med förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla plats till den offentliga arbetsförmedlingen, m.m.
136 sidor, varav 119 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 119 av 136 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:84, med förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla plats till den offentliga arbetsförmedlingen, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 84 Regeringens proposition
1975/76: 84
med förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att
anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.
beslutad den 29 december 1975.
Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
INGEMUND BENGTSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till lag om skyldighet
för arbetsgivare att anmäla ledig plats lill den offentliga
arbetsförmedlingen. Anmälningsskyldigheten skall i princip gälla inom alla
yrkesområden och omfatta alla anställningar. Bl. a. statliga tjänster undantas
från lagen. Enligl lagförslaget behöver anmälan inte göras om den lediga
platsen tillsätts med någon som redan är anställd hos arbetsgivaren
(internrekrytering). Vissa andra undanlag från anmälningsskyldigheten förslås
dessutom, t. ex. när anställningen inte avses räcka längre än tio arbetsdagar. Enligl
förslagel bemyndigas regeringen all besluta att anmälningsskyldigheten skall
gälla bara i viss del av landet. Införandel av anmälningsskyldighet avses ske
på försök i tre län med början den 1 juli 1976.
I propositionen föreslås även, mot bakgrund av en
redogörelse för nuvarande förhållanden, flera ändringar i arbetsförmedlingens
organisation och arbetsformer. Etl inflytande för arbetsmarknadsparterna och
kommunerna i arbetsförmedlingen skall sålunda prövas genom inrättande av
distriktsnämnder. Dessa nämnder skall få inflytande på hur det lokala
förmedlingsarbetet bör bedrivas. De skall vidare avge yttranden till
länsmyndigheterna i planerings- och organisationsfrågor. Genom sin sakkunskap
och sina kontakter väntas nämndledamötema kunna tillföra förmedlingen ett
bredare beslutsunderlag i många ärenden och ge tjänstemännen ett värdefullt
stöd vid genomförandet av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t. ex. för atl
bereda sysselsättning ål personer med arbetshandikapp.
Arbetsförmedling inom kulturområdet är förenad med vissa
problem som har lett till atl förmedlingsverksamheten är splittrad mellan flera
1 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 84
Prop. 1975/76: 84 2
förmedlingsorgan
som arbetar under olika villkor. Frågan om hur denna verksamhet bör vara
organiserad har utretts vid flera lillfällen. I proposilionen föreslås nu atl
arbetsförmedlingen inom kulturområdet i större utsträckning än tidigare skall
ombesörjas av den offentliga arbetsförmedlingen.
Slutligen
behandlas en av arbetsmarknadsstyrelsen och statskontoret överlämnad rapport
rörande del hittillsvarande utredningsarbetet beträffande elt ÄDB-system för
arbetsförmedlingen. I rapporten anges bl. a. målen för platsförmedlingen och i
vad mån dessa mål kan uppnås med nuvarande resurser saml vilka förbättringar
som skulle kunna uppnås med hjälp av ÄDB-leknik. Vidare föreslås praktiska prov
under nästa budgetår på några förmedlingskonlor avseende sökning och matchning
med hjälp av ADB-register över arbetssökande och lediga platser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76: 84
1
Förslag till
Lag
om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga
arbetsförmedlingen
Härigenom
föreskrives följande.
1 §
Denna lag gäller arbetsgivare som avser all anställa arbetstagare
på ledig plats i sin verksamhet.
Lagen
gäller ej
1.
om anställning är avsedd atl
vara högsl tio arbetsdagar,
2.
vid tillsättning av statlig
tjänst eller av sådan tjänst som lärare eller skolledare för vUken
avlöningsförmånerna faslstäUes under medverkan av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.
2 §
Arbetsgivare som avses i 1 § första stycket skall anmäla ledig
plats lill den offentliga arbetsförmedlingen.
Anmälan
som avses i första stycket skall göras innan annan åtgärd vidtages för
anställning.
3 §
Anmälningsskyldighet enligl 2 § föreligger ej för arbetsgivare som
avser all besätta den lediga platsen med
1.
arbetstagare som redan är
anställd hos arbetsgivaren,
2.
arbetstagare som är medlem av
arbetsgivarens familj,
3.
arbetstagare som skall arbeta i
arbetsgivarens hushåll,
4.
arbetstagare som skall ha
företagsledande eller därmed jämförlig ställning,
5.
arbetstagare som enligt lag
eller annan författning eller kollektivavtal har företrädesrätt lill
anställningen,
6.
arbetstagare till anställning
som förutsätter viss politisk inställning,
7.
arbetstagare lill anställning
som lillsätts genom valförfarande.
Anmälningsskyldighet
föreligger ej heller, om den lediga platsen enligl överenskommelse mellan
arbetsgivaren, berörd arbetstagarorganisation och arbetsförmedlingen skall
förbehållas arbetstagare som avses i 8 § lagen (1974: 13) om vissa
anställningsfrämjande åtgärder.
Regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen får, om
särskilda skäl föreligger, för visst yrkesområde föreskriva ytterligare
undantag från anmälningsskyldigheten.
4
§ Anmälan skall innehålla de
uppgifter som behövs för förmedlingsarbetet. Närmare föreskrifter om vilka uppgifier
anmälan skall innehålla meddelas av regeringen eller av myndighet som
regeringen besiämmer.
5
§ När ledig plats som har
anmälts tUl arbetsförmedlingen har blivit tillsalt eller av annan anledning ej
längre är aktuell, skall arbetsgivaren så snart del kan ske anmäla detta tUl
förmedlingen.
6 §
Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet under
låter att anmäla ledig plats enligl vad som föreskrives i denna lag, dö-
Prop. 1975/76: 84 4
mes till böter. Detsamma skall gälla arbetsgivare som i
anmälan uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, vilken ej
saknar betydelse.
Ällmänt åtal för brott som avses i första stycket får
väckas endasi efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Regeringen får föreskriva all lagen skall tillämpas endast beträffande visst
eller vissa län.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1935: 113) med vissa
bestämmelser om arbetsförmedling
dels alt i 2 § ordet "Konungen" skaU bytas ut
mot "regeringen",
dels all 3, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels all i
lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av nedan angivna lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
2a §
Utan hinder av 2 § må regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer bevilja enskild person eller annan tillstånd att bedriva
arbetsförmedling för musiker och sceniska artister i förvärvssyfte. Tillstånd
får givas endast för verksamhet som avser förmedling av anställning utomlands
åt den sotn är bosatt här i riket eller av anställning här i riket åt den som
är bosatt utomlands.
Tillstånd enligt första stycket må icke beviljas med
mindre sökanden utfäster sig att vid förmedling eller eljest icke uppställa
villkor som begränsar förmedlingssökandes möjligheter att an-lila den
offentliga arbetsförmedlingen.
Tillstånd enligt denna paragraf må beviljas för högst ett
år i sänder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 § Vid meddelande av tillstånd skall angivas den
ersättning för förmedlingen, som högst må uppbäras, samt de övriga villkor
och bestämmelser för verksamheien som prövas erforderliga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 84
Nuvarande lydelse
Ersättningen må i intet fall så bestämmas, atl densamma
kan förväntas överstiga de nödiga utgiflerna för förmedlingen.
Föreslagen lydelse
Ersällningen må i annat fall än som avses i 2 a § icke så
bestämmas, alt densamma kan förväntas överstiga de nödiga utgiflerna för
förmedlingen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som
bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte dömes till böter eller fängelse i
sex månader.
Den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i
förvärvssyfte dömes tiU böter eller fängelse i sex månader. Den som eljesi
ulan tillstånd bedriver arbetsförmedling mol ersättning dömes lill böter.
Den som
försummar all göra anmälan enligl 5 § dömes lill böter högst femhundra kronor.
9 §-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som uppsåtligen
bereder arbete åt någon efter anvisning genom arbetsförmedling som bedrives i
förvärvssyfte dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som uppsåtligen
bereder arbete åt någon efter anvisning genom arbetsförmedling som utan
tillstånd bedrives i förvärvssyfte dömes lUl böter eller fängelse i högst sex
månader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ällmänt åtal för broll som avses i första stycket får
väckas endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
' Senaste lydelse 1970: 877. =- Senaste lydelse 1970: 877.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76: 84
Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammaniräde 1975-12-29
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande:
statsrådet Bengtsson
Proposition
med förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats
till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.
1
Inledning
Genom
beslut den 7 december 1973 uppdrog Kungl. Maj:l åt arbetsmarknadsstyrelsen (ÄMS)
all i samverkan med arbetsmarknadens parter utreda förutsättningarna att öka
informationen tUl arbetsförmedlingen om lediga platser. I beslutet angavs att
styrelsen därvid borde ulgå från de uttalanden chefen för dåvarande
inrikesdepartementet och inrikesutskottet hade gjort under år 1973 (prop.
1973: 1 bil. 13 s. 45, InU 1973: 3), vilka innebar all man i dåvarande läge inle
var beredd att starta ett utredningsarbete om obligatorisk plalsanmälan.
Styrelsen borde dock vara oförhindrad alt undersöka huruvida de skäl som talar
mot en obligatorisk platsanmälan bl. a. en väsentiigt ökad arbetsbelastning
för arbetsförmedlingen och förelagen ulan garantier för en motsvarande förbättring
av placeringsresullaten var generellt gUtiga eUer om det kunde finnas motiv
för all pröva sådan obligatorisk anmälan inom exempelvis vissa begränsade
yrkesområden, regioner e. d.
AMS
tillsatte en arbetsgrupp bestående av representanter för i styrelsen
företrädda parter på arbetsmarknaden och tjänstemän vid arbetsmarknadsverket
för ifrågavarande utredning. Arbetsgruppen framlade i oktober 1974 en rapport
benämnd Uiredningen om förbättrad platsin-formatton (UPI). 1 rapporten föreslås
bl. a. all skyldighet för arbetsgivare alt anmäla ledig plats tUl arbetsförmedUngen
skall fastslås i lag. äMS beslöt
den 8 november 1974 att överlämna rapporten till regeringen som styrelsens egel
förslag.
Efter
remiss har yttranden över ÄMS' förslag avgetts av hovrätten
Prop. 1975/76: 84 7
över Skåne och Blekinge, statens handikappråd, postverket,
televerket, statens järnvägar, riksrevisionsverket, konjunkturinstitutet,
statens avtalsverk, statens personalnämnd, skolöverstyrelsen (SÖ), institutet
för social forskning, länsstyrelserna i Stockholms län. Malmöhus län, Göteborgs
och Bohus län, Skaraborgs län, Gävleborgs län, Jämttands län och Norrbottens
län, expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Bankinslitutens
arbetsgivareorganisation, Sveriges redareförening. Tidningarnas
arbetsgivareförening. Statsföretagens förhandlingsorganisation, Sveriges
hantverks- och industriorganisation (SHIO), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Svenska byggnadsarbetareförbundet, Handels-anställdas förbund, Svenska lantarbetareförbundel,
Svenska skogsarbetareförbundel, Svenska Bankmannaförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Handikapporganisationemas
centralkommitté (HCK), Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsförbund
(KLYS) saml Konstnärernas riksorganisation. Yttranden över förslaget har
överlämnats av SAF från Teatrarnas riksförbund saml av KLYS från Svenska tealerförbundel
och Svenska musikerförbundet.
I en gemensam skrivelse den 14 maj 1975 har LO och TCO föreslagil
att lekmannastyrelser skall införas i arbetsförmedlingen. Enligt förslaget
skall till varje dislriktskontor knytas en distriklsnämnd med representanter
för de båda nämnda löntagarorganisationerna, arbetsgivarna och inom distriktet
belägna kommuner. Härigenom erhåller enligt förslaget de lokala
arbetsmarknadsparterna och de kommunala myndigheterna insyn i och möjlighet
alt påverka dislriklskonlorens beslut och åtgärder.
I skrivelsen lämnas exempel på arbetsuppgifter som bör
åvila de föreslagna distriktsnämnderna saml föreslås all en arbetsgrupp tillsälls
inom arbetsmarknadsdepartementet med uppgifl att närmare utreda vilka befogenheter
och arbetsuppgifter som lämpligen kan tUldelas distrikts-nämnderna. Chefen för
arbetsmarknadsdepartementet har härefter lillsatt en arbetsgrupp! för
utredning av frågan om lekmannarepresentation i arbetsförmedlingen.
Arbetsgruppen har bestått av företrädare för arbetsmarknadsdepartementet,
kommundepartementet, ÄMS, SAF, LO, TCO och Svenska kommunförbundet.
Arbetsgruppen har den 26 september 1975 lagt fram en departementspromemoria
benämnd (Ds Ä 1975: 9) Lekmän i arbetsförmedlingen.
1 Ledamoten av riksdagen Mats Hellström, ordförande,
överdirektören Gunnar Andersson, kanslirådet Sven-Runo Bergqvist,
departementsrådet Arne Carlsson, ombudsmannen Björn Pettersson, departementssekreteraren
Bertil Segerfalk, sekreteraren Claes Strömberg, direktören Gunnar Westermark
och utredningssekreteraren Christer Wretborn.
Prop.
1975/76: 84 8
Efter remiss har yttranden över departementspromemorian
avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket, ÄMS som har överlämnat yttranden
av länsarbetsnämnderna i samtliga län länsstyrelserna i Skaraborgs län och Västernorriands
län, sysselsällningsulredningen (Ä 1974: 02), decentraliseringsulredningen,
Svenska kommunförbundet, SÄF, LO, TCO, SäCO/SR
saml Östhammars, Jönköpings, Västerås och Ra-gunda kommuner. LO har
överlämnat yttranden från Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska
kommunalarbetareförbundet.
Arbetsförmedling inom kulturområdet är förenad med
särskilda problem. Frågan om hur förmedlingsverksamheten bör organiseras har
utretts vid flera tillfäUen under årens lopp bl. a. genom utredningen rörande
arbetsförmedlingen inom vissa områden (OLÄF) som i juni 1972 lade fram
betänkandet (Ds In 1972: 5) Arbetsförmedling inom kulturområdet. OLÄF kom i
sitt slutbetänkande till den slutsatsen att de speciella problemen på detta
område motiverade tillskapandet av ett särskilt, i förhållande till den offentiiga
arbetsförmedlingen fristående, förmedlingsorgan som borde ges formen av en
statlig stiftelse. Till stiftelsen, vars förmedlingsverksamhet skulle vara
avgiftsfri, skulle knytas avgiftsbelagda funktioner av impressario- och
managerkaraktär. Stiftelsen skulle byggas upp genom ombUdning av
Musikerförbundets arbetsförmedling, vars verksamhet därigenom skulle upphöra.
Därmed skulle man ha den förankring på marknaden som ett väletablerat organ med
mångårig erfarenhet av branschen kunde ge. Remissbehandlingen av förslaget
visade bl. a. dels att enligl flera instansers mening förslagets förverkligande
borde anstå tills dåvarande kulturrådet hade framlagt förslag i fråga om den statiiga
kulturpolitiken, dels alt tanken på en särskild stiftelse av flera remissinstanser
kunde accepteras endasi under förutsättning att dess verksamhetsområde blev
heltäckande. Musikerförbundet avvisade emellertid förslagel om alt uppgå i den
föreslagna stiftelsen.
Utfallet av remissbehandlingen visade således atl en vidare
beredning av OLÄF:s förslag var nödvändig, vUket anmäldes för riksdagen (prop.
1973: 1 bil. 13 s. 89; InU 1973: 3, rskr 1973: 71). En överarbetning har därför
skett i en särskild arbetsgrupp, som i september 1975 överlämnade en
promemoria med förslag i ämnet (Ds Ä 1975: 5).
Sedan OLÄF lade fram sitt betänkande har statsmakterna
fattat beslut om riktlinjer för en ny statlig kulturpolitik och om fortsatt
utbyggnad av de statiiga insatserna inom kulturområdet (prop. 1974: 28, KrU
1974: 15, rskr 1974: 248; prop. 1975: 20, KrU 1975: 12, rskr 1975: 201).
» I gruppen har ingått departementsrådet Arne Carlsson,
arbetsmarknadsdepartementet, departementsrådet Gunnar Svensson samt departementssekreterama
Mac Murray och Lars Marén, utbildningsdepartementet, avdelningsdirektören Uno
Härdin och förste byråinspektören Tom Örjan Nilsson, AMS samt Lars Edström och
Björn Sjöstedt, KLYS. Carlsson har varit arbetsgruppens ordförande.
Prop. 1975/76: 84 9
Vidare
har flera utredningar lagt fram förslag av betydelse för kulturarbetarna.
Efter remiss har yttranden
över departementspromemorian avgetls av statens kulturråd, ÄMS som har
bifogat yttranden av länsarbetsnämnderna i Stockholms län. Västerbollens län,
Malmöhus län saml Göieborgs och Bohus län Sveriges författarfond, Operan,
Dramatiska teatern, Institutet för rikskonserter. Svenska filminstitutet.
Konstfackskolan, Dramatiska institutet. Musikaliska akademien, Sveriges Radio ÄB,
TCO, LO, SAF, Arbetarnas BUdningsförbund (ABF), Folkelshus-föreningarnas
riksorganisation, Folkparkernas centralorganisation. Föreningen Sveriges
filmproducenter, Konserlföreningen i Stockholm, KLYS, Svenska Musikerförbundet,
Svenska' tealerförbundel, Sveriges orkesterföreningars riksförbund, Teatrarnas
riksförbund. Konstnärernas riksorganisation, Sveriges författarförbund.
Föreningen svenska tecknare. Svenska tonkonstnärsförbundel och Svenska
kommunförbundet. Dessutom har yttranden inkommit från Musiketablissemenlens
förening. Samrådsgruppen för inlernalionelll musiksamarbete, Kulturarbetar-centrum-Riks,
Utbildningssektionen hos konstnärernas kollektivverkstad, Konslnärscentrum,
Filmcentrum, Svensk impressarieförening. Teatercentrum och LänsbUdningsförbundet
i Gävleborgs län.
I
detta sammanhang tas även upp elt av ÄMS och statskontoret till chefen för
arbetsmarknadsdepartementet överlämnat utredningsförslag rörande ökad
användning av ÄDB-teknik inom arbetsförmedlingen. Efter remiss har datainspektionen
avgelt yttrande Över förslagel.
Innan de nämnda ulredningsförslagen
behandlas närmare, lämnas i det följande en redogörelse för arbetsförmedlingens
nuvarande organisation och arbetsuppgifter.
2
Arbetsförmedlingens organisation ocb arbetsuppgifter 2.1 Nuvarande organisation
och arbetsformer
Om
arbetsförmedlingens organisation finns vissa bestämmelser i dels instruktionen
(1965: 667) för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbels-nämndema (omtryckt 1970:
727, ändrad senast 1974: 449) och dels arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368,
omtryckt 1975: 822). Enligl instruktionen är arbetsmarknadsstyrelsen central
förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och skall öva tillsyn
över den offentiiga arbetsförmedlingen. Länsarbetsnämnd skall enligl
instruktionen inom sitt område leda den offentliga arbetsförmedlingen.
Instruktionen innehåller däremot inga bestämmelser om den lokala organisationen
dvs, arbetsförmedlingskonloren. Bestämmelser härom finns i 2 § arbetsmarknadskungörelsen,
där det sägs att landet för arbetsförmedlings-
Prop. 1975/76: 84 10
verksamheten
indelas i distrikt och atl inom varje distrikt finns elt dislriktskontor och de
lokalkontor som regeringen eller, efter regeringens beslut, ÄMS
bestämmer. ,
Arbetsmarknadsverket
ingår i den försöksverksamhet med medbestämmanderätt för de anställda i
viktigare personalfrågor m. m. som bedrivs enligt riktlinjer av delegationen (Fi
1970: 67) för förvaltningsdemokrati (DEFF). Under försöksperioden, som
omfattar två år räknat från den 1 juli 1975, utökas arbetsmarknadsverkets
organisation med bl. a. lokala företagsnämnder med tillhörande beslutsgrupper
vid länsarbetsnämnderna.
Före
år 1971 bestod arbetsförmedlingens kontors-organisation av 24 huvudkontor och
ca 210 avdelningskontor. Dessutom fanns elt relativt stort antal
arbetsförmedlingsombud. Huvudkontoren var lokalmässigl sammanförda med
länsarbetsnämndernas kanslier. Ungefär hälften av avdelningskontoren var småkontor
varmed i detla sammanhang menas enmans- och Ivåmanskontor. Statsmakterna antog
år 1970 vissa rikllinjer för en ny konlorsorganisation, innebärande att stommen
skulle utgöras av ett antal dislriktskontor som skulle kunna lämna fullständig
förmedlingsservice inkl. arbetsvärd och yrkesvägledning. Till varje
distriktskontor borde anslutas ett lämpligt antal lokalkontor med resurser alt
handlägga flertalet förekommande förmedlingsärenden. Distriklskontoren skulle vidare
utgöra utgångspunkt för ambulerande förmedling och aktivt uppsökande
verksamhet. ÄMS fick samtidigt i uppdrag all utarbeta ett konkret förslag lill
ny konlorsorganisation. Statskontoret hade tidigare i sin huvudrapport (SOU
1968: 6062) Arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadspolitiken föreslagit alt
organisationen skulle koncentreras till 82 kontor med 1040 handläggare och
att de befintliga mindre kontoren skulle avvecklas successivt. AMS föreslog en
organisation bestående av 69 dislriktskontor och 130 lokalkontor.
Distriktskontorens områden stämde överens med de kommun-blocksanpassade
A-regionerna. Del innebar all länen indelades i 24 distrikt med undantag av
Golland, där länet utgjorde elt distrikt. AMS föreslog vidare indragning successivt
av etl relativt stort antal lokalkontor och avveckling av
arbetsförmedlingsombuden. I gengäld skulle den ambulerande förmedlingen byggas
ut.
På
grundval av detta förslag förelade Kungl. Maj:t (prop. 1971: 1 bil. 13 s. 43)
1971 års riksdag riktlinjer för en ny konlorsorganisation för arbetsförmedlingen.
Föredragande statsrådet framhöll härvid atl kontorsindragningarna inte borde
ske i så snabb takt och på alla de orter som ÄMS hade föreslagit. Han
underströk särskilt behovet av samordning med den regionala planeringen. Vidare
betonades alt behovet av arbetsmarknadsservice skulle ses i relation lill
övriga servicekrav som bör tillgodoses i en ort som skall fungera som servicecenlmm.
Även av-
Prop. 1975/76: 84 11
ståndsfaktorn
berördes. Riksdagen godkände de i proposilionen förordade riktlinjerna (InU
1971: 3, rskr 1971: 56). Samtidigt avslogs en motion med krav om all det skulle
finnas elt förmedlingskontor i varje kommunblock. Antalet kommunblock var då
280 och antalet förmedlingskonlor ca 230.
Den
nya kontorsorganisationen, som trädde i krafl den 1 juli 1971, innebar bl. a. atl
de dåvarande huvudkontoren och avdelningskontoren ersattes av dels 69 dislriktskontor,
som under länsarbetsnämnden skulle ha ansvaret för förmedlingsverksamheten inom
var sitt distrikt, och dels etl antal lokalkontor som underställdes distriklskontoren.
Kungl. Maj:t angav i samband med omorganisationen på vilka orter distriktskontor
och lokalkontor skulle finnas.
1971
års rikllinjer för den yttre kontorsorganisationen gäller fortfarande. Någon
ändring av dislriklskonlorens antal eller lokalisering har inte skett. Vad
beträffar lokalkontoren har ÄMS dragit in 14 småkontor och inrättat fyra nya,
vilket ligger inom AMS befogenhet. Regeringen har medgivit inrättande av fyra slörre
lokalkontor i storstadsområdena. Antalet lokalkontor uppgår i dag lill 150. HärtiU'skall
läggas ell mindre antal tillfälliga kontor. Ärbelsförmedlingsombuden är numera
praktiskt taget avvecklade. Lokalkontoren är ojämnt fördelade mellan
distrikten. Slockholmsdislriktet har sålunda 13 lokalkontor, medan sju distrikt
helt saknar lokalkontor. De flesta distrikten har 13 lokalkontor. Såsom distrikts-
och lokalkontoren är lokaliserade f. n. saknar 72 av landets 278 kommuner
förmedlingskontor. På vissa orter utan fasl kontor finns i stället ambulerande
förmedling, vilket innebär alt personal från distrikts- eller lokalkontor 13
dagar i veckan har mottagning på orten hela eller halva dagen. Ambulerande
förmedling finns i dag på ca 125 orter i landet.
Enligl
nu gällande bemanningsplaner för arbetsförmedlingskonloren finns det ca 3 000
tjänster för handläggande personal och ca 450 för bilrädespersonal. Den
handläggande personalen utgörs av ca 2 400 arbetsförmedlare, 350 arbetsvårdare
och 250 yrkesvägledare.
Arbetsförmedlingskonloren
varierar kraftigt i slorlek. Flertalet dislriktskontor har 2050 handläggande
tjänstemän. Några dislriktskontor har bara ca 10 tjänstemän. Distriklskontoren
i Stockholm, Göieborg och Malmö är myckel stora med resp. 220, 160 och 100
tjänstemän. Vad beträffar lokalkontoren har 100-lalel. kontor mindre än 5 handläggande
tjänstemän. Många lokalkontor har 10-talel tjänstemän. Några lokalkontor
i storslockholmsområdet är dock lika stora som ett medelstort dislriktskontor
i andra delar av landet.
Storstadsområdena
behandlades inte särskilt i samband med omorganisationen. Distriklskontoren i
Stockholm, Göteborg och Malmö var redan för fem år sedan mycket stora kontor.
Utbyggnaden av storstäder-
Prop.
1975/76: 84 12
nas ytterområden har fortsatt under 1970-lalel. Många
arbetssökande har därmed fått längre resväg till distriklskontoren, som är
belägna i städernas centrala delar. Till skillnad mol Göieborg och Malmö har
Stockholm flera lokalkontor i förorterna. Det finns f. n. kontor i Vällingby, JärfäUa,
Sollentuna, Solna, Täby, Skärholmen, Farsta, Huddinge, Nacka och Handen.
Flertalet av dessa kontor var från början mindre (14 handläggare) men har
numera fåll sådana personaltillskott atl de kan lämna fullständig förmedUngsservice.
Stockholm fick ett nytt stort lokalkontor i innerstaden på Södermalm i början
av år 1974.
Våren 1973 beslöt statsmakterna (prop. 1973: 1 bU. 13, InU
1973: 3, rskr 1973:71) om vissa ändringar i förmedlingskontorens inre organisation
och arbetsformer. Statsmakternas beslut grundades på en av ÄMS framlagd rapport
om erfarenheterna av en flerårig försöksverksamhet med s. k. öppen förmedling.
Denna förmedlingsform hade förordals i statskontorets förut nämnda huvudrapport.
Systemet med öppen förmedling, som bygger på tanken atl förmedlingsinsatserna
bör differentieras efler avnämarnas behov, innebär i princip atl de lediganmälda
platserna publiceras i plalslistor som tillhandahålls sökandena utan atl dessa
behöver skriva in sig sorn arbetssökande hos förmedlingen. I systemet ingår
även all en särskild kund-, mottagning inrättas. I denna tjänstgör elt par
förmedlare som delar ut platslistor och annal skriftligt informationsmaterial
samt ger muntlig information av allmän art tUl de arbetssökande. Vid några
kontor gjordes även kompletterande försök med registrering av sökandena genom
självinskrivning och ökad hjälp med platsförslag i kundmottagningen. AMS
förslag innebar att öppen förmedling i denna modifierade form skulle införas
allmänt i förmedlingsorganisalionen, vilket även blev statsmakternas beslut.
Den nya metodiken i förmedlingsarbetel kallas därför modifierad öppen
förmedling.
ÄMS rapport log även upp andra frågor rörande
arbetsförmedlingens inre organisation, vilka statskontoret hade behandlat i sin
utredning. På de större förmedlingskontoren var platsförmedlingen uppdelad på
yrkes-expeditioner. Vid sidan av dessa fanns särskUd personal för arbetsvärd
och yrkesvägledning. Statskontoret föreslog sammanhållna expeditioner för all
de arbetssökande skulle få större valmöjligheter. AMS avvisade tanken på alt helt
slopa uppdelningen efter yrkesområden men ansåg del lämpligt att sammanföra
fackexpeditionerna tiU s. k. förmedlings- och utredningssektioner, som skulle
läcka relativt breda yrkesområden. 1 överensstämmelse med vad statskontoret
hade föreslagil förordade ÄMS vidare alt den särskilda personalen för arbetsvärd
och yrkesvägledning skulle ingå i de nya förmedUngs- och utredningssektionerna.
Detta skulle möjliggöra ell närmare samarbete mellan de tre personalgrupperna
arbetsförmedlare, arbetsvårdare och yrkesvägledare. Elt steg på vägen mot
integration av allmän förmedling, arbetsvärd och yrkesväg-
Prop. 1975/76: 84 13
ledning
hade enligt AMS tagits redan i samband med omorganisationen år 1971, då de tre
verksamhetsgrenarna ställdes under gemensam ledning av distriktskontorschefen.
Statsmakterna följde AMS förslag. ÄMS utfärdade senare närmare riktlinjer för
genomförandel av ifrågavarande ändringar i organisation och arbetsformer.
Genomförandel påbörjades under budgetåret 1973/74. F.- n. är de större
distriktskontoren och lokalkontoren, sammanlagt elt 40-tal, indelade i
sektioner rhed en sektionschef i ledningen för varje. Sektionerna är av två
slag, dels mol-tagningsseklioner som omfattar kundmottagning och ordercentral
och dels förmedlings- och utredningssektioner. En förmedlings- och utredningssektion
har normalt ca 10 handläggande tjänstemän. De stora distriktskontoren i
Stockholm, Göteborg och Malmö är indelade i enheter som motsvarar ett större dislriktskontor.
Varje enhet leds av en enhetschef. Dessa enheter är i sin tur indelade i
sektioner. Kundmöt-tagning finns även vid mindre förmedlingskontor som inte är
sektions-indelade. F. n. finns kundmottagning vid 114 kontor.
Som
framgår av denna redogörelse innebär den nya metodiken, förutom öppna
platslistor, att sökanden på slörre kontor las emot för ett första samtal i
kundmottagningen, varvid självinskrivningsblankelten gås igenom och ev.
kompletteras. Sökanden kan även få viss hjälp med atl finna en lämplig plats
all söka (platsförslag). För att sökanden själv skall kunna ta kontakt med
arbetsgivaren finns särskilda telefoner tillgängliga. Ofta önskar sökanden
bara platslistan eller annat tryckt informationsmaterial. Behövs däremot mer
ingående förmedlingshjälp skall sökanden hänvisas till en förmedlings- och
utredningssektion, om kontoret är sektionsindelal, eller tiU en förmedlare
utanför kundmottagningen.
2.2
Arbetsfömiedlingsverksamheten
Enligt
3 § arbetsmarknadskungörelsen omfattar arbetsförmedlingens verksamhet
arbetsförmedling, yrkesväglediung och arbetsvärd. Enligt samma beslämmelse
skall arbetsförmedlingen fortlöpande insamla uppgifter om sysselsättningsläget
och om förändringar som kan väntas på arbetsmarknaden. De grundläggande
reglerna för hur arbetsförmedlingens verksamhet skall bedrivas anges i 4 §
nämnda kungörelse. Denna beslämmelse fick ändrad utformning år 1974 (1974:
447). De överväganden som låg till grund för omarbetningen anmäldes för 1974
års riksdag (prop. 1974: 1 bU. 13 s. 35, InU 1974: 3, rskr 1974: 68). Enligl
nämnda beslämmelse skall arbetsförmedlingen inhämta och lämna sakUg och så fuUständig
information som möjligt i de avseenden som har betydelse för såväl
arbetssökande som arbetsgivare. Vid förmedlingsarbetet skall vidare
eftersträvas att klarlägga den arbetssökandes arbetsönskemål och arbetsfömlsältningar.
Arbetsmarknadspolitikens medel skall enligt bestämmelsen utnyttjas för att ge den
arbetssökande
Prop. 1975/76: 84 14
möjlighet
alt ta arbete som nära ansluter lill hans önskemål och fömtsättningar. Om det
behövs skaU därvid samråd ske med arbetsgivare och berörda
arbetstagarorganisationer i syfte alt anpassa arbetsuppgifter och
arbetsförhållanden liU den arbetssökandes fömtsättningar.
1 arbetsförmedlingens
verksamhet kan tre funktioner skiljas ut, nämligen information,
platsförmedling och arbetsförberedande åtgärder. Platsförmedling är den
dominerande funktionen. Till information hör alla allmänna upplysningar som
arbetsförmedlingen lämnar muntiigen eller skriftligen. Den tryckta
informationen består av dels lokala eller riksomfattande plalslistor och dels
foldrar och andra publikationer riktade till allmänheten om arbetsmarknaden,
olika yrken och utbildningar m. m. Platsförmedling avser den hjälp som lämnas till
arbetssökande och arbetsgivare. Denna hjälp kan lämnas under relativt enkla
former men kan även kräva stora insalser av lid och ekonomiska resurser. Som
exempel på plalsförmedlande åtgärder kan nämnas plats-förslag, anvisning och ackvisition.
Med plalsförslag menas alt arbetsförmedlingen lämnar sökanden konkreta förslag
på platser som denne bör kunna söka med hänsyn till angivna kvalifikationskrav m.m.
Med anvisning menas alt arbetsförmedlingen, utöver all lämna platsförslag, för
sökandens räkning lar kontakt med en arbetsgivare beträffande en lediganmäld
plats och avtalar tid för besök. I samband härmed erhåller sökanden i regel ett
anvisningskort från arbetsförmedlingen. Med ackvisition menas att
arbetsförmedlingen för sökandens räkning kontaktar en eller flera arbetsgivare
för all höra sig för om möjligheten att finna en arbetsplacering, när någon
lämplig plats inte finns lediganmäld. Ackvisition används i stor ulslräckning
för alt få praklikplatser till studerande. Arbetsgivare kan få hjälp genom att
arbetsförmedlingen föreslår viss sökande lill en lediganmäld plats eller söker
personal som inte finns anmäld hos arbetsförmedlingen. Arbetsgivare kan vidare
få bidrag till utbildning av nyanställd personal och till tekniska anordningar
på ar belsplatsen som underlättar arbetet för personer med arbetshinder. De arbetsförberedande
åtgärderna inriktar sig i huvudsak på sökande som inle direkl kan få arbete på
hemorten eller på annan ort. För atl en anställning skall komma till stånd kan
olika slags åtgärder behövas. Det kan gälla ändrade arbetsuppgifter, arbetsmarknadsul-bUdning,
anställning i skyddat arbete eller i beredskapsarbete samt näringshjälp till
start av eget förelag.
Förmedlingsåtgärder
via anpassningsgrupperna, vid företagen utgör ylterligare en kontaktform.
Arbetsförmedlingen skall medverka till atl del på alla förelag med mer än 50
anställda bildas en anpassningsgrupp beslående av företrädare för
arbetsförmedlingen, före laget och de lokala fackliga organisationerna. Enligl
av ÄMS utfärdade rikllinjer för verksamheten i anpassningsgrupperna skall dessa
dels verka för en mer positiv insläUning i arbetslivet tUl äldre arbetstagare
Prop.
1975/76: 84 15
och till personer med arbetshinder, dels föreslå åtgärder
som gör det lättare atl på arbetsplatsen nyanställa äldre personer och personer
med arbetshinder och dels föreslå åtgärder som underlättar för redan anställda
sådana personer atl behålla sitt arbete. F.n. finns ca 4 500 anpassningsgrupper.
Arbetsförmedlingens främsta uppgift är alt medverka lill
att knyta samman arbetssökande och lediga platser. Lediga platser anmäls vanligen
till arbetsförmedlingen per telefon. Ofta tas anmälan emot av den
arbetsförmedlare som bevakar det aktuella yrkesområdet. På de större
förmedlingskontoren finns dock numera en ordercentral, som tar emot alla
anmälningar av lediga platser. Enligt AMS anvisningar för mottagning och
publicering av lediga platser skall alla lediganmälda platser publiceras i
lokala plalslistor, såvida inte a) platsen blir tillsatt innan den hinner
publiceras, b) platsen avser kortare anställningstid och måste tillsättas
snabbt eller c) arbetsgivaren molsätter sig publicering. I anvisningarna
betonas viklen av alt plalslistorna hålls aktuella Och inte innehåller platser
som redan har tillsalts. Enligt anvisningama bör vidare plalsanmälan innehålla
iippgifter om arbetsplatsens belägenhet,' arbetsuppgifter, arbetets
varaktighet, arbetstider, kvalifikationskrav, löneförmåner och ev.
bostadserbjudande.
Lokala platslistor började ges ul äv arbetsförmedlingen
för ca tio år sedan. De första listorna innehöll endast ferieplalser men senare
utvidgades användningen och i dag täcks hela landet av lokala plalslistor. Plalslistorna
är av två slag, dels manuellt framställda listor som ges ut veckovis och dels
dagliga listor som framställs med hjälp av databehandling (ÄDB-platslistor); ÄMS
har föreslagit atl dagsaktuella ADB-plalslislor skall införas etappvis i hela
landet och ersätta de manuella veckolistorna. Försök med ADB-plalslislor
påbörjades i Stockholm våren 1973. Under budgetåret 1974/75 infördes ADB-plalslistor
i de tre storstadslänen. Under budgetåret 1975/76 beräknas ytterligare nio län
som ligger i anslutning till storstadslänen få ADB-plalslistor (prop. 1975:1
bil. 13 s. 78). Varje sådan lista täcker normall elt helt län.
Lediga platser som inle tillsätts omgående och som bedöms
vara lämpliga för spridning till förmedlingskonlor i andra delar av landet
skall rapporteras lill AMS för publicering i en r i k s I i s t a. AMS ger
centralt ul sju plalslistor, i regel veckovis. Dessa listor, som budgetåret
1974/75 utgavs i en sammanlagd veckoupplaga av ca 60 000 ex., är f. n.
arbetsförmedlingens främsta hjälpmedel när det gäller alt bistå arbetssökande
som önskar flytta till annan ort. Den största centrala plalslistan är tidningen
Arbetsmarknaden som finns tillgänglig på alla förmedlingskonlor. Den finns
även tillgänglig för prenumeration. Antalet platsnotiser i tidningen
Arbetsmarknaden har under den senasie femårsperioden varierat mellan ca 5 000
och 15 000 beroende på arbetsmarknadsläget. Förelagslistan och Finska Uslan är
i första hand interna informationsor-
Prop.
1975/76: 84 16
gan för arbetsförmedlingen. Företagslistan ger utförlig
information om förelag med större personalbehov. Genom Finska listan får alla
finska och svenska arbetsförmedlingar en finskspråkig information om svenska
förelag som har anmält behov av personal. Lärarlistan innehåller sådana lediga
lärartjänster i grundskolan och gymnasieskolan som enUgt föreskrift i
skolförordningen (1971: 235, ändrad senast 1975: 269) skall anmälas lill
arbetsförmedlingen. Praktiklistan vänder sig främst lill studerande. SPN-listan
slutiigen vänder sig till personalen vid omlokalise-ringsmyndigheterna. Listan
innehåller sådana lediga platser i stock-, holmsområdel och på omlokaliseringsorlerna
som inte utnyttjas för omplacering av statens personalnämnd (SPN).
Ärbelsförmedlingskontorens verksamhet är i regel begränsad
till det egna kontorets område. Inom några yrkesområden går verksamheten
emellertid utanför del egna området. Det gäller lärarförmedling, arlisl-och
musikerförmedling samt sjömansförmedling. Vid det största di-striklskonlorel i
varje län finns en lärarförmedling vars verksamhet omfattar hela länet.
Artist- och musikerförmedling finns bara vid fyra dislriktskontor, nämligen i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå; Verksamheien vid dessa förmedlingar kan i
princip omfatta hela landet. Delsamma gäller för sjömansförmedUngen. Sådan
förmedling finns vid 17 förmedlingskonlor som är belägna i kuststäder.
3 Skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats
till arbetsförmedlingen
3.1 Nuvarande förhåUanden
När del gäller reglerna för ansläUnings ingående kan man
skilja mellan två grupper av anställningar, nämligen dels statligt reglerade
tjänster och dels övriga anställningar. Till den första gruppen hör inle bara
statliga tjänster utan också tjänster inom den statligt lönereglerade delen av
det kommunala området. TUl denna del i sin tur hör främst lärartjänster inom
grundskolan och gymnasieskolan. Dit räknas vidare tjänster vid bl. a.
skogsvårdsstyrelser och allmänna försäkringskassor samt vissa kyrkliga
befattningar. Anställningar inom andra delar av den kommunala sektorn hör
däremot lill den andra gruppen, dvs. övriga anställningar. Denna grupp omfattar
i övrigt den enskUda sektom. Tilf statligt reglerade tjänster räknas inte
anställningar inom de statsägda företagen och inte heller sysselsättning i
beredskapsarbete eller skyddad sysselsättning. Dessa anställningar hör lill gmppen
övriga anställningar. 1 det följande behandlas denna grupp försl. Därefier
behandlas gruppen statligt reglerade tjänster.
Prop. 1975/76: 84 17
3.1.1
Anställivng i enskild tjänst och sådan allmän tjänst som icke är statligt
reglerad
Tillsättningen
av lediga platser sker i stor utsträckning utan medverkan av den offentliga
arbetsförmedlingen. Någon skyldighet att anlita denna finns alltså inte vare
sig för arbetstagare eller arbetsgivare ulan parterna kan i princip fritt välja
på vilket sätt kontakt i syfte att åstadkomma en anställning skall etableras
dem emellan. Vissa bestämmelser som begränsar handlingsfriheten finns dock.
1
lagen (1974: 12) om anställningsskydd (ändrad senast 1974: 378) finns
bestämmelser om företrädesrätt tiU ny anstäUning (2528 §§). Enligt dessa
bestämmelser har den som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist företrädesrätt
lill återanställning hos den tidigare arbetsgivaren under ett år från
anställningens upphörande.
För
alt få företrädesrätt till ny anställning måsle den uppsagde hos arbetsgivaren
anmäla anspråk härpå. Har flera arbetstagare företrädesrätt tiU ny anställning
skaU företräde ges åt den som har den längsta anställningstiden hos
arbetsgivaren. Vid lika anstäUningslid ger högre levnadsålder företräde.
Arbetsgivaren är skyldig att varsla arbetstagarorganisation minsl två veckor
före erbjudande om anställning lill vilken arbetstagare har företrädesrätt.
Arbetstagaren är skyldig att tillttäda anställningen först efter skäligt
rådrum, om han antar erbjudandet.
Enligt
lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (ändrad senast 1975:
743) är arbetsgivare skyldig atl överlägga med arbetsmarknadsmyndigheterna om
åtgärder för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare
eller arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga (713 §§). Myndigheterna kan
härvid meddela arbetsgivaren anvisningar om vilka åtgärder som bör vidtagas
och i yttersta fall föreskriva alt arbetsgivaren icke får anställa andra
arbetstagare än dem som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller
godtagit, dvs. föreskriva arbetsförmedlingslvång.
Möjligheten
atl föreskriva arbetsförmedlingstvång fanns även i lagen (1973: 160) om
anställning av arbetskraft för byggnadsarbete, vilken upphörde alt gälla den 1
juli 1974 och då ersattes av elt avtal mellan parterna på byggarbetsmarknaden.
Enligt lagen fick arbetsgivare fritt anställa endast kvalificerad
arbetssökande. Fanns sådan ej atl liUgå fick arbetsgivaren anställa endast
arbetssökande som den offentliga arbetsförmedUngen hade anvisat eller
godtagit. Lagen var tillämplig på yrkesmässig byggnadsverksamhet och omfattade
även statlig och kommunal verksamhet under moisvarande förhåUanden. Om en
arbetsgivare anställde annan än kvalificerad sökande utan anvisning eller
medgivande av förmedlingen, kunde AMS föreskriva att arbetsgivaren i fortsättningen
ej fick anställa någon som inte hade anvisats eller godtagits av förmedlingen.
Det nyssnämnda avtalet innehåller något avvikande bestämmelser i fråga om
anställning av okvalificerad sökande. Enligl av-
2
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 84
Prop. 1975/76: 84 18
talet
föreligger anmälningsskyldighet till förmedlingen om arbetsgivaren avser alt
anställa okvalificerad sökande. Har kvalificerad sökande inle anmält sig inom
den i anmälan angivna tilllrädesliden, äger arbetsgiva ren anställa annan för
arbetet. Enligt avtalet föreligger alltså en företrädesrätt för kvalificerad
sökande.
När del gäller sättet all
knyta kontakt mellan arbetsgivare och arbetstagare kan handlingsfriheten även
sägas vara begränsad genom bestämmelserna om enskild arbetsförmedling. Enskild
arbetsförmedling regleras i lagen (1935: 113) med vissa bestämmelser om
arbetsförmedling (ändrad senast 1970: 877). Enligt denna lag är
arbetsförmedling i vinstsyfte förbjuden. Däremot får arbetsförmedling mot avgifl
som läcker kostnaderna bedrivas efler tillstånd av AMS. Sådant tillstånd ges
dock endast till sammanslutning av arbetstagare och arbetsgivare (organisationsförmedling).
AMS fastställer maximiavgifler och andra villkor för verksamheten. Antalet avgiftskrävande
förmedlingar uppgår f. n. lill femlon. Därav är ungefär hälften verksamma inom
artist- och musiker-området. Övriga avser förmedling av kontorister,
mannekänger och modeller. Avgiftsfri förmedling får bedrivas utan tillstånd.
Den som bedriver sådan förmedling är dock skyldig att göra anmälan till ÄMS.
Även del 30-lal avgiftsfria förmedlingar som har etablerats hittills är knutna
till organisationer och föreningar. Avgiftsfri förmedling förekommer inom
flera yrkesområden, men är i regel av mindre omfattning. Vanligtvis går
verksamheten ut på alt skaffa arbete åt medlemmarna.
Inom
ramen för de trygghetsavtal som på senasie år har träffats för tjänstemän och
arbetsledare på den enskilda sektorn har inrättats särskilda organ för personalclearing
mellan berörda företag och anställda. Syftet med denna verksamhet är främst atl
lösa sysselsättningsproblem för personer som har blivit eller väntas bli
uppsagda till följd av driftsinskränkningar och liknande. Enligt avtalen skall
förelagen mer eller mindre formbundet anmäla sådana lediga platser som inle har
kunnat tillsättas intemt inom företaget till clearing-organen. Dessa för
register över arbetslösa personer. Skilda regler gäUer för olika delområden.
Inom exempelvis Slalsförelagsgruppen utges en vakanslista som även är till nytta
för ombytessökande. Inom SAF:s område är clearingverksamheten ännu under
uppbyggnad.
3.1.2
Anställning i statligt reglerad tjänst
I
fråga om anstäUning i statiigt reglerad tjänst gäller sedan gammalt vissa
bestämmelser som saknar motsvarighet på den enskilda sektorn. Den gmndläggande
bestämmelsen finns i regeringsformen där det föreskrivs alt vid tillsättning
avseende skall fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och
skicklighet (11 kap. 9 § andra stycket).
Prop. 1975/76: 84 19
Med
förtjänst avses enUgl förarbetena och tidigare praxis närmast den vana som har
förvärvats genom föregående tjänstgöring. Med skicklighet bmkar förslås
lämpligheten för befattningen, ådagalagd genom teoretisk och praktisk
utbildning samt den dittillsvarande verksamhetens art. Äv förarbetena lUl den
nya regeringsformen framgår vidare alt bl. a. även arbetsmarknadspolitiska och
lokaliseringspolitiska hänsyn kan få vägas in vid bedömningen (prop. 1973: 90 s.
406). Det sistnämnda innebär en nyhet i förhåUande till vad som gällde enligl
28 § i 1809 års regeringsform. Ytterligare generellt gällande föreskrifter om
tillsättning av tjänst, bl. a. om skyldighet atl kungöra tjänst ledig till ansökan,
finns i statstjänstemannalagen (1965: 274, omtryckt 1974: 1009, ändrad senast
1975: 668) och stalstjänstemannasladgan (1965: 601, omtryckt 1975: 839) resp. kommunaltjänslemannalagen
(1965: 275, ändrad senast 1975: 753) och stadgan (1965: 602, omtryckt 1974:
1017, ändrad senast 1975: 840) om vissa tjänstemän hos kommuner m.fl. (kommunaltjänstemannastadgan).
För tillsättning av lärartjänster inom del kommunala skolväsendel meddelas
särskilda föreskrifier i 17 kap. skolförordningen. Vidare gäller att beslut av
myndighet om tjänstetillsättning kan överklagas ända upp till regeringen.
I
statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannastadgan finns numera även
föreskrifter om företrädesrätt till ny anställning, vilka hänvisar till
motsvarande föreskrifier i lagen om anställningsskydd. Vissa avvikelser
föreligger dock: Bl. a. gäUer företrädesrätten till statligt reglerad tjänst
även i fråga om tjänsteman i verksledande eller därmed jämförlig ställning.
Vidare har en erinran om de i regeringsformen angivna gmnderna för tjänstetUlsällning
intagils.
Företrädesrätten
får alltså inte leda tiU någon inskränkning i fråga om tiUämpningen av dessa
grunder. Blir en tjänst ledig kan även en icke förelrädesberältigad person söka
tjänsten och konkurrera med den före-Irädesberältigade. Vid tillsättningen kan
därvid inttesset av all offentliga funktioner utövas av den för uppgifterna
bäst skickade anses väga tyngre än det arbelsmarknadspolitiska intresset alt
anställa en förelrädesberältigad.
Även
andra författningar reglerar den statliga personalpolitiken. Som exempel härpå
kan nämnas cirkuläret (1960: 553, ändrat senast 1975: 438) angående
anställningsvillkor m. m. för partieUt arbetsföra inom statiig och
statsunderstödd verksamhet, cirkuläret (1970:384, omtryckt 1971: 1030) om
deltidsarbete, kungörelsen (1973: 279) om förbud mot köns- eller
åldersdiskriminering vid tillsättning av tjänst, m. m., cirkuläret (1972:130)
om anstäUning av straffade personer m. fl. inom statiig och statsunderstödd
verksamhet samt cirkuläret (1975: 326) om praktikljänstgöring hos
statsmyndighet.
Prop. 1975/76: 84 20
3.1.3
Anmälningsskyldighet beträffande statligt reglerad ledig tjänst
Omorganisationer
inom den statliga förvaltnmgen och omlokaliseringen av statliga verk från
stockholmsområdet har fört med sig ökade krav på den övergripande planeringen
och handläggningen av omplaceringsfrågorna. Statsmakterna har utfäst sig alt
medverka tiU att lösa de problem som i anslutning härtill kan uppkomma för
många stalsan-stäUda. Det primära ansvaret för omplaceringsverksamheten åvilar
den myndighet hos vilken tjänstemannen är anställd. Om anställningsmyndigheten
inte kan bereda övertalig tjänsteman sysselsättning, skaU frågan överlämnas
till statens personalnämnd, som svarar för omplacerings-verksamheten centralt. Personahiämndens
verksamhet inom detta område regleras bl. a. i omplaceringsförordningen (1974:
1006). Personalnämnden har befogenhet att bestämma på vilka statiigt reglerade
tjänster förordningen skall äga tUlämpning. Personalnämnden skall fortlöpande
anpassa förordningens tiUämpningsområde efler behovet att placera om
tjänstemän. Enligt beslut av personalnämnden gäUer förordningen generellt för statiigt
reglerade tjänster inom Stockholms län med vissa undantag.
Tjänst
som omfattas av förordningen får varken kungöras ledig tiU ansökan inom eller
utom myndigheten eller tiUsättas utan särskUt medgivande av personalnämnden.
När sådan tjänst blir ledig måsle den följaktligen anmälas tUl personahiämnden.
Det åligger denna att om möjligt anvisa myndigheten lämpliga
omplaceringssökande. Härvid skall i regel företräde ges åt sådan tjänsteman vid
omplaceringsmyndighet som enligt beslut av nämnden för vissa
omplaceringsfrågor bör undantas från flyttning. Om personalnämnden inte kan
anvisa någon tjänsteman, skall personalnämnden ge myndigheten tUlstånd att tUlsätta
tjänsten i vanlig ordning, i förekommande fall efter ledigkungörande. Beslutar
myndigheten att inte lillsälta tjänsten med anvisad sökande skall myndigheten
underrätta personalnämnden härom med angivande av skälen för beslutet.
Personalnämnden har härefter alt pröva om tjänsten skall få tUlsätlas i vanlig
ordning eUer hållas vakant. I anslutning till omplaceringsförordningen har
utfärdats omfattande tillämpningsföreskrifter bl. a. rörande det samråd
myndigheterna emellan som kan behövas.
När
det gäller omplaceringsverksamheten inom försvaret, som i flera år har
undergått en omfattande rationalisering, biträds statens personalnämnd av
försvarets personalnämnd. Enligt föreskrifter i Kungl. Maj:ts skrivelse den 12
januari 1968 om tillsättning av tjänster vid försvaret m. m. skall vakans på
civil tjänst anmälas till försvarets personalnämnd. Sådan tjänst (vikariat på
sådan tjänst) får inte vare sig ledigkungöras eller tillsältas utan medgivande
av försvarels personalnämnd.
I
cirkuläret (1974:534) lUl statsmyndigheterna om anmälan av personalanlagning, m.
m., stadgas skyldighet för myndighet som avser
Prop. 1975/76: 84 21
all
anställa civil personal att anmäla detla till arbetsförmedlingen så att denna
får tillfälle att anvisa sökande. Föreskrifter om sådan anmälningsskyldighet
har fuimits sedan början av 19407talet. Enligt av ÄMS i april 1975 utfärdade
tillämpningsföreskrifter till cirkuläret bör myndighet som har anmält ledig plals
tiU arbetsförmedlingen inte vidtaga andra åtgärder för personalintagning (t.
ex. annonsering i pressen) förrän arbetsförmedlingen har beretts skälig tid att
anvisa lämplig sökande. En tidsfrist av 10 dagar från anmälningsdagen bedömer
AMS som tillräcklig härför. Från anmälningsskyldigheten gäUer en rad undantag,
nämligen för
a)
tjänst som tiUsättes vid
befordran i befordringsgång,
b)
tjänst som kungöres ledig till
ansökan,
c)
tjänst i lägst lönegrad F 18,
d) tjänst
för vUken omplaceringsförordnmgen gäUer,
e) tjänst
eUer anställning som omfattas av Kungl. Maj:ts skrivelse
den 12 januari 1968 om tillsättning av tjänster vid försvaret, m. m.
f) anstäUning
som förutsätter särskUd utbildning som myndigheten
har anordnat.
ÄimLiälan
behöver ej heller ske om personalbehovet tillgodoses genom anställning av
personal som i samband med omorganisation eller omlo-kaUsering eUer av
personalvårdsskäl behöver beredas annan stalsanställ-ning eller som har
företrädesrätt tiU anstälhiingen.
Om
statens personalnämnd medger att tjänst som har anmälts till nämnden enligt
omplaceringsförordningen får tillsättas i vanlig ordning lorde
anmälningsskyldighet till arbetsförmedlingen inträda, om inle undantagen a)c)
eUer f) är tillämpliga.
ÄMS
har rätt att befria myndighet från anmälningsskyldigheten.
Cirkuläret
gäller bara beträffande rent statliga anställningar.
Enligt
cirkuläret behöver anmälan tUl arbetsförmedlingen inle göras om tjänsten i
fråga kungörs ledig, vUket normalt sker i Post- och Inrikes Tidningar. Enligl
6 § slalstjänstemaimalagen skall tjänst som myndighet tUIsätter kimgöras ledig
tUl ansökan, om regeringen ej bestämmer annat. Enligl 9 § slatstjänstemannastadgan
behöver följande tjänster inte kungöras lediga tiU ansökan, nämligen
1. extra
ordinarie eUer extra tjänst som
a)
är placerad i högst F 6 eUer L
6,
b)
är tjänst i högstlönegrad och
får placeras i högst lönegrad F 6 eller L 6,
c)
har beteckningen Re eller Rg,
d) ingår
i befordringsgång,
2.
arvodestjänst,
3.
tjänst som tillsättes med den
som har företrädesrätt lill ny anställning.
I
samma paragraf föreskrivs att tjänst, som enligt vad regeringen
Prop. 1975/76: 84 22
föreskrivit
är inrättad som personlig tjänst, tillsattes utan att tjänsten kungjorts ledig tiU
ansökan.
Tjänst
som inte behöver kungöras kan myndigheten utan dröjsmål tillsätta med t. ex. en
av arbetsförmedlingen anvisad sökande. Någon annonsering i pressen behöver
således inte ske. När det däremot gäller tjänst som enligt nyssnämnda
bestämmelse i statstjänstemannalagen skall kungöras ledig måsle myndigheten
avvakta ansökningstidens utgång. Den ledigkungjorda tjänsten skall därefier tUlsättas
med den mest meriterade av dem som har sökt tjänsten inom föreskriven tid.
Anmälningsskyldighet
enligt det nyssnämnda cirkuläret tUl statsmyndigheterna gäller som redan har
nämnts bara beiräffande rent statliga tjänster. Moisvarande bestämmelser för
andra tjänster med statligt reglerade anställningsvillkor finns endast såvitt
avser lärare inom grundskolan och gymnasieskolan. Samtidigt bör nämnas att den
tidigare nämnda omplaceringsförordningen gäller alla statiigt lönereglerade anställningar.
Som framgår av det föregående skall tjänst som omfattas av
omplaceringsförordningen anmälas till statens personalnämnd. Bestämmelser om
anmälan av lärartjänst lill arbetsförmedlingen finns i skolför-ordnmgen. Enligl
17 kap. 32 § skall ordinarie lärartjänst kungöras ledig, om ej fråga är om
tillsättning genom förflyttning. Även extra ordinarie lärartjänst skall
kungöras ledig i den utsträckning som SÖ bestämmer (43 §). Beträffande övriga
lärartjänster föreskrives i 17 kap. 44 § sistnämnda förordning alt ledighet
skall anmälas till arbetsförmedlingen, dock med följande undantag, nämligen
1.
när frågan är om fortsalt
förordnande för lärare som anges i föreskrifter som meddelats av SÖ,
2.
när frågan är om anställning
för kortare tid högst två veckor i följd eller
3.
när länsskolnämnden för visst
fall av särskilda skäl medger undantag.
Enligt
en nyligen gjord ändring i skolförordningen gäller vidare att om icke-ordinarie
lärare skiljes från sin tjänst på grund av att han ej längre kan beredas
undervisning av hela den omfattning som hans förordnande avser, skall han
erbjudas annan icke-ordinarie lärartjänst med den undervisning som kan beredas
honom. Den nya tjänsten får tillsättas utan ledigkungörande eller anmälan till
arbetsförmedlingen (17 kap. 49 b §).
TiU
arbetsförmedlingen anmäls i praktiken ell stort antal tjänster för vUka
anmälningsskyldighet inte föreligger. Bl. a. svarar arbetsförmedlingen i
Stockholm, Göteborg och Malmö enligt överenskommelser med vederbörande
skolmyndigheter för all vikariatsförmedling till skolorna i dessa kommuner. De
tjänster som anmäls till arbetsförmedlingen publiceras veckovis i en särskild plastlisla
benämnd Lärarlistan. Även sökande som har anmält sig på annat sätt än genom
arbetsförmedlingen kan
Prop. 1975/76: 84 23
komma
i fråga lill den sökta tjänsten. Sökande som anmäler sig till arbetsförmedlingen
kan få Lärarlistan hemsänd.
3.2
AMS' överväganden och förslag
Arbetsmarknadens
föränderliga karaktär medför, att det ständigt pågår flöden av arbetssökande
och lediga platser på arbetsmarknaden. De arbetssökande kan inle överblicka
hela utbudet av arbetstillfällen och företagen har svårigheter att få kännedom
om det totala arbelskraflsulbudet. Delta beror på alt de arbetssökande har
särskilda önskemål, krav och fömtsättningar och på atl de lediga platserna på
motsvarande sätt är av olika slag. Arbetsförmedlingens uppgifl är all
underlätta detta sökande för såväl arbetskraften som förelagen.
Arbetsförmedlingen
har sedan länge regelbundet redovisat uppgifter om antalet vid förmedlingen
anmälda arbetslösa vid millen av varje månad. Fr. o. m. den 1 juli 1974 har
dessa miltmånadsräkningar ersatts av en ny statistik som visar den konlinuerUga
genomströmningen av arbetssökande, såväl ombytessökande som arbetslösa, och
som väntas ge ett bättre underlag för planering och uppföljning av
arbetsförmedlingens verksamhet. Den nya statistiken ger dessutom uppgift om hur
många kassamedlemmar som vid varje månadsskifte finns registrerade som arbetslösa
hos arbetsförmedlingen. Under den senaste tioårsperioden har antalet anmälda
arbetslösa ökat trendmässigt. Detta gäller både totala antalet arbetslösa och
antalet försäkrade arbetslösa. Nya och fler kategorier arbetssökande vänder
sig successivt till arbetsförmedlingen. En ökad benägenhet från de
arbetssökandes sida atl utnyttja arbetsförmedlingen som informationskälla
medför en ökning av antalet registrerade arbetslösa hos arbetsförmedlingen. Enligl
statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) uppgav i mitten av 1960-talel
i genomsnitt 60 procent av samtliga arbetslösa all de hade utnyttjat
arbetsförmedlingen som informationskanal i sitt arbetssökande. Är 1970 hade
denna andel stigit till ungefär 65 procent. Under första halvåret 1974 låg andelen
i närheten av 80 procent.
Arbetslöshetens
sammansättning har också förändrats under perioden. Personer inom tUlverkningsyrkena
svarar fortfarande för en betydande del av antalet arbetslösa vid
arbetsförmedlingen. Deras dominans har dock avtagit. Ar 1964 återfanns i
genomsnitt ca 62 procent av samtliga registrerade arbetslösa inom denna
yrkesgrupp. Är 1973 var motsvarande andel ca 47 procent. Nya ersättningsformer
i samband med arbetslöshet har tUlkommit och medverkat tiU all nya grupper av
sökande anlitar arbetsförmedlingen. Dessutom har på senare år, särskilt inom tjänstemannaområdet,
bildats nya arbetslöshetskassor, varvid tjänstemännen i ökad utsträckning
kommer i kontakt med arbetsförmedlingen.
Prop. 1975/76: 84 24
En
annan väsentlig förändring i arbetslöshetens struktur som har inträffat under
den observerade perioden är alt arbetslöshetstiderna har ökat relativt
kraftigt. Enligt AKU har den genomsnittliga arbetslöshetstiden ökat från strax
under 2 månader 1968 tiU ca 4 månader 1973. 1 inte oväsentlig utsträckning är
det fråga om äldre och ofta svårplacerade personer som har fått förlängda
arbetslöshetstider.
Löpande
uppgifter redovisas om det totala antalet lediga platser som anmäls lill
arbetsförmedlingen. Uppgifterna avser under varje månad tiU arbetsförmedlingen nyaimiälda
lediga platser. Bl. a. till följd av strukturella förändringar på
arbetsmarknaden har antalet platser som anmälts tiU arbetsförmedlingen minskal
kraftigt under den senaste tioårsperioden. Under år 1973 anmäldes nästan en
halv miljon färre platser till arbetsförmedlingen än under år 1964. För en
mycket slor andel av minskningen svarar transport- och tillverkningsyrken. Inom
vissa tjänslemannayrken har samtidigt skett en viss ökning av till arbetsförmedlingen
anmälda platser. Denna uppgång har dock ej tiUnärmelsevis uppvägt nedgången
inom övriga yrkesområden. Delta behöver emellertid inle innebära, alt
arbetsförmedlingen i dag har en sämre täckning av platsflödet på
arbetsmarknaden än tidigare. Snarare finns skäl att tro atl plalsomsätlningen
den senaste tioårsperioden har minskat ganska kraftigt, trots alt antalet arbelslillfällen
har ökat totalt. En minskning har dock skett av antalet sysselsatta inom sådana
områden som sedan gammalt svarat för en hög andel av den totala plalsomsätlningen,
lill exempel inom lantbruks- och skogsbruksarbete, tillverkningsyrken inom industrin,
byggnads- och anläggningsyrken, sluveri-, lager- och förrådsarbete samt när
det gäller husligt arbete, fastighetsskötsel och slädarbele.
Samtidigt
som antalet sysselsatta har ökat väsentligt under den senaste tioårsperioden
har alltså antalet vakanser som anmälts till arbetsförmedlingen minskat trendmässigl
under samma period. Allmänt sett har en övergång liU fastare anställningsformer
skett. Delta har bl. a. varit en följd av en strävan från arbetsmarknadens
parter alt åstadkomma tryggare anstäUningar. Inom vissa av de områden, där man
tidigare i betydande utsträckning utnyttjade korttidsanställningar och som
därför svarade för en slor andel av plalsflödet till arbetsförmedlingen, har
övergången till mera stadigvarande anställningar medfört en minskning av
antalet anmälda platser. Det finns tecken på att internrekrytering inom företag
och myndigheter m. fl. har blivit vanligare. Samtidigt har förutsättningarna
för internrekrytering ökat i takt med utvecklingen mot allt slörre
företagsenheter. Detla synes ha bidragit lill elt relativt sett mindre utbud av
exlernvakanser på arbetsmarknaden jämfört med tidigare. Därtill kommer att de rationaUseringar
som företagits, speciellt inom tjänstemannaområdet, allmänt sett verkat
återhållande på nyanställningsbehoven. Det finns f. n. ingen statistik som
belyser personalomsättningen för hela näringslivet. Däremot redovisar
statistiska centralbyrån i
Prop. 1975/76: 84 25
sin
korttidsstalistik över sysselsättningen inom industrin sedan flera år tillbaka
uppgifter om personalomsättningen inom denna del av näringslivet. Av dessa
uppgifter framgår att personalomsättningen bland såväl arbetare som tjänstemän
sjunkit på senare år. En förändring på arbetsmarknadens utbudssida som även
kan ha haft viss betydelse för utvecklingen av platsomsättningen är alt
antalet ungdomar i arbetskraften minskat under den senaste tioårsperioden. Eflersom
ungdomar brukar svara för en betydande del av personalomsättningen, är det rimligt
att anta alt en minskning av antalet ungdomar på arbetsmarknaden har medfört
färre vakanser.
Arbetsförmedlingens
betydelse som informationskälla för de arbetssökande, antingen de är
arbetslösa eller ombytessökande, är tämligen väl kartlagd genom AKU.
Arbetsförmedlingens statistik över lill förmedlingen nyanmälda lediga platser
ger kvantitativ information om företagens utnyttjande av arbetsförmedlingen
som informationskanal. Men denna statistikserie ger ingen information om arbetsförmedlingens
andel av del totala vakansflödet på arbetsmarknaden och inte heller
information om inom vilka sektorer som arbetsförmedlingen har god resp. mindre
god kännedom om plalsflödet. 1 och för sig kan uppgifter om hur de
arbetssökande erhåller arbete indirekt belysa arbetsgivarnas
rekryteringsvägar. Men erfarenheterna från olika undersökningar av det slaget
har visat, att mätproblemen här är mycket stora.
För
all utröna hur stor andel av det totala plalsulbudet som anmäls till
arbetsförmedlingen har därför AMS i samarbete med statistiska centralbyrån
gjort en skriftlig enkät till företag på den enskilda sektorn och myndigheter,
landsting och kommuner på den offentliga sektorn. För undersökningen av den
enskilda sektorn användes samma urval som statistiska centralbyrån använder i
sin reguljära statistik över sysselsättning och löner inom olika
näringsgrenar. Av de totalt 8 800 enheterna i urvalet besvarade omkring 7 300
enkäten, vilket innebär en svarsfrekvens av ca 83 procent. Undersökningen av
den offenlUga sektorn fick en mycket begränsad omfattning, varför den inte
berörs närmare i fortsättningen. 1 enkäten efterfrågades antalet lediga
platser avsedda för extern rekrytering som var aktuella under april 1974.1
undersökningen ingick även en fördjupad enkät lill 400 förelag och myndigheler
m. fl. för all belysa val av rekryleringskanaler för olika kategorier av
arbetskraft, omfattning av extern resp. intern rekrytering m. m. Den skriftiiga
enkäten kompletterades även med intervjuer med representanter för etl 50-tal
förelag m. fl.
Undersökningen
av den enskilda sektorn omfattar i uppräknade tal ungefär 2 milj. årsanstäUda
och 185 000 företag och arbetsställen. Tillsammans hade dessa knappt 80 000
platser lediga någon gång under ap-
Prop. 1975/76: 84 26
ril
månad. Äv dessa platser var strax under 50 000 eller 60 procent också anmälda
till arbetsförmedlingen.
April 1974 kännetecknades
av en hög och stigande efterfrågan på arbetskraft, och många företag betonade
bristen på framför allt yrkesarbetare. 1 ett sådant läge kan företagen väntas
pröva flera olika rekryteringsvägar samtidigt än de annars skuUe ha gjort.
Detta kan iimebära dels all fler företag utnyttjar arbetsförmedlingen, dels att
förelagens kontakter med arbetsförmedUngen blir tätare. Mönstret skulle följaktUgen
vara omvänt mönstret för de arbetssökande, som i större utsträckning söker
arbete via arbetsförmedlingen i situationer med svag efterfrågan på arbetskraft.
Detta ger också uttryck för arbetsförmedlingens dilemma: när de arbetssökande
i ökad utsträckning vänder sig lUl arbetsförmedlingen utnyttjar arbetsgivarna
andra rekryteringsvägar i högre grad än eljest, och när arbetsgivarna släUer ökade
krav på arbetsförmedlingen söker arbetslagarna i slörre ulslräckning arbete
också genom andra kanaler. Det kan således inte uteslutas, atl en sexlioprocentig
anmälan av de lediga platserna till arbetsförmedlingen är något hög, betraktad
som en genomsnittssiffra för en hel konjunkturcykel.
Ungefär 65 procent av
vakanserna avsedda för arbetare var anmälda till arbetsförmedlingen mot 45
procent för tjänslemannavakanserna. Att det är vanligare alt förelagen söker
rekrytera arbetare genom arbetsförmedlingen än tjänstemän är ett känt
förhållande. Det vanligaste motivet för alt inle anmäla tjänstemannavakanser lill
arbetsförmedUngen anges av förelagen vara att man inte väntar sig, att
arbetsförmedlingen kan tillgodose det behovet. Ofta anförs som argument härför,
alt den kategori som företagen önskar "inte söker arbete via
arbetsförmedlingen". Härmed menas vanligtvis ombylessökande. Vidare kan
noteras, att av samtliga lediga platser under april 1974 var endast 15 procent
avsedda för tjänstemän, vUket sammanhänger med en förhållandevis låg personalomsättning
på tjänstemannasidan. Vid intervjuerna framkom all personalomsättningen inte
hade varit så hög under år 1974 som under högkonjunkturerna i mitten och
slutet av 1960-lalel. Samtidigt är internrekryteringen på tjänstemannasidan av
betydande omfattning och förefaller dessutom vara långsiktigt ökande.
De lediga platser som
tillsattes under april 1974 var i mindre omfattning anmälda till
arbetsförmedlingen än de platser som ännu vid månadens utgång var obesatta
ca 55 procent resp. 70 procent. Detta kan möjligen tyda på all till
arbetsförmedlingen anmäls en plats först efter del atl arbetsgivaren genom
andra rekryleringsvägar misslyckats med alt få den tiUsalt. 1
arbetsförmedlingens platsulbud skulle i så faU föreligga en överrepresentation
av vakanser som de arbetssökande bedömer som mindre attraktiva eller som tiUhör
typiska bristområden.
Arbetsförmedlingens andel,
av plalsomsätlningen inom oUka näringsgrenar varierar väsentligt. Generellt
synes arbetsförmedlingen ha
Prop. 1975/76: 84 27
elt
bättre grepp om plalsflödet inom den vamproducerande sektorn främst industrin
än inom den tjänsleproducerande delen av näringslivet. Det kan noteras, att
endast gmv- och tillverkningsindustrin anmäler mer än hälften av sina lediga
platser till arbetsförmedlingen. Studerar man olika branscher inom liUverknLngsinduslrin,
finner man myckel höga andelar för branscherna järn-, stål- och metaUverk,
verkstadsindustri samt textil- och beklädnadsindustri. Den förhållandevis låga
andelen platser, totalt sett, som förelagen inom byggnadsindustrin anmäler lill
arbetsförmedlingen får ses mot bakgrund av det speciella tillvägagångssätt vid
arbelskraflsrekrytering som kännetecknar branschen. Systemet med arbetslag och
lagbasar, som är mest utvecklat på större orter, har medfört all en mycket stor
andel av arbetskraftsrekryteringen traditionellt sker genom redan anstäUd
eller tidigare anställd personal och bygger således i myckel hög grad på
personliga kontakter.
Tendensen alt i större
utsträckning anmäla platser avsedda för arbetare än för tjänstemän till
arbetsförmedlingen är i stort sett densamma inom alla branscher. När det gäller
platser avsedda för arbetare svarar gruv- och tUlverkningsindustrin för den
största andelen platser aiunälda till arbetsförmedlingen ca 80 procent.
Övriga sektorer redovisar klart lägre andelar, i flertalet fall omkring 50
procent. Beträffande tjänslemannavakanserna har arbetsförmedlingen den största
täckningen inom tillverkningsindustrin ca 51 procent. Noteras kan vidare, att
även när det gäller tjänstemän är det branscherna jäm-, metall- och
stålindustrin, verkstadsindustrin samt textil- och beklädnadsindustrin som
redovisar den högsta anmälningsfrekvensen till arbetsförmedlingen av samtiiga branscher.
Industrin har sedan länge berörts av konjunktureUt och strukturellt betingade
sysselsättningsproblem, varför arbetsförmedlingen i relativt stor utsträckning måst
inrikta sina resurser mot denna del av näringslivet. Därmed har troligen
arbetsförmedlingen lyckats etablera goda kontakter med många industriförelag.
Antalet vakanser avseende anställning för kortare perioder än en månad utgör
endast 7 procent av samtliga lediga platser under mätperioden. Antalet lediga
korttidsplatser är enligt undersökningen störst inom näringsgrenarna
varuhandel, restaurang- och hotellverksamhet samt samfärdsel, vari bl. a.
ingår sluve-ribranschen. Tillsammans svarar de för ca 60 procent av samtiiga
lediga korttidsplatser. Genomgående, med undantag för byggnadsindustrin, tyder
undersökningen på att vakanser avseende korttidsanställning i mindre
utsträckning än övriga vakanser anmäls lUl arbetsförmedlingen.
Undersökningen
visar att det föreligger ett entydigt samband mellan företagets slorlek och
dess benägenhet att till arbetsförmedlingen anmäla aktueUa vakanser. De aUra
minsta företagen i undersökningen (exkl. handel) anmälde i april 1974 ungefär
1/3 av de lediga platserna till arbetsförmedlingen jämfört med de största
företagen som redovisade en anmälningsfrekvens på ungefär 3/4. Beträffande
arbetsställen inom
Prop. 1975/76: 84 28
handeln
kan nämnas att för de minsta arbetsställena (mindre än 5 anstäUda) anmäldes
ungefär 1/3 av de lediga platserna tUl arbetsförmedlingen. För övriga
arbetsställen inom handeln anmäldes ungefär hälften av vakanserna tUl
arbetsförmedlingen, oavsett arbetsställets storlek. Vad gäUer tiUverkningsindustrin
ökar andelen av de lediga platser som anmälts tiU arbetsförmedlingen med
stigande företagsstorlek för i stort sett varje bransch. För de största
företagen inom tillverkningsindustrin anmäls 90 procent av samtliga vakanser
avsedda för arbetare mot 57 procent av tjänstemannavakanserna. Det kanske inte
är orimligt att anta, att de 10 procent av arbetsplatserna som inte anmäls till
arbetsförmedlingen av de största företagen delvis är sådana som företagen inte
hinner anmäla till arbetsförmedlingen, innan de blir tillsatta av t. ex.
spontansökande. För företag inom den tjänsleproducerande sektorn föreligger
inte samma entydiga samband meUan företagsstorlek och andelen lill arbetsförmedlingen
anmälda vakanser som för förelag inom tillverkningsindustrin. Inte heller
tycks det föreligga något påtagligt samband mellan företagets eller arbelsstäUets
storlek och andelen korltidsplatser som anmäls tiU arbetsförmedlingen. Antalet
korltidsplatser fördelar sig dessutom relativt jämnt över företag i olika
storleksklasser.
Skattningar
av regionala variationer i andelen lediga platser som anmälts till
arbetsförmedlingen har av undersökningslekniska skäl endast kunnat erhållas för
gruv- och tillverkningsindustrin samt handeln. Industriföretagen i
storstadslänen och i övriga syd- och mellansverige hade under april 1974
ungefär lika stora andelar lediga platser anmälda till arbetsförmedlingen 76
procent resp. 79 procent. Däremot hade förelagen i skogslänen anmält en
betydligt lägre andel av sina lediga platser till arbetsförmedlingen. Samma
mönster synes gäUa arbetsställen inom handeln. Det är tveksamt om den
observerade skiUnaden när del gäller andelen till arbetsförmedlingen anmälda
lediga platser mellan företag i skogslänen och företag i övriga delar av landet
i sin helhet kan tillskrivas olikheter i konjunkturläget. Den lägre förvärvsintensilelen
och den oavsett konjunkturläget relativt sett högre arbetslösheten i skogslänen,
jämfört med övriga delar av landet, kan innebära att företagen i skogslänen har
lättare att rekrytera arbetskraft på andra vägar. Dessutom inverkar troligen
de i skogslänen förhållandevis längre avstånden mellan arbetssökande och
arbetsförmedlingen.
Ett
dominerande intryck från intervjuerna är den företagsinterna (företag i vid
bemärkelse) rekryteringens växande betydelse. Avvägningen mellan extern och
intern rekrytering regleras genom antingen ett personalpoUtiskt
handlingsprogram, gemensamt utarbetat av arbetsgivaren och företrädare för
personalen, eller en med tiden utvecklad praxis. 1 och med att
personalrepresentanterna fått inflytande över utformningen av
rekryteringspolitiken i stort anser de sig inte behöva bevaka varje enskUt
rekryteringsärende. Särskilt viktig förefaller den interna arbets-
Prop. 1975/76: 84 29
marknadens
avancemangsmöjligheter vara för tjänstemän, vilket bl. a. den mycket låga
externa personalomsättningen sällan över 5 procent ger viss antydan om. Ett
vanligt tillvägagångssätt är att extemt rekrytera tjänstemän till de lägsta
befattningsnivåerna för att sedan via intern rekrytering tillgodose kraven på
nya och mer ansvarsfulla arbetsuppgifter. Under senare år har det blivit allt
vanligare inom industrin att rekrytera unga ingenjörer tiU arbetsuppgifter i
produktionen för att de sedan via internrekrytering skall ges möjlighet att
övergå till andra befattningar. Även på arbetarsidan förefaller intern
rekrytering bli allt viktigare. Fortfarande förefaller det dock vara vanligare
bland arbetare atl man försöker förbättra sin arbetsmarknadssituation genom
externa arbetsbyten. Delvis torde detla vara en återspegling av att de interna
kar-riärvägama är färre och kortare för tjänstemän. AMS vill uppskatta
omfattningen av internrekryteringen till 2025 procent av externrekryteringen.
Ett aimat intryck är att
lediga platser avsedda för tillfällig vikariatstjänstgöring och andra korltidsplatser
anmäls till arbetsförmedlingen i mera begränsad utsträckning. Inom exempelvis sluveriverksamhel,
hotell och restauranger, detaljhandel, sjukvård och vissa kommunala förvaltningar
förekommer adresslistor över personer, som snabbt kan kontaktas för tiUfällig anstäUning
som inkörsport lill mera varaktig anställning. Rekrytermg till praktik- och
ferieplatser sker ofla via direkta kontakter meUan arbetssökande och företag.
Arbetsförmedlingen betraktas emellertid även beträffande dessa kategorier som
en viktig rekryterings-kanal.
Anpassningsgrupp
fanns vid närmare 70 procent av de i undersökningen medverkande förelagen. Vid
en mindre del av de förelag som hade anpassningsgmpp användes denna som extern
rekryteringskanal. Andelen företag som har rekryterat arbetskraft externt via
anpassningsgrupp är slörre ju längre tid sådan funnits. Knappt 10 procent av
de företag som haft anpassningsgmpp under mindre än elt halvår har rekryterat
arbetskraft extemt via denna. Motsvarande andel för företag som haft anpassningsgriipp
i mer än två år är 50 procent.
Utredningens
intensivundersökningar har givit synpunkter på arbetsförmedlingens verksamhet.
Flertalet företag liksom företrädare för personalens organisationer synes vara
positiva till eller har inga principiella invändningar mot elt system med
skyldighet att anmäla alla externvakanser till arbetsförmedlingen. Något
undantag har dock noterats. Beträffande internt utlysta vakanser har man
ansett att sådana i första hand bör kunna klaras med rekrytering inom
företagen.
Hur
mycket tUlflödet av lediga platser till arbetsförmedlingen skulle öka, om
samtliga lediga platser på den externa arbetsmarknaden anmäldes till
arbetsförmedlingen är omöjligt att besvara mot bakgrund av det begränsade
utredningsmaterialet. ÄMS har emellertid överslagsmässigt
Prop. 1975/76: 84 30
kommil
fram tiU att mer än en halv miljon exlernvakanser under ett helt år skulle
utlysas vid sidan av arbetsförmedlingen, vilket kan jämföras med de drygt 700
000 platser som anmäls till arbetsförmedlingen f. n. Det är svårl att uppskatta
hur stor del som skulle avse tjänstemanna-platser, men troligen rör det sig om
uppemot hälften.
För
att kunna studera de problem som uppkommer vid en utökad platsanmälan har ÄMS
genomfört en begränsad försöksverksamhet med vidgad plats anmälan på friviUig
basis i Gävleborgs län under liden den 12 augusii27 september 1974. Till
följd av den korta tidsperioden har del varit omöjligt atl få en fullständig
bild av de effekter på förmedlingsarbetel och sökprocesserna som etl ökat platslillflöde
kan medföra. I försöket dellog 278 förelag och myndigheler m. fl. Hälften av
dessa tillhörde den tjänsleproducerande sektorn. Äv undersökningslekniska skäl
uteslöts förelag med mindre än fem anställda.
Under försöksperioden
ökade antalet nyanmälda platser från försöksföretagen betydligt. Från att ha
svarat för ca 30 procent av de nyanmälda platserna varje månad under senaste
året ökade försöksförelagen sin andel till mer än hälften under försöksperioden.
Under tiden augusii 1973juli 1974 nyanmäldes i genomsnitt 500 platser per
månad från försöksföretagen. Under månadema augusii och september 1974 fördubblades
detla antal. Vad beträffar rekryteringsvägar framkom under försöket bl. a. att det
inom tillverkningsindustrin är vanligt med rekrytering bland personer, som
spontant söker sig lill förelagen. Nästan hälften av samtliga medverkande
förelag har uppgivit, att det är förhåUandevis vanligl alt de rekryterar
arbetskraft som rekommenderats av redan anställda. Detta synes särskilt
utbrett inom byggnadsindustrin. Nästan lika många företag har upprättat egna
listor över personer som kan kontaktas för tillfällig tjänstgöring vid akuta
behov. SärskUt uttalat är detta inom handeln.
I anslutning lill
försöksverksamheten gjordes elt 50-lal intervjuer med företrädare för de
medverkande företagen och myndigheterna m. fl. Vid inlervjuema framkom alt en
anmälan till arbelsförmedluigen skuUe kunna innebära en fördröjning av
tillsättningen, om hastigt uppkomna vikariat av mycket kort varaktighet skulle
omfattas av en anmälningsskyldighet till arbetsförmedlingen. Flera intervjuade
fann det ej naturligt att anmäla högre befattningar, lyp verkställande direktör
och andra likvärdiga befattningar, tUl arbetsförmedlingen. Några företrädare
för försöksföretagen exempelvis tidningsföretag ansåg också alt tjänster
som förutsätter en viss politisk uppfattning lämpligen ej bör anmälas till
arbetsförmedlingen.
Ett
30-tal av de intervjuade företagen redovisade en allmänt sett positiv syn på
arbetsförmedlingens verksamhet. Endast ett fåtal var negativa. Flera företag
betonade värdet av personlig kontakt mellan perso-
Prop. 1975/76: 84 31
nalanställare
och arbetsförmedlare. Till exempel framfördes från några håll önskemålet, att
arbetsförmedlare i slörre utsträckning skulle besöka förelagen för alt lära
känna förelagen och de olika typer av arbetsuppgifter som där förekommer.
Liknande synpunkler har även framförts från de fackliga organisationerna i
Gävleborgs län, varvid betonats vikten av atl kontakter sker både mellan
arbetsförmedling, förelag och fackliga organisationer i syfte att förbättra
anpassningen mellan utbudet av lediga platser och de arbetssökande. En del av
de intervjuade försöksförelagen framförde all del vore värdefullt, om
arbetsförmedlingen i högre grad än f. n. utförde ell första urval av sökande.
Drygt hälften av de besökta försöksföretagen ansåg, att arbetsförmedlingen bör
introducera den arbetssökande per telefon före anvisningen. De intervjuade företagen
tillfrågades även om sin insläUning tiU ett system med allmän skyldighet alt
inrapportera samtliga vakanser till arbetsförmedlingen. Därvid angav de flesta
att de inle hade något atl invända mot, att ett sådanl system infördes.
På grundval av de nu i
korthet redovisade undersökningarna har ÄMS kommil fram till atl starka skäl
talar för att arbetsförmedlingens kännedom om lediga platser bör öka. En
bredare täckning av plalsulbudet på arbetsmarknaden för arbetsförmedlingen kan
samtidigt komma all stimulera fler och nya kategorier sökande all söka arbete
genom arbetsförmedlingen. I ell läge, där arbetsförmedlingen således har både
fler platser och fler sökande alt arbeta med, torde förutsällningar föreligga
för en kvalitativ förbättring av förmedlingsresullalen, till fördel för såväl
arbetsgivare som arbetssökande. Eftersom man därigenom skulle få etl vidgat uirymme
för ar-belsförmedlande åtgärder, skulle fömtsättningama för atl lösa sysselsättningsproblemen
för de arbetslösa sannolikt öka. ÄMS är av den uppfattningen alt en orsak till
de långa arbelssökandetiderna för vissa grupper på senare år är att
arbetsförmedlingen inte har haft tillräckliga möjligheter atl lämna
information om lediga arbeten inom hela arbetsmarknaden. Om arbetsförmedlingen
skulle erhålla större möjligheter i detla avseende, skulle arbetsförmedlingen
i ökad utsträckning kunna bidra lill alt motverka arbetslöshet. För den
arbetssökande skulle en samlad lillgång lill information om praktiskt taget
hela plalsulbudet på arbetsmarknaden innebära atl han behövde lägga ned mindre
lid och andra resurser på sökandet efler arbete. Det skulle dessutom sannolikt
innebära atl han lättare fann ett ur egna synpunkler acceptabelt arbete. Därmed
skulle de arbetssökandes ställning på arbetsmarknaden stärkas. I och med att
fler sökande skulle söka arbete genom arbetsförmedlingen i elt läge, där denna
kan ge information om i stort sell samtliga lediga platser på arbetsmarknaden,
kunde de resurser som förelagen och myndigheterna m. fl. behövde lägga ned på
alt söka efler arbetskraft begränsas. I den utsträckning arbetsförmedlingen
också
Prop. 1975/76: 84 32
skulle
svara för elt första urval av sökande lorde företagens kostnader för
personalrekrytering på sikt kunna nedbringas.
ÄMS vill samtidigt
understryka att för arbetssökande som gör anspråk på ersättning från
arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd är anmälan tUl
arbetsförmedlingen ovillkorlig. Delta innebär att en arbetsgivare har
möjlighet alt söka arbetskraft bland dessa sökande. Dessa har däremot endast
tillgång till information från arbetsförmedlingen om en del av de platser som
arbetsmarknaden totalt sell kan erbjuda.
AMS
viU också peka på att förändringar i antalet lediga platser utgör en
betydelsefull mätare på förändringar i näringslivet och därmed även i
konjunkturläget. Ju större andel av de lediga platserna som anmäls till
arbetsförmedlingen, desto säkrare bedömningar kan man göra rörande sådana
förändringar. Därtill erhålls ett bätlre underlag för yrkes- och
utbildningsprognoser och därmed säkrare underlag för inriktning och
dimensionering av resurser för utbildning allmänt, ävensom för arbetsmarknadsutbildning
och andra arbelsmarknadspolitiska åtgärder.
Mot
denna bakgmnd har AMS övervägt olika sätt att öka informationen till arbetsförmedlingen
om lediga platser. En allmän förstärkning av arbetsförmedlingens resurser
skulle höja effektiviteten i den plalsförmedlande verksamheien, vilket kunde
väntas medföra alt arbetsgivama skulle anmäla sina lediga platser i större
utsträckning än hittiUs. En annan möjlighet vore att rekommendera en
överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter och AMS om en vidgad platsaimiälan
till arbetsförmedlingen. Utredningen har dock inte fimnit tillräckliga skäl
härtill, ty även om samtliga tänkbara organisationer skulle ansluta sig till en
dylik överenskommelse skulle ändå en del av arbetsmarknadens, bl. a.
oorganiserade arbetsgivare, lämnas utanför. En förutsättning för att en sådan
överenskommelse skall bli verkningsfull är att alla organisationer och utanför
slående förelag ansluter sig till densamma. En annan väg vore,att partema på
arbetsmarknaden genom kollektivavtal överenskom om vidgad platsanmälan till
arbetsförmedlingen. Deima fråga har emellertid bedömts ligga utanför AMS
möjligheter att överväga. ÄMS har vid sina överväganden funnit atl om man inom
rimlig tid och med uppnående av tillräcklig omfattning skall nå fram till en
vidgad platsanmälan återstår endast möjligheten att i lag föreskriva
obligatorisk anmälan av lediga platser lill arbetsförmedlingen.
ÄMS föreslår således en allmän
skyldighet för företag alt anmäla ledig plats till arbetsförmedlingen. Med
företag jämställs i delta sammanhang organisation och kommunal förvaltningsenhet
m.fl. Från anmälningsskyldigheten föreslår AMS,vissa undantag som behandlas
längre fram. AMS' förslag itmebär vidare följande. Anmälningsskyldigheten
skall omfatta även ledig plals som an-
Prop. 1975/76: 84 33
mals
lill de organ för personalclearing som på senaste år har inrättats inom den
enskilda sektorn eller moisvarande organ inom koncerner och förelagsgrupper.
Regler om samarbete mellan arbetsmarknadsverket och ifrågavarande organ bör
utarbetas. Även plats till vUken någon har företrädesrätt genom lag eller
kollektivavtal skall anmälas till arbetsförmedlingen. Det bör dock vara
möjligt att i lämplig form göra förbehåll om företrädesrätten.
Anmälningsskyldigheten skall slutligen även omfatta praktik- eUer
ferieanställning.
Plalsanmälan
skall göras i anslutning till alt åtgärd för extern rekrytering vidtas. Ledig
plats som arbetsgivare önskar utannonsera endasi internt inom företaget
behöver emellertid inte anmälas i anslutning till den interna annonseringen.
Men om förelaget vid den interna utannonse-ringen inte har erhållit någon
lämplig sökande vid ansökningstidens utgång skall platsen anmälas tiU
arbetsförmedlingen, fömtsatt att företaget fortfarande ämnar rekrytera
arbetstagare till platsen i fråga. Denna skall i så fall anmälas snarast efter
ansökningstidens utgång och senast inom fyra veckor efter den interna utannonseringen
av platsen.
Intern
rekrytering kan sägas utgöra etl undanlag från anmälningsskyldigheten.
ÄMS
föreslår följande undanlag från anmälningsskyldigheten såvilt avser platser
avsedda för extern rekrytering.
a)
Anställning som har' en
varaktighet av högsl 10 dagar. Korttidsanställningar anmäls f. n. i mindre
omfattning än övriga anställningar; Undantaget skall dock inle hindra
arbetsgivarna att även i fortsättningen anmäla sådana anställningar. Del bör
dock finnas möjlighet för arbetsförmedlingen och arbetsgivarna att träffa'
överenskommelse som bl. a. ger uirymme för att behålla nuvarande syslem med
adresslistor hos arbetsgivarna över personer som är beredda all med kort varsel
la tillfällig anställning.
b) Tjänst i styrelse, nämnd och liknande organ som lillsätts
genom valförfarande.
c) Tjänst för vilken det finns skälig anledning att
förutsätta viss poli- lisk eller ideell inställning hos innehavaren.
d) Tjänst
i företagsledande eller därmed jämförlig ställning.
e) Plals
i mindre familjeföretag som är avsedd för medlem av arbets
givarens familj.
f) Plats
avseende arbete i arbetsgivarens hushåll.
AMS' förslag innebär
vidare att platsanmälan skall kunna ske muntligen. Arbetsförmedlingen skall
dock kunna föreskriva att anmälan skall ske skriftligen i enskilt fall. Plalsanmälan
skall innehålla sådana uppgifter som behövs för förmedlingsarbetel, såsom
arbetsplatsens belägenhet, arbetsuppgifterna, arbetets varaktighet,
arbetstiderna, kvalifikationskraven och löneförmånerna. Det är önskvärt all
anmälan därjämte innehål-
3
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 84
Prop. 1975/76: 84 34
ler
uppgift om facklig kontaktman, där sådan finns, och om bostadsförhållandena på
arbetsorten. Om någon har företrädesrätt lill platsen skall detla anges
i anmälan.
När
anmäld plats har tiUsalts eller av annan anledning blivit inaktuell skall delta
anmälas tUl arbetsförmedlingen snarast möjligl, per telefon eller på annal
lämpligt sätt.
Arbetsgivare
som underlåter atl anmäla ledig plats lill arbetsförmedlingen skall dömas till
100 kr i böter. Vid upprepad underlåtenhet eller om brottet eljest är att anse
som grovt bör bötesstraffet vara högst 500 kr. Om omständigheterna ger vid
handen alt underlåtenheten beror på ett tillfälligt förbiseende av
arbetsgivaren skall inget straff ådömas. Åtal för underlåtenhet alt anmäla
ledig plals får väckas endasi efter angivelse av ÄMS.
Vad
härefter beträffar statligt reglerade tjänster får man skilja mellan rent statiiga
tjänster å ena sidan och andra tjänster med statligt reglerade
anställningsvillkor å den andra. I fråga om de förstnämnda är AMS' förslag
utformat med viss anknytning till det tidigare återgivna cirkuläret till
statsmyndigheterna om anmälan av personalanlagning, m. m. I förhållande lill
cirkuläret utvidgas dock anmälningsskyldigheten enligl förslaget genom alt
dels anmälan skall ske oavsett om tjänsten ledigkungöres eller ej, dels även
högre tjänster (F 18 och högre) skall anmälas och dels undantaget vid inomverksutbildning
utgår. I gengäld upptar förslaget två nya undanlag, nämligen för vissa personliga
tjänster och tjänst som tillsätts av regeringen utan särskilt ansök-ningsförfande.
Även om det inte sägs uttryckligen får man förutsätta atl också vikariat skall
anmälas. Till skillnad mol vad som föreslås för gruppen för övriga
anställningar görs inget undantag från anmälningsskyldigheten vid intern
rekrytering till statlig tjänst. AMS' förslag är dock inte helt entydigt på den
punkten.
Sammanfattningsvis
föreslår ÄMS följande undantag från anmälningsskyldighet tUl arbetsförmedling
beträffande civila statliga tjänster, nämligen
a)
för tjänst som tillsattes vid
befordran i befordringsgång,
b) för tjänst som enUgt vad regeringen har föreskrivit
inrättas som personlig tjänst,
c) för tjänst som regeringen tillsälter utan särskilt
ansökningsförfarande,
d) när
personalbehovet tiUgodoses genom anställning av personal som
i samband med omorganisation eller omlokalisering eller av personal
vårdsskäl behöver beredas annan stalsanslällning eller som enligl rege
ringens bestämmelser eller eljest har företrädesrätt lill anställning. Här
med avses även tjänster för vilka omplaceringsförordningen gäller.
Ändra
tjänster med statligt reglerade anställningsvillkor behandlas inte särskilt i
AMS' förslag annal än på det sättet alt AMS refererar
Prop. 1975/76: 84 35
skolförordningens
föreskrifier om ledigkungörande och anmälan till arbetsförmedlingen av
lärartjänst.
En
lag om obligatorisk plalsanmälan bör enligt AMS' mening kunna ges tidsbegränsad
giltighet så att den kan omprövas efler en viss försöksperiod. Med hänsyn lill
att arbetsförmedlingens tekniska resurser inte är avpassade för hantering av en
kraftigt ökad platsvolym bör ett syslem med vidgad platsanmälan införas successivt
i takt med den utbyggnad av datorassislerad platslislproduktion som AMS har föreslagit
i sin i oktober 1974 framlagda utredning Arbetsförmedling med ADB-resurser, en
utvecklingsplan. Ulbyggnaden avses ske i storstadslänen jämte nio tUl dessa
angränsande län under budgetåret 1975/ 76, vUket motsvarar ca 70 procent av
antalet lediga platser som i dag anmäls till arbetsförmedlingen i hela landet.
Under budgetåret 1976/77 avses utbyggnaden fortsätta i ytterligare sju län,
vilket innebär att ca 90 procent av plalsulbudet i hela landet kommer att
omfattas av ADB-plalslistor, och under budgetåret 1977/78 i återstående fem
län. Genom att obligatorisk plalsanmälan införs etappvis kan den första liden
med elt sådant system tjäna som försöksperiod.
Etl
införande av obligatorisk platsanmälan kommer att medföra ökat behov av resurser
i huvudsak för framslällning av regionala och centrala platslistor samt för
den plalsförmedlande verksamheten. Vad beträffar kostnaderna för regionala plalslistor
hänvisar AMS till beräkningar i den nämnda utredningen. Med ulgångspunkt häri
har AMS gjort två alternativa beräkningar, den ena baserad på 90-procentig täckning
av plalsulbudet och den andra på 100-procenlig täckning. Del förstnämnda
alternativet får anses mest realistiskt med hänsyn till all AMS föreslår en del
undantag från obligatorisk platsanmälan. Vid elt fulll utbyggt system med
obligatorisk platsanmälan ökar kostnaderna för framstäUning av ADB-plalslistor
med ca 10 milj. kr. vid 90-procenlig täckning av platsutbudet och med ca 15
milj. kr. vid 100-procenlig täckning, i bägge fallen i förhållande till
beräkningarna i den nyssnämnda uiredningen. Vad beträffar framställningen av
centrala plalslistor beräknas de årliga koslnaderna komma all öka med 23
milj. kr. vid 90-procenlig täckning och fullt utbyggd obligatorisk plalsanmälan.
När
det gäller den plalsförmedlande verksamheien visade försöket i Gävleborgs län
att vidgad platsanmälan fordrar betydande personaltillskott. Det ökade platstiUflödet
tiUsammans med de anvisnings- och uppföljningsrutiner som tillämpades under
försöket medförde en hård belastning på arbetsförmedlingen. Nya kategorier av
platser och arbetssökande ställde arbetsförmedlingen inför situationer som
proportionsvis krävde slörre arbetsinsatser än vad ökningen av antalet anmälda
platser som sådan fordrade. Försöket visade även alt den interlokala förmedlingen
behöver intensifieras i ett system med obligatorisk platsanmälan. Under
försöket förstärktes arbetsförmedlingen med åtta handläggare el-
Prop. 1975/76: 84 36
ler
knappt tio procent, vilket visade sig nödvändigt och i vissa avseenden
otillräckligt. Med tanke på att försöket omfattade endast, tmgefär hälften av
länels arbetsmarknad är det rimligt alt anta att en väsentligt större
förstärkning skulle behövas om obligatorisk plalsanmälan infördes i hela
länet. Det skulle vara realistiskt att räkna med en ökning med 1520 procent
jämfört med dagsläget. Detta skulle för hela landet innebära en förstärkning
med mellan 400 och 500 arbetsförmedlare i elt fullt utbyggt system med
obligatorisk platsanmälan. En sådan förstärkning skulle då kunna resultera i
en hög förmedlingsaktivitet i anslutning till praktiskt taget hela plalsflödet
i landet.
Ledamötema
i AMS' styrelse Gunnar Lindström och Lennart Rugfelt samt suppleanten Ake
Nordlander, vilka alla företräder arbetsgivarsidan, har anmält skiljaktig mening.
De är ense med majorUe-ten att ett system för vidgad platsanmälan bör införas
men anser beträffande formen härför alt i första hand möjligheterna till en
överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter och ÄMS bör prövas. Om denna
väg visar sig inte vara framkomlig och lagstiftning befinnes nödvändig, bör
lagen ges tidsbegränsad giltighet. Med hänsyn till den betydande osäkerhet som
råder om hur ett system med obligatorisk platsanmälan skulle fungera, t. ex. i
vad mån merbelastningen hos företag och myndigheter skuUe uppvägas av fördelar
i form av bättre förmedlingsresultat, bör enligt reservantemas mening systemet
prövas noga och resultaten utvärderas, innan definitiva regler faststäUs. Det
är vidare enligt reservanterna inle motiverat att eftersträva
anmälningsskyldighet beträffande alla platser. Det finns anledning att gå
försiktigt fram och successivt pröva i vilken utsträckning en utökad
platsanmälan är befogad. Reservanterna anser att begreppet åtgärd för
rekrytering måste preciseras och föreslår att anmälningsskyldigheten knyts till
en konkret handling t. ex. annonsering. Det kan enligt reservanterna inte vara
meningsfullt att en arbetsgivare som t. ex. har en lista över lämpliga sökande
eller som redan har bestämt sig för att anställa viss person ändå måste anmäla
platsen och samtidigt avanmäla den. 1 andra hand föreslås att anmälningsskyldighet
skall inträda först en vecka efler det åtgärd för rekrytering har vidtagits.
Reservanterna anser vidare att undantaget från anmälningsskyldighet för högre
tjänster bör gälla även högt kvalificerade administrativt ledande befallningar
i nivå 3 och högre enligt SÄF:s och tjänslemannaorganisationernas nomenklatur
eller därmed jämförliga befattningar (t. ex. avdelningschefer i stora och
medelstora företag). Slutligen anser reservanterna alt små förelag tills vidare
bör undantas från anmälningsskyldighet och att gränsen bör sättas vid 20
anställda.
Prop. 1975/76: 84 37
3.3
Remissyttrandena
Näsfan
alla remissinstanser är ense med AMS om att arbetsförmedlingen bör få ökad kännedom
om lediga platser och alt vidgad plalsanmälan från arbetsgivarna därför bör
eftersträvas.
Länsstyrelsen i Skaraborgs
län konstaterar'dock att AMS av tidsskäl, inle har utvärderat den
försöksverksamhet med vidgad platsanmälan som har bedrivits i Gävleborgs län.
Detta gör enligt länsstyrelsen att AMS' uppfattning i stor utsträckning vilar
på endasi antaganden om atl ett ökat antal lediganmälda platser ger en
kvalitativ förbättring av for-medlingsresultaten och bidrar'tUl alt motverka
arbetslöshet. Länsstyrelsen anser atl det hade varit en styrka om positiva
effekter av en vidgad platsanmälan, t. ex. förkortade arbetssökandetider, hade
kunnat påvisas genom försöksverksamheten.
Två
remissinstanser har avvikande uppfattning i fråga om värdet av vidgad plalsanmälan.
Konjunkturinstitutet anser del tveksamt om vidgad platsanmälan skulle lösa
sysselsättningsproblemen för de arbetslösa i nämnvärd grad. För detta fordras
sannolikt även avsevärt utökade förmedlingsresurser. Det försök med vidgad
platsanmälan som ÄMS har företagit i Gävleborgs län ger enligl
konjunkturinstitutet inte tillräcklig vägledning. De fördelar som man kunde
tänkas uppnå torde förverkligas endasi i den mån förelagens rekrytering
påverkas av det utbud som skulle tillkomma vid en vidgad plalsanmälan. Sådana
effekter lorde enligt institutet framträda först på längre sikt och vid en
geografiskt avsevärt slörre omfattning på verksamheien.
Riksrevisionsverket
framhåller atl AMS' utredning tydligt visar att ett syslem med vidgad
platsanmälan skulle medföra en väsentligt ökad belastning på
arbetsförmedlingen. Uiredningen visar dock inle alt en däremot svarande
förbättring av placeringsresullaten skulle uppkomma. Den begränsade
försöksverksamheten i Gävleborgs län ger ingen antydan i den riktningen. Vad
AMS kan konstatera som etl resultat av försöksverksamheten är enligt verket
endast att den medförde en klar ökning av antalet lediganmälda platser och att
denna ökning stäUde arbetsförmedlingen inför uppgifter och siluationer som
proportionsvis krävde större arbetsinsatser än vad ökningen som sådan föranledde.
Riksrevisionsverket påpekar att etl stort antal av de i försöksverksamheten
deltagande förelagen uppgav att det är vanligl med rekrytering av
spontansökande och av personer som rekommenderas av redan anställda. Flera
förelag upprättar listor över sökande för tUlfällig tjänstgöring. Så länge
förelagen har tiUgång till dessa och andra externa rekryteringskanaler och
upplever dessa som positiva är det enligt verket föga troligt att
arbetsförmedlingens placeringsresultat skulle förbättras genom elt system med
vidgad plalsanmälan.
De
remissinstanser som företräder arbetstagarsidan ansluter sig lill
Prop.1975/76: 84 38
AMS'
uppfattning atl vidgad plalsanmälan allmänt skulle stärka de arbetssökandes ställning.
LO anför att de
arbetssökande ställer allt större krav på arbetsförmedlingens service och
information om arbetsmarknaden. Nya och växande gmpper av arbetssökande kommer
tUl arbetsförmedlingen. Enligt den nya lydelsen av 4 §
arbetsmarknadskungörelsen skall arbetsförmedlingen i högre grad än tidigare
inrikta sin verksamhet på att stödja den arbetssökande och påverka företagen
att anpassa arbetskraftseflerfrå-gan, arbetsuppgifter och arbetsplatser till de
arbetssökande. För alt arbetsmarknadspolitiken skall kunna få denna inriktning
och de arbetssökandes berättigade krav på en fungerande central
informationskälla för arbetsmarknaden skall kunna motsvaras fordras del enligt LO:s
mening alt arbetsförmedlingen får kännedom om alla lediga platser.
Byggnadsarbetareförbundet
framhåller alt fackföreningsrörelsen vid upprepade tillfällen har understrukit
att arbetsförmedlingen måste stå på den svagare parlens sida. Arbetsgivarna kan
oftast välja mellan olika arbetssökande och ställa upp mer eller mindre långt
gående krav, medan de arbetssökandes valmöjligheter är mer begränsade, vilket i
stor utsträckning hänger samman med att arbetsförmedlingen får kännedom om aUtför
få lediga platser. Enligt AMS' utredning går en relativt liten del av
rekryteringen av byggnadsarbetare genom arbetsförmedlingen. Detta får enligt
förbundets mening tillskrivas de speciella anställningsförhållandena i
branschen. Det betyder dock inle alt arbetsförmedlingen skulle sakna betydelse
för byggnadsarbetarna. En utrednmg som lades fram till förbundets kongress år
1974 visar atl en relativt stor andel av byggnadsarbetarna är beroende av
arbetsförmedlingen för sin sysselsättning.
Handelsanställdas förbund
anser att en effektiv arbetsförmedling har avgörande betydelse för den enskilde
arbetssökanden. Denne kan inte överblicka det totala utbudet av arbetstUlfäUen.
Med utgångspunkt i AMS' konstaterande all i dag endast drygt hälften av de lediga
platserna anmäls till arbetsförmedlingen framhåller förbundet att andelen inom vambandeln
är ännu lägre. En bidragande orsak torde enligt förbundet vara förekomsten av
många små företag, vilka enligt AMS' utredning anmäler sina vakanser mindre
ofta än de slörre förelagen. Förbundet framhåller vidare att förelagens
kontakter med arbetsförmedlingen tenderar att variera med konjunkturen. Det
finns enligt förbundet även exempel på alt företagen anmäler sina vakanser
först sedan de har. misslyckats att tillsätta dem på annat sätt, vilket
betyder att arbetsförmedlingen får ta emot en rad svårlUlsalta platser.
Skogsarbetareförbundet anser att när förmedlingsverksamheten ökar får
arbetsförmedlingen en bättre "status" och uppfattas inte enbart som
förmedlare av platser som inte bar kunnat tUlsättas på annat sätt.
Länsstyrelsen
i Skaraborgs län vill påpeka alt dagens situation, där
Prop.
1975/76: 84 39
del
finns fler informationskällor om plalsulbudet, förutsätter atl den arbetssökande
genom egna insatser skaffar sig överblick över plalsulbudet och tar de
kontakter med olika arbetsgivare som behövs. Del är inte aUa arbetssökande som
kan klara den uppgiften framgångsrikt. En vidgad plalsanmälan skulle enligt länsstyrelsens
uppfattning inle bara stärka den arbetssökandes ställning aUmänt utan även
utjämna skillnaderna mellan olika arbetssökande.
Några
av de remissinstanser som representerar arbetstagarsidan framhåller all anpassningsgruppernas
verksamhet måsle beaktas i sammanhanget.
Handelsanställdas
förbund konstaterar att AMS föreslår att ledig plats som en arbetsgivare önskar
utannonsera endast internt inte skall behöva anmälas till arbetsförmedlingen.
Förbundet har inga principiella invändningar mol delta förslag, eflersom den
interna rekryteringen är till fördel för de anstäUda. Förbundet vill emellertid
betona alt det är nödvändigt all de fackliga organisationerna och
arbetsförmedlingen kan medverka i och aktivt påverka den intema rekryteringen och
omplaceringen genom anpassningsgrupperna. Genom dessa grupper bör man även
kunna påverka urvalet och tiUsältningen av de lediga platserna. Förbundet anser
vidare att anpassningsgrupperna bör få bedöma behovet av anpassningsåtgärder
innan eventuella vakanser anmäls tiU arbetsförmedlingen. En vidgad plalsanmälan
måsle därför åtföljas av en ökad satsning på anpassningsgrupperna. Byggnadsarbeiarförbundet
anför liknande synpunkter och hänvisar till att vid förelag där anpassningsgrupp
har funnits en längre tid arbetsgivama har använt denna som re-kryleringskanal
i stor utsträckning, vilket belyser anpassningsgruppernas betydelse även för
personer som står utanför arbetsmarknaden. Lö anser att arbetsförmedlingen inle
passivt får la emot anmälningar om lediga platser och bygga upp en ordermollagande
administration som sedan styr förmedlingsarbetet. Arbetsförmedlingen skall
tvärtom utifrån det aktiva samarbetet med de fackliga organisationerna och
förelagen utforma hanteringen av de lediga platserna. Bedömningen av en arbetssökandes
förutsättningar att klara en viss arbetsuppgift skall enligt LO:s mening inte
utgå enbart från arbetsgivarens kvalifikationskrav. Arbetsförmedlingen skall
ha möjlighet att tillsammans med de fackliga organisationerna påverka
informationen om de lediga platserna och urvalet av lediga platser i syfte att
kunna påverka tillsätlandel. LO vill också understryka vikten av all platser
som anmäls till trygghetsrådens clearingor-gan eller organ med liknande uppgifier
inom koncerner samtidigt anmäls till arbetsförmedlingen för att förhindra en
sådan företagsuppdelning av arbetsmarknaden all förutsällningarna för
arbetsmarknadspolitikens rörlighelsstimulerande åtgärder och
anpassningsåtgärder begränsas.
HCK
anför all det i dag råder stora klyftor mellan företagens ofta orimligt höga
krav på arbetskraften och de arbetssökandes önskemål.
Prop. 1975/76: 84 40
behov
och förutsättningar. Om arbetsförmedlingen får kännedom om fler lediga platser
kan man hoppas att fler arbetsuppgifter som passar handikappade kan tiUsättas
genom denna. Den vidgade plalsinformalio-nen riskerar emellertid att bli
verkningslös, eftersom arbetsgivarna inte blir skyldiga att anställa arbetssökande
som arbetsförmedlingen anvisar. Lagen om vissa anslällningsfrämjande åtgärder
måste därför enligt HCK liUämpas mer aktivt än hittills. HCK vill även starkt
betona att vidgad platsanmälan inle får ses som en isolerad företeelse utan
måste kombineras med andra åtgärder för atl de handikappades situation på
arbetsmarknaden skall kunna förbättras.
Några
remissinstanser, däribland Kommunförbundet och Landstingsförbundet, instämmer
i AMS' uttalande att en vidgad plalsanmälan skulle ge bättre statistiskt underlag
för planering av arbetsmarknadsutbildning och andra arbelsmarknadspolitiska
åtgärder. Koiijunkturinstitutet påpekar dock att, även om en ökad omslutning på
arbetsförmedlingen skulle ge förbättrad statistik över lediga platser, delta inte
skulle ge effekt förrän på längre sikt. Om etl syslem med vidgad platsanmälan
genomförs successivt får man enligt konjunkturinstitutet tvärtom etl ur
statistisk synvinkel besvärligt läge under en relativt lång period.
Även
om nästan alla remissinstanser anser att vidgad platsanmälan bör eftersträvas,
är meningarna delade i fråga om sättet att åstadkomma vidgad platsanmälan. Som
tidigare har redovisats föreslår ÄMS all skyldighet för arbetsgivare alt
anmäla ledig plats till arbetsförmedlingen skall föreskrivas i lag. Detta
förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran i princip av flertalet
remissinstanser, däribland personalorganisationerna. SAF, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen,
Bankinstitutens arbetsgivareorganisation, Tidningarnas arbetsgivareorganisation,
SHIO och Statsföretagens förhandlingsorganisation ansluter sig däremot till
reservanternas yttrande i huvudsak. Dessa anser, som redan har nämnts, att
möjligheterna till en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter och AMS
bör prövas i första hand. Om lagstiftning befinns nödvändig, bör enligl
reservanterna lagen tidsbegränsas. Enligl SAF kan en koUeklivavtalslösning
komma i fråga i andra hand.
Riksrevisionsverket
påpekar att ÄMS enligt direktiven för utredningsuppdraget skulle undersöka
huruvida de skäl som talar mot en obligatorisk platsanmälan bl. a. en väsenlligl
ökad arbetsbelastning för arbetsförmedlingen och företagen utan garantier för
en motsvarande förbättring av placeringsresullaten är generellt giltiga eller
om del kan finnas motiv för att pröva sådan obligatorisk anmälan inom
exempelvis vissa begränsade yrkesområden, regioner e. d. Riksrevisionsverket
kan inle finna att ÄMS har påvisat alt dessa molskäl skulle vara felaktiga el-
Prop. 1975/76: 84 41
ler
ens ej generellt gUliga. Med hänsyn härtill och till att konsekvenserna av
förslaget inte är tUlräckligt klarlagda annat än med avseende på ett ökat
personalbehov vill verket inte tillstyrka lagstiftning ulan förordar i stället
atl en utökad försöksverksamhet inom vissa begränsade yrkesområden och/eller
regioner genomförs under budgetåret 1975/76.
Institutet
för social forskning som förklarar sig inte vilja ta ställning lill den
politiska frågan om obligatorisk plalsanmälan framhåller att om samhället
ålägger företagen anmälningsplikt och de arbetssökande därmed får
uppfattningen atl arbetsförmedlingens plalslistor ger dem en fullständig bild
av arbetsmarknadsläget måste samhället anses ha åtagit sig atl ge en invändningsfri
och högt kvalificerad service lill båda parter. Institutet tillråder därför en
ny försöksverksamhet på frivillig basis med mer systematisk utvärdering än som
var möjlig vid del korta experimentet i Gävleborgs län.
LO
konstaterar atl AMS har övervägt möjligheten atl rekommendera en
överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter och ÄMS om en vidgad
platsanmälan men funnit atl en sådan rekommendation inte skulle få tillräcklig
effekt på hela arbetsmarknaden. LO delar denna uppfattning. Del är nödvändigt
alt stäUa samma krav på oorganiserade arbetsgivare som på organiserade. LO
tillstyrker därför förslagel om lagstiftning om plalsanmälan. Det är enligt LO
det enklaste förfaringssättet och del som kan ge resultat snabbast. TCO
hänvisar tUl del av TCO:s kongress i juni 1973 antagna arbetsmarknadspolitiska
programmet i vilket organisationen redovisar sin principiella inställning tUl
obligatorisk platsanmälan. Det av AMS föreslagna systemet med obligatorisk
platsanmälan stämmer väl överens med TCO:s uppfattning om hur ett sådanl syslem
bör utformas. SACO/SR hänvisar liU SACO:s arbetsmarknadsprogram från år 1973 i
vilket föresläs atl frågan om obligatorisk platsanmälan prövas. På grund av
ofullständig kännedom om de lediga platserna har arbetsförmedlingen svårt att
tillgodose tjänstemännens, inle minsl de nyexaminerade akademikernas,
berättigade krav på förmedlingsservice. SACO/SR hälsar därför AMS' utredning
och förslag med tUlfredsslällelse. SÄCO/SR vill även peka på de positiva
erfarenheterna av det syslem för plalsanmälan för lärare inom skolväsendet som
har fungerat i många år och som har mycket gemensamt med AMS' förslag.
SAF
anför alt del inle lorde ge särskilt goda resultat atl lagstifta om plalsanmälningsplikt
innan arbetsförmedlingen är mogen för all handlägga en ökande mängd
anmälningar. Del vore bättre alt först med olika metoder, inte bara fler
tjänstemän, förbättra arbetsförmedlingens förmåga till aktiva förmedlingsinsalser.
Då skulle antalet anmälningar öka automatiskt och någon lagstiftning om
obligatorisk platsanmälan inte bli nödvändig. Arbetsförmedlingen bör alltså
framför allt öka sin andel av
Prop. 1975/76: 84 42
de
tillsatta platserna genom atl erbjuda sådan service alt såväl företag som
anställda i ökad utsträckning vänder sig dit. Övriga arbetsgivarorganisationer
anför liknande synpunkler.
Statsföretagens
förhandlingsorganisation har inga allvarliga invändningar mot den föreslagna
anmälningsskyldigheten, eflersom den inte skulle innebära några slörre
förändringar i nuvarande rekryleringsmti-ner hos medlemsföretagen.
Organisationen anser dock atl avtalsreglering ger bättre resultat än
lagreglering, bl. a. genom del bätlre engagemang och större ansvar som
arbetsmarknadsparterna torde känna för lösningar som de själva har förhandlat
sig fram till. Organisationen anför vidare att förmedlingspersonalens kännedom
om företagen lorde ha slor betydelse för arbetsgivarnas benägenhet alt anmäla
lediga platser lill arbetsförmedlingen. De försök med praktik på företag för arbelsförmed-lingsaspiranter
som nyligen har genomförts i Malmöhus län bör därför enligt organisationen
utvidgas även till erfaren arbetsförmedlingspersonal.
Beiräffande AMS' förslag
alt plalsanmälan skall göras i anslutning lill atl åtgärd för extern rekrytering
vidtas instämmer hovrätten över Skåne och Blekinge i reservanternas uppfattning
alt begreppet åtgärd behöver preciseras och att detta kan ske genom att anmälningsskyldigheten
anknytes till en konkret handling av arbetsgivaren t. ex. ulannonsering av
tjänsten. Det framstår som mindre meningsfullt att en arbetsgivare, som redan
har bestämt sig för all anställa viss bestämd person eller som avser alt återanställa
en person som enligt lagen om anställningsskydd har företrädesrätt till ny
anställning, ändock skall anmäla platsen och samtidigt avanmäla den. Ett
alternativ skulle enligt hovrätten vara alt begränsa anmälningsskyldigheten lill
sådana lediga platser som viss kortare tid efter beslutet om rekrytering
fortfarande är obesatta. SAF anför liknande synpunkter och SHIO anser att
reservanternas förslag är en bätlre lösning än den av utredningen föreslagna.
LO och Handelsanställdas
förbund anser atl platsanmälan skall lämnas innan åtgärd för extern
rekrytering vidtas, om syftet med anmälningsskyldigheten skall uppnås. LO
anser alt arbetsförmedUngen måste ha en plats till förfogande under en viss lid
om sökandena skall kunna göra ett övervägt val av arbete. Det måsle också ligga
i förelagens intresse att få tid att bilda sig en uppfattning om andra
företags efterfrågan på arbetskraft och utbudet av sökande inom ett yrkesområde
eUer en bransch. Skogsarbetareförbundet anser att en anmäld plals inle skall få
tillsättas förrän sökande som har anvisats av arbetsförmedlingen tidsmässigt
har hafl tillfälle att söka platsen. Därigenom förhindras att del endast blir
fråga om en formell anmälan.
Beträffande
AMS' förslag i fråga om tjänst som är avsedd för intern rekrytering i första
hand anser hovrätten över Skåne och Blekinge samt konjunkturinstitutet alt vad
som menas med intern rekry-
Prop.
1975/76: 84 43
tering
behöver preciseras, t. ex. när det gäUer anställning i ett företag som ingår i
en koncern. Hovrätten framhåller atl samma fråga torde uppkomma när personal
skall rekryteras lUl en mer eller mindre självständig enhet i en kommtmförvaltning
eUer i en organisation. Landstingsförbundet anför alt landstingen, för alt bl.
a. underlätta intern rekrytering, har utarbetat rutiner för ullysning av
lediga platser i form av sammanställningar av lediga platser inom hela
landstinget, vilka sam-mansläUningar vanligtvis tillställs den lokala
arbetsförmedlingen. Detta förfarande beror på att ett landsting i detta
avseende betraktas som en arbetsgivare, även om anställning av praktiska skäl
sker hos resp. sjukhus eller motsvarande.
Televerket,
Bankinslitutens arbetsgivareförening och Tidningarnas arbelsgivareförening
anser att den av AMS föreslagna tidsfristen för anmälan lill
arbetsförmedlingen, fyra veckor efter den interna ledigförklaringen, är för
kort med hänsyn lill det omfattande arbete som behövs för att välja lämplig
person till den lediga platsen. Tidningarnas arbelsgivareförening anser att
det kan ge upphov till felaktiga föreställningar om företagets personalpolitik,
om en internt ledigförklarad plats måste anmälas till arbetsförmedlingen innan
förelaget har hunnit alt la ställning lill internt inkomna ansökningar. Det
bör därför överlåtas åt företagen att själva avgöra när möjligheterna lill
intern rekrytering är uttömda.
Statsföretagens
förhandlingsorganisation anser det onödigt alt, som AMS har gjort, ange att
anmälningsskyldighet inträder, om vid försök till intern rekrytering någon
lämplig sökande inle har erhållits vid ansökningstidens utgång. Ändrade planer
från intern till extern rekrytering medför nämligen alt undantag från
anmälningsskyldighet inle längre föreligger.
Hovrätten över Skåne och
Blekinge påpekar alt enligt AMS' förslag anmälningsskyldighet synes inträda
bara i de fall då ansökningstid har angetts vid den interna ledigförklaringen.
Hovrätten föreslår därför alt någon sådan bestämmelse inte meddelas. Vad
beträffar den föreslagna tidsfristen för anmälan till arbetsförmedlingen efler
försök lill intern rekrytering påpekar hovrätten att förslaget inte går ihop
med sådana fall då den interna ansökningstiden har salts längre än fyra veckor.
Vad
beträffar de av ÄMS föreslagna undantagen från anmälningsskyldighet anser
statens järnvägar alt gränsen för korttidsanställning bör sättas till tre
månader, vilket är en tid som skulle sammanfalla med tiden för tidsbegränsad
statlig anställning. Landstingsförbundet anser all liden bör förlängas till en
månad med hänsyn till angelägenheten av att kunna tillsätta hastigt uppkomna
kortare vikariat utan dröjsmål. I regel är det svårt att vid dessa anställningar
bedöma hur länge anställningen kommer att vara. Dessa korttidsanställningar
sker normalt med hjälp av ett register över personer som i regel är in-
Prop.
1975/76: 84 44
Iresserade
endast av att arbeta extra inom sjukvården. Möjlighet bör finnas för resp.
landsting och länsarbetsnämnd atl i särskild ordning överenskomma om vissa
praktiska regler som syflar till att tillvarata lagförslagets intentioner och
landstingens behov av effektiva arbelsmtiner. Kommunförbundet anser att tiden
bör förlängas avseväri. Det är i regel svårt alt i förväg beräkna längden av
sjukvikariat och vidare är frekvensen av korttidsanställningar stor särskilt
vid stora förvaltningar inom bl. a. vårdområdet. Vidare bör från praktisk
synpunkt observeras all tjänstgöringslistor inom t. ex. vårdområdet och
brandområdet ofta innehåller system med tjänstgöring varannan eller var tredje
dag. Undantaget bör därför inte uttryckas i antal arbetsdagar utan i vardagar
eller ännu hellre i kalenderdagar. En möjlighet tUl omräkning i kalenderdagar bör
öppnas. Tidningarnas arbetsgivareförening anser all tiden bör utsträckas till
fyra veckor, eflersom rekryteringen till sådana korttidsanställningar oftast
måste ske så snabbt att ett anmälningsförfarande endast kommer alt medföra en
ökning av företagens och arbetsförmedlingarnas arbetsbelastning. Länsstyrelsen
i Skaraborgs län anser en förlängning av liden till 15 arbetsdagar vara
nödvändig.
Teaterförbundet
anser alt 10-dagarsregeln bör slopas. Ett undantag för korttidsanställningar
skulle göra anmälningsskyldigheten tämligen meningslös. Arbetsmarknaden präglas
av att endast ca hälften av förbundets medlemmar har tillsvidareanställning.
Övriga medlemmar är frilansare, dvs. har kortare engagemang. Det kan röra sig
om en enstaka uppgift för några timmar eller en dag upp till några veckors
eller i enstaka fall några månaders engagemang.
I
fråga om undantag för plals i förelagsledande eller därmed jämförlig ställning
ansluter sig SAF och Tidningarnas arbetsgivareförening lill reservanternas
uppfattning att undanlag generellt bör gälla vid rekrytering av mera
kvalificerade befattningshavare moisvarande nivå 3 eller högre enligt arbelsmarknadspartemas
nomenklatur. Bankinstitutens arbetsgivareorganisation vUl ifrågasätta om
undantaget för högre tjänster inle bör gälla befattningar sorh är inriktade på
företagsledning och som ligger på nivå 5 eller högre. På delta sätt skulle man
få med slörre delen av de befattningshavare som inom bankområdet har en
självständig ställning vid kontor utan att för den skull betraktas som
företagsledare i vedertagen bemärkelse. LO anser att det av utredningen
föreslagna undanlaget för förelagsledande uppgifter i praktiken kan medföra
gränsdragningsproblem. För att minska risken för sådana problem bör undantaget
inte få omfatta någon större krets av befattningar. LO förutsätter emellertid
all arbetsförmedlingen inte onödigtvis belastas med rekrytering lill
befallningar som t. ex. kan kräva ett omfatlande urvalsförfarande för atl få
fram lämpliga sökande.
I
fråga om undantag för plals som förulsälter viss politisk eller ideell
inställning anser TCO att sådana platser bör anmälas i de fall de utan-
Prop. 1975/76: 84 45
nonseras
av arbetsgivaren, t. ex. i dagspressen. SACOfSR anser ått undantaget bör
tillämpas restriktivt och i praktiken omfatta endast tjänster av utpräglad förtroendekaraklär.
Flera remissinstanser
föreslår ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten. Statens järnvägar
och Skogsarbetareförbundet anser att anmälningsskyldighet inte skall gäUa när
någon har företrädesrätt till ny anstäUning enligt lägen om anställningsskydd. Kommunförbundet
anser att undanlag bör göras, fömtom i sistnämnda fall, även när någon har
företrädesrätt enligt kollektivavtal. Utnyttjas inte företrädesrätten blir
enligt Kommunförbundet anmälningsreglerna däremot tillämpliga i nästa steg.
Statens
avtalsverk påpekar att företrädesrätt kan föreligga även genom annan
författning än lag. Statsföretagens förhandlingsorganisation framhåller alt
överenskommelser om företrädesrätt förekommer inte bara i kollektivavtal ulan
även i andra avtal. 1 det konsortialavlal som reglerar verksamheten för SOS Alarmering
ÄB finns t. ex. en beslämmelse som ger viss personal vid primärkommuner och
landsting förtursrätt tUl anställning.
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen
anser all praktik- eller ferieanställningar bör undantas helt från
anmälningsskyldighet. Ofta tillkommer nämligen sådan anstäUning genom att en
arbetsgivare kontaktas av skolor som önskar få elever placerade för längre
eller kortare tids praktikarbele. En arbetsgivare kan därvid anställa en
praktikant utan att någon ledig plats i och för sig har uppkommit.
Kommunförbundet utgår från alt med praktikanställning i detta sammanhang inte
avses sådan praktik som är integrerad i själva den aktuella utbildningen. En
sådan praktikant är skolelev och det yttersta ansvaret för anvisning av praktikplats
i detta fall åvilar tills vidare skolan. Televerket förordar att möjlighet
öppnas att efter överenskommelse mellan lokal arbetsförmedling och företag
undanta platser avsedda för ferieledig ungdom från anmälningsskyldighet. För
några år sedan införde televerket den ruluien all samtiiga sökande skulle
slussas via den offentiiga arbetsförmedlingen. Detta medförde emellertid sådana
komplikationer för såväl sökande söm arbetsförmedlingen och verket alt man
numera i samråd med arbetsförmedlingen har återgått tUl tidigare gällande mtin.
Enligl denna anmäls ferieplalsema mer eller mindre i klump utan alt man
preciserar antal och arbetsuppgifter, och sökande antas bland såväl dem söm har
anmäll sig direkl lill televerket som dem som har anmält sig via arbetsförmedlingen.
Statsföretagens
förhandlingsorganisation anser att undantag från anmälningsskyldigheten bör gäUa
i de fall det är uppenbart att platsen redan är tUlsatt. Det förekommer ibland
att företagen har ansökningar från tidigare ledigförklarade platser. Likaså
önskar många förelag erbjuda lediga platser till personer som tidigare har
varit anställda på före-
Prop. 1975/76: 84 46
laget.
Även vid andra tillfällen kan det förekomma all den lediga platsen i praktiken
är tUlsatt.
SAF
anser det vara mycket angeläget alt de små företagen undantas med hänsyn till atl
en generell anmälningsplikt skulle bli ylterligare en administrativ börda. Del
kan vidare enligl SAF inte vara lämpligt att införa straffsanktionerade
bestämmelser som troligen kommer alt överträdas ofrivilligt i stor
utsträckning. Vidare gäller som utredningen också konstaterar beiräffande de
små förelagen alt de informella rekryteringsvägarna har stor betydelse.
Särskilt för de många små familjeföretagen gäller ofla alt endast en anförvant
eller en bekant lill någon redan anstäUd kan komma i fråga vid ev.
nyrekrytering. Noteras bör atl utredningens försöksverksamhet över huvud inte
har omfattat förelag med mindre än fem anställda. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen
anför liknande synpunkter. SHIO och Tidningarnas arbetsgivareförening ansluter
sig lill de synpunkler som anförs i reservationen till AMS' förslag. LO anser
däremot alt del vore fel att undanta den betydande del av arbetsmarknaden som
de mindre arbetsplatserna utgör. Arbetsförmedlingens service är ännu alltför
ringa just lill denna arbetsmarknad på grund av atl dessa förelag i mindre utsträckning
än de slörre anmäler sina platser. Handelsanställdas förbund och
Lantarbetareförbundet framhåller att de mindre arbetsplatserna svarar för en
stor del av sysselsättningen inom förbundens områden.
Några
remissinstanser föreslår undantag för vissa yrkesområden. Teatrarnas
riksförbund yrkar alt förelag verksamma inom kulturområdet i sin helhet undantas
från anmälningsskyldighet, i varje fall tills vidare i avvaktan på resultatet
av den pågående beredningen i departementet av OLAF:s belänkande (Ds In 1972:
5) Arbetsförmedling inom kulturområdet. Redareföreningen anser alt
sjöfartsnäringen bör undantas från anmälningsskyldighet. Av praktiska skäl är
det omöjligt för ell rederi alt anmäla alla uppkommande vakanser. Rederiema
anmäler i dag regelmässigt uppkomna .vakanser till sjömansförmedling i Sverige
eller i cenlralhamn så långt det praktiskt ar möjligt. Eftersom elt fartyg av
säkerhetsskäl måste ha en viss minsta besättning för att få avgå från hamn,
måste personal kunna anskaffas med kort varsel oavsett tiden på dygnet om en
vakans skulle uppstå oväntal. SAF anför att Rörledningsfirmornas
arbetsgivareförbund anser att det vore värdefullt att få befrielse för Vårlingsanställningar.
En ev. lagbestämmelse bör gälla endast yrkesarbetare (alternativt vuxna
arbetare) eUer medge undanlag som arbetsmarknadsparterna kommer överens om.
Vad
härefter beträffar anmälningsskyldighet inom det statligt lönereglerade området
konstaterar SÖ att AMS inle föreslår något undantag för tjänst som är avsedd
för intern rekrytering. SÖ anser atl samma regel skall gälla för statlig
myndighet som för företag i delta avseende. Erfarenheten visar enligt SÖ all en
anmälan av plats
Prop. 1975/76: 84 47
som
är avsedd för intern rekrytering i regel inle leder till extern rekrytering.
SÖ vill vidare inle motsätta sig förslaget att alla tjänster som skall ledigkungöras
även skall anmälas till arbetsförmedlingen. Förslagel medför dock ett inte oväsentiigt
merarbete, bl. a. därför att anmälan måste göras även när tjänsten i fråga har tUlsalls.
Del är därför enligt SÖ viktigt atl en smidig kontakt med arbetsförmedlingen
utformas. SÖ motsätter sig slutligen att det nu gällande undantaget från
anmälningsskyldigheten för högre tjänster (F 18 och högre) skall utgå. Detta
skulle medföra bl. a. att SÖ i fortsättningen skulle vara skyldig att anmäla alla
extra ordinarie och arvodestjänster som gymnasieinspeklör, skol-konsulent och
expert. Sådana anmälningar skulle inte fylla någon uppgift. Del är här fråga
om tidsbegränsade tjänster och för varje tjänst fordras särskUda
kvalifikationer.
Postverket
och televerket motsätter sig att del nu gällande undantaget från
anmälningsskyldighet för tjänst som förutsätter inomverksul-bUdning skall ulgå.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län ifrågasätter om del är nödvändigt atl införa
anmälningsskyldighet för sådana statiiga tjänster som normalt inte rekryteras
externt. Åtminstone bör undantag kunna göras för tjänster som regeringen tillsälter,
även om tillsättning sker efter ansökan. Även tjänster som myndighet får
tillsätta utan ansökan borde kunna undantas, om extern rekrytering inle avses
ske. Sistnämnda tillsättningar kan i praktiken jämställas med befordran i befordringsgång.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser atl undanlag bör göras för befordringstjäns-ter,
eflersom rekryteringen här till största delen är intern.
Flera
remissinstanser har yttrat sig om vilka uppgifter en platsanmälan bör innehålla.
Statens handikappråd anser del värdefullt om platsanmälan kunde uppta faktorer
som arbetsmiljöns utformning, arbetsplatsens anpassning lill arbetstagare med
handikapp, ev. yrkesrisker etc. Statsföretagens förhandlingsorganisation vill
framhålla all det speciellt på tjänslemannaområdet kan vara svårt alt ange
några mera exakta lönevillkor. LO anser all del måsle fastställas klart vilken
information som skall lämnas om den lediga platsen. LO finner det självklart
att i informationen skall ingå uppgifter om löneförmåner, arbetsplatsens
belägenhet, arbetsuppgifter, arbetets varaktighet, arbetstider och
kvalifikationskrav. Vid flyttning behövs även uppgifter om bostadsförhållanden
m. m. Samtidigt skall enligt LO:s mening sökanden få kännedom om både förelagels
och den fackliga organisationens kontaktpersoner. Arbetsförmedlingen skall
delge sökanden uppgifl om dessa kontaktpersoner. Del är enligt LO:s mening
angelägel alt de fackliga organisationerna ser till att arbetsförmedlingen kan
hänvisa sökande som behöver kompletterande upplysningar lill en facklig
representant. Arbetsförmedlingen kan därigenom undvika all hänvisa sökande lill
företag där fackliga frågor måste lösas försl.
Prop. 1975/76: 84 48
LO,
Handelsanställdas förbund och Byggnadsarbetareförbundet anser att uppgift om
facklig kontaktman skall tas med. Lantarbetareförbundet anser all även uppgifl
om bostadsförhållandena på arbetsorten skall vara obligatorisk.
Beträffande
avanmälan anser Landstingsförbundet att man mås-ter förutsätta att en
automatisk avregistrering sker vid den angivna sista ansökningsdagen. Om
platsen inte tiUsätts och fortfarande är aktuell får man förutsätta alt
landstingen återkommer med ny anmälan, vilket synes vara praxis f. n.
Kommunförbundet ger uttryck för samma uppfattning.
Vad
beträffar AMS' förslag tUl påföljd för underlåtenhet atl göra anmälan tUl
arbetsförmedlingen anser hovrätten över Skåne och Blekinge det tvivelaktigt om
det kan anses tillräckligt motiverat atl införa nya straffbestämmelser i detta
sammanhang. Om de nya reglerna inte iakttas är det i många fall mer en fråga
om att sprida upplysning än alt straffa. För sådana fall då någon systematiskt
och i stor omfattning kringgår bestämmelserna kan måhända en straffbestämmelse
inte undvaras. Den bör dock begränsas tUl upprepad underiåtelse att anmäla
ledig plats. Det finns ingen anledning att som ÄMS föreslår fastställa elt fixt
bötesbelopp. Det finns inle heller någon anledning att, med en så begränsad
straffskala som den föreslagna, skilja mellan vanliga och grova överträdelser,
utan detta torde kunna överlämnas till de rätlstUlämpande myndighetema att
beaktas vid bestämmande av bötesstraff i konkreta fall. Lö anser att straffbestämmelsema
skall kunna omprövas efter en tids erfarenheter'. Byggnadsarbetareförbundet'
vill ifrågasätta om de föreslagna straffbestämmelsema är tUlräckliga. Speciellt
vid upprepad underlåtenhet att anmäla plals bör möjlighet föreligga till strängare
straff.
TCO
anser att det kan vara motiverat att överväga en konstruktion, analog med den
som gäller för underiåtelse att anmäla varsel enligt lagen om vissa anslällningsfrämjande
åtgärder. Enligt denna lag kan arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
underlåter att varsla om driftsinskränkning åläggas att utge en särskild
varselavgift lill statsverket. Motsvarande sanktionsbestämmelse skulle i detta
fall bl. a. innebära att elt bötesbelopp fastställdes per ledig plals som arbetsgivaren
inle anmäler.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser alt det kan vara motiverat atl betrakta en inledande
tid av elt obligatoriskt system som en försöksverksamhet och att under denna
tid avstå från straffsanktioner mot arbetsgivare som försummar att anmäla
ledig plats i föreskriven ordning.
Några
remissinstanser berör frågan om förslagets genomförande. Som tidigare har
redovisats föreslår ÄMS att obligatorisk platsanmälan skall införas i tre
etapper med anknytning till införandet av ADB-plalslistor, Den första etappen
beräknas omfatta 70 % av hela
Prop. 1975/76: 84 49
platsutbudet
i landet. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte den första
etappen är för omfatlande och vill rekommendera att antalet län i den första
omgången begränsas med hänsyn lill de stora krav som obligatorisk platsanmälan
ställer på arbetsförmedlingens resurser. Vidare bör enligt länsstyrelsens
mening resultatet av den första omgången utvärderas innan nästa omgång
startas, varvid så långt möjligt uppnådda effekter bör ställas mot kostnaderna.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län och Koinniunförbundet anför liknande synpunkler.
Länsstyrelsen i Malmöhus
län anser alt införandet av obligatorisk platsanmälan bör föregås av en
omfattande och aUsidig information lill arbetsgivarna, varvid bör framhållas
även de fördelar, bl. a. slörre sökandeurval, som kan ernås genom
arbetsförmedlingens medverkan. Härigenom borde enligt länsstyrelsen finnas
möjlighet att eliminera de problem som har förekommit vid införandel av
liknande lagstiftning i andra länder.
TCO tillstyrker atl
obligatorisk platsanmälan införs i den takt och med den omfattning som ÄMS
föreslår, dvs. i takt med ulbyggnaden av datorassislerad platslislproduktion.
Denna samordning av utbyggnaden av dessa två mycket väsentliga reformer för
arbetsförmedlingen och de arbetssökande får emellertid inte innebära att AMS' ulbyggnadsprogram
rörande terminaler för sökning och matchning försenas, framhåller TCO.
Personalorganisationerna
framhåller att arbetsförmedlingen måsle få väsenlligl ökade resurser om
obligatorisk platsanmälan införs.
LO framhåller atl del med
hänsyn lill den vikliga kopplingen mellan anmälningsskyldigheten och anpassningsverksamheten
krävs en personalförstärkning med 1 500 arbetsförmedlare under en treårsperiod
enligt LO:s tidigare framförda mening. Det är vidare enligt LO väsentiigt att resurser
för ADB tillförs ÄMS enligt tidigare framlagda förslag. TCO framhåller alt erfarenhetema
från försöksverksamheten i Gävleborgs län visar att arbetsförmedlingen kommer
att ställas inför arbetsuppgifter som kräver väsentligt Ökade insatser av
arbetsförmedlare. TCO vill framhålla vikten av atl erforderliga resurser ställs
lill arbetsförmedlingens förfogande så alt inte situationen ytterligare
förvärras för den redan i dag hårt arbetstyngda personalen där. SACOfSR
framhåller att en nedskärning av resursbehovet i förhållande lill AMS' förslag
skulle medföra alt kritikerna av obligatorisk platsanmälan blev sannspådda. Det
föreslagna systemet skulle bli en papperskvarn med risk för försämrad service
för de arbetssökande och försämrade arbetsförhållanden för arbetsförmedlingens
personal.
4 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 84
Prop. 1975/76: 84 50
4
Lekmannainflytande i arbetsförmedlingen 4.1 Nuvarande förhåUanden
Enligl
den tidigare nämnda instruktionen för arbetsmarknadsstyrelsen och
länsarbetsnämnderna är AMS central förvaltningsmyndighet för allmänna
arbetsmarknadsfrågor och chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna. I likhet med
flertalet centrala ämbetsverk har ÄMS en lekman-nastyrelse. 1 en verksslyrelse
ingår normall, förutom verkschefen, företrädare för de politiska partierna och
olika intresseorganisationer. Det är naturligt att arbetsmarknadens parter är
väl företrädda i ÄMS styrelse. Denna beslår, förutom av generaldirektören och
överdirektören, av 11 andra ledamöter av vilka tre utses på förslag av SÄF och
sex på förslag av löntagarorganisationerna (LO, TCO och SACO/SR). I styrelsen ingår
numera även två personalförelrädare som har utsetts enligt kungörelsen (1974:
224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. Hos AMS finns
en arbelslöshelsförsäkringsdelegation och en lokaliseringsdelegalion, bägge med
lekmannarepresentation, vilka i styrelsens ställe handlägger vissa ärenden
rörande erkända arbetslöshetskassor och rätt tiU kontant arbetsmarknadsstöd
resp. ärenden om lokaliseringssamråd. Vidare finns en rådgivande delegation
för arbetsvårds-frågor samt vissa branscharbetsgmpper med lekmannainflytande. I
ärenden som inte skaU avgöras av styrelsen eller av de två förstnämnda delegationerna
beslutar generaldirektören ensam. Instmktionen medger dock att beslutanderätten
delegeras till annan tjänsteman. Så har också skett i slor utsträckning.
EnUgt
den nämnda instruktionen är länsarbetsnämnd länsmyndighet för allmänna
arbetsmarknadsfrågor. Länsarbetsnämnden består av en ordförande, i regel
landshövdingen i länet, länsarbetsdirektören som självskriven ledamot och sju
eller åtta andra ledamöter av vilka flertalet företräder arbetsmarknadens
parter. Någon av ledamöterna har i regel kommunalpolitisk förankring. På länsplanet
finns även andra arbetsmarknadsorgan med lekmannarepresentation, t. ex. kursslyrelser
för arbetsmarknadsutbildningen och byggarbetsnämnder. Enligt instruktionen
avgörs ärende hos länsarbetsnämnd av nämnden i plenum, men instruktionen ger
utrymme för delegering av beslutanderätten till länsarbetsdirektören eller
annan tjänsteman hos nämnden.
I
praktiken avgörs flertalet löpande ärenden, bl. a. alla enskilda bidragsärenden,
av länsarbetsdirektören eller hans närmaste medarbetare, medan nämnden i plenum
huvudsakligen behandlar frågor av övergripande natur.
Beslutanderätten
i enskUda bidragsärenden är i stor utsträckning delegerad till vissa
tjänstemän på arbetsförmedlingskonloren. Chef för dislriktskontor eller
lokalkontor har rält att besluta om flyttningsbidrag och vissa reseersättningar
till arbetssökande. Samma befogenhet har chef
Prop. 1975/76: 84 51
för
förmedlings- och utredningssektion. Dislriktskontorschef har därutöver rätt alt
besluta om utbildningsbidrag i vissa närmare angivna fall. Enhetschef och chef
för lokalkontor som är sektionsindelat har samma beslutanderätt i
bidragsärenden som tillkommer dislriktskontorschef. I övrigt får den sistnämnda
besluta i vissa personalfrågor, bl. a. om tUlfällig omdisponering av
personalen inom distriktet, vilkef gäller såväl tjänstgöringsställe som
arbetsuppgifter.
Som nämnts inledningsvis
har LO och TCO föreslagit alt lekmannastyrelser införs vid arbetsförmedlingens
dislriktskontor. Som motivering har organisationerna anfört bl. a. följande. Elt
utmärkande drag för modern svensk offentlig förvaltning är elt allt vanligare
inslag av lekmannarepresentation. Den offentliga förvaltningen har under de senaste
30 åren expanderat kraftigt såväl centralt och regionalt som lokalt, samtidigt
som det skett en radikal förändring i sammansättningen av de tjänster som på
offentlig väg tillhandahålls medborgare. Denna förändring återspeglas i
organisatoriska förändringar och förändringar i tUl-vägagångssätlet när det
gäller att genomföra förvaltningens uppgifter. Det är i dag praktiskt taget
omöjligt att på förhand reglera alla de skilda siluationer som en
förvaltningsmyndighet ställs inför. För myndigheten föreligger följaktligen
ett mycket stort uirymme för att inom ramen för givna riktlinjer fatta beslut
i olika frågor mot bakgrund av en på politisk väg given allmän målsättning.
Genom lekmannarepresentation i den offentiiga förvaltningen har ett instrument
tillskapats som bl. a. möjliggör en anpassning av besluten till individuella,
lokala eller regionala förhållanden. Arbetsmarknadens parter har på central och
regional nivå goda möjligheter alt medverka vid tillämpningen och genomförandet
av arbetsmarknadspolitiken. Även i arbetsmarknadsverkets regionala organ,
länsarbetsnämnderna, är arbetsmarknadsorganisationerna representerade. På
lokal nivå inom arbetsmarknadsverket saknas motsvarande möjligheter till samråd
och samverkan mellan myndigheten och arbetsmarknadens parter.
4.2
Departementspromemorian
Arbetsgmppen
anför inledningsvis följande allmänna synpunkter på lekmannainfiytandet på olika
nivåer i arbetsmarknadsverket. Svensk arbetsmarknadspolitik bedrivs av hävd t
nära samråd mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter. Sådant nära samråd
är nödvändigt för verksamhetens effektivitet. Det består i första hand av
medverkan från parternas sida i rådgivande och beslutande organ inom verket
men också av omfatlande informella kontakter. Under senare år har kommunernas
roll i samhällsplaneringen blivit allt mer omfatlande. Betydelsen av nära
kontakter mellan arbetsförmedlingen och olika kommunala organ har därför ökat
fortlöpande.
Prop. 1975/76: 84 52
Det
har i olika sammanhang hävdats att länsarbetsnämndernas ledamöter har alltför
små möjligheter att aktivt påverka verksamheten. Mängden av ärenden är stor,
och lekmännen kopplas ofta in på ett sent stadium i beredningen, efter det att
yttranden från distrikten har inhämtats och vägts samman ay tjänstemännen.
Länsarbetsnämnderna sammanträder vanligen en gång i månaden. Sammanträdena
begränsas ofta tUl en allmän diskussion av arbetsmarknadsläget och en summarisk
genomgång av aktueUa ärenden. En annan fråga som har diskuterats är distrikts-
och lokalkontorens ställning i förhåUande lill länsarbetsnämnderna. Kontoren
har inle själva några formaliserade kontakter med ar-betsmarknadsparterna annat
än med arbetslöshetskassorna. Inte heUer med kommunerna har kontoren några formaliserade
kontakter.
En
utgångspunkt måste enligt arbetsgruppen vara alt lekmannainfiytandet skall
finnas på de platser och nivåer i arbetsmarknadsverket där besluten i
realiteten fattas. Gmppen utgår från verkels nuvarande arbetssätt och hur det
kan fömtses komma att utvecklas under de närmaste åren. Den begränsar sig tUl
att diskutera förhåUandena inom länen, dvs. lekmannainfiytandet på länsnivå
och i förmedlingsdistrikten.
Arbetsgmppen
anser alt länsarbetsnämnderna i sin helhet om möjligt bör sammanträda oftare än
f. n. Detta är. dock inte tillräckligt. Distriktskontoren har de facto
utvecklats tUl förhållandevis självständiga enheter. Lekmannanämnder på
distriktsnivån skulle därför enligt gmppen ligga väl i linje med gmndprincipen
alt arbetsmarknadspolitik skall bedrivas i samråd med berörda parter.
Distriktsnämnder skulle kunna underlätta en utveckling mot aktiv
trepartssamverkan i det löpande förmedlingsarbetet. Erfarenhetema under senare
år från bl. a. anpassnings-gruppernas verksamhet visar att en sådan samverkan
på lokal nivå kan ge stora fördelar för förmedlingsarbetets resultat. Arbetsgmppen
menar också att de arbelsmarknadspolitiska reformernas allt större räckvidd och
betydelse för allmänheten motiverar ett direkt lekmannadeltagande på den nivå
där åtgärderna verkställs. Möjligheterna till elt väl fungerande samarbete med
kommunala myndigheter är sannolikt större om en nämnd inom sitt område har bara
en eller några få konamuner än om den skall verka inom ett större område. Delta
är dock i många fall inte möjUgt, eflersom lekmaimainflylandet om det skall
vara meningsfullt måste finnas på de platser inom verket där besluten fattas. I
ett 70-tal kommuner finns f.n. varken distriktskontor eller lokalkontor, och i
ca 140 kommuner finns endast lokalkontor som är underställda distrikts-kontor i
andra kommuner. Gruppen har inte funnit tillräckliga skäl föreligga för att
inrätta lekmannanämnder vid lokalkontor eUer andra underavdelningar tUl
distriktskontoren. Gruppen förordar därför att en nämnd inrättas i varje
distrikt.
1
fråga om de föreslagna distriktsnämndernas arbetsuppgifter och befogenheter
anför arbetsgruppen bl. a. följande. Arbets-
Prop. 1975/76: 84 53
gruppen
har inle tiU uppgifl alt ta ställning till arbetsfördelningen mellan
länsarbetsnämnder och förmedlingskontor. Gruppen utgår därför från alt
arbetsfördelningen i huvudsak skall vara oförändrad, men gmppen vill ändå
påpeka att det kan finnas skäl att framdeles ompröva denna arbetsfördelning. Arbetsgmppen
utgår vidare från att distriktsnämndernas ansvarsområde i huvudsak skall
sammanfalla med distriktskontorens och tUlhörande lokalkontors nuvarande uppgifter.
Distriktskontorens personal är tUl största delen sysselsatt med del löpande
förmedlingsarbetet. Detla omfattar bl. a. inhämtande av uppgifier om lediga
platser och arbetssökande, munlUg och skriftlig information, ackvisition av
platser och anvisning av sökande, yrkesvägledning, anlagsprövning, arbetsvårdsutredningar
och behandling av ansökningar om olika slags bidrag. Därutöver ankommer det på
kontorets chef att inom verket företräda sitt distrikt, t. ex. genom att avge
yttranden om olika sysselsättningsskapande åtgärder, arbetsmarknadsbedömningar
och organisatoriska frågor. Resursema för beredning av sådana ärenden är dock
begränsade i distriklskontoren. Det är också en naturlig uppgift för kontoren
att utåt företräda verket genom deltagande i t. ex. anpassningsgrupper och
andra kontakter med ortens företag och organisationer.
En huvuduppgift för
distriktskontoren är att sprida upplysning om lediga platser och därigenom
medverka tiU att de blir tillsalla. Det sker dels genom tryckta platslistor och
dels genom arbetsförmedlarnas individuellt anpassade förmedlingsarbele.
Lekmännens viktigaste uppgift i samband med plalsinformationen bör enligt
arbetsgruppen vara alt underlätta insamlandet av de fakta som behövs för elt
effektivt förmedlingsarbete. Det innebär inte att någon viss typ av uppgifter
om arbetsplatserna regelmässigt bör hämtas in genom nämndledamötema, ulan arbetsförmedlama
måste själva ha omfattande kontakter med företag och fackliga förtroendemän.
Nämndens ledamöter bör stödja tjänstemännen i deras strävan alt få riktig
information om arbetsuppgifter, lön, förekomst av kollektivavtal, arbetsmUjö
och andra förhållanden av betydelse för de arbetssökande och företagen. De bör
kunna fungera som en förbindelselänk i de fall då förmedlingen inte har
tillräckliga kontakter med viss arbetsplats. Kommunernas företrädare kan bidra tUl
att förbättra arbetsförmedlarnas kontakter med de kommunala arbetsgivarna. De
kan också ge upplysningar om hur kommunernas egen planering kan väntas påverka
deras framlida arbetskraftsbehov och anslällningspolitik.
Genom det syslem för
planeringsinformation som håller på att utvecklas får arbetsförmedlingen
möjlighet att i detalj följa utvecklingen av efterfrågan på förmedlingsservice.
Ur detta material kan man få uppgifter om t. ex. enskUda arbetssökande som
varit arbetslösa särskilt länge och lediga platser som länge varit obesatta.
Behov av förnyade förmedlingsinsatser i enskilda ärenden kan lättare
upptäckas. Enligt arbetsgruppens mening är det viktigt för lekmännen att vissa
sådana kon-
Prop.
1975/76: 84 54
kreta
förmedlingsärenden tas upp tUl diskussion i nämnden. Det kan ibland visa sig
motiverat att ta upp personalrekryteringen till viss arbetsplats till
principiell diskussion. Om en arbetsgivare har svårt att få personal till vissa
arbetsuppgifter eller har onormalt stor omsättning på personalen bör orsakema tUl
detta undersökas. Vid diskussioner med arbetsgivare om orsakerna bör det vara
av särskilt värde för arbetsförmedlingen att ha stöd av en lekmannanämnd.
Distriktsnämnderna
bör delta i de arbetsmarknadsbedömningar för distrikten som utgör underlag för
länsarbetsnämndernas månatliga bedömningar av del aktuella arbetsmarknadsläget
liksom av deras kvartalsvisa bedömningar av framtidsutsikterna. Därigenom skuUe
lekmän bli inkopplade på ett tidigare stadium av detta arbete än f.n. De kvartalsvisa
bedömningarna av framtidsutsikterna skuUe med en sådan ordning kunna grundas på
synpunkter från även andra parter än arbetsgivare i distrikten. Distriklsnämnderna
bör också ges tiUfälle att diskutera länsarbetsnämndens slutliga bedömning av
läget i distriktet.
1
de flesta organisationsfrågor där det ankommer på arbetsmarknadsverket att
fatta beslut sker detla centralt eUer på länsnivå. Inom distrikten fattas
beslut i vissa personalfrågor och anpassningar av organisationen tUl de lokala
förhållandena. I en rad metodfrågor har distriklskontoren också möjlighet att
själva besluta. Arbetsgruppen finner det stå utom tvivel att lokala synpunkler
på verksamhetens bedrivande skulle få en större tyngd om de innan beslut fattas
kunde diskuteras i nämnder som är förankrade i lokala organisationer och
kommuner. Nämnden bör själv kunna ta initiativ till omdisponeringar av
förmedlingens lokala resurser.
Det
finns en mängd frågor som inte kan regleras genom centrala föreskrifter utan
måste bestämmas lokalt. Det gäller t. ex. förmedlingsresursernas fördelning
mellan olika yrkesområden och genomförande av särskilda informationsinsatser
för vissa grupper av arbetssökande i en ort. 1 sådana frågor räcker det ofta
inte med att bara avläsa statistiken över arbetssökande, utan man måste också
göra långsiktiga bedömningar mot bakgrund av vad man vet om t. ex.
näringslivets utveckling, situationen i skolan, inom socialvården och på andra
områden. Också här är det viktigt att ta till vara lekmännens sakkunskap och kontakter.
När arbetsförmedlingen behöver göra särskilda informationsinsatser på visst
område är en lekmannamedverkan särskUt önskvärd. Det kan gälla t. ex. i könsrollsfrågor,
sysselsättning av äldre och handikappade eller geografisk rörlighet.
Planeringen
av beredskapsarbeten sker huvudsakligen på länsnivå. Arbetsgmppen anser inte
att dessa uppgifter kan föras över tiU distrikten, som inte utgör någon
naturlig mellannivå för den allmäima samhällsplaneringen mellan kommunema och
länen. Distriktsnämndernas insatser på detla område skulle kunna vara att till
länsarbetsnämnden
Prop.
1975/76: 84 55
avge
synpunkler på den rent arbelsmarknadspolitiska prioriteringen inom
beredskapsprogrammet. Nämnderna bör också kunna yttra sig om det framtida
behovet av beredskapsarbeten och hur dessa bör differentieras för atl passa
olika grupper av arbetslösa.
Distriktsnämnderna
bör medverka i planeringen av arbetsmarknadsutbildningens kursutbud genom att
avge synpunkter på behovet av kurser inom olika yrkesområden och för bestämda
grupper av arbetslösa. Särskilt brislyrkesutbildningens dimensionering bör
diskuteras mot bakgrund av den lokala arbetskraftens sammansättning.
Distriktsnämnderna måste
ägna särskild uppmärksamhet åt dem som av olika skäl är svårplacerade på
arbetsmarknaden, t. ex. äldre och handikappade. Genom anpassningsgrupperna har
förmedlingen fortlöpande kontakter med större företag i sådana frågor.
Arbetsförmedlingens representanter är oftast pådrivande i grupperna när det
gäller att ordna sysselsättning åt arbetssökande som inte är anställda i resp.
företag. Del är då en fördel om dessa har nämndens partsrepresentanter bakom
sig. Genom sina kontakter kan lekmännen i nämnden vara ett stöd för tjänstemännen
i deras kontakter med företagen. Samtidigt kan lekmännen tillföra förmedlingen
sin kännedom om arbetsplatserna och nya synpunkter. Enligl lagen (1974: 13) om
vissa anställningsfrämjande åtgärder kan länsarbetsnämnden förelägga
arbetsgivare all lämna uppgifl om arbetsstyrkans slorlek och sammansättning i
olika avseenden och likaså om förestående ändringar i sysselsättningen eller
lediga platser som föranleder nyanställning. Nämnden kan också påfordra
överläggningar mellan företag och arbetsförmedlingen om åtgärder för att
förbättra arbetsförhållandena och trygga fortsatt anställning för äldre
anställda och anställda med nedsatt arbetsförmåga och likaså om nyanställning
av sådana personer. Länsarbetsnämnden har möjlighet att förena ett föreläggande
atl lämna uppgifier eller komma till överläggningar med vite. Gemensamt
accepterade lösningar som genomförs i samverkan mellan arbetsmarknadsmyndigheter,
arbetsgivare och arbetstagare är den bästa garantin för att tillfredsställande
resultat skall nås. Anpassningsgrupperna har tillkommit som organ för denna
samverkan. SkuUe likväl den i lagen föreskrivna ordningen behöva aktualiseras
vore det värdefullt om eventuella ingripanden först kunde diskuteras i en lokal
nämnd. Tjänstemännens StäUning gentemot företagen skuUe stärkas om de genom
nämnden fick stöd av arbelsmarknadsparler och kommuner.
Kommunerna
har flera vikliga funktioner i samband med samhällsplaneringen. De kan genom
sitt planmonopol förhindra eller underlätta etableringar av arbetsplatser. De
har ansvar för barnomsorg, trafikplanering och andra samhällsfunktioner som
skapar förutsättningar för den enskUdes möjligheter alt ta arbete. Kommunerna
är dessutom själva stora arbetsgivare. Behovet av övergripande samordning
mellan olika kommuners verksamhet tillgodoses på länsnivå genom länsstyrelsen
och
Prop. 1975/76: 84 56
andra
länsmyndigheter och genom Svenska kommunförbundets länsavdelningar. Ett
förmedlingsdistrikt kan som tidigare framhållits inte ses som någon mellannivå
för den aUmänna samhällsplaneringen. Däremot är det angeläget att förmedlingen
i sitt löpande arbete har regelbundna kontakter med distriktets olika kommuner
var för sig. Gmppen anser därför atl distriklsnämnderna bör ha till uppgift alt
bidra till informationsutbyle och behövlig samordning mellan det löpande
förmedlingsarbetet och den del av den sysselsättningsmotiverade
samhällsplaneringen som kommunerna genomför.
Elt
annat område där samråd behövs mellan arbetsförmedlingen och kommunema är den
sociala omvårdnaden i vid mening och samhällets olika åtgärder för att stödja
personer med särskilda svårigheler i arbetslivet. På delta område sker
fortlöpande kontakter på tjänstemannanivå både i enskilda ärenden och i
planeringsfrågor. Gruppen anser det önskvärt att de allmänna riktlinjema för
de olika samhällsorganens åtgärder på detla område diskuteras i distriklsnämnderna.
Eventuella svårigheler att dra gränsen mellan statliga och kommunala
myndigheters ansvarsområde i sådana ärenden bör enligt gmppens mening kunna
diskuteras i distriklsnämnderna, även om en statlig myndighet på denna nivå
inte har möjlighet att ålägga kommunema uppgifier.
Beiräffande
handläggningen av enskilda bidragsärenden t. ex. ansökningar om utbUdningsbidrag,
flyttningsbidrag eller kontant arbetsmarknadsstöd anför arbetsgruppen, att
huvudregeln f. n. är att beslut i sådana ärenden fallas av länsarbetsnämnden. Beslutanderätten
har dock delegerats tiU vissa tjänstemän vid arbetsförmedlingskontoren i viss
utsträckning. Det gäUer bl. a. de flesta ärenden om flyttningsbidrag. Beiräffande
arbetsmarknadsutbildningen gäller att tjänstemännen vid kontoren får meddela
bifall lill utbildning vid särskilda AMU-kurser inom länet. Avslag på
ansökningar om sådan utbildning måsle däremot meddelas av länsarbetsnämnderna,
och detsamma gäller såväl bifall som avslag i fråga om arbetsmarknadsutbildning
i det reguljära utbildningsväsendet. 1 praktiken förekommer nästan ingen lekmannamedverkan
i dessa ärenden, utan de avgörs genomgående av tjänstemän.
Som
skäl för att öka lelanännens medverkan i de enskilda ärendena har anförts
ärendenas stora betydelse för sökanden och att besluten bör fattas nära den
enskilde av personer som han eller hon har förtroende för. Valet av
handlingsalternativ är av stor vikt för individens framlida ställning på
arbetsmarknaden. En nackdel med en omfatlande lekmannamedverkan vore alt
besluten sannolikt skulle ta längre tid alt fatta och alt det skulle krävas
ökade personalresurser för föredragningar m.m. F. n. fattas många av besluten
snabbt. I sin gemensamma skrivelse framhåller LO och TCO därför alt
beslutanderätten bör kunna delegeras till tjänstemän i sådan utsträckning att
ärendena inte fördröjs. Det kan ock-
Prop. 1975/76: 84 57
så
hävdas alt dislriktsnämndernas ledamöter i första hand bör ägna sin lid åt mer
övergripande frågor.
Arbetsgruppen har vid sina
överväganden kommil lill följande. De enskilda bidragsärendena har i många fall
slor betydelse för individen. Även om bidragsvillkoren i de flesta avseenden är
entydiga finns det många ärenden vUkas utgång inte är självklar ulan beroende
av känsliga avvägningar. Det gäller t. ex. i utbildningsärenden,. där
förmedlingen skall avgöra om en viss utbildning kan antas lösa en sökandes
problem. Handläggningen av enskilda ärenden måste således präglas av det dubbla
kravet på dels snabbhet för all möta en akut problemsituation för individen
på arbetsmarknaden och dels noggranna avvägningar av skilda alternativ för
alt en lösning skall åstadkommas som varaktigt stärker individens ställning.
Mot den bakgrunden finner arbetsgruppen att tjänstemännen bör kunna meddela
beslut om bifall i aUa de ärendegrupper där de nu har beslutanderätt. Beiräffande
ulbildningsärendena vill gruppen förorda alt de ansökningar som tjänstemännen inle
anser sig omedelbart kunna bifalla bör underställas distriklsnämnden för beslut.
Eftersom delta i realiteten är en ny arbetsform för arbetsmarknadsverket bör
den direkta lekmannamedverkan begränsas till enbart vissa slag av
bidragsärenden åtminstone tills verket har fåll en lids erfarenhet av sådan
medverkan. Gruppen förordar sålunda att distriktsnämnderna ges rätt alt besluta
i ärenden som kan medföra avslag beträffande sådan arbetsmarknadsulbUdning som f.
n. får beviljas av distriktskonlorschefer m. fl. Dessa ärenden innehåller ofta
sådana känsliga avvägningar att en lekmannamedverkan framstår som motiverad. Ävslagsärendena
är normalt jämförelsevis få. De bör därför kunna läggas på nämnderna utan atl
del behöver ta någon avsevärd del av deras tid i anspråk. Förslaget förutsätter
att rätten alt meddela avslag i en del av utbildningsärendena kan överföras
från länsarbetsnämndernas kanslier till distriklskontoren. Oavsett om
tjänstemännen har beslutanderätt eller inle är del naturligt att tjänstemännen
tar upp tveksamma och principiella frågor lill diskussion i nämnden.
Beträffande
de föreslagna dislriktsnämndernas ställning och sammansättning anför
arbetsgruppen bl. a. följande. Distrikten bör i fortsättningen betraktas som
självständiga beslutsinstanser inom arbetsmarknadsverket. En följd härav bör
vara all beslut av tjänstemän i ett distrikt fattas på distriktsnämndens vägnar
och inte som f.n. på länsarbetsnämndens vägnar. Förslaget att distrikten skall
betraktas som självständiga beslutsinstanser bör medföra att besvär över beslut
på distriktsnivå skall anföras hos länsarbetsnämnden, vars beslut i sin lur
skall kunna överklagas hos AMS. För atl besvärsordningen inle skall bli för
betungande för berörda organ bör den nuvarande rätten alt överklaga AMS be.slut
hos regeringen upphävas. Delta skulle inte innebära någon egentiig
inskränkning av den enskildes möjligheter att få sin
Prop. 1975/76: 84 58
sak
prövad, eftersom de flesta ärenden alltjämt skulle kunna omprövas två gånger.
Om rätlen att överklaga AMS beslut upphävs bör styrelsen ha möjlighet att
underställa enskilda ärenden regeringens prövning, t. ex. om styrelsen bedömer
att särskUda skäl motiverar alt elt bidrag utgår trots alt de formella
förutsättningarna saknas.
De nämnder som inrättas i
distrikten bör enligt gruppens mening i princip ha samma förhållande tiU
tjänstemännen i distriktet som länsarbetsnämnderna och AMS har till sina
förvaltningar. Det innebär att lek-mannanämnden inför överordnade myndigheter
svarar för verksamheten i distriktet. Tjänstemännen måste samtidigt ges
betydande befogenheter att på egel ansvar handla i enlighet med riktlinjer som
har getts av såväl den egna nämnden som överordnade myndigheter. Inom de rikllinjer
som länsarbetsnämnden anger bör en distriklsnämnd få disponera över de
förmedlingsresurser som finns i distriktet. 1 praktiken blir dispositionsrätten
dock ganska kringskuren. De flesta frågor om kontorsnätets utformning,
personalens fördelning mellan kontor och liknande bör handläggas på länsnivå
med beaktande av vad som gäller för försöksverksamheten med fördjupad
förvaltningsdemokrati. Självfallet får nämnderna möjlighet att framföra
synpunkter på resursfrågorna i samband med den årliga budgetbehandlingen.
Arbetsgruppens förslag
innebär att distriktsnämnderna på flera viktiga områden får möjlighet att
påverka användningen av de medel som anvisas för arbelsmarknadspolitiska
åtgärder. De utgifter som de kan besluta om själva är dock av mindre omfattaing.
Förslagen innebär ändå i flera avseenden betydande befogenheter för nämnderna i
syfte att främja ett gott samarbete och utbyte av information mellan arbetsförmedlingen,
arbetsmarknadsparterna och kommunerna. Det är enligt gruppens mening
ofrånkomligt att nämnderna medför ett något ökat personalbehov vid kontoren, t.
ex. för föredragningar och olika förberedelser. Nämnderna kommer emellertid
också all underlätta och effektivera förmedlingsarbetel så alt det totala
arbetsresultatet kan förbättras.
Arbetsgruppen
förordar att distriktsnämnderna i normalfallet blir sammansatta av nio
ledamöter, varav två från berörda kommuner och Ivå från vardera LO, SÄF och
TCO. Distriklskontorschefen bör ingå som ordförande. Varje ledamot bör ha en
ersättare. Nämnderna bör tillsättas av AMS på förslag av resp. centrala parlsorganisalioner
och Svenska kommunförbundet. Det får förutsättas atl dessa i förekommande fall
hör sina lokala underavdelningar resp. berörda kommuner via Kommunförbundels
länsavdelningar, innan förslag avges. Kommunernas representanter bör vara
politiskt ansvariga förtroendemän, som i förekommande fall väljs från olika
kommuner. För att representationen skall bli så bred som möjligt bör
ledamöternas ersättare helst väljas från andra branscher resp. kornmuner än
ledamöterna. Mot den bak-
Prop. 1975/76: 84 59
grunden
finner arbetsgruppen att ersättarna bör ges rätt atl närvara och yttra sig
oavsett om de ordinarie ledamöterna också är närvarande.
Ell
ljugotal av de cirka sjuttio distrikten omfattar mer än fyra kommuner. Där bör
kommunerna företrädas av åtminstone tre ledamöter och tre ersättare. 1 några
distrikt med särskilt många kommuner, däribland Stockholms och Göteborgs
distrikt, måste särskUda lösningar tUlgripas. Detsamma gäller för Gotland, där dislriklsnämndens
område sammanfaller med länsarbetsnämndens. AMS bör bemyndigas att besluta om
detta.
Frågan
om personalrepresentation i beslutande lekmannaorgan är f.n. föremål för
särskilda överväganden. Personalen har nu företrädare i AMS men inte i
länsarbetsnämnderna. Generella riktlinjer för arbetsplatsdemokratins
utformning kan väntas i den planerade nya lagstiftningen om demokrati på
arbetsplatserna. Frågan om personalrepresentation i distriktsnämndema bör
enligt arbetsgruppens mening övervägas i särskild ordning inom ramen för det
arbete som bedrivs av DEFF.
4.3
Remissyttrandena
Arbetsgruppens
förslag om lekmannanämnder vid distriklskontoren tillstyrks eller lämnas utan
erinran i princip av praktiskt tagel alla remissinstanser, däribland AMS.
Länsarbetsnämnderna, som av ÄMS har beretts tillfäUe att yttra sig över
förslaget, är dock med några få undantag tveksamma eller avvisande till
inrättandet av sådana nämnder med motiveringen atl dessa inte behövs eller inte
ökar effektiviteten i förmedlingsarbetel. Några länsarbetsnämnder befarar
förseningar i ärendenas handläggning. Ragunda kommun anser att en lekmannanämnd
bör inrättas i varje kommun. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ansluter sig i
princip till tanken på en lekmannamedverkan med anknytning till
förmedlingsverksamheten men anser alt det kan finnas skäl atl vänta med att
genomföra förslaget tiU dess sysselsällningsulredningen har redovisat
riktlinjerna för den fortsatta arbetsmarknadsplaneringen. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län anser alt försök bör bedrivas i ett mindre antal distrikt
och att försöken skall utvärderas noggrant innan distriktsnämnder inrättas i
hela laiidet. Även riksrevisionsverket pekar på möjligheten att begränsa
försöken till en del distrikt och på viklen av att försöken blir utvärderade.
AMS
förutsätter att distriklsnämnderna får ett medansvar för lösningen av en rad
av arbetsförmedlingens problem rörande de arbetssökande. Exempelvis bör
kommunernas representanter verka aktivt för alt behovel av barnomsorg,
kommunikationer och bostäder tiUgodoses, medan arbetsmarknadsorganisationerna
bör ta ansvaret för alt flera arbetsplatser öppnas för svårplacerade och
anpassas efter deras fömtsättningar. ÄMS anser det vara av betydande värde att
de arbetsmarknads-
Prop. 1975/76: 84 60
politiska
intentionerna bakom centralt fattade beslut kan föras ut och förankras hos
lokala representanter. Därigenom kan man uppnå bättre förutsättningar för praktiska
åtgärder, t. ex. för svårplacerade och äldre samt för kvinnorna. AMS ställer
sig i princip positiv till förslaget i den mån det är inriktat på att ge ett
konkret slöd för förmedlingsarbetet och de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
syflar till lokala åtgärder. Detta skulle vara till betydande gagn för
tjänstemännen. FörmedUngens beslut skulle komma att grundas på ett utvidgat
erfarenhetsunderlag från distriktets arbetsmarknad. AMS erinrar om atl man
enligt 32 § i instruktionen för AMS och länsarbetsnämnderna kan tillsätta en
rådgivande nämnd för viss del av länsarbetsnämnds område i anknytning till
arbetsförmedlingskontor i denna del. Möjligen kunde arbetsgruppen ha byggt på
denna institution med fler ledamöter och viss. beslutanderätt, anför AMS.
Statskontoret
anför alt det utvecklingsarbete med ADB i platsförmedlingen som pågår har slor
betydelse för valet av organisationsform för arbetsförmedlingen. Man måste
förutsätta att arbetet i stor utsträckning grundas på enhetliga och för landet
gemensamt utvecklade rutiner. Det är dock väsentligt att distriklsnämnderna
redan under uppbyggnadsfasen får tillf alle att påverka och värdera mtinerna i
praktisk verksamhet.
Arbetsgruppens
förslag i fråga om dislriktsnämndernas arbetsuppgifter har lämnats utan erinran
av flertalet remissinstanser. Elt par remissinstanser har dock uttalat
tveksamhet när det gäller beslutanderätten i vissa utbildningsärenden.
SAF
påpekar all arbetsgruppens beskrivning av distriktsnämndernas insatser
genomgående är mycket aUmänt hållen. Det kan diskuteras om en medverkan av
distriktsnämnder i alla uppräknade ärendetyper verkligen kommer alt medföra en
väsentlig förbättring jämfört med hur ärendena handläggs idag. Vissa
förbättringar bör dock enligt SÄF kunna uppnås, t. ex. när det gäller att
insamla fakta som underlag för förmedlingsarbetel eller tiUhandahålla
basmaterial för länsarbetsnämndernas arbetsmarknadsbedömningar. Totalt sett är
det enligt SAF tveksamt om förbättringarna uppväger den ganska omfattande
administrativa apparat som införandet av distriktsnämnder medför. Det innebär
emellertid också en ökad decentralisering av förmedlingsverksamheten, vilket SÄF
anser vara värdefullt.
Länsstyrelsen
i Skaraborgs län anför atl arbetsmarknadsbedömningarna sannolikt blir bätlre
om de i distrikten kompletteras med arbetstagarnas och de kommunala
förtroendemännens synpunkter, som förslaget innebär. Likaså finner
länsstyrelsen att distriktsnämndernas föreslagna medverkan vid utformningen av
program för beredskapsarbeten är av betydelse. Denna medverkan kan öka
kommunernas intresse för en mer genomtänkt planering av beredskapsarbetena,
varigenom länsstyrelserna får ett bättre beslutsunderlag för sin prövning.
Västerås kommun under-
Prop. 1975/76: 84 61
stryker
vad arbetsgruppen har anfört om behovet av slörre förståelse från arbetsmarknadsparlerna
för nödvändigheten av att ordna arbete åt svårplacerade. Delta synes kunna
påskyndas genom behandling i di-striktsnämnder. Då skulle exempelvis kommunens arbelsledande
personal i beredskapsarbeten kunna medverka direkt i förmedlingens ansträngningar
alt överföra de sysselsatta tUl arbete i öppna marknaden. Därvid skulle också
en mera aUmänt tillämpad form av provanställning eller tillfällig anställning i
näringslivet kunna ge bättre resutat.
Riksrevisionsverket
anser alt den föreslagna arbetsfördelningen mellan distriklsnämnden och
förmedlingstjänstemännen verkar rimlig. Statskontoret och TCO framhåller att dislriklsnämndens
verksamhetsområde måste definieras väl. Enligt statskontoret måste därvid de
rådgivande funktionerna avgränsas klart från de beslutande. AMS anser alt
beslutsbefogenheterna bör anges i regeringens instruktion för arbetsmarknadsverket.
Delegationsrätten bör liksom hittills ligga hos ÄMS, som också skall avgöra
vilka ärenden som skall handläggas av specialorgan som t. ex.
byggarbetsnämnder. Man bör enligt ÄMS undvika att en gång för alla fastlägga
vilka ärenden som skall handläggas av distriklsnämnderna. Enligt TCO är det en
viklig uppgift för nämnderna alt pröva enskilda bidragsärenden, där
tjänstemännen inte anser sig kunna fatta positiva beslut, eftersom dessa
ärenden har så stor betydelse för den enskilde. TCO anser därför att det
successivt måsle ske en prövning av vilka ytterligare bidragsärenden som
lämpligen kan tilldelas distriktsnämndernas beslutsområde utöver de.
föreslagna utbildningsärendena. TCO delar arbetsgmppens uppfattning att det är
naturligt att tjänstemännen tar upp tveksamma eller principiella frågor till
diskussion i nämnden oavsett om tjänstemännen har beslutanderätt eller inte.
SACO/SR anser att etl beslutande organ på dislriktsnivå medför ökad risk för
alt kunderna utsätts för en oenhetlig behandling. Även SÄF ifrågasätter om distriktsnämnderna
bör behandla enskilda bidragsärenden. ÄMS understryker starkt med hänvisning
till kritiska synpunkler som har anförts av flera länsarbetsnämnder att
beslut i frågor som rör enskilda personer måste kunna fattas snabbt. Likväl bör
kravet på erforderUg samverkan beaktas. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
befarar också att beslutsprocessen kan fördröjas alltför mycket, om
föredragning i nämnden blir obligatorisk i vissa ärenden.
Förslaget
att distrikten skaU ses som en självständig beslutsinstans dvs. atl besluten
inte som nu formellt skall fallas på länsarbetsnämndens vägnar tUlstyrks av
TCO. Statskontoret anser däremot att denna ordning skall prövas i några
distrikt innan slutlig ställning tas. SAF anför alt rätten att överklaga AMS
beslut i bidragsärenden till regeringen är principiellt viktig. Den bör därför
inle upphävas ulan att en mer övergripande prövning av besvärsordningen har genomförts.
Samma ståndpunkt har också intagits i reservationer till AMS
Ptop. 1975/76: 84 62
yttrande
av dels SÄF:s företrädare i styrelsen och dels personalens representanter.
Även riksrevisionsverket avstyrker förslaget att avskaffa rätlen att överklaga ÄMS
beslut till regeringen.
Beträffande
distriktsnämndernas sammansättning anför SACO/SR alt organisationen bör vara
företrädd, om sådana nämnder inrättas. AMS och riksrevisionsverket anser att SÄCO/SR
bör vara representerat i en del dislriktsnämnder, i första hand i
högskoleorterna. Kommunförbundet anser att varje kommun måste vara företrädd av
en ordinarie ledamot och en ersättare. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser det
önskvärt att alla kommuner i länet blir representerade i en distriktsnämnd
antingen genom en ledamot eller genom en ersättare. SAF påpekar att frågan om
nämndernas sammansättning i distrikt med många kommuner är känslig och måste
lösas i nära samarbete med arbetsmarknadsparlerna och berörda kommuner.
Västerås kommun anser alt antalet ledamöter i distriklsnämnderna bör begränsas lill
sju och alt ersättarna bör kallas enbart vid förfall för ordinarie ledamöter.
Jönköpings kommun kan inte acceptera arbetsgruppens förslag att distriklskontorschefen
skall vara självskriven ordförande. Det bör enligt kommunen ankomma på distriklsnämnden
själv att utse presidium. Däremot bör distriklskontorschefen vara
föredragande, om inle annal beslutas.
AMS,
TCO och SACO/SR framhåller att ytterligare personalresurser måste tillföras distriklskontoren
om lekmannanämnder inrättas där. LO och TCO anför vidare att medel måste
ställas till förfogande för utbildning av nämndernas ledamöter.
5
Arbetsförmedling inom kulturområdet 5.1 Nuvarande förhåUanden
Förmedlingsverksamheten
inom kulturområdet präglas av en splittring mellan ett relativt stort antal
förmedlingsorgan som arbetar under olika villkor. Inom ramen för den offentliga
arbetsförmedlingen finns särskUda artist- och musikersektioner vid
förmedlingskontoren i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå.
Förmedlingsverksamheten vid dessa omfattar i huvudsak underhåUnings-,
restaurang- och populärmusiker, sångare och andra estradartister,
skådespelare samt vissa andra grupper. Den offentliga arbetsförmedlingens
verksamhet på kulturområdet har begränsad omfattning. Sammanlagt tjänstgör f. n.
17 arbetsförmedlare och fem biträden vid artist- och musikersektionerna.
Härtill kommer insalser från arbetsvårdare och yrkesvägledare.
En
vidgning av den offentliga förmedlingens verksamhet på kulturområdet har skett
under senare delen av 1960-talet genom samarbetet med centrumbildningarna. CenlmmbUdningarnas
verksamhet bedrivs på
Prop. 1975/76: 84 63
initiativ
av olika kulturarbetargrupper och beslår av en uppsökande, kontaktskapande del
och en arbetsförmedlande del. Den senare funktionen har knutits lUl den
offentliga arbetsförmedlingen genom alt av AMS anställda tjänstemän har
placerats vid sex av centrumbildningarna. Styrelsen svarar även för en del av
de övriga kostnaderna för denna verksamhet motsvarande lokalhyra, telefon m. m.
för tjänstemannen ifråga. Stöd i denna form utgår till Författarcentrum,
Teatercentrum, Konstnärscentrum och Filmcentrum i Stockholm samt lill Skånes
Kulturcentrum i Malmö och till Författarcentrum Norr i Umeå. Främst
författare, filmare och bildkonstnärer har härigenom fått en förmedlingsservice
som tidigare saknats. I sin funktion som arbetsförmedlande organ utgör centrumbildningarna
en del av den offentliga arbetsförmedlingen, och samma regler skall tiUämpas
för den förmedlande verksamheien där som inom den offentiiga förmedUngen i
övrigt. Till centrumbildningarnas Övriga verksamhet beviljas bidrag genom
utbildningsdepartementet.
Den offentliga arbetsförmedlingen
har inle monopol på arbetsförmedling. Enskild arbetsförmedling regleras i
lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. Denna lag äger lUlämpning på
all arbetsförmedling som bedrivs av annan än den offentiiga
arbetsförmedlingen. Enligt lagen är det förbjudet att bedriva arbetsförmedling
i vinstsyfte. Däremot får arbetsförmedling mot avgift som täcker kostnaderna
för verksamheten bedrivas efter tillstånd av AMS. Sådant tillstånd ges dock
numera endast tUl sammanslutning av arbetsgivare eller arbetstagare (organisationsförmedling).
ÄMS fastställer maximiavgifler och andra villkor för verksamheten. Inom artist-
och musikerområdet finns f. n. åtta avgiftskrävande förmedlingar, varav sex har
arbetsgivarorganisationer och två arbetstagarorganisationer som huvudmän.
Avgiftsfri förmedling får bedrivas utan tillstånd. Den som bedriver sådan
förmedling är dock skyldig alt göra anmälan härom till ÄMS, som är tiUsynsmyn-dighel
i fråga om efterlevnaden av lagen. Den som bedriver enskild arbetsförmedling
mot eller utan avgift är skyldig alt föra anteckningar om verksamheten, hålla
dessa tillgängliga för AMS och i övrigt lämna AMS sådana uppgifier som behövs
för att AMS skall kunna övervaka verksamheten och samordna den med annan
arbetsförmedling. Lagen innehåller även straffbestämmelser för den som
åsidosätter lagens bestämmelser. Tidigare utgjordes sanktionen endast av böter.
Genom beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970: 166, 2LU 1970: 93, rskr 1970:
458, SFS 1970: 877) höjdes emellertid straffmaximum tUl sex månaders fängelse
för den som bedriver arbetsförmedling i vinstsyfte. Vidare utsträcktes
straffansvaret till arbetsgivare som utnyttjar arbetsförmedling som bedrivs i
vinstsyfte. Även här är straffmaximum sex månaders fängelse. För den som utan
tillstånd av AMS bedriver arbetsförmedling mot avgift som täcker kostnaderna
är straffet böter. Är 1942 ändrades lagen så alt även uthyrning av arbetstagare
blev alt anse
Prop. 1975/76: 84 64
som
arbetsförmedling, om det huvudsakliga syftet med verksamheten är atl förmedla
arbete.
På
artist- och musikerområdet arbetar ett antal organisalionsförmed-lingar, som tiUsammans
täcker en avsevärd del av marknaden. Avgiften för förmedlingens service
beräknas i procent på den förmedlades gage. Avgiften får dock inte tas ut av
den arbetssökande utan skall påföras arbetsgivaren. Störst bland
organisationsförmedlingarna är Svenska musikerförbundets, som till skillnad
från övriga organisationsförmedlingar har ett väl utvecklat nät av lokala
förmedlingskontor. Summan av gagema för de förmedlade engagemangen motsvarar omkring
hälften av den totala gagesumman för organisationsförmedlingarna. Förbundets
medlemmar är enligt stadgarna skyldiga att anlita förbundels förmedling eller
annan därmed samverkande förmedling, dvs. någon av de övriga organisalionsförmedlingarna.
Utöver
organisationsförmedlingarna förekommer även annan enskild förmedling. Den
privata förmedlingen av tonkonstnärer sker praktiskt tagel helt genom två
enskilda företag, vilka förmedlar engagemang såväl åt utländska tonkonstnärer i
Sverige som åt svenska i utlandet. Verksamheten, som innefattar även uppgifter
som manager och konsertarrangör, finansieras med avgifter som artisterna erlägger.
Inom delar av kulturområdet, framför allt den kommersiella nöjesbranschen,
förekommer annan privat förmedling. Det finns elt stort antal företag som
arbetar i olika former och benämningar såsom produktionsbolag, manager eller artislagent.
Denna förmedlmgsverksamhet finansieras genom avgifter som erläggs av
artisterna. Dessa i vinstsyfte arbetande företag försöker på olika sätt dölja
att de bedriver avgiftskrävande arbetsförmedling. Sålunda hävdas att själva
förmedlingsverksamheten är kostnadsfri och alt den ersättning som erläggs avser
enbart de tjänster i övrigt som förelaget tUlhandahåller. Man söker vidare ge
en legal karaktär åt verksamheten genom att låta upprättandet av kontrakten
ske genom den offentliga förmedlingen eller en organisalionsförmedling, medan
det egentliga förmedlingsarbetet ombesörjs av de avgiftskrävande företagen.
5.2
Departementspromemorian
Arbetstagare
på kulturområdet t. ex. musiker, scenkonstnärer, formgivare, bildkonstnärer,
författare, filmarbetare m. fl. har liksom övriga arbetstagare fri tillgång tUl
den offentliga arbetsförmedlingens tjänster. Arbetsförmedling på kulturområdet
är emellertid förenad med vissa problem som hänger samman med de särskilda
villkor under vilka arbetstagarna på detta område verkar.
Redan
frågan om vad som skall anses utgöra arbetsförmedling på detla område är svår
att avgöra. Kulturarbetarna får arbete och därmed sin utkomst i många olika
former. Liksom på arbetsmarknaden i övrigt
Prop. 1975/76: 84 65
kan
kulturarbetare beredas tillsvidareanställning. Ofta får de emellertid sin
utkomst genom försäljning av konstnärliga alster eller litterära verk som har
framställts utan att detta har grundats på ett uppdrag eller en anställning.
Mellan dessa båda ytterlighetsfall förekommer åtskiUiga mellanformer. När det i
det följande talas om arbetsförmedling på kulturområdet avses därmed
förmedling av arbete, oavsett anställningens varaktighet, eller av uppdrag som
kan jämställas med arbete. Det slår dock klart atl gränsen för vad som kan
inrymmas i denna definition är flytande. Någon generell avgränsning av det
område inom vilket arbetsförmedlingen skall biträda kan därför inle anges. Det
får ankomma på AMS att dra upp riktiinjer för verksamheten och på
arbetsförmedlingens personal att med utgångspunkt från dessa rikthnjer och
förhållandena i varje särskilt fall avgöra om deras medverkan skall kunna
påfordras.
Ett
annat problem är att arbetstagarna ofta ställer krav på tjänster som den
offentliga arbetsförmedlingen inle kan erbjuda, såsom intres-sekontorstjänsler
eller tjänster av impressario- och managerkaraklär.
Ett
tredje problem, som kanske är det viktigaste, är den begränsning i arbetsförmedlingens
möjligheter att erbjuda arbete som sammanhänger med atl förmedlingen bara har
information om en mindre del av de arbetstillfällen som finns på marknaden. Detla
hänger i sin lur samman med att dessa av olika skäl kanaliseras via etl stort
antal enskilda förmedlingar. En del av dessa förmedlingar verkar i strid med
lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling som förbjuder enskUd arbetsförmedling
i förvärvssyfte.
OLÄF
hade två viktiga utgångspunkter för val av organisation av arbetsförmedlingen
på kulturområdet som båda kom alt bli avgörande för utredningens förslag. En
utgångspunkt var att kulturområdet inte får isoleras från arbetsmarknaden i
övrigt. Den andra utgångspunkten var att kulturarbetsmarknaden i många
avseenden skUjer sig från arbetsmarknaden i övrigt på elt sådant sätt att
någon typ av särarrangemang i fråga om arbetsförmedlingen är ofrånkomlig. Dessa
två utgångspunkter är fortfarande gUtiga.
Organisationen
av arbetsförmedlingen bör vidare göras så alt den dels kan öka utbudet av information
om lediga platser och leda till en effektivare förmedlingsverksamhet, dels
också underlätta genomförandet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder på
kulturområdet, vilka förekommer i mindre utsträckning på kulturarbetsmarknaden
än på andra delar av arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund framstår del som
naturligt att den offentliga arbetsförmedlingen på kulturområdet ligger kvar
inom arbetsmarknadsverket. Härför erfordras emellertid för det första en
avsevärd personalförstärkning. För det andra bör förmedlingen vara en specialförmedling
som de nuvarande artist- och musikersektionerna. För det tredje bör ett
utvidgat samarbete komma till stånd rnellan den offentliga arbetsförmedlingen,
övriga legala förmedlingar och parterna på kultur-
5 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 84
Prop. 1975/76: 84 66
området.
SlutUgen krävs särskilda organisatoriska anordningar i förmedlingsverksamheten.
Det
är ofrånkomligt att den offentliga arbetsförmedlingen byggs ul, om den
verksamhet som nu bedrivs av olagliga förmedlingar skall kunna bringas att
upphöra. Den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet bör även kunna omfatta
alla grupper av kulturarbetare och uppnå en bättre geografisk täckning av
marknaden. Organisatoriskt bör därför de nuvarande artist- och
musikersektionerna ombildas till sektioner för kulturarbetare och ytterligare
sådana sektioner inrättas vid distriktskontoren i de för kulturarbetarna
viktigaste regionerna. Vidare måste åtgärder vidtas för att förse dessa
sektioner med tillräcklig och för ändamålet utbUdad personal. Det bör i detta
sammanhang uppmärksammas att arbetsförmedlingen hillUls under 1970-lalet har erhåUit
personalförstärkningar med cirka 1 100 nya tjänster. Av dessa nya tjänster har
emellertid ingen tilldelals artist- och musikersektionerna. Det bör ankomma på
AMS att mot bakgrund av de beräkningar rörande personalbehovet som redovisas i
det följande och i överensstämmelse med de riktlinjer som anges pröva hur
tillgängliga personalresurser skall disponeras för alt en sådan upprustning
snarast skall åstadkommas. Denna bör så långt möjligt genomföras redan under
budgetåret 1976/77. Upprustningen måsle ske genom rekrytering av personer som
väl känner kulturarbetsmarknaden. De anställda arbetsförmedlarna måste få en
fortbildning som bl. a. ger tillfälle att studera kulturarbetare i
yrkesutövning. Formema och villkoren för detta slags fortbildning bör prövas
av AMS.
De
nuvarande artist- och musikerseklionerna verkar i högre grad än andra delar av
arbetsförmedlingen interlokalt och interregionall. De krav på samordning av
verksamheten inom större områden som detta medför kan lösas genom alt de
förmedlingskontor där särskUda kultur-arbetarsektioner inrättas får ett
geografiskt större verksamhetsområde än det ordinarie förmedlingsdistriklet.
Med hänsyn till den utveckling som de senare åren har skett inom kulturlivet
och som bl. a. innebär en ökad integration mellan de olika konstarterna och ett
ökat samarbete mellan kulturarbetare i olika yrken framstår del som angeläget
att samtliga kullurarbetstillfällen som anmäls vid den offentiiga arbetsförmedlingen
förmedlas genom en och samma sektion, den fömt nämnda kulturarbetarsektionen.
Många kulturarbetare har anställningar av tillsvida-rekaraktär. Det gäller bl.
a. fotografer, guld- och sUversmeder saml glas-blåsare. För dem som har sådan
anställningsform bör möjligheter finnas att få förmedlingsservice även vid
annan förmedlingsseklion.
Enbart
en omorganisation och utbyggnad av den offentliga arbetsförmedlingen är dock
inte tillräcklig, utan det krävs också elt samspel med verksamheter som har
anknytning lill andra organisationer. S a m a r-tel med centrumbildningarna t.
ex. har särskilda fördelar
Prop. 1975/76: 84 67
för
den typ av förmedling som det här är frågan om. Samtidigt som förmedlaren är
anställd i arbetsmarknadsverket och därigenom har kompetens vad gäller de arbelsmarknadspolitiska
hjälpmedlen är han genom den direkta kontakten med övrig inom centmmbildningen
verksam personal väl skickad att lösa uppkommande sysselsättningsfrågor. Vid
några centrumbildningar har delta system tillämpats i flera år och det fungerar
enligt mångas bedömning väl. Del bör därför kunna utvecklas ytterligare.
En
grundläggande förutsättning för alt en arbetsförmedlare skall placeras vid en
centrumbildning bör vara alt delta centrum får ekonomiskt stöd från stal,
kommun eUer landsting för sitt kulturpoliliska arbete. Vidare bör centmmbUdningen
representera ett sådanl antal kulturarbetare atl dess arbetsuppgifter skapar
sysselsättning för en heltidsanställd tjänsteman. Del bör vara en uppgift för ÄMS
att efter samråd med den delegation för kulturarbetarfrågor som föreslås i
det följande pröva frågan om ytterligare tjänster för centrumbUdningarnas
verksamhet, framförallt med tanke på dem som i dag saknar sådana. 1 samråd med
berörda centrumbildningar bör undersökas huruvida de rikstäckande
centrumbildningar som i dag saknar arbetsförmedlare kan få sina behov
tillgodosedda genom samarbete med centrumorganisationer för närliggande
yrkesområden. Avsikten härmed skulle vara alt uppnå erforderligt underlag för
förmedlingsarbetet.
De
rikstäckande centrumbildningarna har med några undantag sin organisatoriska
verksamhet huvudsakligen placerad inom Stockholm. En regionalisering har dock
skett genom centrumbUdningarnas eget initiativ i takt med att anslagen över kulturbudgelen
ökat. Del bör vara en uppgift för statens kulturråd och centrumbUdningarna
själva all bestämma var och hur anslagen till kulturpolitiska insatser skall
disponeras. Det bör finnas underlag för en viss utbyggnad av de regionala
insatserna via AMS. En förutsättning för att nya förmedlartjänsler skaU
inrättas regionalt bör emellertid vara att det finns en organisation som
fungerar som etl samarbelsorgan för de inom regionen verksamma kullurarbelargrup-perna.
Härigenom uppnår man det underlag som behövs för en heltidstjänst. Vidare
underlättas förmedlingsarbetel genom atl elt representativt organ svarar för
kontakten med kommuner, landsting och organisationer. AMS bör pröva möjlighetema
att skapa underlag för nya tjänster som arbetsförmedlare vid regionala
centrumbildningar i Norrland, mellansverige och Västsverige.
Organisatoriskt
och formellt sett måste den offentiiga arbetsförmedlingen ha ansvaret även för
den arbetsförmedling som bedrivs vid centrumbildningarna. I praktiken medför
delta att arbetsförmedlare som förmedlar kulturarbetare, vare sig det sker vid
del offentliga förmed-lingskontorel eller en centmmbildning, tillhör kullurarbelarsektionen
eller, om sådan sektion inle är inrättad vid dislriklskontoret, annan sek-
Prop. 1975/76: 84 68
tion
och formeUt är underställd arbetsledningen vid arbetsförmedlingskontoret.
Inrättande av tjänst vid centrumbildning bör ske efler samråd med statens
kulturråd. Anställning och slationering av förmedlare vid centrumbildning bör
emellertid ske först efler samråd med centrumbildningens styrelse. 1 sin
verksamhet fullgör dessa förmedlare samma uppgifter som förmedlare vid andra
delar av förmedlingskonlorel. Det innebär alt samtliga arbetssökande även de
som är anmälda vid centrumbildningarna enbart i den utsträckning som de
låter registrera sig kan få del av de arbetsmarknadspolitiska medel som står lill
den offentiiga förmedlingens förfogande.
Ett
särskilt problem vid bedömningen av behovet av arbelsförmed-lingsinsatser vid centrumbUdningarna
är gränsdragningen mellan deras två huvuduppgifter: den kulturförmedlande och
den arbets- eller upp-dragsförmedlande. Att dra klara gränser mellan dessa två
uppgifter torde, som inledningsvis har nämnts, vara ogörligt. Inom de flesta av
arbetsförmedlingens verksamhetsområden måste förmedlare syssla med arbetsuppgifter
som inte direkt hör tiU platsförmedling. På samma sätt får förmedlare vid
centrumbildning arbeta med kulturpoliliska frågor i den plalsförmedlande
verksamheten. De förmedlingstjänstemän som placeras vid centmmbUdningar skall, sorn
tidigare har nämnts, ingå i kulturarbetarsektionen. Någon formell gränsdragning
i fråga om de uppgifier som skall utföras av förmedlare som tjänstgör vid
sektionens huvuddel och förmedlare som är placerade vid en centrumbildning
torde inle erfordras. En uppdelning lorde bli naturlig genom all förmedlaren
vid centmmbUdningen i huvudsak arbetar med uppgifter i anslutning till dennas
kulturpolitiska verksamhet, medan vid sektionen kommer att handläggas bl. a.
ärenden som anknyter lill det kommersiella nöjeslivet. I övrigt får det
förutsättas att samarbetet blir så nära all uppkommande problem kan bemästras.
En grundregel måste emellertid vara att den som söker förmedlingens tjänster
inte får avvisas utan stöd i gällande föreskrifter.
På
vissa områden inom kulturarbelsmarknaden är merparten av de arbetstiUfällen som
förmedlas av mycket kort varaktighet, ofla endast engagemang för en dag. Detta
skapar mycket speciella problem med frisläUningar så gott som dagUgdags. Detla
gäller framförallt musiker-och scenkonstnärsområdet. Svenska musikerförbundet
har en egen organisationsförmedling för alt möta dessa svårigheler. Genom sin
regionalt väl utvecklade organisation har denna förmedling goda möjligheter
att klara av förmedling av korttidsuppdrag för musiker. I detta hänseende utgör
den etl betydelsefullt komplement lill den offentliga arbetsförmedlingen.
Samtidigt lider verksamheien av den bristen att förmedlarna har liten kontakt
med den offentliga förmedlingen och saknar liUgång till de
arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen. Man bör i delta sammanhang också fästa
stor vikt vid atl Musikerförbundets för-
Prop. 1975/76: 84 69
medling
drivs av en arbetstagarorganisation som i första hand lar lill vara
arbetslagarnas intressen i förmedlingsarbetel. Verksamheten vid denna
förmedling ligger således helt i linje med de principer som är vägledande för
den offentliga arbetsförmedlingen och som bl.a. går ut på att stärka arbetstagarnas
ställning på arbetsmarknaden.
Musikerförbundets
arbetsförmedling arbetar ehiellerlid på sämre villkor än den offentliga
arbetsförmedlingen därigenom att man är beroende av atl la ut avgifter för
förmedlingsverksamheten. Delta beroende kan menligt påverka förbundets möjUgheter
atl företräda sina medlemmars intressen i förmedlingsverksamheten. Det bör
därför ligga i samhällets intresse att avskaffa detla hinder, vUket kan ske
genom alt förbundets arbetsförmedling beviljas statsbidrag liU sin verksamhet i
samband med att ett fastare samarbete etableras med den offentiiga förmedlingen.
En förutsättning för att sådant statsbidrag skall kunna utgå bör således vara
att organisationsförmedlingen ifråga nära samarbetar med den offentliga
förmedlingen. Vidare måsle förmedlingen uppfylla samtiiga av statsmakterna
uppsatta villkor för tUlstånd att driva organisationsförmedling. Som
förutsättning för statsbidrag bör vidare gälla atl en samordning av de två
förmedlingarnas verksamhet kommer lill stånd så alt den enskilda
arbetsförmedlingen blir ell verkligt komplement till den offentliga förmedlingen.
Statsbidrag bör beviljas i den utsträckning som kan motiveras från denna
utgångspunkt.
Bidraget
bör förutsätta och vara av den storleksordningen att verksamheten blir
avgiftsfri. Bland de ytterligare krav som bör ställas i samband med statsbidraget
är att en samordning så långl möjligt sker av förmedlingens personalpolitik med
den som gäller vid den offentliga förmedlingen. Det innebär bl. a. alt förmedUngspersonalen
avlönas genom fast lön och inte genom provisioner på förmedlade uppdrag. Även
för lönenivån bör uppställas vissa regler. Det bör ankomma på Musikerförbundet
alt visa att här angivna förutsättningar är uppfyllda eller kan uppfyllas samt
att överlämna en detaljerad redovisning av kostnaderna för verksamheten vid
förmedlingen som underlag för bestämning av statsbidragets storlek.
Riktlinjer
för samarbetet mellan Musikerförbundets arbetsförmedling och den offentliga
arbetsförmedlingen bör utformas av AMS och kan exempelvis avse följande: 1.
Rutiner för ett omfattande informationsutbyte. 2. Utarbetande av likartad
arbetsmetodik, tekniska hjälpmedel, blanketter och informationsmaterial. 3.
Former för gemensam utbildning av förmedlingspersonalen liksom anordnande av
gemensamma artist-och orkesterfora. 4. Klarläggande av gränser för den enskilda
förmedlingen mellan dess fackliga verksamhet och dess platsförmedling. 5. Regler
för förmedlingsverksamheten under pågående konflikt på ai-bets-marknaden.
Få
scenkonstnärsområdet finns idag ingen av afbetstagarorganisatio-
Prop. 1975/76: 84 70
nen
bildad förmedling som kan fylla en uppgift moisvarande den som Musikerförbundets
förmedling har på musikerområdet. Svenska teaterförbundet, som är den fackliga
organisationen på scenkonstnärsområdet, utgör emellertid idag en
informationscentral i fråga om lediga engagemang och spelar som sådan en viktig
roll för arbetssökande skådespelare. Den offentiiga arbetsförmedlingen bör
kunna utnyttja detla förhållande och genom samverkan med förbundet få förmedlingsverksamheten
på detta område alt fungera på ett sätt som svarar mot båda parters intressen.
En lämplig lösning kunde vara att en eller flera av den offentliga
arbetsförmedlingens tjänstemän på motsvarande sätt som för. centrumbildningarna
placeras i förbundets lokaler. Därigenom skulle man vinna att arbetssökande
på scenkonstnärsområdet fick kontakt med arbetsmarknaden i övrigt och de arbetspo-liliska
hjälpmedlen, samtidigt som den offentliga förmedlingen skulle kunna utnyttja de
kontakter och den sakkunskap som finns hos den fackliga organisationen.
Förekomsten av etl mycket
stort antal s. k. organisationsförmedlingar vid sidan av den offentliga
arbetsförmedlingen innebär självfallet vissa olägenheter för de arbetssökande.
En del torde emellertid uppleva detta som en fördel därigenom alt de har lillgång
till förmedlingar som visserligen betingar sig ersättning- för sina tjänster
men i gengäld kan erbjuda andra tjänster som den offentiiga arbetsförmedlingen
enligt sina instruktioner inte kan tillhandahålla. Dessa organisa-tionsförmedlingar
har i allmänhet verkat sedan lång lid tillbaka och besitter ofla en ingående
kunskap om branschens speciella behov och förutsättningar. 1 enlighet med vad
riksdagen har uttalat i anledning av förslagen i prop. 1972: 1 (bU. 13 s. 102)
om riktlinjer för organisations-förmedUngarnas verksamhet skall ett nära
samarbete eftersträvas mellan dessa förmedlingar och den offentiiga
arbetsförmedlingen. Etl sådanl samarbete bör vara till gagn både för organisalionsförmedlingarna,
som därigenom fortlöpande får kännedom om arbetsmarknadspolitikens innehåll
och möjligheter, och för den offentliga arbetsförmedlingen, som får ytteriigare
erfarenheter av kullurarbelsmarknadens speciella problem. En sådan samverkan
skulle också kunna förhindra kollisioner i del dagliga förmedlingsarbetet.
Verksamheten
vid kullurarbetssektionerna och anordnandet av förmedling i
centrumbildningarna och annorstädes liksom utvecklandet av samråd med organisationsförmedlingarna
ställer särskUda krav på ÄMS. För alt tillföra styrelsen erforderlig sakkunskap
och så långt möjligt säkerstäUa att verksamheien utvecklas och bedrivs på elt
sätt som svarar mot kulturpolitikens och kulturarbetamas krav och önskemål bör
vid styrelsen inrättas en särskild delegation med i huvudsak rådgivande
funktion. Delegationen, som bör utses av regeringen, bör ha en så allsidig
sammansättning som möjligt. Fyra av ledamöterna bör
Prop. 1975/76: 84 71
utses efler förslag av. KLYS och representera de fackliga
organisationerna och centrumbildningarna inom ord-, bild-, scen- och
tonområdena. För att representera de institutioner som i betydande utsträckning
är uppdragsgivare för kulturarbetare bör en ledamot utses efler förslag av Folkbildningsförbundel
och en efler gemensamt förslag av Kommun-och Landstingsförbunden. I
delegationen bör dessutom ingå en ledamot från vardera av statens kulturråd,
organisationsförmedlingarna och de arbetsgivarorganisationer som är verksamma
på området. AMS' generaldirektör bör vara självskriven ledamot och ordförande
i delegationen. Delegationen kommer således alt bestå av tio ledamöter. För
ledamöterna bör utses personliga suppleanter.
Delegationens uppgift blir att vara forum för ömsesidigt
utbyte av information rörande arbetsmarknadsläget, förmedlingsmetodik, och tekniska
hjälpmedel och de särskUda problem som råder på kulturarbetsmarknaden. Däri
ingår att kontinuerligt följa utvecklingen och överväga åtgärder som kan
förbättra kulturarbetarnas arbetsmarknadssituation. Särskild uppmärksamhet bör
därvid ägnas de yrkesområden för vilka förmedlingsshuationen är mindre
välutvecklad. Till delegationens uppgifter bör även höra alt leda tOlsynen över
verksamheten vid såväl den offentliga arbetsförmedlingen som de erkända
organisationsförmedlingarna på området. Delegationen kommer i dessa frågor alt
ersätta den vid arbetsmarknadsstyrelsen idag befintliga arbetsgmppen för privat
arbetsförmedling. Rikthnjer för prövning av ansökningar om arbetstillstånd
för utländska kulturarbetare bör även kunna utformas av delegationen.
Delegationen bör inom ramen för detta verksamhetsområde också ange rikllinjer
för vilka åtgärder som kan behövas för att säkerställa en tiUfredsställande
rekrytering och fortbildning av personal på kulturarbetarsektionerna i enlighet
med vad som förut har sagts.
Ett annat
verksamhetsområde för delegationen bör vara att pröva om och i vad mån
villkoren för olika arbelsmarknadspolitiska hjälpmedel med bibehållande av
författningsenliga grundvillkor kan anpassas bättre till de speciella
förhållanden som gäller på kulturområdet och därmed en vidgad användning av
dessa medel åstadkommas. Beredskapsarbetena bör härvid ägnas särskild
uppmärksamhet. Arbetsuppgifter inom kulturområdet ingår endast undanlagsvis i
den beredskapsplanering som görs årligen. Det är emellertid angeläget att även
kultursek-, torn inlemmas i denna planering av sysselsättningsskapande
åtgärder. En väsentlig initierande uppgift bör härvid lillkomma statens
kulturråd. Vid beredskapsarbeten för kulturarbetare bör i princip de sedvanliga
reglerna gälla. Det är emellertid svårt alt avgöra när vissa grupper kulturarbetare
verkligen är arbetslösa. I ett stort antal fall torde det inte vara fråga om
regelrätt arbetslöshet utan om undersysselsättning eller avsaknad av inkomst.
Bestämmelserna om beredskapsarbete bör därför modifieras när det gäller dessa
arbetstagare.
Prop. 1975/76: 84 72
De
åtgärder som här har föreslagits bör kunna leda till en avsevärd förbättring i
fråga om den offentliga arbetsförrnedlingens organisation och insatser för
arbetsförmedling på kulturområdet. Denna bedömning görs bl. a. mot bakgrunden
av att den nya kulturpolitiken kan väntas medföra att arbetsmarknaden för
kulturarbetare förbättras. Det är emellertid angeläget att förmedlingen får en
bättre information om lediga arbelslillfällen än för närvarande. Om AMS'
förslag om obligatorisk anmälan av lediga platser till arbetsförmedlingen
genomförs, bör anmälningsskyldigheten omfatta alla lediga platser på kulturarbelsmarknaden,
alltså även korttidsplalser.
Ett
särdrag i förmedlingsverksamheten på kulturområdet är den omfattande förmedlingen
över landels gränser. Den internationella förmedling som nu förekommer i
huvudsak på artist- och musikerområ-del ligger praktiskt taget helt i händerna
på ell fåtal enskilda förmedlingar, varav några är s. k.
organisationsförmedlingar och några av sådan typ att deras verksamhet står i
strid med den förut nämnda lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
Båda dessa former av förmedlingar betingar sig ersättning i form av provision
på kontrakterade gager. Or-ganisalionsförmedlingarnas procentsatser är godkända
av ÄMS. De vinstsyftande förmedlingarna betingar sig provision enligt procentsatser
motsvarande i stort sett vad organisationsförmedlingarna tar ut. Vinstmolivet
behöver emellertid inte ta sig uttryck i en procentuellt sett högre provision.
De vinstsyftande förmedlingama koncentrerar sig i stället på uppdrag som kan
väntas leda till höga gager och därmed i kronor räknat höga provisioner. Detta
innebär att vissa kulturaktiviteter och vissa kulturarbetare utestängs från
möjligheten att göra sig gällande över landets gränser. Förutom den begränsning
som detta innebär för kulturarbetarnas möjligheter att få arbete innebär det
också betydande risker för ett snävare kulturutbyte över gränserna än som är
önskvärt från allmänna kulturpolitiska utgångspunkter. För att bredda det
internationella kulturutbytet och skapa ökade möjligheter för förmedling av
kulturarbetare över gränserna också där detta inte kan väntas vara attraktivt
från affärsmässiga utgångspunkter är del således nödvändigt att de vinstsyftande
förmedlingarna ersätts av något organ, som å ena sidan besitter erforderlig
kompelens och har tiUräckliga resurser men å andra sidan saknar vinstmolivet
för sådan verksamhet. Det är inte realistiskt att tro att den offentliga
arbetsförmedlingen ens med en specialförmedling för kulturarbetare inom
överskådlig tid skall kunna överta den roll i den internationella
förmedlingsverksamheten som vissa enskilda förmedlingar nu har. Man måsle i
stället söka sig fram tUl en lösning över på området redan verksamma
institutioner av allmännyttig karaktär och pröva i vad mån någon av dessa ensam
eller några av dem gemensamt skulle kunna bli etl fullgott alternativ.
Internationell
förmedling på kulturområdet är i lika hög grad som ar-
Prop. 1975/76: 84 73
belsförmedling
i övrigt en fråga om information till arbetssökande om lediga arbetstiUfällen
och tUl arbetsgivare om ledig arbetskraft. Av naturliga skäl är emellertid
sådant informationsutbyte mellan Sverige och andra länder betydligt mera
komplicerat och arbetskrävande än motsvarande förmedling inom landet. Ett
tillfredsställande informationsutbyte med denna innebörd förulsälter ett väl
utbyggt nät av kontaktpunkter i andra länder och särskilt kvalificerad personal
som genom resor kartlägger och lill Sverige överför kunskaper om
arbetstillfällen och engagemangsmöjligheter av olika slag. Detta är det ena
ledet i informationsutbytet. Atl verksamheten också tar sikte på att bereda utländska
kulturarbetare motsvarande möjligheter i Sverige är naturligt och torde också
vara en förutsättning för framgång i den förstnämnda uppgiften. En sådan
verksamhet bedrivs nu i varierande omfattning förutom av en del privatägda
byråer också av olika kulturpi-oducerande allmännyttiga institutioner som t.
ex. Institutet för rikskonserter. Folkparkernas centralorganisation. Operan,
Sveriges Radio och de regionala musikinstitutionerna. Hos dessa är
verksamheten emellertid mer eller mindre inriktad efler del egna behovel. För
exempelvis Sveriges Radio går verksamheten ut på all för svensk publik
presentera utländska artister, medan del för bl. a. Rikskonserter är en fråga
om att sprida kunskap om arbetstUlfäUen i andra länder för svenska artister.
En liknande verksamhet på kulturområdet i dess helhet bedrivs av Svenska
Institutet.
Många
fördelar skulle vinnas om de olika institutionerna kunde samordna sin
verksamhet på detta område. Framförallt skulle kontakter för ackvisition av
utländska artister lill Sverige i högre grad än f. n. kunna utnyttjas för alt
få information om arbetstillfällen i utlandet för svenska artister. Elt sådant
samarbete bör därför komma lill stånd. Del bör lämpligen initieras genom
Rikskonserter och formaliseras till etl dit knutet samrådsorgan. Deltagare i
samrådet bör vara de nyss nämnda institutionerna samt representanter för de
fackliga arbetstagarorganisationerna på kulturområdet, kulturrådet och
Musikaliska akademin. Samarbetet bör syfta lill alt bredda informationsutbytet
och förmedlingsverksamheten på kulturområdet och till alt så småningom
tillskapa en särskild stiftelse för inlernationeUärbetsförmedling på kulturområdet
om detta visar sig lämpligt.
I
avvaktan på att en stiftelse för internationell kulturarbetsförmedling har
bildats och furmit sin verksamhetsform bör de nuvarande enskilda förmedlingama
få fortsätta sin verksanihet övergångsvis. I enlighet med den av ILO antagna
konventionen (nr 96) om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, som Sverige
har ratificerat, bör ÄMS få meddela tidsbegränsat tillstånd för verksamheten.
Sådant tUlstånd bör då fråga är om förmedlingsinslitut som inte uppfyller
villkoren i fråga om icke vinstsyftande förmedUng enUgt gäUande lag avse
endast förmedling till eller från utlandet. Förmedlingen skall vidare
underkastas konti-
Prop. 1975/76: 84 74
nuerlig
tillsyn av ÄMS och förbinda sig att ej ta ut högre avgifter än styrelsen kan
godkänna. En temporär legalisering av vinstsyftande enskild förmedling på
kulturområdet bör komma till uttryck i en undantagsbestämmelse i lagen. Utöver
kravet på tiUstånd och kontroll för sådan förmedlingsverksamhet bör vidare
gälla att förmedlingssökande inle genom avtalsbestämmelser får hindras att
anlita den offentliga arbetsförmedlingen. De internationella förmedlingar som
meddelas tiUstånd enligt vad här sagts bör även ha rätt att driva manager- och
impressarioverksamhet. Sttikt åtskillnad måste emellertid göras mellan sådan
verksamhet och förmedlingsarbetet.
Arbetsgruppen anser att de
nybildade kulturarbetarsektionerna måste tillföras ett relativt stort antal nya
tjänster om de skall kunna fylla sin funktion i den framtida
förmedlingsorganisationen på kulturområdet. 1 en första utbyggnad behövs minsl
20 tjänster för handläggande personal och 10 tjänster för kvalificerade
biträden. Kostnaderna för detta personaltillskott kan beräknas till ca två
milj. kr.
5.3
Remissyttrandena
Arbetsgruppens
förslag om all den offentliga arbetsförmedlingen skall bära ansvaret för arbetsförmedlingen
på kulturområdet och alt de nuvarande artist- och musikerseklionerna ombildas lill
sektioner för kulturarbetare tillstyrks av flertalet remissinstanser, däribland
statens kulturråd, AMS, Sveriges författarfond, TCO, LO, ABF, KLYS, Svenska
musikerförbundet. Svenska teaterförbundet, Sveriges Radio AB och Svenska kommunförbundet.
SAF menar att nuvarande utbud av olika förmedlingsformer bör kvarstå och är
därför tveksam till utredningens förslag, som på längre sikt kan komma att
omöjliggöra förmedlingsservice utanför den offentliga arbetsförmedlingen.
Teatrarnas riksförbund och Operan uttalar liknande synpunkter.
AMS och TCO anser att den
av arbetsgruppen föreslagna ökningen av personalresurserna till kulturarbelarsektionerna
är otillräcklig. Flera remissinstanser, däribland KLYS och Svenska leaterför-biindet,
anser att ökningen endast kan ses som elt minimum. AMS framhåller också alt särskUd
utbildning krävs för ifrågavarande förmedlingspersonal. Några remissinstanser,
däribland Svenska musikerförbundet, Svenska filminstitutet och
Konsertföreningen i Stockholm, föreslår alt manager- och
impressarioverksamheten auktoriseras. Teatrarnas riksförbund anför liknande
synpunkter.
Flera remissinstanser
däribland statens kulturråd, Sveriges författarfond, KLYS, Sveriges Radio AB,
Institutet för rikskonserler. Svenska teaterförbundet och Kulturarbetarcenlrum-Rlks
tillstyirker förslaget om en utbyggnad av det nuvarande systemet med en arbetsförmed-
Prop. 1975/76: 84 75
lare
placerad vid vissa centrumbildningar. Kulturrådet anser att det är bra att
dessa organisationers rent arbetsförmedlande och sysselsättningsskapande
betydelse för stora kullurarbelargrupper nu erkänns och alt det bör slås fast
att förmedlare vid centrumbildningarna har skyldighet att ge service åt dem
som så önskar. LO är tveksam till förslagel och menar att cenlmmbildningarna i
dag sysslar mera med kulturförmedling än med arbetsförmedling. Liknande
synpunkter anförs av ABF. SAF framhåller att centrumbildningarna endasi står
öppna för medlemmar och menar att de inte kan anses vara godtagbara företrädare
för den offentliga arbetsförmedlingen. AMS påpekar att all förmedlingsverksamhet
på kulturområdet organisatoriskt bör inlemmas i den övriga
förmedlingsverksamheten och anser att centrumbildningarna bör samordnas med
denna verksamhet. Folkparkernas centralorganisation kan inte tillstyrka
förslaget om att placera förmedliiigstjänstemän i Svenska teaferförbundets
lokaler. Svenska teaterförbundet däremot anser förslaget nödvändigt som elt
led i att komma till rätta med de problem som råder på arbetsförmedlingssidan
inom förbundets verksamhetsområde.
Remissopinionen är
splittrad i fråga om arbetsgruppens förslag om statsbidrag till Svenska musikerförbundet.
Några remissinstanser, däribland TCO, Svenska musikerförbundet. Svenska
teaterförbundet. Musikaliska akademien och Konserlföreningen i Stockholm,
tillstyrker förslaget. Svenska musikerförbundet påpekar dock att dess
förmedling inte kan ställa sig neutral i en arbetskonflikt i vilken förbundet
är part och all förbundels stadgar måsle respekteras i förmedlingsverksamheten.
Andra remissinstanser som LO och Folkparkernas centralorganisation anser alt
statsbidrag även bör utgå till folkparkernas artistförmedling. AMS majoritet
påpekar nackdelar med dubbelarbete och splittring av förmedlingsverksamheten
och menar att statsbidrag till Svenska musikerförbundet bör utgå endast under
en övergångstid. Tre reservanter i AMS styrelse menar att alla organisations-förmedlingar
bör behandlas lika i fråga om statsbidrag. SAF, Teatrarnas riksförbund, Musiketablissemenlens
förening och ABF anför liknande synpunkler.
Arbetsgruppens
förslag om elt organiserat samrådsförfaran-d e initierat genom Institutet för
rikskonserter för förmedling över gränserna tUlstyrks eller lämnas utan erinran
av flertalet remissinstanser. Institutet för rikskonserter kan endast efter en
erforderlig utbyggnad av resurserna åtaga sig en mer omfattande förmedlingsverksamhet.
Teatrarnas riksförbund med instämmande av SAF understryker att inga nu
verksamma och efterfrågade förmedlingar bör avvecklas innan man vet att någon
minst lika god ersättning finns. Konsertföreningen i Stockholm och Musikaliska
akademien är tveksamma till förslaget och menar att informationsutbyle och
arbetsförmedlings-
Prop. 1975/76: 84 76
verksamhet
icke ulan vidare kan förenas i ett organ "för internationell
förmedling". Sveriges Radio AB är tveksam till huruvida ett samrådsorgan
kan överta den roll som enskUda förmedlingar i dag innehar. ABF tillstyrker
förslaget men anser att samrådsorganet bör knytas lill Svenska
musikerförbundet. Folkparkernas centralorganisation är tveksam till Musikaliska
akademiens representation i samrådsorganel, Musik-etablisseinentens förening
anser att nuvarande förmedlingsfrihet bör bibehållas på den internationella
marknaden.
Förslaget
om en delegation för kulturarbetarfrågor vid arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrks
eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. LO anser att avnämarsidan
bör förstärkas i delegationen. SAF och Teatrarnas riksförbund anför liknande
synpunkter. Institutet för rikskonserter och Musikaliska akademien anser alt
delegationen inle inrymmer tillräckligt expertkunnande inom musikområdet.
Svenska musikerförbutidet vill utse sin representant för lonområdet i
delegationen. Svenska kommunförbundet förordar att åtminstone en ledamot får
företräda primärkommunala intressen.
Några
remissinstanser har berört frågan om obligatorisk anmälan av lediga platser.
TCO, KLYS och Svenska teater-förbundet tUlstyrker förslaget medan däremot SAF
menar atl kuhur-sektorn helt bör undantas från anmälningsplikt. Teatrarnas
riksförbund, Operan, Sveriges Radio AB och Svenska kommunförbundet anför liknande
synpunkter. Institutet för rikskonserter menar alt anmälan bör gälla platser
med en varaktighet av lägst 10 dagar. Svenska musikerförbundet förutsätter alt
en anmälan lill förbundet skall gäUa som en anmälan till den offentliga
arbetsförmedlingen. Musiketablissemenlens förening anser att en eventuell
anmälningsskyldighet bör. gälla valfri legal förmedling.
6
ADB i förmedlingsarbetet 6.1 Tidigare ställningstaganden
I
anslutning lUl sin anslagsframställning för budgetåret 1975/76 presenterade ÄMS
elt förslag till ADB-system för arbetsförmedlingen. Förslaget anmäldes för
riksdagen i budgetpropositionen (prop. 1975: 1 bil. 13 s. 67). Del rörde sig om
elt för svenska förhållanden stort system. Förslaget, som hade formen av en
utvecklingsplan, innebar för det första att ADB-plalslistor skulle införas
etappvis i hela landet och alt övergången till sådana listor skulle vara
genomförd budgetåret 1977/78. Föredragande statsrådet anslöt sig till ÄMS
förslag i denna del.
AMS'
förslag innebar vidare atl mikrokort skulle prövas som ett
Prop.
1975/76: 84 77
komplement tUl ADB-platsIislorna samt att ett system för
sökning och matchning med hjälp av terminaler skulle införas i hela landet. Det
första steget mol ell sådant system skulle avse sökning med, terminal i de
register över lediga platser som skulle byggas upp för ÄDB-plals-listoma. Ett
fullt utbyggt system skulle dock enligt förslaget innehålla uppgifter även om
arbetssökande. Eftersom AMS' förslag hade formen av en ulveckUngsplan
förutsatte förslagel ett fortsall utredningsarbete på flera områden. Vad
beträffar systemet med sökning och matchning skulle utredningsarbetet lill atl
börja med avse framtagning av dels elt beskrivningssystem för arbetssökande och
lediga platser och dels ett syslemförslag jämte kravspecifikation avseende
datoranläggningarna. Härefter skulle följa upphandling av datorer och
terminaler. För utredningsarbetet föreslog ÄMS en projektorganisation som
under budgetåret 1975/76 skuUe bestå av 27 heltidsarbetande personer.
Föredragande statsrådet förklarade sig inte vara beredd att ta ställning tUl
AMS' förslag i vad avsåg mikrokort och ett terminalbaseral söksystem utan ell
mer i detalj utformat beslutsunderlag, vUket ansågs kunna föreligga i oktober
1975 då en första fas av utredningsarbetet beräknades vara avslutad. Riksdagen
hade inte något att erinra mot vad föredragande statsrådet hade anfört (InU
1975: 3, rskr 1975: 52).
Kungl. Maj:t hade tidigare ställt medel tUl AMS'
förfogande för utredningsarbete under budgetåret 1974/75 och i samband därmed
uppdragit åt ÄMS all gemensamt med statskontoret och i kontakt med berörda
arbetsmarknadsorganisationer med utgångspunkt i del av AMS presenterade
förslaget ytterligare klarlägga möjligheterna alt genom ÄDB-teknik
rationalisera och effektivera arbetsförmedlingsarbetet. Utrednings- och
utvecklingsarbetet borde enligt uppdraget föras fram t.o.m. etl sådant
beslutsunderlag som behövdes för ett ställningslagande till frågan om
upphandling av datorer och terminaler m.m. Målen för
platsförmedlingsverksamheten samt nuvarande grad av måluppfyllelse borde härvid
preciseras ytterligare. Som ett led i utrednings- och utvecklingsarbetet borde
vidare enligt uppdraget klarläggas om och i vilken grad eventuella brister i
nuvarande förmedlingssystem kunde avhjälpas med resp. ulan användning av ADB.
Därvid borde koslnaderna preciseras för dels ett alternativ utan ADB-an-vändning
och dels ett annat alternativ med olika grad av ÄDB-utnytl-jande.
Med anledning av delta utredningsuppdrag har en
arbetsgrupp beslående av företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna och av
tjänstemän hos AMS och statskontoret utarbetat en utredningsrapport benämnd
Arbetsförmedling med ADB-resurser Rapport 2: Målstudie, verksamhet 1976/77. Med
gemensam skrivelse den 24 oktober 1975 har de båda nämnda ämbetsverken
överlämnat utredningsrapporten till chefen för arbetsmarknadsdepartementet.
Prop. 1975/76: 84 78
6.2
Utredningsrapporten
Statsmakterna
har i olika sammanhang angett mål och riktiinjer för den plalsförmedlande
verksamheten, bl.a. i 4 § arbetsmarknadskungörelsen. För den mer detaljerade
utformningen av riktlinjerna svarar AMS. För arbetsförmedlingens service till
arbetssökande och arbetsgivare har AMS meddelat följande riktlinjer i
sammandrag:
Lediga
platser skall i regel pubUceras öppet i arbetsförmedlingens platslistor.
Platslistorna skall vara aktuella och inte innehålla platser som redan är tillsatta.
Arbetsförmedlingen skall i samråd med arbetsgivaren söka undanröja hindren för
all en plats inle blir tillsatt. Arbetsgivare bör få förslag på sökande. Alla
arbetssökande som besöker förmedlingen skall fritt få del av plalsulbudet. I
regel skall aUa arbetssökande skrivas in vid besök på arbetsförmedUngen. Alla
arbetssökande bör få hjälp med platsvalel. Arbetssökande för vUka man inle kan
finna arbete i det tillgängliga platsutbudet skall få hjälp med personlig ackvisition.
En bevaknings- och uppföljningsrutin skall tiU-lämpas såväl för kvarstående
sökande som för obesatta lediga platser.
Arbetsgruppen
har tagit del av tidigare utförda undersökningar av den plalsförmedlande verksamheien
och i samarbete med AMS' bilrä-desutredning gjort en omfattande arbetssludie
vid ell antal förmedlingskonlor, varvid både den handläggande personalens och
biträdespersonalens verksamhet studerades. Enligt bilrädesutredningen ägnade
arbetsförmedlarna ca 55 % av sin tid åt förmedlings- och utredningsarbete vid
det egna kontoret, 9 % åt extern verksamhet, 21 % åt inlendenturarbete och
registerhållning m. m. samt 15 % åt övrigt. Äv förmedlings- och utredningsverksamheten
ägnades knappt hälften av tiden åt direkt platsförmedling, medan andra hälften
ägnades åt informerande och arbetsförberedande åtgärder. Studier av detta slag
har inte utförts tidigare varför resultaten bör tolkas med viss försiktighet.
En
jämförelse mellan de allmänt formulerade målen och nuläget ger bl.a, följande
vid handen. ÄMS har.i sina allmänna riktlinjer för förmedlingsverksamheten
föreskrivit alt alla lediga platser i regel skall publiceras i plalslistor och
alt dessa listor skall vara aktuella. Dessa mål är i dag blott uppfyllda lUl
viss del. Av tiUgängliga uppgifter alt döma publiceras i lokala eller centrala plalslistor
samtliga platser som inte har tillsälls innan Ustan kommer ul eUer är av så
tillfällig natur att de inte är lämpliga för publicering. Andelen publicerade
platser är högre i de län som har dagliga ADB-plalslistor än i län med manuellt
framsläUda veckolistor. Om ADB-lislor blir tiUgängliga i samtiiga län kan målet
på denna punkt uppnås. Vad gäller aktualiteten medger inle de nuvarande
manuella produklionsrutinerna alt platser anmälda dagen eller dagarna före
publiceringsdagen kan komma med i listan eller att tillsatta platser genast kan
avlägsnas. De nya tekniska resursema för publicering av nyanmälda platser och bortlag
av avanmälda platser medger en
Prop. 1975/76: 84 79
fullt
tillfredsställande aktualitet. Däremot finns alltjämt brister i aktualiteten
beroende på atl arbetsgivama försummar att avanmäla lUlsatla platser. 1 de län
som fått tillgång till ADB-listor har en omfatlande aklualiletskontroU
organiserats för alt säkerslälla bortlag av tillsatta platser. Ändå uppgick
andelen inaktuella platser i ADB-platslisloma i Stockholm våren 1975 till så
mycket som 1020 %.
Platsinformationens
innehåll har förbättrats under senare år. Sålunda har fler platser nu
uppgifter om exempelvis kvalifikationskrav och lönevillkor. Som helhet kan dock
konstateras att plalsinformationen i regel är mycket bristfällig. Under 1975/76
kommer de län som har ADB-lislor alt börja använda elt nytt dalasystem för
inkodning av platsinformation och produktion av platslistor (LP 2).
Informationen i platsbeskrivningarna kommer då atl bli avsevärt
innehållsrikare, eftersom väsentliga uppgifter gjorts obligatoriska.
Målen
vad gäller de individuella plalsförmedlande åtgärderna är enligt AMS' rikllinjer
att alla arbetssökande som besöker förmedlingen skall skrivas in och få
platsförslag samt i mån av behov anvisning eller ackvisition. Därtill skall
deras anställningsmöjUgheter bevakas även mellan besöken vid förmedlingen. I
nuläget finns inga möjUgheter att garantera en tillräcklig sådan individuell
service åt samtliga arbetssökande. Under augusii 1975 var ca 155 000 personer
aktuella för plats-förmedlande åtgärder. Undersökningar visar att de
genomsnittligt kunde få plalsförslag vid endast ett tUlfäUe under månaden trots
alt många lorde besöka förmedlingen varje vecka. Endast för 50 000 personer
kunde anställningsmöjlighelema bevakas någon gång under månaden. Vad gäller
anvisning och ackvisition finns inga uppgifier om hur många sökande som kan få
denna hjälp. Någon systematiserad uppföljning av de arbetssökandes ärenden
sker inte idag utöver den ak-tualiletskontroll som syftar till alt sortera ut
inaktuella sökandeuppdrag ur det aktuella registret. Sammanfattningsvis kan
konstateras att den plalsförmedlande hjälpen till det stora flertalet
arbetssökande inte har tillfredsställande omfattning. Arbetsförmedlingens
resurser har måst sättas in på de arbetsförberedande ålgärderna. Delta har
medfört atl plalsfömiedlingen har måst stå tUlbaka. De arbetssökande är i stor utsträckning
hänvisade till att med hjälp av platslistan själva finna elt lämpUgt arbete all
söka.
Enligl
AMS' riktlinjer skall förmedlarna ge aUa arbetsgivare som så önskar förslag på
lämpliga sökande. Dessutom skall de lediganmälda platserna bevakas, dvs.
matchas mol länkbara arbetssökande.
Uppgifier
saknas om i vilken utsträckning förslag på sökande kan lämnas lill arbetsgivare
som lediganmält plals vid förmedlingen. Enligt biträdesulredningens material är
den tidsmässiga omfattningen av detla arbete något slörre än arbetet med
anvisning av arbetssökande. De båda ålgärderna innebär dock i stort sett samma
sak, nämligen att formed-
Prop. 1975/76: 84 80
lingen
hjälper till genom en personlig kontakt med arbetsgivaren. Vad gäller
bevakningen av de lediganmälda platserna sker detla för genomsnittligt 1 400
platser per dag eller 30 000 per månad. Uppföljningen av arbetsgivarnas uppdrag
är, i likhet med uppföljningen av de arbetssökandes ärenden, i stort inriktad
på att hålla materialet aktuellt. I de län där man har ADB-listor får man genom
ÄDB-systemet förfallolistor på platser som har stått anmälda viss tid. Där det
inte finns ADB-listor finns inget motsvarande underlag för uppföljning.
Statistiken över lediga platser ger idag inte sådan information som är till
nytta vid uppföljning.
Jämförelsen
visar att en rad förbättringar är nödvändiga om arbetsförmedlingen skall kunna
motsvara de förväntningar som ställs. Arbetsgruppen föreslår i det följande
sådana förbättringar, angivna som operationella mål, och redogör samtidigt för
möjligheterna alt uppfylla dessa mål med resp. utan hjälp av ÄDB-teknik.
Vad
beträffar den tryckta platsinformationen bör följande operationella mål gälla.
1 Uppgifter
om i stort sett alla lediga platser bör finnas anmälda
lUl arbetsförmedlingen och med vissa undantag pubUceras i dagliga
regionala platslistor. Inaktuella platser bör dagligen tas bort från
listoma.
Om
AMS' förslag om obligatorisk platsanmälan genomförs innebär detla alt andelen lediganmälda
platser kan komma att öka från 60 % till 90 % av antalet lediga platser i hela
landet. En så kraftig ökning av antalet lediganmälda platser kan inle klaras
ulan tillgång tUl ÄDB-leknik i lislproduktionen. Framställningen av platslistor
med de manuella metoder som används idag kan i begränsad utsträckning
förbättras vad gäller utskrift och redigering genom att maskinell utrustning anskaffas.
Några ekonomiska vinster kan dock inte uppnås med bibehållande av en enkel
teknik jämfört med utnyttjande av ADB-teknik, om textvolymerna är stora och om
de uppställda kraven på aktualitet samtidigt skall kunna uppfyllas.
2 Plalsinformationen
bör vara uppställd överskådligt efler oUka
indelningsgmnder och innehåUa sådana uppgifter alt även personer
som inte känner yrkesområdet i fråga kan förstå informationen.
Förbättringar
av plalsbeskrivningarna ställer krav på dels mera systematiserade uppgifter om
platserna från arbetsgivarna, dels alt de handläggare som arbetar med
ordermottagning lar in all information som behövs om den lediga platsen och
dels mer utrymme i platslistorna. F.n. innehåller ADB-platslistorna i
genomsnitt 450 tecken per notis. Innehållet i de manuellt framställda plalslistorna
är av samma omfattning. En utökning av platsinformationen i ADB-platslistorna
till i genomsnitt 700 tecken beräknas ske vid övergången till det nya listproduklions-systemet
LP 2. Detta innebär en utökning av plalsbeskrivningarna med
Prop.
1975/76: 84 81
ca 55 %. Arbetet med ordermottagning kommer för syslem LP
2 att underlättas av all uppgifterna lill viss del standardiseras. All texl som
skall tryckas i platslistorna behöver således inle skrivas ut utan vanligt
förekommande uppgifter markeras med kryss på orderblanketten. Motsvarande
förbättring av informationsinsamlingen tiir de manuellt Iramställda
platslistorna skulle kunna uppnås med slörre insatser av ordermottagare och
personal för utskrift av tryckunderlag. Den stora volymökningen skulle dock
orsaka ökat redigeringsarbete och ökade produktionstider, förhållanden som i
praktiken skulle göra det omöjligt atl genomföra förbättringar av plalsinformalionens
innehåll inom ramen för manuell produktion.
Vad beträffar hjälpenlill de arbetssökande bör följande
mål uppställas.
1 Alla arbetssökande som är anmälda hos arbetsförmedlingen
bör vid besök få hjälp atl finna en lämplig plats (platsförslag).
En grundläggande förutsättning för att en arbetssökande
snabbt skall kunna få ell relevant platsförslag är att platsutbudet lätt kan
överblickas. I lokala plalslistor med myckel stort platsmalerial liksom i riksplatslistorna
är det ganska svårt att få önskvärd överblick över platsutbudet. För alt öka möjlighetema
härtUl bör altemativa sorteringsanordningar prövas. Härvid är mikrokort elt
ändamålsenligt medel som komplettering tiU de tryckta plalslistorna. På
mikrokort kan dels hela plalsmaterialel presenteras med en annan
sorteringsordning, dels ett urval platser med vissa gemensamma karakteristika,
t. ex. praktikar-belen med vissa kvalifikationskrav eller deltidsarbeten inom
ett visst geografiskt område, presenteras. Vid behov av överblick över platser
med mer speciella karakteristika, t. ex. att arbetet innebär visst slag av
arbetsuppgifter eller att det ställs krav på särskUda kvalifikationer, är
sökning via terminal ett tänkbart hjälpmedel.
2 Alla arbetssökande som är nytillträdande på
arbetsmarknaden
och alla ulan arbete som har varit anmälda mer än en månad bör
få hjälp med atl introduceras hos arbetsgivaren (anvisning). Alla
arbetssökande (arbetslösa eller ombytessökande) som har varit an
mälda mer än 14 dagar bör dagligen kunna bli matchade mot ny-
inkomna lediga platser på den ort eller i den region där de önskar
anställning.
När en arbetssökande får hjälp med introduktionen hos
arbetsgivaren (anvisning) innebär det alt arbetsförmedlaren tar kontakt med
arbetsgivaren för atl presentera den sökande och bestämma tid för ett sammanträffande.
Arbetet med anvisning av sökande är etl helt manuellt arbetsmoment och kommer
inte atl påverkas av ett ADB-system för arbetsförmedlingen. En viss ökning av
del manuella matchningsarbetel lorde kunna ske genom organisatoriska
förändringar av förmedlings-arbetet och ökade insatser av
förmedlingspersonal. Så länge någon
6 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 84
Prop. 1975/76: 84 82
samordning
av bevakningsarbetet för samtiiga kontor inom ell arbets-förmedUngsområde eller
mellan olika förmedlingsområden inte kan ske blir den manuella matchningen dock
förhållandevis ineffektiv. En ändamålsenlig samordning kunde t. ex. komma till
stånd om en "bevak-ningscenlral" gemensam för ett helt
arbetsmarknadsområde upprättades. Del skulle då krävas alt utförliga uppgifier
om sökande och lediga platser, aktuella för matchning, fortiöpande sändes lill
en sådan central, där särskilt avdelade förmedlare svarade för matchningsarbetel.
Alt med tillräcklig snabbhet och noggrannhet hanlera så stora informationsmängder
som det här blir fråga om är dock knappast möjligt. ADB-baserad bevakningsmalchning
bör kunna ske i syfte all fortlöpande bevaka de arbetssökande mot de platser
som nyanmäles lill arbetsförmedlingen. Om förmedlaren bedömer det lämpligt
skall således arbetssökande som inte finner passande arbete erbjudas bevakningsmalchning.
En förulsällning är dock att den arbetssökande ger sill tillstånd till all
relevanta uppgifier om honom dalaregislreras. Ett väl fungerande ÄDB-system
för bevakningsmatchning är dock inte tillräckligt. Del krävs också personal för
alt inhämta de uppgifter om de sökande som skall matchas mot de registrerade
platserna. Vidare är del av stor betydelse atl del råder en hög aktualitet i de
register som matchas mot varandra. Bedömningen av matchningsresultatet är en
kvalificerad arbetsuppgift som kräver erfaren personal.
3
Arbetsförmedlingen bör följa upp alla arbetssökande som har varit anmälda mer
än en månad. Varje uppföljning bör innebära en personlig kontakt med sökanden.
Enligt
arbetssökandeslatisliken har 80 00090 000 av dem som är aktuella sökande vid
ett månadsskifte varit anmälda mer än en månad. Därvid har avaktuahsering skett
av alla sökande som inte har haft kontakt med förmedlingen de senaste fyra
veckorna. Vidtagna åtgärder för enskilda arbetssökande följs upp i samarbete
med all de besöker förmedlingen. Om de inte tar kontakt med förmedlingen, måste
förmedlingen efler ca fyra veckor undersöka om de fortfarande är aktuella
och, i så fall, hur plalsförslag eller andra åtgärder har utfallit. Underlaget
för en sådan uppföljning erhålles i dag genom manuell sökning i registren över
anmälda arbetssökande. Om arbetsförmedUngen får tUlgång till ADB-teknik för
att föra statistik över de arbetssökande, kan datasystemet producera datalislor
över sökande som är aktuella för uppföljning.
Vad härefter beträffar hjälpen
till arbetsgivarna bör följande mål uppsläUas.
1
Arbetsgivarna bör i samband med anmälan av ledig plats kunna få upplysning om
det finns för platsen lämpUga sökande hos förmedlingen. Alla nyanmälda platser
bör kunna matchas mol lokala arbetssökande.
Prop. 1975/76: 84 83
Med
nuvarande manuella arbetsrutiner är det möjligt för arbetsförmedlingen att
uppfylla nu angivna mål endast i fråga öm sökande som är registrerade vid det
kontor som arbetsgivaren vänder sig till. Om det finns flera kontor inom samma
arbetsmarknadsområde är del oftast inle möjligl atl till arbetsgivaren lämna
uppgift om huruvida det finns lämpliga sökande inom den aktuella regionen, eflersom
varje kontor som regel endast har kännedom om de arbetssökande som finns registrerade
vid det egna kontoret. Med ADB-teknikens hjälp öppnar sig möjligheter för
arbetsförmedlingen all uppfylla det angivna målet. Del kan ske genom sökning
via terminal i register över de arbetssökande där vissa uppgifter om de
sökandes yrkeserfarenhet m.m. finns lagrade. Sådana sökningar via terminal kan
göras såväl lokalt som interlokalt i önskade geografiska områden. En utökad
matchning av arbetssökande gentemot lediga platser kan endasi ske om arbetsförmedlingen
har tillgång lill elt ADB-system för bevakningsmalchning. De lediganmälda
platserna avses kunna matchas mol samtliga arbetssökande som är registrerade
för bevakningsmatchning redan i samband med att platserna nyanmäles.
2
Alla lediga platser som har stått anmälda mer än en månad bör följas upp med
avseende på om de fått någon sökande, om platsen är adekvat publicerad och om
informationen är tillräcklig. Varje uppföljning'bör föranleda en kontakt med
arbetsgivaren.
I de
län som har lillgång till ADB för lislproduktion sker regelbundet ett
automatiskt uttag av en lista över sådana lediga platser som inte har kunnat
tillsättas inom viss tid. Platser som har varit anmälda tre dagar aktualitelskonlrolleras
av bilrädespersonal, och därefter sker sådan aktualitetskonlroll varje ylterligare
vecka platsen finns anmäld. Samtliga platser som har varit anmälda mer än tre
veckor skrivs ul på uppföljningslistor som tillställs kontoren. I system LP 2
kommer dessa utskriftsrutiner att ytterligare anpassas efter de enskUda
kontorens rutiner. Motsvarande underlag för uppföljning kan också tas fram på
manuell väg, vilket dock stäUer krav på personalresurser för sammansläU-ningsarbetet
utöver själva uppföljningen. Det torde vara svårt atl finna ett effektivt men
ändå lätlskött system för alt med manuella mtiner registrera och följa lipp
vidtagna åtgärder, exempelvis hur många sökande som har fåtl förslag på en
viss plats. Delta fordrar en centraliserad registreringsfunklion dit alla
åtgärder anm'äls. Med ständig tillgång till platsbanken via terminal kan
däremot varje förmedlare registrera vidtagna åtgärder och också på etl enkelt
sätt få kännedoni om åtgärder som andra förmedlare har vidtagit beträffande en
viss plats. Det kan exempelvis vara av värde att se huruvida anvisningar har gjorts
nyligen innan man kontaktar arbetsgivaren i uppföljningssyfte.
Vad
slutligen beträffar den interlokala förmedlingen bör följande mål gälla.
Prop. 1975/76: 84 84
1 På
varje kontor bör finnas tillgång till ett dagsaktuellt plats
material från hela landet. Uppgifter om alla arbetssökande som är
intresserade av anställning på annan ort än hemorten bör finnas
tillgängliga för alla arbetsförmedlare.
Möjligheterna
atl effektivisera den interlokala förmedUngen är framför allt beroende av hur
man kan överblicka och ajourhålla ett stort plats- och sökandemalerial från
enskilda geografiska områden. Del finns f. n. inga generellt gällande mtiner
för den interlokala arbetsförmedlingen. Behovet av kännedom om lediganmälda
platser på andra , orter kan f.n. tUlgodoses med. plalslistor. Tillgängliga
distributionsmöjligheter medger dock endast att dagsaktuella plalslistor
sprids inom den egna produktionsregionen. Däremot lorde plalslistorna kunna
distribueras per post över landet lill samtliga kontor med en dags försening. Kännedom
om lediganmälda platser på andra orter kan också erhållas genom alt mikrokort
från samtiiga län varje dag sänds till varje kontor i landet. En viss
eftersläpning får man räkna med beroende på den tid det tar att postbefordra
korten. Omedelbar tillgång till alla platser från hela landet ges, om
möjligheter tiU on line sökning via terminal i de olika platsbankerna finns.
Denna tekniska lösning är den enda möjliga om kravet på dagsaktualitet i
platsmaterialet skall tillgodoses. Uppgifter om arbetssökande som är
intresserade av arbete på annan ort än bostadsorten kan spridas via särskilda
manuellt framställda listor lill samtliga landets kontor. Listorna skulle
endast vara avsedda för internt bruk inom arbetsförmedlingen. Aktualiteten i
sådana sökandelistor kan emellertid vara svår att upprätthålla. Några försök
med sådana "sökandelistor" har inte gjorts inom arbetsförmedUngen.
Om förmedlingen har lillgång liU ett ADB-system för bevakningsmatchning
förbättras hjälpen lill de interlokalt arbetssökande avsevärt.
2 Alla
arbetssökande som inte är lokalt bundna bör kunna få
förmedlingens hjälp med platsförslag och anvisning till anställning
på annan ort.
För
att förmedlingen skall kunna hjälpa interlokalt sökande med platsförslag och
anvisning krävs tUlgång till elt aklueUt platsmalerial från hela landet.
Vad
gäller kontaktarbetet vid anvisning kan, som har nämnts, tekniska hjälpmedel
inte underlätta själva arbetet. Markering i plats-registret att anvisning har
gjorts till en viss plals är av värde för andra förmedlare som överväger att
anvisa en sökande till samma plats. Det är också av varde vid uppföljningar av
platser som har stått anmälda länge.
När
det gäUer att försöka uppnå de nu angivna operationella målen är flera
alternativ tänkbara. Vid bedömningen av vilka alternativ som skall studeras och
kostnadsberäknas tar arbetsgruppen hänsyn till att
' On
line innebär att en terminal står i direkt förbindelse med ett dataregister.
Prop.
1975/76: 84 85
statsmakterna
har beslutat om införande av ADB-platslistor i 12 län. En aktuell och
innehållsrik platsinformation är av gmndläggande betydelse för
arbetsförmedlingens informationsuppgift. Uppgifier om koslnaderna för en
övervägande manuell listproduktion lämnades i deii föregående utredningsrapporten
om ADB i förmedlingsarbetet.. Där konstaterades att det är ekonomiskt
fördelaktigt att utnyttja avancerade tekniska resurser för tryckning av stora
listvolymer. Något altemativ utan ADB-platslistor presenteras därför inte.
Enligt arbetsgmppens mening bör följande tre altemativa grader av ADB-utnyttjande
bedömas.
I
Enbart dagliga ADB-platslistor
II
ADB-platslistor,
bevakningsmatchning samt enkel lerminalsök-ning
III
ADB-platslistor,
bevakningsmatchning samt avancerad lermi-nalsökning.
Platsinformalion
på mikrokort betraktar arbetsgruppen som ell komplement till ADB-platslistorna.
De
årliga koslnaderna exkl. mervärdesskatt för ett fullt utbyggt syslem i drift
uppskattas för alternativet med enbart ADB-plalslislor till ca 47 milj. kr. För
alternativet ADB-platslistor, bevakningsmatchning samt enkel sökning beräknas
kostnaderna till ca 66 milj. kr. och för alternativet ADB-platslistor,
bevakningsmatchning och avancerad sökning tUl ca 71 milj. kr. I dessa kostnader
ingår den tekniska utrustningen och viss personal, nämligen
driftsorganisationens personal, inkodningspersonal samt syslemulredare.
Arbetsgruppen
anser att arbetsförmedlingen bör tillföras ADB-resurser för såväl produktion av
dagliga plalslistor i hela landet som för bevakningsmatchning och avancerad
terminalsökning. Införandet av ADB-teknik bör ske etappvis från enklare former
till mer avancerade i den ordning och omfattning som de oUka alternativen anger.
Vad
först beträffar alternativ I utgör dagliga ADB-platslistor del primära
underlaget för arbetsförmedlarnas verksamhet. Även för de arbetssökande är
dessa listor det primära informationsmaterialet. Med hjälp av listorna kan
många arbetssökande på egen hand orientera sig om plalsulbudet. Genom del nya
syslem för listproduktionen (LP 2) som har börjat användas under innevarande
budgetår kommer platsnotisernas innehåll dessutom alt förbättras väsentligt.
Följande diagram visar alt dagliga ADB-platslistor i hela landet medför stora
förbättringar av den tryckta plalsinformationen. Den direkta platsförmedlingen
förbättras dock inte i detta alternativ.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. Andel aktuella platser vid listans utgivningsdag
2. Andel faktauppgifter i platsbeskrivningarna (nul ä ge och uppst ä llt m å l)
3. Andel publicerade platser av hela antalet lediganm ä lda platser
4. Marknadsandel utan resp vid ut ö kad platsanm ä lan (UPI)
Procent
relaterade till uppst ä llda m ä l o io 20 30 4o 50 eo
70 ao 90 100
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med
ADB I alt I
Utan
ADB
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad härefter
beträffar alternativen II och III utgör tillgång lill ell ÄDB-system för bevakningsmalchning
och lerminalsökning förutsätl:-ningen för att den direkta platsförmedlingen
skall kunna förbättras. Följande diagram visar vilken.måluppfyllelse som är
möjlig med ÄDB-teknik men utan personaltiUskott. En omfördelning av personalen
skulle dock vara nödvändig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I Med ADB I ait n och IS
Procent
o 10 20 30 40 50 60 70 80
90 100
Utan ADB *1 varav 36 % genom bevaknings-
matchning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det
skulle alltså vara möjligl att nästan helt uppnå målet beträffande
platsförslag. Vidare skulle bevakningsmalchning kunna sättas in för 70 % av
sådana arbetssökande som kan antas behöva denna hjälp, dvs. alla som har varit
anmälda mer än 14 dagar. Slutiigen skulle arbetsgivarna kunna få upplysning om-
lämpliga sökande vid ca 20 % av platsanmälningarna.
Arbetsgruppen
anser att bevakningsmalchning bör kombineras med
Prop.
1975/76: 84 87
temiinalsökning. Kvaliteten på bevakningsmatchningama blir
bättre oni matchningsprofilen kan faststäUas efter en inledande sökning on line
tillsammans med den arbetssökande. Viktigt är att man med tillgång lill elt
inledande sökningsförfarande kan minska riskerna för utslagnings-effekter vid
den efterföljande bevakningsmalchningen. Vidare kan förmedlingen med tillgång
till terminaler för enkel sökning redan i samband med arbetsgivarens anmälan
av ledig plats upplysa om lämpliga sökande finns anmälda vid det egna kontoret
eller vid andra kontor. Denna information är av stor betydelse för
arbetsgivarens planering av rekryteringsåtgärder. Arbetsgivaren kan då snabbare
än eljesi la ställning till alternativa lösningar, t. ex. anställning av
sökande som kräver viss uppläming eller som har visst handikapp.
Skillnaden mellan alternativen II och III kan beskrivas så alt med enkel
terminalsökning medges endast sökning i ett begränsat antal standardiserade
begrepp, medan en avancerad lerminalsökning tillåter att man stegvis och i
valfri ordning söker utifrån etl stort antal begrepp, såväl standardiserade
som icke standardiserade. Ett syslem för avancerad lerminalsökning kan användas
för i piincip alla sökandekategorier. Den enkla sökningen kan huvudsakligen
ses som ett hjälpmedel för arbetssökande med någorlunda klar yrkesinriktning
lokalt och interlokalt. Båda formerna av sökning kan användas för atl finna
platser såväl i det lokala utbudet som över hela landet. Den varierade sökning
som kan genomföras med mera avancerade sökmöjUgheter kan innebära en väsentlig
kvalitetsförbättring av förmedlingens hjälp till arbetssökande som har svårl
att finna lämpligt arbete. Dessa sökande tar f. n. en stor del av
arbetsförmedlarnas tid i anspråk. Sökandet i platslistor tar lång tid eftersom
det oftast är andra karakteristika än yrkesbenämningen som är det primära
sökbegreppet. Det kan i stället vara sådana begrepp som viss typ av
arbetsuppgifter, viss typ av arbetsmiljö, speciella arbetstider eller
möjlighet att utnyttja viss utbildning. Med enbart enkel sökning kan man inte
söka på så varierande begrepp.
Arbetsgruppen har även beräknat vilket personaltillskott
som skulle erfordras för alt helt uppfylla målen. I det fall förmedlingen har tillgång
till såväl ADB-platslistor som terminaler för sökning och matchning är det möjligl
att helt uppnå målen med ett extra tillskott av 460 tjänster. Om förmedlingen
enbart har ADB-platslistor kan flera mål inte uppnås, även om personalen
utökas. Målen vad gäller daglig bevakningsmatchning och platsförslag vid varje
besök kan i alternativ I teoretiskt sett bara uppnäs med 2 070 ytterligare
heltidstjänster. .A.rbels-gruppen menar dock alt del inte är praktiskt möjligt
all upprätthålla en sådan målsättning med enbart manuella insatser. Beräkningen
redovisas endast för att visa det mått på personalinsatser som tekniken kan
motsvara.
Prop. 1975/76: 84 88
Det ökade
personalbehovet för de tre alternativen framgår av följande diagram.
Personalökningen tankes härvid uppdelad på fem år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Alt I
Enbart tillging till
AOB-platslistor:
2 070
Tj ä nster
1656
1242
828
414
ä r 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Alt II & III Tillg å ng till ADB-platslistor samt terminaler
f ö r s ö kning Och matchning:
Tj ä nster
184
t------ 1
460
30U
92
1
1
1 1
ä r 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
De
årliga koslnaderna för de tre alternativen vid full utbyggnad har tidigare angetts
lill resp. 47 milj. kr., 66 milj. kr. och 71 milj. kr. exkl. mervärdeskatt. I
dessa belopp ingår, förutom teknisk utrustning och löpande produktion, även
viss personal, nämligen för drifl, inkodning och systemutredning. Om man lägger
till personaltUlskotlen enligt diagrammet blir motsvarande kostnader för de
tre alternativen resp. 177 milj. kr., 95 milj. kr. och 100 milj. kr. Alla nu
nämnda belopp är ungefärliga.
Arbetsgmppen
anser del klarlagt atl stora samhällsekonomiska vins-ler kan göras om
arbetsförmedlingen får tillgång till ett ADB-system av det slag som nu har
skisserats, bl. a. genom atl arbetslöshetstiderna och vakansliderna för lediga
platser kan nedbringas. Arbetsgruppen föreslår därför att ställning nu las i
princip till ökad användning av ADB inom arbetsförmedlingen.
Arbetsgruppen
redovisar inget förslag lill hur de datatekniska frågorna i ett ADB-system för
arbetsförmedlingen bör lösas, eflersom det inte på nuvarande stadium har varit
möjligt atl utarbeta etl sådanl förslag. Arbetsgruppen föreslår däremot alt
praktiska förmedUngsprov med lerminalbaserad sökning och matchning saml
mikrokort genomföres under budgetåret 1976/77 i syfte atl klargöra dels hur
ett ADB-baserat söknings- och malchningssyslem bör utformas för att vara elt
användbart och effektivt hjälpmedel i förmedlingsarbetet, dels vilka
Prop. 1975/76: 84 89
krav
på de datatekniska frågorna sorn förmedlingsarbetet ställer. Utfallet av dessa
prov får visa om de kan ligga till grund för utarbetandet av ett förslag
avseende den slutliga omfattningen och inriktningen av etl ÄDB-system för
arbetsförmedlingen. De praktiska proven föreslås ske inom de 12 län som vid
början av 1976/77 beräknas ha fått ADB-platslistor och därmed också tiUgång tiU
datalagrade uppgifier om lediganmälda platser. I proven föreslås ingå 56
kontor. Dessa bör i sin helhet omfattas av proven. Endast i undanlagsfall bör
enbart delar av ell kontor beröras av försöket. De dellagande kontorens storlek
föreslås inte vara större än alt all personal lätt kan informeras och att fortlöpande
samråd med personalen på kontoret kan genomföras. I fråga om prov med mikrokort
har sådana redan genomförts under innevarande budgetår. Erfarenheterna hittills
visar att mikrokorten är elt användbart hjälpmedel som komplement till plalslistan.
Proven behöver nu fortsätta i något slörre omfattning. Dessa är betydUgl
enklare till sin uppläggning än den terminalbaserade sökningen och matchningen.
6.3
Remissyttrandet
Dalainspektionen
har avgett yttrande över utredningsrapporten. Inspektionen anför bl. a.
följande. Enligl de föreskrifter som inspektionen har meddelat för det register
som ligger tUl gmnd för framställningen av ADB-platslistor får i registret ingå
endast följande personuppgifter, nämligen arbetsgivarens namn och adress samt
arbetsgivarens kontaktman. Enligl föreskrifterna får terminal tUls vidare
användas endast vid försök för framtagning av lediga platser. Inspektionen har
inget att erinra mot att systemet med ADB-platslistor byggs ut till alt täcka
hela landet. Enligt rapporten kommer ett nytt system betecknat LP 2 att
användas vid framstäUningen av plalslistorna, vilket medför alt innehållet i
registret kommer att öka. Eftersom personuppgifterna i LP 2 blir desamma som
tidigare har inspektionen inget att erinra mot det utökade registerinnehållet
och den därmed utökade informationen i platslistorna. Mikrokort får anses vara
en form av utdata från systemet med platslistor. Eftersom mikrokorten har
samma innehåll som plalslistorna har inspektionen ingen erinran mot framtagningenav
dem. Den fortsatta bearbetningen och användningen av mikrokort regleras ej av bestämmelsema
i datalagen (1973: 289).
Information
om lediga platser genom sökning via terminal grundar sig på samma register som plalslistorna
och har samma innehåll som dessa. Inspektionen har därför inget att erinra mot
en utökad användning av terminaler för information om lediga platser.
Matchning via ADB av lediga platser mot arbetssökande fömtsätter registrering
av identitet och vissa andra. personuppgifter för de arbetssökande. Av
rapporten framgår att denna registrering avses få samma principiella
Prop. 1975/76: 84 90
omfattning
som den arbetssökandestatistik som inspektionen tidigare har meddelat ÄMS
tillstånd till. I det register som utgör underlag för denna statistik får bl.
a. ingå uppgift om arbetshandikapp av olika slag. För atl sådan uppgift skall
få registreras äV annan än myndighet som enligt lag eller författning har att
föra förteckning över sådana uppgifter fordras särskilda skäl, t.ex. all
uppgifterna skall - användas för bl. a. statistiska bearbetningar och
vetenskapliga undersökningar, under förutsättning att enskilda personers namn
inte' offentliggörs. Med hänsyn lill de detaljerade regler som AMS har
utarbetat för registrering av uppgifl om arbetshandikapp ansåg inspektionen
inte atl otillbörligt intrång i den personliga integriteten behövde befaras.
Uppgifterna i arbetssökandestatistiken finns registrerade endast elt par dygn,
varefter de förstörs. Uppgifterna förekommer inte i personanknu-ten form i
utdata.
Vid
matchning mot lediga platser blir uppgifterna om arbetssökande däremot
personanknutna antingen i en svarsbild på bUdskärmsterminal eller i en utskrift
på datalista. 1 likhet med vad som anges i rapporten anser inspektionen att en
förutsättning för atl matchning skall kunna ske är atl den arbetssökande ger
sitt tillstånd till regislrering av olika personuppgifter. Enligt inspektionens
uppfattning kan därvid ändå uppstå risk för otUlbörligt intrång i den
personliga integriteten. Av rapporten framgår att bl: a. följande målgrupper är
av särskilt intresse i samband med matchningen, nämligen hemarbetande kvinnor,
ungdomar, äldre och personer med nedsatt arbetsförmåga. Uppgifter om arbetshandikapp,
bristande yrkes- eller arbetserfarenhet, bristande utbildning m. m. kan väntas
förekomma särskilt ofta just för dessa personer, som kan väntas uppfatta
registreringen som ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten.
Risken för detta kan dock undanröjas, om matchningen omges med
säkerhetsföreskrifter liknande dem som gäller rörande arbetssökandestatistiken.
För det första behövs garantier för att ingen utomstående kan komma åt
terminalinformationen på ett otillbörligt sätt och för det andra bör den
interna informationen begränsas. ÄMS och statskontoret bör i samband med
försöksverksamheten utvärdera olika säkerhetssystem och föreslå lämpliga
tekniska lösningar i fortlöpande samarbete med inspektionen.
Personuppgifterna
i samband med matchningen synes vara sekretess-belagda enligt 25 §
sekretesslagen (1937: 249) och får därför inte utan arbetssökandens samtycke
lämnas ul till presumtiva arbetsgivare. Enligt rapporten verkar detta inte
heller vara avsikten. Gallring av uppgifterna om arbetssökande och lediga
platser bör ske successivt sedan den arbetssökande har erhållit arbete resp.
den lediga platsen har tillsatts.
EnUgt
3 § andra stycket dalalagen skall i ärenden orn personregister beaktas
inställningen till registret hos dem som kan komma att regi-
Prop. 1975/76: 84 91
streras.
Inspektionen vill framhålla vikten av elt nära samråd med berörda
personalorganisationer under vidareutvecklingen av register-projektet.
Personalorganisationerna bör därvid få tillgång tUl det underlag som behövs
for den svåra avvägningen mellan integrilelsskydd och arbetsförmedlingens
effektivitet. Under de nu angivna fömtsättningarna anser inspektionen atl
försök med matchning av lediga platser och arbetssökande kan genomföras på
sätt som föreslås i rapporten.
7
Föredraganden
7.1
Arbetsförmedlingens roll i arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens
mål är enligt statsmakternas beslut (pröp. 1966:52, SU 1966:107, rskr 1966:
251) att åstadkomma och bevara full, produktiv och fritt vald sysselsättning.
Detta mål nås inte en gång för alla, utan full sysselsättning kan endast
tryggas genom åtgärder, som ständigt anpassas till situationens krav.
Under
senare år har de arbelsmarknadspolitiska ambUionerria höjts ytterligare i syfte
att stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden. ÄrbetsmarknadspoUtiken
skall i dag medverka lill att skapa trygghet i anställningen. Den skall vidare
medverka lUl att arbete och kompletterande utbildning kan erbjudas de nytillträdande
på arbetsmarknaden. Den skall därutöver medverka till alt öka den enskildes
valmöjligheter på arbetsmarknaden.
För
alt kunna lösa dessa uppgifier har de arbetsmarknadspoUtiska insatserna fåtl en
ny inriktning. Det gäUer nu mer än tidigare att påverka förhållandena direkt
på arbetsplatserna för att skapa en jämnare sysselsättning och anpassa
arbetsförhållandena till den enskildes förutsättningar. Det gäller också atl
påverka förhållandena på arbetsmarknaden, så att olika hinder för elt
deltagande i arbetslivet kan undan-, röjas och arbete kan erbjudas dem som i
dag saknar förvärvsarbete. Slutiigen ställs höga krav på den arbetsmarknadspolitiska
beredskapen att motverka de problem som följer med en konjunkturavmallning.
Arbetsmarknadspolitiken har således fåll elt bredare verksamhetsfält och en
alltmer aktiv inriktning.
Utvecklingen
av arbetsmarknadspolitiken har skett mot bakgmnd av nya kunskaper om
arbetsmarknadens funktionssätt. Bakom de förhållandevis små
nettoförändringarna i arbetslösheten och sysselsättningen sker betydande
bruttoförändringar.
Detta
har klargjorts bl. a. i belänkandet (SOU 1974: 29) Att utvärdera arbetsmarknadspolitik,
som har lagts fram av expertgruppen för utredningsverksamhet i
arbetsmarknadsfrågor (EFÄ). Betänkandet har anmälts för riksdagen (prop. 1975:
1, bU. 13 s. 31). Enligt de undersök-
Prop. 1975/76: 84 92
ningar
som EFÄ redovisar uppgick i början av 1970-talet antalet personer i
arbetskraften lUl ca 4,0 milj. Antalet personer, som under ett år vid något
tillfälle ingick i arbetskraften var väsentligt större; det har beräknats till 4,5
milj. personer. Dessa siffror antyder ett betydande flöde av personer som för
kortare eller längre tid lämnar arbetskraften och ett lika betydande flöde av
personer som träder in i arbetskraften. Enbart under en tremånadersperiod
övergick 275 000 personer från att stå utanför arbetskraften lill att tillhöra
arbetskraften.
Det
totala antalet lediga platser som anmäls tUl arbetsförmedlingen uppgick till
700 000900 000 per år. De anmälda lediga platserna ger dock ingen fullständig
bild av det totala antalet lediga platser på den svenska arbetsmarknaden.
Antalet arbetsplaceringar har uppskattats till ca 1,5 milj. per år.
För
alt få en bild av behovet av information om arbetsmarknaden, såväl när det
gäller lediga platser som arbetssökande, måste man söka bedöma antalet
tillfällen då arbetssökande efterfrågar elt arbete och arbetsgivare söker
arbetskraft. För personer utanför arbetskraften har antalet söktillfällen
uppskattats lill ca 1 milj. per år, och för de arbetslösa till 450 000600
000. Antalet ombytessökande uppskattades till 400 000 per år, var och en med elt
eUer flera söktillfällen under året. Del totala antalet söktillfällen skulle
därmed för de arbetssökande ha uppgått till ca 2 milj. per år, av vilka endast
en mindre del hade samband med arbetslöshet.
För
arbetsgivarnas del gäller att de efterfrågade information från
arbetsförmedlingen för uppemot 1 milj. lediga platser per år. Till detta kommer
de lediga platser som tillsätts med hjälp av andra informationskällor.
Det
finns inget som tyder på att de nu beskrivna förhållandena har ändrats under de
senasie åren. Brutloströmmarna av arbetssökande och lediga platser torde alltså
fortfarande ha samma stora omfattning.
De
nya kunskaperna om arbetsmarknadens funktionssätt och de ökade ambitionerna
inom sysselsättningspolitiken har understrukit vikten av en effektiv
arbetsförmedling. Det är av grundläggande betydelse fÖr sysselsättningspolitiken
att arbetsförmedlingen kan ge de arbetssökande och arbetsgivarna en så långt
möjligt fullständig information om förhållandena på arbetsmarknaden och att
den kan nå ut med den arbetsmarknadspolitiska servicen till enskUda och till
företag.
På
grundval av denna bedömning har arbetsförmedlingen under senare år fått
kraftiga personaltillskott för att kunna medverka till att anpassa företagens
personalefterfrågan samt utformning av arbetsplatser och arbetsuppgifter.' Det
har framför allt skett i anpassningsgrupperna. Personalökningen har också
inriktats på att ge enskilda arbetssökande en sådan service att de genom
utbildning m. m. kunnat söka de lediga arbetstillfällena. Fortsatta
ansträngningar måste göras för att
Prop. 1975/76: 84 93
få
arbetsgivarnas och arbetslagarnas önskemål alt sammanfalla. Arbetsförmedlingen
måste också medverka till att bryta den kvardröjande uppdelningen på
traditionellt manliga och kvinnUga yrken och arbetsuppgifter, så att
skillnaderna mellan männens och kvinnornas ställning på arbetsmarknaden utjämnas.
Arbetsförmedlingen
spelar således en central roll när det gäller genomförandet av
sysselsättningspolitiken. Arbetsförmedlingen har därför byggts ul i mycket
stor omfattning under den gångna delen av 1970-talet. Förmedlingskonloren har
förstärkts med ca 950 personer under den senasie femårsperioden och de årliga
lokalkostnaderna har ökat från ca 25 lill 50 milj. kr. i löpande priser under
samma lid. ADB-tekniken har tagits till hjälp. Arbetsförmedlingens organisation
och arbetsformer har setts över i syfte all göra förmedlingsarbetet
effektivare. Med hänsyn till den stora betydelse arbetsförmedlingen har för
genomförandet av arbetsmarknadspolitiken måste möjligheterna noga tas lill
vara att öka arbetsförmedlingens kapacitet ylterligare. En ökad effektivitet i
verksamheten kan dock inle åstadkommas enbart genom arbets-organisatoriska
förändringar och personalökningar.
En
grundläggande förutsättning för att arbetsförmedlingen på bästa sätt skall
kunna fullgöra sina uppgifier är att förmedlingen vid varje tidpunkt har så
fullständig överblick som möjligt över plalsulbudet. Den platsinformation som
förmedlingen har i dag är emeUertid långt ifrån fullständig. Många platser som
rekryteras extemt anmäls inte tUl arbetsförmedlingen. Den information som
förmedlingen kan lämna de arbetssökande innehåller aUlså inte alla vid
tillfället aktuella arbetstiUfällen. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen i
december 1973 åt ÄMS atl utreda frågan om ökad information till
arbetsförmedlingen om lediga platser, däri inbegripet frågan om obligatorisk
anmälan av lediga platser till förmedlingen. AMS överlämnade i oktober 1974 en
utredningsrapport i ämnet. På grundval av denna förordar jag i det följande alt
skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plals till den offentliga arbetsförmedlingen
skall införas genom lagstiftning.
Arbetsmarknadspolitiken
bedrivs av hävd i nära samråd mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter.
Delta är en förutsättning för alt arbetsmarknadspolitiken skall bli framgångsrik.
Arbetsmarknadsparlerna är i arbetsmarknadsverket representerade i olika
rådgivande och beslutande organ på central och regional nivå. Denna förankring
av arbetsmarknadspolitiken hos parterna har varit av största betydelse. Genom
verksamheten i anpassningsgrupperna har vidare skapats en Irepartssamverkan på
lokal nivå. Parterna saknar emellertid representation i den lokala
organisationen. Under senare år har vidare kommunernas roll i samhäUsplaneringen
ökat. Även om del förekommer informella kontakter mellan arbetsförmedlingen och
olika kommunala organ både i enskilda ärenden och i planeringsfrågor, finns
inget for-
Prop. 1975/76: 84 94
melll
samarbete på denna nivå. Mol denna bakgrund har LO och TCO gemensamt föreslagit
alt det till arbetsförmedlingens distriktskontor knyts nämnder med
representanter för löntagarorganisationerna, arbetsgivarna och i distriktet
ingående kommuner. På mitt uppdrag har härefter en arbetsgrupp bestående av
företrädare för bl. a. AMS, SÄF, LO, TCO och Kommunförbundet utrett vilka
befogenheter och arbetsuppgifter som lämpligen kan tilldelas dessa dislriktsnämnder
och framlagt förslag i ämnet. På grundval av detla utredningsförslag förordar
jag i det följande en försöksverksamhet med distriktsnämnder i huvudsak i
enlighet med utredningsförslaget.
Den offentUga
arbetsförmedlingen omfattar i princip hela arbetsmarknaden. Arbetsförmedling i
andra huvudmäns regi förekommer inte annat än på ett område, nämUgen
kulturområdet, där det finns ett stort antal både lagliga och olagliga
arbetsförmedlingar. Arbetsförmedling inom kulturområdet är förenad med särskUda
problem som gör det svårt för den offentliga arbetsförmedlingen att inlemma
sådan arbetsförmedling i sin verksamhet. Frågan om hur arbetsförmedling inom
kulturområdet bör organiseras har utretts vid flera tiUfällen under årens
lopp, bl. a. genom uiredningen rörande arbetsförmedlingen inom vissa områden (OLÄF)
som i juni 1972 överlämnade elt utredningsförslag i ämnet. Vid
remissbehandlingen av detta förslag framkom emellertid sådana erinringar mot
förslaget atl en vidare beredning av frågan ansågs nödvändig. En arbetsgrupp
med företrädare för arbetsmarknads- och utbildningsdepartementen, AMS samt
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) har därför
berett frågan ytterligare och i september 1975 överlämnat ell nytt förslag i
ämnet. På gmndval av detta förordar jag i det följande att arbetsförmedling
inom kulturområdet till skillnad mot vad OLÄF föreslog skall ombesörjas av
den offentliga arbetsförmedlingen och atl organisationen för
kultur-arbetsförmedlingen skall förstärkas i olika avseenden.
Uppmärksamheten
måste också ägnas åt sådana åtgärder som kan underlätta förmedlingspersonalens
arbete och förbättra den service som arbetsförmedlingen lämnar arbetssökande
och arbetsgivare. ADB utnyttjas för framslällning av platslistor i vissa delar
av landet, bl. a. i storstadsområdena. AMS presenterade hösten 1974 ett
preliminärt förslag till ett ADB-syslem för arbetsförmedlingen, som innebar all
ADB-teknik skulle användas även för atl underlätta sammankopplingen mellan
arbetssökande och lediga platser. Förslagel, som hade formen av en
utvecklingsplan, förutsatte ett fortsatt utredningsarbete på flera områden. I
oktober 1975 överlämnade AMS och statskontoret gemensamt en utredningsrapport
som redovisar det hiltUlsvarande utredningsarbetet. I rapporten formuleras
vissa mål för den plalsförmedlande verksamheten och preciseras i vilken
utsträckning dessa mål kan uppfyllas
Prop. 1975/76: 84 95
i
dag. Vidare anges vilka förbättringar som skulle kunna åstadkommas dels med
hjälp av ÄDB-teknik och dels utan sådan teknik. På grundval av denna rapport
förordar jag i det följande att praktiska förmedlingsprov inleds under nästa
budgetår och att utredningsarbetet i övrigt får fortsätta.
Innan
jag övergår till atl närmare behandla de nu nämnda ulredningsförslagen, vilka
alla närmast berör arbetsförmedlingens arbetsformer, \'ill jag kommentera
arbetsförmedlingens konlorsorganisation och frågan om ev. ändring därav.
7.2
Arbetsförmedlingens organisation
Arbetsförmedlingens
organisation måste kontinuerligt anpassas till de förändringar som sker på
arbetsmarknaden. ArbetsförmedUngens organisation bestäms i sina huvuddrag av
riksdagen. Den närmare ulformningen bestäms av regeringen och ÄMS. Riksdagen
har vid ett par tillfällen under den gångna delen av 1970-talel tagit stäUning
till regeringsförslag om ändringar i arbetsförmedlingens både yttre och inre konlorsorganisation.
De
riktlinjer för en ny yttre konlorsorganisation som statsmakterna antog år 1971
innebar en koncentration av förmedlingsresurserna till större enheter som
skulle kunna handlägga flertalet förekommande förmedlingsärenden. Denna
koncentration skulle åstadkommas genom indragning av ett antal mindre
förmedlingskontor med en eller två handläggande tjänstemän och genom
avveckling av arbetsförmedlingsombuden. I gengäld skulle den ambulerande
förmedlingen byggas ut. Den nya organisationen skuUe vidare bygga på befintliga
kontor. Några nya kontor avsågs inte lillkomma, i varje fall inte till en
början. Omorganisationen kan inte sägas ha blivit särskilt genomgripande. Den
har i praktiken inneburit indragning av ett begränsat antal småkontor, vUkel
för övrigt har utgjort fortsättningen på en utveckling som hade börjat redan
tidigare och som byggde på uppfattningen atl de minsta kontoren inle kan lämna
en så differentierad service som den moderna arbetsmarknadspolitiken
förutsätter. Några slörre ändringar i den yttre konlorsorgani-sationen har inle
heller inträffat senare. De stora personaltillskott som arbetsmarknadsverket
har tillförts under senare år har dock gjort det möjligl alt bygga ut de mindre
förmedlingskonlorens resurser väsentligt. Många kontor har dessutom fått nya
och slörre förmedlingslokaler till sitt förfogande. När den nya organisationen
beslöts hade några av de kontor som skulle bli dislriktskontor mindre än tio
handläggande tjänstemän.
Arbetsförmedlingens
organisation berördes i flera motioner tiU 1975
Prop. 1975/76: 84 96
års
riksmöte. De har nyligen behandlats av riksdagen (InU 1975/76: 10), som avslog
motionerna. I motionen 1975: 64 föreslogs atl en plalsom-budsorganisation
skulle inrättas vid sidan av förmedlingskontoren. Som motivering anfördes att
arbetsförmedlingen, som i regel bara finns på en plats i varje kommun, inle når
ut lill alla hjälpbehövande på grund av otUlräckliga lokala kontakter. I varje
ort och kommundel borde därför inrättas ett platsombud som skulle bedriva
hjälpande och uppsökande verksamhet med målsättningen atl alla skall ha
arbete. Detta platsombud skuUe ha goda kunskaper om arbetslivet och vara väl
förtrogen med praktiskt fackligt arbete. 1 motionen 1975: 399, yrkandet 7, föreslogs
atl initierade och omdömesgilla personer på orter utan arbetsförmedling skulle
få i uppdrag att som platsombud vara kontaktorgan ål förmedlingen. I motionen
1975: 635 föreslogs utredning av möjligheterna att utöka antalet lokalkontor.
Motionerna
remissbehandlades. Samtliga remissinstanser riktade invändningar mot tanken
att på nytt bygga upp en plalsombudsorganisa-tion. Man framhöll därvid att
tanken bakom den omorganisation av förmedlingen och dess arbete som förelogs i
början av 1970-taIet var att genom viss koncentration av resurserna åstadkomma
välutrustade förmedlingskonlor som kunde ge de arbetssökande en mera allsidig
service än som var möjligt för småkontor och platsombud. Verksamheien vid de fasta
kontoren kompletteras med en omfatlande ambulerande verksamhet av
arbetsförmedlare som i sitt arbete kan repliera på de större kontorens
resurser. Remissinsianserna anförde vidare atl den pågående snabba utbyggnaden
av anpassningsgrupperna ger förmedlingen nya och vidsträckta kontaktmöjligheter
ute på fältet. Inrikesutskottet instämde i remissinstansernas synpunkter och tiUade
att motionärernas önskemål om fler kontaktpunkter i förmedlingsarbetel kunde
tillgodoses om det nyligen framlagda förslaget om lekmannastyrelser vid
distriktskontoren genomfördes.
Vad
beträffar motionsförslaget om flera lokalkontor hänvisade utskottet till vad
remissinstanserna hade anfört om behovet av koncentration av
förmedlingsresurserna med anledning av molionsförslagen om platsombud.
Utskottet framhöll därutöver att den kontorsorganisation som statsmakterna
fastställde för bara elt par år sedan inle är given en gång för alla.
Anpassningen lill de lokala behoven och till förändringar i förmedlingsarbetets
innehåll har förutsatt en fortsatt utbyggnad av förmedlingens service. Nya
kontor har tillkommit under de senaste åren eller är på v'äg alt inrättas bl.
a. i storstadsområdena. En fortlöpande översyn av dimensionering och
lokalisering av arbetsförmedlingens service är etl led i
arbetsmarknadsmyndigheternas kontinuerliga planeringsarbete. På grund härav
ansåg utskottet del inte påkallat för riksdagen alt begära en särskild
utredning av det slag motionärerna hade föreslagit.
ÄMS
har i olika sammanhang gett ulryck för uppfattningen atl alltför
Prop. 1975/76:
84 97
stora förmedlingskonlor bör undvikas för framtiden. Kontor
med mer än 40 handläggande tjänstemän bör således inte förekomma med tanke på
de arbetssökande och arbetsförhållandena för personalen. I stället för utökning
av befintliga kontor planerar AMS därför nya lokalkontor i bl. a.
storstadsområdena. Distriklskontoren i Stockholm, Göieborg och Malmö är sedan
länge myckel stora enheter med 100200 handläggande tjänstemän. Till skUlnad
mot Göteborg och Malmö har dock Stockholm flera lokalkontor i förorterna. I sin
anslagsframställning för nästa budgetår hävdar ÄMS alt förmedlingskontor med
mindre än fem handläggande tjänstemän måste tillföras personalförslärkningar
för atl de skall kunna klara sina uppgifier på ett tillfredsställande sätt. F. n.
måsle de större kontoren överta uppgifier från de minsta kontoren i aUt för
stor omfattning. Bortsett från de minsta kontoren fungerar enligt ÄMS mindre
förmedlingskontor i allmänhet bätlre än de större kontoren, som lätt blir
tungrodda administrativt sett. AMS anser vidare att nya förmedlingskonlor bör
inrättas i de kommuner som i dag inte har något kontor. Äv landets 278 kommuner
saknar 72 kommuner förmedlingskonlor. Flera lokalkontor behöver slutligen
enligt AMS inrättas i storstadsområdena.
Sedan statsmakternas organisationsbeslut år 1971 har flera
nya omständigheter tillkommit som gör att man kan ifrågasätta om 1971 års
riktlinjer för kontorsnätets uppbyggnad kan behöva ändras eller kompletteras.
Våren 1973 beslöt statsmakterna om ändringar i förmedlingskontorens inre
organisation och arbetsformer. Därmed avbröts den tidigare försöksverksamheten
med öppen förmedling som innebar fri spridning av platslistor och minskad
inskrivning av arbetssökande. Den modifierade öppna förmedlingsform som i
stället började tillämpas innebär att platslistor i regel lämnas ut bara i
samband med ett samtal med en arbetsförmedlare på förmedlingskonlorel. Sedan ADB-platslistor
har börjat komma ul dagUgen i vissa delar av landet och platsinformationens
aktualitet därmed har förbättrats avsevärt, har de arbetssökande fått ytterligare
anledning att besöka arbetsförmedlingen oftare.
En ny bidragsform, kontant arbetsmarknadsstöd, infördes
den 1 januari 1974. Delta har medfört en ökning av antalet arbetssökande hos
arbetsförmedlingen och fler kontakllUlfällen än tidigare med de arbetslösa.
Den 1 juli 1974 skedde vidare en omläggning av ordningen för de arbetslöshetsförsäkrades
anmälan hos arbetsförmedlingen. Den tidigare försöksverksamheten med lelefonanmälan
upphörde och ersattes av regelbundna personliga besök, normalt var fjärde
vecka med möjlighet att bestämma tätare återbesök för vissa arbetssökande, t.
ex. ungdomar. Samma ordning skall gäUa för dem som uppbär kontant arbetsmarknadsstöd.
Den nya ordningen medför alt de arbetslösa måsle besöka förmedlingen oftare än
förut.
De nytillträdande grupperna på arbetsmarknaden, bl. a.
ungdomarna,
7 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 84
Prop.
1975/76: 84 98
kräver
omfattande förmedlingsåtgärder-innan en varaktig anstäUning kan komma till
stånd, vilket ofta medför flera återbesök hos arbetsför-' medlingen. Man kan
slutligen räkna med en kraftig ökning av antalet arbetssökande i de delar av
landet där obligatorisk platsanmälan kommer att införas.
Den
nu beskrivna utvecklingen talar i och för sig för alt behovet av närhet lill
ett förmedlingskonlor nu är slörre än vad' som förutsågs i 1971 års organisationsbeslut.
Fortfarande gäller dock att behovet av närservice i viss utsträckning kan
tillgodoses genom' ambulerande förmedling, särskilt om den kan vara knuten lill
större välutrustade förmedlingskonlor. Kvar står även att fasta småkontor
eller platsombud inte kan lämna någon mera allsidig förmedlingsservice. Många
arbetssökande har emellertid så svåra problem när det gäUer att- finna lämplig
sysselsättning att de måste ha kvalificerad förmedlingshjälp, med möjlighet lUl
arbetsvärd och yrkesvägledning. En fullständig förmedlmgsser-vice kan finnas endast
vid relativt stora förmedlingskontor. Någon ändring i dessa förhållanden kan
inte väntas inom de närmaste åren. Mot denna bakgrund anser jag det inte
motiverat att förorda någon ändring i 1971 års riktlinjer. Den fortsatta
utbyggnaden av förmedlingens service bör således ske inom denna ram. Ulbyggnaden
får i övrigt ske i den takt som tillgängliga resurser i fråga om bl. a.
personal och lokaler medger. Även om 1971 års organisation byggde på då
befintliga kontor kan det inte anses föreligga något hinder mol alt inrätta nya
kontor. Det får ses främst som en resursfråga. Vid fördelningen av tillgängliga
resurser måste en avvägning mellan olika intressen göras, t. ex. mellan närhet
till förmedlingens service å ena sidan och bredden i den service som kan
erbjudas de arbetssökande å andra sidan. Som inrikesutskottet har framhållit
ankommer det i första hand på ÄMS att anpassa organisationen till
arbetsmarknadsförhållandena i olika delar av landet.
7.
3 Skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till arbetsförmedlingen
Av
AMS' utredning framgår bl. a. alt andelen arbetssökande som utnyttjar
arbetsförmedlingen som informationskanal har ökat under de senaste åren.
Samtidigt har det totala antalet platser som anmälts till arbetsförmedlingen minskat
kraftigt under den senaste tioårsperioden: Arbetslöshetsperioderna har för
vissa grupper tenderat att bli längre, vilket kan vara ett tecken på att
arbetsförmedlingen har fått stigande svårigheler alt tillgodose de
arbetssökandes önskemål om arbete. I inte oväsentlig utsträckning är det äldre
och ofla arbetshandikappade personer som har fått förlängda arbelslöshetstider.
Dessutom har nya kategorier sökande vänt sig till arbetsförmedlingen och
efterfrågat platser som förmedlingen kan erbjuda endast i begränsad
utsträckning. AMS har
Prop. 1975/76: 84 99
genom
undersökningar funnit atl ungefär 60 % av samtliga platser som kommer ut på den
externa arbetsmarknaden anmäls till arbetsförmedlingen. Undersökningarna tyder
också på att arbetsgivarna i slörre utsträckning anmäler sådana platser lill
arbetsförmedlingen som allmänt sett kan betraktas som mer svårlUlsalta. De
tyder också på att arbetsgivarna i högre grad anmäler lediga platser avsedda
för arbetare än platser avsedda för tjänstemän. Det framgår pckså alt antalet
korttidsplatser som anmäls är relativt litet .jämfört med övriga platser.
Vidare förefaller arbetsförmedlingen ha bätlre kännedorn om tillgången på lediga
platser hos slörre. förelag och offentliga myndigheter än hos mindre förelag.
Mot
denna bakgrund, anser AMS alt arbetsförmedlingen bör få bättre kännedom om
lediga platser. Om förmedlingen har en bredare täckning av platsutbudet på
arbetsmarknaden kan detla stimulera flera arbetssökande all anlita
förmedlingen. 1 etl läge där förmedlingen har både flera sökande och flera
lediga platser atl arbeta med torde förmed-lingsresultatel bli bättre, vilket
skulle vara till fördel för såväl arbetssökande som arbetsgivare. Nästan alla
remissinstanser är ense med AMS om att arbetsförmedlingen bör få ökad kännedom
om platsutbudet och alt vidgad platsanmälan från arbetsgivarna därför bör
eftersträvas. De remissinstanser som företräder arbetstagarsidan framhåller att
vidgad platsanmälan allmänt skulle stärka de arbetssökandes ställning. Det
framhålls också alt om förmedlingsverksamheten ökar får förmedlingen bättre
anseende och uppfattas inte endast som förmedlare av platser som inte har
kunnat tiUsättas på annat sätt.
Som
jag har anfört inledningsvis är en grundläggande förutsättning, för att
förmedlingen skall kunna fullgöra sin primära uppgift att knyta samman
arbetssökande och lediga platser att förmedlingen har en, så fullständig
överblick som möjligt över platsutbudet. I likhet med AMS och en så gott som
enhällig remissopinion anser jag således atl starka skäl talar för all åtgärder
vidtas för att ge arbetsförmedlingen ökad kännedom om lediga platser.
Del
är länkbart att gå fram på olika vägar för atl nå delta mål. Som. AMS anför
torde redan en allmän förstärkning av arbetsförmedlingens resurser i syfte all
höja effektiviteten i den plalsförmedlande verksamheten medföra alt
arbetsgivare i större utsträckning anmäler sina lediga platser lill
förmedlingen. .
AMS
har övervägt möjligheten all rekommendera en överenskommelse mellan
arbetsmarknadens parter och AMS om en vidgad platsanmälan till
arbetsförmedlingen men inte funnit tillräckliga skäl härtill föreligga,
eftersom en del av arbetsmarknaden alltid skulle lämnas utan-, för en sådan
överenskommelse. ÄMS pekar även på möjligheten atl parterna på arbetsmarknaden
genom kollektivavtal kommer överens om vidgad platsanmälan till
arbetsförmedlingen. AMS har dock inte ansett
t?
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 84
Prop.
1975/76: 84 100
sig närmare kunna gå in på denna fråga. ÄMS har i stället
funnit, att del effektivaste sättet alt åstadkomma en vidgad platsanmälan till
arbetsförmedlingen är att föreskriva en allmän' anmälningsskyldighet.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Enligt min mening litgör en i lag föreskriven
anmälningsskyldighet av lediga platser till arbetsförmedlingen en så intressant
möjlighet alt man bör pröva om man denna väg inom rimlig tid kan uppnå en
vidgad plalsanmälan av tillräcklig omfattning. Anmälningsskyldigheten bör i
princip omfatta alla arbetsgivare och alla typer av anställningar. Att som
några remissinstanser föreslår göra undantag för exempelvis småföretag anser
jag inte vara befogat. Elt sådanl undanlag skulle medföra att en slor del av
arbetsmarknaden skulle falla utanför systemet med obligatorisk plalsanmälan.
Att det dock för vissa typer av anställningar kan vara befogat med undantag från
anmälningsskyldigheten återkommer jag till i det följande.
Som har framgått av vad jag tidigare har anfört föreligger
för statliga myndigheter redan nu skyldighet att, med vissa angivna undantag,
anmäla personalantagning lill den offentliga arbetsförmedlingen. Detsamma
gäller vid anställning av lärare med statligt reglerade anställningsvillkor.
Med hänsyn till de speciella förhållanden som råder beträffande statliga
tjänster, med bl. a. behov av särskilda undantag från anmälningsskyldigheten,
bör dessa tjänster inte omfattas av den nu föreslagna lagen.
Anmälningsskyldigheten när del gäller statliga tjänster bör även i
fortsättningen regleras genom föreskrifter som meddelas av regeringen. Det nu
anförda torde gälla också statligt lönereglerade lärar- och skolledartjänster
inom det kommunala skolväsendet. Inte heller sådana tjänster bör därför
omfattas av lagen.
AMS' förslag innebär att arbetsgivare som beslutar att
rekrytera arbetstagare skall anmäla den lediga platsen lill den offentliga
arbetsförmedlingen. Anmälan skall göras i anslutning till att åtgärd för
extern rekrytering vidtas. Vid remissbehandlingen har påpekats all begreppet
åtgärd behöver preciseras och atl detta kan ske genom att anmälningsskyldigheten
anknyts lill en konkret handling. Elt par remissinstanser anser atl plalsanmälan
bör göras innan åtgärd för extern rekrytering vidtas. En remissinstans föreslår
att anmäld plats inle skaU få tillsättas förrän sökande som har anvisats av
arbetsförmedlingen har haft tUlfälle alt söka platsen.
För min del anser jag alt anmälan bör göras innan annan
åtgärd för anställning vidtas. Jag vill betona att det naturligtvis är
angeläget att anmälan till arbetsförmedlingen sker i så god lid som möjligt.
Syftet med anmälningsskyldigheten riskerar annars alt gå förlorat. All i lagtexten
närmare precisera vad som avses med orden "annan åtgärd för
anställning" anser jag inte vara möjligl alt göra, eftersom begreppet
Prop. 1975/76: 84 101
åtgärd
är avsett alt innefatta en rad olika handlingar. Den handling som oftast torde
vara aktuell är ulannonsering av platsen. Min avsikt är emellertid all även
andra åtgärder, som innebär elt visst mått av aktivt handlande från
arbetsgivarens sida för att få en anställning till stånd, skall falla in under
begreppet.
Den grundläggande
förutsättningen för att den föreslagna lagen skall gälla är att arbetsgivare
avser att anställa arbetstagare. Detta innebär att lagen omfattar endasi sådana
fall där ett anställningsförhållande är avsett att komma till slånd. Vid
bestämmande av vilka som skall hänföras lill kategorin arbetstagare bör det civilrätlsliga
arbetstagarbegreppet användas. Detta betyder atl i första hand tillämpningen
av semesterlagen skall tjäna till ledning. Utanför arbetstagarbegreppet faller
alltså bl. a. uppdragstagare. Med den utveckling som arbetstagarbegreppet har
fått i praxis torde det dock numera omfatta även en stor del av de grupper som
avses med de s. k. beroende uppdragslagarna, dvs. sådana som utan atl
anställningsförhållande föreligger utför arbete för annans räkning och därvid
till denne intar en beroende ställning av väsentligen samma art som
arbetstagares till arbetsgivaren. Enligl min mening finns det därför inte
tillräckliga skäl att ta in en uttrycklig regel om all lagen skall omfatta
också beroende uppdragstagare.
Del
ligger i sakens natur atl i en lagstiftning om obligatorisk plalsanmälan till
arbetsförmedlingen undantag från anmälningsskyldigheten kan behöva göras för
vissa typer av anställningar. I vissa speciella fall kan praktiska synpunkler
tala mot att anmälningsskyldighet skall föreligga. Jag vill dock understyrka
att det sagda inle utgör något hinder mot att anmälan görs även i sådana fall.
AMS'
förslag innebär också atl vissa undantag görs från anmälningsskyldigheten.
Till en början skall anmälningsskyldighet inte föreligga när anställningen är
avsedd all vara högsl tio arbetsdagar. Vidare föreslås att
anmälningsskyldighet inle heller skall föreligga när arbetsgivare har för
avsikt atl rekrytera arbetstagare som redan är anställd hos arbetsgivaren
(intern rekrytering), arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj,
arbetstagare som skall ha förelagsledande eller därmed jämförlig ställning,
arbetstagare till sådan plats för vilken krävs viss politisk eller ideell
inställning och arbetstagare till plats som tillsätts genom valförfarande. Vid
intern rekrytering skall dock anmälan ske snarast efter ansökningstidens
utgång eller senast fyra veckor efler den interna ledigförklaringen, om någon
lämplig sökande lill platsen inte har erhållits.
När
det gäller undantaget för korttidsanställningar har vid remissbehandlingen
från flera håll framförts önskemål om förlängning av den föreslagna tiden. Ä
andra sidan har även förslag om slopande av tioda-garsregeln framförts. För min
del har jag förståelse för atl del finns behov av att snabbt kunna tillsätta
kortare vikariat utan att behöva anmäla det till arbetsförmedlingen. AMS'
förslag atl delta skall gälla anställ-
Prop. 1975/76: 84 102
ningar
som är avsedda att vara högst tio arbetsdagar förefaller väl av-viigt. Jag
biträder därför förslaget. Jag vill endast påpeka att det bör vara den bedömning
av anställningens varaktighet som kan göras vid anslällningstUlfällel sorn får
bli avgörande för om ifrågavarande undanlag från anmälningsskyldigheten skall
vara tillämpligt. Även de övriga av AMS föreslagna undantagen från
anmälningsskyldigheten är jag beredd atl i princip tillstyrka.
Vad
beträffar undantaget vid intern rekrytering har ell par remissinstanser
efterlyst en precisering. Även jag anser atl det i vissa fall kan uppstå
tveksamhet om vad som i detta sammanhang skall förstås med atl arbetstagaren
redan är anställd hos arbetsgivaren. De fall där tveksamhet kan uppkomma torde
främst vara vid olika typer av koncernför-hällanden. Enligt min mening bör
delta undantag när det gäller den privata sektorn begränsas lill sådana fall då
den nya anställningen hänför sig lill samma juridiskt självständiga enhet som
vederbörande arbetstagare redan är anställd vid. I en koncern bör således
moderbolaget resp. varje dotterbolag betraktas som skilda arbetsgivare. När det
gäller den kommunala sektorn torde på grund av praktiska skäl kommunen som
helhet får anses som arbetsgivare. Ilikhel med vad en remissinstans anför anser
jag att det vid intern rekrytering är onödigt atl ange atl anmälningsskyldighet
inträder efter en viss tid. I och med atl arbetsgivaren söker arbetskraft
externt föreligger inle längre undantag från anmälningsskyldigheten.
De
av ÄMS föreslagna undantagen från anmälningsskyldigheten beträffande
arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj, arbetstagare som skall
arbeta i arbetsgivarens hushåll och arbetstagare som skall ha företagsledande
eller därmed jämförlig ställning har motsvarighet i lagen om anställningsskydd.
Vid remissbehandlingen har vissa arbetsgivarorganisationer framfört önskemål
om att undantaget beträffande den som skall ha företagsledande stäUning ges en
vid tolkning. För att undvika gränsdragningsproblem anser LO å andra sidan att
detta undantag inte bör omfatta någon större krets av befattningar. För min
del anser jag all de nu nämnda undantagen från anmälningsskyldigheten bör ha
samma omfattning som i lagen om anställningsskydd. När det gäller den närmare
innebörden av undantagen nöjer jag mig därför med att hänvisa till förarbetena
till den lagen (prop. 1973: 129 s. 194 f och 230 f samt InU 1973: 36 s. 26 ff).
En
remissinstans anser att det föreslagna undantaget beträffande anställning som fömtsätter
viss politisk eller ideell inställning bör tillämpas restriktivt. Enligt min
mening bör undantaget inskränkas lUl sådana fall då anställningen förutsätter
viss politisk inställning. I övrigt bör detla undantag ges en restriktiv
tolkning och tillämpas endast beiräffande tjänster som lill sin natur är sådana
all de typiskt sett fömtsätter viss politisk inställning. Vad som här bör komrna
i fråga i första hand är
Prop.
1975/76: 84 103
anställningar i de politiska och fackliga organisationerna
och i folkrörelserna.
Några remissinstanser föreslår att anmälningskyldighet
inte beUer skall föreligga när någon har företrädesrätt till anställningen. Jag
biträder detta förslag, eftersom anmälningsskyldighet i sådana fall kan' le
sig mindre meningsfull. Regeln bör utformas'så att anmälriingsskyldighel inle
föreligger när personalbehovet tillgodoses genom anställning av någon som enligl
lag eller annan författning eller kollektivavtal har företrädesrätt till
anställningen. Om företrädesrätten inte utnyttjas av den därtill berättigade,
inträder naturligtvis anmälningsskyldighet enligt de vanliga reglerna.
Som har påpekats vid remissbehandlingen bör den inverkan
som den föreslagna lagstiftningen kan få på anpassningsgruppernas verksamhet
beaktas. Eflersom undantag från skyldigheten alt anmäla ledig plats till
arbetsförmedlingen föreslås gälla vid intern rekrytering, torde anpassningsverksamheten
inte påverkas så länge del är frågan om omplacering inom elt företag.
Anpassningsgruppernas viktigaste uppgifl är emellertid att påverka
tillsättningen av sådana platser som är avsedda för extern rekrytering.
Gruppernas arbete får därvid inte försvåras av att platsen anmäls till
arbetsförmedlingen. Jag förordar därför atl undantag från
anmälningsskyldigheten görs även när det inom en anpassningsgmpp råder enighet
om atl förekommande personalbehov skall förbehållas sådan arbetshandikappad
sökande som avses i 8 § lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder.
Däremot är jag inte beredd alt, såsom en remissinstans
föreslår, göra generellt undanlag från anmälningsskyldigheten i de fall när det
är uppenbart alt en plals redan är tillsalt. Visserligen innebär ifrågavarande
lag inte någon skyldighet för arbetsgivare att anställa den som söker arbete
genom arbetsförmedlingen. Ett undantag av nämnt slag skulle emellertid lämna
utrymme för ett alltför vidsträckt kringgående av lagen.
Några remissinstanser ifrågasätter om inte undantag bör
göras för vissa yrkesområden och vissa typer av anställningar. Bl. a. näriins
kulturområdet och sjöfartsnäringen. Jag är införstådd med att problem kan
uppstå på grund av de speciella förhållanden som råder inom vissa branscher.
Det är dock svårl alt nu överblicka hela arbetsmarknaden och förutse inom vilka
områden sådana problem skulle kunna uppstå. Detla är sådanl som kommer att visa
sig i den praktiska tillämpningen av reglerna. Enligt min mening ligger del
därför nära lill hands att ÄMS anförtros att för visst yrkesområde medge de
ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten som kan visa sig behövliga.
Jag förordar att lagen tillförs en regel av denna innebörd. Jag vill i
sammanhanget erinra om att ÄMS även inom ramen för befogenheten att meddela
verkställighets-föreskrifter till lagen kan ges möjligheter att komma lill
rätta med de praktiska problem som anmälningsskyldigheten kan föra med sig.
Prop.
1975/76: 84 104
AMS lämnar inte något konkret förslag när det gäller
frågan vilka uppgifter som platsanmälan bör innehålla. Som exempel på länkbara
uppgifter nämner emellertid AMS arbetsplatsens belägenhet, arbetsuppgifter,
arbetets varaktighet, arbetstider, kvalifikationskrav och löneförmåner. Vid
remissbehandlingen har bl. a. påpekats att det ibland kan vara svårt alt ange
exakta lönevillkor samt atl anrnälan bör innehålla uppgifl om företagels och
den fackliga organisationens kontaktpersoner och i förekommande fall
bostadsförhållanden. För min del finner jag del självklart att plalsanmälan
skall innehålla de uppgifter som behövs för förmedlingsarbetet och att de
arbetssökande har rält lill en ulföriig information om arbetsuppgifter och
arbetsvillkor. Närmare föreskrifter om vUka uppgifter anmälan skall innehålla
bör dock överlämnas åt regeringen eller ål myndighet som regeringen bestämmer
alt besluta.
I likhet med ÄMS finner jag att det är värdefullt att det
i lagen erinras om att avanmälan av till arbetsförmedlingen anmäld plats görs
så snart platsen har blivit tUlsatt eller av annan anledning inaktuell. Avanmälan,
liksom anmälan till arbetsförmedlingen av ledig plats, bör kunna göras per
telefon eller på annat lämpligt sätt.
AMS' förslag innebär atl arbetsgivare som underlåter att behörigen
anmäla ledig plats till arbetsförmedUngen skall dömas tiU böter, normall 100
kr. och om förseelsen är alt anse som grov 500 kr. Vid remissbehandlingen har
ifrågasatts å ena sidan om det är motiverat atl införa straffbestämmelser och å
andra sidan om de föreslagna straftliestämmel-serna är tillräckliga. En
remissinstans anser atl man bör överväga en konstruktion analog med den som gäller
för underlåtenhet att anmäla varsel enligl lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder, d. v. s. en särskild varselavgifl.
I en lagreglering av,skyldigheten alt anmäla plats kan enligl
min mening påföljd för underlåtenhet alt fullgöra denna skyldighet inte undvaras.
Eftersom underlåtenhet att anmäla ledig plats måste betecknas som mindre
allvarlig än underlåtenhet atl varsla om driftsinskränkning bör påföljden,
såsom också ÄMS föreslår, bestämmas till böter. Däremot anser jag inte att det
är nödvändigt all indela brottet i ett normalt och ett grovl fall.
Straffbestämmelserna bör lämpligen utformas så att arbetsgivare, som uppsåtiigen
eller av grov oaktsamhet underlåter alt anmäla ledig plats enligt vad som
föreskrivs i lagen, dömes till böter. Detsamma bör gälla arbetsgivare som i
sådan anmälan uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgifl,
vilken ej saknar betydelse. Detta betyder att helt betydelselösa orikligheter inle
kan föranleda någon påföljd. Allmänt åtal för ifrågavarande förseelser bör få
väckas endasi efter anmälan av AMS.
AMS' förslag innebär atl obligatorisk platsanmälan införs
i tre etapper raed anknytning lill införandel av ADB-plalslistor. Eflersom ett
system med obligatorisk platsanmälan medför en kraftigt ökad platsvolym kan
Prop. 1975/76: 84 105
del
införas bara i de delar av landet som har lillgång till ADB-plalslistor. Genom
att obligatorisk anmälan införs etappvis kan enligt ÄMS den första tiden tjäna
som försöksperiod. När ÄMS lade fram sitt förslag på hösten 1974 höll ADB-platslistor
på att införas i AB, M och O län. Under innevarande budgetår införs ADB-platslistor
i ytterligare nio län, nämligen C, D, I, U, K, L, N, P och R län. De nu nämnda
tolv länen skulle enligl förslagel utgöra en första etapp, omfattande ungefär '
två tredjedelar av hela plalsulbudet i landet. Några remissinstanser anser alt
den första etappen är för omfattande med hänsyn till de stora krav som obligatorisk
platsanmälan ställer på arbetsförmedlingens resurser. Vidare bör enligt dessa
remissinstanser resultatet av den första omgången utvärderas innan nästa omgång
startas, varvid så långl möjligt uppnådda effekter bör ställas mot
kostnaderna.
ÄMS
framhåller att obligatorisk platsanmälan kommer att medföra en ökad belastning
på förmedlingen som måste mötas med väsentliga personalförstärkningar. Del
ökade antalet lediganmälda platser gör vidare att ordermottagningen behöver
tillföras fler handläggande tjänstemän och all mer personal behövs för
inkodning m. m. Slutiigen ökar kostnaderna för framställningen av ÄDB-plälslistorna
lill följd av den ökade platsmängden. De remissinstanser som företräder
arbetstagarna har kraftigt understrukit alt arbetsförmedlingen måste få ökade
resurser om obligatorisk platsanmälan införs.
För
egen del anser jag alt införandel av obligatorisk platsanmälan bör ske på
försök med början den 1 juli 1976. Jag anser vidare all regeringen bör få
bestämma omfattningen av verksamheten. Vid nyssnämnda tidpunkt kan man räkna
med att de tolv län som ingår i den av AMS föreslagna första etappen har
tillgång lill ADB-platslistor. Med hänsyn till den ökade belastning på
förmedlingen som obligatorisk platsanmälan kan väntas medföra anser jag mig
böra förorda en i förhållande lUl AMS' förslag begränsad försöksverksamhet.
Mot denna bakgrund ämnar jag föreslå regeringen atl verksamheten får omfatta
Malmöhus län, Kristianstads län och Blekinge län, vilket torde motsvara 1520 %
av hela plalsulbudet i landet. Detta innebär bl. a. att man får se effekten av
systemet med obligatorisk plalsanmälan i både ell storstadslän och ett mindre
län. Verksamheien inom de tre länen bör utvärderas fortlöpande. De resultat som
härvid kommer fram bör läggas lUl grund för bedömningen av hur den fortsatta
utbyggnaden av systemet lämpligen bör ske. Denna bör enligt min mening närmast
avse storstockholmsområdet.
Del
nu beskrivna införandet av obligatorisk platsanmälan föranleder etl ökat
personalbehov och ökade kosinader för framslällning av ADB-plalslislor under
nästa budgetår. Jag behandlar dessa frågor i budgetpropositionen.
Prop. 1975/76: 84 106
7.4
Arbetsförmedlingens kontakter med arbetsmarknadsparterna och kommnnerna
Det
har i olika samtnanhang hävdats alt länsarbetsnämndernas leda-, möter har
alltför små möjligheter att påverka den löpande verksamheten.
Länsarbetsnämnderna sammanträder normalt en gång i månaden. Sammanträdena
begränsas ofla till en diskussion av arbetsmarknadsläget och en genomgång av
aktuella ärenden. 1 praktiken avgörs många löpande ärenden, bl. a. alla
enskilda bidragsärenden, av länsarbetsdirektören eller andra tjänstemän vid
länsarbetsnämndens kansli. Arbetsgruppen har hävdat alt även om
länsarbetsnämnderna skulle sammanträda oftare, skulle lekmannainfiytandet ändå
bli otillräckligt. Detta inflytande bör enligt arbetsgruppen finnas på de
platser och nivåer i arbetsmarknadsverket där besluten fattas i realiteten och
ålgärderna verkställs. Arbetsgruppen har vidare framhållit att lekmän som
företräder de lokala arbetsmarknadsparterna och kommunerna bör kunna vara ett
värdefullt stöd för förmedlingsljänstemännen i. flera sammanhang, t. ex. när det
gäller att få riktig, informalion om arbetsuppgifter, lön, förekomst av
kollektivavtal, arbetsmUjö och andra förhållanden av betydelse för de
arbetssökande och företagen. Detta gäller även vid kontakter med förelagen i syfle
alt antingen bereda sysselsättning åt äldre och personer med arbetshandikapp
eller trygga anställningen för sådana personer, t. ex. inom ramen för anpassningsgmppernas
verksamhet..
Vid
remissbehandlingen har meningarna varit delade i fråga om
värdet av de föreslagna distriktsnämnderna. Länsarbetsnämnderna har
med några få undantag ställt sig tveksamma eller avvisande med mo-
tivering alt lokala nämnder inle behövs eller inte ökar effektiviteten i
förmedlingsarbetet. Övriga remissinstanser, däribland AMS, har där
emot tillstyrkt arbetsgruppens förslag eller lämnat det ulan erinran i
princip. En remissinstans anser att en nämnd bör inrättas i varje kom
mun. AMS fömtsätter i sitt yttrande all distriklsnämnderna får elt med
ansvar för lösningen av de arbetssökandes problem att finna lämplig
sysselsättning. Kommunernas representanter bör sålunda enligt AMS
verka aktivt för tillgodoseendet av de arbetssökandes behov av barn
omsorg, kommunikationer samt bosläder, och arbetsmarknadsparterna
bör verka för atl arbetsplatser i ökad utsträckning öppnas för arbets
handikappade sökande. ,
Enligt
min mening bör elt inflytande för arbetsmarknadsparterna och kommunema i den
lokala organisationen ses som en naturlig följd av den kraftiga utbyggnaden av
denna organisation som jag har berört i del föregående. De
arbetsmarknadspolitiska insatsernas allt större betydelse för den enskilde
talar i sanrima riktning. Härtill kommer att länsarbetsnämnden och förmedUngskonloren
i ett län tidigare betraktades som sammanhängande organ. Omorganisationen år
1971 innebar att alla län
Prop. 1975/76: 84 107
utom
Gotlands län indelades i två eller flera distrikt med elt distriktskontor i
varje, vUket under länsarbetsnämnden skulle ha ansvaret för
förmedlingsverksamheten i distriktet. Beslutanderätten i enskilda bidragsärenden
har i slor utsträckning delegerats till kontorsföreståndarna och vissa andra
tjänstemän på förmedlingskontoren.
Utredningen
visar ehligt min mening klart att de föreslagna distriktsnämnderna kommer att
underlätta och effektivera förmedlingsarbetet i väsentliga avseenden. Förutom
att ge förmedlingsljänstemännen ett konkret stöd vid genomförandel av olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder kan ledamöterna genom sin kännedom om utvecklingen inom näringslivet
och på andra områden tillföra förmedlingen synpunkter som ger ett bredare
beslutsunderlag. I planeringsfrågor kan distriktsnämndema lämna värdefulla synpunkter
till länsarbetsnämnderna. Vidare kan distriktsnämnderna bidra till ett ökat
informationsutbyte och en bättre samordning mellan förmedlingsarbelet och
kommunernas sysselsättningsplanering. I likhet med AMS anser jag dét betydelsefuUt
att arbetsmarknadsparterna och kommunerna genom distriklsnämnderna kan engagera
sig aktivt i arbetsmarknadspolitikens genomförande på lokal nivå. Mot denna
bakgrund förordar jag ätt en försöksverksamhet med sådana nämnder vid distriklskontoren
inleds fr. o. m. den 1 juli 1976. Undantag bör dock' göras för Gotlands län där
länet utgör elt enda distrikt. I en distriktsnämnd bör ingå, förutom
distriktskontorschefen, företrädare för de lokala arbetsmarknadsparterna och i
distriktet ingående kommuner. Det bör ankomma på regeringen att bestämma den
närmare sammansättningen av distriktsnämnderna. I likhet med arbetsgruppen
anser jag del inte motiverat atl inrätta nämnder vid lokalkontoren eUer vid de
största dislriklskonlorens underenheter.
Arbetsgruppen har gått
igenom vilka arbetsuppgifter sorri lämpligen kan tilldelas distriklnämnderna.
Utöver vad som framgår av det redan anförda ger denna genomgång bl. a. följande
vid handen. En huvuduppgift för förmedlingskontoren är atl sprida upplysning
om lediga platser och därigenom medverka till alt dessa blir tillsatta. När det
gäller atl få riktig platsinformation bör dislriklsnämndens ledamöter kunna
fungera som förbindelselänk i de fall då förmedlingen inte har tillräcklig
kontakt med en viss arbetsplats. Kommunernas företrädare i nämnden kan bidra
till atl förbättra kontakten med de kommunala arbetsgivarna. Vissa konkreta
förmedlingsärenden bör tas upp lill diskussion i nämnden, t. ex. ärenden
beträffande arbetssökande som har varit arbetslösa länge eller lediga platser
som har stått obesatta länge. I organisationsfrågor fattas beslut i
regel på högre nivå än dislriktsnivå. Synpunkter från distrikten på hur
förmedlingsverksamheten bör bedrivas skulle utan tvekan få större tyngd om de
var förankrade i distriktsnämnder. Distriktsnämndema bör själva kunna ta
initiativ till omdisponeringar av förmedlingens resurser. I fråga om bl. a.
tillfälliga omdisponeringar av personalen får be-
Prop.
1975/76: 84 108
slut enligt nu gällande regler fattas på dislriktsnivå. Distriklsnämnderna
bör kunna framföra synpunkter på resursbehovet i samband, med den årliga
budgetbehandlingen.
Distriktsnämndema bör vidare kunna delta i de
arbetsmarknadsbedömningar för distrikten som utgör underlag för länsarbetsnänmdernas
bedömningar på kortare eller längre sikt. Därigenom skulle synpunkter från
arbetsmarknadens parter komma med i detta arbete på etl tidigare stadium än f. n.
Synpunkler från andra än arbetsgivarna skulle vidare kunna vägas in i
bedömningarna. De flesta frågor om beredskapsarbete handläggs på länsnivå.
Arbetsgruppen anser inte att dessa uppgifter bör föras över till distrikten,
vilka inte utgör någon naturlig mellannivå mellan kommunerna och länen.
Distriktsnämnderna bör emellertid kunna avge synpunkler på den
arbetsmarknadspolitiska prioriteringen mellan olika projekt som har bedömts
lämpliga för beredskapsarbete. Distriktsnämnderna bör även kunna medverka i
planeringen av arbetsmarknadsutbildningens kursutbud genom att yttra sig om
behovet av kurser inom olika yrkesområden och för bestämda grupper av
arbetslösa.
Kommunernas och förmedlingens åtgärder lill slöd för
personer med särskilda svårigheter i arbetslivet behöver ofta samordnas. På
detta område sker fortlöpande kontakter på tjänstemannanivå. De allmänna riktlinjerna
för de olika samhällsorganens åtgärder bör dock kunna diskuteras i
distriktsnämnderna.
Beträffande nämndernas medverkan i de enskilda
bidragsärendena, t. ex. om utbildningsbidrag eller flyttningsbidrag, anför
arbetsgruppen att man måste ställa krav på både snabbhet och noggranna
avvägningar. De enskilda bidragsärendena har i många fall stor betydelse för
individen. Förmedlingstjänstemännen bör få meddela beslut som innebär bifall
till ansökningen i alla de ärendegrupper där de nu har beslutanderätt. Alla
ansökningar om utbildningsbidrag som tjänstemännen anser sig inte kunna bifalla
omedelbart bör dock enligt arbetsgruppen underställas dislriktsnämnden för
beslut. Dessa ärenden, som är jämförelsevis få, innehåller ofta så känsliga
avvägningar all en bredare bedömning framstår som motiverad. Eflersom detta är
en ny arbetsform, bör nämndernas medverkan begränsas till de nämnda
utbildningsärendena, åtminstone tills en viss erfarenhet har vunnits. Oavsett
om tjänstemännen har beslutanderätt eller inte är det enligl,arbetsgruppen
naturligt att de tar upp tveksamma och principiella frågor till diskussion i
nämnden.
Flertalet remissinstanser har inle gjort några
invändningar mol arbetsgruppens förslag i fråga om distriktsnämndernas
arbetsuppgifter. Ett par remissinstanser har dock uttalat tveksamhet när det
gäller beslutanderätten i vissa utbildningsärenden. För min del anser jag att
arbetsgruppens genomgång, som inle har avsett att vara ultörnmande, klart utvisar
atl del finns många länkbara arbetsuppgifter för distriktsnämndema. Jag har
nyss förordat all denna nya arbetsform skall börja som
Prop. 1975/76: 84 109
en försöksverksamhet. Även om den föreslagna fördelningen
av arbetsuppgifter mellan distriklsnämnderna och förmedlingsljänstemännen får
anses väl avvägd är jag inte beredd atl generellt förorda någon beslutanderätt
för distriklsnämnderna i enskilda bidragsärenden. Däremot bör försök enligt
arbetsgruppens förslag inledas i syfle att vinna erfarenhet av den nya
arbetsformen även i delta avseende. Det ankommer på regeringen att meddela
föreskrifter om distriktsnämndernas arbetsuppgifter och befogenheter.
Arbetsgmppen lar i detta sammanhang upp frågan om i vilken
ordning besvär skall anföras över beslut i bidrags- och utbildningsärenden som
fattas på distriktsnivå, dvs. i nuläget av vissa tjänstemän på förmedlingskontoren.
Dessa beslut meddelas formellt i länsarbetsnämndens ställe och skall därför
överklagas hos AMS, som är chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna. AMS' beslut
överklagas i sin lur hos regeringen. Arbetsgruppens förslag innebär att dessa
beslut i fortsättningen skall meddelas på distriktsnämndens vägnar, vilket enligl
arbetsgruppen bör medföra alt besvär skall anföras hos länsarbetsnämnden, som
är närmaste högre myndighet. Länsarbetsnämndens beslut skall i sin tur överklagas
hos AMS. Därmed kan ifrågavarande beslut liksom f. n. överprövas två gånger av
högre myndighet. För atl inte besvärsordningen skall bli för betungande för
berörda organ bör enligl arbetsgruppen den nuvarande möjligheten alt överklaga
AMS' beslut hos regeringen upphöra.
Flertalet remissinstanser har lämnat arbetsgruppens
förslag utan erinran. Utvecklingen har lett till att distriklskontoren med
tillhörande lokalkontor har fått en allt självständigare ställning samtidigt
som arbetsuppgifterna har ökat fortlöpande. Efter samråd med statsrådet
Anna-Greta Leijon förordar jag därför atl besvärsordningen nu ändras så att
besvär över beslut som fattas på distriktsnivå hädanefter skall anföras hos
länsarbetsnämnden, vars beslut i sin tur skall kunna överklagas hos ÄMS som
sista besvärsinslans. Den nya besvärsordningen bör gälla inte bara sådana
beslut som i dag fattas av vissa tjänstemän på förmedlingskontoren, t. ex. i
fråga om flyttningsbidrag, ulan också beslut av de distriktsnämnder som deltar
i den nyss nämnda försöksverksamheten. Dessa dislriktsnämnder skall få pröva frågor
om rätt att deltaga i arbetsmarknadsutbildning och om utbildningen skall vara
förenad med rätt lill utbildningsbidrag i vissa fall. Talan mol AMS' beslut i
dessa ärenden skall alltså inte längre få föras hos regeringen. Det ankommer på
regeringen atl meddela föreskrifier härom.
Försöksverksamheten med distriktsnämnder lorde komma atl
underlätta och effektivera förmedlingsarbetet i väsentliga avseenden och därmed
förbättra det totala arbetsresultatet redan m.ed nu tillgängliga personalresurser.
Samtidigt kommer en viss merbelastning på distriktskontoren alt uppslå till
följd av förberedelser för sammanträden och föredragningar. Jag behandlar
denna fråga i budgetpropositionen.
8 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 84
Prop. 1975/76: 84 110
7.5
Arbetsförmedling inom kultiirområdet
Beiräffande
arbetsförmedling inom kulturområdet får jag efter samråd med chefen för
utbildningsdepartementet anföra följande.
Arbetsmarknaden
för kulturarbetare har vissa särdrag som skiljer den från arbetsmarknaden i
övrigt. Arbete på denna delmarknad grundar sig ofta på ell
anställningsförhållande som skiljer sig från anställningsförhållandena på
arbetsmarknaden i övrigt. I delta och även i andra hänseenden får begreppet
arbetsförmedling sin alldeles särskilda karaktär när det är fråga om att bereda
människor sysselsättning på kulturområdet.
Den offentiiga
arbetsförmedlingen har härigenom och med de regler som gäller för förmedlingens
verksamhet inte annat än i mycket begränsad utsträckning kunnat läcka denna
del av arbetsmarknaden. Vid sidan om den offentliga förmedlingen verkar därför
sedan lång lid tillbaka ett jämförelsevis stort antal enskilda förmedlingar som
för sina tjänster betingar sig provision på förmedlade uppdrag.
Frågan
om åtgärder från samhällets sida för atl förbättra den offentliga
arbetsförmedlingens möjligheter att verka på kulturområdet eller atl på andra
vägar tillförsäkra dem som arbetar inom detta område en avgiftsfri
arbetsförmedling har, som jag tidigare har nämnl, utretts vid flera tiUfällen
genom årens lopp. Ar 1972 överlämnade OLÄF ell förslag som i huvudsak gick ul
på all denna förmedlingsverksamhet helt skulle anförtros en statlig stiftelse
som skulle läcka hela marknaden och vara uppbyggd på Musikerförbundets
arbetsförmedling, som därmed förutsattes uppgå i stiftelsen.
Efler
remissbehandling av förslagel anmälde dåvarande chefen för inrikesdepartementet
att han till följd av vad vissa remissinstanser, bl. a. kulturrådet, hade anförl
inle var beredd all la ställning till förslagel förrän frågan om
arbetsförmedlingens organisation på kulturområdet hade beretts ytterligare.
Som jag har nämnt i det föregående har en särskild arbetsgrupp lagt fram ett
nytt förslag i ämnet. Detta förslag innebär alt den offentliga
arbetsförmedlingen får bära ansvaret även för arbetsförmedling på
kulturområdet. Motiven härför är att kulturarbelsmarknaden måste ses som en
del av arbetsmarknaden i stort och alt en sammanhållen förmedlingsverksamhet
ger de bästa fömtsättningarna för att kulturarbetarna i samma utsträckning som
övriga arbetssökande skall komma i åtnjutande av del slöd som de arbelsmarknadspolitiska
hjälpmedlen utgör.
Den
helt övervägande delen av remissinstanserna ansluter sig till denna
uppfattning. För egen del är jag också övertygad om att en sammanhållen
förmedlingsverksamhet över arbetsmarknaden i dess helhet
Prop. 1975/76: 84 111
bäst
tjänar kulturarbetarnas intressen. Några remissinstanser anser.atl den
nuvarande förmedlingsverksamheten med den offentliga arbetsförmedlingen och
olika enskilda förmedlingar arbetande sida vid sida fungerar bra och atl
nuvarande utbud av olika förmedlingsformer bör finnas kvar. Härtill vill jag
bara säga atl arbetsgruppens förslag utgår från den grundläggande principen att
alla arbetssökande här i landet skaU ha tillgång till en kostnadsfri
arbetsförmedling och atl del är samhällets skyldighet att se till atl behovel
av sådana förmedlingstjänster blir tillgodosett. Jag har därmed inte sagt atl
all enskild arbetsförmedling bör upphöra. Enskild arbetsförmedling som arbetar
ulan vinstsyfte får förekomma i den mån ÄMS lämnar sitt medgivande härtill.
Någon ändring i detla förhållande innebär inte förslaget. I takt med att den
offentliga arbetsförmedlingens resurser förstärks på kulturområdet kan dock behovet
av enskild förmedling på området väntas minska. Jag förordar således att
arbetsförmedlingen på kulturområdet utvecklas inom ramen för den offentiiga
arbetsförmedlingen och i huvudsak på del säll som arbetsgmppen föreslår.
Några remissinstanser
föreslår alt viss enskild arbetsförmedling i vinstsyfte blir laglig och all s.
k. manager- och impressarioverksamhet auktoriseras. Tanken alt legaHsera vinstsyftande
arbetsförmedling här i landet faller redan av det skälet atl Sverige har
ratificerat en ILOkon-venlion som avvisar enskild arbetsförmedling annat än som
en över-gångsföreleelse. All utforma ett system för auktorisation av manager-och
impressarioverksamhel eller av de på musikområdel verksamma produktionsbolagen
synes mig inte heller kunna komma i fråga som ett sätt att legalisera en
enskild vinstsyftande arbetsförmedling. Förbudet mot sådan arbetsförmedling kan
å andra sidan inte åberopas för atl förbjuda sådan verksamhet om den inle
innefattar arbetsförmedling. Även om den grundläggande tanken således är att
den offentliga arbetsförmedlingen skall bära ansvaret även för
arbetsförmedlingen på kulturområdet, kräver enligt arbetsgmppen de speciella
förhållandena på detla område vissa särskilda organisatoriska anordningar för atl
förmedlingen skall kunna fungera tillfredsställande. Delta är, vill jag
framhålla, ingenting unikt för den offentliga arbetsförmedlingen som den nu är
uppbyggd. Vissa arbetssökandes särskilda behov och villkor är redan beaktade
inom arbetsförmedlingen. Det mest framträdande exemplet härpå utgör kanske
sjömansförmedlingen, men även förmedlingen för korta lärarvikarial kan
illustrera detta.
Arbetsgruppen föreslår
sålunda atl förmedlingsverksamheten på kulturområdet på ett antal större orter
koncentreras till särskilda s. k. kul-lurarbetarseklioner. Sådana sektioner bör
i första hand komma till slånd genom ombildning av de nu existerande artist-
och musikerexpeditionerna. Dämtöver bör sådana sektioner nyinrältas vid
ytterligare ett an-
Prop. 1975/76: 84 112
tal
förmedlingskontor.' Dessa sektioner skall ha till uppgift att lämna service till
arbetssökande inom samtliga delar av kulturområdet. De bör knytas till
distriktskontoren men ha slörre geografiskt verksamhetsområde än distriklskontoren.
Åtgärder måste vidare vidtas för atl förse dessa sektioner med tillräcklig och
för ändamålet utbildad personal. Förslaget har inle mött några invändningar
vid remissbehandlingen. Flera remissinstanser understryker emellertid att en
förutsättning för att dessa sektioner skall fungera tillfredsställande är atl
de får tillräckligt med personal och atl denna är utbildad och väl insatt i
kulturområdets arbetsförhållanden och villkor.
De
föreslagna särskilda sektionerna för kulturarbetare bör enligl min mening
betraktas som en basorganisation för förmedlingsverksamheten. Inom ramen för
dessa sektioner bör hela kulturområdets utbud och behov av
arbetsförmedlingsservice håUas samman och tUlgodoses. Detla får dock inle leda
till en isolering mot övriga delar av arbetsförmedlingen. En nära kontakt med
dessa är i stället nödvändig för all man skall uppnå det grundläggande syftet
med den sammanhållna förmedlingsverksamheten, nämligen atl ge enskilda
arbetssökande möjligheter till överblick över arbetsmarknaden i dess helhet.
Som arbetsgruppen framhåller bör sådana sektioner knytas lill distriktskontoren
så atl de kan verka inom de för kulturarbetarna viktigaste regionerna. Del bör
ankomma på ÄMS atl närmare pröva hur den föreslagna ulbyggnaden bör komma till
stånd, liksom all överväga vilka åtgärder som kan behövas på personalsidan för
atl dessa sektioner skall kunna lämna till kulturområdets särdrag väl
anpassade förmedlingstjänster.
Under senare år har
prövats etl system av arbetsförmedling på kulturområdet som innebär att arbetsförmedlingstjänslemän
placeras och verkar inom de s. k. centrumbildningarna. F. n. finns en
tjänsteman placerad vid fyra rikstäckande centrumbildningar i Stockholm och
vid två regionala centrumbildningar. Enligt arbetsgruppen är erfarenheterna av
systemet goda. En grundläggande förutsättning för ett sådant arrangemang skall
vara dels att centrumbildningen åtnjuter slöd i annan ordning från stat,
kommun eller landsting och alt arbetsuppgifterna är av den omfattningen att de
ger sysselsättning för en heltidsanställd tjänsteman. För atl förmedlingsljänslemän
skall kunna placeras regionalt hos centrumbildningar bör det enligt
arbetsgruppen finnas en organisation som fungerar som ett samarbelsorgan för de
inom regionen verksamma kulturarbelargrupperna. Flera remissinstanser
tillstyrker förslaget medan andra på olika gmnder ställer sig tveksamma lill
det. Bland de senare ålerfinns LO, som motiverar sin tveksamhet med atl
centrumbildningarna mera sysslar med kulturförmedling än med arbetsförmedling.
SÄF framhåller i sitt yttrande alt centrumbildningarna endast står öppna för
medlemmar och att de inte kan anses godtagbara som företrädare för den
offentliga arbetsförmedlingen.
Prop. 1975/76: 84 113
Den
arbetsform för den offentliga arbetsförmedlingen som placeringen av en
tjänsteman i vissa centrumbildningar innebär är ovanlig och del är enligt min
mening förståeligt att den från olika utgångspunkter kan föranleda en viss
tveksamhet. Verksamheien kommer endast en-viss grupp av arbetssökanden till
del, och sannolikt innebär den också att arbetsförmedlingen i viss utsträckning
tar på sig uppgifter som inte, kan inrymmas i begreppet arbetsförmedling i mera
begränsad mening. Jag tror å andra sidan alt det är nödvändigt att man på detta
område prövar okonventionella vägar med hänsyn lill de alldeles speciella egenskaper
som kännetecknar denna del av arbetsmarknaden. Jag anser således att den
påbörjade verksamheten bör få fortsätta. Det är angeläget alt garantier skapas
för en nära kontakt mellan vederbörande förmedlingstjänsteman och del förmedlingskonlor
som han eller hon organisatoriskt tillhör. Endast därigenom vinner man den
utblick över arbetsmarknaden i dess helhet och den tillgång till
arbetsmarknadspolitikens hjälpmedel som är en grundprincip för arbetsgmppens
förslag i stort. Det är också angeläget all de förmedlare som placeras på
centrumbildningar får så klara instruktioner som möjligt för sin verksamhet.
Det är slutligen väsentligt alt systemet endasi tillämpas där verksamheten är
av sådan art och omfattning atl det framstår som meningsfullt atl tillgripa
denna lösning av problemet att ge vissa kulturarbetare tillgång lill den
offentliga arbetsförmedlingens tjänster, och där sådana inle kan erbjudas genom
de särskilda sektionerna för kulturarbetare. Därvid bör beaktas alt
arbetsförhållandena skiljer sig mellan olika kulturarbetargrupper och all
kraven på förmedlingsinsatser därför skiftar. Det är självklart enligl min
mening att en centrumbildning för att få denna förmån bör ha en viss
organisatorisk stadga och åtnjuta samhällets stöd även i andra former. Alla
möjligheter till samverkan mellan olika centrumbildningar bör vidare tas
tillvara. Särskilt gäller detta i fråga om regional verksamhet, där de av
arbetsgruppen anförda synpunkterna bör vara vägledande. Mot bakgmnd av vad jag
tidigare har sagt om atl arbetsförmedlingen på kulturområdet bör utvecklas inom
ramen för den offentliga förmedlingen bör dock det personaltillskott som AMS
tilldelar förmedlingsverksamheten inom kulturområdet i första hand gå till den
offentliga förmedlingen.
Arbetsgruppen
föreslår vidare att statsbidrag beviljas till den verksamhet som bedrivs av
Svenska musikerförbundets arbetsförmedling. Motivet för detta förslag är att
merparten av arbelslillfäUena för musiker är av mycket kort varaktighet, vilket
medför etl behov hos dessa arbetstagare av mycket täta förmedlingstjänster.
Musikerförbundets arbetsförmedling utgör enligt arbetsgruppen ett värdefullt
komplement till den offentliga arbetsförmedlingen och bör för den skull beredas
tillfälle att arbeta på samma villkor som den offentliga förmedlingen. Etl
hinder
Prop.1975/76: 84 114
härför
utgör det förhållandet att Musikerförbundet är beroende av alt ta ut avgifter
för sina tjänster.
Av
de remissinstanser som har yttrat sig om delta förslag tillstyrker några, bl. a
LO och TCO, medan andra framhåller atl alla organisations-förmedlingar i detta
hänseende bör behandlas lika.
Svenska
musikerförbundets förmedlingscentral svarar för en betydande del av
arbetsförmedlingen för musiker. Under år 1974 förmedlades sålunda ca 200 000
arbetstillfällen, övervägande antalet av typen en-dagsengagemang. Därigenom och
genom alt verksamheten är förankrad i en facklig organisation utgör denna
förmedling som arbetsgruppen också framhåller ell betydelsefullt komplement
tUl den offentiiga förmedlingen. En vid sidan om den offentliga
arbetsförmedlingen arbetande enskild förmedling kan emellertid, som jag ser
det, även vid väl utvecklade former för samråd och samverkan innebära vissa
olägenheter för arbetssökande som vänder sig till den enskilda förmedlingen.
Överblicken över arbetsmarknaden i stort kan i enskild förmedling för ett specialområde
inte bli lika god som i den offentliga arbetsförmedlingen. Beslut om slöd inom
ramen för olika arbelsmarknadspolitiska hjälpmedel kan inte heller meddelas av
en enskUd förmedling utan kräver en hänvändelse lill den offentliga
arbetsförmedlingen. Detsamma gäller när fråga uppkommer om ersättning vid
arbetslöshet, såväl i form av kassa-ersättning som kontant arbetsmarknadsstöd.
AMS har också i sill yttrande understrukit de risker för dubbelarbete,
splittring av förmedlingsverksamheten och ett icke önskvärt
konkurrensförhållande som kan föreligga även om ett nära samarbete kommer till
stånd. Musikerförbundet har vidare i sitt yttrande påpekat all dess förmedling
inte kan ställa sig neutral i en arbetskonflikt i vilken förbundet är part och
att förbundets stadgar måste respekteras i förmedlingsverksamheten. Detta
innebär en viss begränsning i deras möjligheter alt betjäna arbetssökande som
vänder sig dit.
På
grund av vad jag nu har anfört känner jag mig inte övertygad om att statsbidrag
lill Musikerförbundets arbetsförmedling är ett lämpligt sätt all förbättra
musikernas möjlighet atl få lillgång till kostnadsfri arbetsförmedling och kan
därför inle heller tillstyrka förslaget i denna del. ÄMS framhåller i sitt
yttrande att andra organisationsformer som innebär ökad integration mellan den
offentliga arbetsförmedlingen och Musikerförbundets arbetsförmedling kan vara
en framkomlig väg när det gäller atl förbättra förmedlingsservicen för
arbetssökande musiker. Jag anser det angeläget all även andra möjligheter till
sådan förbättrad service än den av arbetsgruppen föreslagna blir prövade. Det
bör lämpligen ankomma på AMS att i samråd med berörda parter överväga om och i
så fall vilka andra vägar som kan vara framkomliga för att tillgodose detta
syfte och att vidta eller lill regeringen inkomma med förslag till
Prop. 1975/76: 84 115
lämpliga åtgärder. Utgångspunkten bör därvid vara att den
offentliga
arbetsförmedlingen har dimensionerats för att möta den efterfrågan
på tjänster som följer av atl förmedlingen bär huvudansvaret för för
medlingsverksamheten på kulturområdet. '
I anslutning härtill vill jag något beröra den kritik som
Folkparkernas Centralorganisation (FPC) i sill yttrande riktar mot det sätt på
vilket den offentliga arbetsförmedlingens artist- och musikerexpeditioner
bedriver sin verksamhet. Kritiken går ut på atl denna verksamhet är koncentrerad
till etl antal populära dansorkeslrar som enligl FPC prioriteras genom s. k. bokningar
långt i förväg, ibland på två till tre års sikt. Detta begränsar enligl FPC
möjligheten för nya orkestrar och musiker att finna en acceptabel
arbetsmarknad. Jag tror liksom FPC atl del kan ligga en fara i att bedriva en
förmedlingsverksamhet på det sätt som här beskrivits i yttrandet. Faran ligger
i all en oproportionerligt stor del av förmedlingens resurser kan komma alt
användas för väletablerade yrkesutövare till förfång för andra och mindre
välkända artisler. Om så är fallet strider verksamheten mot den gmndläggande
principen för den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet. Jag har
emellertid av de informationer jag har inhämtat inte blivit övertygad om atl
de nuvarande artist- och musikerexpeditionerna arbetar på etl sådant sätt atl
kritiken är befogad. Man bör enligt min mening också hålla i minnet atl också
musiker skall ha rätt till viss anställningstrygghet. Att boka en orkester åratal
i förväg kan ses som ett sätt att bereda den ett visst mått av sådan trygghet.
Det ar också så vitt jag förstår ett normalt inslag i den planering som i
detta hänseende måste göras av både arbetsgivarna och yrkesutövarna. Detta får
dock självfallet inte leda till att förmedlingen förbiser sina skyldigheter
mot andra arbetssökande och så sker inte hellei" i den verksamhet som nu
bedrivs.
Pä ell annat område är enligt arbetsgruppen förhållandena
likartade dem som gäller för musiker, nämligen på teaterområdet. Behovet av förmedlingsservice
på detla område bör tillgodoses inom ramen för den offentliga förmedlingen på
samma sätt som har föreslagits ifråga om centrumbildningarna, nämligen genom atl
förmedlare placeras i Svenska teaterförbundets lokaler. Förslaget har
behandlats av endast ett fåtal remissinstanser. Teaterförbundet tillstyrker
förslaget, medan FPC avstyrker detsamma. Som jag tidigare har hävdat bör en
utveckling av förmedlingsverksamheten i huvudsak ske inom ramen för den
offentliga förmedlingen. Om starka skäl talar för atl förmedlare placeras
utanför denna, slår det AMS fritt atl pröva en sådan placering. AMS får därvid
väga de fördelar som står atl vinna mol en långsammare tillväxt av den personal
som står lill direkl förfogande för den offentliga förmedlingen på kulturområdet.
Arbetsförmedling över gränserna förekommer i mycket
begränsad ut-
Prop. 1975/76: 84 116
sträckning
inom den offentliga förmedlingen utom så vitt gäller de nordiska länderna.
Detta är fallet också på kulturområdet. För internationell förmedling av
artister verkar i stället sedan länge dels vissa organisationsförmedlingar och
dels vissa enskilda, vinstmoliverade förmedlingar som också har omfatlande
impressario- och managerverksamhet. Som har framgått av min tidigare
redogörelse för lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling är
arbetsförmedling i förvärvssyfte inte tillåten. Genom övergångsbestänimelser lill
ifrågavarande lag var arbetsförmedling i förvärvssyfte för bl. a. artisler och
musiker tillålen fram till den 1 januari 1968. Sverige har också ratificerat en
av ILO antagen konvention enligt vilken enskild arbetsförmedling i
förvärvssyfte är förbjuden. Konvenlionen ger emellertid vissa möjligheter till
tidsbestämda undantag från denna regel. För all bredda det internationella kulturulbudel
och skapa ökade möjligheter för förmedling av kulturarbetare över gränserna
också i sådana fall där delta inte kan väntas vara attraktivt från
affärsmässiga synpunkter är det enligt arbetsgruppen nödvändigt att de vinstsyftande
förmedlingarna ersätts av elt organ med kompetens och resurser men som arbetar
utan vinstmotiv. Därför föreslås atl ett formaliserat samråd etableras mellan
olika allmännyttiga kulturproducerande organ för all främja en utvidgning av intemationell
förmedlingsverksamhet på området. Avsikten är alt etl sådant samråd skall ge
underlag för överväganden om möjligheterna att etablera etl förmedlingsorgan,
exempelvis.i stiftelsens form, som kan utgöra elt alternativ till de enskUda vinstsyftande
förmedlingarna. I avvaktan på att ett sådant förmedlingsorgan har bUdats och
funnit sin form bör enligt arbetsgruppen de nuvarande enskilda förmedlingarna
övergångsvis få fortsätta sin verksamhet. Inställningen bland remissinstanserna
till detta förslag är övervägande positiv även om flera remissinstanser är tveksamma
eller anser att nuvarande förmedlingsformer fungerar bra och därför bör få
fortsätta. Jag anser det vara av stor vikt atl de arbetssökande kan erbjudas
förmedlingsinsatser över gränserna i den offentliga förmedlingens anda som på
sikt kan bli ett slagkraftigt alternativ lill den verksamhet på området som nu
bedrivs av enskilda. Det är därför angeläget atl den försöksverksamhet som
förordas av arbetsgruppen kommer till stånd. Genom ett samråd mellan de
institutioner och organisationer som föreslås av arbetsgruppen bör den internationella
kontaktverksamhet som förekommer på området kunna samordnas och systematiseras
och därigenom kunna läggas till grund för förmedlingsinsalser. Del bör ankomma
på Institutet för rikskonserter att ta initiativ till att det avsedda samrådet
kommer lill stånd samt att svara för verksamheten tills vidare. Institutet bör
också ha ansvar för att verksamheten utvärderas efter en lämplig tidsperiod
och lägga fram de förslag som utvärderingen kan ge anledning till. I
budgetpropositionen har chefen för utbildningsdepartementet vid sin anmälan av
anslaget till
Prop.
1975/76: 84 117
rikskonsertverksamheten för budgetåret 1976/77 beräknat
ett med 200 000 kr. ökat medelsbehov rned hänsyn liU Rikskonserlers utökade
arbetsuppgifter med anledning av förslaget.
Jag
tillstyrker förslaget om att de förmedlingsinstitut som f. n. verkar på det
internationella området övergångsvis bör kunna få fortsätta sin verksamhet.
Tillstånd bör få lämnas ay AMS och så vitt gäller andra förmedlingar än s. k.
organisalionsförmedlingar avse endast förmedling till och från utlandet av
musiker och sceniska artister. Tillstånd bör lämnas för ett år i sänder och
innefatta vUlkor om bl. a. tillsyn och maximering av provision på samma sätt
som gäller vid prövning av tillstånd till organisalionsförmedling. Som
förutsättning för tillstånd bör också gälla all sökanden skall utfästa sig all
vid förmedling eller eljesi inle uppställa villkor som begränsar förmedlingssökande.s
mojligheter atl anlita den offentliga arbetsförmedlingen. Bestämmelsen bör
tolkas så att sådanl villkor är förbjudet även om del inte tas in i avtal som
upprättas mellan förmedlaren och förmedlingssökanden rörande förmedlingen av
anställning utan i elt avtal om annan tjänst som har samband med
förmedlingstjänsten. Bestämmelser av angiven innebörd torde få införas i den
nyss nämnda lagen. Samtidigt bör som följd härav ändringar göras i 3 § andra
stycket och i straffbestämmelserna i 8 och 9 §§ samma lag. Jag hänvisar i
dessa delar till.lagförslaget. Lagändringen bör träda i kraft snarast möjligl.
.
För att
tillföra AMS behövlig sakkunskap och så långt möjligt säkerställa att
förmedlingsverksamheten på kulturområdet utvecklas och bedrivs på elt sätt som
svarar mot kulturpolitikens och kulturarbetarnas krav och önskemål föreslås att
en särskild delegation med i huvudsak rådgivande funktion inrättas hos ÄMS. I
delegationen bör ingå representanter för olika intresseorganisationer på
kulturområdet m. fl. Förslaget tillstyrks av i stort sett samtliga
remissinstanser. Vissa remissinstanser har dock synpunkter på delegationens
sammansättning.
Jag finner det angeläget alt delta förslag förverkligas.
Ett organ som kontinuerligt kan tillföra ÄMS synpunkter i olika hänseenden som
är av värde för den särpräglade verksamhet det här är fråga om anser jag vara
en grundläggande förutsättning för att den offentiiga arbetsförmedlingen också
på detla område skall kunna erbjuda de arbetssökande den service de har rätt atl
kräva. Delegationen bör ges en bred sammansättning. Jag finner arbetsgruppens
förslag i detta avseende väl avvägt. Det bör ankomma på regeringen att bestämma
sammansättningen av denna delegation. Jag anser del inte lämpligt eller
nödvändigt att i detta sammanhang behandla arbetsgruppens förslag om att
delegationen också skall se över bestämmelserna för beredskapsarbeten på
kulturområdet. Jag avser atl återkomma till denna fråga i annat sammanhang.
För att den offentliga förmedlingen skall kunna fungera
tillfredsställande på kulturområdet krävs enligt arbetsgruppen betydande
personal-
Prop. 1975/76: 84 118
förstärkningar.
Som en första förstärkning redan under budgetåret 1976/77 föreslås 20
handläggare och 10 biträden. Flera remissinstanser anser denna förstärkning otUIräcklig
och andra understryker att den måsle ses som ell minimum. Jag anser det
ofrånkomligt all den offentliga arbetsförmedlingen tillförs
personalförstärkningar för förmedling på kulturområdet. Jag behandlar denna
fråga i budgetpropositionen.
7.
6 ADB i förmedlingsarbetet
Sedan
etl par år tillbaka pågår inom AMS ett utredningsarbete av-' seende
möjligheterna atl använda ADB i den plalsförmedlande verksamheten. Som jag
nämnde inledningsvis används ADBl redan för framställning av platslistor i
vissa delar av landet. I 1975 års budgetproposition anmälde jag ett av AMS
framlagt förslag till ett terminalbaseral söknings- och malchningssyslem för
arbetssökande och lediga platser m. m. (Rapport 1). Förslagel hade formen av en
utvecklingsplan som sträckte sig flera år framåt i liden. Elt omfattande
utredningsarbete förutsattes på flera områden. Jag förklarade atl jag inte var
beredd att ta ställning till införandet av det föreslagna systemet förrän ett
mer i detalj utformat beslutsunderlag förelåg. AMS fick samtidigt i uppdrag att
gemensamt med statskontoret och i kontakt med berörda arbetsmarknadsorganisationer
arbeta fram ett sådant beslutsunderlag som behövdes för ett
ställningstagande till frågan om upphandling av datorer och terminaler m. m. I
uppdraget ingick även atl målen för den plalsförmedlande verksamheten och i
vilken utsträckning dessa mål kunde uppfyllas med nuvarande resurser skulle
beskrivas. I uppdraget ingick vidare att klarlägga möjligheterna att avhjälpa
eventuella brister i nuvarande förmedlingssystem med resp. utan' hjälp av ADB.
Till fullgörande av detta utredningsuppdrag har AMS och statskontoret gemensamt
överlämnat ett omfattande utredningsmaterial (Rapport 2), innefattande bl. a.
en målstudie och kostnadsberäkningar för olika alternativ av ADB-använd-ning.
Av målstudien framgår bl. a. följande.
Som
operationella mål för hjälpen till de arbetssökande anges att alla arbetssökande
bör kunna få platsförslag vid varje besök. Nytillträdande och länge anmälda
arbetssökande bör kunna få hjälp med introduktion hos arbetsgivaren, dvs.
anvisning. Vidare bör alla som har varit anmälda mer än 14 dagar kunna få sina
anställningsmöjligheter bevakade dagligen genom matchning mol nyinkomna lediga
platser. Förmedlingen bör slutligen följa upp alla som har varit anmälda mer än
en månad.
Dessa
mål kan långtifrån uppfyllas i nuläget. De ca 150 000 personer som under en
månad är aktuella hos arbetsförmedlingen kan bara få platsförslag i genomsnitt
en gång under denna månad, trots att många av dem kan beräknas besöka förmedlingen
varje vecka. Endast var tredje arbetssökande i genomsnitt kan matchas mot
lediga platser vid
Prop, 1975/76: 8* 119
etl
tUlfälle under månaden. Vad gäller anvisningar finns det ingå uppgifter om hur
många som kan få denna hjälp. Någon systeniatiserad uppföljning sker inte i dag
utöver den aktualitetskontroll som syftar till att sortera ut inaktuella
sökande ur registret. Hjälpen till de arbetssökande lämnas i dag huvudsakligen
när de själva kominer lill förmedlingen. Det vore önskvärt atl deras
anställningsmöjligheter i större utsträckning kunde bevakas även mellan
besöken. En viss ökning av det manuella bevakningsarbelel lorde kunna
åstadkommas genom vissa organisatoriska förändringar och personaltillskott. Så
länge bevakningen inte är samordnad mellan förmedlingskontoren blir den dock
mindre effektiv. Risken med ett större bevakningsområde är å andra sidan atl
materialet blir för omfattande för att kunna hanleras manuellt. Med tillgång
till etl väl fungerande ÄDB-system skulle bevakningsmalchning kunna erbjudas 70
% av sådana arbetssökande som har varU anmälda mer än 14 dagar. Härvid räknas inle
med någorpersonallillskott. Det bör dock observeras att matchningsafbetet är
relativt personalkrävande även med tillgång till ADB. Det behövs personal för
inhämtandet av de uppgifter om sökanden som skall matchas mot de registrerade
lediga platserna. Även bedömningen av matchningsresultalet kräver personal. En
viss omfördelning av den nuvarande personalen skulle därför bli nödvändig.
Vad
beträffar plalsförslag vid varje besök skulle detta mål kunna nås nästan helt
med tillgång till elt ADB-system men utan'personaltillskott. Här vore mikrokort
med alternativa redigeringar av etl omfattande platsmaterial ell lämpligt
hjälpmedel. Vidare skulle sökning med terminal i platsregisler kunna användas
för alt få reda på tillgängliga anställningar med t. ex. ett visst slags
arbetsuppgifter. Anvisning är ett helt manuellt arbetsmoment som inte skulle
påverkas av elt ÄDB-system. När del gäller uppföljning av de arbetssökandes
ärenden erhålles underlaget i dag genom manuell sökning i registret. Med lillgång
till elt ADB-system skulle man kunna få dalalistor över sökande som är aktuella
för uppföljning.
Vad härefter beträffar
hjälpen till arbetsgivarna anges i målstudien som operationella mål att dessa i
samband med anmälan av ledig plats direkt bör kunna få upplysning om det finns
lämplig sökande hos förmedlingen. Alla nyanmälda platser bör vidare kunna
matchas mot lokala arbetssökande. Förmedlingen bör slutligen närmare följa upp
alla platser som har stått anmälda mer an en månad.
Uppgifter
saknas om i vilken utsträckning förslag på sökande kan lämnas arbetsgivare som
har anmält ledig plats till förmedlingen. Med nuvarande manuella rutiner kan
detta mål för övrigt uppfyllas endast beträffande sådana arbetssökande som är
inskrivna vid det förmedlingskontor som arbetsgivaren vänder sig till. Med
tillgång lill etl ÄDB-system skulle man genom sökning med terminal i register
över arbetssö-
Prop. 1975/76: 84 120
kände
kunna lämna upplysning om sökande som finns anmälda hos förmedlingskontor i
andra delar av landet. Sådana upplysningar skulle utan personaltillskott kunna
lämnas vid ca.20 % av platsanmälningarna. Sådan information har slor betydelse
för en arbetsgivare som skall anställa personal. Han kan snabbare välja
mellan olika rekryleringsalternaliv, t, ex. mellan inlerlokal rekrytering eller
anställning av en sökande som behöver viss uppläming eller har visst
handikapp. .
Vad
gäller bevakning av lediganmälda platser,sker detta nu manuellt beträffande ca
30 000 platser .per månad. En utökad matchning av lediga platser mot anmälda
arbetssökande kan ske endast med tillgång till ell ADB-system för bevakningsmalchning.
Uppföljningen av arbetsgivarnas uppdrag är i Ukhet med uppföljningen av de
arbetssökandes ärenden inriktad på atl hålla materialet aktiiellt. I de delar
av landet som har ADB-platslistor framställs autornatiskt förteckningar över
platser som inle har kunnat tillsättas inom viss lid. I övriga delar av landet
måste moisvarande underlag för uppföljning tas fram manuellt. Med lillgång till
elt ÄDB-system skiille arbetsförmedlaren kunna via terminal dels registrera
vidtagna åtgärder beträffande en viss plats, i plalsregistret och dels få reda
på vilka åtgärder andra, arbetsförmedlare har vidtagit beträffande platsen i
fråga, vilket kan vara av värde vid kontakt med arbetsgivaren.
Även
den interlokala förmedlingen skulle förbättras avsevärt med tillgång till ell ADB-syslem.
Genom sökning med terminal i de olika platsbanker som finns skulle
förmedlingen få omedelbar lillgång till alla lediga platser i hela landet.
Delta skulle också kunna åstadkommas genom att mikrokort från samtiiga län
dagligen sändes till alla förmedlingskontor i landet. En viss eftersläpning
för postbefordran måste man dock i del senare fallet räkna med.
Målstudien
utmynnar i ett förslag till tre alternativa grader av ADB-användning, nämligen
1) Enbart dagliga ADB-listor, 2) ADB-plalslistor, bevakningsmatchning och enkel
lerminalsökning samt 3) ADB-platslistor, bevakningsmatchning och avancerad lerminalsökning.
Platsinformation på mikrokort betraktas som ett komplement till APB-pIatsIistorna.
Kostnadsberäkningar för de tre alternativen presenteras även.
I
rapporten föreslås alt arbetsförmedlingen skall tillföras ADB-resurser för
såväl produktion. av dagliga platslistor som för bevakningsmatchning och
avancerad lerminalsökning. Införandet bör dock ske etappvis från enklare former
till mer avancerade i den ordning alternativen anger. Avancerad
terminalsökning medger sökning i ett stort antal begrepp, både standardiserade
och icke standardiserade, stegvis och i valfri ordning. Denna varierade sökning
kan medföra en väsentlig förbättring av hjälpen till arbetshandikappade
sökande. Dessa upptar f. n. en stor del av arbetsförmedlarnas tid bl..a. genom
att yrkesbenämningen
Prop.
1975/76: 84 121
inte
utgör det primära sökbegreppet. Detta kan i stället vara viss typ av arbetsuppgifter
eller arbetsmiljö. På sådana begrepp kan enkel sökning' inte användas.
Målsludien
innehåller även en beräkning av vilket personaltillskott som skulle behövas för
alt de operationella målen skulle kunna uppfyllas helt. Med lillgång till ADB-resurser
enligt de nyss berörda alternativen 2 eller 3 kan målen uppnås med elt tillskott
av 460 personer. Med enbart ADB-platslistor kan flera mål inte uppnås, även om
personalen utökas. Med enbart ADB-platslistor skulle del behövas ytterligare 2
070 personer för all målen daglig bevakningsmatchning och platsförslag vid
varje besök skulle kunna uppnås. Sistnämnda beräkning redovisas dock endast som
ett mått på vilka personalinsatser ADB-tekniken kan motsvara.
AMS
och statskontoret anser alt de krav man bör ställa på etl ADB-system för
arbetsförmedlingen i fråga om ADB-platslistor, mikrokort, terminalsökning och
matchning bör kuniia tillgodoses i huvuddrag. StäUning bör därför enligt
ämbetsverken i princip kunna las till ökad användning av ADB i
förmedlingsarbetet.
I
rapporten redovisas inget förslag till hur de datatekniska frågoma bör lösas
slutgiltigt. I stället föreslås alt praktiska förmedlingsprov med lerminalbaserad
sökning och matchning samt mikrokort genomföres under budgetåret 1976/77 på
några förmedlingskontor i syfle alt klargöra bl. a. vilka krav på de datatekniska
lösningarna som förmedlingsarbetet ställer. Ell klargörande härav ingår i den
kravspecifikation som behövs för elt ställningstagande till frågan om
upphandling av datorer m. m. Utfallet av dessa prov får visa om det blir möjligl
att med ledning av dem utarbeta ell systemförslag. När ett syslemförslag kan
föreligga kan inte bedömas förrän proven har slutförts och utvärderats.'
Av
datainspektionens remissyttrande framgår att AMS i dag har tillstånd lill en
försöksverksamhet som avser framtagning av lediga platser med hjälp av terminal
ur det register som har byggts upp för ADB-platslistorna. De föreslagna
praktiska proven avser sökning med terminal i registret över lediga platser i
syfte att kunnalämna arbetssökande på försökskonloren platsförslag.
Datainspektionen förklarar sig inte ha något atl invända mot den utökade lerminalanvändning
som delta innebär. De praktiska proven'avser vidare matchning av lediga
platser och arbetssökande, vUket förulsälter regislrering av vissa personuppgifter
för de arbetssökande. Datainspektionen har tidigare meddelat ÄMS lillslånd till
registrering av personuppgifter för slalislikändamål. Den registrering som
behövs för matchning är i och för sig inle mer omfatlande än den regislrering
som AMS redan har tillstånd till, men den skiljer sig från den sistnämnda genom
atl personanknulna uppgifter kommer fram på en bildskärm eller utskriven
dalalista. Även om en förutsättning för att matchning skall kunna ske är all
den arbetssökande medger att person-
Prop. 1975/76: 84 122
uppgifier
om honom registreras, kan enligt datainspektionens uppfattning ändå uppstå
risk för otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Denna risk kan
dock enligt datainspektionen undanröjas om matchningen omges med lämpliga
säkerhetsföreskrifter. Datainspektionen anser sammanfattningsvis alt de
föreslagna proven med matchning bör kunna genomföras under förutsättning all
proven omgärdas av tillräckliga föreskrifter i olika avseenden och lämpliga
tekniska lösningar kan utarbetas.
Som
jag har antytt tidigare vid behandlingen av arbetsförmedlingens roll i
arbetsmarknadspolitiken bör arbetsmarknaden ses som bruttoströmmar av arbetssökande
och lediga platser. Undersökningar visar alt myckel omfattande sökprocesser
ständigt äger rum på arbetsmarknaden. När det gäller alt underlätta
sammankopplingen mellan arbetssökande och lediga platser spelar
arbetsförmedlingen en central roll. Rapporten klargör enligl min uppfattning
att det finns goda utsikter alt uppnå större effektivitet i förmedlingsarbetet
genom ökad användning av ÄDB-teknik.
På
del stadium som utredningsarbetet ännu befinner sig har AMS och statskontoret,
som nyss nämnts, inte kunnat lägga fram ett tUlräckligt underlag för
ställningstagande till frågan om upphandling av datorer m. m. Som jag framhöU i
prop. 1975: 1 (bil. 13, s. 79) bör denna upphandling inte ske förrän
statsmakterna har tagit ställning till ett fullständigt systemförslag för ADB
i förmedlingsarbetet. Något sådant ställningstagande kan inte ske f. n. Mot
denna bakgrund ansluter jag mig tiU förslagel om praktiska prov med sökning och
matchning under nästa budgetår och förordar ett fortsatt utredningsarbete i
övrigt. En fråga som härvid bör beaktas särskilt är hur sekretess- och integriletsskyddet
skall tillgodoses i samband med registrering och matchning av arbetssökande.
Det är här fråga om svåra avvägningar mellan å ena sidan personliga hänsynstaganden
och å andra sidan intresset av effektivitet i förmedlingsarbetet. Enligt
datainspektionens yttrande synes dessa problem kunna lösas tillfredsställande
såvitt avser de praktiska förmedlingsproven nästa budgetår. Jag utgår i övrigt
från atl ÄMS och statskontoret kommer atl hålla kontakt med datainspektionen på
samma sätt som hittills. För att möjliggöra ett fortsatt intensivt
utredningsarbete under innevarande budgetår har regeringen ställt ytterligare
medel till AMS' förfogande. Resursbehovet för verksamheten under nästa
budgetår, däri inbegripet framställningen av ADB-plalslistor, behandlas i
budgetpropositionen.
Prop. 1975/76: 84 123
8
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege ringen föreslår
riksdagen
dels alt antaga inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till
1.
lag om skyldighet för
arbetsgivare alt anmäla ledig plats till den offentiiga arbetsförmedlingen,
2.
lag om ändring i lagen (1935:
113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling,
dels
alt godkänna
1.
de riktlinjer för ell
inflytande för arbetsmarknadsparterna och kommunerna i arbetsförmedlingen som
jag har förordat,
2.
de rikllinjer för organisation m.
m. av arbetsförmedlingen inom kulturområdet som jag har förordat,
3.
atl praktiska prov med ADB i förmedlingsarbetel
inleds den 1 juli 1976 i enlighet med vad jag har anfört.
9
Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop.
1975/76: 84 124
Innehåll
Sid.
Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. ..... 1
Förslag lill
Lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig
plals till den offentliga arbetsförmedlingen..................... ..... 3
Förslag lill Lag om ändring i lagen (1935: 113) med vissa
bestäm
melser om arbetsförmedling ......................................... ..... 4
Utdrag ur prolokoll
vid regeringssammanträde 1975-12-29 6
1
Inledning .................................................................. 6
2
Arbetsförmedlingens
organisation och arbetsuppgifter ..... 9
2.1 Nuvarande organisation och
arbetsformer... ........ ..... 9
2.2 Ärbetsförmedlingsverksamheten........................
... 13
3................................................................................... Skyldighet
för arbetsgivare all anmäla ledig plats lill arbetsför
medlingen .................................................................. ... 16
3.1 Nuvarande förhållanden........................................ 16
3.1.1 Anställning i enskild tjänst och
sådan allmän tjänst som icke är statligt reglerad 17
3.1.2 Anställning i statligt reglerad
tjänst ............... ... 18
3.1.3 Anmälningsskyldighet beiräffande
statligt reglerad ledig tjänst 20
3.2 AMS' överväganden och förslag ............................. ... 23
3.3 Remissyttrandena................................................... ... 37
4 Lekmannainflytande i arbetsförmedlingen ............. 50
4.1 Nuvarande förhållanden ..................................... 50
4.2 Departementspromemorian ................................. 51
4.3 Remissyttrandena .............................................. ... 59
5 Arbetsförmedling inom kulturområdet ......................... ... 62
5.1 Nuvarande förhållanden ...................................... ... 62
5.2 Departementspromemorian ................................. 64
5.3 Remissyttrandena ............................................... 74
6 ADB i förmedlingsarbetet .......................................... 76
6.1 Tidigare ställningstaganden ................................. ... 76
6.2 Utredningsrapporten ............................................ ... 78
6.3 Remissyttrandet ................................................... ... 89
7 Föredraganden .......................................................... ... 91
7.1 Arbetsförmedlingens roll i
arbetsmarknadspolitiken ... 91
7.2 Arbetsförmedlingens
organisation ...................... ... 95
7.3 Skyldighet för arbetsgivare att
anmäla ledig plals lill arbetsförmedlingen 98
7.4 Arbetsförmedlingens kontakter med arbetsmarknadsparterna
och kommunerna 106
7.5 Arbetsförmedling inom kulturområdet
.................. . 110
7.6 ADB i förmedlingsarbelet .................................... . 118
8
Hemställan.................................................................... 123
9
Beslut .......................................................................... 123
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1975 750439
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
43 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (35)
35 kopplingar i 23 dokument.
- Ds 2008:63 Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken s. 49 i texten
- Bet. 2006/07:AU13 Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken i texten
- Prop. 2006/07:89 Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken, m.m. s. 70 i texten
- SOU 2006:79 Integrationens svarta bok s. 317 om s. 26 · s. 317 om s. 27 i texten
- SOU 1997:183 Arbete åt konstnärer s. 33 · s. 99 · s. 100 i texten
Doktrin (8)
8 kopplingar i 1 dokument.
- Henning, Tidsbegränsad anställning, 1984 s. 177 · s. 448 · s. 449 om s. 26 · s. 450 om s. 27 · och 4 till i texten