket av kameran som hanteringen av
den information som tas upp med kameran. Som exempel på föreskrifter av först
angivna slag kan nämnas att en rörlig kamera skall låsas så att bilder inte kan
tas upp från visst område, att tillståndet att bruka kameran skall vara
begränsat till viss tid eller att upptagning av bilder

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 194 32

får förekomma endast under viss del av dygnet. Från
integritetssynpunkt kan möjligheten att bevara eller ge spridning åt material
som tas upp med övervakningskamera innebära särskilda risker. I de fall när sökanden
inte har behov av att spela in eller att sprida bilder som förmedlas av en
övervakningskamera bör därför i regel föreskrivas att tillståndet inte
innefattar rätt att registrera bilder eller att göra dessa tUlgängliga för
utomstående. Skall sökanden ha rätt att bevara eller att sprida de bilder som
tas upp med kameran, fordras närmare föreskrifter om hur informationen skall
hanteras, t.ex. hur länge bilderna får bevaras eller vem som får ta del av dem.
Gäller tillståndet en myndighet måste beaktas att föreskrifter rörande
utlämning av upptaget material inte får inskränka myndighetens skyldighet
enligt tryckfrihetsförordningen.

Efter tillståndsprövningen kan det inträffa olika
förhållanden som rubbar förutsättningarna för meddelat tillstånd. Enligt 8 §
kan länsstyrelsen i sådana fall meddela ytterligare föreskrifter eller
återkalla tillståndet. Länsstyrelsen i Kalmar län har föreslagit att tillståndshavare,
som inte längre utnyttjar ett tiillstånd till att bruka övervakningskamera
skall ha skyldighet att anmäla detta till länsstyrelsen så att tillståndet kan
återkallas. Enligt länsstyrelsens mening underlättas ett fullgörande av
tillsynsskyldigheten om inaktuella tillstånd bringas att upphöra. Även jag
anser att det kan vara lämpligt att tillståndshavare som inte längre utnyttjar
sitt tillstånd skall anmäla detta till tillståndsmyndigheten. En sådan
skyldighet kan åläggas tUlståndshavaren av länsstyrelsen genom beslut i
tillståndsärendet. Någon särskild lagbestämmelse härom är inte erforderlig.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
föreskrift som meddelas enligt förevarande paragraf skall enligt 10 § dömas
till böter.

I paragrafen regleras möjligheterna att meddela
tilläggsföreskrifter eller att återkalla tillstånd.

Tillstånd meddelas i princip innan övervakningskamera har
tagits i bruk. Det kan därför föreligga svårigheter att redan vid tUlståndsprövningen
bedöma verkningarna av en kamera och vilka föreskrifter som erfordras med
hänsyn till enskilds personliga integritet. Efter tillståndsprövningen kan
dessutom intriida ändrade förhållanden som medför att övervakningskamera inte
längre är erforderlig eller att otillbörligt intrång i enskilds personliga
integritet uppkommer genom kamerans brukande. Som exempel kan nämnas att den
plats som övervakas tas i bruk för annat ändamål. Paragrafen möjliggör därför
för länsstyrelsen att meddela tilläggsföreskrifter eller att återkalla
tillstånd.

Redan vid tillståndsprövningen bör givetvis en noggrann
prövning förekomma av förutsättningarna för tillstånd och av de villkor som bör
gälla för övervakning av allmän plats. Den som fått tillstånd att bruka

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 33

övervakningskamera
måste i princip kunna förlita sig på att tillståndet innebär rätt för honom att
utnyttja kameran, om han följer de föreskrifter som har meddelats i
tillståndsbeslutet. Ändring av tUlståndsbe-slut bör därför inte ske utan att
det är påkaUat av väsentliga motstående intressen. Som förutsättning för rätt
att meddela tilläggsföreskrifter eller att återkalla tillstånd har i första
stycket uppställts att otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet
uppkommer genom kamerans brukande. Vid den inresseavvägning som i detta
sammanhang företas måste särskilt beaktas intresset för apparaturens brukare
att få fortsätta att utnyttja apparatur som har tagits i bruk efter meddelat
tillstånd. I enlighet härmed bör återkallelse av tillstånd tillgripas endast i
de fall där föreskrifter inte är tillräckliga för att förhindra otUlbörligt
intrång i enskilds personliga integritet.

Möjligheten
att tillstånd återkallas torde vid sidan av straffsanktionen i 10 § komma att
utgöra ett verksamt medel för att få brukaren av övervakningskamera att följa
meddelade föreskrifter. Åsidosätter någon föreskrift som är av väsentiig
betydelse för enskUds integritet och kan ett upprepande befaras, bör sålunda
tillståndet återkallas. Blir detta aktuellt, kan det ibland vara lämpligt att
yttrande inhämtas från berörd kommun. Vid återkallelse av tillstånd bör hänsyn
tas till det behov brukaren av apparaturen kan ha av tid för avvecklingen av
övervakningen. Efter återkallat tillstånd får övervakningskamera nämligen inte
vara anbringad så att den kan riktas mot allmän plats. Detta framgår av 4 §.

I
andra stycket föreskrivs att tillstånd skall återkaUas, om övervakningskamera
inte längre är erforderlig för det med tillståndet avsedda ändamålet.
Tillståndsprövningen enligt 6 § omfattar ju en bedömning av om
övervakningskamera är erforderlig för uppgivet ändamål. Föreligger det inte
längre behov av att kunna utnyttja apparaturen för angivet ändamål, har
förutsättningar för tiUstånd sålunda undanröjts. I sådant fall skall
länsstyrelsen alltid återkalla tillståndet. Den som önskar utnyttja apparaturen
för annat ändamål har att söka nytt tUlstånd. Används apparaturen inte alls
bör den tas bort. Som tidigare nämnts kan det vara lämpligt att i
tillståndsbeslut föreskriva skyldighet för brukaren av apparaturen att till
länsstyrelsen genast anmäla när behov av apparaturen inte längre föreligger.

Den
som bryter mot föreskrifter som meddelas med stöd av förevarande paragraf kan
enligt 10 § dömas till böter.

9
§

1
paragrafen regleras länsstyrelsens tillsyn över TV-övervakning.

För
att reglerna om tillstånd skall få avsedd verkan fordras tillsyn över att
övervakningskamera inte är anbringad så att den kan riktas mot annan allmän
plats än den tillståndet avser liksom att meddelade föreskrifter följs vid
användningen av kameran. Det är naturligt att tillsynen

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 34

has om hand av den myndighet som svarar för tillståndsgivningen.
I paragrafen föreskrivs därför att länsstyrelsen utövar tillsyn över att
övervakningskamera inte är anbringad i strid med 4 § samt att de föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen följs.

Kommittén
föreslår att i andra stycket upptas en bestämmelse som ger länsstyrelsen rätt
att för tillsynen erhålla tillträde till lokal eller annan plats där
övervakningskamera är anbringad. Som socialstyrelsen har påpekat bör emellertid
den tillsyn som det här är fråga om även omfatta t.ex. kontrollrum varifrån
övervakningskameran manövreras samt lokal där monitorer finns. Vidare bör som
länsstyrelsen i Stockholms län har förordat poUsens medverkan kunna påräknas
vid sådan kontroll. Slutiigen bör som kommittén har föreslagit länsstyrelsen
kunna infordra upplysningar från innehavaren eller brukaren av kameran. I
enlighet härmed föreskrivs i andra stycket att innehavaren eller brukaren av
övervakningskamera skall bereda länsstyrelsen tillträde till kontrollrum och
andra delar av övervakningsanläggningen samt lämna länsstyrelsen de uppgifter styrels;en
begär för tillsynen. Att polishandräckning får begäras för tillträde framgår
av 11 §.

Tillsynen enligt paragrafen avser endast efterlevnaden av
4 § och de föreskrifter som meddelas enligt 7 och 8 §§. Däremot omfattar
tillsynen inte den generella tillämpningen av 2 eller 3 §. Länsstyrelsen har sålunda
inte tillsyn över annan apparatur än sådan beträffande vilken tUlståndspUkt
föreligger eller kan ifrågasättas. Brott mot upplysningsplikten i 3 § beivras
på straff rättslig väg enligt 10 § efter utredning i vanlig ordning av
polismyndigheten.

För att länsstyrelsen skall ha rätt till tillträde till
lokal eller annan plats eller kunna infordra upplysningar enligt andra stycket
fordras att sådan apparatur som enligt I § är övervakningskamera finns
anbringad. Någon mera långtgående räti: tUl undersökning tillkommer inte
länsstyrelsen. Om t.ex. någon inte medger att han har övervakningskamera eller
påstår att viss apparatur inte är att anse som övervakningskamera, får därför
utredningen om misstänkt brott i förekommande fall ske genom polismyndighetens fö:rsorg.
Har någon emellertid övervakningskamera anbringad och förekommer anledning att
den är tillståndspliktig, så kan länsstyrelsen enligt 11 § förelägga vite vid
underlåtenhet att lämna tillträde till lokal eller tillhandahålla upplysning
för tillsynen. Utdömande av vite ankommer på domstol. Härutöver kan som nyss
nämnts länsstyrelsen begära polishandräckning för erhållande av tillträde.

10 §

Paragrafen innehåller straffbestämmelser.

Skall regleringen erbjuda den enskilde ett godtagbart
rättsskydd fordras uppenbarligen att de bestämmelser som innebär förbud eller

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 35

åläggande
för den som innehar eller brukar övervakningskamera förses med vissa
sanktioner. 1 enlighet härmed föreskrivs i paragrafen att den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet brukar övervakningskamera utan att upplysning därom lämnas enligt
3 § eller har sådan kamera anbringad i strid med 4 § första stycket eller
bryter mot föreskrift som meddelas enligt 7 § eUer 8 § första stycket dömes
till böter.

Vid
tillämpning av 10 § kan vissa konkurrensfrågor uppkomma. Enligt 3 § får
övervakningskamera inte brukas med mindre upplysning därom lämnas genom anslag
eller på annat sätt. Avser övervakningen allmän plats, skall länsstyrelsen
enligt 7 § föreskriva hur allmänheten skall upplysas om övervakningen. 10 §
sanktionerar både 3 § och de föreskrifter som meddelas enligt 7 §. Om någon
efter tillstånd övervakar allmän plats utan att ha fullgjort
upplysningsskyldigheten, föreligger givetvis endast ett brott. Har upplysning
inte alls lämnats, utgör bruket av apparaturen brott mot 3 §. Annars faller det
sig naturligare att betrakta underlåtenheten som brott mot 7 §. Har någon utan
erforderligt tillstånd övervakningskamera anbringad så att den kan riktas mot allmän
plats, föreligger brott mot 4 §. Brukas dessutom kamera utan att upplysning
lämnas om övervakningen föreligger dessutom brott mot 3 §.

För
straffbarhet enligt 10 § fordras att gärningen sker uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Straffet har bestämts till böter,

11 §

I
paragrafen regleras vite.

Enligt
paragrafen kan länsstyrelsen ingripa med vitesföreläggande, när det behövs för
att förmå innehavare eller brukare av övervakningskamera att medverka vid
länsstyrelsens tillsyn. Länsstyrelsen kan dessutom påkalla polishandräckning
för tillträde till lokal i kontrollsyfte.

12 §

I
paragrafen regleras besvär.

Av 2
§ länsstyrelseinstruktionen (1971:460) och 18 § andra stycket allmänna
verksstadgan (1965:600) följer, att talan mot länsstyrelsens beslut i tillståndsärende
föres hos regeringen genom besvär. Talan får enligt 11 § förvaltningslagen
(1971:290) föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot. Med hänsyn
till dessa allmänna bestämmelser har kommittén inte ansett det vara påkallat
att ta upp särskUda besvärbestämmelser i lagen.

Några
remissinstanser har emellertid anfört att så primära bestämmelser som
föreskrifter om besvärsrätt och besvärmyndighet bör klart anges och intas i
lagen om TV-övervakning, Som jag anfört i den aUmänna motiveringen anser även
jag att det är lämpligt att bestämmelserna om besvär framgår av lagtexten. Jag
delar också den uppfattningen som framförs av datainspektionen, nämligen att
en motsvarande

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 36

besvärsrätt som enligt datalagen, kreditupplysningslagen
och inkassolagen tillkommer justitiekanslern i integritetssammanhang, där
enskilda saknar besvärsrätt, också bör finnas när det gäller beslut enligt den
nya lagen om TV-övervakning. I enlighet härmed föreskrivs i paragrafen att
talan mot länsstyrelsens beslut föres hos regeringen genom besvär samt att justitiekanslern
får föra talan för att tillvarata allmänna intressen.

Övergångsbestämmelser

Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft den 1
januari 1977. Övervakningskamera som redan finns i bruk vid lagens
ikraftträdande bör också omfattas av lagförslagets bestämmelser. För
övervakningskamera som vid ikraftträdandet är anbringad så att den kan riktas
mot plats som avses i 4 § behövs därför vissa övergångsbestämmelser. I dessa
anges att sådan apparatur får brukas utan hinder av 4 §, om tillstånd sökts
inom en månad från lagens ikraftträdande. Av bestämmelsen framgår
motsättningsvis att anslag etc. om TV-övervakningen däremot måste finnas redan
från lagens ikraftträdande.

9 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
antaga förslaget till lag om TV-övervakning.

10 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som
föredraganden har lagt fram.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 37

BUaga
Kommitténs förslag

Förslag
till

Lag
om TV-övervakning

Härigenom
förordnas som följer.

Allmänna
bestämmelser

1 §

Denna
lag är tillämplig på televisionskamera som är anbringad så att den kan fjärrmanövreras
och användas för personövervakning (övervakningskamera).

2 §

Övervakningskamera
skall brukas med tUlbörlig hänsyn till enskilds personliga integritet.

3 §

Övervakningskamera
får ej brukas med mindre upplysning därom lämnas genom anslag eUer på annat
sätt.

TUlstånd

4 §

Övervakningskamera
får ej vara anbringad så att den kan riktas mot plats som är upplåten för eller
eljest nyttjas av allmänheten, om icke tillstånd föreligger enligt denna lag
att bruka kameran. Tillstånd meddelas av länsstyrelsen.

5 §

Ansökan om tillstånd göres skriftligen.

1
ansökan skall uppgivas ändamålet med kameran. Ansökningen skall innehålla
beskrivning av kameran och den plats där kameran skall anbringas samt
uppgifter om den övervakningsanläggning i vilken den skall ingå.

6 §

Tillstånd
får meddelas endast om övervakningskameran är erforderlig för det uppgivna
ändamålet och anledning saknas att antaga, att otiU-börligt intrång i enskUds
personliga integritet skall uppkonmia.

Innan
tillstånd meddelas, skall yttrande inhämtas från den kommun inom vilken kameran
skall brukas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:194 38

7 § Tillstånd skall avse viss till plats och funktionssätt
bestämd kamera och förenas med föreskrift om hur allmänheten skall upplysas
om övervakningen.

I övrigt skall meddelas de föreskrifter i fråga om
upptagning av bilder och förvaring eller användning av det upptagna materialet
som kan anses erforderliga med hänsyn till enskilds personliga integritet.

Har tillstånd meddelats att bruka övervakningskamera och
uppkommer genom kamerans brukande otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet,
äger länsstyrelsen meddela ytterligare föreskrifter eller återkalla
tillståndet.

Är övervakningskamera ej längre erforderlig för det med
tillståndet avsedda ändamålet skall tillståndet återkallas.

TiUsyn

9 §

Länsstyrelsen utövar tillsyn över att övervakningskamera
icke är anbringad i strid med 4 § samt att de föreskrifter som meddelas med
stöd av denna lag länder till efterrättelse.

För tillsynen äger länsstyrdsen erhålla tillträde till
lokal eller annan plats där övervakningskamera är anbringad och från
innehavaren eller brukaren av kameran infordra upplysningar.

Straff m.m.

10 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar
övervakningskamera utan att upplysning därom lämnas enligt 3 S eller har sådan
kamera anbringad i strid med 4 § första stycket eller bryter mot föreskrift
som meddelats enligt 7 § eller 8 § första stycket dömes till böter.

11 §

Underlåter innehavare eller brukare av övervakningskamera
att för tillsyn enligt 9 § lämna tillträde till lokal eller tillhandahålla
upplysning, får länsstyrelsen förelägga vite.

Denna lag träder i kraft den

Har innan lagen trätt i kraft övervakningskamera
anbringats så att den kan riktas mot plats som är upplåten för eller eljest
nyttjas av allmänheten, får kameran, under förutsättning att tillstånd sökts
inom en månad från ikraftträdandet, brukas utan hinder av 3 och X §§ till dess
ansökningen slutligt prövas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:194 39

Innehållsförteckning

Propositionen
.................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Lagförslag ..................................................... ... 2

Utdrag av
regeringsprotokollet ......................... ... 5

1 Inledning ..................................................... ... 5

2 Övervakningsapparaturen ........................... ... 7

3 Gällande rätt m.m........................................... ... 7

4 Integritetsskyddskommitténs förslag ................ 9

5 Remissyttrandena över förslaget till lag om TV-övervakning 10

6 Föredraganden ............................................ 14

7 Upprättat lagförslag ....................................... 21

8 Specialmotivering ........................................ 21

9 Hemställan .................................................. 36

10
Beslut ...................................................... . 36

BUaga
(Kommitténs förslag) ................................ . 37

opaginerad Kontrollera mot PDF

LiberTryck
Stockholml 976

Doktrin (1)

  1. Märit Bergendahl, Integritetsskyddet vid smygfotografering, SvJT 2009 s. 452, på s. 463 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

64 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (55)

55 kopplingar i 34 dokument.

  1. SOU 2024:27 Kamerabevakning i offentlig verksamhet - lättnader och utökade möjligheter s. 127 · s. 262 · s. 267 i texten
  2. Prop. 2018/19:147 Kamerabevakning i brottsbekämpningen - ett enklare förfarande s. 26 om s. 14 i texten
  3. SOU 2019:8 Kamerabevakning i kollektivtrafiken - ett enklare förfarande s. 53 om s. 14 i texten
  4. SOU 2018:62 Kamerabevakning i brottsbekämpningen - ett enklare förfarande s. 64 om s. 14 · s. 138 om s. 14 · s. 140 om s. 14 i texten
  5. Prop. 2017/18:231 Ny kamerabevakningslag s. 50 om s. 14 · s. 93 om s. 22 i texten

Visa alla 34

Rättsfall (4)

4 kopplingar.

  1. HFD 2016 ref. 71 om s. 21 i texten
  2. RÅ 2010 ref. 35 om s. 21 i texten
  3. RÅ 2010 ref. 22 om s. 28 i texten
  4. NJA 2008 s. 946 om s. 8 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar i 3 dokument.

  1. Helmius, Polisens rättsliga befogenheter vid spaning, 2000 s. 176 · s. 304 i texten · dokumentnivå
  2. Levin, Rätt till egen bild, 1986 s. 23 om s. 6 · s. 29 om s. 6 i texten
  3. SvJT 2009 s. 452 Märit Bergendahl, Integritetsskyddet vid smygfotografering s. 463 i texten