Sök i Ratio Lex

om åtgärder inom skärgårdsområdena

32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:88, om åtgärder inom skärgårdsområdena

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 Regeringens proposition

1975/76: 88

om
åtgärder inom skärgårdsområdena;

beslutad
den 4 december 1975.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoU.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen läggs fram förslag till vissa åtgärder inom landets skärgårdsområden.

Elt
särskilt finansieringsstöd tUl skärgårdsföretag föreslås. Stödet omfattar
statliga kreditgarantier för lån och statsbidrag. Vidare föreslås statsbidrag
till båttrafik i skärgårdarna. I proposilionen behandlas också bl. a. frågor om
regionalpolitiskt stöd till företag och behovet av planeringsåtgärder i
skärgårdarna.

1
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 88

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-12-04

Närvarande:
statsministem Palme, ordförande, och statsråden Johansson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Sigurdsen, Guslafsson,
Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Proposition
om åtgärder inom skärgårdsområdena

1
Inledning

Inom
regeringskansliet tUlsattes år 1974 en särskild arbetsgrupp med uppgift atl
pröva vilka åtgärder som staten kunde vidta för att förbättra villkoren för den
bofasta befolkningen i skärgårdarna. I gmppen har ingått representanter för
statsrådsberedningen samt kommunikations-, finans-, jordbruks-, handels-,
arbetsmarknads- och bostadsdepartementen.

Arbetsgruppen
tillsattes bl. a. med anledning av en skrivelse tiU regeringen från
länsstyrelsen i Stockholms län med förslag till bl. a. statliga åtgärder för atl
i första hand komma lill rätta med den negativa befolkningsutvecklingen i
Stockholms skärgård.

De
frågor som tas upp i det följande har sin bakgrund i arbetsgruppens
verksamhet.

2
Nuvarande förhållanden 2.1 Befolkning och sysselsättning

Begreppet
skärgård avser vanligen elt vattenområde med en mängd slörre och mindre öar. I
del följande avses med skärgård ö eller öar som har fast bosatt befolkning men
saknar fast landförbindelse. Således inkluderas även friliggande öar, dock inte
Gollands län.

Vid Sveriges kuster finns
drygt 300 öar med fast bosatt befolkning men utan fast landförbindelse. Dessa
öar har en bofast befolkning på sammanlagt omkring 24 000 personer. De största
skärgårdsområdena

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 3

finns
inom Göteborgs och Bohus län samt Stockholms, Östergötlands, Kalmar och
Blekinge län. Därutöver finns enstaka öar med bofast befolkning främst efter
norrlandskusten, i Örestmd, Mälaren, Hjälmaren, Vänern och Vättern.

Den
befolkningsmässigt största skärgården finns i Göteborgs och Bohus län. Omkrmg
16 500 personer är bosatta på ett 90-tal öar ulan fast landförbindelse. Sedan
år 1965 har antalet invånare på dessa öar ökat med totalt 1 000 personer.
Ökningen är koncentrerad till vissa slörre öar. Flertalet öar har däremot haft
en stark befolkningsminskning.

Stockholms
skärgård är störst när det gäller geografisk utbredning och antalet öar. Ett
100-tal öar i Stockholms skärgård är bebodda med totalt ca 3 200 invånare.

Skärgården
i Östergötiands och Kalmar län har omkring 1 000 invånare bosatta på ca 65
öar. I Blekinge län är 15 öar bebodda med drygt 700 invånare.

Den
bofasta befolkningen i skärgårdarna har totalt sett successivt minskal under en
lång följd av år. Flertalet öar har haft en kraftig minskning. Vissa har dock
haft en förhållandevis stabil folkmängd och i några faU har t. o. m. en
befolkningsökning noterats. Generellt kan sägas alt de mest tätbefolkade öarna
har klarat sig bäst. Medelåldern bland befolkningen är hög.

Jordbruk
och fiske är viktiga näringsgrenar för skärgårdsbefolkningen. Fisket betyder
mest på västkusten och i de sydligare skärgårdsområdena. Jordbruket är mer
omfattande på ostkusten. Endast på enstaka öar finns industrier. I Göteborgs
och Bohus läns skärgård har konservindustrin ofla stor betydelse för
sysselsättningen. Även samfärdsel och olika former av tjänster ger
arbetstillfällen. Tjänsterna är i huvudsak riktade till de fritidsboende. Mångsysslande
är vanligl, eflersom antalet arbetstillfällen som ger en varaktig
sysselsättning under hela året är förhållandevis litet.

Pendlingsmöjligheterna
kan vara av stor betydelse för sysselsättningen i vissa delar av skärgården. En
omfattande arbetspendling förekommer från de öar som ligger närmast kusten.

Generellt
kan konstateras alt andelen förvärvsarbetande i skärgården är något lägre än
för landet i genomsnitt, särskUt bland kvinnorna.

I
Göieborgs och Bohus län är huvudnäringen sedan gammalt fiske. Fisket har under
senare år minskat kraftigt men sysselsättningen i länet väntas inom denna
näring under resten av 1970-talet ligga på i stort sett oförändrad nivå.
Förutom fiske domineras arbetsmarknaden i skärgården av konservinduslrier,
småbåtsvarv och tjänsteverksamhet inriktad på turism och fritidsverksamhet.

I
Stockholms läns skärgård har de traditionella skärgårdsnäringarna varit jordbmk,
fiske och sjöfart. Numera har andelen förvärvsarbetande inom dessa näringar
minskat. I stället har tjänsteverksamhet i olika for-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88

mer
ökat i takt med den tUltagande fritidsaktiviteten i skärgården. Servicebehovet
ökar dock inte i samma takt som de traditionella skärgårdsnäringarna går tUlbaka.
Byggnadsverksamhet och småindustri ger också viss sysselsättning.

Fiske
och jordbmk svarar för en betydande del av sysselsättningen även i
Östergötlands, Kalmar och Blekinge läns skärgårdar. Även där pendlar en stor
del av skärgårdsbefolkningen, till förvärvsarbete på fastlandet.

2.2
Jordbruk, fiske och skogsbruk

Jordbruket
har som nämnts traditionellt utgjort ett väsentligt försörjningsunderlag för ostkuslskärgårdarnas
befolkning. Dess omfattning har emellertid minskat väsentligt under de senaste
årtiondena. Arealunderla-get i skärgården är i allmänhet litet och arronderingen
ofta dåUg. Enheterna har därför i regel inte kunnat bli tillräckligt stora för
att ge sina innehavare full sysselsättning och tiUräcklig utkomst. Därför har jordbmket
bedrivits på deltid kombinerat med annan verksamhet främst fiske och skogsbruk.
Sysselsättningsmöjligheterna i anslutning tiU fritidsbebyggelse och turism har
under de senasie årtiondena fått ökad betydelse.

Vissa
uppgifier om jordbruket i skärgårdarna år 1973 lämnas i följande sammanslällnuig.

Län

Åker-

Antal företag

areal, ha

Åkerareal, ha

Antal djur

Kor Övriga

2,1-

-10,0
10,1-

-20,0 >20

Totalt

Får

nötkrea-

tur

Stockholms

489

26

10

7

43

76

533

Södermanlands

72

3

4

__

7

7

34

276

Östergötlands

691

34

16

7

57

225

432

577

Kalmar

186

28'

Blekinge

10'

Malmöhus

599

'3

'2

'9

14

31

64

Göteborgs
och

Bohus

492

86'

160

289

890

Uppsala

439

35

ii

'3

49

235

126

196

Västernorrlands

128

13

3

16

42

26

29

Västerbottens

68

13

1

14

12

203

Norrbottens

72

9'

37

28

Summa

3 236

333

825

999

2 704

'
Uppgift saknas om fördelning.

I
det följande redovisas det statliga investeringsstöd som nu utgår lUl jordbruket.

Enligt
kungörelsen (1967: 453) om statligt slöd lUl jordbrukets rationalisering
(ändrad senast 1974: 419) kan stöd utgå tUl bmkningsenheler

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88 5

som
antingen redan har eUer inom en nära framtid väntas få fömtsältr ningar för
rationell drift. 1 fråga om s. k. kombinerade företag med både jordbruk och skogsbmk
krävs, för att stöd skaU kuima lämnas, att jordbruksdelen kan få sådan
omfattning alt investeringar i denna del av företaget blir lönsamma. TUl s. k.
stödjordbruk eUer annat deltidsjordbruk utgår inle stöd enligt kungörelsen.

Det statiiga
finansieringsstödet till jordbruket lämnas i huvudsak i form av garanti för
lån. Statsbidrag utgår i princip endast till åtgärder, som är av väsentlig betydelse
för strukturrationaliseringen inom jordbruket. Lånegaranti kan lämnas för liUskoltsförvärv
av jordbmksjord och skogsmark, till uppförande eUer förbättring av
ekonomibyggnader och andra fasta anläggningar samt för markanläggningar av
olika slag såsom torrläggning, täckdikning, bevattning, vägbyggnad m. m. Vidare
lämnas lånegaranti för inköp av jordbruksinventarier, utsäde, gödsel, foder
och liknande för igångsättning, omläggning eUer utvidgning av jordbruksdrift
samt för förvärv av jordbruksfastighet.

Statsbidrag kan utgå tUl
åtgärd för såväl yttre som inre rationalisering. Bidrag tUl yttre
rationalisering utgår i första hand i form av s. k. värdeutjämningsbidrag.
Bidrag lill inre rationalisering lämnas endast om åtgärden sker i samband med
genomgripande och kapitalkrävande yttre rationalisering och innebär en särskilt
stor och i tiden koncentrerad investering, som kan antas medföra påfrestning
på sökandens likviditet.

Statsbidrag
till inre rationalisering som inte ingår i s.k. särskild rationalisering utgår
med ett belopp motsvarande högst 25 % av den godkända kostnaden för åtgärden.
Bidrag som understiger 2 500 kr. lämnas inte.

Är 1971 infördes ett
utökat investeringsstöd till jordbmket i norra Sverige. Syftet med det utökade
stödet är att bryta den nedåtgående trenden i produktionsutvecklingen i
jordbruket i dessa landsdelar och medverka till att jordbruket beslår och
intensifieras i de områden där som har för landsdelen goda förutsättningar för
jordbruk. Såväl syssdsätlningsskäl och sociala motiv som beredskapsskäl talar
för att jordbruksproduktion upprätthålls också i norra Sverige (prop. 1971:
74, JoU 1971:33, rskr 1971: 149).

Utökningen
av stödet innebar bl. a. alt slöd under en 10-årsperiod skulle ulgå även tUl
jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter. Enligt kungörelsen (1971: 420)
om rationaliseringsstöd till vissa jordbruk utgår sådant stöd inom de fem
norrlandslänen, Kopparbergs och Värmlands län samt landskapet Dalsland. Stöd
utgår till begränsade åtgärder för rationalisering av jordbruksdelen och endasi
lill åtgärd som fordras för att förbättra brukarens försörjningsmöjligheter
under dennes återstående yrkesverksamma tid. Som villkor för stöd gäller vidare
att brukningsenheten inte inom överskådlig tid behövs för rationaliseringsändamål.
Brukarens inkomst skall huvudsakligen komma från jord- och

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88

skogsbruket
på bmknmgsenheten. Vidare skall brukningsenheten ensam eUer tillsammans med
annan bestående förtjänstmöjUghet på orten utgöra tillfredsställande
försörjningsunderlag för bmkaren och hans fa-mUj. Stödet kan lämnas i form av
såväl lånegaranti som statsbidrag.

För
att motverka och dämpa en fortsatt nedgång i mjölkproduktionen finns sedan år
1972 ett särskilt investeringsstöd till mjölkföretag med begränsade utveckUngsmöjUgheler.
Enligt kungörelsen (1972: 247) om. rationaliseringsstöd till vissa jordbmk med
mjölkproduktion lämnas sådant stöd i hela landet med undanlag för de delar
inom vUka förut nämnda stöd lill företag med begränsade utvecklingsmöjligheter
kan utgå. Stöd lämnas lill sådana begränsade åtgärder för rationalisering av
företagels jordbmksdel som bedöms vara nödvändiga för en fortsatt eller
utvidgad mjölkproduktion vid företaget och som beräknas förbättra
försörjningsmöjligheterna för bmkaren under dennes återstående yrkesverksamma
tid. Som vUlkor för sådant stöd gäller bl. a. atl förelaget efter
investeringen beräknas kunna uppnå en årlig mjölkproduktion av minst 50 000 kg.
Stöd kan ulgå i form av såväl lånegaranti som statsbidrag. Slöd lämnas endast lUl
förbättringsåtgärd som utförs av tidigare etablerade brukare och inte lill
nyetablering.

Enligt
kungörelsen (1968: 377) om stathgt stöd tiU trädgårdsnäringens rationalisering
lämnas stöd tUl rationaliseringsåtgärder inom trädgårdsnäringen och tiU
förvärv av trädgårdsförelag och inventarier lill sådana företag samt lill
tillskottsförvärv av mark. Beslämmelserna för stödet motsvarar till stor del
reglerna i kungörelsen (1967: 453) om statligt stöd till jordbrukets
rationalisering.

Fisket
är den viktigaste näringen i flertalet skärgårdar. Liksom jordbruket
kännetecknas fisket av atl antalet yrkesverksamma i näringen minskat kraftigt.
Antalet fiskare i skärgårdarna år 1974 var som framgår av följande
sammanställning ca 1 850, av vilka 1 400 hade fisket som huvudyrke och övriga
var binäringsfiskare. Äv totala antalet fiskare i landet utgör de i
skärgårdarna bosatta 25 %.

Län

Antal fiskare

Huvudyrke

Biyrke

Totalt

Stockholms

36

19

55

Södermanlands

8'

Östergötiands

82

39

121

Kalmar

52

166

218

Blekinge

88

5

93

Göteborgs
och Bohus

1 103

168

1271

Uppsala

28

5

33

Västernorrlands

19'

Västerbottens

16'

Norrbottens

25

3

28

Samma

1414

405

1862

*
Uppgift saknas om fördelning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 7

Statiigt
stöd tUl fisket lämnas främst genom marknadsregleringen av fisk och
finansieringsstödet tiU investeringar i fisket. Dessutom utgår bidrag bl. a.
till fiskehamnar och tiU viss säkerhetsutrustning för fiskefartyg.

Marknadsregleringen
omfattar prisreglering av fisk samt avsättningsfrämjande åtgärder.
Prisregleringen på väst- och sydkusten innebär att prisregleringsföreningen
Svensk fisk fastställer minimipriser för viktigare fiskslag. Minimipriset
gäller vid förstahandsförsäljning av fisk till konsumtion inom landet och för
export till länder som inle har centraliserad införsel.

Regleringsåtgärderna
på ostkusten omfattar i huvudsak strömming som las emot av fiskförsäljningsföreningar
anslutna till Ostkustfisk, centralförening u. p. a. Föreningen Svensk fisk
beslutar om del prisstöd som utgår som tillskott lUl de priser, som medlemmarna
i fiskförsäljningsför-eningarna får ut för strömming som säljs till djurföda
eller exporteras. Svensk fisk kan även använda regleringsmedel för åtgärder som
effektiviserar förslahandsmottagningen och avsättningen av strömming samt för kvalitelsförbältrande
åtgärder i samband med marknadsförmgen.

Regleringen
finansieras med avgifter. På svenskfångad saltvallensfisk, som förs i land på
väst- och sydkusten tas prisregleringsavgifl ul med 3 % av inköpspriset. På
ostkusten betalar medlemmama i fiskförsäljningsföreningar som är anslutna till
Ostkustfisk särskilda slrömmingsav-gifter. För importerad saltvallensfisk utgår
prisregleringsavgift med belopp som motsvarar avgifien på svenskfångad fisk.

Enligt
kungörelsen (1971:445) om statligt stöd till fiskerinäringen (ändrad senast
1974: 228) lämnas finansieUt stöd tUl investeringar i fisket i form av
lånegaranti, fiskerilån och fiskberedningslän.

Statlig
lånegaranti lämnas i samband med investeringar i fiskeföretag för förvärv av
fiskefartyg, för åtgärder som är ägnade att effektivisera verksamheten samt för
vissa driftsändamål.

Fiskerilån
utgår bl. a. för inköp av fiskefartyg, redskap och utrustning för yrkesmässigt
fiske samt för mindre anläggning där fiskets produkter tillgodogörs eller
förädlas. FiskerUån utgår med högst 200 000 kr. eller om särskilda skäl
föreligger med högst 300 000 kr. Fiskerilån är ränte-och amorteringsfrilt under
två år från lyftningsdagen.

Fiskberedningslän
utgår för åtgärd inom fiskets berednings- och konservindustri, vilken
väsentligt underlättar avsättningen av fisk eller förbättrar fiskarnas
möjligheter att köpa förnödenheter. Befrielse från återbetalningsskyldighet av
fiskberedningslån kan medges med högst 15 % av lånebeloppet om åtgärden är av
avgörande betydelse för fortsatt fiske inom visst område och inte kan väntas bU
genomförd utan sådan befrielse.

Den
produktiva skogsmarksarealen i våra skärgårdar omfattar ca 50 000 ha inräknat
obebodda öar utan fast landförbindelse. Tidvis har

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 8

skogsbruket
haft stor betydelse för försörjningen i skärgårdama. Denna betydelse har ökat
de senaste åren. För miljön i vissa skärgårdar spelar skogen en central roll. Äv
miljöskäl bedrivs skogsbruket i viss utsträckning med delvis andra metoder än
de konventionella.

2.3 Stöd
till rekreationsanläggningar

Enligt
beslut av 1970 års rUisdag (prop. 1970:79, JoU 1970: 33, rskr 1970: 239) utgår
statliga medel tiU stöd för uppförande av idrottsanläggningar m. m. från
nionde huvudtitelns anslag Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. Enligt de
riktUnjer som statsmaktema därvid drog upp i fråga om dispositionen av
anslagsmedlen är stödet i huvudsak avsett att främja tillkomsten av motions-,
rekreations- och andra anläggningar för friluflsändamål. Anläggningama bör vara
utformade på ett sådant sätt atl människor i alla åldrar kan utnyttja dem.

Av
anslaget, som för innevarande budgetår uppgår tUl 24,6 milj. kr., disponerades
budgetåret 1974/75 ca 17 milj. kr. för bidrag till uppförande av anläggningar
för motions-, rekreations- och fritidsändamål. Härav beräknas ca 3 mUj. kr. ha
avsett bidrag tUl åtgärder i skärgårdarna. HärtUl kommer de betydande insatser
för rekreationsanläggningar som görs med arbetsmarknadsmedel.

2.4 Kommunikationer

Kollekliv
trafik till och från öar utan fast landförbindelse upprätthålls med färjor och
båtar. Färjeförbindelserna är i princip avsedda för landsvägsfordon och kan ses
som delar i vägsystemet. Trafikanter medföljer färjan som förare av eller
passagerare i fordon eller som cyklister eller gånglrafikanter.
Färjeförbindelsen räknas som väg och kan vara antingen allmän eller enskild.

Statens
vägverk svarar för de allmänna färjelederna. Trafiken på dessa är avgiftsfri. Väglagsliflningen
ger dock möjlighet att ta ut avgift. I kuslskärgårdarna finns totalt 17
allmänna färjeleder tUl och från öar utan fast landförbindelse. Vägverkets
totala kosinader för:dessa färjeleder uppgår lill ca 27 milj. kr. per år. Äv färjeledema
finns sju i Göteborgs och Bohus län, med en kostnad om drygt 12 milj. kr. per
år, och sex i Stockholms län, som drar en kostnad om knappt 10 milj. kr. Övriga
färjeleder finns i Norrbollens, Västernorriands, Uppsala och Östergötiands
län.

Färjeledernas
längd varierar i regel meUan 200 och 1 000 m. Den längsta färjeleden (3,1 km)
går mellan LiUa Varholmen.och öckerö i Göteborgs och Bohus län. 1 de flesta fall
trafikeras färjelederna med i genomsnitt ca 80 enkelturer per dygn..Vissa av de
kortare lederna har tätare trafik. Säsongmässiga variationer'i turtätheten
förekommer. To-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88 9

talt
transporteras drygt 3,5 milj. landsvägsfordon och ca 800 000 fotgängare per
år.

Huvudman
för enskild färjeled är i de flesta fall en vägsamfällighet eller primärkommim.
Normalt tas avgift ut av trafikanterna. Staten ger bidrag till enskild färja på
samma sätt som till byggande och drift av enskild väg med 70 % av kostnaden
(dvs. underskottet vad gäUer färjetra-iik) eller då synnerliga skäl föreligger
med 85 %. Totalt bidrar staten med 1,3 milj. kr. per år tUl sju enskilda
färjeleder till och från öar utan fast landförbindelse i kuslskärgårdarna. Äv
dessa färjeleder finns fyra i Göteborgs och Bohus län, två i Stockholms län och
en i Blekinge län. Därutöver finns, i första hand i Stockholms län, ytterligare
några enskilda färjeleder, tUl vUka statsbidrag f. n. inle utgår.

De regiUjära
båtlederna är i regel avsedda för både passagerare och gods. I vissa faU kan
godsutrymmet vara begränsat. Huvudman är kommun, landstingskommun eller
enskilt företag. Avgift tas i regel ut av trafikanterna.

Stockholms
och Göteborgs skärgårdar har den mest omfattande båttrafiken i landet. 1
Stockholms skärgård bedrivs båltrafik dels av Wax-holms Ängfartygs AB, dels av
olika privata rederier. Waxholmsbolaget, som är helägt av landstingskommunen,
har den mest omfatlande trafiken och är också det enda företag, som driver
reguljär trafik året runt.

Antalet
passagerare i Waxhohnsbolagets skärgårdstrafik utgjorde 759 000 år 1973, varav
något mer än hälften (399 000) under den tid sommarturlistan gäUde (från mitten
av jimi tUl slutet av augusti). Underskottet i skärgårdstrafiken kan
uppskattas tUl 12 mUj. kr. år 1973.

Staten
lämnar enligt särskUt avtal bidrag till Waxholmsbolaget för trafik i Stockholms
skärgård. Enligt avtalet som gäUer fr. o. m. den 1 oktober 1967 t. o. m. den 30
september 1984, bidrar staten med 37 % av underskottet för Waxholmsbolagets
rederirörelse, beräknat enligt trafikplan som fogats tiU avtalet, dock med
högst 520 000 kr. per år. Beloppet är indexreglerat. Under budgetåret 1975/76
uppgår statsbidraget till 755 000 kr.

I Göieborgs
södra skärgård har öarna Styrsö, Donsö m. fl. båtförbindelser från Saltholmen
och Göteborg. Huvudman för trafiken är ÄB Göteborg-Styrsö Skärgårds trafik, som
ägs av Göteborgs kommun. Antalet resenärer år 1974 beräknas lUl drygt 900 000.
Kostnadema för passa-gerartrafUcen uppgick till ca 3,2 milj. kr. år 1974, medan
intäkterna av trafikbolaget uppskattas till ca 600 000 kr.

1
Göteborgs norra skärgård finns utöver de statliga och kommunägda färjelederna
en av Öckerö kommun bedriven båtförbindelse från Hjuvik (på fastlandet), som
bl. a. trafikerar öama Öckerö, Björkö och de s. k. Norderöarna.

Något
statligt bidrag utgår inte tUl båttrafiken i Göteborgs skärgårdar.

fl
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 88

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 10

I
landet i övrigt finns etl 20-lal reguljära bålleder med trafik i stort sett
året runt. De återfinns i Västerbottens län (Holmön), Västernorrlands län (bl.
a. Ulvön), Blekinge län (bl. a. Aspö och Hanö), Malmöhus län (Ven) saml
Göteborgs och Bohus län (bl. a. Marstrand, Klädesholmen, Käringön, GuUholmen
och Koster).

Statligt
bidrag utgår tUl tre av dessa båtledér med f. n. totalt 146 000 kr. per år,
varav slörre delen 100 000 kr. tiU Ulvötrafiken. Trafiken till Holmön
ombesörjs av vägverket tUl en kostnad av ca 300 000 kr. per år.

Det totala antalet
passagerare i den reguljära båltrafiken i kustskärgårdarna kan uppskattas till
ca 3 milj. per år. Kostnaderna för denna trafik torde uppgå tiU sammanlagt ca
24 milj. kr. per år och driftintäk-lerna till ca 7 milj. kr. Äv det årliga
driftunderskottet, som sålunda uppgår till ca 17 milj. kr., svarar Waxholmsbolaget
för ca 12 milj. kr. De angivna kostnads- och intäklsuppgifterna avser i vissa
fall förhållandena år 1973 och i andra fall år 1974. Det finns anledning anta atl
det totala driftunderskottet i den berörda trafiken under år 1975 kommer att
stiga till ett högre belopp.

Utöver den reguljära
skärgårdstrafiken ombesörjer ett stort antal företag och skärgårdsbor trafik av
mer säsongmässig eller tUlfällig karaktär, i första hand under
sommarmånaderna. Bidrag till denna trafik utgår i viss utsträckning från kommuner
eller landsting. Vidare utnyttjas i flera fall postbåtar och skolskjutsförbindelser
för allmänhetens resor. Anropsslyrd båttrafik förekommer i Gryts skärgård där
man har möjlighet alt en dag i veckan företa resa till kommuncentrum och åter.

Även i de större insjöarna
finns allmänna och enskilda färjeleder till och från öar utan fast
landförbindelse. Där bedrivs också båttrafik, såväl reguljär som mer säsongbelonad.

2.5
Regional utvecklingsplanering

2.5.1.
Länsplanering

Den
regionala ulvecklingsplaneringen, som bedrivs sedan mitten av 1960-talel, utgör
grundvalen för samhäUets regionalpolitik. Den anger bl. a. hur
samhällsfunktionerna bör byggas ut i olika regioner, hur servicen bör placeras
samt hur sysselsättningstillfällena bör fördelas över riket. Som instrument i
planeringen har riksdagen ställt upp befolkningsramar för länen och gjort en
klassificering av kommunerna. Enligt riksdagens beslut skall vidare arbetet med
den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen ha sin tyngdpunkt i länen. Länsstyrelsen
skall dels inom länet ta ställning till oUka förddningsbeslut; dels inom ramen
för länsplaneringen lämna underlag tUl den regionalpolitik som fastläggs på
riksnivå.

I
den senaste planeringsomgången (länsplanering 1974) har länssty-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 H

relserna
under sommaren 1975 utformat ett förslag till länsprogram. Programmet bygger på
bl. a. prognoser över tillgång och efterfrågan på arbetskraft,
befolkningsutveckling, servicens tillgänglighet samt på de restriktioner mUjön
ställer för näringslivets utveckling. Programförslagen har redovisats till
arbetsmarknadsdepartementet. En utvärdering presenteras under december 1975 i
form av en departementspromemoria. Efter remissbehandling avses en proposition
föreläggas riksdagen under våren 1976. Skärgårdsområdena har behandlats i de
förslag lill länsprogram som länsstyrelserna har redovisat till regeringen.
Speciellt länsstyrelserna i Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län har
relativt ingående tagit upp skärgårdsproblemen.

2.5.2
Regionalpolitiskt stöd

Kungörelsen
(1970: 180) om statligt regionalpolitiskt slöd (omtryckt 1973: 552, ändrad
senast 1975: 352) omfattar bl. a. lokaliseringsstöd, utbildningsslöd och sysselsältningsstöd.

Lokaliseringsstöd utgörs
av lokaliseringsbidrag, avskrivningslån, lokaliseringslån, lånegaranti och
ersättning vid flyttning av företag. Stödberätligad verksamhet är induslriell
och industriliknande verksamhet, indu striservice, viss partihandel och
uppdragsverksamhet, verksamhet inom turistnäringen samt central privat
förvaltning vid utflyttning från storstadsområde. Lokaliseringsstöd kan utgå
för investeringar i byggnader, maskiner, arbetsredskap och verktyg, anskaffning
ay omsättningstillgångar och flyttning av företag. Stödet utgår i första hand
inom det allmänna stödområdet, men kan till vissa delar ges även utanför detla
område bl. a. om ett område med ensidigt näringsliv eller isolerat läge bör
tillföras ytterligare industrieU eller industriliknande verksamhet.

Beslut
om lokaliseringsstöd utanför stödområdet fattas av regeringen. Reglerna för
stöd utanför stödområdet skUjer sig från dem för slöd inom stödområdet genom
att endast industriell och industriliknande verksamhet är stödberätligad, att
lånegaranti vid anskaffning av omsättningstillgångar inte kan bevUjas samt att
ersättning vid flyttning av förelag inte kan utgå. Praxis har varit att
begränsa stödet till enbart lokaliseringslån för investeringar utanför
stödområdet. I den s.k. grå zonen (gränsområdet till det aUmänna stödområdet)
brukar dock även visst lokaliseringsbidrag beviljas.

Utbildningsslöd
utgår för det antal personer som nyanställs i nystartad eller utvidgad
verksamhet som bedöms medföra varaktig sysselsättning för arbetskraften i
verksamheten eller i verksamhetsorten samt få tillfredsställande lönsamhet och
som utövas i ort där goda förutsättningar finns för verksamheten. UtbUdningsstöd
kan utgå under högsl elt år. Stödets storlek bestäms från fall tUl fall. Utbildningsslöd
kan efter regeringens beslut utgå även tiU företag utanför stödområdet.

Sysselsättningsstöd
utgår för varje årsarbetskraft varmed antalet års-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 12

arbetskrafter
under ett kalenderår har ökat i förhåUande tUl motsvarande antal under närmast
föregående kalenderår (förstaårsstöd). Om försla-årsstöd har utgått så utgår
stöd under ytterligare två år för den ökning som kvarstår. Stödberätligad
verksamhet är samma som för lokaliseringsstöd med undantag för verksamhet inom
turistnäringen och utflyttande central privat förvaltning. Sysselsätlningsstödet
är begränsat lill det inre stödområdet. Under år 1975 påbörjas en
försöksverksamhet med sysselsättningsstöd i samband med lokaliseringsstöd lill
företag i gränsområdet tUl det inre stödområdet saml på Gotland. Regeringen
beslutar om sådant sysselsältningsstöd. En moisvarande försöksverksamhet
påbörjas samtidigt med sysselsältningsstöd till turistföretag inom det inre
stödområdet vilket också förulsälter särskilt beslut av regeringen.

Det
allmänna stödområdet omfattar följande kustområden: hela kuststräckan av
Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gotlands län. Nordanstigs,
Hudiksvalls och Söderhamns kommuner i Gävleborgs län, Borgholms och Mörbylånga
kommuner (Öland) i Kalmar län samt Munkedals, Strömstads och Tanums kommuner i
Göteborgs och Bohus län. Av det inre stödområdet ligger Haparanda och Kalix
kommuner i Norrbottens län vid kusten. Det allmänna stödområdet fastställs av
riksdagen. Regeringen beslutar i fråga om det inre stödområdet.

I samband med att det
regionalpolitiska handlingsprogrammet lades fram hösten 1972 prövades ingående
var gränsen för det allmänna stödområdet skuUe gå liksom riktlinjerna för
gränsdragningen för det inre stödområdet. Vid denna prövning jämfördes
förhållandena i hela kommuner, och en grundläggande princip vid gränsdragningen
var att inte dela upp kommuner. Vid behandlingen av motioner om ändring av stödområdesgränser
uttalade inrikesutskoltet våren 1974 all det inte är lämpligt att årligen
ompröva gränserna för stödområdena. Utskottet ville därför inte föreslå någon
ändring av slödområdesgränsema utan fann det naturligt all göra en samlad
översyn av stödområdenas utformning i samband med utvärderingen av det
pågående länsplaneringsarbe-let. Utskottet ville inte heller förorda
gränsdragning genom kommuner. Riksdagen följde utskottets förslag (InU 1974: 7,
rskr 1974: 204).

Ett särskilt stöd tUl
företagareföreningar för åtgärder i glesbygder infördes fr. o. m. budgetåret
1973/74. 1 prop. 1973: 50 anförde föredragande departementschefen bl. a. alt
stödet till företagareföreningarna borde inriktas på konkreta projekt vid
företag. Företagareföreningamas behov av sådana medel prövas av regeringen från
fall till fall. För budgetåret 1975/76 har anslagits 1 milj. kr. för
ändamålet.

2.6
Översiktlig fysisk planering

Markanvändningen
i landels skärgårdsområden ingår som en väsentlig del i pågående fysisk
översiktsplanering. Intresse av utökad fri-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88 13

tidsbebyggelse
kolhderar ofta med önskemål om bevarande av natur-och kulturmUjöer.

1
den fysiska riksplaneringen berörs skärgårdsområdena av olika riktlinjer som
fastställts av 1972 års riksdag (prop. 1972:111 bU. 2, CU 1972: 35, rskr 1972:
348). Verksamhetsanknutna riktUnjer berör områden av riksintresse för friluftsUvel,
den vetenskapliga och kulturella naturvården, kulturminnesvården och den
miljöstörande industrin. För bl. a. kusten gäller särskilda riktlinjer,
geografiska eUer områdesanknul-na riktlinjer, nämligen obmtna kuster, högexploaterade
kuster och övriga kuster. Riktlinjerna gmndar sig på att kusten delas in i
olika typer. För varje typ gäller specieUa riktlinjer.

Inom
ramen för arbetet med den fysiska riksplaneringen har kommunema utarbetat
program för det fortsatta planeringsarbetet. Efter yttranden av länsstyrelser
och centrala verk m. fl. har regeringen i beslut län för län tagit ställning lUl
programarbetet. Redovisning av programskedet har lämnats riksdagen (prop.
1975/76: 1, CU 1975/76: 1, rskr 1975/76: 45).

Kommunerna
skall senast den 1 januari 1977 redovisa sitt planeringsarbete till länsstyrelserna.

2.7
Kommersiell service

Enligl
förordningen (1973: 608) om slatUgt stöd lill kommersiell service i glesbygd
(ändrad 1975: 189) utgår stöd tUl kommimer, som subventionerar hemsändning av
dagligvaror, samt till enskUda näringsidkare. Stödet infördes den 1 juli 1973
i syfte att motverka de negativa verkningar som den näringsgeografiska
utvecklingen kunde medföra för glesbygdsbefolkningens lillgång till kommersiell
service. Det angivna syftet bedömdes kunna nås genom insatser för att underlätta
varutransporter och åtgärder för att bibehålla befintliga servicefunktioner.
Sålunda utgår statsbidrag lill glesbygdskommuner i skogslänens inre delar, som
anordnar hemsändning och i samband därmed reducerar fraktkostnaderna vid
hemsändning. Samma geografiska avgränsning gäller för investeringsstöd och
kreditgaranti lill dagligvambutiker. Om särskilda skäl finns kan stod även ges
i övriga delar av landet. Ansökningar om slöd i sådana fall prövas av
regeringen.

Hemsändningsbidrag
utgår enbart lill kommun som genornför den planering som behövs för att
hemsändningen skall ske på ett ändamålsenligt sätt. Vidare gäller att
investeringsstöd endast utgår till försäljningsställe som är lokaliserat i
överensstämmelse med kommunal serviceplanering.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 14

3
Föredraganden

Skärgårdama
har sedan långt tillbaka varit bosätlningsplats för eri befolkning, vars levnadsbetmgelser
varit beroende av havet som näringskälla och kommunikationsled. Det efter hand
utvecklade skärgårds-samhället var i hög grad beroende av naturahushållning.
Fiske, jordbruk, jakt och i viss mån skogsbruk utgjorde gmndfömtsällningarna
för bärgningen. Fömtsättningarna för skärgårdssamhället all leva vidare i sin
gamla form har väsentligen ändrats.

Skärgårdarna
bar kommil alt utnyttjas som rekreationsområden för tätorternas befolkning.
Detta gäller rekreation i form av såväl fritidsboende som rörligt friluftsliv.
Fömtsättningama för rekreation är också sällsynt goda i skärgårdarna, bl. a.
genom dessas omväxlande naturmiljöer. Härtill kommer också de intressanta
kultur- och bebyggelsemUjöer som växt fram. Skärgårdamas betydelse i dessa
hänseenden är stor. Genom kommunikationernas utveckling och det ökade fritidsbåtsägandet
har också skärgårdarnas tillgänglighet blivit slörre.

För
att skärgårdamas från såväl kultur- och nalursynpunkt som fråri rekrealionssynpunkl
värdefulla områden skall kunna tillgodogöras är det angeläget alt det finns en
bofast skärgårdsbefolkning. Eflersom fömtsättningarna för de traditionella näringama
jordbmk, fiske och skogsbmk har ändrats, har sysselsättningen inom dessa
näringar minskat kraftigt. Samtidigt har andra verksamheter inte etablerats i
skärgårdarna i någon större utsträckning. Härigenom har befolkningen minskal.

För
all en bofast befolkning skall kunna finnas i skärgården fordras tre gmndläggande
ting, nämligen utkortislmöjligheler, kommunikationer och service. Vad jag i det
följande kommer alt anföra skall ses mot denna bakgmnd. Innan jag går in på
olika delfrågor vill jag klargöra att jag med skärgård avser ö eller öar som
har fast bosatt befolkning men saknar fast landförbindelse. Således inkluderas
också friliggande öar, dock inte Gotlands län.

Jag
vill kort sammanfatta vad jag tidigare har anfört om de nuvarande
förhållandena i skärgårdama.

Vid
Sveriges kuster finns bofast befolkning på drygt 300 öar utan fast landförbindelse.
Dessa öar har en bofast befolkning på sammanlagt omkring 24 000 personer. De
största skärgårdsområdena finns inom Göteborgs och Bohus län samt inom
Stockholms, Östergötlands, Kalmar och Blekinge län. Därutöver finns enstaka öar
med bofast befolkning efter norrlandskusten samt i Öresund, Mälaren, Hjälmaren,
Vänern och Vättern,

Den
bofasta befolkningen i skärgårdama har successivt minskat under en lång följd
av år. På de öar som har varit mest glesbefolkade har också minskningen varit
kraftig. Men det finns också exempel på öar som haft en förhållandevis stabil
befolkningsmängd. Generellt kan sägas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88 15

alt
de mest tätbefolkade öarna har klarat sig bäst. De befolkningsprognoser som
finns för skärgårdsområdena visar emellertid för flertalet områden på en
fortsatt minskning under resten av 1970-talet.

Av
näringama betyder fisket mest på västkusten och i de sydligaste och nordligaste
skärgårdsområdena. Jordbruket är mer omfattande på ostkusten. Industrin är
förhållandevis dåligt företrädd i skärgården med undantag för enstaka öar. I
Göteborgs och Bohus läns skärgård spelar ofta konservindustrin en stor roll för
sysselsättningen. Samfärdsel och olika former av tjänster ger vissa arbetstiUfällen.
Tjänsterna är ofla riktade tiU fritidsboendet. Skärgårdsbon ägnar.sig ofla ål
flera verksamheter, eftersom antalet arbetstillfällen som ger en varaktig;
sysselsättning under hela året är förhållandevis Htet. En omfattande arbetspendling
förekommer också från öar som ligger nära orter med god tUlgång på varaktigt
arbete. Andelen förvärvsarbetande är något lägre i skärgårdsområdena än i
landet i övrigt, särskUt för kvinnorna.

Minskande
befolkningsunderlag kan leda tUl att den service som den bofasta
skärgårdsbefolkningen betraktar som nödvändig eller önskvärd försvagas och i
vissa fall blir otillräcklig. Delta kan i sin tur påskynda utflyttningen.

Hittills
är det främst insalser av skärgårdskommunerna och vissa landstingskommuner som
har varit direkl inriktade på skärgårdsområdena. Även statliga insalser t. ex.
på kommunikationsområdet har kommit att betyda mycket. Även fortsättningsvis måsle
skärgårdarnas utveckling vara en uppgifl för berörda kommuner och
landstingskommuner. Enligt min mening är det emellertid rriotiverat ätt staten
gör en ökad insats i skärgårdarna. Skärgårdarna är sinsemellan ganska olika
till sin karaktär och i fråga om fömtsättningar för sysselsättning m. m. Flera gemensamma
problem finns dock, t. ex. kommunikationerna. Principiellt bör det statliga
stödet enligl min mening främst inriktas på åtgärder som kan komma alla
skärgårdar tiU del.

Jag
övergår nu till att behandla de olika stödformer som bör komma i fråga.

En
påfallande skillnad i fråga om arbelsförhåUanden och företagsamhet mellan
skärgårdarna och fastiandet är att de yrkesverksamma skärgårdsboma ofta har mer
än en sysselsättning. Äv flera skäl har de specialiserade och
konkurrenskraftiga företag inom industri och servicenäringar samt jordbmk,
skogsbruk och fiske som utvecklats på fastlandet inle vuxit fram i skärgårdama.
I stället har skärgårdsboma i stor utsträckning fått ägna sig åt flera
näringsgrenar för att kunna bo kvar.

Sysselsättningen
i skärgårdama måste även framdeles i viss utsträckning baseras på mindre företag
med en eller flera verksamheter. Sådana företag kan benämnas skärgårdsföretag.
Som exempel på verksamheter som kan ingå i skärgårdsföretag kan nämnas jordbmk,

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 16

trädgårdsodling,
skogsbruk, fiske, sluguthyrning, varvsrörelse, tillsyns-uppgifter och andra
servicearbeten eller näringar. De begränsningar i möjlighetema till rationell
verksamhet som i vissa fall karaktäriserar dessa företag gör att
sysselsättningen i skärgårdama inte endast kan bygga på dem. Företag med en
allmänt sell mera rationell och konkurrenskraftig produktionsstruktur måsle
också finnas, om förutsättningar skall skapas för en rimlig slabUitet i
utbudet av arbetstillfällen. Även de sistnämnda företagen bör innefattas i
begreppet skärgårdsföretag.

Stöd
till skärgårdsföretag kan lämnas enligt kungörelsen (1960: 372) om statiigt
kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri. Bestämmelserna innebär att
hantverks- och industrUån kan lämnas av företagareföreningar till verksamheter
som hemslöjd, hantverk, småindustri och, om särskilda skäl föreligger och i den
mån annat statligt slöd inte utgår, jordbmkets binäringar. Hämtöver kan i
enlighet med vad som tidigare har beskrivits i vissa fall jordbruksstöd lämnas
enligt särskilda bestämmelser.

Jag
finner det mot bakgrund av vad jag tidigare har redovisat nödvändigt för
skärgårdamas utveckling att tUlkomsten och utvecklingen av förelag i skärgården
ges förstärkt slöd. Detta får naturUgtvis inte ske lUl priset av en
näringsstruktur som inte kan erbjuda goda arbetsmiljöer eller trygg
sysselsättning. Det gäller således att stimulera utvecklingen av företag och
näringsfång som lämpar sig för skärgårdarna. Stödet bör avse en eller flera
verksamhetsgrenar och inriktas på att få till stånd sådana enheter som kan ge tUlfredsställande
utkomst. Ett särskilt finansieringsstöd till skärgårdsföretag bör därför
inrättas som ett komplement till de stödformer som redan finns.

Detta
särskilda slöd bör kunna lämnas till investeringar i byggnader och anläggningar
samt för anskaffning av maskiner och andra inventarier. Stödet bör även kunna
utgå till investeringar i objekt som är avsedda all användas gemensamt av
flera företag. Stödet bör inte avse förvärv av mark eller annan fast egendom.
Stödet bör i enlighet med vad jag har anfört utgå till företag vars verksamhet
är lokaliserad till öar som saknar fast landförbindelse. Mot bakgrund av vad
jag tidigare har anfört bör slödel såvitt möjligt inriktas mot specialiserade
företag med förmåga att beslå på sikt. Fömtsättningama för företag i skärgårdama
är emellertid sådana alt man ofta får räkna med alt verksamheten bedrivs på
flera olika driftgrenar.

Det
är angeläget att i sådana skärgårdsförelag som består av flera driftgrenar
dessa kompletterar varandra väl tidsmässigt. Det är också angeläget alt de
verksamheter som planeras blir ändamålsenliga med hänsyn till resp. företags fömtsättningar.
Elt viUkor för stöd bör därför vara atl en plan över företagets drift företes. Äv
planen skall självfallet också framgå beräknade inkomster och utgifter i de
olika verksamhels-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88 17

grenarna.
Stöd bör endast länmas om planen utvisar att företaget ensamt eller tiUsammans
med annan bestående förtjänstmöjlighet i skärgården ger dem som verkar i
företaget en tUlfredsställande utkomst.

Ett
annat villkor för att komma i åtnjutande av stödet tiU skärgårds-förelag bör
vara att annat statUgt stöd för samma ändamål inte utgår. I fråga om stöd till
investeringar i jordbmksdelen i ett företag bör gälla att stödet inle får
motverka jordbrukels rationalisering.

Stödet
bör kunna utgå såväl i form av statiig kreditgaranti för lån som statsbidrag i
form av avskrivningslån.

Kreditgaranti
bör utgå tUl sådana investeringar i skärgårdsföretag som behövs för att de i
företaget ingående verksamheterna skall kunna bedrivas ändamålsenligt.
Lånegaranti bör kunna lämnas intiU elt belopp som motsvarar den godkända
kostnaden för investeringsobjektet. Som säkerhet bör faslighels- eller
företagsinteckning godtas. Vid ägarbyte bör omprövning av stödet ske.
Amorteringstiden bör bestämmas med hänsyn till den ekonomiska livslängden för
investeringsobjektet. För byggnader bör den liden uppgå till högst 30 år. För
lån till övriga investeringar bör amorteringstiden vara högst 15 år.

Statsbidrag
i form av avskrivningslån bör kunna utgå med högst 50 % av godkänd kostnad för
investeringar i byggnader och anläggningar samt i sådana maskiner som utnyttjas
i industriell eller moisvarande produktion. Bidrag bör emellertid inte kunna
utgå liU investeringar i sådana objekt som lätt kan likvideras. När det gäller
byggnader bör bidrag t. ex. ej utgå till uthyrningsslugor. Bidraget bör maximeras
till 75 000 kr. per skärgårdsföretag. Som viUkor bör gälla att företaget åtar
sig all under kommande tioårsperiod upprätthålla sin produktion på minst den
nivå som ligger till grund för ansökan.

Statsbidrag
bör inte beviljas om företagaren tillsammans med annan familjemedlem disponerar
likvida tUlgångar eller inkomster av sådan omfattning att bidrag framstår som
obehövligt.

Enligt
min mening bör stödet till skärgårdsföretag administreras av lantbruksstyrelsen
och lantbmksnämnderna. I ärenden som avser investering i annan näring än
jordbruk, skogsbmk, trädgårdsodling och fiske bör emellertid samråd ske med
resp. företagareförening. I principiella och andra viktigare frågor bör samråd
ske med länsstyrelsen. Regeringen bör kunna bemyndiga lantbmksstyrelsen atl
biträda ackord och eljest efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för
lån till skärgårdsföretag.

För
innevarande budgetår beräknar jag att för kreditgarantier behövs en ram av 2
milj. kr. Behovet av medel för statsbidrag beräknar jag tiU samma belopp. På slatsbudgeten
under nionde huvudtiteln bör för ändamålet på tilläggsbudget föras upp ett
särskilt förslagsanslag av 2 milj. kr., benämnt Stöd till skärgårdsförelag.

Skogsbruket
har betydelse för sysselsättningen i skärgårdarria.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 18

Samtidigt
utgör skogen en viktig del av miljön i vissa skärgårdar. Det är därför
angeläget att skogsbruket där bedrivs i sådana, former att negativa miljöeffekter
undviks eller mildras. Genom de: ändringar i naturvårdslagen och skögsvårdslagen
som beslöts av ,1974 års riksdag;, (prop. 1974: 166, JoU 1974: 52,' rskr 1974:
405), här, möjligheterna förbättrats till samråd mellan länsstyrelse/skogsvårdsstyrelse
och markägarna före avverkning. Genom samrådsförfärandét bör de regionaipolitiska
intressena och miljöintressena oftast kunna.förenas.

Kostnader
för stämpling av skog inom områden som förklarats som svårföryngrade eller som
skyddsskogar bestrids helt av statsmedel. Skärgårdarna omfattas inte härav.
Vidare sker sedan år .1960 rabattering av skogsvårdsstyrelsernas förrätlningsavgifter
i begränsad utsträckning särskUt i de tre nordligaste länen - med statliga
medel. Som skäl för rabattering räknas sVag ekonomi hos markägaren, en på grund
av de naturliga fömtsättningarna låg skogsproduktion, eller låg värdeavkastning
från skogen samt besvärliga driftsförhållanden Orsakade t. ex. av bristfällig arrondering.
För budgetåret 1975/76 har för detla ändamål anvisats 100 000 kr. att användas
i de tre nordligaste länen.

Enligt
min mening är förhåUandena för skogsbruket i skärgårdarna ofta jämförbara med
dem i de nordligaste delarna av landet. Det är därför lämpligt all
skogsvårdsstyrelsen biträder vid stämplingen. Avgifterna för stämpling enligl skogsvårdsslyrelsernas
taxor bör rabalteras i skärgårdarna enligl samma principer som gäUer för övrig rabattering.
Kostnaderna härför beräknar jag för budgetåret 1975/76 lill 30 000 kr.
Skogsstyrelsen bör medges att för budgetåret överskrida nionde huvudtitelns
förslagsanslag Bidrag till skogsvårdsstyrelserna med motsvarande belopp.

Fisket
är den viktigaste näringen i flertalet skärgårdar. Av det sammanlagda antalet
fiskare i landet är 25 % eller ca 1 800 personer bosatta i skärgårdar.

SärskUl
stor roll spelar fisket i skärgårdarna i Göteborgs och Bohus län samt Blekinge
län. På ostkusten har fisket betydelse som komplement till jordbruk eller andra
näringar.

Ett
betydande statligt stöd lämnas tiU fisket i form av marknadsreglering av fisk,
finansiellt slöd till investeringar i fisket, bidrag lill fiskehamnar m. m.
Detta slöd kommer i hög grad skärgårdarna till godo.

Stöd
till fisket i skärgårdama bör enligt min uppfattning i första hand lämnas inom
ramen för del statliga stödet till fisket. Som jag har framhållit är
förutsättningarna för fiske i regel inte sämre i skärgårdarna än inom andra
områden. I vissa fall kan t. o. m: kortare avstånd till fångstplatserna
innebära en fördel för skärgårdsfisket. Avståndet tUl avsättningsmarknadema kan
dock i vissa fall vara längre för skärgårdsfiskarena än för andra fiskare.

Det
särskilda stöd tiU skärgårdsföretag som jag tidigare har förordat bör kunna
utgå till fiskeföretag i den mån annat statligt stöd inte kan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88 19

utgå
för samma åtgärd.' Söm exempel på objekt som kan stödjas vid sådana företag kan
nämnas rökugnar, bryggor och sjöbodar.

Jag vUl
i delta sammanhang erinra om den särskilda fiskerikommitté som jag nyligen har
tillkallat med stöd av regeringens bemyndigande. Kommittén kommer att utreda
fiskets kort- och långsiktiga problem. Det är naturligt alt fisket i
skärgårdarna las upp i del sammanhanget. Kommittén har redan föreslagit vissa
stödåtgärder för fisket. Det är min avsikl att ta upp kommitténs förslag i
samband med min anmälan till proposhionen om tilläggsbudget II till
statsbudgeten för innevarande budgetår.

Inom
ramen för försöksverksamhet méd landskapsvårdande åtgärder inom
odlingslandskapet har utgått statsbidrag tUl kommun eller av kommun bildad
stiftelse. Bidrag har beviljats efter särskild prövning av områdets lämplighet
och utgått med högst 50 % av kostnadema för skötseln. För särskilt angelägna
projekt har bidrag dock kunnat utgå med högre procentsats. Naturvårdsverket har
lämnat förslag om fortsatt verksamhet med landskapsvårdande åtgärder. Jag
avser alt återkomma i denna fråga i den kommande budgetpropositionen.

Skärgårdslandskapets
stora betydelse för rekrealionslivet bör understrykas. Därför bör också
rekreationspolitiska synpunkter Vara vägledande för insatser i
skärgårdsområdena. Kommunerna bör beakta behovet av mark för rekreationsändamål
i det planeringsarbete som nu bedrivs inom ramen för den fysiska
riksplaneringen. Genom aktiva ål-gärder i dessa hänseenden bör
rekreationsmöjligheterna i skärgården kunna öka ulan att råka i konflikt med t.
ex. den bofasta befolkningens intressen.

Elt
betydande stöd lämnas f. n. av staten inom ramen för dels de medel som direkt
avsatts för idrott och rekreation, dels de medel som anslagits för arbelsmarknadspolitiska
åtgärder.

I proposition till 1975
års riksmöte har regeringen på min föredragning lagt fram förslag till
riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation
och turism (prop. 1975: 46). I mitt anförande till regeringsprotokoUet angav
jag vissa områden, som är särskilt lämpade för rekreation och turism. Bland
dessa är Östergötlands och norra Kalmar läns skärgårdar, norra Bohusläns
skärgård, Södermanlands skärgård och Norrbottens skärgård. I fråga om
Stockholms skärgård underströk jag (prop. s. 30) vikten av att åtgärder vidtas
för dess utnyttjande som rekreationsområde. Skärgårdslandskapet måste säkras
för framliden och göras tUlgängligt för allt fler. Genom fortsatta insatser av
den art som. redan vidtas bör skärgårdens betydelse som re-. kreationskälla
kunna öka. Jag underströk också vikten av att varje möjlighet utnyttjas att i
samband med rekreationsåtgärderna skapa sådana sysselsättningstiUfällen som
kan komma den i skärgården åretnmt-boende befolkningen till del.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:88 20

Riksdagen
har behandlat propositionen under innevarande riksmöte och därvid i huvudsak
godkänt vad som har föreslagits i denna (CU 1975/76: 2, rskr 1975/76:46).

Jag vill i detta
sammanhang betona vikten av att rekrealionspoliliska åtgärder vidtas i skärgårdama
inom ramen för av statsmakterna beslutade stödformer. Jag avser här såväl anläggningsstödel
till idrotten som arbetsmarknadsmedel. Härigenom kan utkomstmöjlighetema för
skärgårdsbefolkningen också förbättras.

Det bör ankomma på den i
nämnda proposition föreslagna beredningen att på sätt som har angetts i
propositionen verka för en samordning av de StatUga rekrealionsinsalsema i
skärgårdarna. Behovet av sådana insalser i skärgårdsområdena bör också belysas
i samband med den pågående fysiska planeringen i kommunema.

Jag
återkommer i det följande till behovet av allmänna regionalpolitiska insalser
och till planläggningen av mark för bl. a. rekreationsbehov.

Jag
övergår nu till att behandla trafiksektorn och redovisa mina förslag vad gäller
statligt stöd atl upprätthålla en rimlig kollektivtrafik med båtar i skärgårdama.
De förslag jag här redovisar har utarbetats i samråd med chefen för
kommunikationsdepartementet.

Jag vill inledningsvis
erinra om att staten sedan många år genom brobyggen och genom inrättande av
färjeleder satsat på atl bryta den isolering som karaktäriserar skärgårdarna.
Som exempel på öar som genom sådana brobyggen under senare årtionden fått fast
landförbindelse vill jag nämna Alnön vid Sundsvall, Djurö och Vindö i
Stockholms skärgård, Öland, Tjörn, Orust och Skaflölandel. Vidare har Muskö i
Stockholms södra skärgård fått tunnelförbindelse med fastlandet. Bro över Lagnöströmmen
i S:t Annas skärgård har öppnats för trafik under hösten 1975.

Statens vägverk bedriver
färjetrafik på sammanlagt 17 aUmänna färjeleder till och från öar utan fasl
landförbindelse i kuslskärgårdarna. Vägverkets färjetrafik utgör elt
verkningsfullt bidrag i strävandena alt vidmakthålla en rimlig
kommunikationsservice i skärgårdarna. Mol bakgrund av att en färjeförbindelse
räknas som väg kan en ö med allmän färjeled vad gäller kommunikationerna i
vissa avseenden vara jämställd med ö som har fast landförbindelse.

Vägverkets
kostnader för driften av de 17 färjelederna uppgår till ca 27 milj. kr. per år.
Därmed representerar denna trafik en av de större statliga insatserna i
skärgårdarna.

Vägverket
anpassar fortlöpande trafikinsatsen på de allmänna färjelederna lill
efterfrågan. Jag vUl i anslutning till det föregående erinra om att färjeleder
även fortsättningsvis ersätts av broar. Exempel på delta är del planerade
brobygget lUl Seskarö i Haparanda kommun.

Förslag
har framförts att ge taxibilar förtur på färjor. Jag har noterat

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88 21

atl
ett sådant förfaringssätt på försök tillämpas på vissa färjeleder och jag har
inget att erinra mot att dessa försök fortsätter och vidgas. Regelmässigt har
buss i linjetrafik förtur på de aUmänna färjeledema liksom läkarbilar och
sjuktransporter. I flera fall har också postbilar förtur.

Trafiken
på de enskUda färjeledema i skärgårdarna är inte av samma omfattning som på de
allmänna. Statens slöd tiU den enskilda färjetrafiken med 7085 % av
underskottet bidrar till att ge berörda öar en tillfredsställande
transportförsörjning.

1
samband med ansöknuigar om sådana bidrag gör vägverket omfattande utredningar
vad gäller trafikens ändamålsenlighet, kostnader och intäkter i trafikrörelsen m.
m. Vid dessa bedömningar bör aU rimlig hänsyn las tUl de speciella förhållanden
som karaktäriserar skärgårdarna och kommunikationerna där. Jag anser det
vidare nödvändigt att länsstyrelserna i samband med att de behandlar frågor om
stöd tUl enskilda färjor i förekommande faU beaktar den nödvändiga samordningen
mellan färje- och båttrafik. Angelägenheten härav ökar i takt med elt ökat siatUgt
ekonomiskt engagemang i båttrafiken. Jag vill i sammanhanget understryka vikten
av alt trafiken är rationellt ordnad, ett grundläggande krav för att bidrag
skall kunna utgå.

Inom
trafiksektorn övergår jag nu till alt behandla bållederna i skärgårdarna.
Bållederna, som tUl skUlnad från färjelederna inte befordrar landsvägsfordon,
upprätthåller en trafik, som betyder mycket för skärgårdarnas
serviceförsörjning.

Den
mest omfattande trafiken finns i Stockholms och Göteborgs skärgårdar. I Stockhohns
skärgård bedrivs reguljär trafik året runt av det landstingsägda Waxholms
Ängfartygs AB. Antalet passagerare per år uppgår till mer än 700 000. I
Göteborgs skärgårdar bedrivs trafik dels av det av Göteborgs kommun ägda ÄB Göteborg-Styrsö
Skärgårdstrafik lUl öarna Styrsö, Donsö m. fl., dels av Öckerö kommun tiU Öckerö,
Björkö saml de s. k. Norderöarna. Styrsöbolaget befordrar drygt 900 000
passagerare per år.

I
landet i övrigt finns etl 20-tal reguljära båtleder. De flesta av dessa ålerfinns
i Göieborgs och Bohus län, men även i Västerbottens, Västernorriands, Blekinge
och Malmöhus län finns sådana leder. Del totala antalet passagerare i den
reguljära båttrafiken i kustskärgårdama (inkl. trafiken i Stockholms och Göieborgs
skärgårdar) kan uppskattas lill ca 3 milj. per år.

I
de flesta faU är primär- eller landstingskommun huvudman för de reguljära
bållederna. I några fall ombesörjs trafiken av enskilda företag med bidrag från
primär- eller landstingskommun. Båtleden tUl Holmön i Västerbottens län intar i
detla avseende en särställning i och med att vägverket ombesörjer trafiken inom
ramen för ordinarie väganslag.

1
mångafall tillämpas en relativt låg taxa i trafiken på båtlederna. In-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 22

takterna
i trafiken uppgår tUl ca 7 milj. kr. per år, medan koslnaderna kan beräknas
till ca 24 milj. kr. per år. Äv det årliga underskottet, som sålunda uppgår
till ca 17 milj. kr., faller ca 12 milj. kr. på Waxholmsbolaget. Den senare
uppgiften avser 1973 års trafik.

Del
finns anledning anta att det totala driftunderskottet i den berörda trafiken
kommer alt stiga lill ett högre belopp under år 1975.

Staten
lämnar vissa bidrag till båttrafiken i skärgårdama. Till Waxholmsbolaget utgår
sålunda bidrag enligt särskilt avtal. Under budgetåret 1975/76 uppgår bidraget
tUl 755 000 kr. TiU tre andra båtieder utgår statligt bidrag med f. n. totalt
146 000 kr. per år, varav slörre delen 100 000 kr. tiU trafiken till
Ulvön i Västernorrlands län. I sammanhanget bör nämnas att trafiken till Holmön
belastar vägverkets ordinarie väganslag med ca 300 000 kr. per år.

Riksdagen har under senare
år gjort vissa uttalanden om båttrafiken i skärgårdarna. 1973 års riksdag (TU
1973: 15, rskr 1973: 282) fann det angeläget, att den principiellt vikliga
frågan om upprätthållande av trafikförbindelserna mellan öar eller öområden
och fastlandet samt kostnadsläckningen härför får en snar och
tillfredsställande lösning. Riksdagen uppehöll sig i utlåtandet särskilt vid
båtförbindelsen Landskrona Ven.

1974 års riksdag
konstaterade att det statiiga stödet till busstrafiken inte omfattar de
speciella förhåUanden som råder i skärgårdarna genom atl båttrafiken faUer
utanför bidragssystemet. Härigenom kommer skärgårdskommunerna i ell sämre läge
än övriga konmiuner. Statligt slöd borde enligt riksdagen även utgå till
båttrafik. Det borde därför kunna övervägas alt införa stöd till båttrafiken
enligt principer liknande dem som gäller för busstrafiken. Riksdagen begärde
hos Kungl. Maj:t utredning och förslag i dessa frågor (TU 1974: 9, rskr 1974:
111).

För egen del vill jag
inledningsvis konstatera att båltrafiken i skärgårdarna är att beteckna som
lokal trafik, vilken i första hand är en kommunal angelägenhet. Samtliga
berörda primär- och landstingskommuner har också engagerat sig i den reguljära
trafiken.

I likhet med vad som
gäller övrig kollektivtrafik bör den grundläggande principen vara att
båttrafik primärt skall erbjudas i den omfattning som är möjlig från förelagsmässiga
utgångspunkter. Om det inte är möjligt atl upprätthålla en rimlig
trafikförsörjning med tillgodoseende av kravet på kostnadsläckning bör bidrag
kunna ulgå av allmänna medel. I första hand ankommer det då på primär- och
landstingskommuner att lämna sådana bidrag.

Det
kan emellertid finnas skäl som talar för att staten lämnar ekonomiskt stöd
till båltrafiken i skärgårdama i större utsträckning än vad som hittills varit faUet.
Som utgångspunkt för utformningen av ett sådant vidgat stöd kan tjäna del år
1974 genomförda nya bidragssystemet avseende lokal landsbygdstrafik. Jag skall
i del följande redovisa mina överväganden i fråga om ett sådant vidgat
bidragssystem.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88 23

Ett
grundkrav vad gäller elt nytt slöd till båttrafiken i skärgårdarna bör liksom
vad gäller den lokala landsbygdstrafiken vara att trafiken grundas på en
genomtänkt planering och därvid ingår i en av kommunen antagen lokal trafikförsörjningsplan.
Med hänsyn till atl den lokala trafikplanen i samband med bidragsgivningen
till lokal landsbygds-trafik är knuten tUl elt bidragsår, som omfattar liden
den 1 augusti den 31 juli, bör ett statsbidrag till båttrafik omfatta samma
tidsperiod.

Med
båttrafik bör i detla sammanhang förslås reguljär trafik med båt inrättad för
transport av passagerare eller av passagerare och gods. Bidrag till båltrafik
skall sålunda inte utgå lill färjetrafik, dvs. trafik med färja i första hand
inrättad för transport av landsvägsfordon. För sådan trafik görs som nämnts
särskilda statliga insalser dels genom den allmänna färjetrafiken i vägverkets
regi, dels genom bidragsgivningen till enskild färjetrafik på samma sätt som
till byggande och drift av enskUd väg.

Stödet
bör ulgå till kommun som är huvudman för eller lämnar ekonomiskt bidrag till drifl
av ifrågavarande trafik.

Som
krav för att statligt bidrag skall utgå bör gälla att trafiken till sin liuvudsakliga
inriktning tillgodoser den bofasta öbefolkningens trafikbehov. Mot denna
bakgrund bör bidrag kunna utgå lill sådana båtleder (linjer), på vilka trafik
bedrivs regelbundet under hela året (hela segla-lionsperioden) och på vilka Irafikuppläggningen
anpassats till öbefolkningens trafikbehov. Linjedragningen får härvidlag ses
som ett uttryck för i första hand den bofasta öbefolkningens krav på liUfredsslällande
Iransportförsörjning. På linjer som trafikeras under hela året kan alltså även
turer som t. ex. endast framförs under sommaren vara bidragsberättigade i den ulslräckning
de tillgodoser öbefolkningens trafikbehov och i förekommande fall med den
begränsning vad gäller antalet turer som jag strax kommer alt närmare behandla.

Vid
beräkningen av kostnaderna kan i speciella fall dessa få justeras, om tonnaget
i första hand är dimensionerat med hänsyn till faktorer som inte sammanhänger
med den bofasta öbefolkningens trafikbehov.

Statligt
bidrag bör endast ulgå för trafik lill och från öar som har bofast befolkning
men som saknar fasl landförbindelse eller allmän färjeled. Vidare bör vid
bidragsberäkningen hänsyn las till om berörd ö även trafikeras av enskild
färjeled med statsbidrag.

I
den lokala busstrafiken utgår stödet endast till landsbygdslinjer, varmed
avses linjer som lill minst hälften av sin längd är belägna utanför område med
stadsplan och på vilka transportarbetet, räknat i persorikUo-meler, till större
delen avser resor som påbörjas eller avslutas utanför sådant område. Det lokala
stödet är vidare begränsat till vad som svarar mot två dagliga dubbellurer. Jag
har med utgångspunkt i riksdagens uttalande atl stödet lill båttrafiken borde
utformas enligt principer liknande dem som gäller för busstrafiken undersökt
hur dessa kriterier

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 24

skulle
kunna tillämpas på båttrafiken. Jag konstaterar därvid alt del förhållandet
att bidrag skall kunna utgå lill bålleder (linjer) med regelbunden åretmnt-lrafik
anpassad lill öbefolkningens trafikbehov i sig innebär en naturlig avgränsning
av statens insats. På de flesta båtleder uppgår antalet dubbelturer per dag
vinlertid lill mellan en och fyra. Så gott som samtliga dessa leder kan sägas
ha en trafikkaraklär som svarar mot begreppet landsbygdstrafik. De kan också
i jämförelse med landsbygdstrafiken sägas ha särskild betydelse med
hänsyn lill att befolkningen på öama inte har samma möjlighet till individuell
trafik som de som har tiUgång lill personbil. I de fall antalet dubbelturer
överstiger fyra i genomsnitt per dag kan man som regel säga att mer
tätbefolkade samhällen berörs och alt trafiken inle på samma sätt kan
betecknas som landsbygdstrafik. Med hänsyn till den speciella karaktären av
skärgårdstrafiken, bl. a. de svårigheter som föreligger atl nå lika rationell
trafikuppläggning som på fastiandet, bör statiigt bidrag emellertid kunna utgå
även tUl sådan trafik som inle kan betecknas som utpräglad landsbygdstrafik.
Statens ekonomiska insats bör emellertid i sådana fall begränsas till vad som
svarar mol fyra dagliga dubbelturer.

Jag finner det angeläget
att bidragssystemet görs så enkelt som möjligt från administrativ synpunkt och
förordar därför att statens bidrag utgår med viss andel av de enligl vad jag
här har anfört beräknade årskostnaderna i trafiken.

En
av fördelarna med att i detta sammanhang lägga kostnaderna tiU grund för
beräkning av det statliga bidraget jämfört med att relatera bidraget tiU
underskottet i trafiken är att den taxa som i de enskilda fallen tillämpas i
trafiken därmed kommer att spela en relativt underordnad roll. Ällmänt gäller
alt koslnadstäckningsgraden är låg. I Waxholmsbolagets trafik uppgår den till
ca 25 % i genomsnitt under året. I landet i övrigt varierar kostnadstäckningen
men kan i genomsnitt beräknas utgöra 35 %.

Vid
mina överväganden har jag funnit att statens bidrag bör utgå med 35 % av
årskostnaderna, beräknade på det sätt jag här angett. Detta innebär i princip
alt kostnaderna för vad som kan betecknas som en rimlig trafikinsats för den
bofasta öbefolkningen i de flesta fall kommer att delas lika mellan
trafikanterna, staten och primärkommun/landstingskommun. Därmed kan man säga
att bidraget i stort har byggts upp på liknande sätt som bidraget tiU lokal
landsbygdstrafik, där enligt huvudregeln efter avdrag av vad som täcks
genom trafikinläkter återstående underskott med lika delar faUer på stat och
kommun.

Bidraget får inte
överstiga bidragsårets totala underskott. Med underskott avses här skillnaden meUan
de verkliga kostnaderna och driftin-täklerna. Därvid bör hela bidragsårels
trafik beaktas. I förekommande fall bör vidare resullatutjämning ske mellan
olika båtleder under samma huvudman i en kommun. Om synnerliga skäl finns, bör
högre statsbidrag kunna utgå.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88 25

Det
nya bidragssystemet går relativt lätt att tUlämpa på de olika båtlederna i
landet. Ett undantag får dock göras för Waxholmsbolagets trafik i Stockholms
skärgård. Med hänsyn till trafikens specieUa inriktning och stmktur utgår som
jag tidigare nämnt statsbidrag enligt särskilt avtal som löper t. o. m. år
1984. Med hänsyn till dels det löpande avtalet, dels den speciella arten av
ifrågavarande trafik bör den lämnas utanför det bidragssystem för båttrafik som
jag beskrivit och som svårligen kan tillämpas på Waxholmsbolagets trafik. Jag
anser dock alt det kan finnas anledning att med utgångspunkt i det nya
bidragssystemet göra de justeringar i avtalet som bidragssystemet direkt kan
sägas motivera.

Enligt
senast tUlgängUga uppgifter, som alltså avser förhåUandena år 1973 eller 1974,
uppgår underskottet i den reguljära skärgårdstrafiken (exkl. Waxholmsbolagets
trafik) tUl ca 5 milj. kr. per år. Jag beräknar bidragsbehovet till 2,5 milj.
kr. per år för den berörda trafiken. Vad gäller Waxholmsbolagets trafik
förutsätter jag vidare en juslering i avtalet av innebörd att ca 3,5 milj. kr.
per år ställs till förfogande för ifrågavarande trafik. Vid beräkningen av
angivna belopp har jag räknat med en kostnadsstegring fram lill dess bidraget
kan träda i funktion.

Jag
har vidare studerat hur trafik bör kunna ordnas lill och från öar utan reguljär
båttrafik. Motsvarigheten finns även här på landsvägssidan, där statsbidrag
numera kan utgå till s. k. komplelleringstrafik. Därmed avses sådan trafik med
personbil eller buss inom visst i trafikplan angivet område som anordnats på gmnd
av avtal med kommun i syfte att i särskilt glesbebyggda delar av kommunen
komplettera eller ersätta linjelrafik.

Jag
har i detta sammanhang noterat alt viss försöksverksamhet sedan något år pågår
inom Valdemarsviks kommun. Befolkningen på sex mindre öar i Gryts skärgård, som
saknar reguljär trafik, har därigenom möjlighet lill båtlransport en dag i
veckan fram och åter till fastlandet i anslutning till bussförbindelser med
centralorten i kommunen. Beställning måste ske senast kvällen före trafikdagen
direkt hos trafikutövåren. Resenären betalar 3 kr. per resa. Trafikutövaren får
enligt avtal med kommunen ersättning för de kostnader som inte täcks av
intäkterna. Kommunen beräknar koslnaderna för helårstrafik till ca 24 000 kr.
Enligt vad jag har inhämtat från kommunen är erfarenheterna av försöksverksamheten
goda och man har för avsikt att inlemma trafiken i kommunens trafikförsörjningsplan.

Del
statliga stödet till båttrafik bör enligl min mening utvidgas att även omfatta
sådan kompletterande trafik, som efter förhandsbeställning utförs till
och från öar'som saknar reguljär båltrafik. Samma regler bör gälla som för den
reguljära båttrafiken, vilket innebär bl.ä. atl bidrag utgår med 35 % av
kostnaderna, att bidrag endasi bör komma sådan trafik lill del som i första
hand betjänar den bofasta öbefolkningen och

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 26

alt
högre statsbidrag bör kunna utgå om synnerliga skäl föreligger. Kostnaderna för
en sådan utbyggnad av del statliga stödet lill båltrafik kan överslagsmässigt
beräknas tUl 500 000 kr. per år. Jag har därvid räknat med möjlighet till en
förbindelse i veckan.

Statens
kostnad för det nya bidragssystemet för båttrafik kan därmed beräknas till (2,5-f
0,5) 3 riiilj. kr. per år. HärtiU kommer stödet lill Waxholmsbolagets trafik
för vilken har förutsatts ett avtalstillägg av innebörd att ca 3,5 milj. kr.
per år ställs till förfogande.

Statsbidrag
bör även kunna ulgå tUl förekommande båttrafik i de större insjöama.

Till
lokal och regional busstrafik inom det inre stödområdet utgår förstärkt slöd.
Reguljär båttrafik av nämnvärd omfattning förekommer inte inom inre
stödområdet. Anledning saknas därför att införa ett liknande förstärkt slöd
för båttrafiken. Om sådan kompletterande trafik som jag beskrivit skuUe komma
att anordnas inom det inre stödområdet, bör enligt min mening från faU till
fall etl högre statsbidrag kunna övervägas.

Vid
planeringen av skärgårdstrafiken bör möjligheterna till samordning med
skolskjutsar och posttrafik tillvaratas i all möjlig utsträckning. Vidare bör
kraven på goda anknytningar med annan kollektivtrafik i kommunen tUlgodoses.
Även de krav varuförsörjningen och godstransporterna ställer bör beaktas.

Kommun
som önskar erhålla statsbidrag lill båttrafik får göra ansökan härom lill
länsstyrelsen i samband med atl bidrag söks för lokal busstrafik. I ansökan
skall anges vilka kostnader och intäkter som beräknas i trafiken under
bidragsåret, planerade tidtabeller, i vUken utsträckning kommunalt bidrag
avses utgå och hur stort statsbidrag som påräknas. Med hänsyn till önskemålen
om etl administrativt enkelt bidragssystem bör några krav på en mer
specificerad beräkning av kostnader och intäkter inte stäUas på detta stadium.
Det fortsatta förfarandet i ärenden om statsbidrag till båttrafik torde i allt
väsentligt kunna överensstämma med motsvarande förfarande vid behandling av
ärenden om lokal landsbygdstrafik. Detta innebär bl. a. att kommunen inger slutUg
ansökan om statsbidrag tUl länsstyrelsen efter bidragsårets utgång. Bidraget
tillhandahålls kommunerna sedan den slutliga ansökan ingetts och behandlats.

Liksom
vad gäller busstrafiken kan från tid till annan resanderäkningar aktualiseras
för att få underlag för bedömning av trafikunderlagets omfattning och
inriktning etc.

Det
nya bidraget bör administreras av bussbidragsnämnden. Det får ankomma på
nämnden att utfärda anvisningar för ansökningsförfarandet med beaktande av vad
jag anfört om önskemålen om ett administrativt enkelt system.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 27

De
nya bestämmelserna bör gälla fr. o. m. bidragsåret 19761977. Bussbidragsnämnden
bör ges i uppdrag att meddela de övergångsbestämmelser som behövs för all
kommunerna skall kunna söka bidrag under våren 1976.

I prop.
1975: 1 (bil. 8 s. 191) anförde föredraganden atl det däri föreslagna
bidragssystemet för regional busstrafik fått en provisorisk karaktär med
hänsyn till vissa utredningar. Mot bakgrund av det samband som dessa har med
all kollektivtrafik inom de olUca regionerna, alltså även med förekommande
båttrafik, kan motsvarande sägas om det nya bidragssystemet för skärgårdstrafiken.

Genom
det föreslagna statsbidraget till båttrafik kan betingelserna för den koUektiva
transportförsörjningen i skärgårdarna rent allmänt förbättras. Förslaget
ligger därmed i linje med de allmänna regionalpolitiska strävandena.
Statsbidraget kommer i första hand alt trygga nuvarande transportförsörjning.
Det kommer därjämte all medverka till att en utökning av antalet turer kan
övervägas i olika fall. I sammanhanget vill jag understryka viklen av att tidtabellsbunden
trafik upprätthålls under hela året, vUket är en gmndläggande förutsättning
för varuförsörjningen. Statsbidraget tUl båttrafiken får i detta avseende stor
betydelse för godstransporterna.

Jag
viU vidare understryka atl man med hjälp av bidraget genom en lämplig
anpassning mellan person- och godstaxorna på båtlederna även bör kunna bidra
till en acceptabel lösning på den fråga som väckts om ell särskUl stöd tUl
godstrafiken, i första hand med hänsyn lill de krav småindustrier och affärer
ställer. En sådan laxeanpassning måste självfallet gälla också jordbmkets
transporter, bl. a. i fråga om mjölktransporter. Jag vUl i detla sammanhang
peka på att något statiigt bidrag inle utgår lill lokal godstrafik på landsväg.
1 skärgårdstrafiken är primär-kommun/landstjngskommun huvudman för eller
intressent i trafiken på ett helt annat sätt än vad som är fallet på
landsvägssidan. Delta bör rimligen innebära att möjligheterna för kommunen att
påverka taxan såväl person- som godstaxan är större än i
landsvägstrafiken. Med hänsyn till alt persontaxan i skärgårdstrafiken redan
är relativt låg borde ett ökat statligt stöd tUl skärgårdstrafiken i linje med
vad jag föreslagit till en del kunna utnyttjas till att reducera godstaxan.

1
fråga om medelsanvisningen avser chefen för kommunikationsdepartementet alt
återkomma lill regeringen med förslag.

När
det gäller frågan om regionalpolitiskt stöd m.m. till företag inom
skärgårdsområdena vill jag i samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
anföra följande.

Lokaliseringsstöd
vid investeringar lämnas i första hand inom det aUmänna stödområdet. 1 vissa
fall kan stöd ges även i övriga delar av landet, t. ex. när särskUda skäl
talar för att område med ensidigt näringsliv

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 28

eUer
isolerat läge bör tillföras ytterligare industri. Som allmänna fömtsättningar
för lokaliseringsstöd gäller bl. a. att verksamheien skaU bedömas medföra
varaktig sysselsättning för arbetskraften, få tUlfredsställande lönsamhet och
utövas i ort där goda fömtsättningar finns för verksamheten. Lokaliseringsstöd
kan inom det aUmänna stödområdet ges tUl industri, industriliknande verksamhet,
induslriservice, förelags-inriktad partihandel och uppdragsverksamhet med mer
än lokal betydelse samt till turistnäringen. Utanför stödområdet kan stöd
lämnas tiU företag med industriell eller industriliknande verksamhet.

Enligt
min uppfattning finns det goda möjligheter att med gällande bestämmelser för stödgivningen
tiUgodose önskemålen om regionalpolitiskt stöd vid investeringar inom
skärgårdsområdena. I det allmänna stödområdet ingår hela kuststtäckan från Söderhamns
kommun och norrut samt Öland, Gotiand och tre kustkommuner i norra Bohuslän.
När del gäller övriga skärgårdsområden är i regel förhållandena sådana att
förutsättningarna för lokaUseringsstöd utanför stödområdet kan anses
uppfyllda. Det ankommer på regeringen all efler prövning i varje särskilt fall
bedöma behov och omfattning av stöd i form av lokaliseringsbidrag och/eUer
lokaliseringslån för att åsyftat resultat skall uppnås. Detta gäller också regionalpolitiskt
motiverat utbildningsslöd, vilket enligt gällande regler kan lämnas till
företag utanför stödområdet efler prövning av regeringen i varje enskilt faU.

Sysselsältningsstöd
lämnas endast tUl företag inom det, inre slödom-rådet som bedriver industriell
eller industriliknande verksamhet, industriservice samt företagsinriktad
partihandel och uppdragsverksamhet. Stödet avser ökning av antalet anställda
och lämnas under begränsad tid, tre år. Under år 1975 har påbörjats en
försöksverksamhet med sysselsältningsstöd i vissa fall till företag utanför det
inre stödområdet. Sålunda kan förelag i gränsområdet tUl del inre stödområdet
samt på Golland efter beslut av regeringen i varje särskilt fall få
sysselsättningsstöd i samband med lokaliseringsstöd. Av kustområdet ingår
Kalix och Haparanda kommuner i det inre stödområdet.

Enligt
min mening bör efter beslut av regeringen i varje särskilt fall
sysselsättningsstöd kunna utgå utanför det inre stödområdet i skärgårdsområden
som inte ingår i det inre stödområdet under förutsättning att också
lokaliseringsstöd utgår. Frågan om stödområdenas omfattning, behandlas f. n.
inom ramen för länsplanering 1974. Riksdagen har vid behandling av motioner om
ändrade gränser för stödområdena uttalat (InU 1975:7, rskr 1975: 119) att, det mte
är lämpligt att åriigen .ompröva dessa gränser, utan att det i samband med
utvärderingen av det pågående länsplaneringsarbelet kan vara naturligt att göra
en samlad prövning av stödområdenas utformning. Även jag anser alt frågan om'
gränsdragning för stödområdena bör behandlas i ett sammanhang när

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88 29

resultaten
av länsplaneringsarbetet föreligger. De möjligheter som finns ätt med
oförändrade slödområdesgränser ge regionalpolitiskt slöd inom skärgårdarna är
enligt min mening tillräckliga.

Från
elfte huvudtitelns anslag Särskilda stödåtgärder i glesbygder täcks kostnaderna
för genomförande av speciella projekt som främjar företagsamhet i glesbygder.

Småförelagen
i glesbygden har i många fall särskUda behov av rådgivning och service från
företagareföreningarna. Är 1973 infördes därför en möjlighet för
företagareföreningarna att få särskUda statsbidrag för åtgärder i glesbygderna (prop.
1973: 50, InU 1973: 7, rskr 1973: 248). Stödet är inriktat på konkreta projekt
och föreningarnas framställningar om medel för sådant ändamål prövas av
regeringen från faU till faU. HittUls har stödet varit förbehållet föreningarna
i de sju s. k. skogslänen för insalser i glesbygdsområdena i de inre delarna av
landet. Enligt min mening är det befogat att motsvarande möjlighet bereds
företagen i skärgårdama. Det är angeläget att företagareföreningarna aktivt
stimulerar företagen till att förbättra sin administration, redovisning, marknadsföring
och produktutveckling genom utbUdning, kontaktverksamhet och konsulthjälp.
Vidare bör föreningarna satsa på utredningar och utvecklingsprojekt som rör
företag i skärgårdarna. Härutöver behövs insatser i samband med prövningen av
frågor om slöd lill skärgårdsföretag.

För
innevarande budgetår förordar jag att ytterligare 1,5 milj. kr. anslås för stöd
till företagareföreningarna. Medlen bör anvisas på tillläggsbudget.

1
fråga om kommersiell service vill jag i samråd med chefen för
handelsdepartementet anföra följande.

Del
stöd till kommersiell service i glesbygd som f. n. utgår infördes i syfle alt
motverka de negativa verkningar som den näringsgeografiska utvecklingen kunde
medföra för glesbygdsbefolkningens tillgång till sådan service. Stödet är i
huvudsak avsett för glesbygdskommuner i skogslänens inre delar. Om särskilda
skäl föreligger, kan också andra delar av landet komma i fråga för sådant stöd
efter beslut av regeringen i varje särskilt fall. Hemsändningsbidrag för
reduktion av fraktkostnader utgår endast lill kommun som planerat en
ändamålsenlig hemsändnings-service. För investeringsstöd till försäljnmgsställe
gäller att del senare skall vara lokaliserat i enlighet med kommunal
serviceplanering. Samhällets ansvar för kommersiell service i glesbygder
åvilar således i första hand kommunerna. Samma synsätt gäller självfaUet för
skärgårdsområdena. Skärgårdskommunerna bör upprätta översiktliga planer för
serviceförsörjningen. En sådan inventering och planering torde vara nödvändig
för att kunna bedöma behovet av samhäUeligt stöd till verksamheten. Frågan om
statligt stöd tiU denna verksamhet utanför inre stödområdet prövas av
regeringen i varje särskilt fall.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 30

I
samråd med chefen för bostadsdepartementet vill jag anföra följande om boende-,
plan- och markfrågor i skärgårdama.

1
skrivelse från länsstyrelsen i Stockholms län har anförts att kreditinstituten
när det gäUer bostadskrediter f. n. är försiktiga vid värderingen av fastigheter
inom glesbygden och då särskilt inom skärgårdsområdet. Detta anses i hög grad
försvåra skärgårdsbornas möjligheter att på goda villkor finansiera om- eller
nybyggnad av fastigheter för permanent bruk. Denna försiktighet torde enligt
länsstyrelsen bottna i alt kreditrisk anses föreligga, eflersom framtida
möjligheter till permanentboende i skärgården enligt senare års utveckling
bedöms som ovissa. Hithörande frågor har behandlats i den bostadspolitiska
propositionen (prop. 1974: 150).

I
enlighet med proposilionen har riksdagen i syfle atl förbättra kreditförsörjningen
till främst bostadsbyggandet på landsbygd och i glesbygd öppnat möjligheter för
stadshypoteksföreningarna att bevilja lån lill förelag utanför s. k. hälsovårdstälort.
Vidare har riksdagen fattat beslut om särskUda gynnsamma fördjupningsregler för
områden där underliggande kredit inte kan erhållas upp tUl statslånets nedre
gräns.

Det
ankommer på bostadsslyrelsen alt bestämma vilka områden som skall beröras av
särskilda fördjupningsregler. Landets skärgårdsområden har inte f. n. bedömts
vara aktueUa i detta sammanhang.

Jag
vill också framhåUa att kreditriskerna i samband med bostadsbyggandet i
skärgårdsområdena i praktiken torde vara små. Jag anser alt ansvariga länsorgan
bör kunna ta upp hithörande frågor i förhandlingar med berörda kreditinslitul
i likhet med vad som har skett i Stockholms län. Skulle problem med
kreditförsörjning uppkomma i det enskilda fallet finns redan i dag möjligheter
till individuell prövning.

I
arbetet med plan- och byggnadsärenden som berör skärgårdsområdena bör
eftersträvas alt den nybebyggelse för permanent bosättning och sysselsättning
som kommer tUl slånd blir av god standard. Dispensgiv-ning och förenklade
detaljplaner för åretombosättning bör vara medel som kan utnyttjas i detta
syfte. Därvid måste göras en avvägning med hänsyn till behovet av att hushålla
med tillgångar på oexploaterad mark och rimliga krav på sanitär standard och
god miljö. Mycket beror därvid på tillämpningen i de enskilda fallen av de
principer och standardkrav som planmyndigheterna bör beakta i sin verksamhet.

Man
bör också eftersträva att begränsa den markanvändning för fritidsbebyggelse av
traditionellt slag som dels hotar alt ta i anspråk vidsträckta skärgårdsområden
som bör bevaras orörda, dels medverkar tUl oskälig markvärdestegring vilket bl.
a. bidrar tUl svårighelema att etablera arbetsställen i skärgården. Det finns
därför anledning att främja försök att skapa sammanhängande områden för friluftsliv
och rekreation samt för bevarandet av växt- och djurliv. Även skärgårdsjordbrukets
markintressen måste beaktas. 1 detta sammanhang måste också beaktas de rikllinjer
för hushållning med mark och vatten som riksda-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 88 31

gen
har beslutat (prop. 1972: 111 bU. 2, CU 1972: 35, rskr 1972: 348).

I
regeringens beslut våren 1975 med anledning av kommunemas program för
genomförandet av den fysiska riksplaneringen understryks behovet av särskilda
planeringsinsatser i de områden för vilka geografiska rikllinjer gäller.
Regeringen har i samband med slällningslagande tUl programmen uttalat sig för
att berörda kommuner inom de obmtna och högexploaterade kustområdena bör ulföra
en översiktlig planering och redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som
ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. I dessa kustområden bör slor
hänsyn tas bl. a. lill del rörliga friluftslivets och naturvårdens intressen
och stor återhållsamhet iakttas med att tillåta ny fritidsbebyggelse.
Programskedet har redovisats för riksdagen (prop. 1975/76: 1, CU 1975/76: 1, rskr
1975/ 76: 45).

Även för övriga
kustområden i landet bör enligl regeringens beslut en översiktlig kommunal
planering genomföras bl. a. som underlag för fortsatta bedömningar i fråga om behovel
av särskilda markanvändningsreglerande åtgärder i kustzonerna för att bl. a.
skydda kustområden sorn är värdefulla för friluflsliv och naturvård. I de
riktlinjer som ges för planeringen av kusterna inbegrips samtiiga
skärgårdsområden.

Ett genomgående drag för
landels olika skärgårdsområden är atl de skär över kommungränser. Därför behövs
vidgade kontakter mellan kommuner och ökat interkommunalt samarbete saml
samarbete över länsgränser i planeringsfrågor. Angelägenheten av sådant
samarbete har i flera fall betonats i regeringens beslut med anledning av
kommunernas programarbete.

Skärgårdsområdena är också
särskilt känsliga delar av landets kustområden. Flera verksamheter konkurrerar
om en knapp marklillgång. En utveckling där aktiva åtgärder vidtas för atl
möjliggöra fortsatt permanentboende behöver inte stå i konflikt med de
riktlinjer som har angetts i den fysiska riksplaneringen. Del blir dock av
särskild vikt att beakta hur en sammanhållen fysisk och ekonomisk planering
skall kunna genomföras i den regionala och kommunala planeringen. Sambandet
mellan kust och övärld, balanseringen mellan utvecklingsintressen och andra
intressen samt samordningen mellan flera kommuner får slor betydelse.

Härvid är det angeläget
att berörda kommuner och landstingskommuner samverkar och samordnar sina
åtgärder för skärgårdarna på elt sådant sätt all de tillsammans med de
statliga insatserna kan genomföras planmässigt och härigenom få maximal effekt.
Det bör vara en angelägen uppgifl för berörda länsstyrelser alt stödja en
sådan samordning och biträda skärgårdskommunerna i den planering som behövs. På
detta sätt bör förutsättningar kunna skapas för en samordnad aktiv politik
till stöd för skärgårdarna.

Jag
förordar alt medel ställs lill förfogande redan innevarande bud-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 88 32

getår
för denna planeringsverksamhet. I samråd med chefen för kom-mundeparlemenlet förordar
jag att medlen får ulgå från fjortonde huvudtitelns förslagsanslag
Länsstyrelserna. Medelsbehovet för innevarande budgetår beräknar jag till 0,5
milj. kr. Anslaget bör få överskridas med detta belopp.

4
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de grunder för stöd
till skärgårdsföretag som jag har förordat,

2.
godkänna de grunder för stöd tUl
båttrafik i skärgårdarna som jag har förordat,

3.
godkänna de grunder för sysselsältningsstöd
till företag i skärgårdarna som jag har förordat,

4.
medge atl för budgetåret
1975/76 stalUg kreditgaranti för lån tUl skärgårdsföretag beviljas med
sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

5.
medge att för budgetåret
1975/76 statsbidrag till skärgårdsföretag beviljas med sammanlagt högst 2 000
000 kr.,

6.
medge att regeringen eUer efter
regeringens bemyndigande lantbruksstyrelsen får biträda ackord och eljest
efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för lån till skärgårdsföretag,

7.
lill Stöd till skärgårdsföretag
på tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under
nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

8.
tiU Särskilda stödåtgärder i
glesbygder på tUläggsbudget II
lill statsbudgeten för budgetåret
1975/76 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.

5|Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1975 7S0567

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

49 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (49)

49 kopplingar i 30 dokument.

  1. Dir. 1993:62 Förutsättningarna för en levande skärgård i texten
  2. Bet. 1978/79:TU15 med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser anslag till Bidrag till viss kollektiv persontrafik jämte motioner s. 3 i texten
  3. Bet. 1977/78:TU11 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1978/79 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde… s. 32 i texten
  4. Bet. 1977/78:JoU12 Med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt avser utgifterna för budgetåret 1978/79 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner s. 8 · s. 9 i texten
  5. Bet. 1976/77:AU23 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller Regional utveckling jämte motioner s. 30 i texten

Visa alla 30