Sök i Ratio Lex

med förslag till ny lag om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. m.m.

198 sidor, varav 134 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 134 av 198 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975/76:90, med förslag till ny lag om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 Regeringens proposition

1975/76: 90

med förslag till ny lag om behandlingen av häktade och
anhållna m. fl., m. ni.;

beslutad den 29 december 1975.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som
har tagits upp. i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

LENNÄRT GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1958: 213) om
behandUngen av häktade och anhållna m. fl. (häkleslagen) ersätts med en ny lag
i ämnet. I anslutning därtiU föreslås vissa ändringar i andra lagar.

Den nya häkteslagen föreslås innehålla bestämmelser som
avser att underlätta de häktades situation i olika hänseenden. Av principiellt
intresse är framför allt de bestämmelser som rör möjlighetema för häktade att
få kurativt, socialt slöd, erbjudanden om arbete eller annan sysselsättning
under häktningsliden, gemenskap mdlan intagna i häkten samt häktades kontakter
med omvärlden genom tidningar, lidskrifter, radio, television, brevväxling,
besök och telefonsamtal. Nya regler syftar till att förhindra att
inskränkningar i häklads möjligheter tUl gemenskap och kommunikation med
omvärlden tillämpas i större utsträckning än som är nödvändigt. Häktade
föreslås också få viss möjUghet att själva omhänderha pengar och andra
personliga lillhörigheter. Dessutom innebär förslagel en omreglering av
åklagares och häktesföreståndares ber slutsfunktioner i
tillståndsprövningsfrågor.

Den nya häkteslagen avses träda i kraft den 1 januari
1977. Flertalet av de aktuella lagändringarna föreslås dock träda i kraft redan
den 1 juli 1976.

1 Riksdagen 1975(76. 1 saml. Nr 90

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 2

1
Förslag till

Lag
om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

Härigenom
föreskrives följande.

1 §

Den
som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan anledning får ej
underkastas mera omfattande inskränkningar i sin frihet än som påkallas av
ändamålet med häktningen saml ordning och säkerhet.

Häktad
skall behandlas så atl skadUga följder av frihetsberövandet motverkas. 1 den
mån det lämpligen kan ske, skall åtgärder vidtagas för alt ge häktad det
personliga stöd och annan hjälp som han behöver. Sådana åtgärder får dock
vidtagas endast om den häktade samtycker därtill.

2 §

Häktad
skall senast vid ankomslen till förvaringslokalen visiteras. Därvid skall
iakttagas all den hänsyn som omständighetema medger. Om möjligl skall vittne
närvara.

Föremål
som häktad ej får inneha enligt denna lag eller beslämmelse som har meddelats
med stöd av lagen skall omhändertagas och förvaras för hans räkning.

3 §

ViU
häktad vistas tillsammans med en eller flera andra häktade, skall han beredas
tillfälle härtill i skälig ulslräckning, om lokalförhållandena medger det. Mer
än en häktad får också förvaras i samma rum, om det är synnerligen påkallat av
utrymmesskäl eller annan särskild anledning. Gemensam förvaring som angivits nu
får dock ej ske, om den innebär fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om
den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjes
eller utredning om brott eljest försvåras. I annal fall än som angivits nu får
ej förvaras mer än en person i varje rum.

Förvaringen
skall ske på sådant sätt att förbindelse mellan häktade som kan antagas påverka
varandra i mål eller ärende såvitt möjligt förhindras. Även i övrigt skall
häktad, särskilt om han är under 21 år, förvaras så alt han ej utsattes för
olämpligt inflytande av annan häktad.

4 §

Vid
behandlingen av häktad skall hänsyn tagas tUl hans hälsolUlslånd. Häktad som
företer tecken till sjukdom eller begär att läkare skall till-kaUas, skall så
snart det kan ske undersökas av läkare, om ej sådan undersökning uppenbarligen
är obehövlig.

Läkares
anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall iakttagas. Behöver den
häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske.

Förlossning
av häktad kvinna skaU såvilt möjUgt ske på sjukhus eller förlossningshem.

Om
anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra eller tredje slyckel
vistas på sjukhus eller förlossningshem slå under bevakning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 3

5
§

Häktad
skall såvitt möjligt erbjudas arbete eller annan därmed jämförUg
sysselsättning under häktningstiden. Han skall vidare beredas tUl-fäUe atl
utföra arbete som han själv skaffat sig, om det kan ske utan olägenhet.

Regeringen
eller myndighet, som regeringen bestämmer, meddelar bestämmelser om ersällning
åt häktad för arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning som
tillhandahålles honom.

6
§

I
den utsträckning det lämpligen kan ske bör häktad, om ej annat följer av
Iredje stycket, ges möjligheter att genom tidningar, radio och television
följa vad som händer i omvärlden. Hans behov av annan förströelse bör
tillgodoses i skälig omfattning.

Under
fömtsättningar som anges i första stycket får häktad själv skaffa sig eller
mottaga böcker, tidsskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom
förströelse.

1
fråga om den som är häktad på gmnd av misstanke om brott får inskränkningar
helt eller delvis göras i hans rätt att ha tiUgång tiU tidskrifter, tidningar,
radio och television, om det är påkaUat för att undvika alt bevis undanröjes
eller utredning om brott eljest försvåras.

7
§

Häktad
får inneha pengar, värdesaker och legitimationshandlingar i den mån det kan ske
utan olägenhet. Han får ej inneha alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel.

I
övrigt får häktad, i den mån ej annat följer av denna lag, inneha personliga
tillhörigheter och skaffa sig varor eller annat enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

8 §

Häktad
skall ha möjlighet alt dagligen vistas utomhus minst en timme, om ej synnerligt
hinder möter däremot.

9 §

Brev
från häktad lill svensk myndighet eller hans offentliga försvarare skall
vidarebefordras ulan föregående granskning.

Utöver
vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller mottaga brev, om
det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, i fråga om den som är häktad
på grund av misstanke om brott, utan fara för all bevis undanröjes eller
utredning om brott eljest försvåras.

Vägras
häktad avsända eller mottaga brev utan föregående granskning av dess innehåll,
skall brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den häktades medgivande.

Om
kvarhållande i visst fall av brev från häktad som vistas på rätts-psykiatrisk
klinik finns särskUda bestämmelser i 9 a § lagen (1966: 301) om
rätlspsykialrisk undersökning i brottmål.

Vad
i denna paragraf är föreskrivet om brev gäUer även annan skriftlig handling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 4

10
§

Bestämmelserna
i 9 § andra och tredje styckena är tUlämpliga även på försändelse av annat slag
än brev eUer annan skriftlig handling. Häktad får dock ej mottaga försändelse
som har angivits nu, om den kan äventyra ordningen eller eljest medföra
olägenhet.

Om
det är påkaUat för att hindra att otiUåtna varor införes i förva-ringslokal,
får regeringen eUer myndighet som regeringen besiämmer föreskriva att häktade
ej utan särskUt medgivande får mottaga andra försändelser än brev eller andra
meddelanden.

11
§

Häktad
får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga
besök som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt. Ej heller får den som är
häktad på grand av misstanke om brott mottaga besök som kan medföra fara för
att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om
det är påkallat av säkerhetsskäl eller för alt undvika att bevis undanröjes
eller utredning om brott eljest försvåras, skall en eller flera personer vara
närvarande vid besök.

Under
föratsättningar som anges i andra stycket kan som villkor för besök föreskrivas
att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller medger undersökning
av väska, kasse eller annat dylikt som han vill medföra vid besöket.

Om
försvarares rätt alt sammanträffa med den som är häktad finns bestämmelser i
rättegångsbalken.

12
§

Telefonsamtal
mellan häktad och person utom förvaringslokalen får äga rum i den utsträckning
det lämpligen kan ske. Den häktade skall vägras telefonsamtal som kan medföra
fara från säkerhetssynpunkt. Ej heller får den som är häktad på gmnd av
misstanke om brott ha telefonsamtal som kan medföra fara för att bevis
undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om
det är påkallat av säkerhetsskäl eller för alt undvika att bevis undanröjes
eUer utredning om brott eljest försvåras, skall en eller flera personer på
lämpligt sätt avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga rum endast med den
häktades vetskap. Telefonsamtal med hans offentliga försvarare får icke
avlyssnas.

13
§

Om
missbmk ej kan befaras, kan häktad medges att besöka närstående som är svårt
sjuk, närvara vid närståendes begravning eUer i annat fall, då synnerUga skäl
föreligger, lämha förvaringslokalen för viss kort tid. Under vistelsen utom
förvaringslokalen skall den häktade vara ställd under bevakning, om ej sådan
tiUsyn av särskilda skäl kan antagas vara obehövlig.

14
§

Medför
häktad kvinna spädbarn vid intagningen eUer föder hon därefter barn, kan
tiUstånd ges henne att ha bamet hos sig.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 5

15 §

Häktad
får beläggas med fängsel

1.
under transport och eljest
under vistelse utom förvaringslokalen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl
samt

2.
i övrigt för att betvinga
våldsamt uppträdande av den häktade, om andra medel visar sig otillräckliga och
säkerheten oundgängligen kräver det.

Läkare
skaU så snart det kan ske yttra sig över åtgärd enligt första stycket 2.

16 §

Beträffande
den som är häktad på grund.av misstanke om brott ankommer det på
undersökningsledaren eller åklagaren att

1. avgöra
om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 § första

stycket första meningen eller 913 §§ eUer för tillämpnmg av 3 § första

stycket andra meningen möter på den grund att åtgärden kan medföra

fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras,

2. avgöra
fråga om inskränkningar enUgt 6 § tredje stycket.

Innebär avgörande erdigt första stycket hinder för medgivande eller

eljest inskränkning i
häklads rält, skall avgörandet omprövas så ofta anledning därtill uppkommer.

17 §

Vad
som sägs i denna lag om häktad har motsvarande tillämpning på

1.
den som har anhåUits eUer
gripits på gmnd av misstanke om brott,

2.
den som har intagits i häkte
eller polisarrest för förpassning till kriminalvårdsanstalt och

3.
den som har tUlfälligt
placerats i häkte med stöd av 43 § första stycket tredje meningen lagen (1974:
203) om kriminalvård i anstalt.

18 §

När
någon i annat fall än som avses i 1 och 17 §§ intages i kriminalvårdsanstalt
eller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller
tages i förvar i polisarrest, skall denna lag, med särskilt beaktande av anledningen
tUl intagningen och dennas varaktighet, gälla i tillämpliga delar, om ej annat
föreskrives i lag eller annan författning.

19 §

Om
behandlingen i vissa fall av häktad som skall undergå rätlspsykialrisk
undersökning finns särskilda bestämmelser i 7 a § lagen (1966:301) om
rätlspsykialrisk undersökning i brottmål.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977 då lagen (1958: 213) om behandlingen av
häktade och anhållna m. fl. skall upphöra att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

Härigenom föreskrives
alt i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål skall
införas en ny paragraf, 9 a §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

9a§

Vill misstänkt som vistas pd rättspsykiatrisk klinik enligt 7 eller 9
§ avsända brev, får chefen för kliniken kvarhålla brevet, om den misstänkte
lider av psykisk sjukdom och anledning föreligger antaga att brevet har ett
sådanl av sjukdomen påverkat innehåll att dess avsändande kan föranleda
betydande olägenhet för den misstänkte. Medger den misstänkte att brevet får
öppnas och granskas, fär brevet kvarhållas om brevet visar sig uppenbarligen
ha ett sådant innehåll som nu har sagts.

Första
stycket gäller ej brev som är ställt till svensk myndighet eller den
misstänktes offentlige försvarare.

Vad
i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig handling.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa
fall

Härigenom
föreskrives att i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall skall införas en ny paragraf, 36 a §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76:
90

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 a §

Har överläkare med stöd av 13 § omhändertagit
alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffats hos eller ankommit
till den som är intagen på sjukhus med stöd av denna lag, skall den omhändertagna
egendomen bevisligen förstöras eller försäljas enligt bestämmelserna om
beslagtagen egendom i 2 § lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. Belopp som erhållits vid sädan försäljning tillfaller staten.

Påträffas alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel inom sjukhus där patienter som intagils med stöd av denna lag
vårdas, får berusningsmedlen omhändertagas av sjukhusdirektören eller styresmannen
för sjukhuset, om känd ägare till berusningsmedlen ej finnes. Första stycket
har motsvarande tillämpning på sålunda omhändertagen egendom.

Bestämmelserna i första och andra styckena har
motsvarande tilllämpning på injektionsspruta eller kanyl som kan användas för
in-spriilning i människroppen.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1976.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives att i lagen (1967: 940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall införas en ny paragraf, 37 a
§, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90

Nuvarande lydelse

8

Föreslagen lydelse 37 a §

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas
hos eller ankommer till den som är inskriven i specialsjukhus med stöd av 35 §
får omhändertagas av överläkaren vid sjukhuset. Sjukhusdirektör eller
styresman får omhändertaga alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel
som påträffas inom sjukhuset eller sjukhusområdet, om känd ägare till
berusningsmedlen ej finnes. Detsamma gäller injektionsspruta eller kanyl som
kan användas för insprutning i människokroppen.

Egendom, som omhändertagils enligt denna paragraf, skall
bevisligen förstöras eller försäljas enligt bestämmelserna om beslagtagen
egendom i 2 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.
Belopp, som erhållits vid sådan försäljning, tillfaller staten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av
strafftid m. m.

Härigenom
föreskrives alt 11 § lagen (1974: 202) om beräkning av strafflid m. m. skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
skall förpassas tUl kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd får i
anslutning härtill tiUfälligt förvaras i allmänt häkte el-

Den som
skall förpassas till kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd får i
anslutning härtill tillfälligt förvaras i allmänt häkte el-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ler
polisarrest, om del behövs med hänsyn lill transportförhållandena.

Föreslagen lydelse

ler
polisarrest i avvaktan på beslut om anstaltsplacering eller om det behövs med
hänsyn till transportförhållandena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 10

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-12-29

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sttäng, Andersson, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson,
Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson.

Föredragande:
statsrådet Geijer

Proposition
om ny lag oni behandlingen av häktade och anhållna m. fl., m. m.

1
Inledning

Ett
omfattande utredningsarbete har sedan lång tid pågått på kriminalvårdens
område. Reformförslag bar fortlöpande lagts fram av skilda statliga kommittéer,
bl. a. av kommittén för anstallsbehandling inom krimmalvården (KAIK) i
betänkandet (SOU 1971: 74) Kriminalvård i anstalt. Inom den år 1971 tillsatta
kriminalvårdsberedningen har därefter en del av dessa reformförslag
överarbetats och samordnats. 1 belänkandet (SOU 1972: 64) Kriminalvård
förordade beredningen en genomgripande reform av kriminalvårdens organisation
och verksamhetsformer. På gnmd val av beredningens förslag framlade Kungl.
Maj: t i 1973 års statsverksproposition (prop. 1973: 1 bil. 4 s. 76164)
förslag lill allmänna riktlinjer för kriminalvårdens fortsatta utformning.
Dessa rikllinjer godkändes i allt väsentiigt av riksdagen (JuU 1973: 15, rskr
1973: 152).

Med
utgångspunkt i de sålunda antagna riktlinjerna för det fortsatia reformarbetet
har därefter genomförts ny lagstiftning på kriminalvårdens område, bl.a. lagen
(1974: 203) om kriminalvård i anstalt (i det följande kallad KraL).

I
samband med nu anförda utredningar och reformer på kriminalvårdens område har
inom justitiedepartementet uppmärksamhet också ägnats lagstiftningen om
behandlingen av häktade, anhållna m. fl. Dessa frågor regleras f.n. i
rättegångsbalken (RB), lagen (1958:213) om behandlingen av häktade och
anhållna m. fl. (i det följande kallad häkteslagen), kungörelsen (1958: 214)
ang. tillämpningen av samma lag (i det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 11

följande
kaUad tiUämpningskungörelsen) samt i kungörelsen (1958: 215) med vissa
föreskrifter om allmänna häkten och polisarrester.

Med anledning av vissa
motioner vid 1974 års riksdag med begäran om ny häkteslagsliftning anmärkte
justitieutskottet (JuU 1974: 2) att spörsmålet om regleringen av tvångsmedlen
enligl RB på sitt sätt är artskilt från den sedan länge påträngande och mera
begränsade problematiken hur man lagstiftningsvägen skall kunna åstadkomma
praktiska förbättringar för dem som är häktade, anhållna eller gripna.
Utskottet förordade för sin del att de i motionema berörda frågorna snarast
skulle tas upp till övervägande i syfte all förslag till ny häkteslagsliftning
skulle kunna föreläggas riksdagen inom kort. Ulskollel hemställde atl delta
skuUe ges Kungl. Maj:t tUl känna. Riksdagen biföll utskottets hemstäUan (rskr
1974: 99).

Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 28 juni 1974 har jag tilUtallat sakkunniga (Ju 1974: 17) för
att se över bestämmelserna om häktning m. m. Utredningen (i det följande kaUad
häktningsutredningen) har främst till uppgifl alt överväga föratsättningarna
för användningen av skilda personeUa tvångsmedel i straffprocessen.

Inom
justitiedepartementet har i mars 1975 upprättats en promemoria

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av RA, hovrätten över Skåne och
Blekinge, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,
statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens invandrarverk, länsstyrelserna i Stockholms och Kristianstads län,
häktningsutredningen, socialutredningen. Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund.
Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen
Sveriges länspolischefer, Föreningen Sveriges polismästare. Föreningen Sveriges
skyddskonsulenter och skyddsassistenter. Föreningen styresmän och assistenter
m. fl. vid kriminalvårdsanstallerna (SAK), Övervakarnas riksförbund. Svenska
fångvårdssällskapel. Svenska skyddsförbundet, Svenska läkaresällskapet,
Sveriges läkarförbund. Svenska psykiatriska föreningen. Rättspsykiatriska
föreningen, Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 12

(KRUM),
Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrakare (RFHL). Vidare avgavs yttrande
av brottsförebyggande rådets (BRA:s) arbetsgrupp rörande anpassningsstöd åt
straffade med instämmande av rådets verkställande utskott.

LO
har bifogat yttrande av Statanslälldas förbund. TCO har överlämnat yttrande av
Stalstjänstemannaförbundet. Länsstyrelserna i Stockholms och Kristianstads län
har bilagt yttranden av polisstyrelserna i Stockholms resp. Kristianstads
polisdistrikt. Till byggnadsstyrelsens yttrande har fogats en av styrelsen i
samråd med kriminalvårdsstyrelsen utförd översiktlig lokalinventering av
aUmänna häkten.

I
detta sammanhang ämnar jag också ta upp vissa. särskilda lagstiftningsfrågor
som har aktualiserats genom framställningar från riksdagens ombudsman (JO) och
som rör dels brevkonlroll på rättspsykiatrisk klinik dels omhändertagande av
alkoholhaltiga drycker och . andra berusningsmedel m. m. på psykiatriska
sjukhus och omsorgsvårdens specialsjukhus. Jag ämnar också behandla en a'v
kriminalvårdsstyrelsen gjord framställning i fråga om placering i vissa fall i
allmänt häkte av personer som har dömts till frihetsberövande påföljd.

2
Departementspromemorian

I
departementspromemorian framhålls att behovet av ändringar i gällande regler
och rutiner på häkteslagstiflningens område i första hand gör sig gällande
beträffande de personer som är berövade friheten under en relativt lång period.
Det bör emellertid inte komma i fråga atl göra någon skarp åtskillnad mellan
olika personkategorier vid behandlingsreg-lemas utformning.

Frågor
som enligt promemorian påkaUar uppmärksamhet vid översynen av
behandlingsreglema gäUer bl. a. möjligheterna att ge häktade och därmed
jämställda socialt, kurativt stöd, åtgärder för att bereda häktade, som så
önskar, tiUfäUe till arbete eller annan sysselsättning samt åtgärder för att på
olika sätt söka minska de häktades isolering.

Den
nya häkteslagen bör enligt förslaget i likhet med den nuvarande lagen utformas
efler den laglekniska principen att de materiella bestämmelserna görs
tillämpliga i första hand på häktade, varefter i särskilda bestämmelser anges
på vilka andra personkalegorier som lagen är till-lämplig.

Enligt
promemorian är möjligheterna att förbättra de häktades situation starkt
beroende av tUlgängliga lokalmässiga och personella resurser. De nuvarande
häktenas byggnadstekniska utformning begränsar möjligheterna atl åstadkomma
mera radikala förändringar i behandlingssituationen, särskilt när det gäller
utrymmen för gemensamhetsvistelser, arbete och fysisk träning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 13

Vid
planeringen av nya häkten och arrestlokaler är det enligt promemorian
angeläget att man byggnadsmässigt söker lillgodose de behov som gör sig
gällande i fråga om behandlingen av häktade m. fl. När det gäller befintliga
häkten måste målsättningen bli mera begränsad med hänsyn tUl de byggnadsmässiga
föratsättningarna. Vissa möjligheter torde dock finnas atl få lill stånd en
lokalmässigl bättre häktesmiljö. I en del häkten kan på sikt ylterligare om-
eller tillbyggnader bli aktuella.

Ett
fullständigt genomförande av de principer för behandlingen av häktade m. fl.
som föreslås i promemorian förutsätter vissa resursförstärkningar, särskilt
när det gäller atl tillgodose behovet av förbättringar i häktenas
byggnadsmässiga utformning. Det framhålls att det därvid uppenbarligen måste
bli fråga om en reformverksamhet i olika etapper. De förslag till nya
författningsbestämmelser som läggs fram bör emellertid genomföras redan nu.

En
beslämmelse om kurativt, socialt slöd åt häktade bör enligt promemorian inte
saknas i en ny häkteslag. I 1 § förslaget tUl häkteslag anges därför att om
häktad behöver personligt stöd eller annan hjälp, skall i den mån det lämpligen
kan ske åtgärder vidtas för att tiUgodose sådant behov om han samtycker
därtill. Vidare införs regler som syftar lUl alt öka möjligheterna tUl frivUUg
gemenskap mellan intagna i häkten. I 3 § nya lagen anges sålunda bl. a. alt
häktad som viU vistas tillsammans med en eller flera andra intagna skall i
skälig utsträckning tUlåtas detta, om lokalförhållandena medger det och det
kan ske ulan fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på
gmnd av misstanke om brott, kollusionsfara, dvs. fara för all bevis undanröjs
eller utredning om brott eljest försvåras. I anslutning därtill föreskrivs i
förslaget att i fråga om häktad som inte fyllt 21 år särskilt skall beaktas att
han inte utsätts för olämpligt inflytande av annan inlagen. För att positivt
ge uttryck för angelägenheten av att häktad får möjlighet till sysselsättning
under frihetsberövandet föreslås i 5 § en beslämmelse enligt vUken häktad
såvitt möjligt skall erbjudas arbete eller annan därmed jämförlig
sysselsättning.

I
promemorian understyrks vikten av att de häktade genom häktets försorg om
inle hmder möter i runlig utsträckning tillhandahålls tidningar m. m. och
olika former av förströelse. 1 enlighet härmed anges i 6 § nya lagen att om
kollusionsfara inte föranleder annat, häktad bör ges möjlighet alt i den
utsträckning del lämpligen kan ske genom tidningar och, där sä är möjligt,
genom radio och television följa vad som händer i omvärlden. Vidare föreskrivs
alt häklads behov av annan förströelse bör tillgodoses i skälig omfattning. När
det gäller häklads brevväxling föreslås bestämmelser som ger uttryck för en i
förhåUande tUl nu gäUande ordning mindre restriktiv hållning i fråga om häklads
rätt i förevarande hänseende. Den föreslagna bestämmelsen i ämnet anger att häktad
får avsända eller ta emot brev eller annan för-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 14

sändelse,
om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är
häktad på gmnd av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjs eller
utredning om brott eljest försvåras. I uppräkningen av de myndigheter till
vilka häktad har rätt att avsända brev utan föregående granskning föreslås
vissa ändringar; Även besöksreglerna föreslås omarbetade, i syfle att vidga
möjlighetema för häktad all la emot besök. Sålunda föreskrivs i 10 § förslaget
att häktad får la emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske, dock att
han inte får ta emot besök som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt eller
kollusionsfara. Vidare föreslås en bestämmelse som möjliggör kroppsvisitation
av besökande. Häklads telefonsamtal föreslås reglerad genom en särskild
bestämmelse i 11 §, som utformats i principiell överensstämmelse med reglema
om besök.

Departementspromemorian
innehåller också förslag till regler som syftar tiU en klarare gränsdragning av
ansvarsfördelningen mellan häktesföreståndare och åklagare i frågor om
meddelande av tillstånd till brevväxling, besök m. m. EnUgt beslämmelse i 15 §
den föreslagna häkleslagen skall åklagarens avgörande avse endast åtgärdens
tillåtlighet från kollusionsfaresynpunkt. Med denna begränsning blir det
enligt en i den föreslagna tillämpningsförordningen införd beslämmelse
häktesföreståndaren som i övrigt beslutar i fråga om dessa åtgärder. Därav
följer alt åklagaren i fortsättningen inte skall pröva om viss åtgärd skall
tUlåtas med hänsyn lill säkerhetssynpunkter. Åklagarens funktion i detla
avseende begränsas till en skyldighet att hålla häktesföreståndaren underrättad
om förhållanden som har betydelse från säkerhetssynpunkt vid behandlingen av
den häktade.

Enligt en föreslagen
bestämmelse i 2 § nya lagen skall häklads pengar, värdesaker och
legitimationshandlingar inte längre obligatoriskt omhändertas för atl förvaras
skilt från den häktade. Så skall ske endast när särskUda skäl föreligger
därtill. I fråga om vården av häktad som är sjuk föreslås en mer vidsträckt
skyldighet än f. n. att föranstalta om läkarundersökning.

Beiräffande
det närmare innehållet i promemorieförslaget hänvisas liU bilagan.

3
Remissyttrandena

Allmänt
sett får promemorieförslagel etl gynnsamt mottagande av det övervägande antalet
remissinstanser.

RÄ
anför alt behovet av förbättring i olika avseenden för dem som i
straffprocessuell ordning berövas friheten har förstärkts efter den nyligen
antagna kriminalvårdsreformen. Sett i ett större sammanhang är det av vikt att
sådana fribetsberövanden så långt det är möjligt står i över-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 15

ensstämmelse
med de principer som gäller för del kriminalpoliliska reformarbetet. De
förslag till förbättringar i fråga om behandlingen av häktade och anhåUna som
läggs fram i promemorian tillgodoser väl de vikliga synpunkterna alt den som är
berövad friheten behandlas med tillbörlig hänsyn och att de inskränkningar i
hans rörelsefrihet som måste ske skall vara klart påkallade och inte göras mer
omfattande eller fortgå längre tid än som är nödvändigt. Någon anledning till
erinran mot förslaget föreligger inte. Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge
förefaller skälen för de i promemorian föreslagna ändringama av reglerna om
behandlingen av häktade m. fl. i allt väsentligt vara övertygande. Hovrätten
tUlstyrker därför all förslagen läggs till gmnd för lagstiftning. Som
föreslagits i promemorian bör den nuvarande häkteslagen och
tUlämpningskungördsen ersättas med nya författningar i ämnet.
Rikspolisstyrelsen har i princip inte något alt erinra mot tankegångarna i
förslaget, vilka är ägnade att genom skilda åtgärder anpassa lagstiftningen
lill den pågående kriminalvårdsreformen. Kriminalvårdsstyrelsen anför alt nuvarande
bestämmelser rörande behandlingen av häktade och övriga kategorier som omfattas
av häkteslagen visserligen har medgett vissa marginella förbättringar av deras
situation. Men dessa förbättringar är otillräckliga och ytterligare
förbättringar framstår som angelägna. Sålunda firms enligl styrelsens mening
behov av att så långt möjligl begränsa nuvarande restriktioner vad gäller t.
ex. brevväxling, telefonsamtal, penninginnehav och rätlen lill besök. Vidare
behöver de häktade få ökade möjligheter till kurativt, socialt stöd. Framför
allt måste de häktades isolering från andra intagna och från omvärlden mildras.
De i promemorian föreslagna ökade möjligheterna till gemenskap mellan intagna
i häkten och till kontakter med omvärlden är i linje med det aktuella synsättet
på hithörande frågor. Styrelsen finner det synnerligen angeläget att förslaget
i denna del genomförs. Styrelsen vUl emellertid understryka atl flera av de
föreslagna åtgärderna att förbättra de häktades situation är starkt beroende
av tillgängliga lokalmässiga och personella resurser. De förslag som läggs
fram i promemorian utgör enligt Advokatsamfundets menmg ett värdefullt bidrag
till en nödvändig förbättring i åtskilliga hänseenden av de häktades situation.
Samfundet vill i allt väsentligt tUlstyrka förslagen. SAK hälsar med
tUlfredsslällelse alt en bearbetning av gällande bestämmelser angående häktade
kommit till stånd och nu föreligger i förslag. Naturligen måste
kriminalvårdsreformens intentioner slå igenom också på häkteslagstiftningens
område. Först i och med den refomens genomförande har personalen vid de
allmänna häktena kommit att känna sig definitivt inlemmade i kriminalvården
och integrationslanken häkte anstalt frivård kan därmed ses som ett faktum.
Del mest värdefulla i förslaget lill ny häkleslag synes vara att man försöker
ge möjlighet till lindringar för de häktade framför allt när det gäller alt
minska isoleringen, ge kurativt stöd och erbjuda större

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 16

möjlighet tUl sysselsättning. I stort sell har SAK intet
ätt erinra mot förslaget.

Ytterligare
remissinstanser som tillstyrker promemorieförslaget helt eller i det väsentliga
är arbetsmarknadsstyrelsen, riksrevisionsverket, BRÄ:s verkställande utskott,
länsstyrelserna i Stockholms och Kristian-. stads län, polisstyrelsen i
Stockholms polisdistrikt, socialutredningen. Svenska kommunförbundet, LO,
Statsanställdas förbund, TCO, Stats-tjänstemannaförbundet, Domareförbundet,
Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges polismästare. Övervakarnas
riksförbund och Svenska skyddsförbundet.

Socialstyrelsen konstaterar atl lagförslaget har ett
lovvärt humanitärt syfte och att i konkurrensen mellan straffprocessuella
säkerhelssyften och den häktades behov av god behandling de senare fått större
utrymme. Svenska psykiatriska föreningen och Rättspsykiatriska föreningen med
instämmande av Svenges läkarförbund ansluter sig helt tUl de grundläggande
idéer, som kommil till uttryck i förslaget.

Socialstyrelsen finner det anmärkningsvärt alt det på
åtskilliga ställen i de föreslagna författningstexterna förekommer sådana
uttryck som "i den mån det lämpligen kan ske", "om
möjligt", "när särskilda skäl föreligger", "i skälig
utsträckning" etc. Häri ligger enligt styrelsens mening en risk för att
det på skilda häkten kan utbildas olika praxis när del gäller tolkningen av
bestämmelserna. Det får emellertid förutsättas atl kriminalvårdsmyndigheterna
vidtar erforderliga åtgärder så att syftet med beslämmelserna slår igenom på
alla häkten. Också Föreningen Sveriges frivårdstjänstemän anser att det finns
risk för godtycklig tolkning av de föreslagna bestämmelserna, eflersom dessa
tUl sin karaktär är vagt formulerade. Liknande synpunkter anförs av
Övervakarnas riksförbund. Svenska psykiatriska föreningen och KRUM. Sistnämnda
instans anser del vara en stor fara för såväl den enskilde som för den
samhälleliga demokratin alt tänjbara formuleringar tiUåts att breda ut sig i
lagtext. Sådana bestämmelser urholkar successivt rättssystemet. Enligt KRUM:s
mening skall de häktade ha ovillkorliga rättigheter inskrivna i lagen.

Ett stort antal remissinstanser förutom
kriminalvårdsstyrelsen framhåller det angelägna i resursmässiga förstärkningar
av de allmänna häktena så atl häktesreformen kan genomföras efter de i promemorian
föreslagna riktlinjerna. De resurskrav som gör sig gällande avser såväl
häktenas byggnadsmässiga utformning som tillgången på personal av olika
kategorier, nämligen personal för bevakningsuppgifter, social-kurativa
uppgifier och arbelsledande funktioner. Kraven på resursförstärkningar kommer
till uttryck i remissyttrandena från bl. a. RÄ, BRÄ:s verkställande utskott,
LO, Statsanställdas förbund, Stalstjänstemannaförbundet, SAK, Övervakarnas
riksförbund. Svenska psykiatriska föreningen. Rättspsykiatriska föreningen,
Sveriges läkarförbund och länsstyrelsen i Stockholms län. . :

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 17

Byggnadsstyrelsen
vill understryka de svårigheter.som finns att tillgodose de lokalbehov m. m.
som lagförslaget leder fram tUI och att reformverksamheten måste ske på lång
sikt. Styrelsen har i samråd med kriminalvårdsstyrelsen år 1974 utfört en
översiktlig lokalinventering omfattande 18 allmänna häkten. Därvid har gjorts
en-jämförelse mellan dessa häkten och det påbörjade nya häktet i Kristianstad.
Syftet med inventeringen har i första hand varit alt klargöra vilka
fömtsättningar som finns att i de befintliga häktena få lokalytor för
gemensamhelsvis-telse samt atl uppskatta byggnadskostnaderna härför.
Inventeringen visar alt en utökning av häkteslokalerna kräver relativt stora
ingrepp i de polishus där allmänna häkten är inrymda. I ett stort antal fall
tvingas övriga brukare av polishusen, bl. a. polismyndigheterna själva, avstå
från lokaler för en eventuell utökning av häktena. Kostnadsberäkningarna anger
ett preliminärt totalbelopp om 11 milj. kronor i kostnadsläget den 1 april
1974.

Kriminalvårdsstyrelsen
berör tUl en början den av byggnadsstyrelsen

företagna inventeringen av möjlighetema atl tillskapa gemensamhelsut-

rymmen m. m. på de allmänna häktena. Tillkomsten av gemensamhelsav-

ddningar ökar enligt kriminalvårdsstyrelsens beräkning personalbehovet

med omkring 40 vårdartjänster. Inventariekostnaderna beräknas tUl ca

900 000 kronor. Styrelsen är väl medveten om alt en så genomgripande

upprustning av befintliga häkten inte,kan ske i ett sammanhang. Styrel

sen vill också erinra om att den,nyligen lillsälta utredningen angående

översyn av häktningsbestämmelserna kan komma att föreslå sådana

ändringar i dessa bestämmelser att platsbehovet, behandlingens, utform

ning och därav föranlett resursbehov påverkas. I awaktan på utrednings-,

resultatet finns det anledning till försiktighet när det gäller omfattande

byggnadsprojekt. Styrelsen anger därefter i sitt remissyttrande vissa

möjUgheter att företa mera begränsade resursförstärkningar när det gäl

ler utrymmen för gemenskap, personalbehov m. m. Styrelsen anför

därvid. ,

Ett
sätt att öka möjligheterna tiU gemenskap utan stora ombyggnader är atl två
celler utnyttjas som dubbelrum för s.k. samsitlning. Detta åsladkommes genom
alt man installerar dubbla dörrar mellan ceUema. I en första etapp bör delta
utföras vid samtliga häkten. Vidare bör i den mån beläggningssilualionen gör
det möjligt dagrum anordnas genom att mellanväggarna mellan tre celler tas
bort. Styrelsen räknar med att så kan ske vid ett tiotal häkten. Dagrum kan med
lämplig utmstnmg användas även som motions- och arbetssal. En motionsgård för
gemen-samhetsvistelse utomhus kan åstadkommas genom att en mellanvägg tas bort
mellan två gårdar. Detta är möjligt vid åtta häkten. Styrelsen anser att de
byggnadslekniska åtgärder, som här angetts tillhöra en första etapp, är
oundgängligen nödvändiga för att de föreslagna bestämmelserna om vistelse i
gemenskap ej skall stanna på papperet. Vid de häkten som får möjlighet liU
grappgemenskap behöver personalen förstärkas. Även reglema om förvaring av
häklads lillhörigheter, om arbete och sysselsättning, om tUlgång till
tidningar, radio, television och annan för-

2
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 90

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 18

ströelse
samt om besök och telefonsamtal får praktiska konsekvenser för anslags- och
inventariebehovet. Sålunda behövs privata låsbara lådor för de häktades
förvaring av pengar och andra lillhörigheter. Centralradioanläggningar och eluttag
för arbelsbelysning förutsätter samordnade ledningsdragningar. 1
Krisliansladshäktet införs för första, gången en för radio och TV gemensam
uttagsenhet. Den saknas i övriga häkteslokaler.

Om
nu angivna resursförstärkningar såsom en första etapp sätts in omgående, kan
kriminalvårdsstyrelsen tillstyrka att den föreslagna lagstiftningen genomförs
redan nu.

Häktningsutredningen
framhåller att frågan om-häktenas byggnadsmässiga utformning på längre sikt
har ett visst samband med utredningens uppdrag. Utredningen har ännu inte
tagit ställning'i fråga om de personeUa tvångsmedlens framtida utformning. Mot
bakgmnd av utredningens direktiv och vad som hittUls förekommit under
utredningsarbetet kan det finnas skäl att på sikt räkna med en sådan
minskiiing av antalet häktade och anhållna att det finns anledning alt iaktta
en viss försiktighet när det gäller ombyggnad av befintliga häkten och
projektering av nya.

Socialutredningen
instämmer i det i promemorian framförda förslaget atl den nya lagstiftningen
bör genomföras utan hinder av alt de lokalmässiga fömtsättningarna för vissa
av de föreslagna åtgärdema ännu saknas på många håU. Én ny lagstiftning bör
kunna utgöra ett slöd för det fortsatta utvecklingsarbetet. Åtskilliga reformer
enligt förslaget torde dessutom kunna genomföras redan inom ramen för
tillgängliga resurser. Sistnämnda synpunkt delas av Svenska
fångvårdssällskapet. Även Domareförbundet anser att den väntade eftersläpningen
på resurssidan inte i och för sig bör hindra att den föreslagna lagstiftningen
genomförs redan nu, särskilt inte om förutsatta etappvisa förstärkningar
omgående kan sättas in såvitt gäller behovet av ytterligare anslallsperso-nal.
Även hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den nya lagstiftningen bör
genomföras redan nu.

Advokatsamfundet
vill däremot ifrågasätta om man bör låta den nya lagstiftningen träda i kraft
innan det finns faktiska möjligheter att lillgodose de rättigheter och
förmåner som genom densamma skall beredas de häktade. Diskrepansen mellan vad
som utlovas i lagen och vad som kan presteras i verkligheten måste te sig
besynnerlig för de häktade och kanske av dessa uppfattas som en orättvisa.

Föreningen
Sveriges frivårdstjänstemän är kritiskt inställd till det förhållandet att ny
lagstiftning om behandlingen av häktade m. fl. föregår resultatet av
häktningsutredningens arbete eflersom utformningen av förstnämnda lagstiftning
hänger samman med frågan om vUka personkategorier som den skall ha tillämpning
på. RFHL är också tveksamt om det riktiga i alt genomföra promemorieförslaget
nu med hänsyn till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 19

den
pågående utredningen om' översyn av häktningsbestämmélserna. Frågan om hur den
häktade skall behandlas är på olika sätt sammankopplad med frågan om
anledningen tUl häktningen. Dessa frågor bör därför behandlas samtidigt. De i
promemorian föreslagna förbättringarna i de häktades situation bör dock i
huvudsak genomföras genast, genom t. ex. en gemensam cirkulärskrivelse från
kriminalvårdsverket och RA.

Statens invandrarverk, som
i princip stöder de förslag som läggs fram i promemorian, saknar en diskussion
pm hur målet att underlätta de häktades situation skall nås när det
gäller häktade utlänningar. Dessa senares isolering kommer att bestå om inte
en'särskUd satsning görs för dem. Även BRÅ:s verkställande utskott framhåller
att häktade, utlänningar utgör en grupp som bör ägnas särskUd' uppmärksamhet.
eftersom deras kommunikationssvårigheter är särskUt framträdande.

Enligt
socialstyrelsens mening är det med hänsyn tiU utvecklingen av det
rättspsykiatriska undersökningsväsendet oklart om den nuvarande häkteslagen är
tiUämplig på de rättspsykialriska klinikerna. Denna oklarhet bör undanröjas i
den nya lagen.

Förslaget
att i den nya häkteslagen införa en bestämmelse om kurativt, socialt stöd åt
häktade hälsas med tillfredsställelse av flera remissinstanser, bl. a.
socialutredningen. Övervakarnas riksförbund och Statsanställdas förbund.
Svenska psykiatriska föreningen finner det positivt att i promemorian betonas
vikten av att kurativa åtgärder inleds redan under häktningstiden.
Rikspolisstyrelsen anför att de regler som föreslås i fråga om socialt,
kurativt stöd torde vara ägnade att.lindra den psykiska press som.ett, även
kortvarigt, frihetsberövande ofta inne-: bär.

Socialutredningen
vUl understryka vikten av att man bygger ut möjligheterna till social service
för dem som häktats på gmnd av misstanke om brott eller berövats sin frihet med
stöd av bestämmelser utanför rättegångsbalken. Särskilt betydelsefullt är att
bestämmelser om socialt, kurativt stöd förs in i lag. Beträffande dem som
häktats torde behov av stöd och hjälp i stor utsträckning uppstå redan under
häktningsliden. Beträffande dem som blir föremål för tillfälligt
omhändertagande enligt barnavårdslagen (1960: 97) finns skyldighet att
tillgodose deras hjälpbehov redan enligt den lagen. Utredningen anser det
viktigt att, som föreslagits i promemorian, bestämmelser om stöd och hjälp
införs även beträffande dem som omhändertagits enligt annan vårdlagstiftning,
t. ex. nykterhetsvårdslagen (1954: 579) och lagen (1966: 293) om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Svenska
kommunförbundet anser det helt riktigt att kriminalvårdens frivårdsorganisation
tar'det primära ansvaret för de personer som om-' fattas av häkteslagen. Det är
också naturligt att kriminalvårdens ansvar för sociala insatser för personer
som normalt tillhör den primärkommu-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 20

nala
socialvården skall bestå i att vid behov förmedla hjälp. VUken hjälp som skall
sättas in bör kommunen bestämma, i förekommande faU i samarbete med
kriminalvårdens frivårdsorganisation. Beträffande vård-, kostnads- och
behandlingsansvaret för personer som av en eller annan anledning blir föremål
för kriminalvårdande insatser vUl förbundet hänvisa tUl det arbete som pågår i
en arbetsgrupp inom BRÄ.

BRA.s
verkställande utskott framhåller att anhåUnings- och häkt-nuigstiden i många
fall innebär en svår omställningsperiod för den omhändertagne. I särskilt hög
grad gäller detta för dem som råkat i denna situation för första gången och
därnied saknar tidigare erfarenhet. Kon-taklen med anhöriga och andra bryts, i
många fall utan att den omhändertagne haft tillfälle att förklara den uppkomna
situationen. De kurativa insatsema från kriminalvårdens sida bör inledas så
snart som möjligt för att motverka eventuella negativa effekter. Om en intagen
som redan undergår påföljd inom kriminalvården önskar det, kan det vara
lämpligt att redan i detta skede koppla in förordnad övervakare, som bör ges
möjlighet att bistå med socialkurativa insatser.

Föreningen
Sveriges frivårdstjänstemän framhåUer att behovet av kurativa insatser bland
anhåUnä och häktade är stort. En viktig uppgift för frivårdspersonalen på
häktena är terapeutiska samtal. Syftet med dessa samtal är bl. a. alt få den
intagne alt tänka framåt och intressera sig för åtgärder som kan förbättra hans
situation inför kommande frigivnmg. Det är angeläget att arbetsuppgiftema
systematiseras och fördelas mellan olika personalkategorier. Dubbelarbete
och" missförstånd skapar missnöje och motsättningar tiU skada för den
intagne. Det är också viktigt att förståelsen och förtroendet för frivårdens
verksamhet ökar även bland utredningsmännen och åklagama.

Enligt
SAK torde många kurativa och praktiska problem även i fortsättningen komma att
ombesörjas av poUspersonal. SAK anser att aUa åtgärder som avser personligt
stöd och annan hjälp måste ha föregåtts av samråd med åklagare för att undvika
alla risker att försvåra pågående utredning.

Det
förhållandet alt enligt förslaget stöd- och hjälpåtgärder inte skaU få vidtas
och underrättelse tUl socialt organ, myndighet eller skyddskonsulent inte
skall få lämnas ulan den intagnes samtycke kan enligt socialutredningen i
vissa fall få konsekvenser för den intagnes anhöriga. Behov av insatser som
syftar till att hjälpa de anhöriga kan finnas även om inte den intagne själv
framstäUt begäran härom eller lämnat sitt samtycke till hjälpåtgärderna.
Enligt utredningens mening bör de anhöriga genom kriminalvårdens försorg
informeras om möjlighetema tUl stöd och hjälp. Vidare bör kontakten mellan de
anhöriga och de sociala organen underlättas. Länsstyrelsen i Stockholms län
anser det vara en brist att det i lagförslaget saknas en bestämmelse om
skyldighet att anmäla behov av socialhjälp åt häktades anhöriga om anledning
föreligger

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 21

därtill.
På samma sätt som enligt 5 § KraL bör samråd ske med den häktades familj så
snart det står klart alt häktningstiden inte blir kort. Insättande av behövliga
stödåtgärder för närstående ingår som ett led i socialnämnds uppsökande
verksamhet och bör inte vara beroende av den intagnes samtycke.

Som
framgår av det tidigare anförda är remissinsianserna i aUmänhet positivt
instäUda tiU förslaget om ökade möjligheter lill gemenskap mellan intagna i
häkten. Bl. a. kriminalvårdsstyrelsen finner det synnerligen angeläget alt
förslagel genomförs. Svenska kommunförbundet instämmer i det allmänna synsätt
som präglar promemorian i denna del. SärskUt bör möjlighetema till s. k.
samsitlning vidgas för bl. a. ungdomar och missbrakare även i fall då
visldsetiden är relativt kort. Statsanställdas förbund ställer sig positivt
till en utvidgning av samsiltningen och gemenskap vid promenader, under
föratsättning att större personalresurser skapas så att trygghet i tjänsten
garanteras.

Föreningen Sveriges
frivårdstjänstemän betonar att lokalmässiga skäl, inte får åberopas för att
hindra en samsiltnmg. Möjligheten tUl gemenskap bör som uttalals i promemorian
omfatta även utevistelse i promenadgårdar m. m. SAK framhåller särskUt behovet
av gemenskap för dem som vistas i häkte efter alt ha fullföljt talan mot
meddelad dom eller som väntar på rättspsykiatrisk undersökning.

Svenska
psykiatriska föreningen vill livligt instämma i förslaget om samvaro mellan
häktade, i fall där utredningsskäl inte lägger bestämda hinder i vägen, men är
tveksam om samsittning verkligen innebär en tUlräcklig förbättring av
situationen, övervakarnas riksförbund uttalar att stor risk föreligger att de
föreslagna bestämmelserna om gemensamt umgänge mellan de intagna inte kommer
att få den betydelse som är önskvärd med hänsyn tiU alt fara för undanröjande
av bevis ofla kan åberopas som hinder för sådan gemenskap.

Enligt
Stalstjänstemannaförbundet torde det vara mer problematiskt att ordna gemenskap
på ett häkte än på en kriminalvårdsanstalt. Vissa i häkte intagna kan sannolikt
terrorisera hyggliga intagna, ligor kan råka i konfrontation etc. Gemenskapen
torde föratsätta stark kontroll genom hög personaltäthet och noggrann
differentiering. Alltför stora gmppbildningar bör undvikas.

Enligt
häktningsutredningen finns skäl överväga om inte isoleringen för de häktade kan
brytas på annat sätt än som föreslagits i promemorian. Elt altemativ som bör
undersökas närmare är att införa möjlighet att placera häktade på
kriminalvårdsanstalt i gemenskap med där intagna. PrincipieUa hinder mot en
sådan lösning bör inte anses föreligga när häktningsliden kan beräknas bli
långvarig och den häktade samtycker. Härvidlag kan erinras om de särskilda
bestämmelser som gäller för häktade som skall undergå rätlspsykialrisk
undersökning. Mot att införa

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 22

en
sådan ordning även för andra personer som är häktade kan anföras att vissa
praktiska problem kan uppstå om olika behandlingsregler skall tillämpas på
olika kategorier intagna i en kriminalvårdsanstalt. Vad som främst skiljer de
olika kategorierna är arbetsplikten. Med häktningsinstitutets nuvarande
utformning får emellertid placering fömtsättas komma i fråga endast i sådana
kriminalvårdsanstalter som är slutna. Med hänsyn härtiU torde de oUka
behandlingsreglema inte i praktiken behöva medföra några allvarliga
ölägenheter. Möjligheter till sådan placering av häktade som det här är fråga
om bör enligt utredningens mening med hänsyn till de fördelar som kan vinnas
allvarligt övervägas i samband med den nu aklueUa översynen av bestämmelserna
om behandUngen av häktade och anhållna. En sådan ordning skulle också kunna ge
värdefulla erfarenheter för utredningens fortsatta arbete.

Enligt
hovrättens över Skåne och Blekinge mening torde det kunna ifrågasättas om det
inle i den nya häkteslagen såsom var fallet i strafflagens promulgalionslag
fram till år 1958 borde tas in en uttrycklig föreskrift som anger att häktad
i princip inte skall förvaras tUlsammans med dem som undergår straff eller
annan frihetsberövande påföljd. En bestämmelse av sådan innebörd skulle också
överensstämma med regeln i art. 10 pimkt 2 a) i den av Förenta Nationerna år
1966 antagna konventionen om medborgerliga och pohliska rättigheter, till
vilken Sverige anslutit sig år 1971. Om en sådan föreskrift skulle tas ui i
lagen, torde undanlag samtidigt böra göras dels för häktad som skall undergå
rättspsykiatrisk undersökning (18 § förslaget till häkteslag) och dels för häktad
som behöver förvaras på kriminalvårdsanstalts sjukavdelning, dvs. i samma mm
som i anstalten intagna.

Föreningen
Sveriges åklagare berör det fallet att kollusionsfara såsom föreslås i
promemorian utgör hinder för häktad att vistas tillsammans med annan
intagen. Emellertid kan kollusionsrisken vara lika stor vid en flyktig kontakt
som vid samsittning. Det behövs därför alltjämt en bestämmelse om att det
såvitt möjligt skall förhindras att förbindelse äger rum mellan intagna som
kan antas påverka varandra i mål eller ärende, anhängigt vid domstol eUer hos
annan myndighet.

Statens
invandrarverk anför att det givetvis är av största vikt att häktad person som
är språkUgt isolerad i förhåUande till personal, radio och TV erbjuds möjlighet
tiU kontakt med någon som talar hans eget språk. Om delta inte är möjligt, kan
en intagens isolering ibland brytas även genom aktiviteter där inte språket är
avgörande, t. ex. schackspel.

Den
i förslaget lill häkteslag intagna bestämmelsen att det i fråga om häktad som
inte fyllt 21 år skall särskUt beaktas att han inte utsätts för olämpligt
inflytande av annan intagen föranleder uttalanden av några remissinstanser.
Svenska psykiatriska föreningen framhåller att en konsekvens av denna
föreskrift inte bör få bli att ungdomar i mindre utsträckning än andra får
möjlighet tiU samvaro med andra under häkt-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 23

ningstiden.
Enligt häkiningsutredningen bör beaktas alt isolering kan vara särskilt
påfrestande för ungdom. Detta motiverar att föreskriften får en generell
avfattning ulan inriktning på en speciell ålderskategori. Även Svenska
läkaresällskapet anser alt ifrågavarande föreskrift bör omfatta alla häktade
oavsett ålder.

De
föreslagna bestämmelserna om alt häktad såvitt möjligt skall erbjudas arbete
eller annan därmed jämförlig sysselsättning under häktesliden föranleder ingen
erinran från remissinstanserna. Remissinstanser som uttalar sig positivt om
förslaget är bl. a. socialstyrelsen. Statsanställdas förbund,
Stalstjänstemannaförbundet och Föreningen Sveriges frivårdstjänstemän.

Bestämmelserna
i förslaget tUl häkteslag om häktads tUlgång lill tidningar, radio m. m. och
annan förströelse föranleder vissa uttalanden. Enligl socialstyrelsens mening
bör den grand-, läggande bestämmelsen härom i 6 § första stycket förslaget till
häkteslag ges en mer förpliktande utformning genom att det anges att häktad
"skall" och inte endast "bör" ges möjUgheter, inom i
paragrafen angivna gränser, till sådan kommunikation med omvärlden som där
sägs.

Beiräffande
den föreskrift som anger alt kollusionsfara kan föranleda inskränkningar i
häktads rätt enligt förevarande paragraf anför rikspolisstyrelsen att
kollusionsfaran inte torde innebära några större problem när det gäller
tidningar och annan lektyr. Inte heUer torde möjligheten att lyssna på radio
medföra några större olägenheter i detta hänseende, i synnerhet om häktena
förses med centralradioanläggningar med i ceU-väggarna inmonterade högtalare.
Däremot kan kollusionsfara vid gemensam vistelse i TV-mm motivera inskränkande
föreskrifter i relativt sett slörre omfattning.

SAK
menar att centralradioanläggning, med möjligheter till reglering utanför de
intagnas bostadsrum, bör ingå som standardutmstnuig för ett allmänt häkte.
Stalstjänstemannaförbundet rekommenderar att fast radio monteras in i varje
cell. Tidningar och tidskrifter bör finnas tillgängliga på häktena. Hur
distributionen av tidningar skall ske bör avgöras lokalt med hänsyn till
häktets storlek. På en del häkten har korttidsprenumeration prövats med gott
resultat. Häktade som har gemensamhet bör också få tillfälle att se television.
För intagna med långa häktnings-tider torde det också kunna bli aktuellt med TV
i bostadscellen.

Statens
invandrarverk framhåller att tidningar, tidskrifter, böcker och andra medel för
förströelse helt naturligt har större betydelse för språkligt isolerade
utlänningar än för andra intagna. Varje häkte bör prenumerera på en eller två
dagliga tidningar på de mest frekventa språken. Detta gäller också tidskrifter.
Också möjligheten till boklån bör ökas. Hos de kommunala biblioteken har under
de senaste åren skett en kraftig uppmstning i fråga om invandrarlitteratur.
Det är viktigt alt detta kommer även häktade utlänningar tiU godo. På detta
område bör kon-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 24

takten
mellan häktet och invandrarbyrån på orten kunna få stor betydelse. Även
övervakarnas riksförbund framhåller att det bör finnas tillgång till
information och tidningar på häktade utlänningars egna språk.

Mot de föreslagna principerna
för b r e v k o n t r o 11 har remissinstanserna i allmänhet inget atl erinra.
Svenska psykiatriska föreningen-finner det positivt alt man lättar på
brevgranskningen. Statens invandrarverk ullalar att möjligheten till ökad
brevväxling är välkommen. Samtidigt framhåUs att det måsle ordnas bättre
möjligheter alt översälta utländska brev. Statsanställdas förbund anser att
lättnader av brevkontröl-len kan genomföras men att undanlag härifrån bör gälla
beträffande dem som är häktade för grova brott och dem som kan förväntas få
hjälp med fritagning utifrån.

Föreningen
Sveriges frivårdstjänstemän anser att brevcensur för en stor del av dem som f.
n. häktas torde vara obehövlig. Reglerna och rutinerna i samband med
brevkontroll måste emellertid ses över ylterligare i syfte att förenkla
systemet och få en mer enhetlig praxis.

Ä
andra sidan anför Slatstjänstemannaförbundet att om de föreslagna reglerna för
brevväxling upphöjs tiU lag, det inle längre torde vara möjligl alt hålla
narkotikan utanför häktena. Befrielse från brevcensur lorde endast kunna ske
efter individuell prövning. SAK anser att bestämmelserna i 26 § KraL i
tillämpliga delar bör föras över till den nya häkleslagen.

Några
remissinstanser, nämligen rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och
Kristianstads län samt polisstyrelsen i Kristianstads polisdistrikt anser att
länsstyrelse liksom f. n. bör ingå i uppräkningen av de myndigheter till vilka
häktad ha rätt att avsända brev ulan föregående granskning. Som skäl härför
anförs att länsstyrelsen är högsta polismyndighet i länet med befogenhet i
disciplinärt hänseende gentemot befattningshavare i den lokala
polisorganisationen. Länsstyrelsen har vidare tUlsyn över polisarrester och
skyldighet att vaka över hur polisverksamheten bedrivs. Enligt
rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, polisstyrelsen i
Stockholms polisdistrikt och Föreningen Sveriges polismästare bör också
polisstyrelsen eller polismyndigheten i det distrikt där brottsutredningen äger
mm ingå i uppräkningen. Statens invandrarverk bör enligt verkels egen
uppfattning också omfattas av den ifrågavarande bestämmelsen såvitt gäller brev
från utlänningar, såväl sådana som lagils i förvar enligl utlänningslagen som
sådana som är häktade. Svenska kommunförbundet anser att detsamma bör gälla
brev till socialstyrelsen med hänsyn lill alt häkteslagen omfattar även vissa
kategorier som inte är häktade. Domareförbundet ifrågasätter om inte
brev-censuren bör kunna slopas äveri såvilt gäller häktads korrespondens med domstol.
Länssiyrdsen i Stockholms län hävdar för övrigt att häktad i likhet med vad som
gäller intagen som behandlas enligt KraL utan

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 25

granskning
skall ha rätt att avsända brev till svensk myndighet. Polisstyrelsen i
Kristianstads polisdistrikt ifrågasätter delsamma.

Vad angår den föreslagna
särskilda bestämmelsen om möjlighet att införa förbud för häktade alt ta emot
försändelser av annat slag än brev eller annan skriftlig handling anför
Statsanställdas förbund att gåvopaket med livsmedel o. d. bör förbjudas och
att sådana varor i stället bör tiUhandahållas av häktena på sätf som nu sker.

Övervakarnas riksförbund
konslalerar all stor restriktivitet f. n. tilllämpas vid landels häkten när
det gäller möjligheter till besök av anhöriga, övervakare och övriga.
Förbundet framhåller att delta är i högsta grad otillfredsställande. Svenska
psykiatriska föreningen ser det som positivt alt man i den nya lagen lättar på
besöksreglerna.

Föreningen
Sveriges polismästare anför att faktorer som talar emot ett vidsträckt
utnyttjande av besöksrätlighelerna är frihelsberövandels korlvarighet och
alkoholpåverkan hos den omhändertagne. Övervakarnas riksförbimd har förståelse
för alt inskränkningar i besöksreglerna måsle gälla i fall när det föreligger
risk för undanröjande av bevis. Förbundet vill dock framhålla alt den häktade
inle ens i sådana faU bör förvägras kontakt med sin övervakare eller
kontaktman. SjälvfaUet skall dessa kontakter ske under betryggande kontroll.

Enligt statens
invandrarverk är troligen häktade utlänningar genomsnittligt i en sämre
situation än andra häktade när det gäller besök. En del utlänningar har inte
några kontakter över huvud taget i Sverige eller endast ytterst begränsade
sådana. Många är ungdomar som saknar familj och släkt i Sverige. Det är
viktigt att detta beaktas och att man t. ex. låter kamrater komma på besök. I
en del fall kan det vara lämpligt att efter förfrågan hos den intagne ta
kontakt med invandrarbyrån, som kan vara behjälplig med att skaffa fram en landsman
eller språkkunnig person som kommer på besök. En slörre insats när del gäller
utiändska häktades situation bör också kunna påräknas från de frivilliga
organisationernas sida.

Några remissinstanser
berör uttalandet i promemorian att besöksreglerna i princip torde vara
tUlämpliga på lekmannaövervakare och förtroendeman liksom på
socialvårdstjänslemän och tjänsteman vid arbetsförmedling. Enligt BRA:s verkställande utskott 'år en
sådan beslämmelse motiverad från många synpunkler. Arbelsbelaslnmgen för
häktespersonalen skulle kunna öka, om besökare anländer vid olika tidpunkter
på dagen. EmeUertid kan det vara svårt för exempelvis lekmannaövervakare all
vara underkastad besöksbeslämmelser eflersom det kan förutsättas all de har
ordinarie arbetsuppgifter alt sköta. Man bör ge lekman-naövervakarna
möjligheter att bistå sina klienter i så stor utsträckning som möjligt. Deras
insatser bör vara arbetsbesparande för häktes-, frivårds- och övrig
personal. Övervakarnas riksförbund framhåller att

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 26

övervakaren
eller kontaktmannen måste beredas tillfälle att besöka den anhållne eller
häktade på tider som passar honom med hänsyn tiU det ordinarie arbetet.
Föreningen Sveriges frivårdstjänstemän anser i motsats lill vad som uttalats i
promemorian att lekmannaövervakare som av skyddskonsulenten och
övervakningsnämnden ansetts lämplig, inte skall behöva vara underkastad
besöksreglerna. Svenska kommunförbundet finner det något märkligt att
socialvårdstjänslemän, i motsats tUl exempelvis frivårdspersonal, även i
fortsättningen avses vara underkastad be-söksreglema. Föreningen Sveriges
statsåklagare framhåller att frivårdspersonal och personundersökare
uttryckligen bör anges vara undantagna från besöksreglerna.

Enligt Statsanställdas
förbund talar säkerhetsskäl för att besök av andra än försvarare,
kriminalvårdens anställda, NÄV-ledamöler (nämnden för den andliga vården) m.
fl. bör vara bevakade. Även om man med metalldelektor kan kontrollera att vapen
inle förs in på häktena,, kan man inte genom sådan kontroll gardera sig mot
införsel av narkotika. Skall undantag från bevakade besök ifrågakomma, bör det
ankomma på häktesföreståndaren att i samråd med åklagaren bevilja sådant
tUlstånd. Stalstjänstemannaförbundet anser alt enskilda besök utan bevakning endast
kan ske efter individuell noggrann prövning.

Enligt Föreningen Sveriges
frivårdstjänstemän måste den i promemorian angivna möjligheten att installera
telefonautomater i häktena betraktas som obefintiig. I de fall där en häktad
person kan få fri tillgång till telefonautomat torde häktningen vara obehövlig
och kunna ersättas med reseförbud eller anmälningsplikt eller båda dessa åtgärder.
Slatstjänstemannaförbundet anser alt installerandet av telefonautomater är
förenat med olika säkerhetsaspekter som bör utredas närmare. Statsanställdas
förbund ser däremot positivt på förslaget alt ge häktade ökade möjligheter till
telefonsamtal.

Såvitt
gäller den föreslagna föreskriften om atl telefonsamtal med häktads offenllige
försvarare inte får avlyssnas kan det enligt Föreningen Sveriges statsåklagare
på goda grunder ifrågasättas, om inte den intagne har rätt tiU telefonsamtal
ulan avlyssning även med företrädare för de myndigheter till vilka brev
vidarebefordras ulan föregående granskning. En bestämmelse om att samtalens
tiUåtlighet får kontrolleras bör dock införas i den föreslagna
tillämpningsförordningen.

Det
föreslagna systemet för p rö v ni n g e n av vissa tillståndsfrågor
föranleder uttalanden av ett flertal remissinstanser.

RÄ
hälsar med tillfredsställelse att ansvarsfördelningen mellan åklagare och
häklesföreslåndare kommer till uttryck i författningstext. Förslaget
överensstämmer med RÄ:s egen uppfattning om vad som bör gälla i ifrågavarande
hänseenden. Den föreslagna ansvarsfördelningen mellan åklagare och
häklesföreslåndare tillstyrks också av Föreningen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 27

Sveriges
statsåklagare. Statsanställdas förbund och Föreningen Sveriges
frivårdstjänstemän.

KRUM
konstaterar att det beträffande den som är häktad på grund av misstanke om
brott även i fortsättningen ankommer på åklagare att bevilja tUlstånd till
besök, brevväxling, permission, tidningsläsning, ra-diolyssning o. d. Detla
finner KRUM djupt otillfredsställande. Åklagaren tillförsäkras härigenom en
makt som ger honom elt övertag i förhållande tUl den misstänkte och dennes
försvar.

Häktningsutredningen anför
att det skulle kunna göras gällande att åklagarens behörighet enligt de
föreslagna reglerna att pröva tillåtiighe-ten av viss åtgärd är begränsad tiU
de. fall där häktningsbeslutet grandas på kollusionsfara. En sådan tolkning
torde emellertid ge åklagaren alltför begränsade möjligheter att ingripa, t.
ex. när nya omständigheter tillkommit efter häktningsbeslutet. Innebörden av
dessa regler bör därför vara att frågan om olika åtgärders tUIåtiighet
oberoende av häktnings-grunden måste prövas av åklagaren. Riksrevisionsverket
och RFHL anser däremot att kollusionsfara bör få utgöra hinder.för meddelande
av visst tillstånd endast under föratsättning att domstolen åberopat kollusionsfara
som häktningsgrand. Beträffande häktade tUl skillnad, från gripna och
anhållna bör över huvud taget enligt RFHL:s uppfattning särskilda
inskränkningar inom ramen för själva frihetsberövandet underkastas
domstolsprövning. Svenska fångvårdsällskapet ger uttryck för uppfattningen alt
i varje fall överprövningen av beslut i tiUståndsfrågor bör företas av domstol.

Häktningsutredningen
konstaterar att' promemorieförslaget innebär att häktesföreståndaren,har en
beslutanderätt.som inskränks av åklagarens vetorätt. Enligt utredningens
mening kan det finnas skäl överväga andra lösningar när det gäller prövningen
av dessa frågor. Vissa skäl talar sålunda för att domstolen ges
beslutsfunktioner beträffande häktade. Ett system med vetorätt medför dessutom
alltid olägenheter. Frågan om överprövning av besluten har inte reglerats i
förslaget. Utredningen är inte beredd atl f. n. la ställning till andra
alternativ när det gäller alt reglera beslutsfunktionerna men kommer att
uppmärksamma dessa frågor under det fortsatta utredningsarbetet. I det
fortsatta lagstiftningsarbetet på grundval av promemorian bör bl. a. beaktas
följande. Häktesföre-tåndarens beslut torde kunna Överprövas enligt allmänna
förvaltningsrättsliga principer av kriminalvårdsstyrelsen och kammarrätt.
Enligt utredningens mening bör dock uttryckliga regler härom ges i nya
häkleslagen och tUlämpningsförordningen efter förebUd av 5860 §§ KraL (jämför
42 § tillämpningskimgörelsen tUl sistnämnda lag). Regler om vem som beslutar
bör däryid tas upp primärt i lagen och inte som skett i promemorieförslaget
uteslutande i tiUämpningsförordningen. När det .gäller åklagarens beslut finns
inte någon möjUghet att fullfölja talan till

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 28

domstol
och det är ovisst om länsåklagare kan överpröva ett beslut av distriktsåklagare
i dessa frågor. Enligt utredningens mening är det också förenat med betydande
olägenheter om samma åtgärd skall överprövas av olika myndigheter. Som
framhållits i det föregående kommer dessa frågor att uppmärksammas i
utredningens fortsalta arbete.

Vissa remissinstanser
framför kritiska synpunkter på den föreslagna regeln om att häktads pengar,
värdesaker och legitimationshandlingar skall omhändertas endast när särskilda
skäl föreligger därtill. Även om humanitära skäl kan tala för en sådan regel
menar rikspolisstyrelsen att de utredningstekniska intressena bör föranleda
att den föreslagna huvudregeln i stället görs tUl undantag. Enligt styrelsens
mening är det i många fall svårt att vid intagningstillfäUet avgöra om pengar
och värdesaker som den intagne.medför skall få behållas av denne. Han kan i
samband med frihetsberövandet föra med sig såväl penningmedel som värdeföremål,
vilka först senare visar sig ha samband med visst brott. Skulle han tillåtas
fri dispositionsrätt, medför delta en möjlighet för honom alt genom besökande
eller tidigare frigivna medintagna låta föra ut medlen och föremålen ur häktet
eUer po-lisarresten. Betalningsmedel i form av märkta sedlar kan på detta sätt
undandras som bevismedel, pengar kan användas för inköp av otiUåtna varor etc.
En i häkte eller polisarrest intagen person kan enligt styrelsens mening inte
heller sägas ha någon egentlig nytta av att vara i besittning av
legitimationshandling. Skall, som förespråkas i promemorian, den föreslagna
lagstiftningen genomföras oaktat förändringar i häktenas/ polisarrestemas
utformning inle kan realiseras förrän på lång sikt, kan detta medföra inle
önskade konsekvenser. T. ex. kan en person som berövats friheten enligt utiänningslagen
tänkas rymma från en polisarrest medförande sitt pass. Polisstyrelsen i
Kristianstads polisdistrikt anser alt ordnings- och säkerhetsskäl talar för ätt
de nuvarande reglema bibehåUs när det gäller intagna i polisarrester.
Polisstyrelsen framhåller att a'wisi-tering är en i praktiskt taget samtiiga
polisarrester dagligen ofta förekommande rutinåtgärd, som bör få behåUa den
karaktären. Reglerna bör vara så enkla och klara som möjligt. Enligt
polisstyrelsens mening skulle det vara mindre lämpligt och alltför betungande
att vid varje av-visitering bedöma om pengar, värdesaker och
legilimalionshandlingar skall omhändertas eller inte. När det däremot gäller
fribetsberövanden av längre varaktighet kan eventuellt föreskrivas att
ifrågavarande föremål bör förvaras av den omhändertagne.

Med hänsyn till
kollusions- och flyklfaran synes det enligt Föreningen Sveriges polismästare
mindre angeläget att den omhändertagne, som princip skall få behålla pengar,
värdesaker och legilimalionshandlingar. En sådan ordning kan också skapa
konfliktanledningar. Vad angår kortvariga fribetsberövanden, t. ex.
omhändertaganden för fylleri, synes tillräckliga skäl inle föreligga för
tiUämpning av den föreslagna regeln.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 29

Statsanställdas
förbiind framhåller att den anställda vårdpersonalen vid såväl riks- som
lokalanstalter ofta har negativa erfarenheter av att de intagna själva
omhänderhar pengar. En konsekvens har varit ökad insmuggling av rasgivande
medel. Pengarna har också använts för spel med ibland höga insatser och i
samband därmed har ibland förekommit bråk och misshandel bland de intagna.
Förbundet befarar att likartade problem skulle uppslå även vid häktena om
samsittnmgen vid dessa vidgas och de häktade själva får hand om sina
pengar. Installerandet av va-ruautomater möter också svårigheter. DärtUl kommer
att personalen betraktar det som en positiv behandlingsuppgift att ta upp
beställningar av varor, då man härigenom får bättre möjlighet tUl kontakter med
de häktade. Förbundet avstyrker därför förslaget att de häktade själva skall
få ha hand om sina pengar. Däremot tillstyi:ks förslaget om innehav av
värdesaker, under förutsättning att dessa inte äventyrar säkerheten för
personalen, liksom innehavet av legitimationshandlingar. Också Föreningen
Sveriges frivårdstjänstemän anser all den intagne själv skall få ha hand om
värdesaker, legitimationshandlingar, foton på anhöriga o. d. Frågan om inlagens
innehav av egna kontanta medel är enligt föreningens mening mer komplicerad
och torde behöva ytterligare utredning.

Enligt SAK:s mening bör
den ordningen gälla att värde- och legitimationshandlingar förvaras under
häktesföreståndarens ansvar. När det gäller pengar bör den ordningen övervägas
att häktad som har egna, tillgängliga medel får kvittera ut exempelvis 35
kronor varje vecka och att häktad som saknar medel får bidrag av statsmedel med
motsvarande summa. Ett sådant system går relativt lätt att administrera och ger
de häktade en likställighet i ekonomiskt avseende. Veckoulbetalningen bör också
kunna påverkas av eventuell arbetsersättning som tillkommer den intagne. Inköp
av varor torde kunna ske genom vamvagn och tobaksautomater.
Slatstjänstemannaförbundet förmodar att penninginnehavet inte torde vara något
större problem när det gäller häktade placerade på mindre enheter. På landets
största häkten har man däremot uttryckt farhågor för alt låta de häktade
inneha egna medel. Enligt förbundels mening bör frågan om penningiimehav bli
föremål för ytterligare överväganden. Om möjligt bör mån försöka få praktiska
erfarenheter vid något eller några häkten. Förbundet är också tveksamt när det
gäUer innehavet av legilimationshandlingar under häktningstiden.

Socialstyrelsen saknar i
det framlagda förslaget bestämmelser om fickpengar för de häktade och
framhåller att frågan vid olika tUlfällen har aktualiserats från
socialnämndernas sida. Enligt styrelsens mening kunde det finnas anledning att
i detta sammanhang försöka lösa denna fråga på ett tillfredsställande
sätt..Svenska psykiatriska föreningen finner det positivt att
promemorieförslaget innebär lättnader i fråga om omhändertagande av föremål m.
m.

Övervakarnas
riksförbund fömtsätter att bedömningen huruvida sär-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 30

skilda
skäl föreligger att omhänderta pengar m: m. görs. i samråd med kurator och
läkare.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge kritiserar utformningen av den beslämmelse i 2 §
förslaget till häkteslag som anger att föremål som kan medföra fara från
säkerhetssynpunkt skall omhändertas och förvaras för den häktades räknmg.
Hovrätten ifrågasätter öm inte uttrycket "fara från
säkerhetssynpunkt", som enligt förslaget ersätter det tidigare använda
uttrycket "äventyra ordning och säkerhet", är väl så vagt och
obestämt som detta sistnämnda uttryck. Om någori ändring anses böra göras av
förutsättningama för omhändertagande av personUga föremål, bör denna ändring
därför enligt hovrättens mening snarare gå ut på . en precisering av
fömtsältningafnä, så att det i paragrafen klart anges vilka säkerhetsskäl som
kan behöva föranleda alt föremål omhändertas. Hovrätten vill också framhålla
alt det kan finnas skäl att omhänderta föremål inte enbart av säkerhetshänsyn
utan ibland även av hänsyn tUl ordningen på förvaringsplatsen.. Bestämmelsen
bör utformas i enUghet därmed. Vad som sagts nu om uttrycket "fara från
säkerhelssynpurikt" i 2 § gäller också användningen av samma eller
liknande uttryck i 3 § andra stycket, 9 § andra stycket samt 10 och 11 §§
förslaget tUlhäktes-lag. Hovrätten framhåller vidare att 2 § bör utformas sä,
att deri: på något sätt anknyts till och går bättre ihop med 7 §, där det anges
ätt häktad fär inneha personliga tillhörigheter i .enlighet med särskUda
bestämmelser.

4
Särskilda frågor

4.1
Om omhändertagande av alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel m. m.
på psykiatriska sjukhus och omsorgsvårdens specialsjukhus

4.1.1
Gällande bestämmelser

I
63 § nykterhetsvårdslagen (1954: 579) föreskrivs att alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel, som påträffas hos eller ankommer till den som ar
intagen på allmän vårdanstalt för alköholmissbmkare, får omhändertas av
föreståndaren för anstalten. Föreståndaren får även omhänderta alkoholhaltiga
drycker eller andra bemsningsmedel söm utan all känd ägare finns påträffas inom
anstalten. Vad som sagts om . omhändertagande av berusningsmedel får tillämpas
även i fråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning
i människokroppen. Den som lämnar alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel
eller injektionsspmta och kanyl tUl person som är intagen på nämnda anstalter
eller eljest hjälper sådan person att komma åt dyUka varor kan dömas till böter
eller fängelse (69 § nykterhetsvårdslagen). Mot föreskrifterna i
nykterhetsvårdslagen svarande bestämmelser finns dels i 88 a och 89 §§ bamavårdslagen
(1960: 97) beträffande den som är

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 31

intagen
i barnhem eller åtnjuter vård inom ungdomsvårdsskola eller vid
utskrivningsavdelning som tillhör sådan skola och dels i 63 § KraL.' '

Bestämmelser om hur
omhändertagen egendom skall handhas finns i lagen (1958: 205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m. Varorna skall förstöras eller försäljas. Belopp
som erhållits vid försäljning tilfaller staten.

Enligt 13 § lagen (1966:
293) om beredande av sluten psykiatrisk vård t vissa fall (LSPV) får den som är
intagen på sjukhus med slöd av lagen underkastas det tvång som är nödvändigt
med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv eller
omgivningen. Med stöd av denna bestämmelse kan överläkaren omhänderta föremål
som ankommer till eller anträffas hos en patient och som överläkaren av
vårdskäl anser nödvändigt att skilja från patienten under dennes vistelse på
sjukhuset. Bestämmelsen ger i praktiken överläkaren samma befogenhet att
omhänderta alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel samt
injektionssprator och kanyler som tUlkommer föreståndare och motsvarande enligt
63 § nykterhetsvårdslagen, 88 a § barnavårdslagen och 63 § KraL. Däremot saknas
motsvarighet till de i dessa lagrum intagna föreskrifterna om hur skall
förfaras med den omhändertagna egendomen. Överläkaren kan därför nödgas utlämna
egendomen till den intagne vid dennes utskrivning.

En psykiskt
utvecklingsstörd kan oberoende av samtycke tas in i omsorgsvårdens
specialsjukhus enligt bestämmelser i 35 § lagen (1967: 940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen). Intagning med stöd äv
denna paragraf kan också ske på grand av domstols förordnande enligt 31 kap. 3
§ brottsbalken. I omsorgslagen finns ingen motsvarighet tUl den laga befogenhet
atl underkasta paliert-lerna tvång som getts överläkaren m. fl. i 13 § LSPV.
Det finns inte heller någon motsvarighet till de befogenheter som medges i 63
§ nykterhetsvårdslagen, 88 a § bamavårdslagen och 63 § KraL.

4.1.2 JO:s
framställning . '

JO
har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 juni 1974 anfört att det är en
betänklig brist att frågan om omhändertagande av alkoholhaltiga drycker, andra
bemsningsmedel samt injektionssprutor och kanyler är så ofullständigt reglerad
för den slutna psykiatriska vårdens och omsorgsvårdens del jämfört med den
noga reglerade ordningen inom nykterhetsvården, bamavården och kriminalvården.
Bristen kan inle undgå att vålla rättsosäkerhet för patienterna och
villrådighet för överläkarna. Enligt JO:s mening bör bristen snarast möjligt
botas genom lagstiftning.

4.1.3 Remissyttrandena
.

Socialstyrelsen
och socialutredningen har efter remiss avgett yttranden över JO:s
framstäUning. Socialstyrelsen framhåller att inom den slutna psykiatriska vården
lik-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 32

som
inom omsorgslagens område vårdas i stor utsträckning på samma avdelning
både friviUigt intagna patienter och sådana som intagits oberoende av eget
samtycke. De patienter som intagits frivUligt kan inte utsättas för tvångsvis
meddelade åtgärder. De frivilligt intagna är Ukväl, som framhållits i
förarbetena tiU LSPV (prop. 1966: 53 s. 185), skyldiga att rätta sig efter
sjukhusets ordningsföreskrifter. Det har emellertid inte angetts närmare vilka
åtgärder som kan innefattas i begreppet ordningsföreskrifter. Frågan hur
långt sådana åtgärder kan drivas mot patientens uttalade vilja är svårlöst.
Det kan enligt styrelsens mening inte anses tillåtet alt personalen med våld
tar hand om varor och därefter förstör dem. I stället bör eftersträvas att
patienten samtycker till åtgärden. I annat fall kan patienten som yttersta
åtgärd få lämna sjukhuset. Då han sökt vården frivUligt får han presumeras ha
godtagit de ordningsfö-, reskrifter som gäller. Socialstyrelsen har fått kännedom
om att de nu nämnda frågoma tidigare vållat vissa problem inorri
allmänpsykiatrin. Dessa har dock inle varit av sådan art att de medfört någon
betydande olägenhet i vård- och behandlingsarbetet. Personalen kommer regelmässigt
överens med patienterna om hur dessa frågor skall lösas när de blir aktuella.
Enligl styrelsens mening är detta tillvägagångssätt även från terapeutisk
synpunkt att föredra framför en åtgärd mot patientens vilja. Det kan dock
uppstå sådana situationer att åtgärder måste vidtas mot patientens
invändningar. Styrelsen motsätter sig därför inte att frågorna rättsligt
regleras i överensstämmelse med den principiella lösning JO föreslår. Styrelsen
fiimer inte skäl att beträffande friviUigt intagna frångå nuvarande metoder.
För de patienter som vårdas med stöd av LSPV anser styrelsen den nuvarande
rättsliga regleringen tUlfyllest när det gäller omhändertagande av
alkoholhaltiga drycker m. m. som påträffas hos eller ankommit till patient.
Det innebär att det är den för vården ansvarige läkaren som beslutar om
omhändertagande. Analogt med övrig vårdlagstiftning bör en beslämmelse om
förverkande införas. Härutöver bör omhändertagande och förverkande även kunna
ske när nu aktuella varor påträffas inom sjukhusområdet utan att känd ägare finns.
Beslutet alt omhänderta bör i detta fall meddelas av sjukhusdirektören eller
styresmannen.

Socialstyrelsen
framhåller att frågan om omhändertagande och förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. inte har varit aktuell på samma sätt inom omsorgsvården som inom
den psykiatriska sjukvården. 1 enstaka undantagsfall kan det emellertid enligt
styrelsens mening även inom omsorgsvården finnas behov av att mot patientens
vUja kunna t. ex. omhänderta alkohol. Styrelsen motsätter sig därför inte att
frågan rättsligt regleras även inom detta vårdområde. Bestämmelser om omhändertagande
och förverkande bör begränsas att gälla vid specialsjukhus. För övriga
institutioner inom omsorgsvården behövs inte sådana bestämmelser. Åtgärderna
bör avse samma varor som inom den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 33

psykiatriska
vården. Det bör ankomma på den för vården ansvarige överläkaren att besluta om
omhändertagande. Omhändertagande och förverkande bör kunna ske även när varorna
påträffas inom specialsjukhusets område och känd ägare inte finns. I dessa
fall bör beslulel meddelas av sjukhusdirektören eller styresmannen.
Socialutredningen tillstyrker JO:s framställning.

4.2
Om brevkontroll på rättspsykiatrisk klinik

4.2.1
Gällande bestämmelser

I
13 § LSPV föreskrivs att den som är intagen på sjukhus med slöd av lagen får
hindras alt lämna sjukhuset och i övrigt underkastas det tvång som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom
själv eUer omgivningen. Det tvång som kan utövas enligt denna paragraf innefattar
inle brevcensur, utan i 15 § har intagils särskilda bestämmelser om
överläkares räll alt la del av och kvarhålla brev eller andra handUngar som
ankommer till patient eller som patient önskar avsända. Sådan brevcensur får
tillämpas endast om särskilda skäl föreligger och när det gäller handling som
patient önskar avsända fordras därutöver att handlingen kan föranleda
betydande olägenhet för honom eller annan person för all överläkaren skall få
besluta att handlingen skaU kvarhållas.

Intagning
för sluten psykiatrisk vård enligt LSPV kan ske antingen enligt 8 och 9 §§
efter ansökan med vårdintyg eller enligt 12 § sedan domstol genom
lagakraftvunnen dom överlämnat vederbörande lill sådan vård. För alt någon som
påföljd för brott skall kunna överlämnas till sluten psykiatrisk vård krävs i
regel att han undergått rättspsykiatrisk undersökning. Han är under den tid
undersökningen pågår antingen häktad eller på fri fot. Den som är på fri fot
kan dock under vissa föratsättningar som framgår av det följande tvångsvis
kvarhåUas på rättspsykiatrisk klinik.

Häktad
som skall undergå rättspsykiatrisk undersökning kan vara placerad på
rättspsykiatrisk klinik, i häkte eller på kriminalvårdsanstalt (7 § lagen
(1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål). Är han i oundgängligt
behov av psykiatrisk vård, som inte kan beredas på rätlspsykialrisk klinik
eller på kriminalvårdsanslalts psykiatriska avdelning, måsle han dock intas på
sjukhus med tiUämpning av anökningsför-färandet enligt 8 och 9 §§ LSPV.

I
8 § häkteslagen föreskrivs att häktad inle får avsända eller ta emot brev eller
annan försändelse med mindre det prövas kunna ske utan att äventyra ordning och
säkerhet eller medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott
eljest försvåras. Brev som i dessa fall kvarhålls får inte utan den intagnes
medgivande öppnas (12 § tillämpningskungörelsen). Om man undantar häktade som
beretts vård enligt LSPV, finns

3
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 90

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 34

inga
bestämmelser som medger brevcensur av vårdskäl mot psykiskt sjuk som är häktad.

Den
som är på fri fot och undergår rättspsykiatrisk undersökning kan enligt 9 §
första stycket lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål i vissa fall
håUas kvar på rättspsykiatrisk klinik. I 9 § andra stycket samma lag föreskrivs
att den som är intagen på rättspsykiatrisk klinik med stöd av första stycket
får hindras alt lämna kliniken och i övrigt underkastas det tvång som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet med intagningen eller för att skydda honom
själv eUer omgivningen. Äv förarbetena (prop. 1966: 60 s. 17) framgår dock att
man i fråga om rätten alt avsända och mottaga brev, inte funnit skäl att
behandla tvångsintagen på annat sätt än den som frivUligt vistas på klinik för
undersökning.

4.2.2
JO:s framställning

JO
har i skrivelse tUl regeringen den 25 mars 1975 anfört att frågan om brevcensur
vid rättspsykiatrisk klinik har aktualiserats i JO:s verksamhet vid ett par
tillfäUen. Därvid har uppgetts att det inte så sällan förekommer att en
psykiskt sjuk inlagen vill avsända brev som under inflytande av hans sjukdom
fått sådant innehåll att det kan komma att medföra betydande olägenhet för
honom när hans tillstånd förbättras.

Det
synes enligt JO oegentligt att personer, som uppenbarligen är psykiskt sjuka
och senare skall överlämnas lill sjukhus för vård enligl LSPV, därför att de
befinns vara i oundgängligt behov av sluten psykiatrisk vård, under den tid de
som häktade eller tvångsintagna vistas på rättspsykiatrisk klinik inte när
vårdskäl övertygande talar för det kan hindras från att avsända brev som kan
vålla dem betydande olägenheter och obehag. Från såväl humanitär synpunkt som
med lanke på ändamålet med vården synes det vara olyckligt all det inle är
sörjt för att i den intagnes intresse brev han vill avsända kan kvarhållas. JO
förutsätter att en kvarhållningsrätl måsle strängt begränsas tUl situationer då
etl ingrepp i den intagnes kommunikation med yttervärlden framstår som helt
nödvändigt med hänsyn till hans psykiska tillstånd (jfr JO 1974 s. 339). Enligt
JO:s mening talar beaktansvärda skäl för att lagändring övervägs i nu angivna
syfle. Med den utformning lagstiftningen på området nu har synes ändring i så
fall böra ske såväl i lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål som
häkteslagen.

4.3
Om placering i vissa fall i allmänt häkte av person som dömts till
frihetsberövande påföljd

Enligt
11 § lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m. får den som skall
förpassas till kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd i an-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76: 90 35

slutning
härtill tillfälligt förvaras i allmänt häkte eller polisarrest, om det behövs
med hänsyn tUl transportförhållandena.

I
skrivelse till regeringen har kriminalvårdsstyrelsen nyligen anfört att det
sålunda inte finns något slöd i lag för att i avvaktan på placeringsbeslut i
häkte kvarhålla den som dömts tiU frihetsstraff. Styrelsen framhåller att det
emellertid visat sig omöjligt i vart fall vid de större häktena alt
omedelbart efter del alt en verkställbar dom föreligger besluta om i vilken
anstalt den dömde skall placeras. Regionchefen, som i första hand har alt fatta
beslut i placeringsfrågan, måste ha erforderligt underlag för beslutet
tUlgängligt och är i praktiken förhindrad att ha differentieringssammanträde
varje dag. Styrelsen hemställer därför om sådant tillägg till 11 § lagen om
beräkning av strafftid m. m. alt tUlfällig förvaring i häkte kan få ske i
a"waktan på beslut om placering på viss i beslutet angiven
kriminalvårdsanstalt.

Enligt
43 § KraL får intagen i anslutning till inställelse vid domstol eller andra
myndigheter tillfälligt placeras i allmänt häkte, om det behövs av
säkerhetsskäl.

1
fömtnämnda skrivelse har kriminalvårdsstyrelsen anfört alt det även i andra
fall än som avses i sistnämnda bestämmelse visat sig föreligga behov av att
undantagsvis under pågående verkställighet kunna i häkte tillfälligt placera en
i kriminalvårdsanstalt intagen ej häktad person. Styrelsen framhåller att
vissa lokalanstalter inte har möjlighet att på ett betryggande sätt omhänderta
en berusad eller på annat sätt grovt störande inlagen. I de fall det är
nödvändigt alt avskilja den intagne från andra intagna på grund av hans
uppträdande eller eljest och det inle i närheten finns någon sluten anstalt
dit han kan förflyttas, bör enligt styrelsens mening genom lagändring öppnas
möjlighet atl tillfäUigt under högst ett dygn placera den intagne i
närbeläget häkte.

5
Föredraganden

På
senare år har uppmärksamheten alltmer riktats på behovet av reformer när del
gäUer behandlingen av häktade, anhållna m. fl. Förslag har också lagts fram och
åtgärder vidtagits i syfte alt förbättra förhållandena för de häktade,
särskilt när det gäller att tillgodose deras behov av kurativt socialt slöd och
att bereda dem möjligheter tUl sysselsättning under vistelsen i häktet. Den
pågående kriminalvårdsreformen, som har tagit sig uttryck bl. a. i lagen (1974:
203) om kriminalvård i anstalt (KraL), har gett ökad akluaUtet åt strävandena
att få till stånd en ny lagstiftning om behandlingen av häktade. Sedan arbetet
med lagstiftningen om behandlingen i anstalt slutförts, påbörjades också en
översyn av häkleslagsliftningen. Därutöver har bl. a. 1974 års riksdag uttalat
sig om behovet av en snar reform på detta område.

Inom
justitiedepartementet har upprättals en promemoria (Ds Ju 1975: 8) angående ny
lagstiftning om behandlingen av häktade m.fl. 1

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 36

promemorian
läggs fram förslag till en ny lag i ämnet, avsedd att ersätta den nuvarande
lagen (1958: 213) om behandlingen av häktade och anhåUna m. fl. Den nya lagen
föreslås innehålla bestämmelser som syftar till att underlätta de häktades
situation i olika hänseenden. Av principiellt intresse är framför allt de
bestämmelser som rör möjligheterna för häktade att få kurativt, socialt stöd,
erbjudanden om arbete eller annan sysselsättning under häktningstiden,
gemenskap meUan intagna i häkten samt häktades kontakter med omvärlden genom
tidningar, lidskrifter, radio, television, brevväxling, besök och
telefonsamtal. Vidare innebär förslaget en närmare reglering av åklagares och
häktesföreståndares beslutsfunktioner i tillståndsprövningsfrågor.

Vid
remissbehandlingen har promemorieförslaget fått ett i huvudsak positivt
mottagande. Flertalet remissinstanser lämnar i stort sett utan erinran den i
promemorian föreslagna lagregleringen. I en del frågor framförs dock
invändningar. Ett stort antal remissinstanser understryker det angelägna i alt
häktena tillförs ökade resurser så att reformen kan genomföras efter de
riktlinjer som har dragils upp i promemorian.

Även
jag anser promemorieförslaget vara i huvudsak väl ägnat alt läggas till grund
för lagstiftning. Elt genomförande av de principer som förslaget bygger på bör
verksamt kunna begränsa de skadliga följder som häktning och andra tillfälliga
frihelsberövanden lätt ger upphov till. Bestämmelserna synes i allt väsentligt
innebära en realistisk avvägning mellan å ena sidan behovet av alt förbättra
situationen för de häktade m. fl. och å andra sidan intresset av att kunna förverkliga
de ändamål som ligger till grund för häktningsinstitutet och andra temporära
fribetsberövanden som omfattas av lagstiftningen. På vissa punkter bör dock
promemorieförslagel bli föremål för ändringar och justeringar.

I
anslutning härtill vill jag erinra om alt bestämmelserna i rättegångsbalken om
häktning, anhållande m. m. är föremål för en översyn genom tillkallade
sakkunniga (häktningsutredningen/Ju 1974: 17). I direktiven till utredningen
anförde jag att frågan om behandlingen av dem som är häktade m, m. och därmed
sammanhängande frågor om tillgängliga resurser kan påverkas av en ändrad
utformning av bestämmelserna om häktning m. m. Det borde därför vara en
väsentlig uppgift för utredningen att under hänsynstagande härtill överväga
behandlingens utformning. Det nu framlagda förslaget till häkteslag ger inte
anledning till annat bedömande. Jag vill emellertid betona att utredningens
överväganden rörande behandlingsreglernas innehåll i huvudsak torde kunna
begränsas till sådana frågor som aktualiseras av en ändrad utformning av
häktningsbestämmelserna. Som jag återkommer till i det följande är det också en
uppgift för utredningen att överväga frågor som rör beslutsfunktionerna i
ärenden enligt häkleslagen.

Det
är enligt min mening mycket tiUfredsställande att det synsätt som bär upp
kriminalvårdsreformen i betydelsefulla hänseenden också har kunnat tas tillvara
vid utformningen av de i promemorian föreslagna be-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 37

handlingsreglerna
för häktade. Kravet på samverkan med olika sociala organ som enligt KraL och
motiven till denna lag skall utgöra ett bärande element i behandlingsarbetet
för kriminalvårdsklientelet har i promemorieförslaget fått en motsvarighet för
de häktades del genom bestämmelser om insatser av social, kurativ karaktär.
Den i KraL uttryckta principen att man skall söka mmska de i
kriminalvårdsanstalt intagnas isolering i förhåUande till varandra och lUl
omvärlden motsvaras i förslaget till häkteslag av bestämmelser som avser att
möjliggöra en friviUig gemenskap mellan intagna i häkten och en ökad
kommunikation med omvärlden. Som framhålls i promemorian följer å andra sidan
av häkl-ningsinstitutets och andra temporära frihetsberövandens natur att vissa
skillnader i behandlingen måste upprätthållas mellan dem som är föremål för
dessa fribetsberövanden och dem som i kriminalvårdsanstalt undergår påföljd
för brott. I fråga om arbete eller annan sysselsättning är sålunda all märka
alt någon arbetsplikt inte kan åläggas häktade och därmed jämställda. När det
gäller möjlighetema till kontakt mellan intagna inbördes och med omvärlden
måste beaktas att benägenhet att fly i många fall är betydligt mer påtaglig hos
de häktade än hos huvuddelen av kriminalvårdsklientelet och all kollusionsfara,
dvs. risk för alt bevis skall undanröjas eller utredning om brott eljest skall
försvåras, i princip kan förekomma endast hos dem som är häktade som misstänkta
för brott. Del förhållandel all häklesreglerna till skillnad från reglerna för
kriminalvård i anstalt skall tillämpas på fribetsberövanden som ofta är myckel
kortvariga är också en omständighet som föranleder skillnader i de båda
regelsystemens innehåll.

Som framgår av det anförda
är den nuvarande häkleslagen tUlämplig inte bara på häktade utan också vid en
rad andra fribetsberövanden av straffprocessuell eller annan art. Gemensamt för
dessa olika frihelsberövanden kan sägas vara att de är av temporär natur och
att de har ett annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller
beredande av vård. I överensstämmelse med vad som föreslås i promemorian bör en
ny lagstiftning också i princip ha samma tillämpningsområde som den nuvarande
lagen. Det innebär alt frihelsberövandels varaktighet kan, beroende på grunden
för ingripandet och omständigheterna i övrigt, variera mycket kraftigt. De
behandlingsprinciper som präglar promemorieförslaget har naturligen sin
främsta betydelse för de personer som är berövade friheten under en relativt
lång period, i första hand de häktade. I fråga om dem som är omhändertagna i
polisarrest under helt kort tid, ofta mindre än en dag, torde de föreslagna
förändringarna i behandlingens utformning knappast alls eller endast i ringa
mån få någon betydelse. Under remissbehandlingen har från några håll också
hävdals all särbestämmelser i vissa hänseenden är motiverade för de kortvariga
omhändertagandena. Enligt min mening är det emellertid knappast möjligt att på
ett ändamålsenligt sätt skilja ul de olika slag av omhänderta-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 38

ganden
där en speciell reglering kan ifrågakomma. Från materiell synpunkt synes
dessutom en särreglering inte vara behövlig.

Socialstyrelsen har i sitt
remissyttrande anfört att utvecklmgen beträffande det rättspsykiatriska
undersökningsväsendet medfört oklarhet i frågan om den nuvarande häkteslagen är
tiUämplig på häktade som förvaras på rättspsykiatrisk klinik. Jag vUl i
anledning därav påpeka att häkleslagen är tillämplig på var och en som är
häktad oavsett var han förvaras. Den omständigheten att det rättspsykiatriska
undersökningsväsendet numera beslår av rättspsykialriska kliniker med
socialstyrelsen som huvudman har därför inle medfört att häkteslagen skulle
sakna till-lämplighet på häktade som förvaras på sådan klinik (se prop. 1969:
22 s. 6 och 9 samt JO i ärendet 856/1975). Jag är samtidigt medveten om att
som socialstyrelsen framhåller situationen för en häktad som befinner sig på
rättspsykiatrisk klinik för undersöknmg i vissa hänseenden skUjer sig från
andra häktades situation. I ett speciellt hänseende har delta också lett till
alt man lagstiftningsvägen öppnat möjlighet att låta häktade undersökningsfall
under vissa förutsättningar förvaras i kriminalvårdsanstalt för atl där vistas
i gemenskap och arbeta tillsammans med andra intagna. Vidare har JO i fråga om
brevkonlroll aktualiserat frågan om en särreglering för häktade som är intagna
på rättspsykiatrisk klinik. Jag återkommer till den frågan i det följande.
Bortsett härifrån lorde de behov som gör sig gällande för de häktade
undersökningsfallen kunna t.v. tillgodoses inom ramen för de allmänt gällande
behandUngsreglerna. I sammanhanget bör framhållas att frågor rörande häktade
undersök-ningsfaU f.n. övervägs av 1971 års utredning (Ju 1971: 08) om behandling
av psykiskt avvikande. Självfallet är det angeläget att de verkställighetsföreskrifter
som kommer att meddelas i administrativ ordning i anledning av den nya
häkteslagen utformas med tillbörligt beaktande av förhållandena vid de
rättspsykialriska klinikerna. Bl. a. bör framgå alt den beslutanderätt som för
de allmänna häktenas dd tillkommer häktesföreståndare skall, i fråga om
häktade som är intagna på. rätlspsykialrisk klinik, utövas av klinikchefen. Jag
vill i detla sammanhang erinra om att åklagares befogenheter i
behandlingsfrågor gäller även i fråga om de på rättspsykiatrisk klinik intagna
häktade.

1
lagtekniskt hänseende anser jag det vara en lämplig lösning att som
föreslagits i promemorian den nuvarande häkteslagen ersätts med en ny lag i
ämnet. Liksom nuvarande lag bör den nya lagen vara uppbyggd efler den principen
att bestämmelserna enligt sin ordalydelse görs tiUämpliga på häktade, varefter
i slutet av lagen ges föreskrifter om lagens lUlämplighet på personer som är
underkastade fribetsberövanden på andra grunder.

Beträffande
de enskUda lagbestämmelsernas utformning har några remissinstanser påtalat att
formuleringarna i åtskilliga hänseenden är så vaga och tänjbara alt det finns
risker för en godtycklig eller oenhetlig

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 39

tillämpning.
Jag vill i anledning därav framhålla att såväl den nuvarande som den
föreslagna häkteslagen har karaktären av en ramlag som skall gälla för
omhändertaganden av vitt skilda slag och i olika typer av lokaler med
sinsemellan skiftande fömtsättningar i fråga om personeUa och byggnadsmässiga
resurser. Dessa förhållanden måste uppenbarligen påverka utformningen av de
bestämmelser som skall reglera verksamheten, så att tillämpningen kan anpassas
tUl de förutsättningar som faktiskt föreligger i olika faU. Självfallet är det
angeläget att man vid prövningen enligt lagen av de omhändertagnas rättigheter
och förmåner söker tillgodose de omhändertagnas berättigade intressen i så hög
grad som möjligt.

Som framhåUits såväl i
promemorian som i åtskUliga remissyttranden är det angeläget att häktena
tillförs sädana resurser att de föreslagna principerna för behandlingen av
häktade m. fl. kan genomföras i praktiken. Det gäller här bl. a. frågor om
anordnande av gemensamhets-utrymmen, anordningar för television, uppsättande av
förvaringsskåp m. m. Vid ett bedömande av resursfrågorna måste beaktas att
bestämmelsema om häktning, anhållande m. m. är föremål för en översyn genom
häktningsutredningen. Om resultatet av denna översyn skulle bli att häktning
blir mindre vanligt förekommande i framtiden, är detta självfaUet en omständighet
som kan påverka såväl behandlingens utformning som utrymmesbehovet vid
häktena. En viss försiktighet när det gäller att bedöma frågan om omedelbara
resursförstärkningar är därför väl motiverad. I första hand gäller det alt
genom en prioritering söka tUlgodose de mest angelägna behoven.

Som bl. a. statens
invandrarverk framhållit i sitt remissyttrande utgör häktade utlänningar en
grupp som kräver särskild uppmärksamhet i detta sammanhang. Språkhinder och
brist på kontakter med andra människor leder ofta för de häktade utlänningamas
del lill en isolering som är i särskilt hög grad påfrestande. Det är därför
angeläget att inom ramen för tillgängliga resurser söka förbättra förhållandena
för denna personkategori.

Jag
återkommer i del följande till de resursfrågor som aktualiserats i detta
lagstiftningsärende.

En av de frågor i
promemorieförslaget som är av mera principiellt intresse gäller införandet av
bestämmelser om åtgärder för att tillgodose häklads behov av kurativt, socialt
stöd och annat bistånd i personliga angelägenheter. Möjligheterna för häktade
att få sådant bistånd har förbättrats på senare tid genom att frivårdspersonal
numera medverkar i arbetet på häktena och genom alt
personunder-sökningsverksamhelen mera än förut inriktas på att utröna behovet
av socialt stödjande insatser. I samband därmed har också införts möjlighet att
förordna en förtroendeman för den misstänkte med uppgifl att bistå denne med
kurativa åtgärder innan ansvarsfrågan är avgjord (prop. 1973: 173). Emellertid
finns inte i den nuvarande häkleslagen någon

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 40

föreskrift
som behandlar frågan om tillgodoseendet av häklads behov i de hänseenden som
det här är fråga om. Med hänsyn till den centrala betydelse frågan har för den
som är berövad friheten, om än tillfäUigtvis, bör enligt vad som uttalas i
promemorian en bestämmelse i ämnet inte saknas i den nya lagen.
Promemorieförslaget innehåller därför en föreskrift som anger alt om häktad
behöver personligt stöd eller annan hjälp, skaU i den mån det lämpligen kan
ske, åtgärder vidtas för att tiUgodose sådant behov om den häktade samtycker
därtill.

Vid
remissbehandlingen har den föreslagna bestämmelsen i allmänhet lämnats utan
erinran. Socialutredningen och länsstyrelsen i Stockholms län har emellertid
påpekat att behov av insalser som syftar till att hjälpa den häktades anhöriga
kan finnas även om den häktade själv inte samtyckt till alt åtgärder vidtas.

Jag
delar den uppfattning som kommil till uttryck i promemorieförslaget att den
nya häkteslagen bör innehålla en beslämmelse som reglerar skyldigheten atl
vidta åtgärder för atl tillgodose häktads behov av stöd och hjälp i personliga
angelägenheter av skilda slag. Vad det därvid bl. a. gäller är att påkalla de
sociala organens uppmärksamhet på den häktades behov av hjälp i socialt,
kurativt hänseende. I överensstämmelse med vad jag uttalade i samband med
reformeringen av person-undersökningsverksamheten år 1973 (prop. 1973: 173 s.
21) bör, som också föreslagits i promemorian, den häktades samtycke vara en förutsättning
för all de för hans behandling närmast ansvariga skall vidta åtgärder i angivet
syfte. Jag är medveten om att detta i vissa fall kan få tiU följd att den
häktades familjs behov av hjälp m. m. inte blir uppmärksammat av de sociala
organen. För att om möjligt förebygga ett sådant otillfredsställande
förhållande är det angelägel att den häktade, i faU då han inte lämnar sitt
samtycke till att kontakt tas med dessa organ, uppmanas på lämpligt sätt atl
då skäl därtiU kan tänkas föreligga informera sin familj eller andra berörda om
förefintliga möjligheter för dem atl erhålla socialt stöd m. m. enligt de
allmänt gällande bestämmelserna.

Den
i promemorian föreslagna bestämmelsen avser inle bara bistånd i angelägenheter
av social, kurativ karaktär. Det kan också gälla hjälp i rent praktiska
angelägenheter som den häktade inte kan ombesörja själv till följd av
frihetsberövandet. Sålunda kan bostaden behöva tillsyn, ett husdjur las om hand
eller arbetsgivare underrättas. Jag finner del betydelsefullt att bestämmelsen
kommer att omfatta även åtgärder för alt lösa sådana praktiska problem.
Självfallet bör även dessa åtgärder vidtas endast med den häktades samtycke.

Frågan
om och i vilken omfattning åtgärder skall vidtas för att bistå den häktade i
sådana angelägenheter som omfattas av bestämmelsen måste, som också
promemorieförslaget innebär, bedömas från fall till fall. En faktor som bör
tillmätas stor betydelse, åtminstone när det gäl-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 41

ler
behovel av sociala, kurativa insalser, är frihelsberövandels varaktighet.
Härvidlag bör håUas i minnet att bestämmelsen kommer att gälla inte enbart
häktade ulan också skall tillämpas vid en rad andra slag av fribetsberövanden,
ofla av kortvarig natur.

Bestämmelser
som anger på vem eller vilka som det ankommer alt vidta åtgärder för att
tillgodose de hjälpbehov som det är fråga om torde få meddelas i administrativ
ordning. Därvid får beaktas de skillnader i tillvägagångssättet som föranleds
av bl. a. grunden för frihetsberövandet och beskaffenheten av den angelägenhet
som biståndet avser. Jag ansluter mig härvidlag i det väsentiiga lill de
synpunkler och förslag som lagts fram i promemorian.

Principiellt
viktiga är också de bestämmelser i promemorieförslaget som innebär ökade
möjligheter för häktad atl vistas i gemenskap med andra häktade. Nuvarande
häkteslag utgår från principen alt det i allmänhet ligger i den häktades eget
intresse att håUas i enrum, skild från andra häktade. Från denna ulgångspunkt
föreskrivs i lagen (4 §) att i varje mm inte får förvaras mer än en person, om
det inle är nödvändigt av utrymmesskäl eller påkallas av annan särskild
anledning. Också promemorieförslaget utgår från den principiella rätten för
häktad att få vistas i ensamcell. Emellertid har det synsättet alltmer växt
fram att häktade ofta har ett naturligt behov av att åtminstone tidvis få
vistas tillsammans med andra häktade och atl en sådan gemenskap är ägnad att
förebygga menliga följder av frihetsberövandet. Mot den bakgrunden föreslås i
promemorian att i den nya lagen tas in en föreskrift som uttryckligen anger att
häktad som vill vistas tillsammans med andra intagna, i skälig utsträckning
skall tillåtas detta under förulsällning att lokalförhållandena medger det och
alt det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och risk för kollusion.

Förslaget
har i allmänhet mottagits gynnsamt vid remissbehandlingen. Häkiningsutredningen
har dock ifrågasatt om inte en bättre lösning skulle vara att införa en
möjlighet att placera häktade på kriminalvårdsanstalt i gemenskap med där
intagna.

Jag
vill för egen del till en början framhålla alt man på senare lid alltmer kommit
lill insikt om att häktade personer ofta upplever isoleringen i häktet som
mycket påfrestande. I särskUt hög grad gäller detla naturiigen i de fall då
häktningsliden är lång. Det är därför angelägel alt införa bestämmelser som
ökar möjligheterna för häktad som så vill att i skälig ulslräckning vistas
tillsammans med andra intagna. Härigenom skapas också bätlre förutsättningar
för atl bereda häktade arbete eller annan sysselsättning under
frihetsberövandet.

Den
av häkiningsutredningen ifrågasatta lösningen all placera häktade i
kriminalvårdsanstalt för att där vistas i gemenskap med intagna som undergår
påföljd för brott skulle visserligen ha den fördelen att behovet alt anordna
gemensamhetsulrymmen i häktena i motsvarande

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 42

mån
skuUe minska. Sedan länge gäller emellertid den gmndsatsen att häktad i regel
inte skall förvaras tillsammans med fängelseklienlel. Avsteg härifrån har visserligen
skett dels beträffande häktade som behöver förvaras på kriminalvårdsanstalts
sjukavdelning och dels i vissa fall i fråga om häktade som väntar på
rätlspsykialrisk undersökning (7 a § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål). Dessa avsteg är dock betingade av alldeles särskUda
förhållanden. Principen att häktade skall förvaras åtskilda från dem som dömts
till frihetsberövande påföljd har f.ö. kommit till uttryck i artikel 10: 2 a)
i den av Sverige biträdda internationella konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter (prop. 1971: 125 sid. 32). Såväl principiella som
praktiska skäl kan sålunda anföras mol att i större utsträckning än f. n. medge
atl häktade får förvaras gemensamt med dömda personer, även om ett vUlkor för
en sådan tiUämpning självfallet skulle vara att den häktade samtycker till
åtgärden.

Jag
vUl därför i princip ansluta mig lill förslagen i promemorian om att öka
möjligheterna för häktade att frivUligt vistas tillsammans med varandra. Jag
ansluter mig också lill de bestämmelser i promemorieförslaget som anger atl
förutsättningar för en frivUlig gemenskap mellan häktade naturligen måste vara
att lokalförhållandena medger det och att det kan ske ulan fara från
säkerhetssynpunkt och utan risk för kollusion.

I
kungörelsen (1958: 214) arig. tiUämpningen av den nuvarande häkteslagen finns
föreskrifter som anger dels att det såvitt möjligt skall förhindras atl
förbindelse äger rum mellan intagna som kan antas påverka varandra i mål eller
ärende som är anhängigt vid domstol eller hos annan myndighet och dels att det
även i övrigt skall eftersträvas att intagen, särskilt om han är under 21 år,
inte utsätts för olämpligt inflytande av annan intagen. I promemorieförslaget
finns endast så till vida en motsvarighet till denna reglering alt det anges
att i fråga om häktad som inte fyllt 21 år särskilt skall beaktas att han inle
utsätts för olämpligt inflytande av annan intagen.

Föreningen
Sveriges åklagare har i sitt remissyttrande anfört att kol-lusionsrisk kan
föreligga inte bara vid gemensamhetsvistelse i den bemärkelse som här avses
utan också vid en mera flyktig kontakt mellan häktade. Enligt föreningens
mening behövs därför fortfarande en bestämmelse om förhindrande av förbindelse
mellan häktade som kan antas påverka varandra i visst mål etc. Vidare har
några remissinstanser anfört alt den i promemorieförslaget intagna bestämmelsen
om skydd mot olämpligt inflytande på häktade som inte fyllt 21 år, bör omfatta
alla häktade oavsett ålder.

Jag
anser alt de synpunkler som sålunda framförts vid remissbehandlingen bör
tUlgodoses på det sättet att de i nuvarande tillämpningskungörelse intagna
bestämmelserna i ämnet tas in i den nya lagen med i sak oförändrat innehåU.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 43

Till
skUlnad från den som undergår krimuialvård i anstalt får häktad inte åläggas
arbete. Denna principiellt viktiga gmndsals är inskriven i nuvarande häkteslag
(6 §). Kan det ske utan olägenhet, får dock häktad utföra lämpligt arbete som
han själv anskaffar eller som annars kan beredas honom. Om häktad som är
intagen i kriminalvårdsanstalt vill arbeta, skall enligt föreskrift i
tillämpningskungörelsen (1958: 214) föreståndaren söka bereda honom lämpligt
arbete. I övrigt finns inte någon förfallningsreglerad skyldighet alt bereda
häktad, som så önskar, arbete eller annan sysselsättning.

Under senare år bar man
alltmer kommit till insikt om behovet och värdet av att bereda häktade tUlfälle
till sysselsättning. Medel har anslagils för tjänster som ledare av arbetet
och sysselsättningen vid häkten. Enligt promemorieförslaget bör den nya lagen
ge uttryck för det angelägna i att erbjuda den häktade sysselsättning. De
föreslagna, bestämmelserna i ämnet anger därför att häktad såvilt möjUgt skall
erbjudas arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning och alt det vidare
i likhet med vad som gäller enligt nuvarande lagbestämmelser skall beredas
honom tillfälle att ulföra arbete som han själv skaffat sig, om det kan ske
utan olägenhet.

I likhet med
remissinsianserna ansluter jag mig till promemorieförslaget i denna del. En
vistelse i häkte, särskilt om den drar ut på tiden, innebär i sig själv ofta en
psykisk påfrestning som i många fall förvärras om den häktade är sysslolös. Kan
sysselsättning beredas honom, är detta ägnat att skingra hans tankar och därmed
dämpa den oro för hans egen och familjens situation inför den kommande
rättegången som annars lätt uppkommer. Av humanitära skäl är det därför
angeläget att införa lagbestämmelser som ålägger de för behandlingen ansvariga
en skyldighet att såvitt möjligt erbjuda de häktade som så önskar arbete eller
annan därmed jämförlig sysselsättning under häktningsliden.

I häkleslagen (7 §) finns
enbestämmelse som anger att häktad får anskaffa eller ta emot underhåll och
bekvämligheter utöver vad som annars bestås honom i den mån det är förenligt
med god ordning och i övrigt inte föranleder olägenhet. Enligt de närmare
bestämmelser som tagits in i tillämpningskungörelsen (9 §) får häktad skaffa
sig eller ta emot böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom
lämpUg förströelse, i den ulslräckning det kan ske utan olägenhet. Dock kan
åklagaren föreskriva alt den som är häktad på grund av misstanke om brott inte
får läsa tidskrifter eller tidningar eller inneha radioapparat.

I promemorian föreslås alt
bestämmelsema i ämnet arbetas om i olika hänseenden varvid de så långt möjligt
bör anpassas lill motsvarande regler i KraL (14 § första stycket och 24 §).
Sålunda föreslås alt i den nya lagen las in en bestämmelse vari anges att i den
utsträckning det lämpligen kan ske häktad bör ges möjligheter alt genom
tidningar och, där så

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 44

är
möjligt, genom radio och television följa vad som händer i omvärlden, om inte
annat följer av en föreslagen särskild bestämmelse rörande kollusionsfara.
Vidare föreslås en ny bestämmelse av det innehållet att häktads behov av annan
förströelse bör tiUgodoses i skälig omfattning. Dessa bestämmelser ger till
skillnad från nuvarande regler uttryck för principen alt det skall åligga
häktet atl i rimlig utsträckning tiUhandahålla häktade tidningar och annan
form av förströelse. Hämtöver föreslås den nya lagen innehålla en bestämmelse
som anger att häktad under nyss anförda förutsättningar själv får skaffa sig
eller ta emot böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom
förströelse. Härigenom markeras i överensstämmelse med nuvarande reglering att
den häktade själv skall ha vissa möjligheter att på egen bekostnad skaffa sig
eller utifrån ta emot sådana informations- och förströelsemedel som häktet inle
förser honom med. Den särskUda bestämmelsen rörande kollusionsfara som
föreslås intagen i lagen anger att i fråga om den som är häktad på gmnd av
misstanke om brott inskränkningar helt eller delvis får göras i hans rätt alt
ha tillgång till tidskrifter, tidningar, radio och television, om det är
påkallat för att undvika att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest
försvåras.

Den
sålimda föreslagna lagregleringen har på något undantag när lämnals ulan
erinran av remissinstanserna. Även jag fuiner del lämpligt att bestämmelser av
föreslagen innebörd tas in i den nya lagen. För att underlätta de häktades
situation är det väsentligt alt de så långt möjligt bereds tUlfälle tUl olika
former av förströelse samt möjlighet att följa vad som händer i omvärlden genom
tidningar, radio m. m. Det förhållandet alt den föreslagna regleringen innebär
en principiell skyldighet för häktet att i mån av resurser tillhandahålla
häktad informations- och förströelsemedel finner jag tUlfredsställande. Jag vUl
också understryka att inskränkning i den häktades rätt på grund av
kollusionsfara bör ske med största återhållsamhet och i förekommande fall så
långt möjligt göras partiell.

Frågan
under vUka förutsättningar häktad bör få inneha personliga lillhörigheter samt
skaffa sig varor o. d. under häktningsliden avser jag alt la upp i det följande
i samband med att jag behandlar reglerna om omhändertagande av föremål som
påträffas hos den häktade vid avvisi-tering.

Bestämmelser
om häktads rätt att avsända och ta emot brev är intagna såväl i häkteslagen (8
§) som i tiUämpningskungörelsen. Regleringen innebär att varje brev med
undanlag för brev från den häktade till hans offentliga försvarare och vissa
myndigheter skall kvarhållas. Medger den häktade att brevet får öppnas och
läsas och visar sig därvid att brevet inte innehåller något som kan äventyra
ordning och säkerhet eller medföra kollusionsfara, får lillslånd att avsända
eller ta emot brevet inte vägras.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 45

I
promemorian föreslås i huvudsaklig överensstämmelse med gällande ordning atl
häktad skall ha rätt att avsända och ta emot brev, om det kan ske utan fara
från säkerhetssynpunkt och, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke
om brott, utan kollusionsfara. Till skillnad från nuvarande reglering skall
tillstånd kunna meddelas även utan att brevet har öppnats och granskals. Brev
skall sålunda kvarhållas endast i sådana fall då tillstånd inte kan ges utan
föregående granskning av brevet. Härigenom och genom en mindre restriktiv
avfattning av beslämmelserna ger promemorieförslaget uttryck för en mer
positiv inställning till häktads möjligheter lUl brevväxling än vad som är
fallet med nuvarande regler. Förslaget har vid remissbehandlingen mottagits i
stort sett gynnsamt.

Jag
vill för egen del framhålla att de häktades berättigade intresse av alt få
kommunicera med omvärlden genom brevväxling bör tillgodoses i aU den
utsträckning som är möjlig. Inskränkningar i de häktades rätt bör inte ske i
andra fall och i slörre utsträckning än som är nödvändigt. Det är därför
tillfredsslällande att promemorieförslaget innebär vissa lättnader när det
gäUer möjligheterna för häktade alt brewäxla.

Liksom
f. n. bör en fömtsättning för atl häktad skall få avsända eller la emot brev
vara att det kan ske ulan fara från säkerhetssynpunkt. Därvid måste beaktas
såväl risken för atl vapen och narkotika m. m. smugglas in genom brev som
risken för alt den häktade genom brev förbereder rymning eller planerar eller
bedriver brottslig verksamhet. Däremot bör tillgodoseendet av rena
ordningshänsyn inte längre behöva utgöra ett ändamål för brevkontroll. Vad
angår den som är häktad på grund av misstanke om brott måste en förutsättning
för brevlillslånd vidare vara atl brevet inte innebär kollusionsfara. Även
härvidlag ansluter jag mig tUl promemorieförslaget.

En
principieU skiUnad mellan reglerna för häktade om granskning av brev och
motsvarande regler för dem som är intagna i kriminalvårdsanstalt är att brev
till och från häktad inle får öppnas och läsas utan dennes medgivande. Denna
regel, som kan sägas vara ell utflöde av de allmänna principerna för
behandlingen av häktade, bör upprätthållas också i fortsättningen. Därav följer
alt det inte är möjUgt att som föreslagits av Föreningen styresmän och
assistenter m. fl. vid kriminalvårdsanstal-terna (SAK) för de häktades del
övergå lill den ordning för brevgranskning som gäller enligl KraL. Samtidigt
är det tydligt att regeln om förbud mot brevöppning utan den häktades
medgivande inte i och för sig måste föranleda att som f. n. är faUet brev
skall kvarhållas i samtiiga fall då den häktade vägrar sådant medgivande. Som
uttalats i promemorian visar erfarenheten att det i många enskilda fall bland
häktesklientelel inte finns någon gmndad anledning anta att en rätt alt utan
föregående granskning avsända eller la emot brev skulle kunna medföra någon
fara från säkerhetssynpunkt. Kollusionsfara lorde inle

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 46

heller
vara aktuell beträffande flertalet häktade. Jag ansluter mig därför lill
förslaget att brevtillstånd skall kunna ges även ulan alt brevet öppnats och
granskats och atl brev följaktligen skall kvarhållas endast i fall då tillstånd
inle kan ges utan föregående gransknmg.

Som
jag tidigare anförde är enligt nuvarande regler häklads brev till vissa angivna
myndigheter helt undantagna från bestämmelserna om brevkontroU. Sålunda får
häktad utan föregående prövning avsända skrift till justitiekanslern,
justitieombudsman och länsstyrelsen samt, om han förvaras i
kriminalvårdsanstalt, till kriminalvårdsstyrelsen. Detsamma gäller skrift till
offentlig försvarare. Enligt promemorieförslaget bör i uppräkningen av
myndigheter som skall omfattas av bestämmelsen riksåklagaren och
åklagarmyndighet ingå. Detsamma föreslås gälla rikspolisstyrelsen vilken i
likhet med kriminalvårdsstyrelsen har stäUning som tillsynsmyndighet över vissa
förvaringslokaler. Samtidigt bör enligt förslagel länsstyrelsema ulgå ur
uppräkningen.

Under
remissbehandlingen har från olika håll hävdats att den i promemorian
föreslagna kretsen av myndigheter som omfattas av bestämmelsen är alltför
snäv. Sålunda föreslås att länsstyrelse liksom f. n, skall ingå i uppräkningen
med hänsyn bl.a. till dess ställning som högsta polismyndighet i länet. Dämlöver
bör enligt förslag av olika remissinstanser tiUäggas polisstyrelsen i det
distrikt där brottsutredningen äger rum, vidare domstol, statens invandrarverk
såvilt gäller brev från utlänningar samt socialstyrelsen med hänsyn till att
häkteslagen omfattar även vissa kategorier personer som inte är häktade. Ett
par remissinstanser ifrågasätter om inte häktad bör ha rätt att utan granskning
avsända brev till varje svensk myndighet, i överensstämmelse med bestämmelserna
i KraL.

Vad
som anförts vid remissbehandlingen ger vid handen att hinder inte anses
föreligga alt låta häktad utan föregående kontroll avsända brev tiU skilda
svenska myndigheler. Med hänsyn till offentlighetsprincipens genereUa räckvidd
torde det också vara svårt göra gällande att brev till vissa myndigheter skulle
innebära större risker för otillbörlig kommunikation med yttervärlden än brev
till andra myndigheter. Mot bakgrund härav förordar jag att den granskningsfria
kretsen av brev från häktad skall i överensstämmelse med KraL omfatta brev
till varje svensk myndighet. Dessutom bör självfaUel liksom f. n. häktad få
utan föregående gransknmg avsända brev till sin offenllige försvarare.

Som
framgår av vad jag tidigare anförl är häkteslagen tillämplig på samtliga
kategorier häktade, således även på häktade som vistas på rättspsykiatrisk
klinik för att undergå rättspsykiatrisk undersökning. I en framställning till
regeringen framhåller JO (se avsnitt 4.2.2) att bland dessa finns personer som
uppenbarligen är psykiskt sjuka och som senare skall överlämnas till sjukhus
för vård enligt lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall (LSPV) därför att de är i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 47

oundgängligt
behov av sådan vård. JO finer det oegentligt att sådana personer inte kan, när vårdskäl
övertygande talar för det, hindras från att avsända brev som kan vålla dem
själva betydande olägenheter och obehag. Enligt JO:s mening talar därför
beaktansvärda skäl för att genom lagändring införa en rätt atl i den sjukes
eget intresse kvarhålla brev i nu angivna fall.

Även jag anser att
bestämmelser bör införas som öppnar möjlighet atl av vårdskäl i vissa fall
vägra häktad som vistas på rättspsykiatrisk klinik att avsända brev eUer annan
skriftlig handling. En sådan kvarhållningsrätl bör emeUertid, som JO också
framhållit, begränsas strikt tiU situationer då ett ingrepp i den häktades
möjUghet att kommunicera med yttervärlden framstår som helt nödvändigt med
hänsyn till dennes psykiska tillstånd. Bestämmelser i ämnet bör tas in i lagen
(1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål. Som JO föreslagit bör
bestämmelserna ha tillämpning även på den som är tvångsvis intagen på rättspsykiatrisk
klinik med stöd av 9 § första stycket samma lag. Bestämmelserna bör utformas
med ledning av såväl 15 § LSPV som de av mig förordade reglerna om
brevkontroll i nya häkteslagen. Lämpligen torde böra föreskrivas alt om häktad
eller annan här avsedd misstänkt som vistas på rättspsykiatrisk klinik vill
avsända brev, chefen för kliniken får kvarhålla brevet, om den misstänkte lider
av psykisk sjukdom och anledning föreligger anta att brevet har ett sådant av
sjukdomen påverkat innehåll att dess avsändande kan föranleda betydande
olägenhet för den misstänkte. Medger den misstänkte att brevet får öppnas och
granskas, får brevet kvarhållas om brevet visar sig uppenbarUgen ha ett sådant
innehåll som nu har sagts. Undantag från dessa bestämmelser bör föreskrivas i
fråga om brev som är ställt till svensk myndighet eller den misstänktes
offentlige försvarare.

De i det föregående
förordade reglema om granskning av brev bör avse förutom brev i egentlig
bemärkelse även annan skriftlig handling. 1 princip bör bestämmelserna göras
tillämpliga också på försändelse av annat slag än brev eller annan skriftiig
handling, t. ex. paket. Dock finns anledning alt i vissa hänseenden överväga
särskilda regler för försändelser av nu angivet slag. Sålunda bör hinder för
häktad att ta emot sådan försändelse gälla även i fall då försändelsen kan
äventyra ordningen eller eljest medföra olägenhet. Härutöver kan, som uttalats
i promemorian, finnas behov av en möjlighet att i administrativ ordning
föreskriva generella inskränkningar i häktades rätt att ta emot vissa slag av
försändelser. Vad jag närmast syftar på är s. k. gåvopaket. Vid vissa häkten
kan sålunda föreligga risk för all narkotika smugglas in genom att den
förpackas i livsmedelspaket på sådant sätt att den inle upptäcks vid en
mtinmässig granskning. Detta kan vara fallet också när det gäller insmuggling
av t. ex. vapen och andra redskap för utbrylningsförsök som måste hindras av
säker-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 48

helsskäl.
I nya lagen bör därför införas en bestämmelse som anger att regeringen eller
myndighet som regeringen besiämmer får föreskriva alt häktade inte utan särskilt
medgivande får la emot försändelser av annat slag än brev eller annat
meddelande under förutsättning att det är påkallat för att hindra att
otillåtna varor införs i förvaringslokal. En motsvarande beslämmelse finns i
24 § andra stycket KraL.

Bestämmelserna
i den nuvarande häkleslagen om häktads rätt att ta emot besök (8 §) är
lagtekniskt och materiellt samordnade med reglerna om brevväxling. Häktad får
sålunda inte ta emot besök, om det inte bedöms kunna ske utan att äventyra
ordning och säkerhet eller medföra kollusionsfara. Tillämpningskungörelsen
innehåller vissa ytterligare bestämmelser i ämnet, bl. a. om möjlighet alt
låta besök ske under bevakning. I promemorian föreslås atl besöksrätten
regleras mera utförligt i lag och att bestämmelsema utformas efler förebild av
motsvarande regler i KraL (29 §) med de avvikelser som är påkallade med hänsyn
till de båda lagarnas olika tillämpningsområden. I den föreslagna lagtexten
föreskrivs inledningsvis att häktad får ta emot besök i den utsträckning det
lämpligen kan ske. Som hinder i besöksrälten anges därefter atl häktad inte
får ta emot besök som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt samt alt den som
är häktad på grund av misstanke om brott inte heller får ta emot besök som kan
medföra koUusionsfara. Dessutom föreslås att i lagen tas in bestämmelser om
möjlighet i vissa fall att låta besök ske under bevakning och att som vUlkor
för besök föreskriva kroppsvisitation av den besökande. Den sålunda föreslagna
principiella ulformningen av besöksbeslämmelserna har inte föranlett någon
erinran bland remissinstansema.

Det
torde inte råda någon tvekan om alt en vidsträckt rält för häktade att la emot
besök är av väsentlig betydelse för att minska deras isolering från omvärlden.
Nödvändiga inskränkningar i besöksrätten bör utformas så snävt och entydigt
som möjUgt. I likhet med remissinsianserna anser jag att de i promemorian
föreslagna reglerna tUlgodoser dessa krav. Det är sålunda tydligt att häktad
inte bör medges rätt att ta emot besök som äventyrar säkerheten, varmed bl. a.
avses risk för rymning eller våldsutövning eller för insmuggling av vapen eller
narkotika. Besök kan vidare sägas äventyra säkerheten, om det är risk för att
den häktade utnyttjar besöket för planering av eller medverkan i brottsUg
verksamhet. Hinder för besök bör också föreligga om besöket kan medföra
kollusionsfara. Med nu angivna begränsningar bör den ordningen gälla att besök
skall tillåtas i den utsträckning det lämpligen kan ske, dvs. så långt det är
möjligt med hänsyn till de rent praktiska förutsättningarna. Faktorer som
därvid spelar in är tillgången på lämpliga besöksutrymmen, dagsrutiner och
tUlgång på personal.

Jag
ansluter mig också till förslaget att besök skall ske under bevakning om det
är påkallat av säkerhetsskäl eller för alt undvika kollusion.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 49

Jag
viU understryka att en möjlighet alt anordna bevakning naturligen måste minska
behovet av att förbjuda besök under hänvisning till säkerhetsskäl eller
kollusionsfara. Samtidigt är del naturligtvis önskvärt att besök kan äga rum
utan bevakning i så stor utsträckning som möjligt.

Under
samma förutsättningar som i fråga om bevakning av besök bör det också vara
möjligt att kunna som villkor för besök föreskriva att den besökande
underkastar sig kroppsvisitation eller medger undersökning av väska, kasse
eller annat dylikt som han vill medföra vid besöket. En sådan bestämmdse syftar
främst till att förebygga insmuggling av narkotika, vapen e. d. Den bör vara
ägnad såväl alt underlätta medgivandel av obevakade besök som att minska
behovet av att helt förbjuda besök.

Rörande
tillämpningen av besöksreglema i den nya lagen vill jag framhålla som angeläget
att häktade inte hindras från att la emot besök av familjemedlemmar och andra
närstående annat än om det motiveras av starka skäl. Det är också angelägel att
besök av närslående får ske. ulan bevakning så snart detta framstår som
möjligt. Intresset av atl den häktade får ullfälle till samvaro under
förhåUandevis avspända former väger i detla sammanhang tungt.

Besök i organiserade
former av särskilda anslaltsbesökare, NÄV-leda-. möter (nämnden för den andliga
vården), bibliotekspersonal m. fl. bör också understödjas som ett led i
strävandena att underlätta de häktades situation.

Jag
vill slutligen i detta sammanhang la upp den i promemorian och några
remissyttranden behandlade frågan om besöksreglernas tillämplighet på vissa
personalkategorier eller personer med särskilda uppdrag. Jag vill därvid till
en början erinra om all bestämmelserna om besök i princip reglerar den häktades
rätt all la emot besök men däremot.inle direkt avser frågan under vUka
omständigheter som personer med vissa Ijänsteuppgifter skall få ha tilllräde
till häkleslokal och där sammanträffa med häktad. (Jfr RRK 1974 2: 43.) Vad
emeUertid först angår kriminalvårdens frivårdspersonal så följer den under
tjänstgöring i häkte samma regler som häktespersonalen och får därigenom
möjligheter atl sammanträffa med de häktade för fullgörandet av sina
arbetsuppgifter på det socialt kurativa planet. Vad härefter angår sådan till
frivårdens personal inte hänförlig person som förordnats som personundersökare,
förtroendeman eller lekmannaövervakare torde denne i princip inte kunna
påfordra besök hos den häktade under andra viUkor än som följer av besökreglerna.
Detsamma torde gälla tjänstemän inom socialvården och vid arbetsförmedling. I
den mån legalt hinder inte föreligger för besök av nu nämnda personer, bör
dessa emellertid beredas tillfälle atl i all den utsträckning som framstår som
rimlig sammanträffa med den häktade för fullgörandet av den uppgift som lagts
på dem. 1 den mån det är fråga om exlrauppdrag bör vid bestämmandet av
besökstiderna tillbörlig hänsyn tas lill det förhållandet atl uppdraget i regel
måste fullgöras utom vanlig arbetstid.

4 Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr 90

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 50

Som
föreslagits i promemorian bör i den nya häkteslagen införas bestämmelser som
reglerar häklads rält att ha telefonsamtal. Bestämmelserna bör utformas i nära
överensstämmelse med reglerna om besök. På samma sätt som besök skall kunna äga
rum under bevakning bör föreskrifter meddelas om att telefonsamtal utom
sådant som äger rum med den häktades offenllige försvarare skall avlyssnas,
om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika kollusion. Av hänsyn
tUl de häktades integritet har föreslagils alt avlyssning skall få äga rum
endast med den häktades vetskap. Jag ansluter mig tUl förslaget även i denna
del.

Föreningen
Sveriges statsåklagare har i sitt remissyttrande ifrågasatt om inte häktad bör
ha rätt till telefonsamtal utan avlyssning även med företrädare för de
myndigheter tUl vilka brev skall vidarebefordras ulan föregående granskning. Då
det synes mig ovisst om en sådan ordning kan genomföras utan risk för missbruk,
är jag f. n. inle beredd att föreslå införandet av bestämmelser av angiven
innebörd.

Bestämmelsema
i gällande häkteslag om avvisitering av häktad (2 §) innebär bl.a. ått pengar,
värdesaker och legitima:-tionshandlingar skall tas ifrån den häktade för att
förvaras särskilt. Detsamma gäller sådana föremål som kan äventyra ordning och
säkerhet. Motsvarande bestämmelser i promemorieförslaget innebär en uppmjukning
på detta område. Sålunda föreskrivs dels alt föremål som kan medföra fara från
säkerhetssynpunkt skall tas om hand och förvaras för den häktades räkning och
dels alt pengar, värdesaker och legitimationshandlingar skall tas om hand
endast när särskilda skäl föreligger därtill.

Den
sålunda föreslagna lagregleringen har föranlett kritiska erinringar i en del
remissyttranden. Synpunkter som framförts är bl. a. att häktade av
utredningstekniska skäl eUer av hänsyn lill ordningen inte bör få la hand om
pengar, värdesaker och legilimalionshandlingar annat än undantagsvis, att
frågan om innehav av pengar i allt fall böi övervägas ytterligare samt att
särskilda svårigheler alt tillämpa den i promemorian föreslagna regleringen gör
sig gällande vid kortvariga omhändertaganden.

Nuvarande
bestämmelser om omhändertagande av häklads pengar m. m. framstår som alltför rigorösa
och är knappast i samklang med de tendenser till lättnader i de häktades
förhållanden som i övrigt gör sig gäUande. En mindre restriktiv reglering i
förevarande hänseende ler sig därför väl motiverad. Vid ulformningen av nya
bestämmelser i ämnet bör vidare beaktas atl departemenlsförslaget i likhet med
promemorieförslaget enligt vad jag tidigare anfört innehåller vissa regler om
rält för häktad all skaffa sig eller ta emot föremål av olika slag. Del gäller
här dels en beslämmelse rörande böcker, tidskrifter, tidningar och annat som

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 51

kan
bereda den häktade förströelse och dels bestämmelser om mottagande av
försändelser av annal slag än brev eller annan skriftlig handling. Därutöver
innehåller promemorieförslaget en föreskrift som anger atl i den mån inte annat
följer av lagen, häktad får inneha personliga tillhörigheter och skaffa sig
varor eller annat enligl särskUda bestämmelser vilka avses bli meddelade i
administrativ ordning. Som hovrätten över Skåne och Blekinge gett uttryck för i
sitt remissyttrande bör en samordning ske mellan å ena sidan de bestämmelser
som skall reglera omhändertagande av pengar m. m. i samband med avvisitering
och å andra sidan de bestämmelser som i övrigt skall reglera häktads rätt all
skaffa sig eller inneha personliga tillhörigheter m. m.

Mot
bakgrund av vad sålunda anförts synes en lämplig lösning vara atl den nuvarande
bestämmelsen om omhändertagande av pengar m. m. i samband med avvisitering i
den nya lagen ersätts med en bestämmelse som endast anger att föremål som den
häktade enligt lagen eller bestämmelse som meddelats med slöd av lagen inte
får inneha, skall tas om hand och förvaras för hans räkning.

Vad
härefter angår innehållet i de materiella bestämmelser som skall reglera dessa
frågor vill jag framhålla att det under den i många fall pressande
häktningstiden kan vara betydelsefullt för den häktades integriletskänsla att
han får ha hand om sådana tillhörigheter som pengar, värdesaker och
legitimationshandlingar. Omhänderhavande av pengar är vidare en förutsättning
för att den häktade själv skall kunna köpa tobak, frukt m. m. i vamautomat som
installerats i häktet. Detsamma gäller den häktades möjlighet atl telefonera på
egen hand genom telefonautomat. Som anförts i promemorian är installerandet av
såväl varu- som telefonautomater exempel på åtgärder som är ägnade att göra
häktesmiljön mera dräglig. Frågan om installation av telefonautomater i
häktena bör emellertid avgöras först när erfarenheler vunnits av hur de
telefonautomater som finns på anstalter inom kriminalvården utnyttjas.
TUläggas kan atl de ekonomiska förutsättningarna för den häktade att utnyttja
dessa anordningar också kommer att förbättras genom de vidgade möjligheter atl
utföra arbete under häktningsliden och atl erhålla ersättning härför som
försläget ger.

A
andra sidan kan en rält för häktad att inneha pengar m. m. inle vara
obligatorisk. De aUmänna förhållandena på häktet, den enskildes person och
omständighetema i samband med hans omhändertagande kan vara sådana att det från
ordnings- och säkerhetssynpunkt framstår som nödvändigt att omhänderta hans
kontanta medel m. m. Särskilt är naturligtvis detta i regel fallet om en
nyintagen är påverkad av alkohol eller narkotika eller i övrigt befinner sig i
ett abnormt sinnestUlstånd. 1 en del fall kan omständigheterna vidare motivera
att den häktade får inneha pengar m. m. endast i begränsad omfattning.
Omhändertagande ä'V

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 52

den
häktades legitimationshandUngar kan vara påkallat i vissa fall när det föreligger
risk för att den häktade förstör eller byter bort handling i syfte att försvåra
utredningen om sin identitet. En lämplig avvägning torde kunna ske genom att i
den nya lagen tas in en föreskrift som anger att häktad får iimeha pengar,
värdesaker och legitimationshandlingar i den mån det kan ske ulan olägenhet.

Utöver
den nu föreslagna bestämmelsen torde böra föreskrivas att häktad inte får
inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel. Har i något fall
läkare ordinerat sådana drycker eller medel, bör dock förtäring därav tillåtas
i överensstämmelse med vad som f. n. är föreskrivet i 9 § andra slyckel
tiUämpningskungörelsen.

Förutom
de förordade bestämmelsema torde krävas en föreskrift som reglerar häktads rätt
att i övrigt inneha personliga tillhörigheter, varor m. m. Som föreslagits i
promemorian bör en närmare reglering härav ske i administrativ ordning. Den nya
lagen bör därför i förevarande hänseende endast innehålla en beslämmelse som
anger alt häktad i övrigt får, i den mån inle annal följer av lagen, inneha
personliga tillhörigheter och skaffa sig varor eller annat enUgt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.: Vid
utformningen av dessa föreskrifter bör naturUgtvis tillbörUg hänsyn tas till
såväl ordnings- som säkerhetssynpunkter. Även varaktigheten av frihetsberövandet
är en faktor som bör påverka den närmare regleringen i detta ämne.

Slutligen
bör i detta sammanhang nämnas att jag med anledning av en framställning från JO
(se avsnitt 4.1.2) funnit anledning ta upp vissa frågor om omhändertagande av
alkoholhaltiga drycker och berusningsmedel m. m. på psykiatriska sjukhus och
omsorgsvårdens specialsjukhus. Som jag närmare kommer atl utveckla i avsnittet
om de enskilda bestämmelsema förordar jag därvid, efter samråd med chefen för
socialdepartementet, vissa ändringar dels i LSPV och dels i lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen).

Beslutsfunktionerna
vid prövningen av tillståndsfrågor enligt häkteslagen är f. n. reglerade
uteslutande i tUlämpningskungördsen. Kungörelsen innebär att föreståndaren för
förvaringslokalen (i det följande kallad häktesföreståndaren) prövar frågor om
tUlstånd för intagen att avsända eller ta emot brev eller annan försändelse,
alt ta emot besök eller att lämna förvaringslokalen under s. k. permission.
Beiräffande den som är häktad på grund av misstanke om brott krävs dessutom i
dessa frågor tUlstånd av förundersökningsledaren eUer åklagaren. Det ankommer
vidare på denne att i förekommande fall besluta om förbud för den häktade att
läsa tidskrifter eller tidningar eller iimeha radioapparat.

I
promemorian läggs fram förslag till regler som innebär en i aUa delar genomförd
ansvarsfördelning mellan häktesföreståndare och åkla-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 53

gare
(eller förundersökningsledare) i dessa tillståndsfrågor. Den ordningen föreslås
gälla alt åklagarens avgörande endast skall avse ål-gärdens tillåtlighet från
kollusionsfaresynpunkt och alt det, med denna begränsning är häktesföreståndaren
(eller i visst fall högre tjänsteman) som i övrigt beslutar i hithörande
frågor. Åklagarens funktion när det gäller all pröva om viss åtgärd skall
tillåtas med hänsyn till säkerhetssynpunkter begränsas enUgt förslaget till en
skyldighet att hålla häktes-föreståndaren underrättad om förhåUanden som har
betydelse från denna synpunkt för behandUngen av den häktade.

De sålunda föreslagna
principerna för ansvarsfördelningen i till-ståndsgivnmgsfrågor har tillstyrkts
eller lämnals ulan erinran av det stora flertalet remissinstanser. Ett par
remissinstanser har dock framhållit önskvärdheten av alt införa elt
beslutssystem som innebär att domstol har att pröva eller överpröva
tillståndsgivningsfrågor. Häktningsutredningen uttalar bl. a. alt en ordning
som den i promemorian föreslagna, nämligen alt häktesföreståndaren har en
beslutanderätt som inskränks av åklagarens vetorätt, medför vissa olägenheter.

I
direktiven till den nyss nämnda uiredningen har jag uttalat att det ankommer på
denna alt ta upp det både från principiell och praktisk synpunkt viktiga
spörsmålet huruvida beslut i frågor om behandlingens utformning i större
utsträckning än f. n. skall kunna överprövas i domstol. Enligt vad utredningen
anfört kommer den att i sitt arbete uppmärksamma även andra därmed
sammanhängande frågor om beslutsfunktionerna i ärenden om behandlingen av
häktade. I avvaktan på resultatet av utredningens arbete är jag därför inte
beredd att överväga sådana mer genomgripande ändringar i gällande system som
ifrågasatts under remissbehandlingen.

Däremot
synes det påkallat att nu överväga mera begränsade ändringar i gällande
regler. Det är sålunda en uppenbar brist i nuvarande syslem alt föreskrift
saknas i frågan huruvida häktesföreståndaren eller åklagaren vid sin tillståndsprövning
var för sig skall beakta samtliga eller endast en del av de faktorer som är
avgörande för om visst tUlstånd skall meddelas eller inte. En
ansvarsfördelning mellan häktes-föreståndare och åklagare i
tillståndsprövningsfrågor bör därför komma till klart uttryck i
författningstext. Tydligt är därvid att det bör ankomma på åklagaren att ta
ställning lill kollusionsfaresynpunkter. Häk-tesföreståndaren är däremot
närmast alt beakta övriga på tillståndsfrågan inverkande omständigheter, bl.
a. säkerhetsaspekterna. Han bör emellertid hållas underrättad genom åklagaren
om de förhållanden från säkerhetssynpunkt som är av betydelse för bedömningen
av frågor om behandlingen. Som framgår av det anförda tillgodoser promemorieförslagel
helt dessa synpunkter. Jag finner del också lämpligt av framför allt praktiska
skäl att bestämmelserna om åklagarens prövning tas in i

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 54

den
nya lagen medan däremot beslutsfunktionerna i övrigt liksom hittills regleras i
en tillämpningsförfattning.

1 den nya häkteslagen
kommer kollusionsfaresynpunkter atl ha betydelse vid prövningen av frågor om
förvaring eller vistelse i gemenskap, tillgång till tidskrifter, tidningar,
radio och television, avsändande och mottagande av brev eller annan
försändelse, mottagande av besök samt vidare när det gäller telefonsamtal och
permission. Självfallet är det angeläget att åklagarens prövning sker i sådana
former att den häktade åsamkas minsta möjliga olägenhet. Varje onödig
tidsuldräkt måste undvikas. Sålunda bör åklagaren redan från frihelsberövandels
början ange om någon inskränkning i den omhändertagnes rätt på gmnd av
kollusionsfara över huvud laget skaU ske 1 de fall då avgörandet innebär
hinder för medgivande eller eljest inskränkningar i den häktades rätt i ett
eller flera hänseenden, bör åklagaren vara skyldig att ompröva avgörandet så
ofta anledning uppkommer därtill. Som föreslagits i promemorian bör en
föreskrift av sist angivna innehåll tas in i den nya lagen. Med anledning av
vad som uttalats i ett par remissyttranden vill jag slutligen framhålla att om
domstolen i sitt häktningsbeslut inte funnit kollusionsfara föreligga,
åklagaren vid sin prövning av tillståndsfrågor i princip har att utgå härifrån.
En ändrad bedömning från åklagarens sida kan emellertid vara motiverad om det
under brottsutredningens gång uppstår sådana förändringar i
utredningssituationen som inte kunnat beaktas i det aktuella domstolsbeslutet.

Jag
bar inledningsvis gjort vissa uttalanden om beslutsfunktionerna beiräffande
häktade som vistas på rättspsykiatrisk klinik. Vissa andra frågor om
beslutsfunktionerna i fråga om häktade avser jag att behandla i avsnittet om
de enskilda bestämmelserna.

Jag
vill härefter ta upp vissa av kriminalvårdsstyrelsen aktualiserade frågorom
tillfällig förvaring i allmänt häkte av person som dömts till frihetsberövande
påföljd.

I
11 § lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m. föreskrivs att

den som skall förpassas till kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd

i anslutning härtiU får tillfälligt förvaras i aUmänt häkte eller polisarrest,

om det behövs med hänsyn till transportförhållandena. Som krUninal-

vårdsstyrelsen anfört finns ett starkt behov av atl ha motsvarande tillfäl

liga förvaringsmöj lighet i faU då frågan pm den dömdes anstaltsplace

ring av praktiska eller sakliga skäl inle kan avgöras omedelbart i sam

band med att verkställbar dom föreligger. Med tanke på sådana siluatio

ner synes övervägande skäl tala för en ordning som innebär att den

dömde tillfälligt får förvaras i allmänt häkte eller polisarrest även i av

vaktan på att beslut hinner meddelas om i vUken anstalt han skall place

ras. Vad jag nu har sagt förutsätter en ändring i den angivna paragra

fen. ,

Kriminalvårdsstyrelsen
har vidare anfört att det på vissa lokalanstal-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 55

ter saknas möjlighet att på ett betryggande sätt
omhänderta inlagen som uppträder på ett så grovt störande säll t. ex. på
grund av berusning alt det är nödvändigt att avskUja honom från andra
intagna. Om det dessutom inte i närheten finns någon sluten anstalt dit den
intagne kan förflyttas, bör enligt styrelsens mening en lämplig utväg vara att
i stället placera den intagne tillfälligt under högst elt dygn i ett närbeläget
häkte. Styrelsen hemställer om sådan ändring i KraL att möjlighet till dylik
placering öppnas Jag är för egen del väl medveten om all det kan föreligga
avsevärda svårigheler att på ett lämpligt sätt hanlera situationer av nu berört
slag. Det kan emellertid ifrågasättas om det från principiell synpunkl är
lämpligt att för dylika fall öppna möjUghet liU placering av den intagne i
häkte, om det än sker endasi tillfäUigtvis. Med hänsyn härtill och då
förekommande fall lämpligen torde kunna lösas på annal sätt än styrelsen
förordat, är jag f. n. inte beredd lägga fram förslag tiU lagändring av
angiven innebörd.

Som jag
anförde inledningsvis krävs vissa ändringar i häktenas utformning och inredning
samt viss omdisponering av resurserna i övrigt för att de föreslagna
principerna för behandlingen av häktade m. fl. skall kunna genomföras i
praktiken. Samtidigt har jag betonat alt en viss försiktighet t. v. är
påkallad när det gäller att bedöma det omedelbara behovet av resurser. Efter
överläggningar med kriminalvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen samt samråd
med chefen för finansdepartementet föreslår jag följande åtgärder för att
lillgodose de mest angelägna behoven i fråga om utrymmen för gemenskap m. m.

Dagrum,
som kan användas även som motions- och arbetslokal, lorde kunna anordnas vid
tre häkten genom att vid eltvart av dem tre celler slås samman till etl mm. I
etl häkte (Gävle) kan för samma ändamål en befintiig takterrass påbyggas tiU
gemensamhelsutrymme. En eller två dubbelceller, som kan användas vid s. k.
samsittning och när två intagna vill arbeta tillsammans, torde kunna anordnas
vid 16 häkten genom att dörrhål tas upp i väggarna mellan två celler. Vidare
bör motionsgårdar kunna anordnas vid sex häkten på så sätt att två eller i ett
fall tre promenadgårdar slås samman genom att mellanväggar tas bort.

Vad angår häktet Kronoberg, för vilket särskild beräkning
gjorts, torde tre dagmm, fyra molionsgårdar och 20 dubbelceller kunna anordnas
genom att utrymmen av olika slag slås samman.

Anordnandet
av gemensamhetsulrymmen vid berörda häkten kan komma att medföra behov av viss
omdisponering av personalen.

Andra åtgärder som bör ifrågakomma är installation av
TV-uttag, skåp för förvaring av pengar m. m. som häktade själva får ha hand om
samt tidningsprenumerationer.

Jag har denna dag i budgetpropositionen beräknat medel för
inventarier och tidningsprenumerationer. Kostnaden för ombyggnadsarbeten,

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 56

som
jag beräknar till 2,1 milj. kronor i kostnadsläget den 1 april 1975, bör
bestridas från den i staten för statens allmänna faslighetsfond, byggnadsstyrelsens
delfond, uppförda posten tiU reparations- och underhållskostnader m. m.
Behovet av tjänster som vårdare bör kunna tillgodoses genom omdisponeringar inom
ramen för befintlig personalorganisation.

Starka
skäl talar för att inte låta den nya häkteslagen träda i kraft förrän man
hunnil genomföra åtminstone till en väsentlig dél nu angivna
resursförstärkningar. Samtidigt bör beaktas det starka behovet av att så snart
som möjUgt få till stånd en lagstiftning som bättre än den nuvarande kan främja
en god utveckling av häktesmiljön. Enligt min mening kan en lämplig avvägning
ske om tiden för ikraftträdandet sätts till den 1 januari 1977. Delta betyder
ändå att vissa materiella bestämmelser tyvärr inle kan liUämpas i avsedd
utsträckning redan från början. De svårigheter som kommer att föreligga under
etl övergångsskede bör dock kunna lösas på etl sätt som är förenligt med den
nya lagstiftningens intentioner.

Även
när det gäller den föreslagna ändringen i lagen om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål bör ikraftträdandet ske den 1 januari 1977. Däremot bör
ändringarna i övriga lagar, nämligen LSPV, omsorgslagen och lagen om beräkning
av strafftid m. m. träda i krafl redan den 1 juli 1976.

6 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag liU

1.
lag om behandlingen av häktade
och anhållna m. fl.,

2.
lag om ändring i lagen (1966:
301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål,

3.
lag om ändring i lagen (1966:
293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV),

4.
lag om ändring i lagen (1967:
940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen),

5.
lag om ändring i lagen (1974:
202) om beräkning av strafftid m. m.

7 Specialmotivering

7.1
Förslaget till lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

1 §

Denna
paragraf innehåller vissa grundläggande bestämmelser i fråga om behandlingen av
den som är häktad och om kurativt socialt stöd m. m. Paragrafen motsvarar i
förstnämnda hänseende 1 § och 2 § andra stycket nuvarande häkleslag (HL) samt 1
§ promeinorieförslagel. I fråga

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 57

om
kurativt, socialt stöd m. m. saknar paragrafen motsvarighet i HL men har i
promemorieförslaget sin motsvarighet i 1 §.

I
principiell överensstämmelse med vad som är föreskrivet i 2 § HL har i första
stycket tagits in en bestämmelse som anger att den som är häktad på grund av
misstanke om brott eller av annan anledning inte får underkastas mera
omfattande inskränkningar i sin frihet än som påkallas av ändamålet med
häktningen samt ordning och säkerhet.

I
1 § HL anges att häktad skall behandlas med tillbörlig hänsyn, så att skadliga
verkningar av frihetsförlusten såvitt möjligt förebyggs. Promemorieförslagel
innehåller i förevarande hänseende en föreskrift som anger alt erforderliga
åtgärder skall vidtas för alt motverka att frihetsberövandet får skadliga
verkningar för den häktade. Under remissbehandlingen har hovrätten över Skåne
och Blekinge anförl alt genom en på sådant säll formulerad föreskrift den
häktade möjligen skuUe kunna hävda att det föreligger en skyldighet att bistå
honom i alla sådana angelägenheter där det föreligger en risk för att han
skulle kunna drabbas av ekonomisk skada. Eflersom denna konsekvens inle torde
vara åsyftad bör enligt hovrättens mening bestämmelsen utformas på elt mindre
kategoriskt sätt, t. ex. genom alt den formuleras i överensstämmelse med nuvarande
lydelse av 1 § HL. Kriminalvårdsstyrelsen har för sin del under hänvisning
lill den resursbrist som förutsätts föreligga när den nya lagen träder i kraft
föreslagit en lydelse som anger att behandlingen av häktad skall utformas så
atl skadliga följder av frihetsberövandet motverkas.

TUl förebyggande av alt en
beslämmelse i ämnet ges annan tolkning än som åsyftas har i
deparlementsförslaget föreskriften fått en lydelse som nära överensstämmer med
vad kriminalvårdsstyrelsen förordat. I andra stycket första punkten anges
således att häktad skall behandlas så alt skadliga följder av frihetsberövandet
motverkas. Som andra punkl i samma siycke har tagils in en beslämmelse om
kurativt socialt slöd m. m. I saklig överensstämmelse med promemorieförslagel
anges där alt i den mån del lämpligen kan ske, åtgärder skall vidtas för atl ge
den häktade det personliga slöd eller annan hjälp, som han behöver. Sådana
åtgärder får dock vidtas endast om den häktade samtycker därtill. Bestämmelsens
bakgrund och närmare innebörd har utvecklats i den allmänna motiveringen.

Paragrafen,
som i princip motsvarar 3 § HL och 2 § promemorieförslagel innehåller i första
slyckel bestämmelser om avvisitering och i andra stycket en bestämmelse om
omhändertagande av föremål som häktad inte får inneha.

Första
stycket har bortsett från en redaktionell ändring fått samma lydelse som
motsvarande bestämmelser i HL.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 58

1 samband med awisiteringsreglerna finns såväl i HL som i
promemorieförslaget bestämmelser i fråga om omhändertagande av pengar och
vissa föremål m, m. I departementsförslaget däremot har på sätt anförts i den
allmänna motiveringen de materiella bestämmelserna i ämnet placerats på annat
stäUe i nya lagen. Till följd härav innehåller andra stycket av förevarande
paragraf endast en bestämmelse som innebär att föremål som häktad inle får
inneha enligl denna lag eller bestämmelse som meddelats med stöd av lagen,
skall tas om hand och förvaras för hans räkning.

3 §

I denna paragraf, som motsvarar 4 § HL och 3 §
promemorieförslaget, ges bestämmelser om häktads avskildhet eller gemensamhet
med andra häktade.

Jag har i den allmänna motiveringen utvecklat skälen för
att införa bestämmelser som vidgar möjligheterna för häktad att frivilligt
vistas i gemensamhet med andra häktade. Första stycket första meningen reglerar
sådan gemensamhetsvistelse. Häktad som vUl vistas tillsammans med en eller
flera andra häktade skall i skäUg utsträckning tillåtas detta, om
lokalförhållandena medger det.

Första stycket andra meningen reglerar möjUgheterna atl
förvara mer än en person i varje bostadscell i fall då del är synnerligen
påkallat av utrymmesskäl eller annan särskUd anledning. Sistnämnda rekvisit tar
sikte på faU då speciella vårdskäl starkt talar för gemensam förvaring av två
personer i samma rum. Främst avses häktade som vistas på rättspsykiatrisk
klinik. I första stycket tredje meningen föreskrivs att gemensam förvaring
inle får äga rum om den innebär fara från säker-selssynpunkt eUer, i fråga om
den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjs
eller utredning om brotl eljest försvåras.

Slutligen föreskrivs i första stycket fjärde rheningen att
i annat fall än som angivits nu mer än en person inte får förvaras i varje rum.
Bestämmelsen ger uttryck för den principiella rätten för häktad all vara i ensamrum.

I andra stycket har tagits in bestämmelser som syftar till
att förhindra obehörig eller i övrigt olämplig påverkan mellan häktade.
Beslämmelserna har sin förebild i 4 § andra stycket nuvarande
tillämpningskungörelse. Stycket innebär alt del såvitt möjligl skall
förhindras att förbindelse äger rum mellan häktade som kan antas påverka
varandra i mål eller ärende anhängigt vid domstol eller annan myndighet. Det
bör framhåUas all uttrycket förbindelse inbegriper sådan mer flyktig kontakt
mellan häktade som kan äga rum i andra former än förvaring eUer vistelse i
gemensamhet. Vidare föreskrivs att häktad, särskilt om: han ar under 21 år,
även i övrigt skall förvaras så alt han inte utsätts för olämpligt inflytande
av annan häktad.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 59

Med
anledning av synpunkter som anförts vid remissbehandlingen vill jag understryka
att behovet av gemensamhetsvistelse gör sig gällande inte minst i fråga om unga
häktade. Samtidigt är det angeläget undvika att de unga utsätts för olämplig
påverkan från andra intagna. Vid den avvägning som måsle ske mellan dessa i
viss mån motstridande intressen bör en strävan vara att så långt möjligt söka
bereda de unga häktade rimliga möjligheter till gemensamhetsvistelse.

Vistelse i gemensamhel kan
ske i olika former, beroende på skiftande förutsättningar såväl i fråga om
tillgång på personal och gemensamhetsulrymmen som när del gäller den häktades
personliga förhållanden. Önskvärt är att samvaron i stor utsträckning kan äga
rum i särskilda dagrum. I den mån möjlighet härtill saknas, utgör s. k.
samsitlning i dubbelcell etl altemativ som bör kunna tiUämpas i många fall.
Allt efter omständigheterna bör den häktade under vistelse i gemenskap med
andra häktade ha möjlighet atl utöva olika slag av aktiviteter. Förutom arbete
och annan därmed jämförlig sysselsättning kan ifrågakomma att den häktade läser
tidningar, ser på TV eller ägnar sig åt sällskapsspel som schack m. m.
Slutligen bör framhållas att beslämmelserna om gemenskap mellan häktade
självfallet också avser vistelse utomhus i molionsgårdar e. d.

Bestämmelse om att män och
kvinnor skall hållas åtskilda har inte tagils upp i den nya lagen. Del torde
räcka alt i administrativ ordning ge en föreskrift som anger alt om män och
kvinnor är intagna i samma häkte de skall ha skilda bostadsrum. En sådan
föreskrift avses inte utesluta möjligheten av atl män och kvinnor får vistas
samtidigt i gemensamhetsulrymmen.

4
§

Paragrafen,
som motsvarar 4 § promemorieförslaget, innehåller bestämmelser om vården av
häktad som är sjuk.

Nuvarande
bestämmelser i ämnet är intagna i 5 § HL och 5 § nuvarande
lillämpningskungördse. I likhet med promemorieförslaget har dessa bestämmelser
överförts i det väsentliga oförändrade till den nya lagen.

I
första stycket föreskrivs i överensstämmelse med 5 § HL att vid be-handlmgen av
häktad hänsyn skaU tas till hans hälsotillstånd.

I tillämpningskungörelsen
finns en föreskrift som anger atl häktad som företer tecken till sjukdom eller
begär att läkare skall lillkallas, så snart ske kan skall undersökas av läkare,
om inte omständigheterna föranleder att sådant är utan gagn. Motsvarande
föreskrift i promemorieförslaget ger uttryck för en något mer vidsträckt
skyldighet än f. n. all föranstalla om sådan undersökning. Sålunda anges att
häktad skall, under i övrigt angivna förutsättningar, så snart det kan ske
undersökas av läkare, om inte sådan undersökning uppenbarligen är obehövlig.

Slatstjänstemannaförbundet
har kritiserat den föreslagna regleringen i

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 60

vad
gäller föreskriften atl läkare skall iinder de angivna fömtsättningarna
tillkallas när intagen begär det. Enligt förbundet torde man på mindre orter
nog få nöja sig med annan sjukvårdspersonal än läkare.

Del
bör framhållas all ett tillgodoseende av nyss nämnda synpunkt skulle kunna leda
till en omotiverad inskränkning i den häktades rätt i förhållande lill vad som
gäller f. n. Med hänsyn härtill och då den föreslagna bestämmelsen även i
övrigt synes ha fått en lämplig utformning, har den upptagits i departementsförslaget
med den sålunda föreslagna lydelsen.

I
promemorieförslaget har tagits in en beslämmelse som i överensstämmelse med 5
§ HL anger att läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall
beaktas. Enligt socialstyrelsens mening bör föreskriften formuleras så att
läkares anvisningar får slörre tyngd och genomslagskraft. Också Svenska
psykiatriska föreningen anser det påkallat att formuleringen skärps så att
läkares rekommendationer blir vägledande för behandlingen. Landstingsförbundet
finner det angeläget att man söker skapa fullständig klarhet rörande ansvarig
läkares roll inom häkteslagens område. Förbundet hänvisar till en av JO
igångsatt utredning härom i etl ärende om utvisning enligt lagen (1973: 162)
om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med intemationell
bakgrund.

Uppenbart
är att läkaren svarar för den medicinska bedömningen av häktad som är sjuk.
Frågan vilket inflytande hans bedömning skall ha på behandlingen av den häktade
i olika hänseenden kan inte besvaras generellt. Tydligt är emellertid all
läkarens anvisningar bör vara avgörande för behandlingen, så långl de avser
åtgärder som är att hänföra till sjukvård i strikt bemärkelse. För KraL:s del
avspeglas synsättet i den föreskrift (37 §) som anger att vid sjukdom inlagen
skall vårdas enligl de anvisningar som ges av läkare. 1 fråga om häktade torde
samma princip böra komma till uttryck genom all bestämmelsen i nya lagen erhåller
en mera skärpt formulering än nuvarande föreskrift i ämnet. Sålunda har tagits
in en föreskrift som anger atl läkares anvisning rörande vården av häktad som
är sjuk skall iakttas. Bestämmelsen har placerats i andra stycket av
förevarande paragraf.

Det
ligger i sakens natur att läkare vid meddelande av anvisningar rörande vården
av häktad som är sjuk har alt beakta de praktiska och resursmässiga
förutsättningar som föreligger alt genomföra viss åtgärd. I förekommande fall
bör naturligtvis samråd äga rum mellan de för den häktades behandling i olika
hänseenden ansvariga personerna.

I
anslutning tUl den nu behandlade bestämmelsen har tagits in en bestämmelse som
i överensstämmelse med såväl gällande föreskrift som promemorieförslaget anger
atl om den häktade behöver sjukhusvård, sådan skall beredas honom så snart det
kan ske. Jag vUl påpeka att föreskriften inte lägger hinder i vägen för all i
första hand placera den sjuke

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 61

på
sjukavdelning vid kriminalvårdsanstalt, under förutsättning att han där kan
undergå erforderlig undersökning eller vård och i övrigt ges den behandling som
föreskrivs i lagen. Till skUlnad från vad hovrätten över Skåne och Blekinge
föreslagit i sitt remissyttrande torde en uttrycklig föreskrift härom inte
behövas.

Socialstyrelsen
har i sitt remissyttrande anmärkt att promemorian inte berör sådana situationer
då det kan finnas medicinska skäl för lättnader i omhändertagandet eller för
överflyttning lUl psykiatrisk avdelning inom kriminalvården eller lill
rättspsykiatrisk klinik. Styrelsen, framhåller att bevakningsbehovet ofta har
försvårat eller omintetgjort sluten psykiatrisk vård. Den lösning som enligl
styrelsens mening ligger närmast till hands är att utöka de rent psykiatriska
vårdmöjlighelema inom häklesväsendet. En annan möjlighet skulle enligt
styrelsen vara all återskapa en större ömsesidighet mellan de
rättspsykialriska klinikerna och de allmänna häktena.

De
spörsmål socialstyrelsen sålunda berört är delvis av komplicerad natur. Jag
vill dock understryka att häktade som är psykiskt sjuka i flertalet fall
vistas på rättspsykiatrisk klinik för atl undergå rättspsykiatrisk
undersökning. Vidare är att märka att den i förevarande paragraf intagna
föreskriften om beredande av sjukhusvård självfallet också inbegriper fall då
en häktad behöver sådan vård på gmnd av psykisk sjukdom. Frågan huruvida
särskilda insalser är påkallade för all tillgodose vårdbehovet hos psykiskt
sjuka häktade är jag inle beredd alt la upp lill övervägande i nu förevarande
sammanhang.

I
tredje stycket föreskrivs i överensstämmelse med nuvarande bestämmelse i 5 §
tiUämpningskungörelsen alt förlossning av häktad kvinna såvitt möjligt skall
ske på sjukhus eller förlossningshem.

Fjärde
stycket innebär att den som vistas på sjukhus eller förlossningshem enligt
föreskrifterna i andra och tredje styckena skall stå under bevakning om
anledning föreligger därtUl. Bestämmelsen har utformats delvis efter förebild
av 37 § tredje stycket KraL.

1
administrativ ordning bör införas föreskrifier om viss underrättelseskyldighet
i fall då häktad förs över till allmänt sjukhus med tillämpning av förevarande
paragraf. Sålunda bör häktesföreståndaren vara skyldig underrätta den för
vården ansvarige läkaren om förhållanden som är av betydelse för den häktades
vistelse på sjukhuset. I fråga om den som är häktad på grund av misstanke om
brott bör vidare föreskrivas skyldig-hel alt snarast möjligt underrätta
undersökningsledaren eUer åklagaren om överförande lill sjukhus.

5
§

Paragrafen,
som innehåller bestämmelser i fråga om arbete åt häktad under häktningsliden,
motsvarar 5 § promemorieförslagel. Nuvarande lagbestämmelser i ämnet finns i 6
§ HL.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Ptop. 1975/76: 90 62

Enligt
första stycket föreligger skyldighet att i möjlig mån erbjuda häktad arbete
eller annan därmed jämförlig sysselsättning under häktningstiden. Bakgrunden
liU bestämmelsen har utvecklats i den allmänna motiveringen. I samma siycke har
tagits in en bestämmelse som i överensstämmelse med 5 § HL anger att häktad
vidare skall beredas tiUfälle all utföra arbete som han själv skaffat sig, om
det kan ske ulan olägenhet. Av bestämmelsernas utformning framgår alt häktad
inle får åläggas arbete. Någon uttrycklig föreskrift härom har inte ansetts
påkallad.

Av
hygieniska och ordningsmässiga skäl kan endast vissa slag av arbeten utföras i
den häktades bostadsrum. Det är därför en fördel om möjligheter finns till
arbete i gemensamhelsutrymme som särskilt anpassats för ändamålet. Även i
sådana fall torde dock sysselsättningen i många fall få inskränka sig tUl
enklare monterings- och lerapiarbeten. Med hänsyn till frihelsberövandels
relativa kortvarighet torde del i regel inle vara möjligt att anordna en
arbetsdrift av industriell karaktär.

Socialstyrelsen
har i sitt remissyttrande anfört att häktade som bedriver studier bör beredas
tillfälle alt under häktningsliden fortsätta studierna så långt detta är
möjligt. Jag vill med anledning härav uttala alt det i och för sig bör vara
möjligl för häktad atl sysselsätta sig med enskUda studier i den mån denne
själv förfogar över studiematerial och hinder inle möter med hänsyn lill de
bestämmelser som i skilda hänseenden reglerar behandlingen. Någon uttrycklig
föreskrift i ämnet har inte ansetts påkallad. Skyldighet för det allmänna att
genom aktiva insalser verka för alt häktad skall kunna bedriva studier kan
inte anses föreligga.

Statens
invandrarverk anför atl häktade utlänningar bör erbjudas svensk- och
alfabetiseringsundervisning om häktningstiden väntas bli lång. Verket
framhåller alt nuvarande regler för svenskundervisning lägger hinder i vägen
för sådana studier och atl det på vissa häkten kan bli svårt alt samla etl
tillräckligt stort antal deltagare för läsning av svenska i studiecirkelform.
Även BRÅ:s verkställande utskott anser all möjligheterna till svensk- och
alfabetiseringsundervisning bör undersökas.

Med
anledning av dessa synpunkter vill jag understryka att det kan synas naturligt
att häktade utiänningar som är bosatta i landet och som kan förväntas
kvarstanna här bereds möjligheter att delta i svensk- och
alfabeliseringsundervisning. Med hänsyn lill de relativt korta tiderna för
häktning och då sannolikt endasi elt fåtal berörda utiänningar torde vara
intagna samtidigt i etl och samma häkte, torde det emellertid vara svårt atl
finna lämpliga former för en sådan undervisning. Några särskilda bestämmelser
i ämnet torde därför inle böra meddelas. Detta utesluter inte att frågan om
tillskapandet av sådana möjligheter bör ägnas uppmärksamhet i fortsättningen.

1
andra stycket av förevarande paragraf har tagits in en besfämmelse enligt
vilken regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 63

meddelar
bestämmelser om ersättning ål häktad för arbete eller annan därmed jämförlig
sysselsättning som tillhandahålls honom. Vid utformningen av sådana
bestämmelser bör man utgå från grundsatsen all arbete som häktad utför för det
allmännas räkning skall avlönas i överensstämmelse med de principer som gäller
för intagna i kriminalvårdsanstalt.

6 §

Paragrafen
reglerar häktads rätt lill tidningar och andra informations-dier
förströelsemedel. Paragrafen, som överensstämmer med 6 § promemorieförslaget,
motsvarar till en del 7 § HL.

Vid ulformningen av
paragrafen har den systematiken valls att tillhandahållandet av tidningar m.
m. åt häktad regleras i första stycket medan hans rätt alt själv skaffa sig
material för sin förströelse regleras i andra slyckel. Slutligen har i tredje
stycket tagits in en beslämmelse som hänför sig till båda de föregående
styckena och som avser inskränkningar i den häktades rätt på grund av
kollusionsfara.

Äv
första stycket följer att häktad skall tillhandahållas tidningar i lämplig
ulslräckning i den mån kollusionsfara inle lägger hinder i vägen härför i
enskilda fall. Vid bestämmelsens tillämpning är det bl. a. angelägel all söka
bryta den språkliga isoleringen för utländska häktade genom atl om möjligt
tiUhandahålla dem tidningar på deras eget språk.

Såvilt gäller radio och
television kan brist på apparater och andra praktiska och ekonomiska
svårigheler utgöra hinder för häktad som på detta sätt vill följa vad som händer
i omvärlden. Jag fömtsätter dock alt varje häkte skall ha sådan utmstning som
gör det möjligt för envar häktad att lyssna på radio. Möjligheten att se
television får i huvudsak praktisk betydelse för gemensamhetsulrymmen och
bostadrum avsedda för långtidshäktade.

Väsentligt
är alt häktade ges möjligheter till boklån. Detta bör kunna ske inom ramen för
det samarbete som redan tidigare inletts mellan häktena och de kommunala
biblioteken. I möjlig utsträckning bör tillses atl utländska häktade får
tillgång till litteratur på sitt eget språk. Kontakter med invandrarbyråerna
kan därvid få slor betydelse.

Som
jag understrakit i den aUmänna motiveringen bör inskränkning i den häktades
rätt på grand av koUusionsfara ske med största återhållsamhet och i förekommande
fall så långt möjligt göras partiell. Särskilt bör detta gälla läsning av
tidskrifter och tidningar. Ett förbud atl läsa tidningar kan göras partiellt
genom alt åklagaren i sitt beslut anger att den häktade inte får la del av
sådana tidningssidor som innehåller t. ex. annonser eller inrikesnyheter av
annal slag än sportreferat.

7 §

Denna paragraf innehåller
bestämmelser om häktads rätt atl inneha pengar, personUga tUlhörigheter, m. m.
Den motsvarar 2 § andra stycket

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 64

och
7 § promemorieförslagel. I HL har paragrafen delvis sin motsvarighet i 2 §
andra stycket.

Paragrafen,
vars innehåll utvecklats i den allmänna motiveringen, innebär såväl i
materiellt som lagtekniskt hänseende en betydande omreglering av vad som gäUer
f. n. Genom de nya bestämmelsema tillerkänns häktad en rätt under vissa
förutsättningar all själv ha hand om pengar m. m. En sådan ordning underlättas,
om häktena förses med förvaringslådor, tiU vilka de häktade har tiUgång genom
egen nyckel. Det bör framhållas att den häktade själv ansvarar för pengar eller
föremål som han har hand om.

8 §

Paragrafen,
som motsvarar 8 § promemorieförslagel, reglerar häklads rätt till
utomhusvistelse. Nuvarande bestämmelse i ämnet är inlagen i 7 §
tiUämpningskungörelsen till HL.

Efler
förebild av moisvarande bestämmelse i KraL (13 § andra stycket) föreskrivs i
paragrafen att häktad skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minsl en
timme om ej synnerligt hinder möter däremot.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge har i sitt remissyttrande föreslagit att i nya lagen i
likhet med KraL (13 § första stycket) införs en bestämmelse om att häktad
såvitt möjligt skall beredas tillfälle lill fysisk träning. Möjligheterna atl
bereda .häktade tiUfäUe till fysisk träning är emellertid påtagligt begränsade
i jämförelse med vad som är fallet när det gäller intagna i
kriminalvårdsanstalt. Upptagande i nya lagen av en särskild föreskrift i ämnet
skulle därför kunna ge upphov till förväntningar och krav som i väsentlig mån
inle skulle kunna uppfyllas. Vad , nu sagts utesluter självfallet inle alt
häktade, där så lämpligen kan ske, ändå bereds möjligheter till fysisk träning,
närmast då i samband med utevistelse i motionsgård e. d. Särskilda
motionsredskap kan därvid naturligtvis komma lill användning.

9 §

I
paragrafen, som i huvudsak motsvarar 9 § första och andra styckena
promemorieförslaget, meddelas bestämmelser om häktads rätt att avsända och ta
emot brev eller annan skriftlig handling. Nuvarande bestämmelser i ämnet finns
i 8 § HL och 12 § nuvarande tillämpnings-kungörelse.

I
den allmänna motiveringen har närmare utvecklats vilka regler som bör gälla.
Första slyckel anger vilka brev som är helt undantagna från granskning. I andra
stycket har tagits in en bestämmelse som reglerar under vilka materiella
förutsättningar häktad får avsända eller ta emot sådana brev som ej är
hänförliga till första stycket. Tredje stycket ger uttryck för två principer,
dels atl liksom f. n. brev inte får öppnas utan den häktades medgivande och
dels atl häktad skall kunna medges

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 65

avsända eller la emot brev även ulan atl delta öppnats och
granskats. I sistnämnda hänseende innebär nya lagen en ändring i förhållande
till vad som gäller f. n.

Fjärde stycket innehåller en eriman om de särskilda
bestämmelser som avses gäUa i fråga om kvarhåUande i visst fall av brev från
häktad som vistas på rättspsykiatrisk kUnik. Jag kan i detta hänseende hänvisa
till förslagel till lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål (avsnitt 7.2).

I femte stycket föreskrivs alt vad i paragrafen är
föreskrivet om brev gäller även annan skriftiig handUng.

Häklesföreslåndare samt i förekommande faU
undersökningsledare och åklagare är naturligtvis behöriga inom ramen för sina
beslutsfunktioner på förevarande område att läsa och i övrigt granska brev som
öppnats med stöd av den häktades medgivande. För att brevgranskningen skall
kunna ulföras med önskvärd skyndsamhet måste emeUertid möjlighet föreligga tUl
delegering av själva granskningsarbetet. Såvitt gäller den brevkontroU som
ankommer på åklagare (eller undersökningsledare) kan granskningsarbetet
lämpligen utföras av den polispersonal som har hand om brottsutredningen, men
med uteslutande rält för åklagaren att besluta i de fall då tillstånd att
avsända eller ta emot brev vägras. 1 administrativ ordning torde få meddelas
bestämmelser såväl om delegation som om vissa andra frågor rörande förfarandet
vid brevkonlroll.

10 §

Denna paragraf, som delvis motsvarar 9 §
promemorieförslaget, inne-' håller regler om försändelser av annat slag än brev
eller annan skriftlig handling. I HL finns bestämmelser härom i dess 8 §.

1 första stycket anges att 9 § andra och tredje styckena
är tillämpliga -även på försändelse av annat slag än brev eller annan skriftlig
handling. Vidare föreskrivs alt häktad dock inte får ta emot försändelse som
angivits nu, om den kan äventyra ordningen' eller eljest medföra olägenhet.
Bestämmelserna har närmare behandlats i den allmänna motiveringen.

Ändra stycket öppnar möjUghet att i administrativ ordning
under viss förutsättning föreskriva förbud helt eller delvis för häktade att ta
einot sådana försändelser som avses i paragrafen. Bestämmelsens bakgmnd och
innebörd har utvecklats i den allmänna motiveringen.

1 den mån häktade förbjuds ta emot gåvopaket med stöd av
andra stycket är det naturligtvis särskilt angeläget att möjlighet i stäUet
erbjuds dem alt genom varaaulomater eller på annat sätt genom häktets försorg i
rimlig utsträckning skaffa sig varor för egen bekvämlighet.

11 §

Paragrafen, som motsvarar 10 § promemorieförslaget,
reglerar rätten för häktade alt ta emot besök. F. n. finns bestämmelser härom i
8 § HL.

5 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 90

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 66

Som
närmare utvecklats i den allmänna motiveringen anges i första stycket under
vilka materiella förutsättningar som häktad får la emot besök.

Andra stycket reglerar
bevakning av besök. När det gäller formen för sådan bevakning menar några
remissinstanser att den i promemorian föreslagna föreskriften om atl tjänsteman
vid förvaringslokalen skall vara närvarande vid besöket inte är tUlräcklig.
Enligt rikspolisstyrelsen kan det i många fall vara svårl eller renlav omöjligt
all bedöma om uttalanden vid ett besök är avsedda all undanröja bevis eUer
försvåra utredningen. Inte minst gäller detta vid användning av kodord, främmande
språk o. d. Eftersom en tjänsteman vid förvaringslokalen knappast kan vara
insatt i ofta komplicerade utredningar, förstå eventuellt använt främmande
språk etc, anser styrelsen det angeläget all lagtexten kompletteras med en
föreskrift om rätt för utredningsmän atl i förekommande fall med
biträde av tolk närvara vid besök. Föreningen Sveriges polismästare anser att
lagtexten bör utformas så alf utredningsman eller åklagare får närvara i
förekommande fall. Även statens invandrarverk tar upp frågan hur de bevakade
besöken skall genomföras, om elt främmande språk talas. Verket berör därvid de
problem som gäller de finsklalande.

Med
hänsyn till vad sålunda anförts vid remissbehandlingen synes det ändamålsenligt
att i Ukhet med vad som f. n. gäller enligt 13 § andra stycket
tillämpningskungörelsen utforma ifrågavarande beslämmelse sålunda alt det
framgår att inte endast tjänsteman vid förvaringslokalen utan även annan person
närmast då utredningsman eUer tolk skall kunna närvara vid besök. I andra
stycket föreskrivs därför all om del är påkallat av säkerhetsskäl eller för atl
undvika all bevis undanröjs eller utredning om brotl eljesi försvåras, en eller
flera personer skall vara närvarande vid besök.

Såväl
bevakade som obevakade besök bör när så är möjligt äga mm i särskilda
besöksrum. Inom ramen för tillgängliga resurser bör vidare eftersträvas att
tiden för varje besök blir så väl utmätt att ändamålet med besöket inte motverkas
genom tidsbrist.

Tredje
stycket ger möjlighet all föreskriva kroppsvisitation av besökande som villkor
för besök. Som anförts i den allmänna motiveringen kan sådan visitation tänkas
underlätta medgivandet av obevakade besök. Sålunda kan den besökande i vissa
fall få välja mellan all å ena sidan bli kroppsvisiterad och i så fall få göra
besöket obevakat och å andra sidan atl avstå från visilationen och i så fall få
göra besöket under bevakning. I andra fall kan kroppsvisitation göra det
möjligt.atl medge visst besök som annars över huvud taget inte skulle få äga
rum.

Som
framgår av tredje stycket jämfört med andra slyckel utgör en förutsättning för
kroppsvisitation alt sådan är påkallad antingen av säkerhetsskäl eller för atl
undvika all bevis undanröjs eller utredning om brotl eljest försvåras.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 67

Kroppsvisitation bör inte göras mer ingående än
omständighetema kräver. Är avsikten med visilationen enbart att hindra
insmuggling av vapen eller andra metallföremål, bör del i regel vara tillräckligt
all göra undersökningen med hjälp av elektrisk metalldetektor eller liknande
teknisk anordning.

Slutligen
har i fjärde stycket tagils in en hänvisning lill bestämmelser i
rättegångsbalken om försvarares rätt alt sammanträffa med den som är häktad.

12 §

I denna paragraf, som motsvarar 11 § promemorieförslaget
och saknar motsvarighet i HL, ges bestämmelser om häktads rätt att ha telefonsamtal
med person utom förvaringslokalen. Som anförts i den aUmänna motiveringen är
bestämmelserna utformade i nära överensstämmelse med reglerna om besök.

I första stycket anges under vilka materiella
förutsättningar som häktad får ha telefonsamtal. Andra stycket innehåller
bestämmelser om avlyssning av telefonsamtal.

Om det
under pågående telefonsamtal uppkommer sådan fara som enligt första stycket
utgör hinder för medgivande av samtal, dvs. fara från säkerhetssynpunkt eller
kollusionsfara, skall samtalet avbrytas.

I fall då
medgivande till telefonsamtal endasi avser viss myndighet eller enskild person
får självfallet utan hinder av avlyssningsreglerna kontroU ske vid påringningen
alt samtalet verkligen kommer atl äga mm med den myndighet eller person som
avses med tillståndet. Motsvarande gäller när häktad skall ha telefonsamtal
med sin offentlige försvarare.

Frågan i vilken utsträckning häktad skall medges
telefonera är beroende bl. a. på de tillgängliga resurserna på häktet.

13 §

I förevarande paragraf, som motsvarar 12 §
promemorieförslaget, har införts bestämmelser om tUlslånd för häktad alt lämna
förvaringslokalen för viss kort tid (s. k. permission).

I saklig
överensstämmelse med 9 § HL föreskrivs i paragrafen atl, om missbmk inte kan
befaras, häktad kan medges att besöka närslående som är svårl sjuk, närvara vid
närslåendes begravning eller i annat fall, då synnerliga skäl föreligger, lämna
förvaringslokalen för viss kort tid.

I promemorieförslagel har i samband med nu förevarande
beslämmelse tagits in en föreskrift som anger alt den häktade under vistelsen
utom förvaringslokalen skaU vara ställd under bevakning, om inte sådan tillsyn
av särskilda skäl kan antas vara obehövlig. Hovrätten över Skåne och Blekinge
har anfört all om omständigheterna är sådana att permission utan bevakning
anses kuhna bevUjas, förutsättningar också torde

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 68

föreligga
för att upphäva häktnings- eller anhållningsbeslutet. Med hänsyn till att
sådana särskilda skäl som avses i den föreslagna bestämmelsen aldrig torde
vara för handen beträffande den som är häktad på gmnd av misstanke om brott,
bör enligt hovrättens mening paragrafen innehålla ett absolut krav på alt den
häktade skall vara ställd under bevakning vid permission.

Det
torde stå helt klart att i fall då någon är häktad på grund av misstanke om
brott det i allmänhet skulle strida mot ändamålet med häktningen att låta den
häktade få permission ulan bevakning. Omständigheterna i samband med en
permission kan emellertid i enstaka fall tänkas så särpräglade att en
bevakning skulle te sig obehövlig och kanske i viss mån olämplig. Det kan i
sammanhanget erinras om alt enligt 4 § fjärde stycket nya lagen häktad som
vistas på sjukhus eller förlossningshem skaU stå under bevakning endast om
anledning föreligger därtUl. Vidare bör framhållas atl behandlingsreglerna i
nya lagen liksom för övrigt i HL utan inskränkning gäUer även för personer
som är häktade av annan anledning än misstanke om brott och att det, i sådana
fall inte generellt kan hävdas att permission under alla förhållanden måste ske
under bevakning. Äv nu anförda skäl har paragrafen i förevarande hänseende
erhållit den i promemorian föreslagna lydelsen.

14 §

1
denna paragraf, som motsvarar 13 § promemorieförslaget, föreskrivs i
överensstämmelse med 6 § nuvarande tillämpningskungörelse alt om häktad kvinna
medför spädbarn vid intagningen eller föder barn därefter, tillstånd kan ges
henne atl ha barnet hos sig.

15 §

Derma
paragraf, som innehåller bestämmelser om häktads beläggande med fängsel,
motsvarar 14 § promemorieförslagel.

I
nuvarande bestämmelse i 2 § första slyckel HL föreskrivs alt häktad får
beläggas med fängsel endast om det är erforderligt för alt förekomma flykt
eller det i övrigt är nödvändigt med hänsyn lill ordning och säkerhet. Enligt
promemorian bör den nya lagens regler i ämnet ansluta sig tUl den mer
restriktiva reglering som finns i KraL (23 § andra Stycket och 42 § andra
stycket). Bl. a. anses flyktfara inte böra motivera beläggande med fängsel
aimat än i transportsituationer. Den i promemorian föreslagna bestämmelsen
föreskriver därför att häktad får beläggas med fängsel dels vid transport om
det är nödvändigt av säkerhetsskäl och dels i övrigt för atl betvinga våldsamt
uppträdande av den häktade, om andra medel visar sig otillräckliga och
säkerheten oundgängligen kräver det.

Vid
remissbehandUngen har kriminalvårdsstyrelsen uttalat att ett förtydligande av
begreppet "transport" bör inflyta i lagtexten. Styrelsen an.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 69

för
i sammanhanget att det under rättegångsförhandling ankommer på rätlen och inle
på kriminalvårdstjänsteman att förordna om häktads beläggande med fängsel men
att däremot sådan tjänsteman har att besluta i frågan dels under själva
förflyttningen och dels under uppehåll i rättegången. Polisstyrelsen i
Kristianstads polisdistrikt anser att lagbestämmelsen i fråga bör utformas på
sådant säll att beläggning med fängsel skall få ske, om det är nödvändigt av
säkerhetsskäl inte bara vid transport utan också när häktad befinner sig utom
häktes- eller polislokaler. Domareförbundet anser med hänsyn lill
lokalförhållandena i vissa tingshus atl flyklfara kan motivera att den intagne
beläggs med fängsel inte bara i iransportsituationer utan också i samband med
ett uppehåll i rättens fönum t. ex. i samband med en paus i pågående
förhandling. Förbundet ifrågasätter därför om inte begränsningen till själva
transporten är alltför snäv.

Från
integritetsskyddssynpunkt är det angeläget atl reglerna om användning av
fängsel på häktad utformas så restriktivt som möjUgt. Promemorieförslaget
innebär i det hänseendet fördelar framför den nuvarande regleringen i HL. Mot
bakgrund av vad som anförts under remissbehandlingen finns det dock anledning
all på en punkt överväga en avvikelse från promemorieförslagel. Nuvarande
bestämmelser är så utformade att det finns möjligheter all av säkerhetsskäl
belägga häktad med fängsel inte bara vid transport i egentlig bemärkelse ulan
även i andra situationer då häktad vistas utom förvaringslokalen. Övervägande
skäl talar för atl bibehålla en sådan ordning eflersom möjlighetema i dessa
situationer att med andra medel än fängsel förhindra t. ex. flykt är mer
begränsade än annars. Bl. a. gäller detta i samband med domstolsförhandlingar.

Rättspsykiatriska
föreningen har, under hänvisning till vad som gäller inom LSPV:s
tiUämpningsområde, hävdat att ordet "säkerhetsmedd" bör användas i
stället för "fängsel" i vart fall när det gäller den bestämmelse som
anger att fängsel under vissa förutsättningar kan användas för att betvinga
våldsamt uppträdande. För egen del vill jag framhålla atl även om det i
sistnämnda situation i regel är fråga om användning av andra slag av
tvångsanordningar än i transportsituationer m. m., det inte bör möta något
hinder att som också skett i KraL generellt använda beteckningen fängsel
för de anordningar som det här gäUer. Någon ändring i förhållande till
promemorieförslagel i detta hänseende är därför inte påkallad.

I
enlighet med det anförda har i paragrafens första siycke tagits in bestämmelser
som anger alt häktad får beläggas med fängsel (1) under transport och eljest
under vistelse utom förvaringslokalen om det är nödvändigt av säkerhetsskäl
samt (2) i övrigt för att betvinga våldsamt uppträdande av den häktade, om
andra medel visar sig otillräckliga och säkerheten oundgängligen kräver det.

Det
bör framhållas att beläggande med fängsel av säkerhetsskäl enligt

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 70

punkten 1 alltså under transport och eljest under
vistelse utom förvaringslokalen avser inte bara det fallet att flyktfara
föreligger utan också andra situationer då fara för säkerheten föreligger, t. ex.
då häktad uppträder våldsamt. Härav följer att punkten 2 avser våldsamt uppträdande
enbart i faU då det inte är fråga om transport eller annan vistelse utom
förvaringslokalen.

I promemorieförslaget har efter en framstäUning av JO
tiU regeringen tagils in en bestämmelse som innebär att läkare så snart det
kan ske skall yttra sig över åtgärd enligt första stycket 2, dvs. sådana fall
av våldsamt uppträdande som där avses.

Under remissbehandlingen har rikspolisstyrelsen anfört att
problem av bl. a. praktisk natur uppkommer, om ifrågavarande regel skall gälla
även för personer som endast under etl begränsat antal timmar förvaras i
polisarrest. Liknande synpunkter har framförts av länsstyrelsen i Stockholms
län, polisstyrelserna i Stockholms och Kristianstads polisdistrikt samt
Föreningen Sveriges polismästare. Socialstyrelsen ifrågasätter om läkare i
samtliga fall skall belastas med sådant ansvar som avgivande av yttrande i
fängselfrågor innebär, även om erfarenheterna i stort sett talar för alt delta
är rimligt. För häktade under 18 år bör dock läkares medverkan vara
obligatorisk. EnUgt styrelsens mening hade det varit av värde om formen för
läkarens yttrande och dess genomslagskraft på något sätt hade berörts eller
reglerats. Svenska läkaresällskapets sektion för socialmedicin ställer sig
frågande till den i promemorian föreslagna ordningen och framhåller som
önskvärt att läkare inte försätts i sådant tvångstillstånd att han i efterhand
skall utreda och konfirmera åtgärder av detta slag. Rättspsykiatriska
föreningen, å andra sidan, anser det vara riktigt atl läkare skall höras i
sådana frågor som det här gäller.

Vid bedömande av förevarande spörsmål bör erinras om all
den i promemorian föreslagna bestämmelsen om inhämtande av läkares yttrande har
utformats i överensstämmelse med vad som för moisvarande fall gäller enligt
KraL (23 § andra och tredje styckena). I likhet,med vad JO anfört i sin nyss
nämnda framställning anser jag det inte vara sakligt försvarbart att i
förevarande hänseende upprätthålla en skillnad meUan häktade och intagna i
kriminalvårdsanstalt. Del saknas därför anledning att frångå
promemorieförslaget i denna del. Vad angår sådana helt kortvariga
omhändertaganden som inbegrips i 18 § nya lagen kan jag ha viss förståelse för
att en genereU tiUämpning av förevarande beslämmelse kan ge upphov till vissa
praktiska svårigheter. Till frågan om tiUämplighelen av nya lagens bestämmelser
i skilda hänseenden på dessa kategorier omhändertagna återkommer jag emellertid
under 18 §.

1 tiUämpningsförordning till nya lagen torde lämpligen
böra intas

föreskrifter om att beläggning med fängsel skall antecknas i protokoll el

ler annan handling och att anteckningen skall innehålla bl. a. läkares

yttrande där sådant skall inhämtas. :

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 71

16 §

I denna paragraf, som motsvarar 15 § promemorieförslaget,
regleras åklagares eller undersökningsledares beslutsfunktioner vid prövningen
av tillståndsfrågor m. m. beiräffande den som är häktad på grund av misstanke
om brott. Nuvarande bestämmelser i ämnet finns i 9 och 11 §§
tillämpningskungörelsen till HL.

I den
allmänna motiveringen har jag behandlat vilka regler som bör gälla beiräffande
åklagares eller undersökningsledares beslutsfunktioner i fråga om behandlingen
av häktade. I överensstämmelse med vad där anförts föreskrivs i första stycket
att beträffande den sorn är häktad på grund av misstanke om broll det ankommer
på undersökningsledaren eller åklagaren alt (1) avgöra om eller i vad mån
hinder för medgivande enligt 3 § första stycket första meningen eller 913 §§
eller för tillämpning av 3 § första stycket andra meningen möter på den grund
alt åtgärden kan medföra fara för att bevis undanröjs eUer utredning om brott
eljest försvåras samt (2) avgöra fråga om inskränkningar enligt 6 § iredje
stycket. Som framgår av hänvisningarna gäller det härvid frågor om förvaring i
etl rum av mer än en person, frivillig gemensamhetsvistelse, brev eller annan
försändelse, besök, telefonsamtal, s. k. permission samt tidskrifter,
tidningar, radio och television.

Andra stycket innehåller en beslämmelse som anger att om
avgörande enligt första stycket innebär hinder för medgivande eller eljest
inskränkning i häktads rätt, avgörandet skall omprövas så ofta anledning
därtill uppkommer.

Som jag
anförl i den allmänna motiveringen bör beslutsfunktionerna i övrigt regleras i
tillämpningsförordning tUl nya lagen. Det gäller här de beslutsfunktioner som
bör utövas av i första hand föreståndaren för förvaringslokalen
(häktesföreståndaren). Jag har sålunda för avsikt föreslå regeringen
bestämmelser som innebär att med de begränsningar som följer av nu förevarande
paragraf häktesföreståndaren skall besluta i frågor om förvaring i etl rum av
mer än en person, tillstånd liU frivillig gemensamhetsvistelse saml tillstånd
att avsända eller ta emot brev eller annan försändelse, ta emot besök och ha
telefonsamtal.

Särskilda
överväganden är påkallade i fråga om permission, dvs. tillstånd för häktad att
lämna förvaringslokalen för viss kort tid. F. n. beslutar häktesföreståndaren
i sådan fråga. Med hänsyn lill alt ifrågavarande prövning ofta är av särskilt
känslig natur föreslogs i promemorian att beslutsfunktionen skulle tillkomma
högre chef, nämligen chef för kriminalvårdsregion när del gällde den som var
intagen i allmänt häkte m. m. Under remissbehandlingen har förslaget
kritiserats av en del remissinstanser. Statsanställdas förbund molsätter sig
bestämt att häktes-föreståndare fråntas beslutanderätten i sådana frågor.
Förbundet framhåller att häktesföreståndarna under en lång följd av år har
skött denna tillståndsgivning på ett grannlaga sätt. Slatstjänstemannaförbundet
och

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 72

SAK
anser att det av praktiska skäl bör finnas möjUghet alt delegera beslutsfunktionen
från regionchefen till styresmannen. Riksrevisionsverkel ifrågasätter om det
inte bör ankomma på åklagaren atl, efler hörande av häktesföreståndaren,
besluta i frågor om permission.

Kritiken
mot promemorieförslaget på denna punkt lorde inle kunna frånkännas visst
berättigande. Goda skäl talar för atl bibehålla den ordning för
beslutsfattandet som f. n. gäller. Vid ulformningen av förslag till
bestämmelser i ämnet avser jag ta upp frågan till närmare övervägande.

Rikspolisstyrelsen
har i sitt remissyttrande föreslagit att föreskrift meddelas om alt det
ankommer på undersökningsledaren eller åklagaren atl avgöra om eller i vad mån
häktad skall få omhänderha pengar, värdesaker och legitimationshandUngar. Jag
vill erinra om alt enligt 7 § första stycket nya lagen häktad får inneha pengar
samt nu angivna föremål och handlingar i den mån det kan ske utan olägenhet.
Som framgår av den allmänna motiveringen bör prövningen framför allt ske
utifrån ordnings- och säkerhetssynpunkter. Det är mot den bakgrunden naturligt
att det skall ankomma på häktesföreståndaren att besluta i sådana frågor varvid
det dock i många fall kan visa sig lämpligt atl samråd äger rum med
undersökningsledaren eller åklagaren. Jag viU slutligen i sammanhanget
framhålla all rättegångsbalkens regler om beslag (27 kap.) blir tillämpliga i
sådana fall då häktad innehar föremål som skäligen kan antas äga betydelse för
utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på gmnd av brott
förverkat.

Med
hänvisning till vad jag anfört i den allmänna motiveringen viU jag slutligen
nämna att jag har för avsikt föreslå regeringen att i tUlämp-ningsförordning ta
in en bestämmelse om skyldighet för åklagare eller undersökningsledare att
hålla häktesföreståndaren underrättad om förhållanden som har betydelse från
säkerhetssynpunkt för behandlingen av den som är häktad på grund av misstanke
om brotl.

17
§

I
denna paragraf, som motsvarar 16 § promemorieförslaget och delvis 10 § HL, har
tagits in bestämmelser som anger alt beslämmelserna om häktad har motsvarande
tillämpning på vissa andra personkategorier. I överensstämmelse med 10 § HL
gäller detta (1) den som anhållits eller griphs på grand av misstanke om brott
samt (2) den som intagils i häkte eller polisarrest för förpassning till
kriminalvårdsanstalt. Punkten (2) omfattar den som enUgt II § lagen (1974:202)
om beräkning av strafflid m. m. tillfäUigt förvaras i aUmänt häkte eUer
polisarrest. Som häktad skall slutligen också behandlas (3) den som tillfälligt
placerats i häkte med stöd av 43 § första stycket iredje meningen lagen (1974:
203) om kriminalvård i anstalt.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 73

18 §

I
denna paragraf, som motsvarar 17 § promemorieförslaget och 11 § HL, har tagils
in en beslämmelse som reglerar lagens tillämpningsområde utöver vad som följer
av 1 och 17 §§.

Paragrafen föreskriver att
när någon i annat fall än som avses i 1 och 17 §§ las in i kriminalvårdsanstalt
eller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller tas
i förvar i polisarrest, denna lag skall, med särskilt beaktande av anledningen
till intagningen och dennas varaktighet, gälla i tillämpliga delar, om inte
annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

Till följd av denna
paragraf faller inom lagens tillämpningsområde fribetsberövanden av vitt skilda
slag. Varaktigheten av omhändertagandet kan variera kraftigt. 1 förhållande
till promemorieförslaget och HL innebär den i paragrafen upptagna lydelsen en
ändring så lUl vida att intagningens varaktighet anges som en faktor som vid
sidan av anledningen till intagningen skall särskilt beaktas när det gäUer att
ta ställning till frågan om viss lagbestämmelses tillämplighet. Det gjorda
tillägget får ses mot bakgrund av alt nu aktuella ändringar i
behandlingsreglernas innehåll i huvudsak tar sikte på fribetsberövanden av
mera långvarig karaktär, framför allt häktning. Även bortsett härifrån ligger
det i sakens natur att vissa bestämmelser i nya lagen inte alls eller endast i
begränsad utsträckning har tillämplighet på sådana i paragrafen avsedda omhändertaganden
som är helt kortvariga.

19 §

Denna
paragraf, som överensstämmer med 18 § promemorieförslaget och 12 § andra
stycket HL, innehåller en erinran om de särskilda bestämmelser rörande
behandlingen i vissa fall av häktad som finns i 7 a § lagen (1966: 301) om
rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

7.2 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk

undersökning i brottmål

9a §

I
denna paragraf, som saknar motsvarighet i såväl HL som promemorieförslaget,
ges bestämmelser om möjUghet att av vårdskäl i vissa fall vägra person som
vistas på rättspsykiatrisk klinik såsom häktad eller tvångsintagen alt avsända
brev eller annan skriftlig handling. Paragrafens innebörd har närmare
behandlats i den allmänna motiveringen.

7.3 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV)

36
a §

I
63 § lagen (1954: 579) om nykterhetsvård, 88 a § lagen (1960: 97)

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 74

om samhällets vård av barn och ungdom (barnavårdslagen)
samt 63 § KraL fmns bestämmelser som noggrant reglerar omhändertagandet av och
förfarandet med alkoholhaltiga drycker, andra bemsningsmedel och
injektionsspruta m. m. som påträffas bl. a. hos den som är intagen i anstalt.
I en framställning till Kungl. Maj:t (avsnitt 4.1.2) har JO påpekat att del är
otUlfredssläUande att motsvarande reglering saknas för den slutna psykiatriska
vårdens del. Socialstyrelsen och socialutredningen har i remissyttranden
förklarat sig inte vilja motsätta sig alt i LSPV införs bestämmelser i ämnet.
Även jag biträder förslaget.

I anledning härav har i förevarande paragraf första
stycket föreskrivits att om överläkare med stöd av 13 § lagen har
omhändertagit alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som
påträffats hos eller ankommil till den som är intagen på sjukhus med stöd av
lagen, den omhändertagna egendomen skall bevisligen förstöras eller försäljas
enligl bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § lagen (1958: 205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Vidare anges att belopp som erhålUls
vid sådan försäljning tillfaller staten.

I andra stycket anges att om alkoholhaltiga drycker eller
andra berusningsmedel påträffas inom sjukhus där patienter som intagils med
stöd av denna lag vårdas, berusningsmedlen får omhändertas av sjukhusdirektören
eller styresmannen för sjukhuset, om känd ägare till berusningsmedlen inte
finns. Vidare anges att paragrafens första stycke har motsvarande tUlämpning på
sålunda omhändertagen egendom.

Slutligen föreskrivs i tredje stycket alt bestämmelserna i
paragrafens första och andra stycken har motsvarande tillämpning pä injektionsspruta
eller kanyl som kan användas för insprutning i människokroppen.

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967: 940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen)

37 a §

Vad i föregående avsnitt (7.3) anförts rörande en
framställning av JO och remissbehandlingen av denna avser även specialsjukhus
enligt omsorgslagen. I förevarande paragraf har intagils bestämmelser som
anger dels att alkoholhaltiga drycker eUer andra berusningsmedel som påträffas
hos eller ankommer till den som är inlagen i specialsjukhus med stöd av 35 §
lagen får omhändertas av överläkaren, och dels att sjukhusdirektör eller
styresman får omhänderta alkoholhaltiga drycker eller andra bemsningsmedel
utan känd ägare vilka påträffas inom sjukhuset eller sjukhusområdet. Detsamma
anges gälla även injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning
i människroppen.

Slutligen föreskrivs i andra stycket alt egendom som
omhändertagits enligt paragrafen skall bevisligen förstöras eller försäljas
enligt bestäm-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 75

melserna
om beslagtagen egendom i 2 § lagen (1958: 205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m. m. samt att belopp som erhållits vid försäljning av
omhändertagen egendom tillfaller staten.

7.5
Förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m.
m.

11 §

Förevarande paragraf har
ändrats så atl det framgår att den som skall förpassas till
kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd tillfälligt får förvaras i allmänt
häkte eller polisarrest inte bara som f. n. om det behövs med hänsyn till
transportförhållandena utan också i avvaktan på beslut om anstaltsplacering.
Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen.

Del
bör framhållas att i lika mån som när det gäller hänsynstagandet till
transportförhåUandena (prop. 1974: 20 s. 77) sådan tillfällig förvaring i
häkte eller polisarrest som sker i avvaktan på beslut om anstaltsplacering
inte bör få pågå längre än någon eller några dagar.

8
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen all antaga förslagen till

1.
lag om behandlingen av häktade
och anhållna m. fl.,

2.
lag om ändring i lagen (1966:
301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål,

3.
lag om ändring i lagen (1966:
293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

4.
lag om ändring i lagen (1967:
940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

5.
lag om ändring i lagen
(1974: 202) om beräkning av strafftid m.m.

9
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

PM

angående
ny lagstiftning om behandlingen av häktade m.fl.

Ds Ju 1975: 8

Bilaga

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 79

Innehåll

Förfatiningsförslag ..........................................................

1
Inledning .....................................................................

2
Allmänt om
nuvarande ordning.....................................

2.1 Häkteslagens tUlämpningsområde.......................

2.2 Förvaltningen av häkten, arrester
m. m...............

2.3 Statistiska uppgifter om intagna i
häkten m. m....

2.4 Nuvarande behandlingsregler i
korthet................

3
Allmänna överväganden
............................................

4
Socialt
kurativt stöd m.m...............................................

4.1 Frågans tidigare behandling ...............................

4.2 Överväganden och förslag...................................

5 Omhändertagande av pengar och vissa föremål..........

5.1 Nuvarande bestämmelser m. m...........................

5.2 KAIK ..................................................................

5.3 Överväganden och förslag .............................

6 Avskildhet och gemenskap .........................................

6.1 Nuvarande bestämmelser ..................................

6.2 Frågans tidigare behandling .........................

6.3 Överväganden och förslag...................................

7 Arbete och annan därmed jämförlig sysselsättning......

7.1 Nuvarande bestämmelser ..................................

7.2 Frågans tidigare behandling ...............................

7.3 Överväganden och förslag...................................

8 Tidningar, radio m. m. samt andra möjligheter till
förströelse

8.1 Nuvarande bestämmelser m. m...........................

8.2 KAIK ..................................................................

8.3 Överväganden och förslag ..............................

9 Brev och andra försändelser ......................................

9.1 Nuvarande bestämmelser m. m...........................

9.2 KAIK ..................................................................

9.3 Överväganden och förslag ..............................

10 Besök, telefonsamtal....................................................

10.1 Nuvarande bestämmelser m. m...........................

10.2 KAIK ..................................................................

10.3 Överväganden och förslag...................................

11 Permissioner.................................................................

11.1 Nuvarande bestämmelser m. m...........................

11.2 KAIK ..................................................................

11.3 Överväganden och förslag .............................

12 Prövningen av vissa tillståndsfrågor m. m.....................

12.1 Nuvarande bestämmelser ..................................

12.2 Överväganden och förslag...................................

13 Sjukvård m.m................................................................

13.1 Nuvarande bestämmelser m. m.........................

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 80

13.2
KAIK ....................................................

13.3
Överväganden och förslag..........................

14 Fängsel..........................................................

14.1
Nuvarande bestämmelser ..........................

14.2
KAIK ....................................................

14.3
JO:s framställning ...................................

14.4
överväganden och förslag...........................

15
Övriga frågor rörande
författningsregleringen .......

16
Avslutande synpunkter......................................

17
Översikt över författningsförslagens
motsvarigheter i häkleslagen (1958: 213) och tUlämpningskungördsen (1958:
214) ....

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 81

1
Förslag till

Lag
(1975: ) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Den
som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan anlednmg får ej
underkastas mera omfattande inskränkningar i sin frihet än som påkallas av
ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet.

Erforderliga
åtgärder skall vidtagas för att motverka att frihetsberövandet får skadliga
verkningar för den häktade. Behöver denne personligt stöd eller annan hjälp,
skall i den mån det lämpligen kan ske åtgärder vidtagas för alt tillgodose
sådant behov, om han samtycker därtill.

2 §

Häktad
skall senast vid ankomslen lill förvaringslokalen visiteras. Därvid skall
iakttagas all den hänsyn som omständigheterna medger. Om möjligl skall vittne
närvara.

Föremål
som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt skall omhändertagas och förvaras
för den häktades räkning. Pengar, värdesaker och legitimationshandlingar skall
omhändertagas endast när särskilda skäl föreligger därtill.

3 §

I
varje mm får ej förvaras mer än en person, om ej annal följer av andra stycket
eller det är nödvändigt av utrymmesskäl alt han förvaras tillsammans med en
eller flera andra intagna.

Häktad
som vill vistas tiUsammans med en eller flera andra intagna skall i skälig
utsträckning tillåtas detla, om lokalförhållandena medger del och det kan ske
ulan fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund
av misstanke om brotl, fara för att bevis undanröjes eller utredning om brotl
eljest försvåras. I fråga om häktad som ej fyllt 21 år skall särskUt beaktas
att han ej utsattes för olämpligt inflytande av annan inlagen.

4 §

Vid
behandlingen av häktad skall erforderlig hänsyn tagas till hans hälsotillstånd.
Häktad som företer tecken till sjukdom eller begär att läkare skall
tillkallas, skall så snart ske kan undersökas av läkare, om ej sådan
undersöknmg uppenbarligen är obehövlig.

Läkares
anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall beaktas. Behöver den
häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske.

Förlossning
av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus eller förlossningshem.

Om
anledning föreUgger därtill, skall den som enligt andra eller tredje stycket
vistas utom förvaringslokalen stå under bevakning.

6
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 90

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 82

5 §

Häktad
skall såvitt möjligt erbjudas arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättnmg.
Han skall vidare beredas tUlfäUe att utföra arbete som han själv skaffat sig,
om det kan ske ulan olägenhet.

Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer,
meddelar bestämmelser om ersättning åt häktad för arbete eller annan därmed
jämförlig sysselsättning som tillhandahålles honom.

6 §

I den
utsträckning det lämpligen kan ske bör häktad, om ej annal följer av tredje
stycket, ges möjligheter att genom tidningar och, där så är möjligt, genom
radio och television följa vad som händer i omvärlden. Hans behov av annan
förströelse bör tiUgodoses i skälig omfattning.

Under
förutsättningar som anges i första stycket får häktad själv skaffa sig eller
mottaga böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom
förströelse.

I fråga om
den som är häktad på gmnd av misstanke om brott får inskränkningar helt eller
delvis göras i hans rätt att ha tUlgång tUl tidskrifter, tidningar, radio och
television, om det är påkallat för alt undvika alt bevis undanröjes eller
utredning om brott eljest försvåras.

7 §

I den mån
ej annat följer av denna lag får häktad inneha personliga tiUhörigheler och
skaffa sig varor eller annat enligt särskUda bestämmelser.

8 §

Häktad skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus
minst en timme, om ej synnerligt hinder möter däremot.

9 §

Brev från
häktad till hans offenllige försvarare, justitiekanslern, riksåklagaren,
justitieombudsman, åklagarmyndighet, kriminalvårdsstyrelsen eller
rikspolisstyrelsen skall vidarebefordras utan föregående granskning.

Utöver vad
som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller mottaga brev eller
annan försändelse, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt eller, i
fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara för att bevis
undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om det är
påkaUat för att hindra alt otiUåtna varor införes i förvaringslokal, får
föreskrivas förbud helt eller delvis för häktade atl mottaga försändelser av
annat slag än brev eller annan skriftlig handling.

10 §

Häktad får
mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga
besök som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt. Ej heller får den som är
häktad på grand av misstanke om brott mottaga besök som kan medföra fara för
att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om det är
påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis un

danröjes eller utredning om brott eljest försvåras, skall tjänsteman vid

förvaringslokalen vara närvarande vid besök. -

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 83

Under
fömtsättningar som anges i andra stycket kan som villkor för besök föreskrivas
att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller medger undersöknmg av
väska, kasse eUer annat dylikt som han vUl, medföra vid besöket.

Om
försvarares rätt att sammanträffa med den som är häktad finns bestämmelser i
rättegångsbalken.

11 §

Telefonsamtal
mellan häktad och person utom förvaringlslokalen får äga rum i den utsträckning
det lämpligen kan ske. Den häktade skall förvägras telefonsamtal som kan
medföra fara från säkerhetssynpunkt. Ej heller får den som är häktad på grund
av misstanke om brott ha telefonsamtal som kan medföra fara för att bevis
undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om
det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjes
eller utredning om brott eljest försvåras, skall tjänsteman på lämpligt sätt
avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga ram endast med den häktades vetskap.
Telefonsamtal med hans offentlige försvarare får icke avlyssnas.

12 §

Om
missbruk ej kan befaras, kan häktad medges alt besöka närstående som är svårt
sjuk, närvara vid närståendes begravning eller i annat fall, då synnerliga
skäl föreligger, länma förvaringslokalen för viss kort tid. Under vistelsen
utom förvaringslokalen skaU den häktade vara ställd under bevakning, om ej
sädan tUlsyn av särskilda skäl kan antagas vara obehövlig.

13 §

Medför
häktad kvinna spädbarn vid intagningen eller föder hon därefter barn, kan
tillstånd ges henne att ha barnet hos sig.

14 §

Häktad
får beläggas med fängsel

1.
vid transport om det är
nödvändigt av säkerhetsskäl samt

2.
i övrigt för att betvinga
våldsamt uppträdande av den häktade, om andra medel visar sig otillräckliga och
säkerheten oundgängligen kräver det.

Läkare
skall så snart det kan ske yttra sig över åtgärd enligt första stycket 2.

75
§

Beiräffande
den som är häktad på grund av misstanke om brott ankommer det på
undersökningsledaren eller åklagaren att

1. avgöra
om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 § andra

stycket eller 912 §§ möter på den grund att åtgärden kan medföra

fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras,

2. avgöra
fråga om inskränkningar enligt 6 § tredje stycket.

Innebär avgörande enligt första stycket hinder för medgivande eller

eljesi inskränkning i
häklads rätt, skall avgörandet omprövas så ofla anledning därtiU uppkommer.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 84

16 §

Vad
som sägs i denna lag om häktad har motsvarande tillämpning på

1.
den som anhållits eller gripits
på gmnd av misstanke om brott,

2.
den som intagits i häkte eller
polisarrest för förpassning tUl kriminalvårdsanstalt och

3.
den som tUlfälligt placerats i
häkte med stöd av 43 § första stycket tredje punkten lagen (1974: 203) om
kriminalvård i anstalt.

17 §

När
någon i annat faU än som avses i 1 och 16 §§ intages i kriminalvårdsanstalt
eller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller
lages i förvar i polisarrest, skall bestämmelserna i denna lag, med särskilt
beaktande av anledningen tUl intagningen, gälla i tUl-lämpliga delar, om ej
annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

18 §

Om behandlingen i vissa
fall av häktad som skall undergå rättspsykiatrisk undersökning finns särskilda
bestämmelser i 7 a § lagen (1966: 301) om rätlspsykialrisk undersökning i
brottmål.

Denna
lag träder i kraft den

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 85

2
Förslag till

Förordning
(1975: ) angående tillämpningen av lagen (1975: ) om behandlingen av
häktade och anhållna m. fl.

1 §

Den
som är häktad eller anhållen eller som eljest för annat ändamål än
verkställighet av påföljd för brott är inlagen i kriminalvårdsanstalt, häkte
eller polisarrest skall rätta sig efter de ordningsregler som gäller för
förvaringslokalen och de anvisningar som personalen lämnar honom.

2 §

Om
den som är intagen på grund äv misstanke om brott framställer begäran om
personligt stöd eUer annan hjälp och det ej är fråga om angelägenhet som
lämpligen kan ordnas genom försorg av föreståndaren för förvaringslokalen,
skall denne underrätta

1.
personundersökaren, om
personundersökning pågår,

2.
förtroendemannen, om sådan är
förordnad, eller

3.
skyddskonsulenten, om den
intagne undergår påföljd inom kriminalvården eller i annat fall samtycker
därtill.

Framställer annan intagen
än sådan som avses i första stycket begäran om personligt slöd eller annan
hjälp och är det ej fråga om angelägenhet som lämpligen kan ordnas genom
försorg av föreståndaren för förvaringslokalen, skall denne, om den intagne
samtycker därtill, underrätta myndighet eller organ till vars uppgifier hör
att ta befattning med frågan.

Underrättelse
enligt första eller andra stycket behövs ej, om det på annat sätt är sörjt för
alt den intagnes behov av stöd eller hjälp uppmärksammas.

3 §

Visitation
av inlagen får endast verkställas och bevittnas av läkare, sjuksköterska eller
person av samma kön.

Förteckning
över egendom, som omhändertagils i samband med visitation, skall upprättas på
särskilt därför avsett formulär och undertecknas av den som utfört
visilationen. Egendomen skall för den intagnes räkning förvaras under överinseende
av föreståndaren för förvaringslokalen.

4 §

Överföres
intagen med tUlämpning av 4 § lagen (1975: 000) om behandlingen av häktade och
anhållna m. fl. till allmänt sjukhus, skall föreståndaren för förvaringslokalen
genast underrätta sjukhusdirektören eller styresmannen för sjukhuset om arten
av det frihetsberövande som den intagne är underkastad samt om övriga
förhållanden av betydelse för hans vistelse på sjukhuset.

I
fråga om den som är intagen på grund av misstanke om brotl skall underrättelse om
överförandet till sjukhus snarast möjUgt lämnas lill undersökningsledaren
eller åklagaren.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 86

Avlider
inlagen eller drabbas han av svårare sjukdoms- eller olycks fall, skall
underrättelse ofördröjligen lämnas närstående.

5 §

För
arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning som tUlhanda-håUes intagen
utgår ersättning enligt bestämmelser som meddelas av kriminalvårdsstyrelsen
såvitt angår förvaringslokal över vUken styrelsen har tillsyn.

Från
ersättning enligt första stycket får avräknas värdet av vad den intagne
uppsåtUgen förstört av förvaringslokalens tillhörigheter. I övrigt får den
intagne fritt förfoga över sådan ersättning, om ej annat följer av lagen (1975:
000) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

6 §

Med
de begränsningar som följer av 15 § lagen (1975: 000) om be-handlmgen av
häktade och anhållna m. fl. beslutar föreståndaren för förvaringslokalen i
fråga om tiUstånd för intagen att avsända eller mottaga brev eller annan
försändelse, mottaga besök eller att ha telefonsamtal. Detsamma gäller i fråga
om tUlstånd för intagen att vistas tillsammans med en eller flera andra
intagna, varvid dock i förekommande fall läkares anvisning rörande vården av
den som är sjuk skall beaktas.

I
fråga om tUlstånd för intagen att enligt 12 § samma lag lämna förvaringslokalen
beslutar med i första stycket första punkten angivna begränsningar

1. chef
för kriminalvårdsregion beiräffande den som är. intagen i all

mänt häkte, häktesavdelning vid lokalanstalt inom regionen eller häktes

avdelning vid riksanstalt som är geografiskt belägen inom regionen,

2. polischefen
beträffande den som är intagen i polisarrest.

Föreskrifter i fråga om förbud för intagna att mottaga försändelser av

annat
slag än brev eller annan skriftlig handling meddelas av i andra slyckel angivna
befattningshavare.

Undersökningsledaren
eller åklagaren skall, utöver vad som följer av 15 § lagen (1975: 000) om
behandlingen av häktade och anhållna m. fl., hålla föreståndaren underrättad om
förhållanden som har betydelse från säkerhetssynpunkt för behandlmgen av den
som är intagen på grand av misstanke om brott. Sådan underrättelseskyldighet
åUgger även vederbörande polischef i fråga om den som tagits i förvar enligt
utiänningslagen (1954: 193).

7 §

Kan
tUlslånd för uitagen att avsända eller mottaga brev eller annan försändelse
icke ges utan föregående granskning av dess innehåU, skall brevet eller
försändelsen kvarhållas men får ej öppnas utan den intagnes medgivande. Om
beslag gäUer särskUda bestämmelser.

Kvarhålles
brev eller annan försändelse, skall den intagne så snart lämpligen kan ske
underrättas därom, om ej särskilda skäl är däremot. Medger mtagen, som erhålUt
sådan underrättelse, att brevet får läsas eller försändelsen öppnas, och
finnes därvid att brevet eller försändelsen ej innehåller något som kan medföra
fara från säkerhetssynpunkt eller fara för att bevis undanröjes eller utredning
om brott eljest försvåras, får tiUstånd att avsända eUer mottaga brevet eUer
försändelsen ej vägras. Är innehållet i ankommande brev eller annan ankommande
försändelse endast delvis sådant alt det kan medföra fara som nyss sagts, skall
upp-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 87

lysning
om innehållet i övrigt meddelas den intagne eller innehållet i övrigt
överlämnas lUl honom.

Vad
i första och andra styckena är föreskrivet om kvarhållande är ej tUlämpligt på
brev, som enligt 9 § första stycket lagen (1975: 000) om behandlingen av
häktade och anhållna m. fl. skall vidarebefordras utan föregående granskning.
Första och andra styckena är ej heller tUlämpliga i den mån annat föranledes
av förbud enligt 9 § tredje stycket samma lag för intagna alt mottaga
försändelser som där avses.

8 §

Beslut
i fråga om tillstånd för intagen kvinna att ha spädbarn hos sig meddelas av
föreståndaren för förvaringslokalen, efter samråd med läkare.
Bamavårdskonsulenten i länet skall omedelbart underrättas om beslut i sådan
fråga.

9 §

Vid
transport av inlagen skall såvilt möjligt iakttagas alt han ej utsattes för
obehörigas uppmärksamhet. Är han belagd med fängsel skall särskilt tillses att
detta döljes under hans dräkt.

Kvinna
bör vid transport åtföljas av kvinnlig befattningshavare.

Är
den intagne sjuk eller kan det eljest befaras att transport skuUe medföra skada
för hans hälsa, eller är inlagen kvinna gravid, får transport ej äga mm ulan
läkares medgivande.

10 §

Om
intagen enligt 14 § lagen (1975: 000) om behandlingen av häktade och anhållna
m. fl. belägges med fängsel, skall anteckning om åtgärden göras på
transportsedel eller i prolokoll. Anteckningen skall innehålla uppgifl om
fängslels art, tiden då fängslet anbragtes och då det borttogs, uppgifl om
skälen till åtgärden samt läkares yttrande där sådant skall inhämtas.
Anteckningen skall underskrivas av den som beordrat åtgärden.

n
§

Om
skyldighet alt underrätta anhållen persons husfolk och närmaste anhöriga om
anhållandet finns bestämmelser i 24 kap. 9 § rättegångsbalken. Den som
inlagils på annan grand än misstanke om brott eller fylleri skall efter
intagningen i förvaringslokalen eller överflyttning till annan sådan lokal
erhålla tillfälle atl underrätta närslående om sin vistelseort.

12
§

Begär
intagen, som anhålUts eller häktats för brotl, alt erhålla offentlig
försvarare i målet, skall anmälan därom genast göras hos rätten, undersökningsledaren
eller åklagaren. Inlaga i målet skall utan dröjsmål översändas till rätten, om
den intagne begär det.

Denna
förordning träder i kraft dén

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90

Uppställning
för underlättande av jämförelse mellan den nuvarande och den föreslagna
häkteslagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag (1958: 213) om behandlingen av häktade och anhållna m.
fl.

(Nuvarande lydelse)

Förslag
till

Lag
(1975: 000) om behandlingen

av
häktade och anhållna in. fl.

(Föreslagen lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som på grund av misstanke om brott eller av annan
anledning häktats skall behandlas med tillbörlig hänsyn, så att skadliga
verkningar av frihetsförlusten såvitt möjligt förebyggas.

2 §

Han må ej heller i övrigt underkastas annan inskränkning
i sin frihet än som påkallas av ändamålet med häktningen samt ordning och
säkerhet.

3 §

Den häktade skall senast vid ankomsten till
förvaringslokalen visiteras. Därvid skall iakttagas all den hänsyn som
omständighetema medgiva. Om möjligt skall vittne närvara.

Penningar, värdesaker, legitimationshandUngar och sådana
föremål soin kunna äventyra ordning och säkerhet skola fråntagas den häktade
för alt särskilt förvaras.

4 § I varje rum må ej förvaras mer än en person, med
mindre det är nödvändigt av ulrymmesskäl eller påkallas av annan särskild anledning.

1 §

Den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av
annan anledning får ej underkastas mera omfattande inskränkningar i sin frihet
än som påkallats av ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet.

Erforderliga åtgärder skall vidtagas för att motverka att
frihetsberövandet får skadliga verkningar för den häktade. Behöver denne
personligt stöd eller annan hjälp, skall i den mån det lämpligen kan ske
åtgärder vidtagas för att tillgodose sådant behov, om han samtycker därtill.

2 §

Häktad skall senast vid ankomsten till förvaringslokalen
visiteras. Därvid skall iakttas aU den hänsyn som omständigheterna medger. Om
möjligt skall vittne närvara.

Föremål som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt skall
omhändertagas och förvaras för den häktades räkning. Pengar, värdesaker och
legitimationshandlingar skall omhändertagas endast när särskilda skäl föreUgger
därtill.

3 §

I varje rum får ej förvaras mer än en person, om ej annat
följer av andra stycket eller del är nödvändigt av ulrymmesskäl att han
förvaras tillsammans med en eller flera andra intagna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

89

opaginerad Kontrollera mot PDF

Häktad
som vill vistas tillsammans med en eller flera andra intagna skall i skälig
utsträckning tillåtas detta, om lokalförhållandena medger det och det kan ske
utan fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund
av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott
eljest försvåras. I fråga om häktad som ej fyllt 21 år skall särskilt beaktas
att han ej utsattes för olämpligt inflytande av annan intagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 § Vid behandlingen av den som häktats skall erforderUg
hänsyn tagas till hans ålder, kön och hälsotillstånd. Läkares anvisning rörande
vården av den som är sjuk skall beaktas.

4
§

Vid
behandlingen av häktad skall erforderlig hänsyn tagas till hans hälsotillstånd.
Häktad som företer tecken till sjukdom eller begär att läkare skall tillkallas,
skall så snart ske kan undersökas av läkare, om ej sådan undersökning
uppenbarligen är obehövlig.

Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk
skall beaktas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så
snart det kan ske.

Förlossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på
sjukhus eller förlossningshem.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt
andra eller tredje stycket vistas utom förvaringslokalen stå under bevakning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 §
Häktad må ej åläggas arbete men äger, om det kan ske utan olägenhet, utföra
lämpligt arbete som han själv anskaffar eller som eljest kan beredas honom.

5 §

Häktad
skall såvitt möjligt erbjudas arbete eller annan därnied jämförlig
sysselsättning. Han skall vidare beredas tillfälle att utföra arbete som han
själv skaffat sig, om det kan ske utan olägenhet.

Regeringen
eller myndighet, som regeringen bestämmer, meddelar bestämmelser om ersättning
åt häktad för arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning som
tillhandahålles honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

7 §

I den mån det är förenligt med god ordning och i övrigt ej
föranleder olägenhet må häktad anskaffa eller mottaga underhåll och
bekvämlighet utöver vad som eljest beslås honom.

(Föreslagen
lydelse)

6 §

/ den
utsträckning det lämpligen kan ske bör häktad, om ej annat följer av tredje
stycket, ges möjligheter att genom tidningar och, där så är möjligt, genom radio
och television följa vad som händer i omvärlden. Hans behov av annan
förströelse bör tillgodoses i skälig omfattning.

Under
förutsättningar som anges i första stycket får häktad själv skaffa sig eller
mottaga böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom förströelse.

1 fråga om den som är häktad på grund av misstanke om
brotl får inskränkningar helt eller delvis göras i hans rätt att ha tillgång
till tidskrifter, tidningar, radio och television, om det är påkaUat för alt
undvika att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §

/ den mån ej annat följer av denna lag får häktad inneha
personliga tillhörigheter och skaffa sig varor enligt särskilda bestämmelser.

8 §

Häktad
skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en timme, om ej synnerligt
hinder möter däremot.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 §
Häktad må ej avsända eller mottaga brev eller annan försändelse eller mottaga
besök, med mindre det prövas kunna ske ulan att äventyra ordning och säkerhet
eller medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest
försvåras; dock äger han utan sådan prövning avsända skrift till
justitiekanslern, justitieombudsman, länsstyrelsen och

9 §

Brev
från häktad till hans offentlige försvarare, justitiekanslern, riksåklagaren,
justitieombudsman, åklagarmyndighet, kriminalvårdsstyrelsen eller rikspolisstyrelsen
skall vidarebefordras utan föregående granskning.

Utöver
vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller mottaga brev
eller annan försändelse, om det kan ske utan fara

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

offentlig försvarare samt, om han förvaras i
fångvårdsanstalt, till kriminalvårdsstyrelsen.

(Föreslagen lydelse)

från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad
på grund av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjes eller utredning
om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat för att hindra att otillåtna varor
införes i förvaringslokal, får föreskrivas förbud helt eller delvis för häktade
att mottaga försändelser av annat slag än brev eller annan skriftlig handting.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 §

Häktad må ej------- mottaga

besök, med
mindre det prövas

kunna ske utan att äventyra

ordning och säkerhet eller med

föra fara för alt bevis undanröjes

eller utredning om brott eljest för

svåras; ------

Om rätt för försvarare att sammanträffa med den som är
häktad stadgas i rättegångsbalken.

10 §

Häktad får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen
kan ske. Han får ej mottaga besök som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt.
Ej heller får den som är häktad på grund av misstanke om brott mottaga besök
som kan medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest
försvåras.

Om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika
atl bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras, skall
tjänsteman vid förvaringslokalen vara närvarande vid besök.

Under förutsättningar som anges i andra stycket kan som
villkor för besök föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation
eller medger undersökning av väska, kasse eller annat dylikt som han vill
medföra vid besöket.

Om försvarares rätt att sammanträffa med den som är
häktad finns bestämmelser i rättegångsbalken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 § Telefonsamtal mellan häktade och person utom förvaringslokalen
får äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. Den häktade skall
förvägras telefonsamtal som kan medföra fara från säker-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

(Föreslagen lydelse)

hetssynpunkt. Ej heller får den som är häktad på
grund av misstanke ont brott ha telefonsamtal som kan medföra fara för att bevis
undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika
alt bevis undanröjes eller utredning om brotl eljest försvåras, skall
tjänsteman på lämpligt sätt avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga rum
endasi med den häktades vetskap. Telefonsamtal med häris offentlige försvarare
får icke avlyssnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 § Om
missbrak ej kan befaras, må häktad medgivas att besöka närslående som är svårt
sjuk eller bevista närståendes begravning, så ock att i annat fall, då
synnerliga skäl föreligga, lämna förvaringslokalen för viss kort tid.

12 § Om
missbruk ej kan befaras, kan häktad medges att besöka närslående som är svårt
sjuk, närvara vid närståendes begravning eller i annat fall, då synnerliga skäl
föreligger, lämna förvaringslokalen för viss kort tid. Under vistelsen utom
förvaringslokalen skall den häktade vara ställd under bevakning, om ej sådan
tillsyn av särskilda skäl kan antagas vara obehövlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13
§ Medför häktad kvinna spädbarn vid intagningen eller föder hon därefter
barn, kan tillstånd ges henne att ha barnet hos sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 § Den häktade må beläggas med fängsel allenast om det
prövas erforderhgt för att förekomma flykt eller eljest är nödvändigt med
hänsyn till ordning och säkerhet.

14 § får beläggas

med

Häktad fängsel

1.
vid
transport om det är nödvändigt av säkerhetsskäl samt

2.
i övrigt
för att betvinga våldsamt uppträdande av den häktade, om andra medel visar sig
otillräckliga och säkerheten kräver del.

Läkare
skall så snart det kan ske yttra sig över åtgärd enligt första stycket 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:
90

(Nuvarande lydelse)

93

(Föreslagen lydelse)

15 § Beträffande den som är häktad på grund av misstanke
om brott ankommer det på undersökningsledaren eller åklagaren att

1.
avgöra
om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 § andra stycket eller 912 §§
möter på den grund att åtgärden kan medföra fara för atl bevis undanröjes
eller utredning om brott eljest försvåras.

2.
avgöra
fråga om inskränkningar enligt 6 § tredje stycket.

Innebär avgörande enligt första stycket hinder för
medgivande eller eljest inskränkning i häktads rätt, skall avgörandet omprövas
så ofta anledning därtill uppkommer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §
Vad i denna lag är stadgat om häktad äger motsvarande tillämpning å den som på
grund av misstanke om brott anhållits eller gripits.

16 §
Vad som sägs i denna lag om häktad har motsvarande tUlämpning på

1.
den som
anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,

2.
den som
intagits i häkte eller polisarrest för förpassning till kriminalvårdsanstalt
och

3.
den som
tillfälligt placerats i häkte med stöd av 43 § första stycket tredje punkten
lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 § Där någon eljest, för annat ändamål än verksläUighet
av straffdom, intages i fångvårdsanstalt eller häkte eller, på grund av
fylleri eller annan orsak, lages i förvar i polisarrest, skola ock bestämmelserna
i denna lag, med särskilt beaktande av anledningen till intagningen, i
tiUämpliga delar lända till efterrättelse, om ej annat är i lag eller
författning särskilt stadgat.

17 § När
någon i annat fall än som avses i 1 och 16 §§ intages i kriminalvårdsanstalt
eller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller
lages i förvar i polisarrest, skall bestämmelserna i denna lag, med särskilt
beaktande av anledningen tUl intagningen, gälla i tUlämpliga delar, om ej
annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

12 §

Närmare
föreskrifter angående tillämpningen av denna lag medr delas av Konungen.

Om
behandlingen i vissa fall av häktad, som skall undergå, rättspsykiatrisk
imdersökning, finnas särskilda bestämmelser i 7 a § lagen den 16 juni 1966 (nr
301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

(Föreslagen lydelse) 18 §

Om behandlingen i vissa fall av ' häktad, som skall
undergå rättspsykiatrisk undersökning finns särskUda bestämmelser i 7 a § lagen
(1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppställning
för underlättande av jämförelse mellan den nuvarande tillämpningskungörelsen
till häkteslagen och den föreslagna tiUämpningsförordningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungörelsen (1958: 214) ang. tilllämpningen av lagen
(1958: 213) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

(Nuvarande lydelse)

1 § Den som häktats eller anhållits eller som eljest, för
annat ändamål än verkställighet av straffdom, intagits i fångvårdsanstalt,
häkte eller polisarrest är skyldig att ställa sig lill efterrättelse de
ordningsregler som gälla för förvaringslokalen ävensom de föreskrifter och
tillsägelser som meddelas av personalen.

Förslag
till

Förordning (1975: 000) angående tillämpning av lagen
(1975:000) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

(Föreslagen lydelse)

1 § Den som är häktad eller anhållen eller som eljest för
annat ändamål än verkstäUighet av påföljd för brott är intagen i kriminalvårdsanstalt,
häkte eller polisarrest skall rätta sig efter de ordningsregler som gäller för
förvaringslokalen och de anvisningar som personalen lämnar honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om den som är intagen på grund av misstanke om brott
framställer begäran om personligt slöd eller annan hjälp och det ej är fråga om
angelägenhet som lämpligen kan ordnas genom försorg av föreståndaren för förvaringslokalen,
skall denna underrätta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1975/76:
90

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

95

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
personundersökaren,
om personundersökning pågår,

2.
förtroendemannen,
om sådan är förordnad, eller

3.
skyddskonsulenten,
om den intagne undergår påföljd inom kriminalvården eller i annat fall
samtycker därtill.

Framställer annan intagen än sådan som avses i första
stycket begäran om personligt stöd eller annan hjälp och är det ej fråga om
angelägenhet som lämpligen . kan ordnas genom försorg av föreståndaren för
förvaringslokalen, skall denne, om den intagne samtycker därtill, underrätta
myndig het eller organ till vars uppgifter hör att ta befattning med frågan.

Underrättelse
enligt första eller andra stycket behövs ej, om det på annat sätt är sörjt för
att den intagnes behov av stöd eller hjälp uppmärksammas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Visitation av kvinna må ej verkställas eller bevittnas av
annan än kvinna eller läkare.

Förteckning över egendom, som omhändertagils i samband med
visitation, skall upprättas i särskild liggare och undertecknas av den som
ulfört visilationen. Egendomen skall för den intagnes räkning förvaras under
överinseende av föreståndaren för förvaringslokalen.

4 §

Den som
är farlig för annans personUga säkerhet skall hållas skild från övriga intagna.
Personer av olika kön skola hållas skilda från varandra.

Såvilt
möjligt skall förhindras, att förbindelse äger rum mellan intagna som kan
antagas påverka varandra i mål eller ärende, anhängigt vid domstol eller hos
an-

3 §

Visitation
av intagen får endast verkställas och bevittnas av läkare, sjuksköterska eller
person av samma kön.

Förteckning
över egendom, som omhändertagits i samband med visitation, skall upprättas på
särskilt därför avsett formulär och undertecknas av den som ulfört visilationen.
Egendomen skall för den intagnes räkning förvaras under överinseende av
föreståndaren för förvaringslokalen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

nan myndighet. Jämväl i övrigt skall eftersträvas att
intagen, särskilt om han är under.21 år, ej utsätts för olämpligt inflytande
av annan inlagen.

(Föreslagen
lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §
Inlagen, som företer tecken till sjukdom eller begär att läkare skall
tillkallas, skall så snart ske kan undersökas av läkare, såframt ej
omständighetema föranleda att sådant är utan gagn. Är intagen i behov av
sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart ske kan. Förlossning av intagen
kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus eller förlossningshem. Ej må kostnad
för sjukvård åläggas intagen.

Avlider intagen eller träffas han av svårare sjukdoms-
eller olycksfall, skaU underrättelse ofördröjligen lämnas närstående.

4 §

överföres
intagen med tillämpning av 4 § lagen (1975: 000) om behandlingen av häktade
och anhållna m. fl. till allmänt sjukhus, skall föreståndaren för förvaringslokalen
genast underrätta sjukhusdirektören eller styresmannen för sjukhuset om arten
av det frihetsberövande som den intagne är underkastad samt om övriga förhållanden
av betydelse för hans vistelse på sjukhuset.

I fråga
om den som är intagen på grund av misstanke om brott skall underrättelse om
överförandet till sjukhus snarast möjligt lämnas till undersökningsledaren
eller åklagaren.

Avlider intagen eller drabbas han av svårare sjukdoms-
eller olycksfall, skall underrättelse ofördröjligen lämnas närstående.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 §

Vill
den som är intagen å fångvårdsanstalt arbeta, skall föreståndaren söka bereda
honom lämpligt arbete.

För
arbete, som kriminalvårdsstyrelsen tillhandahåller, utgår ersättning enligt
styrelsens bestämmelser; från sådan ersättning må avräknas värdet av vad den
intagne uppsåtUgen eller av vårdslöshet skadar eller förstör av förvaringslokalens
tillhörigheter. I övrigt äger den intagne, såvitt ej annat följer av
bestämmelserna i lagen om behandlingen av häktade och anhållna m. fl., fritt
förfoga över ersättning för utfört arbete.

5 §

För arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning som
tillhandahålles intagen utgår ersättning enligt bestämmelser som meddelas av
kriminalvårdsstyrelsen såvitt angår förvaringslokal över vilken styrelsen har
tillsyn.

Från
ersättning enligt första stycket får avräknas värdet av vad den intagne
uppsåtligen förstört av förvaringslokalens tillhörigheter. I övrigt får den
intagne fritt förfoga över sådan ersättning, om ej annat följer av lagen
(1975:000) om behandUngen av häktade och anhållna m. fl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

Vad i andra stycket är stadgat skall i tUlämpUga delar
gälla jämväl beträffande den som är intagen i allmänt häkte eller polisarrest.

(Föreslagen
lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 §

/ den utsträckning det kan ske utan olägenhet må intagen
skaffa sig eller mottaga böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan
bereda honom lämplig förströelse. Undersökningsledaren eller, om
förundersökningen avslutats, åklagaren äger dock föreskriva, alt den som är
intagen på grund av misstanke om brott icke får läsa lidskrifter eller
tidningar eller inneha radioapparat.

I den utsträckning det kan ske utan olägenhet må intagen
jämväl beredas tUlfälle till tobaksrökning. Inlagen må ej tillåtas förtära alkoholhaltiga
drycker eller andra berusningsmedel, med mindre läkare meddelat föreskrift
därom.

7
§ Intagen, som kvarhållits längre än elt dygn, skall, såvitt hinder ej möter,
dagligen vistas utomhus minst en timme.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §
Tillstånd för intagen att avsända eller mottaga brev eller annan försändelse
eller att mottaga besök eller att jämlikt 9 § lagen om behandlingen av häktade
och anhållna m. fl. lämna förvaringslokalen meddelas av föreståndaren. Därjämte
erfordras i fråga om den som är intagen på grund av misstanke om brott
tillstånd av undersökningsledaren eller, om förundersökningen avslutats, åklagaren
samt i fråga om den som tagits i förvar jämlikt utlänningslagen tillstånd av
vederbörande polismyndighet.

7 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 90

6 § Med
de begränsningar som följer av 15 § lagen (1975: 000) om behandlingen av
häktade och anhållna m. fl. beslutar föreståndaren för förvaringslokalen i
fråga om tillstånd för intagen att avsända eller mottaga brev eller annan
försändelse, mottaga besök eller att ha telefonsamtal. Detsamma gäller i
fråga om tillstånd för intagen att vistas tillsammans med en eller flera andra
intagna, varvid dock i förekommande fall läkares anvisning rörande vården av
den som är sjuk skall beaktas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lyddse)

(Föreslagen lydelse)

I fråga om tillstånd för intagen att enUgt 12 § samma lag
lämna förvaringslokalen beslutar med i första stycket första punkten angivna
begränsningar

1.
chef för
kriminalvårdsregion beträffande den sotn är intagen i allmänt häkte,
häktesavdelning vid lokalanstalt inom regionen eller liäktesav delning vid
riksanstalt som är geografiskt belägen inom regionen,

2.
polischefen
beträffande den som är intagen i polisarrest.

Föreskrifter
i fråga om förbud för intagna att mottaga försändelser av annat slag än brev
eller annan skriftlig handling meddelas av i andra stycket angivna befattningshavare.

Undersökningsledaren eller åklagaren skall, utöver vad
som följer av 15 § lagen (1975: 000) om behandlingen av häktade och anhållna
m. fl. hålla föreståndaren underrättad om förhållanden som har betydelse från
säkerhetssynpunkt för behandlingen av den som är intagen på grund av misstanke
om brott. Sådan underrättelseskyldighet åligger även vederbörande polischef i
fråga om den som tagils i förvar enligt utlänningslagen (1954:193).

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §

Brev eller annan försändelse, som intagen vill avsända
eller som ankommer till honom, skall kvarhållas men må ej ulan den intagnes
medgivande öppnas. Om beslag är särskilt stadgat.

Då brev eller annan försändelse kvarhålles, skall den
intagne så snart lämpligen kan ske underrättas därom, såframt ej särskilda
skäl däremot äro. Medgiver inlagen, som erhållit dylik underrättelse, atl
brevet må läsas eller för-

7 §

Kan tillstånd för intagen att avsända eller mottaga brev
eller annan försändelse icke ges utan föregående granskning av dess innehåll,
skall brevet eller försändelsen kvarhållas men får ej öppnas utan den intagnes
medgivande. Om beslag gäller särskilda bestämmelser.

Kvarhålles
brev eller annan försändelse, skall den intagne så snart lämpligen kan ske
underrättas därom, om ej särskilda skäl är däremot. Medger inlagen, som erhållit
sådan underrättelse, att brevet får läsas eUer försändelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

sändelsen öppnas, och finnes därvid att brevet eller
försändelsen ej innehåller något som kan äventyra ordning och säkerhet eller
medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest
försvåras, må lillslånd att avsända eller mottaga brevet eller försändelsen ej
vägras. Är innehållet i ankommande brev eller annan ankommande försändelse
allenast delvis av beskaffenhet att kunna medföra äventyr eller fara varom nyss
sagts, skall upplysning om innehåUet i övrigt meddelas den intagne eller
innehållet i övrigt överlämnas till honom.

Vad i denna paragraf är stadgat om kvarhållande skall ej
äga tilllämpning å skrift, som enligt 8 § första stycket lagen om behandlingen
av häktade och anhållna m. fl. må utan föregående prövning sändas till
justitiekanslern, justitieombudsman, länsstyrelsen, offentlig försvarare eller
kriminalvårdsstyrelsen.

(Föreslagen lydelse)

öppnas, och finnes därvid alt brevet eller försändelsen
ej innehåller något som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt eller fara för
att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras, får tiUstånd
alt avsända eller mottaga brevet eller försändelsen ej vägras. Är innehållet i
ankommande brev eller annan ankommande försändelse endast delvis sådant att
det kan medföra fara som nyss sagts, skall upplysning om innehållet i övrigt
meddelas den intagne eller innehållet i övrigt överlämnas lill honom.

Vad i första och andra styckena är föreskrivet om
kvarhållande är ej tillämpligt på brev, som enligt 9 § första stycket lagen
(7975.- 000) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. skall
vidarebefordras utan föregående granskning. Första och andra styckena är ej
heller tillämpliga i den mån annat föranledes av förbud enligt 9 § tredje
stycket samma lag för Intagna att mottaga försändelser som där avses.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13 §

Tillstånd att mottaga besök må ej vägras, med mindre
besöket kan antagas äventyra ordning och säkerhet eller medföra fara för att
bevis undanröjes eller utredning otn brott eljest försvåras.

Tiden
för besöket bestämmes av föreståndaren för förvaringslokalen i samråd med
annan myndighet, vars tillstånd må erfordras enligt 11 §. Föreståndaren äger,
om det prövas erforderligt, låta en eller flera personer närvara vid besöket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 §
Medför kvinna vid intagning spätt barn, eller föder hon efter
intagningen barn, äger förestånda-

8 § ,
Beslut i fråga om tillstånd för intagen kvinna att ha spädbarn hos sig
meddelas av föreståndaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

ren för förvaringslokalen, efter samråd med läkare,
medgiva henne att behålla barnet hos sig under amningstiden. Har sådant
medgivande lämnats eller vägrats, skall barnavårdsassistenten i länet
omedelbart underrättas.

(Föreslagen
lydelse)

för förvaringslokalen, efter samråd med läkare.
Barnavårdskonsulenten i länet skall omedelbart underrättas om beslut i sådan
fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 §

Vid
transport av intagen skall såvitt möjligt iakttagas att han ej utsattes för
obehörigas uppmärksamhet. Det skall särskilt tillses alt, om han är belagd med
fängsel, detta döljes under hans dräkt. Transport å järnväg bör i regd
förelagas i vanlig personvagn.

Kvinna skall vid transport åtföljas av kvinna, som är
lämplig såsom väktare.

Är den intagne sjuk eller kan det eljest befaras att
transport skulle medföra skada för hans hälsa, eller är inlagen kvinna gravid,
må transport ej äga rum ulan läkares medgivande.

9 § Vid
transport av intagen skall såvitt möjligt iakttagas att han ej utsattes för
obehörigas uppmärksamhet. Är han belagd med fängsel skall särskilt tillses alt
detta döljes under hans dräkt.

Kvinna bör vid transport åtföljas av kvinnlig
befattningshavare.

Är den intagne sjuk eller kan det eljest befaras att
transport skulle medföra skada för hans hälsa, eller är intagen kvinna gravid,
får transport ej äga ram utan läkares medgivande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 § Belägges intagen med fängsel, skall anleckning om
åtgärden göras / särskild liggare. Anteckningen skall innehålla uppgift om fängslets
art, tiden då fängslet anbragtes och då det borttogs ävensom uppgift om
skälen till åtgärden samt underskrivas av den som beordrat densamma.

10 § Om
intagen enligt 14 § lagen (1975:000) om behandlingen av häktade och anhållna m.
fl. belägges med fängsel, skall anteckning om åtgärden göras på
tiansportse-del eller i protokoU. Anteckningen skall innehålla uppgift om fängslets
arl, tiden då fängslet anbragtes och då det borttogs, uppgift om skälen till
åtgärden samt läkares yttrande där sådant skall inhämtas. Anteckningen skall
wn-derskrivas av den som beordrat åtgärden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 § Om
skyldighet att underrätta anhållen persons husfolk och närmaste anhöriga om
anhållandet stadgas i 24 kap. 9 § rättegångsbalken. Den som intagits på annan
grund än misstanke om brott eller fylleri skall efter intagningen i för-

11 § Om
skyldighet att underrätta anhållen persons husfolk och närmaste anhöriga om
anhåUandet finns bestämmelser i 24 kap. 9 § rättegångsbalken. Den som intagits
på annan grand än misstanke om brott eller fylleri skall efter in-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

varingslokalen
eller överflyttning lill annan sådan lokal erhåUa tUlfälle alt underrätta
närstående om sin vistelseort.

(Föreslagen lydelse)

tagningen
i förvaringslokalen eller överflyttning tUl annan sådan lokal erhålla tillfäUe
att underrätta närstående om sin vistelseort.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 § Om intagen, som
anhållits eller häktats för brott, begär att erhålla offentlig försvarare i
målet skall anmälan därom genast göras hos rätlen, undersökningsledaren eller
åklagaren. Inlaga i målet skall, om den intagne begär det, utan dröjsmål
översändas till rätten.

12 § Begär intagen, som
anhåUils eller häktats för brott, att erhålla offentlig försvarare i målet,
skall anmälan därom genast göras hos rätten, undersökningsledaren eller
åklagaren. Inlaga i målet skall utan dröjsmål översändas till rätlen, om den
intagne begär det.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16
§ / förvaringslokalen skola ett exemplar av lagen om behandlingen av häktade
och anhållna m. fl samt ett exemplar av denna kungörelse hållas tillgängliga
för de intagna.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 102

1
Inledning

Ett
omfattande utredningsarbete har sedan lång tid pågått på kriminalvårdens
område. Reformförslag har fortlöpande lagts fram av skUda statiiga kommittéer,
bl. a. av kommittén för anståltsbehandling inom krimmalvården (KAIK) i
belänkandet (SOU 1971: 74) Kriminalvård i anstalt. Inom den år 1971 tUlsalta
kriminalvårdsberedningen har därefter en del av dessa reformförslag
överarbetats och samordnats. I betänkandet (SOU 1972: 64) Krimuialvård
förordade beredningen en genomgripande reform av kriminalvårdens organisation
och verksamhetsformer. På grandval av beredningens förslag framlade Kungl.
Maj:t i 1973 års statsverksproposition (prop. 1973: 1 bU. 4 s. 76164) förslag
till allmänna riktlinjer för kriminalvårdens fortsatta utformning. Dessa
riktiinjer godkändes i allt väsentiigt av riksdagen (JuU 1973:15, rskr 1973:
152).

Med
ulgångspunkt i de sålunda antagna riktlinjema för det fortsatta reformarbetet
har därefter genomförts ny lagstiftning på krimmalvår-dens område, bl. a. lagen
(1974: 203) om kriminalvård i anstalt (i det följande kallad KraL).

I
samband med nu anförda reformer på kriminalvårdens område har uppmärksamhet
också ägnats lagstiftningen om behandlingen av häktade, anhållna m.fl. Dessa
frågor regleras f.n. i lagen (1958:213) om behandlingen av häktade och anhållna
m. fl. (i det följande kaUad häkleslagen), kimgörelsen (1958: 214) ang.
tillämpningen av samma lag (i det följande kallad tUlämpningskungördsen) samt i
kungörelsen (1958: 215) med vissa föreskrifter om allmänna häkten och
poUsarrester.

I etl av 1966 års riksdag
godkänt uttalande av första lagutskottet i anledning av en motion angående
häktades ställning och rättsäkerhet (ILU 1966: 39) uttalade utskottet att
behandlingen av häktade, anhållna och gripna borde ses över i vissa avseenden.
Utredningsarbetet borde enligt utskottets mening kopplas samman med en översyn
av lagstiftningen om behandling i fångvårdsanstalt. I de år 1967 utfärdade
direktiven till KAIK instämde dåvarande chefen för justitiedepartementet i vad
utskottet sålunda anfört. Han anförde vidare att de sakkunniga borde beakta
möjligheterna alt rationellt lösa bl. a. behandlingsfrågoma gemensamt för
häktade och på fångvårdsanstalt intagna. I sitt betänkande lade KAIK fram elt
förslag tUl ny lag om behandlmgen av häktade och anhållna m. fl. Beiräffande
reformbehovet på detta område ansåg KAIK främst all möjligheterna att ge de
intagna kurativt socialt stöd behövde byggas ul och att tUlfälle behövde skapas
för intagna som så önskar att få arbete eller annan lämplig sysselsättning inom
anstalten. Dessutom innefattade KAIK:s förslag smärre jämkningar av gäUande
behandlingsregler i syfte att mildra de intagnas isolering.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 103

Kriminalvårdsberedningen
tog i sitt belänkande upp frågan om att förbättra möjligheterna för de häktade
alt erhålla kurativt, socialt stöd saml frågan om arbete eller annan lämplig
sysselsättning under häktningsliden. I övrigt gick beredningen inte närmare in
på KÄIK:s förslag rörande behandlingen av häktade.

I enlighet med förslag i
1973 års statsverksproposition anvisade samma års riksdag medel till
förstärkningar av den kurativa verksamheten och UtbUdnings- och kontaktverksamheten
bland intagna på allmänna häkten. 1973 och 1974 års riksdagar har vidare
bifallit förslag i samma års statsverkspropositioner om medel för vissa
tjänster i syfte atl bereda sysselsättning åt personer som är intagna i
allmänna häkten.

Ar 1973 genomfördes vissa
ändringar i lagstiftningen om personundersökning i brottmål (prop. 1973: 173,
SFS 1973: 1214). Ändringarna syftar bl. a. lill att förbättra möjligheterna
för den som är misstänkt för brott att före målets avgörande få kurativt,
socialt stöd.

Frågan om en reform när
det gäller behandlingen av häktade och anhållna har behandlals av 1974 års
riksdag i samband med ställningstagandet till förslaget liU KraL m. m. Med
anledning av vissa motioner med begäran om ny häkteslagsliftning anmärkte
justitieutskottet (JuU 1974: 2) alt spörsmålet om regleringen av tvångsmedlen
enligt rättegångsbalken (RB) på sitt sätt är artskilt från den sedan länge
påträngande och mera begränsade problematiken hur man lagstiftningsvägen skall
kunna åstadkomma praktiska förbättringar för dem som är häktade, anhållna
eller gripna. Utskottet förordade för sin del att de i motionerna berörda
frågorna snarast skulle las upp lill övervägande i syfte alt förslag tUl ny
häkteslagstiftning skulle kunna föreläggas riksdagen inom kort. Utskottet
hemställde att detta skulle ges Kungl. Maj:t till känna. Riksdagen biföll
utskottets hemstäUan (rskr 1974: 99).

Riksåklagaren (RA) har
våren 1974 lagt fram en undersökning rörande praxis beträffande de
straffprocessuella frihetsberövandena. Undersökningen innefattar en
kartiäggning av. frUielsberövandenas antal och varaktighet. Dessutom belyses
förhållandet mellan frihetsberövandena och utgången i de efterföljande
brottmålen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 28 juni 1974 har statsrådet och chefen för
justitiedepartementet tillkallat sakkunniga för atl se över bestämmelserna orn
häktning m.m. (Ju 1974:17). Utredningen gäller främst förutsättningarna för
användningen av skilda personella tvångsmedel i straffprocessen. I direktiven
upplystes alt frågan om vissa omedelbara ändringar i bestämmelsema om
behandlingen av häktade m. fl. övervägdes inom justitiedepartemenlet pch att en
departementspromemoria i ämnet beräknades kunna bli framlagd senare under
året. I anslutning därtUl konstaterades vidare att frågan hur man bör anordna
förvaringen och behandlingen av dem som är föremål för häktning m. m. och
därmed sammanhängande frågor om tillgängliga resurser kan

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 104

påverkas
av en ändrad utformning av bestämmelsema i RB om häktning m. m. Det borde
därför vara en väsentUg uppgift för de sakkunniga att under hänsynstagande
härtill även ta upp frågan om behandlingens utformning till förnyad prövning.
I det sammanhanget borde de sakkunniga bl. a. överväga i vad mån frågor om
behandlingens utformning i större utsträckning bör kunna överprövas i domstol.

Kriminalvårdsstyrelsen har
i augusii 1974 beslutat tillsälta en arbetsgrupp med uppgift alt se över den
praktiska utformningen av behandlingen i häkten m. m.

Förevarande inom
justitiedepartementet upprättade promemoria innehåUer förslag tUl ändrade
bestämmelser när det gäller behandlingen av häktade m. fl. Enligt förslaget
ersätts den nuvarande häkt?slagen och lillämpningsktmgörelsen med två nya
författningar. Vid utarbetandet av dessa förslag har beaktats bl. a. det
lagsförslag som KAIK lagt fram i sitt betänkande samt kriminalvårdsberedningens
synpunkter på behandlingen av häktade m. fl. Vidare har samråd ägt ram med den
inom kriminalvårdsstyrelsen tillsatta arbetsgrappen om behandlingen vid häkten
m. m. samt med representanter för riksåklagaren och byggnadsstyrelsen.

I
enUghet med det anförda framläggs i promemorian förslag till

1.
lag (1975: 000) om behandUngen
av häktade och anhållna m. fl. och

2.
förordning (1975:000) angående
tillämpningen av lagen (1975: 000) om behandlingen av häktade och anhållna m.
fl.

2
Allmänt om nuvarande ordning

2.1
Häkteslagens tillämpningsområde

Häkteslagen
(1958: 213) är i första hand tUlämplig på den som häktats på grund av
misstanke om brott eller av annan anledning, t. ex. på grund av vägran att
avlägga ed enligt konkurslagen (1 §). Enligt särskild beslämmelse skall vad som
föreskrivits om häktad äga motsvarande tilllämpning på den som anhåUits eller
gripits på grund av misstanke om brott (10 §)

Enligt
24 kap. 11 § RB skall den som är anhållen hållas i förvar men får i övrigt inte
underkastas annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med
anhållandet, ordningen på förvaringsplatsen eller allmän säkerhet. Den som är
häktad skall enligt 24 kap. 22 § RB ulan dröjsmål föras till allmänt häkte.
Häktad krigsman får dock i stället föras tiU mUitärhäkte. Om det är av
synnerlig vikt för uiredningen kan rätten förordna att med överförandet tUl
häkte skall anstå tills vidare.

Beträffande
förvaringen av häktade personer bör i delta sammanhang

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 105

framhållas
att häkteslagens regler inte är knutna tUl förutsättningen att den häktade är
intagen i visst slag av förvaringslokal. Däremot gäUer som allmän grundsats att
häktad inte skall förvaras tiUsammans med dem som undergår straff eller annan
frihelsberövande påföljd (prop. 1969: 22 s. 8). Häktad som förvaras i
kriminalvårdsanstalt, där det också finns intagna som undergår påföljd,
förvaras därför i allmänhet i särskild häklesavdelning. Om särskUd
häktesavdelning inte finns tUlgänglig, förvaras den häktade i varje fall
avskUd från andra intagna. I fråga om behandlingen är han därvid självfallet
underkastad häklesla-gens regler.

Det
bör i detta sammanhang påpekas att häkteslagen är tUlämplig även på den som
häktats eller anhåUits i mUitärt mål, oavsett om han tas in i civilt eller
militärt häkte (jämför även 86 § andra stycket militära rätlegångslagen (1948:
472).

Häkteslagen är emeUertid
tUlämplig även på vissa andra kategorier omhändertagna personer, nämligen den
som "eljest, för annat ändamål än verkställighet av straffdom, intages i
fångvårdsanslalt eUer häkte eller, på gmnd av fylleri eller av annan orsak,
tages i förvar i polisarrest" (11 §). Bestämmelsema i lagen skaU i dessa
faU med särskilt beaktande av anledningen tiU intagningen, i tillämpliga delar
lända tUl efterrättelse, om inle annal är föreskrivet i lag eller annan
författning.

Lagen är sålimda
uttryckligen tillämplig på personer som omhändertagits på grund av fylleri.
Bland de övriga kategorier omhändertagna personer som omfattas av lagen kan som
exempel nämnas följande.

Enligt
35 § utlänningslagen (1954:193) kan utlänning under vissa förutsättningar
tagas i förvar, vilket enligt 80 § utlänningskungörelsen (1969: 136) sker genom
intagning i fångvårdsanstalt, allmänt häkte eller polisarrest eller
omhändertagande på annat sätt.

Uppkommer fråga att
förklara vUlkorligt medgiven frihet från verkslällighel av fängelse förverkad
kan övervakningsnämnd enligt 26 kap. 22 § brottsbalken (BrB) förordna att den
frigivne skaU omhändertas på lämpligt sätt i avbidan på vidare förordnande.
Motsvarande bestämmelser fiims beträffande den som undergår skyddslUlsyn,
ungdomsfängelse eller internering i 28 kap. 11 §, 29 kap. 11 § resp. 30 kap. 14
§ BrB. I 38 kap. 12 § samma balk föreskrivs skyldighet för polismyndighet att
lämna handräckning för omhändertagande enligt dessa bestämmelser eller för den
dömdes inställande i mål eUer ärende enligt balken.

Några
bestämmelser om sättet för omhändertagande enligt förordnande av
övervakningsnämnd finns inte. övervakningsnämnden får bestämma så som den
finner lämpUgt. Det vanliga torde emellertid vara, atl nämnden låter placera
den omhändertagne i fristående arrest eller i arrest som är ansluten tUl
allmänt häkte.

I
en rad författningar fiims bestämmelser som ger möjlighet att hos
polismyndighet påkalla handräckning för omhändertagande eller instäl-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 106

lelse
hos viss myndighet. Som exempel på sådana bestämmelser kan nämnas 94 §
barnavårdslagen (1960:97), 56 § nykterhetsvårdslagen (1954: 579) och 35 § lagen
(1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Den som
omhändertagits enligt något av dessa lagrum i avbidan på transport eller beslut
om placering på viss inrättning kan för kortare eller längre tid vara
omhändertagen i arrest som är fristående eller ansluten lill allmänt häkte. I
allmänhet sträcker sig förvaringstiden bara över några timmar eller en natt. I
undantagsfall kan den bli ell par veckor.

Slutligen kan här nämnas
fall av omhändertagande enligt 33 § bamavårdslagen, 21 § nykterhetsvårdslagen
och 7 § lagen om beredande av., sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Dessa
bestämmelser innebär att polisstyrelse i avbidan på annan myndighels beslut
kan besluta omhänderta någon för all underlätta att lämplig vård sätts in eller
annan åtgärd kan vidtas. Av betydelse i detla sammanhang är vidare 1 § lagen
(1973: 558) om tUlfälligt omhändertagande som gör det möjligt för polisman att
i ifrågavarande fall göra ett tillfälUgt omhändertagande i avbidan på polisstyrelsens
beslut, om dröjsmål med omhändertagandet umebär fara för den omhändertagnes
eller annans liv eller hälsa eller fara i annal hänseende. I
rikspolisstyrelsens lUlämpningsföreskrifter till denna lag (Allmänna
meddelanden från rikspolisstyrelsen nr 1973:29) uttalas att omhändertagen
person normalt inle skall sättas in i polisarrest. Under vissa förhållanden kan
dock enligt dessa föreskrifter den omhändertagnes frihet inskränkas genom
förvaring i polisarrest, exempelvis om meddelade föreskrifter inte respekteras
eller om den omhändertagne uppträder störande eller visar tecken på att vilja
avvika och tillräcklig bevakningspersonal inte finns tillgänglig.

2.2
Förvaltningen av häkten, arrester m. m.

Sedan
häktesorganisalionen reformerades år 1965 utövar krimmal-

vårdsstyrelsen tUlsynen över allmänna häkten pch poUsarrester som är

anordnade i anslutning tUl sådana häkten. Rikspolisstyrelsen har till

synen över övriga polisarrester (8 § kungörelsen (1958: 215) med vissa

föreskrifter om allmänna häkten och polisarrester). AUmänna häkten

och lill dem anslutna arrester är sedan den 1 juli 1974 tUlsammans med;

skyddskonsulentdislriklen och lokalanstaltema inordnade i de sex geo

grafiska kriminal vårdsregionema (20 och 22 §§ instruktionen

(1974: 555) för kriminalvårdsverket). .

En
successiv utbyggnad ay allmänna häkten har fortgått, sedan år 1965. Vid 1965
års ingång fanns i landet fem allmänna,häkten. Antalet har nu stigit lUI 18. De
är belägna i Borås, Falun, Gävle,, Göteborg, Helsingborg, Härnösand,
Jönköping, Kalniar, Karlstad, Mariestad, Norrköping, Stockholm, Umeå, Visby,
Västerås, Växjö, Örebro och,Östersund.

Vid
årsskiftet 19741975 kommer ett nytt allmänt häkte i kvarteret

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 107

Kronoberg
i Stockholm att tas i bruk. 1 Uppsala blir ett nytt häkte klart våren 1975.
Genom beslut i september 1974 har Kungl. Maj:t uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att i Kristianstad utföra nybyggnad för bl. a. häkteslokaler. Vidare pågår
projektering för allmänt häkte i Luleå.

Föratom
allmänna häkten finns t. v. särskilda häklesavdelningar vid vissa
kriminalvårdsanstalter. Häktesavdelningar är nu i bruk vid riksan-stallerna
Hall och Malmö samt vid lokalanstaltema Haparanda, Kristianstad, Luleå,
Långholmen, Nyköping, Uppsala och Ystad. Häklesav-delningama vid anstalterna
Kristianstad, Luleå, Långholmen och Uppsala kommer att läggas ned i samband
med att de nya häktena på dessa orter tas i bmk. Delsamma gäller nuvarande
allmänna häktet i Stockholm.

2.3
Statistiska uppgifter om intagna i häkten m. m.

Av
redogörelsen avsnitt 2.1 framgår att häkteslagen är tiUämplig på en rad skilda
kategorier personer som tiUfälligt har berövats sin frihet.

Beträffande
intagna i polisarrest finns inte något fullständigt siffermaterial. Antalet
intagningar är emeUertid mycket stort. Under år 1972 förekom sålunda inle
mindre än 110 000 omhändertaganden för fylleri. Den genomsnittliga tiden för
sådant omhändertagande torde uppgå till något över fem timmar.

Omkring
25 000 personer anhåUs årligen. Maximitiden är i sådant fall normalt nio dagar,
men det stora flertalet anhåUanden är betydligt kortvarigare. Äv RA:s tidigare
nämnda undersökning framgår sålunda bl: a. att 59 procent av alla anhållna
under år 1970 frigavs senast dagen efter anhållandet.

Av
kriminalvårdsstyrelsens statistik framgår att nära 29 000 personer togs in i de
allmänna häktena år 1973. I genomsnitt var 414 personer intagna där per dag.
På fångvårdsanstallerna intogs år 1972 sammanlagt 2 381 häktade, gripna eller
anhåUna och i genomsnitt fanns där 336 personer av denna kategori per dag.

Tiden
för omhändertagandet skiftar starkt mellan olika kategorier av dem som
omhändertas på de allmänna häktena och vid kriminalvårds-anstalternas häktesavdelningar.
I många fall varar omhändertagandet bara några timmar, t. ex. när en person
omhändertas enligt de sociala vårdlagarna för att inställas på sjukhus, anstalt
el. dyl. I de fall då en inlagen är häktad uppgår tiden för frihetsberövandet
räknat från dagen för anhållandet ofta tUl mellan tre och fem veckor.
Längre lider förekommer särskilt i fråga om häktade som skall genomgå
rättspsykiatrisk undersöknmg eller i anlednmg av fullföljd talan mot
underrätts dom.

Den
blandning av olika kategorier omhändertagna som förekommer på häkten belyses av
en härvid fogad sammanställning avseende allmänna häktet i Göteborg (TabeU 1).

opaginerad Kontrollera mot PDF

(N (N i-H O v £»

+ -l- + -h + - + -f+ +

r 00 w -M ( " r

(NIOOr-CNO-*

c (N C3V ro o

vo vo

-f-f-f-f-H-f-H-

-

in o -H IO CN r- "O

o » n » n v-1

CN CN

s. 1 Kontrollera mot PDF

vo fl
t- O (NO O o

M »n .-,

-l--f--)--H- -f-1- -I- -f

ao os '

+ -I- -f-f-f-f-f-f

opaginerad Kontrollera mot PDF

-t-4--f-f-1-

vo oc-i - r- oo -H
(N r-l -., fN

-f-H--f

o »n CN
r-.

-1-+ -f-f-F-f-H-

OcJv
CN mTtvovo

oo l~- O o CN

Tt Tf

opaginerad Kontrollera mot PDF

*
>n CM (N o o oo

-l--H--f 4--f-f-f- -f-f-f

SSP5?;2;"° '"'-:2

CN

vovo Ot)-coOc CN 00 |-~

-f-f -f-l- + -f-f-h

ov
rvoovtO-

ov v O v-i i r-l

Tj- Tt

opaginerad Kontrollera mot PDF

fsl r "-I o o o o r-

-f-H--)--l--t--f-f-f-f- -f

o oo o VI-1 o IN o "O
c CN

-\- +

4--f-f 4--f >o

VO 00
oo Tt n

* Tt

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

m i r
Ti- « o o

-f-f-f-I--t-

-1- +

5)-
I vo CN I- O

r- r*
O VC O

r r * I I

-f

os

-f

+ -f-f -f-f -f-f -f-f CnV-1 TtTtt00-*O

r- 00 t-, vo v-i CN

opaginerad Kontrollera mot PDF

-f-f +
-l--f

+ -f

vo
* t "O V-l O Tt

VO VI CN CN r.j CN

+

+

Tt

-f-f-f-f-f

-f-f-f

r «o r (N

opaginerad Kontrollera mot PDF

å

.0

_

B

o

5b

o

Q

o

cs

bo

c

v

Im

n

C

ao

c

c

B

Jt

"03

-

"5

o

§

.1

=o

B

t «

B

.c

>

.s

,i

3

1

s: 1

. »

1

B ca

CO S

c

- §

cs

B .cs

c c M j: o3 u-p 60

E -

B y

._ .cs .B '

« J B 5j a

o

-J|

B

2

'o

"i

g

cS

c a

cs

B
W

>

C

CS

.!

bO

r

- « ->

IU

U

TJ

a

cS
ses

s

B :CS

x; E

ffifcO

cS

CS

.60 ._ V

B -O

B B

> E =

1 II

a
S

2 E

ig

'JJ.S 60 1,

t: b:

Is

(/i .cs c

2 =.

2?

cs

o

cs

B U

CS IQ

2 b

>, > >

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 109

Kriminalvårdsstyrelsens
officiella statistik innehåller uppgifter om beläggningen på de allmänna
häktena. Enligt denna statistik är beläggningen på de allra flesta häkten i
regel betydligt lägre än antalet tillgängliga platser. Emellertid bör
framhållas bl. a. att beläggnmgssLffrorna endast avser antalet intagna vid
midnatt och att man vid den tidptmkten på dygnet regelmässigt har det lägsta
antalet intagna. I realiteten råder tidvis besvärliga beläggningsförhållanden
på åtskUliga allmänna häkten och på häktesavdelningarna vid flera
kriminalvårdsanstalter. I Stockholm har under senare år förelegat en mer eller
mindre konstant överbeläggning.

2.4
Nuvarande behandlingsregler i korthet

Inledningsvis
kan erinras om att bestämmelsema i häkteslagen i första hand är tiUämpliga på
häktade men att enligt särskilda bestämmelser tillämpningsområdet är utvidgat
även till andra kategorier tillfälligt omhändertagna (avsnitt 2.1).

Häkteslagen
inleds med en bestämmelse som anger att den häktade skall behandlas med lUlbörlig
hänsyn så att skadliga verkningar av frihetsförlusten såvitt möjligt förebyggs
(1 §). Den allvarligaste frihetsinskränkningen fängsel får användas endast
om det behövs för att förekomma flykt eller eljest är nödvändigt med hänsyn tUl
ordning och säkerhet (2 § första stycket). Även i övrigt gäller att häktad inte
får underkastas annan inskränkning sin frihet än som påkaUas av ändamålet med
häktningen samt ordning och säkerhet (2 § andra stycket).

Senast
vid ankomsten till förvaringslokalen skall den häktade visiteras. Visileringen
skall ske med all den hänsyn som omständighetema medger och om möjligt i
vittnes närvaro. Pengar, värdesaker, legitimationshandlingar och sådana
föremål som kan äventyra ordning och säkerhet skall tas ifrån den häktade för
alt förvaras på särskUt sätt (3 §).

I
varje rum får inte förvaras mer än en person om det inte är nödvändigt av
utrymmesskäl eller av annan särskild anledning (4 §). Vid den häktades
behandling skall hänsyn tas tUl hans ålder, kön och hälsotillstånd. Läkares
anvisning om vården skall beaktas (5 §).

Häktad
har ingen skyldighet alt arbeta. Däremot har han rätt att utföra lämpligt
arbete om det kan ske utan olägenhet. Någon skyldighet för myndighet att
anskaffa arbete lill häktad föreligger i princip inte (6 §, jämför dock 8 §
första stycket tillämpningskungörelsen).

Om
det är förenligt med god ordning och inte orsakar olägenheter får häktad skaffa
sig eller ta emot underhåll eller bekvämlighet utöver vad häktet beslår honom
(7 §).

Häktad
får avsända eller ta emot brev eller annan försändelse eUer ta emot besök
endast om det kan ske utan risk för ordnmg och säkerhet eller utan att medföra
fara för att bevis imdanröjs eller utredning om

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 110

brott
eljesi försvåras. Han får dock alltid avsända skrift till justitiekanslern,
justitieombudsman, länsstyrelsen och offentlig försvarare samt, öm han förvaras
i kriminalvårdsanstalt, kriminalvårdsstyrelsen (8 §).

Om
det inte föreligger risk för missbrak, kan häktad få besöka närstående som är
svårt sjuk eller bevista närståendes begravning och även i annat fall då det
föreligger synnerliga skäl därtill få lämna förvaringslokalen för viss kort
tid (9 §).

Föreskriftema i tUlämpningskungördsen
innebär bl. a. följande: Beläggs den omhändertagne med fängsel, skall
anteckning härom göras i en särskild liggare (2 §). Visitation av kvinna får
inte verkställas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare. Förteckning
över egendom, som omhändertagits i samband med visitation, skall upprättas i
särskild liggare och undertecknas av den som utfört visilationen. Egendomen skaU
för den omhändertagnes räkning förvaras under överinseende av föreståndaren för
förvaringslokalen (3 §). Den som är farlig för annans personliga säkerhet skall
hållas skUd från övriga. Personer av olika kön skall hållas skilda från
varandra. I övrigt skall eftersträvas atl omhändertagen, särskilt om han är
under 21 år, ej utsätts för olämpligt inflytande av annan intagen (4 §).
Person, som företer tecken tiU sjukdom eller begär att läkare skall
tillkallas, skall så snart ske kan undersökas av läkare, såvida det inte
framgår av omständighetema, att det är utan gagn. Är han i behov av
sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart ske kan. Kostnad för sjukvård
får inte åläggas honom. Avlider den omhändertagne eller träffas han av svårare
sjukdoms- eller olycksfall, skall närstående ofördröjligen underrättas (5 §).

Närmare regler om hur
häktes- och arrestlokaler skall vara inrättade m, m. lämnas i kungörelsen
(1958: 215) med vissa föreskrifter om aUmänna häkten och poUsarrester.

Slutligen kan här anmärkas
alt i kungörelsen (1948: 691) ang. den militära rättsvården intagils vissa
bestämmelser om militärhäkte och behandlingen i sådant häkte (3338 §§).

3
Allmänna överväganden

En
översyn av de regler som gäller för behandlingen av häktade och andra
kategorier personer som omfattas av häkteslagen har fått ökad aktualitet genom
den pågående kriminalvårdsreformen. Som elt led i reformen har genomförts ny
lagstiftning, bl. a. KraL, som trädde i kraft den 1 juli 1974. En grundtanke
bakom denna författning är vikten av en ökad integrering mellan anstaltsvård
och frivård, en integrering soiri bl. a. skall åstadkommas genom att frivårdens
personal med aktiva insatser redan under den dömdes vistelse i lokalanstalt
söker främja en successiv utslussning lill tillvaron i frihet. Av stor
betydelse är vidare att

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 111

de
i krimmalvårdsanslalt mtagna i ökad utsträckning får möjlighet att

tillgodogöra sig det stöd och den hjälp som samhällets sociala organ er

bjuder medborgama i aUmänhet. Den nya lagen innebär också påtagliga

lättnader i de regler som gäller för intagnas anstaltsvistelse. Här kan sär

skilt framhållas att möjlighetema att hålla en mtagen isolerad från

andra intagna har mmskats i förhållande tUl vad som gällde tidigare, alt

besöksreglerna har fått en mindre restirUrtiv karaktär och att brevgransk

ningen har inskränkts. Vidare ger lagen uttryck för en ökad satsning på

fysisk träning och fritidsaktiviteter av olika slag.

De principer som sålunda
präglar kriminalvårdsreformen bör naturligen i görligaste mån även bli
tillämpliga vid behandlmgen av häktade m. fl. I vissa hänseenden har åtgärder
redan vidtagits för att förbättra de häktades situation men ytterligare förbättrmgar
i olika hänseenden framstår som angelägna.

Emellertid måste man vara
medveten om alt vissa skillnader i behandlingen måsle upprätthållas mellan å
ena sidan de personer som är intagna i häkten (och polisarrester) och å andra
sidan dein som är intagna i kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd. Gmndema
för omhändertagandet i häkte gör bl. a. att någon arbetsplikt inte kan åläggas
den i häkte intagne. Samtidigt kan utredningsskäl i en del fall nödvändiggöra
att den som är häktad som misstänkt för brott hålls i större avskildhet än den
som imdergår påföljd. Även säkerhetsskäl, bl. a. risken för rymning, kan i
vissa fall motivera en mer restriktiv behandling av den häktade. Skillnader i
behandlingen på' häkten och i kriminalvårds-anstalter kan också i många fall
vara en naturlig följd av det förhållandet alt en stor del av de i häkte
intagna personerna vistas där under en mycket kort tidsperiod.

Inom häkteslagens
tillämpningsområde faller som tidigare nämnts personer som underkastats fribetsberövanden
av en rad vitt skilda- anledningar. Varaktigheten av frihetsberövandet kan
allt efter grunden för ingripandel och omständigheterna i övrigt variera
mellan någon eller några timmar och flera veckor eller i undanlagsfall
månader. Tydligt är alt behovet av ändringar i gällande behandlingsregler och
rutiner i första hand gör sig gällande beträffande de personer som är berövade
friheten under en relativt lång period. Dessa personer finns huvudsakligen
bland dem som på gmnd av åklagares eUer domstols beslut är intagna i allmänt
häkte eller i häktesavdelning vid kriminalvårdsanstalt. Alt så är fallet
undanskymmer givelvis inte det angelägna i att även söka förbättra
förhållandena för de personer som under en mera kort tid är omhändertagna i
häkte eller i polisarrest. Det bör därför inte komma i fråga att göra någon
skärp åtskUlnad mellan olika personkategorier vid behandlingsreglemas
utformning.

Särskilda problem gör sig
gällande i fråga om personer som är omhändertagna för fylleri. Behandlingen av
denna kategori är emellertid

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 112

föremål
för separata överväganden inom justitiedepartementet och har därför inte ägnats
någon närmare uppmärksamhet i förevarande promemoria.

En
av de huvudfrågor som påkallar uppmärksamhet vid den nu aktuella översynen av behandlmgsreglema
gäller möjligheterna att ge häktade och därmed jämställda socialt, kurativt
stöd. Detsamma gäller åtgärder för att bereda häktade, som så önskar, tiUfälle
tiU arbete eller annan sysselsättmng. I båda dessa frågor har i olika
sammanhang åtgärder redan vidtagits för att förbättra de häktades situation.

Äv
väsentlig betydelse är vidare att på olika sätt söka mmska de häktades
isolering. Frågor som därvid bör övervägas är att öka möjligheterna till
gemenskap mellan intagna i häkten och att främja de häktades kontakt med
omvärlden genom brevväxling, besök av anhöriga m. fl. samt genom tUlgång till
telefon, tidningar, radio och TV m. m. De m-skränkningar i de häktades rätt
härvidlag som kan bli nödvändiga av utrednings- eller säkerhetsskäl bör inte
göras mer omfattande än vad som i varje enskilt fall är påkallat. En
principiellt viktig fråga i det sammanhanget är också hur prövningen av olika
tillståndsfrågor bör regleras.

Även
en del andra frågor bör lämpligen tas upp till behandling i detta sammanhang.
Det gäller bl. a. frågor om rätt för häktad att själv omhänderha egna pengar
eller föremål samt möjlighetema till olika formei av förströelse och fysisk
träning. Även användningen av fängsel bör behandlas.

Det
bör framhållas att nuvarande bestämmelser om behandlingen av häktade m. fl. i
och för sig ger utrymme för vissa förbättringar i de häktades situation. I
åtskilliga hänseenden bör dock behandlingsreglema omarbetas. En orsak härtUl är
alt en del av de nuvarande bestämmelserna ger uttryck för ett i viss mån
föråldrat synsätt i fråga om häklads behandling. Bl. a. gäller detta reglema om
häktads avskUdhet. I andra hänseenden är det motiverat att införa bestämrnelser
som saknar motsvarighet i gällande häkleslag, t. ex. i fråga om häktads rätt tUl
socialt, kurativt stöd. Vidare är en del frågor som f. n. regleras i tUlämpningskungördsen
av sådan vikt att bestämmelsema härom i stället bör tas in i den grundläggande
författningen.

Uppenbarligen
är möjligheterna att förbättra de häktades situation starkt beroende av
tillgängliga lokalmässiga och personella resurser. De nuvarande häktenas
byggnadstekniska utformning utgör en begränsning av möjlighetema att åstadkomma
mera radikala förändringar i behandlingssituationen, särskilt när det gäller
utrymmen för gemensamhetsvistelse, arbete och fysisk träning. I vissa häkten
råder tidvis eller mera permanent en besvärande överbeläggning. Inte sällan
måste häktade på grund av plalsbrist placeras på annat häkte än det som hör tUl
upptagningsområdet. Dessa förhållanden försvårar en önskvärd lösning av behandlingsfrågorna.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 113

Vid
det under byggnad varande nya häktet i Kristianstad har för första gången en
planering skett med utgångspunkt från att de häktade i viss omfattnmg skaU
vistas i gemenskap. Häktesavdelningen har förlagts till polisbyggnadens översta
våning.

En
gemensamhetsavdelning, som ligger i direkt anslutning till häkles-korridorema
omfattar arbetslokal (32 m) och därtill anslutet ram föi arbetsledare;
motionslokal (34 m) med möjligheter tiU bordtennisspel och motion i ribbstolar
samt plats för roddapparat, motionscykel o. dyl: dagrum (40 m) där ytan medger
möblering i gmpper för läsning, TV-tittande, kortspel m. m. I anslutnmg tUl
dag- och motionsram finns toalett och dusch. Från dagrummet når man genom en
trappa en altan (28 m-) i husets vindsvåning. I vindsplanet finns också fyra
stycken rastgårdar och en slörre motionsgård (40 m-). Rastgårdarna har inte "lårtbUs"-utformning
utan mera normala rumsformer.

Vid
planermgen av nya häkten och arrestlokaler är det angeläget att man byggnadsmässigt
söker tUlgodose de behov som gör sig gällande i fråga om behandlingen av
häktade m. fl. När det gäUer befintliga häkten måste, som framgår av vad nyss
sagts, målsättningen bli mera begränsad med hänsyn tUl de byggnadsmässiga föratsättningama.
Vissa möjligheter torde dock finnas att få tUl stånd en lokalmässigt bättre
häktesmiljö. 1 en del häkten kan på sikt om- eller tUlbyggnad ifrågakomma.

Ett
fullständigt genomförande av de principer för behandlingen av häktade m. fl.
som föreslås i denna promemoria föratsätter vissa resursförstärkningar,
särskilt när det gäller att tUlgodose behovet av förbättringar i häktenas byggnadsmässiga
utformnmg. Uppenbarligen måste det därvid bli fråga om en reformverksamhet i
olika etapper. Samtidigt är det angeläget alt få tUl stånd en ny lagstiftning
som är bättre ägnad än den nuvarande att främja ett positivt utvecklingsarbete
på förevarande område. De förslag tUl nya författningsbestämmelser som läggs
fram i promemorian bör därför genomföras redan nu.

I
sammanhanget bör erinras om att den nyligen av chefen för justitiedepartementet
tUlsatla utredningen för översyn av bestämmelsema om häktning m. m. (Ju 1974:
17) har att överväga även utformningen av behandlingen av häktade m. fl. Som
framhållits i direktiven tUl utredningen kan frågan om behandlingen av dem som
är häktade m. m. och därmed sammanhängande frågor om tillgängliga resurser
påverkas av en ändrad utformning av bestämmelsema i RB om häktning m. m.

Ett
spörsmål av både principiell och praktisk betydelse är humvida frågor om
behandlingens utformning i större utsträckning än f. n. skall kunna överprövas
i domstol. Enligt direktiven tUl den nyss,nämnda ut-, redningen ankommer det på
denna att ta upp detta spörsmål. Frågan behandlas därför inte i förevarande
promemoria.

De i
promemorian föreslagna lagändringarna är lagtekniskt av så omfattande karaktär
att de svårligen kan inpassas i den nuvarande häktes-

8 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 90

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 114

lagen.
Som framgår av vad förut anförts föreslås därför att den nuvarande lagen
ersätts med en ny lag i ämnet. Den nya lagen bör lämpligen i huvudsak utformas
enligt samma systematik som den nuvarande lagen. Sålimda bör de materiella bestämmelsema
i den nya lagen göras i första hand tiUämpliga på häktade. Därefter bör liksom f.
n. i särskilda bestämmelser anges på vilka andra personkategorier som lagen är
tillämplig. I den nuvarande tUlämpningskungördsen har däremot den metodiken
använts att de malerieUa bestämmelsema enligt sin ordalydelse är direkt
tillämpliga på samtliga intagna som omfattas av häkleslagens regler. Anledning
att frångå denna metodik vid utformningen av lillämpningsförordningen lill den
nya häkteslagen föreUgger inte.

4
Socialt kurativt stöd m. m.

4.1
Frågans tidigare behandling

I
motioner tUl 1965 års riksdag berördes frågan om socialhjälp tUl anhörig då en
familjeförsörjare berövats sin frihet. Motionärerna föreslog bl. a. att
bestämmelser meddelades att styresman vid allmänt häkte eller fångvårdsanstalt
skulle rikta vederbörande socialvårdsorgans uppmärksamhet på det hjälpbehov
som kunde föreligga för anhörig till häktad eller intagen. I sitt utlåtande
över motionerna fann andra lagutskottet (2LU 1965: 39) att den i dessa
behandlade frågan inte borde lösas genom alt del infördes genereU skyldighet
för myndigheten att vid frihetsberövande underrätta socialhjälpsorganen. En
sådan ordning ansågs kunna skapa onödig irritation i många faU. Enligt
utskottets mening var det emellertid befogat att de genom motionema
aktualiserade frågoma ägnades ökad uppmärksamhet. Med hänsyn härtUl ansåg
utskottet det vara lämpligt att Kungl. Maj:l i enlighet med ett förslag av
socialstyrelsen lät utfärda en cirkulärskrivelse i ämnet. På förslag av
utskottet gav riksdagen hos Kungl. Maj:t som sin mening tUl känna vad utskottet
anfört. Riksdagens skrivelse jämte utskottets uttalande överlämnades därefter
till KAIK för atl beaktas under dess utredningsarbete.

Vid
1966 års riksdag framhöU första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande (ILU 1966: 39) i anledning av en motion om utredning angående
häktades ställning och rättssäkerhet det synnerligen angelägna i alt
förbättringar kom tiU slånd i fråga om socialt stöd och kurativa åtgärder för
de häktade och deras anhöriga. Det borde enligt utskottet uppmärksammas att
hjälpbehovet ofta uppkommer redan i samband med gripande och anhåUande.

KAIK
konstaterar i sitt betänkande år 1971 (SOU 1971: 74) alt riksdagens uttalande
i rUcsdagsärendet år 1965 torde ha lett tiU att de socialvårdande organens
uppmärksamhet riktats på behovet av ekonomiskt stöd åt häktades anhöriga.
Emellertid ansåg kommittén att i en ny lag

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 115

om
behandlmgen av häktade m. fl. borde finnas en uttrycklig beslämmelse om
skyldighet för häktesföreståndare och motsvarande att se till att anmälan om
behov av socialhjälp sker om anledning därtUl föreligger. Enligt kommitténs
mening borde anmälan undantagsvis kunna ske även mot den häktades önskan.

Fortsättningsvis
anför KAIK att behovet av hjälp med personliga angelägenheter i många fall
sträcker sig vidare. Den häktade kan t. ex. vUja meddela arbetsgivare var han
finns eller betala sin hyra eller få sin bostad låst eller ett husdjur
omhändertaget. Sådana önskemål av häktade torde enligt kommittén redan tUlgodoses
i viss omfattning genom åtagande av någon polisman eller tjänsteman vid häktet,
som själv utför eller förmedlar den häktades uppdrag. Någon skyldighet att på
angivet sätt bistå den häktade finns dock inte föreskriven. Kommittén anser det
lämpligt alt en positiv lagbestämmelse härom införs. Givetvis kunde emellertid
en rätt tUl bistånd inte vara absolut; dels måste man av praktiska skäl räkna
med all huvudsakligen ganska enkla åtgärder kunna komma i fråga, dels måste det
finnas möjligheter alt avvisa den häktades anspråk på att visst ärende utförs,
om obehörigt syfte kunde misstänkas.

Kriminalvårdsberedningen
(SOU 1972: 64) framhåUer att det kurativa, sociala stödet åt de häktade borde
kunna förbättras genom att frivården får ett ansvar för de häktade liksom för
de som är intagna i lokalanstalter. 1 detta syfte föreslås bl. a. att
frivården skaU få hand om personundersökningsverksamheten och på så sätt få möjUghet
tUl tidigare ingripanden. Erbjudanden om kontakt och service bör lämpligen ske
dels i samband med personundersökningama och dels genom att frivårdstjänstemän
har fasta mottagningstider på häktena. Viktigt är också enligt beredningens
mening att man sörjer för ett förtroendefullt samarbete mellan den häktade och
hans övervakare, om övervakning redan pågår. Häktade som inte har övervakare
bör kunna erbjudas en särskild kontaktman.

På
grundval av kriminalvårdsberedningens förslag har fr. o. m. den 1 april i år
genomförts vissa ändringar i lagstiftningen om personundersökning i brottmål (prop.
1973: 173, SFS 1973: 1214). 1 detta lagstiftningsärende uttalade
departementschefen bl. a. att de erbjudanden om stöd och hjälp för den
misstänkte under tiden fram tUl dess målet är avgjort som dittUls lämnats var
obetydliga. Detta kimde få tUl följd att den misstänktes situation i många fall
hann försämras under den tid som förflöt fram till huvudförhandlingen. Från
denna synpunkt ansåg departementschefen beredningens förslag att skapa ökade möjUgheter
att sätta in rehabiliteringsåtgärder på ett så tidigt stadium som möjligt vara
av stor betydelse. Departementschefen ansåg i likhet med beredningen det
nödvändigt att personundersökningsverksamheten knyts närmare till skyddskonsulentorganisationen
samt att personundersökama i större ut-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 116

sträckning
än f. n. underrättar skyddskonsulenten om behovet av hjälpinsatser. Det bör
ingå som en naturlig del av personundersökningen alt utreda vUket behov av
social service som föreligger, hur gjorda insatser synes verka och vilka
möjligheter som finns att förverkliga den misstänktes egna önskemål när del gäUer
utbildning, yrkesinriktning och liknande. Samtidigt vUle departementschefen i
likhet med berednmgen starkt understryka att kurativa eUer andra stödjande
insatser av skUda slag som sätts in under tiden innan ansvarsfrågan slutligt
avgjorts bör baseras på ett klart medgivande från den som åtgärden avser.
Frivilligheten i de föreslagna åtgärderna borde kunna utgöra en garanti för
att den åtalade inte skall uppfatta erbjudande om hjälp som ett föregripande
av domstolens ställningstagande i ansvarsfrågan.

Departementschefen
log också upp frågan om behovet av en ordning som innebär att man redan före
domstolens avgörande av ansvars- och påföljdsfrågoma får möjligheter att skapa
ett förtroendefullt samarbete mellan den tilltalade och hans eventuella, bUvande
övervakare. Det bedömdes därvid som synnerUgen angeläget att den tUltalade och
den föreslagna övervakaren får lära känna varandra och vänja sig vid atl i
samråd med frivårdstjänstemän lösa de problem som kan vara för handen. Det ktmde
här bli fråga om att ge den misstänkte personligt slöd även i annat avseende än
med rent kurativa åtgärder. Ofta torde i detla skede visad omsorg och hjälp att
komma tUl rätta med vardagsbekymmer och närliggande problem betyda mycket för
den tilltalade och i vissa fall senare visa sig irmebära en god hushållning med
kriminalvårdens resurser. Departementschefen föreslog därför bestämmelser som
innebär att skyddskonsulenten vid behov skaU kunna förordna förtroendeman för
den misstänkte om denne ger sitt samtycke därtill. Förtroendemannen skall
främst ha till uppgift att före domstolens avgörande fungera som ett socialt
och personligt stöd för den misstänkte.

i97J
och 1974 års riksdagar har som tidigare nämnts i anledning av förslag i samma
års statsverkspropositioner anslagit medel för vissa tjänster som assistent för
förstärkning av frivårdens kurativa verksamhet vid häkten och lokalanstalter.

Kriminalvårdsstyrelsen
har i en mndskrivelse den 13 mars 1974 (nr 33/1974) meddelat vissa anvisningar
rörande frivårdspersonalens medverkan i det kurativa arbetet på häkten och
lokalanstalter. Styrelsen understryker där vikten av att häktenas, fångvårdsanstaltemas
och frivårdens personal etablerar ett nära samarbete och på lämpligt sätt samordnar
sina insatser.

Som
aUmän regel anges i nämnda nmdskrivelse att intagna på häkten skaU erbjudas den
hjälp och det stöd som deras situation kräver och tillgängliga resurser
medger. Beträffande sådana omhändertagna personer, som tUlhör nykterhetsvården,
bama- och imgdomsvården eller den landstingskommunala mentalvården eller som är
tagna i förvar enligt ut-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 117

länningslagen
bör frivårdens arbetsinsatser i allmänhet begränsas till att vid behov förmedla
hjälp från andra myndigheter eUer organisationer. Vad härefter angår anhållna
eller häktade personer framhåUs att åtgärder av frivårdspersonal kan vidtas
endast under fömtsättnmg av vederbörandes egel medgivande, dock att sådant
medgivande inte behövs från den som redan står under övervakning av
kriminalvården, är inskriven i annan kriminalvårdens anstalt eller har
förtroendeman som förordnats av skyddskonsulenl. Vidare anges all åtgärder som
strider mot vederbörande åklagares direktiv inte får vidtas. Fortsättningsvis
uttalas i rundskrivelsen atl skyddskonsulenlen skall utse en kontaktman som
genom daglig kontakt med häktena skall hålla sig underrättad om vilka personer
som intagils i eller avgått från häktet. Den handläggande tjänstemannen hos
skyddskonsulenten skall snarast möjligt besöka nyinlagna anhållna eller
häktade för att utreda deras behov av kurativa insalser, underrätta övervakare,
om sådan finns förordnad, samt vidta erforderliga åtgärder i de faU frigivning
kan komma ifråga. Övriga på häktet intagna skall vid behov besökas för
förmedling av hjälp.

4.2
Överväganden och förslag

Som
framgår av föregående avsnitt har imder senare tid vidtagits åtgärder som är
ägnade att förbättra möjlighetema att ge kurativt, socialt stöd åt de häktade. SärskUt
bör här erinras om att kriminalvårdsberedningens förslag bl. a. resulterat i
att frivårdspersonal numera medverkar i det socialt kurativa arbetet på
häktena. Reformeringen av personunder-sökningsverksamheten har också sin
betydelse i detta sammanhang. Kurativa eller andra stödjande insatser av
skilda slag skall kunna lämnas den för brott misstänkte redan innan
ansvarsfrågan är slutUgt avgjord. Detta avses ske bl. a. genom att
personundersökningen i större utsträckning än förut inriktas på att utröna
behovet av social service och genom atl skyddskonsulenlen i ökad grad
underrättas om sådana behov. Skyddskonsulenten skall också kunna förordna en
särskild förtroendeman för den misstänkte om det framkommer att denne behöver
personligt stöd eller annan hjälp och han samtycker tUl ett sådant förordnande.

Möjligheten
att förordna förtroendeman för misstänkt är formellt knuten lill alt den person
som åtgärden avser är föremål för personundersökning. Sådan undersökning torde
visserUgen i många faU företas beträffande den som är häktad på gnmd av
misstanke om brott. Det är emeUertid också vanligt att den häktade redan står
under övervakning på grund av tidigare brottslighet. Erforderlig utredning kan
i sådant fall i regel införskaffas på annat sätt än genom persommdersöknmg,
vilket medför att personundersökning kan imderlåtas (2 § andra punkten lagen
(1964: 542) om personundersökning i brottmål). A andra sidan medför

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 118

just
det förhåUandet att den häktade står under övervakning att frivården redan har
ett ansvar för att den häktades behov av kurativt stöd tillgodoses.

Bland
de i häkte uttagna finns många personer som är föremål för åtgärd eller vård enUgt
den sociala vårdlagstiftningen, dvs. bamavårdslagen, nykterhetsvårdslagen och
lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. 1 den mån dessa
personer under omhändertagandel i häkte eller polisarrest behöver stöd i kurativt
socialt hänseende torde frågan i allmänhet ordnas genom att kontakt tas med det
sociala organ som har ett vårdansvar för den omhändertagne eller eljest har att
ta befattning med honom i det hänseende som frågan gäller. Det praktiska tUlvägagångssättet
är sålunda att häktes- eller frivårdspersonal med anknytning tiU häktet
upprätthåller funktionen av ett förmedlande organ. Motsvarande torde gälla bl.
a. i faU då den i häkte intagne är en utlänning som tagits i förvar enligt
utlänningslagen.

Den
som har omhändertagits i häkte m. m. behöver i många fall bistånd i rent
praktiska angelägenheter som ligger utanför vad som ingår i begreppet kurativt,
socialt stöd. Det kan gäUa sådana frågor som tillsyn av bostad, omhändertagande
av husdjur, underrättelse tUl arbetsgivare m. m. I regel synes den ordningen tiUämpas
att nödvändig hjälp med sådana smärre praktiska problem ombesörjs av polisen eller
häktespersonal, såvida inte den omhändertagne har en, övervakare eller
förtroendeman som är närmare lUl hands att lösa uppgiften. Det förekommer
också att den häktades försvarare bistår i vissa praktiska angelägenheter.

Av det anförda framgår att
man numera på olika sätt söker tillgodose de i häkte intagnas behov av bistånd
i personUga angelägenheter av skilda slag. I häkteslagen (1958: 213) finns
emellertid inte någon bestämmelse som behandlar dessa frågor. ,Med hänsyn tUl
att tiUgodoseendet av ifrågavarande hjälpbehov ofla är av central- betydelse
för den som är berövad friheten, om än tUlfäUigtvis, synes en bestämmelse i
ämnet inte böra saknas i den nya lagen. En sådan bestämmelse bör lämphgen ange
att om häktad behöver personligt stöd eUer annan hjälp, skall, i den mån det
lämpligen kan ske, åtgärder vidtas för att tiUgodose sådant behov, om den
häktade samtycker därtill.

En bestämmelse av angivet
innehåll, som bör placeras bland de inledande beslämmelserna i den nya lagen;
kommer enligt ordalagen att avse häktads behov av stöd och hjälp i skilda
hänseenden, såväl när det gäller åtgärder i socialt kurativt hänseende som i
fråga om rent praktiska angelägenheter som den häktade lUl följd av frihetsberövandet
inle kan ombesörja själv. Skyldigheten att med den häktades samtycke vidta åtgärder
för att tUlgodose sådant behov kan emeUertid främst av praktiska skäl inte göras
absolut. Det måste sålimda fä bli en lämplighetsbedömning från fall tiU faU om
och i vUken utsträckning insatser kan göras för att bistå den häktade.
Bestämmelsen bör gäUa inte enbart häktade utan

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 119

bör
vara tillämplig även på andra personkategorier som omfattas av lagen.
Åtminstone när det gäller bistånd på det socialt kurativa området bör dock
varaktigheten av frihetsberövandet ofta tiUmälas stor betydelse för frågan om
måttet på de insatser av skUda slag som skäligen bör vidtas under frihetsberövandet.

Frågan om vem eller vilka
som har att vidta åtgärder för alt tillgodose sådant hjälpbehov som avses med
den föreslagna bestämmelsen kan inte besvaras enhetiigt. Lämpligen torde
föreskrifter i ämnet böra meddelas i tUlämpningsförordningen (2 §). De
bestämmelser som därvid kommer i fråga bör ge uttryck för de skUlnader i
tillvägagångssättet som är betingade av bl. a. olika grander för
omhändertagandet i häkte och beskaffenheten av den angelägenhet som hjälpen
avser. Sålunda bör föreskrivas att om den som är intagen på grand av misstanke
om brott framställer begäran om personligt stöd eUer annan hjälp och det inte
är fråga om angelägenhet som lämpligen kan ordnas genom försorg av
föreståndaren för förvaringslokalen, denne skall vara skyldig att vidarebefordra
underrättelse om behovet. Underrättelsen bör allt efter omständighetema göras
till personundersökare, förtroendeman eller skyddskonsulent. Om den intagne
inte redan undergår påföljd inom kriminalvården, t. ex. på grund av dom på
skyddstillsyn, bör skyddskonsulenten underrättas endasi om den intagne
samtycker därtUl. Om annan intagen än nu nämnts framställer begäran om hjälp,
bör motsvarande underrättelse, genom föreståndaren göras till det sociala organ
som har tUl uppgift.att ta befattning med frågan, under föratsättning att den
intagne samtycker til! alt sådan underrättelse sker. Slutligen bör gemensamt
för de olika kategorierna intagna föreskrivas att underrättelse inte behöver
göras om det på annat sätt är sörjt för att den intagnes behov av stöd eller
hjälp ändå kommer att uppmärksammas. Härmed åsyftas exempelvis den situationen
att på häktet tjänstgör frivårdspersonal eller anstaltspersonal med kurativa
uppgifter.

5
Omhändertagande av pengar och vissa föremål 5.1 Nuvarande bestämmelser m. m.

Enligt
bestämmelse i 3 § andra stycket häkteslagen skaU pengar, värdesaker,
legitimationshandlingar och sådana föremål som kan äventyra ordning och
säkerhet fråntas den häktade för att förvaras särskilt. I 3 § andra stycket tUlämpningskungördsen
föreskrivs att förteckning över egendom som omhändertagils i samband med visitation,
skall upprättas i särskild liggare och undertecknas av den som .utfört visilationen.
Egendomen skall för den intagnes räkning förvaras under överinseende av
föreståndaren för förvaringslokalen.

Under
förarbetena till häkleslagen anmärkte lagrådet (prop. 1958: 68

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 120

s.
95) atl del i vissa fall redan från början kunde synas vara onödigt att la
ifrån den intagne alla de tillhörigheter som anges i 3 § andra stycket. I andra
fall borde den intagne enligt lagrådets mening åtminstone vid längre vistelse i
häkte snart kunna återfå en del av tiUhörighetema. Lagrådet förordnade därför
all bestämmelsen fick den innebörden, att penningar och andra föremål som där
avsågs skulle omhändertas endast i den mån det fanns påkallat. Dåvarande chefen
för justitiedepartementet invände häremot alt en så utformad bestämmelse dock inle
gav uttryck åt det förhållandet att häktning som regel kräver att pengar och
angivna föremål omhändertas.

5.2 KAIK

KAIK
föreslår i sitt belänkande en regel av innebörd att häktad skall medges att
själv ha hand om pengar och värdesaker om det kan ske ulan olägenhet. Sådant
medgivande kan enligt kommitténs mening ha slor betydelse för den häktades
integritetskänsla och bör därför lämnas i möjlig utsträckning.

5.3 Överväganden
och förslag

Nuvarande
bestämmelser i 3 § andra stycket häkteslagen innebär bl. a. alt föremål som kan
äventyra ordning och säkerhet skall fråntas den häktade för att förvaras
särskilt. Mot denna bestämmelse torde inte annan invändning kunna riktas än att
uttrycket "ordning och säkerhet'" har en något obestämd innebörd och
därför kan leda till att föremål fråntas den häktade i en alltför vidsträckt
omfattning. Rimligen bör endast egentiiga säkerhetsskäl kunna motivera ett omhändertagande
av föremål. Särskilt bör därvid uppmärksammas att sådana föremål som den
intagne kan använda för atl skada sig själv eller annan person blir
omhändertagna. Genom bestämmelse i den nya lagen bör därför utsägas att föremål
som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt skall omhändertas och förvaras för
den häktades räkning. Bestämmelsen bör lämpligen placeras i 2 § nya lagen.

Bestämmelsema
i 3 § andra slyckel häkleslagen innebär emellertid också att pengar, värdesaker
och legilimalionshandlingar obligatoriskt skall fråntas den häktade. Av olika
skäl synes det vara påkallat att överväga en ändring av bestämmelserna i denna
del.

TiU
en början bör sålunda framhållas atl det för den häktades integriletskänsla
kan vara av betydelse att han själv i så stor utsträckning som möjligt får ha
hand om sådana lillhörigheter som det här är fråga om. Vad särskilt angår
kontanta medel bör vidare beaktas alt en möjlighet för häktad att omhänderha
sådana i praktiken torde vara en direkt fömtsättning för att vissa särskUda
åtgärder skall kunna genomföras i

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 121

syfte
alt göra häklesmiljön mera dräglig för de intagna. Detla gäller bl. a. möjlighetema
att i häkteslokaler installera tobaks- och vamauto-maler, varigenom häktade i
viss utsträckning själva skall kunna ombesörja inköp av tobak, frukt, m. m. En
förutsättning för sådana anordningar som skulle vara till gagn från olika
synpunkter torde i regel vara att de intagna själva kan få hand om pengar som
de kan använda för ändamålet. Samma synpunkter gör sig gäUande beiräffande
möjligheten att installera telefonautomater i häktena för alt ge intagna-
tillfälle att i viss utsträckning telefonera på egen hand (se vidare avsnitt
10).

Frågan
om häktades rätt att omhänderha kontanta medel kommer också att få större
praktisk betydelse än hittills om deras möjligheter lill arbete under
häktestiden vidgas (se vidare avsnitt 7). Den ersättnuig som häktad får för
sådant arbete kommer i många fall att förbättra hans ekonomiska möjligheter att
inköpa varor för egen bekvämlighet saml att telefonera.

Det
bör i detla sammanhang även erinras om att i 24 § KraL har intagits en
bestämmelse som anger att den som är intagen i kriminalvårdsanstalt själv får omhänderha
pengar enligt särskUda bestämmelser. Sådana bestämmelser har meddelats i
kriminalvårdsstyrelsens nya vårdcirkulär. Dessa innebär vidgade möjligheter i
förevarande hänseende i förhållande lill vad som gällde tidigare.

Med
hänsyn tUl vad sålunda anförts synes starka skäl tala för alt den nya lagen bör
ge möjlighet för häktade m. fl. att själva omhänderha pengar. Detsamma gäller
värdesaker och legilimalionshandlingar.

En
rätt för häktad all själv omhänderha pengar m. m. måste naturligen förses med
en begränsning som gör det möjligt att i det enskilda fallet ta tillbörlig
hänsyn framför allt tiU ordningssynpunkter. En lämplig avvägning torde kunna
ske genom alt bestämmelsen utformas sålunda att däri anges att pengar,
värdesaker och legitimationshandlingar skall omhändertas endast när särskilda
skäl föreligger därtUl. Frågan huruvida sådana skäl föreligger eller inte
torde få bedömas såväl med hänsyn till de allmänna förhåUandena på häktet som tUl
den enskildes person och övriga omständigheter i samband med hans
omhändertagande. Den intagnes aktuella sinnestiUslånd bör bl. a. tUlmätas
betydelse i detta sammanhang. Om sålunda en nyintagen är alkohol- eller narkotikapåverkad
torde det i regel vara påkallat att omhänderta hans pengar m. m. Främst från
ordningssynpunkt synes det vidare i regel vara motiverat atl se lill att en
intagen inte kommer att förfoga över mera avsevärda penningbelopp.

Det
bör framhåUas alt häktad som enligt den sålunda föreslagna bestämmelsen omhänderhar
pengar m. m., själv ansvarar för dessa tillgångar.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 122

Häktades
m. fl. möjligheter till omhänderhavande av egna medel m. m. torde imderlättas
om häkteslokalerna förses med förvaringslådor, till vilka den häktade har tUlgång
genom egen nyckel.

Nuvarande
bestämmelser i 3 § första stycket häkteslagen, vilka bl. a. anger att häktad
skall visiteras senast vid ankomsten till förvaringslokalen och att vittne om
möjligt skall närvara därvid, bör föras över till nya lagen och där få sin
plats i 2 § första stycket. Det bör i detta sammanhang understrykas att imdantag
från regeln om vittnes närvaro bör få ifrågakomma endast då verkligt hinder
föreligger att företa visilationen i närvaro av annan person.

6
Avskildhet och gemenskap

6.1
Nuvarande bestämmelser

I
4 § häkteslagen anges att i varje rum inte får förvaras mer än en person om det
inte är nödvändigt av utrymmesskäl eUer påkallas av annan särskUd anledning.
Närmare bestämmelser i ämnet firms i 4 § lili-lämpningskungörelsen. Där föreskrivs
alt den som är farlig för annans personliga säkerhet skall håUas skUd från
övriga mtagna, att personer av olika kön skall hållas skilda från varandra och
att såvitt möjligt skall förhindras att förbindelse äger ram meUan intagna som
kan antas påverka varandra i mål eller ärende som är anhängigt vid domslol
eller hos annan myndighet. Dessutom anges att det även i övrigt skall eftersträvas
att intagen, särskilt om han är imder 21 år, inte utsätts för olämpligt
inflytande av annan intagen.

6.2
Frågans tidigare behandling

Är
1969 genomfördes en ändring i lagen (1966: 301) otn räitspsykiar-,. risk
undersökning i brottmål. Ändringen innebar atl häktad som skal! genomgå rättspsykiatrisk
undersökning, i väntan på att undersökningen kan inledas, skall kunna förvaras
i kriminalvårdsanstalt och därvid vara underkastad vissa av de
behandlingsregler som gäller för den som är intagen i kriminalvårdsanstalt för
undergående av påföljd. Den häktade avsågs härigenom få bättre möjligheter till
arbete och gemenskap än som kan ges i häkte och på befintliga,
rättspsykiatriska kliniker. I motiven underströk dåvarande chefen för
justitiedepartementet (prop, 1969: 22 s. 24 f) alt sysslolösheten och
isoleringen utgör påtagliga problem för de häktade exspektanterna. Dessa
problem blir större ju längre väntetiden är. Genom att införa möjlighet att
låta häktade exspektanter arbeta och tillbringa fritid i fångvårdsanslalt
tillsammans med andra intagna skuUe de nämnda olägenhetema kunna i viss mån
undanröja?

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 123

Den
föreslagna ordningen skulle säkerligen också göra den ovisshet och oro som de
häktade ofta känner under väntetiden lättare att uthärda.

KAIK
uttalar i sitt betänkande att det inte torde vara tänkbart att i någon större
omfattning låta de häktade vistas i gemensamhet. En sådan ordning förbjöds i
flertalet fall av utredningsförhållandena, kravet på att häktade inte påverkar
varandra menligt samt skäl som har att göra med ordning och säkerhet inom
anstalten. Det borde dock i viss utsträckning vara möjligt att tillåta de
intagna att tillbringa någon del av dygnet tillsammans med en eUer några få
andra. KAIK föreslår därför en bestämmelse av innebörd att häktad kan medges
att vistas tUlsammans med en eller flera andra häktade om hinder inte möter med
hänsyn tUl ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet.

6.3
Överväganden och förslag

Den
i 4 § häkteslagen inskrivna gnmdprincipen att häktad i regel skall hållas i ennmi
synes utgå från uppfattningen att det ligger i den häktades eget intresse att
få vara för sig själv och inte behöva underkasta sig en tvångsmässig gemenskap
med andra personer som är intagna i häktet. Även andra motiv ligger bakom den
angivna principen, nämligen ordnings- och säkerhetsskäl, kravet på att hindra
dem som är häktade för brott från att försvåra brottsutredningen samt intresset
av att förebygga menlig påverkan meUan intagna.

På
senare tid har ett delvis nytt synsätt växt fram när det gäller frågan om häklads
avskildhet. Samtidigt som man anser det motiverat att håUa fast vid den
principiella rätten att få vara i ensamcell som en utgångspunkt för
lagstiftningen i ämnet, hävdas med rätta att häktade ofta har ett naturligt
behov av att åtminstone tidvis få möjUghet att vara tillsammans med andra
intagna. Särskilt personer med långa häktningstider torde ofla uppleva just
isoleringen i häktet som mycket påfrestande. I vissa fall kan isoleringen
sannolikt få en direkt nedbrytande verkan på den intagnes psykiska hälsa.

För
att förebygga menliga konsekvenser av frihetsberövandet är det därför angeläget
att söka vidga möjlighetema tiU gemenskap mellan personer som är intagna i
häkte. Från rent humanitär synpunkt öppnas vidare den fördelen att en ökad
gemenskap påtagligt kan underlätta möjlighetema att bereda häktade arbete
eller annan sysselsättning under vistelsen i häktet. Självfallet kan dock en
ökad gemenskap inle gå utöver vad som är möjligt från säkerhetssynpunkt eller
med hänsyn till kollusionsfara, dvs. fara för att bevis undanröjs eUer
utredning om brott eljest försvåras. Även fara för menlig påverkan mellan
intagna bör beaktas i detta sammanhang.

En
speciell svårighet av praktisk natur när det gäller att lillgodose behovet av
ökad gemenskap mellan häktade är att nuvarande häktesloka-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 124

ler
i regel uJte har några utrymmen som är särsldlt avpassade för eller eljest
lämpade för gemensamhetsvistelse. De byggnadsmässiga förutsättningama för att
tillskapa sådana utrymmen genom om- eller tillbyggnad , är dessutom mycket
begränsade.

Det
är därför knappast möjligl att under överskådlig tid på ett mera radikalt sätt
förbättra möjlighetema lill gemensamhetsvistelse. Mol den bakgrunden måste man
i förevarande sammanhang söka en lösning som i huvudsak endast innebär att
möjligheterna till s.k. samsittning vidgas. Med samsittning avses då den
situationen att två intagna viss tid på dagen får vistas tUlsammans i en
ensamcell eller i två kopplade celler. Samtidigt är det sjävlfallet angeläget att
man vid nyplanering av häkten tiUgodoser behovet av gemensamhetsulrymmen på ett
sätt som gör det möjligt att efter hand infria den mera långtgående målsättning
på detla område som enligt vad nyss sagts framstår som motiverad.

Det
bör framhåUas att vidgade möjligheter tiU gemenskap mellan häktade bör avse
inte bara vistelsen inomhus utan även utevistelse i promenadgårdar m.m.

Behovet
att främja en ökad gemenskap meUan häktade bör komma lill uttryck i en ändrad
utformning av de nuvarande bestämmelsema i ämnet. I den nya lagen bör därvid, i
likhet med vad som nu gäller, som huvudregel anges att i varje mm inte får
förvaras mer än en person. Härifrån böf liksom f.n. imdantag föreskrivas för
det fall att det är nödvändigt av utrymmesskäl att den häktade förvaras tiUsammans
med en eller flera andra intagna. Dessutom bör emellertid genom en ny bestämmelse
uttryckligen anges att häktad som vUl vistas tUlsammans med andra intagna, i
skälig utsträckning skall tUlåtas detta. Som fömtsättningar för sådan
frivillig gemensamhetsvistelse bör anges dels att lokalförhållandena medger
det och dels att det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt eUer, i fråga om
den som är intagen på gmnd av misstanke om brott, fara för alt bevis undanröjs
eller utredning om brotl eljest försvåras.

När
det särskUt gäller kollusionsfara bör framhållas att om sådan fara föreligger
beträffande flera personer som är häktade i samma mål och har placerats på
samma häkte eller avdelning, de i iregel inte torde kunna få vistas i gemenskap
ens med andra intagna, eflersom dessa senare kan befaras vidarebefordra
meddelanden mellan de i samma mål häktade personerna.

Vidare
bör i samma paragraf i den nya lagen (3 §) tas in en bestämmelse som syftar tiU
alt förebygga att ungdomar utsätts för olämplig påverkan genom gemenskap med
andra intagna. I viss överensstämmelse med moisvarande föreskrift i 4 §
tillämpningskungörelsen torde därvid böra anges alt det i fråga om häktad som
inte fyllt 21 år särskilt skall beaktas att han inte utsätts för olämpligt
inflytande av annan intagen (jfr 8 § KraL). Vid tillämpningen av denna
bestämmelse bör emeUertid

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 125

en
avvägning alltid ske mellan den intagnes befogade intresse av att få vara tUlsammans
med andra intagna och risken för att han utsätts för menlig påverkan genom
sådan gemenskap.

Utformas
3 § nya lagen i enlighet med vad sålimda föreslagils torde i tUlämpningsförordningen
inte behöva intas några särskilda bestämmelser i ämnet.

Beslulsreglerna
i fråga om gemensamhetsvistelse behandlas i avsnitt 12.

7
Arbete och annan därmed jämförlig sysselsättning

7.1 Nuvarande
bestämmelser

Häkteslagen
innehåller i 6 § en bestämmelse som anger alt häktad inle kan åläggas arbete
men får om det kan ske utan olägenhet, utföra lämpligt arbete som han själv
anskaffar eller som eljest kan beredas honom. Härtill anknyter en bestämmelse
i tillämpningskungörelsen (8 § första stycket) som enbart avser sådana häktade m.
fl. som är intagna i fångvårdsanstalt och som anger att om sådan intagen vill
arbeta, skall föreståndaren söka bereda honom lämpligt arbete. Vidare
föreskrivs (8 § andra stycket) alt för arbete som kriminalvårdsstyrelsen
tillhandahåller utgår ersättning enUgt styrelsens bestämmelser. Från sådan ersättning
får avräknas värdet av vad den intagne uppsåtligen eller av vårdslöshet har
skadat eller förstört av förvaringslokalens tUlhörigheter. I övrigt får den
intagne fritt förfoga över ersättning för utfört arbete, om inte annat följer
av bestämmelsema i häkleslagen. SlutUgen föreskrivs (8 § tredje stycket) att
bestämmelserna om ersättning i tUlämpliga delar skall gälla även beiräffande
den som är intagen i allmänt häkte eller polisarrest.

7.2 Frågans
tidigare behandling

Som
framgår av redogörelsen i avsnitt 6.2 genomfördes år 1969 en ändring i lagen
(1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, varigenom öppnades
möjlighet för häktad som skall genomgå sådan undersökning all i väntan på
undersökningen får förvaras i kriminalvårdsanstalt och därvid vara underkastad
vissa av de behandlingsregler som gäller för den som är intagen i
kriminalvårdsanstalt för undergående av påföljd. Syftet härmed var att ge den
häktade bättre möjligheter till arbete och gemenskap än som ktmde ges i häkte
och på rättspsykiatriska kliniker.

KAIK
uttalar alt en av anledningarna till att häktningsliden är så påfrestande är
att de häktade inte annat än i imdantagsfall kan erbjudas arbete eller annan
sysselsättning. Bl. a. påpekas atl det visat sig svårt att skaffa lämpliga
uppgifter för en från arbetssynpunkt så kort tid som

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 126

häktningen
vanUgen är samt att de aUmänna häktena med något undantag saknade både arbetsledarpersonal
och arbetslokaler. Enligt kommitténs uppfattning är det nödvändigt att frågan
om arbete och annan ordnad sysselsättning för häktade ägnas större
uppmärksamhet. Det arbete som de häktade skulle kunna erbjudas kunde dock
knappast bli av den industriella typ som dåmera var vanlig inom fägelserna. I
allmänhet måste man räkna med enklare terapiarbeten och liknande sysselsättningar.
Ytterst värdefullt skulle vara om undervisning eller studiemöjligheter av
något slag kan anordnas. Liksom dittiUs skall arbetet självfaUet vara
frivilligt. Mot den bakgranden föreslår kommittén att i en ny häkteslag införs
bestämmelser som anger att häktad såvitt möjligt bör erbjudas arbete eller
annan sysselsättning samt att han har räll att utföra arbete som han själv
skaffat sig, om det kan ske utan olägenhet.

Kriminalvårdsberedningen
erinrar om att frågan om sysselsättningen av de intagna vid häktena vid
upprepade tUlfällen tagils upp av kriminalvårdsstyrelsen. Sedan häktena skUts
från fångvårdsanstallerna hade de häktades förhållanden såtillvida försämrats
att de utom vid etl häkte inte ktmde beredas någon sysselsättning på grund
av brist på arbetsledarpersonal. Med tanke på att häktningstidema i vissa fall
kan bli mycket långa innebar detta en psykisk påfrestning på de häktade som kan
medföra allvarliga skadeverkningar för framtiden. Del är därför enligt
beredningens uppfattning ett ytterst angelägel önskemål all delta problem löses
på ett tUlfredsställande sätt. Beredningen föreslår därför atl medel anvisas
för vissa tjänster som verkmästare m. m. i syfle alt bereda sysselsättning åt
personer som är intagna i allmänna häkten.

I
1973 års statsverksproposition (bil. 4 s. 148) tog chefen för justitiedepartementet
upp frågan om intagnas sysselsättning på allmänna häkten. Han erinrade om att
häktningstiden i åtskilliga fall kan dras ut avsevärt och att en ändrad
lagstiftning om tillgodoräknande av häktnings-tid kan komma att förstärka denna
tendens ytterligare. Alt de häktade därvid tvingas tUl sysslolöshet strider
uppenbart mot de principer som i övrigt gäller för anslallsklientelets
behandling och bidrar till alt förstärka den hårda isolering som vistelsen på
häktet irmebär. I likhet med beredningen förordade därför departementschefen
att 10 tjänster som verkmästare inrättades med placering som arbetsledare på
häkten med minst 30 platser samt att medel skulle anslås tiU arvode åt
deltidsanställda ledare av sysselsättningen vid övriga häkten. Riksdagen
biföll detta förslag.

För
att bereda intagna på allmänna häkten sysselsättnmg beräknades i 1974 års
statsverksproposition (Tsil. 4 s. 103) medel under halvt budgetår för fem
tjänster som verkmästare. Riksdagen biföU förslaget.

Från
kruninalvårdsslyrelsen har upplysts att följande häkten eller häktesavdelningar
f.n. har arbetsledare, nämligen Göteborg, Långholmen, Hall, Kalmar och
Jönköping och att från den 1 januari 1975 del-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 127

samma
kommer att gälla Gävle, Västerås, Norrköping, Borås och Helsingborg. Kostnadema
för arbetspremier uppgick för budgetåret 1973/74 till ca 250 000 kronor (ca 225
arbetstimmar). Ar 1975 beräknas kostnaderna öka med lika stort belopp.

7.3
Överväganden och förslag

En
grundläggande regel för behandlingen av häktade och andra kategorier intagna
som omfattas av häkteslagen är att de inte kan åläggas någon arbetsplikt. Detta
innebär en principiell skillnad från vad som gäller i fråga om personer som
undergår påföljd i kriminalvårdsanstalt. Denna i och för sig självklara
grandsats torde i förening med andra omständigheter ha bidragit tUl att man
länge inte särskUt uppmärksammat behovet och värdet av att kunna erbjuda
häktade arbete eller annan sysselsättning imder häktestiden.

Under
senare år har emeUertid frågan om möjUgheterna att bereda häktade tUlfälle tiU
sysselsättning ägnats allt större uppmärksamhet.Man har sålunda alltmera kommit
till insikt om att sysslolösheten bland intagna i häkten i många fall kan
förvärra den psykiska påfrestning som häktesvistelsen innebär, särskilt i fall
när denna drar ut på tiden. Den intagnes tankar upptas under sysslolösheten ofla
av oron och ovissheten inför den stundande rättegången och av de problem som
hans situation för med sig för honom själv och hans närstående. Inte minst från
humanitär synpunkt är det därför synnerligen angeläget att man på olika sätt
söker lösa problemet med att erbjuda de häktade som så önskar arbete eller
annan därmed jämförlig sysselsättning under häktestiden.

Som
framgår av föregående avsnitt (7.2) har statsmaktema under framför allt senare
år anslagit rält betydande medel för tjänster som ledare av arbetet och
sysselsättningen vid häkten. Det har därigenom blivit möjligt att bereda
häktade tUlfäUen tUl olika slag av arbeten. En påtaglig svårighet även i detla
sammanhang är emellertid bristen på lämpliga arbetslokaler. Så gott som
genomgående måste arbetena ulföras i den häktades bostadscell, vUket av
hygieniska och ordningsmässiga skäl leder lill en stark begränsning i urvalet
av de arbeten som kan komma i fråga. Några mer betydande förbättringar
härvidlag torde svårligen kunna åstadkommas vid befintliga häkten.Vid
nyplanering av häkten är del emellertid angeläget att behovet av lämpliga
arbetslokaler tillgodoses på elt tillfredsstäUande sätt.

Även
om man på sikt skuUe kunna åstadkomma en markant förbättring av tillgången på
lämpliga arbetslokaler vid häktena, synes det inle vara realistiskt räkna med
att de häktade i någon större utsträckning skall kunna erbjudas ell mera
industriellt betonat arbete, av den typ som är vanlig vid kriminalvårdsanstaltema.
I regel torde den relativa kortva-righelen av frihetsberövandena i häkte lägga
hinder i vägen för en så-

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 128

dan arbetsdrift. I många fall lorde sysselsättningen
därför få inskränka sig liU vissa enklare arbeten, t.ex. montering äv
elektriska artiklar, samt terapiarbeten e.d. Även sådan verksamhet måste emeUertid
anses ha ett värde som ett led i strävandena att lätta upp de häktades
situation.

Som KAIK förordat bör nuvarande lagbestämmelser i ämnet
omarbetas. Vid utformningen av de nya bestämmelsema torde det inle vara
nödvändigt att som f.n. särskilt framhålla att häktad inte får åläggas arbete.
I SläUet synes man böra positivt ge uttryck för angelägenheten av att erbjuda
den häktade sysselsättning., Lämpligen torde, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad KAIK förordat, böra föreskrivas alt häktad såvitt möjligt skall
erbjudas arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning och att han vidare
skall beredas tillfälle att utföra arbete som han själv skaffat sig, om det kan
ske ulan olägenhet. Föreskrifterna bör få sin plats i 5 § nya lagen. - -

Vid de arrestlokaler som hålls av polisen finns inle några
tjänster som arbetsledare. Det torde t.v. inte heller vara realistiskt räkna
med atl personer som är intagna i sådana arrester, i regel endast under
jämförelsovis korta perioder, skall kunna erbjudas arbete eller annan därmed
jämförlig sysselsättning.

Arbete som häktad utför för det allmännas räkning bör
avlönas i överensstämmelse med de principer som gäller för intagna i kriminalvårdsanstalt.
Som elt andra stycke i 5 § nya lagen bör därför tas in en bestämmelse som anger
att regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, meddelar bestämmelser
om ersättning åt häktad för arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning
som tillhandahålles honom.

De
nuvarande besliimmelserna i 8 § tillämpningskungörelsen bör i till-lämpningsförordningen
ersättas med bestämmelser som anknyter till der, sålunda föreslagna regleringen
i nya häkteslagen. Sålunda bör i 5 § förordningen anges alt för arbete eller
annan därmed jämförlig sysselsättning som tillhandahålles intagen utgår
ersättning enligt bestämmelse;-som meddelas av kruninalvårdsslyrelsen såvitt
angår förvaringslokal. över vUken styrelsen har tillsyn. I övrigt bör i samma
paragraf föreskrivas att från ersättning för utfört arbete får i förekommande
fall avräknas värdet av vad den intagne uppsåtligen förstört av förvaringslokalens
tUlhörigheter. Till skillnad från vad som gäller f.n. men i likhet med vad som
nu föreskrivs beträffande intagen i kriminalvårdsanstalt enligt 45 § första
stycket KraL bör sålunda vårdslöshet hos den intagne inte vara tillräckligt för
att sådan avräkning skall kunna ske. Slutlige;i bör införas en motsvarighet lill
nuvarande bestämmelse om alt den intagne i övrigt fritt får förfoga över
ersättningen, om inte annat följer av häkteslagen.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 129

8 Tidningar, radio m. m. samt andra ntöjligheter till
förströelse

8.1 Nuvarande bestämmelser m. m.

I 7 § häkteslagen anges att häktad får anskaffa eller
motta underhäll och bekvämlighet utöver vad som eljest beslås honom, i den mån
del är förenligt med god ordning och i övrigt inle föranleder olägenhet. Närmare
bestämmelser härom har tagils in i 9 .§ tillämpningskungörelsen. Där anges atl
intagen får skaffa sig eller motta böcker, tidskrifter, tidningar och annat
som kan bereda honom lämplig förströelse, i den utsträckning det kan ske utan olägenhet.Dock
kan undersökningsledaren eller, om förundersökningen har avslutats, åklagaren
föreskriva, att den som är inlagen på grund av misstanke om brott inte får läsa
lidskrifter eller tidningar eller inneha radioapparat. Av samma paragraf
framgår vidare all intagen får beredas tUlfälle till tobaksrökning i den ulslräckning
det kan ske utan olägenhet men alt han däremot inle får tUlåtas förtära alkoholhaltiga
drycker.eller andra bemsningsmedel, om inte läkare meddelat förskrift
därom. ,

RÄ har i cirkulär den 29 mars 1972 (C72) medddat följande
råd och anvisningar såvitt angår åklagares tillämpning av hithörande bestämmelser.

Med hänsyn till svårigheten alt ordna meningsfull
sysselsättning vid häktena bör befogenheten för åklagaren all förbjuda häktad
all läsa tidskrifter eller tidningar eller inneha radioapparat utövas med slor
återhållsamhet. Förbud att inneha radioapparat bör komma i fråga bara när del
gäller grov brottslighet och fallet kan tänkas bli refererat och kommenterat i
radioutsändning på säll som medför fara för atl den häktade med ledning därav
kan försvåra utredningen. Beiräffande läsning av tidskrifter och tidningar är atl
beakta fömtom att den häktade därigenom kan få upplysningar om utredningens
gång också de möjligheter som kan finnas för utomstående att kommunicera med
den häktade genom annonser. Risk härför torde dock bara vara alt räkna med i
särpräglade fall och närmast när del gäller organiserad brottslighet. Som tidigare
har framhåUits bör ett förbud aldrig gälla under längre tid än som är nödvändigt.
Det är anledning att särskilt starkt understryka detta i fråga om förbud att
läsa tidskrifter och tidningar eller alt inneha radioapparat.

8.2 KAIK

Med hänsyn till den inskränkande befogenhet som tUlkommer
åklagare anser KAIK att bestämmelserna om häktads räll att inneha tidningar,
radiomottagare m.m. skall flyttas över från lUlämpningskungö-relsen till lagen.
Materiellt sett föreslås den ändringen i nuvarande reglering atl televisionsmotlagare,
liksom f.ö. radiomottagare, uttryckligen nämns som något en häktad normall
skall ha rätt att hålla sig med i

9 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 90

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 130

häktet.
KAIK framhåller vidare att det endast mera sällan torde vara påkallat att
besluta om inskränkning i häktads rätt att inneha tidningar, tidskrifter och
radioapparat.

8.3
Överväganden och förslag

Som
närmare utvecklats i avsnitt 7.3 måste en på frivUlighetens grund ordnad
sysselsättning för häktade iimebära en väsentUg lättnad i deras förhåUanden
under häktestiden. Detta utesluter emellertid inte det väsentiiga i att de
häktade i så slor utsträckning som möjligt också bereds tUlfälle till olika
former av förströelse samt möjUghet att följa vad som händer i omvärlden genom
tidningar, radio m.m. Inskränkningar i sådana rättigheter bör inte ske i andra
fall än då det framstår som nödvändigt, och inskränkningama bör då göras så
snäva som möjligt.

I princip bör den
ordningen råda alt häktet i mån av resurser tillhandahåller den intagne
tidningar, tidskrifter, böcker och andra medel till förströelse och att den
intagne dämtöver själv ges vissa möjligheter alt på egen bekostnad skaffa sig
eller eljest utifrån motta sådant som häktet inte förser honom med. Den sist
anförda synpunkten avspeglas i den nuvarande bestämmelsen i 7 § häkteslagen
där det anges att häktad får anskaffa eller motta underhåU och bekvämlighet
utöver vad som eljest bestås honom, i den mån det är förenligt med god ordning
och i övrigt inle föranleder olägenhet.

En särskild fråga i detta
sammanhang är i vad mån häktena bör ha lillgång till radio- och
televisionsmottagare för de intagnas räkning. Ällmänt sett framstår det som
önskvärt att häktena bar en sådan utrustning att envar intagen har möjlighet
att lyssna på radio. Det är sedan en annan sak att utredningsskäl undanlagsvis
kan föranleda förbud mot atl lyssna på radio (se härom vidare i det följande). VanUgen
torde häktena numera ha tUlgång till små transistorapparater som delas ut till
intagna som så önskar. Användningen av dessa apparater har dock fört med sig
vissa olägenheter: förbrukningen av batterier är kostsam och apparaterna
utsätts inte sällan för åverkan eller skadas på annat sätt. Dessutom kan de
medföra andra nackdelar såtillvida att en hög ljudnivå inte bara kan vara störande
för andra ulan även kan försvåra kontrollen av de intagna. Det skulle därför
vara en fördel att i stället för transistorapparater ha cenlralradioanläggningar
med i cellväggarna inmonterade högtalare som kan regleras av häktespersonalen.
Äv byggnadstekniska skäl torde sådana anläggningar kunna installeras bara i de
nyaste häktena.

F.n. torde endast
undantagsvis förekomma att häktade får se TV-pro-gram. Man kan inte heller
räkna med alt de häktade under överskådlig tid mera allmänt skall kunna få
tillgång till TV-apparater. I dén mån gemensamhetsulrymmen kan tiUskapas bör
dock häktena inom ramen för tillgängliga resurser kunna förse sådana utrymmeti
med TV-apparater.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 131

Den
biblioteksverksamhet som sedan ett antal år förekommer vid kriminalvårdsanstalterna
i samarbete med de kommunala biblioteken har numera utsträckts till att omfatta
även häktena. Det är angeläget alt denna verksamhet får utvecklas ytterligare.

Häktade
bör kunna beredas förströelse även i andra former än genom böcker, tidningar,
tidskrifter, radio och television. TiUfälle bör sålunda ges till sådana
tidsfördriv som schack, labyrintspel m.m. En ökad gemenskap mellan de intagna
ger vidgade tillfällen till sådana aktiviteter. Det bör också vara möjligt alt utmsta
häkten med ett eller annat motionsredskap, t.ex. motionscyklar. Bristen på
därför lämpliga utrymmen lägger dock ofta praktiska hinder i vägen för en mera
omfattande fysisk träning bland de intagna.

Författningsbestämmelserna
på förevarande område bör av olika skäl omarbetas. Bl.a. bör de utformas så,
att de bättre än nuvarande bestämmelser understryker viklen av att de häktade
genom häktets försorg om hinder inte möter i rimlig utsträckning tUlhandahålls
tidningar m.m. och olika former av förströelse. Så långt möjligt bör beslämmelserna
anpassas lill motsvarande regler i KraL (14 § första stycket och 24 §). Sålunda
bör i 6 § nya lagen i ett första stycke tas in bestämmelser som anger att
om kollusionsfara, dvs. risk för att bevis undanröjs eller utredning om brott
eljest försvåras, inte föranleder annat, häktad bör ges möjlighet alt i den
utsträckning det lämpligen kan ske genom tidningar och, där så är möjligt,
genom radio och television följa vad som händer i omvärlden. Vidare bör
föreskrivas att häktads behov av annan förströelse bör tillgodoses i skälig
omfattning.

Därefter
bör i ett andra stycke av 6 § nya lagen intas en bestämmelse som anger att
häktad under fömtsättningar som anges i första stycket, själv får skaffa sig
eller motta böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom
förströelse.

Enligt
9 § tiUämpningskungörelsen kan den som är inlagen på gmnd av misstanke om brott
förbjudas att läsa tidskrifter eller tidningar eller att inneha radioapparat.
Sådant förbud kan ibland vara påkallat om det föreligger s. k. kollusionsfara.
Självfallet bör förbud i görligaste mån göras endast partiellt. En bestämmelse
i ämnet, som bör ha sin plats i 6 § Iredje stycket nya lagen, bör utformas så
att detla tydligt framgår. I bestämmelsen bör också uttryckligen anges på
vilken grund inskränkning i den häktades rätt får göras. Lämpligen bör
bestämmelsen innehålla alt i fråga om den som är häktad på grund av misstanke
om brott inskränkningar helt eller delvis får göras i hans rätt att ha tUlgång
till tidskrifter, tidningar, radio och television, om det är påkallat för alt
undvika alt bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras.

Det
bör understrykas att sådana inskränkningar som avses med förevarande beslämmelse
bör tillämpas med största återhållsamhet. När det gäller inskränkningar i
rätten all läsa tidningar bör vidare uppmärk-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 132

sammas
möjligheten alt låta den häktade få del av vissa sidor, t. ex. sportreferal eller
utlandsnyheler, som inle kan antas innehålla något som av utredningsskäl ej bör
komma tUl hans kännedom.

Beslulsreglerna
när det gäller inskränkning i häklads,rätt att ha tillgång till tidningar m.m.
behandlas i avsnitt 12.

Av
vad som tidigare anförts under avsnitt 5.3 framgår att beslämmelserna i 2 §
andra stycket förslaget till ny lag kommer all reglera frågan om
omhändertagande av farliga föremål, pengar, värdesaker och legitimationshandlingar.
Rätlen för häktad att skaffa sig eller motta böcker, tidskrifter, tidningar och
annat som kan bereda honom förströelse kommer däremot enligt här gjorda
överväganden att regleras i 6 §. Vad sedan angår häktads räll all motta
försändelser avses frågan liksom f.n. är fallet bli reglerad i samband med
föreskrifterna om brevväxling, se följande avsnitt 9. Det bör framhållas atl nu
angivna bestämmelser inte är avsedda alt uttömmande reglera häktads rätt alt
inneha personliga lillhörigheter eller att skaffa sig varor. Ätt närmare
bestämma i vilken ulslräckning sådan rätt tillkommer honom utöver vad nämnda
bestämmelser innehåller lorde få ske i administrativ ordning. I den nya lagen
bör i detta syfle och i viss likhet med 24 § andra stycket KraL införas en
bestämmelse som ger utrymme för en sådan administrativ reglering. Bestämmelsen,
som bör placeras i 7 §, bör lämpligen ange all i den mån inle annat följer av
lagen, häktad får inneha personUga lillhörigheter och skaffa sig varor eller
annat enligt särskUda bestämmelser.

Med
hänsyn till de sålunda i förevarande avsnitt föreslagna bestämmelserna i nya
lagen synes del obehövligt atl i nya lagen införa en bestämmelse av samma
innehåll som 7 § nuvarande lagen. Inte heller torde i lillämpningsförordningen
behöva införas några bestämmelser motsvarande dem som är intagna i 9 §
tillämpningskungörelsen. Särskilt bör framhållas att föreskriften om alt
intagen får beredas tillfälle till tobaksrökning i den utsträckning det kan
ske utan olägenhet ger uttryck för vad som numera kan anses självklart. Förbud
mot tobaksrökning bör ifrågakomma endast om den intagne är i sådant lillslånd
all han inte kan antas handha eld på etl betryggande sätt.

9
Brev och andra försändelser 9.1 Nuvarande bestämmelser m. m.

Enligt
8 § häkleslagen får häktad inle avsända eller motta brev eller annan
försändelse, om det inte prövas kunna ske utan alt äventyra ordning och
säkerhet eller medföra fara för alt bevis undanröjs eller utredning om brott
eljest försvåras. Utan sådan prövning får han dock av-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 133

sända
skrift till justitiekanslern, justitieombudsman, länsstyrelsen och offentlig
försvarare. Detsamma gäller skrift till kriminalvårdsstyrelsen, om han förvaras
i kriminalvårdsanstalt.

Tillstånd
för intagen att avsända eller motta brev eller annan försändelse lämnas enligt
11 § tUlämpningskungördsen av föreståndaren för förvaringslokalen. I fråga om
den som är intagen på grund av misstanke om brott krävs dessutom tiUstånd av
undersökningsledaren eUer, om förundersökningen har avslutats, av åklagaren.
Vad slutligen angår den som tagits i förvar enligt utlänningslagen fordras tUlstånd
av vederbörande polismyndighet.

I 12
§ tiUämpningskungörelsen ges bestämmelser om hur kontrollen av brev och andra
försändelser skaU ske. Där föreskrivs att brev eller annan försändelse som
intagen vill avsända eller som ankommer till honom, skall kvarhållas (gäller
ej skrifter som är fria från prövning enligt 8 § lagen). Brevet eller
försändelsen får dock inle öppnas ulan den intagnes medgivande. När brev eller
annan försändelse kvarhåUs, skall den intagne underrättas därom så snart det
lämpligen kan ske, om inte särskUda skäl är däremot. Medger intagen som fått
sådan underrättelse att brevet får läsas eller försändelsen öppnas, och finner
man därvid alt brevet eller försändelsen inte innehåller något som kan äventyra
ordning och säkerhet eller medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning
om brott annars försvåras, får tUlstånd att avsända eller motta brevet eller
försändelsen inte vägras. Är innehåUet i brev eller försändelse som ankommer
till intagen bara delvis sådant alt det kan medföra äventyr eller fara som
nyss sagts, skall upplysning om innehåUet i övrigt rheddelas den intagne eller
innehållet i övrigt överlämnas till honom.

RA
har i fömtnämnda cirkulär C 72 meddelat följande råd och anvisningar för
åklagares tUlämpning av ifrågavarande bestämmelser om brevgranskning.

Om
den häktade medger granskning kan fortsatt kvarhållande ske bara om delta
motiveras av brevets eUer försändelsens innehåll. Åklagaren kan alltså inle
meddela totalt förbud mot brevväxling utan måsle bedöma varje försändelse för
sig. Däremot medför bestämmelserna ingen skyldighet för åklagaren att granska
brev i de fall där det inle från åklagarens sida finns skäl alt ha kontroll av
den häktades brevväxling. För den häktade innebär åklagarens brevgranskning
främst den olägenheten att expedieringen av brevet försenas. Det är angeläget
alt åklagaren ombesörjer granskningen med största skyndsamhet. Inte säUan är
brev eller annan försändelse avfattad på språk som åklagaren inte förslår. Det
är givet alt granskningen i sådana fall tar längre tid än annars. Åtgärder
måste emellertid vidtas för alt också i dessa fall nedbringa gransknings-tiden tiU
det minsta möjUga. Chefema för åklagarmyndighetema bör därför tillse att
kontakt finns med personer som kan göra översättningar från i varje fall de
mera vanligt förekommande språken. Som regel torde det inte vara påkallat att
göra en skriftlig Översättning av brevet utan det kan vara tUlräckligt att
översättaren muntligen redogör för bre-

10 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 90

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 134

vets
innehåll. Vid all granskning av brev och andra försändelser bör slutligen
iakttas att befordringen mellan häktet och åklagarmyndigheten sker på snabbast
möjliga sätt.

Kriminalvårdsstyrelsen
har i mndskrivelse den 12 febraari 1969 (nr 11/1969) anfört bl.a. förljande. ,

I
samband med ökat narkotikamissbmk bland klientelet har problem uppstått vid många
anstalter, särskilt de slutna, genom insmuggling av narkotika. Gåvopakel tiU de
intagna har därvid visat sig spela en stor roll. I synnerhet gäller detta paket
innehållande livsmedel, toaletlartiklar och andra konsumtionsvaror.
Uppfinningsrikedomen har varit slor när det gällt att förpacka narkotika i
gåvor av olika slag för att undgå upptäckt av personalen. En av
kriminalvårdsstyrelsen verkställd utredning bar givit belägg för alt
situationen är sådan att åtgärder måsle vidtas för alt hindra denna smuggling
via gåvopaket.

Styrelsen
har i skrivelsen mot bakgrund av vad som nyss anförts anmodat
kriminalvårdsdirektörerna att vid de anstalter där anledning finns att anta alt
insmuggling av narkotika via gåvor förekommer, verkställa nödvändiga inskränkningar
i tillförseln av gåvopaket eller, om det behövs, helt förbjuda sådana. Med
anledning av vad sålunda anförts i skrivelsen råder numer vid de flesta häkten
och häktesavdelningar förbud mot eller inskränkningar i rätten att ta emot gåvopakel.

9.2
KAIK

Genom
ett förslag om jämkning av den nuvarande lagbestämmelsen om häktads brevväxling
har KAIK avsett att ge uttryck för en något mindre restriktiv hållning i
frågan. Vidare understryker KAIK att tilllämpningen av hithörande bestämmelser
bör vara omsorgsfullt nyanserad. De kontrollåtgärder som erfordras i form av
läsning av brev och ställningstagande från åklagares sida bör ske med sådan
skyndsamhet alt inte tidsutdräkten leder till en faktisk inskränkning i den
häktades rätt.

9.3
Överväganden och förslag

Som
framhåUits under förarbetena tUl 1958 års häkteslag bör den som är intagen i
häkte i princip inle ha rält att utan särskUt tUlstånd avsända eller motta brev
eller annan försändelse. En sådan ordnmg kan i första hand motiveras av säkerhetsskäl.
Risken för insmuggling av vapen, narkotika och andra otillåtna varor måste
därvid tas i betrakatande, liksom risken för att intagen genom brevväxling
planerar och leder brottslig verksamhet eller förbereder rymning. I fråga om
den som är intagen i häkte på grand av misstanke om brott bör vidare vid tiUståndspröv-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 135

ningen
beaktas om fara föreligger alt bevis undanröjs eller utredning om broll på
annat sätt försvåras. Däremot får tillstånd inte vägras på den grund alt brev
till avfatlning eller uinehåll är anstötiigt eller i övrigt olämpligt.

De sålunda angivna pruiciperna
bakom bestämmelsema i 8 § häkteslagen om häktads brevväxling torde alltjämt
böra gälla. Dock bör genom en något ändrad utformning av bestämmelsema ges
uttryck för en mindre restriktiv hållning i fråga om häktads rält i förevarande
hänseende. Vidare bör det relativt vaga begreppet "fara för ordning och
säkerhet" ersättas med uttrycket "fara från säkerhetssynpunkt".
Lämpligen lorde den nya föreskriften i ämnet därför böra ange att häktad får
avsända eller motta brev eller annan försändelse om det kan ske utan fara från
säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brotl,
fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras.
Bestämmelserna bör få sin plats i 9 § nya lagen.

I
likhet med vad som gäller f.n. enligt 8 § häkteslagen bör häktad ha rätt att
utan prövning avsända skrift tUl sin offentlige försvarare och vissa angivna myndigheler.
I uppräkningen av myndigheter som omfattas av förevarande bestämmelse bör
riksåklagaren och åklagarmyndighet ingå. Detsamma gäller rikspolisstyrelsen vUken
i likhet med kriminalvårdsstyrelsen har ställning som tUlsynsmyndighel över
vissa förva-rmgslokaler. Samtidigt bör länsstyrelsema ulgå ur uppräkningen. I
enlighet härmed föreslås en beslämmelse i 9 § nya lagen som anger alt brev
från häktad lill hans offenllige försvarare, justitiekanslem, riksåklagaren,
justitieombudsman, åklagarmyndighet, kriminalvårdsstyrelsen eller
rikspolisstyrelsen skall vidarebefordras utan föregående granskning. Denna beslämmelse
bör lämpligen få sin plals i första stycket av paragrafen.

Särskilda
överväganden är påkaUade när det gäUer frågan bur tillståndsprövningen vid
brevväxling skall vara anordnad. De nuvarande beslämmelserna härom i 12 § tiUämpningskungörelsen
innebär att varje brev eller försändelse (här bortses från den granskningsfria
kretsen av brev) som intagen vill avsända eller som ankommer tiU honom skall kvarhållas
men att brevet eUer försändelsen inle får läsas eller öppnas utan den intagnes
medgivande. Om det efter sådant medgivande visar sig att brevet eller
försändelsen inte innehåller något som kan äventyra ordnmg och säkerhet eller medföra
fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras, får
tillstånd att avsända eller motta brevet eller försändelsen inte vägras.

Regeln
all brev eller annan försändelse till eller från häktad inte får i
kontrollsyfte öppnas ulan dennes medgivande innebär visserligen en skillnad i
förhållande till vad som gäUer för dem som undergår påföljd i

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 136

kriminalvårdsanstalt
(27 § KraL). SkUlnaden synes emellertid vara motiverad med hänsyn till de aUmänna
principer som bör gäUa för behandlingen av dem som omfattas av häkteslagen.
Den angivna regeln om förbud mot öppning av brev eller annan försändelse ulan
den häktades medgivande bör därför stå fast.

Däremot
kan ifrågasättas om det är nödvändigt att under alla förhållanden upprätthålla
principen att tUlstånd beiräffande brev inle får ges ulan atl brevet först har
öppnats. Beträffande flertalet intagna torde s.k. kollusionsfara inle vara
aktuell och den enda gmnden för att kunna vägra tUlslånd är då att brevet
bedöms innebära fara från säkerhetssynpunkt. Erfarenheten visar också atl det
i fråga om en inte obetydlig del av de personer som av olika skäl är intagna i
häkten inte finns någon bärkraftig grund för antagande att en rätt alt utan
föregående granskning avsända eller motta brev skulle kunna medföra någon fara
från säkerhetssynpunkt. Vad nu sagts torde i vissa fall även äga gUtighet beträffande
andra försändelser än brev.

Mot bakgrand härav synes
bestämmelserna i tUlämpningsförordningen (7 §) böra utformas så, att det
framgår att sådant tUlslånd som det här är fråga om skall kunna ges även utan
att brevet eller försändelsen har öppnats och granskats och alt brev eller
andra försändelser följaktUgen skall kvarhållas endast i sådana fall då
tillstånd inte kan ges utan föregående granskning.

Äv vad som nu sagts
framgår alt de sålunda föreslagna bestämmelsema i princip inte bara skall
gälla brev utan också andra försändelser, t.ex. gåvopaket tUl häktade. Som
framgår av redogörelsen i avsnitt 9.1 föreligger emeUertid inte sällan stor
risk atl narkotika kan smugglas in i häktena genom sådana försändelser. Det
finns sålunda betydande möjligheter att i livsmedelspaket m.m. förpacka
narkotika på sådant sätt att den inle upptäcks vid en vanlig granskning av
försändelsen. Smugglingsrisken gäller i viss utsträckning också andra otUlåtna
varor än narkotika. Möjlighet bör därför finnas att i administrativ ordning vid
behov föreskriva förbud helt eller delvis för häktade att ta emot försändelser
av annat slag än brev. I viss likhet med motsvarande beslämmelse i 24 § andra
stycket KraL torde böra anges att om det är påkallat för att hindra att olUlåtna
varor införs i förvaringslokal, får föreskrivas förbud helt eller delvis för
häktade alt motta försändelser av annat slag än brev eller arman skriftlig
handling. Bestämmelsen bör ha sin plats i 9 § tredje stycket nya lagen.

Reglerna
om beslut i fråga om brevväxling m.m. behandlas i avsnitt 12.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 137

10
Besök, telefonsamtal

10.1
Nuvarande bestämmelser m. m.

I
fråga om besök föreskrivs i 8 § häkleslagen i överensstämmelse med vad som f.n.
gäller i fråga om brewäxUng att häktad inte får motta besök om det inte
prövas kunna ske utan att äventyra ordning och säkerhet eller medföra fara för
att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras. När del gäller rält
för försvarare att sammanträffa med den som är häktad hänvisas i paragrafen lill
bestämmelser därom i RB.

Enligt
11 § tUlämpningskungördsen ankommer det på föreståndaren för förvaringslokalen
att meddela tillstånd för intagen att motta besök. Vidare krävs tillstånd av
undersökningsledaren eller åklagaren i fråga om den som är intagen på gmnd av
misstanke om brotl samt av vederbörande polismyndighet i fråga om den som
tagits i förvar enligt utlänningslagen. I 13 § samma kungörelse anges att
besök inte får vägras i annat fall än då besöket kan antas äventyra ordning och
säkerhet eller medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott
eljest försvåras. Tiden för besöket bestäms av föreståndaren i samråd med myndighet
vars tillstånd krävs enligt 11 §. Om det anses behövligt, kan föreståndaren
låta en eller flera personer närvara vid besöket.

RÄ
har i förutnämnda cirkulär C 72 meddelat följande råd och anvisningar för
åklagares tillämpning av besöksreglema.

I
fråga om besök måste hänsyn las liU vem den besökande är. Starka skäl måste
kunna åberopas för atl hindra den häktade att på detta sätt upprätthålla
kontakt med sin familj eller andra nära anhöriga. När det gäller andra personer
finns del i allmänhet skäl till större återhållsamhet. Emellertid är att
uppmärksamma de initiativ som under senare år har tagits för atl söka mUdra den
isolering som häktning innebär. I cirkulär C 55 har jag informerat om den
andliga vården vid häktena och därvid rekommenderat åklagarna att generellt
medge besök hos häktad av resesekreterare och ledamöter av anstaltens nämnd för
den andliga vården. Vidare förekommer numera i organiserad form en försöksverksamhet
med anslaltsbesökare som också omfattar de häktade. Verksamheten bedrivs i
samarbete med olika frivilliga organisationer (Röda korset och
övervakarföreningar). Häktesföreståndaren utser lämpliga personer alt vara anslaltsbesökare
och svarar för atl dessa får erforderliga anvisningar och informationer. För
att skapa ökad sysselsättning och förströelse för de häktade planeras dessutom atl
lill häktena utsträcka den biblioteksverksamhet som sedan elt antal år
förekommer vid kriminalvårdens anstalter i samarbete med de kommunala
biblioteken. Härvid förulsälls att tjänstemän från biblioteken får tillfälle
till samtal med de intagna om lämpligt bokval. Verksamhet av nu angivet slag
bör enligt min mening understödjas. Jag vUl därför rekommendera åklagarna alt
generellt medge besök hos häktade av ifrågavarande anstaltsbesökare och bibUotekspersonal
samt alt göra undantag härifrån bara i fall där särskUd anledning finns atl
helt hindra besök.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 138

10.2
KAIK

KAIK
föreslår en jämkning i den nuvarande lagbestämmelsen om besök i syfte att ge
uttryck för en mindre restriktiv hållning i frågan. KAIK framhåller att
utrednings- och andra skäl ofla talar mot att besök liUåts. Inte minst är det
risken för insmuggling av narkotika och andra berusningsmedel som gör det
vanskligt alt driva en generösare besökspolitik. Det bör dock enligt
kommitténs mening understrykas att tillämpningen bör vara omsorgsfullt
nyanserad.

10.3
Överväganden och förslag

Frågan
under vUka fömtsättningar och i vilken utsträckning häktad bör få ta emot besök
måsle bedömas med hänsyn tUl en rad faktorer. Sålunda är det tiU en början
tydligt alt besök inte kan tillåtas om det kan befaras äventyra säkerheten. Så
är fallet t. ex. om besöket medför risk för rymning, våldsutövning eUer
insmuggling av vapen eller narkotika. Är den intagne misstänkt för brotl, kan
i vissa fall situationen också vara sådan att hinder för besök föreligger på gmnd
av kollusionsfara, dvs. risk för atl bevis undanröjs eller utredning om brotl
eljest försvåras.

Vissa
praktiska förhållanden måsle även beaktas när det gäller att reglera
möjligheterna för häktad att ta emot besök. Sådana faktorer som tUlgången på
lämpliga lokalutrymmen, dagsrutiner, tider för bespisning m. m. samt
personaltillgång påverkar givelvis besöksmöjligheterna.

Från
allmän synpunkt sett synes emellertid den ordningen böra gälla att i den mån
hinder för besök inte föreligger med hänsyn tUl fara för säkerheten eller kollusionsfara,
besök bör tUlålas så långt detta är möjligt med hänsyn lUl de rent praktiska
förutsättningarna för mottagning av besök.

Särskilt
angeläget är alt häktade inte hindras från att ta emot besök av närslående
annat än om starka skäl motiverar det. För att den häktade skall kunna klara
påfrestningarna bättre under frihetsberövandet är det sålunda i regel
betydelsefullt att hans kontakt med familjemedlemmar och andra närstående kan
upprätthållas i så stor utsträckning som möjligt.

F.
n. är besökslidema på många håll korta. En strävan bör därför vara att söka
utöka dessa tider, så att besökens syfle inte motverkas genom tidsbrist. En
speciell svårighet därvidlag utgör bristen på besöksrum. Lämpliga mm för besök
saknas f. n. i de flesta häkten, vUket medför att besök kan tillåtas endast
undantagsvis. I den mån man genom lokalmässiga omdisponeringar kan förbättra
förutsättningarna för besök vid befintiiga häkten, bör möjligheterna härlUl
tillvaratas. Vid planering av nya häkten bör behovet av besöksrum naturligen
också ägnas tillbörlig uppmärksamhet.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 139

En
organiserad besöksverksamhet förekommer numera i vissa häkten bl. a. genom
särskilda anslaltsbesökare (Röda korset och övervakareföreningar), NÄV-ledamöter
(anstaltens nämnd för den andliga vården), m. fl. Även de besök som görs av
bibliotekspersonal som elt led i bokutlåningen bör nämnas i detta sammanhang.
Dessa skilda slag av besöksverksamhet har från olika synpunkter visat sig ha etl
obestridligt värde för att underlätta de häktades situation och bör därför
understödjas i möjlig utsträckning.

Besök
av närstående och andra privata besök sker f. n. praktiskt taget alltid under
bevakning. Bland häklespersonal anses detla ha bidragit lill att man i stort
sett lyckats håUa häktena fria från insmuggling av narkotika m. m. I ett häkte
(häktesavddnmgen på Hall) har man dock enligt uppgift sedan år 1972 i slor
utsträckning tillåtit obevakade besök. Erfarenhetema därav uppges i det
väsentliga ha varit goda.

Det
är av flera skäl önskvärt att besök hos häktade kan äga rum utan bevakning i så
slor utsträckning som möjligt. Fördelarna härmed måsle dock vägas mot de risker
som obevakade besök kan innebära. Framför allt gäller det faran för alt den
besökande smugglar in vapen, narkotika m. m. Även kollusionsfara måsle beaktas
i förevarande sammanhang. Om man genom lagstiftning skulle söka begränsa möjlighetema
tUl bevakade besök skulle konsekvensen därför kunna bli att man såg sig
nödsakad alt helt vägra besök i större utsträckning än f. n. En sådan utvecklmg
skulle naturligtvis vara olycklig. Liksom hittUls bör det därför finnas
möjlighet alt låta besök hos häktade äga rum under bevakning.

I
KraL (29 §) har införts en möjlighet att som villkor för besök av säkerhetsskäl
föreskriva att den besökande underkastar sig kroppsvisitation. Syftet med
bestämmelsen är att söka hindra insmuggUng av narkotika, vapen e. d. Även om
insmugglingsrisken hittills inte varit något större problem vid häktena, talar
övervägande skäl för att införa en motsvarande bestämmelse om kroppsvisitation
även i den nya häkteslagen. Möjligheten att visitera besökande kan sålunda bl.
a. länkas underlätta en ökad förekomst av obevakade besök. Den besökande kan
då i vissa fall ställas infor valet att antingen undergå kroppsvisitation och i
så fall få göra besöket obevakat eller att avslå från kroppsvisitation med den
följden att besöket får ske under bevakning. Oberoende härav kan omständighetema
ibland också tänkas vara sådana att kroppsvisitation av den besökande framstår
som nödvändigt av säkerhetsskäl för alt besöket över huvud taget skall tUlålas.
En möjlighet att kräva kroppsvisitation kan då ha den fördelen att besöket i
regel inte kan vägras med hän-visnmg tUl risken att den besökande bär på sig otiUåtet
föremål, t. ex. vapen. Även i fall då det föreligger koUusionsfara kan det vara
till fördel all kunna föreskriva kroppsvisitation som villkor för besök.

De
synpunkter som framförts i det föregående motiverar en omarbetning av
bestämmelserna om besök. Bestämmelsema, som bör ha sin

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 140

plats
i 10 § häkleslagen, lorde böra utformas efter förebild av besöksreglema i 29 §
KraL, med de modifieringar som är påkaUade med hänsyn tUl de båda lagamas olika
tUlämpningsområden.

Sålunda
bör i 10 § första stycket föreskrivas att häktad får motta besök i den
utsträckning det lämpligen kan ske. Vidare bör föreskrivas alt han inte får ta
emot besök som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt och att den som är
häktad på grund av misstanke om brott inte heller får motta besök som kan
medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest
försvåras.

I
fråga om bevakning bör i 10 § andra stycket föreskrivas att tjänsteman vid förvaringslokalen
skall vara närvarande vid besök, om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för
alt imdvika att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras.

En
bestämmelse om kroppsvisitation m. m. bör införas i tredje stycket av 10 § nya
lagen. Bestämmelsen bör ange att under föratsättningar som anges i andra
stycket av paragrafen kan som vUlkor för besök föreskrivas att den besökande
underkastar sig kroppsvisitation eller medger undersökning av väska, kasse
eller annat dylikt som han vill medföra vid besöket.

Sådan
kroppsvisitation av besökande som avser alt hindra insmuggling av vapen och
andra metallföremål bör i största möjliga utsträckning inskränka sig till
undersökning med hjälp av elektrisk metalldetektor eUer liknande teknisk anordning.
,

Den
i 8 § andra stycket häkteslagen intagna hänvisningen lUl bestämmelser om rätt
för försvarare att sammanträffa med den som är häktad bör med i sak oförändrat
innehåll få sin plats i ett fjärde stycke av 10 § nya lagen.

Det
bör erinras om att frivårdspersonal under tjänstgöring i häkte inte är
underkastad besöksreglema. Detsamma torde gälla personundersökare. Däremot
torde besöksreglerna i princip vara tUlämpliga på lekmannaövervakare och
förtroendeman liksom på socialvårdstjänsteman och tjänsteman vid
arbetsförmedling.

Bestämmelser
motsvarande 13 § tUlämpningskungördsen torde inte behöva införas i tUlämpningsförordningen.

F.
n. kan häktade endast i mycket begränsad utsträckning ha telefonsamtal med
personer utanför förvaringslokalen. I den mån sådana samtal ändå förekommer
torde de i regel ske från telefonapparat i tjänste-mm som disponeras av
häktespersonal.

Med
de begränsningar som är nödvändiga med hänsyn tUl kollusionsfara och fara från
säkerhetssynpunkt synes det önskvärt att möjlighetema för häktade att
telefonera ökas genom att flera telefonapparater installeras i häktena.

På
motsvarande sätt som i fråga om kriminalvårdsklientelet (30 § KraL) torde i nya
häkteslagen därför böra införas bestämmelser som

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 141

reglerar
häktades rätt att ha telefonsamtal. Bestämmelserna, som bör ha sin plats i 11 §,
bör utformas i nära överensstämmelse med vad som avses gälla i fråga om besök,
varvid reglema om bevakade besök bör motsvaras av regler om avlyssning av
telefonsamtal.

Sålunda
bör i första stycket av 11 § nya lagen föreskrivas att telefonsamtal mellan
häktad och person utom förvaringslokalen får äga rum i den ulslräckning det
lämpligen kan ske, att den häktade skall förvägras telefonsamtal som kan
medföra fara från säkerhetssynpunkt samt att den som är häktad på grund av
misstanke om brott inte heUer får ha telefonsamtal som kan medföra fara för
alt bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras.

I
andra stycket av 11 § samma lag bör föreskrivas att tjänsteman på lämpligt sätt
skall avlyssna telefonsamtal om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att
undvika alt bevis undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras. Dock bör
av integritetsskyddshänsyn samtidigt föreskrivas alt avlyssning får äga rum
endast med den häktades vetskap. Med beaktande av de i 21 kap. 9 § RB angivna
principerna för offentlig försvarares rätt alt i enrum meddela sig med den
häktade bör vidare anges atl telefonsamtal med dennes offenllige försvarare
inte får avlyssnas.

Den
föreslagna regeln att telefonsamtal skaU vägras om fara från säkerhetssynpunkt
föreligger, innebär bl. a. att om ett påbörjat samtal utvecklar sig därhän att
sådan fara föreligger, samtalet skall avbrytas.

Vidare
bör påpekas att det förhåUandet att telefonsamtal med offentlig försvarare uite
får avlyssnas självfallet inle hindrar att tjänsteman vid påringningen
kontrollerar att samtalet verkligen äger mm med den offentlige försvararen.
Detsamma gäller givetvis i fall då medgivande till telefonsamtal endast avsett
viss myndighet eller enskUd person.

Reglema
om beslut i frågor om besök och telefonsamtal behandlas i avsnitt 12.

11
Permissioner

11.1
Nuvarande bestämmelser m. m.

I
9 § häkleslagen finns en bestämmelse som anger att häktad får medges att
besöka närstående som är svårt sjuk eller bevista närståendes begravning. Han
kan också i annat fall då synnerliga skäl föreligger få medges att länana förvaringslokalen
för viss kort tid. En gemensam förutsättning för meddelande av tUlstånd enligt
denna paragraf är att missbmk inte kan befaras. TUlstånd meddelas enligt 11 § tUlämpningskungördsen
av föreståndaren för förvaringslokalen. Vidare krävs tUlstånd av
förundersökningsledaren eller åklagaren i fråga om den som är intagen på grund
av misstanke om brott samt av vederbörande polismyndighet i fråga om den som
tagits i förvar enligt utlänningslagen.

11 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 90

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 142

I
förut nämnda cirkulär C 72 har RA meddelat följande råd och anvisningar
rörande åklagarens tUlämpning av ifrågavarande bestämmelser.

Att
en häktad person hindras att besöka närstående som är svårl sjuk eUer att
bevista närståendes begravning kan av humanitära skäl knappast ifrågakomma
annat än i undanlagsfall. VUl häktad för annat ändamål lämna förvaringslokalen
för viss kort tid, får frågan om tUlstånd skall ges bedömas med hänsyn till
styrkan av de skäl han anför till slöd för sin begäran och övriga
omständigheter. Även om det är en viktig angelägenhet som den häktade vill
sköta, är det inte givet alt en permission är påkallad; ärendet kan kanske
uppskjutas eller ombesörjas av någon annan. Det måsle beaktas, att riskema för
att den häktade missbmkar permissionen kan vara stora. Åklagaren bör i
allmänhet stäUa som viUkor för tillstånd lUl permission alt denna sker med
bevakning.

11.2
KAIK

KAIK
föreslår en mera generell avfattning av den nuvarande lagbestämmelsen om
permission i syfte att antyda något ökade möjligheter alt medge sådan. Enligt
förslaget skulle häktad få bevUjas tillstånd att länma förvaringslokalen för
viss kort tid för att sköta personlig angelägenhet av synnerlig vikt, om missbmk
inte kan befaras.

11.3
Överväganden och förslag

Liksom
f. n. bör det endast i specieUa fall vara möjUgt att ge häktad tUlslånd att
lämna förvaringslokalen för viss kort tid (s. k. permission). De viktigaste
hithörande fallen gäller besök hos närstående som är svårl sjuk eller närvaro
vid närståendes begravning. Även i andra situationer kan det emellertid tänkas
föreligga synnerliga skäl för att ge häktad tillstånd att lämna förvaringslokalen
för viss kort tid. En gemensam förutsättning för medgivandet bör liksom f. n.
vara att missbruk inte kan befaras.

Med hänsyn tUl det anförda
bör i nya häkteslagen (12 §) införas bestämmelser som i sak överensstämmer med
bestämmelsema i 9 § nuvarande lag. Dessutom bör i det nya lagrammet anges att
den häktade under vistelsen utom förvaringslokalen skaU vara ställd under
bevakning, om inte sådan tUlsyn av särskUda skäl kan antas vara obehövlig. I
allmänhet torde bevakning inte kunna imderlåtas.

Reglema
om beslut i fråga om permission behandlas i avsnitt 12.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 143

12
Prövningen av vissa tillståndsfrågor m. m. 12.1 Nuvarande bestämmelser ra. m.

Som
framgår av redogörelserna i tidigare avsnitt (8.1, 9.1, 10.1 och 11.1)
innehåller tUlämpningskungördsen bestämmelser om tiUståndsgiv-ningen i vissa
ärenden enligt häkteslagen. Sålunda föreskrivs i 11 § nämnda kungörelse att
föreståndaren för förvaringslokalen meddelar tillstånd för intagen att avsända eUer
ta emot brev eller annan försändelse eller att ta emot besök eller att jämlikt
9 § häkteslagen lämna förvaringslokalen. Dessutom krävs enligt samma paragraf
i fråga om den som är intagen på gnmd av misstanke om brott tiUstånd av xmdersök-ningsledaren
eUer, om förundersökningen har avslutats, åklagaren samt i fråga om den som
tagits i förvar jämlikt utlänningslagen tUlstånd av vederbörande
polismyndighet. Vidare innehåller 9 § tUlämpningskungördsen en bestämmelse
enligt vUken undersökningsledaren eUer, om för-imdersökningen har avslutals,
åklagaren äger föreskriva att den som är intagen på grand av misstanke om brott
inte får läsa tidskrifter eUer tidningar eller inneha radioapparat.

RA
har i förat nämnda cirkulär C 72 anfört följande synpunkter på åklagares tUlämpning
av förevarande bestämmelser.

Äv-------- framgår
att åklagaren i varje särskUt faU måste ta stäU

ning till i vilken utsträckning den häktade skall vara avskuren från kon

takt med yttervärlden.

Av
betydelse för åklagarens prövning är i första hand gmnderna för häktningen. Det
är främst när kollusionsfara anses föreligga som det finns skäl för åklagaren
att inskränka den häktades möjligheter lill kommunikation med yttervärlden. I
bestämmelserna om behandlingen av häktade och anhåUna anges som grund för
inskränkning beträffande brevväxling och besök förutom kollusionsfara också
äventyrande av ordning och säkerhet. Vad som inbegrips under delta begrepp är
oklart. Därmed torde emellertid avses inle endast ordning och säkerhet inom
anstalten utan även andra förhållanden. Det bör enligt min mening i första hand
ankomma på häklesförseslåndaren att beakta ordnings- och säkerhelssynpunktemä.
Men även åklagaren, som oftast har den bästa kännedomen om den misstänkte och
omständigheterna kring brottet, har vid sin prövning att beakta sådana synpunkler.
Det kan t. ex. vara fråga om alt hindra planering av rymning eller ny
brottslighet. Oavsett ansvarsfördelningen mellan häktesföreståndaren och
åklagaren är det emellertid naturligt att man tillhandagår varandra med
upplysningar av betydelse för den häktades behandling.

Vid
den avvägning åklagaren har att göra mellan å ena sidan betydelsen av att den
häktade kan upprätthålla kontakter med yttervärlden och å andra sidan risken
för att sådana kontakter missbrukas måste såväl brottets beskaffenhet som den
häktades person och personliga förhåUanden beaktas. Bedömnuigen får grundas på
det material som kommit fram i ärendet och på andra för åklagaren kända
omständigheter. Förutsättningama för att tUlåta kontakt med yttervärlden måste
vidare be-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 144

dömas
något olika beroende på vilken form av kontakt som det är fråga om. Vad som
gäller brevväxling och besök behöver t. ex. inte gäUa rätten atl inneha
radioapparat.

12.2
Överväganden och förslag

Nuvarande
ordning innebär att föreståndaren för förvaringslokalen (i det följande kallad
häktesföreståndaren) har att meddela beslut i olika frågor som regleras i häkleslagen
och tillämpningskungörelsen. Detta gäller t. ex. tiUstånd till brevväxling,
besök och permission. I fråga om den som är intagen på grund av misstanke om
brott krävs dessutom i nämnda frågor tUlstånd av fömndersökningsledaren eUer
åklagaren. Denne beslutar också ensam om förbud för den intagne att ha tillgång
tiU tidskrifter, tidningar eller radioapparat.

Det
är inte i författning uttryckligen angivet huruvida häktesföreståndaren eller
åklagaren (vad som sägs i det följande om åklagare gäller även
förundersökningsledare) vid sin tiUslåndsprövning var för sig har alt beakta
alla eller endast en del av de faktorer som är avgörande för om visst tillstånd
skall ges eller inte. När det gäller kollusionsfaresynpunkter, dvs. frågan om
hinder för tillstånd föreligger på grund av fara för att bevis undanröjs eller
utredning om brott eljest försvåras, är det uppenbart att åklagaren ligger
närmast tUl att ta ställning i frågan. Vad däremot gäller ordnings- och
säkerhetssynpunkter torde det närmast ankomma på häktesföreståndaren all
beakta sådana synpunkter. Även åklagaren torde dock enligt gällande regler ha
ett visst ansvar i sådana frågor. Hur det närmare förhåller sig med ansvarsfördelningen
mellan häktesföreståndaren och åklagaren synes i viss mån vara oklart.

Det
synes mot bakgmnd av vad som nyss sagts önskvärt att frågan om
ansvarsfördelningen mellan häklesföreslåndare och åklagare i tUl-ståndsgivningsfrågor
regleras klarare än vad som f. n. är faUet. Lämpligen bör därvid den ordningen
gälla att åklagarens avgörande endast skall avse åtgärdens tiUåtlighet från kollusionsfaresynpunkt.
Med denna begränsning bör det vara häktesföreståndaren som i övrigt beslutar i
fråga om sådana åtgärder som brevväxling, besök och telefonsamtal. Därav följer
att åklagaren i fortsättningen inte skall pröva om viss åtgärd skall tUlålas
med hänsyn till säkerhetssynpunkter. Åklagarens funktion i delta avseende bör
begränsas tUl en skyldighet att hålla häktesföreståndaren underrättad om förhåUanden
som har betydelse från säkerhetssynpunkt för behandlingen av den häktade.

I
5 § häkleslagen finns en beslämmelse som anger att läkares anvisning rörande
vården av den som är sjuk skall beaktas. Enligt vad som föreslås i avsnitt 13.3
kommer en bestämmelse med likalydande innehåll att införas i den nya lagen. Som
JO anfört i ett nyligen avgjort ärende (802/74) torde under bestämmelsen
inrymmas bl. a. läkares föreskrift

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 145

angående
placering av häktad tiUsammans med annan inlagen. Att sådan föreskrift skaU
beaktas vid häktesföreslåndarens prövning av gemensamhetsvistelse enligt 3 §
andra stycket nya lagen bör uttryckligen framgå av författningstexten.

Enligt
gällande regler har vederbörande polismyndighet jämte häktesföreståndaren
att besluta beträffande brevväxling, besök och permission i fråga om den som
tagits i förvar enUgt utiänningslagen. På motsvarande sätt som beiräffande
åklagare bör polismyndighetens beslutsfunktion ersättas med en skyldighet alt
underrätta häktesföreståndaren om förhållanden som är av betydelse från
säkerhetssynpunkt. Underrättelseskyldigheten bör åligga vederbörande
polischef.

Häktesföreståndaren utövar
f, n. beslutsfunktionen när det gäller permission, dvs. tiUstånd för inlagen
att lämna förvaringslokalen för viss kort tid. Prövningen av sådan fråga är
ofta av särskilt känslig natur. Lämpligen bör därför beslut i frågan meddelas
av högre chef, nämligen chef för kriminalvårdsregion eller polischef beroende
på vilket slag av häkte eller annan förvaringslokal det är fråga om. Del bör
även ankomma på nu angivna befattningshavare att meddela föreskrifter i fråga
om förbud för intagna atl ta emot försändelser av annal slag än brev eller
annan skriftiig handling.

Mot bakgrund av
övervägandena i det föregående bör författningsbestämmelserna t fråga om
förfarandet vid tillståndsprövningen omarbetas. I 15 § nya häkteslagen bör las
in bestämmelser som reglerar åklagares funktion i detla hänseende. Sålunda bör
i paragrafens första stycke föreskrivas att beträffande den som är häktad på gmnd
av misstanke om brott det ankommer på undersökningsledaren eller åklagaren att
dels avgöra om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 § andra stycket
(gemenskap) eller 912 §§ (brev och annan försändelse, besök, telefonsamtal,
permission) möter på den gmnd att åtgärden kan medföra fara för att bevis
undanröjs eller utredning om brott eljest försvåras och dels avgöra fråga om inskränkningar
enligt 6 § tredje stycket (tidningar m. m.).

Av hänsyn tUl den häktades
berättigade intressen bör vidare i elt andra stycke av 15 § nya lagen
föreskrivas att om avgörande enligt första stycket innebär hinder för
medgivande eller eljest inskränkning i häktads rätt, avgörandet skaU omprövas
så ofta anledning därtill uppkommer.

De
ytterligare bestämmelser som krävs på förevarande område bör lämpligen tas in i
tillämpningsförordningen. Sålunda bör i 6 § första stycket anges att med de begränsningar
som följer av 15 § nya häkteslagen föreståndaren för förvaringslokalen
beslutar i frågor om tillstånd för intagen atl avsända eller motta brev eUer
annan försändelse, motta besök eller atl ha telefonsamtal. Vidare bör
föreskrivas att detsamma gäller i fråga om tillstånd för intagen alt vistas
tillsammans med en eller

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 146

flera
andra intagna, varvid dock i förekommande faU läkares anvisning rörande vården
av den som är sjuk skall beaktas.

Dessutom bör i 6 § andra
stycket tillämpningsförordningen föreskrivas att i fråga om tUlstånd för
intagen att enligt 12 § nya lagen lämna förvaringslokalen (permission) beslutar
med i första stycket första punkten angivna begränsningar (1) chef för
kriminalvårdsregion beträffande den som är intagen i aUmänt häkte,
häktesavdelning vid lokalanslalt mom regionen eUer häktesavdelning vid
riksanstalt som är geografiskt belägen inom regionen och (2) polischefen
beträffande den som är intagen i polisarrest.

I
paragrafens tredje siycke bör intas en bestämmelse som anger att föreskrifter i
fråga om förbud för intagna att ta emot försändelser av annat slag än brev
eller annan skriftUg handling meddelas av i andra stycket angivna
befattningshavare.

Bestämmelser
om underrättelseskyldighet bör ges i fjärde stycket av paragrafen. Där bör
föreskrivas att undersökningsledaren eller åklagaren skall utöver vad som
följer av 15 § nya häkteslagen hålla föreståndaren underrättad om förhållanden
som har betydelse från säkerhetssynpunkt för behandlingen av den som är
intagen på grund av misstanke om brott. Vidare bör anges att sådan
underrättelseskyldighet åligger även vederbörande polischef i fråga om den som
tagits i förvar enligt utlänningslagen. ,

13
Sjukvård m. m.

13.1
Nuvarande bestämmelser m. m.

I
5 § häkteslagen anges bl. a. att vid behandlingen av häktad person erforderUg
hänsyn skall tas tiU hans hälsolUlslånd och att läkares anvisning rörande
vården av den som är sjuk skall beaktas. De närmare bestämmelser i ämnet som firms
intagna i 5 § tUlämpningskungördsen innehåller följande. Om intagen företer
tecken tUl sjukdom eller begär alt läkare skall tUlkallas, skall han undersökas
av läkare så snart det kan ske, om inte omständighetema föranleder att sådant
är utan gagn. Behöver intagen sjukhusvård, skall sådan beredas honom, så snart
det kan ske. Förlossning av intagen kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus
eller förlossningshem. Kostnad för sjukvård får inte åläggas intagen. Slutligen
föreskrivs i paragrafen att underrättelse ofördröjligen skaU lämnas närstående
om intagen avlider eller träffas av svårare sjukdoms- eUer olycksfall.

I 6 § tiUämpningskungörelsen
regleras den situationen att kvinna vid intagning medför spätt bam eller efter
intagningen föder barn. Föreståndaren för förvarUigslokalen kan då efter
samråd med läkare medge henne att behålla bamet hos sig under amningstiden. Har
sådant medgi-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 147

vande
lämnats eller vägrats, skall barnavårdsassislenten i länet omedelbart
underrättas.

RÅ
har i cirkulär den 19 december 1969 (C 58) anfört följande rörande
behandlingen av häktad som överförts tUl allmänt sjukhus.

I 5
§ tUlämpnmgskungördsen tUl lagen (1958:213) om behandlingen av häktade och anhåUna
m. fl. föreskrivs att om intagen är i behov av sjukhusvård sådan skall beredas
honom så snart ske kan. Därvid försöker man i första hand tUlgodose
vårdbehovet inom anstalt, som står under kriminalvårdsstyrelsens överinseende.
Kan erforderlig undersökning eller behandling inle lämpligen ske inom sådan
anstalt, överförs den intagne till allmänt sjukhus. Även efter det alt den
intagne sålunda överförts tUl allmänt sjukhus, svarar kriminalvården för alt
han står under erforderlig tillsyn. Del åUgger därför styresmannen att vid
behov i samråd med chefen för sjukvårdsinrättningen anordna bevakning under
vistelsen utom anstalten. Möjligheterna atl anordna tiUfredsställande bevakning
torde dock i regel av praktiska skäl vara begränsade. Del är också förståeligt
alt den ansvarige läkaren av hänsyn tUl den intagnes hälsotillstånd och till
övriga patienters trivsel ofta inle är benägen att medge några långtgående bevaknmgsanordningar
inom sjukhuset. Äv dessa skäl kan det bara i undantagsfall förekomma alt den
intagne på sjukhuset bevakas av kriminalvårdspersonal. Bortsett från speciella
fall, t. ex. psykiskt sjuka personer vilka bedöms som farliga, kan några egentliga
bevaknings- eller kontrollåtgärder bara i ringa utsträckning påräknas från
sjukhuspersonalens sida.

När
det gäller en intagen som är häktad är det av vikt atl åklagaren, som bäst
känner skälen till häktningen och har att meddela föreskrifter om besök,
brevväxling m. m., blir underrättad om överförandet till allmänt sjukhus.
Underrättelsen bör såvitt möjligt lämnas före överförandet. Vid akuta
sjukdomsfall o. dyl. låter detta sig dock inle alllid göra. I sådana fall bör
åklagaren underrättas så snart det kan ske efter överförandet.
Kriminalvårdsstyrelsen har förklarat sig ämna utfärda anvisningar härom till
styresmännen vid fångvårdsantalterna och de allmänna häktena.

Syftet
med underrättelsen lill åklagaren är främst alt bereda denne tillfälle alt
anföra synpunkter på bevakningsfrågan. Åklagaren bör sålunda med beaktande av
det ovan anförda överväga om det kan anses nödvändigt att den intagne också på
sjukhuset bevakas av kriminalvårdspersonal och han kan verka för de
möjligheter lill övervakning genom sjukhuspersonalen som kan stå till buds blir
tillvaratagna. Åklagaren bör under alla förhållanden lämna häktespersonalen de
upplysningar om den häktade som är av betydelse för bedömning av bevakningsfrågan.
Är häktad, vilken befunnits vara i behov av psykiatrisk sjukhusvård, all bedöma
som farlig, bör åklagaren söka utverka att den häktade blir överförd lill
sjukhus med specialavdelning för sådana patienter. Underrättelsen kan vidare
ge åklagaren anledning att överväga huruvida det med hänsyn tiU den häktades hälsoliUslånd
är nödvändigt eller lämpligt att låta det straffprocessuella frihetsberövandet
beslå. Anledning kan också finnas att upphäva eller ändra meddelade
föreskrifter om besök, brevväxling m. m.

I
anslutning tiU RÄ:s nu nämnda cirkulär har kriminalvårdsstyrelsen i
rundskrivelse den 21 december 1972 (nr 116/1972) föreskrivit följande.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 148

Styresman
vid fångvårdsanstalt och allmänt häkte skall ombesörja alt vederbörande
åklagare underrättas då fråga uppstår om överförande av anhållen eller häktad tiU
aUmänt sjukhus. Såvitt möjligl skaU samråd med åklagaren äga rum före
överförandet. Endast i undantagsfall, vid akuta sjukdomsfaU och liknande, kan
det godtas att åklagaren underrättas i efterhand. Styresmannen skall även se
till att åklagaren snarast möjligt erhåller en skriftlig bekräftelse på
överförandet.

Vid förflyttning till
sjukhus utom anstalt åligger del styresmannen att

i samråd med åklagaren och vederbörande läkare vid sjukhuset vid be

hov anordna bevakning och i samband därmed meddela erforderliga

föreskrifier rörande brevväxling, besök och liknande.

13.2
KAIK

KAIK
förordar att frågan om häklads sjukvård i sin helhet regleras i tiUämpningskungördse.

13.3
Överväganden och förslag

De
nuvarande bestämmelserna om vården av häktad som är sjuk torde i sak
väsentligen kunna lämnas orubbade. Dock bör den bestämmelse som reglerar förutsättningama
för läkamndersökning av häktad ändras såtillvida att den ger uttryck för en
något mer vidsträckt skyldighet alt föranstalta om sådan undersökning än f. n.
I formeUt hänseende bör såväl denna bestämmelse som vissa andra bestämmelser
som nu finns i tillämpningskungörelsen föras över till nya häkteslagen där de
tillsammans med nuvarande lagens bestämmelser i ämnet bör placeras i 4 §.
Samtidigt bör vissa redaktionella ändringar i författningstexten vidtas.

I enlighet härmed bör i 4
§ första stycket nya lagen föreskrivas att vid behandlingen av häktad
erforderlig hänsyn skall tas till hans hälsotillstånd och att häktad som
företer tecken tUl sjukdom eller begär atl läkare skall tillkallas, så snart
del kan ske skall undersökas av läkare, om inte sådan undersökning
uppenbarligen är obehövlig. Därefter bör i andra stycket av paragrafen intas
gällande bestämmelser om alt läkares anvisning rörande vården av häktad som är
sjuk skall beaktas och alt om den häktade behöver sjukhusvård, sådan skall
beredas honom så snart det kan ske.

I anslutning tiU
sistnämnda beslämmelse bör här påpekas alt hinder inte föreligger mot att i
första hand placera den sjuke på sjukavdelning vid kriminalvårdsanstalt under föratsättning
att erforderlig undersökning eller behandUng där kan ske och han i övrigt där
kan ges den behandling som anges i häktesförfattningama. (Frågan är behandlad äv
JO i ett den 30 april 1974 meddelat beslut, Dnr 802/74.)

I
ett tredje stycke av 4 § nya lagen bör intas nuvarande bestämmelse om alt
förlossning av häktad kvinna såvitt möjligt skall ske på sjukhus

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 149

eller
förlossningshem. Slutligen bör i fjärde stycket av paragrafen i viss
överensstämmelse med 37 § KraL införas en bestämmelse som anger alt den som
enligt andra eller tredje stycket vistas utom förvaringslokalen skall stå
under bevakning, om anledning föreligger därtill.

Nuvarande
bestämmelse i 5 § tillämpningskungörelsen att kostnad för sjukvård inte får
åläggas inlagen torde framstå som så självklar att någon motsvarighet till den
inte behöver tas med i den nya förordningen. Däremot bör införas vissa nya
bestämmelser om underrättelseskyldighet. Dessa bestämmelser bör ha sin plals i
4 § tillämpningsförordningen. Sålunda bör föreskrivas atl om inlagen förs över
tUl allmänt sjukhus med tillämpning av 4 § nya lagen, föreståndaren för förvaringslokalen
genast skall underrätta sjukhusdirektören eller styresmannen för sjukhuset om
arten av det frihetsberövande som den intagne är underkastad samt om övriga
förhållanden av betydelse för hans vistelse på sjukhuset. Vidare bör paragrafen
innehålla en bestämmelse som anger alt underrättelse om överförandet till
allmänt sjukhus av den som är inlagen på grund av misstanke om brott snarast
möjligt skall lämnas till undersökningsledaren eller åklagaren.

I
enlighet med det anförda kommer av nuvarande bestämmelser i 5 §
tillämpningskungörelsen att överföras till den nya förordningen endast den
föreskrift som anger alt underrättelse ofördröjligen skall lämnas närstående om
intagen avlider eller träffas av svårare sjukdoms- eller olycksfall.

Möjlighet
att ge häktad kvinna tillstånd atl ha spädbam hos sig under amningstiden
föreligger f. n. enligt 6 § tillämpningskungörelsen. Den del av beslämmelserna
härom som reglerar de malerieUa förutsällningarna för sådant tUlstånd bör med
viss jämkning av innehållet föras över till nya lagen (jämför 41 § KraL) och
där placeras i 13 §, medan de formella reglerna om tillståndsprövningen bör
finnas i 8 § tillämpningsförordningen. Vad f. n. är föreskrivet om
underrättelseskyldighet till barnavårdsassislenten i länet avser numera bamavårdskonsulenten.
Författningstexten bör ändras i enlighet härmed.

14
Fängsel

14.1
Nuvarande bestämmelser

Enligt
2 § första stycket häkteslagen får häktad beläggas med fängsel endast om det
prövas erforderligt för att förekomma flykt eller eljest är nödvändigt med
hänsyn till ordning och säkerhet. Beläggs inlagen med fängsel, skall enligt 2 §
tUlämpningskungördsen anleckning om åtgärden göras i särskUd liggare.
Anteckningen skall innehålla uppgift om fängslets art, liden då fängslet anbragtes
och då det borttogs samt uppgifl om

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 150

skälen
tiU åtgärden. Den som beordrat åtgärden skaU imderskriva anteckningen.

I
detta sammanhang bör också nämnas att i 24 kap. 2 § andra stycket brottsbalken
finns bestämmelser om rätt att braka våld mot häktade m. fl. som rymmer eller
sätter sig tUl motväm.

14.2
KAIK

I
sitt förslag tUl häkteslag har KAIK tagit in en bestämmelse enligt vilken
häktad får beläggas med fängsel endast om det är oundgängligen påkallat för att
hindra flykt eller eljest med hänsyn tiU ordning och säkerhet. I motiven tiU
bestämmelsen anförs att man vid behandlingen av de häktade m. fl. inte alltid
har så goda möjligheter att hindra flykt eller ordnmgsstörande beteende genom
placering i lämplig anstalt eller anstaltsavdelning. Det föreslås därför att fängsel
bör få användas även i sådant syfte och inte enbart när säkerheten i sträng
bemärkelse kräver det.

14.3
JO:$ framställning

I
en framställning tUl Kungl. Maj:l den 12 juli 1973 har JO föreslagit en ändring
i 2 § tillämpningskungörelsen. Enligt JO:s mening bör bestämmelsema i förevarande
paragraf om inlagens beläggande med fängsel kompletteras med föreskrift om
läkarens hörande i sådana fall, i överensstämmelse med de motsvarande
bestämmelserna i 73 och 74 §§ lagen (1964: 541) om behandling i
fångvårdsanstalt. I skrivelsen yttrade JO:

Vid
en jämförelse meUan dessa bestämmelser i häkteslagen och dess
tillämpningskungörelse samt motsvarande sladganden i behandlingslagen faller
det i ögonen att man i häktesfallen saknar motsvarighet lUl behandlingslagens
uttryckliga föreskrifter om läkares hörande etc. Enligt min mening kan den här
föreliggande skillnaden mellan behandlingslagen och häkteslagen inte sakUgt
försvaras. Snarare skulle till och med än starkare skal kunna anföras för
kravet på att läkare skall höras vid anbringande av fängsel på häktade och i
detta hänseende därmed jämställda omhändertagna. Dessa är ju i allmänhet, på gmnd
av de i regel kortare tiderna för omhändertagandet och den stora omsättningen
av intagna på häktena, mindre kända för personalen än de intagna på en
fångvårdsanstalt, vilka senare ju också enligt 24 § andra stycket behandlingslagens
tiUämpningskungördse (1964: 630) snarast efter intagningen skall bli föremål
för undersökning av hälsotillståndet (jfr även 38 § kriminalvårdsstyrelsens
cirkulär nr 2/1968 om vård i anstalt, vari föreskrivits att inlagen snarast
möjligt efter ankomsten lill anstalten skall undersökas av dennas läkare). Då
det dessutom på många håll saknas särskilda häkten och de häktade i stäUet
förvaras på fångvårdsanstalt, uppstår den situationen alt man på
fångvårdsanstalt inle är tvungen att höra läkare vid anbringande av fängsel på
häktad intagen men däremot

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 151

beträffande
vanliga intagna. En sådan ordning måste anses djupt otUlfredsställande och kan
svårligen försvaras. Inle heller synes det föreligga större svårigheter att få
kontakt med läkare från ett häkte än från en fångvårdsanstalt. Det intryck jag
fått vid mina inspektioner på allmänna häkten har snarast varit atl man där
haft lättare alt lösa läkarfrågorna än vad som varit fallet på många fångvårdsanslaller.
Jag vill också till-lägga att jag vid sådana inspektioner kunnat iaktta, alt
man trots all uttrycklig föreskrift därom saknats ändå kunnat ha som regel att
i de fall som här avses la kontakt med läkare.

14.4
Överväganden och förslag

Starka
skäl talar för att häktade m.fl. inte bör beläggas med fängsel annat än i rena
undanlagssituationer, då omständighetema gör det nödvändigt att tillgripa en
så ingripande tvångsåtgärd. Det är därför angeläget att fömtsättningama för
användningen av fängsel preciseras så noga som möjligt i författningstexten så
att tillämpningen blir tillräckligt restriktiv.

Enligt
nuvarande bestämmelser får häktad beläggas med fängsel endast om det är
erforderligt för att förekomma flykt eller i övrigt är nödvändigt med hänsyn tUl
ordning och säkerhet. Innebörden härav är bl. a. alt flyktfara kan få motivera
att den intagne beläggs med fängsel inte bara i transportsituationer utan också
när han befinner sig i häktet eller annan förvaringslokal. Även om man inte
alllid har så goda möjligheter att placera häktade m. fl. i en helt rymningssäker
lokal, kan det starkt itrågasättas om detta bör kunna föranleda att man tUlgriper
en så långtgående åtgärd som fängsel. Övervägande skäl talar i stället för att
man på samma sätt som i KraL (23 § andra stycket och 42 § andra stycket)
begränsar tillåtligheten av fängsel så, att flyktfara inte skall kunna motivera
beläggning med fängsel annat än i transportsituationer. Även i övrigt synes reglema
böra ansluta sig till den mer restriktiva regleringen i nyssnämnda lag.

Med
hänsyn tUl det anförda föreslås att i 14 § nya häkleslagen tas in bestämmelser
som anger att häktad får beläggas med fängsel (1) vid transport om del är
nödvändigt av säkerhetsskäl samt (2) i övrigt för att betvinga våldsamt
uppträdande av den häktade, om andra medel visar sig otiUräckliga och
säkerheten otmdgängUgen kräver det.

Som
JO anfört i sin framställning till Kungl. Maj:t bör en besfämmelse införas om
skyldighet alt höra läkare rörande åtgärd som innebär att häktad beläggs med fängsel.
Bestämmelsen härom bör utformas i överensstämmelse med vad som gäller enligt KraL.
Skyldigheten bör alltså inte omfatta Iransportsituationer. I andra stycket av
14 § nya lagen bör därför föreskrivas att läkare skaU så snart det kan ske
yttra sig över åtgärd enUgt samma paragraf första stycket 2.

Den
föreslagna bestämmelsen om läkares hörande föranleder alt i till-

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 152

lämpningsförordningen
(10 §) bör införas en föreskrift som anger att anteckning om beläggning med fängsel
skall innehålla bl. a. läkares yttrande, där sådant skall inhämtas.
Anteckningen bör i transportsituationer ske på transportsedel och i övrigt i
protokoll som särskilt upprättas för ändamålet.

15
Övriga frågor rörande författningsregleringen

Häkteslagen
inleds med en paragraf (1 §) som anger att häktad skall behandlas med tUlbörlig
hänsyn så alt skadliga verkningar av frihetsförlusten såvitt möjUgt förebyggs.
I 2 § andra stycket föreskrivs, i överensstämmelse med vad i 24 kap. 11 § RB
är föreskrivet rörande anhållen, att häktad inte får underkastas annan
inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med häktningen samt ordning
och säkerhet. Även i den nya häkteslagen bör finnas bestämmelser som ger
uttryck för de grundsatser som bör gälla i fråga om behandlingen av häktad.
Dessa bestämmelser bör lämpligen ha sin plats i 1 §. Därvid bör i paragrafens
första stycke anges att den som är häktad på grund av misstanke om brott eller
av annan anledning inle får underkastas mera omfattande inskränkningar i sin
frihet än som påkallas av ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet.
Därefter bör paragrafens andra stycke inledas med en föreskrift som anger alt
erforderliga åtgärder skall vidtas för att motverka att frihetsberövandet får
skadliga verkningar för den häktade. Därtill bör knytas den i avsnitt 4
föreslagna bestämmelsen rörande tUlgodoseende av häktads behov av personligt
stöd eller annan hjälp.

I
5 § häkteslagen anges att vid behandlingen av den som häktats erforderlig
hänsyn skall tas till hans ålder, kön och hälsotillstånd. Som framgår av
avsnitt 13 föreslås att i den nya häkleslagens bestämmelser om sjukvård m. m.
tas in en moisvarande beslämmelse såvitt avser hänsynstagandet till den
häktades hälsotiUstånd. En särskUd föreskrift om att hänsyn också skall tas tUl
den häktades ålder och kön torde kunna undvaras i den nya lagen. Att sådant
hänsynslagande ändå skall ske är självklart.

Enligt
7 § tillämpningskungörelsen skall intagen, som kvarhållils längre än ett dygn,
dagligen vistas utomhus minst en timme, om inte hinder möter. En beslämmelse i
ämnet bör lämpligen ha sin plals i nya häkteslagen och utformas efter förebild
av motsvarande beslämmelse i 13 § andra stycket KraL. Det föreslås därför att i
8 § nya häkteslagen las in en beslämmelse som anger att häktad skall ha
möjlighet alt dagligen vistas utomhus minst en timme, om inte synnerligt hinder
möter däremot.

Genom
det valda uttryckssättet att möjUgheten till utomhusvistelse skall gälla
"dagligen", markeras att bestämmelsen i princip avser fri-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 153

hetsberövanden
som sträcker sig över längre tid än ett dygn. Även vid kortare fribetsberövanden
bör dock behovet av utomhusvistelse tillgodoses i möjlig utsträckning.

Enligt
10 § häkteslagen har de i lagen upptagna bestämmelserna om häktad motsvarande lillämpning
på den som anhåUits eUer gripits på grund av misstanke om brott. Delsamma bör
gälla också den som inlagils i häkte eller polisarrest för förpassnuig till
kriminalvårdsanstalt samt den som tillfälligt placerats i häkte med stöd av 43
§ första stycket Iredje punkten KraL. Bestämmelser härom bör tas in i den nya
häkteslagen och där placeras i 16 §. Vidare bör i 17 § nya lagen las in en motsvarighet
till 11 § nuvarande lag rörande häkteslagens tillämpningsområde i övrigt.

I 12
§ första stycket häkteslagen fmns en bestämmelse som anger all Kungl. Maj:t meddelar
närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen. Eflersom
tillämpningsföreskrifter kan utfärdas i administrativ ordning även utan slöd av
ett i lag givet bemyndigande kan en lagbestämmelse i ämnet undvaras. Det
föreslås därför att i nya häkteslagen inte införs någon motsvarighet tiU 12 §
första stycket nuvarande lag.

I 3
§ första stycket tillämpningskungörelsen föreskrivs att visitation av kvinna inle
får verkställas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare. En ny beslämmelse
i ämnet, som bör få sin plals i 3 § första stycket tiUämpningsförordningen,
bör lämpligen ange att visitation av inlagen endast får verkställas och
bevittnas av läkare, sjuksköterska eller person av samma kön.

Nuvarande
bestämmelser om ttansport av intagen i 14 § tUlämpningskungördsen bör med
vissa jämkningar överföras till tUlämpningsförordningen och där placeras i 9 §.

16
Avslutande synpunkter

Som fömt
anförts (avsnitt 3) fömtsätter ett fullständigt genomförande av de i
promemorian föreslagna principema för behandlingen av häktade m. fl. vissa
resursförstärkningar, särskilt i fråga om häktenas byggnadsmässiga utformning.
Frågan om sådana resursförstärkningar måste av flera skäl las upp i olika
etapper. En viss försiktighet i bedömningen är också påkallad med hänsyn lill
den pågående uiredningen om översyn av beslämmelserna om häktning m. m. Vid
sådant förhållande synes det bli nödvändigt med en prioritering som i första
hand tillgodoser de mest angelägna behoven. Särskild uppmärksamhet bör därvid
ägnas de häkten som har det största antalet intagna med långa häklningslider.

Även
om det sålunda inte kan förväntas att förändringar i fråga om häktenas
utformning kan realiseras på kort tid, föreUgger som förut nänmls anledning att
redan nu genomföra den i promemorian före-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 154

slagna
nya lagstiftningen om behandlingen av häktade m. fl. Ett sådant tUlvägagångssält
kan visserligen få tiU följd att vissa materiella bestämmelser om
behandlingens utformning i en del faU inte redan från början kommer att kunna tUlämpas
i avsedd utsträckning utan först småningom i takt med förändringar i
häktesbeståndets utformning. Särskilt gäller detta de vidgade möjlighetema för
häktade att vistas tiUsammans med andra intagna. Nämnda ölägenheter bör dock
kunna accepteras med hänsyn tiU det angelägna i att få tUl slånd en ny
lagstiftning som är bättre ägnad än den nuvarande att främja ett positivt
utvecklingsarbete på förevarande område. Under ett övergångsskede bör det ändå
i ej obetydlig utsträckning vara möjligt att utnyttja befintliga lokaliteter
på ett sätt som kan underlätta de häktades situation i överensstämmelse med intentionema
bakom den nya lagstiftningen. ,

17
Översikt över författningsförslagens motsvarigheter i häkteslagen (1958: 213)
och tillämpningskungörelsen (1958: 214)

Förslaget
tUl

Gällande

Gällande

häkleslag

häkleslag

tiUämpningskungördse

1 § 1 st.

2 § 2 st.

1 § 2 st.

1§

2§

3§

3§

4§

4§

4§

5§

5§

5§

6§

8§

6§

7§

9§

7§

7§

8§

7§

9§

8§

10 §

8§

11 §

12 §

9§

13 §

6§

14 §

2 § 1 st.

15 §

9 § 1 st., 11 §

16 §

10 §

17 §

11 §

18 §

12 § 2 st.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975/76: 90 155

Förslaget till

Gällande

tillämpningsförordning

tillämpningskungörelse

1§

1§

2§

3§

3§

4§ lo. 2 st.

4 § 3 st.

5
§ 2 st.

5§

8§
2 0.3 st.

6§

11
§

7§

12
§

8§

6§

9§

14
§

10 §

2§

11 §

10
§

12 §

15
§

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975/76: 90 156

Innehåll

Propositionen
.................................................. .. 1

Proposilionens
huvudsakliga innehåll ...................... .. 1

Lagförslag ...................................................... 2

1.
lag om behandlingen av häktade
och anhållna m. fl.. 2

2.
lag om ändring i lagen (1966:
301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål 6

3.
lag om ändring i lagen (1966:
293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall 6

4.
lag om ändring i lagen (1967:
940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda 7

5.
lag om ändring i lagen (1974:
202) om beräkning av strafftid

m.
m............................................................ .. 8

Uldrag
av protokollet vid regeringssammaniräde 1975-12-29 .... 10

1
Inledning....................................................... 10

2
Departementspromemorian ........................... 12

3
Remissyttrandena ....................................... 14

4
SärskUda frågor ............................................ 30

4.1......................................................... Om
omhändertagande av alkoholhaltiga drycker och and

ra berusningsmedel m. m. på psykiatriska sjukhus och

omsorgsvårdens specialsjukhus ................... .. 30

4.1.1
Gällande bestämmelser .................... .. 30

4.1.2
JO:s framstäUning .......................... .. 31

4.1.3
Remissyttrandena ............................. .. 31

4.2 Om
brevkonlroll på rättspsykiatrisk klinik 33

4.2.1
Gällande bestämmelser .................... .. 33

4.2.2
JO:s framställning ........................... .. 34

4.3......................................................... Om
placering i vissa fall i allmänt häkte av person som

dömts till frihelsberövande påföljd ............... .. 34

5
Föredraganden ........................................... 35

6
Upprättade lagförslag .................................. .. 56

7
Specialmolivering ........................................ .. 56

7.1
Förslaget till lag om behandlingen
av häktade och anhållna m. fl 56

7.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål 73

7.3
Förslaget till lag om ändring i
lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa faU (LSPV) 73

7.4
Förslaget till lag om ändring i
lagen angående omsorger

om
vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen) .... 74

7.5.......................................................... Förslaget
tUl lag om ändring i lagen om beräkning av

strafftid m. m........................................... .. 75

8
Hemställan ................................................. .. 75

9
Beslut ........................................................ 75

BUaga
PM ang. ny lagstiftning om behandlingen av häktade m. fl. 77

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 750414

Doktrin (2)

  1. Pär Hemmingsson, Nytt från JO. Oktober-december 2008, FT 2009 nr 1 s. 9, på s. 15 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Carl M. Elwing, Är försvarare tystnadspliktig gentemot häktad klient?, SvJT 1978 s. 331, på s. 337 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

65 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (49)

49 kopplingar i 23 dokument.

  1. Prop. 2017/18:250 En ny strafftidslag s. 73 om s. 54 · s. 73 om s. 75 i texten
  2. SOU 2016:18 En ny strafftidslag s. 111 i texten
  3. SOU 2012:17 Psykiatrin och lagen- tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd, del 1 s. 768 · s. 1082 i texten
  4. Prop. 2009/10:135 En ny fängelse- och häkteslagstiftning s. 107 · s. 108 om s. 48 · s. 110 om s. 45 · s. 184 om s. 58 i texten
  5. SOU 2006:17 Ny häkteslag s. 44 om s. 1 · s. 44 om s. 36 · s. 45 om s. 12 · s. 45 om s. 38 · och 5 till i texten

Visa alla 23

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. NJA 2007 s. 891 om s. 120 i texten
  2. NJA 1989 s. 747 om s. 44 i texten

Myndighetsavgöranden (7)

7 kopplingar.

  1. JO 2021-05-19 dnr 279-2018 i texten
  2. JK 2017-12-14 dnr 11871-17-4.3 i texten
  3. JO 2016-06-22 dnr 1548-2015 i texten
  4. JO 2011-02-11 dnr 5861-2009 i texten
  5. JO 2009-07-10 dnr 4836-2007 i texten

Visa alla 7

Doktrin (7)

7 kopplingar i 4 dokument.

  1. JT 2001/02 s. 707 s. 708 om s. 61 · s. 708 om s. 62 · s. 708 om s. 69 i texten
  2. Bergholtz, Ratio et auctoritas, 1987 s. 155 om s. 27 · s. 447 i texten
  3. FT 2009 s. 9 Pär Hemmingsson, Nytt från JO. Oktober-december 2008 s. 15 i texten
  4. SvJT 1978 s. 331 Carl M. Elwing, Är försvarare tystnadspliktig gentemot häktad klient? s. 337 i texten