om ändrade regler för beräkning av existensminimum
46 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 29 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:91, om ändrade regler för beräkning av existensminimum
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975/76:91 Regeringens proposition
1975/76: 91
om
ändrade regler för beräkning av existensminimum
beslutad
den 11 december 1975.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
1
propositionen föreslås gynnsammare och mera samordnade regler för beräkning av
existensminimum vid beskattning och indrivning. Förslagen innebär att den
enhetlighet som redan finns på beskattningsområdet genom att skattemyndigheterna
tillämpar fastställda normalbelopp för existensminimum utsträcks till att
omfatta även indrivningsområdet, främst då införsel. Förslagen innebär även ett
större hänsynstagande till sociala synpunkter genom att normalbeloppen närmare
anpassas till socialhjälpsnormerna. De nya reglerna föreslås träda i kraft den
1 april 1976.
Vidare
foreslås smärre ändringar i taxeringslagen (1956:623) i fråga om de
arbetsuppgifter som tillkommer sådan särskild taxeringsintendent som avses i 3 S
nämnda lag (s. k. "riksintendent").
/ Riksdagen /975/76. / sam/. Nr 91.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 91
1
Förslag till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom
föreskrives att 50 ij 2 mom., 52 i; 1 mom. och punkt I av anvisningarna till 50
ij kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lyddse Föreslagen lyddse
50 ;j
2
mom.' För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon
del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den
beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt
grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal
kronor, bottfaller.
Finnes skattskyldigs
skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd
av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående
än bam, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag,
eller annan därmed jämföriig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om
besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges
taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytteriigare
ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har
skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag
för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med
det belopp, varmed jämkning medgivits.
Om
skattskyldigs inkomst, efler Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande
skatt, på avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga,
grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, långvarig oförvållad
arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan stor försörjningsbörda eller
annan därmed jämföriig omständighet un- därmed jämföriig omständighet understigit
vad han kan anses hava be- derstigit vad han kan anses hava behövt till
underhåll för sig själv och hövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda
barn (e x i- för make och oförsörjda barn (e x i -s t e n s m i n i m u m) wfl
den skall- s t e n s m i n i m u m ) är den skattskyldige jämväl, efter ta.xerin.snämn-
skyldige berättigad lill avdrag för ned-dens eller, om besvär anförts eller
ock salt skatleförmåga.
'Senaste
lydelse 1975:312.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
särskild framslällning
därom gforis se-nasl den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatlerättens
beprövande, erhålla avdrag for väsentligen nedsatt skatteförmåga med belopp
som ovan sägs: dock mä avdraget beträlfande skatlskyldig med oförsörjda barn
för varje sådant barn ökas med högst 2 500 kronor. Vad i andra stycket sista
punkten här ovan sägs skall däiyid äga moisvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av
folkpension, är - om särskilda omständigheter icke föranleda annat - berättigad
till avdrag för nedsatt skatteförmåga. Vad i andra stycket sägs angående tid
och ordning för särskild framställning om avdrag samt angående minskning a v
avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av
sjömansskatt, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avdrag enligt
detta siycke.
Även
skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, är
- om särskilda omständigheter icke föranleda annat -berättigad till avdrag för
nedsatt skatteförmåga.
Vad
i andra stycket sägs angående tid och ordning för särskild framställning om
avdrag samt angående minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning
erhållits vid beräkning av sjömansskatt, skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om avdrag enligt tredje ocli fjärde styckena. Vad härefter återstår
avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu
nämnts, beskattningsbar inkomst.
52
tj
1
mom .' Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var
för sin inkomst.
Har vid dylik taxering
avdrag, som i 46 i; 1 och 2 mom. medgives, helt eller delvis ej kunnat
utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den
andra makens inkomst i samma kommun. Kvarstående brist, dock högst belopp
motsvarande avdrag enligt 46 i; 2 mom., må, med tillämpning i förekommande fall
av bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 46 i;, avräknas å förstnämnda
makens inkomst och, där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra
kommuner.
Underskott
å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som
Lydelse
enligl prop. 1975/76:77.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 91 Nuvarande lydelse
Föreslagen lyddse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avdrag,
som i 50 tj 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för vardera
maken för sig. Härvid iakttages att vardera makens skatteförmåga bedömes
med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet samt att flvi/ra,?
ert//?/50 § 2 mom. andra stycket för makarna tillsammans icke må överstiga
del hög,-sia belopp som där angives.
uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra
makens inkomst i samma kommun av förvärvskälla av samma slag.
Avdrag, som i 50 ij 2 mom. andra eller tredje stycket
sägs, beräknas för vardera maken för sig. Härvid iakttages att vardera makens skatleförmåga
bedömes med hänsyn lill makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet samt att
avdraget for makarna tillsammans icke må överstiga det högsta belopp som beslämmelserna
i 50 § 2 mom. andra och tredje styckena medgiva.
Avdrag
enligt 50 tj 2 mom. fjärde stycket beräknas för vardera maken för sig utan
hänsyn tagen till andra makens inkomst. Fråga om jämkning av avdraget enligt
bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 50 ij prövas dock
med hänsyn till värdet av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anvisningar
till 50 ;j
1.' Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, ä
ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han
kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda
barn (existensminimum). Såvida icke särskilda förhållanden till annat
föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under h
e I a beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses
föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i
förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten
utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet; i sådana fall bör
existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.
regeringen
bestämmer fastställer normalbelopp för e.xisiensminimum for olika delar av
riket, avsedda all tjäna till ledning vid bestämmande av existensminimum i
det särskilda fallet.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den
myndighet
regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om
bestämmande av existensminimum enligl de grunder som anges i det följande.
Existensminimum i del särskilda fallet bestäms med ledning
av norinal-belopp för existensminimum. Normal-bdoppen utgöra för
ensamstående
'Senaste lydelse 1974:769.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
ska
11 skyld ig nittiofem (95) procent, för sammanlevande makar etthundra-sextlofein
(165) procent och for varje barn fyrtio (40) procent av basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring för december månad året före del
kalenderår som föregår taxeringsåret. Normalbeloppen skola anses Innefatta
alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och lägges
till normalbeloppen. Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand
avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen härfiutit av förvärvskällan
tjänst. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter -
inklusive de biinkomster den skatlskyldige må hava åtnjutit - i förekommande
fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka
den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den
skattskyldige eriagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den
skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterievandes
pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till
och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 tj 2 mom. förmäles,
skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Barnbidrag
medräknas icke i inkomsten.
Fråga
om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensmi
nimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning
verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfatt
ning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.
Har den skattskyldige haft lägre Har den skattskyldige haft lägre
den skattskyldiges
existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit normalbeloppet, t.
ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra
eller om en skattskyldig åtnjutit särskild förmån i form av billiga livsförnödenheter
eller andra liknande förmåner. 1 regel torde anledning
levnadskostnader
än normalt skall levnadskostnader än normalt skall
den
skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit
normalbeloppet, t. ex. om en ogift skatlskyldig haft gemensamt hushåll med
anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit särskild förmån i form
av billig bostad eller billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner.
I regel lor-
/'Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 91.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lyddse
överhuvud
icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
åts. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om
den skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd,
möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet
osv. Å andra sidan må existensminimum beräknas hava överstigit
normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och
barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret.
Existensminimum förden skattskyldige må jämväl i annat fall bestämmas högre
än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.
Nuvarande
lydelse
de
anledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga
vid existensminimum åt s. k. hemmasönereller hemmadöttrar. Icke heller må
avdrag medgivas, om den skatlskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses
från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostadsfastighet
av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må existensminimum beräknas hava
överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av
make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskatt-n i ngsåret.
Vidare kan anledning finnas alt frångå normalbdoppet. om bostadskostnaden varll
högre än normalt. Existensminimum för den skattskyldige må jämväl i annat fall
bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.
Har den skattskyldige
icke haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och
har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 !J 2 mom. tredje stycket
förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas med så stort belopp,
att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar in-
Har den skattskyldige
under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit
befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av
nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag
vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse icke ske frän det av
förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet, såvida icke nya
omständigheter framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas att
den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat
kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt
förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.
Har
den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade
existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhällande, varom i 50
tj 2 mom. tredje Stycket förmäles, bör avdrag för ned-.satt skatteförmåga
medgivas med så stort belopp, dock högst med belopp som i nyssnämnda lagrum
sägs, att den
opaginerad Kontrollera mot PDF
nimum.
Nedsatt arbetsförmåga
skall anses föreligga jämväl i det fall att den skattskyldige på grund av
arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt
att förvärva normal arbetsinkomst.
Prop.
1975/76: 91
Nuvarande
lydelse
skattskyldige
icke påföres beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta
skattereduktion enligt 2 tj 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall
avdrag för nedsatt skatleförmåga beräknas med beaktande härav.
Är inkomsten högre än nyss
sagts men icke så stor. att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum,
böravdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, maximerat på
sätt i föregående stycke sägs, att större skatt icke kommer att uttagas än att
inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensmi-
Föreslagen
lydelse
komst.
Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligt 2 tj 4 eller 5
mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt skatteförmåga beräknas
med beaktande härav.
Är
inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med
skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skalteförmåga
beviljas med så stort belopp, att större skatt icke kommer att uttagas än att
inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 april 1976 och tillämpas första gängen vid 1977 års
taxering. Vid 1977 års taxering skall normalbelopp enligt bestämmelserna i
punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 50 ij beräknas med ledning av
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för mars månad 1976.
Prop.
1975/76: 91 8
2
Förslag till
Lag
om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom
föreskrives att 41 tj 2 mom. och anvisningarna till 41 ij uppbördslagen
(1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lyddse Föreslagen lyddse
41
s
2 m o m . Om det belopp,
som skulle återstå sedan skatteavdrag gjorts, jämte den inkomst den
skattskyldige i övrigt kan åtnjuta understiger vad den skattskyldige kan anses
behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum),
äger den lokala skattemyndigheten efter ansökan av den skattskyldige förordna,
att skatteavdrag icke skall ske eller skall verkställas med mindre belopp än
som skulle ske enligt bestämmelserna härovan. Nedsättning av skatteavdrag för
preliminär skatt må dock icke beviljas skattskyldig annat än vid nedsatt
arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller
i annat därmed jämförligt läge.
Det
belopp, som motsvarar den Det belopp, som motsvarar den
skattskyldiges
existensminimum, skattskyldiges existensminimum, skall beräknas med
ledning rfe/i av skall beräknas med ledning av be-bestämmelserna i 50 § 2
mom. kom- stämmelserna i 50 tj 2 mom. kommunalskattelagen och
anvisningar- munalskattelagen och anvisningarna till nämnda paragraf om
avdrag na till nämnda paragraf om existens-för väsentligen nedsatt skalteförmåga
minimum, vid existensminimum, dels ock av de normatbdopp for existensminimum,
som fastställas jämlikt nämnda lagrum.
Arbetsgivare
skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket senast från och med
det avlöningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det han
fått del av beslutet eller, om det ej kan ske, inom fyra dagar efter nämnda
avlöningstillfälle tillställa den skattskyldige det belopp som skulle ha
tillkommit denne om beslutet tillämpats.
(Se vidare anvisningarna.)
'Lagen
omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:91
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse Anvisningar
till 41
opaginerad Kontrollera mot PDF
Då
befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag för preliminär A - s k a 11 medgives
på grund av existensminimum, har den lokala skattemyndigheten att dels med ledning
av bestämmelserna i 50 tj 2 mom. kommunalskattelagen och anvisningarna till nämnda
paragraf ävensom de normaibdopp för existensminimum, som fastställts jämlikt nämnda
lagrum, angiva den skattskyldiges existensminimum, dels ock förordna efter
vilka grunder skatteavdrag skall verkställas. Beräknas den skattskyldiges
inkomster understiga existensminimum, kan förordnande meddelas antingen alt skatteavdrag
över huvud taget icke skall verkställas eller att skatteavdrag icke skall
verkställas, såvida icke inkomsten hos huvudarbetsgivaren överstiger visst
angivet belopp. Kan det antagas, atl inkomsterna överstiga existensminimum,
bör förordnas, att vid varje avlöningstillfälle visst angivet belopp alltid
skall förbehållas den skattskyldige, så att för skatteavdrag lår tagas i
anspråk allenast vad av lönen överskjuter det förbehållna beloppet. Det belopp,
som sålunda skall förbehållas den skattskyldige, bör som regel motsvara
fastställt existensminimum minskat med de inkomster, den skattskyldige kan
åtnjuta från annan än huvudarbet.sgivaren. Det förbehållna beloppet kan dock
ökas med belopp motsvarande dels sådana utgifter, som äro nödvändiga för för-
Då befrielse från eller
nedsättning av skatteavdrag för preliminär A - s k a 11 medgives på grund av existensminimum,
har den lokala skattemyndigheten att dels med ledning av bestämmelserna i 50 tj
2 mom. kommunalskattelagen och anvisningarna till nämnda paragraf angiva den
skattskyldiges existensminimum dels ock förordna efter vilka grunder
skatteavdrag skall verkställas. Beräknas den skattskyldiges inkomster understiga
existensminimum, kan förordnande meddelas antingen att skatteavdrag överhuvud
taget icke skall verkställas eller alt skatteavdrag icke skall verkställas,
såvida icke inkomsten hos huvudarbetsgivaren överstiger visst angivet belopp.
Kan det antagas, att inkomsterna överstiga existensminimum, bör förordnas,
att vid varje avlöningstillfälle visst angivet belopp alltid skall förbehållas
den skattskyldige, så att för skatteavdrag lar lagas i anspråk allenast vad av lönen
överskjuter det förbehållna beloppet. Det belopp, som sålunda skall
förbehållas den skattskyldige, bör som regel motsvara fastställt existensminimum
minskat med de inkomster, den skatlskyldige kan åtnjuta från annan än
huvudarbetsgivaren. Det förbehållna beloppet kan dock ökas med belopp motsvarande
dels sådana utgifter, som äro nödvändiga för förvärvande av den löneinkomst,
varom fråga är, och som äro avdragsgilla vid tax-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
värvande
av den löneinkomst, varom fråga är, och som äro avdragsgilla vid taxering, t.
ex. avgifter, som den skattskyldige har att eriägga för sådan
pensionsförsäkring eller sjuk-eller olycksfallsförsäkring, som tagits i
samband med tjänst, eller avgifter, som den skatlskyldige i samband med
tjänsten har att eriägga för egen eller efterlevandes pensionering annoriedes
än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet, dels ock
tillfälliga utgifter av ofrånkomlig natur som den skattskyldige må hava att
vidkännas och som icke kunna beaktas vid fastställande av existensminimibeloppei.
1 förekommande fall äger den lokala skattemyndigheten vidare - för att förhindra
att den skattskyldige vid stigande inkomst skall nödgas avstå hela
inkomstökningen till skatt -förordna,att om den skattskyldiges inkomst hos
huvudarbetsgivaren stiger utöver det förbehållna beloppet skatteavdrag må, intill
den gräns där skatten kan uttagas till fullo, verkställas högst med belopp
motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen.
Föreslagen
lydelse
ering,
t. ex. avgifter, som den skattskyldige har att erlägga för sådan pensionsförsäkring
eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller
avgifter, som den skatlskyldige i samband med tjänsten har atl erlägga för egen
eller efterievandes pensionering annoriedes än genom försäkring, eller kostnader
för resor till och från arbetet, dels ock tillfälliga utgifter av ofrånkomlig
natur, som den skattskyldige må hava att vidkännas och som icke kunna beaktas
vid fastställande av existensminimibeloppei. 1 förekommande fall äger den lokala
skattemyndigheten vidare -för att förhindra att den skattskyldige vid stigande
inkomst skall nödgas avstå hela inkomstökningen till skatt - förordna, att om
den skattskyldiges inkomst hos huvudarbetsgivaren stiger utöver det
förbehållna beloppet skatteavdrag må, intill den gräns där skatten kan uttagas till
fullo, verkställas högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av
inkomstökningen. Har kronofogdemyndigheten lämnat undei-räiidse enligl 51 §
andra stycket ulsökningskungörelsen (1971:1098) bör den lokala skatteinyndigheten
vid prövning av frågan om befrielse från eller ned-sälining av skatteavdrag fÖr
preliminär A -skatt på grund av existensminimum icke avvika från det av
kronofogdemyndigheten fastställda förbehållsbeloppel, såvida Icke nya
omständigheter framkommit. En sådan omständighet föreligger exempelvis när den skatlskyldige
äger lillgångar, som kronofogdemyndigheten icke haft kännedom
Prop.
1975/76: 91 11
Nuvarande
lyddse Föreslagen lyddse
Skatteavdrag
för kvarstående skatt må såsom framgår av 42 ij icke verkställas förrän
skatteavdrag för preliminär skatt till fullo verkställts. Vid nedsättning av
skatteavdraget för kvarstående skatt på grund av existensminimum bör den
lokala skattemyndigheten därför taga hänsyn till dels den skattskyldiges
existensminimum och dels den preliminära skatt den skattskyldige har atl
erlägga. Dä särskilda skäl göra del påkallat, äger den lokala skattemyndigheten
dels i erforderiig mån höja det belopp, som enligt vad nyss sagts skall förbehållas
den skattskyldige, dels ock förordna, att vid inkomstökning utöver det
förbehållna beloppet skatteavdrag mä verkställas högst med belopp motsvarande
viss angiven kvotdel av inkomstökningen. I fråga om skattskyldig som är försatt
i konkurs skall efter ansökan av den skattskyldige eller konkursboet tagas
hänsyn även till vad den skattskyldige har att avstå till konkursboet av sin
lön.
Denna
lag träder i kraft den 1 april 1976.
Prop.1975/76:
91 12
3
Förslag till
Lag
om ändring i införsellagen (1968:621)
Härigenom
föreskrives att 10 ij införsellagen (1968:621) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
10
Utmätningsmannen bestämmer dels hur mycket som högst får innehållas vid varje
avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels ett belopp som skall förbehållas gäldenären
för eget underhåll och familjens behov samt till fullgörande av
betalningsskyldighet till annan, vilken vid införsel njuter lika rätt som
sökanden eller bättre rätt än denne (förbehållsbeloppet).
Förbehållsbeloppel
bestämmes med ledning av beslämmelserna i 50 § 2 mom. kommunalskattdagen
(1928: 370) och anvisningarna Ull nämnda paragraf om existensminimum. Regeringen
eller den myndighet regeringen besiämmer meddelar närmare föreskrifter
angående beräkningen av förbehållsbeloppel. Är i fall som avses i 1 ij 1 eller
2 fråga om införsel för engångsbelopp skall utmätningsmannen, när det behövs
fördela beloppet pä skilda poster efter vad som är skäligt med hänsyn till den
tid för vilken beloppet är avsett och övriga omständigheter. De särskilda
posterna anses vid tillämpning av införseln förfallna efter vad som sålunda
bestämts.
Denna
lag träder i kraft den 1 april 1976.
Prop.
1975/76: 91 13
4
Förslag till
Lag
om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)
Härigenom
föreskrives att 67 b i; utsökningslagen (1877:31 s. l)ska)) ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse
67
b S' För utmätning av innestående avlöning gälla följande villkor och begränsningar.
1.
Förordnande om utmätning får
meddelas beträffande avlöning som förfaller under viss i förordnandet angiven tid
eller beträffande viss avlöningspost.
2.
Förordnande får icke meddelas,
om det med skäl kan antagas att gäldenären gjort vad han förmått för att
betala skulden. Denna begränsning gäller dock ej, när det är fråga om utmätning
av ackordslön, provision eller annan ersättning, som innestår för längre tid än
en månad.
3.
Förordnandet får omfatta
en- 3. Förordnandet får omfatta endast belopp som uppenbart översti- dast
belopp som uppenbart överstiger vad som åtgår för gäldenärens ger vad som
åtgår för gäldenärens och hans familjs försörjning samt till och hans familjs
försörjning samt till fullgörande av underhållsskyldighet fullgörande av
underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Vid till- som i övrgit åvilar
honom. Vid tilllämpning av vad som nu sagts skall, lämpning av vad som nu sagts
skall, om förordnandet gäller ersättning om förordnandet gäller ersättning som
avses i 2 andra punkten, sär- som avses i 2 andra punkten, särskild hänsyn
tagas till detta förhål- skild hänsyn tagas till detta förhållande, lande.
Regeringen eller den myndighet
regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifier om beräkningen av del Ulmälningsfria
beloppet.
4. Utan
gäldenärens i utmätningsmålet lämnade medgivande får utmät
ning ej under ett och samma kalenderår tillämpas sammanlagt längre tid
än tre månader eller, om fordringens art ger särskild anledning till det,
sex månader. Utmätning får ej heller under två kalenderår efter varandra
ske så att avlöningen kommer att i en följd eller utan större uppehåll tagas
i anspråk under längre tid än nu sagts. Om möjligt bör undvikas, att av
löningen tages i anspråk under gäldenärens semester eller i omedelbar an
knytning till den. Gäldenären äger återkalla medgivande som nyss sagts,
'Senaste
lydelse 1968:623.
2* Riksdagen 1975f76. 1 saml. Nr 91.
Prop.
1975/76: 91 14
Nuvarande
lyddse Föreslagen lyddse
när
utmätning tillämpats sex månader eller om förhållandena ändrats väsentligt.
5.
Bestämmelserna i 4 äga ej
tillämpning vid utmätning av ersättning som avses i 2 andra punkten. Meddelas i
annat fall förordnande om utmätning beträffande viss avlöningspost, skall
förordnandet vid tillämpning av 4 anses gälla den tid på vilken den posten
belöper.
6.
Ersättning som utgår i stället
för semester och innestår hos arbetsgivaren får ej i något fall utmätas utan gäldenärens
i utmätningsmålet lämnade medgivande. Vad som nu sagts gäller även
semestermedel, som av arbetsgivaren inbetalats till och innestår hos särskild
kassa.
7.
Skatteavdrag har företräde
framför utmätning. Om förhållandet mellan införsel och utmätning gälla
bestämmelser i införsellagen.
Denna
lag träder i kraft den I april 1976.
Prop. 1975/76: 91 15
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt
Härigenom
föreskrives att 4 S lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4S
Kvittning enligl 3 tj första stycket eller med stöd av kollektivavtal fär ske
endast mot den del av lönefordringen som uppenbart överstiger vad som åtgår för
arbetstagarens och hans familjs försörjning samt till fullgörande av
underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
.föreskrifter om beräkningen av hur stor del av lönefördringen som skall ' vara
skyddad mol kvittning.
Denna
lag träder i krafl den I april 1976.
Prop. 1975/76: 91 16
6
Förslag till
Lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom
föreskrives att 3 ij taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Med
skattechef avses i denna lag chefen för länsstyrelsens skatteavdelning eller,
i Stockholms län, chefen för länsstyrelsens taxeringsavdelning, saml, såvitt
avser mål som den mellankommunala skatterätten äger pröva, allmänna ombudet för
mellankommunala mål. Under benämningen taxeringsintendent inbegripes, förutom
nämnda tjänstemän samt chef för taxeringsenhet och taxeringsintendent, jämväl
den, ät vilken uppdragits att i sin tjänst utföra göromål som ankomma på
taxeringsintendent eller på allmänna ombudet för mellankommunala mål.
Om icke annal föreskrives,
får skattechefen uppdraga åt chef för taxeringsenhet eller chef för
revisionsenhet att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna lag. 1
Stockholms län får skattechefen även lämna sådant uppdrag åt sin
ställföreträdare.
Bestämmelse
om länsstyrelse skall, såvitt angår den mellankommunala skatterätten, gälla riksskatteverket.
Regeringen får förordna
tjänsteman hos riksskatteverket att såsom laxeringsintendenl föra talan i
visst mål eller viss grupp av mål enligt denna lag.
Tjänsteman
hos riksskatteverket Tjänsteman hos riksskatteverket
äger, i den män verket
så förordnar, har, i den mån verket sä förordnar,
samma befogenhet som skattechef samma befogenhet och skyldighet
eller taxeringsintendent enligt 46, 51 som skattechef eller taxeringsinten-
och 53 SS, 56 S 3 mom., 57 och 124 dent enligt 17, 46, 51 och 53 ijtj, 56
SS. S 3 mom., 57 :. 0/: 5 mom.. 67. 109
och
124 SS.
Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit frän trycket i Svensk författningssamling.
'Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:773. Senaste lydelse 1973:338 sann 1974:773 (ingressen).
Prop. 1975/76: 91 17
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-12-11
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande: statsrådet Sträng
Proposition om ändrade regler för beräkning av
existensminimum
1 Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1972
tillkallade jag sakkunniga' att se över skattesystemet m. m. (1972 års
skatteutredning, Fi 1972:02).
Skatteutredningen har avlämnat delbetänkandel (Ds Fi
1975:9) Existensminimireglerna. 1 betänkandet föreslås gynnsammare och mer
samordnade regler för beräkning av existensminimum vid beskattning och
indrivning. Bl. a. avses en närmare anpassning till socialhjälpsnormerna.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
kammarrätten i Sundsvall, riksförsäkringsverket (RFV), socialstyrelsen, riksskatteverket
(RSV), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Kalmar,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och
Västerbottens län, kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Växjö, Malmö,
Göteborg, Karistad, Hudiksvall, Sundsvall och Umeå, Föreningen Sveriges
fögderichefer, Föreningen Sveriges kronofogdar, Föreningen Sveriges
socialchefer. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska kommunförbundet.
Centralorganisationen SACO/SR, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR)
samt Tjänsternännens centralorganisation (TCO). Länsstyrelserna har till sina
yttranden fogat yttranden från lokala skattemyndigheter.
Dåvarande riksdagsledamoten Erik Brandl, ordförande, riksdagsledamoten
Alvar Andersson, professorn Osborne Bartley (fr. o. m. den I april 1974,
kanslirådet Gunnar Björne, riksdagsledamoten Arne Gadd, sekreteraren Anna
Hedborg (fr. o. m. den 29 juni 1974), riksdagsledamoten Carl-Henrik Hermansson,
direktören Nils Holgerson (fr.o. m. den 26 februari 1975), riksdagsledamöterna Gördis
Hörnlund, Väller Kristenson, Eric Krönmark och Ingemar Mundebo samt
förbundsordföranden Sune Ti-defelt.
Prop.
1975/76: 91 18
2
Gällande ordning
2.1 Inledning
1
både skatte- och utsökningslagstiftningen finns bestämmelser för att hindra att
så stor del av en persons inkomst tas i anspråk för skatt eller vid indrivning
att han därefter saknar nödvändiga medel för eget och familjens uppehälle.
Gemensamt kallas bestämmelserna ofla existensminimireglerna.
Vid
inkomstbeskattningen tillämpas dessa regler vid taxering och uppbörd. Vid
taxeringen kan skattskyldig med låg inkomst få s. k. extra avdrag för väsentligt
nedsatt skatteförmåga. Avdraget avpassas så, att inkomsten efter skatt inte
understiger ett för den skattskyldige beräknat existensminimum. När det gäller
uppbörd kan lokal skattemyndighet föreskriva att viss del av den skattskyldiges
lön inte får tas i anspråk för skatteavdrag.
Vid
indrivning av fordringar, t. ex. genom införsel, löneulmälning eller kvittning
fastställer utmätningsmannen belopp, som skall förbehållas gäldenären för hans
egen och familjens försörjning. Storieken av förbehållsbeloppet varierar. De
lägsta förbehållsbeloppen förekommer som regel vid införsel och de högsta vid
kvittning.
2.2 Taxering
Reglerna
om existensminimum finns i fråga om taxeringen i 50 S 2 mom. tredje stycket
kommunalskattelagen (1928:370), KL och 9 S 2 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt. Si.
Enligt
dessa bestämmelser kan skattskyldig förutom grundavdrag på 4 500 kr., få extra
avdrag för nedsatt skatteförmåga om hans inkomst, efler avdrag för den skatt
som belöper på inkomsten, understigit vad han kan anses ha behövt till
underhäll för sig själv och för make och oförsörjda barn. Som förutsättning
gäller dock att orsaken till det nedsatta skatieförmågen är nedsatt
arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, slor försörjningsbörda eller
annan därmed jämföriig omständighet. Om den skatlskyldige inte haft högre
inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet, bör avdrag för
nedsatt skatteförmåga medges med så stort belopp, att han inte påförs beskattningsbar
inkomst. Om den skatlskyldige är berättigad till skattereduktion eller
särskild skattereduktion [avdrag från skatten på högst 1 800 kr. resp. 250 kr.
enligt 2 § 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953:272), UBL] skall avdraget beräknas
med beaktande därav. Är inkomsten högre, men inte så slor att den efler skatt
uppgår till existensminimum, avpassas det extra avdraget så, att inkomsten
efter skatt uppgår till existensminimum. För avdraget gäller vissa
beloppsgränser. För inkomståret 1975 (1976 års taxering) utgör högsta
avdragsbeloppet 10 000 kr. För skatt-skyldig med oförsörjda barn tillkommer
avdrag med högst 2 500 kr. för varje sådant barn. För makar bedöms
avdragsrätten med hänsyn till deras sammanlagda inkomst och förmögenhet.
Prop. 1975/76: 91 19
Bestäm
melserna om maximibelopp för det extra avdraget medför, att existensminimum
inte kan överstiga summan av den skaltskyldiges grundavdrag, inkomst
motsvarande eventuell skattereduktion och särskild skattereduktion samt högsta
beloppet för extra avdrag. Detta är det s. k. skattemässiga taket för
existensminimum.
Prövningen
av rätten till extra avdrag omfattar dels beräkning av familjeinkomsten, dels
utredning av vad som orsakat den låga inkomsten och dds fastställande av
existensminimum för den skattskyldige och hans familj.
RSV
meddelar åriigen anvisningar som innefattar normalbelopp för existensminimum
och föreskrifter för beräkning av existensminimum. Normalbeloppen är i Första
hand avsedda för skattskyldiga med huvudsaklig inkomst av tjänst. Normalbelopp
fastställs dels för ensamslående och dels för sammanlevande makar och därmed
jämställda. För barn fastställs ett särskilt tilläggsbelopp. För makar bestäms
ett gemensamt existensminimum, som i regel fördelas lika dem emellan. I den mån
exLstensminimibelopp inte kan utnyttjas av den ena maken, tillgodoräknas det
den andra.
Normalbeloppen
för existensminimum för inkomståret 1976 framgår av följande uppställning.
Belopp
i kr, för år
Ensamstående
12 800
Sammanlevande
makar
19 800
och likställda
Tillägg
för bam
2 500
I
normalbeloppen enligt punkterna 1 och 2 ingår bostadskostnad med 3 720 kr.
Återstående del av normalbeloppen avser vanliga levnadskostnader.
Normalbeloppen
innefattar endast visst schablonbelopp för bostadskostnad. I det enskilda
fallet avpassas existensminimum med hänsyn till den faktiska bostadskostnaden,
t. ex. hyra efter avdrag för bostadstillägg. Vissa begränsningar gäller dock
beträffande bostadens storiek.
Normalbeloppen
utgör utgångspunkten för myndigheternas beräkning. Därutöver skall i princip
beaktas alla omständigheter i det enskilda fallet som kan inverka på
existensminimum. Har den skattskyldiges levnadskostnader varit lägre än
normalt anses existensminimum i motsvarande mån ha understigit normalbeloppet. Ä
andra sidan kan tillägg lå göras till normalbeloppet, om skattskyldig har haft
särskilda utgifter. I praktiken lorde normalbeloppen regelmässigt utgöra lägsta
belopp, som sedan avpassas individuellt uppåt. Existensminimum får dock inte
överstiga det skattemässiga taket.
Prop.
1975/76: 91 20
Om
skatlskyldig har så låg inkomst att en tillämpning av existensminimireglerna blir
aktuell, har lokala skattemyndigheten vanligen redan under löpande inkomstår
prövat frågan om befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag för
preliminär skatt. I sådana fall bör taxeringsnämnden i regel fastställa samma
existensminimibelopp som den lokala skattemyndigheten (anvisningarna till 50 S
KL). Del åligger i princip taxeringsnämnden alt beakta existensminimireglerna
ex officio vid taxeringen.
2.3
Uppbörd
Enligt
39 S 1 mom. UBL, skall arbetsgivare vid utbetalning av lön göra avdrag för
preliminär A-skatt och kvarstående skatt som arbetstagaren har att erlägga. Om
den del av lönen, som återstår sedan skatteavdrag gjorts, tillsammans med
eventuella övriga inkomster skulle understiga den skattskyldiges
existensminimum, kan efter ansökan lokala skattemyndigheten enligt 41 S 2 mom. UBL
befria från eller sätta ned skatteavdrag. För beräkning av existensminimum
gäller här samma regler som vid taxeringen.
Liksom
vid taxeringen får vid beräkning av existensminimum tillägg göras för belopp,
som den skattskyldige har att betala i underhåll till make och barn, som han
inte sammanlever med; underhållsbidragen innefattas då i förbehållsbeloppet vid
skatteavdrag. Om underhållsbidrag däremot tas ut genom införsel inräknas
bidraget inte i förbehållsbeloppet. Har lokala skaltemyndigheten beräknat ett
förbehållsbelopp innefattande visst underhållsbidrag och meddelas därefter
beslut om införsel, måste lokala skattemyndigheten meddela ett nytt beslut,
varigenom förbehållsbeloppet minskas med belopp motsvarande det bidrag som är
föremål för införsel.
Enligl
28 och 29 SS uppbördskungörelsen (1967:626, omtryckt 1974:854) skall den lokala
skattemyndigheten normalt meddela beslut om existensminimum inom tio dagar
efter ansökan. Beslutet skall överiämnas till arbetsgivaren. Underrättelse om
beslut angående skattenedsättning vid preliminär A-skatt skall genast sändas till
kronofogdemyndigheten (30 S uppbördskungörelsen). Sistnämnda bestämmelse har
tillkommit för att uppnå en viss samordning mellan fastställt existensminimum
och eventuellt förbehållsbelopp. Sådant beslut skall likaså överlämnas till
taxeringsnämnden.
För
befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag för kvarstående skatt gäller i
princip samma regler som vid skatteavdrag för preliminär A-skatt. Nedsättning
av skatteavdrag för kvarstående skatt kan dock medges utan prövning av vad som
orsakat den låga inkomsten. Vidare är den lokala skattemyndigheten här inte
bunden av det skattemässiga taket. Detta sammanhänger med att den lokala
skattemyndighetens beslut i detta fall inte innebär att skattskyldig befrias
från skatten utan endast att han erhåller ett visst uppskov med betalningen.
Existensminimum fastställs därför vanligen till högre belopp vid kvarstående
skatt än vid preliminär skatt.
Prop.
1975/76: 91 21
2.4 Ltsökning
Införsel
får äga rum endast för vissa slags fordringar, bl. a. underhållsbidrag. Enligt
10 S införsellagen (1968:621), InfL, bestämmer utmätningsmannen dels hur mycket
som högst får innehållas vid varje avlöningstillfälle (införselbeloppet), dels
ett belopp som skall förbehållas gäldenären för egel underhäll och familjens
behov samt till fullgörande av betalningsskyldighet lill annan, som vid
införsel har lika eller bättre rätt än sökanden (förbe-hållsbeloppet). Vid
bestämmande av förbehållsbeloppet är utmätningsmannen inte bunden av
fastställda normalbelopp för existensminimum. I praktiken är dock RSV:s
normalbelopp för existensminimum vägledande vid fastställande av
förbehållsbelopp vid införsel för underhållsbidrag. På sina håll tillämpas
också av länsstyrelsen föreslagna förbehållsbelopp, som är anpassade efter de
normer för socialhjälp som tillämpas i länet.
Vid
löneutmätning skall gäldenären enligt 67 S utsökningslagen (1877:31 s. 1), UL,
förbehållas ett belopp, som är avsevärt större än motsvarande belopp vid
införsel. Normerna för beräkning av förbehållsbelopp vid löneutmätning
varierar betydligt mellan kronofogdemyndigheterna. - Även vid kvittning enligt
lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt fastställs ett
förbehållsbelopp. Detta kan vara något större än vid löneutmätning eftersom kvittningsavdrag,
till skillnad från löneutmätning, kan ske under obegränsad tid.
En
arbetstagares avlöning kan som har framgått av det anförda tas i anspråk för
skatteavdrag, införsel, löneutmätning och kvittning. Om fiera av dessa anspråk
föreligger samtidigt iakttas följande företrädesordning.
1.
införsel för underhällsbidrag
2.
skatteavdrag för preliminär
A-skatt
3.
skatteavdrag för kvarstående
skatt
4.
införsel för kommunala
bidragsfordringar
5.
införsel för restförda skatter
och allmänna avgifter
6.
införsel för böter och viten
7.
utmätning samt
8.
kvittning
I
vissa fall har kvittning samma rätt som utmätning.
2.5 Sociallagstiftningen
Enligt
lagen (1956:2) om socialhjälp, ShjL, skall varje kommun tillse, att den som vistas
i kommunen och är i behov av socialhjälp får sådan hjälp. Socialhjälp utgår sä
att den behövande skall erhålla vad som i allmänhet på den ort, där hjälpen
lämnas, anses erforderiigt för att leva under drägliga förhållanden, alltså inte
bara vad som åtgår till mat, husrum och kläder utan även vad som behövs till
inventarieutrustning och annat dylikt. Socialhjälpen bygger på individuell
behovsprövning. Med hänsyn till att lagen förutsätter en individuell prövning
kan endast vissa vägledande normer eller riktlinjer fastställas av kommunerna.
Flertalet
kommuner har numera fastställt vägledande socialhjälpsnormer. Regelmässigt är
dessa basbeloppsanknutna. Med vissa undantag har man följt av kommunförbundets
länsavdelningar rekommenderade grundbelopp.
Bostadskostnaden
innefattas inte i de rekommenderade socialhjälpsnormerna. De fiesta kommunerna
beaktar vid behovsprövningen hela hyreskostnaden med avdrag för eventuellt
bostadstillägg. Utanför normerna faller också läkarvårds- och medicinkostnader.
2.6
Jämförelse mellan olika normer
Skatteutredningen
har jämfört de normer som tillämpas vid beräkning av existensminimum och
förbehållsbelopp med de normer som används vid behovsprövningen inom
socialhjälpen. På beskattningsområdet avser jämförelsen de av RSV fastställda
normalbeloppen. På indrivningsområdet saknas motsvarande generella normer och
här har utredningen använt de belopp som rekommenderas av länsstyrelsen i
Stockholms län vid främst införsel. För socialhjälpens vidkommande har
jämförelsen gjorts med de bruttonormer som rekommenderas av kommunförbundets
länsavdelningar. Jämförelsen framgår av följande uppställning.
Ä r 1975
Normalbelopp
Rekommen-
Rekommenderade grundbelopp
f ö r existens-
derade
be-
f ö r socialhj ä lp (bruttonornier)
minimum enl. RSV' (orts-
lopp vid inf ö rsel
Procent av
i kr. vid basbe-
grupp 5), kr.
m. m. i
Stockholms l ä n'
basbelopp
lopp 9 400 kr. (augusti 1975)
1
2
3
4
Ensamst å ende
8 140
10 440
75- 90
7 050- 8 460
Makar
14 440
15 840
120-150
11 280-14 100
Barn
0- 9 å r
1860
3 600
25- 30
2 350- 2 820
10-15 å r
1 860
3 600
30- 45
2 820- 4 230
16-19 å r
1 860
3 600
45- 65
4 230- 6 110
'
Beloppen för ensamstående och makar har - för att kunna jämföras med grundbeloppen
för socialhjälpen - reducerats med ingående bostadskostnad (3 360 kr. vid normalbelopp
och 2 400 kr. vid införsel).
'Den
s. k. Siockholmsnormen motsvarar högsta grundbelopp utom beträffande barn
mellan 16och 19år,förvilkaStockholmsnormensgrundbeloppär 55 % av basbeloppet.
Vad
först beträffar jiimförelsen mellan RSV:s normalbelopp och grundbeloppen för
socialhjälp visar uppställningen att normalbeloppen för ensamstående och makar
ligger väl i nivå med de högsta rekommenderade grundbeloppen för socialhjälp.
Däremot ligger RSV:s tilläggsbelopp för barn klart under de lägsta
rekommenderade barntilläggen enligt socialhjälpsnormerna. Vid jämförelsen bör
även beaktas att beloppen inte innefattar bostadskostnader som regelmässigt
skall tilläggas. Vid taxering och preliminärskatteavdrag gäller vidare det s.
k. skattemässiga taket.
Prop.
1975/76: 91 23
De
rekommenderade beloppen vid införsel överstiger de högsta socialhjälpsbeloppen
beträffande ensamstående, makar och yngre barn men understiger dessa
beträffande äldre barn. Många kronofogdemyndigheter torde dock tillämpa mer
restriktiva regler.
Under
åren 1971-1974 har beslut om befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag
vid existensminimum meddelats i genomsnittligen ca 1 500 fall per år vid
preliminär skatt och ca 17 000 fall vid kvarstående skatt.
Antalet
beslut om beaktande av existensminimum vid skatteavdrag har minskat under
tidsperioden. Endast en mycket liten grupp skattskyldiga är på grund av
existensminimum helt eller delvis befriade från skatteavdrag för preliminär
skatt. Antalet fall där extra avdrag vid existensminimum medgivits av
taxeringsnämnd kan antas överensstämma med eller högst obetydligt överstiga det
antal beslut som meddelats beträffande den preliminära skatten.
3
Skatteutredningens förslag 3.1 Inledning
Enligt
sina direktiv har utredningen haft att ägna uppmärksamhet åt konstruktionen av
existensminimireglerna. 1 direktiven har hänvisats till riksdagens
framställning om utredning av frågan (LU 1971:19, rskr 1971:262). Med hänsyn till
att det från social och administrativ synpunkt ansetts angeläget med en
ändring av nuvarande ordning har utredningen behandlat frågan med förtur.
Enligt
utredningen medför nuvarande system fiera olämpliga konsekvenser. Olika
existensminimiregler tillämpas vid beskattning och indrivning och den enskilde
kan ofta ha att göra med fiera olika myndigheter. För den enskilde kan det vara
svårt att förstå de olika reglerna, som bl. a. innebär att olika
existensminimibelopp kan fastställas för samma person, t. ex. vid skatteavdrag
och vid införsel. Detta gäller både inkomsttagaren och de arbetsgivare, som
skall göra skatteavdrag eller tillämpa beslut om t. ex. införsel. Inkomsttagaren
kan i allmänhet inte i förväg bedöma sina möjligheter att få existensminimum
beaktat eller i efterhand kontrollera att myndigheterna förfarit riktigt. Han
kan också felaktigt anta att det av utmätningsmannen fastställda förbehållsbeloppel
gäller även vid beskattningen och därför underiåta att ansöka om befrielse
från skatteavdrag. Risk för rättsföriust kan därigenom uppkomma. En annan
konsekvens av systemet med olika belopp för existensminimum är att
företrädesordningen mellan införsel för underhållsbidrag och skatteavdrag för
preliminär A-skatt kan kastas om. Skatteavdrag kan således i vissa fall göras
trots att hinder föreligger mot införsel för underhållsbidrag.
De
problem som uppkommer beror enligt utredningen främst på den olika bedömningen
av existensminimum. De regler som gäller beräkningen
Prop. 1975/76: 91 24
av
den inkomst som skall jämföras med existensminimum fungerar däremot enligt
utredningen tillfredsställande. Inte heller har man ansett någon,'ändring
påkallad beträffande kravet vid beskattningen på att särskilda otnstän-digheter
skall ha orsakat den låga inkomsten.
3.2
Samordnad bedömning av existensminimum
För
att komma till rätta med de nuvarande problemen har utredningen diskuterat
olika lösningar. Det kan inte komma i fråga att införa ett enhetligt existensminimibelopp
som skulle gälla för alla personer. Både vid beskattning och indrivning bör i
princip en individuell prövning ske. Inte heller kan man enligt utredningen
beträffande skattemässigt existensminimum avstå från kravet på att särskilda
omständigheter skall ha orsakat den låga inkomsten. I annat fall skulle den
skattskyldige kunna avpassa sin inkomst till en skattefri nivå.
Inte
heller kan likformighet uppnås genom att enhetliga existensminimiregler införs
vid beskattning och indrivning. Kravet vid beskattningen på att den låga inkomsten
skall ha orsakats av särskilda omständigheter kan av tidigare anförda skäl inte
avskaffas. På indrivningsområdet bör enligt utredningen också betydligt högre
förbehållsbelopp kunna fastställas vid löneutmätning och kvittning än vid
införsel.
Enligt
utredningen bör i stället kravet på större enhetlighet tillgodoses genom att
myndigheterna utgår frän samma normer vid bestämmande av existensminimum. Den
samordning som redan finns på beskattningsområdet föreslås utsträckt till att
omfatta iiven indrivningsområdet, i första hand införsel för underhållsbidrag,
där problemen med olika existensminimiregler huvudsakligen uppkommer. Vid
löneutmätning och kvittning finns inte moisvarande problem beträffande
samordningen med skattemyndigheternas beslut om existensminimum. Enligt
utredningen bör det här vara tillräckligt om RSV bemyndigas utfärda närmare
föreskrifter.
För utmätningsmännens
vidkommande är de föreslagna normerna endast avsedda som vägledning och en
individuell prövning skall även fortsättningsvis ske i varje särskilt fall.
Även om förslaget kan medföra en viss begränsning i utmätningsmännens
prövningsrätt, innebär det dock enligt utredningen en stor fördel för såväl de
enskilda som myndigheterna genom att bedömningen föreslås skola ske efter
bestämda riktlinjer.
Utredningen
föreslår att förfarandet hos lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet
samordnas. F. n. uppkommerolägenheter främst genom att skatteavdrag för
preliminär A-skatt kan verkställas med fulll belopp, oavsett att beslut
meddelas om införsel för underhållsbidrag, ända tills den skattskyldige ansökt
om befrielse frän eller nedsättning av skatteavdraget och ansökningen prövats
av den lokala skattemyndigheten. För att i görlig mån undvika dessa olägenheter
föreslås att kronofogdemyndighet åläggs att vid beslut om införsel för
underhållsbidrag genast översända en kopia
Prop.
1975/76: 91 25
av
beslutet till den lokala skattemyndigheten i de fall, då det finns skälig
anledning anta att befrielse helt eller delvis från skatteavdrag kan ifrågakomma.
Den lokala skattemyndigheten sänder omedelbart en ansökningsblankett till den
skattskyldige tillsammans med information om möjligheterna att få
existensminimum beaktat vid beskattningen. Vid prövningen av ansökningen
följer den lokala skattemyndigheten i princip kronofogdemyndighetens beslut
angående existensminimum. Genom ett sådant förfarande förebyggs risk för rättsföriuster.
Vidare hindras i huvudsak omkastningar i företrädesordningen.
För
att rättsföriuster skall undvikas vid skatteavdrag för kvarstående skatt
föreslår utredningen att de skattskyldiga i samband med att de får debetsedel på
slutlig skatt eller beslut om införsel ges en betydligt förbättrad information genom
RSV:s försorg om möjligheterna att få befrielse från eller nedsättning av
sådant skatteavdrag.
3.3
Normer för existensminimum
Målsättningen
för bestämmande av normer för existensminimum vid beskattningen bör enligt
utredningen vara att dessa beloppsmässigt inte skall understiga de normer som
tillämpas för socialhjälp. I annat fall kan nämligen inträffa att socialbidrag
används till att betala skatt.
Mot
bakgrund av den kritik som framförts mot att sociala hänsyn inte tas i tillräcklig
omfattning vid bestämmande av existensminimum har utredningen undersökt om RSV:s
normalbelopp ligger på en godtagbar nivå. Undersökningarna visar att
normalbeloppen i princip ligger väl i nivå med grundbeloppen för socialhjälp.
Ett viktigt undantag är dock att normalbeloppet för barn klart understiger
motsvarande belopp inom socialhjälpen. Barntillägget bör också enligt
utredningen höjas betydligt, sä att det kommer i nivå med motsvarande
grundbelopp enligt rekommenderade bruttonormer för socialhjälp.
Möjligheterna
att beakta sociala skäl i det enskilda fallet begränsas vid beskattningen även
av reglerna om det skattemässiga taket och den begränsning av bostadens
storlek som tillämpas vid beräkningen av s. k. faktisk bostadskostnad. I
synnerhet för makar med flera barn kan taket förhindra att existensminimum
bestäms till belopp, som motsvarar vad som allmänt anses som ett minimum av
social grundtrygghet. Likaså kan i vissa fall den reella bostadskostnaden inte
beaktas. Enligt utredningen bör bestämmelserna beträflånde bostadens storlek
göras mer generösa och anknyta till de normer som tillämpas vid beräkningen av
statskommunala bostadstillägg. Vidare föresläs att bostadskostnaden i likhet
med vad som allmänt gäller inom socialhjälpen inte bör ingå i normalbeloppen
utan tilläggas.
Över
95 % av alla kommuner har numera knutit de vägledande socialhjälpsnormerna till
basbeloppet enligt lagen(1962:381 jom allmän försäkring, AFL. Det har också
under senare år blivit allt vanligare att använda
Prop.
1975/76: 91 26
basbeloppsrelaterade
belopp inom lagstiftningen. Enligt utredningens mening bör normalbeloppen
knytas an till basbeloppet. Normalbeloppen kommer härigenom i likhet med
grundbeloppen för socialhjälp att automatiskt följa levnadskostnadsutvecklingen.
Om
de föreslagna normerna genomförs, maximeras del extra avdraget på grund av
existensminimum automatiskt och någon beloppsgräns för avdraget behövs inte.
Utredningen föreslår att beloppsgränsen slopas. Som en följd härav kommer även
taket att tas bort.
Till
vägledning vid bestämmande av existensminimum i det särskilda fallet skall
enligt utredningen finnas normalbelopp. Dessa skall tillämpas vid beskattning
och införsel och bör även ligga till grund för beräkningen av förbehållsbelopp
vid löneutmätning och kvittning. Normalbeloppen skall anses omfatta alla
vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad. En anknytning sker således i
detta avseende till bruttonormerna inom socialhjälpen. Normalbeloppen skall
bestämmas till viss procentandel av basbeloppet enligt AFL för december månad
året före inkomståret. För att undvika en eftersläpning jämfört med
socialbidragen, som höjs fortlöpande under året, föreslås alt procentsatserna
sätts något högre än vad som gäller enligt den s. k. Stockholmsnormen, som i
princip motsvarar högsta rekommenderade grundbelopp. En viss ytterligare
uppräkning av procentsatsen för makar anser utredningen befogad för att undvika
att föreslagna normalbelopp för makar understiger nuvarande normalbelopp.
Barntillägget föreslås av praktiska skäl bli bestämt till ett enhetligt belopp
oavsett barnets ålder.
Utredningen
föreslår att normalbeloppen bestäms för ensamstående till 95 %, för
sammanlevande makar och likställda till 165 % och för barn till 40 % av
basbeloppet enligt AFL för december månad året före inkomståret. Till normalbeloppen
skall läggas faktisk bostadskostnad netto, t. ex. hyra efter avdrag för
bostadstillägg.
3.4
Effekter av fiirslaget, m. m.
1
följande uppställning redovisas RSV:s normalbelopp för existensminimum samt
normalbelopp enligt förslaget förär 1975 och 1976. De föreslagna reglerna avses
att tillämpas fr.o.m. den 1 april 1976.
Normalbelopp enl, RSV' Normalbelopp enl. förslaget
år 1975 år
1976 är 1975 år 1976
Ortsgrupp 5 Basbelopp
9 000 kr."' Basbelopp 9 700 kr.'
Ensamst å ende
8 140
Makar
14 440
Barn
1 860
9 080
8 550
16 080
14 850
2 500
3 600
9 215
16 005
3 880
' Normalbeloppel för ensamstående och makar har reducerats
med ingående hyra 3 360 kr. för år 1975 och 3 720 kr. för år 1976. 'Faktiskt
basbelopp för december 1974. 'Faktiskt basbelopp för december 1975.
Prop.
1975/76: 91 27
En
större höjning i förhållande till gällande normalbelopp sker säledes endast
beträffande barntillägget. Förbättringarna blir störst för barnfamiljerna.
Detta anses också riktigt eftersom fiertalet ansökningar om existensminimum
hänför sig till stor försörjningsbörda.
Kostnaderna
för förslaget har beräknats bli obetydliga, varför utredningen inte har ansett
det befogat att lägga fram en särskild kostnadskalkyl. Rent allmänt sägs
förslaget medföra en viss kostnadsökning för staten och eventuellt en viss
besparing av socialhjälpskostnader för de kommuner, vars socialhjälpsnormer f n.
överstiger skattemässigt existensminimum.
4 Remissyttrandena
4.1
Allmänna synpunkter på förslaget
Utredningens
förslag om mer enhetliga normer för existensminimum vid beskattning, uppbörd
och införsel, liksom beaktandet av sociala aspekter, har så gott som
undantagslöst godtagits av remissinstanserna. Den kritik som framkommit har
företrädesvis tagit sikte på speciella frågor.
Socialstyrelsen
tillstyrker förslagen och framhåller att de i stort överensstämmer med
önskemål som styrelsen tidigare framfört. Länssiyrdsen i Stockholms län anser
nuvarande ordning otillfredsställande, eftersom den innebär att olika regler
för existensminimum tillämpas vid beskattning och indrivning. Både arbetstagare
och arbetsgivare torde ha svårt att få grepp om de olika reglerna. Den
skattskyldige kan inte på förhand bedöma om hans situation berättigar till
existensminimum och ofta inte heller i efterhand avgöra om myndigheterna
förfarit korrekt. Länsstyrelsen i Kalmar län konstaterar att utredningens
uppdrag att åstadkomma bättre samordning mellan skattemyndigheternas och
utmätningsmännens beslut om existensminimum fyller ett behov. I samma riktning
uttalar sig länsstyrelsen i Västernorriands län och kronofogdemyndigheten i
Göteborg. Svenska kommiinför-bundet framhåller att förslaget i hög grad
tillgodoser förbundets önskemål. LO och 7"C0 tillstyrker i princip
förslagen liksom Föreningen Sveriges fögderichefer och Föreningen Sveriges
socialchefer.
Den
av utredningen föreslagna modellen för att uppnå ökad enhetlighet och bättre
samordning har godtagits överlag. Några remissinstanser har dock ifrågasatt om
inte motsvarande effekter enklare skulle kunnat uppnås genom att ändra
företrädesordningen på så sätt att skatteavdraget fick gå före underhållsbidragen.
En sådan ordning förespråkar ki-onojbgdemyndigheten i Malmö.
Kronofogdemyndigheten påpekar också att de underhållsberättigade endast i ett
relativt fåtal fall skulle kunna gå miste om bidragsbelopp genom en sådan
ändring. Flertalet införselmål avser uttagande av underhållsbidrag till barn
och här utgår vanligen bidragsförskott. En ändrad företrädesordning förordas
även av bl. a. länssiyrdsen i Malmöhus län och kronofogdemyndig-
Prop. 1975/76: 91 28
heien
i Sundsvall. Kronofogdemyndigheten I Stockholm anser utvecklingen mot allt
högre bidragsförskott och minskat antal mål om underhållsbidrag till frånskild
make pä sikt kan aktualisera en ändrad företrädesordning. Från bl.a. fiera
kronofogdemyndigheter har vissa farhågor yppats över att det föreslagna
systemet med normalbelopp skulle försvåra indrivningen genom att mindre utrymme
lämnas för hänsynstagande till omständigheterna i det enskilda fallet.
Kronofogdemyndigheten I Karlstad föreslår mera individuell prövning i ärenden
rörande existensminimum vid både beskattning och indrivning.
4.2
Normalbeloppens storlek
Utredningen
har föreslagit att normalbeloppen för existensminimum skall utgöra, för
ensamstående 95 %, för sammanlevande makar 165 % och för varje barn 40 % av
basbeloppet enligt AFL. Basbeloppet för december månad före inkomståret skall
vara avgörande. Normalbeloppen avses inte omfatta bostadskostnad, som skall
läggas till.
Anknytningen
till basbelopp enligt AFL har genomgående godtagits av remissinstanserna.
Flertalet har också godtagit eller lämnat de föreslagna beloppens storlek utan
erinran.
Några
remissinstanser har dock ansett beloppen för låga. Föreningen Sveriges
socialchefer anser det vara en svaghet att basera normalbeloppen på december
månads basbelopp. Redan vid första kvartalets utgång skulle enligt prisutvecklingen
i år de fastställda normalbeloppen ha understigit socialhjälpens grundbelopp
för vissa hushållstyper. Den föreslagna lösningen blir därför illusorisk under
tider av stark prisstegring. Föreningen föreslår att man antingen höjer
procentsatserna generellt eller möjliggör vissa ändringar under löpande år.
Även
länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att reglerna kom mer att baseras på en
inte aktuell prisnivå. Länsstyrelsen för fram tanken på en beräkningsmodell
där det aktuella basbeloppet är avgörande för normalbeloppens storlek. RFV
påpekar att folkpensionerna är värdebeständiga genom att de enligt AFL utgår
med viss procent av det för varje månad gällande basbeloppet. Om utredningens
förslag genomförs kommer de folkpensionärer som t. ex. har införsel i sin
pension inte att kunna tillgodogöra sig beloppshöjningarna under året pä grund
av att förbehållsbeloppet ligger fast.
Kronofogdemyndigheten
i Karlstad anser det föreslagna normalbeloppet för ensamstående vara för lågt.
Kronofogdemyndigheten tillämpar f n. i dessa fall 100 96 i stället för
föreslagna 95 96. Även kronofogdemyndigheten i Vä.xfö anser att den föreslagna
normen bör höjas för ensamstående till 100 96 och för makar till 170 96. Länssiyrdsen
I Stockholms län påpekar att förslaget innebär en försämring för vissa
hushållstyper i Stockholmsområdet. Enligt länsstyrelsen är det önskvärt att RSV
exempelvis får möjlighet att utfärda sådana anvisningar och att sänkningen kan
undvikas för vissa gäldenärer
Prop.
1975/76: 91 29
i
Stockholm.
Länssiyrdsen i
Västernorrlands län påpekar att alltför generösa beräkningsgrunder i vissa
fall kan medföra att existensminimum fastställs till belopp som inte kan anses
godtagbart med hänsyn till allmänna lönenivån. Lokala skattemyndigheten I
Sollefteå nämner med tanke på tillägget för barn, att förslaget leder till atl
flertalet familjer med endasi en inkomst och tre eller flera barn skulle kunna
erhålla skattelindring eller skattebefrielse. Lokala skattemyndigheten i
Ljusdal anser att den stockholmsnorm för socialhjälp, som lagts till grund för
beräkningen av normalbeloppen, kan tyckas generös, i vart fall för
landsbygdsförhållanden. Kronofogdemyndigheten i Sundsvall avstyrker alt nämnda
norm läggs till grund för beräkningen av förbehållsbelopp eftersom detta
minskar det fria utrymmet vid införsel. Kronofogdemyndigheten föreslär att
procentsatserna bestäms lill 90, 140 resp. 30. Lokala skattemyndigheten i
Mölndal anser att de beloppsmässiga resultaten av förslaget inger
betänkligheter vid jämförelse med vad som gäller för andra skattskyldiga för
vilka exislensminimireglerna inte tillämpas.
Utredningen
har föreslagit ett enhetligt normalbelopp för barn med 40 % av basbeloppet,
något som också innebär en kraftig höjning för barnfamiljernas vidkommande. LO
uttalar sin tillfredsställelse över atl barnfamiljer med stor försörjningsbö,-da
gynnas av de föreslagna reglerna. Kommunförbundet understryker önskvärdheten -av
atl tilläggsbeloppen förbarn väsentligt uppräknas.
Länsstyrelsen
I Göteborgs och Bohus län ifrågasätter en differentiering av normalbeloppet för
barn med hänsyn till kostnadsskillnaden för barn i olika åldrar. Länsstyrelsen
I Västernorriands län menar att en avtrappningsregel bör kunna införas
beträffande barntillägget.
RSV
påpekar att de föreslagna högre förbehållsbeloppen skapar vissa tröskelproblem.
Verket nämner bestämmelsen i anvisningarna till 41 S UBL som avser att minska
tröskelproblemen. Genom skattereglernas utformning behövs numera uttag med
70-75 % för att man skall nå den gräns där fullt skatteavdrag skall kunna
göras. Även TCO berör marginaleffekterna i dessa fall.
Flera
remissinstanser har framfört erinringar mot förslaget beträffande bostadskostnaderna.
Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker förslaget beträffande tillägg för
bostadskostnad under förutsättning att anknytning sker till de normer som
gäller vid beräkning av statskommunala bostadstillägg. Länsstyrelsen i Göieborgs
och Bohus län redovisar i stort sett samma mening och anser vidare att det bör
ankomma på RSV att genom anvisningar klarlägga hur bostadskostnaden skall
beräknas. Länssiyrdsen I Värmlands län anser att en Övre spärr behövs för
bostadskostnaden och nämner fall av oriktig hyressättning mellan närstående.
Kronofogdemyndigheten i Sundsvall föreslår en regel som i speciella fall gör
det möjligt att bortse från boendekostnader av lyxkaraktär och i sådana fall
använda "normalbelopp"". TOR förutsätter att man vid beräkningen
av faktisk boendekostnad inte skall
Prop.
1975/76: 91 30
behöva
beakta exceptionellt höga boendekostnader. Flera lokala skattemyndigheter har
också uttryckt osäkerhet beträffande förslaget i denna del. På några håll har
man också efterlyst klarare besked om hur kostnaderna för villaboende skall
beräknas. Länsstyrelsen I Södermanlands län biträder förslaget under
förutsättning att regeln om reducering av bostadstillägg på grund av bostadens
storlek avskaffas.
4.3
Förfarandet
Utredningen
har föreslagit att kronofogdemyndighet skall underrätta lokal skattemyndighet
när beslut om införsel har meddelats om det kan antas att gäldenären är
berättigad till existensminimum. Lokal skattemyndighet skall sedan genast tillställa
den skattskyldige blankett lör ansökan om existensminimum.
RSV anser att det kan
finnas skäl för lokal skattemyndighet att underiåta att tillställa den
skattskyldige blankett. Om lokala skattemyndigheten i sina handlingar finner
att den skattskyldige har att betala B-skatt eller är befriad frän skatteavdrag
saknas anledning att ta kontakt med den skattskyldige. Liknande kritik har
framförts från länssiyrdsen i Göteborgs och Bohus län samt en del lokala
skattemyndigheter. En ovillkoriig skyldighet för lokal skattemyndighet att
agera på föreslaget sätt skulle kunna framkalla åtskilliga meningslösa
ansökningar. Föreningen Sveriges fögderichefer anser att kronofogdemyndigheten
bör tillställa lokal skattemyndighet även det material som har legat till grund
för beslutet. Liknande önskemål framförs från några lokala skattemyndigheter.
För att undvika ekonomiska svårigheter för den enskilde under tid som ligger
mellan myndigheternas olika beslut anser Föreningen Sveriges socialchefer att
man bör överväga möjligheten för kronofogdemyndighet att interimistiskt
besluta om nedsättning av eller befrielse från skatteavdrag. Bl. a. länssiyrdsen
i Södermanlands län och kronofogdemyndigheten i Karlstad föreslår att
kronofogdemyndigheten i samband med införselbeslutet direkt underrättar den
skattskyldige om möjligheterna att få existensminimum beaktat vid
beskattningen. Länsstyrelsen betonar vidare att lokal skattemyndighet inte
skall vara helt bunden av kronofogdemyndighetens förbehållsbelopp eftersom vid
beskattningen krävs för existensminimum att den låga inkomsten beror på vissa
angivna förhållanden, något som inte gäller vid införsel. Kronofogdemyndigheten
i Stockholm anser att det inte bör ankomma på utmätningsmannen att efterforska
vilken lokal skattemyndighet som är behörig. Underrättelse föreslås därför
kunna lämnas till lokala skattemyndigheten på den ort där den enligt 8 S InfL
behörige utmätningsmannen finns.
/?SI''framhåller att
underrättelseskyldigheten inte bör omfatta de fall där förbehållsbeloppen
generellt höjs vid ett årsskifte. Ett nytt införselbeslut med höjt förbehållsbelopp
innebär i praktiken ingen ändring i förhållande
Prop.
1975/76: 91 31
till
det gamla beslutet för gäldenärens del.
Flera
remissinstanser har diskuterat om 12 S InfL skall anses innefatta skyldighet
för kronofogdemyndigheterna att generellt verkställa omräkning av tidigare
meddelade förbehållsbelopp före inkomstårets början. /JKanser att ändring
endast behöver ske i sådana införselmål där införselbeloppet direkt blir
påverkat av ändrat förbehållsbelopp. 1 många införselmål görs avdrag endast i
toppen av gäldenärens lön. Från kronofogdemyndigheternas sida har man också
genomgående utgått ifrån att omräkning endast behöver ske då utmätningsmannen
får kännedom om nya omständigheter, t. ex. genom framställning om ändrat
förbehållsbelopp eller införselbelopp, besvär eller underrättelse frän lokal
skattemyndighet enligt 30 S uppbördskungörelsen. En åriig omräkning är
knappast tänkbar utan personalförstärkningar.
1
sammanhanget har man även tagit upp frågan om lämplig basbelopps-månad.
Utredningen har föreslagit december. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser
att man i stället bör välja november. Länsstyrelsen menar att anknytningen till
basbeloppets decembervärde kan väntas medföra svårigheter för
kronofogdemyndigheten att komma med omräkning av förbehållsbelopp före
inkomstårets början. Även för lokal skattemyndighet och RSV kan tidsnöd
uppkomma.
Från
kronofogdemyndigheternas sida har man även pekat pä sambandet med höjningen av
underhållsbidragen per den 1 april enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag. Kronofogdemyndigheten i Stockholm påpekar att de ändringar
som därvid görs bygger på basbeloppet för mars månad. Genomförs en samordning
slipper myndigheten, dä underhållsbidragen skall ändras, att i dubbla omgångar
gå igenom och göra omräkningar i införselmålen och att likaså i dubbla omgångar
underrätta parter och arbetsgivare. Man anser också, liksom fiera andra
kronofogdemyndigheter, att en samordning i dessa delar bör komma till stånd.
Man har också pekat pä svårigheterna att tillämpa förslaget redan fr.o. m. den
1 januari 1976.
4.4
Övriga frågor
Åtskilliga
remissinstanser har betonat behovet av närmare anvisningar från RSV bl. a.
beträffande kommunikationerna mellan lokal skattemyndighet och
kronofogdemyndighet.
RSV
önskar ett motivuttalande om att kronofogdemyndighet i princip skall ha
möjlighet att få besked från kommunala myndigheter huruvida gäldenär uppbär
bostadstillägg. Kronofogdemyndigheien i Umeå förutsätter att de kommunala
organ, som kan tillhandahålla uppgifter om bostadstillägg, åläggs att utan
dröjsmål lämna begärda uppgifter inte bara om bostadstill-läggets storiek utan
även om den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden i övrigt.
Utredningen
har föreslagit att RSV skall ansvara för att särskild information lämnas om
möjligheterna för skattskyldig att få befrielse från eller
Prop.
1975/76: 91 32
nedsättning
av kvarstående skatt. Betydelsen av sädan information i detta hänseende
understryks av flera remissinstanser.
Utredningens
förslag att RSV skall kunna meddela vissa föreskrifter om förbehållsbelopp även
för löneutmätning och kvittning godtas inte av kronofogdemyndigheien i
Sundsvall. Föreningen Sveriges kronofogdar anser däremot förslaget praktiskt
inte minst med tanke pä nuvarande osäkra praxis.
5
Föredraganden
5.1 Inledning
Skatte-
och utsökningslagstiftningen innehåller särskilda regler som avser att
garantera den enskilde en viss minimistandard, s. k. existensminimiregler.
Enligt dessa regler får t. ex. skatteavdrag inte ske med så stort belopp att
den skattskyldige därefter saknar nödvändiga medel för sitt eget och familjens
uppehälle. Ett motsvarande skydd finns vid indrivningsåtgärder. De gällande
reglerna har kritiserats. Existensminimum bestäms på olika sätt vid beskattning
och vid indrivning vilket kan göra det svårt för den enskilde att förstå
innebörden av reglerna eller att kontrollera riktigheten av beloppen. Man har
också menat att sociala hänsyn inte tas i tillräcklig utsträckning vid
bestämmande av existensminimum.
Enligt
sina direktiv har 1972 års skatteutredning haft atl ägna uppmärksamhet åt
konstruktionen av existensminimireglerna. Även riksdagen har begärt att frågan
utreds. Skatteutredningen har nu i delbetänkandet (Ds Fi 1975:9)
Existensminimireglerna föreslagit en samordning mellan skilda myndigheters
beslut om existensminimum och samtidigt sökt göra det möjligt att ta större
hänsyn än hittills till sociala synpunkter.
Utredningens
förslag har överlag mottagits positivt av remissinstanserna. Även jag kan i
stort sett ansluta mig till förslaget. I det följande avser jag att ta upp de
olika delarna av förslaget var för sig.
5.2 Fiirslagets
allmänna utformning
Utredningens
förslag avser åstadkomma en större likformighet än f n. genom att
existensminimibeloppen beräknas efter enhetliga normer. Till grund för
beräkningen läggs viss procent av basbeloppet enligt AFL. Man har härvid knutit
an till allmänt tiUämpade socialhjälpsnormer. De fastställda normalbeloppen
skall tillämpas vid beskattning, uppbörd och införsel. Vid löneutmätning och
kvittning skall däremot riksskatteverket (RSV) meddela föreskrifter angående
beräkningen. Bedömningen i dessa fall skall dock ske efter i huvudsak samma
grunder som i övrigt. Utredningsförslaget innebär även skyldighet för
kronofogdemyndighet att delge lokal skattemyndighet beslut i existensminimifallen.
Utredningsförslagets
principiella utformning har i allmänhet godtagits av
Prop.
1975/76: 91 33
remissinstanserna.
Några instanser har dock ansett att åtskilligt av det som utredningen har velat
uppnå, kan åstadkommas på enklare sätt. Det kan ske genom att man ändrar
företrädesordningen så att skatteavdrag får göras löre införsel för
underhållsbidrag. Från fiera kronofogdemyndigheter har man också uttryckt
farhågor över att utmätningsmannens fria prövningsrätt alltför kraftigt skulle
begränsas till men för ett gott indrivningsresultat.
Föregen
del anserjag, i likhet med flertalet remissinstanser, att förslaget undanröjer
de olägenheter som i dag finns pä detta område. En ändrad företrädesordning skulle
i och för sig innebära fördelar. Emellertid är det f n. knappast möjligt att
ändra företrädesordningen. Även om fiertalet ärenden om införsel avser
underhållsbidrag till barn där bidragsförskott kan utgå, förekommer likväl
fortfarande andra underhållsbidrag. En ändrad företrädesordning skulle då, som
skatteutredningen också har framhållit, kunna vara till förfång för sådana underhållsberättigade
där bidragsförskott inte utgår. Jag är därför inte nu beredd att föreslå en
sådan omläggning.
Den
enhetlighet som förslaget åsyftar innebär påtagliga fördelar. Fall som i allt
väsentligt är likartade blir enhetligt bedömda. Självfallet medför detta en
viss begränsning av myndigheternas fria prövningsrätt. Jag vill dock betona att
undantag från de föreslagna normalbeloppen givetvis måste få göras. Liksom hittills
skall en prövning ske i det enskilda fallet. Väsentliga fördelar med den
föreslagna ordningen går dock föriorade om inte normalbeloppen följs så långt möjligl.
Med
anledning av några påpekanden under remissbehandlingen vill jag också nämna att
en myndighets beslut inte är bindande för en annan myndighet. Om
kronofogdemyndighet har fastställt ett visst förbehållsbelopp bör
skattemyndighet normalt tillämpa samma belopp. Sistnämnda myndighet bör å
andra sidan kunna komma till ett annat resultat om detta anses motiverat. Att
så kan bli fallet beror bl. a. på att kronofogdemyndigheten skall fastställa
förbehållsbelopp ulan att pröva variör gäldenärens inkomst är läg. Den lokala
skattemyndigheten däremot måsle göra en sådan prövning. Nya omständigheter kan
också ha framkommit. Om lokala skattemyndigheten fastställer ett annat belopp
för existensminimum än kronofogdemyndigheten bör givetvis sistnämnda myndighet
underrättas om detta. Underrättelse behöver självfallet inte sändas om existensminimum
inte alls skall fastställas för den skattskyldige.
Förslaget
tar i huvudsak sikte på förhållandena vid skatteavdrag på lön, beskattning och
införsel. Det är inte avsett att gälla vid löneutmätning och kvittning. Pä
dessa områden skall i stället RSV lämna de anvisningar som behövs. I dessa fall
blir också utrymmet större för myndigheterna att avvika från de generella
normerna.
Den
av utredningen föreslagna samordningen av de beslut som fattas av
kronofogdemyndighet och lokal skattemyndighet har godtagits av remissinstanserna.
Pä en punkt har dock kritik framförts. Man har menat att lokal skattemyndighet inte
bör vara skyldig att genast efter mottagen
Prop. 1975/76: 91 34
underrättelse
tillställa den skattskyldige blanketter för ansökan om skattebefrielse.
Effekten härav sägs bli att man uppmanar till ansökningar, som ändå inte kan
bifallas. Jag anser kritiken befogad. Avsikten är att senare meddela föreskrifter
om detta i administrativ ordning. Lokal skattemyndighet skall underrätta den
skattskyldige endast i de fall diir det behövs. Under remissbehandlingen har
önskemål också uttryckts om närmare bestämmelser för myndigheternas handlande.
Detta gäller inte bara förhållandet mellan lokal skattemyndighet och
kronofogdemyndighet. Man har även efteriyst regler som gör det möjligt alt få
information från andra myndigheter, främst de kommunala organ som handhar
bostadstilläggen. Jag anser det emellertid inte påkallat att införa särskilda lagbestätnmelser
härom. Liksom hittills får det ankomma pä RSV att utfärda närmare föreskrifter och
anvisningar om lämpliga samarbetsformer för lokala skattemyndigheten och
kronofogdemyndigheten. Sådana föreskrifter kan inte lämnas för de kommunala
myndigheternas vidkommande. Emellertid torde dessa, liksom nu är fallet,
medverka och tillhandahålla sådant material som kan behövas i existensminimiärenden.
5.3
Existensminimibeloppens bestämmande
Utredningen
har föreslagit att till grund för bedömningen av existensminimum skall finnas
enhetliga normer i form av normalbelopp. Dessa föreslås bli fastställda för
ensamstående till 95 %, för sammanlevande makar och likställda till 165 % och
för barn till 40 % av basbeloppet. Normalbeloppen avses omfatta alla vanliga
levnadskostnader utom bostadskostnad.
Remissinstanserna
har i allmänhet funnit beloppen väl avvägda. Några remissinstanser förordar
andra beloppsgränser. Pä sina håll har man också ansett vissa ändringar påkallade
beträffande beloppen för barn.
De
föreslagna normalbeloppen är anpassade efter allmiint tillämpade socialhjälpsnormer,
närmast den s. k. Stockholmsnormens grundbelopp. Härigenom uppnås den fördelen
att den enskilde inte behöver vända sig till sociala myndigheter för att få
medel till skattebetalning. Så kan bli fallet med nu gällande bestämmelser, ett
förhållande som har kritiserats. För att undvika detta kan därför de föreslagna
normalbeloppen inte lämpligen knytas an till lägre belopp än
socialhjälpsnormerna. Det har likaså ifrågasatts att tillämpa olika
normalbelopp för olika delar av landet. Ett system med differentierade
normalbelopp skulle dock vara synnerligen opraktiskt. Jag vill också erinra om
att dyrortsgrupperingar av löner slopats fr. o. m. den 1 januari 1976. I den
mån normalbeloppen skulle visa sig för höga eller för låga finns möjlighet att
i det enskilda fallet göra de avvikelser som är påkallade. Några
remissinstanser har påpekat att effekten av förslagen i viss mån kan förringas vid
en snabb ändring av kostnadslägel under året. Normalbeloppen bestäms med
ledning av basbeloppet i december och ligger
Prop.
1975/76: 91 35
därefter
fast hela det kommande året. Av praktiska skäl bör dock enligt min mening ett
fast belopp tillämpas hela kalenderåret. Procentsatserna har också bestämts pä
sådant sätt att beloppen blir högre än socialhjälpsnormerna i början av året
men kan bli något lägre mot slutet av året.
Några
remissinstanser har uttalat sig för en differentiering av normalbeloppet för
barn. Även mot detta förslag kan samma invändningar resas som nyss nämnts.
Härtill kommer att normalbeloppen måste bygga på en tämligen schablonartad
beräkning. Jag är därför inte beredd att förorda en differentiering.
Jag vill
framhålla alt utredningsförslaget innefattar en påtaglig förbättring för
barnfamiljernas vidkommande, något som också har mottagits positivt av fiera
remissinstanser.
Till
normalbeloppen skall laggas faktisk bostadskostnad. F. n. är möjligheterna att
beakta bostadskostnaderna delvis begränsade genom att vissa krav uppställs
angående bostadens storlek. Utredningen har föreslagit en generösare bedömning
i detta avseende. En anknytning förordas till de normer som gäller vid beräkningen
av stalskommunala bostadstillägg. En del remissinstanser har ifrågasatt om inle
vissa begränsningar likväl är påkallade. Viss oklarhet synes också råda om hur
bostadskostnaden skall beräknas i det enskilda fallet, och särskilt i fråga om
egnahem.
För
egen del anserjag att en uppmjukning bör ske i fräga om beräkning av
bostadskostnaden. De farhågor som uttryckts under remissbehandlingen synes i
viss mån överdrivna. Enligt 6S kungörelsen (1973:371) om stats-kommunala
bostadstillägg kan bostadskostnaden reduceras i vissa fall. Vid beräkning av
bostadskostnaden skall hänsyn tas till om kostnaden är oskäligt hög i
förhållande till familjens behov eller i förhållande till bostadskostnadsläget
på orten. I vissa fall skall beaktas om bostaden disponeras även av annan än bostadstilläggshavaren.
Till vägledning för denna bedömning har tillämpningsföreskrifter utfärdats av
bostadsstyrelsen. Så har också skett för beräkningen av bostadskostnad för
egnahem. Motsvarande bor lämpligen gälla även för existensminimifall. Det får
därför liksom hittills ankomma på RSV att med ledning av nyssnämnda
bestämmelser utfärda föreskrifter för existensminimifallen.
5.4
Särskilda frågor
Basbeloppet
för december månad avses bli avgörande för det kommande årets normalbelopp.
Några remissinstanser har pekat på en del olägenheter som följer av förslaget i
denna del. Nämnda basbelopp är känt först månadsskiftet november/december och
tiden blir därför knapp för riksskatteverket att utarbeta anvisningar för existensminimifallen.
Från kronofogdemyndigheternas sida har man också av andra skäl ansett
anknytningen till december mindre väl vald, främst med tanke på omräkningsskyldigheten
enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Man har även
Prop. 1975/76: 91 36
ifrågasatt
om förslaget innebär skyldighet att ärligen räkna om samtliga införselfall. Vi.ss
osäkerhet synes också föreligga rörande omfattningen av underrättelseskyldigheten
i samband med ändring av tidigare införselbeslut.
För egen del vill jag
först framhålla att förslaget i och för sig inte innebär några mer radikala
ändringar i förhållande till nuläget. En nyhet är visseriigen att
kronofogdemyndighet i införselmål genast skall underrätta den lokala skattemyndighet
som har att utfärda A-skattesedel för gäldenären. Denna rapporteringsplikt bör
normalt sett inte bli alltför betungande. Underrättelse skall endast skickas i
de fall där det skäligen kan antas att gäldenären är berättigad till befrielse
från eller nedsättning av skatteavdrag. Som RSV framhållit i sitt
remissyttrande kan det förutses att underrättelseförfarandet inte blir aktuellt
i det stora flertalet införselmål, där man genom införsel endast gör avdrag i
toppen av gäldenärens lön. De fastställda förbehållsbeloppen behöver inte
heller åriigen omräknas på grund av basbeloppsanknytningen annal än i det
fåtal fall där införselbeloppet kan påverkas. 1 praktiken får ändring av
förbehållsbeloppet betydelse endast i de fall införselbeloppet är så stort att
hela eller så gott som hela löneutrymmet ovanför förbehållsbeloppet tas i
anspråk genom införseln. I de fall förbehållsbelopp ändras liU följd av höjda
basbelopp avses inle någon underräitesle ske till lokal skattemyndighet. Sådant
meddelande bör lämnas, förutom vid själva införselbeslutet, i de fall
förbehållsbeloppet ändras till följd av någon ny omständighet eller om
införselbeloppet ändras på grund av bestämmelserna i den nyssnämnda 1966 ärs
lag. En förutsättning för underrättelseskyldighet i de sistnämnda fallen är
givetvis att ändringen har praktisk betydelse i nyss angiven mening.
Administrativa föreskrifter härom avses meddelas. Om lokal skattemyndighet
kommer till annat resultat än kronofogdemyndighet skall förstnämnda myndighet
lämna meddelande härom. Redan enligt gällande rätt åligger det lokal
skattemyndighet att underrätta kronofogdemyndighet. Förslaget innebär därför i
och för sig ingen mer betydande arbetsökning. Det är en uppgift för RSV att
även här på lämpligt sätt lämna föreskrifter för myndigheternas
underrättelseskyldighet.
Beträffande
frågan om man bör välja en annan basbeloppsmånad än december vill jag säga
följande. Vissa skäl kan tala för att låta annat basbelopp vara avgörande. Det
finns emellertid enligt min mening knappast några praktiska möjligheter att
utgå ifrån annat än basbeloppet för december. En anknytning till basbeloppet
för exempelvis mars månad skulle allvariigt försvära kvarskatteuppbörden. I
sådant fall vet man inte vilket basbelopp som man skall utgå ifrån då man
bestämmer existensminimum vid avdragen för kvarskatt under januari-februari
samma år.
F.
n. förekommer att inkomsttagare inte begär tillämpning av existensminimireglerna
vid avdrag för kvarskatt beroende på bristande kännedom om reglerna. Jag delar
utredningens uppfattning att detta bör förebyggas genom att förbättrad
information lämnas om möjligheterna att få befrielse från eller nedsättning av kvarskatteavdrag.
Utformningen av informationen är en uppgift för RSV.
Prop. 1975/76: 91 37
5.5 Ikraftträdande
De
nya reglerna bör sättas i kraft vid en tidpunkt som gör det möjligt för
myndigheterna att göra nödvändig anpassning av förbehållsbelopp, skatteavdrag,
m. m. Jag föreslår att reglerna träder i kraft den 1 april 1976. Normalbeloppen
bör dä beräknas med ledning av basbeloppet för mars månad 1976. Några
svårigheter torde inte följa av att ikraftträdandet sker något senare än
årsskiftet. Kronofogdemyndigheternas omprövning av förbehållsbelopp kan
anpassas till den genomgång av införselbesluten som kan bli aktuell vid en
höjning av underhållsbidragen i 1966 års lagstiftning fr. o. m. den 1 april
1976. Såvitt gäller kvarskatteuppbörden kan nytt beslut meddelas för tiden
efter den 1 april 1976 på ansökan av den skattskyldige. RSV:s anvisningar, som
utfärdas för år 1976, är så utformade att en mjuk övergång bör kunna ske. De
personer som är berättigade till existensminimum under år 1976 medges vid 1977
års taxering det högre avdrag som fastställs under mars månad. Dessa personer
kan härvid få överskjutande skatt eftersom det inte bör ifrågakomma att ändra
de beslut om existensminimum beträffande preliminär skatt som meddelats till
den 1 april 1976. Även i dessa fall kan nytt beslut meddelas för liden efter
den I april 1976 på ansökan av den skatlskyldige.
Mina
förslag påkallar vissa ändringar även i utsökningslagstiftningen. Förslag till
ändringar i införsellagen (1968:621) utsökningslagen (1877:31 s. 1) och lagen
(1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt har utarbetats i samråd med chefen
för justitiedepartementet.
5.6 Ändringar
i taxeringslagen (1956:623)
RSV
har i skrivelse den 12 november 1975 till finansdepartementet berört de
uppgifter som ankommer på sådan tjänsteman som enligt 3 S TL förordnats hos
verket att föra talan i visst mål eller viss grupp av mål (s. k. riksintendent).
Verket anser att riksintendent bör få göra framställning till länsskatterätt
enligt 67 S TL rörande vinstöverflyttningar mellan företag genom oriktig
prissättning (43 S 1 mom. KL), och liksom skattechef äga rätt att närvara vid
sammanträde med taxeringsnämnd (61 S 5 mom. TL). Han bör vidare i likhet med
skattechef vara skyldig att bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och
verka föratt taxeringarna blir likformiga och rättvisa (17 S TL). Riksintendent
bör enligt verket också vara skyldig att samråda med berörda skattechefer i
fråga om skattskyldiga som skall åsättas taxering i mer än ett län (109 S TL).
Jag delar verkets uppfattning i dessa hänseenden och föreslår att
föreskrifterna i 3 S TL kompletteras på angivet sätt. De nya reglerna bör träda
i kraft snarast.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga förslagen till
1.
lag om
ä ndring
2.
lag om
ä ndring
3.
lag om
ä ndring
4.
lag om
ä ndring
5.
lag om
ä ndring
6.
lag om
ä ndring
kommunalskatlelagen
(1928:370),
uppbördslagen
(1953:272),
infdrsdiagen
(1968:621),
utsökningslagen
(1877:31 s. 1),
lagen
(1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,
taxeringslagen
(1956:623).
7
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1975/76: 91 39
Innehåll
Propositionen................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll..................... 1
Lagförslag....................................................... 2
1.
Förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) 2
2.
Förslag till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272) 8
3.
Förslag till lag om ändring i
införsellagen (1968:621) 12
4.
Förslag till lag om ändring i utsökningslagen
(1877:31 s. 1).. 13
5.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt 15
6. Förslag till lag om
ändring i taxeringslagen (1956:623) 16
Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde 1975-12-11 17
1.
Inledning...................................................... .... 17
2.
Gällande ordning............................................ 18
2.1
Inledning ................................................ 18
2.2
Taxering................................................. 18
2.3
Uppbörd.................................................. 20
2.4
Utsökning .............................................. 21
2.5
Sociallagstiftningen................................... 21
2.6
Jämförelse mellan olika normer..................... 22
3. Skatteutredningens förslag.............................. 23
3.1
Inledning................................................. 23
3.2
Samordnad bedömning av
existensminimum.... 24
3.3
Normer för existensminimum........................ 25
3.4
Effekter av förslaget, m. m......................... .... 26
4. Remissyttrandena.......................................... .... 27
4.1
Allmänna synpunkter på
förslaget................. 27
4.2
Normalbeloppens storiek .......................... .... 28
4.3
Förfarandet............................................. 30
4.4
Övriga frågor............................................ 31
5. Föredraganden.............................................. 32
5.1
Inledning................................................. 32
5.2
Förslagets allmänna utformning................... .... 32
5.3
Existensminimibeloppens
bestämmande......... .... 34
5.4
Särskilda frågor........................................ .... 35
5.5
Ikraftträdande......................................... .... 37
5.6
Ändringar i taxeringslagen
(1956:623)........... .... 37
6.
Hemställan................................................... .... 38
7.
Beslut ....................................................... .... 38
opaginerad Kontrollera mot PDF
GOTAB 75
11974 S Slockholml975
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (11)
11 kopplingar i 9 dokument.
- Bet. 2025/26:CU15 Ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt om s. 35 i texten
- Prop. 1991/92:24 om ändring i utsökningsbalken, m.m. s. 8 om s. 34 · s. 16 i texten
- Bet. 1986/87:SoU21 om socialbidrag s. 17 om s. 32 i texten
- Bet. 1984/85:SkU37 om extra avdrag m.m. s. 5 i texten
- Bet. 1982/83:SkU41 om reglerna för extra avdrag, m.m. s. 4 i texten