Sök i Ratio Lex

om skolans inre arbete m.m.

360 sidor, varav 340 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 340 av 360 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:39, om skolans inre arbete m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:39

Regeringens proposition

1975/76:39

om
skolans inre arbete m. m.

beslutad
den 5 februari 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovan nämnda dag.

På
regeringens vägnar

OLOF PALME

LENA
HJELM-WALLÉN

Propositionens
liuvudsalcliga inneliåll

I propositionen föreslås en förtsatt utveckling av
grundskolans inre arbete samt en utökad omsorg för barn och ungdom under
skoldagen och i nära anslutning till denna.

1 propositionen förordas att grundskolan i högre
grad än f. n. skall tillämpa arbetssätt och arbetsformer som mer knyter ant
till förskolepedagogiken. Vikten av en mjuk skolstart betonas. Skolmognadsprov
och skolmognads-klasser bör inte längre förekomma. För att underlätta samverkan
mellan personal i förskola och grundskola bör lokala arbetsgrupper inrättas.
Ett utökat samarbete mellan hem och skola förordas, bl. a. genom att skolan
åläggs att anordna två klassmöten per är. Klassföreståndarens betydelse för
kontakten mellan elev och skola och mellan skola och hem framhålls.

Utgångspunkten för förslagen är att kommuner och
skolenheterna i kommunen bör ges möjlighet att anpassa undervisningen efter
enskilda elevers eller grupp av elevers behov. Särskild vikt bör läggas vid
elevens färdighetsträning. Skolan bör i högre grad än f n. sträva efter ett
arbetssätt som knyter an till elevernas verklighet. Klassen skall även i
fortsättningen vara allsidigt sammansatt och utgöra basgruppen för
undervisningen. Undervisningsgruppernas storlek kommer liksom f. n. att ofta
avvika från klassens och anpassas till behovet i klassen, ämnet,
undervisningsmomentet. Någon fast elevgruppering som bygger på elevernas
kunskaps- eller prestationsgrad far inte förekomma. Elevers behov av
specialpedagogisk träning bör kunna tillgodoses inom den ordinarie
undervisningsgruppens ram.

För
elever med påtagliga handikapp bör det finnas möjlighet för skol-

1 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 2

styrelsen
att anordna särskild undervisningsgrupp, där undervisningen eller delar av den
bedrivs under längre tid. Även för elever med påtagliga skol-svårigheter kan en
sådan undervisningsgrupp anordnas, dock med kortare varaktighet.

I propositionen förordas vidgade möjligheter för de
lokala skolenheterna att anpassa undervisningen till lokala förhållanden vid
bl. a. stadieövergångar. Målet skall vara att förstärka färdighetsträningen.
Vidare förordas ökade möjligheter att anpassa studiegången för enskild elev.

Någon generell sänkning av delningstalen för
inrättande av klasser förordas inte. Skolans förstärkningsanordningar bör i
huvudsak användas för insatser för att hjälpa elever med skolsvårigheter.

I propositionen förordas att skolenheterna indelas
i arbetsenheter, som kan bestå av två eller flera klasser. Arbetsenheterna
skall utgöra en organisatorisk indelning av eleverna fört. ex.
elevvårdsinsatser. I propositionen förordas att den personal som arbetar i
arbetsenheten bör ses som ett arbetslag som gemensamt tillsammans med eleverna
planerar undervisningen och samverkar i övrigt. Arbetslagen bör kunna växa fram
successivt bl. a. med hjälp av fortbildning.

Till grund för förslagen ligger en helhetssyn på
eleven och dennes skoldag. I propositionen föreslåsen samlad skoldag dock utan
att skoldagen nämnvärt förlängs. För barnen i de två lägsta årskurserna bör
skoldagen omfatta fem timmar. För övriga årskurser bör skoldagen omfatta sex
till åtta timmar. Kommunen beslutar när den samlade skoldagen skall införas och
om skoldagens längd. Vikten av att timplanebunden undervisning och annan verksamhet
varvas under skoldagen framhålls. Föreningslivet bör beredas möjligheter att
bedriva verksamhet tillsammans med eleverna både inom ramen för den samlade
skoldagen och i anslutning till skoldagen. Behovet av samordning med
fritidshemmens resurser under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten
understryks. Till kommun som beslutar om en samlad skoldag föreslås ett
särskilt statligt bidrag utgå. Detta motsvarar 65 milj. kr. i dagens löneläge.

I anknytning till skoldagen och under annan skolfri
tid föreslås att allmän fritidsverksamhet anordnas som huvudsakligen bör ledas
av föreningslivet. Det statliga bidraget till ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet bör därför utgå från 7 års ålder fr. o. m. budgetåret 1977/78. Till
kommunerna föreslås särskilt bidrag för fritidsverksamheten utgå. Detta senare
bidrag beräknas till 25 milj. kr. för budgetåret 1977/78.

Skolöverstyrelsen (SÖ) föreslås få i uppdrag att se
över mellanstadiets läroplan med sikte på en sänkning av timtalet med två till
tre veckotimmar per årskurs. Även vissa frågor rörande högstadiets timplan, bl.
a. tillvalskonstruktionen, bör ses över av SÖ.

Studie- och yrkesorienteringen föreslås förstärkt
bl. a. genom en utökad samverkan mellan skola och arbetsliv. Den praktiska
yrkesorienteringen för eleverna på högstadiet bör mer än f. n. inriktas på arbetslivsorientering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 4. 3

Skolan
måste verka för att både flickor och pojkar från olika socialgrupper under
utbildningstiden får kontakt med de delar av arbetslivet som de erfarenhetsmässigt
inte väljer i framtiden. En översyn av den praktiska yrkesorienteringen bör
göras av SÖ i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadens
parter.

I propositionen föreslås ett nytt
statsbidragssystem. Skolstyrelsen erhåller dels en basresurs som beräknas på
antalet klasser vid skolenheten i stort enligt nuvarande regler, dels en
förstärkningsresurs som skolstyrelsen för fördela. Förstärkningsresursen
ersätter nuvarande timplanebundna resurstimmar, specialundervisningstimmar
samt timmar för bl. a. fritt valt arbete, frivillig musikundervisning och
maskinskrivning samt medel för särskilda åtgärder på skolområdet.

Förstärkningsresursen beräknas utifrån antalet
elever i en kommun, vilket gör att det nya statsbidraget medför en omfördelning
från kommuner med relativt låga elevantal till kommuner med höga elevantal per
skolenhet. En särskild glesbygdsgaranti föreslås för att minska
övergångsproblemen för skolor i glesbygd.

Vissa delar av förstärkningsresursen skall användas
för bl. a. fritids- och föreningsverksamhet i skolan. Utgångspunkten för den
friare fördelning som föreslås beträffande förstärkningsresursen bör när det
gäller undervisningsinsatser vara att förbättra färdigheterna hos elever med
svårigheter. Därutöver bör dessa medel fördelas till sådana ämnen och moment
som kräver små undervisningsgrupper. SÖ föreslås få i uppdrag att utarbeta
exempel på hur förstärkningsresursen skall kunna användas för att uppnå målen
för skolans verksamhet.

I propositionen föreslås en förstärkning av
skolledningen. För att uppnå en anpassning av skolorganisationen till den
förordade verksamheten föreslås att vissa arbetslednings- och
planeringsuppgifter i skolan skall kunna anpassas efter lokala önskemål i den
enskilda skolenheten. Frågan om statsbidrag till reservvikarier är föremål för
förhandlingar mellan staten och kommunförbundet.

Flera åtgärder som gäller personalutbildning och
fortbildning föreslås. Sålunda föreslås särskild skolledarutbildning. Åtgärder
vidtas för att erhålla fler kvinnliga skolledare samt fler skolledare som är
lärare i stetiska och praktiska ämnen. 1 propositionen föreslås att
behörighetsreglerna för skolledare ändras. Vidare föreslås en
personalfortbildning med syfte att stimulera till ökad samverkan mellan skolans
personal för att möjliggöra en övergång till det arbetssätt och de arbetsformer
som bör prägla skolans verksamhet. Denna fortbildning bör omfatta personal från
alla rektorsområden. Dessutom föreslås en kraftig utökning av särskild ettårig utbildning
i specialpedagogik. Under läsåret 1977/78 kommer en särskild fortbildning för
alla lärare och övrig skolpersonal att anordnas. Målet för denna utbildning är
framför allt att förbereda skolledning och personal för en övergång till ett
system med friare resursanvändning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 4

Frågan om lokala ledningsorgan vid skolorna bör
utredas ytterligare. Strävan bör vara att det vid det varje skolenhet inrättas
ett ledningsorgan med representanter förelever, personal och i vissa fall
föräldrar. Detta ledningsorgan bör besluta i sådana frågor som skolledningen i
dag beslutar om. Ansvaret för fördelningen av de fria resurserna och vissa
andra principiellt viktiga frågor ankommer enligt förslaget på skolstyrelsen.
Vikten av ett väl fungerande klassråd och ett reellt inflytande på
undervisningen från eleverna betonas. Frågan om hur de förtroendevalda skall
kunna fl ett ökat inflytande över skolans verksamhet kommer att utredas.

Utvärderingen av skolans hela verksamhet kommer att
utgöra ett viktigt undertag för fördelning av förstärk ni ngsresursen.
Utvärderingen bör ses som en naturiig del i skolans verksamhet. SÖ och
länsskolnämnderna bör bistå kommunerna med information och exempel på hur
utvärderingsarbetet kan bedrivas.

Genomförandet
av förslagen skall ske successivt. Personalfortbildningen skall påbörjas
läsåret 1976/77. Statsbidraget för allmän fritidsverksamhet bör utgå fr. o. m.
1977/78. Förstärkningen av skolledarorganisationen i kommunerna träder i kraft
fr. o. m. läsåret 1977/78. Den samlade skoldagen kan införas av de kommuner som
så beslutar fr. o. m. läsåret 1978/79 då hela det nya resurssystemet genomförs
i samtliga kommuner.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1976-02-05

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Nor-ling. Lidbom, Carisson,
Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande:
statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition
om skolans inre arbete m. m.

INLEDNING

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade
dåvarande chefen för utbildningsdepartementet den 27 maj 1970 sju sakkunniga'
med uppgift att utreda frågan om åtgärder för elever med särskilda svårigheter
i skolan och därmed sammanhängande frågor, bl. a. skolans arbetsmiljö (direktiv
se 1971 års riksdagsberä\telse, U49). De sakkunniga antog benämningen utredningen
om skolans inre arbete (SIA).

Utredningen har avlämnat betänkandet (SOU 1974:53)
Skolans arbetsmiljö samt en separat bilagedel (SOU 1974:58). Utredningen har
därutöver avlämnat tre sammanställningar av forskningsrapporter: (DsU 1974:1)
Skolan som arbetsplats, (DsU 1974:2) Problem och svårigheter i skolan och (DsU
1974:3 Grundskolans lokalresurser.

Över huvudbetänkandet har efter remiss yttranden
avgivits av socialstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), statistiska
centralbyrån (SCB), statskontoret, skolöverstyrelsen (SÖ) - som överlämnat
yttranden från länsskolnämnderna, lärarhögskolorna, förskoleseminarierna,
seminarierna för huslig utbildning, slöjdlärarseminariet, statens institut för
högre utbildning av sjuk-och teckningslärarinstitutet - universitetskanslersämbetet
(UKA), statens ungdomsråd, statens kulturråd, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
socialutredningen, 1973 års betygsutredning (BU 73), utredningen om skolan,
staten och kommunerna (SSK), utredningen om den kommunala demokratin (KDU),
statens

'
Vid tidpunkt för avlämnande av utredningsförslagen sekreteraren Carin Beckius,
riksdagsledarnöterna Thorsten Larsson och Britt Mogård, f riksdagsledamoten
Alvar Mårtensson,generaldirektören Jonas Orring(ordförande), docenten Gunnar
Richardsson samt filosofie kandidaten Levi Svenningsson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 6

personalnämnd (SPN), Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Stockholms kommun, Uppsala kommun, Eskilstuna kommun,
Linköpings kommun, Norrköpings kommun, Jönköpings kommun, Växjö kommiw, Kalmar
kommun, Helsingborgs kommun, Malmö kommun, Halmstads kommun, Göteborgs kommun,
Uddevalla kommun, Trollhättans kommun, Borås kommun, Örebro kommun, Karlskoga
kommun, Västerås kommun. Borlänge kommun, Gävle kommun, Haninge kommun,
Sundsvalls kommun. Östersunds kommun, Umeå kommun, Luleå kommun, Hudiksvalls
kommun, Lycksele kommun. Tyresö kommun, Mörbylånga kommun. Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen
SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet Hem och Skola
(RHS), Elevförbundet, Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Centerns
ungdomsförbund (CUF), Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Kommunistisk ungdom
(KU), Moderata ungdomsförbundet (MUF), Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund
(SSU), Folkbildningsförbundet, Handikappförbundens centralkommitté (HCK),
Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Svenska förbundet för specialpedagogik
(SFSP).

Vidare har yttranden avgetts av statens avtalsverk (SAV),
statens handikappråd, statens kulturråd, brottsförebyggande rådet (BRÅ),
Arkebiskopen, Sveriges lärarförbund (SL), Svenska facklärarförbundet (SFL),
Lärarnas riks-förbund(LR), Skolledarförbundet, Socialdemokratiska kvinnoförbundet
(SSKF), Sveriges kristna socialdemokraters förbund (SKSF), Förbundet Vi Unga,
Unga Örnars iiksförbund (VÖR), Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Ungdomsrådens
samarbetskommitté (URSK), Svenska ungdomsringen för bygdekultur.
lOGT-NTÖ-rörelsen. Svenska scoutförbundet. Svenska röda korset/Ungdo mens röda
kors (SRK/URK), KFUK/KFUM.s riksförbund. Sveriges riksidrotts förbund (RF),
Svenska korporationsidrottsförbundet. Skid- och friluftsfrämjan det (SFF),
Svenska frisksportarförbundet (SFSF), Sveriges skolkuratorers för ening,
riksföreningen för SYO, Sveriges allmänna biblioteksförening (SAB) Föreningen
Sveriges socialchefer (FSS), De handikappades riksförbund (DHR)
Husmodersförbundet hem och samhälle. Fredrika Bremer-förbundet (FBF) Samkristna
skolnämnden. rådet för kristet barn- och familjearbete (RKBF) Sveriges kristna
ungdomsråd (SKU) samt av skolstyrelserna i Arjeplog, Arvika Botkyrka.
Filipstad. Grums. Höör. Karlstad, Kil. Kristianstad, Kristinehamn Nynäshamn,
Pqjala, Ronneby. Trelleborg, Täby, Vårgårda, Östra Göinge och Öckerö kommuner.

Därutöver har ett stort antal
synpunkter i ärendet lämnats av studiecirklar, föräldraföreningar,
organisationer, skolpersonal och elever.

Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillkallade dåvarande statsrådet Odhnoff den 26 april 1968 sju
sakkunniga' med uppgift att utreda frågor

' Vid tidpunkten för avlämnande av
utredningens förslag, barnavårdsdirektören
Karl-ErikGranath,riksdagsledamotenMatsHellström(ordfbrande),riksdagsledamoten
Blenda Ljungberg, ombudsmannen Elin Mossberg, skoldirektören Lennart Orehag
samt redaktionschefen Carl-Eric Sandblad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 7

rörande barnstugeverksamheten. 1 tilläggsdirektiv den 21
november 1969 fick de sakkunniga i uppdrag att utforma riktlinjer för
utarbetande av kommunala barntillsynsplaner och i tilläggsdirektiv den 22
september 1972 fick de i uppdrag att överväga frågor om personaltillgång och
personalbehov för förskole- och fritidsverksamhet.

De sakkunniga antog benämningen 1968 års
barnstugeutredning (BU).

Utredningen har till statsrådet och
chefen för socialdepartementet avlämnat betänkandet (SOU 1974:42) Barns
fritid, fritidsverksamhet för 7-12-åringar.

Över betänkandet har efter remiss
yttranden avgivits av socialstyrelsen, nämnden för sjukvårds- och
socialvårdsbyggnader (NSB), arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret. RRV. SÖ.
AMS, bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, statens
invandrarverk (SIV), statens planverk,BRA, statens handikappråd, statens
kulturråd, statens ungdomsråd, socialutredningen, barnom-soigsgruppen,
boendeutredningen, länsstyrelserna i Blekinge, Östergötlands, Kopparbergs.
Västernorrlands och Västerbottens län. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, LO, TCO, Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges
socionomförbund. FSS, HCK, ABF. Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV), CUF.
FPU. MUF, SSU, UÖR, Förbundet Vi Unga, Svenska scoutförbundet,
IOGT-NTO:sjuniorförbund, KFUK-KFUM:s riksförbund, SFF, RF, Sveriges Kristna
Ungdomsråd, RHS. Elevförbundet. Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO), AB Svenska bostäder, HSB:s liksförbund
samt kommunstyrelserna i Stockholm, Botkyrka, Uppsala, Västerås, Norrköping,
Malmö, Burlöv, Göteborg, Karlstad. Skellefteå. Luleå och Kiruna kommuner.

Yttranden har även inkommit från
Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund. Sveriges fritidspedagogers
riksförbund, elever och lärare vid utbildningen av fritidspedagoger i
Stockholm, Öckerö kommuns lärarkår, personalen vid fritidshemmen på Essingen
och Kungsholmen, personalen vid fritidshemmen i Sundbyberg, konsulenter och
teaterföreståndare vid Vår Teater i Stockholm, förskoleseminariet i Stockholm,
fritidsledarskolorna, pedagogutbildningssektionen inom Sveriges Förenade
Studentkårer. Agnes Nobel vid Pedagogiska institutionen vid lärarhögskolan i
Uppsala. Sveriges skolkuratorers förening. Svenska kyrkans utbildningsnämnd.
Söndagsskolnämnden inom Svenska Kyrkans Centralråd. Ärkestiftets nämnd för
barn- och familjearbete. Växjö stifts söndagsskolnämnd. Halmstads kyrkonämnd.
Huddinge kyrkliga samfällighets kyrkoråd. Barn- och familjenämnden i Västerås
stift. Rådet för kristet barn-och familjearbete. Nämnden för barn- och
familjearbete i Härnösands stift. Nämnden för Kyrkans barn- och familjearbete i
Göteborgs stift. Riksförbundet Kyrkans Ungdom, Svenska Kyrkans församlings- och
pastoratsförbund, ärkebiskopen (efter hörande av övriga biskopar).
Örebromissionens ungdomsförbund. Kristen Demokratisk Ungdom. Sveriges
Socialdemokratiska Kvinnoförbund. Unga Örnar i Örebro län. Svenska
Livräddningssällskapet-Simfräm-Jandet. Riksförbundet Sveriges Fritids- och
Hemgårdar, Samarbetskommittén

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 8

mot
barnolyckslali. Fredrika Bremer-förbundet. Riksförbundet för Rörelsehindrade
Barn och Ungdomar samt Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn.

GÄLLANDE
BESTÄMMELSER

Samhällets ansvar för barns och ungdoms fritid spänner
över vida fält. Kommunerna åläggs visst ansvar genom kommunal
speciallagstiftning. Hit hör bl. a. barnavårdslagen och skollagen. Kommunernas
kompetens enligt denna lagstiftning omfattar både obligatoriska och frivilliga
uppgifter.

1 skollagen (1962:319) sägs att den genom
samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till syfte
att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med
hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga
och an-svarskännande samhällsmedlemmar(§ 1).

Undervisningens innehåll i grundskolan bestäms i
första hand av läroplanens mål och riktlinjer samt allmänna anvisningar för
skolans verksamhet, som i anslutning till skollagens första paragraf ger
skolans undervisning en bestämd inriktning. Dessa mål och riktlinjer samt
allmänna anvisningar tillsammans med de tim- och kursplaner som återfinns i
läroplanen ger uttryck för regeringens och riksdagens uppfattning om hur
undervisningen skall utformas och vad den skall innehålla. 1 läroplanens mål
och riktlinjer utsägs vad en för alla medborgare gemensam referensram måste
innehålla.

Läroplanens bestämmelser och anvisningar avgör inte
helt och hållet undervisningens innehåll. Skolledare och lärare skall i
samverkan med eleverna i planeringen och genomförandet av undervisningen ge den
dess slutgiltiga form.

1 valet av undervisningsform och arbetssätt ger
läroplanen stor frihet. Läraren skall i samverkan med skolledning, andra lärare
och eleverna utforma sin undervisning så, att den med det arbetssätt som är
bäst för honom själv och eleverna, leder till åsyftat resultat. Lärarens
frihet medför ett stort ansvar att ständigt verka för en förbättrad
undervisning.

Skolförordningen (1971:235) föreskriver att
skolstyrelserna i frågorom elevernas fritidssysselsättning i lämplig
utsträckning bör samarbeta med barnavårdsnämnden eller annan kommunal nämnd
som handlägger sådana frågor, och med ungdomsorganisationerna på orten (2:2), I
den mån det med hänsyn till elevernas mognad är lämpligt, skall skolan främja
elevernas deltagande i verksamheten inom föreningar med ideella syften (5:3).

Läroplanen anger i sina riktlinjer att lärare efter
samråd med rektor bör ge verklighetsunderiag åt undervisningen genom att bl. a.
söka kontakt med representanter för organisationer och folkrörelser samt
kommunala och statliga organ för att få deras medverkan i undervisningen.
Vidare ges anvisningar om att skolans lokaler skall upplåtas under eftermiddagar
och kvällar. 1 läroplanen poängteras skolans ansvar för elevens fritid. Skolan
skall även främja en aktiv kulturmiljö samt föra in eleven i närsamhällets
kulturaktiviteter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 9

I barnavärdslagen (1960:97) uttrycks samhällets
ansvar för barn och ungdom i en allmänt förebyggande barna- och ungdomsvård (1
S). 1 varje kommun skall finnas en barnavårdsnärrind (2 i;). Nämnden skall
bedriva uppsökande verksamhet. Den skall sålunda göra sig väl förtrogen med
barns och ungdoms levnadsförhållanden och särskilt uppmärksamma sådana
un-deråriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning,
hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara
särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. Nämnden skall vidare bl. a.
verka för önskvärda förbättringar i fråga om kommunens barnavård samt därvid i
mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre fritidsförhållanden
för barn och ungdom (3 S).

1 ännu högre grad än när det gäller undervisningens
innehåll är dess organisation i detalj reglerad. Skollagen innehåller
bestämmelserom grundskolans stadie- och årskursindelning (24 >j).

Skollagen reglerar även frågor om elevområden för
grundskolan. Beslut om elevområden skall i allmänhet fattas av länsskolnämnd
efter yttranden från kommunerna. 1 vissa fall beslutar regeringen eller den
myndighet regeringen förordnar(40-42 §§). Ytterligare bestämmelserom
elevområden finns i skolförordningen (2:16, 17 och 19).

1 skolförordningen finns bestämmelser om skolenhet
för grundskola (2:20 och 21).

Skolledningens
omfaiining

För bedömning av hur omfattande en kommuns
skolväsende är eller hur omfattande en skolenhet är i olika sammanhang finns
enligt skolförordningen ett poängsystem (1:7), Varie klass eller motsvarande
ger poäng, varvid klass på låg- eller mellanstadiet ger 1 poäng och varie klass
på högstadiet 1,5 poäng. Dessutom tillkommer 0,5 poäng för varie fullt 13-tal
veckotimmar samordnad specialundervisning och stödundervisning for
invandrarelever. Poängsystemet omfattar grundskolan, gymnasieskolan, kommunal
och statlig vuxenutbildning, andra skolor och elevhem. Klasser av särskola och
specialskola kan integreras i skolanläggningar för grundskola eller gymnasieskola.
1 sådana fall ges inte poäng till enheten för klass av specialskola men för
klass av särskola beräknas 1 poäng. En skolenhets eller kommuns poängtal ligger
nu till grund för beslut om inrättande av tjänster för rektorer,
studierektorer, skoldirektörer och biträdande skoldirektörer. Poängtalet är
även avgörande för hur stor undervisningsskyldighet rektor och studierektor
skall ha. Det kan även användas för beräkning av storieken på andra personalinsatser.
1 vissa andra sammanhang är elevantal eller klassantal beräkningsgrund härför.

Enligt skollagen skall i varje kommun finnas en
skolchef Omfattar skolväsendet i en kommun mindre än sju klasser eller
föreligger eljest särskilda skäl, får skolöverstyrelsen besluta att skolchef
inte skall finnas (3 §). Alla kommuner har numera skolchef.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 10

Om kommunens skolväsende under skolstyrelsens
förvaltning omfattar lägst 150 poäng, finns enligt skolförordningen en
ordinarie tjänst som skolchef (skoldirektör). Sådan tjänst för finnas redan
vid 130 poäng, om skolöverstyrelsen medger det, samt vid lägre poängtal än
130, om synneHiga skäl föreligger och regeringen medger det (11:3).

1 varje kommun finns enligt skolförordningen minst
en ordinarie tjänst som rektor vid grundskolan (12:1 a). Om den del av
skolväsendet i kommunen som är underställd rektor vid grundskolan omfattar
lägst 71 poäng finns två eller flera tjänster som rektor vid grundskolan i
kommunen (12:2). Om särskilda skäl föreligger och om skolöverstyrelsen medger
det, flr antalet ordinarie rektorstjänster vara högre resp. lägre än som följer
av dessa bestämmelser (12:3).

Vid grundskolan i en kommun finns en ordinarie
tjänst som studierektor för varje rektor, vars arbetsområde omfattar lägst 43
poäng eller, om högstadium ingår i arbetsområdet, lägst 22 poäng (12:4). Den
pedagogiska ledningen av ett rektorsområde kan emellertid efter medgivande
från länsskolnämnden förstärkas på annat sätt än genom anställande av studierektor,
om anordningen inte medför högre kostnader för statsverket än om studierektor
är anställd (12:16).

Ämnen
och timplaner i grundskolan

I läroplan för grundskolan (Lgr 69) anges i
timplaner antalet veckotimmar eller lektioner för ämnen och annan verksamhet. I
skolförordningen anges vilka ämnen som skall förekomma och såvitt avser
högstadiet vilka som är obligatoriska ämnen, lillvalsämnen och frivilliga ämnen
(5:7 och 8).

Tillvalsämnen förekommer i grundskolan på
högstadiet (tre eller fyra veckotimmar/årskurs) för att ge eleverna möjlighet
att efter eget intresse välja studieväg.

1 skolförordningen (5:10-12) och i
timplanebestämmelserna finns föreskrifter om praktisk yrkesorientering i
grundskolan, studie- och yrkesorientering, undervisning i minoritetsspråk,
instrumentalmusik m. m. samt friluftsdagar. Dessa foreskrifter är detaljerade
och anger t. ex. antal friluftsdagar (fyra-åtta).

Frivilliga ämnen i grundskolan utöver
maskinskrivning är instrumentalmusik, solosång och körsång (5:8 och 11). I
gymnasieskolan fär anordnas frivillig undervisning i instrumentalmusik,
solosång, körsång, teckning, dramatik och gymnastik vid sidan av utbildningen
(8:5).

Timplanerna för grundskolan anger i regel for varje
ämne och årskurs ett exakt antal veckotimmar. Undantag från denna ordning utgör
orienteringsämnena i grundskolan.

På lågstadiet ingår religionskunskap och
hembygdskunskap i orienteringsämnena och dessa är tilldelade 5, 6 resp. 7
veckotimmar i årskurserna 1, 2 och 3 med viss fördelning på de olika ämnena.

På
motsvarande sätt anges den huvudsakliga fördelningen mellan reli-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 II

gionskunskap,
samhällskunskap, historia, geografi och naturkunskap, vilka ämnen ingår i
orienteringsämnena på mellanstadiet.

På både låg-och mellanstadierna föreligger vissa
möjligheter att under ett läsår förskjuta tid mellan orienteringsämnena. Denna
anordning har tillkommit för att man skall kunna period- eller
koncentrationsläsa orienteringsämnena.

På högstadiet ges ännu större frihet att förskjuta
undervisningstid mellan orienteringsämnena. Där har dessa ämnen sammanlagt
tilldelats 10 veckotimmar i varje årskurs och i timplaneanmärkningar anges en
sammanlagd tidsram per ämne för hela stadiet. Varje högstadieskola far alltså
avgöra timfördelningen i dessa ämnen. Planen skall fastställas av rektor. Olika
undersökningar visar att 80-90 % av skolorna väljer den timfördelning, som
iäroplanssupplementet Planering har i sitt enda exempel på timfördelning.
Främsta orsak härtill torde vara att så gott som alla läromedel på området
utarbetats för att passa planeringssupplementets exempel på timfördelning.

Vissa möjligheter till jämkning av timplanerna
finns. Enligt punkt 8 i de allmänna bestämmelserna till timplanerna får
skolstyrelse besluta om mindre jämkningar, i första hand inom samma stadium.
Därvid får hela antalet veckotimmar under ett läsår öka eller minska med en
veckotimme under förutsättning att motsvarande förskjutning sker under det
följande läsåret. Det sammanlagda antalet veckotimmar för ett ämne räknat över
samtliga årskurser får inte ändras. Tidigare gällde att inget ämne fick
uteslutas. 1 samma bestämmelse föreskrivs rätt för skolöverstyrelsen att inom
ramen för det totala antalet veckotimmar på grundskolans skilda stadier medge
mindre jämkningar därutöver.

På grundskolans låg- och mellanstadier får
skolstyrelsen i vissa fall nedsätta undervisningen med högst två veckotimmar
och efter medgivande av länsskolnämnden med ytteriigare högst två veckotimmar.
Av skolstyrelsen beslutad nedsättning kan efter länsskolnämndens medgivande ges
i form av s, k, växellov.

En särskild och tidsmässigt mycket begränsad form
av timplanejämkning utgör den anordning som reguljärt tillämpas i grundskolan
under de två-fyra första veckorna i årskurs I, där undervisningstiden genom
gruppdelning begränsas och successivt utökas.

Försöksvis kan samma anordning med successiv ökning
av undervisningstiden under de två-fyra första veckorna av läsåret efter
medgivande av skolöverstyrelsen få tillämpas i årskurserna 4 och 7.

En speciell möjlighet till jämkning i timplanen
finns i årskurs 9. Den gäller enbart för enstaka fall av elever och återfinns i
anmärkning 12 till timplan 5. Där föreskrivs att om i undantagsfall enskild
elev inom ramen för undervisningen enligt läroplanen inte kan erhålla en
utbildning som i rimlig grad är avpassad efter hans intressen och anlag, får
skolstyrelsen besluta om sådan jämkning i studiegången i åk 9 som bedöms vara
nödvändig för att elevens skolgång skall bli meningsfull.

1
anvisningar från skolöverstyrelsen understryks karaktären av undan-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 12

tagsfall
och bestäms att anordnande av jämkad studiegäng som medför extra kostnader
måste medges av länsskolnämnden. Jämkad studiegång har hittills anordnats i
mycket ringa omfattning.

Specialundervisning,
särskild undervisning och stödundervisning

I skollagen (24 !;)sägsbl. a. att i grundskolan
anordnas specialundervisning för sådana barn, som har svårt att följa den
vanliga undervisningen eller anpassa sig till verksamheten i skolan, och
särskild undervisning för barn, som på grund av lyte, långvarig sjukdom eller
liknande omständighet inte kan delta i vanligt skolarbete.

Föreskrifter för specialundervisning i grundskolan
återfinns i skolförordningen (5:38-44). Kompletterande anvisningar och
kommentarer samt vissa bestämmelser för specialundervisning i grundskolan
återfinns i läroplanssupplementet "Specialundervisning". Därutöver
har skolöverstyrelsen meddelat närmare bestämmelser för specialundervisningen
i grundskolan. Där regleras omfattningen av specialundervisningen inom en
kommun till högst 0,3 lärarveckotimmar/elev. Skolstyrelse som anser behov
föreligga av ytterligare resurstimdelning skall förelägga länsskolnämnden
detta för prövning. Innan denna kvotering trädde i kraft den 1 januari 1972
fanns inga begränsningar för anordnande av samordnad specialundervisning i
grundskolan. För anordnande av specialklasser gällde även tidigare att antalet
specialklasser bör motsvara högst 15 % av antalet övriga klasser i en kommun.

Föreskrifter för särskild undervisning i
grundskolan återfinns i skolförordningen (5:45-49). Särskild undervisning
skall anordnas for elev, när enligt läkares bedömning hinder för skolgång
kommer att föreligga under minst tre veckor efter det undervisningen kan
påbörjas. 1 vissa fall kan särskild undervisning anordnas även under frånvaro
som understiger tre veckor. Undervisningen skall omfatta fem veckotimmar för
elev som åtnjuter undervisningen enskilt. Vid gruppundervisning ökas antalet
veckotimmar till högst 26 per grupp. På sjukvårdsanstalter och barnhem eller
liknande anstalt far undervisniiigen organiseras i klasser enligt bestämmelser
i.skolförord-ningen.

Stödundervisning vid sidan av den vanliga
undervisningen kan förekomma på grundskolans högstadium enligt bestämmelserna
i läroplanen för elever, som önskar ändra studieinriktning eller som på grund
av långvarig sjukdom eller andra liknande omständigheter har behov av extra
stöd frän skolans sida under viss, begränsad lid. Varje skolenhet disponerar
för detta ändamål 40 lektioner, (Skolenheter med 800 elever på högstadiet eller
flera får ett högre antal lektioner.) Länsskolnämnden får medge
stödundervisning i större omfattning, om särskilda skäl föreligger. Beslut om
stödundervisning fattas efter klasskonferensens hörande av rektor.

Lärotider
och elevs ledighet

Enligt skolförordningen omfattar ett läsår 40
veckor (280 dagar) (1:5). Läsåret indelas i en hösttermin och en vårtermin och
bör börja i augusti

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 . 13

och
sluta senast i juni. Inom dessa fasta tidsramar har skolstyrelsen att
fastställa dagar för terminernas början och slut (5:23). .-. ..;

Skolförordningen innehåller vidare bestämmelser om
antalet lovdagar (tio), studiedagar (fem) och friluftsdagar (fyra-åtta) (5:12,
30 och 31). 1 det sistnämnda fallet har skolstyrelsen en viss möjlighet att
själv inom ramarna besluta om antalet, men i övrigt inskränker sig
skolstyrelsens befogenhet till att bestämma när lovdagarna skall tas ut.

Skolförordningen föreskriver femdagarsvecka i
skolan. Länsskolnämnden kan medge fyradagarsvecka för klass eller grupp i
årskurserna 1 och 2 (5:25).

Den dagliga undervisningstiden i årskurserna 1 och
2 i grundskolan får i regel omfatta högst sex lektioner och i övriga årskurser
i skolan högst åtta lektioner. Föriäggningen av den dagliga undervisningstiden
bestäms av skolstyrelsen (5:26).

Skolförordningen innehåller för grundskolan
bestämmelser om morgonsamling (5:27). Före dagens första lektion används en
tid av högst 10 minuter för morgonsamling. 1 vissa fall får samlingen uppgå
till 15 minuter. Rektor för bestämma om sammanläggning av morgonsamlingstiden
till en eller fiera samlingar per vecka. Om särskilda skäl foreligger för
rektor besluta att morgonsamlingen skall foriäggas senare än före dagens första
lektion.

Begreppet lektion definieras i skolförordningen som
en tidsenhet om 40 minuterundervilken undervisning meddelas(1:5). Eftersom
undervisningen - i synnerhet i grundskolan - ofta organiseras i arbetspass av
annan längd än 40 minuter, har förskrivits att rektor för bestämma att
lektioner skall läggas samman till längre eller delas i kortare arbetspass än
40 minuter (5:28).

1 läroplan för grundskolan förordas att man vid
schemaläggningen skall sträva efter att åstadkomma "längre sammanhängande
arbetspass", givetvis med hänsyn tagen "till vederbörande ämnes
karaktär och till de arbetssätt och läromedel som används".
Skolöverstyrelsen har gett anvisningar om att arbetspassen i regel inte bör
omfatta mer än 80 minuter.

Även for raster finns noggranna bestämmelser i
skolforordningen (5:29). Visst utrymme for lokala variationer finns dock genom
att tiden för rast anges till 5-30 minuter och för måltidsrast till 40-60
minuter. Vid fem lektioner i följd bör eleverna efter andra eller tredje
lektionen fö rast om 20 minuter. Rektor för bestämma annan fördelning av
lektioner och raster, om undervisningen kräver det.

På grundskolans högstadium har skoldagens
utformning blivit delvis förändrad jämfört med tidigare. På grund av de
organisatoriska problem som undervisning i andra arbetsenheter än klassen
skapar, är s. k. håltimmar för eleverna inte ovanliga. Inställningen till dessa
håltimmar är mycket skiftande. Det finns exempel på skolor, där man för att
uppfylla kravet på ett håltimmesfritt schema gått ifrån läroplanens principer.
På andra håll har man accepterat en eller ett par håltimmar per elev och sökt
motverka

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 14

nackdelarna
därmed genom att ordna med uppehållsrum, cafeterior etc. SÖ:s skolledarenkät
1972 visar att ca 90 % av alla högstadieskolor har fritidslokaler eller
uppehållsrum. Ungefär hälften av skolorna har cafeteria eller kaffeautomat i
skolan.

1 åtskilliga kommuner har särskild personal såsom
fritidsassistenter och skolvärdinnor anställts för att ordna sysselsättning for
elever på raster och håltimmar. Samarbete mellan skola och andra kommunala
organ, t. ex. fritidsnämnd, har etablerats på många håll. Bl. a, i samband med
byggande av nya skolor har man strävat efter integrering av fritids- och
skollokaler.

Skolforordningens bestämmelser om ledighet för elev
i grundskolan är mycket detaljerade och reglerar t. o. m. frågan om vem som
skall göra sjukanmälan (6:24-27). Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

I grundskolan är föräldrarna eller den hos vilken
eleven vistas skyldig att snarast anmäla hinder för elev att besöka skolan på
grund av sjukdom eller av annan orsak.

Skolstyrelsen avgör om vid elevs frånvaro intyg
skall avges om anledningen till frånvaron.

Ledighet för enskilda angelägenheter for elev
beviljas av klassforestån-daren för högst tre dagar i följd och sammanlagt
högst sex dagar för läsår. Om särskilda skäl föreligger, för ytteriigare sådan
ledighet beviljas av rektor för högst tre dagar och i övrigt av skolstyrelsen.

Om särskilda skäl föreligger, får rektor i mindre
omfattning befria elev från undervisning vissa lektioner eller från annat
skolarbete.

Kollegier
och konferenser

I 3 kap. skolförordningen finns bestämmelser om
kollegium, klasskonferenser, ämneskonferenser, sammankomster rörande studie- och
yrkesorientering (s. k. syo-konferenser) m. m. och samarbetsnämnd - den sistnämnda
vid skolenhet med gymnasieskola. Vid skolenhet med grundskola kan
samarbetsnämnd försöksvis finnas, vilket dock inte regleras i skolförordningen.
Vid skolenhet med gymnasieskola kan finnas en biblioteksnämnd.
Skolförordningen reglerar i detalj dessa organs verksamhet.

För varje skolenhet med grundskola eller
gymnasieskola finns ett kollegium, som består av rektor, biträdande rektor och
studierektor samt lärare med minst 10 veckotimmars tjänstgöring vid
skolenheten. Rektor är ordförande. Vid behandling av fråga om elevs hälsa är
även skolläkare och skolsköterska ledamot. Kollegiet sammankallas av rektor och
handlägger de frågor som ankommer på kollegiet enligt skolförordningen eller
andra föreskrifter samt de frågor som rektor tar upp.

För varje klass finns en klasskonferens som består
av rektor och de lärare som undervisar i klassen. Rektor för kalla biträdande
rektor och studierektor att som ledamöter delta i klasskonferensens
överläggningar och beslut. Rektor är ordförande men kan överiämna
ordförandeskapet till biträdande rektor, studierektor eller klassföreståndare.
Även kurator och skolsköterska brukar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 15

delta
i överiäggningarna. Vid behandling av vissa frågor skall såvitt gäller klass i
gymnasieskolan, elevrepresentanter kallas att delta i konferensens
överiäggningar men inte i besluten. Klässkonferensen behandlar huvudsakligen
frågor rörande eleverna och skolarbetet i vederbörande klass. Konferensen
skall sammanträda minst en gång per termin. 1 regel torde minst två konferenser
hållas varje termin.

Ämneskonferensen är forum för frågor som
sammanhänger med kursplaneringen och läromedelsbehovet i anslutning härtill.
Rektor och lärarna i ämnet vid skolenheten är ledamöter av konferensen. Berörda
biträdande skolledare kan kallas att delta i såväl överiäggningar som beslut.
Konferenserna sammankallas av rektor minst två gånger per läsår. Vanligen överlämnar
rektor ordförandeskapet till biträdande skolledare eller huvudlärare i ämnet.
Även elevrepresentanter skall på gymnasieskolan kallas att delta i
överiäggningarna men inte i besluten. Ämneskonferensens befogenhet att planera
undervisningen är oklar, bl. a. såtillvida som någon skyldighet för lärarna att
följa denna plan inte föreligger.

Förutom de i skolförordningen upptagna
konferenserna m, m. förekommer dessutom t. ex. elevvårdskonferenser,
huvudlärarkonferenser, stadiekonferenser, samrådsgrupper och
morgonsamlingskommittéer. Läroplanen för grundskolan ger anvisningar om
elevvårdskonferens, både när det gäller vilka som skall ingå i konferensen, hur
ofta den skall sammanträda och vad den skall behandla. Konferensen leds oftast
av rektor, som ensam har att fatta beslut i frågor, där elevvårdskonferensen
gemensamt lämnar råd. Konferensens syfte är att genom lämpliga åtgärder - i
förekommande fall efter utredning genom olika experters forsorg - underlätta
elevens eller klassens anpassning till skolsamhället och skolarbetet. 1
elevvårdskonferensen deltar utom rektor vederbörande klassföreståndare samt
skolsköterska och kurator, ofta också skolpsykolog, yrkesvägledare och läkare.

Fritidshem och fritidsverksamhet

Fritidshemmen svarar for omvårdnad av skolbarn
under den skolfria del av dagen då barnens föräldrar förvärvsarbetar.
Verksamheten avser främst barn i åldrarna 7-12 är. För år 1975 har antalet
platser i fritidshem beräknats uppgå till 22 400.

Som ett komplement till fritidshemmen får de
kommunala familjedaghemmen för barn i skolåldern ses. Antalet barn i åldern
7-14 år som var inskrivna i sådana familjedaghem uppgick enligt SCB år 1973
till 13 671.

De olika ungdomsorganisationerna svarar för mycket
stora insatser beträffande barns och ungdomars fritidsverksamheter. År 1974
redovisade organisationerna 1 310 000 medlemmar i åldrarna 7-25 år varav 396
000 avsåg åldersgrupperna 7-11 år. I dessa medlemssiffror kan viss
dubbelredovisning förekomma, vidare är inte idrottsrörelsen medräknad. Inom
ramen för det statliga lokala aktivitetsstödet redovisades under
verksamhetsåret 1974/75

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 16

från
ungdoms- och idrottsorganisationerna mer än 3 800 000 sammankomster.

Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala
verksamhet utgår till den centrala verksamheten inom de ungdomsorganisationer
som regeringen förklarat berättigade till statsbidrag enligt förordningen
(1971:388) om statsbidrag till ungdomsorganisationer (omtryckt 1975:466).

Statsbidrag till central verksamhet utgår endast
till organisation som bedriver verksamhet huvudsakligen bland barn och ungdom
och som har minst 3 000 medlemmar i åldern 7-25 år samt har lokalavdelningar i
minst hälften av landets landstingskommuner. Som medlem räknas den som under
närmast föregående redovisningsår varit ansluten till lokalavdelning inom
organisationen och som därvid haft stadgeenliga möjligheter att påverka beslut
rörande organisationens verksamhet och inriktning. Dessutom krävs att avgift erlagts
till organisationen för det verksamhetsår som upphörde under nämnda
redovisningsår. Skolöverstyrelsen (SÖ) för dock medge att kravet på erlagd
avgift inte skall gälla för kristen ungdomsorganisation, varvid skall anges på
vilket annat sätt medlemskapet skall styrkas.

Statsbidraget utgår i form av grundbidrag och
röriigt bidrag. Grundbidraget utgör 150 000 kr. Det röriiga bidraget utgår för
antalet medlemmar över 3 000 i åldern 7-25 år i intervallet 3 001-15 000 med 20
kr., i intervallei 15 001-40 000 med 15 kr. och i intervallet 40 001 och
däröver med 10 kr. för medlem. För organisation som första gången erhåller
bidrag till central verksamhet samt för organisation som inte längre uppfyller
villkoren i fråga om antalet medlemmar och lokalavdelningar gäller särskilda
bestämmelser om statsbidragets storiek.

Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet utgår enligt förordningen om statsbidrag till ungdomsroganisationer
(1971:388, omtryckt 1975:466).

Berättigade till statsbidrag för lokal verksamhet
är dels de ungdomsorganisationer som enligt 1 t; nämnda förordning förklarats
berättigade att erhålla bidrag under anslaget Bidrag till
ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m., dels Sveriges
riksidrottsförbund och övriga organisationer med organisationsstöd under nionde
huvudtiteln, vilka förut erhållit statsbidrag enligt kungörelsen (1954:575) om
statsbidrag till ungdomens fritidsverksamhet (ändrad senast 1969:128, upphävd
genom 1971:388), dels ock de ungdomsorganisationer som erhåller statsbidrag i
särskild ordning under anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala
verksamhet m. m.

Statsbidraget utgår med bestämt belopp för varje
bidragsberättigande sammankomst. Med sådan sammankomst förstås en av
lokalavdelning planerad och anordnad sammankomst med minst fem deltagare i
åldern 12-25 år, som varat minst en timme och vid vilken verksamheten varit av
sådan art och inriktning att den enligt av SÖ meddelade bestämmelser berättigar
till bidrag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 17

UTREDNINGAR
OCH REMISSYTTRANDEN M. M. A. SKOLANS ARBETSMIUÖ s

1 Utgångspunkter

1.1 SIA-utredningen

Sia framhåller att de undersökningar som belyser
elevernas svårigheter i skolan visar att det inte finns några enkla lösningar
för att hjälpa elever med skolsvårigheter, som kan tillämpas på alla elever.

Skolans och det övriga samhällets arbete måste
innefatta fiera olika slag av åtgärder, som smidigt kan anpassas till individer
och situationer. Genomförda forskningar pekar på behovet av andra åtgärder än
enbart undervisning för att komma till rätta med framför allt socialt
relaterade skolsvårigheter och bristande motivation. Gränserna mellan olika
former av arbetsinsatser kan och bör inte i detalj regleras genom centrala
bestämmelser utan bör vara beroende av bedömningar av dem som lokalt arbetar
med barn- och ungdomsfrågorna.

Hur skolan skall sätta in sina stödåtgärder kan
inte heller preciseras i riksgiltiga anvisningar som likformigt över landet
begränsar hjälpmöjligheter till olika årskurser eller ämnen. Elevernas
svårigheter sådana de upplevs av dem själva, av deras föräldrar och av skolans
personal måste fö styra insatsen av skolans stödmöjligheter. Ett
problemorienterat arbete fordrar därför menar SIA en friare resursanvändning
och en ökad utbildning och medvetenhet hos dem som arbetar i skolan om
svårigheternas bakgrund och om skilda arbetsformers betydelse. Utredningen
framhåller vidare att en strävan att uppnå lika utbildningsmöjligheter måste
innebära en medvetet selektiv resursfördelning, med förebyggande och
behovsorienterad inriktning.

Enligt SIA har debatten under senare år om hur
elever, med svårigheter skall hjälpas oftast rört administrativa frågor, vilken
organisationsform för arbetsinsatserna som är den bästa: vanlig klass,
specialklass eller klinik. Frågeställningen leder till att uppmärksamheten
koncentreras på tekniska indelningar och stadgemässiga benämningar utan
pedagogisk giltighet. De av utredningen redovisade studierna ger inget belägg för
att detta är en fruktbar utgångspunkt. Arbetsresultatet är inte i första hand
knutet till organisatoriska åtgärder. Väsentlig är däremot den metodik, som
tillämpas i arbetet, och den samlade miljö, som utformas i skolans arbete. En
miljö och en metodik varmed skolan strävar att förebygga och minska elevemas
svårigheter bör prägla hela dess arbete. Möjligheterna kan och bör inte begränsas
genom administrativa indelningar, där vissa timmar hålls isär från skolans
totala resurser.

Enligt
utredningen framträder specialundervisningen som organisationsform numera
huvudsakligen som ett annat namn på resurstimmar, dvs. ytteriigare
lärarinsatser för att underiätta individualisering och hjälp till elever med

2 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 18

svårigheter.
Enligt utredningen kan del därför inte längre vara motiverat med dessa timmar
som särskild organisation skild från skolans övriga för-stärkningsresurser.
Arbetet bör i stället inriktas på att ge en specialpedagogisk metodik så stor
spridning och genomslagskraft som möjligt i skolans hela arbete. Instrumentet
för detta måste vara bl. a. en omfattande fortbildning av alla lärare och ett
nära samarbete mellan utbildade speciallärare och skolans övriga personal.
Specialpedagogik måste mot denna bakgrund menar SIA åter erhålla en kvalitativ
innebörd och vara uttryck för väl utarbetade åtgärdsprogram.

För att eleverna skall kunna tillgodogöra sig de
kunskaper skolan förmedlar och delta i grupparbeten av olika slag fordras väl
inövade, grundläggande basfärdigheter. Den tid olika elever behöver för att nå
sådana färdigheter, så att skolarbetet känns motiverande, kan variera. Att
kunna erbjuda ytteriigare tid - stödundervisning - måste då vara en av skolans
handlingsmöjligheter.

SIA anser att det i dag finns betydande
förstärkningsresurser tillgängliga inom grundskolan. Däremot är
stödmöjligheterna för elever som övergår till gymnasieskolan eller går direkt
ut i arbetslivet efter skolpliktens slut ytteriigt begränsade eller helt
obefintliga. Det synes därför angeläget med en mer långsiktig arbetsinsats från
skolans sida, en aktivt uppföljande och stödjande verksamhet.

Slutligen framhåller utredningen att skolan måste
samverka med andra organ som inom kommunen också härtill uppgiftatt verka i ett
forebyggande barn- och ungdomsarbete. Denna samverkan måste - för att ge
påtagliga resultat - ges en betydligt fastare form än som nu är vanligt.

1.2
Remissyttranden

SÖ erinrar i sitt yttrande att de förslag SIA lagt
fram för ses mot bakgrund av de utvecklingstendenser inom skolans område som
kan väntas de närmaste åren samt den rådande situationen i skolorna. För att
förverkliga utbildningsmålen torde under de närmaste åren krävas ökad
decentralisering, ökat lokalt engagemang och ansvarstagande samt en ökad
samverkan mellan utbildning, arbetsliv och fritid. SÖ menar att det är önskvärt
att skolan samverkar med andra kommunala organ som fritidsnämnder, ungdomsstyrelser,
barnavårds- och socialvårdsorgan, med polisen och med förenings-och
organisationslivet. Detta kan medverka till att göra såväl skoldag som fritid
mera meningsfull för eleverna och därigenom stödja skolans förebyggande och
speciella elevvård.

Enligt SÖ visar undersökningar att, trots förändringar
i skolsystemet, de som socialt redan har en stark ställning utnyttjar
utbildningsmöjligheterna bäst. Det är därför en angelägen jämlikhetsfråga att i
den fortsatta utvecklingen av skolan särskilt uppmärksamma och stödja de
elever som har svårast att se skolan meningsfull. SlA:s inriktning och förslag
är ett uttryck för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 19

det
speciella ansvar som samhället måste ta för dessa elever. Genom att utveckla
elevernas basfärdigheter och baskunskaper, genom att tillämpa en
aktivitetspedagogik under medverkan av eleverna, genom att ge undervisning
verklighetsanknytning och genom att öka samarbetet i skolan främjar man
elevernas allsidiga utveckling och bidrar till ökad jämlikhet. SIA:s förslag
är en fråga om en samhällsinriktad förändring av skolan, som ger eleverna
möjligheter att vara med i den verksamhet som ungdomsorganisationer och
folkrörelser kan erbjuda samtidigt som dessa f2r möjligheter att vidga sina
uppgifter i vårt samhällsliv. SÖ finner att den friare resursanvändningen är
en nödvändig förutsättning för att realisera de åtgärder som SIA föreslår.

SÖ anser att om en så långt gående förnyelse av
skolarbetet som SIA föreslår skall förverkligas, måste man också vara beredd
att inom vissa ramar acceptera mindre skillnader mellan kommunernas och
skolornas sätt att organisera och driva skolverksamheten. Detta för emellertid
inte leda till, understryker SÖ, att den grundläggande principen om ett
enhetligt skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard för landets alla
delar frångås.

Majoriteten av länsskolnämnderna uttrycker i sina
yttranden en klart positiv inställning till grundtankarna i SIA. Så t. ex.
menar länsskolnämnden i Gotlands län att den organisation av skolan som
föreslås är bättre anpassad än dagens till de förutsättningar som läroplanen
kräver.

Länsskolnämnden i Södermanlands län påpekar att ett
ökat socialt ansvar for skolan för med sig en rad förändringar av arbetssättet.
Länsskolnämnden i Norrbottens län anser att ett förverkligande av SI A:s
huvudidéer bör kunna leda till en positiv utveckling av skolan.

Socialstyrelsen anser att samverkan mellan skolan
och andra samhällsorgan är nödvändig mot bakgrund av elevens allmänna
bakgrundssituation. SIAis förslag har dock slagsida mot en skoldirigerad
samverkan. Grundprincipen, att ansvaret för barnen i första hand vilar på
föräldrarna, synes ibland bli undanskymd menar socialstyrelsen. Styrelsen
efteriyser också en klarare gränsdragning mellan det obligatorium som är
utgångspunkten för undervisningen och deltagande i frivilliga aktiviteter.

Statskontoret delar i allt väsentligt SIA:s
principiella syn på skolan och menar att en vidgad ambition för skolans
verksamhet i närsamhället ställer krav på väsentliga strukturförändringar av
skolans inre arbete.

RR V påpekar att det åtgärdsprogram som SIA
föreslår inte är resultat av system- och funktionsanalyser av skolväsendet utan
ett försök att inordna skolan som organisation i ett större socialt sammanhang.
RRV menar att SIAis förslag inte berör det inre arbetet i skolan utan tar sikte
på den yttre organisationen och grunderna för tilldelningen, fördelningen och
användningen av resursen. Samma uppfattning redovisas av UKÄ, SFL. RHS, SECO,
FPU m. n. UKÄ framhåller att en decentralisering av beslutanderätten i
organisatoriska och ekonomiska frågor i hög grad underiättar en kontinueriig
förnyelse av undervisningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 20

AMS framhåller att kopplingen mellan skola och
arbetsliv är av stor betydelse och att arbetet i skolan bör utformas med
beaktande av detta.

Statens ungdomsråd menar aii skolan utgör den
ojämföriigt största resursen för satsningar på barn och ungdom. Mot bakgrund härav
är det angeläget att åstadkomma en skola, som inte är en isolerad och
specialiserad institution för utbildning utan en viktig del av samhällets
arbete för utveckling och fostran. Ungdomsrådet delar utredningens helhetssyn
på eleven och tillstyrker förslaget om en samlad skoldag.

Utredningen lägger stor vikt vid elevernas
medverkan i utformandet av den egna arbetsmiljön, vilket är uttryck för en
dynamisk människosyn som BRA helt
delar. BRÅ framhåller det väsentliga i att organisatoriska problem inte överbetonas
utan att samspelsroller och gruppdynamik utnyttjas.

Enligt SSK har skolan i mer allmän omfattning inte
lyckats engagera och aktivera eleverna som läroplanerna anger. Därför menar SSK
är den uppgift SIA haft angelägen och väsentlig. SSK ansluter sig till
utredningens viktigare och principiella förslag.

BU 73 anför att utformningen av betygssättningen
här visat sig ha ogyn-samma verkningar, i synnerhet förde elevgrupper som SIA
främst behandlar.

SL framhåller att förbundet under
utredningsarbetets gång ofta framhållit att SIA borde utarbeta förslag till
åtgärder både på kort och lång sikt. Skolan kan inte underiåta att söka bekämpa
dagens skolsvårigheter, även om man är väl medveten om att de stora
skolproblemen endast kan lösas på lång sikt. SL beklagar därför att SIA:s
åtgärdsprogram huvudsakligen är långsiktigt.

SACO/SR och LR anser att genomgripande förändringar
i skolan är motiverade om de leder till en totalt sett förbättrad arbetsmiljö
för elever och personal, vilket inte SIA:s förslag gör. Enligt SACO/SR:s mening
kommer SI A:s förslag till åtgärder att fö en begränsad effekt, eftersom
förslagen enbart syftar till förändringar av skolan utan att reformer samtidigt
sker i det omgivande samhället.

Skolledarförbundet understryker sin positiva grundinställning
till SIA:s arbete liksom till huvudtankarna i utredningens förslag samt
accepterar i princip utredningens grundsyn med dess uttalade krav på att
skolans målsättning och arbete i allt högre grad måste ses mot bakgrund av
samhällets fortgående utveckling och förändring. SIA har enligt förbundets
mening gjort en ingående analys av hur förändringar i samhället utanför skolan
i grunden förändrat barnens och ungdomens villkor i samband med att allt fier
föräldrar inte längre har möjlighet att ge barnen omsorg under en del av den
utanför skoldagen liggande tiden. Förbundet ansluter sig till utredningens
grundsyn att det i ett sådant läge måste vara samhällets skyldighet att träda
till och hjälpa hemmen i omsorgen om barn och ungdom, dels genom att själv
påtaga sig ett omsorgsansvar, dels genom att ge ökade möjligheter för olika
frivilliga krafter attmedverka i detta arbete. Skolledarförbundet delar därför
helt SI A:s värdering och uppfattning att skolan i kraft av sina per-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 21

sonella
och lokala resurser, sin ledningsorganisation och sina rika erfarenheter av
arbete med barn och ungdom är den.institution som är bäst ägnad att bära
huvuddelen av detta ökade samhällsansvar. Förbundet anser vidare att de av
utredningens förslag som baseras på sociala krav måste ges en mycket hög
angelägenhetsgrad. De bör därför prioriteras om de kan komma att stå i viss
motsättning till andra av utredningen framlagda förslag.

LO menar att SIA kan medverka till att förverkliga
nuvarande läroplaner och anser att många skäl talar för att skolan bör erbjuda
något mer än lektioner och att det är angeläget att skolan gör mer för att
träna eleverna att kunna samarbeta, att ta ansvar och att kritiskt granska
undervisningen. SAF anför liknande synpunkter och menar att skolans arbetsmiljö
angår hela arbetslivet då varje person för att fungera i samhället och i
arbetslivet måste få en utbildning vars mål överensstämmer med kraven. SAF menaratt
en av de viktigaste orsakerna till att alltför många elever misslyckats i
skolarbetet är att synen på arbetet i skolan i alltför hög grad varit präglad
av att lära ut snarare än att skapa inlärningssituationer. Man bör klarare ange
vilka möjligheter lärare och elever har att bestämma undervisningens innehåll.
SAF understryker särskilt vikten att SI A:s målsättning om en mot samhället
öppnare skola kommeratt gälla kontakterna med arbetslivet.

Kommunförbundet uppfattar det som positivt att SIA
vill skapa en öppnare skola som i högre grad än hittills skall samverka med
närsamhället, med andra kommunala förvaltningar, med folkrörelser och
föreningsliv. Det ökade kommunala inflytandet över skolan är ett steg i rätt
riktning menar förbundet liksom att SIA:s förslag måste fö genomföras genom
upplysning, rådgivning och fortbildning och ej med tvingande regler.

Landstingsförbundet konstaterar att SIA ej har
behandlat särskolan och internatskolorna, vilka har särskilda behov av t. ex.
fria och frivilliga aktiviteter. SIA:s förslag skulle, menar förbundet, kunna
medverka till att särskolans elever lättare kom i kontakt med elever i
grundskolan.

RHS finner det helt följdriktigt att SIA föreslår
större frihet för skolan att i samverkan med närsamhället forma den bästa
möjliga skolmiljön till hjälp för elever med svårigheter samt större inflytande
för dem som är berörda för att tillförsäkra skolan deras medansvar, intresse
och engagemang. RHS ser detta som förslagets grundtankar och biträder dem med
stöd av nästan alla landets Hem och Skola-föreningar. RHS anser att SIA
fullföljer på flera punkter 1946 års skolkommissions program.

Elevförbundet stöder en öppnare skola som är
förankrad i verkligheten och ser närmandet skola-samhälle som ett avgörande för
att skolan skall fö den inriktning och utformning som förbundet slagit fast i
sitt handlingsprogram.

SSU påpekar att SIA-utredningen utgör ett viktigt
steg i det pågående utvecklingsarbetet för att bättre förverkliga och följa upp
läroplanernas mål och riktlinjer och uppnå en bättre skolsituation. Detta
innebär att skolans reformarbete måste inriktas på att förankra skolan i det
omgivande samhället.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 22

demokratisera
skolans arbete, stimulera elevernas engagemang i samhälleligt och idéelit
arbete, en flexibel inre organisation av skolan och ett förändrat innehåll och
nya arbetsformer i skolan. SSU betraktar den helhetssyn, som utredningen ger
uttryck för, som ett villkor för att skolarbetet skall utformas så att det
bidrar positivt till en social och demokratisk samt allsidig utveckling av alla
elever. Skolan skall mot den bakgrunden ges en bättre förankring i samhället
och utgöra en del av samhällets totala insatser bland barn och ungdomar.

Bl. a. FPU, KU, skolstyrelserna i Karlstad och
Arvika samt Göteborgs kommun är kritiska mot att SIA ej har behandlat
betygsfrågan. FPU anför att så länge undervisningen fortgår på ett teoretiskt
plan med auktoritära undervisningsmetoder kommer ingen avgörande förbättring
av skolans sociala situation att kunna uppnås. KU menar att SIA, MUT och BU 73
kan medföra en skola, där eleverna delas upp i tre olika nivåer. Den gamla
skiktade skolan har då återskapats i en ny "flexibel" form. De
resultat som framkommit av SIA:s egna försök visar att nivågruppering ofta
blivit foljden av SlA:s flexibilitet.

MUF finner det angeläget att SIA genomförs så snart
statliga och kommunala resurser så medger.

SSKF tycker att SIA ej har ägnat sig åt hur de
övergripande målen i skolan skall kunna konkretiseras.

SFSP, FSS, Riksföreningen för SYO, HCK m. fl.
noterar med tillfredsställelse SlA:s betonande av skolans roll som en
integrerad del av samhället och ett vidgat socialt ansvarstagande från skolans
sida.

Ärkebiskopen noterar att SIA medför ökade
möjligheter för kyrkan att komma in i skolan och att eleverna för möjlighet att
deltaga i ett rikt varierat utbud av engagerande och motivationsskapande
sysselsättningar. Liknande synpunkter framhåller även Samkristna skolnämnden,
SRK/URK, m. fl.

Haninge kommun ser skolan som en del av kommunens
och bostadsområdets resurser för barn och ungdom och menar att det är mycket
positivt att utredningen föreslår insatser för förbättrad fritidsverksamhet.

Halmstads kommun finner att det är riktigt att, när
den yttre organisationen av den nya svenska skolan är genomförd, man vill
analysera vad som är bra och vad som är mindre bra inom denna organisation och
föreslå åtgärder för att lösa problemen i skolans inre arbete. Kommunen menar
att det är riktigt att skolan inte ensam kan lösa problemen, utan dessa måste
lösas i samverkan mellan alla myndigheter, som har ansvar för barn och ungdom
och att det skapas samverkansorgan mellan förvaltningarna för skola, socialvård,
fritid och kultur.

Göteborgs kommun menar att SIA öppnar vägarna för
ett arbetssätt som överensstämmer med synen på skolan som en del av samhället.

Umeå
kommun instämmer i den syn sotn utredningen lämnar på skolan

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 23

som
en del av samhället. Skolan för inte betraktas som en isolerad sektor i
samhället, utan skolan har i dag ett betydande ansvar för elevernas sociala
fostran och utveckling. Skolan skäll inte endast förmedla kunskaper och träna
färdigheter utan också fostra eleverna till ansvarskännande medborgare i ett
demokratiskt samhälle, vilket också under de senaste åren alltmer kommit att
prägla skolans inre arbete. Målet för skolan måste vara att med de resurser
samhället erbjuder söka hjälpa varje individ i skolanatt utvecklas allsidigt
och på ett positivt sätt.

Tyresö kommun finner mot bakgrunden av de
erfarenheter som gjorts det synnerligen tillfredsställande att SIA föreslår
ökade möjligheter for en kommun att efter eget bedömande av de olika behoven
använda viss del av förstärkningsresursen till fria och frivilliga aktiviteter.
Kommunen menar att SIA borde ha ifrågasatt skolårets konstruktion då de långa
sommarferierna innebär avsevärda svårigheter for omsorgen om barnen.

Även övriga kommuner och skolstyrelser som yttrat
sig är positiva till utredningen och den helhetssyn som där finns samt den
vidgade funktion som skolan borde kunna ha för de boende i närsamhället.

Flertalet remissinstanser tar upp frågan om
samordning mellan förslagen från SIA och från 1968 års barnstugeutredning i
betänkandet (SOU 1975:42) Barns Fritid, fritidsverksamhet för 7-12-åringar. Så
t. ex. anser kommunförbundet att det bör ske en samlad bedömning av de båda
utredningsförslagen. Liknande synpunkter framförs bl. a. av socialstyrelsen,
SSK, TCO, SFL, RHS, Luleå kommun. Gävle kommun, Göteborgs kommun, Stockholms
kommun, ABF. Vi Unga, SSU och SACO/SR. Även en del länsskolnämnder påtalar
behovet av en samordning.

UKÄ menar att innan resultatet av SSKis pågående
utredningsarbete fö

religger är det inte möjligt att ta ställning till alla delar av
SIA-utredningens

förslag. Detta framhålls från flera instanser t. ex. SCB, SL, Göteboigs kom

mun, Helsingborgs kommun och Luleå kommun. ,

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 24

2
Kontakten mellan skolan och samhället i övrigt 2.1 Utredningen

2.1.1
Skolan som en del av kommunens insatser för barn och ungdom

Enligt SIA har det varit svårt att utveckla en
fritidsverksamhet som knyter an till skolan. Orsaken är de omfattande
regelsystem som styrt resursinsatsen i skolmiljön samt att lärararbetet binds
till lektioner. SIA nämner även andra faktorer som hämmat utvecklingen mot en
mer skolanknuten verksamhet. Så t. ex. har skolan ofta betraktats som en
specialiserad institution, avsedd huvudsakligen för kunskapsförmedling och
färdighetsträning och inte som en del av och resurs i det övriga kommunala
barn- och ungdomsarbetet. Under senare år har emellertid skolans anknytning
till social verksamhet, till fritidsverksamheten enligt SIA är f. n. dess brist
på enhetligt mål, på organisatorisk enkelhet och konsekvens.

SIA ger en omfattande redogörelse över den
skolanknutna verksamheten som vuxit fram under senare år.

Det fritt valda arbetet (avsnitt 9.1.1) har enligt
SIA inneburit en mycket omfattande anknytning av skolan till fritidsverksamhet.
De organiserade grupperna har fött en klart praktisk och konkret inriktning, I
betydande omfattning har de inte varit årskursbundna. Handledningen av eleverna
sker ännu i hög grad av lärare. Av organisationerna är det främst
idrottsorganisationer som engagerat sig i fritt valt arbete, Idéburna organisationer
har haft svårt att i tillräcklig omfattning engagera eleverna.

Problemen med fritt valt arbete är enligt SIA
främst målkonflikter, anknytning till närsamhälle och organisationer samt
ledningens dimensionering. SIA framhåller att det fritt valda arbetets
bindning till skoltid har förstärkt svårigheterna med att rekrytera lämpliga
ledare utanför skolans fast anställda personal.

Enligt SIA finns det f. n. kommunal musikskola
(avsnitt 9.1.4) i flertalet av landets kommuner. Denna för eleverna frivilliga
verksamhet, är den helt dominerande utanför kursplanens ram. Verksamheten berör
ca 285 000 elever. Musikskolans verksamhet berör i allmänhet inte skolledningen
inom rektorsområdena annat än i vissa praktiska frågor främst vad gäller
lokaler, schemaläggning och skolskjutsar. Poängsystemet för rektors
arbetsområde har varit hämmande för en pedagogisk och administrativ integrering.

Enligt SIA:s undersökning bedriver många kommuner
verksamhet under elevernas raster, håltimmar och under tiden före och efter
skoldagen. Variationerna mellan kommunerna är stora. 1 läraruppgiften ingår s.
k. skol-vakt, vilken ibland förbinds med passiv övervakning och har skiftande
utformning och omfattning på olika skolor. I samband med skolmåltider används
ibland vaktmästare för tillsynsuppgifter, och ibland finns särskild kommunalt
arvoderad personal. Vid sidan av skolvaklmästare finns i flera kom-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:39 25

muner
s. k, skolvärdar som är kommunalt anställda, vissa av des.sa är avlönade med
medel som kommunerna erhållit från arbetsrnarknadsstyrelsen.

SIA redovisar ingående pågående utveckling och
försöksverksamhet inom barn- och ungdomsarbete med anknytning till skolan.
Utredningen har själv initierat en rad olika försöksverksamheter (avsnitt
9.2.3.5).

1 Lycksele kommun har SIA bedrivit en
försöksverksamhet med friare resursanvändning och omdisponering av
statsbidraget. Enligt SIA har försöket inneburit ökade möjligheter att vidta
åtgärder för att stödja och stimulera elever med olika handikapp. Insatserna
har i stor utsträckning inriktats på att genom en samlad skoldag för i första
hand eleverna från det egentliga glesbygdsomårdet aktivera dem under fritiden
i skolan, att genom olika verksamheter dels erhålla en jämnare fördelning av
samhällets fritidsutbud, dels öka motivationen och intresset för skolan hos
elever med skolsvårigheter. Läsåret 1973/74 bedrevs det sålunda en
försöksverksamhet med samlad skoldag vid tio skolenheter inom glesbygdsområden
och vid kommunens högstadieskola i Lycksele tätort. I glesbygdsskolorna hade
alla skolskjutselever från årskurserna 1-6 en skoldag som omfattade ca 370
minuter dvs. den tid som erfordras för undervisning och raster i årskurserna
5-6. Den undervisningsfria delen av skoldagen för de yngre eleverna
disponerades för verksamheter av olika slag: Fritt skapande, gruppdynamiska
övningar för att ge inblick i sociala relationer, skapande dramatik, sago- och
samlingsstunder, förenings- och föräldraverk-samhet, arbete för att förbättra
den egna miljön, stödundervisning och läx-hjälp. Fritidsledare hade anställts
vid varje skolenhet inom glesbygdsområdet. En fritidskonsulent, anställd vid
fritidsnämnden, svarade under rektor för planläggning, kontakter och
information. Under läsåret 1973/74 kostnadsberäknades verksamheten till ca 135
000 kr. Denna kostnad täcktes till 50 96 ur anslaget för skolskjutsar och till
50 % genom omdisponering av statsbidraget.

Östersunds kommun har deltagit i SIA:s
försöksverksamhet med omdisponering av statsbidrag. Kommunens grundskola
består av åtta rektorsområden med totalt ca 6 300 elever. Rektorsområdena
innefattar såväl områden av glesbygdskaraktär som mindre tätorter och en
större centralort. Inom kommunen finns således olika typer av skolstoriekar och
skolformer.

De lokala olikheterna vad gäller bl, a.
befolkningsmässig struktur, möjligheter till social stimulans, fritidsverksamheter
och familjekontakt har tagits som utgångspunkt för resursdispositionen inom
kommunen. Avvägningen mellan resurserna avsågs bli beroende av de huvudsakliga
problemen inom de olika rektorsområdena. I vissa områden har eleverna ansetts
företrädesvis behöva mer social stimulans med betoning på intellektuella
sysselsättningar och med ökat engagemang också av föräldrarna. I andra områden
har satsningen ansetts böra ske så, att fullständiga elevvårds/behandlingslag
upprättas inom rektorsområdet. Huvuduppgiften för dessa har varit att göra
kurativa och psykologiska insatser med syfte att behandla skol- och fa-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 26

miljesiiuaiionen
som helhet för det enskilda barnet. Medgivandet att göra omdisponeringar av
statsbidraget har således utnyttjats på ett mycket skiftande sätt i Östersunds
kommun. Fritidsledare, psykologer, fritidspedagoger och kuratorer har bl. a.
kunnat anställas.

Försöksverksamheten i Hudiksvall koncentrerades
till ett rektorsområde. Där tillämpade såväl fri resursanvändning som
omdisponering av statsbidrag. SIA ger här en utförlig redogörelse för hur
kommunen inom ramen för en samlad skoldag om 28 kalendertimmar lyckas väva ihop
undervisning och andra verksamheter.

I Tyresö komtntin har försöksverksamhet pågätt med
omdisponering av statsbidrag. Verksamheten har föriagts till ett rektorsområde.
Målet har varit att hos eleverna söka skapa en positiv attityd till skolan,
aktivera dem till ökat ansvar för den gemensamma skolmiljön, ge föreningslösa
elever möjligheter till stimulerande kontakter, upptäcka och motverka
mobbnings-tendenser och söka engagera elevernas föräldrar till aktivt
deltagande i planering och genomförande av olika verksamheter i skolan.

Enligt
SIA talar många skäl för att utveckla skolans arbetsdag i riktning mot ett mer
mångsidigt och varierat innehåll, SIA sammanfattar sina m o -tiv för en sådan
utveckling av skoldagens innehåll i sex huvudpunkter (avsnitt 9,3,1),

1.
Föräldrarna har huvudansvaret
för sina barns tillsyn och fostran. Den höga frekvensen förvärvsarbetande bland
såväl män som kvinnor ställer dock höga krav på samhällets service. Enligt SIA
bör därför skolans möjligheter till omsorg om barnen främst på låg- och
mellanstadierna förbättras. Utanför ramen av skoldagen bör skolans lokaler
dessutom kunna utnyttjas för att erbjuda olika aktiviteter och omsorg om
barnen också före skoldagens börian och under eftermiddagstid. Detta kan
exempelvis enligt SIA ges formen av ett utvidgat fritidshem enligt
barnstugeavdelningens förslag,

2.
Genom att till skolmiljön knyta
en friare sektor av verksamheter bereds samhället möjligheter att i ökad
utsträckning upphäva den påfallande ojämlikheten i utnyttjande av fritiden.

3.
Flera av de svårigheter som eleverna
upplever är av den art att åtgärder måste innefatta andra verksamheter än
lektioner. SIA framhåller vidare att genom att skoldagens program utökas
förbättras möjligheterna till individualisering, och förutsättningarna ökar
för att allt fler elever finner områden i skolans arbete där de kan fö uppleva
glädjen av att lyckas.

4.
En av skolans centrala
uppgifter är att ge eleverna social träning till samverkan och eget ansvar.
Inom ramen för skoldagens olika verksamheter ökar dessa möjligheter betydligt,
såväl att ge eleverna eget ansvar som att skapa arbetsgrupper som inte är
åldersbundna utan sammansatta av elever från olika årsklasser.

5.
Enligt SIA är det en angelägen
uppgift för skolan att stödja de ideella organisationerna och de fritidsaktiviteter
som ungdomen själv organiserar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 27

6, Ett ökat utbud inom skolmiljön av olika
verksamheter ger förutsättningar för mer variera nde a rbetsbet i ngel ser för
skolans personal. SIA framför en syn på lärarrollen som innebär att
lärararbetet inte enbart blir knutet till lektioner.

SIA framhåller (avsnitt 9.3.2) att det varken är
önskvärt eller möjligt att centralt ange annat än mål och övergripande ramar
för den fria verksamheten i skolan. Utformningen av verksamheten bör inom
angivna ramar ankomma på kommunerna och på de bestyrelser som SIA i annat sammanhang
föreslår. Den kommunala beslutanderätten bör också gälla skoldagens omfattning
inom ramen för vissa minimi- och maximivärden.

Som ett obligatorium för kommunen bör dock gälla
att utforma en skoldag så att resurser ges för omsorg och fritidsverksamheten
under hela den tid som eleverna är hänvisade till skolmiljön. Skoldagen bör
betraktas som en helhet på samma sätt som gäller för förskolan. Detta
förutsätter intim samverkan mellan skolstyrelse, fritidsnämnd, kulturnämnd,
barnavårdsnämnd och övriga sociala organ samt organisationslivet i kommunen.

SIA har funnit (avsnitt 9.3.3) det ändamålsenligt
att skilja mellan följande begrepp i diskussionen av skoldagen:

Skoldag:
Den tid eleverna obligatoriskt vistas i skolan.

Skolanknutna aktiviteter: Aktiviteter i vid mening
knutna till skolan och skolans elever.

Fasta aktiviteter: De aktiviteter under skoldagen
där mål, huvudmoment och omfattning anges i en riksgiltig läroplan.

Fria aktiviteter: De aktiviteter som till innehåll
och omfattning beslutas på lokal nivå och som ingår i skoldagen.

Frivilliga
aktiviteter: Skolanknuten verksamhet j övrigt.

Uppdelningen på fasta och fria aktiviteter har
enligt SIA två syften. Genom ett bestämt antal fasta aktiviteter skapas
förutsättningar för en i alla skolor gemensam referensram för eleverna. Genom
fria aktiviteter ges utrymme för lokala initiativ och lokalanpassad utformning
av delar av verksamheten.

Enligt förslaget bör såväl fasta som fria
aktiviteter ingå i skoldagen och i skolans verksamhet. Därigenom blir skoldagen
i högre grad än nu en samlad skoldag, där resurser för och tid till omsorg om
eleverna skall avsättas också för de fria aktiviteterna.

SIA framhåller (avsnitt 9.3.4) att all verksamhet
inom skolan bör ha både ett pedagogiskt och ett socialt mål. Fasta aktiviteter
regleras till mål, innehåll och i huvudsak även till volymen i gällande
läroplan. Även de fria aktiviteterna bör enligt SIA vara styrda av mål.
Däremot behöver de inte vara styrda av kurs- och timplaner utan innehåll,
metoder och tider bör kunna utformas lokalt. Enligt SIA:s förslag upphör
nuvarande timplanebindning för det fritt valda arbetet. De fria aktiviteterna
på högstadiet bör kunna organiseras i annan form än 40-minutersmoduler, såvida
skolan finner detta ändamålsenligt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 28

Det är enligt utredningen (avsnitt 9.3.4) inte
möjligt och inte heller önskvärt att fastställa en för grundskolan i alla
kommuner giltig omfattning av skoldagen bl. a. beroende på kommuners och
kommundelars olika struktur, föräldrars skiftande arbetstider, olika
reseavstånd för elever, kommunernas varierande ekonomiska möjligheter liksom
varierande tillgång på lämpliga ledare. Mot denna bakgrund menar SIA bör
skoldagens omfattning därför avgöras av skolstyrelsen i kommunen. Utformningen
bör likna den som barn och föräldrar är vana vid från förskolan. SIA framhålleratt
växlande tider för skoldagens början och slut under olika veckodagar bör
undvikas på låg- och mellanstadierna och om möjligt också på högstadiet.
Därigenom ges föräldrarna en klar uppfattning om under vilka tider skolans
barnomsorg gäller. SIA framhåller i detta sammanhang att särskilt för de små
barnen försiktighet bör iakttas att göra skoldagen avsevärt längre än nu.
Närmar sig arbetsveckans längd de maximivärden som anges bör enligt SIA mellanmål
övervägas.

Beträffande utformningen av verksamheten under
skoldagen framhåller utredningen att bestyreisen på skolan bör avgöra hur fria
och fasta aktiviteter på bästa sätt skall kunna samordnas. Sociala och
pedagogiska liksom personalorganisatoriska och lok?lmässiga skäl talar mycket
klart för att man så långt möjligt söker integrera fasta och fria aktiviteter
för att nå en stimulerande och avspänd arbetsmiljö i skolan, anser
utredningen.

Enligt SIA (avsnitt 9.3.6) kommer det att mot
bakgrund av nuvarande kursplanebundna aktiviteter pä mellanstadiet att bereda
betydande svårigheter för skolorna då det gäller att ge utrymme för lokalt
utformade fria aktiviteter och för stödundervisning. SIA menar att det därför
är angeläget att genom en läroplansrevision ompröva mängden av fasta aktiviteter
på mellanstadiet. Dessförinnan bör arbetsenhetskonferensen på mellanstadiet
göra noggrann avgränsning av vilka huvudmoment som kan behandlas mycket
översiktligt och därvid beakta att en betydande del av stoffet återkommer på
högstadiet. Vid en sådan begränsning bör det enligt SIA bli möjligt att ge en ä
två veckotimmar av de fasta aktiviteternas kursinnehåll en friare utformning.
Det bör också vara möjligt att vissa elever utnyttjar tid för stödundervisning
i grundläggande basfärdigheter.

Obligatorium respektive fri villighet kan enligt
SIA (avsnitt 9.3,7) ses utifrån två utgångspunkter - dels skolans, dels
elevernas. SIA anser att det bör ankomma på skolan att obligatoriskt erbjuda
omsorg om och aktiviteter för eleverna under skoldagen. Skolanknutna aktiviteter
i övrigt - utanför den av skolstyrelsen fastställda skoldagen - ankommer på
kommunen att bygga ut.

De frivilliga aktiviteterna före och efter
skoldagen bör vara ett erbjudande till elever och föräldrar. Det är angeläget
att skolan vid inskrivningen och under föräldramöten i övrigt orienterar om
vilken omsorg och vilka verksamheter skolan kan erbjuda utanför skoldagen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 29

Verksamheten under skoldagen, såväl fasta som fria
aktiviteter, bör ses som en helhet och vara obligatorisk for eleverna.
Skoldagen får inte göras mer omfattande än att tillräckliga resurser finns
avsatta for omsorg, läxhjälp och meningsfulla aktiviteter utanför lektionerna.
Skolledningens möjlighet att ge lov medger en anpassning till skilda elevers
behov.

Tiden före skoldagens början kan, menar SIA, vara
ett problem för många familjer där båda föräldrarna har förvärvsarbete och
måste vara på sin arbetsplats före skoldagens början. För lågstadiebarn och
även för elever på mellanstadiet är detta en källa till oro som kan påverka dem
negativt. Enligt SIA bör vid resursfördelningen inom kommunen detta beaktas i
samband med att frivilliga skolanknutna aktiviteter byggs ut och erbjuds
föräldrarna som ett led i barnomsorgen.

Vid en sådan verksamhet bör skolans lokaler,
bibliotek och uppehållsrum vara tillgängliga. Personal bör finnas tillgänglig
och möjlighet till enklare morgonmål bör föreligga. Utredningen framhåller
vidare att det under raster finns ett deklarerat behov hos såväl låg- som
mellanstadiebarn av vuxenkontakt.

Enligt SIA måste än väl avvägd skoldag också
innehålla tid för avkoppling och helt fria sysselsättningar.

När
det gäller skolans möjligheter att stimulera elevernas fritidsintressen,
anknytningen till frivilliga organisationer och elevernas sociala träning i
fritidsgrupper under skoldagen torde den lokala variationen bli stor. Verksamheten
kan fö större eller mindre anknytning till stoff och arbetsområden ' i skolans
kursplaner.

De fria aktiviteterna under skoldagen bör naturiigt
flyta över i en frivillig eftermiddagsverksamhet, som innebär omsorg och
verksamhet i olika fritidsgrupper. Denna skolanknutna verksamhet bör bygga på
anmälan för föräldrar/elever så att det for såväl skola som hem är klart vem
som har tillsynsansvaret.

Viktiga fria aktiviteter är gemensamma samlingar
och tid för ko n t a k t lä ra re n (klassföreståndaren), liksom t i d för
klassråd och elevrådsmöten. Vidare framhåller SIA betydelsen av en aktiv biblioteksverksamhet.

En viktig insats på alla stadier är st öd u nder v
i sn i ng och hjälp med individuella uppgifter och läxor. På lågstadiet är det
enligt SIA betydelsefullt att genom att ge ytteriigare tid för den grundläggande
färdighetsträningen - alt läsa och skriva - motverka att eleverna i de
fortsatta studierna får allvariiga svårigheter med åtföljande svag motivation.
SIA framhåller att stödundervisningen bör ges en sådan omfattning - och
inriktas på elever med svårigheter i den grundläggande färdighetsträningen -
att den så långt möjligt förhindrar tendenser till differentiering av eleverna.
Inom lågstadiets skoldag tyder hittillsvarande försök på att detta kan ske utan
att konkurrera med andra aktiviteter som de erbjuds under dagen. Enligt SIA är
det vid planeringen av stödundervisning an-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 30

geläget
att denna läggs mot tid för fria studier, inte mot exempelvis idrottsaktiviteter.
Stödundervisningen kan också förläggas utanför den obligatoriska skoldagen.

Skollunchen och verksamheten kring denna bör enligt
SIA vara ett tillfälle att engagera, vilket kan leda till att lunchtiden blir
en positiv faktor att räkna med i skolans fostran.

SIA framhåller att tiden före skoldagens början och
tiden efter dess slut liksom tiden för raster och den del av lunchtiden som
inte upptas av skollunchen är en del av dagen för vilken skolans omsorg,
tillsyn och hjälp till elever också skall fungera. SIA framhåller (avsnitt
9.3.8.2) att den organiserade verksamhet som anordnas under tid för fria
aktiviteter och som inte avser stödundervisning, läxhjälp och handledning av
individuella uppgifter bör ha som mål

att tillgodose ungdomens verksamhetsbehov, sociala
kontaktbehov och behov av kulturell stimulans

att stimulera elevernas egen föreningsverksamhet
och därvid se till att den betraktas och behandlas som elevernas egen
angelägenhet organiserad och ledd av dem själva

att stimulera till deltagande i skolans
beslutsprocesser och gä eleverna till hända med hjälp och stöd i elevkårs- och
elevrådsarbetet

att
bredda kontaktytan mot vuxna verksamma utanför skolan

att bredda kännedomen om ortens förenings- och
friluftsliv och stimulera till engamang och aktivt deltagande i detta

att
engagera i samma grupper elever i skilda åldrar och av olika kön

att
innebära en trygg omsorg om barnen i de lägre åldrarna

att speciellt söka engagera svagmotiverade och
handikappade elever och hos dem skapa en positiv attityd till skolmiljön

att
utveckla ett naturiigt och otvunget umgänge mellan elever och vuxna.

Pä lågstadiet bör enligt SIA de fria aktiviteternas
innehåll huvudsakligen anknyta till vad eleverna är vana vid från förskolan. På
lågstadiet blir gränserna mellan fasta och fria aktiviteter flytande liksom i
förskolan.

På mellanstadiet och högstadiet - och i många fall
redan på lågstadiet - kan eleverna syssla med teman som har sitt ursprung i
lektionernas arbetsområden. Det är därför enligt SIA viktigt att man inom
olika ämnen fortlöpande söker nya vägar att berika elevernas fritid. Inom varje
ämne bör man kontinueriigt se över möjligheterna att fördjupa upplevelsen av
fritidsmiljön samt ge idéer och uppslag till konstruktiva aktiviteter.

Andra aktiviteter kan ha anknytning till allmänt idrottsliga,
hobbybe-tonade, estetiska eller idéburna intressen.

En tredje grupp aktiviteter är de som med medveten
profilering bör organiseras av olika organisationer och föreningar.

I fråga om gruppstoriek under organiserade fria
aktiviteter anser utredningen (avsnitt 9.3.9) att någon central reglering inte
kan komma i fråga.

SIA
anser att det även i framtiden är angeläget att personal med skilda

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 31

utbildningar
och erfarenheter engageras i skolans arbete.

Den överväldigande delen av lärarens arbete kommer,
enligt SIA även i fortsättningen att behöva koncentreras på lektioner,
stödundervisning, läxhjälp, handledning i specialarbeten och kontaktarbete med
föräldrar. Lärarrollen måste emellertid fattas i vid bemärkelse och innefatta
en allmän omsorg om barnens utveckling. I lärarens arbete bör därför också - i
varierande omfattning beroende på erfarenhet och intresse - kunna ingå handledning
för fria aktiviteter och fritidsgrupper.

Omfattningen av lärarens engagemang i de fria och
frivilliga aktiviteterna är en komplicerad avvägningsfråga. Flera skäl talar
såväl mot som för ett omfattande engagemang. SIA har bedömt det som ett
övergripande mål att knyta skola och samhälle i övrigt närmare varandra. För
att nå ett sådant mål behövs medverkan av skolpersonal av olika kategorier,
föräldrar, skolans egna elever, fritidshemspersonal, ungdoms- och fritidsledare
inom föreningar m. fl.

Ett engagemang av lärare i fria aktiviteter skulle
enligt SIA med bibehållet arbetstidsbegrepp komma att ställa sig så dyrbart att
det måste bli synneriigen begränsat i omfattningen. Detta skulle på sikt
innebära en stark begränsning av lärarnas arbetsmarknad och lärargruppens avgränsning
till en specialiserad kategori inom skolan. Det skulle också starkt försvåra
möjligheterna att bereda trygg anställning åt lärare, om elevunderiagen
varierar.

För ett ökat engagemang av lärare talar flera skäl.
Dels motverkas tendensen till specialisering av de skolanställda, dels är det
bra med ett bredare engagemang från lärarpersonalen för att tillgodose en
elevvårdande helhetssyn på elevens situation.

Ytteriigare en väg att åstadkomma en koppling
mellan lärararbete och fria aktiviteter/fritidsarbete är att skapa
kombinationstjänster lärare/ungdomsledare. Kombinationstjänster av typ
kyrkomusikertjänster, fyllnadstjänstgöring inom vuxenutbildningen och
fölkhögskollärartjänster i kombination med verksamhet inom studieförbunden kan
ses som exempel pä tekniska lösningar av en sådan arbetssituation.
Önskvärdheten av kombinationstjänster har under senare år framförts inom flera
områden. F. n. omöjliggörs de på grund av olikheter i bestämmelserna rörande
beräkning av arbetstid, behörighetsbestämmelser, lönesättning och ekonomiskt huvudansvar.

Antalet lärarassistenter och skolvärdar har ökat
kraftigt under de senaste åren. Lärarassistenternas uppgifter omfattar främst
rutinuppgifter i samband med lektioner,efterarbeten, materialhantering och
närvarokontroll. Skolvär-darna står i främsta hand för vaktuppgifter,
materialdistribution, hjälp ät elever under raster, fritidsuppgifter,
trivselinriktade aktiviteter m. m. Enligt SIA kan framför allt skolvärdarna
komma att fylla en viktig uppgift i skoldagens fria aktiviteter.

Gruppen
bibliotekarier, kuratorer och psykologer är specialutbildad arbetskraft
(avsnitt 9.11.3). Bibliotekarierna kan spela en central roll i skolans

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 32

arbetsmiljö
som stöd och hjälp till elever med svårigheter och i fria aktiviteter.
Kuratorers och psykologers arbetsinsatser torde i hög grad behöva tas i anspråk
för elever med speciella problem.

Erfarenheterna frän fritt valt arbete på högstadiet
visaratt det varit ganska svårt att engagera föreningsledare som handledare för
dessa aktiviteter. SIA föreslär några olika sätt att lösa de problem som
hittills förelegat. Bl. a. föreslås att av organisation utsedd ledare som
genomgått godkänd handledarkurs skall erhålla lagstadgad rätt till ledighet
från arbete/tjänst under fyra timmar per vecka eller 200 timmar per år för att
tjänstgöra i skolan. Förutsättningen är därvid att handledarens insatser
planeras in t. ex. vid arbetsdagens bönan eller slut eller utgör en sammanhängande
period, så att bortovaron inverkar så litet som möjligt pä det ordinarie
arbetet. Skolan skall dä utge ersättning för förlorad arbetsförtjänst, vilket
enligt SIA bör maximeras till att motsvara lönegrad U 19 och täckas av de medel
i för-stärkningsresursen som avser fria aktiviteter enligt utredningens förslag
i kapitel 16.

Vidare föreslär SIA en utveckling av systemet med
s. k. instruktörsbidrag. Enligt förslag från 1962 års ungdomsutredning har ett
antal kommuner infört ett instruktörsbidrag till lokala organisationer med ett
visst medlemstal. Dessa instruktörer kan i viss utsträckning åta sig
handledaruppgifter. Vid en utveckling av systemet kan vederbörande instruktör
tjänstgöra i skolorna någon dag i veckan.

Ett annat sätt att finansiera handledarnas kostnader
för förlorad arbetsförtjänst vore enligt SIA att en ersättningssumma utgick
från skolan direkt till organisationen som sedan kunde använda beloppet för
hel- eller deltidsanställd instruktör för arbete i skolan eller till
ersättning för föriorad arbetsförtjänst åt frivilliga handledare.

SIA avvisar att ersättning för aktiviteter utgår
över anslaget till lokalt aktivitetsstöd.

Pä de kommunala fritidsgårdarna finns
fritidsgårdsföreståndare, ibland också biträdande sådana, som är
heltidsanställda. Dessutom finns deltidsanställda ungdomsledare. Beroende på
lokala arbetstidsförhållanden kunde någon eller några föriägga en del av sin
tjänstgöring som handledare till skoldagen. Detta skulle innebära en värdefull
kontakt skola - kommunal fritidsverksamhet.

En möjlighet är att anställa utbildade
fritidspedagoger/fritidsledare inom skolan. En sådan lösning har prövats i
SIA:s försöksverksamhet och visat sig fylla viktiga uppgifter på lågstadiet och
mellanstadiet.

Del stora intresset för idrottsaktiviteter gör att
man i vissa fall kan behöva anställa fritidsledare som gått speciell
idrottslinje vid någon av de folkhögskolor eller gymnasieskolor där detta
förekommer, men även i detta sammanhang är det sannolikt att man i de flesta
fall måste vända sig till av idrottsforeningarnas anställda eller frivilliga
instruktörer samt till lärare i gymnastik.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 33

En värdefull ledarreserv utgörs enligt SIA av
föräldrarna. Framför allt för barn i de lägre åldrarna kan föräldrar som
arbetar i hernrnet utnyttjas. Genom speciella kurser för dessa skulle skolan
kunna få ett betydande tillskott av aktivitetsledare. Samarbetet mellan skolan
och hemmen skulle på det sättet utökas och fördjupas.

Många elever, framför allt de som har planer på att
utbilda sig inom det sociala eller pedagogiska området, skulle enligt SIA kunna
utnyttjas i större omfattning än nu genom att de tog i anspråk den egna tiden
för fria aktiviteter, pryoperioder eller annan tid efter arbetsenhetskonferensens
beslut. Väl fullgjorda uppgifter bör antecknas i elevens betyg. För utbildningsändamål
kan medel ur förstärkningsresursen användas.

Bl. a. med tanke på värdet av att möta och samverka
med äldre människor kan någon eller några ledare rekryteras bland pensionärer.
Även denna handledargrupp bör framför allt arbeta med barn i yngre åldrar.

För att tanken på en skoldag med växling mellan
undervisning och fria aktiviteter skall kunna realiseras på bästa sätt fordras
en omfattande i n -formations- och utbildningsverksamhet. Enligt SIA (avsnitt
9.3.12) bör dessa frågor bli föremål för en fortsatt noggrann analys.
Utredningen inskränker sig därför till vissa allmänna synpunkter på frågan.

Skolans mål och metoder bör ingående presenteras
vid de kurser som ungdoms- och idrottsorganisationerna bedriver i sin reguljära
verksamhet. Skolans personal bör kunna delta i dessa kurser.

Den viktiga grupp av fritidsledare som kommer att
utgöras av deltidsanställda föreningsledare och ledare för fria aktiviteter -
föräldrar, pensionärer, idrottsledare m. fl. - bör fö en utbildning som
omfattar en allmän pedagogisk och metodisk skolning. Sådan utbildning kan ges
studiecirkelform med inslag av korta internatkurser. Dessa internatkurser kan
lämpligen förläggas till de folkhögskolor som bedriver fritidsledarutbildning.

Utbildningen för ledare inom fritidssektorn är idag
splittrad. Många skäl, inte minst den stora satsningen inom alla områden av
fritidsverksamhet som kommuner, organisationer och näringsliv gör, talar för en
bättre samordning av utbildningen. Utgångspunkten för att åstadkomma en samordningar
att såväl fritidsledare som olika kategorier av lärare och övrig personal inom
skolan och angränsande områden har mänga grundläggande moment inom resp.
yrkesområde som sammanfaller. I den framtida skolan liksom inom allt ungdoms-
och fritidsarbete är en god kännedom om andra arbetsområden än det egna en
nödvändighet.

1 en specialutredning har SIA (avsnitt 9.4)
undersökt grundskolans lokalresurser. Av denna undersökning framgåratt de
lokalmässiga förutsättningarna för fria aktiviteter är överraskande goda såvida
skolorna inte är överbelagda. Överbeläggning förekommer emellertid nästan inte
alls vid låg- och mellanstadieskolor medan en dryg tredjedel av högstadieskolorna
kunde betecknas som överbelagda. De lokalmässiga resurserna för fria
aktiviteter är större vid mindre än vid större skolor.

3 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 34

2.1.2
Samverkan mellan skola och hem

Utgångspunkter (avsnitt 24.1.1) för samarbetet
mellan hemmen och skolan har fastställts i läroplanens Mål och riktlinjer, SÖ
har till dessa grundläggande principer givit vissa kompletterande riktlinjer för
de individuella kontakterna lärare-förälder-elev.

SIA framhåller att nu gällande anvisningar om
kontakten mellan skolan och hemmen har sitt ursprung långt tillbaka i tiden. På
grundval därav menar SIA finns det därför i dag ganska god erfarenhet av hur de
olika samarbetsformerna verkar. Genom pågående utvecklings- och forskningsarbete
om samspelet familj-skola-samhälle har även dokumentationen i dessa frågor
ökat.

Sammanfattningsvis pekar SIA på sju områden som bör
vara lämplig utgångspunkt för ett utvecklingsprogram för förbättrad samverkan
mellan hemmen och skolan nämligen: "kvartssamtal", klassmöten,
uppsökande verksamhet, systematiserad samordning av informationsinsatserna,
kontaki-lärarfunktionen, lärarutbildningen och försöksverksamhet. Åtgärderna bör
bilda ett nätverk och inte begränsas till punktinsatser samtidigt som en
förstärkning eller omdisponering av resurserna måste till.

I sina förslag till åtgärder tar SIA (avsnitt
24.4.2) som första punkt upp ett förslag om att varje förälder till barn i grundskolan
bör ges lagfäst rätt att under en arbetsdag, räknad per barn och stadium, fö
ledigt från sitt förvärvsarbete för att delta i information och samtal i
skolan. Samhället bör genom familjeförsäkringen svara för ersättning för
föriorad arbetsförtjänst. Dessa tre dagar bör kunna delas upp på sex
halvdagar. SIA framhåller att det bör ankomma på varje rektorsområdes
bestyrelse att svara för programutformning med stöd av de regionala och
centrala insatser som utredningen föreslår.

SIA framhåller att skolstarten spelar en
betydelsefull roll för att skapa goda kontakter. Den av utredningen föreslagna
inskrivningen (kap. 1 1) av elever i skolan bör utformas så att den för
föräldrarna ger en god introduktion i skolans arbete och i den omsorg och
tillsyn skolan kan erbjuda barnen under skoldagen och i samband med frivilliga
aktiviteter.

SIA föreslår att två klassmöten per läsår skall
vara obligatoriska i grundskolan. Kontaktlärare bör vara skyldiga att kalla
till dessa möten och delta i dem som en del av den för kontaktarbetet avsatta
tiden.

Utöver vad som nu sägs i skolstadgan om
obligatoriskt samråd bör samråd ske med elev-förälder när elev vid
utbildningsval inte får sitt förstahandsval till gymnasieskola tillgodosett.

För att ytteriigare förbättra möjligheterna i
kontaktverksamheten mellan hemmen och skolan föreslår SIA att skolan tillförs
en ytteriigare statlig förstärkningsresurs motsvarande fem kronor per elev i
grundskolan. Medlen bör fö användas efter bestyreisens bedömande, främst för
uppsökande verksamhet och för information i samband med föräldradagar.

På
regional nivå förutsätter SIA att länsskolnämndernas fortbildnings-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39

organisation
skall biträda vid utbildning och information. För att möjliggöra detta bör
nämndernas expertanslag tillföras medel motsvarandeen halv konsulenttjänst per
nämnd. Enligt SIA bör det på SÖ finnas en konsulenttjänst med uppgift att
handlägga frågor kring samverkan hem-skoia.

SIA förutsätter vidare att samhället såsom tidigare
stöder den frivilliga hem- och skolarörelsen på olika sätt bl. a. genom anslag
över statsbudgeten.

Slutligen bör utvecklings- och försöksverksamheten
intensifieras genom att projekt som rör skolans sociala engagemang erhåller
högre prioritet än nu i förhållande till specifikt ämnesmetodiska
undersökningar.

2,1,3
Skolan i det kommunala samarbetet

SIA har starkt understrukit hur nödvändigt det ar
med en helhetssyn på samhällets ansvar för barn och ungdom. Enligt SIA (avsnitt
22.1) måste då intresset riktas på de medel som den kommunala organisationen
kan använda sig av för att skapa en möjlighet till samlad verksamhet och en
därpå följande samordning av resurserna.

SIA har utgått från de motiv som kan föranleda
kompletteringar i den kommunala organisationens struktur och arbetssätt, dels
utifrån en samlad syn på barn- och ungdomsfrågorna, dels utifrån de krav en
friare resursanvändning ställer på beslutsunderlag, verksamhetsplanering och
utvärdering. Utredningen framhåller därvid att skolan är den största
satsningen på barn och ungdom. Skolans mål och verksamhet har emellertid nära
anknytning till verksamhet inom andra kommunala förvaltningar såsom fritidsnämnd,
kulturnämnd och sociala centralnämnden.

SIA har studerat olika modeller för samarbetet
mellan kommunala nämnder i ett antal kommuner (avsnitt 22.2). Framställningen
bygger på kommunförbundets principer för sådan verksamhet. Dessa beskriver
vikten av att fö en anknytning mellan olika verksamheter och de centrala
besluten. Modellen förutsätter att kommunerna delas in i lämpliga distrikt. SIA
diskuterar (avsnitt 22.3) befogenheter och ansvar inom samarbetsmodellen för
en kommuns barn- och ungdomsverksamhet. SIA föreslår dock inga förändringar i
lagen, utan förutsätter att kommunaldemokratiska utredningen i sitt arbete
behandlar dessa frågor.

Med utgångspunkt i kommunförbundets PM "Modell
för samverkan mellan barn- och ungdomsvårdande organ i en kommun"
föreslår SIA en samverkan mellan barn- och ungdomsvärdande organ. För detta
föreslås en programgrupp sammansatt av minst två förtroendemän från varje
berörd nämnd för att pä så sätt bli starkt förankrad i resp. nämnd.
Programgruppen skall vara ett beredande organ för verksamhetsprogram rörande
den samordnande barn- och ungdomsverksamheten i kommunen. Den viktigaste

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 36

uppgiften
har gruppen i samband med kommunens budgetarbete. Det är då angeläget att
programgruppens synpunkter och förslag kommer kommunstyrelsen till hända så
att kommunstyrelsen kan beakta dessa vid utarbetande av sina allmänna
riktlinjer för budgetarbetet.

SIA framhåller att om man är beredd att ge
programgruppen denna ansvarsfulla uppgift måste man också ge den befogenheter
att prioritera verksamheter och föreslå resursanvändning m. m. Programgruppen
bör således tillmätas rätten/skyldigheten att föreslå vilken nämnd(er) som
skall svara för de olika verksamheterna. Nämnderna har därefter att ta
ställning till programgruppens förslag samt fatta beslut om hur verksamheten
skall genomföras. SIA framhåller att detta inte minst är centralt för
verksamheten inom skoldagen och för skolanknutna aktiviteter liksom för det
samordnade sociala arbetet med barn och ungdom. Utredningen är medveten om att
detta förfarande försväras av nuvarande regler for den kommunala arbetsfördelningen
och beslutskompetensen enligt kommunallagen,

SIA understryker att en decentralisering -en ökad
frihet i beslutsfattande och resursanvänding -förutsätterett program i
kommunen,som klart anger ramar och mål för de lokala verksamheterna och ställer
krav på redovisning (utvärdering) av gjorda insatser inom varje område.

För att samarbete skall komma till stånd krävs vid
sidan av rekommendationer också att (I) kommunen (kommunfullmäktige)
för ansvara för att ett samarbetsorgan inrättas, att (2) kommunen
(kommunfullmäktige) samtidigt med inrättandet av ett samarbetsorgan
(programgrupp) anger vilka uppgifter m. m. som skall åvila programgruppen.

SIA framhåller att för att arbetet skall fungera
tillfredsställande fordras dels god central service, dels en samordnare som
skall bevaka verkställigheten av olika beslutade, samordnade verksamheter.
Samordnaren har viktiga uppgifter inom vissa specialpedagogiska och sociala
insatser, som t. ex. skoldaghem, skolveckohem och dagcentraler, där planeringen
kräver större elevunderiag än ett rektorsområde. SIA finner det naturiigt att
skolstyrelsen blir huvudman för samordnaren.

1 varje kommundel (distrikt) bör finnas en
planeringsgrupp som består av tjänstemän från berörda förvaltningar.
Planeringsgruppens uppgift skall vara att med utgångspunkt i de lokala
erfarenheterna och behoven vad avser barn- och ungdomsverksamhet ge undertag
för initiativ och förslag om hur resurserna inom ett område skall användas.
Arbetet i planeringsgruppen kan indelas i tre faser: planering, verkställighet
och kontroll.

Resultatet av programgruppens (och eventuella
planeringsgruppers) verksamhet bör bl. a. framträda som ett icke institutions-
och nämndbundet arbete på det lokala planet. Verksamheten under skoldagens fria
aktiviteter, skolanknutna aktiviteter i övrigt och det förebyggande och
åtgärdsinriktade arbetet med enskilda elever är arbetsuppgifter som är
gemensamma för personal anställd av olika nämnder. SIA menar att de som
engageras i sådan verksamhet kan sägas utgöra olika verksamhetsgrupper.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39

2.2
Remissyttranden

2.2.1
Allmänt

Flertalet länsskolnämnder ansluter sig till
förslaget om en samlad skoldag, och bl. a. länsskolnämnden i Östergötlands län
menar att motiven för den är riktiga och i konsekvens med de grundtankar som
framförts av barnstugeutredningen. Länsskolnämnden i Blekinge län framhåller
vikten av att skolan i dagens samhälle förbättrar omsorgen om barnen under den
tid föräldrarna ej har möjlighet att se till dem.

Socialstyrelsen anser att den sammanhållna
obligatoriska skoldagen från många utgångspunkter kan anses vara fördelaktig.
Framförallt blir det lättare för föräldrar och andra som har ansvar för barnen
att planera sin tid. Socialstyrelsen ställer sig dock tveksam till skolans
möjligheter till utsträckt omsorg i den bemärkelsen, att skolan under skoldagen
skall ha ett totalansvar för barnen, varvid hela skoldagen ges ett pedagogiskt
styrt innehåll. Enligt styrelsen är det angeläget att förskolans erfarenheter
av vikten av avkoppling och av.skildhet utnyttjas. Särskilt vissa barn har
större behov av att få periodvis vara ensamma.

AMS anser att förslaget kan bidra till att
underiätta för hemarbetande kvinnor att gå ut i förvärvslivet.

TCO liksom SACO/SR vill betona att den samlade
skoldagen måste ses som en av de samhällets insatser som avser att ge alla barn
bättre utvecklingsmöjligheter. Vad gäller barn med skolsvårigheter vill TCO
framhålla vikten av satsningar på barnens miljö innan de börjar skolan.

Skolledarförbundet menar att då skoldagsbegreppet
baseras på sociala krav bör det fö en hög angelägenhetsgrad.

LO stöder uppfattningen att en helhetssyn bör
läggas på skoldagen där lektioner blandas med fria aktiviteter av varierande
slag och att deltagande i dessa måste bli obligatoriskt för alla elever. Att
skoldagen därefter kan flyta över i frivilliga aktiviteter ligger också i linje
med bamstugeutred-ningens förslag om ett vidgat tillsynsansvar för barn till
dubbelarbetande eller ensamstående föräldrar, som inte nu kan garanteras sådan
tillsyn.

Att kommunen inom ramen för sina egna resurser kan
ordna frivilliga aktiviteter samt en skoldag som rymmer fasta och fria
aktiviteter anser kommunförbundet liksom Landstingsförbundet vara bra.

FBF finner den samlade skoldagen värdefull då
hemmen länge har saknat den trygghet det innebär att skolan påtar sig ett
ansvar för barnen en tydligt angiven tid varje dag.

FSS understryker att man bör undvika en
institutionalisering av fritidsverksamheten. Föreningen menar att SIA inte har
analyserat vilka samordningsproblem som uppstår om skolan påtar sig delar av
heldagsomsorgen. Trygghets- och omsorgsbehoven bör tillgodoses genom utbyggnad
av den reguljära fritidshems- och familjedaghemsverksamheten under sociala cen-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 38

trål
nämnden.

RKBF menar att SIA alltför snabbt kommit till
slutsatsen att skolan bör vara centrum för det frivilliga barn- och
ungdomsarbetet.

Trollhättans kommun finner att den samlade
skoldagen rymmer så väsentliga värden då det gäller omsorg, tillsyn och
sysselsättning för elevema att man tillstyrker principen om den samlade
skoldagen. Dessa synpunkter om en ökad omsorg under skoldagen anför även ett
stort antal remissinstanser däribland SSU, FPU, MUF. SFS. Unga Örnar,
ärkebiskopen. Elevförbundet. Borlänge. Helsingborg. Kalmar, Uppsala.
Stockholm. Linköping, m. fl. kommuner saml skolstyrelserna i Arvika, Nynäshamn,
Täby, Karlskoga, Filipstad och Östra Göinge.

Möjligheterna till social träning anser
skolstyrelsen i Karlstad ökar i och med att man inför tid för fria aktiviteter.
Den sysselsättning eleverna då ägnar sig åt kan utveckla känslan för samverkan
och ansvarstagande. I bästa fall betyder en samlad skoldag slut på meningslös
väntan pä skolskjutsar och sysslolöshet under tråkiga håltimmar. Höörs kommun
påpekar att en samordning av skoltider för olika stadier vid en skolenhet kan
medföra lägre skolskjutskostnader men genom tillkomsten av frivilliga
aktiviteter efter skoldagens slut uppkommer ett nytt transponproblem.

Luleå kommun slår fast, att det är ett grundkrav
att ideella och politiska organisationer, folkrörelserna, fackföreningsrörelsen
och ungdomsorganisationerna i större utsträckning än hittills måste fö komma
in i skolverksamheten.

2.2.2
Skoldagens längd och obligatorium

SÖ delar uppfattningen att utformningen av
verksamheten inom angivna ramar skall ankomma på kommunen. Kommunen bör utforma
skoldagen så att resurserna för omsorg och fritidsaktiviteter finns avsatta
under hela skoldagen och kommer alla skolans elever till del. SÖ finner vidare
liksom RRV, Skolledarförbundet, RHS, m. fl., att en timplaneändring är
motiverad för i första hand mellanstadiets del, om den samlade skoldagen skall
bli en realitet för alla elever.

SÖ liksom flertalet länsskolnämnder delar
utredningens uppfattning att skoldagens fria aktiviteter bör vara obligatoriska
för elevema. Samma uppfattning framförs av bl. a. RRV, socialutredningen,
SACO/SR, RHS, Trollhättans, Hudiksvalls, Haninge, Luleå och Malmö kommuner.
Länsskolnämnden i Blekinge län efterlyser en lösning på omsorgen under lovdagar
samt ferier. Tyresö kommun anser att man bör ompröva skolårets längd.

LR tillstyrker den samlade skoldagen endast under
förutsättning att de fria aktiviteterna blir frivilliga. Samma ståndpunkt
redovisas av SAF, MUF, SECO, SFS, Jönköpings kommun, Höörs kommun samt
skolstyrelsen i Östra Göinge.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 39

Frågan om skoldagens längd för eleverna på
lågstadiet har behandlats av ett stort antal remissinstanser. Flertalet
är.kritiska mot de föreslagna minimi- och maximivärdena för skoldagen för
dessa elever. Länsskolnämnden i Hallands län förutsätter att skolstyrelserna
kommer att vara försiktiga vid fastställandet av skoldagens omfattning, TCO
accepterar de föreslagna maximivärdena men förordar en restriktiv tillämpning
för åk 1 och 2. Samma uppfattning redovisas bl. a. av ärkebiskopen, SL, SFL,
SACO/SR, RHS samt flera kommuner och skolstyrelser, däribland Borås. Malmö,
Mörbylånga, Sundsvall och Östersunds kommuner saml skolstyrelserna i Botkyrka
och Vårgårda.

SSKF stöder forslaget till maximigräns för
lågstadiet och menar att sett mot bakgrund av vistelsetiderna i daghem får
skoldagen ej bli för lång pä lågstadiet. ABF anser SlA:s minimitider riktiga
från jämlikhetssynpunkl.

Örebro kommun anser att då det gäller riktvärden
för skoldagens längd bör de av SIA föreslagna 30 timmar per vecka för låg- och
mellanstadierna och 35 timmar per vecka för högstadiet utgöra en övre gräns som
ej får överskridas. Skolstyrelsens beslut om skoldagens faktiska längd bör
sedan baseras på lokala önskemål och behov. Samma uppfattning redovisas av
flera kommuner bl. a. av Östersunds, Umeå, Göteborgs, Västerås kommuner och
skolstyrelserna i Trelleborg och Täby.

Skolstyrelsen i Ronneby menar att skoldagens längd
kan variera mellan olika skolenheter beroende pä dess olika behov och de
ekonomiska resurser som finns tillgängliga. Ansvar och generositet måste till
för att alla bam och ungdomar oavsett bostadsort i kommunen skall fö ett
rikligt utbud av fria aktiviteter. Behovet av frivilliga aktiviteter måste
emellertid kartläggas vid varje skola för sig.

2.2.3
De fria och frivilliga aktiviteternas mål och innehåll

Utredningens förslag om värvning av fasta och fria
aktiviteter samt frivilliga aktiviteter i anslutning till skoldagen och att de
fria aktivitetema får en pedagogisk anknytning och ett målbeskrivet innehåll
tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser som yttrat sig.

SÖ kan i princip instämma i utredningens förslag
till innehåll i fria aktiviteter men kan inte undgå en känsla av att
utredningens redovisning av olika möjligheter att anordna fria aktiviteter
väcker en förväntan, som inte står i relation till varken den tid som står till
förfogande eller till de ekonomiska resurserna.

Länsskolnämnden i Södermanlands län anser att det
finns bättre möjligheter att lösa problemet med tillsyn för eleverna om fasta
och fria aktiviteter varvas under en föriängd skoldag. Länsskolnämnden i
Skaraborgs län menar att det måste vara en frihet för kommunen att avgöra vid
vilka skolor en utbyggnad av fria aktiviteter skall anordnas. Länsskolnämnden i
Gävleborgs län delar ej uppfattningen att resursen för fritt valt arbete skall
räknas in

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 40

i
förstärkningsresursen utan vill att den i stället bör komma svenskan till del i
form av fasta aktiviteter. Länsskolnämnden i Jämtlands län anser att en
meningsfylld skoldag kräver betydligt större resurser för fria och frivilliga
aktiviteter.

TCO menar att det är positivt att lokalt verksamma
kulturarbetare och ungdomsorganisationer bereds möjlighet att samarbete med
skolan. En nödvändig förutsättning för att förbättra skolans inre arbete är en
metodisk utveckling. De önskemål om genomgripande pedagogiska förändringar som
framfordes i direktiven borde ha lett till mera konkreta förslag vad gäller de
kursplanebundna aktiviteterna och arbetssättet inom dessa. Avvägningen mellan
"teoretiskt" och "praktiskt" är inte tillfredsställande på
högstadiet. Förslaget att resurserna för fritt valt arbete på högstadiet skall
kunna användas för insatser på andra stadier kan i praktiken leda till att
högstadiet blir ytteriigare teoretiserat vilket skulle kunna fö negativa
effekter för framför allt de lågt motiverade elevema. Nya resurser bör därför
tillföras så att resursen som nu finns för fritt valt arbete även
fortsättningsvis kan användas för sådana aktiviteter pä högstadiet.

SL tillstyrker att innehållet i de fria
aktiviteterna avgörs inom rektorsområdet, alternativt inom skolenheten.
Allmänt vill förbundet framhålla att de fria aktivitetema inte för betraktas
som något artskilt från undervisningen i övrigt, som bör ges ett sådant
innehåll att det upplevs meningsfullt av eleverna och att arbetsformerna
stimulerar till aktivt deltagande. Detta framhåller även RHS. SFL tror att det
finns risk att de fria aktiviteterna kommer att användas för terapibetonade
sysselsättningar.

Flera remissinstanser bl. a RHS anser att termen
"fria aktiviteter" txir utgå.

Kommunförbundet anser att man bidrar till att
motverka många av dagens skolproblem genom att fylla tid för raster och
håltimmar med meningsfulla aktiviteter för elevema. Samma synpunkt har
Elevförbundet.

FBF betonar starkt kravet pä att möjligheterna
tillgodoses för både flickor och pojkar att välja fria och frivilliga
aktiviteter efier intresse och fallenhet, så att inte traditionsbundet
könsrollstänkande kvarhälls.

Ett absolut krav från DHR är att utbudet av fria
och frivilliga aktiviteter är så rikligt att alla elever, alltså även gravt
handikappade, kan deltaga i och fritt välja mellan flera olika aktiviteter
utifrån det personliga intresset. Fritidsaktiviteterna måste även vara
tillgängliga för elever som går i specialskolor, men bor i hemmen. Detsamma
måste även gälla för internatskoleelever. Liknande synpunkter framförs av
Statens Handikappråd och HCK.

RF anser med hänsyn till motiven om ökad kontakt
mellan skola och organisationsliv det synneriigen olyckligt att fritt valt
arbete som på högstadiet visat sig vara inkörsporten till konkret samverkan
mellan skola och föreningsliv och som mottagits så positivt av eleverna nu
försvinner som tim-planebundet ämne, RF anser att fritt valt arbete nu börjat
finna sin form och

s. 41 Kontrollera mot PDF

sålunda
aren konkret lösning på hur fria aktiviteter kan genomföras på låg-, mellan-
och högstadiet. RF föreslår därför ätt utbildningsdepartementet prövar
möjligheten att som timplanebundet ämne (fast aktivitet) införa fritt valt
arbete såväl pä låg-, mellan- som högstadiet. Samma uppfattning har RRV, som
också vill fastslå ett minimum fria aktiviteter som ej används för stödundervisning.

Samkristna skolnämnden anser att skolans öppenhet
inte kan tillåtas bli total. Vad som skall erbjudas eleverna som ett alternativ
under samlingsnamnet fria aktiviteter måste av skolans ledning bedömas utifrån
de allmänna kriterier på objektivitet som läroplanen anlägger. SKU instämmer i
behovet av de olika typer av fria aktiviteter som utredningen föreslagit.
Däremot är SKU starkt kritisk till den dåliga överensstämmelsen mellan tid för
fria aktiviteter och de mål som satts upp för dessa. SKU anser vidare nuvarande
morgonsamlingar och gemensamma samlingar så väsentliga att de bör finnas kvar
även inom de fria aktivitetema. RKBF delar utredningens uppfattning att skolan
bör erbjuda ett rikt urval av fria aktiviteter som anknyter till elevernas
intressen och behov. Organisationerna bör på ett aktivt sätt medverka och
informera eleverna om vilka möjligheter som erbjuder sig.

Flera remissinstanser menar att stödundervisningen
ej för konkurrera med andra för eleven mer stimulerande aktiviteter. Till
dessa instanser hör SFL som anser att SIAis förslag leder till att klyftan
mellan svag- och högpresterande ökar i stället för att minska. Länsskolnämnden
i Norrbottens län menar att stödundervisningen under fria aktiviteter bör vara
frivillig. Liknande synpunkter harfif, RHF, HCK. DHR, SFSP, Elevförbundet samt
flera kommuner däribland Stockholm, Filipstad, Göteborg och Gävle.

SL tillstyrker däremot att stödundervisning delvis
kan föriäggas till tid för fria aktiviteter utan att den konkurrerar med vissa
andra aktiviteter. SACO/SR har uppfattningen att de fria aktiviteterna bör
inriktas på att bli ett stöd för skolans pedagogiska arbete även i form av
stödlektioner och läxhjälp.

Skolledarförbundet framhåller i detta sammanhang
att det måste bli skolans uppgift att söka olika vägar för att i samverkan med
hemmen söka stimulera även svagmotiverade elever att ta emot sådana
erbjudanden. Viktigt är dock att skolan inte är rädd för att söka nya och
kanske okonventionella vägar för att nå detta mål.

Frågan om biblioteksverksamheten tas upp av bl. a.
SÖ, statens kulturråd, SACO/SR, SAB, SLF, kommunförbundet och ett flertal kommuner.
SIA framhåller att skolbiblioteket på olika sätt bör utnyttjas under de fria
aktiviteterna, i samband med läxläsning för stödundervisning, för fri läsning,
för spel och för allmän avkoppling.

SÖ är överens med SIA om att skolbiblioteket bör få
utökade sociala och elevvårdande funktioner och bör vara öppet hela skoldagen,
om möjligt

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 42

även
på tider för frivilliga aktiviteter.

Detta är en fömtsättning för att biblioteket skall
kunna fungera som arbetsplats för såväl läroplansbundna söm fria studier, som
informations- och utställningscentrum och som utvecklingsbefrämjande kreativ
miljö för eleverna. Skolbiblioteket kan bli en betydande jämlikhetsfaktor,
speciellt för de barn, som kommer från läsovana miljöer, och skolskjutsbarn,
vilka i allmänhet har små möjligheter att komma i kontakt med goda barn- och
ungdomsböcker och annan litteratur. Samma förhållande gäller invandrarbarnen.
Att stimulera samtliga dessa elevgmpper till läsning är en mycket angelägen och
viktig uppgift för såväl bibiliotekets personal som för lärare framhåller SÖ.

Detta framhålls även av kulturrådet som menar att i
första hand bör uppmärksamhet riktats på grundskolans bibliotek,eftersom de
stora bristerna finns där. För att skolbiblioteket skall få den centrala roll i
skolan som utredningen föreslår bör enligt kulturrådet bestämda krav ställas på
biblioteket. Det skall vara lättillgängligt, öppet hela dagen, ha
ändamålsenliga lokaler, kunnig personal och ett varierande bokbestånd och andra
medier.

SACO/SR menar att skolans ansvar för elevernas
kulturella utveckling gör att biblioteken på olika stadier bör inta en central
plats. Skolans bibliotek är en utmärkt utgångspunkt för att stimulera olika
intressen.

SAB liksom SFL delar utredningens uppfattning att
biblioteket på alla stadier bör inta en central plats. Möjligheten att utnyttja
skolbiblioteket är en grundläggande rättighet för alla som arbetar i skolan,
och det bör vara angeläget att se till att det material och den information som
finns i biblioteket verkligen kan användas av dem som så önskar. Erfarenheter
från aktivt arbete i skolbibliotek visar att ett obemannat skolbibliotek inte
blir det förskolans verksamhet väsentliga miljöalternativ, som kännetecknas av
möjligheter till studier, tystnad och avkoppling. Enligt SAB är det uppenbart,
att ambitionerna hos skolbiblioteket och folkbibilioteket i hög grad
sammanfaller. Ett samarbete bör därför vara självklart. En liknande uppfattning
redovisas av statens kulturråd.

De kommuner bl, a, Uppsala, Göteborg och Halmstad
som yttrat sig i frågan betonar skolbibliotekens centrala roll. Halmstads
kommun menar emellertid att avsaknaden av lokaler, personal och böcker gör att
det på många håll kommer att krävas avsevärda resurser för en upprustning.

Beträffande
den kommunala musikskolan framhåller kommunförbundet att denna måste trots sin
karaktär av frivillighet för såväl kommunen som eleverna kunna bedriva en stor
del av sin verksamhet under skoldagen. Från ett stort antal kommuner har
framhållits att kommunerna måste ha frihet att utifrån lokala förhållanden
planera in den frivilliga musikundervisningen i skoldagen på ett sådant sätt
att den samlade resursen för denna verksamhet kan utnyttjas optimalt och så att
även elever med lång resväg kan deltaga. Den kommunala musikskolans aktiviteter
bör i ett längre perspektiv även kunna kompletteras med andra verksamhets-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 43

former
än musik och på det sättet stimulera till en bredare estetisk utveckling för
den enskilda eleven, anser kommunförbundet. Attiskilja rnellan "statliga"
och "kommunala" timmar inom den frivilliga musikundervisningen synes
inte längre vara relevant. I samband med en reform av skolans inre arbete bör
därför ansvaret för aktivitetema under de nuvarande timmarna för
intrumentalmusik, solosång och körsång läggas på den kommunala musikskolan,
vilken redan i dag på många håll administrerar båda typerna av
undervisningstimmar.

Länsskolnämnden i Kristianstads län anser att SIA
skapar ännu bättre möjligheter för de kommunala musikskolorna som kan föriägga
sin undervisning på dagtid vilket medför lägre kostnader för lärarlöner. En
liknande uppfattning har SFL, som anser det viktigt att den kommunala
musikskolan ges resurser att kunna möta elevernas behov av musikundervisning
även inom frivilliga aktiviteter i framfor allt ensemblemusicerande. SFL vill
kraftigt understryka behovet av att bestämmelserna i Lgr 69 om frivillig musikundervisning
där deltagande elev för tiden för annan undervisning minskad med sammanlagt
högst 20 lektioner under ett läsår, även i fortsättningen skall kunna tillämpas
på tid för fasta aktiviteter.

Enligt statens kulturråd talar allt för att
musikverksamheten intar en särskild ställning bland ungdomens
kulturaktiviteter. Mot bakgmnd av detta förhållande är det angeläget att skolan
får möjlighet att tillvarata och utveckla musikintresset hos ungdomen.

ABF anser att musikundervisningen i skolorna ökar
kontakterna med god musik. En stor del av själva färdighetsträningen bör ligga
i skolans regi. Kompletterande musikundervisning samt olika typer av
musikaliska arrangemang, ensemblespel etc. kan med fördel ske i föreningslivets
regi. De kommunala musikskolorna måste därför fungera som slussar till musikverksamheten
i föreningslivet.

Umeå kommun understryker de stora möjligheter sdrri
kommunala musikskolan har i fråga om medverkan i organisation med fria och
frivilliga aktiviteter.

Norrköpings kommun menar att musikundervisning m.
m. även fortsättningsvis måste fortlöpa på ungefär samma sätt som nu och täcka
in hela skoldagen, bl. a. för att den anställda personalen skall kunna
utnyttjas effektivt men att huvudprincipen måste vara, att detta föriäggs till
tid för fria aktiviteter, där så är möjligt.

Några remissinstanser särskilt de politiska och
fackliga ungdomsorganisationerna tar upp frågan om elevernas medverkan vid utformningen
av fria och frivilliga aktiviteter. SIA har starkt understmkit vikten av en
aktiv elevmedverkan. FPU bedömer riskerna som stora för att innehållet i de
fria aktiviteterna avgörs över elevernas huvuden. Redan i dag fattas alltför
många beslut av statliga och kommunala myndigheter samt personal i skolan utan
någon egentlig elevmedverkan. De sociala följderna är att skolan inbjuder till
passivitet från elevernas sida.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 44

Detta
förhållande kan ytteriigare accentueras i samband med införandet av fria
aktiviteter. Elevförbundet anser det angeläget att poängtera att eleverna skall
ha en medbestämmanderätt över den totala skoldagen. Det är lika viktigt att
eleverna för vara med och planera och bestämma hur den fasta undervisningen
skall se ut som hur den fria och frivilliga undervisningen skall utformas. För
att kunna skapa ett engagemang bland elevema på skolan krävs det att inflytande
och medbestämmanderätt för eleverna verkligen införs. Den passivitet som
förekommer i dag vid bl. a. fritt valt arbete på högstadiet beror på att detta
saknas. Det skall också vara så att eleverna själva skall kunna ansvara för och
leda delar av skoldagen anser förbundet. SECO anser att, för att de fria och frivilliga
aktiviteterna skall kunna göras meningsfulla, det krävs att elevernas önskemål
om vilken verksamhet som skall bedrivas ligger till grund för verksamhetens
utformning. I annat fall riskerar man att eleverna passiviseras.

1 detta sammanhang understryker RHS hur viktigt det
är att eleverna för ett reellt medansvar för de fria och frivilliga
aktiviteternas innehåll, form och förverkligande. Så gott som alla
HoS-föreningar som yttrat sig i frågan finner detta riktigt. Mycket i skolan
kan utföras av eleverna själva framhåller RHS. Skol vaktmästare,
måltidspersonal, expeditions-och städpersonal skulle kunna göra en mycket stor
insats för elevemas sociala utveckling genom att låta eleverna delta i deras
arbetsuppgifter och bli handledare för andra elever.

Skolstyrelsen i Arvika liksom bl. a. skolstyrelsen
i Täby påpekar att det är viktigt att eleverna fär påverka utbudet av fria och
frivilliga aktiviteter och att valet av aktiviteter upplevs mera fritt än vad
fallet är med fritt valt arbete.

SKU anser att arbete i elevföreningar, som styrs av
elevema själva, är den viktigaste delen av fria och frivilliga aktiviteter. Om
inte elevernas egna föreningar ges bättre arbetsmöjligheter förfelas mycket av
det SIA vill uppnå, t. ex. stimulering av elevernas egna initiativ och social
träning till samverkan och större ansvar framhåller SKU.

SIA framhåller avslutningsvis att skoldagen också
måste innehålla tid för avkoppling. SFL anser detta mycket viktigt. Förbundet
anser det nödvändigt att ordna tillgång till enskildhet och vila för de elever
som har sådant behov. SFL menar att det annars finns risk för överaktivering av
eleverna. Speciellt måste uppmärksammas de elever som av fysiska eller psykiska
skäl ej orkar delta i gruppaktiviteter under längre tid. Liknande synpunkter
framförs av SÖ. flera länsskolnämnder, socialstyrelsen. FSS. socialutredningen
och skoldagen i Karlstad.

2.2.4
Föreningslivets medverkan i skolan

Förslaget om föreningars medverkan i skolan
tillstyrks av så gott som samtliga remissinstanser. Från organisations- och
föreningshåll

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 45

understryks
att föreningarnas profil måste garanteras och att medverkan

i skolan måste ske på föreningarns villkor. ,. ,=,

SÖ framhåller att de förslag av SIA som berör
föreningslivet är positiva och bör ge goda möjligheter till ökade kontakter med
skolan. Enligt SÖ:s bedömning kan och vill de flesta organisationer åta sig de
vidgade uppgifter som det innebär att medverka inom skolans fria aktiviteter
liksom den frivilliga verksamheten i anknytning till skoldagen. För
föreningarna kommer detta att innebära ökade och delvis annoriunda uppgifter.
Det är viktigt att framhålla anser SÖ att organisationerna måste få göra sin
insats utifrån egna mål och på egna villkor. Detta innebär att de skall kunna
arbeta på samma sätt som sker i den sedvanliga verksamheten men med hänsyn
tagen till skolans organisatoriska ramar och beträffande verksamhet under
skoldagen inom ramen för skolans mål och riktlinjer. Det är givetvis samtidigt
viktigt att samråd sker i de frågor som berör både skolan och organisationerna.
Det är därför av vikt att berörda organ har en konkret möjlighet att delta i
planeringen av verksamheten under och i anslutning till skoldagen. Liknande
synpunkter framförs av bl. a. socialstyrelsen och kommunförbundet.

Statens
ungdomsråd anser att utredningen inte i tillräcklig utsträckning tagit
konsekvenserna av sin principiella syn beträffande de konkreta förslagen.
Sålunda anser rådet att utredningen alltför lättvindigt behandlat frågan om
hur föreningslivet skall ges reella möjligheter att medverka inom de fria och
frivilliga aktivitetema. Medverkan i dessa kommer att ställa föreningslivet
inför en helt ny situation som kräver hänsynstagande till organisationernas
speciella fömtsättningar och förtroende att verka på sina egna idémässiga
villkor. Enligt ungdomsrådets förhoppning bör skolan via sin administration och
psersonal stödja, underiätta och visa förtroende för föreningslivets insatser i
skolan. Ett oeftergivligt krav anser rådet är att medverkan sker på
föreningarnas villkor. Detta anför också LO som menar att det är mångsidigheten
och den normala aktiviteten hos organisationerna som skall tillföras skolan.
Genom att spegla en väsentlig del av verksamheten i samhället och att stimulera
eleverna till aktivitet inom demokratin kan de bidra till att bredda de totala
aktiviteterna inom skolan. Med stöd av de mål och riktlinjer som anges i
läroplanerna måste de politiska ungdomsförbunden engageras även i de fasta
aktiviteterna för att komplettera skolans samhällsorientering och främja en
aktuell politisk debatt i skolan och därvid stimulera eleverna till engagemang
i politisk verksamhet. Skolstyrelsen måste ges ett ansvar för detta. LO hävdar
att den orientering om samhällsförhållanden som de unga tidigare fick på
arbetsplatser och i organisationsliv utanför skolan nu måste ges under
skolåldrarna och stimuleras av skolan. LO fömtsätter att
löntagarorganisationemas informationsuppgift i skolan tillgodoses i annan
ordning än under fria och frivilliga aktiviteter och att de under alla
omständigheter får prioriterad ställning som informations-givande
organisationer.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 46

Förbundet Vi Unga är mycket tveksam till om
föreningslivet är organisatoriskt förberett att utgöra en stor resurs inom de
föreslagna fria och frivilliga aktiviteterna. Enligt förbundet har det länge
varit ett mål att försöka fö ett bättre förhållande för föreningslivet i skolan.
Organisationernas medverkan måste ske på deras egna villkor menar förbundet.
Detta poängteras även av UÖR. lOGT-NTO. RF. SFF. Friluftsfrämjandet. SRK/URK m,
fl. UÖR anser att det måste slås fast som en huvudprincip att föreningsdriven
fritidsverksamhet skall komma i förhand och att kommunall organiserad
"verksamhet skall träda tillbaka då föreningslivet är i stånd att
organisera motsvarande verksamhet för barn och ungdom. Detta anför även
Rikskorpen, Eskilstuna kommun och Kristianstads kommun. UÖR framhåller vidare
att den hittillsvarande inriktningen av skolan har ställt krav pä neutralitet
och objektivitet i undervisningen. Denna gmndinställning tar sig ofla uttryck i
att föreningar med ideologisk inriktning ställs utanför möjligheten att
medverka i skolans arbete och att skolledningarna av rädsla för att
"favorisera" någon särskild grupp hellre avstår från att släppa in
föreningslivet i skolan.

MUF, som tillstyrker föreningsmedverkan i skolan,
gör ett mycket viktigt undanlag för politiska partier och till partier anknuina
ungdoms- och barnorganisationer såsom de politiska ungdomsförbunden och Unga
Örnar. Deras verksamhet bör inom skolans ram avgränsas till elever på
gymnasieskolan och grundskolans högstadium. I princip samma inställning
redovisas av SECO och SFS.

DHR anser det vara mycket väsentligt, att skolan
fördelar resurserna så att även mindre organisationer ges reell möjlighet att
medverka. Eleverna bör fö ett sä differentierat utbud som möjligt. Det är även
väsentligt att de själva får vara med och bestämma och la egna initiativ.

Riksförbundet KFUM/KFUK önskar ett klarare
ställningstagande till frågor som har med konkurrenssituationen att göra
mellan olika organisationer. Krav som måste tillgodoses är rätlen för den
mindre och svaga organisationen att föra ut sin profilerade verksamhet. Likaså
måste konkurrenssituationen mellan stora och starkare föreningar beaktas.

Enligt Norrköpings kommuns uppfattning föreligger
det en bestämd skillnad mellan föreningarnas roll inom fria resp. frivilliga
aktiviteter. De förra är en del av skoldagen, varför andra krav på
föreningarnas medverkan då bör gälla. Under inga förhållanden får då krävas
medlemskap för att fö delta i av en viss förening ordnad verksamhet. Hittills
har principen gällt att föräldrarna avgjort barnens engagemang i
föreningsverksamhet. Det synes också angeläget att utbudet av aktiviteter i
skolan ej blir sådant, att elevernas behov av fritidsaktivitet tillfredsställs
på ett sådant sätt, att föreningarnas kvällsverksamhet hämmas.

Behovet av stor restriktivitet och aktsamhet i
inslagen framför allt på låg- och mellanstadierna måste enligt Linköpings
kommun starkt understrykas. Vid medverkan i de obligatoriska fria
aktiviteterna måste vidare lä-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:39 47

roplanens
krav på saklighet och allsidighet göras gällande utan alt för den skull resp,
förenings profil utslätas. Malmö.kommun anser att eleyerna i framför allt låg-
och mellanstadierna bör ges tillfälle att komma i kontakt med ett så brett
utbud som möjligt av olika fritidsaktiviteter. Med dessa erfarenheter i botten
har eleverna reella möjligheter att ta ställning till vad de verkligen är
intresserade av och vill göra på sin fritid.

Eskilstuna kommun anför att det är angeläget att
verksamheten i synnerhet under de frivilliga aktiviteterna organiseras och
präglas av det idéburna föreningslivet, där huvudprincipen är att
folkrörelserna och föreningslivet bereds möjlighet att medverka i skolarbetet.
De bör under skolans fasta aktiviteter kunna få presentera sig och sin
verksamhet när denna knyter an till något arbetsområde inom studieplanen.

Västerås kommun menar att för frivilliga
aktiviteter svarar fritidsledare under bestyreisen före den obligatoriska
skoldagen. Efter bygger studieförbunden, föreningarna, fritidsgårdarna,
musikskolan m. m. vidare på insatserna under skoldagen i samverkan med
skolstyrelsen, park- och fritidsförvaltningen och föreningslivet. De fria
aktiviteterna delar man upp mellan skola och föreningslivet. Den förra
innehåller elevråden, skolans prakliskt-estetiska ämnen, idrott, musikskolan
och bibliotek medan den senare exemplifieras genom utställningar,
närsamhällets föreningar, politiska ungdomsförbunden samt utbud från
studiecirklar.

Även övriga kommuner som t. ex. Borlänge, Kalmar,
Kristianstad och Lycksele redovisar en positiv inställning till medverkan av
föreningslivet i skolans arbete.

2,2.5 Personalfr å gor

Några remissinstanser bl. a. organisationer som
driver ungdomsverksamhet tar särskilt upp personalfrågan inom fria och
frivilliga aktiviteter. Vissa skiljaktigheter pä hur personalfrågorna skall
lösas framkommer därvid.

Statens ungdomsråd ser positivt på möjligheten att
hjälpa förvärvsarbetande till att kunna fö ledigt från sitt ordinarie arbete
för att göra insatser som handledare i skolarbetet. Rådet stöder därför
utredningens förslag om lag-stadgad rätt till ledighet på 200 timmar för detta
ändamål. Ett problem är dock att ledigheten måste tas ut i början eller slutet
av arbetsdagen. Detta innebär att ett mycket begränsat antal förvärvsarbetande
kan komma i åtnjutande av den föreslagna möjligheten. De fria aktiviteterna
under skoldagen kommer med all sannolikhet att pågå under andra tidpunkter än
när de förvärvsarbetandes arbetsdag börjar eller slutar framhåller ungdomsrådet.

Rådet ställer sig bakom förslagen om att i ökad
utsträckning söka engagera hemarbetande samt elever från högstadie- och
gymnasieskolan som ledare bland grupper på låg- och mellanstadiet. 1
sammanhanget vill rådet anföra

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 48

att
vad som sägs i utredningen om att föreningsengagerade handledare skall ha
genomgått godkänd handledarkurs måste tolkas så att man genomgått en av
organisationen godkänd kurs. Ungdomsrådet förordar att ersättning för medverkan
i fria och frivilliga aktiviteter utgår enligt de normer utredningen
föreslagit. Rådet förordar också att ersättningen utbetalas till föreningarna,
som i sin tur för sätta upp regler för arvodering för sina resp. ledare.

SÖ ifrågasätter inte behovet av utbildning för att
fungera som handledare i skolan, men flnner det angeläget att de utifrån
kommande ledarna för de fria aktiviteterna inte alltför mycket påverkas av
skolans attityder och arbetsmetoder. Det måste ankomma på skolledningens och
bestyreisens personkännedom och omdöme att, utifrån de behov skolan har,
anlita personal för denna verksamhet.

SÖ noterar med tillfredsställelse SlA:s förslag om
lagstadgad rätt till ledighet från arbetet för föreningsanknutna ledare liksom
det till lärarutbildningskommittén (LUK) överiämnade förslaget om
kombinationsijänster som kan innebära vidgade möjligheter for organisalionsinsalser.

Länsskolnämnden i Jämtlands län menar att SIA ej
har belyst skoldagens konsekvenser for den kommunalanställda skolpersonalen.
Förskoleseminarierna i Göteborg, Solna och Norrköping menar att stor vikt
måste fästas vid att välutbildad personal finns alt tillgå under fria och
frivilliga aktiviteter.

Kommunförbundet vill fästa uppmärksamheten på de
problem som kan uppstå när statliga och kommunala avtal tillämpas inom samma
verksamhetsområde. Redan i dag har kommunen stora svårigheter att dels avgöra
var gränsen går mellan statligt reglerade uppgifter och uppgifter som kommunen
själv skall reglera. Förbundet förutsätter att bättre preciseringar av statens
resp. kommunernas ansvar för skolan kommer att föreslås av utredningen om
skolan, staten och kommunerna (SSK-utredningen).

ABF menar att de som skall gå ut som handledare i
skolorna från föreningarna skall vara aktiva föreningsledare och
förtroendevalda och inte anställda instmktörer i första hand. Medlen till
ersättningen fömtsätts enligt ABF tas ur förstärkningsresursen. ABF vill
förorda att ersättningarna utbetalas till föreningarna, som i sin tur för
träffa uppgörelser med sina ledare. Detta framhålls även av KFUM/KFUK. ABF vill
i detta sammanhang betona vikten av att övriga bidrag till föreningslivet
förstärks väsentligt. Utredningens förslag om ersättning för föriorad
arbetsförtjänst gäller enbart ersättning under fria aktiviteter och inte under
de frivilliga. En fri aktivitet som övergår i en frivillig aktivitet, enligt
utredningens modell, skulle menar ABF då i första delen berättiga till
ersättning, men inte i den andra. Ett sådant system är orimligt. Ersättning för
eventuellt föriorad arbetsförtjänst måste naturiigtvis utgå även till
handledarna i de frivilliga aktiviteterna. Liknande synpunkter har Förbundet Vi
Unga.

ABF är tveksam till utredningens tanke att man bör
kunna utbilda fritidspedagoger/fritidsledare för direkt anställning i skoloma.
En rimligare

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 49

satsning
vore att väva in moment från fritidsledamtbildningen i läramt-bildningen. ABF
ställer sig också tveksam till förslaget.att inrätta kom-binatiosntjänster som
lärare/ungdomsledare om detta skulle vara ett uttryck för
arbetsmarknadspolitiska avvägningar. Det kan också finnas andra grupper inom
skolan än lärarna som skulle kunna fungera med kombinationstjänster om ett
sådant system skulle bli aktuellt. Liknande synpunkter anför SRK/URK.

RF finner utredningens förslag beträffande
ersättning för föriorad arbetsförtjänst positivt. RF vill samtidigt påpeka
nödvändigheten av att de föreningsledare som ej är förvärvsarbetande - bl. a.
hemarbetande och studerande som således ej kan förete uppgifter om föriorad
arbetsförtjänst -skall ges en tillfredsställande ekonomisk ersättning.

lOGT-NTO anser att begränsningen 200 timmar per år
resp. fyra timmar per vecka utgör en orimlig begränsning för att praktiskt
kunna lösa ledar-frågan. Organisation, som svarar för fritidsledare inom
skolan, skall erhålla ett bidrag som innefattar kontant lön samt arbetsgivar-
och sociala avgifter.

Ärkebiskopen tillstyrker förslaget om lagstadgad
rätt till av organisation utsedd ledare som genomgått godkänd handledarkurs
till ledighet från arbete/tjänst under fyra timmar per vecka eller 200 timmar
per år. Det förutsätts att detta även gäller av Svenska Kyrkans församling
utsedd frivillig ledare.

De förslag som utredningen för fram för att
underiätta ekonomiskt för organisationerna att arbeta i skolan är vällovliga
men klart otillräckliga anser Samkrisina skolnämnden. För de ledare som skall
arbeta inom den samlade skoldagen måste, enligt skolnämndens mening, krävas en
mera omfattande utbildning än de 40 timmars utbildning som utredningen föreslår.
Denna fråga liksom frågan om fortbildning av alla personalkategorier behöver
ägnas ytteriigare uppmärksamhet.

Den ledighet som utredningen fömtsätter att en
föreningsfunktionär skall kunna fö från sitt ordinarie arbete för att fullgöra
tjänst i skolan, kommer säkert att medföra svårigheter för såväl arbetsgivare
som arbetstagare anser Norrköpings kommun. Det ökade engagemang från
föreningamas sida som här avses kommer därför att i mycket stor utsträckning
kräva heltidsanställning av nya instmktörer Inom föreningarna med kostnader
som kommer att drabba kommunen. Det är därför angeläget, att staten ställer
erforderliga ekonomiska resurser till förfogande.

Kommunerna är överiag positiva till SIA:s förslag.
Eskilstuna kommun anser t.ex. att det kan vara förenat med en del praktiska
problem att en av organisationerna utsedd ledare skall erhålla lagstadgad rätt
till ledighet från arbete/tjänst under fyra timmar per vecka eller 200 timmar
per år men att förslaget är välkommet och betydelsefullt. Några formella
behörighetskrav på medverkan i fria eller frivilliga aktiviteter får inte
uppställas. Sådana skulle komplicera och försvåra anställningen av goda krafter
från föreningar och organisationer.

Kalmar
kommun liksom Bords kommun och skolstyrelsen i Täby tillstyrker

4 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 50

förslaget
om alt lärare och annan skolpersonal bör kunna engageras i fria och frivilliga
aktiviteter. Skolstyrelsen i Täby anser emellertid att utredningen undvikit
alt i detta sammanhang behandla frågor som rör förändringar i
tjänsteorganisation, arbetstidsavtal m. m.

2.2.6
Lokalfrågor

Enligt SIA:s uppfattning behöver inte de
verksamhetsformer som utredningen föreslår medföra ombyggnad eller andra
nämnvärda förändringar av redan befintliga lokaler. SIA pekar också på att de
flesta kommuner i dag har en viss underbeläggning av skollokalerna.

Flera remissinstanser framför allt kommuner tar upp
denna fråga och redovisar invändningar mot utredningens ståndpunkt.

SÖ delar utredningens uppfattning att
skolbyggnaders planläggningsverksamhet kan underiätta eller försvåra skolans
verksamhet. Lokalfrågoma bör därför menar SÖ ingå i en allsidig utvärdering.
Med hänsyn till skolbyggandels spridning i tid och mm bör en sådan utvärdering
göras såväl lokalt som centralt. Länsskolnämnden i Gotlands län anser inte
lokalfrågan vara av den betydelsen att den utgör något allvariigt hinder utan
det måste bli fråga om en anpassning av aktivitetema till fömtsättningarna.

Statens ungdomsråd ställer sig tveksam till
utredningens uttalande om att de lokalmässiga fömtsättningarna i befintliga
skolor för fria aktiviteter är goda. Rådets erfarenheter talar i annan
riktning. Både tillgången på lokaler och utformningen av dem är sådan att
väsentliga förändringar och kompletteringar måste till. Dessutom vill statens
ungdomsråd understryka vikten av att möjligheter till lokalutnyttjande även
utanför skolan tillgodoses.

SL liksom SACO I SR framhåller att merparten av
landets skolor saknar ändamålsenliga lokaler för ett rikt utbud av fria
aktiviteter. Lärarförbundet konstaterar alt möjligheterna att genomföra SIA:s
förslag om en samlad skoldag där fria aktiviteter utgör ett obligatoriskt
inslag är starkt beroende av hur lokalfrågorna kan ordnas.

Kommunförbundet framhåller att erfarenheterna av de
senare årens läroplansförändringar, t. ex. Lgr 69, visar hur även måttliga
förändringar av skolans arbete så småningom leder till ökade behov av
funktionella lokaler. Ambitionen i SIA och i bamstugeutredningens förslag Bams
Fritid kan menar förbundet komma att medföra nya liknande anspråk. Detta skulle
emellertid innebära mycket betydande kostnader i synnerhet om man mera
generellt sökte anpassa lokaler och utmstning i de redan befintliga skolorna
till nya arbetssätt. Förbundet anser att ett villkor för att SIA:s förslag
skall kunna genomföras är att detta kan ske inom befintliga lokaler eller, om
lokalförändringar oundgängligen behövs, i den takt som kommunernas möjligheter
till investeringar i skolbyggnader medger. Enligt förbundet bör statsbidrag
givetvis utgå för alla sådana ombyggnadsarbeten och lokalförbätt-ringar.

Även ABF liksom lOGT-NTO-rörelsen är tveksamma till
utredningens uppfattning om de lokalmässiga fömtsättningama. ABF framhåller att
det

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 51

inte
alls är säkert att alla fria aktiviteter bör ske i skolans lokaler. En del av
de fria aktiviteterna, som fömtsätts handledas av föreningsledare, kommer
förmodligen att kunna föriäggas utomhus eller till olika anläggningar för sport
och friluftsliv. Även föreningslokaler och klubbhem som finns i anslutning till
skoloma måste kunna användas för dessa aktiviteter. Detta gäller i ännu högre
grad för de frivilliga aktivitetema.

En förutsättning för att de inlegralionstankar som
utredningen i övrigt förespråkar skall gälla även under fria och frivilliga
aktiviteter är att såväl den yttre som den inre miljön handikappanpassas
framhåller HCK. Även DHR framhåller att skolans fysiska miljö måste göras
handikappanpassad. Detta måste även gälla skolgårdarnas utformning. Ett
handikapp för inte utgöra något hinder för någon vare sig att vara elev eller
tjänstgöra i skolan.

Västerås kommun har gjort en undersökning om
lokalbehoven. Kommunens undersökning av lokalbehoven i samband med SIA påvisar
ett ökat lokalbehov. Kalmar kommun liksom Örebro kommun anser alt SIA har bortsett
från de lokal- och materielresurser ett fullföljande av förslagen kräver.
Värvning av aktiviteter, konferenser och möten, fria aktiviteter, individuella
studier, avkoppling och vila kräver en lokalutformning som endast ett fåtal
skolenheter kan erbjuda.

Trollhättans kommun anser inte att det är möjligt
att tillföriitligt bedöma lokaltillgången för fria aktiviteter vid befintliga
skolenheter.

Skolstyrelsen i Ronneby anser att lokalbristen på
sina håll blir besvärande och att det för att avhjälpa bristerna är nödvändigt
dels att skolstyrelsens aktuella skolbyggnadsprogram inte försenas,dels att skolan
-särskilt under en övergångstid - för utnyttja lokaler som förvaltas eller ägs
av andra institutioner eller organisationer.

Skolstyrelsen i Karlstad och Västerås kommun
framhåller att dä det gäller utnyttjandet av lokaler för frivilliga aktiviteter
i samband med en föriängd skoldag utgör beläggningsgraden ett hinder. Det
fordi-äs helt andra statsbidragsbestämmelser för lokaler än de nuvarande för
alt ovanslående berättigade behov skall kunna tillfredsställas samt att SÖ
snarast erhåller till-läggsdirektiv för att möta den planeringsberedskap som
kommunema måste upprätta för dessa nya behov. Liknande synpunkter framför Täby
skolstyrelse och Botkyrka skolstyrelse.

Under fömtsättning av att man har en måttlig
ambitionsnivå i siartögon-blicket och att övergången till SIA sätts till den
angivna tidpunkten, bör det från lokalsynpunkt vara möjligt att genomföra den
samlade skoldagen menar Eskilstuna kommun liksom Malmö kommun. Samtidigt
framhålls alt man inte räknar med att göra några mera omfattande nyinvesteringar
i lokaler med tanke på fria och frivilliga aktiviteter. Enligt Eskilstuna
kommun bör behovet av utrymmen för fria och frivilliga aktiviteter beaktas i
SÖ:s lokalprogram.

Stora om- och nybyggnadsarbeten av förhållandevis
kostnadskrävande natur för lokaler för fria och frivilliga aktiviteter kommer
att bli nödvändiga anser Helsingborgs kommun samt Jönköpings kommun.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 52

2.2.7
Samverkan mellan skola och hem

Förslagen om förbättrad kontakt mellan skola och
hem tillstyrks av bl. a. kommunförbundet. Landstingsförbundet, TCO. SL, SFL,
Skolledarförbundet, RHS. ärkebiskopen, Malmö, Göteborgs, Trollhättans och
Östersunds kommuner.

SÖ instämmer i att skolans kontakter med hemmen
behöver förbättras. Föräldrarna måste i en helt annan omfattning än nu, såväl
individuellt som i gmpp, kunna delta i skolans arbete. En av fömtsättningama
för denna samverkan är att föräldrarna är orienterade om skolans arbete och om
sina bams situation i skolan. SÖ understryker behovet av en uppsökande verksamhet
från skolans sida med målet att inlemma alla föräldrar i samarbetet.

SÖ har inte något all invända mot SIA:s förslag
till åtgärder för att göra samarbetet mellan hem och skola effektivt och
givande för alla parter. SÖ vill emellertid markera
klassföreståndarens/kontaktlärarens centrala roll i samspelet mellan hem och
skola. Åtgärder måste vidtas inom såväl gmnd-utbildning som fortbildning kring
klassföreståndarens sociala funktioner.

BU 73 menar att förslagen om hur kontaktlärarens
verksamhet bör utformas och hur skolan skall skapa kontakter med hemmen är
förenliga med tillämpningen av ett sådant bedömningssystem som BU 73 beskrivit
för gmndskolan, men att det torde vara nödvändigt att ålägga skolan att skapa
dessa kontakter. Något sådant åläggande finns inte upptaget i förslaget till
författning.

Landstingsförbundet anför dessutom att vid
föräldrars besök i skolan bör ersättningsfrågan kunna lösas inom ramen för den
allmänna försäkringen genom tillägg i 3 kap, 9 i? lag om allmän försäkring, så
att deltagande i skolans arbete likställs med vård av sjukt barn.

LO är snarare anhängare av ett syslem som möjliggör
differentierade stimulanser så att det blir möjligt att söka nya vägar att fö
kontakter med de grupper av föräldrar som skolan i dag inte når.

SL påpekar att lärarutbildningen och
lärarfortbildningen hittills i mycket ringa utsträckning har behandlat
samverkan mellan skola och hem men att det är angeläget att detta
utbildningsbehov beaktas.

Skolledarförbundet menar att det är nödvändigt att
särskild betald arbetstid anvisas för kontaktverksamheten på samtliga stadier,
och LR understryker särskilt behovet av lämpliga lokaler på skolan för
kontakterna mellan hem-skola samt att lärama har tillgång till telefoner på
skolan.

RHS finner det riktigt alt utredningen föreslår att
barnet och dess föräldrar bör infinna sig personligen vid inskrivningen, om
del ej medför större olägenhet. 1 gengäld måste skolan vid detta tillfälle ge
föräldrarna en god introduktion i skolans arbete och den omsorg och tillsyn
skolan kan erbjuda barnen. Vidare bör lagstadgad ledighet beredas föräldrarna
för att de skall kunna följa med bamet till inskrivningen. Detta delas av flera
instanser bl. a. Stockholms kommun. RHS anser det naturiigt att två s. k.
kvartssamtal per läsår blir obligatoriska samt att deras inplanering i
läsårsrytmen och

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 53

deras
uppläggning i övrigt bestäms i samråd med föräldrarna och eleverna.
Kvartssamtalens värde gör det angeläget att klassföreståhdäifrågan för en
tillfredsställande lösning på skolans högre stadier. RHS vill se som ett oeftergivligt
krav att kontaktläraren har elevema i sin undervisning så många veckotimmar att
han lär känna dem i skolsituationen. RHS biträder förslaget om att en del
konsulenttjänster inrättas på central och regional nivå men understryker att
motsvarande satsning måste göras på föräldrasidan. RHS hävdar att stödet till
HoS-rörelsen skall byggas ut i samma takt som skolans egna resurser för
samarbetet med hemmen ökas, så att det föreslagna statliga bidraget på fem
kronor per elev betraktas som ett stimulansbidrag till HoS-föreningarna och
förvallas i enlighet därmed.

ABF vill framhålla föräldrautbildningens betydelse
för samverkan mellan hem och skola. Föräldrautbildningen kan också ge ökade
kunskaper om skolan och ges i studiecirkelns form. Detta påpekas även av
Husmodersförbundet hem och samhälle, RKBF och Lycksele kommun.

FBF saknar i utredningen alternativet att lägga
samhällets insatser på föräldrarna genom införande av sex timmars arbetsdag och
en föräldrautbildning.

Uppsala kommun liksom ABF m.fl. avvisar
expertmedverkan från länsskolnämnderna vilka resurser i stället bör kanaliseras
via föräldraföreningar.

Eskilstuna kommun anser i likhet med flera
instanser att resursema för uppsökande verksamhet bör räknas upp på bekostnad
av pengarna för familjeförsäkringen.

Flera skolstyrelser och kommuner ifrågasätter
liksom skolstyrelsen i Vårgårda beträffande förslaget om en lagfäst rätt alt
en arbetsdag per barn och stadium få betald ledighet frän sitt arbete för att
besöka skolan, nyttan av skolbesöken, om dessa begränsas till det antal dagar
som den föreslagna förmånen skulle ge möjlighet till.

Några instanser bl. a. Tyresö kommun och Täby
skolstyrelse menar att även hemarbetande föräldrar bör ersättas för
barntillsyn, arbetshjälp m. m. i samband med skolbesök enligt samma principer
som de förvärvsarbetande.

2.2.8 Skolan i del kommunala samarbeiet

SÖ finner det naturiigt, att verksamheten under
fria och frivilliga aktiviteter, när det gäller central tillsyn och lokalt
huvudmannaskap, sammanförs med skolans ansvarsområde. SÖ vill förorda den
fördelning av förvaltningsansvaret som skisseras i SIA:s betänkande. De goda
erfarenheterna från adminislreringen av "särskilda åtgärder för
skolområdet" talar för skolstyrelsen som ansvarig samordnare för hela den
samlade skoldagen.

Länsskolnämnden i Uppsala län delar utredningens
uppfattning att en samordning mellan de aktuella kommunala förvaltningamas
arbete måste ske. Samordningen får dock inte leda till en tung organisation med
ringa kontakt med fältarbetet. I den av utredningen föreslagna
samverkansmodellen är det särskilt viktigt all den gemensamma
områdesindelningen genomförs.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 54

Här
förefaller det också naturiigt att utgå från rektorsområdet som indel-ningsgmnd
och att eventuellt flera rektorsområden sammanförs till större administrativa
enheter. Länsskolnämnden i Älvsborgs län anser att det bör finnas en
fritidsnämnd i varje kommun som svarar för frivilliga aktiviteter. Flera
länsskolnämnder däribland den i Malmöhus län ifrågasätter om inte skolstyrelsen
borde vara huvudman för hela skoldagen och förskolan.

Statskontoret tillstyrker kommunförbundets
samarbetsmodell såsom den i dagens läge mest ändamålsenliga lösningen på
hithörande frågor. Frågan om huvudmannaskapet för den kommunala verksamheten
med frivilliga aktiviteter utanför skoldagen bör enligt statskontorets mening
betraktas som en helt lokal angelägenhet för resp. kommun. AMS framför liknande
synpunkter och anser vidare att, i ett kommunalt samarbete för barn och ungdom,
även frågor i anknytning till arbetslivet måste beaktas.

Statens ungdomsråd anser att utredningen alltför
knapphändigt behandlat formerna för det kommunala samarbetet. Ungdomsrådet har
förståelse för att företrädare för föreningslivet inte formellt ingår som
ledamöter i programgrupp och planeringsgrupper. Andra former för samråd måste
skapas menar ungdomsrådet, som hänvisar till sin förslagna modell i sitt
yttrande över barnstugeutredningens belänkande Barns Fritid. En modell av det
slag ungdomsrådet föreslår innebär alt fritidsnämnderna ges en centralare roll
i barn- och ungdomsarbetet. Enligt ungdomsrådet finns del inget skäl att bygga
upp ytterligare en kontaktväg mellan föreningslivet och kommunen i form av att
skolan skall ha egna kontakter med föreningslivet. Den kommunala samordningen
skall kunna lösas i programgrupp och planeringsgrupper.

Liknande synpunkter som ungdomsrådet har KFUM/KFUK,
MUF, ABF, Unga Örnar, RF, Luleå kommun och Trollhättans kommun.

Enligt kommunförbundet ger SIA:s förslag
facknämnderna möjlighet att utforma ett gemensamt verksamhetsprogram för bam-
och ungdomsarbetet inom den enskilda kommunen. Den samverkansmodell som
förbundet utvecklat och som SIA-utredningen rekommenderar har, framhåller
förbundet, ännu inte prövats i tillräcklig omfattning varför det är viktigt att
påpeka att de problem som kan uppstå vid samplanering är svåra att lösa utifrån
en generell modell. Det krävs både tid och anpassning mellan de berörda
förvaltningarna för att samordning skall lyckas, och stora krav ställs följaktligen
på kommunernas interna information och personalutbildningsresurser.

Socialutredningen anser att förvaltningsansvaret
inom en kommun bör fastläggas så att ansvaret för viss verksamhet ligger hos
bestämd nämnd och förvaltning oavsett om denna verksamhet föriäggs till den ena
eller andra lokalen. Inte minst från budgetsynpunkt är det nödvändigt att det
råder klarhet om förvaltningsansvaret. Enligt socialutredningens uppfattning
bör den verksamhet som avser omsorg om barn åvila den sociala nämnden, oavsett
om det gäller bam under ,eller i skolåldern.

För
att den av utredningen förordade helhetssynen på samhällets ansvar

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 55

för
barn och ungdom skall kunna realiseras krävs, framhåller BRÄ, att samordningen
av resursema ges en betydligt fastare form än vad som nu generellt är fallet.

SAF finner alt del föreslagna samverkanssystemel
verkar mycket komplicerat och svåröverskådligt. Det är heller inte klariagt
var del egentliga ansvaret för olika aktiviteter skall ligga. SAF avstyrker
därför att ett sådant samverkanssystem införs och menar dessutom att det
klarare måste fastställas hur ansvaret skall fördelas mellan de kommunala
förvaltningarna.

SFL framhåller att ju yngre en individ är desto mer
sammanhållen -samordnad bör den samhällsservice vara, som kommer individen till
del. Detta talar för att samhällets barn- och ungdomsvårdande verksamhet för
åldersgmppen fr. o. m. förskola t. o. m. åk 9 i gmndskolan bör inordnas under
en och samma kommunala förvaltning. Eftersom skolan disponerar de största
resurserna och då det är angeläget att engagera hela skolan i det samordnande
barn- och ungdomsarbetet, anser SFL det lämpligt att skolstyrelsen för ta detta
ansvar. SL tillstyrker i stort förslagen liksom SACO/SR.

FPU uttrycker farhågor för att de föreslagna
samarbetsorganen kan spela över bestyreisen i dess arbete. Bestyreisen måtte
därför få utse två representanter till planeringsgmppen.

Förbundet Vi Unga finner det ytterst viktigt att
det skapas en organisationsmodell i vilken föreningslivet ges möjlighet att
planera sin verksamhet på ett helt annat sätt än i dag.

Unga Örnar menar att det har varit naturligt att
lägga lotalplaneringen på ett renodlat politiskt organ och inte hos ett
samarbetsorgan mellan förvaltningarnas tjänstemannanivå. Detta skulle inte
behöva utesluta, menar förbundet, att varje nämnd eller styrelse ansvarar för
den verksamhet som sker inom dess eget förvaltningsområde. Den totalansvariga
nämndens styrelses uppgift blir att inventera verksamheten inom övriga
förvaltningsområden samt ta initiativ till sådana aktiviteter i egen regi alt
den sammanlagda verksamheten tillsammans med föreningslivets aktiviteter
fyller alla angelägna behov. Unga Örnar förordar att fritidsnämnden blir den ansvariga
nämnden och 'att denna görs obligatorisk. Samma uppfattning redovisas av ABF,
MUF. SSU och Luleå kommun.

Ärkebiskopen finner del självklart att Svenska
Kyrkans församlingar ges möjlighet att deltaga i den gemensamma planeringen av
fritidsverksamhet för barn i kommunen. Ärkebiskopen och nämnden finner det
rimligt att församling är representerad i den föreslagna programgmppen.

Flera
kommuner tillstyrker SlA:s förslag till programgmpp.

Malmö kommun menar att kommunerna måste få behålla
sin frihet att utforma och anpassa modeller för nämndövergripande samarbete med
hänsyn till lokala fömtsättningar. Detta poängteras också bl. a. av
Eskilstuna, Göteborgs och Linköpings kommuner. Göteborgs och Jönköpings
kommuner anser alt SIA:s modell är krånglig och överarbetad.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 56

3 Arbetssätt och
arbetsformer i grundskolan

3.1 Utredningen

3.1.1
Åtgärdsprogram för elever med skolsvårigheter

Utredningen inför termen åtgärdsprogram för elever
med skolsvårigheter för att skapa ett begrepp som omfattar såväl individuella
insatser som en allmän organisationsutveckling.

För all begreppet åtgärdsprogram skall kunna
användas mera generellt kan del vara lämpligt enligt SIA att ställa krav på all
programmets syfte skall vara att främja utvecklingen av individer, grupper
eller den egna skolan som organisation. Insatserna skall sträcka sig utanför
den reguljära verksamhetens ram samt bygga på en plan som beskriver mål,
tillvägagångssätt och utvärderingsförfarande.

Ansvaret för elevvården ligger enligt läroplanerna
främst på klassföreståndare och rektor. Problem som inte kan lösas inom den
vanliga undervisningens ram hänskjuts i allmänhet till elevvårdskonferensen.
Enligt SIA visar erfarenheterna, att denna samverkansform stundom tenderar att
bli alltför omständig och orationell när det gäller arbetet med enskilda elevproblem.
Den binder exempelvis många funktionärer, inte sällan i passiva roller, under
en ansenlig del av arbetstiden. Det är också sällsynt, att föräldrar och elever
bereds tillfälle att aktivt delta.

En övergång till arbetsenheter och arbetslag inom
hela skolan innebär en möjlighet att avlasta elevvårdskonferensen en betydande
del av dess nuvarande uppgifter. Under förutsättning av en tillräckligt stor
och allsidig personaluppsättning (klasslärare/ämneslärare, speciallärare,
elevvårdsspecialister och fritidsledare) samt nödvändiga materiella resurser,
bör man inom arbetsenheten ha goda fömtsättningar att lösa många av de problem
som för närvarande behandlas i elevvärdskonferensen.

Genom att från elevvårdskonferensen föra ner de
frågor som rör den speciella elevvården till arbetsenheten, kan även andra
vinster göras menar utredningen. Inte minst kan det bidra till en önskvärd
avspecialisering inom denna del av skolans verksamhet. Arbetslagen ger
förutsättningar för direktkontakt mellan olika personalkategorier i den miljö
där problemen oftast måste avhjälpas.

SIA föreslår mot denna bakgrund att elevvården inom
rektorsområdet bör organiseras med arbetsenheten som bas på det sätt som
skisserats.

Om systemet med arbetslag skall slå väl ut
förutsätter detta, enligt SIA, att skolans personal förbereds och samtränas att
fungera som grupper i verklig mening. Väl fungerande arbetslag kan vi erhålla i
skolan endast om vi medvetet satsar på att ge laget sammanhållning genom
arbetsschema, tjänstefördelning och samordningsresurser.

SIA framhåller att del är viktigt att lägga en
helhetssyn på eleven (avsnitt 10.3.4). Ett misslyckande i skolan, även om det
kanske är

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 57

begränsat
till något enstaka ämne, berör menar utredningen hela personligheten och kan
därmed färga elevens upplevelser mera generellt.

Medverkan från elevens och föräldrarnas sida är
ofla en viktig förutsättning för att ett åtgärdsprogram skall kunna
genomföras. Genom kontinueriig kontaktverksamhet inriktad på att nå alla hem
kan skolan bidra till att skapa attityder, som underiättar föräldrarnas
engagemang när det gäller alt avhjälpa uppkomna problem.

Utformningen och genomförandet av ett
åtgärdsprogram bör mot denna bakgrund enligt utredningen vara ett lagarbete i
vilket eleven själv, föräldrarna och skolan samverkar.

3.1.2
Åtgärder inom arbetsenhetens ram

SIA ägnar begreppet motivation (avsnitt 10.1) stor
uppmärksamhet och menar att det är ett så centralt begrepp inom all
undervisning att den måste las upp till ingående behandling då skolans inre
arbete skall belysas. SIA redovisar en del av den forskning som finns på
området.

SIA framhåller alt elevens studiemotivation under
utbildningen bestäms av en rad förhållanden. Den grundläggs under barnets
utveckling och detta kan leda till att elevema kommer till skolan med mycket
olika målinriktning. Skolans uppgifter kan inte lösas genom olika, frågan
varandra isolerade insatser. Skolningen av intellektet, den sociala träningen
och utvecklandet av den emotionella sidan är i verkligheten olika sidor av
samma process. Om skolan skall kunna bidra till en utjämning av sådana
skillnader i slu-dieförutsätlningar, som betingas av variationer i elevernas
bakgrundsmiljö, för skolan inte nöja sig med en passiv anpassning efier de
motiv och mål som präglar varje enskild elevs strävanden. I stället kan del
ofta gälla att aktivt söka påverka elevens val av mål mot en annan inriktning
som bättre överenesstämmer med skolans syften. Del går knappast att överskatta
den betydelsefulla funktion som läraren i detta sammanhang har inom utbildningssystemet.
Lärarens nyckelroll består i att det huvudsakligen är genom honom som intresset
för nya aktiviteter kan väckas och eleven kan stimuleras att utveckla sina
outnyttjade resurser. Verksamheten måste arrangeras så, att eleven hela liden
har möjlighet att uppleva hur den egna förmågan utvecklas i en gemenskap med
andra, där han känner sig accepterad och uppskattad. Om skolan på detta sätt
förmår möta elevernas skilda motiv, tillfredsställer den därmed också ett
övergripande behov av trygghet.

SIA menar att ett enligt vissa regler preciserat
mål betraktas som en första förutsättning för effektiv inlärning och för
stärkande av elevens motivation. Betydelsefullt när man formulerar ett mål är
dess klarhet, dess betydelse och dess närhet i tiden samt förhållandet mellan
dessa. Enligt SIAis mening är det först efter en analys av hur detta kan
påverka motivationen möjligt att komma fram till konkreta åtgärder,

SIA
anser alt del melodiska arbetet i grundskolan bör få en inriktning

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 58

mot
praktiska, laborativa arbetsformer som prövar andra vägar att orientera om ett
område än enbart genom skriftlig förmedling. Flexibla elevgrupperingar inom
ramen för en arbetsenhet och lärarnas samverkan i arbetslag möjliggör en
individualisering inte enbart av stoffmängd och hastighet utan också av
arbetssättet i skolan,

SIA anser att arbetsenheten bör utgöra bas för
såväl planerings- som elevvårdsarbetet, vilket i väsentliga avseenden
sammanfaller. Ett åtgärdsprogram bör inte i första hand riktas mot en enskild
elev i skolmiljön för att anpassa denne till krav från omgivningen. Det gäller
mer att utveckla relationerna mellan individerna inte minst genom att påverka
de förutsättningar under vilka man arbetar. Utredningen anser att friare
resursanvändning, flexibla elevgrupper, stödundervisning, fria aktiviteter
under skoldagen och frivilliga aktiviteter som anknyter till denna är exempel
på åtgärder inom arbetsenheten. Andra exempel är elevernas egna aktiva
insatser i skolmiljön, elevernas medverkan i planeringen, ett omväxlande och laborativt
arbetssätt, utbyggda föräldrakontakter och gruppsamtal. Förändringar i
studiegång, gruppstorlek och läromedelsuppsäiining och anknytning till
föreningslivet är ytterligare exempel på medel som kan utnyttjas inom en
arbetsenhet. Utredningens förslag i det följande, om en omfattande särskild
fortbildning i specialpedagogik för stora lärargrupper liksom tjänster som
studieledare i arbetsenheterna, är avsedda att stödja och möjliggöra detta
arbetssätt. Utredningen räknar således inte med någon fast organisation av
timmar (specialundervisning) för det specialmetodiska arbetet.

För att kunna ge eleverna hjälp och stöd måste i
det löpande arbetet olika grupper bildas. Syftet är att på ett bestämt moment
eller avsnitt erbjuda en lämplig metodik eller ge den ytterligare
färdighetsträning eleverna behöver för komman tillämpningsavsnitt. Sådana
grupper för enligt SIA under inga omständigheter tillåtas bestå längre än ett
bestämt undervisningsmoment kräver det. Sludieledare och skolledning är
ansvariga för att arbetet Utvecklas så att någon fast nivågruppering inte
uppkommer.

3.1.3
Åtgärder utanför arbetsenhetens ram

Även om strävan bör vara att lösa problemen inom
arbetsenheten, torde det dock återstå en mindre grupp elever som kräver en
sådan resursinsats anser SIA, att de under en del av eller hela arbetstiden i
skolan måste bilda egna fasta grupper utanför arbetsenheten. Skälen härtill kan
vara att undervisningen kräver lokal med speciell utformning eller omfattande
teknisk utrustning, som måste vara fast installerad. Ett annat skäl kan vara
att undervisningen kräver omfattande specialpedagogiska inslag eller att eleverna
har ett uttalat behov av att vistas i mindre grupp med en eller några få
lärare.

Med fast grupp avser SIA elever som bildar egen
undervisningsgrupp i mer än ett ämne och under längre lid än en termin. De
fasta grupperna

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 59

motsvarar
delvis skolans nuvarande specialklasser. Erfarenheterna från försöksverksamheten
med friare resursanvändning tyder enligt SIA på att behovet av
specialklassplaceringar minskar när resurserna får användas friare. De fasta
grupperna torde därför enligt SIA i framtiden i huvudsak endast komma att
omfatta elever med påtagliga fysiska handikapp (syn- och hörselskador,
rörelsehinder) samt vissa av de elever som f n, är placerade i hjälp- eller
observalionsklass (elever med mera uttalade skolsvårigheter).

SIA föreslår att det inte fastställs något bestämt
minimiantal elever för att en fast grupp skall få inrättas. Härigenom får också
en kommun i glesbygd möjlighet att skapa denna form av resursinsats för elever
med allvariigare handikapp. Beträffande den övre gränsen föreslår SIA alt det
antal elever som samtidigt undervisas i en fast grupp inte bör överstiga det
delningstal som nu finns angivet för motsvarande typ av specialklass.

SIA understryker att det är av utomordentlig vikt,
att elever som tillhör fast grupp i så stor utsträckning som möjligt ges
tillfälle att följa verksamheten även inom arbetsenheterna. En elev kan t. ex.
få undervisning i svenska, matematik och engelska inom fast grupp men följa
undervisningen i övriga ämnen inom arbetsenheten. När det gäller vissa typer av
svårigheter, främst fysiska handikapp, måste emellertid ofta eleverna erhålla
huvuddelen av sin undervisning i fast grupp.

Överföring av elev till fast grupp innebär att
resurser utanför arbetsenheten måste las i anspråk. Avgöranden om sådana
placeringar kan därför inte träffas inom arbetslaget. SIA föreslår att sådant
ärende tas upp till behandling i elevvårdskonferensen, där rektor fattar
beslutet. Motsvarande bör gälla i fråga om återplacering av elev till
arbetsenhet. SIA förutsätter att åtgärderna så långt möjligt tillgrips i
samförstånd med elev och föräldrar.

Diskussionen om ett system med fasta grupper
utanför arbetsenheterna måste även innefatta spörsmålet om elevakter och
dokumentation. SIA menar allmänt sett att verksamheten i skolan kräver alt
skolpersonalen gör regelbundna noteringar rörande elevernas utveckling i olika
avseenden. En sådan dokumentation utgör ett naturiigt moment i del dagliga
arbetet. Det torde också vara en förutsättning för en god omvårdnad av
eleverna. När problem uppstår och speciella åtgärder skall vidtas inom arbetsenheten,
måste erfarenheter gjorda av flera personer sammanställas. Det är då viktigt
att bedöma vilken form och omfattning denna dokumentation skall ha saml var och
hur länge den skall utgöra undertag för målinriktade åtgärder. När emellertid
problemet är av sådan art alt del måste föras vidare till elevvårdskonferensen,
bör formella krav ställas på elevaklens utformning. Skälet därtill är att del
sammanställda materialet kan komma alt utgöra underlag för diskussion och
åtgärder i situationer där arbetslaget inte är representerat. Detta kan gälla
vid remiss till undersökning och behandling inom PBU (Psykiska barn- och
ungdomsvården), överflyttning till fast grupp, placering i skoldaghem etc.
Elevakten kan därvid också utgöra ett viktigt hjälpmedel i uppföljningsarbetet.
Enligt SIA bör därför de regler rörande elevakter som

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 60

för
närvarande gäller för specialundervisningen tillämpas beträffande elever i de
fasta grupperna.

Elever med grava anpassningssvårigheter är menar
utredningen svåra att inordna i den vanliga undervisningen. Orsaken är att
skolan inte här, som när det gäller andra handikapp, kan möta problemen med
tekniska hjälpmedel eller någon speciell metodik som visat sig vara effektiv.
Eftersom dessa elever vidare ofla är mycket störande för kamraterna, är
möjligheterna begränsade att inom arbetsenhetens ram anpassa metodik och miljö
så all de för tillfredsställande utbyte av undervisningen.

Avsaknaden av effektiv metodik innebär också att de
elever som f. n. går i observationsklasser och kliniker inte alltid i önskvärd
omfattning kunnat fö hjälp. Enligt SIA krävs det i stället insatser för dessa
elever som går utanför skolans konventionella ramar. Även om en till dessa
elever anpassad undervisning är ett riktigt medel att påverka också dessa
elevers utveckling, är det nödvändigt att flnna kompletterande åtgärder som kan
ge större toialeffekt. En sådan ökning i antalet åtgärder innebär en påtaglig
förändring av den skolmiljö eleverna möter, SI A:s förslag om en helhetssyn pä
skoldagen och en avvägning mellan kursplanebundna aktiviteter och fria
aktiviteter avser att generellt öka möjligheterna till individualisering inom
den vanliga skolmiljön. Genom en långtgående förändring även i fråga om den
fysiska miljön och de organisatoriska ramarna kan miljöanpassningen drivas
ännu längre. Detta sätt all angripa de beVeendeslörda elevernas problem har
tillämpats i de s. k. skoldaghemmen.

Till skoldaghem (avsnitt 10.5.5) kommer enligt SIA
i allmänhet de svårast socialt och emotionellt störda elevema från grundskolan.
Förutom aggressivitet och bristande koncentration anges ofta läs- och
skrivsvårigheter vara kännetecknande för dessa elever.

En individuell, terapeutiskt inriktad behandling av
eleverna är ett huvudsyfte med placering på skoldaghem.

Erfarenheter från bl. a. den psykiska barna- och
ungdomsvården visar emellertid alt behandling som ensidigt inriktas på del
beteendestörda bamet och som lämnar hemmiljön utanför inte är effektiv. 1
stället måste en helhetsaspekt läggas på familjen. Barnets svårigheter kan då
ses som symptom på störningar inom familjegruppen. Behandlingen bör därför
beröra såväl barnet som föräldrarna.

När en elev avskiljs från sin invanda skolmiljö och
placeras i skoldaghem är syftet, enligt SIA, att så snart åtgärden gett åsyftat
resultat återföra honom till vanlig arbetsenhet. Skoldaghemmet får alltså inte
fungera som en isolerad värid vid sidan av skolan i övrigt. En återplacering
skall förberedas tidigt genom alt eleven i alltmer ökad omfattning får följa
undervisningen i den arbetsenhet, dit han enligt planerna så småningom skall
överflyttas.

SIA föreslår att del inrättas skoldaghem i kommuner
där det finns ett varaktigt behov av mera omfattande individ- och
miljöinriktade åtgärder forelever med allvariiga anpassningssvårigheter.
Verksamheten bör så långt

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 61

som
möjligt bli en gemensam angelägenhet för de organ som har ansvar för barn och
ungdom inom kommunen. Hemmen bör ges sådana resurser, att de redan vid starten
har förutsättningar att med full effekt fungera som en betydelsefull länk i
kommunens program för barn och ungdom. Vidare bör hemmen arbeta så öppet som
möjligt mot den övriga skolan och fritidsverksamheten. Hemmen inordnas som en
integrerad del av rektorsområdets resurser för elever med svårigheter. Det bör
inte läggas under någon separat administration. För befattning som föreståndare
bör krävas speciallärarulbildning.

I vissa fall kan det enligt SIA (avsnitt 10.5.6)
vara nödvändigt att ytterligare bredda insatserna för elever med
anpassningssvårigheter. Missförhållanden, svårigheter eller problem i hem och
kamratkrets kan vara sådana att det arbete som utförs inom skoldaghemmen helt
omintetgörs. Eleverna är då helt beroende av det totala stöd som kan ges under
skolveckorna. Man kan då inrätta s. k. skolveckohem, där eleverna vistas under
arbetsveckan men åker hem till sina anhöriga över helgerna. Liksom vid arbetet
i skoldaghem är verksamheten i skolveckohemmet ett lagarbete med insatser från
framför allt speciallärare, fritidspedagog och husmor men även från
skolpsykolog och kurator. De få skolveckohem som hittills inrättats drivs genom
inlerkommunal samverkan. Man arbetar med stor åldersspridning inom en liten
elevgrupp. Eleverna vistas på hemmet under ett antal månader för att så snart
det är möjligt återanpassas i den vanliga miljön.

De största kommunerna i landet bedriver en ännu
längre gående satsning i behandlande och förebyggande syften för elever från
alltför påfrestande eller nedbrytande miljöer, I Stockholm finns det således,
vilket SIA redogör för, ett stort antal olika internatoch koloniskolor,

3.1.4 Basf ä rdigheter och baskunskaper

Att elevernas studiemotivation visar en sjunkande
tendens genom grundskolan har visats i många forskningsrapporter menar SIA. I
den allmänna debatten har flera orsaker angivits till denna avtagande
motivation hos många elever. Utredningen menar att bristande basfärdigheter kan
vara en viktig orsak till elevernas vantrivsel. Har de inte fått tillräckliga
baskunskaper på tidigare stadier har de svårt alt tillgodogöra sig
undervisningen pä högstadiet. Ackumulerade brister på färdighetssidan gör
skolans verksamhet alltmer främmande.

Enligt SIA upplever många elever med rätta att
läroämnena inte är kontinuerligt uppbyggda och alt del saknas en röd tråd som
går genom årskurserna och stadierna. SIA menar att det här vore värdefullt med
lokala, genom stadierna löpande studiegångar som lärarna själva arbetar fram.
Sädana studiegångar skulle finnas i varje ämne. Detta skulle innebära en precisering
av det stoff som skall behandlas pä olika stadier.

Enligt
SIA skulle det kunna vara en lokal angelägenhet au även hålla

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 62

kursplanerna
aktuella och några mera tidskrävande centrala insatser skulle ej behövas.

Goda basfärdigheter i bl, a. läsning, skrivning och
matematik är en grundförutsättning för en ökad elevaktivitet. SIA menar att
eleven därför måste ges ökad lid för inlärning - stödundervisning - under
skoldagen samt möjligheter till koncentrationsundervisning i t. ex. läsning dä
och då under den obligatoriska skoltiden. Varje arbetslag borde, enligt
utredningen, om möjligt förses med en lärare grundligt utbildad i läsmelodik.
Ett sätt att uppnå detta är att lärare under del av sin undervisningsskyldighet
tjänstgör pä angränsande stadier.

1 detta sammanhang lar SIA upp relationen mellan
kunskaper och färdigheter. Enligt utredningen bör dessa aldrig ses isolerade
från varandra. En ny kunskap ger förutsättningar for inskolning i och träning
av en ny färdighet. Utan alltmer avancerade färdigheter blir
kunskapsinhämtandet ensidigt och foga motiverande. Av den anledningen måste
skolan noggrant synkronisera sin allmänorienterande undervisning med
färdighetsträningen.

Enligt SIA är kravet på konkretion viktigt för alla
ämnen. Eleven måste fö möjlighet att i undervisningen lära genom iakttagelser
av den konkreta verkligheten. SIA nämner några förhållanden som förbättrat
skolans möjligheter till konkretion sedan läroplanen för grundskolan infördes.

Del fritt valda arbetet har gett möjligheter till
konkreta arbetsformer. Läromedelsstandarden har allmänt förbättrats. Den
schemaläggning med långa sammanhängande arbetspass som numera tillämpas ger
gätlre möjligheter än tidigare att företa studiebesök, exkursioner o. dyl.
Inslagen av dramatik i ämnet svenska saml bildskapande i olika former utgör
konkreta moment i undervisningen.

Om skolan skall kunna nå en ökad konkretion är det,
enligt SIA, nödvändigt att komma bort från föreställningen, all inlärning är
något som alltid är klassrumsbundet och som kräver kontinuerligt
lärarengagemang. SIA behandlar några exempel på vägar alt öka konkretionen i
skolan och därigenom också stödet till de s. k. svagmotiverade eleverna.

Föräldrarna utgör en tillgäng som skulle kunna
bidra till att göra verksamheten i skolan mera verklighetsnära. Genom
föräldramedverkan skulle sannolikt undervisningen, enligt SIA, kunna göras mera
konkret på en rad områden, exempelvis beträffande arbetslivet och
samhällsförhållandena i vid mening, situationen i andra länder osv.

En ytteriigare möjlighet att öka konkretionen är
att eleverna deltar mer aktivt i skolans arbete. Detta kan i stort sett ske på
två vägar. Den ena avser medverkan i undervisning och sysselsättning. Hit kan
räknas handledning av kamrater i studier och fritidsverksamhet samt medverkan
vid framställning av undervisningsmateriel. Ett annat område där eleverna kan
engageras gäller den servicebelonade delen av verksamheten, t.ex. inom
lokalvård, transport- och budtjänster, vägvisning e. d.

Beträffande
elevernas medverkan i olika delar av

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 63

skolans
verksamhet konstaterar SIA att det finns för lite erfa-renhetsunderiag för ett
ställningslagande till hur en sådan ökad medverkan konkret skall utformas.
Utredningen föreslår därför en försöksperiod på fem är under vilken olika
bestyrelser på eget initiativ kan finna lämpliga former. Lokala och regionala
insatser, inte minst fortbildningsverksamhet, bör under denna period förmedla
kännedom om verksamhetsformer mellan olika skolor. Efter försöksperioden bör
insatser, inriktning och former omprövas. Verksamheten bör omfatta alla stadier
- grundskola såväl som gymnasieskola - men särskild uppmärksamhet bör ägnas
att på lågstadiet grundlägga en ansvarsinställning hos eleverna.

SIA anger vissa riktlinjer för försöksverksamheten
(10.2.3). Bl, a, förordas att elevmedverkan i så stor utsträckning som möjligt
för ske som lagarbete samt att även förskolans s. k, syskongrupper därvid
prövas. Tid för andra elevuppgifter bör i huvudsak rymmas inom liden för
verksamhet utanför timplanen men under skoldagen. För en mer samlad
arbetsinsats av ett elevlag kring en uppgift torde dock ytteriigare tid behöva
ställas till förfogande. Som en del av försöket bör därför, enligt
utredningen, bestyreisen pä skolan kunna besluta att elevlag under en vecka per
läsår friställs från undervisniro för att utföra en arbetsuppgift i skolmiljön
eller på annan plats, där uppgifter leds och organiseras av skolan. Vid en
fyrparallellig skola skulle detta innebära - om gruppstorleken är fem elever -
att varie vecka i genomsnitt mellan fem och sex elevgrupper vore engagerade för
olika uppgifter. Organisationen bör i enlighet med förslaget utformas så att
den berör en bestämd del av en arbetsenhet åt gängen.

SIA pekar vidare på möjligheten alt låta elever
medverka som undervisare eller ledare av gruppaktiviteter. Att äldre elever
således i vissa situationer blir lärarassistenter åt yngre kamrater, finner
utredningen tilltalande. Tyngdpunkten i fråga om elevernas medverkan torde
emellertid komma att ligga inom skolans interna service.

Elevernas ökade medverkan fömtsätter förhandlingar
för de personalgrupper som har i avtal begränsad arbetsvolym. SIA har således
i sina förslag om t. ex. vilka krav som bör ställas pä skolledningen beaktat
att tid för ledningsuppgifter ställs till förfogande dels genom minskad
undervisning för rektor/studierektor, dels genom förslag om studieledare och
konlaktlärare (24.3 och 18.4). 1 fråga om övrig lärarpersonal har utredningen
närmare utvecklat sina synpunkter i kap. 19 och därvid föreslagit alt
arbetstidsfrågorna blir föremål för förhandlingar. Även beträffande den
icke-pedagogiska personalen menar utredningen alt de fackliga frågorna måste
uppmärksammas. Denna personal för en till vissa delar ny roll genom mer direkt
medverkan och ansvar i skolans fostraruppgift.

SIA anger slutligen att en närmare kartläggning bör
göras beträffande innehåll och tolkningar av vissa författningar för att bringa
klarhet i inom vilka juridiska ramar elevers och personals aktiva medverkan i
den egna miljön har all utformas.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 64

3.1.5
Anpassad studiegång

Nuvarande regler om skolgångsbefrielse, särskild
undervisning och jämkad studiegång ger skolan vissa möjligheter att hjälpa den
lilla grupp låg-preslerande eller svagmotiverade elever som har avsevärda
svårigheter med skolans reguljära arbete.

De elevproblem det här för det mesta är fråga om
låter sig enligt SIA sällan sammanfattas i enkla diagnoser. Några relativt väl
avgränsade kategorier elever går dock alt urskilja.

En sådan grupp är de s. k. skolvägrarna.
Karakteristiskt för dessa är stark ångest för skolan, ofta uttryck i illamående
och gråtattacker när barnet skall lämna hemmet på morgonen. En hämmad
personlighet med stark bindning till någon av föräldrarna kan vara andra
kännetecken. Att inordna skolvägrare i regelbunden skolgång kan vara en mycket
tidskrävande uppgift om del över huvud taget lyckas. Inte sällan måste man
befria dem från skolan under en kortare eller längre tid och därvid kan särskild
undervisning ges. 1 enstaka fall kan elev pä detta sätt under en betydande del
av sin skolplikt få undervisningen begränsad till fem timmar i veckan. Den
metod man i allmänhet använder vid skolvägran går ut på alt gradvis vänja
eleven vid alt gå i skolan. Detta kan ske genom att man till att börja med
inskränker vistelsen i skolan till någon enstaka lektion per dag, en tid som
efter hand utökas. Där PBU har erforderiiga resurser kan också
föräldrabehandling ingå i åtgärderna. De förfaringssätt man nödgas tillgripa
när det gäller att komma tillrätta med skolvägran förutsätter ofta en
långtgående anpassning av elevens studieförhållanden.

En annan grupp är de utåtriktade aggressiva
eleverna som ständigt kommer i konflikt med omgivningen, varigenom de får föga
utbyte av undervisningen och försvårar eller omöjliggör ett meningsfullt
arbete i skolan. Bakom sådana beteenderubbningar kan ligga såväl miljöfaktorer
som medicinska förhållanden. Trots placering i olika former av
observationsundervisning är det i enstaka fall omöjligt alt bereda dessa
elever en tillfredsställande skolgång, eftersom de inte förmår klara de
gruppsituationer som undervisningen innebär.

De utpräglat svagmotiverade eleverna utgör åter en
annan kategori i detta sammanhang. Deras bristande intresse för skolan kan
exempelvis ta sig sådana uttryck som skolk, passivitet eller aggressivitet.
Ibland kan orsakerna ligga inom skolan: upprepade misslyckanden, otillräckliga
basfärdigheter etc. Placering i mindre grupp (specialundervisning) är en åtgärd
som ofta tillgrips vid sådana svårigheter.

När man inte trots nämnda insatser lyckas
tillfredsställande ordna dessa elevers skolsituation har utsträckt pryo varit
ett medel som, framför allt innan Lgr 69 infördes, inte sällan utnyttjats. En kombination
av praktiskt arbete och viss undervisning torde ge möjlighet till en mera
planmässig påverkan av eleven. Under nuvarande förhållanden är detta ett
förfaringssätt som endast går att tillämpa i årskurs 9 i samband med jämkad
studiegång.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:39 65

Även
inom högstadiet i övrigt uppkommer emellertid ibland problem dä ett sådant
arrangemang skulle gynna eleven.

Nuvarande bestämmelser om särskild undervisning,
jämkad studiegång samt skolgångsbefrielse har enligt SIA vissa svagheter, som
gör att de ibland är svåra alt tillämpa eller som kan medföra negativa
konsekvenser för en enskilde eleven. Den särskilda undervisningen innebär i
många fall en skenlösning av pedagogiska problem genom att man sjukskriver
eleven. En sådan sjukskrivning sätter eleven i undantagssituation som kan vara
ett steg i en utstötningsprocess. Den jämkade studiegången har, bl. a. på grund
av den relativt omständiga administrativa proceduren och de schematekniska
svårigheterna, inte blivit en smidig metod för lösning av problem på högstadiet.
Även om kraven skärpts på kommunerna vid tillämpningen av skollagen 36 §
beträffande för tidig avgång, är "annan lämplig sysselsättning" inte
en nöjaktig ersättning för reguljär skolgång.

SIA föreslår i stället ett åtgärdsprogram med s. k.
anpassad studiegång för enskild elev. Inom ramen för detta program skall
ändringar kunna vidtas inom timplanen för årskursen t. ex. omfördelning av tid
mellan ämnen, införande eller uteslutning av ämnen eller ämnesmoment, och hela
eller delar av inlärningen skall kunna föriäggas utanför de ordinarie
skollokalerna.

Förfaringssättet bör enligt SIA kunna få komma i
fråga inom grundskolans alla årskurser men torde huvudsakligen få gälla
eleverna på högstadiet. Vid utformningen av den anpassade studiegången bör
strävan vara att pä grundval av elevens behov och intressen tillförsäkra honom
bästa möjliga inlärningsbetingelser. Skolan måste ha möjlighet till en friare
prioritering mellan ämnen och ämnesmomeni. Högsta prioritet bör ges basfärdigheter
och andra funktioner, som eleven kommer att vara starkt beroende av efter
fullgjord skolplikt. Eleven själv och hans föräldrar bör ta aktiv del i
planeringsarbetet.

Beslut om anpassad studiegång skall enligt SIA
kunna fattas av bestyreisen, när andra åtgärder inom eller utanför
arbetsenheten inte gett eller kan förväntas ge nöjaktigt resultat. Bestyreisen
skall sedan vara ansvarig för att beslutade åtgärder fortlöpande utvärderas.
Bestyreisen skall rapportera till skolstyrelsen i kommunen när beslut om
anpassad studiegäng fattats. Av rapporten skall framgå hur åtgärdsprogrammet är
uppbyggt. Målet för programmet skall anges, innehållet redovisas samt
uppgifter lämnas om vilken personal och vilka lokaler som krävs, vilken
lidsplanering som gjorts samt vilka metoder som skall användas för utvärdering.

Den inlärning som den anpassade studiegången skall
ge kan enligt SIA ske i de ordinarie skollokalerna, i annan skola, på annan
arbetsplats i samhället men endast undantagsvis i elevens hem. Strävan bör
vara att i möjligaste mån föriägga studierna till skolan. För några elever kan
dock en arbetsplats utanför skolan skapa bättre förutsättningar för inlärning.
Beträffande elever med vissa speciella störningar, exempelvis skolvägran, kan
det dock vara nödvändigt att åtminstone under en övergångstid godta att
studierna helt bedrivs i hemmet.

5 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 66

Eftersom det gäller en mycket liten grupp elever
med påtagligt varierande förutsättningar och behov, torde det vara omöjligt att
uppställa fasta krav beträffande den tidsmässiga omfattningen av undervisningen
och handledningen. Allmänt bör dock gälla, alt älgärdsprogrammel bör omfatta arbetsdagar
av samma längd som för övriga elever inom årskursen. En strävan måste också
vara att återföra eleven till skolan och kamratgruppen så snart detta lämpligen
kan ske.

1 ett fåtal särskilt allvariiga fall torde inte
nyss nämnda åtgärder ge skolan möjlighet att ordna elevens skolgång på ett
tillfredsställande sätt. Orsakerna kan vara att svårigheterna har sin grund i
förhållanden som skolan inte har möjlighet att påverka. I sådana fall måste
barnavårdsnämnden ta över skolstyrelsens ansvar. Ibland kan det också vara
nödvändigt att hänskjuta frågor som rör enskilda elevers skolgång till
länsskolnämnd.

Anpassad studiegång kan för elev innebära bortfall
av ämne eller ämnen under kortare eller längre lid. De problem detta kan
innebära i samband med årskurs- och stadieövergångar bör ägnas speciell
uppmärksamhet vid uppföljningen av åtgärden.

SIA föreslår att elev som genomgått årskurs 9 med
anpassad studiegäng erhåller grundskolekompeiens. Utredningen menar att samma
regler beträffande betygs- och kompetensfrågor som i dag gäller för jämkad
studiegång skall gälla för anpassad studiegång.

Om möjligheter skapas till anpassad studiegång för
detta vissa stadgemässiga konsekvenser. Bestämmelserna om särskild
undervisning enligt skolförordningen 5 kap. 45 i; ges ändrad lydelse genom att
"eller liknande omständighet" utgår. Bestämmelsen om skolplikt i
skolförordningen 2 kap. 11 5; andra stycket ges ändrad lydelse genom att
"eller annan lämplig sysselsättning" utgår. Bestämmelserna om jämkad
studiegång enligt anm. 12 till timplan 5 i Lgr 69 utgår. I skolförordningen
införes bestämmelser om anpassad studiegång och tillämpningsföreskrifter bör
utfärdas.

3.1.6
Skolfrånvaron

Under läsåret 1971/72 lät SIA göra en undersökning
av elevfrånvaron på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan.
Undersökningen visade bl. a. att omfattningen av den totala frånvaron på
högstadiet successivt ökade från årskurs 7 till årskurs 8 för att därefter nå
en topp i årskurs 9. Flickor hade i allmänhet högre frånvaro än pojkar. Den
totala frånvaron i storstadsområden visade sig vara högre än i
glesbygdsområden. Frånvarons omfattning inom ett och samma storstadsområde
varierade med rekryteringsområdets bebyggelseform så att frånvaron var högre i
områden som dominerades av höghus än i områden med övervägande
småhusbebyggelse. Olika skolor uppvisade vidare en betydande inbördes variation
i frånvarohänseende. Stora skillnader förelåg i frånvarons omfattning mellan
parallella klasser inom en och samma skola.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 67

Enligt SIA kan dessa resultat inte generellt gälla
samtliga skolor, emedan undersökningen inte är representativ för landet som
helhet, men den allmänna slutsatsen är att åtgärder bör vidtas såväl generellt
som selektivt för att minska frånvaron.

SIA föreslår att närvaroplikt liksom hittills bör
råda i grundskola och gymnasieskola. All frånvaro bör förhandsanmälas och skall
registreras. Anmälningsskyldighet vid frånvaro åvilar elevens föräldrar/annan
vårdnads-havare eller på gymnasieskolan eleven själv. Vid icke förhandsanmäld
frånvaro skall anledningen till frånvaron snarast undersökas. Skolan är
ansvarig för frånvaroregistreringens organisation och genomförande liksom för
information till eleverna och deras föräldrar om motiven för registreringen
samt dess sätt att fungera. Såväl registrering som analys av frånvarons orsaker
skall ske fortlöpande. Informationen om frånvaron bör systematiseras så, att
den kan utgöra grund för snabba åtgärder och eventuella omfördelningar av
resurser. Vidtagna åtgärder utvärderas kontinuerligt och justeringar görs
fortlöpande. Elev på gymnasiesladiet bör efter medgivande av skolan kunna få
föriägga viss del av arbetet utanför skolans lokaler i form av betingsstudier,
vilket beslutas av klasskonferensen. Hemmen skall informeras om förekommande
frånvaro.

3.1.7
Skolstarten

Förskolans övergripande mål bör enligt
Barnstugeutredningen (SOU 1972i26 och 27 Förskolan) ge uttryck för samhällets
syn på och omsorg om varje barn i dess rätt till goda utvecklingsmöjligheter.
Det bör också ge uttryck för en framtidssyn och relateras till den blivande
vuxna människans utvecklingsmöjligheter i hennes ömsesidiga förhållande lill
samhället och dess utveckling.

I de övergripande målen betonas samarbete, öppenhet
och mångsidighet i synen på personlighetsutvecklingen,

Barnstugeuiredningen slår fast att förskolan har
viktiga koppligar till såväl utbildnings-som socialpolitiken. Utredningen
framhåller framför allt de problem som är förknippade med kontinuiteten i
övergången mellan förskola och lågstadium.

Enligt utredningen utgör förskolan ett fundament
för skolan, där del är väsentligt att bevaka att del för det enskilda barnet
finns en kontinuitet mellan förskola och skola. Förskolans pedagogik har i viss
utsträckning haft inflytande på framför allt lågstadiets pedagogik. Den
kontinuitet som bör eftersträvas innebär inte en ensidig inskolning, 1
framliden behöver, fastslår utredningen, skolan byggas upp från förskolan och
närmare kopplas till socialpolitiken.

En viktig uppgift på del lokala planet är all söka
göra övergången mellan förskola och grundskolans lågstadium smidig, så att
barnen upplever en kontinuitet. Dessa samarbetsfrägor kan bli en naturlig
startpunkt för den pedagogiska integrering som måste föregås av ett successivt
närmande. Ut-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 68

gångspunkten
fören samordning bör vara att skolan utvecklingspsykologiskl lar vid där
förskolan slutar framhåller barnstugeutredningen.

1 de utvecklingsteorier och det pedagogiska program
på vilket barnstugeuiredningen baserar sina förslag till inre organisation och
utbyggnads-planering av förskolan har man sökt beakta kontinuiteten och
samverkan organisatoriskt och pedagogiskt så långt som varit möjligt. En
utvärdering av de projekt och försök som sker under ledning av
tillsynsmyndigheterna för förskolan resp. skolan är enligt
barnstugeutredningens mening väsentlig.

Centralt bör detta ske genom samverkan och samråd
enligt den modell som barnstugeutredningen skisserat.

Regionalt måste dialogen främst avse fortbildning
och information genom gemensamma studiedagar regionvis kring samverkan.

Lokalt
bör samrådsgrupper bildas i alla kommuner.

I förlängningen av den försöksverksamhet som pågår
och planeras inom förskole- och skolområdet kan enligt bamstugeutredningens
mening skönjas en "stadieskola", dvs, en kontinuitet för barnen
utvecklingspsykologiskl, pedagogiskt och metodiskt från förskolan upp till
mellanstadiet i grundskolan.

Barnstugeutredningen framhålleratt samarbete mellan
förskola och grundskola är angeläget med hänsyn till att övergängen från
förskola till lågstadium bör underlättas för varje barn. Förskolan har ett
ansvar att förmedla en positiv attityd lill den fortsatta skolgången. Den
attityden kommer till stånd dels genom att barnet upplever
inlärningssituationen i förskolan gynnsamt, dels genom att barnet, i väntan på
skolgången, introduceras i skolmiljön. Grundskolan å sin sida bör också inse
sitt ansvar att motsvara de förväntningar, som barnet då kan tänkas ställa på
ett positivt inlärningsklimal när det börjar i lågstadiet.

Barnstugeuiredningen diskuterar olika pedagogiska
modeller och väljer utifrån detta en pedagogisk modell, som betonar samspelet
mellan individ och omgivning och som kallats dialogmodell. I betänkandet
beskrivs den enligt följande:

Den dialogpedagogiska modellen utgår från all det
bör försiggå en kontinueriig dialog mellan barn och vuxen, på både ett inre
och ett yttre plan, som gäller ett ömsesidigt givande och tagande i fråga om
känslor, upplevelser och kunskaper. Målet för detta slag av pedagogik kan sägas
vara att individen successivt skall arbeta sig fram till de värderingar och
normer den så småningom vill hävda och själv efterleva. Framgång i förhållande
till detta mål kan knappast under de tidiga barnaåren registreras i
kvantitativa kunskaper eller speciella beteenden. Målet rör i djup bemärkelse
individens personligheisuiveckling på sikt. Känslomässigt, socialt och
intellektuellt. Modellen förutsätter att den vuxne ser barnet som en människa
med potentiella möjligheter lill vidareutveckling, med egna uttrycksbehov och
med egna resurser att upptäcka valmöjligheter i tillvaron. Den utvecklingen är
endast möjlig genom den vuxnes aktiva engagemang i vad barnet gör och vad del
uttrycker. I stället för att utvärdera vad barnet gör måste den vuxne tolka
barnels beleende som ullryck för hur det uppfattar sin omvärld. Det

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 69

betyder
att barnet måste möta respekt för sina värderingar och ställningstaganden, men
det måste också i kontakten med den vuxne lära sig förstå alt
kunskapsbeteenden, normer etc. kan omprövas utifrån nya infallsvinklar. 1
stället för att barnet lär sig att det finns rätta svar på frågor och en viss
lösning på ett problem liksom definitiva kunskaper alt inhämta, bör del lära
sig att utifrån en kritisk inställning samla nya fakta att självt ta ställning
till.

Pedagogen i dialogmodellen kan inte fungera
statiskt utan måste förstå sig själv som en individ stadd i fortsatt utveckling
i en livslång process, där egna erfarenheter och förändringar i den egna
livssituationen påverkar sättet att fungera i det pedagogiska arbetet.

I dialogmodellen befinner sig vuxen och barn i
vissa avseenden i samma situation. Båda påverkar varandra genom ömsesidigt
givande och tagande. Den vuxne har emellertid utvecklingsmässigl nått längre än
barnet och har därför större erfarenhetsmalerial, som ställs till barnets
förfogande. Men barnet utvecklar också mönster.

Det som väsentligen kan ske i dialogmodellen, är
att bamet upplever en vuxen som öppet kan ge uttryck för sina känslor,
upplevelser, kunskaper, tankegångar, värderingar m. m. och samtidigt
respekterar och tar ställning till vad bamet uttrycker, I en sådan ömsesidig
process kan barnets resurser, såväl känslomässigt som intellektuellt, frigöras
och fungera som en helhet. Barnet vågar tro på sig självt och sin förmåga att
växa till en självständig människa. Den vuxnes dynamiska samspel med barnet kan
även tänkas fungera som modell för barnets framlida sociala utspel, därför att
barnet konkret upplevt samverkans villkor av givande och tagande (SOU 1972i26).

Mål och delmål liksom teoriunderiag och pedagogiskt
program avser förskolan i dess helhet, såväl hellids- och deltidsförskola och
för åldrarna sex månader lill sju år. Arbetssätt och metodik utformas givelvis
något olika i förhållande till olika utvecklingsfaser.

SIA diskuterar skolmognaden (avsnitt 11.4) och
jämför tre olika teorier och för alla tre gäller att det ej blir särskilt
fruktbart att arbeta med skolmognaden som en gränslinie mellan förskolan och
lågstadiet. Däremot understryks behovet av samverkan mellan stadierna. SIA
menar att det finns stora likheter mellan barnen i förskolan och på lågstadiet.
Del finns ingen skarp gräns mellan olika faser i utvecklingen. Barnet glider
över från ett utvecklingsstadium lill ett annat. Skol mognadsbegreppet är menar
SIA därför mycket relativt. Utgångspunkten är därvid en definition av
begreppet skolmognad som menar att skolmognad innebär, att barnet nått en
utvecklingsnivå som svarar mot de krav som lärarna ställer pä elevens förmåga
alt tillgodogöra sig undervisningen i årskurs 1. En definition med sådan
utformning uppvisar emellertid svårigheten, för att inte säga omöjligheten, alt
definiera skolmognadsbegreppet.

De skolmognadsundersökningar som redovisats av
utredningen ger vid handen att skolmognadsprov som utförs under våren är
otillföriitliga mätinstrument. Skol mognadsproven är ej heller förankrade i en
utvecklings-psykologisk eller psykologisk-pedagogisk teori. Följaktligen menar
SIA är

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 70

det
ej möjligt att ange en viss procentuell del av nybörjarna som skolmogna. Om en
elev betraktas som skolmogen eller ej kan bero på hos vilken lärare han hamnar.
Skolmognadsbegreppet bör därför bytas ut mot mer preciserade begrepp,
lämpligtvis mot de som används i läroplanen för grundskolan, t. ex.
intellektuell utvecklingshämning, inlärningssvårigheter vid undervisningen i
svenska samt beteendestörningar.

Skolmognadsproven mäter endast en liten specifik
del av den totala personligheten. De mäter kunskaper och färdigheter barnen
tillägnat sig före skolstarten. Då det finns risk att nybörjarundervisningen
styrs av erhållen poäng på detta prov kan elever från mindre stimulerande
hemmiljöer redan från början hamna i ett underiäge framhåller utredningen.

Flexibel gruppering av eleverna inom arbetsenhetens
ram, stödundervisning och insatser av speciallärare och annan personal bör
göra det möjligt att effektivt hjälpa elever som har svårigheter redan vid
skolstarten. Någon organisation med s. k. skolmognadsklasser bör därför menar
SIA inte förekomma.

Med del beslut som riksdagen fattat om en allmän
förskola och med det förslag om skoldag som SIA har lagt fram följer, att vad
som sägs om uppskov med skolstarten i skollagen 32 S bör utgå. 1 lagen om förskoleverksamhet
(I973il205) bör av samma skäl I och 4 §§ ändras.

För att en mjuk övergång skall komma till stånd för
de enskilda barnen har både barn och föräldrar behov av en fördjupad samverkan
kring stadieövergången förskola-lågsladium. Många föräldrar behöver ökad upplysning
om vad skolstarten (avsnitt 11.5) innebär.

SIA föreslår (avsnitt 11.6) att för en mjuk
övergång skall komma lill stånd behövs därför pä del lokala planet särskilda
arbetsgrupper, både för löpande arbete och för planerings- och
utvecklingsfrågor som rör i första hand övergången förskola-lågstadium och
samverkan mellan stadierna. En sådan arbetsgrupp bör bestå av representanter
för skolstyrelse, barnavårdsnämnd (social centralnämnd), fritidsnämnd,
föräldrar och de båda stadiernas personal. Utredningen lar upp en rad exempel
på arbetsuppgifter för detta samverkansorgan.

Ett mycket betydelsefullt inslag i åtgärderna i
samband med övergången förskola-lågstadium är utbytet av information mellan
skola och föräldrar. Utredningen konstaterar att inskrivningen är en viktig
form för informationsutbyte och föreslår att den blir ett obligatoriskt inslag
i kontakten hemskola.

Det av barnstugeutredningen föreslagna pedagogiska
programmet i förskolan, som bl. a. innebär en systematiserad
begreppsinlärning, kan enligt vad SIA själv påpekar i sitt betänkande resultera
i att ett större antal barn än som nu är fallet är färdiga för t. ex. läsning,
skrivning och räkning året före skolstarten. Andra barn däremot har en
långsammare utvecklingstakt och är inte alls färdiga för t. ex, läsinlärning
vid skolstarten.

Med
en allmän förskola blir det konstaterar utredningen synneriigen an-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 71

geläget
för grundskolan att beakta den normala spridningen i fråga om nybörjarnas
utvecklingsnivå och att differentiera undervisningen så, att varje barn kan
fortsätta där det slutade i förskolan. Del är även viktigt, att grundskolan
beaktar och följer upp förskolans metoder när det gäller att stödja barnets
sociala och känslomässiga utveckling.

För att få kontinuitet mellan förskola och
lågstadium är det viktigt alt de båda lärarkategorierna känner till varandras
verksamhetsområden, dessas mål, innehåll, metoder och miljö. De bör även ha
kännedom om varandras utbildning saml dess mål och innehåll. För att underiätta
samverkan mellan de två lärarkategorierna bör inom resp. rektorsområde -
förskoleområde finnas en lärare med speciella kontaktuppgifter.

Kommunens samverkansorgan för förskolefrågorna bör
la initiativ lill att sexåringarna på olika sätt får bekanta sig med
grundskolans personal och miljö året före skolstarten. Organisationen av dessa
besök måste vila på de lärare som har kontaktuppgifter.

Det är också nödvändigt att förskolans elever för
direkt inblick i hur man arbetar på lågstadiet. Sådana skolbesök bör därför
vara obligatoriska. Dessa besök är mycket betydelsefulla menar SIA, eftersom de
kan vara avgörande för nybörjarnas inställning till skolan längre fram. De
lärare som som har kontaktuppgifter bör därför göra upp ett program för dessa
skolbesök.

Föräldrarna bör också fä möjlighet att under en dag
i början av läsåret få vara med sitt barn i skolan och lära känna barnets nya
miljö och de personer som skall ha hand om barnet de första skolåren.

3.1.8
Klass- och undervisningsgrupper, arbetsenheter

Inledningsvis erinrar SIA om att
undervisningsgruppens eller klassens storiek inte påverkas enbart av gällande
delningstal utan också av en rad andra förhållanden. Det har därför varit
angelägel for utredningen att kartlägga hur stor del av sin undervisningslid i
skolan elevema i olika årskurser och ämnen tillbringar i undervisningsgrupper
av olika storiekar.

SIA visar att eleverna i årskurs 1 tillbringar 28 %
av undervisningstiden i grupper med tio elever eller färre och till 20 % i
grupper med 21-25 elever. 1 årskurs 3 är motsvarande 8 % resp. 43 %.

Mellanstadieeleven tillbringar ca 65 % av sin
undervisningstid i grupper som till sin storiek ligger nära klassmedeltalet,
som är 24.

Inom en högstadieskola med 1-10 klasser tillbringar
en elev i genomsnitt 40 % av sin undervistningstid i grupper som ligger i
intervallet kring klass-medeltalet som är 27 elever. Återstående del av
undervisningen sker i grupper med 20 elever eller färre. I en skola som är
större, med 11-19 klasser, tillbringas nästan exakt hälften av
undervisningstiden i grupper pä 20 elever eller färre. Det intervall inom vilka
eleverna tillbringar längst tid är grupper på 11-16 elever och 26-30 elever, ca
en tredjedel av liden i vardera typen av grupper.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 72

Utredningen pekar på några förhållanden som har
betydelse för undervisningsgruppernas storiek.

1.
Närmast verkligheten kommer
klassmedeltalet som beskrivning av gruppstorleken i årskurs 3 och på
mellanstadiet pä grund av de resurser för delning av klass som finns i årskurs
1 och 2.

2.
Högstadiets
undervisningsgrupper är synneriigen skiftande till sin storlek mellan olika
ämnen. Den stora resursatsningen ligger på tillvalsämnen, slöjd och hemkunskap,
inte på basfärdighetsämnena svenska och matematik.

3.
Medan samordnad
specialundervisning för ca tio år sedan var i stort sett obefintlig har
tillförandet av denna resurs lett till minskning av undervisningsgruppernas storiek
i basfärdighetsämnen med i genomsnitt 16 % utan att för den skull de
administrativa klasserna har minskat i storlek i större omfattning.

4.
Specialundervisningens
disposition på specialklasser eller samordnad specialundervisning har stor
betydelse för undervisningsgruppernas storiek. Eftersom anordning av vanliga
klasser baseras på elevantalet i vanliga klasser och ej pä det totala
elevantalet i kommunen medan specialundervisningskvoten baseras på totala
elevantalet, betyder detta en resursökning vid övergång till samordnad
specialundervisning.

Det finns enligt SIA i huvudsak tre vägar på vilka
man kan förändra undervisningsgruppernas storieki ändring av delningstal,
ändring av pla-ningsanvisningar till länsskolnämnderna eller ändring av antalet
resurstimmar och/eller specialundervisningskvot, dvs. ändring i
förstärknings-resursernas storlek och användning.

Utredningen
utvecklar detta resonemang enligt följande.

A. En generell och över hela landet likformig
sänkning av klass

storleken (avsnitt 14.4) är mycket resurskrävande. Resursökningen för

delas över hela landet efter enbart antalet elever. Övriga omständigheter av

betydelse, antalet invandrare, bebyggelse- och befolkningsstruktur m. m,.

beaktas ej. Del innebär att den redan förut i dessa avseenden väl ställda kom

munen eller skolan får en lika stor resurs som en kommun eller skola med

sämre förutsättningar. En generell, över hela landet lika fördelad minskning

av elevantalet i klasserna medför en ökning av den redan befintliga sociala

och andra skillnader.

B. Länsskolnämnden beslutar f. n. såväl om antalet
klassanordningar som

i vissa fall om upprätthållande av skolenheter i grundskolan.

Länsskolnämndsulredningen har föreslagit all nämnderna inte längre skall

besluta om skolenheter. SIA delar denna uppfattning.

Utredningen har inte funnit anledning föreslå
ändring i de gällande planeringsanvisningarna men vill i detta sammanhang peka
på att klassanordningsbeslut enligt SIAis förslag enbart innebär beslui om
antal basresurser som ställs till kommunens förfogande. Storleken på de arbetsenheter
skolstyrelsen väljer att inrätta på basis av de samlade resurserna i kommunen
påverkas däremot inte.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 73

'C, Undervisningsgruppernas storlek - däremot inte
klasstorleken - påverkas av ändringar i antal resurstimmar och i
specialundervisningskvot, dvs. i de resurser som utredningen inräknat i fö rs t
ä r k n i ngs res u r-s e r. Ökningen av antalet resurslimmar i teknik på
högstadiet fr. o, m. läsåret 1973/74 liksom den markanta ökningen av den
samordnade specialundervisningen i slutet på 1960-talet och böoan av
1970-lalet är exempel på denna metod att minska undervisning.sgruppernas
.storlek.

Den avgörande frågan är enligt SIA inte vilken
storlek den administrativa klassen har ulan vilken storlek
undervisningsgrupperna bör ha på olika stadier, i olika ämnen. På detta kan man
inte ge något generellt svar. Storleken måste bli beroende av gruppernas .sammansättning,
elevernas svårigheter, aktuella undervisningsmoment, lärarens rutin och vana.
Mot denna bakgrund skulle generella beslut om någon fixerad maximistorlek
omöjliggöra en till aktuella behov anpassad gruppering i skolan.

Utgångspunkten för utredningens arbete har varit
att söka finna vägar för att bättre än hittills utnyttja de personalresurser
som grundskolan nu erhållit för alt på ett godtagbart sätt lösa sina uppgifter.
Frågan om storleken av undervisningsgrupperna blir då en fråga om det är angeläget
att omdisponera de personella resurser som redan finns i skolan, dvs. om
nuvarande spridning mellan olika gruppers storlek är för vid elierom
fördelningen på i genomsnitt små grupper i tillvalsämnen och större grupper i
centrala lardighetsämnen är den bästa användningen av en total resurs. Dessutom
blir det nödvändigt att ompröva specialundervisningstimmarnas ställning.

Utredningen
har inte bedömt del möjligt att centralt ange vilken gruppstorlek som i varje
ämne, på varje enskild skola skulle vara den bästa, oberoende av
elevsammansätining, lärarsituaiion, material- och lokaliillgång. Enligt
utredningens allmänna syn bör beslutsnivå och verkställighetsnivå ligga så nära
varandra som möjligt. Ett aktivt arbete med olika elevgrupper fordrar att skolenheten
bryts ner i mindre, relativt självstyrande enheter dit beslut kan delegeras.
Sädana enheter förekommer redan på högstadiet under namnet arbetsenheter och i
flera skolor också på låg- och mellanstadierna.

De personalgrupper som på låg- och mellanstadierna
arbetar inom enheten har betecknats som ett arbetslag. På högstadiet, med dess
högre krav på ämnesspecialiserat kunnande, kommer elevema i arbetsenheten att
undervisas av flera arbetslag på grund av systemet med ämneslärare.

Denna ram för organisationen av grundskolan
-arbetsenheter -synes enligt SIA (avsnitt 15.2) vara den som bäst tillgodoser
de väsentliga krav som kan ställas på en god skolorganisation.

Den låser inte gruppsloriekar ulan gör att dessa
kan växlas beroende på stoff, metodik och elevernas svårigheter. Den skapar
förutsättningar för delegation och en konkret, verklighetsnära elevvård och
for enheter tillräckligt små för att eleverna skall kunna uppleva ett reellt
medinflytande på planering och i ordningsfrågor. Den ger enheter tillräckligt
stora för att skapa möjlighet

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 74

till
en arbetsfördelning bland personalen vilken också kan avse relationerna
undervisning/annat lärararbete.

Den skapar - utan att tvinga - förutsättningar för
ett intimt samarbete och stöd i arbetet.

SIA föreslår att bestyreisen för skolan för besluta
om antalet arbetsenheter inom rektorsområdet.

Inom en arbetsenhet kommer eleverna - liksom i dag
- att tillhöra undervisningsgrupper av olika storlek och sammansättning.

Utredningen har övervägt namnfrågorna och stannat
för att den under-vic->ingsgrupp inom arbetsenheten, som utgör den sociala
enheten och till vii,»

Det är angeläget att den grundorganisation
utredningen föreslår stöds av övriga åtgärder inom skolan. Detta innebär för
organisationen i arbetsenheten

att organisationen inte bör brytas av
samläsningsgrupper i matematik och engelska på högstadiet

att lärare bör erhålla så stor del som möjligt av
sin tjänstgöring inom samma arbetsenhet. Möjligheterna är dock begränsade på
högstadiet.

att lill arbetsenheten bör vara förd en avdelad
tidsresurs för samordnings-och ledningsuppgifter. Inom varje arbetsenhet bör
således någon fungera som studieledare. I vissa små skolor torde någon behöva
fungera som sludieledare i mer än en arbetsenhet (exempelvis i
två-parallelliga skolor och i B-skolor)

att i arbetsenheten bör flera lärare fungera som
konlaktlärare för var sin klass

att för arbetsenhetens personal bör finnas fasta
planeringstider inlagda i arbetsschema

att skolans konferenssystem anpassas efter
arbetsorganisationen. Klasskonferenser utgår

att arbetsenhetens elever så långt skolans lokaler
medger bör hållas samlade i en egen hemavdelning

att arbetsenhetens personal och ej enskilda
individer i ökad utsträckning bör utgöra målgrupp för fortbildningen på lokal
nivå

att
grundutbildningen för lärare skall bygga på verksamhet inom arbetslag.

Den klass lill vilken eleven hör inom arbetsenheten
bör i princip vara slumpvis sammansatt och sammanhållen på samma sätt som
klasser i dag. Då eleverna under del löpande arbetet är fördelade på olika
grupper får dessa inte göras permanenta och identiska under längre lid eller
under ett ämnes alla limmar, såvida grunden för gruppindelning är elevernas
stu-dielakt. Stödundervisning - dvs. ytteriigare tid för alt bearbeta ett
moment - bör användas i så stor utsträckning som skoldagens omfattning medger.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 75

Skolledningen i samarbete med arbetsenhetens
studieledare bör vara ansvarig för all balansgången - mellan all å ena sidan
ge särskilt stöd åt svagpreslerande elever och att å andra sidan ge delta stöd
i sådan form alt svagpreslerande elever inte bildar permanenta grupper - blir
sådan att stadigvarande nivågruppering inte uppkommer. Det bör också vara en
viktig uppgift för länsskolnämnden att noga följa utvecklingen av
elevgrupperingen i skolan.

Stabila och homogena elevgrupper - som undervisas
tillsammans i alla eller i flera ämnen och som motsvarar hittillsvarande
specialklasser - för bildas enbart efter de förutsättningar som utredningen
angivit (10.4). Strävan bör vara att sammanhålla eleverna inom arbetsenheten
och au söka lösa problemen där utan omplacering av barnen.

3.1.9
Personalgnipperingar, arbetslag och studieledare

SIA redogör för den skillnad som finns i synen pä
personalgrupperingar (avsnitt 15.1) i skolan och i förskolan och hänvisar lill
BUis förslag (SOU 1972i27) att all personal skall arbeta i arbetslag. SIA
skisserar fyra länkbara utvecklingslinjer för personalgruppering i skolan.

1. Elever som alltför mycket avviker från
genomsnittet las om hand inom

en organisationsform, specialundervisningen, i form av specialklass eller

klinik.

Systemet med en lärare i en klass har tidigare - i
en stabil samhällssituation - fungerat relativt väl. Det har kunnat bygga pä en
lång tradition med individualistiskt markerad lärarroll vilken ytterligare
betonats i lärarutbildningen.

Vid sidan av en samhällsutveckling som komplicerat
skolans roll som socialt fostrande miljö och som effektiv kunskapsförmedlare
har kraven och förväntningarna på skolan, uttryckt i samhällets mål för denna,
ökat. Utvecklingen har följdriktigt lett till åtskilliga försök att genom
ändrad personalorganisation skapa bättre römtsältningar alt bemästra problemen
och kunna genomföra en individualiserande undervisning. SIA bedömer det också
så, att ett fortsatt fasthällande vid enlärarsysiem med nuvarande klas-sloriek
- vid tjänstefördelning, schemauppbyggnad, konferenssystem och lärarutbildning -
är ett föga utvecklingsdugligt alternativ.

2. En omfattande satsning görs på
individualiserande metodmaterialsys

tem. Eleverna arbetar helt individuellt, relativt isolerat och i olika takt.

En stark spridning av eleverna uppkommer inom samma årsklass. Läraren

fungerar huvudsakligen som handledare.

Strikt genomfört framhäver det materialproducentens
och materialkon-siruktionens roll i skolan och reducerar den aktiva planeringen
och stoffurvalet hos konsumenterna, lärare och elever.

Dessa risker kan visserligen motarbetas genom alt
ett effektivt individualiserat arbete ger en tidsvinst som kan utnyttjas för
aktiviteter av annat

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 76

slag.
Men då återstår problemet alt organisera dessa aktiviteter i någon av de övriga
alternativens form.

Betydelsefullt är också att en dominans av
skriftligt material i undervisningen premierar god förmåga att organisera sitt
arbete med sikte på avlägsna mål. Den premierar elever med god ursprunglig
ambition och studiemotivation, vilka inte är så starkt beroende av god
personligt emotionell kontakt med en lärare för alt hålla uppe arbetslusten.

Det kan däremot orsaka svårigheter för elever som
saknar dessa förutsättningar. Detta gäller i hög grad barn från understimulerande
miljöer. Läs- och skrivsvårigheter blir säkeriigen ett framträdande drag i en
skola med dessa kännetecken.

Som en generell lösning kan inte en materielslyrd
skola accepteras. Detta behöver inte utesluta att metod-material-syslem kan
vara lill god hjälp inom vissa huvudmoment och framför allt vissa elevgrupper.

3. Huvuddelen av skolans totala resurs av personal
tas i anspråk föratt bil

da mindre klassenheier.

Grundskolan har f n. personalresurser för att hålla
en genomsnittlig klas-storiek betydligt lägre än den nuvarande. Strävan
inriktas på alt söka sammansvetsa denna grupp till en verkligt social och inte
enbart administrativ enhet. Läraren i klassen har att själv lösa de flesta
problem ulan stöd av kompletterande lärarinsatser.

Ulan alt tillföra nya ekonomiska resurser vore det
fullt möjligt att sänka elevantalet kraftigt genom att utnyttja den totala
personalen alltså även skolans reserv i form av lärare inom
förstärkningsresursen.

Klasstorleken diskuterades ingående i samband med
grundskolans införande 1962. Sedan denna undersökning gjordes har två nya
förhållanden tillkommit. Dels har individualiseringsmeloderna utvecklats under
ett decenniums fortgående fortbildning och lärarutbildning, dels har skolans
personaltäthet per elev ökat starkt genom en kraftig expansion av specialundervisningen.
Det kan därför vara befogat menar SIA, all återigen ställa frågan om den
generella gruppstorieken under debatt. Så har också skett genom den
försöksverksamhet med alternativ modell för resursanvändning som utredningen
tagit initiativ till i åtta kommuner. Det har därför varit fullt möjligt att
pröva också ett resursutnyttjande som inom den totala ramen innebär en generell
minskning av gruppstorieken. Inget försöksområde har dock valt denna väg.

Försöksverksamheten har visat att elever med
skolsvårigheter ej får den kompensatoriska resurs och hjälp, som skolan har som
uppgift att ge dem.

Viktigt är också alt observera att ett principiellt
val av mindre klasser står i strid med idéer om decentralisering och fri
resursanvändning.

4. Enlärarsystemet
modifieras successivt och skolan organiseras i princip

i arbetslag (pä personalsidan) och i arbetsenheter (på elevsidan). Huvuddelen

av specialundervisningen integreras i form av gruppundervisning inom ar

betsenhetens ram. En sådan modell kan inte innebära att man fastslär en

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 77

tidpunkt
vid vilken ett fullt utbyggt arbelslagssyslem skall tillämpas i alla skolor.
Vad man centralt kan göra är att skapa förutsättningar för ett samverkande
arbete inom skolans arbetsenheter.

Medan arbetsenheter är benämning på en
organisatorisk indelning av eleverna, är arbetslag (avsnitt 15.2.3) benämning
på den personal som arbetar med en arbetsenhet eller - på högstadiet - med ett
ämne eller en ämnesgrupp inom enheten.

Att benämna en personalgrupp arbetslag skapar
givetvis inga funktionella, samarbetande grupper. Åsikterna bland lärare hur
långt ett samarbete skall sträcka sig är varierande. Utredningens
försöksverksamhet visar att där man börjat ett långtgående samarbete blir
attityderna snabbi mycket positiva, medan inställningen är mer negativ där man
saknar erfarenhet.

Då
SIA haft anledning att diskutera arbetslag som en organisation alternativ till
enlärarsystem har del varit från utgångspunkten om vilken organisationsform
som ger bäst möjligheter att bemästra situationen för elever med svårigheter.
Det framgår klart att ett system med arbetslag måste beröra både
tidsdispositionen för lärararbete och ledningsstrukturen inom skolan. I
diskussionen om arbetslag jämförda med enlärarsystem harolika motiveringar och
invändningar framförts. En sammanfattning av de väsentligaste argumenten för
arbetslag torde ge följande bildi

1.
Lagarbete har över huvud ett
värde genom att läraren inte ställs ensam inför uppgifter och problem

2.
Arbetslaget kan bli ett medel
för inskolning av nya lärare i skilda arbetsuppgifter och därigenom utvecklas
till ett slags fortbildningsinstrumeni inom skolans interna utbildning

3.
Arbetslagen ger eleverna
möjlighet att välja olika vuxenkontakter

4.
Arbetslagen befrämjar
kontinuitet i undervisningen i samband med vikariat och sjukledighet

5.
Arbetslagen utgör ett
instrument för att öka allsidigheten och "objektiviteten" i bedömningen
av eleverna och vid valet av undervisningsstoff

6.
Såvida i arbetslagen ingår även
assistenter kan läraruppgifter sparas för mer kvalificerade pedagogiska
insatser

7.
Arbetet i ett lag kan förväntas
ge ökad individuell stimulans åt läraren och därigenom förbättra
undervisningens kvalitet

8.
Antalet vuxna som observerar
eleverna ökar vilket innebär bättre förutsättningar för väl anpassad elevvård

9.
Medlemmarna i ett arbetslag
kompletterar varandra genom expertkunnande och fallenhet för olika moment i
undervisningen

10.
Genom en flexibel
sammansättning av arbetslagen kan i många fall stadiegränser mellan lärare
överbryggas och stadieavgränsning, som saknar pedagogisk motivering, brytas upp
i viss omfattning

11.
Genom en organisation av
skolpersonalen i arbetslag kan förutsättningar skapas för att bryta upp den nu
ofrånkomliga kopplingen mellan tjänst som lärare och undervisning. Man för
möjlighet att inom arbetslagels

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 78

ram
eller skolans totala personalram differentiera uppgifter efter individualitet
och också frän nya utgångspunkter angripa problemen för lärare med svårigheter
i arbetet

12.
Ett arbetslag med
specialundervisningens lärare och kurators- och psykologtimmar integrerade
utgör ett instrument föratt inom arbetsenheternas ram kunna bemästra de flesta
av de svårigheter som uppstår och förhindra utslötningsmekanismer

13.
Samverkan inom ett arbetslag
ger förutsättningar för en laborativt inriktad metodik.

De invändningarsom kan resas mot
arbetslagsprincipen kan sammanfattas enligt följande.

1.
Att arbeta tillsammans i ett
lag, tvånget att kompromissa i olika frågor, innebär en förändring av den
individualistiskt präglade lärarrollen och kan av några upplevas som en
irritationsfaktor i skolans arbetsmiljö

2.
Grupptrycket inom ett lagarbete
kan verka i konformislisk riktning och verka hämmande på initiativ och
utveckling

3.
Samtidigt som vuxenkontakterna
för eleverna ökar, ökar också de enskilda lärarnas svårigheter att följa
enskilda elevers framsteg

4.
Samarbete inom ett lag kräver
ökad gemensam men minskad enskild planeringstid

5.
Differentiering av
arbetsuppgifter inom ett lag kan försvåra en samlad överblick av
undervisningsprocessen och leda lill en splittring av kunskapsförmedlingen

6.
Krav på långsiktig planering
för att ett arbetslag skall fungera väl kan göra det svårt att genom
improvisationer anpassa undervisningen till aktualitetskrav

7.
Arbetet inom ett lag ställer
också krav på viss administrativ förmåga och förmåga till arbetsledning vilket
inte har uppmärksammats tillräckligt i lärarutbildningen

8.
Lärarutbildning och
lärarfortbildning är över huvud inriktade på en individuell lärarroll.

Utredningen understryker att det inte finns någon
koppling mellan storklasser och arbetslag. Framför allt är det viktigt att
inte uppfatta arbetslag som ett instrument för att minska personalens
arbetsinsatser i skolarbetet utan för att fördela dessa på ett meningsfullt
sätt. Utredningen framhåller att storgrupper någon enstaka gång kan användas. I
övrigt används delgrupper av varierande storlekar.

I rapporter från låg-, mellan- och högstadierna i
Malmö och Västerås redovisas att av de olika grupperingarna har storgruppen
varit minst ofla förekommande - ca 10 % av liden på högstadiet; i de lägre
årskurserna har det rört sig om ca 5 % av tiden.

På låg- och mellanstadierna torde, konstaterar SIA,
storgrupp med hela arbetsenheter således bli sällsynt i rena
undervisningssammanhang. En vik-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 79

tig
motivering för all organisera skolans personal i arbetslag och eleverna i
arbetsenheter i stället för i enlärarsystem och klasser är den möjlighet som
därigenom skapas att inom arbetsenhetens ram integrera delar av
specialundervisningen (15.2.4)

Kravet på specialundervisningen härrör ur samma
krav som ställs på skolans hela undervisning: att kunna individualisera
kursinnehåll, arbetstakt, krav och förväntningar efter elevernas
förutsättningar.

Vid sidan av individualiseringskravet har
specialundervisningen också att verka som en kompensatorisk resurs för att ge
elever med handikapp ökade möjligheter.

Båda dessa krav kan i de allra flesta fall
tillgodoses inom arbetsenhetens ram genom gruppundervisning som nyckelbegrepp.
En sådan integrering av specialundervisningens elever kräver emellertid en
grundorganisation som beslår av arbetsenheter. Att för en enskild lärare inom
en enskild klass kunna bemästra en ökad heterogenilel bland eleverna är inte
möjligt. Vinslen med en arbetsenheismodell ligger på fyra plani

1. Eleverna
flyttas inte ut ur det sociala sammanhang arbetsenheten utgör

2.
Resurserna för att hjälpa
elever med skolsvårigheter ökar starkt genom att hjälpen kan destineras till
just de ämnen och just de moment där eleverna behöver den.

3.
Resurserna för att hjälpa
elever med skolsvårigheter ökar genom alt också resurstimmar ingår i
förstärkningsresursen.

4.
Problemorienteringen
underiättas genom att skolan blir oberoende av en organisationsplan uppgjord
föregående läsår.

Några speciella timmar för olika ändamål skall
enligt utredningens mening inte vara centralt reglerade. Den specialpedagogiskt
inriktade metodiken bör tvärtom prägla så stor del som möjligt av det samlade
arbetet på samtliga undervisningstimmar. De ettårsutbildade speciallärarnas
insatser bör därför stödjas genom en omfattande fortbildning av samtliga
lärare. Speciallärare bör enligt detta synsätt ingå i arbetsenheternas
arbetslag. Någon formell sidoorganisalion i form av s. k. kliniker förutsätts
inte förekomma.

För att man skall undvika centralisering inom
rektorsområdet måste arbetsenheter och arbetsenhetskonferenser kunna fungera
självsländigti vid resursutnyttjande, undervisningsplanering och elevvärdande
ålgärdspro-gram. Detta fordrar alt någon inom arbetsenheterna har avsatt tid
för samordningsuppgifter. Utredningen föreslår beteckningen studieledare
(avsnitt 23.4.5) för de lärare som fullgör dessa uppgifter.

Studieledarens
uppgifter kan sammanfattas i följande punkten

1.
leda konferenser inom en
arbetsenhet

2.
samordna den pedagogiska
planeringen

3.
leda elevvårdsarbetet inom
enheten och tillse att beslutade åtgärdsprogram verkställs och alt deras
effekter följs upp

4.
tillse att elevgrupperingar
inte blir stabila

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 80

5.
handleda mindre erfarna lärare

6.
hälla skolledningen underrättad
om elevproblem inom enheten

7.
främja lärares fortbildning.

Som ekonomiskt underlag för studieledarna bör utgå
ett statsbidrag på 50 kr. per elev i grundskolan, som skall utnyttjas för att
minska undervisningsarbetet för studieledare och bereda dem tid for
planerings- och samordningsuppgifter i form av utökad tid for s. k. övrigt
lärararbete. Detta gör omkring tvä veckotimmars nedsatt undervisningsskyldighet
vilket torde motsvara ungefär fyra kalendertimmars arbete per vecka. Bidraget
bör utgå lill skolstyrelsen som sedan har att besluta om dess fördelning på
rektorsområden.

Om den tillgängliga studieledartidens disposition
bör skolans bestyrelse ha alt besluta.

Studieledarnas uppgifter överensstämmer till stora
delar med huvudlärarnas på grundskolan.

Huvudlärare (avsnitt 24.1.1.2) har genom betydande
arbetsinsatser och stort intresse för sina uppgifter kunnat göra viktiga
insatser. Utredningen ifrågasätter emellertid om den ekonomiska insatsen och
arbetet står i rimlig relation till den pedagogiska effekten. Flera skäl av
såväl pedagogiska, organisatoriska som ekonomiska talar enligt utredningen för
en förändring av huvudlärarinstiiuiionen. Mot en förändring kan menar SIA
anföras att huvudlärartjänster innebär en pedagogisk förstärkning vid skolan.

Utredningen gör emellertid den bedömningen att de
med huvudlärarorganisationen avsedda vinsterna för skolan betydligt bättre
kommer del inre arbetet tillgodo inom en studieledarorganisation med dess klart
avgränsade ansvarsområde och den möjlighet lill reell delegation av arbetsuppgifter
som därmed skapas. Huvudlärarorganisationen bör därför avvecklas på
grundskolan i vad som avser den pedagogiska planeringen.

SIA tar i detta sammanhang upp ytterligare en
aspekt och framhåller att huvudlärare i vissa fall har fullgjort uppgifter som
institutionsföreståndare. Genom riksdagens beslut (prop. 1974:99) har
arvodestjänster för in-stitutionsforeståndare föreslagils i vissa ämnen på
högstadiet. Utredningen har utgått ifrån att denna organisation
vidareutvecklas. Speciell hänsyn måste då också las till institutionsarbete
inom exempelvis teckning, hemkunskap och slöjd.

Inom högstadiet kan erfordras lid för vissa
ämnesspecifika arbetsuppgiften Utredningen anser att i de fall bestyreisen
bedömer alt särskild tid behövs för sådana uppgifter bör ingei hindra att vissa
medel avsätts också för detta. Del av utredningen föreslagna bidraget om 50 kr.
per elev får då utnyttjas. Enligt utredningens beräkning överstiger bidraget
med omkring 5 kr. nuvarande kostnad för huvudlärarorganisalionen och innebär
således även bi-dragsmässigl en försträkning av den pedagogiska
planeringsverksamheten vid skolorna.

Organisationen
med huvudlärare avses enligt utredningens förslag bibe-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 81

hållen
inom gymnasieskolan med en bidragsform per elev. Den för hu-vudlärararbelet
avsedda liden bör också på gymnasieskolan utgöras av ökad tid för s. k. övrigt
lärararbete.

Genom den föreslagna konstruktionen med nedsatt
undervisningstid för sludieledare på grundskolan och huvudlärare på
gymnasieskolan i stället för en arvodeskonstruktion uppstår ett ökat
personalbehov för att fullgöra den undervisning från vilken studieledare och
huvudlärare befrias.

3.1.10
Kontaktlärare

Klassföreständarfunktionen skiljer sig enligt SIA
från övrig specialisering inom skolan på två sätt. Funktionen är en skyldighet
för lärare inom det ordinarie arbetet utan arvode eller nedsatt
undervisningsskyldighet. Traditionellt men utan logisk motivering har övningslärare
inte brukat åläggas uppgiften. På grund av tillvalssystemets konstruktion och
uppdelning på olika kurser har även andra stora lärargrupper, exempelvis
språklärare, mera sällan varit klassföreståndare. Uppgiften kan vidare växla
från är till år. Skolberedningen framhöll svårigheterna i alt lösa
klassföreståndarfrågan på grundskolans högstadium. Olika grupperingar inom
klassens ram,olika samläsningsgrupper mellan klasser och nya
undervisningsformer har gjort del svårt alt finna en lärare-klassföreståndare,
som har något nämnvärt tim-underiag i egen klass.

Vid en undersökning i 166 klasser fann SIA alt
elever i genomsnitt träffade sin klassföreståndare 3,7 limmar i veckan.

Vid de olika försök som gjorts för att lösa detta
problem gäller att man har att arbeta med nuvarande arbetstidsbegrepp, som
enbart reglerar undervisningsdelen av lärarnas arbete och inte lämnar
möjlighet till omdis-position mellan lektioner och övrigt lärararbete. I stor
utsträckning har tvä modeller anlitats:

1, Morgonsamlingstid har koncentrerats till ett
pass schemalagt för klass

föreståndarens möte med klassen. Enligt SÖis undersökning tillämpades

detta i betydande omfattning.

2. Så långt möjligt har man sökt överföra den
rent tekniskt/administrativa

sidan till annan personal för att klassföreståndaren skall få mer tid lill kon

takter med hem och elever.

En vanlig organisationsmodell pä grundskolans
högstadium efter det successiva införandet av Lgr 69 är uppdelningen av en
årskurs i arbetsenheter av storieksordningen 90 resp. 60 elever.

Två principlösningar är mot denna bakgrund enligt
utredningen länkbara antingen att "föreståndamppgiften" binds till
undervisningsgrupp och man får på skolan ett stort antal gruppföreståndare
eller att "föreståndaruppgiflen" binds till arbetsenhet och man får
på skolan ett litet antal arbetsenhets-föreståndare.

6 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 82

Fördelen med den första modellen är att den kommer
att engagera alla eller så gott som alla lärare vid en skola även övningslärare
och språklärare, och betona den vidgade lärarrollen.

Fördelen med den andra modellen är att uppgiften
koncentreras på en mindre grupp, för arbetet speciellt intresserade och
lämpliga lärare, vilka fyller en funktion motsvarande en s. k. tutor i ett
engelskt house-system och kan vara målgrupp i fortbildningen.

Utredningen föreslår (avsnitt 18.4.4) mot bakgrund
av den förda diskussionen att nuvarande syslem med klassföreståndare på
högstadiet och gymnasieskolan ersätts med gruppföreståndare för mindre grupper
än klasser. Som benämning föreslår utredningen konlaktlärare.
Kontakilärar-uppgiften är en skyldighet för varje lärare och tidsgången en del
av ar-betsvolymen inom del totala lärararbetet.

Utredningen diskuterar i detta sammanhang s. k.
klassföreståndarlimme. Detta kan innebära tvä olika saker. Antingen menas
därmed en veckotimme som läggs in på elevernas schema. När morgonsamlingstiden
på grundskolan, totall 50 minuter/vecka, till stor del utnyttjas för
klassföreståndarens möte med klassen kan den sägas utgöra en sådan timme. På
gymnasieskolan måste tiden läggas in utöver nuvarande elevtimmar. Eventuellt
kan den för gymnasieskolan befintliga s. k. TTF-tiden (timmar till förfogande)
utnyttjas.

Kontaktlärartid i denna betydelse utgör menar SIA
inget problem; kontaktläraren fullgör då därunder en del av del övriga
lärararbetet (TTF-tid kan alltså inte arvoderas). Systemet innebär i princip
ett steg mot reglering av del övriga lärararbetet.

Oftare torde dock med klassföreståndarlimme avses
att läraren som klassföreståndare erhåller en veckotimme lägre
undervisningsskyldighei utan att detta föranleder höjning för övriga lärare.
Detta skulle innebära alt klass-föreståndararbele inte längre vore en del av
medeltung lärartjänst från vilket nuvarande avtal utgår. Förslaget om
klassföreståndarlimme i denna betydelse är därför ett förslag om reducerad
total arbetstid för lärarkollektivet som helhet. En arbetstidsförkortning av
detta slag förutsätter dessutom att nuvarande total arbetsvolym är för hög. Med
för närvarande ca 45 000 (44 622) klasser enbart på grundskolan, därav ca 12
500 (12 491) på högstadiet skulle kostnaden i grundskolan för en sådan
anordning uppgå till avsevärda belopp per år, på högstadiet ca 32 milj. kn, på
gymnasiet ca 35 milj. kn Konstruktionen innebär inte heller någon garanti för
att kontaktlärarinsat-serna ökar.

SIA föreslår att tid för konlakilärarnas arbete i
skolan bör åstadkommas på det sättet alt en timme i veckan läggs in på schemat
som kontaktlärartid. För kontaktlärarna utgör detta en obligatorisk del av det
övriga lärararbetet. För eleverna utgör tiden en del av skoldagens fria
aktiviteter.

Den del av övrigt lärararbete som avsätts för kontaktlärararbeie
kan inte begränsas enbart till denna timme. Utredningen förutsätter att i de av
ut-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:39 83

redningen
aktualiserade arbetstidsförhandlingarna beaktas att ytteriigare tid avsätts för
kontaktarbetet.

Alt ge ytterligare tid lill vissa konlaktlärares
arbete är en del av skolans prioriieringsproblem. Inom bevarad total
kostnadsram och inom samma arbetsvolym totalt i skolan -, dvs, utan all begära
utökat totalt arbete av lärarna utöver den arbetstid om vilken förhandlingar
bör föras - förutsätter en utökning av kontaktarbetet en minskning av antalet
undervisningstimmar vid en skolenhet men utan reduktion av
personallilldelningen. Detta kan ske på så sätt, att av totala antalet
lärarveckotimmar, som disponeras för arbetet inom en skolenhet, omräknas några
från undervisningstimmar till koniaktlimmar (kalendertimmar) för arbete med
andra uppgifter än ren undervisning. Omräkningsregler förutsätts då ha
fastställts genom avtal.

Det bör ankomma på bestyreisen för skolan att
bedöma om situationen i en arbetsenhet är sådan att det totala arbetet fordrar
en utökad kontakt-lärarinsats. För speciallärare finns redan en liknande
möjlighet. Denna har spelat en betydande och positiv roll i skolans arbete.

Den relativt sett stora resurs som enligt SIAis
mening bör avsättas för kontaktarbete som en betydande del av det s. k. övriga
lärararbetet bör ses mot bakgmnd av den vikt utredningen tillmäter elevvård och
hemkontakler.

Kontaktlärarens effektivitet är beroende också av
andra anordningar än alt tillräcklig lid ställs till förfogande för deras
arbete. Det är väsentligt att deras undervisning så långt möjligt är föriagd
till arbetsenheten och till den elevgrupp för vilken de skall fungera som
konlaktlärare. På låg-och mellanstadierna torde detta inte innebära några
problem. De förslag utredningen framfört (12.4.2.3) om vikten av inte enbart
stadieövergripande kontakter utan också stadieövergripande tjänstgöring är
avsedda att underiätta arbetet också på högstadiet. En förändrad språkstruktur
i gymnasieskolan kommer också att betydligt underiätta arbetet.

Kontaktlärarens uppgifter bör uttryckas i bindande
och positiva formuleringar, förslagsvis pä följande sätt.

Konlaktläraren
skall

-genom samtal med föräldrar och föregående
kontaktlärare skaffa sig kunskap om eleverna

-
genom fortlöpande kontakter med
föräldrar och skolsköterska hålla sig underrättad om elevernas hälsa

-
genom fortlöpande kontakter med
arbetsenhetens lärare, med kurativ personal och fritidsledare liksom med elever
hålla sig underrättad om elevernas studieresultat och svårigheter och
tillsammans med dem som berörs planera åtgärder lill elevernas stöd

-
kontinueriigt informera
skolledningen

-
inbjuda föräldrarna till
personliga samtal och lill föräldramöten

-
omgående kontakta föräldrarna
vid oanmäld frånvaro frän elevernas sida

-
ha regelbunden moitagningstid
på skolan.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 84

3.1,11
Stadieövergångar i grundskolan

Barnets utveckling kan i stort ses som en
kontinueriig process och kontinuitet bör därför karaktärisera skolans
verksamhet. Detta kan knappast åstadkommas genom punktinsatser i samband med
att eleverna går över till annan årskurs. En tillfredsställande samordning
mellan stadierna kan endast nås om en fortlöpande samplanering med långsiktigt
verkande insatser kompletterar de kortsiktiga åtgärderna.

På lågstadiet är det maximala elevantalet per klass
25, medan motsvarande siffra för mellan- och högstadiet är 30. Dessa
bestämmelser nödvändiggör splittring av enstaka klasser i samband med
övergängen (avsnitt 12.1) från låg- till mellanstadiet framhåller SIA. Eftersom
mellanstadieskolan som regel har ett mindre upptagningsområde än
högstadieskolan kan också denna stadieövergång medföra ändringar i
klasstillhörigheten, eftersom delningstalen nu tillämpas på en större
elevgrupp. "Den sammanhållna klassen" är alltså ingen absolut
företeelse inom grundskolan menar utredningen.

Antalet ämnen ändras inte i högre grad från låg-
till mellanstadier, men stoffmängden ökar väsentligt. Pä högstadiet är
ämnesulbudet mera differentierat. Orienteringsämnena, som på mellanstadiet är
fem, ökar pä högstadiet i antal till sju, medan tillskottet i veckotimtal bara
är två. Tillval och fritt valt arbete m. m. tillkommer, sammanlagt 6
veckotimmar, medan ämnet svenska minskar från 9 lill 3 veckotimmar. Ämnena
engelska och matematik liksom del andra främmande språket är på högstadiet
uppdelade i allmän och särskild kurs.

Antal
ämnen och lärare per elev, a/A-klasser

Årskurs

ämnen

antal

högsta observerade

per

elev

lärare i snitt

antal lärare

3

8

4

12

6

12

4,9

7

7

15

13,8

18

Såväl klasslärare som ämneslärare är i huvudsak
låsta lill sitt stadium, något som försvårar samordningen inom grundskolan och
ofta förhindrar att man för inblick i arbetet på angränsande stadium.

SIA diskuterar vilka förhållanden som främst verkar
problemskapande i samband med stadieövergångarna.

1. Övergång till nytt stadium kräver ofta omställning
till en påtagligt annoriunda fysisk skolmiljö. Den nya skolan är vanligtvis
större och därigenom inte sällan också mer opersonlig. När eleven börjar på
högstadiet innebär detta i de flesta fall skolbyieoch ofta längre reseavstånd.
En viktig förändring är också skiftet från klassrum till ämnesrum vilket medför
alt elevens eget studiematerial måste förvaras i skåp centralt på skolan. Att
just övergången ull ämnesrums- och institutionsprincipen av många anses medföra
beiy-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 85

dande
svårigheter lör eleverna har framgått av flera undersökningar.

2. Vid stadieövergång och skolbyte måste eleverna
alltid räkna med ett

större antal nya personkontakter, såväl i fråga om klasskamrater som lärare

och övrig personal. Klassföreståndarens begränsade möjligheter att inom

ramen för sin undervisning lära känna eleverna på högstadiet kan under

stryka denna känsla av bortkommenhet. De elever, vilkas klasser splittras

i samband med stadiebytet och som därigenom hamnar i nya klasser, utsätts

givetvis för de största påfrestningarna. Stadieövergångarna innebär i allmän

het en ökning av klassernas storlek. Betydligt mer komplicerad är bilden

av undervisningsgruppernas storiek på skilda stadien

3. Stadiebyte innebär ibland att eleverna måste
anlita skolskjuts eller får

föriängd resväg. När del gäller att göra den rätta avvägningen mellan cen

traliseringens vinster och de nackdelar skolresorna medför har skolforsk-

ningen enligt SIA hittills inte kunnat ge några säkra data. Vissa elever

utsätts för särskilda påfrestningar genom splittring av klasser. Otillräckliga

kunskaper om studievägar och valmöjligheter skapar problem för både elever

och föräldrar.

4. Lärarnas metodik kan variera mellan de olika
stadierna, och del kan

inte uteslutas att enskilda elever kan ha svårt alt finna sig tillrätta vid
sådana

förändringar. Avsaknad av eller brister i metodisk samplanering kan alltså

vara en problemskapande faktor vid stadieövergång. Detta har också upp

märksammats inom de pedagogiska utvecklingsblocken.

SIA hänvisar till Piagels och Homburger Erikssons
teorier om utvecklingspsykologiska aspekter på åldrarna 7-10 år och 11-12 år.
Från de teorierna drar utredningen några slutsatser om stadieövergångarna
(avsnitt 12,3) inom grundskolan. Övergången från låg- till mellanstadier sker
vid en tidpunkt i barnets utveckling som präglas av kontinuitet. Detta jämte
instabiliteten i intressen och kamratrelationer måste underlätta anpassningen
till nya forhållanden i skolan t. ex. förändringar i grupptillhörighet,
vuxenkontakter m, m. Övergången till högstadiet sker dä eleven i allmänhet
befinner sig i en känslig utvecklingsfas. Parallellt med en omfattande
kroppslig tillväxt sker personlighetsmässiga förändringar, inte minst beträffande
tänkande och attityderna lill kamratgruppen. En trygg miljö kan givelvis göra
del lättare för eleven att klara de påfrestningar som denna utvecklingsfas
medför. Stora förändringar i skolsituationen torde här kunna verka i motsatt
riktning. Splittring av kamratgruppen med åtföljande isolering kan exempelvis
vara en negativ faktor i detta sammanhang.

Utredningen anser (avsnitt 12.4) alt om man vill
förbättra samordningen mellan stadierna och förhindra att problem uppslår skall
man arbeta med åtgärder som dels är organisatoriska och dels rör utbyte av
information. Till de förra kan räknas förändringar i elevgrupperingar, i
personalens tjänstgöringsförhållanden, införande av inskolningsperioder m. m.

Övergången
till årskurs 4 innebär med hittillsvarande organisation inga

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 86

större
förändringar i den undervisningsmiljö som eleverna möter, eftersom huvuddelen
av verksamheten fortfarande bedrivs i en och samma lokal. En lämplig metod är
här alt eleverna och lärarna tillsammans besöker mellanstadieskolan och
orienteras om denna redan under våren före stadieövergången.

Med nuvarande organisation kan det inträffa att
klasser måste splittras inför övergängen till mellanstadiet, och detta betraktas
inte sällan som en nackdel. En organisation med arbetsenheter, skulle innebära
en elevgruppering som ger variation i kamratkontaklerna. Det bör också vara
möjligt för eleverna alt inom denna ram etablera de fastare kamratrelationer
som skapar trygghet i skolan. Det finns därför skäl att så långt möjligt
bibehålla arbetsenheterna intakta genom årskurserna.

Vid stadiebytet är det ock.så angeläget att lärare
och elever snabbi lär känna varandra. Detta kan underiättas om mellanstadiets
lärare redan under våren före stadieövergången besöker årskurs 3. Tid för detta
bör beredas lärarna som en del av övrigt lärararbete. Värdefull i detta
sammanhang är också den organisation med s. k. inskolningsperiod vid
höstterminens början som har prövats i flera kommunen Även vid övergång till
arbetslagprincipen måste en sådan inskolningsperiod enligt utredningens bedömning
fylla en viktig funktion när del gäller alt skapa god kontakt mellan personal
och elever. Det bör ankomma på skolstyrelsen att besluta om en successiv ökning
av undervisningstiden i årskurserna 4 och 7, Längden pä en sådan period bör
maximeras lill två veckon Det måste därvid ankomma på kommunen att svara för
alt alla elever är sysselsatta och har tillsyn under skoldagen. En betydande
koncentration av fritidsinsalser och organisationers arbete måste då ske lill
läsårels början i årskurs 4 och 7.

SIA anser att stadieövergripande tjänstgöring för
lärarna kan vara ett sätt att främja en effektiv, grundläggande
färdighetsträning för eleverna.

Etableringen av den första kontakten mellan
föräldrar och den nya personalen i samband med stadiebytet sker i första hand
vid föräldramöten. Redan under vårterminen i årskurs 3 kan det vara lämpligt
att denna personal presenteras vid föräldramöte och ges tillfälle att informera
om verksamheten på mellanstadiet och ta del av föräldrarnas synpunkter. Denna
första kontakt följs upp med föräldramöte i början av årskurs 4.

Övergången från mellanstadiet till högstadiet
innebär betydande organisatoriska förändringar. Utredningen har därför mer
ingående analyserat argumenten för ett bibehållande eller en förändring av
nuvarande situation.

Ämnesspecialiseringen kan beskrivas från fyra olika
utgångspunkter nämligen timplanesiruktur, tjänstestruktur, utbildningsstruktur
och övriga faktorer.

Av dessa faktorer har förändringar i utbildnings-
och tjänstestruktur långsiktiga verkningar. Lärarutbildningsreformen 1968
innebar en inriktning mot treämneskombinationer. Lärarutbildningskommitténs
(LUK) förslag innebär tvåämnestjänster för lärare i övningsämnen. LUKis förslag
är emellertid

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:39 87

sådant
att, om det genomförs, ca 75 % av skolans lärartjänster i framtiden kommer att
innefatta fackämnen. Därigenom sker en återgåiig till tvåäm-neskombinalioner i
förhållande lill vad 1968 års reform syftade till.

För skolans inre arbete på sikt har beslut i frågor
rörande grundutbildning av lärare avgörande betydelse. För att lösa problem i
skolans arbete under del närmaste decenniet är däremot förändringar i
grundutbildning och tjänstestruktur av mindre vikt. Av betydelse för
ämnesbredden hos lärarkåren är emellertid inte enbart grundutbildningens
omfattning utan också den vidareutbildning som därefter äger rum. Denna har
mycket stor omfattning. Vid tjänstledighet för studier erhåller lärare lön med
B-avdrag under maximalt 360 dagar under en tioårsperiod, såvida arbetsgivaren
flnner studierna angelägna från tjänslesynpunkt. Utöver detta dagantal erhålls
löneförmåner dels vid genomgäng av speciallärarutbildning, dels för vissa
studier i anslutning till införandet av Lgr 69.

SIA visar all de studier som kunde leda till vidgad
kompetens, utgjorde 34 96. Fördjupning i det egna ämnet är dominerande syfte
med studie-tjänstledigheten och omfattar 66 % av samtliga ledigheter för
ämneslärargruppen. En precisering av begreppet "angelägna från
tjänstesynpunkt" bör därför ske så all det för lärare, förordnade vid
grundskolan, klart framgår att vidgad kompelens bör eftersträvas. Del är
angelägel att denna fråga beaktas i kommande avtalsförhandlingar.

Läraranlalel per elev på högstadiet kan minskas
genom att lärare i ökad utsträckning tjänstgör i ämnen som inte ingår i
tjänstekombinationen eller utbildningen. Formellt föreligger skyldighet till
delta (skolförordningen 14 kap. 9 S)i "om läraren kan anses ha
förutsättningar att meddela sådan undervisning och om det erfordras".

Inom skolberedningen diskuterades i delta
sammanhang de vidareutbildade folkskollärarnas roll (SOU I96li30 s. 460). SIA
visar på att i genomsnitt undervisar adjunkterna i 2,5 ämnen medan de
vidareutbildade folkskollärarna undervisar i 2,2 ämnen. Utesluts
specialklasserna ändras antalet för vidareutbildade folkskollärare till 2,4.
Inga påfallande skillnader fanns således mellan kategorierna när del gällde
antal undervisningsämnen. Skolbered-ningens syften har inte förverkligats i
delta avseende. Trots alt gruppen vidareutbildade folkskollärare svarar för ca
40 % av ijänsleunderlaget har ämneslärarsystemel snarare blivit ytteriigare
befäst.

Utredningen förutsätter alt undervisning i andra än
tjänstens ämnen även i fortsättningen skall komma i fråga enligt
skolförordningen 14 kap. 9!; för att på frivillig väg bredda tjänstgöringen i
samma arbetsenhet.

Utredningen konstaterar det otillfredsställande i
att antalet lärare och ämnen per elev är så stort. Antalet ämnen är f n. 16 i
årskurs 7 och 8 och 18 i årskurs 9. Utredningen visar att orienteringsämnena
religionskunskap, samhällskunskap, historia, geografi, biologi, fysik och kemi
som har 10 vtr i varie årskurs skulle kunna fördelas på stadiet så att endast
tre av ämnena förekom i vae årskurs i stället för som nu sju.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 88

Utredningen visar hur man genom periodläsning och
en ramtimplan för hela stadiet kombinerat med resurstimmar i matematik och
engelska i stället för två kurser kan nedbringa lärarantalet till mindre än
hälften.

Utredningen anser det emellertid inte möjligt att
utan omfattande försöksverksamhet ta ställning till en ny utformning av
högstadiets timplan. Men den finner det angelägel att man i det fortsatta
läroplansarbetet tar okonventionella grepp för alt främja en utveckling mot
färre lärare per elev. Del bör övervägas att ersätta uppdelningen på allmän och
särskild kurs med resurstid.

Utredningen konstaterar att liksom vid övergången
frän lågstadiet lill mellanstadiet kan det underiätta kontakten mellan lärare
och elev om mottagande lärare besöker årskurs 6 våren före stadiebytet.

Stadieövergripande tjänstgöring kan även vid
övergången mellanstadiet -högstadiet bidra till ökad kontinuitet i kontakterna
mellan lärare och eleven

För att högstadiets personal snabbt skall lära
känna eleverna i åk 7 är det betydelsefullt alt man för del av den information
som samlats under elevernas tidigare skolgång.

De dokument som finns att tillgå då eleven börjar
på högstadiet kan vara betygsjournaler, elevkort, syo-handlingar, hälsokort
saml elevakter rörande skolsvårigheter.

Utredningen formulerar följande regler för
överförandet av uppgifter om eleverna från mellanstadiet till högstadiet:
Eleverna bör redan på mellanstadiet informeras om och ha tillfälle att
diskutera det utbyte av upplysningar om dem som bör ske vid övergången till
högstadiet.

Redan före höstterminens början i årskurs 7 bör en
konferens anordnas med avlämnande och mottagande studieledare. Därvid lämnas
sådana fakta som den mottagande personalen måste känna till redan från
terminens början t. ex. uppgifter om elevernas eventuella sjukdomar, handikapp,
speciella familjeförhållanden etc. Vid denna konferens kan det vara nödvändigt
alt olika elevvårdsfunktionärer är närvarande föratt data i exempelvis
hälsokort och elevakter skall kunna utnyttjas. Del ankommer på mottagande sludieledare
att föra erhållna upplysningar vidare till berörd personal.

En tid in på höstterminen i årskurs 7 anordnas en
ny konferens med studieledarna då övrig information av betydelse överiämnas och
ställs i relation till de iakttagelser som de nya lärarna hunnit göra sedan
terminens början.

Den information som förmedlas mellan stadierna bör
så långt möjligt vara muntlig. Det måste sedan ankomma på den enskilde att göra
de anteckningar som vederbörande anser nödvändiga för det egna arbetet.

3.2
Remissyttranden

3.2.1
Inledning

SÖ liksom länsskolnämnderna delar i princip
uppfattningen om olika elevsvårigheter som utredningen diskuterar.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:39 89

SÖ anser att det nuvarande lillvalssystemel inte
har slagit väl ut, eftersom ämnena ekonomi, konst och teknik, istor
utsträckning kommit all utgöra ett negativt val för svårmotiverade elever.
Dessutom är tillvalet utomordentligt könsbundel. SÖ följer utvecklingen av
lillvalssystemel som man anser bör bli föremål för en översyn. Det finns starka
motiv fören förändring av innehållet i obligatoriska ämnen. SÖ är av den
uppfattningen att en ökning av laborativa och praktiska inslag i olika ämnen
kan komma att nödvändiggöra en stofföegränsning, eftersom ett mer laborativt
arbetssätt i de traditionellt teoretiska ämnena oftast kräver mera tid än rent
teoretisk undervisning. SÖ anser således att en tyngdpunktsförskjutning av
innehållet i vissa ämnen - kanske också en översyn av timplanerna - kan
erfordras för att minska överteoretiseringen. En förändring av arbetssättet i
skilda ämnen är angelägen. Detta måste vara starkt elevaktiverande enligt de rekommendationer
som finns i de nuvarande läroplanerna.

SÖ tar i detta sammanhang också upp den bristande
motivationen för arbetet som SÖ anser är mest påtaglig på högstadiet. Vad
orsakerna än kan vara härtill är del uppenbart att kunskapsutvecklingen är
mindre gynnsam åtminstone under de två första årskurserna på högstadiet än den
är under låg- och mellanstadierna samt att elevernas motivation för skolarbetet
i många fall är sämre än i lägre årskursen Det är SÖis uppfattning alt man med
utgångspunkt i högstadiets konstruktion och innehåll behöver göra en betydligt
mer omfattande översyn av övergången från klasslärarstadiet till
ämneslärarstadiet än vad SIA gjort och därvid försöka allsidigt belysa orsaker
till den relativt stora förekomsten av elever med skolsvårigheter och bristande
motivation i framför allt årskurserna 7 och 8. SÖ ifrågasätter om inte den
begränsning som utredningen gjort, när den inte tagit upp timplanefrågor,
ämneslärarsystem, ämnessystem etc. till ingående behandling, skjuter vissa
problem i bakgrunden som det skulle ha varit av väsentlig betydelse för den
följande åigärdsdiskussionen att få ordentligt belysta.

Lärarhögskolan i Uppsala konstaterar all SIA inte
har uppmärksammat att skolsvårigheter kan uppstå till följd av att skolan inte
är anpassad efter den enskilde elevens behov och alt skolan inte fungerar på
elevens villkor. Genom alt undvika detta har SIA på ett olyckligt sätt kommit
att konservera uppfattningen att vissa skolproblem beror pä eleverna.
Motivationen från skolfunktionärernas sida att söka förändra skolmiljön,
undervisningen och sig själva i stället för att förändra eleverna och hemmen
blir mindre än om man måste ändra på skolan, vilket SIA väl avsåg.

AMS bedömer det vara av stort värde om skolan
framdeles kan ge utrymme för aktiviteter med en större anknytning till
yrkesliv varigenom tillfällen skulle kunna ges lill bl. a. praktisk verksamhet.
Eleverna skulle härigenom få pröva arbetsuppgifter som de senare kan möta i
arbetslivet vilket också skulle bidra till att minska klyftan mellan skolan och
arbetslivet.

Delta menar även LO och poängterar att när eleverna
under längre eller kortare tid vistas på arbetsplatser skall detta ses som en
del av undervis-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 90

ningen.
En allsidig belysning av förhållandena på arbetsplatsen kräver i detta
sammanhang en medverkan från löntagarsidan. Skolan måste bevaka alt en sådan
medverkan kommer till stånd för att allsidigheten skall kunna upprätthållas.
Det är enligt LOis uppfattning nödvändigt all del snarast tas flera initiativ
för att påskynda en utveckling så att skolan och samhället utanför kan knytas
fastare till varandra. Liknande synpunkter har SFL, SSU m. n. Som ett led i en
sådan förnyelse föreslår LO att ett särskilt utvecklingsblock byggs upp för
skolans förankring i samhället. Därvid kan uppslag prövas, som kan leda till
nya och i förhållande lill stadgor och läroplaner helt obundna grepp. Det är
också en viktig uppgift för skolan anser LO att grundlägga en förståelse hos
eleverna för att människor har olika förutsättningar och beteenden. En debatt
om skolans mål och pedagogiska metoder måste ständigt hållas levande. Målet
måste vara en be-tygsfri skola där undervisningen präglas av en metodik, vilken
har social fostran som främsta syfte.

Enligt SFL har SIA i alltför begränsad omfattning
behandlat och givit förslag rörande förändringar av undervisningens pedagogik
och metodik då man tycks ha utgått från ett antagande, att vissa
organisatoriska förändringar på sikt mer eller mindre automatiskt kommer att
leda till förändringar. Liknande synpunkter har SSU och ABF. ABF anför att
metodiken har också betydelse för uppnåendet av skolans sociala mål att fostra
till självständiga individer med engagemang i omväriden och förmåga till samverkan
i en social gemenskap. Dessa mål nås endast genom social träning i
undervisningssituationen och metodiken blir därmed ensam utslagsgivande. ABF
vill därför framhålla viklen av att man genom utökade kontakter med samhället
utanför skolan och företrädare för olika organisationer och folkrörelser
förändrar formerna för och innehållet i de läroplansbundna aktiviteterna.

SACO/SR delar utredningens uppfattning om orsakerna
till skolsvårigheter. SACO/SR delar också SlAis uppfattning, alt ökade
insatser måste sältas in för att hjälpa elever med skolsvårigheter.

SSU anser att ett väsentligt mål för skolans
verksamhet är alt dess arbetsmiljö utformas så att skolsvårigheter förhindras
eller så långt möjligt motverkas. Lyckas inte skolan i den uppgiften är det ett
bevis på att det inre arbetet inte är anpassat efter elevernas växlande behov
och förutsätt-ningan De svårigheter och problem många elever upplever i dagens
skola kan, enligt SSUis uppfattning, väsentligt förbättras genom utredningens
förslag.

Riksföreningen för SYÖ har svårt alt förslå varför
SIA har ansett, att undervisningens innehåll inte har tillräckligt stor
betydelse för att tas upp till principiell diskussion. Flertalet kommuner
ansluter sig till SIAis analys av skolsvårigheterna.

Utredningens uppfattning att åtgärder bör vidtas på
den lägsta möjliga nivån får fullt stöd av Gävle kommun, som anser det vara
riktigt, att man

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 91

skall
behandla skolsvårigheterna så fort som möjligt i den vardagliga och nära
kontakten med barn och ungdorn i den vanliga skolmiljön dvs. under lektionerna,
i fritidslokaler och under rasten

Göteboigs kommun vill särskilt understryka vikten
av att eleverna ges möjlighet inte endast till konstruktiv medverkan när det
gäller utformningen av den fysiska miljön utan även ett reellt inflytande i
själva undervisningsarbetet. Elevmedverkan vid precisering av
undervisningsmålen är ett viktigt moment för att göra undervisningen mer
meningsfull för den enskilde eleven. Detta poängteras även av Haninge,
Lycksele, Malmö m. fl. kommuner

Halmstads kommun däremot menar att SIA har
underskattat den handledning elevema behöver då de medverkar i utformningen av
skolmiljön.

Lycksele kommun vill särskilt understryka alt
elevernas svårigheter i skolan måste få styra skolans stödinsatser, vilket
kräver en friare resursanvändning och möjlighet att för enskilda elever vidtaga
de förändringar i timplaner och skolorganisation som erfordras för all skapa
den utbildningsmiljö som kan förebygga och minska elevernas svårigheter. Elevers
behov av längre tid för inlärning måste beaktas och tillgodoses inom skolan.

SIAis synpunkter är enligt Stockholms kommuns mening väl
ägnade att bilda underiag forell brett upplagt åtgärdsprogram förelever med
svårigheter i skolan. SIA berör dock inte de psykiskt utvecklingsstörda
elevernas skolsituation vilket vid en samlad bedömning av skolans utformning,
innehåll och arbetsformer kräver ett särskilt beaktande.

3.2.2
Åtgärder för elever med skolsvårigheter

SÖ delar helt utredningens uppfattning att skolan
genom skilda åtgärder bör söka att så långt möjligt reducera behovet av
specialklasser. SÖ är enig med utredningen om att placering i specialklass för
eleven kan innebära risker för utstötning och föra med sig negativa effektei-
för självuppfaltningen SÖ vill emellertid när det gäller karaktären av den
specialpedagogiska insatsen understryka värdet av alt nyanserade bedömningar
görs utifrån den enskilde elevens behov. Några generellt giltiga regler går
inte att tillämpa när man vill finna den bästa skolsituationen för en elev med
skolsvårigheter. Beträffande specialklass vill SÖ betona vikten av att en sådan
inte blir för stor. SÖ instämmer i SIA:s förslag om alt nuvarande minimital för
specialklasserna avskaffas, men anser att ett maximital på 14 elever, som SIA
föreslår är alledes för högt. SIA föreslår att avgörande om uttagning lill och
återföring från specialklass träffas i elevvärdskonferensen, där rektor fattar
beslutet. SÖ instämmer i delta liksom i utredningens uppfattning att placering
i specialklass - liksom när andra åtgärder av specialpedagogisk karaktär vidtas
- så långt möjligt bör tillgripas i samförstånd med elev och föräldrar.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser att SIA
överbelonal klinikundervisningens nackdelar och risker. Den effektivaste
träningen av vissa svå-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 92

righeier
torde ske i kliniker. Länsskolnämnden i Örebro län vill starkt understryka att
åtgärderna bör anpassas efter elevernas behov och ej styras av organisatoriska
former. Resursanvändningen måste vara helt fri.

SFSP understryker SIAis uttalande om all del är
elevernas behov, som skall vara avgörande, när det gäller insatser som skall
göras och vilka resursmöjligheter som bör finnas. Väsentligt är all del finns
ett brett register av ätgärdsmöjligheter inom kommunen resp. rektorsområdet,
som ej får begränsas genom att stadgar och bestämmelser utformas på ett sådant
sätt att fast grupp inte får inrättas för vissa typer av skolsvårigheter.
Därför vill förbundet föreslå, alt stadgan utformas på ett sådant sätt att
kommunerna får möjlighet alt inrätta fasta grupper för alla typer av
skolsvårigheter. SFSP finner att förslaget om att elev i fast grupp skall ges
tillfälle alt följa verksamheten inom sin arbetsenhet är orealistiskt.
Förbundet är vidare av den uppfattningen all resursen i form av
klinikverksamhet bör finnas kvar, som en alternativ arbetsform för eleven som
pä grund av fysiska handikapp, psykiska störningar eller andra speciella
svårigheter för sin anpassning har behov av en speciell studiemiljö under en
del av skoldagen eller skolveckan. Det gäller således elever, för vilka
stödundervisning eller överföring till fast grupp inte kan betraktas som en
adekvat åtgärd.

Det av SIA skisserade systemet för
specialundervisningens organisation förefaller enligt SACO/SR föga
ändamålsenligt; det bör först utprovas som en försöksanordning för att man
skall få ett bättre underiag för en säkrare bedömning.

Sveriges skolkuratorers förening anser det
visserligen positivt att elever i fasta grupper skall ha möjlighet att delta i
viss undervisning i den större basgruppen, men samtidigt kan dock delta
innebära en risk att eleven inte kommer alt uppleva någon fast grupptillhörighet.
Föreningen finner det förvånande att SIA, vars intentioner är att delegera och
sprida beslutanderätten i skolan, inte föreslår att elevvårdskonferensen skall
ha beslutanderätt när det gäller placering i fast grupp.

DHR anser att utredningens förslag om vilka elever
som måste placeras i s. k. fast grupp är mycket diffust. Betydligt mer bestämda
riktlinjer måste utarbetas när det gäller placering utanför arbetsenheten.
Detta bör endast ske när del föreligger så stora pedagogiska svårigheter att
eleven inte kan tillgodogöra sig undervisningen i en vanlig grupp.

Göteborgs kommun tillstyrker den form av
dokumentation av åtgärdsprogram som SIA förordar men anser det ej lämpligt att
termen elevakt bevaras.

Kristianstads kommun uttalar sig för att behålla
nuvarande system för specialundervisning och menar att specialklassernas antal
skulle kunna skäras ner ytterligare på högstadiet, om timantalet får något
praktiskt tillvalsämne - teknik, konst eller ekonomi - avsevärt utökades.

Luleå kommun menar att utredningen har avvikit från
grundsynen på ett mycket förvånansvärt sätt när det gäller placering i fast
grupp. För-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 93

söksverksamhet
har visat att detta beslut mycket väl kan fattas av elevvärdskonferensen eller
arbetslaget kompletterat med skolledningen.

Malmö kommun anser att SIAis förslag om fasta
grupper synes kunna medföra att antalet specialklasser pä nytt kommer att öka.
För att motverka en sådan tendens bör övervägas om inte skolstyrelsen bör ha
ett avgörande inflytande i frågan om organiserande av fasta grupper menar Malmö
kommun. Kommunen tar också upp risken för att kontroll och observationer av
elever samt registreringar i elevakter kan leda till en negativ social kontrollfunktion
med onödiga ingrepp i den personliga integriteten. Dessa synpunkter samt
frågor om sekretess för akter, uppgiftsutlämning m. m. bör särskilt
uppmärksammas.

Norrköpings kommun anser det förvånande, att SIA
avgränsar elever i behov av undervisning i fast grupp lill att omfatta endast
fysiskt handikappade, emotionellt störda och intellektuellt handikappade.
Enligt kommunens mening finns en grupp elever med utpräglade läs- och skrivsvårigheter
med akut behov av placering i fast grupp. Dessa kommer knappast att kunna
påräkna hjälp av utbildade speciallärare i arbetsenheten eftersom dessa under
lång tid framöver endast kommer att räcka till för undervisningen i de fasta
grupperna, skoldaghemmen etc. Del får inte bli så, att tillgången på utbildade
speciallärare får avgöra behovet av specialundervisning. Kommunen förordar
därför att utbildningskapaciteten av behöriga speciallärare ökas.

Stockholms kommun påpekar att
specialklassorganisaiionen har under perioden 1969-1975 minskat med ca 40 %
genom att ökade möjligheter att ge elever med speciella svårigheter och
handikapp undervisning i den egna hemskolan har åstadkommils genom utbyggnaden
av den s. k. klinikverk-samhelen. Kommunen biträder inte SIAis uttalande, att
någon formell sidoorganisalion i form av s. k. kliniker inte bör förekomma
utan vill understryka betydelsen av denna resurs.

Övriga kommuner som yttrat sig i frågan biträder
SlAis förslag om fasta grupper.

BU 73 tar upp frågan om betyg för elever i fasta
grupper. Utredningen framhåller att betygen är i sin nuvarande utformning inte
ändamålsenliga som informationskälla för dessa elevgrupper och inte heller för
urval till fortsalt utbildning. Även andra principer för en betygsältning, som
uttrycks i traditionella skriftliga betyg, kommer att missgynna dessa elever.

Utredningen har därför fört fram tanken på en
individrelaterad bedömning, som skulle lösa betygsättningen av dessa elever.
Det borde i ett sådant system då vara möjligt all undvika särbestämmelser förde
elever med olika grupper av handikapp som enligt SIAis förslag skulle kunna
bilda fasta grupper.

Kommunförbundet tar upp frågan om skoldaghemmen och
menar att en sådan verksamhet ställer stora krav på lokaler, utrustning och personaltäthet.
Förbundet påpekar alt kostnaderna för skoldaghemsverksam-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 94

heten
är av sådan omfattning att den enskilda kommunen inte utan vidare skall behöva
ensam svara för dem. Det måste anses vara av stort värde och även vara ett
statligt intresse alt denna verksamhet når sitt mål - all hjälpa elever med
anpassningsproblem i ett så tidigt skede att senare samhällsinsatser undviks.
Klarare regler bör följaktligen utformas om statligt stöd för skoldaghemmen.
Statsbidraget bör inte som nu enbart avse finansieringen av lärarlöner utan
även andra kostnader, såsom kostnader för fa-miljekurativa åtgärder, arvode
till föreståndare, fritidsassistenter etc. Liknande synpunkter har ett antal
kommuner bl. a. Göteborg, Stockholm och Örebro saml skolstyrelsen i Täby. Det
är ägnat att förvåna, att SIA förordar institutionsvård, när den nu
förhärskande trenden är, att man skall försöka lösa problemen i individens egen
miljö tycker dock Malmö kommun.

SFSP tillstyrker i princip SIA:s förslag lill
skoldaghemsverksamhet och understryker samtidigt önskvärdheten av att denna
verksamhet lokalmässigt integreras i den vanliga skolan så långt möjligt samt
att den skall vara klart behandlingsinriktad.

Socialstyrelsen ställer sig mycket tveksam till de
tankegångar om s k o 1 -veckohem, som framförs av SIA. Inrättandet av sådana
institutioner skulle innebära tillskapandet av en ny form av omhändertagande av
barn, som framför allt från rättssäkerhetssynpunkt inte kan accepteras menar socialstyrelsen.
Möjligheterna att skilja barn från deras hem är starkt begränsade enligt nu
gällande lagstiftning. Inom barnavården har också i praxis utvecklats en allt
större restriktivitet när det gäller att skilja barn och ungdomar från deras
miljö, beroende på erfarenheten att man med institutionsvård mycket sällan
uppnår det uppsatta målet. Man kan mot denna bakgrund knappast tänka sig all
tillskapa en placering utom hemmet inom skolans ram även om delta sker på
frivillig basis.

Socialutredningen tar också upp dessa aspekter och
menar att genom skoldaghem har skolans verksamhet kommit utanför sina
traditionella gränser. Därmed aktualiseras också behovet av samverkan med andra
myndigheter som har angränsande eller delvis sammanfallande uppgifter.
Socialutredningen kan förstå motiven för utredningens förslag mot bakgrund av
det vidgade ansvar SIA vill ge skolan. Ambitionen att skolan skall klara av
olika svårigheter bör dock inte leda till alt parallella resurser utvecklas
anser socialutredningen. Skoldaghem, veckohem och liknande kommer att i sina
uppgifter ligga mycket nära vissa socialvårdsinstitutioner. Socialutredningen
har i sitt arbete funnit att behoven av socialvårdsinsatser i ökande omfattning
bör avhjälpas i öppna former. Au bygga tipp särskilda institutioner i skolans
regi skulle kunna verka mot en sådan utveckling och mot den samordning mellan
öppen och institutionell vård som utredningen strävar till. Mot veckohem kan
också invändas att placeringar där visserligen är frivilliga men ändå innebär
långtgående ingrepp utan den rättssäkerhet som bör krävas vid sådana åtgärder.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 95

SÖ har en mot socialstyrelsen och socialutredningen
avvikande syn pä huvudmannaskapsfrågan. SÖ anser att skolan bör vara huvudman
för verksamhet avseende internal, auskulterande lärarverksamhel, skoldaghem
och skolveckohem.

SIA föreslår att särskild undervisning, jämkad
studiegång saml for tidig avgång skall ersättas av s. k. anpassad studiegång.
Därmed avses ett ålgärdsprogram för enskild elev där ändringar kan vidtas inom
timplanen för årskursen och hela eller delar av inlärningen föriäggs utanför de
ordinarie skollokalerna (t. ex. på en arbetsplats). Anpassad studiegång bör
enligt utredningen kunna komma ifråga inom grundskolans alla årskurser men
torde i huvudsak komma att bli aktuell för elever på högstadiet.

Enligt AMS finns risk för att de åtgärder, som
föranleds av särbestämmelser som skapas för en mindre grupp i skolan, blir
lill nackdel för elevens fortsatta utbildning. AMS ser det därför som angelägel
att dessa elever genom stödundervisning, kompletteringsutbildning etc.
tillförsäkras möjligheter aU kunna tillgodogöra sig en utbildning efter
grundskolan, Sådana åtgärder bör sältas in för att förebygga ett eventuellt
misslyckande i den fortsatta utbildningen och även i arbetslivet.

SÖ
anser att utredningens förslag till anpassad studiegång är en vidareutveckling
av den jämkade studiegången så lill vida att det avser grundskolans alla
årskurser, dock huvudsakligen högstadiet. SÖ tillstyrker mot bakgrund av
erfarenheterna med jämkad studiegång den ökade möjligheten att individuellt
anpassa studiegången för elev med särskilt behov därav, som SIAis förslag innebär.

Tillstyrker
gör även SACO/SR, SFSP. RHS.

Kommunerna över lag hälsar förslaget med
tillfredsställelse. Många instanser däribland RHS. Göteborgs, Malmö,
Norrköpings kommuner m. fl. menar att beslutet om anpassad studiegång ej bör
ligga hos bestyreisen utan hos skolstyrelsen eller efter delegation hos rektor.

3.2.3 Basf ä rdigheter och baskunskaper, l ä romcdelstr å gor

Utredningens förslag om att ökad vikt läggs vid
träningen av bas-färdigheter och baskunskaper tillstyrks av de remissinstanser
som har berört dessa frågor bl. a. av SÖ, SAF, SACO/SR samt ett antal kommuner
däribland Malmö, Luleå, Kalmar och Haninge.

50 delar SIAis
uppfattning och framhålleratt i läroplanen för grundskolan ryms för
varje ämne eller sakområde i huvudmomenten en grundkurs som är gemensam för
alla elever i klassen. Erfarenheterna visar emellertid framhåller SÖ att
grundkursens omfaUning inte sällan direkt bestäms av det använda
studiematerialets innehåll. Ökningen av basfärdigheter och baskunskaper är en
central del av undervisningen. Delta synsätt har sin betydelse även för
stödundervisningens utformning. Individualisering bör i första hand ske inom
ramen för den normala undervisningen. Detta gäller

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 96

även
i fråga om övning av basfärdigheter och baskunskaper. Stödundervisning enligt SIAis modell bör emellertid enligt SÖis
uppfattning utgöra en förstärkning i skolans strävan alt ge alla elever befästa
basfärdigheter och baskunskaper företrädesvis i att tala, läsa, skriva och
räkna.

Länsskolnämnden i Västmanlands län anser att basfärdigheterna
utgör ett viktigt inslag i utredningen. Två sätt att ge lärarna en bättre
målprecisering diskuteras, varvid man föredrar en mer ingående kursbeskrivning
av de grundläggande basfärdigheterna. Länsskolnämnden understryker vikten av
att en kursbeskrivning av delta slag ej kommer i konflikt med lärarstyrd
undervisning. Länsskolnämnden i Norrbottens län delar SIAis uppfattning att det
är angeläget att en kursbeskrivning av de grundläggande basfärdigheterna
kommer lill stånd, men vill framhålla alt en sådan mer detaljerad
målbeskrivning bör begränsas till att omfatta de allra viktigaste momenten. Vad
gäller övriga delar av undervisningen bör man eftersträva att lärare och elever
ges ökade möjligheter att tillsammans utforma kurserna. En ökad betoning av
basfärdigheter för inte leda till att vissa elevers skolarbete reduceras till
enbart träning av dessa färdigheter.

Lärarhögskolan i Uppsala påpekar alt begreppen
baskunskaper och basfärdigheter är utomordentligt svåra att handskas med om
man inte bestämmer sig för ett antal utgångspunkter. Det hade varit önskvärt
alt SIA hade diskuterat baskunskaper och basfärdigheter i förhållande lill sina
överväganden och förslag.

Skolan måste garantera alla elever ett visst mått
av grundläggande basfärdigheter understryker LO. De föreslagna åtgärderna -
såsom flexibel resursanvändning, samlad skoldag, arbetsenheter och arbetslag -
bör kunna leda till positiva framsteg. LO vill således framhålla betydelsen av
att förstärkningsresurserna utnyttjas för basfärdighetsträning så tidigt som
möjligt - främst i läroämnena svenska och matematik. Detta är så väsentligt,
att andra moment i undervisningen i stället kan stå över till en högre årskurs.

SAF vill understryka hur viktigt det är att skolan
vidtar sådana åtgärder att samtliga elever så långt det är möjligt för
tillräckliga baskunskaper. Det är en förutsättning dels för att eleverna skall
kunna studera vidare, dels för att de skall kunna fungera i arbetslivet och i
samhället över huvud taget. Delsamma menar Borlänge kommun m. fl.

För att ge eleverna basfärdigheter är det
nödvändigt att kunna göra ett riktigt stoffurval. Förutsättningarna för att
kunna åstadkomma detta urval skulle enligt SACO/SR.s mening öka om ett
tillfredsställande arbetsresultat i fråga om målprecisering framkommer ur SÖis
arbete med läroplansuppföljning.

Haninge kommun betonar vikten av den grundläggande
färdighetsträningen på låg- och mellanstadierna och säger alt samtidigt som
ökad tonvikt läggs på basfärdigheter måste del metodiska arbetet i övrigt få en
inriktning mot praktiska, laborativa arbetsformer som i många fall kan ge långt
bättre resultat, särskilt för barn med skolproblem. Liknande synpunkter framför
Luleå kommun m. fl.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 97

Malmö kommun beklagar att inte SIA preciserat sig
vad gäller basfärdigheter ulan hänvisar till annat pågående.utredningsarbete.
Begreppet basfärdigheter och baskunskaper har använts flitigt i den senaste
tidens pedagogiska debatt, dock utan att man tillfredsställande klargjort
deras innebörd. Del finns en stor risk, att centralt fastställda
basfärdighelskrav leder till en styrning av skolverksamheten.

3.2.4 Skol fr å nvaro

SACO/SR anser uppföljning och utredning av
frånvaroorsaker vara helt nödvändig oavsett vilket rapportsystem man använder.
Förbundet understryker särskilt vikten av att lärarna frikopplas frän
arbetsuppgifter av typ frånvaroregistrering m. m. Sådana uppgifter utförs
lämpligen av annan personal vid skolan.

SL framhåller att den olovliga strövisa
elevfrånvaron ibland kan ha en ganska oskyldig bakgrund men är ej sällan
symptom på en allvariigare störning i någon relation till omvärlden. Det är
därför av stor betydelse att elevfrånvaron observeras och registreras för att
man skall kunna upptäcka problem och informera berörda parter fastslår
förbundet. Registreringen av elevfrånvaron i de större skolenheterna bör såsom
SIA föreslår ulföras av särskild personal i samverkan med kontaktlärarna.
Liknande synpunkter anförs av Sveriges skolkuratorsförening.

MUF anser all frånvaroregistreringen ges alltför
stora proportioner i utredningen. Att lösa problemen med den höga
frånvarofrekvensen är inte främst en fråga om att finna ett administrativt bra
registrerings- och rapp-ortsyslem ulan i första hand ett elevvårdsproblem, som
närmast skall ål-gärdas inom arbetslaget anser förbundet. Detta menar även
Linköpings kommun.

Enligt SECO står inte den hårda närvaroplikl med
åtföljande kontroll som SIA förordar på något sätt i relation till de höga
tankar om ansvarstagande och personligheisuiveckling man själv formulerat.
Detta ökade ansvar skall inte begränsas till att gälla enbart själva
inriktningen på studierna, utan även behovet av en härd närvaroplikl måste
ställas i fråga. Att helt slopa närvaroplikten är dock inte rimligt.

Flera kommuner däribland Gävle, Hudiksvall,
Lycksele. Malmö. Trollhättan. Norrköping och Ö,5/c/-.s//w/tillstyrker
utredningens förslag alt närvaroplikl skall råda i skolan och alt anmälan om
frånvaro skall göras och registreras, medan Haninge kommun uppmärksammar att
detta förslags realiserande skulle medföra ett ökat behov av administrativ
skolpersonal.

3.2.5 Elev- och personalgrupperingar

Ett aktivt arbete med olika elevgrupper fordrar
enligt SIA att skolenheten bryts ner i mindre, relativt självstyrande enheter,
dit beslut kan delegeras.

7 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 98

Dessa
enheter som SIA benämner arbetsenheter, bör enligt dess förslag utgöra
grundstommen på samtliga stadier av den obligatoriska skolan. Medan arbetsenhet
är en benämning pä en organisatorisk indelning av eleverna, använder SIA
uttrycket arbetslag som en benämning på den personal som tillsammans arbetar
med en arbetsenhet eller - på högstadiet - med ett ämne eller en ämnesgrupp
inom enheten.

SIA anser vidare att undervisningsgruppernas
storlek och sammansättning måste utgöra den primära utgångspunkten vid
bedömningen av skolan möjligheter att individualisera undervisningen. Mot bl.
a. den bakgrunden avvisar utredningen det allmänt ställda kravet om mindre
klasser och anser all del är utifrån undervisningsgruppernas storlek man skall
analysera undervisningssituationen i skolan. Verksamheten och
gruppsammansättning måste variera med hänsyn lill arbetets karaktär,
lärokursens innehåll och stoff etc. SIA slår fast all ingen form av
stadigvarande nivågruppering får förekomma. Enligt SIAis mening för gmppindelning
med elevernas studieförutsättningar som indelningsgrund inte förekomma under
hela den tid som ett och samma ämne förfogar över.

Flertalet remissinstanser har berört förslaget om
arbetsenheter och arbetslag och tillstyrker principerna om flexibel gruppering
av eleverna där hänsyn tas till lokala förhållanden saml tillstyrker i
konsekvens därmed också ökad lärarsamverkan. Mänga av de remissinstanser som
tar ställning för förslaget understryker dock att elvernas trygghet inte får
äventyras vid växlande undervisningsgrupper. Likaså uppmärksammas i ett stort
antal yttranden de problem som kan uppkomma vid en Övergång till de av utredningen
föreslagna arbetsformerna. Det betonas au nya arbetsformer inte bör tvingas på
lärare och elever, utan för vara resultatet av en successiv förändring.

Till de remissinstanser som tillstyrker
utredningens förslag hör organisationer som SÖ. statskontoret. SAF. LO. TCO.
SFL. RHS. DHR samt också SSK. Vidare tillstyrks förslagen av nästan samtliga
ungdoms- och elevorganisationer som har yttrat sig. Utredningens förslag har
också laii ett övertygande stöd av de kommuner och skolstyrelser som ytlral sig
bl. a. följande kommuner Stockholm. Göieboig, Malmö. Uppsala. Västerås. Norrköping.
Luleå. Halmstad. Umeå. Sundsvall. Kalmar. Lvckscle, Uddevalla. Hudiksvall och
Tyresö samt av skolstyrelserna i bl. a. Ronneby. Tähy. Arvika och Nynäshamn.

Tveksamma lill förslagen är bl. a. RRV, SACO/SR.
Jönköpings kommun och Borlänge kommun.

SÖ anser det viktigt att ansvaret för arbetets
organisation, planering och genomförande i främsta hand åvilar arbetslag i
skolan. Dessa får också i detta sammanhang göra bedömningar i fråga om
undervisningsgruppernas storiek och sammansättning. SÖ anser i likhet med SIA
att en generell ändring av delningsbestämmeiserna i fråga om klasser i och for
sig inte löser problem i undervisningen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 99

SÖ tillstyrker en organisation med arbetsenheter
och arbetslag enligt utredningens förslag. SÖ finner det därvid angeläget att
det på olika sätt klarläggs att arbetsenheten är en planerings- och
utvärderingsenhet samt utgör den ram inom vilken arbetslaget/arbetslagen
organiserar och genomför undervisningen.

SÖ finner fortbildningens inriktning på arbetslag
riktig och menar, alt betydligt större resurser än de som nu står till den
lokala fortbildningens förfogande bör sättas in på skolpersonalens skolning i
detta avseende. Detta menar också TCO. SFL menar att arbetslaget skall utgöra
målgrupp för sådan fortbildning.

SÖ anser vidare alt principen med arbetslag och
arbetsenheter bör vidareutvecklas, så att man kan bryta årskursuppdelningen
och skapa grupper av elever från flera årskurser. SÖ pekar här på erfarenheter
från B-skolorna. SÖ tillstyrker alt speciallärarna knyts till varje arbetsenhet
för att enligt utredningen möjliggöra all flertalet elever för erforderiig
hjälp i den vanliga undervisningen. Beträffande arbetslagets sammansättning
vore del av värde om skolpsykologer och skolkuratorer i ökad utsträckning kunde
ingå i den dagliga verksamheten bland lärare och elever.

Även fortsättningsvis måste enligt SÖ den
sammanhållna klassen utgöra en viktig och kanske den mest frekventa
grupperingen för arbetet. SÖ är medveten oiri att en skola som ger stort
utrymme ål variationer lätt kan få ett inslag av mer eller mindre permanenta
nivågrupper. Det är därför viktigt att man såväl lokall som i det statliga
tillsyns- och uppföljningsarbetet är uppmärksam pä elevgruppernas
sammansättning och varaktighet.

Förslaget om arbetsenheter får hos
länsskolnämnderna övervägande positiv kritik medan man är tvekande inför
arbetslagsprincipen. Man betonar nödvändigheten av fortbildning i
arbetslagsmelodik. Länsskolnämnden i Kalmar län menar all på låg- och
mellanstadiet sammanfaller arbetsenhet och arbetslag, men på högstadiet kommer
arbetsenheten ätt inrymma arbetslag eller enstaka lärare i svenska, moderna
språk, matematik, SO-ämnen, NO-ämnen. slöjd, teckning, gymnastik, musik samt
tillvalsämnena teknik, ekonomi och konst. Med så många lärare och arbetslag
blir organisationen med arbetsenhet tungrodd. Sammanträden med personal för
hela arbetsenheten kan endast bli ett fåtal per termin, redan av den
anledningen att de flesta lärarna får undervisning i ett stort antal
arbetsenheter, några kanske i alla sex arbetsenheterna.

Länsskolnämnden i Hallands län tillstyrker
förslaget om arbetslag men vill understryka betydelsen av all eleverna i de
lägre årskurserna inte för konfronteras med än den ena, än den andra läraren.
För att kunna uppleva trygghet i arbetet bör eleverna, särskilt på lågstadiet,
få tillräcklig tid för kontakt med en lärare för alt lära känna denne. Nämnden
har svårt all inse att de modeller för elevgrupperingar som utredningen
presenterar är lämpliga rekommendationer för hur arbetet skall anordnas.

Lärarhögskolan
i Stockholm accepterar utredningens förslag att "basgrup-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 100

pen"
i princip bör vara slumpvis sammansatt men att det under det löpande arbetet
tidvis kan förekomma en gruppering som gör det möjligt att bättre anpassa
undervisningen till elevens intressen, behov och förutsättningar.
Skolpsykologer, skolkuratorer, syokonsulenter och skolsköterskor bör knytas
fastare till arbetsenheten än vad utredningen avsett. Kurators och psykologs
etc. deltagande i arbetsenhetens arbete och konferenser borde vara ett naturiigt
inslag, som borde få väsentliga positiva konsekvenser i det elevvårdande
arbetet.

Enligt kommunförbundets mening är det den lokala
skolenhetens personal som bör ha de bästa förutsättningarna att avgöra hur den
enskilde elevens behov skall tillgodoses på ändamålsenligasle sätt. Det synes
därför rimligt, menar man, att skolan även fortsättningsvis har rätt att, inom
ramen för tilldelade resurser och med hänsynstagande till elevens totala
situation, etablera specialundervisning i fasl grupp utanför arbetsenheten när
man finner tillräckliga skäl för detta.

Statskontoret. SSK. SAF, LO m. fl. stöder
utredningens förslag om klasser och undervisningsgrupper. SAF finner dock det
väsentligt att klassen i största möjliga utsträckning blir utgångspunkt för den
indelning i undervisningsgrupper .som görs. Delta för att ta till vara
fördelarna med att eleverna har kontinueriig kontakt med en och samma lärare.
All ofta byta arbetskamrater kan vara myckel påfrestande för individen. Täta
förändringar av elevgrupperingarna bör därför undvikas, vilket även TCO har
påpekat.

LO anser del är önskvärt att andra personer än
lärare knyts direkt till arbetslagen i förberedelsearbetet för undervisningen
och även till genomförandet av denna. LO föreslår att riktlinjer utformas som
ger förutsättningar för att representanter för facklig verksamhet utanför
skolan kan knytas till arbetslagen. Beträffande faran för nivågruppering
erinrar LO om alt principen om den sammanhållna klassen också skall gälla
basgruppen. När eleverna undervisas i mindre grupper för dessa inte göras
permanenta under en längre tid. Skolstyrelsen måste fö ansvaret för att fasta
grupper inte skapas annat än när särskilda skäl på grund av svårare handikapp
föreligger.

TCO anser att en lärarutbildning som ger större
ämnesbredd än dagens skulle förbättra förutsättningarna för en riktig elevvård
på högstadiet. Om lärarna hade en större ämnesbredd skulle detta innebära ökade
möjligheter för lärarna att få hela sin tjänstgöring föriagd inom
arbetsenheten.

Det är enligt SFL.s uppfattning ytterst angeläget
att man ej generellt anvisar en modell vare sig denna avser en generell sänkning
av elevantalet eller en som grupperar eleverna från olika utgångspunkter. SFL
understryker att man inom varje kommun skall kunna välja den modell som bäst
tillmötesgår kraven på en lugn arbetsmiljö, individualisering i undervisningen
m. m. enligt de intentioner läroplanen anger.

SL understryker att en övergång till en mera
konsekvent genomförd ar-belslagsprincip endast kan ske successivt och i den
takt berörda lärare överenskommer. Systemet innebären form av samverkan i
arbetet. Sådana frågor

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 101

avgörs
inte genom lagstiftning utan endast av dem som är direkt engagerade i
verksamheten. Man bör också vara vaken för att samarbetsproblem kan komma alt
uppstå med hänsyn till olika lärares intresse och personliga läggning. Stor
hänsyn måste i denna fråga tas lill enskilda lärare. Frivillighei för medverkan
i arbetslag skall vara ett krav.

Skolledarförbundet har i och för sig intet att
invända mot att man allmänt rekommenderar och stimulerar en övergång, som ej
bör ske enhetligt och efter centrala direktiv, från enlärar- och klassystemet
till ett system med arbetslag och arbetsenheter. Förbundet delar utredningens
syn på specialundervisningen men vill dock ifrågasätta om man i utredningen inte
något övcrbeionar dessa risker. Många skolledare vittnar nämligen om alt specialundervisningen
i dag fungerar bra just ur den synpunkten att den innebär en reell hjälp till
elever med olika former av skolsvårigheter.

RHS fattar utredningens förslag om klass- och
undervisningsgrupper, så att friheten att gruppera eleverna efter rådande
förhållanden bör öka, men alt därvid bästa tänkbara avvägning mellan stabilitet
och flexibilitet skall eftersträvas och enlärarsystemet i princip bevaras i
framtidens skola. Om förslaget kan tolkas så, biträder RHS förslaget men
understryker lågstadieelevernas särskilda behov av en stabil vuxenkontakt. RHS
biträder förslaget till principer för gruppering av elever, men deklarerar
klart att man skulle ha gjort det med större tillförsikt om utredningen bragt
skolans in-dividualiseringsproblem något närmare sin lösning.

SSU betraktar utredningens förslag till att
organisera skolarbetet i undervisningsgrupper ~ arbetsenheter - arbetslag som
viktiga steg för att nå en flexibel inre skolorganisation. Denna ger ökade
möjligheter till anpassning av skolarbetet lill elevernas skolsituation och
lokala förhållanden. SSU understryker att principen om allsidig social
sammansättning måste vägleda sammansättningen av undervisningsgrupperna.
Liknande synpunkter har Elevförbundet. Unga Örnar och DHR.

MUF instämmer i utredningens konstaterande alt en
generell minskning av elevantalet i den administrativa enheten är alltför
resurskrävande för att kunna genomföras. Även med en sänkning av delningstalet
av den administrativa klassen skulle problemet för den enskilde läraren att
kunna individualisera sin undervisning kvarstå.

Det måste betraktas som positivt anser Malmö kommun
att organisationen med arbetsenheter och arbetslag medför att specialundervisningen
integreras och i stort avskaffas som fristående organisationsform.
Nivågrupperingen innebär avsevärda inskränkningar i principen om del fria
siudievalet och måste därför undvikas men SIA anvisar ingen övertygande metod
för att förhindra detta. Att förhindra fast nivågruppering blir
förstudieledare, skolledning och skolstyrelse en ansvarsfull uppgift, som
kommer alt kräva stor vaksamhet.

Mörbylånga kommun anser, att en ovillkoriig
förutsättning fören övergång till ett system med arbetslag måste vara, all de
som lokall berörs av frågan

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 102

till
fullo stöder densamma. Försöksverksamheten i Mörbylånga har klart visat att det
måste få växa fram på ett naturligt och inte förhastat sätt och att eti totalt
engagemang av de i arbetslaget ingående lärarna, är en huvudlorutsältning för
att arbetslaget skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt. I SlAis
förslag omtalas inte hur ett arbetslag skall verka i skolor med B-form. Kommunen
anser att B-skolefrågor ägnas större uppmärksamhet än hittills i det fortsatta
arbetet.

Läroplanens definition av arbetslag inrymmer
eleverna, medan utredningen enbart ser arbetslaget som en personalgrupp.
Stockholms kommun anser alt läroplanens definition bör gälla. Stockholms kommun
tillstyrker utredningens förslag att beteckningen klass bibehålls som
benämning på den sociala enhet som eleven tillhör och till vilken
kontaktlärarens arbete är knutet. Samtidigt beklagar kommunen med hänvisning
till egna försök och till Barnstugeutredningen att utredningen inte berört
möjligheten att bygga upp en skola utan årskurser och klasser.

Västerås kommun hävdar att arbetslaget får lägga
upp de arbets- och åtgärdsprogram som de olika eleverna inom arbetsenheten behöver.
Det är därvid följdriktigt, alt nuvarande specialundervisning i fortsättningen
inte administreras i formell sidoorganisalion. De ettårsutbildade
speciallärarna utgör den specialresurs som kontinueriigt behövs i
undervisningssituationerna inom arbetsenheten.

Arvika skolstvrelse finner förslaget om arbetslag
och arbetsenheter positivt med tanke på de flexibla elevgrupperna, som ger
möjlighet att hjälpa de elever, som bäst behöver denna hjälp, integrationen av
specialundervisningen inom arbetsenhetens ram och en elevvård, som förefaller
bli mer informell och vardagsnära än som i dag är fallet, samt att förslaget
sannolikt kommer att ge stöd ål lärarna i deras arbetssituation, framför allt
dä de nyutbildade lärarna. Dessa synpunkter delas av flertalet kommuner bl. a.
E.'ikilsiuna. Göteborg, Haninge. Hudiksvall. Luleå, Trollhätion saml
skolstyrelsen i Nynäshamn.

RR
V och SACO/SR är som tidigare framhållits tveksamma lill förslagen.

Enligt RRVis bedömning bör även i fortsättningen
den administrativa ramen vara eleverna i en årskurs, lämpligt fördelade på
rektorsområden eller motsvarande. Ramen bör väljas med hänsyn till den
pedagogiska målsättningen och strävan aU åstadkomma en organisation som
präglas av god hushållning. Redan i dagsläget torde det finnas betydande
möjligheter att bilda väl fungerande undervisningsgrupper inom ramen för
gällande bestämmelser. SACO/SR anser att åtgärder som syftar till mindre
klasser/undervisningsgrupper inte löser alla problem i skolan, men menar att
utredningen tagit alltför liten hänsyn lill den mycket starka allmänna
opinionen som företräder kravet på mindre klasser/undervisningsgrupper. Åsikten
att mindre undervisningsgrupperingar skapar en bättre arbetsmiljö och bidrar
till att förbättra skolsituationen även för elever med skolsvårigheter är hos
lärarkåren grundad på en långvarig och ingående yrkeserfarenhet. SACO/SR

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 103

anser
;iU basgruppen eller klassen även i ett system med arbetsenheter måste VLira
den vanligaste undervisningsorganisaioriska lösningen.'.Resurser borde kunna
avsättas for en selektiv sänkning av elevantalet i klasser på rektorsområden
med en stor andel problemelever. På så sätt reduceras behovet av en generell
sänkning av delningsialet för klasserna på högstadiet. SACO/SR avvisar tanken
på att arbetsenheter och arbetslag skall vara obligatoriska liksom
specialundervisningens integration i arbetsenheter.

FPU och SECO förordar en generell sänkning av
delningstalen som alternativ till flexibla undervisningsgrupper.

Borlänge koniniiiii påpekar det diskutabla i att ta
bort den fasta klassorganisationen på lågstadiet dä den trygghet som eleverna
får i en lågstadieklass måste tillmätas ett mycket stort värde för elevens
utveckling. Detta anser även skolsivivlsen i Karlstad.

Borås kommun menar att utredningens förslag är
utomordentligt svårt och kräver en viisentlig och långt ifrån problemfri
övergångsperiod. Kommunen iir både betänksam och kritisk och anser att enbart
därför att man inför begreppen arbetsenheter och arbetslag är det inte
nödvändigt alt avskaffa begreppet klass vilket skulle skapa begreppsförvirring
hos allmänheten och otrygghet hos eleverna. Även Jönköpings kommun redovisar
betänkligheter mot förslaget.

Flera remissinstanser bl. a. SÖ. SSK,
Elcv/örbiindct och SL tar också upp och betonar viklen av elevernas aktiva
medverkan i undervisningsplaneringen.

3.2.6
Siiulicicilarc

Föratt man skall kunna undvika centralisering inom
rektorsområdet måste arbetsenheter och arbetslag kunna fungera relativt
självständigt, vid re-sursuinytijande, undervisningsplanering och elevvårdande
ålgärdsprogram. Delta fordrar att någon inom arbetsenheterna har avsatt lid för
samordningsuppgifter. Utredningen föreslår beteckningen studieledare för de
lärare som fullgör dessa uppgifter. Sludieledarnas uppgifter överensstämmer
till stora delar med huvudlärarnas på grundskolan. Det är utredningens bedömning
att de med huvudlärarorganisalionen avsedda vinsterna för skolan betydligt
bättre kommer det inre arbetet tillgodo inom en studieledarorganisation med
dess klart avgränsade ansvarsområde och den möjlighet lill reell delegation av
arbetsuppgifter som därmed skapas. Huvudlärarorganisalionen bör därför
successivt avvecklas på grundskolan.

Inom högstadiet kan fordras lid för vissa
ämnesspecifika arbetsuppgifter. I huvudsak ankommer dessa uppgifter på varje
lärare som en del av hans förberedelsetid och övriga lärararbete. Vissa
uppgifter kan dock ha större omfattning. 1 de fall bestyreisen bedömer all
särskild tid behövs för sådana uppgifter bör inget hindra att vissa medel
avsätts också för detta.

Remissinstanserna
är splittrade i denna fråga. Ungefär en tredjedel av

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 104

de
som yttrat sig tillstyrker förslaget, bl. a. .S'Ö, statskontoret och några kommuner
däribland Göwborg och Luleå samt skolstyrelserna i bl. a. Ronnebv och
Trelleborg. En tredjedel däribland många kommiinersom t. ex. Eskilstuna.
Hiininge. Helsingborg. Umeå saml l'(7s/f/r« anser att huvudlärare bör ersättas
på låg- och mellanstadiet med studieledare men behållas pä högstadiet. En
tredjedel av yttrandena lar helt avstånd från förslaget att avskaffa huvudlärarna
däribland RRV, TCO, SACO/SR. SFSP saml ett mindre antal kommuner. Några av
dessa remissinstanser anser att sludieledare bör inrättas vid sidan av
nuvarande huvudlärarorganisation.

SÖ är för sin del beredd att tillstyrka
studieledarorganisationen men som måste byggas upp utifrån de förutsättningar
som råder vid en skola och ges en någoriunda fast struktur, om den skall bli
den hjälp för skolledare som SIA tänkt sig. SÖ ser en möjlighet att
studieledarnas uppgifter begränsas genom spridning av ansvaret inom
arbetsenheter och arbetslag. Delta torde vara en förutsättning tor en
fungerande studieledarorganisation på högstadiet. Att utredningen underskattar
omfattningen av arbetsinsatsen för studieledarna visar dess förslag att en och
samma sludieledare skall kunna svara för uppgifterna i mer än en arbetsenhet
menar SÖ. Med hänsyn till de uppgifter som åvilar siudieledarna bör åtagandet
vara frivilligt.

Länsskolnämnderna stöder förslaget då det gäller
låg- och mellanstadiet men är tveksamma för högstadiet. Länsskolnämnden i
Södermanlands län framhåller vikten av att siudieledarna får utökad tid för
övrigt lärararbete.

Länsskolnämnden
i Hallands län tillstyrker den föreslagna studieledarorganisationen. De
arbetsuppgifter som föreslås läggas på studieledarna synes emellertid vara av
sådan art och omfattning att den beräknade resursen härför förefaller
otillräcklig. En utveckling av organisationen med institutionsföreståndare på
högstadiet är nödvändig. Instilutionsföreståndarna bör åläggas bl. a. sådana
arbetsuppgifter som nu handhas av huvudlärarna och som inte kan läckas in av
siudieledarna.

Lärarhögskolan i Falun menar att det är rikligt att
huvudlärarsystemel på låg- och mellanstadiet bör avskaffas och alt den resurs,
som därigenom friställs, utnyttjas i annat sammanhang. Däremot avstyrks
förslaget om införande av sludieledare pä dessa stadier. På högstadiet och på
gymnasieskolan finns, även enligt utredningens uppfattning, ett faktiskt behov
av huvudlärare. Någon anledning att byte beteckning på dessa befattningshavare
och fortsättningsvis kalla dem för sludieledare föreligger inte.

TCO, som tillstyrker förslaget om studieledare,
delar dock inte uppfattningen att dessa skulle kunna ersätta huvudläraren i
grundskolan eftersom denna har sin funktion knuten lill ämnesteoretiska och
ämnesmelodiska uppgifter medan däremot studieledaren är knuten till
arbetsenheten. TCO instämmer därför i del särskilda yttrande som avgivits av
experterna Edam och Hellers angående SIAis förslag om skolans pedagogiska
ledning. Liknande synpunkter har SL, SACO/SR och SFSP.

RRV
anser att den av SIA föreslagna studieledarorganisationen inte kan

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 105

ersätta
huvudlärarorganisationen. Något motiv för att avskaffa huvudlärarorganisationen
på grundskolans högstadium har inte framkommit genom SIAis förslag menar RRV. SFL anför liknande åsikt och menar
att de brister i huvudlärarorganisalionen som finns bör i stället avhjälpas
genom förslag lill förbättrade möjligheter att effektivt nyttja denna funktion.
Den resurs som i dag utgår som huvudlärararvode är därutöver resultatet av en
for-handlingsuppgörelse, varför det är orimligt av SIA att föreslå att denna
resurs skall överföras till annan användning. SFL och SACO/SR påpekar alt
arvoderade instilutionsföreståndartjänsler bör införas i ytteriigare ämnen.

Eskilstuna kommun visar all effekten av
SIA-förslaget blir en resursförstärkning pä låg- och mellanstadiet på
bekostnad av insatserna på högstadiet. En följd av utredningens förslag blir
alt institutionsföreslåndarnas arbetsuppgifter måste utökas, vilket också
kommer att dra med sig ökade kostnader. Kommunen håller för troligt att
studieledarfunktionen på låg- och mellanstadierna kan komma att fungera mycket
bra medan högstadiets samordningsuppgifter kan bli betydligt svårare alt
klara. Eftersom utredningen föreslår att huvudlärarorganisalionen skall
avvecklas under ett övergångsskede på fem år, bör en utvärdering under denna
period kunna svara på om den föreslagna pedagogiska funktionen på högstadiet
verkligen är tillräcklig. Eskilstuna kommun uttrycker den uppfattningen, all
de statliga resunserna i sammanhanget synes vara för knappt tilltagna.

Haninge kommun anser att huvudlärarfunklionen bör
utgå ur organisationen för låg- och mellanstadiet men bibehållas på
grundskolans högstadium liksom i gymnasieskolan. Enligt kommunens uppfattning
bör uppgiften som huvudlärare i högre grad än vad nu är fallet samordnas med
uppgiften som institutionsföresländare. Liknande synpunkter har Helsingborgs,
Jönköpings, Uppsala kommuner. I likhet med SIA förutsätter Haninge kommun att
nuvarande svagheter i institutionsorganisationen elimineras, dvs. att alla
ämnen som kräver betydande materielutrusining också tilldelas arvoderade
föreslåndarljänster. Huvudlärarorganisalionen i gymnasieskolan bör också ses
över, framför allt inom industrisektorn av de yrkesinriktade linjerna. Där
saknas i nuvarande organisation ofla ett meningsfullt samband mellan det
formella ämnesbegreppet och den ämneskompetens som undervisningen kräver.
Enligt nuvarande ordning kan t. ex. lärare med betongteknik som specialitet bli
huvudlärare även för utbildning av målare.

Linköpings kommun biträder förslaget om
studieledarorganisationen men kan inte tillstyrka, att det sker på bekostnad av
nuvarande huvudlärarorganisation. Detta menar även Östersunds och Örebro
kommuner.

Några kommuner bl. a. Tyresö menar all
studieledarfunktion skall kunna betraktas som en flexibel resurs att fördelas
inom arbetslaget.

3.2.7 Konlaktl ä rare

SÖ anser att klassföreståndaren eller
kontaktläraren bör ha en central roll inom skolans elevvård. Utredningens
förslag att sprida klassförestån-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 106

diirskapet på så många lärare som möjligt och därigenom
även nedbringa elevantalet för varje klassföreståndare bör enligt SÖis
uppfattning kunna underlätta dennes arbete och göra det möjligt att
intensifiera elewårdsar-bciet. Det är förenat med stora organisatoriska
svårigheter att samtidigt förlägga en stor del av undervisningen till denna
lilla elevgrupp, till vilken klassföreståndaruppgifterna är knutna. SÖ anser
därför att även andra möjligheter all sprida klassföreståndarskapel på flera
lärare bör prövas. SÖ anser också att klasstbresiåndarfunkiionen bör få större
utrymme såväl inom lärarnas grundutbildning som deras fortbildning. Den
nuvarande benämningen klassföreståndare läcker väl de uppgifter som ingår i
åliggandet och dessutom har en stark förankring bland föräldrar, elever och
skolans personal. Delta menar även SL och Stockholms kommun m. fl.

Tid för klassföreståndarnas arbete
bör enligt utredningen åstadkommas på det sättet alt en timme i veckan läggs in
på schemat för kontaklarbeie. Denna lid föreslås som en obligatorisk del i
lärararbetet. SÖ tillstyrker utredningens förslag men finner det naturligt att
den närmare utformningen av klassföreståndarskapel överlåts ät de lokala
skolenheterna att avgöra. Liknande anlor LO samt Luleå kommun och Vä.xjö
kommun.

Den av SIA föreslagna enda limmen i
veckan är enligt SACO/SR :s mening då helt otillräcklig som kontaktlärartid.

Västerås kommun vill, utifrån de
arbetsuppgifter som bör vila på konlaktläraren, inte tillstyrka förslaget om
en nedsättning för kontaktarbetet utan föreslår i stället en höjning av
timtalet för kontaktarbete genom främst omdisponeringen av tillgängliga medel.

Förslaget tillstyrks av Göteborgs och Malmö kommuner.

3.2.8 Skolstarten, övergången från förskola till
lågstadium

Utredningens torslag i denna del
har över lag hälsats av en positiv reaktion från remissinstanserna. Sålunda
tillstyrks förslaget om alt u p p s k o v med skolstarten ej längre beviljas
och alt s k o 1 m o g n a d s -klass utgår av bl. a. SÖ, socialstyrelsen,
socialutredningen RHS. SFL. Borås kommun. Haninge kommun. Linköpings kommun och
Stockholms kommun. SÖ anser att en friare resursanvändning i skolan bör med en
grundsyn som prioriterar den förebyggande verksamheten i skolan göra det
möjligt alt effektivt tillgodose de särskilda behov av insatsen som barn med
svårigheter vid skolstarten har. Enligt socialstyrelsens uppfattning bör man
inte använda sig av skolmognadsbegreppet eller ersätta del med andra, såsom
exempelvis intellektuell uivecklingshämning, beteendestörning etc. Olika
orsaker till problem, som uppslår för eleven vid skolstarten, bör dock klarläggas
och åtgärdas,

Länsskolnämnden i Stockholms län
vill tillstyrka att skolmognadsklasserna fråntas sin specialklasskaraktär. Att
ett barn är något före eller efter i utvecklingsåldern i förhållande till sina
jämnåriga är inte något handikapp

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 107

i samma mening som hörsel- och synsvaghet eller tallel.
Däremot behöver lågstadiet behålla resursen .som sådan för att på ett adekvat
sätt kunna ta hand om de elever det här gäller. Av liknande uppfattning \\r
länsskolnämnden i Hallands län.

Socialstyrelsen och
.socialutredningcn delar SIAis uiplatlning att skolmognadsproven bör utgå och
ersättas meti observationer och ökad kontakt med förskolans och skolans
personal. Försenad utveckling bör inte leda lill uppskov med elevens skolstart
eller vis.sa elever avskiljs till skolmognadsklasser, I enlighet härmed bör
iJS 1 och 4 i lagen om förskoleverksamhet iiiulras.

I princip instämmer RHS i
utredningens förslag om uppskov med skolstarten utgår ur skollagen all
skolmognadsbegreooet bortlas, men hävdar alt visst behov av uppskov med
skolstarten kan föreligga även i framtiden. Formerna för hur sådana beslut
skall fattas bör regleras i stadgan. Samråd med föräldrarna är därvid
självklart.

Förslaget om slopande av
uppskovsmöjligheten anser Borås kommun vara positivt mot bakgrunden av den
varierande hjälp lill skolstart, som föreslås i SIA-utredningen. En försenad
skolstart kan innebära problem för den drabbade eleven senare under dennes
skoltid. Vidare anser kommunen att knyl-ningen mellan förskola-lågstadium med
bl. a. förskoleelevers besök på sin blivande lågstadieskola enligt
SIA-förslaget är synnerligen vikliga åtgärder.

Liknande synpunkter framför stora
flertalet kommuner, medan Halmstads kommun lik.som Linköpings kommun starkt
vill understryka behovet av att möjligheten att få uppskov med skolstarten
kvarstår och att ifrågavarande elever bereds plats i förskolan under
uppskovstiden.

Förslaget om ökad kontakt mellan
personal i förskolan och lågstadiet behandlas i några remissyttranden bl. a. av
SÖ. länsskolnämnderna. förskoleseminarierna, socialstyrelsen, SACO/SR, Halmstads
kommun, Luleå kommun och Tyresö kommun. Samtliga finner utredningens förslag
väl motiverade.

Så t. ex. anser Jörskolescminariei
i Norrköping all fastare kontakter mellan förskola-lågsladium är ett effektivt
sätt att överbrygga svårigheterna för de minsta barnen vid skolstarten. Här är
också viktigt att en viss samordning sker i utbildningen av
förskollärare-lågstadielärare och då särskilt i ämnena metodik, pedagogik och
barnaårens psykologi. Förskoleseminariei i Luleå menar att samverkan mellan
förskola och grundskola måste lokalt byggas upp genom samarbetsgrupper och
samrådsorgan, där företrädare för förskollärarna och lågstadielärarna liksom
även representanter för de lokala huvudmännen ingår. Dessa samarbetsgrupper
måste ges sådana resurser och sådant stöd att berörda skolformer och
lärargrupper upplever arbetet i dessa organ meningsfullt.

Kristianstads kommun finner en
fullständig integration mellan förskola och lågstadium önskvärd. Även
Stockholms kommun. Norrköpings kommun och Lycksele kommun tar upp frågan om en
obligatorisk samordning mellan förskola och grundskola.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 108

Några remi.ssinstanser däribland Linköpings kommun
aktualiserar frågan om inskrivning av grundskoleelever både vår och höst.

3,2.9
Stadieövcigångar inom grundskolan

Anordningen med successivt ökande undervisningstid
kan enligt SÖ vara ett värdefullt led i skolans förebyggande verksamhet. Den
enskilda skolan bör själv planera dessa temporära anordningar och därvid ha
stor frihet att vidta förändringar inom ramen för del loiala antal
elevveckolimmar i timplanen. Utifrån de behov och förutsällningar .som råder i
den aktuella situationen bör man också vid skolenheten kunna påverka
tidsperiodens längd.

Utredningens ambition au nedbringa antalet lärare
per elev ser SÖ som synnerligen angelägen och biträder dess uppfattning, all en
lärarutbildning som siktar mot all ge skolan ämneslärare med bredare utbildning
än f n. är ett sätt alt lösa frågan om avvägning mellan ämnesspecialisering å
den ena sidan och mer klasslärarbetonad organisation å den andra. SlAis förslag
om en styrning beträffande vidareutbildningen för lärare, som åtnjuter tjänstledighet
för studier med B-avdrag, så att de som avser alt skaffa sig kompetens i
ytteriigare ett ämne ges företräde, finner SÖ väl motiverat, liksom Uddevalla
kommun m. fl.

1 det fortsatta utvecklingsarbetet inom skolan bör
enligt SÖis uppfattning överväganden göras avseende förändring av timplanerna
mot blockämnen, ökat utrymme för praktiska inslag samt förändrad avvägning
mellan obligatoriska ämnen och fria aktiviteter i syfte all skapa en mindre
splittrad studiesituation för högstadiets elever.

Lärarhögskolan i Uppsala är inte övertygad om att
problemen i den utsträckning som SIA synes vilja göra del kan bindas vid den
omfattande läraruppsättningen på högstadiet och därmed ytterst återföras på
limplaner, tjänster och bestämmelser om utbildning. Till stor del torde väl
också på högstadiet svårigheterna vållas av att skolans mål och läroplaner av
många elever inte erkänns överensstämma med deras egna intressen och behov.

Lärarhögskolan i Jönköping avstyrker förslaget att
ämneslärare skall kunna undervisa i ämnen som inte ingår i examen. Skälet att
man därmed skulle få färre lärare per klass kan inte vara så starkt att man
accepterar outbildade lärare. Däremot bör ämneslärare med behörighet endast i
två ämnen stimuleras all komplettera sin utbildning så all de kan bli behöriga
att inneha treämnestjänsier,

Slöjdlärarseminariet i Linköping anser alt den
stadieövergripande tjiinst-göringen för lärarna som SIA föreslår måste vara en
mycket viktig del av stadieövergångarna. Barnets trygghetskänsla understöds
väsentligt då man låter lärare och elever bekanta sig på ett tidigt stadium.
Samtidigt har eleven en bindning till sin tidigare lärare varför även den
tidigare läraren bör finnas med i den nya klassen under viss övergångslid.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 109

SACU/SR framhåller att tillgänglig forskning och
SlAis egna undersökningsresultat underbygger inte SIAis resonemang om
stadieövergångarna. De svårigheter som ibland uppkommer är oftast av
lilllallig, initial karaktär och försvinner efter kort lid. På de flesta skolor
upplevs bytet av stadium som problemfritt och många elever stimuleras av
förändringen. Eftersom stadieövergångarna inte har den överväldigande negativa
karaktär för eleverna som SIA menar, behöver stadieövergripande tjänstgöring
enligt SACO/SRis uppfattning inte tillgripas. SACO/SR ansen alt antalet lärare
per elev på högstadiet kan nedbringas genom åtgärder inom ramen för schemaläggning
och tjänstefördelning. Enligt SACO/SRis uppiättning innebär det emellertid en
stimulans för eleverna au ha kontakter med flera lärare.

Vidgad ämneskompetens resp. ämnesfördjupning genom
vidareutbildning kan enligt SACO/SRis uppfattning ses som lika angelägna från
tjänslesynpunkt och för den enskilde läraren. Den ena typen av
vidareutbildning bör därför i princip inte förordas framför den andra. Om
arbetsgivaren skulle anse att någon form av vidareutbildning är särskilt
angelägen från tjänslesynpunkt, måste arbetsgivaren enligt SACO/SRis mening
helt bekosta denna utbildning, SACO/SR förutsätter, au sådan utbildning sker på
tjänstetid med full lön.

SFL tillstyrker förslaget om stadieövergripande
tjänstgöring och menar alt detta bör avse såväl låg-mellanstadium som
mellan-högstadium. Över-lämningskonferenser mellan stadiernas lärare i syfte
att nå en kontinuitet i tillämpad metodik betraktar SFL som värdefulla.
Stadieövergripande planering för lärare som del av övrigt lärararbete är
därmed också en positiv åtgärd. Liknande synpunkter har flertalet kommuner bl.
a. Eskilstuna, Göteborg. Halmstad, Borås, Västerås.

4
Resursanvändning i grundskolan 4,1 Utredningen

Resursinsatsernas mängd och form kan inte vara lika
vid alla skolor framhåller SI.A (avsnitt 16.1) mot bakgrund av tidigare
diskussioner om hur problem växlar mellan olika rektorsområden, kommuner och
regioner. Tvärtom torde ett gott och inom skolsystemet så långt möjligt
likvärdigt utbildningsresultat fordra att del finns möjlighet att vid behov
göra särskilda insatser. SIA framhåller att de forskningsresultat som
utredningen behandlat tyder på att betydligt större och mer varierade insatser
än f n. behöver göras för svagpreslerande och svagmotiverade elever och
situationen för elever med skolsvårigheter över huvud taget.

Utredningens försöksverksamhet har visat alt en
friare resursdisposiiion bemötts övervägande positivt av skolstyrelser,
skolledning och lärare. Utredningen har emellertid också funnit att den friare
resursdisposiiionen i något fall utnyttjats så all tveksamhet kan uppstå om
målet med resurs-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 110

insatsen.
Lltredningen har funnit att en friare resursanvändning måste vara kombinerad
med omfattande andra insatser som bl. a. ett behovsorienteral system för
resursfördelning saml resultatuppföljning. Vidare kopplat med en vardagsnära
försöksverksamhet, utbildningsinsatser för skolledare och lärare samt en sådan
organisation och ledning av arbetsenheterna att nivågruppering förhindras.

De olika författningar genom vilka skolan tilldelas
personella resurser med statliga medel har enligt SIA två funktioner (avsnitt
16.2). Dels bestämmer de resursens storlek, dels bestämmer de detaljerat det
sätt på vilket resursen skall användas vid den enskilda skolenheten. SIA
framhåller att dessa båda funktioner hos de statliga bestämmelserna inte är
samtidigt nödvändiga och de medför i kombination med varandra vissa bestämda
nackdelar. Mot denna bakgrund menar SIA att det måste vara ett statligt
intresse att kunna beräkna och bestämma storleken av statsbidragen samt au ange
regler och ramar för resursanvändningen genom olika behörighetsbestämmelser
som ger ramarna för personalsammansätlningen i skolan. Däremot kan del inte
vara ett statligt intresse att genom detaljreglerade författningar ange hur den
personella resursen skall användas vid varie skolenhet. SIA föreslår med
hänvisning härtill alt den statliga resursens storlek och ramarna för
personalsammansätlningen bestäms genom statliga beslut och att resursens
användning bestäms genom lokala beslut så nära verkställighets-nivån som
möjligt.

Nuvarande statsbidragsbestämmelser för driften av
skolväsendet är knutna främst till lärarlönekoslnaderna. Som en konsekvens
härav är antalet lärarveckotimmar noggrant reglerat.

Utredningen har funnit del angeläget (avsnitt 16.3)
att de statligt finansierade resurser, som ställs till skolornas förfogande så
långt möjligt har en bestämd omfattning. Varie konstruktion som innebär
kommunala beslut om betydande statliga utgifter bör undvikas. Beslutsfattande
och kostnadsansvar bör inte delas framhåller SIA. En sådan princip är
emellertid inte tillämpbar beträffande stödundervisning till invandrare.

SIA gör en grundlig genomgäng av olika
forsiärkningsresurser (avsnitt 16.4)och beräknar deras ekonomiska värde(avsnitl
16.5). I destatliga kostnaderna för personalarbelslimmar inom
förstärkningsresursen inräknar utredningen

- kostnader
för specialundervisning

-kostnader för resurslimmar, inkl. resurslimmar i
lillvalsämnen, resurslimmar för fritt valt arbete (FVA) och maskinskrivning

-
kostnader för stödundervisning,
exkl. stödundervisning för invandrare

-
kostnader för särskild
undervisning

-
kostnader för de s. k.
kvarsittningslimmarna.

I följande tabell sammanfattas
förstärkningsresursernas omfattning och värde budgetåret 1972/73.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39

ryp
iiv limmar Lvir/elev Kronor Tot. kostnad

per elev milj.
kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Specialundervisning
Resurslimmar Stödundervisning Siirskild undervisning Kviirsiiiningslimmar

0.293

612.6

605,9

0,2231

449,5

444,6

0.0008

2.1

2,1

0,0072

17,7

17,5

0,0022

4,3

4.2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Totall 0,5263 1086.1 1074.3

SIA framhåller (avsnitt 16.6.4) att vid
utformningen av ett regelsystem lör skolorna, måste d e t inre arbetets krav
vara det primära och det styrande. Utgångspunkten är därvid en analys av
elevernas situation och svårigheter i skolan liksom från de krav den
omkringliggande miljön ställer på skolans barn- och ungdomsarbete.

Nuvarande regelsystem har utformats från andra
förutsällningar än de som existerar i dagens skola menar SIA. Utredningen har
inte primärt haft att överväga ändrade regler för slatsbidragsgivning lill
skolorna. Denna fråga utreds f n. av SSK (utredningen om skolan, staten och
kommunerna). Ett genomförande av SIAis förslag förutsätter emellertid att vissa
ingrepp redan nu görs i rådande system så alt detta så långt möjligt färden
probleminriktade och förebyggande natur som är nödvändig för att skapa en för
alla elever likvärdig utbildningsmiljö. SIA har funnit det realistiskt att utgå
från att resurstilldelningen även i framtiden måste vara sådan att den
möjliggör upprätthållande av en geografiskt spridd skolorganisation inom en
kommun. Utredningen använder två grundläggande begrepp, basresurs och f ö r
-siärkningsresurs. som bygger på delta antagande. SI A is förslag berör helt
grunderna för tilldelningen av försiärkningsresursen till skolväsendet.

Basresurs
definieras av SIA som

den statliga medelstilldelning som sker genom att -
med undantag för FVA - en lärarveckotimme får uttas vid en skolenhet för varje
undervisningsgrupp och elevveckolimme för varje påbörjat 25-lal elever i en
årskurs på lågstadiet och varje påbörjat 30-tal elever i en årskurs på mellan-
och högstadierna. I matematik och engelska på högstadiet tillämpas
delningstalen på en arbetsenhet om lägst 61 elever.

Antalet basresurser bygger inte direkt på elevantal
utan är också beroende av skolorganisationen. Det har förutsatts att
länsskolnämnd även i fortsättningen enligt 1966 års anvisningar har att tillse
att inte fler basresurser uttas än vad som från såväl pedagogisk som ekonomisk
synpunkt är motiverat.

F. n. är till klassanordningsbeslut automatiskt
kopplat en förstärknings-resurs i form av resurslimmar. Delta - som på sitt
sätt innebär alt stora klasser "subventionerar" resurser ull små
klasser - finner SIA inte vara särskilt ändamålsenligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förstärkningsresurser
definieras av SIA som

del statliga bidrag som tillförs skolan genom
bestämmelser om specialundervisning, stödundervisning, särskild undervisning,
kvarsiliningsresurs, resurstimmar och vissa speciella anslag.

Utredningen framhåller att den geografiska
spridningen av skolverksamheten bör garanteras genom särskilda beslut om
basresurser. Den av utredningen definierade försiärkningsresursen kan däremot
helt kopplas lill elevantal och uttryckas som en koefficient lärarveckotimme
per elev eller kronor per elev.

Beträffande de nuvarande resurserna för
invandrarundervisningen menar SIA, alt invandrarsituationens starka växlingar
mellan olika delar av landet gör det omöjligt att inordna medel för
invandrarundervisning i något koefficientsystem. Stödet är emellertid klart
definierat och likaså de grupper elever till vilka del riktar sig.

Utredningen beräknar att nuvarande
förstärkningsresurs uppgår lill 0,535 veckotimmar per elev. Enligt utredningens
förslag bör även medlen för särskilda åtgärder pä skolområdet tillföras
försiärkningsresursen. Den sammanlagda förstärkningsresursen blir då 0,57
veckotimmar per elev. Resursen skall kunna användas för såväl fasta som fria
och frivilliga aktiviteter varav en större del avses utgå för lärarinsatser.

Utredningen föreslär
således följande förändring jämfört med nuläget:

opaginerad Kontrollera mot PDF

NUVARANDE ANORDNING

FÖRESLAGEN ANORDNING

opaginerad Kontrollera mot PDF

Antal elever

------

Best ä mmelser

om organisation

Basresurs

Resurs-

limmar

Specialundervisning
(0,293 Ivtr X
antal elever)

Anial stats-bidragsbe-r ä ttigadc i Ivir (-h annat)

--------------------------

Antal
elever [-

Bestämmelser
om organisation

Basresurs

L.___

Antal
slais-bidragsbe-räitigade Ivir (+ annai)

Förstärknings-
'

resurs 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

lvtr=lärarveckotimme

I syfte att fö kunskap om hur de föreslagna förändringarna
i systemet skulle påverka resurstilldelningen i kommuner med varierande
skolorganisation har utredningen kunnat belysa detta genom en undersökning i
nio kommuner. Från denna undersökning kan följande sammanfattande resultat
anges.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 113

I tabellen anges totalantalet lärarveckotimmar per
elev i de undersökta nio kommunerna jämte förändringar från nuläge till del
alternativa systemet.

Kommun

Antal

Lvtr/elev

Lärarveckotimmar i slöjd och

hemki

inskap
ej medräknad

1

2

Diff

Nuvarande

Allernaliv

2-1

modell

modell

Tyresö

1,64

1,68

-1-

0,04

Sävsjö

1,75

1,73

-

0,02

Mörbylånga

1,79

1,79

-

0,00

Malmö

1,57

1,65

-1-

0,08

Nora

1,82

1,82

_

0,00

Åre

2,15

2,09

-

0,06

Lycksele

1.93

1,94

+

0,01

Piteå

1.90

1,88

-

0,02

Pajala

2,59

2,53

-

0,06

Av tabellen framgår de omfördelningar som
utredningens förslag leder lill. Trots alt resursminskning uppstår i vissa
kommuner har dessa likväl genom sin speciella skolorganisation en betydligt
större samlad resurstilldelning än de kommuner som för ökade
förstärkningsresursen Skillnaden mellan exempelvis Malmö och Pajala kommun
uppgår nu till mer än en hel lärarveckotimme per elev, dvs. ytteriigare en hel
folkskollärartjänsl i Pajala på ett antal av 30 elever.

Utredningens förslag om en förstärkningsresurs som
utgår per elev gör att en central fördelningsnivå för denna resurs inte längre
är motiverad med hänsyn lill kvantitativa skillnader mellan olika områden.
Utredningen föreslår i konsekvens härmed att de medel som f n. utgår för
särskilda åtgärder på skolområdet skall, i stället som hittills av SÖ, fördelas
från regional nivå eller tillföras kommunerna direkt i form av'visst antal
veckolimmar per elev och är.

Enligt SIA bör till länsskolnämndernas förfogande
stå en viss, begränsad resurs av 0,03 Ivtr per elev i länet. Utgångspunkten för
resursfördelningen skall vara en regional utjämning mellan kommunerna. Centralt
för nämnderna bör vara att de genom den ingående kännedom de har om
skol-förhållanden i länet har möjlighet att väga in faktorer, som
lokalförhållanden, tjänstgöringsförhållanden för personalen, sociala problem,
lill kommun centraliserade fasta grupper för elever med speciella handikapp,
förekomsten av centraliserad sjukhusundervisning m. m. Genom den expertis som
står till nämndernas förfogande har de också möjligheter aU erbjuda kommunerna
tjänster vid uppföljning av resursinsatsernas effekt. De har också genom sin
fortbildningsorganisation förutsättningar för att knyta samman
resurstilldelning och praktiskt försöks- och utvecklingsarbete i berörda skolor.

I den mån resursen används för annat än
lektionsarbete fömtsätter ut- 8 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 114

redningen
att kommunerna finansierar en insats i skolmiljön av motsvarande storiek.
Nämndernas insatser bör också delvis kunna ha formen
pedagogiskt-organisaioriskt utvecklingsarbete. Det är också angeläget
framhåller SIA, att del indirekta statsbidrag, som ligger i nämndernas resurser
för fortbildning, utnyttjas för att stödja resursinsatsernas effekt.

Återstående del av förstärkningsresursen, 0,54
lärarveckotimmar per elev, bör enligt SIA stå till förfogande för kommunens
skolstyrelse och utgå direkt till denna. Den kommunala fördelningen av
förstärkningsresursen bör vara avsättning av resurser för central disposition
inom kommunen samt fördelning till rektorsområdena.

Resursfördelningen bör utgå från en noggrann
prövning av vilka elever som behöver stöd och hjälp genom centralt organiserade
insatser i synnerhet i de fall där elevunderiagel omfattar flera rektorsområden
eller elever från flera kommuner. Hit hör i första hand fasta
undervisningsgrupper för syn-och hörselskadade elever, elever med rörelsehinder
och elever för vilka skoldaghem och skolveckohem bedöms bäst, samt eventuell
sjukhusundervisning som kommunen bedriver. Som grund för att uppskatta
resursbehovet för elever med kvalificerade handikapp bör nu gällande maximital
för antal elever per grupp utgöra riktpunkt.

Som andra exempel på centrala insatser på kommunal
nivå har utredningen tidigare redogjort för användning av lärare vid
dagcentraler, koloniskolor, barnhemsskolor och insatser för stöd till elever
som slutat skolan.

Oberoende av att undertaget i form av veckotimmar
för dessa insatser beräknas centralt av skolstyrelsen bör verksamheten knytas administrativt
till territoriellt rektorsområde. Utredningen räknar således inie med administrativ
ledning av denna verksamhet genom särskilda rektorsområden.

De resurser som avdelas för centrala, gemensamma
åtgärder, blir förhållandevis små.

Vid fördelningen på rektorsområden är att observera
att resursen vanligen ullrycks i lärarveckotimmar per elev. Den
behovsorientering som ligger i elevanialsbaseringen ökar därvid och gör sig mer
gällande än vid fordelningen på kommuner.

Behovsorienteringen i timtilldelningen bör
emellertid leda till att elevantalet inte är ensamt utslagsgivande. Av
avgörande betydelse är rektorsområdets totala arbetssituation. Fördelning av
resurser- som kan betraktas som en av skolstyrelsens mest centrala uppgifter -
måste grundas på ett beslutsunderiag som dessutom beskriver skillnader i
förutsättningar mellan olika områden

På rektorsområdet och inom arbetsenheten
sammanfaller resursfördelningen - vad beträffar personalfrågor - med
tjänstefördelningen och planering av personligt schema för de anställda.Samma
princip som pä övriga nivåer - en förebyggande och behovsorienterad
resursfördelning - bör vägleda arbetet. Beslut i dessa frågor fattas av
skolans ledning (bestyreisen) och inom arbetsenheten av enhetskonferensen.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Utredningens förslag sammanfattas i följande tablå.

Basresurs

Förstärkningsresurs

Statligt reglerad

Kommunalt reglerad

Direkt till kommunen

Till länsskol-

nämnden för

fördelning på

kommuner

Storlek

Enligt
länsskolnämndens prövning

0,45 lvtr/elev

0,09
lvtr/elev

0,03 lvtr/elev

Utöver nuvarande' resursinsatser en insats motsvarande
minst 0,025 Ivtr/ elev

Form

Tjänster

Tjänster

Kronor/elev

Kronor/elev

Kommunalt reglerade

(lärarvecko-

(lärarvecko-

enligt
medel-

enligt medel-

tjänster

timmar)

timmar)

kostnaden för förstärknings-resursens Ivtr

kostnaden för förstärknings-resursens Ivtr

Kostnads-

Statlig

Statlig

Statlig

Statlig

Kommunal

täckning

(lärarlöne-koslnad)

(lärarlöne-kostnad)

Personal-

Lärarbe-

Lärarbe-

Skolstyrelsens

Nämndens

Skolstyrelsens

grupp

hörighel

hörighet

bedömning

bedömning

bedömning

Aktivitet

Fasta
akti-

Fasta akti-

1 Fria
akti-

Fasta, fria

Fria aktiviteter

viteter

viteter och

viteter

eller fri-

och sådana fri-

sädana fria

2 Vad
avser

villiga akti-

villiga som anslu-

akiiviieter

icke-lärare

viteter efter

ter till skoldagen

som avser

även stöd-

samma princi-

stödunder-

insatser

per som gäller

visning

under fasta aktiviteter 3 Vad
avser 0,025 vir/ elev även frivilliga aktiviteter

för särskilda stödåtgärder pä skolområdet

Kostnad
i 1972

ca 900 milj. kr.

ca 180
milj. kr'

ca 60 milj. kr.

Nuvarande kostna-

års
löneläge

der jämte ytterligare 50 milj. kr.'

En karlläggning av de kommunala
insatsernas variation i tio kommuner finns redovisad i SIAis
resursundersökning (Ds U 1974i2).

Sammanlagt finns således - utöver nuvarande kommunala
insatser - 230 milj. kr. avsedda för fria aktiviteter.

I läroplanen för grundskolan upptas i limplaner
detaljerade regler om resurstimmar och deras fördelning på klasser och
årskurser. Med utredningens förslag bör resurslimmar - undantaget hemkunskap
och slöjd -

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 116

utgå
ur läroplanens timplanedel. I stället bör föreslår SIA (avsnitt 16.8) i
läroplanens allmänna del införas ett relativt utförligt avsnitt som belyser
skolsvårigheter och olika vägaratt med hjälp av förstärkningsresursens samlade
timunderiag åstadkomma en god individualisering i undervisningsarbetet och en
allmänt positiv skolmiljö under skoldagen.

Utredningen har i annat sammanhang (kapitel 10)
beskrivit den metodiska utveckling som bedömts önskvärd och därvid betonat
vikten av ett laborativt arbetssätt med elever i en akiiv och producerande roll
samt en konsekvent och förstärkt träning av basfärdigheter. SIA framhåller i
detta sammanhang att förslärkningsresursens konstruktion befrämjar båda dessa
utvecklingslinjer. Genom all timmarna inte är bundna lill ämne och stadium kan
olika kombinationer läggas ut då arbetslag sammansätts för skilda uppgifter. På
motsvarande sätt kan del egentliga lärar- och undervisningsarbetet efter
frivilligt åtagande från lärarens sida kopplas ihop med annan barn- och ungdomsverksamhet
i anslutning till och av värde för den totala skolverksamheten. Arbete utfört
av andra än lärare grundar sig - utom på kommunala insatser - på den del av
förstärkningsresursen som ej avser lärararbete (0,09 Ivtr per elev).

Utredningen har i flera sammanhang understrukit
önskvärdheten av alt användning av resurser grundas på ett uttryckligen
formulerat beslutsunderiag. Detta skall spegla faktorer av betydelse för ett
behovs- och mä-lorienleral arbete under och i anknytning lill skoldagen. Mot
denna bakgrund bör skolan dels genomföra någon form av systematisk och
kontinueriig utvärdering (kapitel 25), dels vägledas med hjälp av ett
beslutsunderlag, som speglar både utvärderingsresultatet och förutsättningar
för verksamheten.

Utredningen definierar vissa begrepp (avsnitt 23.1)
som bör vara grundläggande för den lokala resursfördelningen. Man beskriver
beslutsunderlag, sociala profiler, personalförändringar samt beläggningsgrad
och menar att detta är faktorer som påverkar resursbehovet.

Mot bakgrund av utredningens förslag om friare
resursanvändning och ökat lokalt ansvar för skolverksamheten bör
beslutsunderlagets användning ge förulsältningav för den överblick över
skolsituationens alla sidor som är oundgänglig för att kunna göra de riktiga
bedömningarna samt att i anknytning till detta sätta en friare resursanvändning
i samband med övriga kommunala resurser. I skolans intresse ligger att kunna
tillgripa och följa upp alternativa .sätt att arbeta under skoldagen, att få en
klarare belysning av elevernas hela situation och att skapa en ökad
målmedvetenhet hos både personal och elever. SIA framhåller vidare att del
kommunala beslulunderlaget kan innebära den ram som möjliggör kommunalt
rationellt beslutsfattande och som bildar utgångspunkten för verkligt
samordnade insatser över nämnda gränser.

SIA diskuterar förutsättningarna för ett beslutsunder-1
a g med utgångspunkt i en gjord inventering av vilka uppgifter ett antal undersökta
kommuner i dagsläget centralt tar in och bearbetar. Enligt denna in-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 117

veniering
inhämtar kommunerna material från lokala undersökningar och från offentliga
staiislikregister såsom SCNis paket DEMOPAK och INKO-PAK. Vad kommunerna
genomgående saknar enligt SIA är en rutin som sammanställer data med avsikt all
belysa exempelvis miljön för barn och ungdom och som förmedlar dessa data
direkt till berörda befattningshavare. SIA framhåller att den friare
resursanvändningen bör skapa motiv för och även förutsätter statistiska
bearbetningar, som belyser nu nämnda förhållanden.

Vad SIA kallar sociala profiler och personalförändringar
kan vägleda be-sluisfattarna om vilka åtgärder som bör sättas in under och i
anknytning till skoldagen. Skolbyggnadernas lokalbestånd och beläggningsgrad
visar vilka åtgärder som är möjliga alt verkställa under och i anknytning lill
skoldagen. Enligt SIA visar utredningens skrift (DsU 1974i3) Grundskolans
lokalresurser att del finns betydande lokalresurser disponibla.

Med utgångspunkt från studierna drar utredningen
följande försöksvisa slutsalser(avsnitt 23.2)i

1.
Sociala profilers roll som
fördelningsinsirumenl beror på den allmänna kommunala strukturen

2.
Beskrivningarna underiättar
avgörandena om vart förebyggande resurser lämpligen bör destineras: däremot ger
informationen mycket begränsad vägledning om metoderna i resurssatsningen.

3.
För att ge vägledning om
metoderna i resurssatsningen bör beslutsunderlaget kompletteras med en
konsekvent utvärdering av tidigare bedrivet förebyggande arbete.

Utredningen vill i anslutning till delta
rekommendera de kommuner, som framledes har att tillämpa friare
resursanvändning, att överväga metoder för beskrivning enligt bl. a. det av
utredningen exemplifierade sättet. Sociala profiler över olika bostadsområden
och rektorsområden ger en god bakgrund inte bara för de speciella beslut som
avser den friare resursanvändningen, utan också för frågeställningar av allmänt
övergripande innehåll som exempelvis diskussioner kring bebyggelseplanering
etc.

Med utgångspunkt i en undersökning av
personalförändringar inom skolverksamheten i betänkandet (DsU I974i I) Skolan
som arbetsplats diskuterar utredningen (avsnitt 23.3) personalförändringarnas
betydelse för beslutsunderlaget. Personalomsättningens samband med yttre, sociala
faktorer kunde beläggas genom en analys av personalomsättningens omfattning i
rektorsområden med olika sociala profiler. I analysen kunde ett statistiskt
säkerställt samband konstateras mellan omfattningen av personalomsättningen och
olika rektorsområdens sociala förutsättningar. Det visade sig all den högre
personalomsättningen förekom i de områden vilkas sociala profil pekade på ett
större behov av förebyggande åtgärder.

På grundval av den gjorda undersökningen framhålls
att omfattande och speciellt oväntade personalförändringar innebär svårigheter
all överblicka

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 118

och
planera skolverksamheten. Rutiner, etablerade kontakter och invanda arbetssätt
kan komma att brytas sönder och eleverna kan känna osäkerhet inför nya
ansikten. Särskilt allvariigt är detta menar SIA om hög personalomsättning
förekommer i socialt besvärligare miljöer, där barns och ungdomars behov av
trygghet och fast förankring även utanför hemmet kan vara särskilt stort.

För att möta dessa problem bör skolledning,
skolstyrelse och övriga kommunala nämnder i sina prioriterings- och
fördelningsdiskussioner beakta tendenser lill ökad personalomsättning och de
konsekvenser dessa kan föra med sig. Resursfördelning och - användning skall
självfallet i första hand vara inriktade på elevernas situation framhåller SIA,
men hänsyn bör också tas till personalens upplevelser och önskemål beträffande
arbetsmiljön. Som beslutsunderiag vid resursfördelningen inom en kommun bör
därför enligt SIA också ingå uppgifter om personalförändringar och
personalomsättning, belysande lokala planeringsmässiga förutsättningar för
insatser inom varje reklorsområde/verksamhetsdisirikl. I sammanhanget bör
variationer i personalomsättning särskilt noteras, då dessa kan ha ett samband
med den allmänna arbetsmiljöns utveckling.

Slutligen diskuterar utredningen (avsnitt 23.4) en
tredje förutsättning för ett gott utnyttjande av den friare resursen, nämligen
den lokalmässiga. Den undersökning som SIA tidigare redovisat (DsU I974i3)
visade alt grundskolorna lill betydande del har lediga lokalytor för fria
aktiviteter under skoldagen. I de beslut som rör resursfördelning och
-användning måste också tillgängen på och typerna av sådana lokaler vilka kan
bli aktuella för bl. a. fria aktiviteter beaktas. Skolornas beläggningsgrad
blir en av de faktorer som därför bör inordnas i det kommunals
beslutsunderlaget.

4.2
Remissyttranden

Förslaget omförenkling av statsbidragsbestämmelserna
och den fria resursanvändningen tillstyrks av den övervägande delen av
remissinstanserna. Särskilt av kommunerna har förslagen i denna del mötts med
övervägande positiva omdömen. Mänga av remissinstanserna understryker dock alt
en omläggning av slatsbidragsgivningen inte får drabba de mindre kommunerna och
kommuner i glesbygd i form av minskade undervisningsresurser. Från de kommunala
remissinstanserna påtalas att förstärkningsresursen bör ökas i jämförelse med
förslaget och att förslaget om fria och frivilliga aktiviteter leder lill ökade
kommunala kostnader.

Till de som tillstyrker utredningens förslag hör
bl. a. SÖ, flertalet länsskolnämnder, UKÄ. SSK, Kommunförbundet. LO. SFL.
Skolledarförbundet. RHS. MUF, FPU, Elevförbundet, SSKF. UÖ. HCK och bl. a.
följande kommuner fio/a5, Göteborg. Haninge. Halmstad. Hudiksvall. Jönköping.
Lu-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 119

led.
Malmö. Norrköping. Västerås, Växjö, Tyresö och Östersund saml bl. a.
skolstyrelserna i Arvika, Nynäshamn, Ronneby och Trelleborg.

Avstyrker forslaget gör RRV och SACO/SR medan bl.
a. statskontoret och 5/(/anmäleren viss tveksamhet. 7"COoch5Z. tillstyrker
själva principen om fri resursanvändning men anför synpunkter mot själva
bidragskonstruktionen. Några länsskolnämnder ställer sig tvekande inför SIAis
förslag till resursfördelning mellan kommunerna, framför allt avseende
förstärknings-resurser, som i princip innebär en omfördelning av resurser från
mindre till större kommuner.

SÖ finner det angeläget alt en skolverksamhet
enligt SIAis programförslag snarast kommer lill stånd. Framför allt en friare
resursanvändning, men även en mer behovsorienterad fördelning inom och mellan
kommunerna underiättar ett genomförande av utredningens förslag. Även om SÖ har
den uppfattningen att fördjupade analyser av SIAis förslag om resursfördelning
krävs, innan man kan bedöma om det får icke önskade omför-delningseffekten är
SÖ därför beredd alt tillstyrka den av SIA föreslagna anordningen för
resursfördelning mellan kommunerna som försöksverksamhet i avvaktan pä
pågående utredningar inom siaisbidragsområdei. Försöksverksamheten bör enligt
SÖ, mot bakgrund av att resursfördelningen enligt utredningens förslag ger
olika ekonomiskt utfall för kommunerna, bedrivas regionvis. SÖ tillstyrker
SIAis förslag om vilka anordningar som skall vägas in i försiärkningsresursen.
SÖ vill särskilt understryka betydelsen av att medel, som beräknats för nya
verksamheter under skoldagen samt verksamheten i anslutning lill skoldagen, för
ingå i försiärkningsresursen i minst den omfattning SIA föreslagit, om
förslagen på dessa punkter skall kunna bli en realitet. En lokall ökad frihet
att fördela resurser är inget mål i sig påpekar SÖ. Resursfördelningen får inte
leda till att tillgängliga lärarveckotimmar generellt och oberoende av
lärostoff, elevproblem m. m. används för att dela undervisningsgruppen i lika
slora delar.

SÖ vill beträffande friare resursanvändning i
grundskolan markera några principer som ofrånkomligai

- Elever med skolsvårigheter skall ha all hjälp som
inom resursernas ram

står till buds för att möta deras behov,

-en
påtaglig satsning på förebyggande åtgärder,

- basfärdigheter framför allt i att tala, läsa och
skriva skall befästas sä tidigt

som möjligt.

SÖ vill starkt prioritera två grupper i skolan
-elever i de lägsta årskurserna samt elever med skolsvårigheter.

UKÄ tillstyrker den allmänna inriktningen hos SlAis
förslag, men varnar samtidigt för alt del är ett vanskligt företag att införa
ett nytt ekonomiskt syslem inom ett förvaltningsområde.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 120

SSK anser att de erfarenheter och kunskaper som man
har i kommunerna och deras skolor bör tas till vara för att man skall få en
ändamålsenlig och efter lokala behov anpassad organisation och resursanvändning.
SSK bedömer det nödvändigt mot bakgrund av SIAis förslag, att göra någon form
av modifiering i det nuvarande statsbidragssystemet för att över huvud taget
kunna ge kommunerna ökat ansvar för skolans organisation och resursanvändning.
Nuvarande system med den utformning del har medger inte delta. SSK pekar pä
möjligheten av alt det vore länkbart att med bibehållande av dagens ordning
för statens bidragsgivning till kommunerna bemyndiga dessa att inom ramen för
nuvarande driftbidrag fritt disponera dessa medel i enlighet med SIAis förslag.

Kommunförbundet instämmer i princip i SIAis förslag
till resursfördelning och ökad frihet i resursanvändningen i grundskolan. En
ökad frihet i resursanvändningen, utan låsning av resurserna till en viss typ
av problem, bör skapa förutsättningar för ett lokalt engagemang där olika
handlingsalternativ kan tillgripas. Förbundet pekar på vikten av att den del
av förstärkningsresursen, som ej är bunden för finansiering av lärarpersonal,
kan ulan de restriktioner som SIA föreslår disponeras för både personal och
material. Vidare utgår förbundet från att den ökade friheten i resursanvändning
inte kombineras med särskilda krav på detaljredovisning som skulle begränsa
skolstyrelsens handlingsfrihet.

SFL, som är positiv till fri resursanvändning,
understryker alt man tidigare i olika sammanhang har hävdat att ett av de krav
man bör ställa på ett statsbidragssystem för skolväsendel, är att det skall
bidra till att ge en likvärdig utbildningsstandard i landets olika delar.
Förbundet är dock kritiskt mot ett starkt kommunalt inflytande över det totala
statsbidragets användning. Det finns mycket som talar för att ett långtgående
kommunalt inflytande över skolan kommer i strid med kravet på en likvärdig
utbildningsstandard i landets alla delar. Om kommunema ges ökad frihet att
förfoga över slatsbidragsresurserna, vilket SIAis förslag innebär, måste
ovill-koriigen grundläggande principer för skolans verksamhet centralt regleras
i stadgar och läroplaner fastslår SFL. Enligt SFL bör delningstalet vid beräkning
av basresurser i ämnet teckning sättas till 16 elever.

RHS framhåller alt en försiktig övergång till
vidgade lokala befogenheter vunnit bifall från en så gou som enig HoS-rörelse,
Anslutningen till de-centraliseringslanken är dock icke förbehållslös. För alt
en fri resursanvändning skall kunna accepteras måste man tillhandahålla en
bättre och mer preciserad målbeskrivning för skolans verksamhet än den som
föreligger i nuvarande läroplaner. Därutöver måste en fungerande
utvärderingsmodell introduceras.

Utredningens principiella utgångspunkter delas av
SSKF, som anser att del är en i grunden socialistisk fördelningsprincip, vilken
emellertid kan riskera all urholkas beroende på hur man lokalt kommer att
använda de pengar man får.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 121

HCK tror all det syslem för resursfördelningen som
föreslagits av SIA i flera hänseenden har slora förtjänster, men menar också au
systemet måste justeras på sådant sätt att full hänsyn kan tas till sådana
variationer i behov som är betingade av olikheter i fråga om frekvensen av
elever med handikapp och besvär av olika slag. Statsbidragen får sålunda inte
enbart vara relaterade lill det totala antalet elever, det måste lämnas stort
utrymme för extra resurser för kommuner som har förhållandevis många
handikappade - och så att kommunerna uppmuntras att göra så mycket som möjligt
för dessa eleven HCK anser inte att SIA-forslaget tillgodoser detta viktiga
behov,

Borlänge kommun anser det positivt att resursema
behandlas friare och del är från kommunens synpunkt naturligt all resurserna
används där de bäst behövs, Samma uppfattning redovisas av Eskilstuna kommun
som också menar alt på alla nivåer har de som arbetar i skolan tillfälle att
påverka resursanvändningen och resursfördelningen. Enligt kommunens mening
stämmer argumenteringen för den friare resursanvändningen helt med de allmänna
demokratiseringsprocesser och utvecklingstrender i samhället som skolstyrelsen
strävar efter alt förverkliga inom sill ansvarsområde.

Utredningens definition av basresurs och
förstärkningsresurs och kopplingen av den sistnämnda till elevantal kan
knappast angripas anser Kalmar kommun. Oavsett angelägenheten av en
resursutjämning torde denna medföra svårigheter alt på nu förekommande sätt
bereda lärarna - i synnerhet lågstadiets - sysselsättning i den utsträckning
undervisningsskyldigheten anger. Lärares engagemang i fria aktiviteter kan bli
en tvingande nödvändighet under sådana förhållanden. Kommunen har den
uppfattningen, alt problemet är i hög grad en förhandlingsfräga, och innan man
fått se lösningen på denna är det ej möjligt alt ha någon mening om hur pass
komplicerade de små skolornas problem kommer att bli.

Kristianstads kommun delar utredningens uppfattning
att resursfördelningen och resursanvändningen i skolan bör utformas på ett
enklare och friare sätt än vad som nu är fallet och ställer sig myckel positiv
till utredningens förslag om basresurs och förstärkningsresurs. Utredningen har
ej ägnat bas-resursproblemaliken någon närmare analys menar kommunen vilket är
otillfredsställande. Det basresurssystem som utredningen föreslår bör
förenklas genom att det görs generellt för stadiet. Kommunen anser att
förstärknings-resursen bör vara klart skild från basresursen för att kunna
behovsstyras utifrån elev- och klassvårigheter. Bas- och
förstärkningsresurserna måste utformas så att basresursen är tillräcklig för
att undervisa hela arbetsenheten under de fasta aktiviteterna, när det ej finns
några direkta skolsvårigheter bland eleverna. Förstärkningsresursen bör vara
lill för arbetsenhetens fria aktiviteter och elever med speciella svårigheter.
Genom en sådan uppdelning kan förstärkningsresursen styras genom bestyreisen,
som får svara för de fria aktiviteternas utformning och omfattning, och
elevvårdskonferensen, som får samordna elevvårdsarbetet för eleverna med
särskilda behov.

Luleå
kommun tillstyrker förslaget om fri resursanvändning, men anser

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 122

att
stor omsorg måste ägnas åt utformningen, som till stor del beror på vilken typ
av beslutsfattare skolan fån Generellt är del naturiigt att elever, föräldrar
och personal får påverka hur olika resurser skall användas på den egna skolan.
Väsentligt är att skolstyrelsen på ett nära sätt har möjlighet att följa
verksamheten på de olika skolorna. Detta är ett villkor för att skolstyrelsen
skall kunna fordela de fria resurserna till det område, som bäst behöver en förstärkning.
Detta talar för att det bör finnas med politiskt ansvariga personer vid
resursfördelningen vid de olika skolorna.

En friare resursanvändning medför bättre
möjligheter for skolstyrelse och befattningshavare inom skolan alt anpassa
arbetet efter de behov som föreligger vid olika skolor menar Lycksele kommun.
Möjligheten att prioritera insatser, att väga kostnader mot vänlat resultat
osv. verkar stimulerande på den personal som ingår i verksamheten och ökar
möjligheten till elev-och personalinflytande i arbetet. Kommunen tillstyrker
utredningens förslag att statsbidrag utgår för en basresurs av lärarveckotimmar
lika med antalet elevveckolimmar med nu gällande delningstal samt att
statsbidrag dessutom utgår för en samlad förstärkningsresurs i huvudsak
uttryckt i lärarveckotimmar per elev. Kommunen föreslåratt denna resurs ställs
till kommunens förfogande utan föreskrifterom hur resursen skall användas.
Liknande synpunkter anför Örebro kommun, som menar alt kommunerna bör fö
frihel alt avgöra fördelningen av medel till undervisningsslödjande och övriga
fria aktiviteter.

Även Västerås kommun är positiv lill konstruktionen
av basresurs och förstärkningsresurs enligt SIAis modell. Det är kommunens
uppfattning att den decentraliserade och friare resursanvändningen medför
lokalt engagemang ansvar och intresse. Av detta följer även alt inflytande pä
resurs-anvär ningen så långt möjligt är bör föras ned till arbetslagens, de
anställdas nivå, för att bilda underiaget för engagemang och ansvarstagande i
skolutvecklingen. Kommunen anser att beträffande erhållande av basresurserna
bör delta förenklas genom att utbetalas i ett totalbelopp till kommunen och
utan alltför detaljerade organisationsplaner för enskilda skolenheter inom
kommunen. Principerna i medelstilldelningen för gymnasieskolan bör härvid kunna
tillämpas.

Uppsala kommun menar att principen om en friare
resursanvändning är riklig då den innebär all besluten om var
förstärkningsresurserna skall insättas fattas så nära verkställighetsnivån som
möjligt. Det är på den nivån - bestyrelse- och arbetslagsnivån - som behoven
klart kommer tillsynes och åtgärderna kan styras, dit hjälpen bäst behövs.

Sundsvalls kommun finner det ändamålsenligt att
resurserna uppdelas i en basresurs och en samlad förstärkningsresurs samt att
resursens användning styrs av elevernas behov och bestäms genom lokala beslut
så nära verkställighetsnivå som möjligt. Genom en friare resursanvändning kan
man öka det lokala intresset för och de lokala möjligheterna alt utveckla den
egna skolans åtgärdsprogram. Även skolstyrelsen i Östra Göinge knyter för-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 123

hoppningar
till att systemet kan leda till ökat intresse för alla personalkategorier att
ta initiativ till utveckling av skolan på olika sätt.

Skolstyrelsen i Karlstad vill understryka principen
om frihet för kommunen att utnyttja försiärkningsresursen främst i de skolor
där svårigheterna är störst och där man har många elever som behöver särskilt
stöd. I delta sammanhang är det lämpligt att prioritera ett antal mål för
basfärdigheter hos elever och sammanställa dessa till en basresurs. Denna får i
första hand styra undervisning och insatser av förstärkningsresurser, men det
är viktigt framhålla att skolan även skall erbjuda alla elever en undervisning
som är anpassad till vars och ens förutsättningar och behov. Skolstyrelsen vill
kraftigt understryka fördelen med behovsorienterande resursanvändning. Liknande
synpunkter anförs bl. a. av skolstyrelserna i Nynäshamn och Trelleborg.

SIAis förslag rörande statsbidragets framlida
utformning innebär enligt RRV klara förskjutningar i den nu gällande
finansiella ansvarsfördelningen mellan stat och kommun och bör inte nu bli
föremål för ett ställningstagande. Enligt RRVis mening skulle ett genomförande
av SIAis förslag föregripa arbetet inom SSK-utredningen. Enligt verket är inte
SlAis resursförslag underbyggda och utformade på sådant sätt att
konsekvenserna i fråga om ansvarsfördelning och styrsystem samt kostnader och
finansiering kan överblickas. SIA anger inte heller närmare hur de nya
ansvarsförhållandena skall säkerställas institutionellt. En grundläggande
förutsättning för en decentraliserad verksamhet är alt befogenhets- och ansvarsområdena
är väl preciserade och avgränsade. Den friare resursanvändning som SIA
förordar förutsätter en anpassning av kommunala budget- och
redovisningssystemen. Denna anpassning torde i sin tur förutsätta att vissa
krav ställs frän statens sida på utformningen av de kommunala budget- och
redovisningssystemen i berörda delar påpekar RRV.

Det nuvarande systemet med resursfördelning kan
enligt SACO/SRis mening sägas vara på visst sätt behovsorienteral. SACO/SR
anser därför, alt det fordras synneriigen starka skäl om man skall döma ut det
nuvarande resurssystemet samt den resursfördelning och resursanvändning som det
gett upphov till.

Statskontoret delar i sak SIAis uppfattning om
behovet av förändringar i de administrativa regelsystemen för skolan, bl. a. utformningen
av statsbidragen som i dag ofta försvårar ett rationellt resursutnyttjande på
lokal nivå. -Samtidigt framhåller ämbetsverket att även tämligen begränsade förändringar
i nuvarande statsbidragssystem för skolan - som från SlAis utgångspunkter får
anses eftersträvansvärda - direkt eller indirekt påverkar den ansvars- och
kostnadsfördelning som i dag råder mellan stat och kommun. I avvaktan på de
övergripande lösningar på hithörande frågor som SSK kan komma alt föreslå,
tillstyrker statskontoret endast sådana begränsade förändringar i nuvarande
statsbidragssystem som kan åstadkommas utan au förändra grunderna för den
faktiska kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 124

TCO anser del angelägel att resursanvändningen i
högre grad kan bli problemorienierad och instämmer därför i principerna för
resurstilldelning och resursanvändning. TCO har dock vad gäller beräkningen av
statsbidraget avvikande uppfattning. SIAis förslag till resursfordelningssystem
innebär att många kommuner med stora skolproblem saml åtskilliga glesbygdskommuner
får mindre undervisningsresurser än f n. TCO anser delta otillfredsställande.
Med anledning därav instämmer TCO i SLis förslag till beräkning av förstärkningsresursen,
vilket innebär att denna tilldelas kommunerna enligt ett system med
koefficienter motsvarande dem som nu gäller för varje stadium inkl.
specialundervisningens koefficient för hela grundskolan.

TCO vill vidare instämma i SLis och SFLis förslag
att antalet lärartjänster i kommunerna skall besättas med 110 96 av
tjänsteunderiaget. Delta skulle innebära en förbättring av lärartätheten och en
bättre vikariesiiuation i skolan. TCO anser detta angelägel. TCO ställer sig
tveksam lill all man genom en omfördelning av resurserna huvudsakligen inom
nuvarande ram skall kunna åstadkomma genomgripande förbättringar i skolans
arbetsmiljö.

Flera kommuner redovisar tveksamhet lill storleken
av de .statliga resurserna och lill de konsekvenser som del föreslagna
resurssystemet kan få för mindre kommuner och för kommuner i glesbygd.
Eskilstuna kommun konstaterar att resurstilldelningen för kommunens del
innebären klar minskning för de fasta aktiviteterna. För all kunna bibehålla
en god undervisning och i övrigt kunna genomföra SIA i grundskolan krävs
uppräkning av försiärkningsresursen. Samma uppfattning redovisas bl. a. av
Linköpings kommun. Tyresö kommun förordar att ett särskilt stöd dirigeras till
kommuner med stor barnkoncentration. Stockholms kommun anser att det erfordras
även fortsättningsvis en resursförstärkning som centralt styrs mot
problemregioner exempelvis storstadsområden och utpräglade glesbygdsområden.

Göteborgs kommun anser alt det måste betraktas som
otillfredsställande att övergången lill nytt resursfordelningssystem förutsätts
ske inom oförändrad kostnadsram vad gäller de fasta läroplansbundna
aktiviteterna. Genom att förstärkningsrsursen avses bli helt elevialsbaserad
kommer kommuner med höga klassmedeltal alt tillföras resurser från kommuner
med låga klassmedeltal. Det är därför angeläget att det statliga bidraget i
fortsättningen ges en sådan lotal omfattning att en omfördelning av resurserna
till kommuner med större problem inte får medföra besvärande effekter för andra
kommunen Samma uppfattning redovisas även bl. a. av Karlskoga kommun, Uddevalla
kommun, Uppsala kommun, Jönköpings kommun och Östersunds kommun.

Länsskolnämnden i Östergötlands län har vid
företagna resursberäkningar för några glesbygdskommuner inom länet inte funnit,
som utredningen konstaterar, små ulan fastmer betydande reduktioner av
limunderiagei. Förslaget ger enligt nämndens uppfattning klart negativt utslag
för glesbygden och det är uppenbart alt kompensatoriska åtgärder kommer att
krävas. Den

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 125

regionala
resursen måste enligt nämnden, utnyttjas i detta sammanhang. Länsskolnämnden
bör ges större frihet att utifrån skilda behov sätta in re-sursslöd.

Länsskolnämnden i Norrbotten har funnit alt hela
länets glesbygd drabbas av försämrade resurser. Detta framstår som oroväckande
med hänsyn till den vidsträckta glesbygd som finns i Norrbottens län. SIA har
fört en övertygande diskussion om betydelsen av fria och frivilliga
aktiviteter. Då finner länsskolnämnden det desto mer beklagligt att glesbygdens
minsta skolenheter får sä obetydliga resurser för fria aktiviteter.

Skolstyrelsen i Pajala menar alt uppehållande av
glesbygdsskolor kräver bibehållande av nuvarande resurser. Förutom de länga
avstånden i kommunen som nödvändiggör bibehållande av många små skolenheter
utgör tvåspråkigheten ett för bygden speciellt problem. Skolstyrelsen
poängterar att glesbygdens resurser ej får minskas vilket en enbart på
elevantalet baserad förstärkningsresurs medför. I en glesbygdsskola där mänga
årskurser undervisas i samma klass bör en gruppuppdelning av eleverna i vissa
ämnen kunna ske även om elevantalet är ganska lågt. SlAis resursförslag ger ej
möjligheter till sådana nödvändiga gruppuppdelningan Resursförslaget ger ej
heller utrymme för några fria eller frivilliga aktiviteter vid små skolenheten
Varje klass eller skolenhet borde därför få ett visst minimiantal lärarveckotimmar
som förstärkningsresurs. Liknande synpunkler anVörsaw skolstyrelsen I Kil och
Arjeplog kommun m. fl.

Även andra remissinstanser som t. ex.
kommunförbundet och RHS anser alt en behövlig resursförstärkning i tätorterna
inte får ske på bekostnad av glesbygdskommunernas möjligheter, exempelvis
kommuner med många B-skolor, att bedriva en meningsfull undervisning.

RHS anmäler alt en del HoS-föreningar i glesbygd
har framhållit alt kommunala skolförvaltningar genom det föreslagna
resursfördelningssystemel kan frestas alt dra in små skolenheter mot
föräldrarnas vilja.

Förslaget om att resurserna för
invandrarundervisning skall beräknas enligt nuvarande principer tillstyrks
eller lämnas ulan erinran.

Några remissinstanser däribland Halmstads kommun
anser alt s ä r s k i 1 d undervisning bör ligga utanför resursramen för
förstärkningsresursen. Enligt Uppsala kommuns mening bör särskilda basresurser
tilldelas en kommun som Uppsala för undervisning pä sjukhus och
vårdinrättningar av regional karaktär.

Beträffande förd e 1 n i ng av
förstärkningsresursen föreslår SIA att den större delen fördelas direkt till
kommun och kommunens skolstyrelse i sin tur fördelar på rektorsområden. En
mindre del av resursen skall fördelas av länsskolnämnderna. Kommunerna skall
före sin fördelning på rektorsområden upprätta ett beslutsunderlag grundat på
en behovsorienterad modell.

Det
är angeläget att framhålla anser SÖ att kommunerna själva måste

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 126

bedöma
vilket beslutsunderlag som är nödvändigt för resursfördelningen. Några centrala
direktiv för hur detta skall se ut kan och bör inte utfärdas.

Kommunjörhundet ser fördelar med all
länsskolnämnden får förfoga över en viss utjämningsresurs, men vill betona att
omfördelning av medel i förhållande till nuläget bör ske med varsamhet.
Länsskolnämnderna bör vidare ges möjlighet att, då särskilda skäl föreligger,
tilldela kommuner med t. ex. stort antal klasser vid sjukvårdsanstalier och
barnhem eller regionalt ansvar för undervisning av elever med speciella
handikapp ytteriigare medel för dessa speciella ändamål. En möjlighet därvid
skulle kunna vara att dessa "klasser" tilldelades egna basresurser.

TCO anser del angeläget att kriterier för
fördelning av resurser både till rektorsområde och inom rektorsområde
ytteriigare preciseras och presenteras i sådan form att de kan användas av dem
som skall besluta om resursfördelningen inom olika områden.

För att förstärkningsresursens fördelning skall få
den förebyggande och behovsorienterande fördelning som avses är det enligt
SFL:s uppfattning viktigt att skolstyrelsens beslutsunderiag verkligen blir av
den karaktären att det konkret och objektivt avspeglar rektorsområdenas skilda
förutsättningar. SFL vill till detta understryka alt en förutsättning för att
SFL för sin del skall acceptera en friare resursanvändning är att de i skolan
verksamma fackliga organisationerna ges ett starkt inflytande över resursernas
användning och fördelning.

SACO/SR anser, alt den metod för disposition av
försiärkningsresursen som SIA föreslår kan äventyra lärarnas
anställningstrygghet och tjänstgöring i examensämnena. Den innehåller ingen
annan bruksanvisning än att viss del skall användas till fasta och viss del
till fria aktiviteter. Om SIAis syslem för resursfördelning skulle införas bör
menar SACO/SR kommunernas frihet att fördela förstärkningsresursen mellan
rektorsområdena begränsas. Varje rektorsområde och stadium bör sålunda enligt
SACO/SRis mening vara tillförsäkrad eti visst minimum av försiärkningsresursen.
Om inte en sådan spärr införs, riskerar man all kvaliteten på undervisningen i
de olika ämnena sjunker avsevärt. För de laborativa ämnenas del är
resurstimmarna nödvändiga, eftersom hela klassen inte kan utgöra
undervisningsgrupp under laboralioner. Den återstående delen av
förstärkningsresursen skulle skolstyrelsen fritt kunna fördela efter de olika
rektorsområdenas behov,

Skolledarförbundet stöder förslaget alt
försiärkningsresursen skall vara behovsorienterad. Del är nödvändigt att
därvid ha ett både enkelt och överskådligt och väl utarbetat system för
behovsanalys.

Förslaget om en behovsorienterad resursfördelning
har tillstyrkts över lag av de kommuner som har yttrat sig. Förslaget
tillstyrks av bl. a. Haninge kommun, Helsingborgs kommun. Jönköpings kommun.
Karlskoga kommun. Mörbylånga kommun och Malmö kommun, som framhåller, att
skolstyrelserna får en mycket angelägen uppgift ail övervaka, alt den fria
resursanvändningen inletederiillojämnheteri utbildningsstandarden. Detta måste

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 127

ske
dels genom omsorgsfull handläggning av fördelningsärendena dels genom en
kontinueriig utvärdering och uppföljning av tilldelade resursers användning och
effekt.

Gävle kommun tillstyrker förslaget men anser alt
svårigheterna är avsevärda och kommunen har bedömt möjligheterna till all
exempelvis påverka förändringar i personalens sammansättning vara rätt
begränsade med tanke på de många faktorer som är förknippade med denna process.

Norrköpings kommun anser att omdirigering av medel
bör göras med stor försiktighet oberoende av vilket slag av social profil som
läggs till grund. Ryckighei i tilldelningen slår sönder kontinuiteten i
skolarbetet och minskar trivseln i skolan.

5
Övergången från grundskolan till gymnasieskolan och arbetslivet 5.1
Utredningen

5.1.1
Gymnasieskolans innehåll, organisation och resurser

Den nuvarande organisationen av gymnasieskolan
trädde i kraft först den 1 juli 1971, således ungefär ett år efter det SIA
börjat sitt arbete. Det har därför bedömts nödvändigt att fö ytterligare
erfarenheter innan mer omfattande förslag till förändringar kan framläggas.

SIA visar (avsnitt 17.2 och 17.3) att vid sidan av
de i jämförelse med grundskolan små undervisningsgrupper med vilka
gymnasieskolan arbetar på flera linjer leder del rika systemet med tillval lill
uppkomsten av en rad undervisningsgrupper som åldring når maximistorlek. Båda
dessa faktorer ger gymnasieskolan helt andra individualiseringsförutsättningar
än grundskolan. En elev som haft svårigheter i grundskolan kan genom att dels
välja linje, dels inom linjen välja grenar, varianter och tillvalsämnen få en
studiegång som bättre passar hans intressen och förutsättningar. Kan dessa val
inte tillgodoses och elev erbjuds studieväg som han valt först som ett senare
allernaliv kan han däremot möta betydande svårigheter, svårigheter som
gymnasieskolan inte har givits resurseratt klara av. Framför allt torde detta
drabba elever med svaga basfärdigheter eller läs- och skrivsvårigheter. Som
stödåtgärd för elever i första hand i den lågpresierande gmppen är den s. k.
mindre studiekursen, som anses överlägsen den fast organiserade längre
studiegängen. SIA påpekar att mindre studiekurs har dock kommit att spela en
obetydlig roll i skolan.

SIA visar all antalet ej utnyttjade stödtimmar på
gymnasieskolan motsvarar mer än 50 "o av tillgänglig resurs, vilket
motsvarar underiag för mer än 83 lärartjänster. Den icke uttagna reserven
svarar för en ännu större andel än den som angivits ovan. Uttryckt som kvot per
elev motsvarar stödundervisningen 0,0146 lärarveckotimmar.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 128

Specialundervisningen på gymnasieskolan har samma
struktur som på grundskolan, dvs. den kan ges i specialklass eller i form av
samordnad specialundervisning, men riktlinjerna är annorlunda.
Specialundervisning för intellektuellt utvecklingshämmade elever får anordnas
endast i specialklass.

SIAis undersökningar visar att klasser för intellektuellt
utvecklingshämmade är i huvudsak koncentrerade lill verksiadsteknisk linje
eller lill specialkurser som hemieknisk skola. Spridnigen är ringa. Eftersom
stöd lill intellektuellt utvecklingshämmade inte får ges som samordnad
specialundervisning innebär nuvarande konstruktion all elever utanför vissa
större orter inte kan få något stöd. Inom de orter, där specialklasser finns,
blir följden en styrning mot ett synneriigen begränsat yrkesval.

Den samordnade specialundervisningens omfattning
och struktur kartlades genom en undersökning vid samtliga gymnasieskolor där
någon linje förekom. Enligt denna motsvarar det totala antalet lärarveckotimmar
ca 160 eller, uttryckt som kvot per elev 0,0007. Motsvarande i grundskolan är
263 gånger större. Inberäknai specialklasser motsvarar specialundervisningen
0,0181 lärarveckotimmar per elev.

Sedan utredningens beräkningar genomfördes har i
prop. I974il (bil. 10) föreslagils, all en viss utökning skall ske av
gymnasieskolans stödresurser som motsvarar 0,0037 lärarveckotimmar per elev.

Tid lill förfogande (TTF) svarar för ett betydande
antal aktiviteter i gymnasieskolan, däribland också studieiekniska och
biblioteksiekniska träningsprogram och handledning i specialarbeten. Det
karakteristiska för TTF är inte enbart att de står till skolledningens
förfogande för olika program och insatser ulan också alt de är obligatoriska
enligt timplan. Delta medför ibland att timmarna fylls med program som av
eleverna inte alltid upplevs som meningsfulla, vilket medför att eleverna
uteblir i betydande omfattning.

Systemet med grupplimmar för studieteknisk träning
tillför gymnasieskolan i årskurs 1 en ganska betydande resurs som totalt
motsvarar ca 7 600 lärarveckotimmar läsåret 1972/73. Fördelningen av insatserna
på olika linjer är traditionellt betingad och systemet har en påfallande
stelhet.

SIA anser att lika litet som på grundskolan finns
det på gymnasieskolan anledning att genom preciseringar låsa den lokala
skolenhetens bedömning av hur tillgängliga medel bäst skall komma att gagna
eleverna. Skolenhetens ledning bör vid utformningen ges betydande frihel all
själv forma ett program men bör vägledas av samma mål som gäller för
grundskolans förstärkningsresurs. Skolledningen bör ha samma skyldighet som
den lokala ledningen i grundskolan alt följa och utvärdera resultaten av de
gjorda insatserna och på grundval av utvärderingen göra därav motiverade andra
prioriteringar.

s. 129 Kontrollera mot PDF

1 gymnasieskolans samlade förstärkningsresurs bör
ingå nuvarande resurser för

Totalantal

Motsvarar

Ivir'

i kvot lvtr/elev

1
stödundervisning'

3 450

0,0146

2
specialundervisning'

4 260

0,0181

3
grupptimmar i åk 1

7 600

0,0323

4 timmar
till förfogande

7 270

0,0309

5
frivillig undervisning

5 250

0,0072

6
särskild undervisning

1700

0,0072

Summa

29 530

0,1255

'
Beräknat på läsåret 1972/73

'
Tillkommer en kvot om 0,0305 enl, prop. I974il

Sammanförandet av resurserna och en genomtänkt
planering av deras utnyttjande bör menar SIA betydligt höja effektiviteten i
arbetet. Utredningen finner all del är nödvändigt att ytteriigare förstärka
gymnasieskolans stödmöjligheter med tanke på att stora problem finns då det
gäller att på bästa sätt stödja de elever som har påtagliga läs- och
skrivsvårigheter. Resurser motsvarande ytteriigare en grupptimme i årskurs 1
på tvååriga linjer bör tillkomma främst med hänsyn till svårigheterna på de
tvååriga yrkestekniska linjerna vilka för närvarande endast har en gmpptimme
mot fyra på de äldre gymnasielinjerna. Resurstillskottet motsvarar ca 2 500
veckotimmar.

Den samlade förstärkningsresursen i gymnasieskolan
bör därför med hänsyn också lagen till riksdagens 1974 fattade beslut uppgå
lill 0,15 Ivtr per elev.

Fasta grupper (specialklasser) för elever med
hörsel- och synskador och för rörelsehindrade elever bör helt utanför denna
kvot kunna inrättas av de kommuner där behov föreligger eller dit fasta grupper
koncentreras.

På grundval av den lokala skolledningens
programförslag och skolenheternas sammansättning och struktur bör
skolstyrelsen fördela tillgängliga medel inom förstärkningsresursen på de olika
gymnasiala skolenheterna i kommunen.

Skolledningen kan lägga ut obligatoriska program
för eleverna i samma omfattning som TTF för närvarande är upptaget pä
limplanen.

5.1.2
Ändringar i gymnasieskolans timplan

Lika litet for gymnasieskolan som för grundskolan
har utredningen bedömt det som sin uppgift att arbeta med revisioner av
gällande timplanen På några områden föreslår dock utredningen mindre ändringar
och vill framför allt peka pä vikten av alt gymnasieskolans språkstruktur
snarast un-

9
Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 130

derkaslas
en översyn. Delta bör ske som ett samlat förslag från skolöverstyrelsen i
samband med det löpande läroplansarbetet.

Ämnet svenska är ett av skolans centrala
färdighelsämnen (17.5.1). Del erhåller på tre- och fyraåriga linjer 3 vtr i åk
1, på tvååriga linjer 4 vtr (undanlag vårdlinjen). Till ämnet svenska är knutet
en s. k. grupptimme, dvs. klassen kan under en veckotimme delas. På de tvååriga
yrkestekniska linjerna utgör detta den enda grupplimmen.

Klasstorieken är på åtta av de yrkestekniska linjerna
16 elever. I ämnet svenska gäller emellertid samläsningsskyldighet och
delningsialet 30. På grund av lärarsituationen är det ofta omöjligt att
konstruera undervisningsgrupper om 30 elever. Elevantalet blir ibland i
stället 32, dvs. 16 -i- 16 elever.

För elever på grundskolan med svaga läs- och
skrivfärdigheter måste övergången till gymnasieskolans stora elevgrupper i
svenska i åtskilliga fall innebära avsevärda svårigheter. Under 75 % av tiden
bedrivs undervisningen i många fall i undervisningsgrupper på 30 eleven
Svenskundervisningen på de tvååriga yrkestekniska linjerna, där ämnet endast
förekommer i årskurs 1, för svagare elever ger föga eller inget utbyte. Dessa
elever riskerar då att lämna gymnasieskolan med lika svaga basfärdigheter i
läsning och skrivning som dä de avgick ur grundskolan.

SIA föreslår att i stället för fyra timmar med 30
(32) elever utläggs två timmar med 16 elever jämte en tredje timme som
stödundervisning eller att i stället för fyra limmar läggs tre ut, därav tvä i
32-grupp och en i 16-grupp. Under en timme fungerar svenskläraren som
resurslärare i yrkes-tekniskt ämne för alt hjälpa och träna elever i läsning av
insiruklionsmalerial eller att del av förstärkningsresursen binds till
avdelningar med speciella svårigheter. En timme kan exempelvis utläggas som
30-grupptimme, tre timmar i 16-grupp.

Den faktiska gruppstorieken bör i gymnasieskolan
liksom i gmndskolan anpassas lill elevsiluation och lärarna fungera som
arbetslag och arbeta med flexibla gruppsloriekar inom totalramen.

Eleverna i årskurs 1 på de treåriga humanistiska
och samhällsvetenskapliga linjerna i gymnasieskolan kan välja mellan två
alternativa kurser i matematik (17.5.2). Eleverna i årskurs 1 på den treåriga
ekonomiska linjen kan välja mellan två alternativa kurser i naturkunskap. Båda
dessa valmöjligheter synes ha ytterst begränsat värde för eleverna och
utredningen föreslår att på humanistisk och samhällsvetenskaplig linje erbjuds
endast Ma SE-kurs, på ekonomisk linje endast en kurs i naturvetenskap då de
resurser som f n. är bundna i dessa kursuppdelningar torde komma den samlade
verksamheten i årskurs I bättre till godo i form av ökad resurstid.

Variationen i gymnasiets språkstruktur (17.5.3) har
en positiv verkan genom att möjliggöra individuella studieval. Men den har
också negativa effekter på arbetsmiljön totalt sett: svag motivation vid de
ettåriga C-språk-studierna, upprepade lärarbyten i språk mellan varje årskurs,
fleriärarsystem i samma språk speciellt i årskurs 3, splittrad arbetsordning
(schema) för

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 131

elever,
samt dålig "social miljö" i språkgrupperna. Eleverna känner inte
varandra ens i slutet av vårterminen. Vid en större gymnasieskola kan en
språkgrupp rekryteras från 7-8 olika klasser.

Strukturen har också en styrande effekt på
sludievalen i grundskolan. 1 praktiken avgör tillvalet redan i årskurs 6
möjligheterna att gå tre- och fyraårig linje på gymnasieskolan. Elev utan
B-språk i gmndskolan tvingas att på linjerna HSNE läsa två nybörjarspråk i
årskurs I. Eftersom just dessa elever har en icke-språklig
inriktning ställs de i en synneriigen svår situation. Val i årskurs 6 av annat
ämne än B-språk på grundskolan är därför i praktiken avgörande också för
linjevalet i gymnasieskolan. Endast tvååriga linjer eller teknisk linje torde
bli aktuella för elever med dessa tillval.

SIA visar fyra olika alternativ till ändrad
språkstruktur som underiag för diskussion

1
Naturvetenskaplig linje blir
liksom teknisk linje iväspråkig. Elev läser utom A-språk antingen B- eller
C-språk. Samtliga språkkurser blir treåriga.

2
Generellt genomförs den
språkstruktur som tillämpas vid SSG-skolor.

3
Alternativ 2 kompletteras med
alt estetisk variant och klassiska varianter överförs till utökad studiekurs.
Social variant föriäggs enbart till S-linje och enbart som alternativ till
B-språk.

4
Alt varje elev läser två
moderna språk pä gymnasiet: A-språk och alternativt B- eller C-språk, dvs.
samma struktur som pä N-linjen i SSG-modellen och på T-linjen f n. Fördelarna med
denna modell vore att valen i årskurs 6 ej längre skulle ha styrande effekt,
att tidsvolymen för de språk eleven valt att studera blir betydligt större,
gruppreduktioner upphör, samläsningar får starkt minskad betydelse och positiv
effekt på schemat. Ingen elev skulle således bli trespråkig i gymnasiet annat
än i samband med utökad studiekurs medan samtliga elever fick en betydligt
utökad träning i två språk, där effekten också kunde förväntas betydligt ökad
genom språkgruppernas och lärarlilldelningens konstans.

5.1.3
Övergång från grundskolan till gymnasieskolan

Till skillnad frän tidigare behandlade övergängar
mellan olika stadier är övergången från grundskolan till gymnasieskolan av
väsentligen annan karaktär och förknippad med problem av annan art än
övergångarna från förskola, lågstadium och mellanstadium till närmast högre
stadium.

Ett av målen med den nya gymnasieskolan har varit
att ansvara för att så många som möjligt får del av den utbildning som
samhället erbjuder genom de olika linjerna och specialkurserna på
gymnasieskolan. Det har varit av centralt intresse för SIA att bevaka den
fortsatta utbildningen för de elever som av olika anledningar inte når fram
till eller klarar av utbildningsmålet. Del gäller både teoretiska och
praktiska utbildningsvägar inom gymnasieskolan.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 132

En majoritet av en årskull elever från årskurs 9
direkt övergår till studier vid gymnasieskolan. Andelen skiftar något i olika
kommuner i landet. Utredningen redovisar övergångsfrekvensen från några
kommuner och från landet i stort, som pekar på en direkt övergång på 66 - 78 %.
En inte ovanlig uppfattning har varit att andelen som fortsatt till
gymnasiestudier varit betydligt högre. SIA finner det angeläget, att främst den
lokala skol-statisliken förbättras, så alt säkra och snabba informationer kan
lämnas som underiag för åtgärder av olika slag.

En relativt stor andel ungdomar, minst var fjärde
elev från grundskolan, söker sig alltså andra vägar för utbildning eller
övergår till arbeten eller förblir arbetssökande och arbetslösa. Dessa 25 %
ungdomar bör följas vidare under någon lid efter grundskolans slut för att de
skall kunna erbjudas ytterligare sludieorientering eller lämpliga arbeten i den
mån de själva inte har kunnat skaffa sig utbildning eller arbeten. SIAis
undersökningar kring studieavbrott har visat, att del finns ett stort behov av
hjälp åt dessa ungdomar. Vissa av dem är i behov av särskilda åtgärder för alt
möjliggöra en för dem lämplig utbildning eller behöver hjälp för inplacering i
arbetslivet.

Ett stort antal studerande, framför allt inom de s.
k. specialkurserna, ut-göres av vuxenstuderande. Många av dessa har annan
grundutbildning bakom sig och går i kurser av närmast postgymnasial karaktär
(t. ex. kurser för fritidspedagoger, ekonomiska specialkurser, tekniska
påbyggnadskurser m. fl.). På gymnasieskolans linjer studerar även ett ganska
stort antal elever som gjort uppehåll i studierna efter grundskolans slut.
Läsåret 1971/72 var t. ex. inom årskurs I i gymnasieskolan i Örebro inte mindre
än 30 "n av eleverna 20 år eller äldre.

5.1.4
Öveigången från grundskolan till arbetslivet

Utredningen har funnit det angelägel att studera
den grupp elever som inte påbörjar någon utbildning i gymnasieskolan. Redan pä
ett tidigt stadium i studieavbroltsundersökningarna framkom att de ur
utredningens synpunkt var av större intresse än de elever som av någon
anledning avbröt studierna under pågående utbildning.
Studieavbrottsundersökningarna kom därför att så långt det varit möjligt även
omfatta de elevgrupper som ej fortsalt sin utbildning i gymnasieskolan.

Vid SlAis uppföljningsundersökningar har följande
elevgrupper, som ej fortsätter i gymnasieskolan, bedömts angelägna att närmare
studera och uppmärksamma: siudieavbrytare från grundskolans årskurs 9, ungdomar
som ej övergår till gymnasieskolan, förvärvsarbetande ungdomar som ej sökt lill
gymnasieskolan samt de som sökt till gymnasieskolan men ej kommit in, de som
sökt lill gymnasieskolan och kommit in men avböjt, arbetslösa ungdomar och
ungdomar som går om årskurs 9.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 133

För ett fåtal elever i grundskolan årskurs 9 och i
viss mån även i årskurs 8 är normal skolundervisning och skolgång svår all
genomföra. 1 första hand är svårigheterna av social art. Skolans möjligheter
alt hjälpa dessa elever till rätta är tyvärr begränsade. Deras skolgång
kännetecknas av hög frånvaro och en negativ inställning till skolan.
Elevgruppen synes vara av storieksordningen 3 % av årskursens elever med en
mycket stark överrepresentation av pojkar. För denna elevgrupp har SIA i annat
sammanhang lagt förslag om anpassad studiegång.

Den grupp ungdomar som helt avstår från att söka
lill gymnasieskolan omfattade i Örebro 10 % av årskullen. SÖis statistik från
hela landet för november 1973 visaratt 16 % av en årskull eleverej sökt till
gymnasieskolan. Undersökningarna visar att denna grupp elever omfattar ett
betydande antal skoltrötta elever från grundskoletiden. De har svårt all tänka
sig en fortsatt utbildning utöver den obligatoriska skolgången. De söker sig ut
lill arbeten eller i sysselsättningar där någon form av utbildning finns
inbakad i arbetet. En betydande del, ungefär hälften av dem, söker sig tillfälliga
arbeten eller sysselsättningar, som knappast är förenade med någon utbildning
för ett bestämt yrke. Gruppen innehåller en stor del f d. specialklass- eller
specialundervisningselever. Elevgruppen synes i stor utsträckning komma att
hamna inom läginkomslyrken. Gruppen har i större utsträckning än övriga grupper
haft skolsvårigheter av olika slag. Gruppen har varit svår all motivera för
fortsalt utbildning.

Elevgruppen som sökt men ej kommit in omfattar i
Örebroundersökningarna ca 5 % av årskullens elever från årskurs 9. I regel har
dessa ungdomar varit lågpresierande i gmndskolan. Betygen har ej räckt lill
för inträde på de linjer som de helst önskat komma in på. De har hellre avstått
från gymnasieutbildning än alt påbörja en utbildning som de inte varit intresserade
av. Ambitionen har i flertalet fall legat lite väl högt med hänsyn lill de
betyg som de kunnat uppvisa.

De som avböjt gymnasieskolan omfattar för Örebros
del ca 3 96 av årskullen från gmndskolans årskurs 9. Elevernas grundskolebetyg
är relativt låga. Del synes som om dessa elever i större utsträckning än
tidigare nämnda elevgrupper föll arbeten med inslag av yrkesutbildning. De har
kunnat välja mellan två tänkbara alternativ, skolutbildning eller arbete i
kombination med utbildning. Arbete har tydligen kommit att framstå som del mest
attraktiva alternativet. I förhållande lill övriga förvärvsarbetande ungdomar
synes de beflnna sig i en relativt gynnsam situation.

En mindre grupp ungdomar återfinns varken i
utbildning eller i arbeten året efter det att de slutat grundskolan. I
Örebroundersökningarna omfattade denna ungdomsgrupp vid uppföljningen drygt ett
år efter grundskolans slut ca 3 96 av årskullens elever. Denna grupp ungdomar,
som går arbetslösa lång tid efter avslutad obligatorisk skolgång, synes vara
den mest angelägna att följa upp efter skolgångens slut. De har haft svårt alt
göra sig gällande

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 134

på
arbetsmarknaden. De har vanligtvis heller ingen önskan att fortsätta utbildningen
i någon skola. De har i regel svaga betyg från grundskolan. De befinner sig
psykologiskt i ett markant underiäge. De är i regel mer oföretagsamma, hämmade,
blyga och ängsliga än övriga elever. De kommer i större utsträckning från
hemmiljöer, som inte förmår att hjälpa barnen i deras utbildning, yrkesval
eller sökande efter arbete. Både ungdomarna själva och deras föräldrar visade
sig vid de kontakter som logs i hög grad hjälpsökande beträffande utbildning
och arbeten. Till den arbetslösa gruppen hörde även några ungdomar som hade
svårigheter på grund av sjukdom eller lindrigare handikapp. Varken skolan eller
arbetsmarknadsmyndigheterna har haft tillräckliga resurser att följa upp denna
kategori ungdoman Omkring 2 96 av årskullen som tillhört avgångsklasserna i åk
9 i grundskolan går om åk 9. Skälen är i flertalet fall svårigheter av fysisk
eller psykisk art, som under grundskolans sista år nedsatt funktionsförmågan.
Betygen har i regel blivit lidande på grund därav och ej kommit att motsvara tidigare
resultat.

5.1.5
Studieavbrotten

Andelen elever, som avbryter skolgången i dag, är
mindre än vad fallet var under de tidigare skolformerna realskola och gymnasium
där en betydande andel elever blev föremål för kvarsittning och uikuggning och
dessutom slutade en del elever skolan av andra skäl. 50 96 av realskoleelverna
under mitten av 1950-talet försenades eller hindrades i sina studier genom
kvarsittning, uikuggning eller på grund av andra orsaken Över hälften av dessa
lämnade skolan för gott. De erfarenheter rörande siudieavbrytare, som praktiskt
erhållits från elevvårdande, sociala och pedagogiska institutioner i och
utanför skolan, ger vid handen att problemen är allvarligare ju lägre
åldersnivå som avbrottet sker på. Studieavbrott från grundskolans högstadium
måste generellt ses som en för individen olycklig lösning på en missanpassad
skolsituation. För de allra flesta siudieavbrytare på grundskolans högstadium
är studieavbrottet i sig självt ett symptom på en besvärande totalsituation. 1
dessa fall är hemmiljön, kamratsiluationen, fritidsmiljön jämte personliga
svagheter mer avgörande än vad skolsituationen är. Skolsituationen kan därför
inte åtgärdas utan att den övriga miljön samtidigt uppmärksammas och åtgärdas
på något sätt. Siudieavbrytare från grundskolan befinner sig dessutom i ett
betydligt allvariigare läge jämfört med siudieavbrytare på högre nivåer genom
sina sämre färdigheter och bristfälliga baskunskapen

Det faktaunderiag om studieavbrott i gymnasieskolan
som utredningen stöder sig på bygger på forskningsresultat från
Västmanlandsprojektei, Öre-broprojeklet och en lokal undersökning i Östersunds
kommun. Spridningen

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 135

av
sludieavbroitsprocenten är stor och varierar mellan olika gymnasieskolor i
kommunen från lägst 8 96 lill högst 27 96. De lägsta talen, omkring 8 96,
återfinns i första hand i de skolor, som har flest teoretiskt inriktade
gymnasielinjen De högsta talen, 27 96, härrör frän de gymnasieskolor, som har
övervägande praktiskt inriktade gymnasielinjer. Högsta andelen studieavbrott
förekommer inom de tvååriga linjerna. Genomsnittligt är studieavbrotten i
dessa linjer dubbelt så höga som inom de treåriga linjerna. Dock förekommer
stora skillnader inom olika tvååriga linjer, inom vissa linjer uppgår
studieavbrotten till endast 5 96, i andra, främst inom vissa byggtekniska
linjer, når studieavbrotten upp till närmare 30 96. Inom de treåriga linjerna
fördelar sig studieavbrotten ganska likartat. Värdena ligger mellan 7 och 10
96.

Studieavbrytarna är i stort sett lika fördelade på
de båda könen. De elever som avbryter studierna i gymnasieskolan uppvisaren
ganska heterogen bild. Ett belägg för heterogenileten bland studieavbrytarna i
gymnasieskolans åk 1 utgör betygen. Betygen från grundskolans åk 9 är tämligen
normal-fördelade och överensstämmer väl med fördelningen för hela undersökningsgruppen.
Siudieavbrytarnas betyg skiljer sig ej pä något markant sätt från de
kvarvarande elevernas betyg. Studieavbrotten sker under hela läsåret men är
vanligast i början och slutet av läsåret. Något generellt samband mellan
studieavbrott och senare intagningsalternativ kan inte beläggas anser
utredningen. Vilka faktorer som varit avgörande i studieavbrotten kan ännu inte
bestämmas. Men i mänga fall synes t. ex. skoltrötlhet, som av eleverna ofta
nämns som orsak bakom studieavbrott, inte självklart vara grundad i
gymnasieskolan. Undersökningsdata tyder på att studieavbrytarna redan under
högstadiet eller ännu tidigare upplevt sämre trivsel och mindre god anpassning
än övriga elever.

Följande förstahandsskäl till studieavbrott anger
eleverna vid de personliga intervjuerna. Skälen är rangordnade med de
vanligaste orsakerna nämnda först.

Kategori

Studieavbrottsorsak

Procent

av
studieav-

brytarna

som
anger

orsaken

i fråga

Grupp 1

Felval

24

Grupp 2

Skoltrötthet

18

Grupp 3

Svårigheter att klara kurserna

15

Grupp 4

Psykiska och/eller sociala problem

15

Grupp 5

Erbjudande om attraktivt arbete

10

Grupp 6

Somatiska sjukdomar

8

Grupp 7

Lärar - undervisningsproblem

7

Grupp 8

Taktiska skäl

3

Summa 100

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 136

För att minska dessa felval fordras menar
utredningen mer omfattande och djupare information från syo-funktionärer. Ett
yrkesval är en ganska omständig process, som kräver lid och överväganden.

Den näst största gruppen siudieavbrytare vid en
uppdelning i olika orsaksfaktorer utgörs av de elever som anger skoltrötthet
och skolleda som huvudargument, SIA konstaterar att studieavbrott av det här
slaget torde ha kunnat undvikas, om gymnasieskolan haft möjligheter att
omedelbart ta sig an dessa elever. Säkeriigen skulle rätta informationen från
grundskolan och en viss utökad lärarresurs ganska enkelt ha kunnat klara av dessa
elevers situation på gymnasieskolan. Det synes som om vissa elever med framför
allt vissa intellektuella svårigheter och uttalade läs- och skrivsvårigheter
kommer i kläm på grund av bristande resurser av stödkaraktär i gymnasieskolan.

En mindre del av studieavbrytarna är s. k.
taktiska, dvs. de föredrar att hoppa av, när de märker att betygen inte kommer
alt nå upp till de värden som behövs for alt komma in på vissa spärrade
utbildningsvägar. De bedömer gymnasiestudierna som bortkastade ur meningssynpunkl
för inträde till viss högre utbildning. Enligt erfarenhet från de senaste åren
är dessa avhopp vanligt förekommande under slutet av andra eller tredje
gymnasieåret.

Antalet elever som avbrutit studierna under del
andra studieåret i gymnasieskolan uppgår till 7 96 av det antal elever som
påbörjade studier i årskurs 2. Från de preliminära resultaten kan följande
orsaker till studieavbrotten i årskurs 2 redovisas.

Orsaker Procent av siudieavbrytare i åk 2

Dåliga betyg, skoltrötthet 50

Betygshets, konkurrens, stress,

m. m. 22

Fått arbete, vill hellre arbeta praktiskt 22

Fel linje 4

Somatisk sjukdom 2

Summa 100

En kraftig skillnad föreligger både vad gäller
linjetillhörighet och orsaker till avbrotten i jämförelse med motsvarande i
årskurs 1. I årskurs 1 var avbrotten störst på de praktiskt inriktade linjerna.
1 årskurs 2 är förhållandet tvärtom. Studieavbrotten på de praktiskt inriktade
studievägarna är obetydliga, ca 4 SV), medan avbrotten på de teoretiska
studievägarna uppgår till ca 10 % och då främst de treåriga.

Belygshets, konkurrens, stress, psykisk
insufficiens eller en utbildningspessimism som uttrycks i "utbildningen
leder ej till någonting" anges av en inte oväsentlig grupp elever. En del
elever har ansett att ett arbete eller en yrkesutbildning är mera värt att
satsa på än studier i gymnasieskolan.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 137

SIA visar detta
diagram av en årskull elever i Örebro under fyra år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Genomlord:!
stuciier

lii p å boriade - ej genomf ö rda studier

opaginerad Kontrollera mot PDF

studieavbryTare i å k 3 14 st

siudieavbrytare å k 2 48 st

siudieavbrytare å k 1 135 st

arbetar 173 st

studerar p ä annan ort 8 st

arbetsl ö sa 25 st

avflyttat 24 st

ej sp å rade 15 st

g å r om å k 9 27 st

siudieavbrytare å k 9 40 st

Ä iskijll
eipver f ö dd.i 1955

Antalet elever som avbrutit studierna under det
tredje året utgör 5 96 av det antal elever som började studierna i årskursen.
Antalet typer av orsaker i årskurs 3 är mindre än i tidigare årskurser. Samma
orsaker som i årskurs 2 återkommer dock i årskurs 3. Flertalet siudieavbrytare
anser

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 138

sig
få för dåliga betyg, om de fullföljer utbildningen och väljer därför att i tid
avbryta studierna.

De siudieavbrytare som anger psykisk press, stress
och konkurrens som förslahandsorsak har otillräckliga betyg som andrahandsskäl.
De har svårt att avgöra vad som är orsak och verkan i de här avseendena.
Antingen har den psykiska pressen försall dem i ett läge som gjort all de inte
orkat med läsningen eller också har betygen sjunkit och utgjort den primära orsaken
lill alt den psykiska pressen gjort sig allt mer kännbar och upplevts som
utlösande orsak lill studieavbrottet. Betygstaktiska skäl finns dock klart med
i bilden även hos dessa elever.

Betygshetsen är uppenbar för dessa två nämnda
grupper av elever. Senaste terminsbetygen från gymnasieskolan anger att
chanserna att komma in på vissa uibildningsvägar inte är särskilt gynnsamma. Däremot
pekar betygen från åk 9 på betydligt gynnsammare chanser.

Avbrytarna
i åk 3 är sålunda lill övervägande delen s. k. belygstaktiker.

Enligt
SIA söker en stor andel hjälpundervisningselever vidare till gymnasieskolan
(avsnitt 13.10). Men tyvärr är andelen som inte fullföljer studierna
förvånansvärt hög. För del första reduceras gruppen i samband med intagningen.
Alla sökande kan ej av olika skäl antas till utbildning. För del andra infinner
sig en betydande del elever ej vid utbildningens början. De avstår med andra
ord från de platser de kommit in pä. Andelen av de intagna, som påbörjar
studierna i gymnasieskolan, har redan minskat med omkring 20 96. Andelen som
tar sin platser i gymnasieskolan i anspråk torde alltså uppgå till mindre än 60
96.

Studieavbrotten är även betydligt högre för
hjälpklasseleverna. Dala från Västerås och Örebro visar en studieavbrottssiffra
på ca 40 96 av den grupp elever, som påbörjat studierna.
Studieavbrottsbenägenhelen visar även en tendens att ha tilltagit under perioden
1965-1973.

SIA
visar all det beträffande uppföljningen av f d. hjälpklasselever och övriga
specialundervisningselever, föreligger stora brister trots
kontaktlä-rarverksamhelen. Enhetliga rutiner saknas. Del råder osäkerhet
beträffande ansvaret för den fortsatta uppföljningen. Bristerna är större ju
mindre kommunerna är.

5.1.6
Återkommande utbildning i gymnasieskolan

Av de elever som inte omedelbart påbörjar
gymnasiestuder efter avslutad grundskola eller gör studieavbrott återkommer en
inte oväsentlig del lill utbildning i gymnasieskolan inom de närmaste fem åren.

Från
Västmanlandsprojektet som följt en årskull elever, som lämnade grundskolan
årskurs 9 år 1966, rapporteras, alt av de 25 "n av årskullen, som ej
påbörjat gymnasieskolstudier direkt efter grundskolan, har hälften inom en
4-årsperiod genomfört utbildning vid gymnasium, fackskola eller yrkesskola, 25
% av dessa har genomfört utbildning inom de teoretiska

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 139

linjerna.
I hur stor utsträckning studieavbrytarna återkommer är däremot

okänt. . . =.

En betydande återkommande utbildning av det här
slaget är realistiskt att räkna med. Del finns tydligen hos vissa elever ett
starkt behov av en sådan mognadspaus, då man vill utveckla sig själv som
människa, fri från det tryck och tvång, som skolan innebär. Det gäller för
skolan att dels förstå att sådana motiv är starkt framträdande hos vissa
elever, dels hjälpa dem till rätta i en legitim återkommande utbildning. En
uppföljande verksamhet från skolans sida synes ur den synpunkten vara en
värdefull hjälp för många ungdomar. De flesta söker sig förr eller senare lill
någon form av utbildning. Skolan bör alltså räkna med och hjälpa till i en
sådan utbildningsgång.

5.1.7
Utredningens åtgärdsförslag

Utredningen finner det angelägel att särskilda
insatser görs för alt förstärka och förbättra studie- och yrkesorienteringen
(syo) inom grundskolan. Förstärkningen bör innefatta följande åtgärden

Utökad praktisk yrkesorientering. För de elever som
avser att utbilda sig inom de yrkesiekniska linjerna och som är osäkra om sitt
val bör beredas utökade möjligheter att praktisera och göra studiebesök för att
konkret bekanta sig med den yrkesverksamhet som de avser att välja samt för de extremt
skoltrötta eleverna bör en viss del av utbildningen kunna fullgöras i form av
praktik inom en yrkessektor, där en fortsatt utbildning kan bli aktuell. För
en stor del elever som ej påbörjar studier i gymnasieskolan är en fortsatt
syo-service nödvändig. Denna grupp uppgår till minst 40 %. Ansvaret för dessa
ungdomars vidare utbildning och ar-beisplacering synes vara otillräckligt
förankrat hos olika institutioner i samhället.

Utredningen föreslår, alt innan ansvarsfrågan helt
har lösts i samverkan med övriga myndigheter, skolan ålägges uppgiften att
följa upp samtliga elever efter grundskolans slut under en viss lidsperiod.
Förslagsvis skulle denna period omfatta två år. Därefter bör om det befinnes
behövligt ansvaret övertas av annan myndighet, framför allt
arbetsmarknadsmyndigheten. Ansvaret bör åläggas skolstyrelsen i varje kommun.

Dä
de nuvarande syo-funklionärerna pä grundskolans högstadium och pä
gymnasieskolan ej helt kan belastas med denna krävande arbetsuppgift föreslås
att syo-organisationen inom skolväsendet förstärkes med en, förslagsvis
benämnd, elevkonsulent vid varje intagningsnämnd. Principenbör vara att
syo-konsulenterna inom varje skola ansvarar för studie- och yrkesorientering
även åt elever som återkommer eller remitteras lill egen skola (den skola de
tillhört under skoltiden) för hjälp i utbildnings- och
yrkes-orienteringsfrägor. Ett intimt samarbete förutsattes i detta avseende
mellan elevkonsulenten och syo-konsulenterna.

Inom
flera kommuner har man i dag en begränsad verksamhet som i

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 140

första
hand haft till uppgift alt följa upp elever som gått i hjälpklasser eller på
annat sätt fått hjälpundervisning. Dessa uppgifter har omhänderhafls av s. k.
konlaktlärare, vilka i regel varit speciallärare med nedsättning under några
veckotimmar för uppgiften. Konlakilärarnas verksamhet har utfallit positivt.
Den individuella och personliga kontakt som kontaktlärarna haft med en mindre
grupp elever som de väl känner till sedan skoltiden har utgjort goda
förutsättningar för en väl tillrättalagd hjälp åt dessa ungdomar. Utredningen
finner denna form för hjälp och stöd åt ungdomar med speciella svårigheter så
värdefull att den bör bibehållas och även erbjudas åt övriga elever som är i behov
av sådan uppföljande verksamhet. Ansvaret för studie-och yrkesorientering
ligger hos syokonsulenten på samma sätt som för övriga elever, men
konlaktläraren bör biträda denne och vara en förmedlande länk mellan elev,
föräldrar och syo-verksamheien, yrkesvägledningen.

SIA anser att syon på gymnasieskolan är i behov av
en viss hjälp från psykologer som kan utföra anlagsprövningar,
iniressemälningar m. m. Anlagsprövningar bör samordnas med
arbetsmarknadsmyndigheternas resurser på området. En gemensam satsning från
skolan och arbetsmarknadsmyndigheten kan lättare möjliggöra de ekonomiska
förutsättningar som erfordras.

SlAis gymnasieundersökningar ger belägg för att den
ömsesidiga informationen mellan grundskolan och gymnasieskolan lämnar en del
övrigt all önska. Eleverna från grundskolan känner sig ibland dåligt
informerade om gymnasieskolan. Utredningen finner del angeläget alt personal i
gymnasieskolan, skolledare, syokonsulenter och lärare, själva informerar i
viss utsträckning om den skolform, de linjer och kurser som de handhar. Informationen
bör omfatta både teoretisk information och konkret sådan i form av väl
planderade studiebesök. Gymnasieskolan skulle besparas många problem om den
själv utformade och genomförde en information av nämnt slag. Informationen lill
föräldrar bör på samma sätt som lill eleverna ges på ett både lättfattligare
och mera konkret sätt. Även här gäller att den bästa informationen är
gymnasieskolan själv. Alt gå omvägar över syo-funklionärer, lärare och
skolledare på grundskolan är föga effektivt och mindre motiverande för dem som
informationen riktar sig till.

Nuvarande inlagningsförfarande innebär för vissa
elever, främst de elever som är svåra att placera utbildningsmässigt och
yrkesmässigt, slora svårigheter. Utredningen föreslår, mot bakgrund av
erfarenheterna av nuvarande inlagningsförfarande följande åtgärden

1. En försöksverksamhet igångsätts snarast med
syfte att pröva om inte preliminära inlagningsbesked under mars månad kan ligga
lill grund för ett förhandsmeddelande om chanserna att komma in på de linjer
som eleverna sökt. Detta skulle möjliggöra en omfattande och välbehövlig kompletterande
syo för den mindre grupp elever, som är i behov av stöd och råd inför
utbildning eller arbete efter avslutad grundskola.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 141

2.
Fasta och enhetliga rutiner för
överförandet av informationerom elever, som är i behov av extra stöd och hjälp
i gymnasieskolan, bör,vidare utarbetas, sä alt gymnasieskolan i tid kan förbereda
sådana hjälp- och stödåtgärder. Flera studieavbrott och fall av icke påbörjade
studier skulle på detta sätt kunna undvikas.

3.
Möjligheter att utnyttja
"den fria kvoten" vid intagningen bör vidare utnyttjas på ett mera
flexibelt och generöst sätt som står i bättre överensstämmelse med den anda
och mening i vilken bestämmelsen är skriven. Inlagningsnämnderna tolkar
bestämmelsen myckel olika, beroende på uppfattningen hos de tjänstemän som
handhar ärendena.

4.
Det är vidare angeläget att den
studie- och yrkesorienterande verksamheten fungerar även under
sommarmånaderna. Resurser bör tillskapas så att denna verksamhet och hjälp
erbjuds elever och föräldrar i tillräcklig utsträckning även under denna lid.
En omfördelning av semestertid för befattningshavarna bör kunna lösa delta
problem.

5,1.8
Skolledarresursens storlek

Utredningen har funnit anledning att granska
skolledarresursen på gymnasieskolan (avsnitt 24.1.2) mot bakgrund av bl. a. de
resultat som studieavbrottsundersökningen visat. Av denna framgick att
tvååriga yrkestekniska linjer kunde vara speciellt utsatta. Även elever som
tidigare erhållit speicalundervisning får i stor utsträckning sin vidare
utbildning pä dessa linjer. Med hänsyn till elever med svårigheter är det
därför angeläget att skolor med ett stort antal tvååriga yrkestekniska linjer
har tillräckliga skol-ledarresurser för planeringsarbete och elevvård
konstaterar utredningen.

SIA menaratt nuvarande poängsystem inte är väl
avpassat som instrument för en bedömning av ledningsfunktionens resurstillskott
i form av antalet skolledartjänster och undervisningsskyldighei för dessa.
Systemet bör därför bli föremål för översyn. Överväganden bör ske om inte typ
I-skolan skall erhålla samma ledningssystem som i dag föreligger på allmän skolenhet.
Undervisningsskyldighetens variation för olika skolledarkalegorier och olika
gymnasiala enehter synes vara alltför negativ för typ 1-skolans skolledare och
bör därför bli föremål för omarbetning. Länsskolnämndens beslut krävs i frågor
som berör skolledarens undervisningsskyldighet, hel- eller deltidstjänst,
antal tjänster m. m. inom typ 1-skolan medan oftast rektor på allmän enhet och
typ 2 är beslutande i samma frågor. Olikheter i dessa sammanhang bör las bort.

5.2
Remissyttranden

Flera remissinstanser flnner det värdefullt att de
frågor och problem som sammanhänger med ungdomars övergång från den
obligatoriska skolan lill fortsatt utbildning eller lill arbete ägnas stor
uppmärksamhet. Till dessa

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 142

hör
bl. a. AMS, SAF, TCO, LO, SSU saml flera kommuner däribland Helsingborg, Luleå
och Norrköping.

Förslaget om behovet av särskilda insatser inom
sludie-och yrkesvägledningen för utsatta elevgrupper tillstyrks av
remissinstanserna.

Flertalet remissinstanser tillstyrker också
utredningens förslag om att skolan åläggs att följa upp samtliga elever efter
grundskolan under två är.

Skolans ansvar för att studie- och
yrkesorienteringen fungerar under ferietid påtalas av bl. a. LO och
Norrköpings kommun. AMS framhåller att det är naturiigt att skolstyrelsen
åläggs uppgiften att ombesörja all en uppföljning kommer lill stånd och att
skolstyrelsen och länsarbetsnämnden i samverkan ansvarar för genomförandel av
den uppföljande verksamheten samt att vid behov också samarbeta med andra
eventuellt berörda myndigheter, i första hand socialvården. En obligatorisk
uppföljning i enlighet med utredningens förslag är en arbets- och tidskrävande
uppgift enligt AMS, som bedömer att en förstärkning av syo-organisationen i
enlighet med utredningens förslag genom en elevkonsulent vid varje
inlagningsnämnd torde vara en förutsättning för att genomföra uppföljningen.

Förslaget om en elevkonsulenl tillstyrks också av
SÖ, AMS, SACO/SR, Kristianstads kommun, Stockholms kommun och Umeå kommun.

Utredningens förslag om försöksverksamhet med
introduktionskurser, omfattande vissa delar av gymnasieskolans ordinarie
undervisning samt praktisk yrkesorientering tillstyrks också av
remissinstanserna bl. a. av SÖ. AMS. BU 73. Elevförbundet. Riksföreningen för
SYO. Lycksele kommun. Norrköpings kommun. Sundsvalls kommun och Uddevalla
kommun.

Frågan om flexibelt kursutbud och ökad
arbetslivsan-k n y t n i n g behandlas i ett antal yttranden.

AMS
anser det angeläget att utbildningssystemet anpassas efter en studiegång med
återkommande utbildning, vilket förutsätter ett ökat utbud av korta kurser, som
kan kombineras med kompetensgivande utbildning. En annan förutsättning är alt
lider för kursstarter och kursavslutningar sprids över hela året. AMS
framhåller vidare alt bland arbetssökande ungdomar vid arbetsförmedlingen har
de senaste åren kunnat noteras en stigande efterfrågan på arbete med
möjligheter alt på arbetsplatsen samtidigt erhålla viss yrkesutbildning.
Utredningen föreslåratt möjligheten prövas att inom ungdomsutbildningen
utveckla olika former av kombinerade utbildningar, dvs. utbildningar där teori
och praktisk utbildning varvas. Styrelsen anser alt det måste göras en
avvägning av tillgängliga resurser för prakiikändamål mot olika gruppers behov
av praktik, med eller utan anknytning lill en bestämd utbildning. 5/1/"
anser all skolans totala kontakter med arbetslivet bör förbättras och byggas
upp på ett systematiskt sätt. Därför bör den praktiska arbetslivsorienleringen
pä samtliga stadier ses över. Övergången från skola till arbetsliv måste komma
i förgrunden pä ett helt annat sätt än

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 143

hittills
påpekar LO. som anser att skolan har ett ansvar för att förbereda eleverna för
löntagarrollen. Kontakten mellan skola - arbetsliv är därför särskilt viktig i
avgångsklasserna.

För all bereda så många ungdomar som möjligt
yrkesutbildning anser TCO alt gymnasieskolan genom att erbjuda ett mer
flexibelt kursutbud bättre måste anpassas lill arbetsmarknadens behov och
ungdomarnas behov och förutsättningar. Del är också angeläget att
gymnasieskolan bättre anpassas till ett system med återkommande utbildning, i
vilket möjlighet ges till värvning av studier och arbete. De kortare kurser som
skapas bör planeras in i ett byggbart system. Ett mera flexibelt kursutbud i
gymnasieskolan får inte leda till att det skapas sludiemässiga
återvändsgränder.

SSU anser all kontakten skola - arbetsliv måste
förstärkas kraftigt och är särskilt betydelsefull i övergångsklasserna i grund-
och gymnasieskolan. Enligt SSUis uppfattning kan en starkare
arbetslivsanknytning i skolan, i förening med en utbyggd syo-verksamhei, bidra
till att underiätta många av de övergångsproblem SIA-utredningen redovisar.
Därtill kan en sådan inriktning av skolans verksamhet kraftigt bidra till en
förnyad och verk-lighetsanknuten undervisning. I del syftet bör skolans vidgade
roll i samhället inriktas alt förbereda eleverna för rollen som löntagare.
Elevförbundet föreslår ett obligatoriskt praktikår mellan grundskolan och
gymnasieskolan, där eleverna får praktisk yrkeslivserfarenhel, vilket sedan
underlättar valet till gymnasieskolan.

Riksföreningen för SYO stöder tanken på en ökad
satsning pä kombinerade utbildningsformer med värvning eller växling mellan
teori och praktik. Sådan utbildning är i många fall särskilt lämplig för elever
med speciella svårigheter. Inbyggd utbildning och läriingsutbildning är
alternativ som i många avseenden är värda alt främja. Man måste dock vara
uppmärksam på behovet av åtgärder, så att inte bara de allra bästa eleverna
bereds plats inom denna typ av utbildning.

Umeå kommun anser att för ungdomar med behov av
studieavbrott bör utbildningssystemet förändras till ett varvat syslem. En
sådan reformering av del gymnasiala systemet skulle emellertid samtidigt kunna
samordnas med en förändrad vuxenutbildning där målsättningen också skulle vara
att åstadkomma ett varvat utbildningssystem. För ungdomar i gymnasieskolan
finns även behov av inslag av praktikperioder under utbildningarna liksom att
där finns eu allmänt behov av att öka kontaktytorna mot vuxensamhällel. För
vuxengruppen finns förutom behov av att kunna varva studieperioder med
yrkesarbete även krav att befintliga utbildningsresurser och ledig kapacitet i
det reguljära utbildningsväsendet utnyttjas.

Lycksele kommun anser att de praktiskt
yrkesorienterande inslagen bör ges större utrymme på högstadiet och
praklikperioder bör prövas som ett reguljärt inslag i utbildningen i gymnasieskolan.
Även möjlighet till del-tidsstudier vid gymnasieskolan - kombinerade med
praktik, förvärvsarbete etc. - bör fö prövas liksom viss frihet för
skolstyrelsen att inom ramen

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 144

för
disponibla lokal- och lärarresurser lokalt anpassa gymnasieskolans organisation
efter elevernas önskemål om utbildning.

Utredningens förslag om försöksverksamhet med
preliminära in-t a g n i n g s b e s k e d för au de sökande skall få en
klarare uppfauning om sina möjligheter att antas till sökta alternativ och på
grundval därav kunna göra eventuellt behövliga omdisponeringar av sina
utbildningsplaner, tillstyrks i allt väsentligt av de remissinstanser som
yttrat sig däribland SÖ, AMS. Riksföreningen för SYO. Norrköpings kommun.
Stockholms kommun och Östersunds kommun. Däremot anser Jönköpings kommun att
det föreslagna systemet inte ger någon större förbättringl Lämpligare vore alt
elever som går i åk 9 slutgiltigt inläs på sitt höstterminsbetyg. Dock skall eleverna
under efterföljande vårtermin ytteriigare förberedas för kommande studier.
Detta skulle bl. a. medföra den fördelen för elever och skola att eleverna
innan skolans slut skulle vara definitivt placerade. Jönköpings kommun förordar
en fortsatt utbyggnad av försöksverksamhet med iniagningsför-farandei lill
gymnasieskolan för att eventuellt eliminera de nackdelar som nuvarande rutiner
medför.

Luleå kommun anser att tiden bör vara mogen för att
ställa en plats till förfogande för varje elev, som slutar grundskolan. Utöver
att elev valet måste bygga på elevens intresse och fallenhet, är det också
väsentligt, att varje elev erhåller meddelande om intagning till gymnasieskolan
i myckel god tid. Den preliminära intagningen bör meddelas elever i mars månad
och definitivt besked bör lämnas i samband med skolavslutningen. Eftersom
förslaget innebär, att alla skall erhålla plats i gymnasieskolan, anser kommunen
att intagningsbeslämmelserna bör ändras, så att de passar följande förslag:
Undersök vad de begåvningsmässigt sett sämst lottade eleverna har för intressen
och läggning. När detta är klart, inplacera dem pä lämpliga linjer. De övriga
eleverna, som i dag ligger med betygen 3-5, och som alltid blir intagna, för
därefter konkurrera om resten av platserna.

Utredningens förslag om ändring i
kompetenskungörelsen för att bl. a. förhindra s. k. taktiska val har behandlats
av ett fötal remissinstanser. Förslaget tillstyrks av bl. a. SACO/SR. Uppsala
kommun samt Växjö kommun. AMS anser det viktigt att en översyn görs av
intagnings-bestämme' :erna till utbildningar inom grundskolans kompetensområde.
Ett syfte bö i. irvid vara alt motverka s. k. strategiska val samt taktiska
avhopp frän gymnasieskolan, vilket visat sig vara en olägenhet med det
nuvarande systemet. Praktiskt arbete bör kunna ges meritvärde oavsett
grupptillhörighet. Styrelsen anser vidare att sökande, som har personligen
otillfredsställande och i urvalssammanhang otillräckliga slut- eller
avgångsbetyg, borde ges möjlighet att efter viss tid kunna reparera denna
skada och erhålla nya betyg med hänsyn lill de problem pä arbetsmarknaden som
annars kan uppstå för dessa sökande.

SÖ förutsätter all SIAis förslag till förändring av
intagningsbeslämmelserna ses över av betygsutredningen, varför nuvarande bestämmelser
bör gälla tills vidare.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 145

BU 73 är avvisande lill förslaget. Utredningen har
vid sina undersökningar funnit att det bara i begränsad utsträckning förekommer
att utbildningsmässigt övermeriterade missgynnas vid antagning. Vid intagning
lill vissa utbildningar torde övermeriterade snarare favoriseras. Skälet till
studieavbrott i gymnasieskolans senare årskurser tycks enligt andra lokala
undersökningar, t. ex. SÖis undersökning
i Karistad, inte vara huvudsakligen ett sådant taktiskt betygstänkande som
Örebroprojektel vill göra gällande. Enligt SIAis
förslag kommer utökade chanser för intagning att ges ät utbildningsmässigt
övermeriterade på bekostnad av enbart grundskolekompetenla. Därmed motverkas
kungörelsens syfte att skapa möjligheter för grundskoleelever till antagning
på deras kompetensområde. Utredningen anser alt kompetenskungörelsen inte bör
ändras på del sätt SIA förordat. Utredningen avser att återkomma med förslag
till förändringar.

Av flera skäl har SIA inte haft möjlighet alt göra
en översyn av gymnasieskolans arbetsmiljö och resursfrågor av samma omfattning
som beträffande grundskolan. Utredningen lägger förslag om mindre förändringar
av gymnasieskolans resursfördelning och resursanvändning.

Förslaget om en s a m 1 a d förstärkningsresurs
samt hur denna skall fördelas inom skolenheten tillstyrks av flertalet av de
remissinstanser som yttrat sig i denna del. Till dem som tillstyrker hör bl. a.
SÖ. länsskolnämnderna, kommunförbundet. Landstingsförbundet, SAF, SFL. Skolledarförbundet
saml ett stort antal kommuner däribland Stockholm, Göteborg, Helsingborg,
Sundsvall och Eskilstuna samt skolstyrelsen i Filipstad.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län framhåller alt de
förslag som utredningen framlägger beträffande resursanvändningen i
gymnasieskolan medverkar till att ge skolledningen helt andra möjligheter än
tidigare att utnyttja de resurser som finns. Som särskilt positivt kan
framhållas att möjligheter skapats att på ett effektivt sätt hjälpa elever med
psykiska eller intellektuella handikapp, vilka inte av organisatoriska eller
andra skäl kan hänföras till fasta grupper.

Skolledarförbundet menar att de förslag som SIA
lägger för gymnasieskolan kan sägas medföra klara fördelar. Detta
konstaterande gäller inte minst förslaget om en friare resursanvändning som bör
ge också gymnasieskolans skolledare och lärare ökade möjligheter att sätta in
resurserna främst på de punkter där behoven upplevs som störst. Skolledaförbundet
delar också utredningens uppfattning all ökade stödinsatser måste göras för att
hjälpa speciellt elever på yrkesinriktade linjer som på grund av bristande
basfärdigheter har svårigheter att klara utbildningen.

SACO/SR avstyrker däremot förslaget till resurssyslem
för gymnasieskolan samt förordar liksom vad gäller grundskolan
försöksverksamhet och tills vidare användning av nuvarande resurssyslem utanför
försöken.

Statskontoret tillstyrker en begränsad
administrativ förenkling av statsbidragssystemet för gymnasieskolan, om detta
bedöms möjligt utan att föregripa ett ställningstagande till del
utredningsarbete i hithörande frågor

10 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 146

som
pågår inom utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK).

Några kommuner är tveksamma till om den föreslagna
resursen är tillräcklig. Således anser Lideå kommun den föreslagna samlade
förstärknings-resursen vara ett steg i rätt riktning. Om emellertid samtliga
elever från grundskolan skall erbjudas plats i gymnasieskolan torde resursen
vara för låg. Den situationen får ej uppkomma, att elever, som regelbundet
erhållit stöd och hjälp i grundskolan, helt plötsligt föriorar denna hjälp i
gymnasiet, vilket ökar risken för avhopp. Kommunen föreslår därför, att
gymnasiets förstärkningsresurs anpassas till intagningsambitionen. Även
Landstingsfor-bundet, Helsingborgs kommun och Örebro kommun anser all
förstärknings-resursen bör ökas.

SÖ tillstyrker förslaget om friare resursanvändning
för ämnet svenska i årskurs I.
Enligt SÖ innebär emellertid förslaget
alt basresurs-tänkandet tillämpas enbart på ett ämne i en årskurs. Det bör
övervägas om inte basresurssystemet mer generellt bör införas i gymnasieskolan,
vilket i princip är möjligt enligt överstyrelsen. Därigenom blir det bl. a.
möjligt att vid behov överföra resurser från ett ämne till ett annat. Till
utredningens förslag ansluter sig också SFL, SACO/SR, LR och Göteborgs kommun.
SFL föreslår dessutom en förstärkt resurs till ämnet matematik. SACO/SR anser
att delningsialet för svenska och engelska pä de yrkestekniska linjerna sätts
lill 16.

SACO/SR tillstyrker att den nuvarande
kursuppdelningen i matematik och naturkunskap i åk 1 pä de treåriga
humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna i gymnasieskolan skall
försvinna under förutsättning att åtgärder vidtas som tillförsäkrar de
anställda lärarna fortsatt arbete. Medan SÖ anser att de resurser som används
för att möjliggöra alternativa kurser i matematik och naturkunskap torde kunna
användas till något mera angeläget.

Utredningens förslag om en revidering av
gymnasieskolans språkprogram har föranlett kommentarer endast från ett fåtal
remissinstanser. SÖ hänvisar till sitt i annan ordning utarbetade förslag.
Till delta förslag ansluter sig Halmstads kommun. Göteborgs kommun ansluter sig
till utredningens alternativ fyra, som innebär att ingen elev blir tvåspråkig
annat än i samband med utökad studiekurs. Jönköpings kommun förordar alternativ
två, vilket innebär en förstärkning av språkundervisningen och ett bibehållande
av trespråksalternaliv på vissa linjer.

6
Utvärdering i skolan

6.1
Utredningen

Övergången till en anordning där skolan får mera
fritt förfoga över sina resurser måste enligt SIA också åtföljas av vissa andra
åtgärder. De ökade krav som kommer att ställas på skolledarna har sålunda
utredningen mött

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 147

med
förslag om en förstärkt skolledamtbildning (kapitel 21). Vissa riktlinjer för
hur skolstyrelse kan skaffa sig beslutsunderiag för resursfördelning inom
kommunen har givits i kapitel 23. De frågor som rör beslutsfunktionerna inom
rektorsområdena har behandlats i kapitel 24. Utredningen framhåller att dess
förslag måste emellertid beröra ytteriigare ett område, nämligen utvärderingen
i skolan. En väl fungerande utvärdering utgör ett oumbärligt instrument vid
beslut om resursanvändning.

Skolans mål utgör en kompromiss mellan önskemål
från en rad intressenter. Detta innebär menar SIA, att det resultat som skolan
presterar skall tillfredsställa flera parter med kanske divergerande önskemål
och förväntningar. Enligt SIA finns ett intresse av kontinueriig
resultatkontroll hos såväl de som har att verkställa de politiska besluten som
rör skolan, som elever, föräldrar och avnämare (avsnitt 25.2).

Utvärderingen i skolan fyller huvudsakligen tvä
funktioner. För det första att ge information om elevernas studieresultat.
Denna information, som också bör innefatta eventuella hinder för ett
tillfredsställande studieresultat, kan ha stor betydelse för eleven själv, hans
föräldrar, mottagande skolor och arbetsgivare. För det andra att ge information
om skolan och hur den förmår uppnå de uppställda målen. Sådan information är
nödvändig för politiska beslutsfattare och dem som har att verkställa besluten,
dvs. skolmyndigheter på olika nivåer samt skolpersonalen. I själva verket
utgör möjligheterna lill en lokal utvärdering förutsättningen för
decentraliserad beslutanderätt i resursfrågor.

Föratt det över huvud taget skall vara möjligt att
utvärdera verksamheten i skolan måste det finnas mål mot vilka resultatet kan
bedömas. Ju mer specifika dessa mål är, desto lättare är det i allmänhet att
registrera utfallet av undervisningen. Bland skolans uppgifter torde menar SIA
kunskaps-och färdighetsmålen vara lättast att beskriva, vilket möjliggör en
relativt okomplicerad utvärdering. När det däremot är fråga om sådana
målkategorier som värderingar, attityder och vanor, är en precisering ofta
myckel svårare att åstadkomma. 1 stället för att sträva efter en
målkonkrelisering kan del i sådana fall vara mera meningsfullt att söka
beskriva processen, dvs. undervisning och övrig verksamhet i skolan som styrs
av läroplanernas mål.

Vad som i första hand måste beaktas än elevernas
kunskaper, färdigheter etc. vid starten, skolans resurser och organisation samt
förhållandena i del omgivande samhället.

Utvärderingen i skolan måste mot denna bakgrund
också innefatta en beskrivning av utgångsläget vid verksamhetens början. De
elevfaklorer som skall ingå i den slutliga resuliatkonirollen måste även
registreras på något sätt vid startpunkten, eftersom standarden kan variera
påtagligt mellan arbetsenheter, skolor osv.

Syftet med utvärderingen i skolan är enligt SIA att
förse olika intressenter med information som kan underiäua beslutsfattandet.
För den enskilde eleven kan det gälla ställningstaganden beträffande
sludieinsatser, val av ut-

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 148

bildning
etc. Personalen i skolan får genom utvärderingen anledning att överväga
ändringar i metodik, elevgrupperingar m. m. Resultatkontrollen kan vidare ge de
politiska instanserna och skoladministralionen motiv för annan
resurstilldelning, ändringar av läroplaner osv.

Om utvärderingen skall fylla nyss nämnda funktioner
får den emellertid inte stanna vid en beskrivning av resultat och
undervisningsprocess. Den måste också vara förklarande, dvs. ge
orsakslolkningar, även om man här oftast måste stanna vid hypoteser. Först om
man kan ge förklaringar lill ett otillfredsställande utfall av skolans
verksamhet är det möjligt att sätta in åtgärder som kan gälla förändringar
beträffande såväl mål och förut-sältningar som undervisningsprocessen.

En utvärdering av skolans verksamhet förutsätter,
som SIA tidigare konstaterat, att skolans mål kan uttryckas i något så när
preciserade termer. De centralt givna målen som de uttrycks under rubrikerna
"Mål och riktlinjer" samt "Kursplaner med anvisningar och
kommentarer" i läroplanerna ger emellertid inte en precisering som är
tillräcklig på alla nivåer inom skolan. Det är uppenbart menar SIA, att man på
lokal nivå måste få stöd i arbetet med målpreciseringen om utvärdering skall
kunna bli ett reguljärt inslag i skolans verksamhet. Centrala insatser är här
nödvändiga enligt SIA, som hänvisar till pågående arbete med mål precisering
som bedrivs inom SÖ och som SIA förutsätter resulterar i måldokument, som
kommer au underiäua utvärderingen i skolan.

Resuliatkonirollen får inte understryker SIA ges en
sådan utformning, att den upplevs som ett pressande, olustfyllt och utpekande
inslag, som främst syftar till att blottlägga brister och att finna de
ansvariga för dessa. I stället bör den läggas upp så, att den utgör en
stimulans till ett allt bättre utnyttjande av de resurser skolan förfogar över.
Då den innefattar uppgifter som innebär värderingar av utfört arbete, bör dessa
så långt möjligt gälla lagets eller gruppens insatser.

Del bästa sättet att skapa en positiv atmosfär
kring utvärderingen torde vara menar utredningen, att denna utförs av dem som
är direkt engagerade i det dagliga arbetet.

En central punkt i utvärderingen är framhåller
utredningen, alt speciellt bevaka situationen för elever med svårigheter.
Enligt utredningens erfarenheter, som stöds av empiriskt material (kapitel 5),
kommer skolans stödåtgärder ej alltid de mest behövande eleverna till del. Det
är följaktligen angeläget, att utvärderingen ges en uppläggning som möjliggör
tidig identifiering av elever med svårigheter. Den bör vidare utformas så, att
dessa elevers utveckling ägnas ingående uppmärksamhet. Utvärderingen är alltså
ett medel genom vilket elever med svårigheter kan uppmärksammas, och den utgör
också ett instrument för styrning av resurser lill elevgrupper med speciella
behov.

SIA föreslår att utvärdering sker på varje nivå
inom skolan där man har att besluta om t. ex. fördelning av resurser. För
grundskolans del innebär detta följande nivåer och beslutsorgan inom en kommuni

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 149

Nivå Beslutsorgan

Kommun Skolstyrelse

Rektorsområde Bestyrelse

(Skolenhet Bestyrelse)

Arbetsenhet Arbetslag

För
gymnasieskolan får motsvarande .schema följande utseende:

Nivå Beslutsorgan

Kommun Skolstyrelse

Skolenhet Bestyrelse

Linjer,
årskurser. Personalkonferens,

klasser,
ämnen arbetslag

Utredningen påpekar att, eftersom det inte är
möjligt att i gymnasieskolan införa ett system med arbetsenheter, måste
utvärderingen baseras på andra typer av enheter inom vilka undervisningen
planeras. Det ankommer därför på bestyreisen att i samråd med personal och
elever i skolan välja de enheter man finner lämpliga.

Pä varie här angiven nivå i skolsystemet bör
utvärderingen vara komplett, dvs. omfatta insamling av uppgifter, analys och
orsaksiolkning samt ål-gärder. SIA anser att den information som är riklig kan
spridas och utnyttjas på olika sätt av de olika enheterna som ingår i
utvärderingen.

1 fråga om tidpunkter för utvärderingen under läsåret
framhåller SIA att det för skolstyrelsen bör vara tillräckligt med en
omfattande utvärdering en gäng per år. Rektorsområde eller skolenhet, där det
kan vara nödvändigt med förändringar i organisation och resursdisposilioner
under pågående läsår, har behov av tätare resullaikontroller. Sådana bör därför
ske åtminstone vid varie lerminsslul. Inom arbetsenhet utgör utvärderande
moment ett nästan dagligt inslag i verksamheten. Det kan gälla resultatkonlroll
i samband med slutförda arbetsområden, utbyte av erfarenheter rörande använda
metoder osv. Det är dock nödvändigt med en samlad utvärdering av verksamheten
inom arbetsenheter mot slutet av varje termin.

Utredningen tar fortsättningsvis upp frågor som
metoder för insamling av uppgifter, erforderiiga uppgifter för utvärderingen,
analys och orsaksiolkning och åtgärder m. m. samt utvärdering av åtgärder för
speciella elevgrupper.

Huvudpunkterna i utredningens förslag kan
sammanfattas i följande punkten Utvärdering bör ske på alla nivåer inom skolan
där beslut fallas om resursdisposilioner saml omfatta insamling av uppgifter,
analys och orsakstolkning på grundval av dessa samt beslut om åtgärder. De
uppgifter som skall insamlas rör målet för skolans samlade verksamhet, de förutsättningar
med vilka skolan arbetat, processen samt resultatet. De förfaringssätt som kan
användas vid insamling av erforderiiga uppgifter är iakt-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 150

lagelser,
prövning och utfrågning. Analysen av insamlade uppgifter syftar till att
klargöra, om utfallet av verksamheten varit tillfredsställande, om disponibla
resurser använts påetl ändamålsenligt sätt samt om verksamheten stått i
överensstämmelse med läroplanens mål.

Den orsakstolkning som genomföres på grundval av
insamlade uppgifter och gjord analys syftar lill en identifiering av faktorer
genom vilka resultatet kan förbättras. Genom åtgärder genomföres de
korrigeringar som orsakstolkningarna ger anledning till. Elever med skolsvårigheter
måste ägnas speciell uppmärksamhet i samband med utvärdering.

Mot bakgrund av alt del ingått i utredningens
uppgifter att komma med förslag för att förbättra undervisningssituationen för
elever med skolsvårigheter finner SIA det angeläget, all skolan ges bättre
möjlighet till kontinueriig bevakning av att elever med begynnande svårigheter
upptäcks så tidigt som möjligt och ges erforderiig hjälp samt att skolans
speciella stödresurser koncentreras till elever med klart dokumenterade behov
av hjälp.

I det sammanhanget framhåller utredningen att
beträffande undervisningen av elever med svårigheter, bör utvärderingen först
och främst belysa vilka organisatoriska modeller man tillämpat, och hur långt
man lyckats följa principen om integrering. Av redovisningen bör därför framgå,
i vilken omfattning svagpreslerande elever bildat separata grupper inom
arbetsenhet, och om elever hänvisats till fasta grupper utanför
arbetsenheterna.

När det sedan gäller granskningen och analysen av
undervisningens resultat måste för de olika ämnenas del basfärdigheterna ges
särskilt ingående behandling. De elever som har så slora brister i detta
avseende, att de kan löpa risk att så småningom sluta skolan utan praktisk läs-
och skrivfärdighel, måste föras fram och prioriteras i uppföljningsarbetet.

6.2
Remissyttranden

SÖ delar SIAis allmänna syn pä utvärderingen i
skolan och vill för sin del understryka att det är angeläget att en ökad
utvärdering enligt de riktlinjer som utredningen skisserar kommer lill stånd.
SÖ delar också utredningens uppfattning all utvärdering skall ha det syftet att
tidigt identifiera elever med svårigheter och härvidlag vara ett instrument för
styrning av resurser till elevgrupper med speciella behov. Det är i detta
sammanhang viktigt att man följer upp konsekvenserna av eventuella
omdisponeringar av resurserna. Även fiertalet länsskolnämnder betonar
utvärderingens stora betydelse men efteriyser resursförstärkning för nämnderna
för deras medverkan i utvärderingen.

SÖ instämmer i förslaget om utvärderingens
principiella utformning, men vill samtidigt understryka att erfarenheterna
hittills är mycket begränsade av utvärdering av delta slag. SÖ bedömer
möjligheterna som begränsade att under de närmaste åren fö lill stånd en sådan
utvärdering som SIA beskriver. Tillräckliga förutsättningar i form av
övergripande alternativa ut-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 151

värderingsmodeller,
erfarenheter och metoder saknas. SÖ liksom statskon-lorei vill emellertid
understryka vikten av att stora insatser görs.inom forsknings- och
utvecklingsarbete samt fortbildningsverksamhel på olika nivåer inom
skolväsendet för att förbättra delta.

Länsskolnämnden i Uppsala län vill understryka att
prövningen av hur de övergripande målen har uppfyllts måste återföras på de
centrala organ som gett dem, nämligen riksdag och regering. Det är nämligen ett
både beklagligt och förståeligt faktum att detta måltänkande inte trängt igenom
i skolan. För att det skall göra del krävs att man också på högsta politiska
nivå uppmärksammar de problem som är förknippade med genomförandet av de
övergripande målen, som är och måste vara av politisk natur. Enligt nämndens
mening är idédebatter i riksdagen om dessa frågor av utomordentligt värde. Det
är också nödvändigt att diskussionen om idéerna äger rum i bestyreisen och
bland skolpersonal. Utfallet av debatten måste givetvis ständigt återföras till
de centrala målen.

RRV delar SIAis uppfattning all en regelbunden
utvärdering och resul-talåterföring är ett nödvändigt instrument vid beslut om
resursanvändning samt all utvärdering bör genomföras på alla beslutsnivåer inom
skolväsendet. RRV förutsätter att utvärderingen även kommer att ske på länsnivå
och riksnivå. Enligt RRV kan detta inte göras utan en omfattande försöksverksamhet.
I den av RRV förordade fortsatta försöksverksamheten med SIAis förslag bör de
här avsedda utvärderingsmodellerna m. m. utvecklas och utprövas.

SIAis förslag lill utvärdering av skolans
verksamhet är av principiellt stort intresse för UKA, inte minst på grund av
att utvärderingsformer kommer alt få förnyad aktualitet i samband med reformen
inom den högre utbildningen. UKÄ instämmer i att en väl fungerande utvärdering
är ett oumbäriigt instrument vid beslut om resursanvändning. SIA-utredningen
ställer ett konkret förslag med innebörden att en utvärderingsperiod skall
anordnas vid varje skolenhet vid varje läsårs slut. Man bör dock vara uppmärksam
på risken att syftet med denna utvärderingsperiod feltolkas och en koncentrerad
prov- och stressperiod i stället åstadkoms menar UKÄ. Liknande synpunkter har
SÖ.

LO
föreslår att skolstyrelserna åläggs ansvaret för alt medverkan i en uppföljning
garanteras frän såväl elever, föräldrar och personal som frän representanter
för olika organ i samhället. LO föreslår även att en kontinueriig uppföljning
sker centralt så att erfarenheterna i de kommuner som först startar SIA-skolan
snabbi kan delges andra kommuner och eventuella korrigeringar ske. Till en
sådan uppföljning bör knytas personer som svarar för de huvudsakliga
funktionerna i skolani pedagogiska uppgifter saml sädana som berör
skola-samhälle-arbeisli v.

Positiva till SIAis förslag är även SFL, RHS och
flera kommuner bl. a. Helsingborg, Kalmar, Sundsvall och Umeå. Göteborgs kommun
är helt överens med SIA om att utvärderingen är ett väsentligt inslag i
arbetet. Den sy-

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 152

stematiska
uppbyggnad av utvärderingsarbetet på alla nivåer i skolorganisationen som
utredningen föreslår kommer emellertid all kräva ganska slora personalresurser.
En avvägning måste därför göras sä att inte medel för verksamheten läggs på att
administrera en apparat som inte tillför verksamheten nya och värdefulla
informationer.

Enligt Stockholms kommun bör en betydligt enklare
modell att arbeta efter än den SIA föreslår vara att föredra.

LR understryker alt en mera systematiskt genomförd
utvärdering med all sannolikhet leder till merarbete för lärarna.

Haninge kommun finner det mycket anmärkningsvärt
att SIA ej avhandlar betygens funktion och effekter. Detta trots att det
relativa betygssystemet utgör ett hinder i elevernas naturiiga strävan efter
samarbete. Tveklöst innebär det nuvarande betygssystemet, som premierar
konkurrens och individuella insatser, ett allvariigt hot mot de nya synsätt
som presenteras i SIA. Kommunen finner det också anmärkningsvärt alt betygen
inte diskuteras i samband med resonemangen om utslötningsmekanismer. Detta
trots att betygen i många fall antas ha en avgörande betydelse i
utslöt-ningsprocessen. Kommunen anser att den sittande betygsutredningens arbete
borde ha presenterats som en del av förslagen om skolans inre arbete.

SSU hävdar att åtgärder måste vidtas för att främja
en betygsfri grundskola. Inom ramen för det fortlöpande arbetet med uppföljning
av läroplanerna kan olika vägar prövas för att konkretisera skolans mål och
kursbeskrivningar. Prakliskia möjligheter kan skapas för att utvärdera
resultaten. Emellertid är ett sådant mål- och utvärderingsarbete behäftat med
olika begränsningar och kan medföra negativt styrande effekter på
uppläggningen av undervisningen påpekar SSU som ser särskilt allvariigt på att
en ökad målprecisering skall ligga till grund för ett nytt betygssystem.

A/t/F menar att del är nödvändigt att
målbestämnings- och utvärderingsarbetet inom SÖ fullföljs för att fö ett
klariäggande av vad som bör räknas som baskunskaper och basfärdigheter.
Resultatet av detta arbete skall beaktas i en ny läroplan för grundskolan där
bl. a. baskunskaper och basfärdigheter starkare betonas än i dag. Man för en
grund för införande av ett målrelaterat betygssystem i hela ungdomsskolan. Ett
sådant betygssystem skulle förbättra utvärderingen av skolans resultat och
underiätta en högre grad av måluppfyllelse i undervisningen anser MUF.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 153

7
Ledning och samverlan inom rektorsområde och gymnasieskolenhet

7.1
Utredningen

Mot bakgrund av sina överväganden om skolans
ställning i det kommunala samarbetet och del utvecklingsarbete som pågår
mellan olika nämnder (kap. 22) menar SIA att det är angeläget alt detta arbete
kan vidareutvecklas också med hänsyn till det politiska inflytandet på
kommun-delsnivä. Utredningen framhåller därvid att rektorsområden och gymnasiala
skolenheter utgör stora och vikliga institutioner inom skilda kommundelar, pä
samma sätt som barnstugor, ålderdomshem och fritidsanläggningar. Liksom del är
angeläget att förslärka det medborgerliga inflytandet pä arbetet bland barn och
ungdom inom ett bostadsområde är del angelägel att förslärka och vidareutveckla
demokratiska styrelse- och samverkansformer inom institutionerna. Enligt
utredningens uppfattning bör man därför undersöka möjligheten av alt låta
besluten inom rektorsområdena och skolenheterna, där de huvudsakligen avser
verkställighet, utformas tillsammans av dem som omedelbart är berörda.
Utredningen bedömer det som angeläget att såväl anställda som elever och
föräldrar för ökad delaktighet i utformningen av arbetsmiljön.

Ledningssystemet inom den lokala skolan bör också
anpassas till utredningens förslag i övrigt. Central reglering av
konferensformer bör i göriigaste män upphöra. Ledningsorganisationen bör
dimensioneras efter de ökade uppgifter som en frihet i resursanvändning medför
och kunna anpassas efter den sociala och geografiska problembilden i skilda
områden. Ledningsorganisationen bör anpassas funktionellt till ett system med
arbetsenheten

Väsentligt för att förverkliga reellt elev- och
personalinflytande är att enskilda arbetsenheter ges betydande frihet. En reell
samverkan måste äga rum.

Enligt utredningen är begreppet skolledning
mångtydigt. Den lokala skolans ledning är ett resultat av direktiv från
överordnade myndigheter, elevernas och föräldrarnas befogenheter enligt stadga
och läroplan, lärares befogenheter enligt stadga och läroplan, stadgeenliga
konferensers befogenheter och rektors befogenheter. Ur förvaltningssynpunkt är
skolans ledning en blandning av decentralisering och dekoncenlrering.
Beslutsrätt i flera frågor är decentraliserade från central nivå till lokal
politisk nämnd (skolstyrelse). Beslutsrätt i andra frågor är dekoncenirerade
från central nivå lill olika nivåer inom skolan,

Parallellt med bestämmelser om beslutsrätt löper
stadga och avtalsbestämmelser om samråd. SIA skiljer på två huvudformer, ett
representativt system - företagsnämnd och samarbetsnämnd -, dels samråds- och
medinflytande genom delaktighet i del administrativa systemet. Utredningen gör
följande kommentar till dessa sam råds former.

Inom
skolan finns en viss spänning mellan del samrådssystem som genom

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 154

företagsnämndsavtal
byggs upp vid sidan av organisationen och det system för deltagande som finns
inbyggt i organisationens beslutsprocess. Delta kompliceras ytteriigare genom
att man byggt upp två parallella samrådssystem av representativ karaktär:
lokala samrådsgrupper (företagsnämnder) och samarbetsnämnder. Tillkomsten av
samarbetsnämnder enligt försöksbestämmelser inom gymnasieskolan och på
högstadiet har som nämnts skapat en dubbelorganisation till de lokala
samrådsgrupperna. Genom att samarbetsnämnd i regel saknas på låg-och
mellanstadiet, utgörsamrädsgruppen däremot del enda samlade organet för
samtliga personalgrupper och inte heller finns någon i avtal eller stadga eller
försöksanvisningar av reglerad form av föräldrainflytande pä beslutsprocessen
(via konferensdeltagande). Eftersom föräldraintresset erfarenhetesmässigt är
störst just på dessa stadier är förhållandet inte tillfredsställande.

Enligt SIA (avsnitt 24,2) har den svenska skolan,
sedd i ett internationellt perspektiv, varit jämförelsevis mottaglig för
förändringar. Detta hänger samman med alt skolan inte betraktas som en
självständig enhet, som själv avgör sitt inre liv, utan som en organisation i
samhällets tjänst. Problem inom utbildningssekiorn definieras till betydande
del av samhället och initiativ till förändringar utgår från samhället och
genomförs genom ändrade bestämmelser för skolorna. En sådan styrning av
skolverksamheten, från samhällets demokratiskt valda organ, är en förutsättning
enligt SIA för all skolan skall utformas i överensstämmelse med en bred
folkopinions önskemål. Den är också en forutsättning for att skolan skall
forändras i överensstämmelse med den drivkraft som utgörs av yttre faktorer

Problemet med styrning är inte dess berättigande
utan dess utformning. I en demokratisk ideologi måste ingå alt lämna relativt
vida ramar för alternativa beslut inom olika arbetsplatser, beslut som rör
metoder och organisationsformer för att nå målen. Inom skolan är delta desto
viktigare framhållerutredningen,eftersom del ärenarbetsplats som bl. a. härtill
uppgift att lära barn och ungdom under vilka former en demokrati arbetar. Att
denna beslutsrätt inom en lokal enhet är begränsad genom utomstående
intressenter utgör inget hinder för skolning i demokrati. Tvärtom är det en
nödvändig insikt i varje demokratisk församling att dess eget agerande är begränsat
av hänsyn lill andra intressen än dem man själv företräder.

Begreppen skola och demokrati har under senare år
förekommit i många sammanhang: skoldemokrati, skola i demokrati, en demokratisk
skola, demokratisering av skolan. Innebörden har ofta varit vag och mångtydig
eller avsett helt skilda förhållanden. En demokratisk skola kan enligt
utredningen beskrivas pä följande sätti

Demokratisk är den skola som är utformad så att den
inte missgynnar någon, vars innehåll inte undertrycker eller framhäver åsikter
och som präglas av tolerans mot oliktänkande, vars arbetsformer fostrar
eleverna till deltagande och medansvar och vars mål präglas av viljan att ge
mera hjälp till dem som har det svårt, I en demokratisk skola utformas mål och
riktlinjer

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 155

av
samhällets organ men vida möjligheter ges för skolans omedelbara intressenter
alt utforma de medel med vilka målen skall nås, I skolans inre arbete har alla
grupper ett medinflytande men ingen grupjD kan framföra anspråk på all ensam
bestämma.

Inflytande enbart på del formella beslutsfattandet
innebär ofta föga reellt inflytande inom en organisation, menar SIA, Besluten
påverkas starkt av dem som tar initiativ till att en fråga förs fram, preciserar
problemen, utväljer beslutsunderlaget och utarbetar och begränsar de alternativ
som blir föremål för diskussion. Ett reellt deltagande i den lokala skolans
beslut måste därför också innebära en medverkan i hela beslutsprocessen. Delta
ställer krav på såväl tid som villighet att själv sätta sig in i olika frågor.

SIA lägger stor tonvikt på elevernas medverkan och
framhåller bl. a. att elevernas inskolning i en demokratis arbetsformer genom
deltagande i beslutsprocessen - inte enbart i formella beslut - bör ses som en
del av skolans arbete. Det är viktigt att eleverna därvid lär sig skilja mellan
bestämmanderätt och medbestämmanderätt. I olika sammanhang framförs idén alt
om eleverna inte lyckas driva igenom sina krav så har man ingen demokrati inom
skolan. Det är emellertid ytterst fö frågor där en enskild grupp inom skolan
eller inom samhället kan ha bestämmanderätt. 1 regel blir del fråga om
medbestämmande och medinflytande, vilket innebär hänsyn också till andras
intressen, anställdas eller samhällets. Eleverna har en viktig expertroll i
skolan just genom insikten i och upplevelsen av hur det är att vara elev i en
modern skola, medvetandet om vad som upplevs som betydelsefullt och
intressant, lätt eller svårt, stimulerande eller enformigt i arbetssättet. Det
är väsentligt att eleverna kan framföra detta och att övriga grupper tar del av
och låter sig påverkas av deras synpunkten

Utredningen
framhåller att lärarna utgör något av en nyckelgrupp i detta sammanhang. På
lärarnas ansvar ligger val av moment i kursplaner och val av läromedel.
Planeringen inom denna ram kan dock ske gemensamt påpekar SIA. Information,
samråd, diskussion och en öppenhet från lärarens sida för att pröva alternativa
vägar måste därvid prägla arbetet. Det kan däremot inte rimligen vara fråga om
majoritetsbeslut i klassråd, såvida man inte är beredd all helt uppge meningen
med kursplaner, allsidig metodik-träning och en viss gemensam referensram
mellan olika elevgrupper, skolor och årskurser. Man kan inte samtidigt i
riksdagen fatta beslut om mål, riktlinjer och huvudmoment i skolan, kontrollera
att läroböcker följer dessa riktlinjer och avvägningar och sedan låta
majoritetsbeslut i klasserna sätta allt detta ur spel. Då förvandlas hela
skolans innehåll till ett ftitt valt arbete.

Elevernas bestämmanderätt - och därmed ansvar -
måste ligga inom andra områden än dem som berör skolans grundkurs i kunskaper
och färdigheter. Det är delta område - de fria aktiviteterna - som starkt både
kan och bör vidgas i skolan.

Från lågstadiet och upp lill och med
gymnasieskolans slut kan eleverna ges ett allt större antal uppgifter alt lösa
på egen hand, framhåller utredningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mot bakgrund av vad utredningen anför och med
vägande av olika önskemål mot varandra har SIA funnit (avsnitt 24.3) det
lämpligt att de olika grupper som närmast berörs av verksamheten inom ett
rektorsområde eller en skolenhet får ett ökat inflytande på den löpande
verksamheten. SIA föreslår därför att i ledningen för ett rektorsområde (en
skolenhet) bör stå en ledningsgrupp, förslagsvis benämnd bestyrelse.

Bestyreisen bör utgöra styrelse för institutionen.
Som sådan bör den utnämnas av det ansvariga politiska organet, dvs.
skolstyrelsen. Den bör vara sammansatt av representanter för skolans personal,
för elever och föräldran Rektor bör ingå som ordförande.

Bestyreisen bör, enligt SIAis mening, inte befatta
sig med avtalsreglerade frågor. Då dylika frågor uppkommer inom bestyreisens
arbetsområde bör de hänskjuias lill skolstyrelsen eller annat vederbörligt
organ. Dess område begränsas till frågor som berör den egna arbetsplatsen och
som ligger inom ramen för av skolstyrelsen anvisade medel och uppdragna
riktlinjer för arbetet i övrigt.

Genom att besiyrelsen utses av skolstyrelsen skapas
ett förtroendeförhållande mellan skolstyrelse och bestyrelse. Ledamöter i
bestyrelserna fullgör sina uppgifter på skolstyrelsens uppdrag. Bestyrelserna
utgör därigenom en del av ledningsstrukturen i en kommun.

Utredningen framhåller det angelägna i att
kommunaldemokratiska utredningen under sitt arbete tar initiativ till försök
som berör ett vidgat politisk-medborgeriigt inflytande. Enligt utredningens
uppfattning är en utveckling av detta inflytande på skolområdet aktuellt
främst på den nivå som ligger mellan de olika institutionerna och nämnderna,
dvs. inom ett elevområde och/eller ett bostadsområde.

Bestyreisens sammansättning måste variera med
hänsyn till skolstadium. Enligt utredningens mening bör besiyrelsen vid olika
slag av rektorsområden och gymnasieskolenheter ha följande sammansättning.

Rektorsområde
med

Rektorsområde med

Gymnasieskolenhet

enbart
låg- och

högstadium

mellanstadier

1 rektor

1 rektor

1 rektor

3 lärare

1 studierektor

1 studierektor

1 övrig
personal

4 lärare

4 lärare

2
målsmän

1 övrig personal

2 övrig personal

2 målsmän

1 målsman

2 elever

2 elever

7

11

11

Bestyreisen
bör kunna besluta att till sina sammanträden adjungera andra. Vid låg- och
mellanstadieområdet kan elever adjungeras. För samtliga ledamöter bör finnas
personliga suppleanter. Studierektor

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 157

- vid
gymnasieenhel en av studierektorerna - är suppleant för rektor som

är ordförande. Suppleanter kan kallas att närvara vid sammanträden även

då ordinarie ledamöter är närvarande. Finns ej studierektor inom rektors

området eller gymnasieskolenheten utser skolstyrelsen suppleant för rekton

Besiyrelsen bör nyväljas (omval kan förekomma)
successivt, i genomsnitt hälften varje år. Mandatperioden bör således vara två
år, utom för elevrepresentanter där den bör vara ett år. Mandatperioden bör
omfatta kalenderår, ej läsår. Därigenom underiättas beslyrelsens viktiga
arbete i samband med läsårets början och slut.

Bestyreisen bör sammanträda en gång i månaden utom
under juli månad samt i övrigt pä kallelse av ordföranden. Bestyreisen
sammanträder på daglid.

Bestyreisens ledamöter utses av skolstyrelsen och
fullgör sitt arbete på skolstyrelsens uppdrag. Målsmännen företräder såväl
föräldraintresset som närsamhällets intressen.

I bestyreisen är rektor självskriven ledamot och
ordförande. I bestyreisen på rektorsområde med högstadium och på
gymnasieskolenhel ingår studierektor i besiyrelsen. Finns fler än en
studierektor utnämner skolstyrelsen en av dem lill ledamot.

Bestyreisens övriga ledamöter bör utses på så sätt
alt skolstyrelsen inhämtar förslag från personalens organisationer vad gäller
lärare och övrig personal och från elevrådet vad gäller elever. Någon grupp som
med samma representativitet som personalens organisationer och elevrådet kan
föreslå målsmän som ledamöter i besiyrelsen finns inte. Skolstyrelsen bör
därför inhämta förslag från flera, i första hand från klassmöten under
höstterminen, i andra fall från hem-skola förening eller från föreningar i
övrigt verksamma inom bostadsområdet och med anslutning till skolans
verksamhet. Vid gymnasieskolor med ofla myckel vidsträckt geografiskt
rekryteringsområde och där klassmöten i nämnvärd utsträckning inte förekommer
bör representant ulan föregående förslag direkt kunna utses av skolstyrelsen.

Besiyrelsen
fattar beslut framhåller SIA, dels i de frågor i vilka beslut

- enligt
gällande bestämmelser i lag och förordning - skall fattas inom

rektorsområdet eller gymnasieskolenheten, dels i frågor som av skolstyrelsen

delegeras för beslut. Undantagna från beslyrelsens beslutskompetens är en

dast frågor där beslutsrätten uttryckligen förbehålls annan. Bestyreisen har

att i sin verksamhet följa och tillämpa gällande avtal.

Bestyreisen svarar för de remisser och yttranden
som av andra myndigheter infordras från rektorsområdet (gymnasieskolenheten).

Bestyreisen äger således enligt ovanslående att
besluta i flera frågor där beslutsrätt för närvarande tillkommer rektor eller
samarbetsnämnd samt i vissa övriga frågor som genom SlAis förslag förts till
avgörande på lokal nivå jämte de frågor som av skolstyrelsen delegeras till
bestyreisen.

Undantagna från bestyreisens beslutsområde bör vara
- utom avtalsreglerade frågor-i princip tre typer av frågon Frågor som rör
enskild tjänsteman, enskild elev samt val av stoff och metodik i
undervisningsarbetet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I det följande lämnas en översikt
över bestyreisens huvudsakliga beslutsbefogenheter jämte den beslutsrätt som
tillkommer andra. I översikten ges exempel på arbetsfördelning inom bestyreisens
beslutsområde.

B = bestyrelse R = rektor St = studierektor Ss =
skolstyrelse Ae = arbetsenhetskonferens K = klasskonferens (gy-skolan) L =
enskild lärare

12 3 4 5 6 7 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nr Ärende

;! Be- Exempel

Skol- sluts- på arbets-

förord-rätt fördel

ningen ning

Sr

1 Byte av tillvals- 5:8 R

ämne, slöjdart

eller kurs i grundskolan

Sr

2
Utökad studie- 8:6 R kurs i gymnasieskolan

3
Morgonsamling 5:27 B (del av fria aktiviteter)

4
Gemensam
sam- 8:29 B ling (del av fria aktiviteler)

5
Arbetspassens 5:28 B längd 8:30

6
Fördelning av 5:29 B lektioner och 8:31 raster

7
Minnesdag etc. 5:33 B

8:35

8
Plan över
perso- 5:35 R naiens tjänsigö- 8:38 ring

9
Schema (inne- 5:36 B fattande även fria 8:39 aktiviteter)

10 Rektorsområdets B indelning i arbetsenheter

11 Ytterligare tid för B konlaktlärare i vissa
undervisningsgrupper

12 Kontaktlärar- R organisationen

Anm

Obligato-

Föränd-

riskt
sam-

ring i för-

råd med

hållande

berörda

lill nu-

före be-

läge

slut

Principdis-

x

of

kussion
i B

Principdis-

X

of

kussion
i B

Principdis-

f

kussion
i B

Principdis-

f

kussion
i B

f

Principdis-
x

of

kussion
i B

Principdis-
x

f

kussion
i B

of

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 2

3

4

5

6 7

8

Nr
Ärende

Be-Skol- sluis-förord- rätt
ningen

E.xempel på arbetsfördelning

Anm Obligaio-riskl samråd med berörda
före beslut

Förändring i Ibr-hållandL"
till nuläge

13 Antal skriftliga prov

8:39

B

x

f

14 Plan för skriftliga arbeten

8:39

B

X

f

15 Plan för friluftsverksamheten

8:39

B

f

16 Anordnande av fasta grupper

B

f

17 Placering av elev i fast grupp

R

X

of

18 Byte av studieväg i gy-skola

9:8

R

Principdis- x kussion i B

f

19 Extra
elev

9:28

B

R

X

f

20
Betygsättning

6:10 9:32

L

of

21 Betygsättning i vissa fall

6:10 9:32

R

of

22 Beslut att betyg ej skall ges

6:11

R

of

23
Rättning av betyg

6:15 9:38

R

of

24 Uppflyttning under läsåret

6:18

R

X

of

25 Uppflyttning och kvarsällning

6:19

Ae

resp.

K

X

of

26 Gå om årskurs (grundskolan)

6:20

R

X

of

27 Elevs
ledighet

6:25 9:54

B

R och/ eller kontaktlär.

Principer bör x fastläggas i B

f

28 Befrielse från undervisningen

6:26 9:54

R

X

of

29 Ledighet för enskilda angeläg.

9:54

Ss

R

Principer bör x fastläggas av Ss

f

30 Utse lärare i fyllnadsprövning och särskild prövning

6:35 9:61

R

x

of

31
Avstängning och

9:58

Ss

X

f

förvisning av elev

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nr .rende

Be- Exempel

Skol- sluts- på arbets-

förord-rätt fördel

ningen ning

.Anm

Obligato-

Föränd-

riskt
sam-

ring i (or

råd med

hållande

berörda

lill nu-

före be-

läge

slut

opaginerad Kontrollera mot PDF

32
Regler för ordning

B

33
Anslagsframställ-

B

ning

34
Fördelning av ram-

B

anslag

35
Fastställa plan för

B

utvärderings- och

uppföljningsarbete

35
Fastställa plan för

B

utvärderings- och

uppföljningsarbete

36
Planera fortbildnings-

B

insatser

37
Planera informations-

B

verksamhet

38 Svara
för att pro-

B

gram utarbetas för

-elevernas akti-

va medverkan

och ansvar

-siöd till elever-

nas egen före-

ningsverksamh.

-åtgärder för ele-

ver med svårig-

heter

- utformning av

föräldrakontak-

ter

-vertikal samord-

ning av studie-

program

/

39
Besluta om kon-

B

ferensorganisaiion

inom den ram skol-

stadgan anger

40 Utse
ledamöter i

B

olika arbetsgrup-

per

41
Besluta om lokal-

B

fördelning

Gäller principer och resursanvändningen

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 161

Med hänsyn till sina förslag om bestyrelse föreslär
utredningen att skolförordningens 2 kap. 6 S bör ändras till '". . . ulan
att dess bestyrelse beretts tillfälle, , .".

Enligt utredningens bedömning är bestyreisens
centrala och tidskrävande uppgifter moment 8, 9, 35-38. För dessa fordras
omfattande förberedelsearbete dels av skolledningen, dels av olika
projektgrupper som bestyreisen bör tillsätta.

I fråga om omfattningen av beslyrelsens
arbetsområde framhåller SIA att bestyrelses och rektors geografiska
arbetsområde i princip bör sammanfalla. I ganska många fall skulle detta
emellertid menar utredningen leda till en otillfredsställande situation med
hänsyn till syftet med inrättandet av bestyrelser, nämligen all skapa
instilutionsdemokrati och aktivt medansvar för dem som närmast berörs av
skolans arbete. Skolstyrelsen bör därför, då rektorsområdet anses för
omfattande för alt utgöra ansvarsområde för bestyrelse, kunna besluta annan
anordning bland följande allernaliv eller en kombination av dem: Fler
bestyrelser än en och med rektor som ordförande inrättas, med studierektor,
studieledare eller lillsynslärare som ordförande i någon (några).

Utredningens förslag om en institulionsdemokralisk
ledning av rektorsområden och skolenheter bör genomföras likformigt inom hela
skolväsendet. Det innebär emellertid en ganska långt gående forändring i syfte
all skapa ökat lokalt engagemang och ansvar. Beslyrelsens arbete bör därför
noggrant följas och utvärderas under en treårsperiod. Resultatet av
utvärderingen bör därefter underställas riksdagens prövning.

I fråga om samrådsformer i skolan utöver
bestyreisen menar SIA att de stadgeenliga konferenserna torde i betydande
utsträckning ha överlevt sig själva. Sammanträdesformer inom ett förelag av
skolans storlek och variation bör inte självklart vara centralt reglerade. I
princip bör det överlämnas lill bestyrelserna att fastställa en årsarbeisplan
för samråds- och projektarbete inom rektorsområdet. Centralt bör endast anges
vissa riktlinjer som är väsentliga, dels för beslyrelsens funktion, dels för
elevernas medverkan i arbetet. Därtill kommer de fixerade beslutsformer, som i
vissa fall är nödvändigt ur rättssäkerhetssynpunkt.

Således bör enligt SIA, beträffande elevernas
deltagande, gälla alt elever skall ingå i alla konferenser och samrädsgrupper,
där pedagogiska frågor eller frågor som rör den allmänna skolmiljön behandlas.
Elever bör ingå i samma antal som antalet anställda. På högstadiet och i
gymnasieskolan äger eleverna delta i besluten. Elevrepresentanterna utses pä
del sätt bestyreisen finner mest ändamålsenligt med hänsyn till skolans
storlek m. m.

På grundval av dessa principer föreslår utredningen
följande. Kollegiet som stadgad sammanträdesform bör upphöra och ersättas av
personalkonferens för samtliga anställda vid rektorsområdet eller skolenheten.
De arbetsgrupper för olika frågor som personalkonferensen tillsätter bör
samman-

11 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 162

sättas
utan hänsyn till tjänstetyp och enbart med beaktande av reell kompelens och
intresse i en fråga. Personalkonferens sammanträder på kallelse av rektor eller
bestyrelse. Såvida personalens representanter i bestyreisen så begär skall
rektor sammankalla personalkonferensen.

Några för eleverna reglerade sammanträdesformer
finns ej. Detta har försvårat skolans möjligheter alt stödja elevernas
inskolning i en demokratis arbetsformer och alt överlåta ansvar på olika
elevorgan och upprätthålla en nödvändig kontinuitet i elevarbetet.

Elev vid en skola bör automatiskt vara medlem av
skolans elevkår. Elever i olika arbetsenheter, klasser eller
undervisningsgrupper bör beredas tillfälle sammanträda på tid för fria
aktiviteter. En representant per klass på gymnasieskolan eller motsvarande på
hög- och mellanstadierna utgör skolans elevråd. Elevråd föreslär representanter
i skolans bestyrelse. Bestyreisen kan - och bör - delegera olika uppgifter på
elevrådet. Elevrådet bör erhålla tid under fria aktiviteter för information och
samråd.

Begreppet klasskonferens bör ersättas med
"arbetsenhets- eller klasskonferens". Med klasskonferens pä
grundskolan avses då de lärare som undervisar i basgruppen. Då
arbetsenhetskonferens eller klasskonferens behandlar frågor som ej rör
enskilda elever ingår elevrepresentanter.

Samarbetsnämnd
i stadgans betydelse liksom enligt försöksanvisningar bör upphöra. Avstängning
och förvisning avgöras i annan ordning.

Värdet av ämneskonferensernas
undervisningsplanering är diskutabel och beror - liksom klasskonferensens
meningsfullhet - av skolenhetens organisatoriska förhållanden och ämnenas
antal. Undervisningsplaneringen bör därför enligt SIA inte bindas till
ämneskonferenser oberoende av om dessa förutsättningar saknas.

7.2
Remissyttranden

7.2.1
Bestyrelse för rektorsområden och gymnasieskolan

Del övervägande antalet remissintanser ansluter sig
till SlAis principiella uppfauning att det krävs ett ökat demokratiskt
inflytande i skolan för personal, elever m. fl. Flertalet av dessa
remissinstanser anser dock samtidigt att utredningens förslag inte bör
genomföras i avvaktan på förslag från kom-munaldemokratiutredningen.
Ävenarbelsrättskommitténs förslag kan komma att påverka beslyrelsens
sammansättning och arbetsformer framhåller några remissinstanser. Till de som
tillstyrker de allmänna principer för inflytande och ansvar personal och elever
som SIA ger uttryck för hör centrala myndigheter som SÖ. statskontoret. RRV.
SPN, Ärkebiskopen, SSK. organisationer som Svenska kommuttförbundet.
Landstingsförbundet. LO. TCO. Skolledarförbundet. RHS. SSU. SECO, SSKF, UÖ samt
flertalet av de kommuner som yttrat sig som t. ex. Borås, Eskilstuna, Gävle.
Haninge. Hudiksvall. Jönköping. Luleå. Stockholms. Trollhättans. Uppsala. Växjö
samt Östersunds

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 ... ,. 163

kommuner.
Flera av de nu nämnda remissinstanserna anför synpunkter på beslyrelsens
sammansättning och uppgifter. Bland länsskolnämnderna har samtliga utom tre
uttalat sig positivt för ett ledningsorgan av typ bestyrelse. Åtta
länsskolnämnder har dock betonat att genomförandet bör uppskjutas i avvaktan på
SSK-utredningen och kommunaldemokraliska utredningen.

Ett antal remissmyndigheter främst organisationer
inom skolsektorn är, utifrån olika utgångspunkter, mer skeptiska mot
utredningsförslaget. Med hänvisning till arbetsrättskommitléns förslag menar SL
att SIA har förbisett att ett förverkligande av arbetsplaisdemokralin som
tilldelar de anställda nya fri- och rättigheter icke bara kan åberopas till
stöd för föräldrars och elevers intressen. SIAis förslag om ledning och
samverkan utgår från förhållanden som inte kommer all vara aktuella när dess
förslag skall genomföras menar SL. För framtiden kommer alla frågor rörande
skolpersonalens anställnings- och arbetsvillkor alt regleras av skolans parter,
arbetsgivare och arbetstagare. Skolans fackliga organisationer kan inte godta
att detta parlsförhällande inkräktas av representanter för elever och
föräldrar, slår SL fast, och avstyrker med bl. a. hänvisning härtill förslaget
om bestyrelser. Även SACO/SR och SFL avstyrker förslaget om bestyrelser med
hänvisning till arbetsrättskommitléns förslag. Elevförbundet finner förslaget
oacceptabelt då det på intet sätt bidrar lill förändringar av maktstrukturen på
skolorna. Enligt SA V:s mening kan bestyreisen inte behandla de frågor som
berör förhållandel mellan arbetsgivare och arbetstagare, varför verket
avstyrker inrättandet av den föreslagna bestyreisen eller föreslår att
ledningsorganets uppgifter begränsas till andra frågor.

Mörbylånga kommun avstyrker SIA-utredningens
förslag om ett obligatoriskt inrättande av bestyrelse, bl. a. på grund av alt
det finns ett fiertal organ inom skolan, som tillvaratar samtliga inblandade
parters intressen. Dessa organ, bland vilka kan nämnas samarbels- och
förelagsnämndern, kollegieråd, elevråd och klassmöten, kan ulan tvivel på ett
smidigare sätt behandla uppkommande problem, än vad en tänkt bestyrelse skulle
kunna.

KDU, lill vars utredningsarbete flertalet
remissinstanser sålunda hänvisar, anser att kärnfrågan i förslaget om
bestyrelser är den föreslagna sammansättningen av dem samt deras kompetens och
befogenheter. KDU konstaterar vidare all den föreslagna sammansättningen av
bestyrelserna strider mot den gängse kommunaldemokratiska principen, aU varje
kommunall organ direkt eller indirekt genom det representativa systemet skall
företräda medborgarna.

Frågan om bestyrelserna bör vara sammansatta enbart
av förtroendevalda eller om även andra bör vara med kan enligt KDUis
uppfattning inte besvaras generellt. Om en modell av s. k. blandade organ skall
tillämpas sammanhänger främst med vilka uppgifter som skall ligga på
bestyrelserna. Om del i hög grad kommer alt gälla frågor som berör de anställda
i deras dagliga arbete kan en sådan modell diskuteras. Denna fråga sammanhänger
emellertid också med andra frågor som pågående utredningsarbete inom SSK

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 164

och
kommande ställningstaganden till arbetsrällskommitténs förslag, anser KDU. Med
hänvisning till den beslutskompeiens, som föreslagils t. ex. beträffande den
s. k. fria resursanvändningen m. m., anser KDU att det är väsentligt att de
förtroendevalda även i bestyrelserna har möjlighet att utöva det politiska
ansvar som de anförtrotls. Från kommunaldemokratisk synvinkel anser KDU alt
övervägande skäl talar för ett rent politiskt organ som modell. Enligt denna
modell bör andra intressenter som, t, ex. representanter för anställda och
elever lämpligen få närvarorätt med yttranderätt, dock ej beslutanderätt. Denna
modell utesluter inte att eleverna dessutom är representanter i beredande
organ.

Slutligen anser KDU att besiyrelsernas förhållande
till andra kommunala organ, framför allt gentemot skolstyrelsen, bör
underkastas en närmare analys.

Några remissinstanser däribland
Landstingsförbundet, Eskilstuna, Helsingborgs och Linköpings kommuner anser
att det finns skäl att överväga att låta redan existerande organ i skolan få
utökad funktion. Exempel på sådana organ är samarbelsnämnden och
företagsnämnden.

Ett antal remissinstanser behandlar bestyreisens
befogenheter. 5Ö

anser att ett nytt beslutsorgan inte för leda till en centralisering av besluts

fattandet inom rektorsområdena eller de enskilda skolorna. Strävan bör i

stället vara den motsatta. Endast sådana frågor som inte kan avgöras av

den enskilda skolan eller arbetslaget bör därför handläggas av en bestyrelse

framhåller SÖ. .,

Länsskolnämnden i Gotlands län biträder
utredningens uppfattning att frågor som rör enskild tjänsteman, enskild elev
samt val av stoff och metodik i undervisningsarbetet skall vara undantagna från
beslyrelsens beslutsområde. Överförandet av skolledarnas beslutsbefogenheter
till bestyreisen innebär enligt länsskolnämndens uppfattning i ett avseende en
nackdel, nämligen den att en ny tidsfaktor tillkommer i beslutsfunktionen. Det
är därför angeläget, att i frågor som kräver snabba åtgärder, beslyrelsens
beslutanderätt kan delegeras till skolledningen.

LR anser att vissa punkter i SIA:s kalalog över bestyreisens
och rektors beslutsområden bör undantas från dessa båda instansers
beslutanderätt. Beslut på de här ifrågavarande områdena, som enligt LRis
mening ligger inom ramen fördel förhandlingsbara, bör fattas efter
överiäggningar/förhandlingar mellan parterna. Beslut om anslagsframställning
och fördelning av ramanslag bör bestyreisen enligt LRis mening fatta på
grundval av överiäggningar med de berörda lokala fackliga organisationerna.

Det arbetsområde som skisserats tillstyrks av
Göteborgs kommun som betonar vikten av att bestyreisen ges möjligheter att
delegera befogenheter till ledamot eller grupp av ledamöter eller till
tjänsteman att besluta på beslyrelsens vägnar. Beslyrelsens befogenheter
tillstyrks också bl. a. av Haninge. Karlskoga, Kristianstads, Trollhättans
och Västerås kommuner.

Många
av de remissinstanser som tillstyrker en förändrad beslutsstruktur

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 ,;.. 165

på
skolans område är kritiska mot SIA:s förslag om sammansättningen av
bestyrelserna. Man gör i delta sammanhang en koppling mellan befogenheter och
sammansättning och anser att samhällsintresset måste, med hänsyn till de
föreslagna befogenheterna, bli representerade i bestyrelserna. Särskilt är
denna inställning markerad i yttrandena frän politiska organisationer och
kommuner. En annan utgångspunkt för kritiken är den föreslagna elev- och
föräldrarepresentalionen.

När det gäller representation från politiskt valda
förtroendemän måste enligt SSU.s uppfattning, allmänna intressen ges det
avgörande inflytandet över skolans ledning. I styrelsen, som bör inrättas för
varje rektorsområde, skall därför företrädare för samhälls- och arbetsliv
utgöra majoritet. Delta bör ske genom representation av de politiska partierna
och löntagarorganisationer - LO och TCO.

Borlänge kommun menar alt en demokratisk ledning av
skolan förutsätter att alla medborgare har lika slora rättigheter och
skyldigheter, och delta gäller i särskild grad frågor om valbarhet och rösträtt
för styrelser i kommunalt sammanhang. Kommunen accepterar inte en fördelning
av styrelserepresentanter enligt korporativi tänkesätt, men tillstyrker
däremot en av kommunfullmäktige tillsalt institutionsstyrelse för varje
rektorsområde vari rektor ingår som sekreterare. De anställda
personalgruppernas intressen bör tillvaratas genom företagsnämnden. Elevernas
intressen bör tillvaratas genom samarbetsnämndsverksamhet på samma sätt som nu
är fallet. Föräldrarnas medverkan sker genom allmän medborgerlig verksamhet i
och med alt de kan utöva sin rösträtt i vanlig ordning och även genom att de
deltar i skolans arbete genom besök och engagemang i undervisningen.

Skolstyrelserna i bl. a. Grums, Filipstad. Ronneby
och Vårgårda liksom Trollhättans kommun anser att representanter frän
skolstyrelsen skall ingå i bestyreisen. Skolstyrelsen i Grums anser det vara
väsentligt att skolstyrelsen får ett avgörande inflytande över bestyreisens
sammansättning för att inte bestyreisen skall kunna leda utvecklingen inom ett
rektorsområde i en helt annan riktning än skolstyrelsen anser önskvärd.

Luleå kommun anser alt om någon form av bestyrelse
skulle bli aktuell, så måste den uppfattning som väljarna gett uttryck for i
politiska val även slå igenom i bestyreisen, vilket måste resultera i, alt besiyrelsen
skall vara politiskt sammansatt. Bestyreisen måste kommunalrätlsligt
överensstämma med andra kommunala nämnder. Även Malmö kommun anser del
angelägel att slå vakt om de kommunala förtroendemännens möjligheter och skyldigheter
att leda verksamheten. Enligt Tyresö kommun är det tveksamt om i en bestyrelse
lärare och övrig skolpersonal alltid skall tillförsäkras en majoritetsställning.
ACo/mn/Zcommun finner de befogenheter som enligt förslaget skall tillkomma
bestyreisen sä betydelsefulla, att det kan ifrågasättas om inte sättet för
ut.seende av bestyrelserna bör övervägas ytteriigare. Kommunen finner nämligen
för sin del en viss komplikation i det förhållandel, att ett efter den
representativa demokratins grunder vall organ avhänder

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:39 166

sig
en del av sina uppgifter till ett organ som är utsett efter andra principen
Enligt Uppsala kommun finns det ett klart behov av en direkt kontakt mellan
skolstyrelse och rektorsområde, varför kommunen anser att
föuroende-mannainslagel i bestyrelserna bör säkras samt att företrädare för de
anställda i skolan inte bör utgöra majoritet av beslyrelsens ledamöter.

Flertalet ungdomsorganisationer är kritiska mot den
föreslagna elevrepresentationen.

FPU
har svårt all förstå den synneriigen svaga elevrepresentation som föreslagits.
Eleverna bör dels i egenskap av största grupp på skolan och dels av pedagogiska
och fostrande skäl erbjudas betydligt större möjligheter att påverka sin omgivning.
Liknande uppfattning redovisas av SSU. SECO pekar på alt enligt läroplanerna
skall eleverna fostras till del ansvarslagande som ett demokratiskt samhälle
kräver, som ett skäl för ökat elevinflytande. Elevförbundet anser all
elevmedverkan skall ske på lika villkor som personalens. Ingen grupp skall ha
majoritet i besiyrelsen menar MUF och förordar därför att elevernas
representation ökar på bekostnad av lärarnas. 1 gymnasieskolan och på
högstadiet skall eleverna vara representerade med en tredjedel i skolans
bestyrelse.

Unga Örnar anser att elevernas möjligheter att
delta i beslut rörande arbetets uppläggning och genomförande är av lika
central betydelse som frågan om inflytande för de anställda. Mot bakgrund härav
anser förbundet all elevinflytandet fått en ofullständig belysning och föreslär
omgående översyn.

Ett antal kommunala remissinstanser anser att både
elev- och för-äldrarepreseniaiionen måste utökas. Denna uppfattning redovisar
bl, a. Borås. Eskilstuna och Trollhättans kommuner och skolstyrelserna I
A/vika. Karlstad och Nynäshamn.

RHS är starkt kritisk mot förslaget om hur
föräldrarepresenlanterna skall utses. En helt dominerande del av
HoS-loreningarna har lill RHS anmält att de inte kan se annat än alt
föräldrarepresenlanterna i första hand ska föresläs av HoS-föreningarna. I de
fall där HoS-förening saknas bör skolans ledning m.edverka till att sådan
bildas. Endast i de fall dessa ansträngningar misslyckas bör andra förslag få
inhämtas. Denna uppfattning delas bl. a. av MUF. Ärkebiskopen. Haninge och
Stockholms kommuner.

HCK och Statens Handikappråd flnner det tveksamt om
den sammansättning av bestyreisen som SIA föreslår kommer att få en
tillräckligt allsidig sammansättning för att garantera att de handikappade och
svagpreslerande elevernas problem uppmärksammas tillräckligt.

Endast
ett par kommuner däribland Halmstads. Kristianstads och Växiö kommuner
behandlar frågan om skolledningens arbetsuppgifter om bestyrelser inrättas.
Halmstads kommun anser alt genom inrättande av bestyrelse blir rektors
arbetsbörda avsevärt förstorad, vilket måste innebära att rektors
arbetsuppgifter beskärs på andra områden.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 167

7.2.2
Övriga samrådsförmer

Förslaget om att ersätta nuvarande samrådsformer i
skolan som kollegier och ämneskonferenser med personalkonferens, arbetslagskonferens
och andra samråds former som besiyrelsen beslutar om tillstyrks av nästan
samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan.

SFL anser förslaget positivt och understryker att
de arbetsgrupper för olika frågor som personalkonferensen kan tillsätta bör
sammansättas ulan hänsyn till tjänstetyp och enbart med beaktande av reell
kompetens i en fråga.

SACO/SR liksom LR och SL tillstyrker, att kollegiet
avskaffas och ersätts av personalkonferensen. SACO/SR konstaterar emellertid,
att personalkonferensen i SIAis förslag
inte har fött några konkreta arbetsuppgifter. Ar-beisenhelskonferenserna kan i
vissa fall, särskilt om eleverna för representation i enlighet med utredningens
förslag, enligt SACO/SRis mening bli ohanteriigt slora församlingar.

Utöver de här nämnda konferenserna kommer det
enligt SACO/SRis uppfattning att finnas behov av klasskonferenser,
ämneskonferenser, ar-belslagskonferenser, elevvårdskonferenser och konferenser
med befattningshavare utanför skolan. SACO/SR anser, att ämneskonferenserna
även i en skola organiserad i enlighet med SIAis förslag kommer alt ha så
viktiga arbetsuppgifter att de obligatoriskt bör anordnas. Detta bör komma till
uttryck i skolförordningen.

Del kan i och för sig vara förnuftigt att ersätta
kollegiet med en personalkonferens för samtliga anställda vid rektorsområdet
eller skolenheten anser SSU, som påpekar all inte några bestämda
arbetsuppgifter för personalkonferensen anges. Frågor som berör
skolpersonalens rätt till inflytande måste kunna tillgodoses inom
företagsnämnden - lokala samrådsgrupper - och styrelsen för rektorsområdet. Ett
direkt personalinflytande i skola måste utgå från personalens fackliga organisationer
och arbetet i företagsnämnder - lokala samrädsgrupper. Motsvarande synpunkter
framförs också av LO. Kalmar, Malmö, Sundsvall, Växjö och Örebro kommuner
tillstyrker förslaget om nya samrådsformer. Umeå kommun ser som en väsentlig
fördel att skolans sammanträdesformer inte regleras centralt, ulan fastställs
av bestyreisen.

Några
remissinstanser med anknytning lill skolområdet lar upp frågan om elevmedverkan
i skolans dagliga arbete. Utredningen föreslär alt eleverna skall delta i
personalkonferenser och arbetsenhets-konferenser. SÖ, SL, SACO/SR.
EleyfÖrbimdet samt LO tillstyrker utredningens förslag i denna del. SÖ anser
dock all utredningen behandlat verksamheten i elevråd och klassråd alltför
knapphändigt. Elevförbundet anser klassråd och arbetslagskonferenser vara av så
stor vikt att de måste göras stadgebundna. SFL anser alt beslutande i
pedagogiska frågor bör vara de pedagogiskt ansvariga. Elevinflytande i dessa
frågor bör således ske i direktkontakt med läraren under lektionerna.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 168

SSU anser att elevernas aktiva medverkan och
möjligheter att påverka skolans verksamhet är en förutsättning för en
demokratisk skola. Detta måste åstadkommas inom de av SIA-utredningen föreslagna
arbetsenheterna och undervisningsgrupperna, samt genom medverkan i styrelsen
för rektorsområdet. Därför kräver SSU att tid avsätts inom timplanen för alt
eleverna skall ges tillfälle att diskutera och handlägga frågor som berör undervisningen
och skolan.

Utredningen föreslår alt som bas för elevmedverkan
i bestyreisen skall vara ett obligatoriskt elevråd där alla skolans elever är
medlemmar. De remissinstanser som behandlat denna fråga avstyrker ett
obligatoriskt elevråd. Elevförbundet avstyrker förslaget som man menar är helt
främmande för del svenska folkrörelse- och organisalionslivel. Förslaget är
från början odemokratiski eftersom man inte överlåter åt eleverna att själva
avgöra hur de vill ha sin representation och organisationsform. Även LO, ABF
och SSU avstyrker förslaget. SSU anser att samhället måste ta ett ökat ansvar
och därmed konkret stöd för elevfackligt arbete. Staten och elevorganisationerna
bör ta initiativ till att utarbeta ett program för elevernas aktiva medverkan i
skolan. Även LO menar att elevfackligt arbete måste stödjas t. ex. genom att
sammanträdesleknik/föreningskunskap kan schemaläggas på samma sätt som
föresläs för konlaktlärararbelet.

SÖ tar i detta sammanhang upp frågan om de
konsekvenser för skolledarna som utredningens förslag kan medföra med ett ökat
antal konferenser och samrådsförfarande. Vid en övergång till en
ledningsorganisation enligt utredningens förslag, där arbetet på skolenheten
är starkt baserat på en i väsentliga delar självstyrande arbetsenhet, torde
enligt SÖ:s uppfattning behovet av en särskild tillsynslärare kännas mindre
påträngande. Systemet med tillsynslärare vid enskilda skolenheter är för övrigt
redan nu bristfälligt. SÖ menar därför att del i samband med behandlingen av
SIA är rätta tillfället att med allvar utreda på vilket sätt
platschefsbegreppel skall kunna realiseras inom grundskolan. Utgångspunkt i en
sådan utredning bör enligt SÖis uppfattning vara, att man skall förslärka
ledningsfunktionen vid de enskilda skolorna.

8
Personalfrågor

8.1
Utredningen

8.1.1
Specialisering inom skolan

SIA konstaterar att vi haft en utveckling mot ökad
specialisering pä personalsidan inom utbildningsväsendet. Detta kritiseras av
dem som anser att detta försvårar helhetssynen på skolan genom all kontakterna
mellan specialisterna är dåliga och går åt olika håll och att skolan fått den
slora organisationens nackdelar med samordningsproblem och anonymitet. Andra

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 169

menar
all skolans produktionsapparat befinner sig på hantverksstadiet där lärare gör
alla arbetsuppgifter från planering till städning och raslvakt och förespråkar
i stället en ökad specialisering med hjälp av lärarassistenter.

Samtidigt som kritik riktas mot alltför stark
stoffspecialisering i skolan med korresponderande ämnesspecialisering inom
lärarutbildningen, har andra den uppfattningen att specialiseringen inte är
tillräcklig och opponerar sig mot s. k, blockämnen. Man menar också att
utvecklingen inom lärariag bör gå mot iniressespecialisering, så au en lärare
alltefter intresse inom laget kan svara lör viss del av ett ämne.

Vidare finns olika uppfattningarom
funklionsspecialiseringen. Några menar att vi måste förbättra skolans omsorg
om eleverna genom att specialisera kontakt- och uiredningsfunkiionerna. dvs,
tillföra skolorna fler kuratorer och psykologer. Andra åter anser alt en sådan
resursökning är skenbar, eftersom den leder till all lärararbetet specialiseras
mot inlärningsarbele och det samlade elevvårdsarbeiel blir mindre.

Somliga anser all kunskapsförmedlingen skall vara
skolans huvuduppgift, medan andra menar att skolan också har andra uppgiften
omsorg, kontakt, samtal, för vilkas fullgörande den nuvarande organisationen är
otillfredsställande.

Specialisering och arbetsfördelning är slutligen en
fråga om organisation och arbetsledning inom skolan. Även här är
uppfattningarna polariserade. Några betonar starkt den enskilde lärarens
suveräna ställning. Man opponerar mot myckel som ligger i orden samverkan,
gemensam planering, lagarbete, konferenser, ledning. Andra menar sig inte kunna
ensamma klara ansvar, påfrestningar och besvikelser i arbetet. De önskar en
intimare samverkan och ett fastare och bättre ledningsmönsler i skolani
personalvårdande, planerande. För dem är underdimensioneringen av
ledningsfunktionen en av de centrala förklaringarna till de svårigheter skolan
har och till den bristande kontakten mellan specialisterna.

Lärarna utgör en specialiserad grupp som endast i
vissa avseenden disponeras för det samlade arbetet inom skolan. Endast för
klassföreståndare finns den öppna formuleringen "gå rektor till hända i
frågor som rör klassen". Vad gäller konlaklarbete finns endast
skyldigheten all delta i föräldramöten. Endast klassföreståndaren har
skyldighet att söka kontakt med föräldrarna och detta endast såvida eleverna
försummar skolgången. Någon skyldighet att engagera sig i elevernas
fritidsaktivitet finns inte. Befattningsbeskrivningen rymmer rika möjligheter
till tolkningstvister.

SIA har undersökt specialiseringens samband med
behörighetsbestämmelser och befattningsbeskrivningar. Som allmänt omdöme torde
det vara hållbart att påstå menar SIA att stadgans befattningsbeskrivning av
lärarrollen rimmar illa både med den beskrivning av lärararbetet som finns i
gällande läroplaner och som burit upp de senaste decenniernas skolreformer och
med det arbete som de flesta lärare lägger ner på olika aktiviteter i skolan.
För den utveckling av lärarrollen som beskrivs av utredningen står

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 170

skolförordningen
främmande och därmed också för den situation som uppstår då skolan mer söker
engagera sig i socialt och fritidsbelonal arbete. Befallningsbeskrivningens
utformning står i samband med den utformning lärarnas arbetstidsreglering har.
Genom avtal regleras endast undervisnings-skyldigheten. Delta beror i sin tur
på att undervisningen och därtill hörande för- och efterarbeten tidigare var
det allt dominerande i skolans arbete.

SIA finner alt den starka specialiseringen i
utbildningen till olika tjänster kombinerad med preciserade
befattningsbeskrivningargereit utomordentligt stelt system. Ungdomsarbetet i
skolan är därför i viss mån en organisation som i sin stelhet överträffar en
vanlig byråkratisk förvaltning, där en byrådirektör kan växla mellan olika
uppgifter inom organisationen, vilket i huvudsak är omöjligt för en anställd i
skolan.

SIA anser i stället alt skolan bör tillföras
personal med olika specialutbildning men att personalen inte bör bindas till
preciserade arbetsuppgifter genom snäva befaitningsskrivningar. En lärare,
anställd på lärartjänst, skall exempelvis kunna arbela också med konlaklarbete
och fria aktiviteter, en socionom och psykolog skall kunna arbeta med undervisning
av vissa elevgruppen Den vidgning av lärarrollen (socionomrollen etc.) detta
innebär får inte förväxlas med ett krav att varie lärare under varje arbetsår
skall fungera i alla roller. Tvärtom skapar en vidgning av den generella -
"abstrakta" - lärarrollen möjligheter, som nu saknas för den
enskilde, alt i ökad utsträckning få tyngdpunkten i sitt arbete föriagd till en
verksamhet som mer passar hans läggning och intresse.

Enligt utredningens mening bör lärararbetet inte
tillålas bli specialiserat till enbart inlärningsarbete, medan elevens
personliga problem skulle hänvisas till skolsocial personal. Skälet härtill är
främst all ett framgångsrikt inlärningsarbete fordrar en mycket god
elevkännedom. Till grund för lärarrollens utformning bör ligga en helhetssyn
som överensstämmer med den socialpedagogiska uppfattning som framfördes av
skolutredningen.

En helhetssyn fordrar också all
tjänslgöringsföreskrifterna låter det "övriga lärararbetet" framstå
som en lika väsentlig del som lektionsbundet arbete. En helhetssyn på
lärarrollen leder också till att innehåll och metoder i övrigt lärararbete bör
beaktas till sin fulla vikt i grundutbildning och fortbildning. Tillförsel och
skolverksamhet av annan personal än lärarhögskoleutbildade - socionomer,
psykologer, lärarassistenter, fritidspedagoger, ungdomsledare, yrkesverksamma
från skilda fält, skolvärdar, föräldrar med skolvärds-/vär-dinneuppgifter - kan
emellertid ges en annan motivering än att till andra än lärare specialisera
kontaklarbetet. Det är en väg all mer direkt tillföra skolans arbete
synpunkter, infallsvinklar och erfarenheter av annan art än vad som sker genom
den direkta undervisningen. Del kan också bli ett instrument att tillföra
arbetet med svagmotiverade elever och elever med svårigheter kontakt- och
stimulansmöjligheter av skilda slag och ökade möjligheter lill allsidig
utveckling.

Enligt
SIA fordras i allt skolans arbete en pedagogisk helhetssyn, där

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 171

man
inte ser lösningen på elevernas problem huvudsakligen som en fråga all leta upp
rätt expert, utan där varje elev har möjlighet til) permanenta, stabila
kontakter med en begränsad grupp av skolpersonalen. SIA föreslår därför
följandei

1.
Stadieövergripande tjänstgöring.

2.
Ökad lidsvolym för
kontaktlärarnas icke-undervisningstid och kontaktlärare för mindre grupper av
elever.

3.
Samordnad ledning, planering
och elevvård inom arbetsenheten genom alt uppgifterna destineras
(decentraliseras, delegeras) till denna och sludieledare ges en samordnande
ställning.

4.
Försöksverksamhet med minskat
antal lärare per elev på högstadiet.

5.
Försöksverksamhet med
tillämpning av hemavdelningsprincipen i högstadieskolor.

6.
Rekommendationen att icke
tillämpa snäva befattningsbeskrivningar.

7.
Omfattande fortbildning av
lärare i specialpedagogik.

Även om utövarna av specialistfunktioner som
skolkuratorer och skolpsykologer måste arbeta individuellt inom skolmiljön
finns del menar SIA anledning att betrakta dem som ett skolsociall arbetslag,
som bör ha en gemensam planering och kunna göra samlade insatser.

SIA
betonar detta i 4 punkter.

1.
Det skolsociala arbetslaget
innefattar personal med myckel olika utbildning, erfarenheter och
specialisering. För alt lagets samlade kompetens skall komma till sin rätt
måste personalen ha möjlighet lill planeringskonferenser på samma sätt som
övriga arbetslag inom skolan.

2.
När del gäller att utnyttja
skolans kurativa resurser bör den enskilda rådsökanden ha valfrihet. I
arbetslagets planering måste ingå alt samordna de enskilda medlemmarnas
mottagningslider.

3.
I frågor som rör fortbildning,
utredningsarbete, utvärdering m. m. utgör det skolsociala arbetslaget en
speciell tillgång inom skolan. Laget bör i sådana sammanhang ges möjlighet till
samlade insatser.

4.
Elevvårdsfunktionärernas
informationsbehov kan bättre tillgodoses genom samverkan i arbetslag.

SIA ger bl. a. följande sammanfallande synpunkter
på del skolsociala arbetslaget.

Både skolskölerskeutbildningen och den nya
psykologulbildningen tillför skolan personal med goda kunskaper i barn- och
ungdomsarbete i skolans organisation. I socionomuibildningen saknas dock
skolorienterat stoff En socionom som blir skolkurator behöver därför
komplettera sin utbildning i detta hänseende. Den socionomutbildade personalens
arbeisinriktning, utbildning, introduktion i skolan och huvudmannaskap bör
enligt utredningen omprövas. För samtliga personalgrupper är fortbildningen
otillfredsställande och uppdelad i olika kategorier. I den fortbildning som SIA
föreslår bör man undvika kalegoriuppdelning.

SIA
har tidigare framhållit det önskvärda i aU arbetssättet i skolan blir

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 172

mer
laborativt och konkretiserat. En metod bland andra att förverkliga detta är au
tillhandahålla fler och mer varierande typer av media för vilket skolbibliotekariens
arbete är av sior betydelse. Färdighetsträningen måste alllid gå jämsides med
det laborativa arbetssättet - i varje fall gäller detta vid arbete med de
verbala läromedlen. Läsfärdighet är basen för flertalet övriga färdigheter och
därigenom för de flesta ämnena. Lusten att läsa kan bli en av effekterna av
färdighetsträningen och är ett av målen för svenskundervisningen. Den fria
läsningen är här ett utvecklingsbart område. En utökad eller välplanerad
användning av material för den fria läsningen är därför också en angelägen
uppgift.

Del är - inte minst av ekonomiska skäl -
betydelsefullt menar SIA, att organisationen av läsmaterialei sker pä mest
effektiva sätt, så t. ex. att systemet för den betydelsefulla ut- och
hemlåningen av böcker sker efter så enhetliga metoder som möjligt under hela
skoltiden, något som för övrigt medger även en ökad flexibilitet för
medieanvändningen (inom skolenheten men också mellan skolorna).

F'ör verksamheter inom och utom skoldagen är
skolbiblioteket en viktig resurs såväl i fråga om media som lokal, en resurs
som dock är varierande från skolanläggning till skolanläggning men som inte
alltid är fullt utnyttjad. Skolbiblioteket lorde kunna tillföra de olika
verksamheterna ett för en viss grupp elever viktigt miljöalternaliv
(avkoppling, tystnad, möjlighet lill studier samt ett alternativ till
gruppsamvaron.)

Av flera skäl är del därför viktigt att kunna hålla
skolbiblioteket bemannat under så stor del av dagen som möjligt. Därigenom ökas
möjligheterna att underiätta ett elevaktivt arbetssätt, att ta till vara det
rätta motivationsögonblicket för den fria läsningen saml alt erbjuda ett
miljöalternativ för de fria aktiviteterna.

SIA anser alt skolbibliotekariernas funktion bör
bli pedagogisk, handledande och informativ. De tekniska medie- och
biblioleksuppgifterna bör läggas på annan personal.

8.1.2
Aibr':,tidsavialen och skolans inre arbete

SIA konstaterar inledningsvis att del vore lill
fördel för skolans inre arbete med en övergång till eu annat arbetstidsavtal
för lärarna än det nuvarande. SIA är medveten om att arbetstidsfrågorna är
avtalsbara frågor men har velal något belysa hur en organisation m. m. av det
inre arbetet enligt utredningens förslag skulle främjas av en ändring av
arbeislidsutiagel för lärarna.

1 korthet berör SIA därefter gällande regler i
fråga om arbetstidslagen, avtal och begreppsbestämningar samt tar upp olika
typer av arbetstidsavtal inom skolområdet (avsnitt 19.1 och 19.2).

1 fråga om lärararbetets innehåll och omfattning
redovisar SIA (avsnitt 19.3) uppgifter från betänkandet (SOU 1971i53) Lärarnas
arbetstider (ULA)

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 173

samt
stannar särskilt inför den uppdelning av lärarnas lä.sårsarbetstid på tre
huvudgrupper av aktiviteter, som ULA gjorde, nämligen lärokursbundet arbete,
övrigt lärararbete I och övrigt lärararbete II.

Mot
bakgrund av bl. a. ULAis mätningar finner SIA vid sina överväganden (avsnitt
19.4) att arbet.siidsavtal för lärargrupper bör utformas så att de fyller följande
krav, dvs. anger en ram inom vilken arbetsinsatser kan prioriteras på de
uppgifter som upplevs angelägna inom skolan, gör det möjligt att ta hänsyn till
lärarnas individuella önskemål saml inte leder lill onödig specialisering av
arbetsuppgifter enbart beroende på tjänstetyp.

Man bör skapa ett arbetstidsavtal som inte enbart
utgår från begreppet undervisningsskyldighet.

En volymspärr för lärararbetet i dess helhet kan
väsentligen ändra arbetssituationen i skolan. Det blir möjligt all inom den
utmätta totalramen vidta förändringar med hänsyn till vars och ens
förutsättningar och intressen. Växling mellan lektionsarbeie och övrigt
lärararbete blir möjligt.

Den totala arbetstiden bestäms genom avtal, som kan
komma att träffas dels om volymen, dels om relationen mellan olika
arbetsuppgiften Utredningen delar in arbetet ii arbete i skolan dvs. lektioner
och visst övrigt arbete samt arbete av förtroendekaraktär dvs. förberedelse,
efterarbeie och visst övrigt arbete. Arbetet av förtroendekaraktär bestäms lill
volym men inie lill tidpunkt och plats.

Enligt
utredningens mening innebär redan i dag de principer som tillämpas för
reglering av lärarnas arbetstid betydande olägenheter. Vid en omfördelning av
lärarnas arbetsuppgifter enligt SlAis förslag skulle olägenheterna bli än
större. Utredningen påpekar även att variationer i elevtillslrömningen och
därav föranledda förändringar i tjänsteunderiaget ofta medför allvariiga
svårigheter för skolledningen att sörja för att skolans lärare får full tjänstgöring.
Även från denna utgångspunkt vore det önskvärt au man kunde skapa en sådan
ordning för bestämmande av lärarnas arbetsomfång att man vid vikande underlag
på ett enkelt sätt kunde komplettera undervisningen med andra uppgifter för
läraren till full tjänst.

SIA framhåller att parterna i avtalet om 1974 års
löner enats om all i en gemensam arbetsgrupp behandla frågan om ändrade
arbetstidsbestämmelser för undervisningsområdet.

SIA föreslår att regeringen uppdrar åt statens
avtalsverk au snarast uppta överläggningar med lärarorganisationerna i syfte
att nå en överenskommelse om reglering av lärarijänstarbele i överensstämmelse
med den arbetsorganisation som utredningen föreslår.

8.1.3 Personalpolitik p å skolomr å det

SIA lämnar i detta kapitel inledningsvis en relativt
utföriig redogörelse över frågor om personalpolitik på skolområdet, skolan som
arbetsplats och krav på skolans personaladministration. Utredningen lar
därefter upp be-

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 174

greppet
arbetstillfredsställelse (avsnitt 20.4) och redovisar i anslutning härtill
några relativt aktuella skandinaviska undersökningar som kan sägas ha betydelse
för inriktningen av skolforskning eller som har betydelse för personalfrågor
och liknande inom skolväsendet. SIA kommer härefter in på sin egen undersökning
(DsU 1974:1) Skolan som arbetsplats/Lärarnas upplevelse av skolarbetet
(avsnitt 20.5). Huvudsyftet med denna undersökning var att insamla material som
möjliggjorde en mer ingående analys av lärarnas arbete. Eftersom det rör sig om
en intensivundersökning kan man enligt utredningen inte dra generella
slutsatsen Undersökningen tjänar dock syftet att peka på problem, som uppenbart
kan finnas i vissa skolor och ha betydelse för vissa lärare beträffande trivsel
och arbetstillfredsställelse (avsnitt 20.6).

SIA konstaterar alt förändringar i skolan sker
genom statsmakternas beslut om mål och ramar. Större förändringar i skolarbetet
upplevs av lärarna som osäkerhetsfaktorer. Enligt SIAis mening måste krav på
omprövning, förändring och utveckling i ökad utsträckning initieras från
skolenheterna själva. Detta bör enligt utredningens förslag ske genom främst
följande åtgärden ökad frihet i resursanvändningen, målrelaterad utvärdering
samt ökad lokal kompetens.

Genom förslag om skolledarutbildning och omfattande
kurser för kompletterande grundutbildning kring elever med svårigheter (kap.
21) har utredningen sökt beakta utbildningssidan. Vid omdispositionen av
personalarbetstiden menar utredningen att det vore värdefullt om man kunde åstadkomma
tid for obligatorisk fortbildning.

Utredningen konstaterar att även tid för
programutformning aren central fråga. I delta sammanhang kommer utredningen in
på att lärararbetet efter andra principer än nu kunde fördelas på lektioner och
planering.

Under rubriken lärarna och närsamhällei (avsnitt
20.6.2) kommer SIA in på skolans kontakt med omgivningen, t. ex. elevernas
föräldrar, ungdomsgårdar, fritidsnämnder, bibliotek och föreningan Intrycket
är att skolan i mänga avseenden fortfarande är en avskild institution i
lokalsamhället. Pä de skolor som studerats är kunskaperna om vad eleverna gör
efter skoldagens slut många gånger begränsade. Vid informaiionsintervjuer på
skolorna framgick att man inte kände till vilka verksamheter som bedrivs på
ungdomsgårdar i upptagningsområdet. Utredningens material tyder på att
relationerna till elevens föräldrar samt intresse för elevens fritidsverksamhet
ibland kan vara svagt utvecklat. Sambandet mellan problem i skolan och elevernas
svårigheter å ena sidan och den sociala situationen i närsamhället å den andra
är klart belagd genom omfattande forskning (se kap. 6). SIAis undersökningar
visar klart hur lärarnas arbetstillfredsställelse är intimt knuten till
elevernas situation.

Ökade möjligheter att i samarbete med andra
myndigheter och med frivilliga organisationer och föräldrar arbeta med
åtgärder som rör elevernas hela situation i närsamhället bör därför ha utsikter
att leda både till en bättre situation för eleverna och till alt lärarna
upplever bättre resultat och

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 175

därigenom
större tillfredsställelse med sin egen arbetsinsats.

I förslagen lill skolledarutbildning har lagts in
omfattande.moment som rör arbetet inom andra kommunala sektorer än skolan.
Introduktionen av nyanställd personal i skola bör också omfatta orientering om
eller besök vid fritidshem, fritidsgårdar och bibliotek inom upptagningsområdet
liksom om föreningslivets omfattning och struktun Studiedagar kring sociala problem,
studieavbrott och föreningsliv bör anordnas gemensamt för personal från olika
förvaltningar.

I fråga om de sociala relationerna inom skolan ger
SIAis undersökning vid handen att läraren ofta upplever sig isolerad från sina
kolleger. Flera lärare har beskrivit den första liden under sin lärarbana som
en långvarig negativ period. Svårigheterna är här relaterade till tvä fakloreri
isolering från eleverna genom undervisningsgruppernas antal/storlek och genom
alt lärarens närvaro i skolan är begränsad till enbart lektioner, isolering
från kolleger genom enlärarsystemet.

SIA
sammanfattar sina förslag i denna del på följande sätii

1
Skolledningen erhåller på
grundskolan mera tid för planerings- och konlaklarbete genom att rektor inte
längre las i anspråk som lärare i samma utsträckning som nu (kap. 24)

2
Skoldagsbegreppet ger pä
grundskolan andra förutsättningar för varierande utplacering av lektioner i
förhållande lill fria aktiviteter (kap. 9)

3
Vid lagarbete och flexibla
elevgrupperingar bör lokaler kunna utnyttjas bättre än dä
undervisningsgruppernas storiek är fixerad och därigenom också kravet på
lokaler av viss minimistoriek.

4
Sammanslagning av grupplimmar,
TTF, stöd- och specialundervisning lill en för gymnasieskolan gemensam
förstärkningsresurs kan beräknas ha en liknande schemaförbätlrande effekt
(kap. 17).

8.1.4
Utbildning och fortbildning av skolledare

SIA framhåller att flertalet skolledare saknar
systematisk utbildning för de avsevärda personalledande och administrativa
funktioner som ingår i den pedagogiska verksamhet för vilken de ansvarar.
Behovet av sådan utbildning har under de senaste åren understrukiis inte minst
av de anställdas organisationer. Den föreslagna ökade friheten i resursanvändning
och betoningen av utvärdering och uppföljning framhäver ytteriigare behovet av
en systematisk skolledarutbildning. Skolans förutsatta funktion som en del av
samhällets samlade insatser för barn och ungdom - uttryckt bl. a. i förslagen
om en samlad skoldag och skolanknutna frivilliga aktiviteter i övrigt - ställer
nya och speciella krav på skolledarnas kännedom om det allmänna arbetet bland
barn och ungdom inom kommunen. Även från denna synpunkt är skolledarutbildning
av stor betydelse.

Det behov av skolledarutbildning som aktualiserats
under 1960-talet har följts upp av SÖ. Med hänsyn lill den reformerade
organisationen av skol-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 176

ledningen
i grundskolan (prop. 1966:74) startade våren 1967 en försöksverksamhet med
utbildning för skolledare i grundskolan. Motsvarande försöksverksamhet med
kurser för skolledare i gymnasieskolan började hösten 1970. Sedan den 1 juli
1972 planeras och leds utbildningen av skolledare för alla skolformer av
arbetsgruppen för planering, ledning och utveckling av skolledarutbildning
(PLUS), tillsatt av SÖ och knuten lill fortbildningsavdelningen vid
lärarhögskolan i Linköping,

Försöksverksamheten har enligt SIA visat, att
skolledaruibildningen mås-le förlängas avsevärt och att utbildningskapaciteten
måste ökas så alt samtliga skolledare får utbildning inom rimlig lid,

SIA lar upp rekryteringsfrågor och anför att
skolledare har traditionellt i huvudsak rekryterats bland lärare. En vanlig väg
till en skolledarbefattning är några års lärartjänst, vikariat under kortare
tid under ferie- och terminstid, eventuellt längre tids vikariat och därefter
en skolledarbefattning. I relativt få fall har rekryteringen skett på annat
sätt. SIA understryker att frågan om rekrytering av skolledare är ett
komplicerat problem och diskuterar för-och nackdelar med det hittillsvarande
rekryteringssystemet. Till fördelarna hör att skolledarna genom sin tidigare
lärartjänst har god kännedom om och erfarenhet av skolan och dess arbetssätt
vad gäller undervisningen. De vikariat på skolledarijänst som ofta föregår en
fasl skolledarbefattning kan utgöra en prövotid. särskilt för vikarien. För
tillsätlningsmyndigheierna kan vikariaten vara av visst värde vid bedömning av
t. ex. lämpligheten, även om värdet lorde vara ganska begränsat.

Systemet har också uppenbara svagheter. Vem som får
vikariera på skol-ledartjänsl kan vara en slump. Det kan bero på eventuellt
intresserades förhållanden i eller utom skolan, del kan bero på förhållanden
som i och för sig kan vara betydelselösa för befattningen som skolledare. En
lämplig skolledarkandidal kanske inte visar sitt intresse för vikariat eller
ges inte tillfälle att visa sin förmåga. En och samma vikarie kanske utnyttjas
vid alla tillfällen varigenom andra goda ledarkrafter aldrig prövas.

Flera skäl mot det nuvarande systemet har enligt
SIA anförts, som anser det önskvärt att rekrytering av skolledare inom skolan
systematiseras. SIA framhåller att skolledaren i sin funktion av personalledare
bör systematiskt följa upp skolans personal för all utröna vilka som kan tänkas
vara lämpliga och villiga som skolledare. Vikariat, även korta, bör anmälas
lediga inom kommunen så att intresserade även vid annan skolenhet kan visa sitt
intresse. Vikariaten bör vidare spridas lill så många som möjligt och inget
torde hindra att en lärare vid en skolenhet kan fullgöra kortare vikariat vid
en annan skolenhet inom kommunen. Den sänkta undervisningsskyldighet som SIA i
annat sammanhang föreslår för skolledare vid grundskolan, underlättar också
detta. Vikariens arbete kan följas upp och försiktigt bedömas och värderas. På
så sätt får man inom kommunerna en uppfattning om vilka som är intresserade av
skolledarijänst och lämpliga därtill. I arbetet att finna personer lämpliga och
villiga lill skolledartjänster kan också

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 177

länsskolnämnden
medverka. Företagsnämnden kan vara ett forum för att tillsammans med skolans
anställda diskutera principer för vikariattjänstgöring.

SIA framhåller vidare, att skolan i fråga om
ledarfunklion och ledarfrågor är en något speciell institution i samhället,
genom alt den ganska ensidigt rekryterar ledare frän en enda personalkategori -
lärare - inom sitt verksamhetsområde. Även inom lärarkåren dominerar vissa
grupper bland dem som blir skolledare. Särskilt märkbart är detta i grundskolan
där i regel mellansladie- och högstadielärare söker och får dessa tjänster. Det
är sällsynt att t. ex. lågsladie- och facklärare blir skolledare. Samma
förhållande i fråga om facklärare gäller även gymnasieskolan. SIA erinrar också
om att departementschefen i prop. 1973il (bil. 10 s. 262) påpekat vikten av
att skolledningen i en skolenhet med rektor och flera studierektorer för en
allsidig sammansättning av lärare med olika slag av utbildning och
lärartjänslgöring.

I sammanhanget fäster SIA uppmärksamheten på den
ringa förekomsten av kvinnliga skolledare, detta trots att ungefär hälften av
alla lärare är kvinnor. Det bör enligt SIA ankomma på vederbörande
myndigheter, i första hand SÖ, alt i det fortsatta arbetet med en översyn av
nuvarande rekry-teringsförhållanden ägna särskild uppmärksamhet ät de
förhållanden som i dag hindrar en jämnare fördelning mellan könen vid
rekryteringen av skolledare.

SIA framhåller slutligen, att det är önskvärt att
skolledare utom grundlig erfarenhet av arbete inom skolan har så bred
erfarenhetsbakgmnd som möjligt. Erfarenhet från andra områden i samhället är
enligt SIA av stort värde. En utbyggd skolledarutbildning enligt utredningens
förslag bör också kunna bidra till denna vidgade erfarenhet.

Den som är behörig till ordinarie tjänst vid skolan
bör enligt SIA också vara behörig lill skolledarijänst.

Skolledningen vid såväl grundskola som
gymnasieskola består oftast av minst tvä personer. Om den sammanlagda
erfarenhet som skolledningen tillsammans besitter är så vid som möjligt, bör
detta enligt SIA främja skolans verksamhet och utveckling.

När det gäller grundutbildning skiljer SIA mellan
tre olika grupper av skolledare, nyutnämnda skolledare, verksamma skolledare
under 60 år samt skolledare som är 60 år och däröver. Med nyutnämnda avses
rektorer, biträdande rektorer och studierektorer med mindre än tvä års erfarenhet
av tjänst som skolledare. Till den andra gruppen, under 60 är, hänförs de som
har mer än två års erfarenhet.

För nyutnämnda skolledare har SIA vägt för- och
nackdelar av skilda alternativ och därefter stannat för alt grundutbildningen
föriäggs till andra eller tredje terminen efter första förordnande på
skolledarijänst.

Enligt SIA visar erfarenheterna av den hittills
bedrivna utbildningen en-lydigt au det särskilt för nyutnämnda skolledare är
erforderiigt med en betydligt längre utbildning och att utbildningen måste
innehålla både teo-

12 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975/76:39 178

retiska
och praktiska moment. Endast genom praktisk tillämpning torde skolledaren få
den handlingsberedskap som erfordras. Den praktiska utbildningen bör även
omfatta kännedom om andra institutioner i samhället som skolan skall samverka
med.

Utbildningsgången innebär att utbildningstiden
måste omfatta en betydligt längre lid än vad som anslås för nuvarande
skolledarkurser. Den teoretiska, kursbundna delen bör omfatta omkring åtta
veckor och den praktiska -arbete vid myndigheter och institutioner - ungefär
lika lång tid, vilket medför att grundutbildningen av nya skolledare totalt bör
omfatta 16 veckor.

Utbildningen bör vara ett krav för fortsatt
förordnande. Till utbildningen bör i mån av plats kunna las in andra än
skolledare med ekonomiska förmåner som gäller för fortbildning. Detta kan
gälla såväl lärare som andra. Intagning av andra än skolledare bör vara en
regulator i utbildningsorganisationen om fullt antal skolledare ej kan tas in
till kurserna vid något tillfälle. Genom systemet skulle andra
befattningshavare inom och även utom skolan få värdefull utbildning. Skolledare
som deltar i skolledarutbildning bör ha bibehållna löneförmåner under
utbildningstiden.

För redan verksamma skolledare under 60 år räknar
SIA med obligatorisk grundutbildning, som med hänsyn till kommande förändringar
inom skolan bör genomföras under en femårsperiod.

Då del av flera skäl inte kan anses möjligt all ge
denna kategori en så lång utbildning som 16 veckor bör det väsentligaste ur
denna längre utbildning ingå i en utbildning om fem veckor med en
mellanliggande period om 3 - 5 månader varunder deltagarna får utföra en
arbetsuppgift, som har direkt samband med arbetet som skolledare och som har
anknytning till i kursen behandlade ämnesområden.

SIA anser det i och för sig önskvärt att alla
skolledare, även de som är 60 år eller däröver, för samma grundutbildning som
övriga skolledare och ej särbehandlas. Utbildningen för denna grupp bör dock av
flera skäl vara frivillig och man torde kunna förvänta att ganska många ej
önskar deltaga. Denna gmpp bör erbjudas att deltaga antingen i den ordinarie utbildningen
eller - såvida de hellre önskar detta - i den fortbildning som måste anordnas
för skolledare som tidigare genomgått utbildning. I övrigt bör
utbildningsbehovet tillgodoses genom lokala och regionala kurser och
konferenser.

Skolledarna bör enligt SIA beredas möjlighet att
deltaga i reguljär fortbildning med jämna tidsintervaller. Med hänsyn till den
snabba utvecklingen inom skolan, samhället i övrigt och näringslivet bör liden
mellan grundutbildning och fortbildning inte få överstiga sex år och
intervallet mellan fortbildningskurserna vara högst fem år. SIA räknar med två
veckors fortbildning vart femte år för alla skolledare i framtiden. Varje
skolledare bör alltså delta i fortbildning minst en gång under
förordnandeperioden.

När grundutbildning av nya och verksamma skolledare
startat kan fortbildningsår fastställas i samband med grundutbildningen.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 179

SIA bedömer alt fortbildningsbehovet under de
första åren kommer all vara något lägre än på sikt, dä fortbildning skall ges
alla nya och verksamma skolledare som genomgått grundutbildning, dvs. sex år
efter sistnämnda utbildning. Fram till dess skall endast de som tidigare
genomgått skolledarutbildning och skolledare som är 60 är eller däröver ha
fortbildning.

Skolledaruibildningen bör enligt SIA (Avsniu
21.4.8) omfatta följande huvudområden: Skolans mål och roll i samhället, det
inre arbetet och skolans resultat. I bilaga till SIAis huvudbetänkande (SOU
1974:58) lämnar utredningen ett detaljerat förslag till innehåll i
grundutbildningen för nyutnämnda skolledare. Förslaget bör enligt SIA kunna
tillämpas då utbildningen startar och sedan successivt modifieras efter vunna
erfarenheter.

SIA föreslår efter övervägande av skäl för och emot
olika föriäggnings-alternaliv alt utbildningen i varje fall tills vidare
anordnas som internal-ulbildning med utnyttjande av de kursgårdar som redan
finns i olika delar av landet. Skolor av skilda slag bör kunna utnyttjas för de
praktiska momenten i utbildningen.

SIA räknar med att huvudansvaret för utbildningen
av skolledare skall åvila SÖ, som förutsätts bedriva arbetet i samråd med andra
intressenter såsom kommunförbund och personalorganisationen

I fråga om huvudmannaskapet för skolchefsutbildning
är det fråga om utbildning av befattningshavare med stark kommunal anknytning.
SIA finner därför att starka skäl talar för att kommunförbunden blir
huvudansvariga för skolchefsulbildningen. Denna bör dock äga rum i samråd med
SÖ. Sådant samråd är nödvändigt då även skolchefsutbildning måste innehålla
moment av ren pedagogisk karaktär, utveckling inom skolan, reformarbete m. m.
Samordningen kan ske antingen i separata samrådsgmpper eller kopplas samman med
det samråd som sker i fråga om skolledarutbildning.

Enligt SIA har erfarenheterna av den hittills
bedrivna utbildningen visat vikten av att utbildningen utvärderas.
Utvärderingen kan förmodligen ej göras endast vid kurstillfället utan bör också
omfatta en tid efter kursens slut, vid skolledarens dagliga arbetsplats. SIA
framhåller vidare, att för all utbildning gäller att utbildningens innehåll och
metoder inte för bli statiskt låsta ulan ständigt måste förbättras och
utvecklas. Detta gäller i allra högsta grad ledarutbildningen dä ledaren för en
verksamhet skall planera framtiden för den verksamheten han leder.

SIA har beräknat totala årskostnaden i 1973 års
penningvärde till 10,4 milj. kr. per år under den första femårsperioden.
Utbildningskostnaderna per år efter de fem första åren har beräknats till 7,1 milj.
kr. per ån Detaljerade kostnadsberäkningar återfinns i bilaga 17 till SIAis
huvudbetänkande (SOU 1974i58).

SIA räknar med att vissa skolledare med mindre än
två års erfarenhet under den första tiden ej vill eller av olika skäl ej kan
deltaga i gmnd-utbildning som omfattar 16 veckor. Om godtagbara skäl finns bör
dispens

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 180

från
den långa utbildningen ges och vederbörande intagas i grundutbildningen för
skolledare med mer än två års erfarenhet. Dispensmöjligheterna bör vara
relativt generösa under det försvå året. Grunciutbildningen för nya skolledare
bör därför dimensioneras med viss försiktighet läsåret 1975/76. Även efter
läsåret 1975/76 bör dispens från den länga grundutbildningen kunna ges om
starka skäl finns. Sådana skäl kan t. ex. vara omfattande erfarenhet av
utbildningsarbete vid annan institution än skolan. Dispens från den kortare
grundutbildningen för skolledare med mer än två års erfarenhet bör kunna
medges i vissa fall. Dispensfrågor bör behandlas av den inom SÖ tillsatta
ledningsgruppen.

8.1.5 Utbildning och fortbildning av l ä rare

Den förskjutning av innehållet i lärarrollen mot
även icke ämnesinriktade aktiviteter som SIAis förslag innebär påverkar
lärarutbildningens innehåll och organisation. SIA har i annat sammanhang (kap.
10) betonat, alt förverkligandet av skolans mål är beroende av under vilka
former det dagliga arbetet i skolan bedrivs. Det gäller att både hos lärare och
elever skapa en aktivitetsberedskap i socialt och emotionellt avseende för att
möta de problem, som kan yppslå i relationerna mellan människor inom och
utanför skolan. Detta förutsätter dels kännedom om sakförhållanden av både
in-dividualpsykologisk och social karaktär, dels beredskap att tillämpa dessa kunskaper
i varierande situationer och med röriig anpassning av arbetsformerna. SIA
anser att det är angeläget att såväl teoriundervisningen som arbets- och
umgängesformer i den dagliga verksamheten vid lärarhögskolorna ger
lärarkandidaterna en tillräcklig teoretisk grund för förståelsen av de
faktorer, som medverkar till elevernas sociala utveckling, saml erfarenheter
av sådana praktiska arbets- och studieförhållanden, som de senare skall
tillämpa. I den nya prakiiktjänstgöringen, där lärarkandidaten är assistentlärare
tillsammans med sin handledare, bör möjligheter finnas alt väsentligt bredda
erfarenheterna, genom att lärarkandidaten bereds tillfälle delta i hela skolans
arbete, såsom t. ex. i elevvårds- och arbetslagskonferenser även utanför del
egna arbetslaget.

SIA diskuterar hur förskjutningen i inriktningen av
lärarnas grundutbildning skall genomföras. En fråga av speciellt intresse i
det sammanhanget är enligt SIA om det är möjligt att uppnå avsedda
utbildningseffekter inom ramen för den egentliga gmndutbildningen. SIA:s
slutsats blir att vissa moment i utbildningen, som syftar till att ge lärarna
bättre förutsättningar för att medverka i skolans sociala fostran, kräver en
personlig mognad och erfarenhet som man kan ifrågasätta om den föreligger under
grundutbildningen. Angivna moment bör därför genomföras först efter någon tids
tjänstgöring som lärare, förslagsvis efter ett års heltidstjänst, och
föriäggas till de obligatoriska studiedagarna eller en obligatorisk
fortbildningsvecka.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:39 181

Genomförandet
härav bör enligt SIA kunna samordnas inom en kommun eller mellan näraliggande
kommuner, eventuellt genom regionalt samarbete. Motsvarande utbildningsmoment
bör komma även tjänstgörande lärare till del inom ramen för
fortbildningsverksamheien.

SIA framhåller alt de förändrade kraven på
lärarutbildningen också bör påverka utbildning och fortbildning av
lärarutbildare och handledare. SIA:s överväganden leder till att en översyn bör
göras av lärarutbildningen.

8.1.6
Utbildning i specialpedagogik och speciallärarnas ställning

Specialpedagogisk metodik spelar en central roll i
SIA:s syn på undervisningen i skolan. SIA gör en grundläggande åtskillnad
mellan specialundervisning och specialpedagogik. Specialundervisning avser en
speciell organisationsform inom skolan, som via särskilda beslut erhållit
lärarveckotimmar medan specialpedagogik är namnet på metoder i skolans arbete
som syftar till bättre metodisk anpassning av undervisningen lill elever med
olika typer av svårigheter. Specialundervisning kan mätas i kvantitativa
volymtermer, specialpedagogik i kvalitativa termer i form av resultat. De båda
begreppen täcker i dag inte samma verklighet. Specialpedagogik kan förekomma
och befrämjas oberoende av om den inordnas på en särskild typ av
statsbidragsberättigade limmar eller inte. Omvänt garanterar benämningen
specialundervisning på vissa limmar inte att det metodiska arbetet där präglas
av specialpedagogik. Att söka mäta specialundervisningens resultat är från
denna utgångspunkt föga meningsfullt.

I SIAis förslag (kap. 10 och 16) förekommer inte
specialundervisning som någon från skolans övriga undervisning skild
organisationsform. Delta innebär givetvis inte att de specialpedagogiska
insatserna avses minska. Tvärtom anser SIA det i hög grad angeläget att vidga
de metodiska och kvalitativa insatserna för elever med svårigheten Detta sker
bäst genom att de metoder och de erfarenheter, som utvecklats inom
specialpedagogiken, får prägla en så stor del av arbetet inom skolans
arbetsenheter som möjligt.

Specialpedagogiska insatser kan befrämjas på olika
vägar genom att betonas i den vanliga grundutbildningen för lärare och i
skolans reguljära fortbildning, genom materialproduklion avpassad för elever
med svårigheter, genom att skolans förslärningsresurs utnyttjas för
gruppbildning och stöd i olika stora grupper så att individualiserande arbete
underiättas, genom alt tid avsätts for arbetsenhetens lärare att utarbeta
ålgärdsprogram för elever med svårigheter.

Centralt kan dessa insatser befrämjas genom
utbildning av vissa lärare i specialpedagogik (speciallärare), genom särskild
fortbildning av andra lärare, genom att de utbildade speicallärarnas
tjänstgöring blir så anordnad att deras kunskaper och erfarenheter smidigt
kommer den samlade verksamheten i arbetsenheterna till godo,

SIA
finner med hänsyn till de höga kostnaderna per utbildningsplats för

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 182

speciallärarutbildningen
rimligt att den som genomgår utbildningen kan verka i skolan och nyttja sin
utbildning under längre lid än som är fallet om intagningsbeslämmelserna
gynnar lång tjänstgöringstid, SIA föreslår därför all iniagningsbestämmelserna
lill specialläraruibildningen utformas sä att lämplighet erhåller betydligt
större vikt än tjänstgöringstid,

SIA övergår därefter lill alt diskutera olika
åtgärder för att öka volymen lärare med fullständig utbildning
ispecialpedagogik samt vissa effekter därav,

I vilken utsträckning fasta grupper
(specialklasser) behöver bildas i framtiden kan enligt SIA inte exakt bedömas.
Förmodligen kan antalet nedbringas högst väsentligt genom samordnade och välstrukturerade
åtgärdsprogram inom arbetsenheten. Detta är också en huvudlinje i utredningens
förslag (kap. 10). Om sä sker, och timbehovei i fasta grupper reduceras lill
hälften, (limbehovet för fasta grupper eller enskilda elever med tal-,
hörsel-, syn- eller rörelsesvårigheter kan antas vara konstant) skulle det
innebära att man 1978 får en tillgång på ca 0,1 vtr per elev specialutbildad
lärare i arbetsenheter, vilket motsvarar ca en femtedel av den totala
förstärkningsresursens timantal. Tillämpat på en arbetsenhet i åk 1 på tre
"klasser", 66 elever, med ett totalt timunderiag av 108 vtr utgör
detta ca 6 96. SIA finner det inte realistiskt att tro att specialpedagogik med
så ringa insats skall kunna få någon större genomslagskraft.

Då det måste bedömas som synneriigen angeläget att
även på kort sikt öka de specialpedagogiska inslagen i skolans arbete och då
detta knappast är möjligt att åstadkomma genom ökning av den nuvarande
eitårsutbildningen, bör målet framhåller SIA i stället vara att söka nå en omfattande
spridning av metodiskt kunnande bland så många lärare som möjligt. Detta kan
ske pä olika sätt. SIA menar alt för att nå önskvärda resultat bör en
utbildningsinsats ha samma omfattning som tillvalskursen i specialpedagogik på
mellanstadiet, dvs. 160 timmareller fyra veckor. SIA föreslärdärför att sådana
fortbildningskurser anordnas, med koncentration på läs- och
skrivsvårigheternas metodik och anpassningsstörningar. De bör kunna ges i
huvudsak samma karaktär som den uibildningskomplettering som bedrevs i samband
med gymnasiereformen 1966.

Kostnaderna kan uppskattas till ca 40 milj. kr. per
år, inkl. vikariekostnader. Kurstiden bör kunna uppdelas på två år. Vid en
lämplig regional fördelning av kurserna bör kostnaderna kunna nedbringas
väsentligt.

Då SIA utgår från att deltagande i utbildningen
skall vara obligatoriskt, förutsätts full lön utgå under utbildningstiden.
Dellagarnas tjänster skall uppehållas av vikarier. Genom en god planering bör
det enligt SIA i stor utsträckning vara möjligt att samma vikare successivt
ersätter olika lärare på samma skola.

SIA framhåller att dimensioneringsgrunden för
specialpedagogisk utbildning inte kan vara volymen av den nuvarande
organisationen för specialundervisning. Utbildningen bör dimensioneras så att
man erhåller en effekt

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 183

mätt
i specialpedagogiskt kunnande i skolans normala arbetsenheter. Ambitionen bör
vara att de utbildade speciallärarna erhåller utökade möjligheter att
tillsammans med övriga lärare utforma en specialpedagogiskt inspirerad metodik
och utforma de nödvändiga ätgärdsprogrammen. Det kan i det arbetet vara
behövligt och naturiigt all speciallärarnas arbetstid tas i anspråk mindre för
egna lektioner än för programutformning.

Kostnaderna och effekterna av en utbildningsinsats
av denna omfattning måste vägas mot andra kostnader och effekter av främst
minskning av klas-storiek. Vid en sådan jämförelse torde det enligt SIA vara
betydligt mer att vinna i skolans arbete genom att satsa på utbildning och
metodutveckling. Delta kan ske i betydande omfattning utan att man ens närmar
sig kostnaderna föratt t. ex. sänka delningstalen generellt med en elev.

8.2
Remissyttranden

8.2.1
Specialisering inom skolan

Statskontoret förutsätter att den helhetssyn på
lärarrollen som SIA förordar beaktas vid utformningen av eventuella
tilläggsdirektiv lill 1974 års lärarutbildningsutredning.

SÖ anser all specialister behövs i skolans arbete
liksom i all annan verksamhet. Genom att de i arbetsenheten får fungera i ett
lagarbete torde förutsättningar finnas för både smidigare samarbete och bättre
resultat. Många problem i skolan kan då lösas av arbetsenhetens personal. I
detta lag bör också elever och föräldrar ingå som självklara resurser.

SÖ liksom AMS finner det också värdefullt alt
fritidspedagoger, ungdomsledare och andra utanför skolan yrkesverksamma knyts
till skolans verksamhet. Därigenom tillförs skolan synpunkter och erfarenheter
av annan art än vad som sker under den konventionella undervisningen och
elevens kontakter med närsamhällei bör rimligen öka. Liknande synpunkter har
bl. a. Helsingborgs, Kristianstads och Stockholms kommuner, medan Göteborgs
kommun i delta sammanhang vill betona viklen av alt alla personalkategorier i
skolan kan ges vidgade roller. Exempelvis har skolmåltidspersonal, vaktmästare
och städpersonal förutsättningar att skapa värdefulla kontakter med eleverna
och göra aktiva insatser för elever med svårigheter. Att vidga arbetsområdet
för t. ex. nämnda personal genom att möjligheter öppnas för uppgifter i samband
med fria och frivilliga aktiviteter synes vara ägnat att ökar arbetstillfredsställelsen
och förbättra samarbetet i skolan.

SÖ anser, i likhet med SIA, det vara angelägel alt
den speciella elevvårdspersonalen deltar i arbetet direkt ute i
arbetsenheterna så att insatserna som görs inriktas på hela skolmiljön. SÖ
biträder därför utredningens uppfattning att skolpsykologerna bör verka i
direkt kontakt med arbetslagen och att insatsernas tyngdpunkt föriäggs till
medverkan vid åtgärder för elever med skolsvårigheter och förebyggande
uppgifter i miljön. Detta menar även SACO/SR som också anser att man nu bör ta
ställning till SÖis förslag om max. I 000elever/skolpsykologtjänst.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 184

SÖ delar inte SlAis uppfattning alt fortbildningen
för den speciella elev-värdspersonalen är relativt svagt utvecklad. En
samordning är emellertid nödvändig, dock med en viss för varje personalkategori
speciell fortbildning för att bibehålla såväl bredd som djup i det skolsociala
arbetslaget. Länsskolnämnderna och länsskolpsykologerna bör här kunna utgöra en
värdefull fortbildningsresurs. SÖ understryker också vikten av att skolledarna
i sin utbildning ges sädana insikter att de kan fungera som arbetsledare för såväl
den psykologiskt som den kurativt betonade verksamheten. Detta gäller inte
enbart den verksamhet som riktas till eleverna utan i minst lika hög grad
skolledarens personalvårdande uppgifter.

Länsskolnämnden i Norrbottens län delar de
synpunkter SIA framför vad gäller önskvärd inriktning av den särskilda
elevvårdspersonalens arbete. För att del skall vara möjligt att bedriva en
verksamhet i enlighet med SIAis intentioner fordras emellertid en betydande
utökning av antalet tjänster. 11, ex. Norrbottens län finns 14 kommuner och
totalt 6 skolpsykologljänster. Länsskolnämnden beklagar att utredningen inte
tagit fasta på att det i direktiven särskilt framhålls all man bör undersöka
huruvida 'nuvarande regler för understöd till lokal skolpsykologisk verksamhet
är väl utformade'. Länsskolnämnden bedömer det som osannolikt att
elevvårdspersonal kommer att kunna anställas inom ramen för medel för fria och
frivilliga aktiviteten Länsskolnämnden finner det anmärkningsvärt att SIA, som
i så hög grad betonar behoven av sociala och psykologiska insatser, inte
tillfredsställande löst frågan hur dessa behov skall kunna tillgodoses.

SACO/SR har inte kunnat finna, alt SIA framfört
några tungt vägande argument för en ändring av nuvarande organisation och
huvudmannaskap för skolkuratorer. Skall skolkuratorn kunna utföra ett socialt
arbete inom skolan enligt SlAis intentioner är del enligt förbundets
uppfattning nödvändigt, att skolkuratorn också har en fast ställning och
arbetsplats inom skolan. Socialstyrelsen anser att skolkaralorn principiellt
bör tillhöra kommunens socialförvaltning, även om arbetsplatsen är skolan.
Härigenom vidgas resurserna för alternativa kurativa insatser och den
kontinuitet och helhetsbedömning som är viktig bibehålls. Skolkuratorns
viktigaste uppgift skulle därmed bli att samordna olika insatser inom ramen för
en behandlingsplan. Pä samma sätt bör fritidsledare och skolpsykologer ha
samordnande funktioner och därvid kunna repliera på sin huvudmans samlade
resurser. 1 sammanhanget vill socialstyrelsen liksom socialutredningen
framhålla viklen av att all personal inom skolan åläggs en lagenlig
tystnadsplikt. Socialutredningen framhåller att man i principbetänkandet inte
har tagit ställning lill om skolkuratorerna skall knytas till skolstyrelsen
eller sociala nämnden. Det finns enligt utredningen skäl för bägge
lösningarna. Skolans elevvård får inte utvecklas så att de sociala organen
kopplas in först på så sent stadium att de tidiga och förebyggande
socialvårdsinsatser socialutredningen föreslagit inte längre är möjliga. Samma
synpunkt har ö/?/f.

LO
liksom SSU och Unga Örnar menar att en strikt uppdelning i specialist-

s. 185 Kontrollera mot PDF

funktioner
är olycklig och anser att lärararbetet inte bör specialiseras till enbart
lektioner medan elevens personliga problem hänvisas till specialisten Deras
kunskaper och erfarenheter kommer eleverna bäst tillgodo i ett fungerande
lagarbete där en aktiv samverkan bättre kan utvecklas så nära eleverna som
möjligt dvs. i arbetslagen/arbetsenheterna. Där måste också syo-perso-nalen
inräknas. Detta menar även Sveriges Skolkuratorers Förening som dock med
beklagande nödgas konstatera att SIA inte lyckats skapa sig en realistisk och
adekvat uppfattning om skolkuratorns arbete och målsättning i dagens skola.

Kommunerna är överiag positiva till SIA:s syn på
specialiseringen och lärarrollen.

När del gäller skolbibliotekets uppgifter i samband
med skolans undervisning, ställs allt större krav på bibliotekets resurser. 5Ö
delar uppfattningen att skolbibliotekariens roll bör vara pedagogisk och
handledande, men alt skolbibliotekarien också bör kunna spela en väsentlig roll
för att hjälpa elever med svårigheter. Detta framhåller även A.MS, Norrköpings
kommun, Stockholms kommun m. fl. Luleå kommun menar att skolans hjärta, biblioteket,
bör vara bemannat under skoldagen för att inte biblioteket skall bli skolans
dyraste finrum, som bara används vid högtidligare tillfällen. Detta framhåller
även Kalmar kommun.

SL kan inte acceptera SIAis ställningslagande att
det på sikt bör vara möjligt att också inom grundskolan anställa s. k.
fackutbildade bibliotekarier och tar ett mycket bestämt avstånd från vad SIA
anfört på denna punkt. SACO/SR understryker alt på sikt bör det vara möjligt
alt också inom grundskolan anställa fackutbildade bibliotekarien Det av bl. a.
ekonomiska orsaker rekommenderade samarbetet mellan skolan och folkbiblioteket
bör bli lättare att förverkliga med fackbibliotekarier som samordnare på
skolsidan. SAB anser att skolbibliotekets roll inte tillräckligt har blivit
belyst i utredningen.

8.2.2
Fortbildning av skolledare m. m.

Flertalet remissinstanser betonar behovet av en
skolledarutbildning och liksom SÖ ansluter man sig i huvudsak till SIAis
förslag om skol-ledamtbildningens innehåll och vill liksom SIA understryka
vikten av att utbildningen nära anknyts lill praktiska skolförhällanden.

Med ledning av de erfarenheter som samlats inom
PLUS-projektet vill SÖ vidare understryka att utbildning i större utsträckning
än vad SIA föreslår bör anknytas lill det dagliga arbetet inom det egna
verksamhetsområdet. Viktigare är att skolledaruibildningen i största möjliga
utsträckning bedrivs enligt ar-beislagsprincipen så att samtliga skolledare vid
en skolenhet och så långt möjligt också inom en kommun kan gemensamt delta i
utbildningen.

I fråga om målgruppen föreligger viss skillnad
mellan SIAis förslag och PLUS-gruppens som räknar med att alla skolledare skall
delta i den nya basutbildningen under förutsättning att de med hänsyn till
ålder kommer alt

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 186

tjänstgöra
efter genomgången utbildning. PLUS-gruppen inräknar! målgruppen även
arvoderade studierektorer inom vuxenutbildningen och ledare vid kommunala
musikskolor. Förslaget innebär vidare att utbildningen av nya skolledare i
stort följer samma mönster som för de redan verksamma under
basulbildningsperioden. SÖ ansluter sig till PLUS-gruppens förslag, vilket kan
ske ulan kostnadsökningar i jämförelse med SIAis förslag då den avgjort största
delen utgörs av kostanderna för skolledaruibildningen av lönekostnader under
kurstiden. PLUS-gruppens förslag innebär förkortning av den egentliga kurstiden
med en förskjutning i tyngdpunkten av studierna lill hemstudieperioderna. Med
hänsyn härtill föreslås alt vikarier inte skall förekomma. I stället utgår ett
schablonbelopp till kommunen föratt möjliggöra arbetsavlastande och partiellt
skolledarersättande uppgifter under utbildningstiden.

1 fråga om kontinueriig fortbildning föreslår SIA
att sådan skall ske vart femte år och att sä skall ske först efter den
femårsperiod, under vilken basutbildningen sken SÖ vill inte nu ta ställning
till hur den konlinueriiga fortbildningen i detalj skall utformas.

Till PLUS-utbildningen ansluter sig även SSK,
SACO/SR, Skolledarförbundet samt Lycksele kommun.

Av all den utbildning som beskrivs och rekommenderas
vill länsskolnämnden i Kalmar län särskilt prioritera skolledaruibildningen.

Länsskolnämnden i Kristianstads län anför alt del
är viktigt att de synpunkter som kommit fram från deltagare i skolledarkurser
beaktas, nämligen att utbildningen blir praktiskt upplagd, att konkretionen
sker genom praktik-fall och att samlevnadsfrågor på arbetsplatsen särskilt
beaktas. Utbildningen bör komma efter utnämningen.

Länsskolnämnden i Malmöhus län har svårt att flnna
något bärande skäl för att skolchefsutbildningen skall anförtros
kommunförbundet. Den kategoriklyvning som därigenom skulle uppslå rimmar illa
med utredningens enhetssyn i övrigt.

All skolledarutbildning bör sortera under SÖ menar
SL och utredningens förslag alt kommunförbundet skulle anförtros uppgiften alt
svara för skolchefsutbildning kan inte ses som rationellt. Några bärande skäl
härför kan heller inte redovisas,

SPN understryker vikten av att
skolledaruibildningen även innefattar nödvändiga personaladministrativa
kunskaper för uppgiften som arbetsledare.

Landstingsförbundet ställer sig i princip bakom
utredningens förslag om en skolledarutbildning men vill samtidigt understryka
att detta ej skall utgöra ett ovillkoriigt krav för skolledarijänst. Förbundet
finner det förvånande att inte landstingen föreslås bli representerade i
ledningsgruppen för skolledarutbildning,

SAF anser att utbildningen bör delas upp i etapper.
En varvad utbildning innebär att inlärningstiden kan nedbringas och att
utbildningsinnehållet för en mer konkret och individanpassad utformning.
Föreningen föreslår därför

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 187

att
en kortare grundutbildning föriäggs mellan förordnande och tjänstetillträde.
Nästa utbildningselapp bör komma efter två terminers tjänstgöring och bygga pä
den erfarenhet skolledaren skaffat sig då han eller hon har möjligheter att
påverka utbildningens innehåll. Föreningen vill framhålla att skolledarna bör
ha erfarenheter frän arbete utanför skolan.

Västerås kommun tillstyrker obligatorisk
skolledarutbildning men vill för utbildningen föreslå ett starkt inslag av
socialpsykologi, sociologi och socialpolitik och att den sker vid
lärarhögskola/universitet och inte i de in-ternatkonferenser vid olika
kursgårdar som utredningen föreslår.

Förslaget om att den som är behörig till ordinarie
tjänst vid skolan skall vara behörig lill skolledarijänst har mötts av en
splittrad remissopinion. Till utredningens förslag ansluter sig bl, a, SÖ,
länsskolnämnderna i Uppsala och Västernorrlands län, SAV, LO, Haninge kommun,
Växjö kommun och skolstyrelsen i Trelleborg. SÖ finner del rimligt att kräva
att den som utses till skolledare själv skall ha erfarenhet av verksamhet inom
skolan. Detta behöver dock inte innebära att för behörighet lill
skolledarijänst måste uppställas krav på behörighet till ordinarie tjänst som
lärare, Samma synpunkter har LO som hävdar betydelsen av att vid tillsättning
av alla tjänster i skolan - även skolledarna - annan bakgrund än lärararbete
kan invägas som merit.

Stockholms kommun uttalar en viss reservation till
förslaget liksom Malmö kommun, som menar att för förslaget talar dock
tillkomsten av ett stort antal sludieledare som har pedagogiska uppgifter.

Direkt avvisande till förslaget är Norrköpings
kommun, Helsingborgs kommun och Jönköpings kommun liksom lärarförbunden SL,
SFL, TLL och LR. SACO/RS, TCO och Skolledarförbundet anser det självklart att
skolledarna behöver pedagogiska kunskaper av minst samma omfattning som
lärarna. MUF, FPU och SFS redovisar liknande ståndpunkt.

8.2.3
Fortbildning av skolpersonal

Förslaget om fortbildning i specialpedagogik har
genomgående mötts mycket positivt av remissinstanserna.

SÖ finner det angelägel att
speciallärarutbildningen dimensioneras så att hela behovet av speciallärare
läcks. En ökad utbildning av speciallärare utesluter emellertid inte behovet
av specialpedagogisk fortbildning av del slag som SIA föreslår. Förslaget om
fyra veckors utbildning måste betraktas som ett absolut minimum. Utbildningen
bör föriäggas i nära anslutning till den egna orten/skolan. De fyra veckorna
bör organiseras så att den egentliga kurstiden föriäggs till en vecka i början
och en vecka i slutet av hela perioden. Under de mellanliggande två veckorna
genomförs självstudier, auskultationer och studiebesök, som introduceras under
första kursveckan, under vilken även den teoretiska fördjupningen meddelas.
Den fjärde veckan ägnas åt sammanfattande seminarier och diskussioner.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 188

SÖ ifrågasätter om del är rationellt som
utredningen föreslår att låta utbildningen omfatta alla lärare. Snarare bör
utbildningsbehovet anpassas efter lokala förhållanden, som t. ex, arten och
graden av svårigheter och liknande omständigheter. Antalet lärare från olika
ämnen, stadier och skolformer bör enligt SÖ avgöras lokalt och i samråd mellan
lärarna och den lokala skolmyndigheten. Härvid bör grundskolan och dess låg-
och mellanstadier prioriteras, SÖ betonar att del är angeläget att detta slag
av fortbildning kommer till stånd snarast och med start fr. o. m. budgetåret
1976/77.

Länsskolnämnden i Kronobergs län tillstyrker
utbildningen och menar att den bör i största möjliga utsträckning fördelas
regionalt så att så fö lärare som möjligt behöver lämna bostadsorten.

Lärarhögskolan i Uppsala ställer sig mycket tveksam
inför SIAis förslag alt ge en mycket stor del av lärarkåren snabbutbildning i
specialpedagogik. Med den definition som SIA ger av specialpedagogiken när det
gäller läs-och skrivsvårigheter, är det oklart i vilken mån den skiljer sig
från annan pedagogik. Man kan ifrågasätta värdet av en snabbkurs om fyra
veckor, eftersom bemästrandet av sent kvarstående läs- och skrivsvårigheter i
regel inte bara torde vara en fråga om teknisk färdighet och teoretisk insikt.
Fortbildningen kommer enligt högskolans mening att kräva sä mycken tid och så
slora kostnader att den inte får baseras på otillräckligt genomförda analyser
och oklar målsättning.

Statskontoret tillstyrker den föreslagna
fortbildningen, men anser att den till en början bör begränsas främst till
klasslärare inom grundskolan och - i den mån tillgängliga resurser medger
-annan kommunal personal med liknande uppgiften

Förslaget tillstyrks också av bl. a. RRV, UKÄ.
kommunförbundet, samtliga lärarförbund. MUF. Statens Handikappråd samt
flertalet kommuner. Enligt kommunförbundels uppfattning har utredningen
överbetonat behovet av fortbildning för fria och frivilliga aktiviteter.
Förbundet utgår från att ett omfattande samråd behövs mellan statliga och kommunala
företrädare under planeringen av fortbildningsarbetet för all personal.

Enligt Landstingsförbundet är det självklart alt
erfarenheterna från arbetslivet måste utgöra en stor tillgång för den blivande
läraren. SAF menar alt den blivande läraren i samband med sin utbildning bör fö
kunskaper om och erfarenheter av arbetslivet utanför skolan och i takt med att
arbetslivet förändras och utvecklas behöver också lärarna en kontinueriig fortbildning
som kan ge bredare, fördjupade och aktuella kunskaper om arbetslivet. Detta
understryks också av LO.

ABF och Unga Örnar anser att ökade resurser skall
ställas till organisationernas förfogande for utbildningsverksamhet. Liknande
synpunkter framför Borås kommun.

RF anser att prakliktjänstgöring för lärare skall
ske vid den lokala avdelningen inom någon organisation, exempelvis en
idrottsförening för att därigenom ge lärarna en bättre uppfattning om
organisationernas roll i närsamhällets liv.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 189

Flera kommuner betonar del nödvändiga av en
fortbildning av all verksam personal i skolan. Uppsala kommun uttalar sin
tillfredsställelse över SIAis initiativ till en bred utbildning och
fortbildning för alla som arbetar i och för skolan. Kommunen ser del också som
angeläget alt fortbildning och information inom skolornas elevområden utsträcks
att omfatta personalgrupper utanför skolan som sysslar med barn och ungdom t.
ex. representanter för fritidsförvaltning, socialförvaltning, polis och barnavårdande
institutioner. Samma synpunkter framför Kalmar kommun. Stockholms kommun finner
det väl motiverat att all skolans personal skall vara målgrupp för
fortbildning.

Tyresö kommun menar att fortbildningen bör inriktas
mot gruppsamverkan och lagarbete.

8.2.4
Arbetstidsavtal och skolans inre arbete

5/1 [framhåller att om ett arbetstidsavtal som
omfattar alla i en lärartjänst ingående arbetsuppgifter skall slutas mot
bakgrunden av den nya skolorganisation, som SIA föreslår, förutsätts enligt
verkets mening att ett relativt detaljerat beslut om verksamhetens bedrivande
först fattas. Härvid torde bl. a. besluten om läsårets längd och föriäggning
samt i övrigt om på vilka lider under vecka eller dag verksamheten skall
bedrivas utgöra viktiga förutsättningar för förhandlingar om arbetstagarnas
arbetstid. Vid bedömningen av arbetstid för arbetslagarna måste även detaljer
som begränsningsperioder, raster, förläggningsfrägor m. m. beaktas, SAV vill
vidare framhålla nödvändigheten av alt skoldagen och skolans arbetsplats får
en sådan utformning att förutsällningar för en i avtal reglerad ordinarie
arbetstid kommer att finnas.

Statskontoret har inte något all erinra mot de
allmänna synpunkter på utformningen av ett helt nytt arbetstidsavtal för lärare
inom allmänna skolväsendet som SIA ställt upp.

Enligt SÖ.s mening har det nuvarande systemet för
bestämmande av lärarnas arbetstid vid tillämpning inom dagens skola i vissa
avseenden visat sig vara mindre tillfredsställande. Sålunda synes del stundom
försvåra möjligheterna lill kontakt i önskvärd utsträckning mellan lärare
inbördes saml mellan lärare och annan skolpersonal, elever och föräldrar.
Erfarenheten visar alt man måste vara beredd att ompröva såväl principerna för
arbels-tidssyslemei som för bestämmande av lärarnas åligganden. Man behöver
komma ifrån del dominerande och exakta beroendet av antalet lektioner, när det
gäller bl. a. anställningens omfattning och därmed lönens storiek. Av
principiella och praktiska skäl bör enligt SÖis mening ett arbetstidsavtal
träffas, som är så konstruerat att därav i princip framgår vilken arbetstid den
enskilda arbetstagaren har att fullgöra inom ramen för sin tjänst. Positiva
lill detta synsätt är även Landstingsförbundet. SAF, LO, SSU.MUF och Unga
Örnar. Länsskolnämnden i Södermanlands län menar att det är nödvändigt

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 190

att
överiäggningar upptas mellan avtalsverket och personalorganisationerna.
Länsskolnämnden i Gotlands län ser den nuvarande beräkningen av arbetstid för
lärare som det största hindret för genomförandet av läroplanens intentioner.

SACO/SR. LR och TLL menar att det är möjligt alt
med hjälp av om-räkningsfaktorer mäta allt lärararbete - även förberedelse- och
efterarbeie saml övrigt lärararbete - i undervisningsskyldighei.

Filipstads skolstyrelse menar att nuvarande
arbetstidsavtal har haft en styrande effekt pä värderingen av lärarens roll i
skolan och i samhället. Om avtalen får en sedvanlig utformning och lärare
därmed jämställs med andra anställda, borde en omvärdering av lärarrollen vara
möjlig. Detta är en kärnfråga i reformeringen av skolans inre arbete. Denna
synpunkt delas av flera kommuner bl. a. Göteborg. Helsingborg. Luleå. Malmö.
Norrköping och Uddeval/a.

8.2.5
Personalvård m. m. inom skolväsendet

SIA understryker att det är viktigt all kommunen
känner samma ansvar för skolans personal som för annan personal. Denna
uppfattning delar SÖ. Utan samverkan mellan arbetsgivaren - kommunen och dess
personal i skolan torde den närsamhällets skola som SIA skisserar knappast bli
verklighet.

SÖ delar också utredningens uppfattning att det är
viktigt att inom skolan skapa positiva attityder till organisationsutveckling
och anpassning till samhällets förändrade krav på utbildningsinsatserna.
Likaså delar SÖ utredningens önskemål om att krav på omprövning, förändring
och utveckling i ökad utsträckning måste initieras från skolenheterna själva.
Ett genomförande av SIAis forslag
torde skapa en arbetssituation for personalen, där möjligheterna alt finna
lösningar obundna av stadga och anvisningar är betydligt större än tidigare.

Enligt SPN:s erfarenheter har skolområdets
särskilda villkor och restriktioner medverkat lill att flertalet kommuner inte
upplever sig ha skyldighet att fungera som arbetsgivare för lärare i andra
avseenden än vad avtal och statsbidrag förpliktigat lill, Så omfattas t. ex.
lärarna oftast inte av den per-sonalhälsovärd som bedrivs för andra kommunalt
anställda. Den persona-ladminislrativa verksamheten visar inom skolområdet
betydande brister. Skolornas egen personaladministration är svagt utbyggd och
kommunernas personaladministrativa rutiner omfattar ofta inte skolområdet.
Lärarna har sålunda inte kommit alt omfattas av den personaladministrativa
utveckling som sker inom andra område. Enligt SPNis uppfattning har den detaljreglering
som gäller för skolområdet motverkat en samlad personalpolitisk bedömning och
en konstruktiv personaladministrativ utveckling i riktning mot de skisserade
mål, som SPN utvecklar i sitt remissvar. SPN påpekar i detta sammanhang att ett
stelt rekryteringssystem tillsammans med en

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 191

i
övrigt bristfällig administrativ uppföljning kan få negativa konsekvenser för
enskilda anställda.

Frånvaron av konkreta förslag pä del
personalpolitiska området är i SIAis belänkande nästan total vilket enligt
SACO/SR.s mening är anmärkningsvärt eftersom SIA enligt sina direktiv skulle
uppmärksamma personalvården i skolan.

9
Genomförande av utredningens förslag 9.1 Utredningen

Utredningen har föreslagit ett system för
resursanvändning, resursfördelning och resurstilldelning som inte är statiskt
utan möjliggör all fortlöpande och på skilda nivåer företa de prioriteringar
och de förändringar i arbetssätt och arbeisinriktning som problemanalyser och
utvärdering kan visa nödvändiga.

De resurser som nu slår till förfogande har bedömts
tillräckliga för en godtagbar måluppfyllelse vad gäller den reguljära
undervisningsverksamheten i skolan.

Däremot har utredningen funnit alt vissa brister
finns i de stödfunktioner som har till syfte alt åstadkomma bästa möjliga
planering och utnyttjande av de medel som ställs till skolans förfogande.
Undervärdering och underdimensionering av dessa insatser kan ha allvariiga
konsekvenser för utbytet av skolverksamheten, såväl för den enskilde eleven
som för samhället. Utredningen har funnit att nya insatser på detta område är
nödvändiga.

Utredningen har också funnit det nödvändigt att
skolan får möjligheter att genom fria aktiviteler väsentligen kunna förbättra
den allmänna skolmiljön och ge fria och frivilliga organisationer störte
möjligheter att i skolan nå kontakt med och aktivera ungdomen. Därigenom
befrämjas också utvecklingen mot en mer öppen skola som utgör en viktig del av
arbetet med barn och ungdom i en kommun. Samtidigt skapas inom skolan utökade
och varierade möjligheter att stödja och hjälpa elever med svårigheter.

Elevernas föräldrar har hittills inte i önskvärd
omfattning kunnat ta del av och engagera sig i sina barns skola. Förvärvsarbete
lägger för många föräldrar hinder i vägen. Också på detta område har
utredningen ansett det nödvändigt med ytteriigare samhälleliga insatsen

Samtidigt har utredningen bedömt att vissa inslag i
skolans verksamhet och organisation inte är lika nödvändiga nu som då de
infördes. De kan också ha den utformningen att de inte kan anses funktionella i
den utformning av skolan SIA föreslär. På dessa områden innebär utredningens
förslag därför vissa besparingar.

Vissa av de kostnadsökningar som SIA föreslår är
temporära och hänför sig lill genomförandeperioden. För att utredningens
förslag skall leda till någoriunda snabba resultat har utredningen ansett det
viktigt att i viss mån

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 192

koncentrera
insatser till en första genomförandeperiod.

Utredningen gör en sammanfattning av de ekonomiska
konsekvenserna av sina förslag och redovisar följande kostnadsökningar minskade
med föreslagna besparingari

Stat

Kommun

Övergår skede

igs-

Bestående

Kostnadsökning därav i skolbudget

236,2 209,2

145,9 115,9

60 60

Dessutom föreslår SIA särskilda medel för allmän
information till föräldrar, ungdomsorganisationer och övriga till en
omfattning av 0,9 milj. kn

Utredningen anför även att en betydande del av den
nuvarande arbetslösheten är betingad av geografisk bundenhet medan det
fortfarande råder betydande brist på exempelvis lärare inom vissa regioner och
för vissa speciella uppgifter. 1 den mån överskottet är koncentrerat till
storstadsområden kommer den resursfördelning, som utredningen föreslagit och
som ur elevernas synpunkt också måste prioritera dessa områden, att även vara
till förmån för berörda personalgrupper.

Antalet arbetstillfällen i skolan ökar genom
utredningens förslag med ca 3 600.

Utredningen har således sökt anpassa sina förslag
också till rådande arbetsmarknadsläge, såväl vad gäller resursfördelning som
vad gäller ett allmänt behov av ökad tillgång pä arbetstillfällen under
1970-talel.

Utredningen har bedömt del angeläget att de
utbildningsinsatser som föreslås - utbyggd och obligatorisk skolledarutbildning
saml en omfattande särskild fortbildning i specialpedagogisk metodik - snarast
kan komma till stånd.

Utredningens förslag i övrigt förutsätter en
prövning från olika kommuners förutsällningar. Intagning av beslutsunderiag
som en grund för friare resursanvändning fordrar liksom vissa personalfrågor
och utseende av bestyrelse alt tillräcklig tid står till skolstyrelsens
förfogande. Fortbildningsinsatser kan i betydande omfattning behöva föregå
genomförandel av förslagen. Inte minst är del angeläget att sådan fortbildning
gemensamt för personal från olika nämnder genomförs för att underiätta det
samarbete i barn- och ungdomsfrågor som utredningen föreslån

Utredningens förslag är så utformade att de ingår i
en helhet där de olika delförslagen är avsedda att stödja varandra. En övergäng
till en verksamhet inom skolan enligt utredningens förslag måste därför omfatta
samtliga delar av detta och övergången ske samtidigt för alla rektorsområden
och skol-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 193

enheter
inom samma kommun. Med hänsyn till alt förberedelseliden kan behöva vara olika
i skilda kommuner föreslår utredningen en övergångstid på fem år med början fr.
o. m. den 1 juli 1976. Övergången bör ske efter ansökan från skolstyrelsen och
gälla kommunen som helhet. För kommuner som inte övergått lill av SIA
föreslagen organisation bör i alla delar gälla nuvarande bestämmelser och
resurstilldelning.

Utredningen har fäst stort avseende vid att söka
skapa goda förutsättningar för förslagens genomförande. En obligatorisk
skolledarutbildning liksom en obligatorisk särskild fortbildning för närmare 5
000 lärare om året är ett led i detta. Genom tjänsterna som studieledare skapas
tidsutrymme för det nödvändiga samordningsarbetet inom arbetsenheterna.

De föreslagna förändringarna bör föregås av
grundlig information till och diskussion bland dem som berörs. Utredningen
hardärför redan tagit initiativ till flera åtgärder. Således erhöll redan våren
1974 samtliga lärare ett drygt 40-sidigl nummer av SÖis tidskrift Pedagogiska
meddelanden, vilken helt ägnades ål beskrivning av försöksverksamhet och
forskning i anslutning till SlAis arbete. Ett särskilt, drygt hundrasidigt
informationsmaterial har framtagils i samarbete mellan utredningen, SÖ och
lärarorganisationerna och kom hösten 1974 att tillställas samtliga lärare och
skolledare. I kontakt med utredningen har vissa ungdomsorganisationer tagit
fram ett liknande material, avsett för de grupper till vilka de vänder sig.

9.2
Remissyttranden

SÖ framhåller att eftersom kommunerna kan förväntas
välja övergängsår bl. a. med hänsyn till del ekonomiska utfall som nuvarande
ordning för skolans verksamhet resp. utredningens förslag ger skulle de
statliga kostnaderna för skolan under övergängsären komma att bli avsevärt
mycket högre än beräknat, om utredningens resursfördelningsmodell godtas.
Enligt SÖis mening är del därför inte möjligt att ge enskilda kommuner frihet
att välja övergångsår. I och för sig menar SÖ vore del tänkbart med ett
successivt genomförande av SIAis förslag inom enskilda kommuner t. ex. en
friare resursanvändning och en samlad skoldag men behålla nuvarande
statsbidragssystem och organisation av skolledningen.

Beträffande övergångstiden finner SÖ denna rimlig,
men bedömer del som tveksamt om en övergång lill verksamhet enligt SIAis
förslag skall kunna ske så snart som utredningen föreslår.

SÖ anser att de medel som f n. utgår för särskilda
åtgärder på skolområdet övergångsvis skall behållas. Enligt styrelsen synes det
skäligt alt kommuner, som tilldelats statsbidrag av delta slag och som finner
sig ej kunna gå över till den av SIA föreslagna nya organisationen genast,
övergångsvis skall kunna komma i åtnjutande av sådana medel. Härigenom torde
förutsättningarna för en mjukare övergång lill den nya organisationen bli
bättre för dessa kommuner menar SÖ.

13
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 194

Flertalet länsskolnämnder ställer sig tvekande till
hållbarheten i utredningens ekonomiska kalkyler. Man är rädd för att
kostnadsökningar kan komma att äventyra hela reformen eller orsaka alt
jämlikhetskravet ej kan uppfyllas.

Länsskolnämnden i Uppsala län menar att det från
kommunalt håll framkommit all kommunernas verkliga kostnader troligen blir
åtskilligt större än vad som beräknats i utredningen.

Statskontoret understryker betydelsen av en
noggrann planering av och organisation för det arbete som gäller själva
genomförandet av en förändring i denna storieksordning. Ett genomförande av
"SIA-reformen" bör enligt statskontorets mening betraktas som en
långvarig process. Erfarenheter talar enligt verket fören successivt utbyggd
försöksverksamhet med SIAis olika modeller för del interna skolarbetet inom
grundskolan. Statskontoret efterlyser en total kostnadskalkyl över hela
reformen. Till de kostnadsposter som saknas enligt verket i SIAis översikt hör
bl. a. kostnader för tjänstledighet i samband med fort- och vidareutbildning
samt eventuella merkostnader till följd av ett nytt arbetstidsavtal för
lärare. Detta påpekar även Statens Ungdomsråd, som starkt understryker vikten
av att föreningslivet ges reella möjligheter till förberedelse- och
genomförandetid.

Socialutredningen anser alt det inte är rimligt all
kräva ett totalt genomförande av hela SIA-programmel. Den roll SIA vill ge
skolan, bl. a, genom ett särskilt ansvar för samverkan av sociala insatser för
barn och ungdom i kommunerna, kan knappast anses vara självklar menar
socialulredningen, som anser alt det grundläggande ansvaret bör tilldelas
socialvården.

SA V anser alt om den nya organisationen genomförs
successivt innebär det enligt verkets mening alt skilda anställnings- och
arbetsvillkor för de anställda kommer all gälla. Med hänsyn till dessa
konsekvenser föreslår SAV genomförande vid en och samma tidpunkt för hela
landet.

Kommunförbundet framhåller att med den konkurrens
om resurser som säkeriigen kommer att råda är det sannolikt att de av SIA
skisserade målen kan uppnås endast successivt och först efter ganska lång tid.
Förbundet anser att genomförandet av SIAis förslag kräver för den enskilda
kommunen ett relativt omfattande planeringsskede, där kommunen behöver tillräcklig
lid lill förfogande för att riktiga beslutsunderiag rörande aklivitelsinnehåll,
personaltillgång, lokalbehov, samverkansrutiner m. m. skall utformas. Personalutbildning
och informationsinsatser måste ha startat innan kommunerna övergår till nya
arbetsformer.

Svårigheten att bedöma de ekonomiska och praktiska
svårigheterna med ett genomförande av SIAis förslag är stora anser
kommunförbundet. Kommunernas finansiella förutsättningar är av väsentlig
betydelse för bedömning av i vilken takt åsyftade förändringar kan genomföras.

I de beräkningar som förbundet låtit göra har det
visat sig alt det av SIA föreslagna resurssystemet tillför kommunerna belopp
som i princip motsvarar dagens statliga bidrag. Förbundet har emellertid inte
haft möjlighet

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 195

att
la del av beräkningar avseende samtliga kommuner i landet, varför man finner
det nödvändigt att påpeka att.en förutsättning för SIAis genomförande är all
det föreslagna statliga resurssystemet inte skall kräva ytterligare kommunala
insatser utöver vad SIA-utredningen angivit.

I avvaktan på SSK-utredningens förslag förutsätter
förbundet att enbart övergångsmässiga förändringar av förenklande art införs i
nuvarande slats-bidragsbesiämmelser.

Ett realiserande av SlAis förslag hänger intimt
samman med tre huvudfrågor anser Landstingsförbundet, nämligen bestyreisen,
likaledes anställningsförhållanden för all personal i skolan saml de kostnader
som förslagen betingar. Mot bakgrund av det omfattande utredningsarbete som
återstår också inom SSK-utredningen, som i hög grad lorde påverka arbetet i
skolan för både elever och personal, kan förbundet ej binda sig för en bestämd
tidpunkt för genomförandet. Förbundet anser det nödvändigt med en samordning
med andra statliga utredningar och då i första hand fosterbarns-utredningen,
socialutredningen och barnstugeutredningen.

SAF understryker all förutsättningen för att
förslagen skall leda till förbättrade arbetsförhållanden i skolan är att både
elever, föräldrar, lärare och övrig personal är positiva lill förändringarna.
För att de skall bli del bör reformen genomföras successivt, då får samtliga
berörda möjlighet att anpassa sig lill de ändrade arbetsförhållandena.

SL liksom TCO avstyrker SIAis förslag om ett
samtidigt genomförande av de olika momenten. Förbundet förordar i stället lokal
frihel all välja olika moment av SIAis förslag lill införande vid lämplig
lidpunkt under genomförandeperioden.

Förbundet fäster stort avseende vid all någon
försöksverksamhet om-fallande samtliga komponenter i SIAis förslag inte har
bedrivits, varför ett eventuellt genomförande av SIA-förslag måste föregås av
en minst 3-årig utprövning i ett representativt urval av kommuner. Detta
framhåller flera remissinstanser bl. a. RHS, Höörs kommun, skolstyrelsen i
Karlstad och Tyresö kommun.

Resurserna synes Borås kommun alltför knappa för
att genomföra utredningens intentioner. Ett genomförande av utredningens
förslag skulle, om inte ökade resurser erhålls frän statligt håll, kräva större
kommunala insatser. Delta kan i sin lur medföra att genomförandel kan
äventyras, då belastningen på den kommunala ekonomin synes vara sträng mot
slutet av 1970-lalet och början av 1980-ialei, Liknande synpunkter har flertalet
kommunen

Eskilstuna kommun visar att det av SIA föreslagna
systemet övervältrar en alltför stor del av uigiftsbördan på kommunerna. Del är
kommunens bestämda uppfattning alt 0,09-resursen skall tilldelas kommunerna
ulan krav på kommunala insatser för en del av resursen. Kommunen anser dessutom
att 0,09-resursen måste räknas upp. Detta betyder inte all man helt avsäger sig
de av utredningen föreslagna kommunala insatserna. Eskilstuna kommun visar på
kostnader som SIA inte räknat med. Del gäller frukost, mel-

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 196

lanmål,
material, ombyggnadsarbeten, nya tjänster m. m. Det är miljonbelopp för
kommunerna. Samma resonemang Vör skolstyrelsen i Grums. Göteborgs, Malmö,
Helsingborgs kommuner m fl.

Flera kommuner bl. a. Haninge, Göteborg och
Stockholm hävdar all SIA måste genomföras successivt och ej i hela kommuner
samtidigt.

Mörbylånga kommun hävdar att erfarenheten frän
försöksverksamheten visar alt SIAis förslag ej skall ses som en odelbar helhet.
Synpunkten delas av nästan alla remissinstanser.

Tyresö kommun vill förorda att framför allt
kommuner med proportionellt stort barnantal tillförsäkras särskilda statliga
anslag för genomförande av SIA. Eljest finns uppenbara risker för att de
kommuner som i första hand är betjänta av de förändringar som SIA-utredningen
föreslår av ekonomiska skäl tvingas avstå från eller försumma andra vitala
verksamhetsområden. Avsaknaden av en väl underbyggd kostnadsberäkning om vad
ett genomförande av SIA-förslagen medför för kommunekonomin innebär stora planeringssvårigheter,
vilket flertalet instanser påpekat.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 197

B.
BARNS FRITID Fritidsverksamhet för 7-12-åringar 1 Barnstugeutredningen

1.1
Fiitidsveisamhetens mål och innehåll

Barnstugeutredningens mål och förslag till
pedagogiskt och organisatoriskt program bygger på en helhetssyn på individ,
grupp och samhälle, där samspelet är väsentligt. De har förankring i ett dialogpedagogiskt
synsätt och relateras till utvecklingen hos barn i ifrågavarande åldrar. De
anknyter genomgående lill fakta som föreligger om samhällets sociologiska
struktur och de socialpsykolgiska aspekter som aktuell forskning bidrar medi

Anordningar och åtgärder för barns och ungdoms
fritidsförhållanden är

av betydelse dels för att tillgodose barns och ungdoms behov av me

ningsfull fritid dels för att hjälpa föräldrar med omsorg om barnen och

ungdomarna.

Alla barn behöver fasta vuxenkontakter. Ett
speciellt behov av omsorg

har de barn vilkas föräldrar förvärvsarbetar/studerar. En väl utbyggd fa

miljeservice med bl. a. heldagsomsorg för dessa barn är ett nödvändigt

komplement till familjen.

Barn .som av fysiska, psykiska, känslomässiga,
språkliga eller andra skäl

är i behov av särskild omsorg, stöd och stimulans, bör i olika fritids

verksamheter ges detta,

andra
barn,

Barn från olika boendemiljöer,
t, ex, glesbygd och tätort, har olika behov av omsorg under fritid. Del är
betydelsefullt, att anordningar och åtgärder anpassas till de skilda behoven,

Den personella och den
materiella miljön bör utformas så alt bästa möjliga förutsättningar ges för att
främja barns utveckling till att från en grund av självständighet utveckla respekt
för andras uppfattningan Miljön kan främja förmågan lill samspel med andra och
ge möjligheter till omvärids-orientering.

Barnens eget samspel och deras
samspel med vuxna liksom all de vuxna fungerar i en dialog med barnen är
väsentligt. Fritidsverksamheten bör totalt kunna ställa upp med vuxenresurser i
en omfattning som gör det möjligt att tillgodose barnens behov. Delta kräver
bl. a. ökad kapacitet inom utbildningar för detta område. Nya uibildningsvägar
bör prövas för personer med utbildning för och erfarenhet av andra pedagogiska
områden. Personer med utbildning/yrkeserfarenhet av annat slag bör ges
möjlighet till för dem anpassad utbildning. Fortbildning för dem som arbetar i
olika fritidsverksamheter bör anordnas.

Ett samarbete omkring barnets
totala situation är nödvändigt. Omsorgen om barns fritid är ett gemensamt
ansvar för föräldrar, fritidshemmens

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 198

personal,
fritids- och ungdomsledare, lärare och övrig personal i skolan samt andra vuxna
med kontakter med barn.

En omfattande utbyggnad av fritidsverksamhet för
barn, dess organisation

och integrerade arbetssätt är i hög grad beroende av en nära samverkan

mellan föräldrar och dem som på olika sätt har uppgifter inom frilids-

verksamhet liksom av att samhällets skilda resurser kan samordnas.

Fritidshems- och fritidsverksamheten skall
framhåller BU sammanfattningsvis svara upp mot följande behovi

Heldagsomsorg för de barn
vilkas föräldrar förvärvsarbetar/studerar.

Heldagsomsorg för barn med
behov av särskild omsorg, stöd och stimulans.

Allmän fritidsverksamhet för
alla barn.

Utredningen definierar begreppet skolbarns fritid
som frilid under den icke-leklionsbundna liden av dagen, terminen och året.
Utredningen har avgränsat sitt uppdrag till att avse de frågor som berör
åldrarna 7-12 år,

1,2
Pedagogisk planering m. m.

Utvecklingsperioden ca 7-ca 12 år innebär en
vidareutveckling från förskoleåldern i olika avseenden med väsentligen andra
karakteristika. Ju mer barnet tillväxer i självständighet, ju mer ökar del sina
kamratkontakten Kamratgrupper blir under dessa är ett centrum för social
fostran. Den har stor betydelse bl. a. för värnets själv värdering och som
stimulans till intressen och kunskaper.

Del är viktigt anser utredningen att barnet får
uppleva vuxna som kamrater, som har hunnit längre i sin utveckling och därför
tål alt stångas mot. En förutsättning för all en verklig dialog skall kunna äga
rum är alt den vuxne accepterar och respekterar barnets åsikter och känslor.
Utredningen diskuterar och exemplifierar de möjligheter fritidsmiljöerna har
alt i samspel mellan barn och vuxna på olika sätt utveckla barns
självständighet, intellektuella och sociala förmåga. Dessutom betonas vikten
av att barn med särskilda behov och andra barn är tillsammans, upplever
varanderas likheter och olikheter samt har tillfällen till gemensamma
upplevelsen

Barn vistas i olika miljöer och upplever större
eller mindre känsla av tillhörighet till dessa. Hemmet, kamraterna, bostadsområdet,
föreningslivet, bibliotek, skola, fritidshem, fritidsgårdar samt andra
fritidsverksamheter ingår i helheten. Medvetenhet om barnets helhetssituation
och dess olika delar är viktig. Innehållet i sociala relationer har avgörande
betydelse för utvecklingen av barnets framtida relationer till omväriden. Det
är betydelsefullt all olika verksamheter för bam präglas av en öppen kommunikation
med samhället. Barnet bör få rika tillfällen att uppleva olika samhällsfunktioner
och processer. De vuxnas insikt om au barnen själva måste

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 199

upptäcka
sin egen värld är väsentlig.

Utgångspunkter för fritidsverksamhetens innehåll
och former måste vara en öppen barn miljö, en miljö där man ger barnen rika
tillfällen lill att orientera sig i vuxenvärlden. Utredningen betonar särskilt
del nödvändiga i alt finna vägar för direktkontakter mellan arbetslivet och
barnens olika pedagogiska miljöer skola-fritidshem, föreningsliv och andra fritidsverksamheter.

En annan viktig utgångspunkt i alla former av
fritidsverksamhet för barn och ungdomar är all barnen själva i ökad
utsträckning skall aktivt få medverka i utformningen av såväl den fysiska
miljön som del verksam helsmässiga innehållet och därmed definiera sin egen
omvärld. Vuxna med olika erfarenheter bör i samspel med barnen utforma en miljö
som har som utgångspunkt att tillgodose barnens behov.

Utredningen betonar utomhusmiljöns stora betydelse.
I olika utomhusmiljöer bör erbjudas möjlighet lill konstruktiv och skapande
lek. Genomtänkta och välarrangerade uielekplalser kan behöva kompletteras med
områden, där barnen själva tillsammans med vuxna bygger upp sin miljö och i
fortsatt samverkan konstruerar, bygger vidare och upplever samband.

De barn, som av fysiska och psykiska skäl vissa
delar av dagen eller vissa dagar i veckan vistas i olika institutions- och
skolmiljöer för barn med särskilda behov, behöver få del av kamratskap och
känna samhörighet med andra i fritidshem, i föreningar och klubbar.

1 samverkan med skolans elevvård och social
uppsökande barnavård bör fritidshemmets och föreningslivets samlade resurser
användas för alla bam med behov av särskild omsorg.

Fritidsmiljön kan pä mänga sätt främja
invandrarbarnens språkutveckling och allmänna utveckling.

Varje bam har, när det kommer till fritidsmiljön,
erfarenheter och förutsättningar för att bygga vidare på. De vuxnas samarbete
med barnen är en grundförutsättning för miljöns anpassning till varje barns
behov, framhåller barnstugeuiredningen.

Med en genomförd samverkan mellan föräldrar,
fritidshemmets och skolans personal omkring barnets totala situation kan
myckel positivt utvinnas. Den innebär alt man ömsesidigt stödjer och
kompletterar varandra. I fri-lidsmiljön bör arbetet utformas så att de vuxna
tillsammans utgör ett arbetslag. Principen för arbetslaget skall vara all de
vuxna och barnen gemensamt diskuterar sig fram till arbets- och
ansvarsfördelning i fråga om insatser och praktiska uppgifter inom ramen för verksamheten.

1.3
Det utvidgade fritidshemmet

Barnstugeuiredningen har diskuterat olika
alternativ för att nå en allsidigare måluppfyllelse för fritidshemmens
verksamhet för att vidareutveckla och fördjupa den inre verksamheten.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 200

Utredningen ser då den verksamhet som dagens
fritidshem erbjuder som en möjlighet bland flera andra i framtiden. Det faktum
all fritidshemmen i dag når så få lågstadiebarn gör att man också måste
överväga om de resursinsatser som görs för dagens institutioner kan omfördelas
och tillsammans med nya resurser skapa förutsättningar för fritidsverksamhet
för många fler bam. Andra former för fritidshem än de som finns skulle kunna
prövas och flera vuxna knytas till verksamheten.

Fritidshemmets funktioner skulle kunna
differentieras inom ramen för ett utvidgat fritidshem. De bärande idéerna i
förslagen om förskolan med hemvisirum och aktivitetsområden för barnen skulle
kunna vidareutvecklas och anpassas till fritidsverksamheten. De barn som är inskrivna
i fritidshemmet skulle då ha sina egna lokaler -hemvist - med personal som är
den för gruppen sammanhållande faktorn. Fritidshemmets hemvist skulle främst
stå för omsorgs- och koniaklfunktionerna. Övriga funktioner kunde i större
utsträckning fyllas utanför hemvisten i aktivitetsområden i olika formen
Miljön i hela bostadsområdet skulle då kunna fungera som aktiviietsområde.

Barnstugeutredningen föreslår, att kommunerna som
en basmodell för den framtida fritidsverksamheten prövar att till
bostadsområdenas låg- och mellanstadieskolor, lokalmässigt anknyta hemvist för
de barn som behöver fritidshemmets heldagsomsorg. Samtidigt bör skollokalerna
göras till ett centmm för den allmänna fritidsverksamhet för alla låg- och mellanstadiebarn
i bostadsområdet, en kärna i ett ö p p e t hus, som beslår av detta områdes
verksamheter för barn och vuxna.

Ett utvidgat fritidshem inom skolans lokaler
innebär dels alt hemvist finns för en grupp fasl inskrivna barn i
lägstadieäldrarna och för vissa barn i mellanstadieåldrarna, dels att
tillgängliga aktivitetsområden i skolan i anslutning till hemvisten skall vara
öppna också för barn som inte är inskrivna, i ett öppeihus.

Utbudet för fritidsverksamheter skall huvudsakligen
finnas utanför hem-vislrummen, i öppeihus, och erbjudas alla barm i skolans
allrum, i verkstäder, klassrum och övriga lokaler saml utomhus, i
föreningslivets verksamheter i näraliggande fritidsgårds- eller
kvartersgårdsverksamhet.

Integration mellan hemvist och öppeihus har enligt
utredningens mening väsentliga fördelar för barnen bl. a. genom minskad
isolering, breddade aktivitetsformer, större hänsynstagande till barnens
skiftande behov etc. Samtidigt bör man vara uppmärksam på att problem kan
uppstå till följd av att barnen i viss mening deltar i verksamheten på olika
villkor, genom att endast en del är inskrivna i hemvisten.

Formerna för del utvidgade fritidshemmet bör
utprövas i en omfattande försöksverksamhet.

Utredningen beskriver flera olika
organisationsmodeller för fritidshem. Dessa lar alla sikte på att vidga det
traditionella fritidshemmet,genom att på olika sätt ge tillgång lill öppen
verksamhet, s. k. öppeihus, parallellt med all det genom hemvist även skall
tillgodose barnens behov av avskildhet

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 201

och
lugn. Utbyggnaden kan beräknas ske efter varierande modeller, anpassade till
kommunernas olika karaktär och lokalmässiga förutsättningar m, m.

1 ett LM-omräde där man väljeratt inrätta ett
utvidgat fritidshem i skolan bör sålunda andra kompletterande fritidsformer
finnas. Vissa lågstadiebarn kommer att ha sitt hemvist i daghemmet, andra i ett
smågruppshem eller friliggande fritidshem i skiftande kombinationer alltefter
barns och föräldrars behov.

Del utvidgade fritidshemmet i LM-skolan bör i
framtiden kunna utvecklas lill den kvantitativt mest omfattande fritidslypen.
Detta innebär inte att andra fritidshemsmodeller skulle bli mindre värdefulla.
I sin exemplifiering har barnstugeuiredningen utgått från en LM-skola med
200-250 barn, vilken storlek numera lorde vara mera allmänt förekommande.
Särskilt i områden med större LM-skolor blir det angeläget alt inrätta
kompletterande institutioner i andra delar av bostadsområdet för att
åstadkomma en så långt möjligt mjuk och överblickbar miljö för barnen. BU
förutsätter att man vid utformandet av framtida skolbyggen så långt möjligt
beaktar behovet av relativt små enheter för de yngsta barnen.

Även i fråga om öppelhusaklivileterna gäller vad
som ovan sagts om alt tillgodose varierande intressen. Öppeihus föresläs
vanligen ha LM-skola som kärna.

Utredningen redovisar i ett särskilt kapitel (II) kostnadsberäkningar för olika fritidshemsmodeller.

Barnstugeuiredningen föreslår ett oförändrat
förvaltningsansvar för fri-tidsheVnsverksamheten med barnavårdsnämnd (social
centralnämnd, frilids-nämnd eller andra liknande instanser) som ytterst
ansvarig. Utredningen betonar viklen av ett samarbete mellan de berörda
instanserna vilket är en skyldighet enligt BvL 9 § och Skolst. 2 kap. Formerna
för samarbetet kan vara olika beroende på skiftande lokala förutsättningar i
organisation, resurser m. m.

1.4
Allmän fritidsverksamhet för de yngre skolbarnen

Mot bakgrund av en beskrivning av folkrörelsernas
och ungdomsorganisationernas utveckling saml genom de erfarenheter som
framkommit av olika försök med fritidsverksamhet för barn föreslår utredningen
en rad åtgärder som ger föreningslivet ökade möjligheter till verksamhet bland
de yngre skolbarnen, företrädesvis under eftermiddagslid. Utredningen
framhåller del angelägna i alt föreningslivet ges förutsättningar all utvidga
sina verksamhetsformer och idéer. Härvid framhålls också vikten av alt
föreningarna behåller sin profil samt all barnen redan i de yngre skolåldrarna
bereds kontakter med föreningslivet.

Enligt utredningens mening bör
föreningsverksamheten prioriteras när samhället överväger ökad
fritidsverksamhet bland barn och ungdom. De kommunala myndigheterna bör pröva
om föreningarna kan svara för de

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 202

nya
insatserna och utredningen anser att föreningarna om så är fallet bör
tillförsäkras ökade ekonomiska resurser.

Utredningen betonar vikten av att föreningslivet
bereds möjligheter lill samarbete i frilidshemsverksamheten, i skolans
verksamhet och i den kommunalt anordnade fritidsverksamheten. Härvid framhålls
också alt föreningarna bör ges tillfälle att arbela med konlaktskapande och
utåriktad verksamhet bl. a. med tanke på att 7-12-åringar endast i begränsad
utsträckning känner till det frilidsutbud som finns. Utredningen framhålleratt
ungdomsorganisationerna i framliden bör få resurser att kontinueriigt arbeta
bland de yngre skolbarnen på eftermiddagslid i olika gruppverksamheter. För
detta arbete presenterar utredningen förslag till olika verksamhelsmässiga och
organisatoriska modeller.

Utredningen framhåller nödvändigheten av att
föreningarna får tillgång till fria lokaler i bostadsområdena och rekommenderar
all de kommuner som ännu inte ställer fria lokaler lill föreningslivets
förfogande successivt inför detta system. Utredningen påtalar också det ökade
behovet av föreningsledare som kommer alt bli följden av en utvidgad
yngreverksamhet och finner det angelägel att kommunerna stöder föreningarna med
resurser för deras arbete med ledarrekrytering och ledarutbildning.
Föreningarnas möjligheter att arbeta bland de yngre skolbarnen blir enligt
utredningens uppfattning i hög grad beroende av de medel som kan ställas lill
föreningarnas förfogande. Utredningen utgår från att kommunerna efter hand
ökar bidragen till föreningarna. Vidgade statliga bidrag föreslås också utgå
för föreningsverksamheten (avsnitt 9).

1.5
Uppsökande verksamhet

Utredningen anser att den av utredningen tidigare
föreslagna uppsökande verksamheten för förskolebarn med behov av särskilt stöd
och stimulans bör byggas ut till alt omfatta också barn i skolåldern. En vidgad
sådan uppsökande verksamhet bör enligt utredningens mening genomföras i en
direkt samverkan med skolan, främst för barn i de lägre skolåldrarna
(7-12-åringar).

Enligt utredningens mening boren uppsökande
verksamhet i princip kunna nå alla skolbarn och deras föräldrar i kommunen, om
varje enskilt barn skall kunna få den sociala service barnet och dess familj
behöver. Särskilt viktig menar utredningen alt den uppsökande verksamheten är
för barn som av fysiska, psykiska, känslomässiga, sociala eller språkliga
orsaker eller på grund av sjukdom har behov av särskilt stöd och stimulans.

I syfte all bl. a. kartlägga de behov av hemvist
och allmän fritidsverksamhet som barn med heltidsarbelande/studerande
föräldrar och barn vilka kräver särskilt stöd och stimulans har samt övriga
behov av familjesocial service, föreslår utredningen alt en nybörjarinskrivning
inklusive hälsoundersökning genomförs på våren före barnens skolstart. Detta
skulle ske

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 .,, 203

genom
en direkt samverkan mellan skolan, hälsovården, fritidsverksamheten och de
sociala organen. En uppföljning av nybörjarinskrivningen föreslås ske under
barnets hela grundskoltid. Därvid anser utredningen att muntlig och skriftlig
information om fritidsverksamheten och den allmänna fritidsverksamheten bör ges
alla familjer varje vår- och hösttermin.

Utredningen föreslär en försöksverksamhet med
nybörjarinskrivning i syfte alt genom samverkan mellan sociala organ, skola
och frilid erbjuda fritidshemsverksamhet och allmän fritidsverksamhet för barn
med behov av särskilt stöd och stimulans.

1.6
Samverkan och i)lanering for barns fritid

En förutsättning föratt kunna genomföra det
fritidspedagogiska och uppsökande program som föreslås i betänkandet är enligt
utredningen bl. a. au hela bostadsområdets -LM-områdets - personella och
materiella resurser samordnas för barnens fritid. Utredningen framhålleratt
såväl fritidshemmet som fritidsverksamheten, skolan, skolhälsovården och den
sociala barnavården har uppgifter och ansvar för barnets utveckling och miljö
och för att stödja föräldrarna. Härvid betonar utredningen vikten av att de
resurser som finns inom ett LM-omräde förs närmare samman genom all någon eller
några inom området ges det praktiska ansvaret att samordna de fritidspedagogiska
insatserna. Utredningen benämner funktionen "samordnare för fritid".
Hur en samordnande funktion bäst skall åstadkommas föreslås bli prövat i en
försöksverksamhet med olika modeller alltefter skiftande kommunala
förhållanden.

Utredningen föreslår att regelbundet återkommande
samarbetskonferen-ser genomförs mellan vissa medlemmar i arbetslagen för frilid
och skolans arbetslag. Elevvårdskonferensen i skolan skulle enligt utredningen
kunna bli ett gemensamt forum för fritid och skola. Utredningen anser att denna
konferens är del naturliga forum, där de olika personalgrupperna kan få
tillfälle att lösa gemensamma problem och planera insatser som kan behöva göras
för barnets hela miljö. Klassläraren, skolsköterskan, den eller de som fyller
familjeassistentfunktionen samt samordnaren för fritid blir enligt utredningens
förslag de representanter för frilid och skola som kommer alt spela en central
roll i detta sammanhang.

Utredningen föreslår att oförändrat
förvaltningsansvar för den utvidgade frilidshemsverksamheten med
barnavårdsnämnd eller i förekommande fall social centralnämnd, fritidsnämnd
eller andra liknande instanser som ytterst ansvarig. Utredningen framhåller all
delta förhållande framgår av den allmänna skrivningen i gällande
barnavårdslag. 1 betänkandet nämns som ett alternativ att skolstyrelsen skulle
kunna vara huvudman förde verksamheter som föreslås. Utredningen konstaterar
emellertid att den gällande skollag-stiftningen inte anger ett självständigt
ansvar för fritidsverksamheten för skolan och att propositionen (1962i54) över
huvud taget inte tar upp dessa

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 204

frågor.
Som riktmärke för sina överväganden och förslag har utredningen haft att de
samlade resurser som en kommun kan mobilisera föratt tillgodose alla skolbarns
behov av en god uppväxtmiljö också under fritid måste förenas till en helhet
oavsett vilken nämnd som har det enskilda huvudan.svarct för de olika
funktionerna i helheten. Med helhetssynen och det samlatle resurstänkandet som
utgångspunkt blir enligt utredningens mening den centrala frågan hur samhället
skall disponera de resurser man förfogar över för barn- och ungdomsvårdande
insatser.

Utredningen föreslår att särskilda
planeringsgrupper tillskapas inom kommunens olika delområden med
representanter från förvaltningarna vid skolstyrelse, social centralnämnd,
fritidsnämnd och kulturnämnd/biblioiekssty-relse. De uppgifter som skulle bli
aktuella för planeringsgrupperna är bl. a. att inom delområden inventera
personella lokalmässiga och andra resurser och alt la kontakt med föreningsliv,
personalgrupper m. fl. Planeringsgruppernas samlade bedömningar och förslag
bör enligt utredningens modell framläggas för en planeringsgrupp för barn och
ungdom. Programgruppens viktigaste uppgift skulle vara att med de olika
planeringsgruppernas förslag som grund utarbeta förslag till en frilidsplan för
barn och ungdom för hela kommunen. Utredningen föreslår att fritidsplanen, som
framläggs för kommunfullmäktige eller behandling i resp. nämnd, bör innehålla
bl. a. redovisning av befintliga förhållanden, mål för verksamheten,
behovsberäkning, erforderliga resurser saml kostnader. Prognosdelen för behovet
av heldagsomsorg skall härvid utföras enligt centralt givna rekommendationer.
Utredningen föreslär att fritidsplanen skall redovisas lill socialstyrelsen
och alt socialstyrelsen utvecklar formerna och metoderna för fritidshemsplaneringen.
Vidare föreslår utredningen att kommunerna, i samband med att
bosladsbyggnadsprogrammet utarbetas, på grundval av fritidsplanen redovisar
behovet av platser i fritidshem, utbyggnadsmål och hur detta skall
konkretiseras i form av nya fritidshem i de olika bostadsområdena.

1.7
Statsbidragsfrågor

Förslagen om föreningslivets insatser för
7-12-åringar innebär enligt utredningen en högre ambitionsnivå än f n. och
förutsätter därmed ett utökat samhällsstöd till föreningslivet både lokalt och
centralt. Utredningen föreslår alt ett statligt stimulansbidrag införs att utgå
till lokal barn- och ungdomsverksamhet på fritidsområdet i syfte att förbättra
föreningslivets villkor. Bidraget föreslås utgå med 50 kr. per barn (7-11 år)
och år och utbetalas lill kommunerna. De skall enligt utredningens mening
disponeras för stöd och stimulans lill föreningslivels verksamheter bland barn
i åldern 7-11 år i såväl traditionell kvällsverksamhet som i
eftermiddagsverksamhei.

För central verksamhet föreslår utredningen ett
ökat samhällsstöd lill de riksorganisationer som bedriver arbete bland barn i
åldrarna 7-11 år. Utredningen föreslår dessutom att bidrag utgår årligen från
Allmänna arvs-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 205

fonden
lill ungdomsorganisationerna för utvecklingsarbete kring framför allt
7-12-årsverksamhel, Utredningen nämner att man ansluter sig till statens
ungdomsråds förslag att medlemmar i åldern 7-12 år skail vara bidragsgrundande
vid fördelning av det statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala
verksamhet samt att detta stöd successivt bör höjas.

Beträffande del statliga anordningsbidragel för
fritidshem förordar utredningen all i de fall hemvisldelen byggs i anslutning
till en LM-skola, bör byggandet av denna få inräknas i bidragsunderlagel för
skollokalerna och pä så sätt bli bidragsberältigal.

2
Remissyttranden

2.1
Fritidsverksamhetens mål och innehåll

Principiellt ansluter sig så gott som alla
remissinstanser till huvuddragen i utredningens förslag. Många nämner i sina
yttranden alt barnstugeuiredningen på ett förtjänstfullt sätt belyst
betydelsen av frilidsmiljön för barn och ungdomar. Härvid har man i flertalet
remissvar betonat att en kraftig utbyggnad av fritidshems- och
fritidsverksamheten är angelägen såväl ur familje- som frilidspolitisk mening.
Alla remissinstanser som berört utredningens målsättningsdiskussioner ställer
sig i stort positiva till den samhällssyn och den helhetssyn på barns
uppfostran och utveckling som utredningen ger uttryck för. Remissinstanserna
framhåller viklen av all man som utredningen föreslär bygger ut heldagsomsorgen
för de yngre skolbarn som har förvärvsarbetande/studerande föräldrar samt för
barn som har behov av särskild omsorg, stöd och stimulans.

Några remissinstanser berör utredningen definition
av begreppet fritid. Socialstyrelsen anser all den definition utredningen vall
är enkel och praktiskt användbar men alt det hade varit önskvärt att mer
utrymme ägnats åt definitionsfrågan. Om så skett hade det enligt styrelsen
varit lättare att bedöma vilka individuella behov som den av samhället ordnade
fritidsverksamheten för barn bör tillgodose. Styrelsen räknar upp vissa
kvaliteter som regelmässigt bör vara utmärkande för barns och ungdomars frilid
och finner att utredningen genom framlagda förslag i betydande utsträckning har
tillgodosett dessa kvaliteter. SÖ framhåller att definitionen rimmar illa med
del skoldagsbegrepp som SIA använder i betänkandet (SOU 1974:53) Skolans
arbetsmiljö. Enligt SÖis uppfattning är det naturiigt att skolan har del samlade
ansvaret för eleverna under en skoldag som böriar och slutar vid fixerade tidpunkter.
Bl. a. Luleå kommun. Riksförbundet Hem och Skola, Elevförbundet, Riksförbundet
för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar och Sveriges Kristna Ungdomsråd har
betonat vikten av att fritidsaktiviteter ordnas även under veckoslut och i
samband med ferier. Man vill i stället för heldagsomsorg tala om helårsomsorg.

Några
remissinstanser har i sina yttranden tagit upp frågan om avgräns-

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975/76:39 206

ningen
i åldersgrupper. Statens handikappråd har liksom Handikappförbundens
centralkommitté och Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn framhållit att
behovet av fritidsstimulans och tillsyn för många barn med handikapp - i
synnerhet för de förståndshandikappade - sällan upphör vid 12 års ålder.
Samhällets omsorg bör därför enligt dessa remissvar kunna utsträckas över
12-årsgränsen om uppenbara behov föreligger. Statens ungdomsråd anser att del
vore olyckligt all skapa en planering som innebär en avgränsning lill vissa
åldersgrupper. Barns och ungdomars akti viteter bör enligt rådet i största
möjliga utsträckning integreras med fritids- och kulturplaneringen för andra
grupper i samhället. Liknande synpunkter framförs av Unga Örnars Riksförbund,
Sveriges Fritidspedagogers Förbund och Luleå kommun. SÖ, arbetsmarknadsstyrelsen
och TCO anser alt en samlad syn på samtliga barn inom den obligatoriska
utbildningens ram, dvs. också åldrarna upp till 16 är, måste bli vägledande för
den framlida organisationen av verksamheten.

Omkring hälften av remissinstanserna har i sina
yttranden påpekat att barnstugeutredningens aktuella betänkande i många stycken
berör frågor som behandlats av SIA i betänkandet (SOU 1974:53) Skolans
arbetsmiljö. Liksom socialstyrelsen har så gou som alla av dem betonat alt de
båda utredningarna primärt kompletterar varandra och att en samordning av förslagen
i beiänkandena bör ske. Statens ungdomsråd menar dock att en samordning inte
bör hindra att vissa reformförslag i barnstugeutredningens belänkande
förverkligas snarast möjligt. LO beklagar att de två beiänkandena från
barnstugeuiredningen och SIA inte fått en samtidig remissbehandling men godtar
remissordningen med hänsyn till all del måste anses ytterst angelägel att få
lill stånd en snabb reform av fritidsverksamheten.

2.2
Pedagogisk planering m. m.

Inte någon av remissinstanserna har haft
invändningar mot det dialogpedagogiska synsätt som utredningen presenterat.
Några av remissyttrandena behandlar mer ingående den pedagogiska planeringen.
SÖ ser del som viktigt att personalgruppen och barnen i samverkan får utökat
inflytande över den fysiska miljön där barn vistas. SÖ framhåller alt de vuxna
och barnen gemensamt bör diskutera sig fram till arbets- och ansvarsfördelning
i fråga om insatser och praktiska uppgifter inom ramen för verksamheten, LO
ställer sig positiv till den arbeislagsprincip som föreslagits och menar att
målet för denna verksamhet bör vara alt all personal får ett medansvar för
verksamheten. Även Svenska kommunförbundet finner förslaget om att personalen
skall arbela i arbetslag tilltalande men påpekar alt arbetslagets befogenheter
i förhållande lill föreståndaren och huvudmannen är ett organisatoriskt
problem. Frågan om vem som skall ha ansvaret för fattade beslut måste enligt
förbundet klargöras. Unga Örnars Riksförbund tar upp föreståndarfunktionen och
menar att den utformats alltför styrande vilket kan medföra stora risker fören
hierarkisk uppbyggnad. Föreståndarens upp-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 207

gifter
bör enligt förbundet vara av samordnande karaktär. Bl. a. /liSf betonar att del
ur flera olika synpunkter är viktigt all få in män i arbetslaget.

Bland de remissinstanser som uppmärksammat
innehållet i del pedagogiska program som utredningen föreslås finns statens
kulturråd som framhåller möjligheterna att vidareutveckla det samarbete med
fritidshem och kulturinstitutioner som man i dag endast kan se en börian lill.

De remissinstanser som har berört utredningens
diskussion kring den pedagogiska planeringen för barn med behov av särskilda
stöd- och stimulansåtgärder är i princip överens med utredningen om behovet av
en integrerad fritidsmiljö där alla barn inom ett område kan mötas. Såväl SÖ
som Handikappförbundens centralkommitté har framfört alt detta ökar utvecklingsmöjligheterna
för alla parter och kan medverka till förståelse och solidaritet. Den senare
remissinstansen tillägger därvid att del är nödvändigt att hänsyn las till
varie barns individuella behov och förutsättningar så att inte alla
handikappade elelver behandlas som en enhetlig grupp. Statens invandrarverk
anser att programmet torde lämpa sig väl för invandrarbarnen eftersom del
siktar mot en öppen barnmiljö. Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och
Ungdomar har nämnt att brister i den kommunala färdtjänsten och avsaknad av
personell assistans inte får lägga hinder i vägen för handikappade barn att i
integrerade former ta del av fritidsverksamheten.

Flera
remissinstanser nämner att man inte finner utredningens behandling av utemiljön
fullt tillfredsställande. Sveriges Fritidspedagogers Förbund anser att
barnstugeuiredningen behandlat frågorna om ulemiljön alltför ytligt. Förbundet
har funnit alt parklekverksamheten vid flera tillfällen nämnts i betänkandet
men saknar en beskrivning av verksamheten med pedagogiska mål, personalålgång,
kostnader m. m. Man efteriyser därvid för riket gällande gemensamma
rekommendationer för parklekverksamheten. Elevförbundet anser alt utformningen
av nuvarande lekplatser i många stycken inte är tillfredsställande och all
samråd med barn- och ungdomsorganisationer bör förekomma vid planering av
ulemiljöer i bostadsområdena. Skid- och Friluftsfrämjandet understryker alt
ett förverkligande av de pedagogiska förslag som framläggs i belänkandet inte
på ett fullt tillfredsställande sätt kan tillgodose barns olika behov av
utomhusaktiviteter. Handikappförbundens centralkommitté finner i motsats till
utredningen inte att erfarenheterna från en handikapplekplats i London kan ge
impulser för diskussion och åtgärder i Sverige. Statens handikappråd,
socialutredningen, TCO, SACO och Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och
Ungdomar har uttryckt att huvudinriktningen bör vara alt även svårt
handikappade barn i slösta möjliga utsträckning skall kunna tas emot på
allmänna lekplatser.

2.3
Dei utvidgade fritidshemmet

Nästan alla remissinstanser har i sina yttranden
tagit upp utredningens förslag om att vidga det traditionella fritidshemmet
genom att på olika sätt

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 208

ge
tillgång till öppen verksamhet. Så gott som samtliga finner idéerna om det
utvidgade fritidshemmet intressanta och omkring en tredjedel av dem har inga
som helst invändningar. Socialstyrelsen noterar med tillfredsställelse att
utredningen funnit tillsynsformer som tillgodoser kravet på god tillsyn
samtidigt som de är ekonomiskt acceptabla. Utredningens samlade förslag präglas
enligt styrelsen av den fiexibilitet som möjliggör för kommunerna att välja det
eller de alternativ som bäst passar behov och förutsättningar i den egna
kommunen. Styrelsen menaratt förslagen i huvudsak tillgodoser de fundamentala
krav som enligt styrelsens erfarenhet bör vara tillgodosedda vid en utveckling
och förändring av den existerande verksamheten.

De
remissinstanser som i stort accepterar idéerna om del utvidgade fritidshemmet,
men som på en eller flera punkter har haft invändningar att göra, berör nästan
alla förslaget om att del utvidgade fritidshemmet bör knytas till låg- och
mellanstadieskolan (LM-skolan). SÖ finner de skäl som utredningen anför för del
utvidgade fritidshemmet övertygande men vill samtidigt framhålla au man inte
bör ensidigt låsa sig för att låta LM-skolans elevuppiagninsområde vara
rekryteringsbas för fritidshem och fritidsverksamhet. I vissa fall kan enligt
styrelsen låg-, mellan- och högstadieskola vara ett bättre alternativ speciellt
med [tanke pä dess högre lokalstandard. Förskoleseminariei i Stockholm
ifrågasätter i viss motsats till detta om inte anknytningen till LM-skolor i
medelstora och stora skolor kommer att innebära alltför stora
upptagningsområden. Svenska kommunförbundet vill i nuvarande läge inte instämma
i all fritidshem i LM-skola skall betraktas som basmodell. Med hänsyn lill
geografisk stmktur och andra lokala förhållanden kan enligt förbundet andra
modeller för fritidsverksamheten lämpa sig bättre. Förbundet betonar i likhet
med flera andra remi.ssinstanser att formerna för del utvidgade fritidshemmet,
i enlighet med utredningens förslag, prövas i er omfattande försöksverksamhet.
1 detta sammanhang ser förbundet iel uessutom som angeläget alt formerna för
föräldrarnas medverkan prövas. Flera kommuner resonerar i sina yttranden pä
liknande sätt. Statens planverk framhåller att fritidshem anslutet till skolan
kan vara lämpligt för de barn som har sin bostad nära skolan. Många barn har
dock lång gångväg till skolan och utredningen har enligt planverkets mening
inte fäst tillräckligt stor uppmärksamhet vid betydelsen av närhet mellan
barnens hem och deras fritidsmiljö. Planverket anser därför att förutsätt-ningarna
bör undersökas för utvidgade fritidshem med hemvist med placering i närmiljön.
Såväl socialutredningen som Föreningen Sveriges socialchefer anser att tanken
på att utnyttja LM-skolorna ter sig naturlig och riktig men alt det i den
föreslagna modellen finns risker. Båda remissinstanserna framför liksom flera
andra att en alltför stark koncentration av såväl barn som fritidsresurser kan
ge en del negativa effekter i form av otrygghet, otillräckliga vuxenkontakter,
understimulans och mobbing. Man menar att det för en del barn kan bli
påfrestande all tillbringa även fritiden i skolan, varför alternativa former
för fritidsverksamhet och tillsyn måste finnas.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 209

Flera remissinstanser nämner särskilt de problem
som är förknippade med fritidsverksamhet för barn med särskilda behov av stöd
och stimulans. Svenska kommunförbundet ifrågasätter möjligheterna att
integrera dessa barn i så stora grupper som föreslås speciellt med tanke på de
svårigheter som kan uppstå all avskilja hemvisldelen från allrummet.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att även om anknytningen av
fritidshem till LM-skolan är en ekonomiskt lämplig lösning så kan svårigheter
uppstå att fånga upp svagpreslerande eller skoltrötta barn och barn med
kontaktsvårigheter eller kamratproblem. Föreningen Sveriges socialchefer
påpekar att barn med särskilda behov av stöd och stimulans inte fixeras i en
problemsituation genom au speciella miljöer skapas för dem. Även LO betonar vikten
av att en integrering kommer till stånd inom fritidsverksamheten. Landstingsförbundet
anser att de aktiviteler som diskuteras för friska barn även bör komma barn på
sjukhus till del så långt del är möjligt med hänsyn till vårdrutiner på en
vårdavdelning.

Barnomsorgsgruppen och Sveriges Socialdemokratiska
Kvinnoförbund är båda positiva lill utredningens förslag men vill varna för att
kommunerna i första hand kommer att salsa på den allmänna fritidsverksamheten
då detta ställer sig billigare, enklare och kan omfatta flera barn med mindre
kostnader och mindre anspråk på lokaler. Pä liknande sätt resonerar statens
ungdomsråd som framhåller all de traditionella fritidshemmen i regel är
förknippade med dryga avgifter för föräldrarna. Om deltagandel i det utvidgade
fritidshemmets verksamhet och i den allmänna fritidsverksamheten kan ske utan
större kostnad skulle detta kunna fä till följd att föräldrar föredrar den
allmänna verksamheten för sina barn och att fritidshemmets roll blir
underordnad. Unga Örnars Riksförbund menar att vissa av de uppgifter som
utredningen skisserar för det utvidgade fritidshemmet kan överföras till de
organisationer som svarar för en kontinueriig verksamhet på eftermiddagstid.
/4fif uttrycker viss tveksamhet till tanken på öppelhusverksamheten i
fritidshemmets allrum. En organiserad verksamhet av öppethuskaraktär anser ABF
inte vara att föredra ulan vill i stället betona vikten av
smä-gruppsakliviteler.

Ett tiotal remissinstanser har berört personalens
ansvarsområde. Bl. a. Sveriges Fritidspedagogers Förbund och Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund framhåller att utredningen inte lämnat något
svar pä hur tillsynsansvaret för hemvistpersonal skall utformas. Flera av
remissinstanserna framhåller att socialstyrelsen skyndsamt anger riktlinjer för
ansvarsfrågornas tillämpning. Utredningen föreslår i betänkandet att
socialstyrelsen för göra en översyn av rådande praxis vad gäller ansvarsregler
och deras tolkning. Socialstyrelsen är beredd all samla in material som kan
belysa frågor om skadeståndsskyldighei, analysera frågorna ur praktisk och
juridisk aspekt saml utarbeta rekommendationer i frågan. Arbetet bör enligt
styrelsen utföras i samarbete med Svenska kommunförbundet och berörda personalorganisationer.
Styrelsen förutsätter i samband härmed att översynen, tillika 14 Riksdagen 1975/76. I saml Nr 39

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 210

med
offentlighets- och sekretesslagsliftningskommitténs arbete, bör kunna ge ett
underiag för sekretessregler för de personer som deltar i arbetet med barns
fritid.

2.4
Allmän fritidsverksamhet för de yngre skolbarnen

Ungeför hälften av remissinstanserna har berört
utredningens beskrivning och förslag om föreningsverksamheten. Mänga
remissinstanser, inte minst föreningslivets och organisationernas egna,
framhåller att utredningen på ett föredömligt sätt presenterat omfattningen och
utvecklingen av ungdomsorganisationernas arbete. Man ser också med
tillfredsställelse den allmänt positiva hållning lill folkrörelser som
genomgående präglar utredningens framställning. Så gott som alla
remissinstanser som yttrat sig i frågan ansluter sig i princip till de tankar
som utredningen för fram beträffande föreningslivets medverkan i
frilidshemsverksamheten och den allmänna fritidsverksamheten för de yngre
skolbarnen. Stockholms kommun betonar i likhet med flertalet övriga kommuner
att den föreslagna satsningen är angelägen för att möjliggöra en snabb
utbyggnad av en bred verksamhet. Västerås kommun framhåller att försöksverksamheten
i Västerås visar att utredningens tankegångar är riktiga. Norrköpings kommun
framhåller att man redan i den nuvarande verksamheten i olika grenar av den
sociala omsorgen räknar med betydande insatser från föreningslivets sida och
har goda erfarenheter av sådana. Svenska kommunförbundet ser i likhet med
utredningen det angelägna i att förutsättningar ges för barn och ungdom att
redan i lågsia-dieåldrarna fö kontakt med de olika idériktningar som
föreningslivet representerar. Förbundet understryker emellertid att
kommunernas resurser för fritidsverksamhet är begränsade varför en prioritering
mellan olika lokala behov är nödvändig.

I ett 20-tal remissvar betonas vikten av att
föreningar och organisationer ger möjligheter att bevara sin profil. Nästan
alla remissinstanser som berört detta betonar också all kommunalt anordnad
fritidsverksamhet bör träda tillbaka då föreningar och organisationer är i
stånd att organisera motsvarande verksamheter för barn och ungdomar. Bl. a.
Statens kulturråd understryker härvid vikten av samspel mellan kommun och ett
fritt verkande, rikt förgrenat föreningsliv. Om samarbete saknas blir de
kommunala insatserna snarare konkurrerande till föreningars och organisationers
verksamhet än kompletterande. Statens ungdomsråd och Unga Örnars Riksförbund,
som instämmer i utredningens allmänna målsättning för föreningslivets roll,
anser att utredningen något pessimistiskt redovisat att samhället tagit över
många av de aktiviteter som föreningslivet tidigare stått för. Enligt deras uppfattning
har föreningslivet i dessa avseenden fungerat som förnyare av samhällsarbetet
och medverkat till metodutveckling och nya samverkansnormer. Man anger att
folkrörelserna i dag har svårare än tidigare att delta i detta arbete men att
det för samhället är angeläget att sådan verksamhet stöds

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 211

om
vi i fortsättningen vill ha aktiva folkrörelser som kanaler för opinionsbildning
och instrument för en levande demokrati. Sveriges kristna ungdomsråd m. fl. av
de till Svenska Kyrkan anslutna remissinstanserna menar att en ökad integrering
av föreningslivet i fritidshem och skola med nödvändighet måste ske på
föreningslivets egna villkon Föreningarna får enligt rådet under inga
omständigheter uppfattas som en lilläggsresurs som kan ulföra serviceuppgifter
ål kommunen utanför föreningarnas egentliga målsättning och verksamhet.

Drygt
hälften av de remissinstanser som i sina yttranden har behandlat den allmänna
fritidsverksamheten påtalar föreningarnas vidgade behov av stöd för alt på det
sätt som utredningen föreslår kunna utvidga sin barn-och ungdomsverksamhet. Av
de fömtsättningar fören utvidgad verksamhet som särskilt påtalas är tillgången
på ledare den vanligaste. Härvid berörs också speciella insatser för
ledarrekrytering, ersättning lill samt utbildning av ledare. I fråga om
rekrytering av ledare påtalar länsstyrelsen I Blekinge län all svårigheter för
sådan kommer att finnas sä länge en förkortning av de vuxnas arbetsdag inte
kommer till stånd. SÖ instämmer i utredningens förslag om rekrytering av ledare
bland högstadie- och gymnasieelever, hög-skole- och andra studerande samt
hemmavarande föräldrar osv. Styrelsen framhåller särskilt att rekrytering
lämpligen kan ske bland lärare och skolans personal i övrigt. Sveriges
Fritidspedagogers Förbund påtalar dock att om skolungdom rekryteras som ledare
så för de inte utnyttjas som billig arbetskraft. Invandrarverket och statens
ungdomsråd redogör för försöksverksamhet bland invandrare där man funnit att
ledare som verkat bland invandrare fungerat bättre om de rekryterats bland
invandrare och fött ungdomsledarutbildning på sitt hemspråk. Sverige
Riksidrottsförbund anser att organisationerna för att kunna medverka i
föreslagen eftermiddagsverksamhet bör ges ökade resurser så all de på ett
tillfredsställande sätt kan ersätta alla de ledare som engageras i denna
verksamhet. Enligt förbundet har utredningen varken lämnat riktlinjer eller
förslag i detta avseende. Förbundet lar också upp utbildningsfrågan, som enligt
dess mening i första hand bör bedrivas av organisationerna själva. Svenska
kommunförbundet framhåller att betänkandet inte tillräckligt ingående
behandlat frågorna om ledares möjligheter till fortbildning och utveckling.
Förbundet anser sig inte f n. kunna ge lösningar pä delta vitala problem men
framhåller att dessa frågor ytteriigare måste utredas och ingående diskuteras
om utredningens idéer skall kunna realiseras.

Lokalfrågan berörs också av några remissinstanser.
De flesta av dem anser att helt fria lokaler är ett självklart krav.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser alt utredningens rekommendation om att
kommuner som ännu inte ställer fria lokaler till förfogande successivt bör
införa detta system synneriigen välmotiverat. Svenska kommunförbundet menar att
förslaget för ses som ett exempel på tänkbara insatser och alltså inte som en
generell lösning, till-lämpbar i alla kommuner. SÖ anser det önskvärt att
skollokaler kostnadsfritt

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 212

ställs
till föreningarnas förfogande men betonar att detta inte för innebära att de
organisationer som sä önskar inte skall kunna fö bidrag till egna lokaler.
Statens ungdomsråd delar i viss utsträckning utredningens synsätt att skolan
och dess lokaler blir centrum för fritidsaktiviteter av skilda slag. I de fall
skolan inte är placerad i bostadsområdet anser rådet att anslutningen lill och
intresset för verksamheten blir större om aktiviterna genomförs i
bostadsområdet.

Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn och
Handikappförbundens centralkommitté har särskilt tagit fasta på de
instiiutionsplacerade barnens behov av kurs-, klubb- och föreningsverksamhet.
Man framhåller att organisationerna måste stimuleras alt komma till
institutionerna och att erbjuda barnen att delta i aktiviteter utanför
institutionerna. Båda remissinstanserna anser att det finns behov av speciella
stödåtgärder för kommuner med stora institutionen

2.5
Uppsökande verksamhet

Utredningens förslag om en utvidgning av den
uppsökande verksamheten att omfatta även barn i skolåldern berörs positivt av
remissinstanserna. Socialstyrelsen anför i sitt yttrande att behovet av
särskilt stöd och stimulans givetvis inte är begränsat till förskoleåldrarna.
Den form för den uppsökande verksamhet som utredningen föreslår synes enligt
styrelsen väl avvägd och funktionell. Svenska kommunförbundet accepterar också
tanken på en utvidgning och delar utredningens uppfattning att föräldrarna
under sista året i förskolan ges information av fortsatt heldagsomsorg, av
aktiviteter under fritid och vuxenkontakt under de första skolåren. De vägar
utredningen anvisar för hur denna information skall lämnas för enligt förbundet
ses som exempel på möjliga åtgärder och måste få variera beroende på lokala
förhållanden. Förbundet instämmer i förslaget att barnomsorgsgruppen för vidga
sitt uppdrag sä att det omfattar uppsökande verksamhet för skolbarn. SACO,
Sveriges Socionomförbund och Föreningen Sveriges socialchefer ser den
uppsökande verksamheten som förebyggande och tillstyrker utredningens förslag
att den är nödvändig men varnar samtidigt för alt det i verksamheten finns en
allvariig risk inbyggd då den kan vidareutvecklas till en stämpling och
utstötning av vissa barn med särskilda behov av stöd och stimulans. Statens
kulturråd och ABF anser det naturiigt att studieförbundens erfarenhet tas
tillvara i det uppsökande arbetet.

Utredningens förslag om att en nybörjarinskrivning
inkl. hälsoundersökning genomförs på våren före barnens skolstart i direkt
samverkan mellan olika organ har berörts i flera remissyttranden.
Socialstyrelsen delar med flera andra remissinstanser utredningens uppfattning
om att föriägga hälsoundersökningen av nybörjare till våren före skolstarten.
Detta skulle innebära flera fördelar och bl. a. kan barnens inskolningsperiod
underlättas.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 213

Många
anser dock i likhet med Svenska kommunförbundet all vissa av förslagen i
samband med nybörjarinskrivningen är orealistiska och att det bör få ankomma pä
den enskilda kommunen hur inskrivningen i grundskolan skall gå till. SÖ
instämmer i att det skulle flnnas vissa fördelar med hälsoundersökning på
våren men gör gällande att vissa bestämmelser lägger hinder i vägen.
Barnomsorgsgruppen understryker vikten av en fortsatt samordning av social och
medicinska insatser. Gruppen betonar att samordningen bör syfta till all
tillgodose de behov barn och föräldrar har oberoende av förvallningsmässig
uppdelning. Man betonar att det är angeläget aU landstingen i snabbare takt än
vad som nu sker tar över ansvaret för hälsovården i förskolorna och att
skolhälsovårdens huvudmannaskap diskuteras. Gruppen förordar att utredningens
förslag i delta avseende tillsammans med vad remissinstanserna framfört
överlämnas lill utredningen rörande skolhälsovårdens innehåll, organisation
och huvudmannaskap för att vägas in i bedömningen om skolhälsovårdens framlida
organisation.

2.6 Samverkan och planering f ö r barns fritid

Drygt tre fjärdedelar av remissinstanserna har i
sina yttranden i större eller mindre utsträckning berört utredningens förslag
om samarbetet i barnens närmiljö och planering för fritid. Alla är i princip
överens med utredningen om vikten av alt resurserna förs samman. Utredningens
förslag, alt det praktiska ansvaret för en samordning inom LM-området läggs på
någon eller några personer, har mer utföriigt kommenterats i några remissvar.
SÖ finner behovet av en personell samordningsresurs väl styrkt och anser att
olika modeller att lösa denna fråga bör prövas i en försöksverksamhet.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län och Fritidsledarskolorna framhåller att utredningens
förslag förefaller välmotiverat och ser i samordnaren för fritid en ytterst
viktig person. Norrköpings kommun anseratt samordningsuppgiften efter
lämpligheisbedömning kan tilldelas någon av de inom området verksamma.
Kommunens erfarenheter av hiuillsvarande samverkan mellan olika förvaltningar
pekar klart på behovet av att utse särskild befattningshavare för uteslutande
planerings- och verksamhelsledning för barns och ungdomars frilid. ABF däremot
avstyrker förslaget då man anser alt behovet av en samordningsfunktion inte är
tillräckligt preciserat och befarar att förslaget kan leda till en
innehållsmässig styrning av verksamheten.

I några yttranden berörs också vidareutvecklingen
av elevvårdskonferenserna som ett forum för återkommande samarbetskonferenser.
Flertalet remissinstanser är positiva till utredningens förslag. SÖ framhåller
alt elevvårdskonferensen, om den utökas med ytteriigare deltagare från
fritidssektorn, är det organ som främst torde ha förutsättningar att behandla
mer generella frågeställningar medan viss erfarenhet tycks visa att man i det
direkta behandlingsarbetet kring främst barn med behov av särskilda stödåtgärder
måste söka sig något annorlunda samverkansformer. Svenska kom-

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 214

munförbundet
menar all samverkansformerna får bli föremål för lokal bedömning.

Ett 50-tal remissinstanser har uttalat sig om
förvaltningsansvaret för fritidsverksamheten. I ca tio av remissvaren går man
inte emot utredningens förslag om ett oförändrat förvaltningsansvar. Stockholms
kommun betonar att utredningen handlat riktigt dä det f n. inte finns anledning
att ändra principerna för huvudmannaskapsfrågorna. Svenska kommunförbundet påpekar
liksom utredningen att barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden enligt
förarbetena till gällande barnavårdslag har det yttersta ansvaret för att
erforderiiga åtgärder vidtas för att främja goda uppväxtförhållanden för barn
och ungdom. Ansvaret kvarstår även om annan kommunal förvaltning driver
verksamhet för barn och ungdom. Förbundet ser det inte heller som realistiskt
att tro att insatserna i dessa avseenden med den nuvarande organisatoriska
uppbyggnaden i kommunerna skulle kunna sammanföras under en förvaltning. Den
samordning som måste ske skulle lämpligen kunna genomföras enligt den av
förbundet rekommenderade modellen för samverkan mellan socialvård, skola och
fritid. Socialstyrelsen framför liknande synpunkter och nämner därtill att del
är funktionellt att samma förvaltning har det yttersta ansvaret för såväl den
allmänna förskolan som fritidshemmen och de yngre barnens fritidsverksamhet.
Riksrevisionsverket påtalar att de lokala fömtsättningarna inom kommunerna
varierar och att del från statligt håll inte finns anledning att inskränka
kommunernas handlingsfrihet vad gäller huvudmannaskap för fritidsverksamheter
för barn. 5Ö har uppfattal alt utredningens förslag omfattar två delar som
tidsmässigt är klart avgränsade. Den ena delen består av fritidsverksamhet
under skoldagen, helt motsvarande SIAis "fria aktiviteter", och den
andra omfattar olika typer av verksamhet före och efter skoldagen. Styrelsen
finner del naturiigt att central tillsyn och lokalt huvudmannaskap vad gäller
den första delen sammanförs med skolans ansvarsområde. Beträffande övriga
föreslagna frivilliga aktiviteter före och efter den fasta skoldagen anser
styrelsen att samverkansformer och administrativa rutiner bör utformas sä att
verksamheten bland barnen inte störs av oklara förvaliningsmässiga
gränsdragningsfrågon Socialutredningen, LO, Föreningen Sveriges socialchefer
och några kommuner framhåller att den kommunala verksamheten är sådan alt
kommunerna, inte minst ur budgetsynpunkt, måste bestämma sig för vem som skall
ha förvaltningsansvaret för de föreslagna aktiviteterna. Man förordar barnavårdsnämnden/sociala
centralnämnden som huvudman oavsett barnens ål-den

Några remissinstanser förordar skolstyrelsen som
huvudman för verksamheten. Bland dessa finns 7"C0 och SACO som hävdar att
ansvaret för skolbarns fritidsverksamhet bör falla på skolan.

Flera organisationer framhåller all fritidsnämnden
bör vara huvudman för fritidsverksamheten. De flesta av dessa svar ger härvid
uttryck för alt fritidsnämnden bör bli reglerad kommunal nämnd. Unga Örnar i
Örebro

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 215

län
menar alt fritidsnämnden därutöver bör göras lill huvudansvarig för stödet lill
föreningsverksamheten. Såväl Unga Örnar som Sveriges Socialdemokratiska
Ungdomsförbund framhåller alt fritidshemmen bör ses som en del av kommunens
planering för fritid och att fritidsnämnden därför bör vara huvudman för fritidshemmen
exkl. heldagsomsorgen i hemvist. Elevförbundet anser att fritids- och
kulturpolitiken bör samlas under en nämnd, fritids- eller kulturnämnd och
insatserna bör planeras utifrån alla medborgar-gruppers behov, inte ensidigt
för barn och ungdom. Fritidsnämnden bör därvid vara del organ som har
planerings- och samordningsansvaret.

Omkring 30 av remissinstanserna tar upp
utredningens förslag lill planeringsmodell för barns fritid. Drygt hälften av
dem ställer sig i princip positiva till den modell som utredningen skisserar
men i många fall görs kommentarer eller tillägg. Statskontoret och statens
planverk har inget att erinra mot utredningens förslag men tillägger alt
uppläggningen av planeringen bör betraktas som en kommunal angelägenhet. Socialstyrelsen
anseratt i den mån kommunema har inrättat samarbetsgrupper inom ramen för
existerande PBU-samarbete skulle dessa grupper med viss utvidgning av
representationen med fördel kunna utgöra de planeringsgrupper som föreslås. På
detta sätt kan man undvika att dubblera samarbetsorgan som till vissa delar har
samma funktion. Sveriges Socionomförbund och Föreningen Sveriges socialchefer
finner utredningens syn pä planeringsverksamheten i stort sett riktig men
befarar all modellen under nuvarande förhållanden kan bli alltför formaliserad
och administrativt betungande. Svenska kommunförbundet framhåller alt
utredningens resonemang i princip ansluter sig till förbundets rekommendation
beträffande samverkan mellan socialvård, skola och frilid. Förbundet understryker
dock att utredningens nivåer knappast är en planeringsnivå ulan snarare en
nivå för samordningen av genomförandet av olika verksamheter. Beträffande
programgruppens arbete motsätter sig förbundet bestämt att gruppens förslag
överiämnas till kommunstyrelsen för kännedom samtidigt som det överlämnas till
resp, nämnd. Detta vore enligt förbundet alt föregripa facknämndernas
behandling av programgruppens förslag. Vissa remissinstanser föreslår
alternativa modeller för planeringen.

Statens ungdomsråd presenterar en modell som enligt
rådets mening garanterar föreningslivets inflytande. Rådet hävdar vidare alt
fritidsnämnden bör vara del organ genom vilket organiserande och genomförande
av den fritidsverksamhet som föreningslivet skall svara för.

Unga Örnars Riksförbund, Luleå kommun, ABF och
Riksförbundet Kyrkans Ungdom föreslår liknande planeringsmodeller,
Socialutiedningen anför alt modellen kräver all åtskilliga förtroendemän och
tjänstemän skulle behöva avsälla ytterligare tid för konferenser och sammanträden.
Socialutredningen framhåller härvid att den i sitt principbetänkande anfört alt
ett enda samarbetsorgan kan vara att föredra i många kommuner. Den sociala
nämnden bör enligt socialutredningens mening inte läsas så i planeringen av
just fritidsverksamheten alt den hindras alt utveckla sin totala verksamhet.

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 216

Utredningens förslag om alt varje kommun skall
upprätta en fritidsplan för barn och ungdom har berörts i remissvaren av närmare
hälften av remissinstanserna och tillstyrks av omkring en fjärdedel av dem.
Bland dem som tillstyrker rmns socialstyrelsen, SÖ, några av länsstyrelserna,
vissa kommuner och flertalet av de till organisalionslivel hörande
remissinstanserna. Socialstyrelsen nämner alt erfarenheterna från
förskoleplaneringen bör ge styrelsen erfarenheter, som till vissa delar kan
översättas i riktlinjer rörande kommande plan för barns och ungdoms fritid.
Styrelsen betonar också att fritidsplanen bör utformas så att den kan förhindra
en icke önskvärd ålderssegregation. F. n. vill styrelsen inte förorda att den
allmänna frilids-verksamheten skall redovisas enligt centralt angivna metoder.
Före ett ställningstagande önskar styrelsen skaffa sig erfarenhet av de planer
kommunerna kommer att inge lill styrelsen och inbördes jämföra olika kommunala
programförklaringar och ambitionsnivåer. SÖ betonar behovet av en samlad syn på
barnens behov och har inga invändningar att göra mot utredningens förslag om
planens innehåll. Stockholms kommun menar att utarbetande av åriiga
fritidsplaner bör ingå som en viktig del i arbetet med den kommunala
fritidsverksamheten, vilket lorde bidra lill all åstadkomma en bättre resursplanering.
Västerås kommun framhåller att den föreslagna planen väl överensstämmer med den
långsiktsplanering som redan bedrivs i kommunen och anser att den utgör ett
nödvändigt underlag dels för ekonomisk men även för kvalitetsmässig utveckling
av fritidsverksamheten. Sveriges Riksidrottsförbund anser förslaget till upprättande
av frilidsplan vara utmärkt men påpekar i likhet med flera andra
remissinstanser att man bör eftersträva att utarbeta en lokal fritidsplan för
samtliga åldersgmpper. Några av remissinstanserna uttalar en viss tveksamhet
eller har vissa invändningar i fråga om fritidsplanerna. Statens ungdomsråd,
som inte har några invändningar mot en fritidsplan som sådan, avvisar alt
socialstyrelsen skall handlägga den del av planen som avser allmän
fritidsverksamhet. Den statliga samordningen vad avser fritidsplaneringen bör
enligt rådet ses över. Förbundet Vi Unga är tveksam lill alt fritidsplanen
skall redovisas lill socialstyrelsen då kommunen själv bör bestämma
innehållet. Malmö kommun anmärker på att förslaget till upprättande av
fritidsplan är något oklart skisserat och ifrågasätter om inte ansvaret för en
sådan plan bör ligga pä kommunstyrelsen i stället för på barnavårdsnämnden.
Uppsala kommun finner det tveksamt att obligatoriskt kräva redovisning av en
särskild fritidsplan. Göteborgs kommun resonerar på samma sätt vad gäller
fritidsplaner men tillägger att det för kommunens del i princip utan speciella
åtgärder vore möjligt alt till socialstyrelsen redovisa planerade insatser för
ålderskategorin 7-12 är genom att ur den totala åriiga verksamhetsplaneringen
plocka ut de önskade uppgifterna.

Svenska kommunförbundet framhåller alt
fritidsverksamheten för barn och ungdomar inte kan ses isolerad från
motsvarande aktiviteter för andra grupper. Fritidsverksamheten måste i stället
ingå som en del i kommunens

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 217

totala
verksamhetsplanering. Förbundet har utvecklat en modell som skall underlätta
kommunernas fleråriga planering och i denna betonas vikten av att samordna
social, ekonomisk och fysisk planering. Del äriigl återkommande arbetet skall
enligt modellen bestå av gemensamma planeringsförutsättningar som anger
villkor och ramar för planeringsperioden, verksamhetsplanering inom
förvaltningarna, resursanalys utifrån kommunens ekonomiska, fysiska och
personella resurser saml en loialavvägning där kommunledningen tarställning
till kommande planer. Förbundet anser vidare att del, även om det finns skäl
att sammanfatta planeringen av frilids-verksamheten i en särskild plan, inte
finns behov av att formalisera denna del av verksamhetsplaneringen genom
speciell redovisningsskyldighet till socialstyrelsen. Botkyrka kommun avstyrker
att en i lag stadgad frilidsplan för en speciell åldersgrupp redovisas för
socialstyrelsen. Härigenom bryts enligt kommunen strävandena att se fritids-
och kulturpolitiken i sin helhet.

2.7
Statsbidrags:frågor

Drygt hälften av remissinstanserna behandlar
utredningens förslag om statsbidrag. Så gott som alla av dem har tagit upp
utredningens förslag om ett statligt stimulansbidrag till lokal barn- och
ungdomsverksamhet på fritidsområdet. Samtliga är överens med utredningen om alt
föreningslivet behöver ett ökat ekonomiskt stöd för de ökade insatser från
föreningslivets sida som föreslås i betänkandet. Flera av dem tvivlar på att de
förstärkningar som utredningen föreslår kommer att räcka lill. Statens
ungdomsråd och flera andra remissinstanser skriver i sina yttranden alt del är
en felsyn alt tro alt dagens föreningsliv utgör en potentiell outnyttjad reserv
som kan utveckla sin verksamhet ulan betydligt ökade samhällsbidrag. Statens
handikappråd påpekar all merkostnader kan uppslå vid anordnandet av arrangemang
för handikappade deltagare varför vissa kommuner med specialskolor och slora
institutioner kan behöva extra resurser för alt kunna tillgodose de
handikappade barnens behov av olika fritidsaktiviteter. TCO anser au
stimulansbidraget bör anges till ett högre belopp och omfatta åldersgrupperna
7-12 år. >lSf skriver i sitt yttrande alt det föreslagna anslaget på 27,5
milj. kn per år är helt otillräckligt och kräver en kraftfullare statlig insats
om utredningens intentioner skall kunna förverkligas. Svenska kommunförbundet
och några kommuner nämner alt statsbidraget på 50 kr. är klart otillräckligt
för au avsedd effekt skall kunna uppnås.

Många av remissinstanserna är kritiska till all
stimulansbidraget till föreningslivet skall gå via kommunerna. LO framför att
principen bör vara att samhälleligt stöd lill föreningslivet skall gå genom
riksorganisationerna. Detta skapar enligt LO garantier för en likformig
behandling i olika kommuner och ger organisationerna en kontinuitet i
planeringsarbetet. På liknande sätt resonerar ABF, som dessutom tillägger att
kommunerna kommer alt uttnyttja bidraget för egen verksamhet och ställa
föreningslivet utanfön

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 218

1
flera remissvar, främst från föreningslivet påtalas att det föreslagna statliga
stimulansbidraget för barn i åldrarna 7-11 år bör samordnas med del lokala
aktivitetsstödet för 12-25 åringar. Statens ungdomsråd anför härvid all en
väsentlig förutsättning för att den verksamhet som utredningen föreslår skall
nå önskvärd omfattning är att bidraget höjs saml att bidraget kommer all avse
åldersgruppen 7-25 år. I likhet med utredningen utgår också rådet från alt
kommunerna även i fortsättningen ökar sitt stöd till föreningarnas arbete bland
såväl barn i åldrarna 7-12 år som för andra bidragsberätligade åldersgrupper.
Unga Örnais Riksförbund och ytteriigare några remissinstanser föreslår
samstämmigt all det nuvarande aktivitelsstödet kompletteras så att bidrag utgår
med fast belopp per sammankomst och all anslaget ändras lill förslaganslag. Vidare
bör bidraget räknas upp till 15 kn per aktivitet och grupp och åldersgränsen
bör sänkas till 7 år samt alt nuvarande bestämmelse om all bidrag kan utgå
till en aktivitet per barn och dag ändras till högst tre aktiviteter (aktivitet
under skoldagen -(- eftermiddagsaktivitet -I- kvällsaktivitet).

Man tillägger att det kommunala aktivitelsstödet
bör byggas ut efter motsvarande principer samt att det krävs en upprustning av
landstingens anslag till distriktsorganisalionerna. Sveriges Riksidroltsförbund
päpekar att det kommunala bidraget för åldersgruppen 7-11 år, som redan finns
i de flesta kommuner, bör behällas och om möjligt utökas. Förbundet anser att
bidragsbehovet och formerna för fördelning och användning av stimulansbidraget
samt kopplingen till det lokala aktivitelsstödet inte utretts tillräckligt. Förbundet
föreslår därför att dessa frågor blir föremål för omprövning.

Socialstyrelsen ansluter sig till huvudprinciperna
för bidragets utformning men saknar i betänkandet preciserade regler förutbetalning
av bidraget. Vidare saknar styrelsen närmare angivna metoder och
beräkningsgrunder för fördelningen av bidraget till olika föreningar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför alt det
finns åtskilliga organisationer i landet med stabil central organisation som
inte når upp till antalet 3 000 medlemmar, vilket enligt förslaget från statens
ungdomsråd bör vara minimiantal för att statsbidrag skall kunna utgå. Detta
villkor för bidragsgivning bör enligt länsstyrelsen omprövas i riktning mot
större möjlighet till frihel vid bidragsgivningen. Flera av de till Svenska
Kyrkan anslutna remissinstanserna befarar att förslaget till utformning av
bidragsreglerna kan komma all innebära att kyrklig verksamhet bland barn och
ungdom förvägras statligt stöd. Därför föreslår man att ordet
"medlemmar" i förslagen utbyts mot "deltagare" eller
"deltagare i aktiviteter". Några remissinstanser tar i anslutning
lill slatsbidragsfrågorna upp bidragsgivningen till studiecirkelverksamhet.

Utredningens förslag att medel från allmänna
arvsfonden skall reserveras för åriiga bidrag till ungdomsorganisationerna för
utvecklingsarbete kring framför allt 7-12-årsverksamheten tillstyrks av
remissinstanserna.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 219

FÖREDRAGANDEN

1
Inledning

Att stärka demokratin och skapa ökad jämlikhet i
samhället är grundläggande för det svenska skolväsendet. Utbildningen spelar
följaktligen en stor roll för fördelningen av välfärd och inflytande, för den
kulturella miljön och för att förbereda människor för en aktiv
samhällsverksamhet.

Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
framhöll i propositionen (prop. I950i70) om riktlinjer för del svenska
skolväsendets utveckling alt del arbete som återstod innan skolans inre arbete
kunde fullbordas skulle vara stort nog att fylla ett årtionde eller mer. I
propositionen betonade departementschefen alt framstegen i skolans inre arbete
i stor utsträckning är det samlade resultatet av intresserade och framsynta
lärares insatser. Vidare betonades vikten av samverkan mellan skola och hem.
Han framhöll att skolan skall ha till uppgift att utjämna olikheterna mellan
skilda samhällsgrupper och att hjälpa varje ung människa oberoende av social
startpunkt att utveckla sin personlighet, sina individuella anlag och
intressen.

I samband med riksdagens ställningstaganden till de
senaste årtiondenas skolreformer har betonats alt skolans utveckling och
förnyelse ständigt måste fortsätta. Denna betoning av successiv förändring av
skolan gjorde riksdagen år 1950, 1962 och 1968 i samband med att riktlinjerna
för den obligatoriska skolans organisation lades fast och vidareutvecklades.

För att nå de uppställda målen var det nödvändigt
att skapa en helt ny skolorganisation, med en yttre organisation som präglades
av enhetlighet. Utbildningstiden föriängdes. Hela utbildningen under de första
nio åren blev tillgänglig för alla. Därmed hade man nrämat sig ett av
jämlikhetsmälen, att ge alla ungdomar oberoende av bostadsort och ekonomisk
bakgrund en bred grundutbildning och lika möjligheter till fortsatt utbidlning
i del frivilliga skolväsendel. Det var vidare nödvändigt att ge skolans inre organisation
ett nytt innehåll och frigöra den från drag som var karaktäristiska för
parallellskolesystemet. Genom ett gemensamt innehåll i undervisningen lades
grunden till gemensamma referensramar för ungdomarna. Ett annat uttryck för
samma strävan har varit och är all ge skolklassen en allsidig social
sammansättning. På så sätt möts människor med olika social bakgrund, med olika
erfarenheter och värderingar. Därigenom kan bryggor av förtrogenhet och respekt
slås mellan grupper och individer.

Samtidigt som utbildningspolitiken har strävat mot
enhetlighet när det gäller den yttre organisationen har den strävat mot mångfald
när del gällt alt utveckla det inre arbetet i skolan. Kraven på eleverna i
skolan kan inte göras enhetliga. Barnen har skiftande förutsättningar och
intressen. Den stimulans som deras hem- och fritidsmiljö kan ge är skiftande.
Kraven på eleverna och pä skolan måste därför variera.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 220

Eftersom demokrati och jämlikhet är de övergripande
målen måste elevernas skiftande behov tillförsäkras dem inom en enhetlig
organisation, dvs. inom undervisningen i den allsidigt sammansatta klassen.
Differentiering inom klassens ram är och har varit uttryck för detta. Om
demo-kraiimålei skall uppfyllas måste eleven också ha möjlighet att reellt
påverka undervisningen.

Genom de förändringar som steg för steg skett i
försöksverksamheten och genom grundskolebesluten 1962 och 1968 har skolan getts
en struktur som alltmer närmat sig de uppställda målen.

Förändringarna knyter därmed an lill del synsätt på
skolreformer som redovisades av 1946 års skolkommission. Den betonade alt dess
förslag främst ville skapa förutsättningar för en fortskridande skolreform.
Detta kunde ske genom alt den yttre organisationen fick en sådan utformning att
den inte stod hindrande i vägen för skolans fria utveckling. Skolan borde därför
enligt kommissionen tillerkännas en sådan frihet, att den av egen kraft kunde
anpassas efter samhällsutvecklingen och bli en levande kraft i denna.

Att förändra undervisningen, det inre arbetet,
efter de riktlinjer som ställts upp har varit en betydligt svårare uppgift än
att förändra de yttre ramarna. Sådana förändringar lar lid, eftersom det är
fråga om dels personalens positiva inställning, dels eit praktiskt och
teoretiskt utvecklingsarbete. Man har sökt överge den traditionsbundna
katederundervisningen, och man har prövat olika former av gruppverksamhet och
individuellt arbete. Att införa nya grepp i det dagliga arbetet innebär att en
lång tradition som ofta uppfattas som självklar och därmed nästan värderingsfri
skall brytas mot nya idéer och uppslag.

Den utveckling som grundskolan genomgått har visat
att trots att nya arbetssätt och nya läromedel har införts och trots att man på
olika sätt har ökat resurserna, detta inte har lett till de avsedda resultaten.
Elever med svag stimulans från sin miljö eller med individuella förutsättningar
som krävt särskilda insatser från skolan har inte fött erforderiig hjälp och
uppmuntran. Utredningen om skolans inre arbete (SIA) tillsattes bl. a. med
uppdraget att föreslå sädana förändringar av skolarbetet att en individuell
differentiering inom klassens ram skulle kunna underiättas.

De svårigheter och den meningslöshet i skolarbetet
som många elever upplever logs som utgångspunkt i direktiven till SIA. Trots
att olika åtgärder vidtagits finns det många elever som har ett sämre
utgångsläge i skolarbetet än sina kamrater. Eftersom generella reformer kan
missgynna de grupper, som av olika skäl inte förår utnyttja de förbättrade
möjligheterna är det nödvändigt att kompensera dem för dessa ogynnsamma yttre
omständigheter. Dåvarande departementschefen framhöll att sådana åtgärder
måste vidtas inom ett organisatoriskt sammanhållet system,

I direktiven framhölls också den betydelse
fritidsmiljöns utformning har för skolarbetet. De sakkunniga borde därför samråda
med 1968 års barn-stugeulredning.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 221

De förändringar av skolans inre arbete och skolans
arbetsmiljö som jag i det följande kommer alt föreslå bygger på betänkanden
från dessa båda utredningar.

Diskussionen kring de båda utredningarnas förslag
har varit omfattande. Detta speglas inte minst av att del inkommit ett stort
antal remissvar och skrivelser från myndigheter, kommuner, organisationer och
enskilda.

Remissinstanserna är i stort positiva till
utredningarnas förslag. Utredningarnas helhetssyn på barns och ungdomars behov
samt synen på den vidgade roll som skolan bör få för att bättre svara mot de
mål som läroplanen anger delas av remissinstanserna. Många av dessa finner det
naturiigt att arbetet inriktas på alt skapa en öppnare skola som mer än
hittills kan samverka med det omgivande samhället, t, ex, med kommunala organ,
arbetslivet och föreningslivet. Flertalet remissinstanser betonar
nödvändigheten av fritidsinsatser för barn och ungdomar under och efter
skoldagen, SIAis förslag om ett ökat lokalt inflytande över skolans verksamhet
och en friare resursanvändning för att anpassa arbetssätt och insatser i syfte
att uppnå de fastställda målen tillstyrks av praktiskt taget alla remissinstanser.

För alt skolans arbete skall anpassas till
elevernas olika förutsättningar måste det regelsystem, som i dag styr arbetet i
skolan, förändras. Elevernas behov varierar mycket starkt. Detta gäller inte
bara från ort till ort utan också inom enskilda klasser och skolenheten Mot
denna bakgrund är det inte lämpligt att genom ett centralt utfärdat regelsystem
detaljerat ange insatsernas art och organisation. Detta bör i stället ske genom
alt ansvar och beslutanderätt decentraliseras.

Alt genomföra ett ökat lokall inflytande, för
kommuner och för elever och personal vid enskilda skolor, anser jag vara
ytterst väsentligt. Detta är också nödvändigt för att befästa
utbildningsreformema och förverkliga målen för dessa i det dagliga skolarbetet.

Ökat inflytande innebär också ökat ansvar. Den
decentraliserade beslutanderätt och den friare resursanvändning som jag i del
följande kommer att föreslå måste utnyttjas med hänsyn lagen till dels den
enskilda skolenhetens behov och den enskilde elevens individuella utveckling,
dels det generella målet att individualisera undervisningen samtidigt som
principen om den allsidigt sammansatta klassen upprätthålls. Man måste alltså
vara uppmärksam pä att elevgrupperingar som görs för alt lösa problem inte för
övergå till permanenta undervisningsgrupper som kan få karaktären av
nivågruppering, vilket skulle leda lill ett återinförande av de principer som
parallellskolesystemet innebar. Inte heller bör den friare resursanvändningen
utnyttjas enbart för en generell sänkning av elevantalet i klassen. Förstärkningsresurserna
bör fördelas efter behov på skolenheter, arbetsenheter eller ämnen.

En friare användning av resurserna gördel möjligt
att tillämpa en röriigare organisation för arbetet i skolan. Det skapar dock
endast de yttre förutsättningarna för alt förändra undervisningen så att den
upplevs som me-

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 222

ningsfull
för alla elever. Avgörande är det arbetssätt och de arbetsformer som utvecklas
i skolans dagliga arbete.

Barn har olika förutsättningar alt tillgodogöra sig
undervisningen. Skolan måste planera sina insatser utifrån de förutsättningar
barnen har när de kommer till skolan. Ett arbetssätt och en arbetsform passar
inte alla lika bra. Lärostoffet bör varieras från elev till elev men också
kunna erbjudas de enskilda eleverna vid olika tidpunkter och med varierande
arbetsformer. En förbättrad individualisering av undervisningen kräver en
förändrad organisation av skolarbetet. Erfarenheter pekar på att en samverkan mellan
skolpersonalen i arbetslag kan betyda bättre insatser för eleverna. En ökad
samverkan leder också tilld ökad trivsel bland personalen. I likhet med SIA
anser jag alt all personal i skolan bör söka sig fram lill en samverkan i
arbetslag.

Skolans ansvar för att ta vara på och stimulera
elevernas intressen kan enligt min mening inte inskränka sig till den tid som
används för timplanebunden undervisning. Skolan måste också utnyttja
möjligheten att knyta ihop sin verksamhet med det omgivande samhället, dess
arbetsliv och dess kultur- och fritidsverksamhet. Genom att i sin planering
kunna ta med hela den verklighet som barnet lever i bör del bättre än i dag bli
möjligt att skapa en god arbetsmiljö.

Genom en samlad skoldag får skolan bättre
förutsättningar att ta på sig ett ökat ansvar för eleverna. En samlad skoldag
innebär vidare bättre möjligheter för barn och ungdomar att komma i kontakt
med samhällets fritids-och kulturiiv. Sådana möjligheter bör också finnas för
de unga efter skoldagens slut. Av väsentlig betydelse är att det lokala
föreningslivet för medverka och pä egna villkor ta ansvar för
fritidsverksamheten både under och efter skoldagen.

Arbetet spelar en central roll i de vuxnas liv.
Genom grundskolereformerna och utbyggnaden av gymnasieskolan har kontakten med
arbetslivet för flertalet ungdomar senarelagts. Det kan leda till att de har
svårt att uppfatta ett samband mellan utbildningen och en framtida
yrkesverksamhet. Det kan också leda till skilda värderingsmönster mellan unga
och vuxna och ytterst ett växande gap mellan generationerna.

Ungdomarna måste därför i en helt annan
utsträckning än hittills få en direkt kontakt med arbetslivet. Detta kan ske
dels genom att eleverna ges möjlighet till egen erfarenhet av arbetslivet, dels
genom att yrkesverksamma människor utanför skolan medverkar i undervisningen.
Jag kommer i del följande att förorda åtgärder som öppnar sådana möjligheter.

De förslag som jag kommer att lägga fram har den
gemensamma inriktningen att förändra skolans inre arbete. En sådan förändring
måste vara en fortlöpande process. Det gäller särskilt förändringen av arbetssätt
och arbetsformer som kommer att påverka arbetsförhållandena för alla dem som är
verksamma i skolan. Det är naturiigt att de själva vill kunna påverka sina arbetsförhållanden.
Det är också angeläget alt perso-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 223

nalutbildningsinsalser
kan göras som ger personalen bättre förutsättningar att klara av nya
situationer.

De förslag som jag i det följande lägger fram ger
förutsättningar att förändra skolans arbetsmiljö. Det totala genomförandel av
programmet kan inte ske i sin helhet vid en viss tidpunkt. Förutsättningar för
reformerna skapas bl. a. genom kommunernas planering och personalens behov av
förnyelse. Eftersom kommunernas och personalens initiativ kommer att vara av avgörande
betydelse för vissa delar av reformerna räknar jag inte med att de till alla
delar skall vara genomförda vid samma lidpunkt. Jag räknar med alt de
organisatoriska förutsättningarna för en fortsatt utveckling av skolan bör
genomföras först 1978/79. Därigenom skapas en period för planering och för
förberedande åtgärder.

Mina förslag representerar självfallet inga
slutgiltiga lösningar för skolan. Några sådana kan inte ges för skolans
verksamhet som bör ses som en fortlöpande process beroende av de krav som
alllid kommer att ställas i och utanför skolan. Jag vill här peka på del arbete
som pågår inom utredningen om skolan, staten och kommunerna som har att
överväga en förändrad ansvars- och arbetsfördelning mellan statliga och
kommunala myndigheter på skolans område.

SIA har vid sidan om sitt uppdrag tagit upp vissa
förslag om förändringar av gymnasieskolan. Gymnasieskolan infördesår 1971.
Sedan dess har ungdomarnas önskemål som studieinriktning förändrats, och allt
fier har sökt sig till mer utpräglat yrkesinriktade utbildningar. Intresset för
de tvååriga linjer, som inte är direkt yrkesinriktade, har minskat. Intresset
för den treåriga naturvetenskapliga och den fyraåriga tekniska linjen har varit
mindre än beräknat. Detta återspeglas i ett minskal intresse för naturvetenskaplig
och teknisk högskoleutbildning. Samtidigt kan konstateras att en stor grupp
elever inte fortsätter sina studier i gymnasieskolan direkt efter grundskolan.
Många av dem söker sig dock lill gymnasieskolan eller annan utbildning sedan de
förvärvsarbetat en tid. Men del finns en grupp ungdomar som inte skaffar sig
någon utbildning utöver grundskolan.

För all belysa dessa ungdomars problem tillkallade jag
år 1974 en arbetsgrupp som i december 1975 överiämnal rapporten (Ds U 1975il8)
Utbildning m. m. för 16-19-äringar.

Arbetsgruppen föreslär en rad åtgärder för all
tillgodose dessa ungdomars behov. Bl. a. bör samhället vara skyldigt au följa
alla elever till 18 års ålder och tillförsäkra dem praktik, förvärvsarbete
eller utbildning. Vidare föreslås vid sidan av gymnasieskolans linjer och
specialkurser ett system med kortare yrkesinriktade kurser, som i princip skall
garanteras alla ungdomar. Dessa kurser föresläs utformade så alt de kan
sammanfogas lill en hel gymna-sieskoluibildning och leda fram till kompetens i
ett yrke.

1 ett längre perspektiv bör man enligt
arbetsgruppen också se över gymnasieskolans utbildningsvägar så att man
undviker att skapa ålervändsgrän-

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 224

der
på arbetsmarknaden. Även den mer utpräglat teoretiska ungdomsutbildningen bör
bli mer yrkesinriktad.

Liknande förslag har lämnats i
sysselsättningsutredningens belänkande (SOU I975i90) Arbete åt alla.

Arbetsgruppen pekar enligt min mening på angelägna
utbildningsbehov hos ungdomsgruppen, som gymnasieskolan måste vara beredd alt
tillgodose. En förändring av gymnasieskolan sä att del blir lättare all varva
studier och arbete är enligt min mening nödvändig. Riksdagen har tidigare
uttalat sig för principen om återkommande utbildning i hela utbildningsväsendet
(prop. 1975i9, UbU 1975i 17, rskr I975i 179). Mot bakgrund av de erfarenheter
som nu föreligger av gymnasieskolan finns det anledning alt se över denna
skolform genom särskilt tillkallade sakkunniga. Utgångspunkten för en sådan
översyn bör vara de problem som är gemensamma för gymnasieskolan. Dessutom
fordras en sektorsvis genomlysning. Det betyder en sammanhållen översyn av de
linjer och specialkurser som svarar mot en sektor i arbetslivet. De av SIA
föreslagna förändringarna beträffande gymnasieskolan bör lämpligen behandlas i
ett sådant sammanhang. Jag avser alt senare återkomma till regeringen i fråga
om gymnasieskolans fortsatt utveckling.

Flera remissinstanser har framfört kritik mot att
SIA inte har behandlat betygsfrågan. Man menar all skolans inre arbete är
starkt beroende av denna fråga. Jag instämmer i detta samtidigt som jag vill
framhålla alt belygsfrågan inte ingick i SIAis uppdrag. 1973 års
betygsulredning kommer enligt uppgift att lägga fram sina förslag under år
1976. Därigenom kommer betygsfrågan att föras ut till diskussion och nödvändiga
förändringar kan därefter vidtas. Enligt min mening bör reformarbetet inriktas
på att avskaffa den skriftliga betygsäitningen i grundskolan och ersätta den
med andra kontakter mellan lärare, elever och föräldrar. Dessutom bör betygens
betydelse i gymnasieskolan minska.

I det följande lar jag först upp ett avsnitt om
arbetssätt och arbetsformer i grundskolan saml i omedelbar anslutning därtill
skolans roll i samhället och kontakten med arbetslivet. Jag har därvid även
tagit upp de delar av barnstugeutredningens förslag som gäller organisationen
av den allmänna fritidsverksamheten utanför skoldagen och som hänger nära
samman med SIAis förslag. Därefter tar jag i lur och ordning upp grundskolans
statsbidragssystem, personalfrågor, frågor om ledning och samverkan i skolan
och utvärdering av skolans verksamhet saml frågor rörande övergången till den
nya skolordningen. Slutligen anmäler jag vissa anslagsfrågor för budgetåret
1976/77.

Det bör uppmärksammas att mina förslag i det
följande inte avser specialskolan och särskolan. Det ankommer närmast på SÖ
att överväga vilka åtgärder som kan komma all behövas för dessa skolreformer.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 225

2
Arbetssätt och arbetsformer i grundskolan 2.1 Inledning

1 direktiven lill SIA framhöll dåvarande
departementschefen att det ingår i skolans uppgifter inte bara att förmedla
kunskaper utan i lika hög grad all ge eleven tillfälle att utvecklas till en
självständig samhällsmedborgare med personligt engagemang i omväriden. Denna
möjlighet lill personlig utveckling är viktig för alla elever, men skolan har
ett särskilt ansvar gentemot de elever som har svårigheter i skolarbetet.
Skolan kan inte bygga sin verksamhet på att samma arbets- och inlärningsmetoder
skall passa alla elever. Elever som inte finner skolarbetet meningsfullt
uppträder ofta oroligt under lektionstid och försvårar därigenom skolarbetet
för både sig själv och andra. Omsorg om dessa elever har betydelse för samtliga
elevers sociala utveckling och för samarbetet i skolan. Delta är också
nödvändigt för alt den enskilde läraren skall ha möjlighet att göra en
meningsfull arbetsinsats.

Den grundläggande uppgiften för de sakkunniga var
att pröva i vad mån nuvarande stödåtgärder för elever med problem av olika slag
kan hjälpa dessa elever att få behållning av sin skolgång.

Som framgått av min redogörelse i det föregående
har SIA lagt fram förslag om hur man bättre än i dagens skola skall kunna
förverkliga skolans mål. Utredningen menar att dess förslag i flera avseenden
är en vidareutveckling av nuvarande former för skolarbetet och att
förverkligandet av förslagen skall ge möjlighet att uppnå de fastställa målen
för skolan. Innan jag börjar redovisa dessa förslag vill jag redovisa min syn
pä vissa för skolarbetet grundläggande frågor.

I centrum för skolans verksamhet står den enskilde
eleven. De som verkar inom skolan skall enligt SIA skaffa sig kännedom om
elevens individuella egenart och förutsällningar samt främja hans/hennes
personliga utveckling till en fri, självständig och harmonisk människa med
förmåga att samarbeta och samverka med andra. Likaså skall eleven med skolans
stöd träna sig att nä en kritisk, solidarisk och ansvarskännande medvetenhet.
Alla elever måste ha lika möjligheter till denna utveckling och utbildning inte
bara formellt utan även reellt. Under hela skoltiden är elevens känslomässiga
och sociala utveckling lika viktig som elevens kunskapsinhämtande och
färdighetsträning. Enligt min mening måste kunskapsinhämtande ses som en aktiv
och skapande process. Det är i samspel med omvärlden, som en människa tillägnar
sig huvuddelen av sin kunskap. Utredningen anser alt skolan fortfarande är
alltför abstrakt, verbal, teoretisk och isolerad. Fakta och stoff dominerar i
hög grad skolarbetet. Jag anser liksom utredningen och flertalet
remissinstanser att ökad tonvikt måste läggas på basfärdigheter. Samtidigt
måste det metodiska arbetet i grundskolan inom alla ämnen fö en ökad inriktning
mot praktiska och laborativa arbetsformer. Skolarbetet bör till stor del
anknyta till samhället och bygga på en förankring i verk-

15 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 226

lighelen
av de olika frågorna, som skall bearbetas från olika praktiska och teoretiska
utgångspunkter.

Eleven skall i skolarbetet utveckla sin förmåga
till kommunikation med andra människor och sin förståelse för andra människors
levnadsvillkor och behov. Detta bör ske samtidigt som eleven söker kunskaper
och orienterar sig i omväriden. Därvid bör eleven ges ett så rikl underiag somm
möjligt för all förslå sig själv som individ sladd i en livslång utveckling,
där egna erfarenheter och förändringar i den egna livssituationen påverkar
sättet all fungera i hem och skola samt på fritiden.

Internationella kunskapsundersökningar visar att
våra elever i fråga om traditionella kunskaper och färdigheter hävdar sig väl.
Samtidigt redovisas att elever i våra skolor upplever skolarbetet i stora delar
som föga stimulerande. En väsentlig orsak är enligt min mening att skolans
inre arbete inte har förändrats i takt med elevens och samhällets förändrade
krav pä skolan.

1 målen för förskolan liksom för grundskolan
betonas samarbete, öppenhet och en mångsidig personligheisuiveckling.
Barnstugeutredningen liksom SIA framhåller det väsentliga i att det finns en
kontinuitet mellan förskola och gmndskola. Jag delar denna uppfattning.
Dessutom anser jag det vara av grundläggande betydelse att grundskolan, liksom
förskolan, har ett ansvar att motsvara barnets förväntningar genom att skapa
ett positivt klimat för fortsalt inlärning och personlighetsutveckling.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att
barnstugeutredningen beskriver olika pedagogiska modeller och förespråkar den
s. k. dialogpedagogiken, som betonar samspelet mellan individ och omgivning.
Denna syn på inlärning utgår från att det bör försiggå en ständig dialog mellan
barn och vuxna. Målet för denna pedagogik är att eleven successivt skall arbeta
sig fram till kunskaper, färdigheter, värderingar och normer. Utgångspunkten
skall vara de mål som samhället ställer upp för skolan. Dialogpedagogiken förutsätter
att den vuxne utgår frän all eleven har inneboende möjligheter till
vidareutveckling, egna uttrycksbehov samt egna resurser att upptäcka
valmöjligheter i tillvaron. En sådan utveckling är endast möjlig genom den vuxnes
aktiva engagemang i vad eleven gör och uttrycker. Detta arbetssätt bygger på
all både den vuxne och eleven har nära kontakt med samhället omkring dem. De
skall gemensamt upptäcka och utforska närmiljön. Eleven måste möta respekt för
sina värderingar och ställningstaganden, men han/hon måste också i kontakten
med den vuxne och andra elever lära sig förstå att kunskaper, beteenden,
färdigheter och normer kan omprövas utifrån nya infallsvinklar. Kunskaperna
förändras genom samhällets utveckling och genom vetenskapens framsteg. Därför
måste eleverna lära sig att utifrån en kritisk inställning samla nya fakta för
att själva pröva och ta ställning. Detta förutsätter att de vuxna också
utvecklas under hela sitt liv. Den vuxne och eleven befinner sig i vissa avseenden
i samma situation. Båda påverkar varandra genom ömsesidigt lagande och givande.
Dialogen

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 227

innebär
att inte enbart eleven utan även den vuxne förändras och utvecklas av samspelet
och att den vuxne är medveten om detta. Den vuxne har emellertid större
erfarenhet, som ställs lill elevens förfogande. Det är väsentligt alt eleven
får möta vuxna och elever, som öppet kan ge uttryck för sina känslor,
upplevelser, kunskaper, tankegångar, värderingar m. m. och samtidigt
respekterar och tar ställning till vad eleven uurycken I en sådan ömsesidig
process kan elevens resurser, såväl känslomässigt som intellektuellt, frigöras
och fungera som en helhet. Eleven vågar tro på sig själv och sin förmåga och
får därmed en tillit lill sig själv och till andra som nödvändig grund för sin
egen utveckling.

Jag anser all detta förhållande mellan lärare och
elev bör prägla undervisningen oavsett stadium och ålder. Arbetssätt och
arbetsformer bör givetvis utformas med hänsyn till olika utvecklingsstadien
Särskilt viktigt är denna syn på pedagogiken då skolan pedagogiskt och
utvecklingspsykologiskl bör la vid där förskolan slutar. Grundskolans liksom
förskolans pedagogiska arbete måste präglas av att människans utveckling ses i
ett helhetsmönster där barnens jaguppfatlning, begreppsbildning och
kommunikationsförmåga för bilda utgångspunkten för arbetet.

Det pedagogiska synsätt som jag här i korthet
beskrivit är i och för sig inte nytt för grundskolan. Sålunda bygger läroplanen
i vissa delar på delta synsätt. Av flera skäl har denna syn emellertid endast i
begränsad utsträckning kommit att prägla det dagliga arbetet. Tidigare
pedagogiska synsätt har dröjt sig kvar i dagens skola. Betygssystemet försvårar
det eftersträvade nära samarbetet mellan elever och lärare. En okritisk
användning av förekommande läromedel kan leda lill att eleverna blir passiva.

I delta sammanhang vill jag också erinra om att en
undervisning som mekaniskt leder eleverna genom stoff och problem utan alt de
lär sig att förslå och behärska, har negativa effekter för elevernas
självförtroende och motivation och därmed också för hela skolsituationen. Jag
vill understryka all det är viktigare att eleverna behärskar grundläggande
kunskaper och färdigheter än alt de har gått igenom, med större eller mindre
behållning, allt i läroplanen samt läromedlens alla delar.

Skolan måste också ägna uppmärksamhet ål elevernas
möjligheter att ge uttryck för sina tankar och upplevelser. Uttrycksformerna är
djupt förankrade i vår personlighet, och skolans påverkan måste ske med stor
varsamhet och respekt för eleven som människa. Genom att stödja elevernas eget
språk och andra uttrycksmedel kan skolan hjälpa till att utveckla dem.
Kommunikationsförmågan är grundläggande för allt skolarbete, och den måste
utvecklas i den dagliga verksamheten. I delta sammanhang är de
estetisk-praktiska ämnena av stor betydelse. Drama, bild och form, musik samt
rörelse i skolarbetet blir medel att nå en ny kunskap samtidigt som de ökar elevernas
uttrycksmöjligheter. Dessa uttrycksformer bör därför komma lill ökad
användning i skolarbetet.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 228

Del finns också anledning all närmare granska
behovet av en förändring av tillvalssystemet på högstadiet mot bakgrund av att
det metodiska arbetet i grundskolan bör faen inriktning mot praktiska och
laborativa arbetsformer. Även med tanke på behovet alt påverka elevernas
könsbundna val av utbildning och yrke är en översyn av tillvalssystemet
viktig. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

Utredningen föreslår att eleverna på ett mera
konkret sätt skall delta i skolans arbete dels genom att medverka i kamraternas
arbete, dels genom att hjälpa till i skolans servicebelonade verksamhet. SIA
menar att erfarenheten av sådan verksamhet är alltför begränsad och förordar
en femårig försöksverksamhet för sådan elevmedverkan. Flera kommuner, bl. a. Göteborg,
Haninge, Lycksele och Malmö, har poängterat vikten av att elevema deltar i
skolans verksamhet men även av alt de får ett reellt inflytande på utformningen
av själva arbetssituationen. Detta anser jag vara självklart liksom att
eleverna i enlighet med skolans mål får möjlighet att träna sig i att hjälpa
varandra och ta ansvar för varandra. Det är viktigt att dessa uppgifter erbjuds
alla elever samt att det kan bli ett naturiigt inslag under skoldagen. Här är
möjligheterna stora för äldre elever att hjälpa sina yngre kamrater i
skoldagens olika verksamheten Exempel på detta kan vara alt medverka i
undervisning av yngre kamrater. Andra exempel är att följa yngre elever till
tandläkaren, hjälpa till i matsal och på raster, hjälpa vaktmästaren, sköta
kopiering osv. Handikappade elever liksom invandrarelever med språksvårigheter
eller nyinflyttade elever kan vidare behöva sina kamraters hjälp i mer
organiserad form. För egen del anser jag inte att detta fordrar en
försöksverksamhet. Vad som behövs är lokala initiativ för sådan elevmedverkan.
Självklart bör uppläggningen av en sådan verksamhet diskuteras tillsammans med
berörd personal och elever. Det är viktigt att eleverna får ökade möjligheter
att påverka hela sin arbetssituation och att de medverkar i uppläggningen och
utformningen av arbetsdagen. De centrala insatser som bör göras beslår enligt
min mening i att klarlägga vissa formella problem, t, ex, på grund av
arbetarskyddslagen, och att sprida information kring intressant verksamhet, som
har initierats lokalt men som kan vara värdefullt att känna till i flera
kommuner,

SIA har uppehållit sig vid elevernas motivation för
skolarbetet och visar att den avtar med åren i gmndskolan. Utredningen menar
att skolans mål inte är tillräckligt preciserade, vilket är en första
förutsättning för en effektiv inlärning som i sin tur bidrar till att stärka
elevernas motivation. Utredningen anser att huvudorsaken till vantrivsel i
skolan är att många elever tillägnat sig bristande basfärdigheter och fått
otillräckliga baskunskaper under de tidigare åren i skolan.

Utredningen har liksom flera remissinstanser t. ex.
skolöverstyrelsen (SÖ), och Malmö kommun, lagt stor vikt vid aU goda bas
färdigheter i bl, a, läsning, skrivning och matematik är en grundförutsättning
för en ökad elevaktivitet.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 , 229

SIA anser att läroplaner och supplement i nuvarande
skick utgör otillräckligt underiag för lärares och elevers gemensamma
planering av verksamheten i skolan. För att underiätta det lokala
planeringsarbetet är del enligt utredningen angeläget alt man preciserar
basfärdigheter och baskunskaper mer ingående än vad som nu är fallet. En sådan
beskrivning av de gmndläggande färdigheterna skulle, menar utredningen, klarare
ange vägarna alt nå målen.

Förslaget om en bättre målprecisering för att ge lärarna
och eleverna förutsättningar att bättre anpassa undervisningen till de
övergripande målen behandlas av flera remissinstanser, bl, a, SÖ,
länsskolnämnden i Västmanlands och Norrbottens lan samt Centralorganisationen
SACO/SR, vilka instämmer i utredningens förslag.

Jag vill för egen del stryka under den
betydelsefulla roll som en mer medveten och systematisk målbeskrivning kan få
för arbetet inom skolan. En sådan beskrivning bör ha som utgångspunkt att vara
ett stöd för lärama och eleverna i det dagliga skolarbetet. Skllarbetei måste
även fortsättningsvis präglas av ett betydande utrymme för både lärare och
elever att påverka det egna arbetet och avgöra på vilket sätt man skall nå de
fastställda målen. Ett viktigt hjälpmedel för detta är enligt min mening alt
genom exempel på arbetssätt och arbetsformer och genom återkommande
diskussioner göra de övergripande målen hanlerbara i skolarbetet. Det finns
även behov av alt ange baskunskaper och basfärdigheter i vissa centrala ämnen
för att därigenom ange vad varje elev skall ges möjlighet att uppnå. Liksom
länsskolnämnden i Norrbottens län anser jag dock alt en ökad betoning av
basfärdigheter inte får leda till att vissa elevers skolarbete reduceras till
enbart träning i dessa färdigheter. Basfärdigheter som t. ex. avser förmågan
alt läsa, skriva, tala och räkna bör tränas även i andra ämnen än i svenska och
matematik. Viktigt ar också att i alla ämnen utveckla centrala färdigheter som
t. ex. samarbelsförmäga. Man måste bredda synen på elevernas utveckling i
skolan för att ha utsikt att komma närmare en lösning av dessa
färdighetsproblem. Dessa är sällan isolerade utan rör elevens hela situation i
hem, kamratkrets och skola. Det ankommer pä SÖ, alt i sitt fortlöpande
läroplansarbete beakta vad jag nu har anfört om basfärdigheter.

Skillnaderna i elevernas förmåga all lära sig alt
läsa och skriva innebär att stor spännvidd i färdigheter uppstår mellan
eleverna i en och samma klass. Genom ett arbetssätt som medger att varje elev
får den grundläggande färdighetsträningen som just han/hon behöver bör detta
förhållande förbättras. Stor hänsyn måste tas till att tiden för inlärning
varierar från elev lill elev. Detta kan t. ex. innebära att träningen av de
grundläggande färdigheterna för vissa elever bör fortsätta även på högre
stadier. En individualiserad undervisning innebär aktning för varje elevs
personlighet och tillvaratagande av dennes inneboende fömtsättningar genom att
eleven ges tillfälle att arbeta i sin egen takt och känna tillfredsställelse av
konlinueriiga framsteg. De förslag till ökade möjligheter att lokalt anpassa
arbetssätt och

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 230

arbetsmetoder,
som jag i det följande kommer att förorda, syftar bl, a, till alt förstärka
färdighetsträningen. Jag vill i delta sammanhang understryka att en genomförd
individualisering inte för betyda att permanenta undervisningsgrupper skapas
som delar upp eleverna efter kunskaper eller prestationsgrad. Inom ramen för
den sammanhållna klassen, i kombination med de olika möjligheter till
gruppundervisning och andra särskilda åtgärder som bör vara möjliga i att vidta
i ett syslem med friare resursanvändning, kan en långtgående individualisering
åstadkommas. Jag återkommer till frågan om resursanvändningen då jag behandlar
grundskolans statsbidragssystem.

Liksom SIA anser jag att de kunskaper och
färdigheter som jag här har talat om inte kan ses isolerade från varandra. En
ny kunskap ger ofta förutsättningar för träning av en ny färdighet.
Verksamheten i skolan måste bygga på en färdighetsträning som är meningsfull
för varje individ. En förutsättning för detta är som jag nyss framhållit alt
arbetet i skolan nära anknyter till elevens verklighet.

Förmågan att tala, läsa och skriva är särskilt
viktig. Jag anser att det är av yttersta vikt att skolan förmår utveckla alla
barns och ungdomars språkliga förmåga. Språket är till sin karaktär ett socialt
fenomen. Del är gemensamt för en gmpp människor. Vi lär oss det framför allt i
samspel med andra människor, genom att ta emot andras erfarenheter, genom att
delge andra våra erfarenheter. Jag anser alt grundläggande för den språkliga
kompetensen är alt kunna våga och vilja använda de språkliga resurser man har.
En av skolans och svenskundervisningens huvuduppgifter är att stärka elevens
tilltro till sin egen språkliga förmåga. Arbetet med språk i skolan syftar inte
bara till att främja elevernas språkutveckling ulan också till att genom denna
främja deras personlighetsutveckling. De förslag som jag i det följande lägger
fram skall ge ökat utrymme för skolan och dess personal att förslärka
färdighetsträningen på olika nivåen Detta är en fråga om arbetssätt och
arbetsformer lika väl som en organisatorisk fråga.

2.2
Skolstarten

SIA visar hur relativt skolmognadsbegreppet är och
hur en flexibel gruppering av eleverna inom arbetsenhetens ram,
stödundervisning och insatser av olika personalgrupper gör det möjligt att
effektivt hjälpa barn som har svårigheter redan vid skolstarten. I likhet med
SIA och flertalet remissinstanser som har berört detta bl. a. SÖ,
socialstyrelsen. Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Svenska facklärarförbundet
(SFL) och Borås kommun anser jag att någon organisation med s. k.
skolmognadsklasser inte bör förekomma. Likaså bör inte heller några särskilda
skolmognadsprov förekomma. SIA föreslår att uppskov med skolstarten ej längre
skall fä förekomma. 1 likhet med några remissinstanser, däribland Halmstads och
Linköpings kommuner, anser jag dock att möjligheten att få uppskov med skolstarten

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 231

bör
kvarstå och alt dessa barn i stället skall beredas plats i förskolan under
läsåret. De är skolpliktiga och står följaktligen under skolstyrelsens ansvar.
Deltagandet i förskolan blir alltså obligatoriskt för dem. Avgörande för att
uppskjuta skolstarten måste enligt min mening vara föräldrarnas inställning och
uppfattning om barnens behov. Föräldrarna bör tillsammans med skolans och
förskolans personal så tidigt som möjligt gemensamt kunna väga barnets
möjligheter att tillgodogöra sig lågstadiets undervisning mot behovet av att
kvarstå ytterligare tid i förskolan. Den föriängda tiden i förskolan behöver
nödvändigtvis inte vara ett helt år ulan kan avse kortare tid t. ex. ett halvt
år som flera länsskolnämnder har föreslagit. Är föräldrarna inte överens med
personalen i bedömningen om barnels behov skall föräldrarnas mening vara
avgörande. '

Betydelsefullt i samband med övergängen frän
förskola till grundskola är utbytet av information mellan skola och föräldrar.
En viktig form för detta menar SIA är den personliga kontakten i samband med
inskrivningen, som föreslås bli obligatorisk. Inskrivningen har genom del
centrala folkbokföringsregistret föriorat sin roll att ge information om vilka
elever skolan kommer att få mottaga. Jag anser i likhet med vad många hem och
skola-föreningar har påpekat alt inskrivningen som kontaktform bör läggas så
sent som möjligt för att föräldrar och barn skall fä möjlighet att lära känna
de verkliga förhållandena på skolan och den personal som barnet kommer att möta
på hösten. För egen del anser jag det ej nödvändigt att göra inskrivningen som
kontaktform obligatorisk för föräldrarna, utan skolan bör ha ett självklart
ansvar för att alla barn och föräldrar bereds tillfälle till en första kontakt
med den skola, där barnet skall börja. Denna kontakt bör ske i samverkan med
förskolan. Vid sådana kontakter bör förskolan ge upplysningar om var barnet
befinner sig t. ex. beträffande språklig utveckling och vilka erfarenheter
barnen fött på olika områden. De barn som skolan ej kan fä kontakt med genom
förskolan bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Utredningen föreslår särskilda arbetsgrupper lokall
för alt underiätta övergängen frän förskola lill grundskola. Flertalet
kommuner som behandlat frågan, t. ex. Halmstad, Luleå och Tyresö, har uttryck
tillfredsställelse med redan fungerande samarbetsgrupper kring barn- och
ungdomsfrågor i kommunerna och menar att sammansättningen kan variera från
kommun till kommun. Det föreligger betydande erfarenheter från flera kommuner
av arbetsgrupper som bl. a. har haft uppgifter att anordna gemensamma
studiedagar och konferenser för skilda personalgrupper, kontinuerliga besök hos
varandra, gemensamma studiebesök och utflykter samt övergripande diskussioner
om de olika arbetsformerna och arbetssätten. Det är också min uppfattning att
sådana arbetsgrupper är viktiga för att öka samverkan och underlätta
planeringen för denna övergång. Samtidigt som jag betonar betydelsen av dessa
grupper anser jag att det bör ankomma

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 232

på
kommunerna att tillsammans med berörda personalkategorier bestämma hur detta
samarbete bör utformas. För egen del anser jag del vara av vikt för
helhetssynen på barnet att förskolans och skolans personal får möjlighet till
viss gemensam fortbildning. Jag återkommer till detta i det följande.

2.3
Elev- och personalgrupperingar

SIA lämnar en utföriig redovisning av nuvarande
delningstal och klassmedeltal i grundskolan. Utredningen anser att enbart
dessa tal ger en missvisande information om de verkliga gruppstoriekarna i
vilka eleverna undervisas. Undervisningsgmppernas storiek varierar nämligen
starkt i olika årskurser och ämnen liksom mellan olika skolenheter. Det finns
menar utredningen i huvudsak tre vägar på vilka man kan förändra undervisningsgruppens
storieki ändring av delningstal, ändring av anvisningar till länsskolnämnderna
för tillämpningen av delningslalsbeslämmelserna och ändring av förstärkningsresursernas
storiek och användning.

Generellt är en förändring av delningstal en föga
givande väg menar utredningen. Den skulle, vid nuvarande bundna regelsystem,
inte enbart leda till en minskning av de stora klassernas storiek utan också av
många små och följaktligen bli mycket resurskrävande utan att för den skull
minska de större klasserna mer än med ett fätal elever. En generell ändring av
delningslal skulle dessutom innebära ett avsteg från den decentralisering och
den friare resursanvändning som utredningen bedömer vara nödvändig för att
styra resurser till de elever som har särskilt stort behov av extra stöd och
stimulans.

Den avgörande frågan menar SIA är inte vilken
storiek som det statsbidragsgrundande klassbegreppet har utan vilken storiek
de olika undervisningsgrupperna har. Storieken måste enligt SIA vara beroende
av elevernas förutsättningar, däribland deras svårigheter, undervisningens
karaktär, lärarnas rutin och vana m, m. Utredningen menar att del i första
hand måste bli fråga om att omfördela personella resurser som redan finns i
skolan och att ompröva specialundervisningstimmarnas ställning. Enligt
utredningens allmänna syn bör beslutsnivå och verkställighetsnivå ligga så
nära varandra som möjligt. Skolenheterna bör delas in i självstyrande enheter
dit beslut kan delegeras. Inom dessa enheter, arbetsenheter, fattar personalen
beslut om undervisningsgruppernas storlek med hänsyn till behovet. För en
varaktig sådan grupp föreslår SIA att det skall finnas en kontaktlärare. Det
stora flertalet remissinstanser, däribland SÖ, statskontoret. Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) samt flertalet kommuner, tillstyrker förslaget i princip, men några remissinstanser
avstyrker, däribland RHS, I vissa remissyttranden kan märkas en viss oro för
att eleverna i stora arbetsenheter skall känna anonymitet och för att eleven
skall fä byta gmpp alltför ofta.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 233

I den aktuella skoldebatten har framför allt
synpunkter på klasstorieken framkommit. Del har dä bl, a, framförts önskemål om
all sänka elevantalet per klass. Som utredningen har visat är emellertid
klassen endast ett administrativt begrepp. Antalet elever i klassen betyder
inte att alla dessa undervisas tillsammans under hela skoldagen. För att få en
uppfattning om detta måste man i stället studera undervisningsgruppernas
storlek. Genom att skolan tillförs betydande resurser för olika undervisningsuppgifter,
t, ex, j form av resurstimmar, blir undervisningsgrupperna avsevärt mindre än
vad delningstalen för klasstorieken visar. Utgångspunkten för en diskussion om
lämplig lärartäthet, dvs, antalet elever per lärare, är beroende av den aktuella
undervisningsgruppens sammansättning, ämnesstoff lokalförhållanden m, m. Dessa
förhållanden varierar från skola lill skola, Undervisningsgmppernas storiek
måste sålunda bestämmas utifrån lokala överväganden om vilka behov av särskilda
undervisningsinsatser som föreligger.

Undervisningen på lågstadiet och högstadiet sker i
betydligt mindre grupper än vad som följer av klasstorieken, SIA har också
redogjort för hur den genomsnittliga klasstorieken i praktiken är klart lägre
än vad delningstalen anger. Delta förhållande beror dels pä sättet att beräkna
antalet klasser utifrån antalet elever i varje årskurs i en skolenhet, dels på
förekomsten av ett relativt stort antal resurstimmar.

Jag vill framhålla att det omfattande
resurstillskott, som skulle behövas för en generell sänkning av delningslalen,
skulle komma att fördelas lika över hela landet endast efter antalet elever.
Övriga förhållanden av betydelse för skolans inre arbete skulle inte beaktas.
Del ytteriigare behov av resurser som en generell sänkning av delningstalen
kräver är betydande. Detta resurstillskott skulle med en sådan åtgärd bindas
till sin användning och inte kunna användas för särskilda insatser. En generell
ändring av bestämmelserna som reglerar klasstorieken löser därmed inte alla
problem i undervisningen. Enligt min mening är del viktigt all man lokall får
möjligheter att mot bakgrund av olika faktorer anpassa resursanvändningen till
de rådande förhållandena, Mina förslag i det följande om ändring av
stalsbi-dragsbestämmelserna syftar till att göra det möjligt för en
resursanvändning utifrån behov i stället för ett stelt regelsystem.

Om verksamheten organiseras i flexibla elevgrupper
som utredningen förespråkar ökar skolans förutsättningar att för eleverna
ordna en undervisning relaterad till deras förutsättningar. Det är enligt min
mening varken lämpligt eller möjligt alt ensidigt använda ett enda arbetssätt
eller en enda form för undervisningen.

Undervisningen i hel klass måste kombineras med
undervisning i mindre grupper och enskilt arbete, liksom det finns tillfällen
då större grupp än klass är motiverad från undervisningssynpunkt. Inte minst
elevernas behov av att systematiskt träna basfärdigheter och baskunskaper i
lägre åldrar kräver

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 234

ofta
att arbetet kan ulföras i mindre gmpper. Detta kan också gälla när elever
behöver särskild genomgäng eller träning i ett för fortsatt inlärning centralt
undervisningsmoment. Jag återkommer till dessa frågor när jag behandlar
statsbidragssystemet.

Utredningens förslag om att organisera
undervisningen i arbetsenheter för att utifrån dessa bilda undervisningsgrupper
allt efter undervisningens art och omfattning har som jag nyss redovisat
mottagits positivt men också mötts av viss oro. Samtidigt råder del enighet om
att del inte finns några enkla generella lösningar på hur eleverna skall
grupperas. Enligt min mening har utredningen väl belyst hur man på olika sätt
kan variera undervisningsgruppen för att nå uppställda mål. Det avgörande ar
emellertid, vilket också utredningen framhåller, på vilket sätt man bildar
basgruppen där huvuddelen av undervisningen skall bedrivas.

Jag delar många remissinstansers uppfattning alt
elevernas behov av trygghet och stabilitet i arbetsmiljön måste vägas mot
behovet av en undervisning i varierande grupper. Flexibiliteten får inte bli
ett självändamål utan måste ses mot bakgrund av de krav som läroplanen ställer
på social samlevnad i skolan. Klassen kommeratt vara den vanligast förekommande
grupperingen för arbetet i skolan. En betydande stabilitet i elevgruppens
sammansättning är också en förutsättning för att eleverna med framgång skall
kunna påverka undervisningens uppläggning. SIA har utgått från arbetsenheten
som organisatorisk enhet inom vilken flexibla undervisnings-gmpper kan bildas.
Enligt min mening bör de permanenta undervisningsgrupperna som bildas inom
skolenheten i varje årskurs eller gemensamt för flera årskurser liksom f. n.
benämnas klass. I denna klass sker huvuddelen av undervisningen och där har
eleven sin fasta punkt. Klasserna kan inom skolenheten vara av olika storiek
och de kan komma att skilja sig från själva beräkningsunderiaget för
resurserna. Till varje klass skall knytas klassföreståndare.

Det är här angelägel att understryka alt
sammansättningen av klassen måste vara allsidig med hänsyn till förutsättningar
och social bakgrund och att denna grupp liksom f.n. så långt möjligt hålls
samman genom stadierna. Skolstyrelserna bör vara uppmärksamma på att principen
om den allsidigt sammansatta klassen kan sättas ur spel på grund av
bostadsområdenas bebyggelsestruktur. Strävan bör vara, som även fastslås i nu
gällande läroplan, att så länge inte betydande olägenheter i form av lång
skolväg uppkommer barn från olika bostadsmiljöer placeras i samma klass. Det
är också en viktig uppgift för skolstyrelsen att i skolan angripa effekterna av
den bostadssegregation som eventuellt finns i kommunen. Skolstyrelsen bör därför
i plansammanhang verka för en planering som motverkar segregationen, bl, a,
genom alt påvisa de negativa effekterna av detta för grundskolan.

Frågan om arbetsenheter skall införas som en
obligatorisk organisationsform i skolan kan enligt min mening bedömas utifrån
olika utgångspunkten Med SlAis utgångspunkt bör arbetsenhet utgöra basen för
all verksamhet

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 235

i
skolan såväl i undervisning som i annan verksamhet. Bland remissin-slan.serna
och i den allmänna debatten har framförts uppfattningen att undervisningen, om
utredningens förslag på denna punkt genomförs, skulle komma alt ske i stora och
tämligen helerogena grupper motsvarande minst två eller fler klasser. Bl. a. av
denna anledning har flera remissinstanser avstyrkt utredningens förslag. Utan
att närmare gå in på utredningens diskussioner om arbetsenheter vill jag peka
på att utredningen understryker att den vanligaste formen av undervisning
alltjämt kommer alt ske i grupper som motsvarar dagens klasser eller i mindre
grupper. Enligt min mening är det inte nödvändigt att inom arbetsenhetens ram
integrera all verksamhet i skolan. Indelning i arbetsenheter går väl att förena
med undervisning i klass. Jag vill peka på att del redan i dag förekommer att
man delar in skolenheter i arbetsenheter som är större än en klass. Delta
gäller t.ex. för all underiätta schemaläggning på högstadiet. Jag anser att del
vore en fördel om arbetsenheter infördes som administrativ enhet i skolan.
Utgångspunkten är därvid behovet av gemensamma insatser som kräver ett större
elevunderiag än vad klassen kan erbjuda. Jag vill peka på att arbetsenheten
enligt utredningen bör utgöra bas för elevvårdsarbeiel. Detta är enligt min
mening en uppgift som är väl lämpad för insatser inom en större grupp än en
klass. Även frågor som rör t. ex. fritidsinsalser under skoldagen är lämpliga
att planera utifrån en större grupp än klassen. Jag förordar därför att
skolenheterna i framliden indelas i arbetsenheter. Dessa bör bildas av två
eller fler klasser inom samma årskurs, inom samma stadium, eller om det är
lämpligt av klasser från olika stadier. Beslut om indelning av arbetsenheter
fattas vid skolenheten.

Med hänsyn till elevernas personligheisuiveckling
är det en fördel om skolan kan ordna så all elever i olika åldrar får tillfälle
alt arbela och vara tillsammans. 1 en grupp sammansatt av elever i olika åldrar
och med individuella skillnader kan man få ökade sociala och känslomässiga
relationer mellan eleverna. I de fall del är organisatoriskt möjligt bör elever
ur olika årskurser kunna ingå i samma arbetsenheter. Särskilt inom verksamhet
som inte är timplanebunden är en sammansättning i olika åldersgrupper att föredra.
God erfarenhet av detta finns från förskolans s. k. syskongrupper.

Vid indelning i olika undervisningsgrupper finns
del risk för mer eller mindre permanent nivågruppering. Utredningen slår fast
alt ingen form av stadigvarande nivågruppering får förekomma. Sådan gruppering
slår i konflikt med mål och riktlinjer för skolan. Vid vissa tillfällen t. ex.
vid systematisk träning av något moment kan det emellertid vara motiverat med
en kortvarig sådan gruppering. Det är viktigt att man såväl frän statliga som
kommunala skolmyndigheter uppmärksammar elevgruppernas sammansättning och
varaktighet. Jag återkommer lill denna fråga i samband med alt jag behandlar
utvärderingen av skolans verksamhet.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 236

Utredningen föreslår att all personal inom en
arbetsenhet skall bilda ett arbetslag. Motiven härför är att personalen skall
känna sig tryggare i sitt arbete, att öka allsidigheten och kontinuiteten i
undervisningen samt att skapa möjlighet att bryta den nuvarande kopplingen
mellan lärartjänst och undervisning. Dessutom menar utredningen att ett
arbetslag där lärare med särskild specialpedagogisk utbildning, kuratorer samt
psykologer samverkar utgör ett instrument för att inom arbetsenhetens ram
kunna lösa de flesta svårigheter som uppslår.

Utredningen redovisar invändningar som förts fram
mot arbetslag t. ex. tvånget att behöva arbela i lag, behovet av ökad
planeringstid samt att utbildning och fortbildning f n. ej sker i lag. Det
slora flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget men påpekat att
arbetslag inte bör vara obligatoriska. För egen del menar jag att
arbetsenheten är en lämplig bas för samverkan och att personalen som verkar
inom denna enhet naturiigt utgör ett arbetslag. Samarbetet mellan personalen är
grundläggande för hela det inre arbetet i skolan. Samtidigt är jag medveten om
att samarbete aldrig kan tvingas fram. Jag instämmer i vad bl. a. Sveriges
lärarförbund (SL) i detta sammanhang framhåller, nämligen alt en övergång till
en mera konsekvent genomförd arbetslagsprincip bör ske successivt. Jag hyser
dock den förhoppningen att personalen med hjälp av bl. a. fortbildning skall
finna att detta sätt att arbela har så stora fördelar, att det blir en naturiig
arbetsform. Jag använder därvid begreppet arbetslag i samma mening som SIA,
nämligen all den personal som arbetar i en arbetsenhet. Eleverna omfattas
alltså inte av begreppet. Detta får inte uppfattas som en förändring av
elevernas ställning i förhållande till skolpersonalen. Det är tvärtom
självfallet att eleverna reellt och aktivt deltar i planeringen och
genomförandet av skolans verksamhet.

Liksom utredningen och flertalet remissinstanser
anser jag del vara en fördel alt integrera delar av nuvarande
specialundervisning inom arbetsenheterna. Kravet på denna undervisning är
detsamma som på skolans övriga undervisning dvs. all individualisera med
avseende på innehåll, arbetstakt, krav och förväntningar. Man kan därigenom
kompensera de handikapp som olika elever kan ha. Del specialpedagogiskt
inriktade arbetssättet skall prägla så stor del som möjligt av allt skolarbete.
Delta underlättas om det i arbetslagen ingår lärare med särskild pedagogisk
utbildning som med sitt kunnande förstärker arbetslaget så att man inom
arbetsenhetens ram med sä fö undantag som möjligt kan tillfredsställa de behov
som där finns. För att öka antalet lärare med specialpedagogisk utbildning
avser jag föreslå att riksdagen förelägges förslag om en kraftig utbyggnad av
sådan utbildning vilket jag återkommer lill.

Ett av huvudmotiven för arbetslag är elevens behov
av identifikation med vuxnas beteenden, värderingar och attityder. Del är
viktigt att eleverna tidigt möter flera vuxna hos vilka de kan söka sin
identitet samt att de

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 237

hos
de vuxna ser del samarbete och samspel som skolan har som mål att utveckla hos
eleverna. Detta talar för att personalen bör samverka i arbetslag. Kontinuitet
och stabilitet i ett barns anknytning lill en eller några vuxna kan då bli en
realitet under flera år. Samverkan kan inte hänföras lill vissa verksamheter,
personer eller grupper utan bör gälla över åldersgränser i skolan, dvs, i
skolans totala dagliga verksamhet. En ökad samverkan mellan lärare och elever
och mellan lärare och annan personal i skolan och utanför skolan är en förutsättning
för att skolans arbetssituation skall kunna förändras. Ett regelbundet
samarbete inom arbetslaget och mellan arbetslagen som innebär ömsesidig hjälp
med elevvårdsinsatser, planering och utvärdering lorde enligt min mening
medverka lill alt skapa ett bättre arbetsklimat i skolan och därmed större
arbetsglädje hos elever och personal.

Arbetslagen gör det enligt min mening möjligt att
integrera huvuddelen av nuvarande specialundervisning inom arbetsenheten, dvs,
i princip på samma sätt som den samordnande specialundervisningen fungerar.
Eleven kan då stanna kvar i den sociala grupp som klassen utgör. Arbetslaget
har större möjlighet att följa elever som har svårigheter och att ta initiativ
lill alt avdela särskilda resurser till dessa elever. Jag anser också att det
är viktigt att lärare med specialpedagogisk utbildning ingår i arbetslaget med
sin utbildning och erfarenhet. Någon formell sidoorganisation av kliniker bör
ej förekomma. För alt pedagogiska stödinsatser skall bli meningsfulla bör
åtgärder vidtas i samförstånd med elever och föräldran

Jag vill i delta sammanhang erinra om att 1974 års
lärarulbildningsut-redning (U 1974i04) med utgångspunkt i de förändringar i
lärarrollen som bör och kan förväntas ske i framtiden har lill uppgift att
utreda lärarutbildningens mål, struktur och innehåll. Bl, a, skall utredningen
beakta utvecklingen mot ett skolarbete i arbetslagels form,

SIA har ansett alt del för alt arbetslagen skall
fungera självständigt fordras en tjänst som sludieledare med samordningsuppgifter
inom arbetsenheterna. Jag kommer i det följande alt behandla denna fråga.

Jag övergår nu att behandla vissa frågor som rör
lokala möjligheter att anpassa studiegången för grupp av elever och för enskild
elev.

Utredningens förslag om lokala studiegångar, som
lärare och elever arbetar fram och som är oberoende av stadierna, ger enligt
min mening möjlighet till anpassning av undervisningen till lokala förhållanden
och faktorer. Dessa lokala studiegångar är en förutsättning för en långtgående
individualisering. De arbetsformer och arbelssäu som jag i det föregående har
föreslagit, där tonvikt lagts på elevernas medbestämmande saml en undervisning
som i största möjliga utsträckning utgår från elevernas erfarenhet, kan
aktualisera jämkningar i timplanen. Jag vill här betona den frihet som
läroplanen ger att göra vissa justeringar, men enligt min mening bör
skolstyrelsen få ökade möjligheter att besluta om jämkningar i elevernas
timplaner. En friare användning av skolans resurser kommer alt stimulera lill initiativ
i den riktningen. När man planerar dessa studiegångar bör tim-

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 238

planen
uppfattas som ett riktmärke inom vilket kursplanens huvudmoment saml mål och
riktlinjer skall fullföljas. På högstadiet medför del problem att göra sädana
jämkningar, men jag anser ändå att möjligheten skall finnas för de fall en
sådan åtgärd skulle lösa vissa svårigheter. Bedömningen av vilka åtgärder som
kan vidtas i skilda fall bör göras av skolstyrelsen. Eleverna själva och deras
föräldrar bör naturiigtvis vara väl förtrogna med innebörden av sådana
förändringar.

Sådana anpassningar kan vid övergäng till nytt
stadium innebära en successivt ökande undervisning för eleverna. Delta torde
bättre än f n. kunna göras i och med att man under skoldagen kan planera in
andra verksamheter än traditionellt lektionsarbeie. En anpassning kan också
avse åtgärder alt lägga delar av undervisningen tidigare eller senare t. ex.
för att fä en bättre integrering med andra ämnen eller ämnesmoment. En sådan
anpassning kan fordra en tillfällig ökning av timtalet i ett ämne och en
minskning i eu annat. En anpassning kan vidare avse att man ökar
ämnesintegrationen i undervisningen på alla stadier för alt förslärka
färdighetsträningen. Timplanens exakt angivna antal timmar per årskurs utgör
därvid en begränsning, varför det enligt min mening bör övervägas att i stället
ange undervisningstider per stadium. Det bör dessutom föreligga en frihet för
skolstyrelserna all göra jämkningar mellan olika ämnen inom ramen för det
totala timantal som timplanen ängen Jag återkommer till dessa frågor i det
följande.

Det är viktigt att skolstyrelserna ser till att
jämkningsmöjligheterna inte används lill all stadigvarande dela upp
undervisningsgrupperna efter elevernas kunskapsstandard. Jämkningarna för inte
heller leda lill en minskad träning i de grundläggande färdigheterna utan skall
vara ett stöd för dessa. Det bör ankomma pä SÖ och länsskolnämnderna att noga
följa denna verksamhet.

En orsak till bristande motivation i skolarbetet
kan enligt utredningen vara alt det saknas en från elevens synpunkt
kontinuerlig uppbyggnad av ämnet, en röd tråd som går genom årskurserna och
stadierna. För att åstadkomma en kontinuitet i skolarbetet skall planeringen göras
i nära samarbete med tidigare och följande stadier. För all ytterligare
underiätta skolans möjligheter alt anpassa studiegångar till elevernas
skiftande fömtsättningar och behov avser jag föreslå regeringen all SÖ får i
uppdrag att lämna förslag om att de huvudmoment som är bundna till stadier
ersätts med ett för de tre stadierna gemensamt huvudmoment.

Jag är medveten om att det finns en liten grupp
elever som har avsevärda svårigheter i skolans reguljära arbete. För dessa
elever finns f n. regler om skolgångsbefrielse, särskild undervisning och
jämkad studiegång. För dessa elever föreslår SIA ett pedagogiskt program med s.
k. anpassad studiegång som har tagits emot väl av samtliga remissinstanser som
berört frågan.

Inom ramen för detta program skall ändringar fritt
kunna vidtas inom limplanen, och hela eller delar av utbildningen skall kunna
föriäggas utanför

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 239

de
ordinarie skollokalerna. SIA menar att detta skall kunna ske i hela grundskolan
men företrädesvis på högstadiet. Liksom SIA anser jag alt skolan bör ha utrymme
för individuella lösningar i fråga om jämkningar i timplanen för alt
undervisningen skall bli meningsfull. Det är viktigt att arbetssättet
fortlöpande anpassas till den enskilde eleven. Elev som har anpassad studiegång
skall under hela tiden beredas undervisning i vissa grundläggande färdigheter.
Denna undervisning kan med fördel utökas. Jag anser del viktigt att de olika
möjligheter som enligt SIA står till buds för dessa elever bör prövas ulan
inbördes ordning. Utbildning utanför skolan bör inte ses som sista steg i en
skala av möjliga insatser. Prövningen av ett lämpligt pedagogiskt och socialt
program måste hela liden ses utifrån elevens situation och vad som vid varje tillfälle
anses ge för eleven bästa möjliga resultat. Utbildning utanför skolan bör dock
ej förekomma annat än på högstadiet och då användas restriktivt. Del är då
angeläget att garantera medel för en handledare på arbetsplatsen åt eleven.
Strävan bör alllid vara att eleven sä snart som möjligt återgår lill sin klass.
Liksom utredningen anser jag att skolstyrelsen eller efter skolstyrelsens
beslut elevvårdskonferensen bör besluta i dessa frågor. Skolstyrelsens rätt alt
delegera frågor återkommer jag till i avsnittet om ledning och samverkan i
skolan. Frågan om kontakten mellan skola och arbetsliv saml behovet av en god
arbetslivsorientering för alla elever kommer jag alt behandla i det följande
(4).

SIA menar att även om strävan bör vara att lösa
problemen i arbetsenheten torde det återstå en mindre grupp elever som kräver
en sådan insats att de under en del eller hela arbetstiden i skolan behöver
bilda egna fasta grupper utanför arbetsenheten. Med fasl grupp avser SIA elever
som bildar egen undervisningsgmpp i mer än ett ämne under längre tid än en
termin. Sådana kan behöva inrättas för elever med påtagliga fysiska handikapp
(syn- och hörselskador, rörelsehinder) samt för elever med mera uttalade
sociala och känslomässiga störningar. I likhet med Statens Handikappråd m. fl.
anser jag all placering i fast grupp endast bör ske när det föreligger så slora
pedagogiska svårigheter för eleven att han/hon inte kan tillgodogöra sig
undervisningen i en vanlig grupp. För egen del anser jag det ej nödvändigt all
fastställa några undre eller övre gränser för antal elever för att inrätta
sådana grupper. Elev som placeras i fast grupp bör i sä stor utsträckning som
möjligt följa verksamheten i sin klass. I vissa fall kan del vara svårt att
uppnå en sådan integration i den reguljära undervisningen. Däremot bör det vara
lättare för dessa elever att delta i övrig verksamhet under skoldagen
tillsammans med kamraterna från klassen och arbetsenheten. Överföring av elev
till fast grupp innebär att resurser utanför arbetsenheten las i anspråk.
Inrättandet av fasta grupper bör skolstyrelsen besluta om. Placering av elev i
fasl grupp bör avgöras av elevvårdskonferensen i samråd med eleven och dennes
föräldrar. Är elevs föräldrar och elevvårdskonferensen inte av samma
uppfattning om det lämpliga i att placera eleven i fasl grupp, hänskjuts
frågan till skolstyrelsen för avgörande.

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop, 1975/76:39 240

Då
del gäller dessa ärenden anser jag att det finns behov av dokumentation som
underiag för diskussion och beslut. Däremot anser jag i likhet med några
remissinstanser all stor försiktighet alllid skall iakttas vid upprättande av
elevakt.

Möjligheten tillsärskild undervisning är främst
avsedd för elev som på grund av handikapp eller långvarig sjukdom inte kan
delta i vanligt skolarbete. Utredningen anser att anpassad studiegång för
elever med anpassningssvårigheter och psykiska problem bör ersätta nuvarande
anordning med särskild undervisning. Insatser för dessa elever bör kunna vidtas
inom ramen för anpassad studiegång.

Jag delar utredningens uppfattning att åtgärder för
elever med anpassningssvårigheter bör ske med hjälp av limplanejämkningar
eller anpassad studiegång i övrigt. 1 motsats till utredningen anser jag att
medel för särskild undervisning för elev som på grund av handikapp eller
långvarig sjukdom ej kan delta i vanligt skolarbete bör utgå enligt nuvarande
regler. Medel för detta ändamål utgår i efterhand beroende på undervisningens
omfattning. Av denna anledning är det mindre lämpligt att beräkna medel för
verksamheten på antalet elever i skolenheten. Beslut om särskild undervisning
för elev fattas av elevvårdskonferensen.

För elever med anpassningsproblem kan i vissa fall
fordras ytterligare åtgärder anser utredningen och föreslår insatser i form av
skoldaghem och skolveckohem. För verksamheten bör enligt SIA statsbidrag utgå
för fritidsverksamheten efter samma grunder som gäller för annan motsvarande
verksamhet i kommunen.

Flera remissinstanser, däribland kommunförbundet,
menar att klarare regler bör utformas om statligt stöd för verksamheten i
skoldaghem och skolveckohem. Några remissinstanser, däribland socialstyrelsen
och socialutredningen, är tveksamma lill förslaget. Dessa instanser menar att
skolan går utanför sina traditionella gränser med en sådan verksamhet.
Socialstyrelsen anser dessutom att skolveckohem innebär en ny form av
omhändertagande av barn, som framför allt från rättssäkerhetssynpunkt inte är
acceptabel. Malmö kommun menar att institutionsvård inte är förenligt med tankegångarna
om alt problemen skall lösas i individens egen miljö.

Som jag har redovisat finns det starka invändningar
mot alt skolan bygger upp en särskild institution för elever med
anpassningsproblem. Enligt min mening måste denna fråga ses i ett större och
vidare sammanhang där samhällets övriga socialpolitiska åtgärder också måste
beaktas. Skoldaghem finns i dag i ett antal kommuner. Skoldaghem eller liknande
kan i vissa lägen vara lämpliga när skolans normala insatser inte visar sig tillräckliga.
Kommunerna bör därför liksom nu ha möjlighet att inrätta skoldaghem eller
liknande. Det primära syftet med dessa hem skall inte vara undervisningen utan
familjebehandlingen och den sociala omsorgen. Skoldaghem eller liknande blir
då en gemensam angelägenhet för skolan och för de sociala myndigheterna inom
kommunen.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 241

Jag anser inte att skolan bör ställa upp några krav
pä behörighet för eventuella befattningar som föreståndare för dessa hem.
Däremot bör skolstyrelsen i sin resursavvägning kunna avsälla medel för
verksamhet inom skoldaghem för lärarinsatser och för insatser av
fritidskaraktär. Jag är dock inte beredd all föreslå alt medel ur statsbidraget
får utgå lill sådana kostnader som i dag normalt bekostas av kommunen t. ex.
bespisningsbiträden och kapitalkostnader.

1 fråga om huvudmannaskapet föreligger skilda
uppfattningar bland remissinstanserna. SÖ anser att skolan bör vara huvudman för
skoldaghem eller liknande medan socialstyrelsen m. fl. remissinstanser anser
att sociala centralnämnden i kommunen bör svara för verksamheten. Mot bakgmnd
av vad jag tidigare har anfört om att också skoldaghemmen måste ses i ett
socialpolitiskt perspektiv, anser jag det vara fråga om ett gemensamt ansvar
för skolstyrelsen och sociala centralnämnden eller motsvarande. Liksom
inrättandet av skoldaghem är en kommunal angelägenhet bör också frågan om
huvudmannaskapet avgöras av kommunen.

2.4
Stadieövergångar inom grundskolan

SIA har analyserat problem i samband med
stadieövergångar och lämnat en rad förslag lill åtgärden Bl, a, bör elever och
lärare från sista årskursen i stadiet besöka första årskursen i närmast högre
stadium. Vidare föreslås stadieövergripande tjänstgöring för lärare och
möjlighet för lärare alt delta i arbetet på avlämnande stadium.
Inskolningsperioder är ett annat viktigt förslag. Vidare föreslås en
försöksverksamhet med förändrad disposition av timplanen på högstadiet i syfte
att minska antalet verksamma lärare i den enskilda arbetsenheten.

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak
utredningens förslag. SFL m. fl. menar att stadieövergripande tjänstgöring bör
avse såväl låg-mellanstadium som mellan-högstadium. SACO/SR anser däremot att
utredningens egna undersökningsresultat inte underbygger resonemanget om
stadieövergångar, och eftersom övergångarna inte har den övervägande negativa
karaktären för eleverna som SIA menar, behöver stadieövergripande tjänstgöring
inte tillgripas.

För
egen del vill jag anföra följande.

Som jag tidigare har framhållit bör en helhetssyn
tillämpas på all pedagogisk verksamhet bland barn och ungdom. Detta gäller
såväl omsorgsverksamheten och fritidsverksamheten som undervisningen. Med en
sådan utgångspunkt kommer verksamheten att planeras och genomföras utifrån
kunskaperna om barns utveckling och uppväxtvillkor. Behoven av särskilda
åtgärder vid övergången från förskola till grundskola och från ett stadium till
ett annat inom gmndskolan kommer därigenom alt minska. Traditionen från ett
äldre skolsystem, som delvis övertagils av grundskolan, gör dock att många
elever upplever svårigheter vid övergångarna. Detta gäller särskilt

16 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 242

övergången
från mellanstadiet till högstadiet. Särskilda åtgärder som minskar
svårigheterna behöver därför vidtas. Del är väsentligt att detta uppmärksammas
i det dagliga skolarbetet.

Del är viktigt all eleven redan från starten i en
ny skolmiljö för god kontakt med sin omgivning och lär känna de nya
förutsättningarna för sin skolgång. Genom att öka undervisningstiden successivt
vid stadieöver-gängar kan läraren fö möjlighet att i mindre elevgrupper lära
känna gruppen och anpassa skolarbetet lill den enskilde eleven. Den enskilda
skolan och dess arbetslag bör själv planera sådana temporära anordningar och
därvid ha stor frihel att vidta förändringar inom ramen för timplanens totala
antal elevveckotimman Detta kan rymmas inom del förslag till jämkningar som jag
i det föregående har förordat.

SIAis synpunkter på övergången från mellanstadium till
högstadium delas av flertalet remissinstanser som menar att just övergången
till ämnesrum och många olika lärare medför betydande svårigheter. Delta sker i
en ålder då eleverna i allmänhet befinner sig i en känslig utvecklingsfas.
Liksom utredningen anser jag att skolan bör vidta olika åtgärder för att minska
de problem som därvid kan uppstå. SIA har enligt min mening lagt fram flera värdefulla
förslag om hur man skall minska problemen för eleverna vid övergången till
högstadiet. Hit hör förslaget om stadieövergripande tjänstgöring. Jag
tillstyrker detta förslag. De svårigheter som aktualiseras av att elevema får
fler lärare än på mellanstadiet bör kunna minska när lärarna på högstadiet i
större utsträckning kommer att undervisa i tre ämnen var. Enligt 1967 års
beslut om lärarutbildning skall nämligen lärarna på högstadiet i princip vara
behöriga i tre ämnen. Det ankommer på SÖ och kommunerna att beakta detta beslut
i sitt arbete. Frågor som berör problem i samband med övergången till
högstadiet behandlas också av 1974 års lä-ramtbildningsutredning. Redan nu kan
antalet lärare per elev på högstadiet minskas genom åtgärder inom ramen för schemaläggning
och tjänstefördelning. Det är väsentligt att dessa möjligheter utnyttjas
effektivt.

Problemen på högstadiet är inte enbart
koncentrerade till lärarrollen och lärarspecialiseringen. Av stor betydelse är
också förhållandet mellan ämnesstoff på mellanstadiet och i motsvarande ämne
på högstadiet. Det är viktigt att eleven på det nya stadiet får lära sig något
nytt som kan vidareutveckla förvärvade kunskaper, färdigheter och
erfarenheter. Onödiga upprepningar mellan stadierna bör därför enligt min
mening undvikas. Detta för dock inte innebära minskade möjligheter till
färdighetsträning av moment från tidigare stadier om så erfordras.

Det ankommer på SÖ att i sin läroplansuppföljning
beakta här nämnda och andra problem som kan uppslå i samband med
sladieövergångar.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 243

2.5
Samverkan mellan skola och hem

Klassföreståndarens centrala roll, speciellt på
högstadiet, skall ses bl. a. mot bakgrund av elevernas behov av vuxenkontakt.
Utredningen diskuterar ingående klassföreständarfunktionen och menar bl. a. alt
varje lärare skall vara kontaktlärare (klassföreståndare) och att tid för
kontaktarbete skall avsättas på schemat med en timme i veckan. Flertalet
remissinstanser delar denna uppfauning men anser det onödigt att byta ut
beteckningen klassföreståndare mot kontaktlärare.

Jag har vid mitt ställningstagande till frågan om
elev- och personalgrupperingar (avsnitt 2.3) understrukit den stora betydelse
identifikationsprocessen har i barna- och ungdomsåren, 1 det sammanhanget har
jag särskilt betonat arbetslagets betydelse för kontinuitet och stabilitet i
ett barns anknytning till en eller flera vuxna, Samma synsätt bör läggas på
klassföreståndarens roll. För elevens sociala utveckling likaväl som för
lösningen av problem i det dagliga arbetet har eleven behov av att med
förtroende kunna vända sig till en person i skolan i förvissning om att denna
kan hjälpa till med att lösa problem och förmedla de kontakter som erfordras.
Klassföreståndaren har hittills fyllt denna funktion.

Jag delar därför i huvudsak den uppfattning som
utredningen har om klassföreståndarens funktion och anser att det liksom f n.
bör åligga varje lärare att vara klassföreståndare. Klassföreständarfunktionen
kan i huvudsak delas upp i ett konlaktskapande och ett problemorienterat
arbete. I sitt konlaktskapande arbete skall klassföreståndaren söka skapa så
goda relationer som möjligt till elever, föräldrar och anställda pä skolan.
Detta arbete bör påbörjas så tidigt som möjligt, t. ex. redan vårterminen innan
den nya elevgruppen kommer. Målet måste vara att lägga grunden till väl
fungerande relationer som bygger på ömsesidig tillit och en öppen
kommunikation.

Detta kontaktarbeie utgör grunden för den andra
sidan av klassföreständarfunktionen som innebär att tillsammans med elever,
föräldrar och personal söka upptäcka och bearbeta de problem som uppstår i det
dagliga samspelet i skolarbetet. Som jag tidigare framhållit tjänar de vuxnas
samspel med varandra och elevema som modell för eleverna och speglar därmed
samarbetets villkor av givande och tagande. Det sätt pä vilket elever och vuxna
tillsammans i skolan bearbetar problemen måste alllid relateras till målet för
skolans verksamhet. Härigenom kan de vardagliga konflikterna utnyttjas
konstmktivt och därmed bli en tillgång för en skola som främjar både barns,
ungdomars och vuxnas personlighetsutveckling.

Klassföreständarfunktionen kräver i allmänhet olika
arbetsinsatser beroende på barnens ålder och mognad samt hur klassen är sammansatt.
Jag anser att klassföreståndarens hela uppgift ej kan utföras pä en särskild
sche-malagd timme men att detta arbete väsentligt underiättas, särskilt på högstadiet,
om det finns speciell tid för detta under skolveckan. Förslaget om en samlad
skoldag möjliggör detta.

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 244

Utredningen behandlar ingående problemen med
skolfrånvaron. Utredningen föreslår i detta sammanhang att närvaroplikt skall
råda och att frånvaro bör förhandsanmälas och registreras. Skolan är ansvarig
för frånvaroregistreringens organisation. Hemmen skall informeras om forekommande
frånvaro menar utredningen.

De remissinstanser som har berört frågan, t. ex.
SACO/SR och SL, instämmer med utredningen att skolfrånvaron skall observeras
och registreras samt alt kontinueriig uppföljning bör ske. I likhet med
utredningen och remissinstanserna är jag av den uppfattningen att närvaroplikl
bör råda i grundskolan samt att frånvaro skall förhandsanmälas. 1 första hand
bör hemmet ansvara för denna anmälan, men jag anser att skolan i den mån
eleven själv anmäler sin frånvaro bör ha tilltro till dessa uppgifter. Liksom
bl. a. Moderata ungdomsförbundet och Linköpings kommun anser jag att problemen
med registrering och uppföljning av skolfrånvaron i första hand aren
elevvårdsfråga som närmast skall tas upp och bearbetas inom arbetslaget och av
klassföreståndaren. Det är således inte främst en fråga om att finna ett
administrativt bra registrerings- och rapportsystem. Några generella anvisningar
bör därför inte utfärdas utan lokala förhållanden bör avgöra insatsernas art.
Del är särskilt viktigt att åtgärder inom detta område vidtas i nära kontakt
med föräldrarna och eleverna.

SIA har starkt betonat nödvändigheten av en
samverkan mellan skola och hem. Utredningen anför sju områden som lämpliga utgångspunkter
för förbättrad samverkan: "kvartssamtal", klassmöten, uppsökande
verksamhet, riklig och regelbunden information, kontaktlärarfunk-tionen,
lärarutbildningen samt försöksverksamhet.

SIA menar att varje förälder till barn i
grundskolan bör ges lagfäst rätt att under en arbetsdag, räknad per bam och
stadium, fö ledigt från sitt förvärvsarbete för alt delta i information och
samtal i skolan. Samhället bör genom föräldraförsäkringen svara för ersättning
för föriorad arbetsförtjänst.

Utredningen föreslår att två klassmöten per läsår
skall vara obligatoriska i grundskolan och att skolan och klassföreståndaren
skall vara skyldiga att kalla till dessa.

För att ytterligare förbättra kontaktverksamheten
föreslår SIA att fem kr. per elev tillförs skolan för att användas efter lokalt
bedömande främst för uppsökande verksamhet. För att biträda vid utbildning och
information menar SIA att det skall finnas konsulenttjänster på länsskolnämnderna
och SÖ.

Förslagen om förbättrad kontakt mellan skola och
hem tillstyrks av många remissinstanser, däribland RHS och kommunförbundet.
Några remissinstanser ifrågasätter värdet av den föreslagna ledigheten om den
begränsas till så kort tid. SÖ understryker behovet av en uppsökande
verksamhet. SÖ markerar klassföreståndarens centrala roll i samspelet hem och
skola.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 245

LO
vill söka nya vägar att få kontakt med de grupper av föräldrar, som skolan inte
når.

Samarbetet mellan hemmen och skolan är ytterst
väsentlig. Barnets samspel med föräldrar och hemmiljö påverkar på dett
avgörande sätt dess förutsättningar att utveckla sina inneboende möjligheter
intellektuellt, känslomässigt och socialt. Enligt min mening måste därför
informationen från hemmet till skolan liksom från skolan till föräldrarna
förbättras. Föräldrarna bör fö ökad information om aktuella läroplaner,
arbetssättet i skolan, vad barnen upplever i skolan, studieresultat samt
barnens relationer till skolpersonal och kamraten I likhet med Arbetarnas
bildningsförbund (ABF) och Uppsala kommun m.fl. remissinstanser avvisar jag
dock särskilda medel för expertmedverkan från SÖ och länsskolnämnderna för
utökad information och hjälp med kontaklarbetet. Fullgörande av sådana
arbetsuppgifter får anses ingå i SÖ:s ordinarie uppgifter.

Gjorda undersökningar visar att såväl föräldrar och
elever som lärare vill att kontakterna mellan hem och skola skall öka samt att
man för ett ökat elevengagemang i dessa kontakter. I likhet med SIA föreslår
jag att två kontakttillfällen per läsår skall vara obligatoriska för skolan att
anordna och atl klassföreståndaren är skyldig att kalla till dessa. Föräldrarna
upplever de personliga samtalen och direktkontakten med läraren som mer
värdefulla och givande än allmänna klassmöten. Enligt min mening bör därför
klassföreståndaren kunna låta dessa kontakter ske i form av enskilda samtal
med föräldrarna. Det är viktigt atl eleverna deltar i dessa. Klassföreståndaren
har ett ansvar för att skolan får kontakt med alla föräldrar. Detta kan fordra
att klassföreståndaren gör hembesök.

Jag är inte beredd att nu förorda atl föräldrarna
erhåller ersättning för att besöka sitt barn i skolan. Remissinstanserna har
här haft delad syn. Flera skolstyrelser och kommuner ifrågasätter nyttan av att
fö en dag per stadium för besök. Några hem- och skolaföreningar anser atl
intresset hos föräldrarna för skolan ej är beroende av en eventuell ersättning.
Självfallet skall skolan stå öppen för besök vid den tidpunkt då del är
lämpligt för föräldrarna att komma dit. Jag utgår från att skolledningen och
skolpersonalen medverkar till att föräldrarna alltid skall känna sig välkomna
till skolan.

När jag senare behandlar resursernas storlek kommer
jag att vid kon-stmktionen av den s. k. försiärkningsresursen ta hänsyn till
behovet av särskilda medel för kontakten mellan hem och skola. Skolstyrelsen
bör vid sin fördelning av förstärkningsresursen beakta behovet av medel för kontaktverksamheten.
I denna verksamhet bör skolstyrelsen prioritera uppsökande verksamhet bland de
föräldrar som skolan inte når på annat sätt. Särskilda medel för denna
verksamhet kommer jag således ej all föreslå.

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 246

2.6
Vissa frågor rörande grundskolans läroplan

Utredningen berör nuvarande timplan på högstadiet
när den diskuterar problemen med stadieövergången mellan mellanstadiets
klasslärarsystem och högstadiets ämneslärarsystem. Utredningen anser det inte
möjligt atl utan omfattande försöksverksamhet ta ställning till en ny
utformning av högstadiets timplan. Men den finner det angeläget atl man i det
fortsatta läroplansarbetet vidtar okonventionella åtgärder för att främja en
utveckling mot färre lärare per elev. SIA anser det vara en viktig uppgift för
SÖ att ta initiativ till och svara för utvärdering av försök i denna riktning.
Det bör då också övervägas att ersätta uppdelningen på allmän och särskild kurs
i engelska, matematik, franska och tyska med resurslid.

Remissinstanserna har helt obetydligt berört dessa
frågor. För egen del vill jag anföra följande.

Timplanens konslmktion kan inte anses vara en gång
för alla given. Förändringar måste ske mot bakgrund av vad som krävs genom
utvecklingen i samhället och de värderingar som präglar denna. Vid 1968 års
riksdag fattades beslut om att grundskolans högstadium i huvudsak skulle vara
sammanhållet, men att studieprogrammet skulle ge utrymme för val som knyter an
till elevernas intressen (prop. 1968:129, SU 1968il79, rskr 1968:366). Varje
elev kan välja ett av tillvalsämnena tyska, franska, teknik, konst eller
ekonomi. Vidare har eleven att välja verksamheter inom fritt valt arbete.
Erfarenheterna av tillvalssyslemet visar att valet mellan olika ämnen sker
efter traditionsbundet könsrollslänkande och att det senare valet till
gymnasieskolan i hög grad är beroende av valet av tillvalsämne. Skolan har en
viktig uppgift att fylla då del gäller att motverka val av utbildning och yrke
som gmndas på sociala faktorer och traditionella könsrollen En översyn av
tillvalssystemet på högstadiet med hänsyn till de erfarenheter som hittills
vunnits av utbildningsorganisationen anser jag vara motiverad.

Jag har i det föregående förordat all arbetet i
grundskolan för en inriktning mot praktiska och laborativa arbetsformer.
Särskilt stor betydelse har enligt min mening en översyn av arbetssättet i de
naturorienterade ämnena. Det finns tecken som tyder på att undervisningen i
matematik och naturorien-terande ämnen i dag fungerar så att elever avskräcks
från fortsatta studier i dessa ämnen. Effekterna av detta har jag tidigare
berört i prop. 1975/76:100, bil. 10. Vid en läroplansöversyn bör även detta
beaktas. SÖ har f. n. i uppdrag att överväga de teoretiska och praktiska
inslagen i undervisningen på gmndskolans högstadium (UbU 1972:45, rskr
1972:287 och UbU 1974ill, rskr 1974il20). Denna fråga bör kunna behandlas
gemensamt med översynen av tillvalssystemet. Mot bakgrund av vad jag förordat
om arbetssättet i gmndskolan bör översynsarbetet närmast ta sikte på vilka
undervisnings-mässiga fördelar som ligger i alt bygga in de nuvarande
tillvalsämnena ekonomi, konst och teknik samt ämnet barnkunskap i övriga ämnen
jämfört

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 247

med
att tillsammans med delar av andra ämnen skapa särskilda ämnesblock. I detta
sammanhang bör övervägas att göra delar av det nuvarande ämnet teknik
obligatoriskt för alla elever i syfte att öka elevernas praktiska färdigheter
och kunskaper, ett förslag som också framförts inom ramen för SÖis könsrollsobjeki.

Vid en sådan översyn är det naturligtvis också
angeläget alt beakta de främmande språkens nuvarande ställning. Jag anser atl
det fortfarande bör vara möjligt för elev på högstadiet att välja ett andra
främmande språk.

En översyn av högstadiets timplan bör som SIA har
föreslagit även innefatta den kursuppdelning som f n. sker i allmän och
särskild kurs i ämnena matematik, engelska, franska och tyska. I dag består
variationen mellan kursallernativen främst i skillnader i valet av lärostoff,
graden av konkretion, inlärningslid etc. Eftersom läroplanen förutsätter alt de
enskilda eleverna alltid skall ha en undervisning tillrättalagd efter sina
fömtsättningar kan del ifrågasättas om del finns några pedagogiska skäl till
uppdelning av eleverna i alternativa kurser. Redan i dag förekommer samläsning
mellan allmän och särskild kurs inom en del högstadieskolor. En övergång till
enhetligare kursuppläggning frigör resurser som kan användas till ökad individualisering.
Vidare kan klassen hållas samman under längre tid, vilket måste anses vara en
fördel för eleverna. Jag utgår från att en förändring i här åsyftad riktning
inte skall medföra en minskad resurstilldelning.

Som jag senare kommer att beröra bör även
mellanstadiets timplan ses över och timtalet minskas med två till tre
veckotimmar för att ge utrymme för annan verksamhet än lektionsbunden sådan.

Vid 1969 års revidering av läroplanen för
grundskotan gjordes inga större förändringar av mellanstadiet i fråga om
lärostoff m. m. Mellanstadiet kom inte heller i någon nämnvärd grad all beröras
av anordningen med resurstimmar, dvs. den flexibla ekonomiska ram som
möjliggör en varierande resursanvändning.

Bland de problem som redovisas för mellanstadiets
del vill jag här främst nämna elevernas arbetssituation. Efter övergången från
lågstadiet till mellanstadiet möter eleverna flera nya ämnen. Inom de flesta
ämnen har här liksom på högstadiet, skett, en ökning av stoffmängden utan att
någon omprioritering av stoffet har gjorts. Detta måste i ökad grad
uppmärksammas i allt kursplanearbele men gäller inte minst mellanstadiet, där
lärostoffet upplevs som synneriigen omfattande.

Jag ämnar senare föreslå regeringen atl uppdra åt
SÖ att vid den konlinueriiga översynen av läroplanen för grundskolan utreda
hur sloffmängden på mellanstadiet skall kunna minskas. Därvid bör det också
undersökas om undervisningstiden och tiden för andra verksamheter kan anges i
timmar om 60 minuter i stället för nuvarande veckotimmar om 40 minuter. Det
bör också övervägas att ange undervisningstiden i olika ämnen per stadium i
stället för per årskurs. Det senare skulle ge skolorna större möj-

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

ligheler
att göra anpassningar till enskilda elevers behov utan att behöva göra
timplaneförändringar.

En annan åtgärd är alt i nämnda läroplansöversyn
också beakta kraven på en ökad färdighetsträning pä mellanstadiet bl. a. med
avseende på elevernas språkliga utveckling. Det behövs en kontinuitet över
stadiegränserna både när det gäller elevernas utveckling i fråga om
kommunikalionsfär-digheter och när det gäller undervisningens former och
innehåll. Tidigare nämnda sammanförande av huvudmomenten för ämnen och
ämnesgmpper från nuvarande huvudmoment förstadier till gemensamma huvudmoment
för hela grundskolan torde underiätta denna kontinuitet.

1 detta sammanhang bör också kraven pä ökade
tekniska inslag i undervisningen och problemen med att i ökad utsträckning fö
ett experimentellt arbetssätt i nalurorienterande ämnen tas upp.

SÖis översynsarbete i de av mig förordade uppdragen
bör slutföras så alt förslag till regeringen kan överlämnas senast våren 1977.
Detta gäller även frågor rörande den praktiska yrkesorienteringen m. m. som jag
behandlar i del följande.

2.7
Läromedel

SIA diskuterar läromedlens roll i förhållande till
läroplanens huvudmoment och anvisningar. Det stoff som skolan använder menar
SIA skall vara anpassat inte bara till elevens mognad ulan också lill
samhällsutvecklingen. SIA anser att det stoff skolan valt atl arbeta med
därvidlag inte har förändrats i samma takt som samhället. Den ökning i
stoffmängden som skett och sker utifrån samhällsförändringarna har inte medfört
någon omprioritering av stoffet. Detta menar SIA medför att undervisningssituationen
både för lärare och elever blir pressande, då det blir allt svårare att fö in
allt inom den givna ramen.

Jag instämmer i SIAis slutsats av resonemanget
kring stoffmängden att det är nödvändigt med en sträng sovring av det stoff
skolan skall arbela med. Stoffets omfattning och svårighetsgrad skall varieras
efter elevernas förulsättningan Stoff, som är olämpligt för den ene eleven, kan
vara lämpligt för den andre. Dock vill jag här särskilt peka på de risker som
ligger i en undervisning, som för att hinna med så mycket som möjligt lotsar
eleverna genom stoff och problem, på ett sådant sätt att eleverna inte kommer
alt förstå eller självständigt bearbeta stofTet och problemen. Erfarenheterna
visar att detta kan leda till bristande motivation och självförtroende. En
prioritering är angelägen av de kunskaper och färdigheter som är väsentliga för
individen. Jag anser det viktigt att ett sådant stoff väljs atl eleven får
möjlighet att följa samhällets utveckling. Liksom SIA anser jag att skolan och
dess personal måste lägga ner ett omsorgsfullt arbete på alt tillsammans med
eleverna precisera såväl detta stoff som långsikliga och mera näraliggande mål
för undervisningen. Del är viktigt alt personalen och eleverna

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 249

ifrågasätter
gjorda prioriteringar och undersöker om del inte finns annat som är mer lämpat
för att ge den information och kunskap som söks.

Utredningen menar atl läromedlen verkar styrande
och konserverande, då det gäller val av stoff i undervisningen. Utredningen
visar hur eleverna nu för liden pä ett helt annat sätt får information i de
mest skiftande ämnena genom t.ex. tidningar, radio och TV, vilket ibland kan
upplevas som en konkurrens med skolan. SIA menaratt skolan skall använda
massmedierna som ett stimulerande komplement till undervisningen. För att
eleverna skall kunna utnyttja allt detta informationsflöde måste deras
färdighetsträning i läsning, skrivning och matematik prioriteras menar SIA.

SÖ har i sitt yttrande tagit upp denna fråga och
framhåller atl del är viktigt att öka lärarens och elevernas intresse för att
själva diskutera och bestämma målen för undervisningen och därefter välja stoff
och metoder samt hjälpmedel för att uppnå dessa mål. SÖ menar atl till lärarens
och elevernas hjälp erfordras därvid olika slag av hjälpmedel och läromedel.
Dessa verkar mer eller mindre styrande, och SÖ påpekar atl graden av styrning
lill stor del är beroende av hur de används av läraren, eleverna och
arbetslaget. SÖ menar vidare alt i en medveten undervisningsplanering ingår som
en del valet av läromedel, där arbetslagets samlade erfarenheter bör ge
förutsättningar för en väl genomtänkt lösning. SÖ anser all det således är
undervisningsplaneringen som skall styra valet och användningen av läromedlen.

Jag instämmer i vad SÖ har anfört i sitt yttrande.
I en skola som mer eller mindre styrs av läromedlen finns inte tillräckligt
utrymme för de initiativ, de åtgärder och del ansvarstagande lokalt som enligt
min mening är en viktig förutsättning för att det inre arbetet i skolan skall
utvecklas. Liksom SÖ anser jag atl frågan om ett läromedel är styrande eller
inte är beroende av den planering elever och lärare lokall gör. Jag anser det
viktigt att planeringen utgår från elevernas olika förutsättningar och önskemål.
Här har arbetslaget en viktig roll med den samlade erfarenhet som där finns.
Arbetslaget måste även ta hänsyn till olika lokala resurser saml de skilda
elevgrupperingarnas olika behov och förutsättningar.

Eleverna måste från skolstarten ges en fortlöpande
träning i denna planering, bl. a. för atl aktivt kunna medverka i val av och
beslut om arbetssätt och läromedel.

Enligt min mening är det viktigt att man i denna
planering tar tillvara elevernas egna erfarenheter och upplevelser. Man måste
också som SIA påpekat utnyttja samhällets kultur- och informationsutbud, t. ex.
bredvid-läsningsböcker, tidningar, TV-program och olika teatergmppers
verksamhet. Jag anser att skolan även här successivt måste träna eleverna atl
välja inom, utnyttja och bearbeta den rikliga information som de utsätts för i
dagens samhälle och de många försök till påverkan som möter individen.

Det arbetssätt och de arbetsformer som jag tidigare
har redogjort för kommer enligt min mening alt fordra en något annoriunda
typ av lä-

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 250

romedel.
Det är viktigt att läromedel här ses i sin vida bemärkelse, nämligen sådant som
lärare och elever kommer överens om alt använda för atl nä uppställda mål för
undervisningen. Eleven måste ha möjlighet atl tillsammans med läraren la sig
fram på olika vägar. Klasserna och eleverna måste ha möjlighet att kombinera
olika läromedel och att komplettera dem med annat material, t. ex. tidningar
och böcker liksom med material som lärare och elever tillsammans åstadkommer.
Med det arbetssätt som tidigare förordals kommer en stor del av de
arbetsböcker, där huvudprincipen har varit atl eleven utifrån vissa
förutsättningar tränas atl mekaniskt fylla i rätt svar, att bli överflödiga.
Tillgången på goda och aktuella läromedel är en viktig förutsättning för atl
skolans mål skall kunna förverkligas. Men del är lika viktigt hur läromedlen
används. Elever och lärare bör tillsammans diskutera och ta ställning till var
tyngdpunkten skall läggas i de huvudmoment som enligt läroplanen bör behandlas.
Läromedlen för därför inte uppfattas som styrande för arbetets uppläggning utan
som hjälpmedel i undervisningen och vid valet av lärostoff.

3
Skolan i samhället 3.1 Inledning

Som jag inledningsvis anfört har skolans roll och
ansvar vidgats under den fortgående samhällsutvecklingen. Vid sidan av de
traditionella skoluppgifterna har ökade insatser för barnens sociala utveckling
kommit att prägla skolans arbete. Förändringen av människors förhållanden i
arbete och under fritid medför krav på ett ökat samhällsansvar för barns och
ungdomars livsmiljö. I nuvarande läroplan för grundskolan slås fasl att skolan
bör ta ansvar också för elevernas fritid i det dubbla syftet att ge fritiden
ett utvecklande och värdefullt innehåll och all stimulera eleverna så alt de
under sin fritid både vill och kan göra aktiva insatser i samhällslivet.

SIA och barnstugeutredningen har i sina betänkanden
fört fram förslag som syftar lill att förbättra barns och ungdomars livsvillkon
SIA menar att skolan måste ta ökad del i arbetet med atl stödja hemmen i fråga
om barnens sociala omsorg och allsidiga personliga utveckling. Barnstugeuiredningen
anser att samhället, som ett stöd och komplement till familjen, i högre grad än
tidigare i samspel med föräldrarna måste engagera sig för att barn och ungdomar
skall fö en positiv utvecklingsmiljö under skoldagen och under fritiden.

Enligt SIA talar många skäl för att utveckla skolan
i en sådan riktning atl den för ett mer mångsidigt och varierat innehåll.
Kravet på bättre omsorg om barnen under skoldagen och kravet pä att alla barn
skall ha möjlighet att fö kontakt med samhällets fritids- och kulturaktiviteter
är två grundläggande motiv för alt skolan på ett annat sätt än tidigare måste
stå i centrum för samhällets insatser pä barn- och ungdomsrådet. Därutöver,
menar SIA,

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 251

måste
skoldagen ge ökade möjligheter för eleverna atl utvecklas socialt.

Eleverna skall träna sig atl ta eget ansvar för
uppgifter i skolmiljön saml genom gruppaktiviteter fö vana att umgås dels med
andra barn, dels med vuxna. Skoldagen måste också ge utrymme för ökat
föreningsengagemang i skolarbetet, varför skolan måste stödja de ideella
organisationerna och det fritidsliv som ungdomen själv organiserar likaväl som
skolan i sin tur för stöd av dessa. Det är mot denna bakgrund SIA har
föreslagit en samlad skoldag med olika verksamheter samt till den samlade
skoldagen anknytande fritidsverksamheter. Planeringen av verksamheten bör inom
angivna ramar ankomma på kommunerna. Den kommunala beslutanderätten gäller
också skoldagens omfattning för eleverna inom vissa minimi- och maximivärden.
Som ett obligatorium för kommunen bör gälla att utforma en skoldag sä alt
resurser ges för omsorg och fritidsaktiviteter under hela den tid som eleverna
är hänvisade till skolmiljön. Skoldagen bör betraktas som en helhet på samma
sätt som gäller för förskolan. Delta förutsätter en nära samverkan mellan
berörda styrelser och nämnder samt organisationslivet i kommunen.

Barnstugeutredningen har formulerat dels ett
pedagogiskt program för alla barns fritid mellan 7-12 år, dels ett program för
samhällets ansvar för de skolbarn som behöver heldagsomsorg under den tid
föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar och skolans ansvar inte gäller.
Insatserna bör tillgodose barns behov av gemenskap och aktivitet under fritiden
och syfta till att innehållet i deras fritidsengagemang blir meningsfullt och
stimulerar den personliga utvecklingen. Utredningen har definierat
fritidsverksamheten för de yngre skolbarnen som sådan verksamhet som pågår
under den icke lektionsbundna liden av dagen, terminen och året. Utredningen
föreslår all kommunerna som basmodell för den framtida fritidsverksamheten
prövar det utvidgade fritidshemmet, dvs. att till bostadsområdenas låg- och mellanstadieskolor
(LM-skolor) lokalmässigl anknyta hemvist för de barn som behöver fritidshemmets
heldagsomsorg. Samtidigt skall hemvistet och skollokalerna göras till ett
centrum för den allmänna fritidsverksamheten för alla låg- och mellanstadiebarn
i bostadsområdet. De inskrivna barnen i det utvidgade fritidshemmet avses kunna
delta i den allmänna fritidsverksamheten. Fritidshemmets lokaler blir därvid
en kärna för sådan verksamhet som också andra barr än de i fritidshemmet
inskrivna deltar i. Även om kommunerna förutsätts ha ansvaret för den allmänna
fritidsverksamheten förordar utredningen att kommunerna i första hand prövar om
föreningslivet kan svara för verksamheten. Utredningen framhåller därvid alt
ungdomsorganisationerna bör fö resurser att kontinueriigt arbeta bland de
yngre skolbarnen pä eflermiddagstid i gruppverksamhet. Olika exempel på och
förslag till föreningsanknutna verksamheter redovisas av utredningen.

Remissbehandlingen av de båda utredningarna har
givit stöd för förslagen om ökade satsningar från samhällets sida för att
trygga skolbarnens behov

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 252

av
omsorg och fritidsaktiviteter under skoldagen och under annan tid av dagen då
föräldrarna förvärvsarbetar.

De båda utredningarna berör således i sina
betänkanden i princip samma områden. SlAis förslag omfattar alla barn i
grundskolan, dvs. åldersgruppen 7-16 år. Barnstugeutredningens förslag avser
främst åldersgruppen 7-12 år. Båda utredningarna föreslår alt samhället bör ta
ett större ansvar för skolbarnens omsorg och fritid. Ett annat gemensamt drag
är att det skall ske en lokal- och personalmässig samverkan mellan skola,
fritidshem/familjedaghem och fritidsverksamhet. Ett annat drag är att
organisations- och föreningslivet förutsätts delta i fritidsverksamheten. En
samordning av de båda utredningarnas förslag i de frågor som nu behandlas
framstår därför som naturiig. En sådan har också efteriysts i samband med
remissbehandlingen av de båda förslagen. I det följande kommer jag att förutom
SIAis förslag om skoldagen även behandla de delar av barnstugeutredningens förslag
som gäller organisationen av den allmänna fritidsverksamheten utanför
skoldagen. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för socialdepartementet.

De förslag som har lagts fram i prop. 1975/76:92 om
utbyggnad av barnomsorgen avser även frilidshemsverksamheten för barn i åldem
7-12 ån Utbyggnadsprogrammet omfattar i denna del 50 000 nya platser i
fritidshem under den närmaste femårsperioden. Kommunema för en lagföst
skyldighet atl genomföra en planmässig utbyggnad av barnomsorgen. Därigenom skapas
goda möjligheter att tillgodose viktiga utvecklings- och omsorgsbehov för
främst barnen i de lägre skolåldrarna och bam med särskilda behov av stöd och
stimulans. Som framhållits i propositionen om barnomsorgens utbyggnad bör dessa
insatser kompletteras och samordnas med övrig fritidsverksamhet. I likhet med
både SIA och barnstugeutredningen vill jag kraftigt understryka att samhällets
alla organ som svarar för olika delar av barn- och ungdomspoliliken måste
samverka bättre sinsemellan och med föreningslivet för att del skall bli
möjligt atl förverkliga de mål för barn-och ungdomars friiidsmiljö som jag i
del följande kommer att behandla. Endast utifrån en helhetssyn på barns och
ungdomars behov kan en god barn-och ungdomsmiljö utvecklas. Jag anser liksom
flertalet remissinstanser alt de båda utredningarnas förslag i de nu aktuella
frågorna ger underlag för en fortsatt utveckling av barns och ungdomars skol-
och fritidsmiljö.

Den ojämförligt största satsningen för barn och
ungdom som görs av samhället sker på skolans område. Skolan når genom sin
verksamhet kontinuerligt alla barn under lång tid. Skolans resurser i fråga om
både personal och lokaler m. m. kommer därigenom att vara en naturiig grund för
verksamheten.

I samband med riksdagens beslut om skolreformen har
fastslagits att skolan skall la ansvar för elevens allsidiga utveckling. Trots
detta domineras skolarbetet fortfarande av traditionell kunskapsförmedling och
färdighetsträning. Självfallet skall inhämtandet av kunskaper och färdigheter
alltjämt vara en huvuduppgift i skolarbetet, men detta för inte innebära alt

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 253

undervisning
i lektionsform skjuter annan utvecklande verksamhet i bakgrunden. Till skolans
uppgift hör atl ge förutsättningar för bam och ungdomar att utveckla hela sin
personlighet, intellektuellt, fysiskt, socialt och känslomässigt. Detta kan
inte isoleras till att ske enbart under lektionstid. Hela skoldagen måste
utnyttjas i arbetet mellan skolans personal och eleverna.

Även
annan verksamhet än sådan som binds av timplanen under skoldagen måste ses som
ett viktigt led i en allsidig personlighetsutveckling. Erfarenheterna av det
fritt valda arbetet på grundskolans högstadium pekar bl. a. pä att en variation
i skolarbetet, där eleverna kan fö pröva olika arbetssätt, gör upplevelsen av
hela skolarbetet mer stimulerande. Även erfarenheter från SlA:s
försöksverksamhet och av kommunerna själva organiserad försöksverksamhet under
skoldagen, med bl. a. bidrag från anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet,
har givit liknande erfarenheter.

För
barn i de lägre skolåldrarna finns behov av att samhället, utöver verksamheten
under skoldagen,erbjuder både omsorg och utvecklande verksamhet. Skälen för
att samhället aktivt skall bidra till att tillgodose dessa behov är alt
föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar och/eller all barnen behöver ett
särskilt stöd i sin utveckling. För dessa barn finns fritidshem och
familjedaghem. Därutöver finns starka skäl, vilket både SIA och barnstugeutredningen
har visat på, att erbjuda en större grupp barn möjligheter till för dem
intressanta och utvecklande fritidsverksamheter utanför skolan. I båda fallen
fyller enligt min mening föreningslivet en viktig funktion. Det är viktigt att
föreningslivet för möjligheter att utveckla och utvidga sin verksamhet i och
utanför skolan. Föreningslivet kan tillföra verksamheten nya inslag som kan
stimulera lill aktivt dellagande och ge barn och ungdomar möjlighet till eget
ansvarstagande i demokratiska samarbelsfor-meroch verkar därmed också
stimulerande på övriga verksamheter i skolan. Jag återkommer till dessa frågor
i det följande.

Barnstugeutredningens
och SIAis förslag syftar, som jag redan tidigare nämnt, till ökade
samhällsinsatser i fråga om barnomsorgen. Förslagen utgår från att samhället
har ett naturiigt ansvar att träda in och ge föräldrarna stöd och hjälp att
främja barnens utveckling. 1 detta ligger en jämlikhetstanke, som jag finner
viktig alt bygga vidare på. De båda utredningarnas förslag har också i vad
avser de principiella målen tillstyrkts av en nära nog enig remissopinion. Jag
finner detta värdefullt då del därmed torde föreligga betydande enighet om de
åtgärder som måste vidtas för att förverkliga dessa mål.

Jag
kommer i det följande att behandla SIA:s förslag till samlad skoldag och de
därmed sammanhängande förslagen från barnstugeutredningen. I enlighet med vad
som anförts i prop. 1975/76:92 om utbyggnad av barnomsorgen kommer jag därvid
att också behandla organisationen och utformningen av den allmänna
fritidsverksamheten.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 254

3.2
Skoldagen

Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker att
skoldagen i stort utformas enligt SIAis förslag.
Framför allt finner man det värdefullt atl samhället på detta sätt kan erbjuda
eleverna en utökad omsorg och förutsättningar för verksamhet som eleverna
finner meningsfull under håltimmar, raster och annan fritid. Även
bamstugeutredningens principiella syn på behovet av ökade insatser för
barnomsorgen och de förslag om fritidsverksamheten som utredningen för fram
tillstyrks av remissinstanserna.

Jag instämmer i SIAis förslag atl verksamheten i
skolan bör organiseras i en samlad skoldag där undervisning och annan verksamhet
varvas med och kompletterar varandra. Därigenom kommer skolans sociala och
personlighetsutvecklande uppgifter att ytteriigare understrykas. Skolan kan
dessutom på ett naturiigt sätt och i ökad utsträckning ge andra vuxna än
skolpersonal möjlighet till aktiv medverkan i skolans verksamhet. Möjligheterna
ökar för eleverna att komma i kontakt med samhällets kullur-och fritidsutbud
där också kommunens föreningsliv spelar stor roll. Med en samlad skoldag för
skolan i samarbete med föräldrarna ökad möjlighet alt ta ansvar för eleverna i
fråga om den utvecklande fritidsverksamheten och barnomsorgen.

SIA föreslår att skolstyrelsen fastställer
skoldagens omfattning inom vissa av utredningen angivna gränser. Det är inte
möjligt och inte heller önskvärt att fastställa en för alla skolor giltig
omfattning av skoldagen. Mot del talar bl. a. kommuners och kommundelars olika
struktur, olika reseavstånd för elever liksom tillgången på lämplig personal
för verksamheten. SIA framhåller att växlande tider för skoldagens början och
slut under olika veckodagar bör undvikas på låg- och mellanstadierna och om
möjligt också på högstadiet. De olika verksamheterna under skoldagen bör ses
som en helhet och som ett obligatorium för eleverna. Skoldagen för inte göras
mer omfattande än att tillräckliga resurser finns avsatta för omsorg och för
eleverna meningsfulla aktiviteter utanför kursplanebundna aktiviteter. Särskilt
för de små skolbarnen bör försiktighet iakttas all göra skoldagen avsevärt
längre än nu.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att
skoldagens längd skall beslutas lokall. De föreslagna mimimi- och maximivärdena
tillstyrks vad gäller årskurserna 3-9. Många remissinstanser förordar att
skoldagen inte avsevärt föriängs förbarnen i årskurserna 1 och 2. Att
skoldagens verksamheter som inte är timplanebundna skall vara obligatoriska för
eleverna tillstyrks också av den övervägande delen av remissinstanserna. Några
remissinstanser förordar dock att dessa blir frivilliga.

För
egen del vill jag anföra följande.

Alt ge en samlad skoldag ett för eleverna rikt och
difTerentierat innehåll måste vara en lokal uppgift som skall bygga på de
förutsättningar och behov som föreligger i den enskilda kommunen och vid den
enskilda skolenheten.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 255

Möjligheter
atl lokalt besluta om vissa variationer i avvägningen mellan undervisning och
annan verksamhet bör kunna öka förutsättningarna alt besluta om en sådan
skoldag som bäst svarar mot behoven. I likhet med SIA finner jag det motiverat
att kommunerna för ansvar för atl utforma en skoldag som förutom undervisningen
ger möjlighet till omsorg och fritidsaktiviteter under skoldagen. Det är
viktigt atl den samlade skoldagen innehåller olika verksamheter och aU
skolstyrelsen sörjer för alt eleverna under längre raster och andra uppehåll i
undervisningen ges tillfälle till för dem meningsfull verksamhet. Särskilt
viktig är atl eleverna själva ges möjlighet atl utveckla sina intressen.

SIA använder olika begrepp för alt beskriva hur
verksamheten i skolan skall organiseras. Utredningen använder begreppen fasta
och fria aktiviteter, där fasta aktiviteter motsvaras av timplanebunden
undervisning. Flera remissinstanser har påtalat oklarheten i dessa begrepp. I
den allmänna debatten har missförstånd förekommit på grund av denna oklarhet.
Även jag anser begreppen oklara. Eftersom kommunerna för ansvar för all
organisera verksamheten i en samlad skoldag där all verksamhet har lika stor
betydelse för elevens utveckling finner jag ingen anledning att med olika namn
skilja de olika verksamheterna inom den samlade skoldagen frän varandra.

Med denna utgångspunkt kommer den samlade skoldagen
atl omfatta timplanebunden undervisning, övriga verksamheter samt raster och
andra uppehåll för eleverna. Det bör vara naturiigt för skolan atl känna ansvar
för eleverna under hela skoldagen. Jag avser dä både omsorg och ansvar för alt
olika former av verksamhet finns under skoldagen. Detta bör även gälla tid för
väntan pä skolskjuts. Det är elevernas behov av omsorg och möjligheter till
utvecklande verksamheter, som under den samlade skoldagen måste vara avgörande
för insatsernas omfattning och innehåll. Skoldagen bör alltså innehålla såväl
undervisning och övrig verksamhet som möjligheter till vila och avkoppling.
Därmed kommer jag in pä frågan om skoldagens längd.

Som jag redovisat har remissinstanserna en i
huvudsak entydig inställning lill all skoldagen för barnen i de lägre
årskurserna inte skall föriängas. Däremot har man tillstyrkt skoldagens längd
för övriga årskurser. 1 den allmänna debatt som följde pä utredningens förslag
har frågan om skoldagens längd spelat en stor roll. Debatten har till stor del
enligt min mening byggt på missuppfattning av utredningens förslag. Inte sällan
har missuppfattningen rört sig om alt skoldagen avsevärt skulle förlängas.
Delvis bygger denna uppfattning på atl SIA angivit vissa ramar inom vilka
kommunen sedan själv skulle ha atl ta ställning lill skoldagens längd beroende
på vilka behov av omsorg som finns lokalt. Omfattningen av delta behov kan
menar utredningen skilja sig markant mellan olika kommuner och kommundelar. Av
del skälet önskade utredningen ge så vida ramar som möjligt utan att därmed
onödigtvis föriänga skoldagen. Delvis bygger missuppfattningen

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 256

också
pä atl utredningen även föreslår en frivillig verksamhet före och efter
skoldagen, som kan ha uppfattats såsom obligatorisk för eleverna.

Enligt min mening är det mindre intressant att
diskutera inom vilka tidsgränser skoldagen skall pågå. Det är väsentligt att
diskutera vilka behov hos eleven skolan måste tillgodose. Jag har i det
föregående uppehållit mig vid denna fråga och då framhållit att skolan måste känna
lika stort ansvar för eleven oberoende av om det är fråga om timplanebunden
verksamhet, övrig verksamhet och raster eller väntan på skolskjuts. Eleven och
hans föräldrar måste också veta, alt dä eleven är i skolan eller deltar i
verksamhet organiserad genom skolan har skolan omsorgen och ansvaret. Skolan
bör därför inte bara sörja för verksamheten under lektioner eller annan
kurs-planebunden verksamhet utan också skapa förutsättningar för alt eleverna
för möjligheter att delta i en för dem meningsfylld verksamhet.

Med denna utgångspunkt kommer verksamheten under
skoldagen i de lägsta årskurserna inte att nämnvärt behöva föriängas. Av del
skälet anser jag att skoldagens längd i årskurs ett och två inte bör omfatta
mer än fem timman Dessa barns behov av omsorg och fritidsverksamhet utöver den
som skolan ger skall enligt den i prop. 1975/76:92 föreslagna barnomsorgslagen
tillgodoses genom en utbyggd fritidsverksamhet. För skolbarnen i årskurserna
tre t. o. m. nio bör den samlade skoldagen mot bakgrund av lokala behov och
möjligheter omfatta mellan sex och åtta timmar per dag.

SIA:s förslag om att deltagande i all verksamhet
under skoldagen skall vara obligatorisk för elevema tillstyrks av flertalet
remissinstanser. Enligt min mening bör skoldagen betraktas som en helhet där
utveckling och inlärning sker på många olika sätt och vid olika tillfällen.
Skolans verksamhet bör inte enbart begränsas till traditionellt lektionsarbete
ulan hela skoldagen bör utnyttjas. Det är också angeläget att de olika
verksamheterna under skoldagen knyter an till varandra. Undervisning och annan
verksamhet som varvas under skoldagen bör ses som ett led i elevens
personlighetsutveckling och som ett naturiigt inslag under skoldagen. Med en
sådan utgångspunkt för skolarbetet blir det svårt atl i planeringsarbetet exakt
bestämma tider och omfattning för de olika inslagen i skolan. Av nu anförda
skäl anser jag därför att skoldagen bör betraktas som en helhet för eleven.
Följaktligen bör närvaroplikten gälla all verksamhet under skoldagen. Nuvarande
möjligheter för lärare, rektor och skolstyrelse att bevilja elev ledighet från
skolarbetet bör enligt min mening i tillräcklig grad kunna tillgodose önskemål
från elever och föräldrar om befrielse under begränsad tid. Sådan befrielse bör
inte ges i sådan omfattning att elev går miste om betydelsefulla delar av
verk,samheten i skolan.

Förslaget att skolan bör börja resp. sluta på samma
tider varje skoldag anser jag i princip riktigt. Skolstyrelsen bör sträva efter
att samordna tiderna inom skolenheten, så atl det för föräldrarna och
fritidshemmens personal klart framgår under vilka tider skolan har ansvar för
barnen. Jag anser emel-

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 257

lertid
att samordnade tider inte bör ställas som ett krav vid fastställande av
skoldagens längd. Samordningen bör i första hand avse resp. årskurs. Om möjligt
bör även samordning ske inom resp. stadium varvid givelvis hänsyn också måste
tas lill planeringen för andra insatser än undervisning. Särskilt vid
skoldagens början och slut kan det finnas skäl alt ta hänsyn lill t. ex.
skolskjutsförhållanden inom kommunen.

För att fö utrymme för annan verksamhet på
mellanstadiet än den som följer av kursplanen förordar utredningen en läroplansrevision
med sikte på alt nedbringa de läroplansbundna aktiviteterna med en ä två
veckotimmar. Förslaget har tillstyrkts av en enhällig remissopinion. Jag delar
utredningens och remissinstansernas åsikt. Mellanstadiets läroplan är som jag i
del föregående anfört i behov av en översyn även av andra skäl än aU minska
timantalet för atl fö utrymme för annan verksamhet än den som binds av
timplanen. Jag har i tidigare avsnitt (2.6) förordat atl SÖ för i uppdrag att
till regeringen inkomma med förslag om förändring av tim- och kursplaner för
mellanstadiet. Vid denna översyn bör prövas vilka åtgärder som bör vidtas för
att uppnå den av mig förordade minskningen utan att utbildningsmålet
eftersatts. Utgångspunkten bör vara all mellanstadiets timplan minskas med tvä
till tre veckotimmar i varje årskurs. Jag förutsätter att en minskning av
antalet veckotimmar inte medför att skolstyrelsen beslutar om en motsvarande
förkortning av skoldagen. Som jag har påpekat bör det frigjorda tidsutrymmet
utnyttjas till annan verksamhet än timplanebunden undervisning inom ramen för
skoldagen.

Enligt SlAis förslag bör nuvarande limplanebindning
för fritt valt arbete på högstadiet utgå ur timplanen. Flertalet
remissinstanser tillstyrker förslaget. Jag har i mina förslag till samlad
skoldag, som skolstyrelsen har atl besluta om, tagit hänsyn till att utrymme
bör finnas för att erbjuda eleverna också annan verksamhet än vad som följer av
timplanen, t. ex. fritidsverksamhet. I själva verket genomförs med förslaget en
utvidgning till alla stadier av verksamheter med friu valt arbete som i dag
enbart pä högstadiet har en timplanemässig anknytning. Fritt valt arbete har
mötts av ett starkt gensvar från elevernas sida. Detta bör man enligt min
mening ta fasta på när denna verksamhet skall utvecklas i andra former och
också på andra stadier än tidigare. I likhet med vad jag anfört i fråga om
minskning av antalet veckotimmar för mellanstadiet förutsätter jag att
skolstyrelsen inte beslutar om en förkortning av skoldagen för högstadiet när fritt
valt arbete utgår ur timplanen.

SIA
har föreslagit att kommunerna inom en femårsperiod övergår i sin

helhet
till en skola och skoldag, som organiseras enligt utredningens förslag.

Många
remissinstanser anser att kommunerna bör få välja när de vill gå

över
till en samlad skoldag och all övergångsperioden bör bli längre än

fem år. Jag delar uppfattningen all kommunerna bör
ha möjlighet att under en

övergångsperiod
välja när man vill införa en samlad skoldag. Kommunerna

17 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 258

bör
här ha en viss frihet mot bakgrund av de olika förutsättningarna av ekonomisk
art, lokalfrågornas lösning, samarbetet med föreningslivet osv. Med den lösning
jag förordat beträffande den samlade skoldagen an.ser jag att övergångsperioden
inte bör vara alltför lång. Jag är emellertid inte nu beredd alt förorda någon
bestämd period. Jag räknar med att den samlade skoldagen börjar införas fr. o.
m. 1978/79. Det ankommer på vederbörande kommun att besluta därom. Den samlade
skoldagen bör som regel införas i hela kommunen. Den kan dock införas stegvis i
kommunen, om detta anses motiverat. Utvecklingen i de kommuner som inför en
samlad skoldag bör kontinuerligt följas för alt centrala och lokala organ skall
fö underiag fören fortsatt utveckling av de riktlinjer som bör vara vägledande.
Riksdagen bör senare, om så erfordras, fö la ställning till inom vilken period
den samlade skoldagen bör vara införd i alla landets kommuner.

Till de kommuner som beslutar om en samlad skoldag
och där skolans omsorg är fastlagd under bestämda lider bör utgå ett extra
statsbidrag. Detta bidrag bör utgå när kommunen infört en samlad skoldag i
kommunen eller del av kommunen. För atl få detla bidrag skall kommunen garantera
atl del finns omsorg och verksamhet under hela den samlade skoldagen i enlighet
med vad jag här förordat. Jag återkommer lill frågan om statsbidragets storiek
då jag behandlar grundskolans statsbidragssystem.

Jag övergår nu lill att behandla verksamhetens
innehåll under skoldagen utöver den timplanebundna verksamheten.

Vikliga aktiviteter under skoldagen enligt SIA är
sådana aktiviteler som i dag pågår i skolan, t. ex. gemensamma samlingar och
tid för kontaktläraren, tid för klassråd och elevrådsmöten. Därutöver
framhåller SIA betydelsen av en aktiv biblioteksverksamhet. En annan insats på
alla stadier är stödundervisning och hjälp med individuella uppgifter och
läxor. De aktiviteter som inte avser stödundervisning bör enligt SIA ha som
mål alt tillgodose ungdomens verksamheisbehov, sociala kontaktbehov och behov
av kulturell stimulans. Vidare bör som mål uppställas att bredda kontaktytorna
med vuxna verksamma utanför skolan och all i grupper engagera elever i skilda
åldrar och av olika kön. Ett viktigt mål är att söka engagera svagmotiverade
och handikappade elever och hos dem skapa en motivation för skolarbetet och en
positiv attityd till skolmiljön.

SIA framhåller att del varken är önskvärt eller
möjligt att centralt ange annat än mål och riktlinjer för den fria verksamheten
i skolan.

Utredningens förslag att olika verksamheter under
skoldagen varvas och för en pedagogisk anknytning och ett målbeskrivet innehåll
tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser.

Jag delar SIAis uppfattning att innehållet i
skoldagens olika verksamheter, vilka bör vara ett led i arbetet med att lokalt
skapa en tillfredsställande barn- och ungdomsmiljö, måste vara målbestämi.
Centralt fastställda mål och riktlinjer skall gälla för all verksamhet under
skoldagen. Såsom jag tidigare framhållit är det viktigt att betrakta skoldagen
som en helhet

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 259

där
utveckling och inlärning sker på mångahanda olika sätt och vid olika
tillfällen. Elevens deltagande i utformningen av den gemensamma miljön och i
andra gemensamma angelägenheter är sådana tillfällen. Andra tillfällen är
verksamheter under skoldagen som eleverna väljer med hänsyn lill sina
intressen. Enligt min mening är det betydelsefullt alt de olika verksamheterna
under skoldagen anknyter till varandra. Upplevelser i skolmiljön och i
fritidsmiljön bör sammantagna kunna skapa helt andra möjligheter och tillfällen
för elevernas utveckling och inlärning.

Som jag framfört i avsnittet om grundskolans
arbetssätt och arbetsformer bör man sträva efter ett mera praktiskt och
laborativt arbetssätt i undervisningen. De nya verksamheterna under skoldagen
bör kunna leda till en förnyelse av skolarbetet. Genom alt väva in olika
verksamheter i varandra kan man enligt min mening uppnå ett arbetssätt som är
obundet av de arbetsformer som i dag präglar skolan. Föreningslivets arbetssätt
och beslutsformer kan därvid utgöra en källa till förnyelse.

SIA har skisserat några tänkbara verksamheter under
skoldagen vid sidan av dem som binds av kursplanerna. Enligt min mening är del
av stor betydelse atl verksamheten för ett varierande och mångsidigt innehåll.
Jag vill kraftigt understryka att verksamheten också måste planeras så att traditionsbundet
könsrollstänkande motverkas. Självfallet måste all verksamhet stå i
överensstämmelse med de övergripande mål som gäller för skolan.

Det ankommer på regeringen att fastställa
gemensamma mål och riktlinjer för de olika verksamheterna under skoldagen.

De mål som barnstugeuiredningen och SIA formulerat
anser jag bör kunna utgöra en utgångspunkt för en verksamhet, där
föreningslivet har stora möjligheteratt delta. Jag vill erinra om de
uttalanden som gjordes i propositionen om statligt stöd lill
ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m. (prop. 1975il4)om hur
formerna för föreningslivets medverkan i det direkta samhällsarbetet måste
utvecklas successivt i nära samverkan mellan samhällets olika organ och
föreningan Föreningslivets medverkan måste ske på deras egna villkor och bygga
på ett förtroende frän samhällsorganens sida. Jag återkommer i det följande
till föreningamas medverkan i arbetet i skolan och i den allmänna
fritidsverksamheten.

Jag vill också understryka vikten av alt eleverna
får möta representanter för folkrörelser i undervisningen. Med sin erfarenhet
och sitt engagemang har folkrörelseföreträdarna goda förutsättningar att berika
undervisningen och levandegöra aktuella frågeställningar. Det kan t. ex. ske
när företeelser behandlas där folkrörelseförelrädare har speciell sakkunskap
eller där skilda värderingar skall belysas.

Jag vill vidare erinra om de av riksdagen fastlagda
målen för den statliga kulturpolitiken (prop. 1974:28 och 1975:20, KrU 1974il5
och 1975il2, rskr 1974i248 och 1975i201). I dessa beslut betonades skolans centrala
uppgift när det gäller de kuliurpolitiska insatserna för barn och ungdom.

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 260

En samlad skoldag medför att skolan får ökade
möjligheter atl leva upp till sina kulturpoliti.4ka uppgiften

Den kommunala musikskolan och andra former av
kulturella verksamheter som förekommer betraktar jag som en viktig del av sådan
verksamhet som kan bedrivas under skoldagen. Flera remissinstanser, däribland
kommunförbundet och statens kulturråd, finner det angelägel all skolan får
möjlighet att tillvarata och utveckla musikintresset hos ungdomen.
Kommunförbundet menar att verksamheten i den kommunala musikskolan skulle
tjäna på att den nuvarande statliga resursen för frivillig musikundervisning
samordnades med den kommunala musikskolan. Jag delar denna åsikt. För att ge
kommunerna denna frihel all själva planera verksamheten kommer jag i del
följande att förorda atl bidragen till den frivilliga musikundervisningen
inräknas i de statliga resurser som enligt mitt förslag kommunerna friare än f.
n. bör få förfoga över. Jag återkommer till denna fråga då jag behandlar
grundskolans statsbidragssystem. Jag avser senare alt i överiäggningar med
kommunförbundet och berörda personalorganisationer la upp frågan om möjligheterna
att förena undervisning i musik i grundskola och kommunal musikskola. Jag
räknar med att kommunerna även fortsättningsvis kommer alt ge stöd till den
kommunala musikskolan i minst samma omfattning som nu. Den statliga resursen
bör betraktas som ett resurstillskott, som kan ge ökade möjligheter alt
samordna och planera verksamheten under skoldagen. Det är enligt min mening angeläget
att den verksamhet som bedrivs inom den kommunala musikskolan anknyts till del
lokala musiklivet i övrigt. På sä sätt underlättas bl. a. elevernas övergång
från musikskolan till det musikulövande som förekommer inom folkbildningen och
lokala musiksällskap. Jag vill här erinra om det arbete som pågår inom
kommunförbundet i avsikt att utveckla den kommunala musikskolan.

Även skolbibliotekens roll och funktion i skolans
verksamhet poängteras i flera remissyttranden. Jag delar den uppfattning som
därvid framkommit alt ett öppet arbetssätt i grundskolan, där eleverna aktivt
söker information, kräver att väl utvecklade biblioteksresurser står till
förfogande för det dagliga arbetet. Genom de möjligheter till läsfrämjande
arbete och till fritt informationssökande som skolbiblioteken ger, spelar dessa
en viktig roll inom såväl undervisningen som i annan verksamhet under skoldagen.
Detla förutsätter att eleverna har tillgång till bibilioteken under hela den
samlade skoldagen.

Forsknings- och utvecklingsarbetet när det gäller
svenskämnet har visat att tillgången på böcker i elevernas miljö har stor
betydelse för deras läsförmåga och intresse för litteraluriäsning. Genom att ge
eleverna tillgång till ett rikt utbud av böcker av olika slag kan skolan på ett
aktivt sätt låta barn och ungdomar komma i kontakt med litteratur Härigenom
skapas förutsättningar för stimulerande läsupplevelser även utanför skolans
verksamhet och efter det alt skolgången har avslutats.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 ? - 261

Erfarenheterna från pågående försöksverksamhet för
alt utveckla metoder atl stimulera de grundläggande kominunikationsfärdighéterna
hos gmndskolans elever visar att folkbibliotekets resurser är av stor
betydelse. Bibliotekspersonalens kunnande och tillgång på lämplig litteratur
ökar förutsättningarna för goda resultat.

En samordning av skolbiblioteket med kommunernas
allmänna bibliotek bör kunna leda till ett bättre utnyttjande av de totala
biblioteksresurserna. Flera remissinstanser bl. a. några kommuner har
understrukit de kulturpolitiska värden som ligger i detta. Samtidigt bör det
understrykas att elevernas möjligheter atl nyttja skolbibliotekels resurser
inte bör minskas till följd av en sådan samordning.

Del
kan i delta sammanhang nämnas att statens kulturtåd enligt vad jag erfarit har
tillsatt en arbetsgmpp med deltagande av kommunförbundet och SÖ för att
behandla samverkan skolbibliotek-folkbibliotek. Statens kulturråd framhåller i
sitt yttrande atl det bör anläggas en helhetssyn på kommunens samtliga
biblioteksresurser. Jag delar den uppfattningen och anser alt
biblioteksverksamheten i en kommun bör ses som en gemensam och flexibel resurs
i fråga om bokbestånd och andra medier, program, personal och lokaler.
Kostnaderna för kommunerna atl upprätthålla en hög standard pä skolbiblioteken
både vad avser bokbestånd och andra medier samt lokaler utgör ofta en tung post
i den kommunala skolbudgeten. Några remissinstanser däribland kulturrådet har
föreslagit ett särskilt uppmslningsanslag för skolbiblioteken. Mot bakgrund av
den avvägning mot andra angelägna ändamål i skolans verksamhet som jag har
förordat är jag inte beredd alt biträda detta förslag. Jag vill emellertid i
delta sammanhang erinra om att riksdagen föregående år fatlat beslut om (prop.
1975:20, KrU 1975il2, rskr 1975i201) nya former för bidrag till lokal
biblioteksverksamhet. Inom ramen för denna bidragsgivning, som statens
kulturråd ansvarar för, finns möjligheter för kommuner med en svag
biblioteksorganisation att erhålla bidrag till allmän uppmstning. Den del av
biblioteksverksamheten som eventuella bidrag kommer alt utgå till blir beroende
av den aktuella biblioleksorga-nisationen i kommunen och vilka verksamheter man
finner det önskvärt att utveckla. Jag vill vidare erinra om att statens
kulturråd vid sin fördelning av bidrag till lokala biblioteks inköp av
litteratur på invandrar- och minoritetsspråk särskilt skall beakta behovet av
böcker till barn och ungdom.

Jag vill understryka alt de nya verksamheterna
under den samlade skoldagen också skall göra eleverna medvetna om det lokala
frilids- och kul-luriivet och stimulera elevernas samhällsengagemang samtidigt
som del skall innebära variation i skolarbetet. Genom kontakter pä skoltid med
föreningslivets olika grenar och med det övriga fritids- och kulturutbudel i
samhället kan skolan medverka till alt öka elevernas medvetande om olika
gemenskaps- och aktivitetsformer som finns att tillgå under fritiden. Det är
också viktigt att många olika föreningar för medverka i detta arbete eftersom
man härigenom kan uppnå en mångsidighet och valfrihet i verksam-

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 262

heten
samt skapa en bred kontakt med det lokala fritids- och kulturiivet. Vilka
verksamheter som skall anordnas beror ytterst på elevernas intressen. Enligt
min mening måste särskilt stor uppmärksamhet ägnas ät de intressen och behov
som kan finnas hos speciella ungdomsgrupper, t. ex. invandrarelever, elever
med fysiskt eller psykiskt handikapp och elever som av känslomässiga och/eller
sociala orsaker varken finner skolarbetet eller fritidsverksamheten
stimulerande.

3.3
Den allmänna fritidsverksamheten

Den samlade skoldag som jag i det föregående har
förordat ökar möjligheterna atl inom skolans ram ge barnen omsorg och
aktiviteter. Utvecklingen i samhället, med en ökning av antalet
förvärvsarbetande föräldrar, gör emellertid atl skolans insatser måste
kompletteras på olika sätt. Som barnstugeutredningen framhållit måste de yngre
skolbarnens behov av omsorger utöver dem som skolan erbjuder tillgodoses genom
en utbyggnad av fritidshemmen. Denna fråga har behandlats i prop. 1975/76:92 om
utbyggnaden av barnomsorgen. 1 enlighet med vad där anförts kommer jag i det
följande att behandla organisationen och utformningen av den allmänna
fritidsverksamheten.

Barnstugeutredningen har framhållit att alla barn
har behov av gemenskap och meningsfull verksamhet under fritiden. Utredningen
har därför formulerat ett pedagogiskt program för alla barns fritid - en
allmän fritidsverksamhet - som pä ol i ka sätt skapar vidgade möjl igheter att
främja barnens utveckling. Utredningens förslag överensstämmer väl med de
förslag till fria och frivilliga aktiviteter som SIA föreslagit. Jag ansluter
mig i likhet med remissinstanserna till de allmänna tankegångarna bakom en
sådan uppläggning av fritidsverksamheten för barn och ungdom.

Ansvaret för en sådan allmän fritidsverksamhet, som
enligt min mening bör erbjudas alla barn i skolåldarna, bör primärt åvila
kommunen. Som barnstugeutredningen framhållit bör de resurser som i dag finns i
kommunerna samordnas bättre och samtidigt bör barnens och ungdomarnas egna
organisationer ges möjlighet till aktivare insatser under allmän fritidsverksamhet
liksom under skoldagar, lovdagar och ferien Kommunen bör planera för
verksamheter som når ut till alla barn och ungdomar genom samordning av bl. a.
fritidshemmens och skolans resurser.

Enligt nämnda proposition om utbyggnad av
barnomsorgen skall fritidsverksamheten bedrivas i form av fritidshem och
därtill anknuten fritidsverksamhet. Barnstugeutredningen föreslär att
fritidshemmens funktioner differentieras och organiseras enligt ett nytt system
med karaktär av utvidgat fritidshem. Därigenom kan verksamheten för de
inskrivna barnen i fritidshemmen samordnas med övrig fritidsverksamhet för
alla barn i ett bostadsområde. Jag delar barnstugeutredningens uppfattning att
den pedagogiska verksamheten i det utvidgade fritidshemmet och i övriga
fritids-

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 263

hemsmodeller
bör bygga på kontakter och samverkan med bl. a. föreningslivet. Barnen i
fritidshemmen bör således beredas möjlighet all delta i den av föreningarna
anordnade fritidsverksamheten. För atl skapa förutsättningar för en önskad
samverkan mellan fritidshem och fritidsverksamhet i föreningarnas regi bör
enligt kommunens bedömande de resurser som ställs till kommunernas förfogande
genom driftbidragel för fritidshem även kunna utnyttjas för verksamhet utanför
fritidshemmet. Det bör ankomma pä kommunerna atl besluta om formerna för och
finansieringen av denna samverkan. Jag har i denna fråga samrått med chefen
för socialdepartementet.

Kommunens insatser bör i huvudsak få formen av ett
övergripande ansvar för atl allmän fritidsverksamhet kommer till stånd i de
olika kommundelarna. Vid själva verksamhetens utformning bör kommunerna i
största möjliga utsträckning söka samarbeta med föreningslivet pä orten.
Formerna för den allmänna fritidsverksamheten kommer till stora delar att likna
den verksamhet som i dag bedrivs i föreningars regi. Lokall aktivitetsstöd
utgår för sådan verksamhet.

Jag vill i likhet med flera remissinstanser
understryka vikten av en flexibilitet som möjliggör för kommunerna all välja
det eller de alternativ för den allmänna fritidsverksamheten, som bäst passar
behov och fömtsättningar i den egna kommunen. Fritidshemmen, kommunala
fritidsgårdar och skollokaler bör i varierande grad kunna utgöra basen för en
allmän fritidsverksamhet. Här bör också föreningarnas egna lokaler kunna utgöra
ett värdefullt komplement. Jag kommer i det följande att mer ingående beröra
föreningslivets medverkan i den allmänna fritidsverksamheten.

Genom en samordning av alla fritidsresurser och
genom all föreningslivet i ökad utsträckning tar aktiv del i delar av skolans
och fritidshemmens arbete samt den allmänna fritidsverksamheten bör det vara
möjligt atl i de flesta kommuner och kommundelar åstadkomma eU brett utbud av
verksamheter som ger tillfälle lill såväl omväxling som inlressefördjupning.
Jag vill i sammanhanget understryka viklen av alt planeringen för
frilidsin-satserna inte begränsas enbart till de dagar som skolans verksamhet
pågår. I stället är det ofta så alt det krävs större fritidsinsalser under
kortare lov och ferier då skolverksamheten inte pågår. Socialstyrelsen och
statens ungdomsråd har genom sin försöksverksamhet kunnat dokumentera att
behovet av organiserad fritidsverksamhet under bl. a. sommaren är betydande.
Delta framhålls också i remissyttranden över barnstugeutredningens betänkande
från ett flertal kommuner och organisationer.

Deltagandel i den allmänna fritidsverksamheten bör
vara frivilligt och bygga på en anmälan frän barnen eller deras föräldrar. En
sådan anmälan underiättar bl. a. planeringen av verksamheten och ger dessutom
föräldrarna möjligheter att medverka vid barnens val av fritidsverksamhet. Även
för de barn som är inskrivna i fritidshem eller familjedaghem måste självfallet
på samma sätt anmälan om deltagande i den allmänna fritidsverksamheten göras i
samråd med fritidshemmens personal och dagbarnvärdarna.

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 264

Jag återkommer i det följande till utformningen av
en statlig bidragsgivning för den allmänna fritidsverksamheten.

3.4
Verksamhetsformer m. m.

Föreningsverksamheten

Föreningslivet svarar i dag för huvuddelen av de
organiserade insatserna för barns och ungdoms engagemang i verksamheter under
fritid. Det organiserade ungdomsarbetet omfattar ett 60-tal riksorganisationer
med ca 30 000 lokalavdelningar och ca 2,5 milj. medlemmar i åldrarna 7-25 år.
Samhället stöder i olika former ungdomsorganisationernas arbete.

Folkrörelserna har i hög grad präglat utvecklingen
av det svenska samhället. I folkrörelsernas verksamheter ges förutsättningar
atl förslå, värdera och tillämpa samhällets demokratiska principer och
funktioner. Folkrörelserna har i många avseenden fungerat som idégivare och
rådgivare när det gäller samhällets utveckling och förnyelse. De har utvecklat
verksamhels-former och metoder som i många fall tagits upp och nu ingår som
naturiiga delar i samhällets totala satsning inom bl. a. skolan. En myckel
viktig del i folkrörelsernas arbete har varit deras insatser bland barn och
ungdom. Här har framför allt ungdomens organisationer spelat en stor roll.

Ungdomsorganisationerna upplever i dag en stark
konkurrens från framför allt den kommersiella nöjesindustrin. De värderingar,
normer och attityder som de kommersiella verksamheterna representerar står ofta
i motsatsförhållande till det ideella ungdomsarbetet och de mål om jämlikhet,
samverkan och solidaritet som gäller för samhället i övrigt. De kommersiella
krafterna förfogar ofta över ekonomiska och andra resurser som det ideella
ungdomsarbetet har svårt atl hävda sig mot. För delta krävs ett utökat stöd
och en vidgad samverkan mellan samhällsorganen och föreningslivet.

Kungl. Majli uppdrog år 1971 åt socialstyrelsen att
i samråd med SÖ, statens ungdomsråd, barnstugeuiredningen och kommunförbundet
med stöd ur Allmänna Arvsfonden utforma försöksverksamhet med fritidsaktiviteter
för barn i företrädesvis åldrarna 7-12 är. Det primära syftet skulle vara att
söka finna former för samverkan mellan kommuner och ungdomsorganisationer
jämte andra frivilliga sammanslutningar och härigenom å-stadkomma
intensifierade fritidsaktiviteter för barn. Försöksverksamheten som pågått i
drygt fyra år omfattar 133 projekt och har fördelats mellan olika målgrupper
och olika kommuner i samverkan med ungdomsorganisationer,
idrottsorganisationer och övriga organisationer. Tillströmningen till
verksamheten pekar på ett stort uppdämt behov av verksamheter för barn i de
lägre skolåldrarna. För föreningarna har stödet inneburit en möjlighet att
utvidga verksamheten samt att förnya och utveckla sina pedagogiska metoder.
Samarbetet mellan olika kommunala organ och föreningar har varit positivt och
medfört ett bredare utbud av verksamheten En annan erfarenhet är att
verksamheten är personalkrävande bl. a. eftersom en personlighets-

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 265

utvecklande
verksamhet förutsätter atl den bedrivs i små grupper i kontakt med vuxna.
Ledarrekryteringen har i vissa fall inneburit problem.

Enligt vad jag inhämtat kommer socialstyrelsen alt
efter utvärdering följa upp försöksverksamheten genom dokumentation och
information till såväl föreningsliv som kommunala organ. Hittills vunna erfarenheter
visar emellertid enligt min mening alt en bred satsning på
ungdomsorganisationernas verksamhet är angelägen för att skapa en
tillfredsställande fritidsmiljö för barn och ungdomar

Föreningslivets betydelse för skolan har också
understrukiis av både barnstugeuiredningen och SIA. Även flertalet
remissinstanser har uttalat sin positiva inställning till föreningslivets
medverkan i verksamheten. Såväl socialstyrelsen som SÖ och kommunförbundet
framhåller det vikliga i att ungdomsorganisationerna ges möjlighet alt medverka
i del utvidgade fritidshemmet, i verksamhet under skoldagen och i den allmänna
fritidsverksamheten. Även LO och TCO m. fl. tillstyrker förslaget om
föreningslivets medverkan men betonar samtidigt vikten av atl organisationernas
medverkan för ske på deras egna villkor och utan inblandning eller styrning av
myndigheter eller institutioner. Denna uppfattning, som här har redovisats
delas av SÖ, socialstyrelsen och samtliga ungdomsorganisationer som yttrat sig
över utredningarnas förslag samt av statens ungdomsråd.

Ungdomsrådet har senare redovisat resultaten av
sina ungdomsundersökningar. Dessa visar stort intresse för och tilltro lill
föreningslivet. Samtidigt visar ungdomsrådets undersökningar på betydelsen av
att ungdomar redan tidigt för kontakt med föreningslivet. De ungdomar som inte
tillhört någon förening före 12 års ålder återfanns normalt inte heller som
föreningsmedlemmar vid 18 års ålder.

Mot
bakgrund av den vilja som föreningslivet visat lill att öka sina insatser anser
jag det vara av stor vikt atl skolan tillmötesgår föreningarnas önskan att
engagera sig i skolan. Det är därför naturiigt all skolan och dess ledning
stöder elevernas föreningsverksamhet.

De intressen och förväntningar som skapas genom
föreningsmedverkan under skoldagen kommer sannolikt atl stimulera många elevers
dellagande i fritidsaktiviteter efter skolans slut. Det är därför väsentligt
att de pä ett meningsfullt sätt kan fö delta i och pröva olika föreningars
verksamhet samt fö möjlighet atl aktivt utöva eller på annat sätt ta del av det
lokala kultumtbudet.

Även om föreningslivets verksamhet till övervägande
del kommer att bedrivas under den allmänna fritidsverksamheten,dvs. efter
skoldagens slut, är del angeläget att föreningarna bereds möjlighet alt
organisera verksamhet under skoldagen. I likhet med flera remissinstanser delar
jag uppfattningen alt om det finns föreningar som i en skolenhet kan överta
verksamhet som inte rör timplanebundna ämnen i skolan eller som eljest binds av
bestämmelser i skollag, skolförordning eller läroplan bör kommunen avstå frän
egna konkurrerande verksamheten Detta bör dock inte hindra atl även

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 266

kommunen
går in i samma skolenhet bl. a. för alt komplettera utbudet så atl eventuell
ensidighet i verksamheten undviks.

Del går inte all bortse från atl vissa praktiska
svårigheter kommer atl uppstå då föreningarna anordnar verksamhet som en del av
skoldagen, bl. a. mot bakgrund av all del ofta blir fråga om korta och
osammanhängande lider som verksamheten kommer atl bedrivas. För att
föreningsledd verksamhet skall kunna inpassas under skoldagen och varvas med
övrig verksamhet krävs ömsesidigt förtroende och samarbetsvilja av såväl
skolan som föreningarna.

Föreningarnas verksamhet under skoldagen för inte
strida mot skolans mål och riktlinjer. Ärdelta villkor uppfyllt anserjag att de
bör kunna bedriva sin verksamhet på egna villkor.

Bland föreningarna finns redan en omfattande
erfarenhet av att bedriva allmän eftermiddagsverksamhei. Även i den allmänna
fritidsverksamheten bör, som jag understrukit, föreningslivet ges företräde.
Jag vill i detta sammanhang hänvisa till de positiva erfarenheter som den
tidigare nämnda försöksverksamheten gett. Erfarenheter som enligt min mening
bör utnyttjas i den allmänna fritidsverksamheten. För atl möjliggöra
föreningsverksamhet bland yngre skolbarn kommer jag i det följande bl. a. att
förorda en sänkning av åldersgränsen från 12 lill 7 år för bidraget till ungdomsorganisationernas
lokala verksamhet.

Den föreningsdrivna verksamheten under skoldagen
och i den allmänna fritidsverksamheten bör ske i grupper. Eleven själv bör i
samråd med hemmet anmäla sig till en eller flera gmpper med verksamhet som
pågår olika veckodagar under verksamhetsperioden. Det bör vara en lokal
angelägenhet att bestämma storieken på dessa gmpper. Härigenom för de som
närmast ansvarar för och anordnar fritidsverksamheten möjligheter atl planera
behovet av lokaler, arbetsmaterial och ledarinsatser. Grupporganisationen behöver
inte utesluta möjligheterna för den enskilde deltagaren atl byta gmpp under
terminen.

Ledarfr å gor m. m.

Föreningars engagemang under skoldagen kan komma
att medföra vissa svårigheter för föreningarna att rekrytera ledare.
Föreningarna har nu sin verksamhet lill största delen förlagd till kvällslid
och kan därför engagera ledare på deras fritid utan krav på ersättning för
förlorad arbetsförtjänst. När däremot föreningsaktiviteterna skall läggas ut på
dagtid uppstår svårigheter atl frigöra ett tillräckligt antal föreningsledare
från deras ordinarie arbete. Både barnstugeuiredningen och SIA har behandlat
frågan om ledarrekrytering. SIA har bl. a. mot bakgrund av erfarenheterna från
fritt valt arbete föreslagit att föreningsledare skall ha lagstadgad rätt till
ledighet med 200 limmar om året.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 267

Även annan personal än föreningsledare bör
engageras i de fria och frivilliga aktiviteterna för atl uppnå det övergripande
målet alt knyta skola och samhälle närmare varandra. Som exempel på sädana
kategorier nämner SIA lärare, övrig skolpersonal, föräldrar, skolans egna
elever, fritidshemspersonal m. fl. Ett engagemang av lärare i fria aktiviteter
skulle enligt SIA med bibehållet arbetstidsbegrepp komma att ställa sig så
dyrbart atl del måste bli synneriigen begränsat i omfattning. Ett sätt att
åstadkomma en koppling mellan lärararbete och fritidsarbele kan vara menar
utredningen atl skapa kombinationsijänster lärare/ungdomsledare.

Försöksverksamheten med föreningsdriven
eftermiddagsverksamhei, har som jag tidigare redovisat, i många fall givit
exempel på olika metoder för ledarrekrytering. Många olika grupper har
intresserats och rekryterats som ledare för denna verksamhet.

Som ersättning till dem som engagerar sig i
skoldagsverksamhet föreslår SIA atl skolan betalar ersättning för förlorad
arbetsförtjänst upp till en viss maximigräns. Ersättning skall täckas av de
medel i förstärkningsresursen som avser fria aktiviteter.

Remissinstanserna är i stort positiva lill
utredningens förslag om rätt till ledighet för föreningsledare. Samtidigt
påtalas att det trots detta kommer att medföra praktiska svårigheter alt fä ett
tillräckligt antal ledare under skoldagen. Förslaget om ersättning för föriorad
arbetsförtjänst tillstyrks också. Några ungdomsorganisationer är tveksamma
till förslaget om alt inrätta speciella tjänster som
fritidspedagog/fritidsledare, vilka skall ha sin verksamhet föriagd till fria
och frivilliga aktiviteter.

Enligt min mening måste kommunerna och föreningarna
ha möjlighet alt lösa personalfrågorna på olika sätt. För verksamhet under
skoldagen bör kommunen ersätta föreningen för kostnaderna ur
försäkringsresursen. För verksamheten under den allmänna fritidsverksamheten
utgår till föreningarna lokalt aktivitelsstöd. Dessutom bör kommunerna ersätta
föreningarna med egna medel och de statsbidrag som jag i det följande kommer
att föreslå. Föreningen avgör därefter själv pä vilket sätt föreningsledaren
skall ersättas. Lokala behov och lokala möjligheter atl engagera olika personalkategorier
i verksamheten för avgöra vilka insatser som blir möjliga. Det bör enligt min
mening överlåtas lill föreningarna själva atl avgöra på vilket sätt de vill
engagera sina ledare eller instruktören Av skilda anledningar vore del
önskvärt att personer som engageras för ledamppgifter i så stor utsträckning
som möjligt har erfarenheter av eller har sin huvudsakliga sysselsättning
utanför skolan. Jag är medveten om alt detla har sina praktiska svårigheter.
SIAis förslag om rätt till ledighet från arbetet för föreningsledare som
medverkar i föreningsdriven verksamhet under skoldagen och i den allmänna
fritidsverksamheten har som jag redovisat mötts myckel positivt av
remissinstanserna. Sådan rätt till ledighet är emellertid nära kopplad lill
annan lagstiftning rörande arbetstagares ställning på arbetsplatsen. I
avvaktan på slutligt ställningstagande till förslag rörande ar-

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 268

betstagares
medbestämmanderätt m. m. på arbetsplatsen är jag därför inte beredd att
behandla frågan om rätt till ledighet för dellagande i föreningsdriven
verksamhet under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten. Jag avser
senare återkomma lill regeringen i dessa frågor.

Jag vill i delta sammanhang också peka på att del
bland eleverna i tonårsåldern och bland hemarbetande föräldrar och pensionärer
finns en stor ledarreserv. Utredningens förslag om kombinationstjänster bör
enligt min mening behandlas i samband med förslag från 1974 års
läramtbildnings-utredning. Jag anser att lärare bör kunna engageras i
fritidsverksamheten. En annan stor gmpp av redan yrkesverksamma som ofta
förbises i delta sammanhang är annan skolpersonal än lärare.

Inom kommunerna finns redan nu
fritidsgårdsföreståndare och fritidsledare som med fördel kan fö delar av sitt
arbete föriagt lill skolan. Detsamma gäller fritidshemmens personal. För dessa
personalgrupper torde en sådan samverkan komma atl medföra förbättrade
kontakter med de i fritidsgården eller i fritidshemmet inskrivna barnen och
deras kamrater.

SIA föreslår att personal som är verksam inom
skolan bör fö en allmän information om mål, innehåll och arbetssätt i
fritidsverksamheten. Kurserna bör enligt SIA genomföras på studiedagstid och
utredningen menar att medverkande från de utbildningslinjer som bedriver
fritidsledar- och fritidspedagogutbildning kan med fördel engageras liksom
tjänstemän från de kommunala fritidsförvaltningarna. SIA föreslår att de
fritids- och föreningsledare som engageras i skolans verksamhet bör fö dels en
utbildning som omfattar pedagogisk grundträning för all arbela som
ledare/lärare i skolan, dels en grundlig information om samhällets mål vad
gäller skolan och fritiden. Barnstugeuiredningen som också behandlar frågor om
ledarutbildning anseratt föreningarna själva skall utforma utbildningsverksamheten
helt utifrån egna behov och på det sätt som de själva finner är bäst.

Jag kommer, då jag i det följande behandlar
fortbildning, att förorda gemensam fortbildning av all skolpersonal och av
sådan personal som i sin verksamhet har anknytning till skolan.

SlAis
förslag om en särskild ledarutbildning för föreningsledare har som jag
redovisat mött invändningar frän framför allt organisations- och föreningslivet.
Jag delar dessa invändningar och anser liksom barnstugeuiredningen att det bör
ankomma på föreningarna själva att utbilda sina ledare. Jag vill i detta
sammanhang erinra om atl riksdagen vid föregående riksmöte fattade beslut
(prop. 1975:14, KrU 1975:9, rskr 1975:125) om en särskild utbildning av
ungdoms- och fritidsledare vid folkhögskolorna. Syftet är att varje
folkhögskolas planering av utbildningen skall ske i nära samråd med skolans
huvudsakliga avnämargmpper, dvs. olika organisationer och föreningar.
Utbildningen för härigenom mycket skiftande karaktär och inriktning och
förändras i takt med utvecklingen inom organisationerna.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 269

Lokallrågor

SIA har i en särskild undersökning redogjort för
lokalbeständet. Ett icke obetydligt antal högstadieskolor visar sig vara
överbelagda, närmare en tredjedel. Undersökningen visar alt av skolorna ulan
högstadium är 24 % integrerade med någon kommunal servicelokal. För högstadieskolor
är silTran 52 %. Undersökningen visar också atl av antalet skolenheter utan högstadium
är 13 % byggda före 1900 och 50 % före 1940. Av högstadieskolorna är 66 %
byggda efter 1950, 25 % av skolbyggnader utan högstadium har byggts till efter 1960.
För högstadieskolor är siffran över 50 %.

SIA anser att grundskolans lokalresurser för fria
aktiviteter och den allmänna fritidsverksamheten i allmänhet är goda.
Bamstugeutredningens basmodell med det utvidgade fritidshemmet lokalmässigt
anknutet till LM-skolan förutsätter all skolans tillgängliga elevulrymmen kan
disponeras, liksom att övriga fritidslokaler och utomhusanläggningar inom
skolområdet finns alt tillgå. Fria lokaler lill föreningslivet bör ses som en
del av kommunernas föreningsstöd anser utredningen.

Flera av de remissinstanser som ytlral sig över
SIA, däribland många organisationer och kommuner, redovisar invändningar mot
utredningens uttalanden om de lokalmässiga förutsätiningarna. Statens
ungdomsråd menar alt både tillgången på lokaler och utformningen av dem är
sådan att väsentliga förändringar och kompletteringar behövs. SL och SACO/SR menar
atl merparten av landets skolor saknar ändamålsenliga lokaler för ett rikt
utbud av olika verksamheten Kommunförbundet anser alt ett villkor för att SIAis förslag skall kunna genomföras är
atl detla kan ske inom befintliga lokaler i den takt som kommunernas
möjligheter lill investeringar i skolbyggnader medger. Förbundet menar att
statsbidrag bör utgå för alla sådana ombyggnadsarbeten och lokalförbätlringar,
som kan bli nödvändiga. Detta framhåller också ett flertal kommuner som t. ex.
Kalmar, Västerås och Örebro.

Jag anser att skolans lokaler i största möjliga
utsträckning måste kunna utnyttjas för alt genomföra verksamheten inom
skoldagens ram. Naturiigtvis kommer verksamheten att bli beroende av vilka
lokalresurser som kommer alt föreligga i kommunerna. Det blir av förklariiga
skäl fråga om stora variationer mellan rektorsområden och kommuner. Kommunerna
har genom mitt förslag om ett successivt införande av den samlade skoldagen
möjlighet alt ta hänsyn lill en sådan faktor som lokalen Något krav på atl
verksamheten skall bedrivas i skolans lokaler anser jag inte bör ställas. Jag
har tvärtom understrukit alt även andra lokaler måste utnyttjas. Enligt min
mening måste stor iniliativrikedom tillämpas för att finna lämpliga lokalen För
atl underiätta verksamheten i och utanför skolan bör kommunerna inventera behov
och tillgäng av lokaler i skolans närhet. I vissa fall kan det vara mer
ändamålsenligt att bedriva både den inom skoldagen förekommande
fritidsverksamheten och den allmänna fritidsverksamheten i lokaler som

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 270

ligger
utanför skolan. Enligt vad jag inhämtat upplåter 75 96 av landels kommuner
kostnadsfritt någon form av lokaler till ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet. Detta kommunala stöd anser jag vara en viktig förutsättning för alt
föreningslivet skall ha möjlighet att bedriva fritidsverksamhet. I delta
sammanhang vill jag också peka på de möjligheter som föreningar själva ofta har
att bedriva verksamhet i egna lokalen Detta kan i sådana fall ibland fördjupa
engagemanget hos deltagarna för verksamheten och för föreningen. Flertalet av
landels kommuner lämnar någon form av lokalbidrag till ungdomsorganisationernas
egna lokalen

Bamstugeutredningens förslag om ett utvidgat
fritidshem med en lokalmässig anknytning av fritidshemmet till skolans lokaler
finner jag värdefullt. Del finns för såväl fritidsverksamheten som verksamheten
inom skoldagen liksom för den allmänna fritidsverksamheten slora fördelar all
vinna om fritidshemmen kan anknytas till LM-skola. Eftersom fritidshemmen i
stort inte har verksamhet under den obligatoriska skoldagen skulle
fritidshems-personalen t. ex. kunna ingå i skolans arbetslag under den samlade
skoldagen. Vidare kan fritidshemmets och skolans utrustning ofta användas
gemensamt. Som anförts i propositionen om barnomsorgen bör utformningen av
fritidshemmen ske efter den modell som passar del enskilda bostadsområdet och
som svarar mot barnens speciella behov.

Jag räknar med atl SÖ även i fortsättningen skall
ge anvisningar om och lillämpningsmodeller för hur man genom omdisponering av
lokaler kan anpassa skolor, projekterade enligt äldre normer, lill gällande
läroplaner och verksamhetsformer, liksom man gjorde med anledning av den nuvarande
läroplanen för grundskolan. Jag är av den uppfattningen atl verksamheten och
läroplanens krav måste anpassas till de lokalfömtsätiningar som gäller. Jag
utgår emellertid frän att SÖ i anvisningarna även skall ta upp modeller för om-
och tillbyggnader av befintliga skolbyggnader som kan tillgodose nya behov.

3.5
Samordning av de kommunala insatserna

Barnstugeutredningen liksom SIA har starkt
understrukit nödvändigheten av en helhetssyn på samhällets ansvar för bam och
ungdom. Frågan hur den kommunala organisationen skall användas föratt skapa en
samlad planering av verksamheten och en samordning av resurserna behandlas
utförligt av de båda utredningarna. SIA föreslår en modell för samarbete mellan
nämnderna både centralt i kommunen och ute i distrikten. Vid sina överväganden
och förslag kring den allmänna fritidsverksamheten har barnstugeutredningen
haft som riktmärke att de samlade resurser som en kommun kan mobilisera för
att tillgodose alla skolbarns behov av en god barnmiljö måste knytas samman
till en helhet, oavsett vilken nämnd som har det enskilda huvudansvaret för de
olika funktionerna i helheten. Liksom

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 271

SIA
föreslår barnstugeuiredningen atl särskilda planeringsgrupper tillskapas inom
kommunernas olika delområden.

Remissinstanserna understryker starkt behovet av
resursmässig och personell samordning. Några remissinstanser förordar att fritidsnämnderna
görs lill obligatoriska nämnder och för ansvaret för den del av kommunernas
barn- och ungdomsverksamhet där föreningslivet skall medverka. En del
remissinstanser, däribland SÖ, anser alt verksamheten under fria och frivilliga
aktiviteter bör sammanföras med skolans ansvarsområde. Andra, däribland
socialstyrelsen, anser all del naturiiga ansvaret faller på sociala centralnämnden
när del gäller barns omsorg och tillsyn. En fjärde kategori remissinstanser bl.
a. kommunförbundet anser att kommunerna själva bör fö avgöra fördelningen av
huvudmannaskapjet med utgångspunkt i hur man lokalt har löst samordningen.

Jag vill efter samråd med chefen för
kommundepartementet anföra följande.

Det utökade kommunala ansvaret för barn- och
ungdomsmiljön,som jag föreslår mot bakgrund av utredningsförslagen och
remissopinionen, kommer alt förutsätta en utökad lokal samverkan. Denna kommer
i kommunerna alt omfatta skolstyrelsen, sociala centralnämnden, fritidsnämnden
och kulturnämnden.

Vid fördelningen av ansvaret för verksamheterna bör
det bl. a. beaktas all skolstyrelsen av naturiiga skäl kommer att ha ansvaret
för merparten av verksamheten under skoldagen eftersom denna till övervägande
delen består av timplanebundna verksamheten Vidare bör skoldagen hållas samman
med närvaroplikt för eleverna. En stor del av fritidsverksamheten kommer atl
bedrivas i skolans lokaler.

Den sociala centralnämnden/barnavårdsnämnden har en
belydelsfull roll i den lokala planeringen och samordningen och föreslås i
prop. 1975/76i92 fö ansvaret för fritidsverksamheten liksom
barnomsorgsverksamheten i övrigt. Nämnden har en viktig funktion atl fylla när
del gäller att bedöma utbyggnadsbehovet av fritidshemsplatser med hänsyn tagen
till bl. a. den fritidsverksamhet som ungdomsorganisationerna kan medverka i.

Fritidsnämnderna eller motsvarande i kommunerna är
vanligtvis de organ som har kontakter med de lokalt arbetande
ungdomsorganisationerna och folkrörelserna. 1 många kommuner har också
fritidsnämnderna ansvaret för den långsikliga frilidspolitiska planeringen samt
disponerar över bidrag och lokaler för fritidsverksamhet. I vissa kommuner
bedriver fritidsnämnderna också viss egen verksamhet i form av t. ex. simskolor
och kommunal ungdomsverksamhet samt har resurser för bl. a. fritidsinformation
och sportlovsverksamhet. Eftersom föreningslivet kommer att fö betydelsefulla
uppgifter i barn- och ungdomsverksamheten såväl under skoldagen som på icke
skoltid är detta i sig starka skäl för fritidsnämndernas engagemang.

Kulturnämnden eller motsvarande har ansvaret för
såväl kommunens kulturorganisationer som för bidragsgivningen till olika
kulturaktiviteten

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 272

Också
samverkan i del utvidgade kommunala barn- och ungdomspolitiska arbetet blir
därför ytterst betydelsefullt. Genom kulturnämndernas insatser kan t. ex.
inriktningen av arbetet vid de kommunala kulturinslilutionerna anpassas till de
behov som kommer att uppstå såväl under skoldagen som i den allmänna
fritidsverksamheten. Bibliotekens öppettider och service kan t. ex. behöva
förändras. Andra kuliurpolitiska åtgärder kan gälla utbudet av kulturprogram
eller bestå i att förmedla kontakter mellan lokala kulturarbetare och
fritidsverksamheten.

Del finns enligt min mening inga självklara och
enkla lösningar pä hur ansvaret skall fördelas och hur samordningen skall ske
på nämndnivå inom kommunerna. Såväl sammanhållet som delat ansvar kan ha sina
fördelar. Inom den samlade skoldagen kan man dock svårligen dela ansvaret
mellan olika typer av huvudmän. Skolstyrelsen bör mot bakgmnd av vad jag nu
anfört vara huvudman för verksamheten inom den samlade skoldagen. Den allmänna
fritidsverksamheten är inte på samma sätt i sin verksamhet direkt integrerad
med en starkt nämnd/styrelseanknuten verksamhet. Olika lösningar finns
företrädda bland kommunerna. Enligt min mening bör kommunerna själva fö ta
ställning lill huvudmannaskapsfrågan för den allmänna fritidsverksamheten. Oberoende
av var ansvaret ytterst läggs är, enligt min uppfattning, samarbeiet mellan
nämnderna och dess personal viktigt för atl kunna lösa dessa frågor enligt den
helhetssyn och den samverkan med föreningslivet, som de båda utredningarna så
starkt betonat och som jag delar.

När det sedan gäller de planerings- och
samordningsorgan som centralt och regionalt föreslås finnas i kommunerna enligt
de båda utredningarna, vill jag peka på atl del i flera kommuner finns
samarbelsformer som mer eller mindre överensstämmer med de föreslagna
modellerna och som är väl inarbetade och som man från resp. kommun har goda
erfarenheter av. Detta talar enligt min mening för alt kommunerna själva bör
söka sig fram till de lösningar som bäst överensstämmer med de behov och önskemål,
som föreligger lokalt. Jag finner det emellertid viktigt atl kommunerna inrättar
samarbetsorgan för planering av insatserna för barn- och ungdomsverksamheten.

Frågan om samarbetet mellan de olika nämnderna
hänger samman med den övergripande kommunala planeringen av fritidsinsatser i
kommunen. Enligt barnstugeutredningen skall barnavårdsnämnd tillse atl del för
kommunfullmäktige framläggs en plan som omfattar både allmän fritidsverksamhet
och fritidshemsverksamhet.

Jag vill här erinra om all del enligt förslag i
prop. 1975/76:92 skall finnas en av kommunfullmäktige antagen plan för
barnomsorgen.

Jag anser del vara en fördel om kommunerna som
planeringsunderlag för sitt övergripande ansvar i den allmänna
fritidsverksamheten, i anslutning till planen om barnomsorg, upprättar en plan
som beskriver hur samordning

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 273

skall
ske mellan kommunens egna resurser, fritidshemmets resurser, föreningslivets
insatser m. m. En sådan plan bör dock i motsats till planen om barnomsorgens
utbyggnad inte vara obligatorisk. Den kommunala planeringen bör enligt min
mening samordnas i god tid innan verksamheten skall starta. Detta kan innebära
alt föreningslivet, företrädare för skolan, de sociala myndigheterna och fritids-
och kulturiivet m. fl. i olika kommundelar inbjuds till information och
gemensamma överiäggningar om den kommande verksamheten. Även möjligheterna att
skapa allsidighet i verksamheten bör enligt min mening diskuteras vid sådana
tillföllen. Vidare bör man inventera behovet av och tillgången på lokaler i
skolan och inom kommundelen (bostadsområdet). Som jag i det följande kommeratt
närmare redogöra för föreslär jag ett särskilt statsbidrag för den allmänna
fritidsverksamheten. Innan detla bidrag fördelas bör föreningslivet ha
möjlighet atl delta i planeringsarbetet. Delta bör t. ex. kunna ske genom
utarbetande av någon form av fritidsplan.

3.6
Vissa statsbidragsfrågor m. m.

Jag har i det föregående förordat en ökad satsning
frän samhällets sida i vad avser omsorgen om skolbarnen under den obligatoriska
skoldagen och i de allmänna fritidsverksamheterna. För atl kunna tillgodose
behovet av differentierade verksamheter och för att kunna ge möjligheter lill
ett rikl verksamhetsutbud erfordras ett ökat statligt stöd.

För annan verksamhet under skoldagen än
undervisning och motsvarande utgår f n. ca 200 milj. kn i statsbidrag. Däri
inräknar jag då nuvarande statsbidrag för fritt valt arbete, viss del av
resurslimmarna på högstadiet och frivillig musikundervisning samt vissa delar
av de medel som utgår ur anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet.

De statliga resurserna har hittills kompletterats
med kommunala medel för särskilda ändamål. Den stora kommunala insatsen utgör
stödet till ungdomsorganisationer i form av kontant stöd som under 1975 har
beräknats lill ca 227 milj. kn Nettokostnaden för fritidsgårdsverksamheten har
dessutom beräknats till ca 220 milj. kn En annan stor insats från kommunerna
är den kommunala musikskolan som kan beräknas till ca 150-160 milj. kr. per år.
För insatser i samband med fritt vall arbete beräknas kommunerna göra insatser
med omkring 20 milj. kn per ån. Kom munernas del av insatserna för särskilda
åtgärder på skolområdet kan beräknas till ca 15 milj. kn Redan nu driver flera
kommuner rastverksamhel och eftermiddags- eller fritidsverksamhet efter
skoldagens slut. Dessa kostnader har inte beräknats. De kommunala kostnaderna
för aktiviteter under skoldagen varierar mellan kommunerna, varför det inte går
atl göra några generella antaganden om insatserna per elev i grundskolan.

För den föreningsdrivna verksamheten utgår i dag
betydande belopp till dels ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, dels
lokala verksam-

18 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 274

hel.
Statliga bidrag utgår med över 60 milj. kr. för innevarande budgetår.

Som jag tidigare nämnt bör ytteriigare statsbidrag
utgå för de nya insatser under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten.

För insatser under skoldagen bör medel utgå ur det
statsbidrag kommunema erhåller för driften av grundskolan. Jag återkommer till
denna fråga dä jag behandlar grundskolans statsbidragssystem m. m.

Beträffande insatser under den allmänna
fritidsverksamheten vill jag anföra följande.

Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet utgår enligt förordningen (1971:388) om statsbidrag lill
ungdomsorganisationer (omtryckt 1975:466). Berättigade till statsbidrag för
lokal verksamhet är dels de ungdomsorganisationer som erhåller bidrag under
anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m., dock
med undantag för de organisationer som är samarbetsorgan för andra
organisationer, dels Sveriges riksidrottsförbund och vissa övriga
organisationer med organisationssiöd från nionde huvudtiteln. Statsbidragen
fördelas mellan organisationernas lokalavdelningar i förhållande till antalet
bidragsberätligade sammankomster. Med sådan sammankomst förstås en av
lokalavdelning planerad och anordnad sammankomst med minst 5 deltagare i åldern
12-25 är som varat minst en timme och vid vilken verksamheten varit av sådan
art och inriktning att den enligt av SÖ meddelade bestämmelser berättigar till
bidrag. Bidraget utgår med det belopp som regeringen beslutar om.

Barnstugeutredningen har föreslagit att statligt
stimulansbidrag som skall utgå till lokal barn- och ungdomsverksamhet pä
fritidsområdet i syfte atl ge organisationerna möjlighet till ökade insatser
avseende åldersgrupperna 7-11 än Bidraget föreslås utbetalas till kommunerna
och baseras på antalet barn i åldrarna 7-11 är i kommunen. Bidraget är avsett
alt disponeras för stöd och stimulans till föreningslivels verksamheter i såväl
traditionell kvällsverksamhet som i eftermiddagsverksamhet. Där föreningslivet
inte är representerat eller av andra skäl inte är berett åla sig ett ansvar för
verksamheter bland de aktuella åldersgrupperna skulle delar av stödet kunna
disponeras för egen kommunal fritidsverksamhet. Utredningen föreslår att ett
åriigt statligt bidrag beräknas på 50 kr. per barn vilket skulle innebära ett
statsbidrag av totalt ca 27,5 milj. kr. per år. De kommunala bidragen till
fritidsverksamheten bland bam och ungdom även omfattande åldrarna 7-11 år har
stor omfattning och har under senare år ökat i omfattning. Utredningen har
förutsatt att kommunerna även framledes kommer alt öka sitt stöd till de lokala
föreningarnas arbete.

SIA har för sin del föreslagit ökade
förstärkningsresurser i grundskolan för verksamhet efter den obligatoriska
skoldagen. Utredningen har beräknat kostnaderna härför till ca 50 milj. kn per
ån Som jag redan framhållit bör insatserna för en ökad fritidsverksamhet bland
barn i skolåldern samordnas i enlighet med de riktlinjer som här förordats, och
som innebär en satsning på framför allt den föreningsdrivna verksamheten. Det
är då naturiigt alt

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 275

även
de av SIA föreslagna ökade resurserna för skolbarnens fritidsverksamhet
beaktas i det sammanhanget.

Remissinstanserna har haft olika uppfattningar om
barnstugeutredningens förslag. Flera remissinstanser som socialstyrelsen,
socialutredningen och kommunförbundet uttalar sitt stöd till utredningens
förslag. Flertalet ungdomsorganisationer har ställt sig kritiska till att
bidraget skulle utbetalas lill kommunerna. Man önskar i stället att bidraget
utbetalas till riksorganisationerna i likhet med vad som nu gäller för
aktivitetsstöd för åldersgrupperna 12-25 är. Liknande synpunkter har framförts
av bl. a. LO och ABF. Ungdomsorganisationerna har uttalat vissa farhågor för
att bidragen om de utbetalas via kommunerna kommer att bakas in i kommunernas
ordinarie budget. Vidare hävdar man alt principen atl statligt stöd till föreningslivet
skall gå genom riksorganisationerna ger garantier fören likformig behandling i
olika kommuner. Man framhåller också att ett sådant bidragssystem skulle medge
en större kontinuitet i organisationernas planeringsarbete. Behovet av ett
ökat ekonomiskt stöd lill föreningslivet har under-strukits av ett antal
remissinstansen

Som jag tidigare betonat är behovet av ökad
samhällelig satsning på barns fritidsaktiviteter omfattande. Garantier måste
också skapas för att det samhälleliga stödet när det gäller fritidsaktiviteter
som organiseras av föreningslivet verkligen kommer organisationernas
verksamhet till godo. Det är vidare angeläget att stödet till
ungdomsorganisationerna görs sä enkelt som möjligt. Samtidigt är det av vikt
alt olika stödformer samordnas. Mycket talar för att kommunerna vore
lämpligaste instans atl fördela aktuella medel i enlighet med
bamstugeutredningens förslag. Samtidigt finner jag ungdomsorganisationernas
synpunkter beträffande likformig behandling i olika kommuner och kontinuitet i
organisationernas planeringsarbete tungt vägande. Jag har funnit atl
övervägande skäl talar för en samordning av det av barnstugeutredningen
föreslagna bidraget beträffande åldrarna 7-11 är med det akti viietsbidrag som
i dag utgår för organisationernas lokala verksamhet bland ungdomar i åldrarna
12-25 år. Jag förordar sålunda att statligt bidrag skall utgå till
ungdomsorganisationerna för fritidsverksamhet bland barn i åldrarna 7-11 år
efter samma principer som nuvarande bidrag till ungdomsorganisationernas
lokala verksamhet. Dessa regler bör gälla fr. o. m. 1977/78. Vidare räknar jag
med en viss ökning av stödet per sammankomst.

Godtas mitt förslag om sänkning av den nedre
åldersgränsen kommer bidragsgivningen att gälla verksamhet bland ungdomar
mellan 7 och 25 är. Det kan ifrågasättas om det är ändamålsenligt att använda
samma bidragsform för aktivitet bland vitt skilda åldersgruppen Verksamheten
bland äldre föreningsungdomar bedrivs många gånger på helt andra villkor än de
som gäller för de yngres aktiviteter och skulle sannolikt främjas av att
samhällsstödet var utformat på annat sätt. I detta sammanhang kan erinras om
den nyligen sänkta myndighetsåldern och del förhållandet att familjebildningen
sker i lägre åldrar än tidigare samt att eU allt större

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 276

antal
ungdomar tillbringar tonåren i utbildning i stället för förvärvsarbete. Enligt
min mening är del mot denna bakgrund motiverat med en översyn av den övre
åldersgränsen i bidragsreglerna för del statliga stödet till lokal
ungdomsverksamhet. Översynsarbetet bör genomföras i nära samarbete med berörda
ungdomsorganisationer. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till
regeringen i denna fråga.

För att garantera ett tillfredsställande utbud av
fritidsverksamhet efter skoldagen i alla kommuner och olika kommundelar bör
utöver lokalt aktivitelsstöd ytteriigare medel ställas till förfogande, som
ett komplement till det lokala aklivitetsstödel och kommunernas egna insatser.
Till skillnad mot vad som gäller för lokalt aktivitelsstöd bör kommunen bli
mottagare och ansvarig för fördelningen av erhållet bidrag. Bidraget, som bör
utgå generellt, bör utgå per elev i kommunens grundskolor. Detla bör disponeras
för stöd och stimulans till föreningslivets verksamhet i den allmänna fritidsverksamheten.
I det fall där föreningslivet inte är representerat eller där man inom
föreningslivet inte är beredd atl åta sig ett ansvar för verksamheter kan det
bli aktuellt att disponera delar av stödet till kommunal fritidsverksamhet.
Liksom barnstugeutredningen anser jag atl en sådan användning av stödet bör
ses endast som en övergångsform i de områden där föreningsliv saknas. Det bör
vara en strävan från kommunens sida att också i sådana områden söka kontakt med
föreningslivet. För att fö med föreningslivet i verksamheten är det viktigt att
dessa kommer med redan i planeringsarbetet. Jag beräknar bidraget till 25 milj.
kn fn o. m. budgetåret 1977/78. I fråga om ytteriigare insatser avser jag
återkomma till regeringen i samband med de åriiga ställningstagandena till
förslag till statsbudget.

Jag utgår från att kommunerna även i framtiden
kommer att anslå medel för verksamhet bland ungdomsorganisationer och
föreningsliv.

Frågor rörande utbetalning och redovisning m. m. av
statsbidraget för allmän fritidsverksamhet avser jag att återkomma till i
samband med budgetpropositionen för år 1977/78.

Ungdomsorganisationerna kommer, utifrån vad jag
förordat, att fö nya och stora uppgifter i samverkan med skolan. Föreningslivet
kommer över huvud tagel att spela en mycket betydelsefull roll i den lokala
ungdoms-och fritidspolitiken. De lokala föreningarna kommer därför att behöva
ökat stöd och stimulans från sina riksorganisationer Detta gör att
statsmakternas kontakter med ungdomsorganisationerna måste öka. Jag anser att
statens ungdområd bör ha en central uppgift i detta sammanhang. Ungdomsrådet
har redan ett nära samarbete med ungdomsorganisationerna och kontakter med dem
som lokalt är ansvariga för fritidspolitiken i de flesta kommuner.

Inom kommundepartementet pågår i samråd med
folkrörelserna och övriga departement ett allmänt översynsarbete angående
relationerna mellan samhället och folkrörelserna. Syftet är att klargöra
förutsättningarna för folkrörelsernas arbete i framtiden.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 277

Statens ungdomsråd har i flera olika sammanhang
tagit upp frågan om en översyn av rädets organisation och verksamhet. Detla har
skett mot bakgrund av att de uppgifter som rådet anförtroddes i samband med omorganisationen
år 1970 nu i det närmaste har fullföljts. I en framställning i december 1973
har rådet fört fram en begäran om särskild översyn och samma fråga
aktualiserades ånyo i anslagsframställningen för budgetåret 1976/77.

Med anledning av ungdomsrådets framställningar vill
jag erinra om vad chefen för utbildningsdepartementet framhöll i 1974 års
statsverksproposition (prop. 1974:1, bil. 10, s. 57) beträffande ungdomsrådets
uppgiften En central del av rådets verksamhet angavs där vara att fungera som
kontakl-och samrådsorgan mellan ungdomsorganisationerna och staten. Genom alt
förmedla de åsikter som finns bland ungdomsorganisationerna kan rådet påverka
de statliga insatserna på ungdoms- och fritidsområdet. Detta sker i första hand
genom informations- och kontaktverksamheten och genom alt rådet är remissorgan
i ungdomspolitiska frågor.

Statens ungdomsråd skall också fungera som ett
verkställande organ i olika frågon Rådet genomför en betydelsefull
försöksverksamhet och fördelar sedan några år medel till upplysningsverksamhet
i alkohol- och narkoti-kafrägon Fn o. m. innevarande budgetår har rådet lill
uppgift atl fördela bidrag till ungdomsorganisationernas försöks- och
utvecklingsarbete. I budgetprop för är 1976/77 (prop. 1975/76:100 bil. 10)
föreslås au från SÖ till statens ungdomsråd överförs uppgiften att fördela
statsbidragen till ungdomsorganisationernas centrala och lokala verksamhet.

Den utveckling av ungdoms- och fritidsverksamheten
som jag förordar innebär alt statens ungdomsråd för nya arbetsuppgifter och en
mera central roll i insatserna för ungdomens föreningsliv. Likaså ökar också
betydelsen av ungdomsrådets informations- och kontaktverksamhet. Enligt min mening
finns goda förutsättningar för en vidareutveckling av ungdomsrådets arbete
enligt de riktlinjer som nu gäller för verksamheten. En närmare precisering av
arbetsuppgifterna kan göras med utgångspunkt från rädets egna förslag i de
åriiga anslagsframställningarna. Med hänsyn härtill anser jag det inte
nödvändigt alt f. n. aktualisera en sådan översyn av organisation och
arbetsuppgifter som ungdomsrådet föreslagit.

I ungdomsrådet ingår f, n, företrädare från olika
ungdomsorganisationer samt för socialstyrelsen, statens kulturråd och Svenska
kommunförbundet. Med hänsyn till den nya roll som rådet kommer att ha avser jag
att föreslå regeringen att antalet ledamöter utökas så att även en företrädare
för SÖ bereds plats.

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 278

4
Kontakten mellan skola och arbetsliv m. m. 4.1 Arbetslivsanknytning m. m. i
grundskolan

SIA har funnit det angelägel alt studera den gmpp
ungdomar som inte påbörjar någon utbildning i gymnasieskolan. För ett fötal
elever i gmndskolan, främst på högstadiet, är vanlig skolundervisning och
skolgång svår att genomföra menar utredningen. I första hand är svårigheterna
av social art. Skolans möjligheter att hjälpa dessa elever är begränsade. Deras
skolgång kännetecknas av hög frånvaro och en negativ inställning till skolan.
Utredningen finner bl. a. mot bakgmnd härav att del är angeläget alt särskilda
insatser görs för att förstärka och förbättra studie- och yrkesorienteringen
(syo) inom gmndskolan. Förstärkningen bör bl. a. innefatta utökad praktisk
yrkesorientering. De elever som avser att utbilda sig inom de mer utpräglat
yrkesinriktade linjerna och som känner sig osäkera i fråga om sitt studieval
bör beredas ökade möjligheter att praktisera och göra studiebesök både på
arbetsplatser och på aktuella linjer i gymnasieskolan för att bekanta sig med
den verksamhet som de avser att välja. För de extremt skoltrötta eleverna bör
en viss del av utbildningen kunna fullgöras i form av praktik inom en
yrkessektor inom vilken en fortsatt utbildning kan bli aktuell. För en stor
grupp ungdomar som inte påbörjar studier i gymnasieskolan är en fortsatt
studie- och yrkesorientering nödvändig. Ansvaret för dessa ungdomars vidare
utbildning och yrkesval synes vara otillräckligt förankrat hos olika
institutioner i samhället. Utredningen föreslär därför att, innan ansvarsfrågan
helt har lösts i samverkan med övriga myndigheter, skolan åläggs uppgiften att
följa upp samtliga elever efter grundskolans slut under en viss tidsperiod.
Förslagsvis skulle denna period omfatta två än Då de nuvarande
syo-funktionärema på gmndskolans högstadium och på gymnasieskolan inte helt kan
belastas med denna krävande arbetsuppgift föreslås att syo-organisationen inom
skolväsendet förstärks med en elevkonsulent vid varje intagningsnämnd.

Utredningens förslag om särskilda insatser inom
studie- och yrkesorienteringen för utsatta elevgmpper och åläggande för skolan
att följa samtliga elever efter grundskolan under två år har tillstyrkts av
remissinstanserna. Således anser t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) det
naturiigt att skolstyrelsen och länsarbetsnämnden i samverkan ansvarar för
genoinföranaei av den uppföljande verksamheten samt vid behov också samarbetar
med eventuellt andra berörda myndigheten

För egen del vill jag anföra följande. Jag har i
fråga om arbetsformer och arbetssätt i gmndskolan förordat att undervisningen i
ökad utsträckning inriktas mot praktiska och laborativa arbetsformer och att
undervisningen knyter an till elevernas verklighet. Ett sätt att nå
verklighetsanknytning är kontakter med arbetslivet som kan ske såväl i
undervisningen som i form av arbetslivserfarenhet. Genom att ungdomarna
befinner sig längre tid i utbildning än tidigare finns enligt min mening behov
av en ökad kontakt

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 279

med
arbetslivet redan under utbildningstiden. I dag sker denna i huvudsak genom
studie- och yrkesorientering som bl. a. innehåller praktisk yrkesorientering
samt studiebesök. Ytteriigare åtgärder är nödvändiga för att ge alla elever en
tillfredsställande erfarenhet av arbetslivet.

Studie- och yrkesorienteringen, som reformerades
1971 (prop. 1971:34, UbU 197li2l, rskr 1971i214) och infördes som
försöksverksamhet i gmndskolan och gymnasieskolan fr. o. m. läsåret 1973/74 i
sin förändrade form, skall svara mot elevens krav på och behov av en allsidig
orientering om utbildning, förhållanden i yrken och på arbetsmarknaden samt
samhällets utbildnings- och arbetsmarknadspolitik och de bedömningar och
värderingar som styr denna. Den skall medverka lill alt eleven utvecklar sin
personlighet, sina anlag och intressen i syfte alt finna en utbildningsväg
eller ett yrke som ger möjlighet till såväl personlig tillfredsställelse som
inväxande i vuxenlivet och skall därvid motverka traditionsbundna studie- och
yrkesval-som beror på sociala och könsmässiga faktoren Studie- och yrkesorienteringen
bör ses som en länk som förenar skolan och arbetslivet. I likhet med LO anser
jag att alla de arbetslivskontakter som eleverna har insprängda i
undervisningen bör ha som syfte att ge praktisk arbetslivsorientering. De
kontakter med arbetslivet som obligatoriskt ingår i undervisningen liksom
andra arbetslivskontakter måste därför av skolan uppfattas som en värdefull
pedagogisk resurs av stimulerande och motiverande betydelse för eleverna.

SÖ har regeringens uppdrag att utvärdera den nya
organisationen för studie- och yrkesorientering i skolan och fortlöpande
redovisa erfarenheter. Del är enligt min mening angeläget att SÖ i anslutning
till detta arbete analyserar de faktorer i utbildningen och undervisningen som
snedvrider valet av utbildning och yrke efter grundskolan. Inte minst viktigt
är det all analysera vilka faktorer som ligger bakom den sneda könsfördelningen
i olika delar av utbildningen i såväl grundskolan som gymnasieskolan. Att komma
till rätta med denna fråga, liksom med de faktorer som bidrar lill socialt
betingade val över huvud taget saml att pä alla sätt söka kompensera olika
former av handikapp är några av de mest angelägna åtgärderna de närmaste åren.
SÖis könsrollsprojekt har nyligen redovisat förslag om studie-och
yrkesorientering. Förslaget behandlas f n. inom SÖ.

Sedan budgetåret 1974/75 bedrivs försöksverksamhet
med uppsökande studie-och yrkesorientering. Budgetåret 1975/76 bedrivs enligt
uppgift sådan försöksverksamhet i omkring 50 kommuner. Förde kommuner som
deltar i försöksverksamheten gäller de generella anvisningarna för
syo-verksam-heten. I försöksverksamheten skall särskilt beaktas behovet av
åtgärder för den grupp ungdomar som inte söker fortsatt utbildning efter
grundskolan eller som inte fullföljer sin utbildning i grundskolan eller
gymnasieskola. Åtgärderna skall syfta till att förebygga ungdomarnas framtida
sysselsätt-ningssvårigheler och sociala problem.

För
alt öka dessa insatser, som enligt vad jag har inhämtat givit positiva

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 280

erfarenheter,
räknar jag ytteriigare medel för uppsökande studie- och yrkesorientering
budgetåret 1916/11. Antalet grundbelopp för den uppsökande försöksverksamheten
bör fördubblas. Jag återkommer lill denna fråga då jag behandlar anslaget
Bidrag till studie- och yrkesorientering i del följande. Enligt min mening ger
en sådan verksamhet bättre effekter än de av SIA föreslagna elevkonsulenterna
vid intagningsnämnderna, bl. a. genom att dessa medel kan knytas till
kommunens skolväsende och därmed även till kommuner som saknar gymnasieskola.
Jag återkommer i det följande till skolstyrelsernas ansvar beträffande elever som
inte går vidare till gymnasieskolan.

SIA menar att den praktiska arbetslivsorienteringen
bör förstärkas för de elever som avser att utbilda sig inom de mer
yrkesinriktade gymnasielinjerna och som är osäkra om sitt val. Enligt min
mening bör den praktiska arbetslivsorienteringen i grundskolan förstärkas för
alla elever för att ge dem kunskaper om och insikter i arbetslivets villkor.
Det är viktigt att den betraktas som en del av utbildningen för alla elever.
Därmed bibehålles den grundläggande principen att eleverna skall fö en gemensam
utbildning. Flera remissinstanser, bl. a. SAF och LO, hävdar atl skolans
kontakter med arbetslivet bör förbättras och byggas upp pä ett systematiskt
sätt. Jag delar den uppfattning som framkommit vid remissbehandlingen, nämligen
atl en översyn behöver göras av den praktiska yrkesorienteringen pä grundskolans
högstadium. LO anser att den praktiska yrkesorienteringen mer än f. n. bör
inriktas mot arbetslivsorientering. Studie- och yrkesorienteringen bör breddas
till att som ett led i skolans samhällsorientering även ge en allmän
orientering om olika förhållanden och faktorer som präglar en arbetsmiljö t.
ex. kunskaper om lagar, avtal, överenskommelser, facklig verksamhet och om
partsförhållandena på arbetsplatserna. Jag avser att i annat sammanhang föreslå
regeringen att uppdra åt SÖ att göra denna översyn.

En sådan översyn bör bl. a. innefatta förslag om
den praktiska arbels-livsorienteringens längd, former, innehåll och föriäggning
under utbildningstiden. Det bör vara möjligt att ha ett system med praktisk
artsetslivsorien-tering som är flexibelt både i fråga om längd och föriäggning
i tiden. Detta bör vara en möjlighet för alla elever. Inte minst viktig är en
sådan möjlighet för elever som efter grundskolan avser att bedriva studier på
gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjen Den praktiska arbetslivsorienteringen
är för många av dessa elever en av de fö kontakterna med arbetslivet under de
är de befinner sig under utbildning. Följaktligen måste enligt min mening arbetslivskontakterna
vidgas i jämförelse med dagsläget. Samtidigt som jag vill framhålla att en
sådan utveckling av skolan är nödvändig, är jag medveten om att detta kan
komma att stöta på en mängd svårigheter både vad gäller att skaffa utrymme i
undervisningen och att få arbetslivet att i än större utsträckning la emot
ungdomar under utbildning. Det kommer att fordra ett nära samarbete mellan
skola, arbetsförmedling, företag och fackliga organisationer.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 j, ./ 281

I fråga om innehållet är det av stor betydelse alt
den praktiska arbetslivsorienteringen, förutom att göra eleven medveten om
arbetslivets villkor, lar upp frågor till behandling som rör demokratifrågorna
i arbetslivet, fackföreningarnas roll, arbetsmiljön i stort och olika
hälsorisker i arbetslivet samt kontakter och relationer mellan olika grupper av
anställda. För atl fö en allsidig belysning av dessa frågor är det nödvändigt
vid genomförandet av den praktiska arbetslivsorienleringen atl olika parter pä
arbetsmarknaden deltar i denna del av utbildningsprocessen. Detta gäller såväl
planering som genomförande och uppföljning av den praktiska yrkesorienteringen.

Vid översynen bör också beaktas problem med
flickors och pojkars val av praktisk yrkesorientering. Även här har i SÖ:s
könsrollsprojekt presenterats förslag för att komma till rätta med de från
könsrollssynpunkt sneda valen. Jag utgår från att SÖ, efter sin behandling av
rapporten, inkommer till regeringen med förslag till sädana åtgärder som verket
anser vara påkallade och som fordrar statsmakternas ställningstaganden. Jag
vill i detta sammanhang understryka syftet med arbetslivsorienteringen är att
låta eleven fö inblick i och viss erfarenhet av arbetslivets problem och
villkor, samtidigt som den bör utgöra viss vägledning inför framtida yrkesval.
En sådan uppläggning kan ge mer av allmän arbetslivskunskap än en pryoperiod
koncentrerad på ett yrke. Del är emellertid också nödvändigt atl skolan ser
till att både flickor och pojkar också får kontakt med den del av arbetslivet
som de normalt hittills inte har valt.

Mot bakgmnd av att studie- och yrkesorienteringen
fyller en viktig funktion inför ungdomarnas val av verksamhet efter gmndskolan
bör i översynen också ingå överväganden om hur man i årskurs nio, före valet av
utbildning i gymnasieskolan, kan föriägga ett längre sammanhängande block av
studie-och yrkesorientering och praktisk arbetslivsorientering i
undervisningen. Genom en sådan koncentration skulle sannolikt positiva
erfarenheter vinnas i form av ökad motivation och medvetenhet som studie- och
yrkesvalets betydelse. Enligt min mening är del viktigt att elevema redan före
gmndskolans slut får en sä god kontakt med arbetsförmedlingen atl val av utbildning
eller arbete efter grundskolan har förutsättningar att bli ett positivt val.
Detla kan fordra en översyn av nuvarande samarbete mellan skola och
arbetsförmedling. Det är också väsentligt atl det finns ett tillräckligt antal
platser ute i arbetslivet för den praktiska arbetslivsorienteringen.

Översynen bör ske i samarbete med arbetsmarknadens
parter och arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag
avser återkomma i denna fråga efter det att översynsarbetel har gjorts.

4.2
Uppföljning av grundskoleelever

Som jag tidigare har redovisat övergår flertalet av
de ungdomar som lämnar gmndskolan till studier i gymnasieskolan. En mindre del
tar någon form av förvärvsarbete, ofta med sikte på att senare återgå till
studierna. Ytteriigare

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 282

några
ungdomar går varken vidare till studier eller lill förvärvsarbete. Den senare
gruppen ungdomar har i dag betydande svårigheter på arbetsmarknaden.
Arbetslöshetsstatistiken visar atl ungdomar som inte har någon yrkesutbildning
är arbetslösa i större utsträckning än ungdomar som har en minst ettårig
yrkesutbildning. Enligt min mening är del nödvändigt att alla ungdomar som
lämnar grundskolan får en effektiv hjälp inför fortsalt utbildning eller inför
inträdet på arbetsmarknaden. Särskilda åtgärder behöver sättas in för alt
hjälpa de ungdomar som inte går vidare frän grundskolan lill gymnasieskolan.
Sådana åtgärder behövs även för ungdomar som avbryter sina studier i
gymnasieskolan. En första förutsättning för att samhället aktivt skall kunna
ge ungdomarna den hjälp de behöver är ett system för fortsatta kontakter bl. a.
i form av fortsatt studie- och yrkesorientering efter grundskolan.

SIA har föreslagit atl skolan skall följa
ungdomarna under två år efter grundskolans slut. Förslaget har vunnit stöd hos
remissinstanserna. En arbetsgmpp inom utbildningsdepartementet,
gymnasieskolegruppen, har i en rapport (Ds U 1975:18) Utbildning m. m. för
16-19-åringar föreslagit åtgärder för atl följa ungdomar i nämnda åldersgmpp.

Skolan har redan enligt skollagen det primära
utbildningsansvaret för dessa ungdomar. Detta ansvar från skolans sida anser
jag vara naturiigt mot bakgrund av all gymnasieskolans uppbyggnad och
dimensionering har anpassats för att alla ungdomar skall kunna få en
utbildning efter grundskolan. Även om gymnasieskolan är en frivillig
utbildningsform för inrättandet av gymnasieskolan ses som ett uttryck för att
samhället har ansvaret för alla ungdomars utbildning även efter den
obligatoriska skolan. Delta har också kommit till uttryck i 2 § skollagen där
del sägs bl. a. alt kommunerna skall främja åtgärder i syfte atl bereda ungdom
undervisning i gymnasieskola. Denna uppföljning måste för alt bli effektiv och
för att kunna kombineras med lämpliga insatser ske i nära samverkan med andra
myndigheter, främst den lokala arbetsförmedlingen och de sociala myndigheterna.

Jag vill här erinra om vad
sysselsäliningsulredningen (SOU I975i90) anfört, nämligen att
arbetsförmedlingen mellan berörda myndigheter, arbetsförmedling, skolan och
den kommunala socialförvaltningen får successivt prövas och anpassas till de
lokala förhållandena. Det finns skäl atl understryka just behovet av en viss
röriighet i organisationen.

Syftet med uppföljningen är atl ge alla ungdomar en
möjlighet till arbete eller utbildning. För skolans del bör uppföljningen
därför innebära atl skolstyrelserna kontinueriigt håller sig informerade om
vilka ungdomar som behöver särskild hjälp och stimulans. Var och en som inte
studerar eller har arbete bör sökas upp för personlig kontakt. Den personliga
kontakten bör syfta till att i samverkan med eleven utröna om intresse och
möjlighet finns för någon form av utbildning - inom gymnasieskolan, i
arbetsmarknadsutbildning eller i internutbildning - samt om han/hon har
personliga problem av den art som motiverar speciell hjälp. Skolan behöver
härvid

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 283

hålla
en kontinueriig kontakt med sociala centralnämnden eller motsvarande i kommunen
och den lokala arbetsförmedlingen. I de fall det blir aktuellt att söka arbete
eller arbetsmarknadsutbildning bör det ankomma pä skolan att kontakta den
lokala arbetsförmedlingen som i sin tur bör överta ansvaret för atl hälla
kontakt med eleven. Behövs hjälp med personliga problem bör skolan förmedla
kontakt med de myndigheter som kan ge hjälp i det enskilda fallet. Närmare
föreskrifter om skolstyrelsernas åligganden ifråga om uppföljningen bör kunna
meddelas av regeringen. Den här förordade uppföljningen överensstämmer med vad
gymnasieskolegmppen föreslagit.

Som nämnts bör skolan, i varje fall då det är
aktuellt för eleven att söka arbete, kontakta den lokala arbetsförmedlingen för
vidare åtgärd. Sådan kontakt skall givetvis även las om individen i fråga kan
tänka sig någon form av arbetsmarknadsutbildning. Ansvaret för fortsatta
åtgärder, t. ex. arbetsmarknadsutbildning bör därefter åvila
arbetsförmedlingen till dess arbete har kunnat ordnas. Det som skiljer
arbetsförmedlingens roll i det här skisserade systemet från vad som gäller i
dag är att det bör ankomma på arbetsförmedlingen atl ha ansvaret för att en
kontinueriig kontakt upprätthålls med ungdomarna tills arbete har kunnat
ordnas. På initiativ av sysselsättningsutredningen har en försöksverksamhet
med särskild arbetsförmedling m. m. för ungdomar under 20 år startats på fem
orter, nämligen Halmstad, Karistad, Skellefteå, Söderhamn och Södertälje. I
försöksverksamheten skall man dels bereda sysselsättning i form av arbete eller
utbildning ål ej sysselsatta ungdomar under 20 år på försöksorterna, dels
studera problemen vid övergången mellan utbildning och arbetsmarknad. Enligt
vad som tidigare har anmälts för riksdagen (prop. 1975/76:25), har en liknande
försöksverksamhet startats på ytterligare ett antal orter. Den roll som arbetsförmedlingen
här föreslås spela vid uppföljningen av den tidigare nämnda gruppen av 16-19
åringar ligger i linje med den nämnda försöksverksamheten.

Den här föreslagna uppföljningen kan för skolans
del redan anses ingå som en del av studie- och yrkesorienteringen. Detta gäller
i speciellt hög grad i de kommuner som har försöksverksamhet med uppsökande
verksamhet. Del finns också enligt vad jag har erfarit länsskolnämnder och
enskilda skolstyrelser som har liknande verksamheter. Erfarenheterna är
positiva. Det är angelägel att uppföljningen systematiseras pä det sätt som jag
nyss förordat. Denna systematiska uppföljning bör starta med de ungdomar som
inte går vidare till gymnasieskolan samt de ungdomar som avbryter studierna i
gymnasieskolan. De kommuner som deltar i försöksverksamheten med uppsökande
studie- och yrkesorientering bör bedriva verksamheten i huvudsak enligt de
riktlinjer jag nyss förordat.

Jag vill i detta sammanhang erinra om all
gymnasieskolegruppen i sitt förslag tagit upp de problem som i dag möter de
ungdomar som inte går vidare till gymnasieutbildning. För att bättre anpassa
gymnasieskolans utbildning till ungdomars önskemål och förutsättningar
föreslås, vid sidan

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 284

av
den vanliga gymnasieutbildningen, ett system med kortare yrkesinriktade kurser.
Betänkandet remissbehandlas f. n.

4.3
Övergång från grundskola till gymnasieskola

SIA framhåller att den ömsesidiga informationen
mellan grundskolan och gymnasieskolan lämnar en del övrigt att önska. Eleverna
från grundskolan känner sig ibland dåligt informerade om gymnasieskolan. Gymnasieskolan
skulle besparas många problem om den själv utformade och genomförde en sådan
information. Informationen till föräldrar bör på samma sätt som till eleverna
ges pä ett både lättfattligare och mera konkret sätt. Även här gäller att
gymnasieskolan själv ger den bästa informationen.

Nuvarande intagnings för fa rande innebär för vissa
elever stora svårigheten Detla gäller främst de elever som har svårt att finna
ett utbildnings- och yrkesmässigt alternativ till den studieväg som utgör
deras förstahandsval. Utredningen föreslår flera åtgärder bl. a.
försöksverksamhet med preliminära intagningsbesked under mars månad som kan
ligga till grund för ett förhandsmeddelande om chanserna att komma in pä de
linjer som eleverna sökt.

Vidare föresläs att fasta och enhetliga rutiner bör
utarbetas för överförandet av informationer om elever, som är i behov av extra
stöd och hjälp i gymnasieskolan.

Jag delar utredningens uppfattning att den
ömsesidiga informationen mellan grundskola och gymnasieskola kan förbättras.
Sådan försöksverksamhet förekommer i dag i olika gymnasieregioner med lyckat
resultat. Försöksverksamheten bör enligt min mening utvärderas och ges en
vidare spridning till andra regioner, som i dag saknar etablerade kontakter
mellan gmndskola och grymnasieskola.

Problemen vid övergången från gmndskolan till
gymnasieskolan är betydligt svårare att bemästra än vid övergång från ett
stadium till ett annat inom grundskolan. Gymnasieskolan rekryterar elever från
ett stort upptagningsområde. Detta skapar självfallet vissa svårigheter för
den överiäm-nande skolan att i samband med skolstarten kunna informera gymnasieskolans
lärare om vad eleverna har inhämtat i grundskolan. Jag finner det angeläget att
man genom en gemensam planering inom gymnasieregionen försöker skapa sådana
kontaktvägar som är nödvändiga för att minska problemen vid elevs övergång
till gymnasieskola. Liksom SÖ anser jag att fortbildning och konferenser av
olika slag oftare än vad som f. n. är fallet bör ske med deltagare från
grundskola och gymnasieskola inom regionen. På så sätt skulle man på sikt lära
känna varandra och varandras syn på skolfrågor. Del ankommer närmast på SÖ och
länsskolnämnderna att stimulera aktiviteter i denna riktning.

SIA föreslår att gymnasieskolan själv informerar
elever och föräldrar om den skolform, de linjer och kurser som den handhar. Jag
delar denna upp-

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 285

fattning.
Detta för dock inte innebära alt grundskolan på något sätt fråntas ansvaret att
ge elever i grundskolan och deras föräldrar information om studievägar i
gymnasieskolan. Det är naturiigt att gymnasieskolans personal står för
information om utbildningens innehåll, arbetssätt och övriga förhållanden som
ett komplement lill grundskolans studie- och yrkesorientering.

En annan viktig åtgärd som grundskolan i sin
studie- och yrkesorientering bör beakta är att grundskolans elever bereds
tillfälle till studiebesök och samtal med elever och personal i gymnasieskolans
linjer och specialkursen Detta bör utgöra ett led i den systematiska informationen
om studie- och yrkesvägar för grundskolan.

SIA har föreslagit vissa förändringar när det
gäller intagningsproceduren lill gymnasieskolan innefattande bl. a. förändring
av kompelensbestämmel-serna. Dessa frågor utreds f. n. av betygsutredningen,
som bl. a. har initierat försöksverksamhet med modifierat intagningsförfarande.
Jag vill mot bakgrund av pågående utredningsarbete inte förorda alt SIA:s
förslag i dessa delar läggs till grund för några förändringan

4.4
Lokala och regionala planeringsråd för samverkan mellan skola och arbetsliv

SIA har i sina förslag lagt stor vikt vid skolans
anknytning till samhället. Innebörden av detta är att skolan måste söka kontakt
med organisationer och föreningsliv för att ge eleverna möjligheter till
utvecklande engagemang i samhället utanför skolan. Det är enligt SIA lika
viktigt att organisations-och föreningslivet engageras i skolans verksamhet.
Kontakten med arbetslivet är som jag tidigare framhållit en väsentlig del av skolans
samhällsansvan

LO har i sitt remissvar framhållit att företrädare
för arbetslivet i mycket högre grad än vad som nu sker måste fö komma in i
skolan. Elever och lärare måste lämna skolan och bedriva studier ute på
arbetsplatserna i omedelbar kontakt med människor och de problem som där
finns. LO menar att utbyggda kontakter med arbetslivet kan bidra till
konkretisering av sam-hällsanknytningen i undervisningen och därmed i studie-
och yrkesorienteringen. LO hänvisar bl. a. till det arbete som bedrivs inom SÖ
i arbetsgruppen samverkan skola-arbetsliv. LO har i en särskild skrivelse till
regeringen ytteriigare understrukit behovet av systematiserade kontakter mellan
skola och arbetsliv.

SÖ har den 15 december 1975 inkommit med förslag
avseende regionala och lokala organ för samverkan mellan skolan och
arbetslivet. Förslaget har utarbetats av en arbetsgrupp beslående av
representanter för arbetsmarknadens parter, kommunförbunden, AMS och SÖ. På
arbetsgruppens initiativ pågår också försöksverksamhet i ett antal kommunen

SÖ föreslår att i varje kommun inrättas ett
särskilt samrådsorgan för att organisera och systematisera kontakten mellan
skola och arbetsliv. Rådets

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 286

uppgifter
föreslås till en börian omfatta grundskola och gymnasieskola. Efter hand bör
även bl. a. vuxenutbildningen ingå. Samrådsorganel skall vara rådgivande organ
till skolstyrelsen/utbildningsnämnden i frågorom utbildningens anknytning till
arbetslivet och skall särskilt följa yrkesutbildningen inom den egna kommunen.
Vidare bör rådet bl. a. följa och ge råd i fråga om undervisningen om
arbetsmiljöfrågor och i arbetslivsorientering. Det bör samordna kontakterna
mellan skola och arbetsliv inom kommunen bl. a. vad gäller planering,
genomförande och uppföljning av studiedagar, studiebesök, perioder med
praktisk yrkesorientering m. m. Samrådsorganet bör kunna ta initiativ till och
medverka i fortbildningen av skolans personal och arbetslivets representanten
Rådet bör enligt SÖ också verka för ömsesidig information mellan skola och
arbetsliv samt inom utbildningsväsendet.

Samrådsorganet bör, anser SÖ, ha en flexibel
organisation och utformas efter lokala behov och förhållanden. Rådets ledamöter
bör utses av skolstyrelsen efter förslag från bl. a. arbetsgivare- och
arbetstagareorganisationer, som skall delta med lika antal ledamöten I rådet
skall vidare ingå representanter för skolan och för arbetsförmedlingen. En
särskild sekreterare bör på hel- eller deltid knytas till rådet.

SÖ menar att det för samordning av dessa frågor i
varje län bör finnas ett regionalt råd för samverkan mellan skola och
arbetsliv.

Jag finner del värdefullt att förslag nu
presenterats om särskilda organ i kommunerna och länen med uppgift att
systematisera kontakterna mellan skola och arbetsliv. Jag delar den av LO i
särskild skrivelse till regeringen redovisade uppfattningen att, om skolan
regelbundet skall kunna upprätthålla kontakter med arbetslivets
representanter, boren fast organisationsform för dessa skapas. En allt
övergripande uppgift för lokala och regionala planeringsråd bör enligt min
mening bli att medverka till ett närmande mellan skolan, arbetslivets
företrädare och arbetsförmedlingen/länsarbetsnämnderna.

Som sysselsättningsutredningen har framhållit är
det nödvändigt att skapa permanenta och effektiva former för samverkan mellan
skola, arbetsförmedling, arbetsgivare och fackförening i praktikfrågor. Tills
vidare bör de lokala och regionala planeringsråden kunna fylla denna funktion.
En viktig uppgift för rådet bör vara att verka och planera för facklig
medverkan i skolornas undervisning om arbetsmarknad och arbetsliv. Särskilda
medel för denna medverkan bör utgå ur förstärkningsresursen. Planeringsråden
bör också ha till uppgift att planera och följa den uppsökande studie- och
yrkesorienteringen bland de ungdomar som inte fortsätter till gymnasieskolan.
Enligt min mening skall i varje kommun och län inrättas sådana organ.
Verksamheten bör starta fr. o. m. läsåret 1977/78. Planeringsrådens uppgifter
och sammansättning bör enligt min mening i huvudsak följa de förslag som SÖ
avgivit. Jag återkommer senare till dessa frågor. Jag räknar med att ett
särskilt bidrag för verksamheten skall utgå från nämnda tidpunkt. Jag beräknar
detta bidrag till 5 milj. kr, för budgetåret 1977/78,

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 . 287

5
Grundskolans statsbidragssystem m. m. 5.1 inledning

SIA framhåller atl vid utformningen av ett
regelsystem för skolan måste det inre arbetets krav vara det primära och det
styrande. Nuvarande regelsystem har utformats från andra förutsättningar än de
som existerar i dagens skola. Ett genomförande av utredningens förslag
förutsätter att vissa förändringar görs i rådande system så alt delta så långt
möjligt för den inriktning som är nödvändig för alt skapa en för alla elever
likvärdig utbildningsmiljö. Grundtanken i utredningens förslag är att
resursinsatsen för skolans verksamhet skall vara behovsorienterad, dvs. atl
insatsernas art och innehåll skall skifta efter lokala behov och
förulsättningan I dagens skola lägger statsbidragssystemens utformning hinder i
vägen för en resursanvändning grundad pä sådana principer. För alt anpassa
insatserna till de lokala behoven fordras större frihel beträffande resursanvändningen
på alla beslutsnivåer.

Förslaget om förenkling av
stalsbidragsbestämmelserna och den friare resursanvändningen tillstyrks av den
övervägande delen av remissinstanserna. Särskilt kommunerna har mött förslagen
med övervägande positiva omdömen. Några remissinstanser, däribland RRV och
SACO/SR, har avstyrkt förslagen. Statskontoret har redovisat viss tveksamhet.

För
egen del vill jag anföra följande.

Det nuvarande regelsystemet med uttalad central och
likformig styrning av skolan var under skolans ulbyggnadsskede nödvändigt för
atl garantera ett enhetligt skolsystem och likvärdig utbildning. Genom den
omfattande reformering av skolväsendel som har ägt rum under de senaste
decennierna har den nuvarande utformningen av grundskolan lagts fast. Kommunin-delningsreformen
har skapat bärkraftigare kommuner, vilka kan ta på sig mer omfattande uppgifter
än tidigare. Bl. a. av denna anledning har den kommunala verksamheten
förändrats mot ett ökat ansvar för olika samhällsområden. Detta gäller inte
minst pä skolans område. Jag anser därför i likhet med SIA och ett övervägande
antal remissinstanser all det nu är lämpligt all ytteriigare öka det lokala
engagemanget för skolans verksamhet. Delta kan enligt min mening ske utan atl
kravet pä enhetligt skolsystem och likvärdig utbildning eftersatts.

Genom atl pä olika sätt engagera de berörda i
skolans brett upplagda verksamhet, dess planering, innehåll, organisation och
genomförande kan enligt min mening förutsättningar skapas för atl på ett bättre
sätt än nu anpassa skolans verksamhet lill skiftande lokala fömtsättningar och
behov. Jag är liksom utredningen övertygad om att resursinsatserna inte bör
vara lika vid alla skolor. Behoven växlar mellan olika skolenheter, rektorsområden,
kommuner och regioner. Jag har i del föregående förordat all skolans verksamhet
organiseras i en samlad skoldag inom vissa bestämda lider. Vidare har jag
förordat att skolans arbetsformer och arbetssätt successivt

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 288

förändras
för atl uppnå ökad anpassning och hänsynslagande lill elevernas behov och
förutsättningar. Genom sådana förändringar bör behovet av särskilda
stödåtgärder för elever eller grupper av elever minska pä längre sikt. F. n.
behövs dock avsevärda insatser göras för elever som har svårigheter i skolan,
antingen dessa är beroende av elevens förutsättningar, har sociala orsaker
eller är konsekvenser av skolans innehåll och utformning. Målet för en friare
resursanvändning måste enligt min mening vara att insatser skall väljas så att
de blir ett stöd och en stimulans för elever som av olika skäl har svårigheter.
Detta bör medföra att de finner skolan meningsfull och för utbyte av sin
skolgång. För att detta skall bli möjligt måste skolans resurstilldelning
anpassas till lokala förhållanden. Reglerna för användning av resurser måste
därför ges en sådan utformning att resurserna kan styras dit behoven är störst.

Enligt min mening utgör SIA:s förslag till
förenkling av stalsbidragsbestämmelserna och förslag till friare resursanvändning
en god grundval för att uppnå den åsyftade anpassningen till lokala
förhållanden. Utredningens princip är enkel - resurserna skall fördelas och
användas allt efter de behov som föreligger inom skilda kommuner,
rektorsområden, skolenheter, arbetsenheter, klasser osv. Förslaget ligger i
linje med tidigare ställningstaganden för ett ökat lokalt ansvar för skolans
arbete och utveckling. Det har som jag redovisat också tillstyrkts av den
övervägande delen av remissinstanserna. Jag kommer i det följande att på
grundval av SI A:s förslag föreslå förändringar i nuvarande statsbidragsregler
för grundskolan.

Innan jag behandlar detaljer i utredningens förslag
vill jag något beröra statens roll i sammanhanget. På staten måste ankomma att
bestämma mål och innehåll i utbildningen för att garantera en enhetlig
utbildning för alla elever. Statsbidragsbestämmelserna och andra centrala
bestämmelser har i dag två funktioner. Dels bestämmer de resursernas storlek,
dels bestämmer de detaljerat det sätt på vilket resurserna skall användas vid
den enskilda skolenheten. Genom nuvarande regelsystem har staten också påtagit
sig det direkta driftansvaret för störte delen av den pedagogiska verksamheten.
Utrymmet för ett friare resursutnyttjande och för lokala variationer i skolans
organisation är i dag begränsat. Statens ansvar och intresse är att, utifrån
nuvarande fördelning av driftansvaret mellan staten och kommunerna, kunna
beräkna och bestämma storleken av statsbidragen samt att ange vissa regler och
ramar för resursanvändningen genom bl. a. olika bestämmelser för
personalsammansättningen i skolan. Däremot bör det inte vara en statlig uppgift
att i detalj ange hur resurserna skall användas vid varje skolenhet. Dessutom
har de möjligheter till lokal variation och anpassning som även nuvarande
regelsystem tillåter inte utnyttjats. Enligt min mening bör bortfallet av
bestämmelser som reglerar utnuttjandet av de olika resurserna kunna ersättas
av målangivelser och modeller, som klargör syftet med och konsekvenserna av
skilda resursanvändningar. En administrativ styrning ersätts i huvudsak med
information och stimulans.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 289

De långsiktiga perspektiven på ansvarsfördelningen
mellan staten och kommunerna på skolans område utreds av utredningen om skolan,
staten och kommunerna (SSK). Av direktiven lill utredningen framgår bl. a. all
den skall undersöka möjligheterna att komma fram lill ett regelsystem för
grundskolan och gymnasieskolan som i väsentligt ökad grad låter kommunerna och
deras skolstyrelser ta ansvaret för skolans verksamhet. Huvuduppgiften för de
sakkunniga är att nå den för skolans arbete mest gynnsamma avvägningen mellan
å ena sidan behovet av centrala bestämmelser för att säkerställa förutsättningar
för att förverkliga de för skolan fastställda målen och å andra sidan behovet
av utrymme för de lokala initiativ, åtgärder och ansvarslaganden som är
nödvändiga för en väl fungerande skola.

SIA:s förslag lill förändring av
statsbidragsreglerna är ett steg i riktning mot ett ökat kommunalt drift- och
kostnadsansvar för skolväsendet, som SSK har atl utreda. Några remissinstanser
har menat atl man i avvaktan på förslag frän SSK inte nu bör ta ställning till
SIAis förslag om ändring i stalsbidragsbestämmelserna. SSK redovisar i sitt
remissyttrande uppfattningen att de erfarenheter och kunskaper, som man har i
kommunerna och deras skolor, bör tas till vara för att få en ändamålsenlig och
efter lokala behov anpassad organisation och resursanvändning. Jag delar denna
uppfauning. Enligt min mening bör, som jag tidigare understrukit, skolans
verksamhet och arbetsformer förändras för att ge utrymme för lokala möjligheter
alt möta enskilda elevers varierande behov av stöd och stimulans. Detta är en
av de centrala punkterna i förslaget om en friare resursanvändning. En
förändring av statsbidragsreglerna i huvudsak enligt de linjer SIA föreslagit
kommer inte att föregripa ett senare ställningstagande till förslag från SSK.
En sådan förändring, som jag här har berört, ligger helt i linje med denna
utrednings direktiv.

Jag avser atl senare föreslå regeringen alt SÖ för
i uppdrag alt utfärda särskilda anvisningar med exempel för den friare
resursanvändningen. Dessa skall vara en hjälp vid planeringen av
resursinsatserna i den enskilda skolenheten. Av särskild vikt är att dessa
exempel visar pä resursinsatser som möjliggör pedagogiska förändringar och
kompensatoriska åtgärder som är nödvändiga för att de elever vilka inte för
tillräckligt utbyte av sin skolgång skall uppleva undervisningen som
meningsfull. Dessa anvisningar skall inte ges formen av styrande riktlinjer,
utan endast tjäna som vägledning i arbetet.

5.2
Resurssystemets uppbyggnad

SIA föreslår all varje kommun som grund för
verksamheten för bas -resurser, kompletterade med en förstärkningsresurs. Basresursen
beräknas efter nuvarande administrativa indelning i klasser i grundskolan.
Antalet basresurser bygger på elevantalet och elevernas fördelning på
skolenheten SIA förutsätter att länsskolnämnden även i fortsättningen skall
tillse att inte fler basresurser tas ut än vad som från pedagogisk och

19 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 290

ekonomisk
synpunkt är motiverat. Försiärkningsresursen föresläs utgå med 0,57 veckolimmar
per elev och är en sammanläggning av nuvarande förstärkningsresurser för
specialundervisning, resurstimmar m. m. Försiärkningsresursen är inte bunden
lill årskurser, stadier eller skolenheter ulan kommunen för enligt SIA fritt
disponera den, dock med den begränsningen att större delen skall användas för
undervisningsändamål.

SIAis förslag har, som jag nyss redovisat, tillstyrkts av
flertalet remissinstansen Många remissinstanser understryker emellertid att en
omläggning inte för drabba de mindre kommunerna och kommuner i glesbygd i form
av minskade undervisningsresursen Särskilt pekar man på atl delar av försiärkningsresursen
kommer att omrördelas från skolenheter med förhållandevis låga klassmedeltal
till enheter med medeltal som ligger omkring de tal som gäller för delning av
klass.

Enligt min mening kan utredningens förslag om
basresurser läggas till grund för en förändring av statsbidragsbestämmelserna.
Detta innebär alt en basresurs utgår för varje påbörjat 25-tal elever i var och
en av årskurserna 1-3 på lågstadiet och för varje påbörjat 30-tal elever i
varje årskurs på mellan- och högstadierna. Basresursen beräknas på elevantalet
vid skolenheten och utgår med en lärarveckotimme for varje elevveckolimme som
ingår i limplanen för en årskurs med undantag för elevveckotimmarna i slöjd och
hemkunskap där det utgår ytteriigare en lärarveckotimme för varje
elevveckotimme och basresurs. Innebörden av detta förslag är att antalet timmar
för eleverna i timplanen i varje årskurs är utgångspunkten för medelstilldelningen.
Finns det exempelvis 115 elever i årskurs 1 i en skolenhet utgår fem
basresurser. För lika många elever i årskurs 4 resp. årskurs 7 utgår fyra
basresurser per årskurs. En förändring jämfört med det nuvarande systemet är
att elever i nuvarande specialklasser kommer atl ingå i beräkningsunderiaget.
Vid bestämmande av hur stort belopp som skall utgå för varje lärarveckotimme
bör nuvarande principer i huvudsak tillämpas.

Liksom f n. skall särskild hänsyn tas till
glesbygdens speciella problem vid beräkning av basresurs. Jag återkommer till
denna fråga i del följande.

Förslaget innebär atl de nuvarande delningstalen
för klass används som beräkningsgrund för tilldelning av basresursen Detta
behöver emellertid inte innebära att delningstal utgör grund för den faktiska
skolorganisationen i kommunen. Som jag tidigare förordat bör även i framtiden
den allsidigt sammansatta undervisningsgruppen, klassen, utgör basen för
undervisningen och arbetet inom grundskolan. En praktisk konsekvens härav blir
att grupperingarna i undervisningen, klasserna, inte behöver följa
delningstalen för basresurser. Klassen kan vara både större och mindre än vad
delningstalen ängen Skolstyrelsen för här en frihet att disponera resurserna
för indelning i klasser inom skolenheten. Det organisationsunderiag som
länsskolnämnden skall basera sitt beslut om basresurs på får främst karaktären
av ett planerings-eller beslutsunderiag för slatsbidragsgivningen. För den
enskilda kommunen innebär en beräkning av statsbidraget enligt metoden med bas-

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 291

resurs
och förstärkningsresurs, att det kan bli möjligt att bättre än f n. anpassa
skolans organisation till de fömtsättningar som finns i skilda skolenheter.
Detta ligger helt i linje med vad jag förordat om ökat lokalt inflytande över
skolans verksamhet. Jag vill emellertid kraftigt stryka under vad jag tidigare
har förordat, nämligen alt denna frihet alt anpassa skolorganisationen efter
lokala förhållanden inte får leda till permanenta undervisningsgrupper, som
sätts samman efter elevernas kunskapsnivå, sociala förhållanden m. m.
Skolstyrelsen bör även fortsättningsvis åläggas att verka för att eleverna
fördelas så att undervisningsgrupperna fören så socialt allsidig sammansättning
som möjligt.

Jag förutsätter all länsskolnämnderna liksom f. n.
dels tillseratt inte fler basresurser utgår än vad som från pedagogisk och
ekonomisk synpunkt är motiverat, dels tar hänsyn lill de riktlinjer som gäller
för prövning av frågor om bevarande av skolenheter i glesbygd. Mot bakgrund av
riksdagens beslut (prop. 1973:77, UbU 1973:29, rskr 1973:243) om skolväsendets
organisation i glesbygd m. m. anserjag atl del finns tillfredsställande
garantier för att en övergång till beräkning av statsbidraget enligt metoden
med basresurs inte kommeratt medföra några förändringar i möjligheterna för
kommuner i glesbygd atl upprätthålla skolenheter jämfört med nuvarande statsbidragsbestämmelser.

Förstärkningsresursen
bör enligt utredningens förslag beräknas på kommunens elevantal och uttryckas i
lärarveckotimmar per elev. Det innebär att den del av nuvarande
förstärkningsresurs som binds till timplanen - resurstimmar förutom
resurslimmar i slöjd och hemkunskap -i stället för alt ha klassen som bas skall
utgå per elev, liksom i dag gäller för resursen för specialundervisning. Genom
att resurstimmarna kommer att beräknas per elev sker vissa omfördelningar av
resurser från skolenheter med i genomsnitt lågt antal elever i klasserna till
skolenheter med högre antal elever i klasserna. Vissa omfördelningar mellan
kommunerna kommer också atl ske. Anledningen lill att utredningen vall detta
fördelningssystem för förstärkningsresursen är uppfattningen atl denna bör
användas för atl utjämna olikheter i resursbehov mellan kommuner och skolor med
skilda problem. Föratt utjämna eventuella bristfälligheter i resursfördelningen
mellan kommunerna, som kan uppkomma med detta bidragssystem vid en jämförelse
med nuvarande system, föreslås att länsskolnämnderna för en uljämningsresurs.

De läroplansbundna resurstimmarna i det nuvarande
systemet - alltså det antal lärarveckotimmar som överstiger antalet
elevveckotimmar - är förutom för fritt vall arbete i första hand ett instrument
för individualisering. När del gäller slöjd och hemkunskap är dessa timmar
nödvändiga bl. a. med tanke pä de lokaler som finns. SÖis anvisningar anger bl.
a. all resurstimmarna skall komma alla elever lill godo. De skall således inte
ersätta eller likställas med de särskilda resurser skolan förfogar över för
samordnad specialundervisning etc. Vidare anges atl resurstimmarna skall
utnyttjas

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 292

i
hela den utsträckning som anges i läroplanen, t. ex. för delning av klass i
grupper för anpassning av undervisningens organisation till aktuella behov och
för lärarsamverkan m. m. Nuvarande fördelning av resurstimmar mellan stadierna
är ojämn. Lågstadiet har ett stort antal resurstimmar för delning av klasser
oberoende av klasstorlek vid träning av grundläggande färdigheter i svenska och
matematik. Pä mellanstadiet däremot är resurstimmarnas antal få. Dessutom får
resurslimmar endast användas om antalet elever i klassen är lägst 21. Ett något
större antal resurstimmar finns pä högstadiet, där man f n. får använda 20 % av
denna resurs för annan insats än lärarledda verksamheter.

I förstärkningsresursen sammanförs alltså resurser
som tillkommit av olika skäl. Specialundervisningen är behovsorienterad och
avser atl underlätta för elever med svårigheter. De läroplansbundna
resurslimmarna har mer tillkommit för att lösa undervisningsproblem i olika
ämnen, t. ex. vid ny-börjafundervisning, praktiskt arbete och laboralioner.

Det är främst, som jag tidigare framhållit,
förstärkningsresursen som medför en omfördelning av nuvarande resurser mellan
kommuner och skolenheter. Detta ligger i linje med den behovsorienterade
resursfördelningsmodell som SIA ansett vara viktig för att skolan skall fä
möjlighet atl lösa problemen där de främst uppträder och där behoven är störst.
Jag delar utredningens ståndpunkt och menar att försiärkningsresursen måste bli
mer behovsorienterad än f n. för att man inom kommunen och den enskilda
skolenheten skall kunna arbela med en undervisningsorganisalion som tar hänsyn
lill elevernas skilda behov av insatser. Detla hindrar inte att del behov som
de läroplansbundna resurstimmarna i dag tillgodoser bör beaktas. Den friare
resursanvändningen bör dock under inga förhållanden användas för att över lag
göra mindre permanenta undervisningsgrupper och/eller ytterligare
förstärkningar i ämnen som inte innebär insatser för elever med svårigheter.

Några få remissinstanser har anfört betänkligheter
mot att resurstimmarna kopplas bort från klassorganisationen. Enligt min mening
är behovet av resurslimmar föratt lösa undervisningsproblemen inte lika stort i
små klasser som i stora. Det ligger i sakens natur att behovet av atl minska
undervisningsgrupperna för träning i basfärdigheter är större i stora klasser
än i små klasser där den dagliga undervisningen på ett helt annat sätt kan
individualiseras och hänsyn kan las till elevernas skiftande behov. En konstruktion
där resurstimmar inte är bundna till ämne och stadium ger organisatoriska
förutsättningar för att variera insatserna under läsåret mellan olika
undervisningsgrupper och årskurser. En övergång till friare arbetsformer i t.
ex. arbetsenheter med ibland olika stora undervisningsgrupper allt efter
ämnesstoff och arbetssätt kräver också möjligheter till friare utnyttjande av
resurserna. Jag delar därför utredningens uppfattning all de nuvarande
limplanebundna resurstimmarna förutom resurstimmar i slöjd och hemkunskap bör
ingå i förstärkningsresursen.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 , 293

Jag vill understryka att en övergång lill alt
beräkna resurslimmar efter elevantal inte innebär att skolenheter med lågt
elevantal ställs utan resurser för särskilda insatsen I vissa fall kan dock
förändringen innebära alt underlaget för lärares tjänsteunderiag minskar så
myckel atl del inte täcker hela undervisningsskyldigheten. Delta förhållande
kan uppträda i några glesbygdskommuner, där minskningen i en skolenhet inte
uppvägs av resurstillskott i en annan skolenhet. Enligt min mening bör en
särskild glesbygdsgaranii i form av särskilt statsbidrag införas för att inte
skolverksamheten i kommuner med ett stort antal s. k. b/B-skolor skall
äventyras. Jag räknar dock med att detta statsbidrag endast skall utgå under en
viss övergångstid. Grunderna för statsbidraget bör underställas riksdagen i ett
senare sammanhang.

Jag förordar mot bakgrund av vad jag nyss har
anfört alt nuvarande förstärkningsanordningar för specialundervisning, vilka
redan i dag beräknas per elev, stödundervisning, kvarstannandel, samt resurslimmar
i andra ämnen än slöjd och hemkunskap ingår i försiärkningsresursen. Vidare
bör nuvarande resurser för maskinskrivning och fritt valt arbete ingå. Mot
bakgrund av vad jag tidigare har anfört bör även resursen för frivillig
musikundervisning ingå i försiärkningsresursen. Liksom utredningen och flera
remissinstanser anser jag alt nuvarande resurser för invandrarundervisning
inte bör inräknas i förstärkningsresursen. Med hänvisning lill vad jag tidigare
anfört är jag inte heller beredd att i resursen inräkna vissa delar av
nuvarande resurs för särskild undervisning. Jag vill här erinra om alt jag
förordat vissa förändringar beträffande särskild undervisning. (2.3).
Förstärkningsresursens omfattning på grundval av nuvarande
förstärkningsanordningar motsvarar 0,534 lärarveckotimmar per elev. Vidare
föreslår utredningen alt medlen för särskilda åtgärder pä skolområdet inräknas
i försiärkningsresursen. Därutöver har utredningen föreslagit ytteriigare
statliga medel för insatser under fria och frivilliga aktiviteter. Den nya
resursinsatsen enligt utredningens förslag skall förbindas med ett krav på
motsvarande kommunal insats. Den loiala försiärkningsresursen enligt
utredningens förslag utgår med 0,57 veckotimmar per elev.

1 likhet med utredningen anser jag atl medel som
utgår ur anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet under åttonde huvudtiteln
bör inräknas i förstärkningsresursen. Regeringen har i prop. 1975/76:100 bil.
10, föreslagit atl nämnda anslag för budgetåret 1976/77 utgår med 50 milj. kr.
Denna sammanlagda resurs motsvarar ca 0,02 veckotimmar per elev i 1975 års
löneläge. Liksom utredningen anser jag atl även denna resurs bör ingå i
förstärkningsresursen. Mot bakgrund av vad jag i det föregående har anfört om
revision av mellanstadiets timplan räknar jag t. v. med all resurser motsvarande
två lärarveckotimmar per vecka inräknas i försiärkningsresursen. Denna resurs
motsvarar 0,03 veckotimmar per elev i grundskolan. Den totala
förstärkningsresursen som kommer att utgå per elev i grundskolan kan på
grundval härav beräknas till 0,585 veckolimmar. Resursen motsvarar

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 294

ett
ekonomiskt värde av omkring 1,5 miljarder kr. eller nästan en fjärdedel av den
totala statliga kostnaden för grundskolan. Förstärkningsresursen kan behöva
tekniskt justeras i samband med frågan om förändringar i gmndskolans läroplan
på grundval av den översyn som jag i det föregående förordat att SÖ skall fö i
uppdrag att göra.

Utredningen föreslår att av den totala
förstärkningsresursen skall 0,45 veckotimmar per elev utgå för
undervisningsändamål och 0,09 veckotimmar utgå för övriga
förstärkningsanordningar saml 0,03 veckotimmar utgöra en central del som
fördelas av länsskolnämnderna. Jag räknar med att resursen fördelas pä de olika
ändamålen i huvudsak efter de proportioner utredningen föreslagit. Enligt min
mening finns dock skäl som talar för en något större resurstilldelning för
fritidsinsatser än vad utredningen föreslagit. Jag ämnar föreslå regeringen att
återkomma till riksdagen då det gäller storieken av förslärkningsresursens
olika delar.

Utöver den föreslagna förstärkningsresursen bör
ytteriigare resurser utgå till kommun vilken läsåret 1978/79 eller senare
genomför en samlad skoldag enligt de riktlinjer jag i det föregående förordat.
Jag räknar således med att ytteriigare 0,025 lärarveckotimmar per elev i de
rektorsområden, som har infört den samlade skoldagen, bör anslås för verksamhet
under denna. Medel motsvarande 0,025 lärarveckotimmar skall utgå för annan
verksamhet under skoldagen än undervisning och skall vara ett led i fritids-
och föreningsverksamheten i skolan. Vid fullt utbyggd skoldagsverksamhel i
samtliga kommuner kan den, nya resursen beräknas motsvara ca 65 milj. kr. i
dagens löneläge. Till skollnad frän SIA anserjag inte atl krav på någon
kommunal motprestation bör ställas upp för att erhålla statsbidraget. Jag
räknar dock med alt kommunerna även i fortsättningen skall anslå medel för
verksamheten. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag har föreslagit atl
ett särskilt statsbidrag skall utåg för verksamheten i anslutning till skoldagen.

För all möjliggöra en friare resursanvändning har
utredningen även berört bidragskonstruklionen och beräkningsgrunderna för
förstärkningsresursen. Utredningen anser att följande modell bör övervägas.
Kommunen erhåller bidrag till lärariönekostnader för limmar i basresursen och
till den del av förstärkningsresursen som avser lärararbete. För insatser inom
övriga förstärkningsanordningar bör kommunerna erhålla ett bidrag uttryckt i
kronor per elev. Enligt min mening bör bidraget lill kostnader för
lärarinsatser inom förstärkningsresursen beräknas efter en schablon med
utgångspunkt i medellönekostnaden. För övriga insatser bör bidraget beräknas
efter en schablonregel på samma sätt som i dag gäller för fritt vall arbete.
Till frågan om utbetalning och redovisning m. m. av basresurs och
förstärkningsresurs avser jag i annat sammanhang återkomma till regeringen.

Jag vill slutligen i detta sammanhang ta upp frågan
om tjänsteunderlag för ordinarie lärartjänster i grundskolan. F. n. ingår
resurstimmar och specialundervisningstimmar i underiaget för ordinarie
lärartjänster. Jag räknar

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 ,. . 295

med
att den del av förstärkningsresursen som används för undervisningsändamål
skall ingå i nämnda underiag.

5.3
Resursfördelning

SIA föreslär att basresursen i likhet med nuvarande
lärariönebidrag skall rekvireras direkt av skolstyrelsen från länsskolnämnden.
I fråga om förstärkningsresursen bör enligt SIA:s förslag huvuddelen av denna
slå till skolstyrelsens förfogande dels för centrala insatser inom kommunen,
dels för fördelning direkt till rektorsområdena. Även förstärkningsresursen bör
utbetalas direkt lill skolstyrelsen. De resurser som avdelas för centrala, gemensamma
åtgärder inom kommunen såsom fasta grupper och skoldaghem m. m., bör bli
förhållandevis små, anser utredningen. Av resursen bör merparten ställas till
rektorsområdenas förfogande.

Fördelningen av medel på rektorsområden bör ske på
ett sådant sätt atl elevantalet inom rektorsområdena inte ensamt blir
utslagsgivande utan även behovet av särskilda insatser måste särskilt beaktas.
Av avgörande betydelse bör vara rektorsområdets totala arbetssituation.
Fördelning av resurser -som enligt SIA kan betraktas som en av skolstyrelsens
mest centrala uppgifter - måste grundas pä ett beslutsunderlag som beskriver
skillnader i förutsättningar mellan olika områden. Som en viktig del i
beslutsunderiaget pekar utredningen pä sociala profiler, uppgifter om
personalförändringar och beläggningsgrad vid olika skolanläggningar.

I rektorsområdet och inom arbetsenheten skall
enligt SIA resursfördelningen - vad beträffar personalfrågor - sammanfalla med
Ijänstefördelningen och planeringen av personligt schema för de anställda.
Samma princip som på övriga nivåer bör vägleda arbetet. Enligt utredningen bör
beslut i dessa frågor fattas av den av utredningen föreslagna bestyreisen och
inom arbetsenheten av enhetskonferensen.

Förslagen om en behovsorienterad resursfördelning
inom kommunerna har i huvudsak tillstyrkts av remissinstanserna. Även jag
ansluter mig till utredningens synpunkter och förslag i fråga om hur resurserna
skall fördelas. De förslag som utredningen lägger fram om hur
resursfördelningen bör ske regionall och lokalt har inte mött några
invändningar bland remissinstanserna. Jag anser att utredningens förslag utgör
en god grund för en vidare utveckling av ett behovsorienlerat
resursfördelningssystem.

Några remissinstanser, däribland Lycksele, Malmö
och Stockholms kommuner, ställer sig utifrån olika utgångspunkter tveksamma
till länsskolnämndernas roll i sammanhanget. Dessa kommuner anser alt även
länsskolnämndsresursen bör fördelas efter behoven i resp. län och inte schablonmässigt
som utredningen föreslagit. Jag återkommer lill denna fråga i annat sammanhang.

Jag anser att den förstärkningsresurs som ställs
till förfogande för skolstyrelsen bör, som utredningen föreslagit, till
största delen fördelas direkt

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 296

till
rektorsområde och skolenhet. Del kan dock finnas behov av vissa gemensamma
insatser vilket skolstyrelsen bör beakta. Till sådana insatser hör resurser för
inrättande av fasta grupper, eventuella skoldaghem, förekomsten av
sjukhusundervisning samt centrala åtgärder för kontaktverksamheten mellan hem
och skola. Skolstyrelsen bör också ha möjlighet att avsätta medel för insatser
i samband med den lokala utvärderingen av verksamheten. Skolstyrelsens uppgift
bör vidare vara alt till de olika rektorsområdena fördela resurserna efter de
reella behov, som finns inom ett rektorsområde eller en skolenhet.
Utgångspunkten bör enligt min mening vara rektorsområdets totala
arbetssituation som kan påverkas av sådana faktorer, som den sociala miljön i
området, antalet elever på olika stadier, antalet invandrarelever och
personalomsättningen. I planeringsförutsättningarna bör också ingå en beräkning
av hur många timmar som måste las i anspråk för tjänster av olika slag.
Utredningen har också föreslagit att uppgifter inhämtas om beläggningsgraden
vid olika skolanläggningar En annan viktig förutsättning för resursfördelningen
är den lokala utvärderingen av skolverksamheten. Utredningens förslag lill
beslutsunderiag m. m. bör kunna tjäna som vägledning för kommunerna. Jag delar
SÖis uppfattning atl det ankommer på kommunerna själva att bedöma vilket
beslutsundertag som är nödvändigt för resursfördelningen. Några centrala
direktiv för hur detta skall se ut bör inte utfärdas.

Som jag tidigare anfört avser jag alt senare
föreslå regeringen all SÖ för i uppdrag att utarbeta exempel för ett
resursfordelningssystem. Del är viktigt att detta sker i kontakt med Svenska
kommunförbundet och övriga berörda parter.

Utredningen lämnar några exempel pä hur olika
insatser kan göras med hjälp av försiärkningsresursen. Jag finner dessa
värdefulla för vidare diskussion och utveckling av olika metoder. Utredningen
har föreslagit att det i läroplanens allmänna del införs ett avsnitt som
belyser skolproblem och olika vägar att med hjälp av försiärkningsresursen
åstadkomma en förbättring i undervisningsarbetet och en allmänt positiv
skolmiljö under skoldagen. Jag ämnar senare föreslå regeringen all ett sådant
avsnitt införs i läroplanens allmänna del.

I den av SÖ avlämnade rapporten om särskilda
åtgärder pä skolområdet framgår hur de anslagna medlen har utnyttjats för att
förbättra skolarbetet för elever och personal. I de flesta skolorna har
resurserna använts flexibelt beroende på de aktuella problemen. Personell
förstärkning i undervisningen har satts in för att i första hand lösa problem i
stora och heterogent sammansatta klassen Problemen beskrivs som störningar i
undervisningen, allmän oro, mindre god läsförmåga och låg motivation inför
arbetsuppgiften En vanlig åtgärd är delning av klasser eller grupper, framför
allt i matematik och engelska. Även kompanjonlärarskap och samordnad
specialundervisning har tillämpats.

Kommunerna
anser över lag att deras förväntningar har uppfyllts. Det

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 297

framgår
atl genom att eleverna har en meningsfull och stimulerande sysselsättning
under hela skoldagen - genom igångsatt fritidsverksamhet -har skolmiljön
förbättrats. Rapporten visar dock alt i de kommuner, där medlen har fördelats
lika till alla rektorsområden ulan hänsyn till de olika områdenas problem, har
förstärkningen haft mindre effekt.

Det framgår även av rapporten atl vissa svårigheter
har funnits vid fördelningen av medlen. En sådan svårighet har t. ex. varit
att kombinera en flexibel fördelning av medel med anställningstryggheten. Delta
gäller såväl lärare som övrig skolpersonal.

Enligt min mening bör man i samband med övergång
lill nytt statsbidragssystem och ökad frihet för kommunerna att fördela
resurserna utnyttja de erfarenheter som framkommer vid användningen av de
medel som avsätts för särskilda åtgärder på skolområdet.

Jag vill i detta sammanhang något uppehålla mig vid
skolstyrelsens roll. Dess mest angelägna uppgift torde bli att se till alt den
fria resursanvändningen leder till utjämning av ulbildningsslandarden mellan
olika rektorsområden, skolenheter och arbetsenheter/klasser. Delta måste ske,
som bl. a. Malmö kommun framhåller, genom en kontinueriig uppföljning av
tilldelade resursers användning och effekt. Den fria resursanvändningen är
inget mål i sig ulan ett medel för atl kunna använda resurserna effektivt och
på sådant sätt alt de svarar mot elevernas behov. Resursfördelningen bör enligt
min mening inte leda lill atl tillgängliga lärarveckotimmar oberoende av
lärostoff, elevproblem m. m. används för att generellt minska undervisningsgmppernas
storlek. Det måste alllid finnas medel kvar för insatser av mera speciell art.
Jag delar helt SÖ:s uppfattning att utgångspunkten för resursfördelningen inom
rektorsområdet och arbetsenheten bör vara att elever med skolsvårigheter skall
ha all den hjälp som inom resursernas ram står till buds för alt möta deras
behov. Detta gäller inte minst elever med handikapp. Insatserna skall sä långt
som möjligt avse förebyggande åtgärder. Insatserna skall också tillgodose
behovet av alt alla elever sä tidigt som möjligt kan tillägna sig goda
basfärdigheter framför allt i atl tala, läsa och skriva. Det lorde i delta
sammanhang inte finnas skäl au ifrågasätta behovet av relativt små
undervisningsgrupper på lågstadiet för att tillgodose enskilda elevers behov av
atl främst träna sina färdigheter. Därutöver bör som jag tidigare påpekat
behovet av mindre undervisningsgrupper vid t. ex. laboralioner och övergäng
till nytt stadium beaktas. En minskning av undervisningsgruppernas storlek kan
alltså i många fall vara befogad. Beslut om detla måste då grundas på att behov
av en sådan användning av resursen föreligger och kan konstateras. Medel för
insatser för mer speciella behov eller medel direkt riktade till enskilda
elever eller grupper av elever måste alltid finnas. En över hela linjen
generall sänkning av antalet elever i klasserna binder resurserna så all de
ovan beskrivna behoven inte kan tillgodoses. Jag vill understryka att det
främsta syftet med förstärkningsresursen är att förbättra situationen för de
elever som

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 298

har
svårigheter i skolarbetet. Detta innebär att vid fördelningen av resurserna bör
dessa elevers behov av särskilda insatser prioriteras. Med hänsyn till vad jag
i det föregående anfört om helhetssynen pä elevens situation och behov är det
följaktligen viktigt att insatserna från skolans sida inte enbart koncentreras
pä undervisningen. Även andra verksamheter som har betydelse för elevens
personligheisuiveckling är viktiga att beakta i sammanhanget.

De förändringar av det allmänna driftbidraget till
grundskolan som jag i del föregående förordat är långtgående och ger utrymme
för betydande insatser av olika slag under skoldagen. Kommunerna får enligt förslaget
stor frihel att variera insatsernas art och innehåll alltefter var de olika problemen
uppträder i kommunens skolor. Kommunerna kommer följaktligen att få ett stort
ansvar för att resursema används på ett sådant sätt atl de uppfyller av
statsmakterna fastställda mål och riktlinjer.

Innan ett nytt statsbidragssystem kan införas
erfordras ytteriigare vissa tekniska utredningar beträffande utbetalning,
redovisning och revision m. m. Vidare bör bestämmelser om glesbygdsgarantin
utarbetas. Jag återkommer i annat sammanhang till dessa frågor.

5.4
Skolledningens dimensionering i grundskolan

SIA menar att en övergång till ökad frihet i fråga
om resursanvändningen och en planering av olika verksamheter inom skoldagen
fordrar en utökad volym för ledningsuppgifter och planeringsarbete.

Det är inte rationellt menar SIA att
rektor/studierektor i den omfattning som i dag är fallet är tillfälligt
avkopplade från ledningsuppgifter för all utnyttjas som lärare. Detta blir
enligt SIA än mer omotiverat sedan en skolledarutbildning byggts ut. Den
samlade undervisningsskyldigheten för rektor/studierektor i grundskolan bör
minskas med minst medianvärdet för rektors undervisningsskyldighet (7,5
veckotimmar). SIA anser även att det för skolledarna i glesbygd med många skolenheter
bör finnas en extra resurs för att nedsätta undervisningsskyldigheten.

Skolledarförbundet liksom SL och SÖ tillstyrker
förslaget. Skolledarförbundet anser den föreslagna minskningen vara ett
minimikrav.

Liksom SIA anser jag att skolledarens roll har
förändrats på många sätt. I dag har vi fött en helt annan tyngdpunkt i
skolledarens arbete. Denne hart. ex. blivit personaladministratör och
personalvårdare påetl mer markant sätt än tidigare. En ökad anknytning av
skolan till övrig verksamhet i samhället medför också enligt min mening behov
av ökad tid för arbetsledning i skolan.

Statens personalnämnd (SPN) har i en kartläggning
av anställda i statsunderstödd verksamhet pekat på atl skola i dag uppvisar
personaladministrativa brister, vilka är atl hänföra till bristande resurser.
SPN pekar på att de befattningshavare som handlägger personaladministrativa
frågor be-

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 299

höver
mer tid för delta. 1 annat sammanhang har-jag förordat en skolledarutbildning
som också lar upp frågor kring personalvård och personaladministration.

SIA har låtit ulföra en undersökning om
skolpersonalens sjukfrekvens och personalförändringar. Undersökningen visar all
den mest frekventa sjukledigheten är 1-2 dagars frånvaro. I några kommuner
förekommer en försöksverksamhet, där skolledarens undervisningsskyldighet ej
har varit bunden vid ett visst antal timmar i veckan utan omfattat eu visst
antal undervisningstimmar per läsår. Detta har medfört att skolledarna på
dessa orter har haft möjlighet att tjänstgöra som vikarie för sjuka eller av
andra orsaker frånvarande lärare under tider när sådan frånvaro har varit
särskilt frekvenl.

Enligt min mening är det angeläget med en
förstärkning av skolledningen i grundskolan. Delta kan ske bl. a. genom
sänkning av undervisningsskyl-dighelen såsom SIA föreslagit och genom en
utökning av antalet skolledare. Båda åtgärderna är angelägna. Om skolledarnas
undervisningsskyldighei kan avtal träffas mellan parterna. Något avtal har
emellertid inte träffats.

Jag anser del värdefullt för skolledningen alt även
fortsättningsvis i sitt arbete har kontakt med eleverna, antingen kontakten
sker i form av undervisning eller annat arbete. Det är viktigt att
skolledarens arbete inte blir enbart administrativt. Mot bakgrund av vad jag
nyss har framfört anser jag däremot inte alt denna del av arbetet skall anges
som viss tid per vecka utan skolledarna bör själva avgöra när deras insats är
av störst värde. SIA har beräknat skolledarnas nuvarande undervisningstimmar
lill tio per vecka eller 350 timmar per läsår.

Om inte avtal i denna fråga sluts mellan parterna
bör enligt min mening en ändring ske fn o. m. 1977/78 beträffande skolledarnas
undervisningsskyldighet enligt följande. Skolledarnas undervisning bör omfatta
i genomsnitt 280 undervisningslimmar per skolledare och läsår eller, då det
gäller skolledare som saknar lärarbehörighet, motsvarande annan arbetstid. För
skolchef som tillika är rektor räknar jag ingen undervisningsskyldighet. Undervisningstiden
bör anges per läsår med tanke pä vad jag nyss anfört. Mot bakgrund av alt olika
rektorsområden, vilka i och för sig kan vara lika Slora, har skiftande
skolproblem är det en fördel om skolledarnas undervisningsskyldighei även
kunde anpassas till sådana förhållanden. Skolstyrelsen bör i nära kontakt med
kommunens skolledare avgöra fördelningen på resp. skolledare av det sammanlagda
antalet undervisningstimmar för samtliga skolledare i kommunen. Vid en sådan
fördelning bör hänsyn tas lill olika problem i de olika rektorsområdena. För de
rektorsområden där skolenheternas antal är sex eller fler skall kommunens
sammanlagda summa minskas med 70 undervisningstimmar för varje skolledare inom
sådant rektorsområde.

Jag övergår nu till att behandla frågor rörande
beräkning av antalet skolledare i en kommun.

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 300

Omfattningen av en kommuns skolväsende bedöms efter
ett poängsystem, där varje klass på låg- och mellanstadiet ger 1 poäng och
varje klass på högstadiet 1,5 poäng. Samordnad specialundervisning och
stödundervisning för invandrarelever ger 0,5 poäng för varje fullt 13-tal
veckolimmar. Omfattar skolväsendet i kommunen mer än 71 poäng finns två eller
fler tjänster som rektor beroende pä kommunens poängtal. Tjänsterna inrättas
vid vissa poängintervaller. Tjänster som studierektor inrättas i en kommun när
rektors arbetsområde omfattar lägst 43 poäng eller, om högstadium ingår i arbetsområdet,
lägst 22 poäng. Det system med basresurs och förstärkningsresurs för
grundskolan, som eligt vad jag i det föregående förordat bör införas fn o. m.
läsåret 1978/79, innebär alt nuvarande specialundervisningstimmar kommer alt
ingå i försiärkningsresursen. Detta innebär all inga poäng kan beräknas för
denna undervisning.

Enligt min mening finns inte längre anledning att
ha olika poängtal för basresurserna pä de olika stadierna. Jag förordar att
varje basresurs pä grundskolan skall ge 1,5 poäng. Detta medför en utökning av
antalet skolledare.

Vad jag nu förordat innebär en betydande
förstärkning av skolledarresursen i grundskolan. Dels minskar skolledarnas
undervisningsskyldighet, dels ökar antalet skolledare på grund av det nya
systemet för beräkning av kommunens skolpoäng.

Hur många rektorer som skall finnas vid grundskolan
i en kommun be-stämms enligt vissa regler i skolförordningen (12 kap.). Däremot
innehåller skolförordningen inte någon föreskrift om hur arbetsområdena för
rektorerna skall bestämmas. Vissa föreskrifter i förordningen förutsätter dock
atl det finns endast en rektor för varie arbetsområde. Arbetsområdena bestämms
av kommunen och redovisas i kommunens organisationsplan (2 kap. 22 §
skolförordningen). Del har framkommit alt kommunerna ansett sig förhindrade
att placera mer än en rektor i samma arbetsområde och därför inte inrättat
fullt antal rektorstjänster. Enligt min mening är det olyckligt om
skolledarresurserna inte utnyttjas helt. Det kan emellertid i vissa fall vara
svårt alt skapa naturiiga arbetsområden för alla rektorer. I sådana fall bör
del bara möjligt att ersätta en rektorstjänst med en siudierektorstjänsl utöver
det antal sådana tjänster som skall finnas. Ett annat sätt kan vara atl dela
upp ett rektorsområde i olika arbetsområden.

S.5
Vissa uppgifter rörande arbetsledning och planering m. m.

SIA har ansett att för att arbetslagenskall fungera
självständigt fordras en tjänst som studieledare med samordningsuppgifter inom
arbetsenheterna. Som ekonomiskt underiag föreslår SIA ett statsbidrag på 50
kr. per elev i grundskolan, som skall utnyttjas för att minska undervisningsarbetet
för studieledaren. Detla motsvarar dagens resurs för huvudlärarorganisalionen,
vilken enligt förslaget skulle avvecklas. Flertalet remissinstanser är
positiva till att inrätta studieledare på låg- och mellanstadiet.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 '. 301

medan
särskilt lärarnas organisationer avstyrker förslaget om atl slopa huvudlärarna
på högstadiet. Liksom SIA anser jag det viktigt atl någon inom ett arbetslag
har möjlighet att samordna den pedagogiska planeringen och leda konferenser
inom arbetsenheten. Den konstruktion som utredningen förordat har emellertid
mött motstånd från framför allt berörda personalorganisationer. Enligt min
mening bör man inte se frågan om sludieledare och huvudlärare isolerade från
varandra. I mycket sammanfaller dessa funktionen I en skolenhet finns dessutom
andra särskilda tjänster för fullgörande av vissa arbetslednings- och planeringsuppgifter,
vilka har många beröringspunkter med de arbetsuppgifter en studieledare enligt
SIAis förslag bör ha. Således
fullgörs vissa arbetslednings-och planeringsuppgifter av tillsynslärare. För
visst arbete i skolbibliotek finns lärare som vid sidan av sin tjänst är
skolbibliotekarien

Vid skolenhet med högstadium finns för sådan lärare
som förestår äm-nesinslitution i något av ämnena biologi, fysik, kemi och
teknik f. n. en arvodestjänst som institutionsföresländare om antalet klasser
är minst tolv och mer än en lärare undervisar i ämnet. SIA har utgålt från alt
denna organisation skall vidareutvecklas och alt speciell hänsyn då skall tas
lill institutionerna inom ämnena teckning, hemkunskap och slöjd.

SÖ har i en särskild utredning, förslag till personalorganisation
kring läromedlen i grundskolan, föreslagit att statsbidraget för
lillsynslärare och skolbibliotekarie skall ersättas med ett schablonbidrag för
en skolintenden-funktion. SÖ anför atl de instruktioner som f n. finns för den
personal som deltar i läromedelsarbetet hänför sig till liden före nuvarande
läroplan.

Man har funnit atl vissa organisationsförändringar
bör göras i syfte alt renodla arbetsuppgifterna för nuvarande lillsynslärare
och skolbibliotekarie. SÖ menar alt en viss flexibilitet i organisationens
utformning i synnerhet vid de större skolorna bör vara möjlig och även ibland
nödvändig.

SÖ anför vidare all del måste vara betydelsefullt
alt man inom den enskilda kommunen med beaktande av tillgänglig personal och
lokala omständigheter i övrigt får möjlighet alt utforma organisationen på det
sätt som bedöms vara ändamålsenligt och lämpligt. SÖ menar att flexibiliteten
kan innebära alt man tillämpar en fördelning av arbetsuppgifterna som ansluter
till det rådande systemet. SÖ påpekar att i en kommun där en medveten och kvalitativ
satsning på folkbiblioleksverksamhelen har skett med folkbiblioteket i
anslutning till grundskolan såväl lokalmässig som organisatorisk samverkan
mellan skolan och folkbiblioteket alltjämt bör ske.

Svenska kommunförbundet har tillstyrkt SÖ:s förslag
under förutsättning all statsbidrag utgår till den av SÖ föreslagna
biträdeshjälpen. Statens institut för läromedelsinformalion, TCO, Föreningen
Svenska Läromedelsproducenter samt LO har tillstyrkt SÖis förslag kring
läromedlens organisation. SACO/SR avstyrker förslaget och menar att
bibliotekarierna kommer att fö en allt viktigare roll i skolan. Man hänvisar
här till SIA och litteratur-utredningens belänkande (SOU 1973il) Litteraturen i
skolan, i vilket fram-

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 302

hålls
behovet av fackutbildade bibliotekarier i grundskolan. SACO/SR menar att en
sådan organisation kring läromedeln bör vara möjlig bl. a. genom en ökad
samverkan mellan skolan och folkbiblioteket.

För att uppnå en anpassning till SlAis förslag om
arbetslag och friare resursanvändning är jag beredd att ansluta mig till det
principiella synsätt som SÖ har i sin läromedelsutredning. Detta bör även
enligt min mening kunna gälla organiserandet av de olika funktioner som f n.
ingår i hu-vudlärar- och institutionsföreståndarljänsterna.

Enligt min mening finns det uppenbara fördelar med
en ordning där man lokalt kan besluta om organisationen i dessa frågor.
Därigenom kan en anpassning ske efter lokala förhållanden. Detta är särskilt
viktigt mot bakgrund av den frihet i arbetssättet jag har förordat bör finnas i
skolan. Sådedes bör del kunna ingå som en del av lärararbetet all sköta den pedagogiska
planeringen och leda konferenser inom arbetsenheten, lämna övriga lärare råd
och anvisningar, främja lärares fortbildning samt hjälpa mindre erfarna lärare.
En del av lärararbetet bör även kunna bestå i alt leda elevvårdsarbetet inom
arbetsenheten och tillse att beslutade åtgärder verkställs saml att tillse att
elevgrupperingar inte mera varaktigt grundas på elevernas kunskapsnivå eller
sociala förhållanden.

Jag anser även att det bör vara möjligt för en
lärare att som en del av arbetet kunna förestå en ämnesinslitution. Det bör
också vara möjligt atl till lärararbete hänföra sådana uppgifter som att ha
tillsyn över skolanläggningen och ordningen vid denna, att anskaffa och vårda
inventarier, utbildningsmaterial, läromedel och boksamlingar samt att svara för
atl skolenhetens boksamlingar och skolbibliotek utnyttjas i skolarbetet. Andra
uppgifter bör kunna vara all bistå personal och elever med råd beträffande val
och utnyttjande av läromedel och litteratur, att fungera som kontaktperson med
centrala och regionala läromedelscentraler av olika slag samt att ha viss del
av sin tjänstgöring förlagd till bibliotek, bokrum, malerialrum, studiemm o. d.

F. n. utförs de arbetsuppgifter som jag har berört
som särskilda uppdrag av lärare efter en i skolförordningen detaljerad
reglering på olika tjänstetyper. Sådana arbetsuppgifter som jag nu berört måste
alltjämt utföras för att arbetet inom en skolenhet skall kunna fortgå under
normala förhållanden. Nuvarande ordning ger emellertid enligt min mening inte
den nödvändiga friheten i planeringsarbetet, som bör följa på ett beslut om
friare resursanvändning och arbete i arbetslag. Jag anser att man, såsom jag
tidigare framhållit, så nära verksamheten som möjligt bäst avgör hur man skall
fördela dessa uppgifter på den personal som tjänstgör inom de olika skolenheterna
och i arbetslagen. Därvid får den berörda personalen direkt inflytande på
organisationen av arbetsuppgifterna. En konsekvens av ett sådant synsätt blir
att nuvarande bestämmelser om särskilda arvodestjänster för vissa uppdrag i
skolan bör utgå ur skolförordningen. Däremot bör vissa uppgifter som är
nödvändiga för verksamhetens bedrivande fortsättningsvis

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:39 303

finnas
intagna i förordningen.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag
att nuvarande tjänstereglering i skolförordningen för här avsedda
arbetsuppgifter bör upphöra. Arbets- och ersättningsvillkor för berörd personal
som fortsättningsvis helt eller delvis fullgör sädana arbetsuppgifter bör i
likhet med vad som nu gäller regleras genom kollektivavtal mellan berörda
parter. 1 delta syfte avser jag att uppdra ål statens avtalsverk atl uppta
förhandlingar med berörda personalorganisationer om arbets- och
ersättningsvillkor lill personal som fullgör arbetslednings- och
planeringsuppgifler av här avsett slag i grundskolan. Jag förutsätter härvid
att parterna även behandlar frågan om övergångsbestämmelser med anledning av
genomförandet av ny organisation och förändring av nuvarande ijänslereglering
m. m. Den av mig förordade ordningen bör införas fr. o. m. budgetåret 1978/79
samtidigt som ett nytt statsbidragssystem träder i kraft. Det bör ankomma på
regeringen alt närmare besluta om innehållet i dessa uppgifter saml om
nödvändiga övergångsbestämmelser. Jag avser atl senare återkomma till
regeringen i dessa frågor.

5.6
Reservvikarier

SIA har låtit utföra en undersökning av dels
personalomsättningen under fyra år och dels sjukfrånvaron under tre år i fyra
kommuner. Undersökningen visaratt personalomsättningen inte är obetydlig och
varierar mycket mellan olika rektorsområden. Undersökningen visar också atl
denna omsättning har ett samband med olika områdens sociala profilen Elever som
bor i områden med den ur utvecklingssynpunkt mest ogynnsamma miljön går i
skolor som har den högsta personalomsättningen. En av orsakerna till denna
omsättning är att lärarna vantrivs pä ett eller annat sätt i sitt rektorsområde.
I annat sammanhang (6.2) tar jag upp detta i anledning av kommunernas ansvar
för sin personalvård.

SCBis register visar atl mellan 2 % och 3 % av
samtliga lärare i landet var bona på grund av sjukdom en vanlig arbetsdag. Om
man till detla lägger övriga tjänslledighelsorsaker visar del sig att mellan 13
% och 14 96 av lärarna var frånvarande en vanlig arbetsdag. Den undersökning i
fyra kommuner som jag nyss har refererat till visar inte någon nämnvärd
skillnad mellan olika lärarkategorier dä del gäller frånvaron. För samtliga var
den mest frekventa sjukledigheten 1-2 dagan

Lärarna har inte större sjukfrånvaro än andra
arbetstagare, men för de enskilda eleverna blir situationen i skolan inte
tillfredsställande med mänga kortlidsvikarier. Dessa kommer till olika skolor
för 1-2 dagars tjänstgöring och lär aldrig känna förhållandena i den skola, där
de tjänstgör.

TCO och SL har i sina remissyttranden tagit upp
dessa förhållanden och föreslår att statsbidrag bör utbetalas för all inrätta
de extra eller extra ordinarie tjänster som lärare 1 eller 2 för reservvikarie,
som länsskolnämnden redan nu kan medge. I yttrandena föreslås att statsbidraget
utgår med 110 9ä av

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 304

statsbidragsunderiaget.
SL har dessutom inkommit med en särskild skrivelse i ärendet.

Den korttidsfrånvaro del här är fråga om,
sjukledighet och annan tjänstledighet, uppgår mellan 4 och 5 % och SL menar i
sin skrivelse att en utbyggnad av reservvikarieinstilutionen till minst denna
andel är önskvärd och befogad. SL anför vidare att lagen om facklig
förtroendeman, som medger rätt till ledighet, medför samma svårighet nämligen
att för atl undervisningen skall kunna bedrivas i behörig ordning föreligger
ett behov av kompetent lärarpersonal, som kan ersätta den lediga personalen.

SL menar att i de fall reservvikarien ej kan beredas
kontinueriig sysselsättning som vikarie skall han/hon beredas annat arbete,
som t. ex. hjälp åt andra lärare. En huvudförutsäitning för alt detla skall
kunna utvecklas i den omfattning som är erforderlig är all statsbidrag utgår.
SL anser all helt statsbidrag är den bästa garantin, men alt statsbidrag lill
viss procent av lönekostnaderna bör kunna övervägas för all kommunernas
benägenhet alt inrätta tjänster skall öka. Förbundet menar också atl andra
tjänster än typ 1 eller 2 skall kunna inrättas.

F. n. erhålls statsbidrag för lärare som innehar
tjänst. Statsbidraget för grundskolan beräknas pä ett underiag som är 100 % av
ijänsleunderlaget på grundskolan. Vid sjukledighet för kommunen betala vikarie
för kortare perioder än helt läsår. Försäkringskassan inbetalar till kommunen
den sjuklediges sjukpenning. Även vid annan kortare tjänstledighet betalar kommunen
i flertalet fall vikariekostnaderna.

Liksom SIA och SL anserjag att det är av betydande
olägenhet för eleverna med korltidsvikarien Dessa försvararen för eleverna
välbehövlig kontinuitet och stabilitet i skolarbetet och i personkontakterna.
För att underlätta för kommunema atl inrätta särskilda tjänster som
reservvikarie har jag inlett överiäggning med kommunförbundet för all fö en
lösning där det i statsbidraget inräknas vissa kostnader för reservvikarien
Utgångspunkten är därvid att försäkringskassan, liksom i dag sker för
gymnasieskolan, inbetalar sjukledigs sjukpenning till statsverket via
riksförsäkringsverket. Jag ämnar föreslå regeringen att senare återkomma till
riksdagen i denna fråga.

6
Personalfrågor m. m.

6.1
Inledning

SIA har behandlat frågorom specialisering inom
skolan och konstaterar att det skett en utveckling mot ökad specialisering på
personalsidan inom utbildningsväsendet. Utredningen menar att skolförordningens
beskrivning av lärarrollen rimmar illa både med den beskrivning av
lärararbetet som finns i de läroplaner som de senaste decenniernas skolreformer
har resulterat i och med det arbete som de flesta lärare lägger ner på olika
verksamheter i skolan. Ett motsatsförhållande synes råda mellan förord-

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 305

ningens
innehåll och den situation som uppstår då skolan mer söker ta fasta på sociala
och fritidsbetonade uppgifter. Lärarnas arbelslidsreglering menar utredningen
spelar också en avgörande roll för den starka specialiseringen i utbildningen
lill olika tjänster. Del brister sålunda i överensstämmelse mellan
regelsystemet för skolan och det arbetssätt som enligt läroplanerna bör
främjas.

SIA anser att skolan behöver personal med olika
specialutbildning men att personalen inte bör bindas till preciserade
arbetsuppgifter genom snäva befattningsbeskrivningar. Sä t. ex. bör inte lärararbetet
tillålas bli specialiserat till enbart inlärningsarbete, medan elevernas
personliga problem hänvisas lill skolsocial personal. Skälet härtill är främst
att ett framgångsrikt lärararbete fordrar en mycket god elevkännedom. Till
grund för lärarrollens utformning bör ligga en helhetssyn som överensstämmer
med den socialpedagogiska uppfattning som redan framfördes av 1946 års
skolkommission. En helhetssyn fordrar att tjänstgöringsföreskrifter låter
annat lärararbete än undervisning framstå som lika väsentligt. En helhetssyn
på elevens behov leder till andra krav på läraren, vilket i sin lur innebär att
innehåll och arbetsformer i annat lärararbete än undervisning i högre grad än f
n. måste genomsyra grundutbildning och fortbildning.

Enligt SIA fordras i allt skolans arbete en
pedagogisk helhetssyn, där man inte ser lösningen på elevernas problem
huvudsakligen som en fråga atl leta upp rätt expert, utan där varje elev har
möjlighet till permanenta, stabila kontakter med en begränsad grupp av
personer. För atl möjliggöra detta föreslår därför utredningen bl. a.
stadieövergripande tjänstgöring för lärarna och försöksverksamhet med minskat
antal lärare per elev på högstadiet. Vidare föresläs ökad lidsvolym för
kontaktlärararbete och samordnad ledning, planering och elevvård inom
arbetsenheten. Slutligen bör rekommendationer ges alt inte tillämpa snäva
befattningsbeskrivningar.

De remissinstanser som yttrat sig i frågan
instämmer i allmänhet i utredningens synpunkter och tillstyrker förslagen till
en förändring av lärarrollen och specialistfunktionerna. I likhet med bl. a.
SÖ och LO anser jag att en tillämpning av arbeislagsprincipen kan leda till en
ökad samverkan mellan olika personalkategorier och medverka till en ändring av
lärarrollen. Olika specialister behövs dock i skolan. Eftersom läraren tillhör
den personalkategori i skolan som har de flesta kontakterna med eleverna under
skoltiden kan jag förstå att utredningen och många remissinstanser funnit
nuvarande lärararbete alltför begränsat och därför förordar en vidgning av
lärarnas yrkesroll. SFL pekar här t. ex. på atl lärarrollen bör ses i vid bemärkelse
och innefatta en allmän omsorg om barns utveckling så atl lärarens arbete
principiellt kan innefatta också andra verksamheter än undervisning under skoldagen.
Jag delar denna syn. Som jag tidigare har understrukit skall skolan ta fasta på
helhetssynen på eleven. Läraren bör inrikta sitt arbete på all tillsammans med
eleverna på ett för eleverna meningsfullt sätt medverka i elevens sociala och
känslomässiga utveckling. Enligt min

20 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 306

mening
har också det slora flertalet lärare uppfatlat sitt yrke på delta sätt. Jag har
förordat en utveckling i skolan där lärare, övrig skolpersonal och elever i
arbetslag i ökad utsträckning kommer alt medverka lill att eleven kan utveckla
hela sin personlighet. Detla kräver bl. a. en starkare betoning av lärarens
sociala uppgifter. En väsentlig del av lärarens roll är aU i del dagliga
arbetet vara arbetsledare och tillsammans med annan personal och elever planera
arbetet samt samarbeta med elever,annan personal och föräldrar i ett socialt
samspel. Läraren skall inte uteslutande vara kunskapsförmedlare utan han/hon
skall utgå från och tillvarata elevernas egna upplevelser och erfarenheter i
undervisningen, dvs. stå i ett samtalande, reflekterande och tolkande
förhållande till såväl lärostoff som del samhälle utifrån vilket stoffet är
hämtat och som läraren och eleven lever i. Han/hon skall skapa förutsättningar
förlaborativt arbete ochutveckladearbetsformerochdet arbetssätt som tidigare
beskrivits. Läraren måste sträva efter att så långt som möjligt försöka leva
sig in i elevens situation. Läraren bör genom sin kontakt med eleven medverka
till dennes sociala och känslomässiga mognad. I ett arbete med så högt stal Ida
ambitioner om mänsklig kontakt måste alla vara medvetna om att man inte alltid
kommer all lyckas. Ett misslyckande i detta avseende bör inte uppfattas som
absolut eller definitivt. Därvid är ett förtroendefullt samarbete med andra
lärare och annan personal liksom med föräldrarna mycket betydelsefullt.

Vad jag nu sagt kräver som SIA och flera
remissinstanser påpekar en förändring av lärarutbildningen och en annan inriktning
av lärarnas fortbildning. Inte minst fortbildningen anser jag vara viktig med
hänsyn till ständigt pågående förändringar. Jag kommer därför atl förorda en
kraftigt utbyggd fortbildning där alla personalgrupper i skolan deltan En
fortbildning där arbelslagsmelodiken ingår som en del kommer att underlätta ett
inväxande i de arbetsformer och del arbetssätt som enligt min mening är en väg
alt minska specialiseringen i skolan. En sådan fortbildning kan också bryta den
isolering i specifika yrkesroller som präglar skolarbetet och atl samtidigt
utnyttja de olika upplevelser, kunskaper och erfarenheter som finns hos olika
personalgrupper i skolan.

Beträffande grundutbildningen av lärare har jag i
direktiven lill 1974 års lärarutbildningsutredning tagit fasta på att skolans
ändrade uppgifter kräver en annan läramtbildning med bl. a. en starkare
betoning av lärarens sociala uppgifter i skolan. Jag har vidare i direktiven
lill utredningen pekat på att stadieövergripande tjänstgöring i vissa fall kan
vara att föredra för att minska specialiseringen. Detta har jag också betonat i
tilläggsdirektiv till utredningen där jag även tagit upp behovet av annan
arbetslivserfarenhet än lärararbete.

Flera remissinstanser tar upp frågan om skolkuratorernas
och skolpsykologernas roll. Socialstyrelsen anser att skolkuratorn principiellt
bör tillhöra kommunens socialförvaltning, även om arbetsplatsen är skolan.
Härigenom vidgas resurserna för alternativa kurativa insatser och

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 307

den
kontinuitet och helhetsbedömning som är viktig bibehålls. Skolkuratorns
viktigaste uppgift skulle därmed bli atl samordna olika insatser inom ramen
fören behandlingsplan. Andra remissinstanser,däribland brottsförebyggande
rådet och socialulredningen menar alt det finns skäl som talar för alt
skolstyrelsen är huvudman för kuratorerna.

Beträffande skolpsykologernas verksamhet menar bl.
a. AMS att det är värdefullt om psykologinsalserna inom skolan kan ske enligt
de i utredningen angivna riktlinjerna. SACO/SR delar utredningens syn aU
kuratorers och psykologers arbetsinsatser behöver tas i anspråk för elever med
speciella problem. Organisationen menar att skolkuratorn bör ha fast
anställning och arbetsplats inom skolan. Vidare bör elevunderiagel för
skolpsykologernas arbetsområde starkt begränsas. SACO/SR föreslår här 1 000
elever/skolpsykologtjänst.

För egen del för jag anföra följande. Skolpsykolog
och skolkurator är kommunala tjänster som de allra flesta kommuner har valt
att inrätta. Där dessa tjänster förekommer är det viktigt att de på ett
naturiigt sätt ingår i arbetslaget. Skolkuratorn och skolpsykologen, som i
sina arbeten har en samordnande funktion, har goda möjligheter atl såväl i
arbetslag med lärare som i det skolsociala arbetet som helhet bidrar till
utveckling av lagarbete och samordning av elevvårdande arbetsuppgiften Det är
viktigt att skolkuratorn lokalmässigt är knuten till skolan och uppfattas
tillhöra skolans personal och inte någon utifrån kommande expert. Detta behöver
dock inte innebära atl skolstyrelsen skall vara huvudman för skolkuratorn. Jag
anser att det liksom f n. måste vara en lokal fråga för kommunen att avgöra vem
som skall vara huvudman för dessa tjänster. Oberoende av hur denna delfråga
kommer alt lösas lokalt är del angeläget att understryka att det för skolans
olika insatser alltid kan bli fråga om alt lösningar på vissa elevproblem
kräver all man går utanför skolan och upprättar en vidare behandlingsplan där
kanske både sociala myndigheter, arbetsmarknadens parter och lokal
arbetsmarknadsmyndighet är inkopplade och deltan Skolpsykologen har stora
möjligheter alt i sitt arbete i skolan göra insatser, som är inriktade på en
förbättring av arbetsförhållanden i hela skolan. Skolpsykologens uppgift för
inte enbart bli all arbeta med enskilda elevproblem ulan bör också inriktas på
elever och personal som helhet.

1974 års skolhälsovårdsulredning (U 1974:01) kommer
att närmare beröra organisationen av och innehållet i skolhälsovårdsarbetet.
Inom SÖ pågår även arbeten som skall resultera i riktlinjer för kurators- och
psykologfunktionerna. En huvuduppgift för dessa arbeten är atl belysa hur
nämnda funktioner skall kunna komma in i skolornas arbetslag. En annan är
frågan om hur psykologerna och kuratorerna tillsammans med skolans övriga personal
och elever skall kunna verka för en för alla tillfredsställande arbetsmiljö,
vilket innefattar både den inre och yttre miljön.

Den av vissa remissinstanser väckta frågan om hur
stort elevunderlag som skall finnas för en tjänst som skolpsykolog är jag nu
inte beredd att

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 308

pröva.
Eventuella statsbidrag till sådan verksamhet hänger samman med
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun vilket utreds av SSK.

Mot bakgrund av de förslag som utredningen lägger
fram om ett mer laborativt arbetssätt och en förstärkning av
färdighetsträningen har SIA utföriigt behandlat skolbibliotekens roll i skolan
och menar att dessa får än mer betydelsefulla uppgifter i framliden. I dag
finns ett stort antal integrerade skol- och folkbibliotek i grundskolan. I
vissa fall anställer kommunen fackutbildade bibliotekarier vid större
grundskoleenheter. För de olika verksamheterna under skoldagen och även efter
skoldagen är skolbiblioteken en viktig resurs, som dock är varierande frän
skolenhet lill skolenhet med som inte alltid är fullt utnyttjade menar
utredningen.

Beträffande skolbibliotekariens funktion instämmer
de remissinstanser som yttrat sig över detta i utredningens synpunkter. Således
anser t. ex. SÖ och SACO/SR all skolbibliotekarien kan spela en väsentlig roll
för all hjälpa elever med svårigheter.

Jag har tidigare under avsnitt (3.2) behandlat
skolbibliotekens roll i skolans verksamhet och betonat vikten av att dessa
används för att stärka del arbetssätt som jag anser bör prägla skolan och för
atl uppnå väsentliga mål som bl. a. ökade färdigheter i lösning och skrivning.
Det ankommer på kommunerna att besluta om biblioteksverksamheten skall skötas
av fackbibliotekarien eller lärarpersonal. För lärarpersonalen krävs en viss
fortbildning. Det ankommer på SÖ att beakta detta och därvid samråda med
bibliotekshögskolan.

6.2
Vissa personaladministrativa frågor

Utredningen ger en översikt av
personaladministrativa problem i skolan och betonar att i anslutning till
kommunförbundets rekommendationer betydelsen av en systematisk
introduktionsverksamhet som bör gälla för personal i skolan liksom på andra
arbetsplatser inom kommunen. SIA ägnar också stort utrymme ål frågorna om
personalens arbetstillfredsställelse och svårigheten Utifrån de undersökningar
utredningen har refererat till samt den analys i övrigt som gjorts har SIA
framlagt en rad förslag i syfte atl förbättra situationen.

Utredningen menar att krav på omprövning,
förändring och utveckling av hela skolverksamheten i ökad utsträckning måste
initieras från skolenheterna själva. Den fria resursanvändningen och ökad
lokal kompetens syftar till att skapa förutsättningar för detta. Lärarnas
arbetstillfredsställelse är nära knuten till elevernas situation. Sambandet
mellan problem i skolan och elevernas svårigheter å ena sidan och elevens
sociala situation å den andra är klart belagt genom omfattande skolforskning.
Utredningens förslag om bl. a. fria aktiviteler, kontaktlärarverksamhet och
vidgade föräldrakontakter syftar till att åstadkomma en bättre situation både
för elever och vuxna i skolan så alt alla upplever en större
arbetstillfredsställelse.

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 > 309

Ett allvariigt problem i skolan menar utredningen
är lärarnas isolering. Enlärarsystemet kan vara en orsak till detla. En annan
kan vara hög personalomsättning, varigenom kontinuiteten går föriorad i
personal- och elev-kontakterna. En tredje faktor som påverkar
arbetstillfredsställelsen är enligt SIA målens ambitionsnivå. Denna kan ha en
olycklig psykologisk inverkan på lärarna dä måluppfyllelsen inte upplevs som
realiserbar. Dess innebörd i skolförfattningar är en riklningsangivelse men
uppfattas som beskrivning av ett tillstånd som skall uppnäs om läraren bara
arbetar metodiskt riktigt, menar utredningen.

De remissinstanser som yttrat sig redovisar olika
uppfattningar. SPN menar atl dess erfarenhet visar på att den
personaladministrativa verksamheten inom skolområdet har betydande brister.
Skolornas egen personaladministration är svagt utbyggd och kommunernas
jDersonaladministrativa rutiner omfattar ofta inte skolområdet. Enligt SPNis
uppfattning har den detaljreglering som gäller för skolområdet motverkat en
samlad personalpolitisk bedömning och en konstmktiv personaladministravi
utveckling. Kommunförbundet konstaterar att del är naturligt att utforma
personalpolitiken inom skolan som en del av kommunens personalpolitik.
Frånvaron av konkreta förslag på det personalpolitiska området anser SACO/SR
vara nästan totall i utredningens förslag.

Såsom riksdagen har uttalat ankommer det pä
kommunerna, som har arbetsgivaransvaret,atl konkret utveckla de personaladminislrativa
insatserna i skolorna (UbU 1973i44, rskr 1973i311). Det är naturiigt aU de
personaladministrativa åtgärderna för lärare koncentreras på sådana insatser
som syftar till all stödja och utveckla lärares förutsättningar att klara
svårigheter i undervisningen. Här ingår åtgärder för introduktion och
information samt att utveckla formerna för ledarskap och samråd. Här spelar den
egna fortbildningen inom arbetslaget stor roll. Det är således inte främst
standardiserade personaladministrativa arbetsmtiner som behövs utan insatser
på hela del personalpolitiska området. Utredningens förslag om arbetsenheter
och arbetslag, olika former för resursutnyttjande för atl eliminera stora undervisningsgrupper
samt fördelningen av arbetstid på lektioner och övrigt lärararbete bl. a.
avsedda alt bryta isoleringen inom skolan och skapa bättre relationer mellan
personal och elever. Även den samlade skoldagen, friare resursanvändning, en
annan beräkning av lärarnas arbetstid, decentralicering av beslutsfattande m. m.
bör enligt min mening skapa förutsättningar för en bättre arbetssituation för
skolans personal och därmed en högre grad av arbetstillfredsställelse. Jag
delar utredningens synpunkter på att krav på omprövning, förändring och
utveckling i ökad utsträckning måste initieras från skolenheterna själva. De
arbetssätt, som jag i det föregående förordat för grundskolan, bygger på ett
successivt genomförande där personalens inställning till förändringar och
förnyelse är avgörande. Jag kommer också i det följande att förorda en
skolledarutbildning och en fortbildning för personalen, vilket torde kunna
förbättra personalens möjlighet atl påverka sin

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 310

situation
och därmed arbetstillfredsställelsen i skolan.

Utredningen menar att en källa till bristande
arbetstillfredsställelse hos lärarna är att de anser det svårt att förena de
övergripande målen med den dagliga undervisningen. Jag har förståelse för att
det i det dagliga arbetet kan vara svårt att alltid finna ett samband mellan
långsiktiga mål och direkta resultat. Liksom utredningen vill jag understryka
att de övergripande målen anger en inriktning, som man bör sträva mot dock utan
atl alllid behöva fråga sig om målet uppnåtts. Jag har i det föregående
förordat att läroplansarbetet inriktas på att underiätta för skolpersonalen
att i det dagliga arbetet beakta de övergripande målen. Den betydelse
arbetssätt och förhållandet mellan lärare och elev har för skolans möjligheter
att främja elevens utveckling bör också beaktas.

Målen måste vara högt ställda. Samtidigt måste alla
som deltar i skolverksamheten vara medvetna om att situationer uppstår då man
inte kan nå uppställda mål. Det viktiga är att skolpersonalen får träning i och
är villig atl gemensamt bearbeta dessa situationer. I mänsklig gemenskap
förekommer såväl positiva upplevelser som konflikter, vilka båda kan vara
personlighetsutvecklande. Detta bör man inom skolan och arbetslaget ta fasta
pä. Gemenskapen och samarbetet inom arbetslaget kan förutom stöd och hjälp
enligt min mening fö stor betydelse för den förnyelse och personlighetsutveckling
som är sä väsentlig för arbetstillfredsställelsen och oundgänglig i allt
levande lärararbete.

6.3 Arbetstidsavtalen
och skolans inre arbete

SIA anser att det skulle vara en fördel om ett nytt
arbetstidsavtal, som inte enbart utgår från begreppet undervisningsskyldighei,
kunde åstadkommas för lärarna. Nuvarande arbetstidsreglering medför betydande
olägenheter vid en förändring av den nuvarande organisationen av skolans inre
arbete i den riktning SIA föreslår. Utredningen förordar att regeringen uppdrar
ål statens avtalsverk att uppta överiäggningar med berörda personalorganisationer
i syfte att nå en överenskommelse om reglering av lärararbete där även övrigt
lärararbete ingår. Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan
tillstyrker utredningens förslag. Berörda personalorganisationer hänvisar lill
att frågan är förhandlingsbar.

Enligt vad jag inhämtat inleddes under hösten 1975
förhandlingar mellan statens avtalsverk och berörda huvudorganisationer Jag
förutsätter att här framförda synpunkter beaktas vid dessa förhandlingar.

6.4 Skolledarutbildning
och vissa övriga skolledarfrågor

En ökad frihet i resursanvändning och den betoning
av utvärdering och uppföljning som SIA har föreslagit kräver enligt utredningen
en systematisk och vidgad skolledarutbildning. Även kravet på en ökad kontakt
med när-

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 v , 311

samhället
och en förändring av skolans arbetsmiljö är faktorer som pekar på behovet av
skolledarutbildning. Jämsides med och i samverkan med SIAis utarbetande av förslag lill skolledarutbildning har på
SÖis uppdrag en utredningsgrupp, den s. k. PLUS-gruppen (Planering och ledning
av utbildning för skolledare), lagt fram ett förslag. Försök har gjorts med
denna utbildning under några är med tillfredsställande resultat.

Liksom utredningen och flertalet remissinstanser
anser jag att skolledare behöver en systematisk utbildning för de
personalledande och administrativa funktioner som ingår i deras arbete. Den av
mig föreslagna friheten i resursanvändningen samt betydelsen som har tillmätts
bedömningen och uppföljningen och utvecklingen av verksamheten framhäver
ytteriigare behovet av en skolledarutbildning. Skolans centrala funktion i
samhället ställer dessutom stora krav på atl skolledarna har god kännedom om
annat arbete bland barn och ungdom.

Jag ansluter mig lill de synpunkter som SÖ lämnat
beträffande skolledaruibildningen som bedrivs på försök i nämnda projekt. De
tankegångar som SIA för fram rörande skolledarnas utbildning anserjag kan
rymmas inom denna utbildning, som starkt anknyter till det dagliga arbetet inom
det egna verksamhetsområdet. Jag anser det också riktigt att mälgmppen för
denna utbildning inte enbart omfattar skolledare i det allmänna skolväsendet
utan utvidgas till att omfatta skolledare för särskilda
vuxenutbildningsenheler, arvoderade studierektorer för vuxenutbildningen samt
särskolans skolledare. För egen del anser jag att utbildningen skall
kompletteras med samhällsinriktad praktik utanför den verksamhet som
skolledarna är direkt engagerade i.

SIA delar in skolledarna i tre olika kategorier då
det gäller grundutbild-ningeni nyutnämnda skolledare, verksamma skolledare
under 60 år saml verksamma över 60 år. För min del anserjag det tillräckligt
med en kategori, nämligen i tjänst varande skolledare vilket också förordats av
SÖ i dess förslag till utbildning. Liksom SÖ anser jag atl skolledare skall
fortbildas tillsammans med övrig personal inom skolan och pä samma sätt som
dessa. Statskontoret har föreslagit att utbildningen av skolledare skulle kunna
förläggas lill nuvarande lärarhögskolor och universitetet för atl utnyttja
deras lokalresurser. Föregen del anserjag atl lärarhögskolornas personal bör
kunna användas för atl fä en återkoppling mellan skolor och lärarhögskolor.

Liksom utredningen anserjag att SÖ efter samråd med
kommunförbunden och skolledarna skall ha ansvaret för planering och
genomförande av utbildningen. Däremot bör kommunförbundet i samråd med SÖ
ansvara för skolchefsulbildningen i vilket även bör ingå samverkan med övriga
kommunala nämnder.

Jag övergår nu till atl behandla de mål som bör
ställas upp för skolledaruibildningen.

Skolledaruibildningen börsyftatillatldellagarna
skall fördjupasin kunskap-om skolans mål och diskutera innebörden av dessa saml
hur de näs. Deltagar-

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 312

na
skall ges möjlighet att fördjupa sin självkännedom och sin kunskap om
relationer mellan människor Utbildningen skall eftersträva att skolledarna
utvecklar en vilja att tillsammans med övrig personal och elever finna handlingsvägar
och gemensamt lägga grunden för en verksamhetsutveckling i varje skola, där var
och en kan påverka sin situation och får möjlighet lill utveckling. Varje
deltagare i utbildningen skall reellt medverka i utformningen och utprövningen
av utbildningen och dess innehåll samt uppleva och därigenom träna sig i ett
demokratiskt arbetssätt. Deltagarna skall tillsammans med personalen verka för
ett samarbete mellan skola och samhälle, inbegripet arbetsliv och
föreningsliv. De skall också träna sig i all tillsamans med skolans personal
och elever kritiskt granska skolans dagliga verksamhet för att på så sätt pröva
formerna för sitt sätt att arbeta. Ett sådant synsätt och handlande skall ligga
till grund för utformningen av skolledarfunkiionen och det är helt nödvändigt
för en behovsinriktad styrning av resurserna. Utbildningen bör lill arbetssätt
och arbetsformer överensstämma med vad jag anfört i det föregående. Lagarbete
bör känneteckna utbildningens alla delar

Liksom SÖ anserjag alt studiernas utgångspunkt
skall vara verkliga problem med anknytning till dellagarnas egen erfarenhet
och arbetssituation. Bearbetningen av dessa problem skall styra arbetet, som
kan organiseras i projekt där lagarbetet är den dominerande arbetsformen.

Växelspelet mellan utbildningen och den reguljära
verksamheten är en förutsättning för atl utbildningens mål skall uppnås.

Studiebesöken som skall förekomma under
hemarbetstiden är av tvä typer. De skall dels göras hos kolleger för atl ge en
breddad syn på den egna uppgiften, dels avse alt ge kunskap om och förståelse
för den egna omgivningen genom studiebesök hos andra kommunala nämnder och förvaltningar.

Den samhällsinriktade praktiken anserjag liksom bl.
a. LO betydelsefull. Den skall skapa förståelse för betydelsen av kommunikation
och samarbete mellan olika grupper i samhället. Under praktiken bör vidare
människors situation i art)etslivel samt den förnyelse som pågår där belysas.
Den samhällsinriktade praktiken ger skolledarna bättre fömtsättningar atl
klara sina vikliga uppgifter Den samverkan mellan skola och arbetsliv som jag
förordat i annat sammanhang kommer atl kräva skolledare med en ökad erfarenhet
från del omgivande samhället. Praktiken bör föriäggas till två fjorlondagars
perioder under utbildningen. En parktikperiod bör knyta an till en för orten
typisk verksamhet. Den andra delen av perioden bör beslå av arbete inom
kommunens barn- och ungdomsverksamhet som ej handhas av skolstyrelsen, t. ex.
som socialassistent eller fritidsledare. Denna praktik kan ses som en
utvidgning av den samhällsinriktade praktik som redan i dag förekommer i
lärarutbildningen.

Liksom SÖ anserjag att grundutbildningen bör följas
av en återkommande fortbildning i olika former, som följer upp och tillämpar de
verksamhets-

s. 313 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 V 313

former
och arbetssätt som har introducerats i grundutbildningen. En utvärdering av
skolledaruibildningen sker tillsammans med utvärderingen av
personalfortbildningen. Kostnaderna för skolledamlbildningen innebär för
budgetåret 1976/77 totalt 1,7 milj. kr. 1 detta har jag räknat med arbetsavlastande
åtgärder motsvarande tre undervisningstimmar.

Del ankommer på regeringen eller efter regeringens
bemyndigande SÖ atl utforma riktlinjer och bestämmelser för
skolledaruibildningen.

Utredningen tar upp frågan om kvinnliga lärares
möjligheter att bli skolledare. Bakgrunden är att del finns få kvinnliga
skolledare trots alt ca 60 "ii av
alla lärare är kvinnor. För grundskolans del är denna siffra nästan 70 %. Det
bör enligt SlAis mening ankomma på vederbörande myndigheter, i första hand SÖ,
alt i det fortsatta arbetet med en översyn av nuvarande
rekryieringsförhållanden ägna särskild uppmärksamhet åt förhållanden som i dag
hindrar en jämnare fördelning mellan könen vid rekryteringen av skolledare.
Även utredningen angående Kvinnors situation i den statligt lönereglerade
offentliga förvaltningen har i betänkandet (SOU 1975i43) Kvinnor i statlig
tjänst behandlat rekryteringen av kvinnliga lärare lill skolledartjänster.
Utredningen föreslår atl SÖ åläggs atl utge anvisningar om alt studiedagar
anordnas om skolledarnas arbete och arbetsuppgifter saml att SÖ utarbetar ett
informations- och studiematerial för en tvådagars information om skolledarnas arbete.
Vidare föreslås atl SÖ bör utge anvisningar om att alla vikariat på
skolledande befattningar meddelas på skolans anslagstavlor saml tillse alt
rektorerna uppmanar intresserade lärare atl anmäla sig lill skolledarvikariat.
Vikariaten bör också kunna cirkulera bland intresserade lärare.

Även SIA anser det nödvändigt med en
systematisering av rekryteringen av skolledare. SIA menar atl företagsnämnden
kan vara del forum där skolans anställda tillsammans diskuterar principer för
vikarialtjänstgöring.

De remissinstanser som yttrat sig över SIAis
förslag i denna del,bl. a. SÖ och Skolledarförbundet, tillstyrker förslaget.
Även de remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Kvinnor i statlig
tjänst delar uppfattningen att man bör eftersträva en ökning av andelen kvinnor
pä skolledande befattningar. Hit hör bl. a. SÖ, SACO/SR, TCOis
slatstjänslemannasektion (TCO-S) samt Fredrika Bremer-förbundet, vilka också
tillstyrker de förslag till åtgärder som föreslås.

För egen del vill jag anföra följande. Del är viktigt
atl eleverna under sin skoltid ges rollförebilder som stämmer överens med
skolans mål att verka för jämställdhet mellan könen. Eleven hämtar sina
förebilder bl. a. i den verklighet som återspeglas i undervisningen samt i
könsfördelningen bland personalen i skolan. I detta avseende är alt märka att
andelen kvinnliga lärare på låg- och mellanstadiet är ca 80 "o. På
skolledande befattningar är detta ett särskilt problem därför atl det är fö
kvinnor på sådana poster, men samtidigt mänga i lärarkollektivet. Enligt min
mening måste ökade insatser göras för all rekrytera fler kvinnor lill
skolledarbefattning. Det är

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 314

även
angeläget all eftersträva att skolledningen får en allsidig sammansättning med
lärare med olika slag av utbildning och tjänstgöring.

Jag vill i delta sammanhang erinra om vad
föredragande chefen för utbildningsdepartementet anförde i prop. 1973il (bil.
10) rörande rekryteringen av skolledare i gymnsieskolan. Han framhöll "alt
enligt gällande behörighetsföreskrifter alla som är behöriga till ordinarie
tjänst som lärare i gymnasieskolan också är behöriga till tjänst som rektor
eller ordinarie studierektor". Vidare uttalades att "även enligt
gällande befordringsgrunder -insikter, erfarenhet och övriga egenskaper som
företrädesvis fordras för tjänsten - är lärare med olika slag av utbildning i
och för sig jämställda och enligt min mening bör man eftersträva all
skolledningen i en skolenhet med rektor och en eller flera studierektorer får
en allsidig sammansättning av lärare med olika slag av utbildning och
lärartjänslgöring". Enligt min mening är del angeläget alt
skolmyndigheterna också beträffande grundskolan strävar efter ett sådan
allsidighet i rekryteringen vid tillsättning av skolledare. 1 delta ligger
också all en jämnare fördelning mellan könen vad avser skol-ledarbefattningar
bör eftersträvas.

De förslag som de båda utredningarna framför, bl.
a. information om skolledares arbetssituation, arbetskrav och om de uppgifter
som ingår i en skolledartjänst ansluter jag mig lill. Vidare är del viktigt att
vikariat pä sådana tjänster, som har betydelsefulla meritvärden vid
tillsättning av skolledarijänst, sprids på olika lärarkategorier och annan
skolpersonal och att meddelande om tillgängliga vikariat ges pä ett sådant sätt
alt alla intresserade har verkliga möjligheter att anmäla sitt intresse.

För all öka de kvinnliga lärarnas intresse för och
möjlighet lill skolledarvikariat bör SÖ anordna särskilda fortbildningskurser
i skoladmiinstra-tionen och skolledningsuppgifter. Även manliga lärare med
utbildning som inte är väl företrädd bland skolledarna, t. ex. lärare i
estetiskl-praktiska ämnen, bör få genomgå samma fortbildningskurs. Jag
återkommer till frågan under anslaget Lärares fortbildning.

Jag avser vidare att föreslå regeringen att
tillkalla en arbetsgrupp med företrädare förutbildningsmyndigheter, huvudmännen
för grundskolan och gymnasieskolan och berörda parter med uppgift atl
ytterligare gå igenom de frågor som sammanhänger med rekryteringen till
skolledartjänster.

Behörig till tjänst som skolledare är den som är
behörig till ordinarie tjänst som lärare vid skolform som ingår i rektors
arbetsområde. Om synneriiga skäl föreligger, kan till tjänst som rektor eller
studierektor komma i fråga även den som inte är behörig till ordinarie tjänst
som lärare. SIA menar atl skolan i fråga om ledarfunktionen är en något
speciell institution i samhället, genom att den ensidigt rekryterar ledare
från en enda personalkategori - lärare. I skolan finns också andra
personalgrupper i direkt arbete med barn och ungdom, som borde komma i fråga
som skolledare anser utredningen. Om den sammanlagda erfarenheten som
skolledningen besitter är så vid som möjligt, torde detta vara till gagn för
skolans verk-

s. 315 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 315

samhet
och utveckling, menar SIA och föreslår atl den som kan inneha tjänst vid skolan
också bör vara behörig till skolledartjänst.

Remissinstanserna är i denna fråga myckel
splittrade. A ena sidan finns de som tar helt avstånd från förslaget. Till dem
hör bl. a. lärarorganisationerna, som anser det självklart alt skolledarna
behöver pedagogiska kunskaper av minst samma omfattning som lärarna. A andra
sidan finns de som tillstyrker förslaget. Hit hör bl. a. SÖ, statens avialsverk
(SAV), LO, några länsskolnämnder och kommuner. Sålunda anser SÖ det rimligt att
kräva att skolledare skall ha erfarenhet frän verksamhet inom skolan, men att
detta inte behöver innebära krav på att ha haft tjänst som lärare. SAV menar
atl på skolledningen ställs krav på bättre personaladministration och ökad
förtrogenhet med arbetsrättsliga frågor, vilket kan vara ett skäl för atl vidga
rekryteringsbasen för skolledare till andra tjänstemän än enbart lärare.

För egen del vill jag anföra följande. En
skolledare i ungdomsskolan skall i dag inte inbart vara arbetsledare för
pedagogiskt utbildad personal utan också i allt större utsträckning för annan
skolpersonal. En ökad bredd i skolledarnas erfarenhetsbakgrund och i deras
utbildning måste utifrån nu beskrivna förändringar betraktas som utomordentligt
angelägen. F. n. gäller att även annan än den som är behörig till lärartjänst
kan bli skolchef i kommunen. Denna möjlighet finns även för skolledare om
synneriiga skäl föreligger. Enligt min mening finns del inget som utesluter atl
en person med erfarenhet från andra verksamhetsområden och med dokumenterad
administrativ förmåga kan ha tillägnat sig samma synsätt och erfarenheter som en
pedagog, oaktat han/hon saknar erforderiig pedagogisk kompetens i formellt
hänseende. Behörighetsreglerna för skolledare bör mot bakgrund av vad jag nu
har anfört ändras sä att, förutom den som är behörig till ordinarie tjänst som
lärare, kan den som har erfarenhet frän kommunal tjänst från skolverksamhet
eller i övrigt från skoladministralion vara behörig lill skolledarbefattning.
Dock bör alllid minst en av skolledarna i rektorsområdet ha pedagogisk
utbildning.

6.5
Personalfortbildning

SIA har bedömt det som angeläget att snabbt öka de
specialpedagogiska inslagen i skolans arbete och menar atl del knappast är
möjligt att åstadkomma detta genom en ökning av den nuvarande
eitårsutbildningen av speciallärare. Målet bör i stället vara atl söka nä sä
många lärare som möjligt. Utredningen föreslår därför en fyraveckors
fortbildning. Utbildningen bör pä lika villkor stå öppen också för andra som
arbetar i skolmiljön, exempelvis fritidspedagoger menar SIA. Innehållet i
kursen bör koncentreras till läs-och skrivsvårigheternas metodik och
anpassningsstörningar anser utredningen och föreslår att utbildningen anordnas
för ca 24 000 lärare främst pä låg- och mellanstadiet, dvs. ca en tredjedel av
lärarkåren på grundskolan.

s. 316 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 316

Förslaget om fortbildning i specialpedagogik har
mötts positivt av flertalet remissinstanser. Några, däribland SÖ och Svenska
Föreningen för Specialpedagogik, anser det dessutom angeläget med ökad
utbildning av speciallärare.

Till de remissinstanser som har en kritisk
inställning lill förslaget hör lärarhögskolan i Uppsala, som anser att den
definition som SIA ger av specialpedagogiken är oklar bl. a. gäller detta
frågan i vilken mån specialpedagogiken skiljer sig frän annan pedagogik.
Lärarhögskolan ifrågasätter också värdet av en snabbkurs om fyra veckor
eftersom bemästrandet av sent kvarstående läs- och skrivsvårigheter i regel
inte bara lorde vara fråga om teknisk färdighet och teoretisk insikt.

Flera kommuner däribland Kalmar, Stockholm, Tyresö
och Uppsala menar att det är viktigt att all personal får en fortbildning och
dä särskilt i att samarbeta i arbetslag. Även SL anser detla värdefullt.

Alt ge lärarna och övrig skolpersonal utbildning
och fortbildning betraktar jag som en förutsättning för att det skall lyckas
atl förändra skolan i riktning mot de mål, som samhället ställt upp. Skolan
liksom samhället befinner sig i en ständig förändring, vilket kräver
kontinueriig utveckling av de metoder man arbetar med. Förslagen har som jag
redovisat mötts mycket positivt.

1 det följande kommer jag att behandla frågor som
allmänt berör fortbildningen, de särskilda fortbildningsinsatserna som det nya
arbetssättet och de nya arbetsformerna kräver samt behovet av kvalificerad
utbildning för specialpedagogiska inslag.

Det är väsentligt att all personal ges möjlighet
till en mera organiserad fortbildning. För den personal, som har sin
grundutbildning långt tillbaka i tiden, och för den personal som saknar eller
har bristfällig utbildning, kan en formell fortbildningsinsats ge ett närmande
till och en delaktighet i det tankesätt och det handlingsmönster, som en modem
grundutbildning har avsett att ge. För den nyutbildade personalen kan det vara
ett stöd atl få la del av den utbildning och den erfarenhet som finns i
arbetslag där gammalt och nytt bryts mot vartannat.

Enligt min mening bör fortbildningen ha till
uppgift att vidmakthålla och vidareutveckla den process som grundutbildningarna
förväntas sätta igång, dvs. att i ett demokratiskt arbetssätt i lagarbetets
form utveckla sina egna och andras kunskaper, erfarenheter, attityder och
värderingar. Dessutom bör den ha till uppgift alt markera allas ansvar för
varandra i hela skolverksamheten, inte bara dä omställningssvårigheter kan
uppslå. Den skall också till personalen föra ut resultat från forsknings- och
utvecklingsarbete och därav önskvärda förändringar i arbetsform och innehåll i
skolverksamheten. Fortbildning skall även leda till kontakter med andra kommunala
organ och det föreningsliv som har med barn och ungdom atl göra. Detla bör
kunna underiättas genom lokala samverkansgmpper för ett förbättrat
nämndsamarbete. En viktig del bör vara att fortbildningen har en klar
samhällsanknytning. Detta är samma mål som gäller för skolan i stort

s. 317 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 317

nämligen
atl eleven skall fungera som samhällsmedborgare och utvecklas till en harmonisk
människa.

Arbetslagen fyller, som jag ser del, i det dagliga
arbetet en basfunktion i fortbildningen. Genom alt arbeta tillsammans i ett lag
får alla viktiga pedagogiska och sociala uppgifter. Genom planeringsarbete och
konferenser får arbetslaget en utvecklande och fortbildande funktion för alla
medlemmar. Alla i arbetslaget har sina speciella förutsättningar, alla har
specifika tillgångar aU dela med sig av. Inte minst viktigt är detta för den
som tillträder sin första tjänst.

Den fortbildning som jag föreslår med anledning av
mina ställningstaganden på grundval av vad jag förordat beträffande arbetssätt
och arbetsformer m. m. i skolan är inte en isolerad insats utan blir det
första steget i en fortlöpande fortbildning. Fortbildningsbehovet är av olika
karaktär. Aret innan de nya stalsbidragsbestämmelserna träder i kraft bör all
personal i skolan informeras om förändringarna samt stimuleras aU diskutera hur
intentionerna bakom de framlagda förslagen skall förverkligas i det egna skolarbetet.
Elever, föräldrar och skolstyrelseledamöter bör erbjudas information och ges
tillfälle till en diskussion om resursanvändningen samt arbetssätt och
arbetsformer insatt i sitt lokala sammanhang. Dessa diskussioner bör kunna äga
mm i studiecirkelform i första hand under studiedagama, vilka jag räknar med
bör utökas under läsåret 1977/78 från fem till sju. För att förbereda denna
information och fortbildningsinsats bör två personer från varje rektorsområde
under sommaren 1977 genomgå en särskild kurs för att fö möjlighet att lägga upp
studiedagsverksamheten i det egna rektorsområdet.

SIA har påpekat behovet av fortbildning för att öka
kunskaperna om hur man bättre skall tillgodose behoven hos de elever som har
skolsvårigheter. Jag delar SI Ais uppfattning om atl det behövs en metodisk
förnyelse av arbetet i skolan. Enligt min mening kräver detla dels en särskild
fortbildningsinsats kring de arbetssätt och arbetsformer som tidigare
förordats, dels en utbildning av lärare i specialpedagogik.

Till skillnad från SIA anser jag alt rekryteringen
till den särskilda fortbildningen ej bör ske individuellt utan
rektorsområdesvis. Dessutom bör fortbildningen vända sig även till andra än
lärare och omfatta en grupp om 10-15 personer frän varje rektorsområde.

Liksom vad gäller för skolledamlbildningen, anser
jag alt deltagarna i denna fortbildning skall fördjupa sin kunskap om skolans
mål och diskutera innebörden av dessa saml hur de skall näs. Även i övrigt bör
vad jag säger om skolledamtbildningens övergripande mål och arbetssätt gälla
för denna fortbildning. Helhetssynen på eleven bör således belysas liksom den
förnyelse av arbetsformer och arbetssätt i undervisningen som jag tidigare har
förordat. Dellagarna bör rekryteras frän olika verksamhetsområden. Därigenom
kommer den samlade erfarenheten att berika fortbildningen. En samarbetsprocess
kan startas och vidareutvecklas inom det egna rektorsområdet. Deltagarna

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 318

bör
ges stort inflytande pä fortbildningens utformning och innehåll.

Jag anser att denna fortbildning bör bygga på de
erfarenheter som har inhämtats från liknande fortbildning. Tillsammans bör
fortbildningen omfatta fyra veckor uppdelat i etapper. En första vecka läggs
lill ferielid. Därefter skall tio kursdagar följa under påföljande läsår. Under
dessa tio dagar kommer statsbidrag att utgå till de vikariekoslnader som
uppstår. Under detta läsår bör liksom för skolledaruibildningen visst hemarbete
och vissa studiebesök bedrivas för att man skall anknyta fortbildningen till
den egna verksamheten. Detta följs av en utvärdering om tre dagar under
nästkommande sommar. Fortbildningen avslutas sedan genom en tvä dagars
utvärdering under ferietid av både denna fortbildning och skolledamlbildningen.

Denna särskilda fortbildning bör genomföras under
en tio års period. Jag beräknar kostnaderna till 8 milj. kr. för budgetåret
1976/77.

Enligt min mening behövs ytteriigare insatser för
atl öka skolans tillgång på utbildad lärarpersonal, som i sitt arbete särskilt
bör inrikta sig på de specialpedagogiska inslagen enligt utredningens
terminologi.

De specialpedagogiska insatserna kräver enligt min
mening en helt annan och djupare kunskap om de faktorer som påverkar elevernas
studiemotivation och som skapar skolsvårigheter, än som är möjligt att
tillgodogöra sig under en fortbildning om fyra veckor. Jag förordar därför att
gmndskolans olika lärarkategorier får en särskild utbildning i specialpedago-g
i k genom att specialläramtbildningen på gren 1 utökas kraftigt.

Den utbildade lärarpersonalen kommer som jag ser
det att i allt större utsträckning arbeta i vanliga undervisningsgrupper ulan
begränsning till visst stadium. Arbetet förutsätter atl man arbetar
förebyggande, deltar i lagarbete och har ett speciellt ansvar för elever som
har svårigheter i skolan. Lärarna med sådan utbildning bör enligt min mening
vara speciellt skickade att ansvara för och ge hjälp och råd i fråga om alt
koppla ihop de övergripande målen med den dagliga undervisningen, särskilt i
fråga om färdighetsträningen.

Förutom de mål som gäller för skolledamlbildningen
och personalfori-bildningen som jag i det föregående har behandlat, bör den
särskilda utbildningen i specialpedagogik bl. a. ge läraren god beredskap att
möta elever med olika skolsvårigheter i sin roll i arbetslaget. Vidare bör den
skapa en insikt i förhållandet mellan skolan och det övriga samhället och den
sociala bakgrundens roll vid skolsvårigheter och beteendestörningar. Därvid bör
särskilt uppmärksammas den inverkan som särbehandling och negativa förväntningar
kan medföra. Ytterligare mål för utbildningen är atl fördjupa kunskapen om
olika pedagogiska och psykologiska teorier. Jag anser det vara en fördel om
läraren under sin utbildning i så stor utsträckning som möjligt kan följa samma
grupper av elever för alt utbildningen skall bli mer verklighetsanknuten.

Enligt min mening boren kraftig utbyggnad ske av
utbildningskapaciteten vad gäller lärare med särskild utbildning i
specialpedagogik. Innevarande

s. 319 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 rA 319

budgetår
las 624 lärare in på den gren av speciallärarutbildning, som närmast motsvarar
den utbildning jag i det föregående förordat. Jag räknar således med alt
antalet intagningsplalser vid nuvarande lärarhögskolor med speciallärarulbildning
kan ytteriigare höjas med ca 300. Detla bör ske genom att nuvarande
intagningsgmpper ökas med 50 % och alt lärarhögskolorna därvid själva äger att
bestämma undervisningsgmppernas storiek. Jag har i prop. 1975/76:89 om
Lärarutbildningens lokalisering och dimensionering m. m. räknat med ett ökat medelsbehov
till följd härav för budgetåret 1976/77 om ytteriigare 2,4 milj. kr. under
anslaget Fl. Lärarhögskolor Avlöningar till lärarpersonal m. m. och 525 000 kr.
under anslaget F 2. Lä-rarhögskolornai Driftkostnader. De nya medlen avser
främst delning av klass i mindre grupper för undervisning i vissa
betydelsefulla moment eller förstärkning på annat sätt som man på den enskilda
lärarhögskolan beslutar om.

Utbildningen bör stå öppen för alla
lärarkategorier. Del är angeläget alt fö en viss spridning av antalet
specialpedagogiskt utbildade lärare på alla stadier. Vidare är det angeläget
atl sökande frän sädana kommuner, som har ett lågt antal lärare med
specialpedagogisk inriktning, prioriteras. Det ankommer på regeringen eller
efter regeringens bemyndigande SÖ att besluta om fördelningen av
intagningsplalserna.

Jag vill i detta sammanhang ta upp vissa frågor
rörande tjänsteunderiag för speciallärare i grundskolan.

F.
n. inrättas ordinarie tjänst som lärare 3 och 4 för undervisning i hjälp-klass,
observationsklass, hörselklass, synklass, läsklass och klass för rörelsehindrade.
Sådan tjänst för lärare 3 och 4 inrättas också för samordnad
specialundervisning. Behörig lill sådan tjänst är klasslärare som genomgått
speciallärarutbildning. Underlaget för inrättandet av sådana tjänster bestäms
av varje kommuns specialundervisningskvot - högst 0,3 veckotimmar per elev.
Genom det statsbidragssystem som jag förordat i det föregående (5.2) för
grundskolan kommer ifrågavarande specialundervisningskvot att inräknas i försiärkningsresursen.
Underlaget för inrättande av särskilda tjänster kommer därvid alt ingå i en
större resurs. Jag räknar även fortsättningsvis med ett behov av sådana
tjänster. Till frågan om tjänsteunderiag för dessa återkommer jag i annat
sammanhang.

7
Ledning och samverkan i skolan

7.1
Ledningsorgan vid skolenhet

SIA anser att del är angelägel att det
utvecklingsarbete som pågår mellan olika nämnder kan vidareutvecklas också med
hänsyn till del politiska inflytandet pä kommundelsnivå. Utredningen
framhåller atl rektorsområden och gymnasiala skolenheter utgör stora och
viktiga institutioner inom skilda kommundelar, på samma sätt som förskolor,
ålderdomshem och frilids-

s. 320 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 320

anläggningar.
Liksom det är angelägel alt förslärka del medborgeriiga inflytandet över
arbetet bland barn och ungdom inom ett bostadsområde är del angelägel att
förstärka och vidareutveckla demokratiska styrelseformer inom institutionerna.
Enligt utredningens uppfattning bör man därför undersöka möjligheten av atl
låta besluten inom rektorsområdena och skolenheterna, där de huvudsakligen
avser verkställighet, utformas tillsammans av dem som omedelbart är berörda.
Utredningen bedömer det som angelägel atl såväl anställda som elever och
föräldrar för ökad delaktighet i utformningen av arbetsmiljön.

Utredningen har efter alt ha vägt olika önskemål
mot varandra funnit det lämpligt att de olika grupper som närmast berörs av
verksamheten inom ett rektorsområde eller en skolenhet för ett ökat inflytande
på den löpande verksamheten i skolan. SIA föreslår därför att i ledningen för
ett rektorsområde (en skolenhet) bör stå en ledningsgrupp, förslagsvis benämnd
be -styrelse.

Bestyreisen bör eligt SIA utgöra styrelse för
institutionen och bör vara sammansatt av representanter för skolans personal,
elever och föräldrar. Rektor bör ingå som ordförande.

Enligt utredningens mening bör bestyreisen vid
olika slag av rektorsområden och gymnasieskolenheter ha olika sammansättning
beroende pä om det är ett rektorsområde med låg- och mellanstadium, ett
rektorsområde med högstadium eller gymnasieskolenhet. Gemensamt för alla är alt
bestyreisen skall ha en majoritet av skolledning och lärare. Elever ingår ej i
bestyreisen för grundskolans låg- och mellanstadium.

Beslyrelsens ledamöter bör enligt SIA utses på så
sätt alt skolstyrelsen inhämtar förslag från personalens organisationer vad
gäller lärare och övrig personal och från elevrådet vad gäller elever. Någon
grupp som med samma representativitet som personalens organisationer och
elevrådet kan föreslå målsmän som ledamöter i bestyreisen flnns däremot inte.
Skolstyrelsen bör därför inhämta förslag från flera håll, i första hand från
klassmöten och under höstterminen, i andra hand från hem-skola förening eller
från föreningar i övrigt verksamma inom bostadsområdet och med anslutning till
skolans verksamhet. Vid gymnasieskolor med ofta mycket vidsträckt geografiskt
rekryteringsområde och där klassmöten i nämnvärd utsträckning inte förekommer
bör representant utan föregående förslag direkt kunna utses av skolstyrelsen.

Bestyreisen föreslås enligt SIA fö beslutanderätt
dels i vissa av de frågor i vilka beslut enligt gällande bestämmelser skall
fattas inom rektorsområdet eller gymnasieskolenheten av rektor, dels i frågor
som skolstyrelsen delegerar till bestyreisen. Undantagna från beslyrelsens
beslutskompeiens är endast frågor där beslutanderätten uttryckligen förbehålls
annan, bl. a. frågor som rör enskild tjänsteman, enskild elev samt val av stoff
och metodik i undervisningsarbetet.

Det
övervägande antalet remissinstanser ansluter sig till SIAis principiella

s. 321 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 321

uppfattning
atl det krävs ell ökat demokratiskt inflytande i skolan för personal, elever
m. fl. Flertalet av dessa remissinstanser anser dock samtidigt all utredningens
förslag inte bör genomföras i avvaktan pä förslag från utredningen om den
kommunala demokratin. Även arbetsrältskommitténs förslag kan komma att påverka
beslyrelsens sammansättning och arbetsformer framhåller några remissinstanser.
Till dem som tillstyrker de allmänna principerna hör centrala myndigheter som
SÖ, statskontoret, RRV och SPN liksom SSK saml organisationer som Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, TCO, Skolledarförbundet, RHS, SSU och
Sveriges elevers centralorganisation samt flertalet av de kommuner som yttrat
sig.

Ett antal remissinstanser, främst organisclioner
inom skolsektorn är, utifrån olika utgångspunkter, mer skeptiska mot
utredningsförslaget. Med hänvisning lill arbetsrättskommitténs förslag
avstyrker SL förslaget om bestyrelser.

Många av de remissinstanser som tillstyrker en
förändrad beslutsstruktur pä skolans område är kritiska mot SIAis förslag om
sammansättningen av bestyrelserna. Man ser i detta sammanhang en koppling
mellan befogenheter och sammansättning och anser all samhällsintresset måste,
med hänsyn till de föreslagna befogenheterna, bli representerade i
bestyrelserna. Särskilt är denna inställning markerad i yttranden från
politiska organisationer och kommuner. En annan utgångspunkt för kritiken är
den föreslagna elev-och föräldrarepresentalionen.

Kommunaldemokraliulredningen, till vilken flertalet
remissinstanser hänvisar, anser att den föreslagna sammansättningen av
bestyrelserna strider mot gängse kommunaldemokraliska principen alt varje
kommunalt organ direkt eller indirekt genom det representativa systemet skall
företräda medborgarna.

Frågan om bestyrelserna bör vara sammansatta enbart
av förtroendevalda eller om även andra bör vara med kan enligt
kommunaldemokratiuired-ningens uppfattning inte besvaras generellt. Om en
modell av s. k. blandade organ skall tillämpas sammanhänger främst med vilka
uppgifter som skall ligga på bestyrelserna. Om del i hög grad kommer att gälla
frågor som berör de anställda i deras dagliga arbete kan en sådan modell
diskuteras. Denna fråga sammanhänger emellertid också med andra frågor såsom pågående
utredningsarbete inom SSK och kommande ställningstaganden till
arbetsrättskommitténs förslag, anser utredningen. Med hänvisning till den
beslutskompeiens, som föreslagits t. ex. beträffande den s. k. friare resursanvändningen
m. m. anser kommunaldemokraliulredningen att det är väsentligt alt de
förtroendevalda även i bestyrelserna har möjlighet att utöva det politiska
ansvar som de har anförtrotls. Ur kommunaldemokratisk sy. vinkel anser
utredningen atl övervägande skäl talar för ett rent politiskt organ. Enligt
denna modell bör andra intressenter, t. ex. representanter för anställda och
elever lämpligen fö närvarorätt med yttranderätt, dock ej beslutanderätt.
Denna modell utesluter inte atl eleverna dessutom är repre-

21 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 322 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 322

sentanter
i beredande organ.

För egen del vill jag efter samråd med chefen för
kommundepartementet anföra följande.

I det föregående har jag förordat långtgående
förändringar i skolans organisation och statsbidragssystem, som innebär ett
lokalt ansvarstagande och därmed också inflytande över skolverksamhetens
utformning. Enligt min mening måste detta inflytande också följas av en
förändring av beslutsprocesserna i skolan för all man på det lokala planet
fullt ut skall kunna ta ansvar för verksamheten. En demokratisering av skolans
beslutsprocesser är i linje med strävanden även inom andra sektorer av
samhällslivet. Inte minst viktigt är elevens deltagande i den demokratiska
beslutsprocessen.

Vid överväganden om vilken form av inflytande på
skolverksamheten olika grupper bör fö finns det här minst tre olika
utgångspunkter atl beakta vilket också avspeglar sig i remissyttrandena över
SlAis förslag.

Del är för det första frågan om hur det allmänna
medborgarinflytandel skall kunna tillgodoses. Utredningen om den kommunala
demokratin menar t. ex. alt övervägande skäl talar för ett rent politiskt organ
även på en lägre nivå under skolstyrelsen. Utredningen har i sitt betänkande
(SOU 1975:41) Kommunal demokrati haft som utgångspunkt att fördjupa det
allmänna demokratiska inflytandet över olika kommunala sektorer.

Parallellt med utvecklingen av det allmänna
medborgarinflytandel i samhällsverksamheten i stort sker en motsvarande
utveckling när det gäller arbetstagarnas inflytande över sin verksamhet och
miljö. Rätten till fackligt inflytande för skolans personal måste behandlas
pricnipiellt på samma sätt som för andra personalkategorier inom den offentliga
verksamheten. Vid sidan av de anställdas fackliga inflytande måste enligt min
mening också elevernas och föräldrarnas rätt till inflytande beaktas. Här
skiljer sig skolans verksamhet från annan samhällsverksamhet, då själva
medinflytandet i verksamheten är en fömtsättning för elevens demokratiska fostran.
Inte heller föräldrarnas medinflytande och medansvar går del atl bortse frän,
dä skolan pä olika sätt bör stimulera till aktiv kontakt hem-skola.

Läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan
anger alt elevens behov i olika avseenden är bestämmande för innehållet,
formerna och organisationen av skolans verksamhet. Mål och riktlinjer anger
atl skolan skall ge eleverna möjlighet att påverka sina arbetsvillkor.
Elevernas medinflytande och medansvar i undervisningens planering och
genomförande och verksamhet över huvud taget i skolan kommer till uttryck i
del dagliga arbetet. Endast i samspel med barn och vuxna kan eleven utvecklas
socialt och känslomässigt och tillägna sig ett demokratiskt handlings- och
tankesätt. Sådan medverkan kommer till stånd vid planering, genomförande och
uppföljning av undervisningen och andra verksamheter under skoldagen samt i
diskussioner och samtal med lärare och övrig personal. Personal och elever har
därigenom ett verksamhetsintresse alt slå vakt om. Detla verksamhetsintresse
måste vara den ändra utgångspunkten för en förändring av

s. 323 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 * 323

beslutsprocesserna
i skolan. Inflytande och samverkan bör i första hand gälla förhållanden pä
arbetsplatsen. Skolan utgör därvid en arbetsplats för både elever och personal.
Det gäller att skapa en sådan arbetsmiljö atl personalens och elevernas
inflytande och ansvar i stor utsträckning kommer till uttryck i den dagliga
verksamheten.

En tredje utgångspunkt är förskjutningen av ansvaret
i skolan från central lill lokal nivå, som jag har förordat i det föregående.
Hit hör främst en friare och mera flexibel användning av skolans resurser saml
ansvaret för bedömningen av skolans verksamhet. Båda är uppgifter som bör
läggas pä politiskt ansvariga organ. Jag anser i likhet med bl. a. kommunaldemokratiska
utredningen atl det här finns ett betydande samhällsintresse att slå vakt om,
vilket måste tillgodoses genom ett allmänt medborgerligt inflytande. Därigenom
klargörs från samhällets sida vem som har atl upprätthålla den grundläggande
principen om ett enhetligt skolsystem och en likvärdig ulbildningsstandard.

Det går enligt min mening all förena de av mig
angivna utgångspunkterna i en förändring av skolans beslutsprocesser. Det är
således möjligt atl ge de i skolan verksamma och direkt berörda ett ökat
inflytande över verksamhetens utformning i enlighet med vad SIA har förordat
samtidigt som man stärker del allmänna medborgarinflytandel.

I det följande kommer jag att göra vissa överväganden
som är principiellt vikliga då det gäller verksamheten i skolan och bör ligga
till grund för ett fortsatt beredningsarbete.

Vid skolenhet i grundskolan och gymmnasieskolenhel
bör ett ledningsorgan beslående av elever och personal och i vissa fall även
föräldrar kunna inrättas. Innan detta kan ske erfordras emellertid visst
ytteriigare beredningsarbete, vilket jag återkommer till.

Ett sådant ledningsorgans uppgifter och
befogenheter bör, mot bakgrund av vad jag tidigare anfört, koncentreras på den
dagliga verksamheten och den gemensamma miljön. I stort bör det vara fråga om
uppgifter och befogenheter som i dag faller på skolledningen. I likhet med SIA
anser jag att ett ledningsorgan inte bör handlägga frägor som rör enskild elev
eller tjänsteman. Frågor som rör resursfördelning och utvärdering av skolans
verksamhet måste enligt min mening i princip förbehållas skolstyrelsens
besluts- och ansvarsområde. Detta utesluter inte att ett ledningsorgan vid
skolenhet kan fö vissa viktiga funktioner på detta område.

Mot bakgmnd av nu förda resonemang vill jag
konstatera att elevema bör ha ett ökat inflytande över skolarbetet. Jag har i
annat sammanhang markerat vikten av detta. Således har jag föreslagit att
eleverna skall ingå i arbetsenhelskonferenser vars viktigaste uppgift är att
planera skolarbetet. Även om jag anser att den viktigaste formen för medverkan
från elevernas sida i skolans verksamhet måste vara diskussioner och
medbestämmande i undervisningsgruppen, klassen och arbetsenheten, finner jag
det motiverat au eleverna får en stark representation i ett framtida
ledningsorgan i skolan.

s. 324 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 324

Jag vill även konstatera alt de förslag som
framlagts i del föregående motiverar ett ökat inflytande för personalen vid
skolan. Enligt min mening bör man sträva efter en allsidig sammansättning av
skolans framtida ledningsorgan så att också olika personalkategorier kan bli
företrädda.

Innan ett slutligt förslag om skolans ledningsorgan
kan läggas fram måste vissa frägor närmare belysas. Del gäller bl. a. frågan om
elevers förvalt-ni ngsrätisliga ansvar, vilket flera remissinstanser har
berört. Frägor som hänger samman med ett ökat inflytande för de anställda är
aktuella genom del förslag som lämnats från arbelsrätlskommiltén angående
demokrati på arbetsplatsen. På grundval av detta utredningsförslag kommer en
särskild proposition av avlämnas. Frågan om de anställdas inflytande i den kommunala
verksamheten kommer också alt beröras av eventuella förslag från kommunaldemokraliulredningen
angående s. k. partssammansatta organ. Ett ökat inflytande för personalen
erfordrar förändringar i kommunallag och specialförfattningar, däribland
skollagen, angående delegationsrätt m. m. Förslag från utredningen i dessa delar
kommer, enligt vad har erfarit, att framläggas under hösten 1976. Först i
samband därmed kan till alla delar klargöras vilka former för
personalinflytande som bör tillämpas inom skolan.

Även i fråga om ett ökat lokall inflytande över
skolans verksamhet för de politiskt förtroendevalda krävs ytteriigare
beredningsarbete. Jag vill i detla sammanhang understryka all de av mig
framlagda förslagen om förändringar av hittillsvarande ansvarsförhållanden
inom skolan innebär principiellt vikliga steg mot ett ökat kommunalt ansvar.
Detta ansvar bör enligt min mening förenas med större möjligheter för de
politiskt förtroendevalda att kunna påverka skolverksamhetens uppläggning genom
resursfördelningen och utvärderingen. Skolans verksamhet kommer också mot
bakgrund av de förslag jag presenterat, all bli beroende av andra kommunala
nämnders verksamhet. Som exempel härpå vill jag nämna samordningen mellan skolans
och fritidshemmens resurser, samverkan med föreningslivet i syfte att under
skoldagen och den allmänna fritidsverksamheten ge eleverna möjlighet att komma
i kontakt med samhällets kultur- och fritidsliv. Även samordningen mot bakgrund
av kommunens totala insatser på barn- och ungdomsområdet gör att det är
motiverat med ett ökat inflytande frän de politiskt förtroendevaldas sida.

Kommunaldemokraliulredningen
har i sitt huvudbetänkande behandlat olika modeller för lokalt inflytande i
kommunerna. Utredningen förordar att de olika former av lokalt inflytande som
nu prövas i vissa kommuner blir föremål för fortsatt försöksverksamhet. En
särskild proposition på grundval av utredningens förslag kommer alt föreläggas
riksdagen under våren.

Ledningen
av skolans verksamhet berörs således av frågor som behandlas i annat
sammanhang, varför det nu inte är möjligt att lägga fram konkreta förslag. Jag
vill dock konstalera alt frågor som rör ledningen inom skolan har en speciell
karaktär med hänsyn till önskemålet att bereda eleverna ökat inflytande. Därför
är det i och för sig inte omotiverat att ledningsorgan

s. 325 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 - 325

inom
skolan ges en något annoriunda utformning än på andra samhällsområden.
Inflytandet för förtroendevalda på skolans område måste dock följa samma
principer som inom annan kommunal verksamhet.

Jag avser att återkomma till regeringen i dessa
frågor i så god lid atl beslut om ledningsorgan kan fattas så alt dessa kan
inrättas fr. o. m. läsåret 1977/78.

7.2
Övriga samrådsformer och skolledningens uppgifter

SIA menar att stadgeenliga konferenser i betydande
utsträckning lorde ha överievi sig själva. I princip bör det överiämnas till
bestyrelserna att fastställa en årsarbeisplan för samråds- och projektarbete
inom rektorsområdet. Centralt bör endast anges vissa riktlinjer som är
väsentliga, dels för beslyrelsens funktion, dels för elevernas medverkan i
arbetslaget. Elevernas deltagande bör gälla i alla konferenser och
samrädsgrupper, där pedagogiska frågor och frägor som rör skolmiljön behandlas.
Eleverna bör ingå i samma antal som antalet anställda. På högstadiet och
gymnasieskolan bör eleverna få delta i besluten. Elevrepresentanterna utses på
del sätt bestyreisen finner lämpligt.

Utredningen anser vidare att kollegiet bör upphöra
och ersättas av en personalkonferens för samtliga anställda vid rektorsområde
eller skolenhet. De arbetsgrupper för olika frågor som personalkonferensen
tillsätler bör sammansättas utan hänsyn lill dellagarnas tjänstetyp.

Utredningen föreslär också att elevråd skall finnas
och atl elev vid skola automatiskt bör vara medlem av skolans elevkär.

Jag
instämmer i utredningens förslag atl det sä långt möjligt bör ankomma på
ledningsorganet vid skolenheten, att fatta beslut om konferensplaneringen. Jag
vill i likhet med utredningen förorda all kollegiet i gmndskolan och
gymnasieskolan ersätts med en personalkonferens. Dessutom bör, mot bakgmnd av
vad jag i del föregående har förordat om beslut i vissa fall om pedagogiska
stödinsatser m. m. för enskild elev, elevvårdskonferensen vara obligatorisk.
Den bör även införas för gymnasieskolan och ha motsvarande uppgifter som i
grundskolan. Denna bör fatta beslut i enskilda elevvärdsfrägor. Konferensen
består av rektor eller studierektor, berörd klassföreståndare, kurator
och/eller psykolog vid skolan samt den eller de personer i rektorsområdet,
vars närvaro anses påkallad för ärendets behandling. Dessutom bör berörd elev
och dennes föräldrar närvara. Som jag i annat sammanhang betonat är det viktigt
att skolan har ett förtroendefullt samarbete med föräldrarna. Beslut om lämplig
åtgärd fattas av de i konferensen ingående ledamöterna. Vid konferensen först
protokoll. Konferensen sammanträder på kallelse av rektor, studierektor eller
klassföreståndare.

Jag vill understryka vad utredningen anför
beträffande elevmedverkan i skolan. Jag vill i detta sammanhang erinra om
läroplanens mål i detta avseende. En förutsättning för atl elevernas och de
vuxnas engagemang

22 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

s. 326 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 326

och
delaktighet av utformningen av skolan som arbetsplats skall förstärkas är atl
de alla är med om alt forma sin egen arbetsmiljö. Den gemensamma planeringen
utgör därvid en viktig förutsättning. Elevernas deltagande i olika konferenser
som behandlar frågor av gemensamt intresse finner jag så självklart att jag
inte närmare behöver uppehålla mig vid detta. Jag har i det föregående betonat
vikten av elevernas inflytande pä undervisningens planering och genomförande.
Delta kan, förutom i klassråden, ske dä elevrepresentanter deltar i
arbetskonferenser eller i andra konferenser som rör undervisningsplanering m.
m. Eleverna bör då delta i samma antal som antalet övriga ledamöter

Liksom Elevförbundet, SSU och LO kan jag inte
biträda förslaget om obligatoriskt medlemskap i elevrådet. Eleverna själva
måste avgöra hur de vill ha sin organisation uppbyggd och hur representationen
skall ske i elevfacklig verksamhet. Däremot bör det i skolan för varje klass
finnas ett väl fungerande klassråd där frågor av gemensamt intresse diskuteras.
Elevernas aktiva dellagande i planeringen och genomförandet av undervisningen
är väsentlig för deras personliga utveckling. Detta måste starta i basgruppen,
klassen. Klassrådet, som utgör en organiserad form för planering och beslut
inom klassen, är därvid mycket betydelsefullt. Förutom frägor inom klassen bör
även frägor som skall behandlas i arbelsenhetskonferensen och andra konferenser
förberedas och diskuteras. Här bör också frågor efterbehandlas av
elevrepresentanterna. Klassföreståndaren har ett ansvar för atl delta sker

Jag
övergår nu lill att behandla vissa frågor rörande skolledningen.

De uppgifter som enligt min mening bör tillföras
ett ledningsorgan för skolan är sådana som i dag huvudsakligen handläggs av
skolledningen. Skolledningens uppgifter kommer av den anledningen att
förändras. Även de arbetsformer och arbetsmetoder, den friare
resursanvändningen och skolans ökade kontakt med närsamhällei, som jag i del
föregående förordat, kräver en förändring av skolledningens arbetsuppgifter.

Enligt SIA är skolförordningens beskrivning av
rektorsfunktionen ofullständig och otidsenlig. Enligt utredningen bör
skolledningens uppgift motsvara kravet på en modern administrativ
arbetsledning. Jag delar denna uppfattning. 1 enlighet härmed bör skolledningens
arbetsuppgifter inriktas på utvecklingsarbete- och personaladministrativa
inslag i det dagliga arbetet. Skolledningen bör söka utveckla skolans
organisation och melodiska arbete sä att det befrämjar goda utbildningsresullal
och god arbetstillfredsställelse både hos personal och elever. Inte minst
viktigt är att verka för initiativ till förbättringar och till utprövning av
nya arbetsmetoder och till ökad samverkan mellan skolans personal. Till
skolledningens uppgifter hör också att verka för en samverkan mellan skola och
samhälle. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anfört om innehållet i
den skolledamtbildning som jag i annat sammanhang föreslagit. Vidare har jag
mot bakgrund av skolledningens ökade arbetsuppgifter föreslagit en väsentligt
ökad volym för skolledningens administrativa arbete genom dels en sänkning av
un-

s. 327 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 327

dervisningsskyldigheten,
dels en ökning av antalet skolledare.

Det bör ankomma på regeringen all utfärda närmare
bestämmelser om skolledningens arbetsuppgiften

8
Utvärdering av skolans verksamhet

SIA konstaterar aU när en stor del av skolans
resurser inte kommer alt bindas av regler och bestämmelser erfordras en
fortlöpande utvärdering som nödvändiga instrument för resursfördelningen. SIA
behandlar därför ingående utvärderingen på lokal nivå och presenterar modeller
for den.

SIA framhåller alt en förutsättning för utvärdering
är att skolans mål kan uttryckas i termer som försläs av personal och elever.
Utredningen påpekar betydelsen av SÖis arbete med detta för den lokala
utvärderingen. Utvärderingen för inte bara bli en analys av elevernas
studieresultat utan bör också innefatta en granskning av hela
undervisningsprocessen. Denna måste ställas i relation till de förutsättningar
skolan arbetar under. Väsentliga faktorer är elevernas kunskaper och
färdigheter vid skolstarten, skolans resurser saml skolans förhållande till
det omgivande samhället. SIA framhåller att utvärderingen inte för ges en sådan
utformning att den upplevs som oluslfylld, pressande och icke konstruktiv.
Utvärderingens huvudsyfte enligt SIA är alt tidigt identifiera elever med
svårigheter och följa deras utveckling i skolan. Ett annat syfte är atl den
skall ligga till grund för alt styra resurser till elevgrupper med speciella
behov. Utredningen behandlar relativt ingående vilka uppgifter som behövs för
utvärderingen och hur de skall insamlas.

SIA föreslär att utvärderingen sker på varje nivå
där resursfördelningen beslutas, nämligen skolstyrelse, rektorsområde och
arbetsenheter. Den bör pä varje nivå vara komplett, dvs. omfatta insamling av
uppgifter, analys och tolkning samt förslag till åtgärden Utredningen föreslär
en utvärderingsperiod vid läsårels slut vid varie skolenhet.

Remissinstanserna visaren i huvudsak politiv
inställning till SlAis förslag och betonar vikten av en kontinueriig
utvärdering. Praktiskt taget samtliga remissinstanser framhåller att en lokal
utvärdering enligt SIAis intentioner är svår och förutsätter omfattande centrala
insatser som hjälp och stöd. Vikten av en central utvärdering framhävs också.

LO
och SSU framhåller att medverkan i utvärderingen av elever, föräldrar och
skolpersonal samt av representanter för olika samhällsfunktioner utanför skolan
bör garanteras. SÖ framhåller atl insamling av information inte bör
formaliseras alltför myckel. Flera kommuner varnar för en alltför ambitiös
uppläggning av den lokala utvärderingen som då kan bli den slresskapande faktor
som SIA vill undvika. Stockholms kommun påpekar risken med all återkommande
prestationsbedömningar kan leda till atl elever med svårigheter blir utpekade
och hindras att fö utvecklingsstimulans i skolan. Även jag anser att
utvärderingen är väsentlig.

s. 328 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 328

Siat och kommun avsätter betydande belopp för
skolverksamheten, i runt tal 15 000 milj. kn Således har .samhället ett
intresse av att de ekonomiska resurserna används på ett förnuftigt sätt och all
utbildningens resultat står i rimlig proportion lill målen och kostnaderna.
Vidare utgår jag från alt föräldrar, elever och skolpersonal har ett intresse
av en utvärdering i skolan. Föräldrarna har intressen av alt veta alt eleverna
i skolan för den utbildning och utveckling som samhället salt upp som mål.
Eleverna har intresse av att inte läroplanens ord om demokrati, gemenskap samt
aktiv medverkan i alt påverka sina arbetsvillkor blir lomma och innehållslösa.
Skolpersonalen har ett behov av att fö kunskap om resultaten av den verksamhet
de medverkar i saml atl fö diskutera och bedöma den.

Utvärdering har hittills i hög grad kommit atl
innebära mätning och bedömning av elevernas prestationer, som ett resultat av
en medveten påverkan i riktning mot eu bestämt mål. Den har ofla fött formen av
betygsältning av enskilda elevers sludieprestaiioner. För dem som varit direkt
engagerade i undervisningen har utvärderingen sällan tillfört någon
information, som varit användbar i utvecklingen av skolans verksamhet. Tvärtom
har erfarenheterna visat atl utvärdering i form av betygsältning ofta inverkar
negativt på undervisningen. Begreppet utvärdering har på ett olyckligt sätt
inskränkts i undervisningssammanhang och begränsats till en enda av flera
möjliga former för utvärdering. Egenskaper som entusiasm, kritiskt tänkande,
medvetenhet, handlingsberedskap, skapande, upplevelse och meningsfullhet m. m.
hardels varit svåra att mäta, dels ofta setts som störningar och felkällor, som
eliminerats genom alt test och undersökningssituationer arrangerats så atl
dessa egenskaper har fött svårt atl fö det utrymme i un-

Enligt min mening måste utvärderingen eller
bedömningen av skolans verksamhet ansluta sig till den grundsyn på skolans
loiala uppgift som jag i del föregående förordat. Bedömningen bör därvid bli
ett positivt tillskott i undervisningen och inte ett störande och hindrande
inslag i den process som undervisningen skall starta. Som jag ser del är
huvudsyftet med bedömningen alt ge skolan underiag för att förbättra sin
undervisning, både vad gäller arbetsformer, material och arbetsmiljö saml att
ge skolan underlag lill atl fördela sina resurser på ett riktigt sätt.

Flera remissinstanser, därbland några kommuner, har
uttryckt sin oro för den ambitionsnivå SIA gett uttryck för i sina förslag om
lokal utvärdering. Jag vill understryka att avsikten är inte alt på lokal nivå
bedriva vidlyftiga undersökningar av forskningskaraktär eller att t. ex.
drastiskt öka antalet prov. I stället är det fråga om att genom iakttagelser
och samtal med berörd personal och elever bilda sig en uppfattning om hur
verksamheten fungerar för atl därigenom identifiera problem och föreslå
åtgärder. En viktig förutsättning för atl delta skall fungera är atl de i
skolan verksamma känner atl de öppet kan tala om problem de möter och alt det
lönar sig att tänka ut och föreslå lösningar på dem. Utvärderingen bör således
inriktas på undervisningsprocessen. Även kvantitativa mått och undersökningar
kan vara

s. 329 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 329

befogade,
som t. ex. mått pä personalomsättning vilka kan ge information om all
allvariiga problem finns. Ofla säger de däremot inte vad problemen beslår i.
Lösningar måste sökas gemensamt med personal och elever, t. ex. genom
diskussioner. Det är viktigt atl man inser att denna utvärdering inte kommer
alt vara objektiv i vetenskaplig mening.

Enligt min mening leder ordet utvärdering lätt
tankarna i fel riktning, eftersom många då tänker på en vetenskaplig
verksamhet. Jag vill understryka att den lokala utvärderingen i stället skall
ses som en naturiig process i skolarbetet, där verksamheten granskas,
diskuteras och bedöms.

Utvärdering av verksamheten i skolan är självfallet
ingen nyhet. Betygsättning är den traditionella bedömningen, som dock är
begränsad dels lill enskilda elevers resultat, dels lill elevens
kunskapspreslationer. Den bedömning som här avses gäller hur skolan, och inte
den enskilde eleven, lyckas nå upp till givna mål. Utvärderingen måste vidare
vidgas och inriktas på ett ökat hänsynslagande lill alla de faktorer i
verksamheten som påverkar möjligheten atl uppnåde mångfaldiga mål somjag
tidigare beskrivit. Skolans verksamhet vidgas också genom den samlade skoldagen
och utvidgade fritidsverksamheten. Även denna verksamhet skall utvärderas.
Dessutom betonas samspelet mellan skolan och samhället i övrigt. Verksamheten
i skolan påverkas av förhållanden och insatser utanför skolan. Jag har i del
föregående förordat atl skolan i ökad utsträckning för kontakt med samhället
för alt utnyttja de resurser som där finns. Bl. a. är kontakten med arbetslivet
av stor betydelse. Utvärderingen bör göras i sådana former att synpunkter pä
skolverksamheten även inhmätas av representanter för sådan verksamhet som finns
utanför skolan men som skolan skall samverka med. Den friare resursanvändningen
leder lill ökade möjligheter att pä lokal nivå anpassa resursinsatserna lill de
problem som man finner vid utvärderingen, enna kan också ge underiag för
åtgärder utanför skolan.

Den lokala utvärderingen bör ske nära
resursfördelningsbesluten och den bör även omfatta den till skolan anknuina
utvidgade fritishemsverksam-helen och allmänna fritidsverksamheten. Vidare bör
företrädare för andra kommunala sektorer än skolan delta i arbetet. Detta talar
enligt min mening för att skolstyrelserna för huvudansvaret för utvärderningen
enligt min mening för atl skolstyrelserna för huvudansvaret för utvärderingen
på lokal nivå.

Utvärderingen av skolans verksamhet börjar i
klassmmmet och i un-dervisningsgruppema. Liksom SIA anser jag att de uppgifter
som bör insamlas bör omfatta målet för skolans samlade verksamhet, de
fömtsättningar med vilka skolans arbete bedrivs, undervisningsprocessen samt
resultatet därav. Enligt min mening bör insamlingen av uppgifter utgå från en
okonventionell syn på olika typer av redovisningsformer för alt ge bästa
möjliga information om insatser och resultat. Det är viktigt att bedömningen omfattar
hela skolmiljön, såväl undervisning som annan verksamhet under skoldagen, dvs.
all den verksamhet som sker i skolan och utanför skolan

s. 330 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 330

som
utgör en förutsättning för elevens och skolans utveckling. Under alla
förhållanden bör man vara medveten om all annan verksamhet än skolans också har
betydelse för de ungas utveckling.

Det viktigaste underlaget för skolstyrelsens
utvärdering är självfallet de bedömningar som görs inom rektorsområden av
lärare, elever, övrig personal och föräldrar, arbetslag, ledningsorganet vid
skolan eller andra organ. Även om huvudansvaret åvilar skolstyrelsen kommer
tyngdpunkten av arbetet att göras inom skolenheten. Del är av stor vikt all
alla grupper i skolan deltar. En viktig uppgift för skolstyrelsen är att finna
former för medverkan i utvärderingen av företrädare för samhället utanför
skolan. Således bör t. ex. de lokala planeringsråden för samverkan
skola-arbetsliv medverka i detla arbete.

Det lokala ledningsorganet bör ha lill uppgift att
svara för förslag till planering och till lokala beslut för att nå de
fastställda målen samt att ge förslag till uppföljning av resultaten.

Den lokala utvärderingen blir ett viktigt underlag
för skolans organisation och fördelning av förstärkningsresursen, vars främsta
syfte är att förbättra situationen i skolorna för de elever som har svårigheter
i skolarbetet. Detta innebär att dessa elever måste ägnas särskild omsorg i
utvärderingsarbetet. Det gäller alt idenlitiera de elever som är i behov av
särskilda insatser, vidta åtgärder och följa upp effekterna av dessa åtgärder,
modifiera åtgärderna etc. Det gäller atl finna former för delta så att inte
sådana effekter uppkommer som Stockholms kommun vamat för, nämligen atl dessa
elever tidigt stämplas som misslyckade och därigenom påverkas negativt. Detta
innebär t. ex. att diagnostiska prov bör användas med måtta. Bedömnings-arbetet
får inte koncentraras på kunskaper och färdigheter sä all de övergripande
målen i undervisningen för lägre prioritet än de ämnesspecifika målen. En
utvärdering inriktad på prov eller liknande kan naturligtvis försvåra de
arbetssätt som jag tidigare förordat.

Vidare måste användningen av
förstärkningsresurserna fortlöpande följas så alt insatserna dels koncentreras
pä de elever som har behov av dem, dels för avsedda effekter. Dessa elever bör
prioriteras inte endast när det gäller undervisningsinsatser utan också när del
gäller andra insatser. 1 fråga om undervisning måste en uppföljning göras så
att den grundläggande färdighetsträningen på de lägre stadierna prioriteras
vid resursfördelningen. Som jag framhållit tidigare är det en viktig uppgift
vid skolstyrelsernas bedömning att se till alt sammansättningen av
elevgrupperna inte strider mot förbudet om fasl nivågruppering.

Ett viktigt inslag i en fungerande kontinueriig
utvärdering är att kunskaper om problem i skolan förs vidare till dem som
direkt deltar i skolans verksamhet och som har möjligheter atl vidta stödjande
och hjälpande åtgärden Detta förutsätter kontakter över stadiegränser, mellan
skola och förskola, mellan gymnasieskola och grundskola, mellan arbetsliv och
skola, mellan hem och skola samt mellan de olika kommunala nämnder, som handhar

s. 331 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 331

barn-
och ungdomsarbete. Om utvärderingen skall bli en positiv faktor i skolan måste
de berörda kunna visa förtroende för varandra.

Som
flera remissinstanser påpekat fordras omfattande centrala insatser för all
stödja den lokala utvärderingen. Det gäller här insatser av många olika slag,
bl. a. en ytteriigare precisering av skolans mål. Detta är kanske allra
viktigast i fråga om övergripande mål som t. ex. social utveckling och
personligheisuiveckling. I fråga om de övergripande målen gäller det främst att
klargöra och exemplifiera hur man i skolarbetet konkret kan arbela med och
tillämpa dessa mål. En viktig uppgift i centrala insatserna är att på grundval
av pågående forskning utforma referensramar och handledningar för t. ex.
informella studier av själva undervisningsprocessen och enkla undersökningar.
Vidare gäller del alt utforma underlag för diagnostiska prov och enkla
kriterier för bedömning av olika åtgärder. En central uppgift är också att
förmedla information mellan kommuner. Enligt min mening är den centrala
insatsen för hjälp med modeller m. m. vid lokal bedömning en viktig uppgift för
SÖ. Jag räknar med all den pedagogiska nämnden inom SÖ kommer atl spela en stor
roll i delta arbete. Insatserna för, i den mån de inte kan göras i SÖis
reguljära verksamhet, finansieras frän anslaget lill pedagogiskt
utvecklingsarbete inom skolväsendet. Särskilda medel för verksamheten bör
enligt min mening utgå från anslaget Pedagogiskt utvecklingsarbete inom
skolväsendel. Det bör ankomma på regeringen atl besluta i denna fråga.

Jag
vill i detta sammanhang peka på den roll som Statens Ungdomsråd kan spela när
del gäller atl förmedla erfarenheter och göra bedömningar av hur
ungdomsorganisationernas arbetsmöjligheter och arbetsformer har utvecklats.

Jag vill i likhet med flera remissinstanser
understryka vikten av den centrala utvärderingen. Den forskningsverksamhet och
de undersökningar som fordras för en bedömning av skolans verksamhet måste
göras inom ramen för den centrala utvärderingen. Som jag framhållit i del
föregående måste också i forskningsverksamheten olika mål, t. ex. övergripande
mål som jämlikhet och kunskapsmål, kopplas lill varandra saml en belysning
göras av hur olika sociala faktorer påverkar skolans verksamhet. Den centrala
utvärderingen för också en ökad roll i och med den friare resursanvändningen
på sä sätt att det blir större anledning atl följa vad som händer lokall både i
fråga om organisation och resultat. Detla torde också påverka statistikproduktionen
och den administrativa uppgiflsinsamlingen. Den centrala utvärderingen skall
ligga till grund för information, t. ex. i form av fortbildning, samt för
beslut som fortfarande fattas centralt. En friare resursanvändning medför all
insatserna förskjuls från en administrativ och reglerande funktion till en
informerande och stimulerande. Den centrala utvärderingen är tillsammans med
utvecklingsarbetet det viktigaste underlaget för denna verksamhet.

Flera
länsskolnämnder har påpekat behovet av utvärdering och betydelsen

s. 332 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 332

av
nämndernas medverkan på regional nivå.

Enligt min mening bör länsskolnämnderna lämna
kommunema en omfattande service då det gäller all bedöma skolverksamheten.
Detta sker också till stor del redan i dag. Länsskolnämndsulredningen visade
att nämndernas inspekterande verksamhet av olika skäl har minskat i betydelse.
Jag anser att länsskolnämnderna nu bör kunna inrikta sin verksamhet mer på atl
ge stöd och råd, t.ex. vid resursfördelningen och utvärderingen av skolverksamheten.
Detta bör underiättas av nämndernas administrativa arbete kommer all minska.
Som jag ser del bör del kunna vara en uppgift för länsskolnämnderna att inrikta
sitt arbete på de övergripande mälfrågorna samt därmed sammanhängande problem
rörande resursfördelning och utvärdering av verksamheten. Länsskolnämnderna
bör följa resultaten av den bedömning som görs lokall. En annan viktig uppgift
är all föra resultaten av gjorda bedömningar vidare.

Skolan saknar i dag underlag och instrument föratt
kunna göra en sådan bedömning av skolans verksamhet som jag här förordat. 1 en
skola med ökade möjligheter lill lokal anpassning av undervisningens
uppläggning och resursdisposition liksom kravet på en vidgad syn på skolans
roll i samhället, kommer jag tidigare understrukit utvärderingen av
verksamheten att bli än mer betydelsefull än tidigare. Jag har för avsikt att
senare föreslå regeringen alt ge SÖ i uppdrag atl utarbeta underiag och
instrument för en lokal och regional utvärdering.

9
Genomförande

Många remissinstanser däribland flera
organisationer och kommuner har invändningar mot utredningsförslaget om
genomförandet och om den föreslagna genomförandeperioden. Sammanfattningsvis
anser dessa remissinstanser att utredningens förslag inte bör betraktas som en
helhet samt alt genomförandeperioden bör utsträckas över betydligt längre lid
än fem år. Flera remissinstanser menar att genomförandet bör ske successivt och
med stor lokal frihel att välja olika delar av reformen. Några remissinstanser,
bl. a. SL menar dessutom att innan reformen träder i kraft bör en försöksverksamhet
i full skala genomföras i ett antal kommuner.

För
egen del för jag anföra följande.

Del forslag om reformering av skolans inre arbete
som jag har lagt fram i det föregående harolika karaktär och räckvidd. Jag
räknar med alt reformen genomförs stegvis. Huvuddelen av förslagen bör träda i
kraft fr. o. m. budgetåret 1978/79. Hit räknar jag då främsi införandet av
nytt statsbidragssystem och de förändringar i undervisningsorganisationen, som
sammanhänger med statsbidragssystemet. Även den samlade skoldagen räknar jag
med skall kunna införas läsåret 1978/79 i de kommuner som beslutar om detta. I
fråga om arbetssättet och det inre arbetet räknar jag med en successiv

s. 333 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 333

utveckling
mot vad jag i propositionen har anfört.

Vissa av mina förslag är av den arten alt de bör
förverkligas redan nästa budgetår. Jag har i det föregående föreslagit att en
systematisk skolledarutbildning påbörias. Jag anser atl denna bör starta redan
fr. o. m. budgetåret 1976/77. Även de förslag som rör personalforlbildningen
bör sättas i gång under budgetåret 1976/77. Denna fortbildning är enligt mitt
förslag upplagd så att innehållet bör avse det arbetssätt och de arbetsformer
som jag i denna proposition har förordat bör genomföras i grundskolan.

Skolans ansvar för ungdomar som lämnar grundskolan
utan alt gå vidare till gymnasieskolan är reglerad i skollagen. Enligt
propositionen bör skolstyrelserna ha ansvar för uppsökande verksamhet för
studie- och yrkesorientering bland dessa ungdomar. Ytteriigare medel för delta
ändamål beräknas fno. m. budgetåret 1976/77.

Jag har förordat ett särskilt statligt bidrag för
den allmänna fritidsverksamheten främst som ett led i en ökad satsning pä
barn- och ungdomsmiljön. Bidraget bör utgå till kommuner för att främst
stimulera föreningslivels medverkan i en sådan verksamhet. Det föreslagna
statsbidraget bör utgå fno. m. budgetåret 1977/78.

För all förstärka föreningslivels möjligheter till
insatser bland de yngre skolbarnen förordar jag alt den nedre åldersgränsen för
rätt lill lokalt aktivitelsstöd sänks från 12 lill 7 år fr. o. m. budgetåret
1977/78.

Förändringar i skolledningens dimensionering m. m.
i grundskolan bör genomföras fr. o. m. budgetåret 1977/78. Därigenom får
skolledarorganisationen en välbehövlig förstärkning redan året före
förändringar i stalsbidragsbestämmelserna. Vissa övergångsbestämmelser
beträffande beräkningen av skolledarpoäng erfordras. Jag avser föreslå
regeringen all vid beräkning av antalet rektorsijänster i en kommun skall 1,5
poäng erhållas för varie normalklass i grundskolan. Skolpoäng för samordnad
specialundervisning bör inte beräknas fr. o. m. nämnda budgetår.

Vissa förslag avser principiella riktlinjer för ett
fortsatt planerings- och utvecklingsarbete som erfordras innan ett fullständigt
genomförande av förslagen kan ske. Hit räknar jag då den översyn av
grundskolans timplan för mellanstadiet och högstadiet saml den översyn av den
praktiska arbetslivsorienleringen m. m., som jag avser föreslå regeringen att
SÖ får i uppdrag att göra. Målet bör vara att denna översyn är avslutad under
våren 1977. Jag räknar därefter med all senare föreslå regeringen atl
resultatet efter sedvanlig remissbehandling skall föreläggas riksdagen. Vissa
av förslagen ankommer det på SÖ att beakta.

Innan det nya statsbidragssystemet innefattande bl.
a. basresurs, förstärkningsresurs och glesbygdsgaranti kan träda i kraft
erfordras ytteriigare utredningsarbete beträffande formerna för utbetalning,
redovisning och revision m. m. Vidare erfordras vissa övergångsbestämmelser i
samband med införande av nytt statsbidragssystem. Formerna för vissa
arbetslednings-och planeringsuppgifter i en skolenhet somjag har förordat bör
införas sam-

23 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

s. 334 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 334

tidigt
med ett nytt statsbidragssystem. Frågan om statsbidrag till reservvikarier är
f n. föremål för förhandlingar mellan staten och kommunförbundet. Jag avser
återkomma till regeringen i dessa frågor.

Innan lokala ledningsorgan vid skolenhet kan
inrättas bör ytteriigare utredningsarbete utföras. Hit räknar jag den översyn
av bestämmelser om skolstyrelsens delegationsrätt, omyndig elevs
förvallningsrätlsliga ansvar m, m. Vidare bör skolledarens ställning i
förhållande till skolstyrelsen och lokalt ledningsorgan ytterligare ses över, I
utredningsarbetet bör även ingå vissa frågor som sammanhänger med införandet av
lokala planeringsräd för samverkan mellan skola och arbetsliv. Inrättandet av
lokala planeringsråd bör ske under läsåret 1977/78. Jag avser atl senare
återkomma till dessa frågor.

Jag har i samband med behandlingen av frågan om
ledning och samverkan i skolan också tagit upp frågan om ett ökat inflytande
påskolans verksamhet för de politiska förtroendevalda i kommunerna. Därvid har
jag anfört att en översyn bör göras av hur man bättre skall kunna tillgodose
kravet på ökad insyn i och inflytande över skolans verksamhet även för de
politiskt förtroendevalda. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen
beträffande denna fråga.

I fråga om nytt statsbidragssystem har jag vid mina
överväganden funnil att detta måste införas den 1 juli 1978 i alla kommuner
samtidigt. Skälet härtill är att det skulle medföra praktiska, ekonomiska och
administrativa problem om kommunerna skulle ha frihet att välja tidpunkt för
övergång till nytt statsbidragssystem. Genom den konslmktion av statsbidragssystemet
och förslaget i övrigt jag här har förordat ligger ett hänsynstagande till det
önskemål som flera remissinstanser framfört, nämligen alt ge möjlighet till en
successiv övergång till nya arbetsformer och nytt arbetssätt.

Det förslaget bygger på den uppfattningen atl en
förändring av skolans inre arbete måste vara en kontinueriig process. Förslagen
syftar till att undanröja olika centralt utfärdade bestämmelser som kan utgöra
hinder för en utveckling och en lokal anpassning av skolans verksamhet.
Avsikten är alt förnya arbetsformer och arbetssätt i grundskolan enligt vad jag
förordat. Det kommer att finnas stora skillnader i beredskapen mellan kommuner
och rektorsområden liksom mellan lärare att vidta de förändringar som de nya
statsbidragsreglerna medger. Det är naturiigt att kommunernas nya ansvar bl.
a. för atl fördela förstärkningsresursen i åtskilliga fall endast kommer att leda
till försiktiga förskjutningar i resursanvändningen. Andra kommuner har t. ex.
genom bedriven försöksverksamhet skapat sig en bild över behovssituationen och
handlar därefter. Det är av stor vikt atl samtliga berörda har möjlighet att
påverka och successivt växa in i nya arbetsförhållanden. Detta är väsentligt
för arbetsklimatet i skolan och en fömtsättning för att lärare och elever skall
uppfatta arbetet som meningsfullt. En förändring av undervisningsorganisationen
och arbetssättet kan enligt min mening stimuleras genom information,
fortbildning, utbildning och diskussion.

s. 335 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 335

För att underiätta kommunernas planering avser jag,
som jag tidigare har framhållit alt föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag alt
utarbeta olika exempel på resursanvändning m. m.

Även i fråga om införande av den samlade skoldagen
anser jag atl utrymme bör lämnas för ett successivt införande och åtagande
från kommunernas sida. Det är viktigt all hänsyn kan tas lill lokala behov och
förutsättningar när kommunerna skall ta ställning lill när den samlade skoldagen
skall införas. Den samlade skoldagen bör som regel införas i hela kommunen. Jag
är emellertid inte främmande för alt den även införs stegvis i en kommun om detta
anses lämpligt. Det statliga bidraget som föreslås utgå till kommun, som
beslutar om samlad skoldag, bör utgå per elev som omfattas av den beslutade
skoldagen.

Jag räknar med atl flera av förslagen om skolans
inre arbete förutsätter förhandlingar och överenskommelser mellan de
avtalsslutande parterna. Jag får därför anledning alt återkomma till regeringen
i denna fråga. Jag ämnar vidare senare återkomma lill regeringen om de
övergångsbestämmelser som kan bli en följd av övergången lill nytt statsbidragssystem
m. m.

Jag avser vidare atl föreslå regeringen atl förslag
senare framläggs för riksdagen om en omfattande fortbildningsinsats för all
skolpersonal budgetåret innan del nya statsbidragssystemet träder i kraft. Jag
räknar med all denna fortbildning skall ske under studiedagstid läsåret
1977/78.

Liksom utredningen anserjag alt de föreslagna
förändringarna bör föregås av en grundlig information till elever, skolpersonal
och föräldrar. Jag har i årets budgetproposition (prop. 1975/76:100 bil. 10)
under anslaget till skolöverstyrelsen beräknat medel för informationsinsatser
i samband med de beslut som fattas i anledning av denna proposition.
Sammanfattningsvis vill jag ange följande.

Budgetåret 1976/77 igångsätts
skolledamtbildning och fortbildning. Vidare sker en utökning av utbildningen
för lärare i specialpedagogik.

Budgetåret 1977/78 utgår bidrag
för allmän fritidsverksamhet. Fr. o. m. samma budgetår sänks åldern för rätt
till lokalt aktivitelsstöd från 12 lill 7 ån

Under budgetåret 1978/79 införs
nytt statsbidragssystem med friare resursanvändning och ytteriigare
statsbidrag för den samlade skoldagen.

10
Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer
jag all regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna de riktlinjer för
reformering av skolans inre arbete m. m. som jag har förordat i det föregående,

2.
godkänna de riktlinjer för
organisationen av den allmänna fritidsverksamheten utanför skoldagen som jag
har förordat i del föregående,

3.
godkänna den ändring av
grunderna för slatsbidragsgivningen lill drift-

opaginerad Kontrollera mot PDF

kostnader
för det allmänna skolväsendet som jag har förordat i det föregående,

4.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för bidraget lill ungdomsorganisationernas lokala verksamhet,

5.
godkänna vad jag förordat om
konferenser samt om skolledare och annan personal.

11 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga
det förslag som föredragande har lagt fram.

12 Vissa
anslagsberäkningar för budgetåret 1976/77

D 17. Bidrag till studie- och yrkesorientering

1974/75
Utgift 32 329 939 1975/76 Anslag 40 939 000 1976/77 Förslag 51 160 000

Ur anslaget ersätts kostnader för statsbidrag till
försöksverksamhet med studie- och yrkesorientering i årskurserna 6-9 i
grundskolan saml i gymnasieskolan enligt kungörelsen (1974:390) om statsbidrag
till kostnader för studie- och yrkesorientering i grundskolan och
gymnasieskolan.

Ur
anslaget utgår även högst 739 000 kr. för viss uppsökande verksamhet för att nå
elevgrupper, som avbryter sina studier i grundskolan eller gymnasieskolan och
har svårigheter att erhålla anställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1975/76

Beräknad
ändring 1976/77

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skolöverstyrel-
Föredraganden sen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Grundbelopp för studie-
och yrkesorientering Uppföljande studie-och yrkesorienteringsverksamhet
Studie- och yrkesorientering vid riksinternatskolor Studie- och yrkesorientering
vid statens skolor för vuxna

40118
000 -1-8 897 000 -1-8 897 000

739000 -I-
2596000 -i- I 145000

82000 -I-
16000 -f 16000

-I-
261000 -( 163 000

40939
000 -(-11770 000 -HO 221000

s. 337 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 337

Skolöverstyrelsen

1. Statsbidrag för studie- och yrkesorientering
(syo) i grundskolan och

gymnasieskolan utgår till varje kommun eller landstingskommun i form

av grundbelopp, vilkas antal står i relation lill antalet elever. För redovis-

ningsårel 1976/77 utgör grundbeloppet 81 690 kn Löneomräkningen på det

antal grundbelopp som har tilldelats för budgetåret 1975/76 uppgår till

7 753 000 kn

2.
Skolöverstyrelsen (SÖ) beräknar
för budgetåret 1976/77 ett behov av 600 grundbelopp, en ökning med 14 från
innevarande budgetär (-(-1 144 000 kr).

3.
För uppsökande syo utgår under
innevarande budgetår ca 11 gmnd-belopp, fördelade pä 43 kommuner.
Löneomräkningen uppgår till 145 000 kn

4.
De medel som för innevarande
budgetär har anvisats för uppsökande syo möjliggör uppföljningsverksamhet för
omkring en tredjedel av de elever som bedöms vara i behov av ytterligare
vägledning och stöd i form av syo. SÖ framhålleratt skolan har ett stort ansvar
för hela den gmpp ungdomar som inte fullföljer grundskolan, som inte söker
fortsalt utbildning efter grundskolan och som inte fullföljer annan påbörjad
utbildning. Medlen för uppsökande verksamhet bör därför beräknas sä atl de
täcker behovet av sådan verksamhet för samtliga berörda ungdomar. Sammanlagda
antalet grundbelopp skulle enligt SÖ uppgå till ca 41 (-1-2 451000 kn).

5.
Löneomräkning för medlen lill
syo vid riksinternalskolor utgör 16 000 kr. SÖ föreslår atl primärkommun eller
landstingskommun, där riksinter-natskola är belägen, efter samråd skall få
räkna in riksinlernatskolans elever i bidragsunderiaget.

6.
SÖ föreslår, med hänvisning
till bl. a. skrivelser från skolstyrelserna i Norrköping och Härnösand, en
särskild resurs för syo vid statens skolor för vuxna. Skolornas timresurs för
lektioner skall även användas lill studiehandledning, stödundervisning och
endast i mindre omfattning till studie- och yrkesorientering. En särskild
resurs för syo vid statens skolor för vuxna bör enligt SÖ inräknas i resp.
kommuns bidragsunderiag. Beräkningen av den särskilda syoresursen bör grundas
pä hela antalet elever i varvad undervisning samt 5 % av antalet elever i ren
brevundervisning. Enligt denna beräkningsgmnd uppgår medelsbehovet till ca 3,2
grundbelopp (H-261 000 kn).

Föredraganden

Jag vill först erinra om vad jag i del föregående
har anfört om arbetslivsanknytning i skolan m. m. (4.1).

Jag har inget all erinra mot SÖis beräkningar av
antalet grundbelopp för att tillgodose behovet av studie- och yrkesorientering
i grundskolan och gymnasieskolan (1,2).

s. 338 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 338

I syfte all förebygga framlida
sysselsättningsproblem och sociala problem för särskilt den grupp ungdomar som
inte söker fortsatt utbildning efter grundskolan eller som inte fullföljer sin
utbildning i grundskolan eller gymnasieskolan bedrivs sedan budgetåret 1974/75
försöksverksamhet med uppsökande syo. Gymnasieskolegruppen har i sin rapport
(Ds U 1975il8) föreslagit en uppföljning av ungdomar upp lill 18 år. Jag
finner det, mot bakgrund av vad jag i del föregående förordat beträffande
skolstyrelsens ansvar för uppsökande verksamhet, angelägel all denna verksamhet
successivt byggs ut och räknar därför med en ökning av ifrågavarande medel med
1 milj. kr. utöver löneomräkning (3,4).

Beträffande medlen till studie- och
yrkesorientering vid riksinternalskolor tillstyrker jag SÖis förslag (5).

För
att tillgodose behovet av personella resurser för studie- och yrkesorientering
vid statens skolor för vuxna i Norrköping och Härnösand räknar jag med atl
skoloma tillförs en resurs om tillsammans två gmndbelopp eller 163 380 kr. (6).
I enlighet med SÖis förslag bör resursen inordnas i resp. kommuns
syo-organisation. Den av SÖ föreslagna beräkningsgrunden bör anpassas med
hänsyn till vad jag här förordat. Det bör ankomma på SÖ att utfärda de
anvisningar som bedöms erforderiiga för att räkna in såväl riksintematskolornas
elever som de studerande vid statens skolor för vuxna i resp. kommuns
bidragsunderlag.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl lill Bidrag till studie- och yrkesorientering
för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
51 160 000 kn

F
13. Lärares fortbildning m. m.

1974/75
Utgift 43 507 849 Reservation 2 603 019

1975/76
Anslag 40 853 000 1976/77 Förslag 52 782 000

Ur detta anslag bekostas fortbildning av
skolledare, lärare samt personal av olika kategorier för skolans elevvårdande
verksamhet m. fl. Verksamheten bedrivs till större delen av lärarhögskolornas
fortbildningsavdelningar och av länsskolnämnderna. Övrig fortbildning bedrivs
under skolöverstyrelsens (SÖ) direkta ledning eller av lärarorganisationer.

Skolöverstyrelsen

Som skolöverstyrelsen (SÖ) anförde redan i sin
anslagsframställning för innevarande budgetår bör den långsiktiga planeringen
för fortbildningsverksamheten i ökad utsträckning inriktas på övergripande
frågor. SÖ nämner därvid projekt som gäller fortbildning i specialpedagogik för
grundskolans lärare, fortbildning med anledning av förslag om könsrollsfrågor,
under-

s. 339 Kontrollera mot PDF

1975/76

Beräknad ändring 1976/77

Skolöverslyrel-

Föredraganden

Personal

Lärarpersonal

190

of

of

Övrig
personal

34

of

of

224

of.

of.

Anslag

Skolöverstyrelsens

fortbildningsverk-

samhet

2 653000

-1- 530 000

of

Lärarhögskolornas

fortbildningsverk-

samhet

20 503 000

-F 39 988 000

-1-10405
000

Länsskolnämndernas

fortbildningsverk-

samhet

17 697 000

+ 4897000

-h
1524000

40 853 000

+ 45 415 000

-1- 11
929 000

visningens
internationalisering samt sexual- och samlevnadsundervisning. SÖ betonar vidare
det angelängna i all en systematisk skolledarutbildning snarast kommer till
stånd. Såsom beräknat startar projektet integration av fackteori och
arbetsteknik innevarande budgetår liksom fortbildningen för lärare på bygg- och
anläggningsteknisk linje.

Det omfattande program som SÖ således föreslår för
de närmaste åren gör det enligt SÖ nödvändigt att lärarhögskolornas
fortbildningsverksamhet inordnas i SÖis planering och ledning samt samordnas
med länskolnämn-dernas fortbildningsverksamhet. Både vad gäller
skolledarprogrammel och fortbildningen i specialpedagogik bör länsskolnämnderna
ha en aktiv roll, varför det är angeläget atl nämnderna tillförs ökade
resurser. En röriig resurs är därvid enligt SÖ att föredra framfor ett ökat
antal konsulenttjänster.

SÖ vill i samband med kommande förslag från den
centrala organisationskommittén för högskolereformen återkomma till frågan om
den mer långsiktiga organisationen av fortbildningen.

SÖ:s förslag till medelstilldelning för budgetåret
1976/77 innebär i huvudsak följande.

1.
Pris- och löneomräkning 5 998
000 kr, varav 817 000 kr avser höjt lönekostnadspålägg.

2.
Riksrevisionsverket har
granskat SÖ:s uppgifter inom fortbildningsverksamheten och därvid anfört att
sådana informationskonferenser som inte har karaktär av självständiga
fortbildningsaktiviieter bör inplaneras i SÖ:s verksamhet och bekostas från
SÖis myndighetsanslag. SÖ föreslärdärför en minskning av ifrågavarande post (-
75 000 kr.).

3.
Antalet sökande till
resestipendier har ökat, bl. a. beroende på inför-

s. 340 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 340

andel
av undervisning i engelska på grundskolans lågstadium. SÖ finner en ökning av
medelstilldelningen angelägen. (4- 60 000 kn)

4.
De nya och omfattande
fortbildningsinsatser som nämnts inledningsvis ställer ökade krav på centralt
planeringsarbete. Medlen till allmän planering m. m. bör därför räknas upp.
(-M50 000 kr.).

5.
SÖ avser, som tidigare nämnts,
att ge ökat utrymme för behandling av övergripande frågor i fortbildningen. Den
mest angelägna uppgiften är därvid enligt SÖis uppfattning fortbildningen i
specialpedagogik. Som framgått av tidigare redovisning har SÖ i sitt yttrande
över förslagen från utredningen om skolans inre arbete (SIA) utarbetat ett
förslag till innehåll och organisation för denna fortbildning. Enligt SÖis
utbildningsmodell kan vissa besparingar göras jämfört med SIAis förslag. SÖ
beräknar kostnaderna lill 36 milj. kn för budgetåret 1976/77.

Den rapport som arbetsgruppen för SÖis s. k.
könsrollsprojekt avlämnat under hösten 1975 innehåller bl. a. förslag till
fortbildning i könsrollsfrågor under en femårsperiod. Fortbildningen föresläs
uppdelad på tre olika steg, innebärande fortbildning av lärarutbildare, fortbildningskonsulenter
och skolledare i steg ett, därefter regional fortbildning av lag om fyra
personer från varje kommun vilka slutligen skall svara för lokal fortbildning.
Kostnaderna beräknas lill 2,8 milj. kr. för hela femårsperioden. För
budgetåret 1976/77 beräknas 700000 kr.

SÖ bedömer det angelägel att fortbildning för
undervisningens internationalisering, i huvudsak enligt betänkandet från UKÄis
internationaliseringsutredning, påbörjas så snart som möjligt. Verksamheten
bör, liksom beträffande könsrollsfrågor, läggas ut över en längre tid och
genomföras i olika steg. Kostnaderna fördelar sig enligt samma principer som
för fortbildningen i könsrollsfrågor.

För ytterligare informationsinsatser för atl bl. a.
förstärka yrkesrådens verksamhet i enlighet med modeller utarbetade inom SÖis
arbetsgrupp för samverkan mellan skola, samhälle och arbetsliv (SSA-gruppen)
räknar SÖ med atl ca 300 000 kr. behöver disponeras under budgetåret 1976/77.

En arbetsgrupp inom SÖ har lagt fram förslag om
fortbildning rörande datorer och databehandling sett ur ett allmänt
medborgarperspektiv. Kostnaderna för detta projekt beräknas under budgetåret
1976/77 uppgå lill 300 000 kr.

De sammanlagda kostnaderna under budgetåret 1976/77
för nämnda fort-bildningsprojekl av övergripande natur beräknas till ca 38
milj. kr. SÖ menar all genomförandet av dessa projekt, med undanlag för
fortbildningen i specialpedagogik, endast kan ske genom en omfördelning av
uppgifterna inom tillgängliga medelsramar. Dessa kostnader bör således rymmas
inom nuvarande medelstilldelning för posten Allmän kursverksamhet, studiematerial
m. m., vilken föreslås uppräknad med 36 milj. kr. för fortbildningen i
specialpedagogik.

6. I
nära kontakt med SIA har, inom ramen för det s. k. PLUS-projektet,

s. 341 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 341

bedrivits
försöksverksamhet med utbildning och fortbildning av skolledare. SÖ finner det
angeläget med en förstärkt skolledarutbildning oberoende av ett
ställningstagande till SlAis förslag. SÖ har som framgått av redovisning
tidigare denna dag, i sitt yttrande över SIA i princip anslutit sig till den
uppläggning av skolledaruibildningen som PLUS-projketet föreslår och beräknar i
enlighet härmed en kostnadsökning för ifrågavarande utbildning och
fortbildning med I 745 000 kn för budgetåret 1976/77.

7.
Den särskilda fortbildningen av
lärare inom yrkesinriktade linjer och motsvarande avser integrering av
arbetsteknik och fackteori i tekniskt yrkesinriktade linjer och kurser,
fortbildning med anledning av genomförda och planerade läroplansförändringar i
vissa ämnen inom vårdsektorn, fortbildning av lärare inom gymnasieskolans
skogsbrukslinje och dess specialkurser samt, inom den merkantila sektorn,
fortbildning på ADB-området. Kostnaderna för den särskilda fortbildningen
beräknas bli oförändrad i förhållande till innevarande budgetår.

8.
För fortbildning av
studieförbundens ledare av studiecirklar i svenska för invandrare föreslår SÖ
en ökad medelstilldelning (-1-150 000 kn). Vidare föreslår SÖ alt utbildningen
av lärare för alfabetiseringsundervisning bör öka (-t-60 000 kr.). Utbildningen
av tvåspråkiga lärare (kontaklärare) i in-vandrartäta kommuner beräknas
fortsätta i oförändrad omfattning. Den finska skolstyrelsen har erbjudit sig
all anordna fortbildning i Finland under sommaren 1976 av finska
hemspråkslärare verksamma i Sverige. Kostnader för bidrag till dellagarnas
resor och uppehälle beräknas till 90 000 kn För kurskoslnaderna i övrigt svarar
de finska myndigheterna. Till en kostnad av IOOO(K)kn planeras för budgetåret
1976/77 fortbildningskurser försvenska lärare som undervisar invandrarbarn.
För hela invandrarsektorn beräknas eu ökat medelsbehov av 185 000 kr.

9.
Medlen till viss
vidareutbildning av folkskollärare och mellanstadielärare föreslås överförda
lill anslaget Särskilda läramlbildningsålgärder (-250 000 kn).

10. Behörighelsutbildningen i engelska av
lågsiadielärare är nu avslutad

(-100 000 kn).

11. SÖ anser alt en förstärkning av
länskolnämndernas konsultativa verk

samhet är angelägen mot bakgrund av redovisade fortbildningsbehov. Enligt

SÖ bör förstärkningen ske i form av en rörlig resurs. En sådan medger

alt även annan personal än lärare kan utnyttjas för t. ex. samlade och tids

begränsade insatser på områden som bedöms väsentliga. Resursförstärk

ningen föreslås uppgå till 1 200000 kr.

12.
Länsskolnämndernas kurser,
konferenser och studiedagar m. m. bör bibehållas på samma nivå som 1974/75,
vilket innebär en ökning av medlen med 162 000 kn

13.
SÖ framhåller del angelägna i
att lärare inom yrkesinriktade linjer bereds möjligheter till yrkesstudier för
att kunna göra undervisningen bättre anpassad lill praktiska tillämpningar inom
arbetslivet. Mot denna bakgrund

s. 342 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 342

föreslår
SÖ en fördubbling av medlen till yrkessludier (-t-150 000 kr.)

14. I skrivelse den 24 september 1975 om
redovisning av antal tjänster av vissa slag vid grundskolan och förslag lill
åtgärder i samband med avvecklingen av tjänsterna har SÖ föreslagit att
fortbildningskurs i teknik anordnas med början budgetåret 1976/77. I första
hand är kursen avsedd för innehavare av ordinarie eller extra ordinarie
ämneslärartjänst för vidareutbildad gymnasieingenjör vid grundskolan, som
undervisar i teknik men som av någon anledning inte genomgått tidigare anordnad
liknande kurs. Därutöver bör enligt SÖ även vidareutbildade gymnasieingenjörer
med anställning vid annan skolform kunna komma i fråga. Fortbildningskursen
avses ge behörighet till tjänst som lärare 19. Förslaget innebär ett ökat medelsbehov
av 300 000 kr.

Föredraganden

Jag vill inledningsvis erinra om vad jag tidigare
har anfört om personalforlbildningen i kapitel 6. Jag har där förordat en
särskild skolledarfort-bildning samt en omfattande personalfortbildning.

En fortsatt utveckling av fortbildningsverksamheten
i riktning mot övergripande frågor finner jag naturiig. Genomförandet av den
fortbildning som föreslagits av SÖ i sitt könsrollsprojekt är enligt min mening
ytterst angelägen. Strävan att åstadkomma jämställdhet mellan könen är av
sådan vikt all den bör genomsyra all verksamhet, inte minst i skolan. För att
åstadkomma förändringar i önskad riktning i skolarbetet är fortbildningen ett
verksamt medel, varför könsrollsfrägor bör ingå som ett naturligt inslag i all
fortbildningsverksamhel. Även internationaliseringsfrågor bör i möjligaste mån
integreras i fortbildningsutbudet.

Fortbildningen bör dessutom behandla samarbetet i
skolan samt del arbetssätt och de arbetsformer jag tidigare i denna
proposition har förordat, vilka bl. a. får konsekvenser för lärarrollen. Jag
vill också framhålla vikten av atl inom fortbildningsverksamheten betona
samverkan mellan skola och samhälle.

Den fortbildning som rör arbetsmiljö- och demokralifrågor
saml förnyelsen av arbetslivet och som på försök har påbörjats under
innevarande budgetår bör enligt min mening utvidgas väsentligt. Det är viktigt
att alla som verkar i skolan besitter erforderiiga kunskaper om samhället och
arbetslivet utanför skolan för att eleverna skall få sådan förankring i verkligheten
atl de kan diskutera sina yrkesplaner och framlida studier på ett meningsfullt
sätt.

I och med reformeringen av skolans inre arbete bör
tyngdpunkten i fortbildningsverksamheien läggas på fortbildning föranledd av
de nya arbetsformer och arbetssätt jag i det föregående har förordat. Jag har
tidigare föreslagit ett omfattande utbud av fortbildning med anledning av SIA
för dels skolledare och dels övrig skolpersonal. För utbildningen av skolledare

s. 343 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 343

beräknar
jag en medelsökning av 900 000 kn för budgetåret 1976/77 (6). Medlen lill
allmän kursverksamhet m. m. bör enligt min mening öka med 9 milj. kr. för
fortbildning av skolpersonal. Inom denna ram räknar jag med atl ca 1 milj. kr.
kommer all användas för den särskilda information till all personal inför
reformens genomförande som jag i del föregående förordat. 1 övrigt tillstyrker
jag den av SÖ föreslagna disponeringen av medlen till fortbildning som rör
könsrollsfrågor, undervisningens internationalisering, samverkan mellan skola,
samhälle och arbetsliv saml datorer och databehandling. (5)

Jag tillstyrker den av SÖ föreslagna minskningen av
medlen lill informationskonferenser (2) och har i övrigt beräknat oförändrad
medelstilldelning jämfört med innevarande budgetår till SÖis
fortbildningsverksamhet (3,4) samt till den särskilda fortbildning av lärare
inom yrkesinriktade linjer och motsvarande (7).

Vad gäller utbildning av cirkelledare för
undervisning i svenska för personal anställd ombord på svenska fartyg vill jag
erinra om atl slalsrådet Zachrisson i prop. 1975/76ilOO (bil. 10) beräknat
medel för ifrågavarande utbildning under anslaget Undervisning för invandrare i
svenska språket m. m. 1 enlighet med de förslag som lagts fram av arbetsgruppen
för fortsalt utredning om invandrarelevernas utbildningssituation i grundskolan
och gymnasieskolan i belänkandet (DsU 1975il3) Förslag om åtgärder för invandrarbarnen
i förskola, grundskola och gymnasieskola beräknar jag medel för fortbildning av
dels hemspråkslärare med lärarutbildning (-1-614 000 kr.) och dels
hemspråkslärare utan lärarutbildning (-f 265 000 kr.). Somjag anfört i prop.
1975/76il00 (bil. 10) avser jag atl föreslå regeringen all till riksdagen avge
en proposition på grundval av arbetsgruppens förslag. Med hänsyn lill vad jag
här har anfört bör enligt min mening en del av de medel som utgått till den
hittillsvarande verksamheten inom sektorn kunna användas till en viss utökning
av dels fortbildningsverksamheten för studiecirkelledare i svenska för
invandrare och dels utbildning av lärare för alfabetiseringsundervisning,
avseende såväl vuxna invandrare som svenskar vilka saknar grundläggande utbildning.
(8)

Jag tillstyrker SÖis förslag om överföring av vissa
medel till anslaget Särskilda lärarulbildningsåtgärder (9). Medelsbehovel
minskar vidare på gmnd av alt behörighelsutbildningen i engelska av
lågsiadielärare nu är avslutad (10).

Jag räknar med en i förhållande lill innevarande
budgetår oförändrad medelstilldelning till länsskolnämnderna vad beträffar
ersättningar till fort-bildningskonsulenter, reseersättningar samt kurser,
konferenser och studiedagar (11, 12). I detla sammanhang vill jag erinra om
vad jag har anfört i prop. 1975/76i89 om lärarutbildningens dimensionering och
lokalisering angående möjligheterna all utnyttja lärarutbildare med sviktande
tjänst-göringsunderiag i fortbildning av lärare.

Mot
bakgrund av vad jag i det föregående har anfört om behovet att

s. 344 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 344

närmare
anknyta skola och arbetsliv finner jag det angeläget att möjligheter lill s. k.
yrkessludier utvidgas lill att gälla fler lärare.

Enligt gällande bestämmelser kan vissa lärare inom
mer utpräglad yrkesinriktad undervisning i gymnasieskolan erhålla oavkortad
lön för yrkessludier för atl därigenom följa utvecklingen inom yrket. Ett
behov av att få kunskaper och erfarenheter direkt från arbetslivet finns hos
flertalet lärare i ungdomsskolan. En sådan kortare arbetslivsorientering bör i
första hand ske i en för orten typisk industri eller annan verksamhet. Således
bör det vara möjligt för alla lärarkategorier inom ungdomsskolan att få en
sådan arbetslivsorientering om två till fyra veckor med oavkortad lön. För
studier i arbetslivet beräknar jag ett sammanlagt medelsbehov av 1 milj. kr.
Jag avser alt i annat sammanhang återkomma lill regeringen med förslag till
bestämmelser för denna studieverksamhet.

Med hänvisning till att jag i del föregående har
förordat att SÖ bör få i uppdrag all se över lillvalsämnens ställning är jag
inte beredd att nu beräkna medlen för den av SÖ i särskild skrivelse föreslagna
fortbildningen i teknik (14).

För att reformeringen av skolans inre arbete skall
få genomslagskraft i skolans hela verksamhet krävs en omfattande fortbildning.
Även övriga övergripande frågor såsom könsroller, undervisningens
internationalisering, kontakter mellan skolan och arbetslivet m. m. ställer
slora krav pä fortbildning. Enligt min mening bör detta under en lid medföra
en viss omprövning av den hittillsvarande fortbildningsverksamheien mot mer
övergripande frågor och som en följd härav en viss omfördelning av medlen inom
anslaget.

Med hänvisning lill vad jag har anfört räknar jag
med ell sammanlagt medelsbehov av 52 782 000 kr. för budgetåret 1976/77.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl till Lärares fortbildning m. m. för budgetåret
\91b/ll under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 52 782 000
kn

s. 345 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:39 345

Innehållsförteckning

Propositionen
................................................ ...... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll .................... ....... I

Inledning
............................................................................. 5

Gällande bestämmel.ser ................................... ...... 8

Utredningar
och remissyttranden m. m.................. ..... 17

A.
Skolans arbetsmiljö ................................... ..... 17

1. Utgångspunkter
......................................... 17

1.1 SIA-utredningen
.................................. ..... 17

1.2 Remissyttranden
.................................. 18

2. Kontakten
mellan skola och samhället i övrigt ... 24

2.1 SIA-utredningen
.................................. 24

2.1.1 Skolan
som en del av kommunens insatser för barn

och
ungdom .................................. ..... 24

2.1.2
Samverkan mellan skola och
hem ...... .... 34

2.1.3
Skolan i det kommunala
samarbetet .. .... 35

2.2 Remissyttranden
.................................. .... 37

2.2.1
Allmänt ........................................ .... 37

2.2.2
Skoldagens längd och
obligatorium ..... .... 38

2.2.3
De fria och frivilliga
aktiviteternas mål och innehåll 39

2.2.4
Föreningslivets medverkan i
skolan .... 44

2.2.5
Personalfrågor ................................ 47

2.2.6
Lokalfrågor ................................... 50

2.2.7
Samverkan mellan skola och
hem ...... 52

2.2.8
Skolan i del kommunala
samarbeiet .... 53

3. Arbetssätt
och arbetsformer i grundskolan ...... 56

3.1 SIA-utredningen
.................................. 56

3.1.1
Ålgärdsprogram för elever med
skolsvårigheter .. 56

3.1.2
Åtgärder inom arbetsenhetens
ram .... 57

3.1.3
Åtgärder utanför arbetsenhetens
ram 58

3.1.4
Basfärdigheter och
baskunskaper ...... 61

3.1.5
Anpassad studiegäng ....................... 64

3.1.6
Skolfrånvaron ............................... 66

3.1.7
Skolstarten .................................... 67

3.1.8
Klass- och
undervisningsgrupper, arbetsenheter .. 71

3.1.9
Personalgrupperingar, arbetslag
och studieledare .. 75

3.1.10
Konlaktlärare ................................ .... 81

3.1.11
Stadieövergångar i
grundskolan ........ .... 84

3.2 Remissyttranden
.................................. .... 88

3.2.1
Inledning ...................................... .... 88

3.2.2
Åtgärder för elever med
skolsvårigheter 91

3.2.3
Basfärdigheter och
baskunskaper, läromedelsfrågor 95

s. 346 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 346

3.2.4
Skolfrånvaron ................................ 97

3.2.5
Elev- och personalgrupperingar............ ...... 97

3.2.6
Studieledare ................................... .... 103

3.2.7
Konlaktlärare ................................. .... 105

3.2.8
Skolstarten, övergången från
förskola till lågstadium 106

3.2.9
Stadieövergångar inom
grundskolan ... 108

4. Resursanv ä ndning i grundskolan ................................... 109

4.1
SIA-utredningen...................................... .... 109

4.2
Remissyttranden .................................. .... 118

5. Övergången Jrån
grundskolan till gymnasieskolan och arbetslivet 127

5.1 SIA-utredningen...................................... .... 127

5.1.1
Gymnasieskolans innehåll,
organisation och resurser 127

5.1.2
Ändringar i gymnasieskolans
timplan .... .... 129

5.1.3
Övergången frän grundskolan
till gymnasieskolan 131

5.1.4
Övergången från grundskolan
till arbetslivet 132

5.1.5
Studieavbrotten .............................. .... 134

5.1.6
Återkommande utbildning i
gymnasieskolan .... 138

5.1.7
Utredningens åtgärdsförslag ............... 139

5.1.8
Skolledarresursens storlek .................. 141

5.2 Remissyttranden
................................... 141

6. Utv ä rdering i skolan ................................................. 146

6.1
SIA-utredningen...................................... 146

6.2
Remissyttranden ................................... 150

7. Ledning
och samverkan inom rektoisomr å de och
gymnasieskolenhet 153

7.1
SIA-utredningen...................................... 153

7.2
Remissyttranden ................................... 162

7.2.1
Bestyrelse för rektorsområden
och gymnasieskolan 162

7.2.2
Övriga samrådsförmer ....................... 167

8. Peisonalfrågor
............................................ 168

8.1 SIA-utredningen...................................... 168

8.1.1 Specialisering
inom skolan 168

8.1.2
Arbetstidsavtalen och skolans
inre arbete 172

8.1.3
Personalpolitik pä skolområdet
........... ... 173

8.1.4
Utbildning och fortbildning av
skolledare 175

8.1.5
Utbildning och fortbildning av
lärare ..... ... 180

8.1.6
Utbildning i
specialpedagogik och speciallärarnas ställning 181

8.2 Remissyttranden
................................... 183

8.2.1
Specialisering inom skolan .................. 183

8.2.2
Fortbildning av skolledare m. m............ ... 185

8.2.3
Fortbildning av skolpersonal .............. ... 187

8.2.4
Arbetstidsavtal och skolans
inre arbete 189

8.2.5
Personalvård m. m. inom
skolväsendel ... 190

s. 347 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 347

9.
Genomförande av utredningens förslag ........ 191

9.1
SIA-utredningen...................................... 191

9.2
Remissyttranden ................................... 193

B. Barns fritid................................................. 197

Fritidsverksamhet
för 7-l2-åriitgar.................... 197

1. Barnstugeutredningen
.............................. 197

1.1
Fritidsverksamhetens mål och
innehåll .... 197

1.2
Pedagogisk planering m. m.................. .... 198

1.3
Det utvidgade fritidshemmet ............ .... 199

1.4
Allmän fritidsverksamhet för de
yngre skolbarnen 201

1.5
Uppsökande verksamhet .................. 202

1.6
Samverkan och planering för
barns frilid 203

1.7
Statsbidragsfrågor .......................... .... 204

2. Remissyttranden
................................... .... 205

2.1
Fritidsverksamhetens mål och
innehåll 205

2.2
Pedagogisk planering m. m.................. .... 206

2.3
Det utvidgade ftitidshemmet ............ .... 207

2.4
Allmän fritidsverksamhet för de
yngre skolbarnen 210

2.5
Uppsökande verksamhet .................. .... 212

2.6
Samverkan och planering för
barns fritid 213

2.7
Slalsbidragsfrågor ........................... .... 217

Föredraganden
................................................ .... 219

1.
Inledning ................................................. .... 219

2.
Arbetssätt och arbetsformer i
grundskolan ..... .... 225

2.1
Inledning ............................................... 225

2.2
Skolstarten ......................................... .... 230

2.3
Elev- och personalgrupperingar
................ 232

2.4
Sladieövergångar inom
grundskolan .......... 241

2.5
Samverkan mellan skola och
hem ............. .... 243

2.6
Vissa frågor rörande grundskolans
läroplan . .... 246

2.7
Läromedel ............................................. .... 248

3. Skolan
i samhället ...................................... .... 250

3.1
Inledning................................................ .... 250

3.2
Skoldagen ........................................... .... 254

3.3
Den allmänna
fritidsverksamheten ............ 262

3.4
Verksamhetsformer m. m........................... .... 264

Föreningsverksamheten
...................... .... 264

Ledarfrågor
m. m.................................. .... 266

Lokalfrågor
........................................ 269

3.5
Samordning av de kommunala
insatserna ... 270

3.6
Vissa slalsbidragsfrågor m. m...................... 273

4. Kontakten
mellan skola och arbetsliv m. m......... 278

4.1
Arbelslivsanknylning m. m. i
grundskolan ...... .... 278

4.2
Uppföljning av grundskoleelever
................. .... 281

s. 348 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:39 348

4.3
Övergång från grundskolan lill
gymnasieskolan 284

4.4
Lokala och regionala
planeringsråd för samverkan mellan

skola
och arbetsliv................................... ... 285

5. Grundskolans
statsbidragssystem m. m........................ 287

5.1
Inledning ............................................... 287

5.2
Resurssyslemets uppbyggnad .................. 289

5.3
Resursfördelning ................................... ... 295

5.4
Skolledningens dimensionering i
grundskolan 298

5.5
Vissa uppgifter rörande
arbetsledning och planering m. m. 300

5.6
Reservvikarier ...................................... ... 303

6. Personaljr å gor m. m......................................................... 304

6.1
Inledning ............................................... 304

6.2
Vissa personaladminislrativa
frågor ............. 308

6.3
Arbetstidsavtalen och skolans
inre arbete ... ... 310

6.4
Skolledarutbildning och vissa
övriga skolledarfrågor .... 310

6.5
Personalforibildning ................................ 315

7. Lcdnitig
och samverkan i skolan ................................ 319

7.1
Ledningsorgan vid skolenhet ................... ... 319

7.2
Övriga samrådsformer och
skolledningens uppgifter .... 325

8.
Utv ä rdering av skolans verksamhet ................................ 327

9.
Genomf ö rande ............................................................... 332

10.
Hemst ä llan ................................................................. 335

11.
Beslut ..................................................................... 336

12.
Vissa
anslagsber ä kningar f ö r budget å ret
1976/77.......... 336

D
17. Bidrag lill studie- och yrkesorientering....... 336

F
13. Lärares fortbildning m. m........................ ... 338

GOTAB 10130 Stockholm 1976

Doktrin (1)

  1. Curt Riberdahl, Privatisering, entreprenad eller kommunal drift, FT 1985 nr 4–5 s. 137, på s. 165 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

267 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (265)

265 kopplingar i 128 dokument.

  1. SOU 2026:50 En ny speciallärarutbildning s. 60 · s. 301 i texten
  2. SOU 2026:4 Rektor i fokus s. 80 · s. 365 i texten
  3. SOU 2022:53 Statens ansvar för skolan - ett besluts- och kunskapsunderlag - Volym 1 s. 1374 · s. 1480 i texten
  4. SOU 2020:34 Stärkt kvalitet och likvärdighet i fritidshem och pedagogisk omsorg s. 95 · s. 444 i texten
  5. SOU 2018:41 Statliga skolmyndigheter - för elever och barn i en bättre skola s. 220 · s. 527 i texten

Visa alla 128

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. Sunnqvist, Konstitutionellt kritiskt dömande, vol. 2, 2014 s. 139 i texten
  2. FT 1985 s. 137 Curt Riberdahl, Privatisering, entreprenad eller kommunal drift s. 165 i texten