om ändringar i fiskelagstiftningen
29 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 20 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:32, om ändringar i fiskelagstiftningen
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76: 32 Regeringens proposition
1975/76: 32
om
ändringar i fiskelagstiftningen;
beslutad
den 16 oktober 1975.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
SVANTE
LUNDKVIST
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Genom ändring år 1973 i fiskerättslagens
bestämmelser om samfällt fiske blev lagen om förvaltning av samfälligheter
tillämplig även på samfällt fiske. Det innebär att landets drygt 2 000
fiskevårdsföreningar måste ombildas till samfällighetsföreningar enligt lagen
om förvaltning av samfälhgheter. Enligt övergångsbestämmelserna skall
ombildningen vara genomförd senast vid utgången av år 1978. I propositionen
föreslås att denna frist förlängs till utgången av år 1983 och skall avse även
ombildning till fiskevårdsområden enligt lagen om fiskevårdsområden. Vidare
föreslås sådan ändring i övergångsreglerna atl även tidsbegränsad fiskeriplan
för nyttjande av samfällt fiske som beslutats av länsstyrelsen med stöd av
äldre bestämmelser skall kunna förlängas till nämnda tidpunkt.
Kungörelsedelgivning enUgt delgivningslagen föreslås i viss utsträckning kunna
tillämpas i fråga om kallelse till sammanträde för bildande av
fiskevårdsonu-åde. Slutligen föreslås vissa mindre ändringar i
fiskerättslagens föreskrifter om märkning av utestående fiskeredskap som en
konsekvens av att nya regler för registrering av fiskefartyg träder i kraft
den 1 januari 1976.
1
Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 32
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 32
1
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1973: 1156) om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till
fiske
Härigenom
föreskrives att övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1156) om ändring i
lagen (1950: 596) om rätt till fiske skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förordnande
angående nyttjande av samfällt fiske, som meddelats av länsstyrelse med
stöd av äldre lag, skall gälla till dess delägarna beslutat annat enligt lagen
(1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.
Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske,
som meddelats av länsstyrelse med stöd av äldre lag, skall gälla till dess delägarna
beslutat annat enligt lagen (1960:130) om fiskevårdsområden eller lagen (1973:
1150) om förvaltning av samfälligheter. Har sådant förordnande meddelats för
viss tid, får länsstyrelsen på ansökan av delägare förlänga tiden, dock längst
till utgången av är 1983.
Bestämmelsema i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla
till dess föreningsförvaltning enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av
samfälligheter anordnats, dock längst till utgången av år 1978.
Bestämmelserna i 24 § andra stycket i dess äldre
lydelse skall gälla till dess fiskevårdsområde enligt lagen (1960:130) om fiskevårdsområden
bildats eller föreningsförvaltning enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av
samfälligheter anordnats, dock längst till utgången av år 1983.
Beträffande upplåtelse, som skett enligt 24 § andra
stycket i dess äldre lydelse, skall äldre lag fortfarande äga tillämpning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Prop. 1975/76: 32
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:130) om fiskevärdsområden
Härigenom föreskrives att 18 § lagen (1960: 130) om
fiskevårdsområden skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
Förrättningsmannen skall så snart som möjligt hålla
sammanträde med delägarna. Till sani-inanträdct skola samtliga kända
delägare kallas. Ar det ovisst vilken av flera som är delägare, kallas
.samtliga. Om det kan antagas att okända delägare finnas, utfärdas kallelse
även på dessa.
Kallelse skall i god lid före .sammanträdet delges
delägarna. Bestämmelserna i 10 § första stycket och 16 § andra stycket delgivningslagen
(1970: 428) äga icke tillämpning på sådan delgivning.
Förrättningsmannen skall så snart
som möjligt hålla sammanträde med delägarna. Han skall i god tid före
sammanträdet kalla delägarna lill delta.
Varje delägare med känt hemvist
inom riket skall delgivas kallelsen. Träffas ej delägaren eller någon till
vilken kallelsen må överlämnas och kan ej heller upplysning vinnas var delägaren
uppehåller sig, är del såvitt avser honom tillräckligt att kungörelse om
sammanträdet sker såsom angives i 31 §. Delägare med känt hemvist utom riket
skall tillställas kallelsen med posten. Om delägares hemvist ej är känt eller
det kan antagas att ytterligare delägare finnes utöver dem som äro kända, skall
kungörelse om sammanträdet ske på sätt nyss sagts.
Kallelse till fortsalt sammanträde
må jämväl ske genom att meddelas vid sammanträde som i laga ordning utlysts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Har förrättning för bildande av
fiskevårdsområde ägt rum före denna lags ikraftträdande och har kallelse till
förrättningen delgetts enligt de nya bestämmelserna, skall delägarna anses ha
blivit kallade på föreskrivet sätt.
Senaste lydelse 1970: 439.
Prop.
1975/76: 32
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske
Härigenom föreskrives att 33 a § lagen (1950:596)
om rätt till fiske skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
33a§'
Ämna flera därtill berättigade fiska i samma vatten
och kuima de ej göra detta på en gång, skola de utöva fisket efter den ordning
i vilken de kommit till stället. Så länge en fiskande begagnar av honom utsatt
fiskeredskap, får annan icke hindra honom i hans fiske.
Fiskeplats får ej uppehållas i onödan. Ej heller
får efter avslutat fiske i vattnet kvarlämnas redskap eller del därav eller
förankringsanordning eller annat föremål som kan hindra efterföljande fiskande.
1 vatten där varje svensk med- I vatten där varje
svensk med
borgare äger fiska skola ute- borgare äger fiska skola ute
stående redskap och igenkätmings- stående redskap och igenkännings-
flöten vara märkta med ägarens flöten vara märkta med ägarens
namn och adress eller med av namn och adress eller med av
länsstyrelsen särskilt inregistrerat länsstyrelsen särskilt inregistrerat
nummer eller, såvitt gäller red- nummer eller, såvitt gäller red
skap som utsatts från registre- skåp som utsatts från registrerat
ringspUktigt fiskefartyg, med far- fiskefartyg, med fartygets di-
tygets registerbeteckning. striktsbeteckning. Båt som utgör
tillbehör till registrerat fiskefartyg skall vara märkt med fartygets
distriktsbeteckning. Beteckningen skall vara tydligt synlig.
Om särskilda skäl föreligga, får regeringen eller
myndighet som regeringen bestänmier för visst område meddela föreskrifter som
avvika från förstatredje styckena.
Förstatredje styckena gälla ej, där annat
föreskrives enligt 22 eller 24 § eller enligt bestämmelser som avses i 26 §.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
1
Senaste lydelse 1975:176.
Prop.
1975/76: 32
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-10-16
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Lidbom, Carlsson, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén
Föredragande: statsrådet Lundkvist Proposition om ändringar i
fiskelagstiftningen
1
Inledning
Enligt beslut vid 1975 års riksdag borde en översyn
göras av frågorna kring fiskevårdsföreningarnas skyldighet att inom viss tid
ombilda sig till samfällighetsföreningar. Förslag till ändrade övergångsregler
borde föreläggas riksdagen (mot. 1975: 1754 och 1798, CU 1975: 17, rskr 1975:
130).
Fiskeristyrelsen
föreslog i skrivelse den 28 april 1975 att bestämmelserna om kallelse till
första förrättningssammanträde i 18 § lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden
ändras på så sätt att kungörelsedelgivning enligt delgivningslagen (1970: 428)
får ske i vissa fall.
De
nämnda frågorna har närmare prövats inom jordbruksdepartementet. Resultatet av
detta arbete redovisas i en promemoria (Ds Jo 1975: 9) med förslag till
ändringar i lagen (1973: 1156) om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till
fiske och lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden. Författningsförslagen i
promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av lantbruksstyrelsen,
fiskeristyrelsen, statens lantmäteriverk, domänverket, länsstyrelserna i
Gävleborgs och Västernorriands län, 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:
07), Sveriges fiskevattenägareförbund och Sveriges fritidsfiskares
riksförbund. Lantbruksstyrelsen har bilagt yttranden från lantbmksnämnderna i
Kronobergs, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län.
Länsstyrelsen i Västernorriands län har bilagt yttrande från
fiskeriintendenten i nedre norra distriktet.
ti
Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 32
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76: 32
2
Gällande bestämmelser
Fiskerättslagen m. m. 1973 års riksdag antog bl. a.
regeringens förslag till anläggningslag (1973: 1149) och lag (1973: 1150) om
förvaltning av samfälligheter (prop. 1973: 160, CU 1973: 33, rskr 1973: 389).
Samtidigt gjordes vissa ändringar i lagen (1950: 596) om rätt till fiske
(fiskerättslagen ), bl. a. i 24 § (lag (1973: 1156) om ändring i lagen (1950:
596) om rätt till fiske). Enligt första stycket i 24 § fiskerättslagen gällde
tidigare som huvudregel för oskiftade och andra samfällda fisken att sådana fisken
fick nyttjas av fastigheternas ägare efter vad de kunde komma överens om. Om
enighet inte kunde uppnås, fick länsstyrelsen på ansökan av någon av dem
föreskriva hur fisket skulle nyttjas. Enligt andra stycket första punkten fick
upplåtelse av fiskerätt åt annan än någon av fastigheternas ägare inte annat
än i samband med upplåtelse av jord till brukande göras av en ägare utan de
flesta övrigas samtycke. I 24 § andra stycket sista punkten fanns en
bestämmelse av innehåll att de som med samäganderätt innehade viss fastighet
tillsammans skulle räknas som en ägare och att bara en röst skulle beräknas för
den som äger flera fastigheter. 1973 års ändring i 24 § innebar att de äldre
bestämmelserna i paragrafens första stycke om nyttjande av samfällt fiske
utgick och ersattes med en hänvisnmg till lagen om förvaltning av samfälligheter.
Vidare upphävdes de äldre bestämmelsema i 24 § andra stycket om rätt för
delägare i samfällt fiske att upplåta fiskerätt. Enligt särskild
övergångsbestämmelse gäller att förordnande angående nyttjande av samfällt
fiske som har meddelats av länsstyrelsen med stöd av äldre lag skall gälla till
dess delägarna har beslutat annat enligt lagen om förvaltning av
samfälligheter. Vidare gäller enligt övergångsbestämmelse att bestämmelsema i
24 § andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla till dess
föreningsförvaltning enligt lagen om förvaltning av sam-fälligheten har
anordnats, dock längst till utgången av år 1978. Beträffande upplåtelse som
har skett enligt 24 § andra stycket i dess äldre lydelse skall äldre lag
fortfarande tillämpas.
Om bakgranden till övergångsbestämmelsen i
anslutning till 24 § andra stycket yttrade föredraganden, statsrådet Lidbom,
följande (prop. 1973: 160 s. 477).
Ytterligare en övergångsfråga tas upp av
lantbraksstyrelsen. Flertalet fisken i landet är samfällda. För att upplåtelse
av fiskerätt i sådana fisken genom försäljning av fiskekort skall kunna ske
har i stor utsträckning fiskevårdsföreningar bildats. Av praktiska skäl består
dessa i allmänhet inte av samtliga delägare i fisket men däremot av en klar
majoritet. Föreningarnas fiskekortsförsäljning sker sålunda med de flesta delägarnas
samtycke, varigenom fiskerättsupplåtelserna får sakrättslig verkan i enlighet
med den nuvarande bestämmelsen i 24 § andra stycket första punkten. Slopas det
i nämnda lagrum gjorda undantaget från huvudregeln i 7 kap. 9 § JB, som
innebär att avtal om upplåtelse av sär-
Prop.
1975/76: 32 7
skild
rätt till fastighets andel i samfällighet inte har sakrättslig verkan,
bortfaller fiskevårdsföreningarnas möjlighet att tillgodose fritidsfiskets
intressen genom försäljning av fiskekort. För att denna verksamhet skall kunna
fortsätta krävs att fiskevårdsföreningarna ombildas till samfällighetsföreningar.
Bildande av samfällighetsförening är emellertid tidsödande med hänsyn till att
omfattande arbete med efterforskande av det ofta stora antalet delägare är
nödvändigt. Av hänsyn till fritidsfisket föreslår lantbraksstyrelsen att
fiskevårdsföreningarna får fortsätta sin nuvarande verksamhet under en övergångstid
tills samfällighetsföreningar som kan överta verksamheten hunnit bildas.
För egen del finner jag lantbraksstyrelsens förslag
i hög grad beak-tansvärt. Skulle möjligheten till fiskekortsförsäljning upphöra
under en tid, kommer fritidsfisket att bli lidande i en utsträckning som bör
förhindras. Promemorieförslaget bör av denna anledning kompletteras på
ifrågavarande punkt. Jag föreslår sålunda en övergångsbestämmelse av innebörd
att den nuvarande undantagsregeln i 24 § andra stycket får tillämpas i varje
särskilt fall till dess samfällighetsförening har bildats för förvaltningen av
det samfällda fisket. Föreningsbildningen bör dock i möjligaste mån påskyndas.
Därför föreslås att undantagsregelns tilllämplighet inte sträcks ut längre än
till utgången av år 1978.
Enligt 33 a § fiskerättslagen gäller som huvudregel
att redskap, som har satts ut från registreringspliktigt fiskefartyg i vatten
där varje svensk medborgare har rätt att fiska, skall vara märkt med fartygets
registerbeteckning.
Lagen om fiskevårdsområden m. m. Begreppet
fiskevårdsområde avser en sammanslutning med karaktären av juridisk person.
Fiskevårdsområde bildas för samfällt ordnande av fiskeförhållandena och främjande
av fiskerättsägamas gemensamma intressen (1 §). Till skillnad mot en
samfällighetsförening enligt lagen om förvaltning av samfälligheter, som endast
kan avse ett enstaka skifteslags samfällda fiske, kan i ett fiskevårdsområde
ingå såväl skiftade som oskiftade fisken. Fiskevårdsområde bildas genom beslut
av länsstyrelsen efter skriftlig ansökan av delägare, dvs. ägare till fiske
som ingår i området, myndighet som regeringen bestämmer eller kommunen (15 §).
Länsstyrelsens beslut om bildande av fiskevårdsområde skall i regel föregås av
en förrättning under ledning av förrättningsman som länsstyrelsen förordnar (17
§). Förrättningsmannen skall i god tid före sammanträdet kalla delägarna till
detta (18 § första stycket). Varje delägare med känt hemvist inom riket skall
delges kallelsen. Träffas inte delägaren eller någon till vilken kallelsen får
överlämnas och går det inte heller att få reda på var delägaren uppehåller
sig, räcker det såvitt avser honom att kungörelse om sammanträdet sker genom
att meddelande tas in i en eller flera tidningar inom orten. Delägare med känt
hemvist utom riket skall tillställas kallelsen med posten. Om delägares hemvist
inte är känt eller det kan antas att ytterligare delägare finns utöver dem som
är kända, skall kungörelse om sammanträdet ske genom tillkännagivande i en eller
flera tidningar
Prop.
1975/76: 32 8
inom
orten (18 § andra stycket). Kallelse till fortsatt sammanträde får ske genom
att meddelas vid sammanträde som utlysts i laga ordning (18 § tredje stycket).
Enligt
7 § lagen om förvaltning av samfälligheter skall, om delägarna inte kan enas i
fråga om viss förvaltningsuppgift, fastighetsdomstolen på begäran av delägare
förordna någon att hålla sammanträde med delägarna för avgörande av frågan.
Till sammanträdet skall enligt 9 § samtliga kända delägare kallas. Är det
ovisst vilken av flera som är delägare, skall samtliga kallas. Om det kan
antas att okända delägare finns, skall kallelse utfärdas också på dessa.
Kallelse skall i god tid före sammanträdet delges delägarna. 10 § första
stycket och 16 § andra stycket delgivningslagen (1970: 428) äger inte
tillämpning på sådan delgivning. I fråga om delgivning av kallelse till
delägarsammantrade enligt lagen om förvaltning av samfälligheter gäller således
i princip delgivningslagen. Delgivning med känd delägare som saknar känt
hemvist och med okänd delägare får enligt 15 § första stycket delgivningslagen
ske genom kungörelsedelgivning på sätt som sägs i 17 § samma lag. Föratom vid
delgivning med en obestämd krets personer får enligt 16 § första stycket
delgivningslagen kungörelsedelgivning användas, om ett stort antal personer
skall delges och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är
försvarligt med hänsyn tDl ändamålet med delgivningen att delge var och en
personligen. I fall som avses i 16 § skall dessutom meddelande sändas med
posten till någon eller några av de personer som söks för delgivning imder
deras vanliga adresser för att vara tillgängligt för alla dem som avses med
delgivningen (17 § tredje stycket delgivningslagen). Har den med vilken
delgivning skall ske känt hemvist utom riket eller vistas han på ort utom riket
får delgivningen ske enligt lagen på den orten (5 § delgivningslagen). Enligt
22 § andra stycket andra punkten delgivningslagen får sammanträdesledaren inte
själv ombesörja kungörelsedelgivning utan måste påkalla biträde härmed hos
länsstyrelsen. Beträffande de bestämmelser i delgivningslagen som inte gäller i
fråga om delgivning av kallelse till delägarsanunanträde enligt lagen om förvaltning
av samfälligheter avser 10 § första stycket delgivnmg med delägare i
samfällighet och 16 § andra stycket delgivning med bl. a. delägare i
samfällighet, om känd styrelse, förvaltare eller sammankallande inte fmns och
delägarna är fler än tio.
3
Riksdagens skrivelse
I två motioner till 1975 års riksdag (mot. 1975:
1754 och 1975: 1798) yrkades på visst sätt bestämd förlängning av den tid inom
vilken fiskevårdsförening måste ombildas till antingen samfällighetsförening
eller fiskevårdsområde.
Prop.
1975/76: 32 9
Civilutskottet inhämtade yttranden över motionerna
hos lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens lantmäteriverk och 1973 års
fiskevattensutredning.
Lantbruksstyrclsen och fiskeristyrelsen framhöll
att rätten till fisket i de vattenområden som skall omfattas av resp.
sammanslutning måste utredas innan ett fiskevårdsområde eller en
samfällighetsförening bildas. Utredning kan i vissa fall behövas också vid delägarförvaltning.
Utredningarna är ofta tidsödande och kan vara mycket kostnadskrävande.
Statsbidrag kan utgå vid bildande av fiskevårdsområde. Bidraget kan utgå med
upp till 50 % eller i särskilda fall högst 80 % av förrättnings-kostnaderna.
Vissa kommuner lämnar också bidrag. Den utmätta övergångstiden inom vilken de
över 2 000 fiskevårdsföreningaraa måste ombildas för att kunna fortsättningsvis
sälja fiskekort är alltför knapp. Motiönsförslagen tillstyrks.
Statens lantmäteriverk delar motionäremas uppfatming
att tidsfristen bör förlängas men föreslår att övergångsbestämmelserna ändras
så att äldre lydelse av 24 § andra stycket lagen om rätt till fiske blir
tillämplig på fungerande förvaltningsorganisationer under viss ytterligare övergångstid
t. ex. fem år under förutsättning att förordnande för någon att hålla
sammanträde för att bilda samfällighetsförening har begärts före utgången av år
1978. Enbart en förlängning av övergångstiden torde knappast leda till
initiativ i behövlig omfattning och takt. Enligt verkets uppfattning bör också
ett före 1978 års utgång meddelat förordnande av förrättningsman för bildande
av fiskevårdsområde tilläggas samma verkan. Verket påpekar att redovisningen i
fastighetsregistren och närmast då jordregistret endast i begränsad
utsträckning omfattar fastighetemas fiskerätt. Reformarbetet på detta område
kommer på sikt att ge tillgång till en officiell och lättillgänglig
dokumentation av fiskerättsförhållandena. Även med en ökad prioritering av
resurserna härför kan sannolikt upprastningen vara genomförd bara till en del
inom den övergångstid som nu står till buds.
7973 års fiskevattensutredning åberopar att den hos
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet har hemställt att
övergångstiden förlängs intill utgången av år 1983. En sådan förlängning skulle
skapa de bästa föratsättningama för ett säkerställande av i första hand
befintliga och lämpliga kortfiskeupplåtelser. I och för sig positivt inställda
föreningar skulle utan tidspress kimna ombildas till fiskevårdsområden
varigenom lantmäteripersonal och förrättningsmän också skulle få en jämnare arbetsbelastning.
Dessutom skulle eventuella utredningsförslag kunna behandlas av riksdagen före
övergångstidens slut. Utredningen anför att det finns över 2 000 fiskevårdsföreningar.
Vid 1974 års utgång hade fastställts 119 fiskevårdsområden varjämte pågick ett
50-tal förrättningar.
Prop.
1975/76: 32 10
Civilutskottet fann att en översyn borde göras av
de frågor som hänger samman med ombildningen av fiskevårdsföreningama. Riksdagen
följde utskottet.
4
Fiskeristyrelsens skrivelse
Fiskeristyrelsen anför att den ändring i 24 §
fiskerättslagen som trädde i kraft den 1 juli 1974 och som innebär att landets
fiskevårdsföreningar måste ombildas har medfört att 1960 års lag om
fiskevårdsområden kommit att tillämpas i allt högre utsträckning. Styrelsen
anser att det i allmänhet är från fiskevårdande synpunkt fördelaktigare att
föreningen ombildas till fiskevårdsområde än att en föreningsförvaltning
anordnas enligt 1973 års lag om förvaltning av samfälligheter. Rätten till
fisket i vattenområden som kan ingå i fiskevårdsområde är i det övervägande
antalet fall samfälld. Ofta ingår ett stort antal fiskerättsägare i de skifteslag
som ämnar sammansluta sig till fiskevårdsområde. Som exempel nämner styrelsen
att antalet delägare inom ett blivande område för Järvsö socken i Ljusdals
kommun är omkring 680. Enligt vad styrelsen har erfarit pågår
förberedelsearbete för än större fiskevårdsområden. Styrelsen framhåller att
redan arbetet med att göra den fiskerättsutredning som krävs för den vidare
handläggningen och detta oavsett om syftet är att bilda fiskevårdsområde
eller samfällighetsförening vanligtvis blir mycket tidsödande och kostnadskrävande.
Det är enligt styrelsen uppenbart att det medför stora praktiska svårigheter
för förrättningsmannen att i god tid delge varje delägare med känt hemvist
inom landet personlig kallelse till förrättningssammanträdet. Fiskeristyrelsen
föreslår därför att bestämmelsen om kungörelsedelgivning i 16 § första stycket
andra punkten delgivningslagen görs tillämplig på sådan kallelse. Styrelsen
erinrar om att reglerna i 9 § lagen om förvaltning av samfälligheter om
kallelse till delägarsammantrade ger möjlighet att använda delgivningslagens
bestämmelser om kungörelsedelgivning i fråga om samfälligheter med mycket stort
antal delägare. Visserligen skiljer sig lagen om förvaltning av samfälligheter
från lagen om fiskevårdsområden bl. a. i det avseendet att frågan om bildande
av samfällighetsförening i motsats till frågan om bildande av
fiskevårdsområde inte kan bli föremål för omröstning bland delägarna vid
sammanträdet. Eftersom delägarna i och för sig kan välja den
sammanslutningsform de själva föredrar, bör enligt styrelsens uppfattning denna
skillnad emellertid inte vara något avgörande skäl mot ett mer ensartat
kallelseförfarande. 18 § i lagen om fiskevårdsområden bör enligt styrelsen
kunna utformas med 9 § lagen om förvaltning av samfälligheter som förebild.
Flera fiskevårdsområden med mycket stort antal
delägare planeras f. n. Behovet av ett mer rationellt kallelseförfarande väntas
därför snart komma att växa. På grund härav förordar fiskeristyrelsen att den
före-
Prop.
1975/76: 32 11
slagna
ändringen beträffande kallelseförfarandet i lagen om fiskevårds-områden
genomförs utan avvaktande av de reformförslag som 1973 års
fiskevattensutredning kan komma fram till.
5
Promemorieförslaget
5.1 Ombildnmg
av fiskevårdsföreningama
I fråga om ombildning av fiskevårdsföreningarna
görs i promemorian följande bedömning. I nuvarande läge synes det mest
ändamålsenligt att, i överensstämmelse med vad riksdagen har uttalat, ge
fiskevårdsföreningarna möjlighet till förlängd verksamhetstid. Nu löpande
övergångstid för denna ombildning bör därför förlängas, förslagsvis med fem år
till utgången av år 1983. Det bör framgå av övergångsbestämmelsen att fiskevårdsområde
utgör alternativ till samfällighetsförening. 1973 års fiske-vatlensutredning
skall enligt sina direktiv bl. a. utreda frågan om hur samfällt fiske lämpligen
bör organiseras i framtiden. Utredningen har att ta ställning till om den för
en god fiskevård lämpliga organisationsformen bör vara fiskevårdsområde eller
samfällighetsförening eller kanske något nytt institut som ersätter båda dessa.
Utredningen har upplyst att den avser att lägga fram ett betänkande i ämnet i
början av år 1977. I avvaktan på utredningens förslag synes det därför lämpligast
att inte f. n. förena den föreslagna förlängningen av övergångstiden med
ytterligare villkor. Med en sådan lösning vinner man också tid för alt efter
remissbehandling av utredningens förslag mera ingående överväga hur frågan
slutligen skall lösas.
5.2 Förenklat
kallelseförfarande i lagen om fiskevårdsområden
Enligt promemorian synes fiskeristyrelsens förslag
om ett förenklat kallelseförfarande till förrättning för bildande av
fiskevårdsområde ändamålsenligt. I denna fråga anförs i promemorian i övrigt
följande.
Bestämmelsema i 18 § lagen om fiskevårdsområden om
delgivning av kallelse kom till före 1970 års delgivningslag. Enligt 1 §
sistnämnda lag gäller delgivningslagens regler vid all delgivning utom för det
fall att avvikande bestämmelser har meddelats i annan författning, i vilket
fal! i stället de bestämmelserna gäller. Det synes vara praktiskt att
delgivningslagen i princip får gälla i fråga om kallelse till
förrättningssammanträde för bildande av fiskevårdsområde i likhet med vad som
gäller beträffande kallelse till delägarsammantrade enligt 9 § lagen om
förvaltning av samfälligheter. Detta innebär att även i fortsättningen den
principen kommer att upprätthållas att varje delägare i regel skall få särskild
kallelse och därigenom tillförsäkras möjlighet att bevaka sina intressen
gentemot övriga delägare. I fråga om samfälligheter med mycket stort antal
delägare, där det skulle innebära större kostnad och besvär än
Prop. 1975/76: 32 ,2
som
är försvarligt med hänsyn till ändamålet med delgivningen att delge envar
personligen, måste det emellertid framstå som praktiskt atl kunna använda
kungörelsedelgivning enligt 16 § första stycket delgivningslagen. Att
återhållsamhet med att använda kungörelsedelgivning under alla omständigheter
skall iakttas framgår av såväl lagtexten som motiven därtill (prop. 1970: 13 s.
145).
De föreslagna nya delgivningsbestämmelserna bör
enligt promemorian göras tillämpliga även i fråga om sådana förrättningar för
bildande av fiskevårdsområde som har påbörjats men ej vunnit laga kraft före bestämmelsemas
ikraftträdande. Har kallelse till sådan förrättning skett i enlighet med de
föreslagna nya reglerna bör sålunda den omständigheten att nuvarande
bestämmelser i detta hänseende inte har iakttagits ej hindra att förrättningen
godtas.
6
Remissyttrandena
6.1
Ombildning av fiskevårdsföreningarna
De flesta remissinstanserna är positiva till
promemorieförslaget och anser att detta kan ligga till grund för lagstiftning.
I fråga om ombildning av fiskevårdsföreningarna
tillstyrker samtliga remissinstanser att föreningarnas verksamhetstid förlängs
till utgången av år 1983 och att det av övergångsbestämmelsen bör framgå att
fiskevårdsområde utgör alternativ till samfällighetsförening.
Lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, domänverket,
1973 års fiskevattensutredning, Sveriges fiskevattenägareförbund och Sveriges
fritidsfiskares riksförbund ansluter sig till den i promemorian intagna ståndpunkten
att det i avvaktan på kommande förslag från fiskevattensutredningen är
lämpligast att inte f. n. förena den föreslagna förlängningen av övergångstiden
med ytterligare villkor. Statens lantmäteriverk vidhåller sin tidigare i
yttrande till civilutskottet framförda uppfattning att som villkor för en
förlängning av fiskevårdsföreningarnas verksamhetstid bör gälla antingen att
förordnande för någon att hålla sammanträde för att bilda samfällighetsförening
har begärts före utgången av år 1978 eller att dessförinnan förrättningsman har
förordnats för bildande av fiskevårdsområde. Till stöd för sin uppfattning
anför verket.
Ändring av övergångsbestämmelserna på nu föreslaget
sätt kan få den verkan att berörda intressenter väljer att avvakta ny
lagstiftning på området i stället för att ta inhiativ till
organisationsändring eller fortsätta redan påbörjade insatser i detta syfte. En
sådan utveckling anser lantmäteriverket vara mindre tillfredsställande bl. a.
eftersom det från allmän synpunkt måste vara att föredra att så snart som
möjligt få till stånd ordnade förvaltningsformer.
Leder pågående utredningsarbete till ändrade
organisationsformer för fiskevården med nya förvaltningsregler torde det från
enhetlig synpunkt vara önskvärt att förvaltningsreglerna också kan göras
tillämpliga på re-
Prop. 1975/76: 32 13
dan
existerande organisationer som tillkommit med stöd av äldre lagstiftning.
Övergångsfrågorna kan lösas exempelvis efter liknande gran-der som f. n. gäller
för att göra samfällighetsförvaltningslagens regler tillämpliga på
samfälligheter som har en organiserad förvaltning enligt 2 kap. lagen om
enskilda vägar eller bysamfällighetslagen. Ny lagstiftning bör ockå kunna
tillämpas på ärenden om organisationsUndring som initierats enligt nu gällande
lagstiftning såvida hinder däremot inte föreligger.
Även länsstyrelserna i Gävleborgs och
Västernorrlands län anser att det för att förlängningen av övergångstiden skall
ge önskad effekt kan befinnas nödvändigt att förena den med sådant villkor som
lantmäteriverket föreslagit. Förstnämnda länsstyrelse ifrågasätter dock om
inte redan ansökan om förordnande av förrättningsman att bilda fiskevårdsområde
bör räcka som förutsättning för förlängning.
Fiskeristyrelsen tar i sitt remissyttrande upp en
annan övergångsfråga. Om länsstyrelsen med stöd av 24 § första stycket
fiskerättslagen i dess äldre lydelse har föreskrivit hur oskiftat eller annat
samfällt fiske skall nyttjas (fiskeriplan) och gjort sådan plan tidsbegränsad,
har det vid till-lämpning av gällande övergångsbestämmelse ansetts att
fiskeriplanen ej kan förlängas. Fiskeriplaner har enligt fiskeristyrelsen
verksamt bidragit till att fisket inom skifteslag har kunnat ordnas
tillfredsställande även vid oenighet mellan delägarna. Att anordna
föreningsförvaltning enligt 1973 års samfällighetslag eller att bilda
fiskevårdsområde är som framgår av den remitterade promemorian en både
tidsödande och dyr procedur. Den omständigheten att en tidsbegränsad
fiskeriplan inte kan förlängas kan enligt styrelsen leda till att fisket och
fiskevården blir eftersatta. Fiskeristyrelsen föreslår därför att i
övergångsbestämmelserna till 1973 års lag om ändring i fiskerättslagen även
öppnas möjlighet för länsstyrelserna att på ansökan förlänga giltighetstiden
för tidigare fiskeriplaner till dess delägarna har beslutat annat enligt lagen
om förvaltning av samfälligheter eller lagen om fiskevårdsområden, dock längst
till utgången av år 1983. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framför efter hörande
av fiskeriintendenten i nedre norra distriktet samma förslag som
fiskeristyrelsen i denna fråga.
6.2
Förenklat kallelseförfarande i lagen om fiskevårdsområden
Beträffande frågan om ett förenklat förfarande för
kallelse till förrättning för bildande av fiskevårdsområden tillstyrker
samtliga remissinstanser att delgivningslagens bestämmelser om
kungörelsedelgivning i viss utsträckning görs tillämpliga i fråga om kallelse
till sådan förrättning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anmäler dock viss
tveksamhet och anser att det finns skäl att överväga en ändring som med
bibehållande av det väsentliga i syftet med föreliggande förslag bättre
skulle tillgodose rättssäkerheten. Länsstyrelsen erinrar om att det i samband
Prop.
1975/76: 32 14
med
delgivningslagens tillkomst gjordes en genomgång av skilda författningar för
eventuella följdändringar. Därvid behandlades bl. a. 18 § lagen om
fiskevårdsområden. Det uttalades då att "särregleringen" i dåvarande
tredjefemte punkterna av paragrafens andra stycke kunde lämnas orabbad (prop.
1970: 13 s. 167). Länsstyrelsen anför vidare att jämförelsen med 9 § lagen om
samfälligheter haltar något, eftersom den paragrafen enbart avser förvaltning
av en tidigare i annan ordning skapad samfällighet, medan 18 § lagen om
fiskevårdsområden avser tillskapande av gemensamhetsbildningar. Som exempel på
delgivningsregler i ny lagstiftning om bildande av samfällighet nämner
länsstyrelsen 19 § anläggningslagen och 4 kap. 1822 §§ fastighetsbildningslagen.
Av dessa bestämmelser följer att kungörelsedelgivning får tillämpas. Detta
gäller således trots att reglerna i fastighetsbildningslagen och anläggningslagen
innefattar ett större mått av tvång på den enskilde sakägaren än vad lagen om
fiskevårdsområden medger. Det förhållandet att den enskilde sakägaren genom de
i lagen om fiskevårdsområden uppställda omröstningsvillkoren getts en
möjlighet till avgörande inflytande på bildande av fiskevårdsområde kan
emellertid enligt länsstyrelsens mening motivera delgivningsregler som i högre
grad än som följer av fastighetsbildningslagen, anläggningslagen eller lagen om
förvaltning av samfälligheter tillförsäkrar sakägaren en verklig möjlighet att
utöva sitt inflytande. Länsstyrelsen anser att de i 17 § delgivningslagen för
kungörelsedelgivning föreskrivna åtgärderna är otillräckliga för att det av
lag-stiftama avsedda hänsynstagandet till den enskilde delägarens mening skall
kunna förverkligas i praktiken. Det kan vidare enligt länsstyrelsen förmodas
att kungörelsedelgivning, trots vad som har sagts om restrik-tivitct vid
tillämpningen, blir den vanligen tillämpade delgivningsformen i fortsättningen.
Länsstyrelsen anser därför att, om kungörelsedelgivning godtas, det från
rättssäkerhetssynpunkt är att föredra om kallelse dessutom sänds till alla
delägarna med posten under deras vanliga adresser. Även om ett sådant
förfarande blir dyrare än en vanlig kungörelsedelgivning, skulle det i alla
fall enligt länsstyrelsens uppfattning innebära mindre kostnad och besvär än
vad som följer av de nuvarande reglerna. Länsstyrelsen omnämner i sammanhanget
att i ett av länsstyrelsen nyligen avgjort ärende om bildande av
fiskevårdsområde för Järvsö socken förrättningsmannen hade i strid mot gällande
bestämmelser tillämpat kungörelsedelgivning men dessutom utsänt skriftliga
kallelser till varje känd fiskerättsägare. Med hänsyn till bristen i kallelseförfarandet
vid förrättningen återförvisade länsstyrelsen likafullt ärendet till
förrättningsmannen för fortsatt förrättning. Länsstyrelsen föreslår vidare att
vissa redaktionella jämkningar görs i den föreslagna lagtexten. Med nuvarande
skrivning möjliggörs enligt länsstyrelsen den naturligtvis ej avsedda
tolkningen att delägare med känt hemvist utom riket inte behöver kallas i god
tid.
Prop. \915tl 6 : 32 15
Den i promemorian föreslagna övergångsbestämmelsen
att de nya delgivningsbestämmelserna bör göras tillämpliga även i fråga om
sådana förrättningar för bildande av fiskevårdsområde som har påbörjats men
inte vunnit laga kraft före bestämmelsernas ikraftträdande har godtagits av de
flesta remissinstanserna. Fiskeristyrelsen anför att mot en sådan ordning kan
anföras skäl av principiell natur. Dessa betänkligheter blir dock enligt
styrelsen mindre med tanke på att kungörelsedelgivning av kallelse till
förrättningssammanträde godtagits i lagstiftningen inom angränsande
rättsområden och att antalet ärenden där den nu föreslagna retroaktiviteten kan
bli aktuell inte torde vara särskilt stort. Härtill kommer enligt styrelsen
att en förrättning enligt lagen om fiskevårdsområden inte leder till några
ändringar i äganderättsförhållandena såvitt avser fisket. Länsstyrelsen i Gävleborgs
län anser sig inte kunna tillstyrka förslaget i denna del. Den föreslagna
övergångsbestämmelsen skulle enligt länsstyrelsen kunna åsamka rättsförlust
hos de fiskerättsägare vilka har inrättat sig efter nu gällande bestämmelser
och förlitat sig på att de, om de håller sig anträffbara för delgivning, får
personlig kallelse till eventuell förrättning för bildande av fiskevårdsområde.
De kan därför ha avstått från en annars behövlig bevakning av tidning och
anslagstavla, vilket slutligen lett till att de ofrivilligt har varit
frånvarande från förrättningssammanträdet. Om länsstyrelsens förslag om
kungörelsedelgivning i kombination med särskild kallelse med brev till varje
delägare beaktas, framstår emellertid en övergångsbestämmelse med föreslaget
innehåll som mindre oförsvarlig från rättssäkerhetssynpunkt. Sveriges
fiskevattenägareförbund förklarar att förbundet visserligen har förståelse för
de fördelar som förslaget innebär men ändå måste anmäla starka betänkUgheter
däremot. Av rättssäkerhetsskäl och från principiell synpunkt är en lagstiftning
med retroaktiv verkan förkastlig. Förbundet anser det tvivelaktigt om det i
just detta fall finns anledning avvika från denna allmänna princip.
7
Föredraganden
7.1
Ombildning av fiskevårdsföreningama
I Sverige finns drygt 2 000 fiskevårdsföreningar.
Föreningarna har ofta kommit till för att göra det möjligt att upplåta
fiskerätt i samfällt fiskevatten genom försäljning av fiskekort. Enligt
bestämmelserna om nyttjande av samfällt fiske i 24 § andra stycket första
punkten fiskerättslagen (1950: 596) i dess lydelse före den 1 juli 1974 kunde
nämligen fiskekortsförsäljning ske med de flesta delägarnas samtycke. Regeln innebar
ett undantag från huvudregeln i 7 kap. 9 § jordabalken angående förbud mot
upplåtelse i fastighets andel i mark som är samfälld för flera fastigheter.
Inom fiskevårdsföreningarna har många gånger utförts
Prop. 1975/76: 32 ,g
ett
berömvärt och oegennyttigt arbete för en god fiskevård. Emellertid har
föreningarnas verksamhet i betydande utsträckning försvårats av att en
fiskevårdsförening inte har möjlighet att tvmga någon att bli medlem eller att
bortsett från upplåtelse av fiskerätt mot en enda delägares bestridande
genomföra en åtgärd som alla andra anser lämplig. Vad en sådan förening
beslutar är inte heller bindande för ny ägare av en tidigare medlems fiskerätt.
En möjlighet för föreningen att komma till rätta med de angivna problemen är
att ansöka om ombildning till fiskevårdsområde enligt lagen (1960: 130) om
fiskevårdsområden. I samband med att lagen (1973: 1150) om förvaltning av
samfälligheter trädde i kraft den 1 juli 1974 upphävdes bestämmelserna i 24 §
andra stycket fiskerättslagen. Härigenom bortföll fiskevårdsförenmgarnas möjlighet
att tillgodose fritidsfisket genom försäljning av fiskekort. För att denna
verksamhet skall kunna fortsätta krävs att fiskevårdsföreningen ombildas till
fiskevårdsområde eller samfällighetsförening. Enligt en övergångsbestämmelse
får den gamla bestämmelsen i 24 § andra stycket tillämpas i varje särskilt fall
till dess samfällighetsförening har bildats för förvaltningen av det samfällda
fisket, dock längst till utgången av år 1978.
Med anledning av motioner (1975: 1754 och 1798)
till 1975 års riksdag med krav på möjlighet till förlängd verksamhetstid för
fiskevårdsföreningarna företog civilutskottet en utredning i frågan varvid
yttranden inhämtades från lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens lantmäteriverk
och 1973 års fiskevattensutredning. Samtliga hörda myndigheter tillstyrkte en
förlängning av övergångstiden, förslagsvis till utgången av år 1983. I sitt
betänkande (CU 1975: 17) framhöll civilutskottet att den gjorda utredningen
klart visade att fiskevårdsföreningarna borde ges möjlighet till förlängd
verksamhetstid. I likhet med vad lantmäteriverket hade anfört i sitt
remissyttrande ifrågasatte emellertid utskottet om enbart en förlängning av
övergångstiden skulle leda till ombildning av föreningarna i behövlig
omfattning och takt. Utskottet förordade därför att en ytterligare översyn
skulle göras av härmed sammanhängande frågor och att förslag till ändrade
övergångsregler skulle föreläggas riksdagen. Riksdagen gav som sin mening till
känna vad civilutskottet anfört i frågan (rskr 1975:130).
Inom jordbruksdepartementet har utarbetats en
promemoria (Ds Jo 1975: 9) med förslag till ändringar i lagen (1973: 1156) om
ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske och lagen (1960: 130) om
fiskevårdsområden. Promemorian har remissbehandlats. I den här aktuella frågan
görs i promemorian samma bedömning som i civilutskottets betänkande, nämligen
att fiskevårdsföreningarna bör ges möjlighet till förlängd verksamhetstid. Det
föreslås att den längsta giltighetstiden för de äldre bestämmelserna skall
förlängas med fem år till utgången av år 1983. Vidare bör det enligt
promemorian framgå av övergångsbestämmelsen att
Prop. 1975/76: 32 17
fiskevårdsonu-åde
utgör alternativ till samfällighetsförening. 1 dessa delar tillstyrker samtliga
remissinstanser ändringsförslaget.
Även jag finner förslaget i denna del
ändamålsenligt och förordar att det genomförs.
Mot bakgrimd av att fiskevattensutredningen (Jo
1973: 07) enligt sina direktiv skall utreda frågan om hur samfällt fiske
lämpligen bör organiseras i framtiden och att utredningen avser att lägga fram
betänkande i ämnet i början av år 1977 föreslås i promemorian att den
föreslagna förlängningen inte f.n. skall förenas med ytterligare villkor. De
flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget i den delen. Statens
lantmäteriverk och länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår emellertid att
en förutsättning för förlängning av övergångstiden skall vara att förordnande
för någon att hålla sammanträde för att bilda samfällighetsförening har
begärts före utgången av år 1978 eller att inom samma tid förrättningsman har
förordnats för bildande av fiskevårdsområde. Länsstyrelsen i Gävleborgs län
föreslår liknande villkor för förlängning men anser att det i fråga om
fiskevårdsområde bör vara tillräckligt om ansökan om förordnande av
förrättningsman har ingetls före utgången av år 1978. Jag har full förståelse
för de skäl som ligger bakom de tre remissinstansemas ståndpunkt i denna
fråga, nämligen att en villkorslös förlängning av övergångstiden till utgången
av år 1983 kan få till följd att fiskevårdsföreningama väljer att avvakta ny
lagstiftning på området i stället för att ta initiativ till ombildning.
Fiskevattensutredningen har emellertid uppgivit att utredningen kan komma att
föreslå ett nytt institut som lämpligaste organisationsform för samfällt
ordnande av fiskeförhållanden. Formerna för att tillskapa detta kan förväntas
bli betydligt mindre arbetskrävande än vad som gäller för tillskapande av
fiskevårdsområden eller samfällighetsföreningar. Om den i promemorian
föreslagna lösningen väljs, får man tillfälle att efter remissbehandling av
utredningens förslag överväga hur frågan slutligen skall lösas utan att onödigt
förrättningsarbete utförs. I likhet med flertalet remissinstanser förordar jag
därför att promemorieförslaget följs även i ifrågavarande hänseende.
Fiskeristyrelsen och länsstyrelsen i
Västernorriands län har i sina remissvar tagit upp ytterligare en
övergångsfråga. Enligt övergångsbestämmelse till 1973 års ändring i 24 §
första stycket fiskerättslagen skall förordnande om nyttjande av samfällt
fiske, som har meddelats av länsstyrelsen med stöd av äldre lag, gälla till
dess delägarna beslutat annat enligt lagen om förvaltning av samfälligheter.
Enligt fiskeristyrelsen har länsstyrelserna i ett flertal fall med stöd av
nämnda lagrum i dess äldre lydelse fastställt fiskeriplan, som enligt beslutet
skall gälla för visst antal år. Vid tillämpnmgen av gällande
övergångsbestämmelser har sådana tidsbegränsade fiskeriplaner ansetts inte
kuima förlängas. Detta är enligt fiskeristyrelsen olyckligt och kan iimebära
att den fiskevård som har
Prop. 1975/76: 32 18
kommit
till stånd på grund av fiskeriplanen kan komma att eftersättas. De båda
remissinstanserna föreslår på angivna skäl att länsstyrelsen ges möjlighet att
på ansökan förlänga giltighetstiden för äldre fiskeriplaner rill dess delägarna
har beslutat annat enligt lagen om förvaltning av samfälligheter eller lagen om
fiskevårdsområden, dock längst till utgången av år 1983. För egen del finner
jag de båda remissinstansernas förslag välbetänkt. Länsstyrelsens föreskrifter
kan vara av skiftande slag och omfattning, allt ifrån en fullständig fiskeriplan
till enstaka regler för visst fiske, t. ex. kräftfiske. Föreskrifterna kan gå
ut på begränsning av antalet redskap, cirkulation mellan delägarna av
fiskeplalsema, inrättande av fredningsområden m. m. Måste en tidsbegränsad
fiskeriplan upphöra, kan det innebära att fiskevården i det samfällda vattnet
blir lidande i en utsträckning som bör förhindras.
Jag föreslår därför att övergångsbestämmelserna
till 1973 års ändringar i 24 § fiskerättslagen såvitt nu är i fråga ändras på
det sättet att förordnande om nyttjande av samfällt fiske som har meddelats av
länsstyrelse med stöd av äldre lag skall gälla till dess delägarna har
beslutat annat enligt lagen om fiskevårdsområden eller lagen om förvaltning av
samfälligheter. Om sådant förordnande har meddelats för viss tid, skall
länsstyrelsen på ansökan av delägare få förlänga tiden, dock längst till
utgången av år 1983.
7.2
Förenklat kallelseförfarande i lagen om fiskevårdsområden
Gällande bestämmelser om kallelseförfarandet i 18 §
lagen om fiskevårdsområden infördes i samband med 1969 års ändringar i lagen
som avsåg att underlätta bildandet av fiskevårdsområden (prop. 1969: 42, 3LU
1969: 32, rskr 1969: 196). En väsentlig ändring som då genomfördes var att vid
beslut om bildande av fiskevårdsområde eller upplåtelse av fisket inom ett
sådant område endast de i omröstningen deltagandes röster och delaktighetstal
skall beaktas. Tidigare krävdes för bildande av fiskevårdsområde en anslutnmg
av fiskerättsägare som beräknades i förhållande till hela antalet delägare och
hela delaktighetstalet. Det framhölls emellertid i den nämnda propositionen
(s. 43) att rättssäkerhets-intresset krävde att reformen kompletterades med en
ändring av sättet för kallelse till det första sammanträdet, vid vilket
delägarna får närmare kännedom om arten och omfattningen av förrättningen.
Eftersom reformen innebar att den delägare som inte kom till sammanträdet inte
kunde inverka på beslut i viktiga frågor som bildande av fiskevårdsområde och
upplåtelse av fiskerätt inom området, borde delgivning av kallelse i regel äga
rum (prop. 1969: 42, s. 43). Delgivningsbestämmelsen utformades med förebild av
rättegångsbalkens bestämmelser om delgivning av annan handling än stämning.
Fiskeristyrelsen
har i skrivelse till regeringen anfört att lagen om
Prop. 1975/76: 32 19
fiskevårdsområden
kommer att få en alltmer ökad tillämpning genom kravet på att landets drygt 2
000 fiskevårdsföreningar måste ombildas till en fastare organisationsform.
Eftersom kravet på personlig kallelse av delägare tiil förrättningssammanträde
medför stora praktiska svårigheter i fråga om samfälligheter med mycket stort
antal delägare, hemställer fiskeristyrelsen att lagen ändras i denna del, så
att kungörelsedelgivning enligt delgivningslagen (1970: 428) får ske.
Kallelseparagrafen bör enligt styrelsen kunna utformas med 9 § lagen om
förvaltning av samfälligheter som förebild.
I promemorieförslaget har fiskeristyrelsens förslag
bedömts som ändamålsenligt. Det erinras i promemorian om att bestämmelserna i
18 § lagen om delgivning av kallelse kom till före 1970 års delgivningslag.
Enligt promemorian synes det praktiskt att delgivningslagen i princip får gälla
i fråga om kallelse till förrättningssammanträde för bildande av
fiskevårdsområde i likhet med vad som gäller beträffande kallelse till
delägarsammantrade enligt 9 § lagen om förvaltning av samfälligheter. Detta
innebär att även i fortsättningen den principen kommer att upprätthållas att
varje delägare i regel skall få särskild kallelse och därigenom tillförsäkras
möjlighet att bevaka sina intressen gentemot övriga delägare. 1 fråga om
samfälligheter med mycket stort antal delägare, där personlig delgivning skulle
innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till
ändamålet med delgivningen, framstår enligt promemorian kungörelsedelgivning
som lämpligare.
Promemorieförslaget i denna del har tillstyrkts av
samtliga remissinstanser. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har dock gjort den
reservationen att rättssäkerheten skulle bli bättre tillgodosedd, om
kungörelsedelgivning kombinerades med en skyldighet för förrättningsmannen att
dessutom sända kallelse med posten till varje delägare under dennes vanliga
adress.
Även jag ansluter mig till promemorians förslag.
Vad gäller tanken att komplettera kungörelsedelgivningen med en personlig
kallelse kan jag inte finna att det föreligger skäl att i detta fall avvika
från de regler som finns i 16 och 17 §§ delgivningslagen om hur
kungörelsedelgivning skall ske. Kungörelsedelgivning förekommer i liknande
sammanhang bl. a. i fastighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen
(1973: 1149) och lagen om förvaltning av samfälligheter. I likhet med vad som
har skett i promemorian erinrar jag om uttalande i motiven till delgivningslagen
att återhållsamhet med att använda kungörelsedelgivning bör iakttas (jfr. prop.
1970: 13 s. 145). Även i fråga om delgivning med utlänning bör
delgivningslagens bestämmelser gälla.
I promemorian föreslås att de föreslagna nya
delgivningsbestämmelserna görs tillämpliga också i fråga om sådana
förrättningar för bildande av fiskevårdsområde som har påbörjats men inte
vunnit laga kraft före de nya bestämmelsemas ikraftträdande. De flesta
remissin-
Prop. 1975/76: 32 20
stanserna
har godtagit förslaget. Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Sveriges
fiskevattenägareförbund uttalar dock att den föreslagna ordningen innebär en
retroaktiv lagstiftning som bör undvikas av principiella skäl. Från praktisk
synpunkt har promemorieförslaget bestämda fördelar. Enligt vad jag har inhämtat
skulle det endast i ett par fall bli aktueUt att utnyttja den föreslagna
regeln. Så vitt jag känner till har de aktuella förrättningarna inte
överklagats med hänvisning till kallelseförfarandet. Vid sådant förhållande
kan knappast rättssäkerhetshänsyn kräva ett förnyat kallelseförfarande. Jag
förordar sålunda i likhet med flertalet remissinstanser att promemorieförslaget
följs på denna punkt.
7.3
Ändring i fiskerättslagen
De nya reglema i sjölagen (1973: 1064) och i
båtregistreringslagen (1975; 604), som skall träda i kraft den 1 januari 1976,
innebär bl. a. att en ny ordning skapas för registreringen av fiskefartyg. Registreringen
hos de lokala tulldistrikten upphör då. Den registerbeteckning som, i
överensstämmelse med internationella fiskerifördrag, f.n. ges åt fiskefartyg
kommer enligt särskilda tillämpningsföreskrifter att ersättas med en
distriktsbeteckning. Bestämmelsema i 33 a § tredje stycket fiske-rättslagen om
märkning av redskap med fartygets registerbeteckning bör med anledning av de
nya reglerna ändras till att avse fartygets distriktsbeteckning.
De nya reglerna öppnar möjligheter till
registrering av även mindre fiskefartyg. Dessa mindre fartyg skall liksom
större registreringspliktiga fiskefartyg tilldelas distriktsbeteckning och
märkas med deima. Samma praktiska skäl som ligger till grand för att redskap
enligt 33 a § tredje stycket fiskerättslagen skall märkas med samma beteckning
som fartyget, kan åberopas för att en sådan märkning även skall ske av redskap
som sätts ut från registrerade men inte registreringspliktiga fiskefartyg.
Eftersom anledning inte finns att göra skillnad mellan registreringspliktiga
och andra registrerade fiskefartyg i detta hänseende, bör den angivna
bestämmelsen om märkning ändras till att avse redskap som utsätts från
registrerade fiskefartyg.
I enlighet med vad som föreskrivs i artikel 3 punkt
5 i den av riksdagen antagna konventionen om ordningen vid fiskets bedrivande
i Nordatlanten (prop. 1969:146, JoU 1969: 56, rskr 1969: 365) bör också det
tillägget göras i 33 a § att båt som utgör tillbehör till regierat fiskefartyg
skall vara märkt med fartygets distriktsbeteckning. Konventionen träder i kraft
på 90:e dagen efter det att det tionde ratifikations- eller
godkännandeinstrumentet deponerats. Enligt vad som upplysts torde dessa
förutsättningar uppfyllas imder år 1976.
Prop.
1975/76: 32 21
7.4
Information
De nya regler som jag har föreslagit i det
föregående, särskilt de som har behandlats under 7.1 och 7.2, får stor
betydelse för berörda fiskerättsägare. Det är därför betydelsefullt att de får
vetskap om ändringarna. Jag avser att uppdra åt fiskeristyrelsen och
lantbruksnämnderna att sköta informationsverksamheten. Deima kommer enligt min
uppfattning inte att bli mer omfattande än att myndigheterna kan klara den med
befintliga resurser.
8 Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till
1.
lag om ändring i lagen (1973:
1156) om ändrmg i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,
2.
lag om ändring i lagen (1960:130)
om fiskevårdsområden,
3.
lag om ändring i lagen (1950:
596) om rätt till fiske.
9 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76: 32
Bilaga Förslag i Ds Jo 1975: 9
1
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1973:1156) om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till
fiske
Härigenom föreskrives att övergångsbestämmelserna
till lagen (1973: 1156) om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske,
som meddelats av länsstyrelse med stöd av äldre lag, skall gälla till dess
delägarna beslutat annat enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av
samfälligheter.
Bestämmelserna
i 24 § andra Bestämmelserna i 24 § andra
stycket
i dess äldre lydelse skall stycket i dess äldre lydelse skall
gälla till dess föreningsförvaltning gälla till dess fiskevårdsområde
enligt lagen (1973: 1150) om för- enligl lagen (1960:130) om fiske-
valtning av samfälligheter an- vårdsområden bildats eller för
ordnats, dock längst till utgången eningsförvaltning enligt lagen
avår/97S. (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter
anordnats, dock längst till utgången av år 1983.
Beträffande upplåtelse, som skett enligt 24 § andra
stycket i dess äldre lydelse, skall äldre lag fortfarande äga tillämpning.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden
Härigenom föreskrives att 18 § lagen (1960: 130) om
fiskevårdsområden skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
18 §1 Förrättningsmannen skall så
Förrättningsmannen skall så snart som möjligt hålla samman- snart som
möjligt hålla samman-
'
Senaste lydelse 1970:439.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
trade
med delägarna. Han skall i god tid före sammanträdet kalla delägarna till
detta.
Varje delägare med känt hemvist inom riket skall
delgivas kallelsen. Träffas ej delägaren eller någon till vilken kallelsen må
överlämnas och kan ej heller upplysning vinnas var delägaren uppehåller sig,
är det såvitt avser honom tillräckligt att kungörelse om .sammanträdet sker
såsom angives i 31 §. Delägare med känt hemvist utom riket skall tillställas
kallelsen med posten. Om delägares hemvist ej är känt eller del kan antagas atl
ytterligare delägare finnes utöver dem som äro kända, skall kungörelse om
.'sammanträdet ske på sätt nyss sagts.
Föreslagen lydelse
trade
med delägarna. Till sammanträdet skall samtliga kända delägare kallas. Ar det
ovisst vilken av flera som är delägare, kallas samtliga. Om det kan antagas
all okäitda delägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.
Kallelse skall i god tid före sammanträdet delges
delägarna. 10 § första stycket och 16 § andra stycket delgivningslagen (1970:
428) äger icke tillämpning på sådan delgivning. Delägare med känt hemvist utom
riket skall tillställas kallelsen med posten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kallelse till fortsatt sammanträde må jämväl ske
genom att meddelas vid sammanträde som i laga ordning utlysts.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Har vid förrättning om bildande av fiskevårdsområde
som ägt rum före denna lags ikraftträdande delgivning av kallelse skett på sätt
som föreskrives i den nya lagen, skall förrättningen i den delen godtagas som
om kallelse skett i föreskriven ordning.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1975 7504
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Bet. 1975/76:JoU23 Med anledning av propositionen 1975/76:32 om ändringar i fiskelagstiftningen i texten