Sök i Ratio Lex

med förslag till lag arbetsskadeförsäkring

116 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 110 av 116 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:197, med förslag till lag arbetsskadeförsäkring

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197

Regeringens proposition 1975/76:197

med
förslag till lag om arbetsskadeförsäkring;

beslutad
den 4 mars 1976,

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga del förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

SVEN
ASPLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag om en helt ny lagstiftning beträftånde
ersättning vid skada i arbetet i stället för nuvarande lag om yrkesskadeförsäkring,
I en ny lag om arbetsskadeförsäkring föreslås i princip rätt till full
ersäitning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. En
annan grundläggande regel i lagförslaget är att alla skador och sjukdomar som
har uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet
skall anses som arbetsskador. Denna regel ersätter bl. a. nuvarande särskilda
förteckning över ersättningsgrundande yrkessjukdomar. Frågor som gäller
ersättning för lyte och men hos den skadade regleras i särskild ordning genom
gällande avtal om trygghetsförsäkring.

Den
nya lagen skall gälla inkomstföriust till följd av skador och sjukdomar som har
uppstått i arbetet då dessa varat längre än 90 dagar. Under en samordningstid
på de första 90 dagarna skall liksom nu den vanliga sjukförsäkringen
tillämpas. Den nya lagen anknyter lill de principer som gäller för
invaliditeisbedömning inom den allmänna försäkringen. Det blir därigenom den
faktiska nedsättningen i den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom
förvärvsarbete som bestämmer livräntans storiek. Livräntan vid arbetsskada
skall enligt lagförslaget utgöra skillnaden mellan den inkomst som den
försäkrade kan antas ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han
trots skadan kan beräknas komma att få. Livräntan skall kunna ersätta åriig
inkomstföriust upp till samma inkomstiak som gäller för ATP, dvs. 7,5 basbelopp
som f n. motsvarar 75 000 kr. Utgående livränla görs värdebeständig genom
anknytning till basbeloppet. Livräntorna

I Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 197

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 2

till
efterievande anpassas lill de principersom gäller inom folkpensioneringen och
förmånerna förbättras, särskilt för barn,

1 fråga om samordningen
mellan den allmänna pensioneringens förmåner och arbetsskadelivräntan föreslås
i propositionen förenklade regler jämfört med vad som nu gäller, Livränian
skall täcka den del av inkomstföriusten vid arbetsskada som inte ersätts genom
förtidspension. Livräntan skall vara pensionsgrundande för ålderspension från
ATP och utgå fram till pensionsåldern 65 år. Därefter skall gälla en enkel
garantiregel.

Den nya
arbetsskadeförsäkringen skall liksom nuvarande yrkesskadeförsäkring
finansieras hell genom arbetsgivaravgifter. Administrationen av arbetsskadeförsäkringen
föreslås decentraliserad från riksförsäkringsverket till de allmänna
försäkringskassorna. Övergångsvis skall äldre yrkesskadeärenden handläggas av
riksförsäkringsverket. Besvärsreglerna föreslås bli desamma som för
socialförsäkringen i övrigt. Det innebär bl, a, att försäkringsrådet skall
upphöra med utgången av juni 1978.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I juli 1977 och gälla för
skadefall som inträffar därefter. Innan dess skall
yrkesskadeförsäkrings-kommittén lämna förslag om övergångsanordningar för äldre
yrkesskadelivräntor m, m, och beträffande nuvarande frivilliga
yrkesskadeförsäkring för egenförelagare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 3

Förslag
till

Lag
om arbetsskadeförsäkring

Härigenom
föreskrives följande,

1
kap. Inledning

1 §
Arbetstagare är försäkrad för arbetsskada enligt denna lag.

Försäkringen skall även gälla den som genomgår utbildning i den mån

utbildningen
är förenad med särskild risk för arbetsskada. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter härom,

2 §
Arbelsskadeförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket, de allmänna

försäkringskassorna och de lokala myndigheter som regeringen bestämmer.

2 kap.
Om arbetsskada

1
§ Med arbetsskada förstås i denna lag skada till följd av olycksfall eller
annan skadlig inverkan i arbetet.

Olycksfall
vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om
färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Har
skada som beror på annat än olycksfall framkallats av smitta, anses den som
arbetsskada i den mån regeringen föreskriver del.

2§
Har försäkrad varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i
arbetet, skall skada som han har ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga
inverkan, om ej betydligt starkare skäl talar mot det,

3
§ Med skada avses i denna lag
personskada och skada på protes eller annan liknande anordning som användes för
avsett ändamål när skadan inträffade,

4
§ Skada till följd av annal än
olycksfall anses ha inträffat den dag då skadan visade sig,

3
kap. Ersättning vid sjukdom

Förmåner
under samordningstid

1
§ Är den skadade sjukförsäkrad enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring,
har han vid arbetsskada rätt till samma förmåner från sjukförsäkringen som vid
annan sjukdom under en tid av 90 dagar efter del alt skadan inträffade, dock
längst till dess skadan medför rätt till livränta eller rätten

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 4

till
sjukpenning upphör enligt 3 kap. 3 S första styckei andra meningen nämnda lag
(samordningstid),

2§
Är någon som avses i 1 § ej berättigad till sjukpenning från sjukförsäkringen
eller är den skadade ej sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, har han vid arbetsskada rält lill förmåner från arbetsskadeförsäkringen
i enlighel med vad som skulle ha utgått om 2 och 3 kap, lagen om allmän
försäkring hade varit tillämpliga på honom. Sjukpenning utgår dock ej till den
som avses i 1 kap, 1 § andra stycket denna lag och ej heller till arbetstagare
som enligt 3 kap, 16 § försia stycket lagen om allmän försäkring har
undantagits från rätt till sjukpenning vid sjukdom,

3 §
I den mån ersättning ej utgår enligt 1 eller 2 S ersätter arbetsskade

försäkringen nödvändiga kostnader under samordningsliden för

1.
sjukvård utom riket,

2.
land vård,

3.
särskilda hjälpmedel.

Förmåner
efter samordningslid

4 §
Arbetsskadeförsäkringen ersätter nödvändiga kostnader efter samord

ningstidens slut för

1,
läkarvård,

2,
tandvård,

3,
sjukvårdande behandling,

4,
sjukhusvård,

5,
konvalescentvård,

6,
läkemedel,

7,
särskilda hjälpmedel.

Sjukvårdande
behandling och konvalescentvård bekostas av arbelsskadeförsäkringen under förutsätming
att behandlingen eller vården har ordinerats av läkare och, såvitt gäller
konvalescentvård, lämnas i konvalescenthem som har tagits upp på förteckning
som fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

5 §
Vid sjukdom som efter samordningstidens slut sätter ned den försäk

rades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbeie med minst hälften utgår

sjukpenning från arbelsskadeförsäkringen.

Saknar
den försäkrade förmåga att skaffa sig inkomst, utges hel sjukpenning, I annat
fall utges halv sjukpenning.

Hel
sjukpenning utgör för dag en trehundrasextiofemtedel av den försäkrades
sjukpenningunderlag enligt 6 i;. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela
krontal.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 5

6
§ Sjukpenningunderiag utgöres av

l.för
den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap, lagen (1962:381) om allmän
försäkring:

hans
sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 S nämnda lag,

2. för
den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän

försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete:

den
inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för honom enligt 3
kap. 2 S nämnda lag, om han hade varit sjukpenningförsäkrad, dock lägst 4 500
kronor,

3. för
försäkrad som avses i 1 kap. 1 ij andra stycket:

hans livränteunderiag enligt 4 kap.

Bestämmelserna
i 4 kap, 8 S äger motsvarande tillämpning i fråga om sjukpenningunderiag,
Sjukpenningunderiaget lår ej beräknas till högre belopp än som motsvarar sju
och en halv gånger del basbelopp enligl 1 kap.

6
4; lagen om allmän försäkring
som gällde vid årets början,

7
§ Medför arbetsskada soni har
föranletl livränla enligl 4 kap. på nytt sjukdom, har den försäkrade rätt lill
sjukpenning, om sjukdomen sätter ned hans kvarstående förmåga alt skaffa sig
inkomst genom arbeie. Därvid skall 5 och 6 Si gälla i tillämpliga delar,

8
§ För dag då den försäkrade
erhåller sjukhusvård eller konvalescenlvård minskas sjukpenningen med belopp
som framgår av 3 kap. 4 S andra styckei lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Gemensamma
bestämmelser

9 §
Läkarvård och landvård inom riket bekostas av arbelsskadeförsäkringen

under förutsätining all den lämnas inom den offentliga vården eller av

läkare eller tandläkare som är ansluten lill sjukförsäkringen enligl lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

10 §
1 kostnad för vård m. m, enligl 3 eller 4 Jj inräknas nödvändiga utgifter

för resor.

4
kap. Ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan

AUmänna
grunder för ersättning

1 §
Försäkrad som till följd av arbetsskada har lått sin förmåga att skaffa sig inkomsl
genom arbete nedsatt med minst en femtondel har, sedan den sjukdom som har
förorsakats av skadan har upphört, rätt till ersättning i form av livränta för
den inkomstförlust som uppkommer. Livränta utgår dock ej, om föriusten för år
räknat understiger en Ijärdedel av del basbelopp som gällde vid början av det
år då livräntan skulle börja ulgå.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 6

Har
försäkrad genom arbetsskada fåll sin arbetsförmåga nedsatt med mindre än en
femlondel och drabbas han senare av ytteriigare arbetsskada, skall livränta
bestämmas på grundval av båda skadorna.

2§
Livränla beräknas på den försäkrades livränteunderiag enligt 5-11 SS och ulgår
med så slor andel av detta som motsvarar graden av nedsättning av hans förmåga
att skaffa sig inkomst genom arbete.

3 §
Den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbeie skall be

dömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av honom med

hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och lidigare verksamhet samt ålder,

bosätt ni ngsförhållanden och andra sådana omständigheter.

1
fråga om äldre försäkrad skall främsl tagas hänsyn till hans förmåga och
möjlighet att skaffa sig fortsatt inkomsl genom sådant arbete som han har
ulfört lidigare eller genom annal lämpligt arbeie som är tillgängligt för
honom,

4 §
Livränta utgår längst till den månad under vilken den försäkrade fyller

65 år, om ej annal följer av andra stycket.

Från
och med den månad som avses i första stycket utgår livränta endast i den mån
den försäkrade ej har rätt till ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring med belopp som uppgår till minsl 65 procent av livräntebeloppet.

Börjar
ålderspension utgå lidigare eller senare än från och med den månad under vilken
den försäkrade fyller 65 är, skall livränla enligl andra stycket utgå med det
belopp som skulle ha utgivits, om hel ålderspension hade börjat uppbäras från
och med nämnda månad.

Andra
slycket har motsvarande lillämpning i fråga om ålderspension enligl utländskt
system för social trygghet.

Livränteunderlag

5§
För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap, lagen (1962:381) om allmän
försäkring utgöres livränleunderlaget av hans sjukpenninggrundande inkomst
enligt 3 kap, 2 S nämnda lag vid den lidpunkt från vilken livränian skall utgå
eller den inkomsl som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomsl,
om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.

6
§ För den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap, lagen (1962:381) om
allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete utgöres
livränleunderlaget av den inkomsl som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande
inkomst för honom enligt 3 kap, 2 S nämnda lag, om han hade varit
sjukpenningförsäkrad, dock lägst 4 500 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 7

7
§ Skall livränta börja utgå
sedan avsevärd tid har förflutit efter del att den försäkrade var utsatt för
skadlig inverkan i arbetet, får som livränteunderlag brukas annan högre
inkomsl av förvärvsarbete än den som anges i 5 eller 6 5;, om särskilda skäl
talar för det,

8
§ Inkomst som enligt 11 kap, 7
5 lagen (1962:381) om allmän försäkring har undantagits från försäkringen för
tilläggspension inräknas i livränteun-deriaget utan hinder av 3 kap, 2 ij
försia stycket fjärde meningen samma lag.

9
§ Hade den försäkrade ej fyllt
25 år när skadan inträffade, skall livrän-teunderiaget för tiden efter det han
uppnår den åldern utgöras av den inkomst som han med hänsyn till sin
sysselsättning då skadan inträffade sannolikt skulle ha haft vid 25 års ålder,
om skadan ej hade inträffat.

Första
stycket har moisvarande lillämpning på försäkrad som när skadan inträffade ej
hade fyllt 21 år beträffande livränteunderlaget för tiden mellan 21 och 25 års
ålder samt på försäkrad som när skadan inträffade ej hade fyllt 18 år
beiräffande livränleunderiaget för tiden mellan 18 och 21 årsålder.

10 §
För försäkrad som avses i 1 kap. 1 S andra stycket utgöres livrän

leunderiaget för beräknad utbildningslid lägst av den inkomst som han

sannolikt skulle ha fåll, om han när skadan inträffade hade avbrutit ut

bildningen och börjat förvärvsarbeta. Livränleunderiaget för tid efter ut

bildningstidens slut utgöres lägst av den inkomst av förvärvsarbete som

den försäkrade då sannolikt skulle ha fått, om skadan ej hade inträffat.

Livränteunderiag enligt
försia styckei får ej beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar två
gånger basbeloppet för lid före 21 års ålder, två och en halv gånger
basbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder, tre gånger basbeloppet för tid
från och med 25 års ålder.

11 §
Vid beräkning av livränteunderiag bortses från belopp som överstiger

sju och en halv gånger basbeloppet vid början av det år då livränian skall

börja utgå.

Omprövning
av livränta

12
§ Beslut om livränta skall omprövas, om ändring av betydelse har skett i de
förhållanden som var avgörande för beslutet. Livränta för förfluten lid får
dock ej minskas eller dragas in.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 8

5
kap. Ersättning vid dödsfall

Begravningshjälp

1 §
Har försäkrad avlidit till följd av arbetsskada, utgår begravningshjälp med
belopp som motsvarar 30 procent av basbeloppet vid tiden för dödsfallet.

Livräntor
UU eflerlevande

2§
Har försäkrad avlidit till följd av arbetsskada, utgår livräntor lill hans
efterievande enligt detta kapitel.

Uppbar
den försäkrade livränta enligt 4 kap, med anledning av föriust , av
arbetsförmågan lill följd av skadan, grundas livränla efter honom på hans egen
livränta. Livränta efter annan försäkrad grundas på vad som enligl 4 kap.
skulle ha ulgjort livränta till honom vid förlust av arbetsförmågan, om sådan
livränta skulle ha börjat utgå vid tiden för dödsfallet.

Till
grund för beräkning av livränta till efterlevande lägges även pension, livränta
eller annan ersättning soni uigick till den försäkrade med anledning av
tidigare arbetsskada, i den mån det är skäligi.

Livränta
till efterievande far ej grundas på högre belopp än som motsvarar sju och en
halv gånger basbeloppet vid den försäkrades död.

A
nka

3§
Änka efter försäkrad har rätt till livränla, om hon

1,
har vårdnaden om och
stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid den försäkrades död stadigvarande
vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2,
hade fyllt 36 är vid den
försäkrades död,

.
Upphör räll till livränta enligl första slyckel 1 skall vid bedömning av rätt
till livränta enligt 2 anses som om den försäkrade avled vid den lidpunkl, då
rätten till livränta enligt I upphörde,

4 §
Livränta till änka utgår med belopp som, när den försäkrade efteriämnar

barn som har räll lill livränla efter honom enligt denna lag, motsvarar 40

och i annal fall 45 procenl av ersättningsunderlag som sägs i 2 S-

Livränta
enligt 3 S första stycket 2 lill änka som ej hade fyllt 50 år vid den
försäkrades död eller vid den lidpunkl som avses i 3 S andra styckei minskas
med en femiondel för varje år som då återstod till 50 års ålder.

5 §
Änkas rätt lill livränla upphör om hon gifter om sig eller avsevärd

tid lever samman med man under äktenskapsliknande förhållanden. Upp

löses äktenskapet inom fem år eller upphör sammanlevnaden inom samma

tid, skall livräntan börja utgå på nytt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 9

Med
änka jämställd kvinna

6 §
I fråga om rätt till livränta jämställes med änka kvinna som vid för

säkrads död

1, stadigvarande
sammanbodde med den försäkrade och

hade varit gift med honom eller

hade
eller hade haft barn med honom eller var havande med barn till honom eller

2, annars
levde samman med den försäkrade sedan avsevärd lid under

äktenskapsliknande förhållanden,

Försia
slycket gäller ej om den försäkrade eller kvinnan var gift,

7 §
Om kvinna som avses i 6 -; har rätt lill underhållsbidrag från förutvarande

make, minskas livräntan till henne med belopp som svarar mot bidraget.

Motsvarande gäller om kvinnan som efterlevande till denne har rätt till

livränla, pension i annan form än folkpension eller tilläggspension, ska

destånd eller annan sådan ersättning som upphör all utgå, om hon ingår

nytt äktenskap. Avdrag göres även för livränta efter man med vilken kvinnan

tidigare har levt samman under äktenskapsliknande förhållanden.

Frånskild
kvinna

8 §
Var försäkrad vid sin död skyldig all ulge lagsiadgal periodiskt underhålls

bidrag till förutvarande hustru, har hon räll till livränla med belopp som
svarar

mol bidraget, om hon

1,
har vårdnaden om och
stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid den försäkrades död
stadigvarande vistades i dennes hem eller hos henne, eller

2,
hade fyllt 36 år vid den
försäkrades död,

Livränla
enligl första styckei får, när den försäkrade efterlämnar barn som har rält
till livränta efter honom enligt denna lag, motsvara högst 40 och i annat fall
högst 45 procenl av ersäilningsunderlag som sägs i 2 ij,

Beslämmelserna
i 3 S andra styckei har moisvarande tillämpning i fråga om livränta till
frånskild kvinna.

Barn

9§
Barn till avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den
månad då barnet fyller 19 år. Om barnet efter den tidpunkten till följd av
sjukdom eller av annan dylik orsak ej kan försörja sig, utgår livräntan även
för sådan tid, dock längst lill och med den månad då barnet fyller 21 år.

Hade
den försäkrade genom avtal som sägs i 7 kap, 7 S andra slycket föräldrabalken
åtagit sig alt till barnet ulge underhållsbidrag i form av engångsbelopp, har
barnel räll lill livränta i den mån denna överstiger en

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 10

livränta
som har köpts eller kunnat köpas åt barnet för engångsbeloppet, Efterievande makes
barn jämställes med barn till försäkrad i fråga om räll till livränla, om
barnel stod under makens vårdnad,

10 §
Livränla utgår till varje barn med belopp som motsvarar 20 procent

av ersättningsunderlag som sägs i 2 S, om den försäkrade efterlämnar änka

eller kvinna som avses i 6 S, 1 annal fall ulgör livränta för ett barn 40

procent av nämnda underlag. Är i sådani fall fiera barn berättigade till liv

ränta, ökas procenttalet 40 med 20 för vae barn utöver del första och

fördelas det samntanlagda livräntebeloppet lika mellan barnen.

Förälder

11 §
Förälder lill avliden försäkrad som till följd av dödsfallet kommer att

sakna behövligt underhåll har riitt lill livränta med skäligt belopp, dock

högsl med belopp som motsvarar 20 procent av ersättningsunderlag som

sägs i 2 S,

Gemensamma
bestämmelser

12 §
Har försäkrad blivit borta under resa eller i annat sammanhang och

kan del antagas all han har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efter

levande rätt till livränta. Som villkor för utbetalning av livränta får dock

krävas förklaring på heder och samvete av efterievande att denne saknar

varje underrättelse om den försäkrade, I fråga om omyndig får sådan för

klaring krävas från hans förmyndare.

Visar det sig sedermera
alt den försäkrade är vid liv eller all han har avlidit av annan orsak än
arbetsskada, upphör rälten lill livränla,

13
§ Har flera efterlevande rält
lill livränla efter försäkrad enligl 3, 6 och 8 SS och överstiger livräntornas
sammanlagda belopp 45 procent av ersätt-ningsunderiag som sägs i 2 S, sättes
livräntorna ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar näninda andel av
underlaget, Efteriämnar den försäkrade även barn som är berättigat till
livränla efter honom, bytes procenttalet 45 ut mot 40,

14
§ Uppgår livräntorna till
efterievande efter försäkrad sammanlagt till belopp som överstiger
ersäilningsunderlag som sägs i 2 S, sättes livräntorna ned proportionellt så
att de tillsammans motsvarar delta underiag. Nedsättning skall dock försl
göras av livräntor enligl 11 S-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 II

6
kap. Särskilda bestämmelser om ersättning

1 §
Ar någon som har rätt lill livränla enligt 4 eller 5 kap, samtidigt berättigad

till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller famil-

jepen.sion enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av

den inkomstföriust som har föranlett livränian, utgår livränian endast i

den niån den överstiger pensionen.

Livränta
enligt 5 kap. till änka eller kvinna som avses i 5 kap. 6 S utgår från och med
den månad under vilken hon fyller 65 år endast iden mån hon ej har räll lill
folkpension i form av ålderspension och tilläggspension i form av änkepension
med belopp som motsvarar en livränla som är beräknad på 65 procent av
livränleunderiaget enligt 5 kap. 2 S, Bestämmelserna i 4 kap, 4 S tredje
stycket har därvid moisvarande tillämpning.

Första
styckei gälleräven i fråga om pension som enligt utländskt system för social
trygghet utgår med anledning av arbetsskadan,

2
§ Fastställd livränta anknytes
lill basbeloppet och omräknas vid förändring av detta,

3
§ Är arbetsgivare
författningsenligi skyldig att utge ersäitning vid arbetsskada, har han rätt
att enligt närmare föreskrifter som regeringen meddelar erhålla sådan
ersättning från arbelsskadeförsäkringen som för motsvarande ändamål tillkommer
den försäkrade eller dennes efterievande. i den mån ersättningen ej överstiger
vad arbetsgivaren har utgivit.

4
§ Försäkrad som på anmodan av
allmän försäkringskassa eller med dess samtycke avhåller sig från arbelel i
syfte all förebygga att arbetsskada uppstår, återuppstår eller förvärras har
rätt all under liden få skälig ersättning från arbelsskadeförsäkringen,
motsvarande högst hel sjukpenning.

5§
Under lid då försäkrad är föremål för åtgärd som avses i 2 kap. II S'
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall hans förmåga alt skaffa sig inkomst
genom arbete anses nedsatt även i den mån åtgärden hindrar honom alt
förvärsarbeia,

6§
Ansökan om ersäitning enligt denna lag skall göras inom sex år, beträffande
sjukpenning och livränta från den dag ersättningen avser, beträffande
begravningshjälp från dagen för dödsfallet, beträffande annan ersättning från
den dag då den försäkrade har erlagt

del
belopp för vilkel ersäitning begäres. Om detta försummas, är rätten till
ersättning förlorad,

7§
Beslämmelserna i 10 kap, 4S. 16 kap, 11 S och 20 kap, 3-7 SS lagen (1962:381)
om allmän försäkring om förmåner som sammanträffar, indrag-'Enligt lydelse i
prop. 1975/76:133,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 12

ning
och nedsättning av ersättning i vissa fall, återbetalningsskyldighet, preskription,
ulmätningsförbud och rätt till skadestånd har moisvarande till-lämpning i fråga
om ersättning från arbetsskadeförsäkringen,

7
kap. Försäkringens finansiering

I
§ Arbelsskadeförsäkringen finansieras genom avgifter som arbetsgivare åriigen
har att eriägga enligl delta kapitel. För staten gäller särskilda bestämmelser.

2§
Avgift ulgår på summan av vad arbetsgivaren under året har utgivit som lön till
arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vid
beräkningen av avgiften tages ej hänsyn till arbetstagare vars lön under året
har understigit 500 kronor.

Avgift
eriägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare
äger uppbära enligl 3 kap, 16 S lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift
eriägges ej heller för lön som arbetsgivare har utgivit till barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen,

3
§ Avgift ulgår efler procenisals som fastslälles i lag. Procentsatsen skall
vara avvägd så att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker

1, ersättningar
enligl denna lag samt ersällningar på grund av obligatorisk

försäkring enligl lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbeie, lagen

(1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om

yrkesskadeförsäkring,

2,
kostnader som föranledes av
lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17
juni 1916 (nr 253) om försäkring för olycksfall i arbete m, m,, lagen
(1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m,
och lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m, m,,

3,
förvaltningskostnader,

4,
behövlig fondbildning.

Med
förvaltningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader för
riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verksamhet beträffande
arbelsskadeförsäkringen. Den del av avgifterna som skall anses svara mol
förvaltningskostnader fastställes genom särskild lag.

Beslut
om procentsats och förvaltningskostnadsandel för vissl år skall fallas senasl
under årel dessförinnan. Riksförsäkringsverkel skall vart femte år föreslå
procentsats och förvaltningskoslnadsandd för de sju följande åren, i den mån
beslut ej redan har fattals.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 '3

4§
Om debitering och uppbörd av avgift gäller särskilda bestämmelser. Avgifterna
föres till en fond, kallad arbetsskadeförsäkringsfonden, som förvaltas enligl
grunder som regeringen fastställer.

8
kap. Övriga bestämmelser

Anmälan
om arbetsskada

1 §
Underrättelse om arbetsskada skall omedelbart lämnas till den arbetsgivare hos
vilken den försäkrade var anställd när skadan inträffade. Har skada till följd
av annat än olycksfall visat sig först efler det den försäkrade har upphört att
vara utsatt för inverkan som har orsakat skadan, skall underrättelse lämnas
till den arbetsgivare hos vilken den försäkrade senast var utsatt för sådan
inverkan. Finns någon som pä arbetsgivarens vägnar förestår arbetet, lår
underrättelsen i stället lämnas lill denne.

Arbetsgivare
eller arbetsföreståndare som genom underrättelse enligt första stycket eller
på annat sätt har fått kännedom om inträffad arbetsskada är skyldig att anmäla
skadan till allmän försäkringskassa enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen. Nödvändiga utgifter för läkarutlåtanden ersattes i enlighet med
vad regeringen föreskriver.

Beträffande
försäkrad som avses i 1 kap. 1 S andra stycket skall vad i denna paragraf sägs
om arbetsgivare gälla rektor eller annan som förestår utbildningen.

2§
Anmälan enligt 1 S andra stycket skall göras till den allmänna försäkringskassa
hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han
hade uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4S lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Är den skadade icke och skulle han ej heller under nämnda
förutsättning ha varil inskriven hos allmän försäkringskassa, skall anmälan
göras till försäkringskassa i den ort där skadan har inträffat eller visat sig.
Kan ej med stöd av vad härsagts avgöras till vilken försäkringskassa ärendel
hör, skall anmälan göras lill Stockholms läns eller, när det gäller sjöman,
lill Göteborgs allmänna försäkringskassa.

Bestämmande
och utbetalning av ersäitning

3
§ Allmän försäkringskassa som avses i 2 S skall så snart del kan ske bestämma
den ersättning som skall betalas ut.

Kan
det icke utan tidsutdräkt avgöras om ersättning bör ulgå men föreligger
sannolika skäl till det, skall ersättning belalas för lid intill dess slutligt
beslut har fattats. Kan ej belopp som skall utgå som sjukpenning eller livränta
bestämmas, betalas skäligt belopp, Äterbetalningsskyldighet fördiggerej, om del
sedermera bestämmes att ersättning ej skall utgå eller utgå med lägre belopp.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 14

Beslul
som meddelas enligl denna lag länder omedelbart lill efterrättelse, om ej annal
föreskrives I beslutet eller bestämmes av myndighei som har all pröva beslutet,

4§
Ärende angående livränta till den försäkrade och i annat ärende uppkommen
fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat
än olycksfall skall i försäkringskassa avgöras av pensionsdelegation.

5 §
Ersättning belalas ul i den ordning som regeringen föreskriver, Besläm

melserna i 3 kap. 18 S samt 16 kap, 12 och 13 SS lagen (1962:381) om

allmän försäkring om utbelalning lill annan än den förmånsberättigade och

om utbetalning utom riket harmotsvarande tillämpning i fråga om ersättning

från arbelsskadeförsäkringen,

Uppgiftsskyldighel
m. m.

6
§ Den som har rätt till ersättning
från arbetsskadeförsäkringen är skyldig alt enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som är
av betydelse för tillämpningen av denna lag. Är den förmånsberättigade
omyndig, skall uppgifterna lämnas av förmyndaren,

7
§ Myndighei och arbetsgivare är
skyldiga alt på begäran lämna försäkringsdomstolen, riksförsäkringsverkel,
allmän försäkringskassa eller lokal myndighet som avses i 1 kap, 2 S uppgift om
namngiven person rörande förhållande som ärav betydelse för tillämpningen av
denna lag. Arbetsgivare är även skyldig alt lämna sådan uppgift om arbetet och
arbetsförhållandena som behövs för att bestämma ersättningsbelopp,

8
§ Försäkringsdomstolen,
riksförsäkringsverkel och allmän försäkringskassa har, i den mån det behövs
för att bestämma ersäitning enligt denna lag, rätt att hos myndighet som har
att utöva tillsyn över arbetsgivares verksamhet begära undersökning av
arbetsförhållanden eller all, om särskilda skäl föreligger, själva företaga
sådan undersökning,

9
§ Riksförsäkringsverket och
allmän försäkringskassa fär i ärende angående arbelsskadeförsäkring begära att
tingsrätt håller förhör med vittne eller sakkunnig. Ingen är skyldig att
inställa sig vid annan tingsrätt än den inom vars domkrets han vistas. Om
förhöret skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning
utom huvudförhandling. Ersättning till den som har inställt sig för att höras
utgår med skäligt belopp som rätlen bestämmer och belalas a\' den myndighei som
har begäri förhöret.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 15

10
§ Den som har lagil befattning med ärende enligt denna lag får ej obehörigen
röja eller nyttia vad han därvid har erfarit om enskilds personliga
förhållanden eller om yrkeshemlighet, arbetsförfarande eller affärsförhållande.

A
nsvarsbestämmdser

11 §
Den som underiåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 1 S andra

stycket dömes till botes. Till samma straff dömes arbetsgivare som underiåter

att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 7 S-

Den
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande i uppgift
som skall lämnas enligt denna lag dömes till böter, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.

Besvär
m. m.

12
§ Bestämmelserna i 20 kap.
lagen (1962:381) om allmän försäkring om besvär samt annan överprövning hos
riksförsäkringsverket och försäkringsdomslolen har moisvarande tillämpning i
ärende enligt denna lag,

13
§ Bestämmelsen i 18 kap. 2S
lagen (1962:381) om allmän försäkring om riksförsäkringsverkets tillsyn över de
allmänna försäkringskassorna har motsvarande tillämpning i fråga om kassornas
befattning med arbetsskadeförsäkringen.

14
§ Regeringen får träffa
överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller
om undanlag i vissa fall frän lagens bestämmelser.

1, Denna
lag träder i kraft den I juli 1977, då lagen (1954:243) om yr

kesskadeförsäkring skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser gäller fort

farande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet,

2. Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som

har ersatts genom beslämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya be

stämmelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197

Utdrag

PROTOKOLL

SOCIALDEPARTEMENTET vid regeringssammanträde

1976-03-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Noriing,
Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,

Föredragande: statsrådet Aspling

Proposition med förslag till lag om arbetsskadeförsäkring

1 Inledning

Med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 30 april 1971
tillkallade jag sakkunniga för all företa en översyn av yrkesskadeförsäkringen
m, m. Utredningen (S 1971:01) som antog namnet yrkesskadeförsäkringskommitlén
avlämnade i augusti 1972 ell delbetänkande (Ds S 1972:3) med förslag till
decentraliseringsåtgärder rörande yrkesskadeförsäkringen m. m. Förslagen har i
huvudsak genomförts (prop, 1973:4, SfU 1973:1, rskr 1973:15).

Yrkesskadeförsäkringskommittén' har i oktober 1975
avlämnat sitt huvudbetänkande (SOU 1975:84) Ersättning vid arbetsskada.
Samtidigt har uiredningen (S 1974:03) rörande besvärsorganisalionen inom
socialförsäkringen m, m, avgetl ett delbetänkande (Ds S 1975:9)
Övergångsfrågor beträffande besvärsorganisationen inom yrkesskadeförsäkringen.

Efter remiss har yttranden över dessa betänkanden avgeits
av Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm, socialstyrelsen, statens
handikappråd, försäkringsrådet, riksförsäkringsverket, statskontoret,
försäkringsinspektionen, riksrevisionsverkel, slatens avtalsverk, slatens
personalpensionsverk, statens personalnämnd, skolöverstyrelsen,
universitetskanslersämbetet, centrala studiestödsnämnden,
arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrdsen, ILO-kommittén, statens
arbetsklinik, yrkesskadesiatisiikutredningen. Försäkringskasseförbundet.
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundei.

Ledamöler: generaldirektören Yngve Samuelsson, ordrörande,
riksdagsmännen Alvar Andersson och Torslen Fredriksson, direktören i Sveriges
verkstadsförening Olof Gustafsson, förbundssekreteraren i Svenska
metallindusiriarbetarerörbundet Henry Karlsson, bitr, direktören i Svenska
arbetsgivareföreningen Inge Svensson och ombudsmannen vid Landsorganisationen
i Sverige Håkan Walander,

- Utredningsman kammarrällspresidenien Nils Wenlz,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 17

Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges redareförening. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen
SACO/SR, Lantbrukarnas riksförbund. Föreningen teknisk företagshälsovård,
Sveriges läkarförbund. Svenska läkaresällskapet. Svenska
företagsläkarföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam,
Svenska Personal-Pensionskassan, Kommunernas pensionsanstalt.
Handikappförbundens centralkommitté, De handikappades riksförbund och Sveriges
förenade studentkårer. Vissa remissinstanser har bifogat yttranden som de har
inhämtat.

Yttranden
har dessulom kommit in från Sveriges fartygsbefälsförening. fackklubbarna vid
AB KABI samt AB KABI. Svenska sjöfolksförbundel, teknologorganisationen Reftec,
Hörsel kuratorernas förening och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.

2
Gällande bestämmelser m. m.

2.1
Den allmänna försäkringen

Enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL, omtryckt 1973:908, ändrad senasl
1975:1160) består den allmänna försäkringen av sjukförsäkring, (inkl.
tandvårdsförsäkring och föräldraförsäkring), folkpensionering och försäkring
för tilläggspension (ATP). Den allmänna försäkringen kompletteras av en
delpensionsförsäkring och en yrkesskadeförsäkring. Den allmänna försäkringen
omfattar svenska medborgare och här i riket bosatta utlänningar. Den som är
försäkrad skall, om han är bosatt i riket, fr, o, m, den månad då han fyller 16
år vara inskriven hos allmän försäkringskassa. Den allmänna försäkringen
finansieras genom avgifter från arbetsgivare och egenförelagare samt, såvitt
avser sjukförsäkringen och folkpensioneringen, genom statsbidrag,

2,1,1
Sjukförsäkringen

Sjukförsäkringens
förmåner utgörs av sjukvårdsersättning, sjukpenning och föräldrapenning. Vid
läkarbesök i offentlig vård betalar den försäkrade själv i patientavgift 15 kr,
för varje besök medan 70 kr, erläggs av försäkringskassan som
sjukvårdsersättning direkt till sjukvårdshuvudmannen. Vård som meddelas av
privatpraktiserande läkare ersätts endast om läkaren är ansluten till
försäkringen. Den försäkrades patientavgift ulgör därvid i regel 25 kr. Hos
vissa läkare är patientavgiften 30 eller 35 kr. Återstoden av arvodet vilket är
bestämt i en taxa som är bindande för läkaren betalas direkl till läkaren av
försäkringskassan.

Sjukvårdsersättning
ulgår vidare för utgifter för tandvård, om vården lämnas genom del allmännas
försorg eller av privatpraktiserande tandläkare

2 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 197

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 18

som är ansluten till försäkringen. Även tandvårdsarvodet
är laxebundet. Försäkringskassan betalar normall hälften av ett arvode på högsl
I 000 kr, och 3/4 av överskjutande belopp. Resten betalar den försäkrade själv
genom patientavgift. Viss tandvård ersätts enligt de regler som gäller för
läkarvård,

Ersäitning för sjukhusvård ulgår i regd med belopp som
motsvarar kostnaden för vård på allmän sal vid hemortssjukhus.

Kostnader för resor inom riket i samband med vård ersätts
i allmänhet i den mån utgifterna för varje besök överstiger 8 kr, (15 kr. vid
tandvård).

För sjukvårdande behandling (även utprovning av
hjälpmedel) betalar patienten 7 kr, per besök, om vården ombesörjs av
sjukvårdshuvudman. Kostnader för konvalescenlvård eller sjukvårdande behandling
i annal fall ersätts med 3/4 av utgifterna, dock högsl med vissa angivna
belopp.

Vid inköp av läkemedel på recept är maximiavgiften 20 kr.
Vissa läkemedel lillhandahålls kostnadsfritt.

Försäkrad har rätt lill sjukpenning, om han på grund av
sjukdom har fält sin arbetsförmåga nedsatt med minst hälften. Sjukpenningen
beräknas på den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Denna motsvarar den
förvärvsinkomst (såväl inkomst av anställning som inkomst av annat förvärvsarbete)
som den försäkrade kan antas komma att ha underdel närmaste årel. Sjukpenning
utgår dock endast om den försäkrade är inskriven hos allmän försäkringskassa
och haren sjukpenninggrundande inkomst på minst 4 500 kr. Vid fullständigt
bortfall av arbetsförmågan utges hel sjukpenning. Denna utgör för dag räknat 90
% av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365, I annat fall utgår halv
sjukpenning. Den som inte tiänar 4 500 kr, om året kan ändå fä sjukpenning, om
han är s. k, hemmamake. Hel sjukpenning utgår då med 8 kr, per dag.

Den sjukpenninggrundande inkomsten får högst motsvara 7,5
gånger basbeloppet vid årets början (högsl 72 750 kr, år 1976), Överskjutande
belopp räknas i första hand av på inkomst av annal förvärvsarbete än
anställning. Ersättning för uppdrag anses i allmänhet som anställningsinkomst.
Inkomstberäkningen grundas vanligtvis på upplysningar som försäkringskassan
får från den försäkrade eller hans arbetsgivare eller på taxeringsuppgifter,
Inkomsl av arbete för egen räkning får därvid inte beräknas högre än som
motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Naturaförmåner
värderas på samma ,sätt som vid beräkning av preliminär skall. Eventuell
ändring i inkomstförhållandena beaklas först 30 dagar efter del kassan har fåll
kännedom om inkomsländringen. Den försäkrade är skyldig att göra anmälan om
inkomsiändring inom två veckor. Har den försäkrade anmäll undanlagande från ATP
enligt II kap, 7 S AFL (se avsnitt 2,1,3).
skall hans inkomst av annat förvärvsarbete än anställning inte beaktas vid
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst.

Den som uppbär hel förtidspension har inte rätt till
sjukpenning, och för försäkrad som har uppnått pensionsåldern gäller särskilda
sjukpenningbestämmelser. Vårdas den försäkrade på sjukhus, reduceras hans
sjukpen-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 19

ning.
Beträffande arbetstagare som enligl statliga eller kommunala föreskrifter är
berättigad till lön vid sjukdom får regeringen föreskriva undanlag från rälten
till sjukpenning. Betalar arbetsgivare i annat fall ul lön under sjukdom, har
han vanligtvis också rätt till arbetstagarens motsvarande sjukpenning, s. k.
arbetsgivarinträde.

Vid
sjukdom på grund av yrkesskada utges sjukvårdsersättning och sjukpenning i
vanlig ordning, dock längst t. o, m. 90:e dagen efter den dag då skadan inträffade.
Därefter träder yrkesskadeförsäkringen in,

2,1,2
Folkpensioneringen

Pension
från den allmänna pensioneringen beslår i regel av två komponenter,
folkpension och ATP, Folkpensionen ulgör ett för alla lika grundskydd medan
ATP är på visst sätt avpassad efter den försäkrades lidigare förvärvsinkomster.
Förmånsformerna är ålderspension, förtidspension samt familjepension till änka
och barn. Dessutom finns vissa särskilda folkpensionsförmåner.

Folkpension
tillkommer i princip endast den som är svensk medborgare. Genom internationella
överenskommelser kan emellertid även utländska medborgare efter viss karenstid
bli berättigade lill folkpension på samma villkor som svenska medborgare.
Vidare krävs att den försäkrade är bosatt här i riket som pensionär eller, om
han är bosatt utomlands, har varit mantalsskriven här för del år då han fyllde
62 år och för de fem närmast föregående åren.

Rätt
till folkpension i form av ålderspension föreligger fr, o, m, den månad då den
försäkrade fyller 67 år (65 år fr, o, m, den 1 juli 1976). Ålderspension som
tas ut vid den normala pensionsåldern ulgör per år för ensamstående 95 % och
för två pensionsberättigade makar 155 % av basbeloppet. Den försäkrade kan
emellertid begära förtida eller uppskjutet uttag. Ålderspension kan då tidigast
utgå fr, o. m. den månad då han fyller 63 år, varvid pensionen för all framtid
minskas med 0,6 % för vatie månad som pension tas ul i förtid. Om uttaget av
pension i stället skjuts upp, ökas pensionen med 0,6 96 för varie månad som då
den böriar ulgå har förflutit från den månad då den försäkrade fyllde 67 år.
Hänsyn tas dock inle lill tid efter ingången av den månad då den försäkrade har
fyllt 70 år. Nya regler angående förtida och uppskjutet uttag iräder i kraft
den 1 juli 1976, Enligt dessa skall förtida uttag kunna ske från 60 års ålder
och avse hela eller halva pensionen. Uttag av hel eller halv pension skall
också kunna skjutas upp till mellan 65 och 70 års ålder, Reduktionsfaklorn
ändras till 0,5 % för varje månad som pension utgår före 65 års ålder. Vid
uppskjutet uttag skall pensionen liksom hittills ökas med 0.6 % per månad.

Rätt
till folkpension i form avförtidspension - hel eller partiell - tillkommer
försäkrad som har fyllt 16 år, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller
annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 20

är
nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Den som har
fyllt 60 år kan även få förtidspension på rent arbetsmarknadsmässiga grunder.
Kan nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga inle anses varaktig men dock
antas bestå avsevärd tid, föreligger rätt lill sjukbidrag. Bidraget är
tidsbegränsat men följer i övrigt samma regler som gäller för förtidspension.
Hel förtidspension ligger på samma nivå som hel ålderspension, och
förtidspension utges längst till den månad då den försäkrade fyller 67 år (65
år fr, o, m, den 1 juli 1976) eller tills han dessförinnan bonar uppbära
ålderspension. Förtidspensioneringen behandlas närmare i avsnitl 2,2,4,

Till
ålders- eller förtidspension kan utgå barntillägg för barn under 16 år.
Tillägget utges för år räknat med högst 25 % eller, om barnet är berättigat
till barnpension, högst 10 % av basbeloppet.

Änka
har rätt till folkpension i form av änkepension, om hon antingen har vårdnaden
om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död
stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller hade fyllt 36 år
vid makens död och varit gift med honom i minst fem år. Upphör änkans rätt till
pension enligt det försia alternativet, skall vid prövning av rätt till pension
enligt det andra alternativet anses som om mannen hade avlidit och äktenskapet
upplösts först när rätlen till pension enligt det första alternativet upphörde.
Pensionen utgår längst till den månad dåänkanfyller67år(65årfr, o, m,den Ijuli
I976)ellerlills hon dessförinnan börjar uppbära folkpension i form av
ålderspension. Under förutsättning att ingen av parterna var gift skall kvinna
som stadigvarande sammanbodde med en man vid hans död och som hade varit gift
med eller har eller har haft barn med honom jämställas med änka. Änka som levde
åtskild från den avlidne har inle rätt till änkepension, om hon stadigvarande
sammanbott med annan man med vilken hon har varil gift eller har eller har
haft barn. Änkepensionen dras vidare in, om änkan gifter om sig eller stadigvarande
sammanbor med sådan man. Upplöses äktenskapet eller sammanboendet inom fem år,
skall dock pensionen böna utgå på nyll, om övriga förutsättningar alUjämt är
uppfyllda. Änkepensionen utgör för år räknat 95 % av basbeloppet, om änkan har
vårdnaden om och sammanbor med barn under 16 år eller hade fylll 50 år vid
mannens död. För annan änka minskas pensionen med I /15 för varje år som vid
mannens död återstod lill 50 års ålder. Om änkan är berättigad lill såväl
förtidspension som änkepension, har hon rätt att välja vilken av dessa som
skall utgå.

Folkpensionär
som har låg ATP eller ingen ATP alls har rätt till s, k, pensionslillskotl. F,
n, ulgör fullt pensionstillskott per år 21 % av basbeloppet men kommer fr, o.
m, den 1 juli 1976 att ulgå efter 25 % till ålderspensionär och efter 50 % lill
förtidspensionär. Pensionstillskottet till ålderspension ökas varje år med 4 96
av basbeloppet så att fullt tillskott den 1 juli 1981 ulgör 45 96 av
basbeloppet för pensionär som har endast folkpension. Pensionstillskottet till
förtidspension ökas på motsvarande sätt successivt till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 21

90
96 av basbeloppet den 1 juli 1981, Pensionstillskottet avräknas på visst sätl
mol ATP,

Barnpension från folkpensioneringen kan utgå till barn som inte har fyllt 18
år. Pensionen ulgör för år räknat 25 % av basbeloppet. Barnet är dock
garanterat 40 96 av basbeloppet, om ena föräldern är avliden, och 60 96 av
basbeloppet, om båda föräldrarna är avlidna. Vid beräkning av den garanterade
barnpensionen skall bl, a, beaktas vad som utgår i barnpension från ATP,

Inom
folkpensioneringen utgår även vissa inkomstprövade förmåner, nämligen
hustrutillägg och kommunall bostadstillägg, Husiruiillägg tillkommer
pensionsberättigads hustru som inte själv är folkpensionär, om hon har fyllt 60
år och makarna har varil gifta minst fem år. Om särskilda skäl föreligger, kan
hustrutillägg utgå även i annat fall, Husirulillägget skall motsvara skillnaden
mellan ålderspension för två makar jämte två pensionstillskott och
ålderspension för ensamstående jämle ett pensionstillskott, KommunaU
bosladslillägg kan utges lill den som uppbär ålders-, förtids- eller
änkepension eller hustruiillägg, Bosladslillägget utgår enligt grunder som
kommunerna själva bestämmer. Hustrutillägg och kommunalt bostadsiill-lägg
minskas med 1/3 av den pensionsberättigades årsinkomst i den mån den överstiger
för gift 1 500 kr, och för annan 2 000 kr.

Försäkrad
som har fyllt 16 år kan vidare få handikappersättning, om han före 65 års ålder
för avsevärd lid har falt sin funktionsförmåga nedsatt och därför behöver
tidskrävande eller fortlöpande hjälp eller på annat sätl får vidkännas
belydande merutgifter. Ersättning utges med för år räknat 30, 45 eller 60 96 av
basbeloppet alllefter hjälpbehovets omfattning eller mer-utgifternas storlek.
Den som är blind eller döv har alltid rätt lill handikappersättning.

2.1.3
Tilläggspensioneringen (A TPj

ATP
grundas på den försäkrades lidigare förvärvsinkomster. Fr. o, m, det år då den
försäkrade fyller 16 år t, o, m, del år då'han fyller 65 år (64 år fr, o. m,
den I juli 1976) beräknas pensionsgrundande inkomsl för honom på grundval av
hans förvärvsinkomster. Sådan beräkning görs dock inle för år då han har uppburit
förtids- eller ålderspension enligt AFL, Till grund för beräkning av
förvärvsinkomst läggs i princip den försäkrades taxering till siatlig
inkomstskall. Den pensionsgrundande inkomsten utgörs av summan av den
försäkrades inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den
mån summan överstiger det vid årets bötian gällande basbeloppet. Vid
beräkningen bortses vidare från vad som överstiger 7,5 gånger nämnda basbelopp.
Den pensionsgrundande inkomsten ligger i sin lur till grund för beräkning av
den försäkrades pensionspoäng föraret. Pensionspoängen räknas fram på så sätl
alt den pensionsgrundande inkomsten

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 22

divideras med del vid årets börian gällande basbeloppet.
Den försäkrade har möjlighel att anmäla undanlagande från ATP såvitt avser
inkomsl av annat förvärvsarbete än anställning. Denna beaklas då inie vid
beräkning av pensionsgrundande eller sjukpenninggrundande inkomst.

För rätt
till ålderspension från ATP krävs normalt att den försäkrade har
tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. Beträffande pensionsålder och
förtida eller uppskjutet ullag av pension gäller samma regler som i fråga om
ålderspension från folkpensioneringen. Ålderspension från ATP som ulgår vid 67
års ålder motsvarar för år räknat 60 96 av produkten av basbeloppet för den
månad för vilken pension skall utges och medeltalet av de pensionspoäng soni
har tillgodoräknats den försäkrade eller, om pensionspoäng har tillgodoräknats
honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen. Har
pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år, minskas pensionen med 1/30
för vae felande är. Undantag från denna regel gäller emellertid för svensk
medborgare som är född under någol av åren 1896-1923, Är han född under tiden
1896-1914, krävs endast 20 poängår för full pension. Är han yngre men född
under tiden 1915-1923, krävs i stället 20 år ökal med ett för varje år som han
är född senare än år 1914.

Förtidspension från ATP utges under samma förutsättningar
som gäller för förtidspension från folkpensioneringen. Del krävs dock all den
försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng före det år då pensionsfallel
inträffar. Hel förtidspension skall i princip vara lika slor som
ålderspensionen skulle ha blivit, om arbetsförmågan inte hade varil nedsatt.
Del skall därförantasatt den försäkrade har lillgodoräknals pensionspoäng (s,
k, anlagandepoäng) för varje år fr, o, m. det årdå pensionsfallet inträffadel,
o, m, det år då han fyller 65 år(64 år fr, o, m, den Ijuli 1976), Föratt
antagandepoäng skall beräknas krävs emellertid antingen all den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomsl vid tiden för pensionsfallel uppgick lill minst
del vid årets börian gällande basbeloppet eller alt pensionspoäng hade
lillgodoräknals honom för minsl tre av de fyra år som närmasl föregått det årdå
pensionsfallel inträffade. Beräkningen av anlagande-poängen kan ske enligl två
olika metoder, varvid den metod skall användas som ger det gynnsammaste
resultatet förden försäkrade. Den ena metoden innebäratt antagandepoängen beräknas
motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fy ra åren närmasl
före pensionsfallet. Enligl den and ra metoden använder man medeltalet för den
bättre hälften av poängåren fr, o, m, den försäkrades 16:e år t, o.m. året
närmast före pensionsfallel. Om bestämmelserna om antagandepoäng inie är
tillämpliga, beräknas förtidspensionen på grundval av faktiska pensionspoäng
och enligl samma regler som ålderspension.

För räll lill änkepension från ATP krävs alt legalt
äktenskap förelåg. Vidare fordras all mannen vid sill frånfälle var berättigad
lill ATP i form av förtids- eller ålderspension eller kunde ha blivit
berättigad till förtidspension. Är dessa krav uppfyllda, utgår pension lill
änkan, om äktenskapel hade varat minsl fem år och ingåtts senasl den dag då den
försäkrade fyllde 60 år elierom den försäkrade efterlämnar barn som också är
barn till änkan. Änkepensionen utgör, om

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 23

det
finns pensionsberättigat barn, 35 96 och i annal fall 40 9é av hel förtids-el
ler ålderspension som mannen var berättigad lill. Om änkan gifter om sig, dras
änkepensionen in. Upplöses del nya äkienskapel inom fem år, skall pensionen
dock börja utgå på nytt,

Försäkrads
barn under 19 år har rält lill barnpension. Pensionen för ett barn utgör, om
även änkepension utges, 15 96 och i annat fall 40 96 av den ATP som föräldern
var berättigad lill. Finns flera pensionsberättigade barn, ökas procenttalen
med 10 för vae barn utöver del första. Det sammanlagda pensionsbeloppet
fördelas därefter lika mellan barnen.

Flera
familjepensioner lår inle ulgå samtidigt till samma person, I sådant fall utges
endast den största av dem. Änkepension påverkas emellertid inle av alt änkan
samtidigt är berättigad lill förtidspension eller ålderspension.

2.2
Yrkesskadeförsäkringen

Lagen
(1954:243)om yrkesskadeförsäkring (YFL, omtryckt 1962:408, ändrad senast
1975:699) trädde i kraft den I januari 1955, Genom YFL upphävdes bl, a, på
området tidigare gällande lag (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete
och lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar. De upphävda
författningarna skulle dock fortfarande tillämpas i fråga om skada som hade
inträffat före den I januari 1955 och i fräga om skada lill följd av annal än
olycksfall vilken visade sig senare, om den försäkrade inte efter nämnda dag
hade varit utsatt för sådan inverkan som orsakat skadan, 1916 års lag föregicks
i sin lur av lagen (1901:39 s, 1) angående ersättning för skada till följd av
olycksfall i arbeie,

2.2.1
Bestämmelserna I huvuddrag

Försäkringen
enligl YFL är dels obligalorisk, dels frivillig (1 S). Den obligatoriska
försäkringen omfattar i princip alla arbetstagare (3 S), 1 den mån regeringen
föreskriver det jämställs elever under yrkesutbildning med arbetstagare, 1 en
till kungörelsen (1954:715) angående tillämpning av lagen om
yrkesskadeförsäkring å vissa elever m, fl, (förteckningen ändrad senast
1976:54) fogad förteckning anges de skolor, utbildningslinjer och kurser där
eleverna anses löpa viss risk att komma till skada och därför skall omfattas
av YFL, Arbeisgivares make är undantagen från den obligatoriska försäkringen (4
S), Undantagna är också arbetstagare som är i rätt upp- eller nedstigande
släktskap eller svågeriag med arbetsgivaren eller hans make och som varaktigt
lever i hushållsgemenskap med arbetsgivaren och dessutom har en årsinkomst som
understiger I 800 kr. Regeringen kan vidare undanta vissa arbetstagare som är
anställda hos slalen eller kommun saml meddela från YFL avvikande föreskrifter
beträffande vissa andra arbetstagare (5 S),

Med
yrkesskada förslås i försia hand kroppsskada lill följd av olycksfall

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 24

i
arbelel (6 S), Med kroppsskada jämställs skada på protes e, d. Vissa åkommor på
grund av skadlig inverkan under kort tid anses alllid ha uppstått genom
olycksfall. Till olycksfall i arbetet hänförs även olycksfall vid färd lill
eller från arbetet. Som yrkesskada räknas vidare skada som har orsakats av
arbetet och framkallats genont inverkan av ämne eller strålande energi eller, i
den män regeringen föreskriverdel.genom inverkan av vissa rörelser,
tryck,skakningar, vibrationer, buller eller smitta. Regeringens beslämmelser om
de s. k. yrkessjukdomarna finns i kungörelsen (1954:644) med föreskrifier
enligt 6 S försia styckei c) lagen om yrkesskadeförsäkring. Enligl YFLskall
orsakssamband anses föreligga mel lan skada och olycksfall el ler annan in
verkan i arbetet, om inte betydligt starkare skäl talar mot det (7 S),
Yrkesskada till följd av annat än olycksfall anses ha inträffat den dag skadan
visade sig (8 S).

Den
yrkesskadade är berättigad lill sjukvårdsersättning och, om arbetsförmågan har
blivit nedsatt, sjukpenning vid sjukdom och livränta vid invaliditet. Vid
dödsfall utgår begravningshjälp och livränta till efterlevande,

1 fråga om ersättning vid
sjukdom är yrkesskadeförsäkringen samordnad med den allmänna sjukförsäkringen
på så sätt att yrkesskadad som omfattas av sjukförsäkringen i allmänhet får
vanlig sjukvårdsersättning och sjukpenning enligt AFL under de första 90
dagarna, den s, k, samordningstiden (11 S), Om den skadade under
samordningstiden inte är sjukpenningförsäkrad eller ens sjukförsäkrad, ulgår i
stället ersättning från yrkesskadeförsäkringen enligl samma grunder som gäller
inom sjukförsäkringen, I den mån inte sjukförsäkringen har trätt in ersätts
även nödvändiga kostnader under samordningstiden för sjukvård utom riket,
tandvård, hjälpmedel och viss särskild vård, allt inkl, resekostnader.

Efter samordningstidens
slut svarar yrkesskadeförsäkringen helt för ersättningen. Försäkringen
ersätter då bl, a, nödvändiga kostnader för lakar-, tand- och sjukhusvård,
läkemedel, sjukgymnastik e, d,, hjälpmedel samt resor (12 S)-

Storieken av sjukpenning
efter samordningsliden och livränla är beroende av dels den skadades årliga
arbetsförtiänst, dels nedsättningen av arbetsförmågan. Med årlig
arbetsförtiänst avses i princip den skadades åriiga inkomsl av förvärvsarbete
när skadan inträffade, dock lägst I 800 kr, och högst vad som motsvarar fem
basbelopp (9 S), Nedsättningen av arbetsförmågan skall bedömas med hänsyn till
såväl skadans beskaffenhet som dess inverkan på den skadades allmänna förmåga
alt skaffa sig förvärvsinkomst och hans förmåga all ulöva sitt yrke (10 S).
Även förutvarande skada eller lyte samt omskolning e. d, med anledning av den
aktuella skadan har belydelse för skaderegleringen,

Sorn
har nämnts tidigare utges sjukpenning efter samordningslidens slut från
yrkesskadeförsäkringen (13 S), Vid förlust av arbetsförmågan utgår hel
sjukpenning, och vid nedsättning av arbetsförmågan med minst 50 96 utges halv
sjukpenning. Ersättningen beräknas enligl den allmänna försäkringens regler om
sjukpenning men grundas på den skadades årliga arbetsförtiänst

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 25

enligl
YFL. Ersättningen får dock inte understiga vad som skulle ha utgått som vanlig
sjukpenning, om skadan inte hade ulgjort yrkesskada.

Medför
yrkesskada nedsättning i den försäkrades arbetsförmåga även sedan del akuta
sjukdomstillståndet har upphört, utges livränta, om nedsätl-riingen uppgår till
minst 10 96 (16 S), Livränian beräknas på ett ersättnings-underlag som i
inkomstlägen upp till två gånger basbeloppet vid skadeårets bötian motsvarar
den skadades åriiga arbetsförtiänst men i högre inkomstlagen avtrappas. Har
den skadade föriorat sin arbetsförmåga, ulgör livränian 11/12 av
ersällningsunderiaget. Är arbetsförmågan endasl ned.satl. utges i princip en
livränta som svarar mol nedsättningsgraden. Vid sjukdoms-recidiv ersätts
livräntan av sjukpenning. När det skadade blir ålderspensionär sätts livränian
ned med 1/4. Fastställd livränta får efter ansökan hell eller delvis bytas ut
mot kapitalbelopp, om skäl föreligger lill det.

Yrkesskadad
som under längre tid inte kan klara sig själv kan lå sin sjukpenning eller
livränta förstärkt med vårdbidrag på högst 5 kr, per dag resp, 1 800 kr, per år
(17 S), Från yrkesskadeförsäkringen kan vidare utges skälig ersäitning,
motsvarande högsl hel sjukpenning, lill den som avslår från förvärvsarbete i
syfte att förebygga att yrkesskada uppslår, återuppstår eller förvärras (18 S),

Vid
dödsfall till följd av yrkesskada utgår begravningshjälp med 20 96 av
basbeloppet vid årets början och livräntor till den försäkrades efterlevande
(19 S), Efterlevanddivränta utges till änka samt under vissa föruisiiimingar
till ogift kvinna som levde samman med den försäkrade, fästmö, änkling,
frånskild make. barn och förälder (20-23 SS), Efterlevandclivräntan ulgår med
belopp som motsvarar vi.ss andel av den försäkrades årliga arbetsförtiänst.

Samtliga
livräntor enligt bl. a. YFL är värdesäkrade genom anknyining till basbeloppet.
Huvudbestämmelserna härom finns i lagen (1967:919) om värdesäkring av
yrkesskaddivränior m. m. (ändrad senasl 1973:470), 1 deita sammanhang bör
vidare nämnas lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar
enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m,
m, (ändrad senasl 1971:284) och lagen (1962:303) om förhöjning av vissa
ersättningar i anledning av yrkesskada m, m, (ändrad senasl 1971:285).

Den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen finansieras genom avgifter från
arbetsgivarna (38, 39 och 41 SS). Avgifterna skall läcka ersällningar enligt
YFL samt moisvarande lagar från åren 1916 och 1929. kostnader för omreglering,
förhöjning och värdesäkring av vissa ersättningar, förvaltningskostnader samt
behövlig fondbildning. Avgiften fastställs genom särskild lag och harlSFS
1973:480) för åren 1975-1979 bestämls lill 0.25 96 av utgivna löner. Avgifterna
förs lill en fond som förvaltas av riksförsäkringsverkel,

1
YFL föreskrivs att försäkringen äger rum i riksförsäkringsverket (I i;) och att
verket skall beslula om ersättning (34 S), Enligl lagen (1973:60) om
handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligl lagen (1954:243)

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 26

om
yrkesskadeförsäkring m. m, får regeringen emellertid föreskriva att allmän
försäkringskassa i verkels ställe skall handlägga ärenden angående huvudsakligen
sjukpenning och sjukvårdsersättning. Sådana föreskrifter har meddelats genom
kungörelsen (1973:185)om handläggning av vissa ärenden angående ersäUning
enligl lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring m, m, (ändrad senast 1974:126),
Därvid har dock några ärendegrupper undantagits, I de decentraliserade
yrkesskadeärendena är riksförsäkringsverket mellaninstans och försäkringsdomslolen
högsla instans. De från decentraliseringen undantagna sjukpenning- och
sjukvårdsersätiningsärendena liksom alla livränteärenden handläggs i försia
instans av riksförsäkringsverket. Över verkels beslut i sådana ärenden får
talan föras hos försäkringsrädet (44 S YFL), Försäkringsrådel har också rält
att ex officio ta upp ärenden till prövning. Vidare skall försäkringsrådet med
uppmärksamhet följa försäkringens lill-lämpning och utveckling (2 S).
Försäkringsrådets beslul kan överklagas hos försäkringsdomstolen (44 S),

2.2.2
Någrasiatistiska uppgifter

Del
åligger arbetsgivare eller arbelsföreständare alt anmäla inträffad yrkesskada
lill försäkringskassan. Antalet anmälda yrkesskador under perioden 1955-1975
framgår av följande tabell.

Ä r

,Antal

Å r

Anlal

1955

13.S624

1965

130 248

1956

136 007

1966

124 830

1957

127 546

1967

135 153

1958

124 466

1968

136 563

I9.'i9

124 593

1969

136 243

1960

129 298

1970

135 355

1961

132616

1971

124 864

1962

128 134

1972

119 039

1963

126 069

1973

126 489

1964

130 346

1974

139210

1975

148 864

1
ca 90 96 av yrkesskadefallen tillfrisknar den skadade inom den 90 dagar långa
samordningslid då ersäitning skall utges från sjukförsäkringen enligl ,AFL,
Endasl i ca 10 96 av fallen har ersättning således behövt ulgå från
yrkesskadeförsäkringen. Sådan ersättning kan också utges under samordningsliden.
t, ex, om den skadade inte är sjukförsäkrad eller har avlidit. Antalet
anmälningar som har föranlen ersättning enligl YFL framgårav följande tabell,
där fördelning också har gjorts på sjukfall, invaliditeisfall och dödsfall.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 27

Ar

Antal fall

d ä rav

sJLiker-

livr ä nte-

d ö ds-

s ä iinings-

fall

fall

fall

1955

17 876

15 082

2 220

574

1956

18 822

15 929

2 371

522

1957

16 534

13 676

2411

447

1958

16 005

13 275

2 238

492

1959

15 469

12 790

2 191

488

1960

16 793

13 892

2 376

528

1961

17 046

14 200

2 346

500

1962

16 295

13531

2319

445

1963

15 434

12 703

2 295

436

1964

15927

13 146

2 321

460

1965

16 575

13 944

2 355

458

1966

15841

13 203

2217

421

1967

15 281

12671

2 231

379

1968

15 157

12416

2 331

410

1969

15 358

12 668

2 280

410

1970

15 938

13 004

2 545

389

1971

14 493

11 835

2 341

317

1972

13 728

II05I

2 330

347

1973

12 543

10 043

2 242

258

Bara ett mindre antal sjukersättningsfall har övergått i
livränlefall sedan den akuta sjukdomen har upphört, 1 gruppen som inte övergick
i livränlefall var år 1973 det genomsnittliga antalet sjukersättningsdagar 20
medan motsvarande anlal för den andra gruppen var 262, I åtskilliga fall har
dock den sjukdom som har föregått ett Ifvräniebeslut varat kortare tid än 90
dagar, år 1973 i 29 96 av samtliga livräntefall.

Det totala livräntebeståndet uppgick i december 1975 lill
drygt 82 000 livräntor, varav omkring 15 96 utgjorde efterlevanddivränior.
Följande tabell visar hur livräntorna fördelade sig påegenlivräntoroch
efterlevanddivränior.

Tilliimpad Egen-
Efterlevandelivränlor till Summa

författning liv- -------------------------------

r ä ntor Ankor' Barn F ö r ä ldrar

opaginerad Kontrollera mot PDF

1901 å rs lag

632

23

1916 å rs lag

27 398

3 648

1929 å rs lag

544

270

1

1954 å rs lag

34 795

4 741

2 149

Ö vriga

5 020

1 195

54

655

72 31 118

815

81 41 766

168 6 437

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa 68 389 9 877 2 204 321 80 791

' Även med änkor jämställda kvinnor saml änklingar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 28

Tabellen
illustrerar bl, a, hur lång giltighet en livräntelag har efter det alt lagen
har upphört att gälla för nya skador, Alhjämi ulgår det således 655 livräntor
med stöd av 1901 års lag trots all denna upphävdes redan är 1916, Över 40 96 av
samtliga livräntor har beviljats enligl författningar som är äldre än YFL,

År
1975 tillkom ca 3 500 nya livräntor och upphörde ca 1 000, Livrän-tebeslåndet
ökar således f n, med omkring 2 500 livräntor per år,

2.2.3
Yrkesskadebegrepp och bevisregel

Inom
yrkesskadeförsäkringen har man sedan länge gjort skillnad mellan
olycksfallsskador och yrkessjukdomar. Termen yrkessjukdom förekomnier
emellertid inte i YFL, Solsting, värmeslag, förfrysning. inflammation i
ar-beisvalk och skada genom mekanisk inverkan under högsl några få dagar anses
alllid ha uppkommit genom olycksfall.

Yrkessjukdomarna
regleras dels genom YFL (6 S första slyckel b och c), dels genom särskild
kungörelse (1954:644). 1 YFL föreskrivs alt skada som har orsakats av arbetet och
framkallats genom inverkan av ämne eller strålande energi skall anses som
yrkesskada. Enligt YFL och den nämnda kungörelsen skall vidare med yrkesskada
förstås:

"I) genom inverkan av
ensidiga, ovanliga eller ovanligt ansträngande rörelser framkallad

a)
sjukdom i sena eller senas
omgivning;

b)
sjukdom i vävnaderna kring
överarmens epikondyler (epikondylit); och

c) kramp eller darrning i armens eller handens muskler
eller annan rubbning i dessa musklers samverkan (koordinationsrubbning) vid
skrivning för hand eller med maskin eller vid tdegrafering, piano- eller
fiolspdning, spinning, mjölkning eller annan därmed jämförlig verksamhel;

2) genom
inverkan av fortgående, upprepat eller ovanligt tryck framkallad

a)
sjukdom i slemsäck eller
underhudsvävnad; och

b)
perifer nervföriamning (s. k,
sliparsjuka, betförlamning och dylikt);

3) genom inverkan av skakningar eller vibrationer från
maskiner eller verktyg framkallad sjukdom i benstomme, leder eller muskler
eller genom sådan inverkan framkallad sjukdom i blodkärien i armar eller
händer;

4) genom inverkan av buller eller av skakningar eller
vibrationer från maskiner eller verktyg framkallad dövhet eller
hörsdnedsällning;

5)
genom smitta framkallad

a) sjukdom, som ådragits i sysselsättning vid
laboratorium, där arbete med smittämnet bedrives;

b) sjukdom, som avses i 2 S epidemilagen den 19 juni
1919 (nr 443) eller varom förordnande utfärdats enligt 24 S samma lag,
tuberkulos, epidemisk hepatit och inokulationshepalit, jämväl i annal fall än
som avses under a), dock endasl såframt sjukdomen ådragits vid medicinsk
undersökning eller forskning å institution eller laboratorium eller i
sysselsättning vid sjukvårdsinrättning eller eljest under yrkesmässigt
utövande av sjukvård eller allmän hälsovård, sjuklransporttiänsl.
barnmorskevård eller vård å anstalt för barn eller åldringar eller under
tiänstgöring såsom hemvårdarinna i den sociala hemhjälpsverksamheten; och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 29

c)
bovin tuberkulos, erysipeloid, kokoppor, mjällbrand, mul- och klövsjuka, rots,
trichofyti, tularemi, undulantfeber samt Weils sjukdom, jämväl i andra fall än
som avses under a) och b),"

Den
under punkt 5 b nämnda epidemilagen har ersatts av en smiltskydds-lag(1968:231,
ändrad senast 1975:101), Till denna anknyter en smittskydds-kungörelse
(1968:234, ändrad senast 1976:44) i vilken anges s, k. allmän-fariiga
sjukdomar, Dil räknas bl, a, de sjukdomar som nämns under punkien 5 b.

Hur
anmälda yrkesskador fördelar sig på olycksfall, inträffade i arbetet eller
under färd till och från arbeisstället, och på yrkessjukdomar framgår av
följande tabell.

Ar

Arbets-

F ä rd-

Yrkessjuk-

olycksfall

olycksfall

domar

1955

120 833

13 527

1264

1956

119 997

14 422

1588

1957

113 373

12 622

1551

1958

109 428

13 359

1679

1959

III 169

11870

1 554

1960

115 525

11905

1868

1961

119 200

11 635

1 781

1962

II40I2

12 445

1677

1963

113 646

11027

1396

1964

117 352

11355

1639

1965

116 029

12 568

1651

1966

111 499

II8I4

1 517

1967

122 855

10 495

1803

1968

122 772

11 796

1997

1969

123 204

10 965

2 074

1970

121 824

11378

2 153

1971

112 532

10 296

2 036

1972

107 220

9 676

2 143

1973

106 689

10317

1986

Olycksfallsskadorna
är således helt dominerande. Det bör emellertid påpekas att antalet anmälda
yrkessjukdomsfall har ökat ganska konlinueriigt sedan mitten av 1960-talet.'
Särskilt påtaglig har ökningen varit de allra senaste åren. Under åren 1974 och
1975 uppgick antalet anmälningar om yrkessjukdomar till 3 400 resp. 9 550,
Ökningen kan till väsentlig del hänföras till hörselskador som har orsakats av
buller i arbetet. Bakom den ökade anmälningsfrekvensen kan spåras resultat av
systematiska hälsokontroller inom vissa näringsgrenar. Vid en preliminär
fördelning av de under år 1975 anmälda yrkessjukdomsfallen hänför sig 6 300 (67
96) lill hörselskador orsakade av buller. Hudåkommor orsakade av olika ämnen
ulgör drygl 1 000 fall (11 96), Av sjukdomar orsakade av damm (silikos och
asbeslos) har anmälts tillsammans 300 fall (3 96), Sjukdomar framkallade genom
inverkan

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 30

av
ensidiga eller ovanligt ansträngande rörelser (yrkesmyalgier och tendo-vaginii)
har anmälts i 300 fall (3 96). Av blyförgiftning saml av sjukdomar orsakade
genom inverkan av skakningar och vibrationer har vardera anmälts ca 30 fall
(0,5 %). I materialet ingår I 230 fall (13 96) där sjukdomsorsaken inte har
kunnat specificeras vid anmälan.

Yrkesskadorna
drabbar oftast arbetstagare i åldern 20-29 år. Av del totala antalet tall år
1973 gällde ca 28 "r, denna åldersgrupp. För övriga arbetstagare upp 1,0,
m, 64 års ålder fördelar sig skadorna tämligen jämnt.

Hur .skadefrekvensen
fördelar sig på olika näringsgrenar niäls i antalet inträffade skador per en
milj, arbetstimmar. Den största skadefrekvensen under år 1973 återfinns inom
stuveribranschen med 96,1 fall per en milj, arbetstimmar, ,Andra näringsgrenar
med särskilt hög olycksfallsfrekvens är gjuteriindustrin med 78,3, slakteri-
och charkuteriindustrin med 68,9, skogsbruket mcc 54,1. varvsindustrin med
60,0, tyngre manufakturindustrin med 53,0 och sågverksindustrin med 54.8 fall
per en milj, arbetstimmar. Som jämförelse kan nämnas alt moisvarande siffror
inom beklädnads- och söm-nadsindustrin samt inom detaljhandeln var 8,6 resp,
9,3, Olycksfallsfrekvensen inom de olika näringsgrenarna har under senare år
varit konstant,

Varie
arbetstagare går in i yrkesskadeförsäkringen utan förbehåll för sjukdomar,
sjukdomsanlag eller lyten. Del kan med hänsyn härtill ibland vara vanskligt alt
avgöra om eller i vilken grad en skada eller ett sjukdomstillstånd medicinskt
selt har orsakats av lidigare sjukdom eller av den händelse för vilken
ersättning söks. Ytterst ankommer det på den medicinska sakkunskapen att
besvara sådana frågor. Bedömningen underiättas emellertid genom en särskild
bevisregel (7 S YFL). enligt vilken orsakssamband skall anses föreligga mellan
skada och olycksfall eller annan inverkan i arbetet, om inle betydligt starkare
skäl talar mol del, I fråga om yrkessjukdomarna förutsätter bevisregeln att
någon har utsatts för skadlig inverkan i arbetet och regeln behandlar således
endasl orsakssambandet mellan denna inverkan och den uppkomna skadan.

Inom
yrkesskadeförsäkringen och andra socialförsäkringar anses de till-lämpande
myndighelerna vara skyldiga att självmant svara för all lillfredsslällande
beslutsunderiag föreligger innan ett ärende prövas i sak. Försäkringsorganens
skyldighel att sörja för fullständig utredning gäller inle bara omständigheter
i sak utan också rent medicinska frågor. För bedömningen av dessa har lill
försäkringsorganen knutils experter inom olika grenar av lakar- och landläkarvetenskapen.
Även utomstående expertis påandra områden, 1, ex, leknisk expertis, anlitas
emellertid i den mån det behövs,

2.2.4
Ersättning för inkomstföriust m. m.

Som
har nämnts tidigare kan från yrkesskadeförsäkringen utges sjukpenning och
livränla i den mån en yrkesskada medför nedsättning av den försäkrades
arbetsförmåga. Vid invalidiieisbedömningen skall enligl 10 S YFL

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 31

hänsyn tas till skadans beskaffenhet och dess inverkan på
såväl den försäkrades allmänna förmåga att skaffa sig inkomst av arbeie som
hans förmåga att ulöva sill yrke. Även kroppsskada eller lyte som den
försäkrade hade då skadan inträffade skall beaktas vid bedömningen.

Sedan gammalt fäster man stort avseende vid den rent
medicinska defekten, medan skadans inverkan på förvärvsförmågan ofta tillmäts
endasl mindre betydelse. Utgångspunkten är all en och samma skada i princip
medför lika stor procentuell nedsättning av arbetsförmågan för varje försäkrad.
Vid bedömningen används invaliditelsiabeller som upptar procenttal för
nedsättningen av arbetsförmågan vid olika medicinska defekter. Dessa
procentsatser jämkas visseriigen med hänsyn till defeklens inverkan på
ar-betsförmågan i det enskilda fallel, men jämkningen håller sig regelmässigt
inom snäva gränser,

Invalidiieisbedömningen
sker med tillämpning av en skala med 24 in-validitelsgrader, fr, o, m, 10 t, o,
m, 100 96 (10, 12, 14, 15, 16. 18, 20, 25, 30,32,33 1/3,35,40,45,50.55,60,65,66
2/3, 70. 75, 80, 90 och 100 9,), 1 fråga om olycksfall i arbetet brukar invaliditeisgraden
vara under 15 'X) i omkring en tredjedel av fallen, under 20 % i omkring
hälften av fallen, under 33 I /3 96 i omkring åtta tiondelar av fallen och
under 50 96 i omkring nio tiondelar av fallen, Endasl ca var tionde livränta
grundas således på en invaliditet på minst 50 96, Exempel på ofta förekommande
skador ges i följande tabell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skada

invalidilelsgrad
96

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förlust av

hörselförmågan på båda öronen 50

hörselförmågan på ena örat 10

en tumme 25

ytterfalangen av en tumme 10

ett pekfinger 12

två falanger på ett pekfinger 7

ett långfinger 10

två falanger på ett långfinger 6

ett ring- eller lillfinger 5 el, 7

ring- och lillfingrarna på ena handen 12

pek-. lång-, ring- och lillfingrarna på ena handen 40

handen i handleden (bäsla hand) 60

en stortå 10

alla tår på ena foten 10

Fullständig
styvhet i

armbågsleden 25-33 1/3

knäleden med sträckställning 25

Amputation
å

överarmen med god proiesfunklion (bäsla arm) 65

överarmen med dålig proiesfunktion (bästa arm) 70-75

underarmen med god protesfunktion (bästa arm) 60

underarmen med dålig proiesfunklion (bästa arm) 65

lårbenet med god proiesfunklion 50

lårbenet med dålig proiesfunktion 55-65

Förlust av
ett öga (bulben uttagen) 25

Blindhet
på ett öga 20

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 32

Under senare år har man i praxis strävat efter en mera
nyanserad invaliditeisbedömning i yrkesskadefallen. Den ekonomiska
invaliditeten läggs sålunda till grund för prövningen, om detta leder till
högre ersättning än om avgörandet sker med utgångspunkt i den medicinska
invaliditeten. En förvärvsmässig invalidiletsbedömning tillämpas vidare i fråga
om invaliditet i vissa fall på grund av silikos. Alt denna sjukdom har
konstaterats rönt-genologiskt hos en person behöver inte betyda att denne är sjuk
i vanlig mening. Lungfunktionen är nämligen som regel normal i sjukdomens begynnelsestadier,
Någol effektivt botemedel mol sjukdomen är inte känt. Fortskridandel kan
emellertid fördröjas avsevärt, om sjukdomen upptäcks på ell tidigt stadium och
vederbörande övergår till ett ofariigt arbete. Det nya arbetet är ofta sämre
betalt än det silikosfariiga. Med stöd av ell uttalande i prop, 1954:60 (s,
150) bedöms i .sådana fall nedsättningen av arbetsförmågan huvudsakligen på
grundval av inkomstminskningen.

Inom den allmänna försäkringens förtidspensionering ardei
nedsättningen av den skadades faktiska förvärvsförmåga som är avgörande vid
uppskattningen och graderingen av invaliditeten. Den medicinska defekten
saknar däremot självständig betydelse. Nedsättning av förvärvsförmågan som inte
har sin orsak i en medicinsk defekt beaktas dock inte. Principerna för
invaliditetsbedömningen har i 7 kap, 3 S AFL angetts så, alt man skall beakta
den försäkrades förmåga att trots sjukdomen eller lytet skaffa sig inkomst genom
sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan
begäras av honom med hänsyn lill hans utbildning och tidigare verksamhel saml
ålder, bosätiningsförhållanden och jämföriiga omständigheter, I fråga om äldre
försäkrad skall bedömningen främsl avse hans förmåga och möjlighet att skaffa
sig fortsatt inkomst genom sådani arbeie som han tidigare har ullört eller
genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för hononi.

Den allmänna försäkringen har tre invaliditetsgrader,
varav den lägsta avser nedsättning av arbetsförmågan med minsl hälften (7 kap,
2 S AFL), Återstår inget eller endast en ringa del av arbetsförmågan, ulgår hel
förtidspension. Om arbetsförmågan har satts ned i mindre grad men likväl med
avseväri mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga
fall utges halv förtidspension. Gränserna mdlan de olika grupperna är inle
preciserade, men av förarbetena till beslämmelserna framgår alt den nedre
gränsen för den högsta iiivaliditetsgraden går vid en nedsättning av
arbetsförmågan med ungefär 5/6 och gränsen för den mellersta invalidiletsgraden
vid en nedsättning med ungefär 2/3, Den lägsta graden omfa'ttar således fall
där arbetsförniågan är nedsatt med minsi hälften men med mindre än ungelår
2/3,

Förtidspensioneringen vidgades genom 1970 års
pensionsreform (prop, 1970:66. 2LU 1970:34, rskr 1970:232), Såvitt gäller
invaliditetsbedömningen innebar reformen dels vidgade möjligheler för äldre
förvärvsarbetande alt få förtidspension, dels andra uppmjukningar av kraven för
alt erhålla sådan

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 33

pension.
Huvudsyftet med reformen var att ge ökat utrymme för arbetsmarknadsmässiga
hänsyn vid invaliditetsbedömningen. Samtidigt kom de medicinska faktorernas
betydelse för bedömningen att minska i motsvarande mån. Särskilt beträffande
gruppen äldre förvärvsarbetande borde de medicinska synpunkterna bli av
underordnad betydelse. En vidgning av tidigare invaliditetsbegrepp skedde också
genom att åldersförändringar, även om de enligt vanligt betraktelsesätt inte
utgjorde sjukdom i egentlig mening, skulle kunna vara tillräcklig grund föratt
bevilja förtidspension för försäkrade med fysiskt tungt eller psykiskt
pressande arbete vilka med åren hade blivit utslitna och hade svårt att hänga
med i arbetstakten,

I
prop. 1970:66 angavs åldern 63 år som riktpunkt vid avgränsning av kategorin
äldre förvärvsarbetande. Denna ålder skulle dock inte vara någon fast och
undantagslös gräns. Med hänsyn till omständigheterna borde en viss röriighet
nedåt kunna komma i fråga. Av äldre försäkrade skulle inte krävas att de innan
förtidspension beviljades underkastade sig arbets-vårdsåtgärder eller flyttade
till annan ort med bättre arbetsmöjligheter. Det skulle dock inte föreligga
någon fri valrätt mellan alt arbeta och gå i pension. Kunde
arbetsmarknadsmyndigheterna tämligen omgående skaffa den försäkrade lämpligt
arbete som han kunde klara ulan omskolning, fick rätten till pension bedömas
som om han hade tagit detta arbete. 1 andra fall skulle däremot hänsyn till
eventuell outnyttjad reslarbetsförmåga inte tas vid bedömningen. Även förändra
försäkrade än som tillhörde gruppen äldre förvärvsarbetande skulle de
arbetsmarknadsmässiga omständigheterna tillerkännas större vikt än tidigare.
De medicinska faktorerna angavs dock ha större betydelse här än i äldrefallen.
Visade det sig att en handikappad som medicinskt setl hade en viss
reslarbetsförmåga inte trots ansträngningar från arbetsvärdens sida under lång
tid - minst ett ä två år - hade kunnat ges något arbete, kunde restarbetsförmågan
i regel bedömas vara fiktiv. Förtidspension skulle då kunna beviljas utan
hänsyn till denna fiktiva arbetsförmåga, även om den försäkrade var bosatt på
en ort med differentierat näringsliv.

1
prop. 1972:55 föreslogs att förtidspension skulle kunna beviljas på arbetsmarknadsmässiga
skäl utan någon särskild medicinsk prövning. En äldre förvärvsarbetande som
hade blivit utförsäkrad från erkänd arbetslöshetskassa' skulle sålunda kunna
beviljas förtidspension, om han var varaktigt arbetslös. Vid
riksdagsbehandlingen av propositionen (SfU 1972:21, rskr 1972:140) utsträcktes
den föreslagna möjligheten att erhålla förtidspension att gälla också den som
hade uppburit omställningsbidrag under 21 månader. Härigenom kom reformen alt
omfatta också försäkrade som inte var medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa.
Kvalifikationstiden är numera (prop. 1973:46, SfU 1973:21, rskr 1973:197) 450
dagar och begreppet äldre försäkrad har här preciserats som försäkrad över 60
år. Denna ålder utgör alltså en fast gräns då det gäller förtidspension på
grund av arbetslöshet. Beträffande den vid 1970 års pensionsreform angivna
allmänna åldersgränsen 63 år ifrågasatte

3 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 197

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 34

riksförsäkringsverkel
i sitt remissyttrande över pensionskommitténs betänkande (SOU 1975:10) Röriig
pensionsålder om det för framtiden var påkallat att särskilt markera denna
ålder som en riktpunkt. Enligt verket låg del i sakens natur alt de
arbetsmarknadspolitiska skälen för förtidspensionering av dem som har kommit
över 60-årsåldern i regel växer med åren. Verket framhöll att erfarenheterna av
de då gällande reglernas tillämpning visade att förtidspension för
förvärvsarbetande i åldrarna 60-65 år hade utgått med tyngdpunkten i de äldre
åldersklasserna. Verket föreslog därför att riktpunkten 63 år skulle
avlägsnas. 1 propositionen angående röriig pensionsålder (1975:97, SfU 1975:15,
rskr 1975:222) anslöt sig departementschefen till verkels förslag i denna
fråga.

Yrkesskadelivränta
beräknas på grundval av ett ersäilningsunderlag (16 S YFL) som bestäms med
utgångspunkt i den skadades åriiga arbetsförtiänst, 1 ersällningsunderiaget
medräknas hela den åriiga arbetsförtjänsten upp till två basbelopp, medan
överskjutande belopp upp till tre basbelopp medräknas till 3/4 och belopp
därutöver upp till fem basbelopp medräknas till hälften. Om basbeloppet är 10
000 kr., blir således del högsta ersällningsunderiaget 37 500 kr. Vid föriust
av arbetsförmågan ulgör den årliga livräntan 11/12 av ersällningsunderiaget. Om
nedsättningen av arbetsförmågan ligger mellan 30 och 100 96, utgör livräntan
den del av ersättningsunderlaget, minskad med 1/12, som svarar mot
invaliditetsgraden. Vid mindre nedsättning (lägst 10 96) utges den del av 2/3
av undertaget som svarar mot invaliditetsgraden.

Livräntans
storiek vid vissa invaliditetsgrader och inkomstlägen framgår av följande
tabell (kr.).

Årlig

Ersäilnings-

Livräntans årsbelopp

arbets-

underlag

vid en

invalidilelsgrad
i

i v

förtjänsl

10 %

30 %

40

96

100 96

10 000

10 000

667

2 167

3

167

9

167

20 000

20 000

1 333

4 333

6

333

18

333

40 000

32 500

2 167

7 042

10

292

29

792

60 000

37 500

2 500

8 125

II

875

34

375

Med
åriig arbetsförijänsi (9 S YFL) avses enligt huvudregeln den försäkrades åriiga
inkomsl av förvärvsarbete när skadan inträffade. Hänsyn tas därvid inte till
övergående sjukdom, tillfälligt övertidsarbete eller annan särskild
omständighet. Har hushållsarbete i hemmet hindrat den försäkrade att
förvärvsarbeta i full utsträckning, kan hushållsarbetet jämställas med
förvärvsarbete. Värdet av hushållsartiete får liksom värdet av förvärvsarbete
för egen räkning inte beräknas högre än vanlig lön i orten för liknande arbete.

Arbetsförtiänsten
för den som skadas i unga år kan räknas upp vid 18,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 35

21
och 25 års ålder, Förtiänsten skall då uppskattas med hänsyn till den
försäkrades sysselsättning när skadan inträffade. Har skadan inträftät under
yrkesutbildning eller skulle sådan ha pågått vid passerandet av 18-, 21-och 25-årsgränserna,
skall arbetsförtjänsten lägst anses motsvara skälig lön inom det avsedda yrket
vid avbruten utbildning.

Har
lång tid förflutit mellan del att en yrkessjukdom visade sig och ersättningsrätten
aktualiserades genom nedsättningav arbetsförmågan, får den arbetsförtjänst som
skall läggas lill grund för ersättning efler arbetsavbroltet inte beräknas lill
lägre belopp än som skulle ha fastställts, om skadan hade visat sig först vid
arbetsavbroltet.

Den
åriiga arbetsförtjänsten beräknas alltid till lägst 1 800 kr. och högst vad som
motsvarar fem gånger basbeloppet vid skadeårets början.

Beslutad
ersäitning UU den skadade kan omprövas, om väsentlig ändring har inträtt i de
förhållanden som var avgörande för beslutet (35 § YFL). Jämkning kan ske såväl
från lägre till högre ersättning som tvärtom. Ersättning för förfluten tid får
dock inte minskas eller dras in. Riksförsäkringsverket har skyldighet att
beakta eventuella jämkningsfall även utan ansökan.

Det
är vanligt att livräntorna görs tidsbegränsade i avvaktan på att den
försäkrades förhållanden skall stabiliseras. De tidsbegränsade livräntorna
brukar vanligen bestämmas att utgå under ett till två år. Tidsbegränsad
livränta omprövas vid den bestämda ersättningsperiodens slut. Till grund för
bedömningen läggs därvid så gott som alltid resultatet av ny läkarundersökning
och övrig nödvändig utredning, såsom ulredning om arbete och inkomst.
Omprövning sker genomsnittligt tre gånger per yrkesskadefall och med i medeltal
två års intervall. Ny prövning av livräntan kan ske även under den tid för
vilken den har bestämts. När det av skadan orsakade tillståndet bedöms ha
blivit bestående, bestäms livränta att utgå för framtiden, 1 fråga om sådan
icke tidsbegränsad livränta gäller att omprövning kan ske endast om väsentlig
ändring har inträtt i de förhållanden som var avgörande för beslutet. Under år
1975 omprövade riksförsäkringsverkel 6 200 livräntor. Av dessa gällde 4 96
skador som hade inträffat före år 1959,

Om
sviterna av yrkesskadan kan antas övergångsvis medföra särskilda
anpassningssvårigheter, ges tidsbegränsad ersättning i form av s. k.
anpass-ningslivränia. Sådan livränta utgår i princip med 50 96 förhöjning av
normallivräntan. Den förutsätts kunna sänkas framdeles utan att någon förbällring
ur medicinsk synpunkt inträder.

I
YFL finns inte någon föreskrift om viss tid efter vilken jämkning inte får äga
rum. Det är emellertid i många fall, särskilt då lång tid har förflutit sedan
skadan inträffade, svårt att avgöra om en försämring skall tillskrivas yrkesskadan,
annan sjukdom eller åldersförändringar.

I
fråga om ålderslörmåner gäller att livränta till yrkesskadad i princip är
livsvarig. Enligt 16 S YFL reduceras dock livräntan till 3/4 av sitt belopp fr.
o, m. den månad under vilken den skadade har fyllt 67 år (65 år fr. o, m.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 36

den
1 juli 1976), Samordning mellan livränta och pension följer i princip samma
regler oberoende av om pensionen utgår i form av förtidspension eller
ålderspension. Pensionen skall enligt 17 kap, 2S AFL minskas med 3/4 av
livräntan. Folkpension i form av ålderspension skall dock alltid utgå med minst
3/4 av sitt belopp. Bakom bestämmelsen att livränian skall sänkas vid inträdet
i 67-årsåldern ligger én jämförelse med en frisk förvärvsår-betandes
förhållanden. Även han får vid inträdet i pensionsåldern vidkännas en minskning
av sina inkomster, eftersom arbetsinkomsten då regelmässigt avlöses av pension.

2.2.5
Försäkringsskydd för efterlevande

Vid
dödsfall till följd av yrkesskada utgår begravningshjälp med 20 96 av
basbeloppet vid början av det år då dödsfallet inträffade samt livräntor till
den försäkrades efterlevande (19 S YFL),

Änka efter försäkrad har
rätt lill livränla så länge hon lever ogift (20 S YFL), Levde makarna åtskilda
pågrund av hemskillnad, utgår dock livränta endast om änkan var berättigad till
underhåll av den försäkrade. Livräntan motsvarar för tid före pensionsåldern I
/3 och därefter 1 /4 a v den försäkrades åriiga arbetsförtjänst. Änkans rätt
till livränta upphör, om hon avsevärd tid lever samman med annan under
äktenskapsliknande förhållanden. Ogijt kvinna som sedan avsevärd tid (i praxis
ca två år) levde samman med den försäkrade under äktenskapsliknande
förhållanden samt kvinna som var trolovad med den försäkrade och som hade eller
hade haft barn med honom eller var havande med barn till honom jämställs med
änka, om den försäkrade var ogift. Livränla kan också utges till änkUng, om
denne till följd av den försäkrades frånfälle kommer att sakna behövligt
underhåll. Han har då rätt lill skälig livränta så länge han lever ogift.
Livräntan lår dock inle överstiga vad som kan utgå till änka. Var den avlidne
skyldig alt utge underhållsbidrag till förutvarande make, har även denne rätt
till livränta, dock endast så länge bidraget skulle ha utgått. Livräntan skall
motsvara underhållsbidraget inom de belopp som gäller för änkelivränla.

Om
livräntor till make m. ft, sammanlagt skulle överstiga 1/3 av den försäkrades
åriiga arbetsförtjänst, skall de sättas ned proportionellt (20 S). Som har
anförts tidigare upphör i allmänhet sådan livränla, om den berättigade gifter
sig. Sker detta innan den berättigade fyller 60 år, ulgår emellertid i stället
ett engångsbelopp som motsvarar tre årsbelopp av livräntan.

Varje
barn till avliden försäkrad har rätt till livränta med 1/6 av hans åriiga
arbetsförtjänst lill dess barnet fyller 19 år eller, om barnet till följd av
sjukdom e. d. inte kan försörja sig, 21 år (21 S), Var den försäkrade gift,
skall med eget barn jämställas makes barn som stod under dennes vårdnad, såvitt
gäller livränta efter kvinna dock endast om barnet genom hennes frånfälle
kommer alt sakna behövligt underhåll. Livränta får slutligen utges också till
förälder som kommer att sakna behövligt underhåll (22 S), För-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 37

äldralivränta
ulgår med skäligt belopp, motsvarande högst 1/6 av den försäkrades åriiga
arbetsförtiänst.

Om
.samtliga livräntor till efterievande sammanlagt skulle översliga 5/6 av
ersältningsunderlaget föregenlivränta, skall de sättas ned proportionellt.
Reduktionen skall dock i första hand gå ut över livränta till förälder (23 S)-

Eflerlevanddlvräntor
hos riksförsäkringsverket

Personka-tegorier

1971

1972

1973

Be-

Till-

Av-

Be-

Till-

Av-

Be-

Till-

Av-

Be-

st å n-

kom-

g å ng-

st å n-

kom-

g å ng

st ä n-

kom-

g å ng-

st å n-

det

na

na

det

na

na

,det

na

na
,

det

31,12,

31,12,

31,12,

31,12.

1970

1971

1972

1973

Ä nkor

3 880

203

96

3 987

185

108

4 007

174

115

4 066

Barn

1 246

221

160

1307

176

148

1335

192

143

1384

F ä der

15

-

1

14

-

-

14

-

2

12

M ö drar

117

1

7

III

1

9

103

-

5

98

F ö r ä ldrapar

7

-

-

7

-

1

6

-

-

6

Ä nkling

4

-

1

3

-

-

3

-

-

3

Det
totala antalet efterlevanddivränior, dvs, såväl av riksförsäkringsverket som av
tidigare socialförsäkringsbolag beviljade livräntor, uppgick i december 1975
lill 9 830, varav 1 880 utgick till barn och 7 950 till övriga efterlevande.

Yrkesskadeförsäkringens
efterievandeskydd skiljer sig från folkpensioneringens motsvarande skydd,
främst genom att det inte ställs krav på medborgarskap eller bosättning i
Sverige och inte heller i fråga om änkeskyddet någol krav på ålder, viss
varaktighet hos äktenskapet eller förekomst av minderårigt barn i hemmei. Från
ATP skiljer sig yrkesskadeförsäkringen bl, a, på så sätt alt änkeskyddet inte
är förbehållet änkor i legala äktenskap och saknar villkor angående
äktenskapets längd, tidpunkten för dess ingående och förekomst av barn.
Yrkesskadeförsäkringens efterievandeskydd för änkling, frånskild och förälder
har inte någon motsvarighet inom den allmänna försäkringen. Skyddet för barn
upphör inoih folkpensioneringen vid 18 års ålder och inom ATP vid 19 års ålder.
Efterievandeskyddel enligt YFL är liksom den försäkrades eget skydd samordnat
med den allmänna försäkringens förmåner.

2.3
Trygghetsförsäkringen (TFY)

Under
senare år har s. k. irygghetsförsäkringar växt fram genom olika kollektivavtal
på arbetsmarknaden. Den första trygghetsförsäkringen kom lill år 1971 och
gällde anställda inom stuverifacket. Snart följde avtal om

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 38

irygghetsförsäkring
för bleck- och plåtslageriarbelare samt för arbetare inom gruvindustrin.
Statstjänstemännen fick en på kollektivavtal grundad trygghetsförsäkring år
1972 som byggde på stuverifackets trygghetsförsäkring. Den 16 maj 1974
iräfl"ade SAF, LO och PTK överenskommelse om definitiva försäkringsvillkor
för trygghetsförsäkring vid yrkesskada, Överenskommd-sen har därefter antagits
som kollektivavtal av de till dessa organisationer anslutna förbunden, Samma
dag träffades även avtal om trygghetsförsäkring för kommunanställda. Även för
andra anställda har sådana avtal senare träffats.

Avsikten
med TFY är att den :5om drabbas av personskada genom olycksfall i arbetet
skall få ersäitning enligt skadeståndsrättens normer ulan att behöva visa att
arbetsgivaren eller annan är skadeståndsskyldig. Från TFY utges sålunda
ersättning oavsett om någon är vållande till skadan. TFY är avsedd att
komplettera förmånerna inom den allmänna försäkringen och
yrkesskadeförsäkringen. Ersättning utgår således inte i den mån den försäkrade
uppbär sjukpenning, pension eller livränla enligt dessa försäkringar.
Ersättning till yrkesskadad utgår för sjukvårdskostnader, för föriorad arbetsinkomst,
för sveda och värk och bestående lyte eller men samt för rehabilitering.

Full
ersättning utgår för kostnader under akut sjukdomstid som yrkesskadan har
medfört i den mån ersättning inte utges från annal håll, t, ex. från den
allmänna försäkringen. Sålunda ersätts t. ex. sjukvårds- och resekostnader.
Ersättning för framtida kostnader som föranleds av yrkesskadan anses ingå i
ersättning för bestående lyte och men och ersättning för allmänna olägenheter.
Om slörre friimiida kostnader av bestående natur kan vänlas uppkomma, lämnas
dock ersättningen i form av livränla.

Ersättning
för föriorad Urbetsinkomst under akut sjukdomstid utgår vid arbetsoförmåga som
har varat mer än sju dagar och utges då fr. o. m. dagen för insjuknandet.
Ersättningen utges med belopp som motsvarar den faktiska förlusten av
arbetsinkom.st. Under de första 30 dagarna ersätts lön som inle överstiger 7,5
basbelopp genom skattefria belopp beräknade enligt en schablonmelod vilken
utgår från den skadades sjukpenninggrundande inkomst.

Om
yrkesskadan har medfört invaliditet, utgår ersättning för framtida föriust av
arbetsinkomst i form av åriig livränta som fastställs med hänsyn lill den
bestående nedsättning av arbetsförmågan som har föranletls av skadan. Vid
bedömningen av arbetsförmågan skall beaktas den försäkrades förmåga att trots
skadan skaffa sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och
färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till tidigare
utbildning och verksamhet, omskolning eller annan liknande åtgärd samt ålder,
bosätiningsförhållanden och jämförliga omständigheter. Vid uppnådd pensionsålder
reduceras livräntan med hälften. Livräntan värdesäkras enligt lagen (1973:213)
om ändring av skadeståndslivräntor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 39

Om
den skadelidande begär det, kan han i slällel för livränta få ett engångsbelopp
som svarar mol del kapitaliserade värdet av livränian. Kan den framtida årliga
förlusten av arbetsinkomst antas komma att undersliga 10 %, skall ersättningen
alltid utgå som engångsbelopp. Om den skadade kan återgå i arbete och den
definitiva medicinska invaliditetsgraden uppgår lill högst 15 96, utgår i
stället för livränta ett engångsbelopp för allmänna olägenheter. Även vid högre
medicinsk invaliditetsgrad kan arbetstagare som kan återgå i arbete få
ersättning med engångsbelopp för allmänna ölägenheter. Ersättning för allmänna
olägenheter beräknas med utgångspunkt i den medicinska invalidiletsgraden och
ulgör en förhöjning, varierande mellan 0,5 och 1,5 gånger, av
ersättningsbeloppen för lyte och men.

Ersättning
för sveda och värk under akut sjukdomstid lämnas i normalfallet vid
arbetsoförmåga som har varat mer än 30 dagar och bestäms enligt särskilda
normer. För lyte och men lämnas ersättning när defekten kan förutses bli
bestående för framtiden, dock tidigast då den akuta sjukdomstiden har upphört.
Ersättningen beräknas enligt särskild tabell med utgångspunkt i den medicinska
invaliditetsgraden och den skadades ålder. Ersäitning kan även ulgå, om det
beslående lytet eller menet har medfört t, ex, vanprydande ärr,
amputationsdefekt, värk som inte har beaktats vid bestämmandet av den
medicinska invaliditetsgraden, förlust av sinnesfunklion eller tänder eller
inre organ.

Om
den skadade på grund av bestående följder av yrkesskadan inte kan återgå till
sitt tidigare förvärvsarbete, ersätts skäliga kostnader för behövlig rehabilitering
till annat jämförbart yrke.

Ersättning
för lyte och men samt för invaliditet kan efter ytirande av en rådgivande nämnd
- TFY-nämnden - omprövas, om det är uppenbart att i det särskilda fallet
väsenilig och bestående ändring har inträtt i de förhållanden som har legal
till grund för bestämmandet av ersättningen.

Vid
dödsfall lämnas ersäitning för begravningskostnad och föriust av underhåll.
Begravningskostnad ersätts med skäligt belopp. Ersättning för förlust av
underhåll lämnas till efterievande som vid tiden för dödsfallet hade rält lill
eller faktiskt fick eller kunde antas inom en nära framlid få underhåll av den
försäkrade: Vid fastställandet av ersättningen tas hänsyn till den
efterievandes förmåga och möjligheter att genom eget arbeie eller på annat sätt
bidra till sin försörjning. Vissa minimibelopp utgår dock alltid till efterlevande
make - med vilken jämställs sådan person som den avlidne stadigvarande har
sammanbott med under äktenskapsliknande förhållanden - till barn under 20 år
och, under vissa förulsättningar, till förälder som vid tiden lör dödsfallet
sammanbodde med den försäkrade,

TFY
är som har nämnts tidigare samordnad med vissa andra förmåner. Sålunda har den
skadelidande inte rätt till ersättning i den mån sådan kan utges från stal,
kommun, försäkringsanstall, arbetsgivare eller annan i form av periodisk
ersättning eller i form av ersättning för kostnader, sveda och värk, lyte och
men eller allmänna olägenheter: Vid samordningen skall

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 40

hänsyn
tas till eventuell skattefrihet för utgående förmåner. Samordning skall inte
ske beträffande ersättning på grund av försäkring som har tecknats och i sin
helhet betalats av den anställde, om det inle gäller skadestånd eller
kostnadsersättning.

Som
har framgått av den lämnade redogörelsen ger TFY till skillnad från
yrkesskadeförsäkringen ersättning för den faktiska inkomstföriusten. Ersättning
utgår således även för inkomstförlust som överstiger fem basbelopp. Inte
heller tillämpas någon avtrappning av ersättningen med hänsyn till inkomstens
storlek. Från TFY utgår liksom från annan försäkring som bygger på
skadeståndsrättens principer också ersättning för sveda och värk samt lyte och
men.

2.4
Skadeständsrätten

Ersättning
för yrkesskada kan också utgå i form av skadestånd. För skadestånd krävs
emellertid i princip alt någon har vållat skadan uppsåtligen eller av
vårdslöshet, genom fel eller försummelse i sin anställning eller genom fel
eller försummelse vid myndighetsutövning. Inom skadesiåndsräiten delas
skadorna in i personskador, sakskador och rena förmögenhetsskador. Skadeståndet
skall i princip försätta den skadelidande i samma läge som om skadan inte hade
inträffat. Reglerna finns i skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404,
ändrad senast 1975:141),

Den
som har tillfogats personskada får ersättning för dels sjukvårdskostnad och
andra utgifter, dels inkomstföriust, dels sveda och värk, lyte eller annat
beslående men samt andra ölägenheter till följd av skadan. Med inkomstförlust
jämställs intrång i näringsverksamhet. Värdet av hushållsarbete i hemmet
jämställs med inkomst.

Beträffande
inkomstföriust skiljer man på föriust i förfluten tid och framtida föriust.
Ersättning för inkomstföriust motsvarar skillnaden mellan den inkomst som den
skadelidande skulle ha kunnat uppbära, om han inie hade skadats, och den
inkomst som han trots skadan har eller borde ha uppnått eller som han kan
beräknas komma alt uppnå genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och
färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till tidigare
utbildning och verksamhet, omskolning eller annan liknande åtgärd samt ålder,
bosätiningsförhållanden och jämföriiga omständigheter. Tillgängliga
informationer korrigeras därvid med hänsyn till antaganden om
framlidsutvecklingen, konjunkturerna o. d. Från framtida allmänna
standardhöjningar i samhället som kan komma att inträffa bortses dock.

Vid
sidan av den ekonomiska skadan ersätts som har nämnls lidigare också ideell
skada. Med sådan skada avses dels det direkta fysiska eller psykiska lidande
som skadan har medfört under den akuta sjukdomstiden eller som den kan medföra
i framtiden, dels andra framlida följder av skadan

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 41

som
innebär svårigheler för den skadelidande att klara sig i normalt liv. Avsteg
förekommer från denna traditionella syn på ideell skada. Ibland har ersättning
för lyte och men även karaktär av ersättning för ekonomisk skada. Sålunda
ersätts som ideell skada fördyrade levnadskostnader som kan uppkomma i
framliden på grund av skadan. Som ideell skada ersätts även allmänna besvär av
skadan i arbetet, ökad utlröllning med åtföljande risk för frånvaro från
arbetet, ökad anspänning som krävs av den skadelidande för att uppnå ett visst
arbetsresultat samt allmän risk för föriust av mera extraordinära inkomster.

Vid
dödsfall ersätts dels begravningskostnad och annan kosinad till följd av
dödsfallet, dels efterievandes föriust av underhåll.

Ersättning
för förlust av underhåll ulgår till efterievande som enligt lag hade rätt till
underhåll av den avlidne eller som ändå var beroende av honom för sin
försörjning, om underhåll uigick vid liden för dödsfallet eller om det kan
antas att underhåll skulle ha kommit alt utgå inom en nära framlid. Skadestånd
kan således utges även till den som inte hade laglig rätt till underhåll, t,
ex. sammanboende, fosterbarn, barnbarn eller syskon. Föriusten ersätts i den
omfattning som är skälig med hänsyn till den efterievandes förmåga och
möjligheter att genom eget arbeie eller på annat sätt själv bidra till sin
försörjning. Med underhåll jämställs därvid värdel av den avlidnes
hushållsarbete i hemmei.

Vid
bestämmandet av ersättning för inkomstföriust eller föriust av underhåll
avräknas bl. a. moisvarande förmåner som utgår enligt AFL eller YFL.

Ersättning
för framtida inkomstföriust eller föriust av underhåll fastställs i form av
livränta eller engångsbelopp eller som livränta jämte engångsbelopp. Är
ersättningen av väsentlig betydelse för den skadelidandes för-sögning, skall
den dock alltid utgå som livränta, om inte särskilda skäl talar mot det.
Fastställd livränla kan helt eller delvis bytas ul mol engångsbelopp om skäl
föreligger lill del.

Ersättning
för inkomstförlust eller föriust av underhåll som utgår i form av livränta kan
höjas eller sänkas, om de förhållanden som låg till grund förbeslutel om
ersättning har ändrats väsentligt. Har ersättningen fastställts i form av
engångsbelopp, kan den skadelidande under samma förutsättning tillerkännas
ytteriigare ersättning. Livräntan är vidare värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet.

Skadeståndet kan jämkas,
om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har
medverkat till skadan eller om skyldigheten att utge skadestånd är oskäligt
betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 42

2.5 Samordningsbestämmelser

Som
har nämnts lidigare är yrkesskadeförsäkringen samordnad med den allmänna
sjukförsäkringen på så sätt att yrkesskadad som omfattas av sjukpenningförsäkringen
i regel får vanlig sjukpenning enligt AFL under 90 dagar efter den dag då
skadan inträffade (11 S YFL och 4 kap. 5 S AFL),

Pension
enligt AFL och livränta från den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen ulgår
inte heller oberoende av varandra, Bortselt från den samordning som består i
att yrkesskadelivräntan sätts ned med 1/4 fr, o, m, den månad livräntetagaren
fyller 67 år (65 år fr, o, m. den 1 juli 1976) sker samordningen på
pensionssidan genom reducering av pensionsförmånerna. Bestämmelserna härom
finns i 17 kap, 2 och 3 SS AFL. Folkpension och ATP i form av förtidspension
eller ålderspension minskas enligt huvudregeln med 3/4 av den
pensionsberättigades yrkesskadelivränia för samma lid. Vidare skall folkpension
i form av ålderspension, änkepension eller barnpension samt ATP i form av änkepension
eller barnpension minskas med 3/4 av den pensionsberättigades
efterlevandelivränta för samma lid. Minskning görs alltid i första hand på
ATP, Folkpensionen är dessulom delvis skyddad på så sätt att den alltid skall
utgå, i form av förtidspension eller barnpension med minst 1/4, i form av
änkepension med minsl 1/2 samt i form av ålderspension med minst 3/4 av belopp
som annars skulle ha utgetts. Vidare gäller att andra tillägg till pension än
barntiUägg inte beaktas.

Sjukpenning
enligl YFL påverkar inle den allmänna pensionen. Undanlag görs emellertid
beträffande pensionär med yrkesskadelivränta som vid sjuk-domsrecidiv får
livräntan utbytt mot sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen. Den minskning av
pensionen som har föranletts av livränian skall nämligen bestå även under
sjukdomstiden. Om livränta har bytts ut mot engångsbelopp, skall minskning på
pensionen ändå göras som om livränian uigick med visst belopp.

Pensionstillskott
anses ingå i huvudförmånen, Hustruiillägg och kommunall bostadstillägg har
däremot lagls utanför samordningen. Vid prövning av rällen lill dessa förmåner
anses emellertid yrkesskadelivräntan som inkomst, om den inte har dragits av
på pensionen.

Ersättning
från TFY utgår endasl i den mån ersättning inle kan utges från exempelvis
yrkesskadeförsäkringen. Även beiräffande skadestånd och trafikskadeersätlning
görs en samordning på skadesiåndssidan (51 S YFL och 5 kap, 3 S
skadeståndslagen saml 9 S trafikskadelagen (1975:1410) sont träder i kraftden
Ijuli 1976).

2.6 Konventioner
angående yrkesskadeförsäkring m. m.

Internationella
arbetsorganisationen (ILO) antog år 1964 en konvention (nr 121) angående
förmåner vid yrkesskada som har ratificerats av Sverige med verkan från år
1970. Texten lill konventionen finns i prop. 1969:15, Konven-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 43

tionen
aren s. k. minimislandardkonvention, vilket innebäranden innehåller
beslämmelser om vilka förmåner som minsl skall ulgå enligl en ratificerande
stats lagsliftning.

Konventionen
omfattar yrkesskador, såväl olycksfall i arbetet som yrkessjukdomar, men
överiämnar åt medlemsstaterna att själva avgöra vad som skall förstås med
yrkesskada, I fråga om yrkessjukdomarna anvisar konventionen olika möjligheler.
Medlemsstaten förutsätts kunna ha en särskild förteckning över de fall som
skall ersättas eller i sin lagstiftning ha en allmän definition av begreppet
yrkessjukdom. En kombination av metoderna är också tillåten.

Konventionens
förmåner utgörs dels av olika former av hälso- och sjukvård, dels av
kontantförmåner. Konventionen innehåller en utföriig förteckning över de olika
former av hälso- och sjukvård som skall tillhandahållas.

Kontantförmånen,
vid sjukdom, dvs, sjukpenning, skall enligl konventionen utgå för hela
sjukdomstiden, alltså utan att någon karenstid iakttas.

Konventionen
ställer inte upp någon lägsta invaliditetsgrad såsom villkor för rätt till
invaliditelsersättning på grund av yrkesskada. Ersättningen skall emellertid
utgå så länge invaliditeten består. Härav följer all yrkesskadeförmånen inte
bör kunna upphöra vid den allmänna pensionsåldern, om den inte samtidigt
ersätts av annan livsvarig förmån av minst samma storlek. Om livräntan före
pensionsåldern överstiger konventionens minimibelopp, synes livräntan fr, o. m,
pensionsåldern kunna anpassas till dessa minimibelopp. Beträffande
invaliditeisgraderingen skiljer konventionen mellan 1, sannolikt bestående
fullständig föriust av arbetsförmågan eller däremoi svarande fysisk
invaliditet, 2. mera avsevärd sådan förlust eller invaliditet och 3, partiell
sådan föriust eller invaliditet. I de första två fallen måste ersättningen ha
form av löpande livränla som med den skadades samtycke i undantagsfall får
bytas ut mot ett engångsbelopp.

Rätt
till livränta tillkommer förutom den skadade dels änka, dels änkling som lill
följd av handikapp inte kan försöka sig, och dels sådana barn lill den avlidne
som för sitt uppehälle har varit beroende av denne.

Vissa
regler om miniminivå gäller enligt konventionen för kontantförmånerna
sjukpenning och livränla. Vid dödsfall skall enligt huvudregeln även ulgå
kontant begravningshjälp som motsvarar normalkostnaderna för en begravning.

Varje
land har enligt konventionen skyldighet att inom sitt territorium behandla dem
som inte är medborgare i landel lika med landets egna medborgare.

År
1964 undertecknade Sverige och vissa andra av Europarådets medlemsstater en
europeisk balk om social trygghet och ett protokoll lill denna. Del VI av
balken och protokollet behandlar yrkesskador (prop, 1965:115), Instrumentens
innehåll påminner i mycket slor utsträckning om vad som

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 44

sägs
i ILO-konventionen nr 121. De tillåter emellertid inte att den skadade själv
svarar för någon del av sjukvårdskostnaderna och stämmer således inte överens
med den svenska samordnade sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. Sverige har
därför inte ratificerat balken och protokollet såvitt avser förmåner vid
yrkesskada.

Utöver
dessa minimistandardkonventioner gäller också vissa konventioner som
karaktäriseras av kravei på lika behandling av utländsk medborgare med ett
lands egna medborgare.

Europarådels medlemsstater
antog år 1953 en provisorisk överenskommelse om bl. a. lika behandlingav egna
och utländska medborgare vid yrkesskada. Överenskommelsen har ratificerats av
Sverige (prop. 1955:53, rskr 1955:116) och har för vårt vidkommande trätt i
kraft i förhållande lill Belgien, Cypern, Danmark, Frankrike,Grekland, Irland,
Island, Italien, Luxemburg, Nederiänderna. Norge, Storbritannien, Turkiet och
Förbundsrepubliken Tyskland.

År
1962 antog ILO en konvention (nr 118) angående utlänningars likställande med
ett lands egna medborgare ifråga om social tiygghei. Sverige har biträtt konventionen
bl. a. i fråga om förmåner vid yrkesskada (prop. 1963:29, rskr 1963:89),
Konventionen gäller för Sveriges vidkommande (SFS 1975:116) i förhållande lill
sammanlagt 27 stater.

Överenskommelserna
innebär att Sverige har förpliktat sig att beträffande förmåner vid yrkesskada
inte särbehandla de andra staternas medborgare utan i allt ge dem samma
yrkesskadeförmåner som svenska medborgare.

Mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge slöts år 1955 en nordisk konvention om social
trygghet. Konventionen trädde i kraft den 1 november 1956 (SFS 1956:491),
Konventionen omfattar förmåner som utgår vid ålderdom, nedsatt
arbetsförmåga,sjukdom.olycksfall och yrkessjukdom, arbetslöshet, havandeskap
och barnsbörd samt till barn, efterievande och nödställda. Konventionen bygger
på principen om lika behandling av egna och utländska medborgare. 1 vissa fall
måsle dock särskilda villkor vara uppfyllda för all förmån skall utgå från
vistelselandet, t, ex. tidsvillkor,

Sverige har vidare slutit
konventioner angående bl, a, lika behandling vid yrkesskada med Schweiz (SFS
1955:522), Storbritannien och Nordirland (SFS 1957:154), Italien (SFS
1957:458), Jugoslavien (SFS 1969:375) samt Österrike (ännu ej ratificerad,
prop, 1975/76:51). Därvid har tillämpats liknande principer som i den nordiska
trygghetskonventionen,

2.7
Administration och besvärsorganisation

Den
allmänna försäkringen administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Försäkringskassans beslul kan överklagas hos
riksförsäkringsverket som dessutom är tillsynsmyndighet. Mot verkets beslul får
talan föras hos försäkringsdomstolen.

Den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen administreras i princip av riksförsäkringsverket.
Försäkringen administrerades t. o.m. år 1973 även av

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 45

ömsesidiga
socialförsäkringsbolag. Tillsynsmyndighet inom yrkesskadeförsäkringen är
försäkringsrådet. Liksom inom den allmänna försäkringen är försäkringsdomstolen
högsta instans.

2.7.1
Den allmänna försäkringen

Allmän
försäkringskassa finns för varje landstingskommun och varje kommun som inte
tillhör landstingskommun. F. n. finns det 26 försäkringskassor. Ledningen av
verksamheten inom ett kassaområde utövas från kassans centralkontor som i
allmänhet ligger i länets residensort. De lokala enheterna utgörs av 410
lokalkontor vilka vid behov kan vara kompletterade med filialexpeditioner.
Antalet sådana expeditioner uppgår f. n. till 139.

Beslut
om ersättning enligl YFL i decentraliserade yrkesskadeärenden fattas på
kassornas centralkontor, i regel på sjukförsäkringsavdelningen. Ersättningen
belalas därefter ut genom lokalkontor eller filialexpedition.

För
handläggning av ärenden angående bl, a, förtidspension och handikappersättning
har varje kassa en eller flera pensionsdelegationer. Pensionsdelegation består
av åtta ledamöter. Dessa är ordföranden och vice ordföranden i kassans
styrelse, två av socialstyrelsen utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket
utsedda ledamöler som skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden samt
två av landstinget eller kommunfullmäktige utsedda ledamöler. I delegationen
föredras ärendena av en särskild pensionsföredragande som är chef för eller
tjänstgör på utredningsavdelningen inom kassans centralkontor. 1 delegationens
överläggningar men inte i besluten får kassans direktör och en representant för
länsarbetsnämnden delta. Delegationen är närmast knuten till utredningsavdelningen
som enligl vad som har sagls tidigare också bereder delegationsärendena.
Pensionsddegalionerna avgör åriigen ca 80 000 ärenden.

Ärenden
angående inkomstprövade pensionsförmåner - kommunala bostadstillägg,
hustruiillägg och vissa änkepensioner - prövas av försäkringsnämnd. En sådan
nämnd finns i princip för vae kommun. Försäkringsnämnden är ett Organ inom
försäkringskassan men väljs av kommunen. Hos kassan finns vidare en eller flera
förtroendeläkare och förtroendetandläkare med uppgift att bistå i frågor som
kräver medicinsk eller odontologisk sakkunskap.

Talan
mot beslul av allmän försäkringskassa får föras genom besvär hos
riksförsäkringsverket. Om ordförande eller föredragande i pensionsdelega-lion
har anmält från delegationens beslut avvikande mening, skall beslutet prövas av
riksförsäkringsverkel även om besvär inte har anförts. Verket kan även i övrigt
ta upp ärenden lill prövning utan att besvär har anförts. Besvärsärendena
handläggs inom verket på besvärsavdelningen. Inom verket finns tillgång lill
lakar- och tandläkarexpertis.

Talan
mol beslut av riksförsäkringsverket fär föras hos försäkringsdomstolen genom
besvär. Den normala sammansättningen vid måls avgörande

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 46

i
försäkringsdomstolen är tre lagfarna och två icke lagfarna ledamöler. Uppkommer
fråga av betydelse för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning, kan dock
samtliga ledamöter delta i avgörandei.

2.7.2
Yrkesskadeförsäkringen

2,7,2,1
Handläggningen hos försäkringskassorna, riksförsäkringsverkel och
försäkringsdomstolen

Som
har nämnts i avsnitt 2,2,1 har regeringen enligt särskilt bemyndigande
föreskrivit (SFS 1973:185) att försäkringskassorna i riksförsäkringsverkets
ställe skall handlägga ärenden angående sjukpenning och sjukvårdsersättning
enligt YFL. Undantag gäller dock för ärenden angående yrkessjukdomar,
anställda på vilka det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra
tiänsteman är tillämpligt samt sjukdomsrecidiv.

Arbetsgivare
eller arbetsföreståndare som har fått kännedom om inträffad yrkesskada är
enligt 32 S YFL och kungörelsen (1968:595) angående anmälan om yrkesskada
(ändrad senast 1973:854) skyldig att anmäla skadan till den försäkringskassa
hos vilken den skadade är inskriven. Anmälningsskyldighet föreligger endast om
skadan har medfört eller kan antas medföra rätt lill sjukpenning enligt AFL
eller ersättning enligt YFL, Försäkringskassa som har mottagit anmälan skall,
om skadan har medfört döden eller kan antas komma att medföra bestående föriust
eller nedsättning av arbetsförmågan, omedelbart sända över anmälan till
riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket skall även överta
sjukersättningsärende som inte omfattas av decentraliseringen, om ärendet inte
har slutreglerals inom samordningstiden.

Inom
riksförsäkringsverkel administreras yrkesskadeförsäkringen av en särskild
avdelning, yrkesskadeavdelningen. Denna är organiserad på två skaderegleringsbyråer
och en administrativ sektion. Genom den förut nämnda decentraliseringen av
flertalet sjukersättningsärenden till försäkringskassorna minskade antalet
ärenden hos riksförsäkringsverkel kraftigt. Yrkesskadeavdelningen har
emellertid under senare lid även fått nya arbetsuppgifter. Som har nämnts
lidigare upphörde de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen med sin verksamhel med
utgången av år 1973, Bolagens löpande livräntor, ca 26 000, togs då över av
riksförsäkringsverket. Del totala antalet livräntor uppgår nu till ca 82 000,
Vidare har till yrkesskadeavdelningen fr, o, m, den 1 januari 1975 från slatens
personalpensionsverk förts över utbetalning av sådana ersättningar vid
personskada som utgår enligt del statliga trygghetsavtalet. Anlalel dylika
ärenden uppgår till omkring 1 200 per år.

Besvär
över försäkringskassas beslut i ett decentraliserat yrkesskadeärende prövas av
riksförsäkringsverket, och försäkringsdomstolen är liksom tidigare högsta
instans. Inom riksförsäkringsverket handläggs de decentraliserade
yrkesskadeärendena på besvärsavdelningen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 47

2,7,2,2
Försäkringsrådet

Försäkringsrådets
organisation och verksamhet regleras genom lagen (1917:466) om försäkringsrådet
(ändrad 1918:323) och arbetsordningen (1947:114) för försäkringsrådel (ändrad
senast 1965:767). Rådet är mellaninstans i icke decentraliserade
yrkesskadeärenden (se avsnitt 2.7,2.1),

Enligt
försäkringsrådslagen skall rådel beslå av minst sju ledamöter. Två av dem skall
representera arbetsgivarna och två arbetslagarna. Dessa fyra ledamöter och tre
suppleanter för var och en av dem förordnas av regeringen för två år i taget.
Förslag till representanter för arbetsgivarna brukar lämnas av SAF och för
arbetstagarna av LO, Övriga ledamöter, av vilka en skall vara rådets chef,
utnämns omedelbart av regeringen. Minst två av dem skall vara lagfarna och ha
fullgjort vad författningarna föreskriver för den som fär nyttias i
domarämbeien.

Ärendena
avgörs av fem ledamöter men kan avgöras av fyra, om de är ense om beslutet. Av
dessa ledamöter skall en vara representant för arbetsgivarna och en för
arbetstagarna samt minst en vara lagfaren. Vid behandling av viktigare ärenden
eller ärenden av allmän betydelse skall delta minst sju ledamöter, av vilka två
skall vara representanter för arbetsgivarna och två för arbetslagarna samt av
övriga minst två vara lagfarna. Sedan den 1 juli 1975 tiänstgör endast fem
lagfarna ledamöter i rådet. Flertalet av dessa uppnår pensionsåldern under de
närmaste åren. Vidare tiänstgör som ledamöter två representanter för
arbetsgivarna och två för arbetslagarna saml fyra läkare vilka såsom
lillfälliga ledamöter deltar i handläggningen av vissa ärenden,

1
början av 1960-talet kom ca 2 000 mål och ärenden in till försäkringsrådel
varje år. Antalet mål har sedan dess stadigt gått ned. Under år 1975 kom 1 440
mål och ärenden in. Minskningen beror huvudsakligen på decentraliseringen till
försäkringskassorna av flertalet sjukersättningsärenden.

Ärenden
angående utbyte av livränta mot engångsbelopp avgörs f n, av försäkringsrådet i
försia instans. De försäkringsmaiemaliska beräkningarna av kapitalbeloppens
storiek utförs dock av riksförsäkringsverkels matema-lisk-statistiska byrå.
Dessa ärenden ulgör hos försäkringsrådel ungefär 1/5 av det totala antalet
inkomna mål och ärenden eller mellan 200 och 300 per år.

3
Yrkesskadeförsäkringskommitténs förslag

1
betänkandet redovisar kommittén resultatet av sin översyn av
huvud-författningen på yrkesskadeförsäkringsområdet, YFL, och lägger däri fram
förslag lill en ny lag. Betänkandet - som är enhälligt - avser endast den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Kommittén avser att lämna betänkande
över sina återstående utredningsuppgifter före hösten 1976, Dessa gäller
frivillig yrkesskadeförsäkring, frågor beiräffande äldre skadefall samt

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 48

översyn
av militärersättningsförordningen (1950:261) och en rad närstående ersättni
ngsförfaltningar.

3.1
Allmänna överväganden

De
senaste decenniernas kraftiga utbyggnad av den allmänna försäkringen, särskilt
satsningen på ATP, och tillkomsten av TFY kan enligl kommittén föranleda frågan
om det är motiverat alt alUjämt inrymma en särskild försäkring för yrkesskador
i socialförsäkringssystemet. En jämförelse mellan de ersättningar som kunde
ulgå vid sidan av yrkesskadeförsäkringens förmåner när YFL infördes och
motsvarande förmåner i dagens läge visar stora skillnader. Medan yrkesskadeförsäkringen
fortfarande år 1954 var den försäkringsgren som flck svara för huvuddelen av
försäkringsskyddet för de långvarigt eller bestående skadade har den numera
karaktären endast av ett komplement till den allmänna försäkringen, I
förhållande till TFY anses den i materiellt hänseende underlägsen. Kommittén
erinrar dock om att yrkesskadeförsäkringen är vår försia socialförsäkring och
länge utgjorde den enda socialförsäkringsgren som lämnade mera betydande
förmåner. Den grundar sig på humanitära och sociala hänsynstaganden och syftar
lill alt garantera ekonomisk grundtrygghet vid sjukdom och skadefall som har
föranletts av arbetet, 1 detta avseende delar yrkesskadeförsäkringen huvudmotiven
för övriga socialförsäkringsgrenar. Att yrkesskadeförsäkringen har bestått som
självständig socialförsäkring så länge beror enligt kommitténs mening framför
allt på att försäkringen i ålskilliga hänseenden sträcker sig längre än den
allmänna försäkringen, Invalidiietsskyddetbörjarsåledes verka vid betydligt
lägre invaliditeter, ersättningarna ställer sig förmånligare såväl vid sjukdom
som vid invaliditet, efterievandeskyddel är mer omfattande och kretsen av
skyddade arbetstagare vidare.

Att
vissa särförmåner har ansetts motiverade vid yrkesskador är enligt kommittén i
viss mån historiskt betingat men i huvudsak en följd av all vi i Sverige liksom
i andra industriländer av hävd har ansett alt skador lill följd av ett
anställningsförhållande skall kompenseras med slörre ersättning än andra
skador. Bakom denna uppfattning ligger i sin lur den bedömningen att en
förvärvsarbetande har slörre risk alt bli skadad än en icke-förvärvsarbetande.
Förutom den allmänna faran att komma lill skada som alla människor utsätts för
får han också bära de skaderisker som alstras vid allt produktivt arbeie utan
alt han själv i någon större utsträckning kan påverka denna risksilualion.
Enligl konimitténs mening är detta en bedömning som i alll väsentligt
fortfarande står sig. Trots den kraftfulla satsning som under senare tid har
gjorts på arbetarskyddets område och den sociala utveckling som härsken i form
av bl, a, ökad semester, förkortad arbetstid och höjd levnadsstandard är risken
att råka ut för skada i arbetet fortfarande betydande. Det kan till och med
göras gällande att risken har

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 49

ökal
som en följd av förvärvslivets snabba expansion samt tekniska och ekonomiska
omvandling. Dessa omständigheter har lett kommittén till slutsatsen att del
alUjämt måste vara en angelägen uppgift för lagstiftaren att slå fast principerna
för ett skydd mot förluster på grund av yrkesskada och att lagstiftningen
således även i framtiden måsle inrymma ett särskill försäkringsskydd för
sådana skador. Enligt kommittén följer av direktiven för utredningsarbetet att
ett sådant skydd bör ges i en fristående socialförsäkringsgren och lagtekniskt
regleras i en särskild lag,

Lagen bör enligt
kommitténs mening liksom YFL tillgodose sådana ersättningsanspråk som mot
bakgrund av dagens samhälle framstår som socialt och samhällsekonomiskt motiverade.
Inom ramen för dessa utgångspunkter anser kommittén alt lagen genom sitt
ersättningsskydd bör sträva mot all i ekonomiskt hänseende försätta den
yrkesskadade i samma siluation som om skadan inte hade inträffat och att
kompensationsnivån i princip bör ligga på 100 96, Denna-målsättning medför alt
man vid bedömning av ett ersättningsärende bör göra en jämförelse mellan den
skadades ekonomiska förhållanden och de ekonomiska förhållanden han kunde
antas ha haft, om han hade kunnat fortsätta att arbeta som frisk, 1 denna
principiella inriktning sammanfaller yrkesskadeskyddet i huvudsak med
skadestånds-rätten. Till skillnad från den sistnämnda bör dock enligt kommittén
yrkesskadeförsäkringen endast läcka in sådan skadeersättning som är betingad
av sociala skäl. Begränsningar i ersättningsskyddel måste följaktligen föreskrivas.
Å andra sidan följer enligt kommittén av samma sociala skäl att ersättning i
princip bör utgå utan hänsyn till medvållande från den skadelidandes sida.
Inget skall hindra att skadestånd utgår utöver ersättning från
yrkesskadeförsäkringen. Kommittén avser inle bara den skadades yrkesverksamma
lid utan menar att målel att försätta den skadade i samma ekonomiska situation
som om skadan inte hade inträffat även bör gälla för tid då den skadade har
uppnått pensionsåldern och börjar lyfta ålderspension. Kommittén finner dock
att vissa svårigheler, som framför alll är hänföriiga till ATP-syslemets
tekniska uppbyggnad, komplicerar en fullgod lösning.

För
alt nå en smidig koppling med AFL har kommittén strävat efter all så långt
möjligt anpassa yrkesskadeförsäkringen till den allmänna försäkringen i fråga
om begreppsbestämning, systematik m, m, Enligl kommitténs mening finns det
därvid inle anledning all grunda rätten lill livränta inom yrkesskadeförsäkringen
på någon annan invalidilelsbeslämning äri den som gäller inom den allmänna
försäkringen, AFL har ett ekonomiskt in-validiieisbegrepp. Livräntans funktion
föreslås alltså bli densamma som förtidspensionens, nämligen att kompensera
den reella nedsättningen i den försäkrades förmåga all skaffa sig inkomst genom
förvärvsarbete. Genom att införa ett enhetligt invalidilelsbegrepp öppnar man
möjligheterna för en bättre och rationellare samordning mellan
yrkesskadeförsäkringen och socialförsäkringarna i övrigt. Kommittén anser
vidare att den allmänna försäkringens förmåner bör läggas lill grund vid
ersättning för inkomstbortfall

4 Riksdagen 1976. I saml. Nr 197

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 50

på
grund av yrkesskada samt att sjukpenning och livränta dessutom bör utgå från
yrkesskadeförsäkringen i den omfattning och under den tid som är påkallat av de
skäl som motiverar särskilda yrkesskadeförinåner. Den nya försäkringen föreslås
alltså bli ett komplement lill den allmänna försäkringen. 1 syfte att förbättra
möjligheterna till en framlida sammansmältning av socialförsäkringarna har
kommittén även i andra hänseenden anpassat den nya lagen till innehållet i den
allmänna försäkringen.

Genom
TFY som numera är tillgänglig för i princip alla anställda på arbetsmarknaden
har arbetsgivarna tagit på sig ett skadeslåndsrättsligt ansvar för personskada
som har orsakats av arbetet oavsett vållande. Försäkringen ger inte endast
ersättning för förlust av arbetsinkomst ulan också ersättning för bestående
lyte och men. Sådan ersättning beräknas med utgångspunkt i dels den medicinska
invalidilelsgrad som kan förutses bli beslående för framtiden, dels den
skadades ålder. Utöver detta kan ersättning lämnas enligt skadeslåndsrällsliga
regler, om del beslående lytet eller menet'har medfört t.ex, vanprydande ärr,
amputationsdefekt, sådan värk till vilken hänsyn inte har lagils vid
bestämmandet av den medicinska invalidiletsgraden eller föriust av
sinnesfunktion, länder eller inre organ. Kommittén anser att frågan om
ersättning för lyte och men lill den som drabbas av yrkesskada i stort sett har
lått en tillfredsställande materiell lösning genom dessa
ersättningsmöjligheter.

Kommittén harställt frågan
om också yrkesskadeförsäkringen bör ge några garantier för ersättning i motsvarande
fall, F, n, ulgör yrkesskadelivräntorna för den övervägande delen yrkesskadade,
nämligen de med lindrigare skador, helt eller delvis något annat än
kompensation för inkomstbortfall. Till följd av livräntans koppling till ett
medicinskt invalidilelsbegrepp har livräntan kommit att framstå närmast som
ersättning för lyte eller annal stadigvarande men. Kommitténs avsikt att bygga
den nya lagen på ett förvärvsmässigl invalidilelsbegrepp medför att livräntan
förlorar denna funktion som menersättning, Livränla kommer därmed alt utgå
endast i de fall då yrkesskadan i realiteten medför föriust av inkomst.
Kommittén har med hänsyn till all ersättning för men inte utgår inom
socialförsäkringarna i övrigi samt med beaktande av det skydd som TFY numera
ger och de sociala skäl som bildar ramen för det nya yrkesskadeskyddet inte
funnit tillräcklig anledning att i den nya lagen föra in nägon särskild rätt
till ersättning för lyte och men, Lagen återknyts härigenom enligl kommitténs
mening till de motiv som en gång lades till grund för yrkesskadeskyddet här i
landet. Såväl 1901 som 1916 års lagsliftning syftade nämligen enbart lill all
ge ersättning för verklig inkomstföriust. Detta var också fallel med YFL. Den
breddning i ersättningsrätten som tillämpningen av den medicinska invaliditetsbedömningen
har medfört i praxis har ursprungligen inte varit avsedd. Kommittén menar att
man bör låta denna i rättstillämpningen grundade tilläggsförmån överföras till
TFY, i materiellt förstärkt skick, och samtidigt återföra yrkesskadeförsäkringen
till en renodlad socialförsäkring för in-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 51

komstbortfall.
Kommittén anser vidare all en sådan åtgärd dessutom öppnar möjligheten att
kraftigt höja kompensationsnivån för såväl sjukpenning som livränta.

Även
i övrigt har kommittén inriktat sitt arbete på alt förslärka försäkringens
materiella förmåner. Därvid bör redan nu nämnas att kommittén också föreslår
att i princip vae skada som har orsakats av arbetet skall anses som yrkesskada.
Detta och andra förslag redovisas närmare i det följande,

3.2 Lag
om arbetsskadeförsäkring och dess tillämpningsområde

Eftersom
ett nytt skadebegrepp och en ny invaliditetsbedömning föreslås kommer
yrkesskada enligt kommitténs förslag inte att sammanfalla med yrkesskada enligt
gällande lagstiftning. Kommittén har därför funnit det befogat med en annan
benämning av den nya lagens skadebegrepp än yrkesskada. Mot detta begrepp kan
också riktas den invändningen att det inte på ett adekvat sätt anger att det
omfattar alla till följd av arbetet eller arbetsförhållandena föranledda skador
oavsett arbetets art. Kommittén anser att beteckningen arbetsskada på ett
bätlre sätt täcker in de situationer för vilka lagen är avsedd all garantera
ell försäkringsskydd, 1 konsekvens härmed föreslår kommittén alt lagen
rubriceras lag om arbetsskadeförsäkring. Man vinner härigenom också att den nya
lagen genom sin rubrik lätt kan skiljas från"äldre lagstiftning. Detta är
av praktisk betydelse, eftersom äldre och ny lagstiftning kommer att tillämpas
vid sidan av varandra under många år framöver.

1
fråga om arbetsskadeskyddets omfallning föreslås att varje arbetstagare liksom
hittills skall vara försäkrad enligt lagen. Släktskap med arbetsgivaren skall
inte längre utgöra hinder för försäkringsskydd. Det nuvarande undantaget för
vissa familjemedlemmar föreslås således slopat. Kommittén föreslår också en
utvidgning av skyddet för elever till att avse varie elev som efter fullgjord
skolplikt bedriver studier, om han är berättigad till studiestöd enligl
sludiestödslagen (1973:349) eller enbart på grund av bestämmelse om behovsprövning
är utesluten från sådan förmån.'

3.3 Arbetsskadebegrepp
och bevisregler

Arbetsskadeförsäkringen föreslås bygga på grundsatsen alt skador till följd av
arbelel motiverar en rätt till högre ersäitning för uppkommen ekonomisk föriust
än andra skador som omfattas av socialförsäkringen. Vid avgränsning

'
I en skrivelse till regeringen i februari 1976 har kommittén anmält att den
under det fortsatta utredningsarbetet med bl, a, frågan om nuvarande frivilliga
yrkesskadeförsäkringar har funnit alt arbelsskadeförsäkringen bör ges samma
tillämpningsområde som den allmänna försäkringen. Kommittén avser därför i
sitt slutbetänkande föreslå att försäkringsskyddet sträcks ut till
egenförelagare och uppdragstagare.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 52

av
lagens tillämpningsområde är det enligt kommittén därför väsentligt all
arbelsskadebegreppel blir bestämt på sådani sätl alt alla skador som kan
hänföras lill arbetet eller arbetsförhållandena verkligen blir omfattade av
lagen. Bestämningen bör göras så flexibel alt den i takt med nya vetenskapliga
rön kan fånga in utvecklingen på ell säkert och snabbt sätt. Kommittén föreslår
att den nuvarande förteckningen över ersällningsgrundande yrkessjukdomar
slopas och alt arbetsskadebegreppet i stället avgränsas med en allmän regel av
innebörd all varje skada som har uppstått till följd av skadlig inverkan i
arbetet skall anses som arbetsskada. Eventuella farhågor för att en allmän
regel skulle kunna innebära oklarhet om försäkringens räckvidd börenligt
kommitténs mening inte överdrivas. Praxis vänlas tämligen snart ulveckla en rad
typfall som ger stadga åt tolkningen. Med skadlig inverkan i arbetet avser
kommittén utöver olycksfall i princip inverkan av varje i arbetsmiljön
förekommande faktor som kan påverka den fysiska eller psykiska hälsan
ogynnsamt. .Sådana låktoreräri försia hand de sjukdomsorsaker som anges i 6 S
första styckei b) och c) YFL, dvs, ämne, energistrålning, ensidiga, ovanliga
eller ovanligt ansträngande rörelser, fortgående, upprepat eller ovanligt
tryck, skakningar eller vibrationer från maskiner eller verktyg, buller och
smitta. Även inverkan av andra hälsofarliga faktorer kommer att omfattas av
begreppel skadlig inverkan. Som exempel anför kommittén låga eller höga
temperaturer, hastiga temperaturväxlingar, fukt och kraftigt drag. Vidare
åsyftas alla ensidiga, ovanliga eller ovanligt ansträngande arbetsmoment,
således även arbetsställningar. Också psykiskt påfrestande förhållanden som är
direkl knutna lill arbetet kan enligt kommitténs mening ha sådan skadlig
inverkan som bör omfattas av den nya lagen.

Vissa
med arbetet eller arbetsförhållandena sammanhängande omständigheter som
otvivelaktigt kan ge upphov till psykiska besvär hos arbetstagare anser
kommittén dock vara av den arten all den skadliga inverkan som de kan medföra
inle bör falla in under den nya bestämmelsen. Det ligger enligl kommitténs
mening i sakens natur all psykiska störningar lill följd av
föreiagsnedläggelse, arbetstvist, byte av arbetsuppgifter, svikna
be-fordringsförhoppningar, bristande uppskattning av arbetsinsatser och allmän
vantrivsel med arbetsuppgifter och arbetskamrater inte skall kunna föranleda
ersättning från arbelsskadeförsäkringen.

För
sjukdomar som har framkallats genom smitta har det ansetts nödvändigl all
föreslå speciella regler. Det skulle enligt konimiltén vara orealistiskt all
låta arbetsskadeförsäkringen omfatta även förkylningssjukdomar och andra
likartade infektionssjukdomar som drabbar den sjuke oberoende av om han
förvärvsarbetar eller inte - del dagliga livets sjukdomar, Visseriigen lorde
dessa åkommor som regel läkas under samordningslidens 90-dagarsperiod och
sålunda i de flesta fall inte utgöra någol problem för arbelsskadeförsäkringen.
Fall kan dock länkas då sjukdomsförloppet genom lillsiötla komplikationer blir
långvarigt. Kommittén har därför funnit del ofrånkomligt att arbetsskadeskyddet
för smittosamma sjukdomar begränsas

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 53

till
vissa särskilt angivna sjukdomar. Dessa föreslås bli iniagna i en särskild
förordning om arbetsskada framkallad av sniilia.

Förordningen
bör enligt kommittén i flera hänseenden skilja sig från motsvarande
bestämmelser i den gällande yrkessjukdomskungörelsen (1954:644), Ingen av de i
kungörelsen upptagna sjukdomarna bör emellertid utmönstras. Däremot har
kommittén funnit skäl all komplettera sjukdomsförteckningen med den s, k,
sjukhussjukan (resistenta stafylokockinlektio-ner). Härigenom tillgodoses
önskemål som har framförts från flera håll vid olika lillfällen. Vidare
föreslås alt arbetsskadeskyddel vid smitta inte längre skall vara knutet lill
vissa angivna yrkeskategorier. Härigenom görs del möjligt - utöver för den som
smittats i sysselsättning vid sjukvårdsinrättning - för var och en som i arbetet
smittas vid behandling, vård eller omhändertagande av smittförande person
eller vid omhänderhavande av smittförande djur eller malerial alt få rält lill
ersäitning från arbetsskadeförsäkringen.

Kommittén
pekar på all, utöver dem som redan nu har skydd vid smitta av
inokulationshepalit (gulsol), nya yrkeskategorier som riskerar all bli smittade
i sitt arbeie kommer all kunna få ersättning frän arbelsskadeförsäkringen, t,
ex, poliser, socialvårdspersonal och tandläkare. Andra exempel på yrkeskategorier
som i arbetet löper riskatt smittas av någon i förordningen upptagen sjukdom
och som hittills saknat yrkesskadeskydd vid sådant sjukdomsfall är
lantarbetare och renhållningsarbetare. Även för dessa innebär förordningen ett
utökat skydd.

Enligt
YFL skall samband anses föreligga mellan olycksfiill eller annan skadlig
inverkan i arbetet och skada som den försäkrade har ådragit sig, om inte
betydligt starkare skäl talar mot del. Kommittén föreslår att denna bevisregel
skall föras över oförändrad som en huvudregel till den nya lagen. Den skall där
gälla för alla skador som har föranletls av olycksfall och för samtliga
sjukdomar som enligt nuvarande lagsliftning bedöms som yrkesskada. Den skall
också få tillämpning på en del av de sjukdomar som genom övergången lill ett
generellt arbelsskadebegrepp kommer alt föras in under försäkringsskyddet, t,
ex, vibrationsskador på nerver.

Att
låta nuvarande bevisregel få giltighet för alla de sjukdomar som enligl
kommitténs förslag kommeratt föras in under lagen finner kommittén däremot
inle möjligt. För vissa sjukdomar anses svårigheterna att fastställa orsaken
särskill slora. Olika faktorer i såväl arbetet som privatlivet kan medverka
lill sjukdomens uppkomst och del är ofta inte möjligt att avgöra vilken faktor
som är mest betydelsefull. Detta gäller särskilt psykiska och psykosomatiska
sjukdomar. Betydande bedömningssvårigheter föreligger enligt kommittén även
beiräffande sådana sjukdomar för vilka grundsjukdomen kan häriedas lill
degenerativa förändringar eller vilkas ursprung över huvud laget inte kan
fastställas. Även om inle i dessa fall orsakssamband är möjligt mdlan arbetet
och sjukdomens uppkomst kan en försämring av sjukdomen tänkas vara föranledd av
förhållanden i arbetet. Kommittén

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 54

föreslår
därför all i den mån reumatologisk sjukdom eller annan sjukdom i ryggrad eller
leder eller psykisk eller psykomatisk sjukdom inte redan omfattas av YFL - så
är fallet om sjukdomen har föranletts av olycksfall, ämne eller
energistrålning, vibrationer eller skakningar - för orsakssamband skall krävas
all övervägande skäl talar för sådant samband.

Kommittén
behandlar i detta sammanhang också frågan om de krav på bevisning som ställs
beträffande en viss faktors skadebringande egenskaper, 1 praxis har man enligt
kommittén i varje fall lidigare intagit den ståndpunkten all del måste
föreligga en ganska hög grad av sannolikhet för alt ett ämne eller annan faktor
i arbetet i och för sig kan vara skadligt. Man har krävt någon vetskap om
vilken form av skada som kan drabba den enskilde. På senare tid kan enligl
kommittén dock en viss tendens till uppmjukning av praxis noteras. Kommittén
betonar att om en skadad skall kunna ta ersättning från
arbetsskadeförsäkringen, del således måste först kunna konstaleras all den
påstådda fariiga faktorn har sådan skadebringande egenskap som är nödvändig för
all viss sjukdom skall kunna uppslå, 1 ell senare led får man med tillämpning
av bevisregeln pröva om denna skadebringande egenskap har föranlett skadan i
del enskilda fallet.

3.4
Ersättning för inkomstförlust m. m.

Kommittén
föreslår att den nuvarande samordningen med den allmänna sjukförsäkringen skall
behållas. Sjukförsäkringen skall således i princip svara för
sjukvårdsersättning och sjukpenning t, o, m, 90:e dagen efter den då
arbetsskadan inträffade.

I
fråga om rätten till sjukvårdsersättning efter samordningslidens slut innebär
förslaget endast vissa jämkningar i vad som nu gäller. Konvalescentvård inom
riket föreslås bli ersättningsberältigad, 1 överensstämmelse med motsvarande
bestämmelser i AFL förordas vidare att läkarvård och tandvård söm bekostas av
arbelsskadeförsäkringen skall lämnas genom den offentliga vården eller av
läkare eller tandläkare som är ansluten till den allmänna sjukförsäkringen.

Livräntans
centrala funktion att kompensera för inkomstbortfall renodlas i förslagel genom
anknytning till de principer som gäller för invalidiletsbedömning inom den
allmänna försäkringen. Det blir alltså i fortsättningen den reella
nedsättningen i den försäkrades förmåga alt skaffa sig inkomst genom
förvärvsarbete och inte den medicinska defekten som sådan som grundar rätt till
livränta. Till skillnad från vad som gäller för den allmänna pensioneringen
skall invaliditeten emellertid inte bindas till vissa bestämda invaliditelsgrader.
Den nedre gränsen för rätt till livränta föreslås bli bestämd till en
nedsättning av arbetsförmågan med 1/15 moi f. n, 1/10, Det skall dock krävas
att den årliga förlusten motsvarar minsl 1/4 av basbeloppet.

Ersättningen
för inkomstföriust vid sjukdom och beslående nedsättning

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 55

eller
föriust av arbetsförmågan föreslås kraftigt förstärkt, framförallt genom att
kompensationsnivån höjs till 100 %. Hel sjukpenning skall alltså motsvara
1/365 av årsinkomsten och livränian skillnaden mellan den inkomst som den
skadade skulle haft, om han inle skadats, och den inkomsl som han trots skadan
kan beräknas komma att få. Sjukpenning och livränla skall kunna ersätta
inkomstföriust upp till samma tak som gäller inom AFL, dvs, 7,5 basbelopp. Som
underlag för beräkning av sjukpenning och livränla skall i princip läggas den
försäkrades sjukpenninggrundande inkomsl enligt AFL eller, om han inte är
sjukpenningförsäkrad, den inkomsl som kunde ha utgjort sjukpenninggrundande
inkomst för honom enligl nämnda lag. Ersättningsunderlaget skall alltid
beräknas till minst 4 500 kr.

Beträffande
den som skadas i unga år föreslås särskilda regler för beräkning av
ersättningsunderiag som tar sikle på hans sannolika inkomsier som frisk vid 18,
21 och 25 års ålder. För en studerande skall sjukpenning- och livränteunderlaget
under beräknad utbildningslid utgöras av den inkomst som han sannolikt skulle
ha lått, om han vid tiden då skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och
börjat förvärvsarbeta. För tid efter utbildningstidens slut skall underiagel
utgöras av den inkomst av förvärvsarbete som han då sannolikt skulle haft, om
skadan inte hade inträffat. De studerande garanteras dessutom ett
ersättningsunderiag motsvarande två basbelopp för tid före 21 års ålder, två
och ett halvt basbelopp mellan 21 och 25 års ålder och tre basbelopp fr. o, m,
25 års ålder.

Livräntan
föreslås bli värdebeständig genom anknytning lill basbeloppet. Enligt
kommitténs mening är det vidare angeläget att livräntorna också anpassas efter
den allmänna standardhöjningen i samhället. Frågan om sian-dardsäkring utreds f
n, av pensionskommittén. Yrkesskadeförsäkringskommittén har därför funnit sig
böra avslå från all för egen del lägga fram något förslag i detta avseende.
Kommittén förutsätter emellertid att pensionskommittén beaktar frågans
särskilda vikt för de arbetsskadades del och - för det fall en lösning av
standardsäkringsfrågan över hela socialförsäkringsområdet inte skulle visa sig
möjlig - prövar en säriösning for dem som drabbas av arbetsskada och lägger
fram förslag i sådan tid att en standardsäkring kan ingå i den nya lagen om
arbetsskadeförsäkring.

Liksom
hittills lår livränta på begäran av den försäkrade bytas ut mot engångsbelopp,
om skäl föreligger till del. Engångsbeloppet skall motsvara den utbytta
livräntans kapitalvärde enligt särskilda grunder. Ersättning som är av
väsentlig belydelse för den försäkrades försörjning skall dock utgå som
livränta, om inle särskilda skäl talar mot del. Vidare föreslås vidgade möjligheter
till omprövning av livränlebeslul, om ändring av betydelse har skett i de
förhållanden som var avgörande för beslutet. Kommittén utlalar därvid att
försiktighet bör iakttas vid omprövning i sänkande riktning.

Det
nuvarande vårdbidraget inom yrkesskadeförsäkringen föreslås slopat, bl. a. på
grund av utbyggnaden av tilläggsförmånerna lill folkpension genom
handikappersättning och tillkomsten av TFY,

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 56

Egenlivränta
föreslås ulgå lill dess att den skadade fyller 65 år. För all tiUförsäkra honom
i princip samma åldersförmåner som han skulle ha fåll, om han inte hade blivit
skadad, föreslås att livränta i viss utsträckning skall bli pensionsgrundande
för ATP, Föratt tillgodose sådana arbetsskadade som har dåligt pensionsskydd
eller inget pensionsskydd alls föreslås vidare en garantiregel av innebörd all
livräntan tillsammans med pensionsförmånen eller, då sådan inte utgår,
livränian ensam skall ulgå med 65 96 av sill bruttobelopp fr. o, m, den månad
under vilken den försäkrade fyller 65 år och vara livsvarig. Eventuellt förlida
eller uppskjutet uttag av pensionen skall därvid inte få påverka livräntan,

3.5
Försäkringsskydd för efterlevande

Även
efterievandeskyddel föreslås förstärkt. Begravningshjälpen bör enligt
kommittén höjas till 30 96 av basbeloppet för den månad under vilken dödsfallet
inträffade,

Efterievandelivränta lill
änka och med änka jämslälld kvinna föreslås ulgä med belopp sont motsvarar 45
96 av den avlidnes årsinkomst eller 40 % av denna, om det även finns barn som
är berättigat lill livränta. Med änka skall jämställas bl, a, kvinna som levde
samman med den försäkrade sedan avsevärd lid under äktenskapsliknande
förhållanden. Barnlivränta skall i princip motsvara 20 % av den avlidnes
årsinkomst, om han även efteriämnar änka eller med änka jämslälld kvinna, 1
annal fall skall utges livränta efter 40 % för det första barnet och 20 % för
vart och ett av de följande. Den sammanlagda livränian skall därefier delas
lika. När det gäller änkor under 50 år eller utan barn under 16 år har reglerna
utformats efter mönster av niotsvarande regler inom folkpensioneringen. Ett
system med successiv avtrappning av skyddel med 1/15 för varje år med vilkel
änkans ålder understeg 50 år vid mannens död eller när yngsta barnel fyllde 16
år, föreslås alltså. Detta belyder att en änka som inte har barn under 16 år
och som inte heller har fyllt 36 år saknar räll lill änkelivränta.

Nuvarande
rätt för änkling att efter skälighetsprövning lå livränta föreslås slopad.
Gällande bestämmelse härom har mycket liten praktisk betydelse. Under perioden
1968-1973 har riksförsäkringsverket inte beviljal någon änklingslivränta och
år 1973 utgick inte mer än tre sådana livräntor. Änklingsskydd förekommer inte
inom andra socialförsäkringsgrenar, och strävandena lill jämställdhet mellan
män och kvinnor inom socialförsäkringssystemet tordeenligt kommitténs mening
knappast ta sikte påatt införa någon generell rätt till änklingspension.
Kommittén finner därför inte skäl föreligga all föra över rällen till
änklingslivränta till den nya lagen. Samtidigt föreslås också att den nuvarande
rätten för frånskild man all få efterievandelivränta skall slopas. Däremot
överförs i förslaget den nuvarande rälten för frånskild kvinna att fä
efterievandelivränta inom ramen för den avlidnes lagstadgade
underhållskyldighet. Även här uppställs emellertid krav på all kvinnan an-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 " 57

tingen
hade fyllt 36 år vid mannens död eller har barn under 16 år. Någon
avirappningsregd med femiondelar föreslås dock inte, eftersom underhållsbidragen
som regel ulgår medjämförelsevis låga belopp och någon nämnvärd tröskeleffekl
därför inte uppstår. Den nuvarande föräldralivränlan förs över lill den nya
lagen men maximeras till 20 96 av den avlidnes åriiga arbetsförtiänst.

3.6
Administration, ikraftträdande och kostnader

1
administrativt hänseende föreslås all arbelsskadeförsäkringen decentraliseras
i sin helhet till de allmänna försäkringskassorna. Därigenom fullföljer man den
decentralisering som på kommitténs förslag påbörjades år 1973 i fråga om vissa
sjukersätiningsärenden, Främsl av praktiska skäl förordas all ärenden på vilka
äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas alhjämi skall handläggas
centralt av riksförsäkringsverket. Huruvida dessa ärenden så småningom skall
flyttas från verket lill någon annan instans är en fråga som enligt kommittén
får bedömas sedan viss erfarenhet har vunnits av den nya lagstiftningen. För
all garantera en kvalificerad handläggning i försäkringskassorna av de nya
ärendena förordas all ärenden angående egenlivränta och i annat ärende
uppkommen fråga om arbetssjukdom skall avgöras av pensionsdelegation.

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den I juli 1977, Nuvarande beslämmelser
föreslås dock fortfarande tillämpas på skador efter olycksfall eller annan
skadlig inverkan som har skett före ikraftträdandet. Frågan hur man i olika
hänseenden skall förfara med äldre skadelall vid införandet av den nya lagen
skall kommittén överväga under sill fortsatta utredningsarbete. Kommittén
väntas avge ett särskilt betänkande beträffande bl, a, dessa frågor före hösten
1976,

Försäkringen
föreslås finansierad genom arbetsgivaravgifter i överensslämmelse med vad som
nu gäller. Enligt kommittén uppslår mindre kostnadsökningar den närmasle liden
efter den nya lagens ikraftträdande. På lång sikt har emellertid
kostnadsminskningar på drygl 100 milj, kr, per skadeårberäknals uppkomma. Dessa
kan enligt kommittén framförallt härledas lill slopandet av rätlen till
livränla efter 65 års ålder och lill de nya samordningsreglerna, I sammanhanget
bör man också hålla i minnet TFY:s förmåner i fråga om menersäiming. Någon
ändring av nuvarande avgiftsuttag föreslås inle,

4
Övergångsfrågor beträffande besvärsorganisationen inom arbetsskadeförsäkringen

Uiredningen
rörande besvärsorganisationen inom socialförsäkringen m, m, lägger i sill
delbetänkande fram förslag till vissa övergångsåtgärder när del gäller
arbelsskadeförsäkringens besvärsorganisation.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 ' 58

Försäkringsrådet
är nu. borisen från vad som gäller i de lili försäkringskassorna
decentraliserade ärendena, första besvärsinstans på yrkesskadeförsäkringens
område. När del gäller den nya lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring har
utredningen utgått från all besvärsgången skall vara densamma som för socialförsäkringsärenden
i allmänhel, I enlighel härmed loreslår uiredningen alt försäkringsrådel inle
skall medverka vid lillämpningen av den nya lagstiftningen. Fram till dess all
en ny besvärsorganisation genomförs, vilket uiredningen beräknar kunna ske den
I juli 1978, skall enligt förslaget riksförsäkringsverkets besvärsavdelning
fungera som mellaninstans för ärenden enligl den nya lagstiftningen. Med
hänsyn lill alt lagen om arbelsskadeförsäkring av
yrkesskadeförsäkringskommitlén föreslås träda i kraft den 1 juli 1977 -dvs,
bara ett år före den beräknade tidpunkten för införandet av en ny
besvärsorganisation - lorde emellertid enligl utredningens uppfattning endast
ell mycket obetydligt antal ärenden enligt den nya lagen bli handlagda hos
besvärsavdelningen,

Uiredningen
föreslåratl försäkringsrådel skall upphöra med utgången av juni 1978, Fram till
denna tidpunkt föreslås all rådel i samma utsträckning som nu skall vara försia
besvärsinstans i fråga om skador som har inträffat före den nya lagstiftningens
ikraftträdande och beträffande vilka de materiella reglerna i nu gällande
yrkesskadelagstiftning skall vara tillämpliga. Detta innebiir att tidpunkten
för försäkringsrådets upphörande samordnas med tidpunkten för inrättandet av en
ny mellaninstans inom socialförsäkringen i allmänhet. Avsikten är att den nya
mellaninstansen skall kunna direkl överta försäkringsrådets roll som
mellaninstans på yrkesskadeförsäkringens område i fråga om ärenden enligt
äldre lagstiftning.

Utredningen
föreslår vidare att ärenden angående utbyte av livränla mot engångsbelopp
enligl äldre lagstiftning, vilka f. n. avgörs av försäkringsrådet i första
instans, efter försäkringsrädels upphörande skall handläggas av riksförsäkringsverket
i första inslåns och alt besvär över verkets beslul skall anföras hos den nya
mellaninstansen på socialförsäkringens område.

5
Remissyttrandena 5.1 Allmänna synpunkter

Yrkesskadeförsäkringskommilléns
förslag har i sina huvuddrag tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de allra
flesia remissinstanserna, LO framhåller att en reformering av
yrkesskadeförsäkringslagstiftningen har framstått som angelägen och nödvändig.
Genom kommitténs nu framlagda belänkande uppnås belydande förbättringar
gentemot gällande rätt. Många av de brister LO lidigare påtalat torde härigenom
komma all undanröjas.

Frågorna
om del alhjämi bör finnas en socialförsäkring för skador i arbetet och om
skyddel bör ges i en frislående socialförsäkringsgren som lagtekniskt regleras
i en särskild lag behandlas av flera remissinstanser, Försäkringsrådel

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 59

och
riksförsäkringsverket ansluter sig uttryckligen lill kommitténs slutsatser i
dessa avseenden och även LO och De handikappades riksförbund anser alt
försäkringen fyller ett angeläget behov, SAF menar att försäkringsbehovet i och
för sig kan diskuteras mot bakgrund av trygghetsförsäkringen (TFY) men vill
dock inte motsätta sig all ersättning för icke oväsentlig inkomstförlust ges
genom allmän social försäkring. Riksrevisionsverket som inte vill motsätta sig
kommitténs förslag i dessa delar finner det angeläget alt fortsatta
ansträngningar görs så att på sikt en enda försäkring - den allmänna försäkringen
- blir tillämplig på alla skador oavsett orsak. Ett särskill arbels-skadeskydd
kräver dessutom ett omfattande regelkomplex och innebär administrativa
merkostnader. Statens handikappråd anser att frågan om en total integrering av
försäkringarna enligl AFL och YFL bör prövas på nytt, främst därför att
skadeorsaken inte bör vara utslagsgivande för socialförsäkringsförmånerna.
Även Försäkringskasseförbundet menar alt förlorad arbetsinkomst bör ersättas
enhetligt och noterar därför med tillfredsställelse kommitténs uttalande om
sammansmältning på sikt av de båda försäkringarna.

Svenska
kommunförbundei och Kommunernas penslonsansialt anser att det redan nu kan
föreligga förulsättningar för en sådan sammanslagning och finner frågan böra
övervägas ytteriigare. Landstingsförbundet beklagar att frågan om införandet
av ett enhetligare regelsystem i avsaknad av direktiv inte har blivit utredd
men uttalar i övrigt sin tillfredsställelse över kommitténs arbeie och finner
de olika reformerna väl motiverade.

Riksförsäkringsverket
ansluler sig till kommitténs mening att den nya lagen i huvudsak bör bygga på
YFL och innehålla förmåner av samma typ som de nuvarande. Försäkringsrådet
påpekar särskilt att kommittén har byggt sitt förslag på den nuvarande
yrkesskadeförsäkringens grund och alt kontinuitet därför kan anses föreligga.

Kommitténs
strävan att i ekonomiskt hänseende försätta den skadade i samma situation som
om skadan inte hade inträffat och den föreslagna kompensationsnivån har fått
ell positivt gensvar vid remissbehandlingen. LO anför att det föreslagna
ersättningssystemet innebär en kraftig och nödvändig förstärkning av det
nuvarande skyddet. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om inte samma
ersättning bör utgå vid all slags sjukdom oavsett om del är fråga om
arbetssjukdom eller annan sjukdom. Riksrevisionsverket och
Försäkringskasseförbundet menar alt kompensationsnivån inte bör vara högre än
90 96 och att en högre nivå skulle försvåra en framtida sammansmältning med
den allmänna försäkringen.

Förslaget
om alt gå över till ett ekonomiskt invalidilelsbegrepp anser remissinstanserna
i allmänhet vara välgrundat. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att förslaget
ligger väl i linje med hur man numera inom arbetsförmedlingen ser på
arbeishandikapp. Slatens arbetsklinik anser del nya invalidiletsbegreppet vara
till fördel i fråga om rehabilitering, LO instämmer helt i kommitténs förslag.
Några remissinsianser befarar alt systemet kommer alt föra med sig belydande
tiUämpningssvårigheler, särskill inlednings-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 60

vis och när den försäkrade även lider av hälsorubbningar
som inle har samband med arbetsskadan. Delta anses tillsammans med den
fingraderade bedömning som har förutsatts av kommittén leda lill att slora krav
måste ställas på ulredning och skadereglering, Yrkesskadestatistlkuirednlngen
påpekar att del nya invalidiletsbegreppet kommer all innebära vissa problem
för statistikens del.

Kommittén
har förordat att art)eisskadeförsäkringen skall ulgöra ett komplement lill den
allmänna försäkringen och all dennas förmåner så att säga skall ligga i botten
när arbetsskaddivränia utges. Detta tillstyrks eller lämnas ulan erinran av
samtliga remissinstanser, Slatenspersonalpensionsverk erinrar om att del
fordras överväganden även beiräffande samordning med statliga pensionsförmåner
och påpekar all denna fråga är beroende av förhandlingar mellan staten och personalorganisationerna.

Frågan
huruvida arbelsskadeförsäkringen som kommittén har föreslagit skall vara en
renodlad försäkring för inkomstbortfall eller liksom TFY också ge ersättning
för lyte och men las upp av många remissinsianser. Av dem som behandlar frågan
särskill tillstyrks kommitténs förslag av riksförsäkringsverket (majoriteten),
försäkringsrådel. försäkringsinspekiionen. riksrevisionsverkel. Svenska
Jörsäkringsbolags rikstörbund och Folksam. Komntitténs förslag i denna del
avstyrks av Svea hovrätt. Försäkringskasseförbundel och De handikappades
riksförbund. Förslaget sätts i fråga av kammarrätten i Stockholm och
statskontoret. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesskadesiatisiikutredningen
påpekar att frågan även berör skyldigheten alt anmäla arbetsskador och
arbetsskadesiaiisliken.

Remissinstanserna
tillstyrker eller lämnar ulan erinran kommitténs förslag all byta ut ordel
yrkesskada mol arbetsskada och att la in ersättningsreglerna i en lag om
arbelsskadeförsäkring,

5.2 Lagens tillämpningsområde

Att den nya lagen undantagslöst skall omfatta alla
arbetstagare tillstyrks av många remissinstanser och föranleder erinran endast
från försäkringsrådel. Rådel anser att del saknas skäl att slopa del nuvarande
undanlaget för arbetsgivares make. Skolöverstyrelsen påpekar all del behövs
förhandlingar beiräffande statliga avtalsförmåner vid arbetsskada och att
gällande föreskrifter om arbetsvärd och omplacering lorde begränsa anlalel
livräntor lill statligt anställda,

Försäkringskasseförbundel
anser att lagen bör omfalla även uppdragstagare. Lantbrukarnas riksförbund och
Svenska föreiagsläkarjöreningen uttalar sig för att skyddet sträcks ut lill
alla förvärvsarbetande. Liknande synpunkter framförs av Sveriges läkarförbund.

Även förslaget om en vidgning av den krets studerande m,
fl, som skail jäin.ställas med arbetstagare får ell positivt mottagande, Svea
hovrätt ifrågasätter dock om alla som omfattas av utvidgningen har behov av
särskiU

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 61

arbetsskadeskydd.
Skolöverstyrelsen förutsätter att alla studerande som omfattas av YFL kommer
alt ges skydd även i fortsättningen, Samma mening uttalas av Svenska
kommunjörbundei. Svenska företagsläkarföreningen anser att lagen bör gälla för
alla skolelever, åtminstone fr, o, m, sjunde klass i grundskolan,

Sveiiges
läkarförbund anför all skydd bör ges också åt vissa patienter som under
sjukskrivning och med försäkringskassans godkännande får arbets-inriklad
träning hos offentlig eller privat arbetsgivare.

TCO
menar att arbetsskadeförsäkringen bör gälla även för arbetstagares anhöriga som
blir smittade av arbetssjukdom hos denne, TCO anför vidare att frågan om
ersättning för fosterskador till följd av faktorer i arbetsmiljön bör tas upp
till prövning.

TCÖ
anser vidare att i den nya lagen bör las in en uttrycklig regel om att
ersättning skall utgå till sjöman för skada under landpermission eller väntetid
i samband med avlösning. Regeln skall dock kunna begränsas till att avse frilid
under vistelse i utlandet. Yrkanden av liknande innebörd framställs av Sveiiges
fartygsbefdlsförening och av Svenska sjöfolksförbundel. LO anser
sjöfolksförbundets synpunkler vara beaktansvärda men påpekar att problemet inte
är begränsat till de ombordanställda utan gäller även andra arbetstagare som
beordras all ulföra arbete utom riket under längre eller kortare tidsperioder,

5.3
Arbetsskadebegreppet

Den
föreslagna utvidgningen av arbelsskadebegreppel får uttryckligt stöd av
åtskilliga remissinsianser som anser den vara en angelägen reform. Förslaget
om en allmän regel tillstyrks av bl. a, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,
arbetarskyddsstyrelsen, Försäkringskasseförbundel, Lö, TCÖ, SACOISR, Sveriges
läkarförbund och Svenska företagsläkarföreningen. Svenska läkaresällskapet
framhåller att det behövs ett distinkt och välavgränsai arbetsskadebegrepp,
Kammarrätien i Siockholm avstyrker utvidgningen lill psykiska och
psykosomatiska sjukdomar. Även Svea hovrätt ifrågasätter förslaget i denna
del. Socialstyrelsen å andra sidan flnner det mindre tillfredsställande att
kommittén vill undanta psykisk ohälsa i vissa fall. Svenska
företagsläkarföreningen menar att lagen bör samordnas med kommande arbetsmiljölag
och att sålunda t, ex, skada orsakad av ämne bör relateras lill föreskrifter om
hygieniska gränsvärden. En sådan samordning anses även kunna gälla reumatiska
sjukdomar, ryggsjukdomar m, m, där klimatfaktorer eller bdaslningsfaklorer
kommer all regleras genom föreskrifter.

Kommitténs
förslag beiräffande smittosamma sjukdomar tillstyrks av bl, a, socialstyrelsen
som dock menar alt erfarenheterna av en praktisk lill-lämpning av förordningen
om smittosamma sjukdomar kan föranleda ändringar i denna eller att
förordningen ersätts med en generell bestämmdse, Arbeiarskyddssiyrelsen finner
det ofrånkomligt alt det ifrågavarande skyddel begränsas enligt den metod som
kommittén anvisar, LO är i princip mot-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 62

ståndare
till sådana konstruktioner men vill likväl inte utesluta att del kan finnas fog
för ett sådani system, LO och några andra remissinsianser föreslår också vissa
justeringar i smittförordningen. Svenska kommunförbundei ställer sig tveksamt
till behovet av förordningen och menar att praxis liksom beträffande psykiska
sjukdomar bör kunna grundas på motivutlalanden, Sveriges läkarförbund anser
att man i stället bör låta de smittosarrima sjukdomarna omfattas av den
generella regeln och förteckna de infektionssjukdomar som bör undantas.
Förbundet menar vidare att den föreslagna förordningen har brister, bl, a. så
lill vida att de flesta virussjukdomarna inte finns med och att de missgynnar
sjukvårds- och laboratoriepersonalen,

5.4
Bevisreglerna

Remissinstanserna
har inte något all erinra mot kommitténs förslag att som en huvudregel föra
över den nuvarande bevisregeln till lagen om arbelsskadeförsäkring.

Kommitténs
förslag att införa en annan och strängare bevisregel beträffande reumatologisk
sjukdom, annan sjukdom i ryggrad eller leder och psykisk eller psykosomatisk
sjukdom kritiseras däremot av flera remissinstanser. Socialstyrelsen anför:

Socialstyrelsen
kan väl förstå de svårigheter som kan föreligga då det gäller att klarlägga
ifrågavarande sjukdomars eventuella samband med arbetssituationen. Del kan
inle uteslutas all sådana sjukdomar i enskilda fall har sin grundorsak i
förhållanden utanför arbetsplatsen, och att del därför som kommittén framhåller
kan finnas risk för att en sjukdom, som i det enskilda fallet blivit bedömd som
arbetsskada, i själva verket inteärbelingad av arbetssituationen. Denna risk
får enligl styrelsens förmenande vägas mol risken för den motsatta effekten,
sålunda att en sjukdom icke bedöms som arbetsskada, trots att del kanske hade
varil moliveral. Redan mol den nuvarande bevisregeln som grund, som kommittén
i förslaget gjort till huvudregel, sker i praktiken ett omfallande utredningsarbete
i yrkesskadefallen innefattande inle bara en medicinsk bedömning. Ofta är del
härvidlag fråga om en kombinerad medicinsk, psykiatrisk, psykologisk, social
och arbeis-mässig utredning. Med hänsyn till det otillfredsställande i att
någon som enligt den liberalare bevisregeln skulle ha blivit berättigad till
ersättning från arbelsskadeförsäkringen skulle gå föriustig denna, därför att
vederbörande icke förmår prestera en bevisning, som fyller kraven enligt den
strängare bevisregeln, liksom den omständigheten att den utredning, som i allmänhel
i dag sker i yrkesskadefallen torde vara tillfyllest för att förhindra
missbruk, vill styrelsen föreslå, all del i försia hand las under övervägande
alt som arbetsskada betrakta vatie skada eller skadlig inverkan i arbetet, om
ej betydligt starkare skäl talar mol det.

Skulle
detta ej visa sig vara möjligt vill styrelsen, för att minimera riskerna för
felbedömningar, i andra hand föreslå att sådana fall. som enligt förslaget
skall omfattas av den strängare bevisregeln, omgärdas med föreskrifter om en
allsidig utredning i vae enskilt fall, innefattande bedömning av medicinsk och
annan expertis som kan vara aktuell m. fl. Här avses bl, a. också vederbörande
läkare inom företagshälsovården eller motsvarande, företrädare för
vederbörande personalvårdsorganisation, skyddsombud, chefen eller

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 63

annan
representant för den aktuella arbetsenhetens ledning, arbetskamrater och
företrädare förden lokala fackliga organisation, som den skadade/sjuke tillhör.

LO
anser att kommitténs förslag om en strängare bevisregel är en betydande
inskränkning av förslaget om ell utvidgat yrkessjukdomsbegrepp. Enligt vad LO
kan bedöma är kommitténs argument för en strängare bevisregel för de aktuella
sjukdomsgrupperna att svårigheterna att faslslälla orsakssambanden är speciellt
slora här, LO kan för sin del inle dela dessa farhågor och anser det därför
inte motiverat att bedöma reumatologiska sjukdomar, andra sjukdomar i ryggrad
och leder samt psykiska och psykosomatiska sjukdomar efter strängare regler i
sambandsfrågan, LO framhåller att praxis successivt kommer att bli vägledande
i arbetsskadebedömningen och att man därför inte behöver frångå principen att
ha samma bedömningskriterier för all form av skadlig inverkan i arbetet. En
särregel skulle också kunna leda lill risk för att vissa grupper av anställda
med ohälsa skulle bli sämre ställda än andra, LO föreslår således all
bevisregeln enligt kommitténs huvudförslag ges generell giltighet.

Även
statens handikappråd. Handikappförbundens ceniralkommitlé. De handikappades
riksförbund och Hörselkuratorernas förening avstyrker den strängare
bevisregeln. Regeln tillstyrks av bl, a. Försäkringskasseförbundet.

Sveriges
läkarförbund anser att del i ett inledande skede intill dess närmare erfarenhet
har vunnits kan vara motiverat med en strängare bevisföring för vissa
sjukdomar. Särskilt i fråga om psykiska och psykosomatiska sjukdomar är det
enligt förbundet otvivelaktigt många gånger svårt alt kunna peka på några
entydiga samband. Samtidigt anses det emellertid viktigt att rätten till
adekvat ersättning inte försvåras, om klara samband med arbetet föreligger. För
bedömningen av samband mellan psykisk sjukdom och skadlig inverkan i arbetet
föreslår förbundet att under en inledande period medverkan sker av specialist
i psykiatri, Erfarenhelerna härav bör därefter utvärderas under
specialistmedverkan för ställningstagande lill en eventuell uppmjukning av den
strängare bevisregeln,

5.5
Vissa ersättningsfrågor

Remissinstanserna
har i allmänhel lillslyrkl eller lämnat ulan erinran kommitténs förslag om
ersättning för inkomstföriust. 1 det följande behandlas vissa särskilda
ersättningsfrågor som har tagits upp av remissinstanserna,

SAF
och Sveiiges läkarförbund anser alt rätten lill sjukvårdsersättning från
arbetsskadeförsäkringen inte bör förenas med villkor om all vården lämnas inom
den offentliga vården eller av läkare eller tandläkare som är ansluten lill den
allmänna sjukförsäkringen.

Riksförsäkringsverket
anser att ersättningen vid sjukdom i analogi med vad som gäller för livränta
bör konstrueras så att sjukpenning enligt AFL ulgår under hela den av
arbetsskadan orsakade sjukdomstiden och alt ar-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 64

betsskadeförsäkringen
svarar för påfyllning upp lill 100 96 kompensation efter samordningstidens
slut.

Riksförsäkringsverket
påpekar vidare att föreslagna nedre gränser för livränta kan ge kraftiga
tröskeleffekter. Verket förordar att gränsen för ersättningsberättigad
nedsättning av arbetsförmågan sänks till i vart fall 1/20 och ifrågasätter om
någon absolut minimigräns för livränla bör införas. Verket finner därvid att
man för att undgå utbetalning av små livräntor alltid borde låta livränta under
en viss storlek, t, ex, 1/10 basbelopp, utgå i form av engångsbelopp.
Försäkringskasseförbundet förordar alt det införs en garantiregel om ett visst
minsta belopp, t, ex, 1 200 kr,, i alla livränteärenden och menar samtidigt att
sänkningen av invaliditetsgränsen från nuvarande 1/10 till 1/15 inte är
tillräckligt väl motiverad,

1
fråga om ersäimingsunderlagets övre gräns anför TCO och Sveiiges läkarförbundall
full kompensation för inkomstbortfall bör utges utan begränsning till 7,5
basbelopp,

TCO
menar att åldersgränserna för uppräkning av livränteunderiag för den som skadas
i unga år bör kompletteras med gränser vid 30, 35 och 40 år.

Kommitténs
uttalande om behovet av slandardsäkring av livräntor stryks under av slatens
handikappråd, LO, TCO, Handikappförbundens centralkommitté och De
handikappades riksförbund.

Förslagel
om möjlighet alt byta ut livränta mot engångsbelopp tillstyrks av bl, a,
arbetsmarknadsstyrelsen. Folksam framhåller i della sammanhang betydelsen av
att kommande regler om beskattning av engångsbelopp i ska-deslåndsfall görs
tillämpliga även pä arbetsskadeersättning. Försäkringsrådel avstyrker däremot
kommitténs förslag och anför bl, a, alt kapitalisering av livränla egentligen
inte hör hemma i en socialförsäkring och all tillämpningen av bestämmelsen om
utbyte torde bli ganska komplicerad,

5.6
Försäkringsskydd för efterlevande

Kommitténs
förslag till förmåner för efterievande tillstyrks i huvudsak av
remissinstanserna.

Kommitténs
konstruktion av änkeskyddet godtas av bl.a. riksrevisionsverkel,
ILO-kommittén, TCO och Folksam. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte
änkeskyddet borde följa samma regler som inom ATP, eftersom det gäller
kompensation för inkomstbortfall.

Kommitténs
förslag att slopa änklingslivräntan avstyrks eller sätts i fråga av bl, a, Svea
hovrätt, kammarrätien i Stockholm, socialstyrelsen, riksrevisionsverket,
statens personalnämnd, Försäkringskasseförbundel, Landstingsförbundet. TCO och
Folksam. Som skäl för att behålla denna livränta anförs bl, a, att kvinnor
numera förvärvsarbetar i allt större utsträckning och att även ett
änklingsskydd kan vara socialt motiverat. Vidare anses ett övergripande förslag
om familjepensionering böra avvaktas, ILO-kommittén ifrågasätter

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 65

dessulom
om inte den nya lagen bör kompletteras med en garantiregel för handikappad eflerlevande
make.

Av
delvis samma skäl som beträffande änkling finner bl, a, Svea hovrätt,
socialstyrelsen och slatens personalnämnd att också rätten för frånskild man
all få livränta bör behållas. Försäkringskasseförbundet är tveksamt till alt
livräntan skall kunna ulgå till frånskild men menar att hänsyn dock bör las
till försörjningsskyldighet som regleras i underhållsavtal.

Förslaget
om begravningshjälp godtas i allmänhet. Svenska kommunförbundet ifrågasätter
dock behovet av generell begravningshjälp och menar att sådan hjälp åtminstone
bör utges endast när ersättning inte utgår enligt tiänstegruppliv- eller
irygghetsförsäkring,

5.7 Administration
och besvärsorganisation m. m.

Den
föreslagna decentraliseringen av arbetsskadeärendena till försäkringskassorna
får i allmänhet ett positivt mottagande och tillstyrks av bl. a, riksförsäkringsverket,
statskontoret, försäkringsinspektionen, statens arbetsklinik,
Försäkringskasseförbundel, Svenska kommunförbundei, LO, TCO, Lantbrukarnas
rikstörbund. Svenska företagsläkarföreningen, Folksam och De handikappades
riksförbund. Flera remissinstanser tar upp frågor angående personalbehov,
lillgång på medicinsk expertis, utbildning och information, m. m.

LO
anser att ärenden angående livränla till efterlevande bör handläggas av
pensionsdelegation och att ärenden angående utbyte av livränta enligt YFL bör
prövas av riksförsäkringsverket. LO stryker under kommitténs uttalande om
samråd mellan verket och sakkunniga på arbetslivets område och förordar alt det
skapas ett särskilt samrådsorgan för detta ändamål.

Svenska
kommunförbundei ifrågasätter om inte ärenden angående utbyte av livränta mol
engångsbelopp bör handläggas av endast ett organ, förslagsvis
riksförsäkringsverkel. Vidare utgår förbundet från att riksförsäkringsverkel
kommer att rådgöra med sakkunniga på arbetslivets område genom sin centrala
pensionsdelegation. Om i stället en särskild delegation skapas, förutsätter
förbundet att kommunerna får representation i denna.

Samtliga
remissinstanser lillslyrker eller lämnar ulan erinran de förslag lill
övergångsålgärder i fråga om arbetsskadeförsäkringens besvärsorganisation som
har lagts fram av utredningen rörande besvärsorganisationen inom
socialförsäkringen m, m,

LO
och Folksam anser att alla skador som visar sig efter den nya lagens
ikraftträdande bör bedömas enligl denna,

5.8 Försäkringens
finansiering

Försäkringsinspekiionen
framhålleratl de kostnadsmässiga konsekvenserna synes vara förhållandevis
begränsade och inte bör inge några allvarliga betänkligheter. Inspektionen
anför vidare att förslaget innebär en viss om-

5
Riksdagen 1976. 1 samt. Nr 197

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 66

fördelning
av försäkringskostnader vilken dock har föga betydelse samt påpekar alt
kostnader för standardsäkring kan tillkomma.

Riksrevisionsverket
framhåller all det av utredningen inle framgår hur de totala kostnaderna för
arbetsskador - enligt nu gällande finansieringsregler - fördelas mellan
arbetsgivaravgifter och skatier. Finansieringen bör därför bli föremål för
vidare överväganden. Såvitt verket kan bedöma bör försäkringen för
arbetsskador genom ett schabloniserat förfarande kunna belastas med de
utgifter inom den allmänna försäkringen som orsakas av yrkesskador. Härigenom
uppnås dels att alt den allmänna försäkringens finansiering inle påverkas, dels
att socialförsäkringens utgifter för yrkesskador kan redovisas lill sitt
totala belopp,

Sveriges
läkarförbund anser att det bör utredas om viss del av sjukvårdshuvudmännens
kostnader för rehabilitering kan läckas av arbelsskadeförsäkringen.

SAF
menar att beräknade kostnadsminskningar och det numera slopade avgiftslakel
borde leda till alt försäkringsavgiften kan sänkas på sikt. Statskontoret
anser att underiagel för kommitténs bedömning om framtida kostnadsminskningar
är tveksamt med tanke på att nuvarande livräntor inte kan avvecklas på länge.

6 Föredraganden

6.1
Allmänna synpunkter

Yrkesskadeförsäkringen
är vår äldsta socialförsäkring. Den var länge vår enda obligatoriska försäkring
som gav ersättning vid sjukdom, invaliditet och dödsfall. Under de senasle
decennierna har del vuxit fram en allmän socialförsäkring med sjukförsäkring,
folkpension och ATP, Förutsättningarna för yrkesskadeförsäkringen har därmed
ändrats. Yrkesskadeförsäkringen är nu ett komplement lill den allmänna försäkringen
vid skador i arbelel. Kostnaderna för yrkesskadeförsäkringen, som helt belalas
genom arbetsgivaravgifter, motsvarar därför endast omkring I 96 av de totala
kostnaderna för den allmänna försäkringen.

Den
nuvarande försäkringen är reglerad i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
(YFL), Samordningen med den allmänna sjukförsäkringen har lösts så att
sjukförsäkringen svarar för sjukhjälpen under de försia 90 dagarna även i
yrkesskadefallen. Yrkesskadeförsäkringen har därigenom i huvudsak karaktären av
en livränteförsäkring. Under år 1975 gjordes ca 150 000 skadeanmälningar.
Omkring 90 96 av dessa gällde kortare ersätlningstid än 90 dagar och reglerades
därför enligl den nämnda samordningsregeln genom vanlig sjukförsäkring ulan att
yrkesskadeförsäkringen behövde kopplas in. Av återstående ca 15 000 skadefall
var II 000-12 000 kortvariga yrkesskadeärenden och ca 3
000-4 000 långvariga skador som ledde till livräntor, I omkring 250 fall gällde
det år 1975 dödsolyckor som ledde till livräntor

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 67

för
efterievande. Dödsolyckorna har under de senaste åren minskat från omkring 500
per år under 1950-lalel och över 400 per år under 1960-lalel.

Vid
livränlebedömningen enligl YFL har i tillämpningen slörre avseende kommit all
fästas vid den rent fysiska defekten än vid dess konsekvenser för den skadades
förvärvsförmåga. De allra flesta livränlefallen har kommit att avse låga
medicinska invaliditetsgrader, och för den övervägande delen yrkesskadade har
yrkesskadelivräntorna kommii all bli en ersäitning för lyte eller men i stället
för en kompensation för inkomstbortfall. En viktig uppgift för den år 1971
tillsatta yrkesskadeförsäkringskommittén har varil all överväga hur dessa båda
funktioner hos yrkesskadelivränlorna lämpligen kan skiljas ål.

Undertiden
som kommittén har arbetat har Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Privatljänstemannakar-lellen (PTK)
träffat en överenskommelse om irygghetsförsäkring vid yrkesskada (TFY), Till
TFY har också anslutit sig andra arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer,
och en liknande försäkring har införts på de statliga och kommunala
avtalsområdena. Numera står TFY och de övriga försäkringarna öppna för
praktiskt taget alla förvärvsarbetande. Genom dessa trygg-helsanordningar har
man avtalsvägen fåll en lösning av skadeståndsfrågan inom yrkesskadeskyddet som
ger de skadelidande kompensation när del gäller ersättning för lyte och men.
För yrkesskadeförsäkringen blir då uppgiften att åstadkomma kompensation av inkomstbortfallet
vid yrkesskada,

Yrkesskadeförsäkringskommitlén
har i sitt huvudbetänkande (SOU 1975:84) Ersäitning vid arbetsskada lagt fram
förslag till en ny lagstiftning på området. Kommittén konstaterar att det
allljämt måste vara en angelägen uppgift för lagstiftaren alt tillförsäkra dem
som drabbas av skador i sitt arbete ett särskill ekonomiskt skydd. Bl, a, pekar
kommittén på att den förvärvsarbetande - utöver den allmänna faran att komma
till skada som alla människor utsätts för - också fär bära de skaderisker som
alstras vid alll produktivt arbeie ulan att han själv i någon större
utsträckning kan påverka denna risksituation. Risken ati råka ul för skada i
arbetet är fortfarande belydande trots den kraftfulla satsning som under
senare lid har gjorts genom arbetarskyddet föratt i olika avseenden förbättra
arbetsmiljön. Kommittén föreslår ett förbättrat försäkringsskydd för
inkomstbortfall vid skador i arbetet och att dessa frågor liksom hittills skall
regleras i en särskild lag.

Inom
ramen för vad som framstår som socialt och samhällsekonomiskt motiverat anser
kommittén att lagen genom sill försäkringsskydd i princip bör försätta den
yrkesskadade i samma ekonomiska siluation som om skadan inte hade inträffat.
Kommittén föreslårdärföratt det nuvarande medicinska invalidiletsbegreppet i
yrkesskadeförsäkringen skall ersättas med den allmänna försäkringens
ekonomiska invalidilelsbegrepp. Del blir därigenom den reella nedsättningen i
den försäkrades förmåga alt skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete som
bestämmer ersättningens storlek. Ett sådant re-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 68

gdsystem
öppnar också möjligheter lill en bätlre och mera rationell samordning mellan
yrkesskadeförsäkringen och socialförsäkringen i övrigi, 1 fräga om samordningen
mellan allmänna pensionsförmåner och arbeisska-delivränla föreslår kommittén
förenklade regler jämfört med vad som nu gäller, Livränian föreslås därvid
täcka den del av inkomstföriusten vid arbetsskada som inte ersätts genom
förtidspension och gälla fram lill pensionsåldern vid 65 år med en enkel
garantiregel för tiden därefter.

Som
en annan grundregel föreslår kommittén att alla skador och sjukdomar som har
uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet skall
anses som arbetsskador. Denna regel ersätter bl, a, nuvarande förteckning över
ersättningsgrundande yrkessjukdomar. Kommittén lägger därvid också fram förslag
om bevisreglernas utformning.

När
det gäller frågan om ersäitning för lyte och men hos de skadade framhåller
kommittén att arbetsgivarna genom avtal om trygghetsförsäkring har tagit på sig
ett skadeslåndsrättsligt ansvar för personskada som har or-,sakats av arbelel.
Genom avtalen om Irygghetsförsäkring kan den skadade tillförsäkras ersättning
för lyte och men på grund av skador i arbetet. Denna fråga har därigenom enligl
kommitténs mening fåll en lillfredsslällande lösning. Kommittén föreslår därför
alt den nya lagstiftningen renodlas lill en på inkomstbortfallet inriktad
socialförsäkring. Kommittén finner del därvid angeläget att i princip
genomföra räll lill full ersäitning för inkomstbortfall till den som drabbas
av skada i sitt arbete. Med dessa utgångspunkter lägger kommittén fram förslag
till en helt ny lag om arbetsskadeförsäkring. Den nya lagen föreslås gälla
inkomstbortfall för skador och sjukdomar som har uppställ i arbelel då dessa
har varat längre än 90 dagar. Under en sam-ordningslid på de första 90 dagarna
föreslås liksom nu i huvudsak en lill-lämpning av de allmänna reglerna i
sjukförsäkringen om bl, a. sjukpenning.

Jag
ansluler mig lill de nu återgivna principerna för den framlida lagstiftningen
om försäkring vid skada i arbetet vilka också har lått en bred anslulning vid
remissbehandlingen. Den anknyining till ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp som
kommittén förordar har tillstyrkts av praktiskt laget alla remissinsianser. En
höjning av kompensationsgraden till i princip 100 96 av inkomstförlusten
tillstyrks också i allmänhet av remissinstanserna, bl, a. av
försäkringsinspekiionen. Delsamma gäller kommitténs förslag om arbetsskadebegreppet.
Del finns enligl min mening särskild anledning att stryka under betydelsen av
att den nya lagstiftningen i enlighet med kommitténs förslag kan ges formen av
en renodlad socialförsäkring för inkomstbortfall med i princip full kompensation
för inkomstförlust på grund av skada i arbetet. Jag ålerkommer i del följande
till den närmare utformningen av den nya lagen om arbelsskadeförsäkring,

I
skattehänseende gäller alt sjukpenning och livränla enligl lagen avses ulgöra
skattepliktig A-inkomst liksom motsvarande ersättningar enligl YFL, Det innebär
att beloppen beskallas individuellt hos makar och grundar rält lill
förvärvsavdrag i den mån förutsättningar härför föreligger i övrigi.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 69

1
administrativt hänseende har en decentralisering frän riksförsäkringsverket
till de allmänna försäkringskassorna av en stor del av yrkesskadeärendena
nyligen genomförts efler förslag av kommittén. Kommittén föreslår nu all
decentraliseringen skall fullföljas genom alt samtliga ärenden enligt den nya
lagen skall avgöras av de allmänna försäkringskassorna i försia instans. Jag
ålerkommer även lill denna fråga liksom lill ett förslag om vissa
övergångsålgärder beiräffande besvärsorganisalionen inom yrkesskadeförsäkringen
som samtidigt med kommitténs förslag har lagls fram i ett delbetänkande (Ds S
1975:9) av uiredningen rörande besvärsorganisationen inom socialförsäkringen m,
m,

6.2
Lagens tillämpningsområde

Kommittén
föreslår i betänkandet att arbetsskadeskyddet i den nya lagen liksom enligl YFL
skall gälla den som är arbetstagare. Härefter har kommittén i en särskild
skrivelse lill regeringen anmäll att den undersitt fortsatta arbete beiräffande
bl, a. den frivilliga yrkesskadeförsäkringen har funnit all
arbetsskadeförsäkringen i likhet med den allmänna försäkringen bör omfatta alla
förvärvsarbetande och all kommittén i sill slutbetänkande därför ämnar föreslå
att försäkringsskyddet skall sträckas ut lill egenförelagare och uppdragstagare.
Jag förordar att arbetsskadeskyddet i den lag om arbetsskadeförsäkring som i
detta sammanhang föreslås får gälla för arbetstagare. Till frågan om
arbetsskadeskyddets ulsträckning lill egenförelagare och uppdragstagare avser
jag att återkomma när kommittén har slutfört sitt återstående utredningsarbete.

Kommittén
föreslår att nuvarande undantag från försäkringsskyddet för arbetsgivares make
och familjemedlemmar skall slopas. Undantagen har motiverats med alt del är
svårt alt i dessa fall avgöra oni något egentligt anställningsförhållande
föreligger. Om del ändå kan konstateras att den anhörige verkligen är
arbetstagare, anser jag emellertid i likhet med kommittén att del inte finns
skäl all undanta honom från arbeisskadeskydd. Jag föreslår därför all nuvarande
undantag inle förs över lill den nya lagen.

Den
nuvarande yrkesskadeförsäkringen gäller också för vissa elever i yrkes- och
annan utbildning enligt särskild förteckning som regeringen fastställer.
Kommittén anseratt sättet att avgränsa elevförsäkringens personkrets är mindre
ändamålsenligt, eftersom förteckningssystemet leder lill behov av upprepade
ändringar och kompletteringar i takt med all skolor upphör eller tillkommer.
Kommittén föreslår i slällel en allmän regel av innebörd att tillhörigheten
lill försäkringen skall knytas lill rälten till studiestöd, med vissa
kompletterande bestämmelserom skydd under arbetsmarknadsutbildning m, m.

Till
grund för del nuvarande förteckningssystemei ligger alt vissa yrkesutbildningar
har ansetts förenade med särskild risk för yrkesskada. Som

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 70

kommittén
har framhållit är den förteckning som gäller i dag mindre tillfredsställande.
Jag förordar därför att reglerna omarbetas för alt bättre motsvara de krav som
kan ställas. En utgångspunkt för de nya reglerna bör vara att försäkringsskyddet
inom arbelsskadeförsäkringen skall sträckas ul lill studerande i den mån
utbildningen kan anses vara förenad med särskild risk för arbetsskada.
Försäkringsskydd bör finnas under utbildningsmoment då sådan risk föreligger.
Detta kommer främst i fråga vid olika slag av utbildning med praktisk
inrikining. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör lå besluta
om de föreskrifter som behövs.

6.3
Arbetsskadebegreppet

Frågan
om arbetssjukdomarnas avgränsning har alltsedan yrkesskadeförsäkringens tillkomst
ägnats stor uppmärksamhet, inte minst av arbetstagarorganisationerna.
Yrkesskadeförsäkringskommittén framhåller att det har framstått som en
angelägen uppgift att i största möjliga utsträckning tillmötesgå de önskemål
om en utvidgning i olika hänseenden av arbelsskadebegreppel som länge har
funnits. Den naturliga målsättningen vid lagstiftning angående
ersätmingsberättigande arbetssjukdomar är enligt kommitténs uppfaltning att
bestämmelserna skall omfatta sådana sjukdomar som kan härledas till arbetet
eller arbetsförhållandena. Kommittén hardärvid kommit fram till att nuvarande
uppräkningsmetod bör ersättas med en allmän regel av innehåll att varje skada
till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbelel skall anses som
arbetsskada. Härtill knyts bevisregler som behandlas i det följande.

Kommitténs
förslag om arbelsskadebegreppel tas emot positivt av remissinstanserna som
anser del vara en angelägen reform, Förslagel tillstyrks av bl, a, LO, TCO,
socialstyrelsen, riksförsäkringsverkel, försäkringsinspekiionen,
arbetarskyddsstyrdsen, Försäkringskasseförbundel, Sveriges läkarförbund och
Svenska företagsläkarföreningen.

Det
är enligt min mening tillfredsställande att kommittén har ansett det möjligt
all nu föreslå en generell beskrivning av arbelsskadebegreppel. Med det
nuvarande systemet finns alllid en risk att någon som borde ha varit berättigad
till försäkringsskydd blir utestängd från detta pågrund av ofullkomUgheter i
lagens utformning. Genom en allmän regel kan tillämpningen knyta an till
utvecklingen på ett bättre sätt än som är möjligt med de nuvarande
bestämmelserna. Även från lagieknisk synpunkt aren allmän regel att föredra
framför en detaljrik uppräkning i form av en förteckning över yrkessjukdomar.
Farhågorna föratt en allmän regel skulle innebära oklarhet om försäkringens
räckvidd börenligt min uppl\utning inle överdrivas. Tämligen snart uppkommer i
praxis en mängd typfall som ger stadga ål tolkningen. År 1954 slopades
uppräkningen av farliga ämnen som kunde ge upphov lill yrkesskada, och
uppräkningen ersattes med en allmänt hållen regel, Erfarenhelerna av denna
ordning är goda. Med det anförda ansluter jag mig lill kommitténs förslag om en
generell beskrivning av arbelsskadebegreppel.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 71

Som
kommittén har framhållil bör med skadlig inverkan i arbelel i princip avses
inverkan av sådan i arbetsmiljön förekommande faktor som kan påverka den
fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt. Utöver de faktorer som anges i YFL -
ämne, energisirålning, ensidiga, ovanliga eller ovanligt ansträngande
rörelser, fortgående, upprepat eller ovanligt tryck, skakningar eller
vibrationer från maskiner eller verktyg, buller samt smitta - kan som exempel
anföras låga eller höga temperaturer, hastiga temperaturväxlingar, fukt samt
kraftigt drag. Till de skadliga faktorerna hör vidare alla ensidiga, ovanliga
eller ovanligt ansträngande arbetsmoment, således även ansträngande
arbetsställningar. Även psykiskt påfrestande förhållanden som är direkt knutna
till arbelel kan ha sådan skadlig inverkan som enligt min mening bör omfattas
av den nya lagen.

För
smittosamma sjukdomar har kommittén ansett del nödvändigt att föreslå speciella
regler. Kommittén finner det nämligen orealistiskt att låta
arbelsskadeförsäkringen omfalta även förkylningssjukdoniar och andra likartade
infektionssjukdomar som kan drabba var och en oberoende av om han
förvärvsarbetar. Dessa sjukdomar antas som regel inle sträcka sig över
samordningstiden 90 dagar och utgör alltså oftast inte någol problem för arbetsskadeförsäkringen.
Det kan dock förekomma sådana fall då sjukdoms-förioppet genom tillstötta
komplikationer blir långvarigt. Kommittén har funnit det ofrånkomligt all
arbetsskadeskyddel för smittosamma sjukdomar preciseras genom en
sjukdomsförteckning. Denna föreslås bli inlagen i en särskild förordning om
arbetsskada orsakad av smitta. I förhållande till den nuvarande
yrkessjukdomskungörelsen har förteckningen över smittosamma sjukdomar som är
ersättningsberättigande i kommitténs förslag kompletterats med den s, k,
sjukhussjukan (resistenta slafylokockinfektioner). Vidare föreslås att skyddel
vid smitta inte längre skall vara knutet lill vissa angivna yrkeskategorier.

Kommitténs
förslag beträffande de smittosamma sjukdomarna tillstyrks av bl, a, socialstyrelsen
och arbetarskyddsstyrelsen medan några andra remissinstanser är mer tveksamma
till behovei av en särskild förteckning för dessa fall.

För
egen del anserjag del nödvändigl all tills vidare ha en särskild förteckning
över de smittosamma sjukdomar som skall omfattas av arbetsskadeskyddel. Som
kommittén har föreslagit bör även den s, k, sjukhussjukan ingå i denna
förteckning. Med det anförda ansluterjag mig till kommitténs förslag i denna
fråga. Jag ålerkommer närmare till reglerna vid smiilosamnia sjukdomar i
specialmotiveringen lill lagförslaget,

6.4
Bevisreglerna

Ulvecklingen
har successivt gått mol en för de skadade mer generös bedömning av kravei på
samband mellan å ena sidan olycksfall eller annan inverkan i arbelel och å
andra sidan uppkommen skada. Enligt den nu-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 72

varande
bevisregeln, som lillkom år 1967, skall sådani samband och följaktligen
yrkesskada anses föreligga, om inte betydligt starkare skäl talar mot det.
Tillämpningen av regeln har lett till en åsyftad uppmjukning av tidigare praxis
till de skadades förmån. Ålskilliga avgöranden av försäkringsdomslolen belyser
delta förhållande. Kommittén föreslår att den nuvarande bevisregeln skall
föras över oförändrad som en huvudregel lill den nya lagen. Den föreslås där
gälla för alla skador till följd av olycksfall och för samtliga yrkessjukdomar
som enligt nuvarande lagstiftning bedöms som yrkesskada. Den skall också få
lillämpning på några av de sjukdomar som genom övergången lill ett generellt
arbetsskadebegrepp kommer alt föras in under försäkringsskyddet, t. ex,
vibrationsskador på nerver,

I
fråga om vissa sjukdoniaranser kommittén alt svårigheterna att fastställa
orsaken är särskill stora. Olika faktorer kan niedverka lill sjukdomens uppkomst,
och kommittén anser det i vissa fall inle möjligt alt avgöra vilken faktor som
är mest betydelsefull, Särskill gäller detta psykiska och psykosomatiska
sjukdomar. Betydande bedömningssvårigheter sägs föreligga även beträffande
sådana sjukdomar för vilka grundsjukdomen kan häriedas till degenerativa
förändringar eller vilkas ursprung över huvud tagel inle kan faslslällas.
Kommittén har därför ansett att en förulsällning för all dessa svårbedömda
sjukdomar skall kunna inlemmas i arbetsskadeskyddel är all en strängare bevisregel
får gälla för dem. Kommittén föreslår för dessa fall alt orsakssamband skall
anses föreligga om övervägande skäl talar för sådani samband. Denna strängare
bevisregel föreslår kommittén för tre grupper av sjukdomar, nämligen
reumatologiska sjukdomar, andra sjukdomar i ryggrad och leder samt psykiska
och psykosomatiska sjukdomar.

Kommitténs
förslag om en strängare bevisregel för vissa sjukdomar avstyrks av flera
remissinsianser, bl, a, socialstyrelsen, statens handikappråd, LO och Sveriges
läkarförbund.

Del
skulle enligl min mening vara olyckligt om vissa sjukdomar - t, ex,
ryggsjukdomar - som genom arbelsskadebegreppets ulsträckning kommer att falla
under lagen skulle särbehandlas i bevishänseende så att de som drabbas av dessa
sjukdomar flck svårare än andra att siyrka sin räll lill ersättning. Jag
föreslår därför all bevisregeln i den nuvarande lagen oförändrad förs över
till den nya lagen och därvid ges generell tillämpning på samtliga slag av
arbetsskador. Jag vill samtidigt framhålla all kraven på en noggrann utredning
måste anses särskilt stora när det gäller prövningen av de sjukdomar som
kommittén har velat undanta från den vanliga bevisregeln. Jag återkommer till
denna fråga i specialmotiveringen till lagförslaget.

Som
kommittén har framhållil är det självfallet av stor vikl all den medicinska
expertis som yttrar sig i ett skadeärende är väl insatt i reglerna och
formulerar sina utlåtanden med beaktande av reglernas innehåll. Jag vill i
anslutning härtill framhålla alt det är ofrånkomligl att sambandskravet vid en
bedömning enligt arbelsskadeförsäkringen ibland måste ställa sig

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 73

annorlunda
än vid en renl medicinskt vetenskaplig bedömning. Detta bör beaklas vid
utformningen av utbildningen förden medicinska expertis som biträder vid
utredningen av arbelsskadefall. Jag ålerkomnter senare till
ui-redningsförfarandet i arbelsskadeärenden saml lill vissa utbildnings- och
handläggningsfrågor.

6.5
Ersättning för inkomstförlust m. m.

6.5.1 Allmänt

Enligl
vad jag har förordat tidigare bör arbelsskadeförsäkringen vara en renodlad
försäkring för inkomslborlfall. Livräntan skall i likhei med förtidspensionen
inom den allmänna försäkringen grunda sig på ett ekonomiskt
invaliditetsbegrepp. För både sjukpenningen från arbelsskadeförsäkringen efter
samordningslidens slut och livräntan skall därvid gälla en i princip
lOO-procentig kompensationsnivå. Vidare bör arbelsskadeförsäkringen samordnas
med den allmänna försäkringen på ett sådant sätt all arbelsskadeförsäkringen
skall vara kompletterande i förhållande lill den allmänna försäkringen.

När
del gäller förniånerna vid sjukdom föreslår kommittén att del nuvarande
systemet med en samordning under de första 90 dagarna skall gälla även i
fortsäitningen. Jag tillstyrker i likhei med remissinstanserna della förslag.
Kommittén föreslår endast mindre ändringar beträffande sjukförmånerna under
samordningstiden och i fråga om sjukvårdsersättning efler samordningslidens
slut. Till dessa frågor återkommer jag i specialmotiveringen till lagförslaget,

6.5.2 Invaliditetsbedömning
m. in.

Kommittén
framhåller all en anknyining till den allmänna försäkringens ekonomiska
invalidilelsbegrepp innebär att arbetsskadelivränian skall avse skadans
försörjningsekonomiska konsekvenser. Beträffande äldre försäkrad skall vidare
las särskild hänsyn till arbetsmarknadsmässiga faktorer. Eftersom
arbelsskadeförsäkringen skall syfta lill i princip full ersättning vid inkomstbortfall
blir någol inlervallsyslem vid invalidiieisbedömningen liknande den allmänna
försäkringens inte aktuellt för arbelsskadeförsäkringens del. Bedömningen måsle
i stället ta sikte på den inkomstförlust som uppkommer i varje enskilt fall.

Den
bedömning sont bör ligga till grund för livräntans storlek blir med ell
ekonomiskt invalidilelsbegrepp en jämförelse mellan å ena sidan den inkomsl som
den försäkrade skulle ha uppnått om skadan inte hade inträffat, och å andra
sidan deninkomst han kan beräknas uppnå trots skadan. Som utgångspunkt för
beräkning av den förstnämnda inkomsten börenligt kommittén användas ett s, k,
livränteunderiag. Till denna fråga återkommer

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 74

jag
i det följande. För att kunna bestämma det andra ledet i jämförelsen, dvs, den
inkomsl som den försäkrade kan beräknas uppnå trots skadan, framhåller kommittén
alt den försäkrades kvarvarande förvärvsförmåga måste klarläggas. Härvid kan
såväl faktiska som beräknade omsländigheler vara av betydelse, t, ex, den
försäkrades medicinska status, den inkomsl som han trots skadan faktiskt har,
hans utbildning, lidigare verksamhet, ålder, bosätiningsförhållanden,
rehabiliteringsbehov och rehabilileringsmöj-ligheter samt hans situation på
arbetsmarknaden.

Kommittén
påpekar att det ofta stöter på svårigheter all i omedelbar anslutning lill en
långvarig sjukperiod med någon högre grad av säkerhel bedöma den framlida
nedsättningen av förvärvsförmågan hos en skadad. Det kan därför i osäkra fall
vara lämpligt att till en början bestämma livränian fören begränsad tid föratt
lä möjlighel all följa den kommande utvecklingen. Man kan även under denna lid
pröva lämpliga rehabilileringsålgärder och la en uppfattning om hur den skadade
anpassar sig till den nya förvärvssituationen. Kommittén anser att livränian i
princip inte bör faslslällas definitivt förrän den rehabilitering sorn kan
vara lämplig och möjlig i varje särskill fall har genomförts. En .sådan ordning
gör del också möjligt all ulan tidsutdräkt filta del första beslutet i
ersättningsfrågan i avvaktan på livräntans slutgiltiga faslslällande.

Jag
ansluter rnig lill de av kommittén sålunda angivna principerna för
invalidiieisbedömningen vid arbetsskada. Jag vill betona vad kommittén har
framhållit i fråga om tidsbegränsade livräntor. Del lorde ofta vara lämpligt
att avvakta möjligheterna till rehabilitering innan en livränta fastställs
slutgiltigt.

En
fråga som uppkommer i samband med rehabiliteringen är i vilken utsträckning den
försäkrade skall anses vara skyldig all medverka lill all avhjälpa de
ekonomiska följderna av arbetsskada. Som kommittén har framhållil bör som en
allmän princip gälla att den försäkrade skall vara skyldig alt, om den framtida
inkomstförlusten därigenom kan antas komma att begränsas, gå igenom
rehabiliteringsåtgärder av medicinsk art och andra åigärder sont syftar till
att underiätta den försäkrades återgång till arbetet, t, ex, ontskolning eller
arbetsträning. Åtgärderna ntåste givetvis bedömas som rimliga och skäliga i
förhållande lill den försäkrades förulsällningar och bedömningen bör ske i
sarnråd med den försäkrade.

För
äldre försäkrade förordar jag i likhet med kommittén all invalidiieisbedömningen
skall ske efter samma principer som gäller inom förtidspensioneringen efter
1970 års reform. Skyldigheten alt underkasta sig omskolning till ell nytt yrke
eller all flytta lill annan ort kan därvid successivt mjukas upp för de äldre
för alt så småningoni hell efterges.

En
annan fråga som kommittén lar upp är vilken belydelse del rådande,
arbetsmarknadsläget skall anses ha för den försäkrades kvarvarande
lor-värvsförmåga. Om den försäkrade på grund av en arbetsskada måste byta yrke
och trots ihärdiga ansträngningar inte lyckas la ett nyll arbete, kan

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 75

det synas obilligt att vid livränleprövningen beräkna en
reslarbetsförmåga för honom, Å andra sidan bör det enligl kommitténs mening
inle komma i fråga att låta arbelsskadeförsäkringen svara för sådant
inkomstbortfall som kan anses vara följden av en tillfällig konjunkturnedgång.
Utgångspunkten för bedömningen bör därför enligt kommittén vara den försäkrades
möjligheler alt skaffa sig förvärvsarbete vid ett normalt arbetsmarknadsläge.
För egen del instämmer jag i all livränieprövning i princip bör ske mol
bakgrund av ell normalt arbetsmarknadsläge,

6.5.3 Omprövning av livränla

En naturiig följd av del ekonomiska invalidiletsbegreppet
är som kommittén franihålleralt del ntåsle finnas möjlighet till omprövning av
periodisk ersättning vid ändrade förhållanden. De faktorer som ligger lill
grund för invalidiietsbedömningen är i många fall så osäkra att del skulle vara
orimligl alt inte ändra livränian,om den framlida ulvecklingen tåren annan
riktning än vad som förutsattes när livräntan bestämdes. Kommittén har därför
föreslagit att livränta - i likhet med vad som gäller i nuvarande system
-skall kunna omprövas i såväl höjande som sänkande riktning. Tidsbegränsade
livräntor bör enligl kommittén liksom nu omprövas vid den bestämda
ersältningsperiodens slut. Vad beträffar livräntor som fastställs all ulgå
tills vidare, sedan nedsättningen av förvärvsförmågan har bedömts som varaktig,
måsle enligl kommitténs uppfattning för omprövning krävas alt en ändring av
belydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för
ersättnings-beslutet. Som en riktpunkt bör därvid gälla alt omprövning skall
ske, om inkomständringen' uppgår till minsl 1/20 av den årliga inkomsl av
förvärvsarbete som den skadade skulle ha uppnått som frisk.

Remissinstanserna har genomgående godtagit kommitténs
förslag till principer för omprövning av livränla. Jag ansluter mig till
förslaget. Reglerna för omprövning behandlas närmare i specialmotiveringen till
lagförslaget,

6.5.4 Nedre gränser jÖr livränta ni. m.

Principen om full kompensation vid inkomstbortfall skulle
hell genomförd leda lill att vae nedsättning av förvärvsförmågan, hur liten den
än var, ersattes genom livränta. Små nedsättningar av förvärvslorrnågan är emellertid
vanskliga alt konstalera, Dessulom brukar de skadade i regel övervinna mindre
handikapp efter någon tid. Med hänsyn härtill och då del inte kan anses
föreligga några starkare sociala skäl att kompensera alltför obetydliga
inkomstbortfall, föreslår kommittén en nedre gräns för den ersätmingsberättigande
invaliditeten, Enligl kommitténs mening bör gränsen lämpligeii sällas vid en
nedsättning av förvärvsförmågan med 1/15, Kommittén anser vidare att en hell
lilen inkomstminskning inte har någon egentlig belydelse för försörjningen,
Föratt undvika all obetydligt inkomstbortfall skall kunna

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 76

berättiga
till livränta loreslår kommittén därför också en absolut minimigräns vid 1/4 av
basbeloppet. Kommittén framhåller i della sammanhang all TFY ger kompensation
för inkomstbortfallet i den mån ersättning inle ulgår från
arbelsskadeförsäkringen.

Kommitténs
förslag har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. Jag ansluler mig lill
de överväganden som kommittén har gjort och förordar att förslagel genomförs.

Kommittén
föreslåratl del liksom f. n, skall finnas vissa begränsade möjligheler till
utbyte av livränla mot engångsbelopp. Försäkringsrådet avstyrker i sill
remissyttrande kommitténs förslag och anför bl, a, all kapitalisering av
livränta inle hör hea\ma i en socialförsäkring och att lillämpningen av den
föreslagna bestämmelsen torde bli ganska komplicerad, Somjag tidigare har
framhållit innebär övergången lill ell ekonomiskt invalidilelsbegrepp all
livränian kommeratt utgöra en renodlad försäkring för inkomstbortfall, Enligl
min mening är utbyte mot engångsbelopp inte förenligt med denna
inkomsiborllällsprincip. Jag förordar därför alt reglernaom utbyte av livränla
mol engångsbelopp inte skall föras över till den nya lagen om arbelsskadeförsäkring,

6,5.5
Allmänt om ersättningsundeiiaget för sfukpenning och livränta

Den
årliga arbetsförtiänsten enligt YFL beräknas med utgångspunkt i ,den
försäkrades inkomslförhållanden vid liden för skadan. Den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt AFL innefattar däremoi en uppskattning av den årsinkomst av
förvärvsarbete som den försäkrade kan antas komma att tills vidare åtnjuta.
Antagandena om den sjukpenninggrundande inkomsten brukar avse en tidrymd av
ett år framåt.

Övergången
till ett ekonomiskt invalidilelsbegrepp och införandel av en kompensationsnivå
på 100 ?-6 innebäratt större vikl än tidigare måsle läggas vid en korrekt
anpassning till akluella förhållanden av del inkomstunderiag som skall vara
utgångspunkt för beräkning av inkomstförlust lill följd av arbetsskada,

1
fråga om sjukpenning från ,'\FL kan den försäkrade numera anrnäla
inkomständring även under pågående sjukdomsperiod och med verkan på den
sjukpenninggrundande inkomsten efter en väntetid av 30 dagar, Della innebäratt
sjukpenning enligt AFL successivt kan stiga under denna period medan
sjukpenningen enligt YFL är låst vid inkomsiförhållandena vid tiden för skadan
och således förblir oförändrad. Enligt en garaniiregel i YFL får dock
sjukpenningen inom yrkesskadeförsäkringen inte ulgå med lägre belopp än som
skulle ha utgått från den allmänna sjukförsäkringen om det inle varit fråga om
yrkesskada,

Kommiiién
har funnii att den beräkning av den åriiga arbetsförtjänsten som f n, sker
enligt YFL inle ger ett tillräckligt ändamålsenligt underlag för beräkning av
sjukpenning inom arbetsskadeförsäkringen. Kommittén

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 77

anser
det också önskvärt att samma beräkningsgrunder för sjukpenning får gälla inom
hela socialförsäkringsområdet. Kommittén föreslår därför att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall läggas till grund även för sjukpenning
från arbetsskadeförsäkringen. För den som inte är sjukpenningförsäkrad men ändå
har inkomsl av förvärvsarbete föreslås som sjukpenningunderiag hans inkomst av
sådant arbeie beräknad med tillämpning av bestämmelserna om
sjukpenninggrundande inkomsl. Liksom f n, skall finnas hel och halv
sjukpenning. Hel sjukpenning efter samordningstiden skall motsvara 1/365 av
sjukpenningunderiaget. Genom att sjukpenningen på detta sätl även efter
samordningslidens slut grundas på den försäkrades sjukpenninggrundande inkomsl
kan sjukpenningen under hela sjukdomsperioden anpassas i förhållande lill den
inkomst den försäkrade skulle ha haft som frisk.

Jag
ansluter mig till kommitténs förslag om ersättningsunderiag för sjukpenning
som har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla remissinsianser.

Livräntan
skall i likhet med sjukpenningen inom arbetsskadeförsäkringen utgöra i princip
full kompensation för den av arbetsskadan föranledda inkomstförlusten, Enligl
kommitténs mening bör därför samma inkomstunderiag ligga lill grund för både
sjukpenning och livränla. Kommittén föreslår således att livränla normalt skall
bestämmas på grundval av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid den
tidpunkt från vilken livräntan skall utgå. Kommittén föreslår vidare att
livränian liksom f n, skall anknyta lill basbeloppet enligl AFL och därigenom
vara värdebeständig. Kommittén uttalar sig vidare för en anpassning efter den
allmänna standardhöjningen i någon form av slandardsäkring.

Även
beträffande ersällningsunderiaget för beräkning av livränla bilräder jag
kommitténs förslag, Livränian böräven i fortsättningen följa basbeloppet och
därigenom vara värdebesländig. Den i betänkandet berörda frågan om
standardsäkring av livränta på grund av arbetsskada ulreds f n, av pensionskommittén.

Eftersom
maximigränsen för beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande
inkomst enligt AFL har fastställts lill 7,5 gånger del vid årets början
gällande basbeloppet, föreslår kommittén samma övre gräns för bestämmande av
arbetsskadeersätlning. De nuvarande reglerna om livränta i YFL lar endasl
begränsad hänsyn till inkomstdelar mellan två och fem basbelopp och innehåller
ett tak vid fem basbelopp,

Enligl
den allmänna sjukförsäkringens regler skall den sjukpenninggrundande inkomsten
uppgå lill minsl 4 500 kr, för alt sjukpenning skall utges. Inom YFL finns en
minimigräns för beräkning av årlig arbetsförtiänst. Den är sedan år 1967 I 800
kr, vilkel överensstämmer med den gräns som då gällde som minimiinkomsl för
räll till sjukpenning enligl AFL, Uppgår årsförtiänsten inte till minsl I 800
kr,, beräknas den alltså alllid lill delta belopp. Kommittén föreslår nu att ersättningsunderiagel
för sjukpenning efter samordningstidens slut skall beräknas till 4 500 kr. även
om årsinkomsten

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 78

inte
uppgår lill detta belopp. Samma regel föreslås för beräkning av
livränleunderiaget. Därigenom återknyts ininimiinkomslen inom arbetsskadeförsäkringen
till lägsta sjukpenninggrundande inkomsl enligt AFL, Den angivna regeln
föreslås gälla efter utgången av samordningsliden med sjukförsäkringen på 90
dagar.

De"
här föreslagna reglerna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesia
remissinstanserna. Ett par remissinsianser anser all kompensation för
inkomstbortfall bör ges utan begränsning lill 7,5 basbelopp. För egen del
anserjag i likhet med kommittén all arbelsskadeförsäkringen bör följa den övre
inkomstgräns som enligt AFL gäller för såväl sjukpenning som ATP, Det bör
understrykas all förslagel på denna punkt i förhållande till nuvarande
bestämmelser innebär en väsentlig höjning av livränian vid arbetsskada. Jag
förordar därför att kommitténs förslag genomförs även i delta avseende. Jag
biträder även kommitténs förslag om en samordning mellan arbetsskaddivränia och
förtidspension i sådana fall då livränta och pension avser att kompensera samma
inkomslborlfall. Jag återkommer i specialmotiveringen till några detaljfrågor
som bl, a, gäller utformningen av reglerna om fastställande av
ersältningsunderlaget för livränta,

6,5,6
Ersältningsiinderlag for unga försäkrade

Beträffande
vissa försäkrade hardet inle ansetts tillfredsställande att fastställa en
livsvarig egenlivränta eller en efterievandelivränta enbart med hänsyn till
inkomsiförhållandena vid skadetillfällel. Detta gäller bl, a, när den
försäkrade vid skadetilirället var så ung all han inte hade hunnit lå full lön
i sill yrke. Därför föreskrivs i YFL all en uppräkning av den årliga
arbelsförtiiinslen skall ske vid !8, 21 och 25 års ålder. Uppräkningen görs
samtidigt med att den åriiga arbetsförtiänsten fastställs men iräder inle i
kraft förrän den skadade uppnår respektive ålder. Regeln kommer lill användning
i endasl ett fåtal fall.

Kommittén
har vid en undersökning av förhållandena inom vissa branscher dragit
slutsatserna att en icke obetydlig ökning av lönerna sker upp till 25-årsåldern
och alt inkomstökningen är störst i de lägsta åldrarna. Med hänsyn härtill
anser kommittén att systemet med uppräkning av den årliga arbetsförtiänsten för
unga försiikrade bör behållas. Någon ändring av de åldersgränser som nu gäller
föreslås inle. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.

En
studerande har under utbildningstiden som regel ingen eller mycket låg
arbetsinkomst, YFL innehåller därför den specialbesiämmelsen att den åriiga
arbeisfönjänsten för en studerande som drabbas av yrkesskada skall beräknas
till vad han skulle ha förtiänat. om han vid liden för skadan hade avbrutit
studierna och ägnat sig ål förvärvsarbete.

Liksom
vid uppräkningen av den åriiga arbetsförtiänsten för unga försäkrade
eftersträvar man i den nuvarande lagstiftningen en så individuell

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 79

bedömning som möjligt. Man försöker bilda sig en
uppfattning otn vilka möjligheler den försäkrade i varje särskilt fall med
hänsyn lill sina förutsättningar skulle ha haft på arbetsmarknaden, om han
hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta.

Genom att reglerna lar sikte på inkomsten vid ett
studieavbrott i stället för inkomsten efter avslutad utbildning kan den som
under studietiden ådrar sig en yrkesskada komma all drabbas förhållandevis
hårdare än den som skadas i sill arbeie. Della är enligl kommitténs mening en brist
i del nuvarande systemet. Kommittén anser därför att anknytningen av livränla
och sjukpenning till förvärvsinkomsten efter ett studieavbrott i fortsättningen
endast skall avse den beräknade studietiden. För tiden därefter föreslär
kommittén en bestämmelse som tar sikte på den inkomsl som den försäkrade skulle
ha fått efter avslutad utbildning. Därvid skall för varje särskilt fall
undersökas vad som kan anses vara en normal begynnelselön i yrket.

Om den skadade inte utbildades till någol bestämt yrke. är
en individuell bedömning av de framlida inkomsiförhållandena knappast möjlig.
Kommittén föreslår därför en garaniiregel som innebär att livränteunderlaget
skall beräknas lill två gånger basbeloppet för liden före 21 års ålder, två och
en halv gånger basbeloppet för liden därefter fram till 25 års ålder saml tre
gånger basbeloppet för liden fr, o, m. 25 års ålder.

Jag ansluter mig lill dessa av kommittén föreslagna
beslämmelser för studerande, som i allmänhet har fått ett positivt mottagande
av remissinstanserna,

6,5,7 Åldersförmåner

Livränla till yrkesskadad är f n, i princip livsvarig.
Enligt gällande regler reduceras dock livränian lill 3/4 av sill belopp fr, o,
m, den månad under vilken den skadade fyller 67 år (med vissa övergångsregler
65 år fr, o, m, den I juli 1976), Samordning mellan livränta och pension följer
i princip samma regler oberoende av om pensionen utgår i form av förtidspension
eller ålderspension. Pensionen skall därvid minskas med 3/4 av livräntan.
Folkpension i form av ålderspension skall dock alllid ulgå med minst 3/4 av
sill belopp. Bakom bestämmelsen aii livräntan skall sänkas vid 67 års ålder
ligger en jämförelse med förvärvsarbetande som vid inträdet i pensionsåldern
får en minskning av sina inkomster.

Invalidiieisbedömningen vid arbetsskada bör enligl vad jag
lidigare har anfört grundas på skadans försötiningsmässiga konsekvenser för den
försäkrade. Eventuella förvärvsinkomster efter skadefallet skall därvid
lillsammans med livränta motsvara den förvärvsinkomst som den skadade hade
kunnat påräkna som frisk. Förvärvsinkomst avlöses som regel av ålderspension
när den förvärvsarbetande uppnår pensionsåldern. Kommittén har därför funnit
alt huvudprincipen inom arbetsskadeförsäkringen bör vara att

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 80

livränta
upphör när den försäkrade fyller 65 år. dvs, vid den lidpunkt då han enligt
huvudbestämmelserna i AFL (fr, o, m, den 1 juli 1976) har rätt all uppbära
ålderspension och då också flertalet arbetstagare börjar uppbära sådan pension.

Jag
delar liksom remissinstanserna kommitténs mening att livränian bör begränsas
till arbetstagarens aktiva lid under förutsättning alt de åldersförmåner som
tillförsäkras honom när han uppnår pensionsåldern blir i huvudsak lika stora
som om han inte hade skadats. Vid utformningen av dessa bestämmelser måste
beaktas att den som uppbär livränta lår vidkännas en betydande försämring i
sina ålderspensionsförmåner till följd av arbetsskadan med nuvarande
bestämmelserom pensionsgrundande inkomsl inom ATP. Jag biträder därför kommitténs
förslag om en sådan ändring i II
kap, AFL att arbetsskadelivränta skall
beaklas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Förslag om denna ändring
kommer alt läggas fram samtidigt med de andra ändringar i AFL som följer av den
nya lagen om arbetsskadeförsäkring. De problem som sammanhänger med all
pensionsgrundande inkomsl inte beräknas för den som uppbär förtidspension omfattas
av pensionskommitténs pågående översyn av hilhörande bestämmelser och bör
därför tas upp lill prövning i det sammanhanget.

Som
en garantiregel bör i enlighet med yrkesskadeförsäkringskommitténs förslag
gälla alt de sammanlagda förmånerna från 65 års ålder inte skall understiga 65
% av arbetsskadelivräntans belopp. Genom en sådan regel får också de minimikrav
som internationella arbetstagarorganisationens (ILO) konvention nr 121 ställer
på ersättning vid arbetsskada anses uppfyllda,

Frägor
beträffande skadefall före den nya lagens ikraftträdande behandlas av
yrkesskadeförsäkringskommitlén under dess fortsatta utredningsarbete. Därvid
kommer även samordningsreglerna för dessa äldre skadefall all övervägas,

6.6
Försäkringsskydd för efterlevande

6.6.1
Livräntor Ull efterlevande

6.6.1,1
Personkretsen

Efterievandelivränta
kan enligt YFL utgå till änka och barn under 19 år till den avlidne. Var den
avlidne ogifl, kan livränta i stället utgå till ogift kvinna som sedan avsevärd
tid levde samman med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden. Som
avsevärd tid anses i praxis ca två år. Detsamma gäller kvinna som var trolovad
med den avlidne och som hade eller hade haft barn med honom eller vid
dödsfallet var havande med barn lill honom. Med barn lill den avlidne jämställs
i fråga om rätt lill livränla makes barn som står under makens vårdnad. Vidare
kan livränla ulgå till änkling och förälder som genom dödsfallet kommer att
sakna behövligt underhåll och till frånskild make som den avlidne hade en
lagstadgad

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 81

underhållsskyldighet
mot, Efterievande kvinnas rätt till livränta upphör om hon gifter sig eller
under avsevärd tid lever samman med annan under äktenskapsliknande
förhållanden. Änkling som har rätt lill livränta föriorar denna om han gifter
om sig.

Yrkesskadeförsäkringens
efterievandeskydd skiljer sig på flera sätt från den allmänna försäkringen.
Till skillnad från vad som gäller inom folkpensioneringen ställs inle något
krav på medborgarskap eller bosättning i Sverige och i fråga om änkeskyddet
inte heller på ålder, viss varaktighet av äktenskapet eller förekomst av
minderårigt barn i hemmet. Från ATP skiljer sig yrkesskadeförsäkringen framför
allt genom att efterievandeskyddel inte är förbehållet änkor i legala
äktenskap. Det saknar också motsvarighet till ATP:s villkorangående
äktenskapets längd, tidpunkten fördess ingående och förekomst av minderårigt
barn. Yrkesskadeförsäkringens efterievandeskydd för änkling, frånskild och
förälder saknar motsvarighet inom den allmänna försäkringen.

Kommittén
har vid sina överväganden funnit alt försäkringen för arbetsskada alltjämt
måste innehålla ell ekonomiskt skydd för vissa eflerlevande. Det har däremoi
diskuterats hur vidsträckt den krets av efterievande bör vara som omfattas av
försäkringen. Framför allt har det gällt att ta ställning till frågan om
arbetsskadeförsäkringen skall begränsas till att täcka förlust av
försörjarinkomsl och alltså inriktas på minderåriga barn och andra av den
avlidne beroende anförvanter eller om den bör ges en mera generell omfattning.

Försäkringen
måste enligt kommittén självfallet ge skydd åt minderåriga barn till den
avlidne i samma utsträckning som f n. Kommittén finner det också rnotiverat alt
behålla möjligheten att ge efterievandelivränta åt förälder som till följd av
dödsfallet kommeratt sakna nödvändigt underhåll.

1
fräga om de nuvarande reglerna för änka och med änka jämställd sammanboende
kvinna ställer sig kommittén däremot mera tveksam till att överföra
bestämmelserna utan ändring till den nya lagen. Kommittén åberopar därvid vad
pensionsförsäkringskommittén anförde beträffande änkepensioneringen i
belänkandet Familjepensionsfrågor m, m, (SOU 1971:19). När frågan om den
framtida familjepensioneringen nu skall tas upp till fortsatt behandling av
pensionskommittén förutsätter yrkesskadeförsäkringskommitlén att också
motsvarande problem beträffande efterievandeskyddel inom
arbetsskadeförsäkringen blir uppmärksammat.

Mot
denna bakgrund begränsar kommittén sina ändringsförslag till den regel i YFL
som ger änkeskydd lill alla efterievande kvinnor oberoende av ålder och
vårdnadsplikt mot barn. Kommittén föreslår, efter mönster av motsvarande regler
inom folkpensioneringen, alt en nedre åldersgräns för rätt till änkelivränla
införs för kvinnor utan minderåriga barn och att denna gräns sätts vid 36 år.
Kommittén föreslår vidare att lagen skall innehålla en avtrappningsregel som
motsvarar den som finns inom folkpensioneringen och som innebäratt livräntan
skall minskas med 1/15 för vane

6 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 197

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 82

år,
varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt då hon upphörde att ha
barn under 16 år i hemmet understeg 50 år. Motsvarande regler skall enligt
kommitténs förslag gälla beträffande sammanboende kvinna som skall jämställas
med änka.

När
det gäller den nuvarande rätlen för änkling alt efler särskild behovsprövning
la livränta har de nuvarande reglerna visat sig ha mycket liten praktisk
betydelse. Endast ett låtal änklingslivräntor ulgår f. n. i hela landet och
någon ny sådan livränta har inte tillkommit på flera år. Kommittén framhåller
all änklingsskydd inte förekommer inom andra socialförsäkringsgrenar. På grund
härav har kommittén inte funnit skäl att föreslå någon rält till
änklingslivränta i den nya lagen. Ett sådant skydd tillgodoses enligt
kommitténs bedömning på ett bättre sätt genom den förstärkning av
efter-levanddivränlorna till barn som kommittén föreslår,

Rälten
för frånskild make att lå efterievandelivränta inom ramen för den avlidnes
lagstadgade underhållsskyldighet har enligl kommittén utnyttjats i ganska liten
utsträckning. Kommittén föreslår att frånskilda kvinnor även i fortsättningen
skall kunna få livränta, om de är berättigade till underhållsbidrag, I likhei
med vad som har föreslagits för änkor görs undanlag för unga kvinnor ulan
minderåriga barn. Någon avtrappningsregel föreslås inte för dessa fall.

Bland
remissinstanserna har i fråga om livränta till efterlevande rått delade
meningar. Många har tillstyrkt kommitténs förslag medan andra har varil
kritiska på olika punkter. Kommitténs konstruktion av änkeskyddet godtas i
allmänhet. Däremot avstyrker flera remissinstanser kommitténs förslag att slopa
änklingslivräntan. Några remissinstanser vill också behålla möjlighelen för
frånskild man att få livränla.

Jag
vill erinra om att pensionskommittén numera i enlighel med riksdagens beslut
(SfU 1974:24, rskr 1974:293) har fåll i uppdrag att utreda frågan om
eflerievandepensionens framlida utformning. De riktlinjer i fråga om
utformningen av eil framtida pensionssystem som har anvisats av pensionsförsäkringskommittén
skall ligga lill grund fördel fortsatta utredningsarbetet, 1
socialförsäkringsutskotteis nämnda utlåtande anförs bl, a, all del - med hänsyn
till samhällsutvecklingen och till kvinnornas ökade utträde i arbetslivet - kan
ifrågasättas om pensionssystemet erbjuder en ändamålsenlig form för
efterievandepensioner i framtiden. Frågan hur ett efterievandeskydd som är
neutralt i förhållande till kön kan närmare utformas bör med hänsyn härtill bli
föremål för fortsatta mer ingående överväganden.

Med
hänsyn lill alt hela frågan om familjepensioneringens framlida utformning i
enlighel med riksdagens beslut skall behandlas av pensionskommittén är det
inte möjUgt att i detta sammanhang ta slutlig slällning lill utformningen av
efterievandeskyddel inom arbetsskadeförsäkringen, Möjlighelerna till livränta
för änkling och frånskild man bör som kommittén har föreslagit inte föras över
till den nya lagen innan efterievandeskyddel har blivit föremål för en allsidig
prövning. De skäl som yrkesskadeförsäk-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 83

ringskommiitén
har anfört för en revidering av reglerna för rält lill änkelivränla är enligt
min mening övertygande. Jag förordar därför att dessa regler i enlighel med
kommitténs förslag lår i princip samma utformning som motsvarande regler inom
folkpensioneringen. Även i övrigi bilräder jag kommitténs förslag i nu berörda
delar.

6.6,1.2
Förmånernas storiek

Livränta
till änka och därmed jämslälld kvinna samt livränta till barn ulgår f n, med
viss andel av den avlidnes åriiga arbetsförtiänst. Änkelivränta skall motsvara
1/3 - fr, o, m, den månad under vilken änkan fyller 67 år 1/4 - och
barnlivränla 1/6 av arbetsförtiänsten. Livränta till änkling och förälder är
behovsprövad och livränta lill frånskild make begränsas så att den
överensstämmer med den lagstadgade underhållsskyldigheten. Livränta till
änkling och förutvarande make får inte översliga 1/3 - efter 67 års ålder 1/4 -
av den åriiga arbetsförtjänsten. För livränta lill förälder finns på
motsvarande sätt en gräns vid 1/6 av arbetsförtjänsten. Om livränta skall utgå
samtidigt till flera efterievande gäller vissa maximi- och reduceringsregler.

Änkepension
från folkpensioneringen utgör för år räknat 95 96 av basbeloppet. Om änkan
inle hade fylll 50 år vid mannens död eller då hon upphörde att ha vårdnaden om
och stadigvarande sammanbo med barn under 16 år, minskas pensionen med 1/15 för
varje år varmed hennes ålder vid den aktuella tiden understiger 50år.
Barnpension inom folkpensioneringen är garanterad till 40 % av basbeloppet när
ena föräldern är avliden och till 60 96 av basbeloppet när båda föräldrarna är
avlidna.

Inom
ATP utgör änkepensionen, om det finns pensionsberättigat barn till den avlidne,
35 96 och i annat fall 40 96 av hel förtidspension eller ålderspension som vid
tidpunkten för dödsfallet tillkom den avlidne. Barnpension beräknas på samma
pensionsunderlag och utgår, om änkepension samtidigt utges, med 15 96 och i
annal fall med 40 96 av undertaget. Finns flera pensionsberättigade barn, ökas
de nämnda procenttalen med 10 för varie barn utöver del försia. Del sammanlagda
pensionsbeloppet fördelas därefter lika mellan barnen,

Efterievandeskyddel
inom yrkesskadeförsäkringen är på samma sätl som egenskyddei samordnat med den
allmänna försäkringens förmåner. Det nuvarande samordningssystemet innebär att
livräntefcirmånerna lämnas orubbade och alt reduktionen av de sammanlagda
förmånerna görs på pensionssidan,

Enligl
kommitténs uppfallning saknas anledning att när arbetsskadan har lett till
dödsfall göra avsleg från arbelsskadeskyddets huvudprincip att fullt ul lämna
ersäitning för inkomstföriusten, i delta fall det mislade underhållet. Denna
behållna standard åt de efterievande börenligt kommittén åstadkommas genom de
sammanlagda förmåner som kan ulgå från arbets-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 84

skadeförsäkringen
och den allmänna försäkringen.

Kommittén
förordar att efterievandeskyddel ulformas så att utgående livränta skall
motsvara viss andel av en beräknad livränta för den avlidne vid föriust av
förvärvsförmågan. Livränta till änka och med änka jämställd kvinna föreslås
utgå med 40 96 av ersättningsunderiagel om det finns liv-ränteberättigal barn
till den avlidne och i annat fall med 45 96 av underiagel. Barnlivränta
föreslås utgå med 20 96 om livränta lill änka eller med änka jämställd
samtidigt utgår och i annal fall méd 40 96 av underiagel för det första barnet
och 20 % för varje ytteriigare barn. Finns flera barn skall det sammanlagda
livräntebeloppet fördelas lika mellan barnen.

För
att förhindra överkompensation föreslår kommittén som redan har nämnts all
efterlevandelivränta liksom egenlivränta skall samordnas med de förmåner som
den allmänna försäkringen ger. Pensionsförmånerna skall liksom närdet
gälleregenlivräntorna vara grundläggande och livräntan från
arbetsskadeförsäkringen utgå som ett komplement. Vid samordningen skall hänsyn
tas endast till sådana pensionsförmåner som avser att kompensera samma
inkomstbortfall. Änkelivränta skall således samordnas med änkepension och
barnlivränta med barnpension. Kommittén föreslår vidare att änkelivräntor
samordnas med ålderspension från folkpensioneringen.

Remissinstanserna
har allmänt biträtt kommitténs förslag till utformningen av förmånerna till
efterievande. Jag förordar i enlighet med kommitténs förslag att
efterievandelivränta fastställs till en viss andel av den beräknade livräntan
för den avlidne. Jag biträder också kommitténs förslag beträffande förmånernas
storiek som innebär avsevärda förbättringar framför allt då det gäller barn.

När
det gäller samordningen med den allmänna försäkringen är kommitténs förslag i
fråga om efterievandeskyddel en konsekvens av de allmänna samordningsprinciper
som kommittén har förordat och som jag tidigare har anslutit mig till. 1
praktiken kommer det att innebära att arbetsskadelivränian skall svara för den
del av änkans resp. barnets andel av försörjarinkomsten som inte ersätts genom
pension från den allmänna försäkringen. I frågan om livränta till änka efter
inträdet i pensionsåldern ålerkommer jag i specialmoliveringen till
lagförslaget.

Livränta
till frånskild hustru och lill förälder bör som kommittén har föreslagit utgå i
enlighet med samma principer som i YFL, Som maximum skall enligt förslaget
gälla att livräntorna inte får översliga 45 96 av ersällningsunderiaget när
det gäller livränta till frånskild hustru och 20 % av underiagel vid livränta
till förälder. Om del finns flera efterlevande som är berättigade till
livränta, bör i enlighet med kommitténs förslag ske en jämkning efter samma
principer som f n. gäller.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 85

6.6.2
Begravningshjälp

Enligl
YFL ulgår vid dödsfall till följd av yrkesskada begravningshjälp med ett belopp
som motsvarar 20 96 av basbeloppet vid bötian av det år då dödsfallet
inträffade.

Kommittén
har övervägt att göra rätten till begravningshjälp beroende av att någon annan
försäkring inte svarar för kostnaden, eftersom trygghetsförsäkringen och ett
utvecklat nät av grupplivförsäkringar ger de flesta arbetstagare skydd för
begravningskostnad. Kommittén har i sitt förslag dock stannat för att behålla
nuvarande rätt till begravningshjälp i försäkringen för arbetsskador. Kommittén
framhåller att förmånen har funnits alltsedan yrkesskadelagstiftningens
tillkomst och att fall alkjämt kan finnas där trots trygghets- och
grupplivförsäkringarnas utbyggnad någon annan försäkring inte iräder in.

Då
begravningshjälpen förs över lill arbelsskadeförsäkringen bör den enligt
kommitténs mening också beloppsmässigt förstärkas. Kommittén föreslår därför
att begravningshjälpen höjs till 30 9 av det basbelopp som gällde vid tiden för
dödsfallet.

Remissinstanserna
har i allmänhet godtagit kommitténs förslag beträffande begravningshjälpen. 1
avvaktan på en prövning i annal sammanhang av bl. a. de frågor som gäller
begravningsväsendet biträder jag kommitténs förslag.

6.7
Administration och besvärsorganisation

6.7.1 Inledning

Den
allmänna försäkringen administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Allmän försäkringskassas beslut kan överklagas till
riksförsäkringsverket och därifrån till försäkringsdomstolen. Yrkesskadeförsäkringen
administreras i princip av riksförsäkringsverket med försäkringsrådet som
tillsyns- och besvärsmyndighet och försäkringsdomstolen som högsta instans.
Genom reformer år 1973 och 1974 härefter förslag från
yrkesskadeförsäkringskommitlén handläggningen av flertalet sjukersätiningsärenden
inom yrkesskadeförsäkringen flyttals över från riksförsäkringsverket till de
allmänna försäkringskassorna. För de decentraliserade ärendena gäller samma
tillsyns-och besvärsordning som inom den allmänna försäkringen. Ärenden om
ersättning vid yrkessjukdom handläggs fortfarande i riksförsäkringsverket
liksom bl, a, alla livränteärenden.

6.7.2 Decentralisering
ull försäkringskassorna

Kommittén
konstaterar att erfarenheterna av den partiella decentraliseringen av
yrkesskadeärenden till försäkringskassorna har varit goda. Kommittén anser att
bl. a. övergången till ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 86

gör
det möjligt att nu ta steget fullt ul lill en total decentralisering. Skaderegleringen
i första instans inom den nya arbetsskadeförsäkringen bör därför enligt
kommitténs förslag i sin helhet ankomma på försäkringskassorna.

Jag
delar i likhet med remissinstanserna kommitténs uppfallning att samtliga
ärenden enligt arbetsskadeförsäkringen bör handläggas av de allmänna
försäkringskassorna i första instans, Självfallel komnter de nya ärendena, som
inle sällan är komplicerade lill sin natur, att ställa försäkringskassorna
inför svåra uppgifter. Jag återkommer i det följande till de åtgärder som kan
behövas föratt på olika sätt underlätta försäkringskassornas övertagande av
arbetsskadeärendena,

1
fråga om försäkringskassornas handläggning av de nya ärendena anför kommittén
att bedömningen om arbetsskada föreligger eller inle kan vara komplicerad
särskilt i arbelssjukdomsfallen. Kommittén föreslår all beslul i
arbetsskadeärenden liksom f. n. är fallel med de decentraliserade yrkesskadeärendena
skall fattas på försäkringskassornas centralkontor. Jag ansluter mig till
detta förslag som också innebär ökade möjligheter till enhetlighet i
bedömningen,

Invalidiieisbedömningen
i arbelsskadeärenden kommer enligl den föreslagna lagstiftningen att ske efter
i huvudsak samma grunder som inom förtidspensioneringen. Jag finner det därför
naturiigt all som kommittén har förordai låta frågor om rätt till egenlivränta
avgöras av försäkringskassornas pensionsdelegationer. Prövningen av
livränteärendena kommer därmed också att kunna ske i anslutning lill alt
delegationen eventuellt skall behandla fräga om förtidspension. Jag bilräder
vidare kommitiéns förslag om att pensionsddegalion även skall behandla i annal
ärende uppkommen fråga om arbetssjukdom,

1
riksförsäkringsverkets tillsyn över försäkringskassorna ingår bl, a, att
utfärda anvisningar och tillämpningsföreskrifter för alt normera och underlätta
kassornas arbeie. Det behov av stöd och bistånd som kan förväntas föreligga hos
försäkringskassorna beiräffande handläggning av ärenden om arbetsskada, framför
allt under de första åren efter den nya lagens ikraftträdande, bör enligt kommitténs
mening kunna tillgodoses inom ramen för riksförsäkringsverkets
tillsynsverksamhet. En viktig uppgift för verket blir därvid att genom
anvisningar och tillämpningsföreskrifter dra upp riktlinjer för
försäkringskassornas handhavande av försäkringen. Kommittén framhåller också
att del behövs en kraftig utbildningsinsats, i synnerhet i initialskedet, för
den personal som skall handlägga dessa ärenden.

Behovet
av utbildning m, m, för dem som i försäkringskassa skall handlägga ärenden om
ersättning vid arbetsskada har betonats vid remissbehandlingen. Jag vill för
egen del också framhålla angelägenheten av all åtgärder på detta område sätts i
gång påett tillräckligt tidigt stadium.

När
det gäller handläggningen av arbetssjukdomsärenden vill jag i likhet med
kommittén peka på behovei av att försäkringskassorna tillförsäkras

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 87

framför
allt medicinsk men också i viss mån leknisk expertis. All så kan ske lorde bli
av avgörande belydelse inle minsl när del gäller alt främja en enhetlig praxis.
Antalet ntedicinska och tekniska experter inom vissa av de specialområden som
blir akluella vid bedömningen av yrkessjukdomsärenden är begränsat. En av
riksförsäkringsverkets viktiga uppgifter blir all vidla särskilda åigärder för
all tillgodose försäkringskassornas expertbehov vid prövningen av ärenden som
är svårbedömda från medicinsk eller teknisk synpunkt.

Kommittén
ulgår från att riksförsäkringsverket under förberedelserna och genomförandel av
reformen kan känna behov av att rådgöra med sakkunniga på arbetslivets område.
Om och i den mån ett sådani behov uppkommer borde det enligl kommittén kunna
tillgodoses genom samråd inom ett organ av samma typ som den centrala
pensionsdelegationen hos rik försäkringsverket. LO har vid remissbehandlingen
strukit under dessa uttalanden av kommittén och förordai all del skapas ett
särskill samrådsorgan. Det bör enligt min mening få ankomma på regeringen att
efter förslag från riksförsäkringsverket meddela de bestämmelser som i dessa
hänseenden visar sig lämpliga.

När
det gäller handläggningen av skadeärenden som faller under nuvarande och äldre
yrkesskadelagstiftning erinrar kommittén om att den föreslagna lagen i viktiga
avseenden skiljer sig från YFL och övriga äldre författningar. Bl. a, gäller
detta i fråga om arbetsskadebegreppet och det nya invalidiletsbegreppet. Den
äldre lagstiftningen är dessulom svåröverskådlig och allmänt setl komplicerad.
Jag biträder därför kommitténs förslag att de äldre skadeärendena även i
fortsättningen, åtminstone under ett övergångsskede, skall handläggas av
riksförsäkringsverket i försia instans,

6,7,3
Besvärsorganisationen

Uiredningen
rörande besvärsorganisalionen inom socialförsäkringen m, m, framhåller i ell
delbetänkande, som har lagls fram samtidigt med kommiiiéförslagei om
arbetsskadeförsäkringen, all besvärsgången inom arbetsskadeförsäkringen bör
vara densamma som inom socialförsäkringen i övrigt. Följaktligen bör
försäkringsrådel inte medverka vid tillämpningen av den nya lagstiftningen.
Fram till dess att en ny besvärsorganisation genomförs för socialförsäkringen
som helhet - vilket beräknas ske den 1 juli 1978 - bör enligt uiredningen
riksförsäkringsverket fungera som mellaninstans för de nya ärendena.

Utredningen
föreslår alt försäkringsrådel skall upphöra med utgången av juni 1978, Till
dess bör rådet vara första besvärsinstans i samma utsträckning som nu i fråga
om skador som hänför sig lill YFL och äldre lagsliftning. Jag delar
ulredningens uppfaltning att arbetsskadeförsäkringen bör följa samma
besvärsordning som den allmänna försäkringen, 1 likhet med remissinstanserna
bilräder jag ulredningens förslag all försäkringsrådet skall upp-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 88

höra
vid utgången av juni 1978 liksom förslagel till besvärsorganisation för tiden
fram till den 1 juli 1978, De förslag till författningsändringar m. m. som har
samband med försäkringsrådets upphörande bör föreläggas riksdagen i samband
med ställningstagandet lill en ny besvärsorganisation inom socialförsäkringen,

6.8
Ikraftträdande och finansiering

6.8.1 Ikrajhrädande

Det
är angeläget att den nya lagen träder i kraft så snart det är möjligt. Jag
ansluter mig därför till kommitténs förslag om att lagen skall träda i kraft
den 1 juli 1977. Därigenom bordet vara möjligt all före ikraftträdandet
genomföra del förberedelsearbete som behövs hos bl. a. försäkringskassorna. 1
enlighet med vad som anförts av bl, a, LO vid remissbehandlingen föreslår jag
att den nya lagen skall tillämpas på alla skadefall som visar sig efler
ikraftträdandet.

Jag
vill i detta sammanhang anmäla alt kommittén avser all redovisa sina
återstående utredningsuppgifter före hösten 1976, Därvid kommer kommittén bl,
a, att lägga fram förslag om övergångsanordningar avseende ersättningar i de
äldre skadefall som har inträffat före den nya lagens ikraftträdande.
Kommittén återkommer då också med förslag angående egenföretagares slällning
inom arbelsskadeförsäkringen. Avsikten är att dessa återstående frågor liksom
följdändringar till den nya lagen, bl.a, i .AFL, skall behandlas i en särskild
proposition till riksdagen inom sådan lid alt ikraftträdandet av dessa regler
kan samordnas med arbelsskadeförsäkringens ikraftträdande den 1 juli 1977,

6.8.2 Finansiering

Den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen finansieras genom avgifter från arbetsgivarna.
Avgiften beräknas kollektivt på summan av vad arbetsgivaren under årel har
betalat i lön till sina anställda. Avgifterna las ut efter en procentsats som
skall vara avvägd så att dessa tillsammans med andra tillgängliga medel täcker
ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligl YFL och äldre
lagstiftningar samt kostnadersom föranleds av bestämmelser i särskilda
författningar om omreglering m, m. av ersättningar på grund av äldre
yrkesskadefall. Vidare skall avgiften täcka förvallningskoslnader och behövlig
fondbildning.

För
åren 1975-1979 har avgiftsuttaget genom särskild lag (1973:480) bestämts till
0,25 96 av löneunderlaget, varav 1/16 skall anses svara mot förvaltningskostnader.
Avgifterna för år 1976 kan beräknas uppgå till omkring 370 milj. kr. Härtill
kommer ränteavkastning med drygt 100 milj, kr, från
yrkesskadelorsäkringsfonden. Denna fond uppgick vid utgången av år 1975 till ca
1 750 milj. kr. Kostnadsnivån för nuvarande försäkring beräknas uppgå

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 89

till
ca 445 milj. kr. för år 1976. Härtill kommer drygl 20 milj. kr, som utgör
ersättning för beräknade förvaltningskostnader.

Den
föreslagna lagstiftningen kommer att påverka kostnaderna för arbetsskadeförsäkringen
i både höjande och sänkande riktning. Bl. a. den höjda kompensationsnivån och
det ökade ersättningsunderiagel för livräntor m, m, beräknas medföra
kostnadsökningar, Å andra sidan minskar kostnaderna genom reglerna om
åldersbegränsning för livränla vid 65 år och bortfallet av sådana livräntor som
i realiteten enbart ersätter lyie och men. Avräkningen av livränla mol utgående
pension medför vissa mindre kostnadsminskningar för arbetsskadeförsäkringen
och moisvarande relativt obetydliga kostnadsökningar för ATP, Tillsammantaget
kan man räkna med alt årskostnaden för den nya arbetsskadeförsäkringen de
försia åren stiger med ca 20-25 milj. kr. i förhållande till nuvarande
kostnader. För reglering av de äldre yrkesskadelivränlorna - varom kommittén
kommer att lägga fram förslag senare-kan ytterligare kostnader beräknas
tillkomma. På längre sikt beräknas de nya lagreglerna leda till lägre kostnader
än nu genom alt ersättningar lor lyte och men i fortsättningen skall regleras i
annan ordning.

Som
lidigare har nämnts har avgiften till yrkesskadeförsäkringen fastställls för
tiden t, o, m. år 1979, De nya ersättningsregler vid arbetsskador som jag har
föreslagii bör inie föranleda någon ändring av avgiftsuttaget t, o, m, år 1979,
1 den mån kostnaderna under denna tid skulle överstiga avgifts-och
ränteinkomsterna bör täckning ske genom disposition ur den förut nämnda
yrkesskadeförsäkringsfonden - i fortsäitningen kallad
arbeisska-deförsäkringsfonden. När det gäller den närmaste tiden därefter skall
riksförsäkringsverket enligl gällande bestämmelser lägga fram förslag lill avgiftsuttag
närmast för femårsperioden 1980-1984, Det ges då tillfälle att på grundval av
riksförsäkringsverkets malerial ta ställning till frågan om vilket avgiftsuttag
för arbetsskadeförsäkringen som i fortsäitningen behövs med hänsyn till de nya
ersättningsreglerna. Staten bör liksom f. n. läcka sina kostnader för
arbetsskada i särskild ordning. Denna fråga behandlas vidare i
specialmoliveringen lill lagförslaget,

7
Upprättat lagförslag

1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats
förslag lill lag om arbetsskadeförsäkring.

Jag
återkommer i annat sammanhang till förslag om följdändringar i bl, a. AFL,
Förslag till följdändringar i skatleförfattningarna kommer senare alt läggas
fram av chefen för finansdepartementet.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 90

8
Specialmotivering till lagförslaget

/
kap. Inledning

I S

Arbetsskadeförsäkringen
omfatiar alla arbetstagare. Det har inle ansetts nödvändigt att som i den
nuvarande lagen ange att lagen omfattar anställda i både allmän och enskild
tjänst.

Vad
som skall förstås med arbetstagare anges - i likhet med vad sont gäller YFL,
AFL och annan sociallagsiiftning - inle i lagen. Tolkningen av detta begrepp
ankommer på de tillämpande organen. Till ledning för dessa har statsmakterna
under årens lopp gjort en rad vägledande uttalanden beträffande
arbetstagarbegreppet och en rikhaltig rättspraxis föreligger numera. En
redovisning härav ges i arbetsrättskommilténs betänkande (SOU 1975:1) Demokrati
på arbetsplatsen, s, 691-725,

Som
har anförts i den allmänna motiveringen avses frågan om lagen skall gälla även
för egenförelagare och uppdragstagare bli behandlad i ell senare sammanhang.
Nuvarande undanlag från försäkringslillhörigheten för arbetsgivares make och
familjemedlemmar (4 S YFL) har inte förts över lill den nya lagen.

Bestämmelserna
i andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitl 6,2),

2 S

De
lokala myndigheler som enligl denna paragraf tillsammans med riksförsäkringsverkel
och de allmänna försäkringskassorna skall administrera försäkringen är de
lokala skattemyndigheterna. Dessa bilräder vid debitering och uppbörd av
avgifter till försäkringen (SFS 1966:557),

2
kap. Om arbetsskada 1 S

Genom
den generella beskrivningen av arbetsskadebegreppet kommer detta all omfalla i
princip varje skada som kan härledas lill arbetet eller arbetsförhållandena,
Förslagel har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitl 6,3), Härutöver
kan följande anföras.

Till
de sjukdomar som kan föranleda ersäitning från arbelsskadeförsäkringen kommeratt
höra reumatologiska sjukdomar,andra sjukdontar i ryggrad eller leder samt
psykiska och psykosomatiska sjukdomar. Del finns anledning alt understryka alt
dessa sjukdomar ofta är särskill svårbedömda. Beslul i frågor om en sådan
sjukdom i det enskilda fallel är att anse som

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 91

arbetsskada
torde därför fa föregås av ett omfattande utredningsarbete. Del kan helt
naturiigt inte accepteras all sjukdomar som drabbar de försäkrade oberoende av
om de förvärvsarbetar eller ej blir betraktade som arbetsskador. Jag återkommer
lill sambandsfrågorna vid kommentaren lill följande paragraf

I
fråga om de psykiska och psykosomatiska sjukdomarna har yrkesskadeförsäkringskommitlén
framhållil att vissa med arbetet eller arbetsförhållandena sammanhängande
omständigheter som otvivelaktigt kan ge upphov till psykiska besvär hos
arbetstagare inte är av den arten all den skadliga inverkan som de kan medföra
bör falla in under bestämmelserna. Kommittén framhåller att det ligger i sakens
natur all psykiska störningar lill följd av föreiagsnedläggelse, arbetstvister,
byte av arbetsuppgifter, svikna beford-ringsförhoppningar, bristande
uppskattning av arbetsinsatser och allmän vantrivsel med arbelsuppgifteroch
arbetskamrater inte skall kunna föranleda ersättning från
arbelsskadeförsäkringen. Jag ansluter mig till denna bedömning,

YFL:s
regel om s, k, färdolycksfall har med vissa redaktionella ändringar förts över
till den nya lagen.

Som
har anförts i den allmänna motiveringen bör det liksom f n, ankomma på
regeringen alt meddela föreskrifter om vilka smittosamma sjukdomar som skall
kunna anses som arbetsskador, 1 överensslämmelse med vad som gäller f n. kommer
bl, a, förkylningssjukdomar och andra likartade infektionssjukdomar som kan
drabba var och en oberoende av om han förvärvsarbetar eller ej inle att kunna
bli betraktade som arbetsskador.

Kommittén
har förordat att skyddet vid smitta inte längre skall vara knutet lill vissa
angivna yrkeskategorier, Enligl förslaget skall som arbetsskada anses genom smitta
framkallad sjukdom som har ådragits i sysselsättning vid laboratorium där
arbete med smittämnet bedrivs. Vidare skall vissa uppräknade sjukdomar -
däribland som en nyhet resistenta slafylokockinfektioner (sjukhussjuka) anses
som arbetsskada, om sjukdomen har ådragits i arbete vid sjukvårdsinrättning
eller i annat arbete vid behandling, vård eller omhändertagande av
smittförande person eller vid omhänderhavande av smittförande djur eller
malerial. Vid remissbehandlingen har kommitiéns definitioner utsatts för viss
kritik. Kommitténs förslag kommer i dessa hänseenden att ses över vid
utarbetandet av förordningen,

2 S

Den
nuvarande bevisregeln om orsakssamband mellan olycksfall eller annan skadlig
inverkan och en skada som försäkrad har ådragit sig har med oförändrat innehåll
ftytiais över hit från 7 S YFL, Som har framgått av den allmänna motiveringen
(avsnitl 6,4) skall regeln gälla vid alla slags arbetsskador.

Beträffande
arbetssjukdomarna bör särskilt påpekas att skadlig inverkan

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 92

i
arbelel måste ha konstaterats innan bevisregeln kan bli tillämplig, I praxis
har man intagit den ståndpunkten att det måste föreligga en ganska hög grad av
sannolikhet eller åtminstone sannolika skäl för alt ell ämne eller annan faktor
i arbetet i och för sig kan medföra skada. Man kräver också någon vetskap om
vilken form av skada som kan drabba den enskilde. Om en skadad skall kunna la
ersäitning från yrkesskadeförsäkringen, måsie det således först kunna
konstateras all den påstådda farliga faktorn har sådan skadebringande egenskap
som är nödvändig för alt viss sjukdom skall kunna uppstå. 1 ett senare led får
man med tillämpning av bevisregeln pröva om denna skadebringande egenskap har
föranletl skadan i del enskilda fiillei.

Ibland har avsevärd tid
förflutit innan del har kunnat slås fast att en faktor har sådana
skadebringande egenskaper och att den kan ge upphov lill viss sjukdom,
Yrkesskadeförsäkringskommitlén har erinrat om hur man inom yrkesmedicinen genom
s, k, epidemiologiska studier har kunnat konstalera en klar överdödlighet i
lungcancer hos gruvarbetare i vissa delar av landel. Genom lekniska
undersökningar (bl.a. mätning av radioakliv strålning) har man fastställt att
det förekommer - och sannolikl under avsevärd tid har förekommit - skadlig
strålning genom radongas i en del svenska gruvor. Det har därför ansetts i hög
grad sannolikl att den som längre lid arbetat i dessa gruvor har blivit utsatt
för skadlig inverkan av radioaktivt ämne genom inandning av radongasen. Med
tillämpning av bevisregeln har sedan i det enskilda fallet sambandet mellan
inverkan av radon och lungcancer ansetts kunna godtas trots att även andra
sjukdomsfram-kallande faktorer har varit lika möjliga.

Del
har inte ansetts föreligga skäl att i den nya lagen ge särskilda regler rörande
bedömningen av farligheten hos olika faktorer i arbetsmiljön.

När
det gäller uiredningen av ett skadefall bör som kommittén har framhållit
liksom hittills den skadades egna uppgifter om de faktiska omständigheterna i
princip godtas. Endast om del finns skäl alt misstänka all uppgifierna
ärorikliga bör försäkringskassan närmare ulreda vad som verkligen har
inträffat. Det ligger i sakens natur att del inle alltid går att få full
bevisning härom. Särskill när det gäller sjukdomar som hittills inle omfattats
av YFL torde det många gånger vara nödvändigt alt med biträde av medicinsk och
annan expertis göra en allsidig och noggrann utredning om den skadades
förhållanden. Detta gäller inte minst vid psykisk ohälsa då medverkan av
specialist i psykiatri lorde vara nödvändig.

3 S

Paragrafens
innehåll har hämtats från 6 S andra styckei YFL, Uttrycket
"personskada" som förekommer inom skadesiåndsräiten lår anses
likvärdigt med YFL:s "kroppsskada" och har använts i den nya lagen.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 93

Bestämmelsen
har sin motsvarighet i 8 S YFL. Ordel "yppades" har dock bytts ut mot
"visade sig". Detta avser inte att ändra den praxis som har utvecklat
sig kring begreppet yppandedag.

3
kap. Ersättning vid sjukdom

1-3 SS

Paragraferna
motsvarar 11 S YFL och behandlar arbetsskadeförmånerna under den s. k.
samordningstiden.

Enligl
3 S ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för sjukvård utom
riket, land vård och särskilda hjälpmedel till den dd dessa inte ersätts av den
allmänna försäkringen, I fråga om tandvården innebär det alt
arbetsskadeförsäkringen fär bära patientandelen av arvodet för vården, dvs, i
normalfalld 50 % Qfr 11 S fjärde styckd YFL), 1 YFL föreskriven ersättning för
särskild vård som på riksförsäkringsverkels begäran lämnas den skadade har inte
förts över till den nya lagen. YFL:s beslämmelser avsåg huvudsakligen sådan
specialistvård som numera kan ges inom ramen för den offentliga vården (4 S),
Uttrycket "nödvändiga kostnader" innebär alt arbetsskadeförsäkringen
endast ersätter sådan vård som har föranletts av arbetsskadan. Bestämmelser om
resekosinadsersättning har tagits in i

10
s.

4 S

Denna
paragraf motsvarar 12 S YFL och reglerar sjukvårdskostnader efter
samordningstidens slut. Bestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt med de
nuvarande. Reglerna innebär att arbetsskadeförsäkringen ersätter också
patientavgiften för t. ex. läkarvård som behövs efter samordningstidens slut.

Med
sjukvårdande behandling avses sådan vård eller behandling som inom
sjukförsäkringen ersätts enligt 2 kap. 6 S AFL och kungörelsen (1962:387)
angående ersättning enligt lagen om allmän försäkring för vissa utgifter för
vård eller behandling i anledning av sjukdom. Inom den allmänna försäkringen
ersätts enligl den nämnda kungörelsen utgifter för konvalescenlvård i viss
omfattning. Någon rätt lill ersättning för konvalescentvård från
yrkesskadeförsäkringen föreligger f n, inte. Enligt förevarande paragraf skall
emellertid nödvändiga kostnader för konvalescentvård kunna ersättas av
arbelsskadeförsäkringen.

1
överensslämmelse med moisvarande regler inom den allmänna sjukförsäkringen har
i andra stycket föreskrivits all vården eller behandlingen skall ha ordinerats
av läkare och att konvalescentvård lämnas inom riket i sådani konvalescenthem
som tagits upp på särskild förteckning. Avsikten är alt förteckningen skall
fastställas av riksförsäkringsverkel.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 94

Enligl
12 S andra styckei YFL ersätts kostnader för särskilda hjälpmedel för att
lindra följderna av en yrkesskada.

Landstingen
härden Ijanuari !976övertagil ansvaret för tillhandahållande av hjälpmedel till
handikappade, I en hjälpmeddsförteckning, som i princip motsvarar den lidigare
statliga hjälpmeddsförleckningen, rekommenderas sjukvårdshuvudmännen all
avgiftsfritt tillhandahålla olika hjälpmedel, Någoi Slörre behov av särskilda
ersättningsregler inom arbelsskadeförsäkringen finns därför inte. Fall kan dock
länkas då en särskild ersäimingsräit för arbetsskadade kan ha betydelse.
Bestämmelser om rätt till ersättning för särskilda hjälpmedel har därför förts
över till den nya lagen. Det har inte ansetts nödvändigt att i lagtexten
precisera eller exemplifiera olika hjälpmedel. Med den nya, kortare
formuleringen av lagtexten åsyftas dock inle någon ändring i den praxis som har
utbildats i fråga om ersättning för kostnader för hjälpmedel.

Om
läkarvård inte kan ges utan oskälig omgång eller kostnad, får enligt 12 S
första stycket YFL ersättning i stället lämnas för annan lämplig vård. Eftersom
bestämmelsen saknar |)raktisk belydelse, härden inte getts någon motsvarighet i
den nya lagen,

5 S

Paragrafen
reglerar rätten till sjukpenning efter samordningstidens slut. Nuvarande regler
i YFL (13 S) om hel och halv sjukpenning har behållits. Hel sjukpenning från
YFL utges enligt praxis redan vid en 75-procenlig nedsättning av
förvärvsförmågan, 1 enlighel med grundsatsen, om 100 96 kompensation skall hel
sjukpenning för dag utgöra 1/365 av sjukpenningunderiaget, Nedsättningen av
den försäkrades förvärvsförmåga får i princip bedömas enligt reglerna i 4 kap.

Om
ifrågavarande sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen utgår samtidigt med
folkpension före den allmänna pensionsåldern, bör med hänsyn lill den
lOO-procenliga kompensationsnivån extra avdrag vid inkomsttaxering inte medges
automatiskt enligt 50 S 2 mom, fjärde styckei kommunalskattelagen (1928:370),
Har inkomsttagaren faktiska utgifter på grund av sjukdom, handikapp eller
liknande, bör givetvis extra avdrag kunna medges enligt vanliga regler,

Enligl
30 S YFL kan sjukpenning och livränla till utländsk medborgare som inle är
bosatt här i riket bytas ut mot ett engångsbelopp motsvarande högst 50 och
minst 20 96 av ersättningens kapitalvärde. Någol utbyte med lillämpning av
denna beslämmelse har aldrig ägt rum. Bestämmelsen har inle förts över till den
nya lagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 5

6 S

Som
har anförts i den allmänna motiveringen skall sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen
i princip beräknas på den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL.
Därigenom vinner man bl, a. att underiagel kan ökas i takt med
löneutvecklingen,

I
denna paragraf anges närmare hur sjukpenningunderiaget skall beräknas för olika
kalegorier försäkrade. Huvudprincipen är all den sjukpenninggrundande
inkomsten enligt AFL skall läggas lill grund eller, om sådan inkomst inle har
fastställts, den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst.
Som har framhållits tidigare skall ersättningsunderiagel alltid beräknas till
4 500 kr, även om årsinkomsten inte uppgår till detta belopp. Denna regel har
angetts i punkt 2, Någon motsvarande föreskrift har inle tagits in i punkt 1,
eftersom en arbetstagare enligt 3 kap, I S AFL är sjukpenningförsäkrad bara
under den förutsättningen att han har en sjukpenninggrundande inkomst på minst
4 500 kr. För studerande som omfattas av arbelsskadeförsäkringen föreslås i
punkt 3 att sjukpenningen skall beräknas på samma underlag som skall gälla för
beräkning av livränla enligl 4 kap.

Det
beloppstak för ersältningsunderlaget som har föreskrivits i paragrafens sista
stycke överensstämmer med det som gäller inom den allmänna sjukförsäkringen.
Det skall beräknas efter basbeloppet vid ersättningsårels början,

7 S

Om
livränla ulgår på grund av en yrkesskada och yrkesskadan på nytt medför sjukdom
som grundar rätt till sjukpenning, far enligl 16 S YFL den skadade inle uppbära
livränian under sjukdomstiden. Av den föreslagna principen om 100 96
kompensation för inkomstföriust på grund av arbetsskada följer alt den som på
nytt blir sjuk på grund av en arbetsskada och därigenom går miste om inkomst
som han förvärvar genom sin reslarbetsförmåga bör fa ersättning från
arbelsskadeförsäkringen även för denna förlust. Livräntan bör därför fortsätta
att utgå och kompletteras med sjukpenning från arbelsskadeförsäkringen beräknad
på den sjukpenninggrundande inkomst som finns fastställd för
restarbetsförmågan och som också används för beräkning av sjukpenning vid annan
sjukdom. Är livräntetagaren inte sjukpenningförsäkrad när sjukdomen inträffar,
bör sjukpenningen grundas på den inkomst som skulle ha utgjort
sjukpenninggrundande inkomst för honom, om han hade varil sjukpenningförsäkrad.
Sjukdomen får i dessa fall jämställas med arbetsskada vid tillämpning av 7 S-
Är livräntan grundad på helt bortfall av arbetsförmågan, skall den försäkrade
anses sakna reslarbetsförmåga.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 96

9 S

Denna
bestämmelse saknar motsvarighet i YFL. Efter lagändringar åren 1973 och 1974
ersätter den allmänna sjukförsäkringen vård hos privatpraktiserande läkare
eller tandläkare endasl om den lämnas av någon som är ansluten lill
försäkringen. Anslutningen av läkare och landläkare är nästan total men alUjämt
finns del läkare eller tandläkare som är verksamma uianför försäkringen.
Ersättning för vård hosansluten privatpraktikerärliksom inom den offentliga
vården reglerad i en bindande taxa.

Några
medicinska eller odontologiska skäl för att vård i arbetsskadefallen skall
sökas hos läkare eller tandläkare som slår utanför den allmänna försäkringen
torde inle föreligga, I denna paragraf har därför i överensstämmelse med 2 kap,
2 och 3 SS AFL efter förslag av yrkesskadeförsäkringskommittén tagits in en
beslämmelse av innebörd alt sådan ersättning för arbetsskada ges endast när
vården har lämnats inom den offentliga vården eller av läkare eller tandläkare
som är ansluten till den allmänna sjukförsäkringen.

10 S

Bestämmelserna
i 11 och 12 SS YFL om ersättning för resekostnader i samband med vård har
sammanförts i denna paragraf Även ersättning för resekostnader i samband med
utprovning och anskaffning av särskilda hjälpmedel har i praxisansetts kunna
uiges från yrkesskadeförsäkringen. Denna praxis lagfästs i förevarande paragraf
Motsvarande ersäliningsrätt gäller inom den allmänna sjukförsäkringen fr. o. m.
den I januari 1976.

4
kap. ErsäUning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan

Då
det akuta sjukdomstillståndet har upphört skall livränta avlösa sjukpenning
såsom ersättning för inkomstföriust. Beträffande tidpunkten när
sjukdomstillståndet skall anses upphöra föreslås ingen ändring gentemot nuvarande
praxis. Som framgått av 3 kap, 7 S föreslås livränta kunna utgå samtidigt som
den försäkrade på grund av sjukdomsrecidiv uppbär sjukpenning beräknad på
restarbetsförmågan. De nedre gränserna för livränta har behandlals i den
allmänna motiveringen (avsnitl 6.5.4).

1
andra slycket har tagits in en motsvarighet lill regeln i 10 S andra stycket
YFL om sammanläggning av olika skador vid bedömning av rälten till livränla
enligt minimiregeln.

Vad
som har anförts i kommentaren till 3 kap. 5 S om extra avdrag vid inkomsttaxeringen
bör gälla även när livränla utgår samtidigt med folkpension före den allmänna
pensionsåldern.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 97

2 S

Paragrafen
anger principen för livräntans bestämmande och ersätter delar av 16S YFL.

3 §

I
denna paragraf kommer arbetsskadeförsäkringens ekonomiska invaliditetsbegrepp
till uttryck. Samma principer för invalidiieisbedömningen som gäller inom den
allmänna försäkringen skall tillämpas inom arbetsskadeförsäkringen. Paragrafen
har därför utformats i nära anslutning till bestämmelserna i 7 kap. 3 § AFL.

4 S

Första
stycket anger som en huvudregel att livräntan skall upphöra vid den normala
pensionsåldern 65 år.

I
andra stycket ges en garantiregel enligt vilken livränta kan utgå även därefter
i den mån den försäkrade inte har rätt till ålderspension enligt AFL eller
utiändsk socialförsäkringslagstiftning med belopp som motsvarar 65 96 av
livräntebeloppet, dvs. av den bruttolivränta som den försäkrade dessförinnan
har haft rätt till föreeventudl samordning med förtidspension enligt 6 kap. I
S. Skulle ålderspensionen inle nå upp till den föreskrivna garantinivån, skall
arbetsskadeförsäkringen alltså täcka skillnaden. Den inkomstprövade
pensionsförmånen kommunalt bostadstillägg bör inte påverka livränian utan i
stället bestämmas av storieken av livräntan och ev. andra inkomster.

Förtida
eller uppskjutet uttag av ålderspension bör givelvis inte kunna påverka
livräntans storlek enligt garantiregeln. 1 paragrafens tredje stycke har därför
föreskrivits att garaniiregdn i sådana fall alltid skall tillämpas som om hel
ålderspension hade bonat utgå fr. o. m, 65-årsmånaden,

Huvudregeln
för livränleunderlaget anges i förevarande paragraf och överensstämmer med
huvudregeln för sjukpenningunderlag i 3 kap, 6 S, Eftersom livräntan grundas
på ett i princip livsvarigt underiag bör avsteg kunna göras från en felaktig
sjukpenninggrundande inkomst. En regel härom har tagits in i paragrafens andra
punkt. En anmäld inkomständring bör därvid kunna beaktas ulan hinderav i AFL
föreskriven väntetid på 30 dagar. Genom regeln bortfaller behov av rättelse av
underiagel sedan livräntan har börjat ulgå. Rättelse skall kunna ske i såväl
höjande som sänkande riktning, och det bör åligga försäkringskassan all
självmant aktualisera denna fråga.

7 Riksdagen 1976. I saml. Nr 197

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 98

6
§

Denna
paragraf tar liksom 3 kap, 6 S första stycket 2 sikte både på den som inte är
sjukförsäkrad enligt AFL och på den som väl är sjukförsäkrad men inle
sjukpenningförsäkrad. Regeln innebär att livränleunderlaget även i dessa fall
skall bestämmas med lillämpning av bestämmelserna om sjukpenninggrundande
inkomsl i AFL,

Paragrafen
syftar i första hand på sådana fall där den försäkrade har utsatts för skada
till följd av annat än olycksfall och lång lid har förftulit innan skadan visat
sig. Om den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid den tidpunkt då
livräntan skall ulgå har minskat på grund av all hans arbetsförmåga har
avtagit, bör möjlighet finnas att besiämma livräntan på grundval av den högre mkomst
som kan anses skälig.

Enligt
11 kap, 7 S AFL kan den försäkrade göra undantag från ATP såvitt avser inkomst
av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagandet medföralt denna inkomst
enligl 3 kap, 2 S AFL inte skall beaktas vid fastställande av sjukpenninggrundande
inkomst.

Den
skulle således inte heller kunna ingå i livränleunderiaget. Eftersom syftet med
arbetsskadeförsäkringens sjukpenning- och livränteförmåner är att gottgöra den
skadade förden inkomstföriust som har uppkommit genom arbetsskadan, bör all
inkomstförlust som kan hänföras till skadan ersättas av
arbetsskadeförsäkringen, 1 paragrafen föreslås därför att även sådan inkomst
för vilken undanlag har gjorts enligt 11 kap. 7 S AFL skall medräknas i
livränleunderiaget. Genom 3 kap. 6 S förevarande lag får detta motsvarande
tillämpning vid beräkning av sjukpenning,

Enligl 9 S andra stycket
YFL skall vid beräkning av den åriiga arbetsförtjänsten hushållsarbete i
hemmei likställas med förvärvsarbete efter vad som prövas skäligt, om hushållsarbetet
har hindrat den försäkrade från alt utföra förvärvsarbete i full utsträckning.
Mot bakgrunden av samhällsutvecklingen efler YFL:s tillkomst, inte minst på
arbetsmarknadsområdet, och då bestämmelsen hittills har saknat större belydelse
har den i enlighet med kommitténs förslag inte förts över till den nya lagen.

Det
kan vidare nämnas att regler motsvarande vad som stadgas i 9 S andra stycket
YFL angående värdet av förvärvsarbete för egen räkning och naturaförmåner finns
i 3 kap. 2 S AFL som anger grunderna för beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst. Anledning har därför saknats att föra över YFLs regler härom till den
nya lagen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 99

9 och 10 SS

Paragraferna,
som föreskriver uppräkning av livränleunderiaget vid vissa tidpunkter för yngre
arbetsskadade, ersätter 9 S Iredje och fjärde styckena YFL och har berörts i
den allmänna motiveringen (avsnitt 6,5,6),

Liksom
hittills skall enligt 10 S livränleunderiaget för elev under den beräknade
utbildningstiden utgöras av den inkomst han sannolikt skulle ha fått, om han
hade avbrutit studierna vid tiden för skadan och böoat förvärvsarbeta. Sakliga
nyheter är dds bestämmelsen att livränleunderiaget för tid efter
utbildningstidens slut skall utgöras av den inkomst av förvärvsarbete som eleven
då sannolikl skulle ha haft, om skadan inte hade inträffat, dvs, den normala
begynnelselönen inom det avsedda yrket, dels garantiregeln i andra slycket som
tar sikte främst på den som inte utbildas till något bestämt yrke.

Följande
exempel avser all belysa tillämpningen av bestämmelserna. Den försäkrades
utbildning beräknas vara avslutad då han har fyllt 19 år. Han drabbas av
arbetsskada under utbildningen vid 18 års ålder. Under den beräknade
studietiden skall livränleunderiaget motsvara den inkomsl som han normalt
skulle ha kunnat förvärva, om han hade avbrutit studierna vid liden för skadan
och förvärvsarbetat i stället. Vid den beräknade studietidens slut skall
livränleunderiaget motsvara den förvärvsinkomst som den försäkrade då sannolikt
skulle ha haft, om han hade kunnat fullfölja utbildningen. Den försäkrade är då
19 år. Då han fyller 21 år skall enligt 9S livränleunderiaget räknas upp så att
det för tiden mellan 21 och 25 års ålder utgörs av den sannolika inkomsten vid
21 års ålder. Motsvarande uppräkning skall ske då den försäkrade fyller 25 år.
Vid beräkningen måste beaktas de minimibelopp som anges i 10 S andra stycket.

11
S

Här
anges maximigränsen för livränleunderiaget. Gränsen har höjts från 5 till 7,5
gånger basbeloppet. Regeln innebär en anpassning lill motsvarande regler inom
AFL, Regeln innebär alt den som har en årsinkomst på t, ex, 100 000 kr, och på
grund av en arbetsskada får sin förvärvsförmåga nedsatt så alt årsinkomsten
sjunker till 80 000 kr, eller med 20 "n vid ett basbelopp av 10 000 kr,
får en livränta som utgör 20 "" av 75 000 kr, (7,5 gånger
basbeloppet) dvs. 15 000 kr.

De
tidsbegränsade livräntorna bör liksom f n, bli föremål för omprövning vid
utgången av den bestämda ersättningsperioden. För alt livräntor som har fastställts
att utgå tills vidare skall kunna omprövas måsle en ändring av betydelse ha
skett i de förhållanden som var avgörande för ersättnings-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 100

beslutet.
Som en riktpunkt vid bedömningen kan som yrkesskadeförsäkringskommittén har
föreslagit lämpligen uppställas att omprövning skall ske, om inkomständringen
uppgår till minst 1/20 av den åriiga inkomst av förvärvsarbete som den
försäkrade skulle ha uppnått om han inte blivit skadad.

En
förutsättning för att livräntan skall höjas är att inkomstförsämringen har
föranletts av arbetsskadan, t. ex. genom att denna har förvärrats och
ytteriigare minskat den skadades arbetsförmåga. Om arbetsmarknadsmässiga
faktorer eller andra omständigheter på arbetsplatsen som inle skulle ha drabbat
honom som frisk har orsakat inkomstminskningen, får bedömningen ske efter de
principer som har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.5.3).

Som
kommittén har framhållil finns det anledning att låta delvis andra synpunkter
göra sig gällande vid ett beslut om höjning av livräntan än vid en minskning av
denna. Föranleder arbetsskadan ytteriigare inkomstminskning är det givetvis av
väsenilig betydelse för den skadade med ett snabbt omprövningsbeslut för att
höja livränian. Vid sänkning eller upphörande av livräntan bör det finnas skäl
för antagande att inkomstökningen skall bli bestående. Det bör även beaktas all
farhågor för en minskning av livräntan i vissa fall kan motverka den skadades
rehabilitering.

Försäkringskassan
bör vara skyldig att när kassan får kännedom om in-komsländringar som kan
föranleda omprövning ta initiativ till all sådan kommer till stånd. Genom den
åriiga beräkningen av sjukpenninggrundande inkomsl får försäkringskassorna
möjlighel lill en regelbunden uppföljning av åtskilliga livränteärenden. Del
får ankomma på riksförsäkringsverket alt utforma närmare anvisningar för ett
lämpligt kontrollsystem.

Som
framgår av 6 kap. 2 S avses livräntan liksom hittills vara anknuten till
basbeloppet.

Om
löneutvecklingen sker i annan takt än förändringar av basbeloppet, kommer den
inkomst som den skadade kan uppnå med hjälp av sin återstående arbetsförmåga
att förändras i annan takt än den inkomst som har lagts till grund för
livräntan. Någon anledning att av detta skäl ompröva livräntan föreligger inte.

5
kap. Ersäitning vid dödsjäll

I S

Paragrafen
som handlarom begravningshjälp motsvarar 19 S YFL. Soin har framgåtl av den
allmänna motiveringen innehåller den nya lagen två ändringar, dels höjs
ersättningsbeloppet från 20 lill 30 % av basbeloppet, dels anknyts det lill del
basbelopp som gäller vid dödsfallet (inte som nu vid början av det år då
dödsfallet inträffade).

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 101

2 S

I
denna paragraf redovisas vad som skall ligga till grund för beräkning av
efterievandelivränta.

Om
den som uppbär hel livränta med anledning av arbetsskada senare avlider till
följd av skadan, skall till grund för beräkning av efterievandelivränta läggas
den avlidnes egenlivränta.

Vanligast
torde vara att dödsfall till följd av en skada inträffar innan livränta börjat
uppbäras med anledning av skadan. I sådant fall skall underlaget för beräkning
av efterievandelivränta utgöras av den livränta som den avlidne skulle fått vid
föriust av arbetsförmågan.

Nu
nämnda livränteunderiag kommer i enlighet med bestämmelserna i 4 kap. i de
flesta fall att utgöras av den avlidnes sjukpenninggrundande inkomsl. Därvid
blir även bl.a. 4 kap. 5, 7, 9 och 10SS tillämpliga.

Bestämmelserna
i tredje stycket motsvarar reglerna i 9 S femte slyckel YFL. Bakom reglerna i
YFL ligger följande resonemang. Har någon drabbats av en arbetsskada för vilken
en partiell pension, livränta eller någon annan ersäitning ulgår och avlider
han senare lill följd av en annan arbetsskada, föriorar familjen såväl den
partiella pensionen m. m. som försörjarinkomsten. Var pensionen hög och den
avlidnes arbetsförtiänst låg blir kompensationen liten, om
efterlevandelivräntan bestäms enbart efter arbetsförtiänsten. Ofta haren skada
inte motsvarats av någon faktisk inkomstminskning. Man har då inte funnii skäligi
alt höja inkomsten vid bestämmandet av efterlevandelivränta. Har skadan å andra
sidan medfört en inte obetydlig inkomstminskning, har arbetsinkomsten ökats
efter skälighetsbedömning med hela eller viss del av den partiella pensionen.

Det kan förefalla som om
något utrymme för den nuvarande principen med skälighetsbedömning inte skulle
finnas i fortsättningen, eftersom övergången till ell ekonomiskt
invalidilelsbegrepp innebär överensstämmelse mellan inkomstbortfall och
livränta. Emellertid kan fall tänkas då ersättning på grund av tidigare
arbetsskada inle bör inräknas i undertaget för efterlevandelivränta, t, ex, då
en privat förtidspension vid dödsfallet avlöses av en motsvarande privat
efterlevandepension. Innehållet i YFL:s regel har därför förts över lill den
nya lagen. Med uttrycket "annan ersättning" avses endast sådan
ersäitning som har trätt i slällel för arbelsinkomsl.

1
denna paragraf regleras i vilka fall änka skall ha räll lill efterievandelivränta.
Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med 8 kap. 1 S AFL som behandlar räll
lill änkepension inom folkpensioneringen. Efterlevandelivränta till änka skall
alltså ulgå, om hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under
16 år, som vid den försäkrades död stadigvarande vistades i makarnas hem eller
hos änkan eller om hon

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 102

har
uppnått 36 års ålder vid mannens död. Något minimikrav på äktenskapets längd
har dock inle ställts.

Uttrycken
"stadigvarande sammanbor" och "stadigvarande vistas" bör
ges samma innebörd som inom den allmänna pensioneringen. Om ett barn under
ferierna bor i hemmei, bör inle den omständigheten alt del under övrig del av
året vistas på annan ort för skolgång anses medföra all kravei på stadigvarande
vistelse i hemmet inte är uppfyllt, Della gäller även i, ex, döva, blinda och
psykiskt utvecklingsstörda barn som ges särskild undervisning. Om barnet är
varaktigt omhändertaget för vård på institution eller i fosterhem, bör man
däremot inte anse att barnel stadigvarande vistas i hemmei. Barns tillfälliga
vistelse på exempelvis sjukhus eller barnhem eller i enskilt hem skall inte
påverka rätten till änkelivränta.

Paragrafen
reglerar änkelivräntans belopp, 1 andra stycket har en i den allmänna
motiveringen berörd avtrappningsregel tagits in. Regeln har utformats efter
mönster av 8 kap, 4 S AFL,

Om
änkan gifter om sig eller under avsevärd lid lever samman med en man under
äktenskapsliknande förhållanden, föriorar hon enligl denna paragraf sin rätt
till änkelivränla. Reglerna överensstämmer med nuvarande bestämmelser härom i
20 S första och iredje styckena YFL,

Efter
mönster av moisvarande beslämmelse i 8 kap, 3 S och 14 kap, 2 S AFL har i andra
punkten av paragrafen förts in en bestämmelse att, om del nya äkienskapel
upplöses eller sammanlevnaden upphör inom fem år, livräntan skall böna utgå på
nytt. Vid bestämmandet av den nya livräntan skall man självfallel beakta sådana
omständigheter som har inträffat under den lid livräntan har varit indragen, t,
ex. att änkan inte längre har barn under 16 år i hemmei.

Nuvarande
beslämmelse i 20 S sista styckei YFL som ger bl.a. änka rätt till ett
engångsbelopp motsvarande tre årsbelopp av livräntan, om hon gifter om sig före
fyllda 60 år, har inle tagits med i den nya lagen. Bestämmelsen tillkom i
samband med införandel av OL år 1916, Den torde då ha införts under inflytande
av utländsk räll. På kontinenten var det vid den tiden vanligt att änka som
gifte om sig fick ell sådani engångsbelopp. Bestämmelsen torde som yrkesskadeförsäkringskommitlén
har franihållil inle ha någon social funktion all fylla i dagens samhälle.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 '03

6 S

Denna
paragraf har sin motsvarighet i 20 S andra slycket YFL, Kretsen av kvinnor som
jämställs med änka föreslås i stort setl oförändrad, Tro-lovningsbegreppel har
numera utmönstrats ur familjelagstiftningen. Den nuvarande bestämmelsen i YFL
som jämställer trolovad med änka, om hon hade eller hade haft barn med den
avlidne eller var havande med barn till honom, har därför inte förts över till
den nya lagen, 1 stället föreslås att moisvarande skydd skall gälla för varje
kvinna som stadigvarande sammanbodde med den försäkrade.

Paragrafen,
som innehåller beslämmelser om avräkning på livränta till kvinna som avses i 6 S
för underhållsbidrag m, m,, motsvarar delar av 20 S undra styckei YFL,

8 S

Paragrafen
ersätter 20 S femte styckei YFL och reglerar frånskilds rält till efterlevandelivränta,
I paragrafen begränsas rälten till att gälla endast för frånskild hustru som i
likhet med änka uppfyller vissa förutsättningar i fråga om ålder och
sammanboende med barn under 16 år. Liksom hittills skall krävas att den avlidne
var skyldig alt utge underhållsbidrag till den f d, hustrun.Livränian får inle
sällas högre än underhållsbidraget eller utgå under längre tid än detta och inle
heller överstiga vad som maximalt kan utgå lill änka.

Som har anförts i den
allmänna motiveringen har här inle ansetts behövligt med någon avtrappningsregel
motsvarande den som föreslås för änka i 4 S andra stvcket.

9-10 SS

Paragraferna
reglerar barns rätt till efterlevandelivränta, jfr 21 S YFL. Till skillnad från
vad som följer av nuvarande regler skall i fortsättningen barn kunna uppbära
livränta även när den avlidne har åtagit sig all utge underhållsbidrag i form
av ett engångsbelopp. En förulsällning för alt livränla skall kunna utgå
föreslås emellertid vara alt livränian överstiger den livränla som
engångsbeloppet motsvarar. Bestämmelsen har utformats i överensslämmelse med 8
kap, 5S AFL och lagförslag i prop, 1975/76:170 med förslag till lag om ändring
i föräldrabalken m, m.

Med
eget barn jämställs enligl YFL även barn som maken hade lillsammans rned annan
än den avlidne, om barnel stod under makens vårdnad.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 104

Däremot
utgår enligt YFL inte livränta till sådant barn efter avliden kvinna, om inte
barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna behövligt underhäll. För att
undanröja denna skillnad i barns rätt till efterievandelivränta har reglerna i
den nya lagen utformats så att barnlivränta skall utges oavsett efter vilken av
makarna livräntan skall utgå.

Bestämmelserna
i lOS om livräntans storiek har kommenterats i den allmänna motiveringen.

II S

Förälders
rätt till efterievandelivränta regleras f n. i 22 S YFL. Den föreslagna
bestämmelsen motsvarar gällande bestämmelse. Maximeringen av livräntan har dock
anpassats till del maximum som föreslås för barnlivränta,

12-14
SS

Paragraferna
motsvarar 24 S, 20 S sjätte stycket resp, 23 S YFL och innehåller bl. a. maximeringsregler
när ftera efterievandelivräntor skall utgå samtidigt.

6
kap. Särskilda bestämmelser om ersättning

Paragrafen
innehåller de nya bestämmelserna om samordning mellan ar-betsskadelivränia och
pension enligt AFL.

Samordning
mellan livränla samt Jönidspension och Jämiljepension

Föratt
inie yrkesskadelivränia och pension från den allmänna försäkringen skall kunna ulgå
samtidigt med fulla belopp och därigenom ge överkompensation innehåller AFL
vissa samordningsbestämmelser av inndxjrd att reduktionen görs på
pensionssidan.

1
den allmänna motiveringen har föreslagits att rällen till arbelsskade-livränta
skall grundas på samma invalidilelsbegrepp som inom den allmänna försäkringen.
Den allmänna försäkringens förmåner skall vara grundläggande i arbelsskadefallen
och arbeisskadelivränia skall ulgå som ell komplement. Sammanlagt skall
förmånerna ulgå med ett belopp som svarar mol hela den genom arbetsskadan
föranledda inkomstförlusten,

1
praktiken kommer detta att innebära alt arbetsskadelivränian skall svara för
den del av inkomstförlusten som inte ersätts genom pension från den allmänna
försäkringen. Livräntans nettobelopp kommer därför att variera beroende på den
skadades pensionsförhållanden, Brultonivån kommer emellertid alltid att vara
oberoende av utfallande pensionsförmåner. Den bestäms uteslutande av den genom
arbetsskadan föranledda inkomstförlusten.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 105

Syftet
att hindra överkompensation motiverar alt man begränsar samordningen till
sådana fall där arbetsskadelivränta och pension avser att kompensera samma
inkomstbortfall. Föreligger inte denna situation, saknas skäl lill att den ersättningsberättigade
inte skulle fa uppbära båda förmånerna ograverade. Änkepension och barnpension
har följaktligen inte samordnats med egenlivränta i den nya lagen. Dessa
pensioner ersätter ju bortfall av försörjarinkomsl och inte bortfall av egen
inkomst. Inte heller skall egenpension .som hänför sig till annan inkomstföriust
än arbetsskadan reducera arbetsskadelivräntan. Om en person med partiell
förtidspension är i förvärvsarbete och drabbas av en arbetsskada, skall hans
livränta således inte samordnas med den tidigare förtidspensionen. Skulle denna
lill följd av arbetsskadan höjas, bör emellertid samordning ske med
förhöjningen. På samma sätt bör en person som på grund av arbetsskada har
invalidiserats lill mindre än 50 ".. och således lyfter
arbetsskadelivränta men ej iiension, inle få denna livränta samordnad med en
pension som senare kan utgå pågrund av annan inkomstföriust än den som har
föranletts av arbetsskadan. Skulle rällen lill pension i delta fall till viss
del vara avhängig av den gamla arbetsskadan, bör dock denna del av pensionen
samordnas med livräntan. Har arbetsskadan exempelvis medfört 30 ''. invaliditet
och den nya skadan 20 "n och del är först genom den sammanlagda invaliditeten
som räll till förtidspension grundas bör 3/5 av pensionen samordnas med livränian.
Har arbetsskada medfört 40-procentig invaliditet och lar den skadade sedermera
full förtidspension på grund av en hell annan skada, bör samordning ske med 40 '.
av pensionen. Samordningsregeln har utformats så att, om någon har rätt lill livränla
på grund av arbetsskada och samtidigt är berättigad till pension enligl AFL med
anledning av samma inkomstföriust, livränian skall utgå endast i den mån den
överstiger pensionen, 1 vad mån avräkning skall ske bör när så behövs
fastställas särskill vid behandlingen i pensions-delegationen av pensions-
eller livränieärendel,

I
pension innefattas därvid pensionstillskott och barntillägg. Däremot har
handikappersättning som skall kompensera vårdkostnader eller andra merutgifter
lagts utanför. Samordning bör ske även med pension enligl utländsk lag.

Samordning
mellan änkelivränla och jolkpension

Enligt
gällande bestämmelser skall samordning ske mellan änkelivränta och
ålderspension från folkpensioneringen. Denna regel skall ses i förening med
nuvarande beslämmelse alt änkelivränla fortsätter alt utgå under änkans hela
livslid medan änkepension från folkpensioneringen avlöses av ålderspension vid
inträdet i pensionsåldern. Det har tidigare föreslagits all egenlivränta i
princip skall upphöra all utgå då den försäkrade inträder i pensionsåldern. Del
kan i konsekvens härmed ifrågasättas om inte även änke-livränlan bör sättas ned
eller upphöra att utgå vid inträdel i pensionsåldern, Yrkesskadeförsäkringskommitlén
har inte lagl fram någol förslag till slutlig

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 106

lösning
i dessa frågor med hänsyn till att pensionskommittén, som tidigare har framgåtl,
har i uppdrag att se över efterievandeskyddel. Jag finner det angeläget all de
här berörda frågorna ägnas särskild uppmärksamhet vid pensionskommitténs översyn.
Avsikten är att därefier återkomma till dessa frågor. 1 avvaktan härpå bör
gälla alt änkelivränta, i överensstämmelse med vad som har föreslagits i fråga
om egenlivränta, efter inträdet i pensionsåldern skall ulgå enbart i den mån
ålderspension från folkpensioneringen och änkepension från ATP understiger en
livränta beräknad på grundval av 65 % av del lidigare livränteunderlagel.

För
änka och med henne jämslälld kvinna har i enlighel med det anförda tagits in
kompletterande samordningsregler i andra slyckel.

2 S

Utgående
livräntor skall liksom f n. vara värdesäkrade. 1 denna paragraf föreslås alt
fastställd livränta skall anknytas lill basbeloppet och omräknas vid förändring
av delta. Den motsvarar för arbetsskadeförsäkringens del vad som för
yrkesskadeförsäkringen och äldre försäkringar är intaget i lagen (1967:919) om
värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m,

3 S

Denna
paragraf har sin moisvarighei i 25 S YFL som innehåller beslämmelser om
reducering av förmån från yrkesskadeförsäkringen i vissa fall. Del gäller när
den ersättningsberättigade genom annan författning är tillförsäkrad annat
understöd med anledning av yrkesskada. Motsvarande gäller ersättning som utgår
på grund av avlönings- och pensionsbeslämmelser eller arbetsgivarens egen
utfästelse.

Tidigare
hade dessa bestämmelser stor betydelse framför alll för statsanställda.
Införandet av del allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra tiänsteman
(AST) och lillkomslen av den allmänna försäkringen har medfört alt stadgandet
numera har myckel lilen betydelse.

F,
n, torde bestämmelserna framför allt tillämpas inorn sjöfartsnäringen, där
arbetsgivaren på grund av sjömanslagen är skyldig all utge ersättning vid
sjukdom och skada.

Med
hänsyn till den begränsade belydelse som beslämmelserna således har bör inle
den nya lagen betungas ined detaljreglering angående avräkningsförfarandet, 1
stället föreslås alt regeringen i särskild ordning får meddela närmare
föreskrifter härom,

4 S

Paragrafen
motsvarar 18 S YFL och avser all ge ekonomisk kompensation i sådana fall då en
arbetstagare avhåller sig från arbete i syfte att förebygga all arbetsskada
uppslår, återuppstår eller förvärras. Om han har anmodats

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 107

till
detta av allmän försäkringskassa eller gör det med kassans samtycke, har han rält
att under liden få skälig ersättning moisvarande högsl hel sjukpenning. Av beslämmelserna
i 3 kap, om beräkning av sjukpenning följer all den 100-procentiga
kompensationsnivån inle inträder förrän efter samordningslidens slut.

Paragrafen
motsvarar för arbelsskadeförsäkringens del bestärnmelserna i 3 kap, 8S andra styckei
och 7 kap. 3S andra slyckel AFL om räll till ersäitning under lid för
arbetsvärd etc.

6
och 7 SS

De
nuvarande preskriptionsbestämmelserna finns i 29 S YFL, Rälten lill retroaktiv ersäitning
är tidsbegränsad på så säll alt sjukpenning och livränta inle utgår för längre
tid tillbaka än två år räknat från dagen för framställningen. Framställning om
begravningshjälp måste göras inom två år från dödsfallet och framställning otn ersäitning
för sjukvårdskostnader m, m, inom två år från den dag då den försäkrade har
haft kostnaden. Bestämmelserna är uttömmande och fordringsanspråk enligt YFL iir
inte dessulom underkastade reglerna om tioårig preskription. Även om mer än tio
år har förflutit från den dag skadan inträffade eller från den dag
ersättningsanspråk på grund av skadan senast bevakades skall alltså ersättning
kunna ulgå.

Den
nuvarande tvåårsfristen har enligt yrkesskadeförsäkringskommitlén ibland lett
till otillfredsställande resultat, Särskill har della gällt i sådana fall där
orsakssambandet mellan skadlig inverkan och sjukdom har blivit klariagt försl
lång tid efter sjukdomens uppkomst. Preskriptionstiden föreslås därför på kotnmitténs
förslag föriängd till sex år,

1
29 S andra slycket YFL ges en särskild preskriptionsbestämmelse som lar sikle
på beslutad ersäitning, 1 princip måste ersättningsbeloppet lyftas av den
försäkrade inom sex månader sedan han har fått meddelande om beslutet. För att
denna fråga skall kunna regleras på samma sätt som inom den allmänna
försäkringen har i 7 S lagförslaget tagils in en hänvisning lill 20 kap, 5 S AFL,
Även della förslag innebär en förlängning av preskriptionstiden, nämligen lill
utgången av andra årel efter det under vilkel beloppet förfallit till
betalning, I 7 S har också hänvisats lill vissa andra bestämmelser i AFL, De
flesta av dem finns även i YFL,

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 108

7
kap. Försäkringens flnansieiing I och 2 §S

Paragraferna
motsvarar 38 S YFL. I 1 S har dock i enlighet med vad som har anförts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 6.8.2) tagits in en bestämmelse för all
möjliggöra att staten liksom hittills slår självrisk beträffande ersäitning
till sina arbetstagare. Nuvarande beslämmelser härom finns i en särskild
kungörelse (1954:670).

Eftersom
avgifterna är knutna till vad arbetsgivarna under året har utgett som lön lill
arbetstagare, kommer någon särskild avgift inte att eriäggas för sådana elever
som jämlikt 1 kap. 2 S skall jämställas med arbetstagare. Liksom hittills lår
kostnaderna för dessa elevers tillhörighet lill försäkringen täckas genom
avgifterna från arbetsgivarkollektivet.

Dessa
paragrafer som gäller fastställande av avgiftssals, debitering och uppbörd av
avgifter samt fondbildning överensstämmer i alll väsentligt med 39 resp. 41 S YFL.
Vissa ändringar har gjorts till följd av att s, k, samfälld lagstiftning inle
längre skall förekomma. Föreskrifterom avgifter ligger inom riksdagens primära
lagområde och skall därför fastställas genom lag. Även uppbörd av
socialförsäkringsavgifter skall regleras i lag. De i 4S nämnda grunderna för
fondförvaltning skall däremoi fastställas av regeringen.

Den
i 4 S andra styckei föreskrivna arbetsskadeförsäkringsfonden är den fond som i
dag heter yrkesskadeförsäkringsfonden. Behållningen i fonden uppgick vid
utgången av år 1975 till ca I 750 milj, kr,

8
kap. Övriga bestämmelser

Paragrafen,
som reglerar förfarandet vid anmälan om arbetsskada, motsvarar 31 och 32 SS YFL.
De i 32 S YFL iniagna bestämmelserna om läkarintyg bör i fortsättningen
meddelas genom tillämpningsföreskrifter; jfr kungörelsen (1968:595) angående
anmälan om yrkesskada.

2 S

Paragrafen
har utformats efter mönster av I S andra slycket nyssnämnda kungörelse.
Föreskrifterna som anger var anmälan om arbetsskada skall göras fungerar som
forum regler.

Det
bör åligga försäkringskassa all även utan anmälan ulreda huruvida försäkrad
eller försäkrads efterlevande har rätt till ersättning på grund av arbetsskada,
om det av uppgifter som kassan har tillgängliga framgår aii sådan ersättning
kan komrna i fråga.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 109

Arbetsskadeärenden
bör handläggas så snabbt som kan ske. Utdragen behandling av ersättningsärenden
kan leda till s. k. ersättningsneuroser. I de fall där slutligt beslut inte kan
fattas på föreliggande material bör liksom enligt YFL, om sannolika skäl för
rätt till ersättning föreligger, interimistisk ersättning kunna utgå utan
återbetalningsskyldighet förden försäkrade. Bestämmelser härom har tagits in i
förevarande paragraf

Enligt
paragrafen skall som har förutskickats i den allmänna motiveringen vissa
arbetsskadeärenden handläggas i pensionsdelegation. Hur pensionsdelegation
skall vara sammansatt regleras i 18 kap. 20 S AFL. I samma kapitel ges också
föreskrifter om beslutförhet, handläggningsordning m. m.

Bestämmelserom
utbetalning av ersättning finns f n. i 36 S YFL. Någon motsvarighet till dessa
har inte tagits in i den nya lagen. Enligt förevarande paragraf skall det i
stället ankomma på regeringen all meddela dylika föreskrifter.

6 och 7 SS

Föreskrifierna
om uppgiftsskyldighet i arbelsskadeärenden har hämtats från 20 kap, 8 resp, 9S AFL,

Paragrafen
motsvarar nuvarande beslämmelse i YFL om möjlighet att vid tingsrätt hålla
förhör i yrkesskadeärenden. Regeln om förhör med part under sanningsförsäkran
har dock inle förts över till den nya lagen.

Övergångsbestämmelserna

I
överensstämmelse med gängse lagstiftningsprinciper på socialförsäkringsområdet
föreslås alt den nya lagstiftningen skall tillämpas på skadefall som inträffar
efter lagens ikraftträdande. Enligt 2 kap, 4S anses skada till följd av annat
än olycksfall ha inträffat den dag skadan visade sig. Del innebär alt den nya
lagen kommer att gälla även en arbetssjukdom som har uppstått till följd av en
inverkan som har skett före lagens ikraftträdande när sjukdomen inte visar sig
förrän efter denna lidpunkt, YFL eller äldre lagstiftning kommer således inle
att tillämpas i dessa fall.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 110

Det
bör erinras orn alt del nu framlagda lagförslaget aktualiserar frågor om
upphävande eller ändring av beslämmdser i ålskilliga författningar. Samma beslämmelser
kommer emellertid i stor utsträckning att beröras av de förslag som kan vänlas
bli resultatet av yrkesskadeförsäkringskommitiéns fortsalla uiredningsarbeie
och som kommittén kommer alt redovisa före hösten 1976, Ytterligare
lagändringar kommer därför alt föreslås i senare sammanhang.

9 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt antaga förslagel till lag om
arbetsskadeförsäkring,

10 Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att aniaga del förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:197 111

Innehåll

Propositionen................................................... ...... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll..................... ...... I

Lagförslag....................................................... ...... 3

Utdrag
av regeringsprotokoUet den 4 mars 1976..... 16

1
Inledning...................................................... 16

2
Gällande bestämmelser m, m............................ .... 17

2.1 Den
allmänna försäkringen.......................... 17

2.1.1
Sjukförsäkringen................................ 17

2.1.2
Folkpensioneringen............................. 19

2.1.3
Tilläggspensioneringen (ATP)................ .... 21

2.2 Yrkesskadeförsäkringen.............................. .... 23

2.2.1
Bestämmelserna i huvuddrag................ .... 23

2.2.2
Några statistiska uppgifier................... .... 26

2.2.3
Yrkesskadebegrepp och
bevisregel........ .... 28

2.2.4
Ersättning för inkomstföriust m.
m......... 30

2.2.5
Försäkringsskydd för efterievande......... 36

2.3
Trygghetsförsäkringen (TFY) .................... 37

2.4
Skadeståndsrätten.................................... 40

2.5
Samordningsbestämmelser.......................... 42

2.6
Konventioner angående
yrkesskadeförsäkring m.m 42

2.7
Adminislralion och besvärsorganisation.......... 44

2.7.1
Den allmänna försäkringen................... 45

2.7.2
Yrkesskadeförsäkringen....................... 46

2.7.2.1
Handläggningen hos
försäkringskassorna, riksförsäkringsverket och försäkringsdomstolen .................................. 46

2.7.2.2
Försäkringsrådel....................... 47

3 Yrkesskadeförsäkringskommilténs
förslag............. 47

3.1
Allmänna överväganden.............................. 48

3.2
Lag om arbelsskadeförsäkring
och dess tillämpningsområde 51

3.3
Arbelsskadebegrepp och
bevisregler.............. .... 51

3.4
Ersättning för inkomstföriust m,
m................ .... 54

3.5
Försäkringsskydd för efterievande................ .... 56

3.6
Adminislralion, ikraftträdande
och kostnader... .... 57

4
Övergångsfrågor beträffande besvärsorganisalionen
inom arbelsskadeförsäkringen 57

5
Remissyttrandena........................................... 58

5.1
Allmänna synpunkter.................................. 58

5.2
Lagens tillämpningsområde.......................... 60

5.3
Arbelsskadebegreppel................................ 61

5.4
Bevisreglerna........................................... 62

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:197 112

5.5
Vissa ersättningsfrågor............................... 63

5.6
Försäkringsskydd för efterievande................ 64

5.7
Administration och besvärsorganisalion
m. m.. .... 65

5.8
Försäkringens finansiering.......................... ..... 65

6 Föredraganden.............................................. .... 66

6.1
Allmänna synpunkter................................. .... 66

6.2
Lagens tillämpningsområde.......................... .... 69

6.3
Arbelsskadebegreppel................................ .... 70

6.4
Bevisreglerna........................................... .... 71

6.5
Ersättning för inkomstföriust m.
m................ .... 73

6.5.1
Allmänt............................................ .... 73

6.5.2
Invalidiletsbedömning m. m.................. .... 73

6.5.3
Omprövning av livränla........................ .... 75

6.5.4
Nedre gränser för livränta m. m............. .... 75

6.5.5
Allmänt om ersällningsunderiaget
för sjukpenning och livränta 76

6.5.6
Ersättningsunderiag för unga
försäkrade. .... 78

6.5.7
Åldersförmåner.................................. .... 79

6.6 Försäkringsskydd
för efterievande................ .... 80

6.6.1 Livräntor
lill efterievande 80

6.6.1.1 Personkretsen......................... .... 80

6.6.1.2 Förmånernas
storlek................. .... 83

6.6.2 Begravningshjälp 85

6.7 Administration
och besvärsorganisation......... .... 85

6.7.1
Inledning.......................................... .... 85

6.7.2
Decentralisering lill
försäkringskassorna... .... 85

6.7.3
Besvärsorganisationen..................... ........ 87

6.8 Ikraftträdande
och finansiering.................... .... 88

6.8.1
Ikraftträdande................................... .... 88

6.8.2
Finansiering...................................... .... 88

7
Upprättat lagförslag....................................... .... 89

8
Specialmolivering lill
lagförslaget........................ .... 90

9
Hemställan.................................................... ... 110

10
Beslul.......................................................... ... 110

Gotab, Stockholm 1976 50.348

Doktrin (9)

  1. Mia Carlsson, HFD 2019 ref. 19. Fråga om olycksfall i samband med intag av mat på arbetsplatsen har inträffat i arbetet, FT 2020 nr 1 s. 141, på s. 144, 145, 146 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Ann Linders, Från Högsta förvaltningsdomstolen. Mars–maj 2019, FT 2019 nr 3 s. 279, på s. 285 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Fredrik Rådman, Uppgiftsskyldighet enligt 110 kap. 31 § socialförsäkringsbalken (2010:110) – några reflektioner gällande tolkningen och tillämpningen av bestämmelsen, FT 2019 nr 1 s. 87, på s. 92 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Eskil Nord, Nytt från Regeringsrätten - December 2007 - Februari 2008, FT 2008 nr 2 s. 125, på s. 141 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  5. Eskil Nord, Nytt från Regeringsrätten - December 2004 - Februari 2005, FT 2005 nr 2 s. 109, på s. 114 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  6. Rune Lavin, Socialförsäkringsmål förr och nu - en jämförelse, FT 2003 nr 3 s. 437, på s. 451, 459 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  7. Rune Lavin, Socialförsäkringsmål 1992. En rättsfallsöversikt, FT 1993 nr 4–5 s. 183, på s. 205, 208, 211 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  8. Kenneth Bratthall, Försäkringsöverdomstolens praxis i mål rörande lagen om arbetsskadeförsäkringen, FT 1981 nr 3–4 s. 130, på s. 131, 141, 149, 150, 152 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  9. Bill W. Dufwa, Vår komplicerade trafikskaderätt och framtiden, SvJT 1979 s. 401, på s. 476 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

242 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (176)

176 kopplingar i 38 dokument.

  1. SOU 2023:10 Tandvårdens stöd till våldsutsatta patienter s. 59 i texten
  2. SOU 2023:53 En ändamålsenlig arbetsskadeförsäkring - för bättre ekonomisk trygghet, kunskap och rättssäkerhet s. 131 om s. 68 · s. 138 om s. 30 · s. 138 om s. 70 · s. 139 om s. 70 · och 87 till i texten · dokumentnivå
  3. SOU 2023:47 En utvecklad arbetsgivardeklaration - åtgärder mot missbruk av välfärdssystemen s. 147 i texten
  4. Ds 2022:26 En hjälpande hand - ökade möjligheter till in- och utlån av personal mellan myndigheter s. 111 om s. 71 i texten
  5. SOU 2021:69 En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet s. 498 om s. 74 · s. 1295 i texten

Visa alla 38

Rättsfall (30)

30 kopplingar i 25 dokument.

  1. HFD 2013 ref. 58 om s. 77 ur registret
  2. HFD 2012 ref. 19 om s. 94 ur registret
  3. RÅ 2007 ref. 42 om s. 53 ur registret
  4. RÅ 2004 ref. 123 om s. 104 ur registret
  5. RÅ 2001 ref. 62 om s. 67 · om s. 73 ur registret · i texten
  6. RÅ 2001 ref. 54 om s. 76 ur registret
  7. RÅ 1999 ref. 56 ur registret
  8. RÅ 1999 ref. 23 om s. 67 · om s. 74 ur registret · i texten
  9. RÅ 1998 ref. 7 om s. 73 ur registret
  10. RÅ 1998 ref. 8 ur registret
  11. RÅ 1997 ref. 72 om s. 73 ur registret

Visa alla 25

Doktrin (36)

36 kopplingar i 15 dokument.

  1. FT 1981 s. 130 Kenneth Bratthall, Försäkringsöverdomstolens praxis i mål rörande lagen om arbetsskadeförsäkringen s. 130 · s. 131 · s. 141 · s. 149 · och 2 till i texten
  2. Westerhäll, Den svenska socialrätten, 1990 s. 172 om s. 52 · s. 184 om s. 26 · s. 185 om s. 29 · s. 387 · och 1 till i texten
  3. Ekstedt, Ideellt skadestånd för personskada, 1977 s. 26 om s. 37 · s. 56 om s. 40 · s. 137 om s. 39 · s. 266 om s. 88 i texten
  4. FT 2020 s. 141 Mia Carlsson, HFD 2019 ref. 19. Fråga om olycksfall i samband med intag av mat på arbetsplatsen har inträffat i arbetet s. 144 · s. 145 · s. 146 i texten
  5. Mannelqvist, Samband i socialförsäkringen, 2003 s. 79 · s. 159 om s. 48 · s. 272 i texten · dokumentnivå

Visa alla 15