Sök i Ratio Lex

om finansiering av stålverk i Luleå

34 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:207, om finansiering av stålverk i Luleå

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207

Regeringens proposition 1975/76:207

om
finansiering av stålverk i Luleå;

beslutad
den 1 april 1976.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptar gits i bifogade utdrag
ur regeringsprotokoU.

På
regeringens vägnar G. E. STRÄNG

RUNE
B. JOHANSSON

Propositionens
huvudsakUga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för fullföljande av projekteringen
av en stålverksutbyggnad i Luleå. För finansieringen föreslås för budgetåret
1976/77 investeringsanslag om sammanlagt 450 milj. kr.

1
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 207

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207.

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL, 1 , .

vid
regeringssammanträde 1976-04-01

Närvarande:
statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Andersson, Johansson, Holmqvist,-Aspling,
Geijer,' Bengtsson, Norling, Lidböm,: Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Zachrisson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson.

Föredragande:
statsrådet Johansson

Propobition
om finansiering av stålverk i Luleå

Hittillsvarande
utveckling av Stålverk 80-projektet ' '' '

Under
våren 1974 godkände riksdagen riktlinjer för finansieringen av ett nytt
stålverk i Luleå, Stålverk 80 (prop. 1974: 64, NU 1974: 40, rskr' 1974: 263).
Enligt riktlinjerna skulle av ett totalt beräknat kapitalbehov av 4 600 milj.
kr. 1 050 milj. kr. tillföras genom att Statföretag AB tecknade aktier i
Norrbottens Järnverk AB (NJA). Staten skulle bidra till Statsföretags
finansiering av aktieteckningen i NJA till två tredjedelar genom att teckna
aktier för sammanlagt 700 milj. kr. i Stalsföreiag. Denna aktieteckning avsågs
bli fördelad över fyra budgetår. Med anledning härav har staten tecknat aktier
i Statsföretag med 175 milj. kr. under vart och ett av budgetåren 1974/75 och
1975/76 (prop. 1974: 64, NU 1974: 40, rskr 1974: 263 och prop. 1975: 1 bil. 15 s.
188, NU 1975: 31, rskr 1975: 192). Det förutsattes vidare i
finansieringsplanerna att staten sedermera skulle medverka till finansieringen
av stålverket genom lån till NJA av sammanlagt 1 300 milj. kr. enligt samma
villkor som gäller för lokaliseringslån.

Beträffande
marknadsförutsättningarna för det nya stålverket framgår i prop. 1974: 64 bl.
a. följande.

Som
grund för NJA:s marknadsbedömningar ligger dels utvecklingen av stälförbrukning
och stålproduktionen, dels en förväntad omstrukturering av stålindustrin.
Redan under 1970-talet kan sålunda ett ökat behov av ämncsköp väntas uppkomma
hos många västereuropeiska stålverk. Särskilt gäller detta den västtyska
stålindustrins produktion av handelsfärdigt stål. De främsta anledningarna till
denna utveckling är den stora koncentrationen av stålverk till områden som dels
är mindre lämpliga för ytterligare stålverksutbyggnader, dels har ett ogynnsamt
läge med hänsyn till råvarutransporter. Eftersläpningar i stålindustrins

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 3

investeringar under 1960-talet hai: medfört ett stort
behov av ersättningsinvesteringar inom framför aUt råstålstillverkningen. Det
kan från stålverkens synpunkt bedömas vara fördelaktigt att koncentrera sina Iut vesteringar på manufakturering inom
de existerande stålverken och i ökad utsträckning köpa eller på annat håll
tillverka ämnen.

I samma proposition redovisade jag också jämförelser
mellan olika lokaliseringsorter för ett stålverk som NJA hade gjort.
Jämförelserna avsåg kostnadema per ton ämnen vid leverans till europeiska
avsättningsområden. Varje ort jämfördes med Luleå i fråga om inköpskostnader
för malm och kol, transportkostnader för råvaror och färdiga produkter,
lönekostnader och kapitalkostnader. Även kostnaderna för vintersjöfart ingick
i dessa jämförelser. Jämförelserna visade att ett stålverk lokaliserat till
Luleå kunde visa en gynnsam kombination av näraliggande malmfyndigheter och
relativ närhet till marknadema och därför borde hävda sig väl i konkurrensen
med andra ämnesverk.

Stålverk 80-projektet hade enligt NJA dimensionerats för
att medge lägsta möjliga produktionskostnader samtidigt som man hade sökt minimera
riskerna för allvarliga driftstörningar. Detta innebar att projektet skulle
genomföras i två delvis paraUeUa etapper av vilka den andra skulle avslutas ett
år efter den första. Den första etappen skulle tas i drift hösten 1978. I varje
etapp skulle ingå en masugn med en medelkapacitet på 2 milj. ton råjärn per
år. Stålverket skulle bestå av tre s. k. LD-konvertrar. Gjutning till ämnen
avsågs ske i stränggjutningsmaski-ner.

I full drift skulle Stålverk 80 sysselsätta ca 2 300
personer. De indirekta effekterna på befolkningsutvecklingen inom regionen
väntades emellertid bli betydligt större.

Av det totala kapitalbehovet på 4 600 milj. kr. beräknades
anläggningskostnaderna exkl. räntor under byggnadstiden av NJA i löpande
priser uppgå till 3 700 milj. kr. I dessa kostnader ingick förutom masugnar,
stålverk, stränggjutning m. m. även kostnader för koksverk, iord-ningsställande
av industriområde, media m. m. Hela projektet beräknades vara klart sex år
efter projektstart.

I det utredningsmaterial från NJA som låg till grund för
det förslag som lades fram i prop. 1974: 64 redovisades följande
kalkylresultat.

Enligt
huvudalternativet beräknades internräntan vid 15 års ekonomisk livslängd till
ca 16 %. Därvid utgick man från en beläggning motsvarande 75 % av kapaciteten
första året och därefter en beläggning med 95 %. Den beläggningsnivå vid vUken
verket bedömdes upphöra att lämna överskott ansågs ligga vid ca 60 %. Vid det
angivna huvudalternativet skulle investeringen vara återbetald år 1986, dvs.
åtta år efter det att den första iriasughen tagits i bruk. Vid beräkningarna av
kapitalbehovet hade NJA utgått'från prisstegringar ijnder byggnadstiden av i
genomsnitt 6 % per år. Resultaträkningar enligt 1974 års kalkyler

11 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 207

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 4

avseende
åren 19781986 bör fogas tUl protokoUet i detta ärende som bilaga 1.

Mot
bakgrund av utredningar och annat underlag i ärendet som tillhandahölls av
NJA, Statsföretag, länsmyndigheter, naturvårdande myndigheter och fristående
experter som hade anlitats för olika delutredningar ansåg jag mig i prop.
1974: 64 sammanfattningsvis kunna dra följande slutsatser.

Stålverk
80 synes ha förutsättningar att ge en god avkastning på investerat kapital.
Satsningen på en statlig basindustri i Norrbotten ger underlag för en positiv
näringslivs- och befolkningsutveckling inom såväl Norrbotten som andra län där
stålindustrin är lokaliserad. En vidareförädling av malmen i Sverige är
motiverad från företagsekonomiska och sysselsättningspolitiska synpimkter och
ger dessutom ökade exportintäkter från den norrbottniska malmen. Det är av
vikt att kunna konstatera att en lokalisering till Luleå av det föreslagna
stålverket av såväl företagsekonomiska som samhäUeliga skäl är att föredra
framför andra lokaliseringsalternativ. Stålverket bör mot deima bakgrund
uppföras av NJA och staten bör medverka tUl dess finansiering.

I
samband med propositionsbehandlingen under våren 1974 inhämtade
näringsutskottet information om projektet från verkställande ledningen för
Statsföretag och NJA samt från chefen för Jernkontoret.

I en
interpdlationsdebatt den 1 april 1975 redogjorde jag för det samarbete om ett balkvalsverk
i Luleå som under slutet av år 1974 hade inletts mellan NJA och Fried. Kmpp Huttenwerke
AG (Kmpp). Dessa diskussioner inleddes på initiativ av Kmpp som stod inför
alternativa lösningar i fråga om utbyggnad av den egna valsningskapaciteten.
NJA, som inom ramen för sitt ordinarie investeringsprogram övervägde en utbyggnad
av den egna valsningskapaciteten inom ståldivisionen, skulle vid en gemensam
utbyggnad med Krupp kurma frigöra såväl finansiella som administrativa
resurser. I samband med interpdlationsdebatten redogjorde jag också för de
konsekvenser som inflationsutvecklingen kunde beräknas få för Stålverk 80:s
anläggningskostnader. Jag framhöll också vid detta tillfälle att det var för
tidigt att dra några slutsatser av de förnyade kostnadsberäkningarna.

I
april 1975 redovisades projektiäget för NJA:s styrelse. Bl. a. angav
projektledningen vilka förändringar av Stålverk 80 :s utrustning, i första hand
i fråga om stränggjutning, som kunde föranledas av ett eventuellt samarbete
mellan NJA och Krupp i fråga om ett gemensamt valsverk i Luleå.

Projektledningen
angav att kapitalbehovet enligt beräkningar under våren 1975 hade stigit från
tidigare angivna 4 600 milj. kr. till 5 500 6 000 milj. kr. Styrelsen
beslutade att det fortsatta projekteringsarbetet skuUe drivas så att ett utökat
och fördjupat underlag för bedömning av projektets anläggningskostnader skulle
föreligga under hösten 1975.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 5

Den
22 maj 1975 beslöt riksdagen att anvisa ett investeringsanslag av ytterligare
175 milj. kr. till teckning av aktier i Statsföretag för finansiering av
Stålverk 80 i enlighet med de tidigare fastställda riktiinjema för
finansieringen. En omfattande utskottsbehandling föregick beslutet. I samband
därmed lämnades en redogörelse för utskottet av Statsföretags
styrelseordförande, NJA:s verkställande direktör, projektledaren för Stålverk
80 samt av företrädare för naturvårdsverket och fristående experter. Beslutet
om den fortsatta satsningen på Stålverk 80 fattades under uppslutning från
samtliga politiska partier.

Den
16 juni 1975 kom NJA överens med Stora Kopparbergs Bergslags AB (Stora
Kopparberg) om att bilda ett gemensamt företag, Baltic Steel AB, för att utreda
fömtsättningama för att etablera ett varmvalsverk för breda band i Gävle.
Valsverket skulle basera sin tUlverkning på ämnen från NJA och därmed garantera
en säker och kontinuerlig avsättning för en betydande del av stålämnena från
Stålverk 80. Valsverket skulle medföra en ökad tUlförsd av halvfabrikat till
Stora Kopparberg, som på så sätt skulle kunna expandera inom tunnplåtområdet.
Utredningarna beräknas vara klara i början av år 1978.

I mitten
av oktober 1975 offentliggjorde NJA resultatet av det fortsatta
projekteringsarbetet som hade bedrivits enligt riktiinjema från styrelsebeslutet
i aprU. Väsentliga ändringar av planeringsförutsättningarna hade inträffat. Nu
förordade projektledningen för första gången en direkt planeringsmässig
koppling meUan Stålverk 80 och valsverksprojekten. Förverkligandet av dessa
ansågs nu utgöra en avgörande förutsättning för byggandet av Stålverk 80.
Denna ändrade bedömning motiverades av förändrade marknadsbedömningar vilka
till stor dd föranleddes av effekterna av energikrisen och en mindre
optimistisk uppskattning av efterfrågan på stål.

Samstämmiga
efterfrågebedömningar, som förelåg vid tidpunkten för beslutet om Stålverk 80,
hade tagit intryck av att stålindustrin uppvisade hög efterfrågan och god
lönsamhet, vilket stod i kontrast till utvecklingen under 1960-talet. Man
väntade sig inom stålindustrin en långsiktigt stark efterfrågan på stål under
1980-talet, vUket skulle leda till uppkomsten av en betydande ämnesmarknad.
Genom planema på Stålverk 80 förberedde sig NJA att, i likhet med andra
stålverk, utnyttja dessa nya marknadsförutsättningar.

Hösten
1975 var efterfrågebedömningarna väsentUgt annorlunda. Bl. a. till följd av
oljekrisen åren 19731974 hade inflationen fått en tidigare oanad omfattning
vilket skapade osäkerhet om utbuds- och efter-frågeförhåUanden på
stålmarknaden. De kraftigt höjda energikostnaderna verkade i samma riktning.
Sammantaget ledde detta till att man inom stålindustrin reviderade sina
framtidsbedömningar i mera pessimistisk riktning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 6

Detta
påverkade i hög grad förväntningarna om när en mer betydande ämnesmarknad
kunde komma till stånd och om stabUiteten hos en sådan marknad. Jag återkommer
tiU denna fråga i det följande.

MarknadsutveckUngen,
som den bedömdes av projektledningen för Stålverk 80 i oktober 1975, väntades
mot denna bakgrund innebära ett genomsnittligt lägre kapacitetsutnyttjande och
en större konjunkturkänslighet för stålverkets produkter än vad som hade
beräknats tidigare. Genom att knyta Stålverk 80 tUl de båda valsverken kunde en
jämnare och lönsammare avsättning påräknas än vad som skuUe bli fallet vid en försäljning
av hela ämnesproduktionen till externa köpare.

Behovet
av anläggningskaphal inkl. räntor under byggnadstiden för genomförandet av
Stålverk 80 i den form som behövdes för ämnesförsörjning till nämnda valsverk
hade av NJA uppskattats till mellan 7 750 och 8 100 milj. kr. i 1975 års
penningvärde. En viss osäkerhet i kost-nadsberäkningama återstod beroende på
bl. a. de slutiiga koncessionsvillkoren för processutrustning. Eftersom
valsverksprojekten i oktober 1975 ingick som planeringsfömtsättningar för
Stålverk 80 hade en översiktlig bedömning gjorts av behövUgt anläggnings- och
rörelsekapital för såväl stålverk som valsverk. Detta kapitalbehov för Stålverk
80 och de två valsverken beräknades uppgå tUl omkring 13 000 milj. kr. uttryckt
i 1975 års penningvärde. I löpande penningvärde skulle kapitalbehovet bli av
storleksordningen 16 000 milj. kr. I dessa belopp hade även de delar av
valsverksprojekten som förutsattes bli finansierade av Kmpp resp. Stora
Kopparberg räknats in.

För
att möjliggöra inplaneringen av valsverken och för att underlätta
finansieringen av det utvidgade och fördyrade projektet ansåg NJA i oktober
1975 att byggnadstiden för Stålverk 80 och de båda valsverken behövde omfatta
perioden 19751984. Stålverk 80 skulle därvid genomföras i två etapper med
driftstart åren 1979 resp. 1982.

De
starkt ökade anläggningskostnaderna berodde enligt NJA främst på prisökningar
på anläggningar och de ökade kraven pä miljöåtgärder och kompletteringar
beträffande i första hand infrastmktur för Stålverk 80. Den mycket kraftiga
internationella prisstegringen på komponenter tUl stålverket, som föranleddes
av effekterna av energikrisen, innebar betydande kostnadsökningar för sådana
anläggningsprojekt som Stålverk 80. Detta medförde kostnadsökningar för de urspmngligen
planerade anläggningarna med 4060 %. Åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö
och yttre miljö, som kommit tUl efter den preliminära kalkylen, kostnadsberäknades
av NJA tUl omkring 500 milj. kr. Merkostnaderna för infrastruktur bl.a. i
fråga om distributionssystem för vatten, elektricitet, gas m. m. samt för
interna transportsystem och hamnar uppskattades av NJA tUl närmare 1 000 milj.
kr. Jämfört med andra likartade verk bedömde NJA att anläggningskostnaderna för
Stålverk 80 skulle komma att ligga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 7

ca
10 % högre med hänsyn till de höga miljökraven och klimatförhållandena i
Luleå.

NJA
kom i oktober 1975 tUl den slutsatsen att Stålverk 80, trots ökade
anläggningskostnader, borde kunna konkurrera med andra nyuppförda stålverk
under förutsättning av att malmpriserna var konkurrenskraftiga och miljökraven
inte blev väsentiigt högre än för andra stålverk som uppfördes under samma
period. Stålverk 80:s lönsamhet skulle i övrigt bestämmas av branschens intemationella
utveckling. NJA beslöt att fortsätta detaljprojekteringen av stålverket. Vidare
skulle lönsamhetsanalyserna fördjupas och konsekvenserna av valsverksprojekten
närmare utredas. En utförlig redogörelse skulle lämnas i en projektrapport i
början av februari.

Efter
NJA:s offentliggörande av projektiäget i oktober 1975 lämnade bolagets
styrelseordförande och verkställande direktör samt projektledaren för Stålverk
80 i november en redogörelse till riksdagens närings-utskott.

Under
slutet av år 1975 och början av år 1976 fortsatte projekteringsarbetet med
Stålverk 80. I början av februari 1976 förelåg en fördjupad granskning av
projektet. Resultatet härav sammanfattades i en särskild rapport, den s. k. febmarirapporten,
som har lämnats till bl. a. industridepartementet. Vid denna tidpunkt förelåg
också preliminära utredningar om de båda valsverken.

Några
förhållanden som kunde motivera en ändring av de bedömningar av anläggningskapitalets
storlek i Stålverk 80 som presenterades i oktober 1975 kom inte fram i febmarirapporten.

Av
nämnda rapport framgår att någon överarbetning av tidigare långsiktsplaner
beträffande stålkonsumtionen inte har offentliggjorts efter energikrisen av de
internationella organisationerna inom stålområdet. Den allmänt sett djupa
konjunktursvackan under år 1975, vilken för stålindustrin varit den
besvärligaste sedan 1930-talet, har försvårat möjligheten att identifiera
eventuella strukturella förändringar i stålefterfrågan till följd av de ändrade
energikostnaderna. Det anses inte uteslutet att sådana förändringar kan ha
inträffat beträffande bilindustri, varvsindustri och i viss utsträckning även
i fråga om byggnadsverksamhet. Kombinationen av extremt dålig konjunktur och
kraftigt ökade investeringskostnader inom stålindustrin har medfört att en rad
planerade investeringsprojekt t. v. har uppskjutits.

En
långsammare utbyggnad av världens stålproduktion än vad tidigare aviserade
utbyggnadsplaner har givit vid handen kan enligt februarirapporten komma att
medföra att nya stålverk med sina höga anläggningskostnader under de närmaste
åren kommer att svara för en mindre del av den totala produktionen än vad som
tidigare hade antagits. Pro-jektiedningen anser det därför vara rimligt att
anta att äldre stålverks

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 g

produktionskostnader
under relativt lång tid kommer att vara i högre grad utslagsgivande för prisutvecklmgen
på bl. a. stålämnen än vad som tidigare fömtsattes. En fullständig
prisanpassning till produktionskostnaderna i nya stålverk, såsom Stålverk 80, fömtsätts
därför vara genomförd först i slutet av 1980-talet.

Osäkerheten
i bedömningen av prisutvecklingen har medfört att projektledningen har arbetat
med kalkylalternativ i vilka man har utgått från olika ämnespriser. Gemensamt
för de olika kalkylaltemativen är att det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet
över en konjunkturcykel på fyra år har beräknats till 90 %. I kalkylalternativen
har NJA utgått från löpande penningvärde i huvudsak baserat på antaganden om
kostnadsutvecklingen som har gjorts av 1975 års långtidsutredning (SOU 1975:
89). Dessa alternativ skulle medföra ackumulerade förluster t. o. m. år 1984 på
mellan 2 500 mUj. kr. och 3 400 milj. kr. Sett över en längre period skulle
internräntan bli 610 %. Resultaträkningarna för åren 19791989 för dessa kalkylaltemativ
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

En
bidragande orsak till de beräknade stora förlusterna under projektets första
år har av NJA uppgivits vara den etappuppdelning som har ansetts nödvändig på gmnd
av kopplingen tUl de båda valsverksprojekten. Den första etappen för
stålverket skulle nänUigen komma att innehålla anläggningsinvesteringar
dimensionerade för stålverket i dess helhet. Härigenom skulle produktionskostnaderna
för ämnen levererade från den första utbyggnadsetappen komma att belastas med kapitalkostoader
tUl en del hänförUga tiU den andra etappen, som beräknades kunna dröja upp tiU
fem år efter den första.

De
utredningar som NJA har utarbetat tiUsammans med Krupp om ett gemensamt ägt
valsverk i Luleå har visat att förutsättningarna för att lägga in detta projekt
i planeringen av Stålverk 80 f. n. inte föreligger.

Sammanfattningsvis
skulle Stålverk 80 med en produktion av 4 milj. ton ämnen och en samtidig
satsning på två valsverk i samarbete med Krupp och Stora Kopparberg enligt NJA:s
febmarirapport komma att ställa betydligt större kapitalanspråk än som tidigare
hade beräknats. Vidare skulle de ekonomiska resultaten från Stålverk 80 under
verkets första verksamhetsår föra med sig mycket stora ackumulerade förluster.

HittUls
har staten medverkat med 350 milj. kr. till Stålverk 80-pro-jektets
finansiering. NJA har uppgett att 125 milj. kr. av dessa har använts för
projektet och ytterligare 135 milj. kr. är uppbundna i det fortsatta
projektarbetet. Av dessa 260 milj. kr. är närmare 100 mUj. kr. att hänföra tUl muddringsarbeten,
50 milj. kr. tUl konsultarbeten, 30 milj. kr. till projektorganisationen, 13
milj. kr. till projektkontor, 37

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 9

milj.
kr. till upphandling av tegel för koksverksutbyggnaden och 30 milj. kr. till
övriga kostnader. T. o. m. halvårsskiftet 1976 beräknas återstoden av de 350
milj. kr. vara tagna i anspråk.

Med
utgångspunkt i de slutsatser som har kunnat dras från de fördjupade
utredningar som redovisades i febmarirapporten har regeringen tillsamman med
Statsföretag och NJA diskuterat en modifierad projektinriktning av Stålverk
80. Regeringen har vid dessa överväganden i hög grad utgått från industripoUtiska
och regionalpolitiska bedömningar. Behovet av en starkare inhemsk metallurgisk
bas för stålindustrin har därvid spelat en stor roll. Vidare har regeringen
fäst stor vikt vid behovet av industriell utveckling i Norrbotten.

Jag
övergår nu tUl att redogöra för utvecklmgen inom stålindustrin.

Den
svenska stålindustrins utveckling

Den
svenska ståUndustrin var under 1950-talet och första hälften av 1960-talet en
av våra mest expansiva industribranscher. Ökningen av produktionsvolymen inom
branschen var i genomsnitt för perioden 19501965 drygt 8 % per år. För hela
den svenska industrin var motsvarande ökning drygt 5 %. Under perioden i fråga
ökade stålindustrin sin sysselsättning med närmare en fjärdedel.

Försörjningsbalanser
för handelsfärdigt stål för åren 1950, 1965, 1974 och 1975 samt uppgifter om
investeringarna inom svensk stålindustri åren 19651975 bör fogas tUl detta protokoU
som bilaga 3.

Under
det senaste decenniet har stålindustrin visat en betydligt långsammare
tillväxt än tidigare. Den svenska produktionen och produktionskapaciteten för handelsfärdigt
stål ökade sålunda under perioden 19651974 med endast drygt 3 % per år. Detta
är också jämfört med världens stålindustri i övrigt en låg tUlväxttakt. Som
exempel kan nämnas att den västeuropeiska stålindustrin exkl. Storbritannien
där produktionen sjönk under samma period ökade sin produktion med i
genomsnitt närmare 6 % per år. Bortsett från Storbritannien var Sverige det
land i Västeuropa som under perioden i fråga hade den svagaste
produktionstillväxten.

Den
svaga produktionsökningen har medfört att den svenska stålindustrins
sysselsättning successivt har minskat. Branschen sysselsatte år 1974 drygt 52
000 personer. Detta är ca 15 % mindre än vid mitten av 1960-talet. Den uppgång
av antalet anställda som skedde år 1975 ca 1 400 personer beror på den
arbetstidsförkortning som då genomfördes för skiftarbetare. Nedgången i
sysselsättningen har varit särskild snabb inom varmbearbetningsavddningarna.
Produktiviteten

Underlaget
för detta och nästkommande avsnitt ha hämtats från offentlig statistik och
olika publikationer inom ämnesområdet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 10

mätt
som antalet producerade ton per anställd har ökat 50 % snabbare inom varmbearbetningsavddningarna
än inom de metallurgiska processtegen. Det kan vidare noteras att den andel av
personalen vid stålverken som sysselsätts inom vidareförädlingsleden kallvalsnings-och
manufakturavdelningar samt mekaniska verkstäder är oförändrad sedan tjugo år
tillbaka.

En
starkt bidragande faktor till denna nedgång i tillväxttakten har varit att den
svenska stålförbrukningen har ökat i mycket långsam takt under det senaste
årtiondet. Samtidigt har det importerade stålet tagit en allt större del av den
svenska marknaden. Framför allt under 1970-talet har importens andel av vår
förbrukning ökat i snabb takt. Mätt i volym var de svenska verkens leveranser
till den inhemska marknaden i själva verket lägre åren 19731974 än åren
19691970. Båda dessa perioder präglades av högkonjunktur. Jämfört med
högkonjunkturen 19651966 var leveranserna 19731974 i stort sett oförändrade.

Den
svenska importen utgörs till alldeles övervägande del av handels-stål. Särskilt
för delar av det platta sortimentet är importandelen hög, för tunnplåt och
breda band i det närmaste två tredjedelar. Tunnplåt och breda band svarar i dag
för omkring en tredjedel av den totala svenska stålimporten. En annan stor
importvara är grovplåt, där importandelen efter en markant nedgång i samband
med expansionen av Oxelösunds Järnverk i början av 1960-talet under senare år
åter har ökat. Andra betydande importvaror är tråd och profilstång. För det övriga
stångsortimentet är importens andel jämförelsevis låg, för arme-ringsstång
under 10 %. Den jämförelsevis ringa stångimporten är dock en internationell
företeelse. I flertalet länder är marknaden för stäng av handdsstålskvalitet
klart hemmamarknadsbetonad.

Även
om handelsstålet helt dominerar den svenska stålimporten bör -det dock noteras
att importen av specialstål ökar i snabb takt. Volymmässigt har denna import trefaldigats
under det senaste årtiondet.

Exportmöjligheterna
har sålunda varit helt avgörande för den svenska stålindustrins utveckling
under det senaste decenniet. Men också exporten har det senaste årtiondet.visat
en utveckling som är betydligt svagare än tidigare. Den genomsnittliga årliga
ökningstakten var endast hälften så hög åren 19651974 som åren 19501965. Av
exportvolymen utgör handelsstålet, som har uppvisat en jämfört med
specialstålet snabb tillväxttakt, närmare 60 %. Värdemässigt domineras dock
exporten fortfarande av specialstålet. Av detta utgörs i sin tur ca två tredjedelar
av rostfritt stål.

Den
svenska stålindustrins allt starkare utiandsberoende har visat sig särskilt
under de senaste lågkonjunkturerna då verken har fått möta en mycket kraftig
internationell konkurrens på både export- och hemmamarknaderna. Som framgår av
bilaga 3 minskade den svenska exporten mycket kraftigt mellan åren 1974 och
1975. Däremot var importminsk-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 11

ningen
relativt sett av samma storleksordning som nedgången i tillförseln. Importens
andel av tillförseln till den svenska marknaden förblev därför oförändrad. SärskUt
specialstålet har utsatts för en hård utländsk konkurrens. Värdemässigt
minskade specialstålexporten med 12 % samtidigt som importen av specialstål
ökade med 20 %.

Detta
konjunkturmönster, som hade sin motsvarighet om än betydligt mindre drastiskt
under lågkonjunkturen 19711972, avviker från 1960-talets. Den svenska
stålindustrin kunde under 1960-talet hålla sin produktion väl uppe också under
sämre konjunkturer genom att dels öka sina hemmamarknadsandelar, dds hävda sin
export.

Den
svenska stålindustrin kännetecknas av en stark uppsplittring av produktionen på
många i internationell jämförelse små anläggningar. En bidragande orsak härtill
är den svenska stålindustrins förhåUandevis starka inriktning på
specialstålproduktion. Förklaringarna till detta är flera, bl. a. de
mellansvenska malmemas höga kvalitet, som förr var betydligt mer bestämmande
för stålets kvalitet än i dag. Denna inriktning på specialstål har hittills
gjort det möjligt för svenska stålföretag att vara internationellt
konkurrenskraftiga trots liten företagsstorlek. Detta har bidragit till att
bevara en företagsstruktur, som är mer splittrad än i flertalet andra länder.
Utvecklingen i fråga om produktionsteknik och teknik att utnyttja olika
malmkvaliteter har medfört att stordriftsfördelarna på ett helt annat sätt än
tidigare nu gör sig gäUande även inom stora delar av specialståltillverkningen.
Medan andelen specialstål i den totala svenska stålproduktionen har varit i
stort sett oförändrad under de senaste tjugo åren har en betydande ökning av
denna andel skett i så gott som alla länder, vilkas stålindustri konkurrerar
med den svenska. Denna utveckUng kan inte undgå att få konsekvenser för svensk
stålindustri. För rostfria platta produkter har denna förändring av
konkurrensförutsättningarna redan slagit igenom med stor kraft.

Den
produktionstekniska utvecklingen har också inneburit att gränsen mellan
handels- och specialstål blivit alltmer flytande. Den klassificering som
används och som utgår från produkternas kemiska analys motsvaras allt mindre av
skillnader i krav på utrustning och kunnande för tillverkningen av resp.
produktkategori. Även en stor del av specialstålsortimentet kan därför numera
karakteriseras som standardvaror, vilka kan produceras också i länder med mera
begränsade erfarenheter inom stålområdet.

Stordriftsfördelarna
inom stålproduktionen har under dé senaste tio till femton åren blivit särskilt
stora inom det första ledet, dvs. det metallurgiska processteget eller ämnestillverkningen.
Stordriftsfördelarna har också blivit betydande vid valsning av platta
produkter (plåt och band). Den modernisering och utbyggnad som här skett i
världens stålindustri under det senaste decenniet har också i hög grad varit
inriktad på att skapa mycket stora enheter inom det metallurgiska processteget

12
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 207

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 12

och
för valsning av platta produkter. Samtidigt har en rad äldre och mindre enheter
lagts ner. Med undantag i viss mån för NJA har motsvarande utveckling inte
skett i Sverige.

Vad
gäller det metallurgiska området vill jag även peka på att svensk stålindustri
i stor utsträckning är skrotbaserad. Detta gäller såväl handels- som specialstålverk.
Av de större stålproducerande ländema i Västeuropa är det endast Spanien och
Italien som har en andel skrot-baserad stålproduktion vilken är av samma
storleksordning som den svenska. Den svenska stålindustrins skrotbehov
tillgodoses till inte oväsentlig del genom import. Det har från flera håll
uttryckts farhågor för den framtida skrotförsörjningen särskilt vid en mera
betydande expansion av stålindustrin. Nästan alla länder har i likhet med
Sverige infört exportförbud på skrot, varför Världshandeln numera endast omfattar
marginella och starkt varierande kvantiteter. Särskilt vid goda konjunkturer
har det under det senaste decenniet uppkommit en stark internationell
skrotbrist med åtföljande prisstegringar. I andra västeuropeiska länder med
relativt hög andel skrotbaserad stålproduktion vidtar man åtgärder för att
minska sitt skrotberoende. Motsvarande åtgärder i Sverige kräver övergång till
produktion i masugnar/syrgas-konvertrar, vilken av ekonomiska skäl måste ske i
stora anläggningar. Det kan noteras att av samtliga de OECD-länder som
producerar över 1 milj. ton stål per år har Sverige den i särklass lägsta
andelen syrgas-blåst stål.

Det senaste årtiondets
utveckling, som också har inneburit en trendmässig försämring av den svenska
stålindustrins lönsamhet, inger självfallet farhågor för branschens framtida
utveckling. TUl detta bidrar också i hög grad det förhållandet att den svenska
stålindustrin under det senaste årtiondet haft en svag investeringsutveckling.
Av bilaga 3 framgår att 1970-talets investeringsuppgång i sin helhet är hänförUg
tiU utbyggnaden och moderniseringen av NJA. Av de totala investeringarna inom
den svenska stålindustrin svarade NJA under åren 1971 tUl 1975 för en
tredjedel. Motsvarande andel åren 19651970 var mindre än 5 %. Om NJA undantas
har den svenska stålindustrins investeringar under 1970-talet varit klart
lägre än under 1960-talets senare hälft.

Branschens
andel av de totala svenska industriinvesteringarna har minskat från drygt 10 %
i mitten av 1960-talet tiU knappt 7 % år 1974. Om återigen NJA:s investeringar undantas,
blir andelsminskningen än mer markant, från 10 % till 4 %. Den svaga
investeringsutvecklingen har bl. a. medfört att den andel av maskinerna inom
branschen som är yngre än tio år enligt statistiska centralbyråns beräkningar
har minskat från 70 % i mitten av 1950-talet till 50 % år 1973.

Ett
ofta använt mått på investeringsaktiviteten inom stålindustrin är antalet
investeringskronor per årslön befintlig råstålskapacitet. Härigenom tas hänsyn
till de ökande reinvesteringsbehov som följer av en ka-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 13

pacitetsutbyggnad.
Om NJA undantas vad gäller säväl investeringar som produktionskapacitet har för
den svenska stålindustrin denna relation sjunkit mycket kraftigt under
1970-talet.

Några
drag i utvecklingen av Västeuropas stålindustri

Som
jag tidigare har redovisat är den svenska stålindustrin utsatt för en stark
utländsk konkurrens. Det är mot denna bakgrund inte möjligt att diskutera
branschens utveckling utan att ta hänsyn till motsvarande utveckling i vår
omvärld. Härvid är förhållandena i övriga Västeuropa av särskilt intresse. Av
den totala svenska stålexporten går värdemässigt cirka tvä tredjedelar till
andra västeuropeiska länder. Volymmässigt är andelen drygt tre fjärdedelar och
för enbart handelsstålet ännu högre. Av vår stålimport kommer närmare 90 % från
andra länder i Västeuropa. Den svenska stålmarknaden har också knutits närmare
tUl den västeuropeiska genom det avtal som är 1972 slöts mellan Sverige och den
Europeiska kol- och stålgemenskapen (CECA). Detta har bl. a. medfört att
prissättningsregler och vissa konkurrensbestämmelser nu är gemensamma för
Sverige och länderna inom CECA. Jag vill därför i det följande kortfattat
redovisa vissa, också för Sverige betydelsefulla, drag i den västeuropeiska
stålindustrins utveckling under det senaste årtiondet.

Det
allt starkare utlandsberoendet har i hög grad kännetecknat också den övriga
västeuropeiska stålindustrin. Denna fortgående internationalisering av
stålmarknaden och den allt starkare internationella konkurrensen, den senare
till stor del en följd av den kraftiga japanska exportexpansionen, har starkt
ökat effektivitetskraven på den västeuropeiska stålindustrin. Kraven på i
många fall genomgripande åtgärder har dessutom accentuerats av den snabba
tekniska utvecklingen, som har medfört att de produktionsekonomiskt optimala
verksstorlekarna har ökat mycket markant, särskilt vad gäller det metallurgiska
produktionsledet och valsningen av platta produkter. Andra pådrivande faktorer
har varit kraven på miljöförbättringar och den i många länder tilltagande
knappheten på inhemska råvaror för stålframställningen.

Under
1970-taIet har sålunda investeringsvolymen ökat starkt i flertalet
västeuropeiska länder. Som exempel kan nämnas att den årliga investeringen per årston
råstålskapacitet, mätt i löpande priser, enligt OECD:s beräkningar inom de sex
ursprungliga CECA-ländema var drygt dubbelt så stor åren 19701973 som åren
19651969. För Storbritannien var relationen 4 : 1 och för Österrike 3 : 1. I
Sverige var relationen endast 1,4 : 1. Exkl. NJA var de svenska
investeringarna per ton råstålskapacitet fortfarande mätt i löpande priser '-
av samma storlek under båda perioderna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 14

Åtgärdema
för att effektivisera stålindustrin har varit av olika slag och avsett såväl
nyanläggningar som moderniseringar av befintliga verk. I många fall har också
nedläggningar skett av omoderna verk. Utvecklingen har därvid bl. a. kommit
att medföra en betydande geografisk förskjutning av produktionskapaciteten
från inlands- tiU kustiokaliserade verk. Genom i första hand nyanläggningar
svarar sålunda de kustiokaliserade stålverken inom EG totalt ett femtontal
verk i dag för cirka en fjärdedel av den totala produktionskapaciteten.
Motsvarande andel var ett årtionde tidigare endast hälften så stor. Enligt av EG-kommissionen
redovisade planer kommer andelen att år 1978 uppgå till cirka en tredjedel. Den
utveckUng som förutses innebär att de redan i dag relativt stora kustiokaliserade
verken kommer att ytterligare kraftigt öka sin produktionskapacitet.
Kapaciteten, som för verken i fråga år 1974 var i genomsnitt 2,7 milj. årston,
beräknas år 1978 vara i genomsnitt drygt 4 milj. årston. I detta avseende
följer sålunda den västeuropeiska stålindustrin i spåren på den japanska, där
den mycket snabbt stigande produktionskapaciteten helt faller på mycket stora, kustiokaliserade
verk. Även i världen i övrigt är trenden densamma.

Parallellt
med denna expansion har på många håll skett en betydande modernisering av de
befintliga verken i de traditionella stålområdena. Denna utveckling har
inneburit bl. a. en snabb omläggning till moderna produktionsmetoder genom
övergång tiU syrgasblåsning och stränggjutning. Också på valsningssidan har en
omfattande modemisering ägt rum.

Utvecklingen
har i många västeuropeiska länder medfört en påtaglig koncentration av
stålproduktionen till ett mindre antal stora företag. Detta har skett dels
genom en rad samgåenden, dels genom att en mycket stor del av den expansion
som skett har ägt rum inom de större företagen. Dessa har haft tekniska, marknadsmässiga
och framför allt finansiella resurser för stora och alltmer kostsamma
kapacitetsutbyggnader. Som exempel på denna utveckling kan nämnas Storbritannien,
Nederländerna och Österrike, där det största stålföretaget i resp. land svarar
för den helt dominerande delen av stålproduktionen. I Italien svarar det
största och i Frankrike och Spanien de två största företagen för cirka två
tredjedelar av produktionen. I Förbundsrepubliken Tyskland svarar det största
företaget för eri tredjedel och de fem största företageri för cirka tre
fjärdedelar av produktionen. Ett annat stort företag, med en produktionskapacUet
på inemot 15 milj. ton, är den, luxemburgska stålkoncernen med verk förutom i
Luxemburg även i Frankrike, Belgien och Förbundsrepubliken Tyskland. I Norge
och Finland kommer när nu pågående utbyggnader är genomförda, det största
stålföretaget att svara för två tredjedelar av produktionen i resp. land.

Den
västeuropeiska stålproduktionen är sålunda i hög och stigande grad koncentrerad
till ett mindre antal stora koncerner, i vissa faU med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 15

produktion
i flera länder. Denna koncentration är framträdande också i andra stora
stålproducentländer, inte minst i USA och Japan. Totalt svarar de tjugo största
koncernerna för ca 60 % av produktionen i världen, exkl. statshanddsländerna.

Ett
framträdande drag i den här redovisade utvecklingen har varit att den statligt
ägda stålindustrin kommit att spela en alltmer central roll i branschutvecklingen.
I dag är en betydande del av den västeuropeiska stålindustrin i offentlig ägo.
I Storbritannien och Österrike sker den alldeles övervägande delen av
stålproduktionen i resp. land i det statligt ägda företaget. I ytterligare ett
antal länder Italien, Spanien, Finland, Turkiet, Norge och Portugal är
merparten av ståUndustrin statsägd. Också i Nederländerna och Förbudsrepubliken
Tyskland finns ett statligt ägande inom stålindustrin.

Det ökande offentliga
ägandet inom stålindustrin är emellertid inte enbart en västeuropeisk
företeelse. Av världens samlade stålproduktion år 1972 beräknas 44 % ha skett i
statligt ägda företag. Av produktionen utanför statshanddsländerna var andelen
26 %. Ett genomgående drag är att den statliga andelen ökar, främst genom att
den statsägda industrin ofta är betydligt mer expansiv än den privata. I en
beräkning som Internationella stälinstitutet gjorde år 1974 anges att 60 % av
den då totala planerade kapacitetsutbyggnaden i världen exkl. statshanddsländerna
faller på offentligt ägda företag.

Koncentrationen till allt
större stålkoncerner har inneburit en betydande samordning mellan olika verk. Effektiviseringssträvandena
har i mänga länder kommit att innefatta också branschstmktureUa åtgärder över
företagsgränserna. Inom flera områden, bl. a. .vad avser kapacitetsutbyggnad,
produktionsinriktning, råvamförsörjning och marknadsföring, sker sålunda en ornfattande
samverkan mellan olika företag. Också i denna process har resp. regeringar
kommit att ta allt mer aktiv del och stålindustrins utveckling har härigenom
kommit att i allt högre grad samordnas på det nationeUa planet.

Motiven för detta ökande
statliga engagemang har varierat såväl över tiden som mellan olika länder.
Genomgående synes dock de främsta motiven ha varit det faktum att
stålindustrin dels utgör en nödvändig bas för den totala industriella
utvecklingen, dels är en sysselsättningsmässigt betydelsefull industribransch i
många länder. Detta senare skäl förstärks i flera fall av att branschen är
lokaliserad till i övrigt sysselsättningssvaga områden.

Denna
statliga medverkan har tagit sig olika former. Jag har tidigare nämnt det alltmer
omfattande direkta statliga ägandet. I flera länder finns i dag emellertid
också ett ofta mycket långtgående samråd mellan statsmakterna, företagen och de
anställda vad avser, även den privata industrins utveckling. Exempel härpå
finns i bl.a. Frankrike, Belgien och Italien. I dessa länder ingår
stålindustrin som en ofta prioriterad

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 16

bransch
i den mera övergripande industriplaneringen. Inom ramen för dessa samråd sker
en avstämning av de enskilda företagens planer vad avser bl. a. investeringar
och kapacitetsutveckling. För de på detta sätt samordnade investeringarna
erhåller företagen ofta statligt finansieringsstöd i olika former. I flera
länder har för detta ändamål skapats särskUda sektorsbudgetar för
stålindustrin.

Utvecklingen
mot att én allt större del av stålindustrins investeringar finansieras av resp.
regeringar direkt eller via statliga kreditinstitut är klart markerad i
flertalet västeuropeiska länder. Inte minst den senaste lågkonjunkturen och de
kraftigt stigande kostnaderna för såväl ny- som reinvesteringar har starkt
minskat företagens egna finansieringsmöjligheter. I flera länder pågår f. n.
diskussioner om hur branschens finansiella problem skall lösas. Detta gäller
såväl den privata som den statliga stålindustrin. Det kan också nämnas att EG-kommissionen
kraftigt ökat sin andel av finansieringen av stålinvesteringarna inom CECA-länderna.
Denna andel, som tidigare uppgick tUl ca 5 %, steg år 1975 till inemot 25 %.

Vid
sidan om de statligt initierade åtgärderna finns i flera länder olika
samarbetsformer inom den privata industrin. Det kanske mest framträdande
exemplet härpå är de s. k. rationaliseringsgrupperna i Förbundsrepubliken
Tyskland där så gott som hela stålindustrin medverkar och som har till uppgift
att verka för en specialisering genom produktuppdelning mdlan de olika
stålverken. Inom landets stålindustri sker dessutom en fortlöpande avstämning
av de olika företagens investeringsplaner inom stålindustrins egen
branschförening.

Ett
exempel på samverkan över nationsgränserna är den samarbetsorganisation som
helt nyligen har bildats mellan stålföretag i Belgien, Förbundsrepubliken
Tyskland, Luxemburg och Nederländerna. Syftet är här att öka samordningen
mellan verken vad avser bl. a. produktion, försäljning samt energi- och
råvaruförsörjning. De deltagande företagen svarar tillsammans för omkring 45 %
av CECA-ländernas totala produktion.

Mellan
de olika verken sker också en ökande samverkan på produktionsområdet även i
andra former. Sålunda finns mellan de olika produktionsenheterna i många fall
ett starkt beroendeförhållande genom mellanverksleveranser av halvfabrikat.
Härigenom har i hög grad också de mindre verken kunnat tillgodogöra sig de
mycket markerade stordriftsfördelarna i det metallurgiska processledet. Detta
beroende har ökat i snabb takt. Som exempel kan nämnas att mdlanverksleveransérna
av göt och ämnen inom CECA år 1974 uppgick tiU drygt 26 milj. ton, vilket
motsvarade en femtedel av råstålsproduktionen inom gemenskapen. Jämfört med
situationen fem år tidigare är detta en ökning med drygt 6 milj. ton. Omkring
hälften av leveranserna sker mellan verk som inte ingår i samma företag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 17

Breda
band är en annan mellanprodukt där mdlanverksleveransérna är omfattande. År
1974 uppgick dessa leveranser inom CECA tiU drygt 16 milj. ton, vilket
motsvarade ungefär en tredjedel av den totala bred-bandsproduktionen inom
gemenskapen. Mdlanverksleveransérna av breda band har i det närmaste
tredubblats under den senaste tioårsperioden.

Industripolitiska
motiv för Stålverk 80

Som
jag tidigare har redovisat har den svenska stålindustrin sedan ett årtionde
tillbaka kännetecknats av en sjunkande investeringsnivå, minskande
sysselsättning och pressad lönsamhet. Undantas NJA synes investeringsvolymen
knappast ha motsvarat reinvesteringsbehovet, vilket i ett längre perspektiv
inger aUvarliga farhågor beträffande den svenska stålindustrins
konkurrensförmåga och möjlighet att bereda sina anstäUda sysselsättningstrygghet.

Dessa
farhågor får en särskUd tyngd på grund av stålindustrins regionala struktur.
Som framgår av tabeller, vilka bör fogas till detta protokoll som bUaga 4, är
Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län mycket beroende av stålindustrin.
Det är emellertid först vid en genomgång av de enskilda kommunerna, som man
får en klar bUd av hur mycket ståUndustrin betyder för ett antal lokala arbetsmarknader.
Det finns ett betydande antal kommuner, där stålindustrin svarar för mer än två
tredjedelar av den totala industrisysselsättningen. I så gott som samtliga
kommuner representeras stålindustrin av ett enda företag. Det finns således ett
betydande antal kommuner där näringslivet domineras av ett enda stålföretag.
Dessa kommuner återfinns företrädesvis i Mellansverige.

I
orter med ett så ensidigt näringsliv är det svårt att finna alternativ
sysselsättning åt anställda inom stålindustrin. Stora ansträngningar måste därför
göras för att värna sysselsättningen inom den svenska ståUndustrin.
Regionalpolitiska skäl talar för att samhället målmedvetet medverkar till en effektivisering
och förstärkning av den svenska stålindustrin och inte bara passivt accepterar
konsekvenserna av marknadskrafterna på den internationella stålmarknaden. Jag
vill i detta sammanhang påpeka att den meUansvenska stålindustrin under de
senaste fem åren har beviljats statligt lokaliseringsstöd på sammanlagt ca 170
milj. kr.

Vid
sidan av de regionalpolitiska skälen finns det emellertid enligt min mening
även långsiktiga industripolitiska skäl för att vidta åtgärder, som syftar till
att vända den nu nedåtgående tendensen för den svenska stålindustrin.

Historiskt
sett har det såväl i Sverige som i andra industriländer funnits ett nära
samband mellan stålindustrins expansion och den samlade

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 18

industriella
utvecklingen. Ett särskilt nära samband har funnits mellan stål- och
verkstadsindustrin. Det senaste exemplet på denna typ av samband finner man i
Japan, där en mycket snabb expansion av industriproduktionen inte minst inom
verkstadssektorn har skett parallellt med utbyggnaden av stålindustrin och
varit beroende av denna.

Sverige
har i dag större verkstadsindustri i förhållande tiU totala industrin än något
annat land. Vår verkstadsindustri är internationellt sett mycket
konkurrenskraftig. Detta har kommit till uttryck bl. a. i att
verkstadsprodukter har varit den mest expansiva delen av vår export under
efterkrigstiden. I dag svarar dessa produkter för hälften av vår totala
varuexport.

Det
finns anledning att räkna med att verkstadsindustrin även i framtiden kommer
att vara vår dominerande industrisektor. Det finns också anledning att förmoda
att det ömsesidiga beroendet meUan verkstadsindustrin och stålindustrin även
framgent kommer att vara betydande. I dag svarar verkstadsindustrin för inemot
fem sjättedelar av den totala stålförbrukningen i Sverige. Den andra stora avnämnaren
är byggnadsindustrin.

Stålindustrins
karaktär av basindustri gör den till en nödvändig dd av vår totala industri.
Det är därför nödvändigt att industripolitiken utformas så att den främjar
utvecklingen av en effektiv inhemsk stålindustri. Som jag tidigare har
redovisat har stålindustrins strategiska betydelse redan medfört att
branschfrämjande åtgärder har vidtagits av statsmakterna i flertalet av våra
konkurrentländer.

En
effektiv inhemsk stålindustri innebär en större trygghet i avnämarnas
försörjning med stål. Produktionsprocessens utformning inom bl. a. verkstadsindustrin
kräver stor leveranstrygghet såväl tids- som kvalitets-mässigt i fråga om
insatsvaror. Säkerhet i leveranserna är därför av stor betydelse för den egna
lagerhållningens storlek och därmed för kostnaderna hos avnämarna. Att en
inhemsk leverantör erbjuder förddar för den egna industrin kom exempelvis till
uttryck när Oxelösunds Järnverk byggdes ut i början av 1960-talet. Den svenska
importen sjönk då kraftigt för de produkter som företaget tillverkade.

Den
leveranstrygghet som en inhemsk stålindustri innebär, är av särskild betydelse
för de många små och medelstora företagen även vid förekomsten av en väl
fungerande grossiströrelse. Dessa kan i motsats tUl de stora företagen i regel
inte importera i egen regi. Frånvaron av direktkontakter med stålverk kan skapa
svårigheter i försörjningen. Detta torde vara särskilt kännbart i
bristsituationer då problemen att erhålla kompletterande leveranser eller
ersättning för kvalitativt otillfredsställande material blir stora.
Svårigheterna kan komma att förstärkas av den koncentrationsprocess som pågår
inom den västeuropeiska stålindustrin.

En
säker försörjning med stålprodukter från en inhemsk stålindustri

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 19

ger
efterföljande förädlingsled kostnadsfördelar, som förbättrar konkurrenskraften
på såväl kort som lång sikt. En effektiv svensk stålindustri är därför av
betydelse för sysselsättningstryggheten inom stora delar av vårt näringsliv.

Det är de kontinentala
stålverken som är prisledande på den svenska marknaden. Som jag redan har nämnt
gör sig detta i än högre grad gällande genom Sveriges handelsavtal med CECA.
Det är därför kortsiktiga efterfråge- och utbudsförhållanden inom i första
hand CECA-länderna som bestämmer de priser, som de svenska stålverken kan ta ut
i Sverige. Den långsiktiga fördelen av att ha en inhemsk stålindustri kommer
således i ringa utsträckning eller inte alls till uttryck i de svenska stålverkens
prissättning på den svenska marknaden. Detta medför att den samhällsekonomiska
lönsamheten av stålproduktionen i Sverige tenderar att vara högre än den
företagsekonomiska. Närhetsfördelen kommer därför inte tillräckligt tUl
uttryck i de svenska stålföretagens investeringskalkyler.

Betydelsen
för näringslivet av att ha tillgång till en inhemsk stålindustri får
naturligtvis inte tolkas så att Sverige bör sträva efter att bli självförsörjande
vad avser stålprodukter. En avsevärd utrikeshandel med stålprodukter är
nödvändig även i framtiden. Härigenom uppnås bl. a. en kostnadssänkande
specialisering och en konkurrens, som är till fördel för konsumenterna.

Stålindustrin i Sverige
har i likhet med stålindustrin i många andra länder haft dålig lönsamhet under
en lång period med undantag för enstaka år. Den svaga lönsamheten får
emellertid inte skymma undan det faktum att Sverige har goda naturliga
förutsättningar för produktion av stål.

Det finns för det första
ett utomordentligt gediget kunnande inom landet beträffande framställning av
stål. En lång tradition tillsammans med en omfattande satsning på utbildning,
forskning och utveckling är de huvudsakliga förklaringarna härtill. I en alltmer
hårdnande internationell konkurrens på alla varumarknader, är det nödvändigt
att ta vara på de fördelar som detta kunnande ger.

För det andra har Sverige
till skillnad från flertalet västeuropeiska länder tillgång tUl mycket stora
egna malmtillgångar. Malmtillgångarna i Mellansverige har hittills utgjort
basen för en stor del av den svenska stålindustrin. De mycket stora malmtUlgångarna
i Norrbottens län har däremot hittills i endast ringa utsträckning kommit till
användning inom den inhemska stålindustrin. De relativt sett starkt stigande
kostnaderna för malmbrytning i Mellansverige tillsammans med en teknisk
utveckling, som kraftigt ökar användbarheten av den norrbottniska malmen, innebär
grundläggande förändringar i de långsiktiga förutsättningarna för svensk
stålindustri. Att ensidigt satsa på malmexport till stålindustri inom övriga
Västeuropa samtidigt som den ekonomiskt tillgängliga mellan-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 20

svenska
malmbasen för stålindustrin minskar kan inte anses vara samhällsekonomiskt
försvarbart. Detta betyder naturligtvis inte att den mellansvenska malmen i
framtiden kommer att sakna betydelse för vår stålindustri. Jag vill i detta
sammanhang nämna att mineralpolitiska utredningen (I 1974: 02) har till
uppgift att närmare analysera vår mineralförsörjning med syfte att ge ett
bättre underlag för mineralpolitiken.

Det
finns även andra faktorer, som talar tiU förmån för den svenska stålindustrin.
Sveriges geografiska läge i förhållande till större konsumtionscentra i
Västeuropa är gynnsammare än flera andra länders med starkt expansiv
stålindustri. Stålindustrin är vidare en mycket kapitalintensiv bransch, där
följaktligen lönekostnaderna spelar en jämförelsevis liten roll för
konkurrensförmågan.

Som
jag tidigare har redovisat har den svenska stålindustrin under det senaste
årtiondet visat en relativt svag utveckling. Denna utvecklingstendens har
varit uppenbar en längre tid. Till relativt nyligen har emellertid de privata svenska
stålföretagen varit övertygade om att de skulle kunna lösa problemen själva.
Statens industripolitiska insatser inom stålindustrin har följaktligen
koncentrerats till en upprustning och utbyggnad av NJA. Beslutet våren 1974 om
Stålverk 80 innebar att ämnestillverkningen primärt skulle avsättas på export.
Jag framhöU dock i prop. 1974: 64 att Stålverk 80 utgjorde en tillgång för
andra delar av den svenska stålindustrin och att ämnesförsörjning från Stålverk
80 skulle öka möjligheterna att bygga ut såväl valsningskapacitet som manufakturering
vid andra stålföretag. Jag framhöll vidare det angelägna i att stärka den
svenska stålindustrins internationella konkurrenskraft.

Det
har under åren 19741975 blivit alltmer uppenbart att stora delar av den
privata svenska stålindustrin inte själva kan genomföra de åtgärder som krävs
för att åstadkomma en långsiktigt effektiv och konkurrenskraftig produktion.
Den väsentligaste förklaringen härtUl är låga vinster i det förgångna i
kombination med språngvis stegrade investeringskostnader. Jag vill erinra om
att inte ens den mycket kraftiga investeringsökningen år 1975 kunde återföra
branschens investeringar till 1960-talets nivå.

De
enskilda företagen i branschen har inte förmått genomföra på längre sikt
nödvändiga investeringar på grund av att de inte har genererat tillräckligt
stora vinster och därför fått en ogynnsam kapitalstruktur. Detta har föranlett
olika stålföretag att efter beslutet om Stålverk 80 år 1974 ta upp diskussioner
med industridepartementet och NJA om samverkan dels i fråga om ämnesleveranser
från Stålverk 80, dels i fråga om andra branschstrukturella åtgärder.

Den
samlade händelseutvecklingen inom svensk stålindustri under de senaste åren
motiverar enligt min mening en viss omläggning av Stålverk 80 i riktning mot
ökat tUlgodoseende av den svenska stålindustrins behov av metallurgisk
kapacitet inom landet. Det är vidare motiverat

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 21

att
betydligt ökade insatser görs beträffande den industripolitiska planeringen
för hela den svenska stålindustrin.

En
sådan inriktning mot ett metallurgiskt centrum i Luleå innebär att den
norrbottniska malmen kan komma den övriga stålindustrin till godo i större
utsträckning än hittUls. Detta innebär en integration mellan stålindustrin och
våra stora malmtUlgångar i norr, något som på lång sikt torde bli av strategisk
betydelse för svensk stålindustri. Med ett metallurgiskt centrum i Luleå och
ett i Oxelösund förbättras möjligheterna att effektivisera den svenska
stålindustrin. En statlig satsning på den kapitalkrävande ämnestillverkningen
minskar också det finansiella trycket på den privata stålindustrin i
Mellansverige och ökar möjligheterna för denna att genomföra nödvändiga
investeringar inom senare och mindre kapitalkrävande förädlingsled. Härigenom
ökas möjlighetema för en rationell strukturutveckling inom den svenska
stålindustrin varigenom branschen kan anpassas till de nya
konkurrensförutsättningarna på ett sätt som ger trygghet i sysselsättningen för
de anställda.

En
långsiktigt stabil inhemsk ämnesbas för den svenska stålindustrin bör således i
hög grad kunna bidra till att branschen kan återvinna sin tidigare starka
internationella konkurrenskraft. För detta behövs emellertid också åtgärder
inom de enskilda företagen. Det är vidare angeläget att dessa åtgärder i ökad
omfattning sker samordnat mellan de olika verken. Detta gäller såväl,för
konkreta investeringsprojekt som för bl.a. val av produktionsinriktning,
marknadsföring samt forsknings- och utvecklingsverksamhet. Som jag tidigare
har redovisat finns det inom stålsektorn i många av våra konkurrentländer en
ökande samverkan på olika områden. En övergripande samordning av detta slag har
hittills saknats i vårt land.

Utvecklingen
inom stålindustrin är självfallet en fråga som inte enbart berör företagen i
branschen. Den stora betydelse som stålindustrin har för hela den svenska
ekonomin gör att utvecklingen i denna bransch i hög grad är en angelägenhet för
hela samhället. Det är därför av största vikt att branschens framtid och de
därmed sammanhängande strukturella förändringarna får en allsidig bedömning.
För att ge möjligheter tUl ett fortiöpande samråd mellan berörda parter
inrättades för drygt ett år sedan ett särskilt branschråd för stålindustrin.
Stålbranschrådet har i samarbete med industrin inlett en genomgripande
undersökning av den svenska handdsstälindustrin. Syftet är att i samarbete med
berörda företag och de anställdas representanter studera och bedöma
alternativa utvecklingslinjer i ett tioärsperspektiv för den svenska
handelsstålindustrin. Särskild vikt skall härvid läggas vid bl. a.
sysselsättnings-, råvaru-, marknads- och finansieringsutvecklingen.

För
specialstålindustrin har ett motsvarande utredningsarbete inletts av Jernkontoret.
Också i detta arbete deltar representanter för de anställda och staten.
Huvuduppgiften för utredningen är att söka ange ut-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 22

vecklingsvägar
som leder till en internationellt sett konkurrensduglig marknads- och
produktionsstruktur inom svensk specialstålindustri. Därvid skall studeras bl.
a. i vad mån och i vilka avseenden den svenska industrin har särskilda
konkurrensfördelar och om den framtida utvecklingen kan förväntas medföra
förändringar i dessa förhållanden.

Båda
utredningarna bedrivs med största skyndsamhet och skall enligt planema
slutföras under detta år.

Sysselsättningsutvecklingen
i Norrbottens län

Jag
har i det tidigare sagda berört NJA:s utbyggnad av Stålverk 80 från främst
industripolitiska utgångspunkter. Att denna utbyggnad dessutom har en mycket
stor betydelse för hela den regionala utvecklingen i främst Norrbottens län är
helt uppenbart.

Utvecklingen i Norrbottens
län karaktäriserades under 1950- och 1960-talen av en kraftig minskning av
antalet arbetstillfällen inom jord- och skogsbruk. Mellan åren 1950 och 1970
sjönk antalet sysselsatta i dessa näringsgrenar från 30 000 tUl 9 000. Denna sysselsättningsminskning
uppvägdes endast till en mindre del av tUlväxt inom industrin och tjänstesektorn.
Följden av detta blev en ökande arbetslöshet och en mycket omfattande
utflyttning. Från länet flyttade under 1960-talet ca 30 000 personer. De höga
födelsetalen gjorde dock att minskningen av folkmängden inte blev lika
kraftig.

De regionalpolitiska
insatser som har gjorts sedan mitten av 1960-talet har fått till resultat att
den negativa utvecklingen kunnat hejdas för Norrbottens län i sin helhet. Efter
år 1970 har sålunda folkmängden ökat och åren 1973 och 1974 hade länet t. o. m.
inflyttningsöverskott. Det är i kustregionen denna ökning skett, främst genom
en kraftig tillväxt av näringslivet i Luleå. Insatser från statsmakternas sida
har framför allt varit av selektiv karaktär. De insatser jag därvid åsyftar är
framför allt utbyggnaden av NJA och inrättandet av högskolan i Luleå. Därtill
kommer också de positiva effekter som har erhållits genom lokaliserings- och
sysselsättningsstöd, frisläpp av investeringsfonder, skogspolitiska insatser
etc.

Trots de insatser som har
gjorts och trots den positiva utvecklingen efter år 1970 skiljer sig
fortfarande sysselsättningssituationen i Norrbottens län markant från läget i
södra och mellersta Sverige.

Arbetslösheten är ofta
högre och sysselsättningsgraden lägre. Obalansen inom länet är betydande med
stora problem i inlandskommunerna. Bristande industriell tradition, ogynnsam
åldersstruktur hos befolkningen och de långa avstånden begränsar starkt förutsättningarna
att i dessa kommuner åstadkomma företagsetableringar. Möjligheterna att skapa

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 23

långsiktiga
stabila arbetsmarknads- och serviceförhållanden för kommunernas invånare
begränsas i motsvarande mån. Samtidigt framstår det som en angelägen samhälleUg
uppgift att just i dessa kommuner söka förbättra situationen. Regeringen avser
att senare under riksmötet lägga fram en proposition med förslag till samordnad
regional- och sysselsättningspolitik.

De nämnda förslagen kommer
att grundas bl. a. på de av resp. länsstyrelse utarbetade "Länsprogram
1974". Länsstyrelsen i Norrbottens län räknar med att länets befolkning
ökar från 255 000 invånare är 1970 till 276 000 invånare år 1980. Folkmängdstillväxten
förklaras främst av utvecklingen inom den s.k. Fyrkanten (Luleå, Piteå, Boden,
Älvsbyn) och särskUt Luleås expansion. Denna kan till helt övervägande del hänföras
till NJA och Stålverk 80. Luleås dominans inom länet kommer att stärkas genom
den kraftiga näringslivsexpansionen. Enligt länsstyrelsen kan Luleås expansion
antas på sikt ge arbetstillfällen i grannkommunerna. Den på kortare sikt påtagbara
följden av Luleås expansion för grannkommunerna kommer att bli ökad pendling.
För inlandskommunerna i Norrbotten förutses i flertalet fall under 1970-talet
en fortsatt befolkningsminskning även om den väntas bli av väsentiigt mindre omfattning
än under 1960-talet.

Starka
centralorter utgör enligt länsstyrelsens mening en nödvändig förutsättning för
kommunernas möjligheter att erbjuda sina invånare långsiktiga stabila
arbetsmarknads- och serviceförhållanden. Ur länsperspektiv kan Fyrkanten sägas
fylla en sådan funktion. Huvuddelen av de lokaliseringspolitiska insatserna bör
enligt länsstyrelsen även under den nu aktuella planeringsperioden koncentreras
till centralorterna.

Ett
väsentligt inslag i regionalpolitiken är den s. k. ortsplanen enligt vilken
utvecklingsmål anges för skilda ortstyper nämligen för storstäder, primära
centra, regionala centra och kommuncentra. Ett led är därvid att i varje län
åstadkomma åtminstone ett primärt centrum med stabil arbetsmarknad och god
service. Avsikten är att där kunna erbjuda bl. a. ett brett och kvalificerat
serviceutbud samt en stabil och differentierad arbetsmarknad som tål de
påfrestningar som strukturförändringarna för med sig. Dessa centra skall vidare
utvecklas så att en ökande del av ofrånkomliga befolkningsomflyttningar skall
kunna gå dit i stäUet för till storstadsområdena eller till andra orter utanför
det egna länet. Människorna får därigenom större möjligheter att stanna kvar i
sin hemtrakt eller i det egna länet.

Det
är mot denna regionalpolitiska bakgrund som jag ser det som utomordentligt
viktigt att Fyrkanten säkerstäUs som primärt centrum. En positiv utveckling i
Luleå är en förutsättning för en balanserad utveckling i länet i övrigt.

Genom
en utbyggnad av NJA i Luleå kan Fyrkanten tjäna som motta-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 24

gare
av en betydande del av de ofrånkomliga omflyttningar som kommer att ske inom
länet. Utbyggnaden av NJA framstår därför som angelägen från regionalpolitisk
synpunkt.

I samband med att en
industriell utbyggnad sker i Luleå är det viktigt att beakta de utbUdningspolitiska
insatsernas betydelse. Jag vill här peka på den tekniska högskolan i Luleå, som
invigdes hösten 1971. I dag har högskolan över 1 000 elever. Högskolan bör med
sina kvalificerade utbildnings- och forskningsresurser kunna bli en väsentlig
faktor för stimulans och utveckling av regionens industri. I samma riktning verkar
Metallurgiska Forskningsstationen i Luleå, till vilken Norrlandsfonden har
anslagit betydande belopp under 1970-talet. En ytterligare utbyggnad av
stationen är klar inom kort. Vid stationen bedrivs för den svenska
stålindustrin mycket väsentUg forskning och experimentverksamhet.

En annan viktig regionalpolitisk
aspekt pä utbyggnaden av NJA rör de spridningseffekter som utbyggnaden kan ge
upphov tUl, åtminstone på litet längre sikt. Enligt en utredning som har
utförts av företagareföreningen i Norrbottens län i samarbete med NJA och
landstinget väntas NJA-utbyggnaden ge upphov tUl industriell verksamhet av
betydande omfattning i form av legotillverkning och serviceverksamhet. Utan att
ta ställning till utredningen som sådan vill jag nämna, att de gjorda beräkningarna
visar att en industrieU utbyggnad i Luleå bör kunna ge spridningseffekter, som
leder till en förbättrad syssdsättningsutveckUng i inlandskommunerna i övre Norrland.
Jag vill vidare nämna att Statsföretag i samråd med bl. a. NJA och LKAB har
beslutat att samordna sina åtgärder för att skapa ytterligare
sysselsättningstillfällen inom främst det inre stödområdet.
Företagareföreningarna i berörda län har härvid en viktig uppgift att fylla när
det gäller att etablera kontakt mellan de upphandlande företagen och befintliga
eller tänkbara underleverantörer. Jag finner Statsföretags initiativ vara
positivt från regionalpolitisk synvuikel. Jag vill i detta sammanhang erinra om
betydelsen av Norrlandsfondens verksamhet. Jag avser inom kort föreslå
regeringen att lägga fram förslag till riksdagen om Norrlandsfondens fortsatta
verksamhet. Härvid kommer jag att förorda att Norrlandsfonden i ökad
utsträckning inriktas på de nordligaste länens inland med syfte att där
stimulera sysselsättning och näringsliv.

Sammanfattningsvis kan
konstateras att utbyggnaden av NJA torde utgöra en förutsättning för att den
nu inledda positiva utvecklingen i Norrbottens län skall fortsätta. Utbyggnaden
bidrar inte bara tUl att säkerställa Fyrkanten som primärt centrum utan också
till att på sikt förbättra fömtsättningarna till en ökad industriell verksamhet
i angränsande kommuner.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 25

Modifierad
inriktning av Stålverk SO-projektet

Mot
bakgrund av vad jag anfört har målinriktningen av projektarbetet för Stålverk
80 formulerats. Arbetet skall inriktas på

att ett metallurgiskt centrum i
Luleå, i första hand anpassat till svensk stålindustris behov, skall byggas ut,

att denna utbyggnad skall ge
minst samma sysselsättningseffekt som angavs i prop. 1974: 64, nämligen 2 300
anställda.

Statsföretag
har i skrivelse den 31 mars 1976 hemställt om statiig finansiell medverkan
till stålverket. Statsföretag har härvid bifogat en skrivelse från NJA som
närmare redogör för hur Stålverk 80-projektet bör modifieras för att uppfylla
uppställda mål. Statsföretags styrelse ställer sig bakom ett fortsatt
utrednings- och projekteringsarbete enligt de riktlinjer som framgår av NJA:s
skrivelse.

NJA
föreslår att målet minst 2 300 sysselsatta inryms inom en strävan att bereda 7
5008 000 anställda tryggad långsiktig sysselsättning vid NJA. Åtgärder för att
möta sysselsättningsmålet skaU i första hand utgå från företagsekonomiska
överväganden. Vidare föreslås att NJA:s produkter primärt anpassas till den
svenska marknaden och därutöver till näraliggande exportmarknader. NJA anger
att med denna målinriktning har det varit naturligt att beakta förhållandena
såväl inom nuvarande NJA som den kommande Stålverk 80-delen för att forma ett
program som kan ge bästa möjliga lönsamhet för hela NJA under 1980-talet.

NJA
räknade tidigare med att fr. o. rn. år 1974 ge positiva resultat, varigenom
behövlig utveckling av produktionsutrustningen skulle kunna ske med internt
genererade medel. Detta har inte blivit fallet. Förlusten är 1975 blev
betydande och även för år 1976 väntas en stor förlust. Investeringsplanerna
för de närmaste fyra åren har därmed fått reduceras så att inte ens önskvärda
underhållsinvesteringar kommer att kunna genomföras, än mindre sädana
investeringar som är nödvändiga för en utveckUng av företaget. Marknaden,
speciellt för materiaUeveranser till varven, har också försämrats så att NJA
inte kan räkna med att utnyttja de moderna utrustningarna för manufakturering
pä ett tillfredsställande sätt. Dessa och andra omständigheter medför att
sysselsättningen i nuvarande NJA successivt skulle sjunka om särskilda
åtgärder inte vidtas. NJA finner det oacceptabelt att satsa mycket stora
kapitalbelopp på ett nytt ämnesverk med därtill anslutna valsverk samtidigt som
nuvarande NJA inte erhåller medel för en utveckling av sina egna produktionsresurser.

NJA
anser därför att de medel som från samhällets sida kan ställas till förfogande
för att realisera de regionalpolitiska och industripolitiska målen med bästa
möjliga lönsamhet bör avse såväl ämnesverket som en fortsatt utveckling av produktionsapparaten
inom nuvarande NJA. En-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 26

dast
därigenom är det möjligt att uppnå sysselsättningsmålet för 1980-talets NJA och
förbättra lönsamheten.

NJA
förordar att den metallurgiska kapaciteten vid NJA ökas med ca 2,5 milj. ton
ämnen per år istället för det ursprungliga projektets 4 milj. ton. Härvid har
man utgått från att inriktningen på den svenska marknaden tUl väsentUg dd skall
komma till uttryck genom det bandvalsverk som planerats i Gävle. Hänsyn har
tagits även till andra svenska handelsståltillverkares väntade långsiktiga
behov. Under en relativt läng övergångsperiod kommer en del av NJA:s
ämnesproduktion att exporteras. NJA förhandlar sålunda med kontinentala
valsverksintressenter om långsiktiga leveranser av ämnen.

Nuvarande NJA har i dag en
modem utrustning för en råstålsproduk-tion av 1,6 milj. ton ämnen per år. Även
den fortsatta utvecklingen av nuvarande NJA:s produktionsapparat bör främst ske
med utgångspunkt från den svenska marknadens behov. Denna produktion bör avse
valsade och manufakturerade produkter anpassade till denna marknad samt därtill
ämnen såväl för svensk marknad som för export.

Jag ansluter mig till den
av NJA föreslagna inriktningen av den fortsatta projekteringen såväl vad
beträffar ämnesproduktionen som utvecklingen av nuvarande NJA. Jag finner det
således motiverat att det nya ämnesverket får en kapacitet på ca 2,5 milj. ton
ämnen per år. Ämnesverket kommer att få samma principiella utformning som
redovisades i prop. 1974: 64. Sälunda kommer anläggningar och processer att
projekteras för att motsvara bästa internationeUa standard.

NJA avser att bedriva det
fortsatta arbetet med utveckling av produktionsprogrammet i nära kontakt med
den nyligen tUlsatta handels-stälutredningen. Jag anser en sådan samverkan med
övriga stålindustrin inom ramen för stålbranschrådet vara av väsentiig
betydelse. En samordning mellan de olika företagens utvecklingsplaner är
nödvändig för att erhålla strukturmässiga lösningar, som dels tillgodoser
sysselsättningsbehoven vid resp. företag, dels medger en produktionsfördelning
som är långsiktigt effektiv.

Som har nämnts utgår NJA
från att det i Gävle planerade bredbands-valsverket kommer till stånd. Enligt
hittillsvarande utredningsresultat finns det ett marknadsutfymme för
valsverkets produktprogram inom och utom Sverige. Valsverket beräknas i sin
första etapp ha ett ämnesbehov på ca 1,5 milj. ton per år. Det totala
kapitalbehovet för valsverket beräknas uppgå tUl ca 2 000 milj. kr. i
nuvarande penningvärde. Verket beräknas sysselsätta ca 500 personer.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att den helt övervägande delen av dessa
kan rekryteras i Gävleområdet.

Jag
finner det planerade valsverket i Gävle vara ett naturligt led i en
strukturomvandling inom den meUansvenska stålindustrin. Valsverket ger Stora
Kopparberg nya utvecklinglingsmöjligheter, som bidrar till att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 27

trygga
sysselsättningen där på lång sikt. Jag anser därför att en statlig medverkan i
valsverket via NJA är motiverad, förutsatt att rimliga förhandlingsresultat
kan uppnås.

Beträffande
den aktuella utbyggnaden i NJA kan några detaljerade kostnadskalkyler inte nu redovisas.
Den förutsatta utbyggnaden av nuvarande NJA kan emellertid beräknas dra
betydligt lägre kostnader än vad det fristående valsverket i Luleå som tidigare
planerades i samverkan med Krupp skulle ha gjort. Även för ämnesverket blir
kapitalbehovet lägre än i det ursprungliga projektet. Minskningen blir dock inte
proportionell till minskningen av ämnesverkets kapacitet. Kostnadsreduktionen
bör dock kunna räknas i miljarder kr.

Lönsamheten
för det nya projektet kan inte för dagen anges. NJA anser dock att ett
snabbare genomförande i tiden än för det ursprungliga projektet, samordningen
mellan utbyggnaden i nuvarande NJA och ämnesverket och bättre
marknadsanpassning rned kortare transportavstånd till marknaden medför att
lönsamheten i det nya projektet bör bli bättre än i det gamla. HärtUl kommer
att det nya projektet kommer att kräva väsentligt mindre om ens några
kvantiteter av den för NJA från transportsynpunkt dyrare Kirunamalmen. .

Projekteringsarbetet
vid NJA i vad avser ämnesverket inriktas på att medge leveranser under år 1981.

Projekteringsarbetet
vid NJA avses bedrivas så att ett detaljerat beslutsunderlag föreligger i
början av år 1977. Detta kommer att läggas till grund för förslag om slutligt
ställningstagande. I början av år 1977 beräknas också ett detaljerat
beslutsunderlag föreligga för bandvalsverket i Gävle.

NJA
anger i sin skrivelse att det för fortsatt projekteringsarbete, för
fullföljande av markberedningsarbeten, för begynnande anläggningsarbeten
avseende serviceanläggningar, verkstäder och förråd m. m. och för utläggande av
beställningar avseende vissa slag av utrustning behövs ytterligare medel under
andra halvåret 1976 och första halvåret 1977. Likaså avser företaget att inom
ramen för ett fortsatt generalplanearbete beträffande nuvarande NJA påbörja
vissa kompletteringar av utrustningen inom nuvarande NJA som även kräver tUlförande
av medel. Dessa investeringar avses bli påbörjade mot slutet av år 1976 eller
första halvåret 1977. NJA anser det därför angeläget att ytterligare medel
utöver redan beviljade 350 rnilj. kr. ställs till förfogande genom beslut
under 1975/76 års riksmöte. NJA räknar med att ytterligare ca 450 milj. kr.
behövs intUl utgången av budgetåret 1976/77. Därutöver anhåller NJA om ett bemyndigande,
som möjliggör att beställningar kan utläggas med betalningar efter den 30 juni
1977 intiU ett bdopp om 300 milj. kr.

Jag
finner det väsentligt att projekteringsarbetet drivs vidare med all kraft så
att angivna tidsplaner kan hållas. Härigenom erhålls bättre

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 28

förutsättningar
för ett smidigt genomförande av investeringarna samtidigt som planeringen för
övriga berörda parter, främst Luleå kommun, underlättas. Luleå kommuns möjligheter
att fullgöra de åtaganden som faller på kommunen i fråga om samhäUelig service m.
m. måste självfallet uppmärksammas i sammanhanget. Av denna anledning är det
angeläget att NJA redan nu tillförs de ytterligare medel som erfordras.

Sammanfattning

Förutsättningarna
för Stålverk 80 med den inriktning som angavs i prop. 1974: 64 har som jag
tidigare nämnt i väsentliga avseenden förändrats. Sålunda skulle ett
ekonomiskt engagemang i såväl stålverk som de båda valsverken enligt min mening
ställa alltför stora krav på finansiella resurser samtidigt som högst
betydande förluster skulle kunna påräknas under de första verksamhetsåren.

Malmtillgångarna
i Mellansverige har hittills utgjort basen för en stor del av den svenska
stålindustrin. Den tekniska utvecklingen har efter hand medfört att den
norrbottniska järnmalmen fått en ökad användning. Denna malm har emellertid hittUls
till största delen exporterats. Att i detta läge med en malmbas i Mellansverige
som av ekonomiska skäl avtar i tillgänglighet ensidigt exportera den
norrbottniska malmen kan inte anses samhällsekonomiskt försvarsbart.

En
trygg inhemsk ämnesförsörjning är av stor betydelse för den svenska
stålindustrin. Ett nytt ämnesverk vid NJA i Luleå bör tillgodose den ökning av
metallurgiska kapaciteten som är nödvändig för att stärka den svenska
stålindustrins konkurrenskraft och möjliggöra ökade investeringar i såväl valsningskapacitet
som manufakturering i svensk stålindustri.

De
ytterligare åtgärder som kan vara nödvändiga för att göra svensk stålindustri
konkurrenskraftig på sikt studeras f. n. inom handelsstål-utredningen och den
strukturutredning beträffande specialstålet som görs av Jernkontoret.

Mot
denna bakgrund har målinriktningen för projektarbetet för Stålverk 80
formulerats, nämligen

att NJA skall genomföra
utbyggnaden av ett metallurgiskt centrum i Luleå i första hand anpassat till
svenska stålindustrins behov,

att denna utbyggnad skall ge
minst samma sysselsättningseffekt som angavs i prop. 1974: 64, nämligen 2 300
anställda.

Det
modifierade Stålverk 80-projektet bör sålunda i första hand inriktas på
produktion för vidareförädling inom landet. Huvuddelen av ämnesproduktionen bör
på sikt kunna levereras till ett bandvalsverk i vilket NJA har ägarintressen.
Samtidigt och integrerat med uppförandet

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 207 29

av
ett nytt stålverk för produktion av ämnen bör resurserna för valsning och
vidareförädling inom NJA;s nuvarande ståldivision väsentligt förstärkas.

Den
modifierade inriktningen av Stålverk 80-projektet och ett engagemang i ett
bandvalsverk kan genomföras med sammantaget betydligt lägre kapitalanspråk än
vad som bedömdes nödvändigt vid en anläggning för produktion av 4 milj. ton
ämnen per år och de båda valsverk som därvid förutsattes.

För
att inte projektarbetet skall fördröjas bör ytterligare medel ställas till NJA:s
förfogande redan nu. NJA har beräknat kapitalbehovet under budgetåret 1976/77 tiU
450 milj. kr.

Staten
har enligt finansieringsplanen för Stålverk 80 i prop. 1974; 64 tecknat aktier
i Statsföretag med 175 milj. kr. under vart och ett av budgetåren 1974/75 och
1975/76. Jag förordar att staten på samma sätt under budgetåret 1976/77 stäUer ytterUgare
175 milj. kr. till förfogande för projektet.

Enligt
samma finansieringsplan förutsattes staten utöver aktiekapitalet medverka till
stålverkets finansiering i form av lån till NJA på sammanlagt 1 300 milj. kr.
på samma villkor som lokaliseringslån. Av NJA angivet kapitalbehov under
budgetåret 1976/77 om 450 milj. kr. bör 275 milj. kr. ställas till förfogande
av staten i form av lån på samma villkor som lokaliseringslån. Medlen bör
utbetalas tUl NJA efter prövning av regeringen i varje enskilt fall.

NJA
har vidare anhållit om ett bemyndigande som möjliggör att beställningar kan
läggas ut med betalningar efter den 30 juni 1977 intill ett belopp av 300 milj.
kr. Enligt den tidigare nämnda finansieringsplanen i prop. 1974: 64 skuUe
Statsföretag med egna medel teckna aktier i NJA för 350 mUj. kr. Detta bör
enligt min mening ske under år 1976 varigenom behovet av ett särskilt
bemyndigande bortfaller.

Till
det modifierade Stålverk 80-projektets slutliga utformning och till statens
finansiella medverkan utöver redan beviljade och av mig nu förordade anslag
ämnar jag återkomma under år 1977.

Jag
är beredd att ställa utredningsmaterial till vederbörande riksdagsutskotts
förfogande.

Hemställan

Jag
hemstäUer att regeringen föreslär riksdagen att

1.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för fullföljande av projekteringen av en stålverksutbyggnad i
Luleå,

2.
till Lån till Norrbottens
järnverk AB för budgetåret 1976/77 under fonden för låneunderstöd anvisa ett
investeringsanslag av 275 000 000 kr.,

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 30

3.
till Aktieteckning i Statsföretag AB för finansiering av stålverk i Luleå för
budgetåret 1976/77 under fonden för statens aktier anvisa ett
investeringsanslag av 175 000 000 kr. Ärendet bör behandlas under innevarande
riksmöte.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

1974-01-19

NORRBOTTENS
JÄRNVERK

Stålverk
80. Enligt 1974 års kalkyl.

Resultatr.Tkning 1979-1986 i milj. kr.

Huvudalternativ
Beläggning 75 % första året, därefter 95 % 1974 åts driftskostnader
uppräknade med antagen kostnadsutveckling

1979

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Bruttoresultat Avskrivningar Räntor 8 %

347 140 140

780 265 250

880 265 230

880 265 190

880 265 140

880

265

90

880

265

40

880

265

10

Vinst
före skatt

67

265

385

425

475

525

575

625

Behållen obeskattad reserv

Utdelning 8 % Skatt

67

137 64 64

257 64 64

297 64 64

347 64 64

397 64 64

447 64 64

497 64 64

Investering inkl. rörelsekapital i 1979 års penningvärde 4
600 milj. kr. Bruttoresultat i genomsnitt per år 870 milj. kr. Inlernränta vid
15 ärs ekonomisk livslängd ca 16 %.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 207 32

Bilaga 2

1976-01-30

Stålverk 80 Etappuppdelat

Resultaträkning 1979 1989, löpande penningvärde,
grundkalkyl i milj. kr.

1979

1980

1981

1982

1983

1984

1985 1986

1987

1988

1989

Bruttoresultat Avskrivningar Räntor

-103 116

-160

375 297

631 375 436

867 375 585

311 535 664

992 535 761

2 634 2 705 542 550 706 606

481 557 514

1 152

573 460

3 311 590 400

Vinst
före skatt

-219

-832

-180

-93

-888

-304

1 3861 549

-590

119

2 321

Ackumulerat överskott

-219

-1051 -

-1231 -

-1324 -

-2212-

-2516-

-1 130 419

-171

-52

2 269

Internränta vid 15 års ekonomisk livslängd inom 9,5 %

Stålverk 80 Etappuppdelat

Resultaträkning 19791989, löpande penningvärde, prisalt.
1 i milj. kr.

1979

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

1987

1988
1989

Bruttoresultat Avskrivningar Räntor

-112 116

-204 375 297

452 375 436

614

375 585

187 535 664

740 535 761

2 021
542 706

2 069 350
606

324 557 514

917 2 544 573 590 460 400

Vinst
före skatt

-228

-876

-359

-346

-1012

-556

773

1113

-747

-116
1554

Ackumulerat överskott

-228

-1 104-

-1463 -

-1 809-

-2 821 -

-3 377-

-2 604 -

-1491 -

-2 238 -

-2
354-800

Internränta vid 15 års ekonomisk livslängd inom 6,5 %

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 3

Tabell 1

Försörjningsbalanser för handelsfärdigt stå] åren 1950,1965.
1974 och 1975

1950

1965

Förändring 1950-1965

(Genomsnitt per år: 7o)

1974

Förändring 1965-1974 (Genomsnitt per år: %)

1975

Förändring 1974-1975 (7o)

Produktion

957

3 272

8,5

4 319

3,1

3 934

-8,5

Export

117

947

14,9

1 819

7,5

1 543

-1.5,2

Export i
% av prod.

12

29

42

39

Import

583

1 339

5,7

2136

5,3

2 023

-5,3

Import i
% av tillf.

41

37

46

46

Tillförsel

1423

3 664

6,5

4 639

2,6

4 414

-4,9

Tabell 2

Investeringarna inom svensk stålindustri 19651975. 1968 års
priser. Index 1965 = 100

1965

1966

1967

1968

1969

1970

1971

1972

1973

1974

1975

Svensk
stålindustri, totalt

100

108

101

85

94

110

96

116

125

103

131

Svensk
stålindustri.

exkl.
NJA

100

110

104

87

95

113

84

82

81

66

88

Investering
i förhållande

till
uppgiven råstålskapa-

citet.
Svensk stålindustri,

totalt

100

106

96

79

81

95

82

98

94

75

89

Dito, exkl.
NJA

100

109

101

82

84

100

74

71

65

54

72

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 4 Anställda inom järn- och stålindustrin inom vissa
län och kommunblock år 1973

Län

1973

Industrian-

Järn- och

Kol. 3 i %

ställda

stålanställda

av kol. 2

1

2

3

4

Uppsala

17 539

I 396

8

Södermanland

35 609

4 540

.13

Värmland

34 656

4 362

13

Örebro

37218

3 955

n

Västmanland

42 072

6 498

15

Kopparberg

35 770

9 838

28

Gävleborg

37 195

11 288

30

Norrbotten

20 491

4 247

21

Industrianställda SNI 2 + 3 Järn- och stålanställa SNI
37101

Kommunblock

Län

1973

Industri-

Andel inom järn-

anställda

och stålindustrin (%)

Tierp

C

2 901

33

Osthammar

C

2 243

19

Oxelösund

D

3517

78

Boxholm

E

1 032

68

Storfors

S

1017

100

Hagfors

S

2 767

82

Munkfors

S

1066

98

Degerfors

T

2 120

78

Hällefors

T

2 024 '

79

Ljusnarsberg

T

1 358

27

Hallstahammar

U

4 967

38

Surahammar

U

2 624

54

Fagersta

u

3 726

82

Borlänge

w

7 968

59

Hedemora

w

2 179

53

Avesta

w

4 290

61

Smedjebacken

w

2219

48

Sandviken

X

9 212

85

Hofors

X

3 388

90

Luleå

BD

6 658

64

NORSTEDTS TRYCKEM STOCKHOLM 1976 760256

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

16 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (16)

16 kopplingar i 10 dokument.

  1. Bet. 1977/78:KU35 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning s. 156 i texten
  2. Bet. 1977/78:NU45 Med anledning av propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin, m. m. jämte motioner s. 27 i texten
  3. Bet. 1976/77:NU42 Med anledning av motioner om stålindustrin s. 17 i texten
  4. Bet. 1976/77:KU44 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning i texten
  5. Bet. 1976/77:NU21 Med anledning av propositionen 1976/77:57 om kapitaltillskott till Norrbottens Järnverk AB jämte motioner s. 2 i texten

Visa alla 10