om viss ändrad organisation för utrikesdepartementet m.m.
117 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 110 av 117 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:96, om viss ändrad organisation för utrikesdepartementet m.m.
Dokumentets text
Prop.
1975/76: 96 Regeringens proposition
1975/76: 96
om
viss ändrad organisation för utrikesdepartementet m. m.;
beslutad
den 15 januari 1976.
Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd som föredraganden har hemställt om.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
SVEN
ANDERSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
proposilionen dras riktlinjer upp för en ändrad organisation för utrikesdepartementet
(UD). Vidare föreslås ett antal personalpolitiska åtgärder avseende hela
utrikesförvaltningens personal.
Den
nya organisationen innebär bl. a. en närmare anpassning av UD:s organisatoriska
struktur till den som gäller för övriga departement. Sålunda införs inom
huvuddelen av departementet samma enhets-system, som redan tillämpas inom
departementels sektorer för utrikeshandels- och bislåndsfrågor. Det föreslås
att främst de politiska och administrativa avdelningarna förstärks
personalmässigt. Press- och in-formalionsbyråerna slås samman till en enhet med
bl. a. vidgat ansvar för information till riksdag, myndigbeter och allmänhet
rörande svenska utrikespolitiska ställningstaganden och den svenska
utrikesförvaltningens verksamhet. Funktionerna kommunikation och dokumentation
åtskiljs organisatoriskt.
På
det personalpolitiska området upphävs den nuvarande kategoriindelningen och
utrikestjänsten görs mer enhetlig. Vidare föreslås en ökad satsning på
utbildningssidan, förbättrad Sverigekonlakl för utlandstjänstemännen, en
översyn av de utomlands lokalanställdas villkor samt åtgärder för en
effektivare styming och samordning av svensk officiell verksamhet utomlands.
Den
nya organisationen avses i sina huvuddrag vara genomförd den 1 juli 1976.
1
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 96
Prop.
1975/76: 96
Uldrag
UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammaniräde 1976-01-15
Närvarande:
Slatsministern Palme, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Carlsson, Lidbom, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén och Peterson
Föredragande:
statsrådet Andersson
Proposition
om viss ändrad organisation för utrikesdepartementet
I
årets budgetproposition (prop. 1975/76: 100 bil. 5 s. 4) anmälde jag att
utrikesdepartementels organisationsutredning och utrikesförvaltningens
personalpolitiska utredning under 1975 hade avgivit förslag rörande
utrikesdepartementels organisation och de personalpolitiska frågorna inom
utrikesförvaltningen. Jag omtalade vidare att jag avsåg att senare föreslå
regeringen att lägga fram en proposition till riksdagen i anledning av de båda
utredningamas förslag. I avvaktan på denna proposition upptogs anslaget till
utrikesförvaltningen med beräknat belopp.
Jag
anhåller att nu få ta upp dessa frågor.
1
Inledning 1.1 Allmänt
En
genomgripande översyn av utrikesförvaltningen företogs i början av 1960-talet.
Resultatet av denna redovisades i två betänkanden, nämligen (SOU 1963: 3)
Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov och (SOU 1963: 4)
Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. I anslutning bärtill
lade utrikesförvaltningens lönenämnd fram vissa principförslag rörande
avlöningssystemet för de tjänstemän som var stationerade utomlands.
Utredningarna ledde fram till viktiga förändringar i utrikesförvaltningens
organisation och en förstärkning av dess resurser (prop. 1963: 75, SU 1963:125,
rskr 1963: 298). På initiativ av personalen i utrikesdepartementet förelogs en
inlem utredning (UD 70) som behandlade utrikesförvaltningens arbetsuppgifter,
organisation, personalpolitik och utbildningsverksamhet.
Sedan
organisationsförändringen gjordes 1963, har Sveriges intemationella
förbindelser ytterligare intensifierats. Antalet utlandsmyndigheter
Prop.
1975/76: 96 3
har
successivt ökat genom tillkomsten av nya stater och upprättandet av
diplomatiska förbindelser där sådana tidigare har saknats. Allt mera personal
har måst avdelas för multilateralt förhandlingsarbete, främst som följd av
stegrad aktivitet inom FN-systemet. Behovet av ökad information hos myndigheter
och allmänhet om svenska utrikespolitiska förhållanden har ställt växande krav
på insatser från utrikesdepartementets sida. Breddningen av det intemationella
samarbetet har nödvändiggjort en skärpt bevakning av vissa sakområden som
forskning och miljövård.
De organisatoriska
formerna för verksamheten inom utrikesdepartementet har successivt anpassats
tiU de nya förhållandena och personalen bar förstärkts. Av mer omfattande natur
är de förändringar som föranleddes av inrättandet av en avdelning för internationellt
utvecklingssamarbete. Avdelningen erhöll 1970 ett vidgat sakområde och
ställdes under ledning av en statssekreterare. Ett särskilt statsråd svarar
sedan 1973 i utrLkesministerns ställe för handläggningen av ärenden rörande
internationeUt utvecklingssamarbete. Utrikesdepartementets handelsavdelning,
vilken sedan 1967 i handelspolitiska frågor lyder under chefen för
handelsdepartementet, och handelsdepartementets utrikeshandelsenheter
integrerades 1973 till tre enheter för utrikeshandel. Vidare inrättades 1966
en informationsbyrå och 1970 en byrå inom politiska avdelningen för bl. a.
nedmstnings-, atom-, rymd- och miljövårdsfrågor.
Trots
de åtgärder som bar vidtagits för att anpassa utrikesdepartementets
organisation till de krav som utvecklingen ställde framstod en översyn av
organisationen i de delar som inte gällde utrikeshandels- och
ulvecklingssamarbetsområdet som påkallad. Den 17 maj 1974 fick jag Kungl.
Maj:ts bemyndigande att tillkalla en sakkunnig för att göra denna översyn.!
I direktiven (UD 1974: 01)
för den sakkunnige erinrade jag om 1965 års departementsulredning och förordade
att man skulle pröva möjligheterna att anpassa utrikesdepartementets
organisation till den som gäller för övriga departement. Likaså pekade jag på
det speciella förhållandet alt utrikesdepartementet vid sidan av sina
uppgifter som beredningsorgan för regeringen fullgör uppgifter som
sammanhänger med utlandsmyndigheternas administration och servicefunktioner.
Utredningen borde därför även kartlägga fömtsättningama för att
organisatoriskt skilja de ärenden som departementet handlägger som
beredningsorgan åt regeringen och dess befattning med administrativa frågor och
serviceärenden.
Vidare
framhöll jag vikten av att utredningsmannen under sitt arbete höll nära kontakt
med de berörda personalorganisationerna. Denna fråga löstes på det sättet att
samtliga inom utrikesdepartementet företrädda personalorganisationer deltog
med var sin expert i utredningen.
Uiredningen,
som antog namnet Utrikesdepartementets organisations-
'
Ambassadören Love Kellberg.
Prop. 1975/76: 96 4
utredning
(UDO), avgav i april 1975 betänkandet (Ds UD 1975: 2) Utrikesdepartementets
organisation.
Vid
sidan av departementets organisation syntes även en systematisk genomgång av de
personalpolitiska frågorna inom utrikesförvaltningen som helhet vara motiverad.
Med stöd av Kungl. Maj:ts nyssnämnda bemyndigande tillkallade jag sakkunniga
med uppdrag att utreda frågor rörande rekrytering, utbildning och
tjänstgöringsförhållanden inom ut-rikesförvaltningen.2 Jag underströk i
direktiven (UD 1974: 02) till de sakkunniga att det var viktigt att de höll
nära kontakt med berörda personalorganisationer under utredningsarbetet. De
sakkunniga borde under sitt arbete även samråda med den sakkunnige, som hade
tillkallats för översynen av utrikesdepartementets organisation.
I de
sakkunnigas uppdrag skulle ingå att undersöka möjligheterna till s. k.
växeltjänstgöring mellan utrikesförvaltningen och övrig statsförvaltning samt
att studera frågor rörande personalplaneruig och utbildning liksom frågor om de
utomlands lokalanställdas tjänstgöringsförhållanden. Vidare fick de sakkunniga
i uppdrag att skaffa sig en överblick över existerande skillnader inom
utrikesförvaltningen mellan mäns och kvinnors anställnings-, utbildnings- och
befordringsvillkor.
De
sakkunniga antog namnet Utrikesförvaltningens personalpolitiska utredning
(UDP). Deras betänkande (Ds UD 1975: 3) Personalpolitik i utrikesförvaltningen
avgavs i juli 1975.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgivils av ambassaderna i Hanoi,
Jeddah, Mexico, Rabat och Washington, Sveriges delegation hos de Europeiska
Gemenskapema i Bryssel, Sveriges ständiga representation vid Förenta Nationema
i New York, Sveriges ständiga ombud hos Europarådet i Strasbourg,
generalkonsulatet i Antwerpen, konsulaten i Marseille, Rotterdam och Szczecin,
utrikesdepartementels antagnings- och utbildningsnämnd, styrelsen för
intemationell utveckling. Stiftelsen Svenska institutet, riksrevisionsverket,
statskontoret, statens personalnämnd, statens personalutbildningsnämnd,
Sveriges exportråd. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion. Centralorganisationen SACO-SR
och Svenska Arbetsgivareföreningen.
Jag
återkommer med en sammanställning över remissinstansemas yttranden i det
följande.
I
detta sammanhang vill jag också beröra ett revisionsprojekt som har genomförts
av riksrevisionsverket (RRV) och som redovisats i en rapport, Analys av
ambassader, vilken lades fram i juni 1975. Projektet är en inledning lill
verkets granskning av utrikesförvaltningens verksfunktioner och grundar sig på
besök vid åtta ambassader samt intervjuer med
Riksdagsledamoten Arne Geijer, ordförande, riksdagsledamoten Doris Hävik,
departementsrådet Svante Ingemarsson och riksdagsledamöterna Sture Korpås och
Ola Ullsten.
Prop. 1975/76: 96 5
personer
vid bl. a. utrikesdepartementet, andra myndigheter och organisationer.
1.2
Utrikesdepartementets nuvarande uppgifter och organisation
Utrikesförvaltningen
består av dels utrikesdepartementet i Stockholm, dels utrikesrepresentationen.
I den senare ingår omkring 100 ullands-myndigheter (ambassader, delegationer,
lönade generalkonsulat och konsulat) samt knappt 500 olönade konsulat.
Vissa
riktiinjer för utrikesförvaltningens verksamhet finns angivna i 2 §
departementsförordningen(1963: 214,ändrad senast 1975: 1108). Där föreskrivs
att utrikesdepartementet skall handlägga ärenden rörande bl. a. rikels
förhållande till och överenskommelser med främmande makter, svenska medborgares
rält och bästa i främmande länder samt information om Sverige i utlandet i den
mån sådana ärenden inte ankommer på annat departemenet.
Utrikesförvaltningens
centrala uppgift är att utgöra ett instrument för svensk utrikespolitik. Den
skall på en rad områden företräda och tillvarata svenska intressen utomlands.
Den skall sprida upplysningar om Sverige och svenska förhållanden.
På det utrikespolitiska,
handelspolitiska och u-landspoHtiska området skall utrikesförvaltningen vid
sidan av handläggningsuppgifter svara för bevakning av och rapportering om
utveckling i utlandet. Utrikesförvaltningen har också viktiga uppgifter då det
gäller att främja Sveriges utrikeshandel. Även på det rättsliga området
handläggs en rad ärenden som rör Sveriges förbindelser med främmande stater och
olika mellanstatliga organisationer. Inom utrikesdepartementet sammanställs
och bearbetas inkommande information, där analyseras olika ulrikesfrågor och
formuleras olika handlingsalternativ, som är avsedda atl ligga lill grund för
regeringens ställningstaganden. Härvid utgör utlandsmyndigheternas rapporter
en viktig del av beslutsunderlaget. De rapporterande myndigheterna deltar också
i den beredande dialog som föregår viktigare utrikespolitiska beslut. En
betydelsefull uppgift för både departement och utlandsmyndigheter är vidare
att i bilaterala och multilaterala internationella förhandlingar eller i andra
former och fora omsätta den svenska utrikespolitiken i praktisk handling.
Vid
sidan av sin uppgift att tjäna som instrument för den svenska utrikespolitiken
och verka för Sverige-information i utlandet har utrikesförvaltningen, främst
utlandsmyndigheterna, en rad andra uppgifter, som avser bl. a. service till
svenska medborgare i juridisk-konsulära och kommersiella frågor.
På
här nämnda områden har utrikesdepartementet ett särskilt ansvar som
fackdepartement. Utlandsmyndigheterna skall emellertid följa utvecklingen även
på andra områden och rapportera om sådana frågor
Prop. 1975/76: 96 6
inom
exempelvis socialpolitik, arbetsmarknadspolitik, industripolitik och
forskningspolitik som bedöms vara av s"årskilt intresse för andra departement
och för svenskt vidkommande över huvud taget.
Utrikesdepartementet
har också att ombesörja administrativa uppgifter för den utrikesrepresentalion
som är underställd departementet.
Utrikesdepartementet
beslår i dag av fyra avdelningar (politiska avdelningen, rättsavdelningen,
administrativa avdelningen, avdelningen för internationellt
utvecklingssamarbete), fyra självständiga byråer (protokollet, pressbyrån,
informationsbyrån, arkivet) och tre utrikeshandelsenheter (gemensamma med
handelsdepartementet). Ledningen av departementet utövas av utrikesministern.
Sedan 1973 föredras i regeringen frågor som rör intemationellt
utvecklingssamarbete av ett särskilt statsråd. Sedan 1967 föredras vidare
ärenden som rör Sveriges handelspolitik, ekonomiska förbindelser med främmande
stater samt handelspolitiska ärenden som rör mdlanfolkliga organisationer i
utrikesminislems ställe av chefen för handelsdepartementet. Den senare skall
även i chefens för utrikesdepartementet ställe föredra ärenden som rör
mänskliga rättigheter och andra ärenden av huvudsakligen rättslig natur.
Under
utrikesmtnistem utövas ledningen av kabinettssekreteraren. Som ställföreträdare
för den senare finns en biträdande kabinettssekreterare, som vid sidan av sina
instmktionsmässiga åligganden i praktiken sedan lång tid i huvudsak ägnar sig
åt handelspolitiska frågor. Gemensamt med statssekreteraren i handelsdepartementet
utövar biträdande kabinettssekreteraren sedan 1973 ledningsfunktionen över de
tre ulrikesban-delsenhelema. Under det statsråd som har förordnals att föredra
ärenden rörande internationellt utvecklingssamarbete svarar en statssekreterare
för dessa uppgifter.
Chefen för administrativa
avdelningen svarar närmast under kabinettssekreteraren för ledningen av
utrikesdepartementet i administrativt hänseende. Adminislratlonschefen erhöll i
samband med omorganisationen av utrikesdepartementet 1963 ett souschefskap
över de administrativa ärendena inom departementet (jfr s. 14).
Utanför
avdelningarna och de självständiga byråerna finns särskilda sakkurmiga, en
inspektör, en förhandlings- och utredningsgrupp och en byråchef för
säkerhetsärenden.
Fördelningen
av ärendena mellan de olika organisatoriska enheterna framgår av instmktionen
för utrikesdepartementet (1965: 857, ändrad senast 1975: 271). För vissa
sakkunniga har särskilda föreskrifter meddelats.
Den
i instmktionen fastlagda ärendefördelningen mellan departementets olika
enheter är i huvudsak följande.
På
politiska avdelningen bandläggs ärenden som rör Sveriges politiska förbindelser
med främmande stater, ärenden av politisk natur som rör FN eller annan
mellanfolklig organisation samt andra frågor av över-
Prop.
1975/76: 96 7
gripande,
utrikespolitisk betydelse. Inom avdelningen följer man vidare den politiska
utvecklingen i utlandet och analyserar i möjlig mån skeendet där.
Rättsavdelningen
har som sakområde ärenden av övervägande rättslig natur som rör Sveriges
förbindelser med främmande stater och mdlanfolkliga organisationer. Inom
avdelningen bandläggs även ärenden om rättshjälp åt enskilda i utlandet.
Dessutom ankommer det på avdelningen att utarbeta departementets författningar.
En annan uppgift för avdelningen är att biträda vid utformandet av
intemationella traktater inom utrikesdepartementet och hos andra myndigheter.
Ärenden
som rör Sveriges handelspolitik, vissa ekonomiska förbindelser med främmande
stater samt handelspolitiska och ekonomiska ärenden som rör mdlanfolkliga
organisationer handläggs av de tre för utrikesdepartementet och
handelsdepartementet gemensamma utrikeshandelsenheterna. Inom dessa följs
vidare den handelspolitiska och ekonomiska utvecklingen i utiandet. Bistånd
lämnas även åt näringslivet i frågor som rör utrikeshandeln. Inom
utrikeshandelsenhetema är principerna för 1965 års deparlementsreform
genomförda.
På
administrativa avdelningen ankommer handläggningen av ärenden om
utrikesförvaltningens organisation, personal, ekonomi, rationaliseringsverksamhet,
löner och andra förmåner samt fastighets- och lokalfrågor jämte inventarier
som disponeras av utrikesförvaltningen.
Inom
avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete handläggs ärenden om Sveriges
bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbete, ärenden om humanitärt
bistånd och ärenden som rör styrelsen för internationell utveckling (SIDA).
Avdelningen följer även andra länders och intemationella organisationers
intemationella utvecklingssamarbete. Inom avdelningen, som är indelad i tre
enheter, är principerna för 1965 års departementsreform genomförda. Under det
för dessa frågor ansvariga statsrådet utövas ledningen för avdelningen av en
statssekreterare.
Frågor
rörande det kungliga huset, utländska statschefer, statsbesök och andra
officiella besök, främmande beskickningar och konsulat i Sverige, deras
personal och rättsliga ställning m. m. handläggs inom protokollet.
För
förbindelserna med svensk och utländsk press och massmedia svarar pressbyrån.
Byrån leder även pressattachéernas verksamhet.
Informationsbyrån
planerar och samordnar den allmänna informationsverksamheten i utlandet om
Sverige, handlägger ärenden som rör denna verksamhet och det kulturella utbytet
med främmande stater i den mån ärendena inte åvilar andra departement. Byrån
leder även kulturattachéemas verksamhet.
Inom
arkivet handläggs ärenden om arkiv och bibliotek, frågor om utlämnande av
allmänna handlingar samt utgivningen av publikationen Sveriges överenskommelser
med främmande makter. Arkivet är vidare
Prop.
1975/76: 96 8
departementets dokumentationscentral och mottar,
diarieför, klassificerar och arkiverar departementets handlingar. Dessutom
åligger det arkivet att svara för utrikesförvaltningens kurir-, chiffer-,
telex- och radioförbindelser samt dess översättningar, reproduktions- och
ddgivnings-verksamhet.
Den politiska avdelningen, rättsavdelningen och
administrativa avdelningen är indelade i resp, fyra, två och tre byråer.
Rättsavdelningens och administrativa avdelningens byråer är indelade i ett
antal sektioner. Även inom protokollet och iirformationsbyrån förekommer en
sektions-indelning.
Personalen i utrikesdepartementet uppgick den 1 januari
1976 lill 553 personer medan antalet anställda inom utrikesrepresentationen var
1 083. Personalutvecklingen inom utrikesförvaltningen sedan 1963 framgår av
följande tabell. Därefter följer sammanställningar av utrikesförvaltningens
tjänster under budgetåren 1974/75 och 1975/76 med fördelning på lönegrader.
Personal i utrikesförvaltningen
1963/ 1964/ 1965/ 1966/ 1967/ 1968/ 1969/
1970/ 1971/ 1972/ 1973/ 1974/ 1975/ 64 65 66
67 68 69 70 71 - 72 73 74
75 . 76
Utrikes
departe
mentet 412 412 447 461
463 455 460 508 510 520 510 534 553
Utrikes
represen
tationen 830 878 905 933
933 939 943 930 933 952 1 016 I 044 1 083
varav
utsända (527)
(529) (532) (538) (538) (548) (546) (536) (548) (560) (593)
(583) (592)
lokalan-
ställda (303)* (349)* (373)* (395)* (391)*
(397)* (394) *(394) *(385)* (392) *(423) *(461) *(49])*
Utrikesförvaltningen
totalt 1242
1290 1352 1394 1396 1394 1403 1438 1443 1472 1526 1578
1636
Anm. Under vissa budgetär har förändringar skett avseende
personalfördelningen mellan utrikesdepartementet och utrikesrepresentationen,
vilka inte återspeglas i här angivna siffror. * Viss personal avlönad av
byggnadsstyrelsen.
Sammanställning av utrikesförvaltningens tjänster
budgetåret 1974/75
F24-.F7- F 2- T 4- Arvo- Lokal- Summa
31 23 6 Fl dister anställda
Utrikesde
partementet 40 156 168 136 34' ' 534
Utrikessrepre-
sentationen 77 203 91 210
2 461 1 044
Summa 117 359 259 346 36 461 1578
' inkluderar departementschefen, det konsultativa
statsrådet, rådgivare i teknisk-vetenskapliga frågor, 2 experter, läkare, 4
chifferpass, 4 vakthavande på konsulära byrån samt 20 aspiranter
" inkluderar icke städpersonal eller av
byggnadsstyrelsen avlönad personal
Prop.
1975/76: 96 9
Sammanställning av utrikesförvaltningens tjänster
budgetåret 1975/76
F 23/24 F 7- F 2-6 TI- Arvo- Lokal- Summa
-31 21/22 F 1 dister anställda
Utrikesde
partementet 42 159 197 113 44V 553
Utrikesrepre
sentationen 80 210 161 133 6
491 1 083
Summa 122 369 358 246 50 491 1636
' inkluderar departementschefen, det konsultativa
statsrådet, 2 experter, läkare, 4 chifferpass, 4 vakthavande på konsulära byrån
samt 22 aspiranter ' inkluderar icke städpersonal eller av byggnadsstyrelsen
avlönad personal
1.3 Utredningama om utrikesförvaltningens uppgifter och
arbetsuppgifternas utveckling
Såväl UDO som UDP innehåller avsnitt om
utrikesförvaltningens arbetsuppgifter och arbetsuppgifternas utveckling. Dessa
är i sak identiska. De redovisar utrikesförvaltningens uppgifter med
utgångspunkt i en gmppering av dessa i fyra funktioner, nämligen som beredande
organ i utrikespolitiska frågor, verkställande organ i utrikespolitiska frågor,
samordningsinstrument i intemationella frågor ocb som serviceorgan.
Som beredande organ skall utrikesförvaltningen
1. insamla och analysera informationer
av betydelse för utrikespolitiska ställningstaganden på såväl kort som lång
sikt,
2.
utarbeta
utrikespolitiska handlingsalternativ ocb bedöma deras konsekvenser,
3.
föreslå
utrikespolitiska beslut.
Som verkställande organ skall utrikesförvaltningen
4.
informera andra
regeringar ocb folk samt internationella organisationer om svenska
utrikespolitiska ställningstaganden och om förhållanden av betydelse för
svensk utrikespolitik,
5.
informera i
Sverige om svenska utrikespolitiska ställningstaganden och om förhållanden av
betydelse för svensk utrikespolitik,
6.
representera
Sverige i förhandlingar med främmande makt och inom mellanstatliga organ.
Som samordningsinstrument i intemationella frågor skall
utrikesförvaltningen
7.
bevaka
utrikespolitiska aspekter av frågor inom andra departement,
8.
verka för
enhetlighet i Sveriges uppträdande gentemot omvärlden,
9. biträda vid utformningen av
intemationella överenskommelser hos andra myndigheter.
Som serviceorgan skall utrikesförvaltningen
10. informera svenska myndigheter och andra intresserade
om för
Prop. 1975/76: 96 10
dem
intressanta förhållanden i andra länder och inom intemationella organisationer,
11. sprida käimedom utomlands om svensk kultur och
svenskt samhällsliv,
12. biträda myndighet i Sverige (sjöfartsärenden,
indrivning av underhållsbidrag, indrivning av vissa offentligrättsliga krav,
värnplikts-ärenden etc),
13. biträda enskilda i rältsärenden (bistånd i
brottmål, sociala bi-slåndsärenden, kvarlåtenskapsärenden,
medborgarskapsärenden, utfärdande av pass, familjerättsfrågor etc),
15. bistå svenska företag i deras utlandsförbindelser,
16. bistå svenska organisationer i deras
internationella verksamhet,
17. bistå svensk och utländsk press och andra massmedia
(fömtom med information enligt p. 4, 5,10 och 11),
18. bistå utiändska beskickningar i Sverige,
19. biträda vid arrangemangen för utländska besök i
Sverige och svenska officiella besök i utlandet.
Som
organ för intern administration och service skall utrikesförvaltningen
därutöver
20. rekrytera, utbilda och administrera personal,
21. tillgodose lokal- och utmstningsbehov,
22. svara för dokumentations- och
kommimikationsservice,
23. svara för säkerhetsfrågor.
Utredningarna
erinrar om att utrikesförvaltningens övergripande uppgift att verka för en
samordnad utrikespolitik starkt bar betonats i samband med utarbetandet av den
nya regeringsformen.
I
fråga om utvecklingen på del område för vilket utrikesförvaltningen svarar gör
de båda utredningarna följande bedömning.
Förutsättningama
för utrikesförvaltningens verksamhet ändras ständigt. Förhållandena både i
vårt eget land och i vår omvärld skiftar. Tekniken gör nya landvinningar. Det
intemationella synfältet breddas. Ju närmare vi kommer begreppet "en
värld", desto mer måste vi bevaka inte bara vad som bänder i vår närhet
och relationema mellan stormakterna utan också utvecklingen i andra delar av
världen.
Det vidgade
internationella ekonomiska samarbetet, strävan att minska klyftan mellan rika
och faltiga länder och det ökade intemationella beroendet på områden som
traditionellt betraktas som varje lands intema angelägenhet har givit
utrikespolitiken i vidsträckt bemärkelse nya dimensioner. Sådana
utvecklingstendenser gör det nödvändigt att systematiskt pröva omfattningen och
inriktningen av utrikesförvaltningens verksamhet och anpassa den till nya
förhållanden. I det sammanhanget påpekar utredningarna också alt Sverige som
liten nation av naturliga skäl måste ålägga sig begränsningar i sina ambitioner
att tillgodose de anspråk som kan ställas på dess utrikesförvaltning.
Prop.
1975/76: 96 11
Svårigheterna
att bedöma den framtida utvecklingen av arbetsuppgiftema är uppenbara. Det kan
emellertid på goda grunder hävdas att riksdagen och en i utrikespolitiska
frågor allt mer engagerad allmänhet kommer att ställa ökade krav på svenska
initiativ och svenskt agerande. Vidare kan konstateras att antalet länder
ökar, alt nya sakområden blir föremål för intemationellt samarbete samt alt
gamla områden för samarbete väsentligt vidgas. Utbyggda privata
internationella kontakter och ökat resande ställer skärpta krav på kommersiell,
juridisk och konsulär service. Uttedningama har skilt ut några områden som de
bedömer kommer alt få hög prioritet vid fördelningen av resurserna. Det framhålls
sålunda att ökad tonvikt kommer att behöva läggas på utrikesförvaltningen som
regeringens beredande organ i utrikespolitiska frågor i samband med alt
anspråken på en aktiv utrikespolitik växer. Med det stegrade intresset för
intemationella frågor hos allmänheten följer också ökade krav på information i
Sverige om svenska utrikespolitiska ställningstaganden. Saimolikt är även att
allt större vikt kommer att läggas vid att utrikesförvaltningen informerar
svenska myndigheter och den svenska allmänheten om för dem intressanta
förhållanden i utlandet.
En
aiman uppgift som enligt utredningarnas bedömning kommer att få hög prioritet
vid fördelningen av resurserna inom utrikesförvaltningen avser förstärkta
insatser i den handdsfrämjande verksamheten inom vissa regioner. Utredningarna
räknar också med att det växande antalet internationella organisationer och det
vidgade mellanstatliga samarbetet kommer att medföra ett ökat behov av
tjänstemän med förhandlingsvana. Slutligen fömtser utredningarna att det
personaladmi-nisirativa området kommer att tillmätas en allt större betydelse.
2
Organisationsutredningen (UDO) 2.1 Departementsärenden/verksärenden
I
direktiven till UDO framhöll jag angelägenheten av att kartlägga
förutsättningarna för att organisatoriskt skilja de ärenden som departementet
handlägger som beredningsorgan åt regeringen och dess befattning med
administrativa frågor och serviceärenden. Jag pekade därvid också på det
speciella förhållande som ligger i att utrikesdepartementet i större
utsträckning än andra departement vid sidan av sina uppgifter som
beredningsorgan fullgör uppgifter som sammanhänger med utlandsmyndighetemas
administration och servicefunktioner. UDO framhåller att instmktionen för
regeringskansliet (1965:386, ändrad senast 1974: 834), vilken gäller för alla
departement utom utrikesdepartementet, i 2 § första stycket anger att
departement har till uppgift att bereda regeringsärenden och ärenden som
avgörs av departementschef, att
Prop. 1975/76: 96 12
expediera
beslut i sådana ärenden och alt i övrigt biträda departementschefen i hans
verksamhet. Trots att någon motsvarighet härtill inte finns i insttuktionen för
utrikesdepartementet, gäller delta även för dess vidkommande.
Utrikesdepartementets särprägel framgår av 23 § instruktionen för
utrikesdepartementet vari anges alt ministern för utrikes ärendena äger ensam
beslutanderätt i ärenden, som inte är av sådan beskaffenhet alt de skall
avgöras av regeringen. Det anges vidare att ell sådant ärende benämns verksärende.
UDO
belyser den speciella karaktär som utrikesdepartemenlel har genom att utgöra
dels en dd av regeringens kansli, dels en central ämbets-myndighet som leder
utrikesrepresentationen. I sin diskussion av utri-kesdepartemenlets uppgift alt
fullgöra verkställande funktioner samt funktioner av administrativ art och
servicekaraktär erinrar utredningen emellertid om att även övriga departement
handlägger frågor av liknande slag.
Vid
en jämförelse med andra departement har UDO funnit att utrikesdepartementet
bereder ett mycket litet antal ärenden för beslut vid regeringssammanträde. Det
framhålls att det stora flertalet av departementels regeringsärenden inte är
av större utrikespolitisk betydelse utan mestadels gäller utseende av
förhandlingsdelegation, utfärdande av ratifikationsinstrument o. d. Genom
ställningstaganden dagligen i en mångfald komplicerade ärenden av
utrikespolitisk karaktär fullgör departementet deparlementala funktioner, även
om ärendena inte föredras vid regeringssammanträden.
UDO
menar att man i stället för alt anlägga ett formellt kriterium, nämligen att de
deparlementala funktionerna endast består i beredning av frågor för beslut vid
regeringssammanträde, snarare bör fästa avseende vid huruvida elt ärende eller
en ärendegmpp utgör en del av Sveriges utrikespolitiska handlande och påverkar
dess förbindelser med andra länder eller internationella organisationer. Ett
ärende kan enligt uiredningen i vissa fall betraktas som departementall även om
beslut inle fattas vid regeringssammanträde. Utredningen påpekar att
tidsfaktorn är avgörande för rådande beslutsprocess inom utrikesdepartementet.
UDO
har vid en analys av verksamheten inom utrikesdepartementet funnit alt sådan
verksamhet som inle leder fram till regeringsbeslut och som inte heller av
andra skäl kan betraktas som departemenial i huvudsak avser följande områden.
Dessa ärenden skulle alltså kunna betraktas som verksärenden.
1.
Rättsavdelningen
a) Juridiska bjrrån. Responsaverksambelen vid första
sektionen och en stor del av verksamheten vid andra sektionen.
b) Konsulära byrån. All verksamhet med undantag för
avtalsförhandlingar särskilt på sociala sektionen.
Prop. 1975/76: 96 13
2. Administrativa
avdelningen
a) Personalbyrån. Frågor rörande utbildning, personal,
redovisning och personalvård.
b) Ekonomibyrån. All verksamhet med undantag för
verksamheten vid budgelsektionen.
c) Lönebyrån. Verksamheten vid hemmalöne- och
pensionssektionen, rese- och flytlningsseklionen samt sjukvårdsseklionen.
3. Informaiionsbyrån. Verksamheten vid andra sektionen.
4. Viss verksamhet inom politiska avdelningen,
protokollet, pressbyrån och arkivet.
UDO har liksom tidigare
även den interna utredningen (UD 70) diskuterat möjligheterna att renodla de
deparlementala funktionerna inom utrikesdepartementet å ena sidan och
verksfunktionema å den andra. De alternativ som uiredningen bar prövat avser
möjligheterna att tillskapa ett utrikesverk för handläggning av verksärenden,
att överföra vissa ärendegrupper/arbetsuppgifter av verkskaraktär till andra
statliga organ eller att inom utrikesdepartementet åstadkomma en klarare gränsdragning.
UDO
anför, att det teoretiskt inte är uteslutet att överföra vissa uppgifter lill
ett fristående ämbetsverk. En fördel med ett sådant syslem skulle vara all
utrikesministern/kabinettssekreteraren frigjordes från det yttersta ansvaret
för ledningen och handläggningen av dessa frågor. En annan fördel skulle vara
alt avdelningar inom utrikesdepartementet med blandade funktioner
(departements- och verksfunktioner) kunde ägna sig åt endast
departementsfunktioner. Slutligen påpekas att utrikesdepartementet genom en
renodling av de departementala funktionerna till sin struktur och sitt
sakområde mera skulle överensstämma med övriga departement.
Men
UDO finner nackdelarna överväga och pekar därvid på en rad faktorer. De
personaladministrativa frågorna skulle ylterligare kompliceras och en klyvning
av personalen med cirkulation inom enbart en eller eventuellt två av
organisationema utrikesverk, utrikesdepartement och utlandsmyndigheter skulle
gå emot kraven på en integrering av nuvarande personalkategorier. Mot
inrättande av ett verk talar enligt UDO vidare all verksärendena inte sällan
antar en politisk karaktär, särsldlt i krissituationer. Önskvärdheten av en
sammanhållen politisk bedömning skulle inte kunna tillgodoses och
kompetenskonflikter mellan utrikesdepartementet och ett utrikesverk skulle
kunna uppkomma. UDO pekar också på alt det inte är säkert att ett utrikesverk
skulle godtas från andra staters sida som kontaktorgan vid bandläggningen av
vissa ärenden. Ytterligare anförs som skäl mot att inrätta elt utrikesverk att
det i princip inle ar godtagbart att ett verk har direktkontakter med främmande
beskickningar i ärenden av politisk eller potentiell politisk bety-
Prop. 1975f76: 96 14
delse.
Under alla omständigheter torde det krävas att elt utrikesdepartement kan la
emot och vidarebefordra ärenden av bl. a. detla slag och äger tillräcklig
kunskap för att kuima argumentera för de svenska ståndpunkterna. Därutöver
anför UDO som skäl mot att inrätta ett utrikesverk olägenheter i form av
sannolikt dubbelarbete och ökat personalbehov. Det föreligger enligt UDO inle
något orimligt i det förhållandet att elt departement, som i första hand skall
svara för Sveriges förbindelser med fränmiande stater, har en uppbyggnad som
något skiljer sig från fackdepartementens. Att för enbart ren
intemadministration bilda en självständig organisatorisk enhet bedöms inte som
önskvärt.
Vad gäller alternativet
att överflytta vissa ärendegrupper till andra organ har den sakkuimige
företagit en genomgång av administrativa avdelningens och rättsavdelningens
uppgifter i syfle att bedöma fömtsättningama för en sådan överföring av
ärenden. Resultatet av denna analys är att ulredningsmaimen finner en sådan lösning
i så gott som samtliga fall orationell vad gäller rätlsavddningen. Däremot kan
man tänka sig att vissa begränsade uppgifter överflyttas från administrativa
avdelningen till departementens organisationsavdelning (OA). Detta gäller t.
ex. bevakningsuppgifter, lokalvård och vissa teleärenden. Dessa frågor bör
enligt utredningen prövas i samråd med berörd personal.
I frågan om en klarare
uppdelning av ärendena inom departementet anförs av UDO alt det inte torde
erbjuda några oöverstigliga svårigheter alt organisatoriskt avgränsa
verksärendena. Syftet med en sådan åtgärd skulle närmast vara att avlyfta
kabinettssekreteraren ansvaret närmast under utrikesministern för en betydande
grupp ärenden. Därvid skulle en befattning som överdirektör eller liknande få
inrättas med ansvar närmast under utrikesministem för verksärenden i
departementet. För en sådan lösning talar, enligt UDO, att tjänstemännen på
övriga enheter odelat skulle ägna sig åt departementala funktioner. En sådan
uppdelning kunde också sägas ligga i linje med strävandena i den svenska statsförvaltningen
att hålla isär departements- och verksärenden. UDO anser att de nackdelar som
vidlåder inrättandet av ett utrikesverk skulle kunna reduceras enligt detta
alternativ. Men problem med kalegoriklyvning av personalen, kompetenskonflikter
och utrikespolitisk samordning skuUe kvarstå. UDO menar vidare att en
organisatorisk förändring av detla slag blir mera skenbar än verkhg eftersom
verksärendena redan idag bandläggs tämligen fristående från övriga ärenden. Det
hör till ovanligheterna atl ett utpräglat verksärende förs upp till
ulrikesledningen. Dessa ärenden avgörs på avdelningschefsnivå. För de
administrativa ärendenas handläggning tillskapades genom 1963 års reform av
utrikesdepartementels organisation elt souschefskap för chefen för administrativa
avdelningen. Denne avgör i praktiken alla administrativa verksärenden och har
en verkschefsslällning. Inte minst personalpolitiska skäl ta-
Prop.
1975/76: 96 15
lar
enligt UDO för att inte driva renodlingen av arbetsuppgifterna längre än för
närvarande. UDO framhåller att man snarare bör ta ett steg i riktning mot ökad
integration, där så är möjligt.
2.2
Förslag till organisation av utrikesdepartementet
2.2.1
Allmänt
Departementsreformen
1965 (prop. 1965: 65, SU 1965: 103, rskr 1965: 253), som inte omfattade
utrikesdepartementet, bars upp av tre vägledande principer, nämligen kraven på
planeringsutrymme, smidighet och rättssäkerhet. För att möta dessa beslöts att
uppdelningen av arbetsuppgiftema på en statssekreterar- och en
expeditionschefsavdelning skulle upphöra. I stället skapades arbetsenheter, som
inom lämpligt avgränsade sakområden svarar för såväl arbetet med planering och
riktlinjer som handläggningen av löpande ärenden. Huvudansvaret för enhetens
arbete lades på en huvudman, vilken även föredrar ärendena inför departementschefen.
Någon fast indelning av personalen i sektioner inom enheterna skulle inte ske.
Arbetsfördelningen
mellan huvudmännen och de olika enheterna hindrar inte att t. ex. uppgifter som
hör till flera huvudmäns områden tillfälligt uppdras åt speciella arbetsgmpper.
Enligt instruktionen för re-geringskansUet skall i de flesta departement finnas
som chefstjänstemän en statssekreterare, en expeditionschef och en rättschef. I
tre departement utövar en expeditionschef/rättschef såväl expeditionschefens
som rättschefens funktioner. Under departementschefen leds arbetet av statssekreteraren.
UDO
framhåller, att utrikesdepartementets nuvarande organisation inte är identisk
med den som gällde för övriga departement före 1965. Någon uppdelning på en
statssekreterar- och en expeditionschefsavdelning med en ftmktionell
uppdelning av arbetsuppgifterna har aldrig funnits inom utrikesdepartementet.
Ärendena är fördelade på olika avdelningar och byråer efter deras sakliga
sammanhang. Systemet kan sålunda sägas likna det som infördes i övriga
departement genom 1965 års reform.
UDO
pekar på två element som är av särskild betydelse för valet av nytt
organisatoriskt system för utrikesdepartementet. Det ena gäller behovet av
snabbhet i beslutsprocessen på grund av de utrikespolitiska ärendenas natur.
Det andra, avser behovet av långtidsplanering och "framförhållning".
Båda dessa element visar enligt UDO på ett starkt behov av att öka departementets
kiinskapsmässiga beredskap för att kunna utföra sina uppgifter som regeringens
stabsorgan i utrikespolitiska frågor.
Enligt
UDO:s uppfattning är erfarenhetema av enhetssystemet inom utrikesdepartementets
avdelning för internationellt utvecklingssamarbete
Prop. 1975/76: 96 16
och
inom utrikeshandelsenhetema goda. UDO anser det vidare vara en fördel om
utrikesdepartementet såsom en del av regeringens kansli får i huvudsak samma
organisatoriska struktur som övriga departement. Mot denna bakgmnd förordas att
utrikesdepartementets nya organisation utformas efter principerna i 1965 års
deparlementsreform.
För
ett nytt enhetssystem talar också enligt UDO:s mening personalpolitiska skäl
genom att utrymme skapas för ökad flexibilitet jämfört med nuvarande
organisation. UDO drar slutsatsen att en tillämpning av 1965 års
departementsreform på utrikesdepartementet vad gäller en enhetsuppdelning efter
sakliga grunder ter sig naturlig och lämplig.
2.2.2
Departementsledning
UDO
uppehåller sig utförligt vid frågan hur departementsledningen skall
organiseras. UDO konstaterar att enligl nuvarande ordning kabinettssekreteraren
närmast under departementschefen svarar för ledningen av arbetet inom
utrikesdepartementet och utrikesrepresentationen med biträdande kabinettssekreterare
som ställföreträdare. I praktiken ägnar biträdande kabinettssekreteraren så
gott som all tid ål ekonomiska och handelspolitiska frågor, varför
ställföreträdarfunktionen vid kabinettssekreterarens frånvaro i allmänhet
fördelas på avdelningscheferna. Befattningen som administralionschef inrättades
1963 i syfte alt avlasta kabinettssekreteraren. Tillskapandet av denna nya
befattning innebär inte någon begränsning i kabinettssekreterarens
instmktionsmässiga skyldighet all utöva allmän tillsyn över de administrativa
funktionerna inom utrikesförvaltningen. Själva departementsledningen utgörs
dessutom av ett antal avdelningschefer och chefer för andra organisatoriska
enheter. Arbetet inom denna ledning bedrivs tUl helt övervägande del formlöst,
vilket medger en hög grad av flexibilitet. Eftersom antalet deltagare i möten
med denna departementsledning kan uppgå till närmare ett tjugotal, är den ett
ganska ohanterligt instmment för diskussion av aktuella frågor. Systemet
tenderar att leda till en koncentration av ärendena hos kabinettssekreteraren.
Bristen på organiserat samråd kan vidare skapa svårigheter vid
kabinettssekreterarens frånvaro, eftersom de andra högre tjänstemännen saknar
nödvändig överblick för en samordning.
En
strikt anpassning av utrikesdepartementets organisation till den som gäller för
övriga departement skulle, påpekar UDO, innebära att tjänsten som biträdande
kabinettssekreterare avskaffades, alt avdelningschefernas samordnande roll
skulle upphöra och att enhetema, kanske ett femtonlal, skulle sortera direkt
under kabinettssekreteraren. UDO anser del erforderligt att tillskapa en
ledningsgrupp i departementet. Denna föreslås beslå av följande
chefstjänstemän: en kabinettssekreterare, två biträdande kabinettssekreterare,
en expeditionschef/rättschef och en administralionschef. UDO föreslår att
chefen för press- och informationsenheten i sin egenskap av utrikesministerns
talesman skulle ha
Prop.
1975/76: 96 17
möjlighet att närvara vid sammanträdena.
Chefstjänstemännen förutsätts i princip vara frikopplade från handläggningen
av ärenden och från rutinuppgifter. Ledningsgruppens uppgift skulle vara att
planera handläggningen av viktigare frågor, särskilt sådana som skall föredras
för departementschefen, att svara för samordningen såväl inom departementet
som i förhållande lill andra departement och att biträda utrikesministern vid
utformningen av utrikespolitiska ställningstaganden. UDO anser alt
ledningsgmppens ordförande skall vara kabinettssekreteraren och att var och en
av de övriga chefstjänstemän, som ingår i ledningsgruppen, skall ha ett
ansvarsområde, inom vilket samråd och samverkan kontinuerligt skall äga rum med
berörda enhetschefer. Statssekreteraren för internationellt
utvecklingssamarbete bör också ingå i gruppen. Huruvida andra högre tjänstemän
permanent eller tillfälligt skall knytas lill gruppen bör enligt UDO:s
uppfattning avgöras av departementschefen. UDO betonar att gruppen för atl bli
funktionsduglig måste vara starkt begränsad till sitt deltagarantal. Till
gruppens förfogande föreslås stå en tjänsteman som sekreterare med uppgift att
medverka till uppföljningen av gruppens beslut.
UDO anför i fråga om arbetsfördelningen mellan
chefstjänstemännen att uppgifterna för expeditionschefen/rättschefen liksom för
adminislra-tionschefen är uppenbara. Övriga funktioner kan fördelas mellan de
två biträdande kabinettssekreterama. UDO anser att mycket talar för att man
inle bör binda sig alltför hårt vid en viss arbetsfördelning dem emellan.
2.2.3 Enheisindelntng
UDO föreslår en indelning av utrikesdepartementet vid
sidan av avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete och
utrikeshandelsenheterna i fem politiska enheter, tre rättsenheler, en
prolokollsenhel, en press- och informationsenhet, en dokumentationsenhel, en
kommunika-lionsenhet samt en personaladminislraliv enhet och en ekonomienhet.
En grafisk utformning av organisationen bör fogas till regeringsprotokollet i
detta ärende (se s. 18).
2.2.4 Arbetsfördelning inom enheterna
UDO anser alt någon fast indelning av personalen i
sektioner normalt inte bör förekomma. Den pekar dock på två skäl som talar till
förmån för en seklionsinddning. Dessa skäl är dels den slörre lättheten att
ersätta en tjänsteman vid frånvaro eller vakans, dels möjligheten att avlasta
huvudman ansvar för ärenden som bör kunna avgöras av en erfaren
handläggare/sektionschef. Ersällarfrågan menar UDO bör kunna lösas genom all
en ersättare utses för varje handläggare. Däremot finns det skäl all på
enheter, där ärenden av servicenatur upptar en förhållandevis stor del av
arbetet, behålla en sektionsuppdelning, t. ex. inom den administrativa sektorn.
2 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 96
fe
ca
T* Sn
X
r3 tt
en
Prop. 1975/76: 96 19
UDO
erimar även om möjligheten alt för särskilda uppgifter tillfälligt upprätta
arbetsgrupper.
Huvudmännen
bör, framhåller UDO, vara antingen departementsråd eller kansliråd.
Handläggarna bör i princip vara departementssekreterare, kanslisekreterare eller
assistenter. Det är ett önskemål från UDO alt en befattning som kansliråd
inrättas närmast under huvudmannen på en del enheter. Detta är enligt UDO
särskilt motiverat på enheter, där man måste räkna med alt huvudmannen ofta
kommer att befinna sig på annan ort på gmnd av förhandlingsresor.
2.2.5 Planeringsverksamhet
m. m.
UDO
har ägnad särskild uppmärksamhet åt utrikesdepartementets planerings-,
utrednings- och förbandlingsverksamhet. UDO framhåller, att denna lyp av
verksamhet i första hand har åvilat de handläggande enhetema inom
departementet. Vid omorganisationen av departementet 1963 inrättades dels en
förhandlingsgmpp, dels ett rapportsekretariat. Dessa båda enheter sammanslogs
1973 till en förhandlings- och ulred-ningsgmpp, som f. n. beslår av elva
handläggande tjänstemän. Sammanslagningen var avsedd som ett första steg mot
en angelägen förstärkning av departementets analyserande, utredande och
kunskapsförmedlande verksamhet.
En
under utredningsarbetet ofta framförd åsikt har varit att departementets
resurser på planerings- och ulredningssidan är helt otillräckliga. Efter en
vägning av skäl för och emot en särskild planeringsgrupp förordar UDO att man
i första hand inriktar sig på att förstärka de nya enhetema så alt inom dessa
planering, utredningar och analyser även av mer långsiktig natur kan företas.
Inom den politiska sektom föreslås en särskild enhet få ägna sig åt sådana
uppgifter. Ansvaret för samordning och planerings- och utredningsfrågoraa inom
departementet bör åvila ledningsgmppen.
2.2.6 Tjänstemän
till utrikesministerns förfogande
Tre
å fyra tjänstemän inom förhandllngsgmppen anlitas i dagsläget för egentliga
förhandlingsuppgifler. Från dessa tjänstemäns sida har för UDO understmkits
vikten av ett fastare samband mellan förhandlama och de handläggande enhetema.
UDO vill med anledning härav förorda att förhandllngsgmppen upplöses men att
ett antal, förslagsvis tre, tjänster bibehålls utanför departementets
linjeorganisation för förhandlingsändamål. Förhandlama bör på ad hoc-basis knytas
till de enheter som de i första hand bistår och från vars enhetschefer de
erhåller direktiv. Enligt UDO:s uppfattning bör tjänstema stå till
utrikesministerns förfogande.
Det
noteras av UDO att behov under en följd av år har förelegat för departementschefen
att för olika uppgifter ha tillgång till tjänstemän,
Prop. 1975/76: 96 20
som
har stått utanför de organisatoriska enheterna och sorterat direkt under honom.
I flertalet fall bar de även varit underställda kabinettssekreteraren såväl
administrativt som i de olika sakfrågor vederbörande haft ansvaret för. Dessa
tjänstemän har antingen genom generella instruktioner tilldelats klart
avgränsade arbetsuppgifter eller stått till förfogande för olika uppgifter,
som tillfälligt tilldelats dem. För närvarande finns åtta tjänster av denna
kategori.
I detta sammanhang påpekas
också att det inom en adminislration som utrikesförvaltningen, där personalen
inte sällan tjänstgör under förhållanden som innebär slörre eller mindre
psykiska eller fysiska påfrestningar, inte går att undvika att tjänstbarheten
hos en del tjänstemän tillfälligt eller permanent reduceras. Det är därför
erforderligt alt inrätta särskilda tjänster på olika nivåer i departementet. På
dessa skulle tjänstemän kunna anförtros specifika arbetsuppgifter under
varierande tjänstgöringsperioder hemma. UDO föreslår att sex tjänster, varav
tre på chefsnivå, inrättas. Tjänstema föreslås komma att stå till utrikesministerns
förfogande och inle användas som personalförstärkning av linjeorganisationen.
Ytterligare en kategori
tjänstemän, som nämns med hänvisning till den personalpolitiska utredningen, är
sådana som på gmnd av långvarig utlandsvistelse behöver tjänstgöra viss tid i
Sverige för att förnya och fördjupa kunskapema om och kontaktema med svenskt
samhällsliv i vid mening.
2.2.7 Säkerhets-
och beredskapsfrågor
Genom
prop. 1963: 75 om utrikesförvaltningens organisation och personalbehov m. m.
inrättades en tjänst som byråchef för säkerhetsärenden med uppgift att Under
kabinettsekreleraren svara för handläggningen av säkerhetsfrågorna inom
utrikesförvaltningen. UDO föreslår alt denne befattningshavares verksamhet
sammanförs med uppgiften att planera utrikesdepartementets och
utlandsmyndigheternas beredskap för att utomlands skydda svenska intressen i
krissituationer. UDO förordar att dessa uppgifter omhänderhas av ett nytt
sekretariat för säkerhets- och beredskapsfrågor. Sekretariatet skulle även ba
band om planeringsfrågor som äger samband med beredskapstillstånd i Sverige
(t. ex. krigsplaceringen av hemmaljänstgörande personal). UDO betonar i
samband med delta förslag till omorganisation att frågor rörande
personsäkerheten också framdeles måste handläggas skUt från andra ärenden. Det
omedelbara ansvaret för dessa frågor bör enligt UDO överföras från
kabinettssekreteraren lill administrationschefen.
2.2.8 Skyddsmaktsuppdrag
UDO
gör i samband med behandlingen av utrikesdepartementets befattning med
skyddsmaktsärenden kommentaren att denna verksamhet, liksom för närvarande, bör
hållas skild från de ordinarie enhetema.
Prop. 1975/76: 96 21
2.2.9
Expeditionspersonalen
UDO
föreslår att administrationen av expeditionspersonalen förs över till den
personaladministrativa enheten. Expedilionsvaklerna bör enligt utredningen
integreras i de enheter på vilka de i praktiken tjänstgör i stället för atl som
nu vara knutna lill ekonomibyrån.
2.3
Förslag tili indelning av sektorerna
2.3.1
Politiska sektorn
UDO
föreslår, som tidigare har anmälts, alt den nuvarande politiska avdelningens
ärenden uppdelas på fem enheter. Av dessa föreslås två vara länderenheter, en
utgöra FN-enhet, en ansvara för departementets befattning med bl. a. miljö-,
befolknings-, energi- och resursfrågor och en fungera som enhet för
säkerhetspolitisk planering och andra för departementet gemensamma frågor.
I UDO diskuteras
alternativ till fördelning av länder på olika länder-enheter. Ell alternativ är
att behålla nuvarande ordning alt inom en enhet hålla samman
statshandelsländerna, ett annat alt låta u- och i-landsproblematiken avspeglas
i fördelningen. UDO framhåller alt starka skäl i och för sig talar för nu
gällande fördelning efler öst-väst-kriterier. Detta skulle dock innebära en
fortsatt obalans mellan de två bilaterala enheterna. Resultatet av
övervägandena är ett förslag att grunda länder-fördelningen på geografiska
till skillnad från politiska kriterier. UDO föreslår alt ärenden rörande
länder i Europa och Nordamerika handläggs i en enhet. Till en andra politisk
enhet hänförs ärenden som gäller alla länder i Afrika, Asien, Sydamerika och
Oceanien. För att bevakningen av socialislländerna inte skall eftersättas
föreslås atl chefstjänsterna på den första av dessa enheter dubbleras och atl
enheten tillförs personal med erfarenhet från tjänstgöring i berörda område.
På
nuvarande länderbyråer bandläggs ärenden som rör Europeiska
säkerhetskonferensen (ESK), Atlantpakten (NATO) ocb Warszawapak-ten,
förhandlingama om begränsning av strategiska vapen (SALT) och förhandlingarna
om ömsesidiga truppreduktioner i Centraleuropa (MFR). Dessa ärenden hör lill
dem som bör överföras lill den nya enheten för säkerhetspolitisk planering.
Vad gäller FN-enhelen
föreslår utredningen ingen förändring. Däremot förordas all den fjärde
politiska enheten till skillnad mot vad som är fallet idag inle längre skall
handlägga nedmstningsfrågor. Dessa bör i stället hänföras till den nya enheten.
Gränsdragningsproblem vid en sådan överflyttning kärnenergifrågor föreslås
nämligen Icvarstanna på den fjärde enheten kan undvikas genom nära samråd
mellan dessa båda enheter.
Ärenden
av säkerhetspolitisk art skulle därmed enligt UDO samlas på den nya femte
enheten inom den politiska sektom. Genom detta förslag
Prop. 1975/76: 96 22
skapas
förutsättningar för att inom en enhet beakta de mera långsiktiga aspekterna på
svensk säkerhet. Uppgifterna för enheten kommer i alldeles särskild
utsträckning att avse utrednings- och planeringsverksamhet i säkerhetspolitiska
frågor. Enheten är avsedd alt utgöra departementels naturliga kontaktorgan för
pågående planering inom försvaret och för försvarsutredningar. Men, som har
framhållits i samband med förslaget om att inrätta en ledningsgmpp, tanken är
att denna enhet skall kunna anförtros även andra planerings- och
utredningsuppdrag. Rapportsekre-tariatels funktioner i fråga om sammanställning
av utrikespolitiska översikter, liksom redigering av vissa av
utrikesdepartementets publikationer, skulle enligt förslaget också åvila denna
enhet. Slutligen aktualiserar UDO tanken på atl överföra beredningen av
utrikesnämndens ärenden till den nya enheten.
UDO
har vid prövning av enhetsindelningen inom den politiska sektorn också
övervägt möjligheten att inom ramen för en enhet handlägga alla frågor av
multilateral karaktär. Fördelen härmed vore främst att man på så sätt skulle
skapa formella möjligheter alt få en sammanhållen bedömning av dessa frågor
oavsett i vilka internationella sammanhang de behandlas. Med en multilateral
enhet, vars verksamhet omfattar de föreslagna enhetema 3, 4 och 5, skulle man
vidare undvika gränsdragningsproblem. UDO anser emellertid att denna lösning
skulle innebära andra praktiska problem, bl. a. vad gäller enhetschefens
möjligheter att hinna följa och självständigt bedöma den mångfald av komplexa
ärenden som en sådan enhet skulle syssla med.
2.3.2
Rättsliga sektorn
Den
rättsliga sektorns ärenden föreslås av UDO uppdelade på tre enheter.
Sakområdet för enhet 1 föreslås vara rättsliga FN-ärenden och mänskliga
rättigheter, rättshjälp åt enskilda och vissa offentligrättsiiga frågor. Till
enhet 2 hänförs enligt förslaget internationella arvs- och familjerättsfrågor,
medan enhet 3 föreslås få ett sakområde omfattande traktaträltsliga frågor,
internationella processrättsfrågor, regeringsärenden och instmktionsböcker.
UDO
har med beaktande av sina direktiv prövat ett alternativ enligt vilket alla
verksärenden inom den rättsliga sektorn organisatoriskt hänförs till en enhet.
Det har därvid framkommit att en sådan enhet för serviceärenden/verksärenden
("konsulär enhet") skulle omfatta ca 30 handläggande tjänstemän mot
ca 10 i en departemenial enhet. UDO anser alt man härigenom skulle få en
konsulär enhet av otympliga dimensioner. En iögonenfallande obalans i storlek
skulle uppstå i förhållande till den andra enheten inom den rättsliga sektorn. Personalpolhiska
önskemål om att inom enheternas ram skapa arbetsuppgifter av oliKa slag skulle
inte heller förverkligas i en sådan modell. Från personalhåll har det ansetts
angeläget att, där så låter sig göra, undvika en uppdel-
Prop.
1975/76: 96 23
ning
av funktioner och arbetsuppgifter mellan departementala ärenden och
serviceärenden.
Förslaget
om att upprätta en tredje enhet motiverar UDO med intresset av att ställa
traktaträttsliga frågor mer i förgmnden och av att stärka utrikesdepartementels
rådgivande verksamhet inom delta fält för hela statsförvaltningen. Enligt UDO
bör till denna enhet från arkivet överföras utgivandet av Sveriges
överenskommelser med främmande makter samt arbetet med traktatöversättningar.
2.3.3 Den
folkrättssakkunnige
Tjänsten
som folkrätlssakkunnig inrättades den 1 juli 1971. UDO uppger att frekvensen av
folkrältsliga frågor, som måste handläggas inom statsförvaltningen, har ökat
utomordentligt starkt. På viktiga områden är själva förhandlingsämnena så nära
knutna till folkrältsliga frågor att expertis på folkrätt måste medverka
direkt under förhandlings-perioderna. Den folkrättssakkunnige kan enligl UDO
sägas vara inle bara utrikesdepartementets rådgivare i folkrältsliga frågor
utan i lika hög grad regeringens. UDO framhåller vidare, att det rättsliga
agerandet är av särskild betydelse i utrikespolitiskt känsliga frågor som rör
neutralitets- och säkerhetspolitik och atl kvalificerad rådgivning i
folkrältsliga frågor är en förutsättning för ett sådant agerande.
Enligt
UDO:s bedömning bör tjänsten bibehållas och liksom nu vara placerad utanför
enhetsorganisalionen. Med hänsyn bl. a. till alt den folkrätlssakkunnige
alltmer har kommit att engageras i förhandlingsarbete, anser UDO alt ett behov
föreligger av en tjänst som biträdande folkrättssakkunnig.
2.3.4 Administrativa
sektorn
Genom
omorganisationen av den administrativa verksamheten i utrikesdepartemenlel
1963 inrättades, som fömt bar nämnts, en tjänst som administrativ chef. Denne
skulle överta huvuddelen av departementschefens verksfunktioner inom detta
område. Inrättandet av den nya befattningen rubbade inle kabinettssekreterarens
ställning såsom övervakare av departementsarbetet och rådgivare till
utrikesministern vid dennes utövande av del högsta chefskapet. Den administrativa
avdelningens verksamhet fördelades på tre byråer, nämligen personalbyrån,
ekonomibyrån och lönebyrån.
UDO
föreslår ingen förändring vad gäller administralionschef ens ställning i
departementets organisation. Denne tjänsteman skall enligt förslagel ingå i den
av UDO förordade ledningsgruppen.
UDO
föreslår för den administrativa avdelningens del att de nuvarande ekonomi- och
lönebyråerna slås samman till en enhet och att samtidigt härmed vissa budget-
och organisationsfrågor bryts ut ur denna enhet och förs till ett särskilt
sekretariat. Administrativa sektorn skulle
Prop.
1975/76: 96 24
efter denna ändring bestå av en personaladminislraliv
enhet, en ekonomienhet och ett budget- och organisationssekretariat.
UDO anser att handläggningen av budgetärenden, som f. n.
sker inom en av ekonomibyråns sektioner, bör omorganiseras. Eflersom
budgetfrågorna är av övergripande natur förefaller det UDO inte logiskt att
inordna dem i en särskild enhet. Ansvaret för frågorna bör i stället överföras
till ett budget- och organisationssekretarial med ställning som stabsorgan
direkt under administrationschefen/ledningsgruppen. Sekretariatet föreslås
förutom åt budgetfrågor få ägna sig åt frågor som rör departementets ocb
ulrikesrepresentationens allmänna struktur, organisation av de enskilda
enheterna inom departementet och utomlands samt personalstrukturerna vid dessa
enheter. UDO finner det vidare lämpligt all budget- och
organisationssekretariatet fär hand om rationaliseringsfrågor och
ADB-utveckling. En sektionsindelning bör, enligt UDO:s mening, bevaras inom
den administrativa sektorn för att möjliggöra beslutsdelegering i vidaste
möjliga omfattning. Vidare förordas, att ekonomibyråns funktioner efter en
utbrytning av budgetfrågorna lill ett särskilt sekretariat sammanläggs med
lönebyråns. De per-sonaladministraliva frågor avseende
expeditionsvaktpersonalen som nu handläggs av ekonomibyråns
rationaliseringsseklion föreslås överförda till personaladminislraliva enheten,
som enligt UDO bör ha elt samlat ansvar för all personal inom
utrikesförvaltningen. Detta överensstämmer med etl annat förslag av UDO som
går ul på att expeditionsvakterna i möjlig mån skall integreras i de enheter
där de är verksamma. Departementets bud- och körcentraler föreslås ingå i en ny
kommunika-tionsenhel.
UDO framhåller beträffande den föreslagna
personaladministrativa enheten att etl stort antal frågor som rör denna
behandlas inom ramen för den personalpolitiska uiredningen. Resultatet kan få
konsekvenser för organisationen av enheten. Likaså påpekar UDO att den mol
samma bakgrund inte har berört personalvårds- och inspeklörsfunktionerna.
2.3.5 Protokollet
UDO anser att protokollet i den nya organisationen bör få
i huvudsak oförändrade uppgifter. Det föreslås utgöra en egen enhet. Nuvarande
seklionsinddning bör upphöra.
2.3.6 Press och information
Utrikesdepartementels informationsbyrå inrättades 1966 i
samband raed en omorganisation av utlandsinformationen för atl förslärka informationsfunktionerna
i departementet. Samtidigt inrättades ett centralt samordningsorgan för
utlandsinformalion kollegiet för Sverige-information i utlandet. Kollegiet
hade en fristående sällning och leddes av en självständig ordförande som
förenade denna uppgift med atl stå till utri-
Prop. 1975/76: 96 25
kesministerns
förfogande som rådgivare i frågor rörande svensk upplysningsverksamhet i
utiandet. Kollegiet upplöstes 1972 och dess uppgifier på det allmäninformativa
området övertogs av utrikesdepartementet. Ansvaret för informationsåtgärder av
kommersiell och exporlfrämjande natur överfördes i samband därmed till vad som
sedermera har blivit Sveriges exportråd. Ännu en förändring av
informationsverksamhetens organisation genomfördes den 1 juli 1973 genom att
Svenska institulel från utrikesdepartementet då övertog i piincip alla
verksfunktioner inom den svenska utlandsinformationen.
Pressbyrån
ocb informationsbyrån sammanslås i UDO:s förslag till en enhet, benämnd press-
och informationsenheten. Enheten skaU enligt UDO vara språkrör för utrikesdepartementet
i utrikespolitiska frågor gentemot svensk och utländsk publik. Enheten skall
vidare svara för ärenden rörande informationsverksamheten om Sverige i
utlandet, särskilt i de fall där de svenska utlandsmyndigheterna utgör organen
på fältet, liksom för kulturellt utbyte med främmande stater i den mån detta
inte ankommer på annal departement. Enheten föreslås också få ansvaret för
information till den svenska allmänheten om utrikespolitiska frågor och den
svenska utrikesförvaltningens verksamhet. Dessutom skall enheten enligt
förslaget svara för besök av utländska journalister.
Under
utredningsarbetets gång har från pressbyråns sida i första hand förordats att
nuvarande uppdelning på två enheter bibehålls. För den händelse en
sammanslagning skulle föreslås borde den nya organisationen utformas så all de
specifika pressfunklionerna liksom systemet för rekrytering av journalister
bevarades. Detsamma borde också gälla titulatur (redaktör, pressombudsman
etc). Informaiionsbyrån har däremot argumenterat för en sammanslagning och
därvid framhåUit, atl rådande uppspaltning mellan å ena sidan pressbyrån med
dess särskilda funktioner och å andra sidan informationsbyrån med budget-,
planerings- och samordningsansvar inle är ändamålsenlig för alt möta de vidgade
krav som informationsverksamheten står inför. En sammanslagning av press-och
informationsbyråerna skulle enligt informationsbyråns mening skapa bättre
förutsättningar för departementet alt fullgöra sina olika informationsfunktioner.
Särskilt framhölls utrikesdepartementets ansvar för att i Sverige förklara
svensk utrikespolitik och hur den representeras.
UDO
förordar en sammanslagning bl. a. därför att någon tvekan i så fall inte
behöver råda om var huvudansvaret för informationsfrågor i departementet ligger
samt därför alt en större enhet ger ökat utrymme för personalrörlighet och
bättre tillgodoser önskemål om integrering av personalen. Samtidigt söker
förslaget lillgodose pressbyråns synpunkter på så sätt att pressfunktionerna i
möjlig mån hålls samman i den nya enheten och att nuvarande tjänstetitlar på
pressbyrån behålls. Chefen för enheten bör enligt UDO inle belastas med övriga
informa-tionsärenden. Dessutom föreslås att en befattning som kansliråd
inrättas
Prop.
1975/76: 96 26
i
den nya enheten så att enhetschefen kan koncentrera sig på sin uppgift att vara
utrikesdepartementets talesman. Det anses vidare självklart att man vid
rekrytering av tjänstemän till press- och informationsenheten liksom hittills
fäster stort avseende vid föregående erfarenhet av press-och
informationsverksamhet.
UDO
framhåller angelägenheten av att i samband med sammanslagningen iaktta
principen om en renodling av departementsfunktionen i informationsärenden.
Vad
gäller arbetsuppgLfterna för den föreslagna nya press- och informationsenheten
understryker UDO dels enhetens särskilda ansvar för att riksdag, folkrörelser
och allmänheten informeras om svenska ställningstaganden, dels vikten av att
utlandsmyndigheterna orienteras om samhällsutvecklingen i Sverige och den
aktuella svenska debatten.
2.3.7
Arkiv och kommunikationer
Enligt
UDO:s förslag delas det nuvarande arkivet upp i två enheter en
dokumentationsenhel och en kommunikationsenhet. Till doku-mentalionsenheten
hänförs det egentliga arkivet, biblioteket och transla-lorsektionen.
Kommunikationsenheten föreslås omfatta kurirexpedilio-nen, sambandscentralen
(telex, radio, chiffer) samt reproduktions- och distributionscentralen. I
kommunikalionsenhelen föreslås också ingå budcenlralen och körcentralen som nu
sorlerar under administrativa avdelningens ekonomibyrå.
Uppdelningen
motiveras främst av den starkt växande arbetsvolymen pä avdelningen, som i
dagsläget omfattar närmare 100 tjänstemän. UDO påpekar att avdelningen tenderar
att bli administrativt ohanterlig med sina artskilda funktioner. En uppdelning
i två enheter borde tillsammans med den av UDO föreslagna
personalförstärkningen leda till ökad effektivitet. Det framhålls i detla
sammanhang också att andra åtgärder av organisatorisk och
rationaliseringsleknisk natur bör vidtas för att möta krav på en effektiv
dokumentations- och kommunikationsservice.
UDO:s
förslag innebär, att chefen för dokumentationsenheten får ett övergripande
ansvar för alla dokumenlalionsfrågor inom departementet i den meningen att
denna befattningshavare bör svara för att enhetiiga principer tillämpas för
distribution och arkivering av all dokumentation. Någon förändring av det
rådande förhållandet att i vissa fall närmast berörda sakenbeter svarar för
distribution och förvaring av. dokument från bl. a. intemationella
organisationer innehåller förslaget inte. Däremot föreslås att
folkrätlsarkivet tillförs dokumentationsenhelen.
UDO
fäster särskild vikt vid alt man inriktar sig på alt underlätta sökandet efter
inom departementet tillgängligt informationsmaterial och förordar att
möjligheten att använda dalateknik prövas. Teknisk expertis bör snarast knytas
till departementet för detta ändamål.
UDO
nämner, att den grundläggande tanken bakom förslaget att in-
Prop.
1975/76: 96 27
rätta
en särskild kommunikationsenhet är att till en och samma enhet förlägga det
samlade ansvaret för alla kommunikationsfrågor inom utrikesförvaltningen. På
så sätt bör man kunna få till stånd en rationell avvägning mellan olika
alternativa möjligheter att förmedla ett budskap från en given utlandsmyndighet
till den slutliga mottagaren i Sverige eller i utlandet och vice versa. Enligt
UDO bör telex och fjärrkopiering komma till ökad användning inom
utrikesförvaltningen då kravet på snabbhet i informationsförmedling växer.
2.4
Särskilt yttrande
I
elt särskilt yttrande har två av utredningens experter, överdirektören Gösta
Bmno och departementsrådet Bengt Johansson, framhållil att tillräckligt
underlagsmaterial inte föreligger för en utvärdering av förtjänster och
nackdelar med inrättandet av ell frislående ämbetsverk. Vad gäller möjlighetema
alt flytta över vissa ärendegrapper till befintliga myndigheter har de inga
förslag utöver dem som har framförts av utredningen. De framhåller att det är
principiellt riktigt att söka delegera ärenden från departementet.
Bruno
och Johansson föreslår en organisatorisk lösning enligt vilken
utrikesdepartementet delas upp i två huvudenheter: en för deparle-mentsärenden
och en för verksärenden. Den deparlementala huvudenheten föreslås av dem stå
under ledning av kabinettssekreteraren (som bör kallas statssekreterare), en
biträdande statssekreterare och en rättschef/ expeditionschef. De menar att den
av uiredningen föreslagna ledningsgruppen utgör en svaghet i organisationsförslaget.
Genom uppdelningen på två huvudenheter skulle ledningsproblemen avsevärt
förenklas. Huvudenheten för verksärenden borde ledas av en överdirektör eller
motsvarande med stora befogenheter att under utrikesministem fatta beslut i de
ärenden, vilka faller under huvudenheten för verksärenden.
Huvudenheten
för de departementala ärendena föreslås i säryttran- det bestå av fyra
politiska enheter, ett rättssekreteriat och en press- och informationsenhet
samt ett planerings- och budgetsekreteriat i stabsställning. Huvudenheten för
verksärenden föreslås indelad i åtta sakenheter: en juridisk-konsulär enhet, en
protokollsenhet, en personalenhet, en ekonomienhet, en dokumentationsenhet, en
kommunikationsenhet och en inspektionsenhet samt ett sekretariat för säkerhets-
och beredskapsfrågor. En grafisk utformning av den av Bruno och Johansson
förordade organisationen bör fogas till regeringsprotokollet i detla ärende (se
s. 28).
Enligl
de båda experterna medför deras organisalionsförslag klara ansvarsförhållanden,
en enkel ledningsorganisation, ökad effektivitet i verksamheten och en
organisatorisk stmktur, som nära överensstämmer med förhållandena i andra
departement.
Prop.
1975/76: 96 29
Vad
gäller antalet enheter inom den politiska sektorn uttrycker de tveksamhet om
det finns tillräckliga skäl för en ökning. De pekar därvid på alt den
föreslagna fjärde enheten skulle syssla med internationellt samarbete i fråga
om kärnenergi, havsresursfrågor, vetenskap och teknik samt naturresurser. De
hävdar atl dessa ämnen främst faller inom andra departements sakområden om att
dessa departement som regel har kompetens atl själva handlägga det
internationella samarbetet på dessa områden.
Den
folkrättssakkunnige bör enligt Bruno och Johansson hänföras till den
departementala rättsenbeten.
I
fråga om huvudenheten för verksärenden anser de att det kunde vara lämpligt alt
fastare gruppera arbetsuppgiftema inom de olika enheterna för att möjliggöra
en långtgående delegering av ansvar och beslutanderätt.
Under
chefen för huvudenheten för verksärenden bör enligt särytt-randet finnas en
arbetsenhet som kan biträda chefen med uppgiften att utöva tillsyn över
verksamheten vid utlandsmyndigheterna. Den nuvarande inspektörsfunktionen
skulle kunna bilda gmnden för denna arbetsenhet.
3
Den personalpolitiska utredningen
3.1
Allmänt
Jag
har vid min anmälan av UDO:s överväganden tagit upp den för båda utredningarna
gemensamma redogörelsen för utrikesförvaltningens arbetsuppgifter och
utveckling. UDP bar i sammanhanget tagit upp vissa övergripande frågor.
UDP
är av den uppfattningen att den verksamhetsplanering som bedrivs inom
utrikesförvaltningen inte ger tillräckligt underlag för en långsiktig
personalplanering. UDP understryker att personalplaneringen måste grundas på en
fortlöpande analys av vad organisationen skall uträtta och i vilka former
verksamheten skall bedrivas. Man fäster vidare uppmärksambeten på att
förutsättningarna för arbetet inom utrikesförvaltningen successivt har
förändrats. Allt eftersom nya områden har gjorts till föremål för
intemationellt samarbete har kompetensfördelningen mellan i första hand
utrikesförvaltningen och fackdepartementen blivit oklar. UDP anser det
nödvändigt att ansträngningar görs att definiera utrikesförvaltningens roll i
denna förändrade situation. Syftet bör vara atl åstadkomma en klarare
ansvarsfördelning mellan utrikesförvaltningen och övriga delar av
statsförvaltningen samt en längre driven verksamhetsplanering. Vägledande bör
därvid vara dels atl utrikesdepartementet skall ha elt övergripande
samordningsansvar för officiell svensk verksamhet utomlands som har
utrikespolitisk bety-
Prop.
1975/76: 96 30
delse
eller kan medföra rättsliga förpliktelser för riket, dels att vederbörande
fackdepartemenls sakområdesansvar skall bestå, dels åter att utlandsmyndigheterna
skall svara för samordning av officiella svenska aktiviteter inom ett
verksamhetsland. Från dessa utgångspunkter bör enligt UDP fömtsättningar skapas
för fastare styrning och mer målmedveten inriktning av arbetet både i
utrikesdepartementet och vid utlandsmyndigheterna.
UDP anser en ytterligare
samordning av svensk officiell verksamhet på fältet nödvändig. Chef för
utlandsmyndighet bör ha ett övergripande ansvar för all sådan verksamhet i
anställningslandet, såväl i förhållande till dess myndigheter som gentemot
hemmaförvaltningen. Som ett led häri bör specialattachéema fullständigt
integreras i de utlandsmyndigheter där de verkar och ha utrikesdepartementet
som huvudman, detta dock utan att fackdepartemenlens inflytande på personvalet
eller arbetsuppgifternas innehåll mbbas.
UDP konstaterar att den
kommersiella verksamheten sorterar under skilda departement. I vissa länder har
upprättats handdssekreterarkon-tor som lyder under handelsdepartementet ocb
leds av Sveriges exportråd. I andra länder handhas verksamheten av
utrikesrepresentationen. Samråd i kommersiella frågor äger rum mellan utrikes-
och handelsdepartementen samt exportrådet. En systematisk planering av den kommersiella
verksamheten utomlands har inletts i syfle att öka effektiviteten, UDP anser
för sin del alt Sveriges exportråd bör göra en resursinventering och begära
anslag beträffande den samlade exporlfrämjande verksamheten och kommersiella
servicen utomlands. Därvid bör en avvägning ske mellan de insatser som skall
göras genom handelssekreterar-kontoren och övriga utlandsmyndigheter. En
verksamhetsplan bör därför fastställas för varje land och fältorgan.
Samordningen bör enligt utredningen innefatta även de personalfrågor som avser
den kommersiella servicen utomlands. UDP anser i likhet med UDO att departementels
resurser för administrativ samordning och översiktlig planering av hela
utrikesförvaltningens verksamhet bör förstärkas. UDP menar att det finns behov
av en fastare administrativ ledning från departementet vilket inle är
detsamma som detaljstyrning av utlandsmyndigheterna. Man pekar på behovet av
en dialog med hemmaförvaltningen, särskilt vad gäller riktlinjer i stort,
budgetfrågor och rapportering.
UDP erinrar i detta
sammanhang om UDO:s förslag om ett budget-och organisationssekretariat. En
utvidgad budgetdialog mellan departementet och utlandsmyndigheterna uppfattas
som angelägen. En verk-sambetsbeskrivning bör utarbetas för varje
utlandsmyndighet i syfte att förbättra arbetsplaneringen, möjliggöra
målformuleringar och inom givna ramar öka utlandsmyndigheternas handlingsfrihet
och stärka kostnadsmedvetandet. Man bör sttäva efter att komma ifrån
detaljstyrning i budgetfrågor, menar UDP, som föreslår att dessa frågor tas upp
till dis-
opaginerad Kontrollera mot PDF
kussion mellan utrikesdepartementet, riksrevisionsverket
och statskontoret.
UDP bedömer det angeläget alt ökad uppmärksamhet ägnas åt
utvärdering av utlandsmyndigheternas löpande rapportering, eftersom risken
annars är bl. a. att de härför avsedda resursema disponeras felaktigt.
3.2 Personalen inom utrikesförvaltningen
3.2.1 Nuvarande läge
Jag har i det föregående fäst uppmärksamheten på vissa
sammanställningar över utrikesförvaltningens personal (jfr s. 8). Fördelningen
av den fast anställda personalen på olika kategorier framgår av följande
sammanställning.
Den diplomatiska personalens arbetsuppgifter kan
kortfattat beskrivas som rapportering, förhandling samt tillvaralagande och
främjande av svenska intressen. Deima personal rekryteras huvudsakligen via
aspi-ranlutbildningssystemet.
Jag återkommer härtill i det följande. Av de sökande till
aspirantut-bildningen uppvisar flertalet mycket goda, huvudsakligen teoretiska
meriter. Av de aspiranter som sedan 1964 fullföljt utbildningen har drygt 80 %
fortsalt i utrikesförvaltningen.
Fördelningen
av den fast anställda personalen på olika kategorier 1975-01-01
opaginerad Kontrollera mot PDF
Diplomatiska tjänstemän varav tjänster i F 24 och högre
Konsulära tjänstemän' Administrativa tjänstemän Vissa
arvodestjänster Skrivpersonal Expeditionsvakter m. fl. Specialattachéer varav
Pressråd
Pressattachéer m. fl.
Bitr. pressattachéer
Kulturattachéer
Tullattachéer
Summa
Lokalanställda
136>
214
350
( 38
79
117)
10
132
142
158'
9
167
26 »
_
26
164
198
362
43
10
53
_
7
7
__
6
6
__
3
3
__________________
3
3
---
1
1
537
583
1120
__
461
461
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Häri ingår 23 konsulära tjänstemän som under
hemmatjänstgöring förordnats på diplomatiska (9) eller administrativa (14)
tjänster.
' Med konsulära tjänstemän avses här och i det följande utrikeskanslister,
förste utrikeskanslister, vicekonsuler och konsuler, som inte tillhör den
diplomatiska karriären.
Häri ingår departemenschefen, konsultativa statsrådet,
20 aspiranter, 2 experter, läkare och sköterska.
Prop. 1975/76: 96 32
Vid
rekrytering till mellangradsljänsler och lägre tjänster är huvudregeln att
tjänsterna besätts med tjänstemän i den egna förvallningen. En viss
sidorekrylering äger dock mm, under de senaste åren i genomsnitt till två å
tre tjänster per år.
Nyanställd aspirant placeras
i lönegrad F 5, liksom nyanställd kanslisekreterare i regeringskansliet i
övrigt utan större arbetslivserfarenhet. Befordran i departementet t. o .m.
lönegrad F 15 sker i praktiken med lillämpning av bl. a. vissa tidsnormer. För
befordran till departementssekreterare i F 21/22 gäller viss selektivitet.
Befordran till högre tjänster sker på selekliv grund. Vid slationering
utomlands gäller etl äldre lönesystem med lägre lönegrader än vid
hemmatjänstgöring. Dock tillkommer därvid utlandstillägg och vissa andra
förmåner.
Den konsulära personalens
arbetsuppgifter omfattar i första hand administrativa, juridiska och konsulära
ärenden samt i ökande omfattning kommersiella frågor och rapportering. Vissa
lönade konsulat förestås av konsulära tjänstemän. Gymnasiekompetens från
ekonomisk linje eller motsvarande har i praktiken blivit ett minimikrav för
anställning som utrikeskanslist. Vidare fordras språkkunskaper och minst något
års kontorspraktik. Många har numera också deltagit i eftergymnasial utbildning
eller avlagt examen vid universitet.
En viss internrekrytering
av konsulära tjänstemän från den biträdande personalen har förekommit. Av det
totala antalet kommer dock knappt 10 % från bilrädespersonalen. Konsulär
tjänsteman placeras vid anställningen i reglerad befordringsgång (T 9F 4).
Härefter sker befordran efter de sedvanliga kriterierna förtjänst och
skicklighet, varvid det senare successivt blir allt mer avgörande. F. n.
uppehålls 14 administrativa och nio diplomatiska tjänster i departementet av
konsulär personal.
Den administrativa
personalen är knuten lill departementets administrativa avdelning, konsulära
byrå och arkiv. Till denna grupp hänförs också press- och
informationstjänstemän saml Iranslatorer. Rekryteringen sker genom ledigkungörande.
Rekryteringen av specialatlachéer inom pressektorn sker i viss utsträckning
från denna kategori.
Skrivpersonalens
arbetsuppglfler består främst i skriv- och arkivgöro-mål m. fl. administrativa
uppgifter. Under tjänstgöring utomlands kan dock arbetsuppgifterna variera
betydligt. De är då ofla av mer kvalificerad karaktär än som vanligen är
fallet hemma.
Anställning sker löpande
under året. Tjänstgöringen inleds vanligen med ett år i departementet, varefter
tjänstemännen i regd kan få utlandstjänstgöring. Fordringarna för anställning
är god skolunderbygg-nad, språkkunskaper, kunnighet i maskinskrivning och
stenograf i. I praktiken bar de nyanställda i regel gymnasiekompetens ofta
kompletterad med handelsulbildning och något års väl vitsordad kontorspraktik.
Prop.
1975/76: 96 33
Nyanställd
skrivpersonal placeras i reglerad befordringsgång, som sträcker sig t. o. m.
lönegrad F 1. Befordringstjänsterna är kontorsskrivare och assistent.
Expeditionspersonalen
omfattar främst expeditionsvakter, men också expeditionsförmän, bilförare och
tryckare. Huvuddelen tjänstgör i departementet, medan elt tiotal är placerade
utomlands. Befordrings-gången för expeditionsvakter överensstämmer med den för
skrivpersonal. Befordran till högre tjänst sker selektivt.
Den
lokalanställda personalen anställs på platsen av vederbörande utlandsmyndighet
för kontorsarbete, vakttjänst o. dyl. En stor del är svenska medborgare.
3.2.2
En enhetlig utrikestjänst
UDP:s
uppfattning är alt den nuvarande kategoriuppddningen inte svarar mot kraven på
modern personalpolitik inom en effektivt arbetande utrikesförvaltning. Viktiga
förskjutningar mellan personalkategorierna vad avser arbetsuppgiftema har
skett. Utbildningsnivån för nyanställd personal har genomgående höjts. Arbetsuppgifter
som traditionellt åvilat handläggande tjänstemän har överförts till den
biträdande personalen. De gränser mellan diplomatisk och konsulär personal som
betingas av arbetsuppgifternas karaktär har enligt UDP alltmer tenderat att
suddas ut.
Utgångspunkten för UDP:s
resonemang i detta sammanhang har varit alt alla tjänstemän skall ges
likvärdiga befordrings- och utvecklingsmöjligheter. Tiden kännetecknas av en
strävan att skapa en effektiv organisation och samtidigt ge varje anställd
möjlighet till vidareutveckling. UDP anser vidare att det är angeläget att
åstadkomma ökad personalcirkulation mellan utrikesförvaltningen och i första
hand den övriga statsförvaltningen. Av bl. a. dessa skäl förordar UDP att den
nuvarande kategoriuppdelningen ersätts av en enhetlig UD-karriär. Inom ramen
för denna karriär bör det vara möjligt atl la hänsyn både till tjänstemännens
olika kvalifikationer och intresseinriktning och till behovet av
specialkunskaper på olika områden. En förutsättning är dock att ökad tonvikt
läggs vid utbildning för all personal och att man söker åstadkomma ökad
rörlighet mellan olika funktioner inom utrikesförvaltningen.
Beträffande tjänstetitlar
skiljer sig utrikesdepartementet från regeringskansliet i övrigt beroende på
indelningen i personalkategorier. Elt annat skäl är att utrikesdepartementet
handlägger en rad verksärenden.
UDP
föreslår att utrikesdepartementet får i stort sett samma tjänste-stmklur som
övriga departement. Kabinettsekreleraren föreslås däremot p. g. a. sin särskilda
ställning i organisationen bibehålla sin titel liksom följaktligen biträdande
kabinettssekreteraren.
Liksom
i andra departement bör en indelning ske i biträdande och
3
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 96
Prop. 1975/76: 96 34
handläggande
personal. Till den förra gruppen bör hänföras expeditionsvakter,
"sekreterare" och assistenter.
3.3
Rekrytering och befordran
Bortsett
från specialattachéer och lokalanställda sker basrekrytering av sådan personal
som kommer i fråga för tjänstgöring inom utrikesrepresentationen f. n. på tre
nivåer: av biträdande personal, utrikeskanslister och aspiranter. Därutöver
förekommer viss sidorekrytering.
UDP
föreslår alt basrekrytering i framliden sker på två nivåer: av biträdande
personal och handläggande personal. Dessutom bör sidorekrylering kunna komma i
fråga på alla nivåer.
För
den biträdande personalen innebär UDP:s förslag i princip ingen ändring i
förhållande till nuvarande rekryleringsförfarande. UDP föreslår emellertid att
elt önskemål från personalorganisationerna om koncentration av nyanställningen
lill två tillfällen om året tillgodoses för atl underlätta gemensam
introduktionsutbildning av de nyanställda.
För
den handläggande personalen innebär förslaget att den särskilda rekryteringen
av utrikeskanslister avskaffas och alt all basrekrylering av handläggare i
framliden sker i elt sammanhang. Detta får enligt UDP ses som en följd av
förslaget att avskaffa de nuvarande personalkate-goriema.
Det
nuvarande aspirantsystemet tillkom efter beslut i anledning av prop. 1963: 75
angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov m. m.
Utbildningen gjordes för något år sedan till föremål för en intern översyn inom
utrlkesdeparlementel. UDP:s bedömning är att den nuvarande aspirantulbildningen
har flera fördelar. Bl. a. har den bidragit lill alt bredda
utrikesförvaltningens rekryteringsunderlag. Satsningen på en yrkesinriktad
utbildning anses vara av stort värde. Aspirantsystemet har dock enligt UDP
inte varit utan olägenheter. Systemet har gjort det svårare för andra
personalkategorier all nå befordran lill högre tjänster. Endasi sällan har
personer med några års yrkeserfarenhet sökt sig till denna utbildning för
senare anställning som kanslisekreterare. UDP har vidare konmiit till den
uppfattningen att en oproportionerligt stor del av utbildningsresurserna har
satsals på alt utbilda aspi-rantema, medan övriga kategoriers behov och
önskemål har blivit eftersatta.
På
gmndval av nyssnämnda överväganden föreslår UDP att rekryteringsförfarandet på
bandläggarnivå förändras.
Rekryteringen
av handläggande personal bör modifieras så att nyanställningar görs i
förhållande lill utrikesförvaltningens eget beräknade behov. Den nuvarande
basrekryteringen bör breddas till att avse både kanslisekreterare och departementssekreterare.
Syftet med detla förslag är att bereda också personer med mångårig
yrkeserfarenhet från annan
Prop.
1975/76: 96 35
verksamhet
möjlighet att söka anställning i utrikesdepartementet. Vidare bör den breddade
externrekryteringen enligt UDP kompletteras med ökad internrekrytering för att
säkra bättre befordringsmöjligheter för den biträdande personalen. UDP som
tillmäter den sistnämnda frågan särskild betydelse anvisar en lösning som
innebär alt kvalificerade assistenter skulle befordras till kanslisekreterare
i sedvanlig administrativ ordning. Därmed skulle en tjänsteman som en gång
anställts i utrikesdepartementet inte behöva gå igenom en ny
antagningsprocedur för att befordras lill handläggare. UDP avvisar elt förslag
om kvoteringssystem som syftar till att etablera en fast relation mellan
antalet internrekryte-rade och externrekryterade handläggare. Däremot anser UDP
alt man bör undersöka möjlighetema att rekrytera handläggare internt iiman behovet
av extern rekrytering fastställs.
Utredningens
förslag innebär alltså att aspirantsystemet avskaffas och ersätts av dels
internrekrytering, dels nyanställning av både kanslisekre-terare och
departementssekreterare. De nya handläggarna bör gå igenom en grundlig
utbildning innan de stationeras utomlands. UDP förordar alt också tjänstemän
från andra departement skall kunna delta i utrikesdepartementets
utbildningsverksamhet.
Beiräffande
rekryteringens inriktning har UDP kommit till den slutsatsen att kraven på
allsidighel hos utrikesljänslemännen är så starka alt de motiverar en
rekrytering av handläggare som i princip avser allmän tjänstgöring inom
utrikesförvaltningen. En specialisering bör enligt UDP:s mening normalt inträda
först efter några års tjänstgöring inom förvaltningen. Detta utesluter inle alt
man rekryterar personer med intresse och fallenhet för ämnesområden där
departementels personalbehov bedöms som särskilt stort.
Basrekryteringen
bör enligt uiredningen kompletteras med sidorekrytering på alla nivåer. Denna
bör komma i fråga antingen för att tillgodose personalbehov som inle kan
läckas genom internrekrytering eller för att tillföra utrikesförvaltningen
sakkunskap inom något särskilt område. UDP menar alt det härigenom också kan
undvikas att UD-tjänsle-männen isoleras i sin karriär. Man påpekar emellertid
att del är nödvändigt att upprätthålla balans mellan inflöde och utflöde av
personal. Om sidorekryteringen antar för stora proportioner och
befordringsulsiklerna för utrikesförvaltningens personal minskas kan detta
skapa interna problem och återverka på basrekryteringen. Möjligheterna till
henmia-tjänstgöring för UD-tjänslemännen kan också komma att minska. Därför
bör departementet i första hand se till möjligheterna att internrekry-tera, bl.
a. till högre tjänster.
Regeringen
inrättade år 1967 (SFS 1967: 100) en särskild antagnings-och utbildningsnämnd
vars uppgift är alt pröva de sökande till aspirant-utbildningen. I denna nämnd
ingår f. n. företrädare för riksdag, förvaltning, näringsliv,
utbildningsväsende och folkrörelser. UDP som be-
Prop.
1975/76: 96 36
dömer
erfarenheterna av nämndens verksamhet som goda förordar att systemet med en
särskild antagningsnämnd bibehålls. Nämnden bör i det av UDP föreslagna
rekryteringsförfarandet ta ställning i frågor som rör såväl nyanställning av
kanslisekreterare/departementssekreterare som internrekrytering av handläggare
från den biträdande personalen. Sammansättningen av nämnden bör enligt UDP:s
mening vara i stort sett densamma som nu. Utredningen finner det emellertid
naturligt alt även personalens organisationer är representerade i nämnden.
UDP har även behandlat
vissa befordringsfrågor som inte faller inom ramen för det avtalsbara området.
Man föreslår att initiativ tas till att inrätta fler assistentbefattningar
främst för att förbättra befordringsulsiklerna och för att underlätta en
omfördelning av arbetsuppgifter i syfte att främja effektiviteten i arbetet.
Jämfört med övriga departement är antalet assistenttjänster lågt i förhållande
till det totala antalet biträdestjänster. UDP välkomnar en utveckling mot fler
tjänster som innehåller både biträdande och handläggande uppgifter. Därigenom
skulle klyftan mellan biträdande och handläggande personal minskas.
UDP tycker sig ha funnit
att inslaget av anciennitetstänkande i beford-ringsärenden är starkt. Den anser
att selektivitet bör användas i ökad utsträckning, framför allt vad gäller
befordringar på chefsplanet. Vid sådana befordringar bör man dessutom fästa
särskilt avseende vid vederbörandes arbelsledande förmåga.
UDP har statistiskt
undersökt kvinnans stäUning inom utrikesförvaltningen. Den konstaterar att det
finns en stark överrepresentation av kvinnor i de lägre åldersgrupperna. UDP:s
undersökningar visar också att kvinnorna dominerar låglöneskiktet. Dessa fakta
betraktar utredningen som ytterligare argument för att tillskapa högre
befattningar för den biträdande personalen och för att möjliggöra för
kvalificerade assistenter att gå vidare till handläggarkarriären.
UDP anser vidare att man
för att öka antalet kvinnor på högre tjänster måste avsevärt intensifiera
ansträngningarna att finna meningsfull sysselsättnmg för medföljande make på
stationeringsort utomlands. Särskilda ansträngningar bör göras för att öka
antagningen av kvinnliga tjänstemän på handläggamivå. över huvud taget anser
UDP det angeläget alt man söker ta tillvara de möjligheter till mindre
könsbunden rekrytering som dess inlegrationsförslag kan öppna.
3.4
Personalplanering
UDP
redogör kortfattat för personalplaneringens nuvarande läge och konstaterar att
den kortsiktiga personalplaneringen, d. v. s. den planering som avser
förändringar inom de närmaste tolv månaderna, bygger på ett antal ingångsvärden
såsom uppkomna vakanser, nyinrättade befattningar, tjänstiedigheter,
tjänstemännens egna förflyttningsönskemål,
Prop. 1975/76: 96 37
förflyttningsbarhet,
lämplighet för viss post, häso- och familjebild samt plats i
förflytlningskedjan. Beiräffande den långsiktiga personalplaneringen redovisas
att det inom departementet pågår en uppbyggnad av en rullande femårsplan för
samtliga förflyttningar av diplomatiska och konsulära tjänstemän. Syftet med
denna planering på längre sikt är att ge tjänstemännen själva,
utlandsmyndigheterna och enheterna inom departementet en samlad bild av
aktuella förflyttningar under de närmaste åren. En annan målsättning är alt
tjänstemännen skall kunna få besked om dels stationeringens planerade längd,
dels vilken typ av post eller tjänstgöring som därefier kan bli aktuell. Planen
väntas vidare leda till längre förvarningstider. Den avses också ligga till
gmnd för en kartläggning av utbildningsbehovet. UDP har uppmärksammat att
personalplaneringen i utrikesförvaltningen erbjuder särskilda svårigheler och
påverkas av etl antal faktorer som är svåra eller omöjliga atl förutse.
UDP har efter ingående
diskussioner avvisat etl syslem enligt vilket ett direkt ansökningsförfarande
skulle utgöra grunden för personalplaneringen. I stället har UDP kommit lill
den uppfattningen atl man bör gå vidare på den väg som innebär alt man systematiskt
samlar in tjänstemännens önskemål och kombinerar detla med ökad information om
lediga poster. Tjänstemännen skulle ett par gånger om året eller vid behov
oftare informeras om vilka poster som väntas bli lediga under det närmaste
året. Med utgångspunkt i denna information skulle intresserade tjänstemän
anmäla önskemål om nya arbetsuppgifter och nya tjänstgöringsorter. UDP finner
alt en förflyltningskedja sällan kan helt lillgodose alla berörda tjänstemäns
intressen men understryker alt strävan måste vara atl ta tillbörlig hänsyn till
alla. Det av UDP skisserade personal-planeringssystemet bör enligl förslaget
kompletteras med verksamhels-beskrivningar för de aktuella tjänsterna. En
rullande översyn av både verksamhetsbeskrivning och befallningsbeskrivning
måste äga rum. Be-fattningsbeskrivningama utesluter inle omfördelningar av
arbetet på en viss utiandsmyndighet. Liksom nu bör aktuella
slationsbeskrivningar finnas tillgängliga i departementet beträffande alla
orter där utlandsmyndigheter finns upprättande. Alla myndigheter med utsänd
personal föreslås dessutom ha en kortfattad version av dessa slalionsrapporter
med upplysningar om förhållanden som är av särskild betydelse vid val av post.
All
personal i utrikesförvaltningen utom de s. k. administrativa tjänstemännen är
i princip underkastade förflytlningsplikt. I praktiken är dock
biträdespersonalen undantagen härifrån. Även när det gäller övriga tjänstemän
hör det till undantagen att man genomför en omplacering i strid mot
tjänstemannens klart uttalade vilja. UDP kan inte biträda del förslag som
framförts om avskaffande av förflyttningspliklen. Följden skulle bl. a. kunna
bli att en tjänsteman sitter kvar alltför länge på en och samma post som därmed
kan blockeras för andra. Om förflytt-
Prop.
1975/76: 96 38
ningsplikten
avskaffas kan del också bli svårt att besätta mindre eftertraktade poster. Man
bör dessutom inle lägga hinder i vägen för en rotation av tjänstemännen mellan
poster av olika karaktär och inriktning.
UDP anser det riktigt atl
inte uppställa alltför snäva tidsgränser för tjänstgöringen på en och samma
post. Inte desto mindre bör man enligt utredningens mening här uppställa
regler, från vilka avvikelser bör ske endast då särskilda skäl föreligger. Vad
gäller handläggande personal förefaller den nu tUlämpade normen tre lill fem
år,: på orter med svåra förhållanden två lill fyra år, lämplig. För tjänstemän
i början av sin karriär bör en något kortare tjänstgöringstid kunna komma i
fråga. För chefstjänstemän kan det å andra sidan vara motiverat med en något
längre tjänstgöringsperiod än fem år. För biträdande personal bör den normala
tjänstgöringsperioden liksom nu vara minst två år; på orter med svåra
förhållanden elt år med rätt till förlängningar upp till fyra år.
I det normala mönstret
ingår att en UD-ljänsleman med vissa intervaller skall tjänstgöra inom
hemmaförvaltningen. Ett viktigt syfte med denna hemmatjänstgöring är att ge
tjänstemännen tillfälle att vidmakthålla kontakterna med svenskt samhällsliv
och därigenom underlätta för honom att i olika sammanhang företräda Sverige
utåt. UDP har funnit att möjligheterna till hemmaljänstgöring i dag varierar
starkt mellan olika personalkategorier och åldersgrupper. Följden har för vissa
tjänstemän blivit att många oavbrutet varit stationerade en lång tid utomlands.
En tjänsteman som under en längre tid tjänstgjort utomlands förlorar, menar
UDP, lätt kontakten med strömningarna i sitt hemland. Perspektivet förskjuts
och han kan få svårt all förslå och förklara utvecklingen i det land som han
är satt att företräda. Ökad information, fler hemmasemestrar och intensifierad
fortbildning kan minska denna risk, men utgör enligt UDP ingen ersättning för
hemmatjänstgöring.
Mol denna bakgrund anser
UDP det önskvärt all ingen tjänsteman i utrikesförvaltningen skall tjänstgöra
på mer än två poster i rad utomlands, alltså högst under åtta till tio år.
Detta innebär att relationen mellan antalet tjänster utomlands och antalet
hemmatjänsler bör vara högst två till ett. Det är dessutom nödvändigt att
tjänstestrukturen är ungefär densamma utomlands som hemma, dvs. att man söker
upprätthålla den angivna relationen på varje tjänstenivå. De undersökningar
UDP genomfört om relationen mdlan hemma- och uletjänster på biträdes- och
handläggarplanet visar att den nuvarande stmkturen i och för sig medger att
förslagen genomförs. UDP förutser dock alt problem kan uppstå på den
administrativa och konsulära sektorn där antalet hemma-tjänster är relativt
begränsat. För ambassadråd och chefer för utlandsmyndigheter är relationen
mellan ute- och hemmatjänster sämre. Här kan det, tror UDP, bli svårt alt
sttikt hålla på principen atl en tjänsteman bör tjänstgöra bara åtta till tio
år i rad utomlands. UDP diskuterar olika åtgärder som bör vidtas för alt man
skall kunna närma sig detta
Prop.
1975/76: 96 39
mål
och hänvisar i första band lill den omorganisation och åtgärder i övrigt som
UDO har föreslagit och som jag anmält i det föregående.
Även
med hänsyn tagen lill dessa olika åtgärder förutser UDP alt det kan bli svårt
att i önskvärd utsträckning bereda alla chefstjänstemän tillfälle till
hemmaljänstgöring under senare delen av karriären. Särskilda resurser bör
därför enligt UDP ställas lill förfogande för atl möjliggöra för dessa
tjänstemän att mellan två poster tillbringa något år i Sverige för tjänstgöring
eller utbildning. Detta bör gälla också för de konsulära tjänstemän som redan
tjänstgjort mer än tio år utomlands. UDP tillstyrker UDO:s förslag om att de
tjänster som förutses ställas till departementschefens förfogande vid behov
skall kunna besättas av tjänstemän som någon tid anses böra tjänstgöra hemma
men inte kan placeras i linjeorganisationen.
Redan
den interna UD-utredningen (UD 70) föreslog att ett personalsamarbete skulle
etableras mellan utrikesdepartementet och centrala myndigheler med
internationell inriktning för alt tillvarata möjligheten lill växdljänstgöring.
Ett visst personalulbyle sker redan i dag mellan utrikesförvaltningen och andra
grenar av statsförvaltningen och samhällslivet. För närvarande tjänstgör ett
trettiotal tjänstemän i utrikesförvaltningen utanför departementet. Ett
ljugotal tjänstemän från andra departement och myndigheter tjänstgör samtidigt
i utrikesförvaltningen, många av dem i specialattachébefattningar. UDP anser
alt etl mer systematiskt försök bör göras att bredda utrikestjänstemännens
erfarenheter av arbetslivet inom landet. Detta bör gå hand i hand med alt
möjlighet bereds för internationellt engagerade och intresserade personer
utanför utrikesdepartementet att tjänstgöra i utrikesförvaltningen. Därigenom
skulle också ökade möjligheter kunna skapas för utrikesförvaltningens
tjänstemän att tjänstgöra i Sverige. Uiredningen tänker sig tjänstgöring
exempelvis vid departementens internationella sekretariat, inom luftfartsverket,
invandrarverket, arbetsmarknadsverket och styrelsen för internationell
utveckling liksom vid organisationer som exportrådet, industriförbundet och
arbetsmarknadens organisationer. Möjligen kan etl personalulbyle med enskilda
företag också komma i fråga. Information skulle ges om vilka tjänster i
utrikesförvaltningen som kan väntas bli lediga under det närmaste året.
Intresserade skulle uppmanas anmäla önskemål om ullandsljänstgöring med
angivande av bestämd post, viss region eller viss lyp av arbetsuppgifter.
Personalulbylet bör avse viss tid, förslagsvis upp lill tre år, varefter
tjänstemännen fömtsatts, återgå till sin tidigare anställning. UDP påpekar att
det ligger i personalutbytets natur att balans upprätthålls mellan in- och utflöde.
En viss flexibilitet är dock önskvärd.
I
normalfallet bör den föreslagna växeltjänstgöringen enligt UDP inte medföra
några extra kostnader, eftersom de berörda tjänstemännen förutses erhålla redan
befintliga tjänster i de mottagande organisatio-
Prop. 1975/76: 96 40
nerna.
UDP föreslår dock att man som ett alternativ till personalutbyte underlättar
för personalen alt tjänstgöra på annat håll inom eller utom statsförvaltningen.
Eventuellt skulle detla kunna ske så att särskilda tjänster som belastar utrikesdepartementets
budget inrättas vid andra departement och myndigheter. UDP föreslår att
särskilda medel reserveras för detta ändamål. Principförslaget bör enligt UDP
bearbetas ytterligare innan del läggs till grund för försöksverksamhet.
UDP
finner det lämpligt att en tjänsteman efter några års tjänstgöring inriktar sig
på elt eller flera huvudområden av utrikesförvaltningens verksamhet. Denna
specialisering kan ta sig uttryck i att en tjänsteman placeras på två eller
flera poster i följd med likartade eller näraliggande inriktning eller avdelas
för en viss lyp av arbetsuppgifter. Specialiseringssträvandena bör stödjas
genom en kraftigt ökad och härtill anpassad satsning på fortbildning och
vidareutbildning.
UDP
framhåller alt man måste lägga ökad tonvikt vid långtidsplanering i
personalpolitiken. Strävan måste vara att med utgångspunkt i tjänstemännens
önskemål och förvaltningens behov lägga upp en plan för hur befintliga
personalresurser skall disponeras. I ljuset härav bör en långsiktig plan för
rekryteringen och utbildningsverksamheten läggas upp. Detta planeringsarbete
bör enligt UDP ske i samarbete med berörda lokala fackliga organisationer.
UDP
har ingående diskuterat humvida utrikesförvaltningen skall ha ett
bedömningssystem av något slag för tjänstemännen och i så fall hur detta skall
utformas. För närvarande förekommer bedömningssystem för tre
personalkategorier: för biträdande personal, utrikeskanslister och aspiranter.
För utrikeskanslister och administrativ personal avges tjänstgöringsbetyg efler
den inledande 18 månader långa tjänstgöringen då ställning skall tas till
anställning av vederbörande på extra ordinarie tjänst. För aspiranlerna avges
omdömen från varje Ijänslgöringsplats under den tvååriga utbildningen. Dessutom
avges särskilda graderade betyg i de språk som studeras under aspirantliden.
UDP
anser atl man bör hålla isär å ena sidan sådana uppgifter om en tjänstemans
arbete som kan betecknas som beskrivande och å andra sådana omdömen som
innehåller värderingar om tjänstemannens sätt att fullgöra sina
arbetsuppgifter. I det förra fallet rör det sig närmast om tjänstgöringsintyg
medan det i det senare fallet är fråga om tjänstgöringsbetyg som förutom de
upplysningar som Ijänslgöringsinlyget lämnar även iimehåller värdeomdömen. UDP
förordar alt ell tjänstgöringsintyg i fortsättningen utfärdas per
tjänstgöringsställe. Intygen bör innehålla utförliga uppgifter om arten och
omfattningen av de arbetsuppgifter som tjänstemannen utfört och bör upprättas
av närmaste chef i samråd med den berörde tjänstemannen. Införandet av
tjänstgöringsintyg tillgodoser enligt UDP:s mening önskemålet om ett objektivt
beslutsunderlag samtidigt som det kan ge en anvisning om en tjänstemans lämp-
Prop. 1975/76: 96 41
lighet
för en viss post. UDP är däremot tveksam till tanken att införa ett system för
personalbedömning med fixerade bedömningsfaktorer och vitsordsskalor.
Uppfattningen grundas framför allt på svårigheten att få fram ett rättvisande
betygssystem. UDP hänvisar också till atl något be-dömningssyslem av liknande
slag normalt inle förekommer inom den centrala statsförvaltningen i övrigt. UDP
är tveksam även till införandel av en ordning där tjänstemännen till ansökan om
omplacering skulle foga referenser lill personer som kan lämna uppgifl om hur
arbetsuppgifterna har skötts. Däremot är det en naturlig strävan att
kontinuerligt förbättra arbetssituationen och ge den enskilde tjänstemannen
bättre överblick över hans situation. Återkommande samtal mellan chef och
medarbetare är härvid en självklar metod. Vidare kan kontakter las med
företrädare för den av UDO föreslagna personaladminislraliva enheten och för de
fackliga organisationerna som genom deltagande i besluls-och samrådsgrupper
medverkar i personalplaneringen.
3.5
Utbildning
Som
bakgrund lill sina över.'äganden i utbildningsfrågor ger UDP en översiktlig
redogörelse för den nuvarande utbildningsverksamheten i utrikesförvaltningen.
Introduktions- och nybörjarutbildningen inriktas för närvarande på aspiranter,
utrikeskanslister samt sekreterarpersonal och expeditionsvakter.
Nyanställda aspiranter
genomgår en tvåårig utbildning, vars övervägande del ägnas åt praktisk
tjänstgöring dels vid tre olika avdelningar i ulrikesdepartementet, dels vid
utlandsmyndighet, dels också vid myndighet eller annan organisation i
Stockholm utanför utrikesdepartementet. Den teoretiska utbildningen är uppdelad
i tre studieblock. Aspiranlerna får därunder en allmän orientering om
utrikesförvaltningen och genomgår en förvaltnings- och handläggarkurs. De
övriga sludieblocken omfattar kurser inom de ämnesområden som utgör de
huvudsakliga verksamhetsgrenarna för utrikesförvaltningen. Aspiranlerna får
också en orientering om inrikespolitik samt ekonomiska, sociala och kulturella
frägor.
Utbildningen
av nyanställda utrikeskanslister pågår under åtta till nio månader. Den
teoretiska utbildningen sammanfaller i stora drag med aspirantulbildningen. Den
praktiska tjänstgöringen under utbildningsskedet äger för utrikeskanslisternas
del mm vid bl. a. administrativa avdelningen, rättsavdelningen och
utrikeshandelsenhetema. Språkutbildningen har integrerats med aspiranternas
moisvarande utbildning.
Introduktionsutbildning
för sekreterarpersonal anordnas tre å fyra gånger per år. Introduktionskursen
pågår under ca två veckor och om-fatfar bl. a. anställningsförhållanden och
allmänna sekreterargöromål, pass- och viseringsfrågor samt orientering
om utrikesförvaltningens
Prop. 1975/76: 96 42
verksamhet.
Inför den första utlandsplaceringen utbildas sekreterama i chiffer, telex och
radioteknik m. m. Introduktionsutbildningen för nyanställda expeditionsvakter
omfattar med vissa modifikationer samma kurser som för sekreterare.
Den
nuvarande fortbildningen inom utrikesförvaltningen är med undantag för
språkutbildningen relativt oslmklurerad. Tyngdpunkten ligger på intematkurser.
Dessutom har särskilda seminarier och studiecirklar om exempelvis svensk
utrikespolitik arrangerats. Särskilda fördjupningskurser utanför departementet
förekommer även. Tjänstemännen har dessutom vissa möjligheter att delta i
internationella kurser och seminarier.
Vad beträffar
språkutbildningen genomgår nyanställda aspiranter och utrikeskanslister
undervisning i engelska, franska och tyska. Tyska språket kan bytas ut mot
spanska eller ryska, i enstaka fall också mot annat språk. Inom ramen för
fortbildningen anordnas kurser i bl. a. engelska, franska, spanska, ryska,
arabiska och kinesiska. Vid sidan härav har alla tjänstemän som behöver
språkkunskap i sitt arbete rält till bidrag för enskilda språkstudier. En typ
av strikt målinriktad språkutbildning har också prövats i några fall. Det rör
sig här om språkträning som särskilt inriktas på kommande placeringar
utomlands. Sedan elt par års tid pågår ett omfattande arbete för att utarbeta
en språkutbildningsstrategi för utrikesförvaltningen. Som ett led i denna
underkastas numera alla nyanställda aspiranter och flertalet handläggare
språktester som gör det möjligt att i större utsträckning än tidigare anpassa
utbildningen lill förkunskaperna. I arbetet ingår också att kartlägga behovet
av språkkunskaper på olika tjänster.
F.
n. förekommer inle någon organiserad utbildning av lokalanställda. Bidrag för
studier i svenska och engelska har dock utgått i en dd fall. Undanlagsvis har
lokalanställda på Sverige-besök beretts möjlighet atl delta i kurser som
anordnats av departementet.
Utbildningsinsatser
görs även för medföljande make. De inskränker sig f. n. lill främst
språkutbildning. Makar har även bereits tillfälle att delta i vissa delar av
aspirantulbildningen samt i internalseminarierna i Sverige-kunskap.
UDP
framhåller att man måste räkna med atl den undervisning som förmedlas genom det
allmänna skolväsendets försorg behöver kompletteras med intern utbildning av
personal. Detla gäller i särskilt hög grad för utrikesförvaltningens personal
som en följd av de täta omplaceringar som sker mellan olika uppgifter och olika
miljöer. Demokratiseringen av arbetslivet har successivt bidragit till nya
samarbetsformer med ökat inslag av projektarbete, långt gående delegering av
olika beslutsfunktioner och ökat medinflytande för de enskilda tjänstemännen i
arbets- och beslutsprocesser. Också detta medför förändrade och delvis nya krav
på i första hand den arbelsledande personalen och de fackliga företrädarna.
Prop.
1975/76: 96 43
Utbildningen
måste enligt UDP ses som en integrerad dd av tjänstgöringen. Tjänstemännen
måsle stimuleras att utveckla och fördjupa sina kunskaper inom olika områden.
Genorn återkommande personalsamtal måste varje tjänsteman beredas möjlighet alt
medverka i den fortlöpande planeringen av de teoretiska utbildningsinsatser
som gäller honom själv. Praktiska möjligbeter måste enligt UDP skapas för
tjänstemännen atl frigöra sig från det ordinarie arbetet under den lid de
genomgår utbildning, exempelvis genom att man inrättar särskilda
utbildningstjänster.
Från
dessa allmänna utgångspunkter har UDP skisserat ett utbildningsprogram för
utrikesförvaltningen som anges ligga i linje med förslaget om att förenhetliga
utrikestjänsten och slopa det nuvarande aspi-rantutbildningssystemet. Strävan
har varit att fördela utbildningsresurserna på ell sådant sätt att en
personalintegralion främjas. Ökad tonvikt har lagts på fortbildning och
vidareutbildning med kursavsnitt som är gemensamma för tjänstemän på olika
nivåer. Utbildningsprogrammet förutser atl alla tjänstemän omedelbart efter
anställning genomgår en basutbildning. Den nuvarande fortbildningen inom
utrikesförvaltningen bör breddas och ylterligare struktureras. Den bör också
ges en sådan inriktning att den underlättar för den anställde att specialisera
sig på något eller några av utrikesförvaltningens huvudområden, att den ger
ut-landstationerade tjänstemän möjligheter att återknyta kontakten med svenskt
samhällsliv samt a't den främjar personalsamverkan på alla nivåer. UDP förutser
atl inom ramen för fortbildningsprogrammet särskilda resurser kan behöva
avsällas under ell övergångsskede för att underlätta den föreslagna
personalintegralionen.
UDP:s
förslag innebär att den nuvarande aspirantulbildningen slopas. Basutbildningen
av handläggare föreslås i stället ingå som ett led i departementets allmänna
utbildningsprogram. För den enskilde tjänstemannen bör utbildningen läggas upp
så att den kompletterar tidigare utbildning och erfarenheter och anpassas till
kommande verksamhetsområde. Ökad hänsyn bör alltså tas lill att behovet av
utbildning kan växla från en tjänsteman till en annan. Av administrativa skäl,
av kostnadsskäl och av rättviseskäl kan del dock enligt UDP:s mening vara lämpligt
all ange en schematisk utgångspunkt för den individuella utbildningsplaneringen.
När det gäller utbildningsbehovet hos nyanställda handläggare har UDP skisserat
en grundmodell som innefattar en utbildning om i allt tolv månader vari ingår
två praklikperioder och tre studieblock. Till skillnad från vad som gäller nu
föreslås utbildningen inte omfatta någon praktiktjänstgöring vid
utlandsmyndighet. Inte heller förutses utbildningen omfatta någon
praktiktjänstgöring vid andra departement, myndigheter eller organisationer.
Skälet är att UDP räknar med att de flesta nyanställda handläggare kommer atl
ha föregående praktisk erfarenhet från tjänstgöring på annat håll.
Prop. 1975/76: 96 44
All
nyanställd personal i utrikesförvaltningen bör genomgå någon veckas
introduktionsutbildning. Denna bör vara gemensam för alla nyanställda i
Sverige. Även tjänstemännens makar bör beredas tillfälle att delta. För den
lokalanställda personalen måste av praktiska skäl särskild utbildning
anordnas.
UDP
föreslår att den biträdande personalen efter genomgången introduktionsutbildning
liksom nu genomgår en grundkurs under ca två veckor. För expedilionsvaklerna
förutses många kursmoment bli desamma som för sekreterarpersonalen. I övrigt
måsle utbildningen anpassas till de kommande arbetsuppgiftema. Biträdande
personal som avses stationeras utomlands bör härutöver undervisas om arbetet
vid utlandsmyndigheter och om de särskilda förhållanden som råder vid
tjänstgöring utomlands.
De
allmänna förvaltnings- och handläggarkurser sovn redan är introducerade i
departementet bör ingå i utbildningsprogrammet. Kurserna syftar i första hand
till alt säkerslälla alt alla nyanställda handläggare erhåller nödvändiga
kunskaper om statsförvaltningen och dess arbete och om principerna för
handläggning. De bör slå Öppna för all personal i utrikesförvaltningen. De bör
t. ex. ingå som elt led i utbildningen av assistenter.
Grundkursen
för handläggare kan, menar UDP, ses som ett komplement lill den allmänna
förvaltnings- och handläggarkursen och syftar till alt sätta in tjänstemännen i
de olika delarna av utrikesförvaltningens verksamhet. I kursen bör ingå en
allmän orientering om utrikesförvaltningens verksamhet. Utbildningen bör
läggas upp så att handläggaren efler genomgången utbildning skall vara så
insatt i administrativa rutiner och handläggning av ärenden att han
självständigt kan lösa enklare uppgifter. Han bör vidare kunna formulera
skriftliga och telegrafiska rapporter och promemorior samt göra muntliga
föredragningar. Han bör dessutom ha sådan kunskap om Sverige och svensk
utrikespolitik, handelspolitik, biståndspolitik och internationell rätt liksom
om formerna för inlernaliondlt samarbete att han är väl förberedd för sin nya
tjänst i departementet eller vid utiandsmyndighet. Grundkursen riktar sig i
första hand till handläggare som för sin fortsatta tjänstgöring behöver en
bred och allmän överblick över utrikesförvaltningen. Även specialister i
handläggarkarriären liksom kvalificerade assistenter bör dock kunna komma i
fråga för denna kurs.
UDP
föreslår också att fördjupningskurser anordnas inom olika områden. Dessa
kurser föreslås ligga till gmnd för en ökad specialisering hos tjänstemännen.
Inom varje delområde bör kurspaket av varierande svårighetsgrad utarbetas. En
dd av dem kan integreras i del Iredje skedet av grandutbildningen för
handläggare. Dessa kurser bör utgöra stommen i fortbildningsprogrammel. Vid
sidan härav kan särskilda konferenser ocb seminarier i skilda ämnen
arrangeras. Tjänstemännens dd-
Prop. 1975/76: 96 45
tagande
i regionala konferenser och i intemationella kurser och seminarier bör
uppmuntras.
UDP anser att alla
utlandsstationerade tjänstemän på bandläggarnivå bör delta i Sverige-seminarium
minsl en gång vart Iredje år. Utlandsmyndighetemas chefer bör få motsvarande
utbildning i samband med de årliga möten till vilka de kallas. Speciella
insatser kan visa sig erforderliga för tjänstemän som på gmnd av långvarig
utlandsvistelse behöver förnya och fördjupa kunskaperna om och kontakterna med
svenskt samhällsliv i vid mening.
Den snabba utvecklingen på
det förvaltningsdemokratiska området motiverar enligt UDP atl alla tjänstemän
får utbildning i ledarskap och samverkan på arbetsplatsen.
Starka skäl talar
enligt UDP för att alla tjänstemän, även sidorekryle-rade, som skall besätta
chefspost i utrikesförvaltningen, bör genomgå en särskild chefsutbildning.
UDP betonar vikten av alt
den lokalanställda personalen bereds bättre utbildningsmöjligheter. I allmänhet
lorde det bli fråga om att genom utbildningsbidrag möjliggöra för
lokalanställda atl studera på platsen.
Personalpolitiken bör
uppmuntra sådan utbildning som omfattar universitetsstudier eller praktik på
annat håll. Språkutbildningen i utrikesförvaltningen såsom den nu bedrivs och
det utvecklingsarbete som pågår föranleder inga särskilda förslag från UDP:s
sida.
UDP framhåller att
medföljande makar som så önskar bör få möjlighet att genomgå språkutbildning.
Man bör ställa sig välvillig till önskemål om bidrag för annan utbildning som
föranleds av att medföljande make på frivillig gmnd i en eller annan form
medverkar i arbetet att företräda Sverige utomlands. UDP menar också atl barn
som medföljer tjänsteman vid slationering utomlands skall ba rätt till
språkstudier eftersom sådana kan underlätta anpassningen på den nya
stationeringsorten.
3.6
Avgångsregler
För
utrikesförvaltningens tjänstemän gäller samma pensionsbestämmelser som för
andra statsanställda. I olika sammanhang har emellertid ifrågasatts om
särskilda avgångsregler bör införas för utrikesförvaltningens personal med
hänsyn till utrikestjänslgöringens speciella karaktär. Bland omständigheter som
kan göra utlandstjänsten särskilt påfrestande har nämnts pressande
klimatförhållanden, svårigheter att erhålla god hälso- och sjukvård, oregelbunden
arbetstid, isolering på grund av bl. a. språksvårigheter, glesa direktkontakter
med hemlandet saml i några länder dålig personlig säkerhet. Frågan har senast
prövats av en särskild
Prop. 1975/76: 96 46
sakkunnig
som år 1971 tillkallades av dåvarande ministern för utrikes ärendena.
I betänkandet
Avgångsregler inom utrikesförvaltningen (Ds UD 1972: 2) framhåller den
sakkunnige att ulrikesljänstens särförhållanden enligt hans mening inte medför
sådana konsekvenser alt det finns anledning att pensionera varje tjänsteman
vid utrikesförvaltningen tidigare än inom statsförvaltningen i övrigt. Däremot
konstateras att följderna av ulrikesljänstens påfrestningar i individuella fall
kan medföra att lidiga-rdagd avgång är önskvärd från både arbetsgivarens och
arbetstagarens synpunkler. Den sakkunnige diskuterar mot den bakgmnden möjligheten
att införa en pensioneringsperiod med vidgade gränser jämfört med den
nuvarande, omfatlande exempelvis intervallet 60 till 66 år. Utredningsmannen
stannar dock vid alt inle föreslå någon generell förändring ulan förordar i
stället att man i sådana fall bör utnyttja det redan befintliga institutet
"försättande i disponibililet på tjänstemannens begäran".
Utredningens förslag bar
remissbehandlats. Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning atl
nuvarande pensioneringsperioder för utrikesförvaltningens personal bör
bibehållas. Ingen remissinstans bar uttryckligen vänt sig häremot. Personalens
huvudorganisationer anser dock all frågoma om vidgade möjligheter till
differentierade pensions-tidpunkter bör övervägas ytterligare.
UDP:s grundläggande
inställning är att man i möjlig mån bör sträva efler enhetliga avgångsregler
inom statsförvaltningen. Endast om starka skäl motiverar detta bör särregler
införas. UDP har inte kunna finna att tiUräckliga skäl föreligger för att
införa specialbestämmelser för utrikesförvaltningens personal. Det är UDP:s
mening att personalpolitiken i stället bör inriktas på alt så långt detla är
möjligt förebygga och minska den speciella belastning som utrikestjänsten kan
medföra. För tjänstemän som innan de uppnått pensionsåldern av olika skäl inle
längre kan fullgöra sina ordinarie arbetsuppgifter måsle enligt UDP:s uppfattning
omplacering till andra lämpliga arbetsuppgifter i första hand prövas,
eventuellt i kombination med utbildning, omskolning, förflyttning etc Mot den
bakgrunden anser såväl UDP som avgångsutredningen det angeläget atl tjänster i
lönegrad F 23/24 och högre vid behov kan inrättas i departementet för
tjänstemän som av en eller annan anledning inte bör inneha chefsbefattning vid
utlandsmyndighet. Eftersom liknande svårigheler kan uppstå även vid placering
av andra tjänstemän än myndighetschefer, bör motsvarande möjligheter finnas på
samtliga nivåer. Förlida avgång ur tjänst kan emellertid enligt UDP ibland vara
den lämpligaste lösningen både för den enskUde och för arbetsgivaren. UDP anser
liksom avgångsutredningen att disponibililetsinstilutet i sådana fall bör kunna
komma till användning. Normalt bör detta ske i samförstånd med den enskilde.
Tvångsvis försättande i disponibililet bör liksom nu
Prop. 1975/76: 96 47
komma
i fråga endast om det är påkallat med hänsyn till rikels bästa, alltså med stöd
av 33 § statstjänstemannalagen.
I 1975 års
budgetproposition (prop. 1975: 1, bil. 2, s. 21) har framhållits att etl antal
ordinarie tjänster med förordnande för bestämd tid som är förenade med rält
till förordnandepension som följd av en ändring i statstjänstemannalagen kan
komma att omvandlas till tjänster med förordnande tills vidare. Normalt
förutses delta inle vålla några problem eftersom innehavare av elt löpande
förordnande för bestämd tid självfallet får behålla detta om han så önskar och
alltså bevarar sin rätt till förordnandepension. Det kan dock uppkomma situationer
där det från såväl den enskildes som statsförvaltningens synpunkt kan vara till
fördel om regeringen har möjlighet att besluta om pension till innehavare av
ordinarie tjänst med förordnande tills vidare. Sådana situationer kan uppkomma
beiräffande såväl tjänsteman som tidigare varit innehavare av ordinarie tjänst
med förordnande för bestämd tid som annan ordinarie tjänsteman med förordnande
tills vidare. Regeringen har därför fått riksdagens bemyndigande alt efler
prövning i varje särskilt fall besluta om pension åt sådan tjänsteman (InU
1975: 4, rskr 1975: 218). Som fömtsättning för beslut skall gälla att
tjänstemannen bar ansökt därom eller förklarat sig inte ba någon erinran
däremot.
UDP ulgår ifrån att man
för enskilda tjänstemän även inom utrikesförvaltningen efter prövning i varje
särskilt fall och i samförstånd med berörda tjänstemän skaU kunna pröva
möjligheterna alt tidigarelägga avgången med stöd av delta bemyndigande.
Slutligen erinrar UDP om att det f. n. pågår ett omfattande reformarbete på
pensionsområdet. Bl. a. träder nya regler om rörlig pensionsålder i kraft
samtidigt med sänkningen av den allmänna pensionåldem till 65 år den 1 juli
1976. Enligt vad UDP har erfarit kommer förhandlingar mellan statens avtalsverk
och de statsanställdas huvudorganisationer att påbörjas med anledning av de
nya pensionsreformerna. UDP fömtsätter atl i den mån gällande avgångsregler
för statsanställda ändras detla kommer atl slå igenom i utrikesförvaltningen.
3.7
Tjänstgöring utomlands
UDP
har noterat att förhållandena för personalen inom utrikesförvaltningen vid
ullandsslationering skiljer sig på många sätt från vad som gäller vid
tjänstgöring i Sverige. En förflyttning till utlandet eller mellan två
ullandsposter innebär i varierande grad beroende på ort och person en rad
praktiska problem. Därtill kommer fysiska och psykiska påfrestningar för den
enskilde och i förekommande fall för hans familj. Tjänstemannen möter en okänd
arbetsmUjö. Ändå måste han eller hon snabbt lära känna anställningslandet och
arbeta upp de nödvändiga kontakterna. Samtidigt krävs god orientering om
utvecklingen i Sverige.
Prop. 1975/76: 96 48
Klimatet
kan vara pressande och hälsovården kan lämna mycket övrigt att önska.
Anpassningsproblem kan uppslå för barn och för tidigare förvärvsarbetande
make.
De
speciella förhållanden som råder vid en utlandsmyndighet - och sorn kan variera
kraftigt från en utlandsmyndighet till en annan motiverar att särskilda
åtgärder vidtas för att underlätta för en tjänsteman att snabbt anpassa sig
till sin nya arbets- och levnadsmiljö och bli en väl fungerande medarbetare.
Tjänstemannen måste få tillfälle atl noga förbereda sig för sin nya post.
Förutsättningar måsle skapas för att tjänstemannen på ett effektivt sätt skall
kunna verka i anställningslandet.
För
att skapa förutsättningar för en rationell arbetsfördelning och en ökad
samverkan mellan alla tjänstemän vid en utlandsmyndighet har UDP bl. a.
föreslagit att en personalintegration skall komma tUl stånd. I detta syfte har
också lagts fram förslag om alt de lokalanställdas anställningsförhållanden
förbättras samt om att specialattachéema integreras i de svenska
utlandsmyndigheterna. UDP menar alt man som ett komplement till dessa åtgärder
bör skapa likartade tjänstgöringsvillkor för all utsänd personal i statstjänst
oavsett vem som är huvudman i Sverige.
Innan
en tjänsteman tillträder en ny post kan han på olika sätt förberedas för sin
uppgift. Viktigast är givelvis att han besitter erforderliga kvalifikationer
för att fullgöra de arbetsuppgifter som väntar honom. Det är också nödvändigt
att han redan vid tUllrädet behärskar åtminstone något i värdlandet gångbart
språk. Han bör helst också vara bekant med dess eget språk. Baskunskaperna bör
kompletteras med praktiska förberedelser för den enskilda poslen. UDP anser
att alla tjänstemän i anslutning till förflyttning skall ges tUlfälle att
under erforderlig tid genom kontakter med personer inom och utom
utrikesförvaltningen och genom inläsning av dokumentation sätta sig in i
frägor som rör det nya anställningslandet. Det kan enligt UDP vara lämpligt atl
från- och tillträdande tjänstemän också ges tillfälle att tjänstgöra parallellt
under en kortare tid.
Utrikesdepartementet
måsle enligt UDP:s uppfattning ha sådana resurser för personalplaneringen att
hänsyn kan tas till alt viss del av personalen måsle kunna frigöras från det
ordinarie arbetet för förberedelser av delta slag.
Frågan
om hur en nytillträdande tjänsteman skall anmälas hos värdlandets myndigheter
'år ofta av stor betydelse för möjlighetema att fullgöra arbetet eftersom en
tjänsteman genom anmälan får vissa immuni-tetsrättigheler och privilegier. De
allmänna principerna för anmälan av tjänsteman vid beskickning och konsulat
finns nedlagda i 1961 och 1963 års Wien-konventioner om diplomatiska
förbindelser ocb om konsulära förbindelser m.m. (prop. 1966: 148, prop. 1973:
172). Staterna bestämmer i princip själva i vilken egenskap tjänstemännen
skall anmälas.
Prop.
1975/76: 96 49
Enligt
UDP:s mening bör ingen tvekan råda om alt alla handläggare skall anmälas som
diplomatisk eller konsulär personal. Vad gäller den biträdande personalen bör
grundregeln vara att anmälan skall ske som administrativ/teknisk personal.
Liksom nu torde det emellertid vara nödvändigt att i vissa länder anmäla också
biträdande tjänstemän som diplomatisk eller konsulär personal.
Vid
lokal anmälan utomlands bör tjänstetiteln enligt UDP motsvara tjänst och
lönegrad i utrLkesförvaltningen. Liksom inom hemmaförvaltningen bör en
enhetlig titelskala eftersträvas också utomlands. UDP anser att det inle
längre bör förekomma att tjänsteman i lägre lönegrad av besparingsskäl anmäls i
högre tjänstestäUning ulan alt tilläggas den därmed förenade lönegraden och
övriga förmåner.
Enligt
nuvarande bestämmelser kan biträdande tjänsteman förordnas alt tjänstgöra som
olönad kanslist. Därigenom får vederbörande behörighet att ombesörja ärenden
som eljest åvilar handläggande personal. UDP anser att systemet med olönade
kanslister vid lönade myndigheter bör avskaffas. Temporära vakanser bör på
sedvanligt sätt fyllas genom vikariatsarrangemang.
Utsända
expedilionsvakler och expeditionsförmän anmäls f. n. som kanslivaktmästare. De
har framfört önskemål om atl anmälan i stället bör ske som ambassadassislenl.
UDP har förståelse för detta önskemål och förordar atl det tUlmötesgås.
UDP
vill ifrågasätta om behov längre föreligger alt bibehålla diplomat- och
tjänsiepass. Om emeUertid nuvarande system anses böra fortsätta vill UDP
förorda att diplomatpass utfärdas till handläggande personal och tjänstepass
till biträdande personal.
Systemet
med honorära konsulat är f. n. föremål för översyn inom utrikesdepartementet.
Tidigare tUlämpad praxis, enligt vilken vid vissa myndigheter utsänd tjänsteman
är underställd chef som är honorar konsul eller generalkonsul, är under
avveckling. UDP förutsätter att denna avveckling slutförs inom en nära framtid.
I
vissa länder där kravet på officiell svensk representation i varje fall tills
vidare inte ansetts motivera upprättandet av en myndighet med en på platsen
bosatt ambassadör har ledningen anförtrolls åt en tjänsteman i lägre
tjänsteställning. Vid ambassadkanslierna, vilkas arbetsuppgifter i princip är
koncentrerade tUl ekonomisk, kommersieU och konsulär verksamhet, utgörs
personalen av endast en utsänd tjänsteman som chef samt lokalanställd personal.
UDP
konstaterar att det knappast ingår i dess mandat att lämna några omdömen
beträffande formen för svensk representation i olika länder. Den ställer sig
dock tveksam tiU lämpligheten av en så sparsam bemanning som nyss sagts. Det
kan enligt UDP:s mening knappast vara rationell hushållning att förordna en
handläggare att tjänstgöra på viss
4 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 96
Prop. 1975/76: 96 50
ort
ulan stöd av annan utsänd personal. En förstärkning av personalresurserna
skulle bidra lUl alt väsentligt förbättra arbetsförhållandena vid de berörda
myndigheterna.
Vid
några av de största utlandsmyndigheterna har under senare år de administrativa
ärendena koncentrerats under ledning av en utsänd tjänsteman med direkt ansvar
under beskickningschefen. UDP anser en sådan organisation mycket väl
motiverad. En förutsättning för alt den skall fungera är dock dels att dessa
tjänstemän genom utbildning och erfarenhet har skaffat sig goda kvalifikationer
på detla arbetsområde, dels atl de erhåller en tjänsteställning som motsvarar
det med uppgiften förenade ansvaret.
Organiserade
sammankomster med personalen förekommer redan nu på många utlandsmyndigheter.
Vid vissa större utlandsmyndigheter bar förelagsnämnder inrättats. UDP anser
det självklart att regelbundna mö-len i en eller annan form skall komma till
stånd med all personal vid utlandsmyndighet. Ämnesområdet bör i huvudsak vara
delsamma som för företagsnämnd. I takt med atl försöksverksamheten med
fördjupad förvaltningsdemokrati inom departementet byggs ut bör överläggningar
med personalorganisationerna äga rum om hur erfarenheler av denna verksamhet
skall överföras till utlandsmyndigheterna.
Av
en ullandsstationerad tjänsteman krävs alt han är väl orienterad om det land
och den region där han tjänstgör. Behovet av ökad kunskap om
slationeringslandet torde i varierande utsträckning gälla all utsänd personal.
Enligt UDP:s mening bör det vara möjligl alt utnyttja såväl handläggande som
biträdande personal för uppgiften att sprida Sverigeinformation. UDP
understryker viklen av alt behovet av tjänsteresor inom slationeringslandet
tillgodoses bätlre än för närvarande. Den förordar också att man välvUligt
prövar önskemål om alt få företa tjänsteresa till Sverige eller tUl annan
utlandsmyndighet inom regionen för ömsesidigt utbyte av synpunkter och
erfarenheler.
I
arbetet på en utlandsmyndighet ingår atl utveckla personliga relationer med
utiändska tjänstemän och privatpersoner som är värdefulla kontakter på grund av
sina kunskaper och erfarenheter eller sitt inflytande. En viktig uppgift är
också atl förmedla kontakter mellan företrädare för svenska och utländska
intressen. Representationens allmänna syfte är alt underlätta sådana kontakter.
Formerna
för representationen växlar. För många tjänstemän kan representationen bli en
betungande del av arbetet. Del är därför naturligt att man söker begränsa
omfånget och förenkla metoderna för del sällskapliga umgänget. Det är enligl
UDP:s uppfattning svårt att dra upp bestämda riktlinjer för hur
representationen skall utövas. Det ter sig naturligt att man här lärrinar de
enskUda tjänstemännen etl visst mått av handlingsfrihet.
UDP
anser emeUertid all alla initiativ bör stödjas som mot bakgrund
Prop.
1975/76: 96 51
av
de rationella behov representationen har att fylla är realistiska när det
gäller alt begränsa denna och förenkla umgänges- och representa-tionsformerna.
Likaså anser UDP att de behov som kan finnas på skilda platser av gemensamma
resurser för representation i form av utrymmen och utrustning bör karlläggas
och att åtgärder bör vidtas för att tillgodose detta behov. UDP anser det
också riktigt att representationen i första hand inriktas på att skapa kontakt
med utländska medborgare eller på alt sammanföra svenska och utländska
medborgare. Viss gästfrihet mot besökande ocb på platsen bosatta svenska
medborgare kan vara motiverad, särskilt från högre befattningshavares sida, men
här bör restriktivitet iakttas.
UDP
finner det angeläget att man från utrikesdepartementets sida söker beakta
önskemål om ökad information i säkerhetsfrågor. Alla beskickningar är av
säkerhetsskäl uppdelade i en inre och en yttre avdelning. TUl den inre
avdelningen äger endast utsända tjänstemän tillträde. En olycklig effekt av
detla är enligt UDP att en klar gräns markeras mellan den utsända och den
lokalanställda personalen. Trots att vissa delar av utlandsmyndigheternas
lokaler kräver ett särskUt skydd ifrågasätter UDP om inte den inre avdelningen
åtminstone på en del utlandsmyndigheter skulle kunna begränsas på så sätt att
en del av de utsända tjänstemännen placeras i den yttre avdelningen. UDP
förordar att departementet prövar denna fråga.
Den
tjänsteman som efter tjänstgöring i Sverige tiUträder en post utomlands är i
allmänhet väl orienterad om svenska förhållanden. Med tiden blir det
emellertid allt svårare för honom eUer henne att följa utvecklingen i
hemlandet. Det är därför nödvändigt alt tjänstemännen bereds möjlighet till
regelbunden kontakt med hemlandet, att man i utbildningen söker beakta behovet
av information om Sverige och att utlandsmyndigheterna förses med riklig
information om händelseutvecklingen i hemlandet.
Möjligheterna
att i tjänsten besöka Sverige varierar i dag mellan olika utlandsmyndigheter
och mellan enskilda tjänstemän. För den helt övervägande delen av
utrikesförvaltningens utlandsstationerade personal är dock semeslerbesöken de
enda tUlfäUen som ges att besöka Sverige. Beträffande semesterresor gäller i
dag att tjänsteman med slationering utomlands får ersättning för resa tUl
Sverige vid semester en gång vartannat år eller, om arbetsgivaren med hänsyn
till att klimatiska eller andra förhåUanden i slationeringslandet medger del,
varje år. Sistnämnda regel gäller för närvarande i fråga om ett tjugotal
utlandsmyndigheter. Reseersättning utgår också för tjänstemannens make och bam
under 19 år. Ersällning kan vidare utgå för en person anställd i hushållet om
särskilda skäl föreligger.
UDP
anser alt starka skäl talar för att alla utlandsstationerade tjänstemän och
deras familjer skall beredas tiUfälle att besöka Sverige en gång
Prop. 1975/76: 96 52
om
året. UDP fäster därvid särskilt stort avseende vid att tjänstemännen härigenom
skulle få det lättare att följa utvecklingen i Sverige på oUka områden. Den
menar också att semesterresorna till Sverige i högre grad än hittills bör
kombineras med information och utbildning i avsikt att fördjupa kunskaperna om
Sverige.
Sedan
en längre lid anordnas årligen sändebudsmöten för beskickningschefer som för
tillfället vistas i Sverige. Deltagande i sändebudsmötena är frivUligt.
Mölesdagama redovisas som tjänstgöring men dagtraktamente och ersättning för
resor från och till semesterorten ulgår inte. För utlandsstationerade
meUangradstjänstemän arrangeras årligen veckolånga Sverige-seminarier som berör
aktuella svenska samhäUsfrå-gor. Även i dessa seminarier är deltagandet
frivilligt. De har tidigare ägt rum under semestertid. Kurserna förläggs i
allmänhet tUl internal, varvid kostnaderna för logi och kost bestrids av
departementet. UDP anser att ökad tonvikt i framliden bör läggas vid chefsmöten
och andra kurser. UDP menar att om alla utsända tjänstemän får rätt tUl
hemresa en gång om året så är det inte orimligt att begära att de söker inpassa
sin Sverige-semester så att de har tillfälle att delta i lämpliga konferenser
och kurser. UDP föreslår också atl chefsmölena utökas tidsmässigt och att
ulbildningsaspekterna betonas starkare. Inte minst viktigt anser man det vara
att deltagarna i chefsmötena får utbildning i personalpolitiska och
personaladminislraliva frågor. När det gäUer chef för utlandsmyndighet bör
riktmärket vara att denne årligen deltar i chefsmötena varvid traktamente bör
utgå liksom full ersättning för resekostnader från uppehållsorten i Sverige
och åter och andra med deltagandet förenade kostnader. I varje fall bör
deltagande vartannat år vara obligatoriskt. Man anser det angeläget alt också
övrig ullandsstationerad personal, både handläggare och biträdande tjänstemän,
ges tUlfälle att i samband med besök i Sverige delta i informationsverksamhet
och kurser liksom i utbildning inom departementet. UDP tänker sig att av
resursskäl årliga kurser eller konferenser knappast kan komma i fråga för alla
utlandsstationerade tjänstemän. Men alla tjänstemän bör enligl UDP:s mening
delta i Sverige-seminarium vart Iredje år under ullandsljänstgöring. Kurser av
här angivet slag bör betraktas som tjänstgöring. Traktamente bör utgå, liksom
ersättning för resekostnader inom Sverige och för andra med deltagande förenade
kostnader.
Ett
viktigt syfle med Sverige-besöken är alt bereda de utlandsstationerade
tjänstemännen tillfälle att kontakta företrädare för myndigheter,
organisationer och företag liksom enskilda som har intressen i verksam-hetslandel.
UDP understryker värdet av en mottagarservice i utrikesdepartementet och
betonar vikten av att erforderliga personalresurser avsätts för ändamålet. Man
anser det också viktigt att utlandsstationerade tjänstemän som tillfälligt
tjänstgör i departementet får nödvändig sekre-terarservice och på andra sätt
bistås i sin verksamhet.
Prop. 1975/76: 96 53
Det
är elt krav att alla utlandsstationerade tjänstemän skaU vara väl orienterade
om utvecklingen i Sverige. Pressen är och förblir för överskådlig tid den
främsta informalionskäUan. Det är UDP:s intryck att utlandsmyndighetemas behov
av information om vad som sker i Sverige inte är fullt tiUgodosett. Man
föreslår mot denna bakgrund att alla utlandsmyndigheter skall ha rätt att
prenumerera på minst fyra eller undantagsvis tre svenska dagstidningar, vid
behov med luftpost, samt att samtliga utlandsmyndigheter skall få del av
pressbyråns telegrafiska nyhetssammandrag. UDP förordar också att man intar en
välvillig hållning till önskemål om prenumeration på svenska tidskrifter.
UDP finner det motiverat
att departementet söker underlätta personalens korrespondens med hemlandet
genom en generös insläUning till kurirbefordran. Delsamma gäller för exempelvis
befordran av facklitteratur som lånas eUer inköps i Sverige. Det är också
enligt UDP naturligt alt personalen i ömmande fall bör få utnyttja telefon och
telex på statsverkets bekostnad för att ta kontakt med släktingar eller vänner
i hemlandet.
UDP
välkomnar det initiativ som har tagits till försöksverksamhet med videogram i
syfte att undersöka förutsällningarna för alt fortlöpande låta
utlandsmyndigheterna få del av TV-inspdningar av viktigare nyhetsprogram,
debatter, reportage o. s. v.
Samhällsutvecklingen har
givit ökad aktualitet åt medföljande-make-problematiken. Allt fler gifta
kviimor söker sig till förvärvslivet och i allt fler äktenskap är båda makarna
yrkesarbetande. En följd av detta är alt en allt större del av den
utlandsstationerade personalen åtföljs av make med egen yrkesutbUdning. För
många innebär flyttningen tUl utlandet all de måsle lämna sin anstäUning. I
allmänhet har de också svårt alt erhålla förvärvsarbete på den utländska orten.
Man bör enligt UDP
medverka till att lindra dessa svårigheler. I annat faU kan förhållandena
allvarligt återverka på rekryteringen lill utrikesförvaltningen. Däri ligger
också en risk för snedrekrytering. Gifta personer med yrkesarbetande make kan i
ökande utsträckning komma att avhålla sig från att söka till
utrikesförvaltningen. Inte minst kan svårighelema alt rekrytera gifta kvinnor
till utrikestjänsten accentueras. Önskemål som UDP anser bör beaktas är att
tjänstledighet skall kunna beviljas medföljande make som är anställd inle som
nu bara i statlig Ulan även i kommunal eller privat tjänst. Departementet bör
vidare instruera utlandsmyndigheten att underlätta för medföljande make alt få
möjlighet att lokalanställa medföljande make under förutsättning alt
vederbörande är kvalificerad för tjänsten. UDP förordar att departementet med
hänsyn bl. a. tUl medföljande makes yrkesverksamhet ger tjänsteman som skall
stationeras utomlands en indikation på tjänstgöringens sannolika längd.
UDP
anser att sammanboende under äktenskapsliknande förhållan-
Prop. 1975/76: 96 54
den
i alla här berörda avseenden bör behandlas som medföljande make.
Beträffande
makes medverkan i representationsutövningen understryker UDP att sådan
medverkan grundas på frivillighet. Detta måste respekteras av både
staten/arbetsgivaren och överordnade tjänstemän. Samtidigt kan det konstateras
att många makar på frivillig gmnd i realiteten spelar en viktig roll när det
gäller att företräda Sverige utomlands. UDP finner det rimligt alt
arbetsgivaren söker underlätta för de medföljande makar som så önskar att
aktivt medverka i representations-utövningen utomlands. En välvillig
inställning tUl önskemål om utbildning och studiebesök för att fördjupa
kunskapema om Sverige och lära känna förhållandena i slationeringslandet ter
sig mot den bakgmnden också naturlig. Detsamma gäller önskemål om tjänsteresa
för medföljande make för dessa syften eller för deltagande i representativ
funktion. Det kan också vara lämpligt atl makarna orienteras periodiskt om myndigbetens
verksamhet.
UDP
har uppmärksammat att vissa tjänstemän, särskilt under placering i
departementet, kan få långvariga förhandlingsuppdrag eller andra
tjänsteåligganden utomlands. Inte minst av familjesociala skäl anser UDP att
make bör kunna beviljas tjänsteresa tiU förhandlingsorten, när uppdraget uppgår
till viss längd, förslagsvis minst två månader, eller alternativt alt
tjänstemannen skall ha rätt till hemresa efter denna tid. Det kan också
övervägas om inte tjänsteman som tiUbringar lång tid utomlands i tjänsten
efter elt visst antal kumulerade tjänstgöringsdagar utomlands bör ges
möjlighet att på statsverkets bekostnad låta make medfölja på tjänsteuppdrag.
UDP
lar vidare upp den principiella frågan om valet av skola för bam som följer med
utomlands. Grundprincipen bör enligt UDP vara att skolvalet på stationeringsorten
skall vara fritt inom ramen för det maximibelopp som generellt gäUer för bidrag
vid utbildning. Likaså anser UDP det rimUgt alt ett bam som kanske har något
år kvar i skolan på en orl skall kunna gå kvar i denna skola även om föräldrama
skulle förflyttas till annan ort, nämligen om detla är önskvärt med hänsyn tUl
barnels bästa.
Beträffande
s. k. barnresor anser UDP att den pedagogiska synpunkten bör komma i främsta
rummet vid bedömningen av frågor som rör barnens skolgång och liknande.
Ersättning bör generellt utgå för barns resa för besök hos ullandsstationerad
tjänsteman en gång om året även om tjänstemannen har rält till ersättning för
semesterhemresa samma år och oavsett om tjänstemannen har vårdnaden om bamet
eller ej. Barn-resebidrag bör enligt UDP utgå intill dess att barnet fyUer 19
år eUer så länge utbildningsbidrag i praktiken ulgår. Bamresebidrag skall,
föreslår UDP, under vissa förhållanden kunna bytas ut mot besök i Sverige för
familjemedlem. Om arbetsgivaren finner särskilda skäl föreligga skaU
Prop. 1975/76: 96 55
Sverige-besök
för tjänstemannens familj kunna bytas ut mot ett andra barnbesök hos
tjänstemannen på stationeringsorten.
Under arbetets gång har
UDP konfronterats med en rad synpunkter och önskemål avseende frågor som regleras
i kollektivavtal. UDP har i de flesta fall lämnat dem ulan avseende just med
hänsyn till att de torde bli föremål för förhandlingar. I en del faU har UDP
emeUertid ansett att starka tjänsteintressen eller vikliga sociala hänsyn
motiverar ett ställningstagande från dess sida. Några av dessa frågor har
berörts i det föregående. Ytterligare några presenteras i det följande.
Sålunda ter det sig för
UDP svårförståeligt att man beträffande ersättningsnormerna vid sjukvård och
tandvård gör skillnad mellan personal som är stationerad utomlands och svenska
medborgare i Sverige. Vidare anser UDP det rimligt att kostnaderna bärs av
statsverket när det gäller ersättning för hemresa och för transport av bohag
vid skilsmässa för frånflytlande make och medföljande barn. Slutligen har UDP
noterat att de förmåner som tjänsteman uppbär vid slationering utomlands
omedelbart upphör i händelse av hans frånfälle.
I princip anser UDP detla
vara riktigt. Dock menar man att till skillnad från f. n. ersättning för
hemlransport av den avlidnes bohag generellt bör utgå. Ett annat rimligt
avsteg från denna princip gäller om exempelvis den avlidnes bam vid frånfällel
går i internatskola eller skola på stationeringsorten. De bör kunna gå kvar där
åtminstone till terminens slut på oförändrade villkor då den ekonomiska bördan
att svara för skolkostnader i allmänhet torde bli orimligt stor för de
efterlevande. Det finns också andra exempel på bur ekonomiska åtaganden som är
en direkt följd av ullandstjänstgöringen på ett orimligt sätt belastar
dödsboet. I sådana fall bör enligt UDP:s mening ersättning kunna utgå under en
viss övergångstid.
UDP förordar att
departementet i samråd med personalorganisationerna ser över frågor rörande
försäkringsförhållandena för de anställda vid ullandsljänstgöring. I samband
därmed synes del UDP lämpligt att också ersättningsfrågor som hänger samman med
eventuell evakuering av tjänsteman och hans famUj tas upp till prövning.
UDP förordar att en ny
bostadsutredning kommer lill slånd snarast möjligt för prövning av gällande
storleks- och standardnormer för bostäder för utrikesförvaltningens utomlands
stationerade personal. Prövningen bör innefatta även sådana bostadsfrågor som
aktualiseras av att tjänsteman sammanbor med annan person under äktenskapsliknande
former.
UDP anser det riktigt att
på de orter där rekreationsmöjligheterna är dåliga arbetsgivaren liksom nu
känner ett särskilt ansvar för alt genom speciella åtgärder försöka tillgodose
rekreationsbehovet.
Prop. 1975/76: 96 56
3.8
Lokalanställda
Med
lokalanställd avses på utländsk ort rekryterad och där bosatt person.
Lokalanställda befattningshavare återfinns inom utrikesrepresentationen på
vitt skUda kvalifikationsnivåer. Totalt uppgår antalet lokalanställda till
närmare 500 personer. Den övervägande delen är medborgare i
anställningslandet. Många är dock svenska medborgare som har etablerat sig
utomlands. Lokalanställdas löner och övriga anställningsförmåner fastställs
med ledning av i första hand marknadslönerna inom verksamhetslandet. Avsteg
från regeln om marknadsanpassning görs dock ofta vad gäller det sociala
förmånsområdet. Oavsett vad som gäller lokalt har departementet här den
inställningen att de lokalanstäU-das sociala förmåner skall ligga på en enligt
svensk uppfattning rimlig nivå.
Nyligen
har ett antal lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter anslutit sig lill
svensk fackförening. Någon ordning för eventuella förhandlingar med de
lokalanställda om anställningsvUlkoren har inte fastlagts.
UDP
framhåller att de lokalanställda från många synpunkter utgör ett oersättligt
inslag i den svenska utrikesförvaltningen.
UDP har funnit att i fråga
om föreningsrätten föreligger inget hinder mot att svenska medborgare
organiserar sig fackligt. Vad gäller utiändska medborgare är bUden inte
entydig. I vissa länder råder förbud mot facklig verksamhet, i andra torde i
och för sig inget hinder föreligga men där växlar å andra sidan praxis. I en
del länder åter ställs de lokal-anstäUda lill utlandsmyndighetens förfogande av
värdlandet som också fastställer löner och andra anstäUningsvillkor. Även om
utrikesdepartementet således självklart i princip bör värna om de
lokalanställdas föreningsrätt, måsle hänsyn tas lill lokala förhållanden. Vad
gäller förhandlingsrätten torde svensk facklig organisation ha rätt att
förhandla om löner och andra anställningsvillkor för sina lokalanställda
medlemmar. Däremot skulle en eventuell begäran från utländsk facklig
organisation om förhandlingar resa en rad frågor av både principiell och
praktisk natur som kräver närmare utredning.
Jag
har i direktiven tiU UDP uttalat alt del är angeläget att den lokalanställda
personalen i möjlig mån får arbeta under vUlkor som stämmer inte bara med den
lokala arbetsmarknadens krav utan också med de svenska löntagarorganisationernas
strävanden. UDP delar min uppfattning all man vid lönesättningen bör se inle
bara till de lokala förhållandena utan också till moisvarande förhållanden i
Sverige. Utgångspunkten måste enligt UDP vara att svenska staten skall
uppträda som en god arbetsgivare på platsen.
Detta
innebär enligt UDP att löner och andra förmåner tUl den lokalanställda
personalen bör motsvara minst vad vederbörande kan erhålla
Prop.
1975/76: 96 57
vid
liknande tjänstgöring på annat håll. Förmånerna bör enligt UDP särskilt i
u-länder snarare ligga i överkant än i underkant av vad som kan anses normalt.
De sociala förmånerna bör dessutom ulgå i en form som svarar mot praxis i
anställningslandet även om detta i och för sig kan te sig främmande för svenskt
tänkande.
Det är UDP:s intryck att
lönema vid de svenska utlandsmyndigheterna i allmänhet är konkurrenskraftiga.
Också vad gäller förmånssidan i övrigt strävar departementet efler att följa
lagstiftning och praxis på platsen. Har noterar dock UDP brister. Ofta har det
gällt förmåner som för svenskt synsätt ter sig främmande såsom extra
månadslöner, extra semesterlön och semesterbidrag osv. Motiveringen till att
sådan ersättning inle har utgått har i många fall varit alt hänsyn därtill
redan tagils vid lönesättningen. UDP menar att man där så är möjligt bör följa
lokal praxis. Därmed imderlättas också en jämförelse mellan anställningsvillkoren
för svenska lokalanstäUda och andra arbetstagare på platsen. UDP anser det från
dessa synpunkter riktigt att man som nu sker strävar efter alt anknyta den
lokalanställda personalens anställningsvillkor lill lokala lönesystem.
Utöver
de förmåner som ulgår med lillämpning av denna grundprincip anser UDP det
rimligt att svenska staten som arbetsgivare tiUförsäk-rar den lokalanstäUda
personalen vad som på svensk sida kommit alt uppfattas som grundläggande
tryggheler. UDP fäster uppmärksamheten på vissa brister i regelsystemet då
tjänsteman övergår till annan tjänst före pensionsåldem. Detsamma gäller
reglerna för semester och havandeskapsledighet som i allmänhet avviker från
vad som i Sverige anses som normalt. Utredningen anser att för de fall lokal
praxis inte motiverar längre gående förmåner lokalanställda befattningshavare
med avseende på sociala förmåner bör likställas med svenska statstjänstemän.
Man anser det också rimligt att alla lokalanställda tillförsäkras skälig
pension. I länder med utvecklade pensionsförsäkringssyslem bör detta ske genom
att de lokalanställda om möjligt ansluts till befintliga system i anslällningslandet.
I avsaknad av denna möjlighet bör vederbörande tiUförsäkras pension enligt
svenska normer. UDP fiimer det önskvärt att man i vissa fall prövar
möjlighetema att fastställa pensionsbelopp i lokal valuta med anknytning till
lokalt index. UDP efterlyser också en översyn av livförsäkringsfrågorna på så
sätt alt man anpassar ersättningsbe-slämmdsema tUl vad som med hänsyn till
inkomstnivå och levnadskostnader kan anses svara mot svenska
ersättningsnormer.
UDP
förordar att man medvetet satsar på att bygga ut utbildningen av de
lokalanstäUda. De utbUdningsbidrag som nu utgår tUl de lokalanstäUda svarar
enhgt UDP:s mening inte tUlnärmelsevis mot den roll som dessa spelar och med
förbättrad utbUdning än mer skulle kunna spela i utrikesrepresentationen. UDP
anser det också motiverat att lokalanställda ges möjlighet att på statsverkets
bekostnad resa till Sverige bl. a.
Prop.1975/76: 96 58
för
all delta i konferenser rörande informationsfrågor, kommersiella och
administrativa frågor. Man finner det rimUgt att alla lokalanställda som
tjänstgjort 10 år i utrikesförvaltningen bereds tillfälle att besöka Sverige i
studiesyfte.
Efter
alt ha konstaterat att befordringsmöjligheterna för de lokalanställda
ofrånkomligen är begränsade, framhåller UDP att det är angeläget att man söker
tillvarata de möjligheter som finns att ge lokalanslälld personal mer
kvalificerade arbetsuppgifter.
UDP
anser det nödvändigt antingen att anställningskontrakt upprättas med all
lokalanslälld personal eller alt man på annat sätt informerar personalen om
gällande anställningsvillkor. I första hand förordas att lokala
anställningsreglementen upprättas.
Vidare
har UDP uppmärksammat att på orter där ambassaden innefattar ell
biståndskontor anställningskontrakten för lokalanställd personal ibland
skiljer sig ganska markant mellan bislåndskonloret och själva ambassaden. Av
allt att döma gäller detta också på orter där handds-sekreterarkontor har
inrättats. Här måste enligt utredningen en samordning komma liU stånd då del
enligt dess mening måsle betraktas som en självklarhet att all lokalanslälld
personal i svenska statens tjänst i ett och samma land skall behandlas lika.
UDP har kunnat konstatera
atl beslutanderätten i alla frågor som rör den lokalanställda personalen inom
utrikesförvaltningen är starkt centraliserad lill utrikesdepartementet. UDP
har intrycket att budgetsystemet för lokalanställda hos styrelsen för
internationell utveckling (SIDA) fungerar bätlre än utrikesförvaltningens och
vill därför förorda att detta system tiUämpas på aUa lokalanställda.
Riktlinjerna för behandlingen av lokalanställd personal skulle alltså dras upp
centralt. Inom ramen härför borde utlandsmyndigheterna medges rätt att besluta
i frågor som rör anställningsvillkoren för lokalanstäUd personal. I konsekvens
med detta förslag borde anslagen för lokalanställd personal inle låsas utan
betecknas som "förslagsvis".
UDP har också konstaterat
att administrationen av lokalanställd personal aUvarligt kompliceras av den
rådande osäkerheten om i vad mån svenska lagar och bestämmelser äger tUlämpning
på lokalanställda. Ett annat problem är frågor av skatteteknisk karaktär. Det
bör också enligt utredningen klarläggas i vad mån gäUande lagar och
bestämmelser som berör trygghetsområdet äger tillämpning på lokalanställd
personal.
Hushållsanställda
hos svenska utsända tjänstemän räknas inte som lokalanställda. För deras del
är trygghelsfrågorna inle lösta om de inte är anslutna till lokalt
socialförsäkringssystem. Utrikesförvaltningens lönenämnd har emellertid i betänkandet
Förslag till ullandslönesystem för statsanställda (Ds UD 1973: 1) föreslagit
ökade möjligheter för fast anställd busbållshjälp att övergå från
privalansläUning till slatsanstäUning.
Prop.
1975/76: 96 59
Om
detta förslag genomfördes, skuUe trygghelsfrågorna för denna per-sonalgmpp
automatiskt lösas. UDP har inte närmare penetrerat denna fråga men förordar att
man i samband med en översyn av nu gällande förmånsbestämmelser för
lokalanställd personal överväger möjligheter att också ansluta de privalanställda
tjänarna till delta trygghetssystem. Eventuellt skulle detta kunna ske så att
arbetsgivaren/tjänstemannen betalar en avgift till en för ändamålet upprättad
försäkringskassa.
Avslutningsvis
anför UDP att frågor med anknytning lill de lokalanställdas förenings- och
förhandlingsrätt, deras stäUning i beskattningshänseende, den tekniska
utformningen av trygghetssystemet liksom elt antal frågor som rör
administrationen av de lokalanställda kräver mer ingående undersökning.
Utredningen föreslår atl dessa frågor tas upp lill skyndsam prövning.
3.9
Organisatoriska frågor
3.9.1 Allmänt
UDP:s
avslutande resonemang ägnas åt organisatoriska frågor. Den kommer där in på
frågor som ligger nära UDO:s ämnesområde. På vissa av UDO:s förslag anför den
personalpolitiska uiredningen särskilda synpunkter.
3.9.2 Personaladministrativa
enheten
Allmänt
sell har UDP intet alt erinra mot det förslag till organisation av den
personaladministrativa verksamheten som UDO lagt fram. UDP anser det styrkt att
en personalförstärkning är nödvändig på den personaladminislraliva sektorn.
Den bedömer det angeläget att särskild sakkunskap i större utsträckning än nu
knyts till de administrativa enheterna. Därvid bör åtminstone någon eller
några av chefema på den administrativa sidan rekryteras extemt. Likaså bör
utomstående expertis på sådana frågor som löner, budgetering och
kostnadskontroll, organisation och utbildning knytas till departementets
administrativa avdelning som komplement till den personal som rekryteras
internt. Liksom UDO betonar UDP alt den personaladminislraliva enheten måste
medverka i behandlingen av sådana avtalsfrågor som är av betydelse för bedrivandet
av en effektiv personalpolitik inom utrikesförvaltningen. UDP understryker
också vikten av att utbildningsverksamheten samordnas fastare med
personalplaneringen så att utbUdningen kan sättas i relation till andra
personalutvecklingsåtgärder och kommer att ligga i linje med den långsiktiga
planeringen för de enskilda tjänstemännen. Ansvaret för själva genomförandet av
utbUdningsprogrammet bör dock kunna åvila en särskild enhet lämpligen under
ledning av studierektor eller motsvarande. UDP anser det styrkt att
utrikesförvaltningens speciella förhål-
Prop. 1975/76: 96 60
landen
ställer krav på en väl utbyggd personalservice och personalsoclal verksamhet.
SlutUgen understryker man vikten av att den personaladministrativa
verksamheten bedrivs i nära samverkan med personalen.
3.9.3
Inspektionsfrågor
Eflersom
inspektörsfunktionen skulle belysas av UDP berörde UDO inte de organisatoriska
frågorna på denna punkt. UDP anför alt tyngdpunkten i inspektörens arbete bör
förskjutas mot frågor som rör personalens arbetsförhållanden och alt hans
nuvarande uppgifter avseende rent administrativa ärenden bör övertas av administrativa
avdelningen. Vidare förordas att ytterligare ert inspektör knyts till
utrikesförvaltningen. UDP vill inte utesluta atl erfarenheten kan komma alt
visa att det därutöver behövs en tredje inspektör. Man föreslår också att en
tjänsteman knyts till varje inspektör för atl biträda honom. En sådan
förstärkning kan väntas leda till ökat utbyte av inspektionerna och förbättrade
möjligheter att följa upp de rekommendationer och förslag vartill
inspektionerna givit anledning. Dessutom föreslår UDP att inspektörens
verksamhetsfält skall omfatta även de olönade konsulaten med utsänd lönad
tjänsteman så länge dessa myndigheter finns kvar.
3.10
Förvaltningsdemokrati
UDP
redovisar i sitt belänkande organisationen av och iimehållet i den
förvallningsdemokratiska verksamhet som f. n. bedrivs inom utrikesförvaltningen
dels i form av företagsnämndsverksamhet och skyddsverksamhet, dels också genom
den försöksverksamhet med förvaltnings-demokrati som regeringen bemyndigat
utrikesdepartementet att bedriva.
UDP har
ansett det riktigt alt avvakta resultatet av den av regeringen beslutade
försöksverksamheten. Delsamma gäller andra önskemål som kan anses falla inom
ramen för försöksverksamheten med förvaltnings-demokrati, nämligen frågan om
utvidgade befogenheter för departementsnämnden liksom förslag om
personalmajoritet i någon av beslutsgrupperna inom ramen för
försöksverksamheten.
UDP
anser att de önskemål som har framförts från personalorganisationerna om en
samrådsgrupp för sådana personalfrågor som departementschefen äger avgöra är
berättigade. Av samma skäl föreslår man att tiUsättning av inspektör för
utrikesförvallnbgen skall omfattas av samrådsförfarande. Ett förslag från
personalorganisationernas sida om att företrädare för personalen skall ingå i
den s. k. personalberedning som förbereder tillsättningen av alla högre
tjänster inom utrikesförvaltningen anser sig UDP inte kunna ta stäUning till.
Förslaget anses ha stark personalpolitisk anknytning och reser vikliga
principfrågor som är gemensamma för hela statsförvaltningen och som bör
bedömas i ett sammanhang.
Prop. 1975/76: 96 61
Vad
beträffar frågor som rör den fackliga verksamheten inom utrikesförvaltningen
anser UDP att det med hänsyn lill utrikesförvaltningens speciella stmktur kan
vara motiverat alt t. ex. låta facklig representant om särskUda skäl
föreligger på statsverkets bekostnad besöka utlandsmyndighet eller att på
annat sätt underlätta fackliga överläggningar med ullandsstationerad personal.
4
Riksrevisionsverket
Riksrevisionsverket
(RRV) har som ett led i förvaltningsrevisionen av utrikesdepartementets
verksfunktioner genomfört en analys av ambassadernas verksamhet. Analysen är
baserad på studier av åtta olika beskickningar i Europa och Afrika vilka med
avseende på storlek, arbetsuppgifter, yttre miljöförhållanden och
arbetsbetingelser bedöms ge en representativ bUd av ambassadfunktionen i stort.
RRV:s revisionsrapport
överlämnades till ulrikesdepartementet den 19 juni 1975 (RRV Dnr 1974: 323).
Rapporten uppehåller sig främst vid frågan om departementets övergripande
ledning och styrning av ambassadernas verksamhet. RRV säger sig ha konstaterat
vissa svagheter i detta avseende. Ambassaderna bedöms åtnjuta ett ur
styrningssynpunkt alltför stort mått av frihet vad gäller val och inriktning av
verksamheten. RRV finner departementets nuvarande medel och metoder för styrningen
av ambassadernas verksamhet otillräckliga. Specifika mål bör formuleras för
varje enskild ambassad och verksamheten planeras i mer systematiska former.
Målen bör fastställas i samråd mellan departementet och vederbörande
utiandsmyndighet, varvid hänsyn skall tas även tUl intressenter utanför
utrikesdepartementet. RRV lägger stor vikt vid frågan om verksamhetsplanering
som ett instrument för ökad målstyrning av verksamheien. I sammanhanget
betonas nödvändigheten att följa upp och utvärdera utförda prestationer och
uppnådda effekter i en verksamhetsberättelse. En sådan bör enligt RRV kunna
visa på eventuella behov av ändrade målformuleringar, omprioriteringar,
resursförstärkningar etc. En verksamhetsberältdse kan därigenom också tjäna
som underlag för fortsall planering och för anslagsframstäUningar.
RRV framhåller betydelsen
av att de rutiner som etableras för planering och uppföljning av verksamheten
är flexibla och inte medför administrativt merarbete annat än möjUgtvis i
elt initialskede för de redan hårt belastade utiandsmyndigheterna.
RRV:s rapport berör i
övrigt frågan om samordning av ambassadernas verksamhet. En diskussion förs om
möjligheterna att omstrukturera den nuvarande ambassadorganisationen tUl ett
system med större regionambassader och underlydande, mindre lokalambassader.
RRV anser att elt sådant system skulle kunna medföra vissa resursbesparingar
och
Prop, 1975/76: 96 62
ge
ökad flexibilitet i fråga om resursfördelning samt avlasta utrikesdepartementet
visst ansvar för styming av lokalambassaderna. RRV säger sig dock inle ba
studerat frågan tUlräckligt för atl ha en grundad uppfattning om den
lämpligaste lösningen.
I
RRV-rapportens avsnitt om den kommersiella verksamheten vid utlandsmyndigheterna
framhålls alt denna inte förefaller fungera tillfredsslällande på alla orter.
Arbetsfördelningen mdlan ambassader och han-ddssekreterarkontor sägs oftast
vara oklar. RRV efterlyser en bättre samordning mellan de olika fällorgan som
bedriver exportfrämjande verksamhet.
5
Personalbehov 5.1 Nya tjänster
UDO
föreslår att en ny chefstjänstemannabefattning som biträdande
kabinettssekreterare inrättas. Den nuvarande tjänsten som chef för rätts-avdelningen
föreslås utbytt mot en befattning som rättschef/expeditionschef. Båda dessa
tjänstemän föreslås ingå i ledningsgmppen. En tjänsteman på kanslirådsnivå
stäUs enligt UDO:s förslag tiU ledningsgmppens förfogande med uppgift att som
sekreterare följa upp av gruppen fattade beslut, särskilt beträffande
utrednings- och planeringsverksamhet. Kabinettssekreteraren bör, liksom f. n.,
ha tillgång tiU en tjänsteman på departemenlssekreteramivå. Till varje
chefstjänstemans förfogande bör därjämte finnas en assistent.
UDO
föreslår att 15 tjänster ställs till utrikesminislems förfogande. Av nio
tjänster på handläggarplanet bör tre chefstjänster reserveras för
förbandlingsuppgifter. Genom upplösningen av förhandlings- och utredningsgruppen
innebär förslaget att endast en ny tjänst behövs.
Det föreslagna budget- och
organisationssekretariatet föreslås få sex handläggarljänster, av vilka fem
firms inom den nuvarande organisationen. Syftet med denna förstärkning anges
vara att det därigenom skuUe bli möjligt för det nya sekreleriatet alt genom en
fortlöpande budgetdialog med utlandsmyndigheterna åstadkomma en systematisk
prövning och översyn av ulrikesrepresentationens organisation och därmed medverka
till ett ökat koslnadsmedvelande och en förbättrad kostnadskontroll inom
utrikesförvaltningen.
Den folkrättssakkunnige
har alltmer kommit atl engageras i förhandlingsarbete samtidigt som hans
uppgifier som rådgivare med åren blivit alltmer omfattande. Det föreligger
enligt UDO ett klart behov av en tjänst som biträdande folkrättssakkunnig.
Det är framför allt inom
den politiska sektom som utrikesdepartementet kan förväntas besitta speciell
sakkunskap. Till följd äv ökade krav från regering och riksdag på en aktiv
utrikespolitik och växande anspråk på aktiv information i Sverige om den
svenska utrikespolili-
Prop. 1975/76: 96 63
kens
målsättning måste, enligt UDO, departementets politiska sektor få en sådan
bemanning att den kan gmndligt och effektivt handlägga uppkommande frågor.
Handläggningen måste också gmndas på ett bedömningsunderlag, som har tagits
fram genom så noggranna analyser och prognoser som möjligt.
UDO anser att den
nuvarande bemanningen med ca 25 handläggare är klart otUIräcklig. Det föresläs
att den politiska sektom tiUförs 25 nya tjänster. Av dessa skulle fem komma
från det tidigare rapportsekretariatet. Tre av tjänstema är chefstjänster, 12
departements/kanslisekreterar-tjänster och 11 assistenttjänster. Genom de
föreslagna nya assistent-tjänstema beräknas behovet av sekreterarpersonal
mmska. Antalet sek-reterartjänster föreslås minska med en. UDO föreslår att var
och en av de fem enheterna inom den politiska sektorn förestås av en huvudman.
Dessutom bör vid enhetema 1, 2 och 4 under huvudmannen finnas ett kansliråd.
Kanslirådsbefattningen vid den första enheten motiveras av angelägenheten av
att ärenden rörande stalshanddsländer inte får en undanträngd StäUning vid en
sammanföring av alla länder i Europa och Nordamerika i en enhet. Förslaget om
kanslirådsbefallningar vid de politiska enhetema gmndas annars främst på den
omständigheten alt en omfattande reseverksamhet för enhetscheferna skapar behov
av en förstärkning av enhetsledningen. Denna utformning av enhetema har befunnits
ändamålsenUg inom utrikeshandelsenhetema.
För rättsenhetemas
vidkommande innebär UDO:s förslag alt två tjänster som traktatöversättare, en
tjänst, avseende handläggningen av frågor som rör Sveriges överenskommelser med
främmande makter samt en assistenttjänst överförs från arkivet tiU den tredje
rättsenbeten. I övrigt innebär förslaget inle någon ökning av antalet tjänster.
UDO påpekar alt vissa Ijänsteåtgärder som utfärdande av äktenskapscertifikal,
hindersintyg, prövnmg av anmälan enligt namnlagen m. m. för närvarande
ankommer på chefen för rättsavdelningen. Dessa tjänsteåligganden bör i den nya
organisationen skötas av chefen för den enhet, där ärendegruppen enligt den nya
fördelningen bör hemma.
Personalstyrkan
vid protokollet föreslås minskad med en tjänsteman.
De administrativa
enhetema, dvs. den personaladminislraliva enheten och ekonomienheten föreslås
av UDO få en personalförstärkning med sammanlagt 13 1/2 tjänster, varav
huvuddelen faller på den personaladminislraliva enheten. UDO fömtser en
ansvällning av arbetet på denna enhet. Samtidigt är förslaget till
personalökning i denna del försett med starka reservationer i avvaktan på
resultatet av den personalpolitiska utredningen. Av ökningen faller två
tjänster på den nya ekonomienheten. Den ena avser tjänst som biträdande chef
för den utvidgade enheten, medan den andra avser ledningen för en nyinrättad
sektion för inlendenlurfrågor.
Beträffande
den sammanslagna press- och informationsenheten förut-
Prop. 1975/76: 96 64
ser
UDO ingen ökning av personalstyrkan, trots att nya arbetsuppgifter förutsätts
komma att tillföras enheten. UDO håller det inte för osannolikt atl en
personalförstärkning kan komma att visa sig erforderlig men anser att klarhet
härom kan vinnas först sedan omorganisationen har genomförts.
UDO
framhåller alt personalbehovet på dokumentations- och kom-munikationsenheierna
i hög grad bestäms av arbetsvolymen på utrikesdepartementets övriga enheter.
Den personalförstärkning som föreslås av utredningen omfattar sammanlagt 14
tjänster, till helt övervägande del på assistenlnivå. En av de nya tjänsterna
är befattningen som chef för kommunikationsenbeten.
UDO:s
förslag innebär, att totalt 51 1/2 nya fasta tjänster skall inrättas i
departemenetet. Av dessa ligger inom den politiska sektom 5 på cbefsplanel och
8 på departementssekrelerarnivå. Förslaget omfattar ytterligare 11 tjänster på
den rättsliga sektom och de administrativa enheterna i kategorin
departemenlssekreterare/kanslisekreterare/assistent. Det stora flertalet nya
tjänster i utredningens förslag avser assistenter. Ökningen i den gruppen är
38 mot vilket skall ställas förslag till minskning med 10 1/2 tjänster inom
gruppen sekreterare/expedilionsvakt.
UDO
understryker betydelsen av alt man vid bemanningen av enheterna söker
omfördela arbetet i syfle att åstadkomma både ökad arbetstillfredsställelse
ocb höjd produktivitet. Möjlighetema att i ökad omfattning överföra uppgifier
till assistenter och biträden bör särskUt prövas. Denna grundinställning
speglas i det förhållandet att över hälften av de nya tjänsterna avses ligga på
assistentnivå. UDO framhåller att förslaget i denna del reflekterar en medveten
strävan alt öka antalet befordrings-tjänster för biträdespersonalen.
UDO
har uppskattat merkostnaderna för de nya tjänsterna till totalt 4,4 milj. kr.
I
det särskUda yttrandet tUl UDO framhålls beträffande dimensioneringen av
utrikesdepartementet att det inle är motiverat eller tUlrådligt alt med en gång
genomföra en så kraftig ökning som utredningen har föreslagit. I den mån en
expansion skall komma tUl slånd bör den ske successivt. De två experter som har
avgivit det särskUda yttrandet anser alt en viss höjnmg av ambitionsnivån kan
vara motiverad när det gäller de politiska enhetema samt att ökade insatser
erfordras på det personaladminislraliva området.
5.2
Tjänstetitlar
UDO
upplyser att det från flera håll har framförts önskemål om en enklare och mer
enhetlig titulatur inom utrikesförvaltningen. UDO anser i likhet med vad som
föreslås av den personalpolitiska utredningen alt i princip endast följande
tjänstetitlar skaU förekomma i utrikesdepar-
Prop. 1975/76: 96 65
temenletet:
expeditionsvakt, sekreterare, assistent, kansUsekrelerare, departementssekreterare,
kansliråd, departementsråd, biträdande kabinettssekreterare och
kabinettssekreterare. För vissa specialistbefatlningar föreslås dock särskUda
titlar.
5.3
Bemyndigande att inrätta tjänst i högst F 25
UDO
framhåller alt Kungl. Maj:t vid 1965 års deparlementsreform erhöll riksdagens
bemyndigande att inrätta tjänster i högsl lönegrad C 2 ulan riksdagens hörande
för alt åstadkomma största möjliga smidighet i organisatoriskt hänseende (prop.
1965:65, SU 1965: 105, rskr 1965: 295). Moisvarande bemyndigande har utverkats
i avseende på departementets avdelning för intemationeUl utvecklingssamarbete
(prop. 1970: 44, SU 1970: 85, rskr 1970: 192).
UDO
föreslår av samma skäl alt motsvarande bemyndigande bör utverkas för
utrikesdepartementet i övrigt såvitt avser tjänster i högst lönegrad F 25 med
placering i departementet.
6
Särskilda frågor
6.1 Teknisk
rationalisering
UDO
har sett som en väsentlig del av sitt uppdrag atl undersöka behovet av teknisk
rationalisering. Synpunkter på denna fråga har inhämtats under
utredningsarbetet och dessa synpunkter har visat all det finns uppdämda
rationaliseringsbehov främst på dokumentations- och kommunikationssidan. I
vissa fall har önskemål om tekniska förbättringar redan kunnat tillgodoses. UDO
understryker betydelsen av all de kon- , torstekniska rationaliseringsfrågorna
fortlöpande bevakas av den administrativa ledningen. UDO hävdar alt om det
föreslagna budget- och organisalionssekretariatet inrättas, till vUket ansvaret
för kontorsleknisk rationalisering skulle föras, så skulle goda förutsättningar
skapas för atl denna funktion inte bhr förbisedd i den nya organisationen.
6.2 Lokalfrågor
UDO
anser alt många av de problem som vidlåder utrikesdepartementets organisation
åtminstone tUl viss del är hänföriiga tUl dåliga lokalförhållanden. UDO bar
påtalat dessa förhållanden för mig i en skrivelse i oktober 1974. Särskilt har
UDO pekat på olägenheten av alt departementets olika enheter för närvarande är
utplacerade på sex ställen, och att flertalet av de nuvarande lokalema är
trånga och otidsenliga. UDO betonar viklen av alt lokalfrågorna ges en
framskjuten plats i samband med planeringen och genomförandet av
utrikesdepartementets nya organisation.
5
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 96
Prop. 1975/76: 96 66
7
Remissyttranden
Yttranden
över UDP:s betänkande har efter remiss avgivits av ambassaderna i Hanoi,
Jeddah, Mexico, Rabat och Washington, Sveriges delegation hos de Europeiska
gemenskapema i Bryssel (Bryssdddegalio-nen), Sveriges ständiga representation
vid Förenta nationema i New York (FN-representationen), Sveriges ständiga ombud
hos Europarådet i Strasbourg (ombudet hos Europarådet), generalkonsulatel i
Antwerpen, konsulaten i Marseille, Rotterdam och Szczecin,
utrikesdepartementels antagnings- och utbUdningsnämnd, styrelsen för
intemationell utveckling (SIDA), Stiftelsen Svenska institutet (SI),
riksrevisionsverkel (RRV), statskontoret, statens personalnämnd (SPN), statens
personalutbUdnings-nämnd (PUN), Sveriges exportråd (Exportrådet),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisations
statstjänstemannasektion (TCO-S), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR) och
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF).
Vidare
har yttranden avgetls av ambassadrådet Olof Skoglund och Sophia Albertina
Klubben (SAK).
7.1 Allmänt
SPN
konstaterar att UDP inte redovisar någon plan för genomförandet av de
föreslagna åtgärderna. SPN anser att sådana frågor måsle vägas in vid
ställningstagande lill förslagel, eflersom stora resurser krävs under en längre
tidsperiod. Även SIDA framhåller alt många av de förändringar som föreslås
kommer alt la tid atl genomföra.
SACO/SR
vill framhålla att förverkligandet av UDP:s förslag i många hänseenden är
beroende av atl departementets lokalproblem snarast får en tillfredsslällande
lösning.
7.2 Verksamhetsplanering
RRV
bestyrker behovel av samordning och planering av departementets verksamhet.
Utrikesdepartementet måsle identifiera och fastställa sin roll i Sveriges
ständigt växande intemationella umgänge. Även utlandsmyndigheternas mål för och
roll i olika verksamheter måsle noggrant fastställas. Uppgifterna för dessa
myndigheter är idag så allmänt formulerade alt de tiUåter elt alltför stort
tolkningsutrymme. Med utgångspunkt i de aUmänna mål som gäller för de svenska
utlandsmyndigheterna och den svenska utrikespolitiken gentemot det särskUda
landet bör utlandsmyndigheterna i samarbete med ulrikesdepartementet fastställa
de mål som skall gälla för den enskilda myndigheten. Målet måste självfaUel
också relateras och anpassas tUl andra svenska organs möjlighet att ulföra
efterfrågade tjänster i verksamhetslandet.
Prop.
1975/76: 96 67
SPN
delar utredningens uppfattning att personalplaneringen har starka samband med
verksamhetsplaneringen. Utvecklingen inom de båda planeringsområdena behöver
enligt SPN inle omedelbart parallellställas. Det viktiga är att utveckling och
genomförande åtminstone försöksvis överhuvudtaget sker, varefter den
ömsesidiga anpassningen bör genomföras så snart förutsättningar finns.
SIDA
framhåUer att införande av en verksamhetsplanering och en därmed samordnad
personalplanering är en process som kräver stora informations- och
utbildningsinsatser. Då SIDA står i begrepp att praktiskt påbörja arbetet med
att genomföra ett systematiskt personalplanerings- och
personalutvecklingprogram är det av stor betydelse att ett utbyte av
erfarenheter kommer till stånd mellan utrikesdepartementet och SIDA. Även andra
former av samarbete bör prövas, bl. a. för att åstadkomma slörre
överensstämmelse i fråga om arbets- och anställningsvillkor.
Enligt
Exportrådet är den operativa verksamhetens planering och genomförande elt
område av vital betydelse för de anställda. De förslag beträffande samordning
mellan Exportrådet och utrikesdepartementet som UDP föreslår ligger helt i
linje med de åtgärder som redan påbörjats på detla område. Exportrådet är
övertygat om alt en konkret verksamhetsplanering i första hand vad avser de
kommersiella arbetsuppgifterna verksamt kommer att bidra tUl att arbetet blir
intressantare och mer meningsfullt samtidigt som den praktiska nyttan för de
svenska förelagen ökar.
RRV
förulsälter att verksamhetsbeskrivningen skall vara resultatet av en
planeringsprocess och därmed motsvara vad som i statsförvaltningen i övrigt
kallas verksamhetsplan och som är resultatet av verksamhetsplaneringsprocessen.
Exportrådet
delar utredningens uppfattning om behovet av ökad klarhet vad gäUer
ansvarsfördelningen inom fältverksamheten liksom i fråga om
utrikesdepartementets övergripande samordningsansvar för den officiella
svenska verksamheten utomlands. Samtidigt framhålls att Exportrådet bör vara
hemmaorgan för den kommersiella verksamhet som bedrivs vid ambassader,
konsulat och handelssekreterarkontor. Exportrådet föreslår i anslutning härtUl
att den samrådsgrupp som bUdals mellan Exportrådet och utrikes- och
handelsdepartementen ombildas tiU ett fast beredningsorgan med uppgift att
fatta beslut för operativ samverkan inom det kommersiella området.
Vad
gäller förhåUandet mellan utiandsmyndighet och handelssekreterarkontor delar
RRV UDP:s uppfattning att utlandsmyndighetens chef bör ha elt samordnande
ansvar gentemot hemmaförvaltningen för sådan verksamhet som bedrivs samfällt
mellan utlandsmyndighet och handelssekreterarkontor.
LO
och SAF vänder sig mot förslaget att huvudmannaskapet för spe-
Prop. 1975/76: 96 68
cialattachéerna
övertas av utrikesdepartementet. LO pekar på att denna fråga inrymmer
ytterligare aspekter utöver de rent personalpoUtiska. LO och SAF vill i
sammanhanget aktualisera en översyn av huvudmannaskapet för socialaltachéer.
SAF påpekar i sammanhanget att socialatta-chéerna har få kontakter med
vederbörande utrikesministerier. HärtUl kommer atl de i viss mån fungerar som
arbetsmarknadsorganisationernas representanter i verksamhelsländerna. SAF
framhåller vidare alt deras formeUt något friare ställning kan underlätta deras
arbete med parternas organisationer i verksamhelsländerna.
Exportrådet
ansluter sig lill UDP:s förslag om en fastare styrning hemifrån av verksamheten
utomlands. Delta bör dock ske på programnivå, vilket förutsätter att
ambassadernas verksamhet planeras och genomförs mot bakgrund av en årlig
verksamhetsplan och en budget i programtermer. Härigenom skapas möjligheter
till delegering samtidigt som behovet av detaljreglering hemifrån minskar.
RRV
delar UDP:s uppfattning atl det är angeläget med en utvidgad budgetdialog. Detla
anknyter tUl behovel av preciserade målformuleringar för ambassaderna. En
utvärdering bör ske gentemot de krav och önskemål intressenterna ställer på
verksamheten.
Ambassaden
i Hanoi anser all ökad styrning från departementet av rapporteringen är önskvärd
men framhåller samtidigt att behovet och värdet av flexibUitet i detla
sammanhang måste understrykas. Cheferna för utlandsmyndigheterna mate ha
ansvaret för prioriteringen av verksamheten vid myndigheten.
7.3
En enhetlig utrikestjänst
En
stor majoritet av remissinstanserna ansluter sig till utredningens förslag om
en gemensam karriär för all personal inom utrikesförvaltningen. Endast i tre
yttranden framförs betänkligheter mot UDP:s förslag.
Utrikesdepartementets
antagnings- och utbildningsnämnd, (i fortsättningen kallad nämnden) anser
sammanslagningen av de nuvarande handläggarkarriärerna lill en karriär
nödvändig med hänsyn dels till samhällets utbildningspolitik, dels tUl
tendenserna att starkare betona den enskildes personliga utvecklingsmöjligheter.
Nämnden anser att reformen därmed höjer förvaltningens kvalitet. SACOfSR
framhåller att integrationen ger avsevärt förbättrade möjligheter att placera
rätt man på rätt plals.
Nämnden
framhåller emellertid vidare atl förslaget inle klart belyser vilken
personkrets som skall omfattas av den enhetliga tjänsten. Oklarhet råder
enligt nämndens mening huruvida tjänstemän med specialist-funktioner,
exempelvis vid avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete och
arkivet, skall innefattas i integrationen.
Prop.
1975/76: 96 69
SACO/SR
anser det vara av vikt atl integrationen omfattar även de administrativa
tjänstemännen och ger dem ökade befordringsmöjligheter.
SPN pekar i samband med
slopandet av nuvarande kategoriindelning på den viktiga roll de
förvaltningsdemokratiska organen kommer alt spela, liksom också den långsiktiga
bemanningsplaneringen, planerings-samtal mellan chefer och medarbetare och en
positiv inställning från arbetsledningen lill de anställdas
utvecklingsönskemål.
Några
remissinstanser pekar på att integrationen kräver atl vissa förutsättningar
uppfylls eUer alt speciella åtgärder vidtas.
Nämnden
och SACO/SR anger som en förutsättning för integrationen atl
arbetsorganisationen och arbetsformerna påverkas så alt den enskilde tjänstemannens
anlag och förutsättningar på bästa sätt tas tillvara. SACO/SR framhåller i
anslutning härtill alt integrationen inte får begränsas till befordringsfrågor.
TCO-S
anser alt ett enhetiigt högsllönesyslem för den handläggande personalen är en
förutsättning för alt genomföra integrationen. Detla system måste gäUa vid
IjänstgörLng både i utrikesdepartementet och vid utiandsmyndigheterna. Även för
den biträdande personalen är det enligt TCO-S av största vikt att samma
lönesystem tillämpas hemma och utomlands.
Exportrådet anser
förslaget om enhetlig utrikestjänst myckel vällovligt men framhåller alt
utrikesdepartementet borde kunna gå elt steg längre genom alt avskaffa
begreppen handläggande respektive biträdande personal. Härigenom uppnås att
all personal tillsammans deltar i ett långt drivet lagarbete i stället för atl
en personalkategori biträder en annan. Lagarbete eller projeklinriklade
arbetsuppgifter stimulerar alla anställda till en utbildande samverkan. Detta i
sin tur skulle medverka lill alt personer utanför departementet uppmuntrades
atl för längre eller kortare tid gå in och arbeta i ett "UD-projekt".
Projektorganisationen som arbetsform ger enligt Exportrådet alla elt
merkunnande som bör kvalificera till nya intressanta arbetsuppgifter såväl inom
som utom utrikesdepartementet.
Konsulatet
i Szczecin menar atl de äldre tjänstemän, som hållils tillbaka i det gamla
systemet, i första hand bör uppmärksammas när reformförslagen omsätts i
praktiken.
I
yttrandena från generalkonsulatet i Antwerpen och konsulaten i Marseille och
Rotterdam framförs betänkligheter mol den föreslagna integrationen. Konsulalen
i Antwerpen och Marseille menar att en förbättring av befordringsmöjligheterna
för tjänstemän i den konsulära karriären vore ett alternativ tUl avskaffandet
av den konsulära karriären. Att avskaffa den konsulära karriären skulle enligt
konsulatet i Rotterdam sannolikt innebära alt en tröskel skapas som försvårar
eller förhindrar befordran för personer i biträdeskarriären.
Prop. 1975/76: 96 70
7.4
Rekrytering och befordran
Nämnden
och LO ansluter sig tUl UDP:s förslag om att bredda basrekryteringen.
LO
fäster stort avseende vid atl utrikesförvaltningen på ett allsidigt och
effektivt sätt företräder hela landets intressen. Den kunskap och de
erfarenheler utrikesförvaltningens personal besitter är härvidlag av stor
betydelse. Enligt LO:s mening bör därför strävandena alt vidga tUlträdet till
utrikestjänst för personer med bred erfarenhet från svenskt samhälls-och
arbetsUv understödjas.
Ombudet
hos Europarådet och RRV framhåller att det föreslagna re-kryleringssystemet
inle får medföra att kraven på kompetens vid basrekryteringen sänks.
Nämnden
anser alt en gemensam rekrytering av handläggare synes förutsätta fortsatta
överväganden om UDP:s intentioner skall kunna uppnås.
Vad
gäller förhållandet meUan extern och intern rekrytering menar nämnden alt en
annan avvägning mellan dessa än i dag är naturlig. TCO-S StäUer frågan om inte
någon form av kvotering borde införas för att UDP:s förslag om ökad
internrekrytering inte skall bli verkningslöst.
Flera
remissinstanser kommenterar utredningens förslag rörande sidorekrylering.
Nämnden
anser förfarandet i samband med sidorekryteringen oklart och pekar på
möjligheten av att den sker på basis av kungörelseförfarande. Ett fungerande
system för sidorekrytering fömtsätter enligt nämnden alt som UDP
uppmärksammat viss balans råder mellan sådan rekrytering och avgång från
utrikestjänsten.
RRV
menar att förslaget om sidorekrytering på alla nivåer öppnar möjligheter för
utrikesdepartementet all till sig knyta professionell administrativ kompetens,
vilket är önskvärt.
PUN
instämmer i utredningens förslag alt extemrekrylering bör ifrågakomma först
sedan interna rekryteringsmöjligheter undersökts.
Exportrådet
och LO anser att sidorekrytering skall kunna ske tiU aUa nivåer i
departementet. En förutsättning för en vidgad rekrytering är enligt LO att
utbildningsinsatserna, speciellt i språk, för de nyanställda ges hög prioritet.
Att vid rekryteringslillfäUet ställa högre krav på språkkunskaper än vad som
nu görs betraktar LO som uteslutet. LO framhåller alt även sidorekrylering bör
handläggas av antagningsnämnden.
LO
och SACO/SR välkomnar förslaget att behålla antagningsnämnden samt alt utvidga
den med representanter för de fackliga organisationerna. Även nämnden anser
att förstärkningen med personalrepresentanter är väl motiverad.
Ombudet
hos Europarådet menar att bibehållandet av antagnings-
Prop. 1975/76: 96 71
nämnden
utgör en garanti för att kvalitetskraven på personalen inte sänks.
LO
anser alt aU nyanställning och intern rekrytering av handläggar-personal bör
underställas nämnden för att kravet på bredd och allsidighet inte skall
eftersättas.
SACO/SR
anser det angelägel alt nämnden får ell övergripande ansvar för frågor rörande
anställning och rekrytering.
RRV
nämner alt uiredningen diskuterat varken vUka kriterier för befordran som
skall tillämpas eller de organisatoriska formerna härför.
Flera
remissinstanser tar upp frågan om möjligheterna för biträdespersonal att
befordras till handläggare.
Ambassaden i Hanoi, SIDA,
PUN, TCO-S och SACO/SR biträder UDP:s förslag om ökade möjligheter för
bilrädespersonalen alt befordras till handläggare. De uppmärksammar samtliga
att dessa möjligheter hänger nära samman med tillgången till utbildning.
PUN,
TCO-S och SACO/SR anser att fler assistentbefatlningar underlättar övergången
tUl handläggarljänster. SACO/SR framhåller atl inrättandet av sådana kan bidra
lill alt förbättra biträdespersonalens arbetssituation och
befordringsmöjligheter. PUN anser alt personalcirkulation mellan
assistenttjänster inom olika områden i kombination med lämplig fort- och
vidareutbildning kan verka i samma syfte.
7.5.
Personalplanering
RRV
efterlyser en modell för hur integrationen skall ske mellan personalplanering,
utbildning, tjänslgöringsgrad och arbetsuppgift.
RRV och LO välkomnar
förslaget att de enskilda tjänstemännen ges ökade möjligheter alt påverka sin
framtida placering vad gäller tjänstgöringsperiodens längd. RRV föreslår
därför att tjänstgöringsperioderaa på varje post utomlands i princip fixeras
till 4 år, för s. k. hardship-post lill 3 år. RRV framhåUer att delta förslag
bör tillämpas under ett övergångsstadium i avvaktan på att individuella
utvecklingsplaner utarbetats. TCO-S föreslår att tidsbegränsade förordnanden
utomlands införs i samband med ett i första hand internt utlysningsförfarande
i fråga om lediga tjänster.
Ombudet hos Europarådet
anser atl den av UDP föreslagna tjänstgöringsperioden för chefstjänstemän är
alltför snäv. Konsulatet i Szczecin avstyrker alt fasta tidsgränser uppställs i
detta hänseende.
Brysseldelegationen, Lö
och SACO/SR tillstyrker UDP:s förslag om förbättrade möjligheter till
hemmaljänstgöring. LO ser ytterst ogärna att avsteg görs från principen att
högsta sammanlagda tjänstgöring utomlands skall vara 810 år. Ambassaden i
Jeddah och ombudet hos Europarådet vill nyansera UDP:s diskussion på denna
punkt något.
Prop. 1975/76: 96 72
I
stället för uppdelning 'utomlands hemma' bör man enligt dessa båda
myndigheter ha distinktionen 'hemma nära fjärran'. För att förbättra
Sverigekontaklerna behöver en tjänsteman inle nödvändigtvis placeras i Sverige.
En slationering i Europa kan ur denna synpunkt ge nästan samma effekt. Brysseldelegalionen
anser i linje med delta tänkesätt att regeln rörande högsta sammanlagda
tjänstgöringstid utomlands särskilt bör gäUa tjänstemän på avlägset belägna
platser.
TCO-S
vill särskUt framhåUa atl det inte finns någon anledning att som hittills vissa
arbetsuppgifter skall vara förbehåUna viss personal eflersom förutsättningen
för personurvalet lill befintliga tjänster måste vara förtjänst och skicklighet
och icke formella teoretiska meriter eller "kategoriinplacering" vid
anställningslUlfället.
Ambassaden
i Hanoi, SIDA, SI, Exportrådet, LO, SACO/SR och SAF tillstyrker UDP:s förslag
om växelljänslgöring. Exportrådet understryker alt växeltjänslgöringen inte
bör begränsas till myndigheter utan även bör gälla näringslivet.
SI
erinrar om alt visst personalutbyte redan förekommit meUan institutet och
utrikesförvaltningen, främst genom atl institutets tjänstemän tjänstgjort vid
utlandsmyndigheterna, vUket tillfört institutet värdefuUa erfarenheler.
Institutet föreslår att denna verksamhet vidgas och ser det som angeläget att
en principöverenskommelse träffas mellan SI och ulrikesdepartementet på
området.
LO
förordar alt frågorna kring växeltjänstgöring snarast utreds och att
försöksverksamhet på området påbörjas. Liknande tankar framförs av SAF.
Ambassaden
i Hanoi tycker atl man i slörre utsträckning än hittills bör underlätta för
svenska tjänstemän atl få arbeta i olika internationeUa organ.
SIDA
och SACOfSR ställer sig bakom UDP:s förslag vad gäller långsiktig
personalplanering. Även RRV ansluter sig i stort tUl UDP på denna punkt.
TCO-S
menar däremot att den långtidsplanering på personalområdet som UDP skisserar
går emot tankar om elt reellt fackligt inflytande i de enskilda beslutsärendena
som framförts på annal håll i UDP. En långsiktig planering som bygger på
underhandsöverenskommelse mellan arbetsgivare och enskilda är enligt TCO-S
inle förenlig med fullständigt fackligt inflytande över de enskilda
tillsättningsbesluten. TCO-S vill därför förorda att nuvarande syslem ersätts
med en i första hand intern utiysning av tjänster.
SPN
delar helt UDP:s uppfattning vad gäller utfärdande av tjänstgöringsintyg som
underlag för tjänstetillsättning och vill betona vikten av atl de i UDP
framförda synpunkterna beaktas i det löpande personaladministrativa arbetet.
Ambassaden i Hanoi anser däremot att del kan vara värt att överväga om inle
någon form av regelbundna och formaliserade
Prop. 1975/76: 96 73
bedömningar
av tjänstemännen borde ingå i chefernas uppgifter, inte minsl med hänsyn tUl
önskvärdheten att imdvika det godtycke som kan följa av etl syslem med mera
formlösa utlåtanden samt i syfle alt rationalisera personalplaneringen.
Ambassaden utgår från att dessa bedömningar i så fall delges vederbörande
tjänsteman.
7.6
Utbildning
Flertalet
remissinstanser behandlar utredningens förslag rörande utbildning. De flesta
uttrycker etl allmän stöd för UDP:s förslag.
Nämnden
och PUN delar UDP:s uppfattning atl utbildningen måste ses som en integrerad
del av tjänstgöringen. SPN anser att UDP borde diskuterat behovet av förutom
utbildning även cirkulationstjänstgöring, arbetsrotation m .m.
SIDA och PUN välkomnar
förslaget om atl en utbildningsplan läggs upp för varje ny handläggare. Dessa
myndigheler anser vidare att den individuella utbildningsplaneringen bör utsträckas
lill att omfatta även övriga tjänstemän. En viktig förutsättning torde därvid
vara atl ett system med planeringssamtal (personalsamlal) byggs upp. SIDA
pekar på viklen av atl den individuella utvecklings- och utbildningsplaneringen
sammankopplas med hela personal- och verksamhetsplaneringen, eftersom det i
annat faU torde bU svårt atl planera den individuella utvecklingen sä atl den
sammanfaller med förvaltningens eftersträvade vidareutveckling på sikt. SIDA
instämmer vidare i UDP:s betoning av ulbUdningsinsalser som ett av medlen all
åstadkomma individuell utveckling för de anstäUda och bl. a. möjliggöra elt
överbryggande mellan biträdes- ocb handläggarkarriärerna. PUN vill i detla
sammanhang framhålla atl omfattande erfarenheter tyder på alt elt system med
plane-ringssamlal kan vara värdefuUt i en integrerad verksamhets- och utvecklingsplanering.
Detta förulsälter alt systemet har stark förankring bland personalen Uksom alt
chefema har goda kunskaper om de faktiska utbildnings- och utvecklingsmöjligheterna
för medarbetarna. För all ge tjänstemännen möjligheter alt frigöra sig från det
ordinarie arbetet för utbildning bör tid för detta ändamål budgeteras för varje
tjänsteman inom ramen för verksamhetsplaneringen.
FN-representationen
konstaterar med tillfredsställelse alt UDP beaktat behovet av
utbildningstjänster. Ulan tillräckligt antal sådana ser representationen en
fara för att kravet alt nödvändig verksamhet skall kunna upprätthållas vid
utlandsmyndigheterna och i departementet kan komma alt bli svårt att förena med
de luckor i personalbesättningen som etl rält utnyttjande av reformerna kan
medföra.
Exportrådet
anser vad gäller det kommersiella området all de bästa ulbildningseffekterna
erhålls när utbildningsinsatserna är direkt kopplade till det operativa
arbetet. Delta kan med fördel ske inom ramen för
Prop. 1975/76: 96 74
en
naturlig personalrotation mellan utrikesförvaltningen samt andra myndigheter,
organisationer och företag.
SI
anser det angeläget att möjUgheterna för dess personal att följa vissa av
departementets utbildningskurser även fortsättningsvis står öppna och i
möjligaste mån vidgas.
LO
framhåller alt den föreslagna utökningen av vidareutbildningen inte får
innebära att utbildningen för de nyanställda eftersatts.
Nämnden,
PUN och Exportrådet tillstyrker UDP:s förslag om slopande av
aspirantulbildningen och inrättandet av en grundkurs för handläggare.
Den
föreslagna gmndulbUdningen för handläggare måste enUgt nämndens uppfattning ses
som ett principförslag. Innan de olika momenten i utbildningen har anpassats
lill behoven hos alla dem som enligt förslagel skall omfattas av utbildningen,
krävs ingående analyser ocb mödosamma försök. Nämnden understryker
nödvändigheten av alt planeringen och genomförandet av utbildningen sker på elt
från kvalitativ synpunkt godtagbart sätt.
Nämnden
anser av flera skäl alt UDP:s förslag om atl slopa den tjänstgöring vid
utlandsmyndighet som nu ingår i aspirantulbildningen är en försvagning jämfört
med nuvarande system, bl. a. ur språkulbild-ningssynpunkl. UDP:s uppfattning om
praktikljänstgöring vid andra departement är enligt nämnden riktig under
förutsättning att de flesta nyanstäUda handläggare har viss föregående praktisk
arbetslivserfarenhet.
PUN
har inte fuimit atl UDP påvisat alt nya handläggare framdeles skulle ha elt
mindre utbildningsbehov än tidigare. Detta gäller såväl utrikesförvaltningens
fackområden som främmande språk. PUN förordar en till stora delar sammanhållen
utbildning för nyanställda handläggare.
PUN
pekar på möjligheten att inom ramen för gmndkursen ge del-lagama möjligheter
alt påverka innehåll och uppläggning av de olika utbildningsmomenten för all
på så sätt kunna lUlfredsslälla enskUda tjänstemäns eller gmppers särskilda
behov av ulbUdning.
LO
föreslår alt de nyanställda handläggare som saknar arbetslivserfarenhet, skall
tjänstgöra på arbetsplats utanför utrikesdepartementet minst sex månader som en
obligatorisk del av utbildningen. LO framhåller atl införandet av en ettårig
gmndulbUdning inte får innebära att språkutbUdningen minskas.
Ombudet
hos Europarådet framför betänkligheter mot att avskaffa aspirantsystemet som
anses fungera mycket väl.
RRV
framhåller det väsentliga i alt nuvarande bredd i utbUdningen för handläggande
personal, såsom den kommit till ullryck i aspirantulbildningen, vidmakthålls.
Verket förutsätter alt introduktionsutbildningens innehåll inte försämras
kvalitetsmässigl.
PUN
tillstyrker UDP:s förslag att viss fortbildning skaU vara gemen-
Prop. 1975/76: 96 75
sam
för biträdande och handläggande personal. RRV anser att UDP klarare borde ha
tagit ställning till vilka kurser som skall vara obligatoriska i
fortbildningsfasen och när de skall inplaceras i tjänstgöringscykeln. En
obesvarad fråga är vidare om utbildning skall utgöra tiUräcklig grund för
hemresor.
5/ framhåller att de
regionala konferenser i informationsfrågor, som hittills anordnats två gånger,
dels i Sydamerika, dels i Afrika, är av slor betydelse därigenom att
företrädare för olika delar av regionen får tiUfälle att utbyta erfarenheter
och diskutera samarbete. De ger också hemmaorganens representanter goda
möjligheter alt informera om sitt arbete och all lära känna arbetsvillkoren på
fältet.
RRV,
SPN och PUN tar upp UDP:s förslag vad gäller ledarskaps-och samarbetsutbildning.
RRV anser att det
föreligger elt stort behov av chefsulbUdning ocb tillstyrker förslaget om
ledarskaps- ocb samarbetsutbildning. Chefsutbildning är speciellt viktig med
tanke på alt ambassadpersonalen ofta utgör en liten gmpp som dessutom ofta lever
mer eller mindre isolerad från sin invanda miljö.
PUN anmärker att det i
förslaget om chefs-, ledar- och samverkansutbildning saknas en helhetssyn. PUN
delar UDP:s mening om att sändebudsmötena bör få en delvis annan karaktär och
att utbildningsaspekten där betonas starkare.
Det är PUN:s erfarenhet
att ledarutbildning i hög grad främjas av att personal på oUka nivåer deltar.
Chefsutbildningen bör sålunda inle för behållas de högsta chefema. Särskilt
gäller detta samverkansträning och liknande inslag i utbUdningen. PUN finner
det vidare påkallat alt framhålla dels atl en modem syn på chefsrollen bör
genomsyra alla utbildningsinsatser, som rör mänskliga relationer i arbetet,
dels alt särskUda utbildningsinsatser bör göras inle bara vid chefsmölen
för att det personalpolitiska synsätt som uiredningen företräder skall slå
igenom i hela utrikesförvaltningen.
I samband med utformningen
av ledar- och samverkansutbUdningen anser SPN det väsentligt att kunskap om
personaladministration tillskapas också utanför den centrala organisationen.
SI
påpekar att fortbildning för lokalanställda är särskilt värdefuU.
RRV, SPN, PUN och TCO-S
stöder uttedningens förslag vad gäller tjänstledighet med B-avdrag för
studier.
RRV
anser att UDP:s förslag om ledighet för studier förtjänar allt stöd.
PUN anser att särskild
hänsyn bör las, när personalgrupper med små möjligbeter till vidareutbildning
och vidareutveckling inom myndigheten ansöker om ledighet med B-avdrag för
studier. PUN framhåller vidare att en generösare bedömning av
studieledigbetsbehovet, baserad på myndighetens utvecklingsplaner, kan medverka
till atl myndighetens potential av arbetskraft för framtida intern rekrytering
till högre tjänster
Prop. 1975/76: 96 76
förbättras.
Frågan om tjänslledighel med B-avdrag bör dock enligt PUN:s mening lösas
generellt för hela statsförvaltningen. SPN framför liknande synpunkter.
Utbildning
bör enUgt SPN ses som ett aktivt instrument med vars hjälp man kan stimulera en
anställds långsiktigare ulvecklingsinriktning.
TCO-S
anser alt möjligheten att medge tjänstledighet med B-avdrag bör utnyttjas
generöst, som en fömtsättning för eUer etl komplement till inlernulbildning.
SAK
välkomnar de förslag som syflar till ökade möjligheter för medföljande make
att erhålla såväl LntroduklionsulbUdning som fortbildning. SAK menar att en
medföljande make har stora möjligheter alt göra en insats utomlands då det
gäller atl sprida information om förhållandena i Sverige. Det är därför av vikt
all möjligheterna för make all delta i kurser avseende press- och
informationsverksamhet förbättras.
7.7
Tjänstgöring utomlands
RRV
instämmer i stort i de förslag som uiredningen lägger fram vad gäller
tjänstgöring utomlands, speciellt beträffande betydelsen av lagarbete, och i
vad som sägs om verksamhetens styrning och instruktionernas alltför generella
utformning. Likaså tillstyrker RRV utredningens förslag om behov av
samtjänslgöring för från- och tillträdande tjänsteman och av fasta
introduktionsrutiner.
Vad
gäller anmälningsfrågor i värdlandet anser Exportrådet atl man i största
möjliga utsträckning bör underlätta arbetsförhållandena för personalen inom
ramen för gällande konventioner. Brysseldelegationen accepterar UDP:s
grundprinciper för anmälan utomlands men framhåller att departementet bör ges
möjlighet atl här agera med erforderlig flexibUitet.
Ambassaden
i Hanoi och ombudet hos Europarådet anser att diplomat- och tjänstepass bör
behåUas, då sådana pass i många fall kan visa sig både nödvändiga och
värdefulla.
SAK
föreslår att medföljande maka, som utomlands anordnar representation i hemmet
skall få ut ersättning med visst belopp per gäst, beräknat på det å-pris som
fastställts för utövad representation på den aktueUa orten. Även ombudet hos
Europarådet anser att UDP borde ha tagit upp frågan om ekonomisk ersättning tUl
de representalionsul-övande makorna.
SACO/SR
anser att skyddet av personalens och deras famUjers liv, säkerhet och egendom
måste ägnas avsevärt ökad uppmärksamhet. Både kontinuerligt och vid särskUda
incidenter måste frågorna handläggas energiskt och inga ansträngningar sparas.
Personalorganisationerna måste ges tillfälle att medverka i detla arbete.
Prop.
1975/76: 96 77
Allmänt
välkomnas de förbättrade möjligheterna till kontakter med Sverige av flera
remissinstanser.
Ambassaderna
i Mexico och Washington samt RRV, LO och 5-CO/SR anser atl all
ullandsstationerad personal bör beredas tUlfälle till hemresa en gång per år.
SAF
har här en avvikande mening och anser atl en generalisering av en viss förmån
är felaktig. Semesterersättningen bör enligt SAF avvägas med hänsyn till
klimatiska och andra förhållanden i slationeringslandet. SAF anser nuvarande
praxis tUlfyllest.
Ambassaden
i Washington och LO anser årliga hemresor värdefulla bl. a. genom att de ökar
möjligheterna att genomgå kurser i Sverige. RRV framför liknande synpunkter.
Ambassaden i Jeddah menar
att kurirerna borde utnyttjas i större utsträckning så alt
utlandsmyndigheterna snabbare får tillgång till böcker och tidningar.
Ambassaden i Mexico tillstyrker förslaget om daglig nyhetsförmedling tiU
utlandsmyndigheterna.
LO anser förslagen inom
det familjesociala området, främst vad gäller barnens skolgång, kontakt med
föräldrar samt medföljande-make-problemaliken, alltför begränsade och föreslår
atl frågan blir föremål för vidare utredning. Samtidigt framhålls all vissa
problem på området inte kan ges en helt godtagbar lösning. LO anser att det
långsiktiga re-kryteringsresultalet blir avhängigt av hur väl departementet
lyckas förbättra de utiandsslalionerade tjänstemännens familjesociala
situation. Uppfattningen delas av SACO/SR och SAK.
SIDA,
LO, TCO-S, SACO/SR och SAK tar upp skilda frågor rörande medföljande make/maka.
SAK framhåller att många
medföljande makar torde ha utbildning och erfarenhet som borde kunna utnyttjas
inom ramen för en ullands-myndighets verksamhet, exempelvis inom
informationsområdet. Somliga har tidigare haft anställning inom
utrikesförvaltningen eller i jämförbar tjänst. SAK anser i sammanhanget att
möjligheterna till deltidsanställning vid utlandsmyndighet bör beaktas. Andra
torde ha kvalifikationer för anställning i SIDA:s tjänst eUer vid svenska
skolor utomlands. Det är önskvärt alt utrikesdepartementet i samband med en
tjänstemans placering vid utiandsmyndighet hör efter om medföljande make har
intresse av anställning på tjänstgöringsorten och medverkar till alt ev.
möjligheter till anställning tas till vara. Departementet skulle genom att
skaffa sig överblick över arbetstillfällen inom berörda områden kunna ge
arbetssökande make anvisning om de möjligheter som finns.
Utöver
de av UDP uppmärksammade åtgärderna föreslår TCO-S att utrikesdepartementet tar
kontakt med andra länder för att utröna vilka möjligheter som finns till en
intemationell överenskommelse i syfte att underlätta för medföljande make/maka
alt vinna anställning i slationeringslandet.
Prop.
1975/76: 96 78
Åtskilliga
remissinstanser har behandlat frågan om tjänstledighet tUl make/maka i
utrikesförvaltningen.
LO
exempelvis anser den nu gällande lidsgränsen om sex år omotiverad och
framhåller att tjänstiedigheten bör anpassas lill utlandsplaceringens längd.
SACOfSR fäster
uppmärksamheten vid atl problem för medföljande make alt erhålla arbete ofla
uppstår även vid återkomst till Sverige. Departementet bör känna ett ansvar
och aktivt medverka lill att lösa även denna fråga.
Flera
remissinstanser tar upp frågan om pension för medföljande make.
Ambassaden i Mexico anser
alt frågan om rätt för maka att tillgodoräkna sig ATP-poäng är viktig och bör
vidare utredas. En utredning bör la hänsyn tiU såväl svårigheten för
yrkesutbildade makar att tjäna in pensionsförmåner i eljest normal utsträckning
som värdet av de kostnadsfria, ofta ytterst omfattande, tjänster lill förmån
för statens intressen som makorna utför. Även ombudet hos Europarådet
framhåller alt medföljande makor borde komma i åtnjutande av eget underlag för
ATP.
SAK anger två förslag lill
lösning av pensionsfrågan. Det första iimebär att medföljande make under
ullandsplacering får ATP-grundande pensionspoäng, baserade på en fiktiv
inkomst. Enligt del andra förslaget skulle utrikesdepartementet la på sig
koslnaderna för en gmpp-pensions-försäkring för medföljande make under
utlandsplacering. Pensionen skulle bli beroende av det antal år som medföljande
make varit bosatt i utlandet.
SACO/SR
pekar på att famUjesociala problem kan aktualiseras även vid förflyttning till
Sverige. Departementet bör härvidlag känna elt visst ansvar och aktivt medverka
lill atl missförhållanden elimineras.
Ambassaderna i Mexico
och Washington samt SACO/SR välkomnar förslaget beträffande barnresor.
Vad
gäller skolfrågan anser SACO/SR alt större frihet vid skolval är önskvärd.
Vidare menar organisationen alt departementets servicefunktion vad avser
rådgivning i skolfrågor bör utsträckas till alt gälla problem även i samband
med hemförflyltning.
Flera remissinstanser
ansluter sig till UDP:s resonemang när det gäller ersättning för sjuk- och
tandvård, försäkringsfrågor m. m.
7.8
Lokalanställda
De
remissinstanser som yttrat sig i frågan stöder förslagen rörande lokalanställda.
Ambassaden
i Washington understryker vikten av att de lokalanställdas
befordringsmöjligheter förbättras. Ambassaden menar att en
Prop.
1975/76: 96 79
slörre
flexibiUtet vid valet mellan lokalanställd och utsänd personal är erforderlig.
Konsulatet
i Marseille anser att de lokalanställdas villkor bör avvägas med hänsyn till
förhållandena i anstäUningslandet och att lokalanställning av svenskar bör ske
endast undantagsvis.
Ambassaden
i Mexico instämmer i förslagen om förbättring av semesterförmåner för
lokalanstäUda. Vidare välkomnas de föreslagna förbättrade möjlighetema för
lokalanstäUda att besöka Sverige.
Exportrådet
förutsätter att likartade villkor i största möjliga utsträckning skall kunna
åstadkommas för all lokalanställd personal vid utlandsmyndigheterna.
7.9
Organisatoriska frågor
RRV
ifrågasätter benämningen budget- och organisationssekretariat. Uppgifterna för
sekretariatet synes enligt RRV i stort överensstämma med departementspraxis i
övrigt varför verket föreslår att ell planerings-och budgelsekretariat inrättas
inom departementet. SPN menar att den övergripande personaladministrativa
planeringen bör ingå i detta sekretariats arbetsuppgLfter.
SPN
anser att det bör övervägas om inte ansvaret för frågor rörande arbetsplatsens
fysiska och psykiska miljö bör åvila den personaladministrativa enheten.
Exportrådet
förordar att personal på chefsnivå som har erfarenhet från annan verksamhet
knyts tUl utrikesdepartementets administration.
Nämnden
tUlstyrker förslagen om ökad kapacitet inom departementets
personaladminislraliva sektor. Nämnden framhåller vidare alt de ökade
arbetsuppgifterna för dess ledamöter förutsätter en utbyggd ad-ministtativ
apparat.
Nämnden
beklagar att UDP inte närmare sökt precisera utbUdnings-organisationen.
Önskemålet att undervisningen skall vara starkt individualiserad förutsätter
att den ansvarige tjänstemannen har omfattande kunskaper främst om
utbildningens ämnesmässiga förutsättningar. Utbildningen bör därför stå under
ledning av en person med tillräcklig erfarenhet av tjänst som diplomat vid
beskickning i åtminstone några olika länder. Den pedagogiska utveckling och
aktivering av metoder och material m. m., som också är en viktig fömtsättning
för utbUdningspro-grammets genomförande, torde bäst tillgodoses genom
konsultation, samverkan med övriga utbildningsinstitutioner i första hand PUN
och kontinuerlig utvärdering.
Nämnden
anser att förslaget att starkare samordna utbUdningsverk-samheten med
personalplaneringen i princip är riktigt och att utbUdning är en integrerad del
i övriga personaladministrativa aktiviteter. Men en till synes rationell
samordning kan enligt nämndens mening på ett om-
Prop. 1975/76: 96 80
rade
som utbildningens verka hämmande om vägarna till överordnade instanser i onödan
förlängs. Mycket talar därför för alt utbUdningsfunk-tionen bör få en
självständigare ställning än som föreslagits i UDO.
PUN
instämmer i UDP:s åsikt alt det finns ett starkt samband meUan utbildning och
andra personalutvecklande åtgärder. Tanken på en mer renodlad enhet för
utbildningens genomförande är emellertid främmande för en modern syn på
personalutbildning. Departementets utbUd-ningsenhet bör därför enligl PUNs
mening få en sådan stäUning att den inte bara får god kontakt med den personaladminislraliva
funktionen. Den måste också ges möjlighet alt nära följa verksamheten inom
departementets hela kompetensområde så att den tidigt kan fånga upp utvecklingstendenser
och förändringar inom utrikesförvaltningen och föra ut dem genom olika slag av
utbildningsinsatser. Därigenom kan personalutbildningen också bli elt
användbart instrument i verksamhetsutvecklingen.
Statskontoret
och SACO/SR stöder UDP:s förslag rörande inspektörsfunktionen.
Enligt
statskontoret finns det anledning att ylterligare pröva hur de uppgifier det
här är fråga om bör förenas med andra insatser av lill-synskar aktar.
Inspektörens
verksamhetsområde bör enUgl SPN inte begränsas endast lill personalens
arbetsförhållanden.
TCO-S
anser all det visat sig olämpligt alt en av arbetsgivaren utsedd person sätts
atl företräda personalens intressen som det enligt svensk praxis ankommer på
fackliga organisationer alt bevaka. Om inspektörs-verksamheten i fortsättningen
skall avse främst personalens arbetsförhållanden bör enligt TCO-S inspektören
antingen utses av de fackliga organisationerna eller rapportera tiU dessa. Elt
annat alternativ är att funktionen övertas av fackliga förtroendemän.
TCO-S
framhåller i anslutning till UDP:s överväganden om den förvallningsdemokratiska
verksamheten att det är i de enskilda besluten om tjänstetillsättningar som
personalintegrationens faktiska innehåll kommer att bestämmas sedan elt
övergångsskede passerats. Både från arbetsgivarhåll och från facklig sida måste
det då finnas en vilja att förändra förlegade attityder och värderingar.
7.10
Kostnadsberäkningar
RRV
anser sig utifrån föreliggande material inte kunna ta ställning till relevansen
i UDP:s kostnadsberäkningar. RRVs bedömning är att den redovisade merkostnaden
är ett minimibelopp.
TCO-S
anser att kostnadsberäkningarna tyder på att de ekonomiska aspekterna omöjligen
kan utgöra något hinder för elt snabbt genomfö-
Prop. 1975/76: 96 81
rande
av en sedan länge eftersträvad modem personalpolitik i utrikesförvaltningen.
7.11
Genomförande
TCO-S
och SACOfSR bedömer det som mycket angeläget att UDP:s förslag genomförs den 1
juli 1976. SACO/SR anser.vidare att det är viktigt att förslagen genomförs
i.sin helhet. Skulle bitar ryckas loss kan syftet med utredningen gå förlorat.
8
Föredraganden
8.1
Utrikesdepartementets organisation
8.1.1
Bakgrund
Utrikesförvaltningens
verksamhet är mångfasetterad. Den påverkas av det internationella skeendet som
tvingar fram ständiga förändringar. Det internationella samarbetet vidgas och
de internationeUa ärendena ökar i omfattning och betydelse. Den alltjämt
pågående avkoloniseringspro-: cessen leder tUl uppkomsten av nya stater.
Sveriges intemationella kontakter blir härigenom allt fler. Nya intemationella
organisationer bUdas och de existerande organisationerna vidgar efter hand sina
verksamhetsfält. Riksdagen och allmänheten i Sverige visar ett glädjande
engagemang i utrikespolitiska frågor. Dessa förhållanden bUdar utgångspunkten
för min bedömning av frågan om en lämplig organisation för utrikesdepartementet.
Den
nuvarande organisationen går i stort tillbaka på beslut som fattades 1963. Den
stmktur som då infördes bar i huvudsak fungerat tiUfredsställande. Inom
framför aUt handels- och biståndssektorerna har dock behovet av
organisationsförändringar visat sig. Omorganisation av dessa områden bar
genomförts och berörda sektorer är numera organiserade efler samma principer
som gäller för övriga departement sedan 1965 års departementsreform.
När
jag därför förra året uppdrog åt en utredning att se över utrikesdepartementets
organisation, undantogs utrikeshandelsenheterna och avdelningen för
intemationellt utvecklingssamarbete från uppdraget.. Dét har ingått i
utredningsuppdraget att pröva fömtsättningama för alt på utrikesdepartementet i
dess helhet tUlämpa den organisation som gäller för övriga departement.
Jag
framhöll i direktiven tUl utredningen att vårt växande intemationella
engagemang har ökat behovet av långsiktig planering, utredningar och analyser
Uksom att en allt större del av utrikesförvaltningens personal har måst
avdelas, för multilateralt förhandlingsarbete inom bl. a.
6
Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 96
Prop. 1975/76: 96 82
FN-systemets
ram. Vidare erinrade jag om önskemål från riksdagen och allmänheten om ökad
information rörande intemationella förhållanden och svenska utrikespolitiska
ställningstaganden. Jag erinrade också om alt successiva personalförstärkningar
skett och att organisatoriska förändringar vidtagits.
Utredningen
(utrikesdepartementets organisationsutredning UDO) har redovisat resultatet
av sitt arbete i betänkandet (Ds UD 1975: 2) Utrikesdepartementets
Organisation. UDO har i likhet rned den sarrt-tidigt tillsatta
personalpolitiska utredningen vid bedömningen av de framtida
arbetsuppgifterna för utrikesförvaltningen framhållit, atl ökad tonvikt måste
läggas på utrikesförvaltningen såsom regeringens beredande organ i
utrikespolitiska frågor. De båda utredningarna har också betonat de ökade krav
som ställs på utrikesdepartementet genom ett växande intresse för
internationella frågor och den vikt som bör läggas vid utrikesförvaltningens
uppgift att informera om förhållanden i utlandet. Denna bedömning delar jag.
I
delta sammanhang vill jag också understryka utrikesförvaltningens övergripande
uppgift att verka för en samordnad utrikespolitik. Dertna uppgift är också
fastslagen i den nya regeringsformen. Det måste finnas en central samordnuig
beträffande sådana utrikesförbinddser, som har utrikespolitisk betydelse eller
kån medföra rättsliga förpliktelser för Sverige.
Av
särskild betydelse för en bedömning av lämplig organisation för
utrikesdepartementet är behovet av utrikespolitisk beredskap. Delta gäller i
vårt förhållande till andra stater. Men det gäller även i internationella
organisationer, där vårt medlemskap många gånger tvingar till
ställningstaganden med kort varsel inte minst i konfliktsituationer och vid
kriser. Det är därför angeläget att organisationen är flexibel ocb medger att
resurser snabbt kan omdisponeras.
Med
ett ökat internationellt samarbete och beroende skärps kraven på bevakningen av
det utrikespolitiska skeendet. Delta gäller inle minst utvecklmgen i Europa och
relationema öst/väst, vilka också påverkar vår säkerhetspolitiska situation.
Uppföljningen av resultaten från den nyligen avslutade europeiska säkerhels-
och samarbetskonferensen och bevakningen av förhandlingama i Wien om ömsesidiga
truppreduktio-ner i Centraleuropa kräver insatser från utrikesförvaltningens
sida. Vår utrikespolitiska strävan att söka bistå utvecklingsländerna i deras
ansträngningar att nå en rättvisare ekonomisk världsordning ocb att överbrygga
klyftor mellan i- och u-länder innebär fortsatta insalser på det intemationella
planet. Delta innebär ökade krav på utrikesförvaltningen. Även på områden som
nedrustning, krigets lagar, mänskliga rättigheter o. dyl. har jag kunnat
konstatera att anspråken på aktiva svenska insatser i intemationella
sammanhang växer. Också på miljöområdet och inom det teknisk-vetenskapliga
fältet har det blivit naturligt för Sverige
Prop.
1975/76: 96 83
att aktivt driva frågor i inlernationeUa sammanhang. Det
är mot denna bakgmnd jag förordar en förstärkning av utrikesdepartementets
personalresurser.
För utrikesförvaltningens vidkommande begränsas
verksamheien inte till de uppgifter som för departementen anges i instruktionen
(1974: 834) för regeringskansUet, nämligen att bereda regeringsärenden och
ärenden som avgörs av departementschef, att expediera beslut i sådana ärenden
och att i övrigt biträda departementschefen i hans verksamhet. För utrikesdepartementet
liksom för utrikesrepresentationen har utfärdals särskilda instmktioner.
Utrikesförvaltningen skall, vid sidan av uppgiften att vara instrument för den
svenska utrikespolitiken, bl. a. ge service åt svenska medborgare och sprida
information om Sverige i utlandet. Utrikesdepartementet fungerar som
basorganisation för denna verksamhet.
Vidare måsle utrikesdepartementet i samverkan med andra
departement i viss utsträckning följa utvecklingen även på andra områden än
sådana där det har särskUt ansvar som fackdeparlemenl.
8.1.2 Utrikesverk
Eftersom utrikesdepartementet har all som basorganisation
för utlandsmyndigheterna ägna sig ål vad som betraktas som verksärendeh
uppdrog jag åt UDO alt i sitt utredningsarbete särskUt beakta denna
omständighet.
UDO har övervägt möjligheten att från departementet skilja
ut de s. k. verksärendena, dvs. ärenden vilkas avgörande inte kräver beslut av
regeringen. Dessa ålerfinns f. n. inom den nuvarande rättsavdelningen och
administrativa avdelningen. Uiredningen franihåller i det sammanhanget att
vissa fördelar är förenade med en sådan organisatorisk lösning men alt
nackdelarna överväger. Fördelarna skulle Ugga däri att kabinettssekreteraren
avlastas vissa arbetsuppgifter och atl man skulle få en organisation som bätlre
än den nuvarande stämmer överens med de övriga departementens. Mol tanken på
att inrätta ett utrikesverk anför UDO en rad skäl, bl. a. att krav på
samordning av utrikespolitiken motverkas och att många verksärenden inom
departementet antar en politisk karaktär som gör del angeläget att de handläggs
där. Sistnämnda omständighet äger enligt UDO relevans också av det skälet alt
utrikesdepartementets konlaklkrets i stor omfattning utgörs av utländska
myndigheter, vilka skulle finna det onaturligt om de inte fick framföra sina
ärenden till departementet. UDO anför vidare alt personaladministrationen
skulle kompliceras och alt integralionsslrävanden i personalpolitiskt hänseende
skulle motverkas.
För egen del vill jag anföra följande. Frågan om en
klyvning av utrikesdepartementet i en departements- och en verksdel rymmer
flera aspekter. UDO har gjort en analys av de för- och nackdelar som är för-
t6 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 96
Prop. 1975/76: 96 84
enade
med en sådan ordning. Analysen har lett UDO till uppfattningen att de senare
överväger och alt någon klyvning av departertientet inte bör ske. Enligt min
mening är det material som föreligger inte tUlräck-Ugt för ett slutiigt
ställningstagande i frågan. TiU dess ett sådant material föreligger bör den
nuvarande ordningen bestå. Något utrikesverk bör alltså inte inrättas nu.
UDO
har också prövat förutsättningarna för att från utrikesdepartementet överföra
oUka ärendegmpper till annat organ. UDO har därvid funnit, att ett överförande
av ärenden från rättsavdelningen i så gott som samtliga fall skulle vara
orationellt.
Jag
delar i stort den uppfattning UDO har uttalat och finner alt förutsättningar
inte föreligger för att nu genomföra någon överflyttning av ärenden från
rättsavdelningen till något annat organ. Jag vill även framhåUa att en
ärendeöverflyltning för att vara meningsfull bör vara av en viss omfattning.
Detta skulle inte bli fallet för rältsavddningens vidkommande. Motsvarande
analyser av arbetsuppgiftema inom administrativa avdelningen har visat att
möjligheter föreligger ätt överflytta vissa begränsade gmpper av ärenden till
den för de övriga departementen gemensamma organisationsavdelningen (OA) under
finansdepartementet. Jag avser att i samråd med bl. a. personalen fortlöpande
pröva möjligheterna att överföra vissa administrativa uppgifier tUl detta
organ.
8.1.3
Huvudenheter för verksärenden departementala ärenden
Utöver
de altemativ som har redovisais i föregående avsnitt (8.1.2) har UDO också
prövat ett tredje. Enligt detta skulle departements- och verksfunktionerna
hållas organisatoriskt ålskUda inom departementets ram. UDO avvisar emellertid
även detta alternativ, bl. a. därför alt det framstår som personalpolitiskt
tveksamt.
I
särskilt yttrande som avgivits av två experter i utredningen förordas en
uppdelning av departementet i två huvudenheter, en för deparlementala ärenden
och en för verksärenden. Huvudenheten för verksärenden föreslås stå under
ledning av en överdirektör sidoställd med kabinettssekreteraren. Den senare
föreslås få titeln statssekreterare. Huvudenheten för verksärenden föreslås få
åtta sakenheter, nämligen en juridisk-konsulär enhet, en protokollsenhet, en
personalenhet, en ekonomienhet, en dokumentationsenhet, en kommunikationsenhet,
en inspektionsenhet och ett sekretariat för säkerhets- och beredskapsfrågor.
Den deparlementala huvudenheten omfattande fyra politiska enheter, en
rättsenhel och en press- och informationsenhet, skulle ledas av en
statssekreterare, en biträdande statssekreterare ocb en
rättschef/expeditionschef. TUl den departementala huvudenheten föreslås höra
ett planerings- och budgetsekretariat i stabsställning. Enligt experternas
uppfattning har detta or-ganisationsallemativ flera fördelar framför det som
UDO har fört fram. Det ger klara ansvarsförhållanden, enkel
ledningsorganisation, ökad ef-
Prop. 1975/76: 96 85
fektivitet
i verksamheten samt en organisatorisk stmktur som nära överensstämmer med vad
som tillämpas i andra departement.
För
egen del vill jag anföra följande. Utrikesdepartementets primära uppgift är atl
för regeringens slällningslagande bereda ärenden som gäller Sveriges
förhållande till andra länder och intemationella organisationer. Flertalet av
de ärenden som handläggs inom departementet tillhör denna kategori. Inom
departementet handläggs emellertid också, som tidigare har nämnts, åtskUliga
verksärenden.
Förslaget
om en uppdelning av departementet på en departemenial huvudenhet och en
huvudenhet för verksärenden innebär både för- och nackdelar jämfört med
nuvarande organisation. För förslaget talar främst alt man härigenom uppnår en
förenklad ledningsorganisation samtidigt som statssekreteraren avlastas
ansvaret för en betydande grupp ärenden. Mol förslaget kan å andra sidan
anföras att det kan medföra risker, för att de utrikespolitiska aspektema på
ett verksärende inte beaktas tiUräckligt. Härtill kommer att
utrikesdepartementets verksamhet till stor del består av kontakter med andra
länder. För dessa kan det vara naturligt att vissa ärenden, även om de är av
verkskaraktär, handläggs på den politiska avdelningen eller rätlsavddningen.
Ylterligare
vUl jag i denna fråga framhålla att man, som UDO har framhåUit, bör utveckla
organisationen i riktning mot ökad integration av arbetsuppgiftema. Detta har
också varit ett starkt personalönskemål.
En
central frågeställning för en bedömning av värdet med en uppdelning av bär
berörda arbetsområden på två huvudenheter gäller kabinettssekreterarens
ställning. Jag fäster särskild vikt vid att verksamheten är väl samordnad. Den
nödvändiga samordningen anser jag bättre kunna tillgodoses om en
chefstjänsteman har ansvaret för hela arbetsfältet.
Vad
särskilt gäller protokollet är dess funktion av slor vikt i kontakterna med de
utländska ambassaderna i Stockholm. Även rent politiska frågor tas upp i dessa
kontakter, vUket talar för att samordningsansvaret bör vUa hos chefen för den
politiska avdelningen.
Med
hänsyn till vad jag har anfört vill jag nu inte förorda en sådan organisatorisk
uppdelning av departementet som föreslås i det särskUda yttrandet. Som framgår
av det följande har jag emellertid tagit fasta på det jag funnit positivt i
förslaget. Jag förordar sålunda i det följande en bibehåUen indelning av
departementet i fyra avdelningar nämligen en politisk avdelning (med
protokollet), en rättsavdelnmg, en avdelning för internationellt
utvecklingssamarbete och en administrativ avdelning. Härtill kommer dels de
med handelsdepartementet gemensamma utrikeshandelsenhetema, dels enheten för
press och information. TiU den administrativa avdelningen förs en betydande
del av de ärenden som kan betecknas som verksärenden. Jag,återkommer i det
följande tiU den närmare organisationen inom avdelningarna.
Prop.
1975/76: 96 86
8.1.4
Ledning och planeringsverksamhet
UDO
har föreslagit att utrikesdepartementet organiseras efter ett enhetssystem och
att följande enheter inrättas, nämligen fem enheter inom den politiska sektorn,
tre inom den rättsliga, en protokoUsenhet, en press-och informationsenhet, en
enhet för dokumentation och en för kommunikation samt två enheter inom den
administrativa sektom. Vidare har den föreslagit inrättande av ett sekretariat
för budget- och organisationsfrågor och ett sekretariat för säkerhets- och
beredskapsfrågor. Även jag anser att verksamheten bör organiseras efter ett
enhetssystem.
I
fråga om departementsledningen föreslår UDO att en lediungsgrupp inrättas
bestående av en kabinettssekreterare, två biträdande kabinettssekreterare, en
rättschef/expeditionschef, en administrationschef samt en statssekreterare för
internationellt utvecklingssamarbete. UDO föreslår vidare att chefen för press-
och informationsenheten deltar i gmppens arbete liksom att ytterligare
tjänstemän tillfäUigt eller permanent knyts till gmppen.
F.
n. gäUer den ordningen att kabuiettssekreteraren närmast under departementschefen
har ansvaret för det dagUga arbetet i departementet och utövar ledningen av
våra utlandsmyndigheter. I enlighet med internationeU praxis betraktar de
utländska beskickningscheferna i Stockholm kabinettssekreteraren som sin
naturliga kontakt.
Kabmettssekreteraren har
numera en sådan arbetsbörda att han får svårt att ägna sig åt den önskvärda
långsUttiga planeringen. Jag bedömer det därför som angeläget alt
fömtsättningar skapas för en delegering av vissa av kabinettssekreterarens
uppgifter. Samtidigt finner jag det viktigt att även i fortsättningen en
chefstjänsteman har ansvaret under departementschefen för ledning av arbetet
inom utrikesdepartementet och utrikespresentationen (jfr instmktionen fÖr UD §
2).
Kabinettssekreteraren
innehar sålunda en särstäUning i organisationen. Detta har även på sin tid
framhåUUs av statsutskottet (1970: 85) som bl. a. underströk den samordnande
funktionen. I enlighet med strävandena att skapa större enhetUghet även i
fråga om titulatur inom regeringens kansli anser jag att titeln
kabinettssekreterare bör utbytas mot titeln statssekreterare. Detta innebär
inte någon förändring i vederbörande tjänstemans övergripande
samordningsansvar. Detta ansvar för beredningen av såväl viktigare aktueUa
ärenden som frågor av mera långsiktig eller principiell natur bör kvarstå.
Jämte
sina instmktionsmässiga uppgifter bör liksom f. n. den biträdande
statssekreteraren vid sidan av statssekreteraren i handelsdepartementet ha
ansvaret för utrikeshandelsenhetema och statssekreteraren liksom nu närmast
under vederbörande statsråd för intemationellt utvecklingssamarbete svara för
de tre enhetema inom avdelningen för ui-temationellt utvecklingssamarbete.
Varje
avdelningschef bör tilldelas ett särskUt samordningsansvar för
Prop.
1975/76: 96 87
samtliga
ärenden som faller inom avdelningens ansvarsområde eller särskilda kompetens.
Chefen för rättsavdelningen (rättschefen) bör dessutom få tUl särskild uppgift
att svara för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet i departementets
verksamhet. Administrationschefen, som bör benämnas expeditionschef, bör ha
ansvaret för arbetet inom den admir nistraliva avdelningen inkl.
dokumentationsenheten och kommunikationssektionen samt budget- och
organisationssekretariatet och sekretariatet för säkerhet och beredskap.
Samordningsansvaret för den politiska avdelningens enheter samt protokollet
bör åvila chefen för den poUtiska avdelningen. Innehavaren bör få titeln
ambassadör. Jag vill i detla sammanhang peka på att arbetsfördelningen meUan
rättsavdelningen och administrativa avdelningen inom UD är sådan att rättschefen
även kommer att uträtta vissa göromål som i andra departement fullgörs av
expeditionschef eller expeditionschef/rättschef.
Genom det ansvar som
åläggs cheferna för avdelningarna bör en väsentlig delegering av
arbetsuppgifter från statssekreteraren kunna komma tUl stånd. Jag förutsätter
att erforderlig samordning av verksamheten säkerställs genom fortlöpande samråd
mellan chefstjänstemännen.
Jag
avser att i varje särskilt fall fastställa hur de tjänstemän som skall stå lill
mitt förfogande skall inordnas i organisationen. Dessa tjänstemän bör så långt
möjUgt inordnas i olika enheter.
Planeringsverksamheten
inom departementet bör i första hand åvila de olika sakenheterna. Ansvaret för
planeringsverksamhet med sikte på en utrikespolitisk beredskap bör dock åvila
en särskild enhet inom den politiska avdelningen. För den personalplanerande
verksamheten krävs en särskUd personaladminislraliv enhet. Samtidigt vill jag
understryka nödvändigheten av att personalplaneringen förankras väl i
departementsledningen.
Vad
slutligen gäller den verksamhet som inom övriga departement bedrivs av
planerings- och budgetsekretariat förordar jag den av utredningen föreslagna
lösningen med ett sekretariat för budget- och organisationsfrågor. Detta
sekretariat bör utöver budgetärenden få ansvaret for organisationsfrågor av
mera övergripande karaktär samt gentemot utlandsmyndigheterna svara för
departementets samordning i frågor som rör verksamhets- och resursplanering.
UDO:s
förslag om att inom enheterna slopa sektionsindelning utom vad gäller enhetema
inom den administrativa avdelningen ansluter jag mig till.
Jag
ansluter mig också till förslaget att upplösa förhandlingsgruppen som särskild
organisatorisk enhet.
Jag
har inget att erinra mot förslaget att upprätta ett särskUt sekretariat för
säkerhets- och beredskapsfrågor. Händelseutvecklingen har klart visat
angelägenheten av att stärka denna funktion inom departementet. Jag finner de
av utredningen förordade arbetsuppgiftema för detta sekretariat lämpliga.
Prop. 1975/76: 96 88
För
nedrustningsärenden har regeringen en nedrustningsdelegation med
parlamentariska representanter och för närvarande under ordförandeskap av en
statssekreterare inom utrikesdepartementet. Delegationen är understäUd mig. De
tjänstemän inom utrikesdepartementet som förbereder ärenden för
nedmstningsdelegationen liksom nedrustningsfrågor inom FN är i dessa
frågor underställda ordföranden i nedmstningsdelegationen.
Ordföranden
i nedrustningsdelegationen har en handläggare och en assistent till sitt
förfogande. Dessa är organisatoriskt på samma sätt som min och
kabinettssekreterarens handläggare knutna till politiska avdelningen.
8.1.5
Organisation inom avdelningarna
UDO
har föreslagit att verksamheten inom den politiska sektom fördelas mellan fem
enheter. Två av dessa enheter föreslås bU länderenheter med en indelning efter
geografiska kriterier. Den första enheten skulle svara för handläggningen av
frågor rörande aUa länder i Europa och Nordamerika och den andra för länder, i
Afrika, Asien, Sydamerika och Oceanien. FN-ärenden föreslås, liksom hittills,
hållas samman i en särskild organisatorisk enhet. En fjärde politisk enhet
föreslås få ansvaret för samtUga ärenden som handläggs inom den nuvarande
fjärde poUtiska byrån, dvs. ärenden rörande bl. a. nedrustnings-, kärnenergi-,
miljö-, rymd- och andra teknisk-vetenskapliga frågor med undantag för nedrustningsfrågor.
Dessa föreslås överförda tUl en nyinrättad femte enhet för bl. a.
säkerhetspolitisk planering. TiU denna föreslås också överförda ärenden
rörande bl. a. eiiropeiska säkerbetskonfe-rensen. Atlantpakten, Warszawapakten,
förhandUngarna om begränsning av strategiska vapen liksom om ömsesidiga
tmppreduktioner i Centraleuropa. Det har också föreslagits att den femte
enheten skuUe få speciella utredningsuppdrag. UDO föreslår vidare att denna
nya enhet får uppgiften att sammansläUa utrikespolitiska översikter och att
redigera vissa publikationer från utrikesdepartementet.
En
rad olika skäl kan anföras för skUda länderindelningar på den politiska
sektorns bUaterala enheter. Man kan låta öst/väst-problematiken avspeglas i
organisationen eller anlägga ett synsätt som talar för en indelning efter
nord/sydkriterier.
Jag
bedömer det som särskilt angeläget att i en ny organisation av verksamheten
inom den politiska avdelningen beakta dels att bevakningen av den poUtiska
utvecklingen i oUka delar av världen får ökade resurser, dels att
departementets planerings- och ulredningsorganisation vad gäller främst
säkerhetspoUtiska frågor stärks. De multUaterala frågorna, framför aUt
samarbetet inom FN:s ram, måsle ha en fortsatt stark ställning inom den
politiska sektom.
Jag
behandlar först den bUaterala sidan. Ökade krav ställs idag på departementet
att följa utvecklingen i olika delar av världen och handha
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:96 , 89
våra
politiska förbindelser inte minst med de många statema i Asien, Afrika och
Latinamerika. De alltmera omfattande förbinddsema med de väst- och
östeuropeiska statema liksom med Nordamerika kräver ökade arbetsinsatser. Dessa
krav kan tillmötesgås endast genom en väsentlig utbyggnad av den bUaterala
sektom av nuvarande politiska avdelningen, som för detla ändamål bör uppdelas
i tre enheter:
En
enhet omfattande de nordiska ländema, Sovjetunionen, övriga
östeuropeiska länder, Kina samt vissa stater i Östasien.
TUl
denna enhet hänförs även frågor rörande rikets gränser, neutralitetsfrågor
samt mUitära tillståndsärenden.
En andra enhet omfattande Västeuropa utom Norden,
Nord- och Latinamerika, statema i det karibiska området samt Europarådet.
En tredje enhet omfattande Afrika, Asien utom de
stater som faUer under enhet I, samt AustraUen, Nya Zeeland och Oceanien.
Den
politiska avdelningen bör indelas i fem enheter. Ett större antal skuUe skapa
administrativa problem. Till den föreslagna FN-enhelen bör utöver de ärenden
som f. n. handläggs på FN-byrån föras vissa ärenden från nuvarande fjärde
politiska byrån. FN-enhelen bör för utrikesdepartementets del handlägga ärenden
avseende Internationella alomenergiorganet (lAEA), övriga kärnenergiärenden,
miljö- och rymdfrågor. Även utrikespolitiska aspekter av tekniskt och
vetenskapligt samarbete och befolkningsfrågor samt av samarbete inom vissa
multUaterala organ angående naturtUlgångar och energi bör överföras till
enheten för FN-frågor.
Jag anser det angeläget
att sammanföra handläggningen av ärenden med säkerhetspolitiskt innehåll till
en enhet inom utrikesdepartemenlel. Fömtsättningar skapas därigenom såväl för
en fördjupad behandling av löpande ärenden med säkerhetspolitiskt innehåll som
för elt noggrannare beaktande av de mer långsiktiga aspekterna av svensk
säkerhet. Jag bar tidigare framhållit behovet av att även stärka departementets
planerings- och ulredningsorganisation vad gäller sådana frågor. Med hänsyn
härtill instämmer jag i UDO:s bedömning av behovet att för i första hand dessa
ändamål inrätta en ny enhet. Den skall alltså kunna anförtros planerings- och
utredningsuppdrag av övergripande natur. Inriktningen av de säkerhetspolitiska
utredningama bör ske i nära samarbete med sekretariatet för säkerhetspoUtik
och långtidsplanering (SSLP) inom försvarsdepartementet. Utrikesdepartementet
bör även ges möjlighet att medverka vid utövandet av försvarsdepartementets
anvisningsrätt när det gäller inriktningen av säkerhetspoUtiska studier och
utredningar vid försvarets forskningsanstalt. TUl denna nya enhet bör från
nuvarande fjärde politiska byrån överföras ärenden angående nedmslning samt det
säkerhetspolitiska perspektivet på såväl kämenergin som frågor om användningen
av jordens resurser.
Den
föreslagna organisationen av den politiska avdelningen innebär inte någon
förändring av arbetsuppgifter eller ställning för avdelningen
Prop. 1975/76: 96 90
för
intemationellt utvecklingssamarbete. Denna avdelning svarar således för ärenden
om Sveriges bUaterala och multilaterala utvecklingssamarbete, ärenden om
humanitärt bistånd samt ärenden som rör SIDA.
I
detla sammanhang finns det anledning alt helt kort beröra ansvarsfördelningen
mellan utrikesdepartementet och andra departement vid bandläggningen av
inlemationeUa frågor.
Det
ankommer på regeringen att fördela ärenden mellan olika departement. Genom
departementsförordningen har tämligen utförligt reglerats tUl vUket
departement olika sakfrågor hör. Där föreskrivs alt ärenden rörande bl. a.
rikels förhållande till och överenskommelser med främmande makter hör till
utrikesdepartementet. Någon generell regel om att internationella frågor som
berör visst sakområde skall handläggas i viss ordning finns inte. Det åvilar
därför resp. departement att liU-varata även de intemationella aspekterna av de
sakfrågor som hör till departementet. De olika departementen har också resurser
för detla i form av sekretariat för internationella frågor.
Utrikesdepartementet har till uppgift att bedöma de utrikespolitiska aspekter
som kan vara aktuella och vid behov bistå andra departement med förhandlingsexperlis
etc. Gemensam beredning sker därför i frågor som i sak faUer under
fack-departement men vilka också har utrikespolitiska aspekter eller rör internationella
förpliktelser. Den nuvarande kompetensfördelningen mellan utrikesdepartementet
och fackdepartementen är enligt min mening tillfredsställande och det finns
inte anledning alt föreslå några förändringar härvidlag.
Beträffande
rättsavdelningen har UDO föreslagit att verksamheten uppdelas på tre enheter
med departementala ärenden, och verksärenden blandade. I förslaget har särskilt
framhållits behovet av atl prioritera traktaträltsliga frågor, inte minst med
hänsyn lill utrikesdepartementels särskUda ansvar för dessa uppgifier.
Jag
ansluter mig tUl utredningens förslag om tre rättsenheler. I fråga om
fördelningen av ärendena mellan de olika enheterna inom rättsavdelningen har
jag ingen erinran mot huvudlinjerna i det förslag utredningen framlagt.
En
fråga med anknytning tiU den rättsUga sektorn gäller den folkrättssakkunnige.
Handläggningen av de folkrättsliga ärendena bör, liksom hittills, normalt ske
inom rättsenhetema. Den folkrättssakkunnige är idag placerad utanför
linjeorganisationen. Den sakkunnige skall dds självständigt bevaka
folkrättsulvecklingen och uppmärksamma departementsledningen på initiativ som
kan vara önskvärda, dels bistå statssekreterare och samtliga avdelningar i
viktigare folkrältsliga frågor. Jag finner inle skäl föreligga att ändra på
detta förhållande.
Jag
övergår nu till den administrativa avdelningen. Jag delar den av utredningen
framförda åsikten att administrationschefen fortsalt bör utöva etl
souschefskap för de administrativa ärendena inom departe-. mentel. Som jag
tidigare har anfört, bör till den administrativa avdel-.
Prop. 1975/76: 96 91
ningen
föras en personalenhet, en ekonomienhet, en dokumenlationsen-het, en
kommunikationssektion, sekretariaten för budget- och organisationsfrågor samt
för säkerhels- och beredskapsfrågor. Jag instämmer i stort i de förslag tUl
omorganisation som i övrigt föreslås för den administrativa avdelningens del.
Jag återkommer till organisationen av den personaladministrativa enheten liksom
till inspeklionsfunktionen.
Jag
har ingen erinran mot utredningens förslag till organisation av protokollets
verksamhet, som enligt vad jag tidigare har anfört kommer atl falla under
chefens för politiska avdelningen samordningsansvar.
Också
beiräffande sammanslagningen av press- och informationsby-råema till en
gemensam press- och informationsenhet tiUstyrker jag i huvudsak utredningens
förslag. Jag vill därvid särskilt betona att enheten i ökad utsträckning bör
ägna sig åt information tUl riksdag, myndigheter och allmänhet om
utrikespolitiska frågor och den svenska utrikesförvaltningens verksamhet.
Förslaget att nuvarande tjänstetitlar inom pressbyrån bevaras anser jag rimligt
med hänsyn tUl de speciella krav som verksamheten alt ombesörja
pressfunklionerna ställer. För att departementets verksamhet i fråga om den
allmänna Sverige-informationen i utlandet inte skall eftersättas bör den
direkta ledningen av denna uppgift liksom nu omhänderhas av en tjänsteman i
kansliråds ställning.
I
fråga om arkivet har det av uiredningen ansetts angeläget att åstadkomma en
uppdelning av verksambeten på skilda enheter, en för dokumentation och en för
kommunikation. Jag ansluter mig i huvudsak till delta förslag och även tUl den
föreslagna uppgiftsfördelningen. Arkivchefen blir i fortsättningen chef för
den nya dokumentationsenhelen medan kommunikalionsseklionen skall ledas av
annan tjänsteman.
Det
föreslagna budget- och organisationssekretariatet liksom sekretariatet för
beredskaps- och säkerhetsärenden underställs expeditionschefen. Jag avser
emellertid atl i instmktion fastställa att dessa sekretariat också är verktyg
åt departementsledningen. En särställning i organisationen intar även chefen
för dokumentationsenheten vars uppgift i samband med behandling av ärenden om
utlämnande av handlingar bör kvarstå. Även delta bör få en instmktionsmässig
reglering.
8.1.6
Ny organisation
Milt
förslag tUl ny organisation för utrikesdepartementet har sam-manstäUts i en
organisationstablå, vUken bör fogas lill regeringsprolokollel i delta ärende
(jfr s. 92).
8.2
Den personalpolitiska utredningen
8.2.1
Allmänt
I
den personalpolitiska utredningens (UDP) betänkande är förslagen koncentrerade
till vissa huvudområden, som alla har en direkt anknyt-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76: 96
1
M
o u
M
a 2
O
> « CO
a H
4. » ...1
4J
a
« C
m H
rl
.H
U 0)
m s
vy
u
J3
a
a
c n)
0) 4.)
H Ö
S Oj
ö 3
o
o
W Q
p;
pq
o
,>4
.ii
o
P.
w
Q
M
V4
O
J3
4-1
CJ
efl
H
l-I
1
ifl
4J
4J
0)
01
Ö O
13.1!
3
Ql
W
CO
II
c «
o
m
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
u
CO
u
r-l
4J
CJ
CO
O
H
C
B
ca
H
w
s
H
C
B
c
H
3
s
.M
CO
.ii
0)
n)
a
CO
H-a
CO
4 c
4-1
W
(fl
4J
3 00
:efl
o
V4
.-IM-I
.i!
-1 1-4
.-t
rt :o
O
H M-i
p
Prop.
1975/76: 96 93
ning
till personalpolitiken och den personaladministrativa verksamheten. UDP har
sålunda föreslagit en förenhetligad utrikestjänst med en gemensam karriär
uppdelad på biträdande och handläggande personal. En viktig förutsättning för
genomförandet av detta förslag är enligt UDP att departementets
utbildningsverksamhet kan ytterUgare utvecklas. UDP har dragit upp riktlinjer
för en sådan utveckling. Vidare har UDP framfört en rad förslag avseende
verksamheten vid utlandsmyndigheterna med tonvikt på tjänstgöringsförhållandena
utomlands för såväl utsänd som lokalanställd personal.
Inledningsvis viU jag
fästa uppmärksamheten för det första vid att vissa av UDP:s förslag i likhet
med UDO:s är avsedda att genomföras under en tidsperiod som sträcker sig
utöver etl budgetår. Bland dessa förslag märks utbyggnaden av departementels
ulbUdningsverksam-het och ADB-utveckUngen inom departementet. Hit hör även
sådana förslag som för sitt slutUga genomförande är beroende av en lösning av
departementets lokalfrågor. Dessa frågor, som jag nu inte lar ställning till,
får prövas i det årliga budgetarbetet.
För det andra viU jag
erinra om att, såsom utredningen själv påpekat, ett antal av de i
UDP-betänkandet behandlade spörsmålen främst avseende
tjänstgöringsförhållanden utomlands är frågor som avses regleras genom
kollektivavtal och följaktligen blott kan lösas genom förhandlingar. För det
tredje bar UDP inom ramen för sina direktiv tagit upp flera frågeställningar
som fordrar en mera tidskrävande analys än som varit möjlig inom den för
utredningsarbetet tillmätta tidsramen ett exempel utgör de lokalanställdas
arbetsvillkor. Dessa får jag följaktligen anledning att pröva, när
erforderliga undersökningar slutförts. För det fjärde, slutligen, bör anmärkas
att vissa av de av utredningarna föreslagna åtgärderna är av sådan
organisatorisk och administrativ natur att de efter prövning kan genomföras
utan särskild medelsanvisning eller mera vittgående principiell förändring och
att de därför inte fordrar riksdagens ställningstagande.
8.2.2
Verksamhetsplanering
Utredningen
framhåller alt personalplaneringen måste grundas på en fortlöpande analys av
verksamheten inom utrikesförvaltningens olika delar. En effektiv
personalplanering fömtsätter verksamhetsplanering och en starkare departemenial
styrning av utlandsmyndigheternas arbete. Verksamhetsplanering och
personalplanering måste gå hand i hand.
Även riksrevisionsverket
(RRV) har ägnat hithörande frågor uppmärksamhet. I en revisionsrapport med analys
av ambassader understryker RRV vikten av planering och styrning av
ambassadernas verksamhet i syfte att bl. a. nedbringa riskema för felaktiga
prioriteringar samt alt möjliggöra ett effektivare utnyttjande av resurserna.
RRV framhåUer att en utiandsmyndighets verksamhetsinriktning bör fastställas i
en dialog
Prop. 1975/76: 96 94
med
departementet varvid hänsyn bör tas till utomstående intressenter.
Jag fiimer dessa
synpunkter välgrundade. Det är min avsikt att med utgångspunkt bl. a. i de
förslag som framförts i RRV:s rapport låta närmare utreda möjligheterna atl
införa verksamhetsplanering i mera systematiska former vid
utlandsmyndigheterna. Arbetet härmed har redan påbörjats inom departementet.
Sedan någon tid pågår också arbete med en undersökning som syflar lUl att
utvärdera flertalet utiandsmyn-digheter i Europa med avseende på
verksamhetsinriktning och prioriteringar i förhållande till departementets
önskemål och behov. TUlkomsten av det föreslagna budget- och
organisationssekretariatet bör kunna öka departementets möjligheter att bedriva
fortsatt sådan verksamhet.
8.2.3
Samordning av fältverksamheten
En
rationell styrning av utlandsmyndigheterna förutsätter enUgt UDP som regel att
chefema har det av utredningen omnämnda övergripande ansvaret för alla
officieUa svenska aktiviteter i sitt verksamhetsland. Som ett led häri bör
enligt uiredningen de specialattachéer som är verksamma vid svensk
utlandsmyndighet ha ulrikesdepartementet som huvudman. Landsorganisationen (LO)
och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) har vänt sig mot detta förslag. LO
påpekar att frågan rymmer aspekter utöver de rent personalpolitiska. SAF menar
atl exempelvis social-attachéema i viss mån fungerar som
arbetsmarknadsorganisationernas representanter. Deras formellt friare ställning
kan enligt föreningen underlätta arbetet med motsvarande organisationer i
verksamhetsländema.
För egen del finner jag
det naturligt att det övergripande ansvaret för i ett annat land utövad
officiell svensk verksamhet gentemot detta lands myndigheter normall åvilar
chefen för därvarande svenska beskickning. Detta förutsätter information och
samordning. Det lokala personaladministrativa ansvaret bör också åvila
beskickningschefen. Ofla kan arbetsuppgifter vara gemensamma eller besläktade
för utlandsmyndigheten och de specialatlachéer som är placerade vid denna. I
sådana fall bör man givetvis i samråd meUan berörda hemmamyndigheter sträva efter
samordning av verksamheten och gemensamt utnyttjande av personalresurserna för
att uppnå största möjliga effektivitet.
Vederbörande
fackdepartements sakområdesansvar bör självfallet bestå. Frågor som rör
verksamhetens inriktning och omfattning bör liksom hittills bU föremål för
löpande samråd i hemmaorganisationen. Formerna för rekrytering av specialatlachéer,
för fastläggande av deras arbetsuppgifter och för det löpande arbetet bör vara
oförändrade. Enligt min mening tillgodoses i sak de synpunkter LO och SAF
anfört inom ramen för de sålunda uppdragna riktlinjerna.
Jag
vUl erinra om att en integration av SIDA:s biståndskontor i ambassaderna sedan
några år prövats med framgång. Inordnandet av bi-ståndsatlachéer under
beskickningschefen har inneburit klarare ansvars-
Prop.
1975/76: 96 95
fördelning
och ökad flexibilitet i organisationen utan att biståndsattachéns
självständighet i handläggningen av frågor rörande utvecklingssamarbetet har
trätts för nar.
Sådant
samråd som jäg nyss har nämnt sker redan inom den form av specialistverksamhet
som bedrivs inom ramen för handdssekreterar-organisationen. För tjänstemän inom
denna utgör Sveriges exportråd centralt organ medan en samrådsgrupp mellan
utrikes- och handelsdepartementen samt exportrådet har inrättats. I frågor som
rör verksamhetslandets myndigheter är handelssekreterarna emellertid
underställda beskickningschefen.
8.2.4
En enhetlig utrikestjänst
I
sitt förslag till en enhetlig utrikestjänst förordar UDP atl den nuvarande
uppdelningen i personalkategorier ersätts med en fördelning på biträdande och
handläggande personal inom ramen för en gemensam karriär: utrikestjänsten.
Motiveringen är bl. a. den förskjutning av arbetsuppgifter mellan olika
personalkategorier som ägt rum under de senasie åren. Denna förändring skulle
enligt uiredningen ha lett lill att gränserna mellan personalkategorierna aUtmer
har kommit alt framstå som godtyckliga och att en otidsenlig kategorUnddning
har uppstått.
Alt
en omfördelning av arbetsuppgifterna har ägt rum vid ett antal
utlandsmyndigheter finner jag i likhet med flera av remissinsianserna
obestridligt. De personaladministrativa konsekvenserna härav har också satt
spår i myndigheternas organisation och i rekryteringen tUl poster utomlands.
Jag vill mot denna bakgrund biträda förslaget om en ändrad kategoriindelning.
UDP:s
förslag syftar i princip till en från allmänt accepterade personalpolitiska
synpunkler genomförd personalintegralion med likvärdiga befordrings- och
utvecklingsmöjligheter för all personal. Häri ingår förbättrade möjligheter
för befordran från biträdande till handläggande personal.
I
praktiken innebär förslaget bl. a. i stort sett oförändrade rekryteringsformer
för biträdande personal samt en samlad rekrytering av flertalet handläggare,
alltså avskaffande av såväl aspirantsystemet som den särskUda rekryteringen av
utrikeskanslister.
Det bör i detta sammanhang
slås fast att utrikestjänstemännens yrke liksom all annan verksamhet kräver
sina speciella kvalifikationer som inte enbart är koncentrerade till kunskaper
i främmande språk. Man tycker sig ibland möta uppfattningen att en i Sverige
yrkesverksam person kan förvandlas till en fullt kvaUficerad utrikéstjänsteman
enbart genom att han eller hon placeras vid en ambassad. I själva verket är ju
kraven på lämplighet och utbUdning inte mindre rhärkerade för utrikesförvaltningen
än för annan offentlig tjänst. Utrikesförvaltningen utgör inte någon
isolerad sektor, av statsförvaltningen men har liksom övriga
Prop. 1975/76: 96 96
sektorer
sina egna särdrag. Det finns emellertid ingen aidedning att begränsa
rekryteringen på det sätt som det nuvarande aspirantsystemet i praktiken kommit
att göra. Möjlighet bör finnas också för personer med kortare eller längre
erfarenhet inom statsförvaltningen och kvalifikationer som gör dem väl ägnade
för utrikestjänsten att på olika nivåer-för längre eUer kortare tid inttäda i
denna. Genom en sådan öppnare rekrytering ökas möjligheterna för
utrikesförvahningen. att kunna anställa tjänstemän med en bredare
erfarenhetsbakgrund.,
Jag
har alltså ingen erinran mot UDP:s förslag alt det nuvarande aspirantsystemet
avvecklas för att ersättas av ett förfarande med bredare intern och extern
rekrytering samt förstärkt internutbUdning. Vidare instämmer jag i
utredningens bedömning att nyanställningar i fortsättningen i första hand bör
göras efler utrikesförvaltningens beräknade behov och utbildningen anpassas
härefter. Detta innebär att man i ljuset av hittills gjorda erfarenheter av
aspirantsystemet överger tanken på att utrikesförvaltningen skaU erbjuda
utbUdning även till personer som utanför dess ram avser att ägna sig åt
internationeU verksamhet.
Vid
flertalet av utlandsmyndigheterna är antalet tjänster starkt begränsat och
kravet på mångsidighet och allmänkompetens hos såväl handläggande som
biträdande personal följaktligen så långtgående att den hittillsvarande kategoriseringen
redan av detta skäl ter sig allt mmdre motiverad. Samtidigt finns vid vissa
utiandsmyndigheter liksom i utrikesdepartementet behov också av
specialinriklad personal för exempelvis särskilda förhandlingsuppgifter,
exportfrämjande verksamhet, administration, press- och informationsarbete,
juridiskl-konsulära uppgifter m. m.
Antalet
funktioner inom uttikesförvaltningen, som kräver sådan specialisering, har
ökat. En integration av personalpolitisk karaktär bör ses mot denna bakgrund
och genomföras under hänsynstagande till de krav, som arbetet i
utrikesförvaltningen ställer.
Från personalpolitiska
synpunkter innebär delta inte någon avvikelse från UDP:s rekommendationer om en
personalintegration som leder tiU likvärdiga befordringsmöjligheter och en
slopad' kategoriindelning med ökad rörlighet mdlan olika funktioner. Jag
instämmer i utredningens tankar om alt förekomsten av artskilda funktioner och
kraven på specialistkunskaper inom utrikesförvaltningen nödvändiggör vissa
hänsynstaganden i personalpolitiken. Till detta hör enligt min mening att man
redan vid rekryteringen har att fästa särskUt avseende vid den sökandes
intresseinriktning och förkunskaper.
När tjänster utlyses bör
det klart anges för. vilket eller vilka områden tjänstema är avsedda. Hur
dessa bäst bör identifieras är en fråga för personaUedningen och den av UDP
föreslagna antagningsnämnden att lösa. Jag kan här tänka mig sådana områden
fömtom det rent utrikespolitiska som det
handdspolitiska/kommersieUa, det bi-
Prop. 1975/76: 96 97
slåndspoUtiska
och det juridiskl-konsulära, vidare press- och informationsfrågor och
administrativa frågor. Intagningen av nyanställda handläggare kommer därmed
att återspegla såväl det beräknade behovet inom respektive område som de sökandes
önskemål. Av väsentiig betydelse är dock även att en tjänsteman imder sin
fortsatta karriär i förvaltningen om möjligt bör kunna såsom en följd av
exempelvis ändrad intresseinriktning och nyförvärvade kvalifikationer byta
verksamhets-sektor. Vid tillsättning av tjänst inom viss sektor bör sålunda
självfaUet samtliga kvalificerade tjänstemän även inom övriga sektorer kunna
komma i fråga. Det är enligt min mening på denna punkt som
personal-integrationen får sin största betydelse.
8.2.5
Rekrytering och befordran
Den
av UDP föreslagna uppdelningen av basrekryteringen på två nivåer finner jag
motiverad. Beträffande rekryteringen av handläggande personal bör det vara
möjligt att rekrytera tUl såväl kanslisékretérar-som
departementssekreterartjänster.
Bettäffande
rekommendationen att rekryteruigen av biträdande personal skulle koncentreras
tUl två tUlfällen per år är jag mera tveksam. Omsättningen av biträdande
personal är som utredningen påpekat betydande och jag finner det inte klarlagt
att fördelarna av en stark koncentration av rekryteringen skulle uppväga de
därmed förenade praktiska nackdelama. Jag delar UDP:s uppfattning att det är
viktigt med en gemensam introduktionsutbildning för bl. a. denna personalgrupp.
UDP
föreslår också att en ökad internrekrytering bör komma tUl stånd, främst genom
att kvalificerade assistenter i sedvanlig administrativ ordning befordras till
handläggare. Jag instämmer i detta förslag och delar utredningens
betänkligheter mot en kvotering mellan inlem och exlem rekrytering.
Vad
beträffar avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete har riksdagen
godkänt att avdelningens tjänstemän rekryteras på ett sätt som skiljer sig från
departementet i övrigt och att dessa undantas från skyldigheten att tjänstgöra
vid utiandsmyndighet (prop. 1970: 4 s. 7, SU 1970: 85, rskr 1970: 192). Ingen
ändring föreslås härvidlag.
Ett
par remissinstanser framhåller i sina yttranden att garantier bör skapas för
att kompetenskraven vid basrekrytering av främst handläggande personal inte sänks.
Jag instämmer häri och delar UDP:s uppfattning att nya handläggare skall
genomgå en gnmdlig utbildning innan de stationeras utomlands. Tjänstemän från
andra departement kan i den mån resurserna så medger delta i
utrikesdeparlementels utbUdning. För personal vid de med handelsdepartementet
gemensamma utrikeshandelsenhetema gäller detta redan.
Basrekryteringen
av handläggare bör, enligt UDP, i princip avse all-
Prop. 1975/76: 96 98
män
tjänstgöring inom utrikesförvaltningen. Påpekandet synes föranlett av frågan om
vid vUken tidpunkt en långsiktigt syftande specialisering blir aktuell för den
enskUde tjänstemannen. Det är också min mening att behovet av
"generalister", dvs. tjänstemän för allmän tjänstgöring inom
utrikesförvaltningen, är ett primärt behov att tillgodose vid rekryteringen.
Detta får emeUertid, som jag tidigare har sagt, inte begränsa de sökandes
möjligheter att ange viss intresseinriktning eller att åberopa kvalifikationer
som i förekommande fall gör vederbörande särskilt lämpad för vissa funktioner
inom utrikesförvaltningen. Jag välkomnar mot denna bakgrund utredningens
uttalande att behovet av specialinriklad personal i en eller annan speciell
sektor skall kunna föranleda utlysande av tjänster i särskild ordning.
När
det gäller rekryteringen lill vissa tjänster i departementet är det nödvändigt
att understryka, att åtskilliga av dem på grund av funktionens karaktär
ställer särskilda krav på innehavarna. Det rör sig bl. a. om arbetsuppgifter av
utpräglat administrativ art. Jag är inte övertygad om att rekryteringen för
dessa speciella arbetsuppgifter är i alla avseenden jämförbar med vad som
gäUer för övriga handläggare. Tänkbart är att tUl vissa av dessa tjänster en
sidorekrytering bör ske. I varje fall kan det från såväl utrikesförvaltningens
som arbetslagarnas synpunkter te sig motiverat att vid rekryteringen ställa
särskilda krav på förkunskaper och erfarenheler för, ifrågavarande typer av
arbetsuppgifter. I den mån som tjänsterna tillsätts genom basrekrytering, bör
givetvis möjlighetema till befordran stå i samma relation till tjänstemannens
kvalLfikationer som beträffande övriga handläggare inom förvaltningen, vilka
rekryterats för tjänstgöring även inom utrikesrepresentationen. Det bör också
vara självklart alt sådana basrekrylerade tjänstemän skall ha samma
möjligheter som övriga handläggare att växla arbetsuppgifter och samma
lillgång till fortbUdning och vidareutbildning.
Jag
har ingen erinran mot UDP:s synpunkter på sidorekrytering och instämmer i dess
rekommendation rörande balans mellan inflöde och utflöde av tjänstemän.
Bibehållandet
av en antagningsnämnd för rekryteringen av handläggare finner jag väl
motiverat Uksom atl plals beredes i nämnden för personalrepresentation.
Nämndens hänsynstaganden bör avse såväl de sökandes meriter och
intresseinriktning som det långsiktiga behovet av kvalificerade tjänstemän inom
verksamhetens olika sektorer. Dess uppdrag bör liksom hittiUs vara fastiagt i
instruktion. Jag avser att senare återkomma tUl regeringen med förslag till
sådan.
UDP
behandlar även frågan om en ökning av antalet assistentijänster i
utrikesförvaltningen. Uiredningen anser alt relationen mellan antalet
biträdestjänster och antalet assistentijänster skiljer sig ofördelaktigt från
förhållandena inom andra departement och att den inte motsvarar den
omfördelning av arbetet som redan ägt rum. Enligt min mening blir en
Prop. 1975/76: 96 99
jämförelse
med andra departement méd tanke på antalet Verksfunktioner inom
utrikesdepartementet inte helt rättvisande. Att den av utredningen skisserade
omfördelningen av vissa arbetsuppgifter kan aktualisera förändringar i
tjänstestmkturen är däremot uppenbart. Sedan jag närmare tagit ställning till
hur en sådan orrtfördelning skall ske avser jag att ge statens avtals verk
uppdrag att föra de förhandlingar söm behövs på grund av den äiidfadé
organisationen och dén planerade personalintegrationen.
Utvecklingen
i riktning från anciennitetstänkande mot ökad sdekti-vitet vid befordran i
synnerhet på chefsplahét välkomnas av UDP. Jag delar denna bedömning. Det är
rnin förhoppning att också det vidgade personalinflylandet vid
tjänstetUlsättningar skall bidra till en vidareutveckling av denna princip.
I
sina kommentarer beträffande kvinnans ställning ihoni utrikesförvaltningen
pekar UDP på angelägenheten av alt särskUda ansträngningar görs för att öka
intagningen av kvinnliga tjänstemän på handläggamivå.
8.2.6
Personalplanering
UDP:s
överväganden beträffande personalplaneringen innehåUer en rad värdefulla
påpekanden och förslag tUl från personalpolitiska synpunkter angelägna
förbättringar. Jag finner inte anledning att bär gå in på varje enskild detalj
utan begränsar i det följande min framslällning till förslag, som är av mera
väsentlig karaktär.
Förslaget
att tjänstemännen i ökad utsträckning mera systematiskt skall få ange önskemål
beiräffande framtida placering finner jag i aUt väsentligt godtagbart. Det
föreslagna systemet med vérksamhetsbeskriv-ningar för olika myndigheter är som
jag tidigare nämnt redan föremål för viss försöksverksamhet. En liknande
verksamhet har även inletts beträffande befattningsbeskrivningar.
Jag
delar UDP:s uppfattning beiräffande önskvärdheten att fastställa indikativa
normer för ullandstjänstgöringens längd och betydelsen av att tillfäUe till
viss hemmatjänstgöring kan beredas tjänstemän som under en längre tid varit
verksamma på ullandsposter. Någon instmktionsmässig bindning av
tjänstgöringsperiodernas längd anser jag dock inte erforderlig.
UDP
har diskuterat önskvärdheten av att skapa bättre fömtsättningar för
växeltjänstgöring mellan utrikesförvaltningen och övriga delar av
statsförvaltningen. Förslagen på denna punkt bör enligt utredningen bearbetas
ytterligare, innan de läggs tUl grund för försöksverksamhet. Jag instämmer
häri. Frågan bör snarast bli föremål föf närmare studium inom regeringens
kansli.
UDP
har behandlat frågan om bedömningsunderiag för befordran och stannat för att
rekommendera att värderingsfria tjänstgöringsintyg
Prop. 1975/76: 96 100
utfärdas,
men har avvisat tanken på betyg som skulle innehålla bedömningar av
tjänstemannens, sätt att fullgöra ålagda arbetsuppgifter osv.. Jag har full
förståelse för de av utredningen anförda,betänkUghetema inför skriftliga
bedömningar .och är medyeten om att dessa betänkligheter i viss mån delas av
personalorganisationerna.
A andra sidan synes det
mig ovedersägligt att en.rationeU personalpo
litik, som syftar tiU enväl planerad disposition av tillgängliga personal-,
resurser, endast är delvis hjälpt av korrekta befattningsbeskrivningar, om
man inte samtidigt har tiUgång tiU bedömningar av tjänstemännens kva
lifikationer. UDP hävdar heller inte attftjänstetillsättningenjskulle ske
utan ett sådant bedömningsunderlag men tar avstånd från. tanken på.:
skriftligahedömningar. i . . / r . i; -
Från
tjänstemäimens rättssäkerhetssynpunkt förefaller mig detta inte vara helt
tillfredsstäUande. Om befordran enUgt UDP:s mening skall ske på selektiva
gnmder snarare än i .övervägande grad efter anciennitet bör rimUgen
vederbörandes.sätt att fuUgöra ålagda arbetsuppgifter utgöra en av
bedömningsgrunderna. Dämtöver bör länmas en prognos avseende tjänstemannens
lämplighet för andra uppgifter, hans utbildningsbehov etc. Att dessa
bedömningsgmnder öppet bör redovisas för vederbörande tjänsteman och för de
organ inom departementet som ingår i den pågående försöksverksamheten nied
förvaltningsdemokrati synes mig självklart. Jag har svårt att se hur detta
skäll kunna ske på ett för. alla parter principieUt tillfredsställande sätt
utan. ett skriftiigt bedömningsunderlag. Jag delar dock utredningens
uppfattning att även ett sådant underlag, med hänsyn bl. a. tiU de av
utredningen anförda, för utrikesförvaltningen specieUa omständigheterna, kan
vara behäftat med vissa brister. Dessa olägenheter synes mig emellertid kunna
beaktas vid bedömningen i varje särskUt fall och är i varje faU mindre än de
nackdelar som är förenade med en icke dokumenterad bedömningsgrund, som ger
större utrymme för skönsmässiga hänsynstaganden.
Jag
vUl därför förorda.att frågan om bedömningsunderlag för tjänstetillsättning
och befordran blir föremål för fortsatt studium i samråd mellan departementet
och personalorganisationerna och under hänsynstagande tiU erfarenheterna inom
övriga grenar av statsförvaltningen. -I avvaktan på resultatet.av
dessa.överväganden är jag beredd att på denna punkt biträda UDP:s förslag
avseende tjänstgöringsintyg och utvecklingssamtal. I överensstämmelse méd
gällande praxis inom statsförvaltningen skall dock tjänsteman i
utrikesförvaltningen kunna få betyg om han särskilt begär det, t. ex. i samband
.med ansökan om tjänst utanför utrikesförvaltningen.
Styrelsen
för internationeU-utveckling (SIDA) har i sitt remissyttrande framhåUit värdet
av ett utbyggt samråd med utrikesförvaltningen i personaladministrativa
frågoi:. Med hänsyn till att en klar'intressegemen-
Prop. 1975/76: 96 101
skåp
synes föreligga beträffande behandlingen av dessa problem utgår jag från att
man skall kunna finna lämpliga former för sådan samverkan.
8.2.7
Utbildning
De
frågor UDP tar upp rörande utbUdningsverksamhet är huvudsakligen av sådan
karaktär alt det ankommer på mig att fatta beslut.. I princip ansluter jag mig
till huvudragen i utredningens förslag.
Jag har i det föregående
anslutit mig tUl utredningarnas bedömning att kraven på utrikesförvaltningen
har ökat genom bl. a. det växande intresset i Sverige för internationella
frågor och vårt allt starkare internationella engagemang. Denna utveckling
torde komma alt fortsätta framgent. Den UtbUdning utrikesförvaltningen erbjuder
sin personal måste under sådana förhåUanden sörja för att tjänstemännens
kunskaper håller takt med utvecklingen och motsvarar de krav som ställs på
förvallningen. .
Jag
har också instämt i UDP:s förslag om personalintegralion med likvärdiga
befordrings- och utvecklingsmöjligheter för all personal. Utbildning torde
vara det viktigaste verktyget när det gäller att omsätta integrationslanken i
praktiken.
UDP
konstaterar alt utbildningsnivån för nyanställd personal genomgående har
höjts. Utrikesförvaltningen har heller inte haft några svårigheter att
rekrytera personal. Tvärtom brukar antalet sökande vida överstiga antalet
lediga tjänster. Det är min uppfattning att kraven i fråga om kunskaper och
erfarenheter på de personer som anstäUs i utrikesförvaltningen mot denna
bakgrund även i fortsättningen bör ställas högt. Moisvarande synpunkter har
också framförts vid remissbehandlingen, bl. a. av RRV. Enligt, min mening bör
detta utgöra grundvalen för planeringen av den interna utbildningen.
Värdet
av samarbetsträning och ledarskapsutveckling har uppmäirk-
sammats allt mer i myndigheter och förelag. SärskUt viktig är sådan ut
bildning inom utrikesförvaltningen, vars personal lill skillnad från de
flesta statstjänstemän under långa perioder av sitt yrkesverksamma liv
måsle utföra sina uppgifter i ett litet och ibland isolerat arbetslag, där
medlemmarna är hänvisade till varandra inte bara under.:arbetsdagen,.
utan ofta också på fritiden. . . ., ,
I
utrikestjänsten är goda språkkunskaper ett nödvändigt redskap i ar-,
betet. Det svenska skolväsendet har gjort kunskaperna'i främmande
språk lill allt fleras egendom. Bl: a. på grund av utbildningsväsendets
satsning på språkundervisning kan utrikesförvaltningen följaktligen nu
mera räkna med bredare rekryteringsbas än någonsin tidigare. I vissa'
fall blir det aktueUt att bygga på dessa befintliga språkkunskaper med
hänsyn till tjänstens särskUda behov. .. >
: ,
Jag
ansluter mig till UDP:s förslag om en introduktionsutbildning, som är gemensam
för all i Sverige nyanställd personal i utrikesförvaltningen..
7
Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 96
Prop.
1975/76: 96 102
Jag
tiUstyrker också förslaget om att en grundkurs för biträdande personal
anordnas även i fortsättningen.
UDP
har föreslagit att en ny basutbildning för handläggare ersätter den nuvarande
aspirant- och utrikeskansUstutbildningen. Jag instämmer i även detta förslag.
Omfattningen och inriktningen av denna basutbildning får övervägas närmare.
Den
närmare uppläggningen och inriktningen av utbildningsverksamheten som tas upp
av UDP är jag inte beredd att nu ta ställning tiU. Den kräver, som utredningen
framhållit, ytterligare utredning. Till resursfrågan återkommer jag i del
följande.
8.2.8 Avgångsregler
UDP
förordar alt för statsförvaltningen i allmänhet gäUande pensions-bestämmelser
bör gälla för utrikesförvaltningens personal även i fortsättningen. Jag
ansluter mig tUl denna uppfattning. I likhet med utredningen anser jag att
personalpolitiken bör inriktas på alt så långt möjligt förebygga och minska dén
särskilda belastning som utrikestjänsten kan medföra. För tjänstemän, som
innan de bar uppnått pensionsåldem av olika skäl inle längre kan fullgöra de
arbetsuppgifter som normalt åvilar dem, anser jag liksom UDP alt
omplaceringsålgärder bör prövas, eventuellt i kombination med andra
personalvårdsinsalser. 1 stället för förtidspensionering bör liksom biltills
disponibUitetsinstilulet kunna användas i vissa fall. Detta innebär att
tjänstemannen, om en förbättring i hans hälsotillstånd skulle inträda, på ett
smidigt sätt kan återföras till aktiv yrkesverksamhet, om så behövs på deltid.
Regeringen får numera också besluta om pension till tjänstemän med vissa
anställningsformer, innan de nått den normala pensionsåldern. Beslut föregås
av prövning i varje enskilt fall och fordrar tjänstemannens samtycke. Som UDP
förutsätter kan detta institut givelvis tillämpas också inom
utrikesförvaltningen.
8.2.9 Tjänstgöring
utomlands
UDP
anser att alla tjänstemän i anslutning till förflyttning skall ges tillfälle
att iinder erforderlig tid sälta sig in i frågor som rör del nya
anställningslandet och överhuvud taget förbereda sig för ny post. Jag anser
att en rimlig förberedelsetid i många fall är önskvärd. Möjlighet bör i samma
syfle beredas tUl parallelltjänstgöring med frånträdande tjänsteman där så är
möjligt. En sådan ordning eftersträvas redan nu i personalplaneringsarbetet.
UDP
ifrågasätter behovet av diplomat- och tjänstepass. För egen del anser jag i
likhet med de remissinstanser som har yttrat sig i frågan att dessa
specialpass, som är allmänt accepterade i flertalet andra länder, fortfarande
kan vara värdefulla för utrikestjänstemännen i deras tjänsteutövning. De
kommer sålunda att bibehållas.
Prop. 1975/76: 96 103
UDP
ställer sig tveksam till lämpligheten av att ha utiandsmyndigheter med endast
en ensam utsänd tjänsteman. Även jag anser det önskvärt att i möjlig mån
undvika upprättandet av sådana myndigheter. I vissa fall kan emellertid rådande
förhållanden göra det nödvändigt att inrätta en myndighet med en begränsad
personalinsats. Inför alternativet att annars inte kunna upprätta myndigheten
alls kan det visa sig nödvändigt att tillfäUigt acceptera arrangemang av den
typ som utredningen vänder sig emot.
Jag har samma uppfattning,
som UDP när det gäller vikten av alt den utsända personalen skaffar sig
kännedom om slationeringslandet: För den handläggande personalen kan det gälla
att skaffa en allmän bakgrund för rapportering och lägesbedömningar.
Självfallet bör även den biträdande personalen kunna företa av tjänsten
påkallade resor som är förenade med särskilda uppdrag, exempelvis på
informationsområdet.
Att för tjänstens behov
skapa och odla goda personliga relationer med personer av betydelse på olika
områden och på olika nivåer i verksamhetslandet är en för utlandstjänsten
oundgänglig arbetsuppgift. I prop. 1963: 75 angående utrikesförvaltningens
organisation och personalbehov m. m. har i ett av riksdagen godkänt uttalande
formulerats allmänna synpunkler på den representation som tjänstemännen i kontaktskapande
syfte och för främjande av arbetsuppgifter och svenska intressen har att utföra
såsom en skyldighet, under tjänsteansvar och med viss uppgiftsskyldighet. UDP
har beträffande kontaktverksamhetens natur givit uttryck, för samma tankegångar,
i vilka jag instämmer. Jag finner det sålunda givet att kontaktverksamheten i
första hand inriktas dels på personer i verksamhetslandet, vilkas kunskaper
eller inflytande är av värde för de svenska intressen som utrikestjänsten har
att främja, dels på att i liknande syfte sammanföra svenskar och utiänningar.
UDP:s rekommendation om restriktivitet när det gäller gästfrihet gentemot
besökande från Sverige och i verksamhetslandet bosatta svenskar innebär enligt
min mening en påminnelse om att vederbörlig hänsyn tUl tjänsteintresset skall
tas även när det gäller umgänge med landsmän inom ramen för den här berörda
kontaktverksamheten.
Strävan
bör vara att förenkla umgänges- och representationsformerna. Jag avser att i
enlighet med UDP:s förslag låta lindersöka fömtsättningama för alt tillskapa
gemensamma utrymmen och gemensam utmstning för personalens representationsbehov
i samband med uppförandel av nya ambassadanläggningar.
Flera
av de frågor som UDP i övrigt behandlat tillhör det avtalsbara området. Dessa
frågor bör därför diskuteras vid förhandlingar mellan statens avtalsverk och
statstjänstemannens huvudorganisationer. Jag avser att snarast ge avtalsverket
erforderligt förhandlingsuppdrag i dessa viktiga frågor.
Prop. 1975/76: 96 104
Sålimda
faUer UDP:s förslag om årliga hemresor för utiandsstatione-rad personal på alla
orter under det a'vtalsbara området.
Jag
förordar att semesterresa tiU Sverige i ökad utsträckning kombi-nars med
information och utbUdning förde ahstäUda där så är möjligt. Jag instämmer i
UDP:s bedömning av chefsmötenas betydelse. I linje med utredningens förslag har
redan en viss förstärkning skett av resursema för omhändertagande av
tjänstemännens kontaktbesök i samband med omstationering eller semester.
UDP
föreslår en ökning av antalet dagspress- och tidskriftsprenumerationer vid
varje myndighet och en vidare distribution av telegrafiska nyhetssammandrag.
Jag har full förståelse för utredningens synpunkter på behovet av att
personalen utomlands har; möjlighet att bibehålla kontakten med svenska
massmedia. Angdägenhetsgraden måste givetvis ses även mot bakgmnd av de
förhållandevis höga kostnaderna prenumeration på en luftpostbefordrad
dagstidning tUl en avlägsen utlandsmyndighet kostar i dag närmare 4 000 kr,
per år.
Vid
vissa utlandsmyndigheter får personalen i någon utsträckning
anlita kurirbefordran även av privata försändelser. UDP förordar en
välvillig inställning i dessa frågor liksom möjlighet att i ömmande fall
få utnyttja telefon och telex på statsverkets bekostnad. Inom statsför
valtningen får tjänstebrevsrätten visserligen inte utnyttjas för privata
försändelser. Inte heller får privata telefonsamtal ske på, statsverkets
bekostnad. Inom utrikesförvaltningen råder: dock speciella arbelsför
håUanden, varför jag instämmer i utredningens rekommendation om en
välvUlig inställning i dessa frågor, exempelvis då möjUghet tUl normal
postbefordran saknas. : :
UDP
presenterar en rad förslag som berör viUkoren för medföljande make till
tjänsteman iiutrikesförvaltningen. Flera remissinstanser, bl.a. . SIDA och
arbetstagarorganisationerna, har anslutit sig tiU eller ytterligare utvecklat
utredningens förslag på dessa pimkter. Det är enligt min mening här fråga om
ett problemområde av väsentiig och växande betydelse för utrikesförvaltningen.
,
Samhällets
utveckling bar lett tiU att ett ökande antal utrikéstjänsteman har
yrkesverksamma makar, som vid tjänstemannens utlandssta-tionering möter en rad
problem. Det gäUer möjlighetema att behålla kontakten med det egna arbetet, att
nyttiggöra förvärvad utbUdning, att överhuvud taget finna lämplig,
sysselsättning på den nya orten, att tUlvarata utlandsvistelsen i
utvecklingssyfte, att skydda sig mot bortfall av exempelvis svenska
pensionsförmåner osv. Jag berör i det följande några av dessa problem.
Riksdagen
har (prop.: 1975:1, bU; 2 s., 5, InU 1975:4,:rskr 1975:218) godkänt ett förslag
som iimebär att medföljande make, som är anstäUd på statligt lönereglerad
tjänst kan erhålla upp.tUl sex års,tjänstledighet. Bestämmelser i ämnet har
tagits in i curkuläret (1970: 388) om tjänst-
Prop. 1975/76: 96 105
ledighet
med C-avdrag, m. m. (omtryckt 1974:1018; ändrat senast 1975:440). Föredragande
statsrådet uttalade den förhoppningen alt motsvarande skulle komma att
tillämpas för anstäUda i kommunal eller enskild tjänst. Jag instämmer i denna
förhoppning.
Jag
har låtit inventera möjligheterna för medföljande make att få förvärvsarbete på
stationeringsorten utomlands. Resultatet av inventeringen är inte
uppmuntrande. Ansträngningama att lösa dessa problem bör intensifieras. Det
förekommer redan nu att makar som så önskar anställs lokalt vid
utlandsmyndighet. Denna möjlighet kommer att uppmärksammas i växande
utsträckning i den mån som vederbörande kan konkurrera, när det gäller för
arbetsuppgiftema erforderliga kvalifikationer.
UDP
förordar en välvUlig inställning tUl önskemål om utbildning för medföljande
makar. Jag delar denna uppfattning.
UDP
anser beträffande barnens skolgång att det för bamet lämpligaste altemativel
bör väljas med främsta utgångspunkt från pedagogiska hänsynstaganden och med
tiUämpning av en hög grad av flexibilitet i valet av utbUdningsform m. m. Även
här är det fråga om ett spörsmål av stor personalpolitisk betydelse, där kravet
på jämställdhet med bemmastationerade tjänstemän är uppenbart och förståeligt.
Jag kan i princip ansluta mig tUl UDP:s uppfattning att dessa frågor bör
bedömas med utgångspunkt från bamets situation. I sammanhanget vUl jag även
erinra om att frågan om utlandsskoleorganisationen liksom frågan om
riksinternatskolomas framtid f. n. är under utredning.
UDP:s
förslag om förbättrade bamreseförmåner och gynnsammare regler för bamresebidrag
hör till det avtalsbara området.
UDP
har liksom åtskilliga remissinstanser, främst arbetslagamas organisationer,
framhållit alt de sociala förmånerna för ullandsstationerad personal, bl. a.
när det gäUer ersättning vid sjuk- och tandvård, bör överensstämma med vad som
kommer varje svensk i Sverige till del.
UDP
pekar vidare på flyttnings- och transportkostnader iri. m. som uppstår vid
äktenskapsskUlnad och tjänstemans frånfälle. Också dessa frågor hör tUl
avtalsområdet.
Jag
erinrar om att frågan om såväl sociala förmåner som socialförsäkringar kan
komma att påverkas av bl. a. pågående översyn av be-ftämmelsema om
folkbokföring m. m.
Jag
avser atl inom departementet låta företa en översyn av försäkringsförhållandena
vid ullandsslationering. Det gäller särskilt möjligheterna för tjänstemän som
verkar i krisdrabbade områden att skapa ett person- och egendomsskydd,
jämförbart med vad som gäller under hemmaljänstgöring.
Prop. 1975/76: 96 106
8.2.10 Lokalanställda
UDP
anser det naturligt att staten i enlighet med svenska traditioner framstår som
en god arbetsgivare på den lokala arbetsmarknaden.
Jag
har i huvudsak samma uppfattning som UDP när det gäller den principiella synen
på den lokalanställda personalens anställnings- och arbetsvUlkor. Också ett
stort antal remissinstanser stöder utredningens allmänna ståndpunkt i dessa
frågor.
UDP
föreslår att hela problemkomplexet rörande den lokalanstäUda personalen tas upp
till prövning. Även enligt min mening bör förhållandena för den lokalanställda
personalen göras till föremål för en särskild undersökning. Denna bör ske inom
regeringens kansli. Därvid bör bl. a. undersökas olika metoder för alt ge de
lokalanställda mer kvalificerade och skiftande arbetsuppgifter liksom
fömtsättningarna för för-enhetUgade anställningsvillkor för lokalanstäUda med
skilda svenska huvudmän.
Vid
behandlingen av frågorna under denna punkt har jag samrått med statsrådet
Feldt.
8.2.11 Inspektörsfunktion
och företagsnärrind
UDP
anser att tyngdpunkten i inspektörens arbete allt mer bör förskjutas mot
frågor som rör personalens arbetsförhållanden och att hans nuvarande befattning
med rent administrativa ärenden bör föras över på administrativa avdelningen.
Statens personalnämnd (SPN) anser i sitt remissyttrande att det bör övervägas
om inte också ansvaret för frågor rörande arbetsplatsens fysiska och psykiska
miljö bör åvila den personaladministrativa enheten. Om inspektörsinstitutionen
bibehålls bör däremot enligt SPN verksamhetsområdet inte begränsas lill endast
personalens arbetsförhållanden. Även statskontoret anser att man bör pröva om
sistnämnda uppgifter kan förenas med andra insatser av tUlsyns-karaktär. För
egen del anser jag irite att de administrativa frågoma i sin helhet skall
undandras inspektörens tUlsyn. Hans verksamhet bör däremot inte omfatta
tekniska detaljfrågor. Inspektörens verksamhet bör också kunna inbegripa utförande
av särskUda uppdrag från departementsledningen eller i övrigt utgöras av besök
som ligger i linje med inspektionsfunktionen. En översyn av inspektörens
instruktion pågår f. n. inom departementet.
Frågan
om en förstärkning äv inspektörsfunktionen hai: tagits upp av UDP. Jag har
redan nu inom ramen för befintiig organisation gjorts viss förstärkning.
Tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S) har i sitt remissyttrande
föreslagit alt utrikesförvaltningens inspektör antingen utses av de fackliga
organisationerna eller åläggs rapportera lill dessa eller alternativt att
inspektörsfunktionen övertas av fack-
Prop.
1975/76: 96 107
liga
förtroendemän. Jag anser det naturligt att etl nära samråd äger rum mellan
inspektören och personalens organisationer i frågor som rör den förres
verksamhet. Så sker också i dag. Härutöver är jag f. n. inte beredd att ge
inspektörsinslitutionen en fastare anknytning till de fackliga organisationerna
än som nu är fallet. Mitt ställningstagande bar gjorts efter övervägande av det
förändrade arbetsområde inspektören kan väntas få i den nya organisationen.
I
utrikesdepartementet finns sedan många år en företagsnämnd numera kallad
departementsnämnden för utrikesförvaltningen. Dessutom finns en för hela
regeringskansliet gemensam förelagsnämnd. Även vid flera utlandsmyndigheter
finns företagsnämnder inrättade. Vid andra förekommer samråd med personalen i
mer informella former. I likhet med UDP anser jag det självklart att
regelbundna möten i en eller annan form anordnas med personalen vid
utiandsmyndighet. Jag betraktar detta som angeläget inte minst från
arbetsmiljösynpunkt och för att åstadkomma elt gott lagarbete.
UDP
konstaterar att utrikesförvaltningen på det förvaltningsdemokratiska området i
dag tycks ha kommit något längre än andra departement. Jag instämmer i
utredningens uppfattning att regeringen bör ta ställning till den nu pågående
förvallningsdemokratiska försöksverksamheten i departementet sedan denna har
utvärderats och rapporterats till det statsråd som har förordnats föredraga
löne- och personalärenden. Förslaget om en samrådsgmpp för
tjänstetillsättningar om vilka jag bar att fatta beslut har redan
förverkligats.
Beträffande
facklig representation i den s. k. personalberedningen, som enligt särskild
instruktion har att bereda regeringens beslut i fråga om tillsättningen av
tjänster på chefsplanet, är jag inte beredd att förorda sådana förändringar
som leder till atl utrikesförvaltningen avlägsnar sig från praxis för
tillsättning av högre tjänster inom övriga delar av regeringskansliet.
Vad
slutligen gäller UDP:s förslag om underlättande av facklig verksamhet på
arbetsplatsen kommer överläggningar inom kort att inledas mellan departementens
förhandlingsdelegation och personalens organisationer.
8.3
Personalbehov
8.3.1
Chefstjänstemän
I
samband med omorganisationen av departementet bör fem tjänster för
chefstjänstemän imättas. Tjänsterna avses for statssekreterare, biträdande
statssekreterare,.expeditionschef,.chef för politiska avdelningen och chef för
rättsavdelningen. Tjänsterna bör vara ordinarie med beteckningen r. I nuvarande
organisation befintliga tjänster som kabi-
Prop. 1975/76: 96 108
nettssekreterare,
biträdande kabinettssekreterare, chef för administrativa avdelningen samt två
utrikesråd kan härigenom dras in.
8.3.2 Politiska
avdelningen
Jag
räknar med fem tjänster för enhetschefer på den politiska avdelningen. Detta
innebär en ny tjänst samtidigt som tjänsten som biträdande avdelningschef i
nuvarande organisation kan dras in. Förslaget innebär alltså ingen ökning av
antalet tjänster på denna nivå.
Inom
nuvarande organisation finns 17 handläggarljänster vid politiska avdelningen.
(Arvodesbefatlningen som rådgivare i teknisk-vetenskapliga frågor har inte
medräknats.) I förslaget tUl ny organisationsplan beräknar jag medel för
sammanlagt 29 handläggarljänster och 20 tjänster för biträden eller
assistenter. Sammanlagt sju handläggarljänster överförs från nuvarande
förhandlings- och utrednmgsgruppen, rap-porlsekrelariatet samt från
utrikesministerns och kabinettssekreterarens kansli. Därutöver innebär
förslagel alt fem nya tjänster för handläggare inrättas.
8.3.3 Rättsavdelningen
Tre
tjänster för enhetschefer bör finnas på avdelningen. Befattningen som
biträdande avdelningschef i nuvarande organisation kan därmed dras in. Hämtöver
beräknar jag medel för 23 handläggare och 42 biträden eller assistenter.
Förslaget innebär en minskning med sammanlagt en tjänst i förhållande till nu
gällande organisationsplan.
8.3.4.
Administrativa avdelningen
På
avdelningen bör finnas tre enhetschefer.
Jag
beräknar vidare medel för nya tjänster för chefen för det föreslagna budget-
och organisationssekrelariatet och för chefen för kommunikationssektionen. Den
nuvarande tjänsten som chef för ekonomibyrån kan dras in. Samtidigt bör en
extra ordinarie tjänst som kansliråd förändras tUl ordinarie med beteckningen
r.
Jag
beräknar dämtöver medel för 66 handläggare och 142 biträden eller assistenter.
Häri har inräknats en överföring av nuvarande tjänster vid inspektörens kansli
samt tjänster för säkerhets- och beredskapsfrågor.
Sammanlagt
innebär dessa förändringar en ökning av antalet handläggare med 7 och av
antalet biträden eller assistenter med 8.
8.3.5
TUl departementschefens förfogande
Jag
beräknar medel för sex handläggare att stå till departementschefens
förfogande. En tjänst som kansliråd vid förhandlings- och ut-redningsgmppen
(chef för rapporlsekrelarialel) kan dras in.
Prop. 1975/76: 96 109
8.4 Övriga
frågor
Regeringen
har riksdagens bemyndigande att i departementen inrätta tjänster för
departementsråd och kansliråd. Detta bemyndigande gäller inte för
utrikesdepartementet utom för avdelningen för intemationellt
utvecklingssamarbete. Regeringen bör begära sådant bemyndigande även för
övriga delar av utrikesdepartementet.
I
likhet med utredningarna finner jag det önskvärt att begränsa antalet
tjänstetitlar i utrikesdepartementet. Cheferna för enheterna får titeln
departementsråd eller kansliråd och bör liksom i andra departement vara
ordinarie med beteckningen r.
Omorganisationen
medför att vissa övergängsanordningar kan behöva vidtas. Bl. a. kan det bli
fråga om att föra på övergångsstat vissa ordinarie tjänster med beteckningen o,
vilkas innehavare inte får sådan tjänst i den nya organisationen.
UDO
framhåller att särskild vikt måste fästas vid frågor som rör teknisk
rationalisering och utrikesdepartementets lokalförhållanden. Jag instämmer i
utredningens synpunkter och anser att dessa frågor måste ägnas fortlöpande uppmärksamhet.
8.5 Särskilda
medelsbehov
8.5.1 Utbildning
För
utbUdningsverksamheten har jag i det föregående beräknat en förstärkning med
två tjänster. Vidare räknar jag med att de resurser som f. n. finns för
aspirantutbildning och annan utbildning inom departementet även i
fortsättningen skall disponeras för utbUdningsverksamheten. Som jag anfört i
det föregående måste den nya utbildningens former, innehåll och omfattning bli
föremål för ytterligare undersökning innan slutiig ställning tas i dessa frågor.
När dessa undersökningar genomförts avser jag återkomma till regeringen med
förslag även i resursfrågoma.
8.5.2 Förbättrad
information till utlandsmyndigheterna
För
åtgärder för förbättrad information tiU utlandsmyndigheterna om händelser och
förhållanden i Sverige har jag beräknat särskilda medel. Dessa bör i första
hand disponeras för utökad prenumeration på svenska dagstidningar och utvidgad
tdexdislribution av departementets nyhetssammandrag.
9
Ikraftträdande
Den
av mig föreslagna ändrade organisationen för utrikesdepartementet bör träda i
kraft den 1 juli 1976.
Prop.
1975/76: 96 110
10
Hemställan
Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tiUfälle atl ta del av vad jag
anfört i det föregående om ny organisation för utrikesdepartementet samt att
regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att inrätta ordinarie tjänster
med beteckningen r för departementsråd och kansliråd i uttikesdepartemenlet.
2. bemyndiga regeringen att i utrikesdepartementet
inrätta ordinarie tjänster för en statssekreterare, en biträdande
statssekreterare, en expeditionschef, en chef för politiska avdelningen och en
chef för rättsavdelningen, samtliga med beteckningen r.
3. bemyndiga regeringen att vidtaga de
övergångsålgärder som behövs till följd av omorganisationen av departementet.
11
Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1976/77
I
budgetpropositionen för 1976/77 upptogs anslaget A 1. Utrikesförvaltningen på
tredje huvudtiteln med ett beräknat belopp i avvaktan på förevarande
proposition. Slutligt förslag lill medelsanvisning kan nu föreläggas riksdagen.
Prop. 1975/76: 96
A.
UTRIKESDEPARTEMENTET M. M.
A
1. Utrikesförvaltningen
1974/75
Utgift 196 078 590 1975/76 Anslag 205 957 000 1976/77 Förslag 249 141 000
111
opaginerad Kontrollera mot PDF
1975/76
Beräknad ändring 1976/77
Föredraganden
Personal
Handläggande
personal
591
-f 19
övrig
personal
554
-F 13
1145
+ 32
Anslag
Lönekostnader
95 871 000
-f 25 146 000
Representationsbidrag
till utrikes-
ministern
30 000
Representations-
och hyresbidrag till
vissa tjänstemän i utrikesdeparte-
mentet
87 000
Utlandstillägg
m. m.
14 974 000
+ 1 466 000
Skatter,
avgångsvederlag ni. m. för av
vederbörande utlandsmyndigheter
anställd personal
1872 000
-
Sjukvård
m. ni.
1270 000
+ 200 000
Reseersättningar
10 000 000
4- 2 500 000
Fraktkostnader
2 802 000
-f 463 000
Lokalkostnader
63 474 000
4- 8 007 000
Automatisk
databehandling
400 000
+ 90 000
Expenser
14 689 000
+ 5 250 000
Utbildningsverksamhet
488 000
-t- 62 000
205 957 000
4-43 184 000
Utrikesdepartementet
För
den förstärkning av utrikesdepartementels personalresurser som jag föreslagil i
det föregående beräknar jag behovet av ytterligare medel tUl 2 282 000 kr. för
budgetåret 1976/77. Därutöver beräknar jag niedel för en tjänst som
departementssekreterare och en tjänst som assistent vid avdelningen för
internationellt utvecklingssamarbete.
Utlandsmyndigheterna
Mogambique
blev självständig stat i juni 1975. Med hänsyn till behovet av ökad politisk
och ekonomisk rapportering samt det svenska utvecklingssamarbetet med
Mogambique har en ambassad under ledning av ett ambassadråd som t. f. charge
d'affaires upprättats redan under innevarande budgetår.
I
syfte att förstärka de statliga exportfrämjande insatserna på vissa
Prop. 1975/76: 96 112
marknader
beräknar jag 400 000 kr. för resursförstärkningar inom utrikesrepresentationen.
Det
hittiUs olönade konsulatet i Barcelona har omvandlats till lönad myndighet. Jag
beräknar medel för en tjänst som konsul.
Ambassaden
i Kuwait leds idag av ett ambassadråd i egenskap av t. f. charge d'affaires.
Jag anser det lämpUgt att höja denna post lill sändebud. En ny tjänst härför bör
imättas. Samtidigt kan den befintliga tjänsten som ambassadråd dras in.
De
senaste årens utveckling av samarbetet inom Europarådet har klart visat att
behov föreligger även fortsättningsvis av permanent svensk representation vid
rådets säte i Strasbourg. En tjänst som sändebud bör därför inrättas för detta
ändamål. En tjänst som kansliråd i ulrikesdepartementet kan samtidigt dras in.
Ambassaden i Kuala Lumpur
förestås idag av ett ambassadråd som t. f. cbargé d'affaires. Den kommer i
fortsättningen att ledas av ett sändebud. Denna förändring kan ske inom ramen
för befintliga resurser.
Den
fortsatta inflatoriska kostnadsutvecklingen i åtskiUiga länder nödvändiggör en
uppräkning av koslnaderna för lokalt anställd personal vid utlandsmyndigheterna
med 2 222 000 kr. Hämtöver beräknar jag ett mindre belopp för nyanställningar.
Delposten
expenser bör räknas upp med 5 250 000 kr. till följd bl. a. av stigande
kostnader för utrikesförvaltningens telekommunikationer. Jag har vidare
beräknat medel för förbättrad information till utlandsmyndigheterna om
händelser och förhållanden i Sverige.
För
UtbUdningsverksamheten beräknar jag 550 000 kr.
Med hänvisning till vad
jag anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att
till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1976/77 anvisa etl förslagsanslag av
249 141 000 kr.
12
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden ocb beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop.
1975/76: 96 113
Innehåll Sid.
1 Inledning
....................................................... ... 2
1.1 AUmänt.................................................. ,. 2
1.2 Utrikesdepartementets nuvarande organisation :.,
;> 5
1.3 Utredningama om utrikesförvaltningens, uppgifter
och arbetsuppgiftemas utveckling 9
2 Organisationsutredningen................................... . 11.
2.1 Departementsärenden/verksärenden........... ;., 11
2.2 Förslag tUl organisation av utrikesdepartementet 15
2.2.1 Alhnänt..............................................
15
2.2.2 Departementsledning.......... ,............... 16
2.2.3 Enhetsindelning................................ .... 17
2.2.4 Arbetsfördelning inom enhetema............ 17
2.2.5 Planeringsverksamhet m. m................... 19
2.2.6 Tjänstemän tUl utrikesministerns förfogande .... 19
2.2.7 Säkerhets- och beredskapsfrågor .... ,.., 20
2.2.8 Skyddsmaktsuppdrag............. :...:...... 20
2.2.9 Expeditionspersonalen.......................... 21 -
2.3 Förslag
tiU indelning av sektorerna ...;.;..;.. .... 21
2.3.1 Politiska sektom............... ; .:............ .. 21
2.3.2 Rättsliga sektom................................. .. 22
2.3.3 Den folkrättssakkunnige....................... .. 23
2.3.4 Administrativa sektom .................. . 23 ,.
2.3.5 ProtokoUet........................................ .. 24
2.3.6 Press och information.......................... 24
2.3.7 Arkiv och kommunikationer................ ,.. 26
2.4 Säryttrande.............................................. .. 27
3
Den personalpolitiska utredningen ........... .....;. 29
3.1 Allmänt..................................................... 29
3.2 Personalen inom utrikesförvaltningen . ........... 31
.
3.2.1 Nuvarande läge......................... -. . 31
3.2.2 En enhetiig utrikestjänst...................... .. 33
3.3 Rekrytering och befordran .......................... 34
3.4 Personalplanering........................................ 36.
3.5 Utbildning.................................................. 41
3.6 Avgångsregler............................. .........:..,, 45
3.7 Tjänstgöring utomlands.........................
.: 47,
3.8 Lokalanställda............................................ 56;.
3.9 Organisatoriska frågor.............................. ;
. 59.
3.9.1 Allmänt....................... ,.....,.............. 59
3.9.2 Personaladministrativa enheten............ .' 59
3.9.3 Inspektionsfrågor ..................... ,........ 60
3.10_____________________ Förvaltningsdemokrati
.... ,............. 60
4 Riksrevisionsverket............................................
.61
5 Personalbehov . .:'............................................ 62.
5.1
Nya tjänster.................................................
...:.;... 62, :
5.2 Tjänstetitiar.............................................. , 64
5.3 Bemyndigande att inrätta tjänst i högst F 25 .. 65
6 SärskUda
frågor............................................... 65
6.1 Teknisk rationalisering................................. 65
6.2 Lokalfrågor ............................................... 65
Prop. 1975/76: 96 114
Sid.
7 Remissyttrandena
.......................................... .. 66
7.1 Allmänt..................................................... 66
7.2 Verksamhetsplanering ................................ 66
7.3 En enhetiig utrikestjänst.............................. 68
7.4 Rekrytering och befordran............................ .. 70
7.5 Personalplanering........................................ .. 71
7.6 UtbUdning................................................. 73
7.7 Tjänstgöring utomlands................................ .. 76
7.8 Lokalanställda............................................ 78
7.9 Organisatoriska frågor.................................. .. 79
7.10 Kostiiadsberäkningar.................................... .. 80
7.11 Genomförande ..................................... --- -- 81
8 Föredraganden................................................. .. 81
8.1 Utrikesdepartementets
organisation ............ . 81
8.1.1 Bakgmnd.......................................... .81
8.1.2 Utrikesverk........................................ 83
8.1.3 Huvudenheter för verksärenden departementala
ärenden 84
8.1.4 Ledning och planeringsverksamhet.......... .. 86
8.1.5 Organisation inom avdehiingama...... .;.... 88
8.1.6 Ny organisation................................... .. 91
8.2 Den
personalpolitiska utredningen.................. 91
8.2.1 Allmänt............................................. .. 91
8.2.2 Verksamhetsplanering ........................ .. 93
8.2.3 Samordning av fältverksamheten........... .. 94
8.2.4 En enhetiig utrikestjänst...................... .. 95
8.2.5 Rekrytering och befordran.................... .. 97
8.2.6 Personalplanering................................ .. 99
8.2.7 UtbUdning......................................... 101
8.2.8 Avgångsregler................. :....... .:...... 102
8.2.9 Tjänstgöring utomlands........................ 102
8.2.10 Lokalanställda ................................. 106
8.2.11 Inspektörsfunktion och företagsnämnd ...;.. 106
8.3 Personalbehov
......................................... 107
8.3.1
Chefstjänstemän....... ___ ................... 107
8.3.2
Politiska avdehiingen..... ,,................... 108
8.3.3
Rättsavdelningen ....................... .... 108
8.3.4
Administrativa avdelningen................... 108
8.3.5
Till departementschefens förfogande...... 108
8.4 övriga frågor.............................................. 109
8.5 SärskUda medelsbehov................................. 109
8.5.1.
UlbUdning......................................... 109
8.5.2.
Förbättrad information till utiandsmyndighetema
109
9 Ikraftträdande................................................. 109
10 Hemställan.................................... ___________ 110
11 Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1976/77 .......... 110
12 Beslut .......................................................... 112
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKH01.M 1976 750594
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
17 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (17)
17 kopplingar i 9 dokument.
- Bet. 1980/81:UU19 om vissa anslag m.m. för budgetåret 1981/82 inom utrikesdepartementets område (prop. 1980/81:100, bilaga 6) s. 3 i texten
- Bet. 1977/78:UU11 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser vissa anslag m. m. för budgetåret 1978/79 inom utrikesdepartementets verksamhetsområde jämte motioner s. 2 · s. 3 i texten
- Bet. 1976/77:UU16 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser vissa anslag m. m. för budgetåret 1977/78 inom utrikesdepartementets verksamhetsområde jämte motioner s. 1 i texten
- Bet. 1975/76:UU12 Med anledning av propositionen 1975/76:96 om viss ändrad organisation för utrikesdepartementet m. m. jämte motioner s. 1 · s. 7 · s. 40 · s. 41 · och 1 till i texten
- Bet. 1975/76:UU8 Med anledning av propositionen 1975/76:100 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1976/77 inom utrikesdepartementets verksamhetsområde jämte motioner s. 1 · s. 4 · s. 8 i texten