om kommunal rösträtt för invandrare
139 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 103 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:23, om kommunal rösträtt för invandrare
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens proposition
1975/76: 23
om
kommunal rösträtt för invandrare;
beslutad
den 23 oktober 1975
Regenngen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regenngsprotokoll.
På
regeringens vägnar
G.E. STRÄNG
HANS GUSTAFSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Rösträtt
och valbarhet i allmänna val i Sverige tillkommer f n. uteslutande landets egna
medborgare.
1
propositionen föreslås att i Sverige bosatta utlänningar får rösträtt vid val
av kommunfullmäktige, landsting och kyrkofullmäktige saml vid prästval. Som
särskild förutsättning för utlännings rösträtt skall enligt förslaget gälla alt
vederbörande har varit kyrkobokförd i Sverige den 1 november de tre åren
närmast före valåret. Detta innebär i praktiken alt det stora flertalet av de
utlänningar som får rösträtt har bott i Sverige oavbrutet minst ca tre år
närmast före valet.
Med
rösträtten skall enligt förslaget också följa valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag.
De
föreslagna lagändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1976 och de nya
bestämmelserna kommer alltså att kunna tillämpas första gången vid 1976 års
val.
'Riksdagen 1975/76:23. I sam/. Nr 23
Prop.
1975/76:23
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop,
1975/76:23 2
1
Förslag till
Lag
om ändring i kommunallagen (1953:753)
Härigenom föreskrives att 6
§ kommunallagen (1953:753)' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Rösträtt
vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer varje svensk
medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som uppnått aderton års ålder
senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej rösträtt.
Vafle röstberättigad haren röst.
Frågan
huruvida rösträtt enligl första stycket föreligger avgöres på grundval av en
före valet upprättad röstlängd.
Föreslagen
lydelse.
er
Rösträtt
vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer den som är kyrkobokförd
i kommunen och som uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad
av domstol äger dock ej rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.
Den
som ej är svensk medborgare äger rösträtt endast om han varit kyrkobokförd i
riket den 1 november de tre åren närmast före valåret.
Frågan
huruvida rösträtt enligt denna paragraf föreligger avgöres på grundval av en
före valet upprättad röstlängd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
'Lagen omtryckt 1969:765. 'Senaste lydelse 1974:559.
Prop.
1975/76:23 3
2
Förslag till
Lag
om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm
Härigenom föreskrives alt 6
§ kommunallagen (1957:50) för Stockholm' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Rösträtt
vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer vatje svensk
medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som uppnått aderton års ålder
senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej rösträtt.
Varje röstberättigad har en röst.
Frågan
huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en
före valet upprättad röstlängd.
Föreslagen
lydelse
6
Rösträtt
vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer den som är kyrkobokförd
i kommunen och som uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad
av domstol äger dock ej rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.
Den
sotn ej är svensk medborgare äger rösträtt endast om han varit kyr-kobokjörd i
riket den 1 november de tre åren närmast före valåret.
Frågan
huruvida rösträtt enligt denna paragraf föreligger avgöres på grundval av en
före valet upprättad röstlängd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den I januari 1976.
'Lagen
omtryckl 1969:766. 'Senaste lydelse 1974:560.
Prop. 1975/76:23 4
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse
Härigenom
föreskrives att 9§ lagen (1961:436) om församlingsstyrelse' skall ha nedan
angivna lydelse
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
9f
Rösträtt vid val av kyrkofullmäk- Rösträtt vid val av kyrkofullmäk-
tige
och suppleanter tillkommer en- tige och suppleanter tillkommer den
var inom församlingen kyrkobokförd som är kyrkobokjörd inom försam-
svensk medboigare, som är medlem lingen, är medlem av svenska kyr-
av svenska kyrkan och som uppnått kan och har uppnått aderton års
adenon års ålder senast på valdagen, ålder senast på valdagen. Den som
Den som är omyndigförklarad av är omyndigförklarad av domstol äger
domstol äger dock ej rösträtt. Varje dock ej rösträtt. Varje röstberättigad
röstberättigad har en röst. har en röst.
Den
som ej är svensk medborgare äger lösträii endast om han varit kyrkobokförd i
riket den 1 november de tre åren närmast Jöie valåi-et. Den som är kyrkobokförd
i icke-territoriell församling äger ej rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och
suppleanter i annan församling.
Frågan
huruvida rösträtt enligt denna paragraf föreligger avgöres på grundval av en
före valet upprättad röstlängd. Samma röstlängd som vid val enligt vallagen
(1972:620) gäller till efterrättelse.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
' Lagen omtryckl 1972:228. ' Senasie lydelse 1974:562.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop, 1975/76:23
4
Förslag till
Lag
om ändring i vallagen (1972:620)
Härigenom föreskrives
att 4 kap. 2 och 8 SS ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 kap.
I allmän röstlängd
upptages svensk medborgare som den I juni enligt länsstyrelsens personband är
kyrkobokförd i valdistriktet och fyllt eller före den I september det år
röstlängden upprättas fyller sjutton år.
2S'
1
allmän röstlängd upptages var och en som den 1 juni enligt länsstyrelsens
personband
/.
är kyrkobokförd i valdistriktet,
2. är svensk medborgare och
3. fyllt eller före den 1 september det år röstlängden
upprättas fyller sjutton år.
Under de jörulsätlningar
som iför-sia stycket angives.för svensk medboigare upptages i röstlängden även
utlänning som enligt länsstyi-elsens personband varit kyrkobokförd I riket den
1 november de tre åren närmast före valåret. Den som den 1 juni enligt
länsstyrelsens personband på grund av domstols förklaring är eller efter
uppnådd myndighetsålder skall förbli omyndig upptages dock ej i längden.
För
den som ej fyllt aderton år den I september det år röstlängden upprättas antecknas
den dag då han blir röstberättigad.
För utlänning antecknas att rösträtt ej föreligger vid val till
riksdagen.
'Senaste
lydelse 1974:215.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8§'
ges
ej till prövning.
Beslutar länsstyrelsen
om rättelse i röstlängd, skall länsstyrelsen genast underrätta lokala
skattemyndigheten om beslutet. Lokala skattemyndigheten skall genast rätta
röstlängden i enlighet med beslutet. Innan detta skett äger beslutet icke
verkan.
Mot beslut varigenom
ansökan om rättelse avslagits eller avvisats får talan ej föras. Mot beslut
om rättelse får talan föras endast i samband med besvär över val vid vilket
beslutet länt till efterrättelse.
Prop,
1975/76:23
Nuvarande
lydelse
Har
någon icke blivit upptagen i . allmän röstlängd eller har det i längden
beträffande honom antecknats att han blir röstberättigad viss dag efter den 1
september det år röstlängden upprättas och har anmärkning häremot ej
framställts på sätt som föreskrives i 4 § första stycket, skall länsstyrelsen
efter ansökan av honom eller av lokala skattemyndigheten besluta om rättelse
i röstlängden, om det är uppenbart att fel till hans nackdel föreligger. Sådan
ansökan skall ha gjorts hos länsstyrelsen senast den 1 september det år då
röstlängden upprättades. Ansökan som göres för sent upptages ej till prövning.
Föreslagen
lydelse
Har
någon icke blivit upptagen i allmän röstlängd eller har det i längden
beträffande honom antecknats att han blir röstberättigad viss dag efter den 1
september det år röstlängden upprättas eller att rösträtt ej .föreligger vid
val till riksdagen och har anmärkning häremot ej framställts på sätt som föreskrives
i 4 § första stycket, skall länsstyrelsen efter ansökan av honom eller av
lokala skattemyndigheten besluta om rättelse i röstlängden, om det är
uppenbart att fel till hans nackdel föreligger. Sådan ansökan skall ha gjorts
hos länsstyrelsen senast den 1 september det år då röstlängden upprättades. Ansökan
som göres för sent uppta-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag trader i kraft den 1 januari 1976.
Senaste
lydelse 1974:215.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop,
1975/76:23 7
5
Förslag till
Lag
om ändring i utiänningslagen (1954:193)
Härigenom föreskrives att
70 § utlänningslagen (1954:193) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
70!
Nuvarande
lydelse
Vid
krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller under andra utomordentliga
förhållanden äger Konungen utfärda särskilda föreskrifter om utlännings inresa
och uppehåll i riket, rätt till anställning här och avlägsnande härifrån samt
om utlännings omhändertagande i anstalt eller föfläggning.
Har
Konungen i annat fall än då riket är i krig meddelat bestämmelser om
verkställighet av avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning, vilka
avvika från vad som stadgas i 53 och 54 S5, eller ock bestämmelser om
utlännings omhändertagande i anstalt eller föriäggning, skola, såvida icke
krig inträffar, bestämmelserna, vid äventyr att de eljest bliva ogiltiga, inom
en månad underställas riksdagens prövning. Varda bestämmelserna icke inom två
månader från det underställningen skett av riksdagen gillade, skola de upphöra
att gälla.
Föreslagen
lydelse
År
riket i krig eller krigsfara eller råda sådana utomordentliga förhållanden som
äro föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig, äger
regeringen utfärda särskilda föreskrifterom utlännings inresa och uppehåll i
riket, rätt till anställning här, rätt alt inneha offentligt föriro-endeuppdrag
här och avlägsnande härifrån samt om utlännings omhändertagande i anstalt
eller föriäggning.
Har
regeringen i annat fall än då riket är i krig medddat bestämmelser om
verkställighet av avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning, vilka
avvika från vad som stadgas i 53 och 54 S§, eller ock bestämmelser om
utlännings omhändertagande i anstalt eller föriäggning, skola, såvida icke
krig inträffar, bestämmelserna, vid äventyr atl de eljesi bliva ogiltiga, inom
en månad underställas riksdagens prövning. Varda bestämmelserna icke inom två
månader från del underställningen skett av riksdagen gillade, skola de upphöra
att gälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:23
Utdrag
KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-10-23
Närvarande:
statsråden Sträng, ordförande, och Andersson, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Noriing, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Leijon, Hjdm-Wallén
Föredragande:
statsrådet Gustafsson
Proposition
om kommunal rösträtt för invandrare
1
Inledning
Sedan
början av 1930-talet har Sverige vant etl invandringsland. Under perioden
1931-1974 har drygt 1 milj. personer invandrat till Sverige. En del av dem har
återvänt till hemlandet eller fortsatt lill tredje land. Andra har stannat i Sveflge
och bli vit svenska medborgare. Deras antal uppskattas till ca 250 000. Många
av invandrarna har emellertid stannat här utan att söka svenskt medborgarskap.
Av de i Sverige bosatta utlänningarna som har fy 111 18 år har sålunda ca 150
000 bolt här så länge att de uppfyller gällande krav på viss tids vistelse i
Sverige för förvärv av svenskt medborgarskap.
Invandrarnas
ställning i Sverige har under 1960- och 1970-talen ägnats en betydande
uppmärksamhet Främst genom invandrarulredningens betänkanden om bl. a.
grundutbildning i svenska för vuxna invandrare (SOU 1971:51), om tolkservice
och tolkutbildning (SOU 1972:83) och om invandrarnas och minoriteternas
allmänna situation i Sverige (SOU 1974:69 och 70) föreligger det nu en
kartläggning av invandrarnas och de olika språkliga minoriteternas situation på
olika samhällsområden.
Frågan
om att oberoende av medborgarskap ge invandrarna någon form av direkt politiskt
inflytande i invandraflandet har sedan många år diskuterats i både nationella
och internationella sammanhang.
Med
stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 10 maj 1974 tillkallade jag sakkunniga
för all utreda frågan om kommunal rösträtt och valbarhet för i Sverige bosatta
utlänningar.
De
sakkunniga', som antog namnet rösträttsutredningen, avlämnade i mars 1975
betänkandet (SOU 1975:15) Kommunal rösträtt för invandrare.
'Borgarrådet Lars Ahlvarsson, ordförande, kommunalrådet Böfle
Andersson, fil. kand. Mirko Benko, riksdagsledamoten Frida Berglund, professorn
Osmo Hormia samt riksdagsledamöterna Torkel Lindahl, Eivor Marklund, Martin
Olsson och Kurt Söder-
ström.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop, 1975/76:23 9
De
lagförslag som läggs fram i betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga.
Parallellt
med röslrätlsulredningen har under Nordiska ministerrådet en arbetsgrupp
bestående av flänstemän från de nordiska länderna kartlagt de administrativa
och praktiska problem som kunde vara förenade med förverkligandet av etl inom
Nordiska rådet väckt förslag om nordisk kommunal rösträtt och valbarhet för
nordbor och övervägt lösningar på dessa problem. Arbetsgruppen, som antog
namnet nordiska rösträttsutredningen, avlämnade i mars 1975 belänkandet (NU
1975:4) Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet.
Efler
remiss har yttranden över det svenska betänkandet avgetts av justitiekanslern
(JK), hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göteborg,
rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB), civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar, socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksskatteverket
(RSV), nämnden för samhällsinformation, ärkebiskopen, skolöverstyrelsen,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, statens
invandrarverk (SIV), statens planverk, statens brandnämnd, riksnämnden för
kommunal beredskap, civilbefälhavarna i östra och västra civilområdena,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorriands och
Norrbottens län, domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Lund, Göteborg och Luleå,
hemvistsakkunniga (Fi 1970:71), utredningen (C I970:29)om den kommunala
demokratin, kommunallagsutredningen (C 1970:30), Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Moderata
ungdomsförbundet. Arbetarnas bildningsförbund. Studiefrämjandet, Studieförbundet
Vuxenskolan,Stiftelsen Invandrartidningen, Sveriges Radio AB, Esternas
representation i Sverige, Estniska kommittén, Finlandssvenskarnas riksförbund.
Grekiska riksförbundet. Immigrantinstitutet, Italienska riksförbundet.
Riksförbundet av internationella föreningar för invandrarkvinnor,
Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige och Riksförbundet
för personal vid invandrarbyråer.
Vid
länsstyrelsernas remissyttranden har fogats yttranden från resp. landstingskommun
samt Karishamns, Olofströms, Ronneby, Bjuvs, Landskrona, Lunds, Malmö,
Trelleborgs, Göteborgs, Uddevalla, Ale, Borås, Lilla Edets, Marks, Trollhättans,
Degerfors, Hällefors, Kariskoga, Laxå, Lindesbergs, Fagersta, Hallstahammars,
Köpings, Skinnskattebergs, Surahammars, Västerås, Sundsvalls, Örnsköldsviks,
Gällivare, Haparanda, Kiruna och Luleå kommuner. Några domkapitel har bifogat
yttranden från församlingar och kyrkliga samfälligheter. LO har bifogat
yttranden från etl antal lill organisationen anslutna fackförbund.
Det
nordiska betänkandet har inte remissbehandlats i Sverige men har för kännedom överiämnats
till remissinstanserna.
Prop. 1975/76:23
2
Nuvarande förhållanden m. m.
10
opaginerad Kontrollera mot PDF
2,1
Några statistiska uppgifter om utlänningarna i Sverige
Vid
årsskiftet 1974/75 fanns 401 158 utlänningar kyrkobokförda i Sverige, vilket
motsvarade 4,9 % av den totala befolkningen (8,1 milj.). Av dessa utlänningar
var 262 276 personer 18 år eller äldre.
Vid
samma tidpunkt fanns det 183 181 finska medborgare kyrkobokförda i Sverige.
Till de övriga länder som hade stora invandrargrupper i Sverige hörde
Jugoslavien (40 000), Danmark (32 173), Norge (26 823), Förbundsrepubliken
Tyskland (17 831 )samt Grekland (17 699). De nu nämnda medborgarskapsgrupperna
utgjorde 80 % av samtliga utlänningar i Sverige. A v alla utlänningarna var 61
% medborgare i övriga nordiska länder.
F.
n. sker tämligen små förändringar i antalet utlänningar i Sverige. Under år
1974 har totala antalet utlänningar i Sverige ökat med ca 4 000 personer. Vissa
förskjutningar har skett mellan nationsgrupperna. Sålunda har antalet finska
medborgare under år 1974 minskat med 5 000 personer, medan antalet danska
medborgare ökat med 4 000 personer.
Utlänningarna
i Sverige är starkt koncentrerade till de mest tätbefolkade delarna av landet.
Deras fördelning på kommuner framgår av följande figur.
Ar.ie:
{.;)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Z2
II
n
n
t?
zc
%H
1 ff f 7 2
DiH..lrn[zi
i *?
20
10- 5 -
lo
T-l
(S (T-. (T-
-O 5s ro
c
O '-
,- >-
\rt
_Ko2nariern:._ vid 5rs-skiLTFt 19 7 4/7 efter .q.p.lol
u 11 äjxn i v. ar j beiol'
c-
T:
5?
0-
-o
i.
X'»
t
Cl
t
o
c-
Ar.tiel C) ut
lcnc.".'Jie.-.i; bQf:!''--.]''.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid
årsskiftet 1974/75 hade 18 av landets 278 kommuner en andel utlänningar av 10
% eller mera. 78 kommuner hade en utlänningsandel av 5 % eller mera. Dessa
siffror har inte undergått några större förändringar under år 1975.
Vid
årsskiftet 1974/75 var 262 276 av utlänningarna i Sverige i svensk myndighets-
och rösträttsålder, dvs. 18 år eller äldre. En bearbetning av tillgängliga
statistikuppgifter visar att många av dem har bott i Sverige under en lång
följd av år. Av de 259 500 vuxna utlänningar (18 år eller äldre) som var
kyrkobokförda i Sverige vid årsskiftet 1973/74 hade uppskattningsvis 127 300
varit bosatta i Sverige minst sex år, 143 600 minst fem år, 173 100 minst fyra
år, 208 800 minst tre år och 228 800 minst två år. Det betyder att ungefär
hälften av alla de vuxna utlänningar som bodde i Sverige vid årsskiftet 1973/74
hade bott här minst sex år och alt ungefär 80 % av dem hade bott här minst tre
år.
Invandringen
under perioden 1944-1970 har ökat befolkningen i Sverige med ca 650 000
personer, vilket motsvarar ca 8 96 av hela befolkningen vid periodens slut och
ca 40 % av hela befolkningsökningen under perioden.
In-
och utvandringens omfattning (inkl. svenska medborgare) under åren 1944-1974
framgår av följande figur.
Anlol 80 000
70 000-
(0 000
30 000-
Af"-'
opaginerad Kontrollera mot PDF
"TI1 1955
"1 I i9S0
~r~iI
1965
"T I [~'i r
1970
opaginerad Kontrollera mot PDF
I inmtqrotion
Emiqrotion
Immiqralionooverskolt
Prop.
1975/76:23 12
Folkutbytet
har varit särskilt livligt med de övriga nordiska länderna. Sedan år 1954,
dåden fria nordiska arbetsmarknaden inrättades mellan Danmark, Finland, Norge
och Sverige, har ca 880 000 flyttningar skett mellan nordiska länder, varav
majoriteten till Sverige.
Utvandringen
var, som man ser av den nyssnämnda figuren, jämn under hela 1950-talet och
första hälften av 1960-talet med ca 15 000 personer om året. Av dem som årligen
utvandrade var ca 5 000 personer svenska medborgare. Mot slutet av 1960-talet
och början av 1970-talet ökade utvandringen kraftigt. Flertalet utvandrare är
tidigare invandrare. Men även utvandringen av svenska medborgare har ökat och
ungefär fördubblats i jämförelse med böflan av 1960-talet.
Invandringen
har i motsats till utvandringen varierat starkt under hela efterkrigsperioden.
Det är framför allt arbetskraftsinvandringen som har varit beroende av
konjunkturerna i Sverige.
Under
första halvåret 1975 invandrade 20 400 personer, vilket aren ökning med 6 800
jämfört med samma period år 1974. Utvandringen minskade under första halvåret
1975 med 2 500 jämfört med motsvarande tid föregående år och uppgick till 11
500.
Under
många år har största antalet invandrare kommit från Finland. Under första
halvåret 1975 kom emellertid största antalet från Danmark, nämligen 6 600. Från
Finland invandrade 4 700 personer, vilket är en ökning med 1 200 i förhållande till
motsvarande period år 1974. Samtidigt minskade utvandringen till Finland från 5
200 till 3 600 personer. Invandringsunderskottet i förhållande till Finland på
1 700 personer första halvåret 1974 har därmed bytts ul mol etl överskott på 1
100 under första halvåret 1975.
Av
dem som invandrade till Sverige första halvåret 1975 var 14 600 nordiska
medborgare, dvs. personer som kunde invandra till Sverige utan arbetstillstånd
och uppehållstillstånd. Invandringen av utomnordiska medborgare var 6 000. F. n.
är del således de nordiska medborgarna som svarar för ökningen av invandringen
till Sverige.
Sverige
hade under år 1974 ett invandringsöverskott om ca 9 000 personer. Enbart för
första halvåret 1975 är invandringsöverskottet uppe i närmare 9 000 personer.
Vid
årsskiftet 1973/74 var 259 500 utländska medborgare (inklusive stats-lösa
personer) i åldern 18 år och äldre kyrkobokförda i Sverige. 1 följande tabell
har de grupperats efter medborgarskap och efter hur lång tid de har vistats i
Sverige. Av tabellen kan man således se hur många nya väljare som totalt
tillkommer, om man ger rösträtt åt utlänningar under förutsättning av viss
tids vistelse i landet.
Medborgarskaps-
Samtliga D ä rav'
h
lar
invandrat ä r .
. . dier
tidigare
land
1972
1971
1970
1969
1968
1967 el. f ö dda
i Sverige
Danmark
17 900
16 900
16 200
15 500
14 500
13 600
12 800
Finland
120 600
114 800
109 200
101 600
84 400
66 700
58 000
Norge
17 700
16 500
15 600
14 800
14 000
12 800
12 000
Grekland
11 100
10 500
9 600
7 900
5 900
4 900
4 400
Italien
4 500
4 300
4 100
3 900
3 700
3 500
3 400
Jugoslavien
27 100
26 200
25 200
22 100
16 300
13 900
12 400
Polen
4 800
4 000
3 200
2 500
1 600
1000
600
Storbritannien
4 000
3 400
3 000
2 600
2 200
1 900
1 700
Tyskland
11 500
10 900
10 500
10 000
9 400
8 700
7 500
Ungern
3 500
3 300
2 900
2 400
2 000
1 500
1 200
Turkiet
3 300
2 900
2 600
2 200
1 700
1400
1 200
USA
4 600
3 900
3 200
2 500
1 800
1 300
900
Ö vriga l ä nder
28 900
25 900
23 500
20 800
15 600
12 400
11 200
Samtliga
259 500
243 500
228 800
208 800
173 100
143 600
127 300
'
Beräknade och avrundade värden.
Vid
exempelvis en kvalifikationstid av tre år (inklusive valåret) skulle antalet
utländska röstberättigade vid 1973 års val ha uppgått till ca 200 000 personer.
Alla framräkningar blir självfallet mycket osäkra. Om man emellertid antar att
återutvandringen under de närmaste åren blir av ungefär samma omfattning som
under de senaste åren skulle antalet röstberättigade utlänningar vid 1976 års
val bli ungefär 220 000 vid en kvalifikationstid av tre år.
Utlänningarna
i Sverige är som tidigare sagts mycket ojämnt fördelade över landet. Det är inte
möjligt att med tillgänglig statistik tillförlitligt beräkna antalet vuxna
utlänningar kommunvis efter hur lång tid de har varit bosatta i Sverige.
Spridningen efter invandringsår är förmodligen inte densamma i vafle kommun
som i hela landet.
Om
man likväl antar atl spridningen är densamma och vidare utgår från en tiinkt
kvalifikationstid av tre år, är del möjligt atl i vafle fall översiktligt beräkna
hur stor andel utlänningarna skulle ha utgjort av kommunens röstberättigade
invånare vid 1973 års val. Om sålunda de som invandrat senast den 1 november 1970
hade haft rösträtt vid 1973 års val, skulle ca 27 % av kommunerna ha fått
mindre än 1 % och ytterligare 33 % mellan 1 och 3 % utlänningar i sina valmanskårer.
För 49 kommuner skulle andelen utlänningar bland de röstberättigade troligen ha
legat över 5 %. Av dessa skulle troligen endast sju kommuner ha hafl mer än 10
% utländska väljare. Att antalet kommuner med hög andel utländska väljare
avviker från antalet kommuner med hög andel utlänningar beror framför allt på
det stora antalet barn bland utlänningarna i Sverige samt i viss mån på den
kvalifikationstid som har valts i exemplet. 1 följande tabell anges samtliga
kommuner som
enligt
de givna förutsättningarna troligen skulle ha haft minst 5 % utlänningar bland
de röstberättigade vid 1973 års val.
Län
Antal röst-
Troligt antal
Trolig andel {%)
Kommun
berättigade
rösiberäiiigade
utlänningar
år 1973
utlänningar
bland de röstberättigade
Stockholms
län
Botkyrka
32 425
4 350
11,8
Haninge
28 197
2 850
9.2
Huddinge
35 896
2 860
7,4
Järfälla
30 801
2 600
7,8
Lidingö
23 906
1 300
5,2
Nacka
32 682
3 570
9,9
Sigtuna
16021
1410
8,1
Solna
40 158
2 850
6,6
Stockholm
527 789
28 570
5,1
Sundbyberg
21496
1420
6,2
Södertälje
47018
5 390
10,3
Tyresö
15 569
1640
9,6
Täby
24 266
1710
6,6
Upplands-Bro
7 408
750
9,2
Upplands-Väsby
13 536
1850
12,0
Värmdö
8 267
1 150
12,2
Uppsala
län
Enköping
21456
1207
5,3
Håbo
4 500
340
7.0
Södermanlands
län
Eskilstuna
60 462
5 110
7,8
Flen
12 329
650
5.0
Oxelösund
8 625
880
9,3
Östergötlands
län
Finspång
16 379
1 170
6,7
Jönköpings
län
Gislaved
17 306
1050
5,7
Kronobergs
län
Markaryd
7 888'
460
5,5
Blekinge
län
Olofslröm
10 097
1 700
14,4
Malmöhus
län
Bjuv
8 656
640
6.9
Landskrona
26 355
1 700
6.1
Malmö
182412
10 950
5,7
Trelleborg
24 139
1 500
5,9
Göteborgs
O.Bohuslän
Göieborg
318 405
22 550
6.6
Mölndal
30 704
1620
5,0
Älvsborgs
län
Ale
12 215
870
6,6
Lilla Edel
6719
590
8,1
Borås
71077
5 790
7,5
Trollhättan
33 039
2 030
5,8
Prop.
1975/76:23 15
Liin
Anl;il riisl-
Troligl
antal
Tiolig andel (%)
Kommun
bcniKigatlc
riisthcnitligiKlc
utlänningar
fir 1973
ulliinnii'
igiir
hland ilc röstberättigade
Skaraborgs
län
Skövde
29 385
1810
6,0
Värmlands
län
Storfors
3 708
240
6,1
Örebro
län
Degerfors
8 423
460
5.5
Hälleförs
7 765
500
6,1
Laxå
5 948
340
5,5
Västmanlands
län
Fagersta
10 649
1 000
8,6
Hallstahammar
11399
1 460
11,4
Köping
17810
1 840
9.3
Skinnskatteberg
3 495
350
9,1
Surahammar
6 480
980
13,1
Västerås
77 518
4 960
6,0
Gävleborgs
lan
Hofors 0
10 160
580
5,4
Norrbottens
län
Haparanda
5 683
571
9,1
Kiruna
19 445
1 190
5,8
2.2
Rösträttsfrågans tidigare behandling
Före
år 1973 togs frågan om utökade politiska rättigheter för invandrare, i första
hand kommunal rösträtt, upp i motioner till 1968 och 1971 års riksdagar.
Under
år 1972 lade grundlagberedningen fram betänkandet (SOU 1972:15) Ny
regeringsform/Ny riksdagsordning. 1 betänkandet anfördes bl. a. föl-jandeCs.
126).
Grundlagberedningen
har vid sitt arbete rned rösträttsfrågorna även haft att överväga huruvida man
bör tillerkänna i riket bosatta utländska medborgare rätt att delta i val av
kommunfullmäktige och landstingsmän (KU 1968:10, rskr 1968:96). Beredningen har
stannat för att inte föreslå att det införs någon form av kommunal rösträtt för
icke svenska medborgare. Avgörande för detta ställningstagande har varit fiera
omständigheter. Eftersom det inte finns någon klar gräns mellan statliga och
kommunala angelägenheter, gör sig de principiella skäl, som talar mot atl
tillerkänna icke svenska medborgare rösträtt i riksdagsvalen, gällande även i
fråga om kommunala val. Det visar sig däflämte att en ieform av ifrågavarande
slag skulle medföra stora praktiska svårigheter, bl. a. när det gäller att
bestämma vilka icke svenska medborgare som skall ha rösträtt. Om rösträtten
anses vara väsentlig för invandrarnas anpassning i Sverige, bör man enligt
bered-
Prop. 1975/76:23 16
ningens
mening i stället bereda dem möjligheter atl tidigare än nu få fullständiga
politiska rättigheter. Detta kan uppnås genom att tiden för erhållande av
svenskt medborgarskap förkortas.
Beiräffande
grundlagberedningens ställningstagande till frågan om kommunal rösträtt för
invandrare blev remissopinionen delad. Flertalet av dem som yttrade sig i
frågan biträdde beredningens mening atl kommunal rösträtt inte borde tillkomma
utländska medborgare utan att man i stället borde överväga att förkorta tiden
för erhållande av svenskt medborgarskap. Av denna åsikt var utredningen om den
kommunala demokratin, Svenska kommunförbundet, länsstyrelsen i Norrbottens
län, förvaltningsutskotten i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs och Malmöhus
läns landstingskommuner samt kommunfullmäktige i Stockholm, Malmö och Göteborg.
Utredningen om den kommunala demokratin fann del svårl att motivera att utländska
medborgare fick rösträtt i de kommunala valen men inte i riksdagsvalet. Samma
hållning intog ett par andra av de nämnda remissinstanserna. Positiva till
tanken på kommunal rösträtt för utlänningar var statens invandrarverk, en
ledamot av utredningen om den kommunala demokratin och åtta ledamöter i
styrelsen för Svenska kommunförbundet.
I
prop. (1973:90) med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m. (s.
164) uttalade föredragande departementschefen att de närmare villkoren för
kommunal rösträtt inte borde tas in i grundlag utan som hittills anges enbart i
kommunallagarna, och att det därför inle fanns någon anledning att i
sammanhanget ta ställning till frågan om kommunal rösträtt för utländska
medborgare.
I
motioner (1973:113, 117, 541 och 1545) med anledning av propositionen väcktes
förslag om införande av kommunal rösträtt för invandrare och en förkortning av
kvalifikationstiden för erhållande av svenskt medborgarskap.
Konstitutionsutskottet
(KU 1973:26 s. 24) noterade att fråga hade uppkommit i Nordiska rådet om rätt
för nordiska medborgare att rösta och vara valbara vid kommunala val i annat
nordiskt land samt anförde följande.
Utskottet
anser för sin del att frågan om kommunal rösträtt för invandrare är en
betydelsefull fråga från demokratisk synpunkt. Som grundlagberedningen anfört
rymmer denna fråga emellertid åtskilliga både principiella och praktiska
aspekter vilka enligt utskottet bör göras till föremål för ingående överväganden
före ett ställningslagande i sak. Utskottet förordar därför att frågan
förutsättningslöst prövas i särskild ordning. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta om formerna härför. I samband med det kompletterande
utredningsarbetet bör självfallet beaktas också resultatet av de pågående
övervägandena inom Nordiska rådet i frågan.
Riksdagen
följde utskottet.
Frågan
om införande av kommunal rösträtt för invandrare och om ändring av
kvalifikationstiden för erhållande av svenskt medborgarskap togs upp också i
motioner till 1974 års flksdag (1974:141, 351 och 931).
Prop.
1975/76:23 17
Konstitutionsutskoltet
(KU 1974:31) erinrade om det pågående utredningsarbetet och hemställde att
riksdagen skulle förklara motionerna besvarade med vad utskottet hade anfört.
Riksdagen följde utskottet.
Invandrarutredningen
tar i sitt huvudbetänkande (SOU 1974:69) Invandrarna och minoriteterna upp
frågan om medinflytande och medborgarskap för utländska medborgare som har
bosatt sig i riket. Utredningen föreslår all kvalifikationstiden för svenskt
medborgarskap sänks från sju till fem år för icke nordbor och förklarar sig
stödja de förslag som har förts fram i olika sammanhang om en sänkning av kvaliflkaiionstiden
för nordbor från tre till två år. Dessa frågor bereds f n. inom
arbetsmarknadsdepartementet.
Under
slutet av 1960-talet flck utlandsfinländarna rösträtt i statliga val i Finland
så länge de behöll sitt flnska medborgarskap. Däremot avvisade man i delta
sammanhang tanken på kommiunal rösträtt för dem. 1 detta hänseende förordades i
stället en av nationalitet oberoende nordisk kommunal rösträtt.
Frågan
togs senare upp av den finländska migrantdelegationen som i september 1971 hos
Finlands regering hemställde om förslag i Nordiska rådet om förverkligande av
en nordisk kommunal rösträtt och valbarhet. Delegationens förslag remissbehandlades
i Finland. Samtliga remissinstanser biträdde förslaget. Ett fiertal
remissinstanser menade också att saken borde behandlas i Nordiska rådet. Under
åberopande av delegationens ställningstagande väckte Finlands regering vid
Nordiska rådels 21 :a session år 1973 ett förslag om nordisk kommunal rösträtt
och valbarhet. Det skedde i den formen alt Finlands regering anhöll om Nordiska
rådets yttrande över delegationens initiativ om en av nationalitet oberoende
kommunal rösträtt och valbarhet.
Nordiska
rådets juridiska utskott hemställde den 22 september 1973 att Nordiska rådet
med anledning av det finska regeringsförslaget måtte hemställa att Nordiska
ministerrådet snarast undersökte frågan om införande av kommunal rösträtt och
valbarhet för nordiska medborgare i de nordiska länderna företrädesvis på
grundval av ömsesidighet.
Den
föreslagna rekommendationen antogs av Nordiska rådet den 27 oktober 1973 med
57 röster mot noll, medan nio medlemmar avstod från atl rösta. Av den debatt
som föregick beslutet framgår att några av de sistnämnda medlemmarna hyste
betänkligheter rnot att bryta sambandet mellan rösträtt och medborgarskap.
Efter
beslut därom av Nordiska ministerrådet den 7 december 1973 tillsattes en
nordisk arbetsgrupp (nordiska röslrätlsulredningen) med uppdrag att kartlägga
de administrativa och praktiska problem som kunde vara förenade med
förverkligandet av förslaget om nordisk kommunal rösträtt och valbarhet samt
anvisa lösningar på dessa problem. Nordiska rösträttsutredningen lämnade våren
1975 betänkandet (NU 1975:4) Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet. I
betänkandet konstateras att införandet av
2 Riksdagen 1975/76:23. I saml. Nr 23
Prop.
1975/76:23 18
en
kommunal rösträtt och valbarhet i bosättningslandet för invandrare från annat
nordiskt land inte skulle möta några praktiska eller administraflva svårigheter
av större betydelse. Från teknisk synpunkt finns enligt utredningen inga
hinder mot att genomföra reformen så att invandrare från de andra nordiska
länderna kan rösta vid det första kommunalvalet efter år 1975, dvs. i Finland
och Sverige hösten 1976, i Danmark och Island våren 1978 och i Norge hösten
1979.
Enligt
utredningens mening väger de positiva skälen för en nordisk kommunal rösträtt
tungt. Utredningen erinrar om att det inte har ingått i dess uppdrag att ta
ställning till den principiella frågan om en nordisk kommunal rösträtt och
valbarhet bör införas. Om en sådan reform genomförs, anser uiredningen det
rimligt att som särskild förutsättning för kommunal rösträtt för invandrade
nordbor ställa upp krav på viss tids bosättning i landet före valet.
Utredningen har för sin del kommit till att en kvaliflkationstid av tre år
kunde vara lämplig. Enligl utredningens mening är det önskvärt att man .så
långt som möjligl undviker att för invandrare ställa upp speciella valbarhetsvillkor
utöver de villkor som kan ställas upp för själva rösträtten eller som gäller
för landets egna medborgare.
Om
reformen genomförs bör den enligl uiredningen omfatta både val till pflmärkommunerna
och till de sekundärkommuner (amtskommuner, sysselkommuner, fylkeskommuner och
landstingskommuner) som förekommer i alla de nordiska länderna utom Finland.
Reformen bör i princip även omfatta kyrkliga val.
Det
nordiska betänkandet behandlades av Nordiska rådets juridiska utskott vid
sammanträde i Helsingfors den 12 maj 1975.
1
överensstämmelse med utskottets förslag hemställde Nordiska rådets presidium i
skrivelse den 10 juni 1975 att Nordiska ministerrådet snarast möjligt och
senast med verkan till kommunalvalen i Finland och Sverige år 1976, i Danmark
och Island år 1978 och i Norge år 1979 skulle söka genomföra den ordningen att
medborgare i nordiskt land som under en minsta period som inte får överskrida
tre år har haft fast bostad i annat nordiskt land får rösträtt och blir valbar
i såväl primärkommunala som sekundärkommunala val i det landet. Presidiet
uttalade sig för att det för valbarhet inte borde ställas upp speciella villkor
utöver dem som gäller för rätten att rösta eller som gäller för landets egna
medborgare.
2.3
Invandrares politiska inflytande i andra länder m. m.
1
Västeuropa finns uppskattningsvis åtta miljoner utländska arbetstagare och
sammanlagt ca tretton miljoner invandrare. Det stora flertalet av dem kommer
från länder som står utanför den gemensamma marknaden.
De
väst-europeiska länderna har olika regler om förvärv av medborgarskap. Kvaliflkationstiderna
varierar mellan fem och tolv år.
Prop. 1975/76:23 19
Rösträtt
till såväl riksval som kommunalval är förbehållen medborgarna i resp. land.
Undantagen, vilka närmare kommerall behandlas i det följande (Schweiz,
Storbritannien m. fl. samväldesländer, Iriand), beror delvis på speciella
historiska förhållanden.
Debatten
om politiskt inflytande för invandrare har pågått länge i de stora europeiska
in- och utvandrariänderna, men någon ändring i den bestående ordningen har
ännu inle genomförts. I en del länder skulle reformen kräva grundlagsändring.
Så anses exempelvis vara fallet i Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike.
I
Italien har regeringen lagt fram förslag i pariamentet om rösträtt i riksval i
Italien för utomlands boende italienare. Förslaget innehåller också en regel som
under förutsättning av ömsesidighet gör det möjligt att ge kommunal rösträtt åt
invandrare från annat EG-land.
I
Belgien förekom år 1971 två motioner i parlamentet om kommunal rösträtt för
invandrare som var bosatta i landet. Den ena motionen avsåg enbart EG-medborgare
som hade varit bosatta i Belgien i minst tio år. Den andra motionen avsåg alla
utlänningar som hade varit bosatta i Belgien minst fem år, varav två år i den
aktuella kommunen. Denna motion avsåg även valbarhet Ytteriigare en motion av
samma innehåll har förekommit under är 1974, nu med den särskilda
rösträttskvalifikationen att invandraren, om han fyllt 28 år, skall ha gjort
värnplikt i hemlandet eller fått civilförsvarsutbildning i Belgien.
Sedan
slutet av 1960-talet förekommer i Belgien ett slags kommunala samrådsorgan,
beslående av invandrare. F. n. finns del ett 20-tal sådana organ. De har
skapats av kommunerna själva utan direkt stöd av statlig författning och är
organiserade på olika sätt i olika kommuner. Medlemmar i råden tillsätts genom
allmänna val, där invandrare som har bott en tid av ett till tvä år i Belgien
har rösträtt. Valdeltagandet har varit relativt lågt.
Liknande
anordningar på regional och delslatlig nivå förekommer i några delstater i
Förbundsrepubliken Tyskland (Ausländerparlament, Aus-länderbeiraten)ochpålokalnivåibl.
a. Frankrike, Nederiänderna och Schweiz.
Schweiz
har ca 6,5 milj. invånare, varav ca en milj. är utlänningar (16 %). Flertalet
utlänningar är arbetare från Italien och Spanien. Landet består av 25 suveräna
stater (kantoner). Vafle kanton är indelad i kommuner, som utövar ett lokalt
självstyre av samma typ som de nordiska kommunerna.
1
kantonen Neuchatel flnns sedan år 1849 en rätt för utlänningar att rösta i
kommunala val. Utlänning har där kommunal rösträtt - men är inte kommunalt
valbar- om han har fyllt 20 år, har bosättningstillstånd i kantonen sedan mera
än fem år och bor i kommunen sedan mera än ett år.
I Neuchatel
bor ca 35 000 utlänningar. Röslrältsreglerna medför att ca 4 000 av dem -
motsvarande 4 % av hela valmanskåren i kantonen - har rösträtt i kommunala val.
Prop. 1975/76:23 20
Brittiska
samväldet är en fflvillig sammanslutning av 34 självständiga nationer med
Storbritannien som inofficiell ledarnation. Övriga medlemmar har det gemensamt
att deras territorier har varit kolonier i det under 1960-talet slutligen
avvecklade brittiska imperiet. Den sammanlagda befolkningen i samväldet uppgår till
865 milj. Rösträtt och valbarhet i samväldets olika länder bestäms uteslutande
av nationell lagstiftning. Den historiska gemenskapen inom samväldet har satt
vissa spår i de nationella regleringarna av rösträtt och medborgarskap. Det
förekommer sålunda i viss utsträckning att medborgare i samväldesland som bor i
annat samväldesland har vissa favörer framför andra utlänningar.
1
Storbritannien gäller f n. att där bosatta medborgare i samväldesland i
rösträttshänseende räknas som brittiska undersåtar och följaktligen har rätt
att rösta vid både kommunala val och parlamentsval, förutsatt att de har
uppnått den allmänna rösträttsåldern 18 år. De är också valbara vid sådana val
under förutsättning alt de har uppnått den allmänna valbar-hetsåldern 21
år. Motsvarande regler gäller också i några andra samväldesländer.
I
Australien gäller alt medborgare i annat samväldesland som har bott i
Australien mera än sex månader och uppnått den allmänna rösträttsåldern 18 år
har rösträtt och valbarhet i allmänna val på alla nivåer.
I
delstaten Victoria fanns fram till år 1940 en kommunal rösträtt - men ej
valbarhet - för utlänningar från icke-samväldesland. Denna rösträtt hade ringa
praktisk betydelse, eftersom övervägande delen av invandrarna vid denna tid kom
från samväldesländer och i egenskap av "british subjects" automatiskt
fick rösträtt och valbarhet. Denna rösträtt avskaffades under trycket av
krigshändelserna. År 1974 återinfördes kommunal rösträtt för icke-samväldesmedborgare.
Reformen får delvis ses mot bakgrunden av att man i Australien har kvar den
äldre brittiska ordning enligt vilken kommunalskatten är en faslighetsskatt och
kommunal rösträtt endast tillkommer den som är taxerad för fastighetsskatt.
Reformen skedde efter framställningar från olika immigrantsammanslutningar men
motiverades inte enbart av omsorger om invandrarna utan också av intresset av
att förenkla upprättandet av röstlängder. Reformens praktiska betydelse
begränsas av att kvalifikationstiden för medborgarskap i Australien har satts
ner från tre till etl år.
1
Irland, som numera står utanför samväldet, gäller en särskild ordning. Endast
irländska medborgare har rösträtt vid paflamentsval. Vafle utländsk medborgare
som har bott på registreringsorten under mera än sex månader och har nått den
allmänna rösträttsåldern 18 år har emellertid kommunal rösträtt, men är ej
kommunalt valbar.
I
Canada, som är ett samväldesland, hade alla brittiska undersåtar tidigare rösträtt
på samma villkor som landets egna medborgare. Den rätten avskaffades år 1968.
Som en övergångsanordning fick de som bodde i Canada år 1968 behålla sin
rösträtt till år 1973.
Prop.
1975/76:23 21
Europarådets
rådgivande församling antog den 26 september 1973 en rekommendation om
utländska arbetares integrering i värdlandet. I rekommendationen föreslås bl.
a. att invandrare skall ha möjlighet att själva välja rådgivande kommunala
nämnder, sammansatta i proportion till hur de olika nationaliteterna är
representerade inom kommunen, samt atl de skall få rösträtt och valbarhet i
kommunala val när de har bott fem år i värdlandet och tre år i den berörda
kommunen.
Inom
de Europeiska gemenskaperna har tillsalts en arbetsgrupp för att undersöka
under vilka förutsättningar och inom vilken tid det skulle vara möjligt att ge
medborgare i de nio medlemsländerna särskilda rättigheter som medborgare i EG.
Med särskilda rättigheter avses härvid bl. a. rösträtt och valbarhet i
kommunala val.
2.4
Kommunerna och landstingskommunerna
2.4.1
Den kommunala och landstingskommunala indelningen
Sveflge
är indelat i 278 kommuner och 23 landstingskommuner. Landstingskommunerna
sammanfaller med länen med tre undantag. Gotlands län utgör sedan år 1971 en
enda kommun vilken även handhar landstingsuppgifter. Utanför landstingskommun
står även Malmö och Göteborgs kommuner. För Stockholms läns landstingskommun
gäller fr. o. m. år 1971 vissa speciella bestämmelser, motiverade av
samordningsproblemen mellan landstingskommunerna och kommunerna i Stor-Stockholmsområdet.
Landstingskommunen fullgör förutom sedvanliga landslingsuppgifter även en del
uppgifter som traditionellt åvilar kommuner.
2.4.2
Den koinmunala och landstingskommunala organisationen
Kommunallagen
(1953:753, omtryckt 1969:765) (KL), kommunallagen (1957:50) för Stockholm
(omtryckt 1969:766) (KLS), landstingslagen (1954:319, omtryckt 1972:101) (LL)
och lagen (1961:436) om församlings-styrelse (omtryckt 1972:228) (LFS) ger en
ram för den kommunala organisationen. Ramen är uppbyggd efter en dualistisk
princip som gör skillnad mellan beslutande och verkställande uppgifter.
Beslutanderätten utövas av de direktvalda fullmäktigförsamlingarna resp.
landstingen, vilkas storiek inom vissa gränser bestäms av kommunen eller
landstingskommunen själv. Förvaltning och verkställighet tillkommer
kommunstyrelsen och övriga indirekt valda nämnder. År 1974 innehade sammanlagt
ca 30 000 personer uppdrag som ordinarie ledamöter i kommunernas och landstingskommunernas
olika beslutande och förvaltande organ. Ledamöterna och suppleanterna i
styrelser och övriga nämnder utgör en betydligt större personkrets än fullmäktigförsamlingarna
och landstingen.
Prop. 1975/76:23 22
2.4.3
Medlemskap i kommun och landstingskommun
Medlem
av kommun är den som är mantalsskriven i kommunen, äger eller brukar fast
egendom i kommunen eller är taxerad lill allmän kommunalskatt där (2 S KL).
Man lägger märke till att medlemskapet är knutet lill mantalsskrivningen, inte
som rösträtten till kyrkobokföringen. Medlemskapet är oberoende av
medborgarskap. Utlänning kan alltså vara kommunmedlem.
I
76 S KL ges kommunmedlem en exklusiv rätt att, där inte annat är särskilt
föreskrivet i specialförfattning, föra talan mot varje kommunalt beslut som
han kan finna orikligt i något av de hänseenden som anges i bestämmelsen
(beslutet ej tillkommet i laga ordning, kompetensöverskridande, stridande mot
allmän lag eller författning, kränkande klagandens enskilda rätt eller eljest
vilande på orättvis grund).
I
3 § LL föreskrivs alt medlem av landstingskommun är den som är medlem av kommun
inom landstingskommunens område. En motsvarighet till 76 § KL finns i 78 § LL.
2.4.4
Kommunernas och landstingskommunernas ställning i grundlagen
Fastän
kommunerna länge har varit ett viktigt och efter hand alltmera framträdande
inslag i det svenska samhället, omnämndes de i den t. o. m. år 1974 gällande
regeringsformen endast med en bestämmelse om beskattningsrätten (57 S andra
stycket).
I
nya regeringsformen (RF) regleras kommunerna i tre hänseenden, nämligen i
fråga om den kommunala indelningens struktur, innebörden av den kommunala
självstyrelsen och den därmed förenade beskattningsrätten samt formerna för den
kommunala verksamheten.
1
det inledande kapitlet om statsskickets grunder slås redan i 1 § fast att den
svenska folkstyrelsen förverkligas bl. a. genom kommunal självstyrelse och att
denna bygger på allmän och lika rösträtt. I samma kapitel finns en bestämmelse
som angeratt det i riket finns primärkommuner och landstingskommuner, att
beslutanderätten i dessa utövas av valda församlingar och alt kommunerna får
ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter (6 §).
I
kapitlet om normgivningsmakten slås vidare fast att grunderna för kommunernas
organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen bestäms
i lag (8 kap. 5 §). I lag skall också enligt samma bestämmelse meddelas
föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden.
I
förarbetena (prop. 1973:90 s. 190) erinras om de betydande samhällsuppgifter
som statsmakterna på olika områden har ålagt kommunerna. Den omfattande kommunalisering
av förvaltningen som sålunda har skett ansågs böra stadfästas i grundlag. I I
kap. 7 § finns därför en bestämmelse som
Prop. 1975/76:23 23
anger
atl det för den offentliga förvaltningen finns förutom statliga även kommunala
förvaltningsmyndigheter. 1 kapitlet om rättskipning och förvaltning finns en
bestämmelse om att förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun (Il kap. 6 §).
Reglerom
de kyrkliga kommunerna återfinns i övergångsbestämmelserna. 1 dessa anges bl.
a. atl vad som i RF föreskrivs om primärkommuner skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om kyrkliga kommuner. Undantag görs dock för bestämmelsen
att beslutanderätt utövas av valda församlingar. 1 detta avseende förutsätts
alt beslutanderätten kan utövas direkt av medlemmarna i den kyrkliga kommunen.
2.4.5
Kommunernas och landstingskommunernas befogenheter
Kommunerna
har vittgående befogenheter. Man brukar skilja mellan allmän och speciell
kompetens.
Till
den allmänna kompetensen hänförs verksamhet som grundar sig på KL, närmast då
dess 3 §. Här avses en fri verksamhelsseklor, inom vilken kommunerna kan ta
egna initiativ, vägledda av de speciella samhälleliga behoven i den egna
kommunen och obundna av detaljregler. Kommunerna är på denna sektor
underkastade endast ett antal principiella regler (3 och 76 SS KL) som syftar till
att dels avgränsa den fria sektorn och dels skapa vissa allmänna garantier för
goda och enhetliga seder i den fria förvaltningen.
Inom
den fria sektorn tillhandahåller kommunerna numera en alltmera differentierad
materiell och kulturell service. Gas- och elektricitetsverk, kommunikationsmedel,
park- och idrottsanläggningar, ungdomsgårdar och andra samlingslokaler,
bibliotek och teatrar är exempel på kommunala aktiviteter inom den fria
sektorn.
Till
den speciella kompetensen hör verksamhet som grundas på annan lag än KL.
Specialregleringen är numera omfattande och har ofta föranletts av att
principerna för den allmänna kompetensen inte har medgett kommunerna att ägna
sig åt den speciella verksamheten eller hindrat dem från att driva verksamheten
på ett önskvärt sätt.
Budgetmässigl
dominerar den spedalreglerade verksamheten. Den svarar genomsnittligen för ca
75 % av en kommuns utgifter. Kommunerna har ålagts stora uppgifter inom plan-
och byggnadsväsendet, bostadsförsöflning-en, social-, barna- och
nykterhetsvården, skolväsendet saml hälso- och sjukvården.
Vad
som nu sagts om kommunernas kompetens gäller i princip även landstingskommunernas
kompetens. I dag är hälso- och sjukvården landstingskommunernas helt dominerande
uppgift. Landstingskommunerna driver även viss verksamhet inom kultur-,
utbildnings- och kommunikationssektorerna.
Prop.
1975/76:23 24
2.4.6
Den kommunala normgivningsmakten
Lagstiftningsmakten
i Sverige tillkommer riksdagen (1 kap. 3 § RF).
En
begränsad normgivningsmakt kan enligt 8 kap. RF tillerkännas kommunerna.
Kommunerna har sålunda befogenhet att anta lokala ordningsstadgor,
hamnordningar, brandordningar och hälsovårdsordningar. I samtliga dessa fall
måste fullmäktiges beslut fastställas av länsstyrelsen för alt bli giltigt.
Alla de nämnda typerna av lokala föreskrifter kan även beslutas av
länsstyrelsen mot fullmäktiges vilja, men länsstyrelsens beslut måsle i så fall
godkännas av regeringen. Till ledning för kommunerna har utarbetats normalförslag
till flertalet av dessa stadgetyper.
En
särskild typ av för allmänheten bindande föreskrifter utgörs av planläggningsbesluten
enligl byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1972:775) (stadsplan, byggnadsplan,
generalplan, regionplan, förordnande om tillämpning av utomplansbeslämmelser, lomtinddning).
Planläggningsbeslut fattas av kommunens fullmäktige eller byggnadsnämnden och
underställs länsstyrelsen eller regeringen.
2.4.7
Kommunal verksamhet med särskilda inslag av myndighetsutövning
Etl
utmärkande drag för de förvallningsakter som brukar betecknas som utövning av
offentlig myndighet är att det rör sig om beslut eller åtgärder som ytterst är
uttryck för samhällets maktbefogenheter. Karakteristiskt för dessa förvallningsakter
är att de kommer till stånd och får rättsverkningar för eller mol den enskilde
i kraft av offentligrättsliga regler, inte på grund av avtal eller regler av privaträtlslig
natur. Vidare har de samhällsorgan som svarar för dem en monopolställning i
förhållande till enskilda rättssubjekt, som alltså inte kan fatta sådana
beslut eller vidta sådana åtgärder med de rättsverkningar som tillkommer dem
när de fattas eller vidtas av de behöriga samhällsorganen.
Myndighetsutövning
i denna bemärkelse bedrivs av såväl de beslutande som de förvaltande och
verkställande kommunala organen. Kommunfullmäktige utövar exempelvis offentlig
myndighet när en stadsplan antas eller det kommunala vetot beiräffande rusdrycksutskänkning
används eller avgifter beslutas för nyttjande av allmän plats. Men inslag av
myndighetsutövning förekommer mest hos de förvaltande och verkställande
organen. Genom speciallagstiftning har dessa organ befogenheter att fatta
beslut som på elt ingående sätt berör den enskildes ekonomi och personliga
förhållanden i övrigt.
Byggnadsnämnd
kan på grund av bestämmelser i byggnadslagen och byggnadsstadgan (1959:612)
inom ramen för förekommande bebyggelseplaner och bebyggelselagstiftning bestämma
när och var bebyggelse lår ske och hur den skall vara utformad. Nämnden
beslutar sålunda i frågor om byggnadslov och utövar dessutom tillsynsuppgifter
i fråga om byggnadsverk-
Prop.
1975/76:23 25
samheten.
Nämnden har tvångsmedel till sitt förfogande och kan exempelvis utfärda
vitesförelägganden inom sitt ansvarsområde.
Hälsovårdsnämnd,
som enligt hälsovårdsstadgan (1958:663) har att utöva det närmaste inseendet
över den allmänna hälsovården inom kommunen, har bl. a. befogenhet att meddela
föreskrifter till förebyggande eller undanröjande av sanitär olägenhet vid
viss verksamhet eller på plats eller i lokal dit allmänheten har tillträde.
Nämnden har också befogenhet att meddela förelägganden och förbud av olika
slag. I sådana sammanhang har nämnden också befogenhet atl föreskriva vite.
Skolstyrelse,
som enligt skollagen (1962:319, omtryckl 1970:1026) är styrelse för
grundskolan och därtill hörande verksamhet och som ofta är styrelse för all
undervisning i kommunen under högskolenivå, har bl. a. att besluta om dispenser
från skolplikt och om barns intagning i skola.
Barnavårdsnämnd,
som enligl barnavårdslagen (1960:97, omtryckt 1971:308) har att sörja för
samhällets vård av barn och ungdom i kommunen, har bl. a. atl fatta beslut i
ärenden som rör den enskildes fysiska integritet. Det ingår sålunda i nämndens
befogenheter atl under i lagen närmare angivna förutsättningar meddela
föreskrifter rörande barns och ungdomars levnadsförhållanden, anordna
övervakning för unga eller besluta om omhändertagande för samhällsvård.
Även
nykterheisnämnd har befogenheter som rör den enskildes fysiska integritet.
Enligt lagen (1954:579) om nykterhetsvärd (omtryckt 1971:307) ligger det
exempelvis inom nämndens befogenhet att under de förutsättningar som närmare
anges i lagen vid vite kalla en person för att höras inför nämnden beträffande
sina förhållanden, avstänga en person från köp av rusdrycker, ställa en person
under övervakning eller genom ansökan hos länsrätt föranstalta om alt en person
vid behov blir tvångsintagen på vårdanstalt.
Socialnämnd
har enligt lagen (1956:2) om socialhjälp att tillse att den som vistas i
kommunen får den omvårdnad som med hänsyn till hans behov och förhållanden i övrigt
kan anses tillfredsställande. Nämndens beslut i fråga om olika former av
understöd och om förhållandena på de ålderdomshem som det åligger kommun all
anordna och driva innefattar i stor utsträckning sådan maktutövning i
förhållande till den enskilde som avses med uttrycket myndighetsutövning.
De
uppgifter som ankommer på kommun inom de tre nyssnämnda vårdområdena får
enligt lagen (1970:296) om social centralnämnd handhas av en gemensam social
centralnämnd.
Myndighetsutövning
med karaktär av rättskipning utövas i besvärsnämnd. För prövning av s. k.
tjänstebesvär har kommun och landstingskommun möjlighet att inrätta en särskild
besvärsnämnd som extra besvärsinstans mellan övriga kommunala nämnder och
statlig besvärsinstans (76 !; 3 mom. KL, 80 ij 3 mom. KLS och 78 § 3 mom. LL).
Besvärsnämndens egenskap av ett slags lägre förvaltningsdomstol har medfört att
reglerna i förvalt-
Prop.
1975/76:23 26
ningslagen
(1971:290) i stor omfattning har gjorts tillämpliga på ärenden hos nämnden.
Besvärsnämnd kan där den förekommer sägas medföra en utbyggnad av det vanliga kommunalbesvärsinstitutet.
2.4.8
Kommunal verksamhet av särskild betydelse for lolalförsvaret
En
vägledande princip för totalförsvaret är att ansvaret för en verksamhet skall
ligga på samma myndighet i krig oi:h fred. Det ankommer bl.a. på kommuner och
landstingskommuner alt fullgöra sina uppgifter även i krig så långt det är möjligt
och verksamheten inte är av det slag att den kan läggas ner. På flera områden
måste den verksamhet som skall fortsätta ges en delvis annan inriktning än
fredsverksamheten.
Samhällets
allmänna omställning från freds- till krigsförhållanden liksom verksamheten
under sådana förhållanden regleras av redan i fred antagna lagaroch andra
författningar. Hit hör framför allt ett antal s. k. fullmaktslagar som träder i
tillämpning automatiskt i händelse av krig men som kan bringas i tillämpning
genom beslut av regeringen redan vid krigsfara eller andra utomordentliga
förhållanden.
Bestämmelser
av stor betydelse för kommunernas verksamhet i krig finns i lagen (1942:87) med
särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras
verksamhet vid krig eller krigsfara m. m., vanligen kallad administrativa
fullmaktslagen (AfL), och i kungörelsen (1943:137) med tillämpningsföreskrifter
till denna lag (TAfL).
I
de krigs- eller kristillstånd då AfL kan träda i tillämpning får regeringen
förordna bl. a. om överfiyttande av uppgifter från en myndighet till en annan.
Uppgift för viss kommunal myndighet kan fiyttas över till annan kommunal myndighet
i samma kommun eller i annan kommun. Enligl TAfL har såväl statliga som
kommunala myndigheter att under krig, krigsfara och utomordentliga av krig
föranledda förhållanden i möjligaste mån anpassa sin verksamhet efter det
rådande läget. Organisation, arbetsformer och förfarande skall i största
möjliga utsträckning förenklas (2 ij TAfL). De kommunala nämnderna får i dessa
lägen fatta beslut med mindre antal ledamöter än annars är föreskrivet. Dock
skall förutom ordföranden minst en ledamot närvara, om det inte oundgängligen
krävs att ordföranden ensam beslutar för nämnden. 1 trängande fall blir fullmäktiges
ordförande behörig att fatta beslut som annars ankommer på fullmäktigförsamlingen
(12 ij TAfL). Kommun har också möjlighet alt flytta uppgifter som enligt
fredslagstiftningen ankommer på viss nämnd till en annan nämnd. Regleringen i
sin helhet kännetecknas av att den, möjliggör långtgående förenklingar i hela sam-hällsapparalen
för att hålla den funktionsduglig även under mycket svåra yttre förhållanden.
Det
som nu har sagts om kommuner gäller även landstingskommuner (10 ij TAfL).
Enligt
civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1975:712) har kommunerna
Prop.
1975/76:23 27
vissa
uppgifter inom civilförsvaret. De grundläggande bestämmelserna om kommunernas
åligganden finns i 40 S 1 mom. civilförsvarslagen. Åliggandena grupperar sig i
huvudsak kring allmänna skyddsrum och andra byggnadsanordningar, materiel samt
lokaler. Kommun har sålunda bl. a. att inrätta och utrusta skyddade
ledningscentraler för del allmänna civilförsvaret samt skyddsrum på allmänna
platser för befolkningen. I vafle kommun skall kommunernas dvilförsvarsuppgifter
enligt 41 § 1 mom. handhas av en civilförsvarsnämnd. Kommun kan tillsätta
särskild civilförsvarsnämnd. Under civilförsvarsberedskap får regeringen
förordna att särskild civilförsvarsnämnd skall tillsättas. Där särskild
civilförsvarsnämnd inte finns, skall kommunstyrelsen vara civilförsvarsnämnd.
Kommunen lår dock att anförtro uppgifterna åt annan nämnd.
I lagen (1964:63) om
kommunal beredskap och kommunala beredskapskungörelsen (1964:722) åläggs
kommunerna skyldighet att redan i fredstid planlägga och vidta andra
förberedelser såväl för att fullgöra uppgifter enligt civilförsvarslagen som
för atl i krig eller krigsfara upprätthålla annan nödvändig kommunal verksamhet.
Kommun är enligt lagen skyldig att lämna annan kommun bistånd under
civilförsvarsberedskap, dels i form av förberett bistånd av uirymningskommun åt
inkvarteringskommun, dels som bistånd mellan närbelägna kommuner i situationer
som medför akuta svårigheter. . Kommunen är vidare skyldig att redan i fredstid
planlägga och på annal sätt förbereda verksamheten i krig eller krigsfara, t.
ex. att förbereda reparation av kommunallekniska anläggningar efter
krigsskador. Planläggningsskyldigheten gäller för alla kommunala
verksamhetsområden av betydelse för totalförsvaret. Lagen innehåller också
särskilda regler för den kommunala organisationen i krig eller krigsfara, vilka
ger kommunstyrelsen möjligheter att omfördela kommunens personella och materiella
resurser och att ge direktiv för inriktningen av nämndernas verksamhet.
Uppgift
som kommun skall fullgöra under civilförsvarsberedskap och som saknar
motsvarighet i fredstid skall, i den mån föreskrifter för uppgiftens handhavande
inte har meddelats i särskild lag eller författning, handhas av en
beredskapsnämnd. Kommun får tillsätta särskild beredskapsnämnd. Beredskapsnämnd
får tillsättas redan i fredstid. Om särskild beredskapsnämnd inte inrättas,
skall kommunstyrelsen vara beredskapsnämnd. Kommun är dock oförhindrad att
uppdra åt annan kommunal nämnd att vara beredskapsnämnd (9 ij).
I
krig är kommun enligt lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning skyldig att
i den omfattning regeringen bestämmer fullgöra uppgifter för att fylla
befolkningens och produktionens behov av viktiga förnödenheter eller för att
tillgodose annal ändamål av betydelse för folkförsörjningen. Sådan skyldighet
kan på grund av regeringens förordnande inträda bl. a. vid krigsfara (I och 2 i;ij).
Uppgifterna handhas av kristidsnämnd. Kommun kan tillsätta särskild
kristidsnämnd. Om sådan nämnd inte finns, skall kommunstyrelsen vara
kristidsnämnd. Kommun kan också uppdra åt annat kom-
Prop.
1975/76:23 28
munalt
organ att vara kristidsnämnd (4 §).
Landstingskommuns
allmänna skyldighet att beredskapsplanera sin verksamhet är endast reglerad i
den förut berörda tillämpningskungörelsen till allmänna fullmaktslagen. Ännu så
länge finns del alltså för landstingskommunernas del inte någon motsvarighet till
den reglering som för kommunernas del flnns i lagen om kommunal beredskap. För
den dominerande landstingskommunala uppgiften - hälso- och sjukvård - flnns en
särskild beredskapsreglering i krigssjukvårdslagen (1953:688) och krigssjukvårds-kungörelsen
(1955:442). Regleringen innebär omfattande förändringar i den civila hälso- och
sjukvårdens organisation i händelse av krig eller liknande tillstånd. Det
åligger landstingskommunerna att i fred göra upp erforderiiga planer för
övergång lill krigsorganisation. Landstingskommunerna har också ansvaret för
att omställning vid behov sker i enlighet med planlagd organisation och att
verksamheten därefter bedrivs planenligt. Ledningen för verksamheten förändras
i händelse av krig. Inom varje län skall sålunda länsstyrelsen leda den allmänt
civila hälso- och sjukvården.
2.4.9
Sambandet stal - kommun
Sambandet
mellan stat och kommun framträder tydligast inom samhällsplanering och
samhällsbyggande samt i den kommunala ekonomin. Dessutom finns det ett
personellt samband som kommer till uttryck dels genom atl rikspolitikerna
ibland uppehåller kommunala förtroendeuppdrag och i vafle fall i stor
utsträckning har kommunal erfarenhet, dels genom att del lekmannainflytande som
man i dag flnner i flertalet viktigare organ inom den statliga regional- och
lokalförvaltningen utövas av personer som har valts av beslutande kommunala
församlingar. Härtill kommer sambandet i den gemensamma valdagen.
Ansvaret
för genomförandet av samhällsplaneringen åvilar till stor del kommunerna, inte
minst när det gäller det fysiska samhällsbyggandet. Den samhällsplanering som
utförs på regional och central nivå är därför nära förbunden med den planering
som sker i kommunerna. Samhällsutvecklingen är ett resultat av samspel mellan
stat, kommun och enskilda på både planerings- och verkställigheisstadiet.
Bostadsbyggandet, som i fråga om initiativ och verkställighet är en kommunal
angelägenhet, är ett bra exempel på den samverkan som sker mellan stat och
kommun. En kommun upprättar för sin del ett bostadsbyggnadsprogram baserat på
bl. a. efterfrågan på bostäder i kommunen, kommunens planberedskap etc. Sedan
statsmakterna ställt låneram för bostadsbyggande till länets förfogande, sker
fördelning på regional nivå till de olika kommunerna. En utgångspunkt för denna
fördelning är kommunernas beräkningar av det behövliga och möjliga bostadsbyggandet
men dessutom beaktas statliga insatser inom andra samhällssektorer som har
samband med bostadsbyggandet. Kommunala utbyggnader av olika
serviceanläggningar sker nämligen, som skall beröras i det
Prop.
1975/76:23 29
följande,
i stor utsträckning med statliga medel. Ytteriigare exempel på detta samspel
ger den fortsatta fysiska riksplaneringen. När statsmakterna fastställde
riktlinjer för denna planering, framhölls särskilt att vad som kan betecknas
som riksintressen när det gäller hushållning med mark och vatten i slor
utsträckning också sammanfaller med den lokala befolkningens intressen.
Planeringen för riks- och kommunintressen sker på detta sätt under ömsesidig
påverkan.
Det
ekonomiska sambandet flnns bl. a. genom statsbidragen till kommunerna. Den
kommunala verksamheten är i hög grad beroende av sådana bidrag. År 1973 uppgick
statsbidragen till drygt 9 000 milj. kr. eller 24,2 % av kommunernas totala
inkomster. Därtill kom skattebortfallsbidrag om 750 milj. kr. till följd av
1970 års grundavdragsreform. Syftet med stats-bidragsgivningen är bl. a. att underiätta
finansieringen av verksamheter som staten kan ha ålagt kommunerna, att uflämna
skillnaderna i utdebiteringsbehov och skattetryck samt att stimulera
kommunerna till atl bedriva eller bygga ut viss verksamhet.
För
de enskilda kommunerna kan skatleuflämningsbidraget variera per skattekrona
från ett fåtal ören till ca 24 kr. och per invånare från ett par kr. till över
1 700 kr. Statens kostnader förskatteuflämningsbidrag till kommunerna uppgick
år 1974 till I 600 milj. kr. Kostnaderna för motsvarande bidrag till landstingskommunerna
var 860 milj. kr. Det ekonomiska sambandet ser man också däri att vafle kommun
i dag är beroende av statliga lån eller lånetillstånd av regeringen för alt
tillgodose sina kreditbehov.
Det
personella sambandet mellan staten och kommunerna ligger bl. a. i alt
riksdagsledamöter i viss utsträckning uppehåller kommunala eller landstingskommunala
förtroendeuppdrag vid sidan av sitt riksdagsmandat.
Många
av riksdagsledamöterna har tidigare intagit framskjutna förtro-endemannabefattningar
på sina hemorter. Denna personalunion brukar betraktas som en särskild garanti
för att statsmakterna i sina beslut skall göra rimliga avvägningar mellan
riksintressen å den ena samt lokal- och regionintressen å den andra sidan.
Ett
visst personsamband finns också mdlan den decentraliserade statsverksamheten
och kommunerna. Den statliga lokal- och regionalförvaltningen i Sverige
präglas i dag av ett betydande lekmannainfiytande, vilket såtillvida kan ses
som en föriängning av det kommunala inflytandet som dessa lekmän i stor
utsträckning utses genom val som förrättas av de beslutande församlingarna i
kommuner och landstingskommuner.
Till
1968 års beslut om övergång från tvåkammarriksdag till enkammarriksdag hörde
beslut om en enhetlig treårig valperiod för säväl riksdag som landsting och
kommunfullmäktige samt om en gemensam valdag (tredje söndagen i september).
Huvudargumentet för den gemensamma valdagen var sambandet mellan stat och
kommun. I prop. 1968:27 med förslag till ändringar i regeringsformen (s. 190 fO
behandlades denna fråga tämligen ingående och föredragande departementschefen
anförde sammanfattningsvis
Prop.
1975/76:23 30
att
det inte var meningsfullt atl i en valrörelse diskutera de lokala aspekterna på
de politiska frågorna isolerade från de rikspolitiska aspekterna på samma frågor.
Valrörelsernas innehåll bestämdes inte i främsta rummet av valordningen utan
av sådant som arbetsfördelningen mellan stat och kommun, partistrukturen och de
tekniska medel med vilka valrörelserna bedrivs. En mycket stor majoritet av
väljarna röstade vid 1970 och 1973 års val på samma parti i samtliga val. År
1970 var del enligt den officiella statistiken endast sex procent av väljarna
som i kommunalvalet röstade på annat parti än i riksdagsvalet. År 1973 var
motsvarande andel nio procent. Väljarna hade större benägenhet att rösta på
samma parti i riksdagsval och landstingsval än i riksdagsval och
kommunfullmäktigval. Med ledning av dessa siffror kan man säga att väljarna i
stor utsträckning låter sin uppfattning om rikspolitiken avgöra valet av parti
i kommunalvalen.
2.5
Utlännings rättsställning i Sverige
Utlänningarna
i Sverige är i rättsligt hänseende inte någon enhetlig grupp. Sålunda varierar
den rättsliga ställningen i vissa hänseenden med nationaliteten, eftersom en
del rättigheter, företrädesvis sådana som är av ekonomisk natur, har gjorts
beroende av ömsesidiga överenskommelser mellan Sverige och andra länder.
Speciellt
omfattande överenskommelser har träffats mellan de nordiska länderna, varför
nordiska medborgare i fiera avseenden intar en privilegierad ställning bland
utlänningarna i Sverige.
En
särställning intar också de utlänningar som har bosättningstillstånd i Sverige.
De är i de flesta hänseenden likställda med svenska medborgare.
2.5.1
Grundläggande likheter och skillnader i rättsställning mellan svensk medborgare
och utlänning
Utlänningar
som är bosatta i Sverige är i princip likställda med svenskar när det gäller
grundläggande fri- och rättigheter. I enlighet med Europarådets av Sverige
biträdda konvention år 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna ger svensk rätt i riket bosatta utlänningar skydd
för de fri- och rättigheter som i ett större internationellt perspektiv haransettsböra
tillkomma var och en oavsett var han bor. Genom att svenska medborgares men
inte utlänningars rättsskydd på området är inskrivet i RF kan svenska
medborgares skydd för dessa fri- och rättigheter formellt sägas vara starkare
än det skydd som gäller för utlänningar. Fri-och rättighetsutredningen (Ju
1973:19) lägger i sitt nyligen lämnade betänkande (SOU 1975:75) Medborgerliga
fri- och rättigheter fram förslag som innebär att utlänningar i stor omfattning
jämställs med svenskar i fråga om grundlagsskyddet för fri- och rättigheter.
Utlänningar
åtnjuter yttrandefrihet, religionsfrihet, förenings- och försam-
Prop.
1975/76:23 31
lingsfrihet
i samma mån som svenska medborgare och har samma rätt som svenska medborgare
att ta del av allmänna handlingar. De har samma skydd för sin person och sin
egendom och får i samma utsträckning som svenska medborgare föra talan inför
domstol eller annan myndighet. Utlänningar har väsentligen samma rätt till
rättshjälp som svenska medborgare. Vidare är svenskar och utlänningar
likställda på bostadsmarknaden och i fråga om rätt till undervisning och
utbildning. I fråga om sociala förmåner har utlänningar som bosätter sig här i
huvudsak samma rätt som svenska medborgare. Det gäller bl. a. rätten lill
socialhjälp, allmän tilläggspension, sjukförsäkring, yrkesskadeförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring, barnbidrag och bostadstillägg men däremot inte
folkpension. Även i fråga om rätt till hälso-och sjukvård är utlänningar
jämställda med svenska medborgare.
Enligt
utlänningslagen (1954:193) har utlänning inte någon ovillkoriig rätt att resa
in, vistas och arbeta i Sverige. Utlänning har inte heller rätt att delta i
allmänna val i Sverige. Därutöver gäller särbestämmelser för utlänningar bl.
a. inom näringsliv och arbetsmarknad. Även andra speciella rättsområden,
exempelvis fastighetsrätten, kan uppvisa särskilda restriktioner för
utlänningar.
Svensk
rätt innehåller inte något förbud för utlänning att delta i politisk verksamhet
eller att vara medlem i politisk förening.
2.5.2
Rätten att inresa, vistas och arbeta i Sverige
De
grundläggande bestämmelserna om utlännings rätt att inresa, vistas och arbeta i
Sverige finns i utlänningslagen.
De
nordiska länderna har sedan 1950-talet en gemensam, fri arbetsmarknad, vilket
innebär att nordiska medborgare fritt kan slå sig ner och arbeta i annat
nordiskt land än hemlandet. Passkontrollen vid de inlernordiska gränserna är
också upphävd för nordbor. För utomnordiska medborgare fordras giltigt pass
och i vissa fall visering för vistelse i riket upp till tre månader. För längre
tids vistelse än tre månader krävs uppehållstillstånd.
För
att utomnordisk medborgare skall få ta anställning i Sverige fordras arbetstillstånd,
vilket i regel måste vara klart före inresan. Den som är gift med svensk
medborgare behöver inget arbetstillstånd men väl uppehållstillstånd. Den som
har bott i Sverige i minst två år kan få bosättningstillstånd. Bosättningstillslånd
ersätter uppehålls- och arbetstillstånd och behöver i motsats till dessa inte
förnyas. Med bosältningstillstånd kan sägas följa del maximum av rättigheter
som generellt kan uppnås utan svenskt medborgarskap. Bestämmelserna om bosättningstillstånd
gäller inte medborgare i nordiskt land. I prop. (1975/76:18) om ändring i
utlänningslagen (1954:193), m. m. föreslås alt bosättningstillslånd skall
ersättas av ett permanent uppehållstillstånd, som i regel skall utfärdas efter
ett års vistelse här.
Enligt
utlänningslagen finns det fyra former för alt avlägsna utländska medborgare
från Sverige, nämligen avvisning, förpassning, förvisning och
Prop.
1975/76:23 32
utvisning.
Vid
krig eller krigsfara eller under andra utomordentliga förhållanden får
regeringen enligt 70 § utlänningslagen utfärda särskilda föreskrifter om utlännings
inresa och uppehåll i riket, rätt till anställning här och avlägsnande härifrån
samt om utlännings omhändertagande i anstalt eller föriäggning. Enligt lagen
(1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med
internationell bakgrund kan särskilda ingripanden göras mot utlänning i vissa
strängt avgränsade siluationer. I den nyss nämnda propositionen föreslås att
bestämmelserna i lagen med vissa ändringar förs in i utlänningslagen.
Utlänning
har i princip samma frihet som svensk medborgare att förflytta sig i Sverige
och att uppehålla sig på olika platser här. Allemansrätten gäller exempelvis
såväl för utlänning som för svensk medborgare.
Enligt
14 S utlänningslagen får emellertid regeringen, om det av hänsyn till rikels
säkerhet anses påkallat, inskränka utlänningars rätt alt uppehålla sig inom
visst område. Med stöd av denna bestämmelse har i kungörelsen (1967:10) om
skyddsområden m. m. till skydd för anläggningar av betydelse för totalförsvaret
fastställts vissa skyddsområden och kontrollområden.
Huvudregeln
enligl kungörelsen är att utlänning inle får uppehålla sig inom skyddsområde
eller kontrollområde utan särskilt tillstånd (4 och 14 SS). Från huvudregeln
gäller enligt 5 ij en del undantag. Utlänning får sålunda uppehålla sig inom
skyddsområde högst 72 timmar i följd på plats som regeringen fastställer.
Utlänning får använda sådan väg inom skyddsområde som regeringen eller, efter
bemyndigande av regeringen, länsstyrelsen fastställer. Utlänning fårockså resa
med järnväg inom skyddsområde. Utlänning kan beviljas tillstånd att uppehålla
sig inom skyddsområde under längre tid eller på annan plats än som nu sagts.
Utlänning kan också beviljas tillstånd att bosätta sig inom skyddsområde (6 §).
Inom kontrollområde är restriktionerna för utlänning mindre stränga. Här får
sålunda utlänning uppehålla sig under tre månader på sådan del av området som
regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, länsstyrelsen fastställer (15
§). Begränsningarna i utlännings rätt att uppehålla sig eller bosätta sig inom
kontrollområde gäller inte för medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge
(17§).
2.5.3
Behörighet att inneha föriroendeiippdrag
En
grundläggande rättslig skillnad mellan utlänning och svensk medborgare består
i att utlänning inte har rätt att rösta i allmänna val och inte heller är
valbar till uppdrag som riksdagsman, landstingsman, kommunfullmäktig, kyrkofullmäktig
eller som ledamot av kommunal nämnd. En närmare redogörelse för gällande rätt i
detta hänseende lämnas i ett särskilt avsnitt (2.7).
Förtroendeuppdrag
förekommer även i den statliga lokal- och regio-
Prop.
1975/76:23 33
nalförvaltningen.
Dessa uppdrag tillsätts regelmässigt genom val som förrättas av
kommunfullmäktige eller landstinget eller genom beslut av regeringen. Ofta är
dylika uppdrag enligt lag reserverade för svenska medborgare.
Svenskt
medborgarskap är sålunda behörighetsvillkor för
nämndeman
i tingsrätt (4 kap. 6 ij rättegångsbalken),
nämndeman
i fastighetdomstol (6 och 7 ;j§ lagen, 1969:246, om fastighetsdomstol),
nämndeman
i skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt (8 och 9 §§ lagen, 1971:52,
om skatterätt, faslighetstaxeringsrätt och länsrätt),
juryman
i tryckfrihetsmål (12 kap. 4 och 5 §§, tryckfrihetsförordningen),
ledamot
i polisstyrelse (38 och 77 §§ polisinstruktionen, 1972:511),
ledamot
i lokal eller särskild taxeringsnämnd (4, 6 och 13 §§ taxeringslagen,
1956:623),
ledamot
av arrendenämnd och hyresnämnd (2, 3, 5 och 6 §§ lagen, 1973:188, om
arrendenämnder och hyresnämnder),
ledamot
av försäkringskassas styrelse, pensionsdelegation i försäkringskassa samt
försäkringsnämnd (18 kap. 6, 7, 9, 20 och 24 §§ lagen, 1962:381, om allmän
försäkring),
ledamot
i trafiknämnd (3 § lagen, 1964:731, om trafiknämnder),
ledamot
av inskrivningsnämnd (42 och 43 !;§ kungörelsen, 1969:379, om inskrivning och
redovisning av värnpliktiga),
särskilt
utsedd ledamot av länsstyrelse (14 och 42 §§ länsstyrelseinstruklio-nen,
1971:460; 11 kap. 11 S RF) och
länsnykterhetsnämnd
(9 § lagen, 1954:579, om nykterhetsvård).
I
fråga om ledamot av inskrivningsnämnd har behörighetsvillkoret formen av
hänvisning till villkoren för valbarhet som landstingsman och kommunfullmäktig.
I övriga fall uppställer resp. författning ett direkt krav på att ledamot skall
vara svensk medborgare.
Utlänning
är däremot behörig som ledamot i
övervakningsnämnd
(37 kap. brottsbalken),
kriminalvårdsnämnd
(37 kap. brottsbalken),
länsskolnämnd
(22 § skollagen, 1962:319),
länsbostadsnämnd
(22 § instruktionen, 1965:669, för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna),
länsarbetsnämnd
(31 § instruktionen, 1965:667, för arbetsmarknadsstyrelsen och
länsarbetsnämnderna),
lantbruksnämnd
(28 § instruktionen, 1967:425, för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna),
länsvägnämnd
(2 och 3 §§ instruktionen, 1971:959, för länsvägnämnder-na),
skogsvårdsstyrelse
(3 § förordningen, 1960:267, angående skogsvårdssly-relser) och
3
Riksdagen 1975/76:23. 1 saml. Nr 23
Prop. 1975/76:23 34
styrelse
för vårdanstalt för alkoholmissbrukare (3 ij stadgan, 1956:551, för allmänna
vårdanstalter för alkoholmissbrukare).
2.5.4
Rätt att ta del av allmänna handlingar
Den
primära regleringen av allmänna handlingars offentlighet finns i
tryckfrihetsförordningen (TF). Enligt 2 kap. 1 ij TF har vafle svensk medborgare
fri tillgång till allmänna handlingar. Inskränkningar i denna rätt får göras
endast om det är påkallat anflngen av hänsyn till rikets säkerhet och dess
förhållande till främmande makt eller i anledning av myndighets verksamhet för
inspektion, kontroll och annan tillsyn eller för brotts förekommande och
beivrande eller till skydd för statens, myndigheters och enskildas behöriga
ekonomiska intresse eller av hänsyn till privatlivets helgd, personlig
säkerhet, anständighet och sedlighet.
Enligt
14 kap. 5 ij TF är utlänning jämställd med svensk medborgare när det gäller
tillgången till allmänna handlingar, om inte annat följer av TF eller annan lag
eller författning. Möjligheterna att begränsa utlännings rätt har utnytflats i karlsekretessförordningen
(1975:372).
I
särskild lag skall enligt 2 kap. 1 § TF noga anges de fall då allmänna handlingar
enligt nyssnämnda grunder skall hållas hemliga. Den särskilda lag som här
åsyftas är lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar (omtryckt 1971:203) (sekretesslagen). Allmänt gäller att frågan om
viss allmän handling är offentlig eller hemlig prövas av den förvarande
myndigheten varje gång en framställning om utbekommande av handlingen
föreligger. Avgörande för prövningen är de särskilda sekretessbestämmelsernas
innehåll. För prövningen är emellertid ovidkommande om den som har begärt
handlingen är svensk medborgare eller inte. Inte heller är för prövningen av intresse
i vilket syfte handlingen begärs. Konstateras handlingen vara offentlig skall
den lämnas ut.
Enligt
4 S sekretesslagen får regeringen förordna om sekretess för vidsträckta
grupper av handlingar inom totalförsvaret. En gemensam förutsättning för
sådant förordnande är att offentliggörande kan medföra fara för rikets säkerhet
Sådana förordnanden har meddelats i särskilda författningar. Ingen av dessa
författningar innehåller bestämmelser som utesluter utlänning från att i denna
hans egenskap få tillgång lill allmänna handlingar.
Den
förut nämnda karlsekretessförordningen gäller framställning, utlämnande och
godkännande för spridning och utförsel av kartmaterial som har upprättats inom
statens lantmäteriverk eller sjöfartsverket. Enligt 13 ij får sådan av
lantmäteriverket eller sjöfartsverket upprättad handling som innefattar flygbildmaterial
eller data ur verkets geodetiska arkiv inte lämnas ut till utlänning utan
tillstånd av lantmäteriverket resp. sjöfartsverket, även om handlingen skulle vara
tillgänglig för svensk medborgare. I övrigt har författningen inte några
särbestämmelserom utlännings tillgång till verkets handlingar. Det är alltså
inte heller enligt denna författning formellt uteslutet för utlänning atl få
tillgång till allmän handling.
Prop. 1975/76:23 35
Som
framgår av ett följande avsnitt (2.5.6) är utlänning i betydande utsträckning
behörig att inneha offentlig flänst i Sverige. Bl. a. denna omständighet
aktualiserar frågan om sekretess mellan myndigheterna.
Sekretesslagen
ger inle direktiv i vad mån myndigheterna skall kunna få tillgång till
varandras handlingar. Om en myndighet hos en annan myndighet begär alt få ta
del av en handling som inte får lämnas ut till var och en, skall enligt
offentlighets- och sekretesslagsliftningskommittén (SOU 1975:22 s. 115) den
myndighet som ansvarar för handlingen alltid kontrollera att informationen
behövs för den andra myndighetens verksamhet. Även om den andra myndigheten
behöver uppgiften, kan omständigheterna leda till bedömningen atl
sekretessintresset väger tyngre.
Regler
om hemligstämpling flnns i 2 kap. 14 § TF.
Den
vanliga eller enkla hemligstämplingen behandlas i paragrafens första stycke.
Finns hos myndighet allmän handling som skall hållas hemlig och anser
myndigheten att särskild åtgärd bör vidtas för att hindra obehörigt utlämnande,
får myndigheten förse handlingen med anteckning om att den är hemlig. Denna s.
k. enkla hemligstämpling har i och för sig inte någon rättslig betydelse.
Huruvida utlämnande skall vägras prövas som redan sagts av den förvarande
myndigheten uteslutande p. g. a. bestämmelserna i sekretesslagen. Stämpeln är
bara en varningssignal som innebär att handlingen bedömdes som hemlig av den
som en gång satte på stämpeln.
I
paragrafens andra stycke behandlas s. k. kvalificerad hemligstämpling. Det
heter där att regeringen beträffande särskilda slag av handlingar, vilkas hemlighållande
är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet, får förordna att viss myndighet
skall pröva fråga om utlämnande. Med stöd av denna bestämmelse har regeringen
uppdragit sekretessprövning i fråga om vissa slag av handlingar rörande
försvaret, utrikespolitiken och polisens verksamhet åt departementschef
Nu
åsyftade handlingar skall förses med en särskild anteckning härom, s. k.
kvalificerad hemligstämpel, varav bl. a. skall framgå vilken myndighet som är
behörig att pröva frågan om utlämnande. En sådan hemligsiämpd är till skillnad
från den vanliga hemligstämpeln bindande för övriga myndigheler.
De
förslag som offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén lägger fram
innebär inte några sakliga förändringar i gällande regler om hemligstämpling.
2.5.5
Rätt all idka näring m. m.
Enligt
lagen (1968:555) om rält för utlänning och utländskt företag att idka näring
här i riket får utlänning i princip inte idka näring i Sverige utan särskilt
tillstånd (näringstillstånd). Från tillståndsplikten är undantagna personer som
har beviljats bosättningstillstånd. Sådant tillstånd ifrågakommer inte för
nordiska medborgare. De är alltid skyldiga att söka närings-
Prop.
1975/76:23 36
tillstånd.
För dem tillämpas emellertid en liberal tillståndspraxis i enlighet med
rekommendation av Nordiska rådet (prop. 1968:98 s. 120). I förutnämnda prop.
1975/76:18 föreslås att utlänning som är bosalt här i landet och som har
permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller
Norge skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om rätt att idka
näring.
Enligt aktiebolagslagen
(1944:705) skall stiftare av aktiebolag vara svensk medborgare (4 §).
Styrelseledamöter och verkställande direktör skall vara svenska medborgare, men
dispens kan ges för utländsk medborgare (79 §). Delsamma gäller revisor (107 §)
och likvidator (149 §). Lagen om ekonomiska föreningar (1951:308) föreskriver
att styrelsemedlem skall vara svensk medborgare men att dispens kan ges för
utlänning (21 §). Till skillnad från lagen om ekonomiska föreningar gäller
enligt bostadsrättslagen (1971:479) att styrelsemedlem och firmatecknare inte
behöver vara svensk medborgare (56 §). Utlänning får inte sluta svenskt
handelsbolag eller ingå i ett sådant bolag utan särskilt tillstånd. 1 sjölagen
föreskrivs att huvudredare i s. k. partrederi skall vara svensk medborgare.
Enligt
förordningen (1968:564) om tillfällig handel får sådan handel drivas av
utlänning endast om särskilda skäl finns och efter särskilt tillstånd. Utlänning
som har bosättningstillstånd kan dock fritt driva tillfällig handel med vissa
angivna produkter. 1 prop. 1975/76:18 föreslås alt vad nu har sagts om
bosättningstillstånd i stället skall gälla permanent uppehållstillstånd.
Rätten
att vara ägare eller ansvarig utgivare av periodisk skrift tillkommer endast
svensk medborgare (5 kap. 1 och 2 §§ TF). Massmedieutredningen föreslår i
betänkandet (SOU 1975:49) Massmediegrundlag att i lag skall kunna föreskrivas
att sådan behörighet skall tillkomma även utländsk medborgare. Utlänning kan inte
bli antagen till ledamot av Sveriges advokatsamfund (brevet, 1963:580, till
Sveriges advokatsamfund angående fastställelse å stadgar för advokatsamfundet)
och får i princip inte heller uppträda som ombud eller biträde i rättegång.
Enligt sjöbefälskungörelsen (1964:187) är svenskt medborgarskap en
förutsättning för behörighet att utöva befäl pä handelsfartyg eller
fiskefartyg. Enligt mäklareordningen (1893:51) måste vissa mäklare vara
svenska medborgare. Svenskt medborgarskap är inte någon förutsättning för att
vara verksam som läkare, tandläkare, veterinär eller apotekare.
2.5.6
Rätt alt inneha offentlig tjänst
Bestämmelserna
i 11 kap. 9 § tredje stycket RF ger uttryck för grundsatsen atl utlänning är likställd
med svensk medborgare i fråga om möjligheten att erhålla flänst eller uppdrag
hos staten eller kommun. 1 grundlagstexten anges emellertid ett antal undantag
från huvudregeln. Enligt dessa får endast den som är svensk medborgare inneha eller
utöva domarflänst, ämbete som lyder omedelbart under regeringen, flänst eller
uppdrag som chef för myn-
Prop.
1975/76:23 37
dighet
som lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen eller som ledamot av
sådan myndighet eller dess styrelse, flänst i regeringskansliet närmast under
statsråd eller flänst som svenskt sändebud. Även i annat fall får endast den
som är svensk medborgare inneha flänst eller uppdrag, om flänsten eller
uppdraget tillsätts genom val av riksdagen. Av 3 kap. 10 jämförd med 3 kap. 2 ij
RF framgår att endast den som är svensk medborgare kan vara ledamot av
riksdagen. I 5 kap. 2 S RF föreskrivs att endast den som är svensk medborgare
får flänstgöra som statschef och i 6 kap. 9 § första stycket RF föreskrivs att endasi
den får vara statsråd som är svensk medborgare sedan minst tio år. RF utgår
från att även andra flänster och uppdrag hos staten eller kommun än de nu
angivna kan behöva förbehållas svenska medborgare. Krav på svenskt
medborgarskap fär emellertid ställas upp endast i lag eller enligt
förutsättningar som anges i lag. En sådan lagbestämmelse finns i 9 kap. 2 §
riksdagsordningen, där det föreskrivs att huvudsekreterare hos utskott skall
vara svensk medborgare.
Enligt
4 ij statsflänstemannalagen (1965:274, omtryckt 1974:1009) gäller att endast
den som är svensk medborgare får inneha eller utöva militär eller civilmilitär flänst
eller flänst som åklagare eller polisman. Regeringen får enligt samma
bestämmelse i övrigt föreskriva eller för särskilt fall besluta, att endast den
som är svensk medborgare får inneha eller utöva flänst i regeringskansliet
eller utrikesförvaltningen eller flänst med vilken kan vara förenad
myndighetsutövning eller handläggning av frågor som rör förhällandet till
annan stat eller mellanfolklig organisation eller flänst som kan medföra
kännedom om förhållande av betydelse för rikets säkerhet eller om förhållande
som rör betydelsefullt allmänt eller enskilt ekonomiskt intresse.
Grundlagberedningen
hade föreslagit att det i kommunalflänstemanna-lagen (1965:275) skulle skrivas
in en befogenhet för regeringen att föreskriva att endast svensk medborgare fär
inneha eller utöva flänst med vilken är förenad myndighetsutövning eller
åliggande av betydelse för rikets säkerhet. Förslaget avböjdes av statsmakterna
under hänvisning till att det inte nu kunde komma i fråga att annat än i mycket
obetydlig omfattning, t. ex. i fråga om mycket känsliga flänster inom den speciallagreglerade
förvaltningen, utestänga utlänningar frän kommunal flänst (prop. 1974:174 s,
74). Behovet av sådana inskränkningar ansågs kunna tillgodo.ses genom ändringar
i resp. speciallagstiftning. Några förslag härom har dock ännu inte lagts fram.
I
förarbetena till de nyss redovisade bestämmelserna i 4 ij statsflänstemannalagen
anför föredragande departementschefen att hänsynen till rikets säkerhet och
önskemålet att endast svenska medborgare skall kunna fatta beslut som på ett
mera ingripande sätt berör enskildas rättsliga ställning niedför att man -
utöver vad som framgår direkt av RF - måste göra ett stort antal undantag från
grundsatsen om utlännings likställighet med svensk medborgare (prop. 1974:174 s.
73). Enligt departementschefen torde det
Prop.
1975/76:23 38
emellertid
inte vara nödvändigt all kräva svenskt medborgarskap som villkor för tillträde till
alla de statliga flänster på olika nivåer som kan vara förenade med
myndighetsutövning i någon form (prop. s. 76).
Beträffande
vissa flänster av betydelse för rikets säkerhet kan s. k. personalkontroll
företas (personalkonirollkungörelsen, 1969:446). Kungörelsen gör inte skillnad
mellan svenska och utländska medborgare. Kungörelsen reglerar inhämtande av
upplysningar ur polisregister beträffande den som innehar eller avses tillträda
flänst som är av betydelse för rikets säkerhet. Personalkontroll får företas endasi
i fråga om flänst som är hänförd till skyddsklass. Skyddsklass 1 omfattar flänster
som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet. Skyddsklass 2 omfattar
övriga flänster som är av betydelse för rikets säkerhet (4 §). I kungörelsen
finns en förteckning över de myndigheter som får företa personalkontroll. Förteckningen
upptar f n. inte någon kommunal myndighet. Om personalkontroll bör företas i
fråga om flänst hos annan myndighet än som avses i förteckningen, skall
myndigheten göra framslällning därom lill regeringen (3 §).
Har
statlig flänst hänförts till skyddsklass, får myndighet inte tillsätta flänsten
med annan än svensk medborgare eller förordna annan än svensk medborgare att
utöva flänsten (förordningen, 1975:608, om krav på svenskt medborgarskap för
tillträde till vissa statliga flänster).
2.5.7 Rätt
att .för\>ärva naturtillgångar
För
utländska rättssubjekt gäller vissa restriktioner beträffande förvärv av
naturtillgångar i Sverige. Av särskilt intresse är lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fasl egendom m. m. Huvudregeln är att utlänning i vafle
särskilt fall skall ha tillstånd för att här i riket få förvärva fast egendom.
Reglerna för utlänningar gäller i detta sammanhang även utländska juridiska
personer, exempel vis bolag som är bildade enligl utländsk rätt och
inregistrerade i utlandet. Tillständsbestämmelserna är liberala i fråga om
förvärv för enskilt boende och för den enskildes och hans familjs försörjning.
2.5.8 Utlännings
rättsliga ställning i övrigt
Landets
lagar och myndigheters beslut måste åtlydas av alla som vistas här. Om en
utlänning begår brott i Sverige, får han svara enligt svensk lag och inför
svensk domstol. Utlänning är i princip skattskyldig i Sverige efter samma
regler som svenska medborgare.
Utlänning
är emellertid befriad från att delta i Sveriges försvar - han är ej värnpliktig
(1 ij värnpliktslagen, 1941:967). Naturaliserad svensk medborgare kan fr. o. m.
det kalenderår han fyller 25 år helt eller delvis befrias från värnpliklsflänstgöring
efter beslut därom av regeringen (5 §). I praxis sker regelmässigt befrielse
från värnpliktsflänst fr. o. m. det kalenderår vederbörande fyller 28 år.
Regeringen har också en generell möjlighet alt med-
Prop.
1975/76:23 39
dela
befrielse från värnpliktsflänst för den som har gjort militärflänst utomlands.
Den möjligheten utnytflas i praxis så att befrielse meddelas den som har gjort
minst 200 dagars militärflänst utomlands.
Utlänning
är som huvudregel inte heller skyldig att delta i civilförsvaret. Enligt civiiförsvarslagen
är sålunda i princip endast svenska medborgare civilförsvarspliktiga.
Regeringen får emellertid förordna att civilförsvarsplikt skall åvila även
utlänning i den utsträckning detta anses lämpligt (3 kap. 11 5). Enligt
civilförsvarskungörelsen (1960:377) får utlänning med civilförsvarsplikt
åläggas flänstgöring vid verksskydd för anläggning eller byggnad, där han har sin
huvudsakliga sysselsättning. Tjänstgöringen får inte avse ordnings- och bevakningsflänst.
Svensk
rätt ställer i viss utsträckning samma nationella lojalitetskrav på här bosatta
utländska medborgare som på svenska medborgare. Brottsbalkens bestämmelser om
brott mot rikets säkerhet (19 kap.) utgår sålunda från den principiella
inställningen att förövare av sådant brotl kan vara såväl utlänning som svensk
medborgare. Emellertid kan uflänningar för att fläna sill egel land, som
medlemmar av dess krigsmakt, i egenskap av flänstemän eller på grund av
särskilda uppdrag (t ex. agenter) eller också enbart av patriotiska skäl, begå
gärningar som är hänföriiga under 19 kap., särskilt högförräderi och spioneri.
1 viss utsträckning är sådan gärning av utlänning undantagen från ifrågavarande
svenska straffbestämmelser. Grunder för sådana undantag finns i folkrätten.
Det är exempelvis en folkrältslig grundsals att straffrihet gäller för
gärningar företagna av utlänning som tillhör en fientlig krigsmakt under
förutsättning all gärningen inle står i strid mol ömsesidigt gällande avtal
eller allmänt erkända folkrältsliga grundsatser.
2.6
Förvärv av svenskt medborgarskap
Svenskt
medborgarskap kan erhållas på fyra olika sätt; genom födelse, legitimation, naturalisation
och anmälan. Lagen (1950:382)om svenskt medborgarskap ställer upp fyra villkor
för att en utlänning genom ansökan skall kunna bli svensk medborgare (naturaliseras).
Han skall ha fyllt 18 år, ha vistats i landet under sju år, ha fört en hederiig
vandel under vistelsen och ha möjlighet att försöfla sig och sin familj (6 S).
Dessutom krävs i princip att den sökande befrias från sitt gamla medborgarskap.
Dispens kan medges frän samtliga villkor.
För
nordisk medborgare krävs endast tre års vistelse här. För utomnordisk medborgare
ges dispens från kravet på sju ärs vistelse här, om han har vistats i Sverige
minst fyra år och har varit gift med svensk medborgare sedan minst tre är. För
nordisk medborgare kan kravet pä tre ärs vistelse här sänkas till tvä är, om
han har varit gift med svensk medborgare i elt är. 1 lagen föreskrivs inte
uttryckligen kunskaper i svenska språket som villkor för naturalisation, men i
förarbetena till lagen uttalas att kunskaper i svenska bör tillmätas stor
betydelse vid naturalisationsprövning (prop. 1950:217).
Prop.
1975/76:23 40
Varje
utlänning som är mellan 21 och 23 år, som har bott i Sverige oavbrutet sedan
16 års ålder och dessutom tidigare haft sin hemvist här eller i något av de
andra nordiska länderna under sammanlagt minst fem år kan genom anmälan hos
länsstyrelsen erhålla svenskt medborgarskap (3 S)-
Under
åren 1968-1973 naturaliserades 8 000-12 000 personer per år. År 1972 naturaliserades
10 305 personer, varav 6 244 personer hade medborgarskap i annat nordiskt land
och 4 786 personer var finska medborgare. Motsvarande siffror för år 1973 var
12 901, 7 866 resp. 6 178. F. n. bor dd ca 250 000 personer i Sverige som efter
anmälan eller ansökan har förvärvat svenskt medborgarskap.
2.7
Val av landstingsmän och kommunfullmäktige m. m.
2.7.1
Direkta val m. m.
De
beslutande församlingarna utgörs som nämnts av kommunfullmäktige i kommunerna
och av landsting i landstingskommunerna. Val till dessa församlingar samt till
riksdagen sker ordinärt vid ett gemensamt valtillfälle vart tredje år (nästa
gång år 1976). Valdag är tredje söndagen i september (I kap. 3 § vallagen,
1972:620). Rösträtt vid val av kommunfullmäktige tillkommer enligt 6 § KL och
6 § KLS den som är svensk medborgare, är kyrkobokförd i kommunen, har uppnått
arton års ålder senast valdagen och ej är omyndigförklarad. Det sagda gäller i
tillämpliga delar också landstingsval (7 § LL). Frågan om rösträtt enligt
dessa bestämmelser föreligger avgörs på grundval av en före valet upprättad
röstlängd.
Valbar
är var och en som uppfyller villkoren för rösträtt (7 § KL, 7 § KLS, 8 § LL).
Valbarhetsbedömningen görs oberoende av vad som framgår av gällande röstlängd.
Det innebär bl. a. att den som upphör att vara kyrkobokförd i kommunen
samtidigt upphör att vara valbar.
Regler
om röstlängd finns i 4 kap. vallagen. Röstlängden flänar som urkund vid alla
förrättningar för allmänna val, dvs. val av riksdagsledamöter, landstingsmän,
kommunfullmäktige och kyrkofullmäktige samt vid vissa prästval. Den lokala
skattemyndigheten skall varje år senast den 15 juni ha upprättat allmän
röstlängd för varje valdistrikt.
I
röstlängden skall tas upp var och en som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband
är kyrkobokförd i valdistriktet, är svensk medborgare, har fyllt eller före den
1 september fyller 17 år och ej är omyndigförklarad (4 kap. 2 §). För den som inte
har fyllt 18 år den 1 september det år röstlängden upprättas antecknas den dag
han blir röstberättigad. Röstlängden gäller sedan elt år fl. o. m. den I
september del år den har upprättals (4 kap 7 §).
Vid
konstruktionen av röstlängdsförfarandet har man eftersträvat en röstlängd som
så långt som möjligt är aktuell vid valtillfället. Fullständig aktualitet har
inte varit tekniskt möjlig. De ändringar som inträffar fr. o. m. sista veckan i
maj beträffande en persons kyrkobokföring, medborgarskap eller rättsliga
handlingsförmåga blir inte registrerade i röstlängden och in-
Prop.
1975/76:23 41
verkar
alltså i princip inte på rösträtten vid ett val i september samma är. Detta
medför en del inte önskvärda effekter som har måst godtas, exempelvis att en
del personer har rösträtt i främmande kommun, att en del personer saknar rösträtt
fastän de borde fä rösta och att en del personer kan utöva rösträtt fastän de
på materiella grunder inte borde ha någon sådan rätt.
1
viss utsträckning kan emellertid eventuella felaktigheter i den av lokala skattemyndigheten
upprättade röstlängden rättas enligt särskilda regler därom i 4 kap. vallagen.
Röstlängden ligger framme för granskning hos lokala skattemyndigheten under fem
dagar i slutet av juni (3 S)- Den som anser att röstlängd är felaktig på det
viset att han själv felaktigt har uteslutits från rösträtt eller att annan
orikligt har tagits upp som röstberättigad far senast den 15 juli skriftligen
göra anmärkning mot längden hos länsstyrelsen (4 ij). Vid offentligt
sammanträde en vecka senare prövas förekommande anmärkningar. Anmärkningsinstitutet
har ringa användning.
Av
större praktisk betydelse är möjligheten att genom ett mera summariskt
förfarande få rättelse av vissa uppenbara fel i röstlängd gentemot vilka anmärkning
inle har framställts. Om en person inte har kommit med i röstlängden eller där
felaktigt blivit antecknad som röstberättigad först efter den 1 september, kan
han eller lokala skattemyndigheten efter ansökan hos länsstyrelsen få rättelse
i röstlängden under förutsättning att det är uppenbart att fel föreligger till
hans nackdel. Ansökan om sådan rättelse skall göras senast den I september (8 S).
Detta rättelseförfarande har särskild betydelse för rättelse av sädana fel som
kan bli upptäckta genom systemet med röstkort. Röstkort skall sändas ut till alla
i röstlängden upptagna personer en månad före valdagen (7 kap. 2 §). Flöstberättigad
som inte fär röstkort blir därigenom upplyst om att något fd föreligger i hans
fall och kan allt efter felets beskaffenhet antingen begära duplettröstkort hos
lokala skattemyndigheten eller hos länsstyrelsen ansöka om rättelse i längden.
2.7.2
Indirekta val
De
valbarhetsregler som enligt det föregående gäller för de beslutande församlingarna
är enligt 32 och 45 §tj KL, 31, 47 och 51 ijij KLS samt 43 och 54 fji; LL
tillämpliga också på kommunstyrelsen, förvaltningsutskottet och de fakultativa
nämnderna. Detsamma gäller - på grund av hänvisningar i specialförfattningarna
- i fråga om de spedalreglerade nämnderna.
Fullmäktigförsamlingarnas
val av ledamöter och suppleanter i kommunstyrelsen och övriga nämnder kan ske
antingen enligt majoritetsprincipen eller proportionellt.
Bestämmelserna
om proportionellt val för utseende av ledamöter i kommunala nämnder finns i 22
ij KL, 23 ij KLS och 32 ij LL. Proportionellt val skall tillämpas, om det
begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal vilket erhålls, om
samtliga väljandes antal delas med det antal personer som valet avser, ökat med
1. Principen är atl en grupp som är tillräckligt
Prop.
1975/76:23 42
stor
för att ha chans att få ett mandat vid proportionell fördelning skall kunna
genomdriva atl valet görs proporiionellt. Om yrkande om proportionellt val har
framställts, skall valet omfatta samtliga platser som vid tillfället skall
besättas. Beslämmelserna är tillämpliga på val av kommunstyrelsen och de s. k.
fakultativa - frivilliga - nämnderna samt på bl. a. val av revisorer och
revisorssuppleanter. För Stockholm gäller dock att varken borgarrådsberedningen
eller de fakultativa nämnderna omfattas av bestämmelsen om proportionella val.
Spedalreglerade nämnder på vilka bestämmelserna är tillämpliga är bl. a.
skolstyrelse, socialnämnd, barnavårdsnämnd, byggnadsnämnd, civilförsvarsnämnd,
familjebidragsnämnd och arbetslöshetsnämnd, men däremot inte nykterheisnämnd
och hälsovårdsnämnd.
Oavsett
om dessa bestämmelser är tillämpliga eller ej sker valen i de beslutande
kommunala församlingarna vanligen så att man beräknar vilket resultat en
fördelning av mandaten efter den proportionella metoden skulle ge och sedan
håller ett majoritetsval som innebärsamma mandatfördelning. Detta medför att
såväl majoritetspartiet/partierna som minoritetspartiet/partierna i regel är
representerade i kommunstyrelsen och de övriga kommunala nämnderna.
2.7.3
Reglerna i övriga nordiska länder
Organisatoriskt
föreligger betydande överensstämmelse i fråga om kommunala förhållanden i de
nordiska länderna. Likheterna pä detta område är särskilt framträdande mellan
Sverige och Finland, som allflämt har ett gemensamt rättsligt arv pä mänga
områden. Danmark, Finland, Island och Norge har fyraåriga valperioder utan
gemensam valdag. Beträffande rösträtt och valbarhet i kommunala val gäller
följande.
Danmark:
Rösträtt vid allmänna val till kommunalbestyrdserna i primärkommunerna och amtsråden
i amtskommunerna har den som pä valdagen har fyllt eller fyller 20 är, är
dansk medborgare, har fast bostad i kommunen och ej är omyndigförklarad.
Rösträtt ger också valbarhet, dock medför viss grövre brottslighet förlust av
valbarhet.
Finland:
I Finland flnns ingen sekundärkommunal indelning. Rösträtt vid val till de
primärkommunala beslutande församlingarna tillkommer var och en som vid
valårets ingång var medlem av kommunen, hade fyllt minst 18 år och under
valåret hade mantalsskrivits eller bort mantalsskrivas i kommunen. Rösträtt
tillkommer inte utlänning och inte heller den som har gjort sig skyldig till
visst brott mot valförfarandet. Omyndigförklaring utgör inle hinder för
rösträtt. Rösträtt ger också valbarhet.
Island:
Rösträtt och valbarhet vid val till kommunalbestyrelserna i de isländska
primär- och sekundärkommunerna tillkommer den som har fyllt 20 är på valdagen,
är isländsk medborgare eller åtnjuter samma rätt som isländska medborgare
(danskar som har bott på Island sedan är 1946), är
Prop.
1975/76:23 43
bosatt
i kommunen och inte är omyndigförklarad.
Norge:
Rösträtt vid kommunala val har varje norsk medborgare som bor i kommunen och
kommer att ha fyllt 20 år vid utgången av valåret, om han inte har frändömts
rösträtten, gätt i främmande makts flänst utan regeringens samtycke eller är
omyndigförklarad. Rösträtt ger valbarhet.
2.8
Kyrkobokföring och mantalsskrivning
Registreringen
av den i Sverige bosatta befolkningen - folkbokföringen - sker dels fortlöpande
hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för varje församling
(kyrkobokföring), dels årligen hos lokal skattemyndighet i mantalslängder för
varje kommun (mantalsskrivning) (1 ij folkbokföringsförordningen, 1967:198). 1
Stockholm och Göteborg är det den lokala skattemyndigheten som ombesörjer
kyrkobokföringen.
Vafle
person skall kyrkobokföras i den församling och på den fastighet där han är
bosatt (11 §). Förordningen anger inte några tidsgränser för när en vistelse
skall anses hemvistgrundande och föranleda kyrkobokföring. I praxis torde anses
att en vistelse av minst tre månaders varaktighet normalt innebär bosättning
som skall medföra kyrkobokföring, men vistelsens längd utgör bara ett moment av
flera tänkbara för prövningen.
För
flyttande mellan de nordiska länderna gäller särskilda bestämmelser enligt en internordisk
överenskommelse och kungörelsen (1969:403) om folkbokföring vid internordisk fiyttning.
Systemet bygger på att en person inte anses som utfiyttad från ett land utan
att han har registrerats som infiyttad i det andra landet. Förfarandet
möjliggörs genom utväxling av Hyttnings-betyg och fiyttningsbevis. Enligt
överenskommelsen är det inflyttningslan-det som avgör om flyttning har skett
och dess beslut blir sålunda automatiskt avgörande för personens avregistrering
i utflyttningslandet. Inte heller när del gäller nordiska medborgare som
invandrar lill Sverige finns några fasta lidsgränser för hur lång den avsedda
vistelsen här skall vara för att medföra kyrkobokföring. I huvudsak tillämpas
motsvarande regler som vid fiyttning rnellan församlingar i Sverige.
Trots
möjligheterna till kontroll av icke anmäld in- och utvandring kan del inle
undvikas all en viss eftersläpning förekommer mellan den faktiska flyttningen
och den genom kyrkobokföringen registrerade bosättningen. Utlänningar kan inte
alltid antas känna till skyldigheten att anmäla in- och utvandring och det kan alltså
dröja innan en flyttning kommer till myndigheternas kännedom. Några säkra
uppgifter om storleken och omfattningen av denna eftersläpning finns inie.
Utöver
registrerad bosättning genom införing i kyrkoböcker finns en länsregistrering.
Denna består av länsvis förda magnetband över den kyrkobokförda befolkningen i
länet. Länsstyrelsen för även läsbara register med motsvarande innehåll på s.
k. personavier. Uppdatering av dessa register sker vafle vecka och grundas på
bl. a. avisering från pastorsämbetena om
Prop.
1975/76:23 44
t.
ex. in- och utvandring.
Mantalsskrivning
innebär att en persons legala hemvist bestäms för ett helt kalenderår,
mantalsåret, och grundas på bosättningen (i praktiken kyrkobokföringen) den 1
november året före mantalsäret. Flyttning som sker efter den 1 november
påverkar inte matalsskrivningen. Mantalsskrivningen har flera betydelsefulla
rättsverkningar och avgör bl. a. i vilken kommun och församling kommunalskatt
och församlingsskatt skall erläggas. Mantalsskrivningen förrättas av lokal
skattemyndighet.
2.9
Församlingarna
2.9.1
Medlemskap i svenska kyrkan m. m.
De
grundläggande rättigheterna beträffande religionsutövning behandlas i religionsfrihetslagen
(1951:680). Här slås fast inte bara den enskildes rätt att fritt utöva sin
religion utan även olika trossamfunds rätt att fritt verka i det svenska
samhället. Lagen är grundad på principen om statens neutralitet i förhållande till
den enskilde medborgarens troslillhörighel och de religiösa samfundens
verksamhet.
Svenska
kyrkan, som är evangelisk-luthersk, betraktas som ett trossamfund men har i
motsats till alla övriga trossamfund en offentligrättslig ställning i det
svenska samhället.
Religionsfrihetslagen
reglerar också frågan om medlemskap i svenska kyrkan. Medlem i svenska kyrkan
kan endast den vara som är svensk medborgare eller är bosatt i Sverige (6 ij).
Den som förvärvar svenskt medborgarskap och inte tillhör svenska kyrkan skall
utan särskild ansökan anses upptagen i kyrkan, om han är evangelisk-luthersk trosbekännare.
Detta automatiska medlemsskap inträder dock inte, om han hos pastor i den församling
där han är kyrkobokförd har anmält att han inte vill inträda i kyrkan (9§).
Om
här bosatt utlänning vill vinna inträde i svenska kyrkan, skall han göra
ansökan hos pastor i den församling där han är kyrkobokförd. Visar sökanden att
han är döpt i svenska kyrkans ordning eller att han tillhör annat evangeliskt-lutherskt
trossamfund, skall han tas upp i kyrkan. Detsamma skall också gälla, om
sökanden har fått den undervisning i kyrkans lära som med hänsyn till hans
ålder och övriga omständigheter bör fordras och inför pastor avger muntlig
försäkran alt ansökningen är grundad på allvarliga religiösa skäl (10 ij). Om
medlem av svenska kyrkan inte längre vill tillhöra kyrkan, skall han göra
anmälan om utträde hos pastor i den församling där han är kyrkobokförd (11 ij).
Ca
95 % av Sveriges befolkning tillhör svenska kyrkan. Svenska kyrkan är den
största invandrarkyrkan i Sverige. Ca 180 000 av de omkring 400 000 utländska
medborgarna i Sverige är sålunda medlemmar i kyrkan. Av de finska, norska och
danska invandrarna i Sverige är ungefär två tredjedelar
Prop.
1975/76:23 45
medlemmar
i svenska kyrkan. Finländarna är den största gruppen invandrare inom kyrkan.
Medlem
av svenska kyrkan har att betala församlingsskatt till församling och pastorat
eller annan samfällighet. Denna skatl utgår, liksom skatt till de borgerliga
kommunerna, i procent av beskattningsbar inkomst. Den som inte är medlem av
kyrkan betalar i församlingsskatt 30 % av vad som utgår för medlem (lagen,
1951:691, om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska
kyrkan).
2.9.2
Svenska kyrkans organisation in. in.
Svenska
kyrkans basorganisation - försannlingarna - regleras väsentligen i LFS. Med
denna lag är de kyrkliga kommunerna (församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter)
underkastade en reglering som i både materiellt och formellt hänseende nära
stämmer överens med den reglering som gäller för kommunerna enligt KL. Svenska
kyrkan kan sägas vara organiserad pä tre nivåer, den lokala, deti regionala
och den nationella.
Den
1 januari 1973 omfattade svenska kyrkan på lokalplanet 2 563 församlingar som
territoriellt täckte hela landet. Av dessa hade 1 822 mindre än 2 000 invånare.
Vid sidan härav fanns fem icke-territoriella församlingar och sju
utlandsförsamlingar. Församlings beslutanderätt utövas av kyrkofullmäktige
eller - i en del mindre församlingar - på kyrkostämman. Förvaltning och verkslällighel
ankommer på församlingens kyrkoråd och övriga nämnder.
Bestämmelser om val av
kyrkofullmäktige och suppleanter finns i 9 och 34 ij iJ LFS samt i lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigval. Allmänna val av kyrkofullmäktige och
suppleanter äger rum tredje söndagen i oktober vart tredje år (nästa gång år
1976). Rösträtt vid dessa val och på kyrkostämma tillkommer vafle inom
församlingen kyrkobokförd svensk medborgare, som är medlem av svenska kyrkan
och har uppnått 18 års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av
domstol har dock inte rösträtt (9 och 34 §§ LFS). Valorganisationen för kyrkofullmäktigvalen
är densamma som för de borgerliga valen och lagen om kyrkofullmäktigval
hänvisar i stor. utsträckning till vallagen. Den lokala allmänpolitiska
strukturen återspeglas ofta i sammansättningen av kyrkofullmäktige.
Valdeltagandet vid val av kyrkofullmäktige är vanligtvis mycket lågt.
Kyrkoherden
är självskriven ledamot av kyrkorådet. Övriga ledamöter av kyrkorådet väljs av
kyrkofullmäktige (eller kyrkostämman där sädan förekommer). Valbar är endast
den som är valbar till kyrkofullmäktige.
Församlingsmedlem
som inte är svensk medborgare saknar såväl rösträtt som valbarhet vid nu nämnda
val.
LFS
ger de icke-territoriella församlingarna en särställning. Beträffande sådana församlingar
skall LFS gälla i tillämpliga delar men om församlingen så beslutar skall i
stället gälla den ordning som tidigare har tillämpats. Nu-
Prop.
1975/76:23 46
mera
finns det fem icke-territoriella församlingar i Sverige: finska församlingen i
Stockholm, tyska församlingen i Stockholm, tyska församlingen i Göteborg,
hovförsamlingen samt amiralitetsförsamlingen i Kariskrona. I dessa församlingar
råder varierande rättsliga förhållanden. Bestämmelser om kyrkobokföring finns i
förordningen (1910:103)angående behörighet atl kyrkobokföras i icke-territoriell
församling av svenska kyrkan.
1
hovförsamlingen och amiralitetsförsamlingen skall kyrkobokföras vissa personkategorier
som anges i förordningen. 1 de nationella församlingarna skall enligt 4 §
förordningen kyrkobokföras de som enligt särskilda föreskrifter är medlemmar
av dessa församlingar. De nationella församlingarna har genom särskilda beslut
helt eller delvis ställt sig utanför LFS. För den som inte är svensk medborgare
gäller som särskild förutsättning för rösträtt och valbarhet i finska
församlingen atl han har bott i Sverige i tre är och i de tyska församlingarna
att han har varit medlem i församlingen ett år.
Gränserna
för församlingarnas kompetens bestäms av föreskriften att församling själv fär
värda sina angelägenheter (2 § LFS). Härmed avses anskaffande av och vård om
kyrka, begravningsplats, församlingshus, flän-stebosläder och annan för
kyrkligt ändamål avsedd egendom, åtgärder till främjande av gudsflänstliv och
kyrklig förkunnelse i övrigt samt av kristen verksamhet bland barn och ungdom, åldersstigna,
sjuka och andra som är i behov av omvårdnad samt avlöningsförmåner åt präst,
kyrkomusiker och annan personal. För dessa ändamål får församlingen ta ut skatt
och använda sina ekonomiska resurser i övrigt.
I
många fall beflänas tvä eller fiera mindre församlingar av samme pastor (kyrkoherde).
Tillsammans bildar de då ett pastorat. Större församlingar utgör egna pastorat.
Genom kyrkofonden sker viss uflämning mellan pastorat med olika ekonomisk
bärkraft. Denna uflämning avser dock endast pastoratens kostnader för avlöning
av präster och kyrkomusiker. Andra kyrkliga kostnader, såsom pastoratets
underhåll av löneboställen eller församlings underhåll av kyrkobyggnaden och
utgifter för olika församlingsaktiviteter, bärs i princip av varje pastorat
resp. församling för sig. En mera jämn fördelning även av sådana kostnader är
möjlig genom att man bildar kyrkliga samfälligheter. 1 en dylik samfällighet
delas utgifterna lika. Den mest betydelsefulla ekonomiska uflämningen sker
emellertid genom statliga skat-teuflämningsbidrag som utgår till församlingar,
pastorat och samfälligheter.
Sverige
är indelat i 13 stift. Dessa ar svenska kyrkans regionala enheter. Ledningen
och tillsynen av kyrkans verksamhet utövas av biskopen och domkapitlet. De
regionala organens ställning är fastlagd i bl. a. lagen (1936:567) om
domkapitel och domkapitlens verksamhet flnansieras av staten. Ledamot i
domkapitel skall vara svensk medborgare (8 ij).
Det
är främst på den nationella nivån som svenska kyrkan framstår som en
statskyrka. För stiftande av kyrkolag fordras enligt övergångsbestämmelserna till
RF beslut av bäde riksdag och kyrkomöte. Viktiga lagar om kyrkans verksamhet
kan dock stiftas ulan medverkan av kyrkomötet. Ett
Prop.
1975/76:23 47
exempel
pä detta är LFS som enligt äldre grundlagsterminologi är av kommunallags
natur. Kyrkomötet består av samtliga 13 biskopar, 26 prästeriiga ombud som är
valda av stiftens präster samt 57 lekmannaombud som är valda av elektorer vilka
i sin tur har valts av kyrkofullmäktige.
Ärenden
som rör den offentligrätlsligt reglerade delen av kyrkans verksamhet handläggs
av regeringen och en rad centrala statliga myndigheler, bl. a. kammarkollegiet,
riksantikvarieämbetet, riksskatteverket, statens avtalsverk och statens
personalpensionsverk. Någon särskild central förvaltningsmyndighet för
kyrkliga frågor flnns sålunda inte. För den icke lagreglerade verksamheten på
riksplanet finns fyra centrala kyrkliga styrelser. Ordinarie prästeriiga flänster
i territoriellt pastorat- tillsätts enligt lagen (1957:577) om prästval i regel
genom val inom pastoratet. Pä grund av 1809 års regeringsforms krav på svenskt
medborgarskap för statlig fullmaktsflänst har som elt av flera valbarhetskrav
tidigare ansetts gälla att präst skall vara svensk medborgare. Enligt RF finns
inte något sådant krav.
Var
tredje gång kyrkoherde- och komministerflänst är ledig tillsätts flänsten av
regeringen resp. domkapitlet utan föregående val. Rösträtt vid prästval tillkommer
den som har rösträtt pä kyrkostämma i församling inom pastoratet. Utlänning
får alltså inte delta i prästval.
2.9.3 Kyrkomötets
inställning lill rösträttsfrågan
Vid
1970 års kyrkomöte hemställdes i motion nr 48 att kyrkomötet mätte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag i syfte att bereda sådana
medlemmar av svenska kyrkan som inle är svenska medborgare rösträtt vid
kyrkliga val enligt samma grunder som gäller för svenska medborgare. Utskottet
(särskilda utskottet, betänkande nr 2) hemställde om bifall till motionen och
kyrkomötet beslutade i enlighet härmed (kskr 1970:7).
Genom
beslut den 26 april 1972 lämnade Kungl. Maj:i framställningen utan åtgärd.
2.9.4 Förhållandena
i övriga nordiska länder
Ett
statskyrkosystem med kyrkliga kommuner av ungefär samma slag som i Sverige
finns också i de övriga nordiska länderna.
Vid
kyrkokommunala val i Danmark gäller, förutom krav på medlemskap i folkekirken,
samma rösträtts- och valbarhetsregler som vid borgeriigt kommunala val.
Rösträtt och valbarhet tillkommer dock även den som är omyndigförklarad och
även utlänning, under förutsättning alt han sedan minsl ett år är bosatt i
Danmark. Motsvarande bestämmelser torde gälla i Island.
1
Finland gäller att utlänning efter ansökan kan bli medlem i evangeliskluthersk
församling på grund av sin trosbekännelse. Med medlemskapet anses följa
rösträtt i samtliga församlingsval och valbarhet till förtroendeuppdrag under
samma förutsättningar som gäller för finsk medborgare. I grekisk-
Prop. 1975/76:23 48
ortodoxa
församlingar i Finland har endast finska medborgare rösträtt. Vid kyrkokommunala
val i Finland gäller, i motsats till vid borgerliga kommunala val, dels att
omyndigförklarad saknar rösträtt och dels att endast den som har uppnått 25 års
ålder är valbar.
1
Norge är utlänning likställd med landels egna medborgare i fråga om rösträtt
och valbarhet vid kyrkokommunala val.
2.10
Reformens inverkan på invandrares utländska medborgarskap
I
Amerikas förenta stater fanns tidigare en lagregel som föreskrev att amerikansk
medborgare föriorade sitt amerikanska medborgarskap, om han röstade i ett
allmänt politiskt val i ett främmande land (Immigration and Nationality Act, Section
349 a 5). Lagrummet har emellertid utgått, sedan landets högsta domstol i ett
avgörande är 1967 funnit alt det var oförenligt med konstitutionen.
Frän
de svenska ambassaderna i Jugoslavien, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland,
Italien, Storbritannien, Polen, Turkiet, Ungern, Österrike, Tjeckoslovakien,
Spanien, Nederiänderna, Schweiz, Frankrike och Portugal har inhämtats att det i
dessa länder inte finns några lagbestämmelser om förlust av medborgarskap vid
deltagande i kommunalval i annat land. Några sådana bestämmelser finns inte
heller i de nordiska länderna.
De
nu nämnda länderna svarar för ca 95 96 av invandrarna i Sverige.
Prop. 1975/76:23 49
3 Rösträttsutredningen
3.1
Kommunal rösträtt för Invandrare
Som
bakgrund för sina överväganden tar rösträltsutredningen upp invandrarnas
faktiska och rättsliga ställning i det svenska samhället. De viktigaste
komponenterna i denna bakgrund är - säger utredningen sammanfattningsvis - den
varaktiga närvaron i vårt land av ett betydande antal invandrare, det svenska
samhällets ansvar för invandrarna och den svenska rättsutvecklingen som i stort
sett utan meningsskiljaktigheter gradvis har åstadkommit en långtgående
rättslikhet mellan alla här bosatta, oavsett nationalitet. Utredningen pekar i
detta sammanhang på att invandrarna redan nu barett visst indirekt politiskt infiytande.
De kan verka inom de svenska politiska partierna som partimedlemmar eller inom
egna organisationer av politisk natur. I de svenska folkrörelserna kan
invandrarna på samma sätt som svenska medborgare medverka i den
opinionsbildning i politiska och ideella frågor som äger rum där. Genom sitt av
medborgarskap oberoende medlemskap i arbetsmarknadens organisationer kan
invandrarna dels utöva det infiytande på arbetsplatsen som den svenska
arbetsrätten tillerkänner de anställda, dels indirekt påverka kommunal- och
rikspolitiken.
Utredningen
tar härefter upp till diskussion del nuvarande sambandet mellan rösträtt och
medborgarskap. I en värld som är indelad i självständiga stater är det enligl
utredningen naturiigt alt - i enlighet med vad som med vissa undantag gäller i alla
länder - som en principiell förutsättning för rätten till ett direkt politiskt
inflytande över samhällsutvecklingen i vårt land kräva den anknytning lill
landet som ligger i svenskt medborgarskap. Undantag från den principen bör
enligt utredningens mening inte ske utan vägande skäl. Med hänsyn till det
stora antalet invandrare i vårt land och det erkännande som vi efter hand har
gett åt bosättningen som grundläggande förutsättning föroffentligrättsligt
reglerade rättigheter och förmåner ligger det emellertid enligt utredningens
mening nära lill hands att nu införa någon form av direkt offentligrätlsligt
politiskt inflytande för invandrare.
Utredningen
framhåller att invandrarna genom sina arbetsinsatser samt genom att betala
skatter och avgifter verksamt bidrar till den svenska välståndsutvecklingen.
Bortsett från skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilförsvarsplikt är de
invandrare som inte är svenska medborgare underkastade samma skyldigheter som
landets övriga invånare. Många invandrare, även sädana som av olika skäl avstår
från att söka svenskt medborgarskap, blir varaktigt bosatta här. De förvärvar
härigenom, anser utredningen, en sådan anknytning till landet och en sådan
kännedom om samhällsförhållandena här att de skulle vara väl i stånd att utöva
ett direkt politiskt inflytande. Samtidigt får de, säger utredningen, samma
intresse och behov som infödda och naturaliserade svenska medborgare av att
genom ett sådant infiytande påverka särskilt förhållandena på den ort där de
bor och arbetar.
4 Riksdagen 1975/76:23. I saml. Nr 23
Prop.
1975/76:23 50
Utredningen
tar särskilt upp frågan om en avkortning av kvalifikationstiden för erhållande
av svenskt medborgarskap och anför att en sådan förändring inte medför någon
tillfredsställande lösning av frågan om politiskt infiytande för invandrarna.
Många invandrare avstår från atl söka svenskt medborgarskap, fastän de skulle
kunna påräkna bifall till en sådan ansökan. Anledningarna till detta är av
mycket skiftande slag, säger utredningen. Förvärv av svenskt medborgarskap
innebär vanligen förlust av det ursprungliga medborgarskapet och kan därför av
bäde känslomässiga och sakliga skäl framstå som ett mycket allvarligt steg,
vars verkningar är svåra att överblicka. Det är naturligt att ett byte av
medborgarskap framstår som en ingripande åtgärd för en invandrare som
visserligen ämnar stanna här i landet under avsevärd tid men som räknar med
eller hoppas på att i framtiden kunna återvända till hemlandet. För många
invandrare kan det också när de har vistats fiera år i SVerige framstå som
ovisst om de kommer att förbli här, flytta hem eller flytta till ett annat
land. Vidare har invandraren enligt utredningens mening i allmänhet knappast
någon påtaglig olägenhet av atl inte vara svensk medborgare. 1 det dagliga
livet framstår rättigheterna och skyldigheterna som i stort sett oberoende av
nationaliteten. De svårigheter som invandraren kan möta i sitt vardagsliv är inte
av den arten att de kan övervinnas genom förvärv av svenskt medborgarskap.
Utredningen
anmärker i detta sammanhang atl några av de centraleuropeiska invandrariänderna
har anordnat olika slag av rådgivande invand-rarorgan. Värdet av sådana organ
har emellertid varit omstritt. Något politiskt inflytande i verklig bemärkelse
kan, säger utredningen, knappast utövas enbart genom yttrande- eller samrädsrätt.
Sådant inflytande uppnäs bäst genom ett på rösträtt grundat aktivt infiytande i
samhället.
1
ett avsnitt om särskilda skäl forell kommunalpolitiskt infiytande framhåller
utredningen att utlandssvenskarna har rösträtt vid val till riksdagen inom fem
år från utfiytiningen frän Sverige, att Finland nyligen har berett utlandsfinländarna
en till tiden obegränsad rösträtt vid riksval i hemlandet, att Norge har gett
rösträtt i riksval åt sina utomlands bosatta medborgare inom en bortovarolid av
tio år samt att Italien erbjuder ett exempel på en liknande utveckling bland de
centraleuropeiska länderna. Utredningen anser sig kunna skönja ett
internationellt mönster för migranternas politiska rättigheter, som innebär att
migranterna skulle få behålla sina rikspolitiska rättigheter i hemlandet och
förvärva lokal- och regionalpolitiska rättigheter i värdlandet. Utredningen noteraremdlertid
samtidigt att del finns ett förslag i Norge om att den rösträtt i riksval som
utomlands bosatta norrmän nu har skall utvidgas till att gälla också kommunala
val.
Ett
tungt vägande argument för ett kommunalpolitiskt infiytande anser sig
utredningen finna i invandrarnas speciella situaflon och de skyldigheter som
kommunerna har mot kommuninvånarna oavsett nationalitet. Utredningen pekar här
på invandrarulredningens iakttagelser och förslag om åtgärder för invandrarna
i fråga om bostadsförsöflning, socialvård, kultur-
Prop.
1975/76:23 51
politik,
utbildning och samhällsinformation Det är här, säger utredningen, fråga om
behov som kräver särskilda insatser från just kommunernas sida. Över huvud
taget synes de åtgärder som behövs för att förbättra invandrarnas situation
vara av sådant slag att de främst bör ankomma på kommunerna.
Eu
direkt kommunalpolitiskt inflytande för invandrarna skulle enligl utredningens
mening vara ägnat att stimulera del lokala samhällets ansträngningar att
motverka invandrarnas svårigheter på olika områden. Ett sådant inflytande
skulle också vara ägnat att stärka invandrarnas självkänsla och främja deras
solidaritet med det svenska samhället. I detta sammanhang erinrar utredningen
om att den största delen av invandrarnas ekonomiska prestationer till samhället
i allmänhet går till kommunen i form av skatter och kommunala avgifter. De
gynnsamma effekterna av ett ökat politiskt inflytande för invandrarna kan
emellertid inte fullt ut bevisas. 1 detta avseende hänvisar utredningen till
att det folkliga politiska inflytandet allmänt betraktas som det demokratiska
samhällets yttersta garant för ett rättvist och riktigt förhållande mellan
samhället och de enskilda.
Andra
särskilda omständigheter som stöder tanken på ett direkt kommunalpolitiskt
inflytande anser sig utredningen finna på kommunalrättens område. Utredningen
erinrar om att en utlänning kan vara medlem av kommun under samma
förutsättningar som en svensk medborgare och att kommunallagen (1953:753,
omtryckt 1969:765) (KL) - bortsett frän rösträtt och valbarhet - inte heller i
övrigt gör någon skillnad mellan svenskar och utlänningar. Utredningen säger
också att den likställighetsprincip som enligt bestämmelserna i 76 § KL gäller
för kommunmedlemmarna oavsett nationalitet även har upprätthållits i många
specialförfattningar som finns för särskilda kommunala verksamhetsområden som bostadsförsöflning,
skolväsende, barnavård, nykterhetsvård etc. Utredningen pekar i detta sammanhang
också på att tillämpningen av de förhållandevis fåtaliga svenska författningar
som särbehandlar utlänningar genomgående ankommer på statliga myndigheler. Uiredningen
säger sammanfattningsvis att KLdler annan lagstiftning om kommunal verksamhet
på det hela taget inte lämnar något utrymme för favorisering av svenska
medborgare och anför som exempel att det i rättspraxis har slagits fast alt
utlänning i princip inte får ges en i förhållande till svenska medborgare
mindre förmånlig behandling i kommunal bostadskö (regeringsrättens årsbok 1951
ref 43). Elt direkt kommunalpolitiskt inflytande i form av rösträtt för de
invandrare som med någon varaktighet är bosatta i landet skulle enligt
utredningens mening ligga väl i linje med övrig reglering av förhållandel
mellan kommunerna och deras invånare.
1
ett särskilt avsnitt tar utredningen upp skäl mot kommunal rösträtt för icke
svenska medborgare och säger att en av de mera beaktansvärda invändningarna mot
en sådan reform är att kommunerna delar ansvaret med staten för ett stort antal
samhällsuppgifter och att det därför inte finns någon klar gräns mellan kommunala
och statliga angelägenheter. En annan
Prop.
1975/76:23 52
beaklansvärd
invändning är enligt utredningens mening att mänga av de kommunalpolitiska
frågorna är av långsiktig natur och atl de därför bör avgöras av väljare och
förtroendemän som har en mera långsiktig förankring i kommunen än den som
invandrarna i gemen kan ha. Utredningen erinrar dock om att del finns en hög röriighet
i den svenska befolkningen i allmänhet och att det sålunda redan nu är ett
vanligt inslag i de kommunala valen att väljare har att ta ställning till
frågor om exempelvis fysisk planering och turordning för serviceanläggningar
vars slutliga betydelse för honom själv kan vara ytterst tveksam.
1 sin
sammanfattande bedömning av de olika skälen för och emot en reform säger sig
utredningen vara medveten om att en kommunal rösträtt för utlänningar skulle ge
ett inflytande ål dem som sträcker sig något längre än det lokalpolitiska
inflytande i egentlig mening som utredningen har redovisat argument för.
Utredningen anser emellertid alt de skäl som talar för reformen har sådan tyngd
att invändningarna får vika.
Utredningen
föreslär att i Sverige varaktigt bosatta utlänningar får rösträtt vid val av
kommunfullmäktige. Sådan rösträtt föreslås även vid val av landstingsmän.
Utredningen framhåller att landstingskommunerna genom sjukvården, som är den
helt dominerande landstingskommunala uppgiften, tillhandahäller personlig
service av i princip samma slag som t. ex. den kommunala socialvården. Någon
avgörande principiell skillnad föreligger inte mellan uppgiftsfördelningen
staten-landstingskommunerna och uppgiftsfördelningen staten-kommunerna.
Utredningen erinrar också om att några kommuner (Golland, Malmö och Göteborg)
även fullgör landstingskommunala uppgifter och att landstingskommunen i
Stockholms län fullgör en del betydelsefulla primärkommunala uppgifter.
Reformen bör också enligt utredningens mening avse rösträtt vid val av
kyrkofullmäktige och vid prästval. I fräga om de kyrkliga valen gör sig en dd
särskilda skäl gällande. 1 diskussionen om sambandet mellan kyrka och stat har
svenska kyrkans egenskap av trossamfund skjutits i förgrunden. Med detta
synsätt är det enligl utredningens mening svårt alt se något bärande skäl att i
kyrkligt sammanhang göra principiell skillnad mellan församlingsmedlemmar som är
svenska medborgare och församlingsmedlemmar som saknar sådant medborgarskap.
Utredningen erinrar också om att ett enhälligt kyrkomöte har uttalat sig för
alt medlemskap i svenska kyrkan bör medföra rösträtt inom samfundet utan hänsyn
till medborgarskap.
I
enlighet härmed föreslår utredningen ändringar i 6 ij KL, 6 i; KLS och 9 ij LFS.
Rösträtt vid val av landstingsmän tillkommer enligt 7 ij LL var och en som är
röstberättigad vid val av kommunfullmäktige inom landstingskommunen.
Utredningens förslag föranleder därför ingen ändring i LL.
3.2
Särskilda villkor för kommunal rösträtt
Utredningen
tar härefter upp frågan om särskilda villkor fören kommunal rösträtt för
utlänningar. För en sådan rätt bör, säger utredningen, som grund-
Prop.
1975/76:23 53
läggande
villkor gälla samma förutsättningar som nu gäller för svenska medborgares
rösträtt. Till grundförutsättningarna bör sålunda höra att utlänningen bor i
kommunen i den meningen att han är kyrkobokförd där när röstlängden upprättas
och att han har uppnått 18 ärs ålder pä valdagen. Den nuvarande regeln om att
omyndighetsförklaring diskvalificerar för rösträtt bör i princip också gälla
utlänning.
Utredningen
framhåller emellertid att de nämnda grundförutsättningarna inte kan anses
tillräckliga. Rimliga garantier bör skapas för att den utländske väljaren har
vissa inte alltför obetydliga kunskaper i svenska språket, känner till och har
förståelse för svenska förhållanden och har ett naturiigt personligt intresse
inte bara för de alldeles aktuella förhållandena i kommunen utan också för de
mera långsiktiga kommunala angelägenheterna. Utredningen säger alt det finns fiera
tänkbara metoder för att uppnå sådana garantier. Kunskaper i svenska språket
kan exempelvis konstateras genom enklare standardiserade språkprov. Kännedomen
om svenska förhållanden, svensk samhällsorganisation m. m. kan prövas genom
enklare kunskapstesler. Den enskilde invandrarens personliga intresse för
samhällsutvecklingen här kan tänkas bli i någon män prövat genom att man som
villkor för rösträtt kräver särskild ansökan för alt bli upptagen i röstlängd,
en ordning som f n. tilllämpas för utlandssvenskarna. Om sädana och andra mera
individinriktade rösträttsvillkor säger utredningen att de lätt kan uppfattas
som diskriminerande och nedsättande och att de därför bör undvikas.
Utredningen flnner även beaktansvärda administrativa skäl mot individinriktade särvillkor
i sammanhanget. Sädana villkor skulle enligt utredningen göra särskilda manuella
inslag i valförfarandet nödvändiga. Olika avsteg från nuvarande maskinella
rutiner vid folkregistrering och röstlängdsframställning blir kostnadskrävande
och svårhanleriiga frän rättssäkerhetssynpunkt. Utredningen anser att man i
stället bör välja ett generellt och till sin natur objektivt särskilt rekvisit
som pä samma sätt som medborgarskapet lätt låter sig konstateras. Ett lämpligt
sådant rekvisit är enligt utredningens mening viss tids vistelse i landet.
Invandrarna
är, säger utredningen, inte någon enhetlig grupp. Det är också svårt att göra invändningsfria
grupperingar bland dem. I detta sammanhang finner utredningen anledning erinra
om att många av de nordiska invandrarna i Sverige på grund av den nordiska
språkgemenskapen och allt annat som är gemensamt för de nordiska länderna ofla
på kortare tid än invandrare frän andra länder växer in i det svenska
samhällets förhållanden. Det lår samtidigt konstateras att inte ens de nordiska
invandrarna i språkhänseende kan betecknas som någon enhetlig grupp. Mänga av
de finländska invandrarna har sålunda kommit från rent finskspråkiga områden.
Utredningen finner underlaget för en differentierad kvalifikationstid osäkert
och anser det fördelaktigt om man på samma sätt som vid den allmänna
bedömningen av rösträttsfrågan kan anlägga ett enhetligt synsätt på invandrarna
utan av.seende på deras nationalitet. Även administrativa skäl anser utredningen
Prop.
1975/76:23 54
tala
för en sådan ordning. Utredningen förordar därför en enhetlig kvalifikationstid
för alla här bosatta utländska medborgare.
I
fråga om kvalifikationstidens längd pekar uiredningen på några fasta utgångspunkter.
Efter tvä års vistelse i landet kan invandrare från utomnordiskt land få
bosättningstillstånd i Sverige, vilket i fråga om rätten att vistas här ger
ungefär samma ställning som den som invandrare frän de nordiska länderna har.
Från denna utgångspunkt menar utredningen att en vistelsetid av två år kan
sägas utgöra en nedre gräns för kvalifikationstiden. För förvärv av svenskt
medborgarskap finns två olika vistdserekvisit, tre år för medborgare i övriga
nordiska länder och sju år för medborgare i andra länder. Från denna
utgångspunkt menar utredningen att det med visst fog kan hävdas att
kvalifikationstiden inte bör understiga fre är och inte överstiga sju år. Redan
av det skälet att medborgare från de övriga nordiska länderna antalsmässigt
dominerar bland invandrarna anser utredningen att kvalifikationstiden bör vara
väsentligt kortare än sju år. Härför talar också de förslag om förkortade naturalisationstider
som har lagts fram av bl. a. invandrarutredningen liksom samhällets efter hand
mera framgångsrika strävanden att göra invandrarna bekanta med svenska språket
och svenska förhållanden i övrigt. Utredningen framhåller å andra sidan att man
vid bestämmandet av kvalifikationstid mäste beakta att en viss tids vistelse i
landet är en tämligen osäker garanti för att invandraren har förutsättningar
att ta ställning i valet och har en sådan anknytning till landet att det
framstår som motiverat att avsteg görs från kravet pä medborgarskap. Utredningen
anser att tre års kvalifikationstid innebär en rimlig avvägning mellan de olika
synpunkterna på frågan. Något krav på viss tids vistelse i kommunen bör enligt
utredningens mening inte ställas upp.
Med
en treårig kvalifikationstid säger sig utredningen i princip mena en oavbruten
treårig bosättning undertiden närmast före val. Utredningen tilllägger att en
motsvarande anknytning till Sverige i och för sig skulle kunna skapas av ett
flertal kortare vistelser i Sverige eller av en tidigare längre tids vistelse
här. Men särregler av detta slag skulle enligt utredningens bedömande komma
att beröra ett ganska litet antal personer och skulle samtidigt medföra
registreringstekniska komplikationer. Utredningen säger sig därför inte vilja
föreslå några sådana särbestämmelser rörande kvalifikationstiden.
1 en
reservation föreslär ledamöterna Eivor Marklund och Mirko Benko att
kvalifikationstiden begränsas till två år.
Utredningen
tar härefter upp frågan om hur kravet på viss tids vistelse här bör närmare
bestämmas och frågan om vilken metod som bör användas när det gäller atl ta upp
utlänningar i röstlängd. Utredningen säger att det skulle vara fördelaktigt om
man kunde knyta kvalifikationstiden till kyrkobokföringen. Det skulle vara väl
förenligt med den principdiskussion som uiredningen har fört om
kvalifikationstid. En anknytning till kyrkobokföringen skulle emellertid
medföra ett omfattande manuellt förfarande vid
Prop.
1975/76:23 55
upprättande
av röstlängd. Man skulle med denna metod, säger uiredningen, knappast kunna
undvika ett system med enskilda ansökningar. Olägenheterna med ett sådant
system finner utredningen så stora att systemet inte bör komma i fråga.
Utredningen väljer i stället den närmare bestämningen av kvalifikationstiden atl
invandraren skall vara mantalsskriven i Sverige för valåret och ha varit
mantalsskriven här för de tvä närmast föregående åren. Om denna bestämning
säger utredningen att den är väl förenlig med ADB-tekniken vid
röstlängdsframställning och att bestämningen innebär alt sä gott som samtliga
röstberättigade utlänningar vid valtillfället har bott i Sverige oavbrutet
under de tre åren närmast före valet. Bestämningen medger vissa avbrott i
vistelsen i Sverige men detta är enligt utredningens mening inte någon nackdel
av avgörande betydelse.
1
enlighet med det anförda föreslår utredningen att det i 6 ij KL och 6 § KLS som
förutsättning för utlännings rösträtt anges att han skall vara mantalsskriven i
Sverige för valåret och ha varit mantalsskriven här för de tvä närmast
föregående åren. Utredningens förslag lill ändring i 4 kap 2 § vallagen innebär
följande. Även utlänning skall tas upp i röstlängd. Därvid skall antecknas att
rösträtt inte föreligger vid val till riksdagen. För utlänning som inte enligt
länsstyrelsens register har tagits upp i stomme till mantalslängd för det år
röstlängden upprättas och för de två närmast föregående åren antecknas att
rösträtt inte föreligger vid val av landstingsmän och fullmäktige.
I
fräga om rösträtt i kyrkliga val kan enligt utredningens mening kvalifikationslid
avvaras. Församlingarnas offentligrättsiiga befogenheter är enligt
utredningens bedömning ganska begränsade. Utländsk medborgare med evangelisk-luthersk
trosbekännelse kan bli medlem i svenska kyrkan så snart han har bosatt sig här.
I andra samfund och i enskilda organisationer torde någon kvalifikationstid för
utlänning som vinner medlemskap knappast förekomma. Frän religiös synpunkt kan
det te sig främmande att ställa upp särskilda restriktioner för vissa
samfundsmedlemmars rätt att medverka i församlingens beslutsprocess.
Utredningen påpekar att den svenska kyrkan är den evangelisk-lutherska
folkkyrkan inom svenskt territorium. Att en luthersk trosbekännare från ett
annat land, som under vistelse här ansluter sig till vär lutherska kyrka och
tillhör den lokala församlingen pä sin vistelseort, inte förrän efter viss tid
skulle lå delta i församlingens beslut och rådslag kan från internationell
ekumenisk synpunkt vara otillfredsställande. Tvärtom, säger utredningen, torde
svenska kyrkan kunna tillföras värdefulla impulser genom medlemmar med
erfarenhet från andra lutherska kyrkor. Med hänsyn till detta och till att ett
graderat medlemskap inom ett trossamfund framstår som olämpligt finns det
enligt utredningen mening inte anledning att ställa upp någon särskild
kvalifikationstid för rösträtt vid kyrkliga val. Utredningen föreslär sålunda
att rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och vid prästval skall tillkomma den
som bortsett från kravet på svenskt medborgarskap uppfyller de förutsättningar
för rösträtt som gäller för svensk medborgare.
Prop.
1975/76:23 56
3.3
Valbarhet
Enligt
utredningen är det generellt sett en naturiig ordning alt rösträtt och
valbarhet följs åt i den meningen att valbarhet föreligger på samma grundersom
rösträtt Det naturliga sambandet mellan rösträtt och valbarhet grundas inle på atl
utövning av rösträtt och utövning av ett förtroendeuppdrag skulle kunna
jämställas. Självfallet ställer förtroendeuppdraget betydligt större krav på
sin utövare än rösträtten. Oavsett om en kommunal rösträtt förbehålls svenska
medborgare eller erkänns för alla här varaktigt bosatta personer förhåller det
sig enligt utredningen så att endast en del av väljarna har personliga
förutsättningar att fullgöra uppdrag som ledamöter i kommunala organ. Ett
betydande antal väljare är exempelvis på grund av ålder, sjukdom eller av andra
jämförbara individuella skäl helt oförmögna att inneha ett förtroendeuppdrag,
fastän de formellt är valbara. Den nuvarande frånvaron av särskilda
begränsningar i valbarheten bygger alltså inte, säger utredningen, på någon
föreställning om att varje väljare skulle vara lämplig som kommunal förtroendeman
utan beror i stället på en tillit till de politiska urvalsfunklionerna och en
övertygelse att det fria politiska urvalssyslemet i princip är överlägset det
urvalssystem som till äventyrs skulle kunna skapas genom legala restriktioner
för valbarhet.
Fastän
frågan om valbarhet delvis är av samma art beträffande svenska medborgare som
beträffande utlänningar, som sedan en följd av år bor i Sverige, flnns det
enligt utredningens mening utrymme för särskilda överväganden rörande
utlännings valbarhet. En viktig utgångspunkt för dessa överväganden anser
utredningen vara de liberala regler som fr. o. m. nya regeringsformens
ikraftträdande den 1 januari 1975 gäller om utlännings tillträde till flänster
hos staten och kommunerna (en redogörelse för dessa bestämmelser finns i
avsnitt 2.5.6).
Utredningen
anför att frågan om valbarhet för utlänningar till kommunala förtroendeuppdrag
bör övervägas särskilt beiräffande sådana uppdrag som kan medföra kännedom om
förhållanden av betydelse för rikets säkerhet eller innebära deltagande i
beslut som pä ett ingripande sätt berör enskilds rättsliga ställning.
Uiredningen
lar upp kommunernas insatser inom civilförsvaret och framhåller alt dessa
insatser är etl led i landets totalförsvar. Det kan med visst fog hävdas, säger
uiredningen, att inte ens utlänningar som har bott längre lid i Sverige borde lå
ta befattning med civilförsvarsuppgifter i egenskap av ledamöter i beslutande
eller förvaltande kommunala organ. De skäl som talar för en sådan ståndpunkt är
främst alt de militära och civila aktiviteter som sätts in när landets
nationella självständighet är i fara enligt gällande regler i princip handhas
endast av landets egna medborgare. Utlänning har sålunda varken skyldighet
eller rätt att delta i landets militära försvar. I fråga om civilförsvar kan
utländska medborgare med civilförsvarsplikt f n. endasi åläggas delta i visst
verksskydd. För en mindre restriktiv syn på invandrares deltagande i kommunala
civilförsvarsangelägenheter talar enligt
Prop.
1975/76:23 57
utredningens
mening ä andra sidan det förhällandet att verksamheten är av intresse för hela
civilbefolkningen i kommunen och trots sitt samband med det aktiva militära
försvaret väsentligen är av civil natur. Här bosatta utlänningar har, säger
utredningen, i krigsfara eller krig på samma sätt som landets egna medborgare
ett intresse av det väsentligen vapenfria skydd för hem och familj på \ 4ilket de kommunala
insatserna inom civilförsvaret är inriktade. Härtill kommer, säger utredningen,
att civiiförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1975:712)ger regeringen befogenhet
att ålägga utlänningar lika vittgående civilförsvarsplikter som ordinärt
åvilar svenska medborgare. Det är inte osannolikt, anser utredningen, att
beslut i den riktningen kan bli nödvändiga i händelse av krig eller krigsfara.
Utredningen
tar också upp den kommunala beredskapen och framhåller att det enligt
beredskapslagstiftningen åligger kommun och landstingskommun att utarbeta och
upprätthålla planer för den civila kommunala verksamheten i händelse av krig
eller krigsfara. Detta är också, säger utredningen, en kommunal verksamhet som
med hänsyn till sitt samband med totalförsvaret kunde sägas vara en
angelägenhet som exklusivt borde ankomma på svenska medborgare. Men även här
finns enligt utredningens mening skäl som talar för en annan bedömning. Hela
civilbefolkningen i kommunen barett intresse av den kommunala beredskapsplaneringen
vars huvudsakliga syfte är att garantera fortsatt kommunal verksamhet i rimlig
omfattning även vid utrymning och andra av krig eller krigsfara föranledda
utomordentliga förhållanden.
Härtill
kommer, säger utredningen till sist, att frågor som rör totalförsvaret inte
handläggs uteslutande inom sådana spedalreglerade nämnder som civilförsvarsnämnd
och beredskapsnämnd. Sådana ärenden kan också förekomma i andra nämnder och i
den beslutande församlingen. Kommunerna behöver inte heller inrätta särskilda
nämnder för dessa ändamål. Om särskild nämnd inte inrättas, skall
kommunstyrelsen vara civilförsvarsnämnd resp. beredskapsnämnd men kommunen kan
också anförtro uppgiften åt annan kommunal nämnd.
Utredningen
säger sig för sin del inte finna tillräckliga skäl att utesluta invandrarna
från att delta i handläggningen av de totalförsvarsfrågor som nu har berörts.
De speciella säkerhets- och försvarsproblem som i händelse av krig eller
krigsfara kan alstras av invandrarna i landet och de lojalitetskonflikter som
då kan tänkas uppkomma flr enligt utredningens mening lösas frän andra
utgångspunkter än de som utredningens uppdrag erbjuder.
Utredningen
för härefter över valbarhetsdiskussionen till övriga spe-ciallagsreglerade
kommunala nämnder och säger att dessa nämnder tämligen ofta kan ha alt fatta
beslut som på ett ingripandesätt berör enskildas rättsliga ställning. Det
gäller då, säger utredningen, särskilt sådana ärenden inom barna- och
ungdomsvärden som enligt sodalvårdslagstiftningen ankommer på socialnämnd,
barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd eller social centralnämnd som första instans
och som ligger i gränsområdet mellan rättskipning
Prop.
1975/76:23 58
och
kriminalvård, exempelvis ärenden om barns omhändertagande för samhällsvård.
Utredningen pekar i detta sammanhang också på sådana för den enskilde
ekonomiskt ingripande beslut som kan fattas av exempelvis byggnadsnämnd och
hälsovårdsnämnd. Utredningen anför alt det i många hänseenden kan vara
värdefullt att nämnderna även i ärenden av den art som nu har berörts har ett
inslag av ledamöter med särskild kännedom om och erfarenhet av invandrarnas
situation. Utredningen anser sig inte heller i fråga om dessa nämnder böra
föreslå någon särskild begränsning av invandrarnas valbarhet eller i deras
rätt att som valda ledmöter delta i handläggningen av vissa slag av ärenden.
Utredningen
pekar i detta sammanhang på att partiella restriktioner i fråga om invandrares
behörighet att delta i de olika kommunala organens verksamhet inte är särskilt
väl förenliga med KL:s regler om den kommunala organisationen. Utredningen
säger sig då främst tänka pä den gemenskap i ärendebehandlingen som finns
mellan den beslutande församlingen å ena samt de förvaltande och verkställande
organen - nämnderna - å andra sidan. Beredningsreglerna gör kommunstyrelsen och
dess motsvarighet i landstingskommun och kyrklig kommun till obligatoriskt
beredningsorgan för alla ärenden i den beslutande församlingen och medför
vanligen att beredningen mäste ske i ytteriigare'någon nämnd.
Utredningens
inställning i fräga om valbarheten blir sammanfattningsvis den att några
särskilda begränsningar inte bör gälla för utlännings valbarhet till de beslutande
församlingarna och nämnderna eller till kommunala förtroendeuppdrag i övrigt.
Utredningens förslag i denna del föranleder - med hänsyn till anknytningen
mellan bestämmelserna om valbarhet och beslämmelserna om rösträtt i
kommunallagarna- inte några författningsändringar.
Utredningen
säger sig inte finna anledning att i vafle fall f n. slopa del krav på att
överförmyndare skall vara svensk medborgare som finns i 19 kap 8 ij föräldrabalken
och som efter särskilda överväganden frän riksdagens sida kom att bestå vid de
ändringar i föräldrabalken som beslutades hösten 1974 (prop. 1974:142 s. 154, LU
1974:38 s. 63, rskr 1974:404 och SFS 1974:1038). Utredningen erinrar vidare om atl
det inte har ingått i uppdraget alt överväga om utlänning bör vara valbar lill
sådana statliga regionala eller lokala organ vars ledamöter helt eller delvis
utses av kommunfullmäktige eller landsting och nämner som exempel på organ som inte
omfattas av utredningens förslag länsnykterhetsnämnd, inskrivningsnämnd och
polisstyrelse. Utredningen föreslår ändringar i kungörelsen (1969:379) om inskrivning
och redovisning av värnpliktiga och i polisinstruktionen (1972:511) för att
undvika att de föreslagna ändringarna i kommunallagarna automatiskt skulle få
följden att utlänning kan utses till ledamot i dessa statliga organ. Med hänsyn
till den mellanställning som taxeringsnämnd, trafiknämnd, styrelse för
försäkringskassa, pensionsddegalion och försäkringsnämnd intar går utredningen inte
in på frågan om utlänning bör vara valbar till dessa organ. De särskilda
bestämmelserna om svenskt medborgarskap, som för-
Prop.
1975/76:23 59
utsättning
för valbarhet till dessa organ berörs sålunda inte av utredningens förslag.
3.4
Verkan av omyndighetsförklaring
Utredningen
lar upp frågan om vilken verkan man i rösträttshänseende bör tillmäta
omyndighetsförklaring som utvandraflandets myndigheter kan ha meddelat
beträffande i Sverige bosatta invandrare. Utomlands meddelad omyndighetsförklaring
av icke svenska medborgare får civilrättsliga verkningar i Sverige enligt beslämmelserna
i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap samt förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhällanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. Utredningen
erinrar om att frågan om verkningar i rösträttshänseende av utomlands meddelade
omyndighetsförklaringar behandlades vid 1967 års riksdag, när kravet på
bosättning som villkor för rösträtt i Sverige blev uppmjukat för
utlandssvenskarnas skull. Utredningen påpekar alt man den gången intog
ståndpunkten att en omyndighetsförklaring som hade meddelats av utländsk
myndighet skulle vara diskvaliflkationsgrund, om omyndighetsförklaringen hade
giltighet i Sverige i andra hänseenden än beträffande rösträtten (prop.
1967:145 s. 52, KU 1967:55, rskr 1967:379).
Utredningen
anför att det f n. inle är känt hur många utomlands omyndigförklarade
utlänningar som finns i Sverige. Någon registrering av sädana omyndighetsförklaringar
sker f n. inte i landet. 1 sin diskussion om hur man skall behandla denna fräga
anför utredningen inledningsvis alt i Sverige bosatta utlänningar inte i något
hänseende bör ha bättre rätt än i Sverige bosatta svenska medborgare.
Omyndighetsförklaring bör därför enligt utredningen i princip diskvalificera
även utlänning från rösträtt i kommunala val. Att med omyndighetsförklaring här
måste avses vafle omyndighetsförklaring som har meddelats av svensk domstol
finner utredningen självklart. Utredningen anser att man vidare bör låta sig
vägledas av principen att alla har civilrättsligt giltiga
omyndighetsförklaringar bör inverka pä rösträtten och kommer därmed fram till
att i princip vafle utomlands meddelad omyndighetsförklaring av utlänning bör
utesluta vederbörande från rösträtt i Sverige.
Utredningen
anför att överläggningar med den nordiska arbetsgrupp som har behandlat frågan
om nordisk kommunal rösträtt för invandrare har visat att registreringen i
Sverige av omyndighetsförklaringar skulle kunna utvidgas till att omfatta de
utländska nordbor som bor i Sverige, när den tilltänkta reformen träder i kraft
här, och att därefter registrering av omyndighetsförklaringar fortlöpande skulle
kunna ske beträffande dem som fiyttar till Sverige från de övriga nordiska
länderna och som har blivit omyndigförklarade i något av dessa länder. Det
första ledet i denna registrering får enligt utredningen göras på grundval av etl
engångsutbyte av information
Prop.
1975/76:23 60
genom
folkbokföringsmyndigheterna i resp. land. Den fortlöpande registreringen får
enligt utredningen ske med anlitande av det nordiska fiytlnings-betygel. Därmed
är det enligt utredningen möjligt atl få effekt av omyndighetsförklaring som diskvalifikationsgrund
för rösträtt bland ca 130 000 av de invandrare som enligt utredningsförslaget
skulle få kommunal rösträtt och valbarhet vid 1976 års val.
Om
de icke-nordiska väljarna vid 1976 års kommunalval säger utredningen att deras
antal kan uppskattas till ca 70 000 personer, fördelade på ett mycket stort
antal länder. Att genomföra ett systematiskt registreringssystem beträffande
omyndighetsförklaringar i denna del av invandrarbe-folkningen i Sverige anser
utredningen möta sä stora praktiska svårigheter att det inte kan komma i fråga.
Detsamma gälleräven registrering av omyndighetsförklaringar bland nya
invandrare från icke-nordiska länder. De allmänna domstolarna bör emellertid
åläggas atl lämna underrättelser till pastorsämbetena beträffande sädan
omyndighetsförklaring som kommer till deras kännedom i ärenden enligt
bestämmelserna i nyssnämnda internationellt privaträttsliga författningar.
Ofullkomligheten
i registreringen av omyndighetsförklaringarna bland icke-nordiska invandrare
anser utredningen kunna godtas mot bakgrunden av att det sannolikt förekommer
ytterst få fall av utomlands meddelad omyndighetsförklaring bland invandrarna.
Om ett verkligt behov av omyndighetsförklaring och förmynderskap föreligger
för en person som har bott i Sverige längre tid, har man enligl uiredningen
anledning räkna med att denne också blir omyndigförklarad här. Utredningen
menar därför alt bristerna i registreringen av omyndighetsförklaring som diskvalifikationsgrund
för kommunal rösträtt är av så ringa praktisk betydelse att de får godtas.
3.5
Samordning med andra länder
Beträffande
frågan om en samordnad nordisk reform anför uiredningen att en svensk reform
bör föregås av överläggningar i Nordiska ministerrådet i syfte att om möjligt
uppnå nordisk enhetlighet på området, i varje fall såvitt avser nordiska
medborgare.
Utredningen
tar också upp frågan huruvida Sverige gentemot andra nationer i allmänhet bör ställa
krav på ömsesidighet så alt svensk medborgare som bor i annat land får
motsvarande rösträtt där som det andra landets medborgare får i Sverige. Ett
sådant krav vore enligt utredningens mening inte onaturligt faslän det kan vara
mindre tilltalande att använda rösträtten som internationellt bytesobjekt.
Genom alt ställa upp etl sådant krav kunde man tänkas i någon mån påskynda
rösträttsfrågans behandling i de centraleuropeiska länderna. Utredningen
framhåller å andra sidan alt krav på en mera generell ömsesidighet som
förutsättning för en svensk reform med säkerhet skulle medföra att betydande
invandrargrupper i Sverige skulle komma i en undantagsställning som knappast
kan godtas. Ömsesidigheten
Prop.
1975/76:23 61
behöver
enligt utredningens mening inte förden skull helt överges. I princip bör
Sverige under hänvisning till förhållandena här hemställa om motsvarande
fördel för svenska medborgare i andra länder efter hand som delta kan framstå
som ett svenskt intresse. Att ömsesidighet i förhållande till andra länder inte
kan uppnäs bör enligt utredningens mening inte i något hänseende vara ett
hinder för att genomföra reformen i Sverige.
Enligt
utredningen saknar del för svenskt vidkommande betydelse huruvida en här röstberättigad
utlänning lill äventyrs har kommunal rösträtt även i sitt hemland. Om
exempelvis Norge skulle införa den tioåriga rösträtten för utlandsnorrmän även
i kommunalval i Norge,bör detta enligl utredningens mening inte inverka pä
norska medborgares rösträtt i svenska kommunalval. Med denna inställning säger
sig utredningen inte ha anledning att gå närmare in pä frågan om dubbel
rösträtt. För övrigt saknas realistiska förutsättningar för mera långtgående
internationella samordningar på detta område. I sistnämnda hänseende hänvisar
utredningen lill att det vafle år förekommer kommunalval i något av de nordiska
länderna och att det ofta förekommer kommunalval i mera än ett nordiskt land
under samma år.
3.6
Information
Utredningen
ägnar betydande uppmärksamhet ål informationsfrågor och framhåller att ett
beslut om kommunal rösträtt för invandrare bör följas av tämligen omfattande
information med sikte i första hand på valet hösten 1976. Informationen bör
inriktas på att förbättra invandrarnas kännedom om dels dei svenska samhällets
organisation och arbetssätt, dels valsystem och valleknik i allmänna val och
dels de politiska grupperingarna och de politiska meningsriktningarna i
Sverige. Huvudmän för den objektiva samhällsinformationen bör i första hand
vara staten och kommunerna. Huvudmannaskapet för den mera politiskt inriktade
informationen bör i första hand ankomma på de politiska partierna och organ som
står dem nära, främst de olika studieförbunden.
Utredningen
anför vidare att informationsinsatserna måste utformas och dimensioneras efter
mottagarnas i flera hänseenden speciella förutsättningar. Eftersom en del av
informationen blir av kvalificerad natur och invandrarnas förmåga att
tillgodogöra sig upplysningar pä svenska språket är starkt varierande, bör
informationen lämnas inte bara på svenska utan också på invandrarnas egna
språk. Insatserna bör utformas under beaktande av förhållandena i invandrarnas
hemländer. Förhållandena i andra länder avviker, framhåller utredningen, alltid
i något hänseende från förhållandena i Sverige. En del av invandrarna har
kommit som Hyktingar frän diktaturer där möjligheten att politiskt påverka den
egna situationen har varit starkt begränsad. Andra kommer från länder med
mindre utvecklade demokratiska system där politiskt infiytande endasi i liten
utsträckning har kommit folkets fiertal
Prop.
1975/76:23 62
till
del. Många invandrare har således begränsade erfarenheter av att genom fria
allmänna val själva påverka sin politiska och sociala situation. Flertalet av
invandrarnas hemländer har en samhällsorganisation som skiljer sig från den
svenska. I det hänseendet erinrar utredningen om att de svenska landstingskommunerna
saknar motsvarighet i många av utvandrariänderna. Till de omständigheter som
enligt utredningen också måste beaktas hör ojämnheterna i bildningsnivån bland
invandrarna.
Utredningen
anser att statens invandrarverk (SIV) bör svara för den allmänna objektiva
samhällsinformation som bör utgå frän staten. Verket bör också ha till uppgift
att samordna och främja den information till invandrarna som kan utgå frän
särskilda statliga organ eller frän andra håll. Riksskatteverket (RSV) bör
svara för den val tekniska informationen. Studieförbunden bör stimuleras att ta
upp frågor om samhällsorganisation och rösträtt med speciell inriktning på
invandrarna. Den rent politiska informationen bör vara en angelägenhet för de
politiska partierna.
För SlV:s
arbetsuppgifter bör för tiden t. o. m. oktober 1976 inrättas en kanslifunktion.
Kostnaden härför beräknas till 260 000 kr.
Den
grundläggande infbrmaiionen om samhället, kommunerna och rösträtten bör enligt
utredningen ställas samman i en broschyr (ABC-materialet) som översätts till 14
invandrarspråk och som översänds till samtliga utländska medborgare som har
fyllt 18 år, dvs. även lill dem som inte uppfyller villkoren för rösträtt och
valbarhet. Därvid bör adressuppgifterna i länsstyrelsernas personband utnytflas
för distributionen liksom även andra kanaler som studieförbund,
invandrarbyråer, fackliga organisationer o. d. Materialet bör även kunna
användas i undervisningen i svenska språket för invandrare. Det bör innehålla
en kortfattad information om bl. a. kommunernas och landstingskommunernas
uppgifter, hur de styrs och arbetar, rollfördelningen mellan stat och kommun,
de politiska partierna, utvecklingen av den svenska demokratin, invandrarnas
kommunala rösträtt, valhemligheten, de kyrkliga kommunerna, valsystemet och
valtekniken.
Med
utgångspunkt från ABC-materialet bör enligt utredningens förslag SIV och
skolöverstyrelsen (SÖ) i samråd med bl. a. studieförbunden utarbeta ell fördjupningsmaierial
som kan lämpa sig för studiecirkelverksamhet och andra jämförliga verksamheter.
Översättare frän Finland. Grekland och Jugoslavien bör anlitas för
översättning av materialet.
Studieförbunden
har, anför utredningen, f n. möjlighet att anordna 10-timmars studiecirklar i
samhällskunskap, till vilka utgår helt kostnadstäckande statsbidrag. Del
anslag som SÖ f n. disponerar för ändamålet räcker för 10 000 timmar per år.
Anslaget bör enligt utredningen höjas så att bidrag kan ulgå lill förslagsvis
30 000 timmar inför 1976 års val.
Rekrytering
och utbildning av drkdledare till dessa cirklar bör, anför utredningen, ske i
nära samarbete med invandrarorganisationerna. Förhoppningen är atl
cirkeldeltagarna skall kunna fungera som informatörer till sina landsmän.
Prop,
1975/76:23 63
Utredningen
utgår frän att Invandrartidningen kommer att bevaka frågan om kommunal rösträtt
för invandrare. 1 anslutning till valrörelsen hösten 1976 bör enligt
utredningen Invandrartidningen utkomma i en storupplaga på 15 språk som delas
ut till samtliga invandrarhushåll i landet. Storupplagan bör innehålla objektiv
information samt även ge någon plats för de politiska partierna att själva
presentera sina allmänpolitiska program. Den stiftelse som utger
Invandrartidningen bör få särskild ersättning genom SIV för kostnaderna för
den föreslagna storupplagan.
Sveriges
Radio väntas enligt utredningen spela en betydelsefull roll framför allt i
fråga om information till svenskarna. Via televisionen när man främst de
svenskspråkiga invandrarna men genom de finskspråkiga sändningarna också de
finländska invandrarna.
Utredningen
erinrar om att det i en del tidningar och tidskrifter förekommer att plats
lämnas för information till invandrare på andra språk än svenska, företrädesvis
på finska. Utredningen anser att det är angeläget att de publikationer som har
sådana invandrarspalter genom SIV får en systematiserad information om
invandrarnas rösträtt. Vidare bör verket genom pressorienteringar o. d.
stimulera även den övriga pressen att informera om reformen. Utredningen anser
att de förut beskrivna informationsinsatserna bör kompletteras genom att SIV
annonserar i såväl dagspressen och folkrörelsepressen som invandrarpressen.
Införandet
av kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare medför enligt uiredningen att
RSV:s insatser för att informera väljarna om hur det praktiskt går till att
rösta måste utökas. Verkets informationsåtgärder böflar redan under maj/juni
valåret. Då påminns väljarna om möjligheten alt kontrollera den allmänna
röstlängden. Denna ligger ute hos de lokala skattemyndigheterna för granskning
under slutet av juni månad. Därefter följer valbroschyr, dagspressannonsering, TV-spots
m. m. under augusti och september månader. RSV bör utarbeta en särskild
broschyr på 15 språk som direkt distribueras till alla röstberättigade
invandrare och som finns till förfogande för de politiska partierna (upplaga
500 000 exemplar) med beskrivning över hur det praktiskt går till att rösta.
Utredningen
föreslårali medel anslås för informationsåtgärder i anslutning till införande
av kommunal rösträtt för invandrare enligt följande.
Anslag
till SIV för kanslikostnader 260 000
ABC-materialet 555
000
fördjupningsmaterial 100
000
Anslag
flll SÖ för studiecirklar (höjning) 1620 000
cirkelledarutbildning 300
000
bidrag till studieförbunden
för s. k. uppsökande verksamhet
och annan information om
studiecirklarna
m. m. 1500 000
Prop. 1975/76:23 64
Anslag
till SIV för ersättning lill In
vandrartidningen 170 000
annonsering 400 000
Anslag
till RSV för annonsering m.m. 360 000
broschyr 225 000
Anslag
flll SIV för oförutsedda utgifter m.m. 230 000
5
720 000
Utredningen
framhåller at; det i fiertalet kommuner och landstingskommuner ordinärt
förekommer en mer eller mindre systematisk information till allmänheten
beträffande sådana förhållanden som är av lokalt eller regionalt samhälleligt
intresse. Utredningen förutsätter att den kommunala informationen till
allmänheten får del inslag av invandrarinformalion som är särskilt motiverad av
rösträttsreformen.
Enligt
utredningens mening är det önskvärt att kommunerna i samråd med de lokalt
verksamma politiska partierna inför 1976 års val ger ut någon trycksak med kort
och enkel presentation av den kommunala förvaltningen och de inom kommunen
verksamma politiska partierna. Det är önskvärt att liknande insatser också görs
från landstingskommunernas sida. Sådana och andra informationsinsatser torde
lämpa sig väl för kommunalt samarbete och utredningen utgår från att kommuner
och landstingskommuner utnyttjar möjligheterna härtill.
I samband med
informationsfrågorna tar utredningen också upp frågan om särskilt samhälleligt
ekonomiskt stöd till de politiska partierna inför 1976 ärs val. I detta hänseende
erinrar utredningen inledningsvis om att den situation som uppkommer med den
föreslagna reformen är helt ny för de politiska partierna. Man har inte
tidigare stått inför uppgiften alt vid den gemensamma valdagen föra ut ett
politiskt budskap till en grupp som har rösträtt och valbarhet bara i de
kommunala valen. Partierna ställs, säger uiredningen, inför den svårbesvarade
frågan hur man lämpligen skall utforma och föra fram ell rent lokalpolitiskl
budskap i ett sammanhang där del lokal- och rikspolitiska i övrigt är starkt
sammanblandat. Till det nya hör också - i vafle fall på de fiesta häll i landet
- att anpassa det politiska budskapet efter mottagarnas speciella
förutsättningar i fräga om kunskaper i svenska språket, kännedom om det svenska
samhället m. m. Utredningen framhåller atl de politiska partierna otvivelaktigt
möter en del speciella problem som ställer särskilda ekonomiska och personella
krav pä dem. Utredningen anför vidare att det nya väljartillskottet kommer att
fördyra den lokala valkampanjen. Merkostnaderna flnner utredningen svåra att
bedöma. Partiernas kostnader blir enligt uiredningen genomsnittligt sett högre
i kommuner med många invandrare än i kommuner med få invandrare. Variationerna
kan bli kraftiga. Några kommuner har så få invandrare att någon merkostnad
knappast uppkommer. Till de faktorer som kan få betydelse för kostnaderna hör
enligt utredningen främst antalet invandrare,
Prop.
1975/76:23 65
spridningen
på nationaliteter och förekomster av invandrare som har bott längre resp.
kortare tid i kommunen eller i Sverige. 1 kommuner med s. k. politiskt
balansläge kan även små väljartillskott av invandrare påverka partiernas
kampanjkostnader.
Det
är, säger utredningen, ett allmänt samhällsintresse att det nya väljartillskottet
smälter in i den svenska partipolitiken. Partibildningar bland invandrarna pä
ren nationaljtetsgrund lär inte främja vare sig invandrarnas egna intressen
eller det svenska samhället. Det är enligl utredningen rimligt att samhället
understödjer de politiska partierna i deras ansträngningar alt nå invandrarna
med de politiska budskapen.
Eflersom
samhälleligt ekonomiskt stöd åt partierna är en etablerad företeelse, ligger
det enligt utredningen nära till hands att länka sig någon form av ekonomiskt
stöd. Partiemas merkostnader kommer atl variera och är svåra att bedöma på
förhand. Stora lokala kostnadsskillnader kan enligl uiredningen väntas
förekomma. Utredningen förordar att behovet av samhälleligt stöd tillgodoses
inom ramen för det statliga och kommunala par-listödet. Uiredningen tillägger
avslutningsvis att den utgår från att reformen föranleder uppjustering av
partistödet.
5 Riksdagen 1975/76:23. 1 satnl. Nr 23
Prop. 1975/76:23 66
4 Remissyttrandena
4.1 Remissutfallet i stort
Rösträttsutredningens förslag har vid remissbehandlingen
fått ell positivt mottagande. En stor majoritet av de icke-kyrkliga
remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag i huvudsak eller lämnar dem
i allt väsentligt utan erinran. Till dessa remissinstanser hör hovrätten över
Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göieborg, civilföi-svarsstyrelsen,
beredskapsnämnden for psykologiskt försvar, statens planverk, civilbefölhavaren
i östra clvilområdet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands. Blekinge,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs. Västernorriands
och Norrbollens län, hemvistsakkunniga, utredningen om den kommunala demokratin,
LandsiingsJÖrbundet, Svenska kommunförbundet, LO och 7"C0. Hit hör också
samtliga de landstingskommuner, kommuner, fackförbund och invandrarorganisationer
som har yttrat sig över förslagen.
Flertalet av de kyrkliga remissinstanserna, vilka
mestadels har begränsat sina yttranden till de kyrkokommunala frågorna,
biträder helt utredningens förslag i denna del eller lämnar dem utan erinran.
Denna grupp utgörs av ärkebiskopen, domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Lund, Göieborg
och Luleå, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund samt ungefär
hälften av de församlingar och kyrkliga samfälligheter som har yttrat sig över
förslagen, nämligen Torshälla församling, Örebro kyrkliga samfällighet.
Köpings kyrkliga samfällighet. Göteborgs kyrkliga samfällighet, Halmstads
kyrkliga samfällighet samt Nödinge, Jukkasjärvi och Örnäsets församlingar.
De invändningar som en minoritet av remissinstanserna
anför mot utredningens förslag gäller främst valbarhet, kvalifikationstid för
rösträtt och valbarhet, den närmare bestämningen av kvalifikationstiden och
metoden för att ta upp utlänningar i röstlängd. Ingen remissinstans motsätter
sig att invandrare tillerkänns rösträtt i de direkta kommunala valen.
4.2 Kommunal rösträtt för invandrare
Samtliga remissinstanser som yttrar sig i fråga om elt
borgerligt kommunalpolitiskt infiytande oberoende av medborgarskap ansluter
sig till utredningens mening att ett sådant infiytande bör tillerkännas
utlänning som med viss varaktighet är bosatt i Sverige. Några av
remissinstanserna understryker sin positiva inställning till förslaget i sin
helhet genom att framhålla att starka skäl talar för reformen.
Några remissinstanser tar fasta på invandrarnas
prestationer i det svenska samhället genom arbete och genom betalning av
skatter och avgifter. Detta argument understryks av länsstyrelserna i Blekinge
och Örebro län. Borås och Trollhätians kommuner samt Svenska siöfolksförbundei.
Borås kommun
Prop.
1975/76:23 67
tillägger
att invandrarnas insatser särskilt kommer bosättningskommunen till godo.
En
del av remissinstanserna berör bosättningen som förutsättning för
rättighetsutövning i Sverige. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att
det med den uttunning i innebörden av begreppet svenskt medborgarskap som
fortlöpande har ägt rum inte är nödvändigt att behålla anknytningen mellan den
kommunala rösträtten och del svenska medborgarskapet. Det torde enligt
länsstyrelsens mening vara rimligare att anknyta den kommunala rösträtten lill
det förhållandet att vederbörande är varaktigt bosatt här i landet, betalar
kommunalskatt i Sverige och därför är medlem i den kommun det gäller. Att
bosättningen, inte medborgarskapet, i framtiden bör vara den grund som
rösträtten vid borgeriiga kommunala val bygger på framhålls också av länsslyrelserna
i Ålvsborgs och Norrbottens län. Även planverket ansluter sig uttryckligen till
denna ståndpunkt. Planverkel pekar bl. a. på värdet av att allmänheten har
insyn i den kommunala planeringsprocessen och erinrarom det i betänkandet (SOU
1974:17-18) Solidarisk bostadspolitik påvisade behovet av ett vidgat
boendeinflytande.
Att
utredningens förslag kan motiveras från demokratisk synpunkt framhålls av
länsstyrelsen i Kopparbergs län. Moderata ungdomsförbundet och Svenska
kommunalarbetareförbundet. Om reformen kan ge invandrarna en djupare samhörighet
med det svenska samhället, är den enligt kommunal-arbeiareföi-buiidels mening
tillsammans med utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder ett viktigt
instrument för att förhindra segregationstendenser. Länsstyrelsen i Örebro län
menar att förslaget tillgodoser ett välmotiverat rättvisekrav. Samma
inställning har Ludvika kommun.
Frågan
vilken betydelse man i sammanhanget bör tillerkänna sambandet mellan stal och
kommun har inte tilldragit sig någon större uppmärksamhet bland
remissinstanserna. Göteborgs kommun framhåller dock att det inte finns någon
klar gräns mellan statliga och kommunala angelägenheter och att kommunen därför
har vissa betänkligheter mot att utländska medborgare får kommunal rösträtt.
Emellertid anser kommunen att så goda skäl talar för reformen att dessa
betänkligheter bör vika.
Några
remissinstanser erinrar om de riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken
som antagits vid 1975 års riksmöte (prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160). 5'/K
bedömer sålunda den föreslagna reformen som ett viktigt steg mot att
förverkliga de mål som har antagits i fråga om invandrar-och
minoritetspolitiken. Liknande synpunkter anförs av arbetsmarknadsstyrelsen,
Huddinge kommun, LO, Svenska metallindusiriarbelareförbundei, TCO och Riksförbundet
.för personal vid invandrarbyråer. Arbetsmarknadsstyrelsen upplyser i detta
sammanhang atl styrelsen nyligen har anordnat ett antal konferenser i
invandrarfrågor för flänstemän av olika kategorier samt att det vid dessa
konferenser har ansetts angelägel alt invandrarna själva får delta i
utformningen av de ytteriigare åtgärder som behövs för att förbättra deras
situation.
Prop.
1975/76:23 68
Utredningens
synpunkt all den föreslagna reformen skulle främja invandrarnas anpassning och
trivsel i det svenska samhället understryks av bl. a. länsslyrelserna i
Blekinge och Örebro län samt av Gällivare och Borås kommuner. Även
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anför synpunkter av detta slag och
säger att rösträtt för invandra re kan bid ra till lugn och stabilitet i
samhällsutvecklingen och till att minska riskerna för allvarliga motsättningar
och oro inom befolkningen. En lugn utveckling och en god tradition i det
demokratiska samarbetet mellan invandrarna och befolkningen i övrigt kan enligt
nämndens uppfattning vara en stor tillgång under krig, vid krigsfara eller vid
stor politisk oro ute i väriden.
Några
remissinstanser som vid frågans tidigare behandling har ställt sig tveksamma
eller avvisande till frågan om en kommunal rösträtt för invandrare menar att
den har kommit i etl nytt läge genom bl. a. riksdagsmotioner och utredningens
arbete. Till dessa remissinstanser hör utredningen om den kommunala demokratin
och Svenska kommunförbundet.
Kopparbergs
läns landstingskommun tar upp frågan om en begränsning av reformen till att
avse endast nordbor och säger att denna fråga hänger intimt samman med frågan
om man skall kräva internationell ömsesidighet. 1 detta hänseende framhåller
landstingskommunen alt frågan om ömsesidighet med all sannolikhet skulle ta
lång tid att lösa. Ett krav på ömsesidighet skulle därför medföra alt reformen
skulle försenas kraftigt och till att betydande invandrargrupper skulle komma i
undantagsställning. Frågan om kommunal rösträtt för invandrare måste enligt
landstingskommunen ses mol bakgrund av Sveriges speciella ställning som invandrarland.
Mot denna bakgrund anser landstingskommunen atl reformen bör omfatta alla
utlänningar oavsett nationalitet.
Samtliga
remissinstanser som yttrar sig i frågan om ett kyrkligt kommunalpolitiskt
inflytande oberoende av medborgarskap ansluter sig till utredningens mening
att ett sådant infiytande bör anordnas för här bosatta utländska medborgare som
är medlemmar i svenska kyrkan. Endast några av de kyrkliga remissinstanserna
går närmare in på frågans principiella aspekter. Årkebiskopen framhåller
inledningsvis att svenska kyrkan samt dess församlingar och kyrkliga samfälligheter
har ställningen av på en gäng trossamfund och offentligrättsiiga organ. Frän
kyrklig synpunkt är det angeläget att hävda kyrkans egenskap av trossamfund.
Kan kyrkan godta en utländsk medborgare som medlem av sitt trossamfund, synes
enligt ärkebiskopen starka skäl tala för att den nye kyrkoskattskyldige
medlemmen, sä snart administrativa hänsyn gör det möjligt, också tillerkänns
rätten att utöva de med medlemskapet normalt förenade offentligrättsliga
befogenheterna. Ärkebiskopen framhåller vidare att möjligheterna att nyinvandrade
utlänningar inom församlingarna skulle komma att utöva ett för kyrkans liv ogynnsamt
inflytande inte får överdrivas. Inträde i svenska kyrkan vinns av utlänning
först efter ansökan hos pastor i den församling där han är kyrkobokförd.
Förutsättningarna för bifall till ansökningen ställer sig olika
Prop.
1975/76:23 69
för
medlem av evangeliskt-lutherskt trossamfund och för annan. Båda kategorierna
har dock att ansöka om medlemskap och bifall till ansökningen medför bl. a.
skyldighet att betala full församlingsskatt. Denna konsekvens torde i regel
avhålla en för kyrkans verksamhet helt främmande eller mot verksamheten
negativt inställd person från att söka medlemskap i kyrkan och därigenom få
rösträtt i kyrkliga val.
DomA'ap/7/ef/Z.M/7rfanmäler
sin tillfredsställelse över att uiredningen genom att göra åtskillnad mellan
rösträtt vid borgeriiga kommunala val och vid kyrkliga val ger ett klart
uttryck för svenska kyrkans karaktär av trossamfund. Domkapitlet i Strängnäs
anför att det inom stiftet bor förhållandevis många utlänningar som tillhör
svenska kyrkan och att dessa utlänningar i allmänhet har en mycket positiv
inställning till kyrkan och kyrkans arbete. Domkapitlet erinrar om att
medlemskap i svenska kyrkan enligt religionsfrihetslagen inte är beroende av
det nationella medborgarskapet och att det för kyrkan väsentliga är atl hennes
medlemmar verkligen omfattar kyrkans lära. Medlemskapet i kyrkan bör enligt
domkapitlets mening medföra en fullständig organisatorisk tillhörighet med
samtliga de rättigheter och plikter som man kan ha som medlem av en
kyrkokommun.
4.3
Särskilda villkor för rösträtt
De
remissinstanser som yttrar sig över frågan om etl borgeriigt kommunalpolitiskt
infiytande för utlänningar är utan undantag ense med utredningen om alt det
bör fordras något mer än enbart bosättning i landet för att personer som saknar
svenskt medborgarskap skall kunna tillerkännas ett sådant inflytande. Med
enstaka undantag biträder samtliga remissinstanser också utredningens förslag
att som enda särskilda förutsättning för ett sådant inflytande skall krävas
viss tids boende i Sverige. Det stora flertalet remissinstanser anser också i
likhet med utredningen att ungefär tre års i princip oavbrutet boende i Sverige
kan vara en lämplig särskild förutsättning för ett kommunalpolitiskt infiytande
för utlänningar.
De
remissinstanser som biträder utredningens förslag på denna punkt har mestadels
inte funnit anledning att närmare utveckla sin mening. Länsstyrelsen i Ålvsborgs
län anför dock att en förutsättning för att den som inte är svensk medborgare
skall få rösträtt i kommun och landstingskommun bör vara att han har kunskaper
i svenska språket och en god anpassning till och kännedom om svenska
samhällsförhållanden. Övervägande delen av de myndiga utlänningar som har varit
fast bosatta i landet under i det närmaste tre år torde enligt länsstyrelsens
mening uppfylla dessa villkor. Planverkel framhåller att en kvalifikationstid
är nödvändig och tillägger att tre år fär anses vara en väl vald
kvalifikationstid. Kopparbergs läns landstingskommun menar att en kvaliflkationstid
av tre år ger en tillfredsställande garanti för att den utländske väljaren har tillräcklig
kännedom om och förståelse för svenska förhållanden.
Prop.
1975/76:23 70
JK
menar atl en kvalifikationstid av tre år är för kort. Han anför i detta sammanhang
att en utlänning som har vistats här under endast några år och kanske inte ens
behärskar svenska språket mycket ofta saknar tillräckliga insikter och
kvalifikationer för att besluta i kommunala frågor. Eftersom det innebär stora
fördelar atl knyta rösträtten till valbarheten, ifrågasätter JK om det inte
skulle vara en från alla synpunkter mera tillfredsställande lösning att
förlänga kvalifikationstiden för rösträtt.
Några
remissinstanser förordar kortare kvalifikationstid än tre är. Hallstahammars
kommun menar sålunda att redan mantalsskrivning den 1 november året före
valåret bör kvalificera för rösträtt. Kommunen anför att kunskaper om det
svenska samhället naturligtvis är värdefulla men likväl inte torde ha någon
avgörande betydelse för vilket parti väljaren önskar stödja med sin röst. Det
torde i stället vara rimligt att anta att invandrarna mera ser på vilket parti
i Sverige som bäst motsvarar den politiska uppfattning som de för med sig hit.
Det är vidare enligt kommunens bedömning rimligt att anta att invandrarna blir
mera benägna för studier av svenskt samhällsliv ju förr de får rösträtt. Det
kan enligt Moderata ungdomsförbundet inte anses påkallat med hela tre års
vistelse här i landet för att invandrare från nordiskt land skall få rösträtt
och valbarhet. Också Finlandssvenskarnas riksförbund föreslär en kortare
kvalifikationstid än tre är för nordbor, linmigrantinstitutet säger att
kvalifikationstiden bör hållas så kort som möjligt för utlänningar i allmänhet,
eftersom man annars enligl institutets mening kan befara att de utlänningar som
stannar i Sverige kort tid förblir ointresserade av det svenska samhället.
Två
remissinstanser framhåller uttryckligen att man bör bestämma olika kvaliflkationstider
för nordiska och utomnordiska utlänningar. Länsstyrelsen I Västmanlands län,
som vill se rösträtten som ett alternativ till medborgarskap snarare än som en
inskolning i det svenska samhället, anser att de kvaliflkationstider som gäller
för medborgarskap bör gälla som kvaliflkationstid även för rösträtt och
valbarhet. Länsstyrelsen tillägger att de kvalifikationslider som f n. gäller
för medborgarskap enligt länsstyrelsens mening är onödigt långa. Svenska sjöfolksförbundei
vill ha längre kvalifikationstid för utomnordiska än för nordiska utlänningar.
Förbundet föreslår att kvalifikationstiden för andra utlänningar än nordbor
bestäms till fyra år och vill inte motsätta sig att motsvarande tid för
utländsk nordbo bestäms till tvä år. En vistelse här under tre är kan inte
generellt anses tillräckligt lång för att ge utlänning insikt i det kommunala
arbete som bedrivs i Sverige och i de särskilda åsikter som våra olika
politiska partier företräder i kommunala sammanhang. Man får, säger förbundet,
inte glömma att en mycket stor del av de invandrare som har kommit till Sverige
och som kan komma hit inte är förtrogna med vare sig svenska språket eller våra
levnadsförhållanden. Endast ett låtal invandrare härstammar från skandinaviska
länder med besläktat språk och levnadssätt. Kunskap i landets språk är
inkörsporten till integration i samhället. Lagstiftningen om ledighet och lön
vid deltagande
Prop.
1975/76:23 71
i
svenskundervisning för invandrare gäller endast för ett begränsat antal invandrare,
medan däremot förslaget om kommunal rösträtt gäller för samtliga invandrare,
således också för den stora grupp av invandrarkvinnor som inte deltar i
arbetslivet. Förbundet anser därför att rätten till undervisning i svenska
språket på samhällets bekostnad bör utvidgas att gälla samtliga invandrare.
Invandrarna bör också lå rätt lill en intensiv undervisning i samhällskunskap,
speciellt kommunalkunskap. För rösträtt bör krävas att utlänningen visar intyg
om att han har deltagit i sådan undervisning. Ett sådant krav bör emellertid
enligt förbundet inte resas i fråga om invandrare som har svenska, danska eller
norska språket som modersmål eller som annars har sädana kunskaper i något av
dessa språk att undervisning inte kan anses erforderiig. Förbundet understryker
att det är en sak att ge utlänning här i riket bosättningstillstånd och en
annan sak att bevilja honom rösträtt, något som förutsätter integration i
samhället och en djupare insikt i samhällets uppbyggnad.
SIV
menar att kvalifikationstiden inte undantagslöst behöver vara oavbruten.
Verket föreslär att rösträtt får tillkomma även utlänning som har varit
frånvarande vid en av de tre mantalsskrivningarna närmast före valet. Med en
sådan ordning säger sig verket vilja undvika att tillfällig bortovaro från Sverige,
exempelvis på grund av militärflänst, som slumpvis infaller omkring den 1
november får betydelse för rösträtten.
Flertalet
av de remissinstanser som yttrar sig på denna punkt ansluter sig till
utredningens mening att kvalifikationstid kan avvaras i kyrkokommunala val. En
viss tveksamhet yppas dock i några av dessa positiva yttranden. Årkebiskopen
anför att det även vid kyrkliga val i och för sig är önskvärt med garantier för
att den utländske väljaren har vissa inte alltför obetydliga kunskaper i svenska
språket, känner till och har förståelse för svenska förhållanden och har ett
naturligt, personligt intresse inte bara för de alldeles aktuella förhållandena
i kommunen utan också för de mera långsiktiga angelägenheterna. Ärkebiskopen
ifrågasätter riktigheten av utredningens konstaterande att församlingarnas
offentligrättsliga befogenheter är begränsade. Trots detta och trots
önskvärdheten i och för sig av lika regler på ifrågavarande punkt för borgeriiga
kommunala och kyrkliga val anser dock ärkebiskopen under hänvisning till sina
allmänna skäl för reformen att särskild kvalifikationstid i fråga om rösträtt i
kyrkliga val kan avvaras. Medlemskapet i trossamfundet svenska kyrkan bör ur
kyrklig synpunkt väga tyngst. Av medlemskapet bör så snart det kan ske naturiigen
följa de offentligrättsliga befogenheter som tillkommer svenska medlemmar av kyrkan.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund säger att de skäl som har
föranlett förslaget om treårig kvalifikationstid vid borgeriiga kommunala val
i princip bör kunna åberopas för en motsvarande ordning vid kyrkokommunala val.
Förbundet säger sig med tvekan godta de skäl som utredningen åberopar -
församlingarnas begränsade offentligrättsiiga befogenheter, olämpligheten av
graderat medlemskap inom ett trossamfund och
Prop.
1975/76:23 72
internationella
ekumeniska hänsynstaganden - för att avstå från kvalifikationstid vid de
kyrkokommunala valen.
Domkapitlei
i Lund hyser inte någon tvekan på denna punkt och framhåller att utländskt
medborgarskap i och för sig inte längre utgör hinder för erhållande av
ordinarie prästeriig flänst i svenska kyrkan. En norsk eller finländsk präst
kan under vissa betingelser men utan avseende på medborgarskap eller krav på
viss tids vistelse i Sverige bli innehavare av ordinarie prästtjänst med vilken
kan följa ledamolskap i kyrkoråd etc. Om sålunda någon kvalifikationstid inte
krävs av prästerna som har huvudansvaret för del mesta av församlingens
verksamhet, synes något sådant krav inte heller böra ställas upp för lekmäns
aktiva engagemang inom kyrkan. Det bör också, framhåller domkapitlet, erinras
om att man särskilt i de kretsar som slår vakt om kyrkans breda folkliga
förankring hitfllls har värjt sig mot varje tanke på alt ställa upp särskilda
kvalifikationskrav utöver medlemskapet i kyrkan för att få utöva beslutanderätt
i de kyrkliga organen. Sålunda har man avvisat krav på dop, konfirmation eller
på annat sätt dokumenterat aktivt deltagande i församlingslivet som villkor för
valbarhet vid kyrkliga val. Alt just för invandrargruppen ställa större krav på
förtrogenhet med kyrkans och det svenska samhällets funktionssätt än för
svenska medborgare med medlemskap i kyrkan kan uppfattas som diskriminerande på
ett sätt som inle bör komma i fråga inom ett kristet samfund. Domkapitlet framhåller
vidare att majoriteten av invandrarna i vårt land hittills utgörs av medborgare
från andra nordiska länder, där det finns lutherska folkkyrkor vilkas ställning
och uppgifier i folk- och samhällsliv motsvarar svenska kyrkans. Eftersom
rösträtten och valbarheten vid kyrkliga val är begränsad till medlemmar i
svenska kyrkan, kan det här endast bli fråga om sådana invandrare som är
lutherska trosbekännare. Det kommer alltså i flertalet fall att röra sig om
medborgare i annat nordiskt land eller om tyskar.
Enligt
domkapitlet i Göieborg är det ett rältvisekrav att medlemskap i svenska kyrkan
innebär fullt medlemskap utan någon inskränkning. Detta krav blir tillgodosett
genom utredningens förslag.
De
övriga remissinstanser som godtar eller lämnar utan erinran utredningens
förslag på denna punkl gör detta utan att ta upp någon närmare diskussion kring
frågan om kvalifikationstid. Dessa remissinstanser är domkapitlen i Strängnäs
och Västerås, Örebro, Köpings, Göteborgs och Halmstads kyrkliga samfälligheter
samt Nödinge, Jukkasjäm och Örnäsels församlingar.
En
inte obetydlig minoritet av de remissinstanser som har yttrat sig i fråga om
rösträtt vid val av kyrkofullmäktige föreslår att man i kyrkokommunala val pä
samma sätt som i borgeriiga kommunala val har en treårig kvalifikationstid.
Dessa remissinstanser är länsstyrelsen i Stockholms läns, Södertälje, Stora Tuna,
Västanfors, Landskrona och Uddevalla kyrkliga samfälligheter samt Jämshögs,
Trelleborgs och Timi-å.församlingar. Länsstyrelsen i Stockholms län åberopar
att det vid kyrkofullmäktigval och prästval iir fråga om personval och att det
utan särskild kvalifikationstid i många
Prop. 1975/76:23 73
fall
kommer att saknas möjlighet till personlig kännedom om kandidaterna.
Trelleborgs
församling berör frågan om utlännings valbarhet i kyrkokommunala val och
framhåller alt förslaget innebär att vilken utländsk medborgare som helst som
vinner inträde i svenska kyrkan automatiskt skall kunna väljas till vafle post
i församlingen. Med tanke på hittillsvarande svaga valdeltagande i
kyrkokommunala val skulle, framhåller församlingen, den ordning som utredningen
föreslår kunna leda lill att församlingens ledning kom att utövas utan den
nödvändiga kompetens som kyrklig förankring, lokalkännedom, etablering i del
svenska samhället etc. ger. Med den kvaliflkationstid som föreslås för borgeriiga
kommunala val skulle tillräckliga garantier i detta hänseende kunna uppnås.
Hänvisningen till svenska kyrkans ställning som trossamfund som skäl för atl
avstå från särskild kvaliflkationstid är enligt församlingens mening inte
kategoriskt användbar. De kyrkokommunala besluten, säger församlingen
slutligen, gäller till vida övervägande del ekonomi och administration och
torde kräva samma kunskap om lokala förhållanden som andra slag av kommunala
beslut.
Det
stora flertalet remissinstanser godtar utan närmare diskussion utredningens
förslag alt kravet på viss lids vistelse i landet för rösträtt i borgerliga
kommunala val formuleras som ett krav på att vederbörande skall ha blivit
mantalsskriven i Sverige för valåret och för de två närmast föregående åren.
Flertalet remissinstanser har inte heller något att erinra mot den föreslagna
metoden för alt ta upp röstberättigad utlänning i röstlängd. Länsstyrelsen i Ålvsborgs
län anför att det hade varit önskvärt att för vafle utlänning kunna fastställa
den faktiska vistelsen i landet. Med hänsyn till de svårigheter och olägenheter
som skulle följa av ett sådant system anser emellertid länsstyrelsen att
utredningens förslag att mantalsskrivningen skall vara avgörande bör godtas.
RSV
instämmer i princip i de synpunkter som utredningen anför till stöd för att
mantalsskrivningen och inte kyrkobokföringen skall användas när det gäller att
konstatera utlännings vistelse i Sverige. RSV gör dock det tillrättaläggandet
att en anknytning av kvalifikationstiden till kyrkobokföringen inte
nödvändigtvis behöver medföra ett system med enskilda ansökningar. Varje
pastorsämbete kan tillställas en förteckning över samtliga i församlingen
kyrkobokförda utlänningar som har uppnått rösträttsålder. Förteckningen kan tas
fram ur länsstyrelsens personband. Samtliga pastorsämbeten skulle därefter med
förteckningen som utgångspunkt kunna gå genom personaklerna för de personer som
anges pä förteckningen. Personakten visar en persons
kyrkobokföringsförhållanden, såväl aktuella som föregående. Detta manuella
förfaringssätt torde dock bli så tids- och arbetskrävande att RSV inte vill
förorda atl det tillämpas. RSV tillstyrker därför utredningens förslag till kvaliflkationsgrund
som det från teknisk synpunkt mest praktiska alternativet.
En
viss formell skiljaktighet föreligger enligt RSV mellan förslaget att det i
kommunallagarna som förutsättning för rösträtt skall tas in ett krav
Prop.
1975/76:23 74
på
mantalsskrivning vissa är och förslaget att det i vallagen skall anges att
endast den som enligt länsstyrelsens register är upptagen i stomme till mantalslängd
motsvarande är skall antecknas som röstberättigad. Beslut som medför att någon
tas upp i eller utesluts ur mantalslängd, sedan stomme till mantalslängd har
framställts, anges nämligen inte i det magnetband varmed stommen till
mantalslängd har tryckts ulan kommer till synes genom manuella ändringar i den
lokala skattemyndighetens exemplar av stommen fram till den 1 mars mantalsåret,
då längden justeras. Ändringarna i den justerade mantalslängden framgår
dessutom av länsstyrelsens s. k. nummerband över den i länet kyrkobokförda och
mantalsskrivna befolkningen. En förbättring till kommande val efter är 1976
kan ske genom att de magnetband som används för stomme till mantalslängd
framdeles kompletteras med beslut om mantalsskrivning fram till den 1 mars mantalsäret.
Den nämnda skiljaktigheten vid 1976 års val kommer emellertid att få mycket
ringa betydelse. I det nummerband varmed röstlängden framställs per den 1 juni
valåret framgår i många fall direkt mantalsskrivningen även för tidigare är.
Finns inte uppgifter registrerade om mantalsskrivning för åren 1974-1976,
kontrolleras successivt stombanden för åren 1976, 1975 och 1974. Undantagsvis
skulle därvid kunna förekomma, att en person exempelvis har tagits upp i
stomme lill mantalslängd för år 1974 men uteslutits i den justerade
mantalslängden för samma år och sålunda rätteligen inte borde tas med i röstlängden.
Fall av detta slag torde bli ytteriigt sällsynta. Det motsatta fallet, dvs. att
en person som har blivit mantalsskriven för åren 1974-1976 inte har tagits med
i röstlängden, torde inte behöva befaras uppkomma med hänsyn till det
kontrollsystem som finns.
Flera
remissinstanser har emellertid invändningar mot utredningens förslag i fräga
om den närmare utformningen av bestämmelserna om hur kvalifikationstiden skall
beräknas. yA anför att det synes föreligga inte obetydliga risker för att en
person som uppfyller de kriterier på varaktig bosättning som utredningen
ställer upp som förutsättning för utlännings kommunala rösträtt i verkligheten
inte har varit bosatt här under tre år. Även om utredningen synes medveten om
att så kan bli fallet, förefaller det enligt JK som om utredningen har
underskattat dessa risker. JK framhåller särskilt, förutom arbetsmarknadens röriighet
både inom och utom Sverige, invandrarnas tydligen inte ringa benägenhet att
efter några år återvända till sitt hemland eller flytta till ett tredje land.
JK erinrar i delta sammanhang om att avregistrering av utländsk medborgare i
svensk folkbokföring i viss utsträckning är beroende av anmälan av den
utländske fiyttaren själv.
Även
länsstyrelsen I Stockholms län är kritisk mol utredningens förslag i denna del
och framhåller att man måste ställa ett ovillkofligt krav pä teknisk säkerhet vid
genomförandel av allmänna val. Länsstyrelsen anför att vid det senaste valet
ett fåtal röster avgjorde den politiska majoriteten i några kommuner och att
felaktigheter beträffande utlänningars upptagande i röstlängd, som påtalas
genom besvär, kan föranleda att valutgången på-
Prop.
1975/76:23 75
verkas
och att omval måste ske. Under hänvisning till yttrandet frän lokala skattemyndigheten
i Stockholms fögderi föreslår länsstyrelsen i stället en reglering som innebär
att de utlänningar som har varit kyrkobokförda i Sverige de senaste tre åren blir
röstberättigade. Ett sådant system torde enligt län.sstyrelsens bedömande vara
betydligt säkrare och därför böra utredas och övervägas närmare.
Länsstyrelsen
anför vidare att risk för felaktigheter när invandrare skall tas upp i
röstlängd föreligger oavsett vilken metod man väljer. Sådana fel kan enligt vallagen
rättas till genom ett särskilt anmärkningsförfarande i juli månad eller, om del
är uppenbart att fel föreligger i fråga om uteslutning ur röstlängd, efter
ansökan senast den 1 september. År 1973 uppgick antalet ansökningar av detta
slag i Stockholms län till ett femtiotal. De avsåg regelmässigt fall som kunde
prövas utan tidsödande utredningar. Rättelseansökningar i fråga om invandrare
kan komma att bli betydligt fler och mer svårbedömda. Prövningen av dessa
ansökningar torde kunna klaras i böflan av september genom en koncentrerad
arbetsinsats. Ett starkt ökat antal ansökningar som skall behandlas under
tidspress medför emellertid risk att bedömningar görs som vid senare
överprövning - kanske på ett fullständigare material - anses oriktiga. Sådana
felaktiga beslut kan överklagas endast i samband med besvär över själva valet.
En ökad frekvens av ansökningar och rättelsebeslut innebär enligt
länsstyrelsens mening att man måste fråga sig om det är en lämplig ordning att
slutligt pröva rättelsefrågorna först efter besvär över själva valet, vilket i
ogynnsamma fall kan leda till att omval måste ske. Man bör enligt länsstyrelsen
överväga att antingen låta rättelseärendena och eventuellt också
anmärkningsärendena prövas i endast en instans, som fallet nu är vid avslag på
rättelseansökan, eller låta valprövningsnämnden slutligt pröva besvären före
valet. Den sistnämnda lösningen kan dock göra det nödvändigt att tidigarelägga
sista dagen för ansökan om rättelse.
Lokala
skattemyndigheten i Stockholmsfögderi ifrågasätter om det kan anses tillräckligt
atl lita till mantalsskrivningarna vid bedömningen av vistelsetiden i Sverige.
Det är inte ovanligt att utlänningar bor i Sverige under kortare perioder. Om
invandringen sker i oktober ett år, blir utlänningen i regel mantalsskriven
fördel följande året. Även om han sedan flyttar ul ur landet och blir
avregistrerad från kyrkobokföringen i december samma år eller i januari
påföljande är, är han mantalsskriven för hela året. Om detta upprepas även
nästa år och han sedan del tredje året återkommer och stannar i Sverige över
valet, har han alltså kvalificerat sig för rösträtt med endast knappt ett års
vistelse i Sverige. Myndigheten erinrar vidare om de bestämmelser som finns om
inlernordiska fiyttningar och framhåller att personer som fiyttar till ett
annat nordiskt land och inte anmäler detta blir kyrkobokförda och
mantalsskrivna under rubriken utan känd hemvist (27 och 29 Ijij folkbokföringsförordningen).
F. n. är i Stockholm 68 personer registrerade på detta sätt. Dessa personer är
alltså mantalsskrivna i Sverige
Prop.
1975/76:23 76
men
är bevisligen inte bosatta här. Av det anförda framgår, säger myndigheten, att
det torde vara vanskligt att med utgångspunkt i mantalsskrivningen bedöma om
en utlänning oavbrutet har varit bosatt i Sverige under tre är närmast före
valet.
Om
man emellertid godtar utredningens slutsats att oavbruten bosättning i Sverige
under tre år inle skall krävas och accepterar avbrott i vistelsen i Sverige
under kvalifikationstiden, återstår enligt myndigheten frågan om det tekniska
system som utredningen lägger fram är hållbart. Enligt utredningens förslag till
ändring i bl. a. kommunallagen skall utlänning som är mantalsskriven här för
valåret och som har varit mantalsskriven här för de två närmast föregående åren
ha rösträtt. I förslaget till ändring i 4 kap. 2 ij vallagen sägs bl. a. att
för utlänning som inte enligt länsstyrelsens register har tagits upp i stomme till
mantalslängd för det år röstlängden upprättas och för de tvä närmast föregående
åren skall antecknas att rösträtt inte föreligger. En person som fiyttar till
Stockholm i oktober 1973 och anmäler inflyttningen i januari 1974, blir
mantalsskriven i Stockholm för år 1974. Han är emellertid inte upptagen i
stomme till mantalslängd för år 1974. Om han bor kvar och mantalsskrivs för
åren 1975 och 1976, är han mantalsskriven för de tre åren och skall enligt
kommunallagarna ha rösträtt. Pä motsatt sätt kan en person vara upptagen i
stomme till mantalslängd men av olika skäl inte bli mantalsskriven. Fräga
uppkommer om "stomme till mantalslängd" i utredningens förslag till
ändring i 4 kap. 2 ij vallagen avser stommen sådan den ser ul när den upprättas
av länsstyrelsen enligt 40 ij folkbokföringsförordningen eller stommen när den
efter ändringar, strykningar eller tillägg skrivs under av lokala
skattemyndigheten enligt 43 ij förordningen. Om utredningen hade avsett stommen
sådan den ser ut vid jusleringstilirället, borde uttrycket "den justerade manlalslängden
för året" ha använts. Med hänsyn till de felrisker och komplikationer som är
förbundna med det system för framställning av röstlängd som utredningen föreslår
kan man befara svårigheter för de lokala skattemyndigheterna att hinna med del
omfattande utredningsarbete som kan bli nödvändigt i samband med framställning
till länsstyrelsen om rättelse av röstlängd hösten 1976. Oklarheten i
lagförslagen måste i allt fall klarläggas.
Myndigheten ifrågasätter
om inte ett enklare och säkrare system bör tilllämpas för att ta upp
invandrare i röstlängd. Som utgångspunkter för ett sådant system anger
myndigheten att röstberättigad är utlänning som enligt länsstyrelsens
personband är kyrkobokförd på fastighet den 1 juni och som har varit kyrkobokförd
oavbrutet i Sverige det år röstlängden upprättas och de två närmast föregående
kalenderåren. Det nuvarande röstlängdssystemet bygger pä kyrkobokföringen och
rösträttshindren markeras i kyrkobokföringen och länsstyrelsens personband.
Det synes därför, anför myndigheten, mest naturiigt att på motsvarande sätt
registrera även rösträttshinder för invandrare vid kommunala val. En sädan
registrering torde kunna göras automatiskt, när invandraren första gången kyrkobokförs
i Sverige, genom
Prop. 1975/76:23 77
att
en årtalssiffra för innytlningsåret registreras. De tre senaste årens är-talssiffror
lår därmed markera rösträttshinder för invandrare beiräffande kommunfullmäktig-
och landstingsval. Det flärde året utlänningen är bosatt i Sverige bör
rösträttshindret automatiskt kunna raderas ut ur länsstyrelsens bandregister.
Om rösträtten för invandrare sålunda helt knyts till kyrkobokföringen, blir
det möjligt att införa kommunal rösträtt för invandrare först till 1979 års
val. Det torde dock, säger myndigheten, flnnas goda möjligheter att redan år
1976 införa hindersmarkeringar i datasystemet för dem som invandrar fr. o. m.
den I januari 1976 och för dem som har invandrat till Sverige under åren
1974-1975. Länsstyrelsen kan i böflan av år 1976 framställa en förteckning
församlingsvis över de utlänningar som är kyrkobokförda i resp. församling.
Pastorsämbetet kan kontrollera förteckningen mot församlingsliggaren. Vid
kontrollen kan för varje person som har flyttat in till Sverige fr. o. m. år
1974 i förteckningen markeras att rösträttshinder föreligger vid koinmunala
val. Med ledning av den kompletterade förteckningen kodas rösträttshindren in
i länsstyrelsens bandregister. Därefter torde röstlängd kunna framställas
enligt samma principer som f n. Eventuella fel torde utan svårigheter kunna
rättas enligt 4 kap. 8 ij vallagen.
Myndigheten
sammanfattar sitt förslag lill system att ta upp utlänning i röstlängd pä
följande sätt. Endast de personer som oavbrutet har varit kyrkobokförda i
Sverige valåret och de två närmast föregående kalenderåren blir röstberättigade.
Bestämmelserna om rösträtt i kommunallagarna knyts även för utlänningar enbart till
kyrkobokföringen. Vid anmärkning mot röstlängden eller ansökan om rättelse av
röstlängden blir det enkelt att med ledning av kyrkoböcker m. m. fastställa det
rätta förhållandet. Det merarbete som uppkommer vid kontroll av den förut
nämnda förteckningen torde väl uppväga det i annat fall befarade rättdseförfarandet
som under stark lidspress måste genomföras under augusti och september 1976.
4.4
Valbarhet
En
stor majoritet av de remissinstanser som yttrar sig i fråga om valbarhet i borgeriiga
kommunala val godtar eller lämnar ulan erinran utredningens mening att rösträtt
för invandrare också bör medföra valbarhet och att särskilda villkor utöver
rösträttsvillkor inte bör ställas upp för valbarhet. En sådan uppfattning
redovisas av kammarräiien i Göteborg, civilförsvarsslyrelsen, beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar, socialstyrelsen, arbeismarknads-siyrelsen, SIV,
planverket, statens brandnämnd, civilbefölhavaren i östra civilområdet, LandsiingsfÖrbundei
saml alla hörda länsstyrelser, landstingskommuner och kommuner.
Civilförsvarsstyrelsen
anför att det sekretsskydd som finns inom civilförsvaret ger vissa garantier
för att uppgifter som är av betydelse för rikets säkerhet inte sprids. Med de
kriterier som utredningen ställer upp för invandrarnas rösträtt och valbarhet
har styrelsen frän dvilförsvarssynpunkt inget att erinra mot utredningens
förslag. Styrelsen tillägger dock att andra
Prop. 1975/76:23 78
regler
kan behöva tillämpas under beredskap och krig. Eftersom utredningen redan har
uppmärksammat detta, förutsätter styrelsen att dessa frågor utreds ytterligare.
Beredskapsnämnden for psykologiskt försvar anför att det från to-talförsvarssynpunkt
är av speciellt intresse att reformen skulle innebära viss insyn för
utlänningar i den kommunala beredskapsplanläggningen. I vissa fall är sådan
insyn enligt beredskapsnämnden väl motiverad från allmänt demokratiska
utgångspunkter. Det gäller t. ex. civilförsvarsnämnd och kris-lidsnämnd. Även
utlänningar kan i krig åläggas dvilförsvarsuppgifter och de drabbas givetvis på
samma sätt som andra medborgare av regleringar, ransonering och andra påtagliga
följder av en krissituation. Det kan i sädana situationer enligt
beredskapsnämndens mening vara av ett rent praktiskt värde atl ha ett genom
rösträtt och representation formaliserat samarbete med invandrargrupperna och
kunna räkna med deras medansvar.
Socialstyrelsen
anför att ärenden rörande beredskapsplanläggning i kommuner och
landstingskommuner av hälso-, sjuk-och social värden i fred mera sällan är sekretessbdägda.
Under beredskaps- och krigsförhällanden torde ärendenas betydelse för landets
totala försvar och även sekretessgraden öka. Dessa omständigheter bör dock
enligt socialstyrelsens mening inle hindra alt röstberättigade utlänningar bör
vara valbara till de organ där sädana frägor behandlas. Frågan om utlännings
befattning med dvilförsvarsuppgifter berör enligt statens brandnämnd i
förhållandevis hög grad brandförsvaret med hänsyn till den viktiga uppgift som
kommunernas fredstida brandslyrkor har inom civilförsvarets krigsorganisation.
Nämnden säger sig särskilt ha övervägt utredningens ställningslagande i valbarhetsfrägan
och ansluter sig till det resultat som utredningen har kommit fram till. Civilbefälhavaren
i östra clvilområdet delar utredningens uppfattning att röstberättigad
invandrare skall vara valbar lill spedalreglerade nämnder som
civilförsvarsnämnd, beredskapsnämnd och övriga nämnder där totalförsvars-frågor
handläggs. Det kan enligt civilbefälhavarens mening vara en fördel för lösandet
av lojalitelskonfiikier att representanter för invandrarna ingår i sådana
nämnder. Civilbefälhavaren delar också utredningens uppfattning att de
speciella säkerhets- och försvarsproblem som i händelse av krig eller krigsfara
kan alstras av invandrarna i landet och de lojalitelskonfiikier som då kan
tänkas uppkomma bör lösas från andra utgångspunkter än de som utredningens
uppdrag erbjuder.
En
grupp remissinstanser anmäler betänklighet mot förslaget om valbarhet. Mest
kritisk är JK som inledningsvis framhåller att det ingalunda är naturiigt att,
som utredningen har gjort, koppla samman rösträtt och valbarhet när fräga är om
utlänningar som har bott i Sverige bara några få år och många gånger inle ämnar
stanna här. JK pekar på att förslaget öppnar väg för utlänningar alt delta i de
för kommunmedlemmarna kanske viktigaste besluten och nämner här särskilt beslut
av kommunfullmäktige, social centralnämnd och byggnadsnämnd saml tillägger att
utredningens förslag också går ut på att utlänningar skall kunna delta i
handläggning
Prop. 1975/76:23 79
av
lotalförsvarsfrågor. 1 mycket stor utsträckning innebär besluten myndighetsutövning
och man kan, säger JK, inte komma ifrån att de nämnda kommunala organen fullgör
statliga eller halvstatliga uppgifter som har över-fiyilats pä kommunerna.
Enligt JK:s mening kan det redan av principiella skäl ifrågasättas om
utlänningar, kanske med bristande anknytning till och samhörighet med värt
land, bör fä delta i svenska kommunala beslut som ofta är av avgörande
betydelse för svenska såväl allmänna som enskilda intressen. Vidare torde,
fortsätter JK, en utlänning som vistas här endasi några år och kanske inle ens
behärskar svenska språket mycket ofta sakna de insikter och kvalifikationer som
behövs för att besluta i hithörande ämnen. Särskilt utlänningar från mindre
utvecklade länder eller länder med ickedemokratiskt statsskick torde först
efter åtskilliga år bli så insatta i svenska förhållanden och traditioner m. m.
att så viktiga uppgifter kan anförtros dem. Synpunkter av delta slag har, säger
JK, anförts också när frågan om kommunal rösträtt behandlats i riksdagsmotioner
och andra sammanhang och då stundom avvisats som icke bärkraftiga. Men
synpunkterna har då, enligt JK, bedömts med hänsyn till rösträtten och inte
valbarheten. I förhållande till valbarheten har aspekterna en helt annan tyngd
som måste anses väga över invandrarnas intresse att delta i beslutsprocesser av
olika slag. Att som uiredningen över så gott som hela linjen lita till det
politiska urvalet anser JK inte försvariigt och tillägger att han då främst
åsyftar kommuner med starkt inslag av utlänningar. Han anser att utredningen
visserligen har presterat goda praktiska skäl för sin ståndpunkt men att
sakliga synpunkter talar för en mera avvaktande attityd. Synpunkter av det slag
som föranledde riksdagen att år 1974 kräva alt överförmyndare skall vara svensk
medborgare kan enligt JK:s mening väl anföras även i fråga om ett stort antal
andra uppdrag. JK vill därför bestämt förorda alt utlänningars valbarhet till
kommunala förtroendeuppdrag i vart fall begränsas till uppdrag med vilka inle
följer myndighetsutövning. JK ifrågasätter slutligen, under hänvisning till atl
stora fördelar kan uppnås genom att valbarheten knyts till rösträtten, om inte
en från alla synpunkter mer tillfredsställande lösning kan vinnas genom föriängning
av kvalifikationstiden för rösträtt. Hans betänkligheter mot utredningens
förslag i deras helhet minskar i samma mån som kvalifikationstiden ökar.
Utredningens
förslag i fråga om valbarhet biträds inle heller av ÖB som säger att vissa
begränsningar i fräga om utlännings valbarhet till de beslutande församlingarna
och till nämnderna synes erforderliga. Vid de överväganden som har legal lill
grund för utredningens ställningstaganden har enligt ÖB:s mening de kommunala
organens insatser och insyn i lolalförsvaret inte tillräckligt beaktats.
Utredningen har nästan uteslutande diskuterat civilförsvarsfrågor. Kommunerna
har, anför ÖB, att handlägga frågor som rör hela totalförsvaret och får
därigenom tillgång till uppgifter som av sekretesskäl inte bör delges
obehöriga. De kommunala nämnder som närmast har att behandla frågor av detta
slag är byggnadsnämnden, häl-
Prop. 1975/76:23 80
sovårdsnämnden
och kommunstyrelsen. Kommunstyrelsen har överinseende över kommunens nämnders
och styrelsers arbete och fullgör de uppgifter som åvilar beredskapsnämnd,
brandstyrelse, dvilförsvarsnämnd och kristidsnämnd, om särskilda sådana nämnder
inte är tillsatta. Särskilt under beredskapstillständ och krigstillstånd vore
det enligt ÖB synneriigen olämpligt med utländsk representation i kommunala
nämnder med insyn i totalförsvaret. Han föreslär att utlänning inte skall vara
valbar till de nämnder som enligt lag eller enligt kommunens beslut har att
handlägga frågor av betydelse för totalförsvaret.
Även
civilbefölhavaren i västra civilområdel är kritisk mol förslaget om valbarhet.
Han avstyrker förslaget och anför alt motiven för bestämmelserna i 28 §
civilförsvarskungörelsen om utlännings begränsade skyldighet alt medverka i
civilförsvaret bör vara tillämpliga även beiräffande inskränkning av
invandrares valbarhet till kommunala nämnder och uppdrag. Som ylterligare
motiv för sin mening åberopar civilbefälhavaren att vissa flänster och uppdrag
inom det kommunala ansvarsområdet kan hänföras till skyddsklass enligl
personalkontrollkungörelsen (1969:446). Han finner det uppenbart att invandrare
på grund av sin beroendeställning till hemlandet kan utsättas för påtryckningar
att inhämta hemliga upplysningar om andra invandrare. Valbarhet till kommunala
nämnder och uppdrag ökar dessa risker.
Rikspolisstyrelsen,
som i princip tillstyrker förslaget om valbarhet, anser att frågan om
utlännings befattning med totalförsvarsfrågor behöver utredas närmare och
framhåller alt utredningen inte har lämnat någon motivering för sin mening att
valbarheten bör vara undantagslös. Hänsynen till rikets säkerhet måste enligt
rikspolisstyrelsen kräva att de speciella problem som uppstår rörande
totalförsvaret först utreds och fär en tillfredsställande lösning.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, som har begränsat sitt yttrande till konsekvenserna
av förslaget frän totalförsvarssynpunkt, hyser också betänkligheter mot
förslaget att utlänning skall vara valbar. Överstyrelsen vill för sin del fästa
uppmärksamheten på att såväl kommuner som landstingskommuner kan komma att få
ytterligare totalförsvarsuppgifter och därmed också måsle erhålla ytteriigare
information om förhållanden av betydelse för rikets säkerhet. Genom att
kommunerna medverkar i totalförsvarels, inle minst det ekonomiska försvarets,
beredskapsplanläggning och alt en kommunal krigsorganisation har byggts upp och
kan komma att ytteriigare utvecklas kommer allt fiera av såväl kommunernas som
landstingskommunernas förtroendevalda atl fä del av uppgifter av hemlig natur.
Riksnämnden för kommunal beredskap framhåller att planläggning för kommunal
beredskap i vissa fall kan kräva tillgång till sädana uppgifter. Hemliga uppgifter
skall emellertid inte redovisas i kommunernas delplaner och del är också i
praktiken ovanligt att det kommer in hemliga uppgifter där. Det finns enligl
nämnden inte något behov av särskilda säkerhetsbestämmelser i fred, om
utlänning blir valbar enligt förslaget. Situationen blir en annan, om man får
en ytteriigare integration mellan vissa funktioner av det civila
Prop.
1975/76:23 81
och
del militära försvaret. Under beredskap och krig kan vidare situationen bli en
helt annan. Den saken bör enligl nämndens mening beaktas redan vid överväganden
i fred.
Samtliga
remissinstanser som har yttrat sig i fråga om valbarhet i kyrkokommunala val
godtar eller lämnar utan erinran utredningens förslag att rösträtt i
kyrkokommunala val också skall ge valbarhet lill kyrkokommunala
förtroendeuppdrag.
4.5 Verkan
av omyndighetsförklaring
Samtliga
remissinstanser som har yttrat sig i fråga om verkan av omyndighetsförklaring
biträder eller lämnar utan erinran utredningens förslag att omyndighetsförklaring,
vare sig den har meddelats i Sverige eller i annat land, i princip bör
diskvalificera utlänning från rösträtt. Länsstyrelsen i Väsler-noirlands län
säger att man bör godta ofullkomligheterna i registreringen av
omyndigförklarade icke nordiska ulänningar. Stockholms kommun framhåller att
risken för att omyndigförklarad utlänning skall utöva rösträtt eller bli vald
är så marginell och så svår att eliminera att den får accepteras.
4.6 Information
De
remissinstanser som närmare går in på informationsfrågorna delar utredningens
mening att särskilda informationsinsatser är etl nödvändigt komplement till
reformen. De fiesta av dessa remissinstanser godtar också i huvudsak
utredningens förslag om hur informationen bör utformas. Remissinstanserna är
över lag positivt inställda till förslaget om en centralt utarbetad
grundläggande informationsbroschyr.
Det
fördjupningsmaterial som enligt utredningen skall framställas av SIV och SÖ är
enligt Studieförbundet Vu.xenskolan ett mycket viktigt material i
informationskampanjen. Materialet bör vara så omfattande och informativt att
det i sig självt kan utgöra underiag för studiedrkdverksamhet. Vid framställningen
av detta material bör man ge de olika riksdagspartierna möjlighet att pä lika
antal sidor presentera sig själva. De politiska partierna fär själva i samarbete
med studieförbunden svara för framställning av ytterligare kompletteringsmaterial
för att ge mer partipolitisk information, anför Vuxenskolan. Det är därför
nödvändigt att man frän samhällets sida ger de politiska partierna ekonomiska
möjligheter för denna yttefligare informationsveksam-het Vid utformning av
extra informationsmaterial bör SIV bistå studieförbunden med översättningshjälp.
Bidragen till studieförbunden bör utformas sä att det utgår elt grundbelopp
för planering m. m. och ett belopp som står i proportion till antalet
genomförda cirklar.
Vuxenskolan
anser det angeläget atl alla studieförbund får möjlighet att delta i
informationsverksamheten. Denna fråga berörs också av Studiefräm-.jandei. som
framhåller alt ABF, Folkuniversitetet, TBV och Studiefräm-
6 Riksdagen 1975/76:23. 1 saml. Nr 23
Prop.
1975/76:23 82
jandet
är störst bland studieförbunden när det gäller undervisning i svenska språket
för invandrare och att det skulle vara ett slöseri med resurserna att inte låta
en stor del av informationen gå genom studiecirklar i dessa förbund.
Utredningens förslag innebär enligt ABF att myndigheterna fär ett styrande och
reglerande infiytande över studieförbundens verksamhet. ABF avvisar förslaget
om atl SIV tillsammans med SÖ och studieförbunden skall utarbeta ett gemensamt
studiematerial. Detta bör vara studieförbundens egen angelägenhet. Samhället
bör ställa medel till förfogande främst till de studieförbund som har politiska
partier som medlemsorganisationer. Anslaget till cirkelledarutbildning, 300 000
kr., finner ABF otillräckligt. Enbart för ABF:s del måste resurserna
tredubblas, om tillräcklig utbildning skall kunna genomföras. Uppfattningen att
det föreslagna anslaget för cir-
kelledarulbildning
är för litet delas av Stockholms kommun.
Svenska
inelallindnstriarbciareförbundei anser att de studieförbund som önskar det bör
få ekonomiska möjligheter att självständigt utarbeta sitt undervisningsmaterial.
Det politiska budskapet måste finnas med i informationen om rätlen atl rösta
och del studiecirkelmaterial som de olika studieförbunden skall använda måste
utgå från de grundvärderingar som studieförbunden företräder. Även SIV understryker
vikten av att studieförbunden självständigt får utarbeta studiematerial och
utbilda cirkelledare.
För
annonsering om studiecirkelverksamheten bor särskilda medel, förslagsvis 400
000 kr., beräknas, anför SÖ. Sveriges Radio redovisar de åtgärder som företaget
planerar inför den föreslagna reformen och anför att de önskemål om
information genom radio och TV som utredningen har lagt fram kommer att
tillgodoses genom dessa åtgärder. Nämnden för samhällsinformation anför att
utredningen har beräknat kostnaderna för annonsering i dags- och
folkrörelsepress till för låga belopp.
Några
remissinstanser berör frågan om statsbidrag til kommunerna. Haninge kommun
anför sålunda att informationen lill invandrarna får betraktas som en
riksangelägenhet och alt kommuner med stor andel invandrare bland sin
befolkning bör få statsbidrag till sina informalionskostnader. Stockholms och Fagersta
kommuner anför liknande synpunkter. Enligt Riksförbundet för personal vid invandi-arbyråer
bör även kommunerna och invandrarorganisationerna få statliga bidrag för
informationsåtgärder. Bidragen bör fördelas av SIV.
Länsstyrelsen
i Västmanlands län anser att det är angeläget att statligt stöd utgår till de
lokala partiorganisationerna i proportion till antalet invandrare i kommunen. Fagersta,
Hallstahammars och Surahammars kommuner anför liknande synpunkter. Hallstahammars
kommun anser dock att hänsyn även bör tas till partiernas representation i
kommunfullmäktige. Också Studieförbundet Vuxenskolan anser alt de politiska
partierna bör få särskilda anslag för informationsinsatser. Utredningens
uttalande att partiernas merkostnader för information med anledning av reformen
bör täckas genom att det statliga och det kommunala partistödet höjs biträds av
nämnden for samhällsinformation.
Prop.
1975/76:23 83
5
Föredraganden
5.1
Allmänna synpunkter
Under
hela efterkrigstiden har det i Europa förekommit betydande befolkningsrörelser
över riksgränsema. De mest utvecklade industriländerna har tagit emot stora
grupper av invandrare som mer eller mindre permanent har bosatt sig i dessa
länder. Man beräknar att det i Västeuropa finns närmare 13 milj. invandrare.
Sverige
har under praktiskt taget hela efterkrigstiden varit ett invandrarland. Som
framgår av vad jag har anfört i det föregående beräknas Sveriges folkmängd till
följd av invandringen ha ökat med ca 650 000 personer under åren 1944-1970. Det
motsvarar ca 40 % av befolkningsökningen under denna tid. Invandringen har till
stor del skett frän de övriga nordiska länderna, främst Finland som f n. svarar
för ungefär hälften av hela antalet utlänningar här.
F. n.
bor ungefär 400 000 utlänningar i Sverige. Av dessa kommer 183 000 från
Finland, 40 000 från Jugoslavien, 32 000 från Danmark, 27 000 från Norge, 18
000 från Förbundsrepubliken Tyskland samt 18 000 från Grekland. Invandrare från
dessa länder utgjorde 80 % av samtliga utlänningar i Sverige. Av alla
utlänningarna var 61 % medborgare i övriga nordiska länder.
Av
samtliga utlänningar i Sverige är ca 260 000 i vuxen ålder, dvs. 18 är och
däröver.
Mer
än hälften av de vuxna utlänningarna i Sverige (ca 150 000) har bott så länge
här att de uppfyller gällande krav på viss tids oavbruten vistelse i Sverige
för förvärv av svenskt medborgarskap (tre år för nordbo och sju år för icke
nordbo). Mänga invandrare bor sålunda kvar i Sverige under en lång följd av år
utan att utnyttja möjligheten att förvärva svenskt medborgarskap.
Antalet
personer som förvärvar svenskt medborgarskap varierar frän är flll år. F. n.
finns det uppskattningsvis 250 000 personer i Sverige som har förvärvat svenskt
medborgarskap efter anmälan eller ansökan.
Invandringen
under kommande år är svär att bedöma. Den beror på en serie föränderiiga
faktorer, bland vilka allmänna och geografiskt begränsade konjunkturvariationer
har stor betydelse. Fastän framtidsbedömningen är mycket osäker, finns del
anledning räkna med att Sverige även i framliden kommer att vara ett invandrafland
med ett betydande inslag av varaktigt bosatta utlänningar i befolkningen.
Efter
hand som antalet invandrare i vårt land har ökat har det uppträtt behov av
åtgärder för att underlätta invandrarnas anpassning och förbättra deras sociala
och kulturella situation. Vikten av att främja invandrarnas kunskaper i svenska
språket uppmärksammades tidigt. Fr. o. m. budgetåret 1965/66 bedrivs
försöksverksamhet med avgiftsfri undervisning för invandrare i svenska språket
med samhällsorientering. Undervisningen handhas av studieförbunden och vissa
folkhögskolor. Statsmakterna har vidare genom
Prop.
1975/76:23 84
lagstiftning
gett anställda invandrare rätt till ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning. Statsmakterna antog år 1968 (prop, 1968:142, SU 1968:196, rskr
1968:405) riktlinjer för utlänningspoliliken m. m. Därvid uttalades bl.a. att
invandringen till Sverige måste kontrolleras för att kunna anpassas till landets
resurser och politik inom andra områden. Vidare lades principen fast att
invandrarna borde ha möjlighet att leva på samma standard som den inhemska
befolkningen. Insatserna för invandrarnas anpassning i Sverige skulle därför fä
ökat utrymme. Statsmakterna tog emellertid inte ställning till frågan om den
långsiktiga inriktningen av olika åtgärder till förmån för invandrarna. Denna
fråga skulle först behandlas av invandrarutredningen. Sedan utredningen
fullgjort sitt arbete genom slutbetänkandet (SOU 1974:69) Invandrarna och
minoriteterna, har 1975 års riksdag godkänt riktlinjer för invandrar- och minoriletspolitiken
(prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160). Enligt detta beslut bör invandrar-
och minoritetspolitiken präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan
invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att
välja i vilken mån de vill gä upp i en svensk kulturell identitet eller behålla
och utveckla den ursprungliga identiteten. Politiken bör även inriktas på att
skapa samverkan mellan svenskar och invandrare för att öka solidariteten
mellan dem och möjligheterna för invandrarna och minoriteterna att påverka
beslut som rör deras egen situation.
De
enligt svensk rätt mest framträdande skillnaderna mellan en svensk medborgares
och en utlännings rättsställning kan sägas ligga i att endast medborgarskapet
ger ett direkt politiskt inflytande här i landet genom rösträtt och valbarhet
vid allmänna val och att endast medborgarskapet ger en ovillkoriig rält att bo
i landet och försöfla sig här. Delta kommer till uttryck i bl. a. bestämmelsen
i 8 kap. 1 ij RF om all lag eller annan föreskrift inte får innebära att svensk
medborgare skall kunna landsförvisas eller hindras att återvända till Sverige.
I
övrigt har utlänningar och svenska medborgare i huvudsak samma ställning på en
rad väsentliga områden. Yttrandefrihet, religionsfrihet och församlingsfrihet
tillkommer i princip utlänning i samma män som svensk medborgare. Också i fråga
om rätt till undervisning är utlänning som vistas här jämställd med svensk
medborgare. I fråga om sociala förmåner kan erinras om att utlänningar som slår
sig ner i vårt land har i huvudsak samma rätt som svenska medborgare till bl.a.
socialhjälp, barnbidrag, allmän till-läggspension, sjukvård och studiesociala
förmåner. Folkpensionsförmåner är i princip förbehållna svenska medborgare men
tillkommer enligt konventioner utlänningar av vissa nationaliteter. Utlänning
som har fått arbetstillstånd är i väsentliga avseenden jämställd med svensk
medborgare på arbetsmarknaden. Den generellt sett bästa rättsställningen har de
utländska nordborna och de utlänningar från andra länder som har fält bosättningstillstånd,
ett tillstånd som kan meddelas dem efter tvä ärs vistelse i Sverige. Enligt
förslag i prop. 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen
Prop.
1975/76:23 85
(1954:193),
m. m. skall bosättningstillståndet ersättas av ett permanent uppehållstillstånd
som i regel skall utfärdas efter ett ärs vistelse här.
Medborgare
i övriga nordiska länder behöver inte särskilt tillstånd för att resa in,
vistas och arbeta i Sverige. Andra utlänningar än nordbor måste i pricip ha
sådana tillstånd. Regleringen på detta område syftar bl. a. till alt anpassa
den utomnordiska invandringen till förhållandena pä vär arbets-och
bostadsmarknad.
Utvecklingen
har under hela efterkrigstiden gått i riktning mot en allt slörre likställdhet
mellan här bosatta utlänningar och svenska medborgare. Den senaste yttringen av
denna utveckling finner man i RF, där det svenska medborgarskapet som generellt
behörighetsvillkor vid tillsättning av statliga flänster har utgått. Den
varaktiga bosättningen har på allt fler områden fått större betydelse än
medborgarskapet för åtnjutande av förmåner och rättigheter i Sverige.
Frågan
om kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare har under senare år
tilldragit sig allt större intresse. Den har diskuterats både i riksdagen och i
t. ex. massmedierna. Riksdagen hemställde år 1973 hos Kungl. Maj:i om en
förutsättningslös utredning i ämnet. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den
10 maj 1974 tillkallade jag i juni samma år sakkunniga för atl utreda frågan.
De sakkunniga, som antog namnet rösträttsutredningen, har i mars 1975 lagt
fram betänkandet (SOU 1975:15) Kommunal rösträtt för invandrare. Betänkandet
har nu remissbehandlats.
Jag
vill erinra om att frågan om kommunal rösträtt och valbarhet för medborgare i
ett nordiskt land som bor i ett annat sådant land har utretts av en arbetsgrupp
under Nordiska ministerrådet. Arbetsgruppen redovisar i betänkandet (NU 1975:4)
Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet dels ett underiag för ett
ställningstagande i den principiella frågan om en nordisk kommunal rösträtt och
valbarhet bör införas, dels en kartläggning av de administrativa och praktiska
problem som aktualiseras vid en sådan reform. Arbetsgruppen uttalar all det
från teknisk synpunkt inte flnns några hinder mot att reformen genomförs så att
invandrare från de nordiska länderna fär rösta vid det första kommunalvalet
efter år 1975 i vafle nordiskt land. Nordiska rådets presidium hemställer i en
skrivelse den 10 juni 1975 till Nordiska ministerrådet att ministerrådet verkar
för att det i de nordiska länderna snarast möjligt genomförs en lagstiftning om
kommunal rösträtt och valbarhet grundad på principerna i den nordiska
arbetsgruppens betänkande. Enligt skrivelsen bör således nordiska medborgare
som, under en period som inte får bestämmas till längre tid än tre år, har
varit bosatta i annat nordiskt land än hemlandet medges rösträtt och valbarhet
vid primärkommunala och sekundärkommunala val i bosättningslandet. Nordiska
ministerrådet har den 14 oktober 1975 beslutat atl verka för atl en nordisk kommunal
rösträtt och valbarhet genomförs i enlighet med vad som anges i skrivelsen.
Frän Islands sida har därvid anförts atl man i Island ännu
Prop.
1975/76:23 86
inle
har tagit ställning i frågan och att man därför inte kan ansluta sig till
beslutet.
Rösträttsutredningen
föreslår att utlänningar som är bosatta i Sverige skall få rösträtt här vid val
av kommunfullmäktige, landsting och kyrkofullmäktige. Som särskild
förutsättning för utlännings rösträtt i borgeriiga kommunala val skall enligt
förslaget gälla att han är mantalsskriven i Sverige för valåret och har varit
mantalsskriven här för de tvä närmast föregående åren. Någon motsvarande
kvalifikationstid anser utredningen inte påkallad för utlännings rösträtt i
kyrkliga kommunala val. Med rösträtten skall enligt förslaget följa valbarhet till
kommunala förtroendeuppdrag. Remissopinionen och den allmänna debatten visar
att det i grundläggande frågor finns en stor uppslutning bakom utredningens
förslag. Av särskild betydelse är att de kommuner och landstingskommuner som
har yttrat sig över betänkandet undantagslöst har ställt sig positiva till
förslagen. Redan i direktiven till utredningen uttalade jag att starka skäl
talar för att även de invandrare som inte har förvärvat svenskt medborgarskap
medges rösträtt vid kommunala val. I det följande kommer jag att lägga fram
förslag som i allt väsentligt ansluter till förslagen i betänkandet.
5.2
Kommunal rösträtt för invandrare
Under
senare är har bl. a. i riksdagsmotioner framställts önskemål om politiska
rättigheter för invandrare eller om åtgärder som underiättar för dem att bli
svenska medborgare och därigenom nå politiskt inflytande. Önskemål i den
riktningen har också framförts i Nordiska rådet och i Europarådet.
Invandrarna
har redan nu ett visst indirekt politiskt infiytande i Sverige. De kan verka
inom de svenska politiska partierna eller inom egna organisationer av politisk
natur. 1 de svenska folkrörelserna kan invandrarna på samma sätt som svenska
medborgare medverka i den opinionsbildning i politiska och ideella frågor som
sker där. Det frivilliga folkbildningsarbetet vänder sig till alla ulan
avseende på nationalitet. Invandrarna får också del av det medinfiytande på
arbetsplatsen som den svenska arbetsrätten tillerkänner de anställda.
Det
direkta politiska inflytandet i landet genom rösträtt och valbarhet i allmänna
val är emellertid som jag förut har nämnt allflämt förbehållet svenska
medborgare. Bestämmelserna härom finns vad gäller val till kommunfullmäktige i
6 S kommunallagen (1953:753, omtryckt 1969:765) (KL) och 6 S kommunallagen
(1957:50) för Stockholm (omtryckt 1969:766) (KLS) samt i fråga om val till
kyrkofullmäktige i 9 i; lagen (1961:436) om församlingsstyrelse (omtryckt 1972:228)
(LFS). Såvitt gäller val till landsting regleras rösträtten genom en föreskrift
i 7 ij landstingslagen (1954:319, omtryckl 1972:101) (LL) om att rösträtt
tillkommer den som är röstberättigad
Prop.
1975/76:23 87
vid
val av kommunfullmäktige i kommun inom landstingskommunen. Valbar är den som
uppfyller villkoren för rösträtt (7 ij KL, 7 ij KLS, 10 ij LFS och 8 § LL).
len väridav
nationalstater framstår det som naturiigt att som en principiell förutsättning
för rätlen till ett direkt politiskt inflytande över samhällsutvecklingen
kräva den anknytning till landet som ligger i svenskt medborgarskap. Jag delar
utredningens uppfattning att undantag från den principen inte bör ske utan vägande
skäl.
Med
hänsyn till det stora antalet invandrare i vårt land och det erkännande vi
efter hand har gett åt bosättningen som grundläggande förutsättning för offentligrätlsligt
reglerade rättigheter och förmåner ligger det emellertid som utredningen också
anför nära till hands att nu i någon form ge invandrarna ett direkt politiskt
inflytande.
Som
skäl för ett ökat politiskt inflytande för invandrarna anför utredningen att
invandrarna genom sina arbetsinsatser samt genom att betala skatter och avgifter
verksamt bidrar till den svenska välståndsutvecklingen. Bortsett från
skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilförsvarsplikt är de invandrare som
inte är svenska medborgare underkastade samma skyldigheter som landets övriga
invånare, säger utredningen vidare. Många invandrare, även sådana som av olika
skäl avstår från att söka svenskt medborgarskap, blir varaktigt bosatta här. De
förvärvar härigenom en sädan anknytning till landet och en sådan kännedom om
samhällsförhållandena här att de enligt utredningen skulle vara väl i ständ
att utöva elt direkt politiskt infiytande. Samtidigt får de, konstaterar
utredningen, samma intresse och behov som infödda och naturaliserade svenska
medborgare av att genom ett sådant inflytande påverka särskilt förhållandena pä
den ort där de bor och arbetar. Jag kan helt instämma i dessa synpunkter.
Som
framgår av vad jag förut har sagt går vägen till ett direkt politiskt inflytande
f n. uteslutande över förvärv av svenskt medborgarskap. Ett av de allmänna
villkoren för att en utlänning skall kunna tas upp till svensk medborgare (naturalisation)
är enligt 6 § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap att sökanden sedan sju
år har hemvist här i riket. Om vissa särskilda skäl föreligger, får naturalisation
beviljas även om de allmänna villkoren inte är uppfyllda. Är sökanden dansk,
finsk, isländsk eller norsk medborgare, är kravet pä vistelsetid begränsat till
tre år.
Det
har ibland hävdats att man skulle tillgodose intresset av ett direkt politiskt infiytande
för invandrarna genom att avkorta kvaliflkationstiderna för förvärv av svenskt
medborgarskap. Många invandrare avstår emellertid som utredningen framhåller
från att söka svenskt medborgarskap, fastän de skulle kunna påräkna bifall till
en sådan ansökan. Anledningarna till detta är av mycket skiftande slag. Förvärv
av svenskt medborgarskap innebär vanligen förlust av del utsprungliga
medborgarskapet och kan därför av både känslomässiga och sakliga skäl framstå
som ett mycket allvarligt steg vars verkningar är svåra att överblicka. Det är
t. ex. naturiigt att ett byte
Prop. 1975/76:23 88
av
medborgarskap framstår som en ingripande åtgärd för en invandrare som visseriigen
ämnar stanna här i landet under avsevärd tid men som räknar med eller hoppas på
alt i framtiden kunna återvända till hemlandet. För många invandrare kan det
även när de har vistats flera år i Sverige vara ovisst om de kommer att förbli
här eller fiytta hem eller till ett annat land. De svårigheter som invandrarna
kan möta i sitt vardagsliv är - som bl. a. invandrarutredningen har påvisat -
inte av den arten att de kan övervinnas genom torvärv av svenskt
medborgarskap. 1 likhet med rösträttsutredningen och en enhällig remissopinion
anser jag därför att en avkortning av kvalifikationstiderna för förvärv av
medborgarskap inte är någon tillfredsställande lösning av frågan om politiskt
inflytande för invandrarna. Detta ställningstagande innebär inte att andra skäl
skulle saknas att avkorta kvalifikationstiderna för svenskt medborgarskap.
Denna fråga bereds f n. inom arbetsmarknadsdepartementet på grundval av förslag
av invandrarutredningen.
Invandrarnas
politiska infiytande kan ges olika former. I några av de västeuropeiska invandrariänderna
har man hittills stannat vid olika slag av rådgivande invandrarorgan. Värdet av
sådana organ är emellertid omstritt. Något politiskt infiytande! verklig
bemärkelse kan för övrigt knappast utövas enbart genom yttrande- eller
samrådsrätt. Sådant infiytande uppnås bäst genom ett pä rösträtt grundat aktivt
infiytande i samhället. Delade meningar kan föreligga om den lämpliga
räckvidden av ett sådant inflytande för invandrarna. Som jag närmare skall
utveckla i det följande finns det mycket som talar för en reform med inriktning
på det kommunala planet.
Innan
jag går närmare in på vad som kan anföras för och emot den antydda lösningen, vill
jag peka på en internationell utvecklingstendens. Utlandssvenskarna har
rösträtt vid val till riksdagen inom fem år från utfiytiningen från Sverige
och förslag har nyligen lagts fram om att tidsbegränsningen skall tas bort.
Finland har nyligen berett utlandsfinländarna en till tiden obegränsad rösträtt
vid riksdagsval i hemlandet. Norge har gett rösträtt i riksval åt sina
utomlands bosatta medborgare inom en bortovarotid av tio år. Bland de
västeuropeiska länderna erbjuder Italien ett exempel på en liknande utveckling.
Om man till detta lägger den opinion för ökade politiska rättigheter åt
invandrarna i det land där de vistas som har framträtt både i Norden och i
övriga Västeuropa, kan man här se början på en internationell utveckling mot
att migranterna får behålla sina rikspolitiska rättigheter i hemlandet under
viss tid och förvärva lokal- och regionalpolitiska rättigheter i värdlandet.
Av
invandrarulredningens kartläggning och förslag samt av de ställningstaganden
som 1975 års riksdag enligt vad jag tidigare har nämnt har gjort i fråga om
invandrarpolitiken framgår att särskilda insatser för invandrarna behövs inom
en rad koinmunala verksamhetsområden, främst bostadsförsörjningen,
utbildningsväsendet, socialvården och kulturella verksamheter. Som rösträltsutredningen
har framhållit är de åtgärder som behövs för att
Prop.
1975/76:23 89
förbättra
invandrarnas situation i stor utsträckning av sådant slag att de främst bör
ankomma på kommunerna.
Oavsett
hur man från statens sida reglerar dessa uppgifter och oavsett de bidrag som
kan utgå från staten för ändamålet står det klart att genomförandet av
insatserna beror av kommunernas intresse för saken och deras vilja att anslå
medel för de olika verksamheterna.
Etl
direkt kommunalpolitiskt inflytande för invandrarna skulle som utredningen
framhåller vara ägnat att stimulera det lokala samhällets ansträngningar att
motverka invandrarnas svårigheter på olika områden. Det svarar också väl mot
att en betydande del av deras ekonomiska prestationer till det allmänna går till
kommunen i form av skatt och kommunala avgifter. Ett sådant inflytande skulle
vidare vara ägnat att stärka invandrarnas självkänsla och främja deras
solidaritet med det svenska samhället. De gynnsamma effekterna av ett ökat
politiskt inflytande för invandrarna kan emellertid inte fullt ut bevisas. I
detta avseende får jag, i likhet med utredningen, hänvisa lill att del folkliga
politiska inflytandet allmänt betraktas som det demokratiska samhällets
yttersta garant för ett rättvist och riktigt förhällande mellan samhället och
de enskilda.
Andra
omständigheter som understöder tanken på en reform av invandrarnas
kommunalpolitiska ställning i värt land kan man, som utredningen också påpekar,
finna på kommunalrättens område.
De
förpliktelser som kommunallagen ålägger kommunen gentemot kommunens invånare
gör ingen skillnad mellan svenska och utländska medborgare. I 2 § KL
föreskrivs sålunda att medlem av kommun är var och en som är mantalsskriven i
kommunen, äger eller brukar fast egendom där eller är taxerad till allmän
kommunalskatt i kommunen. Kommunmedlemskapet ger visseriigen inte kommunal
rösträtt och valbarhet. Medlemskapet ger däremot andra viktiga rättigheter i
förhällande till kommunen. Som indirekt framgår av besvärsbesiämmdserna i 76 §
KL är kommunen skyldig att basera alla sina beslut och åtgärder pä grunder som
är rättvisa gentemot kommunmedlemmarna. Detta innebär bl. a. att kommunmedlemmarna
oavsett medborgarskap är likställda i fråga om rättigheter och skyldigheter i
förhällande till kommunen, om inte annat är särskilt föreskrivet. Denna
likställighetsprincip har upprätthållits även i de många specialförfattningar
som finns för särskilda kommunala verksamhetsområden som bostadsförsörjning,
skolväsende, barnavård, nykterhelsvård etc. Kom-munmedlemskapel ger vidare en
av medborgarskap oberoende behörighet att överklaga kommunala beslut inom
området för kommunens allmänna kompetens (76 § KL). Varken KL eller annan
lagstiftning om kommunal verksamhet lämnar på det hela taget något utrymme för favorisering
av svenska medborgare. Tillämpningen av de förhållandevis fåtaliga svenska författningar
som särbehandlar utländska medborgare ankommer genomgående på statliga
myndigheter.
Ett
direkt kommunalpolitiskt infiytande i form av rösträtt för de invand-
Prop.
1975/76:23 90
rare
som är varaktigt bosatta i landet skulle alltså som utredningen framhåller ligga
väl i linje med övrig reglering av förhållandet mellan kommunerna och deras invånare.
Som
rösträttsutredningen påpekar finns det emellertid också skäl som talar mot
kommunal rösträtt för invandrare. En beaklansvärd invändning mot en sådan
reform är att kommunerna delar ansvaret med staten för ett stort antal
samhällsuppgifter och att det därför inte alltid finns någon klar gräns mellan
kommunala och statliga angelägenheter. Det finns otvivelaktigt ett högst
konkret samband mellan kommunalpolitiken och rikspolitiken.
En
betydande del av den kommunala verksamheten är reglerad av speciallagstiftning
och villkor för statsbidrag. Den kommunala verksamheten är också i dag vägledd
av kommunala fierärsplaner, vilka tillsammans med länsplaner och riksplaner
bildar ett sammanhängande system.Uppdelningen mellan statliga och kommunala
uppgifter, som är oklar främst i den meningen atl den är starkt nyanserad,
innebär att de rikspolitiska intentionerna i stor utsträckning förverkligas av
kommunerna. En kommunal rösträtt sträcker sig alltså längre än till ett inflytande
i frågor som rör bara den kommun där rösträtten utövas. När det gäller att
bedöma vilken betydelse som bör tillmätas de synpunkter som jag nu har
redovisat, måste emellertid beaktas atl det infiytande som en kommunal rösträtt
ger är begränsat i olika hänseenden. Den kommunala rösträtten ger sålunda inte
något inflytande i frågor som rör t. ex. landets utrikes-, försvars- eller
handelspolitik eller dess ekonomiska politik. Landets utveckling i stort
bestäms vidare främst genom den lagstiftningsmakt som tillkommer riksdagen.
Mot
en kommunal rösträtt för invandrare kan vidare invändas att rösträtt inte bör
tillkomma den som inte känner sådan samhörighet med landet att han vill
förvärva medborgarskap här och att det skulle leda till att innehållet i
medborgarskapet tunnas ut i alltför hög grad, om sambandet mellan rösträtt och
medborgarskap bryts. Som jag har anfört i det föregående behöver emellertid den
omständigheten att en invandrare vill behålla den anknytning till hemlandet som
medborgarskap där ger honom inte betyda att han inte känner samhörighet med
Sverige. Redan med hänsyn till begränsningarna i det inflytande som vinns genom
kommunal rösträtt anser jag att synpunkten att innehållet i medborgarskapet
skulle tunnas ut i alltför hög grad, om sambandet mellan medborgarskap och
rösträtten bryts, inte bör tillmätas någon större betydelse.
En
annan invändning mot tanken pä en kommunal rösträtt för icke svenska
medborgare är att mänga av de kommunalpolitiska frågorna är av långsiktig natur
och att de därför bör avgöras av väljare och förtroendemän som haren mera
långsiktig förankring i kommunen än den som invandrarna i gemen kan ha. Denna
invändning försvagas å andra sidan något av den höga rörlighet som numera
utmärker även den svenska befolkningen. Det är sålunda redan nu vanligt att en
väljare i de kommunala valen får ta
Prop.
1975/76:23 91
ställning
till frågor vars slutliga betydelse för honom själv är osäker.
Jag
är medveten om att en kommunal rösträtt för utlänningar skulle ge ett infiytande
som sträcker sig något längre än del lokalpolitiska infiytande i egentlig
mening som jag i det föregående har redovisat argument för. Jag anser
emellertid i likhet med utredningen och remissinstanserna att de skäl som talar
för reformen har sådan tyngd atl invändningarna bör vika. I ett följande
avsnitt kommer jag alt ta upp frågan om särskilda förutsättningar bör ställas
upp i syfte att skapa garantier för att kommunal rösträtt skall tillkomma bara
sädana utlänningar som kan väntas ha viss kännedom om de svenska
samhällsförhållandena och en någorlunda varaktig anknytning till landet.
Utredningens
förslag att i Sverige varaktigt bosatta utlänningar skall ges rösträtt vid val
av kommunfullmäktige har inte föranlett invändningar från någon remissinstans.
Med stöd av vad jag har anfört i det föregående förordar jag att förslaget
genomförs. Som utredningen - utan erinran från remissinstanserna - har
föreslagit bör reformen avse också rösträtt vid val av landstingsmän. Genom
sjukvården, som är den helt dominerande landstingskommunala uppgiften,
tillhandahåller landstingskommunerna personlig service av i princip samma slag
som t. ex. den kommunala socialvården. Någon avgörande principiell skillnad
föreligger inte mellan uppgiftsfördelningen staten-landstingskommunerna och
uppgiftsfördelningen staten-kommunerna. Jag vill i detta sammanhang erinra om
att Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner inte ingår i landstingskommun och
att de alltså har att fullfölja landstingskommunala uppgifter. Stockholms läns
landstingskommun svarar vidare för en del betydelsefulla kommunala uppgifter.
I
likhet med de remissinstanser som har uttalat sig på denna punkt biträder jag
vidare utredningens förslag alt reformen skall avse också rösträtt vid val av
kyrkofullmäktige.
De
förslag som jag nu har lagt fram föranleder ändringar i 6 § KL, 6 § KLS och 9 §
LFS. Någon ändring behövs däremot inte i LL, eftersom det i 7 § LL föreskrivs atl
rösträtt vid val av landstingsmän tillkommer den som är röstberättigad vid val
av kommunfullmäktige i kommun inom landstingskommunen.
Ordinarie
flänst som präst i territoriellt pastoral tillsälls enligt lagen (1957:577)om
prästval i regel genom val inom pastoratet. Rösträtt tillkommer därvid den som
har rösträtt på kyrkostämma i församling inom pastoratet. Förslaget att kravet
pä svenskt medborgarskap som förusältning för rösträtt vid val av
kyrkofullmäktige skall tas bort kommer därför att medföra att något sådant krav
inte heller kommer att behållas när det gäller rösträtt vid prästval. Varken
utredningen eller remissinstanserna har funnit att denna konsekvens bör
föranleda att ett krav pä svenskt medborgarskap bör skrivas in i lagen om
prästval. Jag ansluter mig till denna bedömning.
Innan
jag går in på frågan om vilka särskilda förutsättningar för rösträtt
Prop.
1975/76:23 92
som
kan böra ställas upp för invandrarnas del, vill jag ta upp några särskilda frägor.
Utredningens förslag avser kommunal rösträtt för invandrare från alla länder.
Rösträtten skall alltså inte begränsas till alt gälla t. ex. invandrare från de
nordiska länderna eller från länder som medger där bosatta svenska medborgare
motsvarande rättigheter. Remisssinstanserna har inte haft något att invända mot
att reformen får en sädan omfattning. Med hänsyn till de uttalanden som har
gjorts inom bl. a. Nordiska ministerrådet synes man kunna räkna med att förslag
om kommunal rösträtt för nordiska invandrare inom de närmaste åren kommer att
läggas fram i Danmark, Finland och Norge. Även om en sådan reform genomförs i
dessa länder, skulle de nyss antydda begränsningarna i en svensk reforms
omfattning leda till att invandrarna i Sverige delades i tvä stora grupper, en
med och en utan direkt politiskt infiytande. En sådan uppdelning skulle enligl
min mening stå i strid mot de principiella skäl som jag har anfört till stöd
för förslaget om kommunal rösträtt för invandrare. Jag anser därför att några
begränsningar av det slag som jag nu har berört inte bör göras. Reformen bör
alltså i princip avse alla här bosatta invandrare.
En
fråga som också bör tas upp i detta sammanhang är om särskilda åtgärder bör
vidtas för att hindra att en person blir berättigad att kort tid efter det att
han har utövat kommunal rösträtt i ett land rösta vid kommunalval i ett annat
land. Situationen kan t. ex. vara den att en invandrare deltar i ett
kommunalval här och kort tid därefter fiyttar tillbaka till sitt hemland där
kommunalval skall äga rum inom en snar framlid. I likhet med utredningen anser
jag att det för svenskt vidkommande saknar betydelse atl en invandrare på
detta sätt kan ha möjlighet att rösta också i sitt hemland. Pä samma sätt bör
man enligt min mening bedöma det fallet alt invandraren fiyttar från Sverige till
ett annat land än hemlandet. Att reglerna i något land skulle kunna tänkas bli
sådana att en invandrare så gott som omedelbart kan fä rösträtt där kan inte
motivera särskilda restriktioner för invandrarnas rösträtt i vårt land. I
Norge har nyligen införts en möjlighet för utomlands bosatta norska medborgare
att delta i de norska kommunalvalen. Denna rätt gäller i tio år från utfiytiningen
från Norge. Inte heller det förhällandet att en här bosatt utlänning kan, medan
han är bosatt i Sverige, delta i kommunalval i sitt hemland bör enligt min
mening föranleda begränsningar i hans rätt att delta i de svenska
kommunalvalen. Till de skäl som från principiell synpunkt kan anföras mot
sådana begränsningar kommer att det torde stöta på oöverstigliga praktiska
svårigheter att åstadkomma regler som hindrar s. k. dubbel kommunal rösträtt.
5.3
Särskilda villkor för rösträtt
Som
särskild förutsättning för utlännings rösträtt vid val av kommunfullmäktige
och landstingsmän skall enligt utredningens förslag gälla att utlänningen har
bott i Sverige oavbrutet under ungefär tre är närmast före
Prop.
1975/76:23 93
valet.
Med enstaka undantag biträder remissinstanserna utredningens mening att viss
tids vistelse här är tillräcklig särskild förutsättning för rösträtt. Det stora
flertalet remissinstanser anser också att tre år är en lämpligt avvägd kvalifikationstid.
Några remissinstanser redovisar emellertid en annan uppfattning.
För
egen del vill jag slå fast att som grundläggande villkor för en kommunal
rösträtt för icke svenska medborgare bör gälla de särskilda förutsättningar
som nu gäller för svenska medborgares rösträtt. Till grundförutsättningarna
bör sålunda höra att invandraren bor i kommunen i den meningen att han är kyrkobokförd
där när röstlängden upprättas och att han har uppnått 18 års ålder. Den
nuvarande regeln om all omyndighetsförklaring diskvalificerar för rösträtt bör
i princip också gälla utlänning. Till frågan om denna regels närmare
tillämpning på utlänning återkommer jag i det följande.
I
likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att dessa grundförutsättningar
inte kan anses tillräckliga när det gäller rösträtt vid val till kommunfullmäktige
och landsting. Rimliga garantier bör skapas för att den utländske väljaren har
vissa inte alltför obetydliga kunskaper i svenska språket, känner till och har
förståelse för svenska förhållanden och har ett naturiigt personligt intresse
inte bara för de alldeles aktuella förhållandena i kommunen utan också för de mera
långsiktiga kommunala angelägenheterna.
Enligt
utredningen skulle t. ex. språkprov och andra kunskapstester kunna användas som
medel för att uppnå de garantier för samhörighet med det svenska samhället som
bör föreligga. Den enskilde invandrarens personliga intresse för
samhällsutvecklingen här skulle kunna prövas genom att man som villkor för
rösträtt kräver särskild ansökan av den som vill bli upplagen i röstlängd.
Utredningen anser att sådana särskilda rösträttsvillkor för invandrare lätt
kan uppfattas .som diskriminerande och att de därför bör undvikas. Bara en
remissinstans uttalar sympati för rösträttsvillkor av det slag som nu har
nämnts. Enligt utredningen talar också starka administrativa skäl mot individinriktade
särvillkor. Sådana villkor gör s'ärskilda manuella inslag i valförfarandet
nödvändiga. Olika avsteg från nuvarande maskinella rutiner vid folkregistrering
och röstlängdsframställning blir kostnadskrävande och svårhanleriiga,
framhåller utredningen. Jag delar utredningens mening att man i stället bör
välja ett generellt särskilt rekvisit som på samma sätt som medborgarskapet
lätt låter sig konstateras. Ett lämpligt sådant rekvisit är viss tids vistelse
i landet.
En
slor majoritet bland remissinstanserna ansluter sig som jag nyss har nämnt till
utredningens förslag om en treärsregel. JK anser att en kvalifikationstid av
tre år är för kort, medan några remissinstanser anser att den är onödigt lång,
i vart fall när det gäller invandrare från annat nordiskt land. Länsstyrelsen i
Västmanlands län föreslår sålunda atl samma kvalifikationstid skall gälla för
rösträtt som för förvärv av svenskt medbor-
Prop.
1975/76:23 94
garskap.
Denna länsstyrelse anser vidare att kvalifikationstiderna för förvärv av
medborgarskap bör sänkas.
Invandrarna
är, som jag har påpekat i det föregående, inte någon enhetlig grupp. Pä grund
av den nordiska spräkgemenskapen och allt annat som är gemensamt för de
nordiska länderna växer många av de nordiska invandrarna i Sverige på kortare tid
än invandrare frän andra länder in i det svenska samhällets förhållanden. Del
kan samtidigt konstateras att inte ens de nordiska invandrarna i språkhänseende
kan betecknas som någon enhetlig grupp. Många av de finländska invandrarna
kommer sålunda från rent finskspråkiga områden.
Samtidigt
som alltså en del språkliga eller nationella grupper av invandrare kan tänkas
på kortare tid än andra skaffa sig personliga förutsättningar för ett
meningsfullt ställningstagande i allmänt val i Sverige framstår det enligt min
mening som svårt alt finna invändningsfria grunder för en uppdelning av
invandrarna i två eller fiera grupper med olika kvalifikationstider. Även administrativa
skäl talar mot en sådan ordning. Jag anser därför att en enhetlig
kvalifikationstid bör gälla för alla här bosatta utlänningar.
Efter
två års vistelse här kan en invandrare från ett utomnordiskt land få
bosättningstillstånd i Sverige. 1 prop. 1975/76:18 föresläs emellertid, som jag
har nämnt i det föregående, att bosättningstillståndet skall ersättas av ett
permanent uppehållstillstånd, som i regel skall utfärdas efter ett års vistelse
här. För förvärv av svenskt medborgarskap krävs en vistelsetid här av tre år
för medborgare i övriga nordiska länder och sju är för medborgare i andra
länder. Från denna utgångspunkt kan hävdas att kvalifikationstiden för rösträtt
inte bör underskrida tre år eller överskrida sju år. Redan av det skälet att
medborgare från de övriga nordiska länderna antalsmässigt dominerar bland
invandrarna är det lämpligt att välja en kvalifikationstid som är väsentligt
kortare än sju år. När kvalifikationstiden bestäms, måste ä andra sidan beaktas
att en viss lids vistelse här är en tämligen osäker garanti för atl invandraren
har förutsättningar alt la ställning i valet och har en sådan anknytning lill
Sverige att det framstår som motiverat atl avsteg görs från kravet på
medborgarskap.
Jag
anser att en kvalifikationstid av tre år innebär en rimlig avvägning mellan de
olika synpunkter som här anmäler sig. Något krav pä viss tids vistelse i
kommunen bör som också utredningen har funnit inte ställas upp.
Med
en treårig kvaliflkationstid avser jag en i princip oavbruten treårig bosättning
under tiden närmast före valet. En motsvarande anknytning till Sverige skulle i
och för sig kunna skapas av ett flertal kortare vistelser i Sverige eller av en
tidigare längre tids vistelse här. Särregler av delta slag skulle emellertid
komma att beröra ett ganska litet antal personer och de skulle samtidigt
medföra registreringstekniska komplikationer. Jag finner därför inte anledning
föreslå några sådana särbestämmelser.
I
fråga om rösträtt i kyrkliga val kan enligt utredningens mening särskild
Prop.
1975/76:23 95
kvalifikationstid
avvaras. Församlingarnas offentligrättsliga befogenheter är begränsade.
Utländsk medborgare med evangelisk-luthersk trosbekännelse kan bli medlem i
svenska kyrkan så snart han har bosatt sig här. Från religiös synpunkt kan,
säger utredningen, särskilda restriktioner för vissa samfundsmedlemmars rätt
att medverka i församlingens beslutsprocess te sig främmande. Att en luthersk trosbekännare
frän ett annat land som ansluter sig till vär lutherska kyrka och till den
lokala församlingen på sin vistelseort inte förrän efter viss tid skulle få
delta i församlingens beslut och rådslag framstår enligt uiredningen som
otillfredsställande från internationell ekumenisk synpunkt.
De
flesta av de remissinstanser som uttalar sig på denna punkt ansluter sig till
utredningens mening. Ärkebiskopen anför att han har kommit till denna
ståndpunkt, trots att de skäl som utredningen anför till stöd för sitt förslag
om en treårig kvaliflkationstid vid de borgeriiga kommunala valen kan åberopas
för motsvarande regel för de kyrkokommunala valen och trots att det i och för
sig är önskvärt att enhetliga regler gäller för de båda valen. Medlemskapet i
trossamfundet bör, framhåller ärkebiskopen, väga tyngst. Domkapitlet i Lund,
som också ansluter sig till utredningens uppfattning, anför att man hittills
har väflt sig mot varje tanke på att ställa upp särskilda kvalifikationskrav,
t. ex. krav på dop eller konfirmation, som villkor för valbarhet vid de
kyrkliga valen. En inte obetydlig grupp remissinstanser anser emellertid att en
kvalifikationstid av tre år bör krävas också för rösträtt vid val av
kyrkofullmäktige.
De
skäl som utredningen anför till stöd för sitt förslag att något krav på viss
kvalifikationstid inte skall ställas upp när det gäller rösträtt och valbarhet
vid val till kyrkofullmäktige är enligt min mening inte övertygande. Jag anser
att anledning saknas att i detta sammanhang så starkt som utredningen och några
remissinstanser gör betona kyrkans ställning av trossamfund. De beslut som
fattas av de kyrkokommunala organen rör till övervägande del ekonomiska och
administrativa frågor. Ställningstagandet till dessa frågor kräver liksom
motsvarande beslut i de borgerliga kommunerna kunskaper i landets språk och
kännedom om samhällsförhållandena här. Jag vill erinra om att församlingarna
och de kyrkliga samfäl-ligheterna är samhällsorgan som har utrustats med
beskattningsrätt och vilkas verksamhet till stor del regleras av bestämmelser
av samma slag som de som gäller för de borgeriiga kommunerna. Från praktisk
synpunkt talar också starka skäl för enhetliga regler om rösträtt och valbarhet
i borgerliga resp. kyrkliga kommuner. Jag förordar därför att kravet på tre
års bosättning här skall gälla också för rösträtt och valbarhet vid valen till
kyrkofullmäktige.
En
persons vistelse i Sverige under viss tid konstateras tillföriitligast genom
att den fortlöpande kyrkobokföringen används som underlag för bedömningen.
Utredningen har emellertid valt att anknyta treårskravet till mantalsskrivningen
och i sitt förslag formulerat vistelserekvisitet så att för
Prop.
1975/76:23 96
utlännings
rösträtt vid val av kommunfullmäktige och landsflng skall krävas att
utlänningen är mantalsskriven i riket för valåret och har varit mantalsskriven
här för de två närmast föregående åren. Ett sådant krav skulle enligt
utredningen innebära att så gott som samtliga röstberättigade utlänningar vid valtillfiillet
hade bott i Sverige oavbrutet under de tre åren närmast före valet. Skälet till
att utredningen har valt att utforma vistelserekvisitet som en punktkontroll
den 1 november under de tre år som närmast föregår valåret har enligt
utredningen varit att en anknytning till kyrkobokföringen skulle kräva ett
omfattande manuellt förfarande vid upprättande av röstlängd och att man med en
sådan metod knappast skulle kunna undvika ett system med enskilda ansökningar.
Den
lösning som utredningen föreslår kritiseras av JK, länsstyrelsen i Stockholms
län och lokala skattemyndigheten i Stockholm. Dessa remissinstanser anser att
utredningens förslag inte ger tillräckliga garantier för att en formellt
röstberättigad utlänning verkligen har bott i Sverige under de tre åren närmast
före valet. Länsstyrelsen och lokala skattemyndigheten föreslår att kravet på
viss tids vistelse formuleras som ett krav på viss tids oavbruten
kyrkobokföring. Lokala skattemyndigheten har också lämnat ett förslag till hur
detta skulle kunna genomföras. I fråga om den närmare innebörden av förslaget
får jag hänvisa till den redogörelse som jag har lämnat i del föregående
(avsnitt 4.3). Jag konstaterar att förslaget medför att man måste ta fram
uppgifter om invandringsår och fortlöpande kyrkobokföring för samtliga ca 400
000 utlänningar i Sverige. I övrigt synes förslaget kunna förverkligas på två
sätt. En möjlighet är att införa en uppgift om invandringsår i länsstyrelsernas
nuvarande personband. Enligt vad jag har inhämtat frän RSV skulle det f n. möta
så stora rent datatekniska svårigheter atl införa en sådan rutin att ett
system med ett särskilt ul-länningsregister klart vore att föredra. Ett sådant
system skulle innebära att sådana förändringar inom gruppen utlänningar i Sverige
som är av betydelse för den kommunala rösträtten fortlöpande måste samlas in
och da-taföras. Uppskattningsvis skulle ca 50 0(X) ut- och invandringar behöva
registreras fortlöpande under ett år. Härtill skulle så komma behandling av uppgifter
om födelser, dödsfall och för\'ärv av svenskt medborgarskap.
Lokala
skattemyndighetens förslag har den fördelen att det bättre än utredningens
förslag ger garantier för att utlänningar som får rösta i svenska kommunalval
verkligen har bott i Sverige under ca tre är närmaste före valet. Jag vill
emellertid framhålla att inte heller detta system ger någon helt säker bild av
en utlännings vistelse här i landet, eftersom det är beroende av att
utlänningarna fullgör skyldigheten att till resp. pastorsämbete anmäla eventuella
utflyttningar. Vid enjämförelse mellan de två förslagen bör man också ta hänsyn
till att det antal personer som kan beröras av de bättre kontrollmöjligheter
som lokala skattemyndighetens förslag ger är starkt begränsat. RSV har sålunda
upplyst att det totala antalet utländska medborgare som elt visst år flyttar
tillbaka hit efter mindre än ett års utlandsvistelse
Prop.
1975/76:23 97
f
n. kan uppskattas till högst 800 personer, eller till'högst 2 400 personer för
en treårsperiod. Man bör också ta hänsyn till att utlandsvistelse enligt svensk
folkbokföringspraxis skall avse minst ett år för atl föranleda avregistrering
här i landet och att således flertalet av dessa 2 400 utlänningar inte skulle
ha blivit avregistrerade i den svenska folkbokföringen, om man. redan när de
flyttade ut ur landet hade känt till att de skulle flytta tillbaka hit inom
kortare tid än elt år. Del system som lokala skattemyndigheten föreslår har,
som jag redan antytt, den nackdelen att det kräver stora personalinsatser hos
pastorsämbetena, länsstyrelserna och riksskatteverket. De ökade kostnader och
besvär som är förenade med systemet står enligt min mening inte i rimlig
proportion till fördelarna.
Med
hänsyn till vad jag nu har anfört ansluter jag mig till utredningens förslag
att kravet på viss tids vistelse i Sveflge skäll utformas som en punktkontroll.
Jag förordar emellertid att punktkontrollen anknyts till kyrkobokföringen i
stället för till mantalsskrivningen. Jag föreslår i enlighet härmed att det i6§
KL, 6 § KLS och 9 § LFS som särskild förutsättning för utlännings rösträtt
föreskrivs att han har varit kyrkobokförd i Sverige den 1 november de tre åren
närmast före valåret. Någon motsvarande ändring behöver inte göras i LL,
eftersom rösträtten vid landstingsval enligt 7 § LL är anknuten till rösträtten
vid val av fullmäktige i kommun inom landstingskommunen. Efter samråd med
chefen för justitiedepartementet förordar jag att det i 4 kap. 2 § vallagen
föreskrivs att utlänning skall tas upp i röstlängd under den särskilda
förutsättningen att han enligt länsstyrelsens personband har varit kyrkobokförd
i Sverige den 1 november de tre åren närmast före valåret Jag förordar vidare
att det i samma paragraf tas in föreskrift om alt för utlänning skall antecknas
att rösträtt inte föreligger vid val till riksdagen. Slutligen förordar jag
att en följdändring görs i 4 kap. 8 ij vallagen.
Skälen
till atl jag väljer den 1 november som kvalificeringsdag är följande. Inför den
äriiga mantalsskrivningen den I november sker en avstämning mellan
pastorsämbetenas kortregister, som är basregister inom folkbokföringen, och
länsstyrelsernas dataregister. Detta innebär att länsstyrelsens personband
häller sin högsta kvalitet per den I november. En viktig omständighet är atl
länsstyrelserna har sparat bandregistren över kyrkobokförda per den I november
för åren 1973, 1974 och 1975, medan register över kyrkobokförda exempelvis per
den 1 juni under de aktuella åren inte finns. Med den valda lösningen har jag
också tillmötesgått ett vid remissbehandlingen framställt önskemål om ett vistdserekvisit
som är enklare att hantera när fråga uppkommer om rättelse av röstlängd än ett mantalsskrivnings-rekvisit.
Kyrkobokföringen per den I november ett år kan lätt kontrolleras i personaklen
hos pastorsämbetet. Jag vill till sist tillägga atl kyrkobok-föringsrekvisitet
bör vara lättare att förstå för invandrarna än ett mantals-skrivningsrekvisit.
Den
lösning som jag föreslår är anpassad till det ADB-system för folkbokföringen
som vi nu har. Med det nya ADB-system som har beslutats
7 Riksdagen 1975/76:23. I saml. Nr 23
Prop.
1975/76:23 98
av
riksdagen våren 1975 (prop. 1975:57, SU 1975:32, rskr 1975:230) och
som avses bli successivt genomfört fr.o.m. är 1978 kommen de rent da
tatekniska förutsättningarna för ett vistelserekvisit som är anknutet till den
fortlöpande folkbokföringen- att föreligga. De praktiska erfarenheterna av
den lösning som jag föreslår bör få avgöra omdet senare kan finnas anledning
att gå över till ett system som innebär ett krav på oavbruten kyrkobokföring
i Sverige. . . .
5.4
Valbarhet
Uiredningen
föreslär atl utlänning som enligt förslaget'får rösträtt i kommunala val också
skall vara valbar till ledamot i de beslutande församlingarna och i nämnderna
samt till- andra kommunala förtroendeuppdrag. '>
Enligt
utredningen är det naturiigt.att rösträtt och valbarhet följs åt så alt
valbarhet föreligger på samma grunder'som rösträtt. Utredningen har särskilt
övervägt om utlänningar bör vara valbara också till sådana kom-' munala
förtroendeuppdrag som.kan medföra kännedom om förhållanden av betydelse för
rikets säkerhet eller innebära deltagande i beslut som på ett ingripande sätt
berör enskilds rättsliga ställning. I detta sammanhang anför utredningen till
stöd för sitt ställningstagande bl.a. att frågor som rör totalförsvaret inte
handläggs uteslutande inom sådana spedalreglerade nämnder som
civilförsvarsnämnd och beredskapsnämnd och att sådana ärenden kan förekomma
också i andra nämnder och i kommunfullmäktige. Kommunerna behöver, påpekar
utredningen, inte inrätta särskilda närrinder för dessa ändamål.
Utredningens förslag i
denna del får stöd av en stor majoritet bland remissinstanserna. Till de
remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag hör bl. a.
civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, civilbefälhavaren
i östra civilområdet och socialstyrelsen. Kritiska mot för- . slaget är
däremot bl. a. JK, ÖB och civilbefälhavaren i västra civilområdet. JK anför att
det redan av principiella skäl kan ifrågasättas om utlänningar, med kanske
bristande anknytning till och samhörighet med vårt land, bör fä delta i
kommunala beslut som ofta är av avgörande betydelse för svenska allmänna eller
enskilda intressen. Att som utredningen helt lita flll det politiska urvalet
är enligt JK inte försvarligt. Han förordar att utlänningars valbarhet till
kommunala förtroendeuppdrag begränsas till uppdrag som inte medför
myndighetsutövning. Utredningen har enligt ÖB inte tillräckligt beaktat de
kommunala organens insalser och insyn i totalförsvaret. Kommunerna har, anför
han, att handlägga frågor som rör hela totalförsvaret och de får därigenom
tillgäng till uppgifter som av sekretesskäl inte bör delges obehöriga. De
kommunala organ som ÖB särskilt syftar på är byggnadsnämnden,
hälsovårdsnämnden och kommunstyrelsen. ÖB påpekar att kommunstyrelsen fullgör
uppgifter som ankommer pä bl a. beredskapsnämnd, civilförsvarsnämnd och
kristidsnämnd, om särskilda sådana nämn-
Prop.
1975/76:23 99
der
inte har inrättats. Särskilt under'beredskapstillständ och krig skulle det enligt
ÖB vara synnerligen olämpligt med utlänningar som ledamöteri kommunala nämnder
som har insyn i totalförsvaret. Också några remissinstanser som är positiva till
utredningens förslag i fråga om valbarheten antyder att särskilda bestämmelser
kan behövas för beredskapstillständ och krig.
För
egen del vill jag anföra följande. ' ' '
F. n.
är förutsättning för valbarhet till såväl de beslutande som de verkställande
och förvaltande kommunåla organen ätt vederbörande uppfyller villkoren för
rösträtt. Självfallet ställer förtroendeuppdraget betydligt större krav pä sin
utövare än rösträtten. Alt särskilda villkor för valbarhet, med några undantag
som inte är av intresse i detta sammanhang, f n. saknas torde bero på uppfattningen
att det fria politiska urvalssystemet i princip är överlägset det urvalssystém
som skulle kunna skapas genom legala restriktioner för valbarhet.Jag delar
denna uppfattning och anser alltså att den som är röstberättigad vid de
kommunala valen i princip också bör vara valbar.
RF
ger uttryck för grundsatsen att utlänning är likställd med svensk medborgare i fräga
om möjligheten att erhålla statlig flänst. Något krav pä svenskt medborgarskap
för behörighet till kommunala flänster finns f n. inte.
I
likhet med utredningen anser jag att frågan om Valbarhet för icke svenska medborgare
till kommunala förtroendeuppdrag bör övervägas särskilt beträffande sådana
uppdrag som kan medföra kännedom om förhållanden-av betydelse för rikels
säkerhet eller innebära deltagande i beslut som på ett ingripande sätt berör
enskilds rättsliga ställning.
Det
kan med visst fog hävdas att inte ens utlänningar som har bott längre tid i
Sverige borde vara behöriga att ta befattning med totalförsvarsuppgifter i
egenskap av ledamöter i beslutande eller förvaltande kommunala organ. De skäl
som talar för en sådan ståndpunkt är främst att de militära och civila aktiviteter
som sätts in när landets nationella självständighet är i fara enligt gällande
regler i princip handhas endast av landets egna medborgare. Utländsk medborgare
har sålunda varken skyldighet eller rätt att delta i landets militära försvar.
I fråga om civilförsvar kan utländska medborgare med civilförsvarsplikt f n.
endast åläggas delta i visst verksskydd. För en mindre restriktiv syn på
invandrares deltagande i kommunala totalförsvarsangelägenheter talar å andra
sidan det förhållandet att verksamheten är av intresse för hela
civilbefolkningen i kommunenoch trots sitt samband med det militära försvaret
väsentligen är av civil natur. Här bosatta utländska medborgare har i krigsfara
eller krig på samma sätt som landets egna medborgare ett intresse av det
väsentligen vapenfria skydd för hem och familj på vilket de kommunala insatserna
inom civilförsvaret är inriktade (utrymning, skyddsrum). Härtill kommer att
civilförsvarslagen ger regeringen befogenhet alt ålägga utlänningar lika
vittgående civilförsvarsplikter som ordinärt åvilar svenska medborgare. Vad
jag hu har sagt avser i första hand
Prop.
1975/76:23 100
kommunernas
uppgifter inom civilförsvaret. Ett motsvarande resonemang kan emellertid föras
i fråga om andra kommunala uppgifter med anknytning till totalförsvaret, t. ex.
den kommunala beredskapen.
Frågor
som rör totalförsvaret handläggs inte uteslutande inom sådana spedalreglerade
nämnder som civilförsvarsnämnd, beredskapsnämnd och krislidsnämnd. Sådana
ärenden kan också förekomma i andra nämnder och i den beslutande församlingen.
Kommunerna behöver inte heller inrätta särskilda nämnder för dessa ändamål. Om
särskild nämnd inte inrättas, skall kommunstyrelsen vara civilförsvarsnämnd,
beredskapsnämnd resp. kristidsnämnd men kommunen kan också anförtro uppgiften
åt annan kommunal nämnd.
Särskilt
vissa av de spedalreglerade kommunala nämnderna kan tämligen ofta ha att fatta
beslut som på ett ingripande sätt berör enskildas rättsliga ställning. Det
gäller särskilt socialnämnd, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd, social
centralnämnd, byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd. Jag delar emellertid
utredningens uppfattning att det i många hänseenden kan vara värdefullt att det
också i nämnder som har uppgifter med påtagligt inslag av myndighetsutövning
finns ledamöter med särskild kännedom om och erfarenhet av invandrarnas
situation.
Jag
vill till sist peka på att éventueUe partiella restriktioner i fråga om invandrares
behörighet att delta i de olika kommunala organens verksamhet inte är väl
förenliga med kommunallagarnas regler om den kommunala organisationen. Jag
tänker då främst på den gemenskap i ärendebehandlingen som finns mellan den
beslutande församlingen å ena sidan samt de förvaltande och verkställande
organen - nämnderna - å andra sidan. Beredningsreglerna gör kommunstyrelsen
och dess motsvarighet i landstingskommun och kyrklig kommun till obligatoriskt
beredningsorgan för alla ärenden i den beslutande församlingen och medför
vanligtvis att beredning måste ske i ytterligare någon nämnd. Av betydelse i
detta sammanhang är också det informella samråd mellan olika nämnder som i stor
utsträckning äger rum i kommunerna.
Min
inställning är alltså den att några särskilda begränsningar inte bör gälla för
utlännings valbarhet till de beslutande församlingarna och nämnderna eller till
kommunala förtroendeuppdrag i övrigt. Nuvarande regler om rösträtt som
uteslutande valbarhetsvillkor bör alltså gälla även för utlänningar. Enligt
min uppfattning är det inte heller en framkomlig väg att begränsa utlänningars
rätt att som valda ledamöter i vissa kommunala nämnder delta i handläggningen
av vissa ärendegrupper.
Vid
krig eller krigsfara eller liknande förhållanden kan emellertid rikets säkerhet
kräva att inskränkningar görs i utlännings rätt att fullgöra kommunalt förtroendeuppdrag.
Under sådna förhållanden kan regeringen enligt 70 § utlänningslagen meddela
särskilda föreskrifter om bl. a. utlännings rätt till anställning i Sverige.
Efter samråd med statsrådet Leijon förordar jag atl regeringen genom ett
tillägg till paragrafen bemyndigas att meddela mot-
Prop.
1975/76:23 101
svarande
föreskrifter om utlännings rätt att inneha offentligt förtroendeuppdrag och
att paragrafens lydelse i övrigt anpassas till lydelsen av 13 kap. 6 § RF. Med
offentligt förtroendeuppdrag avser jag då i första hand uppdrag som ledamot av
beslutande församling eller nämnd hos kommun, landstingskommun eller kyrklig
kommun samt andra kommunala förtroendeuppdrag. Under begreppet kommer
emellertid också att hänföras t. ex. uppdrag som ledamot av styrelse för
statlig myndighet. Att jag inte väljer att använda begreppet kommunalt
förtroendeuppdrag beror på att en sådan lösning skulle föranleda osäkerhet om
exempelvis uppdrag hos landstingskommun innefattas i begreppet.
Enligt
19 kap. 8 § föräldrabalken krävs svenskt medborgarskap för valbarhet lill
överförmyndare och ledamot av överförmyndarnämnd. Detta villkor diskuterades i
samband med de ändringar i föräldrabalken som beslutades hösten 1974. I propositionen
föreslogs att kravet pä svenskt medborgarskap skulle slopas (prop. 1974:142 s.
154). Riksdagen beslöt emellertid att behälla villkoret. Lagutskottet framhöll
att överförmyndaren haren viktig myndighetsutövande funktion och att hans
krävande uppgifter förutsätter, goda insikter i svensk rätt och svensk
förvaltning. Utskottet kunde därför inte finna anledning att i varje fall f n.
slopa kravet på att överförmyndare skall vara svensk medborgare (LU 1974:38 s.
63). Skäl att nu åter ta upp denna fråga till prövning finns enligt min mening inle.
Jag
finner inte anledning att nu ta upp frågan om utlänning bör vara valbar till
sädana statliga regionala eller lokala myndigheter vars ledamöter helt eller
delvis utses av kommunfullmäktige eller landsting. Exempel på sådana statliga
myndigheter där svenskt medborgarskap är en förutsättning för valbarhet är länsnykterhetsnämnd
och polisstyrelse. Med hänsyn till att taxeringsnämnd, irafiknämnd, styrelse
för försäkringskassa, pensionsdelegation och försäkringsnämnd inte kan
betraktas som kommunala myndigheter går jag inte heller in på frågan om kravet
på svenskt medborgarskap som förutsättning för valbarhet till dessa organ bör
tas bort.
5.5
Verkan av omyndighetsförklaring
Den
som är omyndigförklarad av domstol har inte rösträtt vid val av kommunfullmäktige,
landstingsmän eller kyrkofullmäktige (6 § KL, 6 § KLS, 7 § LL, 9 § LFS).
Motsvarande regel gäller enligt 3 kap. 2 § RF vid val till riksdagen. I 4 kap.
2 § vallagen föreskrivs att den som den I juni enligt länsstyrelsens personband
på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall
förbli omyndig inte skall tas upp i röstlängd.
Av
de svenska medborgarna i Sverige är omkring 33 000 omyndigförklarade. Enligt
utredningen är i Finland antalet omyndigförklarade medborgare omkring 16 000.
Antalet omyndigförklarade medborgare i Danmark och Norge är enligt vad jag har
inhämtat omkring 3 000 resp. 800. Uppgifter
8 Riksdagen 1975/76:23. 1 samt. Nr 23
Prop.
1975/76:23 102
saknas
om hur många omyndigförklarade utlänningar som är bosatta i Sverige. Det synes
emellertid kunna antas att antalet inte är stort. Utredningen anser att
omyndighetsförklaring i princip bör diskvalificera även utlänning från rösträtt
i kommunala val. I likhet med remissinstanserna delar jag denna uppfattning.
Vissa svårigheter möter emellertid när det gäller att förverkliga en sådan
ordning. För det första uppkommer frågan i vilka fall en utomlands meddelad omyndighetsförklaring
beträffande utlänning bör tillmätas betydelse. För det andra finns uppgifter
om omyndighetsförklaringar inte registrerade beträffande här bosatta
utlänningar.
I
prop. 1967:145 med förslag till lag angående ändring i lagen (1920:796) om val till
riksdagen m. m. anförde föredragande departementschefen att en
omyndighetsförklaring som har meddelats av utländsk myndighet beträffande
svensk medborgare bör utgöra hinder för rösträtt endasi om den har giltighet i
Sverige i andra hänseenden än i fråga om rösträtten (prop. s. 52). En utomlands
meddelad omyndighetsförklaring beträffande svensk medborgare torde enligt
departementschefen i allmänhet inte ha sådan giltighet. Har en svensk
förklarats omyndig i Danmark, Finland, Island eller Norge gäller beslutet
emellertid civilrättsligt här i landet. Departementschefen ansåg att beslutet
då borde beaktas även i rösträttshänseende.
Principen
att en omyndighetsförklaring bör utgöra hinder för rösträtt endast om den har
giltighet i Sverige i andra hänseenden än beträffande rösträtten bör enligt
min mening tillämpas också i fråga om utlänningar som är bosatta här. När det
gäller medborgare i de övriga nordiska länderna torde en sådan ordning i regel
inte behöva medföra större svårigheter. Enligt 22 § förordningen (1931:429) om
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap
skall nämligen lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut om bl.
a. omyndighetsförklaring som har meddelats i nordiskt land gälla i övriga
nordiska länder utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets
riklighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller
medborgarskap i det ena eller andra av de nordiska länderna.
I
fråga om andra utlänningar än sådana nordbor som har omyndigförklarats i
nordiskt land kan det däremot vara svårt att avgöra huruvida en omyndighetsförklaring
som har meddelats i annat land än utlänningens hemland eller Sverige har
giltighet här i civilrättsligt hänseende och därför bör beaktas även i
rösträttshänseende. Man bör emellertid kunna utgä frän att detta problem kommer
att bli ytterst sällsynt.
Med
hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag att det inte behövs någon ändring
eller komplettering av bestämmelserna i kommunallagarna eller vallagen om
omyndighetsförklaring som diskvalifikationsgrund för rösträtt.
För
att principen om omyndighetsförklaring som diskvalifikationsgrund för rösträtt
skall få något egentligt innehåll i fråga om utländska medborgare fordras att
uppgifter lämnas frän deras hemländer om omyndighetsförklaringar som har
meddelats där beträffande personer som därefter har invandrat
Prop.
1975/76:23 103
till
Sverige. Överiäggningar i denna fråga har inletts bl. a. mellan riksskatteverket
och de centrala folkbokföringsmyndigheterna i de övriga nordiska länderna.
Därvid övervägs bl. a. om överenskommelsen den 5 december 1968 om internordiskt
flyttningsbetyg bör kompletteras med en föreskrift om att sådant flyttningsbetyg
skall innehålla uppgift om huruvida omyndighetsförklaring har meddelats.
Vidare övervägs möjligheterna att mellan de nordiska länderna lämna motsvarande
uppgifter beträffande personer som redan nu har flyttat lill annat nordiskt
land. Del ankommer på regeringen alt besluta om de författningsändringar m. m.
som överiäggningarna med de andra nordiska länderna kan föranleda.
1
förhållande till utomnordiska länder saknas praktiska förutsättningar för ett
informationsutbyte av det slag som jag nu har berört. Vissa uppgifter om
omyndighetsförklaringar beträffande medborgare i dessa länder torde emellertid
finnas hos tingsrätter som har handlagt förmynderskapsärenden som avses i 5
kap. 2,4 eller 5 ijij lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap. Det ankommer på regeringen att pröva om
dessa domstolar bör åläggas skyldighet att underrätta pastorsämbetena om sådana
omyndighetsförklaringar. De brister i fråga om registrering av
omyndighetsförklaringar som kan ha meddelats i hemlandet beträffande medborgare
i utomnordiska länder har så ringa praktisk betydelse att de bör kunna godtas.
5.6
Information
1
anslutning till en reform som innebär atl invandrarna ges rösträtt och valbarhet
i kommunala val behövs, som utredningen och remissinstanserna har funnit,
tämligen omfattande informationsinsatser. Informationen bör avse det svenska
samhällets organisation och arbetssätt i allmänhet, valförfarandet samt de
politiska grupperingarna och meningsriktningarna i Sverige. Den allmänna
samhällsinformationen bör främst förmedlas av staten. Den mera politiskt
inriktade informationen bör ankomma på de politiska partierna och på
organisationer som står dem nära. Med hänsyn till de gynnsamma erfarenheterna
av studieförbundens medverkan i informationskampanjen Val 70 och av deras drkelverksamhet
om energipolitiken anser jag det särskilt angeläget atl studieförbundens
intresse och förutsättningar att göra insalser i den nu aktuella
informationsverksamheten tas lill vara. Jag vill nämna atl studieförbunden både
i sina remissyttranden och i andra sammanhang har ställt sig mycket positiva till
att delta i informationsverksamheten.
Som
utredningen framhåller mäste informationsåtgärderna samordnas. När utredningen
lade fram sitt betänkande pä våren 1975 stod del klart att, under förutsättning
att riksdagen beslutar om kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare fr.o. m.
1976 års val, vissa informationsåtgärder kunde behöva sättas in kort tid efter
riksdagens beslut och att det för-
Prop. 1975/76:23 104
bereddsearbete
som kunde göras utan att riksdagens ställningstagande föregreps borde påbörjas
omedelbart. Den 7 maj 1975 tillkallade jag tned stöd av regeringens
bemyndigande den 24 april 1975 en ledningsgrupp för att samordna arbetet med
att förbereda de informationsåtgärder som bör ankomma på centrala statliga
myndigheter och för atl biträda myndigheterna med råd och anvisningar i fråga
om utformning av informationsmaterial m. m. 1 denna ledningsgrupp ingår
företrädare för regeringens kansli, RSV, nämnden för samhällsinformation, SIV,
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Till gruppen har knutits en
företrädare för vart och ett av de partier som är representerade i riksdagen.
Ledningsgruppen bör .svara för den övergripande samordningen av den
informationsverksamhet i anslutning till reformen som finansieras av staten.
En
grundläggande information om samhället, kommunerna och rösträtten bör ställas
samman i en broschyr som översätts till de 14 största icke skandinaviska invandrarspråken
- vilket innebär att man kan nå ca 95 % av invandrarna - och distribueras till alla
utlänningar i Sverige som har fyllt 18 år. Broschyren bör kostnadsfritt hållas tillgänglig
för bl. a. kommunernas invandrarbyråer, studieförbund, invandrarorganisationer
och fackliga organisationer. Del bör ankomma pä ledningsgruppen att ansvara
för utarbetandet av broschyren. Broschyren bör framställas i en upplaga av 1
000 000 exemplar. Kostnaderna härför beräknar jag lill 750 000 kr. Härutöver
har för budgetåret 1975/76 under flortonde huvudtitelns anslag Kommundepartementet
beräknats ett engångsbelopp om 200 000 kr. för vissa personalkostnader m. m.
för utarbetande av broschyren (prop. 1975:1 bil. 16 s. 7, CU 1975:3, rskr.
1975:42).
Särskilda
statsbidrag bör enligt min mening utgå lill alla studieförbund som i anslutning
till rösträttsreformen vill anordna studiecirklar i samhällsorientering för
invandrare. Den samhällsorientering som studieförbunden kan erbjuda invandrarna
i anslutning till reformen kan väntas bli en betydelsefull del av
informationen till invandrarna om hur del svenska samhället fungerar. Det är
viktigt atl den kan erbjudas invandrarna ulan del-tagarkostnader.
Utredningen
föreslår att statsbidrag skall kunna utgå enligt de bestämmelser som gäller
för studiecirklar i svenska med samhällsorientering och särskild samhällsundervisning
för invandrare. Del är angeläget atl på kort tid nå så många invandrare som
möjligt med den information som behövs i anslutning till rösträttsreformen. Jag
anser inte att bestämmelserna för studiecirklar i svenska med samhällsorientering
och särskild samhällsundervisning för invandrare är så utformade atl de, ulan
väsentliga ändringar i fråga om bl. a. studietid och antal deltagare, kan
tillämpas när del gäller en tillfällig och snabbt insatt studiekainpanj av den
karaktär som behövs i samband med rösträttsreformen. Dessutom är den formen av
studier anknuten till invandrarnas språkstudier, vilket inte bör vara fallet
med sam-hällsorienleringen i anslutning till rösträtlsreformen.
Prop.
1975/76:23 105
Lämpligare
synes vara att anknyta till beslämmelserna om allmänna studiecirklar med lilläggsbidrag,
s. k. prioriterade cirklar, i förordningen (1963:463) omstaisbidrag lill det
fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Dessa statsbidragsbestämmelser har
förut tillämpats i samband med genomförandet av särskilda studiekampanjerom
bl. a. energipolitiken. Jag anser därför att statsbidrag till studiecirklar i samhällsorientering
för invandrare i anslutning lill rösträttsreformen bör utgå enligt 1963 års
förordning. Följande avvikelser frän vad som gäller enligt förordningen bör
dock göras. Beträffande studietiden gör som enda statsbidragsvillkor gälla att
studiecirkel i samhällsorientering för invandrare skall omfatta minst tio
studietimmar. Till kostnader för medverkan av tolk eller tolkar bör ulgå högst
40 kr. för studietimme och tolk. Statsbidrag för medverkan av expert eller
fackman bör inte utgä. Under högst tre limmar per liotimmarsperiod bör det dock
vara möjligt att låta någon person som inte deltar i cirkeln, t.ex. förtroendeman
eller flänstemän hos kommun eller landstingskommun, ge en lokalt präglad
kommunal information. Utöver det statsbidrag som utgår till prioriterade
studiecirklar, dvs. för budgetåret 1975/76 högst 53 kr. för studietimme varav
15 kr. utgör ett schabloniserat tilläggsbidrag, bör ett särskilt tilläggsbidrag
utgå med 25 kr. för studietimme. Det sammanlagda statsbidraget bör alltså
utgöra högst 78 kr. för studietimme, vilket bör göra del möjligl alt erbjuda
kostnadsfria cirklar. 1 fråga om studiecirklar som leds av lärare vid
statsunderstödd folkhögskola bör särskilt lilläggsbidrag ulgå med högst 25 kr.
för studietimme. Del bör ankomma på regeringen all besluta om beloppet.
De
särskilda statsbidragsbestämmelserna bör gälla för studiecirklar i samhällsorientering
för invandrare som påböflas tidigast den I januari 1976 och avslutas senast den
19 september samma är. Större andel av statsbidraget än normalt bör kunna utgå
i förskott. Studiecirklarna i samhällsorientering för invandrare kan beräknas
omfatta ca 20 000 studietimmar. De sammanlagda kostnaderna för
studiecirklarna, kostnaderna för tolkar inräknade, beräknar jag till 1,8 milj.
kr. Ca 1,5 milj. kr. av detta belopp beräknas belasta budgetåret 1975/76 och
återstoden följande budgetår.
Det
är enligt min mening angelägel att det, utöver en mera allmänt samhällsorienterande
information till invandrarna, ges utrymme för en på politiska värderingar
grundad information. De tre studieförbund - ABF, Medborgarskolan och
Vuxenskolan - som hårde inom riksdagen representerade politiska partierna som
medlemsorganisationer bör därför få statsbidrag för alt framställa etl eget
studiematerial på olika språk. Statsbidraget bör täcka den del av
framställningskostnaden som inte täcks av det bidrag som jag har föreslagit i
det föregående. Jag beräknar medelsbehovet till 800 000 kr. Dessa studieförbund
bör också fä särskilda bidrag för cirkelledarutbildning. För detta ändamål
beräknar jag 1,5 milj. kr. att fördelas mellan studieförbunden med antalet slutligt
redovisade genomförda studietimmar som grund. Viss andel av den beräknade
kostnaden bör kunna utgå i förskott. Slulreglering bör ske när
cirkelverksamheten har avslutats. De tre studie-
Prop.
1975/76:23 106
förbunden
bör stimuleras att tillsammans med resp. politiska parti anordna konferenser,
bedriva s. k. uppsökande verksamhet och vidta andra åtgärder för att rekrytera
deltagare till studiecirklarna. Statsbidrag bör därför utgå lill sädan
verksamhet. Jag beräknar medelsbehovet lill 1 milj. kr. Beloppet bör fördelas
mellan dessa studieförbund efter i princip samma grunder som det statliga
partistödet för år 1976. Till kristen demokratisk samling som inte är medlem i
något studieförbund men,som är representerad i åtskilliga fullmäktigförsamlingaroch
i några landsting bör utgå bidrag för konferenser och uppsökande verksamhet.
Jag beräknar medelsbehovet till 25 000 kr.
Stiftelsen
Invandrartidningen bör ges resurser att i anslutning lill valrörelsen ge ut
ett särskilt nummer av tidningen med opartisk samhällsinformation och med
utrymme för de politiska partierna att själva presentera en saiTimanfattning av
sina program. Jag beräknar medelsbehovet till 170 000 kr. Jag utgår härvid från
att tidningsnumret framställs i en upplaga av 300 000 exemplar pä de 14 största
icke skandinaviska invandrarspråken och på svenska samt från att det
distribueras till samtliga invandrarhushåll i landet.
För RSV som har att svara
för den tekniska valinformationen kommer vissa merkostnader att uppstå inför
1976 års val. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet beräknar jag
merkostnaderna till 350 000 kr. för annonsering, 60 000 kr. för s. k. TV-spots
speciellt för invandrare och 250 000 kr. för en informationsbroschyr på de 14
största icke skandinaviska invandrarspråken och på svenska i en upplaga av 500
000 exemplar. RSV:s sam-manfagda merkostnad för information inför 1976 års val
beräknar jag alltså till 660 000 kr.
Utöver
den information som bör ankomma på statliga myndigheter och som jag nu har
redovisat kommer som utredningen framhåller att behövas vissa ytterligare
informationsåtgärder. Av remissyttrandet från Sveriges Radio framgår alt
företaget planerar att lämna information i radio och TV pä elt sätt som stämmer
väl överens med vad utredningen har angett som önskvärt. Jag utgår från att
också pressen kommer att lämna information i samband med reformen.
Jag
vill erinra om den betydelsefulla roll som invandrarnas egna organisationer
kan få i informationsarbetet. Det är angeläget att de sorn svarar för
informationen samråder med invandrarorganisationerna och tar del av deras
synpunkter vid planeringen och genomförandet av informationsåtgärderna.
Många
kommuner och landstingskommuner bedriver redan nu en omfattande
informationsverksamhet riktad lill invandrarna. Del är också vanligt att
kommunerna har inrättat invandrarbyråer eller vidtagit andra åtgärder för att
stödja invandrarna och främja deras anpassning i Sverige. Det är angeläget att
kommunerna och landstingskommunerna medverkar i informationsverksamheten med
anledning av införandet av kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare så atl
deras erfarenheler och resurser i övrigt tas till vara. Några remissinstanser
föreslår att statsbidrag skall kunna utgå
Prop.
1975/76:23 107
till
kommunerna för särskilda informationsinsatser i anslutning till reformen. Med
hänsyn till de informationsinsatser som studieförbunden kan väntas göra utgår
jag emellertid från att kostnaderna för kommunernas och landstingskommunernas
information inte blir högre än att de kan bäras utan särskilda statsbidrag.
Som
utredningen framhåller kommer rösträttsreformen att medföra ökade informationskostnader
förde politiska partierna. Förslagom en uppjustering av det ekonomiska stöd till
partierna som utgår enligt lagen (1972:625) om statligt partistöd kommer att
föreläggas riksdagen inom kort Jag vill också erinra om att kommuner och landstingskommner
enligt lagen (1969:596) om kommunalt partistöd får lämna ekonomiskt bidrag till
politiskt parti som är representerat i kommunfullmäktige resp. landstinget.
Sammanfattningsvis
beräknar jag medel för information om kommunal rösträtt och valbarhet för
invandrare enligt följande. Kostnaderna kommar att bdasta budgetåren 1975/76
och 1976/77.
1. Allmän
informationsbroschyr .................. ...... 750 000
2. Studiecirklar i samhällsorientering för invandrare ... 1800 000
3. Framställning av studiematerial,
cirkelledarutbildning, konferenser och uppsökande verksamhet ........................................................ 3 325 000
4. Siirskild upplaga av Invandrartidningen .... ...... 170
000
5. Vidgad teknisk valinformation .............. ...... 660
000
6
705 000
För
bestridande av de kostnader som redovisas under punkterna 1, 3 och 4 förordar
jag att medel anvisas under ett särskilt reservationsanslag under fjortonde
huvudtiteln på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1975/76.
För
bestridande av de kostnader under punkten 2 som beräknas belasta budgetåret
1975/76, 1,5 milj. kr., förordar jag att medel anvisas under ett särskilt
förslagsanslag under florionde huvudtiteln på tilläggsbudget 1 till
statsbudgeten för budgetåret 1975/76.
Kostnaderna
under punkt 5 bör belasta andra huvudtitelns förslagsanslag Vissa kostnader i
anledning av allmänna val.
Regeringen
bör inhämta riksdagens godkännande av de angivna grunderna för statsbidrag till
information om kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare.
6.
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen dels all antaga inom kommundepartementet upprättade förslag till
1. lag om ändring i kommunallagen (1953:753),
2. lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för
Stockholm,
Prop.
1975/76:23 108
3. lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingssiyrelse,
4. lag om ändring i vallagen (1972:620),
5. lag om ändring i utlänningslagen (1954:193), dels
att
6. till Information om kommunal rösträtt och valbarhet
för invandrare under fjortonde huvudtiteln på tilläggsbudget 1 till
statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 4 245 000
kr.
7. till Bidrag till studiecirklar i samhällsorientering
for invandrare under flortonde huvudtiteln på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av I 500 000 kr.
8. godkänna de grunder som jag har förordat angående
bestridande av kostnader för ifrågavarande ändamål under andra huvudtiteln.
7.
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga Utredningens förslag
1.
Förslag till
Lag
om ändring J kommunallagen (1953:753)
Härigenom
förordnas att 6§ kommunallagen (1953:753)' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rösträtt vid val av kommunfullmäktige och suppleanter
tillkommer varje svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som
uppnätt aderton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av
domstol äger dock ej rösiräll. Varje röstberättigad har en röst.
Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres
på grundval av en före valet upprättad röstlängd.
Rösträtt vid val av kommunfullmäktige och suppleanter
tillkommer varje svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som
uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Varje röstberättigad haren röst.
Vad I första stycket sägs om svensk medborgare gäller även
utlänning som är mantalsskriven i riket.för valåret och som varit
mantalsskriven härför de två närmast föregående åren.
Den som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej
rösträtt.
Frågan huruvida rösträtt enligt denna paragraf föreligger avgöres
på grundval av en före valet upprättad röstlängd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den I januari 1976.
' Lagen omtryckl 1969:765. ' Senasie lydelse 1974:559.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Förslag till
Lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm
Härigenom
förordnas atl 6§ kommunallagen (1957:50) för Stockholm' skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rösträtt
vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer varje svensk
medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som uppnått aderton års ålder
senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domslol äger dock ej rösiräll.
Varje röstberättigad har en röst.
Frågan huruvida rösträtt enligt forsla stycket föreligger avgöres
på grundval av en före valet upprättad röstlängd.
Rösträtt vid val av kommunfullmäktige och suppleanter
tillkommer vafle svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som
uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Varje röstberättigad haren röst.
Vad i
första stycket sägs om svensk medborgare gäller även utlänning som är manialsskrlven
i riket for valåret och som varit mantalsskriven här for de två närmast
föregående åren.
Den
so/n är omyndigförklarad av domslol äger dock ej rösträtt.
Frågan
huruvida rösträtt enligt denna paragraf föreligger avgöres på grundval av en
före valet upprättad röstlängd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Lagen omtryckt 1969:766. Senaste lydelse 1974:560.
Prop.
1975/76:23 111
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse
Härigenom förordnas atl 9
§ lagen (1961:436) om församlingssiyrelse'skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rösträtt vid val av
kyrkofullmäktige och suppleanter tillkommer envar inom församlingen kyrkobokförd
svensk medborgare, som är medlem av svenska kyrkan och som uppnått aderton års
ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej
rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.
Den som är kyrkobokförd i
icketerritoriell församling äger ej rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och
suppleanter i annan församling.
Fråga huruvida rösträtt
enligt denna paragraf föreligger avgöres på grundval av en före valet
upprättad röstlängd. Samma röstlängd som vid val enligt vallagen (1972:620)
gäller till efterrättelse.
Rösträtt vid val av
kyrkofullmäktige och suppleanter tillkommer envar inom församlingen kyrkobokförd
person, som är medlem av svenska kyrkan och som uppnätt aderton års ålder
senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej
rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.
Den som är kyrkobokförd i
icketerritoriell församling äger ej rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och
suppleanter i annan församling.
Fråga huruvida rösträtt
enligt denna paragraf föreligger avgöres på grundval av en före valet
upprättad röstlängd. Samma röstlängd som vid val enligt vallagen (1972:620)
gäller till efterrättelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
'
Lagen omtryckt 1972:228. ' Senaste lydelse 1974:562.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Förslag till
Lag om ändring i vallagen (1972:620)
Härigenom
förordnas att 4 kap. 2§ vallagen (1972:620) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 allmän
röstlängd upptages var och en som den I juni enligt länsstyrelsens personband
/. är kyrkobokförd i valdistriktet,
2.
är
svensk medborgare och
3.
fyllt eller
före den 1 september det år röstlängden upprättas fyller sjutton år.
Den som
den I juni enligt länsstyrelsens personband på grund av domstols förklaring är
eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbli omyndig upptages dock ej i
längden.
För den
som ej fyllt aderton år den 1 september del år röstlängden upprättas antecknas
den dag då han blir röstberättigad.
I allmän
röstlängd upptages var och en som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband
är kyrkobokförd i valdistriktet och fyllt eller före den 1 september det år
röstlängden upprättas fyller sjutton år.
Den som den I juni enligt länsstyrelsens personband på
grund av domstols förklaring är eller efler uppnådd myndighetsålder skall förbli
omyndig upptages dock ej i längden.
För den
som ej fyllt aderton år den 1 september det år röstlängden upprättas antecknas
den dag då han blir röstberättigad.
För utlänning antecknas all rösiräll ej jöreligger vid val
lill riksdagen.
För utlänning som ej enligl länsstyrelsens register
upptagits i stomme lill manlalslängd jör del år röstlängden upprättas och för
de två närmast jöregående åren antecknas all rösträtt ej föreligger vid val av
landstingsmän och kommunfullmäktige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
' Senasie lydelse 1974:215
Prop.
1975/76:23 113
Innehåll
Propositionen................................................... ..... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll..................... ...... I
Lagförslag........................................................ ..... 2
Utdrag av protokoll vid regeringssanmianlräde
1975-10-23 8
1 Inledning...................................................... ..... 8
2 Nuvarande förhållanden m. m........................... .... 10
2.1 Några statistiska uppgifter om utlänningarna i Sverige... 10
2.2 Rösträttsfrågans tidigare behandling.............. 15
2.3 Invandrares politiska inflytande i andra länder m.m 18
2.4 Kommunerna och landstingskommunerna........ 21
2.4.1 Den kommunala och landstingskommunala indelningen 21
2.4.2 Den kommunala och landstingskommunala organisationen 21
2.4.3 Medlemskap i kommun och landstingskommun... 22
2.4.4 Kommunernas och landstingskommunernas ställning
i
grundlagen...................................... .... 22
2.4.5 Kommunernas och landstingskommunernas befogenheter 23
2.4.6 Den kommunala normgivningsmakten...... .... 24
2.4.7 Kommunal verksamhet med särskilda inslag av myndighetsutövning
24
2.4.8 Kommunal verksamhet av särskild betydelse för totalförsvaret
26
2.4.9 Sambandet stat - kommun................... .... 28
2.5 Utlännings
rättsställning i Sverige................. .... 30
2.5.1 Grundläggande likheter och skillnader i
rättsställning mellan svensk medborgare och utlänning .... 30
2.5.2 Rätten atl inresa, vistas och arbeta i Sverige 31
2.5.3 Behörighet atl inneha förtroendeuppdrag .... 32
2.5.4 Rätt att ta del av allmänna handlingar... .... 34
2.5.5 Rält att idka näring m.m...................... .... 35
2.5.6 Rätt att inneha offentlig flänst............. .... 36
2.5.7 Rätt att förvärva naturtillgångar........... .... 38
2.5.8 Utlännings rättsliga ställning i övrigt...... .... 38
2.6 Förvärv av svenskt medborgarskap............... 39
2.7 Val av landstingsmän och kommunfullmäktige m. m. ... 40
2.7.1 Direkta val m.m................................. 40
2.7.2 Indirekta val..................................... 41
2.7.3 Reglerna i övriga nordiska länder........... 42
2.8 Kyrkobokföring och mantalsskrivning............. 43
2.9 Församlingarna......................................... 44
2.9.1
Medlemskap i svenska kyrkan m. m..... 44
Prop. 1975/76:23 114
2.9.2 Svenska kyrkans organisation m. m........ 45
2.9.3 Kyrkomötets inställning till rösträttsfrågan 47
2.9.4 Förhållandena i övriga nordiska länder.... 47
2.10
Reformens inverkan pä invandrares utländska medborgarskap 48
3 Rösträttsutredningen
.................................... 49
3.1 Kommunal rösträtt för invandrare................. 49
3.2 Särskilda villkor för rösträtt......................... 52
3.3 Valbarhet................................................ 56
3.4 Verkan av omyndighetsförklaring.................. 59
3.5 Samordning med andra länder...................... 60
3.6 Information.............................................. 61
4 Remissyttrandena.......................................... 66
4.1 Remissutfallet i stort.................................. 66
4.2 Kommunal rösträtt för invandrare................. .... 66
4.3 Särskilda villkor för rösträtt......................... .... 69
4.4 Valbarhet................................................ .... 77
4.5 Verkan av omyndighetsförklaring.................. 81
4.6 Information.............................................. 81
5 Föredraganden
........................................... 83
5.1 Allmänna synpunkter.................................. .... 83
5.2 Kommunal rösträtt för invandrare................. .... 86
5.3 Särskilda villkor för rösträtt......................... .... 92
5.4 Valbarhet................................................ .... 98
5.5 Verkan av omyndighetsförklaring.................. .. 101
5.6 Information.............................................. .. 103
6 Hemställan.................................................... 107
7 Beslut.......................................................... 108
Bilaga
Utredningens lagförslag.............................. 109
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
48 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (45)
45 kopplingar i 30 dokument.
- SOU 2008:125 En reformerad grundlag, del 1 s. 206 om s. 89 i texten
- SOU 2004:49 Engagemang, mångfald och integration Del 1 s. 35 · s. 36 · s. 46 · s. 157 · och 3 till i texten
- SOU 2000:106 Medborgarskapskrav i svensk lagstiftning - del 1 s. 148 om s. 89 · s. 316 om s. 89 · s. 438 i texten
- SOU 1999:34 Svenskt medborgarskap - del 1 s. 116 i texten
- Dir. 1999:4 Medborgarskapskrav i lagstiftningen i texten
Doktrin (3)
3 kopplingar i 1 dokument.
- Bernitz, Medborgarskapet i Sverige och Europa, 2004 s. 95 om s. 39 · s. 292 · s. 597 i texten