om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord, m.m.
100 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 35 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:37, om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76: 37 Regeringens proposition
1975/76: 37
om
ändring i lagen (1970: 939) oro förvaltning av kyrklig jord, m. m.
beslutad
den 23 oktober 1975.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar
G.
E. STRÄNG HANS GUSTAFSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa förtydliganden och
ändringar av lagarna om förvaltning av kyrklig jord och om kyrkliga kostnader.
Förslag framläggs om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol.
Vidare framläggs förslag om vidgad möjlighet att föra över ett slag av kyrklig
jord till annat slag samt om lån ur kyrkofonden för inköp av självständig
brukningsenhet. Ändring föreslås också av vissa besvärs-bestämmelser. Slutligen
föreslås vissa ändringar i biskopsvalslagen och prästvalslagen.
1975
års kyrkomöte har för sin del godkänt lagförslagen.
1
Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 37
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 37
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 939) om förvaltning av
kyrklig jord
Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord
dels att i 5, 6, 12, 13, 16, 2123,
25, 26 och 28 §§ samt i punkterna 2, 3 och 5 i övergångsbestämmelserna ordet
"Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form,
dels att 13, 911, 15, 17, 18, 24, 27, 31 och 32 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 §
Med kyrklig jord förstås i denna
lag löneboställe, prästgård, församlingskyrkas fastighet, prästlönefondsfastighet,
kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet och biskopsgård.
Kyrklig jord är fast egendom eller tomträtt.
2 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Löneboställe är fast egendom vars
avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst i visst pastorat.
Prästgård är fast egendom på vilken
tjänstebostad är anvisad åt församlingspräst. Är tjänstebostad ej längre
anvisad på egendomen, blir egendomen löneboställe.
Församlingskyrkas fastighet är fast
egendom vars avkastning är avsedd till församlingskyrkas behov.
Prästlönefondsfastighet är fast
egendom som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat och
vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräster i dessa
pastorat.
Kyrkofondsfastighet är fast egendom
vars avkastning tillföres kyrkofonden.
Löneboställe är kyrklig jord vars
avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst i visst pastorat.
Prästgård är kyrklig jord på vilken
tjänstebostad är anvisad åt ordinarie församlingspräst / anledning av all
pastorat skall tillhandahålla sådan församlingspräst tjänslebosiad enligl
beslut som avses i 15 § lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader eller motsvarande
äldre bestämmlser. Är tjänstebostad ej längre anvisad på egendomen, blir
egendomen löneboställe.
Församlingskyrkas fastighet är
kyrklig jord vars avkastning är avsedd till församlingskyrkas behov.
Prästlönefondsfastighet är kyrklig
jord som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat och vars
avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräster i dessa pastorat.
Kyrkofondsfastighet är kyrklig jord
vars avkastning tillföres kyrkofonden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Domkyrkas fastighet är fast egendom
vars avkastning är avsedd till domkyrkas behov.
Biskopsgård är fast egendom på vilken tjänstebostad är
anvisad åt biskop.
Föreslagen
lydelse
Domkyrkas fastighet är kyrklig jord
vars avkastning är avsedd till domkyrkas behov.
Biskopsgård är kyrklig jord på vilken tjänstebostad är
anvisad åt biskop.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelse i lag eller annan författning om fast egendom
som tillhör staten är ej tillämplig på kyrklig jord.
Bestämmelse i lag eller annan författning om fast egendom
eller tomträtt som tillhör staten är ej tillämplig på kyrklig jord.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 §
Löneboställe, med undantag av
tillhörande skog, och prästgård förvaltas av pastoratet.
Försanälingskyrkas fastighet förvaltas av församlingen.
Löneboställes skog, prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas
fastighet och biskopsgård förvaltas av stiftsnärrmden. Lunds domkyrkas
fastigheter förvaltas dock av ett särskilt domkyrkoråd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konungen kan efter framställning av den som förvaltar
fastigheten besluta om förvaltning i annan ordning i fråga om viss sådan
fastighet som avses i andra eller tredje stycket.
Regeringen kan efter framställning av den som förvaltar
den kyrkliga jorden besluta om förvaltning i annan ordning i fråga om viss
sådan kyrklig jord som avses i andra eller tredje stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om prästgård skall finnas, ankommer det på pastoratet att
anordna prästgården. Pastoratet skall underhålla och vid behov nybygga husen
på prästgården.
Pastoratet svarar för prästgårdens skötsel, i den mån
detta ej enligt bestämmelser som Konungen meddelar eller enligt avtal ankommer
på innehavaren av tjäns-tebosladen.
Skall pastorat enligt beslut som avses i 15 § lagen (1970:
940) om kyrkliga kostnader eller motsvarande äldre bestämmelser tillhandahålla
ordinarie försarrdingspräst tjänstebostad och har i beslutet ej angetts att
bostaden skall tillhandahållas på prästgård, ankommer del på pastoratet atl
avgöra om tjänstebostaden skall anvisas på prästgård.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
Behövs ny prästgård, skall prästgården efter
stiftsnämndens bestämmande läggas på löneboställe eller på annan fast
egendom som pastoratet ställer till förfogande.
Om tjänsteboslad är anvisad ordinarie
församlingspräst på prästgård, ankommer det på pastoratet atl anordna
prästgården. Om pastoratet ej redan har prästgård, skall prästgården efter
stiftsnänmdens bestämmande läggas på löneboställe eller på annan mark som
pastoratet ställer till förfogande. Detsamma gäller om pastoratet vill
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
ersätta prästgård med annan prästgård.
Pastoratet skall underhålla och vid behov nybygga husen på
prästgård. Pastoratet svarar för prästgårds skötsel, i den mån detta ej
enligt beslämmelser som regeringen meddelar eller enligt avtal ankommer på
innehavaren av tjänstebostaden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kyrklig jord som avses i 14 § och som ej förvaltas av
stiftsnämnd får av förvaltaren upplåtas på arrende för jordbmk endast på de
arrendevillkor som boställs-nämnden bestämmer.
Kyrklig jord som avses i 14 § och som ej förvaltas av
stiftsnämnd får av förvaltaren upplåtas på arrende för jordbruk endast på de
arrendevillkor som boställs-nämnden bestämmer. När arrendenämnd eller domstol
behandlar fråga om vilka villkor för jordbruksarrende som skall gälla för
sådan kyrklig jord företrädes den kyrkliga jorden av stiftsnämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stiftsnämnden beslutar om upplåtelse
av följande rättigheter i sådan kyrklig jord som avses i 14 § även om den ej
förvaltas av stiftsnämnden, nämligen
1. upplåtelse av nyttjanderätt för
församlingsändamål, kommunalt behov, bostadsbebyggelse, industri eller annat
liknande ändamål.
Stiftsnämnden företräder kyrklig
jord som avses i 14 §, även om den ej förvaltas av stiftsnämnden, / ärende om upplåtelse av följande rättigheter, nändigen
1. upplåtelse av nyttjanderätt till
mark för församlingsändamål, kommunalt behov, bostadsbebyggelse, industri
eller annat liknande ändamål,
opaginerad Kontrollera mot PDF
2.
upplåtelse av
tomträtt,
3.
upplåtelse av
rätt till annan naturtillgång än vattenkraft,
4.
upplåtelse av
servitot.
18 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Upplåtelse av rätt till vattenkraft på kyrklig jord som
avses i 14 § beslutas av kammarkollegiet.
I ärende som rör naturreservat,
naturminne eller bestämmelser till skydd för djurlivet företrädes kyrklig jord
som avses i 14 § av stiftsnämnden, om ej Konungen bestämmer annat.
/ ärende som rör upplåtelse av rätt
till vattenkraft företrädes kyrklig
jord som avses i 14 § av kammarkollegiet.
I ärende som rör ledningsrätt eller vågrätt företrädes
kyrklig jord som avses i 14 § av stiftsnämnden även om den ej förvaltas av
stiftsnämnden. Detsamma gäller ärende som rör naturreservat, naturminne eller
bestämmel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ser
till skydd för djurlivet, om ej regeringen bestämmer annat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tillstånd
till försäljning eller byte av kyrklig jord får lämnas för att tillgodose
bostadsbehovet i orten eller bildandet av lämpliga enheter för jordbmk eller
skogsbmk eller för att främja annat liknande syfte. Tillstånd får också lämnas,
när kyrklig jord i annat fall behövs för ändamål som avses i 1 § lagen
(1917:189) om expropriation eller när jorden på gmnd av särskilda
omständigheter ej lämpligen bör behållas för sitt ändamål.
Tillstånd till avhändelse får lämnas endast om
avhändelsen kan ske utan olägenhet för det allmänna och endast mot vederlag
som motsvarar fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och
fastighetens avkastning.
Tillstånd
till försäljning eller byte av kyrklig jord får lämnas för att tillgodose
bostadsbehovet i orten eller bildandet av lämpliga enheter för jordbmk eller
skogsbruk eller för att främja annat liknande syfte. Tillstånd får också
lämnas, när kyrklig jord i annat fall behövs för ändamål som anges i 2 kap.
expropriationslagen (1972: 719) eller när jorden på grund av särskilda
omständigheter ej lämpligen bör behållas för sitt ändamål.
Tillstånd till avhändelse enligl första stycket får
lämnas endast om avhändelsen kan ske utan olägenhet för det allmänna och endast
mot vederlag som motsvarar fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens
pris och fastighetens avkastning.
Om särskilda skäl föreligger, kan tillstånd ges
till sådan försäljning eller sådant byie av kyrklig jord, varigenom denna
erhåller natur av kyrklig jord av annat slag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
27
§ Medel som skall fonderas enligt 26 § och som härrör från löneboställe eller
prästgård skall utgöra prästlönefond för pastoratet. Även annan fond vars
avkastning är avsedd för avlöning åt församlingspräst utgör prästlönefond.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prästlönefond
förvaltas av pastoratet. Den skall göras räntebärande på sätt som föreskrives
om omyndigs medel. Stiftsnämnden kan medge, att fondens tillgångar placeras på
annat sätt enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.
Prästlönefond
förvaltas av pastoratet. Den skall göras räntebärande på sätt som föreskrives
om omyndigs medel. Stiftsnämnden kan medge, att fondens tillgångar placeras på
annat sätt enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Av
medel ur prästlönefonder från flera pastorat kan bildas prästlöne-jordsfond för
inköp av prästlönefondsfastighet. Prästlönejordsfond förvaltas av
stiftsnämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
inköp av fast egendom för medel ur prästlönefond eller präst-
Om
inköp av fast egendom eller förvärv av tomträtt för medel ur
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 37
Nuvarande lydelse
lönejordsfond meddelas bestämmelser av Konungen.
Föreslagen lydelse
prästlönefond eller prästlönejordsfond meddelas
bestämmelser av regeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan mot stiftsnämnds eller kammarkollegiets beslut
enligt denna lag föres genom besvär hos Konungen. Besvärhandlingen skall inges
till den myndighet som meddelat beslutet.
Mot stiftsnämnds beslut i fråga som
fullföljts dit får talan föras endast om sådant är tillåtet enligt bestämmelser
som meddelas av Konungen.
Talan mot stiftsnämnds eller kammarkollegiets beslut
enligt denna lag föres genom besvär hos regeringen. Talan mot beslut enligt 21
§ om fördelning av vinst eller förlust som avses där föres dock genom besvär
hos kammarrätten.
Mot stiftsnämnds beslut i fråga som fullföljts dit får
talan föras endast om sådant är tillåtet enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om domkyrkorådet i Lund meddelas bestämmelser av /honungen.
Närmare föreskrifter för till-lämpningen av denna lag
meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
Om domkyrkorådet i Lund meddelas bestämmelser av regeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976. Besvär över beslut som har fattats före ikraftträdandet skall
handläggas enligt de äldre bestämmelsema.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader
Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader
dels att i 2, 46, 8, 1012 och 15
§§ samt i punkt 8 i övergångsbestämmelserna ordet "Konungen" i olika
böjningsformer skall bytas Ut mot
"regeringen" i motsvarande form,
dels att i 12 § ordet
"statsdepartement" skall bytas ut mot "departement",
dels att
13 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 §
Pastorat kan få lån ur kyrko- Lån ur kyrkofonden kan läm-
fonden för nas för åtgärd som syftar till ratio-
Prop.
1975/76: 37 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1.
åtgärd
som syftar till ratio- nalisering
av driften av lönebo-nalisering av driften av lönebo- ställe eller
prästlönefondsfastighet ställe, eller för sådant förvärv av jord-
2.
kostnad
för löneboslälle till bruks
fastighet såsom löneboställe följd av fastighetsbildningsförrätt- eller prästlönefondsfastighet,
vilket ning eller företag enligt vatten- syftar till rationalisering
av det lagen (1918:523) eller lagen kyrkliga jordinnehavet i stiftet.
(1939: 608) om enskilda vägar.
Stiftsnämnd kan få upptaga lån Kostnad för löneboställe eller
ur kyrkofonden för molsvarande prästlönefondsfastighet
till följd av
ändamål. fastighetsbildningsförrättning
eller
företag enligt vattenlagen (1918:
523), lagen (1939: 608) om enskil
da vägar eller anläggningslagen
(1973:1149) skall i fråga om möj
lighet lill lån vara likställd med
kostnad för sådan rationaliserings
åtgärd som anges i första stycket.
Närmare bestämmelser om lån Närmare
bestämmelser om lån
ur kyrkofonden meddelas av Ko- ur kyrkofonden
meddelas av re
nungen, geringen.
16 §
Närmare föreskrifter för till- Talan mot beslul i fråga om av-
lämpningen av denna lag medde- räkning mellan pastorat
och kyr-
las av Konungen. ko fond enligt 810 §§ föres ge-
nom besvär hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976. Besvär över beslut som har fattats före ikraftträdandet skall
handläggas enligt de äldre bestämmelsema.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963: 633) om biskopsval
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1963: 633) om
biskopsval dels att 20 § skall upphöra att gälla,
dels att i 1, 6, 9 och 19 §§ ordet "Konungen" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande
form, dels att 3 och 18 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 § Val av ärkebiskop förrättas
dels i Uppsala stift av en valkorporation, som är sammansatt på sätt stadgas i
2 §, dels i övriga stift av domkapitlen, var och ett såsom en valkorporation.
I Uppsala stift ingå i valkorpo- I Uppsala stift ingå i valkorpo-
rationen därjämte dels präster, vil- rationen därjämte
dels präster, vil-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 37
Nuvarande lydelse
ka vid tldpimkten för valet iime-hava tjänster såsom
kyrkoherde i svensk församling i utiandet eller ock enligt förordnande
uppehålla obesatta sådana tjänster, dels präst, som vid nämnda tidpunkt är
anställd såsom direktor för svenska kyrkans missionsstyrelse eller svenska
kyrkans diakonistyrelse eller såsom generalsekreterare vid svenska kyrkans
sjömans-vårdsstyrelse.
Föreslagen lydelse
ka vid tidpimkten för valet innehava tjänster såsom
kyrkoherde i svensk församling i utlandet eller ock enligt förordnande uppehålla
obesatta sådana tjänster, dels präst, som vid nämnda tidpunkt är anställd såsom
direktor för svenska kyrkans missionsstyrelse eller svenska kyrkans centralråd
för evangelisation och församlingsarbete eller såsom generalsekreterare vid
svenska kyrkans sjömans-vårdsstyrelse eller svenska kyrkans diakoninämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Besvär anföras hos Konungen. Besvären skola ingivas till
domkapitlet och hava inkommit dit inom tre veckor från den dag förslaget
blivit kungjort genom anslag.
Besvär anföras hos kammarrätten. Besvärshandlingen skall
ha kommit in inom tre veckor från den dag förslaget blivit kungjort genom
anslag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957: 577) om prästval
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1957: 577) om
prästval'
dels att 44 § skall upphöra att gälla,
dels att i 1, 35, 10, 15, 19, 30,
31, 33, 35, 38 och 39 §§ samt i punktema 4 och 5 i övergångsbestämmelserna
ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels att
7, 11 och 42 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 §
/ fråga om särskilda villkor för behörighet till tjänst
som domprost, kyrkoherde eller komminister gälla de bestämmelser som regeringen
meddelar.
Särskilda villkor för behörighet
äro
a)
i fråga
om domsprost- eller kyrkoherdetjänst: att hava fyllt trettio år och atl under
minst tre år hava fullgjort prästerlig tjänstgöring inom svenska kyrkan;
b)
i fråga
om komministertjänst: att under minst aderton må-
> Senaste lydelse av 15, 19 och 33 §§ 1970: 755
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 37
Nuvarande lydelse
nåder hava fullgjort tjänstgöring som nyss sagts.
Från dessa behörighetsvillkor må dock Konungen medgiva undantag.
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Domprost, som ej under minst fem år innehaft den tjänst
till vilken han senast blivit utnämnd, må ej utan Konungens tillstånd på grund
av egen ansökan komma i fråga till annan prästerlig tjänst.
Vad i första stycket sägs skall
även gälla kyrkoherde, utom när fråga är om tillsättning av prästerlig tjänst
i högre lönegrad.
Vad i första stycket sägs skall även gälla komminister,
när fråga är om tillsättning av komministertjänst i annat pastorat. Minsta tiden
skall dock vara tre år.
I bestämmelser som regeringen meddelar kan föreskrivas att
domprost, kyrkoherde eller komminister, som ej mnehaft den tjänst, till
vilken han senast blivit utnämnd, viss minsta tid, ej utan regeringens
tillstånd kan komma i fråga till annan prästerlig tjänst på grund av egen
ansökan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan mot domkapitlets beslut enligt 40 och 41 §§ föres
hos kammarrätten genom besvär. Talan mot annat beslut av domkapitlet i
fråga om tillsättning av prästerlig tjänst föres hos regeringen genom
besvär.
Besvärshandlingen skall hava inkommit inom tre veckor
från den dag, då beslutet tillkännagavs genom anslag i domkapitlets lokal.
1 domkapitlets beslut i fråga om
tillsättning av prästerlig tjänst må ändring sökas genom besvär hos Konungen.
Besvären skola hava inkommit till
domkapitlet inom tre veckor från den dag, då beslutet tillkännagavs genom
anslag i domkapitlets lokal.
Över beslut om förslag så ock över
beslut om förord, som i 35 § sägs, eller om utnämning jämlikt 36 § må besvär
anföras endast av sökande; dock må besvär över beslut, varigenom präst, som
kallats att uppföras på förslag, förklarats obehörig därtill, anföras av den
kallade och av röstberättigad.
Denna lag träder i kraft en vecka
efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Senaste lydelse 1970: 755. Senaste lydelse 1963: 500.
Prop. 1975/76: 37 10
5
Förslag till
Lag
om upphävande av lagen (1926:104) angående lindring i arrendevillkoren för
vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord
Härigenom föreskrives att lagen (1926: 104)
angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till
ecklesiastikt ändamål anslagen jord skall upphöra att gälla dagen efter den, då
denna lag enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
6
Förslag till
Lag
om upphävande av lagen (1932: 465) om ändring i arrendevillkoren för vissa
arrendatorer av ecklesiastika löneboställen
Härigenom föreskrives att lagen (1932: 465) om
ändring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika
löneboställen skall upphöra att gälla dagen efter den, då denna lag enligt
uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 37 H
Bilaga
Nr 7
Regeringens
skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag om ändring i lagen (1970: 939)
om förvaltning av kyrklig jord, m. m.;
beslutad
den 24 juli 1975.
Regeringen överlämnar till kyrkomötet bifogade
utdrag av regeringsprotokollet för det yttrande som föredraganden hemställt
om.
På
regeringens vägnar
ERIC
HOLMQVIST
HANS
GUSTAFSSON
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 939) om förvaltning av
kyrklig jord
Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord
dels att i 5, 6, 12, 13, 16, 2123,
25, 26 och 28 §§ samt i punktema 2, 3 och 5 i övergångsbestämmelserna ordet
"Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form,
dels att 13, 911, 15, 17, 18, 24, 27, 31 och 32 §§ skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 §
Med kyrklig jord förstås i denna
lag löneboställe, prästgård, församlingskyrkas fastighet,
prästlönefondsfastighet, ky:rkofondsfastighet, domkyrkas fastighet och
biskopsgård.
Kyrklig jord är fast egendom eller
tomträtt.
2 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Löneboställe är fast egendom vars
avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst i visst pastorat.
Prästgård är fast egendom på vilken
tjänstebostad är anvisad åt församlingspräst. Är tjänstebostad ej längre
anvisad på egendomen, blir egendomen löneboställe.
Församlingskyrkas fastighet är fast
egendom vars avkastning är avsedd till församlingskyrkas behov.
Prästiönefondsfastighet är fast
egendom som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat och
vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräster i dessa
pastorat.
Kyrkofondsfastighet är fast egendom
vars avkastning tillföres kyrkofonden.
Löneboställe är kyrklig jord vars
avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst i visst pastorat.
Prästgård är kyrklig jord på vilken
tjänstebostad är anvisad åt ordinarie församlingspräst i anledning av att
pastorat skall tillhandahålla sådan församlingspräst tjänsteboslad enligl
beslul som avses i 15 § lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader eller molsvarande
äldre bestämmelser. Är tjänstebostad ej längre anvisad på egendomen, blir
egendomen löneboställe.
Församlingskyrkas fastighet är
kyrklig jord vars avkastning är avsedd till församlingskyrkas behov.
Prästlönefondsfastighet är kyrklig
jord som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat och vars
avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräster i dessa pastorat.
Kyrkofondsfastighet är kyrklig jord
vars avkastning tillföres kyrkofonden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Domkyrkas fastighet är fast egendom
vars avkastning är avsedd till domkyrkas behov.
Biskopsgård är fast egendom på vilken tjänstebostad är
anvisad åt biskop.
Föreslagen
lydelse
Domkyrkas fastighet är kyrklig jord
vars avkastning är avsedd till domkyrkas behov.
Biskopsgård är kyrklig jord på vilken tjänstebostad är
anvisad åt biskop.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelse i lag eller annan författning om fast egendom
som tillhör staten är ej tillämplig på kyrklig jord.
Bestämmelse i lag eller annan författning om fast egendom
eller tomträtt som tillhör staten är ej tillämplig på kyrklig jord.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 §
Löneboställe, med undantag av
tillhörande skog, och prästgård förvaltas av postoratet.
Församlingskyrkas fastighet förvaltas av församlingen.
LönebostäUes skog, prästlönefondsfastighet,
kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet och biskopsgård förvaltas av
stiftsnämnden. Lunds domkyrkas fastigheter förvaltas dock av ett särskilt
domkyrkoråd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konungen kan efter framställning av den som förvaltar
fastigheten besluta om förvaltning i annan ordning i fråga om viss sådan
fastighet som avses i andra eller tredje stycket.
Regeringen kan efter framställning av den som förvaltar
den kyrkliga jorden besluta om förvaltning i annan ordning i fråga om viss
sådan kyrklig jord som avses i andra eller tredje stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om prästgård skall finnas, ankommer det på pastoratet att
anordna prästgården. Pastoratet skall underhålla och vid behov nybygga husen
på prästgården.
Pastoratet svarar för prästgårdens skötsel, i den mån
detta ej enligt bestämmelser som Konungen meddelar eller enligt avtal ankommer
på innehavaren av tjänstebostaden.
Skall pastoral enligl beslut som avses i 15 § lagen (1970:
940) om kyrkliga kostnader eller motsvarande äldre bestämmelser tillhandahålla
ordinarie församlingspräst tjänsteboslad och har i beslutet ej angetis alt
bostaden skall tillhandahållas på prästgård, ankommer det på pastoratet alt
avgöra om ijänstebostaden skall anvisas på prästgård.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
Behövs ny prästgård, skall prästgården efter
stiftsnämndens bestämmande läggas på löneboställe eller på annan fast
egendom som pastoratet ställer till förfogande.
Om tjänsteboslad är anvisad ordinarie
församlingspräst på prästgård, ankommer det på pastoratet att anordna
prästgården. Om pastoratet ej redan har prästgård, skall prästgården efter
stiftsnämndens bestämmande läggas på löneboställe eller på annan mark som
pastoratet ställer till förfogande. Detsamma gäller om pastoratet vill
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
ersätta prästgård med annan prästgård.
Pastoratet skall underhålla och vid behov nybygga husen på
prästgård. Pastoratet svarar för prästgårds skötsel, i den mån detta ej
enligt bestämmelser som regeringen meddelar eller enligt avtal ankommer på
innehavaren av tjäns-lebosiaden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kyrklig jord som avses i 14 § och som ej förvaltas av
stiftsnämnd får av förvaltaren upplåtas på arrende för jordbruk endast på de
arrendevillkor som boställs-nämnden bestämmer.
Kyrklig jord som avses i 14 § och som ej förvaltas av stiftsnämnd
får av förvaltaren upplåtas på arrende för jordbruk endast på de arrendevillkor
som boställs-nämnden bestämmer. När arrendenämnd eller domstol behandlar fråga
om vilka villkor för jordbruksarrende som skall gälla för sådan kyrklig jord
företrädes den kyrkliga jorden av stiftsnämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stiftsnämnden beslutar om upplåtelse
av följande rättigheter i sådan kyrklig jord som avses i 14 § även om den ej
förvaltas av stiftsnämnden, nämligen
1. upplåtelse av nyttjanderätt för församlingsändamål,
kommunalt behov, bostadsbebyggelse, industri eller annat liknande ändamål,
Stiftsnämnden företräder kyrklig jord som avses i 14 §,
även om den ej förvaltas av stiftsnämnden, / ärende om upplåtelse av följande
rättigheter, nämligen
1. upplåtelse av nyttjanderätt till mark för
församlingsändamål, kommunalt behov, bostadsbebyggelse, industri eller annat
liknande ändamål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2.
upplåtelse av
tomträtt,
3.
upplåtelse av
rätt till annan naturtillgång än vattenkraft,
4.
upplåtelse av
servitut.
18
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Upplåtelse av rätt till vattenkraft på kyrklig jord som
avses i 14 § beslutas av kammarkollegiet.
1 ärende som rör naturreservat,
naturminne eller bestämmelser till skydd för djurlivet företrädes kyrklig jord
som avses i 14 § av stiftsnämnden, om ej Konungen bestämmer annat.
/ ärende som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft
företrädes kyrklig jord som avses i 14 § av kammarkollegiet.
I ärende som rör ledningsräti eller vågrätt företrädes
kyrklig jord som avses i 14 § av stiftsnämnden även om den ej förvaltas av
stiftsnämnden. Delsamma gäller ärende som rör tmturreser-vat, naturminne eller
bestämmel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
ser lill skydd för djurlivet, om ej regeringen bestämmer
annat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tillstånd till försäljning eller byte av kyrklig jord får
lämnas för att tillgodose bostadsbehovet i orten eller bildandet av lämpliga
enheter för jordbruk eller skogsbruk eller för att främja annat liknande
syfte. Tillstånd får också lämnas, när kyrklig jord i annat fall behövs för
ändamål som avses i 1 § lagen (1917:189) om expropriation eller när jorden på
grund av särskilda omständigheter ej lämpligen bör behållas för sitt ändamål.
Tillstånd till avhändelse får lämnas
endast om avhändelsen kan ske utan olägenhet för det allmänna och endast mot
vederlag som motsvarar fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris
och fastighetens avkastning.
Tillstånd till försäljning eller byte
av kyrklig jord får lämnas för att tillgodose bostadsbehovet i orten eller
bildandet av lämpliga enheter för jordbmk eller skogsbmk eller för att främja
annat liknande syfte. Tillstånd får också lämnas, när kyrklig jord i annat fall
behövs för ändamål som anges i 2 kap. expropriationslagen (1972: 719) eller
när jorden på gmnd av särskilda omständigheter ej lämpligen bör behållas för
sitt ändamål.
Tillstånd till avhändelse enligt
första stycket får lämnas endast om avhändelsen kan ske utan olägenhet för det
allmänna och endast mot vederlag som motsvarar fastighetens värde med hänsyn
särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning.
Om särskilda skäl föreligger, kan
tillstånd ges lill sådan försäljning eller sådant byte av kyrklig jord,
varigenom denna erhåller nalur av kyrklig jord av annat slag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
27 § Medel som skall fonderas enligt 26 § och som härrör
från löneboställe eller prästgård skall utgöra prästlönefond för pastoratet.
Även annan fond vars avkastning är avsedd för avlöning åt församlingspräst
utgör prästlönefond.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prästlönefond förvaltas av pastoratet. Den skall göras
räntebärande på sätt som föreskrives om omyndigs medel. Stiftsnämnden kan
medge, att fondens tillgångar placeras på annat sätt enligt bestämmelser som
meddelas av Konungen.
Prästlönefond förvaltas av pastoratet. Den skall göras
räntebärande på sätt som föreskrives om omyndigs medel. Stiftsnämnden kan
medge, att fondens tillgångar placeras på annat sätt enligt bestämmelser som
meddelas av regeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Av medel ur prästlönefonder från flera pastorat kan bildas
prästlönejordsfond för inköp av prästlönefondsfastighet. Prästlönejordsfond
förvaltas av stiftsnämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om inköp av fast egendom för medel ur prästlönefond eller
präst-
Om inköp av fast egendom eller förvärv av tomträtt för
medel ur
Prop.
1975/76: 37 16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lönejordsfond meddelas bestäm- prästlönefond eller prästlönejords-
melser av
Konungen. fond meddelas bestämmelser av
regeringen.
31 §
Talan mot stiftsnämnds eller Talan mot stiftsnämnds eller
kammarkollegiets beslut enligt kammarkollegiets beslut enligt
denna lag föres genom besvär hos denna lag föres genom besvär hos
Konungen. Besvärshandlingen skall regeringen. Talan mot beslut en-
inges till den myndighet som med- ligt 21 § om fördelning av vinst
delat beslutet. eller förlust som avses där föres
dock genom besvär hos kammarrätten.
Mot stiftsnämnds beslut i fråga Mot stiftsnämnds beslut i fråga
som fullföljts dit får talan föras som fullföljts dit får talan föras
endast om sådant är tillåtet enligt endast om sådant är tillåtet enligt
bestämmelser som meddelas av bestämmelser som meddelas av
Konungen. regeringen.
32 §
Om domkyrkorådet i Lund med- Om domkyrkorådet i Lund med
delas bestämmelser av Konungen. delas bestämmelser av regeringen.
Närmare föreskrifter för till-lämpningen
av denna lag meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976. Besvär över beslut som har fattats före ikraftträdandet skall
handläggas enligt de äldre bestämmelserna.
2 Förslag tiU
Lag om ändring i lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader
Härigenom föreskrives i fråga om
lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader
dels att punkten 6 i övergångsbestämmelserna skall upphöra
att gälla,
dels att i 2, 46, 8, 1012 och 15
§§ samt i punkt 8 i övergångsbestämmelserna ordet "Konungen" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels att i 12 § ordet
"statsdepartement" skall bytas ut mot "departement",
dels att 13 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §
Pastorat kan få lån ur kyrko- Lån ur kyrkofonden kan läm-
fonden för nas för åtgärd som syftar till ratio-
Prop. 1975/76: 37 17
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1.
åtgärd
som syftar till ratio- nalisering
av driften av lönebo-nalisering av driften av lönebo- ställe eller
prästlönefondsfastighet ställe, eller för sådant förvärv av jord-
2.
kostnad
för löneboställe till bruksfastighel
såsom löneboställe följd av fastighetsbildningsförräll- eller prästlönefondsfastighet,
vilket ning eller företag enligt vatten- syftar lill rationalisering av
det lagen (1918:523) eller lagen kyrkliga jordinnehavet i stiftet. (1939: 608) om
enskilda vägar.
Stiftsnämnd kan få upptaga lån Kostnad för löneboställe eller
ur kyrkofonden för motsvarande prästlönefondsfastighet
till följd av
ändamål. fastighetsbildningsförrättning
eller
företag enligt vattenlagen (1918:
523), lagen (1939: 608) om enskil
da vägar eller anläggningslagen
(1973:1149) skall i fråga om möj
lighet till lån vara likställd med
kostnad för sådan rationaliserings
åtgärd som anges i första stycket.
Närmare bestämmelser om lån Närmare
bestämmelser om lån
ur kyrkofonden meddelas av Ko- ur kyrkofonden
meddelas av re
nungen, geringen.
16 §
Närmare föreskrifter för lill- Talan mol beslut i fråga om av-
lämpning av denna lag meddelas räkning mellan pastorat
och kyr-
av Konungen. ko fond enligt 810 §§ föres ge-
nom besvär hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976. Besvär över beslut som har fattats före ikraftträdandet skall
handläggas enligt de äldre bestämmelserna. Bestämmelserna i punkt 6 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader gäller
fortfarande i fråga om sådan ansökan som har kommit in till
utbildningsdepartementet före ikraftträdandet.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963: 633) om biskopsval
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1963: 633) om
biskopsval dels att 20 § skall upphöra att gälla,
dels att i 1, 6, 9 och 19 §§ ordet "Konungen" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande
form, dels att 3 och 18 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 § Val av ärkebiskop förrättas
dels i Uppsala stift av en valkorporation, som är sammansatt på sätt stadgas i
2 §, dels i övriga stift av domkapitlen, vart och ett såsom en valkorporation.
7 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 37
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
I Uppsala stift ingå i valkorporationen
därjämte dels präster, vU-ka vid tidpunkten för valet inneha-va tjänster såsom
kyrkoherde i svensk församling i utlandet eller ock enligt förordnande
uppehålla obesatta sådana tjänster, dels präst, som vid nämnda tidpunkt är anställd
såsom direktor för svenska kyrkans missionsstyrelse eller svenska kyrkans
diakonistyrelse eller såsom generalsekreterare vid svenska kyrkans
sjömansvårdssty-relse.
Föreslagen
lydelse
1 Uppsala stift ingå i valkorporationen
därjämte dels präster, vilka vid tidpunkten för valet innehava tjänster såsom
kyrkoherde i svensk församling i utiandet eller ock enligt förordnande uppehålla
obesatta sådana tjänster, dels präst, som vid nämnda tidpunkt är anställd
såsom direktor för svenska kyrkans missionsstyrelse eller svenska kyrkans
centralråd för evangelisation och församlingsarbete eller såsom
generalsekreterare vid svenska kyrkans sjömans-vårdsstyrelse eller svenska
kyrkans diakoninämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Besvär anföras hos Konungen. Besvären skola ingivas till
domkapitlet och hava inkommit dit inom tre veckor från den dag förslaget blivit
kungjort genom anslag.
Besvär anföras hos kammarrätten. Besvärshandlingen skall
ha kommit in inom tre veckor från den dag förslaget blivit kungjort genom
anslag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957: 577) om prästval
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1957: 577) om
prästvaP
dels att 44 § skall upphöra att gälla,
dels att i 1, 35, 10, 15, 19, 30,
31, 33, 35, 38 och 39 §§ samt i pimkterna 4 och 5 i övergångsbestämmelserna
ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels att
7, 11 och 42 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
/ fråga om särskilda villkor för behörighet till tjänst som domprost,
kyrkoherde eller komminister gälla de bestämmelser som regeringen meddelar.
Särskilda villkor för behörighet äro
a)
i fråga
om domprost- eller kyrkoherdetjänst: alt hava fyllt trettio år och att under
minst tre år hava fullgjort prästerlig tjänstgöring inom svenska kyrkan;
b)
i
fråga om komminister-
' Senaste lydelse av 15, 19 och 33 §§ 1970: 755.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
tjänst: att under minst aderton månader hava fullgjort
tjänstgöring som nyss sagts.
Från dessa behörighetsvillkor må dock Konungen medgiva undantag.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Domprost, som ej under minst fem år innehaft den tjänst
till vilken han senast blivit utnämnd, må ej utan Konungens tillstånd på
gmnd av egen ansökan komma i fråga till annan prästerlig tjänst.
/ bestämmelser som regeringen
meddelar kan föreskrivas att domprost, kyrkoherde eller komminister, som ej
innehaft den tjänst, till vilken han senast blivit utnämnd, viss minsta tid,
ej utan regeringens tillstånd kan konuna i fråga till annan prästerlig tjänst
på grund av egen ansökan.
Vad i första stycket sägs skall
även gälla kyrkoherde, utom när fråga är om tillsättning av prästerlig tjänst
i högre lönegrad.
Vad i första stycket sägs skall
även gälla komminister, när fråga är om tillsättning av komministertjänst i
annat pastorat. Minsta tiden skall dock vara tre år.
42 § >
I domkapitlets beslut i fråga om Talan mot
domkapitlets beslut
tillsättning av prästeriig tjänst må enligt 40 och 41 §§
föres hos
ändring sökas genom besvär hos kammarrätten genom besvär. Ta-
Konungen lan mot annat beslut av domka-
pitlet i fråga om tillsättning av
prästerlig tjänst föres hos rege
ringen genom besvär.
Besvären skola hava inkommit Besvärshandlingen
skall hava
till domkapitlet inom tre veckor inkommit inom tre veckor
från från den dag, då beslutet tillkän- den dag, då beslutet tillkännagavs
nagavs genom anslag i domkapit- genom anslag i domkapitlets lokal. lets lokal.
Över beslut om förslag så ock över
beslut om förord, som i 35 § sägs, eller om utnämning jämlikt 36 § må besvär
anföras endast av sökande; dock må besvär över beslut, varigenom präst, som
kallats att uppföras på förslag, förklarats obehörig därtill, anföras av den
kallade och av röstberättigad.
Denna lag träder i kraft en vecka
efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
"- Senaste lydelse 1970: 755. ' Senaste lydelse 1963:
500.
t2 Riksdagen 1975176. I saml. Nr 37
Prop. 1975/76: 37 20
5
Förslag tUl
Lag
om upphävande av lagen (1926:104) angående lindring i arrendevillkoren för
vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord
Härigenom föreskrives att lagen (1926: 104)
angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till
ecklesiastikt ändamål anslagen jord skall upphöra att gälla dagen efter den,
då denna lag enligt uppgift på den utukommit från trycket i Svensk
författningssamhng.
6
Förslag tiU
Lag
om upphävande av lagen (1932: 465) om ändring i arrendevillkoren för vissa
arrendatorer av ecklesiastika löneboställen
Härigenom föreskrives att lagen (1932: 465) om
ändring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika
löneboställen skall upphöra att gälla dagen efter den, då denna lag enligt
uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Prop.
1975/76: 37 21
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-07-24
Närvarande: statsrådet Holmqvist, ordförande, och
stadsråden Aspling, Carlsson, Feldt, Gustafsson
Föredragande: statsrådet Gustafsson
Skrivelse till 1975 års allmänna kyrkomöte med förslag
till lag om ändring i lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord, m. m.
1 Inledning
Sedan den 1 januari 1972 gäller en
helt ny lagstiftning på det kyrkligt ekonomiska området. Den omfattar lagen
(1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord (FörvL) och lagen (1970: 940) om
kyrkliga kostnader (KostnL) samt kungörelsen (1971: 860) om förvaltning av
kyrklig jord (FörvK) och kungörelsen (1971:861) om kyrkliga kostnader (KostnK).
Under tiden efter den 1 januari
1972 har i skilda sammanhang aktualiserats olika frågor om förtydliganden och
kompletteringar av den nya lagstiftningen. Sålunda föreligger framställningar
om ändringar i lagstiftningen från
Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund (pastoratsförbundet) i skrivelse den 13 april 1972 angående
placering av prästlöne-fondsmedel,
stiftsnämnden i Uppsala i skrivelse
den 3 september 1974 angående översyn av lagstiftningen om förvaltning av
kyrklig jord m. m.,
stiftsnämnden i Lund i skrivelse
den 17 september 1974 angående ändring i FörvL,
stiftsnämnden i Lund i skrivelse
den 17 december 1974 angående möjlighet för pastorat att erhålla lån ur
prästlönefond för värdebeständig rationalisering på löneboställe och
pastoratsförbundet i skrivelse den
15 januari 1975 angående ändringar i FörvL.
Inom utbildningsdepartementet har
vidare upprättats två promemorior med förslag till ändringar i samma
lagstiftning, nämligen
Prop. 1975/76: 37 22
promemorian (DsU 1974: 17) Förslag
till vissa ändrade bestämmelser om förvaltning av kyrklig jord, m. m. (1974 års
promemoria) och
promemorian (DsU 1975: 05)
Församlings rätt till ersättning av kyrkofondsmedel för byggnadsvirke (1975
års promemoria).
Efter remiss har yttranden avgetts
över skrivelsen den 17 september 1974 från stiftsnämnden i Lund av
kammarkollegiet, stiftsnämndema i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås, Växjö
och Göteborg, pastoratsförbundet och föreningen Sveriges
jordbruksarrendatorer. Över övriga skrivelser och över
departementspromemoriorna har yttranden efter remiss avgetts av
kammarkollegiet, samtliga stiftsnämnder och pastoratsförbundet, i fråga om
skrivelserna med undantag för det organ som gjort vederbörande framställning.
Yttranden har dessutom avgetts av stiftsjägmästareföreningen över skrivelsen
den 15 januari 1975 från pastoratsförbundet och över 1974 års promemoria.
Vissa av de frågor som berörs i
skrivelserna och promemoriorna bör kunna behandlas utan hinder av pågående
överläggningar om det framtida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan.
Detta gäller frågor om dels sådana förtydliganden som kan behövas för att nå de
resultat som åsyftades med den nya lagstiftningen, dels vissa språkliga förtydliganden
och dels vissa ändringar på gmnd av ny lagstiftning. Sådana frågor som skulle
innefatta reformer av den aktuella lagstiftningen bör däremot inte föranleda
någon åtgärd. 1 det följande kommer jag att behandla de frågor som således
enligt min mening nu bör kunna föranleda ändringar i lagstiftningen. Jag
behandlar därvid i princip först FörvL och tar då frågorna i den ordning som de
bör föranleda ändringar och tillägg i lagens olika paragrafer. Därefter tar jag
upp förslag om ändringar och tillägg i KostnL.
I ett särskilt avsnitt avser jag
att behandla vissa frågor av mindre betydelse, däribland frågor om ändringar i
lagen (1963: 633) om biskopsval och lagen (1957: 577) om prästval.
2 Andringar och tillägg i lagarna om förvaltning av
kyrklig jord och om kyrkUga kostnader
2.1 Tomträtt
FörvL avser endast fast egendom. På
grund härav kan tomträtt aldrig få karaktär av kyrklig jord enhgt lagen. Det är
således inte möjligt för exempelvis ett storstadspastorat att anordna prästgård
genom att förvärva en tomträtl. I 1974 års promemoria har därför föreslagits
att FörvL ändras så, att detta blir möjligt. Förslaget har lämnats utan erinran
i remissbehandlingen.
Även jag finner det lämpligt att
tomträtt kan förvärvas som kyrklig jord. 1 FörvL bör därför anges att kyrklig
jord är fast egendom eller tomträtt. En mening av denna innebörd bör föras in i
1 § som ett nytt
Prop. 1975/76: 37 23
andra
stycke. 1 övrigt krävs formella ändringar i 2, 3, 9 och 27 §§ FörvL.
2.2
Prästgård
Av framställningen från stiftnämnden i Uppsala och
yttranden däröver framgår, att viss osäkerhet råder om beslutsordningen i
frågor rörande prästgård. Bl. a. har den uppfattningen kommit till uttryck,
att bestämmelsema i 11 § FörvL fömUätter att fråga om behovet av ny prästgård
skall prövas av regeringen.
Enligt 15 § KostnL ankommer det på regeringen att bestämma,
om pastorat skall vara skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad åt ordinarie
församlingspräst. Beslut i detta hänseende, som har meddelats före den
I januari
1972, gäller enligt 39 § KostnK även därefter tills regeringen
förordnar annorlunda. Regeringen kan också föreskriva att tjänstebo
stad skall finnas i form av prästgård eller bostadslägenhet. Har detta
senare inte skett, är det pastoratet självt som bestämmer, om tjänste
bostad skall tillhandahållas på prästgård eller i bostadslägenhet på an
nan fastighet. Vill pastorat anordna ny prästgård, tillkommer det enligt
II §
FörvL stiftsnämnden att avgöra var den skall läggas.
Med anordnande av ny prästgård avses härvid
anordnande av prästgård på plats där sådan inte tidigare har funnits. Fråga om
exempelvis ett åtemppförande av en nedbmnnen prästgårdsbyggnad på den gamla
platsen behöver däremot inte underställas stiftsnämnden.
För att sammanhanget mellan de olika beslutsleden
skall framstå klarare bör bestämmelsema om prästgård i 2, 10 och 11 §§ FörvL
förtydligas. Av 2 § bör framgå att prästgård är kyrklig jord på vilken
tjänstebostad är anvisad åt ordinarie församlingspräst i anledning av att
pastorat har ålagts att, enligt 15 § KostnL eller motsvarande äldre bestämmelser,
tillhandahålla sådan församlingspräst tjänstebostad. I 10 § FörvL bör anges
att, om pastorat är skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad, beslutar
pastoratet självt om tjänstebostaden skall anvisas på prästgård eller i
bostadslägenhet. Detta gäller dock endast om regeringen inte i sitt beslut har
angett att tjänstebostaden skall tillhandahållas på prästgård. Skyldigheten att
anordna prästgård, som nu följer av 10 §, bör föras över till 11 §. Denna
bestämmelse bör tas först i paragrafen. Därefter bör de bestämmelser som nu finns
i 11 § följa. Enligt dessa skall ny prästgård förläggas på löneboställe eller
annan fast egendom. Beslut härom fattas av stiftsnämnden. I detta sammanhang
bör i 11 § göras en ändring i anledning av vad jag föreslagit om tomträtt såsom
kyrklig jord. I 11 § bör därutöver finnas de bestämmelser om skyldighet att
underhålla och nybygga husen på prästgård samt om skötsel som nu står i 10 §.
Prop. 1975/76: 37 24
2.3
Talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol
Av 15 § FörvL följer att jordbmk på löneställe,
församlingskyrkas fastighet eller Lunds domkyrkas fastighet inte får upplåtas
på arrende annat än på de arrendevillkor som boställsnämnden har bestämt.
Själva arrendeavtalet ingås emellertid mellan pastoratet, församlingen resp.
det särskilda domkyrkorådet för Lunds domkyrkas fastigheter och arren-datorn.
Vid bestämmande av arrendevillkoren skall boställsnämnden beakta den i 14 §
FörvL angivna grundsatsen att förvaltningen av den kyrkliga jorden skall
inriktas på att egendomens avkastningsförmåga skall tillgodogöras på ekonomiskt
bästa sätt. Arrendet skall således bestämmas till det belopp som är skäligt med
hänsyn till jordbmkets storlek och kvalitet. Med inkomsterna från sina
prästlönetillgångar, dvs. bl. a. från ev. löneboställen, skall pastorat
bestrida avlöningsförmåner åt församlingspräster (6 § KostnL). Om dessa
inkomster och ett belopp som motsvarar viss utdebitering av församlingsskatt
inte täcker kostnadema för avlöningsförmånerna får pastoratet tillskott ur
kyrkofonden (8 § KostnL). Arrendets storlek är således av betydelse inte bara
för det berörda pastoratet.
Förvaltare av löneboställes jordbruk, pastoratet,
som är missnöjd med boställsnämnds beslut om arrendevillkor kan föra talan mot
beslutet hos stiftsnämnden.
Arrendator som inte vill godta arrendevillkor kan
vända sig till arren-deämnd. I skrivelsen den 17 september 1974 redogör
stiftsnämnden i Lund för ett fall där detta skett. I ärendet hade pastorat och
arrendator vid arrendenämnden förlikts om ett lägre arrende än det boställsnämnden
hade bestämt. Arrendenämnden fastställde därefter denna förlikning.
Stiftsnämnden överklagade då arrendenämndens beslut, först till tingsrätten och
därefter till hovrätten. Dessa domstolar fann emellertid att stiftsnämnd inte
har talerätt i sådant ärende. Stiftsnämnden i Lund finner det därför angeläget
att FörvL ändras så, att stiftsnämnd får föra talan för kyrklig jord i mål om
arrendevillkor. Sedan stiftsnämnden fullföljt talan även mot hovrättens beslut
har numera också högsta domstolen funnit att stiftsnämnden saknar talerätt.
Framställningen från stiftsnämnden i Lund
tillstyrks av de stiftsnämnder som yttrat sig däröver utom av stiftsnämnden i
Västerås. Den sist nämnda stiftsnämnden anser att pastoraten numera är medvetna
om det nödvändiga i
att få ut marknadsmässiga arrenden för boställena och att det är viktigt att pastoraten får känna
ansvaret för förvaltningen av dessa. Pastoratsförbundet anser att förarbetena
till den nya lagstiftningen inte ger stöd för att stiftsnämnd bör ha talerätt.
Föreningen Sveriges jordbruksarrendatorer anser att nuvarande läge är uppenbart
otillfredsställande. Föreningen anser att beslutanderätten bör ligga hos
boställsnämndema som har den största sakkunskapen i fråga om jord-bmksskötsel.
Prop. 1975/76: 37 25
Det är viktigt att enhetliga arrendeförhållanden
och därmed också enhetlig arrendesättning gäller för alla slag av kyrklig jord.
I boställsnämndema finns särskild sakkunskap i fråga om jordbmksskötsel. Det
var därför naturligt att i den nya lagstiftningen anförtro boställsnämndema
att fastställa arrendevillkoren på jordägarsidan (jfr prop. 1970: 168 s. 124).
Bestämmelsema härom avsågs också innefatta en rätt för boställsnämndema att vid
tvist om arrendevillkoren företräda upplåta-ren.
Det torde inte vara lämpligt att i detta sammanhang
överväga en ändring som ger förvaltama rätt att utan medverkan av boställsnämnd
bestämma arrendevillkoren. Däremot bör nu i förtydligande syfte 15 § FörvL
kompletteras med en uttrycklig bestämmelse om vem som företräder den kyrkliga
jorden inför artendenämnd och domstol i frågor om vilka arrendevillkor som
skall gälla. Av praktiska skäl bör uppgiften anförtros stiftsnämndema. Dessa
har tillgång till den personal och de resurser i övrigt som krävs. Jag utgår
från som självfallet att stiftsnämndema därvid samarbetar med boställsnämndema
och förvaltama i alla frågor som rör arrendevillkor.
2.4
Bestämmelsema i 17 och 18 §§ FörvL
Enligt 17 § FörvL beslutar stiftsnämnden om vissa
upplåtelser på kyrklig jord. Upplåtelse av rätt till vattenkraft på kyrklig
jord beslutas vidare enligt 18 § första stycket av kammarkollegiet. 1 fråga om
sådana upplåtelser skall den kyrkliga jorden vid domstol alltid företrädas av
den myndighet som beslutar om upplåtelsen, dvs. stiftsnämnden resp.
kammarkollegiet. Som jag nyss har anfört (avsnitt 2.3) bör för tydlighetens
skull göras ett tillägg i 15 § av innebörd att stiftsnämnd skall föra talan vid
arrendenämnd och domstol i vissa ärenden. För tydlighetens skull bör en
motsvarande ändring ske i 17 § och 18 § första stycket. I dessa paragrafer bör
anges att i ärenden som rör där nämnda upplåtelser företräds den kyrkliga
jorden av stiftsnämnden resp. kammarkollegiet.
Enligt 17 § 1 beslutar stiftsnämnd om upplåtelse av
nyttjanderätt i
vissa slag av kyrklig jord för församlingsändamål, kommunalt behov,
bostadsbebyggelse, industri eller annat liknande ändamål. Av stifts
nämndens i Uppsala framställning och yttrandena däröver framgår, att
viss osäkerhet råder om vilka nyttjanderättsupplåtelser som omfattas av
denna bestämmelse. Vissa remissinstanser anser att det efter ordalagen
skulle ankomma på stiftsnämnden t. ex. att besluta om uthyrning till
församling av hus som tidigare tillhört prästgård för något försam
lingens ändamål. Vidare har uttrycket "upplåtelse av nyttjanderätt för
--------- bostadsbebyggelse" på sina håll tolkats så, att stiftsnämn
den skulle ha rätt att besluta även om hyresupplåtelse till enskild per
son av exempelvis en övertalig prästgård eller en f. d. arrendatorsbostad.
Prop. 1975/76: 37 26
Avsikten med bestämmelsema i 17 § har emellertid aldrig
varit att reglera hyresupplåtelser av något slag. För att i fortsättningen
undvika missförstånd bör bestämmelsen förtydligas. Det kan lämpligen ske genom
att efter orden "upplåtelse av nyttjanderätt" tas in orden "till
mark".
1 18 § andra stycket föreskrivs att
i ärenden som rör naturreservat, naturminne eller bestämmelser till skydd för
djurlivet företräds kyrklig jord som avses i 14 § av stiftsnämnden. I fråga om
ett par nya tvångsrätter, nämligen ledningsrätt enligt den nyligen tillkomna
ledningsrätts-lagen (1973: 1144) och vågrätt enligt väglagen (1971:948), är det
såsom stiftsnämnden i Lund framhållit motiverat att i FörvL uttryckligen
ange att den kyrkliga jorden företräds av stiftsnämnden. Det kan lämpligen ske
genom att dessa tvångsrätter nämns i 18 § andra stycket. 1 paragrafen bör också
göras ett förtydligande av formell karaktär.
2.5 Vidgad möjlighet att föra över ett slag av kyrklig
jord till annat slag av kyrklig jord samt lån ur kyrkofonden för inköp av
självständig brukningsenhet
Enligt 24 § FörvL får tillstånd
till försäljning eller byte av kyrklig jord lämnas endast i vissa där angivna
fall. Vidare gäller enligt 13 § KostnL att pastorat kan få lån ur kyrkofonden
för åtgärd som syftar till rationalisering av driften på löneboställe samt i
övrigt i tre särskilda fall som inte är av intresse i detta sammanhang. Behov
av ändringar i dessa två angivna paragrafer i FörvL resp. KostnL aktualiserades
i ett praktiskt fall en kort tid efter det att den nya lagstiftningen hade
trätt i kraft.
I det angivna fallet var
förhållandena i korthet följande. Stiftsnämnden i Karlstads stift fick
möjlighet att förvärva ett större fastighetskomplex. Avsikten var att
finansiera köpesumman om 18 milj. kr. dels genom att från olika pastorats
prästlönefonder tillsköts 3,2 milj. kr., dels genom att lån upptogs från kyrkofonden
om ca 8 milj. kr. och dels slutligen genom att kyrkofonden själv deltog i köpet
med ett belopp om ca 6,8 milj. kr. Tanken var att lånen från kyrkofonden skulle
avlösas alltefter det pastoraten kunde sälja löneboställen som inte var
rationella brukningsenheter.
Bestämmelserna i 13 § KostnL medger
emellertid inte att lån får utgå för annat än köp som syftar till
rationalisering av driften av ett redan befintligt löneboställe. Det är alltså
möjHgt med nuvarande bestämmelse att få lån för köp av ytterligare mark. till
ett boställe men däremot inte att få lån för köp av ett rationellt jordbruk i
stället för ett eller flera orationella löneboställen. I 1974 års promemoria
har denna fråga tagits upp. Där föreslås att lånemöjligheten skall utökas till
att även avse köp av självständig brukningsenhet. Förslaget har tillstyrkts
under remissbehandlingen.
Prop.
1975/76: 37 27
Ett av de viktigaste motiven för den nya
lagstiftningen var att underlätta strukturrationaliseringen av den kyrkliga
jorden. För att åstadkomma en effektiv strukturrationalisering krävs att
olönsamma löneboställen kan ersättas av lönsamma sådana eller av
prästlönefondsfastigheter. I den mån pastorat inte omedelbart kan tillskjuta de
medel som behövs för förvärvet av den nya brukningsenheten, bör pastoratet ha
möjlighet att få lån från kyrkofonden. Detta bör gälla oavsett om den nya brukningsenheten
är avsedd att bli löneboställe eller prästiönefondsfastighet. För rätt till lån
måste krävas att den nya brukningsenheten i sig är en rationell brukningsenhet
och att förvärvet av den syftar till en rationalisering av det kyrkliga
jordinnehavet i stiftet. Om den förvärvas innan det varit möjligt att sälja ett
olönsamt löneboställe, måste krävas att köpet sker i syfte att när det gamla
lönebostället kan säljas helt eller delvis lyfta av lånet från kyrkofonden. Den
utökade lånemöjligheten bör föranleda ändring i 13 § KostnL. 1 denna paragraf
bör i fortsättningen i första stycket anges att lån kan lämnas ur kyrkofonden
för åtgärd som syftar till rationalisering av driften av löneboställe eller
prästlönefondsfastighet eller för sådant förvärv av jordbruksfastighet såsom
löneboställe eller prästlönefondsfastighet, vilket syftar till rationalisering
av det kyrkliga jordinnehavet i stiftet. Denna skrivning täcker även nuvarande
andra stycket, vilket följaktligen kan utgå. Med jordbruksfastighet avses
fastighet som är taxerad som jordbruksfastighet. Det bör således vara möjligt
att få lån för t. ex. förvärv av rena skogsfastigheter. Som redan framhölls i
1970 års proposition (prop. 1970: 168 s. 130) bör det inte komma i fråga att
använda fondmedel eller lånemedel för att i rent kapitalplaceringssyfte göra
s. k. punktköp av jordbruks- och skogsbruksfastigheter som på sikt inte är
bärkraftiga.
Som
jag tidigare har angett får enligt 24 § FörvL tillstånd till försäljning eller
byte av kyrklig jord lämnas endast i vissa fall. I det angivna fallet från
Karlstads stift köptes fastighetskomplexet trots att det inte var möjligt att
få lån ur kyrkofonden. Köpet möjliggjordes genom att kyrkofonden trädde in som
köpare inte endast till egendom värd 6,8 milj. kr. utan även till den del av
förvärvet till vilket den ursprungliga avsikten var att ta upp lån ur kyrkofonden
på 8 milj. kr. Avsikten var att efter hand föra över denna del av
fastighetskomplexet till pastoraten i stiftet. Detta är emellertid inte
möjligt med stöd av nuvarande regler i 24 § FörvL om försäljning och byte av
kyrklig jord. Enligt min mening bör det, om särskilda skäl föreligger, vilket
får anses vara fallet i det aktuella fastighetsförvärvet i Karlstads stift
vara möjligt att tillåta sådan försäljning eller sådant byte varigenom kyrklig
jord av visst slag erhåller natur av kyrklig jord av annat slag. Bestämmelser
härom bör föras in som ett nytt tredje stycke i 24 § FörvL. Genom att ett nytt
stycke förs in i 24 § krävs även en formell ändring i nuvarande andra stycket.
Vidare bör i första stycket göras en formell ändring i anledning av att en ny
expropriationslag tillkommit 1972.
Prop. 1975/76: 37 28
2.6 Viss
fråga om användning av prästlönefondsmedel
Enligt 27 § FörvL skall prästlönefond göras
räntebärande på sätt som föreskrivs om omyndigs medel. Stiftsnämnden kan
emellertid enligt samma paragraf medge, att fondens tillgångar placeras på
annat sätt enligt bestämmelser som Konungen meddelar. Enligt 87 och 88 §§ FörvK
kan sådan placering av medel ur prästlönefond ske i den formen att medlen används
för att bekosta annan värdebeständig rationalisering på pastorats löneboställe
än inköp av fastighet. Frågan om vilka investeringar som skall anses uppfylla
kravet på värdebeständighet har aktualiserats i olika sammanhang efter den 1
januari 1972. Bl. a. har frågoma behandlats i vissa av de skrivelser som jag
tidigare har redovisat. I diskussionen har under hänvisning till 57 § FörvK
hävdats att varje nybyggnad eller väsentlig ombyggnad skulle uppfylla kravet på
värdebeständighet. Detta är självfallet inte riktigt, vilket framgår bl. a. av
27 § FörvL och 87 § FörvK. Enligt dessa bestämmelser skall nämligen medel ur
prästlönefond få användas endast i den mån fråga är om placering. Vidare
framgår av 87 § andra stycket FörvK att medel ur prästlönefond får användas för
värdebeständig rationalisering endast om rationaliseringen leder till att den
kyrkliga jorden och fonderna till-sammantagna tillgodogörs på ett bättre
ekonomiskt sätt. För att undanröja varje tvekan om innebörden av begreppet
värdebeständig rationalisering har regeringen tidigare denna dag beslutat om
viss ändring av 57 § FörvK.
Stiftsnämnden i Lund och pastoratsförbundet har
föreslagit en rätt att få låna medel ur prästlönefond. En sådan regel kräver
som kammarkollegiet påpekat en närmare utredning.
2.7 Besvärsbestämmelsema
i FörvL
Enligt 12 § förvaltningslagen (1971: 290) skall
besvärshandling ges in till den myndighet som har att pröva besvären.
Förvaltningslagen gäller om inte regeringen eller riksdagen har meddelat andra
bestämmelser i lag eller arman författaing. Av 31 § FörvL följer att besvärshandlingen
skall ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Någon anledning att
ha en särskild avvikande besvärsregel i FörvL finns inte. Med hänsyn härtill
bör den nuvarande bestämmelsen i 31 § första stycket FörvL om var
besvärshandling skall ges in utgå.
Besvär mot beslut i ärende enhgt FörvL och FörvK
får i den mån talan kan fullföljas till högsta instans föras hos regeringen.
Fråga om fördelning av vinst eller förlust på stiftsnämndens förvaltning av
bo-ställsskogen i stiftet och av prästlönefondsfastighet är av teknisk natur.
Besvär över beslut i sådan fråga bör därför inte prövas av regeringen utan i
stället av kammarrätt och regeringsrätt. En bestämmelse härom bör tas in i 31 §
FörvL. Även frågor om beräkning av pastorats andel
Prop. 1975/76: 37 29
i
boställsskogen och prästlönefondsfastighet bör i sista instans prövas av
regeringsrätten. Detta kräver en ändring i 110 § FörvK.
2.8 Tillämpningsföreskrifter
Enligt 32 § FörvL meddelas föreskrifter för
tillämpningen av lagen av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
Regeringen har emellertid rätt att meddela verkställighetsföreskrifter till lag
utan att detta särskilt anges i lagen. Med hänsyn härtill kan bestämmelsen
härom i 32 § utgå.
Detsamma
gäller i fråga om motsvarande bestämmelse i 16 § KostnL.
2.9 Besvär
över beslut i ärende om avräkning mellan pastorat och kyrko
fond
Beslut om avräkning mellan pastorat och kyrkofond
fattas av stiftsnämnden eller, i fråga om Stockholms stift, av kammarkollegiet
(17 § KostnK). Sådant beslut kan överklagas genom besvär till regeringen (jfr
instmktionen (1971: 862) för stiftsnämnderna resp. instruktionen (1972:643) för
kammarkollegiet samt 18 § allmänna verksstadgan (1965: 600). Frågor om
avräkning är emellertid främst av teknisk natur. Att pröva besvär i sådan fråga
bör därför liksom besvär i ärenden om fördelning av vinst eller förlust på
stiftsnämndens förvaltning av boställsskogen och prästlönefondsfastighet
(avsnitt 2.7) ankomma på kammarrätten och regeringsrätten. Bestämmelse om
sådan besvärsordning bör tas in i KostnL. Som jag nyss har anfört (avsnitt
2.8) bör bestämmelsen i 16 § KostnL utgå. Den nya besvärsbestämmelsen bör
kunna tas in i dess ställe.
2.10 Vissa
församlingars rätt tUl ersättning ur kyrkofonden för visst
byggnadsvirke
Enligt KostnL (punkt 6 i övergångsbestämmelserna)
har vissa församlingar en viss rätt till ersättning ur kyrkofonden som
kompensation för att de genom införandet av KostnL förlorat en tidigare
naturaförmån som avsåg rätt att under vissa fömtsättningar ur löneboställes
skog ta ut visst virke för byggande och underhåll av bl. a. kyrka.
I
1975 års promemoria föreslås att denna rätt skall upphöra.
2.10.1
Gällande rätt
Punkten 6 i övergångsbestämmelserna till KostnL
avser de församlingar som enligt 55 § ecklesiastik boställsordning (1932: 400)
(EBO) hade rätt att ur löneboställes skog få ta ut det virke som behövdes för
att bygga och underhålla kyrka, kapell och klockstapel samt inhägnad kring
kyrkogård. Punkten 6 ger berörda församlingar rätt till kontant ersättning ur
kyrkofonden i stället för rätten att tillgodogöra sig nämnda naturaförmån,
vilken förmån upphörde när KostnL infördes. Vida-
Prop.
1975/76: 37 30
re föreskrivs i punkt 6 att ärenden om ersättning ur
kyrkofonden skall handläggas enligt bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar.
Enligl 55 § EBO hade församling,
som jag nyss angav, kvar tidigare rätt att ur löneboställes skog få ta ut det
virke som behövdes för att bygga och underhålla kyrka, kapell och klociistapel
samt inhägnad kring kyrkogård. Denna rätt gällde endast om och i den
utsträckning som det fanns avverkningsbart virke, sedan bostäl .ets husbehov
och pastoratets behov av virke till prästgård och inhägnad kring prästgård
tillgodosetts.
Bestämmelsema i punkt 6 i
övergångsbestämmelserna lill KostnL om rätt till ersättning ur kyrkofonden för
att vissa församlingar genom införandet av KostnL förlorat en tidigare förmån
att ur löneboställes skog ta ut visst virke saknade motsvarighet i Kunjl.
Maj:ts skrivelse lill 1970 års kyrkomöte (skr 1970: 4) med förslag till lag om
förvaltning av kyrklig jord, m. m. Sådan motsvarighet finns iite heller i 1960
års ecklesiastika boställsutrednings betänkande (SOU 1968: 12) Förvaltningen
av kyrklig jord m. m. som låg till grund for förslagen i nämnda skrivelse.
Bestämmelsema infördes av kyrkomötet utan föregående behandling i berört
utskott.
I prop. (1970: 168) till riksdagen
med förslag lill lag om förvaltning av kyrklig jord, m. m., som avlämnades
efter det att kyrkomötet fattat sitt beslut, berörde föredragande statsrådet
den av kyrkomötet införda övergångsbestämmelsen. Statsrådet fann liksiim tidigare
1960 års ecklesiastika boställsutredning (SOU 1968: 12 s. 90) att 55 § EBO
speglade en äldre tids hushållning och anförde.
1 dagens samhälle torde de i
paragrafen nämnda virkesuttagen förekomma endast i mycket begränsad
omfattning. Den ersättning ur kyrk-kofonden som kan komma i fråga med den a.v
kyrkomötet antagna övergångsbestämmelsen kan dessutom endast avse den beräknade
nettovinst som församlingen kunnat erhålla genom att utnyttja löneboställes
skog. Vid beräknandet av denna nettovinst måste hänsyn tas till å ena sidan vad
det i det aktuella fallet faktiskt kostat församlingen att köpa erforderligt
virke i färdigt skick och å andra sidan samtliga utgifter som församlingen
skulle ha haft för att genom avverkning i löneboställets skog, genom transport
och bearbetning m. m. få fram samma mängd färdigt virke. I den mån någon
beräknad nettovinst i här angiven mening uppkommer torde den i allmänhet bli
tämligen obetydlig. Det är inte heller säkert att hela den beräknade
nettovinsten skall utgå ur kyrkofonden enligt kyrkomötets beslut. Det är
nämligen att märka att den rätt till virke, som enligt kyrkomötets beslut skall
kompenseras med kyrkofondsmedel, inte är ovillkorlig. Den gäller endast i den
mån den awerkningsbara virkesmängden i löneboställes skog lämnar tillgång
därtill, sedan löneboställets husbehov och pastoratets behov av byggnads- och
hägnadsvirke för prästgård tillgodosetts. Det administrativa arbete som kommer
att behövas för att avgöra om ersättning skall utgå eller inte torde komma att
bli mycket större än som kan anses rimligt med hänsyn till ärendenas ekonomiska
betydelse. Särskilt bedömningen av om och i vad mån löneboställes skog
innehåller en
Prop.
1975/76: 37 31
tillräckligt stor avverkningsbar virkesmängd torde bli
ytterligt besvärlig. Vad i 55 § ecklesiastik boställsordning sägs om
löneboställes avverkningsbara virkesmängd kan därvid inte tillämpas
bokstavligen, eftersom förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord bygger
på att samtliga löneboställen i ett stift förvaltas gemensamt och att vinst
eller förlust av förvaltningen fördelas mellan pastoraten efter andelstal
oavsett om avverkningen under året skett på ett visst pastorats fastigheter
eller ej. Mot denna bakgrund torde det vara riktigast att tillämpa den av kyrkomötet
antagna övergångsbestänmielsen så att vad ett pastorat för ett visst år får ut
som vinst för ett visst löneboställe anses utgöra det ekonomiska nettovärdet
av löneboställets awerkningsbara virkesmängd. Från nämnda nettovärde skall
därefter dras av värdet av löneboställets husbehov och av pastoratets behov av
byggnads- och hägnadsvirke för prästgård. Värdet av dessa förmåner måste därvid
beräknas enligl äldre ordning, eftersom sådana förmåner inte skall finnas
enligt förslaget till lag om förvalming av kyrklig jord.
Statsrådet ansåg, att punkt 6 i
övergångsbestämmelserna skulle komma att leda till betydande
tillämpningssvårigheter. Den kunde dock inle väntas få någon nämnvärd praktisk
betydelse. Mot denna bakgrund och då det fick anses väsentligt att lagförslagen
i övrigt genomfördes hade statsrådet ingen erinran mot att punkt 6 godtogs.
Statsrådet betonade emellertid samtidigt vikten av att tillämpningen noga
följdes så atl frågan vid behov kunde tas upp till förnyad prövning. Riksdagen
hade inte någon erinran mot vad statsrådet uttalat.
2.10.2 Förslag till bestämmelser för handläggningen av
ärenden om församlings rätt till ersättning ur kyrkofonden för visst
byggnadsvirke
I en promemoria, den 20 december
1971 (1971 års promemoria), framlade en särskilt tillkallad utredningsman
förslag om handläggningen av ärenden om församlings rätt till ersättning av
kyrkofondsmedel för byggnadsvirke.
Förutsättningarna för att en
församling skall ha rätt till ersättning ur kyrkofonden för den förlorade
naturaförmånen bör enligt promemorian kunna sammanfattas i tre punkter,
nämligen: 1. De byggnadsarbeten det gäller skall avse byggande eller underhåll
av kyrka, kapell, klockstapel eller hägnad kring kyrkogård. Arbetena skall
utföras i trä eller åtminstone vara av beskaffenhet atl de med hänsyn till
byggnadens karaktär, gängse byggnadsskick och förhållandena på orten hade
kunnat utföras i trä. 2. Det skall finnas boställsskog från vilken församlingen
enligt äldre rätt skulle ha varit berättigad att uttaga kyrkobyggnadsvirke. 3.
På ifrågavarande skogsmark skall vid det aktuella tillfället finnas virke på
rot av de dimensioner, den sort och kvalitet som skäligen beräknas åtgå för
byggnadsföretaget. Endast i den utsträckning så är fallet äger församlingen
åtnjuta ersättning ur kyrkofonden. Finns endast en mindre del av det virke som
beräknas åtgå, äger församlingen sålunda endast utfå ersättning motsvarande
rotvärdet av den delen.
Prop. 1975/76: 37 32
Enligt promemorian behöver, när
fråga om rätt till ersättning ur kyrkofonden aktualiseras, hänsyn inte tas till
löneboställes husbehov av byggnads- och hägnadsvirke, eftersom bestämmelsema i
55 § EBO och 10 § lagen (1932: 404) om kyrkofond upphävts genom bl. a.
införandet av KostnL.
2.10.3 Remissyttranden över förslagel till bestämmelser
för handläggningen av ärenden om församlings rätt till ersättning ur
kyrkofonden för visst byggnadsvirke
Över den av utredningsmannen
avgivna promemorian avgavs, efter remiss, yttranden av kammarkollegiet,
statskontoret, samtliga stiftsnämnder samt Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund.
Beträffande den av utredningsmannen
angivna fömtsättningen att det skall finnas boställsskog från vilken
församlingen skulle ha varit berättigad att uttaga virke anmärker några
stiftsnämnder, att den nya FörvL till stor del tillkommit för att lämna
möjlighet till rationalisering. Därvid kommer pastoraten i stor utsträckning
att avhända sig sina boställen för att i stället få andelar i
prästlönefondsfastigheter. Fråga uppstår då om rätten till virke bör flyttas
över till att gälla andel i sådan fastighet, om denna andel har förvärvats för
medel som influtit genom avyttring av boställe varifrån församling haft rätt
till byggnadsvirke.
Mot det tredje av utredningsmannen
angivna villkoret anmärker ett flertal remissinstanser att det är mindre väl
förenligt med de nya reglerna för förvaltningen av boställsskog. Kammarkollegiet
och statskontoret erinrar sålunda om föredragande statsrådets uttalande, att
vad i 55 § EBO sägs om löneboställes awerkningsbara virkesmängd efter den nya
lagstiftningens genomförande inte längre kan tillämpas bokstavligt. Flertalet
stiftsnämnder gör liknande påpekanden om den nya förvaltningsordningens
konsekvenser. Det framhålls att utvecklingen med all sannolikhet kommer att
leda till en koncentration av avverkningarna på kyrkans skogar, innebärande att
åtminstone på smärre löneboställen den äldre skogen eller stora delar av
densamma kommer att avverkas i ett sammanhang. Detta kan medföra att vissa
församlingar under rätt långa perioder inte kan få ersättning för
byggnadsvirke, om de angivna kraven skall upprätthållas. Samma sak kan
inträffa, om skogsmark av naturvårdsskäl har undantagits från avverkning.
Ersättningsrätten bör därför inte anknytas till den aktuella virkestillgången
utan till de naturliga fömtsättningama för virkesproduktion på den
ifrågavarande skogsmarken. En stiftsnämnd anser att detta kan uttryckas så,
att på skogsmarken skall finnas skogliga fömtsättningar för produktion av
virke av de dimensioner, den sort och kvalitet som skäligen beräknas åtgå för
byggnadsföretaget. En stiftsnämnd vill utforma villkoren så, att det löneboställe
till vilket ersättningskravet i det särskilda fallet hänför sig skall vara av
den omfattningen och ha sådana fömtsättningar till skogs-
Prop. 1975/76: 37 33
produktion,
att ifrågavarande virkeskvantiteter kan produceras under viss tidsperiod, t.
ex. fem eller tio år, om normalskog förekommer på bostället.
2.10.4
1975 års premomoria
I 1975 års promemoria tas frågan om den i
övergångsbestämmelsen angivna ersättningsrätten upp till fortsatt behandling.
Det framhålls att den 1971 gjorda utredningen och remissyttrandena däröver
bestyrker riktigheten av den i 1970 års proposition av föredragande statsrådet
gjorda bedömningen att bestämmelsen skulle komma att leda lill betydande
tUlämpningssvårigheter.
Till väsentlig del beror, enligt 1975 års
promemoria, svårigheterna på den omläggning av den kyrkliga jordförvaltningen
som 1970 års lagstiftning innebar. Enligt FörvL skall skogen på samtliga
löneboställen i ett stift förvaltas gemensamt och vinst eller förlust på varje
års förvaltning fördelas mellan pastoraten efter andelstal, oavsett på vilka
boställen skogsavverkning skett under året. Med en sådan ordning är det mindre
väl förenligt att låta rätten till ersättning enligt övergångsbestämmelsen bli
beroende av den avverkningsbara virkesmängden på ett visst boställe vid den
tidpunkt då ersättningsanspråket framställs. Såsom föredragande statsrådet
framhöll kan därför 55 § EBO i detta hänseende inte tillämpas bokstavligen i
varje fall inte utan uppenbara orättvisor som följd. A andra sidan kan
anmärkningar riktas också mot den anvisade lösningen, dvs. att tillämpa
övergångsbestämmelsen så att vad ett pastorat för visst år får ut som vinst för
ett visst löneboställe anses utgöra det ekonomiska värdet av löneboställets
avverkningsbara virkesmängd. Bl. a. förefaller begränsningen till ett års andel
i vinsten godtycklig med hänsyn till att behov av virke för kyrkobyggnadsändamål
i allmänhet inte lär uppkomma varje år. Om ersätlningsrällen, såsom ett flertal
stiftsnämnder föreslår, i stället görs beroende av de skogUga förutsättningarna
för virkesproduktion på det boställe där församlingen tidigare haft rätt till
virkesuttag enligt 55 § EBO, kan det kanske i vissa fall vara uppenbart att man
alltid kan räkna med tillgång till virke för kyrkobyggnadsändamål i den
omfattning som över huvud kan komma i fråga. Om så inte är fallet, kommer man
emellertid genast in på svårigheter. Det blir då nödvändigt att låta
bedömningen avse förutsättningarna för produktion av just den mängd virke av
viss beskaffenhet som behövs för det ifrågavarande arbetet och att därvid även
räkna med en tidsfaktor, exempelvis så att virket skall kunna produceras under
en tidrymd av högst fem eller tio år eller under en tid motsvarande
träarbetenas beräknade livslängd. Om församlingen erhåller den begärda
ersättningen och sedan begär ersättning för virke till ytterligare byggnadsarbeten
innan tiden gått till ända, måste hänsyn tas till att produktionskapaciteten
så att säga graveras av det tidigare ersättningsbeslutet.
Prop.
1975/76: 37 34
Enligt premomorian är en annan i
detta sammanhang viktig sida av 1970 års förvaltningsreform inriktningen på
strukturrationalisering av den kyrkliga jorden. Behovet av en sådan
rationalisering understryks mycket starkt i förarbetena. Det kan förutses att
smärre, olönsamma boställen i stor utsträckning kommer att försäljas och
ersättas med större, bärkraftiga enheter, framför allt skogsfastigheler. Ofta
torde sådana fastigheter komma att förvärvas för medel, tillskjutna av flera
pastorat, och alltså få karaktär av prästlönefondsfastigheter. I några stift
har redan betydande förändringar i fastighetsbeståndet åstadkommits på detta
sätt. Ett statiskt betraktelsesätt, som utgår från att de sedan gammalt
förefintiiga löneboställena kommer att finnas också i framtiden, är alltså
verklighetsfrämmande. Frågan är då hur tillämpningen av ifrågavarande
övergångsbestämmelse skall kunna anpassas till mer eller mindre omvälvande
förändringar i fastighetsbeståndet. Några stiftsnämnder har i sina yttranden
över promemorian med förslag till handläggningsordning fäst uppmärksamheten på
problemet, dock utan att anvisa någon lösning.
Ett alternativ är enligt 1975 års
promemoria att bedöma tillgången till virke för viss församlings
kyrkobyggnadsbehov med hänsyn till de prästlönetillgångar i form av skog
alltså skog till löneboställen eller prästlönefondsfastigheter som finns när församlingen
gör anspråk på ersättning. Om ett löneboställe, där församlingen enligt den
gamla ordningen haft rätt till virkesuttag, blivit sålt och köpeskillingen
använts till inköp av annat löneboställe för samma pastorat eller tillsammans
med tillskott från andra pastorat använts till förvärv av prästlönefondsfastighet,
bör enligt detta alternativ skogen på det nya lönebostället resp. på
prästlönefondsfastigheten kunna utgöra grundval för ersättning. Detta bör dock
knappast gälla om försäljningen skett före den nya lagstiftningens
ikraftträdande och inköpet av den nya fasligheten först efter denna tidpunkt. I
sådant fall har ju församlingen vid tiden föi ikraftträdandet inte kunnat
åberopa någon rätt till virkesuttag för kyrkobyggnad. Om köpeskillingen för ett
försålt löneboställe inte investerats i annan fast egendom utan fortfarande
förvaltas som präst-lönefond, skulle enligt ifrågavarande alternativ den rätt,
som en församling kan ha haft att ta kyrkobyggnadsvirke på bostället, oavsett
tidpunkt för försäljningen inte grunda någon ersättningsrätt.
Som ett annat alternativ anges i
1975 års promemoria atl man konsekvent hänför bedömningen av tillgången till
virke för kyrkobyggnads-ändamål till den boställsskog som fanns vid den nya
lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1972. Om en församling vid nämnda
tidpunkt hade rätt till virkesuttag enligt 55 § EBO på visst boställes skog.
skulle alltså församlingen kunna göra anspråk på ersättning enligt övergångsbestämmelsen
även om bostället blivit sålt oclh oavsett hur köpeskillingen disponerats.
Prop. 1975/76: 37 35
I 1975 års promemoria konstateras dock att båda
altemativen säkerligen i tillämpningen skulle ge upphov till stora
svårigheter. Enligt det förra altemativet skulle exempelvis en församlings
möjligheter att basera ett ersättningsanspråk på en ny fastighets
löneboställe eller prästlönefondsfastighet skogstillgång vara beroende av
humvida i denna fastighet investerats medel som härrörde från ett boställe, där
församlingen vid den nya lagstiftningens ikraftträdande hade rätt att ta virke
för kyrkobyggnadsändamål. Medel som influtit vid olika försäljningar eller
dylikt torde emellertid ofta i prästlönefondema ha blandats samman på ett
sådant sätt, att man beträffande fondmedel som använts för visst ändamål t.
ex. tiljskjutits till en prästlönejordsfond inte i efterhand kan fastställa
varifrån de härrört. Om en församlings gamla rätt att ta kyrkobyggnadsvirke på
ett löneboställe skall anses ha blivit "överflyttad" till en
prästlönefondsfastighet fortfarande enligt de förra av de behandlade
alternativen och församlingen begär ersättning enligt övergångsbestämmelsen,
är det vidare troligt att man måste räkna med latenta ersättningsanspråk av
samma slag från församlingar inom alla de pastorat som har del i fastigheten.
Det skulle i ett sådant fall knappast finnas någon verklig möjlighet att pröva,
htmi-vida det aktuella ersättningsanspråket kan tillgodoses utan att inkräkta
på andra församlingars rätt. Vad beträffar det senare altemativet, enligt
vilket tillgången till kyrkobyggnadsvirke skall bedömas med hänsyn lill den
boställsskog som fanns den 1 januari 1972, kan man i anslutning till vad
tidigare anförts till att börja med konstatera, att det vore nödvändigt att
låta en bedömning av den dåvarande boställsskogens produktionsförmåga träda i
stället för en uppskattning av "den avverkningsbara virkesmängden"
enligt 55 § EBO. På annat sätt kan nämligen ersättningsrätten inte
förnuftigtvis sättas i relation till virkestillgången på boställen som inte
längre finns kvar när ersättningsfrågan blir aktuell. Det är emellertid tydligt
att det måste möta praktiska svårigheter att i ersättningsärendena utreda
förutsättningarna för produktion av kyrkobyggnadsvirke på mark, som inte
längre står under kyrklig förvaltning och kanske inte ens används för
skogsbörd. Svårigheterna kan antas bli större ju längre tiden går.
Förutom förändringarna inom den kyrkliga
jordförvaltningen måste i)ckså enligt 1975 års promemoria den allmänna tekniska
och ekonomiska utvecklingen inom skogsbruket beaktas i detta sammanhang.
Såsom boställsutredningen framhöll, anförs det i
1975 års promemoria, speglar bestämmelserna i 55 § EBO en äldre tids
hushållning. Församlingarna kunde fömt för rimliga kostnader själva ombesörja
avverkning, transport och bearbetning av det erforderliga virket. Med nuvarande
lönenivå och långt drivna mekanisering ställer sig en separat avverkning av så
små virkesmängder som det här kan bli fråga om i allmänhet oproportionerligt
dyr. Det är mot denna bakgmnd man skall
Prop. 1975/76: 37 36
se
föredragande statsrådets uttalanden (prop. 1970: 168) om att ersättning ur
kyrkofonden endast kan avse den nettovinst församlingen kunnat erhålla genom
att utnyttja löneboställes skog samt att vid beräkningen härav hänsyn måste
tas till å ena sidan vad det i det aktuella fallet faktiskt kostat församlingen
att köpa erforderligt virke i färdigt skick och å andra sidan samtliga utgifter
som församlingen skulle ha haft för att genom avverkning i löneboställets skog,
transport och bearbetning få fram samma mängd färdigt virke. Statsrådet
förmodade att nettovinsten, i den mån någon sådan skulle uppkomma, i allmänhet
skulle bli obetydlig. I promemorian med förslag till handläggningsordning togs
denna tankegång inte upp. Där angavs att ersättning skulle utgå med rotvärdet
av erforderhgt virke. Rotvärdet per kubikenhet för visst slag av virke kommer
till uttryck vid försäljning av rotposter för avverkning. Sådana försäljningar
har i allmänhet stor omfatming, och köparen kan vid avverkningen tillgodogöra
sig stordriftens fördelar. Vid avverkning av sådana förhållandevis små virkesmängder
som det regelmässigt är fråga om vid kyrkobyggnadsarbeten måste den eventuella
nettovinsten i nyss angiven mening i allmänhet bli betydligt mindre än
rotvärdet för samma virkeskvantitet. Undantagsvis kan förhållandet kanske vara
ett aimat. Ett löneboställe, där en församling enligt äldre ordning haft rätt
att ta kyrkobyggnadsvirke, kan ha så mycket skog att avverkning på någon del
därav förekonmier praktiskt taget varje år. Det kan då vara befogat att räkna
med att församlingen, när behov av kyrkobyggnadsvirke blir aktuellt, skulle ha
haft möjlighet att få detta virke avverkat och transporterat för normala
kostnader tillsammans med annat virke. Sådana fall torde emellertid vara
relativt sällsynta, åtminstone i landets sydligare delar.
Såvitt man kan utläsa av yttrandena över
promemorian med förslag till handläggningsordning utgår remissinstansema i
allmänhet från att ersättning för kyrkobyggnadsvirke skall bestämmas på
grundval av rotvärde i vanlig mening. Om man håller fast vid att ersättningen
skall motsvara det värde den mistade naturaförmånen skulle ha haft under
nuvarande förhållanden, måste emellertid det i propositionen förda resonemanget
om nettovinst vara det riktiga. Tydligt är att den praktiska tillämpningen
härav med utredning i varje särskilt fall om beräknade avverknings-,
transport- och bearbetningskostnader skulle bli i hög grad tyngande för
myndighetema.
Vad som således har anförts i 1975 års promemoria
visar enligt promemorian att det till följd av förändringar inom den kyrkliga
jordförvaltningen och utveckUngen inom skogsbmket numera är svårt att göra en
någorlunda reahstisk uppskattning av vad rättigheten att ta kyrkobyggnadsvirke
ur boställsskog, med det innehåll den hade enligt 55 § EBO, i ett givet fall
skulle vara värd. 1 en mängd fall och allt oftare i och med att
stmkturrationaliseringen inom skogsbruket fort-
Prop.1975/76: 37 37
sätter
måste det vara praktiskt taget omöjligt att finna underlag för en sådan
uppskattning.
Enligt 1975 års promemoria skulle det i och för sig
vara tänkbart att ge riktlinjer för ersättningsprövningen som skulle förenkla
ärendena och kunna bilda underlag för en någorlunda fast praxis. Man skulle sålunda
kunna ge församlingar, som vid den nya boställslagstiftningens ikraftträdande
kunnat åberopa rätt enligt 55 § EBO till virkesuttag på boställsskog av viss,
inte alltför obetydlig storlek, en generell rätt till ersättning för rotvärdet
av virke som behövs för kyrkobyggnadsarbeten. Härigenom skulle man bl. a. få
en klar gräns, ovanför vilken såvitt det beror på virkestillgången full
ersättningsrätt skulle föreligga, och inte behöva beräkna t. ex. humvida ett
boställes skog skulle kunna producera viss kvantitet virke av visst slag under
viss tid. Inte heller skulle man behöva bekymra sig om ändringar i det kyrkliga
fastighetsbeståndet till följd av stmkturrationaliseringen eller eljest. Om
ersättningarna över lag fick bestämmas på grundval av virkets rotvärde i
ordets vanliga mening skulle slutligen detta naturligtvis innebära en mycket
stor förenkling i jämförelse med uträkning i varje särskilt fall av den
nettovinst, som skulle ha uppkommit för församlingen om dess gamla rätt att ta
kyrkobyggnadsvirke på boställsskog funnits kvar och utnyttjats.
Hur riktlinjer för förenkUng av ersättningsärendena
än utformas måste de, enligt 1975 års promemoria, väsentligen innebära, att man
efterger vissa krav som principiellt bör vara uppfyllda för att ersättning
skall utgå eller schabloniserar ersättningsberäkningen lill församlingarnas
förmån. En sådan liberal tillämpning av övergångsbestämmelsen skulle möjligen
kunna försvaras, om rätten att ta virke på boställsskog hade varit av stor
ekonomisk betydelse för församlingarna. Så har emellertid under senare tid inte
varit fallet. Mot slutet av EBO:s giltighetstid torde rättigheten ha
utnyttjats i mycket ringa utsträckning. Förklaringen är givetvis att det inte
längre var lönsamt att avverka så små virkespartier som det i regel var fråga
om. Under sådana förhållanden bör praktikabilitetshänsyn inte få leda till att
kyrkofonden belastas med sakligt omotiverade ersättningar till sannolikt
avsevärda belopp.
Det kan tilläggas, anges det vidare i 1975 års
promemoria, att den ersättning för byggnadsvirke som skulle kunna utgå enligt
övergångsbestämmelsen alltid måste vara av underordnad betydelse i förhållande
till den totala byggnadskostnaden. Detta understryks också i flera yttranden
över 1971 års promemoria. Enligt stiftsnämnden i Lund har överslagskalkyler
visat, att även vid de enklaste former av byggande i trä rotvärdet av det
använda virket aldrig torde överstiga 10 % av totalkostnaden. Vid de typer av
byggnadsarbeten som här kan komma i fråga med större krav på kvalitet och
utformning kan enligt 3 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 37
Prop.
1975/76: 37 38
stiftsnämnden rotvärdesandelen antas falla inom ramen 15
% av totalkostnaden. Uppgiftema bör ses mot bakgrunden av att rotvärdet, såsom
fömt har angetts, i allmänhet betecknar maximum för den vinst som utnyttjande
av den gamla rättigheten enligt 55 § EBO skulle kunna ge.
Den mistade naturaförmånens ringa
ekonomiska betydelse för församlingarna samt svårighetema att praktiskt
hantera ersättningsfrågorna leder enligt 1975 års promemoria fram till att det
lämphgaste är att upphäva den ifrågavarande övergångsbestämmelsen. Med denna bedömning
har det i promemorian inte ansetts nödvändigt att närmare än som nyss
redovisats gå in på frågor som berörts i 1971 års promemoria och
remissyttrandena däröver. I motsats till vad som anfördes i 1971 års promemoria
görs det gällande, att det inte finns anledning att frångå viss mening som
föredragande statsrådet gav uttryck åt. Denna mening som lämnades obestridd
under riksdagsbehandlingen, innebar atl tillgången till kyrkobyggnadsvirke
principiellt skall bedömas som om rätten till virkesuttag för löneboställes
husbehov och till byggnader och hägnad på prästgård, för vilka enligt 55 § EBO
företräde gällde framför församlingens anspråk, fortfarande ägde bestånd.
Till sist lämnas i 1975 års
promemoria vissa uppgifter om de framställningar om ersättning enligt
övergångsbestämmelsen som under åren 19721974 kommit in till Kungl. Maj:t. Det
framhålls att bestämmelsens upphävande givetvis inte skall inverka på
prövningen av redan gjorda framställningar.
2.10.5 Remissyttranden över 1975 års promemoria
Förslaget att upphäva
övergångsbestämmelsen tillstyrks utan reservationer av kammarkollegiet samt av
stiftsnämnderna i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund och
Karlstad. Även stiflsnämnden i Göteborg tillstyrker att så sker men antyder att
det möjligen kunde vara lämpligt att tillskapa något annat system för att
tillförsäkra församlingarna rätt till virke eller motsvarande gottgörelse.
Stifsnämnden i Luleå, som likaledes tillstyrker att den nuvarande bestämmelsen
upphävs, föreslår att församlingar i samband med byggenskap av det avsedda
slaget ges möjlighet att under vissa bestämda förutsättningar få bidrag av
kyrkofondsmedel.
Avstyrkande yttranden föreligger
från stiftsnämnderna i Uppsala, Härnösand och Visby samt från
pastoralsförbundet. Dessa remissinstanser framhåller, att rätten till
ersättning enligt övergångsbestämmelsen har påtaglig ekonomisk betydelse för
många mindre församlingar, för vilka det är svårt eller omöjligt att utan
skattehöjningar utföra nödvändiga underhållsarbeten. Stiftsnämnden i Uppsala
föreslår dock vissa ändringar i ersättningssystemet som skall göra det
administrativa arbetet mindre tyngande. Församlingar som vid den nya
lagstiftningens ikraft-
Prop.
1975/76: 37 39
trädande kimde åberopa rätt enligt SS § EBO till
virkesuttag på boställsskog föreslås sålunda få en generell rätt till
ersättning för rot-värdet av virke som erfordras för kyrkobyggnadsarbeten.
Ersättningen bör utgå av medel från stiftets skogsförvaltning efter prövning av
stiftsnämnden och grundas på det rotvärde, som vid varje ansökningstillfälle
kan bestämmas för pastoratet vare sig löneboställes skog finns kvar eller har
övergått i annan form. En sådan utformning av ersättningsförfarandet ter sig
för stiftsnämnden mer naturlig än nu gällande bestämmelser, i synnerhet som
rättigheten i fråga ursprungligen varit knuten till löneboställes skog.
Pastoratsförbundet, som i första hand vill behålla den nuvarande
ersättningsregeln, med tillämpningsbestämmelser i huvudsak enligt 1971 års
promemoria, föreslår som alternativ lösning ersättningsregler av den innebörd
stifsnämnden i Uppsala har angett. Stiftsnämnden i Härnösand uttalar att, om
den praktiska tillämpningen av nuvarande ersättningsbestämmelse i enlighet med
förslaget i 1971 års promemoria skulle visa sig medföra alltför stora
svårigheter, ersättningsrätten bör bli föremål för avlösning.
2.10.6 Föredraganden
I prop. (1970: 168) med förslag
till lag om förvaltning av kyrklig jord, m. m. anförde föredragande statsrådet
(s. 193 och 194) betänkligheter mot de av kyrkomötet antagna bestämmelserna om
rätt för vissa församlingar att få ersättning ur kyrkofonden som kompensation
för att de genom införandet av KostnL förlorat en tidigare naturaförmån som
avsåg rätt att under vissa fömtsättningar ur löneboställes skog ta ut visst
virke för att bygga och underhålla bl. a. kyrka. Statsrådet ansåg att
bestämmelserna skulle leda till betydande tillämpningssvårigheter. Statsrådet
aviserade därför att det kunde uppstå behov av att ompröva bestämmelsema.
Riksdagen anförde inte någon erinran mot
statsrådets uttalanden.
De av kyrkomötet antagna
bestämmelserna (punkt 6 i övergångsbestämmelserna till KostnL) har som framgår
av min tidigare redovisning varit föremål för ett omfattande utredningsarbete.
De har sålunda behandlats dels i 1971 års promemoria som rör främst frågor om
handläggningsordningen, dels i en promemoria 1975 i vilken föreslås att
bestämmelserna skall upphävas, dels i ett antal remissyttranden över
promemoriorna. Promemoriorna och remissyttrandena däröver bestyrker
föredragande statsrådets uttalande i 1970 års prop. om att bestämmelserna
skulle leda till betydande tillämpningssvårigheter.
Mot denna bakgrund anser jag det
nödvändigt att nu ompröva behovet av bestämmelserna.
Innebörden i bestämmelserna är att
de församhngar som före ikraftträdandet av FörvL och KostnL den I januari
1972, hade rätt till en viss naturaförmån skall få kompensation i pengar för
att rätten till na-
Prop. 1975/76: 37 40
turaförmånen
upphörde genom införandet av FörvL och KostnL. Naturaförmånen avsåg rätt för
vissa församlingar att under vissa förutsättningar ur löneboställes skog ta ut
virke som behövdes för byggande och underhåll av bl. a. kyrka. Kompensationen
avses utgå varje gång som behov av sådant virke uppkommer. Kompensationen skall
utgå ur kyrkofonden.
Fråga
är alltså om att ge de församlingar som före den 1 januari 1972 hade rätt till
naturaförmånen ersättning i pengar för den förlust som dessa församlingar
faktiskt åsamkas genom att naturförmånen upphört. För att kompensation skall
kunna utgå till viss församling fordras för det första att till församlingen
hör ett löneboställe med tillräcklig skog i den mening som anges i 55 § EBO.
Vad som krävs är att den awerkningsbara virkesmängden på lönebostället lämnar
tillgång till det virke som behövs för det byggnads- och underhållsarbete som
utförs i trä. Därvid skall från den awerkningsbara virkesmängden först dras av
den kvantitet virke som enligt tidigare bestämmelser skulle utgå till
löneboställets husbehov och pastoratets behov av byggnads-och hägnadsvirke för
prästgård. För att kompensation skall kunna utgå fordras för det andra att
löneboställets skog vid det aktuella tillfället faktiskt omfattar virke på rot
av de dimensioner, den sort och den kvalitet som behövs. För det tredje fordras
att den rätt att ta ul virke som enligt det föregående tillkommer församlingen
verkligen innefattar ett ekonomiskt värde. Kompensationen kan alltså avse
endast nettovärdet av naturaförmånen. Detta nettovärde är inte identiskt med rotvärdet
i vanlig mening. Vid beräkningen av nettovärdet måste nämligen hänsyn tas
till, å ena sidan, vad det i det aktuella fallet faktiskt skulle ha kostat
församlingen att i den allmänna marknaden köpa erforderligt virke i färdigt
skick och transportera fram detta virke till byggnadsplatsen samt, å andra
sidan, samtliga utgifter som församlingen skulle ha haft för att genom
avverkning i löneboställets skog genom transport och bearbetning m. m. få fram
samma mängd färdigt virke. Därvid har man att räkna med att kostnadema för
avverkning och transport för en så begränsad virkeskvantitet som det i
allmänhet är fråga om blir relativt sett mycket högre än vid en rationellt
bedriven avverkning. Endast om något nettovärde i här angiven mening uppkommer
kan ersättning utgå enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till KostnL.
Redan
att fastställa om en församling har ett sådant löneboställe som avses i punkt 6
i övergångsbestämmelserna till KostnL kan vara förenat med betydande
svårigheter. Detta gäller särskilt församlingar i flerförsamlingspastorat. Även
på andra grunder finns svårigheter att fastställa om kompensation i ett fall
skall utgå. Dessa svårigheter beror främst på den omläggning av den kyrkliga
jordförvaltningen som FörvL medfört. Dels har boställsskogen i varje stift
sammanförts till en enda
Prop.
1975/76: 37 41
gemensam
förvaltningsenhet för att möjliggöra en rationellare förvaltning. Detta kan
leda till att vissa löneboställen imder lång tid kommer att sakna den
awerkningsbara virkesmängd som avses i 55 § EBO, under det att andra
löneboställen kommer att få behålla sin virkesmängd orörd. Dels nödvändiggör
den strakturrationalisering av den kyrkliga jorden, som var huvudsyftet med
införandet av FörvL, att boställsskogen fortgående förändras genom
försäljningar och inköp. När lönebo&tälle säljs upphör rätten till
kompensation.
Även att avgöra humvida naturförmånen har ett
nettovärde i den mening som jag fömt anfört torde i allmänhet kräva ett förhållandevis
orimligt stort administrativt arbete.
Före ikraftträdandet av FörvL och KostnL, den 1
januari 1972, har här berörd naturaförmån utnyttjats i ringa utsträckning
uppenbarligen på gmnd av att den saknat ekonomisk betydelse och befunnits
praktiskt betungande att utnyttja.
Mot bakgmnd av vad jag sålunda anfört fiimer jag
övervägande skäl tala för att upphäva den rätt till kompensation som föreligger
enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till KostnL.
Vad vissa remissinstanser föreslagit om ett förenklat
ersättnmgs-system kan genomföras endast om punkt 6 i övergångsbestämmelserna
till KostnL ändras. Ett sådant system skulle, om det genomfördes, kunna leda
till oöverskådliga konsekvenser, som inte har något att göra med den rätt till
kompensation som punkt 6 i övergångsbestämmelserna till KostnL avses ge. En
stor del av alla byggnads- och underhållsarbeten på kyrkobyggnader skulle
nämhgen komma att belasta kyrkofonden.
En stiftsnämnd har med tanke på
tillämpningssvårighetema som ett alternativ angett möjligheten att avlösa
ersättningsrätten. Enligt min mening skulle detta inte vara någon lämplig
lösning. Svårighetema att uppskatta den upphörda naturaförmånens värde blir
inte mindre om uppskattningen skall avse det tänkta utnyttjandet av fönnånen under
all framtid än om den avser ett visst byggnadsarbete med känd virkesåtgång.
Snarare finns risk för att man vid försök att räkna fram ett diskonterat värde
av framtida virkesuttag ännu mer förlorar kontakten med verkligheten.
Vid angivna förhållanden förordar jag att punkt 6 i
övergångsbestämmelserna till KostnL upphävs.
En uttrycklig föreskrift bör meddelas om att
upphävandet av ersättningsbestämmelsen inte skall inverka på prövningen av
framställningar om ersättning som gjorts före lagändringens ikraftträdande.
Prop.
1975/76: 37 42
3
Ändringar i andra lagar, m. m.
3.1 Biskopsvalslagen
I 3 § lagen (1963: 633) om biskopsval
(biskopsvalslagen) anges att vid val av ärkebiskop ingår i valkorporationen bl.
a. direktor för svenska kyrkans missionsstyrelse, direktor för svenska kyrkans
diakonistyrelse numera svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete
samt generalsekreteraren vid svenska kyrkans sjö-mansvårdsstyrelse. Som
central kyrklig styrelse finns numera även svenska kyrkans diakoninämnd.
Diakoninämnden har hemställt att dess generalsekreterare även skall få ingå i
valkorporationen vid val av ärkebiskop. Kammarkollegiet har tillstyrkt
framställningen. Även jag finner att generalsekreteraren bör ingå i
valkorporationen och föreslår därför att i 3 § biskopsvalslagen tas in en
bestämmelse som gör detta möjligt.
Besvär över olika beslut enligt biskopsvalslagen
skall enligt 18 § anföras hos "Konungen". Enligt lagen (1971: 309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål ankommer dock
numera på kammarrätten att handlägga besvär enligt 18 § biskopsvalslagen. Bestämmelserna
i 18 § bör nu ändras så att det av denna paragraf framgår att kammarrätten är
besvärsmyndighet. Enligt samma paragraf ges be-svärshandlingama in till
domkapitlet. Som jag tidigare har angett (avsnitt 2.7) finns numera i
förvaltningslagen (1971: 290) vissa allmänna bestämmelser om besvär, vilka
normalt bör gälla. Besvärshandling skall sålunda ges in till den myndighet som
har att pröva besvären. Någon anledning att ha en särskild avvikande
besvärsregel i biskopsvalslagen finns inte. Den angivna regeln i 18 §
biskopsvalslagen bör därför utgå.
Bestämmelsen i 20 § biskopsvalslagen bör med hänsyn
till innehållet i 8 kap. 13 § regeringsformen upphävas.
3.2 Prästvalslagen
Enligt 7 § lagen (1957: 577) om prästval
(prästvalslagen) gäller som särskilt villkor för behörighet till
komministertjänst att under minst 18 månader ha fullgjort prästerlig
tjänstgöring inom svenska kyrkan. Svenska prästförbundet har föreslagit att
denna tid skall sänkas till 12 månader. Som skäl härför åberopar förbundet att
aspira/ittiden för prästerhg tjänstgöring inom svenska kyrkan som ursprungligen
motiverade bestämmelsen har avkortats från 18 till 12 månader. Kammarkollegiet
har tillstyrkt ändringen. Även jag finner att kravet på tjänstgöringstid bör
förkortas till 12 månader.
Komminister får enligt 11 § prästvalslagen själv
söka komministertjänst i aimat pastorat endast om han har innehaft sin senaste
komministertjänst i minst tre år. Svenska prästförbundet har, med tillstyrkan
av kammarkollegiet, begärt att bestärmnelsen ändras så att det blir möj-
Prop. 1975/76: 37 43
ligt
för komminister att även om han inte haft sin senaste tjänst i tre år söka
komministertjänst i högre lönegrad. För kyrkoherde gäller sedan 1970 att han
alltid, utan krav på att han innehaft sin senaste tjänst i visst antal år, kan
söka prästerlig tjänst i högre lönegrad. I likhet med prästförbundet finner jag
att motsvarande bör gälla även i fråga om komministertjänster. Jag föreslår
därför att 11 § prästvalslagen ändras så att detta blir möjligt.
Bestämmelser av det slag som f.n. återfinns i 7 och
11 §§ prästvalslagen bör inte tas i lagens form. Det bör ankomma på regeringen
att med stöd av fullmakt från riksdagen och kyrkomötet meddela erforderliga
bestämmelser på sätt som bmkar ske (jfr prop. 1970: 168 s. 134).
Besvär över olika beslut enligt prästvalslagen
skall enligt 42 § föras hos "Konungen". Enligt lagen (1971: 309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall det numera
ankomma på kammarrätten att pröva besvär mot beslut som avses i 40 och 41 §§
prästvalslagen. Mot övriga beslut av domkapitlet enhgt prästvalslagen föres
talan genom besvär hos regeringen. Bestämmelser härom bör nu tas in i 42 §
prästvalslagen.
Som jag har anfört tidigare (avsnitt 2.7) finns
numera i förvaltningslagen (1971: 290) vissa allmänna regler om besvär vilka
normalt bör gälla. Enligt 42 § prästvalslagen skall besvär över domkapitlets
beslut ha kommit in till domkapitiet inom viss tid. Bestämmelsen om att
besvären skall ha kommit in till domkapitlet bör nu utgå. Förvaltningslagens
regel om att besvären skall ges in till den som har att besluta i anledning av
besvären, dvs. regeringen och i vissa fall kammarrätten, kommer då i stället
att gälla.
Bestämmelsen i 44 § prästvalslagen bör med hänsyn
till innehållet i 8 kap. 13 § regeringsformen upphävas.
3.3
Upphävande av två föråldrade lagar
Lagen (1926: 104) angående lindring i
arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen
jord kan upphävas. Detsamma gäller lagen (1932: 465) om ändring i arrendevillkor
för vissa arrendatorer av ecklesiastika löneboställen. Båda lagarna avser lindring
i arrendevillkor enligt vissa arrendeavtal som har ingåtts med stöd av äldre
lagstiftning. Några sådana arrendeavtal kan inte längre vara gällande.
4
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer
jag all regeringen inhämtar kyrkomötets yttrande humvida kyrkomötet för sin del
godkänner följande inom utbildningsdepartementet upprättade lagförslag,
nämligen
Prop. 1975/76: 37 44
1.
lag om ändring i lagen (1970:
939) om förvaltning av kyrklig jord,
2.
lag om ändring i lagen (1970:
940) om kyrkliga kostnader,
3.
lag om ändring i lagen (1963:
633) om biskopsval,
4.
lag om ändring i lagen (1957:
577) om prästval,
5.
lag om upphävande av lagen
(1926: 104) angående Undring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till
ecklesiastikt ändamål anslagen jord,
6.
lag om upphävande av lagen
(1932: 465) om ändring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av
ecklesiastika löneboställen.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att från kyrkomötet inhämta det yttrande som
föredraganden har hemställt om.
Prop. 1975/76: 37 45
Bilaga
KYRKOMÖTETS
SKRIVELSE
Nr
4
Till
REGERINGEN
Kyrkolagsutskottets
betänkande nr 4 i anledning av dels regeringens skrivelse med förslag till lag
om ändring i lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord, m. m., dels ock
I anslutning därtill väckt motion
Med överiämnande av nämnda betänkande får jag
anmäla att kyrkomötet den 18 september 1975 har bifallit reservationen.
Stockholm
den 19 september 1975
OLOF
SUNDBY
fiengt
Törnell
Prop.
1975/76: 37 46
Bilaga
Nr
4
Kyrkolagsutskottets
betänkande i anledning av dels regeringens skrivelse med förslag till lag om
ändring i lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord, m. m. dels ock i
anslutning därtill väckt motion
Regeringen har med skrivelse beslutad den 24 juli
1975, lu" 7, till kyrkomötet överlämnat utdrag av regeringsprotokollet
för yttrande huruvida kyrkomötet för sin del godkänner följande inom
utbildningsdepartementet upprättade lagförslag, nämligen
1.
lag om ändring i lagen (1970:
939) om förvaltning av kyrklig jord
2.
lag om ändring i lagen (1970:
940) om kyrkliga kostnader
3.
lag om ändring i lagen (1963:
633) om biskopsval
4.
lag om ändring i lagen (1957:
577) om prästval
5.
lag om upphävande av lagen
(1926: 104) angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av
till ecklesiastikt ändamål anslagen jord
6.
lag om upphävande av lagen
(1932: 465) om ändring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika
löneboställen.
Beträffande lagförslagens ordalydelse och
motiveringen till förslagen får utskottet hänvisa till skrivelsen s. 2 resp.
till regeringsprotokollet.
I motion nr 77 har herr Jinnegård m. fl. hemställt,
att kyrkomötet måtte förklara sig för sin del inte kunna anta i skrivelsen
föreslagen ändring av vissa församlingars rätt till ersättning ur kyrkofonden
för visst byggnadsvirke.
Skrivelsen
och motionen har hänvisats till kyrkolagsutskottet.
I.
Andringar och tillägg i lagarna om förvaltning av kyrklig jord och om kyrkliga
kostnader
Lagarna om förvaltning av kyrklig jord och om
kyrkliga kostnader, i det följande liksom i regeringsprotokollet betecknade
FörvL och KostnL, promulgerades båda år 1970 efter att ha antagits av detta års
kyrkomöte och höstriksdag. Nu föreslagna ändringar avser, enligt vad som uttryckligen
deklareras (skrivelsen s. 12), förtydliganden och förbättrad praktisk
hanterlighet, medan däremot förslag som skulle innefatta reformer av den
aktuella lagstiftningen inte tagits upp med hänsyn till pågående överläggningar
om det framtida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan.
Förslagen
innefattar att tomträtt skall kunna få karaktären av kyrklig
Prop. 1975/76: 37 47
jord
enligt FörvL, att bestämmelsema om prästgård i 2, 10 och 11 §§ FörvL
omformuleras, att stiftsnämnd tillägges talerätt vid arrendenämnd och domstol
såsom företrädare för den kyrkliga jorden, att reglema om stiftsnämnds
behörighet i 17 och 18 §§ FörvL preciseras, att den i lagstiftningen
eftersträvade rationaliseringen av den kyrkliga jorden underlättas genom något
utvidgade lånemöjligheter från kyrkofonden och genom att möjlighet tillskapas
att föra över ett slag av kyrklig jord till annat slag av kyrklig jord. Vidare
föreslås på några punkter ändrade besvärsregler, så att kammarrätt i stället
för regeringen blir klagoinstans i förhållande till stiftsnämnd eller
kanmiarkollegiet. Slutligen föreslås upphävande av den rätt till ersättning ur
kyrkofonden för visst byggnadsvirke, som enligt punkt 6 i
övergångsbestämmelserna till KostnL tillagts vissa församlingar som enligt
äldre lagstiftning haft möjlighet att utnyttja löneboställes skog för att
uttaga sådant virke för byggande och underhåll av bl. a. kyrka. På sistnämnda
punkt yrkas avslag i motionen nr 77.
11.
Övriga lagar
Ändringsförslagen beträffande lagen om biskopsval
innebär att generalsekreteraren i svenska kyrkans diakoninämnd skall ingå i
valkorporationen för ärkebiskopsval samt att kanmiarrätt görs till besvärsmyndighet.
Sistnämnda ändring genomföres även i prästvalslagen, där dessutom hittills
gällande regler om behörighet till särskilda prästtjänster och om s. k.
transportspärrar upphävs och ersätts med en fullmakt för regeringen att utfärda
bestämmelser i dessa avseenden.
De lagar som föreslås upphävda reglerar enbart
sådana äldre arrendeavtal som numera upphört att gälla. I flera av de aktuella
lagarna finns nu bestämmelser om rätt för "Konungen" att utfärda
tillämpningsföreskrifter. Enligt 1974 års regeringsform 8 kap. 13 § tillkommer
utan särskilt stadgande sådan befogenhet regeringen, varför sagda bestämmelser
föreslås upphävda.
Utskottet
Föreliggande skrivelse innefattar ett stort antal
smärre jämkningar i den år 1970 antagna lagstiftningen om den kyrkliga jorden
och därjämte i en del andra författningar. Endast såvitt angår
övergångsbestämmelsen punkt nr 6 lill lagen om kyrkliga kosmader har förslaget
föranlett me-ningsskiljaktigheter, och beträffande övriga ändringar konstaterar
utskottet endast att anledning torde saknas för kyrkomötet att motsätta sig
dem.
Övergångsbestämmelsen i punkt nr 6 till lagen om
kyrkliga kostnader infördes på initiativ av 1970 års kyrkomöte och innebär rätt
för försam-
Prop. 1975/76: 37 48
ling,
som enligt den tidigare gällande 55 § ecklesiastik boställsordning kunnat
erhålla erforderligt virke för byggande och underhåll av kyrka m. m., att på
särskild ansökan tillerkännas ersättning för sådana genom den nya lagen mistade
förmåner. Vid anmälan av lagstiftningsärendet för beslut om proposition till
riksdagen hänvisiide föredragande statsrådet till ett uttalande av
ecklesiastika boställsutredningen (SOU 1968: 12 s. 190), enligt vilket
bestämmelsema i 55 § ecklesiastik boställsordning speglade en äldre tids
hushållning, och hävdade att den rätt som kunde tillkomma enskild församling
enligt bestämmelsen i regel torde bli tändigen obetydlig och dessutom
administrativt mycket svår att bestämma, övergångsbestämmelsen kimde därför enligt
statsrådet väntas leda till betydande tillämpningssvårigheter. Eftersom den
inte kunde väntas få någon nämnvärd praktisk betydelse och lagförslagens genomförande
i övrigt ansågs väsentligt fick den emell;rtid godtas. Vid behov fick frågan
upptas till förnyad prövning.
Stiftssekreteraren Göran Göransson har såsom
tillkallad sakkunnig utarbetat en promemoria, dagtecknad den 20 december 1971,
angående ersättningsrätten enligt övergångsbestämmelsen. Promemorian har varit
föremål för remissbehandling. Det sålunda föreliggande utredningsmaterialet
bestyrker till fullo att ersättningsrätten enligt övergångsbestämmelsen är
besvärlig att bestämma, både såvitt avser om ersättning skall utgå och till
vilket belopp den kan bestämmas. Den väsentliga svagheten med bestämmelsen är
att den förutsätter en uppskattning efter de förhållanden och den lagstifming
som gällde omkring år 1970 och att detta efter hand som tiden går blir en
alltmera orimlig uppgift.
Av uppgiftema i den departementsutredning som
ligger till gmnd för skrivelsen på deima punkt (Ds U 1975: 05 s. 16) framgår
att antalet ansökningar om ersättning enligt övergångsbestämmelsen under åren
1972 1974 sammanlagt uppgick till 17, vilka alla ännu är beroende på prövning.
De av vederbörande stiftsnämnd tillstyrkta ersättningsbeloppen varierar mellan
under 1 000 kr. och något över 20 000 kr. Det an-märkes, att det föreslagna
upphävandet av övergångsbestämmelsen givetvis inte skall inverka på prövningen
av framställningar om ersättning som gjorts före lagändringens ikraftträdande.
Den enligt övergångsbestämmelsen föreliggande
rätten till ersättning kan visserligen i enstaka fall vara av värde för en
mindre församling som före 1970 hade tillgång till skogsmark av större
omfattning. Den föreliggande utredningen visar emellertid klart, att kostnadema
för ersättningsrättens fastställande blir orimligt höga och de administrativa
tillämpningssvårighetema betydande. Övergångsbestämmelsen framstår som en
slumpmässig avvikelse från ett efter helt andra principer uppbyggt
avräkningssystem och kommer, om den bibehålles, efter hand att bli alltmer
svårtillämpad. Utskottet finner därför att det i regeringens skrivelse
framlagda förslaget även i derma del bör godtagas.
Prop.
1975/76: 37 49
Utskottet hemställer alltså,
att kyrkomötet måtte med avslag å
motionen nr 77 till regeringen anmäla, att kyrkomötet godkänner de till
ifrågavarande skrivelse, nr 7, fogade lagförslagen.
Stockholm den 9 september 1975
På kyrkolagsutskottets vägnar SIGVARD BALTER
/ detta ärendes slutbehandling inom
utskottet har deltagit: herr Balter, herr Strandberg, herrar David
Svenungsson, Elving, Glimelius, herr biskop Lindegård, herrar Johansson, Rappe,
Öberg, Jönsson, Lindelöw, Petrén, Ytterbrink och Gibson.
Reservation
av herrar Glimelius, Johansson och Lindelöw som anfört:
Ifrågavarande ersättning är av inte
oväsentlig betydelse för de mindre församlingarna. De i departementspromemorian
1975 angivna siffrorna för hittills inkomna ansökningar och tillstyrkta belopp
är missvisande med hänsyn till den korta tid som förflutit. I de flesta fall
har någon ansökan inte varit aktuell under denna tidsperiod. Stundom har
för-samlingama inte ens varit informerade om föreliggande möjlighet.
Man behöver inte heller vara bunden
vid t. ex. det beräkningssätt, som föreslagits i stiftssekreteraren Göran
Göranssons promemoria 1971. Om beräkningen sker på grundval av den faktiska
virkeskostnaden och församlingens andelstal den 1 januari 1972, bör tillämpningen
inte föranleda några svårigheter.
Enligt vår mening borde kyrkolagsutskottet därför ha
hemställt,
att kyrkomötet med bifall rill
motion nr 77 godkänner regeringens skrivelse nr 7 utom i vad avser upphävandet
av punkt 6 i övergångsbestämmelsema till lagen (1970: 940) om kyrkliga
kostnader.
Prop. 1975/76: 37 50
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-10-23
Närvarande: statsråden Sträng, ordförande, Andersson,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Lidbom, Carlsson, Gustafsson,
Leijon, Hjelm-Wallén
Föredragande: statsrådet Gustafsson
Proposition om ändring i lagen (1970: 939) om förvaltning
av kyrklig jord, m. m.
Kyrkomötet har anmält sina beslut
(KLU 1975: 4, kskr 1975: 4) i anledning av regeringens skrivelse till
kyrkomötet (skr 1975: 7) med förslag till lag om ändring i lagen (1970: 939)
om förvaltning av kyrklig jord, m. m.
Kyrkomötet har för sin del godkänt
de lagförslag som lagts fram i skrivelsen utom såvitt angår förslag om
upphävande av punkt 6 övergångsbestämmelserna till lagen (1970: 940) om
kyrkliga kostnader.
Jag hemställer att regeringen
föreslår riksdagen att antaga lagförslagen, såvitt de har godkänts av
kyrkomötet.
Beslut
Regeringen ansluter sig till
föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå
riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1975 750454
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar i 5 dokument.
- Prop. 1991/92:85 Ny kyrkolag i texten
- Bet. 1981/82:KrU9 Med anledning av motioner om vissa kyrkliga frågor s. 3 i texten
- Bet. 1976/77:KrU2 med anledning av motion om begränsning av kyrkliga markförvärv s. 1 i texten
- Bet. 1975/76:NU70 Med anledning av propositionen 1975/76:206 om åtgärder för beklädnadsindustrin, m. m. jämte motioner s. 6 i texten
- Bet. 1975/76:KrU22 Med anledning av propositionen 1975/76:37 om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig .jord, m. m., jämte motioner s. 1 · s. 6 · s. 7 · s. 8 · och 1 till i texten