om ändrade regler för beskattning av fåmansföretag m.m.
115 sidor, varav 89 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 89 av 115 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:79, om ändrade regler för beskattning av fåmansföretag m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:79 Regeringens
proposition
1975/76: 79
om ändrade regler för beskattning av fåmansföretag m. m.
beslutad
den 13 november 1975.
Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
G.
E. STRÄNG
ANNA-GRETA
LEIJON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om särskilda
regler för beskattning av fåmansföretag och deras ägare. Med Hmansföretag avses
i första hand aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag vars aktier
eller andelar innehas av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer.
Förslaget innebär bl. a. alt möjligheten att genom löneuttag fördela företagets
inkomst mellan företagsledare och dennes make och barn begränsas. Vidare
föreslås regler som syftar till att förhindra alt delägare i fåmansföretag
erhåller obehöriga skatteförmåner genom alt hyra ut lokaler till förelaget
eller genom att träffa avtal med företaget om köp eller försäljning av egendom.
Propositionen innehåller också bestämmelser om den skaltemässiga behandlingen
av lån och tantiem från fåmansföretag och om rätten att låna pengar från en
till fåmansföretag knuten pensionsstiftelse. De föreslagna reglerna
kompletteras med en utvidgad skyldighet för fåmansföretag och delägare att
lämna information till taxeringsmyndigheterna om sina ekonomiska
mellanhavan-den.
De
nya reglerna avses alt tillämpas första gången vid 1977 års taxering.
1 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 79
Prop.1975/76:79 2
1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrives i fråga om kommunalskattelagen
(1928:370) dels att 35 § 4 mom., 42 S, 46 S 3 mom. samt punkterna 2 a och 3 a
av
anvisningarna till 29 §, punkt 3 av anvisningarna till 32 S, punkt 2 av
anvisningarna
till 36 § och punkt 1 av anvisningarna lill 41 S skall ha nedan
angivna lydelse, dels att till 35 S
skall fogas elt nytt moment, 1 a, till anvisningarna till
27 S en ny
punkt, 3, och till anvisningarna till 32 S en ny punkt, 13, av
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
35 S
la mom. Anskaffar ett fåmansföretag
lös egendom, som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för
förelagsledarens eller honom närstående persons privata bruk. skall ett belopp
motsvarande anskaffningskostnaden för egendomen hänföras till inläkt av
tillfällig förvärvsverksamhei för förelagsledaren.
Har företagsledare i ell fåmansföretag
eller honom närslående person uppburit hyra eller annan ersättning från
företaget för lokal, som äges eller disponeras av förelagsledaren eller den
honom närslående, skall ersättningen, såvida den icke skall beskattas .såsom
intäkt av fastighet eller intäkt av kapital, av mottagaren upptagas som intäkt
av tillfällig föiyäivsverksamhet. Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag
för den kostnad som han fått vidkännas på grund av att föreiagci utnyttjat
lokalen i fråga.
Till intäkt av tillf ullig
jöiyäiysverk-samhet hänföres även förmån som delägare i fåmansföreiag eller
honom närstående person åtnjuter genoin att avyttra egendom till företagel lill
högre pris eller genom atiföiyäiya egendom från företagel lill lägre pris än
egendomens marknadspris.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1975/76:
79
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har fåmansföreiag lämnat lån till
företagsledare eller honom närslående person och utgår icke ränta på lånet
eller utgår ränta med lägre belopp än som vanligen utgår på lån av liknande
slag, skall sedvanlig ränta eller skill-nadsbeloppei hänföras till intäkt av
tillfällig föiyäiysverksamhet för låntagaren.
Har fåmansföretag lämnat lån till
företagsledare eller honom närstående person och har lånet nedskrivas i
företagels räkenskaper, hänföres det nedskrivna beloppet lill intäkt av
till-fållig föiyärvsverksamhet för låntagaren. Vad nu sagts gäller dock icke
lån som avses i sjätte stycket.
Har lån lämnats i strid mot bestämmelserna
i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om
tiyggande av pensionsutfästelse m. m. utgör lånebeloppet, till den del
återbetalning icke skett, intäkt av lillfällig förvärvsverksamhet för
låntagaren.
Som fåmansföretag räknas
a)
aktiebolag,
ekonomisk förening och handelsbolag, vari aktierna eller andelarna lill
huvudsaklig del ägas eller på därmed jämföriigi sån innehavas - direkt eller
genom förmedling av juridisk person - av en f}'sisk person eller ett Jåtal
fysiska personer; samt
b)
aktiebolag,
ekonomisk förening och handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på
verksamhetsgrenar, som äro oberoende av varandra, såvida en person genom aktie-
eller andelsinnehav, avtal eller po därmed jämföriigi sätt har den reella
bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och sfälv-ståndigt kan förfoga
över dess resultat.
Prop. 1975/76: 79 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Som företagsledare i fåmansföretag
skall anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons
aktie- eller andelsinnehav i få-mansjöretaget eller annan liknande grund har
eti väseniligl inflytande i förelaget eller - där fråga är om företag som
avses i sjunde stycket b) - den som har den reella bestämmanderätten över viss
verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat.
Vid tillämpning av detta moment
skall såsom närstående person räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make,
avkomling eller avkomlings make. syskon eller syskons make eller avkomling samt
dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med
avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
4 mom.' Avyttras annan
egendom än som avses i 2
eller 3 mom., räknas som skattepliktig realisationsvinst:
om egendomen innehafts
mindre än 2 år .............................................. 100 % av
vinsten
2
år men mindre
än 3 år ............................. 75 % av vinsten
3
år men mindre
än 4 år ............................. 50 % av vinsten
4
år men mindre än
5 år ............................. 25 % av vinsten
Skatteplikt enligt första stycket
inträder endast om den skattskyldige förvärvat den avyttrade egendomen genom
köp, byte eller därmed jämföriigi fång. Har han förvärvat egendomen genom gåva
av make eller skyldeman och har egendomen av givaren förvärvats genom köp, byte
eller därmed jämföriigi fång, skall dock frågan om och i vad män skattepliktig
realisationsvinst skall anses föreligga bedömas med hänsyn till sistnämnda
Ung. Motsvarande skall gälla om make vid bodelning i anledning av andra makens
död erhållit egendom, som förstnämnda make före äktenskapets ingående eller
under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämföriigi fång, eller
om make vid bodelning av annan anledning än andra makens död erhållit egendom,
som någondera maken före äktenskapets ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt
'Senaste lydelse 1967:748.
Prop. 1975/76: 79 5
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
fång. Har även den skatlskyldiges fångesman erhållit
egendomen såsom gåva av make eller skyldeman eller vid sådan bodelning som nyss
nämnts, skall bedömningen ske som om avyttringen verkställts av den som närmast
dessförinnan förvärvat egendomen på annat sätt än genom sådan gåva eller
bodelning.
Har egendom som avses i detta
moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 mom. andra
stycket är vinslen skattepliktig endast om det skaligen kan antagas, atl
avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat.
A vyttras egendom, som avses i
detta moment, till fåmansföretag av delägare eller honom närstående person,
skall oavsett bestämmelserna i detta moment som skattepliktig realisationsvinst
räknas vad den skaltskyldige erhåller för egendomen, såvida denna icke är
eller kan antagas bli till nytta för företagets verksamhet.
(Se vidare
anvisningarna.)
42 § Värdet av bostadsförmån skall
beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller, i saknad av tillfälle
till sådan jämförelse, efter annan grund, som må finnas lämplig.
Värdet av produkter, varor eller
andra naturaförmåner, som ingå i lön eller annan inkomst, beräknas efter ortens
pris.
Vid beräkning av värde av förmån av
att för privat bruk få utnyttja arbetsgivaren tillhörig bil skall, såvitt gäller
företagsledare I fåmansföretag eller honom närstående person, anses som om
bilen i privat bruk köns minst 1 000 mil.
(Se vidare anvisningarna.)
46 § 3 m o m ." Ha makar med hemmavarande barn under
16 år båda haft Ä-inkomst enligt 9 S 3 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, må den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta
förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika stora Ä-inkomsier, åtnjutes avdraget av
den
"' Lydelse enligt prop. 1975/76:77.
Prop.1975/76:79 6
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
yngsta
maken. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25
procent av nettointäkten av förvärvskällan eller - i fall då skattskyldig vars
make bedrivit verksamheten taxeras för inkomst enligt tredje stycket av
anvisningarna till 52 S - 25 procent av den del av nettointäkten som taxeras
hos avdragsberältigad make samt i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av
inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor. Vid jämförelsen av
makarnas inkomster skall hänsyn lagas även lill under beskattningsåret
uppburen kontant inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt
enligt 1 S 2 mom. nyssnämnda lag skattepliktig dagpenning.
Hargift
skatlskyldig med hemma- Hargift skallskyldig med hemma-
varande barn under 16 år
haft Ä-in- varande barn under 16 år haft A-in
komst av jordbruksfastighet eller rö- komst av jordbruksfastighet eller rö
relse och har maken utfört arbete i relse och har maken utfört arbete i
förvärvskällan utan att taxeras för in- förvärvskällan utan att taxeras för in
komst enligt tredje stycket av anvis- komst enligt tredje stycket av anvis
ningarna till 52 S, må den skaltskyl- ningarna till 52 §, må den skaltskyl
dige åtnjuta förvärvsavdrag med dige åtnjuta förvärvsavdrag med
värdet av makens arbetsinsats, dock värdet av makens arbetsinsats, dock
med högst 1000 kronor. med högst I 000 kronor. larf«i/sag/s
skall,
utan hinder av att intäkten är hänföriig till inkomstslaget tjänst, gälla även
skattskyldig, som på grund av bestämmelserna i punkt 13 av anvisningarna till
32 beskattas för makes arbetsinsats. Avdrag enligt första och andra styckena
må åtnjutas endast av make som levt tillsammans med andra maken under
beskattningsåret.
Har skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år,
som under beskattningsåret antingen varit gift men icke levt tillsammans med
sin make eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller
frånskild), haft Ä-inkomsl, må han åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga
om inkomsl av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av
förvärvskällan och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i
samtliga fall dock högst 2 000 kronor.
Avdrag
enligt delta moment må åtnjutas endast av den som under större delen av
beskattningsåret varii här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i
den mån den inkomsl som berättigar till avdrag därtill förslår. Avdrag må för
skattskyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt tillsammans med sin
make, för makarna tillsammans icke överstiga om avdrag ifrågakommer enligt
första eller fjärde slyckel: 2 000 kronor; och
Prop.1975/76:79 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
i övriga fall: I 000 kronor.
Avdrag enligt detta moment skall
erhållas i kommun där inkomst, som berättigar till avdrag, tages lill
beskattning, i första hand, när så kan ske, inom hemortskommunen och i övrigt
enligt fördelning som bestämmes av taxeringsnämnden i sagda kommun.
Anvisningar
till 27 S
3. Rörelse anses föreligga om delägare
i fåmansföretag eller närstående lill sådan delägare avyttrar hyresrätt,
patenträtt eller liknande rättighet under förutsättning att ersättningen för
rättigheten skulle ha utgjort Intäkt av rörelse om verksamheten i företaget
hade drivits av den som avyttrat rättigheten.
till 29 2. a," Arbetsgivare
får avdrag för medel, som avsatts till personalstiftelse enligt lagen om
tryggande av pensionsutfästelse m. m.
Har fåmansföretag avsaii medel lill personalstiftelse,
medges avdrag endast om företaget stadigvarande sys-selsäiier minst 30
årsarbciskraficr. Riksskatteverket får, om särskilda skäl föreligger, medge
undanlag från dctia stycke. Mot beslut av riksskaiicverkei i sådan fråga får
talan icke föras, b.' Arbetsgivare får avdrag för medel, som avsatts till
pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. för all uppbringa stiftelsens tillgångar till vad som motsvarar
arbetsgivarens pensionsreserv enligt allmän pensionsplan, som tryggas av
stiftelsen, efter avdrag för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig.
c' Arbetsgivare får avdrag för så
stor del av kostnaderna för pensionsförsäkring som behövs för att helt eller
delvis trygga pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan. Arbetsgivare, som
enligt 25 S lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m, är
skyldig att trygga upplupen del av
'Senaste lydelse 1967:546, 'Senaste lydelse 1975:1347,
'Senaste lydelse 1975:1347.
Prop.1975/76:
79 8
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
pensionsutfästelse genom alt köpa pensionsförsäkring, får
avdrag för hela kostnaden för sådan försäkring, om utfästelsen icke avser
arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande
inflytande över företaget. Till grund för bedömande om en arbetstagare har
bestämmande inflytande lägges del samlade innehavet av aktier eller andelar i
företagel hos arbetstagaren själv jämte sådana honom närstående personer som
nämns i 35 § 3 mom. tionde slyckel denna lag.
d.* Redovisar arbetsgivare enligt
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. pensionsskuld under
rubriken Avsatt lill pensioner i sin balansräkning och är vad som enligt 30 § 2
mom. taxeringslagen (1956:623) skall särskilt redovisas i fråga om
pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan större än motsvarande belopp vid
utgången av föregående beskattningsår, får han avdrag för skillnaden mellan de
båda beloppen.
e. Vid beräkning av avdraget enligt
b eller d ovan får pensionsutfästelse beaktas endast om försäkring för
utfästelsen skulle ha varit sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 §.
Om särskilda skäl föreligga, får
riksskatteverket besluta om avdrag avseende kostnader för att trygga
pensionsutfästelse utöver vad som gäller enligt b-d ovan. Mot sådant beslut får
talan ej föras.
3. a." Kostnaden för
anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier
avdrages i regel genom åriiga värdeminskningsavdrag antingen enligt
bestämmelserna nedan i denna punkt för planenlig avskrivning eller jämlikt
reglerna i punkt 4 för räkenskapsenlig avskrivning. Äro tillgångar, varom nu är
fråga, underkastade hastig förbrukning, vilket vanligen kan anses vara fallet,
när de beräknas hava en varaktighetstid av högst tre år, må dock oavsett om
planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning lillämpas under anskaffningsåret
avdragas hela kostnaden förderas anskaffande.
Har fåmansföretag anskaffat Inventarier,
som uteslutande eller så gott som uteslutande äro avsedda för företagsledares
eller honom närstående persons privata bruk, får avdrag .som här avses ej
åtnjutas,
lill 32 § 3." Såsom inläkt av
tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av bostad, som kan vara åt den
anställde upplåten. För den, som är anställd såsom arbetare i jordbruk med
binäringar eller i rörelse eller eljest hos annan
'Senaste lydelse 1975:1347. 'Senaste lydelse 1955:255, 'Senaste
lydelse 1975:1347,
Prop.
1975/76: 79 9
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
person
och såsom löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna
bostadsförmån medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr punkt 1 av
anvisningarna till 21 S)- Vidare skall såsom intäkt upptagas värdet av andra
utav den skaltskyldige åtnjutna förmåner, därest han icke skulle varit
berättigad atl åtnjuta avdrag för utgifterna för förmånernas förvärvande för
den händelse, att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall således,
under nyss angivna förutsättning, upptagas exempelvis värdet av fri kost och
fria resor ävensom skatter, försäkringsavgifter o. dyl., som arbetsgivaren
betalat för den anställdes räkning (jfr dock punkt 8 här nedan). Arbetsgivares
kostnader för tryggande av arbetstagares pension genom avsättning eller
pensionsförsäkring utgör dock icke skalteplikiig intäkt för den anställde.
Angående värdesätlningen å bostadsförmån och andra
naturaförmåner, som kunna ingå i avlöningen, meddelas bestämmelser i 42 S och
därtill hörande anvisningar. Är tjänsteboslad med hänsyn lill vederbörande
tjänst-innehavare i tjänsten åliggande representationsskyldighet större än som
skaligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning men utan
särskild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall såsom värde å
bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses motsvara en bostad av
sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller, därest tjänstebostad av annan
anledning är större än som kan anses erforderiigt för tjänstinnehavarens och
hans familjs behov. Har tjänstinnehavare fått utgiva ersättning för
bosladsförmån, skall givetvis bostadens uppskattade värde därmed minskas.
Förmån
som avses i 32 3 mom. Förmån som avses i 32 S 3 mom.
fjärde
stycket kan bestå i t. ex. ra- fjärde slyckel kan beslå i t. ex. rabatter vid
inköp av varor i arbets- batler vid inköp av varor i arbetsgivarens rörelse,
förfriskningar som givarens rörelse, förfriskningar som utan ersättning
tillhandahållas i ulan ersättning tillhandahållas i samband med arbetet,
måltider som samband med arbetet, måltider som genom arbetsgivarens försorg
erhål- genom arbetsgivarens försorg erhållas till ett lägre pris än i öppna
mark- las till ett lägre pris än i öppna marknaden eller nyttjanderätt till
fastig- nåden eller nyttjanderätt till fastig-hel för vilken vedertaget
besiämts het för vilken vederiaget besiämts lill obetydligt lägre belopp än i
orten lill obetydligt lägre belopp än i orten gällande hyrespris. Vid bedömande
gällande hyrespris. Vid bedömande av om förmånen skall upptagas så- av om
förmånen skall upplagas såsom intäkt skall hänsyn tagas till det som intäkt
skall hänsyn lagas lill del sammanlagda värdet av de förmåner sammanlagda
värdet av de förmåner av ifrågavarande slag som den skall- av ifrågavarande
slag som den skattskyldige åtnjutit från samme arbets- skyldige åtnjutit från
samme arbetsgivare. Hänsyn skall därvid ock la- givare och till arbetsgivaren
hörande gas till den besparing i normala lev- personalstiftelse. Hänsyn
skall därvid
Nuvarande
lydelse
nadskosinadersom förmånen kan ha inneburit för den
skattskyldige. För att förmånen icke skall upptagas såsom intäkt gäller vidare
den förutsättningen att förmånen icke framstår som ett med lön eller pension
jämförbart vederiag ulan som en åtgärd för att bereda trivsel i arbetet el.
likn. eller ock utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet
varom fråga är. Äger den skattskyldige mot avslående av förinånen erhålla
ersättning i penningar, bör förmånen i regel betraktas såsom avsedd att
utgöra direkt vederlag för utfört arbete.
Föreslagen lydelse
ock tagas till den besparing i normala levnadskostnader
som förmånen kan ha inneburit för den skattskyldige. För att förmånen icke
skall upptagas såsom intäkt gäller vidare den förutsättningen att förmånen icke
framstår som ett med lön eller pension jämförbart vederiag utan som en åtgärd
för att bereda trivsel i arbetet el. likn. eller ock utgår på grund av sedvänja
inom det yrke eller den verksamhei varom fråga är. Äger den skaltskyldige mot
avstående av förmånen erhålla ersättning i penningar, bör förmånen i regel betraktas
säsom avsedd alt utgöra direkt vederlag för utfört arbeie.
13. Ar skattskyldig företagsledare
I fåmansföretag och har hans make icke sådan ledande ställning iföretaget gäller,
i fråga om lön eller annan ersättning från företaget lill maken för utfört
arbete, bestämmelserna i ondra slyckel.
Uppgår makens arbetsinsats i företaget till minsl 600
limmar under beskattningsåret, beskattas maken sfälv för del vederlag som han
uppburit från förelaget under förutsättning att ersättningen är att anse som
marknadsmässig. Om maken lill följd av atl företaget påbörjat eller nedlagt
sin verksamhet icke kunnat arbela i företaget under hela beskattningsåret,
gäller vad nyss sagts under Jöruisäitning att arbetsinsatsen uppgår lill minsi
300 limmar. Understiger makens arbeisinsais vad sålunda föreskrivits eller
överstiger ersättningen vad som kan anses marknadsmässigt. skall
företagsledaren beskatias jör makens ersänning eller den del av ersäiiningen
som överstiger den marknadsmässiga. Arbeisinsais i ma-
Prop.1975/76: 79
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
kärnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas endast om
särskild arbetslokal fÖr verksamheten saknas och del med hänsyn till rörelsens
an och andra sådana omständigheter föreligger synnerliga skäl att medräkna arbetsinsatsen.
Vid bedömande av om make under beskaliningsåret arbetat föreskrivet antal
arbeisiimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller
föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller därmed
jämföriig ersätt-ning enligi annan författning, arbetat i samma omfaiining som
närmast före den lid, då sådan ersättning uppburits. Såsom marknadsmässig
ersättning anses ef I något fåll den del. som överstiger en tredjedel av
makarnas sammanlagda inkomster från företaget. Ersäitning lör utfört arbete
från fåmansföretag lill förelagsledares eller dennes makes barn, som ej
uppnått 16 års ålder, beskanas hos den av makarna som har den högsta inkomsten
från företaget, eller, om makarna har lika stor inkomst från företaget, hos den
äldste maken. Denna föreskri fl tillämpas härjämte i fråga om ersättning till
harnsom fyllt 16 arom barnet på hehid bedriver studier eller genomgår annan
utbildning, utom såvitt avser arbete som utförts under sommarferier eller annat
uppehåll av minsl en månads varaktighet. Detsamma gäller även for ersättning
lill barn. som fyllt 16 men ej 18 år. såvida barnets inkomst på grund av
arbetet i företaget icke är så slor an den som sådan föranleder skatteplikt
förbarnei enligt 51 saml lorden del av ersättningen för barnets arbete som
överstiger marknadsmässigt vederiag Jör arbetsinsatsen.
Prop.1975/76: 79 12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad i andra och tredje styckena föreskrivits
äger motsvarande tillämpning ijråga om inkomst som make och barn åtnjuter i
egenskap av delägare i handelsbolag, varvid dock bestämmelserna i punkt 9 av
anvisningarna skall iakttagas. Hinder möter emellertid ej atl, innan inkomsten
från han-delsbolagh uppdelas mellan makar och barn. tillgodoräkna make och barn
skälig ränta på det i handelsbolaget insatta kapitalet. Omfattar beskattningsåret
för handelsbolaget kortare eller längre tid än 12 månader, skall antalet
erforderliga arbetstimmar jämkas med hänsyn härtill.
till 36 S
2.' Har fastighet vid avyttringen
innehafts mer än tjugo år får den skaltskyldige vid vinstberäkningen, i stället
för köpeskillingen vid förvärvet, avdraga elt belopp motsvarande 150 procent
av del taxeringsvärde som gällde för fasligheten tjugo år före avyttringen. Har
fastigheien förvärvals år 1914 eller tidigare får den skattskyldige även välja
att som ingångsvärde för fastigheten räkna 150 procent av fastighetens
taxeringsvärde för år 1914. Fanns taxeringsvärde ej åsali tjugo år före
avyttringen eller för år 1914, får motsvarande värde uppskattas med ledning av
taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller
närmast därefter åsatta taxeringsvärde.
Har avyttrad fastighet förvärvats
genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död, får
den skattskyldige, i stället för köpeskilling eller motsvarande vederiag för
fastigheien vid närmast föregående köp, byte eller därmed jämföriiga
fäng;eller i stället för ell med stöd av föregående stycke framräknat värde,
avdraga 150 procent av fastighetens taxeringsvärde året före del år då
dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde,
förutsatt att dödsfallet ägt rum efter år 1914. Fanns sådani taxeringsvärde ej
åsalt får motsvarande värde uppskattas på sätt som angives i första stycket
sista meningen.
Del för fastigheien gällande ingångsvärdet
- antingen detla utgör köpeskillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet tjugo år
före avyttringen, taxeringsvärdet för år 1914 eller taxeringsvärdet året före
dödsfallet eller mol-
'Senaste lydelse 1970:915,
Prop.1975/76:
79 13
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
svarande
värde - liksom de förbättrings- eller därmed jämförliga reparations- och
underhållskostnader, för vilka avdrag får ske, skola omräknas till de belopp,
vartill de skulle ha uppgått efter det allmänna prisläget under det år då
avyttringen skedde. Angående omräkningen, när den skattskyldige erhållit
uppskov med beskattning av realisationsvinst enligt 35 S 2 mom. tredje stycket,
gälla särskilda bestämmelser.
Omräkningen sker med ledning av en indexserie,
grundad på konsumentprisindex och levnadskostnadsindex, med år 1914 som basår.
Om ingångsvärdet avser år före år 1914 sker omräkningen som om fastigheien
förvärvats år 1914. Riksskatteverket fastställer åriigen omräkningstalen.
Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i
huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål, avdrages ytteriigare ett
belopp av 3 000 kronor för varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret som
bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits på fasligheten, dock icke för
tidigare år än år 1914. Finnes på fasligheten mer än en bostadsbyggnad beräknas
nu avsett avdrag endast för faslighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen
med utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen enligt första
stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt andra
stycket ovan eller motsvarande värden, får avdrag enligt delta stycke ej ske
för tidigare år än tjugo år före avyttringen eller året före dödsfallet.
Förbättringskostnad eller därmed jämföriig
reparations- och underhållskostnad, som den skattskyldige haft för den
avyttrade fasligheten under innehavstiden, inräknas i de avdragsgilla
omkostnaderna enligt punkt 1 ovan endast för år då de nedlagda kostnaderna
uppgått lill minst 3 000 kronor. Avdrag för förbättringskoslnad får icke i
något fall tillgodoräknas för lid före år 1914. Sker vinstberäkningen med
utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen enligt första
stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt andra
stycket ovan eller motsvarande värden, får avdrag ej ske för
förbättringskostnad som uppkommit tidigare än tjugo år före avyttringen eller
tidigare än året före dödsfallet.
Kostnad för förbättringsarbete eller därmed
jämföriigi reparations- och underhållsarbete, för vilket ersättning på grund av
skadeförsäkring utgått, beaktas icke vid beräkning av realisationsvinst i
vidare mån än kostnaden överstigit ersättningen. Har ersättning på grund av skadeförsäkring
uppburits med större belopp än del som gått åt för skadans avhjälpande gäller
följande. Fastighetens ingångsvärde, uppräknat enligt tredje och femte styckena
till tiden för skadetillfällei, minskas med skillnaden mellan ersättningen och
kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället ligger återstoden
av det uppräknade ingångsvärdet till grund för uppräkning enligt tredje
stycket.
Prop.1975/76:
79 14
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avyttrar delägare i fåmansföretag
eller honom närslående person faslig-het till förelaget får vid vinstberäkningen
fastighetens Ingångsvärde Icke beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt
första eller andra slyckel. Ej heller får omräkning göras enligi tredje
Slyckel eller tillägg göras enligt femte stycket. Riksskatteverket får medge
undantag från bestämmelserna i detta .stycke om det kan antagas att
avyii-riiigen sken av organisatoriska eller andra synneriiga skäl. Mot beslut
av riksskatteverket i sådan fråga får talan icke föras.
till 41 S
1.'° Inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Hänsyn skall
därför tagas till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial,
hel- och halvfabrikat m. m., samt till fordringar och skulder. Som värde av
ingående lager, fordringar och skulder skall därvid upplagas värdet av närmast
föregående beskattningsårs utgående lager, fordringar och skulder.
Bestämmelserna i 41 S om lager få i varvsrörelse lillämpas även i fråga om
skepp eller skeppsbygge, på vilket den skattskyldige utfört eller avser alt
utföra arbete i icke oväsentlig omfattning, utan hinder av att den
skaltskyldige avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock
endast intill dess skeppet eller skeppsbygget levererats till förvärvaren. Vad
som avses med skepp framgår av sjölagen (1891:35 s: 1),
För skattskyldig, som haft ordnad
bokföring, skall beräkningen av inkomsl ske på grundval av hans bokföring med
iakttagande av följande.
Därest vinstresultatet påverkats
därav, att bland intäkter upptagits sådana intäkter, vilka icke skola beskattas
såsom inkomst, eller uteslutils intäkt, som skolat medräknas, eller bland
utgifterna avförts sådana poster, för vilka vid inkomstberäkningen avdrag icke
får ske, skall förelagas erforderiig justering av det bokföringsmässiga
vinslresullatet till överensstämmelse med en inkomstberäkning enligt de i denna
lag stadgade grunder.
Den i räkenskaperna gjorda
värdesätlningen å tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager)
skall vid inkomstberäkningen godtagas, därest denna värdesättning icke står i
strid med vad nedan sägs.
"Senaste Ivdelse 1973:1208,
Prop.
1975/76: 79 15
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Lagret vid beskattningsårets utgång får icke
upplagas till lägre belopp än fyrtio procent av lagrets anskaffningsvärde
eller, om åleranskaffnings-värdet på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i
förekommande fall efter avdrag för inkurans. Dock får lager av djur på
jordbruksfastighei icke upptagas lill lägre belopp än fyrtio procent av de
värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i skilda
åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en
period av tolv månader närmast före den I oktober beskattningsäret. Om sådani
värde icke fastställts, t. ex, i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får
djuret upptagas lägst till fyrtio procent av allmänna saluvärdet.
Därest värdet å lagret, beräknat till anskaffnings-
eller återanskaffnings-värdet och i förekommande fall efter avdrag för
inkurans, uppgår till lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å
lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren),
må lagret vid beskattningsårets utgång i stället upptagas till lägst ett belopp
motsvarande förstnämnda värde å delta lager efter avdrag med sextio procent av
sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden å lagren vid jämförelseårens
utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest
åleranskaffnings-värdena å balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda
värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans, I fråga om djur på
jordbruksfastighet gäller dock att värdet av djuren skall hava upptagits till
fulla det värde som riksskatteverket fastställt enligt föregående stycke eller
till fulla allmänna saluvärdet. Föreligger sådani fall att sextio procent av
nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång,
må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutande beloppet, därest en häremot
svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till lagerregleringskonto. Då avdrag
för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen återföras till beskattning
nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning
till dylikt konto får prövas enligt bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror
eller stapelvaror, må lagret av sädana varor eller del därav upptagas till
lägst sjuttio procent av värdet å tillgångarna i fräga beräknat efter lägsta
marknadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast föregående
nio beskattningsåren. Därest sist angivna grund för värdering av varulagret
eller del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn tagen
till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående
beskattningsåren icke gälla.
Utan avseende å vad förut stadgats angående den
lägsta värdesättning å lagret, som vid inkomstberäkningen kan godtagas, må det
lägre värde å lagret godtagas som skatlskyldig med hänsyn lill föreliggande
risk för prisfall visar vara påkallat.
Vad i femte och sjätte styckena här ovan sägs
angående det lägsta värde å skattskyldigs varulager, som må vid
inkomstberäkningen godtagas, har
Prop.1975/76:79 16
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
icke
avseende å penningförvaltande företags och försäkringsföretags placeringar av
förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. eller å
skattskyldigs lager av fastigheter och liknande tillgångar beträffande vilka en
sådan värdesättning finnes icke vara godtagbar. Värdet å lager av nu avsedda
tillgångar skall upptagas till vad som med hänsyn till risk för förlust,
prisfall m. m. framstår såsom skäligt.
Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av
skattskyldig, som driver bank-eller annan penningrörelse eller
försäkringsrörelse, eller av annan skattskyldig, för vilken aktien utgör
varulagertillgång, och är det icke uppenbart att den skattskyldige därigenom
erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hänsyn till hans
rörelse, må sådan nedgång i aktiens värde som beror på utdelning till den
skattskyldige av medel, vilka vid förvärvet funnos hos det utdelande bolaget
och icke motsvara tillskjutet belopp, ej föranleda all aktien vid
inkomstberäkningen för den skattskyldige upptages till lägre belopp än som
motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning
skett, upptagits till lägre belopp än den skatlskyldiges anskaffningskostnad,
må aktien vid utgången av det beskattningsår, varunder utdelningen äger rum,
icke upplagas lill lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid
ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan
den skatlskyldiges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst
av det utdelade beloppet. Sker utdelning ulan atl det värde för aktien, som
ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomsl, påverkas och
medför delta alt den skattskyldige efter överiåtelse av aktien eller upplösning
av bolaget redovisar föriusl, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar
utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra
medel än sådana som motsvara tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta
stycke äger motsvarande tillämpning på andel i ekonomisk förening. Med
tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.
Avdrag för inkurans må icke medgivas med större
belopp än vad den skaltskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning
visar svara mot den konstaterade värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat
vad nu sagts må dock avdrag för inkurans medgivas med fem procent av det lägsta
utav lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, därest detta ej framstår
såsom uppenbart opåkallat, eller med det högre procenttal därav som
riksskatteverket kan hava för lagren inom vissa branscher eller hos vissa
grupper av skattskyldiga angivit.
Vid bestämmandel av lagrets anskaffningsvärde skall
så anses som om de lagertillgångar, vilka kvariigga i lagret vid
beskattningsårets utgång, äro de senaste av den skattskyldige anskaffade eller
av honom tillverkade. För tillgångar, som den skallskyldige framställt eller
bearbetat, skola såsom anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader
(materialkostnader och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
arbetslöner)
ökade med ell tillägg som motsvarar vad som av de indirekta
tillverkningskostnaderna skaligen belöper å nu ifrågavarande tillgångar, därvid
hänsyn dock icke behöver tagas till ränta å eget kapital.
Nedskrivning
av värdet å rättigheter lill leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda
köpekontrakt må godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för
tillgångar av samma slag å balansdagen understiger del konlraherade priset,
eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan
tillgångarna levereras eller av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat
skick försäljas. Beträffande värdet å rätligheter lill leverans av maskiner
och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda
köpekontrakt må nedskrivning av värdet därå godkännas endast i den mån den
skaltskyldige visar, atl inköpspriset för tillgångar av samma slag å
balansdagen understiger det konlraherade priset, eller det göres sannolikt,
atl dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras.
Vad
här är stadgat gäller särskilt Vad här är stadgat gäller särskilt
då fråga är om
bestämmandet av del år, varunder en inkomst skall anses hava åtnjutits eller en
utgift skall anses hava ägt rum. 1 sistnämnda avseende gäller alltså, att
inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma enligt allmänt
vedertagen köpmannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt
brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke
av den skaltskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommit honom
tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på
annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har
motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. 1 fråga om tiden för inkomsl-
och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i
allmänhet det förfaringssättet, all fordringar uppföras såsom inkomst under
det år, då de uppkomma, och atl ränteintäkter hänföras till inkomsten för det
år, på vilket
då fråga är om
bestämmandet av det år, varunder en inkomst skall anses hava åtnjutits eller en
utgift skall anses hava ägt rum, I sistnämnda avseende gäller alltså, atl
inkomsl skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma enligt allmänt
vedertagen köpmannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt
brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke
av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommit honom
tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på
annat härmed jämföriigi sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har
motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. /I i'c//-(7,(,'/(i;-
tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller
honom närstående person får dock åtnjutas först under det år då utbetalning
sken. I fråga om tiden för inkomsl- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga
grunder tillämpas i
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 79
Prop.1975/76: 79 18
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
de
belöpa, i bägge fallen oberoende allmänhet det förfaringssättet, att
av huruvida de verkligen influtit un- fordringar uppföras såsom inkomsl
der nämnda år eller icke. A andra under det år, då de uppkomma, och
sidan lärer del vara vedertaget, att alt ränteintäkter hänföras till in-
förskottsvis influtna räntor, som till komsten för del år, på vilket de be-
siörre eller mindre del belöpa å ett löpa, i bägge fallen oberoende av hu-
kommande år, till denna del bokför- ruvida de verkligen influtit under
ingsmässigt hänföras till det sist- nämnda år eller icke. Å andra sidan
nämnda årets inkomst, lärer det vara vederlaget, att för-
skottsvis
influtna räntor, som lill större eller mindre del belöpa å ett kommande år,
till denna del bokför-ingsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst.
Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas under
loppet av flera år, må såsom intäkt för varje år upplagas den del av
köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i ingående
virkesförråd m. m., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid på
de särskilda åren i förhållande lill den under varje år influtna likviden.
Om beskattningsmyndighet, med frångående av den
skatlskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för
ett år beskattat vinst, som enligt de vid bokföringen tillämpade grunderna
först ett senare år framkommer såsom bokföringsmässig vinst, skall vid inkomstberäkningen
för det följande år, då vinsten i bokföringen kommer till synes, del sistnämnda
årets i bokföringen redovisade vinstresultat med hänsyn härtill justeras på
sådant sätt, atl den redan beskattade vinsten icke för det året ånyo tages till
beskattning.
Motsvarande gäller för det fall, att
beskattningsmyndighet anseii föriusl, av beskaffenhet att avdrag därför får
ske, icke böra beaktas vid inkomstberäkningen för det år, under vilket den
kommit till synes i räkenskaperna, eller beskattningsmyndighet eljest något år
frångått den skattskyldiges bokföring i avseende, som kan hava inflytande på
följande års inkomstberäkning.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, dä
lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling och tillämpas första gången på beskattningsår för vilket
taxering i första instans sker år 1977.
Vid tillämpning av denna lag skall, intill dess
aktiebolagslagen (1975: 1385) träder i kraft, föreskriften i 75 a S lagen
(1944:705) om aktiebolag äga tillämpning i stället för föreskriften i 12 kap.
7S aktiebolagslagen.
Prop.1975/76:79 19
2
Förslag till
Lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom
föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956:623)'
dels
alt 4, 20 och 25 §S, 30 § 1 mom., 37 S 1 mom. I, och 2 mom, samt
51 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att lill
2 S skall fogas ell nytt moment, 3, till 30 § ett nytt moment,
3,
och till 42 S ett nytt moment, 4, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2S
3 m o m. Beteckningarna fåmansföretag,
företagsledare i fåmansföretag och närslående till sådan företagsledare eller
till delägare i fåmansföretag har i denna lag samma innebörd som i
kommunalskaltelagen (1928:3 70).
4S2
I län skola finnas lokala taxeringsdistrikt och
särskilda taxeringsdistrikl.
Lokalt taxeringsdistrikl skall utgöras av kommun
eller del av kommun. När särskilda skäl därtill äro, må dock två eller flera
kommuner sammanföras till ett lokalt taxeringsdistrikl.
För varje lokall taxeringsdistrikt skall finnas en
lokal taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering inom distriktet, i den
mån detta icke ankommer på annan taxeringsnämnd enligt vad nedan i denna
paragraf sägs,
1 fögderi skall finnas minst ell särskilt
taxeringsdistrikl, inom vilket särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av
fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomslförhållanden med
hänsyn till förvärvskällans art eller eljest äro av mera invecklad
beskaffenhet, om sådan skatlskyldig ej skall hänföras lill taxeringsdistrikl
som avses i femte stycket.
I
län skall finnas ett eller flera sär- 1 län skall finnas ett eller flera sär-
skilda
taxeringsdistrikl, där särskild skilda taxeringsdistrikl, där särskild
taxeringsnämnd verkställer taxering taxeringsnämnd verkställer taxering av
andra skattskyldiga än fysiska av andra skattskyldiga än fysiska personer,
dödsbon och familjestiftel- personer, dödsbon och familjestiftelser. Till
sådant taxeringsdistrikl ser. Till sådant taxeringsdistrikl skall, där så kan
ske, hänföras även skall, där så kan ske, hänföras även fysisk person, dödsbo
eller familje- delägare i fåmansföretag och honom stiftelse som ensam eller
illlsammans närslående person samt dödsbo eller
'Lagen
omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av rubriken 1974:773. 2 Senaste lydelse
1974:991,
Prop. 1975/76:79 20
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
med ett fåtcd andra skattskyldiga äger familjestiftelse
som direkt eller
aktierna i aktiebolag eller andelarna genom förmedling av annan äger eller
i ekonomisk förening samt delägare i på därmed jämförligt sätt innehar akti-
handelshotag. er eller andelar i sådant företag.
Länsstyrelsen i Stockholms län
förordnar åriigen i Stockholm en för riket gemensam taxeringsnämnd eller, om
del behöves flera sådana laxerings-nämnder att verkställa dels taxering till
statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt av skallskyldiga, som sakna
hemortskommun i riket, ävensom av sådana i 17 S lagen om statlig inkomstskatt
och 17 S lagen om statlig förmögenhetsskall omförmälda skattskyldiga, som
jämlikt 20 och 39 SS folkbokföringsförordningen skola mantalsskrivas i
Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, dels ock taxering till kommunal
inkomstskall, som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.
Taxering, som verkslälles av en för
riket gemensam nämnd, anses äga rum å särskild ort och i särskilt
taxeringsdistrikl.
20 S Den som enligt denna lag är
skyldig att avgiva deklaration eller annan uppgift till ledning för egen
taxering eller ock uppgift till ledning för annans taxering är jämväl skyldig
att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat
lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- eller
uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav.
Fåmansföreiag är skyldigt alt sörja
för att underlag finnes för kontroll av vad företagsledaren eller honom närstående
person eller delägare lillskjutii till och uttagit ur förelaget av pengar,
varor eller annat. Företaget skall vidare som underiag för kontroll av
trakia-mentsersäitning. som utbetalats till företagsledaren eller honom
närstående person eller delägare, bevara verifikation av
övernallningskosinader. om ersättningen varit avsedd an täcka sådan kosinod.
Skyldighet att sörja för att underlag finnes och alt bevara detla kvarstår
under sex år efter utgången av del kalenderår undertaget avser. Om skyldighet i
vissa fall alt föra räkenskaper är särskilt stadgat.
25 S' Allmän självdeklaration
skall upptaga: 1) den skatlskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där
sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom
'Senaste lydelse 1974:868.
Prop.1975/76: 79 21
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före
taxeringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk
juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande
skatlskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket
bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,
2) alla förvärvskällor,
beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret
åligger den skattskyldige; och skall därvid i fräga om förvärvskälla, i vilken
skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den
skattskyldiges innehav av fastigheien, dels fastighetens taxeringsvärde året
näst före taxeringsåret eller, om sådani värde del året icke varit fastigheten
iisatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårels ingång, dels ock, därest
fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fas
tigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken del
fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,
3)
de intäkter och
de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla, dock att ersättning,
som enligt bestämmelserna i 37>! I mom. 1. g) icke behöver upplagas i
kontrolluppgift, ej heller behöver upplagas i deklarationen såsom intäkt,
4)
de allmänna
avdrag, som den skaltskyldige yrkar få tillgodonjuta vid laxeringen,
5)
den
skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå atl
förmögenheten icke uppgår lill skattepliktigt belopp, dock endast om och i den
mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,
6)
beloppet av den
preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före
taxeringsåret, ävensom
7)
garanlibelopp,
vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomsl för den skaltskyldige i
dennes hemortskommun,
8)
om
deklarationen avser juridisk 8) om deklarationen avser få-person, vari aktierna
eller andelarna mansföretag, delägares eller honom ägas av fysisk person,
dödsbo eller få- närstående persons namn, personnum-miljesliftelse ensam eller
tillsammans mer och adressoch i förekommande fäll med ett fåtal andra
skattskyldiga, äga- aktie- eller andelsinnehav tillika med rens eller ägarnas
namn. personnum- angivande av röstvärde, om olika rösi-mer och adress eller
adresser. värden förekomma, dock att
uppgifter
icke behöva lämnas för närstående person, som ej uppburit
ersättning Jrån, iråffåi avtal eller haft annal därmed Jämföriigi förhållande
med förelaget. Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter,
som för särskilda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras för
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.
Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av
beskattningsåret och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslogen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att
taxera enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken
uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomsl eller B-inkomst enligt 9
S 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl
gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 S sista stycket
kommunalskattelagen (1928:370).
Har skattskyldig under
beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra
makens inkomst och förmögenhet, över vilken rörvaltningen rältsligen tillkommit
honom. Åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild
blankett. Då skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet,
skall uppgift lämnas jämväl om sådan förmögenhet.
Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i
hela krontal, så atl överskjutande öretal bortfalla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
30 i
I m o m.' Har deklarationsskyldig
under beskattningsåret fört räkenskaper i rörelse, jordbruk eller skogsbruk som
bedrivits av honom, skall vid hans självdeklaration fogas bestyrkt avskrift av
balansräkning för beskattningsåret och balansräkning för det närmast
föregående räkenskapsåret samt av vinst- och föriuslräkning för beskattningsåret,
om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen intagits särskilt
balanskonlo eller vinst- och föriust-konto och avviker sådant konto från
räkning som nyss sagts, skall vid deklarationen jämväl fogas bestyrkt avskrift
av kontot.
1 mom. Har deklarationsskyldig
under beskattningsåret fört räkenskaper i rörelse, jordbruk eller skogsbruk
som bedrivits av honom, skall vid hans självdeklaration fogas bestyrkt avskrift
av balansräkning för beskattningsåret och balansräkning för det närmast
föregående räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för
beskattningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen
intagits särskilt balanskonto eller vinst- och föriust-konlo och avviker sådani
konto från räkning som nyss sagts, skall vid deklarationen jämväl fogas
bestyrkt avskrift av kontot. Har fåmansföretag i sin bokföring använt annal
samlingskonto för intäkter och kostnader, skall bestyrkt avskrift av sådant
konto bifogas. Redovisar fåmansföreiag likyi-da medel i satnmansan post i
balansräkningen, skall i sfälvdeklaraiionen belopp utvisande kassabehållningen
uppges särskilt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste Ivdelse 1972:745.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt
försäkringsbolag skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av
förvaltnings- och revisionsberättelser, som avgivits för beskattningsåret.
Vid självdeklaration, som ovan
sägs, skola vidare fogas uppställningar enligt fastslälll formulär med
uppgifter erforderliga för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag
för värdeminskning så ock utdrag av räkenskaperna lill styrkande av dessa
uppgifter.
För aktiebolag, ekonomisk förening
och ömsesidigt försäkringsbolag skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt
exemplar av förvaltnings- och revisionsberättelser, som avgivits för
beskattningsåret. För fåman.sföreiag skall Jämväl lämnas förteckning som avses
i 12 kap. 9 aktiebolagslagen (1975:1385).
3 m o m. Företagsledare i fåmansföreiag
och närstående lill sådan person samt delägare i företaget skall vid
självdeklaration föga uppställning enligt fastslälll formulär med uppgifter erforderiiga
för tillämpning av gällande bestämmelser rörande beräkningen av hans inkomst
från företaget. Däiyld skall uppgifi lämnas bl. a. om hans arbetsuppgifter i
förelaget, om vad han tillskjutit lill eller uppburit från företaget i form av
pengar, varor eller annal. om uigjfler för hans privata kostnader som företaget
beslridil. saml om avtal eller andra därmed jämföriiga förhållanden mellan
honom och företaget.
37 S Nuvarande lydelse
1 mom." Till ledning vid inkomsttaxering skola varje
år utan anmaning uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår
avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgiflsskyl- Vem uppgiften
dig skallavse
1. a) Statlig och Den som hos den
kommunal
myndighet, uppgiftsskyldige inne-
Vad
uppgi ften skall avse
Avlöning, arvode, annan ersättning eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
'Senaste lydelse 1975:1382.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgifts-skyldig
b)
aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,
c)
fysisk person
och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i
fråga om förmåner, som utgått från sådan förvärvskälla, samt
d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft
annan fastighet, i fråga
om förmåner som ut
gått från sådan för
värvskälla.
Nuvarande lydelse
Vem uppgiften skall avse haft anställning eller uppdrag
eller utfört tillfälligt arbeie eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit
pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit
förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.
Vad uppgiften skall avse förmån, oavsett huruvida denna
utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör
ersäitning för kostnader, som mottagaren haft att bestrida. Har mollagaren
haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen
och vederiaget lämnas.
Undantag:
a)
folkpension,
när tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring icke åtnjutes,
b)
ersättning och
förmån i anledning av tillfälligt arbete, om det som mottagaren sammanlagt
åtnjutit haft elt lägre värde än 100 kronor för hela året,
c)
ersättning och
förmån till någon i anledning av tillfälligt arbete å annan fastighet än
jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 300
kronor för hela året och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan
rörelse,
d) utbelalning till
rörelseidkare av ersätt-
Prop. 1975/76: 79 25
Nuvarande
lydelse
Uppgifts- Vem uppgiften Vad uppgiften
skyldig skall avse skall avse
ning
för tillfiilligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse för
mottagaren,
e) i tjänst som avses i punkt 4 andra stycket av
anvisningarna lill 32 S kommunalskattelagen utgiven förmån, som icke utgör
skattepliktig intäkt för mottagaren,
O förmåner i annat än penningar, om del som
mottagaren i sådant hänseende sammanlagt från den uppgiftsskyldige åtnjutit,
efter avdrag för vederlag, uppenbariigen haft ell värde icke överstigande 600
kronor för helt år räknat,
g) ersättning förresa i tjänsten, motsvarande
gjorda utlägg som sammanlagt icke överstiga 500 kronor, och
representalionsersäll-ning, motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt icke överstigande
500 kronor, saml därjämte iraktaments-ersältning vid vistelse i tjänsten utom
tjänstgöringsorten, som sammanlagt icke överstiger 500 kronor eller icke
avser mer än 24 dagar
opaginerad Kontrollera mot PDF
U
ppg i ft s-skyldig
Nuvarande
lydelse
Vem
uppgiften skall avse
Vad
uppgi ften skall avse för år räknat, därest i kontrolluppgiften an-märkes, alt
trakta-mentsersällning utgått (se även 2 mom, fjärde slyckel),
h) förmån från stiftelse, om vad som utgivits
uppenbarligen icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren, samt
i) ersättning eller
förmån, för vilken
mottagaren erlagt
sjömansskatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
I
mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter
(kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av
följande uppställning:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgifts-skyldig
l.a) Statlig och kommunal myndighet,
b) aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och annan juridisk
person än dödsbo,
c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse
eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner, som utgått
från sådan förvärvskälla, samt
Vem uppgiften skall
avse
Den
som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört
tillfälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta
eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse
eller annan stiftelse.
Vad uppgiften skall
avse
Avlöning,
arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant
eller såsom naturaförmån saml oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader,
som mottagaren haft att bestrida. Har mottagaren haft atl erlägga vederlag för
ål-njuten naturaförmån, skall uppgift om förmå-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgifts-skyldig
d)
fysisk person och dödsbo, som innehaft annan faslighet, i fråga om förmåner som
utgått från sådan förvärvskälla.
Föreslagen
lydelse
Vem
uppgiften skall avse
Vad
uppgiften skall avse nen och vederlaget lämnas.
Undanlag:
a) folkpension, när tilläggspension enligt lagen om
allmän försäkring icke åtnjutes,
b) ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbete, om det som
mottagaren sammanlagt åtnjutit haft elt lägre värde än 100 kronor för hela
året,
c) ersättning och förmån till någon i anledning av
tillfälligt arbete å annan faslighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt
utgivits har lägre värde än 300 kronor för hela året och det icke utgör
avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,
d) utbetalning
till
rörelseidkare av ersätt
ning för tillfälligt arbe
te, om ersättningen ut
gör intäkt av rörelse för
mottagaren,
e) i tjänst som avses
i punkt 4 andra stycket
av anvisningarna lill
32 S kommunalskalte
lagen utgiven förmån,
som icke utgör skatte
pliktig intäkt för motta
garen.
Prop. 1975/76: 79 28
Föreslagen
lydelse
Uppgifts- Vem uppgiften Vad uppgiften
skyldig skall avse skall avse
O förmåner i annat än penningar, om det som
mollagaren i sådant hänseende sammanlagt från den upp-giflsskyldige åtnjutit,
efter avdrag för vederlag, uppenbarligen haft ett värde icke överstigande 600
kronor för helt år räknat, om ej förmånen - oavseli värdet - / sin helhet är
all hänföra till skancplikiig Intäkt.
g)
ersättning för resa i tjänsten, motsvarande gjorda ullägg som sammanlagt icke
överstiga 500 kronor, och representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,
sammanlagt icke överstigande 500 kronor, samt därjämte traklamentsersättning
vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten, som sammanlagt icke
överstiger 500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år räknat, därest
i kontrolluppgiften anmärkes, att traklamentsersättning utgålt (se även 2
mom. fjärde stycket), h) lörmån från stiftelse, om vad som utgivits
uppenbarligen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgifts-skyldig
Vem skall
uppgiften
avse
Vad
uppgi ften .skall avse icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren, samt
i) ersättning eller
förmån, för vilken
mollagaren eriagt
sjömansskatt.
Undantagen gäller ef fåmansföretag, eller till sådani
företag /?örar,,'ie personalstiftelse i fråga om uppgifter avseende
företagsledaren eller honom närstående person eller delägare iföretaget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 mom.' Vid avlämnande av uppgifter,
varom stadgas i 1 mom., skall iakttagas följande.
Avser sådan förmån, varom i I mom,
första och andra punkterna förmäles, endast en del av året, skall upplysning
meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.
I kontrolluppgift, som upptager
särskild resekostnads- och traklamentsersättning, skall angivas beloppet av
dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning jämte lid för vilken
traklamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning
dels för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för
förrättningar utom rikel. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter
lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning
(endagsförriiil-ningar), förrättningar som varit förenade med övernattning men
icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort
(korttidsförrättningar) samt övriga resor (långlidsförrättningar). För
endagsförrältningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid
beräkning av antalet dagar för endagsförrältningar medräknas icke sådan
endagsförrätt-ning, som varat högst fyra timmar; förrättning som varat mer än
fyra limmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre förrättning räknas
som hel dag. För korttids- och långlidsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning
och antal nätter övernattning skett. De förslå femton dyg-
'Senaste lydelse 1973:376,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
nen av
varje långlidsförrältning uppgivas såsom korttidsförräiining. -1 kontrolluppgift
skall i förekommande fall särskilt anmärkas, alt arbetsgivaren utöver
traklamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller
uppehälle under förrättningen.
Om skattechefen i det län där arbetsgivarens
hemortskommun är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att
lämna uppgift enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning
inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått.
Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder
att den kan antagas icke komma att överstiga avdrag.sgill ökning i
levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande
resekosinadsersäii-ning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande
lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbundet
företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för
taxeringsarbeiet. Medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas lill viss
grupp av anställda. - Ansökan om medgivande göres hos länsstyrelsen senast den
31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot beslut, varigenom ansökan om
medgivande avslagits eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket
genom besvär som skola ha inkommit lill verket inom en månad från den dag då
klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke
föras.
Om skattechefen i det län där arbetsgivarens
hemortskommun är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för atl
lämna uppgift enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning
inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått.
Förutsättning för medgivande är atl ersäitning utgår enligt sådana grunder
all den kan antagas icke komma atl överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna.
Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning för
färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om
arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbundet företager
tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbeiet.
Medgivandefår ej lämnas fåmansföreiag i Jråga om uppgifter rörande förelagsledaren
och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande
gäller tills vidare. Del kan begränsas till viss grupp av anställda. - Ansökan
om medgivande göres hos länsstyrelsen senast den 31 oktober året före
taxeringsåret. Talan moi beslui, varigenom ansökan om medgivande avslagits
eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som
skola ha inkommit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll
del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.
Prop.
1975/76: 79 31
Nuvarande
lydelse Föreslagen Ivdelse
Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för
löntagares eller hans efterievandes pensionering, skall i kontrolluppgiften
upptagas bruttolön och vad som avdragils,
1 kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller
sjunde punkten skall angivas, huruvida arbetsgivaren har att för utgivet belopp
eriägga avgift enligt 19 kap. 1 S lagen om allmän försäkring.
1 kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas
sådani skatteavdrag som skett för uttagande av preliminär A-skatt.
Särskild
uppgiftshandling skall Särskild uppgiftshandling skall
avlämnas för varje
person, varom avlämnas för varje person, varom
fråga är. Därvid skall fullständigt an- fråga är. Därvid skall fullständigt an
givas personens namn, personnum- givas personens namn, personnum
mer, hemvist och bostadsadress. Där mer, hemvist och bostadsadress. Där
så kan ske, bör uppgift lämnas även så kan ske, bör uppgift lämnas även
om numret på för honom utfärdad om numret på för honom utfärdad
debetsedel å preliminär skatt för året debetsedel å preliminär skatt för året
näst före taxeringsåret, näst före taxeringsåret. På uppgifts-
handling
som lämnas av fåmansföretag skall angivas om personen är företagsledare eller
honom närslående person eller delägare iföretaget.
Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punkten sägs
och som avser pensionsförsäkring tagen annoriedes än i samband med tjänst,
skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och,
om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den
som erhållit förfoganderätten lill försäkringen. Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring
tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den, som enligt
tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.
Uppgift skall avfattas å blankett enligt fastställt
formulär eller å annan för ändamålet lämpad blankett.
42 S
4 m o m. Det åligger fåmansföretag all lämna
förelagsledaren och delägare i förelaget saml dem närslående personer alla
uppgifter som erfordras för all de skola kunna beräkna sin skattepliktiga
inkomsl från förelagd.
51 S Anmaning som avses i 22 S 2 mom., 24 S 2 mom,,
31 S 2 mom,, 33 och 36 SS, 39 S 1 mom. samt 45 S må utfärdas av taxeringsnämnd
och
Prop.1975/76:79 32
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
laxeringsiniendent.
Samma rätt tillkommer tjänsteman, som verkställer taxeringsrevision, dock alt
sådan tjänsteman icke äger anmana någon att avlämna självdeklaration.
Anmaning
som avses i 39 S 2 Anmaning som avses i 39 S 2
mom.
må endast utfärdas av skat- mom. utfärdas av skattechefen i del
techefen i del län, där den uppgifts- län, där den uppgiflsskyldige är bo-
skyldige är bosatt. salt eller, efter skattechefens förord
nande, av annan tjänsteman.
I de fall som avses i 39 S 3 mom., 41 S samt 42 S 2
mom. må anmaning göras av laxeringsiniendent.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då
lagen enligi uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling och lillämpas första gången vid 1977 års taxering.
Vid tillämpning av denna lag skall, intill dess
aktiebolagslagen (1975:1385) träder i kraft, föreskriften i 75 c S lagen
(1944:705) om aktiebolag äga till-lämpning i stället för föreskriften i 12 kap.
9 S aktiebolagslagen.
Prop.
1975/76: 79 33
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
Härmed föreskrives att 11 S lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
11 §' Pensionsstiftelse får icke mottaga fordran
mot arbetsgivaren. Avtal i slrid härmed är ogiltigt. Stiftelsen äger dock
utlåna medel till arbetsgivaren, om betryggande säkerhet ställes för lånet eller
tillsynsmyndigheten medger det. Stiftelse får icke från arbetsgivaren mottaga
egendom på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över
egendomen. Ej heller får stiftelse, som grundats av aktiebolag, utan att
tillsynsmyndigheten godkänner del äga aktier i bolaget eller i bolag, vilket
står i sådant förhållande lill detta, som avses i 1 kap. 2S aktiebolagslagen
(1975:1385).
Har pensionsstiftelse till ändamål att trygga
utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i
aktiebolag som avses i 35 s I a mom. kommunalskaltelagen (1928:370) skall.
Ifråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, bestämmelserna i
12 kap. 7 och 8 .s4 samt 19 kap. 1 i; aktiebolagslagen (1975:1385)äga
motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Vid lill-lämpning av lagen skall, intill dess
aktiebolagslagen (1975:1385) träder i kraft, bestämmelserna i 75 a, 75 b och
213 §§ lagen (1944:705) om aktiebolag äga tillämpning i stället för
bestämmelserna i 12 kap. 7 och 8 S§ samt 19 kap. 1 § aktiebolagslagen.
Senaste lydelse 1975:1388. 3 Riksdagen 1975/76. 1 saml.
Nr 79
Prop.1975/76: 79 34
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-11-13
Närvarande:
statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Andersson, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande:
slalsrådet Sträng
Proposition
om ändrade regler för beskattning av fåmansföretag m. m.
11
Inledning
Företagsskatteberedningen'(Fi 1970:77) har enligt
sina direkUv lill uppgift att företa en översyn av hela företagsbeskattningen.
Vid sidan av de mer generella riktlinjerna för utredningens arbete tas i
direktiven också upp frågor av mera speciell karaktär. 1 direktiven pekas bl,
a. på behovet av ingripande mot olika former av skatteflykt på företagsbeskattningens
område. Särskilt framhålls de möjligheter som föreligger atl uppnå inte avsedda
skattelättnader genom verksamhet i fåmansbolag.
Beredningen har i juli 1975 avlämnat delbelänkandet
(SOU 1975:54) Fåmansbolag. 1 betänkandet anges att beredningens målsättning
varit att utforma sådana beskattningsregler för fåmansbolag och deras delägare
som i göriigaste mån är neutrala i förhållande till andra förelagsformer.
Förslaget kan sägas omfatta tre delar, en lagsliftningsdel, en anvisningsdel
och en informalionsdel. Lagstiftningsdelen syftar till att motverka vissa
förfaranden som ansetts civilrältsligt giltiga men medfört oacceptabla
verkningar vid beskattningen. Denna lagstiftning föreslås kompletterad med
anvisningar från riksskatteverket. Informationsdelen lar sikte på alt genom
vidgad upplysningsplikt förbättra taxeringsmyndigheternas möjligheter att
genomlysa ekonomiska transaktioner mellan fåmansbolag och deras delägare. Aktieägaren
skall t. ex. enligt förslaget på en särskild deklarationsbilaga brut-
' Riksdagsledamöterna Erik Wämberg (ordförande). Alvar
Andersson, Tage Johansson, Tage Magnusson, Cecilia Nelielbrandl och Olto
Stadling, numera regeringsrådet Sven Brodén. docenten Dag Helmers, numera
sekreteraren i LO Rune Molin samt numera förbundsordföranden Sune Tidefell,
Prop.1975/76:
79 35
loredovisa
samtliga löneförmåner, kostnadsersättningar m. m. och lämna uppgift om andra
ekonomiska mellanhavanden med bolaget.
Tre av beredningens ledamöter, nämligen docenten
Dag Helmers samt riksdagsledamöterna Tage Magnusson och Cecilia Nelielbrandl
har avgett reservationer mot förslaget.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av kammarrätten i Stockholm, riksförsäkringsverket, bankinspektionen, riksskatteverket
(RSV), kommerskollegium, patent- och registreringsverket, länsstyrelserna i
Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens
län, 1972 års skalleutredning (Fi 1972:02) bostadsskal-tekommitién (Fi 1972:08)
och 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21).
Yttranden har efter remiss även avgetts av
Centralorganisationen SACO/SR, Familjeföretagens förening, Föreningen
auktoriserade revisorer (FAR), Föreningen Sveriges kommunala
taxeringsrevisorer. Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Landstingsförbundet, Skånes handelskammare. Svensk industriförening. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund. Svenska
revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisalion (SHIO), Sveriges industriförbund. Svenska
kommunförbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters
förbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).
Kommerskollegium har lill sill yttrande fogat
yttranden av handelskammaren i Jönköpings län, Kronobergs och Blekinge
handelskammare. Handelskamrarna i Göteborg och Karistad samt Västerbottens
handelskammare. Länsstyrelsen i Jönköpings län hänvisar i sitt yttrande till
bl.a. bifogade yttranden av Jönköpings läns Näringslivsråd och Jönköpings läns
företagarförening, ek. för. LO har inhämtat yttrande från Svenska Byggnadsarbetareförbundet
och bifogat detta till sitt eget yttrande. LRF har åberopat yttrande av
Lantbrukarnas skaltedelegation, SAF och Sveriges industriförbund har åberopat
yttrande av Näringslivets skattedelegation,
2
Den skaltemässiga behandlingen av olika företagsformer 2.1 Nuvarande regler
2.1.1 Inledning
Tre företagsformer är f n. i allmänhet tänkbara för
rörelse som skall bedrivas med en eller ell fåtal fysiska personer som
delägare. Företaget kan bedrivas som enskild firma, handelsbolag (varav
kommanditbolag utgör en variant) eller aktiebolag. 1 fråga om själva
inkomstberäkningen är skillnaderna obetydliga. Möjligheterna till
vinslreglerande dispositioner genom nedskrivning av varulager, fordringar m. m.
samt avskrivning på anlägg-
Prop.
1975/76:79 36
ningstillgångar
är således desamma. Konsolidering genom avsättningar till
konjunkiurinvesieringsfond samt vinstöverföringar genom s. k. öppna koncernbidrag
har dock förbehållits aktiebolagen och kan inte förekomma i enskild firma eller
handelsbolag. De betydande olikheter som tidigare förelåg vid taxering av
företagsförmögenhet har utjämnats genom 1974 års ändringar i
kapitalbeskattningen.
2.1.2 Enskild
firma
Förelagets ägare beskattas för hela inkomsten av
verksamheten i inkomstkällan rörelse. Någon beskattning under inkomst av
kapital för ränta på egen kapitalinsats i rörelsen eller under tjänst för
värdet av den egna arbetsinsatsen sker alltså inte. Vid laxeringen får avdrag
inte ske för lön lill make eller barn under 16 år (i vissa fall 18 år), som
utfört arbete i rörelsen. Detla medför att det totalt intjänade
rörelseresultatet inte kan delas upp på familjemedlemmar, något som vid högre
inkomstnivåer får särskild betydelse genom progressiviteien i den statliga
beskattningen, Å andra sidan kan skattereduktion utgå med högst 1 800 kr.
Vidare kan förvärvsavdrag erhållas med 1 000 kr. då make arbetat i rörelsen.
Har maken egen arbetsinkomst, kan dock sådant avdrag erhållas med 2 000 kr.
Egenföretagaren får vid beräkning av
rörelseinkomslen inte beakta skuld för semesterlön, pensionskostnader, lön,
provision och liknande avseende honom själv eller familjemedlemmar. Skuldföring
av andel i årsvinst är givetvis inte heller möjlig.
Försäljning av rörelse betraktas som den sista
affärshändelsen och försäljningssumman utgör skattepliktig intäkt i sin
helhet. Delta innebär att tidigare konsolidering genom lagernedskrivning och
överavskrivning av anläggningstillgångar liksom även upparbetad goodwill tas
fram till beskattning, oavsett den tid rörelsen bedrivits. Viss lindring i
progressiviteien vid den statliga beskattningen kan erhållas genom rätten till
särskild skatteberäkning för s, k. ackumulerad inkomst.
Vid ombildning av enskild firma till bolag kan
tillgångar och skulder föras över till bokförda värden. Den företagsekonomiska
kontinuiietsprin-cipen godtas i dessa fall och dolda reserver behöver alltså
inte tas fram till beskattning.
2.1.3 Handelsbolag
Till skillnad från enskild firma utgör
handelsbolaget en juridisk person. Bolaget är dock inte särskilt skattesubjekt
och skall därför inte laxeras. Tekniskt sker beskattningen hos delägarna, som
var och en taxeras för sin andel i bolagets inkomst. Även garantibelopp på fastighet
fördelas. Oberoende av hur delägarens andel i vinsten rubriceras - t, ex,
ränta på insatt kapital, lön, företagarvinst etc. - tas denna upp under det
inkomstslag, van-
Prop.1975/76:79 37
ligtvis
rörelse, till vilket verksamheten varit all hänföra om skattskyldighet
förelegat för bolaget. Inkomsten kan delas upp på familjemedlemmar antingen
genom att dessa tas in som delägare eller avlönas för faktiskt utfört arbete.
Ulan hänsyn lill kapitalinsatser eller andelstal kan delägarna efter eget val
fördela vinsten mellan sig. Reserveringar för löneskuld, semes-terersätlning
och liknande får ske för de medlemmar av delägarens familj som betraktas som
anställda. Även för kostnader för deras framtida pensionering medges avdrag.
För avsättning till skuldkonto krävs dock att utfästelserna ingår i allmän
pensionsplan.
Beskattningen i samband med försäljning av företag
i handelsbolagets form kan sägas ske efter två skilda principer beroende på hur
avtalet utformats. Avser överlåtelsen bolagets tillgångar och skulder (inkråm)
beskattas säljaren på samma sätt som vid försäljning av enskild firma, dvs. för
upplösta reserver, goodwill etc. Köparen får härvid använda överiåtelsevärdena
som av- och nedskrivningsunderiag. Del andra tillvägagångssättet är att avyttra
andelen i handelsbolaget, varvid beskattningen sker enligt realisationsvinstregler.
Bokföringen i handelsbolaget påverkas då inte av överiåtelsen. Köparen
fortsätter driften av bolagets rörelse med samma av- och nedskrivningsunderiag
som säljaren.
2.1.4
Aktiebolag
Ett aktiebolag utgör såväl juridisk person som
särskilt skattesubjekt. Bolaget åsätts egna taxeringar och får härvid göra
avdrag för vad som utgelis lill aktieägarna, förutsatt alt ersättningarna är
att betrakta som kostnader i bolagets verksamhet. Vinsten dubbelbeskalias i
princip, först hos bolaget och därefter hos delägarna, i den mån den utdelats.
Vinst som kvarstår i bolaget utskiflningsbeskallas i samband med bolagets
upplösning eller nedsättning av aktiekapitalet. Både i skattelagstiftning och
praxis har dock avsteg gjorts från dubbelbeskattningsprincipen. Sålunda
föreligger enligt särskilda bestämmelser en på visst sätt begränsad avdragsräti
för lämnad utdelning på nyemitterade aktier. 1 rörelsedrivande fåmansbolag kan
vidare vinslen ofta disponeras så alt dubbelbeskattning undvikes. 1 regel kan
hela vinsten tas ut i form av lön till den aktieägare som leder verksamheten i
stället för genom utdelning. Denna möjlighet föreligger inte i förvaltningsbolag,
där avdrag för lön till aktieägare i praxis begränsats till viss procent av
skattepliktiga bruttointäkter.
Någon begränsning i rätten alt avlöna aktieägare
och dem närstående personer för deras arbetsinsatser i bolaget föreligger inte.
Inkomsten kan således delas upp på familjemedlemmar. Genom alt låta en del av
vinsten stå kvar i bolaget kan vissa fördelar uppnås, bl. a. från
progressionssynpunkt.
Möjligheter föreligger atl skjuta upp beskattningen
genom skuldföring av lön, tantiem, semeslerersäitning m. m. avseende aktieägare
och närslå-
Prop. 1975/76:79 38
ende
personer. Eftersom även huvudaktieägare får betraktas som anställda, är
förutsättningarna väsentligt större i aktiebolag atl erhålla räntefria skattekrediter
genom vinslreglerande dispositioner av detta slag. Som en följd härav kan
bolagets resultat nollställas vid taxering för det år reservering skett i
räkenskaperna medan beskattningen hos aktieägaren sker först för kalenderår då
medlen lyfts,
1 fråga om avdrag för pensionskostnader kan nämnas
att aktiebolag har större mojligheter att göra kontoavsältningar. 1 motsats
till handelsbolaget beaktas även utfästelse till delägare. Med undantag för
personer med bestämmande inflytande behöver utfästelserna inte omfattas av
allmän pensionsplan.
Aktiebolaget har till skillnad från handelsbolaget
och den enskilda firman möjlighet till öppen vinslreservering genom avsättning
till investeringsfond för konjunkturuljämning. För aktiebolag föreligger vidare
en rätt till öppen resultatutjämning mellan olika företag genom koncernbidrag.
Rätt att vid taxeringen erhålla avdrag för tidigare
års underskott genom föriustavdrag föreligger för såväl fysiska som juridiska
personer. Genom atl inkomsten från handelsbolag och enskild firma taxeras hos
ägarna, åtnjuter dessa personligen föriustavdrag till följd av tidigare
rörelseunderskott. Förlustavdraget kan även utnyttjas av sambeskattad make. 1
aktiebolag tillkommer förlustavdraget detta och kan inte föras över till
ägarna.
Vid avyttring av rörelsen genom försäljning av
aktierna i bolaget sker beskattning enligt realisationsvinstreglerna.
Försäljningen kan givetvis, såsom vid handelsbolag, i stället avse inkråmet,
varvid vinsten beskattas i bolaget.
Aktiebolaget
är inte skattskyldigt för förmögenhet. 1 stället åligger det delägarna alt ta
upp värdet av aktierna vid beräkning av skattepliktig förmögenhet.
Förmögenhetsvärdet på aktierna grundas i allmänhet på en substansvärdering,
varvid tillgångar och skulder värderas på samma sätt som för egenföretagaren.
Aktiebolagsformen ger emellertid här vissa fördelar. Pensionslöften, som
lämnats aktieägare utan bestämmande inflytande, får beaktas. Vidare medges
avdrag för del av beräknad utskiftningsskatteskuld trots alt nuvärdet i de fall
verksamheten kommer atl fortsällas under överskådlig lid är praktiskt taget
obeflntligt,
2.2
Beredningens allmänna överväganden
En av beredningen företagen undersökning visar att
omkring 85 % av aktiebolagen utgörs av fåmansbolag. Av dessa redovisade vid
1971 års taxering omkring hälften inte någon beskattningsbar inkomsl, medan
ytterligare 25 % redovisade en beskattningsbar inkomsl av högst 1 000 kr.
Beredningen anför att den främsta anledningen till del slora antalet aktiebolagsbildningar
under senare år torde ha varit att uppnå skilda fördelar vid beskattningen.
Delta gäller enligt beredningen i första hand den stora grupp nytillkomna
Prop.1975/76:79 39
bolag
i vilka verksamheten är uppbyggd på bolagsägarens särskilda kva-liflkationer
och den arbetsinsats denne kan tillföra bolaget. Som exempel nämns enskilt
bedriven verksamhet som läkare, tandläkare, revisor samt utövare av litterär
eller konsinäriig verksamhet såsom författare, skådespelare, musiker.
Beredningen betecknar den nu rådande situationen inom den del av
företagsbeskattningen som rör fåmansbolag och deras ägare som
otillfredsställande. Läget har enligt beredningen markant förvärrats under
senare år.
Beredningen konstaterar alt den grundläggande
bristen i den skaltemässiga behandlingen av fämansbolagen och deras ägare
ligger i det förhållandet att bolaget och ägaren accepterats som två
självständiga, av varandra oberoende personer. Att uppdelningen på bolag och
ägare bara är en illusion framträder enligt beredningen inte minst vid de allt
vanligare avtalen om köp och försäljning av olika slags egendom. Reellt innebär
sådana avtal inget annat än att aktieägaren avtalar med sig själv. Den
omständigheten att ett tvåpartsförhållande formellt sett föreligger har i
praktiken möjliggjort för aktieägaren att komma i åtnjutande av skatteförmåner
genom att dela upp bolagels inkomst på flera familjemedlemmar och genom att
belasta bolagets resultat med privata levnadskostnader.
Beredningen framhåller att målsättningen inte är
atl skärpa beskattningen av fåmansägda bolag ulan att söka skapa neutralitet i
skattehänseende mellan sådana bolag och övriga företagsformer. Målet sägs
således vara att uppnå en likformig och rättvis beskattning av
företagsinkomster oberoende av vilken juridisk form som valts för
verksamheten. Härför krävs enligt beredningen såväl nya materiella regler som
utökad skyldighet för fåmansbolag och dess delägare att lämna upplysningar om
sina ekonomiska mellanhavanden.
Vad gäller de materiella reglernas innehåll
diskuterar beredningen olika principiella metoder inom dubbelbeskattningens ram
ävensom lösningar som innebär en övergång lill enkelbeskattning. Sistnämnda
slag av lösningar har emellertid befunnits mindre lämpliga. Beredningen har
också övervägt alt framlägga förslag till skärpning av nuvarande praxis som
tillåter atl dub-belbeskatlningseffekten elimineras genom alt vinst utbetalas
som lön till aktieägare. Flera skäl har emellertid ansetts tala emot en sådan
skärpning. Enligt beredningen uppfylls önskemålet om neutral beskattning av
före-tagsinkomster bäst om nu gällande system för beskattning av fåmansbolag
och delägare bibehålls. Systemet föreslås dock böra kompletteras med bestämmelser
som begränsar möjligheten till obehöriga skattelättnader.
2.3
Remissyttrandena
Praktiskt taget samtliga remissinstanser delar
beredningens uppfattning atl beskattningsreglerna för fämansbolagen och deras
delägare bör utformas så atl reglerna i största möjliga utsträckning är
neutrala i förhållande till
Prop.1975/76: 79 40
andra
företagsformer. Beredningens uppfattning alt en lösning av fämansbolagen och
delägarnas beskattning bör sökas inom nu gällande dubbel-beskatlningsram godtas
också av remissinstanserna. Vad gäller behovet av nya regler är meningarna
däremot mer delade. Kammarrätten I Stockholm, RSV, samtliga länsstyrelser, 1972
års skatteutredning. Föreningen Sveriges kommunala revisorer, LO,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och TCO tillstyrker all ell
materiellt regelsystem införs för fämansbolagen och deras delägare, vilket
system kompletteras med anvisningar från RSV och ökad uppgiftsskyldighet från
de skattskyldigas sida. 1 de remissyttranden som avgetts av organisationer med
anknytning till näringslivet hävdas däremot - under anförande bl, a. att
beredningens redogörelse för fåmansbolagens skalteförhållanden innebär en
svartmålning av verkligheten - atl de föreslagna materiella reglerna i huvudsak
är onödiga och atl del missbruk som trots allt förekommer i stället bör
bekämpas med ökad taxeringskontroll. Bankinspektionen anför atl beredningens
förslag i åtskilliga avseenden är av mycket ingripande slag och att
konsekvenserna kan bli mycket betungande för fåmansbolagens ekonomi. Enligt
inspektionen vill det synas som om beredningen gått väl långt i sina strävanden
att skapa regler mot olika slags transaktioner mellan fämansbolagen och deras
ägare, som kan innebära skatteflykt. Liknande synpunkter framförs av bl. a.
SHIO.
3
Taxering av fåmansbolag och delägare 3.1 Begreppet fåniansbula);
3.1.1
Nuvarande regler
Skattelagstiftningen innehåller på fiera punkter
särbestämmelser för lä-mansbolag. Någon enhetlig definition av begreppet
fåmansbolag finns inte. På en del ställen i KL definieras fåmansbolag som elt
aktiebolag, vari aktierna lill huvudsaklig del ägs eller på därmed jämföriigi
sätt innehas - direkt eller genom förmedling av juridisk person - av en fysisk
person eller elt fåtal fysiska personer. En annan definition är ett bolag vari
den skattskyldige ensam eller tillsammans med närstående har ett bestämmande
inflytande. Vid inkomsttaxeringen gäller särskilda bestämmelser för fåmansbolag
- i vissa fall inkluderas handelsbolag och ekonomiska föreningar- beträffande
bl. a, skattskyldighet för utdelningsinkomster (54 S femte stycket KL), avdrag
för koncernbidrag (43 S 3 mom. KL), bedömningen om tomtrörelse skall anses
föreligga (punkt 2 av anvisningarna rill 22 S KL), avdrag för
pensionsavsätining (punkt 2 anvisningarna lill 29 S KL), avyttring av aktier i
fastighetsbolag (35 S 3 mom. sjunde stycket KL), avyttring av aktier i
vinstbolag (35 S 3 mom. åttonde stycket KL) och interna aktieöverlåtelser (35 S
3 mom. nionde stycket KL). En utföriigare redovisning av hithörande
bestämmelser flnns på s. 60 och 61 i betänkandet.
Prop.1975/76:
79 41
3.1.2
Beredningen
Beredningen framhåller att avgörande för om elt
aktiebolag enligt nuvarande praxis räknas som fåmansbolag är om mer än 50 % av
aktierna i bolaget eller, vid olika röstetal på aktierna, mer än hälften av
rösterna innehas av ett fåtal personer. Hur stor eller liten denna grupp måste
vara för alt uppfylla kravet på "ett fåtal" personer kan inte utläsas
av lagtexten. Beredningen, som konstaterar att det f. n. torde antas att i allt
fall 10-20 aktieägare inryms i begreppet "ett tatal", avstår också
från att söka i lagtexten ange vid vilket aktieägarantal elt aktiebolag
föriorar karaktären av fåmansbolag. Beredningen är dock av den bestämda
uppfattningen att gränsen för fåmansbolag bör kunna ligga väsentligt högre än
10-20 personer. Det avgörande bör nämligen enligt beredningen här vara att
närstående personer räknas som en enhet. Om aktierna är spridda på tio olika
familjer skall enligt beredningen ett fåmansbolag anses föreligga oavsett hur
många aktieägarna är totalt. Närslåendekretsen bör enligt beredningen kunna
preciseras med utgångspunkt i regeln i 35 S 3 mom. tionde stycket KL, dvs,
föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling och avkomlings make, syskon
eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller
någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling likställs styvbarn och
fosterbarn.
Beredningen anser vidare det nödvändigt att låta
fåmansbolagsbegreppet utsträckas lill att avse ytteriigare en kategori bolag,
nämligen bolag som tillkommit för alt först ackumulera och därefter återbetala
inkomster .som i realiteten inte är annat än individuella arbetsförtjänster.
Beredningen åsyftar bl.a. det fallet att aktierna i bolaget-visserligen är
spridda på ett flertal händer men där verksamheten är uppdelad på flera
avgränsade rörelsegrenar som var och en fungerar som ett självständigt
fåmansbolag. Ett antal läkare, som formellt är anställda av ett och samma
aktiebolag, kan exempelvis bedriva läkarpraktik med fri bestämmanderätt och
separat resultatredovisning. Beredningen framhåller vidare att denna
utvidgning av fåmansbolagsbegreppet inte skall kunna kringgås genom att
aktierna överförs till t. ex, en stiftelse eller en ideell organisation. Del
avgörande bör således vara om de i bolaget faktiskt verksamma har det reella
inflytandet över sin del av verksamheten.
Aktiebolag, som inte utgör fåmansbolag, kallar beredningen
för marknadsbolag. Enligt beredningen bör ett aktiebolag aldrig anses som
fåmansbolag om dess aktier noteras på Stockholms fondbörs eller på
fondhand-lariistan. Beredningen motiverar detta med att bolag av denna storieksordning
får anses vara utsatta för en så stark kontroll från de anställdas och
allmänhetens sida att missbruk inte behöver befaras på samma sätt som i
renodlade fåmansbolag.
Den av beredningen valda definitionen av
fåmansbolag har intagils som ett nytt moment i 32 S KL. Vad som i detta moment
föreskrivits för ak-
Prop.1975/76:
79 42
tiebolag
skall enligt beredningen i vissa hänseenden gälla även för handelsbolag och
ekonomisk förening.
Ledamoten Helmers har med instämmande från
ledamöterna Magnusson och Nelielbrandl reserverat sig mot den föreslagna
utvidgningen av begreppet fåmansbolag. Helmers anför bl.a, alt den i 54 S KL
nu gällande definitionen av fåmansbolag - även om den inte är strikt - omfattar
alla aktiebolag som inte kan betraktas som företag i egentlig mening.
3.1.3
Remissyttrandena
Beredningens förslag om en utvidgning av
fåmansbolagsbegreppet tillstyrks i princip av bl, a. RSV, länsstyrelserna i
Jönköpings. Malmöhus och Örebro län. Kammarrätten i Slockholm.
kommerskollegium, länsstyrelserna i Värmlands och Västerbottens län samt så
gott som samtliga remissinstanser inom den privata sektorn anser däremot att
beredningen givit begreppet fåmansbolag en alltför vidsträckt definition. Ett i
remissyttrandena ofta ullalat önskemål är vidare att del av lagtext och
molivutlalanden klart skall framgå vad som menas med fåmansbolag.
3.2
Liin till närslående
3.2.1
Nuvarande regler
Enligt 20 S KL lar vid inkomsttaxeringen avdrag
inte göras för värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet
utförts av den skaltskyldige själv, andre maken eller hemmavarande barn under
16 år. Avdrag får inte heller göras för lon lill hemmavarande barn, som fyllt
16 men inie 18 år, såvida barnet inte kan anses tillhöra arbetspersonalen. För
att barnet skall anses tillhöra arbetspersonalen krävs bl, a. all dess
sammanlagda inkomst är så stor att den föranleder skatteplikt enligt 51 S KL
(har barnet enbart inkomst av tjänst inträder skatteplikt vid 4 700 kr.).
.Avsaknaden av avdragsrätt för lön lill make och -
med vissa undantag - hemmavarande barn under 18 år avser endast verksamhet som
bedrivs av den skattskyldige själv såsom enskild firma, 1 fråga om
utbetalningar från fåmansbolag gäller i princip samma regler för aktieägarens
make och barn som för utomstående personer. Ersättningen för utfört arbete
skall således redovisas som inkomst av tjänst och räknas som pensionsgrundande
inom ramen för den allmänna tilläggspensioneringen. Den uppburna ersättningen
ger båda makarna - samt även eventuella barn - rätt till var sitt grundavdrag.
Vad nu sagts avser dock endast utbelalning till make och barn som kan anses
utgöra en rimlig ersättning för utfört arbete. Till den del det utbetalade
beloppet inte svarar mot någon reell motprestation, behandlas det som förtäckt
utdelning eller - eventuellt - som lön till den i familjen som faktiskt varit
verksam i bolaget.
Prop.1975/76:
79 43
3.2.2
Beredningen
Beredningen visar genom flera exempel hur betydande
skaltemässiga fördelar uppnås om en och samma förelagsinkomsl uppdelas mellan
bolagets ägare och dennes familjemedlemmar. En uppdelning av företagsinkomsten
pä aktieägaren själv, dennes hustru och två barn medför - förutom progressionsvinsten
vid den statliga taxeringen - tre extra grundavdrag och ett förvärvsavdrag. Å
andra sidan bortfaller rätten till s. k. skattereduktion. Om företagsinkomsten
uppgår till 100 000 kr, kan dock nettovinsten på grund av inkomstuppdelningen
beräknas till 15 000-20 000 kr.
Beredningen anför alt möjligheten att uppnå
skattefördelar genom att fördela inkomsten mellan olika familjemedlemmar och
andra närstående i många fall torde ha varit den avgörande anledningen till att
verksamheten bedrivs i form av aktiebolag. Enligt beredningens uppfattning är
det nödvändigt att KL kompletteras med regler som motverkar utrymmet för skattevinster
genom oriktig uppdelning av bolagsinkomster i de fall dä en av makarna lill
följd av anställningsavtal, aktieinnehav eller på annan grund har ledande
ställning i fämansbolagel (företagsledaren) och den andre maken inte har sädan
ställning (medhjälpande make). Beredningen föreslår mot denna bakgrund att
medhjälpande make skall taxeras för lön från bolaget endast under förutsättning
alt arbetsinsatsen i bolaget uppgått till minst 600 timmar under
beskattningsåret och att vederlaget är alt anse som marknadsmässigt.
Understiger den medhjälpande makens arbetsinsats 600 timmar eller överstiger
lönen vad som kan anses som marknadsmässigt, skall företagsledaren taxeras för
makens lön eller den del av lönen som överstiger del marknadsmässiga. 1 intet
fall skall dock som marknadsmässigt vederlag anses den del av vederlaget som
överstiger en tredjedel av makarnas sammanlagda inkomsl från bolaget. Vid
bedömningen av om arbetsinsatsen uppgått till 600 timmar skall enligt förslaget
arbete i makarnas gemensamma bostadsutrymme inte medräknas.
Med make avser beredningen i detla sammanhang
jämväl person med vilken företagsledaren sammanbor under äkienskapsliknande
former. Sistnämnda bestämmelse, som innebär en utvidgning av det i
skattesammanhang använda makebegreppet Gfr65 S KL),skall enligt beredningen
tillämpas endast i mer uppenbara fall, såsom när det av yttre omständigheter
klart framgår att personerna stadigvarande sammanbor.
Del inkomslbelopp som belöper på medhjälpande make
och därför hänför sig till dennes arbetsinsats utgör A-inkomsi enligt 9 S 3
mom. SI och berättigar därför till förvärvsavdrag enligt vanliga regler. Om
förutsätiningarna för inkomstuppdelning inte är uppfyllda men medhjälpande make
ändå gjort viss arbetsinsats i bolaget, föreslås atl företagsledaren får
åtnjuta förvärvsavdrag enligt nuvarande regler, dvs, med högst 1 000 kr.
För att stävja missbruk och dessutom uppnå
likformighet med enskilda näringsidkare bör enligt beredningen även
inkomstöverflyttningar lill barn stoppas. Beredningen föreslår alt den av
makarna som har den högsta in-
Prop. 1975/76:79 44
komsten
från bolaget skall taxeras för vederlag till hemmavarande barn såvida barnet
inte uppnått 16 års ålder. Detsamma skall gälla om barnet inte har inkomst som
föranleder skatteplikt enligt 51 S KL och - om vederlaget i andra fall överstiger
vad som kan anses marknadsmässigt - den del av vederlaget som överstiger det
marknadsmässiga.
De nu beskrivna spärreglerna mot inkomstuppdelning
i aktiebolag bör enligt beredningen gälla också lön frän handelsbolag
(inklusive kommanditbolag) och annan inkomst från sådant bolag. 1 fråga om
makar eller barn som är delägare i handelsbolag bör emellertid inkomst kunna
tillföras dem i form av beräknad ränta på kapitalinsats. Räntesatsen, som bör
kunna beräknas något högre än gällande inlåningsränta, bör enligt beredningen
årligen fastställas av riksskatteverket.
Ledamöterna Magnusson och Nelielbrandl reserverar
sig mot kravet på alt medhjälpande makes sysselsättning skall - för att kunna
beaktas vid taxeringen - vara förlagd utanför hemmet. De anser vidare atl
medhjälpande make själv skall beskattas för lön även om arbetsinsatsen
understigit 600 limmar under året. Enligt reservanternas mening är del inte
heller nödvändigt alt begränsa medhjälpande makes beskattning för utfört
arbete i bolaget till en tredjedel av makarnas sammanlagda inkomst från
bolaget.
3.2.3
Remissyttrandena
1 åtskilliga remissyttranden påpekas att frågan om
lön från ett fåmansbolag till företagsledarens make eller andra närstående
måste samordnas med 1972 årsskatteutrednings i september 1975 avlämnade
betänkande (Ds Fi 1975:10) Faktisk sambeskattning. Med hänvisning lill vad
skatteutredningen föreslagit avvisar flertalet remissinstanser
företagsskatteberedningens förslag att det skaltemässiga makebegreppet skall
omfatta även person med vilken företagsledaren sammanbor under
äkienskapsliknande former.
Remissinstanser med anknytning till det privata
näringslivet avstyrker genomgående förslaget att arbeie, som utförs i makarnas
gemensamma bostadsutrymme, inte får medräknas vid bedömningen om medhjälpande
make skall beskattas för vederlag från bolaget och anför vidare att den av
beredningen föreslagna tidsspärren - 600 limmar per år - under alla
omständigheter satts alltför högt. Nämnda remissinstanser är också negativt
inställda till beredningens förslag om atl föräldrar skall beskattas för lön
som utbetalas till barn.
I flera yttranden från länsstyrelserna påpekas att
varje regel som tar sikte på att begränsa företagsledarens möjlighet alt
fördela bolagsinkomst mellan sig själv och de anhöriga förutsätter att
kontrollproblemen kan bemästras. 1972 års skalleutredning framhåller att vissa
frågor inte behandlats av företagsskatteberedningen, t.ex. vem av makarna som
skall ha betalningsansvaret för skatter och avgifter och vad som skall hända
då medhjälpande make på grund av sjukdom varit förhindrad att arbela.
Prop.1975/76:
79 45
3.3
Bilkostnader
3.3.1
Nuvarande regler
Om en personbil, som anskaffats av elt fåmansbolag
för att användas i den av bolaget bedrivna verksamheten, utnyttjas av
aktieägare för privat bruk, skall denne, om han är anställd i bolaget, redovisa
förmånen härav som intäkt av tjänst. RSV har i november 1974 utfärdat
anvisningar rörande värderingen av denna förmån vid 1975 års taxering. Av en
tabell i anvisningarna framgår bl, a, att värdet av förmånen av att ulan
kostnad få disponera en arbetsgivaren tillhörig personbil i 29 000
kronorsklassen (t, ex. Volvo i 240-serien) skall beräknas lill 4 500 kr, vid en
åriig privat körsträcka av 500 mil. Förmånen skall enligt tabellen värderas
lill 5 900 kr. vid en körsträcka av 1 000 mil, till 7 800 kr. vid en körsträcka
av 1 500 mil, till 9 200 kr. vid en körsträcka av 2 000 mil och till 10 500 kr.
vid en körsträcka av 2 500 mil. Om den årliga körsträckan för privat körning
över- eller understiger i tabellen angivna körsträckor skall förmånsvärdet i
motsvarande mån justeras. 1 anvisningarna utalas dock att värdet inte utan
särskilda skäl bör tas upp lägre än till det i tabellen angivna beloppet för
500 mils körning. Har förmånstagaren ersatt arbetsgivaren med visst belopp för
alt åtnjuta förmånen bör förmånsvärdet sänkas med motsvarande belopp. -Hos
arbetsgivaren (fåmansbolagei) räknas bilen som ett rörelseinveniarium. Vid
beräkningen av rörelseinkomslen får bolaget därför åtnjuta avdrag för
kostnaderna för bilen inklusive värdeminskning.
De nu återgivna reglerna avser det fallet alt den
av fåmansbolagei ägda bilen behövs i den av bolaget bedrivna verksamheten. De i
RSV:s anvisningar angivna värdena av bilförmån är således inte tillämpliga om
bilen uppenbariigen anskaffats för aktieägares privata bruk. I sådana fall
bör, allt efter bilens användning, hela eller större delen av bolagets
kostnader för bilen tas till beskattning hos aktieägaren.
Det kan också förekomma atl aktieägaren själv äger
bilen och i stället tar ut bilersättning från bolaget. Bilersättningen bör i
delta fall motsvara den del av aktieägarens totala kostnad för bilen som kan
anses belöpa på körning i bolagets verksamhet. Taxeringsmyndigheterna torde
dock ofta godta yrkanden om ersäitning enligt de statliga bestämmelserna om bilersättning.
3.3.2
Beredningen
Beredningen anför alt bilkostnaderna utgör ett
ständigt återkommande problem vid beskattning av fämansbolagen och deras ägare.
Detta gäller vare sig bilen ingår som elt inventarium i rörelsen eller ägs av
aktieägare privat. Anledningen härtill är i första hand att det i stor
utsträckning sker en avsiktlig underskattning av den privata användningen
varigenom en
Prop.1975/76: 79 46
orimligt
stor andel av kostnaderna får bäras av bolaget. Med hänsyn bl. a, till
bilkostnadernas i allmänhet stora andel av de totala levnadsutgifterna är det
enligt beredningen utomordentligt stötande att vissa skattskyldiga skall ha
möjlighet att låta ett företag stå för utgifterna. Beredningen anser det därför
nödvändigt att tillskapa regler som gör del möjligt atl på rikligt sätt avgränsa
de privata bilutgifterna från de kostnader som belöper på bolagets verksamhet.
Enligt en år 1966 företagen enkät bland
statstjänstemän, lill vilken beredningen hänvisar, är den årliga privata
körsträckan i genomsnitt 1 300 mil oavsett total körning med bilen (Ds Fi
1968:7). Beredningen har mot bakgrund härav och utvecklingen på privatbilismens
område funnit det rimligt att anta att den genomsnittliga privata körsträckan
i dag överstiger 1 300 mil. Härtill kommer med beredningens synsätt att inte bara
faktisk körsträcka skall beaktas vid värderingen av bilförmån utan också det
egenvärde som ligger i själva dispositionsrätten till bilen. Beredningen
föreslår att som huvudregel skall gälla att det lägsta förmånsvärdet beräknas
med utgångspunkt i en antagen årlig privatkörning av I 500 mil. Den uppgivna
körsträckan föreslås därför vara utan betydelse i den mån den understiger 1
500 mil. Om bilen står till aktieägarens förfogande i endast ringa omfattning
bör förmånen, som då till största delen består av själva dispositionsrätten,
kunna värderas lägre. Större reducering än till 1 000 mils körsträcka enligt
riksskatteverkets schablon bör dock enligt beredningen inte komma i fråga, 1
vissa undantagsfall bör ytteriigare jämkning kunna komma till stånd.
Beredningen föreslår alt de nya principerna för
värdering av bilförmån anges i en särskild regel i 42 S KL, Enligt beredningen
bör dessa principer gälla även förändra förmånshavare än aktieägare i
lämansbolag. Beredningen förutsätter att riksskatteverket i anslutning härtill
omarbetarsina anvisningar på området.
Vad gäller fåmansbolagens taxering anser
beredningen alt den del av bilanskaffningskostnaden som överstiger
inköpspriset för en normal och för flertalet verksamheter behövlig bruksbil,
bör betraktas såsom inte nödvändig för intäkternas förvärvande och
bibehållande. Gränsen bör enligt beredningen sällas vid nuvarande prisklass IV enligt
riksskatteverkets anvisningar, vilket innebär atl anskaffningskostnad upp till
40 000-50 000 kr, godtas i sin helhet. För en dyrare bil föresläs att
överskjutande belopp tas upp som tillkommande post vid bolagels taxering för
anskaffningsåret. Om del med hänsyn till verksamhetens art och omfattning,
t.ex, beträffande mycket slora företag med vidsträckta affärskontakter i
utlandet, är uppenbart att företaget har behov av en dyrare bil, bör dock hela
anskaffningskostnaden kunna godtas ulan tillägg för överskjutande
anskaffningskostnad.
1 de fall då bil med hänsyn till verksamhetens art
eller begränsade omfattning inte rimligen erfordras, utan ett bilköp i
realiteten framstår som en privat angelägenhet för bolagsägaren, föreslår
beredningen en regel som syftar till all förhindra alt anskaffningen i
fortsättningen sker i bolaget.
Prop.1975/76: 79 47
Regeln
innebär att ett belopp motsvarande bilens anskaffningskostnad las upp som
skattepliktig intäkt hos lörmånshavaren. En avgränsning mot nödvändiga
inventarier anses i regel inte vålla nämnvärda svårigheter. Det är enligt
beredningen t. ex. uppenbart att bilen inte kan anses nödvändig i bolag för
administration av extrainkomster samt i en rad verksamheter hänförliga lill
fria yrken.
Något ingripande mot själva förvärvet kan enligt
beredningen inte ske såvitt gäller de bilar som fämansbolagen redan innehar när
de föreslagna bestämmelserna träder i kraft. Är bilen inte nödvändig för
bolagels verksamhet bör dock samtliga driftkostnader inklusive
värdeminskningsavdrag redovisas som intäkt i förmånshavarens deklaration. Å
andra sidan skall ett schablonavdrag - normalt mellan 500 och 2 000 kr. -
motsvarande inbesparade rese- och transportkostnader medges. En avdragsrätt
efter dessa linjer ansluter sig enligt beredningen nära till vad som nu
tillämpas i praxis.
Om aktieägaren själv innehar en bil som inte är
nödvändig för bolagets verksamhet bör enligt beredningens mening utgångspunkten
vara atl denne skall svara för hela bilkostnaden. Aktieägaren bör dock ha rätt
till ersättning av bolaget med 500-2 000 kr. för inbesparade rese- och transportkostnader.
Har bilen använts förhållandevis mycket i rörelsen, anser beredningen att
kostnaderna bör proportioneras allt efter bilens användning enligt de regler
som f n, tillämpas vid beräkning av inkomst av tjänst. Avskrivningsunderiaget
skall därvid i förekommande fall anpassas nedåt lill prisklass IV enligt
riksskatteverkets anvisningar. Vid bedömningen av hur stor del av den totala
körsträckan som avser privat körning måste enligt beredningen stora krav
ställas på ett korrekt underiag i form av kontinuerligt förda antecknigar i
körjournal e, d.
3.3.3
Remissyitrandena
RSV avstyrker att det i 42 S KL införs uttrycklig
regel om att inte bara omfattningen av den privata körningen utan också
dispositionsrätten skall beaktas vid beräkningen av värde av bilförmån. En
sädan regel kan enligt RSV ge upphov till den felaktiga föreställningen att
dispositionsrätt skall beaktas endast såvitt gäller bilar. RSV framhållerockså
att de förmånsvärden, som angivits i de av RSV utfärdade tabellerna, beräknats
under hänsynstagande till förmånen av atl ha en bil lill disposition.
Flera länsstyrelser tillstyrker förslaget alt
förmånen av alt privat få utnyttja arbetsgivarens bil normalt bör värderas med
utgångspunkt i en antagen privat körsträcka av minst I 500 mil. Flertalet
remissinstanser på den privata sektorn är emellertid negativt inställda till
förslaget och anför atl behov över huvud taget inte föreligger av nya regler på
detta område.
Den skaltemässiga behandlingen av lyxbil, som
anskaffas av lämansbolag, bör enligt RSV och Föreningen Sveriges kommunala
laxeringsrevisorer inte regleras i lagtexten utan i RSV:s anvisningar.
Länsstyrelsen i Jönköpings
Prop.1975/76:
79 48
län
framhåller atl beredningen inte tagit upp vad som skall gälla då lämansbolag
försäljer lyxbil eller inköper begagnad lyxbil.
Länsstyrelsen i Södermanlands län hävdar att del i
praktiken kan bli myckel svårt att skilja mellan bilar som behövs i
fåmansbolagels verksamhet och sådana som uteslutande är avsedda för aktieägares
privata bruk. Även andra remissinstanser pekar på svårigheten atl
tillföriitligt fastställa hur slor del av bilens totala användning som belöper
på bolagels verksamhet resp, privatkörning,
3.4
Fördyrade levnadskostnader, resekostnader
3.4.1 Nuvarande
regler
Generellt gäller enligt 20 S KL att avdrag inte
medges för den skattskyldiges levnadskostnader. Däremot föreligger under vissa
förutsättningar avdragsrätt för ökning i levnadskostnaden. Såvitt gäller resor
i tjänsten krävs för att avdrag skall kunna komma i fråga atl resorna
företagits utom den vanliga verksamhelsorlen. Den vanliga verksamhetsorten
omfattar enligt riksskatteverkets anvisningar normalt ell område vars yttre
gräns är belägen på ett vägavslånd av 10 km från den skattskyldiges
tjänsteställe (i vissa fall bostad). Ligger tjänstestället (bostaden) i en
tätort omfattar dock den vanliga verksamhetsorten hela tätorten.
I fråga om avdrag i samband med tjänsteresor har en
schablon skapats för skattskyldiga som uppburit traktamente. Schablonregeln
(punkt 3 andra Slyckel av anvisningarna till 33 S KL) innebär i stort sett att
den avdragsgilla ökningen av en i enskild tjänst gjord resa skall anses ha
uppgått till belopp motsvarande uppburen traktamentsersättning förutsatt att
ersättningen inte överstiger vissa av riksskatteverket fastställda
normalbelopp. För år 1975 har normalbelopp för t.ex, en korttidsförrättning
fastställts till 112 kr. per dygn och för en endagsförrätlning, som varat mer
än tio timmar i följd, till 45 kr.
1 fråga om avdrag för ökade levnadskostnader finns
inte några särskilda regler för delägare i fåmansbolag. Schablonregeln har dock
i rättspraxis inte utan vidare tillämpats då traktamente utgått till delägare i
fåmansbolag (RÅ 1974 ref 24 1 och 11).
Traktamentsbeskattningsutredningen har i sitt
betänkande (SOU 1974:45) Samordnad trakiamentsbeskattning gjort en fullständig
översyn av irak-tamentsbeskattningen och därmed sammanhängade
uppgiftsskyldighel. Utredningens förslag har ännu inte föranlett lagstiftning.
3.4.2 Beredningen
Företagsskatteberedningen anför atl elt vanligt
sätt för skatteundandragande i fåmansbolag är att ge ersättningar, som i
själva verket är rena löneförmåner, oriktiga beteckningar. En variant på detta
är atl beteckna lön
Prop.1975/76:
79 49
som
resekostnad e. d. Det är enligt beredningens uppfattning mycket svårt att i det
praktiska taxeringsarbetet utröna i vad mån tjänsteresor i uppgiven omfattning
erfordrats i bolagets verksamhei.
1 avvaktan på att frågan om traktamentsbeskattning
skall tas upp till en samlad prövning i anslutning till iraklamentsulredningens
betänkande anser sig företagsskatteberedningen inte böra lägga fram något eget
förslag av materiell natur. Den allmänna målsättningen atl genom ökad uppgiftsskyldighet
förbättra möjligheterna lill kontroll av fämansbolagen föranleder emellertid
beredningen atl föreslå alt alla uttag som ges beteckningen traktamente eller
ersäitning för kostnader under resa skall bruttoredovisas på den särskilda
bilaga, som varje aktieägare i lämansbolag enligt beredningens förslag skall
foga lill sin självdeklaration (30 S 2 mom. TL). Detsamma gäller när sådana
kostnader direkt beslrilts av bolaget, t. ex. om kreditkort tillhandahållits.
Enligt 37 S 2 mom. fjärde slyckel TL kan
skattechefen under vissa förutsättningar medge dispens från skyldigheten att
på kontrolluppgift ange utbetald traklamenis- och resekostnadsersätining. Beredningen
föreslår atl aktieägare i fåmansbolag inte skall omfattas av detta undantag.
3.4.3
Remissyttrandena
Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig om
beredningens förslag beträffande fördyrade levnadskostnader och resekostnader
tillstyrker förslaget eller lämnar detta ulan erinran.
3.5
Representationskostnader
3.5.1 Nuvarande
regler
Utgifter för representation och liknande ändamål är
enligt punkt 1 av anvisningarna till 20 S KL att hänföra till kostnader i
förvärvskällan endast om det har omedelbart samband med verksamheten. Avdrag
får i det enskilda fallet inte åtnjutas med större belopp än vad som kan anses
skäligt. Den som yrkar avdrag för representation skall enligt 25 a S TL
speciflcera kostnaderna för olika typer av representation på deklarationsbilaga
enligt fastställt formulär. För att närmare ange ramarna, såväl beloppsmässigt
som i fråga om vad som skall hänföras till avdragsgill representation, har riksskatteverket
utfärdat anvisningar.
3.5.2 Beredningen
Beredningen erinrar om alt den i enlighet med
beslut av 1972 års riksdag har fått i uppdrag atl göra en allmän översyn av
principerna för avdrag för representationskostnader. Med hänsyn härtill har
beredningen ansett det mindre lämpligt atl lägga fram särbestämmelser enbart
för fåmansbo-
4 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 79
Prop.1975/76:79 50
lagens
del. Beredningen anser dock att de särskilda förhållandena i fämansbolagen,
främst frånvaron av intern kontroll, måste beaktas genom att riksskatteverkets
anvisningar kompletteras och förtydligas. Enligt beredningen torde också vissa
modifieringar i deklaralionsformulärel vara möjliga för att få en klarare
redovisning av representationen i lämansbolag.
3.5.3
Remissyitrandena
Vad beredningen anfört rörande kostnader för
representation har inte föranlett några invändningar från remissinstansernas
sida. Några länsstyrelser anserdock att avdragsreglerna för
representationskosinader inte är tillräckligt restriktiva och att högre krav
bör ställas på den skallskyldiges utredningsskyldighet.
3.6
Lokalkostnader
3.6.1
Nuvarande regler
Vid beräkning av ett bolags avdrag för
lokalkostnader är det nödvändigt atl skilja mellan det fallet all bolaget
självt äger lokalen och det fallet att bolaget hyr lokalen av en utomstående.
Äger bolaget en fastighet, som används i rörelsen, fär avdrag vid
inkomsttaxeringen enligt 29 S KL göras för räntor, som hänför sig till
fastigheten, kostnader för reparation och underhåll, värdeminskning m. m.
Såsom i rörelsen använda räknas, förutom produktions-, kontors- och
lagerlokaler o.d,. fastigheter som upplåtits till bostad för den i rörelsen
anställda arbetspersonalen i denna dess egenskap. Används fastigheten delvis i
rörelsen och delvis för annat ändamål, skall den del av fastigheten som kan
anses belöpa på rörelsen beskattas enligt rörelsereglerna och övrig del som
inkomst av annan fastighet (24 S 2 mom. KL). Om en fastighet visseriigen
tillhören rörelseidkare men inie lill någon del kan anses använd i rörelsen,
skall endast de för annan fastighet föreskrivna reglerna lillämpas (från
jordbruksfastighet bortses i detta sammanhang).
Inkomst av annan fastighet beräknas enligt antingen
konventionell metod (24 S 1 mom. samt 25 S I och 2 mom. KL) eller s. k.
schablonmetod (24 S 2 och 3 mom. samt 25 S 3 mom. KL). Vid tillämpning av den
konventionella metoden sker inkomstberäkningen pä ungefär samma sätt som vid
beräkning av inkomsl av rörelse. Som inläkt skall redovisas influtna hyror m.
m. medan avdrag får göras för kostnader för räntor, reparation och underhåll,
värdeminskning m. m. Vid tillämpning av schablonmetoden redovisas som intäkt
viss andel av taxeringsvärdet och som enda avdragsposter räntor,
tomlrältsavgäld eller annan liknande avgäld. Schablonmetoden tillämpas
beträffande fastigheter som är inrättade till bostad åt högst två familjer (villor).
Om en villa "i icke allenast ringa omfattning" utnyttjas på annat
sätt
Prop.1975/76:
79 51
än
för uthyrning till stadigvarande bostad eller bostad för ägaren, får schablonmetoden
dock inte tillämpas. Enligt punkt 6 av anvisningarna till 24 S KL bör en villa
anses i allenast ringa omfattning utnyttjad för otillåtet ändamål om den
därigenom förvärvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 2 400 kr. eller
överstiger detta belopp men inte 2 % av fastighetens taxeringsvärde.
3.6.2
Beredningen
Beredningen uttalar att det i fåmansbolag blir allt
vanligare alt verksamheten belastas med lokal- och hyreskostnader avseende
utrymmen i eller i anslutning till aktieägares bostad. Förfarandet betecknas
som ett genomgående inslag bland de åtgärder som vidtas för atl kunna la ut
vinstmedel från bolaget i annan form än lön. Såvitt gäller aktieägare som
innehar villa bestäms enligt beredningen ersättningen för lokalkostnad i
fasligheten ofta till knappa 2 96 av taxeringsvärdet, varigenom ersättningen
enligt aktieägarens uppfattning inte inverkar på schablonbeskattningen.
Eftersom ersättningen inte tas upp på kontrolluppgift och inte heller direkt
framgår av bolagets deklaration blir den, om den inte deklareras av
aktieägaren, normall inte uppmärksammad på laxeringsnämndsstadiel. Därigenom
undgår aktieägaren att beskattas för den uppburna ersättningen eller den del
därav som rätteligen utgör löneförmån.
Beredningen anser att det förhållandet att
aktiebolag använts inte får leda till att avdragsrätten bedöms gynnsammare än
om verksamheten bedrivits utan förmedling av juridisk person. Mot bakgrund av
den restriktiva praxis i fråga om avdrag för lokalkostnader vid beräkning av
inkomst av tjänst föreslås därför att ett fåmansbolag, som har fast driftställe
på annan plats än aktieägarens bostad, inte skall få avdrag för ersättning
avseende lokal i bostaden endast av den anledningen att visst arbete av olika
skäl utförts där. Samma princip föreslås gälla även om faktiskt driftställe
saknas, vilket enligt beredningen är typiskt för bolag som tillkommit av
skatteskal. Om verksamheten haft inte obetydlig omfattning och medfört att
arbeie kontinueriigt utförts i bostaden, föreslås dock ett mindre
schablonavdrag kunna medges, vilket i allmänhet bör kunna beräknas till något
hundratal kronor.
Bedriver bolaget sin verksamhet i anslutning till
aktieägarens bostad men i lokaler som är avskilda från denna, bör enligt
beredningen avdrag medges för den del av bostadskostnaden som belöper på de i
verksamheten använda lokalerna. Som typisk verksamhei där en proportionering
bör komma i fråga nämns detaljhandel från butik i bosladsfastighet och
tandlä-karpraktik med lokaler i omedelbar anslutning till bostadslägenhet.
Om bolagets fasta driftställe är beläget i en
villa, som ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas av aktieägare, föreslås
alt de i punkt 3 av anvisningarna lill 25 S KL intagna bestämmelserna angående
fastighet som används helt eller delvis i ägarens rörelse skall i tillämpliga
delar gälla vid
Prop.1975/76: 79 52
ägarens
beskattning på grund av fastighetsinnehavet. Detta innebär bl.a. alt
aktieägaren vid beräkning av inkomst av tjänst får åtnjuta värdeminskningsavdrag
och procentavdrag avseende den egna villan. Förslaget innebär vidare att en
övergång till konventionell beskattning enligt punkt 6 av anvisningarna till
24 S KL i nu avsedda fall aldrig kan komma i fråga. Har lokalerna upplåtits i
en aktieägaren tillhörig konventionellt taxerad fastighet (hyresfastighet)
kommer dock ersättningen liksom hittills atl utgöra inkomst av annan fastighet.
Vid upplåtelse av lägenhet tillhörig bostadsförening eller bostadsaktiebolag
innebär beredningens förslag att hyresinkomsien skall redovisas som intäkt av
tjänst såvida inte bestämmelserna i punkt 2 tredje stycket av anvisningarna
lill 38 S KL äger tillämpning.
Alla
ersättningar vilka aktieägaren betingat sig eller låtit tillföra närslående
personer avseende lokaler i eller i anslutning lill sin bostad skall - oavsett
om bostaden är belägen i bolagsägarens egen fastighet eller är förhyrd -enligt
beredningen tas upp som intäkt av tjänst i bolagsägarens deklaration. Detsamma
skall gälla samtliga utgifter för lokaler och bostadsfasligheter som direkt
bestritts av bolaget. Bolagsägarens avdragsrätt skall sedan bedömas med
utgångspunkt i de nyss nämnda principerna. Har bolaget upplåtit bostad till
bolagsägaren eller honom närstående person skall värdet av förmånen beräknas
med ledning av bolagets kostnader för bostaden och inte - som nu är fallet -
med ledning av hyresnivån på orlen. Förmånen bör enligt beredningen sältas i relation
till en viss av riksskatteverket fastställd del av fastighetens taxeringsvärde.
Beredningen anför att förslaget därigenom kommer alt innebära att avdrag för
lokalkostnader likabehandlas i taxeringshänseende oavsett företagsform och
inkomstslag.
3.6.3
Remissyttrandena
RSV och åtskilliga länsstyrelser tillstyrker på det
hela tagel beredningens förslag i fråga om beskattning av fåmansbolagsägare på
grund av uthyrning av egen bostad till bolaget. Enligt RSV:s uppfattning bör
dock gränsen mellan de olika fall då bolagsägaren uppbär ersättning för
upplåtna lokaler preciseras. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför atl det
aren mindre tilltalande teknisk lösning att aktieägare, som upplåtit
villafastighet till fåmansbolag, vid beräkning av inkomst av tjänst skall
kunna erhålla avdrag för värdeminskning och s. k. proceniavdrag.
Förslaget atl värdet av förmån av fri bostad i
fåmansbolagei tillhörig fastighet bör värderas med utgångspunkt i bolagets
kostnader och inte efter ortens pris har mottagits ganska negativt. Några
remissinstanser framhåller i detla sammanhang att en eventuell regel av
innebörd att värdet av bostadsförmånen skall sältas i relation lill
fastighetens taxeringsvärde av tydlighetsskäl bör införas i lagtexten. Enligt
bostadsskattekommitténs uppfattning
Prop.1975/76:
79 53
bör
lagstiftning rörande fåmansbolagens och deras ägares lokalkostnader anstå till
dess kommitténs betänkande rörande bostadsbeskattningen föreligger.
3.7
Diverse förmåner
3.
7.1 Förmåner av mindre värde 3.7.1.1 Nuvarande regler
Vidberäkningavinkomstavtjänstskallenligt32 S3 mom.
KLsåsomintäkt inte upptas förmån av mindre värde som utgått i annat än pengar,
om förmånen kan antas inte vara avsedd att utgöra direkt vederiag för arbeie. 1
punkt 3 av anvisningarna lill samma paragraf anges atl, vid bedömande om
förmånen skall tas upp som intäkt, hänsyn skall tas till det sammanlagda värdet
av de förmåner av ifrågavarande slag som den skattskyldige åtnjutit från samma
arbetsgivare. Hänsyn skall också tas till den besparing i normala
levnadskostnader som förmånen kan ha inneburit. För att en förmån skall vara
skattefri krävs vidare att den inte framstår som ett med lön eller pension
jämförbart vederiag utan som en åtgärd för alt bereda trivsel i arbetet eller
liknande eller också utgår på grund av sedvänja inom yrket eller verksamheten i
fråga. Slutligen anges all en förmån i regel bör betraktas som skattepliktig om
skattskyldig, som avstår från förmånen, i stället erhåller ersättning i pengar.
Någon beloppsgräns för dessa naturaförmåner har
inte angetts i kommunalskattelagen. Däremot har en bestämmelse intagits i TL
som direkt anknyter till det praktiska tillvägagångssättet man har tänkt sig. 1
37 S TL stadgas atl kontrolluppgift som lämnas av arbetsgivare inte behöver
innehålla uppgift om förmåner i annat än pengar, om förmånernas sammanlagda
värde, efter avdrag för eventuellt vederiag, inte överstigit 600 kr. för helt
år räknat.
Riksskatteverket har lämnat anvisningar för tillämpning
av de nu redovisade bestämmelserna. Därvid har naturaförmånerna indelats i tre
grupper. 1 den första gruppen ingår förmåner som över huvud taget inte bör
anses som skattepliktiga. Hit hänförs förmåner av obetydligt ekonomiskt värde
för mottagaren, s. k. Irivselförmåner samt förmåner, vilkas värde visseriigen
kan vara större men som före bestämmelsernas tillkomst inte ansetts som
skattepliktiga och därför undantagils av praktiska skäl. Som exempel nämns bl.
a. fria överdrags- och skyddskläder samt fri tvätt av dessa, förfriskningar
under arbetet - kaffe och liknande - av beskaffenhet att inte kunna anses som
måltid, sedvanliga rabatter åt anställda vid inköp av varor som säljs eller
produceras av arbetsgivaren saml sedvanliga gåvor från arbetsgivare - annat än
penninggåvor - med karaktär av personalomkostnader. Förmåner av det här slaget
behöver således inte redovisas på kontrolluppgift och inte heller av den
skaltskyldige medräknas vid tillämpning av beloppsgränsen.
Prop.1975/76:
79 54
Till den andra gruppen räknas förmåner med något
större värde och som är skattefria endast om deras sammanlagda värde inte
överstiger 600 kr. för helt år räknat. Denna typ av förmåner exemplifieras bl.
a. med subventionerad kost, såsom lunch lill nedsatt pris, subventionerad
bostad, såsom hyresbillig tjänsteboslad, tillhandahållande till nedsatt pris av
kläder (andra än överdrags- och skyddskläder) i och för tjänsten saml fri eller
subventionerad telefon i bostaden.
Den
tredje gruppens förmåner avser sådana som inte kan hänföras till åtgärder från
arbetsgivarens sida för att bereda trivsel i arbetet utan som regelmässigt
måste betraktas som direkt ersättning för utfört arbete. Dessa förmåner är
därför skattepliktiga oavsett del värde vartill de uppskattas. Som exempel
nämns i anvisningarna hyresfri bostad, fri kost, fritt bränsle, fri el, rätt
att för privat bruk använda arbetsgivaren tillhörig bil, rabatt åt anställda
överstigande vad som ärsedvanligt och fria kläder i tjänsten. Med fri förmån
skall också jämställas sådana fall, där den anställde visserligen betalar
ersättning till arbetsgivaren för att få åtnjuta förmånen, men där ersättningen
motsvarar en sä obetydlig del av förmånens värde att förfarandet får anses ha t
inkommit för atl kringgå bestämmelsen om ovillkorlig skatteplikt för den hela
fria förmånen. Den begränsning i arbetsgivarens uppgiftsskyldighel, som gäller
för naturaförmåner med ell värde uppenbarligen inte överstigande 600 kr. för
helt år räknat, omfattar i princip även de till denna tredje grupp hörande
förmånerna. Den omständigheten att arbetsgivaren underiåter all redovisa sådan
förmån i kontrolluppgiften, medför emellertid inte - lika litet som i fråga om
andra skattepliktiga förmåner - befrielse för den skattskyldige att i
självdeklaration la upp förmånen.
3.7.1.2
Beredningen
Bestämmelserna om skattefrihet för smärre
trivselförmåner m. m. har enligt beredningen i allt större ulsiräckning kommit
atl utnyttjas av aktieägare i fåmansbolag pä sätt som inte avsetts vid
lagstiftningens tillkomst. 1 stället för att öka kontanta löneuttag får bolaget
stå för kostnader som reellt sett inte utgör annal än aktieägarens privata
levnadskostnader. Föreskriften om alt redovisningsskyldighet föreligger om del
sammanlagda förmånsbeloppel, med undanlag för s. k. trivselförmåner av
obetydligt värde, överstiger 600 kr. iakttas enligt beredningen i ett flertal
fall inte. Även om utgående förmåner var för sig representerar förhållandevis
begränsade belopp innebär dessa inte oväsentliga besparingar i
levnadskostnaden. Jämfört med den som själv har att med beskattade medel betala
motsvarande utgifter leder förfarandet lill skattevinslersom vida överstiger
värdet av den aktuella förmånen. Enligt beredningens mening måste dessa
skatteorättvisor så långt möjligt förhindras.
Beredningen föreslår mot denna bakgrund atl
aktieägaren i den särskilda deklaraticnsbilagan skall, oavsett förmånens värde,
redovisa samtliga ut-
Prop.
1975/76: 79 55
gående
naturaförmåner med undanlag för irivselförmåner av obetydligt ekonomiskt
värde. Vid prövning av om skattepliktgränsen, 600 kr., överskridits skall
vidare beaktas även förmåner från personalstiftelse knuten till bolaget.
Beredningen föreslår dessutom att bestämmelsen i 37 S 1 mom, O TL om undantag
från skyldighet att i kontrolluppgift lämna uppgift om naturaförmåner ändras
så att bestämmelsen inte omfattar ovillkorligt skattepliktiga förmåner. 1 delta
sammanhang betonas att naturaförmåner som allmänt sett innebär en direkt
inbesparing av levnadsutgifterna - arbetsgivaren tillhandahåller t, ex, fri
telefon eller eriägger prenumerationsavgift på dagstidning eller
mottagningsavgift för radio eller TV - bör göras ovillkoriigt skattepliktiga.
3.7.1.3
Remissyttrandena
Länsstyrelsen I Ålvsborgs län och Föreningen
Sveriges kommunala taxerings-revisorer tillstyrker de föreslagna ändringarna av
den skaltemässiga behandlingen av förmåner av mindrevärde. /./Fanser däremot
atl regler av innehåll att naturaförmåner som f n. är skattefria skall
beskattas, komplicerar skal-teförfattningarna och avstyrker förslaget i denna
del. SAF och Sveriges in-dustriförburi.',' anför alt förmån av billig lunch
skattemässigt bör behandlas lika oavsett om arbetsgivaren är fåmansbolag eller
inte.
3.7.2
Vaniuttag
3.7.2.1
Nuvarande regler
Enligt 28 S 1 mom. KL skall till intäkt av rörelse
hänföras värdet av de varor och produkter som tas ut för rörelseidkarens, hans
familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning. Motsvarande bestämmelser finns
beträffande inkomstslagen jordbruksfastighet och annan fastighet. Någon regel
om skatteplikt för varuutlag finns däremot inte för inkomstslaget tjänst. Av
ordalydelsen i 32 S 1 mom. KL framgår emellertid atl förutom vissa uppräknade
ersättningar även annat som utgått för tjänsten skall beskattas. Värdet av
varor och produkter, som ingår i lön eller annan inkomst, skall enligt 42 S KL
beräknas efter ortens pris, dvs. i regel efter del allmänna saluvärdet.
Egenföretagaren skall enligt 6 S
bokföringslagen(1929:ll7) i den löpande bokföringen ange vad han i pengar eller
annal tagit ut ur rörelsen. Detta innebär att värdet av varuutlag skall
bokföras synligt i särskilda poster i räkenskaperna.
Gällande regler och praxis om separat redovisning
av varuutlag är inte tillämpliga på aktiebolag. Om en fåmansbolagsägare hävdar
att han eriagt kontant betalning för sina varuutlag och all dessa likvider
ingår i redovisade dagskassor kan ett sådant påstående inte bemötas med atl
förfarandet strider mot lagbestämmelser.
Prop.1975/76:
79 56
3.7.2.2
Beredningen
Beredningen föreslår att en särskild bestämmelse
tas in i 30 S TL om skyldighet för fåmansbolag att separat redovisa aktieägares
uttag av varor och tjänster. Redovisningen skall enligt förslaget omfatta uttag
även utanför bolagets ordinarie sortiment, t. ex. varuinköp för bolagsägarens
räkning via bolaget. Bestämmelsen föreslås få samma innehåll sotn 6 S
bokföringslagen. Uppgift skall lämnas på den särskilda bilagan om del
sammanlagda uttagsvärdet.
3.7.2,3
Remissyttrandena
Beredningens förslag rörande varuutlag har
tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av de remissinstanser som uttalat sig i
saken. LRF anser dock att de föreslagna reglerna inte passar i fråga om större
fåmansbolag.
3.8
Köp och försäljning av e};endoni
3.8.1
Nuvarande regler
1 skatteförfaltningarna finns inte några särskilda
bestämmelser som tar sikte på köp och försäljning av egendom mellan fåmansbolag
och dess aktieägare. Vid den skaltemässiga bedömningen av sådana transaktioner
lar i stället ledning hämtas från domstolarnas praxis. Därvid torde för det
första gälla att elt bolag inte har rätt atl behandla tillgångar, som inte
behövs i den av bolaget bedrivna verksamheten, som rörelsetillgångar. Anskaffar
ett bolag, som saknar fast driftställe, t. ex. möbler och konstverk, lorde
rätten lill avdrag för anskaffningskostnaden inte föreligga. Detta gäller vare
sig inventarierna köpts av aktieägare eller av någon utomstående.
Avdragsräti föreligger däremot, om den av
fåmansbolagei förvärvade tillgången kan antas vara lill nytta för bolaget. Har
tillgången förvärvals från aktieägare skall emellertid, i den mån priset
överstiger det allmänna saluvärdet, skillnadsbetoppei beskatias hos
bolagsägaren som utdelning (eventuellt som lön). Motsvarande beskattning
inträder om aktieägare förvärvar tillgång av bolaget till underpris.
I fråga om fastighet godtas normalt taxeringsvärdet
som uttryck för fastighetens allmänna saluvärde. I ett flertal rättsfall har
dock ett yrkande av den skattskyldige att i stället få tillämpa ett väsentligt
högre marknadsvärde accepterats. Den skallskyldige har alltså viss valrätt
mellan de olika värdena.
Prop.1975/76:
79 57
3.8.2
Beredningen
Inledning
Beredningen framhålleratt fämansbolagen genom att
köpa tillgångar som inte behövs i bolagets verksamhet kan tillgodoföra
aktieägare betydande skattevinster. Detsamma gäller om tillgångar, som i och
för sig är till nytta för bolaget, .säljs till aktieägaren för underpris eller
köps av honom för överpris. Beredningen konstaterar vidare att en första
förutsättning föratt komma lill rätta med transaktioner av dessa slag - vilka
ökat i omfattning efter införandet av förbudet för aktieägare att låna medel av
bolaget - är atl taxeringsmyndigheterna erhåller ett tillräckligt
faktaunderiag. Beredningen föreslår därför atl aktieägaren i den
särskildadeklarationsbilagan skall lämna uppgifi om köpeavtal och ändra därmed
jämföriiga transaktioner mellan köpare och bolaget.
Lös
egendom
Vad gäller de materiella reglerna föreslår
beredningen beträffande lös egendom att det bör skattemässigt förhindras atl
fåmansbolag tillförs andra tillgångar än sådana som är nödvändiga för dess
verksamhet. Anskaffar bolaget egendom som uteslutande är avsedd för aktieägares
privata bruk, bör enligt beredningen denne beskattas för ett belopp motsvarande
hela köpeskillingen för tillgången i fråga. Beloppet skall av aktieägaren
redovisas som intäkt av tjänst eller intäkt av kapital. Har egendomen
förvärvals av aktieägaren eller någon honom närstående skall vederiaget för
egendomen anses utgöra skattepliktig realisationsvinst. För bolagets
vidkommande föreslås att anskaffningskostnaden inte skall föranleda
avdragsräti, vare sig pä en gång eller i form av värdeminskningsavdrag. Egendom
av detta slag skall alltså hos bolaget betraktas som inte avskrivningsbara
tillgångar. Förlust på avyttring av tillgången skall inte utgöra avdragsgill
kostnad.
Om del kan konstateras atl den egendom som
aktieägaren säljer lill bolaget är nödvändig för verksamheten, bör enligt
beredningen nuvarande regler gälla. Beskattning såsom för förtäckt utdelning
bör komma i fråga om priset överstiger tillgångens verkliga värde. Som framgått
av avsnitt 3.2.2 föreslås dock en specialregel för det fall att fåmansbolag
anskaffar dyrbarare bilar. Den del av priset som överstiger
anskaffningskostnaden för en bruksbil föreslås bli tillagd hos bolaget.
Fast
egendom
Vid försäljning av fastighet från aktieägare till
bolaget bör enligt beredningen aktieägarens realisationsvinst beräknas utan
indexuppräkning och ulan det fasta tillägget på 3 000 kr. per år.
Vinstberäkningen skall alltså
Prop.1975/76: 79 58
ske
på samma sätt som nu gäller i fråga om realisalionsföriust (punkt 3 av
anvisningarna till 36 S KL). Avser förvärvet en rörelsefaslighet skall bolagets
avskrivningsunderlag, såsom f n., fastställas med utgångspunkt i köpeskillingen.
Beredningen har dock funnil atl möjlighet bör
öppnas att medge undantag från den särskilda realjsationsvinstberäkningen.
Dispens föreslås kunna komma i fråga när försäljningen sker av organisatoriska
skäl och inte syftar till atl uppnå skatteförmåner. Riksskatteverket föreslås
vara dispensmyn-dighet.
1
praxis har godtagits att taxeringsvärdet används som uttryck för fastighetens
värde vid försäljning från ett bolag till aktieägare och att del aktuella
dagsvärdet används vid försäljning från aktieägare till bolaget. Enligt
beredningens uppfattning bör i båda fallen fastighetens värde fastställas med
utgångspunkt i en opartisk värdering. Någon författningsbestämmelse härom har
inte ansetts nödvändig.
3.8.3
Remissyttrandena
Förslaget atl aktieägaren skall beskattas för
belopp motsvarande anskaffningskostnaden för inventarier som är avsedda för
aktieägarens privata bruk och att bolaget skall vägras värdeminskningsavdrag
för egendomen i fråga, tillstyrks av bl. a. RSV, länsstyrelsen I Stockholms län
och Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer. Kammarrätten i Stockholm
och några länsstyrelser framhåller atl avsaknaden av avdragsräti för bolaget
kan synas vara en tillräcklig sanktion mot förfaranden av detta slag. Vägrad avdragsrätt
i kombination med beskattning av aktieägaren leder enligt dessa remissinstanser
till en dubbelbeskattningseffeki som ur materiell synvinkel synes vara
svårmotiverad.
LRF anför att beredningen inte klariagt hur
fåmansbolag och delägare skall beskattas vid inköp av onödig egendom i de fäll
då fåmansbolagei har flera delägare. SAF och Sveriges industriförbund avstyrker
förslaget och hävdar atl särskilda beskattningsregler bör inträda endast när
bolaget inköper personligt lösöre e. d.
Kammarrätten
i Stockholm anser att den föreslagna bestämmelsen om att marknadsvärdet alltid
skall ligga till grund för bedömningen om förtäckt utdelning e. d. föreligger
vid överiåtelse av fast egendom bör komma lill uttryck i lagtexten. Enligt
LRF:s uppfattning saknas anledning atl införa särskilda regler för beräkning av
realisationsvinst om aktieägare säljer fastighet till bolaget för
marknadspris. LRF anför vidare att dispensbeslut efter besvär bör kunna prövas
av regeringsrätten.
Prop.
1975/76: 79 59
3.9
Hyresrätt, patenträtt in. iii.
3.9.1
Nuvarande regler
Till intäkt av rörelse räknas enligt punkt 1 andra
stycket av anvisningarna till 28 S KL intäkt vid avyttring av patenträtt eller
liknande tidsbegränsad rättighet. Detsamma gäller intäkt vid avyttring av
hyresrätt och av varumärke, firmanamn eller annan rättighet av goodwills
natur. En enskild rörelseidkare eller ett rörelsedrivande bolag, som säljer
rättighet av nu angivet slag, skall således redovisa försäljningslikviden som
intäkt av rörelse. Bedömningen har emellertid blivit annorlunda i de fall då
rörelsen bedrivits av ett bolag men rättigheten innehafts av bolagsägaren
privat. 1 flera rättsfall har nämligen regeringsrätten funnit att ersättning,
som aktieägaren uppburit på grund av försäljning av hyresrätt, palenträtt e.
d., inte skall beskattas såsom intäkt av rörelse utan enligt reglerna för
beskattning av realisationsvinst. Eftersom dessa rätligheter är hänföriiga
till sådan lös egendom som avses i 35 S 4 mom. KL, sker inte någon beskattning
av vinsten efter fem års innehav.
3.9.2 Beredningen
Enligt beredningens uppfattning utgör nuvarande
regler för beskattning av ersättning som aktieägare uppbär vid försäljning av
hyresrätt och patenträtt o. d. en betydande lucka i skattelagstiftningen. Något
sakligt skäl atl inte behandla dessa ersättningar på samma sätt oberoende av
använd företagsform sägs inte föreligga. Beredningen föreslår därför att
skattskyldig som säljer hyresrätt, patent och andra rätligheter, som har
samband med eller eljest anknytning lill fåmansbolag i vilket han äger aktier,
beskattas för hela köpeskillingen. Intäkten skall därvid hänföras till
förvärvskälla i samma inkomstslag under vilket bolagets verksamhet skall
redovisas. Från intäkten medges avdrag för anskaffningskostnaden eller i
förekommande fall oavskriven del därav. Bestämmelsen föreslås även gälla
försäljningar från delägare i handels- och kommanditbolag.
3.9.3 Remissyttrandena
Beredningens förslag om beskattning av vederlag för
hyresrätt, palenträtt och annan liknande rättighet som avyttras av delägare i
fåmansbolag tillstyrks av RSV, Föreningen Sveriges kommunala revisorer, LRF
och de länsstyrelser som yttrat sig i saken. SAF och Sveriges industriförbund
avstyrker förslaget och åberopar därvid att vederlaget vid ett genomförande av
realisationsvinstkommitténs förslag (SOU 1975:53) kommer att träffas av den s.
k. eviga realisationsvinstbeskattningen.
Prop. 1975/76: 79 60
3.10
Skuldreserverinyar, lantieru in. in.
3.10.1 Nuvarande
regler
Som tantiem räknas i allmänhet arvode som - vid
sidan av fasl lön eller annan beloppsmässigt fixerad ersättning - utgår till
styrelseledamot, VD eller annan ledande befattningshavare i bolaget. Tantiem
utgår regelmässigt i förhällande till vinstens eller omsättningens storiek och
kan därför beloppsmässigt fastställas först sedan bolagets räkenskapsår gått
till ända.
Vid beräkning av inkomst av rörelse får ett bolag
göra avdrag för avlöningar och andra kostnader för personal som är eller har
varit anställd i rörelsen. Till sådan kostnad hänförs även tantiem, såvida
utgivandet av detta inte undanlagsvis är att bedöma som en vinstdisposition
(förtäckt utdelning). Inkomsl av rörelse skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder varav följer alt avdraget för tantiem får åtnjutas
vid taxeringen för det år avsättningen gjorts. Bolagsägaren beskattas
emellertid normalt för tantiemet nästföljande år, eftersom det först då anses
till sitt belopp känt och därmed tillgängligt för lyftning.
3.10.2 Beredningen
Beredningen anför att tantiem och liknande
dispositioner i slor omfattning används för att nollställa bolagels resultat
och därigenom eliminera dubbelbeskattningen. Samtidigt erhålls ofta en skattekredit
genom all tantiem, bonustillägg. provisionsersättning o. d. lyfts av
aktieägaren först under det därpå följande aret. Genom användningen av brutet
räkenskapsår kan denna skattekredil förlängas ytterligare. Beredningen
framhåller att motsvarande möjlighet inte föreligger för egenföretagaren och
inte heller för delägare i handelsbolag och kommanditbolag.
För att uppnå överensstämmelse med andra
företagsformer föreslår beredningen alt reserveringar för obetalda
löneförmåner och därmed jämföriiga kostnader avseende aktieägare i fåmansbolag
skall tas upp som intäkt hos aktieägaren fördel år för vilket avsättningen
gjorts i bolagets räkenskaper. Reservering för semesterlön föreslås dock böra
godtas pä samma sätt som för anställda utanför ägarkretsen. Beredningen
framhåller dock atl större avsättningar än enligt de i semesteriagen (1963:114)
angivna minimireglerna inte bör accepteras. Reserveringar avseende tantiem och
liknande löneskulder skall enligt förslaget redovisas pä den särskilda
deklarationsbilagan.
3.10.3 Remissyitrandena
Beredningens förslag rörande tantiem o. d. till
delägare i fåmansbolag har mött viss kritik, t några remissyttranden anförs att
del föreligger problem atl fastställa storleken av tantiemet för visst år i
sådan tid all bolagsägaren kan redovisa beloppet i sin självdeklaration för
året i fråga. Man pekar också
Prop.1975/76:79 61
på
svårigheter beträffande den preliminära skatt som belöper på tantiemet och på
behovet av särskilda övergångsbestämmelser det år då omläggningen träder i
kraft. Enligt kammarräiien i Stockholm bör vidare det för tantiem föreslagna
undantaget från konlanlprincipen inte behandlas i anvisningarna till 32 S KL
utan i 41 S KL.
3.11 Pensionskostnader
3.11.1 Nuvarande
regler
Livförsäkringsskattekommittén har i april 1975
avlämnat delbelänkandet (SOU 1975:21) Pensionsförsäkringar - Avdragsrätt vid
inkomstbeskattningen för försäkringspremie och kontoavsällning m. m. I
belänkandet, som innehåller en utförlig redogörel.se för den skaltemässiga
behandlingen av pensioner, föreslås nya villkor för atl en försäkring skall
kunna godtas som pensionsförsäkring och begränsningar i avdragsrätten för
premie för sådan försäkring. Vidare föreslås begränsningar i rätten alt med
obeskattade medel göra avsättning för tryggande av pension.
3.11.2 Beredningen
Föreiagsskalteberedningen anseratt de av
livförsäkringsskattekommittén föreslagna reglerna är i väsentlig grad ägnade
att förhindra att fåmansbolag i fortsättningen missbrukar avdragsreglerna för
pensionskostnader. Beredningen har i sitt betänkande inte lagt fram något
förslag i ämnet.
3.11.3 Remissyttrandena
Vad gäller avdrag för pensionskostnader m. m.
hänvisar flertalet remissinstanser lill vad de anfört med anledning av
livförsäkringsskattekommilténs betänkande (se härom prop. 1975:31 s. 94-111),
3.12 Personalstiftelser
3.12.1
Nuvarande regler
Enligt punkt 2 a av anvisningarna till 29 S KL får
arbetsgivare göra avdrag för medel, som avsätts till personalstiftelse enligt
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. (tryggandelagen).
Som förutsättning för avdragsrätten gäller i princip att stiftelsen har till
ändamål att främja annan välfärd åt arbetstagare - eller arbetstagares
efterievande - hos företaget än sådan som omfattas av arbetsgivarens skyldighet
enligt anställningsavtal. Avsatta medel skall överiämnas till stiftelsen
kontant eller i form av aktier, obligationer och därmed jämföriiga tillgångar.
Stiftelsen skall stå under tillsyn enligt lagen (1929:116) om tillsyn över
stiftelser.
Prop.1975/76:
79 62
1 likhet med förmåner som utgår från arbetsgivaren
direkt är anställda > - eller tidigare anställda - i princip skattskyldiga för
förmåner från personalstiftelse. Även här undantas dock förmån av mindre värde
som utgålt i annat än pengar, såvida förmånen kan antas inte vara avsedd att
utgöra direkt vederiag för utfört arbeie. 1 praxis har av personalstiftelse
utgivna resesubventioner avseende semestermål i Sverige och utlandet inte
ansetts vara förmån av mindre värde. Subventionerna har följaktligen ansetts
skattepliktiga. Förmånen av att få hyra en semesterstuga i Sverige till elt
med omkring 200 kr. nedsatt pris har däremot inte föranlett beskattning.
3.12.2 Beredningen
Beredningen framhåller atl iryggandelagens
bestämmelser om personalstiftelse inte beaktar de speciella förhållanden som
råder i fåmansbolag. Lagstiftningens huvudsakliga syfte, nämligen att
uppmuntra företagen till sociala välfärdsanordningar för det stora flertalet
anställda, kommer såvitt gäller fämansbolagen ofta i andra hand. Äv en
undersökning, som beredningen genomfört, framgår sålunda alt bolagets ägare
ofta kan råda över stiftelsen och för egen del disponera över de resurser för
välfärd som tillskapats i denna.
Mot denna bakgrund föreslår beredningen atl
avsättning lill personalstiftelse skall beaktas vid taxeringen endast om
fåmansbolagei stadigvarande sysselsätter minsl 50 anställda årsarbetskrafter.
Riksskatteverket föreslås dock få möjlighet alt medge dispens från denna
spärregel om det föreligger betryggande säkerhet för att de anställdas
intressen i stiftelsen tillvaratas. I fråga om beskattning av förmån av mindre
ekonomiskt värde föreslår beredningen all förmåner från personalstiftelse
sammanläggs med förmåner från bolaget vid bedömningen av om
skattepliktsgränsen, 600 kr., överskridits eller inte.
3.12.3 Remissyttrandena
Flertalet av de remissinstanser, som ytlral sig
över beredningens förslag otn personalstiftelser, anser att avdrag för
avsättning till sådan stiftelse bör få åtnjutas även om antalet arbetstagare
understiger 50. RSV och kammarrätten i Stockholm anför i det sammanhanget atl
avgörande för avdragsrälten bör vara om arbetslagarna i fåmansbolagei har ell
verkligt inflytande i stiftelsen. Föreningen auktoriserade revisorer samt SAF
och Sveriges industriförbund hävdar att eventuellt förekommande missbruk bör
stävjas genom ökad kontroll och inte genom införandet av regler som utestänger
det stora flertalet fåmansbolag från möjligheten att utnyttja
personalstiftelser för personalens välfärd.
Prop.1975/76:
79 63
3.13
Lån från bolaget
3.13.1
Nuvarande regler
Elt vanligt sätt för huvudaktieägare att
tillgodogöra sig obeskattade vinstmedel i fåmansbolag har tidigare varit uttag
i form av lån. Förutom alt lånen inte föranlett beskattning uppställdes ofta
inga krav på säkerhet, ränta eller amorteringar. Lånen medförde därför
skaltemässiga fördelar samtidigt som bolagets reella ställning försämrades. Mot
denna bakgrund har i 75 a S AL införts elt principiellt förbud för aktieägare
alt uppta lån i sill bolag (prop. 1973:93, LU 1973:19, rskr 1973:238; SFS
1973:303). Förbudet, som gäller lån efter den 5 juni 1973, avser förutom
aktieägare styrelseledamot och VD i bolaget samt vissa närstående personer.
Genom särskilda undantagsregler omfattar låneförbudet inte lån mellan
koncernföretag och lån till aktieägare som äger mindre än 1 % av aktiekapitalet,
dock högst 500 aktier Förutom undantagsbestämmelserna kan länsstyrelsen enligt
75 b S AL medge dispens från låneförbudet om synneriiga skäl talar för detta.
1 remiss till lagrådet den 23 augusti 1974 av
förslag till ny aktiebolagslag anför föredragande statsrådet bl. a. alt de skäl
som uppbär låneförbudet inte är av sådan art alt ogiltighet bör anses inträda
för de försträckningsavtal som ingåtts i strid mot låneförbudet. Däremot kan
enligt föredraganden, som hänvisar till sina uttalanden i prop. 1973:93, ett
olagligt lån utgöra skattepliktig intäkt för låntagaren. 1 lagrådets yttrande
kritiserades dessa båda uttalanden. Lagrådet anmärker att ett uttalande med
denna generella räckvidd inte kan anses ha stöd i gällande skattelagstiftning
eller praxis på området. 1 och för sig kan det, anför lagrådet, ibland tänkas
alt en såsom lån betecknad betalning från elt aktiebolag med hänsyn till de
särskilda omständigheterna är alt betrakta som lön eller vinstutdelning. 1
sådant fall torde utbetalningen i skattehänseende naturiigen komma att bedömas
efter sitt reella innehåll. Föreligger emellertid inte en sådan situation, utan
utbetalningen även i sakligt hänseende är alt bedöma som ett lån, kan det
förhållandel alt lånetransaktionen strider mot ullåningsförbudet rimligen inte
medföra att utbetalningen i beskattningssammanhang skulle bli att betrakta som
lön eller vinstutdelning. I prop. 1975:103 konstaterar föredragande statsrådet
alt lagrådels yttrande i delta sammanhang kan leda till osäkerhet om hur
lagslridiga låneutbetalningar skall behandlas i laxeringssamman-hang. F, n.
torde således viss osäkerhet föreligga på detla område.
3.13.2
Beredningen
Beredningen, som erinrar om andel ursprungliga
motivet för låneförbudet i förslå hand var att förhindra skatteflykt, föreslår
atl en bestämmelse införs i KL av innehåll alt lån, som tagits i strid mot
bestämmelserna i 75 a S-AL, skall utgöra skattepliktig inkomst för låntagaren.
Eftersom en sådan bestämmelse likväl i undanlagsfall kan komma alt medföra inte
avsedda
Prop.1975/76:
79 64
skatteeffekter,
bör enligt beredningen en möjlighet öppnas att korrigera taxeringen för del
fall att den skaltskyldige inom fem är återbetalar lånet, dvs. inom samma
period som han kan anföra extraordinära besvär. Beredningen föreslår därför alt
skatlskyldig, som visar att återbetalning skett, skall ha rätt att anföra
besvär mot den av lånet föranledda taxeringen i särskild ordning.
Ledamoten Helmers reserverar sig med instämmande
frän ledamoten Magnusson mot förslaget atl utöver straffsanktion enligt AL
införa en onyanserad beskattning såsom en extra påföljd för olagliga
aktieägariån.
3.13.3
Remissyttrandena
RSV och flertalet länsstyrelser tillstyrker i
princip beredningens förslag om alt skattemässigt behandla lån som lön. RSV
framhåller emellertid att det är nödvändigt all på ell lämpligt sätt beakta
möjligheten till rättelse. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser all endast
lån, som inte återbetalats, bör utgöra skattepliktig inkomst. Länsstyrelserna I
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län framhåller att särskilda regler måste
införas för det fall all det är huvudaktieägarens make eller barn som tagit upp
det olagliga lånet. Föreningen auktoriserade revisorer. LRF. SAF. Sveriges
industriförbund och Sveriges advokatsamfund avstyrker atl civilrättsligt
giltiga lån skall kunna föranleda straff enligt AL samtidigt som länet
skattemässigt behandlas som lön.
3,14
Ränta på aktieägares lån
3.14.1
Nuvarande regler
Efter de år 1973 införda reglerna om begränsning i
aktieägares m. fl. rätt alt låna pengar av aktiebolag förekommer i princip
endast två grupper av lån till aktieägare i fåmansbolag. Den ena gruppen avser
lån som tillåtits med stöd av dispensregeln i 75 b S AL och den andra gruppen
lån som lämnats före den 5 juni 1973, Enligt 75 c S AL skall i båda dessa fall
namnet på låntagaren anges i en särskild förteckning.
Är låne- och räntevillkoren marknadsmässiga, medför
lånet inte någon belastning för bolagets ekonomi och inte någon fördel för
aktieägaren. Räntan skall i delta fall som regel av bolaget redovisas som
intäkt av kapital och av aktieägaren som avdragspost vid beräkningen av inkomst
(underskott) av kapital. Utgår däremot inte någon ränta är det delvis oklart i vad
män denna förmån för aktieägaren inverkar på bolagets beskattning. Del torde å
ena sidan förhålla sig så att bolaget beskattas för beräknad ränta på lånet otn
förfarandet ansetts innebära ett kringgående av gällande regler om dubbelbeskattning
eller kedjebeskattning av aktiebolags inkomsl. Om ett förvaltningsbolag lämnar
ett räntefritt lån till bolagets ägare, torde sålunda
Prop.1975/76:
79 65
bolaget
beskattas för beräknad ränta. Å andra sidan torde taxeringsmyndigheterna ofta
bortse från det räntelösa lånet i de fall då aktieägaren kan eliminera
beskattningseffekten genom alt höja sitt löneuttag med elt belopp motsvarande
vad han skall erlägga i ränta.
3.14.2
Beredningen
Beredningen framhåller att det i hittillsvarande
rättspraxis inte synes ha beaktats atl räntefria lån från bolag lill aktieägare
kan ha andra påtagliga fördelar för bolagsägaren än de skaltemässiga. Som
exempel på sädana fördelar nämns att undertaget för arbetsgivaravgifter kan
reduceras till följd av lägre löneuttag. Beredningen påpekar också alt den
tysta kviltningen mellan ränta och lön kan ge aktieägaren större möjlighet alt
utnyttja det s. k. sparavdraget.
Beredningen föreslår atl fåmansbolag beskattas för
ränta på dels äldre lån av det slag som träffas av låneförbudet i 75 a S AL,
dels lån som lämnats efter dispens enligt 75 b S AL. Enligt beredningen ku. det
ankomma på RSV alt efteren marknadsmässig bedömning årligen fas'jtälladet
procenttal efter vilket räntebeskatlning skall ske. Om lägre ränta lillämpas
skall bolaget beskattas för det skillnadsbelopp som uppkommer.
3.14.3
Remissyttrandena
De remissinstanser som uttalat sig om beredningens
förslag rörande ränta på aktieägares lån i fåmansbolag har allmänt tillstyrkt
förslaget. Kammarrätten i Stockholm anser emellertid att en uttrycklig
undanlagsbestämmelse bör övervägas i fråga om lån från äldre vilande bolag.
3,15
Nedskrivning av fordran mot aktieägare
3.15.1
Nuvarande regler
Om elt aktiebolag efterskänker en fordran mot en
huvudaklieägare, s. k. ÄL-fordran, lorde aktieägaren normalt beskattas för del
efterskänkta beloppet. Enbart den omständigheten atl en AL-fordran avförs ur
bolagels balansräkning har emellertid inte föranlett beskattning.
Skattedomstolarna har nämligen godtagit aktieägares påstående att fordringen
formellt sett kan stå kvar trots att den inte längre redovisas i
balansräkningen.
3.15.2
Beredningen
Beredningen anför att det i och för sig inte kan
anses orimligt att beskatta huvudaklieägare för ett mot nedskrivning av ÄL-fordran
svarande belopp,
5 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 79
Prop.
1975/76: 79 66
även om denne gör gällande att bolagets fordran kvarstår
civilrättsligt. Eftersom emellertid nedskrivningen kan vara företagsekonomiskt
motiverad och då fordringen formellt sett kvarstår, har beredningen inte ansett
sig böra föreslå att en beskattningseffekt skall utlösas. Beredningen
framhåller emellertid att bokföringsålgärder av delta slag ofta innebär
svårigheter vid taxeringskontrollen. Vid varje års taxering måste utrönas om
fordringsförhållandet består eller har ändrats. Vidare måste ställning tas
till frågan om räntebeskatlning. För att taxeringsnämnden skall fä nödvändig
information föreslår beredningen alt avskrift av förteckning enligt 75 c S AL
skall fogas till bolagets självdeklaration,
3.15.3 Remissynrandena
De remissinstanser som behandlat
frågan om nedskrivning av AL-ford-ringar har överiag tillstyrkt beredningens
förslag eller lämnat detta ulan erinran. Några länsstyrelser anser dock att
beredningen varit väl försiktig och hävdar att aktieägaren bör kunna beskattas
för nedskrivet belopp även om fordringen formellt sett kvarstår.
3.16 Uppgiftsskyldighet m. m.
3.16.1 Nuvarande regler
1 taxeringslagen (1956:623), TL,
finns ett stort antal bestämmelser som behandlar omfattningen av skyldigheten
att lämna uppgifter om egna och andra personers inkomslförhållanden m. m.
Endast en mindre del av dessa bestämmelser tar direkt sikte på fåmansbolag och
deras delägare. Ett exempel på en sådan bestämmelse är dock föreskriften i 4 S
TL om att aktieägare i fåmansbolag bör taxeras av samma taxeringsnämnd som
taxerar bolaget. Ett annat exempel är bestämmelserna i 25 S TL om att
fåmansbolag i sin deklaration skall lämna uppgift om aktieägarnas namn, adress
och personnummer.
3.16.2 Beredningen
Vad beredningen föreslagit
beträffande skyldighet för fåmansbolag och deras delägare har lill en del
redovisats i anslutning lill beredningens förslag angående de materiella
skattereglerna. Den följande redogörelsen innebär därför på vissa punkter en
upprepning av beredningens uppfattning på detta område.
Beredningen föreslår att i 20 S TL
införs en föreskrift om att fåmansbolag skall sörja för att underiag finns för
kontroll av vad delägare i bolaget eller honom närstående tillskjutit till och
uttagit från bolaget av pengar, varor eller annat, Fåmansbolag bör vidare
enligt beredningen åläggas att bevara
Prop.1975/76:
79 67
verfikationer
avseende övernatiningskostnader, om traklamentsersättning för sådan kostnad
utgått till delägare eller honom närstående.
Bestämmelsen i 25 S TL om att fåmansbolag i sin
deklaration skall lämna uppgift om namn och adress m. m. på delägare bör enligt
beredningen utvidgas till att omfatta även närstående lill delägare som under
beskattningsåret uppburit ersättning, ingått avtal eller haft andra ekonomiska
mellanhavanden med bolaget. Beredningen föreslår vidare att delägare i fåmansbolag
eller handelsbolag, ävensom närstående till sådan person, skall till sin
deklaration foga en särskild bilaga med de uppgifter som behövs för att beräkna
inkomsten från bolaget. Enligt beredningen bör delägare i fåmansbolag och
närstående till honom i den särskilda deklaralionsbilagan redovisa alla
naturaförmåner från bolaget med undanlag för s. k. trivsel-förmåner av
obetydligt värde. Bolagets skyldighet att avlämna kontrolluppgifter föreslås
utvidgas i motsvarande mån. Förslaget atl naturaförmåner från bolaget skall
läggas samman med naturaförmåner från personalstiftelse (se avsnitt 4.2,10) bör
enligt beredningen föranleda en på motsvarande sätt utvidgad deklarations- och
uppgiftsskyldighet.
För att förbättra taxeringsnämndernas
beslutsunderiag föreslås atl få-mansbolags skyldighet alt till deklarationen
foga bl. a. utdrag ur räkenskaperna skall ändras i några avseenden. Förslaget
innebär en utvidgning av bestämmelsen i 30 S TL om att rörelseidkare m.fl. i
vissa fall skall till sin deklaration foga särskilt balanskonto eller vinst-
och föriustkonto. Beredningen föreslår sålunda atl om fåmansbolag haft annal
samlingskonlo för intäkter och kostnader än vinst- och förlustkonto, t. ex. ett
konto med beteckningen rörelsekonio, skall även detla i avskrift ingå i del
räkenskapsutdrag som skall fogas till deklarationen. Enligt beredningen bör
vidare förteckning avseende aktieägares lån från lämansbolag (75 c S AL)
biläggas bolagets deklaration,
3.16.3
Remissyttrandena
Så gott som samtliga remissinstanser inom den
offentliga sektorn tillstyrker beredningens förslag atl utvidga skyldigheten
för fåmansbolag och deras delägare atl lämna uppgifter lill ledning för
taxeringsmyndigheternas arbete./?Sk'anrör all enbart en utvidgning av
lämansbolagens informations-och uppgiftsplikt kan ha avsevärda skaltemässiga
effekter och att denna del av förslaget utgör själva kärnpunkten i beredningens
förslag. LRF, SAF och Sveriges industriförbund anför att en ökad uppgiftsplikt
kan vara motiverad för fämansbolagen och deras delägare, men framhåller atl
full klarhet måste råda om vilka som skall lämna uppgift och vad uppgifterna
skall innehålla. Centralorganisationen SACO/SR och några handelskammare befarar
att ett genomförande av beredningens förslag angående uppgiftsskyldighel får
till följd att de administrativa rutinerna blir så betungande för fämansbolagen
atl en fortsättning av driften i denna verksamhetsform äventyras.
Prop.
1975/76:79 68
4
Föredraganden
4.1
Allmänna överväcandcn
Olika civilrältsliga former står till förfogande,
om en eller ett fåtal fysiska personer ämnar bedriva rörelse i detta land.
Rörelsen kan bedrivas under enskild firma, i handelsbolag (varav kommanditbolag
uigör en variant) eller i aktiebolag. Jag har i elt tidigare avsnitt lämnat en
redogörelse för de beskattningsregler som gäller för dessa företagsformer och
skall här endast konstatera att inkomstberäkningen utförs på i princip samma
.sätt oavsett i vilken företagsform verksamheten bedrivs. De betydelsefulla
möjligheterna till vinslreglerande dispositioner genom nedskrivning av
varulager och avskrivning på anläggningstillgångar är t. ex. desamma.
Framhållas kan emellertid att, om verksamheten bedrivs som enskild firma eller
i form av handelsbolag, ägaren skall beskattas för verksamhetens överskott
eller sin del därav. Varken den enskilda firman eller handelsbolaget utgör
således något självständigt skattesubjekt. Ett aktiebolag åsätls däremot egna
laxeringar. Den i verksamheten uppkomna vinsten skall i princip bli föremål för
dubbelbeskattning, först hos bolaget och därefter hos delägaren i den mån den
utdelas. Om ett rörelsedrivande aktiebolag ägs av en eller ett fåtal fysiska
personer, kan dock i praktiken denna dubbelbeskattning elimineras genom alt
aktieägaren lar ul hela vinsten i form av lön,
Föreiagsskalteberedningen (Fi 1970:77) har avlämnat
delbetänkandet (SOU 19.75:54) Fåmansbolag. Beredningen har på grundval av
material, som länsstyrelserna har ställt till beredningens förfogande, funnit
att aktiebolag, som ägs av en eller elt fåtal personer, i betydande omfattning
används för atl uppnå inte avsedda skatteförmåner. Beredningen betecknar den nu
rådande situationen på detta område som otillfredsställande och påpekar vidare
att läget har markant förvärrats under senare år.
Beredningen framhåller all den grundläggande
brislen i den skaltemässiga behandlingen av fåmansbolag och deras delägare
ligger i det förhållandet att bolaget och aktieägaren oftast måste accepteras
som två självständiga, av varandra oberoende personer. Att uppdelningen på
bolag och aktieägare bara är en formalitet utan reell innebörd framträder
enligt beredningen inte minst vid de ofta förekommande avtalen om överlåtelser
av egendom. I verkligheten innebär sådana avtal, vilka kan utnyttjas för atl
uppnå skaltemässiga fördelar, inget annat än en ensidig disposition av
bolagets ägare.
Beredningen framhåller att dess mål inte har varit
alt skärpa beskattningen för fåmansägda aktiebolag ulan att söka skapa
neutralitet i skattehänseende mellan sådana bolag och övriga förelagsformer.
Härför krävs enligt beredningen nya materiella regler i skatteförfaltningarna
(lagsliflningsdelen). De materiella reglerna föreslås skola kompletteras med
anvisningar av RSV (anvisningsdelen). Beredningen anser vidare att de
skattskyldiga bör åläggas alt genom ökad uppgiftsplikt förbättra
taxeringsmyndigheternas möjligheter atl genomlysa ekonomiska transaktioner
mellan fåmansbolag och deras ägare (informalionsdelen).
Prop.
1975/76:79 69
Sä
gott som samtliga remissinstanser har anslutit sig till beredningens
uppfattning alt neutralitet bör åstadkommas i inkomstredovisningen i förhållande
till valet av företagsform. Vad gäller utformningen av förslaget är meningarna
däremot delade. Flertalet myndigheter saml LO och TCO är positivt inställda
till förslaget, medan de flesta remissinstanser med anknytning till del
privata näringslivet hävdar att de föreslagna materiella reglerna är i huvudsak
onödiga. Sistnämnda remissinstanser anser att del missbruk som förekommer kan
bekämpas genom ökad taxeringskontroll. För egen del vill jag inledningsvis
framhålla att beskattningsreglerna bör vara så utformade atl de inte lämnar
utrymme för obehöriga skatteförmåner. Delta innebär också att man bör
eftersträva skattemässig rättvisa i form av neutralitet vid inkomstberäkningen
mellan olika företagsformer. Ett sådant syfte har godtagils av
remissinstanserna. Syftet kan emellertid enligt min mening inte tillgodoses
enbart genom förbättrad taxeringskontroll. Visseriigen har den fr. o. m. 1973
års taxering införda möjligheten att taxera bolag och dess delägare i samma
taxeringsdistrikl, s. k. integrerad taxering, i hög grad underiättat för
taxeringsmyndigheterna alt fastställa den verkliga innebörden av olika
transaktioner mellan bolaget och delägarna. Beredningens redogörelse för det
sätt varpå fåmansägda bolag utnyttjas i skatteundandragande syfte ger
emellertid vid handen atl det föreligger ett påtagligt behov av alt införa
materiella regler som direkt tar sikte på dessa bolag Och deras delägare. Dessa
materiella regler bör, som beredningen föreslagit, kompletteras med anvisningar
från RSV och med en utvidgad skyldighet för bolagen och deras ägare atl lämna
upplysningar om sina ekonomiska mellanhavanden.
De regler som beredningen har föreslagit innefattar
inte någon principiell avvikelse från nu gällande system för beskattning av
aktiebolag och deras ägare. Även jag är av den uppfattningen att önskemålet om
neutralitet vid inkomstberäkningen av rörelseinkomster tills vidare bör lösas
inom ramen för nuvarande system. I detta sammanhang kan påpekas att 1974 års
bo-lagskommitlé(Ju I974:21)f n. utreder behovet av en nyoch förde mindre bolagen
särskilt anpassad företagsform. Om bolagskommitlén finner att en sådan
företagsform bör tillskapas, är del lämpligt all föreiagsskalteberedningen i
ett senare skede lar upp frågor om dubbelbeskattning eller enkelbeskattning av
företagsinkomst m. m. Ätt nu genom en dellösning föregripa det pågående
utredningsarbetet på detla område är enligt min mening mindre välbetänkt.
4.2
Taxering av fåmansbolag och delägare, m. m.
4.2.1
Begreppet fåmansbolag
Begreppet fåmansbolag förekommer i
kommunalskaltelagen (1928:370), KL, i olika sammanhang och med ibland skiftande
betydelse. Föreiagsskalteberedningen har utgått från den definition av
fåmansbolag som fö-
Prop,
1975/76: 79 70
rekommer
i 35 S 3 mom. nionde stycket KL, dvs. ett aktiebolag, vari aktierna till
huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas - direkt eller
genom förmedling av juridisk person - av en fysisk person eller ett fåtal
fysiska personer. Beredningen framhåller atl lagtexten inte direkt anger det högsta
antal personer som kan ingå i ägargruppen för alt det skall vara fråga om ell
fatal men konstaterar att 10-20 personer torde kunna inrymmas i begreppet.
Beredningen är vidare av den uppfattningen att varje krets av närstående
personer skall räknas som en enhet. Som närstående bör enligt beredningen
an.ses den krets av personer som uppräknas i 35 S 3 mom, tionde stycket KL,
dvs. föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling och avkomlings make,
syskon och syskons make eller avkomling samt dödsbo, vari den skattskyldige
eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling likställs styvbarn
och fosterbarn.
Aktiebolag,
som inte är fåmansbolag, betecknar beredningen som marknadsbolag. Ett bolag
som noteras på Stockholms fondbörs eller på fond-handlarlistan bör enligt
beredningen alltid anses som elt marknadsbolag även om ett fåtal fysiska
personer äger - eller röslar för - mer än 50 % av aktierna.
Till
fåmansbolag bör dessutom - oavsett antalet aktieägare - enligt beredningen räknas
bolag, vars verksamhet är uppdelad på flera av varandra oberoende
rörelsegrenar, såvida den som på grund av aktieinnehav, avtal eller därmed
jämförligt sätt förestår sådan verksamhetsgren självständigt kan förfoga över
dess resultat.
Flertalet
remissinstanser anser alt beredningen vill ge fåmansbolagsbegreppet en alltför
vidsträckt omfattning. Elt i remissyitrandena ofta uttryckt önskemål är vidare
att nämnda begrepp klarare avgränsas i lagtext eller motivuttalanden.
Föregen
del vill jag framhålla följande. Som allmän utgångspunkt i delta
lagstiftningsärende bör man som nyss påpekats ha strävandet efter neutralitet
vid inkomstberäkningen oberoende av företagsform. Olikheterna i praktiken är
mest påfallande mellan fåmansbolag å ena sidan och enskilda rörelseidkare å
andra sidan. Begreppet fåmansbolag bör utformas med tanke på de situationer
där ägaren eller ägarna kan så fullständigt behärska bolaget att man i
realiteten inte kan tala om ett ivåpartsförhällande vid transaktioner mellan
ägare och bolaget. Sådana situationer är från skaltesynpunkt myckel lika den
där rörelsen bedrivs ulan förmedling av juridisk person. Jag är medveten om all
myckel slora svårigheter föreligger både tekniskt och praktiskt när del gäller
alt klart avgränsa de typer av bolag där förhållandet är det nu skildrade. Man
kan säkeriigen inte komma närmare en generell avgränsning än vad beredningen
gjort. Jag är således beredd att godta beredningens förslag i princip på denna
punkt. Jag vill i detta sammanhang betona att uttrycket ell fåtal måste ses som
elt relativt uttryck. Avgörande är inte det totala antalet aktieägare ulan
antalet ägare med dominerande eller väsentligt inflytande i företaget. Härvid
skall familje- eller släktinnehav
Prop.
1975/76:79 71
normalt
räknas samman som individuellt ägande.
Del nu anförda bör emellertid - som beredningen
också ansett - inte lillämpas i fräga om förelag som har inregistrerats vid
Stockholms fondbörs eller som noteras på fonhandlarlistan. I vad mån reglerna
om fåmansbolag skall tillämpas på andra slag av marknadsbolag - dvs. bolag där
aktierna säljs och köps i någorlunda utsträckning på marknaden - får bli
beroende på omständigheterna i det särskilda fallet.
Beredningen har vidare föreslagit att en viss
kategori aktiebolag skall anses som fåmansbolag, oavsett antalet aktieägare.
Beredningen åsyftar här bolag, som visserligen ägs av ett stort antal personer,
men vars verksamhei är uppdelad på flera avgränsade rörelsegrenar vilka var och
en i stort sett fungerar som ett självständigt fåmansbolag.
Även
enligt min mening är del nödvändigt att utsträcka fåmansbolagsbegreppet till
denna kategori bolag. I annal fall är det risk för att fria yrkesutövare, som
nu bedriver sin verksamhet i eget aktiebolag, frestas att med behållande av
sitt reella inflytade formellt överföra verksamheten till ett aktiebolag med
många aktieägare. Del förtjänar att ytteriigare påpekas att vid den bestämning
av begreppet lämansbolag som skall ske i förevarande sammanhang del inte i
första hand är av intresse att fastställa kriterier för vad som skall anses
utgöra ett latal personer utan att avgränsa de bolag vari rörelsen kan drivas
så att ett reellt tvåpartsförhållande mellan ägaren å ena sidan och den
juridiska personen - eventuellt en självständig verksamhetsgren inom densamma
- å andra sidan inte föreligger. En annan sak är att denna brist på reellt
tvåpartsförhållande är typisk i de utpräglade fämansbolagen.
Enligt beredningen bör de särskilda bestämmelserna
för fåmansbolag till-lämpas även beträffande ekonomiska föreningar, om
ägarförhållandena eller verksamhetens uppbyggnad i föreningen är sådan att
föreningen - om den vore ett aktiebolag - skulle anses utgöra elt fåmansbolag.
Beredningen har vidare föreslagit att fåmansbolagsreglerna i vissa hänseenden
skall tillämpas på handelsbolag.
Ägarstrukturen hos ekonomiska föreningar medför att
föreningens och den enskilde medlemmens ekonomiska förhållanden i regel hålls i
sär. Några särskilda bestämmelser för ekonomiska föreningar liknande dem för fåmansägda
aktiebolag behövs därför normalt inte. Det kan emellertid - i synnerhet
beträffande föreningar som har bildats enligt äldre lagstiftning - förekomma
all en ekonomisk förening domineras av en eller ett fåtal fysiska personer och
att därvid sammanblandning av ekonomin kan förekomma. Jag delar därför
beredningens uppfattning atl de för aktiebolagen föreslagna reglerna bör äga
motsvarande tillämpning beträffande ekonomiska föreningar. De särskilda
reglerna synes vidare böra omfatta även handelsbolag som ägs av en eller ett
fätal fysiska personer eller vars verksamhet är uppdelad på flera självständiga
verksamhetsgrenar.
De
särskilda bestämmelserna bör således enligt min mening tillämpas
Prop.1975/76:
79 72
på
vissa aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag. 1 det följande
använder jag termen fåmansföreiag som en gemensam beteckning pä dessa bolag och
föreningar. Som en konsekvens härav betecknar uttrycket delägare i
fåmansföretag antingen aktieägare i aktiebolag eller delägare i ekonomisk
förening eller handelsbolag.
Med den valda deflnitionen koiumer elt mycket stort
antal företag att falla in under begreppet fåmansföretag. Jag vill emellertid
betona att de särskilda regler,somjag i det följande kommeratt föreslå, i
mycket begränsad omfattning koinmer att beröra det stora antalet lojala
fåmansföreiag. Reglerna kommer nämligen att ta sikte på transaktioner som kan
genomföras endast av den anledningen att något reellt tvåpartsförhållande inte
föreligger mellan förelaget och dess ägare och vars enda och egentliga syfte är
att å-stadkomma lindring i beskattningen. Som exempel på sådana transaktioner
kan nämnas oriktig lönesäitning för arbete som utförs av personer tillhörande
ägarkretsen, för ägarna förmånliga avtal rörande disposition av bil och lokaler
och felaktig prissättning vid överlåtelse av egendom. Ell genomgående drag hos
dessa transaktioner är att de strider mot de grundprinciper som den
civilrättsliga förelagslagstiflningen bygger på. De sanktioner som finns i
lagen (1944:705) om aktiebolag, AL, och brottsbalken (1962:700) m, m. är dock i
dessa fall ofta inte effektiva nog att förhindra att ägarna tillförsäkrar sig
förmåner på företagets bekostnad. Att i dessa särskilda fall införa skärpta
skatteregler är enligt min mening ofrånkomligt.
Vid utformningen av de särskilda reglerna för
fåmansförelagen och deras ägare uppkommer fråga om i vilket inkomstslag den
förmån som en delägare uppbär från ett sådant förelag skall beskattas.
Enligt nuvarande praxis torde en förmån från ett
fåmansföretag beskattas som intäkt av tjänst om den som åtnjutit förmånen är
anställd i företaget. Uppbär personen förmånen i egenskap av delägare i
företaget skall förmånen - utom såvitt gäller delägare i handelsbolag - däremot
normalt redovisas som inläkt av kapital. Företagel fär avdrag med belopp
motsvarande förmånen om denna skall redovisas som intäkt av tjänst. Skall
förmånen redovisas som intäkt av kapital är den däremot inte avdragsgill för
företagel. Huruvida en förmån skall las upp som intäkt av tjänst eller som
intäkt av kapital har också betydelse för bedömningen av om förmånen skall
anses vara pensionsgrundande m. m. för mottagaren och om den skall medräknas
vid fastställande av underiaget för företagets skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgifter
och allmän arbetsgivaravgift.
Det är f. n. inte sällan svårt alt avgöra, om en
förmån från ett fåmansföretag lill en delägare eller någon honom närstående
person skall beskattas som intäkt av tjänst eller som intäkt av kapital. Som
framgår av del föregående medför emellertid valet av tillämpligt inkomstslag
omfattande konsekvenser i fräga om bl. a, avdragsräti,
socialförsäkringsavgifter och pensionsgrundande inkomst. För att undvika dessa
komplikationer finns det enligt min mening anledning att överväga,om inte
ifråga varande förmåner bör genom en uttryck-
Prop.1975/76:
79 73
lig
regel hänföras lill ett visst inkomstslag. Jag har därvid funnil att förmåner
av nu diskuterat slag i vissa fall bör redovisas som intäkt av lilllallig
förvärvsverksamhet. En sädan regel medför betydande praktiska fördelar.
Dessutom markeras alt företaget inte skall få avdrag för den utgivna förmånen
såsom en lönekostnad.
Som jag nyss framhållit torde fåmansföretag, som
avstår från att i skatteundandragande syfte utnyttja den bristande
intressemotsättningen mellan företagel och delägarna, inte komma att beröras av
de särskilda reglerna i nämnvärd utsträckning. Jag vill i anslutning härtill
ocksä påpeka att reglerna inte är av.sedda att träffa varje person som äger en
aktie eller en andel i ett fåmansföretag. Den omständigheten all t, ex, en
anställd iiger del i företaget bör således normalt inte medföra alt hans
ekonomiska mellanhavanden med företaget bedöms pä annoriunda sätt än om han
helt saknar ägariniresse i företaget. Detta bör gälla, oavsett om den anställde
har en ledande ställning i företaget eller inte. Förslaget kommer i första hand
att beröra den som på grund av eget eller närstående personers aktie- eller
andelsinnehav har ett väsentligt inflytande i företaget. Inflytandet skall
alltså vara grundat på ägariniresse i företaget. Den som till följd av eget
eller närstående personers aktie- eller andelsinnehav har elt väsentligt inflytande
i företaget kommer i det följande att kallas Jörciagsledare.
Den omständigheten att en familj genom sill aktie-
eller andelsinnehav har ett väsentligt inflytande i företaget medför inte
automatiskt alt varje familjemedlem räknas som förelagsledare. För all en
person skall anses som företagsledare bör regelmässigt krävas atl han är
anställd eller styrelseledamot i företaget. Att som regel endast en av
familjemedlemmarna bör anses som företagsledare har dock i praktiken inte så
stor betydelse. Som senare kommer att visas tar reglerna sikte på såväl
förelagsledaren själv som honom närslående personer.
Som fåmansföreiag räknas - förutom företag som ägs
av en eller ett fåtal fysiska personer - företag vars verksamhei är uppdelad på
flera av varandra oberoende verksamhetsgrenar, under förutsättning att en
person har den reella bestämmanderätten över viss vcrk,samhetsgren och
självständigt kan förfoga över dess resultat. Den ,som pä detta sätt leder en
självständig verksamhetsgren bör ocksä räknas som företagsledare.
I det utpräglade fåmansföretaget, t, ex. när en
läkare, revisor eller en konsult bedriver sin verksamhei i aktiebolagsform,
föreligger inte någon svårighet all avgöra vem som är förelagsledare. Äger ett
fåtal personer tillsammans ett fåmansföretag och har de i stort sett lika
stort inflytande över företagets drift och resultat, bör normalt envar av dem
anses som företagsledare. Vissa gränsdragningsproblem kan givetvis uppkomma om
såväl företagets aktier eller andelar som de företagsledande funktionerna är
spridda på ett flertal olika händer. I sådana situationer får hänsyn las till
samtliga faktiska omständigheter. Den omständigheten atl en person med
ägarin-Iressen i ett fåmansföretag träffar ell för honom påtagligt fördelaktigt
avtal
Prop.1975/76:79 74
med
företagel torde exempelvis ofla utgöra elt tecken på att personen i fråga -
eller någon honom närstående - är företagsledare i företaget. Bedömningen
skall således inriktas på del reella inflyiandet och inte på del formellt
juridiska ägandet, även om detta givetvis också måste beaktas. Fall kan också
tänkas då ingen person kan sägas ha företagsledande funktion framför andra - t.
ex. om ett stort antal personer är kompanjoner i ett konsultbolag. Därvid kan
del emellertid bli aktuellt att tillämpa de särskilda regler som föreslås för
företag vars verksamhei är uppdelad på avgränsade rörelsegrenar.
4.2.2
Lön lill närstående
Jag har i det föregående flera gånger uttalat att
syftet vid utformningen av nya skatteregler för fåmansföretag bör vara alt
skapa neutralitet vid inkomstberäkningen mellan olika företagsformer. Detta
medför, såvitt gäller ersättningar från företaget till delägares make och barn,
behov av en samordning med den skaltemässiga behandlingen av makes och barns
inkomster från t. ex. enskild firma.
Som
tidigare nämnts får i fråga om verksatnhet, som bedrivs som enskild firma,
avdrag inte göras för lön till make eller - bortsett från vissa undanlag -
hemmavarande barn under 18 är. 1 en nyligen av regeringen beslutad proposition
(prop. 1975/76:77) finns förslag om ändring av dessa regler. Förslaget innebär
i huvudsak att om en av makarna har ledande ställning i jordbruk eller rörelse,
som makarna bedriver tillsammans, sä skall den andre maken (medhjälpande make),
under förutsättning att han eller hon har arbetat i verksamheten minst 600
limmar under beskattningsåret, beskattas för sä slor del av nettointäkten av
förvärvskällan som motsvarar marknadsmässigt vederiag för arbetet, dock högst
en tredjedel av nettointäkten. Äv konlrollskäl föreslås alt arbete, som utförs
i makarnas bostad, skall få medräknas endast i särskilda fall, nämligen när
särskild arbetslokal saknas och det med hänsyn till verksamhetens art och liknande
omständigheter föreligger synnerliga skäl att beakta arbetet.
Beträffande lön lill skattskyldigs barn föreslås i
nämnda proposition en uttrycklig föreskrift om alt avdraget inte får överstiga
vad som kan anses utgöra marknadsmässigt vederiag för barnets arbeie. Avdrag
för lön lill barn under 16 år skall alltid vägras. Lön till barn över 16 är
skall inte vara avdragsgill, om lönen av.ser arbete under tid dä barnet
bedriver studier eller genomgår annan utbildning på hellid. Är barnet mellan 16
och 18 år, skall för avdragsrätt dessutom fordras att redan barnets inkomst
frän föräldrarna är tillräckligt stor för att leda till skatteplikt. De nu
beskrivna reglerna skall enligt förslaget-till skillnad mot nuvarande
regler-gälla oavsett om barnet är hemmavarande hos föräldrarna eller inte.
Den
avdragsräti som sålunda har föreslagits för medhjälpande makes och
Prop.1975/76:
79 75
barns
arbetsinsats i rörelse eller jordbruksfastighet som bedrivs i form av enskild
firma bör - i enlighet med del allmänna syftet att uppnå neutralitet vid
inkomstberäkningen mellan olika företagsformer - bilda utgångspunkt för den
skaltemässiga behandlingen av ersättningar från fåmansföreiag till delägares
make och barn.
De särskilda reglerna om lön till närstående i
fåmansföretag bör mot bakgrund av det anförda omfatta make och barn till
företagsledare i fåmansföretag. Som makar anses jämväl ogifta som lever
tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller
har haft barn (jfr 65 § KL). 1 överensstämmelse med regeringens
ställningstagande i prop, 1975/76:77 bör dock reglerna inte gälla annan person
med vilken företagsledaren sammanbor under äkienskapsliknande former. En
förutsättning för atl reglerna skall få lillämpas på företagsledarens make bör
vidare vara alt inte jämväl denne kan anses ha ledande .ställning i företaget.
De särskilda regler som jag föreslår i det följande skall således inte
tillämpas om båda makarna är företagsledare eller om ingen av makarna har
ledande ställning i fåmansföretaget.
Som företagsskalieberedningen har föreslagit bör
förelagsledarens make (medhjälpande make) beskattas för lön eller annan
ersättning från företaget endast under förutsättning att arbetsinsatsen uppgått
till minsl 600 timmar under beskattningsåret och att ersättningen är
marknadsmässig. Understiger den medhjälpande makens arbetsinsats 600 timmar,
bör företagsledaren beskattas för ersättningen. Överstiger ersättningen vad
som är marknadsmässigt, bör företagsledaren beskattas för ersättningen eller
den del av ersättningen som överstiger det marknadsmässiga. Huruvida
medhjälpande make varit anställd hos företaget eller utfört uppdrag utan att ha
varit anställd bör sakna betydelse.
Som marknadsmässig ersättning från företaget skall
emellertid inte anses den del av ersättningen som överstiger en tredjedel av
makarnas sammanlagda inkomsl från företaget. 1 överensstämmelse med förslaget
i prop. 1975/76:77 anserjag att arbetsinsats i makarnas bostadsutrymme bör få
beaktas i vissa fall. Delta bör få ske, om särskilda arbetslokaler saknas och
det med hänsyn till verksamhetens art och andra omständigheter föreligger
synneriiga skäl all beakta arbetsinsatsen. Bedömningen om synnerliga skäl
föreligger bör vara restriktiv. Det förhållandet att ett företag, vars huvudsakliga
uppgift är alt administrera en persons extraarbeten, saknar arbetslokal bör t.
ex. inte medföra att medhjälpande make skall kunna beskattas för sin
arbetsinsats i företaget.
Vid bedömningen av om medhjälpande makes
arbetsinsats under beskattningsåret uppgått till 600 timmar bör - i likhet med
vad som föreslagits angående den faktiska sambeskattningen - anses som om
maken, under den lid dä han eller hon har uppburit sjukpenning eller
föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller därmed
jämförlig författning, arbetat i företagel i samma omfattning som närmast före
den tid
Prop.1975/76:
79 76
då
sådan ersättning uppburits.
1 prop. 1975/76:77 har föreslagits all kravet på
arbetsinsats skall jämkas, om beskattningsåret omfattar kortare eller längre
lid än lolv månader. Är beskattningsåret t. ex, sex inånader räcker det med att
medhjälpande make har arbetat 300 timmar medan kravet på arbetsinsats ökar lill
minsl 900 limmar om beskattningsåret utsträcks till aderton månader. Eftersom
beskattningsåret i inkomstslaget tjänst - till skillnad mot inkomstslagen jordbruksfastighet
och rörelse - alltid sammanfaller med kalenderåret, finns det av denna
anledning inget behov av en jämkningsregel för medhjälpande make som har
uppburit ersättning för arbeie i fåmansföretag. Det kan däremot vara rimligt
att införa en jämkningsregel om medhjälpande make till följd av att företaget
påbörjat eller lagl ned sin verksamhei inte kunnat arbeta i företaget under
hela beskattningsåret, 1 nu avsedda fall synes enligt min mening kravet på
arbetsinsats kunna schablonmässigt begränsas från 600 till 300 timmar.
Jämkningsregeln bör i princip tillämpas endast om företaget bildals eller
avvecklats under beskattningsåret. All företagels verksamhet ändrat inriktning
under beskattningsäret eller att verksamheten är säsongbetonad bör alltså inte
medföra att lägre arbetsinsats än 600 timmar kan godtas.
1 prop. 1975/76:77 har vidare tagits upp frågor om
skattskyldigs ansvar för medhjälpande makes skatt, Tillriickliga skäl atl
införa motsvarande regler beträffande ersäitning från fåmansföreiag till
medhjälpande make föreligger enligt min mening inte. Företaget är i princip skyldigt
att innehålla och redovisa preliminär skatt vid utbelalning av lön till såväl
förelagsledaren som medhjälpande make. Skall medhjälparen själv beskattas för
lönen, uppkommer inte några svårigheter vid debiteringen av slutlig skatt,
eftersom den för var och en av makarna innehållna preliminära skatten kan antas
ungefär svara mot den slutliga skatten på grund av inkomsten frän företaget.
Del kan emellertid inträffa att taxeringsnämnden inte godtar den gjorda
inkomsluppdelningen ulan beskattar företagsledaren för all inkomsl från
företaget. Detta kan leda till all företagsledaren påförs kvarsiäende skatt
jämte kvarskatteavgift medan medhjälpande make, som alliså inte beskattas för
sin lön från förelaget, har rätt att återfå den för honom eller henne inbetalade
preliminära skatten jämte s, k. ö-skatteränta. Vid prövning av om en make skall
eriägga kvarskatteavgift eller har rätt till ö-skatteränta las nämligen inte
någon hänsyn till den andre makens skalteförhållanden.
Mot bakgrund av detta uppkommer fråga oin skäl
föreligger att göra undantag från den individuella beräkningen av
kvarskatteavgift och ö-skatteränta i de fall då taxeringsmyndighet, med stöd av
desärskilda reglerna för uppdelning av lön från fåmansföretag,avvikerfrån makes
deklaration. Ett sådant avsteg från nu gällande principer för debitering av
slutlig skatt skulle emellertid - i synnerhet om makarna har inkomster vid
sidan av lönen frän företaget - i hög grad komplicera debiteringsförfarandel.
Jag är därför inte beredd att införa särbestämmelser för nu avsedda fall.
Prop.
1975/76:79 77
Jag
vill också erinra om att kvarskatteavgift enligt 85 S 2 mom. UL kan nedsättas
till 3 96 om den kvarstående skatten beror av förhållande varöver den
skattskyldige inte kunnat råda.
I detta sammanhang vill jag vidare peka på
möjligheten för företagsledaren och medhjälpande make att begära jämkning av
den preliminära skatten. Framstår del t. ex, vid beskattningsårets ingång som
sannolikt all medhjälpande makes arbetsinkomst inte blir sä omfattande att
vederbörande själv skall beskattas för ersättning från bolaget, bör preliminär
skatt inte erläggas avseende medhjälparen. För förelagsledaren bör däremot i
sådant fall eriäggas preliminär skatt med hänsyn även till medhjälparens
inkomst. Har å andra sidan makarna från början utgått från att medhjälpande
make skall beskattas för sin ersättning men visar det sig sedermera att kravet
på arbetsinsats inte uppfylls, bör medhjälpande make begära jämkning och
återbetalning av sin preliminära skatt. Företagsledaren bör i delta fall genom
förhöjt skatteavdrag eller fyllnadsinbetalning se till att den egna preliminära
skatten ungefärligen kommer alt motsvara den slutliga skallen.
De avdragsregler som har föreslagits i prop.
1975/76:77 beträffande ersättning från föräldrar till barn bör ligga till
grund för den skaltemässiga behandlingen av ersättning från fåmansföretag till
företagsledarens barn. Företagsledaren bör i enlighet härmed beskattas för
ersättning från företaget till barn under 16 år, oavsett om barnet varit
hemmavarande eller inte. Detsamma bör, oavsett barnets ålder, gälla om barnet
bedrivit studier eller genomgått annan utbildning pä heltid. Ersättning
avseende arbete, som har utförts under sommarferier eller annat uppehåll i
studierna av minst en månads varaktighet, bör dock i detla fall kunna beskattas
hos barnet. Är barnet mellan 16 och 18 år bör ,som yttertigare villkor för att
barnet skall beskattas föreskrivas, atl redan inkomsten från fåmansföretaget är
så stor alt den föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 S KL. Även i fråga
om ersättning till barn bör givetvis gälla alt företagsledaren skall beskattas
för ersättning lill den del som överstiger vad som är marknadsmässigt.
Är båda föräldrarna atl anse som företagsledare,
bör ersättningen till barnet i förekommande fall beskattas hos den av
föräldrarna som har den högsta inkomsten från företaget. Skulle det i något
undantagsfall inträffa att föräldrarna har lika stor inkomsl från företaget,
synes den äldste böra beskattas för ersättningen.
De nu beskrivna reglerna avser lön eller annan
ersättning som fåmansföretag utbetalar till medhjälpande make eller barn.
Delta innebär att reglerna, såvitt gäller handelsbolag, är tillämpliga endast
om maken eller barnet inte är delägare i bolaget. Den inkomst som en delägare
åtnjuter från bolaget utgör nämligen - även om den betecknas som lön - andel av
bolagets vinst.
Den omständigheten alt två makar är delägare i ett
handelsbolag bör inte medföra att de med verkan i skattehänseende skall kunna
fördela bolagels inkomsl som de själva önskar. Reglerna om överflyttning av
lön
Prop.1975/76:
79 78
eller
annan ersättning från lämansförelag bör därför äga motsvarande till-lämpning
beträffande delägares inkomst från handelsbolag. Medhjälpande make och barn som
är delägare i handelsbolag bör dock, liksom hittills, ha rätt att tillgodoräkna
sig skälig ränta på sitt i bolaget insatta kapital innan eventuell överföring av
bolagsinkomsten äger rum. Denna kapitalavkastning kommer normalt atl utgöra
intäkt av rörelse för delägaren.
Den inkomst från handelsbolag, som i enlighet med
det föregående flyttas över från make och barn lill företagsledaren, skall
denne inte redovisa som inkomsl av tjänst. Inkomsten skall i stället hänföras
till den förvärvskälla som gällt för handelsbolaget, om delta varit ett
självständigt skattesubjekt (jfr punkt 9 av anvisningarna till 33 S KL).
Normalt torde alltså inkomsten böra redovisas som inkomst av rörelse. 1
inkomstslaget rörelse - och jordbruksfastighet - kan beskattningsåret omfatta
kortare eller längre lid än tolv månader. Mot denna bakgrund bör i detta
speciella fall hänsyn las lill beskaltningsårels längd vid bedömning av om
medhjälpande makes arbetsinsats har varit tillräcklig eller inte. I
överensstämmelse med vad jag har föreslagit beträffande den faktiska
sambeskatlningen bör således kravet på arbetsinsats t. ex. kunna begränsas
till 300 limmar om beskattningsåret omfattar endast sex månader.
Enligt 46 S 3 mom. andra stycket KL kan
skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år få förvärvsavdrag med högst I
000 kr. under förutsättning bl, a, all han haft Ä-inkomst av jordbruksfastighei
eller rörelse och all hans make har utfört arbete i förvärvskällan. Inkomst av
tjänst kan däremot inte medföra rätt till förvärvsavdrag av delta slag. Den
inkomst som flyttas över frän medhjälpande make eller barn lill företagsledare
i fåmansföretag skall emellertid - utom såvitt gäller delägare i handelsbolag -
redovisas som inkomst av tjänst. Äv rättviseskäl bör, säsom beredningen
föreslagit, företagsledaren i denna situation kunna få förvärvsavdrag med högst
1 000 kr.
4.2.3
Bilkostnader
Enligt företagsskatteberedningen vållar
bilkostnader stora svårigheter vid taxering av fåmansföreiag och deras
delägare. Detla gäller vare sig bilen ägs av företaget eller av delägaren.
Svårigheterna består huvudsakligen i atl fä fram ell tillfredsställande
underlag för att avgöra hur mycket bilen har använts i företagets verksamhet
och hur mycket den har använts av delägaren privat.
Beredningen har lagt fram förslag om en relativt
utförlig reglering av de frågor som uppkommer i samband med bilinnehav i
fåmansföretag. Remissinstanserna redovisar olika uppfattningar om förslaget på
denna punkt. Ett ofta återkommande påpekande är att åtskilligt av vad
beredningen har föreslagit inte behöver regleras i lag utan med fördel kan
inarbetas i RSV:s anvisningar rörande värdering av bilförmån m, m.
Prop.1975/76:
79 79
För egen del vill jag anföra följande. Enligt nu
gällande regler är kostnaden för en bil, som ägs av ett fåmansföretag,
avdragsgill i sin helhet såvida bilen är avsedd uteslutande för företagets
verksamhet och inte till någon del disponeras av delägaren privat. Det är
likaledes klart att företaget inte är berättigat lill avdrag för bilkostnader,
om företagel saknar behov av bil i sin verksamhei.
Om en bil, som tillhör ett fåmansföretag, används
delvis i företagets verksamhet och delvis av anställd delägare privat, bör
företaget få avdrag för kostnaden för bilen inklusive värdeminskningsavdrag och
delägaren beskattas för värdet av förmånen av alt få disponera bilen för
privatkörning. Vid värderingen av denna förmån skall hänsyn självfallet tas
till själva förmånen som sådan, dvs. för rätten att disponera bilen för privat
bruk (dispositionsrätten). Väsentliga faktorer vid värderingen av bilförmånen
är vidare typen av bil och hur långt bilen i verkligheten körts privat.
Biltypen kan f. ö. vara av betydelse också vid bedömningen om bilen är
nödvändig i företagets verksamhet. Det är sålunda enligi min mening uppenbart
att ett fåmansföretag endast i mycket speciella undantagsfall bör medges
avdrag för kostnad för t. ex. en sportbil.
Som beredningen har framhållit är det ofta myckel
svårt för taxeringsmyndigheterna att klarlägga hur mycket en bil har använts i
tjänsten och hur mycket den använts privat. 1 synnerhet torde detla vara fallet
beträffande bilar som kan disponeras av företagsledare i ett fåmansföretag
eller någon honom närslående person. För alt minska utrymmet för obehöriga skattefördelar
bör därför enligt min mening i 42 S KL uttryckligen föreskrivas att
företagsledaren - eller honom närstående person - så snart han över huvud laget
har möjlighet atl använda en fåmansföretaget tillhörig bil för privat bruk, vid
beräkning av värde av bilförmån skall anses ha kört bilen privat minst 1 000
mil. Denna minimiregel kan ses som ett uttryck för alt själva rätten att
disponera bilen är mer värd för en förelagsledare i ett fåmansföretag än för en
annan anställd. Om ett fåmansföretag innehar t. ex. en Volvo i 240-serien skall
förelagsledaren, om han har rätt atl disponera bilen för privat bruk, med
tillämpning av RSV:s anvisningar för 1975 års taxering, beskattas för minsl 5
900 kr. Är den privata körsträckan längre än 1 000 mil, skall bilförmånen
givetvis värderas högre.
Beredningen har tagit upp även det fallet att en
bil, som tillhör delägare, har använts delvis i fåmansföretagets verksamhet.
Huvudregeln bör, som beredningen har föreslagit, vara alt kostnaderna för bilen
proportioneras enligt de regler som f n. tillämpas för bil som används i
rörelse som inte bedrivs i bolagsform. Används bilen förhållandevis litet i
rörelsen, bör dock bilägaren medges avdrag endast med ett schablonbelopp, som
motsvarar bolagets inbesparade rese- och transportkostnader.
Jag vill avslutningsvis framhålla all RSV vid
utformningen av sina anvisningar rörande bilförmån bör beakta de särskilda
förhållanden som kan råda i fåmansföretag. Det finns t. ex. enligt min
uppfattning anledning att
Prop.1975/76:79 80
ställa
högre krav på utredning angående företagets behov av en personbil och
fördelning av bilens totala körsträcka, om bilen ägs av ett fåmansföreiag än om
bilen ägs av ett annat företag.
Beträffande beredningens förslag om beskattning av
fåmansföretag och delägare i de fall då företaget förvärvaren bil som inte
behövs i verksamheten hänvisar jag lill avsnittet Köp och försäljning av
egendom (4.2,8).
4.2.4 Fördyrade
levnadskostnader
Traktamentsbeskattningsutredningen har i sitt
betänkande (SOU 1974:45) Samordnad traktamentsbeskattning gjort en fullständig
översyn av irak-lamentsbestämmelserna och därmed sammanhängande
uppgiftsskyldighel. Detta förslag har ännu inte föranlett någon
lagstiftningsåtgärd.
1 avvaktan på att traktamentsbeskattningen tas upp
lill prövning har föreiagsskalteberedningen inte ansett sig böra lägga fram
förslagom materiella regler för beskattning av traktamenten. Önskemålet atl
genom ökad uppgiftsskyldighel förbättra möjligheterna till kontroll av
fåmansförelagen har einellertid föranlett beredningen att föreslå atl alla
traktamenten och kostnadsersättningar vid resor skall bruttoredovisas.
Vad beredningen har anfört har inte föranleU några
väsentliga invändningar från remissinstansernas sida.
I likhet med beredningen anserjag att de materiella
reglerna för beskattning av traktamenten och andra liknande ersättningar bör
övervägas i ett sammanhang. All i detta lagstiftningsärende införa särskilda
reglerom traktamenten o, d. för fåmansförelagen och deras ägare anserjag inte
motiverat. Vad gäller den ökade uppgiftsskyldigheten får jag hänvisa till
avsnitt 4.2.16.
4.2.5 Representationskosinader
I företagsskatteberedningens uppdrag ingår all göra
en allmän översyn av principerna för avdrag för representationskostnader. Med
hänsyn härtill har beredningen ansett det mindre lämpligt all föreslå
särbestämmelser för fåmansföretagens del utöver komplettering och förtydligande
i de anvisningar som RSV meddelar.
Vad beredningen har anfört har i stort sett
godtagits vid remissbehandlingen.
Jag delar beredningens-uppfattning och anser att
det f. n. inte är motiverat att införa bestämmelser om avdrag för
representation som är särskilt inriktade på fåmansföretag.
4.2.6 Lokalkostnader
Om en fastighet används i rörelse, får vid
beräkningen av inkomsten av rörelsen avdrag göras för räntor, kostnader för
reparation och underhåll.
Prop. 1975/76: 79 81
värdeminskning
m. m. Används fastigheten delvis i rörelsen och delvis för annat ändamål, skall
den del av fastigheten som kan anses belöpa på rörelsen beskattas enligt
rörelsereglerna och övrig del som inkomst av annan fastighet. Tillhör
fastigheten en rörelseidkare men används den inte till någon del i rörelsen -
så är t.ex. normall fallet om ett fåmansföretag äger en villafastighet som
disponeras av en delägare - skall fastigheten i sin helhet redovisas i
inkomstslaget annan fastighet.
Inkomst av annan fastighet beräknas enligt antingen
konventionell metod eller s. k. schablonmetod. Vid den konventionella metoden
sker inkomstberäkningen på ungefär samma sätt som vid beräkning av inkomst av
rörelse. Schablonmetoden används för en- och tvåfamiljsfastigheter (villor).
Den innebär i princip att viss andel av taxeringsvärdet skall tas upp som
intäkt och att avdrag inte medges för andra kostnader än räntor,
tomlrältsavgäld och liknande avgäld. Även en villa taxeras emellertid enligt
den konventionella metoden, om den används för annal ändamål än för uthyrning
till stadigvarande bostad eller bostad åt ägaren. Avgörande är här om den
ersättning som ägaren uppbär för sådani annat ändamål överstiger såväl 2 % av
fastighetens taxeringsvärde som 2 400 kr.
Beredningen föreslår all alla ersättningar, som
delägare i fömansföretag har betingat sig eller låtit tillföra honom närstående
person avseende lokaler i eller i anslutning till sin bostad, skall - oavsett
om bostaden är belägen i delägarens egen fastighet eller är förhyrd - tas upp
som intäkt av tjänst hos delägaren. Delsamma skall enligt beredningen gälla
samtliga utgifter för bostaden som direkt har betalats av företaget. Delägarens
avdragsrätt bör enligt beredningen bedömas restriktivt.
Om de lokalersom företaget hyr visserligen liggeri
anslutning till delägarens bostad men är klart avskilda från denna och därmed
framstår som ett egentligt driftställe,skall delägaren medges avdrag för den
del av bostadskostnaden som belöper pådeav företaget utnyttjade lokalerna.
Denna proportioneringsmetod föreslås dock inte skola tillämpas, om förelaget
har ett fast driftställe i villa, som delägaren äger. 1 delta fall föresläs
delägaren fa avdrag enligt de regler som skulle ha gällt om han hade bedrivit
verksamheten i fastigheten ulan förmedling av samheten i fastigheten utan
förmedling av förelaget. Avdraget skall emellertid åtnjutas i inkomstslaget
tjänst, eftersom delägaren redovisar sin hyresinkomst från företaget som
inkomst av tjänst. Det nu anförda innebär bl. a, att delägaren avses få
tillgodogöra sig värdeminskningsavdrag och procentavdrag, som hänför sig till
fastigheten i inkomstslaget tjänst,
I de fall när företaget upplåter bostad till
delägaren eller denne närstående person föreslår beredningen att värdet av
förmånen skall beräknas med ledning av företagets kostnader och inte med
ledniiig av hyresnivån pä orten. Är bostaden belägen i villa, som förelaget
äger, bör förmånen enligt beredningen sättas i relation till fastighetens
ta.xeringsvärde. Sådana relationstal bör enligt beredningen bestämmas av RSV.
Vid
remissbehandlingen har bl.a. RSV anfört alt beiedningen inte lill-
6
Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 79
Prop.1975/76: 79 82
räckligt
preciserat de olika fallen av ersättning för upplåtelse av lokaler.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har kritiserat den tekniska lösningen all
medge värdeminskningsavdrag och procentavdrag i inkomstslaget tjänst.
1 övrigt
har vad beredningen anfört om delägarens uthyrning av lokaler
till fåmansföretag i huvudsak godtagits av remissinstanserna. Bostadsskat-
tekommitlén (Fi 1972:08) har dock föreslagit att frågan om lagstiftning rö
rande fåmansföretags och deras delägares lokalkostnader vilar till dess kom
mitténs belänkande beträffande bostadsbeskattningen föreligger.
För egen del vill jag anföra följande. Med hänsyn
lill del utredningsarbete som f. n. bedrivs av bostadsskallekommiltén är det
enligt min mening olämpligt atl nu göra större ingrepp i sådana
beskattningsregler som berör fastigheter. De ändringar som i detta sammanhang
kan komma i fråga bör vara av sådan natur att de inte föregriper
bostadsskattekommitténs arbete.
Jag är mot denna bakgrund inte beredd att godta
beredningens förslag atl avdrag för värdeminskning på fastigheten och
proceniavdrag skall fä åtnjutas i inkomstslaget tjänst. Enligt min mening bör
således schablonmetoden tillämpas, även om delägare upplåter en del av sin
villa till fåmansföretaget förutsatt givetvis att ersättningen för lokalerna
inte överstiger
2 "(1 av fastighetens
taxeringsvärde och 2 400 kr. För alt förhindra obehöriga
skatteförmåner genom upplåtelser bör dock föreskrivas atl ersättning, som
utges av fåmansföreiag lill företagsledare - eller honom närstående person
- på grund av upplåtelse av del av villa, utgör skattepliktig inkomst för
villaägaren. Med tanke bl.a. på att det kan förekomma atl den som äger
villan inte är anställd i förelaget, bör ersättningen för upplåtelsen tas upp
som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Den som äger villan bör få åt
njuta avdrag med den del av kostnaden för fastigheien som skaligen kan
anses belöpa på de uthyrda lokalerna. Härvid bör beaktas atl schablonme
toden är anpassad så atl villaägaren i princip skall anses tillgodosedd för
såväl driftkostnader som värdeminskning för hela villan. Det bör således
inte komma i fråga att medge avdrag på grundval av faktiska driftkostnader
eller värdeminskning på den uthyrda delen. En lämplig utgångspunkt är
i stället intrånget, beräknat enligt den praxis som gäller vid avdrag för an
vändning av egna lokaler i inkomstslaget tjänst. I den mån ersättningen
från förelaget överstiger detla avdrag, blir ersättningen således effektivt be
skattad. Är företagels behov av lokaler i villan ringa, vilket är fallet om
upplåtelsen t. ex. avser endast enklare kontorsgörmål, bör emellertid avdrag
över huvud taget inte medges.
Hyr förelaget lokaler i fastighet, som laxeras
enligt konventionell metod, uppstår inte några särskilda problem vid
beskattningen. Fastighetsägaren skall redovisa hyran som intäkt av annan
fastighet. Vid inkomstberäkningen får avdrag åtnjutas på vanligt sätt för
räntor, reparation och underhåll, värdeminskning m. m. Någon ändring av
nuvarande regler på denna punkt behövs inte.
Om
förelagsledaren eller någon av honom närstående helt eller delvis
Prop.1975/76:
79 83
upplåter
en'av honom hyrd bostad eller anna lokal lill fåmansföretag, bör - i enlighet
med vad jag har föreslagit beträffande villor - den som uppbär
hyresersättningen redovisa denna som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
Avser ersättningen bostad eller annan förmån, som har tillkommit företagsledaren
eller den honom närstående i dennes egenskap av medlem i bostadsförening e.d.,
bör-dock ersättningen liksom hittills las upp som intäkt av kapital (jfr punkt
2 tredje stycket av anvisningarna till 38 § KL och punkt 3 första stycket av
anvisningarna till 39 S KL). Vid beräkningen av inkomsten av tillfällig
förvärvsverksamhet bör avdrag medges för den del av kostnaden för hela lokalen
som kan anses belöpa pade av företaget utnyttjade utrymmena. Som företagsskatteberedningen
har anfört finns del anledning att inta en restriktiv hållning lill avdrag av
dessa slag. Avdrag bör i regel medges endast om företaget har ell särskilt
driftställe i de lokaler som företagsledaren eller den honom närstående hyr ut
till företaget.
Beredningen har föreslagit att värdet av förmånen
av fri bostad skall beräknas med ledning av fåmansföretagets kostnader för
fastigheien. Denna koppling anserjag vara mindre lämplig. Regeln kan medföra
lillämpnings-svårigheter bl. a. vid bedömningen av hur utgifterna för större
renoveringar skall periodiseras. Redan gällande regler ger f ö. möjlighet all
beakta företagets kostnader för fastigheien, såvida någon bestämd hyresnivå
inte finns pä orten för bostäder av det aktuella slaget. Enligt min mening
föreligger inte tillräckliga skäl att i denna fråga föregripa
bostadsskattekommitténs arbete.
4.2.7
Diverse förmåner Förmåner av mindre värde
1 fråga om innehållet i nuvarande
beskattningsregler för förmåner av mindre värde hänvisar jag lill min redogörelse
i avsnitt 3.7.1.1. Jag vill bara här erinra om att RSV i sina anvisningar har
delat upp förmåner av detta slag i tre olika grupper. I den första gruppen
ingår förmåner som över huvud taget inte anses skattepliktiga. Hit hänförs i
första hand förmåner av obetydligt ekonomiskt värde, s. k. trivselförmåner.
Till den andra gruppen räknas förmåner av något större värde och som är
skattefria endast om deras sammanlagda belopp inte överstiger 600 kr. för helt
år räknat. Den tredje gruppen avser förmåner som regelmässigt måste betraktas
som ersäitning för utfört arbete. Dessa förmåner, t, ex. hyresfri bostad och
fri kost, är skattepliktiga oavsett det värde vartill de uppskattas.
För att hindra att bestämmelserna om förmåner av
mindre värde utnyttjas i obehörigt syfte föreslår beredningen att delägaren i
sin särskilda deklarationsbilaga skall, oav.sett förmånens värde, redovisa
samtliga naturaförmåner med undanlag för irivselförmåner av obetydligt
ekonomiskt värde. Vid prövningen av om skattepliktsgränsen, 600 kr.,
överskridits skall beaktas
Pirop.
1975/76: 79 84
även
eventuella förmåner som lämnats av en till bolaget knuten personalstiftelse.
Beredningen föreslår dessutom alt bestämmelsen i 37 S 1 mom. ,0 TL om undantag
från skyldighet att i kontrolluppgift lämna uppgift om naturaförmåner ändras så
att bestämmelserna inte omfattar ovillkoriigt skattepliktiga förmåner.
Beredningens förslag har i huvudsak lämnats utan
erinran vid remissbehandlingen.
Beredningens
förslag alt eventuella förmåner från personalstiftelse bör las med vid
prövningen av om skatlepliklsgränsen, 600 kr., har överskridils, är enligt min
mening välmotiverad och bör genomföras. Några ytterligare ingrepp i de
materiella skaltebestämmelserna anser jag däremot inte nödvändiga. Del får här
ankomma på skattedomstolarna och RSV att med beaktande av bl. a.
samhällsutvecklingen ta ställning till vad som kan anses som skattefri förmån
av mindre värde. Enligt min mening bort. ex. fömåner som innebär en direkt
inbesparing av normala levnadskostnader såsom fri telefon, fria radio- och
TV-licenser, fri dagstidning anses skattepliktiga oavsett förmånens värde. Vad
slutligen gäller den föreslagna utvidgningen av skyldigheten att lämna
upplysningar om förmåner av mindre värde får jag hänvisa till avsnitt 4.2.16.
Varuutlag
Beredningen föreslår alt en särskild bestämmelse
tas in i 30 S TL om skyldighet för fåmansföreiag att separat redovisa
aktieägares uttag (köp) av varor och tjänster från företaget. Uppgift skall
lämnas på den särskilda bilagan orn det sammanlagda ultagsvärdel.
Min uppfattning angående uppgiftsskyldigheten på
grund av uttag (köp) av varor m.m. redovisas i avsnitt 4.2,16.
4.2.8
Köp och försäljning av egendom
Beredningen framhåller atl ett fåmansföretag genom
atl köpa tillgångar, som inte behövs i bolagets verksamhei, kan tillgodoföra
delägarna betydande skatlevinsler. Samma effekt uppnås om tillgångar, som i och
för sig är till nytta för företaget, säljs till delägare för underpris eller
köps av honom för överpris. Beredningen konstaterar vidare all en förutsättning
för att taxeringsmyndigheterna skall komma lill rätta med transaktioner av
dessa slag är alt myndigheterna får kännedom om transaktionerna. Beredningen föreslår
därför atl delägare och honom närstående person i fåmansföretag skall lämna
uppgift om köpeavtal m. m. mellan honom och företaget.
Vad gäller företagels köp av lös egendom skiljer
beredningen mellan det fallet att egendomen förvärvas från delägaren i
företaget och det fallet att förvärvet sker från utomstående. Har lös egendom,
som inte är eller kan antas bli till nytta för företaget, förvärvats från
delägare i företaget - eller av någon honom närstående - föreslås vederiaget
för egendomen utgöra skatte-
Prop.1975/76:
79 85
pliktig
realisationsvinst för överiåtaren. Förvärvar företagel inventarier från
utomstående, och är dessa inventarier avsedda uteslutande för delägares eller
någon honom närstående privata bruk, avses delägaren eller den närstående
skola beskattas för elt belopp som motsvarar anskaffningskostnaden för
inventarierna. Beloppet avses skola redovisas som intäkt av tjänst eller som
intäkt av kapital.
Om ell fömansföretag anskaffar inventarier, som uteslutande
eller så gott som uteslutande är avsedda för delägarens eller honom närståendes
privata bruk, föreslås förelaget böra gå miste om rätten till
värdeminskningsavdrag på inventarierna. Denna regel skall enligt beredningen
dock inte gälla vid anskaffning av personbil. Anskaffar företaget en personbil
och överstiger anskaffningskostnaden kostnaden för en personbil, som kan anses
anpassad för rörelsens behov, skall företaget ta upp överstigande belopp som
intäkt av rörelse.
Vid avyttring av fast egendom från delägare eller
honom närstående till fåmansföretaget skall enligt beredningens förslag
realisationsvinstberäkningen ske på det sätt som nu gäller vid beräkning av
realisalionsföriust. Detta innebär atl den faktiska anskaffningskostnaden skall
vara ingångsvärde, atl indexuppräkning inte skall ske och atl s. k. 3 000
kr.-avdrag inte får åtnjutas. RSV föreslås dock kunna medge dispens, om
försäljningen sker av orga- . nisatoriska skäl. För att hindra
vinstöverföringar genom fastighetsöveriå-telser föreslår beredningen vidare att
marknadsvärdet skall anses utgöra fastighetens värde vid försäljning såväl från
delägaren till företaget som i omvänd riktning. Någon författningsbestämmelse
härom har dock inte ansetts erforderiig.
Beredningen förslag angående köp och försäljning av
lös egendom har tillstyrkts av bl. a. RSV och länsstyrelsen i Stockholms län.
Kammarrätten i Stockholm och några länsstyrelser framhåller dock alt avsaknaden
av avdragsrätt för företaget i kombination med beskattning av delägaren
föranleder en dubbelbeskattningseffekt som synes svårmotiverad. 1 fråga om överlåtelse
av fasl egendom anser kammarrätten i Slockholm bl. a. all den föreslagna
bestämmelsen om att marknadsvärdet skall ligga lill grund för bedömning om en
faslighetsöveriåtelse skall anses innefatta förtäckt utdelning e. d. bör komma
till uttryck i lagtexten.
För egen del vill jag anföra följande. Elt
fåmansföretag kan genom förvärv av egendom, som inte behövs i verksamheten, och
genom felaktig prissättning vid avtal med delägaren om köp och försäljning av
egendom, uppnå i stort sett samma effekt som genom atl låna pengar från
företaget. Hithörande frågor har, såvitt gäller aktiebolag, berörts i den i
våras avlämnade propositionen med förslag till ny aktiebolaslag m. m. (prop.
1975:103). Föredragande statsrådet anförde i anslutning till reglerna om
inbetalning av aktiekapital (s. 207 f.) bl. a. att det förekommer att som
apportegendom används föremål som inte rimligen kan ha något värde för den
verksamhet som bolaget skall bedriva. Som exempel härpå nämns att arkitekter,
läkare och konsulenter bildar bolag där apporten utgörs av deras personliga
lösöre. För att för-
7 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 79
Prop.1975/76: 79 86
hindra
delta oskick föreslogs atl endast egendom, som är eller kan antas bli till
nytta för bolagets verksamhei, skall få utgöra apportegendom. Motsvarande
synsätt föreslogs gälla i fråga om vissa transaktioner mellan bolaget och aktieägare
sedan bolaget bildats. Har t. ex, avtal träffats varigenom bolaget till
överpris köper egendom av aktieägaren, kan skadeståndsansvar ifrågakomma för
aktieägaren, styrelseledamot eller verkställande direktören. Kontrollen av att
otillbörliga avtal inte förekommer mellan bolag och aktieägare föreslogs böra
utövas av bolagets revisorer.
Del finns enligt min mening anledning att räkna med
att de i nämnda proposition föreslagna reglerna på sikt kan begränsa
omfattningen av transaktioner, vars syfte är atl ge aktieägare förmåner på
bolagets bekostnad. De sanktioner som i propositionen föreslås mot köpeavtal o.
d, mellan bolaget och dess ägare torde dock, åtminstone såvitt gäller bolag som
domineras av en eller ett fåtal personer, inte vara tillräckliga. Med hänsyn
lill de betydande fördelar i skattehänseende som transaktioner av detla slag
kan medföra för aktieägare, synes det vara motiverat att skärpa skattereglerna
på detta område. Härjämte kan nämnas atl de föreslagna reglerna gäller endast
aktiebolag och således inte ekonomiska föreningar och handelsbolag.
Vid beräkning av inkomsten från särskild
förvärvskälla får enligt 20 S KL avdrag i princip göras endast för kostnader
som är nödvändiga för intäkternas förvärvande och bibehållande. Kostnader som
inte har någon direkt anknytning till förvärvsverksamheten är alltså inte
avdragsgilla. Härav torde följa bl. a, att avdragsräti inte föreligger, om ett
företag anskaffar egendom som inte är eller kan antas bli lill nytta för
företagets verksamhet.
Vid
bedömningen om viss egendom kan anses vara till nytta för företaget eller inte
kan viss tveksamhet uppkomma beträffande egendom, som inte har annat samband
med den bedrivna verksamheten än att egendomen fär utnyttjas av förelagets
anställda privat. Ett företag kan exempelvis anskaffa personbilar och TV-apparater
som uteslutande är avsedda för de anställdas privata bruk. Vilka
beskattningskonsekvenser sådana anskaffningar medför för företaget och de
anställda torde f. n. inte vara fullt klart. Starka skäl talar emellertid
enligt min mening för alt av fåmansföretag anskaffade inventarier, som
uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedda för företagsledares eller
någon honom närslående persons privata bruk, inte skall ge företaget någon rätt
till värde- eller utrangeringsavdrag enligt punkterna 3 eller 4 av
anvisningarna till 29 S KL. Huruvida företagsledaren eller den honom närstående
är anställd i företaget eller inte bör sakna betydelse i sammanhanget. Vad jag
nu har föreslagit bör komma till uttryck i en särskild regel i punkt 3 a av
anvisningarna lill 29 § KL. Regeln bör gälla alla inventarier, således även t.
ex. personbilar. - Ätt avdragsräti inte föreligger, om den av företaget
anskaffade egendomen är avsedd för privat användning av delägare, som inte
utfört arbete i företaget, följer av 20 S KL och kräver därför ingen
lagändring.
Fråga uppkommer härnäst om den uteblivna
avdragsrälten är en tillräckligt effektiv sanktion för atl förhindra att
fämansföretag anskaffar egendom
Prop.
1975/76: 79 87
som
är avsedd för förelagsledares eller någon honom närstående persons privata
bruk. Enligt min mening är det uppenbart att så inte är fallet. Den föriorade
avdragsrätten kan mer än väl kompenseras av att företagsledaren eller den honom
närslående inte behöver använda egna beskattade medel för anskaffningen i
fråga. Med hänsyn härtill bör avdragsförbudel kompletteras med en regel om
beskattning av värdet av förmånen. Med hänsyn bl.a. till att anskaffningar av
detta slag står i direkt strid mot AL:s grundläggande principer, synes del
rimligt alt generellt beskatta företagsledaren för ell belopp motsvarande
anskaffningkoslnaden för egendomen. Förelagsledaren bör alltså beskattas även
om egendomen är avsedd för någon honom närstående persons privata bruk. Beskattningen
bör ske i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhei. Genom att
företagsledaren skall redovisa ett belopp motsvarande egendomens
anskaffningskostnad som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet - och inte som
intäkt av tjänst - markeras atl företaget inte skall få avdrag för
anskaffningskostnaden såsom lönekostnad. Med hänsyn till angelägenheten av att
förhindra transaktioner av detta slag, synes någon invändning inte kunna riktas
mot denna dubbel-beskattningseffekt. Den nu redovisade regeln bör gälla all lös
egendom men inte fastigheter.
Om ett fåmansföretag, som har behov av t.ex. en
personbil, anskaffar en betydligt dyrare bil än vad som kan anses motiverat med
hänsyn till den bedrivna verksamheten, bör avdrag för värdeminskning,
driftkostnader och utrangering medges med utgångspunkt i anskaffnings- och
driftkostnaden för en lill företagets verksamhet anpassad bil. Högre
anskaffningskostnad än 50 000 kr., dvs, i stort sett motsvarande prisklass IV enligt
RSV:s anvisningar bör enligt min mening godtas endast i undanlagsfall. Merkostnaden
för den dyrare bilen bör inte lill någon del få belasta rörelseresultatet.
Används bilen för privat bruk av delägaren eller någon anställd, bör värdet av
förmånen normalt beräknas på grundval av bilens faktiska kostnadsklass. Den
omständigheten att delägaren eller den anställde blir beskattad för värde av
bilförmän med högre belopp än vad som skulle ha gällt för en billigare bil,
synes i regel inte böra påverka storieken av företageis avdrag för bilkostnader.
Det är givet alt det inte går att dra någon skarp
gräns mellan egendom, .som är eller kan antas bli till nytta för elt företags
verksamhet, och annan egendom. 1 fråga om egendom som inte har direkt samband
med förvärvsverksamheten bör - i synnerhet om egendomen normalt sett räknas
till personligt lösöre - taxeringsmyndigheterna inta en restriktiv hållning. En
personbil bör t. ex. inte anses vara till nytta för företagets verksamhet
endast av den anledningen atl viss användning förekommer i verksamheten.
Vad jag nu har anfört har avsett den situationen
att ett fåmansföreiag från utomstående har förvärvat egendom, som inte är eller
kan antas bli till nytta för företaget. Det kan emellertid givelvis inträffa
alt förvärvet sker från företagsledare eller någon honom närstående. Inte
heller mot
Prop.1975/76:
79 88
sädana
överlåtelser är vägrad avdragsräti för företaget en tillräckligt effektiv
sanktion. Avser företagets förvärv lös egendom bör den vägrade avdragsrätten
kompletteras med en regel om atl förelagsledaren skall beskattas för ett belopp
motsvarande köpeskillingen för egendomen. Företagsledaren bör således
beskattas, oavsett om egendomen har förvärvats från honom eller frän någon
närstående till honom. Köpeskillingen för den avyttrade egendomen bör, som
företagsskalieberedningen har föreslagit, beskallas som realisationsvinst för
företagsledaren.
Beredningen har i fråga om fast egendom föreslagit
all ingångsvärdet på fastighet, som delägare eller någon honom närslående
avyttrar till fåmansföretag, vid realisaiionsvinslberäkningen skall
fastställas enligt de regler som r n. gäller vid beräkning av realisation
förlust. Förslaget innebär bl. a. alt säljaren inte får tillgodoräkna sig indexuppräkning
och avdrag med 3 000 kr. per innehavsår. Om del kan antas alt avyttringen skett
av organisatoriska eller andra synneriiga skäl, föreslås dock RSV kunna genom
dispens medge atl vinstberäkningen sker på vanligt sätt.
För att förhindra obehöriga skatteförmåner vid
internförsäljningar av denna typ är del även enligt min mening nödvändigt att
beskattningen sker pä annat sätt än efter de nu gällande
realisationsvinstreglerna. Beredningens förslag att realisationsvinsten skall
beräknas utan indexuppräkning och 3 000 kr.-tillägg är enligt min mening
välgrundat. I vissa fall bör del dock - såsom beredningen föreslagit - ges
möjligheter att dispensvägen få göra vinstberäkningar pä vanligt sätt.
Vad
jag nu sagt får inte förväxlas med det fallet att egendom säljs av delägare
till företagel för överpris. Sådana överlåtelser medför redan enligt nuvarande
regler att delägaren skall redovisa skillnaden mellan marknadsvärdet och del
avtalade priset som skattepliktig inkomst. Motsvarande gäller om delägare förvärvar
egendom från företaget för underpris. Delägaren skall sålunda la upp
skillnadsbeloppel som intäkt av tjänst eller som inläkt av kapital. Även jag är
av den uppfattningen att detia belopp bör bli föremål för beskattning. Till
skillnad mot vad som f n. i;äller anserjag dock att delägaren bör redovisa
beloppet som intäkt av liilfäiiig förvärvsverksamhet.
Vad jag nu har föreslagit bör gälla även om
felaktig prissättning skulle förekomma vid överiåtelse av egendom mellan
fåmansföretag och närstående lill delägare. I detla fall bör alltså den
närstående ta upp skillnadsbeloppet som intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet.
De
regler som jag har föreslagit för att förhindra skatteförmåner i samband med
felaktig prissättning bör lillämpas även vid överlåtelse av fast egendom. För
att undanröja den valfrihet som f. n. enligt praxis ibland föreligger i fråga
om vitkel värde som skall ligga till grund för bedömningen om överlåtelsen har
skett till över- eller underpris, bör i lagtexten uttryckligen anges att egendomens
marknadspris skall anses utgöra egendomens verkliga värde.
Prop.
1975/76:79 89
4.2.
9 Hyresräti, paienirätt
I rättspraxis har i flera fall skatteplikt för
ersättning, som delägare i fåmansföretag har uppburit på grund av försäljning
av hyresrätt, palenträtt e. d., bedömts enligt reglerna om realisationsvinst,
även om den sålda rättigheten haft ell klart samband med fåmansföretagets
verksamhet. Företagsskatteberedningen betecknar detta som en lucka i
lagstiftningen och föreslår att delägaren eller honom närstående skall
beskallas för ersättningen om intäkten, för den händelse vederbörande själv
skulle ha drivit företagets verksamhet, normalt hade varit att räkna med och
ingått som ett led i denna verksamhet. Från intäkten skall dock avdrag få
göras för anskaffningskostnaden för rättigheten eller oavskriven del därav.
Beredningens förslag har godtagits eller lämnats
utan erinran av flertalet remissinstanser. Även jag anser det befogat att stoppa
den möjlighet lill skattefrihet vid försäljning av hyresräti, patenträtt och
liknande rättighet som f. n. finns. Den lämpligaste lösningen synes därvid vara
alt betrakta delägare i fåmansföretag, som avyttrar hyresrätt, patenträtt e.
d., som rörelseidkare, om ersättningen för den avyttrade rättigheten, för den
händelse företagets verksamhei skulle ha drivits av delägaren, hade utgjort
intäkt av rörelse. Denna bestämmelse, som av systematiska skäl bör införas i
anvisningarna till 27 § KL, bör gälla såväl delägare i fåmansföretag som
närstående lill sådana personer.
4.2.10
Skuldreseiyeringar, tantiem m. m.
Beredningen konstaterar alt avdrag för tantiem,
löneskuld och jämförliga reserveringar får åtnjutas vid taxeringen för det år
avsättning har gjorts. Den som uppburit tantiemet beskattas emellertid normalt
för delta nästföljande år, eftersom det först då anses till sitt belopp känt
och därmed tillgängligt för lyftning. Efiersom denna möjlighet lill
skattekredil saknas förbi. a. egenföretagare, föreslår beredningen att tantiem
och därmed jämföriiga förmåner avseende delägare i fåmansföretag skall anses
ha varit tillgängliga för lyftning under det år för vilket avdrag har gjorts i
bolagets räkenskaper.
Beredningens förslag har föranlett invändningar från
några remissinstanser. Det påpekas bl. a. atl tantiem o. d. ofta fastställs så
sent all delägaren inte kan lämna uppgift om det i sin självdeklaration och alt
problem uppkommer beträffande den preliminära skatt som belöper på tantiemet.
Jag delar beredningens uppfattning att det framstår
som otillfredsställande atl fämansföretag - till skillnad mot t. ex. förelag
som drivs som enskild firma - skall få skattekredit genom atl göra
reserveringar för tantiem och liknande skulder. Den av beredningen föreslagna
lösningen är emellertid förenad med betydande praktiska svårigheter. En
lämpligare lösning är atl föreskriva alt tantiem, som fåmansföreiag betalar ut
lill företagsledare eller någon honom närstående, får dras av först under det
räkenskapsår då utbetalning
Prop.1975/76:
79 90
görs.
En regel härom bör införas i punkt 1 trettonde stycket av anvisningarna till 41
S KL.
4.2.11
Pensionskostnader
1 prop. 1975/76:31 har jag lagt fram förslag om
begränsningar i rätten till avdrag för pensionsförsäkringar och möjligheten atl
med obeskattade medel göra avsättning för tryggande av pension. Därvid har jag
också förutskickat (s. 145) att en ytteriigare översyn av frågorna om
avtappning av konto Avsatt till pensioner och återföring av medel som avsatts
till stiftelse skall göras. Anledning föreligger inte att vidare ta upp dessa
frågor i detta sammanhang.
Däremot finns det anledning att diskutera
möjligheten för pensionsstiftelse alt låna ut pengar. Enligi 11 S lagen (1967:531)
om tryggande av pensionsutfästelse m. m. (tryggandelagen) får
pensionsstiftelse låna ul medel lill arbetsgivaren, om betryggande säkerhet
ställs för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det. 1 övrigt finns i
tryggandelagen inte några bestämmelser, som reglerar pensionsstiftelses rätt
att låna ut pengar. Något förbud mot att lån lämnas till aktieägare i fåmansägl
aktiebolag finns t, ex, inte.
Genom att låta bolaget göra avsättning till
pensionsstiftelse och ta lån i denna kan en aktieägare i bolaget för egen
privat konsumtion använda medel som varken har beskattats hos honom eller hos
bolaget. Lån från pensionsstiftelse kan således från aktieägarens synpunkt te
sig förmånligare än de numera i princip förbjudna lånen från bolaget. Denna
möjlighet för aktieägare att genom lån från aktiebolagets pensionsstiftelse
minska löneuttag - eller utdelning från bolaget - bör enligt min mening
stoppas. Jag föreslår därför - efter samråd med chefen för
jusliiiedepartemeniet - all bestämmelserna i 75 a och 75 b SS äL om förbud för aktieägare,
styrelseledamot eller verkställande direktör och anhöriga till dessa alt ta upp
lån skall äga motsvarande tillämpning i fråga om lån från pensionsstiftelse,
som har grundats av sädana aktiebolag som är att anse som fåmansföretag. Delta
föranleder en ändring i 11 § tryggandelagen. Förbudet för pensionsstiftelse att
låna ut medel lill aktieägare m, fl, i bolaget bör inte kunna kringgås genom
att stiftelsen i stället ställer säkerhet för länet. Låneförbudet bör därför
kompletteras med en regel om förbud mot att sådan stiftelse ställer säkerhet
för lån lill här avsedda personkategorier.
Tillräckliga skäl alt införa särskilda bestämmelser
för län från pensionsstiftelser som avsatts av ekonomisk förening eller
handelsbolag föreligger f. n. inte.
4.2.12
Personalstijielser
Beredningen har föreslagit alt fåmansföretag skall
få avdrag för avsättning till personalstiftelse endast under förutsättning atl
företaget stadigvarande
Prop.
1975/76:79 91
sysselsätter
minst 50 årsarbetskrafter. RSV föreslås dock få möjlighet att ge dispens från
denna regel, om det föreligger betryggande säkerhet för att de anställdas
intressen i stiftelsen tillvaratas. 1 fråga om beskattning av förmån av mindre
värde (jfr avsnitt 4.3.7.1) föreslås vidare, atl förmån från personalstiftelse
skall sammanläggas med förmån från fåmansbolag vid bedömning om
skatlepliklsgränsen, 600 kr,, överskridits eller inte.
Flera remissinstanser har uttalat atl kravet på att
bolaget skall ha minsl 50 anställda för alt avdragsräti skall föreligga innebär
en alltför långtgående inskränkning i rätlen att grunda personalstiftelse.
För egen del vill jag anföra följande. 1 början av
detta år tillsattes en utredning med uppgift att företa en översyn av
lagstiftningen om stiftelser (JU 1975:01). I utredningens uppdrag ingår som ett
viktigt led alt lägga fram förslag till åtgärder för alt förbättra tillsynen av
stiftelser Vad stif-telseuiredningen föreslår kan i sin lur få betydelse för
företagsskatiebered-ningens överväganden angående beskattning av stiftelser m.
m. Innan detla utredningsarbete är genomfört anserjag del mindre lämpligt alt
göra principiella ändringar i rätten att grunda personalstiftelse.
Jag delar beredningens uppfattning att fåmansbolag
med ell begränsat antal anställda i regel inte bör medges avdrag för avsättning
lill personalstiftelse. Om antalet anställda i bolaget är litet, torde behovet
av en personalstiftelse normalt vara ganska ringa samtidigt som risken för att
stiftelsens medel används för inte avsett ändamål ökar. 1 sammanhanget kan
även påpekas att frånvaron av avdragsrätt för avsättning till personalstiftelse
inte medför att fåmansföretaget går miste om möjligheten till avdrag för
personalvårdande åtgärder. Löpande utgifter för personalens välfärd är nämligen
avdragsgilla som driftkostnad.
Beredningen har föreslagit att fämansföretag, som
har mindre än 50 anställda, skall medges avdrag för avsättning till
personalstiftelse endast efter särskilt dispensbeslut från RSV. Enligt min
mening är det angeläget att i möjligaste mån begränsa antalet dispensärenden.
Med hänsyn bl. a. härtill anser jag att dispensförfarandet bör omfatta endast
företag med mindre än 30 anställda. Dispens bör medges endast om särskilda skäl
föreligger, t. ex. atl stiftelsen avser alt genomföra en för de anställdas
välfärd angelägen investering. För att dispens skall komma i fräga bör också
krävas att antalet anställda inte väsentligt understiger 30 och att betryggande
säkerhet finns för att de anställdas intressen i stiftelsen tillvaratas. Jag
vill också erinra om alt det förhållandet att bolaget har minsl 30 anställda
inte medför att avdrag ulan vidare bör medges för avsättning till
personalstiftelse. Framgår det exempelvis att avsatta medel i huvudsak skall
komma företagsledaren eller honom närstående tillgodo, torde stiftelsen inte
kunna hänföras till personalstiftelse i tryggandelagens mening. I sådant fall
föreligger inte avdragsrätt för avsättningen.
Prop.1975/76: 79 92
4.2.13
Lån från aktiebolag
I 75 a § AL föreskrivs att aktiebolag inte får
lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller
verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern.
Låneförbudet gäller även anhöriga till nu nämnda personer. Vissa undantag görs
dock, bl.a. för aktieägare som tillsammans med anhöriga äger mindre än 1 96 av
aktiekapitalet, dock högst 500 aktier. I huvudsak samma regler har införts i 12
kap. 7 § i förslaget till ny aktiebolagslag.
Beredningen föreslår, under anförande bl. a. att
det ursprungliga motivet lör låneförbudet i första hand var all förhindra
skatteflykt, atl lån som tagits i slrid mot bestämmelserna skall anses utgöra
skattepliktig inkomsl för låntagaren. Om överträdelsen av lånet framstår som
ursäktlig, bör dock skattskyldig, som visar att lånet återbetalats, ha rätt
all anföra besvär mot taxeringen i särskild ordning.
Beredningen har inte varit enhällig på denna punkt.
Två reservanter vänder sig mot atl ett lån skall utöver straffsanktion enligt
AL kunna ge upphov till påföljd vid beskattningen. Flera remissinstanser
kritiserar också att ett civilrättsligt giltigt lån skall kunna föranleda
straff samtidigt som lånet skattemässigt behandlas som lön.
För egen del vill jag anföra följande. Del här
aktuella problemet bör inte i första hand ses som en fråga huruvida
sanktionerna mot en överträdelse av del aktiebolagsrältsliga läneförbudet är
tillräckliga eller inte. Vad som är väsentligt är i stället atl en sådan
överträdelse inte bör medföra civilrältslig ogiltighet, eftersom detla skulle
skada de legitima intressen till vars skydd låneförbudet har kommit till.
Erfarenheten har visat att de transaktioner som nu
täcks av låneförbudet i realiteten ofla är något annal än ett vanligt lån.
Innebörden är ett uttag för gott av substans i företaget. Skattereglerna bör
utformas med denna utgångspunkt. Som beredningen föreslagit bör således ett lån
i strid mot låneförbudet utgöra skattepliktig intäkt för låntagaren.
Beredningen har inte föreslagit någon regel om i
vilket inkomstslag intäkten skall redovisas. Härmed kan problem uppkomma.
Närmast till hands synes vara alt hänföra intäkten till inkomst av tjänst som
löneuttag. Detta är emellertid inte lämpligt om lånet lämnats till någon som
inte varit anställd i bolaget. Dessutom skulle situationen bli komplicerad om
lånet lämnats till make som hjälper företagsledare. Mitt förslag är i stället
alt alllid hänföra intäkt av nu avsett slag till inkomstslaget tillfällig
förvärvsverksamhet. Intäkten bör således inte berättiga till sedvanliga avdrag
i inkomstslaget tjänst. Inte heller bör intäkten räknas som A-inkomst vid
beräkning av t. ex. rätt till avdrag för pensionsförsäkringspremier.
Sedan låneförbudet infördes finns ingen anledning
att begagna låneformen för låne-, vinst- eller kapitaluitag ur bolaget. Därmed
finns inget skäl alt tillmötesgå krav om rätt till avdrag för bolaget. Har
lånet återbetalats under
Prop.
1975/76: 79 93
den
tid besvärsmöjligheten för den skaltskyldige slår öppen, bör emellertid denne
slippa taxeras för lånet. Återbetalningen bör således beaktas intill dess den
skattskyldiges besvärsräli gått till ända. Något behov av en särskild regel om
rätt alt anföra besvär i särskild ordning föreligger däremot inte. Att lånet
har återbetalats påverkar inte frågan om transaktionens strafflarhel.
4.2.14
Ränta på aktieägares lån
Beredningen föreslär att fåmansföretag, som har
lämnat räntefritt lån till delägare eller någon honom närstående, skall
beskattas för skälig ränta på lånet. Utgår lägre ränta på lånet än vad som kan
anses normalt, bör enligt beredningen företaget beskattas för
skillnadsbeloppel.
Det är i och för sig möjligt atl, som beredningen
har föreslagit, beskatta fämansföretag för skälig ränta när företaget lånar ul
medel till delägare på förmånliga villkor. Eftersom det i dessa fall är
låntagaren - och inte förelaget - som åtnjuter en förmån, är det dock enligt min
mening lämpligare att beskatta låntagaren i stället för företaget för
skillnaden mellan normal ränta och den aktuella räntan på lånet. Beloppet bör
av låntagaren redovisas som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Med hänsyn
bl. a. till önskvärdheten av att begränsa antalet tvister om vad som kan anses
vara normal ränta, bör den nu beskrivna regeln emellertid tillämpas endast i
fråga om lån som har lämnats lill företagsledaren eller någon honom närstående.
Jag vill i detta sammanhang erinra om all den här
föreslagna bestämmelsen, såvitt gäller lån från aktiebolag, i huvudsak kommer
atl avse lån som lämnats innan låneförbudet trätt i kraft och lån som har
lämnats med stöd av dispens. Har lånet lämnats i strid mot låneförbudet, skall
låntagaren, som framgår av föregående avsnitt, beskattas för lånebeloppet i den
mån detta inte återbetalats. I des.sa fall torde i regel anledning saknas att
beskatta låntagaren för någon ränteförmån.
4.2.15
Nedskrivning av fordran mot aktieägare
1 rättspraxis har den omständigheten att en fordran
mot aktieägare, s. k. ÄL-fordran, avförs ur aktiebolagets räkenskaper inte
föranlett alt aktieägaren har beskattats för det avförda beloppet.
Skattedomstolarna har nämligen godtagit aktieägarens påstående att fordringen
formellt sett kan stå kvar, trots att den inte längre redovisas i bolagets
balansräkning.
För att taxeringsnämnden skall få nödvändig
information föreslår beredningen atl avskrift av förteckning över lån från
bolaget till aktieägare m. fl. enligt 75 c S AL skall fogas till bolagets
självdeklaration.
För egen del vill jag anföra följande. Lån som har
tagits med stöd av dispensbeslut enligt 75 b S ÄL eller som har tagils innan
låneförbudet trädde i kraft kan givetvis inte behandlas som skattepliktig
inläkt. Däremot anser
Prop.1975/76: 79 94
jag
att starka skäl talar för alt företagsledaren eller honom närstående person,
som har tagit lån av nu nämnt slag, bör beskattas för det belopp varmed lånet
nedskrivits i bolagets räkenskaper, oavsett om fordringen formellt sett
kvarstår mot låntagaren eller inte. En sådan nedskrivningsåtgärd kan nämligen
ses som ett uttryck för att bolaget i realiteten ger avkall på sitt krav
gentemot låntagaren. Även nedskrivning av lån bör tas till beskattning i
inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Vad jag nu har föreslagit innebär
inte att jag anser att den i 75 c S ÄL angivna förteckningen är överflödig för
taxeringsmyndigheterna. En avskrift av denna förteckning bör därför, som
beredningen har föreslagit, fogas lilf bolagels självdeklaration.
4.2.16
Uppgiftsskyldighel m. m.
Som beredningen framhållit är del av stor betydelse
att taxeringsmyndigheterna erhåller kännedom om de transaktioner som
förekommer mellan fåmansföretag och dess ägare. Effekten av de föreslagna
beskattningsreglerna kan nämligen befaras bli förhållandevis liten om inte
reglerna kompletteras med väl utbyggda informationskanaler från fåmansförelagen
och deras ägare till taxeringsmyndigheterna. Det är å andra sidan viktigt att
uppgiftsskyldigheten inte blir mer omfattande än vad som är nödvändigt för atl
i normalfallet uppnå ell godtagbart laxeringsresullat. De skattskyldiga bör
således inte besväras med alt rutinmässigt lämna uppgifter som endast sällan är
av intresse vid taxeringen. Bedöms sådana uppgifter i ett enskilt fall vara av
betydelse, kan taxeringsmyndigheterna i vanlig ordning anmana fåmansföretaget
eller delägaren att lämna kompletterande upplysningar. Det är vidare angeläget
att från den generella informationsplikten söka undanta uppgifter, som är
svåra för uppgiftslämnaren att få fram.
De olika förslag som beredningen lagt fram i syfte
atl förbättra infor-mationsmöjlighelerna uppfyller enligt min mening i allt
väsentligt dessa krav, 1 en del fall synes dock reglerna om uppgiftsskyldighet
m. m, kunna begränsas såvitt avser personer som är närstående till delägare i
företaget. Jag flnner det inte nödvändigt att kräva alt fåmansföretag skall
sörja för atl underlag finns för kontroll av vad närstående person lill delägare
i företaget tillskjutit till och uttagit ur företaget i pengar, varor m, m.
Det synes tillräckligt att denna ökade skyldighet all bevara handlingar m. m,
begränsas till tillskott och uttag, som gjorts av företagsledaren eller någon
honom närslående person eller av delägare i företaget, Samma begränsning i
fråga om personkretsen bör gälla fåmansföretags skyldighet alt spara verifikationer
avseende övernattningskostnader, när traktamentsersättning varit avsedd atl
läcka sådana kostnader. Vidare synes den av beredningen föreslagna bestämmelsen
i 30 S TL om skyldighet för delägare i lamansföreiag eller närstående till
honom att till sin självdeklaration foga bilaga med uppgift om sina ekonomiska
mellanhavanden med företaget för omfattande. Uppgiftsskyldigheten bör även här
begränsas till den personkrets jag nyss
Prop.1975/76:
79 95
nämnt.
Samma begränsning bör slutligen gälla för beredningens förslag att fåmansföreiag
i kontrolluppgift skall ange huruvida den som uppburit ersättning från bolaget
ärdelägare i företagel ellerdelägare närslående person och förslaget atl nämnda
personer ej skall omfattas av undantagsbestämmelserna i 37 S I mom. TL.
Enligt
25 S TL skall i deklaration avseende juridisk person, som ägs av en eller ett
fåtal personer, anges ägarens eller ägarnas namn, personnummer och adress eller
adresser. Beredningen har föreslagit att uppgift jämväl skall lämnas om
delägares aktie- eller andelsinnehav - i förekommande fall skall även
upplysning om röstvärde lämnas -samt identiletsuppgifter beträffande sådan
närstående till delägare som haft ekonomiska mellanhavanden med bolaget. Enligt
beredningen bör vidare flmansföretag lämna delägare eller honom närslående
person alla upplysningar som erfordras för att denne skall kunna beräkna sin
skattepliktiga inkomst från företaget. Vad beredningen föreslagit på dessa
punkter bör enligt min mening genomföras.
Beredningen föreslår alt flmansföretag, som i sin bokföring
använt annat samlingskonlo för intäkter och kostnader än vinst- och
förlustkonto, skall till sin självdeklaration foga avskrift av del särskilda
kontot. Jag biträder delta förslag. Jag tillstyrker också all fåmansbolag skall
- utöver förvaltnings-och revisionsberättelser- lämna förteckning enligt 75 c S
AL. Dessutom föreslår jag att i de fall likvida medel i fåmansföretag
redovisas i sammansatt post, särskild uppgjfl om kassabehållningen skall
lämnas.
Enligt 37 S 2 mom. fjärde stycket TL kan skattechef
medge befrielse från skyldigheten all i kontrolluppgift uppge traklamenis- och
resekostnads-ersättning. Beredningen har föreslagit alt denna dispensmöjlighet
slopas såvitt gäller delägare i fåmansförelagen. Jag delar denna uppfattning.
Jag
vill i sammanhanget även ta upp en särskild fråga som avser rätten alt utfärda
anmaning enligt 39 S 2 mom. TL. Enligt detta lagrum är fal. a. rörelseidkare
skyldig atl efter anmaning lämna uppgift om utbetalningar till andra
näringsidkare. F. n, har endast skattechefen i det län där den uppgiflsskyldige
är bosatt rätt all utfärda sådan anmaning. Vid de regionala
granskningsaktioner, som RSV utför i samarbete med länsstyrelserna, är det
ibland aktuellt all utfärda ell stort antal sådana anmaningar. Det är i dessa fall
uppenbart opraktiskt all skattechefen ensam betungas härmed. Rätt alt utfärda
anmaning bör också kunna tillkomma den tjänsteman som närmast ansvarar för
granskningsarbetet. Jag föreslår därför att skattechef ges möjlighet att
delegera sin anmaningsrätt till annan tjänsteman. Självfallet bör rätten alt
anmana delegeras bara till högt kvalificerad tjänsteman, exempelvis till chef
för taxeringsenhet eller revisionsenhet. De nya bestämmelserna bör las in i 51
S TL och träda i kraft snarast.
4.3
Ikraftträdande
De nya reglerna bör träda i kraft så snart som
möjligt och tillämpas första gången på beskattningsår för vilket taxering i
första instans sker är 1977,
Prop.1975/76: 79 96
5 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till
1. lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),
3. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop.
1975/76: 79 97
Innehåll
Propositionen................................................... ...... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll..................... ...... 1
Lagförslag........................................................ ...... 2
1.
Förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370) 2
2.
Förslag till lag om ändring i
taxeringslagen (1956:623) . 19
3.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1967:531)om tryggande
av
pensionsutfästelse m. m...................... .... 33
Uldrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-11-13 34
1 Inledning...................................................... .... 34
2 Den skaltemässiga behandlingen av olika företagsformer 35
2.1 Nuvarande
regler..................................... 35
2.1.1 Inledning...................................... .... 35
2.1.2
Enskild firma.................................. 36
2.1.3
Handelsbolag................................. .... 36
2.1.4
Aktiebolag..................................... .... 37
2.2
Beredningens allmänna överväganden......... .... 38
2.3
Remissyttrandena................................... .... 39
3 Taxering av fåmansbolag
och delägare............... .... 40
3.1 Begreppet
fåmansbolag............................ 40
3.1.1
Nuvarande regler............................ 40
3.1.2
Beredningen.................................. .... 41
3.1.3
Remissyttrandena........................... .... 42
3.2 Lön
till närstående................................... .... 42
3.2.1
Nuvarande regler............................ .... 42
3.2.2
Beredningen.................................. .... 43
3.2.3
Remissyttrandena........................... 44
3.3 Bilkostnader........................................... 45
3.3.1
Nuvarande regler............................ 45
3.3.2
Beredningen................................... 45
3.3.3
Remissyttrandena........................... 47
3.4 Fördyrade
levnadskostnader, resekostnader. ..... 48
3.4.1
Nuvarande regler............................ 48
3.4.2
Beredningen.................................. ..... 48
3.4.3
Remissyttrandena........................... ..... 49
3.5 Representationskostnader......................... ..... 49
3.5.1
Nuvarande regler............................ ..... 49
3.5.2
Beredningen.................................. ..... 49
3.5.3
Remissyitrandena............................ 50
3.6 Lokalkostnader....................................... 50
3.6.1
Nuvarande regler............................ ..... 50
3.6.2
Beredningen................................... 51
Prop. 1975/76: 79 98
3.6.3
Remissyttrandena....................... .. 52
3.7 Diverse
förmåner..................................... .. 53
3.7.1 Förmåner
av mindre värde................ .. 53
3.7.1.1 Nuvarande regler................... .. 53
3.7.1.2 Beredningen......... ............. .. 54
3.7.1.3 Remissyttrandena.................. .. 55
3.7.2 Varuutlag...................................... .. 55
3.7.2.1 Nuvarande regler................... .. 55
3.7.2.2 Beredningen.......................... .. 56
3.7.2.3 Remissyttrandena.................. .. 56
3.8 Köp
och försäljning av egendom................. .. 56
3.8.1
Nuvarande regler............................ .. 56
3.8.2
Beredningen ................................. .. 57
Inledning...................................... .. 57
Lös
egendom................................. .. 57
Fasl
egendom................................ 57
3.8.3 Remissyitrandena........................... .. 58
3.9 Hyresrätt,
palenträtt m.m......................... 59
3.9.1
Nuvarande regler............................ 59
3.9.2
Beredningen.................................. 59
3.9.3
Remissyttrandena........................... 59
3.10 Skuldreserveringar,
tantiem m. m............... 60
3.10.1 Nuvarande regler............................ .. 60
3.10.2 Beredningen.................................. 60
3.10.3 Remissyttrandena........................... 60
3.11 Pensionskostnader.................................. 61
3.11.1 Nuvarande regler............................ ' 61
3.11.2 Beredningen.................................. 61
3.11.3 Remissyttrandena........................... 61
3.12 Personalstiftelser.................................... 61
3.12.1 Nuvarande regler............................ 61
3.12.2 Beredningen.................................. 62
3.12.3 Remissyitrandena............................ 62
3.13 Lån
från bolaget..................................... ... 63
3.13.1 Nuvarande regler............................ ... 63
3.13.2 Beredningen.................................. ... 63
3.13.3 Remissyttrandena........................... ... 64
3.14 Ränta
på aktieägares lån.......................... ... 64
3.14.1 Nuvarande regler............................ ... 64
3.14.2 Beredningen.................................. ... 65
3.14.3 Remissyttrandena........................... ... 65
3.15 Nedskrivning
av fordran mot aktieägare....... ... 65
3.15.1 Nuvarande regler............................ ... 65
3.15.2 Beredningen.................................. ... 65
3.15.3 Remissyitrandena........................... ... 66
Prop.1975/76:79 99
3.16
Uppgiftsskyldighet m. m......................... 66
3.16.1 Nuvarande regler............................ 66
3.16.2 Beredningen.................................. 66
3.16.3 Remissyttrandena........................... 67
4 Föredraganden............................................... 68
4.1
Allmänna överväganden............................ 68
4.2
Taxering av fåmansbolag och delägare,
m.m. 69
4.2.1
Begreppet fåmansbolag.................... 69
4.2.2
Lön till närstående.......................... 74
4.2.3
Bilkostnader................................... 78
4.2.4
Fördyrade levnadskostnader............. 80
4.2.5
Representationskostnader ............. 80
4.2.6
Lokalkostnader............................... 80
4.2.7
Diverse förmåner............................ 83
Förmåner
av mindre värde................ 83
Varuutlag...................................... 84
4.2.8
Köp och försäljning av egendom........ .... 84
4.2.9
Hyresrätt, patenträtt...................... .... 89
4.2.10 Skuldreserveringar, tantiem m. m....... 89
4.2.11 Pensionskostnader.......................... 90
4.2.12 Personalstiftelser............................ 90
4.2.13 Lån från aktiebolag......................... .... 92
4.2.14 Ränta på aktieägares lån................. .... 93
4.2.15 Nedskrivning av fordran mot aktieägare 93
4.2.16 Uppgiftsskyldighet m. m................... .... 94
4.3 Ikraftträdande........................................ .... 95
5 Hemställan.................................................... .... 96
6 Beslut.......................................................... .... 96
opaginerad Kontrollera mot PDF
GOTAB 75
10274 S Slockholm 1975
Doktrin (1)
- Gustaf Lindencrona, Bolagsbildningar med omyndiga delägare, SvJT 1979 s. 182, på s. 185 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
127 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (68)
68 kopplingar i 29 dokument.
- SOU 2024:36 Förenkla och förbättra! s. 411 i texten
- SOU 2019:31 F-skattesystemet - en översyn s. 103 · s. 283 om s. 69 · s. 392 i texten
- SOU 2016:75 Översyn av skattereglerna för delägare i fåmansföretag s. 66 · s. 69 om s. 71 i texten
- Prop. 2010/11:165 Skatteförfarandet s. 348 om s. 94 i texten
- SOU 2009:58 Skatteförfarandet, del 1 s. 396 om s. 94 i texten
Rättsfall (12)
12 kopplingar.
- RÅ 2004 ref. 114 om s. 93 ur registret
- RÅ 2004 ref. 115 om s. 93 ur registret
- RÅ 2004 ref. 116 om s. 93 ur registret
- RÅ 2003 ref. 60 om s. 92 ur registret
- RÅ 1995 ref. 37 om s. 91 ur registret
Doktrin (47)
47 kopplingar i 10 dokument.
- Tjernberg, Fåmansaktiebolag, 1999 s. 57 om s. 70 · s. 59 om s. 71 · s. 60 om s. 70 · s. 113 · och 19 till i texten
- Bergström, Förhandsbesked vid inkomsttaxeringen, 1990 s. 203 om s. 68 · s. 205 om s. 70 · s. 206 om s. 70 · s. 208 om s. 70 · och 5 till i texten
- Påhlsson, Riksskatteverkets rekommendationer, 1995 s. 199 · s. 242 om s. 73 · s. 248 om s. 72 · s. 250 om s. 93 · och 1 till i texten
- Emblad, Det civilrättsliga i svensk inkomstskatterätt, 2020 s. 107 · s. 546 i texten
- Moëll, Proportionalitetsprincipen i skatterätten, 2003 s. 285 om s. 87 · s. 309 i texten