Sök i Ratio Lex

med förslag till lag om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror

28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:49, med förslag till lag om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop
1975/76: 49 Regeringens proposition

år 1975/76: 49

med
förslag till lag om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror;

beslutad
den 9 oktober 1975.

Regenngen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

G. E.
STRÄNG

SVEN
ASPLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till lag om varningstext och innehålls-deklaration
på tobaksvaror. Förslaget innebär att förpackning till tobaksvara skall vara
märkt med upplysning om hälsorisker vid tobaksbruk och med uppgifl om skadliga
ämnen i tobak. Det skall ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att meddela de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av
lagstiftningen. I anslutning till den föreslagna lagstiftningens
ikraftträdande planeras en upplysningskampanj om tobakens skadeverkningar.

Lagen
föreslås efter erforderliga förberedelser träda i kraft den 1 januari 1977.

I Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:49 2

Förslag till

Lag om varningstext och innehållsdeklaration

på tobaksvaror

1 §
Förpackning till tobaksvara som är avsedd att saluhållas till konsument

inom landet skall, i den utsträckning som föreskrives av regeringen eller

myndighet som regeringen bestämmer, förses med

1. lext, som lämnar upplysning om hälsorisker
förbundna med bruk av tobak (varningstext),

2. deklaration, som lämnar uppgift om skadliga ämnen
som varan innehåller eller ger upphov till (innehållsdeklaration).

Regeringen
eller myndighet, som regeringen utser, bestämmer hur varningstexten skall vara
avfattad och vilka uppgifter som skall lämnas i innehållsdeklarationen. Därvid
får föreskrivas hur texten och deklarationen skall utformas och anbringas på
förpackningen.

2 § Tillverkaren har ansvaret för att förpackning till tobaksvara som tillverkas
inom landet förses med föreskriven varningstext och innehållsdeklaration. I
fråga om annan tobaksvara åvilar ansvaret den som först sa-luhåller varan inom
landet.

3 § Tobaksvara får ej saluhållas till konsument om den saknar
föreskriven varningstext och innehållsdeklaration eller om texten eller
deklarationen är uppenbart oriktig.

4 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen utövas av myndighet som regeringen bestämmer.

5 § Den som tillverkar, importerar eller säljer lobaksvara skall efter anfordran
lämna tillsynsmyndigheten de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

6 § Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som uppenbart
behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
skall efterlevas.

I
beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.

7 §
Tillsynsmyndigheten lår besluta alt lobaksvara som saluhålles eller

uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 3 !; skall tagas om hand.

Samma gäller i fråga om vara som avses med föreläggande eller förbud

enligt 6 i;, om föreläggandet eller förbudet ej efterkommes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 3

Det
åligger polismyndighet atl vid behov lämna handräckning när vara skall tagas om
hand enligt första stycket.

Har
varan tagits om hand enligt första stycket får varans ägare under tillsynsmyndighetens
kontroll förse den med föreskriven varningstext och innehållsdeklaration. Varan
skall återlämnas om det göres sannolikt att den ej kommer att saluhållas i
strid med bestämmelserna i denna lag. I annat fall får varan förstöras genom
tillsynsmyndighetens försorg.

Beslut
alt laga vara om hand skall lända till efterrättelse utan hinder av att talan
föres mot beslutet.

8 § Den som har deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt
har tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen yppa eller
nyttja vad han därvid har erfarit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande.

9 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att förse förpackning till tobaksvara
med föreskriven varningstext eller innehållsdeklaralion eller som däri lämnar
uppgift som är i väsentligt hänseende oriktig,

2. eljest bryter mot föreskrift som har meddelats med
stöd av 1 !;,

3. bryter
mot 3 i?

dömes till böter.

Ansvar
enligt denna lag inträder ej om gärningen är belagd med straff i brottsbalken
eller omfattas av vitesförbud enligt lagen (1970:412) om otillbörlig
marknadsföring.

Den
som har åsidosatt vitesföreläggande eller vitesförbud dömes ej till ansvar enligl
denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

10 § Tobaksvara som har varit föremål för brott enligt denna lag eller
värdet därav får förklaras förverkad, om ej särskilda skäl talar däremot.

11 § Allmänt åtal för brott som avses i 9 S första stycket fär väckas
endast efter anmälan av tillsynsmyndigheten.

12 § Mot beslut som myndighet med stöd av regeringens bemyndigande meddelat
enligt 1 i; föres talan hos regeringen genom besvär.

Mot
annat beslut som myndighet meddelat enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som utfärdats med stöd av lagen föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1* Regeringen 1975/76. 1 saml. Nr 49

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-10-09

Närvarande:
statsrådet Sträng, ordförande, och statsrådet Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande:
statsrådet Aspling

Proposition
med förslag till lag om varningstext ocb Innebållsdeklaration på tobaksvaror

1 Inledning

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1974 tillkallade chefen för
handelsdepartementet den 10 januari 1975 lagmannen Carl-Edvard Sturkell som
sakkunnig med uppdrag alt utreda frågan om lämpliga former för införande av
förbud mot tobaksreklam. I utredningsuppdraget ingick också att överväga
frågan om skyldighet för tillverkare och importörer att förse förpackningar till
tobaksvaror med varningstext. Utredningen, som antog benämningen tobaksreklamutredningen,'
avlämnade i juni 1975 ett delbetänkande (Ds H 1975:2) Varningstext och innehållsdeklaration
på tobaksvaror.

Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgetts av riksåklagaren, hovrätten för Övre Norrland,
kammarrätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, statens
livsmedelsverk, produklkonlrollnämnden, kommerskollegium, marknadsdomstolen,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentombudsmannen (KO), konsumentverket,
statens ungdomsråd. Landstingsförbundet, Kooperativa förbundet (KF), Sveriges Grossislförbund,
Sveriges Köpmannaförbund, Svenska läkaresällskapet. Svenska nationalföreningen
mot hjärl- och lungsjukdomar. Riksföreningen mot cancer. Riksförbundet mot
allergi. Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar(NTS),
Svenska Tobaksbranschföreningen, Tobaks- och servicehandels riksförbund.
Svenska Tobaks AB, AB Svenska Pressbyrån och

'
Experter; avdelningsdirektören Krister Johansson, hovrättsassessorn Sven Norberg,
kanslirådet Ingemar Nygren, medicinalrådet Malcolm Tottie, marknadsdireklören Klaus
Ungeroch direktören Erik Warnergård.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:49 5

Riksförbundet
Kiosk & gatukök. Kommerskollegium har bifogat yttranden från Stockholms
Handelskammare, Handelskammaren i Göteborg-Västsvenska Handelskammaren och
Skånes Handelskammare. Yttranden har även inkommit från Riksförbundet VISIR och
Philip Morris Aktiebolag.

2 Gällande regler om upplysningsplili:! genoni
märkning m. m.

2.1 Regler som berör tobaksvaror

I
livsmedelslagen (1971:511) definieras begreppet livsmedel som matvara, dryckesvara,
njutningsmedel eller annan vara som är avsedd alt förtäras av människor med
undantag av vara på vilken läkemedelsförordningen (1962:701) äger tillämpning.
Det föreskrivs i lagen att färdigförpackat livsmedel som saluhålls skall vara
tydligt och otvetydigt märkt med uppgifter som bl. a. rör varans
sammansättning, vikt, förvaring och hållbarhet. Ytterligare ställs upp regler
som ger rätt för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att
föreskriva märkning med sådana uppgifter i Övrigt som är av betydelse för
konsumenterna. Ansvaret för att livsmedel blir märkt i föreskriven ordning
läggs i livsmedelslagen på förpackaren i fråga om livsmedel som färdigförpackas
inom landet och på den som först sa-luhåller livsmedlet inom landet i fråga om
annat livsmedel. Av förarbetena lill livsmedelslagen framgåratt under begreppet
livsmedel faller sådan tobak som är avsedd att förläras. Hit är för närvarande
att hänföra luggtobak och snus.

Statens
livsmedelsverk har den 30 november 1972 med stöd av livsmedelslagen och
livsmedelskungörelsen (1971:807) medgett att tuggtobak och snus i
färdigförpackning får märkas enbart med uppgifter om varuslag, nettovikten vid
förpackningslillfället och tillverkarens namn.

1
lagen (1973:329) om hälso- och miljöfariiga varor avses med begreppet hälso-
och miljöfarlig vara bl. a. ämne som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska
egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön.
Lagen föreskriver att den som hanterar eller importerar sådan vara skall vidta
de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för all hindra eller
motverka skada på människor eller i miljön. Härvid skall särskilt den som
tillverkar eller importerar sådan vara noggrant undersöka varans sammansättning
och egenskaper i övrigt från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Varan skall
märkas tydligt med uppgifter av betydelse från sådan synpunkt.

Enligt
kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor skall förpackning
innehållande sådan vara när den överlåts vara tydligt och otvetydigt

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 6

märkt
på svenska språket med bl.a. varans namn, varningstext med upplysning om de
risker som är förbundna med varan samt de anvisningar i övrigt om lämplig
hantering av varan som kan behövas till skydd mot Skada. Vidare skall lämnas
uppgifter om vilket eller vilka ämnen som ger varan dess hälsofaHiga egenskaper
och de innehållsuppgifier eller mängduppgifter i övrigt som produklkonlrollnämnden
föreskriver.

I
lagen om hälso- och miljöfariiga varor stadgas ytterligare att den inte gäller
vara som är att anse som livsmedel enligl livsmedelslagen. Ytteriigare tas upp
bestämmelser som ger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer rätt
att undanta från lagens tillämpningsområde visst varuslag eller viss hantering
eller import. Med stöd härav har i tillämpningskungörelsen föreskrivits att
lagen inte äger tillämpning i fråga om lobaksvaror.

2.2 Vissa
andra märkningsbestämmelser

Förutom
i livsmedelslagen och i lagen om hälso- och miljöfariiga varor finns
föreskrifter om märkning i flera specialförfattningar. I läkemedelsförordningen
(1962:701) sägs att läkemedel vid utlämnande skall vara fullständigt
deklarerat med avseende på sammansättning samt halt av ingående beståndsdelar,
om inte socialstyrelsen har medgett annat. Styrelsen har enligt förordningen
rätt att meddela föreskrifter bl. a. om märkning. I sådana föreskrifter har
styrelsen beträffande s. k. farmaceuliska specialiteter bestämt att de skall
vara märkta bl. a. med deklaration, texten "Förvaras oåtkomligt för barn",
såvida inte socialstyrelsen har medgett annat, tekniska anvisningar för
specialitetens handhavande och bruk samt varningsföreskrifter.

Ytteriigare
föreskrifter om märkning lämnas bl.a. i förordningen (1961:568) om brandfadiga
varor, förordningen (1949:341) om explosiva varor, kungörelsen (1935:138)angående
kontroll av viss elektrisk materiel saml förordningen (1939:174) angående
tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel.

2.3 Marknadsföringslagen

I
lagen (1970:412) om olillböriig marknadsföring föreskrivs att om näringsidkare
vid marknadsföring av vara eller tjänst företar reklamåtgärd eller annan
handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är
otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, marknadsdomstolen kan meddela
honom förbud att fortsätta därmed elieratt företa annan liknande handling.
Förbud skall förenas med vite om inte detla av särskilda skäl är obehövligt.

Lagen
tar sikte på de metoder en näringsidkare använder vid marknadsföring av en
vara. Objektet är således inte varan i sig. Av lagens förarbeten framgår att
lagstiftningen inte medger ingripande på den grund att varan kan tyckas skadlig
eller olämplig och dess spridning därför borde motverkas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 7

Lagens
konstruktion medger inle alt en näringsidkare positivt förpliktas all företa
viss marknadsföringsåtgärd, men han kan förbjudas att i fortsättningen vidta
viss åtgärd. Villkoras sådant förbud kan det få påtagliga likheter med en
positiv förpliktelse, t. ex. ett förbud att fortsätta med viss vilseledande
reklam om inte däri lämnas uppgifter som behövs för alt neutralisera de
vilseledande effekterna. I denna utsträckning ger marknadsföringslagen
rättsligt underiag föratt föreskriva upplysningsplikt. Med hänsyn till ett
avgörande i marknadsdomstolen (marknadsdomstolens beslut 6/1973) torde dock
möjlighet saknas alt med stöd av marknadsföringslagen generellt kräva
varningstext på lobaksförpackningar.

3 Förslag om upplysningsplikt

3.1 Varudeklaration

Betänkandet
(SOU 1973:20) Varudeklaration - ett medel i konsumentpolitiken innehåller
förslag lill lagstiftning som innebär bl. a. möjlighet atl föreskriva
varudeklarationsplikt för vissa slags varor som villkor föratt varan skall få saluhållas
lill konsumenter. Om lobaksvaror anförs i belänkandet att de hälsorisker som är
förenade med tobaksrökning bestämt talar för att dessa varor förses med
obligatorisk deklaration i fråga om nikotinhalt, tjärhall etc.

3.2 Information
i reklam och annan marknadsföring

Reklamulredningen
föreslog i betänkandet (SOU 1974:23) Reklam V, Information i reklamen en lag om
information i reklam och annan marknadsföring genom vilken näringsidkare under
vissa förutsättningar kunde föreskrivas skyldighet atl lämna information
rörande vara eller tjänst som utbjuds till konsument. Som exempel på för
konsumenten viktig information nämns upplysning om de hälso- och
säkerhetsrisker som kan vara förenade med en produkt.

3.3 Utvidgad
generalklausul i marknadsföringslagen

KO
har i skrivelse lill handelsdepartementet framhållit atl marknadsföringslagen
i vissa hänseenden är bristfällig och atl näringsidkare inte i önskvärd
utsträckning kan åläggas positiv upplysningsplikt beträffande av dem
marknadsförda varor och tjänster. KO har även i remissyttrande över reklamutredningens
förslag till lag om information i reklam och annan marknadsföring som etl
alternativ till förslaget förordnat att varudeklarationsutredningens förslag till
lag om varudeklaration genomförs och att marknadsföringslagen kompletteras på
sådant sätt att marknadsdomstolen ges

2* Regeringen 1975/76. 1 saml. Nr 49

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 8

möjlighet
att föreskriva skyldighet vid vite för näringsidkare att vid marknadsföring av
vara eller tjänst till konsument lämna sådan information som är av väsentlig
betydelse från konsumentens synpunkt.

4 Norsk lagstiftning om tobaksreklam

I
Norge har den 9 mars 1973 utfärdats Lov om restriklive tiltak ved omsetning av tobakksvarer
m. v. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1975. Den innehåller bl.a. förbud mot
reklam för tobaksvaror samt föreskrifter om varningstext på vissa
tobaksförpackningar. Enligt 3 S lagen är det förbjudet att i Norge föra in,
sälja eller dela ut cigarrettpaket, "'röktobakspaket" och cigarrettpappersförpackningar
som inte är märkta med en symbol och en text som pekar på farorna för hälsoskada
vid bruk av cigarretter.

Med
stöd av lagen har det norska socialdepartementet meddelat närmare föreskrifter
om märkning av cigarrettpaket, röktobakspaket och cigarrettpappersförpackningar.
Märkningsplikten gäller inte varor som tillverkas för export och inte heller
för varor som resande till Norge på laglig väg inför tull- och skattefritt. Märkningspliktiga
varor skall vara påförda en symbol som är godkänd av departementet och en text
på norska. Textens innehåll och formulering måste alltid vara godkända av Helsedirektoratet.
Symbolen och texten skall tryckas direkt på förpackningen eller på en etikett
som fästs direkt på förpackningen på .sådant sätt att etiketten svåriigen kan
avlägsnas. Symbolen och texten skall fogas samman på ett lätt iögonfallande
sätt och vara lättläslig för köpare eller förbrukare under sedvanliga omsättnings-
eller konsumtionsförhållanden. Symbol och text skall ha samma färg. Denna färg måsle
stå i klar kontrast till bakgrundsfärgen som skall vara enfärgad.
Cigarrettpaket skall märkas på förpackningens framsida, baksida eller på båda
sidopanelerna. Föreskriven text och symbol är följande:

Advarsel
fra Helsedirektoratet.

Daglig
sigarettroyking er helsefarlig. Det kan före til alvorlige

IP sykdommer,
blanl annet lungekreft og hjerteinfarkt. Risikoen

oker
med forbrukel og er större når roykingen begynner i ung ålder. Slutter man å royke,
vil risikoen for sykdom avta.

Även
ogenomskinliga ytteremballage avsedda för upp till 200 cigarretter skall vara
märkta med symbolen som då skall ha en höjd av minst 3 centimeter och vara placerad
på ett sätt så att den är lätt synlig. Röktobakspaket skall märkas på samma
sätt som cigarretter, dock inte under öppningsfliken. Cigarrettpappersförpackningar
skall märkas på följande sätt:

Adversel
fra Helsedirektoratet.

Daglig
sigarettroyking er helsefarlig.

ir

I
föreskrifterna erinras om atl överträdelse av dessa är straffbar på sätt som
stadgas i lagen. Vidare får departementet i särskilda fall göra undanlag från
föreskrifterna. Den som ansöker om dispens beträffande viss förpack-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 9

ning,
som det av tekniska skäl är praktiskt ogenomförbart att märka i enlighet med
föreskrifterna, kan föreslå annan form av märkning. Departementet bestämmer i
sådant fall hur märkningen skall ske.

5 Tobaksreklamutredningens förslag

Utredningen
menar atl det inte är lämpligt att med stöd av livsmedelslagen och lagen om hälso-
och miljöfariiga varor lämna information om tobakens skadeverkningar. Problemen
kring tobaksbruket är nämligen av speciell art då del i första hand gäller att
varna för användning av tobak. Enligt utredningens mening talar detta för att hälsovarning
beträffande tobak bör särbehandlas i förhållande till bl. a. lagförslagen om
varudeklaration och information i reklam.

5.1 Begreppen
varningstext och innehållsdeklaration

Information
om riskerna vid bruk av tobak bör ha till syfte att få den enskilde att inte
börja använda tobak respektive att sluta använda tobak. Vidare är det angeläget
få den som inte avstår från rökning att gå över till mindre fariiga tobaksvaror
och mindre fariiga rökvanor. Enligt utredningens uppfattning bör informationen
avse de hälsorisker tobaksbruket medför däri inbegripet hälsofariiga
konsumtionssätt (varningstext) samt tobaksvarans halt av vissa skadliga ämnen
(innehållsdeklaration).

5.2 Lagstiftningens
uppbyggnad

Enligt
nyligen publicerade rön medför rökning av tobak i pipa och av cigarrer
(cigarrcigarretter) i stort sett samma risker som cigarrettrökning.' I
forskningen uppmärksammas vidare frågan om samband förekommer mellan bruket av
tuggtobak och snus samt muncancer. Enligt utredningens mening bör
inga-tobaksvaror undantas från en blivande lag. En annan sak är att det inte
synes nödvändigt att i dagens läge i full utsträckning använda de möjligheter
en sådan lag skulle ge. Det framstår nämligen som mest angeläget att varna för
bruket av sådana tobaksvaror som rökes, eftersom ett klart samband visats
mellan tobaksrökning och vissa sjukdomar. Utredningen anser därför att
varningstext och innehållsdeklaration beträffande tuggtobak och snus f n. inte
bör införas men att lagen i princip bör omfatta även dessa varor.

Utredningen
anser det inte lämpligt alt i själva lagen fastställa varningstextens lydelse,
vilka tobaksvaror som skall ha varningstext och innehålls-

'
Se The relalionship of smoking and some social covariables to mortality and cancer
morbidity. Part I. The departmeni of environmental hygiene. The
Karolinska Initute of Stockholm 1975.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:49 10

deklaration
och vilka ämnen som skall deklareras. Utredningen pekar därvid på behovet av atl
man vid lagens tillämpning smidigt kan anpassa sig till nya vetenskapliga rön.
Ändrade konsumtionsvanor kan vidare böra följas av ändrad information. När det
gäller varningstexten kan del också vara befogat att variera den för atl fånga
allmänhetens uppmärksamhet.

Uiredningen
anser att en blivande lag bör utformas så alt regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer bemyndigas att avgöra i vilka fall varningstext och
innehållsdeklaration skall finnas samt alt bestämma varningstextens avfattning
och föreskriva de uppgifter som skall lämnas i innehållsdeklarationen. 1
tillämpningsföreskrifter till lagen bör del vara möjligt all ställa upp olika
regler för skilda varuslag. Uppstår det sedan behov av alt utsträcka
föreskrifterna till andra tobaksvaror eller andra ämnen kan delta ske efler
beslut av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Utredningen
har också lagt fram elt förslag till tillämpningsförordning som närmare
reglerar vilka varor som skall omfattas av lagstiftningen. Sålunda föreslås
att tobaksvara som är avsedd för rökning skall vara märkt med varningstext när
den saluhålls till konsument inom landet och alt förpackning till cigarretter
dessutom skall märkas med innehållsdeklaration som anger innehållet av tjära
och nikotin och förekomsten av kolmonoxid i cigarrettröken. Utredningen
föreslår vidare att socialstyrelsen skall anförtros uppgiften att utöva tillsyn
över efterievnaden av lagen samt med stöd av lagen meddelade föreskrifter.

5.3
Tidpunkt och ansvar för märkning

Märkning
av tobaksvaror med varningstext och innehållsdeklaralion tar sikte på
konsumenterna. Anledning saknas därför alt i lagen föreskriva att märkningen
skall ha skett tidigare än när tobaksvaran saluhälls till konsumenter.
Därigenom blir det möjligt för näringsidkarna att fritt avtala om det led på säljsidan
som skall utföra märkningen. Beträffande importerade produkter kan tänkas fall
när det är enklast och minst kostsamt att märkningen sker i detaljistledei.

Det
bör slås fast i lagen vem som är ansvarig för att märkning har skett senast när
tobaksvaran saluhålls till konsumenter. Ansvaret kan läggas på tillverkare, förpackare,
distributörer, grossister eller återförsäljare. Vid valet bör skillnad göras
mellan importerade och inhemska varor.

Beträffande
inhemska varor bör märkningsskyldigheten vila på tillverkaren. När det gäller
importerade varor bör det inom landet finnas någon som ansvarar för märkningen.
Skyldigheten att märka tobaksvaror kan därför i dessa fall inte läggas på
tillverkaren. Inom landet torde importören lättast kunna skaffa sig kännedom om
varan. Bl.a. av detta skäl kan det synas lämpligt atl ansvaret vilar på denne.
Emellertid bör man undvika benäm-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 11

ningen
importör, enär begreppet importör är oklart till sin innebörd. 1 regel betraktar
man i tullsammanhang den för vars räkning införsel sker som importör. Om varan enligl
leveransklausul avlämnas lill köparen försl efter förtullningen anses därför
införseln ha skett för den utländske säljarens räkning. På grund härav har man
i livsmedelslagen lagt märkningsskyldigheten på den som först saluhåller varan
inom landet. Motsvarande föreskrift bör enligt tobaksreklamutredningens
uppfattning ges när det gäller importerade lobaksvaror.

Märkningsskyldigheten
kan fullgöras på ett tidigare stadium än när varan saluhålls till konsumenter.
Skulle man därefter i återförsäljariedet avlägsna märkningen kan påföljd
givelvis inle drabba den som bär ansvar för att märkning sker. Denne har ju
fullgjort sin skyldighet enligt lagen att senast vid viss tidpunkt märka varan
och behöver inte bevaka att den förblir märkt.

För
att lagens regler effektivt skall kunna upprätthållas måste det därför finnas
någon form av ansvar även för den som saluhåller lobaksvaror till allmänheten.
Utredningen anser det lämpligt att i lagen föra in ett förbud mol försäljning
av omärkta varor.

5.4 Vissa
tillbehör till tobaksvaror

Med
begreppet tobaksvara avser utredningen sådant njutningsmedel som till någon del
innehåller tobak. Med denna utgångspunkt är exempelvis cigarrettpapper som
säljs för sig inte atl anse som tobaksvara. Det kan givetvis diskuteras om
inte cigarretlpappersförpackningar bör förses med varningstext såsom
föreskrivits i Norge. Till skillnad mot i Norge är cigar-reltrullning
emellertid inte särskilt vanlig i Sverige. Därtill kommer att utredningens
förslag öppnar möjlighet att med varningstext märka förpackningar till tobak
som är avsedd för cigarrettrullning. Utredningen anser det bl.a. av dessa skäl
onödigt att föreslå märkningsskyldighet beträffande cigarrettpappersförpackningar.

5.5 Förpackningsreklam

I
den norska lagstiftningen har man uppmärksammat det förhållandet atl lobaksindustrin
kan tänkas komma att lämna egna hälsouppgifter på förpackningar. I förarbetena till
den norska lagen hävdas att modifierande uttalanden på förpackningarna kan göra
märkningsplikten illusorisk och att detta i värsta fall kan leda till att
märkningen får motsatt effekt till vad som avsetts. Den norska lagen
föreskriver därför att den som tillverkar eller säljer tobaksvaror inle får på
förpackningarna genom symbol eller text lämna egna uppgifterom de hälsomässiga
konsekvenserna av atl röka. Enligt uttalanden i förarbetena får man dock ge en
tekniskt beskrivande varu-upplysning på förpackningarna.

För
svenskt vidkommande kan behovet vara mindre av en regel som

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:49 12

hindrar
tillverkare att lämna hälsouppgifter på tobaksförpackningar, då ett uttalande
som av konsumenter kan uppfattas som en försvagning av varningstexten
regelmässigt synes vara att bedöma som olillböriig marknadsföring och på den
grunden kan förbjudas med stöd av marknadsföringslagen. Utredningen finner det
vara för tidigt att nu ta ställning till en sådan regel och lägger inte fram
något förslag i detta avseende.

5.6 Tekniska
frågor

Då
lobaksförpackningar skall märkas med varningstext och innehållsdeklaration
krävs åtskilliga föreskrifter. 1 dessa föreskrifter kan behöva anges var på
förpackningarna märkningen skall anbringas, antalet märkningar per förpackning,
märkningens storiek, färg, stilsort, utformning o. d. Man måste ylterligare ta
ställning till på vilket skikt av förpackningen märkningen skall finnas och
avgöra om texten skall tryckas på förpackningen eller om man kan använda lösa
etiketter som klistras fast. Slutligen behöver anges om annat språk än det
svenska kan godtas. Enligt utredningens mening bör nu berörda detalj
föreskrifter inte tas in i själva lagen utan i stället ha sin naturliga plats i
de tillämpningsbestämmelser som utfärdas i anslutning till lagen.

5.7 Sanktioner
m. m.

Utredningen
föreslår straff som sanktion vid överträdelser av den föreslagna
lagstiftningen. Man bör dock också uppmärksamma den möjlighet marknadsföringslagen
ger att påverka näringsidkamas handlande. Denna lag, som har karaktären av marknadsövergripande
reglering, blir tillämplig även på det område som avses med en lag om
varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. Skulle det bedömas som
lämpligt kan man således söka utverka ett förbud vid vite för viss
näringsidkare att fortsätta med ett handlingssätt som är otillbörligt genom alt
det strider mol en lag om varningstext m. m.

Den
tillsynsmyndighet som skall övervaka efterievnaden av lagen om varningstext m. m.
bör ha sådan möjlighet alt förelägga vite som andra myndigheter tillerkänts i
t. ex. livsmedelslagen samt lagen om hälso- och miljöfariiga varor.

5.8 Förhållandet
tili viss annan lagstiftning

De
föreslagna reglerna medför skyldighet för näringsidkare att i reklam på
tobaksförpackningar lämna vissa uppgifier. Utredningen har övervägt om sådan
skyldighet - såvitt den rör vad som är atl anse som tryckt skrift enligt
tryckfrihetsförordningen - kan strida mot tryckfrihetsförordningen. Enligl
utredningens mening är så inte fallet. De föreslagna reglerna har

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 13

lill
syfle all få fram uppgifier som är av betydelse för människors liv och hälsa.
Föreskrifterna innebär i sak att statsmakterna ställer upp villkor för hur
förpackningstryck i vissa avseenden skall vara utformat när det gäller tobak. I
denna bemärkelse synes reglerna väl förenliga med grunderna för den bestämmelse
i 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen som avser förbud mot kommersiell annons i
den mån annonsen används vid marknadsföring av bl. a. lobaksvaror. Regler av nu
föreslagen art förekommer även som förut nämnts i annan lagstiftning, t.ex.
livsmedelslagen.

Det
kan ifrågasättas om den nu föreslagna lagen bör föra med sig att tuggtobak och
snus undantas från livsmedelslagen. Uiredningen anser dock all detta inte är
lämpligt, eftersom reglerna i livsmedelslagen tillgodoser väsentligen andra
behov än den föreslagna lagen om varningstext och innehållsdeklaralion på
tobaksvaror.

5.9
Följder för internationell handel m. m.

Föreskrifier
om varningstext och innehållsdeklaration kan medföra kostnadsökning för
utländska varor som importeras till Sverige, särskilt när importen har ringa
omfattning. Redan märkningsförfarandei kan ställa sig dyrbart. Därtill kommer
kostnader för de undersökningar som måsle ligga till grund för en innehållsdeklaralion.
Dessa förhållanden kan föra med sig försämring av utländska tillverkares
konkurrenskraft i Sverige. Det är vidare realistiskt atl räkna med att vissa
sällan förekommande produkter kanske dras bort från den svenska marknaden. I så
fall blir konsumenternas möjlighet atl välja mellan olika märken inskränkt.

Återverkningar
på konkurrens och valfrihet kan emellertid enligl utredningens uppfattning inle
få hindra nu avsedda föreskrifter. Dessa syftar lill alt framtvinga information
som är av vikt för den enskildes liv och hälsa. Del förhållandet alt vissa
näringsidkare kan finna del för dyrbart all lämna föreskriven information kan
därför inte tillmätas någon avgörande betydelse. Delsamma gäller den
omständigheten atl konsumenternas valfrihet beskärs. Givetvis bör dock
föreskrifterna göras sä konkurrensneulrala som möjligl.

1
detta sammanhang uppkommer också frågan om tobaksreklamutredningens förslag är
förenligt med våra internationella åtaganden enligl Allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT) saml enligl avtalen med Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) och Europeiska gemenskapen (EG). Nu berörda internationella avtal har alla
en föreskrift av innebörd all medlemsstat för all skydda bl. a. människors liv
och hälsa får vidta åtgärder som innebär avsteg från övriga föreskrifter.
Avtalen innehåller vidare regler om att skyddsåtgärder inte får användas som
medel för godtycklig eller oberättigad diskriminering mellan medlemsstaterna
eller lill en förtäckt begränsning av handeln mellan dessa. Uiredningen anser
alt krav på varningstext och innehållsdeklaration på lobaksvaror är alt bedöma
som en lillåilig åtgärd enligt nämnda avtal.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 14

6 Remissyttrandena

Utredningens
förslag till lagstiftning om varningstext och innehållsdeklaration på lobaksvaror
har i allt väsenlligl fåll elt positivt mottagande. Del övervägande antalet
remissinstanser ansluter sig lill vad utredningen har anfört om behovet av
upplysning om lobaksbrukets skadeverkningar. Således noterar socialstyrelsen
med tillfredsställelse del föreliggande lagförslaget och understryker
utredningens mening all snabba åtgärder är nödvändiga på detta område.
Styrelsen framhåller alt tobaken intar en särställning i diskussionen om olika
reklamsanerande åtgärder. Statens livsmedelsverk ställer sig positivt lill en
reglering av marknadsföringen i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens
förslag. Även marknadsdomstolen, NO, produklkonlrollnämnden.
Landstingsförbundet, Svenska läkaresällskapet, NTS, Svenska nationalföreningen
mot hjärl- och lungsjukdomar. Riksföreningen mol cancer. Riksförbundet mol
allergi. Riksförbundet VISIR m. fi. remissorgan tillstyrker utredningens
förslag.

Svenska
läkaresällskapet framhåller att del ur folkhälsosynpunkt är synneriigen angeläget
atl minska tobaksbrukel och alt lagstiftningen med hänsyn till de starka
kommersiella intressena på tobaksområdet måste göras så flexibel som möjligt
för atl kunna anpassas till nya marknadsförings-situationer.

Statens
ungdomsråd tillstyrker utredningens förslag som ett led i ett åtgärdsprogram
mot tobakens skadeverkningar.

Några
remissinstanser, bl. a. kammarrätten i Stockholm, KO och KF är i och för sig
positiva till utredningens förslag men ifrågasätter om inte delta borde
samordnas med ställningstagandena till varudeklaralionsutredningens (SOU
1973:20) och reklamutredningens (SOU 1974:23) förslag.

Hovrätten
för Övre Norrland, Sveriges Grossislförbund och Svenska Tobaks-branschföreningen
ifrågasätter effekten av varningstext på tobaksvaror. Hovrätten anser det
sålunda tveksamt om en varningstext skulle kunna bidra till att begränsa bruket
av tobak.

Vad
beträffar tillämpningen av den föreslagna lagstiftningen förordar bl. a. socialstyrelsen,
NO, KO, statens livsmedelsverk. Svenska läkaresällskapet och NTS att även snus
och tuggtobak redan från början bör omfattas av lagens bestämmelser om
varningstext. Socialstyrelsen anför att även dessa tobaksvaror kan ge höga
nikotinhalter i blodet och ofta åstadkomma ett starkt nikotinbehov, vilket hos
ungdomar kan ha avgörande betydelse för att etablera rökvanor.

Sveriges
Köpmannaförbund och Svenska Tobaksbranschförenlngen föreslår för sin del att cigarrer/cigariller
undantas från märkningsskyldighet bl. a. på grund av varuslagels obetydliga
marknadsandel.

Flera
remissinstanser har föreslagit att även andra tobaksvaror än cigar-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 15

relter
innehållsdeklareras. Således framhåller bl. a. socialstyrelsen och NTS viklen
av att tobak för piprökning och rullning av cigarretter innehålls-deklareras
och alt man i avvaktan på godtagbara mätmetoder, tills vidare allmänt uttalar
sig om förekomsten av skadliga ämnen. Enligl NTS mening bör även cigariller och
cigarrer innehållsdeklareras.

Som
ett alternativ lill utredningens förslag om innehållsdeklaration är Svenska
Tobaksbranschföreningen villig alt i sina varje kvartal publicerade rapporter
över rökens hall av tjära och nikotin för olika cigarrettmärken även ange
kolmonoxidvärden när delta kan ske samt annonsera rapporten för att ge bättre
spridning av informationen.

Utredningens
förslag att del skall ankomma på tillsynsmyndigheten att besluta om
varningstextens utformning tillstyrks av flertalet remissinstanser. Konsumentverket
instämmer i detta sammanhang i utredningens uttalande att varningstexternas
innehåll bör varieras för att bätlre fånga uppmärksamheten. Där det är
lämpligt bör dock enligl verkets mening textens innehåll vara delsamma som i
andra länder där sådan text är påbjuden då den därigenom kan få slörre tyngd.

Sveriges
Grossislförbund och Svenska Tobaksbranschförenlngen anser att det kan innebära ell
osäkerhetstillstånd för producenterna och ökade kostnader, särskilt beträffande
märken med begränsad omsättning, om varningstexten varieras och tid efler annan
ändras.

Vad
angår innehållsdeklarationen tillstyrker flertalet remissmyndigheter
utredningens förslag alt deklarationen tills vidare skall omfatta cigarretter och
ange innehållet av tjära och nikotin samt förekomsten av kolmonoxid i
cigarrettröken. Sålunda framhåller socialstyrelsen att styrelsen sedan länge
arbetat för att tobaksvaror skall innehållsdeklareras. Enligt styrelsens mening
bör kolmonoxidens roll särskilt uppmärksammas. Konsumentverket anför att en
innehållsdeklaration kräver ett omfattande analysarbete och en kontrollorganisation
men anser att en uppgift om tjära och nikotin samt om förekomsten av kolmonoxid
i cigarrettröken ger en betydelsefull upplysning till konsumenten. Därigenom
kan rökare påverkas att välja märken med lägre halter och tillverkarna
stimuleras till sådan tillverkning. Liknande synpunkter anförs av Sveriges Grossisiförbund,
som påpekar att utredningens förslag är en lämplig metod att åstadkomma en
styrning av konsumtionen och därmed på sikt även produktionen av cigarretter
mot mindre farliga märken. Grossislförbundet och Svenska Tobaksbranschföieningen
understryker vikten av att klara tillämpningsföreskrifter föreligger i god tid
före lagens ikraftträdande.

NTS
framhåller att även rökens halt av kolmonoxid måsle anges i innehållsdeklarationen
och hänvisar till en rapport om mätmetoder, utgiven av den brittiska tobaksinduslrins
forskningsinstitut, vilken fogats till föreningens yttrande. Vidare framhåller
NTS vikten av att konsumenterna ges möjligheten att jämföra visst märkes halter
av skadliga ämnen med varugruppen i övrigt. Riksföreningen VISIR ifrågasätter
för sin del om angi-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:49 16

vandet
av en rad mått i olika enheter är en angelägen åtgärd och om det inte kan
befaras all information om reducerade halter av någon substans kan motverka
rökarens motivation att bryta sin rökvana.

Svenska
läkaresällskapet finner del angeläget att överväga om inte innehållsdeklarationen
förutom tjära, nikotin och kolmonoxid också skall innehålla vätecyanid och DDT
saml atl i detta sammanhang också andra sjukdomsframkallande ämnen i tobak som
arsenik, bly och akrolein bör deklareras i varningstexten. Riksföreningen mol
cancer anser att innehålls-deklarationen även bör gälla substanser, som
förekommer i sådan koncentration i tobaksrök all de skulle bli föremål för
yrkeshygieniska överväganden på en arbetsplats.

Vad
beträffar frågan om utredningens förslag slår i överensstämmelse med vårt lands
internationella åtaganden på del handelspolitiska området anför kommerskollegium
all det delar utredningens uppfattning atl de föreslagna åtgärderna är
förenliga med Sveriges åtaganden enligl GATT, EFTA-konventionen och avtalen med
EG och understryker nödvändigheten av att föreskrifterna lill lagstiftningen
görs konkurrensneutrala. Kollegiet framhåller att det ur handelssynpunkl är
önskvärt atl de länder som har infört arrangemang angående varningstext och innehållsdeklaralion
på tobaksvaror, i möjligaste mån tillämpar likartade regler, inte minst med
tanke på ell eventuellt framlida inlernalionelll samarbete. Kollegiet erinrar
om kungörelsen (1973:233) om skyldighet för myndighet att underrätta kommerskollegium
om vissa föreskrifter m. m. och förutsätter att det får ta del av kommande
förslag lill tillämpningsföreskrifter, eftersom utformningen av dessa får
betydelse för bedömningen om reglerna medför tekniska handelshinder eller ej.

Utredningens
förslag atl socialstyrelsen skall utses att utöva tillsynen över efterievnaden
av den föreslagna lagstiftningen tillstyrkes eller lämnas ulan erinran av
praktiskt tagel samtliga remissorgan. Bl. a. framhåller marknadsdomstolen och NTS
fördelen av atl socialstyrelsen, som är samordnande myndighet för
hälsoupplysningen i landet, blir tillsynsmyndighet.

Kooperativa
förbundet, som anser att utredningens förslag bör samordnas med del pågående
lagstiftningsarbetet om information i reklamen, finner det mindre lämpligt att
socialstyrelsen blir den myndighet som skall meddela föreskrifter och utöva tillsyn
över lagens efterievnad, då detta innebär att ytterligare en myndighet kopplas
in på området.

Beträffande
utredningens förslag lill påföljder m. m. om någon bryter mot lagen eller med
stöd av lagen meddelade föreskrifter har delade meningar framförts vid
remissbehandlingen. Marknadsdomstolen tillstyrker i princip utredningens
förslag men anser all straffet för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte
lämnar upplysning eller handling som behövs för tillsynen över efterlevnaden
av lagen, bör stanna vid böter. Därigenom ernås överensstämmelse med moisvarande
bestämmelser i livsmedelslagen. Hovrätten för Övre Norriand finner, med
anledning av de möjligheter att meddela

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 17

föreläggande
eller förbud och att utsätta vite som enligt förslaget ges tillsynsmyndigheten,
alt annan påföljd än böter inle bör komma i fråga vid överträdelse av lagen
eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen. 1 varje fall bör enligt
hovrätten underiåtenhet all lämna begärda upplysningar eller handlingar inte
under några förhållanden föranleda annat än bötesstraff KO anser att anledning
saknas att till sådan underiåtenhet koppla etl straffrättsligt ansvar. Däremot
bör enligl KO:s mening möjlighet finnas att i dessa fall utsätta vite. KOanser
för övrigt att tillsynsmyndighetens möjlighet atl meddela vitesföreläggande bör
inskränkas till dessa fall. Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning är
ansvarsbestämmelserna överflödiga med hänsyn till den föreslagna
tillsynsmyndighetens vidsträckta befogenheter.

Utredningens
förslag atl straffansvar inte skall inträda om gärningen omfattas av
vitesförbud enligl marknadsföringslagen har föranletl marknadsdomstolen atl
understryka atl enligl domstolens mening KO och tillsynsmyndigheten bör
samråda i ärenden som gäller marknadsföring av lobaksvaror där
marknadsföringen innefattar brotl mot lagen om varningstext och
innehållsdeklaration. Del bör sedan ankomma på nämnda myndigheler att träffa
överenskommelse om åtgärder skall vidtas enligt marknadsföringslagen eller enligl
nu ifrågavarande lag. Även KO har förutsatt en nära kontakt med
tillsynsmyndigheten i bl. a. sådana ärenden.

Vad
angår utredningens förslag att tillsynsmyndigheten skall kunna förordna att
dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd talan uttalar KO
alt anledning saknas lill en sådan bestämmelse då de motiv som ligger bakom
motsvarande bestämmelser i exempelvis livsmedelslagen och lagen om hälso- och
miljöfarliga varor inte kan anses föreligga i fråga om det nu aktuella området.
Det är här inle fråga om de akuta risker för liv och hälsa, som kan uppkomma
vid hantering och försäljning av livsmedel och kemiska produkter, där hårda och
snabba ingripanden ofta är nödvändiga.

Vad
beträffar utredningens förslag om tillsynsmyndighetens befogenheter anför
kammarrätten i Stockholm att förslagets bestämmelser i denna del är ytterst
knapphändigt motiverade. Kammarrätten anser del särskilt önskvärt att
ersättningsreglerna behandlas utförligare i förarbetena lill lagen. Kammarrätten
tar också upp frågan om tillsynsmyndighetens befogenheter att i vissa fall
omhänderta varor.

Kammarrätten
erinrar om motsvarande stadgande i livsmedelslagen beträffande bl. a.
livsmedel som kan antagas vara otjänligt till människoföda, vilket
kompletterats med föreskrift för myndigheten atl i första hand låta varans
ägare under myndighetens kontroll få möjlighet atl göra den för-säljningsduglig
som livsmedel eller använda den för annat ändamål. Försl om ägaren inte
tillvaralar sina intressen härvidlag skall den förstöras genom myndighetens
försorg. Kammarrätten ifrågasätter, om inte även beträffande tobaksvaror ägarna
efter omhändertagandet borde lå lagsladgad möjlighet att under kontroll
försälla varan i godkänt skick. Även hovrätten för Övre

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:49 18

Norriand
anför liknande synpunkter på utredningens förslag om förfarandet med
omhändertagen vara.

Den
av utredningen föreslagna besvärsordningen bör enligt kammarrättens i Stockholm
mening förtydligas då därav inte klart framgår huruvida beslut om ersättning till
myndighet skall överklagas till kammarrätt eller regering. I sak anser
kammarrätten att - liksom beträffande andra beslut i särskilt fall av
tillsynsmyndighet - även detta bör överklagas till kammarrätt.

Några
remissinstanser har anfört synpunkter på utredningens förslag till tidpunkt för
lagens ikraftträdande m. m. Sålunda anför hovrätten .för Övre Norrland alt den
blivande lagstiftningen inte är av sådan karaktär, atl den måste sättas i kraft
under löpande kalenderår ulan förordar med hänsyn till reda och rättssäkerhet
att tidpunkten för ikraftträdandet bestämmes till den 1 januari 1977. Även
Svenska Tobaksbranschföreningen och Svenska Tobaks AB förordar nämnda tidpunkt
och åberopar bl. a. tobaksindustrins långa leveranstider och omfatlande
lagerhållning.

Dessutom pekar Svenska
Tobaks AB och AB Svenska Pressbyrån på de stora kvantiteter av omärkta varor
som kommer att finnas hos grossister och detaljister på dagen för lagens
ikraftträdande, och de föriuster dessa varor kommer atl åstadkomma om de ej får
försäljas, eftersom möjligheten till restitution av tobaksskatt numera är
borttagen. Man föreslår därför atl de bestämmelser som gäller detaljistledet
skall träda i kraft tre månader senare än lagen i övrigt. Om det då fortfarande
finns osålda varor kvar bör dispens för skatterestitution medges. Sveriges
Köpmannaförbund föredrar för sin del en generell, icke tidsbegränsad dispens
för eventuellt inneliggande lager. Om en begränsad övergångstid beslutas bör
dock enligt förbundels mening övergångstiden vara minst sex månader.

7 Föredraganden

Frågan
om tobakens skadeverkningar har under senare år diskuterats livligt både inom
och utom landet. Bl. a. publicerade väridshälsovårdsorga-nisationen (WHO) åren
1970 och 1971 rapporter om de hälsorisker som är förenade med rökning. Mot
denna bakgrund fick socialstyrelsen i mars 1971 regeringens uppdrag att
redovisa en allsidig medicinsk undersökning rörande tobakskonsumiionen och med
anledning härav vidtagna åtgärder. I uppdraget ingick också att lägga fram
förslag till de ytteriigare åtgärder inom socialstyrelsens verksamhetsområde
som styrelsen fann nödvändiga.

Socialstyrelsen
redovisade sitt uppdrag i april 1974, då styrelsen med eget yttrande överiämnade
en utredning som hade verkställts av en särskilt tillsatt arbetsgrupp.
Förslaget innefattade ett brett upplagt program för att minska
tobakskonsumtionen. Bl. a. föreslogs åtgärder mot reklam och annan marknadsföring
av lobaksvaror samt en omfattande informationsverksamhet om tobakens
skadeverkningar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 19

Med
anledning av motioner i tobaksfrågan vid 1974 års riksdag erinrade socialutskottet
(SoU 1974:5) om socialstyrelsens utredning och fann det angeläget att
riksdagen utan dröjsmål gavs tillfälle att ta ställning till åtgärder för atl
få till stånd en minskning av tobakskonsumiionen.

1 årets budgetproposition
(bil. 7 sid. 92) har särskilt framhållits angelägenheten av all få till stånd
ökade informationsinsatser om lobaksbrukets skadeverkningar. Medel beräknades
för att ge socialstyrelsen möjlighet alt förbereda en informationskampanj. Med
utgångspunkt i socialstyrelsens utredning anmäldes vidare alt frågan om förbud
mot tobaksreklam och frågan om skyldighet för tillverkare och importörer att
förse tobaksvaror med varningstext skulle las upp till skyndsam behandling.
Förslag om de närmare formerna för dessa åtgärder skulle utredas av en särskild
sakkunnig som jämte experter tillsattes av handelsministern med stöd av Kungl. Maj:ls
bemyndigande den 20 december 1974 (tobaksreklamutredningen). Denna utredning
har nu lagt fram ett delbetänkande med förslag om varningstext och
innehållsdeklaration på tobaksvaror (Ds H 1975:2). Utredningens arbete med atl
utreda frågan om lämpliga former för införande av förbud mot tobaksreklam
fortsätter.

Efter
samråd med handelsministern tar jag i det följande upp frågan om ett
genomförande av utredningens förslag beträffande varningstext och innehållsdeklaration
på tobaksvaror. Jag kommer vidare att ta upp frågan om en upplysningskampanj om
tobaksbrukets skadeverkningar i samband härmed.

Utredningen föreslår en
särskild lag om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. Enligt
utredningens förslag bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att föreskriva att förpackning till tobaksvara skall vara märkt med
upplysning om hälsorisker förbundna med bruk av tobak och uppgift om vissa
skadliga ämnen som varan innehåller eller ger upphov till. Tobaksvara som
saknar föreskriven märkning eller som är uppenbart oriktigt märkt skall inte få
saluhällas till konsumenter inom landet.

Remissinstanserna
har i allt väsentligt ställt sig positiva lill utredningens förslag. Det anses
angeläget att allmänheten på ett effektivt sätt informeras om risker med
tobaksrökning, bl. a. genom varningstext på tobaksförpackningar. Flertalet
remissinstanser understryker också att en särskild lagstiftning på detla
område är motiverad.

Mot
bakgrund av de forskningsresultat som har framkommit under senare år är det
enligt min mening angeläget att få till stånd en minskning av tobakskonsumtionen.
Detta kräver betydande informationsinsatser. Tobaksreklamutredningens förslag
är en viktig del i detta arbete. Dess nu framlagda förslag om varningstext och innehållsdeklaralion
bör därför genomföras. Jag vill i detta sammanhang erinra om att en
expertkommitté inom WHO i en rapport år 1975 om rökningen och dess
hälsoeffekter har rekommenderat

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 20

bl.
a. alt cigarreltpaket förses med varningstext och uppgifter om vissa skadliga ämnen
samt att information även i övrigt lämnas om tobakens skadeverkningar och
fördelarna med alt inle röka. Liknande rekommendationer har avgetls av
Europarådet och Nordiska rådet.

För
att hos allmänheten inskärpa vikten av de hälsoproblem som tobaksbruk kan ge
upphov till är del viktigt att utöver en allmän varningstext lämna uppgifterom
produktens innehåll av tjära, nikotin och andra farliga ämnen. Jag vill därför
särskilt understryka betydelsen av utredningens förslag om innehållsdeklaralion
på lobaksvaror, som skall ange tobaksrökens innehåll av tjära och nikotin samt
förekomsten av kolmonoxid i röken. Etl märkningslvång med uppgifter om olika
produkters hall av fariiga ämnen kan också medföra en utveckling av mindre fariiga
tobaksvaror.

I
likhet med uiredningen anser jag att frågan om varningstext och innehållsdeklaration
på tobaksvaror bör regleras i en särskild lag. Lagen bör innehålla en
grundläggande bestämmelse om att förpackning till lobaksvara som säljs till
konsumenter inom landet i den utsträckning som särskilt föreskrivs skall vara
märkt med varningstext som lämnar upplysning om hälsorisker vid bruk av tobak
och innehållsdeklaration som lämnar uppgift om skadliga ämnen som varan
innehåller eller ger upphov till. Ansvaret för atl förpackning till tobaksvara
märks på föreskrivet sätt bör åvila tillverkaren när det gäller vara som tillverkas
inom landet och den som först saluhåller varan inom landet i fråga om
importerad vara.

Det
bör ankomma på regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
alt meddela de föreskrifter om märkning av förpackning till tobaksvaror som
föreslagits. I samma ordning bör även bestämmas varningstextens avfatlning och
de uppgifter som skall lämnas i innehållsdeklarationen. Del är därvid
angeläget atl tillsynsmyndigheten smidigt anpassar denna information lill nya
vetenskapliga rön, ändrade konsumtionsvanor m. m. När del gäller
varningstexten kan det också vara befogat atl variera den för att fånga
allmänhetens uppmärksamhet. För alt tillsynsmyndigheten skall kunna fullgöra sin
tillsyn bör tillverkare, importör eller den som säljer tobaksvara vara skyldig
att efter anfordran lämna de upplysningar och handlingar som behövs. Den
närmare innebörden av den föreslagna lagstiftningen återkommer jag till i
specialmotiveringen till lagförslaget.

Den
myndighet som har den största samlade erfarenheten av de hälsoproblem som tobaksbrukel
medför är socialstyrelsen. Enligt min mening är del därför lämpligt atl
socialstyrelsen blir tillsynsmyndighet i fråga om efterievnaden av den
föreslagna lagstiftningen och jag vill upplysa om att jag avser atl senare
förslå regeringen alt utse socialstyrelsen till tillsynsmyndighet.

Med
hänsyn till den lid som behövs lor att utarbeta tillämpningsbestämmelser till
lagstiftningen och för att bereda tillverkare, grossister och detaljister
möjligheter att anpassa varorna till märkningsskyldigheten bör den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 21

nya
lagstiftningen träda i kraft den 1 januari 1977.

Den
föreslagna lagstiftningen om skyldighet atl förse lobaksvaror med varningstext
och innehållsdeklaration bör som jag förut har nämnt kombineras med en
upplysningskampanj om tobaksbrukets skadeverkningar. Föratt få lill stånd en
minskning av tobaksbruket är det viktigt att ungdomar och andra personer som
ännu inte röker också nås av en objektiv och slagkraftig information om risker
med tobaksrökning.

Jag vill
i detta sammanhang nämna att ett samarbete har inletts mellan socialstyrelsens
nämnd för hälsoupplysning och skolöverstyrelsen om en intensifierad hälsoundervisning
beträffande tobaksfrågan i grundskolan och gymnasieskolan. Förberedelser fören
upplysningskampanj om lobaksfrågan i anslutning lill den föreslagna
lagstiftningens ikraftträdande pågår f n. i socialstyrelsen. Förslag om
medelsanvisning för denna upplysningskampanj kommer att läggas fram i särskild
ordning samtidigt med att frågan om en motsvarande upplysningskampanj på alkoholområdel
inom kort tas upp till behandling. Möjligheterna alt även engagera
folkrörelserna i båda dessa upplysningsfrågor kommer därvid att ägnas särskild
uppmärksamhet.

8 Upprättat lagförslag

1
enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till lag
om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. Förslaget har
upprättats i samråd med chefen för handelsdepartementet.

9 Specialmotivering till lagförslaget

I
denna paragraf ges en grundläggande regel om att tobaksvara skall märkas med
varningstext och innehållsdeklaration. Paragrafen innehåller bemyndigande för
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare
bestämmelserom märkningsskyldighelens omfattning och innehåll. Någon
definition av begreppet lobaksvara har inle ansetts behövlig. I regel får
därmed förstås en vara som till någon del innehåller tobak och som är avsedd
att brukas som njutningsmedel. Rökpipa eller andra tillbehör är således inle lobaksvara
och faller därför utanför lagens tillämpningsområde. Inte heller
cigarrettpapper omfattas av lagen. Däremot faller tuggtobak och snus in under lagen.
Utredningen har ansett att märkningsskyldighel f n. inte bör föreskrivas för
dessa varugrupper. Jag delar denna uppfattning men vill framhålla alt
märkningsskyldighet vid lämplig tidpunkt bör genomföras även för tuggtobak och
snus.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 22

Märkning
skall enligt paragrafen ske på förpackning till lobaksvara. Märkning bör
givelvis som regel ske på den förpackning vari varan normall saluhålls till
konsument. Specialfall är t. ex. atl en förpackning innehåller ett fiertal
paket cigarretter. Likaledes förekommer det styckförpackade cigarrer i större
förpackning. Tillsynsmyndigheten lår i sådana fall avgöra vilken eller vilka av
förpackningarna som skall märkas.

Märkningen
skall ha skett senast när lobaksvaran saluhålls till konsumenter. Anknytningen
till att varan saluhålls innebär en begränsning av märkningsskyldigheten.
Tobaksvaror som importeras direkt av konsumenten eller som tillhandahålls
konsument på annat sätt än genom försäljning, t. ex. gratisutdelning, omfattas
således inte av lagen. Tillhandahållande på annal sätt än genom försäljning kan
emellertid i vissa fall förbjudas med stöd av bestämmelser i lagen om olillböriig
marknadsföring. Endast tobaksvaror som saluhålls till konsumenter inom landet
omfattas av märk-ningsskyldighelen.

Av
paragrafens första stycke framgår atl förpackning kan förses med dels en allmän
varningstext med upplysning om de hälsorisker som är förbundna med bruk av
tobak och dels en deklaration av skadliga ämnen som varan innehåller. Det är
inte nödvändigt att lobaksvara förses med båda slagen av märkning. Det får med
hänsyn till olika omständigheter - t. ex. varans särskilda beskaffenhet eller
förpackningens storiek eller art - avgöras om endast endera eller om båda
slagen av märkning skall anbringas.

Av
andra stycket framgår alt föreskrifter om varningstextens avfattning och vilka
uppgifter som skall lämnas i innehållsdeklarationen utfärdas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer. Jag har i den allmänna motiveringen
uttalat att jag anser att socialstyrelsen bör bli tillsynsmyndighet och ges i
uppdrag atl fullgöra bl. a. de nämnda uppgifterna. Innan varningstext
fastställs bör i den omfattning som är nödvändig samråd ske med myndigheter och
andra som kan bidra med synpunkter. Som exempel kan nämnas KO, konsumentverket,
kommerskollegium, skolöverstyrelsen och företrädare för producenter och för
detaljister. Texten bör kunna avfattas pä olika sätt beroende på förhållandena,
t. ex. vilken vara den är avsedd att anbringas på eller till vilken grupp av
konsumenter den riktar sig. Det är viktigt att märkningen anbringas på
förpackningen på ett tydligt och iögonfallande sätt. Texten bör vara kort,
lättläst och otvetydig. Det bör även kunna föreskrivas atl en symbol skall
anbringas i anslutning till texten. Texten skall vara avfattad på svenska
språket. Den lår inte utformas som en allmänt hållen uppmaning att avstå från
tobaksbruk. Utredningen framhåller atl en sådan utformning skulle kunna komma
i strid med tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Jag anser att
varningstexten måste ges ett konkret innehåll med upplysningar om vilka risker
bruket medför. Det skall således vara fråga om en saklig information som bygger
på resultaten av forskningen på området.

Tobaken
och tobaksröken innehåller en mängd olika ämnen, varav vissa

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 23

är
skadliga i större eller mindre omfattning. Forskning om betydelsen från hälsosynpunkt
av de olika ämnena pågår. Det är därför inte lämpligt att i lagen föreskriva
vilka ämnen som en innehållsdeklaration skall uppta. Det fär som jag framhållit
i den allmänna motiveringen i stället ankomma på tillsynsmyndigheten att
meddela föreskrifier i detta hänseende och alt anpassa dessa efter utvecklingen
på området. Vid utarbetande av normer för innehållsdeklarationen bör särskilt
uppmärksammas konsumenternas behov av jämförande uppgifter, t. ex. upplysning
om hur stor halten av visst ämne är för en viss produkt i förhållande till
genomsnittet för varugruppen. Föreskrifter om hur märkningen skall utformas får
det likaledes ankomma på tillsynsmyndigheten att utfärda. Av föreskrifterna bör
bl. a. framgå storleken av märkningen samt var och på vilket sätt märkningen
skall anbringas på förpackningen.

2 S

1
denna paragraf föreskrivs vem ansvaret skall åvila för att förpackning till tobaksvara
förses med föreskriven varningstext och innehållsdeklaration. Detla ansvar
åvilar beträffande tobaksvaror som tillverkas i Sverige tillverkaren och
beträffande importerade varor den som först saluhåller varan här.

Medan
2 S fastslår vem som är ansvarig för att märkning sker, avser 3 {j att hindra
alt återförsäljare saluhåller tobaksvaror som saknar föreskriven text eller
deklaration eller har försetts med uppenbart oriktig text eller deklaration.

Som
angetts i den allmänna motiveringen skall regeringen utse den myndighet som
skall utöva tillsyn över efterievnaden av lagen och med stöd av lagen meddelade
föreskrifter. Tillsynsmyndigheten bör vid utövande av tillsynen när det finnes
lämpligt samråda med myndigheter, företrädare för producenter och detaljister
och med andra intressegrupper som kan bidraga med synpunkter.

5
S

I
enlighet med utredningens förslag ges tillsynsmyndigheten rält atl fa tillgång till
upplysningar och handlingar som är nödvändiga för tillsynen. Som tidigare har
framgått åvilar ansvaret för att varningstext och innehållsdeklaralion är
korrekta tillverkaren eller - i fråga om importvaror - den

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 24

som
först saluhåller varan inom landet. Givelvis måste uppgifterna i innehållsdeklarationen
bygga på analyser av varans innehåll. Sådana analysresultat kan
tillsynsmyndigheten begära att få del av. Kan tillförlitligheten av gjorda
analyser ifrågasättas, bör tillsynsmyndigheten begära in kompletterande
uppgifter. Tillsynsmyndigheten kan också enligt de föreslagna bestämmelserna i
nästa paragraf meddela föreläggande att låta varan genomgå ny analys. Sådant
föreläggande kan förenas med vite. Mot bakgrund av vad jag nu anfört har jag
inte ansett det påkallat atl införa_be_stämmelser £jm__inspektion och
provtagning från tillsynsmyndighetens sida.

Paragrafen,
som innehåller bestämmelser om föreläggande och förbud, avser att möjliggöra en
effektiv kontroll av att tillverkare och andra fullgör sina skyldigheter enligt
lagen och med stöd av den meddelade föreskrifter. Enligt andra stycket bör tillsynsmyndigheten
äga rätt att utsätta vite. Storleken av vitet bör bestämmas efter vad som
påkallas av ändamålet med föreläggandet och det bör ankomma på allmän domstol
att i förekommande fall döma ut vitet. Jag vill i detta sammanhang framhålla
att tillsynsmyndigheten i första hand bör försöka att nå rättelse på frivillig
väg genom atl lämna råd och anvisningar. Som framgår är avsikten att
föreläggande och förbud skall användas med försiktighet.

För
att hindra att lagens bestämmelser eller de föreskrifter som meddelas med stöd
därav blir verkningslösa krävs rätt för tillsynsmyndigheten att omhänderta
tobaksvara som saluhålls eller uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 3
S. Avsikten är således att förhindra att varor som saknar föreskriven text
eller deklaration eller åtföljs av felaktiga uppgifter om innehållet kommer ut
på marknaden. Med hänsyn till att omhändertagande kan komma att avse egendom till
betydande värde bör andra åtgärder som står till buds för att söka nå rättelse i
första hand prövas. Har emellertid dessa möjligheter prövats utan framgång
eller talar särskilda skäl för ett omedelbart ingripande bör varan omhändertas.
Det kan därvid bli nödvändigt för tillsynsmyndigheten all begära handräckning
av polismyndighet. En bestämmelse härom finns i andra stycket.

Den
omhändertagna varan bör under tillsynsmyndighetens kontroll om möjligt förses
med föreskriven text och deklaration. Även utan att så skett bör varan återiämnas
om den mol vilken åtgärden riktar sig - i regel ägaren till varan - visar att
varan försålts till köpare i utlandet eller på annal sätt gör sannolikt att
varan inle kommer att föras ut på marknaden i strid mol gällande bestämmelser.
Som en sista utväg bör tillsynsmyndigheten ha rätt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 25

att
förstöra varan. Denna möjlighet bör utnyttjas endast om rättelse ej vidtagits
trots att skäligt rådrum lämnats. Har tobaksvara som omhändertages varit
föremål för brott kan den för-

I denna paragraf föreskrivs
tystnadsplikt i fråga om yrkeshemlighet eller affärsförhållande som någon får
kännedom om i samband med handläggning av ärende enligt denna lag. Om straff
för brott mot tystnadsplikt finns bestämmelser i brottsbalken 20 kap. 3 S.

9-11
sS

Dessa
paragrafer tar upp bestämmelser om ansvar m. m. Även om överträdelse av lagen
som utredningen framhåller kan komma atl avse egendom lill betydande värde
delar jag den uppfattning som hovrätten för Övre Norrland har fört fram alt
endast böter bör komma i fråga. Tillsynsmyndigheten har en vidsträckt möjlighet
att meddela föreläggande och förbud och därvid utsätta vite, vilket som regel
torde vara tillräckliga åtgärder för att få lagen att efterievas/Av samma skäl
har jag inte ansett det nödvändigt att föreskriva straffpåföljd för
underlåtenhet att följa tillsynsmyndighetens anmaning att lämna upplysningar
etc. enligl 5 tj. Ansvar kan enligt förslaget inträda endasi om brottet har
skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

I
första hand riktar sig ansvarsbestämmelserna mot den som tillverkar eller
importerar tobaksvaror men även detaljister innefattas i den föreslagna lydelsen.
Frågan om åtal skall väckas bör prövas först efter anmälan av tillsynsmyndigheten.
Denna har en samlad överblick över lagens tillämpning och har även möjlighet
att i första hand välja de övriga åtgärder lagen medger för att nå rättelse i
stället för att överiämna ärendet till åtal.

I
9!; andra stycket finns en kollisionsregel. Av den framgår bl.a. att ansvar
inte kan följa om gärningen omfattas av vitesförbud enligt lagen om otillbörlig
marknadsföring. Som nämnts ankommer det på tillsynsmyndigheten att avgöra om
åtal skall väckas eller ej. I likhet med vad utredningen har förutsatt och
marknadsdomstolen understryker i sitt yttrande anser jag det lämpligt atl
tillsynsmyndigheten i ärenden, där marknadsföring av tobaksvaror kan antagas
innefatta brott mol såväl marknadsföringslagen som förevarande lag, samråder
med KO och därvid träffar överenskommelse om med stöd av vilken lag åtgärder
bör tillgripas.

Såväl
böter som vite bör inte kunna utgå för samma gärning. För atl klargöra detta
har en bestämmelse härom tagits in i 9 ij tredje stycket.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 26

1
denna paragraf regleras besvärsförfarandet. Enligt första stycket skall talan
föras hos regeringen i fråga om beslut som myndighet efter regeringens
bemyndigande meddelar med stöd av 1 Jj i lagen. Här avses sådana allmänna föreskrifter
som tillsynsmyndigheten meddelar exempelvis om innehåll och utformning av
varningstext och innehållsdeklaration. Mot annat beslut skall enligt andra
stycket talan föras hos kammarrätt. Denna besvärsordning används för beslut
som meddelats i särskilda fall rörande t. ex. åläggande eller förbud. Besvären
skall inges lill den kammarrätt inom vars domkrets tillsynsmyndigheten ligger.

Någon
bestämmelse om rätt för tillsynsmyndigheten att förordna om omedelbar
verkställighet har inte upptagits i det föreliggande lagförslaget annat än i
fråga om beslut att omhänderta tobaksvara. De motiv som ligger bakom de längre
gående bestämmelserna i exempelvis livsmedelslagen och lagen om hälso- och
miljöfarliga varor kan, som KO påpekar, inte anses föreligga här.

Ikraftträdande

Med
hänsyn till behovet av förberedelser föreslås den nya lagen, som jag framhållit
i den allmänna motiveringen, träda i kraft först den 1 januari 1977. Av samma
skäl bör sedan lagen har antagits av riksdagen i god tid utfärdas de
föreskrifter som behövs för att precisera åliggandena för tillverkare och
andra när märkningsskyldigheten träder i kraft.

Det
avses ligga i det bemyndigande som 1 S innehålleratt det i samband med ett
förordnande enligt lagen får meddelas sådana generella dispenser, som kan
finnas påkallade med hänsyn till mängden varor, färdigtryckt förpackningsmaterial
m. m. som finns i lager hos tillverkare, importörer och detaljister då
förordnandet träder i kraft. Några särskilda övergångsbestämmelser till lagen
har därför inte ansetts nödvändiga.

10 Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga förslaget till lag om varningstext och innehållsdeklaralion på tobaksvaror.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 27

11 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76:49 28

Innehåll

Förslag
till lag om varningstext och innehållsdeklaration på tobaks

varor ............................................................... 2

1
Inledning................................................... ...... 4

2
Gällande regler om upplysningsplikt
genom märkning m. m. 5

2.1
Regler som berör tobaksvaror........................ 5

2.2
Vissa andra märkningsbestämmelser............... 6

2.3
Marknadsföringslagen.................................. ...... 6

3 Förslag om
upplysningsplikt........................... 7

3.1
Varudeklaration.......................................... 7

3.2
Information i reklam och annan
marknadsföring. 7

3.3
Utvidgad generalklausul i
marknadsföringslagen. 7

4
Norsk lagstiftning om tobaksreklam................ ....... 8

5
Tobaksreklamutredningens förslag.................. ...... 9

5.1
Begreppen varningstext och
innehållsdeklaration........ 9

5.2
Lagstiftningens uppbyggnad.......................... ...... 9

5.3
Tidpunkt och ansvar för märkning.................. .... 10

5.4
Vissa tillbehör till tobaksvaror........................ .... 11

5.5
Förpackningsreklam..................................... .... 11

5.6
Tekniska frågor.......................................... .... 12

5.7
Sanktioner m. m......................................... .... 12

5.8
Förhållandet till viss annan
lagstiftning............ .... 12

5.9
Följder för internationell handel mm................ .... 13

6
Remissyttrandena....................................... 14

7
Föredraganden........................................... .... 18

8
Upprättat lagförslag.................................... 21

9
Specialmotivering till lagförslaget................... .... 21

10
Hemställan................................................ 26

11
Beslut...................................................... .... 27

Doktrin (1)

  1. Ulrik von Essen, Neutrala tobaksförpackningar och den svenska tryckfriheten, FT 2016 nr 3 s. 357, på s. 368, 369 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

30 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (28)

28 kopplingar i 22 dokument.

  1. SOU 2024:96 Mediegrundlagarna och tillgänglighetskrav för vissa medier s. 107 om s. 12 i texten
  2. Prop. 2021/22:200 Hårdare regler för nya nikotinprodukter s. 149 om s. 12 i texten
  3. SOU 2021:22 Hårdare regler för nya nikotinprodukter s. 267 om s. 12 · s. 479 i texten
  4. SOU 2020:45 Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten s. 287 om s. 12 · s. 287 om s. 22 i texten
  5. Bet. 2017/18:KU16 Ändrade mediegrundlagar i texten

Visa alla 22

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. FT 2016 s. 357 Ulrik von Essen, Neutrala tobaksförpackningar och den svenska tryckfriheten s. 368 · s. 369 i texten