Regeringens proposition med förslag till ny aktiebolagslag, m.m.
1975 · 834 sidor, varav 793 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 793 av 834 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:103, Regeringens proposition med förslag till ny aktiebolagslag, m.m.
Dokumentets text
Regeringens
proposition nr 103 år 1975 Prop.
1975:103
Nr 103
Regeringens proposition
med förslag till ny aktiebolagslag, m.m.;
beslutad den 10 aprU 1975.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsaldiga innehåll
I
propositionen läggs fram förslag till ny aktiebolagslag. Den nya lagen, som
tUlkommit efter samnordiskt utredningsarbete, innebär en genomgripande teknisk
översyn av aktiebolagsrätten i syfte alt förenkla denna. SärskUt har regerna om
bolagsbildning och ökning av aktiekapitalet förenklats men genomgående har
gällande lags formalitets-och publicitelsföreskrifter beskurits kraftigt.
Vidare har lagen om konvertibla skuldbrev samt i huvudsak bestämmelserna om
aktiebolag i lagen om förenklad aktiehantering arbetats in i den nya
aktiebolagslagen.
Den
nya lagen innebär skärpt kontroll av att aktiekapitalet betalas in till bolaget
i samband med bolagsbildning. Kontant betalning för tecknade aktier måste
sålunda ske på särskild bankräkning och bankintyg skall företes i samband med
bolagets registrering. Betalas aktierna med apportegendom, skall i
registreringsärendet företes särskilt intyg utfärdat av en auktoriserad eller
godkänd revisor. Av intyget skall framgå alt all apportegendom tillförts
bolaget, att egendomen inte har övervärderats samt att egendomen är eller kan
antas bli till nytta för bolaget. Motsvarande gäller vid nyemission. Vid
kontantemission i större bolag kan dock inbetalning göras till bolaget direkt.
Auktoriserad eller godkänd revisor skall i så fall intyga att inbetalningen
har ägt rum.
Styrelsens
ställning stärks i förhåUande tUl bolagsstämman. Stämman får sålunda inte
besluta om högre vinstutdelning än styrelsen godkänner.
Plikten
att ha kvalificerad revisor utvidgas. Alla bolag som har ett bundet eget
kapital på 1 mUj. kr. eller mer måste ha auktoriserad eller godkänd revisor.
Har bolaget tillgångar enligt balansräkningen motsva-
1
Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 2
rande
1 000 basbelopp (f. n. 9 milj. kr.), mer än 200 anställda eller aktier eller
skuldebrev noterade på fondbörs, skall bolaget ha auktoriserad revisor.
Redovisningsbestämmelserna
har samordnats med den föreslagna nya bokföringslagen. I den nya
aktiebolagslagen har upptagits endast bestämmelser som uteslutande är
tillämpliga på aktiebolag. I sak innebär den nya lagstiftningen krav på en
väsentligt öppnare redovisning. Om-sättningsstmiman skall sålunda i princip
redovisas öppet och i större bolag skall lagerreserven och förändringar i
denna anges. Finansieringsanalys blir obligatorisk för större bolag.
Koncernredovisning skall alltid upprättas av moderbolaget och blir offentlig.
För större bolag uppställs krav på delårsrapporter.
Vidare
kan nämnas att den nya lagen kräver emissionsprospekt när större bolag erbjuder
allmänheten att teckna aktier eller obligationer till ett sammanlagt belopp av
1 milj. kr. eller mer.
I
nya lagen avskaffas nuvarande regler om att bolag med omfattande upplåning
måste avsätta viss del av vinsten tUl skuldregleringsfond. Däremot behålls
bestämmelserna om obligatorisk avsättning tiU reservfond intill dess denna
uppgår till 20 % av aktiekapitalet.
Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.
Prop. 1975:103
1
Förslag till Aktiebolagslag
Härigenom
föreskrives följande.
1
KAP.
Inledande
bestämmelser
1 §
1 aktiebolag svarar delägarna ej personligen för bolagets förplik
telser.
Aktiebolaget
skall ha ett aktiekapital, som skaU uppgå tiU minst femtiotusen kronor. Är
aktiekapitalet fördelat på flera aktier, skaU dessa lyda på lika belopp.
2 §
Äger aktiebolag så många aktier eller andelar i svensk eller ut
ländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samt
liga aktier eller andelar, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska
personen dotterföretag. Äger dotterföretag eller äger moderbolag och
dotterföretag eller flera dotterföretag tUlsammans aktier eller andelar i
juridisk person i den omfattning som angivits nu, är även sistnämnda
juridiska person dotterföretag tUl moderbolaget.
Här
aktiebolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ett
bestämmande inflytande över juridisk person och en betydande andel i
resultatet av dess verksamhet, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska
personen dotterföretag.
Moderbolag
och dotterförelag utgör tillsammmans en koncern.
2
KAP. Aktiebolags bildande
1 §
Aktiebolag bUdas av en eller flera stiftare. Stiftare skall vara svensk
medborgare och bosatt i Sverige eller svensk juridisk person. Handelsbo
lag får dock vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig bolags
man är svensk medborgare och bosatt i Sverige. Regeringen eller myn
dighet som regeringen bestämmer kan medge annan än som angivits nu
att vara stiftare.
Den
som är omyndig eller i konkurs kan ej vara stiftare.
2 §
Stiftarna anger villkoren för bolagsbildningen. Därvid iakttages att
betalningen för aktie ej får understiga det belopp på vilket aktien skall
lyda (nominella beloppet). Skall aktie kunna tecknas med rätt eller plikt
att mot aktien tUlskjuta annan egendom än pengar eller med rätt eller
plikt för bolaget att överlaga egendom mot annat vederlag än aktier (ap
port), får värdet på apportegendomen ej sältas högre än det verkliga
värdet för bolaget. Endast sådan egendom som är eller kan antagas bli
till nytta för bolagets verksamhet kan utgöra apportegendom.
Tecknas
aktie med villkor som strider mot första stycket, skall det nominella beloppet
ändå betalas.
Prop. 1975:103 4
3 § Stiftarna skall upprätta och underskriva en
dagtecknad stiftelseur
kund som skall innehålla förslag till bolagsordning och uppgift om
1.
det belopp som
skall betalas för varje aktie,
2.
tiden för
aktiemas betalning,
3. sättet och tiden för kaUelse tiU
konstituerande stämma, om enligt 7 § kallelse skaU ske.
Bestämmelse om apport eller att aktie eljest skall kunna
tecknas med villkor eller att bolaget skall ersätta annan kostnad för bolagets
bildande än allmänna avgifter och sedvanliga arvoden för upprättande av stiftelsehandlingar
och Uknande arbete eller att någon eljest skall av bolaget erhålla särskild
rättighet eller förmån skall anges i stiftelseurkunden.
Stiftelseurkunden skall innehålla redogörelse för de
omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av värdet på apportegendom
och av bestämmelse enligt andra stycket i övrigi. Särskilt skall anges
1.
namn och
hemvist beträffande den som avses med bestämmelsen,
2. det värde till vilket apportegendom
beräknas komma att tagas upp i balansräkningen och antalet aktier eller annat
vederlag som skall lämnas för egendomen,
3. högsta beräknade beloppet av sådan
kostnad för bolagels bildande som angivits i bestämmelsen.
Om skriftligt avtal upprättals rörande bestämmelse som
avses i andra stycket, skall stiflelseurkunden innehålla avtalet eUer avskrift
därav eller hänvisning till avtalet med uppgift om den plats där det håUes
tillgängligt för aktietecknarna. Muntligt avtal skall i sin helhet upptagas i
stiftelseurkunden. Tillskjules eller överlages rörelse, skall vad nu sagts om
skriftligt avtal gälla även beträffande balans- och resultaträkningar för
rörelsen under de senaste två räkenskapsåren. I stiftelseurkunden skaU
upplysning ges om rörelsens resultat under tiden därefier. Om sädana räkningar
ej upprättats för rörelsen, skall i stiflelseurkunden lämnas upplysning om
rörelsens resultat under nämnda räkenskapsår.
Om andrafjärde styckena ej iakttagits beträffande viss
bestämmelse, är den utan verkan mot bolaget.
4 § Bolagsordningen skall ange
1.
bolagels firma,
2.
den ort i
Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3.
föremålet för
bolagets verksamhet, angivet till sin art,
4.
aktiekapitalet
eller, om detta skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till
lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapilalet, varvid
minimikapitalet ej får vara mindre än en fjärdedel av maximikapilalet,
5.
aktiernas
nominella belopp,
6.
antalet eller
lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt
styrelsesuppleanter, om sådana skaU firmas, samt tiden för styrelseledamots
och revisors uppdrag,
7.
sättet för
sammankaUande av bolagsstämma,
8.
vilka ärenden
som skall förekomma på ordinarie stämma,
9.
vilken tid
bolagets räkenskapsår skall omfatta.
5 § Teckning av aktie skall ske på stiftelseurkunden
eller på teck
ningslista som iimehåUer avskrift av stiftelseurkunden. Aktieteckning
som gjorts på annat sätt kan ej göras gäUande av bolaget, om aktieteck-
Prop. 1975:103 5
naren
anmäler felet hos registreringsmyndighelen före bolagels registrering.
Har aktie tecknats med
villkor, som icke överensstämmer med stiftelseurkunden, är aktieteckningen
ogiltig. Har ogiltigheten ej anmälts hos registreringsmyndigheten före bolagets
registrering, är dock aktietecknaren bunden fastän han ej kan åberopa
villkoret.
Aktietecknare kan ej efler
bolagels registrering som grund för aktietecknings ogiltighet åberopa att
villkor i stiftelseurkunden icke uppfyUts.
6 §
Stiftarna avgör om aktieteckning skall godtagas och hur många
aktier som skall tilldelas tecknaren. Har stiftare angivit i stiflelseurkun
den alt han tecknar visst antal aktier, skall minst detta antal tilldelas
honom.
Har aktier ej tUldelats
aktietecknare enligt aktieteckningen, skall stiftarna utan dröjsmål underrätta
honom därom.
7 §
Beslut om bolagets bildande fattas på konstituerande stämma.
Om alla aktier tecknas vid
stämman och alla godtagna aktietecknare är ense, kan beslut om bolagets
bildande fattas även om kallelse till stämman ej skett.
I annat fall än som anges
i andra stycket skall stiftarna kalla de godtagna aktielecknarna till
konstituerande stämma enligt föreskiufterna i bolagsordningen om kallelse till
bolagsstämma. Teckningslistorna och de handlingar som stiftelseurkunden
hänvisar till skall genom stiftarnas försorg hållas tillgängliga för aktielecknarna
under minst en vecka före stämman på plats som angivits i kallelsen.
På den konstituerande
stämman skall stiftarna framlägga stiftelseurkunden i huvudskrift och de
handlingar som avses i tredje stycket. Stiftarna skall vidare lämna uppgift om
antalet aktier enligt godtagna teckningar, aktiernas fördelning mellan
tecknarna och det belopp som inbetalats på aktierna. Denna uppgift skall
införas i protokollet.
8 §
Om vid konstituerande stämma ej visas att teckning och tilldel
ning av aktier skett motsvarande aktiekapitalet eller minimikapitalet en
ligt stiflelseurkunden, är frågan om bolagets bildande förfallen.
Uppkommer på den
konstituerande stämman fråga om ändring av bolagsordningen eller
stiftelseurkunden i övrigt, kan beslut om bolagels bildande icke fattas förrän
frågan blivit avgjord. Ändring i bolagsordningen som ej enligt 9 kap. 9 §
tredje stycket angivits i kaUelsen eller som avser höjning av aktiekapitalels
eller maximikapilalets storlek kan ej ske ulan samtycke av samthga stiftare och
aklietecknare. Detsamma gäller ändring av bestämmelse i stiflelseurkunden som
avses i 3 §.
Om tecknare med flertalet
avgivna röster och två tredjedelar av de vid stämman företrädda aktierna
bilräder beslut alt bilda bolaget, är bolaget bildat. I annat fall är frågan
om bolagels bUdande förfallen.
När
aktiebolaget är bildat, skall styrelse och revisorer väljas.
I
övrigi skall i fråga om konstituerande stämma i tillämpliga delar gäUa
föreskrifterna om bolagsstämma i denna lag och bolagsordningen.
9 §
Bolaget skall anmälas för registrering senast sex månader efter
stiflelseurkundens undertecknande.
Hinder
mot registrering föreligger, om ej
1.
det sammanlagda nomineUa beloppet av tecknade och tiUdelade aktier efter avdrag
för aktier som enligt 11 § förklarats förverkade och
Prop. 1975:103 6
ej
övertagits av annan (bolagets aktiekapital) motsvarar det i bolagsordningen
angivna aktiekapitalet eller uppgår till minimikapitalet,
2. det belopp som skall betalas i pengar för de aktier
som ingår i bolagets aktiekapital är inbetalat på räkning hos svenskt
bankinstitut,
3. all apportegendom är tillförd bolaget,
4. yttranden företes från bankinstitut om att 2 har
följts och från auktoriserad eller godkänd revisor om att 3 har iakttagits. Av
revisornas yttrande skall framgå att apportegendomen i stiftelseurkunden ej
åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget och att egendomen är eller
kan antagas bU till nytta för bolagets verksamhet.
Genom
registreringen fastställes bolagels aktiekapital till belopp som anges i andra
stycket 1. Aktier som enligt 11 § förklarats förverkade och ej övertagits av
annan blir därvid ogiltiga.
Om
ej anmälan för bolagets registrering sker inom den i första stycket angivna
tiden eUer om registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut avskrivit
sådan anmälan eller vägrat registrering av bolaget, är frågan om bolagets
bildande förfallen. Styrelseledamöterna ansvarar solidariskt för
återbetalningen av de belopp som inbetalats på tecknade aktier jämte uppkommen
avkastning med avdrag för kostnader på grund av åtgärd enUgt 13 § första
stycket tredje meningen. Delsamma gäller i fråga om apporlegendom.
10 §
Kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos
bolaget får icke ske.
Fordran
på aktiebelopp kan ej av bolaget överlåtas eller pantsättas.
Överiåles
aktie för vilken full betalning ej erlagts, är förvärvaren, sedan han anmält
sig för införing i aktieboken, tillsammans med överlåtaren ansvarig för
betalningen.
11 §
Betalas aktie ej i rätt tid, kan styrelsen en månad efter anmaning
förklara aktien förverkad för den betalningsskyldige. Anmaningen, som
skall innehåUa meddelande att aktien kan förklaras förverkad, sker ge
nom avsändande av rekommenderat brev, om den belalningsskyldiges
adress är angiven vid aktieteckningen eller införd i aktieboken eller an
nars anmäld till bolaget, och i annat fall genom kungörelse i tidning
inom den ort där styrelsen har sitt säte. Underrättelse om anmaningen
skall genast sändas till den som för aktien är införd såsom panthavare
eller uppdragstagare i förteckning enligt 3 kap. 12 §.
Styrelsen
kan innan förverkad aktie blivit ogiltig låta annan övertaga aktien och
betalningsansvaret för det tecknade beloppet.
Om
aktie förklarats förverkad och ej övertagits av annan som erlagt full
betalning, skall den, för vilken aktien förverkals, gentemot bolaget svara för
en femtedel av full betalning för aktien.
12 §
Inbetalning i pengar på aktie kan fuUgöras endast genom insätt
ning på räkning, som stiftarna öppnat för mottagande av inbetalning på
aktier i bolaget hos svenskt bankinslilut.
På
räkningen insatt belopp får lyftas för bolaget först när hela det belopp som
skall betalas i pengar satts in på räkningen och styrelse valts. Att betalning
ej erlagts för förverkad aktie utgör dock ej hinder för att belopp som satts in
på räkningen lyftes. Har frågan om bolagets bUdande förfallit eller är
aktieteckning eljest icke bindande, skall återbetalning lillsammans med
gottgjord ränta ske till aktielecknarna.
Prop.
1975:103 7
13 § Innan aktiebolag registrerats, kan det ej förvärva
rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Det kan ej heller söka, kära eller
svara inför domstol eller annan myndighet. Styrelsen kan dock föra talan i mål
rörande bolagsbildningen och eljest vidtaga åtgärd för att erhålla tecknat aktiebelopp
eller annat utfäst tillskott.
Uppkommer förpliktelse genom åtgärd på bolagels vägnar
före registreringen, svarar de som deltagit i åtgärden eller beslut därom
solidariskt för förpliktelsen. När bolaget registrerats, övergår ansvaret på
bolaget, om förpliktelsen följer av stiflelseurkunden eller tillkommit efter
det bolaget bildats.
Har avtal för bolaget slutits före registreringen med
medkonlrahenl som visste att bolaget ej var registrerat, kan denne, såvida
annat ej följer av avtalet, frånträda detta, om anmälan för registrering icke
gjorts inom den i 9 § föreskrivna tiden eller om registreringsmyndigheten genom
lagakraftägande beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av
bolaget. Visste medkontrahenten ej att bolaget var oregistrerat, kan han
frånträda avtalet, innan bolaget registrerats.
3 KAP.
Aktier, aktiebrev m. m. och aktiebok
1 § Alla aktier har lika rält i bolaget, om ej annat
följer av denna pa
ragraf.
I bolagsordningen kan bestämmas att aktier av olika slag
skall finnas eller kunna utges. Sådan bestämmelse skall ange
1.
olikheterna
mellan aktieslagen,
2.
antalet aktier
av varje slag,
3. om aktierna ej skall medföra Uka
rätt tUl andel i bolagels tillgångar eller vinst, den företrädesrätt som
tillkommer aktieägarna vid ökning av aktiekapitalet enligt 4 kap. Föreskrift om
olika företrädesrätt får meddelas endast om aktierna ej skall medföra lika
rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst.
Avser olikheten mellan aktieslagen akties röstvärde,
gäller atl ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger
röstvärdet för annan aktie.
I bolagsordningen kan bestämmas att aktie av visst slag
skaU i närmare angiven ordning kunna omvandlas tUl aktie av annat slag. Omvandling
skall utan dröjsmål anmälas för registrering och är verkställd när registrering
sker.
2
§ Aktie kan
frilt överlåtas och förvärvas, om ej annat följer av 3 § eller 17 kap. 1 §
eller eljest av lag.
3
§ I
bolagsordningen kan intagas förbehåll att aktieägare eller annan skall vara
berättigad alt lösa aktie, som övergår till ny ägare. Förbehållet skall ange
1. vUka som är lösningsberätligade
och, om lösningsrätt ej skall kunna utövas vid vissa fång, vilka slags fång som
sålunda undantagits,
2. den ordning, i vilken
lösningsrätten tiUkommer de lösningsberätligade inbördes,
3. den tid, ej överstigande två
månader från anmälan hos styrelsen om akties övergång, inom vilken
lösningsanspråk skaU framställas hos bolaget,
Prop. 1975:103 8
4.
den tid inom vilken lösen skall erläggas, vilken tid ej får överstiga en månad
räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt.
Förvärvas
flera aktier genom samma fång, kan, om ej annat följer av förbehållet,
lösningsrätt icke utövas belräffande mindre antal aktier än fånget omfattar. Om
tillämpningen av föreskrift i bolagsordningen rörande lösens belopp skulle
bereda någon otiUbörlig fördel, kan jämkning ske.
När
anmälan gjorts om aktiens övergång, skall styrelsen genast skriftligen meddela
detta till varje lösningsberättigad vars postadress är införd i aktieboken
eller eljest känd för bolaget.
Om
ej annat föreskrives i bolagsordningen, prövas tvist om lösningsrätt och om
lösenbeloppets storlek av tre skiljemän enligt lagen (1929: 145) om skiljemän.
Innan
det visar sig att lösningsrätten ej begagnas, kan den tUl vilken aktie övergått
icke utöva annan av aktien härflytande rätt gentemot bolaget än rätt till
vinstutdelning och företrädesrätt till teckning av ny aktie vid nyemission
eller till teckning av andel i lån som avses i 5 kap. Rättigheter och
skyldigheter på grund av sådan teckning övergår lill den som begagnar sig av
lösningsrätten.
4
§ Akliebrev skaU ställas tUl viss man. Det får utiämnas endast till aktieägare
som är införd i aktieboken och först när full betalning erlagts för den eller
de aktier brevet lyder på. Vidare fordras
1. alt bolaget registrerats, om aktien tecknats vid
bolagels bildande,
2. att nyemission eller fondemission registrerats, om
aktien tillkommit på grund av emissionen, eUer
3. att registrering skett enligt 5 kap. 14 §, om
aktien tUlkommit på grund av utbyte eller nyteckning enligt 5 kap.
Aktiebrev
skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens fullmakt av bank.
Namnteckning får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt. Brevet
skall ange bolagets firma, ordningsnummer på den eller de aktier vara brevet
lyder, akties nominella belopp och dagen för utfärdandet. Kan när aktiebrev
utges aktier av olika slag finnas enligt bolagsordningen, skall aktieslaget
anges i brevet. Om bolagsordningen innehåller förbehåll enligt 1 § fjärde
stycket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §, skall tydlig uppgift därom intagas i brev
på aktie som avses med förbehållet. Uppgiften kan ges i förkortad form.
Förkortningsformer fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.
När
utbetalning göres vid inlösning av aktie eUer minskning av dess nominella
belopp eUer vid skifte av bolagels tillgångar, skall aktiebrevel förses med
påskrift om utbetalningen. Påskrift skall även göras så snart det kan ske när
utan återbetalning aktie indragits eUer nominella beloppet ändrats.
Aktiebrev,
som i samband med dödning eller vid utbyte utges i stället för annal, skall
innehålla uppgift därom. Utbytes aktiebrev mot ett eller flera andra akliebrev
skall det äldre aktiebrevet jämte därtill hörande kupongark makuleras på
betryggande sätt.
Emissionsbevis
samt skuldebrev och optionsbevis, som avses i 5 kap., skall undertecknas på
sätt som anges i andra stycket.
5 §
Innan aktiebrev utfärdas kan bolaget utge tiU viss man ställt bevis om rätt
till en eller flera aktier (interimsbevis). Beviset skall innehålla förbehåll
alt aktiebrev utlämnas endast mot återställande av beviset. På
Prop. 1975:103 9
detta
skall på begäran antecknas de betalningar som gjorts för aktien. Interimsbevis
skall förses med påskrift om återbetalning som sker enligt 2 kap. 12 § andra
stycket. I övrigt gäller bestämmelserna i denna lag om aktiebrev i tillämpliga
delar interimsbevis.
6 §
Överlåtes eller pantsattes akliebrev eUer till viss man ställt emis
sionsbevis eller optionsbevis, äger vad i 13, 14 och 22 §§ lagen
(1936: 81) om skuldebrev föreskrives rörande skuldebrev till viss man
eller order motsvarande tillämpning. Härvid är den som innehar aktie
brev och enligt bolagets påskrift därå är införd såsom ägare i aktieboken
likställd med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas
äga rätt att göra skuldebrevet gällande.
Överlåtes
eller pantsattes emissionsbevis eller optionsbevis som ej är ställt tUl viss
man, äger vad i 13, 14 och 22 §§ lagen om skuldebrev föreskrives rörande
skuldebrev till innehavaren motsvarande tillämpning.
Om
utdelningskuponger föreskrives i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.
7 §
Över bolagels samtliga aktier och aktieägare skall styrelsen föra
förteckning (aktiebok). Den skaU upprättas omedelbart efler bolagels
bildande. Aktierna upptages i nummerföljd med uppgift om aktieleck
narna. Aktieägarnas postadress och yrke eller titel skall anges. Finnes
aktier av olika slag, skall av aktieboken framgå till vilket slag varje aktie
hör.
Aktiebok
kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Den kan också föras med
maskin för automatisk dalabehandling eller på annat hknande sätt.
När
någon företer utfärdat aktiebrev och enligt 6 § eller på annat sätt styrker
sitt förvärv eller när aktieägare eller annan behörig person anmäler annan
förändring i förhållande som upptagits i aktieboken, skall införing av
aktieägaren eller anteckning om förändringen genast ske med angivande av dagen
för införingen eller anteckningen, såvida dagen ej framgår av annat
tillgängligt material. Om lösningsrätt enligt 3 § tillkommer aktieägare eller
annan, fär införing dock ej ske, förrän det visat sig att lösningsrätten icke
begagnas.
Är
sista överlåtelsen på akliebrev tecknad in blanco, skall namnet sättas ut i
överlåtelsen innan införing sker. Företett aktiebrev skall förses med påskrift
om införingen och dagen därför.
8 §
I bolagsordningen kan intagas förbehåll att den som på fastställd
avstämningsdag är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 12 §
skall anses behörighet att mottaga utdelning, emissionsbevis och, vid
fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägare. Om förbe
hållet införes genom ändring av bolagsordningen, skaU styrelsen fast
ställa och vid anmälan för registrering av bolagsstämmans beslut för
registrering anmäla dag från vUken förbehållet skall tUlämpas.
Bolag
i vars bolagsordning finns sådant förbehåll (avstämningsförbe-håll) kallas i
denna lag avslämningsbolag.
För
avslämningsbolag skall följande uppgifter fullgöras av Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag (värdepappercentralen), nämligen att
1. föra aktiebok, akliebrevsregisler och förteckning
enligt 12 §,
2. pröva frågor om införing av aktieägare i
aktieboken.
Prop. 1975:103 10
3. svara för utskrift av aktiebok och sammanställning
av uppgifter enligt 19 § lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering,
4. avstämma aktiebok och förteckning enligt 12 §,
5. utsända aktiebrev, utdelning och emissionsbevis,
6. svara för utbyte av aktiebrev och därmed
sammanhängande åtgärder,
7. vidtaga åtgärder enUgt 4 kap. 17 § i fråga om ej
uttagen aktie.
9 §
I avslämningsbolag får aktiebrev på uppdrag av bolaget på dess
vägnar undertecknas av värdepapperscentralen, varvid firmatecknarens
namnteckning får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt.
Brevet skall i stället för akties ordningsnummer ange brevets ordnings
nummer och det antal aktier brevet avser. På begäran av aktieägare
eller förvaltare som avses i 10 § skall akliebrev delas upp, läggas samman
eller på annat sätt bytas ut. När aktiebrev företes för införing av ny
ägare i aktieboken, får värdepapperscentralen byta ut brevet mot elt
eller flera nya brev. Var det äldre brevet överlåtet in blanco, behöver
ej förvärvarens namn sättas ut i överlåtelsen. I aktiebrev som utfär
das vid utbyte behöver ej tagas in uppgift om utbytet eller om dag när
det äldre brevet utfärdades. Ej heller behöver aktiebrev, som utfärdas
i samband med att aktieägaren införes i aktieboken, förses med uppgift
om införingen.
Bestämmelserna
i första stycket gäller i tillämpliga delar emissionsbevis samt skuldebrev och
oplionsbevis som avses i 5 kap. Sådana handlingar behöver dock ej ange
ordningsnummer.
10 §
I avslämningsbolag införes aktieägarna i aktieboken med uppgift
om personnummer eller annat idenlifieringsnummer och postadress. För
varje ägare anges det anlal aktier han äger av oUka slag. I stället för ak
tienummer anges aktiebrevs ordningsnummer. Aktieboken föres med
maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt.
I
avslämningsbolag kan bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som
förvaltare av aktier, införas i aktiebrev och i aktieboken i stället för
ägaren tUl de aktier som omfattas av lämnat förvaltningsuppdrag. Är aktier i
avslämningsbolag föremål för handel vid utländsk fondbörs, kan, efter särskilt
tillstånd, i bolagets aktiebrev och aktiebok, i stället för aktieägare som är
bosatt utomlands, införas den som fått uppdrag att i utlandet förvalta hans
aktier.
I
aktiebrev och i aktieboken skall i fall som avses i andra stycket anmärkas att
aktien innehas för annans räkning. Delsamma gäller emissionsbevis som utfärdas
på grund av förvaltarregistrerad aktie och som är ställt till viss man.
Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt
första stycket skall införas om aktieägare.
För
rätt till registrering som förvaltare kräves utöver vad som sägs i andra
stycket alt förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i
aktieboken. Om auktorisation och tillstånd enligt denna paragraf, om
förvaltares åligganden samt om skyldighet för bolaget och värdepapperscentralen
att för envar hålla tillgänglig sammanställning av uppgifler från förvaltare om
aktieägare, som har mer än femhundra aktier i bolaget registrerade i
förvaltares namn, finns beslämmelser i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehanlering.
11 §
Har avslämningsförbehållet införts genom ändring av bolagsord
ningen och har aktiebrev som dessförinnan utfärdats ej inlämnats för
utbyte mot nytt brev, får uppgifter om aktien i tidigare aktiebok föras
Prop. 1975:103 11
över
till aktiebok enligt 10 § första stycket. Därvid skaU anges att aktiebrevet ej
avlämnats. Sker ej överföring, utgör den äldre aktieboken alltjämt aktiebok i
fråga om aktien.
Utöver
aktiebok skall i avstämmningsbolag föras akliebrevsregisler. Registret upptar i
löpande nummerföljd de aktiebrev som utfärdas med uppgift om dagen för
utfärdandet, antalet aktier och aktieslag samt ägares eller, i fall som avses
i 10 § andra stycket, förvaltares identifierings-nummer i aktieboken. När nytt
aktiebrev utfärdats i stället för äldre, göres i registret hänvisning till det
äldre brevets ordningsnummer. För sistnämnda brev antecknas att del
makulerats.
I avslämningsbolag skaU
uppgift som avförts ur aktiebok, aktiebrevs-regislret eller förteckning enligt
12 § bevaras i minst tio år. Aktiebok, som sådant bolag tidigare fört, skall
bevaras i minst tio år efter det alt uppgifler beträffande bolagels samtliga
aktier införts i aktieboken enligt 10 § första stycket.
12 §
I avslämningsbolag skall den som med skriftlig handling visar att
han tUl följd av uppdrag eller panlsältiiing eller på grund av villkor i
testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken in
förda aktieägaren lyfta utdelning och mottaga emissionsbevis och, vid
fondemission, brev på ny aktie på begäran upptagas i en särskild för
teckning. Delsamma gäller förmyndare eller god man för aktieägare el
ler vid konkurs konkursförvaltaren eller vid utmätning av eller kvarstad
på aktier utmätningsmannen.
I förteckningen skall för
sådan person som avses i första stycket antecknas samma uppgifter som enhgt 10
§ första stycket skall införas i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen
skall även framgå den rätt som tUlkommer honom. Sådan anteckning skall avföras,
när det visas att rätten upphört.
Uppgift ur förteckningen
får ej lämnas till annan utan samtycke av den som beröres av förhållanden som
antecknats i förteckningen.
13 §
Aktiebok hålles tillgänglig hos bolaget för envar. Föres aktiebo
ken med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande
sätt, skall i stället utskrift av aktieboken på begäran tillhandahållas hos
bolaget och, i fråga om avslämningsbolag, även hos värdepapperscentra
len. Utskriften får ej vara äldre än sex månader. Envar har räll att mot
ersättning för kostnaderna få sådan utskrift av aktieboken eller del av
den. När det gäller avslämningsbolag får dock utskrift enligt detta
stycke ej innehålla uppgifter om aktieägare som har högst femhundra
aktier i bolaget.
Aktiebok
eller, om aktieboken föres med maskin för automatisk dalabehandling eller på
annat liknande sätt, utskrift av hela aktieboken avseende förhåUandena tio
dagar före bolagsstämma, skall hållas tUlgänglig för aktieägarna vid stämman.
I
utskrift upptages aktieägarna och de förvaltare som avses i 10 § andra stycket
i alfabetisk ordning. Aktiebrevs nummer behöver ej anges.
14 §
Den till vilken aktie övergått äger ej, innan han införts i aktiebo
ken, utöva aktieägares rätt i bolaget. Detla gäller dock icke sådan ur ak
tie uppkommen rätt som utövas mot företeende eller avlämnande av ak
tiebrev, kupong eller annat särskUt bevis som utges av bolaget.
Ägare
till aktie, för vUken aktiebrev utfärdats innan bolaget blivit av-
Prop. 1975:103 12
stämningsbolag,
kan icke såvitt avser därefier beslutad utdelning eller emission erhålla
utdelning, emissionsbevis eUer, vid fondemission, brev på ny aktie förrän han
avlämnat aktiebrevet för utbyte mot nytt sådant och införing i aktieboken
gjorts enligt 10 §. Innan delta skett är 12 § ej tillämplig.
Om
aktie äges av flera, kan de endast genom gemensam företrädare utöva aktieägares
rätt i bolaget.
15 §
Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätt att i bolaget före
träda aktier skall gälla även beträffande den som genom testamente er
hållit nyttj anderätten till eller rätten till avkomst av aktier, om testa
mentet innehåller bestämmelse att han skaU äga företräda aktierna och,
belräffande avkomsträttshavaren, att aktierna till tryggande av hans av-
komsträtt skall sättas under särskUd vård.
Såväl
ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på anmälan bli införd i
aktieboken. Vid införingen skall göras anteckning om äganderättsförvärvet och
om den med nyttjande- eller avkomsträtten förenade rätten att i bolaget
företräda aktierna. I fråga om införing av nyttjande- eller avkomsträttshavaren
gäller i övrigt vad som sägs i denna lag om införing av aktieägare. Dock skall
påskrift om införingen ej ske på aktiebrevet. När det styrkes att nyttjande-
eller avkomsträtten upphört, skall anteckning därom göras i aktieboken.
När
god man på grund av förordnande jämlikt 18 kap. 4 § 5 föräldrabalken förvaltar
aktier för blivande aktieägares räkning, skall blivande ägare på anmälan av
gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteckning om förvärvet och om
förordnandet.
16 § Ingår aktie i aktiefond enligt aktiefondslagen
(1974: 931), skall i aktiebrev och i aktieboken i stället för fondandelsägarna
införas det fondbolag, som förvaltar fonden, jämte fondens beteckning.
17 § Om akliebrev enligt denna lag skall förses med
påskrift eller på grund av bolagsstämmans beslut om uppdelning av aktierna
utbytas mot två eller flera nya aktiebrev, kan bolaget innehålla på aktie
belöpande utdelning och emissionsbevis till dess aktiebrevet för nämnda ändamål
tillhandahålles. Detta gäller också om utbyte av aktiebrev skall ske på grund
av att aktie av visst slag enligt bestämmelse i bolagsordningen skaU omvandlas
tUl aktie av annat slag.
4
KAP.
Ökning
av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission
Inledande
bestämmelser
1
§ Aktiekapitalet kan ökas genom att aktier tecknas mot betalning (nyemission)
eUer genom att aktier ges ut eller aktiernas nomineUa belopp höjes utan ny
betalning (fondemission).
Beslut
om emission fattas av bolagsstämman, om ej annat följer av 14 eUer 15 §. Sådant
beslut får ej fattas förrän bolagets blivit registrerat. Behöver
bolagsordningen ändras, skall beslut därom först fattas.
Bestämmelserna
i 2 kap. 2 § äger motsvarande tillämpning vid nyemission. Vid fondemission får
ej till aktiekapitalet överföras belopp som understiger summan av de nya
aktiernas nominella belopp eller den sammanlagda höjningen av aktiernas
nominella belopp.
Prop. 1975:103 13
2 § Vid nyemission där de nya aktierna skall betalas
med pengar (kontantemission) och vid fondemission har aktieägarna företrädesrätt
till de nya aktierna i förhåUande tUl det antal aktier de förut äger, om ej
annat föreskrivits i bolagsordningen enligt 3 kap. 1 § andra stycket 3 eller,
vid kontantemission, bestämmes i emissionsbeslutel.
3
§ Aktieägare som har företrädesrätt
att deltaga i emission har rätt att för varje aktie få särskilt emissionsbevis
(vid nyemission teckningsrättsbevis och vid fondemission delbevis). Är bolaget
ej avslämningsbolag, får till aktiebrev hörande kupong användas som
emissionsbevis. Användes ej kupong som emissionsbevis, skall i beviset anges
hur många sådana bevis som skall lämnas för varje ny aktie.
Begagnar aktieägare sin
företrädesrätt att deltaga i emission i bolag som ej är avslämningsbolag, skaU
det aktiebrev pä vilket företrädesrätten grundas förses med påskrift härom, om
ej kuponger användes som emissionsbevis.
I avslämningsbolag skaU
emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer
aktieägaren genast i rekommenderat brev eller på annat betryggande sätt
översändas till den som på avstämningsda-gen är införd i aktieboken eller i
förteckning enligt 3 kap. 12 §. Var han vid mottagandet ej berättigad, skall
bolaget likväl anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock ej, om
bolaget eUer värdepapperscentralen hade kännedom om att handlingen kom i orätta
händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen bort
iakttagas och ej heller om mottagaren var omyndig.
Allmänna
bestämmelser om nyemission
4 §
Förslag till beslut om nyemission skall hållas tillgängligt för aktie
ägarna under minst en vecka före den bolagslämma vid vilken beslutet
skaU fattas. Det skall genast sändas till aktieägare, som begär det och
uppger sin postadress. Förslaget skall läggas fram på stämman. Vad som
nu sagts om förslag till beslut skaU gälla sädan redogörelse av styrelsen
och sådant yttrande av revisorerna som avses i 6 §. Innebär förslaget av
vikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen anges
i förslagel eller i handling som fogats vid förslaget. Om årsredovisningen
ej skall behandlas på stämman, skall även följande handlingar enligt vad
nyss sagts håUas tiUgängUga och läggas fram på stämman:
1. avskrift av den senasle årsredovisningen, försedd
med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust,
samt avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för
händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vUka inträffat efter
årsredovisningens avgivande,
3. etl av revisorerna avgivet yttrande över
redogörelsen.
Kallelse
till bolagsstämman skall innehåUa uppgift om den företrädesrätt att teckna
aktier som enUgt förslaget tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som
annars får teckna aktier.
5 §
Beslut om nyemission skall ange
1. det belopp eller högsta belopp, varmed
aktiekapitalet skall kunna ökas, eller det lägsta och högsta beloppet för
ökningen,
2. det aktieslag vartiU de nya aktierna skall höra, om
aktier av olika slag finnes eller kan utges.
3. den företrädesrätt att teckna aktier som tiUkommer
aktieägarna eller annan eller vem som annars får teckna aktier.
Prop. 1975:103 14
4. den tid inom vilken aktieteckning kan ske, när ett
visst belopp eller ett lägsta belopp fastställts för aktiekapitalets ökning, .
5. den tid, ej imderstigande två veckor från
utfärdandet av kungörelse enligt 7 § eller, om samtUga aktieägare varit
företrädda vid den bolagsstämma som beslutat emissionen, från beslutet eller,
i fråga om avslämningsbolag, från avstämningsdagen, inom vilken aktieägare kan
begagna sin företrädesrätt,
6. den tid inom vilken tecknade aktier skall betalas,
7. den beräkningsgrund, enligt vilken vid överteckning
de aktier som icke tecknats med företrädesrätt skall fördelas, om ej föreskrift
meddelas att fördelningen skall bestämmas av styrelsen,
8. aktiernas nominella belopp och det belopp som skall
betalas för tecknad aktie.
Om
förbehåll enligt 3 kap. 1 § fjärde stycket eller 3 §, 6 kap. 8 § eller 17 kap.
1 § skall gälla beträffande de nya aktierna, skall erinran därom tagas in i
emissionsbeslutet.
I
fråga om avslämningsbolag iakttages, alt avstämningsdag skall anges i
emissionsbeslutel, om aktieägare skall ha företrädesrätt att deltaga i
emissionen. Avstämningsdagen får ej sättas tidigare än tre veckor från det
beslutet kungjorts enligt 7 §.
Skall
till aktiebreven hörande kuponger användas som emissionsbevis, skaU delta anges
i beslutet.
6 §
Bestämmelse om apport eller att aktie skall tecknas med kvitt
ningsrätt eller eljest med villkor skall upptagas i beslutet om nyemission.
Styrelsen
skall avge en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid
bedömandet av värdet på apportegendom och av bestämmelse enligt första stycket
i övrigt. Redogörelsen skall innehålla de uppgifter som avses i 2 kap. 3 §
tredje och fjärde styckena. Femte stycket nämnda paragraf äger motsvarande
tillämpning.
Över
redogörelsen skaU revisorerna avge yttrande av vUket skall framgå att egendom,
som skall tUlföras bolaget, icke i redogörelsen åsatts högre värde än det
verkliga värdet för bolaget och att apportegendom är eller kan antagas bli
till nytta för bolagets verksamhet. Emissionsbeslutet skall iimehåUa att
redogörelse och yttrande som angivits nu har avgivits.
7 §
Beslutet om nyemission eller en redogörelse för det väsentUga in
nehåUet i beslutet skall genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar
och tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte. Kungöres ej beslutet
i dess helhel, skall i kungörelsen uppgift lämnas om var beslutet hålles
tillgängligt. Kungörelse erfordras dock ej i bolag som ej är avslämnings
bolag, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma
som beslutat emissionen.
Är
bolaget ej avslämningsbolag, skall beslut som avses i första stycket utan
dröjsmål sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om
aktieägaren skall ha företrädesrätt att deltaga i emissionen. Vad som sagts nu
gäller dock ej, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma
som beslutat emissionen.
8 §
Teckning av nya aktier skall ske på teckningslista som innehåller
beslutet om nyemission. Avskrift av bolagsordningen samt av de enligt 4
och 6 §§ framlagda handlingarna skall vara fogade vid teckningslistan
eller hållas tillgängliga för aktietecknare på plats som anges i listan.
Om
alla aktierna av de därtill berättigade tecknas vid den stämma där
Prop. 1975:103 15
beslutet
om nyemission fattas, kan teckningen ske i stämmans protokoU. Detta gäller dock
icke avslämningsbolag.
Har
teckning skett i strid mot denna paragraf eller har aktie tecknats med villkor som
ej överensstämmer med de i emissionsbeslutet angivna vUlkoren, äger 2 kap. 5 §
motsvarande tUlämpning.
9 §
När teckningen avslutats skall styrelsen beslula om tilldelning av
nya aktier till aktietecknarna. Anser styrelsen att aktieteckning är ogil
tig, skaU aktielecknaren genast underrättas härom. Aktierna skall genom
styrelsens försorg ofördröjligen upptagas i aktieboken.
10 § Har för aktiekapitalets ökning bestämls ett visst
belopp eller ett lägsta belopp, är beslutet om nyemission förfallet, om beloppet
icke tecknats inom teckningstiden. Delsamma gäller beslut om sådan ändring av
bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas. Vad som har betalats
på de tecknade aktierna skall i sådant fall genast återbetalas.
11 § Bestämmelserna i 2 kap. 10 och 11 §§ äger
molsvarande tillämpning vid inbetalning på grund av beslut om nyemission.
Kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos bolaget får dock
ske, om bestämmelser därom upplagils i beslutet om nyemission. Delsamma gäller
i fråga om bolag, vars bundna egna kapital före emissionen uppgår till minst
en miljon kronor, om styrelsen medger kvittning. Sådant medgivande får ej
lämnas, om det skulle vara till skada för bolaget eller dess borgenärer.
12 § Beslut om nyemission skall anmälas för registrering
inom sex månader från beslutet, om det ej förfalUt enUgt 10 §. Hinder mot
registrering föreligger, om ej
1. fuU betalning enligt registret erlagts för alla de
i det förut registrerade aktiekapitalet ingående aktierna,
2. det sammanlagda nomineUa beloppet av tecknade och
tilldelade nya aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och ej
övertagits av annan (ökningen av aktiekapitalet) uppgår till belopp som avses i
10 §,
3. hälften av det belopp som betalas med pengar för de
i den registrerade kapitalökningen ingående aktierna har inbetalats,
4. all apportegendom enligt beslutet om nyemission är
tillförd bolaget,
5. yttrande företes från auktoriserad eller godkänd
revisor av vilket framgår att 3 och 4 iakttagils, att apportegendomen icke
åsatts högre värde än del verkliga värdet för bolaget och alt egendomen är
eller kan antagas bli till nytta för bolagets verksamhet.
Vid
kontantemission i bolag vars bundna egna kapital före emissionen ej överstiger
en miljon kronor skaU, i stället för vad som föreskrives i första stycket 3 och
5, hela det belopp, som skall betalas för aktierna, erläggas genom insättning
på bankräkning som bolaget öppnat hos svenskl bankinstilul och intyg från
bankinstitutet om att beloppet betalats företes i registreringsärendet.
Genom
registreringen fastställes ökningen av aktiekapitalet till belopp som anges i
första stycket 2.
Om
anmälan för registrering av beslutet icke gjorts inom den i första stycket
angivna tiden eller om registreringsmyndighelen genom lagakraftägande beslut
avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering, gäller vad i 10 § sägs.
Prop. 1975:103 16
Aktiekapitalet
är ökat när registrering skett. Aktier som förklarats förverkade och ej
övertagits av annan blir därmed ogiltiga. De nya aktierna medför rätt till
utdelning enligt vad därom bestämts i beslutet om emission. Beslutet får dock
ej innebära alt sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret efler det
under vilket aktierna skolat till fullo betalas.
13
§ För aktie som tecknats vid kontantemission skaU, om ej annat följer av 12 §
andra stycket, full betalning erläggas inom sex månader från registreringen av
nyemissionen. Senast en månad efter utgången av denna tid skall bolaget för
registrering anmäla hur många av de i den registrerade kapitalökningen ingående
aktierna som blivit lill fiUlo betalda. Anmälningen skall bestyrkas av
auktoriserad eller godkänd revisor.
Har
ej enligt första stycket anmälts att full betalning erlagts för aktierna,
skall registreringsmyndigheten efter bolagets hörande registrera dels alt
aktiekapitalet nedsatts med sammanlagda nominella beloppet av de ej betalda
aktierna, dels, om det fordras, att bolagsordningens bestämmelse om
aktiekapitalet ändrats. De aktier som ej betalats blir ogiltiga när
nedsättningen registrerats.
Styrelsens
beslut om nyemission
14 §
Styrelsen kan besluta om nyemission och om avvikelse från ak
tieägares företrädesrätt enligt 2 § under förutsättning av bolagsstäm
mans godkännande. Bestämmelserna i 513 §§ gäller därvid i tUlämp
liga delar, varvid dock skall iakttagas vad som föreslcrives nedan i tredje
stycket.
I
fråga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande äger 4 § första
stycket motsvarande tillämpning. Vad som där sägs om förslag till
emissionsbeslut skall gälla styrelsens beslul.
Införing
av de nya aktierna i aktieboken och anmälan för registrering enligt 12 § skall
ej ske innan stämman har godkänt emissionsbeslutet. Har sådan anmälan ej skett
inom ett år från styrelsens beslut om emission, är emissionsbeslutet förfaUet.
Vad som har betalats på tecknade aktier skall i sådant fall genast återbetalas.
15 §
Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om nye
mission i den mån emissionen kan ske ulan ändring i bolagsordningen
och alt därvid avvika från aktieägarnas företrädesrätt enligt 2 §.
Skall
styrelsen kunna beslula om nyemission med bestämmelse som avses i 6 § eller med
avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skaU detta anges särskilt i
bolagsstämmans bemyndigande. Bemyndigandet skall innehålla bestämmelser om den
lid, längst intill nästkommande ordinarie bolagsstämma, inom vilken styrelsens
beslut om nyemission skall fattas. Bestämmelserna i 4 § första stycket äger
molsvarande tillämpning i fråga om förslag till bemyndigande.
Bolagsstämmans
beslut om bemyndigande skaU genast anmälas för registrering. Innan
registrering har skett, kan styrelsen ej fatta beslut om emission.
Bestämmelserna
i 513 §§ gäller i tiUämpliga delar när styrelsen beslutar om emission med
stöd av bemyndigande.
Prop.
1975:103 17
Fondemission
16 § Fondemission kan ske genom överföring till
aktiekapitalet av be
lopp, som kan utdelas enligt 12 kap. 2 § samt av uppskrivningsfond och
reservfond eller genom uppskrivning av anläggningstillgångs värde.
Beslut om fondemission skall ange det belopp varmed
aktiekapitalet ökas samt de nya aktiernas aktieslag eller det belopp vartill
aktiernas nomineUa belopp höjes. I avslämningsbolag skall avstämningsdagen anges
i beslutet varvid iakttages att avstämning ej får ske innan beslutet registrerats.
På sådant bolag äger 5 § tredje stycket och 7 § första stycket motsvarande
tillämpning.
Beslutet om fondemission skall utan dröjsmål anmälas för
registrering och får ej verkställas före registreringen.
Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. De nya aktierna
skall genom styrelsens försorg ofördröjligen upptagas i aktieboken. De medför
rätt till utdelning enligt vad därom bestämts i beslutet, om emission. Beslutet
får dock ej innebära att sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret
efler det under vilket registrering skett.
17 § Har vid fondemission behörigt anspråk på ny aktie ej
framställts
inom fem år från registreringen av beslutet om fondemission, kan den
berättigade anmanas att vid äventyr av aktiens .förlust taga ut aktien.
Anmaningen skall sändas till den berättigade, om hans namn och adress
är kända för bolaget. I annat fall skall anmaningen kungöras i Post- och
Inrikes Tidningar och tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte.
Inkommer ej anmälan inom ett år från anmaningen, kan den nya aktien
säljas genom fondkommissionär för den berättigades räkning. Denne
har därefier endast rätt att mot företeende av aktiebrev eller avläm
nande av delbevis utfå det vid försäljning influtna beloppet med avdrag
för kostnaderna för anmaningen och försäljningen. Belopp som ej lyfts
inom fyra år från försäljningen tiUfaller bolaget.
Emissionsprospekt
18
§ När
aktiebolag, som enUgt 10 kap. 3 § atidra eUer fjärde stycket är skyldigt att ha
auktoriserad revisor, eller aktieägare i sådant bolag offentliggör eller på
annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att förvärva aktier eller
teckningsrätter i bolaget, skall styrelsen upprätta en särskild redogörelse för
bolagets förhållanden (emissionsprospekt) enligt 1926 §§, om summan av de
belopp som till följd av inbjudan kan komma att erläggas överstiger en miljon
kronor.
19
§ Aktieägare
som ämnar sälja aktier eller teckningsrätter under sådana former att
emissionsprospekt skall upprättas, skall underrätta styrelsen härom senast sex
veckor före den dag då inköp tidigast avses kunna ske.
20 § Emissionsprospekt skall innehålla balansräkningar
avseende ut
gången av de tre senasle räkenskapsår, för vilka årsredovisning och revi
sionsberättelse avgivits, resultaträkningar för dessa tre räkenskapsår
samt ett sammandrag av de uppgifter som det ålegat bolaget alt intaga i
förvaltningsberättelserna för de tre räkenskapsåren. Fyller handlingarna
ej de krav, som framgår av 11 kap. 5 § andra stycket och 9 § fjärde
stycket, skall de fullständigas i enlighet med dessa beslämmelser.
Bestämmelserna i 11 kap. 2 § första stycket andra meningen
äger motsvarande tiUämpning på emissionsprospekt.
2 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 18
Om
bolaget är moderbolag, skall bolaget i emissionsprospektet inlaga koncernresultaträkning
och koncernbalansräkning för de tre senaste räkenskapsåren. När
redovisningshandlingar och andra uppgifler för koncern intages i prospektet
får häremot svarande uppgifler för bolaget utelämnas i den mån de kan anses
sakna väsentlig betydelse för bedömningen av bolagets aktier. Dock får
bolagets resultaträkning och balansräkning för de senaste räkenskapsåret
enligt första stycket ej utelämnas.
21 §
I emissionsprospektet skall upplysning lämnas om sådana för be
dömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhål
landen och händelser i övrigt av väsentlig betydelse för bolaget vilka
hänför sig till tiden efter den period som omfattas av de i 20 § angivna
handlingarna.
Framlägges
emissionsprospeklet senare än åtta månader efter utgången av det senasle
räkenskapsår, för vilket årsredovisning och revisionsberättelse avgivits,
skall emissionsprospektet innehålla uppgifler motsvarande delårsrapport enligt
11 kap. 13 och 14 §§. Dessa uppgifter skall avse tiden från utgången av nämnda
räkenskapsår till en dag ej tidigare än tre månader före emissionsprospeklets
tillhandahållande.
22 §
I emissionsprospektet skall följande uppgifter lämnas, nämligen
1. kortfattad historik över bolaget och dess
verksamhet,
2. redogörelse för bolagels och, om dotterföretag
finnes, koncernens verksamhet, råvarutUlgångar, produkter och driftställen samt
för dess ställning inom branschen,
3. uppgift om bolagets styrelseledamöter, revisorer
och ledande befattningshavare,
4. redogörelse för ägar- och rösträltsförhållanden i
fråga om bolagels aktier.
Uppgifter
enligt första stycket 1 får utelämnas av aktiebolag, vars aktier noteras på
fondbörs eUer på lista utgiven av sammanslutning av svenska f
ondkommissionärer.
23 § Bolag, som vid framläggandet av
emissionsprospektet ej bedriver någon verksamhet och ej heller har
dotterföretag som bedriver någon verksamhet, behöver i emissionsprospektet
endast medtagna senast faststäUda balansräkning, i förekommande fall
koncernbalansräkning, upplysningar enUgt 22 § första stycket 1, 3 och 4 samt
redogörelse för den verksamhet bolaget avser att upptaga.
24 § Uppgift i emissionsprospekt enligt 20 §, 21 §
första stycket samt 22 § skall granskas av bolagets revisorer. Deras berättelse
över granskningen skall intagas i emissionsprospektet.
25 § Emissionsprospekt skall tillhandahållas på de
platser där teckning eller inköpsanmälan mottages senast tre dagar, sön- och
helgdagar samt lördagar, midsommarafton, julafton och nyårsafton oräknade, före
den dag då teckning eller inköp tidigast kan ske.
26 § Utarbetas emissionsprospekt med anledning av
erbjudande från aktieägare, får bolaget från aktieägaren uppbära ersättning för
sina kostnader för emissionsprospeklet samt för revisionskoslnaden. Uppträder
flera aktieägare som säljare, skall kostnaderna fördelas mellan dem i
förhållande till det anlal aktier eller teckningsrätter, som envar utbjudit
till försäljning.
Prop.
1975:103 19
5
KAP.
Konvertibla
skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning
Allmänna
bestämmelser
1 §
Aktiebolag kan mot vederlag utge konvertibla skuldebrev eller
skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Sådana skuldebrev
skall ställas till innehavaren eller tiU viss man eller order.
Konvertibla
skuldebrev skall innehålla utfästelse från bolaget om att borgenär har rätt tiU
att helt eller delvis utbyta sin fordran enligt skuldebreven mot aktier i
bolaget. Skuldebrev förenade med optionsrätt lill nyteckning skall ge borgenär
rätt att teckna aktier i bolaget mot betalning i pengar.
Villkoren
för utbyte eller nyteckning av aktier skall bestämmas så att utbyte eller
nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras. Vederlaget för
konvertibelt skuldebrev får ej undersliga det nominella beloppet på aktie som
utlämnas vid utbyte, om ej mellanskillnaden täckes genom kontant betalning vid
utbytet.
Optionsrätt
till nyteckning kan knytas till optionsbevis fogade vid skuldebreven. Borgenär
får skilja oplionsbevis från skuldebrev och förfoga över beviset särskUt, om
ej i skuldebrevet föreskrives att beviset får avskiljas först efter viss tid.
2 §
Vid emission av skuldebrev mot vederlag i pengar har aktieägarna
företrädesrätt att teckna sig för förvärv av skuldebrev såsom om emis
sionen gällde de aktier som kan komma att träda i stället för skuldebre
ven eller nytecknas på grund av optionsrätt.
Förfarandet
vid emission
3 § Beslut om emission av skuldebrev fattas av
bolagsstämman, om ej annat följer av 8 eUer 9 §. I fråga om förslag till beslut
om emission och om kallelse tiU bolagsstämma äger 4 kap. 4 § motsvarande
tillämpning.
4
§ Beslut om emission skall ange
1. emissionens belopp eller högsta belopp eller det
lägsta och högsta beloppet för emissionen,
2. den företrädesrätt att deltaga i emissionen som
tillkommer aktieägare eller annan eller vem som eljest äger deltaga i
emissionen,
3. den tid inom vilken teckning av skuldebrev kan ske,
när ett visst belopp eller ett lägsta belopp bestämts för emissionen,
4. den tid, ej understigande två veckor från
utfärdandet av kungörelse enligt 6 § första stycket första meningen eller, i
fall som avses i 6 § fjärde stycket, från beslutet eller, i fråga om
avslämningsbolag, från avstämningsdagen, inom vilken aktieägare kan begagna
sin företrädesrätt till teckning,
5. skuldebrevens nominella belopp, emissionskurs och
räntefot,
6. den tid inom vUkefi tecknade skuldebrev skall
betalas samt den beräkningsgrund, enligt vilken vid överteckning de skuldebrev
som icke tecknats med företrädesrätt skall fördelas, om ej föreskrift meddelas
att fördelningen skaU bestämmas av styrelsen,
7. tid och villkor för utbyte eller nyteckning,
8. den rätt som skall tUlkomma borgenär eller
innehavare av optionsbevis för den händelse aktiekapitalet före utbytet eller
nyteckningen
Prop.
1975:103 20
ökas eller nedsättes eller nya konvertibla skuldebrev
eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utges eller bolaget
upplöses eller upphör genom fusion,
9. det belopp, varmed aktiekapitalet skall kunna ökas
genom utbyte
eller nyteckning,
10. det aktieslag vartill de nya aktierna skall höra,
om aktier av olika
slag finnes eller kan utges.
Om förbehåll enligt 3 kap. 1 § fjärde stycket eller 3 §, 6
kap. 8 § eller 17 kap. 1 § skall gälla belräffande de nya aktierna, skall
erinran därom inlagas i emissionsbeslutel.
I fråga om avslämningsbolag iaktiages, att avstämningsdag
skall anges i emissionsbeslutel, om aktieägare skall ha företrädesrätt alt
deltaga i emissionen. Avstämningsdagen får ej sättas tidigare än tre veckor
från det beslutet kungjorts enligt 6 § första stycket första meningen.
Skall skuldebrev bli föremål för handel vid fondbörs, kan
i emissionsbeslutet upptagas bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen
inom sig förordnar att innan teckning påbörjas beslämma emissionens belopp,
emissionskurs, räntefot samt villkor för utbyte eller nyteckning. I fråga om
avslämningsbolag iaktiages dock, att nämnda viUkor skall bestämmas senast på
avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att deltaga i
emissionen.
5
§
Bestämmelserna i 4 kap. 6 § äger motsvarande tiUämpning vid emission av
konvertibla skuldebrev.
6
§
Bolagsstämmans beslut om emission eller en redogörelse för det väsentiiga
innehållet i beslutet skall genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och
tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte. Kungöres ej beslutet i dess
helhet, skall i kungörelsen uppgift lämnas om var beslutet hålles
tillgängligt. Har bolagsstämman enligt 4 § fjärde stycket överlämnat åt annan
att besluta om emissionens belopp, emissionskurs, räntefot och villkor för
utbyte eller nyteckning, skall vad i dessa hänseenden beslutats kungöras på
motsvarande sätt.
Är bolaget ej avslämningsbolag, skall beslut som avses i
första stycket utan dröjsmål sändas till aktieägare, vars postadress är känd
för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att deltaga i emissionen.
I fråga om avslämningsbolag iaktiages att i förekommande
fall beslut av styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar rörande
emissionens belopp, emissionskurs, räntefot och villkor för utbyte eller
nyteckning bifogas emissionsbevis när sådant översändes.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej för
annat aktiebolag än avslämningsbolag, om samtiiga aktieägare varit företrädda
vid den bolagsstämma, som beslutat emissionen, och'emissionsbeslutel icke
innehåller bemyndigande enligt 4 § fjärde stycket.
7 § Om ett visst belopp eller ett lägsta belopp bestämts
för emissionen
och detta ej tecknats inom teckningstiden, är beslutet om emission för
fallet. Detsamma gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen
som förutsätter att aktiekapitalet ökas.
Bestämmelserna i 4 kap. 11 § äger motsvarande tUlämpning
vid emission av konvertibla skuldebrev.
När teckningen av skuldebreven avslutats, skall bolaget
genast för registrering anmäla beslutet om emission och det nominella belopp
av lå-
Prop. 1975:103 21
net
som tecknats, om beslutet ej förfaUit enligt första stycket. Registrering kan
ske endast om full betalning enligt registret erlagts för alla de i det förut
registrerade aktiekapitalet ingående aktierna.
8 §
Styrelsen kan besluta om emission av skuldebrev och om avvikelse
från aktieägares företrädesrätt under förutsättning av bolagsstämmans
godkännande. Bestämmelserna i 46 §§ och 7 § första stycket äger
molsvarande tillämpning.
I
fråga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande äger 4 kap. 4 §
första stycket motsvarande tillämpning. Vad där sägs om förslag till
emissionsbeslut skall gälla styrelsens beslut.
Anmälan
för registrering enligt 7 § andra stycket skall göras när emissionsbeslutet
godkänts av stämman och teckningen av skuldebreven avslutats. Har anmälan för
registrering ej skett inom ett år från styrelsens beslut om emission, är
beslutet förfallet.
9 §
Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att falla beslut om emis
sion och alt därvid avvika från bestämmelserna i 2 § om aktieägares
företrädesrätt.
SkaU
skuldebrev kunna tecknas mot tillskott av annan egendom än pengar eller eljest
med villkor eller skall avvikelse från aktieägares företrädesrätt kunna göras,
skall detta särskilt anges i bolagsstämmans beslut. Beslutet skall innehåUa
bestämmelse om den tid, längst intill nästkommande ordinarie bolagsstämma,
inom vilken styrelsens beslut skall fattas. Bestämmelserna i 4 kap. 4 >§
första stycket äger molsvarande till-lämpning i fråga om förslag till
bemyndigande.
Bolagsstämmans
beslut skaU genast anmälas för registrering. Innan registrering har skett kan
styrelsen ej fatta beslut om emission.
Bestämmelserna
i 47 §§ gäller i tillämpliga delar i fråga om styrelsens beslut om emission.
Emissionsbevis
10 §
Bestämmelserna i 4 kap. 3 § om emissionsbevis äger molsva
rande tillämpning vid emission enligt detta kapitel.
Utbyte
och nyteckning
11 §
När fordran enligt skuldebrev utbytes mot aktie, skall skuldebre
vet förses med påskrift om utbytet. Aktien skall genom styrelsens för
sorg ofördröjligen upptagas i aktieboken.
Vid
nyteckning skall skuldebrevet, eUer i förekommande fall options-beviset, förses
med påskrift om nyteckningen.
12 §
Vid nyteckning enligt detta kapitel skall aktier tecknas på teck-
ningslisla som innehåller beslutet om emission. Avskrift av bolagsord
ningen, den senaste årsredovisningen försedd med anteckning om bo
lagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust samt avskrift av
revisionsberättelsen för det år balansräkningen avser skall vara fogade
vid teckningsUslan eller hållas tillgängliga för aklietecknare på plats som
anges i listan.
Har
teckning skett i strid mot denna paragraf eller har aktie tecknats med villkor
som ej överensstämmer med de i emissionsbeslutel angivna villkoren, äger 2 kap.
5 § motsvarande tillämpning.
Anser
styrelsen att aktieteckning är ogiltig enligt andra stycket, skall
Prop. 1975:103 22
aktietecknaren
genast underrättas därom. I annat fall skall aktietecknaren tilldelas tecknade
aktier. Aktierna skall genom styrelsens försorg ofördröjligen upplagas i
aktieboken.
13 § Bestämmelserna i 2 kap. 10 och 11 §§ äger
motsvarande tiUämpning vid inbetalning på grund av nyteckning enligt detta
kapitel. Kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos bolaget
får dock ske, om styrelsen medger det. Sådant medgivande får ej lämnas, om det
skulle vara till skada för bolaget eller dess borgenärer.
14 § Senast tre månader efter det att tiden för utbyte
eller nyteckning av aktier utgått skall styrelsen för registrering anmäla hur
många aktier som utgivits i utbyte eller som nytecknats och till fullo
betalats. Om utbytestiden eller teckningstiden är längre än ett år, skall
anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under
vilket utbyte eller nyteckning har skett.
Hinder
mot registrering föreligger, om ej yttrande företes från auktoriserad eller
godkänd revisor av vilket framgår att bolaget på grund av emissionen tillförts
vederlag till ett värde motsvarande minst sammanlagda beloppet av de aktier
som utgivits i utbyte eller, vid nyteckning, atl aktierna tUl fullo betalats.
Genom
registreringen är aktiekapitalet ökat med sammanlagda nominella beloppet av de
anmälda aktierna.
15 §
De nya aktierna skall medföra rätt tUl vinstutdelning enligl vad
därom bestämls i emissionsbeslutel. Beslutet får dock ej innebära atl så
dan rätt inträder senare än för räkenskapsåret efter det under vUket ak
tierna skolat till fullo betalas.
Emissionsprospekt
16 §
Bestämmelserna i 4 kap. 1926 §§ om emissionsprospekt äger
motsvarande tillämpning när aktiebolag, som enligt 10 kap. 3 § andra
eller fjärde stycket är skyldigt att ha auktoriserad revisor, eller aktie
ägare i sådant bolag offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets
riktar inbjudan att förvärva av bolaget utgivna skuldebrev eller options-
bevis som avses i detta kapitel. Skyldighet att upprätta emissionspros
pekt föreligger dock endast om summan av de belopp som lill följd av
inbjudan kan komma att erläggas överstiger en miljon kronor.
6
KAP.
Nedsättnuig
av aktiekapitalet
1
§ Nedsättning av aktiekapitalet får ske för följande ändamål, nämligen
1. avsättning tUl reservfond eller omedelbar täckning
av förlust enligt fastställd balansräkning, om förlusten ej kan täckas av fritt
eget kapital,
2. återbetalning tUl aktieägarna, eller
3. avsättning
tUl fond alt användas enligt beslut av bolagsstämman.
Nedsättning för ändamål som anges i första stycket 2 och 3 får ej
avse
större belopp än att full täckning finns för det bundna egna kapitalet efter
nedsättningen. Beräkningen därav sker enligl balansräkning för nästföregående
räkenskapsår, om denna fastställes vid stämman, och annars på grundval av de
handlingar som anges i 4 kap. 4 § första stycket 13.
Prop. 1975:103 23
Nedsättning
av aktiekapitalet kan genomföras genom
1. inlösen eller sammanläggning av aktier,
2. indragning av aktier utan återbetalning, eller
3. minskning av aktiernas nominella belopp med eller
utan återbetalning.
Om nedsättning av
aktiekapitalet på grund av bristande betalning finns bestämmelser i 4 kap. 13 §
andra stycket.
2 §
Beslut om nedsättning av aktiekapitalet fattas av bolagsstämma,
om ej annat följer av 8 §. Nedsättningsbeslutet får ej fattas förrän bola
get blivit registrerat. Behöver bolagsordningen ändras, skall beslut där
om först fattas.
Nedsättning för ändamål
som anges i 1 § första stycket 2 eller 3 får beslutas endast efter förslag
eller godkännande av styrelsen.
Bestämmelserna i 4 kap. 4
§ om förslag till bolagsstämmans beslut och andra handlingar gäller i tUlämpHga
delar.
3
§ Nedsättningsbeslut skall ange det
belopp varmed aktiekapitalet skall nedsättas (nedsättningsbeloppet),
nedsätlningsändamålet saml hur nedsättningen skall genomföras. Om i samband med
nedsättningen medel skall utskiftas med högre belopp än nedsättningsbeloppet,
skall även det högre beloppet anges.
4
§ Nedsättningsbeslut skall anmälas för
registrering. Om det ej skett inom fyra månader från beslutet eller om
registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut avskrivit anmälan eller
vägrat registrering, är nedsättningsbeslutet förfallet. Delsamma gäUer beslut
om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet
nedsättes.
5
§ Skall nedsättningsbeloppet användas
enligt 1 § första stycket 1, är aktiekapitalet nedsatt när beslutet
registrerats. Innan tre år förflutit från registreringen får vinstutdelning
beslutas endast om rätlen ger tillstånd därtill eller om aktiekapitalet ökats
med minst nedsättningsbeloppet. I fråga om rättens tillstånd gäller 6 §
andrafemte styckena i tillämpliga delar.
6
§ Skall nedsättningsbeloppet helt
eller delvis användas enligt 1 § första stycket 2 eller 3, får
nedsättningsbeslutet ej verkställas utan rättens tillstånd, såvida icke
samtidigt bolaget genom nyemission tUlföres ett belopp som minst motsvarar
nedsättningsbeloppet.
Rättens
tUlstånd skall sökas senast två månader efler det nedsättningsbeslutet
registrerats. Vid ansökningshandlingen skall fogas bevis att nedsättningsbeslutet
registrerats och förteckning över bolagels kända borgenärer med angivande av
postadress.
Rätten
skall kalla bolagets borgenärer, såväl kända som okända, med föreläggande för
den som vUl bestrida ansökningen alt senast viss dag skriftligen hos rätten
anmäla delta vid äventyr att han annars anses ha medgivit ansökningen.
Kallelsen skall anslås i rättens kansli sex månader före inslällelsedagen samt
kungöras genom rättens försorg i Post-och Inrikes Tidningar tre gånger, första
gången fem månader och tredje gången senast två månader före inställelsedagen.
Ulm.ätningsmannen i orten och alla kända borgenärer skall underrättas särskilt
genom rätlens försorg.
Bestrides
ej ansökningen eller får de borgenärer som bestrider den fuU betalning eller
betryggande säkerhet för sina fordringar, skall tUl-
Prop. 1975:103 24
stånd
meddelas. Om den rätt som tillkommer innehavare av pensionsfordran finns
bestämmelser i 23 § andra stycket lagen (1967: 531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.
Är
borgenär tillika gäldenär i samma rättsförhållande, skaU han ej upptagas i
förteckningen över bolagets kända borgenärer. Han skall ej kallas av rätten och
har ej heller rält till betalning eller säkerhet enligt fjärde stycket.
7 §
Rätten skall underrätta registreringsmyndighelen om ansökan en
ligt 6 § och om lagakraflvunnel beslut som meddelats med anledning
av ansökningen.
Har
rätlen genom lagakraflvunnel beslut bifallit ansökan enligt 6 §, är
aktiekapitalet nedsatt när beslutet registrerats.
Har
ej ansökan om rätlens tillstånd gjorts inom föreskriven tid eller har rätten
genom lagakraflvunnel beslut avslagit ansökan, skall regisl-reringsmyndigheten
förklara nedsättningsbeslutet förfallet. Detsamma gäller beslut om sådan
ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet nedsättes.
8 §
I aktiebolag, vars aktiekapital kan utan ändring av bolagsord
ningen bestämmas till elt lägre eller högre belopp, kan i bolagsordningen
inlagas förbehåll att aktiekapitalet kan nedsättas genom inlösen av ak
tier, dock ej under minimikapitalet. Förbehållet skall ange ordningen för
inlösningen och inlösningsbeloppet eller grunderna för dess beräkning.
Om
förbehållet införes genom ändring av bolagsordningen, får det endast avse
aktier som kan tecknas eller utges efter det att ändringen registrerats. Har
fondemission ägt rum efter registreringen, får inlösen av fondaktie ske först
när tre år förflutit från registreringen av emissionen.
Nedsättning
får ej ske så att full täckning ej finnes för det bundna egna kapitalet.
Beräkning därav skall ske på grundval av faststäUd balansräkning för
nästföregående räkenskapsår.
När
enligt förbehållet blivit bestämt att vissa aktier skall inlösas, skall genast
anmälas för registrering att aktiekapitalet nedsättes med dessa aktiers
sammanlagda nominella belopp. När registrering skett är aktiekapitalet
nedsatt.
7
KAP.
Förvärv
av egna aktier och upptagande av vissa penninglån
1
§ Aktiebolag får ej förvärva eller såsom pant mottaga egen aktie. Dotterföretag
får ej heller förvärva eller såsom pant mottaga aktie i moderbolaget. Avtal i
strid mot detla förbud är ogiltigt.
Första
stycket utgör ej hinder för aktiebolag eller dotterföretag att vid övertagande
av affärsrörelse förvärva däri ingående aktie, att inlösa aktie enligt 13 kap.
3 § eller att på auktion inropa för företagets fordran utmätt aktie. Förvärvad
aktie skaU, om den ej indragils genom nedsättning av aktiekapitalet, avyttras
så snart det kan ske utan förlust. Aktie, som förvärvats vid övertagande av
affärsrörelse, skall dock avyttras senast två år efter förvärvet, såvida icke
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer ger företaget tillstånd att
behålla aktien under längre tid.
Har
aktiebolag blivit moderbolag och innehar dotterföretaget aktier i moderbolaget,
skaU dessa aktier avyttras enligt vad som i andra stycket sägs belräffande
aktier som förvärvats vid övertagande av affärsrörelse.
Prop. 1975:103 25
2 §
Om ej annat följer av 5 kap., får aktiebolag ej taga upp penning
lån på viUkor att lånet skall betalas på annat sätt än med ett nominellt
penningbelopp eller med ett penningbelopp som bestämmes med hänsyn
till förändringar i penningvärdet.
Upptagande
av lån mot obligationer eller andra skuldebrev med rätt lill ränta, vars
storlek är helt eller delvis beroende av utdelningen lill aktieägare i bolaget
eller bolagets vinst (vinstandelsbevis), beslutas av bolagsstämman eller,
efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen.
3 §
Bestämmelserna i 4 kap. 1926 §§ om emissionsprospekt äger
molsvarande tillämpning när aktiebolag, som enligt 10 kap. 3 § andra
eller fjärde stycket är skyldigt att ha auktoriserad revisor, eller aktie
ägare i sådant bolag offentliggör eUer på annat sätt till en vidare krets
riktar inbjudan att förvärva av bolaget utgivna vinslandelsbevis. Skyl
dighet att upprätta emissionsprospekt föreligger dock endast om sum
man av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att erläggas
överstiger en miljon kronor.
8
KAP. Bolagets ledning
1 §
Aktiebolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Uppgår
aktiekapitalet eller maximikapilalet ej till en miljon kronor, kan dock
styrelsen bestå av en eller två ledamöter, om minst en suppleant finnes.
Styrelsen
väljes av bolagsstämman, om ej i bolagsordningen föreskrives att en eller
flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt.
Styrelseledamots
uppdrag gäller för tid som anges i bolagsordningen. Uppdragstiden får icke omfatta
mer än fyra räkenskapsår och skall bestämmas så att uppdraget upphör vid
slutet av ordinarie bolagsstämma på vilken styrelseval förrättas.
Vad
i denna lag sägs om styrelseledamot skall i tillämpliga delar gäUa om
suppleant.
2 §
Uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om ledamoten eller
den som utsett honom begär del. Anmälan härom skall göras hos styrel
sen och, om ledamot som ej är vald på bolagsstämma vill avgå, hos den
som tillsatt honom.
Upphör
styrelseledamots uppdrag i förtid eller uppkommer för honom hinder enligt 4 §
att vara styrelseledamot och finnes ej suppleant, skall övriga
styrelseledamöter vidtaga åtgärd för att ny ledamot för den återstående
mandattiden tillsättes, såvida ej den förutvarande ledamoten var offenllig
styrelseledamot som avses i lagen (1972: 827) om offentliga styrelseledamöter i
vissa aktiebolag och stiftelser eller arbetstagariedamot som avses i lagen
(1972: 829) om slyrelserepresentalion för de anslällda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Skall ledamoten väljas på bolagsstämma, kan ulan hinder
av 1 § första stycket valet anstå till nästa ordinarie stämma på vilken
styrelseval förrättas, om styrelsen är beslulför med kvarstående ledamöter och
suppleanter.
Om
styrelseledamot, som enligt bolagsordningen skall tillsättas i annan ordning
än genom val av bolagsstämma, ej utsetts, skall rätten förordna ersättare på
ansökan av styrelseledamot, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan
vara beroende av alt det finns någon som kan företräda bolaget.
Prop. 1975:103 26
3 §
I bolag, vars aktiekapital eller maximikapital uppgår till minst en
miljon kronor, skall styrelsen utse en verkstäUande direktör. I andra bo
lag kan styrelsen utse verkställande direktör.
Vad
i denna lag sägs om verkstäUande direktör skall i tillämpliga delar gälla om
suppleant för honom (vice verkställande direktör).
4 § Styrelseledamot och verkstäUande direktör skall
vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om ej regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Den som är omyndig
eller i konkurs kan ej vara styrelseledamot eller verkställande direktör.
5 § Styrelseledamot och verkställande direktör skall
när de tillträder för införing i aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i
bolaget och i bolag inom samma koncern, om det ej skett dessförinnan.
Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
6 § Styrelsen svarar för bolagets organisation och
förvaltningen av bolagets angelägenheter. Finnes verkställande direktör, skall
han handha den löpande förvaltningen enligt riktlinjer och anvisningar som
styrelsen meddelar. Verkställande direktör får därjämte ulan styrelsens bemyndigande
vidtaga åtgärd som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets
verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse, om styrelsens
beslut ej kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I
sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.
7 § Om aktiebolag har blivit moderbolag, skall
styrelsen meddela detta tUl dotterföretagets ledning. Dotterföretagets ledning
skall lämna styrelsen för moderbolaget de upplysningar, som fordras för beräkningen
av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet.
8 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande.
Om ej annat föreskrives i bolagsordningen eller beslutats av bolagsstämman,
väljer styrelsen ordförande. Vid lika röstetal avgöres valet genom lottning.
Uppgår aktiekapitalet eller maximikapilalet tUl minst en miljon kronor, får
verkställande direktör ej vara ordförande.
Ordföranden
skall lUlse att sammanträden hålles när det behövs. Om styrelseledamot eller
verkställande direktör fordrar att styrelsen sammankallas, skaU en sådan
begäran efterkommas. Verkställande direktör har, även om han ej är styrelseledamot,
rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, om ej styrelsen för
visst fall bestämmer annat.
Vid
styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som undertecknas eller justeras
av ordföranden och, om styrelsen beslår av flera ledamöter, den ledamot
styrelsen därtUl ulser. Styrelseledamot och verkställande direktör är
berättigade alt få avvikande mening antecknad till protokollet. Protokollen
skall föras i nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.
9 §
Styrelsen är beslulför, om mer än hälften av hela antalet styrelse
ledamöter eller det högre anlal som föreskrives i bolagsordningen är
närvarande. Beslut i ärende får dock icke fattas, om ej såvitt möjligt
samtliga styrelseledamöter erhållit tUlfälle att deltaga i ärendets behand
ling. Har styrelseledamot förfall och finnes suppleant, som skall inträda
i hans ställe, skall denne beredas tillfälle därtiU.
Prop.
1975:103 27
Som styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen ej
föreskriver särskild röstmajoritet, den mening för vilken vid sammanträde mer
än hälften av de närvarande röstar eller vid lika röstetal den mening som
biträdes av ordföranden. Är styrelsen icke fulltalig, skall de som röstar för
beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om
ej annat föreskrives i bolagsordningen.
HandUng som enligt denna lag skall undertecknas av
styrelsen skaU underskrivas av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.
10 § Ledamot av styrelsen eller verkstäUande direktör får
ej hand
lägga fråga rörande avtal mellan honom och bolaget. Ej heller får han
handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man, om han i frå
gan har ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot bolagets.
Med avtal jämställes rättegång eller annan talan.
11 § Styrelsen företräder bolaget och tecknar dess
firma.
Bemyndigande för styrelseledamot, verkställande direktör eller annan
att företräda bolaget och teckna dess firma kan meddelas
av styrelsen, om ej förbud däremot intagits i bolagsordningen. I fråga om den,
som ej är styrelseledamot eller verkställande direktör, gäller vad i 4 och 10
§§ sägs om verkställande direktör.
Styrelsen kan föreskriva att rätten att företräda bolaget
och teckna dess firma får utövas endast av två eUer flera personer i förening.
Annan inskränkning får ej registreras.
Styrelsen kan när som helst återkalla bemyndigande som
avses i tredje stycket.
12
§ Verkställande
direktör äger alllid företräda bolaget och teckna dess firma beträffande
åtgärd, som enligt 6 § ankommer på honom.
13
§ Styrelsen
eller annan ställföreträdare för bolaget får ej företaga rättshandling eller
annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eUer
annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.
Ställföreträdare får ej efterkomma föreskrift av bolagsstämman
eller annat bolagsorgan, om föreskriften icke är gällande därför alt den står i
strid mot denna lag eller bolagsordningen.
14
§ Har
ställföreträdare, som företagit rättshandling för bolaget, överskridit sin
befogenhet, är rättshandlingen ej gällande mot bolaget, om den mot vUken
rättshandlingen företogs insåg eller bort inse att befogenheten överskreds.
Detsamma gäller om verkställande direktör vid företagande av rättshandling
överskrider den honom enligt 6 § tUlkommande behörigheten att vidtaga åtgärd
på bolaget vägnar.
15
§ För
registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till styrelseledamot,
verkstäUande direktör och suppleant samt till firmatecknare ävensom deras
postadress och personnummer. För registrering skall även anmälas av vilka och hur
bolagets firma tecknas.
Anmälan göres första gången när bolaget enligt 2 kap. 9 §
anmäles för registrering och därefter genast efler det att ändring inträffat i
förhållande som anmälts eller skaU anmälas för registrering enligt första
stycket. Rält att göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller.
Ändras bolagets postadress, skaU bolaget genast anmäla det
för registrering.
Prop. 1975:103 28
9
KAP. Bolagsstämma
1 §
Aktieägarnas r'ått att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid
bolagsstämma.
I
avslämningsbolag tillkommer rätlen att deltaga i bolagsstämma den som upptagits
som aktieägare i sådan utskrift av aktieboken som avses i 3 kap. 13 § andra
stycket.
I
bolagsordningen kan bestämmas att aktieägare för alt få deltaga i bolagsstämma skall
anmäla sig hos bolaget senast viss dag, högst fem dagar före stämman. Denna
dag, som ej får vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton,
julafton eller nyårsafton, skall anges i kaUelse tUl stämman.
Aktie
som tillhör bolaget eller dess dotterföretag kan ej företrädas vid
bolagsstämman. Sådan aktie skall ej medräknas när för giltigheten av beslut
eller utövande av befogenhet fordras samtycke av ägare till viss del av
aktierna i bolaget.
2 §
Aktieägares rätt vid bolagsstämma utövas av aktieägaren person
ligen eller genom ombud med skriftUg, dagtecknad fullmakt. Fullmakt
gäller högst ett år från utfärdandet.
Aktieägare
kan vid bolagsstämma medföra ett biträde.
Innehar
i enlighet med reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning
fjärde fondstyrelsen aktier i visst aktiebolag, får efter fondstyrelsens
bemyndigande rösträtt för aktieinnehavet utövas genom ett eller flera ombud,
som föreslagits av facklig organisation med medlemmar anställda hos bolaget.
3 §
Ingen kan rösta för egna och andras aktier för sammanlagt mer än
en femtedel av de på stämman företrädda aktiema, om ej annat följer
av bolagsordningen.
Aktieägare
får icke själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom,
2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse gentemot
bolaget, eller
3. talan eller befrielse som avses i 1 och 2 beträffande annan, om aktieägaren
i frågan har ett väsentiigt intresse som kan strida mot bolagets.
Bestämmelsema
i första och andra styckena om aktieägare äger motsvarande tillämpning på
ombud för aktieägare.
4 § Bolagsstämma skall hållas på den ort där
styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen kan dock bestämmas alt den skall
eller kan håUas på annan angiven ort. Om utomordentliga omständigheter påkallar
det, får stämman hållas annorstädes.
5 § Inom sex månader efter utgången av varje
räkenskapsår skall hållas ordinarie bolagsstämma. Vid sådan stämma skall
årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i moderbolag,
koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen framläggas.
Vid
stämman skall beslut fattas
1. om faslstäUelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i
moderbolag, koncernresultaträknlngen och koncernbalansräkningen,
2. om dispositioner belräffande vinst eller förlust enUgl den fastställda
balansräkningen eUer, i moderbolag, den fastställda koncernbalansräkningen.
Prop.1975:103 29
3. om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande direktör,
4. i annat ärende som ankommer på stämman enligt denna lag eller
bolagsordningen.
Med
beslut i fråga som avses i andra stycket 13 skall dock anstå till fortsatt
stämma, om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare tUl en tiondel av
samtliga aktier begär det. Sådan stämma skall hållas minst en och högst två
månader därefter. Ytterligare uppskov är ej tUl-låtet.
6 § Extra bolagsstämma skall hållas när styrelsen
finner skäl därtUl. Sådan stämma skall även hållas när det för uppgivet ändamål
skriftligen begäres av revisor eller av ägare till en tiondel av alla aktier.
Kallelse skall utfärdas inom fjorton dagar från den dag då sådan begäran kommit
in tiU bolaget.
7 § Aktieägare har rätt att få ärende behandlat vid
bolagsstämma, om han skriftligen framställer yrkande därom hos styrelsen i så
god tid att ärendet kan tagas upp i kallelsen tiU stämman.
8 § Styrelsen kaUar till bolagsstämma. Om stämma som
skall hållas enligt denna lag, bolagsordningen eller stämmobeslut ej
sammankallas i föreskriven ordning, skall länsstyrelsen på anmälan av
styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare genast på
bolagets bekostnad sammankalla stämman i den ordning som sägs i 9 §.
9 § Kallelse till bolagsstämma skall utfärdas
tidigast fyra veckor före stämman. Om ej bolagsordningen föreskriver längre
tid, skall kallelsen utfärdas senast två veckor före stämman. Uppskjutes stämma
till dag som infaller senare än fyra veckor efter det stämman har inletts,
skall kallelse ske till den fortsatta stämman. Fordras enligt bolagsordningen
för giltighet av bolagsstämmobeslut att det fattas på två stämmor, kan kallelse
till sista stämman ej ske innan första stämman håUits. I sådan kallelse skall
anges vilket beslut den första stämman fattat.
Kallelse
skall ske enligt bolagsordningen. Skriftlig kallelse skall dock alltid avsändas
tUl varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om
1. ordinarie bolagsstämma skall hållas på annan lid än som föreskrives i
bolagsordningen, eller
2. bolagsstämma skall behandla fråga om
a) sådan ändring av bolagsordningen som avses i 15 §,
b) bolagets
försättande i likvidation, eller
c) upphörande av bolagets Ukvidation.
I
kallelse skall tydligt anges de ärenden som skall förekomma på stämman. Avser
ärende ändring av bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet av
förslaget tiU ändring anges i kaUelsen. Att i vissa fall särskilda uppgifter
skall anges i kallelsen följer av 4 kap. 4 § andra stycket, 5 kap. 3 § och 1 §
tredje stycket detta kapitel.
Under
minst en vecka närmast före stämma, som avses i 5 §, skall redovisningshandlingar
öch revisionsberättelse eller avskrifter därav hållas tillgängliga hos bolaget
för aktieägarna och genast sändas till aktieägare som begär det och uppger sin
postadress.
10 §
Om kaUelse tiU bolagsstämma ej skett eller handlingar ej tillhandahållits
eller utsänts enligt denna lag eller bolagsordningen, får bolagsstämman ej
besluta i ärendet utan samtycke av de aktieägare som berörs
Prop. 1975:103 30
av
felet. Har ärende, som enligt bolagsordningen skall förekomma på stämman, ej
upptagits i kallelsen, får bolagsstämman även ulan sådant samtycke avgöra
ärendet eller besluta att extra bolagsstämma skall sammankallas för behandling
av ärendet.
11 §
Ordförande vid bolagsstämma utses av stämman, om ej annat
föreskrives i bolagsordningen.
Stämmans
ordförande skall upprätta en förteckning över närvarande aktieägare, ombud och
biträden med uppgift om hur många aktier och röster var och en företräder vid
stämman (röstlängd). Denna röstlängd skall, sedan den godkänts av stämman,
liilämpas intill dess stämman beslutat ändring däri. Uppskjutes stämma till
senare dag än näslföljande vardag skall ny röstlängd upprättas.
Genom
ordförandens försorg skall föras protokoll vid stämman. Röstlängden skall
intagas i eller såsom bUaga fogas till protokollet. I detta skall införas
stämmans beslut och, om röstning skett, hur den utfallit. Protokollet skall
undertecknas av ordföranden och minst en på stämman utsedd justeringsman.
Senast två veckor efter stämman skall protokollet hållas tillgängligt hos
bolaget för aktieägarna. ProtokoUen skall förvaras på betryggande sätt.
12 §
Styrelsen och verkställande direktör skaU, om aktieägare begär
det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentUgt förfång för bola
get, på bolagsstämma lämna upplysningar angående förhållanden, som
kan inverka på bedömandet av bolagets årsredovisning och dess stäU
ning i övrigt eller av ärende på stämman. I koncernbolag avser upplys
ningsplikten även bolagets förhållande till annat koncernföretag och, om
bolaget är moderbolag, koncernredovisning samt sådana förhållanden
beträffande dotterföretagen som avses i första punkten.
Kan
begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter, som ej är tillgängliga
på stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter skriftligen hos bolaget
hållas tillgänglig för aktieägarna samt översändas till aktieägare, som begärt
upplysningen.
Finner
styrelsen alt begärd upplysning icke kan lämnas till aktieägarna utan
väsentligt förfång för bolaget, skall upplysningen i stället på aktieägarens
begäran lämnas till bolagets revisorer inom två veckor därefter. Revisorerna
skall inom en månad efter stämman till styrelsen avge skriftligt yttrande,
huruvida den begärda upplysningen lämnats till dem samt huruvida upplysningen
enligt deras mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen eller,
beträffande moderbolag, koncernrevisionsberättelsen eller eljest ger anledning
till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinringen anges i
yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tillgängligt för
aktieägarna hos bolaget samt översända det i avskrift till aktieägare, som
begärt upplysningen.
13
§ Bolagsstämmans beslut utgöres av den mening, som fått mer än hälften av de
angivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening ordföranden bltr'äder.
Vid val anses den vald som fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgöres
valet genom lottdragning, om ej annat beslutas av stämman innan valet
förrättas.
Första
stycket gäller ej, om annat följer av denna lag eller föreskrives i
bolagsordningen. Beträffande beslul som avses i 14 eller 15 § kan dock i
bolagsordningen endast föreskrivas längre gående villkor än som anges där.
Prop. 1975:103 31
14 § Beslut om ändring av bolagsordningen fattas av
bolagsstämma utom i fall som avses i 4 kap. 13 § andra stycket. Beslulel är
giltigt om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna
rösterna som de vid stämman företrädda aktierna, om ej annat följer av
15 §.
Har
i bolagsordningen på grund av lag eUer annan författning eller efler
regeringens medgivande intagils föreskrift, enligt vilken viss beslämmelse
icke får ändras utan att regeringen lämnat tillstånd därtill, får ej heller
sådan föreskrift ändras utan regeringens tillstånd.
Beslut
om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering och får
utom i fall som avses i 18 kap. 6 § ej verkställas förrän registrering skett.
15 §
Beslut om sådan ändring av bolagsordningen alt såvitt angår re
dan utgivna aktier
1. aktieägarnas rätt lill bolagets vinst eller övriga tillgångar minskas
genom bestämmelse enligt 12 kap. 1 § andra stycket,
2. rätten att förvärva aktier i bolaget inskränkes genom förbehåll enligt
3 kap. 3 §, eller
3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas,
är
giltigt, om det biträtts av samtliga vid stämman närvarande aktieägare
företrädande nio tiondelar av aktierna.
Beslut
om sådan ändring i bolagsordningen som innebär att
1. det anlal aktier, för vilka aktieägare kan rösta på
bolagsstämma, begränsas,
2. av nettovinsten för räkenskapsåret, efter avdrag
för vad som går åt för alt täcka balanserad förlust, mer än som följer av 12
kap. 4 § första stycket skall avsättas till reservfond eller på annat sätt
hållas inne, eller
3. användningen av bolagets vinst eller dess behållna
tillgångar vid dess upplösning regleras på annat sätt än som avses i första
stycket 1 eller detta stycke 2,
är
giltigt, om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av de avgivna
rösterna och nio tiondelar av de på stämman företrädda aktierna.
Beslut
om sådan ändring av bolagsordningen som avses i första eller andra stycket är,
utan hinder av vad i dessa stycken sägs, giltigt, om det biträtts av aktieägare
med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de på stämman företrädda
aktiema, om
1. ändringen endast försämrar viss eller vissa aktiers
rätt och samtliga vid stämman närvarande ägare av dessa aktier företrädande nio
tiondelar av alla sålunda berörda aktier samtycker till ändringen, eller
2. ändringen endast försämrar helt aktieslags rätt och
ägare till hälften av alla aktier av delta slag och nio tiondelar av de på
stämman företrädda aktierna av detta slag samtycker lill ändringen.
16 § Bolagsstämma får ej fatta beslut, som är ägnat
alt bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan tiU nackdel för
bolaget eller annan aktieägare.
17 § Om bolagsstämmobeslut ej tillkommit i behörig
ordning eller eljest strider mot denna lag eller bolagsordningen, kan talan
mot bolaget om upphävande eller ändring av beslutet föras av aktieägare eller
av styrelsen, styrelseledamot eller verkställande direktör. Sådan talan kan
föras även av den som styrelsen obehörigen vägrat att införa såsom aktieägare
i akliebrev.
Prop. 1975:103 32
Talan
skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väckes icke talan inom
tid som nu sagts är rätten till talan förlorad. Talan får väckas senare än vad
i andra stycket sägs när
1. beslutet är sådant att det ej lagligen kan fattas
ens med alla aktieägares samtycke,
2. samtycke lill beslutet kräves av aUa eller vissa
aktieägare och sådant samtycke ej givits, eller
3. kallelse till stämman ej skett eller de för bolaget
gällande bestämmelserna om kallelse väsentligen eftersatts.
Dom,
varigenom bolagsstämmans beslut upphäves eller ändras, gäller även för de
aktieägare som ej instämt talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast
om det kan faststäUas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är
bolagsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för
registrering och har det upphävts eller ändrats genom dom som vunnit laga
kraft eller har genom beslut under rättegången förordnats atl bolagsstämmans
beslut ej får verkställas, skall rätten underrätta registreringsmyndighelen för
registrering.
18
.§ Om styrelsen vill väcka talan mot bolaget, skall bolagsstämma sammankallas
för val av ställföreträdare att föra bolagets talan i tvisten. Stämning
delgives med den.sålunda valde stäUföreträdaren.
Förbehåll
i bolagsordningen att tvister mellan bolaget och styrelsen, styrelseledamot,
verkställande direktör, likvidator eller aktieägare skaU hänskjutas till
skiljemän har samma verkan som skiljeavtal. Begär styrelsen
skiljemannaförfarande mol bolaget, äger första stycket motsvarande tiUämpning.
Är fråga om klandertalan av styrelsen mot bolagsstämmas beslut är rätten till
talan ej förlorad enligt 17 § andra stycket, om styrelsen inom där angiven
klandertid kallat liU bolagsstämma enligt första stycket.
10
KAP.
Revision
och särskild granskning
1 §
Revisor väljes av bolagsstämman. SkjLU flera revisorer utses, kan
dock i bolagsordningen bestämmas att en eller flera av dem, dock icke
alla, skall utses i annan ordning.
Revisors
uppdrag gäller för tid som anges i bolagsordningen. Om uppdraget ej skall gäUa
tills vidare, skall uppdragstiden bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet
av ordinarie bolagsstämma på vilken revisorsval förrättas.
Bolagsstämman
kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Vad i denna lag sägs om revisor
skall i tiUämpUga delar gälla om suppleant.
Förslag
att hos länsstyrelsen påkalla tiUsättande av en revisor all med övriga
revisorer deltaga i revisionen kan framställas på bolagsstämma där revisorsval
skall ske eller förslaget enligt kallelsen till stämman skall behandlas.
Biträdes förslaget av ägare tUl en tiondel av samtiiga aktier eller till en
tredjedel av de vid stämman företrädda aktiema, skall länsstyrelsen på begäran
av aktieägare efter hörande av bolagets styrelse utse revisor för tiden tiU
och med ordinarie bolagsstämma under näslföljande räkenskapsår.
2 §
Revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, om ej
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskUt fall
tiUåter annat. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.
Prop. 1975:103 33
Revisor
skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska
förhåUanden, som med hänsyn till arten och omfånget av bolagets verksamhet
fordras för uppdragels fullgörande.
Till
revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid
lillämpning av bestämmelsema i detta kapitel likställes auktoriserat
revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd
revisor. Bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som
revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den
huvudansvarige skall vara i auktoriserat revisionsbolag auktoriserad revisor
och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor.
Bestämmelserna i 4 och 12 §§ tillämpas på den huvudansvarige.
Till
revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av moderbolagets
revisorer.
3
§ överstiger bolagels bundna egna kapital en miljon kronor, skall minst en av
bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor.
Minst
en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor om
1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda
balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp
som motsvarar 1 000 gånger det enligt lagen (1963: 381) om allmän försäkring
bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive räkenskapsår,
2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste
räkenskapsåren i medeltal överstigit 200, eUer
3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på
fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska
fondkommissionärer.
Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om visst bolag,
beträffande vUket de i andra stycket 1 eller 2 angivna omständigheterna föreligger,
förordna att bolaget får utse viss godkänd revisor i stäUet för auktoriserad
revisor. Sådant beslut är gUtigt i högst fem år.
Vad
i andra och tredje styckena föreskrives gäller även för moderbolag i en
koncern om nettovärdet av koncernföretagens tiUgångar enligt fastställda
koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det
gränsbelopp som anges i andra stycket eller om antalet anställda vid
koncernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200.
I
annat bolag än som avses i första, andra och fjärde styckena skall auktoriserad
revisor eller godkänd revisor utses, om ägare till en tiondel av samtliga
aktier begär det vid bolagsstämma, där revisorsval skall ske.
4
§ Den kan ej vara revisor som
1. är ledamot av styrelsen eller verkställande dkektör
i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller
medelsför-vallning eller bolagets kontroll däröver,
2. är anställd hos eUer eljest intager en underordnad
eller beroende slällning tUl bolaget eller någon som avses under 1 eller är
verksam i samma företag som den som yrkesmässigt bilräder bolaget vid grundbokföringen
eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,
3. är gift med eller sammanlever under
äklenskapsliknande förhållan-
3 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 34
den
med eUer är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till person
som avses under 1 eUer är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller
nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
4.
står i låneskuld till bolaget eller annat bolag i samma koncern eller har
förpliktelser för vilka sådant bolag har ställt säkerhet.
I
dotterbolag kan den ej vara revisor som enligt första stycket ej är behörig att
vara revisor i moderbolaget.
Revisor
får vid revisionen ej anlita någon som ej enligt första eller andra stycket är
behörig att vara revisor. Har bolaget i sin tjänst anställda med uppgift att
uteslutande eller huvudsakligen handha bolagets interna revision, får revisor
dock vid revisionen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenUgt
med god revisionssed.
5 §
Uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor utsetts.
Uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som utsett
honom
begär det. Anmälan härom skall göras hos styrelsen och, om revisor som ej är
vald på bolagsstämma vill avgå, hos den som tillsatt honom.
Upphör
revisors uppdrag i förtid eller uppkommer för honom hinder enUgt 24 § eller
enligt bolagsordningen att vara revisor och finnes ej suppleant, skall
styrelsen vidtaga åtgärd för alt ny revisor för den återstående mandattiden
tillsattes.
6 §
På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig revisor
1.
när auktoriserad revisor eller godkänd revisor ej är utsedd enligt 3 § förstafjärde
styckena,
2. när revisor är obehörig enUgt 2 § första stycket
eller 4 § första eller andra slyckel, eUer
3. när beslämmelse i bolagsordningen om antalet
revisorer eller om revisors behörighet åsidosatts.
Anmälan
enligt första stycket kan göras av envar. Styrelsen är skyldig göra anmälan, om
ej rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor.
Har
bolagsstämman underlåtit att på begäran eidigt 3 § femte stycket utse
auktoriserad eller godkänd revisor och aktieägare inom en månad från stämman
gör framstäUning tUl länsstyrelsen, skall denna förordna sådan revisor.
Förordnande
enligt denna paragraf skall meddelas efter bolagets hörande och avse tid tUl
dess annan revisor blivit i föreskriven ordning utsedd. Vid förordnande enUgt
första stycket 2 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.
7 §
Revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska
bolagets årsredovisning jämte räkenskapema samt styrelsens och verk
ställande direktörens förvaltning.
Är
bolaget moderbolag, skall revisor även granska koncernredovisningen och
koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.
Revisor
skall följa de särskilda föreskrifter, som meddelas av bolagsstämma, såvida de
icke strider mot lag, bolagsordning eUer god revisionssed.
8 §
Styrelsen och verkställande direktör skall bereda revisor tUlfäUe
att verkställa granskningen i den omfattning revisorn finner erforderlig
Prop. 1975:103 35
sam.t
lämna de upplysningar och det biträde som han begär. Samma skyldighet åUgger
styrelsen, verkställande direktör och revisor i dotterbolag gentemot revisor i
moderbolag.
9 §
Sedan revisor slutfört granskningen, skall han på årsredovisningen
och i moderbolag på koncernredovisningen teckna hänvisning till re
visionsberättelsen. Finner revisor att balansräkningen eller resultaträk
ningen ej bör fastställas, skall han göra anteckning även om det. I mo
derbolag gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och kon-
cemresultalräkningen.
10 §
Revlsorema skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse
till bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas tUl bolagets styrelse se
nast två veckor före ordinarie bolagsstämma.
Revisionsberättelsen
skall innehålla uttalande, huruvida årsredovisningen uppgjorts enUgt denna
lag. Har i årsredovisningen icke lämnats sådana upplysningar som enligt 11 kap.
skall lämnas, skall revisorerna ange delta och, om det kan ske, lämna
erforderliga upplysningar i sin berättelse.
Har
revisorerna vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse, som kan
föranleda ersättningsskyldighet, Ugger styrelseledamot eller verkställande
direktör tUl last eUer att styrelseledamot eller verkställande direktör eljest
handlat i strid mot denna lag eller bolagsordningen skall det anmärkas i
berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande angående
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkstäUande direktör. Revisorerna
kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som de önskar bringa till
aktieägarnas kännedom.
Revisonsberältelsen
skall innehålla yttrande huruvida förteckning enligt 12 kap. 9 § upprättats
när skyldighet därtill förelegat och särskilt uttalande angående
fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt angående det i
förvaltningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner beträffande
bolagets vinst eller föriusl.
I
moderbolag skaU revisor avge en särskild revisionsberättelse beträffande
koncernen. Bestämmelserna i förstafjärde styckena äger motsvarande
tiUämpning.
11 § Erinringar som revisor framstäUt till styrelsen
eller verkställande direktör skaU antecknas i protokoll eller annan handling
som skall överlämnas tUl styrelsen och av denna bevaras på betryggande sätt.
12 § Revisor har rätt att närvara vid bolagsstämma.
Han är skyldig att närvara vid bolagsstämma, om det med hänsyn till ärendena
kan anses påkaUat.
13 § Revisor får ej till enskild aktieägare eller
utomstående lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han fått
kännedom om vid fuUgörande av sitt uppdrag, om det kan lända till förfång för
bolaget.
Revisorn
är skyldig alt till bolagsstämman lämna aUa upplysningar som bolagsstämman
begär, om det ej skulle lända till väsentligt förfång för bolaget.
14 §
Aktieägare kan väcka förslag om särskild granskning av bolagets
förvaltning och räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgär
der eUer förhållanden i bolaget. Förslaget skall framställas på ordinarie
Prop. 1975:103 36
bolagsstämma
eUer på stämman där ärendet enligt kallelsen tUl stämman skall behandlas.
Biträdes förslaget av ägare till en tiondel av samtliga aktier eUer till en
tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna, skall länsstyrelsen på begäran
av aktieägare efter hörande av bolagets styrelse förordna en eller flera
granskare.
Vad
i 2 § första och tredje stycken, 4, 8, 12 och 13 §§ detta kapitel samt 15 kap.
2 och 46 §§ sägs om revisor äger motsvarande tillämpning i fråga om
granskare.
Över
granskningen skall yttrande avges tUl bolagsstämman. Yttrandet skaU hållas
tillgängligt för och sändas tUl aktieägare enligt 9 kap. 9 § fjärde stycket
samt läggas fram på stämman.
11
KAP. iXedovisning
Årsredovisning
m. m.
1 §
För varje räkenskapsår skall avges årsredovisning. Denna består av
resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse.
I
fråga om resultaträkning och balansräkning i årsredovisning och i årsbokslut
enUgt bokföringslagen (1975:000) gäller, förutom bestämmelserna i nämnda lag,
förskrifterna nedan i detta kapitel. Dock äger 5 § andra stycket och 6 § första
stycket detta kapitel tUlämpning endast på resultaträkning eller balansräkning
i årsredovisningen.
Även
i fråga om förvaltningsberättelsen gäller att den skall upprättas med
iakttagande av god redovisningssed.
2 §
I årsredovisningen skaU återges resultaträkningen och balansräk
ningen för närmast föregående räkenskapsår. Har under året ändring
vidtagits belräffande specificeringen av poster i resultatr'äkningen och
balansräkningen skall, om särskilda hinder ej möter, uppgifterna från
den tidigare årsredovisningen sammanställas så att dessa kan jämföras
med posterna i den senare årsredovisningen.
Årsredovisningen
skaU underskrivas av samtliga styrelseledamöter och verkstäUande direktör. Har
beträffande årsredovisningen avvikande mening antecknats till styrelsens
protokoll, skall yttrandet fogas till redovisningen.
3 §
Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall årsredovis
ningshandlingarna för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till reviso
rerna.
Senast
en månad efter det resultaträkningen och balansräkningen bUvit fastställda,
skaU avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse insändas till
registreringsmyndigheten. På avskriften av årsredovisningen skall
styrelseledamot eUer verkställande direktör teckna bevis om att resultaträkning
och balansräkning faststäUts med uppgift om faststäUelse-dagen. Beviset skall
även innehåUa uppgift om bolagsstämmans beslut belräffande bolagets vinst eller
förlust.
4 §
Ulan hinder av vad i 15 § fjärde stycket bokföringslagen
(1975:000) föreskrives om användningen av belopp, varmed värdet av
där avsedd anläggningstillgång uppskrives, får sådant belopp utnyttjas
även till fondemission eller avsättning till en uppskrivningsfond, vilken
får tagas i anspråk endast för ändamål som avses i nämnda lagmm i
bokföringslagen eller för fondemission.
Prop. 1975:103 37
Vid
värdering av moderbolags aktier eller andelar i dotterförelag skaU aktier, vUka
dotterföretaget äger i moderbolaget, ej anses ha något värde.
5 §
Andelar i andra förelag än aktiebolag skall likställas med av bola
get ägda aktier vid uppställning av resultaträkningen och balansräkning
en samt vid specificering enligt 8 §.
I
balansräkning och resultaträkning i årsredovisningen behöver storlek och
förändring av lagerreserv uppges endast av aktiebolag som enligt 10 kap. 3 §
andra stycket är skyldigt att ha auktoriserad revisor.
6 §
Om synnerUga skäl föreligger, får regeringen eUer myndighet som
regeringen bestämmer medge att bruttoomsättningssumman icke behö
ver anges i resultaträkningen i årsredovisningen.
Driver
bolaget av varandra väsentligen oberoende rörelsegrenar, skall brutloresultatet
av varje sådan rörelsegren särskilt redovisas.
Som
särskild inläklspost skall upptagas utdelning på aktier i dotterbolag.
7 §
I balansräkningen skall bland tillgångarna upptagas som särskild
post aktier i dotterbolag samt som egen huvudgrupp fordringar på icke
fullgjorda inbetalningar på tecknade aktier.
Aktiebolags eget kapital
skall uppdelas i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad
förlust. Under bundet eget kapital skall upptagas aktiekapital, reservfond och
uppskrivningsfond. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall
upptagas fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt
nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust
för räkenskapsåret upptages därvid som avdragsposter.
Vid
aktiekapitalet skall anges antalet aktier och akties nominella belopp.
Innehar
bolaget egna aktier, skall de med angivande av nominella beloppet upptagas
såsom tUlgång utan värde.
Utgifter
för bolagsbildningen, för ökning av aktiekapitalet eUer för bolagets
förvaltning får ej upptagas som tillgång.
Ingår
i fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen fordringar hos eller
skulder till dotterföretag eller moderbolag skall beloppen anges särskilt,
vilket får ske inom linjen. Detsamma gäller i fråga om pant och därmed
jämförUga säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för dotterföretag
eller moderbolag.
8 §
Utöver vad som följer av bokföringslagen (1975:000) skall i resul
taträkningen och balansräkningen lämnas uppgifler och särskilda upp
lysningar i följande hänseenden:
1. Aktier i andra bolag skall upptagas med angivande för varje bolag av
dess namn, antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt
balansräkningen. Understiger båda dessa värden för aktierna i ett bolag, som ej
är dotterbolag, femtiotusen kronor eller det lägre belopp, som motsvarar fem
procent av det aktieägande bolagets eget kapital enligt balansräkningen, får
dock specifikation utelämnas. När det ur aUmän och enskild synpunkt är påkallat
får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer tillåta alt även
eljest aktier redovisas ulan specifikation.
2. Beslår aktiekapitalet av aktier av olika slag, skall anges hur det fördelar
sig på de olika aktieslagen.
Prop. 1975:103 38
3. Ändringar i beloppen av del egna kapitalets poster
jämfört med föregående balanräkning skall specificeras.
4. Om bolaget iimehar fordran på grund av penninglån
som lämnats med stöd av tiUstånd enUgt 12 kap. 8 § eller ställt säkerhet med
stöd av sådant tillstånd, skall uppgift lämnas därom. Storleken av lämnade lån
samt arten av ställda säkerheter och beloppet av de lån, för vUka säkerhet
StäUts, skall anges. Uppgift skall även lämnas om vilken anknytning till
bolaget den har tUl vilken lån lämnats eller för vilken säkerhet ställts.
5. Har bolaget utelöpande lån, som är konvertibla eUer
förenade med optionsrätt lUl nyteckning, skall för varje lån anges uteslående
lånebelopp samt tid och villkor för utbyte eller för nyteckning. Beträffande
utelöpande lån mot vinstandelsbevis skaU för varje lån anges utestående
lånebelopp och räntebestämmelserna.
6. För varje i balansräkningen som anläggningstiUgång
upplagen post, vari ingår skepp eller maskiner, inventarier och dyUkt eUer byggnader,
skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde, dels det sammanlagda
beloppet av de intiU balansdagen på anskaffningsvärdet företagna av- och
nedskrivningarna. Har sådana tillgångar uppskrivils, skall även anges
kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.
7. För fastigheter som är anläggningstiUgångar skall
anges taxeringsvärden med fördelning på de under särskilda poster i
balansräkningen upptagna tillgångarna.
8. Om det förekommit sådan förändring i
resultaträkning eller balansräkning belräffande posters gruppering eller
eljest som väsentligt påverkar jämförbarheten mellan åren, skall redogörelse
lämnas för förändringen.
De
uppgifter och särskilda upplysningar som avses i första stycket får intagas i
noter, om tydliga hänvisningar göres vid de poster i redovisningshandlingarna
till vilka de hänför sig.
9
§ I förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om sådana för
bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning vikliga förhållanden,
för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning,
dels om händelser av väsentiig betydelse för bolaget, som inträffat under
räkenskapsåret eller efter dettas slut. I aktiebolag vari aktierna till
huvudsaklig del äges eUer på därmed jämförUgt sätt innehas, direkt eller genom
förmedling av juridisk person, av en eller ett fåtal fysiska personer, skall
särskild redogörelse lämnas för ingångna avtal och andra därmed jämförliga
förhållanden mellan bolaget och dess aktieägare.
I
förvaltningsberättelsen skaU anges medelantalet under räkenskapsåret anslällda
personer med angivande tillika av medelantalet för varje arbetsställe med mer
än tjugo anställda. Vidare skall anges sammanlagda beloppet av räkenskapsårets
löner och ersättningar dels tUl styrelsen och verkställande direktör, dels till
övriga anstäUda. Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelsen och
verkställande direktör skall anges särskilt. Har bolaget anställda i flera
länder, skall löner och ersättningar anges särskilt för varje land jämte
uppgift om medelantalet anställda i respektive land.
Förvaltningsberättelsen
skaU innehålla förslag tUl dispositioner beträffande bolagets vinst eller
förlust.
Aktiebolag
som enligt 10 kap. 3 § andra stycket är skyldigt alt ha
Prop. 1975:103 39
auktoriserad
revisor skall till förvaltningsberättelsen foga en finansieringsanalys. I
denna skall redovisas bolagels fmansiering och kapitahnvesteringar samt
förändringen av rörelsekapitalet under räkenskapsåret.
Koncernredovisning
10 §
I moderbolag skall, ulöver årsredovisning för moderbolaget, för
varje räkenskapsår avges koncernredovisning bestående av koncernre
sultaträkning och koncernbalansräkning. Redovisningen skall hänföra
sig tUl balansdagen för moderbolaget.
Företag,
som hör till samma koncern, skall ha samma räkenskapsår, om ej synnerliga skäl
föranleder annat.
Bestämmelserna
i 3 § äger motsvarande tUlämpning på koncernredovisning och
koncernrevisionsberättelse.
11 §
Koncernresultalräkningen och koncernbalansräkningen skall
var för sig utgöra elt sammandrag av moderbolagels och dotterföreta
gens resultaträkningar och balansräkningar, upprättat enUgt god redo
visningssed och med iakttagande i tUlämpliga delar av 2 och 58 §§.
Koncernresultalräkningen
skaU utvisa koncernens årsresultat efler avdrag för redovisad vinstutdelning
inom koncernen och avdrag eller till-lägg för ökning eller minskning av
internvinst under räkenskapsåret. Koncernbalansräkningen skaU utvisa beloppet
av fritt eget kapital eller ansamlad förlust i koncernen efter avdrag för
internvinster. Med intern-vinst avses på moderbolaget belöpande andel av vinst
på överlåtelse av tillgång inom koncernen, i den mån ej överlåtelse av
tillgången därefter skett tiU köpare utanför koncernen eUer förbrukning av
tillgången eller nedsättning av dess värde ägt rum hos det företag inom
koncernen som förvärvat tillgången.
Om
det med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskilda skäl är
uteslutet att vid koncernredovisningen i visst hänseende tillämpa första eller
andra stycket får de undantag göras som förhåUandena kräver. För sådan
avvikelse skall lämnas motiverad redogörelse i moderbolagets
förvaltningsberättelse.
I
förvaltningsberättelsen för moderbolag skall vidare lämnas sådana upplysningar
om koncernen som avses i 9 § första stycket första meningen och andra stycket.
Redogörelse skaU lämnas om vUka metoder och värderingsprinciper som använts vid
uppgörande av koncernredovisningen. Därjämte skaU uppges det belopp, som av
det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom
denna skall överföras till bundet eget kapital.
Aktiebolag
som är dotterföretag skall i förvaltningsberättelsen ange namnet på
moderbolaget och i förekommande fall deltas moderbolag. Moderbolag och
dotterbolag skall vidare ange hur stor andel av årets inköp och försäljning
som avser andra företag inom samma koncern.
Uppgifter
om koncemens lagerreserv skall intagas i koncernredovis ningen, om koncemen är
av sådan storlek som anges i 10 kap. 3 § fjärde stycket. I sådant fall skall
till koncernredovisningen fogas finansieringsanalys för koncernen.
Ddårsrapport
12 §
Aktiebolag som enligt 10 kap. 3 § andra eUer fjärde stycket är skyldigt att ha
auktoriserad revisor skall minst en gång under räkenskapsår som omfatiar mer
än tio månader avge särskild redovisning (del-
Prop. 1975:103 40
årsrapport).
Rapporten skaU avse bolagets verksamhet från räkenskapsårels början. Minst en
rapport skall omfatta en period av minst hälften och högst två tredjedelar av
räkenskapsåret.
Delårsrapport
avges av styrelsen eller, om styrelsen bestämmer det, av verkstäUande
direktören. Rapporten skaU hos bolaget håUas tillgängUg för envar och genast
sändas till aktieägare som begär det. Delårsrapport som avses i första stycket
tredje punkten skall senast två månader efter rapporlperiodens utgång i
avskrift insändas tUl registreringsmyndighelen.
13 §
I delårsrapport skall översiktiigt redogöras for verksamheten och
resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i lik
viditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Vidare
skall lämnas beloppsuppgift om omsättningen och resultatet före bok
slutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Om särskilda skäl
föreligger, får en ungefäriig beloppsuppgift beträffande resultatet läm
nas. Bestämmelserna i 6 § första stycket och 9 § första stycket första
meningen gäller i tUlämpliga delar för delårsrapport.
Är
koncern av sådan sloriek som avses i 10 kap. 3 § fjärde stycket, skall
moderbolaget i delårsrapport, utöver uppgifter för moderbolaget, lämna
uppgifter för koncernen motsvarande vad i första stycket sägs. Uppgift om
omsättning och resultat skall avse belopp efler avdrag för interna poster inom
koncernen och med hänsyn lagen till internvinsteli-minering.
14 §
Om särskUda hinder ej möter, skall i anslutning tUl uppgifter en
ligt 13 § även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapportperiod
under föregående räkenskapsår.
Begrepp
och termer i delårsrapport skall i möjUg mån överensstämma med dem som använts
i senast framlagda årsredovisning.
12
KAP.
Vinstutdelning
och annan användning av bolagets egendom
1 §
Utbetalning till aklieägama av bolagets medel får ske endast enligt
bestämmelserna i denna lag om vinstutdelning, utbetalning vid nedsätt
ning av aktiekapitalet eller reservfonden och utskiftning vid bolagets
likvidation.
Om
bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha annat syfte än alt bereda vinst
åt aktieägarna, skall bolagsordningen innehåUa bestämmelse om användning av
vinst och behållna tillgångar vid bolagets likvidation.
2 §
Vinstutdelning tUl aktieägarna får icke överstiga vad som i fast
ställd balansräkning eller, i fråga om moderbolag, i fastställd koncern-
balansräkning för det senasle räkenskapsåret redovisas som bolagels el
ler koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med
avdrag för
1. redovisad förlust,
2. belopp som enligt lag eller bolagsordning skaU
avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag, belopp som av
det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom
denna skall överföras tiU bundet eget kapital,
3. belopp som enligt bolagsordning eljest skaU
användas för annat ändamål än utdelning tiU aktieägarna.
Prop. 1975:103 41
Vinstutdelning
får icke ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn lill bolagels eller
koncernens konsoUderingsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid
mot god affärssed. Förbud mot vinstutdelning i visst fall föreskrives i 6 kap.
5 §.
3
§ Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämma. Stämman får endast i den mån
skyldighet därtUl föreligger enligt andra stycket eller enUgt bolagsordningen
besluta om utdelning av större belopp än styrelsen föreslagit eller godkänt.
Bolagsstämman
skaU på yrkande av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier besluta
utdelning av åtminstone ett belopp motsvarande hälften av vad som ålerslår av
nettovinsten för året, sedan avdrag skett för balanserad förlust, som
överstiger fria fonder och reservfond, och för belopp, som enligt lag eller
bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital eUer enligt bolagsordning
eljest skall användas för annat ändamål än utdelning till aktieägama. Sådant
yrkande skall framställas på ordinarie stämma innan beslut om användning av
vinsten fattas. Utdelning får ej ske i strid mot 2 §. Stämman är ej skyldig alt
besluta högre utdelning än fem procent av bolagets egna kapital.
I
avslämningsbolag skall avstämningsdagen anges i bolagsstämmans beslut om
utdelning till aktieägare. Utdelningen förfaUer tUl betalning på
avstämningsdagen och skall betalas utan dröjsmål. Den som på avstämningsdagen
är införd i aktieboken eUer i förteckning enligt 3 kap. 12 § skaU anses behörig
alt mottaga utdelningen. Var han vid mottagandet ej berättigad, äger 4 kap. 3
§ tredje stycket molsvarande tiUämpning.
4
§ Till reservfond skall avsättas belopp som
1. om reservfonden ej uppgår lill tjugo procent av
aktiekapitalet, motsvarar minst tio procent av den del av nettovinsten för året
som ej går åt för att läcka balanserad föriusl,
2. på grund av aktieteckning erhållits för aktierna
utöver det nominella beloppet,
3. den för vilken aktie förverkats erlagt tUl bolaget,
4. enligt 4 kap. 17 § skall tUlfalla bolaget,
5. vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie,
motsvarar skiUnaden mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp,
6. enligt bolagsordningen skall avsättas till
reservfonden,
7. enligt beslut av bolagsstämman eljest skall
överföras från det i balansräkningen redovisade fria egna kapitalet lill
reservfond.
Vid
beräkning av det belopp, som enligt första stycket 1 minst skall avsättas lill
reservfond, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha tillerkänts
styrelseledamot, verkställande direktör eller annan som tantiem.
Nedsättning
av reservfond får enligt beslut av bolagsstämman endast ske för
1. läckande av sådan förlust enligt fastställd
balansräkning som ej kan täckas av fritt eget kapital,
2. fondemission, eller
3. annat ändamål, om rätten med motsvarande tUlämpning
av 6 kap. 6 § ger tillstånd tiU nedsättningen.
5 §
Sker utbetalning till aktieägare i strid mot denna lag, skall mottagaren
återbära vad han uppburit med ränta beräknad enligt 5 § räntelagen (1975: 00)
från det att utdelningen uppburits intUl dess högre ränta skall utgå tiU följd
av 3 eller 4 § samma lag. Detta gäller dock ej, om
Prop. 1975:103 42
mottagaren
hade skälig anledning antaga att utbetalningen utgjorde laglig vinstutdelning.
För
brist som uppkommer vid återbäringen är de som medverkat till beslutet om
utbetalningen eller verkställande därav eller till upprättande eUer
fastställande av en till gmnd för beslutet liggande oriktig balansräkning
ansvariga enligt 15 kap. 14 §§.
6 § Bolagsstämman äger besluta om gåva till
allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till
ändamålets beskaffenhet, bolagels ställning och omständigheterna i övrigt får
anses skäUgt. Styrelsen äger till sådant ändamål använda tillgång som med
hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse.
7 § Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som
äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkstäUande direktör i bolaget
eller annat bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till
1. den som är gift med eller är syskon eller släkting
i rätt upp- eller nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eller
verkställande direktör,
2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp-
eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon,
eller
3. juridisk person över vars verksamhet person som
nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.
Bestämmelserna
i första stycket gäller ej om
1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,
2. gäldenären är företag i koncern i vilken det
långivande bolaget ingår,
3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av
affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller
4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller
juridisk person som avses i första stycket 13 är aktieägare samt det
sammanlagda aktieinnehavet ej uppgår till en procent av aktiekapitalet i
bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen. Första stycket
tUlämpas dock, om gäldenären eller juridisk person över vars verksamhet han har
ett bestämmande inflytande eller båda lillsammans äger mer än 500 aktier i
bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.
Aktiebolag
får icke lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk
eller juridisk person som avses i första stycket 13 skall förvärva aktier i
bolaget eller annat bolag i samma koncern.
Bestämmelserna
i denna paragraf om förbud mot penninglån äger molsvarande tillämpning i fråga
om ställande av säkerhet.
8 §
Länsstyrelsen kan på ansökan medge undanlag från 7 §, om syn
nerliga skäl därtiU föreligger. Sådant undantag medges dock av bankin
spektionen när del gäller aktiebolag som slår under bankinspektionens
tUlsyn.
Bolagets
kända borgenärer skall höras över ansökningen. Det behöver dock ej ske, om
borgenärernas ställning uppenbarligen icke påverkas av att ansökningen bifaUes.
Om borgenär begär det, skall hans fordran betalas eUer betryggande säkerhet
stäUas för den innan ansökningen får bifallas.
9 §
Sådana penninglån och säkerheter som lämnats med slöd
av tillstånd enligt 8 § skall upptagas i en av styrelsen och verkställande
direktör för varje räkenskapsår upprättad förteckning, såvida ej till-
Prop. 1975:103 43
ståndsmyndigheten
särskilt föreskrivit att lånet eller säkerheten ej behöver upptagas i sådan
förteckning. Förteckningen skall avse dels under räkenskapsåret tiUkomna, dels
från tidigare räkenskapsåret kvarstående lån och säkerheter. I förteckningen
skall angivas namnet på de personer till vilka lån lämnats eller för vilka säkerhet
ställts. I förteckningen intages på motsvarande sätt uppgift om sådana
penninglån och säkerheter som på gmnd av bestämmelsen i 7 § andra stycket 3 ej
omfattas av förbudet i 7 § första eller fjärde stycket.
Bolaget
skall bevara förteckning som avses i första stycket under minst tio år räknat
frän utgången av det räkenskapsår till vilket förteckningen hänför sig.
13
KAP.
Likvidation ocb upplösning
Frivillig likvidation
1 §
Bolagsstämman kan besluta att bolaget skaU träda i likvidation.
Även om bolagsordningen skulle föreskriva kvaUficerad majoritet för
beslut
om likvidation, fattas sådant beslut med enkel majoritet, när grund för
tvångslikvidation föreUgger enligt 2 eUer 4 §. Beslutet har i fall som angivits
nu omedelbar verkan. I annat faU kan bolagsstämman besluta atl lilaådationen
skall inträda viss senare dag.
Tvångslikvidation
2 §
Finner styrelsen vid upprättande av balansräkning eller eljest, att
bolagets eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktieka
pitalet, skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga
om bolaget skall träda i likvidation. FaststäUes ej på ordinarie bolags
stämma under näslföljande räkenskapsår balansräkning som utvisar alt
det egna kapitalet uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet,
skall styrelsen, om ej bolagsstämman beslutar att bolaget skall träda i
likvidation, hos rätlen ansöka att bolaget försättes i Ukvidation. Sådan
ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revi
sor eUer aktieägare.
Göres
ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall träda i
likvidation, om ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrkes alt
balansräkning ulvisande att bolagets eget kapital uppgår till hälften av det
registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av
bolagsstämma.
Vid
beräkningen av det egna kapitalels storlek tUlägges inom Unjen en post
ulvisande den ökning av tiUgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de
redovisades tiU försäljningsvärdet med avdrag för för-säljningskoslnadema.
Beträffande sådana anläggningstUlgångar, som undergår fortlöpande
värdeminskning, gäller dock alt de upplages till anskaffningsvärdet minskat
med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhålles ett
högre värde.
Underiåler
styrelseledamötema att fullgöra vad som åligger dem enligt första stycket,
svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagels vägnar
solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser. Sådant ansvar inträder även
för aktieägare som, när likvidationsplikt föreligger enligt första stycket
andra meningen, med vetskap härom del-
Prop. 1975:103 44
tager
i beslut att fortsätta bolagets verksamhet. Ansvarighet varom nu är fråga
gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan
hänskjutits lill rätlens prövning eUer balansräkning utvisande att bolagels
eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet blivit
granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.
3 §
Har aktieägare uppsåtligen genom missbruk av sitt inflytande i bo
laget medverkat tUl överträdelse av denna lag eller bolagsordningen, kan
rätten, om på grund av missbrukets långvarighet eller annan anledning
särskUda skäl därtill föreligger, på talan av ägare till en tiondel av samt
Uga aktier beslula, att bolaget skall träda i Ukvidation. Rätten kan
dock i sådant fall på yrkande av bolaget i stället ålägga bolaget att inom
viss tid inlösa kärandens aktier. Försummar bolaget atl lösa aktierna
inom fastställd tid, skall rätten på talan av den vars aktier skolat in
lösas besluta, att bolaget skall träda i likvidation.
Vid
avgörande av frågan om beslut om likvidation eller beslut om inlösen av aktier
skall meddelas, skall särskUd hänsyn tagas till de anställdas och fordringsägarnas
intressen. Inlösen enligt första stycket får dock ej ske, om bolagets eget
kapital, beräknat enligt 2 § tredje stycket, efler inlösen skulle understiga
halva aktiekapitalet. Vid beräkningen av det egna kapitalet skall de aktier som
avses skola inlösas upptagas som tillgång utan värde.
Om
aktieägare, sedan talan enligt denna paragraf behörigen väckts, för sin del
återkallar talan, kan övriga aktieägare som deltagit i väckande av talan
fullfölja denna.
4 §
Rätten förordnar att bolaget skall träda i likvidation, om
1. likvidationsskyldighet föreligger enligt
bolagsordningen,
2. bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och
bolagsstämman icke inom föreskriven tid fatlat beslut om likvidation enligt 19
§,
3. bolaget saknar till registret anmäld behörig styrelse
eller verkställande direktör som skaU finnas eidigt denna lag,
4. bolaget ej har enligl 11 kap. 3 § sänt in
årsredovisning för något av de senaste två räkenskapsåren, eller
5. förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria
aktier strider mot förbehåll enligt 17 kap. 1 § och bolaget ej efterkommit
registreringsmyndighetens föreläggande enligt 17 kap. 5 eller 6 §.
Beslut
om lilcvidation meddelas dock ej, om det under ärendets handläggning i
tingsrätten styrkes att likvidationsgmnden upphört.
Fråga
om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av registreringsmyndigheten
eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör eller
aktieägare. I fall som avses i nämnda stycke 24 prövas frågan på ansökan även
av borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att någon finnes som kan
företräda bolaget.
Förfarandet
hos rätten
5 §
Göres ansökan eller anmälan som avses i 2 eller 4 §, skall rätten genast kalla
bolaget samt aktieägare och borgenärer som viU yttra sig i ärendet att inställa
sig för rätlen på utsatt dag, då fråga om skyldighet för bolaget att träda i
likvidation skall prövas. KaUelsen skall delges bolaget, om det kan ske på
annat sätt än enligt 1517 §§ delgivningslagen
Prop. 1975:103 45
(1970:
428). Kallelsen skaU kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes
Tidningar och tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, minst
två och högst fyra månader före instäUelsedagen.
6
§ Har sökanden fått vidkännas kostnader för delgivning eller kungörelse samt
för expeditioner i ärende enligt 2 eller 4 §, skall gottgörelse härför utgå av
bolagets medel, om bolaget förpliktas träda i likvidation eller rätten eljest
finner det skäligt. När anmälan gjorts av registreringsmyndigheten, skall
dessa kostnader ersättas av bolaget eller, om bolaget saknar tUlgångar, av
statsverket.
Genomförandet
av likvidationen
7 §
Bolagsstämma eller domstol, som fattar beslut att bolaget skall
träda i likvidation, skall samtidigt utse en eller flera Ukvidatorer. I
bolagsordningen kan föreskrivas att därjämte en eller flera Ukvidatorer
skall tillsättas i annan ordning. Likvidator träder i styrelsens och verk
ställande direktörs ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen.
Saknar
aktiebolag, som trätt i likvidation, till registret anmäld behörig likvidator,
skall rätten förordna en eller flera Ukvidatorer efler anmälan av
registreringsmyndighelen eller ansökan av aktieägare, borgenär eller annan vars
rätt kan vara beroende av att någon finnes som kan företräda bolaget.
Bestämmelsema
i deima lag om styrelse och styrelseledamöter äger motsvarande tUlämpning på
likvidator, i den mån ej annat följer av detta kapitel.
Uppdrag
att vara revisor upphör icke genom att bolaget träder i Ukvidation.
Bestämmelserna i 10 kap. äger tUlämpning under Ukvidation. Revisionsberättelsen
skaU innehålla uttalande huruvida enligt revisorernas mening likvidation
onödigt fördröjes.
8 § I fråga om bolagsstämma under Ukvidation gäUer i
tiUämpliga delar bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma, i den mån ej annat
följer av detla kapitel.
9 § När bolaget trätt i likvidation skaU styrelsen
och verkställande direktör genast avge redovisning för sin förvaltning av
bolagets angelägenheter under den tid, för vilken redovisningshandlingar ej
förut framlagts på bolagsstämma. Redovisningen skall framläggas på bolagsstämma
så snart det kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning och revisionsberättelse
äger motsvarande tillämpning.
Omfattar
tiden även föregående räkenskapsår, skall särskUd redovisning, i moderbolag
omfattande även koncernredovisning, avges för nämnda år.
10 § Likvidatorerna skall genast anmäla
likvidalionsbeslutet för registrering och söka kallelse på bolagets okända
borgenärer.
11 § Likvidatorerna skall så snart det kan ske genom
försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpUgt sätt förvandla bolagels
egendom lill pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala bolagets
skulder. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig
avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådmm för att skaffa sig
ny anställning.
Prop. 1975:103 46
12 §
Likvidatorerna skall för varje räkenskapsår avge årsredovisning,
som framlägges på ordinarie bolagsstämma för godkänannde. I fråga
om stämman och redovisningen äger 9 kap. 5 § andra stycket 1 och 2
samt 11 kap. 9 § andrafjärde styckena, 10 och 11 §§ ej tillämpning.
I
balansräkningen upptages del egna kapitalet i en post, varvid aktiekapitalet
anges inom linjen, i förekommande fall fördelat på olika aktieslag.
Tillgång
får ej upplagas till högre värde än den beräknas inbringa efter avdrag för
försäljningskostnaderna. Om tillgång kan beräknas inbringa väsentligt högre
belopp än det i balansräkningen upptagna värdet eller om för skuld och
likvidationskostnad kan beräknas åtgå elt belopp som väsentligt avviker från
redovisad skuld, skall vid tillgångs- eller skuldposten det beräknade beloppet
anges inom linjen.
13 §
När den i kallelsen på okända borgenärer utsatta inställelsedagen
är förbi och aU veterlig gäld blivit betald, skall likvidatorerna skifta bo
lagets behållna tillgångar. Om gäld är tvistig eller ej förfallen till betal
ning eller av annan orsak ej kan betalas, skall erforderUga medel inne
hållas och återstoden skiftas.
Aktieägare
som vill klandra skiftet skall väcka talan mol bolaget senast tre månader
efter det slutredovisning lades fram på bolagsstämma.
Har
aktieägare ej inom fem år efter det slutredovisning lades fram på bolagsstämma
anmält sig för att lyfta vad han erhålUt vid skiftet, har han förlorat sin rätl
därtill. Är medlen i förhållande till de skiftade tillgångarna att anse som
ringa, kan rätten på anmälan av likvidatorerna förordna att medlen skaU
tUlfalla allmänna arvsfonden. I annat fall äger 16 § motsvarande tillämpning.
14 §
Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det
kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom förvaltningsbe
rättelse rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även inne
hålla redogörelse för skiftet. Vid berättelsen skall fogas redovisnings
handlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisningshand
lingarna skall avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad där
efter avge revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen
under likvidationen.
Efter
det revisionsberättelsen avlämnats tiU likvidatorerna skall dessa genast kalla
aktieägama till bolagsstämma för granskning av slutredovisningen.
Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen
skall håUas tiUgängliga för och sändas till aktieägare enUgt 9 kap. 9 § fj'ärde
stycket samt framläggas på stämman. Föreskrifterna i 9 kap. 5 § andra stycket
3 och tredje stycket äger motsvarande tUlämpning.
15 §
När Ukvidatorerna framlagt slutredovisning, är bolaget upplöst.
Anmälan därom skall genast göras för registrering.
Utan
hinder av vad i första stycket sägs kan ägare till en tiondel av samtliga
aktier hos likvidatorerna påkaUa bolagsstämma för behandling av fråga om talan
enUgt 15 kap. 5 §. Bestämmelsen i 9 kap. 8 § andra meningen äger motsvarande
tUlämpning.
Om
bolag i likvidation ej har tUlgångar som täcker likvidationskostnaderna, skall
rätten på anmälan av likvidatorerna förklara att likvidationen skall nedläggas
och bolaget anses upplöst. När sådan förklaring
Prop. 1975:103 47
meddelas,
äger 814 §§ ej tiUämpning. TiUgångarna skaU efler rättens förordnande
tillfalla allmänna arvsfonden. Rätten skall för registrering underrätta
registreringsmyndigheten om förklaringen.
16 § Om tiUgång yppas för bolaget efter dess upplösning
enligt 15 § eller om talan väckes mot bolaget eller eljest behov uppkommer av
likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas. Anmälan härom skall genast
göras av likvidatorerna för registrering. Kallelse tUl första bolagsstämman
efler återupptagandet skall ske enligt bolagsordningen, varjämte skriftlig
kallelse skall sändas till varje aktieägare vars postadress är införd i
aktieboken eller eljest känd för bolaget.
17 § Har bolaget trätt i Ukvidation på gmnd av
bolagsstämmans beslut eller, i fall som avses i 2 §, på grund av rättens
beslut, kan stämman sedan revisorema avgivit yttrande besluta att
likvidationen skaU upphöra och bolagets verksamhet återupptagas. Sådant beslut
får dock ej fallas, om Ukvidationsanledning på grund av denna lag eller bolagsordningen
föreUgger eller om bolagets eget kapital beräknat enligt 2 § tredje stycket ej
uppgår tUl hälften av det registrerade aktiekapitalet eller om utskiftning ägt
rum.
När
beslut enligt första stycket fattas, skall samtidigt väljas styrelse.
Bolagsstämmans
beslut om likvidationens upphörande och val av styrelse skall av
likvidatorerna genast anmälas för registrering. Beslutet får ej verkställas
förrän registrering skell.
Om
likvidationsbeslut som avses i 14 §§ blivit upphävt genom domstols lagakraftägande
dom eller beslut, skall likvidatorerna genast göra anmälan därom för
registrering samt kalla till bolagsstämma för val av styrelse.
När
likvidation upphört enligt denna paragraf, äger 14 § motsvarande tUlämpning.
18 § Om någon anmälan rörande bolaget ej kommit in
till registreringsmyndighelen under de tio senaste åren, skall denna på
lämpUgt sätt undersöka humvida bolaget upphört med sui verksamhet. Vinnes ej
upplysning att bolaget fortfarande beslår, skall det avföras ur registret och
är därmed upplöst. Uppkommer därefter behov av likvidationsåtgärd, skall på
ansökan av den vars rätt därav beröres en eUer flera Ukvidatorer förordnas av
rätten. Om ej fall som avses i 15 § tredje stycket föreligger, skall
likvidation genomföras. KaUelse lill första bolagsstämman skall ske enligt 16
§.
19 § Öm aktiebolag är försatt i konkurs och denna
avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas.
Finnes
överskott, skall bolagsstämman inom en månad från det konkursen avslutades
besluta att bolaget skall träda i likvidation. Fallas ej sådant beslut, gäller
4 §.
Var
bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen
fortsättas enligt 16 §, om konkursen avslutas med överskott.
20 §
Om aktiebolag försättes i konkurs eUer om förhandling om of
fentligt ackord inledes för bolaget, skall konkursdomaren sända under
rättelse om beslutet för registrering.
Under
konkurs företrädes bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de Ukvidatorer som finnes vid kon-
Prop. 1975:103 48
kursens
början. Dock gäller 'även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt
att avgå, om entledigande och om nylUlsättning.
När
konkurs avslutats eUer förhandling om offentligt ackord avslutats på annat sätt
än genom konkurs, skall konkursdomaren genast för registrering underrätta
registreringsmyndigheten samt i förra fallet ange om överskott finnes eller ej.
Konkursdomaren skall även för registrering underrätta registreringsmyndigheten
när överrält genom beslut, som vunnit laga kraft, upphävt beslut att försätta
bolaget i konkurs eUer att inleda förhandling om offentligt ackord.
14
ICAP.
Fusion
och inlösen av aktier i dotterbolag
1
§ Avtal om fusion, varigenom ett aktiebolag (överlåtande bolag) upplöses ulan
Ukvidation och dess tillgångar och skulder övertages av annat aktiebolag
(övertagande bolag), skall för att bli giltigt godkännas av bolagsstämman i det
överlåtande bolaget, om ej annat följer av 8 §. Fusion kan ske utan hinder av
alt det överlåtande bolaget trätt i likvidation. I sådant fall skall
likvidationen avslutas när registrering skett av rättens tillstånd enligt 5 §.
Följande
handlingar skall hållas tiUgängliga för aktieägarna under minst en vecka före
den bolagsstämma, vid vilken fråga om godkännande av fusionsavtal skall
behandlas, samt läggas fram på stämman,
1. förslag till bolagsstämmans beslut,
2. fusionsavtalet, som skall ange fusionsvederlaget
och grundema för dess fördelning,
3. redogörelse av styrelsen för de omständigheter som
kan vara av vikt vid bedömningen av förslagels lämplighet för bolaget,
4. yttrande av revisorema över styrelsens redogörelse
enligt 3,
5. om årsredovisningen ej skall behandlas på stämman,
handligar som anges i 4 kap. 4 § första stycket 13,
6. om i fusionsvederlaget ingår aktier i det övertagande
bolaget eller av detta bolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev
förenade med optionsrätt till nyteckning, handlingar som anges i 4 kap. 4 §
första stycket 13 beträffande det övertagande bolaget.
Handlingarna
skall genast sändas till aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
2
§ Avtal om fusion, varigenom två eller flera aktiebolag (överlåtande bolag)
förenas genom alt bilda ett nytt aktiebolag som övertar deras tillgångar och
skulder mot aktierna i det övertagande bolaget, skall för att bli giltigt
godkännas av bolagsstämman i varje överlåtande bolag. Bestämmelserna i 1 §
första stycket andra meningen äger motsvarande tillämpning.
Handlingar,
som anges i 1 § andra stycket 15, skall upprättas för varje överlåtande bolag.
De skall hållas tillgängliga för aktieägare i överlåtande bolag under minst en
vecka före bolagsstämma vid vilken fråga om godkännande av fusionsavtal skall
behandlas. Handlingarna skall genast sändas till aktieägare som begär det och
uppger sin postadress. De skall läggas fram på stämmorna.
Fusionsavtalet
tjänar som stiflelseurkund för det övertagande bolaget. Avtalet skall innehålla
förslag till bolagsordning och ange hur styrelse och revisorer skall utses.
Godkänner bolagsstämmorna avtalet, skall de samtidigt utse styrelse och
revisorer.
Prop. 1975:103 49
3 §
När avtal om fusion godkänts av bolagsstämman skaU det anmä
las av bolaget för registrering. Om det ej skett inom fyra månader från
bolagsstämmans beslut eller om registreringsmyndighelen genom laga
kraftägande beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av
avtalet, är frågan om fusion förfallen.
Hinder
mot registrering av avtal om fusion enligt 2 § möter, om ej yttrande företes
från auktoriserad eller godkänd revisor av vilket framgår alt aktiekapitalet i
det överlagande bolaget icke överstiger de överlåtande bolagens sammanlagda
verkliga värde för det övertagande bolaget.
4 §
Senast två månader efter det avtal om fusion registrerats skall bo
lagen ansöka om tillstånd att verslälla avtalet. Ansökan göres hos rätten
i den ort där det överlåtande eller, vid fusion enligt 2 §, det övertagande
bolagets styrelse har sitt säte. Vid ansökningshandlingen skall fogas be
vis att fusionsavtalet registrerats och förteckning över överlåtande bo
lags kända borgenärer med angivande av deras postadresser.
Bestämmelserna
i 6 kap. 6 § tredjefemte styckena äger molsvarande tillämpning.
5 §
Rätten skall underrätta registreringsmyndighelen om ansökan en
Ugt 4 § och om lagakraflvunnel beslut som meddelats med anledning av
ansökningen.
Utgöres
fusionsvederlaget helt eller delvis av aktier i det övertagande bolaget och har
det eller de överlåtande bolagen fuUgjort sina skyldigheter enligt
fusionsavtalet, skall bolagen för registrering anmäla aktiekapitalets ökning
eUer, vid fusion enligt 2 §, att det övertagande bolaget bildats och styrelse
utsetts för det. Anmälningen, som ersätter teckning av aktierna, skall göras
inom två månader från det rättens tiUstånd tUl fusionen vunnit laga kraft. Vid
anmälningshandlingen skall fogas intyg från auktoriserad eller godkänd revisor
om att överlåtande bolags tiUgångar överlämnats till det övertagande bolaget.
Vad som sagts nu äger motsvarande tUlämpning om i fusionsvederlaget ingår
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning som det övertagande bolaget ger ut med anledning av fusionen.
Överlåtande
bolags tillgångar och skulder med undantag av skadeståndsanspråk enligt 15
kap. 13 §§ övergår tUl det övertagande bolaget, när lagakraflvunnel beslut om
bifall till ansökan enligt 4 § registrerat och, i fall som avses i andra
stycket, även anmälan som där anges registrerats.
Har
ej ansökan om rätlens lillslånd gjorts inom föreskriven tid eller har rätten
genom lagakraflvunnel beslut avslagit ansökan, skall registreringsmyndigheten
förklara frågan om fusion förfaUen. Detsamma gäller om bolagen ej gjort
anmälan enligt andra stycket inom föreskriven tid eller
registreringsmyndighelen genom lagakraftägande beslut avskrivit sådan anmälan
eller vägrat registrering.
6 §
När registrering som avses i 5 § tredje stycket skett, skaU styrelsen
och verkställande direktören i överlåtande bolag skifta fusionsvederla
get.
Styrelsen
och verkställande direktören skall genast när skifte skett avge redovisning för
sin förvaltnuig av bolagets angelägenheter för tid och på sätt som anges i 13
kap. 9 §. Redovisningen, som skall framläggas på bolagsstämma så snart det kan
ske, skall innehålla redogörelse för skiftet. 4 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 50
Betr'åffande
klander av skiftet och preskription av skifteslikviden äger 13 kap. 13 § andra
och tredje styckena motsvarande tillämpning.
7 §
När slutredovisning lagts fram enligt 6 §, är det överlåtande bola
get upplöst. Anmälan därom skall genast göras för registrering.
Ulan
hinder av första stycket kan ägare till en tiondel av samtliga aktier hos
styrelsen påkalla bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 15 kap.
5 §, varvid 9 kap. 8 § andra meningen äger motsvarande tillämpning. Väckes
sådan talan, gäller 13 kap. 16 § i tiUämpliga delar.
8 § Äger moderbolag samtliga aktier i dolterbolag,
kan bolagens styrelser träffa och för registrering anmäla sådant avtal om
fusion, alt dotterbolaget skall gå upp i moderbolaget. Därvid gäller 4 och 5
§§ i tiU-lämpliga delar. Dotterbolaget är upplöst när rättens beslut om
tillstånd registrerats.
9 § Äger moderbolag självt eUer tillsammans med
dotterförelag mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av
röstetalet för samtliga aktier i dolterbolag, har moderbolaget rätt att av de
övriga aktieägama i sistnämnda bolag lösa in återstående aktier. Den vars
aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av moderbolaget.
Tvist
huruvida rätt eller skyldighet till inlösen föreligger eller om lösenbeloppet
prövas av tre skiljemän enligt lagen ( 1929: 145) om skiljemän, i den mån
annat ej följer av beslämmelsema i delta kapitel.
Har
moderbolaget förvärvat större delen av sina aktier i dotterbolaget på grund av
inbjudan till en vidare krets att tiU moderbolaget överlåta sådana aktier mot
visst vederlag, skall lösenbeloppet motsvara vederlaget, om ej särskilda skäl
föranleder annat.
Kostnadema
för skiljemannaförfarandet skall bäras av moderbolaget, om ej skiljemännen på
särskilda skäl ålägger annan aktieägare att helt eUer delvis svara för dessa
kostnader.
10 §
Vill moderbolag lösa in aktier i dotterbolag enUgt 9 § och kan
överenskommelse härom icke träffas, skaU moderbolaget hos dotterbola
gets styrelse skriftUgen begära att tvisten hänskjutes tiU skUjemän och
uppge sin skiljeman.
Dotterbolagets
styrelse skall vid begäran enligt första stycket ofördröjligen genom
kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom den ort där styrelsen
har sitt säte aimioda aktieägare, mot vilka lösningsanspråket riktas, att
skriftligen uppge sm skiljeman till dotterbolaget senast två veckor från
kungörelsen. Anmodan skall även genom brev sändas till varje sådan aktieägare,
om hans postadress är känd för bolaget.
Har
icke samtUga i aktieboken införda aktieägare mot vUka lösningsanspråket riktas
inom föreskriven tid uppgivit en gemensam skUjeman, skall dotterbolagets
styrelse hos rätten i den ort där styrelsen har sitt säte begära förordnande av
god man. Denne skaU hos överexekutor i nämnda ort ansöka om förordnande av
sådan skiljeman och i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rält.
11 §
Prövas tvist om iidösen enligt 9 § av skiljemän och är det ostri
digt mellan parterna att lösningsrätt föreUgger eller förklaras i skiljedom
att sådan rätt är för handen utan att lösenbeloppet samtidigt fastställes,
är aktieägama skyldiga att tiU moderbolaget överlämna sina aktiebrev
med påskrift om överlåtelse, om moderbolaget betalar fastställt lösenbe-
Prop. 1975:103 51
lopp
eller ställer av skUjemännen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte
ränta.
Aktieägare
har rätt till skälig ränta på lösenbeloppet för tiden från det säkerhet ställts
till dess lösenbeloppet förfaller tUl betalning.
12 § Har fastställt lösenbelopp erbjudits aktieägare
utan att denne överlämnat sina akliebrev, skall moderbolaget utan dröjsmål
nedsätta lösenbeloppet enligt lagen (1927: 56) om gälds betalning genom penningars
nedsättande i allmänt förvar. Därvid får förbehåU om rätt att återtaga det
nedsatta beloppet ej göras.
13 § Har säkerhet ställts enligt 11 § eller
nedsättning skett enligt 12 §, är moderbolaget ägare tiU aktierna. Innan
aktiebreven överlämnats till moderbolaget medför breven i sådant fall endast
rätt för innehavaren alt mot överlämnande av breven till moderbolaget eller
överexekutor få ut lösenbeloppet jämte ränta.
Har
akliebrev ej överlämnats inom ett år från det moderbolaget blivit ägare till
aktien, kan nytt tUl moderbolaget ställt aktiebrev utfärdas. Det nya
aktiebrevet skall innehåUa uppgift alt det ersätter äldre brev. Överlämnas
därefter det äldre aktiebrevet till moderbolaget, skall brevet Överlämnas till
dotterbolaget för att makuleras.
15
KAP Skadestånd m. m.
1 § Stiftare, styrelseledamot och verkställande
direktör, som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtUgen eUer av oaktsamhet
skadar bolaget, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan vållas
aktieägare eUer annan genom överträdelse av denna lag eller bolagsordningen.
2 § Revisor är ersättningsskyldig enligt i 1 §
angivna grunder. Han ansvarar även för skada som uppsåtiigen eller av
oaktsamhet vållas av hans medhjälpare.
Är
revisionsbolag revisor, åUgger ersättningsskyldigheten detta bolag och den för
revisionen huvudansvarige.
3 § Aktieägare är skyldig att ersätta skada som han
genom att medverka tiU överträdelse av detma lag eUer bolagsordningen
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tiUfogar bolaget, aktieägare eller annan.
Om det med hänsyn tUl faran för fortsatt missbmk och förhåUandena i övrigt är
påkallat, är han även skyldig att inlösa skadeUdande aktieägares aktier.
Lösenbeloppet bestämmes tiU belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets
ställning och övriga omständigheter.
4 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 13 §§, kan
skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn tiU handUngens
beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.
Skall
flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån ej
skadeståndsskyldigheten jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad
någon utgivit i skadestånd får sökas åter av de andra efter vad som är skäUgt
med hänsyn till omständigheterna.
5 §
Talan om skadestånd till bolaget enligt 13 §§ kan väckas, om
vid bolagsstämma majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till
minst en tiondel av samtliga aktier biträtt förslag om anstäUande av ska
deståndstalan eller, såvitt gäUer styrelseledamot eUer verkställande di-
Prop. 1975:103 52
rektor,
röstat mot förslag om ansvarsfrihet. Uppgörelse beträffande skadeståndsskyldigheten
kan träffas endast av bolagsstämman och blott under fömtsättning att ej ägare
till en tiondel av samtiiga aktier röstar mot förslag härom. Föres
skadeståndstalan av aktieägare för bolagets räkning, kan uppgörelse ej träffas
utan hans samtycke.
Talan
om skadestånd tiU bolaget får föras av ägare tiU minst en tiondel av samtiiga
aktier. Om aktieägare sedan talan väckts avstår från talan, kan Ukväl de
övriga fullfölja denne. Den som anställt talan svarar för rättegångskostnaderna
men har rätt tUl ersättning av bolaget för kostnad som täckes av vad som kommit
bolaget till godo genom rättegången.
Talan
för bolagets räkning mot styrelseledamot och verkställande direktör som
skadestånd på gmnd av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas
sist ett år från det årsredovisning och revisionsberättelse för räkenskapsåret
lades fram på bolagsstämma.
Har
beslut fattats att bevUja ansvarsfrihet eller att icke föra skadeståndstalan
utan att aktieägare som avses i första stycket röstat däremot eller har tiden
för talan försuttits enligt tredje stycket, kan likväl talan enligt första
eller andra stycket väckas, om i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen
eller eljest till bolagsstämman ej lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och
fuUständiga uppgifter angående beslut eller åtgärd varpå talan gmndas.
Utan
hinder av vad som sagts ovan i denna paragraf kan skadeståndstalan som grundas
på brott föras av styrelsen.
"6
§ Talan för bolagets räkning enligt 13 §§, som icke grundas på brott, kan ej
väckas mot
1. stiftare sedan tre år förflutit från det beslut om
bolagets bildande fattades på konstituerande stämma,
2. styrelseledamot eller verkställande direktör sedan
tre år förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärd,
varpå talan grundas, fattades eller vidtogs,
3. revisor sedan tre år förflutit från det
revisionsberättelse framlades på bolagsstämma eller yttrande som avses i denna
lag avgavs,
4. aktieägare sedan två år förflutit från beslut eller
åtgärd, varpå talan grundas.
Försättes
bolaget i konkurs på ansökan som gjorts innan den i första stycket angivna
tiden gått ul, kan konkursboet föra talan enUgt 13 §§ utan hinder 'av att
frihet från skadeståndsansvar inträtt enligt 5 §. Efter utgången av nämnda tid
kan sådan talan dock ej väckas senare än sex månader från första
borgenärssammanträdet.
16
kap.
Aktiebolags
firma
1 §
Aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag. Firman skall tydligt skilja
sig från annan förat i aktiebolagsregistret eller filialregistret införd, ännu
beslående firma. För registrering av aktiebolags firma gäller i övrigt vad som
föreskrives i firmalagen (1974:156).
Skall
bolagets firma registreras på två eller flera språk, skaU varje lydelse anges
i bolagsordningen.
Bolagets
styrelse kan antaga bifirma. Vad i första stycket sägs om firma gäller även
bifirma. Ordet aktiebolag får dock ej intagas i bifirma.
Skriftlig
handling, som utfärdas för aktiebolag, bör undertecknas med
Prop. 1975:103 53
bolagets
firma. Har styrelsen eUer annan ställföreträdare för bolaget utfärdat handling
utan firmaleckning och framgår icke av dess innehåll att den utfärdals på
bolagets vägnar, är de som undertecknat handUngen solidariskt ansvariga för
förpliktelse enUgt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock ej, om av
omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för
bolaget och den liU vilken handlingen ställts av bolaget får behörigen
undertecknat godkännande av handlingen utan oskäUgt dröjsmål efter det begäran
därom framställts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.
2
§ Om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering finns
bestämmelser i firmalagen (1974: 156).
17
KAP.
Bundna
och fria aktier
1 §
I bolagsordningen kan intagas förbehåll, att aktier i bolaget ej får
genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag eller
annan sammanslutning eller stiftelse eller av visst slag av aktiebolag el
ler annan sammanslutning eller stiftelse eller av annan än svensk med
borgare. Sådana aktier kallas bundna aktier. Om ej alla aktierna skall
vara bundna, kallas övriga aktier fria aktier.
På
konstituerande stämma kan ändring av bolagsordningen beträffande förbehåll
enligt första stycket ej ske ulan samtycke av aktietecknare som beröres av
ändringen.
Har
aktieägare, som enUgt förbehållet ej får genom teckning eller överlåtelse
förvärva bundna aktier, på annat sätt förvärvat sådan aktie, hindrar förbehåUet
honom ej alt vid ökning av aktiekapitalet utöva den med aktien enligt denna lag
eUer den vid förvärvet gällande bolagsordning förenade företrädesrätten till
nya bundna aktier.
2 §
Avser ej förbehåUet samtliga aktier, skall aklietecknare med rätt
alt förvärva endast fria aktier ange att hans teckning avser fria aktier.
Har det belopp som skaU inbetalas för aktie bestämts högre för fria ak
tier än för bimdna, skall annan aktietecknare vid sin teckning ange det
högsta antal fria aktier som han är beredd att förvärva.
Den
företrädesrätt som vid ökning av aktiekapitalet tillkommer fria aktier skall
avse nya fria aktier.
Vid
ökning eller nedsättning av aktiekapitalet får förhållandet meUan antalet
bundna och antalet fria aktier ej ändras i strid mot förbehållet. Om på grund
därav vid nyemission ej hela antalet med företrädesrätt tecknade fria aktier
kan utges, skall de fria aktierna fördelas mellan tecknarna i förhållande tUl
tecknat anlal och, i den mån det ej kan ske, genom lottning. Utges flera nya
fria aktier än som tecknats med företrädesrätt, skaU överskottet på samma sätt
fördelas bland dem som tecknat med företrädesrätt på grund av bundna aktier, i
den mån det kan ske utan rubbning av förhåUandet mellan antalet bundna och
antalet fria aktier.
3 §
Vid emission enligt 5 kap. skaU iakttagas att förhåUandet mellan
antalet bundna och antalet fria aktier ej ändras i strid mot förbehållet,
om den i emissionsvillkoren medgivna utbytes- eller teckningsrätten skul
le utnyttjas tUl fullo.
Emissionskursen,
utbyteskursen eller kursen vid nyteckning får be-
Prop. 1975:103 54
stämmas
högre i fråga om skuldebrev där utbytes- eller teckningsrätten avser fri aktie
än i fråga om annat skuldebrev.
Vid
utbyte eller nyteckning utfärdas bundna och fria aktier i enlighet med vad som
angives i skuldebrevet eller optionsbeviset. Den som endast har rätt alt
förvärva fri aktie får ej tUldelas bunden aktie.
4 §
I varje aktiebrev eller interimsbevis som avser bunden aktie skall
anges att aktien är bunden.
I
emissionsbevis skall anges om rätlen tUl ny aktie tillkommer aktieägare på
grund av bunden eller fri aktie. I konvertibelt skuldebrev, i skuldebrev förenat
med optionsrätt till nytecknuig och i optionsbevis skall anges, om utbytes-
eUer teckningsrätten avser bunden eller fri aktie.
I
aktieboken skall för varje aktie anmärkas om den är bunden eller fri.
5
§ Har antalet fria aktier kommit att
överstiga den enligt förbehål-. let medgivna delen av aktierna efter det att
aktie av visst slag omvandlats till aktie av annat slag eller genom alt bundna
aktier blivit ogiltiga eller i samband med nedsättning av aktiekapitalet
inlösta eller indragna, skall bolaget inom tre månader därefter för
registrering anmäla och visa att det tiUåtna förhållandet mellan antalet bundna
och antalet fria aktier åter inträtt. Sker det ej, skaU
registreringsmyndigheten förelägga bolaget att inom en månad inkomma med
anmälan jämte bevis. Efterkommes ej föreläggandet, skall
registreringsmyndigheten göra anmälan tiU rätlen för bolagets försättande i
likvidation och underrätta bolaget därom.
6 § Har, då tiden för utbyte eUer nyteckning enligt 5
kap. utgått, antalet fria aktier efter registrering kommit att överstiga den
enligt förbehållet medgivna andelen av sådana aktier, skall
registreringsmyndigheten förelägga bolaget att inom sex månader för
registrering anmäla och visa, att det tiUåtna förhållandet mellan antalet fria
och antalet bundna aktier åter inträtt. Efterkommes ej föreläggandet, skaU
registreringsmyndigheten göra anmälan tiU rätten för bolagets försättande i
likvidation och underrätta bolaget därom.
Har
bolaget mottagit föreläggande som avses i första stycket, får styrelsen inom
ramen för bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalets sloriek besluta om
sådan ökning av aktiekapitalet genom utgivande av nya bundna aktier mot
betalning i pengar som behövs för att det till-låtna förhållandet mellan
antalet fria och antalet bundna aktier skall inträda. Styrelsen får därvid
besluta om avvikelse från den företrädesrätt till tecknmg av nya aktier som
eljest tUlkommer fömtvarande aktieägare. Full betalning för aktierna skall
erläggas inom sådan tid att den i första stycket angivna tidsfristen kan
iakttagas. När full betalning erlagts, skall styrelsen anmäla nyemissionen för
registrering.
Överstiger
tiden för utbyte eUer nyteckning tre år, skaU registrerings-myndigheten efter
utgången av varje treårsperiod under nämnda tid iakttaga vad i första stycket
sägs. Bestämmelserna i andra stycket äger därvid motsvarande tillämpning.
7 §
Bolagsslämmobeslut varigenom i bolagsordningen intages förbe
håll enligt 1 § fattas enUgt 9 kap. 14 § första stycket. Efler registrering
av beslutet skall styrelsen genast verkstäUa detta.
Avser
förbehållet ej samtUga aktier, skall styrelsen inför notarius pu-
Prop. 1975:103 55
blicus
bestämma vilka aktier som skall vara bundna och vilka som skall vara fria.
TUlhör aktie vid tiden då registreringen av bolagsstämmobeslutet kungöres
någon, som på gmnd av förbehållet icke får förvärva bunden aktie, är aktien
fri, om ägaren ej genom överlåtelse förvärvat den med vetskap om beslutet. Har
ägarna av övriga aktier ej kommit överens om annat, skall genom lottning
bestämmas vilka övriga aktier som skall vara fria. För vad sålunda bestämts
skall skriftlig redogörelse upprättas och bestyrkas av notarius publicus.
Styrelsen
skall utan dröjsmål genom anmaning tiU aktieägarna på sätt som i 9 kap. 9 §
andra stycket föreskrives i fråga om kallelse till bolagsstämma infordra
breven på de aktier som skall vara bundna. Genom styrelsens försorg skall på
dessa aktiebrev göras påskrift om att aktierna är bundna och i aktieboken för
varje aktie anmärkas om aktien är bunden eller fri. Om den aktieägare som
senast antecknats i aktieboken på grund av förbehållet ej kan förvärva bunden
aktie, får påskrift på brevet ej ske utan att i aktieboken införes sådan ägare
till aktien som kan förvärva bunden aktie ulan hinder av förbehåUet.
8 §
Inom ett år efter det att beslut fattats om intagande av förbehåll
enligt 1 § i bolagsordningen eller talan om klander av beslutet genom la
gakraflvunnen dom ogillats skall för registrering anmälas att beslutet
blivit verkställt. Har anmälan ej gjorts inom föreskriven tid eUer har
registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut avskrivit sådan
anmälan eller vägrat registrering, skall registreringsmyndigheten förklara
frågan om ändring av bolagsordningen förfallen.
Innan
registrering skett på grund av anmälan enligt första stycket kan bolagsstämma i
den ordning som anges i 9 kap. 13 § första stycket första meningen besluta att
frågan om förbehållets intagande i bolagsordningen skall förfalla. Beslutet
skall genast anmälas för registrering.
9 §
På bunden aktie får utdelning ej äga ram innan i aktiebrevet eUer
interimsbeviset angivits all aktien är bunden.
18
KAP. Registrering m. m.
1 §
Registreringsmyndighet för aktiebolag är patent- och registrerings
verket.
Hos
registreringsmyndighelen föres aktiebolagsregister för registrering enligt
denna lag eller annan författning.
Föreskrifter
om avgifter i regislreringsärenden enUgt denna lag meddelas av regeringen
eUer, efter regeringens bemyndigande, av registreringsmyndigheten.
2 § Registreringsmyndigheent skall utan dröjsmål i
Post- och Inrikes Tidningar kungöra vad som införes i aktiebolagsregislrel med
undantag av registrering av underrättelse enligt 13 kap. 20 §.
3 § Det som enligt denna lag eller särskUda
bestämmelser blivit infört i aktiebolagsregislrel och kungjort skall anses ha
kommit till tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår alt han
varken ägde eller bort äga vetskap därom.
Prop. 1975:103 56
4 §
Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är
föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge
yttrande eller vidtaga rättelse. Detsamma gäller, om registreringsmyn
digheten finner att beslut som anmäles för registrering eller handling
som bifogas anmälningen ej har tillkommit i behörig ordning eller till
sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsord
ningen eller har i något viktigare hänseende otydlig eUer vUseledande
avfattning. Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skaU an
mälningen avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i
föreläggande. Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för re
gistrering och har sökanden haft tillfälle alt yttra sig över hindret, skall
registrering vägras, om anledning ej förekommer alt ge sökanden nytt
föreläggande.
Bestämmelserna
i första stycket utgör ej hinder för registrering av bolagsstämmobeslut, om
rätlen till talan mot beslutet gått förlorad enligt 9 kap. 17 § andra stycket.
Registreringsmyndighelen
skaU genast skriftUgen underrätta bolaget när registreringsmyndigheten fattar
beslut enligt 4 kap. 13 § andra stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket, 13 kap. 18
§, 14 kap. 5 § fjärde stycket, 17 kap. 8 § första stycket eller 19 kap. 2 §.
5 §
Om avförande av firma ur registret sedan dom om hävande av
firmaregistrering vunnit laga kraft finns beslämmelser i firmalagen
(1974: 156).
6 § Registrering av beslut om ändring av
bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalet, maximikapitalet eller
minimikapitalet eller om aktiernas nominella belopp och registrering av beslut
om ökning eller nedsättning av aktiekapitalet skall ske samtidigt, om ändringen
av bolagsordningen eller ökningen eUer nedsättningen av aktiekapitalet är
nödvändig för alt aktiekapitalets storlek skall bli förenlig med bolagsordningen.
7 § Mot myndighets beslut i tiUslåndsärende enligt 2
kap. 1 §, 7 kap. 1 §, 8 kap. 4 §, 10 kap. 2 eller 3 §, 11 kap. 6 § eller 8 §
första stycket 1 eller 12 kap. 8 § föres talan hos regeringen genom besvär.
Mot
länsstyrelses beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första stycket
föres talan hos kammarrätten genom besvär.
Talan
mot registreringsmyndighetens beslut varigenom anmälan av-skrivits eller
registrering vägrats enligt 4 § första stycket föres hos kammarrätten genom
besvär inom två månader från beslutets dag. Detsamma gäller beslut av
registreringsmyndighelen som avses i 4 § tredje stycket.
19
KAP. Straff och vite
1
§ TiU böter eUer fängelse i högst ett år dömes den som
1. uppsåtiigen eller av oaktsamhet underlåter att
enligt denna lag föra aktiebok, akliebrevsregisler, förtecknmg enUgt 3 kap. 12
§ eller håUa aktiebok tillgänglig,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap.
12 § tredje stycket, 8 kap. 8 § andra stycket andra meningen eUer 9 § första
stycket,
3. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 12
kap. 7 eller 9 §,
4. uppsåtUgen eller av oaktsamhet bryter mot 17 kap. 4
§ första eller andra stycket, 7 § tredje stycket eUer 9 §,
Prop. 1975:103 57
5.
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 5 § andra stycket eUer 5
kap. 4 § andra stycket såvitt dessa lagrum rör förbehåll enligt 17 kap. 1 §.
Utan
hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket
3 mot 12 kap. 7 § ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal
för brottet inom fem år från brottet.
2
§ Registreringsmyndighelen kan vid vite förelägga verkställande direktören
eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan
författning alt
1. till myndigheten sända in behörig
redovisningshandling, revisionsberättelse eller delårsrapport,
2. hos myndigheten göra behörig anmälan för
registrering.
Föreläggande
enligt första stycket 2 får ej meddelas, om underlåtenhet att göra anmälan
medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut förfaller eller bolaget blir
skyldigt träda i likvidation.
Försuttet
vite utdömes av registreringsmyndigheten.
Om
ikraftträdandet av denna lag finns bestämmelser i lagen (1975:
000) om införande av aktiebolagslagen (1975: 000).
2
Förslag till
Lag
om införande av aktiebolagslagen (1975: 000)
Härigenom
föreskrives följande.
1 § Aktiebolagslagen (1975: 000) och denna lag träder
i kraft, såvitt avser 15 § andra stycket och 23 § denna lag, en vecka efler den
dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och i övrigt den 1 januari 1977.
2 § Genom aktiebolagslagen (1975: 000) upphäves
1. lagen (1944: 705) om aktiebolag,
2. lagen (1944: 706) angående införande av nya lagen
om aktiebolag,
3. lagen (1973: 302) om konvertibla skuldebrev m. m.
3 § Förekommer i lag eller annan författning
hänvisning tiU föreskrift som ersatts genom bestämmelse i aktiebolagslagen
(1975: 000) eller denna lag, liilämpas i stället den nya bestämmelsen.
4 § För bolag som registrerats före den 1 januari
1977 gäUer aktiebolagslagen (1975: 000) med nedan angivna undantag.
Att
särskilda bestämmelser övergångsvis gäller för aktiebolag som bildats före den
6 juni 1973 följer av övergångsbestämmelserna tUl lagen (1973: 303) om ändring
i lagen (1944: 705) om aktiebolag.
5 § Om ej bolagsordningen anger vUken tid bolagets
räkenskapsår skall omfatta, skall kalenderåret vara räkenskapsår.
6 § Före utgången av juni 1977 skall full betalning
erläggas för aktie som tecknats i samband med bolagets bUdande. Senast vid
utgången av juli 1977 skall bolaget anmäla hur stor del av aktiekapitalet som
bUvit till fullo betald. Anmälningen skall bestyrkas av auktoriserad eller godkänd
revisor.
Prop. 1975:103 58
Har
ej före utgången av juli 1977 anmälts att full betalning erlagts för aktier med
ett sammanlagt nominellt belopp som motsvarar det i bolagsordningen angivna
aktiekapitalet eUer uppgår till minimikapitalet, skall registreringsmyndigheten
anmäla förhållandet tUl rätten som förordnar att bolaget skall träda i
Ukvidation. Beslut om Ukvidation meddelas dock ej, om det under ärendets
handläggning i tingsrätten styrkes att aktiekapitalet eller minimikapitalet
har inbetalats.
7 § Innehåller bolagsordningen sådan beslämmelse om
rätt tiU teckning eller erhållande av nya aktier som avses i- 9 § 1 mom. tredje
stycket andra meningen lagen (1944: 705) om aktiebolag, skall bestämmelsen anses
gälla även beträffande aktier som ges ut utöver tidigare föreskrivet
maximikapital.
8 § Finnes i bolag aktier vilkas röstvärde överstiger
tio gånger röstvärdet för samtliga aktier av annat slag, får bolaget ge ut
aktier med de röstvärden som tillkommer redan utgivna aktier.
9 § Äldre beslämmelser om verkan av att aktiebrev
ställts tUl innehavaren gäller fortfarande i fråga om aktiebrev utfärdat för
aktie som har getts ut före utgången av år 1976.
Den
som innehar aktiebrev och enligt bolagets påskrift därpå är införd såsom ägare
i aktieboken är, utan hinder av alt införingen skett före utgången av år 1976,
likställd med den som enligt 13 § andra stycket lagen (1936: 81) om skuldebrev
förmodas äga rätt att göra skuldebrevet gällande, om förvärv från honom sker
efter nämnda tidpunkt.
10 § Registrering och verkställande av
bolagsslämmobeslut, som fattats före utgången av år 1976, samt talan mot sådant
bolagsstämmobeslut sker enligt lagen (1944: 705) om aktiebolag eller lagen
(1973: 302) om konvertibla skuldebrev m. m., om annat ej följer av 6 eller 23
§.
11 § Har styrelsen före utgången av år 1976 beslutat
om nyemission, skaU nyemissionen ske enligt lagen (1944: 705) om aktiebolag.
12 § Bestämmelserna i 4 kap. 17 § aktiebolagslagen
(1975: 000) äger tillämpning även på fondaktie som utgivits före den 1 januari
1977. Anmaning får dock ske tidigast efter utgången av år 1978.
13 § Har före utgången av år 1976 åtgärd vidtagits för
verkstälUghet av nedsättning av aktiekapitalet enligt 65 § lagen (1944: 705) om
aktiebolag, får nedsättningen verkställas och registreras enligt nämnda lag.
14 § Styrelseledamot och verkställande direktör, som
tillträtt före utgången av år 1976, skall anmäla sitt aktieinnehav enligt 8
kap. 5 § aktiebolagslagen (1975: 000) snarast efter nämnda tidpunkt.
15 § Bestämmelserna i 8 kap. 1 §, 10 kap. 3 § första,
andra och fjärde styckena samt 10 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975: 000)
tUlämpas från och med första ordinarie bolagsstämma som hålles efter lagens
ikraftträdande. IntiU dess tiUämpas i stället motsvarande äldre bestämmelser.
Beslut
enligt 10 kap. 3 § tredje stycket nämnda lag får meddelas före den 1 januari
1977.
Prop. 1975:103 59
16 §
Årsredovisning och koncernredovisnuig skall efter utgången av
år 1976 upprättas enUgt aktiebolagslagen (1975: 000). För räkenskapsår
som börjat löpa före denna tidpunkt får sådan redovisning dock upprät
tas enligt lagen (1944: 705) om aktiebolag.
I koncernredovisning
behöver ej medtagas koncemresultaträkning och koncernbalansräkning för
räkenskapsår som påbörjats före utgången av år 1976.
17 §
Om det i 11 kap. 8 § första stycket 6 aktiebolagslagen
(1975: 000) angivna anskaffningsvärdet för tUlgång, som förvärvats före
den 1 januari 1977, ej kan utrönas med hjälp av bolagets bevarade rä
kenskaper, skaU som anskaffningsvärde redovisas, beträffande byggnad
det vid 1965 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet (bygg
nadsvärdet) ökat med förbättringskostnader under tiden efter utgången
av år 1964, samt belräffande annan tUlgång det belopp vartUl anskaff
ningsvärdet skäligen kan uppskattas.
I
not till balansräkningen skall anges om anskaffningsvärdet uppskattats enligt
första stycket.
18 § Finnes skuldregleringsfond, skall denna överföras
till reservfonden eller nedsättas. Nedsättning får ske årligen med högst en
femtedel av det belopp varmed summan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden
överstiger skulderna enligt balansräkningen. När fem räkenskapsår förflutit efter
den 1 januari 1977, skall skuldregleringsfonden helt överföras till
reservfonden.
19 § Likvidation genomföres enUgt lagen (1944: 705) om
aktiebolag, om likvidator utsetts före utgången av år 1976.
Bestämmelserna
i 13 kap. 13 § tredje stycket aktiebolagslagen (1975: 000) gäUer även medel som
innehållils i likvidation där likvidator utsetts före utgången av år 1947. Den
i nämnda lagrum angivna tidsfristen på fem år räknas i sådant fall från den 1
januari 1977.
20 § Har enligt 136 eller 174176 § lagen (1944: 705)
om aktiebolag inlösen av aktier påkallats före utgången av år 1976, gäller
bestämmelserna i nämnda lag beträffande inlösen.
21 § InnehåUer bolagsordningen förbehåll som avsågs i
52 § första eller andra stycket lagen (1910: 88 s. 1) om aktiebolag gäUer
förbehållet även om det avviker från 3 kap. 3 § eller 17 kap. 1 §
aktiebolagslagen (1975: 000). Om tillämpningen av föreskrift i bolagsordningen
rörande lösens belopp skulle bereda någon otillbörlig fördel, kan jämkning dock
ske.
22 § Föreskrives i bolagsordningen att ändring av
denna skall ske enligt den lag som gäUde vid föreskriftens tUlkomst, kan
föreskriften ändras genom beslut av bolagsstämma med den majoritet som anges i
9 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (1975: 000).
23 § Efter utgången av år 1975 kan beslut om ändring i
bolagsordningen till överensstämmelse med aktiebolagslagen (1975: 000) fattas
enligt 9 kap. 14 eller 15 § nämnda lag. I beslutet skall anges att det gäller
från och med den 1 januari 1977.
Prop.
1975:103 60
24 § Om bolagsordning efler utgången av år 1976
strider mot aktiebolagslagen (1975: 000), skall styrelsen utan dröjsmål
framlägga förslag till bolagsstämman om ändring av bolagsordningen till
överensstämmelse med lagen.
25 § Har bolagslämma enUgt 1 § lagen (1970: 596) om förenklad
aktiehantering före utgången av år 1976 beslutat att nämnda lag skall vara
tillämpUg på bolaget, anses bolaget vara avslämningsbolag, även om förbehåll
därom ej intagils i bolagsordningen. Bestämmelsema i 24 § äger motsvarande
tillämpning.
3
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m.
m.,
dels
alt i 3, 5, 22 och 33 §§ samt i punkten 15 av övergångsbestämmelserna ordet
"Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",
dels
att 11 och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
11 §
Pensionsstiftelse får icke mottaga fordran mot arbetsgivaren. Avtal i slrid
härmed är ogUtigt. Stiftelsen äger dock utiåna medel till arbetsgivaren, om
betryggande säkerhet ställes för lånet eller tillsyningsmyndig-helen medger
det.
Stiftelse
får icke från arbetsgi- Stiftelse får icke från arbetsgi
varen mottaga egendom på vil- våren mottaga egendom på vU-
kor, som väsentligt begränsar stif- kor, som väsentligt begränsar stif
telsens rätt att förfoga över egen- telsens rätt att förfoga över egen
domen. Ej heller får stiftelse, som domen. Ej heller får stiftelse, som
grundats av aktiebolag, utan alt grundats av aktiebolag, utan att
tillsynsmyndigheten godkänner det tUlsynsmyndigheten godkänner det
äga aktier i bolaget eller i bolag, äga aktier i bolaget eller i bolag,
vilket står i sådant förhållande till vUket slår i sådant
förhållande tUl
detta, som avses i 221 § lagen den detta, som avses i 1 kap. 2 § aktie-
14 september 1944 (nr 705) om bolagslagen (1975: 000).
aktiebolag.
23 §
Övergår näringsverksamhet från en arbetsgivare tUl annan och avtalas därvid
att ansvaret för pensionsutfästelse skall överflyttas på efterträdaren, skall
samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensionsfordringen.
TUlsynsmyndigheten äger medge att samtycke icke behöver inhämtas, om
efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen.
1
Senaste lydelse av 33 § 1971: 641.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Har
i författning meddelats särskilda bestämmelser om tUlvaratagande av
fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglerna i första
stycket.
Föreslagen lydelse
Har
i författning meddelats särskUda bestämmelser om tUlvarata-tagande av
fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglema i första
stycket. Innehavare av pensions fordran behöver dock ej förtecknas och kallas i
ärende om fusion enligt 14 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975:000), om tillståndsmyndigheten
medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 6 kap. 5 § andra
meningen, nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 6 § och nedsättning av
reservfonden enligt 12 kap. 4 § tredje stycket 3 samma lag.
Har
ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats, anses utfästelsen ha
sanmia rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd hos efterträdaren
från dagen för anstäUningen hos företrädaren. Efter överflyttningen är
företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1970: 596) om förenklad ak-tiehanteringi,
dels
att i 4, 17, 27, 28 och 29 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels att 1, 8, 21, 26, 36
och 37 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Denna
lag är tillämplig på aktiebolag om bolagsstämman beslutar det. Lagen träder
då i stället för motsvarande beslämmelser i lagarna (1944: 705) om aktiebolag,
(1948: 433) om försäkringsrörelse och (1955: 183) om bankrörelse.
'
Senasle lydelse av 28 § 1971: 648.
Föreslagen
lydelse
1
§
Denna
lag är tillämpUg på försäkringsaktiebolag och bankaktiebolag, om
bolagsstämman beslutar det. Lagen träder då i stället för motsvarande
bestämmelser i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse och lagen (1955: 183) om
bankrörelse. Bestämmelserna i 17, 19 och 20 §§ äger dessutom tillämpning på
aktiebolag som är avslämningsbolag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 § 2
Aktiebok föres med
maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I aktieboken upptages, om
ej annat följer av 16 §, aktieägama med uppgift om personnummer eller annat
identifieringsnummer och postadress. För varje ägare anges det antal aktier
som han äger av olika slag och aktiebrevs ordningsnummer. Fångets beskaffenhet
behöver ej anmärkas i aktieboken. Vad i 39 a § lagen (1944: 705) om aktiebolag
föreskrives skall gälla i tiUämpliga delar.
I aktieboken upptages, om
ej annat följer av 16 §, aktieägarna med uppgift om personnummer eller annat
identifieringsnummer och postadress. För varje ägare anges det antal aktier som
han äger av olika slag och aktiebrevs ordningsnummer. Fångets beskaffenhet
behöver ej anmärkas i aktieboken. Vad i 3 kap. 16 § aktiebolagslagen (1975:
000) föreskrives skall gälla i tUlämpliga delar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
21
§3
I
beslut om utdelning skall anges den dag då aktieboken och förteckning enligt
12 § skall avstämmas för fastställande av vilka som är införda i dem.
Detsamma
gäller beslut om sådan kapitalökning där aktiebolagets aktieägare har rätt
till nya aktier i förhållande till det antal aktier som de fömt äger.
Avstämningsdagen för kapitalökning får ej sättas tidigare än tre veckor efler
den dag när beslutet kungjorts i allmänna tidningarna. Vid fondemission får
aktieboken och förteckningen dock ej avstämmas innan beslutet om emissionen
registrerats.
Avstämningsdag
skall också bestämmas när bolaget med stöd av lagen (1973:302) om konvertibla
skuldebrev m. m. fattar beslut rörande sådan emission av skuldebrev där
aktieägarna har företrädesrätt att teckna skuldebrev i emissionen.
26 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
För värdepapperscentralen
gäller, om ef annat följer av 27 och 28 §§, vad om aktiebolag är stadgat i
lagen (1944: 705) om aktiebolag.
Aktiebolagslagen (1975:
000) är tillämplig på värdepapperscentralen, om ej annat följer av 27 och
28§§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid kapitalökning behöver
aktieägare ej underrättas enUgt 54 § lagen (1944: 705) om aktiebolag, 49 §
lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse och 35 § tredje stycket lagen (1955:
183) om bankrörelse.
'
Senaste lydelse 1974: 935. » Senaste lydelse 1973: 304.
Vid kapitalökning behöver
aktieägare ej underrättas enligt 49 § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse
och 35 § tredje stycket lagen (1955: 183) om bankrörelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
37
i lagarna
Bestämmelserna
(1944:705) om aktiebolag, (1948: 433) om försäkringsrörelse och (1955: 183) om
bankrörelse beträffande skadeståndsskyldighet vid överträdelser av dessa lagar
äger motsvarande tillämpning på överträdelse av denna lag.
Föreslagen
lydelse
§
Bestämmelsema i lagarna
(1948: 433) om försäkringsrörelse och (1955: 183) om bankrörelse beträffande
skadeståndsskyldighet vid överträdelser av dessa lagar äger molsvarande
tillämpning på överträdelse av denna lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m.
Härigenom
föreskrives att 3 och 18 §§ lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom m. m. skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 § 2
Nuvarande
lydelse
Förvärv
av aktie, som skett i strid mot förbehåll som i 2 § andra stycket sägs, vare
ogiUt. Den som innehar skuldebrev eller optionsbevis som avses i lagen
(1973:302) om konvertibla skuldebrev m. m. äger dock vid utbyte eUer
nyteckning erhåUa fri aktie, om skuldebrevet eller optionsbeviset ger rätt
därtUl, även om förhållandet meUan antalet bundna och antalet fria aktier
därmed skulle ändras eller redan förat ändrats i strid mot förbehållet.
Har någon, av vilken
eidigt sådant förbehåU aktie ej må genom teckning eller överlåtelse förvärvvas,
annorledes bekommit aktie, skaU i fråga om hans rätt att på grand av nämnda
aktie teckna eller erhålla nya aktier gälla vad i lagen om aktiebolag är
stadgat.
Föreslagen
lydelse
Förvärv
av aktie, som skett i strid mot förbehåll som i 2 § andra stycket sägs, vare
ogiUt. Den som innehar skuldebrev eller optionsbevis som avses i 5 kap.
aktiebolagslagen (1975: 000) äger dock vid utbyte eller nyteckning erhålla fri
aktie, om skuldebrevet eUer optionsbrevet ger rätt därtUl, även om förhållandet
meUan antalet bundna och antalet fria aktier därmed skulle ändras eUer redan
förat ändrats i strid mot förbehållet.
Har någon, av vilken enUgt
sådant förbehåU aktie ej må genom teckning eUer överlåtelse förvärvas,
annorledes bekommit aktie, skaU i fråga om han rätt att på grund av nämnda
aktie teckna eller erhålla nya aktier gäUa vad i aktiebolagslagen är stadgat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
Senasle lydelse av lagens rubrik 1973: 307. " Senasle lydelse 1973: 305.
Prop. 1975:103 64
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
18 §
De i denna lag föreskrivna in- De i denna lag föreskrivna in
skränkningarna i rätten att för- skränkningarna i rätlen alt för
värva fast egendom, rörelse eller värva fast egendom, rörelse eller
del av rörelse, inmutad mineral- del av rörelse, inmutad mineral
fyndighet eller gravlägenhet skola fyndighet eller gruvlägenhet skola
ej tillämpas på förvärv genom bo- ej tillämpas på förvärv genom bo
delning, arv, testamente eller fu- delning, arv, testamente eller fu
sion enligt 174 § lagen den 14 sep- sion enligt 14 kap. 8 § aktiebolags-
tember 1944 (nr 705) om aktiebo- lagen (1975: OOOj.Lagen utgör ej
lag. Lagen utgör ej hinder för för- hinder för förvärv av fondandel
värv av fondandel enligt aktie- enligt aktiefondslagen (1974: 931j.
fondslagen (1974: 931).
Vad
denna lag innehåUer om inskränkning i rätten för bolag eller förening att
förvärva fast egendom, rörelse eUer del av rörelse, inmuta mi-neralfyndighet,
förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift, så ock
att förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt angår svenskt bolag eller
svensk förening, icke tUlämpas i avseende å
a) bankaktiebolag, jämkontoret, sparbank, centralkassa
för jord-brakskredit, försäkringsbolag, sjukkassa, understödsförening eller
annan försäkringsförening, aktiebolag eller förening, som erhållit statslån
från egnahemslånefonden;
b) förening, med undantag av sambruksförening, som har
tiU huvudsakligt ändamål att främja medlemmamas ekonomiska intressen genom att
1. anskaffa livsmedel eUer andra förnödenheter åt
medlemmama,
2. avsätta alster av medlemmamas verksamhet,
3. avsätta transporttjänster som medlemmarna utföra,
4. bereda bostäder åt medlemmama,
5. anskaffa lån åt medlemmama;
c) förening
som utgör sammanslutning av föreningar, vilka äro un
dantagna från lagens tiUämpning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
6
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
Härigenom
föreskrives att i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall införas två
nya paragrafer, 44 a och 117 a §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
44
a §
Har
antalet anställda hos föreningen under de två senaste räkenskapsåren i
medeltal överstigit
=
Lydelse enligt prop. 1975: 70.
Prop.
1975:103 65
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
200, skall föreningen iakttaga bestämmelserna i andra och
tredje styckena.
Utöver vad i 3843 a §§ föreskrives skola bestämmelserna
i 11 kap. 2 § första stycket, 9 § fjärde stycket, 12 §, 13 § första stycket och
14 § aktiebolagslagen (1975: 000) äga motsvarande tillämpning. Dessutom skall
storlek och förändring av lagerreserv särskilt redovisas.
De handlingar som avses i 44 § första stycket skola inom
tid som där anges utan särskild anmodan insändas till länsstyrelsen.
117 a §
Länsstyrelsen kan vid vite förelägga styrelseledamot att
fullgöra skyldighet enligt 44 a § att till länsstyrelsen insända årsredovisning
eller delårsrapport. Försuttet vite utdömes av länsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. De nya
bestämmelsema skall dock icke äga tUlämpning på årsredovisning för
räkenskapsår, som påbörjats före nämnda tidpunkt.
7 Förslag till
Lag om ändring i aktiefondslagen (1974: 931)
Härigenom föreskrives att 33 § akliefondslagen (1974: 931)
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §
I fråga om fondandelsbevis gäl- I fråga om
fondandelsbevis gäl-
ler, om annat ej följer av denna ler, om annat ej följer
av denna
lag, i tUlämpliga delar vad i lagen lag, i tiUämpliga delar vad i lagen
(1936: 81) oin skuldebrev före- (1936:81) om skuldebrev föreskri-
skrives om löpande skuldebrev. ves om löpande skuldebrev. Här-
vid är den som innehar fondandelsbevis ställt till viss
man eller order och enligt fondbolagets påskrift på beviset anges vara ägare
till fondandel som beviset avser
5 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 66
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
likställd med den som enhgt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas
äga rätt att göra skuldebrevet gäUande. Påskrift på beviset skall göras endast
om innehavaren styrker sitt förvärv av fondandel som beviset avser.
Om
utdelningskuponger till fondandelsbevis finns bestämmelser i 24 och 25 §§ lagen
om skuldebrev.
Utfärdas
fondandelsbevis utan Utfärdas fondandelsbevis utan
utdelningskuponger och innehåller utdelningskuponger och innehåller
fondbestämmelserna föreskrift att fondbestämmelserna föreskrift att
den som i fondbolagets register den som i fondbolagets register
över innehav av fondandelar är över innehav av fondandelar är
antecknad såsom ägare av fondan- antecknad såsom ägare av fondan
del är behörig att uppbära på an- del är behörig att uppbära på an
delen belöpande utdelning, skall delen belöpande utdelning, skall
betalning av utdelning till denna betalning av utdelning till denne
anses giltig, även om han saknade anses giltig, även om han saknade
rätt till utdelningen. Vad nu sagts rätt tiU utdelningen. Vad nu sagts
gäller dock ej, om fondbolaget ha- gäller dock ej, om fondbolaget ha
de kännedom om att utdelningen de kännedom om att utdelningen
kom i orätta händer eller åsidosatt kom i orätta händer eller åsidosatt
den aktsamhet som efter omstän- den aktsamhet som efler omstän
digheterna skäligen bort iakttagas digheterna skäligen bort iakttagas
eller om mottagaren var i konkurs eller om mottagaren var omyndig.
eller omyndig.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977. De nya bestämmelsema tillämpas ulan
hinder av atl påskriften på beviset gjorts före den 1 januari 1977 under
förutsättning att förvärvet från ägaren sker efter nämnda lidpunkt.
8
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag
Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om
aktiebolagi,
dels
att nuvarande punkterna 5 och 6 i övergångsbestämmelsema skall betecknas 6
respektive 7,
dels
att i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 5, av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5.
Bolag, vars registrerade aktiekapital ej uppgår till 50 000 kronor, skall, om
det ej trätt i llkvi-
1
Senaste lydelse av övergångsbestämmelserna se 1973: 1081.
Prop. 1975:103 67
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
dation
eller försatts i konkurs, upplösas genom att avföras ur aktiebolagsregistret,
om samtliga aktieägare och styrelseledamöter samt verkställande direktören
begär det. Uppgift att bolaget har avförts ur registret skall kungöras i det.
första numret av Post- och Inrikes Tidningar som utkommer under närmast
följande januari, april, juli eller oktober månad. Punkt 4 andra och tredje
styckena äger motsvarande tillämpning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
9
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1974: 990) om den skattemässiga behandlingen med anledning
av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m. m.
Härigenom
föreskrives att 1 § lagen (1974: 990) om den skattemässiga behandlingen med
anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m. m. skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Har aktiebolag, vars aktiekapi- Har aktiebolag, vars aktiekapi
tal icke uppgått till 50 000 kronor, tal icke uppgått tUl 50 000 kronor,
trätt i likvidation under tiden den trätt i likvidation under tiden den
1 januari 1975den 31 december 1 januari 1975den 31 december
1978 eller upplösts enligt punkt 4 1978 eller upplösts enligt punkt 4
av övergångsbestämmelserna tiU eller 5 av övergångsbestämmelser-
lagen (1973: 303) om ändring i na tiU lagen (1973: 303) om änd
lägen (1944: 705) om aktiebolag, ring i lagen (1944: 705) om aktie
skall denna lag gälla vid taxering bolag, skall denna lag gälla vid
till kommunal och statlig inkomst- taxering till kommunal och statlig
skatt samt till utskiftningsskatt. inkomstskatt samt till utskiftnings
skatt.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Prop.
1975:103 68
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,
Hertigen av Halland, i statsrådet den 23 augusti 1974.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden.
STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, HJELM-WALLÉN.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om ny aktiebolagslag och anför.
1
Inledning
Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tUlkallade chefen för justitiedepartementet
år 1960 en utredningsman för att delta i en samnordisk översyn av
aktiebolagslagsliftningen. Ar 1962 utvidgades uppdraget tUl alt omfatta
utarbetandet av enhetlig nordisk aktiebolagslagstiftning i samråd med
motsvarande utredningar i de övriga nordiska ländema. Utredningen, som
sedermera antog namnet aktiebolagsutredningen, avgav år 1971 ett betänkande
(SOU 1971: 15) med förslag till aktiebolagslag m. m. Förslaget tUl
aktiebolagslag torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga 1.
Remissyttranden
över betänkandet har avgetts av riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, hovrätten för
Västra Sverige, riksrevisionsverket, dåvarande kammarrätten, kommerskollegium,
patent- och registreringsverket (patentverket), riksskatteverket,
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, fideikommissnämnden, länsstyrelsema
i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län. Malmöhus län, Kalmar län och
Gävleborgs län, företagsskatteberedningen (Fi 1970: 77), delegationen för de
mindre och medelstora företagen, 1971 års utredning (Ju 1971: 02) om
bokföringslagstiftningen, statskontoret, fondbörsutredningen (Fi 1967: 32),
kapitalmarknadsutredningen (Fi 1969: 59), fullmäktige i Sveriges riksbank,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrakskasseförbund. Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Sveriges redareförening, Lantbrakarnas riksförbund (LRF), Svenska
kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Styrelsen för Stockholms
fondbörs. Kooperativa förbundet (KF), Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO), Svensk industriförening,
1
Professorn Håkan Nial.
~
Utredningsmannen biträddes av särskilda sakkunniga. Dessa var vid betänkandets
avgivande biträdande generaldirektören Bertil Bolin, direktören Lars
Gabrielson, förbundsjuristen Stig Gustafsson, direktören Thomas Hagdahl,
auktoriserade revisom Per Hanner, advokaten Nils Köhler, advokaten Wilhelm
Pefarsson och byråchefen Stefan Stiernstedt.
Prop. 1975:103 69
Sveriges
företagares riksförbund. Familjeföretagens förening. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Televerket, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges
advokatsamfund. Föreningen Auktoriserade revisorer. Svenska revisorsamfundet,
Sveriges aktiesparares riksförbund samt Yrkesrevisorers och redovisningsmäns
förbund. Dessutom har Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen.
Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges aUmänna exportförening, Sveriges
grossislförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund avgivit
ett gemensamt remissyttrande.
Kommerskollegium har
bifogat yttranden från Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare,
Smålands och Blekinge handelskammare, handelskammaren i Göteborg,
handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Gotlands handelskammare och
handelskammaren i Gävle.
Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för industridepartementet
år 1968 sakkuimiga* för att utreda formerna för förbättrad information och
vidgat samarbete mellan företag och samhälle. De sakkunniga antog namnet
samarbetsutredningen. Utredningen avlämnade i augusti 1970 betänkandet (SOU
1970: 4142) Företag och samhälle. Betänkandet innehåUer bl. a. förslag till
lag med särskilda redovisningsbestämmelser för vissa aktiebolag och ekonomiska
föreningar.
Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet
år 1966 salckunniga för översyn av börslagstiftningen (fondbörsutredningen).
Utredningen avgav i januari 1971 ett del-belänkande (SOU 1971: 9) Större
företags offentliga redovisning. I betänkandet behandlas frågan om förbättrad
ekonomisk upplysning avseende företag, för vUkas aktier en marknad förekommer
eller kan förekomma. Förslag till en lag härom har i vissa delar utarbetats i
samråd med samarbetsutredningen och överensstämmer däri med det av denna
utredning avgivna lagförslaget. Fondbörsutredningens lagförslag torde få fogas
till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
Efter
remiss har yttranden över sistnämnda betänkande och samar-betsulredningens
förslag tUl lag med särskUda redovisningsbestäm-
8
Yttrandet benämns i fortsältningen näringslivels remissyttrande.
*
Betänkandet är avgivet av landshövdingen Per Eckerberg, ordförande,
landshövdingen Harald Aronsson, avdelningschefen Gösta Edgren, dåvarande
statssekreteraren Kjell-Olof Feldt, f. d. bruksdisponenten Wilhelm Haglund,
dåvarande planeringschefen Eric Pettersson, generaldirektören Reidar Tilert och
förbundsordföranden Bert Lundin.
5
De sakkunniga var vid betänkandets avgivande generaldirektören Kurt Wulff,
ordförande, börschefen Stig Algott, direktören Albert Aronson, filosofie licentiaten
Gösta Dahlström, bankdirektören Kurt Eklöf, professorn Henrik Hessler,
direktören Carl Langenskiöld, direktören Alvar Lindencrona, bankinspektören
Torkel Slem, departementsrådet Göran Wahlgren och hovrättsrådet Åke Åhström.
Prop. 1975:103 70
melser
för vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar, avgetts av Svea hovrätt,
statskontoret, statistiska centralbyrån, bankinspektionen, försäkringsinspektionen,
riksrevisionsverket, konjunkturinstitutet, kommerskollegium, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, patentverket, samtiiga
länsstyrelser, offentiighets- och sekre-tesslagsttftningskommittén (Ju
1970:49), kommerskoUegieutrednmgen (H 1969:12), Svenska kommunförbundet.
Svenska landstingsförbundet, LO, SACO, TCO, Familjeföretagens förening.
Föreningen auktoriserade revisorer. Företagareföreningamas förbund, KF,
lärarrådet vid Handelshögskolan i Stockholm, styrelsen för Stockholms fondbörs.
Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbimd. Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges finansanalytikers förening, LRF samt Sveriges aktiesparares
riksförbund.
KommerskoUegium
har bifogat yttranden av handelskamrarna i Slockholm och Malmö samt ett
gemensamt yttrande av handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad.
Stockholms
handelskammare och Sveriges industriförbund, som lämnats tUlfälle att yttra
sig, har uppdragit åt Näringslivets börskommitté att bereda ärendet. TUl
kommitténs yttrande ansluter sig föratom nämnda handelskammare och förbund,
Handelskamramas nämnd, han-delskamrama i Göteborg, Borås och Karlstad, Svenska
arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen. Svenska
fondhandlareföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges
allmänna exportförening samt Sveriges grossistförbimd. Handelskamrama i Göteborg,
Borås och Karlstad åberopar därjämte innehållet i yttrandet från handelskammaren
i Malmö.
Under
ärendets beredning i justitiedepartementet har överläggningar hållits med
företrädare för de ansvariga ministeriema i Danmark, Finland och Norge.
När
det stod klart att det på grand av lagstiftningsärendets omfattning inte var
möjligt att en ny aktiebolagslag baserad på utredningsförslaget skulle kunna
träda i kraft före den 1 januari 1975 beslöts att vissa delar av förslaget, som
berörde frågor av sådan vikt och angelägenhet att ett uppskov med genomförandet
tedde sig mindre lämpligt, skulle behandlas särskUt. Genom prop. 1973: 93
förelades sålunda riksdagen förslag till regler som berör bolagens
kapitalförsörjning, aktiekapitalets storlek samt bolagens rätt att lämna
penninglån till aktieägare m. fl. Förslagen antogs av riksdagen (LU 1973:19,
rskr 1973: 238) och trädde i kraft den 6 juni 1973 (SFS 1973: 302305).
Genom
nyssnämnda lagstiftning höjdes minimikapitalet för aktiekapitalet från 5 000
kr. tUl 50 000 kr. Lagändringen berörde emellertid inte bolag som bUdats före
lagens ikraftträdande. Förslag om höjning av minimigränsen för aktiekapitalets
storlek i sådana bolag förelades riksdagen genom prop. 1973: 168. Förslaget
antogs av riksdagen (LU 1973: 41, rskr 1973; 393) och trädde i kraft den 1
januari 1974 (SFS 1973:1081).
Prop. 1975:103 71
Jag
vUl nu ta upp frågan om en helt ny aktiebolagslag gmndad på aktiebolagsutredningens
och fondbörsutredningens förslag. En inom justitiedepartementet upprättad
översikt över förstnämnda förslag och ett inom departementet upprättat förslag
tUl aktiebolagslag torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detla ärende som
bilaga 3.
Jag vUl redan i detta
sammanhang nämna att frågan om en utvidgning genom lagstiftning av det
allmännas och de anställdas insyn och inflytande i företagen föll utanför
aktiebolagsutredningens uppdrag. Aktiebolagsutredningens förslag kan därför
inte tjäna som gmnd för en lagstiftning som syftar tUl vidgad
företagsdemokrati. Milt förslag har därför karaktären av en teknisk översyn av
aktiebolagsrätten.
2
Aktiebolagsformens användning
Aktiebolaget
är den dominerande associationsformen inom svensk industri och annan
näringsverksamhet. Aktiebolagsformen har varit tillgängUg för och har även
utnyttjats för alla typer av företag oberoende av storlek eUer verksamhetens
inriktning. Den har i mycket stor utsträckning kommit att användas i
sammanhang där verksamhetsformen inte passar och inle heller har varit avsedd.
Detta har medfört att vi i dag inte endast har aktiebolag som driver industri,
handel eller liknande utan också aktiebolag, vilkas verksamhet består i t. ex.
administration av konsulttjänster, extrasysslor, läkarpraktik etc. I mycket
stor utsträckning finns också bland de registrerade aktiebolagen sådana som
inte alls driver verksamhet. Det är de s. k. vUande bolagen, dvs. bolag som
tidigare drivit verksamhet. Vidare finns de s. k. skrivbordsbolagen, vUka
bildats inte i syfte att omedelbart påbörja verksamhet utan för att kunna vid
senare tidpunkt överlåtas tUl den som har behov av en bolagsbildning.
Slutligen finns också bolag som bildas för att skydda rätt till firma.
Vid utgången av år 1973
uppgick antalet bestående aktiebolag till ca 133 000. TUlgängliga uppgifter
visar att antalet bolag vid årsskiftet 1970/1971 uppgick tUl ca 100 000 och vid
årsskiftet 1965/1966 tUl ca 66 000. Antalet bolag har således fördubblats på
mindre än tio år. Vid aktiebolagslagens ikraftträdande den 1 januari 1948 var
antalet bestående bolag ca 30 000. Från årsskiftet 1950/51, då antalet uppgick
tUl ca 32 000, och fram till årsskiftet tio år senare ökade antalet bestående
bolag med nära 40 % till totalt ca 44 000. MeUan åren 1960 och 1965 var
ökningstakten dock betydligt högre eller 50 % och samma takt i ökningen kan
noteras för nästa femårsperiod.
Av följande tabell framgår
att av de räkenskapsåret 1970 existerande aktiebolagen endast knappt hälften
drev rörelse och hade anstäUda. Om man utgår från att förhåUandet mellan
antalet rörelsedrivande och icke rörelsedrivande bolag i stort sett inte har
förändrats sedan år 1970, innebär detta att det f. n. finns ca 65 000
aktiebolag som inle driver
opaginerad Kontrollera mot PDF
o o r o r- o
Tj- o* r cT trT o cT o* rvf cT
\o
_
CS
...
ut
(M
?i
vo r--" I
" 1/" o" "W " rT rf
ts I
oo r) in
CO
tN t *
'~i
r-
opaginerad Kontrollera mot PDF
CNJ O -
>n VO O vovo o cut Tj-"cTo" n'--."'".-'
» o H I o r 1
Tf
cfl ,-1 -. fS
oo ro cn
vo
o
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ifi m" ctv t ' o" "" o\ cs" oo" n"
f; M r- cv vo "
m o ri O
vo
.-I vo
O J3
opaginerad Kontrollera mot PDF
t Ov fs r-.'* '' ONfTrvcT--rnm--
q- « rj- t-
oo O
rS O
vo
ov -H oo
O
opaginerad Kontrollera mot PDF
VO
0\
(N
rnTfOOvfninvo O m" r ut ut
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
"a
x>
C
a>
'e
.2
la
T3
u
ca
E
....
0,
M
ca
c
JU
.0 0
"qj
s
.0
ca
o
.2.
-ö
H ' ri cn *'
o
g-
o
ts
I o
I C\
o ai
° I ut I
0 I '
o o
;o
8 ° >
oo r] vo rn m " -H n
vo .-os
infNTrfrTcnfrvo" TJ- rn -H 00 os 00 00 " vo os -. -, tN
00
T}- Tj-fnr.iooos » n_H
-H cs" r-rirf oo"rn"'o"ov''
I VO VO 00 "
H TT C vo o
t -rf
»o OmTj-Tj-mosr--
00 ö o r "vo" :'oo''ov'"fn'csf q- orJo 'Ovts fsj m r-- VD Ov
00 Tt os f;
vo Tt
fS osrfnr.-Ttr--
O o ' :'ri>n"vo'oo'"*N"ov''
t Trnvovi TtvofN
1 ' 00 cn
TT fs) r -;
TT . (S vo
T3 c
c 5
CO __.
m
.
E
Ul
em
B
E
c 'c
"
3
a
. ,
4J
.-S
u
O
11
O D.T3
'B.
"O
C n
c
rj
C
o c
« .;. «
cd
.!
C3
g
a
3 o
§ " s
o c ° c 'C 00 "
J
a S2 E
CA L. t-(
C 0;0
C3S "
Cd '".5P
> J,-
t S c c ca o
:c3 Cta
««
o
S? c
c > o
s:g.s
E.S c
o
c M_g OD bfi (U
ea ts 'S
S1J2 1) u ca
. .i Ä .SS
ca ca >
Prop. 1975:103 73
rörelse
med anställda. En stickprovsundersökning, som har gjorts av
företagsskatteberedningen, ger anvisning om att av dessa bolag är det omkring
20 000 som bedriver någon form av rörelse. Av återstoden kan antalet vilande
bolag uppskattas tUl 15 000 och antalet skrivbordsbolag till 30 000. Av samma
undersökning framgår även att omkring 85 % av samtliga bolag är fåmansbolag,
varmed här förstås bolag vilkas aktier till minst 75 % direkt eUer indirekt
innehas av högst tio personer.
3
Lagstiftningens huvndgrimder 3.1 Nuvarande ordning
Lagen
(1944: 705) om aktiebolag är utomordentligt utförlig och detaljerad. De
väsentligaste dragen i den gällande lagstiftningen är följande.
Aktiebolag
bildas av tre stiftare. Vid bolagsbildningen skall vissa handlingar upprättas.
Till dem hör stiftelseurkunden och förslag tUl bolagsordning. I
stiflelseurkunden regleras främst frågor rörande själva bolagsbUdningen och i
förslaget tUl bolagsordning regleras hur bolaget skall verka cch fungera i
framtiden. Vid bolagsbildningen skall också bestämmas hur stort aktiekapital
bolaget skaU ha. Aktiekapitalets storlek skall anges i bolagsordningen.
Aktiekapitalets storlek kan därvid be-slämm.as till ett minimi- och ett
maximibelopp. Minimikapitalet får inte utgöra mindre än tredjedelen av
maximikapilalet.
Aktiekapitalet
eller minimikapitalet måste uppgå till minst 50 000 kr. Aktiekapitalet
skall vara fördelat på aktier som skall lyda på visst nominellt belopp, i
princip lägst 50 kr. På varje aktie måste minst det nominella beloppet
inbetalas till bolaget. Summan av aktiernas nominella belopp är lika med
aktiekapitalet. Det finns inte något hinder för att alla aktier ägs av en
person. Vid olika stadier i bolagsbildningen skall registrering ske hos
patentverket. Det är f. ö. ett grundläggande drag i vår lagstiftning alt
åtskUligt rörande aktiebolag registreras i ett offentligt register som förs av
patentverket. Tanken bakom detta registreringssystem har varit att säkra
offentlighet och insyn i aktiebolagen.
Aktieägarna
svarar inle personligen för bolagets åtaganden och förpliktelser. Borgenärer
får hålla sig till bolagets tillgångar. I syfte att säkra borgenärernas rätt
innehåller aktiebolagslagen ett flertal regler om inbetalning av aktiekapital
och om skydd för aktiekapitalet. Aktiekapitalet fungerar med andra ord som etl
slags garanti för borgenärsintressena. Lagen innebär i detta hänseende bl. a.
att aktiekapitalet i princip inle får delas ut till aktieägarna. När viss del
av aktiekapitalet gått förlorat, blir bolaget skyldigt att träda i
likvidation.
Aktiekapitalet
kan höjas eller sänkas. Höjning av aktiekapitalet sker genom nyemission eller
fondemission. Nyemission innebär att aktieägare eller utomstående får göra
ytterligare inbetalningar tiU bolaget mot
Prop. 1975:103 74
utfående
av nya aktier i bolaget. Vid fondemission sker inte någon inbetalning till
bolaget, utan nya aktier emitteras efter det att besparade vinstmedel har
överförts till aktiekapitalet eller bokföringsvärdet på bolagets
anläggningstillgångar har skrivits upp och uppskrivningsbeloppet lagts till
aktiekapitalet. Inbetalning av aktiekapital sker oftast med pengar. Det kan
emellertid också ske genom att annan egendom överlämnas, s. k. apport. Apport
förekommer både vid bolagsbildning och vid ökning av aktiekapital genom
nyemission. Som exempel på apportegendom kan nämnas rörelse, varumärke,
patent, varulager, fastigheter och aktier i andra bolag.
Aktiekapitalet,
reservfonden och skuldregleringsfonden utgör bolagets bundna egna kapital, som
i princip inte får delas ut till aktieägarna annat än i samband med
likvidation av bolaget. Bolagen är skyldiga att avsätta minst 10 % av sin
årliga vinst till reservfonden intill dess denna uppgår till 20 % av
aktiekapitalet. Också s. k. överkurs, dvs. den del av betalningen för tecknad
aktie som överstiger aktiens nominella belopp, skall läggas till reservfonden.
Reglerna om skuldregleringsfond berör bolag vars skulder överstiger summan av
aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden.
Det
fria egna kapitalet består av fria fonder, balanserad vinst och nettovinst för
räkenskapsåret. Det fria egna kapitalet får i princip delas ut till
aktieägarna.
I
aktiebolag skall finnas minst tre bolagsorgan: bolagsstämma, styrelse och
revisorer. Bolagsstämman är det överordnade, i sista hand beslutande organet.
AUa aktieägare har i princip rätt att delta i bolagsstämman. Stämman tUlsätter
styrelseledamöter och revisorer. Den skall vidare fastställa årsredovisning
och besluta om fondering och vinstutdelning samt om ansvarsfrihet för
styrelsen och verkställande direktör. Styrelsen består av en eller flera
ledamöter. Överstiger bolagets aktiekapital eller maximikapital 500 000 kr.,
måste styrelsen bestå av minst tre ledamöter. Därvid skall det också finnas en
verkställande direktör. Styrelsen förvaltar bolagets angelägeidieter. Har
verkställande direktör utsetts, skall den löpande förvaltningen handhas av
honom och ledningen och förvaltningen i övrigt tillkomma styrelsen.
För
granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt
bolagets räkenskaper skall det finnas en eller flera revisorer. Dessa väljs av
bolagsstämman. Uppgår aktiekapitalet eller maximikapitalet till minst 2 mUj.
kr. eller är bolagets aktier eller obligationer noterade på svensk fondbörs,
skall minst en av revisorerna vara auktoriserad revisor. Det finns beslämmelser
om proportionellt revisorsval som innebär att en minoritelsgmpp vars röstetal
utgör mer än en tredjedel av röstetalet för de företrädda aktierna får utse den
ene av två ordinarie revisorer. Vidare gäller att s. k. minoriletsrevisor
skall förordnas av länsstyrelsen, om det yrkas på stämman av aktieägare som
representerar minst en tiondel
Prop. 1975:103 75
av
aktiekapitalet. Revisorns kontrollfunktion avser i första hand bolagets
årsredovisning men omfattar i princip också fortlöpande granskning och tillsyn
över företagsledningens förvaltning. Denna tillsyn utövas inte bara i
aktieägarnas intresse. Revisorerna skall också övervaka att sådana regler
iakttas som avser att skydda andra intressen t. ex. minoritetsintressen,
fordringsägare, aktieköpare och det allmänna. Revisionsarbetet utmynnar i en
revisionsberättelse. Den skall bl. a. innehålla uttalanden om det finns
anledning till anmärkning mot styrelsen och verkställande direktören eUer
beträffande de överlämnade redovisningshandlingarna.
Bolagets räkenskapsår
skall, om bolagsordningen inte föreskriver annat, vara kalenderår. Då
räkenskapsåret utgått, skall styrelsen och verkstäUande direktör avge
redovisning för detsamma, s. k. årsredovisning. Denna skall omfatta
balansräkning, vinst- och förluslräkning samt förvaltningsberättelse.
Balansräkningen anger bolagets ställning på räkenskapsårets sista dag,
balansdagen. Av vinst- och förlusträkningen skall framgå hur vinsten eller
förlusten under året uppkommit. I förvaltningsberättelsen lämnas vissa
upplysningar tUl komplettering av den siffermässiga redovisningen i de andra
handlingarna. Sedan revisorema granskat handlingarna, läggs handlingarna fram
på bolagsstämma för fastställelse. Såväl redovisningshandlingarna som
revisionsberättelsen skall göras offentiigt tUlgängliga genom att sändas tiU patentverket.
I lagen finns utförliga bestämmelser om värdering av bolagets tiUgångar och om
innehållet i redovisningshandUngama. Reglema syftar dels till att förebygga att
bolaget redovisar en ställning som är bättre än den verkliga och dels tiU att
tvinga fram en klar och upplysande redogörelse för bolagels stäUning och
rörelseresultat.
Principen
i aktiebolagslagen är att de som har majoriteten av rösträtten också bestämmer
i bolaget. Lagen innehåller emellertid också ett antal regler som syftar till
att skydda minoriteten mot maktmissbmk. Tidigare har nämnts minoritetens rätt
att utse s. k. grupprevisorer och minoritetsrevisor. Andra viktiga hithörande
bestämmelser utgörs av sådana som uppställer krav på kvalificerad majoritet vid
vissa beslut om ändring i bolagsordningen. Också beslut om nedsättning av
aktiekapitalet, om likvidation och om fusion med annat aktiebolag kräver i
vissa fall kvalificerad majoritet. Enligt den s. k. generalklausulen får
bolagsstämman inte fatta beslut, som är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt
aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. Dessa
beslämmelser gäller också för styrelsen. Slutligen kan nämnas att minoritet
har viss rätt att fordra vinstutdelning.
Ett
aktiebolag kan upplösas genom likvidation, konkurs eller fusion. Likvidation
kan beslutas av aktieägama helt frivUligt. I vissa fall måste aktiebolaget gå i
likvidation. Sådan tvångslikvidation skall äga ram bl. a. då viss del av
aktiekapitalet har gått förlorat. Under UkvidationeD ersätts styrelse och
verkställande direktör av en eller flera Ukvidatorer.
Prop. 1975:103 76
Bolagsstämman
fungerar dock i huvudsak som tidigare. Även revisorerna sätts ur funktion.
Bolagsstämman skall nämligen välja likvidationsrevisorer med uppgift att
granska likvidatorernas förvaltning. Lik-vidatorernas uppgift är att betala
bolagets skulder och att förvandla bolagets egendom i pengar i den mån det
fordras för likvidationen. När detta har fullgjorts skall Ukvidatorema
framlägga slutredovisning på bolagsstämman och därmed anses bolaget upplöst.
Behållningen i bolaget delas ut bland aktieägarna.
En
fusion av aktiebolag innebär att ett bolag upphör i samband med alt dess
tillgångar och skulder övertas av ett annat bolag. Den enklaste formen av
fusion är den då ett helägt dotterbolag skall uppgå i moderbolaget. Fusion
mellan andra bolag sker genom elt fusionsavtal mellan bolagen. I fråga om det
bolag som skall upphöra uppställs i lagen särskilda regler med krav på
kvalificerad majoritet och om rätt för dem som överröstats att bli utlösta ur
det upphörande bolaget. Dessa regler utgör ett led i minoritetsskyddet.
Dessutom finns bestämmelser som syftar till alt skydda det upphörande bolagets
borgenärer. Reglerna innebär bl. a. att rättens tUlstånd måste sökas till
fusionen.
I
princip har varje aktieägare rätt alt fritt överlåta sina aktier till annan.
Bolagsordningen kan emeUertid innehålla bestämmelser om lösningsrätt för
övriga aktieägare. I många aktiebolag begränsas dessutom principen om akties
fria överlåtbarhet genom att bolagsordningen innehåller s. k.
utlänningsklausul. Sådana utlänningsklausuler går vanligen ut på att utländska
rättssubjekt bara får inneha en mindre del av aktierna i bolaget, nämligen upp
till 20 % av rösträtten och 40 % av aktiekapitalet. Aktier för vilka sådan
klausul inte gäller brukar betecknas fria aktier och övriga aktier kallas
bundna aktier. Förvärv av bunden aktie i strid mot utlänningsklausul är
ogUtigt. Systemet med bundna och fria aktier skall ses mot bakgrund av lagen
(1916: 156) om vissa inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendom m. m.
(1916 års lag). Enligt den lagen får nämligen i princip bolag som saknar
utlänningsklausul med det nyss beskrivna innehållet inte förvärva fast egendom
i Sverige utan särskilt tillstånd.
Under
arbetet med 1944 års aktiebolag hölls överläggningar med delegerade för
Sverige, Danmark, Finland och Norge. Överläggningarna avbröts emellertid vid
andra världskrigets utbrott och några gemensamma lagutkast hade då inte
utarbetats. TUl följd härav finns inte någon särskUd likhet mellan de nordiska
aktiebolagslagarna. De bygger dock på principer som i stort sett är gemensamma
för aUa länders aktiebolagslagar.
Det
är i andra länder vanligt att det vid sidan av aktiebolaget finns en särskild
bolagsform anpassad för företag med ett mindre antal delägare. I tysk rätt
benämns denna bolagstyp Gesellschaft mit beschränkter Haf-tung (GmbH) och
i fransk rätt Société å responsabilité limitée
Prop. 1975:103 77
(SARL).
Motsvarande bolagsformer finns också i de övriga EG-staterna. I Danmark har
nyligen genomförts en lagstiftning om bolagsformen GmbH/SARL. Frågan om att
införa en motsvarighet till GmbH-bolaget övervägdes under förarbetena till 1944
års aktiebolagslagsliflning. Det ansågs emeUertid då att övervägande skäl
talade emot att inrätta en särskUd bolagsform för de mindre företagen (SOU
1941: 9 s. 29). Riksdagen har nyligen begärt en utredning om en särskild
bolagsform för mindre företag (LU 1974:19, rskr 1974: 238).
3.2
Aktiebolagsutrcdningen
Uppdraget
till utredningen omfattade bl. a. utarbetandet i samråd med molsvarande
utredningar i de övriga nordiska länderna, av en enhetlig nordisk
aktiebolagslagstiftning. Det nu föreUggande förslaget har utarbetats i
samverkan med danska, finska och norska utredningar. I viss utsträckning har
även isländsk representant deltagit i överläggningarna eller varit närvarande
som observatör. Resultatet av det nordiska samarbetet har blivit förslag som
tUl stora delar är lika såväl till innehåU som form. Även kapitel- och
paragrafindelningen är praktiskt taget överensstämmande ända fram till
bestämmelserna om förfarandet under likvidation.
Vissa
av utredningens förslag lades tUl grund för lagstiftning våren 1973 (prop.
1973:93, LU. 1973:19, rskr 1973:238, SFS 1973:302 305). Huvuddragen av denna
lagstiftning redovisas i avsnitt 3.4. Av de viktigaste nyheterna i utredningens
förslag i de delar som inte har lett till lagstiftning kan nämnas följande.
1944
års aktiebolagslag utmärks av ett långt drivet system av formföreskrifter och
publicitetsbestämmelser som syftar till att förebygga att aktiebolag bUdas och
drivs på bedrägUgt eUer ansvarslöst sätt tUl skada för aktieägare, borgenärer,
anställda och det allmänna. Särskilt utförliga är dessa regler i fråga om
aktiebolags bUdande och i fråga om ökning av aktiekapitalet. Föreskrifter av
detta slag medför enligt utredningen tidskrävande arbele för företag och
myndigheter utan att ge något effektivt skydd. Fortfarande är det dock
angeläget att vid bolagsbildning och kapitalökning tillräcklig information ges
rörande bolaget och särskilt rörande bestämmelser om apport och andra villkor
vid teckning av aktier. Föreskrifter därom har också behållits i
utredningsförslaget. Men i övrigt skärs den gällande lagens formalitets- och
publicitetsregler kraftigt ned. Ett aktiebolag skall sålunda kunna bUdas på så
sätt att vid en sammankomst, konstituerande bolagsstämma, alla aktierna
tecknas på själva stiftelseurkunden som i sådant fall blir den enda stiftelsehandlingen.
Denna form kan antas bli den normala. Bestämmelserna om att stiftelsehandlingar
skall på förhand godkännas av registreringsmyndighelen bortfaller i
utredningsförslaget.
Prop. 1975:103 78
Belräffande
reglerna i övrigt om bUdande av aktiebolag kan nämnas att stiftarna, som skall
vara minst tre, enligt gällande lag måste vara i Sverige bosatta svenska
medborgare. Enligt utredningsförslaget bortfaller kravet på svensk
nationalitet och kvar slår endast regeln att minst två av stiftarna skall vara
bosatta i Sverige. Även från detta krav skall dispens kunna ges.
Aktiekapitalets minsta
belopp har sedan utredningen lagt fram sitt förslag höjts till 50 000 kr.
Maximikapilalets storlek är nu högst tre men enligt utredningsförslaget högst
fyra gånger minimikapitalet. Vidare bortfaller i utredningsförslaget nuvarande
föreskrift att akties minsta nomineUa belopp skall vara 50 kr., i vissa fall
10 kr. Därigenom har förslaget kunnat slopa de komplicerade reglerna om
sammanläggning av aktier som gällande lag uppställer för att bolagen skall
kunna undvika att vid förändring av aktiekapitalets storlek aktiernas belopp
kommer under det i lagen fastställda minimibeloppet. EnUgt förslaget kommer
alltså akties nominella belopp att kunna sättas hur lågt som helst. Däremot
tillåts fortfarande ej aktier utan nominellt värde. Aktiernas anlal skall vara
minst tre, men de kan förenas i en enda persons hand. Enmansak-tiebolag är
alltså, liksom redan f. n., tUlåtet.
Liksom enligt gällande lag
blir bolaget enligt utredningsförslaget i princip rättssubjekt först i och med
att det registreras. Registrering får liksom f. n. inte ske förrän minst
hälften av aktiekapitalet inbetalats. Enligt förslaget krävs dessutom att minst
20 000 kr. har betalats in.
Reglema om inbetalning av
aktiekapital är i utredningsförslaget delvis omarbetade och förenklade.
Inbetalningsfristema har förkortats. Vissa ändringar föreslås beträffande
förverkande av aktie på gmnd av betalningsförsummelse.
Utredningsförslaget
upprätthåller gällande rätts princip att aktier är fritt överlålbara. Undantag
från denna princip gäller f. n. i två fall. I bolagsordningen kan intas
bestämmelser om hembudsskyldighet vid akties övergång till ny ägare och om
förbud för vissa slag av rättssubjekt, t. ex. utlänningar, att genom teckning
eUer överlåtelse förvärva aktier i bolaget. Hembudsförbehåll skall enligt
förslaget i motsats tUl vad gällande lag föreskriver kunna gälla till förmån
för annan än aktieägare och även kunna tUlämpas när aktie övergår tUl annan
aktieägare. Bestämmelse i bolagsordningen om lösenbeloppets storlek skall
kunna jämkas, om dess tUlämpning skuUe vara uppenbart obiUig. Till de medgivna
undantagen från den fria överlåtbarheten läggs ytterligare ett, nämligen att i
bolagsordningen kan intas förbehåll att aktie inte kan genom överlåtelse
förvärvas utan bolagets tillstånd.
Akliebrev
skall enligt utredningsförslaget stäUas till viss man. Den hittiUs gällande
men praktiskt taget inte längre aktuella möjligheten att efter dispens utge
aktiebrev tUl innehavaren slopas. Redan utelöpande in-nehavaraktier, som fuins
bara i något enda bolag, berörs inte. Godtros-
Prop. 1975:103 79
skyddet
vid förvärv av namnaktier utvidgas genom alt den som enligt bolagets anteckning
på aktiebrevet är införd i aktieboken anses legitimerad att överlåta aktien.
Aktiebrev får utges först när full betalning erlagts för aktien. För att
utgöra bevis om rätt tUl aktie innan aktiebrev utfärdats kan interimsbevis
utges. Det i gällande lag omnämnda teckningsbeviset försvinner enligt
förslaget, och dess funktion fylls av interimsbeviset. Teckningsrättsbevis och
delbevis, som avser aktieägares rätt att delta i nyemission av aktier genom ny-
resp. fondemission, kallas i förslaget med en sammanfattande beteckning
emissionsbevis.
Enligt
gällande lag skall endast den som införts i aktieboken gentemot bolaget anses
som ägare av namnaklie. Enligt utredningsförslaget räcker det med att
vederbörande anmält och styrkt sitt förvärv. Innebörden av att han anses som
aktieägare gentemot bolaget preciseras närmare.
I utredningsförslaget har
inarbetats delar av lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering (LFA). Denna
lag ger bolagen möjlighet att övergå till ett nytt system i vUket distribution
av utdelning och emissionsbevis sker med hjälp av datateknik. Bolag som
tillämpar detta system kallas i förslaget avslämningsbolag. För att ett bolag
skaU bli av-stämningsbolag krävs enligt förslaget men inle enligt gällande rätt
att bestämmelse därom tas in i bolagsordningen.
I fråga om aktiekapitalets
ökning märks i utredningsförslaget, förutom förenklingar molsvarande dem som
föreslås beträffande bolags bildande, följande nyheter. Vid nyemission anses
aktiekapitalet enligt gällande rätt successivt ökat genom registrering av
aktier som fullt inbetalats. Enligt förslaget är aktiekapitalet ökat redan när
registrering sker efter det att så mycket inbetalats att det uppgår till minst
hälften av kapitalökningen.
Fondemission kan nu ske
endast med besparade vinstmedel som inte avsatts till reservfond eller
skuldregleringsfond eller med belopp som erhålls genom uppskrivning av
anläggningstUlgång enligt därom givna regler. Utredningsförslaget medger att
fondemission även sker med anlitande av reservfond eller s. k.
uppskrivningsfond varom vissa regler införts i förslaget. Beträffande
fondaktie som inte inom fem år uttas av aktieägaren ges regler om aktiens
försäljning efter viss tid, varefter vederbörande endast har rätt att inom
fyra år från försäljningen lyfta det därvid influtna beloppet.
Utredningsförslaget
innehåller regler om att bolagsstämman kan besluta om utgivande av skuldebrev
som ger rätt, till fömtom eventuellt fast ränta, en tiUäggsränta som är bestämd
i relation till utdelningen tUl aktieägarna eller bolagets vinst
(vinstandelsbevis).
Utredningsförslagets
regler om nedsättning av aktiekapitalet ansluter sig i stort sett till gällande
lag. Vissa förenklingar föreslås dock i fråga om förutsättningama för rättens
tillstånd till nedsättning i vissa fall. Kravet på rättens tUlstånd till vinstutdelning
efter vissa andra fall av
Prop. 1975:103 80
nedsättning
har ändrats så att tUlstånd endast erfordras till utdelning inom tre år från
nedsättningen.
Utredningsförslaget
bibehåller gällande lags förbud att mot vederlag förvärva egen aktie. Från förbudet
gör gällande lag det undantaget att bolaget kan på auktion inropa för bolagets
fordran utmätt egen aktie, dock med skyldighet att avyttra den så snart det kan
ske utan förlust. Förslaget inför ytterligare ett undantag. Om bolaget genom
fusion eller på annat sätt övertar en rörelse, vari ingår bolagets egna aktier,
får dessa förvärvas, men de måste avyttras senast inom två år.
Bolagsstämman är enligt
utredningsförslaget liksom enligt gällande rätt i princip bolagets högsta
beslutande organ. Styrelsen och verkstäUande direktör brukas betecknas som de
verkställande organen. Deras uppdrag innefattar emellertid vidsträckt kompetens
i fråga om hela organisationen och driften av bolagets verksamhet. I praktiken
har bolagsledningen av olika skäl ofla ett avgörande inflytande i bolaget.
Förslaget utgår ifrån att detta förhållande i stort sett är ändamålsenligt med
hänsyn tiU all bolagsledningen i allmänhet har större sakkunskap och starkare
känsla av ansvar för företaget och dess förpliktelser än aktieägaren i gemen.
Förslaget har därför tUl och med på en punkt förstärkt bolagsledningens
kompelens gentemot bolagsstämman, nämligen så att vinstutdelning och
kapitalåterbäring vid nedsättning av aktiekapitalet inte får ske med större
belopp än styrelsen medger. Å andra sidan har bolagsledningens ansvar i
förslaget skärpts därigenom alt av bolagsstämman beslutad ansvarsbefrielse
(decharge) åt bolagsledningen gäller endast om redovisningen är riktig och
fullständig. Reglema om bolagsledningens årsredovisning har omarbetats så att
redovisningen skall bU klarare och lättill-gängligare. En förbättring i
kontrollavseende sker genom att förslaget kräver kvalificerad revisor i flera
bolag än gällande lag.
Om
aktiekapitalet eller maximikapitalet uppgår tUl 1 milj. kr., skall styrelsen
enligt utredningsförslaget bestå av minst tre ledamöter och verkställande
direktör skall utses. I motsats till vad som gäller nu skall verkställande
direktör kunna utses även om styrelsen inte består av tre ledamöter. I likhet
med vad som föreslås beträffande stiftare krävs enligt förslaget inte som f. n.
att styrelseledamöter och verkställande direktör skall vara svenska medborgare
utan endast att direktören och minst halva antalet styrelseledamöter skall vara
bosatta i Sverige. Dispens kan meddelas.
Ny
är också förslagets bestämmelse att styrelseledamöter och verkställande
direktör skall till bolaget lämna meddelande om sitt innehav av aktier i
bolaget och om förändringar i innehavet genom köp eller försäljningar. Dessa
uppgifter är i princip tUlgängliga endast för styrelsen och revisorema.
Reglerna
om firmateckningsrätt och rätt att i övrigt företräda bolaget är i
utredningsförslaget i stort sett oförändrade. Dock bortfaller den nu-
Prop. 1975:103 81
varande
begränsningen i verkställande direktörens rätt att företräda bolaget inom
området för den löpande förvaltningen som består i att rätten inte omfattar
rättshandlingar som enligt lag kräver skriftiig form. A andra sidan upptar
förslaget inte den nu gällande regeln att verkställande direktör alltid kan
teckna bolagets firma i förening med en styrelseledamot.
I
utredningsförslaget tas upp bestämmelser om ett för svensk aktiebolagsrätt
nytt organ, som är reglerat i finsk och norsk lag, nämUgen förvaltningsråd.
Det är inte obligatoriskt utan skall finnas endast om bestämmelse därom införs
i bolagsordningen. Rådets sammansättning skall också anges i bolagsordningen. I
denna kan bestämmas att en eller flera ledamöter av rådet, dock inte så många
som halva antalet, utses av annan än bolagsstämman, t. ex. de anställda. Rådet
skall huvudsakligen vara ett organ för insyn och kontroll. Det får inte
tiUäggas andra än i lagen angivna befogenheter. Till dessa kan höra att
tillsätta styrelseledamöter.
I kapitlet om bolagsstämma
i utredningsförslaget behålls gällande regel att aktierna kan ha olika
röstvärde men att ingen aktie får ha mer än tio gånger så många röster som
arman aktie. Likaså behålls regeln att om ej annat föreskrivs i
bolagsordningen, ingen får på bolagsstämma rösta för mer än en femtedel av det
på stämman företrädda aktiekapitalet. I gällande lag befintliga regler enligt
vilka antalet röstande personer har betydelse är säregna för svensk rätt och
enligt utredningens mening inte lämpUga för en sådan association som
aktiebolaget. De har därför ej upptagits i förslaget. I övrigt märks följande
nyheter. Från LFA överförs bestämmelsen att rätt att delta i avstämningsbolags
bolagsstämma inte tUlkommer aktieägare som senare än tio dagar före stämman
anmält sig för införing i aktieboken. I bolagsordningen skall kunna införas
bestämmelse att den som genom överlåtelse förvärvat aktie inte får delta i
bolagsstämma förrän viss.tid, högst tre månader, förflutit från det han anmält
och styrkt ett förvärv.
Utredningsförslaget
innehåller bestämmelser om straff för bulvan som röstar i syfte att kringgå i
lagen uppställt röstningsförbud, t. ex. på grand av jäv eller
röstmaximeringsregel. Denna bestämmelse ersätter nuvarande invecklade regler om
möjlighet att begära äganderättsförsäkran av den som är misstänkt för att vara
bulvan. Reglema om jävighet att rösta på bolagsstämma ändras så att jävet inte
omfattar frågor om avtal mellan bolaget och den röstande. Nya regler föreslås i
fråga om den pluralitet som fordras för beslut om ändring av bolagsordningen.
Bortsett från vissa ändringar som griper in särskilt starkt i aktieägarnas
eller enskild aktieägares rätt och därför enligt utredningens mening inte bör
kunna beslutas ulan samtycke av alla aktieägare eller åtminstone av de
aktieägare vUkas rätt försämras skär förslaget ner kraven på kvalificerad
pluralitet för olika fall mycket väsentligt. Gällande lags regel att
6 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 82
ändringsbeslut,
om inte samtliga aktieägare är ense, skall fattas på två stämmor bortfaller.
Detsamma gäller rätten för aktieägare att vid vissa ändringsbeslut kräva alt
hans aktier inlöses.
Bestämmelserna
i utredningsförslaget om klander och ogillighet av bolagsslämmobeslut bygger i
stort setl på samma gnmdtankar som gällande rätt. Absolut ogiltiga är enligt
förslaget beslut som inte lagligen kan fattas ens med alla aktieägares samtycke
främst sådana som strider mot lagens tvingande, till fordringsägarnas skydd
uppställda regler samt vissa andra beslut, som i fråga om innehåll eller tillkomstsätt
grovt kränker vissa aktieägare. Andra beslut blir giltiga, om de inte klandras
vid domstol senast tre månader från beslutet. I förslaget införs en ny regel
om tUl två år förlängd klanderfrist för det fall alt aktieägare haft skälig anledning
tiU dröjsmål med sin klandertalan och beslutets giltighet skulle vara uppenbart
obilligt för honom.
I
fråga om förhållandet mellan majoritet och minoritet minskar utredningsförslaget
genom den nyssnämnda nedskärningen av pluralitetskraven för ändring av
bolagsordningen de möjligheter en minoritet f. n. har att hindra bolagets
utveckling och anpassning efter ändrade förhållanden. Å andra sidan har
förslaget sökt att ge minoritet och enskUda aktieägare bättre skydd mot
missbruk av majoritetens makt. De nuvarande minorilelsrättighelerna framför
allt rätten för innehavare av en tiondel av aktierna i bolaget att hindra
ansvarsfrihet för och föra talan mot styrelseledamöter m. fl., alt få stämma
sammankallad, att kräva utdelning av viss del av befintlig vinst och att få
minoritetsrevisor utsedd behålls i förslaget med vissa ändringar. Den i det
föregående berörda generalklausulen och den nya bestämmelsen om förlängning i
vissa fall av tiden för klander av bolagsstämmans beslut gynnar enskUda aktieägare
och minoriteten. Vidare ger förslaget ett nytt försvarsmedel åt aktieägare som
utsätts för grövre maktmissbruk av majoriteten, nämligen att påfordra att hans
aktier inlöses av den som gjort sig skyldig tUl missbruket. I särskilt svåra
fall av majoritetsmissbrak kan en minoritet till och med kräva alt bolaget
skall sättas i likvidation.
Det
ordinära kontrollorganet i aktiebolagen är revisorerna. För att trygga en
effektiv revision utvidgar utredningsförslaget skyldigheten för bolag att ha
kvalificerad revisor, dvs. en auktoriserad revisor eller godkänd revisor. Om
bolagets bundna egna kapital överstiger 1 milj. kr., skall enligt förslaget
minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad revisor eller
godkänd revisor. Om tillgångarnas nettovärde för de två senaste räkenskapsåren
överstiger 6 mUj. kr. eller om bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på
fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska
fondkommissionärer, skall enligt förslaget minst en revisor vara auktoriserad revisor.
Aktieägarminoritet kan påfordra att revisor utses av länsstyrelsen. Denna
minoritet kan liksom f. n. bestå av aktieägare med en tiondel av hela
aktiekapitalet men enligt
Prop.
1975:103 83
förslaget
också av aktieägare med en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna.
Samma minoritet kan även kräva att särskUd granskning av bolagets förvaltning
och räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller
förhållanden i bolaget skall ske genom en av länsstyrelsen utsedd granskare. En
nyhet är att såsom revisor skall godtas vissa revisionsbolag, som auktoriseras
eller godkänns. Revisor måsle vara bosatt i riket eller vara svenskt
revisionsbolag. Denna regel ersätter den nuvarande enligt vilken revisor skall
vara svensk medborgare och bosalt i riket, om inle dispens därifrån meddelas.
1944
års aktiebolagslag innehåller föreskrifter om en ganska ingående årsredovisning
för bolagen. Dessa regler, som till större delen utgjort mönster för 1957 års
norska aktiebolagslag, har i det väsentiiga godtagits i de danska och finska
förslagen. Med hänsyn till den betydelsefulla rättslikhet som därigenom kunde
uppnås har utredningen inte ansett sig böra föreslå några större förändringar
av gällande rält i detta avseende. Förslaget uppvisar emellertid vissa
moderniseringar av gällande lag, bl. a. krävs redovisning av vissa
anläggningstillgångars anskaffningskostnad och avskrivningar därpå. En teknisk
nyhet är att vissa uppgifter kan lämnas i noter lill balansräkningen och
resultaträkningen. Årsredovisningen är enligt gällande rätt och enligt
förslaget offentlig, bortsett från koncernredovisningen. Koncernbalansräkningen
blir enligt förslaget den normala formen för koncernredovisning och koncernens
resultat skall intas i moderbolagets årsredovisning och blir därmed offentiigt.
Beträffande
vinstutdelning och annan användning av bolagets tUlgångar innehåller
utredningsförslaget en viktig nyhet. Enligt gällande rätt skall viss del av
årsvinsten avsättas lill en bunden reservfond, intill dess denna uppgår tUl
viss sloriek i förhållande till aktiekapitalet. Denna regel har slopats
eftersom den enUgt utredningens mening är uttryck för elt irrationellt system
för konsolidering av företagen. Till reservfond skall dock även enligt
förslaget avsättas överkurs vid emission av aktier. I 1944 års lag finns
ytterUgare föreskrift om avsättning tUl reservfond eller en särskild
skuldregleringsfond i det fall att bolagets skulder överstiger dess bundna
kapital. I sådant fall inträder också viss begränsning i fråga om bolagets rätt
att dela ut vinst. Dessa ganska komplicerade och svårtiUämpliga regler har inte
upptagits i förslaget.
En
annan nyhet är den redan förut i annat sammanhang nämnda regeln att
bolagsstämman inte kan besluta större vinstutdelning än styrelsen föreslår
eller godkänner.
I
utredningsförslaget behålls den gällande principen att en minoritet
representerande en tiondel av aktierna kan påfordra att viss del av utdelningsbar
vinst utdelas, men reglerna därom har något omarbetats och förenklats. Därvid
har även intagits en särskild bestämmelse som löser den omtvistade frågan hur
minoritetens rätt påverkas av att bolagsstämman beslutat avsättning lill
investeringsfond.
Prop. 1975:103 84
Om
olaglig utdelning sker, har aktieägare som i god tro mottar utdelningen inte
återbäringsskyldighet. Detta gäller enligt utredningsförslaget i motsats till
vad som nu är fallet även om utdelning skett utan att balansräkning
fastställts eller med större belopp än balansräkningen utvisar som
utdelningsbar vinst.
Beträffande
bolagets likvidation och upplösning bibehålls i utredningsförslaget i stort
sett nu gällande regler. F. n. är bolaget skyldigt alt gå i likvidation, om tvä
tredjedelar av aktiekapitalet gått förlorade såvida inte full täckning av
aktiekapitalet uppbringas inom en kort frist. Denna regel mjukas upp i
förslaget bl. a. genom att kravet på likvidation faUer bort redan när bolaget
åter har täckning för halva aktiekapitalet. Som förat nämnts föreslås en ny
regel att en minoritet kan på grund av svårare maktmissbrak från andra
aktieägares sida påfordra att bolaget försätts i likvidation.
De gällande reglema om
fusion, som avser fusion mellan två bolag, varav det ena uppgår i det andra,
byggs i utredningsförslaget ut med en ny form enligt vilken två eller flera
bolag kan fusionera genom att gemensamt uppgå i ett nytt för ändamålet bildat
bolag. Den enklaste och vanligaste formen är fusion mellan moderbolag och
helägt dotterbolag. För att möjliggöra sådan fusion har moderbolag, som äger
mer än nio tiondelar av aktiema i ett dotterbolag, rätt att lösa till sig de
återstående aktierna. Enligt förslaget krävs även att moderbolaget disponerar
över mer än nio tiondelar av röstetalet för samtiiga aktier i dotterbolaget.
Ägarna tUl aktier som sålunda kan lösas in av moderbolaget har rält alt fordra
att moderbolaget löser in deras aktier. Tvist om lösenbeloppet går tUl
skiljemän, vUkas dom kan klandras vid domstol. För att möjUggöra för
moderbolaget att bli ägare till aktierna och genomföra fusion utan det ofta mycket
långa dröjsmål som en sådan process kan medföra ges i förslaget regler om att
minoritetsaktierna kan övergå i moderbolagets ägo trots att dom rörande
lösenbeloppet inte vunnit laga kraft. I sådant fall skaU moderbolaget hos
myndighet deponera det utdömda beloppet och StäUa säkerhet för det ytterligare
belopp som kan bli fastställt.
Förslagets regler om
skadestånd för bolagsorgan och aktieägare bygger i huvudsak på nu gällande
lag. Den nuvarande regeln att skadeståndet kan nedsättas för den som endast
visat ringa oaktsamhet utvidgas så att nedsättningsmöjlighet föreligger även i
andra faU. Som redan förut har nämnts blir beviljad ansvarsfrihet gällande
endast om riktiga och fullständiga upplysningar stått bolagsstämman till buds.
I gengäld upp-stäUs i förslaget en preskriptionstid av tre år för talan mot
styrelseledamot eller verkställande direktör i alla fall utom då talan grandas
på straffbelagd gäming. Bestämmelserna om verkan av bevUjad ansvarsfrihet och
om skadeståndstalan för bolaget, inkl. minoritetens rätt att föra sådan talan
föreslås i princip gälla beträffande alla bolagsorgan och ak-
Prop. 1975:103 85
tieägare.
Detta är en nyhet som särskilt har betydelse när det gäller talan mot
aktieägare och Ukvidatorer.
Beträffande
akliebolagsfirma utgår förslaget från firmautredningens förslag tUl ny
firmalag. Förslag lill ny firmalagstiftning grtmdad på det utredningsförslaget
hair nu lett lill lagstiftning (prop. 1974:4, LU 1974: 6, rskr 1974: 56).
Gällande lags bestämmelser
om bundna och fria aktier ansluter sig tiU 1916 års lag. Det har inte varit
utredningens uppgift att föreslå reformering av denna lagstiftning. På en
punkt föreslås emellertid en ändring av hithörande regler. Aktier som genom
bestämmelse i bolagsordningen är bundna föreslås kunna efter dispens förvärvas
av utländska intressenter, förutsatt att bolagsordningen innehåller
bestämmelser om att sådan dispens skall kunna ges av regeringen eller av myndighet
som regeringen bestämmer. I övrigt har förslaget sökt att så långt som möjligt
förenkla de komplicerade reglerna om bundna och fria aktier.
Beträffande registrering
har förenklingar i förslaget av formaliteterna i samband med bolagsbildning och
kapitalökning medfört begränsning av regislreringsskyldighelens omfattning.
Vidare bortfaller enligt förslaget skyldighet för bolag som skall ha
auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman att registrera uppgift om
revisom. En viktig nyhet i förslaget är att talan mot
registreringsmyndighetens beslut skall föras hos patentverkets
besvärsavdelning. En lagteknisk reform är alt bestämmelsema om
anmälningshandlingarnas innehåll och registreringsmyndighetens åligganden i
registreringsärenden föreslås bli överförda till en särskild
registreringskungörelse. I samband därmed har en allmän översyn och
rationalisering av dessa regler företagits, vilket lett tUl bl. a. vissa
förenklingar av bestämmelserna om hur registreringsanmälningar skall
undertecknas.
Slutligen
är straffreglerna i aktiebolagslagen väsentligt omarbetade i förslaget. De
nuvarande straffbestämmelserna är omfattande och synnerligen detaljrika.
Förslaget uppvisar en stark redaktionell förenkling och även sakUgt betydande
ändringar. De senare består dels däri alt straff för handlingar som faller
under den allmänna strafflagstiftningen (brottsbalken), t. ex. osant intygande
eller bedrägeri, utmönstras ur aktiebolagslagen, dels däri att vissa hittills
straffbelagda överträdelser inte skall straffas. Det sistiiämnda gäller
överträdelser av vissa regler som ansetts tillräckligt sanktionerade genom
andra i lagen stadgade påföljder, t. ex. att beslut genom underlåten anmälan
för registrering förfaller eller att bolaget tvingas gå i likvidation. Det
gäller också ett antal ordningsförseelser, som enligt gällande lag är
straffbelagda även om varken uppsåt eller oaktsamhet föreUgger.
EnUgt
en bestämmelse som är ny för utredningsförslaget kan registreringsmyndigheten
förelägga och utdöma vite i vissa fall av underlåtenhet att insända handlingar
eller göra anmälan för registrering.
Prop.
1975:103 86
Enligt
utredningens förslag till lag om införande av nya aktiebolagslagen skall denna
med vissa undantag gälla även beträffande bolag som bildats enligt äldre lag.
3.3
Remissyttrandena
Utredningsförslaget
får under remissbehandlingen i huvudsak ett gott mottagande. Förslaget anses
vara väl ägnat att läggas till grund för en i och för sig önskvärd
modernisering och förenkling av gällande lag. På arbetstagarhåU tas emellertid
upp frågan om statens och de anställdas möjlighet tiU insyn och inflytande i
bolagen. LO beklagar att ett förslag tUl aktiebolagsrevision har lagts fram
utan att det innehåller några väsentUga framsteg motsvarande de utbredda
kraven på ett företags funktionssätt i fråga om insyn och medinflytande för de
anställda. LO ifrågasätter om det finns tUlräckligt underlag för en revision
av aktiebolagslagen. En mer omfattande utredning är önskvärd där också
företagslagstiftningen i stort bedöms. En genomgripande omläggning på grundval
av ett system för ekonomisk och industriell demokrati behöver ske. Detta
hindrar dock enligt LO inte att man tar fasta på utredningens delvis goda
förslag och nu genomför en viss revision i stort sett efter utredningens
förslag. TCO har samma inställning som LO. TCO framhåller att utredningsförslaget
inte tillgodoser arbetstagarnas strävan att få en jämnare fördelning mellan
kapital och arbete vad beträffar bolagets ledning och skötsel. Förslaget bygger
på den traditionella uppfattningen att förvaltningen och beslutanderätten
tillkommer aktieägarna. I stället för att främja en angelägen
samhällsutveckling mot jämnare fördelnmg av inflytande mellan kapital och
arbete, kommer utredningens förslag enligt TCO att bidra till att konservera
ett från arbetstagarsynpunkt otUlfredsställande förhållande för avsevärd tid
framåt. TCO anser att det inte är rimUgt att det bara skall tillkomma
aktieägama att forma bolagels organisation och verksamhet. TCO menar också att
demokratiska arbetsformer och en rättvis ansvarsfördelning i bolagen i längden
leder till de bästa lösningarna för arbetstagare, företag och samhäUe. Det är
nödvändigt att en utredning om aktiebolagens stäUning och behovet av förändringar
inom maktstmkturen i bolaget kommer till stånd. Det är enligt TCO synnerligen
angeläget att dessa frågor snarast utreds. I utredningsuppdraget måste också
ingå att utreda möjUghetema att bereda arbetstagarna närvaro-, yttrande- och
förslagsrätt vid bolagsstämma eller annat organ som kan inrättas. TCO:s krav på
en sådan utredning föratsätter att aktiebolagsutredningens förslag till ny
aktiebolagslag inte genomförs i de delar som kan anses beröra
inflytandefrågoma. Även delegationen för de mindre och medelstora företagen
menar att frågan om de anställdas rätt tUl insyn och inflytande i företagen
måste tas upp till prövning. Eftersom dessa frågor är komplicerade och
prövningen kan dra ut på ti-
Prop. 1975:103 87
den,
vUl delegationen emellertid inte motsätta sig att en ny aktiebolagslag införs
i stort sett i enlighet med utredningsförslaget. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län har en liknande inställning. Statskontoret framhåller, att det är
angeläget att en ny aktiebolagslag inte utformas så att den utgör hinder för
förslag som kan komma fram genom de strävanden efter nya samverkansformer inom
arbetslivet som pågår. Svenska kommunförbundet uttalar alt frågan om
samhällsinflytandet i företagen har behandlats mycket summariskt av
ulredningen. Styrelsen åberopar i den delen remissyttranden över
samarbetsutredningens och fondbörsutredningens betänkanden.
Skånes handelskammare
understryker å andra sidan att aktiebolagslagen är en lag av teknisk natur och
att det därför inte är lämpligt att i lagen reglera de frågor som kan hänföras
till företagsdemokratiproblemet. Handelskammaren framhåUer att det problemet
inte är speciellt för aktiebolag och att problemet därför bör behandlas skilt
från aktiebolagslagen som sådan.
LO synes utgå från att en
fömyad översyn av aktiebolagsrätlen är motiverad också av andra skäl än frågan
om vidgat inflytande för de anstäUda. Aktiebolagsorganisationen bör enligt LO
vara utformad så att inte effektivisering, utbyggnad och nyföretagande i
produktionslivet hindras. Reglerna om bolags stiftande, bolagsordningens
fastställande och eventuella ändringar däri samt de olika förelagsorganens
befogenheter är i utredningsförslaget utformade så att sådana hinder knappast
behöver befaras. Detla gäller i varje fall normal ekonomisk verksamhet, som
innebär att produktionsfaktorer kombineras enligt traditionell och etablerad
teknologi. Det är tveksamt om samma bedömning kan göras då det är fråga om
forskning, metod och produktionsutveckling i syfte att skapa eller bearbeta
helt nya marknader. Enligt LO:s uppfattning måste aktiebolagsrätten ses i
sammanhang med annan företagsrätt och ekonomisk lagstiftning. Omfattande
forsknings- och utvecklingsverksamhet kräver oftast en mycket längre period
för lönsamhetsbedömning än normal ekonomisk verksamhet. Forsknings- och
utvecklingsverksamhet möter av det skälet finansieringssvårigheter och därför
att verksamheten i sig själv i regel inte frambringar säkerheter för belåning.
Frågan om ett företag har omfattande eller obetydlig forsknings- och utvecklingsverksamhet
är viktig för bedömningen av företagels ekonomiska ställning och
framtidsutsikter. TroUgen behöver hithörande problem få sin lösning i förelags-
och skattelagstiftning utanför aktiebolagslagens ram. LO anser det dock vara en
nackdel att behöva ta ställning tUl en revision av sistnämnda lag utan att den
framtida företagslagstiftningen i vidare mening kan överblickas. LO framhåller
vidare att strakturomvandlingen medför åtskilliga överlaganden, fusioner,
nedläggningar och andra större förändringar i aktiebolag. Väsentliga delar av
problematiken i samband med sådana förändringar behandlas inte i
aktiebolagsla-
Prop. 1975:103 88
gen,
utan andra regler i särskUd lagstiftning framtvingas. LO understryker behovet
av förhandsbesked till anställda, kommunala myndigheler och
arbetsmarknadsmyndigheterna, när det gäller större förändringar. En mer
långsiktig planering måste komma till stånd. Också i detta fall anser LO att
avsaknaden i aktiebolagslagen av sådana regler bara kan försvaras, om
tiUfredsställande regler skapas i annat sammanhang. LO pekar slutUgen på att
missbmk av aktiebolagsformen förekommer på det sätt att en person sätter sitt
bolag i konkurs efter att ha täckt personliga intressen och därefter bUdar ett
nytt bolag med syfte att fortsätta liknande missbruk mot olika fordringsägare.
En strikt kontroll som omöjliggör detta slags affärer är önskvärd. LO yrkar
därför på att detta slags missbrak undersöks och att förslag lämnas om
motverkande åtgärder. Även TCO anser det önskvärt att man reglerar möjUghetema
för personer som haft det huvudsakUga ansvaret för konkursdrabbade företag att
ånyo starta företag.
ÄtskUliga
remissinstanser uttrycker sin tillfredsställelse över den avsevärda likhet som
genom det nordiska samarbetet uppnåtts i de olika nordiska ländema.
Patentverket framhåller sålunda att harmoniseringen av associationsrätten har
väsentiig betydelse för en fortsatt nordisk integration. En likartad
inställning kommer till uttryck i remissyttrandena från riksåklagaren,
överåklagaren i Malmö, länsstyrelsen i Malmöhus län, Svea hovrätt och hovrätten
för Västra Sverige. Sistnämnda hovrätt framhåller emellertid att man vid ett
närmare studium av utredningsförslaget finner att avvikelserna mellan de olika
länderna trots allt är ganska stora. Den bristande enhetligheten är enUgt
hovrättens mening särskilt beklaglig när det gäller reglema om aktier. Ett av
de främsta syftena med likformighet inom aktiebolagslagsliftningen,
tUlskapandet av goda förutsättningar för en samnordisk aktiemarknad, har
därigenom förfelats. En nackdel som följer med samnordiskt utredningsarbete är
enligt hovrätten alt kraflema i högre grad inriktas på att åstadkomma
samförståndslösningar på det beslåendes grund än på en vidareutveckling av
regelsystemet. Särskilt påtagligt är detta när det gäller koncem-reglerna i
förslaget, där utredningen trots det intensiva utvecklingsarbetet på området
som har försiggått utanför Norden under senare år nöjer sig med att föreslå
bestämmelser som i stort sett oförändrade har övertagits från 1944 års lag. LO
konstaterar att frågan om nordisk rättslikhet kommit i ett nytt läge genom den
utveckling olika länders förhandlingar med EG har tagit. För Danmarks del
aktualiseras på ett mera direkt satt än för Sverige en lagharmonisering
tillsammans med EG-länderna. LO har emellertid ett positivt intresse för att så
mycket som möjligt av samordning i Norden av näringslagstiftning, socialregler
m. m. bevaras och vidareutvecklas.
Kommerskollegium
framhåller att utredningen främst har vägletls av önskemålet om nordisk
rättslikhet. Utredningen har emellertid inte påvi-
Prop. 1975:103 89
sat
några olägenheter för det nordiska samarbetet till följd av de f. n. splittrade
rättsreglerna på aktiebolagsområdet. Även om nordisk rättslikhet i och för sig
är eftersträvansvärt, har förhandlingarna om utvidgningen av EG nu nått så
långt att lUdietssträvandet på just aktiebolagsområdet inte längre har samma
aktualitet. Med hänsyn till den osäkerhet om marknadsutvecklingen som dock
fortfarande råder kan det enligt kommerskollegium vara skäl att något avvakta
utvecklingen innan man tar ställning till utredningsförslaget. Bankinspektionen
anför Uknande synpunkler. Näringslivet anser att det är värdefuUt, om i
huvudsak enhetiiga aktiebolagslagar kan genomföras i de nordiska länderna
eftersom det är ägnat att underlätta ett internordiskt företagssamarbete. Vid
avvägningen mellan hur långt harmoniseringssträvandena bör drivas och vilken
hänsyn som skall tas till nationeUa önskemål måste emellertid beaktas de
strakturella skillnader som finns mellan de olika nordiska ländernas
näringsliv. I näringslivets remissyttrande tas också upp frågan om
harmoniseringen av aktiebolagsrätten i förhåUandet tUl EG. Enligt näringslivet
finns det anledning att beakta det samarbete som pågår inom EG.
Aktiebolagsutredningens förslag ligger i linje med bärande tendenser i den
internationella utvecklingen i Europa. Med hänsyn härtill och till den
långsamma takten i den kontinentala utvecklingen bör det svenska
lagstiftningsarbetet dock kunna fullföljas utan avvaktan på ytterligare
resultat av samarbetet inom EG. Svea hovrätt anser att det måste vara av
intresse att den svenska aktiebolagslagen såvitt möjligt anpassas till reglema
i EG-direktiven. Stockholms handelskammare har en liknande inställning. Skånes
handelskammare finner det i och för sig värdefullt att samstämmighet i huvudsak
har uppnåtts mellan de nordiska förslagen. Fördelarna av att svensk
lagstiftning på aktiebolagsrättens område överensstämmer med vad som gäller
inom övriga Norden och inom EG får emellertid inte överdrivas. De föreslagna
förenklingarna av reglerna av formell karaktär kan genomföras oberoende av
resultatet av det pågående lagstiftningsarbetet inom övriga nordiska länder och
inom EG. Angelägna reformer av gällande lag får enligt handelskammaren inte
förhindras av strävandena att anpassa det svenska regelsystemet till
internationella förhållanden. Liknande synpunkter framförs av
riksrevisionsverket, advokatsamfundet och LRF. LRF anser att utredningen har
överbetonat värdet av nordisk rättslikhet.
Flera
remissinstanser framhåller att utredningsförslaget utgör en önskvärd
modernisering i förhållande tUl gällande lag.
Näringslivet
framhåller sålunda alt förslaget i sina huvuddrag utgör en ändamålsenlig ram
för en effektiv organisation av svenska företag. Förslagets största betydelse
ligger enligt näringslivet i de regler som är ägnade att underlätta företagens
kapitalförsörjning. Liknande synpunkter framförs av kommerskollegium,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Svensk industriförening. Svenska
försäkringsbolags riksförbund och KF. Flera remissinstanser uttrycker också sin
tillfredsställelse över att
Prop. 1975:103 90
den
gällande lagens utförliga och tungrodda regelsystem har förenklats. Synpunkter
av det slaget framförs av bland andta näringslivet, kommerskollegium,
patentverket, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, riksåklagaren,
försäkringsinspektionen, bankinspektionen, advokatsamfundet och ett par
handels kamrar. Kammarrätten framhåUer emellertid att denna förenkling har
inneburit att lagtexten ibland ger mindre fuUständiga uttryck för den rätt som
avses gäUa. Vissa nu gäUande bestämmelser har uteslutits trots att de enligt
motivutlalanden aUtjämt skall tUlämpas. Kammarrätten pekar på risken för att
dessa ändringar i lagtexten kan komma att uppfattas som avsteg från äldre rätt.
3.4
1973 års ändringar i aktiebolagslagen
Som
tidigare nämnts har vissa delar av utredningsförslaget redan föranlett
lagstiftiimg (prop. 1973:93, LU 1973:19, rskr 1973:238, SFS 1973: 302305 samt
prop. 1973: 168, LU 1973: 41, rskr 1973: 393 och SFS 1973: 10811082).
Styrelsen
har genom den nya lagstiftningen fått möjlighet att vid nyemission av aktier
mot betalning i pengar besluta om avvikelse från den företrädesrätt att delta i
nyemission som annars tUlkommer aktieägama. Vidare har styrelsen fått behörighet
att efter bemyndigande av bolagsstämman besluta om nyemission och om avvikelse
från aktieägares företrädesrätt.
Aktiebolag
har genom lagstiftningen fått möjUghet att ge ut konvertibla skuldebrev, dvs.
skuldebrev som kan bytas ut mot aktier i det låntagande bolaget. Bolagen har
också fått möjlighet att ge ut skuldebrev förenade med optionsrätt att teckna
nya aktier i det låntagande bolaget. En tredje finansieringsform som har
införts är konvertibla aktier, dvs. aktier som kan omvandlas till aktier av
annat slag t. ex. från preferensaktier till stamaktier.
Den
ökade handlingsfriheten för styrelsen har motiverat jämkningar i den s. k.
generalklausulen. I den nya lydelsen förbjuds bolagsstämman, styrelsen eller
verkställande direktören alt fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig
fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan
aktieägare.
Aktiekapitalets
minsta belopp har höjts från 5 000 kr. till 50 000 kr.
Aktieägare
har fått ovillkorlig rätt att låta sig företrädas av ombud på bolagsstämma och
att medföra ett biträde på stämman. Reglema om tid för kallelse tUl
bolagsstämma har jämkats liksom bestämmelserna om jäv för revisor. Särskilda
regler har införts beträffande, rösträtten för aktier som innehas av allmänna pensionsfonden.
Slutligen
har införts ett principiellt förbud för bolagen att lämna penninglån till
aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat
bolag i samma koncern. Låneförbudet omfattar också vissa aktieägare, styrelseledamot
eller verkställande direktör närstående
Prop.
1975:103 91
personer.
Vissa undantag från låneförbudet finns, bl. a. gäller det inte om gäldenären är
bolag i samma koncern. Länsstyrelse kan meddela dispens från låneförbudet, om
synnerliga skäl föreligger.
4
Bildande av aktiebolag
4.1 Nuvarande
ordning
Gällande
regler om aktiebolags bildande syftar främst tUl att skydda blivande aktieägare
mot risken att vUseledas om grunderna för bolagsbUdningen och om det blivande
bolagets ändamål och beskaffenhet. Man vUl också åstadkomma att ett visst
kapital på för alla delägare rättvist sätt tillförs bolaget när det bildats.
Det första steget vid
aktiebolagsbUdning är att minst tre personer, stiftama, upprättar vissa
handlingar, nämligen stiftelseurkund, förslag tUl bolagsordning,
stiflelsekungörelse och teckningsUsta. Stiftelseurkunden är en överenskommelse
mellan stiftarna att de skall bilda ett aktiebolag för att bedriva verksamhet
under viss firma. Förslaget till bolagsordning innehåller de gmndläggande
bestämmelserna om det blivande bolagets organisalion och verksamhet. Om
stiftare eUer annan skall ha rätt att teckna aktie mot tillskjutande av annan
egendom än pengar (apportegendom), skall det anges i stiftelseurkunden.
Dessuiom skall i så fall en särskild stiftarberättelse upprättas. På ansökan av
stiftarna kan också utses särskilda granskare som tUl stiftarna avger
granskningsberättelse rörande apportegendomen. Stiftelsehandlingama skall ges
in för godkännande till patentverket. När verket godkänt handlingarna offentliggörs
stiftelsekungörelsen, som skall innehålla de väsentiigaste uppgiftema i
stiftelseurkunden, försläget tUl bolagsordning och teckningslistan.
Offentliggörande sker i de allmänna tidningarna och tidning i den ort där
bolaget skall ha sitt säte. Därefter kan aktieteckning ske på den godkända
teckningsUslan. När aktieteckning har avslutats, hålls konstituerande stämma
för att fatta beslut om bolaget skall komma till stånd. Fattas beslut härom,
utses styrelse och revisorer, varefter bolaget inger ansökan om registrering
hos palentverket. Först i och med registreringen bUr bolaget en juridisk
person.
I
förslaget till bolagsordning skall intas bestämmelser om aktiekapitalets
storlek. Det är möjligt att bestämma aktiekapitalets storlek genom att ange en
minimi- och en maximigräns. Maximikapitalet får vara högst tre gånger större än
minimikapitalet. Aktiekapitalet, eller i förekommande fall minimikapitalet,
får aldrig sättas lägre än 50 000 kr.
4.2 Aktiebolagsutredningen
Anledningen
till att förfarandet vid bolagsbildning har reglerats så ingående torde enligt
utredningen vara att man utgått från att aktiebolags-väsendet innefattar
särskilda faror för en osakkunnig kapitalinveste-
Prop. 1975:103 92
rande
allmänhet. Man har ansett att det bästa sättet att hindra osunda eller
bedrägliga bolagsbUdningar är att framtvinga preciserade upplysningar med
uppgifter om bolagsbildningen och att stäUa denna under publicitetens ljus.
Utredningen
anser att själva utgångspunkten för systemet med formaliteter och publicitet
är verklighetsfrämmande. Bara i undantagsfall bUdas aktiebolag genom att man
för bolagsbUdningen vänder sig tiU en större allmänhet. I de allra flesta fall
tillkommer ett aktiebolag genom överenskommelse mellan ett begränsat antal
personer. Att för sådana överenskommelser kräva ett invecklat och omständligt
formalitets- och publicitetsförfarande imder det att ett helt formlöst avtal är
tUlräckligt för att bilda ett handelsbolag eller kommanditbolag anses knappast
motiverat. Det är dessutom enligt utredningen uppenbart att publiceringen av
de vanligen helt schablonartade uppgifterna i stiftelsehandlingama sällan har
någon betydelse som skydd för aktietecknama. Särskilt gäller delta när personer
yrkesmässigt bildar aktiebolag för att senare kunna sälja dem till personer som
önskar bilda ett aktiebolag.
Mot
den bakgrunden har utredningen funnit att gäUande regler om publicitet genom
kungörande av stiftelsevillkoren före bolagets registrering kan utmönstras.
Utredningen har vidare ansett att man bör kunna ba ett enkelt förfarande vid
bolagsbildning när hänvändelse lill allmänheten att delta i bolagsbUdningen
inte sker. Detta enklare förfarande, som av utredningen kallas
simultanbildning, innebär att konstituerande stämma kan hållas i omedelbar
anslutning till att stiftelsehandlingarna upprättas under förutsättning att
alla aktier tecknas vid stämman och att alla av stiftarna godtagna
aktietecknare är ense om bolagsbildningen. Sker hänvändelse till allmänheten,
s. k. successivbildning, fordras däremot enligt förslaget att stiftarna kallar
till konstituerande stämma och alt stiftelsehandlingarna hålls tillgängliga
under viss i kallelsen angiven tid. Oavsett vUken form av bolagsbildning som
används fordras enligt förslaget inte att stiftelsehandlingama granskas på
förhand av patentverket. Denna senare förenkling av gällande regler motiveras
med att förhandsgranskning inte behövs vid den enkla form av bolagsbildning som
simultanbildning innebär. Vid successivbildning som antas bli mer ovanlig
kommer enligt utredningen regelmässigt experter att anlitas för att upprätta
stiftelsehandlingar och därför anses det inte heller vid sådan bolagsbUdning
finnas något behov av förhandsgranskning.
Utredningen
anser att det är viktigt, att aktietecknarna före aktieteckningen får kännedom
om vUlkoren för bolagsbildningen och bolagets verksamhet. Förslagets regler om
stiftelseurkundens resp. teckningslistans innehåll, särskilt när speciella
bestämmelser om apport gäller, överensstämmer därför i sak i väsentliga delar
med gällande rätt. Detsamma är fallet med bestämmelserna om framläggande av och
tillhandahållande av stiftelseurkund och övriga handlingar. Reglerna om
granskare och granskningsberättelse har dock fått utgå.
Prop. 1975:103 93
4.3
Remissyttrandena
Flera
remissinstanser hälsar med tillfredsställelse att nuvarande bestämmelser om
aktiebolags bildande har förenklats och att formaliteterna vid bolagsbildning
har skurits ned. Patentverket framhåller sålunda att de nuvarande reglerna är
både formalistiska och betungande. Genom alt elableringen i aktiebolagsform
idag i de allra flesta fall sker under medverkan av företag eller personer som
tUlhandahåller färdiga aktiebolag kringgås de avsikter med
publicitetsbestämmelserna som lagstiftaren har haft. Den nuvarande
granskningsproceduren har mer och mer kommit att le sig som en onödig och
arbetskrävande pappersexercis. Eftersom aktiebolag i dag bara i undantagsfall
tillkommer genom hänvändelse till allmänheten, är det knappast befogat att behålla
ett vidlyftigt förfarande till skydd för denna. Den av utredningen förordade
möjligheten till simultanbildning kommer enligt patentverket säkert att bli den
vanligaste nybUdningsformen. De föreslagna beslämmelsema om bUdande av bolag är
enligt verket exempel på god anpassning till den praxis som under den nuvarande
aktiebolagslagens tid har utvecklat sig. Näringslivet ansluter sig lill
huvudlinjerna i utredningsförslaget. Näringslivet påpekar emellertid atl det
även i framliden kan finnas behov av att få en förhandsgranskning med
patentverket i mera speciella fall. Genom en sådan förhandskontakt kan man
undvika de mycket besvärande komplikationer som annars kan uppkomma, om vid
behandling hos verket detla anser sig behöva kräva andra eller annorlunda handlingar
än dem sökanden har presterat i ett registreringsärende. Näringslivet
uttrycker den förhoppningen att patentverkets service häratin-nan skall beslå
även om reglerna om förhandsgranskning utmönstras ur lagen. Näringslivet
understryker också önskvärdheten av att patentverket genom en formulärsamling
till allmänhetens tjänst underlättar en friktionsfri tillämpning av de många
formella bestämmelserna. Också kammarrätten, överåklagaren i Malmö,
advokatsamfundet och hovrätten för Västra Sverige godtar att reglerna om
bUdning av aktiebolag förenklas. Hovrätten framhåller emellertid att
erfarenheten visar att det är ytterst sällan som allmänheten erbjuds att delta
i teckning av aktier i samband med ett bolags bildande. Det saknas enligt
hovrättens mening kanske anledning att tillhandahålla en särskild procedur för
de fall då aktiebolag bUdas med hänvändelse till allmänheten. Finns det undantagsvis
anledning att låta en större krets av personer satsa kapital redan i
initialskedet, kan detta ordnas genom en nyemission i nära anslutning tUl
bolagsbildningen. Advokatsamfundet anser att slopandet av förhandsgranskningen
både vid successivbUdning och vid ökning av aktiekapitalet i större bolag
genom nyteckning inte är utan risker. Skulle det vid registreringen befinnas
all något allvarUgt formfel har begåtts, kan tråkiga komplikationer uppstå till
följd av att förfarandet redan genom-
Prop. 1975:103 94
förts
så långt. Det skulle därför enligt advokatsamfundets mening vara önskvärt om
vid successivbUdning och vid ökning av aktiekapitalet genom nyemission
möjlighet till förhandsgranskning även i fortsättningen kunde slå till buds för
den som vUl gardera sig mot senare komplikationer.
5
Inbetalning av aktiekapital 5.1 Nuvarande ordning
Bolagets
aktiekapital är fördelat i aktier som skall lyda på lika belopp, minst 50 kr.,
det s. k. nominella beloppet. Det nomineUa beloppet kan bestämmas lill lägre
belopp, dock lägst tio kr., om aktiekapitalet eller maximikapitalet inte
överstiger 50 000 kr. eller särskild dispens meddelats. Den som tecknar aktie
i bolag är skyldig att betala det nomineUa beloppet lUl bolaget.
Inbetalning
på aktier skall ske i pengar såvida inte i stiftelseurkunden föreskrivs att
aktietecknare skall få belala sina aktier genom tillskjutande av
apportegendom.
Vid
apportbildning är det angeläget att förhindra övervärdering av apportegendomen.
En sådan övervärdering är nämligen tUl nackdel inte bara för bolagets blivande
fordringsägare utan också för andra aktieägare som betalar sina aktier med
pengar. För att förhindra övervärdering av apportegendomen ges i gäUande lag
föreskrifter som syftar till att alla intressenter skall bli fullständigt
underrättade om apportegendomens värde. I stiftelseurkunden måste sålunda
anges varje bestämmelse om apport. Stiftelseurkunden skall fogas vid
teckningslistan och anmärkas i stiftelsekungörelsen. Den blir därmed
offentliggjord och varje aktietecknare kan få kännedom om
apportbestämmelserna. Vidare finns föreskrifter om att en särskild
stiftarberättelse skall avges av stiftarna. Denna berättelse skall innehålla
uppgift om de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av granden tUl
apportbestämmelsen och av bestämmelsens skälighet. Det finns inte någon
offentlig kontroll av att apportegendomen värderats riktigt i
stiftelsehandlingarna. Det är emellertid möjligt att begära en frivillig
granskning av apportegendomen genom särskilt utsedda granskare. En sådan
frivillig granskning sker i praktiken aldrig. Gällande lag innehåller också
bestämmelser om s. k. uppskjuten apport. Härmed förstås att aktietecknama
betalar de tecknade aktierna med pengar men därefier låter bolaget köpa
egendom av dem. För sådana situationer finns föreskrift om att avtal om förvärv
av egendom som är avsedd för stadigvarande bruk för bolaget skall registreras
hos palentverket, om avtalet har slutits inom två år efter det att bolaget
registrerades och det erlagda priset överstiger en femtedel av hela
aktiekapitalet. Vid en sådan registreringsanmälan skall fogas yttrande av
bolagets revisorer.
Prop. 1975:103 95
För
att bolaget skall kunna registreras måste minst hälften av aktiekapitalet ha
erlagts genom betalning med pengar eller genom att bolaget tillförts
apportegendom i enlighet med stiftelseurkundens bestämmelse. Ansökan om
bolagets registrering måste göras senast sex månader efter utgången av den tid
inom vUken konstituerande stämma skall hållas enligt teckningsUslan. Senast
inom två år från aktiebolagets bildande skall aktie vara till fullo betald.
Senast
ett år från det stämman fattade beslut om nyemission, skall full betalning för
varje ny aktie erläggas. Sex månader efler utgången av den för inbetalning av
de nya aktierna bestämda tiden, skall för registrering anmälas hur många nya
aktier som har betalts till fullo. Har efter sådan anmälan ytterligare nya
aktier blivit till fullo betalda, skall inom sex månader efter betalningen
antalet sådana aktier anmälas för registrering. Så snart registrering har skett
anses aktiekapitalet ha ökat med sammanlagda nomineUa beloppet av det nya anlal
aktier som har betalts till fullo. Kapitalökningen sker sålunda successivi.
5.2
Aktiebolagsutredningen
Utredningsförslaget
innebär inte några mera genomgripande ändringar i förhållande lUl gäUande lag.
Utredningen föreslår emellertid att den nuvarande undre gränsen för akties
nominella belopp tas bort. Utredningen framhåller därvid att kravet på visst
minimibelopp för aktie tidigare har motiverats med att en osund
aktiespekulalion bland allmänheten därigenom skulle kunna motverkas. För ett
sådant syfte anser utredningen emellertid att nuvarande regler är
verkningslösa. Tas föreskriften om visst minsta nomineUa aktievärde bort, kan
det enligt utredningen tänkas medföra att bolag bUdas med lågt aktiekapital men
med stor reservfond. Ulredningen menar alltså att det nominella värdet på
aktierna kan komma att sättas mycket lågt under det att det belopp som skall betalas
vid teckningen blir förhållandevis högt. En sådan överkurs skall enligt
förslaget liksom enligt gällande rätt föras till reservfonden. Med hänsyn tiU
att inte bara aktiekapitalet utan även reservfonden utgör bundet kapital anser
utredningen att detta inte kan vara betänkligt.
Enligt
utredningsförslaget är övervärdering av apportegendom inte tillåten.
Utredningen föreslår att det nuvarande systemet med offentlig redovisning av
apportegendom och dess värdering behålls i huvudsak oförändrade. Bestämmelserna
om frivUlig granskning vid apportbUdning har emellertid inte behåUits i
förslaget eftersom utredningen anser att dessa bestämmelser visat sig sakna
praktiskt intresse. Inte heller reglerna som syftar tiU att förhindra s. k.
uppskjuten apport har bibehållits i förslaget. Anledningen härtill är att
utredningen menar att dessa regler i praktiken har visat sig ineffektiva.
Prop. 1975:103 96
Enligt
förslaget skall bolaget anmälas för registrering senast sex månader efter
dagen för stiftelseurkundens undertecknande. För att registrering skall kunna
ske måste bl. a. på aktierna ha inbetalats så mycket att det inbetalade beloppet
uppgår tUl halva beloppet av det aktiekapital som registrerats dock minst 20
000 kr., vUket belopp svarar mot det av utredningen förordade minimibeloppet
för aktiekapitalet. Full betalning för aktierna skall erläggas inom ett år från
bolagets registrering.
Utredningen har inte
behållit systemet med successiv kapitalökning. Har på de nya aktierna
sammanlagt inbetalats så mycket att det inbetalade beloppet uppgår tUl halva
det ökningsbelopp som skall registreras, skall hela kapitalökningen anmälas för
registrering. Inom ett år efter det att registrering av kapitalökningen har ägt
mm måste full betalning ha erlagts för aktiema. Detta skall anmälas av bolaget
för registrering. Har ej anmälts att full betalning erlagts för alla aktierna,
skall registreringsmyndighelen efter bolagets hörande registrera att
aktiekapitalet nedsatts med sammanlagda nominella beloppet av de aktier som
inte har betalats till fullo. Aktiema blir enligt utredningsförslaget ogiltiga
när nedsättningen registrerats.
5.3
Remissyttrandena
Hovrätten
för Västra Sverige erinrar om att utredningsförslaget inte innehåller några
bestämmelser om särskUd granskning av apporlegen-doms värde eller om
förfarandet vid uppskjuten apport. Hovrätten har i och för sig inte något att
invända häremot men påpekar att det är angeläget både för framtida
fordringsägare och för andra intressenter i bolaget att den egendom som
tillskjutits för att bilda bolagets kapitalgrundval verkligen är värd vad den
tas upp tUl. Att gällande lag misslyckats med att skapa tUlfredsställande
garantier i det avseendet bör inte avskräcka från nya ansträngningar.
Utredningen har emellertid inle behandlat problemet hur man skall undvika att
reglema om apportbUdning kringgås och hur man i apportfall skall säkerställa
att en riktig värdering sker. En närliggande fråga är hur man skall komma till
rätta med fall där inbetalningen i pengar fullgörs genom rena
skentransaktioner. Detta problem har inte heller ägnats någon uppmärksamhet i
förslaget. Dessa frågor är enligt hovrätten inte lätta att lösa. Möjligen kunde
man uppnå större säkerhet om de i samband med bolagsbildningen utsedda
revisorema ålades att i registreringsärendet yttra sig över frågan om bestämmelserna
om bolagsbildning har blivit riktigt tUlämpade. Vid tillskott i annan egendom
än pengar kunde man dessutom kräva ett särskUt uttalande angående
apportegendomens värdering. Därigenom skiUle man enligt hovrättens uppfattning
få viss säkerhet för att bolagsbildningen bar gått riktigt till. Även
kammarrätten menar att revisorema bör medverka vid bolagsbildningen och
granska apportegendomens värdering. Bankinspektionen anser att bestämmelsen om
uppgifter i stiftelseurkun-
Prop. 1975:103 97
den
angående apportegendom m. m. saknar reell betydelse, om stiftarna tecknar samtliga
aktier. För dessa fall bör därför enligt inspektionens mening undantag göras
från dessa bestämmelser.
Föreningen
auktoriserade revisorer påpekar att det enligt förslaget är möjligt att bilda
ett aktiebolag med ett minimikapital på 20 000 kr. samtidigt som i
emissionsvillkoren föreskrivs en så hög emissionskurs, alt bolaget får ett
mycket betydande bundet kapital. Registrering kan dock vinnas genom att endast
20 000 kr. betalas in. Detta kan missbrukas på så sätt att ett nybildat
aktiebolag skenbart ges en soliditet som saknar underlag i verkligheten. Under
ganska lång tid skulle ett bolag kunna vara verksamt, skenbart med ett mycket
stort bundet kapital, utan att kapitalet existerar och utan att de som har
förbindelse med bolaget har möjlighet att konstatera detla. Föreningen
ifrågasätter om kravet på mi-nimiinbetalning vid registrering bör avse viss del
av det tecknade beloppet inkl. överkurs snarare än en viss del av
aktiekapitalet. Föreningen förordar att det för registrering skall krävas att
minst halva det tecknade kapitalet inkl. överkurs är inbetalat.
EnUgt
advokatsamfundet bildas många bolag ulan alt avsikten är att det från början
skall driva verksamhet. Bolagsbildning kan vara en beredskapsåtgärd. Ofta sker
registrering för att få skydd för en firma. Det finns i dessa fall inte behov
av ett rörelsekapital omedelbart. Advokatsamfundet anser därför att även i
aktiebolag med elt aktiekapital av 20 000 kr. inbetalning av halva kapitalet
borde räcka för alt registrering skall kunna ske.
Under
remissbehandlingen har utredningens förslag om registrering av kapitalökning
vid nyemission i huvudsak lämnats utan erinran. Svenska sparbanksföreningen
menar emellertid att det är tveksamt om aktiekapitalet vid nyemission skall
anses ökat redan när registrering sker efter det att så mycket inbetalals att
det erlagda beloppet uppgår till minst hälften av kapitalökningen. Att hela
ökningsbeloppet skall kunna registreras när bara hälften av det blivit inbetalt
kan vara i viss mån missvisande. Föreningen ifrågasätter därför om man inle bör
behålla nuvarande system som innebär att aktiekapitalet successivt ökas genom
registrering av aktier som blivit till fullo betalda.
6 Skyddet
för det bundna kapitalet
6.1 Nuvarande ordning
Med
bolagets bundna kapital avses dess aktiekapital, reservfond och
skuldregleringsfond. Aktiekapitalet är lika med summan av aktiernas nominella
belopp.
Det
fria egna kapitalet består av s. k. fria fonder, balanserad vinst och
nettovinst för räkenskapsåret. Det fria kapitalet kan till skillnad mol det
bundna delas ut tiU aktieägama. Summan av det bundna egna kapitalel och det
fria egna kapitalet brukar kaUas bolagets egna kapital.
7 Riksdagen
1975. 1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 98
Storleken
av det bundna egna kapitalet resp. del fria egna kapitalet framgår av den
balansräkning som upprättas vid slutet av varje räkenskapsår och som skall
godkännas av bolagsstämman. Balansräkningen skall också granskas av
revisorerna.
TUl
reservfonden skall föras vad som betalas in ulöver det nominella beloppet vid
aktieteckning till överkurs och dessutom vad som redan har inbetalats på aktie
som enligt särskilda regler förklarats förverkad. Vidare lägges tUl
reservfonden belopp som enligl bolagsordningen skall avsättas till reservfond.
SlutUgen innehåller gällande lag bestämmelser om obligatorisk avsättning lUl
reservfond. Bestämmelserna härom innebär följande.
Av
årsvinsten skall minst 10 % avsättas till reservfonden. Vid beräkningen av det
belopp som minst skall avsättas får inle från årsvinsten avdras den andel därur
som kan ha tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktör eller annan
såsom arvode. När reservfonden vuxit till ett belopp som motsvarar 20 % av
aktiekapitalet eller det högre belopp som kan vara föreskrivet i
bolagsordningen behöver avsättning till fonden inle längre ske. Nedgår fonden
under det föreskrivna beloppet, skall avsättning till fonden ånyo vidtas.
Medel
som avsatts till reservfond är så till vida bundna att de endast får tas i
anspråk för att läcka förlust som enligt fastställd balansräkning har uppstått
på bolagets verksamhet och som inte kan ersättas av balanserad vinst eller
andra fria fonder.
Överstiger bolagets
skulder summan av aktiekapitalet, reservfonden och den s. k.
skuldregleringsfonden, måste avsättning ske även till sistnämnda fond.
Huvudregeln är att bolag i sådant fall även i fortsättningen skall binda minst
5 % av sin årsvinst genom avsättning till skuldregleringsfond. Sådana bolag
måste dessuiom binda ytterligare en del av sin årsvinst, om de vill dela ut mer
än 5 % av hela det egna kapitalet enligt balansräkningen. Överstiger
utdelningen 5 % av det egna kapitalet, måste bolaget binda samma belopp som det
varmed utdelningen överstiger dessa 5 % genom avsättning till
skuldregleringsfond. När summan av aktiekapitalet, reservfonden och
skuldregleringsfonden överstiger bolagets skulder, får skuldregleringsfonden
sättas ned, dock med högst en femtedel av överskottet årligen. Nedsättning av
skuldregleringsfonden kan också ske genom överföring tUl reservfonden. Skuldregleringsfonden
får i sin helhet avföras ur balansräkningen när summan av aktiekapitalet och
reservfonden under fem år i följd har överstigit skulderna. Vidare får
skuldregleringsfonden tas i anspråk, om det behövs för att täcka förlust på
bolagets verksamhet. Det nu sagda innebär alt medlen i skuldregleringsfond
inte är lika hårt bundna som medel som avsatts lill reservfond.
Aktiekapitalet
liksom reservfonden och skuldregleringsfonden kan tas i anspråk av aktieägarna
i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller likvidation av bolaget.
Prop. 1975:103 99
Det
nu angivna regelsystemet om bolags bundna resp. fria kapital innebär alltså
att bolaget inte får till aktieägama föra över tillgångar i större omfattning
eller i annan ordning än som anges i bestämmelsema om vinstutdelning, om
nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller skuldregleringsfonden och om
likvidation. Förbudet gäller inle bara utbetalning i pengar utan också
överföring av annan bolagets egendom.
Numera
är det också i princip förbjudet för bolag att lämna penninglån till
styrelsen, verkställande direktör eller aktieägare.
Gällande aktiebolagslag
innehåller bestämmelser om nedsättning av aktiekapitalet. Det förekommer att
aktiebolag emilterar aktier under förbehåll att aktierna skall kunna inlösas av
bolaget. Sådan inlösning innebär givetvis en molsvarande nedsättning av
aktiekapitalet. Nedsättning genom inlösen av aktier på grand av förbehåll i
bolagsordningen får dock inte ske, om faststäUd balansräkning för föregående
räkenskapsår visar att efter nedsättningen det belopp vartill aktiekapitalet
nedsatts och motsvarande del av reservfonden inte skulle vara till fullo
täckta. Nedsättning får inte heller ske, om efter nedsättningen summan av
aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfond skulle undersliga sådana
bolagets skulder som skall tas i beräkning när skuldregleringsfonden bestämts.
Beslut om nedsättning av
aktiekapitalet kan ske även när det inte är fråga om inlösen av aktier på gmnd
av förbehåll i bolagsordning. Beslut om nedsättning av aktiekapitalet fattas då
av bolagsstämman. Nedsättningen genomförs genom inlösen av aktier, genom
indragning av aktier utan återbetalning eller genom minskning av aktiernas
nominella belopp eller genom sammanläggning av aktier. I nedsättningsbeslutet
skall anges det belopp varmed aktiekapitalet skall nedsättas och det sätt
varpå nedsättningen skall genomföras. Beslutet skall också innehålla föreskrift
alt nedsättningsbeloppet skall återbetalas till aktieägarna eller att det skall
avsättas till reservfonden eller tUl särskild fond att användas enligt beslut
av bolagsstämman.
Om
nedsättning av aktiekapitalet sker utan att nedsättningsbeloppet avsätts till
reservfond, fordras rättens tillstånd till åtgärden. När rättens tillstånd
begärs, åligger det bolaget att lämna domstolen en förteckning över alla kända
fordringsägare. Domstolen skall kalla bolags okända fordringsägare att inom sex
månader skriftUgen anmäla sina fordringar hos rätten. Rätten skaU dessutom
kontroUera att bolagets bundna kapital efter nedsättningen inte kommer att
understiga skulderna. För att nedsättning skall kunna ske, krävs att alla
fordringsägare samtycker till åtgärden eUer att fordringen betalts eller att
av rätten godkänd säkerhet ställts för fordringen. När sexmånaderstiden har
utgått avgör rätten om nedsättningen skaU tillåtas. När rättens tillstånd har
meddelats, skall detta registreras och därmed är aktiekapitalet nedsatt.
Kravet
på rättens tillstånd och hörande av bolagels fordringsägare
Prop. 1975:103 100
sammanhänger
med att nedsättningen av aktiekapitalet innebär att nedsättningsbeloppet inte
längre är bundet i bolaget och alltså kan användas för utdelning tUl
aktieägarna. Eftersom det bundna kapitalets funktion är att utgöra en säkerhet
för bolagets fordringsägare, har nedsättning av aktiekapitalet ansetts inte
böra kunna genomföras utan hänsynstagande till fordringsägarnas intressen.
Nedsättning av
aktiekapitalet kan emellertid också ske genom att nedsättningsbeloppet
överförs till reservfonden. Sådan åtgärd vidtas när bolagets aktiekapital
delvis gått förlorat till följd av bolagels verksamhet har gått med förlust.
När aktiekapitalet överförts till reservfonden genom en nedsättningsåtgärd
blir det möjligt att använda reservfonden för förlusttäckning. Reservfonden kan
nämUgen som tidigare nämnts tas i anspråk för att täcka förlust vilket inte är
fallet med aktiekapitalet. Nedsättning av aktiekapitalet i samband med
överföring till reservfonden får ske utan rätlens tUlstånd. När nedsättningen
av aktiekapitalet och avsättningen till reservfond jämte täckning av balanserad
förlust har gjorts, blir det möjligt för bolaget att ånyo utdela vinst. Härför
gäller emellertid i denna speciella situation det särskilda vUlkoret att
rätten tUlåter vinstutdelning. När ansökan om rättens tiUstånd tUl vinstutdelning
inkommer, skall rätten utfärda kallelse på bolagets borgenärer med föreläggande
för den som vUl bestrida ansökningen att skriftUgen göra anmälan därom hos
rätten. Bestrids inte ansökningen eller har de borgenärer som bestritt
ansökningen fått sina fordringar betalda eller har av rätten godkänd säkerhet
stäUts för deras fordringar, skall rätten lämna tillstånd till
vinstutdelningen. Rättens tiUstånd till vinstutdelning behöver inte inhämtas,
om bolaget genom nyemission åter ökar aktiekapitalet tUl minst det ursprungliga
beloppet.
Aktiebolaget
får inte mot vederlag förvärva egna aktier i annan ordning än som framgår av
reglema om nedsättning av aktiekapital. Aktiebolag får inte heller motta egen
aktie som pant. Förbudet mot förvärv av egna aktier har emellertid försetts med
undantag för det fallet att aktien utmätts för bolagets fordran och
aktiebolaget inropat aktien på auktion. Aktiebolaget är då skyldigt att åter
avyttra aktien så snart det kan ske utan förlust för bolaget. Reglerna om
förbud mot förvärv av egna aktier skall ses mot bakgrund av att ett sådant
förvärv kan ha samma verkan som en återbetalning till aktieägarna i samband
med nedsättning av aktiekapital.
Om
viss del av aktiekapitalet gått förlorat, är bolaget skyldigt att gå i
likvidation. När det finns anledning att anta att aktiekapitalet gått förlorat
tiU två tredjedelar åligger det styrelsen och verkstäUande direktör att
upprätta en särskUd s. k. likvidationsbalansräkning för att undersöka bolagets
ställning. I denna likvidationsbalansräkning skall alla tillgångar upptas till
sina försäljningsvärden med avdrag för försäljningskostnader.
Anläggningstillgångar får dock upptas till ett belopp motsvarande kost-
Prop.
1975:103 101
nåden
för deras anskaffning eller tiUverkning minskat med erforderUga avskrivningar.
Utvisar balansräkningen att aktiekapitalet gått förlorat till två tredjedelar,
skaU styrelsen inhämta yttrande från revisorerna och därefter utlysa
bolagsstämma för att pröva balansräkningen. Stämman skall ta ställning till
frågan om bolaget skall träda i likvidation. Avskrift av
likvidationsbalansräkningen och revisorernas yttrande skall insändas till
patentverket. Bolagsstämman har att antingen besluta om likvidation eller också
besluta om nyemission eller nedsättning av aktiekapitalet så att hela bristen
täcks. Har bristen inte fyllts inom fyra månader från den bolagsstämma där
likvidationsbalansräkning framlades, kan styrelseledamot, verkställande
direktör eller aktieägare hos rätten göra ansökan att bolaget skall förklaras
skyldigt att träda i likvidation. Rätten kan då också utse Ukvidatorer vars
uppgift är att genomföra likvidationen av bolaget.
6.2
Aktiebolagsutredningen
I
utredningsförslaget behålls systemet med det bundna kapitalet. Till bundet
kapital hänför utredningen aktiekapitalet, reservfond och s. k.
uppskrivningsfond. TUl uppskrivningsfonder, som utgör en nyhet i lagen, skaU
läggas medel som uppkommer genom att värdet på bolagets anläggningstillgångar
skrivs upp. Skuldregleringsfonden har inte behåUits i utredningsförslaget. Den
lagstadgade obligatoriska avsättningen tUl reservfond avskaffas. Till
reservfonden skall enUgt utredningsförslaget läggas vad som på grund av
aktieteckning erhåUits för aktierna utöver det nominella beloppet, alltså
överkursen, samt belopp som enligt bolagsordningen skall avsättas tUl
reservfonden. Det fria egna kapitalet består enligt utredningsförslaget av fria
fonder, balanserad vinst och nettovinst för räkenskapsåret.
Förslaget att avskaffa
skuldregleringsfonden motiveras av utredningen på följande sätt. Bestämmelsema
om skuldregleringsfond bygger på tanken att skuldsättning, som är stor i
förhållande till eget kapital, kan innebära sådana faror för bolagets soliditet
och utvecklingsmöjligheter att den bör motverkas genom lagregler rörande
fondering och begränsning av utdelning. Tankegången är i och för sig riktig.
Ulredningen anser emellertid att man inte generellt kan säga att det är
företagsekonomiskt riktigast att arbeta med så liten skuldsättning som möjligt
i förhållande tUl det egna kapitalet. Skuldsättningen kan på elt enklare och
smidigare sätt anpassas efter de skiftande behoven än vad som är möjligt eller
lämpligt beträffande det bundna egna kapitalet. Det är inte möjligt att för aUa
bolag faststäUa en företagsekonomiskt lämpUg relation mellan skuldsättning och
eget kapital. Det nuvarande regelsystemet anses oklart och i viss mån
godtyckligt. Fonderingsreglerna blir enligt utredningen ofta helt ineffektiva
särskilt i fåmansbolag där aktieägarna genom uttag av löner och arvoden undvi-
Prop. 1975:103 102
ker
att redovisa någon vinst. Utredningen påpekar slutligen att liknande
bestämmelser saknas i alla andra länder med undantag av Norge.
I fråga om den
obligatoriska avsättningen till reservfond påpekar utredningen att ett bolags
konsolidering beror av olika faktorer vid sidan av avsättningar tUl fonder, t.
ex. det slag av egendom bolaget har och de värden till vilka egendomen upptas i
årsredovisningen. Bolagets värderings- och avskrivningspolitik har enligt
utredningen ofta mycket slörre betydelse än dess avsättningar tUl reservfonden.
En grundläggande svaghet i reservfondsreglema är också enligt utredningen att
den påbjudna avsättningen är beroende av aktiekapitalets storlek.
Aktiekapitalets storlek bestäms av bolaget självt och genom att sälla
aktiekapitalet lågt kan ett bolag slippa undan med mycket mindre avsättning tUl
reservfonden än ett annat bolag som kanske i verkligheten är bättre
konsoliderat. Utredningen påpekar också att det har blivit vanligt att helt
och hållet undvika skyldigheten att göra avsättning av vinstmedel till
reservfonden genom att vid bolagsbUdning och vid nyemissioner ge ut aktier till
sådan överkurs att reservfonden därigenom uppgår till 20 % av aktiekapitalet.
Ett sådant bolags konsolideringsbehov blir emellertid inte mindre än för ett
bolag som i stäUet bestämmer aktiemas nominella belopp till det belopp som
motsvarar vad bolaget erhåUer för dem. Liksom när det gäller reglerna om
avsättning till skuldregleringsfond blir reservfondsreglerna också helt satta
ur spel i sådana bolag där överskottet tas ut i form av löner och arvoden,
EnUgt utredningens mening representerar de gällande reglerna om avsättning
till reservfond av viss del av årsvinsten ett föråldrat och föga rationellt
system.
Utredningen
anser det emellertid naturligt att överkursen bör betraktas som en
kapitalinsätlning som inte bör kunna återbetalas i form av vinstutdelning.
Överkursen bör därför enligt utredningen avsättas till reservfond. Detsamma
bör enligt utredningen gälla, om i bolagsordningen har intagils bestämmelser om
alt avsättning tUl reservfond skall ske.
Om
reservfond finns, skall den enligt förslaget få tas i anspråk för täckande av
förlust enligt fastställd balansräkning, om förlusten inte kan täckas av fritt
eget kapital. Utredningen föreslår vidare att reservfondsmedel skall kunna
användas för motsvarande ökning av aktiekapitalet genom fondemission. Vidare
skall reservfond kunna få nedsättas och nedsättningsbeloppet användas till
utbetalning åt aktieägarna eller tUl annat ändamål enligt samma regler som
föreskrivs för nedsättning av aktiekapitalet. Utredningen motiverar dessa
senare förslag med att aktiekapitalet är starkare bundet i bolaget än belopp
som svarar mot reservfonden.
Uppskrivningsfonden
får enligt förslaget tas i anspråk för erforderlig nedskrivning på värdet av
andra anläggningstillgångar samt för fondemission.
Bolagets
möjUgheter tUl vinstutdelning är enligt utredningsförslaget i
Prop. 1975:103 103
sak
oförändrat. Förutsättning för vinstutdelning är ealigt förslaget att en i
vederbörlig ordning fastställd balansräkning för föregående räkenskapsår
utvisar fritt eget kapital som överstiger eventuell redovisad förlust. Från
nämnda kapital skall dock först avdrag ske för vad som enligt bolagsordningen
skall avsättas till reservfond eller eljest innehållas. Utredningen påpekar i
detta sammanhang att den omständigheten att enligt förslaget reglerna om
obligatorisk avsättning till reservfond och skuldregleringsfond bortfaUer inte
kan beräknas medföra att bolagen försummar konsolideringsbehovet.
De av utredningen
föreslagna reglema om nedsättning av aktiekapitalet bygger på samma principer
som gällande lag. SkaU nedsättningsbeloppet användas för återbetalning åt
aktieägarna, krävs liksom f. n. alt rätten efler kallelse av bolagets
borgenärer ger sitt tUlstånd. Rättens tillstånd fordras dock inle för inlösen
av aktier enligt förbehåll i bolagsordningen. Om förbehåUet införts genom
ändring av bolagsordningen, får det enligt förslaget bara avse aktier som kan
tecknas eller utges efter det att ändringen registrerats. Skall
nedsättningsbeloppet avsättas tUl reservfond eller användas för alt täcka
förluster, fordras enligt förslaget rättens tillstånd till vinstutdelning som
beslutas innan tre år förflutit från registreringen av nedsättningen. Har
aktiekapitalet ökats med minst nedsättningsbeloppet, fordras dock inte tUlstånd
till vinstutdelning.
Utredningen
behåller gällande förbud för aktiebolag att mot vederlag förvärva eUer som pant
ta emot egen aktie. Från förvärvsförbudet gör utredningen liksom gäUande rätt
det undantaget att bolaget kan på auktion inropa egen aktie som utmätts för
bolagets fordran. Bolaget är dock i sådant fall skyldigt att åter avyttra
aktien så snart det kan ske utan förlust. Utredningen föreslår vidare att
förvärv av egen aktie skall kunna ske genom övertagande vid fusion. Utredningen
syftar på den situationen alt det överlåtande bolaget har aktier i det
övertagande bolaget. Det överlagande bolaget kan då genom fusionen få förvärva
dessa aktier. Utredningen föreslår vidare att förvärv av egna aktier skall
kunna få ske även i andra fall vid övertagande av affärsrörelse. Egna aktier
som förvärvats vid fusion eller vid annat övertagande av affärsrörelse skall
avyttras så snart det kan ske utan förlust. Avyttring måste ha skett inom två
år efter förvärvet.
Utredningsförslaget
innehåller liksom gällande lag regler om tvångslikvidation när viss del av
aktiekapitalet gått förlorat. Ulredningen påpekar alt gällande regler b)'gger
på den riktiga tanken att eftersom reglerna om det bundna kapitalet skall
ersätta delägarnas personliga ansvarighet för bolagets skulder så bör ett
aktiebolag inte utan ansvar för delägarna och bolagsorganen kunna fortsätta sin
verksamhet, om aktiekapitalet helt eller tiU väsentiiga delar inte är täckt av
tUlgångar. Ulredningen anser emellertid att gäUande regler kan leda till praktiskt
oljxkliga resultat. I synnerhet i nystartade företag kan det ofta
Prop. 1975:103 104
hända
att stora utgifter måste göras för att organisera företagel, bygga upp dess
produktionsapparat och dess personalorganisation, knyta affärsförbindelser och
göra initialreklam för produklema m. m. Även om sådana kostnader till en del kan
aktiveras såsom tillgångsposter i balansräkningen, kan detta inte alltid
lagligen ske i så stor utsträckning att täckningen för aktiekapitalet hålls
över den gräns där tvångslikvidation hotar. Även i äldre företag kan
exempelvis under perioder då verksamheten måste mera väsentligt moderniseras
eller läggas om inträffa balansmässigt kritiska situationer. En sträng
tillämpning av lagens regler om tvångslikvidation kan enligt utredningen i
sådana fall leda till alt även helt livsdugliga förelag drabbas av
likvidationsskyldighet. Utredningen påpekar vidare alt de flesta utländska
aktiebolagslagar inte innehåller några särbestämmelser för det fall att
aktiekapitalet helt eller delvis gått förlorat. Borgenärsskyddet ligger där
enbart i konkursreglerna.
EnUgt
utredningens mening bör man behåUa principen att förlust av viss del av
aktiekapitalet kan medföra tvångslikvidation men reglerna därom bör göras
avsevärt mindre stränga och komplicerade än nu gällande lag. Själva
utgångspunkten för tvångslikvidationsreglerna, att aktiekapitalet till två
tredjedelar gått förlorat, behålls i utredningsförslaget. När styrelsen finner
att så är fallet skall den snarast möjligt lill bolagsstämman hänskjuta fråga
om bolagets trädande i likvidation. Beslutar stämman inte om likvidation, får
bolaget anstånd till ordinarie bolagsstämma under näslföljande räkenskapsår.
Fastställs inte vid den stämman balansräkning som visar att det egna kapitalet
uppgår till halva aktiekapitalet eventuellt sedan kapitalet satts ner
skall styrelsen ombesörja ansökan till rätlen om tvångslikvidation, såvida
stämman inte fattar likvidationsbeslut.
6.3
Remissyttrandena
Utredningens
förslag att slopa bestämmelserna om skuldregleiings-fond har inte mött någon
invändning under remissbehandlingen. Remissinstansema har också godtagit
utredningens förslag att utmönstra bestämmelserna om obUgatorisk avsättning av
viss del av årsvinsten till reservfond.
Utredningens
förslag om nedsättning av aktiekapitalet har i huvudsak lämnats utan erinran
under remissbehandlingen. Den föreslagna bestämmelsen mot förbud mot
vinstutdelnmg utan rättens tUlstånd under en tid av tre år från registrering av
nedsättningsbeslut godtas av advokatsamfundet och patentverket. Svenska
revisorsamfundet anser emellertid att rättens tUlstånd bör inhämtas även
senare, eftersom verkan annars blir att man i sista hand avkräver revisorerna
en bedömning av om utdelningsförslag är acceptabelt. Handelskammaren i Örebro
och Västmän-
Prop.
1975:103 105
lands
län anser å andra sidan att förslaget på denna punkt kan mjukas upp så alt man
under treårstiden medger utdelning med 6 % per år ulan att rättens tillstånd
behöver inhämtas för det.
Enligt Svenska
försäkringsbolags riksförbund finns det starka skäl atl i begränsad omfattning
tillåla innehav av egna aktier. Struktur- och branschrationaliseringar
underlättas, om visst innehav av egna aktier tillåts. Emissioner kan genomföras
smidigt, om sådana förvärv möjliggörs och dessutom kan överlåtelse av aktier
tUl anställda underlättas. Förbundet anser därför att förvärv och innehav av
egna aktier bör tillåtas exempelvis upp till 10 % av aktiekapitalet.
Handelskammaren i Örebro och Västmanlands län har samma inställning.
Näringslivet anser i och för sig atl starka skäl talar mot en alltför långtgående
rätt att inneha egna aktier. Det förekommer dock ibland att bolag vUl överlåta
aktier till sina anställda. Eftersom kapitalökning är en alltför omständlig
procedur för att tillgodose behovet av att portionera ut aktier i mindre
poster, föreslår näringslivet att det skall vara möjligt att förvärva egna
aktier i begränsad omfattning. Aktiebolag skall sålunda enligt näringsUvet
kunna förvärva egna aktier, om aktiekapitalet i bolaget uppgår till minst 10
milj. kr. De förvärvade aktierna skall dock inte få överstiga 1 % av
aktiekapitalet eUer ett nominellt belopp av aktierna på 1 mUj. kr. Förändringar
av bolags innehav av egna aktier bör enligt näringslivet föras i ett särskilt
register som skall granskas av revisorerna.
Kommerskollegium
ifrågasätter om inte den föreslagna tidsfristen på två år inom vilken bolag
måste överlåta egen aktie som förvärvals i samband med övertagande av
affärsrörelse bör förlängas, så att bolaget inte utsätts för ekonomisk skada,
t. ex. genom konjunkturbetonade kursfall. Näringslivet är inne på Uknande
tankegångar och förordar regler som gör det möjligt för bolag att efter
särskild dispens få behålla egna aktier under längre tid än två år. Under en
sådan genom dispens utsträckt längre tid bör aktierna enligt näringslivet kunna
upptas lill högst anskaffningskostnaden i årsredovisningen.
De
föreslagna bestämmelserna om tvångslikvidation har allmänt godtagits under
remissbehandlingen.
7
Bolagens kapitalförsörjning
7.1
Nuvarande ordning
När
ett aktiebolag för sin verksamhet och utveckling behöver skaffa nytt kapital
kan det ske antingen genom en ökning av det egna kapitalet dvs. genom emission
av nya aktier, eller genom upptagande av krediter. Mellan aktier och fordringar
finns viktiga principiella skillnader. I motsats till fordringarna medför
aktiema rösträtt och annan rätt att medverka i bolagets förvaltning.
Fordringsägarnas rätt till kapital och ränta går före aktieägarnas anspråk på
utdelning och likvidationskvot. Skuld-
Prop. 1975:103 106
räntan
är vanligen bestämd och fordringsägarens ränteanspråk är oberoende av bolagets
ställning och rörelseresultat. Aktieägaren å andra sidan kan inte få
utdelning, om vinstmedel saknas. Han har inte en ovUlkorlig rätt till det ens
om utdelningsbar vinst finns.
Beslut om ökning av
aktiekapitalet genom emission av nya aktier fattas av bolagsstämman. Styrelsen
har emellertid möjlighet att sätta igång förfarandet på egen hand. Dess
åtgärder blir giltiga, om stämman senare godkänner dem. På utredningens förslag
har möjlighet införts för bolagsstämman att lämna fullmakt åt styrelsen att
besluta om nyemission. Styrelsen får emellertid endast besluta om sådana
nyemissioner som ryms inom bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalets
storlek. FuUmaktens giltighetstid är vidare begränsad lill nästkommande ordinarie
bolagsstämma.
Vid en nyemission kan de
gamla aktierna komma att minska i värde, nämligen om emissionskursen på de nya
aktiema inte motsvarar de gamla aktiernas verkliga värde. För att skydda gamla
aktieägare gäller därför vid nyemission som huvudregel alt varje aktieägare har
rätt alt, i den mån det kan ske, teckna så många nya aktier som svarar mot hans
andel i det gamla aktiekapitalet. Aktieägaren har också möjlighet att sälja
denna teckningsrätt. Företrädesrätten till teckning gäller emellertid inte i
fråga om aktier som skall betalas genom apportegendom. På utredningens förslag
har möjlighet införts för bolagsstämman att även vid nyemission mot betalning i
penningar beslula om avvikelse från nu berörda företrädesrätt. Samtidigt har
styrelsen fått behörighet att efter bemyndigande av bolagsstämman besluta om
sådan avvikelse.
Aktierna i aktiebolaget
måste lyda på lika belopp. Det nominella beloppet för de nya aktierna måste
aUtså vara detsamma som det som gäller för de gamla aktierna. För varje ny
aktie måste ett belopp motsvarande minst aktiens nominella belopp inbetalas
tUl bolaget. Det råder alltså förbud mot att emittera aktier tUl underkurs.
En
förutsättning för att en nyemission skall kunna ske är att bolagsordningens
bestämmelser om aktiekapitalet medger detta. Innehåller bolagsordningen
bestämmelser om minimi- och maximikapital, kan bolagsstämman besluta om ökning
av aktiekapitalet upp till gränsen för maximikapitalet. Är aktiekapitalet
däremot fast eller vill man överskrida maximikapitalet, måste man ändra
bolagsordningens beslämmelser om aktiekapitalets storlek innan beslut kan
fattas om nyemission.
Om bolagsstämman fattar
beslut om nyemission, är förfarandet i stora drag följande. Styrelsen upprättar
ett förslag tUl beslut om ökning av aktiekapitalet. Detta skall hållas
tillgängligt för aktieägarna och framläggas på stämman. Vid förslaget skall
fogas yttrande av styrelsen och verkställande direktören över den föreslagna
kapitalökningens betydelse för bolaget. Om den stämma som skall fatta beslutet
inte skall fastställa balansräkningen från föregående räkenskapsår, skall
också en sär-
Prop. 1975:103 107
skUd
berättelse avlämnas rörande viktigare händelser som inträffat efter det alt
styrelsen senast avgav förvaltningsberättelse.
När stämman fattat beslut
om ökning av aktiekapitalet, upprättas teckningsUsta och kungörelse om
ökningsbeslutet. Dessa handlingar tUlställs patentverket för godkännande. När
handlingarna har godkänts, offentliggörs kungörelsen och varje aktieägare
skall om möjligt underrättas särskilt. Därefter sker teckning på den godkända
teckningslistan och sedan beslutar styrelsen om tilldelning av nya aktier.
Senast elt år från del stämman fattade beslut om ökning av aktiekapitalet skall
full betalning för varje ny aktie erläggas. Sex månader efter utgången av den
för inbetalning av de nya aktiema bestämda tiden skall för registrering anmälas
hur många nya aktier som har betalts tUl fullo. Har efter sådan anmälan
ytterligare nya aktier blivit tUl fullo betalda, skall inom sex månader efter
betalning antalet sådana aktier anmälas för registrering. Så snart registrering
har skett anses kapitalet ha ökat med sammanlagda nominella beloppet av det
antal nya aktier som anmälts ha betalats till fullo. Kapitalökningen sker
sålunda successivt.
Vid nyemission kan
aktieteckning ske genom att apportegendom tillskjuts. I sådant fall skall
ökningsbeslutet innehålla bestämmelser därom. I ökningsbeslutet anges vilken
egendom som skall tillskjutas eller övertas av bolaget, antalet aktier eUer
annat vederlag som skall lämnas och de huvudsakliga villkor i övrigt som skall
gälla beträffande tillskottet eller övertagandet. I beslutet skall hänvisas
till de handlingar som kan vara upprättade rörande bestämmelsen. Grandas
apportbestämmelsen på avtal som inte träffals skriftligen, skall avtalet
fullständigt upptas i beslutet om nyemission. En särskUd berättelse rörande
apportbildningen skaU avges av styrelseledamöterna och verkställande
direktören. Det kan också ifrågakomma att man ulser särskilda granskare som
skall avge granskningsberättelser rörande apporttillskotlet. Om särskilda
granskare inte anlitas, skall revisorema ulföra motsvarande granskning.
Styrelsen har rätt att
besluta om upptagande av lån. När aktiebolag emilterar obligationer eller på
annat sätt tar upp lån brakar lånet vanligtvis få en bestämd förfallodag och
löpa med en viss angiven ränta. Ett obligationslån kan emellertid konstrueras
så att olika mellanformer mellan aktier och fordringar uppkommer. En fordran
kan genom avtal StäUas efter övriga fordringar. Det är fallet med s. k.
förlagsbevis. Fordring kan också så till vida jämslällas med en aktie att
räntans storlek görs beroende av bolagets vinst eller av vinstutdelningen på
bolagets aktier, s. k. vinstandelsbevis eller participaling debentures.
Den
nuvarande aktiebolagslagen lägger inte något hinder i vägen för upptagande av
vinstandelslån. Beslut härom kan fattas av styrelsen. Några vinstandelslån
torde emellertid inte ha upptagits i Sverige sedan 1930-talet.
Beträffande
vinstandelslån kan två huvudformer urskiljas, nämligen
Prop. 1975:103 108
s.
k. delägardebentures och lånedebentures. Delägardebentures medför rätt till
betalning ur bolagets tillgångar vid likvidation eller vid uppsägning av lånet
med belopp som t. ex. motsvarar viss kvotdel i bolagels tillgångar eller som
beräknats efter genomsnittliga marknadskursen under en angiven period före
uppsägningen eller likvidationen. Lånedebentures medför rätt tUl återbetalning
med ett nominellt eller eventuellt ett indexberäknat belopp vid en på förhand
angiven tidpunkt.
På
ulredningens förslag har möjlighet öppnats för aktiebolag att emittera
fordringsbevis som innefattar en rätt för fordringsägaren att på vissa vUlkor
utbyta fordringen mot aktier i bolaget, s. k. konvertibla skuldebrev, eller
fordringsbevis som är förenade med en option att mot betalning förvärva aktier
i bolaget, s. k. warrants.
Oftast
medför alla aktier samma rätt mot bolaget. I bolagsordningen kan emellertid
bestämmas att aktier av olika slag skall ges ut. Olikheterna gäller vanligtvis
ratten tUl utdelning, deltagande i nyemission, återbäring vid nedsättning av
aktiekapitalet eller utskiftningen vid bolagets upplösning. Olikheterna går ut
på att ett aktieslag har i ett eller flera av nu angivna hänseenden företräde
framför annat aktieslag. Man brukar använda beteckningen preferensaktier för
aktier med företräde medan andra aktier kallas stamaktier. En vanlig
konstraktion av företrädesrätten är att preferensaktien har företrädesrätt tUl
utdelning och dessutom företrädesrätt till sitt nominella belopp vid bolagets
upplösning. Eventuellt överskott vid Ukvidation tUlkommer med denna
konstruktion endast stamaktierna. Denna typ av preferensaktier kan med visst
fog sägas utgöra ett slags mellanform mellan stamaktier och obligationer.
Företrädesrätten till utdelning kan varieras på olika sätt. Det är vanligt att
preferensaktier har företrädesrätt tUl ackumulativ utdelning. Detta innebär
att preferensaktierna har rätt att få ut aUa från tidigare år resterande
företrädesberättigade belopp innan vinstutdelning får ske till stamaktieägarna.
Det
är möjligt att i bolagsordningen ta in bestämmelse om att de rättigheter som
tUlkommer aktier av visst slag skall kunna förändras efter viss tid eller under
vissa förutsättningar. Det var tidigare oklart hur långt sådana förändringar
kunde gå och till vUka föratsättningar de kunde knytas. På utredningens förslag
har emeUertid möjlighet införts för aktiebolag att i bolagsordningen ta in förbehåll
att aktie av visst slag skall kunna omvandlas tUl aktie av annat slag, s. k.
konvertibla aktier.
7.2
Aktiebolagsutredningen
Utredningens
förslag rörande bolagens kapitalförsörjning har till stor del redan genomförts.
De förslag rörande kapitalförsörjningen som bör behandlas nu är därför endast
frågorna om vinstandelsbevis, om emission tUl underkurs och om rösträttslösa
aktier.
Beträffande
vinstandelsbevis framhåller utredningen att det för nä-
Prop. 1975:103 109
ringslivets
styrka och utveckling är av vikt att finansieringsfrågan för företagen kan vid
varje tidpunkt lösas i de former som med hänsyn till konjunkturen och andra
förhåUanden är lämpligast för bolaget och för dem som erbjuds att deltaga i
bolagets finansiering. Det är också med hänsyn tiU de intemationella
förbindelserna viktigt att de i många främmande länder förekommande
finansieringsformerna även står svenska företag till buds. Utredningen har av
dessa skäl funnit lämpligt att föreslå bestämmelser om bl. a.
vinstandelsbevis.
Vinstandelsbevis kan
enligt utredningsförslaget konstrueras på olika sätt. Den variabla avkastningen
kan stå i viss relation tUl utdelning på aktierna i bolaget men den kan också
avse en viss andel i bolagels årsvinst. Även belräffande det belopp varmed
bevisen skall inlösas kan variationer förekomma. Bevisen kan ges samma rätt
som andra fordringar men de kan också såsom förlagsbevis ställas efter andra
fordringar. Inlösningsbeloppet kan vara det nominella beloppet jämte upplupen
ej betalad ränta. Men det kan också bestämmas på annat sätt, exempelvis till
kursvärdet vid tiden för inlösningen. Med hänsyn till den betydelse ett
vinstandelslån kan ha för aktieägama har utredningen ansett det riktigast att
bolagsstämman har beslutanderätt rörande vinstandelslån. Det är emellertid
enligt förslaget möjligt för stämman att bemyndiga styrelsen att besluta om
upptagande av lån mot vinstandelsbevis.
Beslut
att ta upp vinstandelslån eller att bemyndiga styrelsen att besluta om sådant
lån fordrar enligt utredningsförslaget kvalificerad majoritet. Beslutet är
giltigt endast om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de
avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Kravet på kvalificerad
majoritet skall enligt utredningen ses mot bakgrund av att aktieägare inte har
någon företrädesrätt att teckna andel i vinstandelslån. En sådan företrädesrätt
föreligger däremot enligt utredningsförslaget när det är fråga om
konverteringslån.
Utredningsförslaget
innebär att det nuvarande ovillkorliga förbudet mot emission av aktier till
underkurs upprätthålls. Delta slåndpunktsta-gande motiveras inte närmare av
utredningen.
Utredningen
har inte ansett lämpligt att införa ett system med rösträttslösa aktier. I
utredningsförslaget har intagits den nuvarande bestämmelsen om att ingen aktie
får ha elt röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie.
7.3
Fondbörsutredningen
Fondbörsutredningen
har i sitt gemensamt med samarbetsutredningen framlagda förslag till lag med
särskUda redovisningsbeslämmelser för vissa större företag också medtagit
regler om s. k. emissionsprospekt. Utredningen pekar på att sådant prospekt
eller liknande handling vanligen offentliggörs vid nyemissioner,
blockutförsäljning av aktier och liknande erbjudanden. Med emissionsprospekt
avser utredningen medde-
Prop. 1975:103 110
lande
om emission etc. avsett för tidigare eller nytillkommande aktieägare och
innehållande utförlig, främst ekonomisk information om vederbörande företag.
Ulredningen konstaterar alt utvecklingen i praxis i fråga om såväl de
situationer som föranleder prospekt som dessas innehåU fortfarande pågår.
Risken för att en lagstiftning kan stoppa denna utveckling har uppmärksammats
av utredningen. Ett lagfäst krav på att ge ut emissionsprospekt motiveras emellertid
bl. a. av att prospekt inle alltid uppfattas som ett självklart led i
tillhandahållandet av beslutsunderlag gentemot aktiemarknaden.
Emissionsprospekt
skall enligt förslaget upprättas då bolaget eller aktieägare däri offentliggör
eller på annat sätt riktar inbjudan till en vidare krets att teckna eller köpa
aktier i bolaget. Härunder faller sålunda kontantemissioner,
blockförsäljningar, introduklion på marknaden av aktier i bolag, som tidigare
varit ägda av få personer, samt s. k. utbyteserbjudanden, dvs. då ett bolag
erbjuder aktieägarna i ell annat bolag att överta dessas aktier såsom
apportegendom i en nyemission. Vidare omfattar förslaget utgivande av
konvertibla skuldebrev samt överlåtelse av teckningsrätter. Den gemensamma
omständigheten för de olika marknadserbjudanden som omfattas av förslaget är
att rätt tUl aktier i någon form blir föremål för förvärv.
För
att ett marknadserbjudande skall föranleda emissionsprospekt förutsätts enligt
förslaget viss storlek såväl på bolaget som på emissionen eller försäljningen.
Enligt förslaget sammanhänger kraven på informationsnivå i emissionsprospekt
nära med de krav som utredningen uppställer för årsredovisning och
delårsrapporter i större företag (se härom avsnitt 11.3). Utredningen föreslår
därför att emissionsprospekt skall krävas endast om nettovärdet av bolagets
tUlgångar överstiger 10 mUj. kr. eller beräknas komma att överskrida denna
summa efter emissionen av aktier eller konvertibla skuldebrev. Vidare föreslår
utredningen att upprättande av prospekt endast behöver ske, om det totala
belopp som tiU följd av inbjudan till en vidare krets kan komma att bli erlagt
överstiger 1 milj. kr. Förslaget upptar detaljbestämmelser bl. a. om vUka
handlingar och särskilda uppgifter emissionsprospekt skall innehålla. Detta
redovisas närmare i specialmotiveringen.
7.4
Remissyttrandena m. m.
7.4.1
Aktiebolagsutredningens förslag
Förslaget
att i svensk rätt införa regler om vinstandelsbevis tillstyrks av åtskUliga
remissinstanser däribland bankinspektionen, Svea hovrätt, hovrätten för Västra
Sverige, kammarrätten, patentverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
advokatsamfundet, styrelsen för Stockholms fondbörs, Slockholms handelskammare,
Skånes handelskammare. Svenska revisorsamfundet och Svenska sparbanksföreningen.
Prop. 1975:103 111
Näringslivet
ansluter sig till utredningens uttalande att det för näringslivets styrka och
utveckling är av vikt att finansieringsfrågan kan lösas i de former som med
hänsyn till konjunkturen och andra förhållanden är lämpliga för bolaget och för
finansiärerna. Det är också viktigt att de i många främmande länder
förekommande finansieringsformerna står svenska förelag tiU buds. Efterhand som
valutarestriktionerna mildras eller avskaffas ökas i hög grad angelägenheten
av att det inte finns några onödiga hinder mot svenska bolags upplåning
ulomlands.
Bankofullmäktige och
kapitalmarknadsutredningen motsätter sig inte förslaget om införande av
vinstandelsbevis. Fullmäklige framhåller emellertid att införandet av nya finansieringsinstrument
inte utan vidare kan väntas ge näringslivet något betydande tillskott av
långfristigt kapital. Skulle någon ökning av utbudet av långfristigt kapital
följa av en introduktion av nya finansieringsformer, torde den komma alt
härröra från allmänheten. Nya typer av kreditinstmment medför emellertid en
ökad osäkerhet i förelagels fmansieringsstmktur och är genom sin ofta
komplicerade konstruktion svårbedömbara som placeringsobjekt. Särskilt mot
bakgmnden av att allmänheten förutsätts svara för en större del av det ökade
kapitalulbudet är det angeläget att lagreglerna utformas så att inte en
kraftigt ökad risk och osäkerhet för kreditgivare och låntagare på
kapitalmarknaden uppkommer. Särskilt vinstandelsbevis anser fullmäktige kunna
medföra en sådan ökad osäkerhet. Fullmäklige påpekar också att den enda
bestämmelse som enligt utredningen skall införas i aktiebolagslagen är att
räntans storlek skall vara beroende av utdelningen eller av bolagets vinst. I
praktiken kan därför vinslandelslå-nen vara förenade med en mängd olika vUlkor
som gör att långivarens ställning antingen kan likna fordringsägarens eller en
aktieägares. Fordringsbevisen har som följd härav benämnts
"lånedebentures" resp. "delägardebentures". Lånedebentures
medför rätt tUI återbetalning med nominella beloppet och har en bestämd, inte
onormalt lång löptid. Delägardebentures medför däremot rätt till betalning ur
bolagets tillgångar vid likvidation eller uppsägning inte med nominellt belopp
ulan med belopp beräknat efter exempelvis den genomsnittliga marknadskursen under
en period före uppsägningen eller likvidationen. Om delägardebentures har en
mycket lång löplid, torde innehavarna kunna anses nästan likställda med
aktieägarna ehura utan rösträtt. Innehavare av vinstandelsbevis löper
emellertid enligt fuUmäktige vissa risker. De har sålunda knappast någon
möjUghet att hindra att aktieägarna sätter utdelningen så lågt att någon
tiUäggsränta inte utgår. Om tUläggsräntan är beroende av den redovisade
vinstens storlek, kan denna genom bokslutsdispositioner också nedbringas till
nivå där tilläggsräntan blir ringa eller ingen. Har bolaget rätt att säga upp
lånet och skall skuldebreven inlösas till det genomsnittUga marknadsvärdet
under en viss tidsperiod, blir frestelsen stor att företa sådana dispositioner
när dagen för uppsägningen av lånet
Prop. 1975:103 112
närmar
sig. Eftersom vinstandelsbevisets innehavare inle har några möjligheter att
klandra bolagsstämmans beslut och inte heller har rätt att närvara vid denna,
blir hans ställning svag. Osäkerhetsmomenten motverkas, om villkoren utformas
så alt lånet inlöses till ett bestämt eller eventuellt ett indexreglerat belopp
vid en på förhand fixerad tidpunkt. En sådan beslämmelse eliminerar frestelsen
för låntagaren att genom bokslutsdispositioner inför uppsägningsdagen driva ned
inlösensvärdet på vinstandelsbevisen. Från långivarens synpunkt är det en
väsentlig skillnad i riskhänseende, om både inlösenstidpunkt och
återbetalningsbelopp är på förhand fixerade jämfört med en situation där
osäkerhet råder om båda dessa faktorer. Fullmäktige säger sig vara medvetna om
de invändningar som kan riklas mot alt genom en associationsrältslig lagstiftning
införa beslämmelser om de vUlkor som får vara förenade med skuldebrev. Fullmäktige
är därför av den uppfattningen att ett införande av vinstandelslån kommer att
framtvinga ingående överväganden av de former under vilka de kan införas i
placeringsreglementena för marknadens institutionella kapitalplacerare.
Kapitalmarknadsutredningen
redovisar samma inställning som banko-fullmäktige samt anför att vinstandelslån
medför sådana risker för långivarna att det bör övervägas att införa någon
form av tUlsyn av vUlkoren under vilka sådana utges. Även hovrätten för Västra
Sverige påpekar att i utredningsförslaget inte föreskrivs några begränsningar
i möjligheten att variera villkoren för vinstandelslån. Vinslandelsbevis kan
därför löpa på mycket lång tid och återbetalningsreglerna kan utformas så att
bevisens innehavare erhåller andel i bolagets behållna förmögenhet.
Innehavarna får emellertid en mycket osäker stäUning. De saknar rösträtt på
bolagsstämma och kan inte ingripa mot icke önskvärda bolagsslämmobeslut. De
kan inte få företräde till teckning vid en emission av nya vinslandelsbevis
utan måste tåla att värdet av deras andelsrätter minskar allteftersom nya
vinstandelsbevis med rätt till andel i bolagets förmögenhet ges ut. Regler som
ger utrymme för sådana typer av vinstandelsbevis utan att ge andelsinnehavama
bättre skyddsmöjligheter ger enligt hovrätten anledning till allvarliga
betänkligheter. HärtUl kommer alt utgivande av delägardebentures kan på ett
ingripande sätt förändra aktieägarnas ställning eftersom flera personer får
andel i bolagsförmögenheten utan att aktieägarna genom företräde till
nyteckning kan förhindra detta. Med rådande osäkerhet om de skattemässiga
konsekvensema vill hovrätten förorda att reglerna om vinstandelsbevis
begränsas till att avse delägarbevis utan räll till andel i bolagets tillgångar
dvs. sådana former där lånevUlkoren föreskriver återbetalning med nominellt
eller indexberäknat belopp.
Näringslivet
uttalar att styrelsen är behörig att utan stöd av bolagsstämmobeslut emittera
lån för bolaget och därvid även bestämma lånevillkoren, t. ex. räntesatsen för
lånet. Elt låneavtal, som styrelsen ulan
Prop.
1975:103 113
särskilt
bemyndigande från bolagsstämman äger ingå, lär föreligga, om avtalet inte
innehåUer annan avvikelse från sedvanliga lånebestämmelser än att räntan
angivits i relation tiU utdelningen till aktieägare i bolaget eller till
bolagets vinst. Rättsläget blir aimorlunda först om låneavtalet utöver en
dylik ränteklausul innehåller bestämmelser av sådan art att skuldebrevens
innehavare måste jämställas med delägare i bolaget. Näringslivet syftar på
sådana bestämmelser beträffande inlösningskursen på skuldebreven, som innebär
att skuldebrevens innehavare vid en likvidation av bolaget får rätt tiU andel i
bolagets behållna tUlgångar utöver skuldebrevens nominella belopp, eller som
innebär att vid inlösen av skuldebreven utan samband med bolagets likvidation
betalning skall erläggas efter skuldebrevens marknadskurs. Bestämmelsema i
aktiebolagslagen om vinstandelsbevis bör enligt näringsUvet begränsas tUl emission
av sådana skuldebrev, vUkas innehåll gör skuldebrevens innehavare i väsentiiga
hänseenden jämställda med aktieägare.
Kammarrätten anser att
vinstandelsbevisen för utländska kapitalplacerare torde vara attraktivare än
svenska aktier. För de svenska försäkringsbolagen blir vinstandelsbevisen
särskUt intressanta därför att de kan antas ge en tillfredsställande
värdesäkring och därför bli av särskild betydelse för den s. k. fria sektom av
försäkringsfond. Den nya kapitalanskaffningsformen kan därför, rätt utnyttjad,
visa sig bli av utomor-dentiig betydelse för bolagen och för samhäUet. En
förutsättning är emellertid att de låntagande bolagen vid sina
inkomsttaxeringar kan räkna med rätt tUI avdrag för hela den ränta som de har
att utge på vinstandelsbevisen. Kammarrätten understryker därför behovet av
klarläggande regler i skattelagstiftningen i detta hänseende. Vidare betonas
att ett lagfästande av regler om vinstandelsbevis också kan få vissa icke
önskvärda konsekvenser. Skidle skattefrågan lösas så att avdragsrätt för det
emitterande bolaget medges utan inskränkning för hela den på vinstandelsbevis
utfallande räntan, måste man räkna med risk för missbruk särskUt i mindre och
medelstora bolag. Ett aktiebolag skulle nämligen kunna beredas avdragsrätt för
utbetalningar, som i verkligheten innefattar utdelning av vinst på av
huvudaktieägama tUlskjutet kapital. Med hänsyn tUl risken för missbndc föreslår
kammarrätten alt man inför någon form av begränsning i möjligheten för bolagen
alt utnyttja vinstandelslånen. En lösning skulle kunna vara att denna
kapitalanskaffningsform förbehåUs företag som är skyldiga att hålla
auktoriserad revisor. För att inte helt utesluta mindre aktiebolag från
användning av finansieringsform skulle regeln enligt kammarrätten kunna
kompletteras med föreskrifter om dispensförfarande.
Svenska
bankföreningen och Sveriges industriförbund har i en särskild framställning
tagit upp frågan om bolag bör tUlåtas att emittera nya aktier till underkurs.
Organisationerna anför härom i huvudsak följande.
8 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 114
Förbudet
mot emission tUl underkurs medför att ett börsregistrerat aktiebolag, vars
aktier noteras under pari inte kan genomföra en nyemission. Efiersom en
nyemission med hänsyn tUl risken för kursändringar i praktiken måste
genomföras tUl en kurs, som ligger ett stycke imder börskursen, kan inte heller
elt bolag, vars aktier noteras lill pari eller något däröver, genomföra en
nyemission. Ett förelag som är i detta läge måste först genomföra en
nedsättning av aktiekapitalet med överföring av nedsättningsbeloppet till
reservfonden innan en nyemission kan genomföras. Detta stöter emellertid enligt
organisationerna på mycket stora praktiska svårigheter i ett börsregistrerat
bolag med aktierna spridda på ett stort antal händer. HärtUl kommer att en
sådan nedsättning för aktieägaren i gemen måsle framstå som svårbegriplig och
kan föranleda honom att tro att man tar ifrån honom något. Dessa praktiska och
psykologiska hinder måsle betraktas som så allvarliga, att man inte kan räkna
med alt ett börsregistrerat bolag av större format skall kunna bereda väg för
en nyemission genom att genomföra en nedsättning av aktiekapitalet. Frågan är
därför enligt organisationerna hur ett bolag i denna situation skall gå
tillväga för att kunna genomföra en kapitalökning.
I
balansräkningen har poslen aktiekapital en informativ uppgift därigenom att
den ger uppgift om det tillskott som lägst har inbetalts för aktierna. Behovet
av information om att en nyemission har skett till underkurs skulle utan
svårighet kunna tillgodoses genom en föreskrift att underkursens totala belopp
skall redovisas som en avdragspost från aktiekapitalet. Det rör sig emellertid
inte bara om ett informationsproblem. Frågan är också hur möjligheten till
vinstutdelning skulle påverkas av att emission får ske till underkurs. För att
emissionen skall vara tillräckligt attraktiv måste det nämligen vara möjligt
att verkställa vinstutdelning även efler emissionen ulan hinder av att
aktiekapitalet inte är fullt läckt.
Organisationerna påpekar
att enligl förslaget kan en förlust i balansräkningen utan borgenärernas
hörande skaffas bort genorn nedsättning av aktiekapitalet, men vinstutdelning
får därefter, trots att förlusten har försvunnit, inte ske ulan borgenärernas
hörande under de närmaste tre åren. Denna spärregel mot vinstutdelning syftar
till att förhindra att tUlskjutet aktiekapital återbetalas till aktieägama.
Den bör enligt sina gmnder mte vara tillämplig när minusposten i aktiekapitalet
avser endast det mot underkursen svarande beloppet, eftersom detta belopp aldrig
har inbetalats lUl bolaget och bör redovisas såsom en särskild avdragspost
från aktiekapitalet. Efiersom avdragsposten inte manifesterar någon förlust
saknas enligt organisationerna anledning att låta den få samma verkan som en
nedsättning av aktiekapitalet, nämligen att vinstutdelning endast skall få ske
med borgenärernas hörande. Inget borgenärsintresse kan åberopas tUl stöd
härför. En akliekapitalökning genom
Prop. 1975:103 115
nyemission
har ju skett och inte minskat borgenärernas trygghet även om emissionen har
skett till underkurs.
Organisationerna
framhåller vidare att balansräkningen normalt skall ge ett riktigt uttryck för
det egna kapitalets verkliga värde i vart fall så att det egna kapitalet inte
är lägre än balansräkningen utvisar. Det bör då kunna försvaras att den
avdragspost som uppkommit vid emission till underkurs utan vidare utjämnas mot
fritt eget kapital eller i andra hand mot reservfond. Är man inte beredd att
tillmäta balansräkning sådant vitsord, kan man ställa upp det villkoret att det
egna kapitalets värde har vitsordats av bolagets revisorer. Organisationerna
anser det emellertid vara onödigt att i lagen ta upp något krav på
revisorsintyg.
Organisationerna menar att
nyemission tUl underkurs skall kunna ske på sådant sätt att vid
emissionstillfället den minuspost, som uppkommer på gmnd av att emissionen sker
lUl underkurs, utjämnas mot fritt eget kapital eller i andra hand mot
reservfond. Denna utjämning bör emellertid också kunna anstå något. Vid en
nyemission till pari eller dämtöver, skall det enligt förslaget, påpekar
organisationerna, räcka att aktierna har till fullo betalts inom två år från
ökningsbeslutet. I enUghet härmed borde det vara tUl fyllest alt i balansräkningen
upptagen avdragspost, svarande mot beloppet av underkurs, utjämnas mot fritt
eget kapital eller mot reservfond inom två år från ökningsbeslutet.
Organisationerna
framhåller vidare alt om man vill understryka att möjligheten till nyemission till
underkurs skall stå till buds bara för förelag vars aktier noteras vid eller
något under pari, det kan ske genom att man i lagen sätter in en procentuell
gräns för underkursen, t. ex. 20%.
Organisationerna
uttalar slutligen att frågan om emission till underkurs inte har något att
göra med den inbördes relationen mellan aktieägarna. Den omständigheten att
emissionskursen ligger under värdet på de fömtvarande aktierna ger upphov till
exakt samma problem vare sig emissionskursen Ugger över eller under pari.
Behovet av en utjämning mellan föratvarande och nytillkommande aktieägarna
genom regler om företrädesrätt tUl teckning och överlåtelse av teckningsrätter
finns enligt organisationerna i lika mån i båda fallen.
Näringslivet tar upp
förslaget om alt ingen aktie får ha ett r ö s t-värde som överstiger tio gånger
röstvärdet för annan aktie. Näringslivet påpekar alt det i förarbetena lill
gällande bestämmelser gjordes en avvägning mellan principen "lika
kapitalinsats lika rösträtt" och behovet av att kunna utge aktier i olika
röstvärden. Man ansåg sig då behöva beakta att man genom att ge ut aktier med
olika röstvärde kan vinna en utländsk kapitalinvestering i svenska aktier i en
utsträckning som annars skulle vara omöjlig på grund av bestämmelserna i 1916
års lag. En regel som medgav förhållandet 110 ansågs då innebära alt man tog
tillräckligt hänsyn till de legitima intressen som kunde föreligga av
investering av aktiekapital med lägre rösträtt.
Prop. 1975:103 116
Näringslivet
framhåller att svensk företagsamhet i hög grad har inter-nationaliserats under
efterkrigstiden. En vanlig och från likviditetssyn-pimkt önskvärd metod för
finansiering av förvärv av utländska företag är att som likvid lämna aktier i
det svenska bolaget. Särskilt om ett svenskt bolag skulle vilja genom
apportemission i utlandet förvärva utländska naturtUlgångar, kan det vara av
stort värde att betala med aktier utan risk för att det utländska inflytandet
blir alltför stort. Detla gäller särskilt om nuvarande regler om bundna och fria
aktier skulle upphävas eller modifieras. Behovet kan dock vara starkt även om
ullän-ningsklausuler finns kvar, eftersom den disponibla kvoten av fria aktier
kan vara för Uten för att en större apportemission utomlands skall kunna
genomföras. Näringslivet förordar därför en vidgning av de tiU-låtna
relationerna mellan aktiernas röstvärde. Detta kan underlätta atl svenska
aktier placeras på utländska kapitalmarknader utan att det utländska
inflytandet i bolagen blir onödigt omfattande. Näringslivet föreslår att den
största tUlåtna skUlnaden i röstvärde mellan olika stamaktier får bU 120 även
om en sådan skillnad kan vara i snävaste laget.
Näringslivet
tar också upp frågan om att införa aktier utan rösträtt. Det påpekas därvid att
det utomlands förekommer att aktier utan rösträtt utges som preferensaktier.
Detta accepteras därför att aktieägarna kompenseras för bortfallet av
rösträtten genom företrädesrätt till vinstutdelning. Det är enligt
näringslivet angeläget att även denna finansieringsform står svenska företag
tUl buds. Preferensaktieägare måste emellertid tUlförsäkras att, om vinst
uteblir ett visst år, den utdelning vartill de är berättigade framför
stamaktieägare förs vidare till kommande år då utdelning sker. Näringslivet
föreslår därför en regel av innehåll att aktie får ha lägre röstvärde än en
tjugondel av annan akties röstvärde eUer får vara utan röstvärde, såvida aktien
medför företrädesrätt för årlig vinstutdelning framför aktie med högre
röstvärde liksom även rätt att om under ett eller flera år sådan utdelning
inte har lämnats av följande års vinst erhålla vad däri bmstit innan
utdelning på aktie med högre röstvärde får ske.
Svenska
aktiesparares riksförbund anser att förekomsten av aktier med oUka röstvärde
strider emot principen att inflytandet i ett aktiebolag skall stå i proportion
tUl risktagandet. De motiv för graderad rösträtt som tidigare gjorde sig
gäUande, nämUgen önskan att förhindra utländsk dominans i svensk industri, kan
nås på andra vägar. Från allmän synpunkt föreligger inle några skäl för att
bevara rösträttsskillnader. Förbundet anser därför tiden mogen för ett
principieUt ställningstagande mot olUca röstvärden i ett aktiebolag.
7.4.2
Fondbörsutredningens förslag
Förslaget
om emissionsprospekt har under remissbehandlingen i huvudsak lämnats ulan
kommentarer. Riktigheten av att såsom föreslagits
Prop. 1975:103 117
uppstäUa
ett visst minsta nettovärde som förutsättning för bestämmelsemas tUlämpning
ifrågasätts emellertid av Skånes handelskammare. Denna delar i princip
utredningens uppfattning att bestämmelserna endast bör gälla företag av viss
storleksordning men anser det inkonsekvent att ett företag med ett nettovärde
av exempelvis endast 5 milj. kr. inte skaU vara skyldigt utge emissionsprospekt
även om övriga rekvisit enligt bestämmelsen är uppfyllda, då samtidigt ett
företag med ett nettovärde av 10 milj. kr. eller mera är underkastat sådan
skyldighet. Handelskammaren anser vidare att rekvisitet "en vidare
krets" bör förtydligas.
8
Aktier och aktiebok m. m. 8.1 Nuvarande ordning
Aktiekapitalet
är enligt nu gällande lag fördelat på ett visst anlal aktier var och en
lydande på visst nominellt belopp. Huvudregeln är att aktie är fritt
överlåtbar. I bolagsordningen kan emeUertid tas in bestämmelser om lösningsrätt
och hembudsskyldighet vid aktiers övergång till annan. Vidare kan utländska och
vissa därmed jämställda rättssubjekt förbjudas att förvärva aktier eller viss
del av aktier i bolaget, s. k. utlänningsklausuler. Andra begränsningar av
aktiers fria överlåtbarhet kan inte göras.
I
utiänningsklausul kan bestämmas att viss del av aktierna inte skall omfattas av
klausulen, s. k. fria aktier. De aktier för vUka klausulen gäller brakar
kallas bundna aktier. De som enligt ullänningsklausul inte får förvärva bundna
aktier kallas ibland förbjudna rättssubjekt. Förvärvar ett sådant rättssubjekt
en bunden aktie genom överlåtelse, är förvärvet ogiltigt.
Det
normala är att aktiebrev utfärdas på aktierna. Aktiebolagslagen innehåller
olika bestämmelser som syftar tUl att den som förvärvar etl aktiebrev inte av
brevet skaU bli vilseledd i fråga om den rält han får genom förvärvet.
Aktiebrevet kan efter dispens ställas till innehavaren. Innehavaraktier är dock
ovanliga. Som regel ställs aktiebreven till viss man, s. k. namnaktiebrev. Vid
överlåtelse av aktiebrev kan förvärvaren göra godtrosförvärv enligt de regler
som gäller vid förvärv av löpande skuldebrev. Är det fråga om ett
namnaktiebrev, tUlämpas reglerna om överlåtelse av orderskuldebrev. Överlåtaren
måste ha aktiebrevet i sin besittning och överföra detta i förvärvarens
besittning för att godtrosförvärv skall kunna ske. Dessutom måste den
godtroende förvärvaren kunna åberopa en skriftiig överlåtelse från den vars
namn aktien är ut-stäUd på.
Aktierätten
innebär en rätt att delta i bolagets förvallning på bolagsstämma och en rätt
att få ekonomiska prestationer från bolaget såsom vinstutdelnuig, rätt att
deltaga i nyemission, Ukvidationskvot etc. En
Prop. 1975:103 118
ägare
av en namnaktie får inte delta i bolagels förvaltning förrän han införts i
aktieboken. Aktieboken är en förteckning över aktieägarna som enUgt huvudregeln
förs av bolagets styrelse. I princip är styrelsen skyldig att införa en
innehavare av namnaktie i aktieboken, om innehavaren kan åberopa lydelsen av
sammanhängande till honom fortgående skrift-Uga överlåtelser. För rätten alt få
ekonomiska prestationer fordras inte, att aktieinnehavaren är antecknad i
aktieboken, men det laävs att han kan legitimera sitt aktieinnehav på det sätt
som skulle fordras för att anteckna honom i aktieboken. När det gäller rätten
tiU utdelning brakar dock många aktiebolag förse aktiebreven med
utdelningskuponger, av vilka var och en representerar den mot ett visst
aktiebrev svarande rätten till utdelning för en viss räkenskapsperiod. En
utdelningskupong som har blivit skild från aktiebrevet betraktas som ett
skuldebrev. När beslut om utdelning har fattats utgör den utdelningsberättigade
kupongen ett skuldebrev till innehavaren, och bolaget skall följaktligen betala
utdelningen till innehavaren av kupongen oberoende av om innehavaren är
aktieägare eller inte.
När
aktieteckning har skett, kan stiftarna utfärda ett teckningsbevis. När bolaget
bildats och styrelse valts, kan teckningsbeviset bytas ut mot ett interimsbevis.
Akliebrev får emellertid inte utfärdas förrän aktien i fråga är fullt betald
och full betalning har erlagts för aktier motsvarande minimikapitalet. Detta
senare förhållande måsle också vara registrerat.
En aktie är enligt
gällande lag i princip odelbar gentemot bolaget. Vissa undantag finns dock.
Aktieägare har rätt att teckna nya aktier vid ökning av aktiekapitalet genom
nyemission. Ökas aktiekapitalet genom fondemission, har aktieägare rätt att få
nya aktier utan teckning. De nu nämnda rättighetema kan överlåtas, och för att
underlätta överlåtelserna utfärdas ofta teckningsrättsbevis resp. delbevis.
Som en sammanfattande benämning för dessa två typer av bevis kan användas
termen emissionsbevis.
EnUgt LFA har bolagen
möjlighet att genom beslut av bolagsstämma övergå till ett annat system i
vilket distribution av utdelning och emissionsbevis sker med hjälp av
datateknik. Aktiebrev med kuponger ersätts med kuponglösa aktiebrev som i
princip skall omfatta en persons hela aktieinnehav i bolaget. Vid aktieövergång
tUl ny ägare får denne vid anmälan nytt aktiebrev och del gamla makuleras.
Legitimation för mottagande av utdelning och deltagande i nyemission vid
ökning av aktiekapitalet knyts till registrering i aktieboken eUer i en
särskUd förteckning över uppdragstagare eller panthavare som har rätt att lyfta
utdelning och delta i nyemission. Den som på en viss i utdelnings- och
kapitalökningsbeslut angiven dag, avstämningsdagen, är registrerad i
aktieboken eller förteckningen har rält att få utdelning och emissionsbevis
sända till sig. Om aktie förvaltas av bank eller fondkommissionär som har fått
särskUd auktorisation, får förvaltare föras in på aktiebrev och i aktiebok i
stället
Prop.
1975:103 119
för
aktieägaren. Delsamma gäller i vissa fall utländsk förvaltare. Vid
för\'altarregistrering kan aktieägaren inte utöva sin rätt alt delta i bolagets
förvaltning. En sammanställning av uppgifter om aktieägare som har mer än 500
aktier i ett bolag registrerade hos svenska förvaltare skall vara offentlig.
Aktieboken skall föras med hjälp av automatisk databehandUng. Utskrift av
aktieboken i läsbart skick skall ske enligt vissa regler, och utskriften skall
vara offentlig med undantag för uppgift om aktieägare som har högst 500 aktier.
Utskrift av hela aktieboken avseende förhållandena tio dagar före bolagsstämma
skall hållas tillgängliga för aktieägarna vid stämman. Denna fullständiga
utskrift är alltså inte offentlig. Förutom aktieboken skall föras elt
akliebrevsregisler över utfärdade aktiebrev. Vissa uppgifter, bl. a. förande
av aktiebok, akliebrevsregisler och den särskUda förteckningen samt
distribution av utdelning och emissionsbevis skall för aktiebolagens räkning
centralt handhas av en värdepappercentral, vUken under namnet
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag drivs av staten och fondkommissionärerna
gemensamt.
8.2
Aktiebolagsutredningen
Gmndema
för det nu gällande systemet behålls i huvudsak oförändrade i förslaget. Vissa
nyheter föreslås dock.
Utredningen
framhåller att principen om aktiers fria omsättbarhet är viktig och från den
enskilda aktieägarens synpunkt utgör ett led i minoritetsskyddet därigenom att
en aktieägare som ogUlar bolagsledningen har möjlighet att sälja sitt
aktieinnehav och på det sättet dra sig ur bolaget. A andra sidan kan det,
särskilt i familjeföretag, finnas ett starkt intresse av att kunna hålla
delägarkretsen sluten. Andra länders lagstiftning ger enligt ulredningen
vanligtvis större möjligheter än svensk lag att begränsa rätten att överlåta
aktier. Utredningen föreslår därför en regel enligt vilken i bolagsordningen
kan intas förbehåll att aktie inte kan förvärvas genom överlåtelse utan
bolagets tiUstånd. Skulle Sverige anslutas tiU EG med påföljd att gällande
regler om bundna aktier måste ändras, kan den föreslagna regeln enligt
utredningen få störte betydelse. I så fall bör de stränga kraven för införande
av ett sådant förbehåll i bolagsordningen enligt förslaget i princip samtycke
av alla aktieägare mildras.
Det
ankommer enligt förslaget på styrelsen att besluta om tillstånd enligt den nya
bestämmelsen skaU ges, såvida inte bolagsordningen föreskriver något annat.
Bolagsordningen skall också kunna innehålla regler om fömtsättningarna för
tillstånd. Styrelsen skall avgöra tUlståndsfrågan snarast möjligt och omedelbart
skriftUgen underrätta sökanden om beslut. Har underrättelse inte avsänts inom
två månader från det ansökan om tUlstånd kom in tiU bolaget, skaU tillstånd
anses ha blivit meddelat. Utredningen framhåller i detta sammanhang att av
allmänna rättsprinci-
Prop. 1975:103 120
per
följer att en chikanös vägran av bolaget att godkänna en överlåtelse är
rättsstridig.
Reglema
om lösningsrätt och hembudsskyldighet behåUs i utredningsförslaget med vissa
jämkningar. Vidare behålls systemet med utlänningsklausuler och bundna resp.
fria aktier. På en punkt anser utredningen emeUertid att det finns anledning
att mjuka upp de gällande reglerna om bundna och fria aktier. Det finns f. n.
ingen möjUghet att ge dispens beträffande aktier som är bundna genom förbehåll
i bolagsordningen. Vid ett utvidgat internationellt samarbete särskUt inom
Norden synes det enligt utredningen angeläget att sådan dispens i särskUda
fall skall kunna ges. Eftersom dispens emellertid inte bör komma ifråga i
direkt strid mot bolagsordningens bestämmelser, bör dispensmöjUgheten vara beroende
av att bolagsordningens förbehåll innefattar en bestämmelse om att regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer kan för särskilt fall ge tillstånd
att utan hinder av förbehållet förvärva bundna aktier. Den som förvärvar bundna
aktier med sådant tillstånd får enligt utredningsförslaget samma ställning som
förbjudet rättssubjekt som förvärvat bundna aktier genom famUjerättsUga
förvärv, något som f. n. är tUlåtet. Slutligen bör nämnas att ulredningen
föreslår en rad detaljändringar i nu gällande regelsystem. Delta redovisas
närmare i specialmotiveringen.
8.3
Remissyttrandena
Utredningens
förslag att i bolagsordningen kan tas in förbehåll att aktie inte kan
förvärvas genom överlåtelse utan bolagets tillstånd, har uppmärksammats av
åtskilliga remissinstanser. Flera av dem är tveksamma om en sådan regel bör
införas och andra remissinstanser avstyrker förslaget i den delen.
Bankinspektionen framhåller att aktieägarna i ett familjeföretag eller därmed
jämförligt bolag kan ha ett intresse av att hålla delägarkretsen sluten. Det
intresset kan emellertid tUlgodoses genom förbehåll om lösningsrätt vid akties
övergång till ny ägare. Den föreslagna bestämmelsen kan också få betydelse som
barriär mot utländskt inflytande, om Sverige anknyts till EG på ett sådant
sätt att gällande regler om bundna aktier måste ändras. Inspektionen
ifrågasätter emellertid om inte ett eventueUt behov mot skydd av utländskt
inflytande kan tUlgodoses genom bestämmelser om lösningsrätt. Inspektionen
framhåller vidare att förslaget har uppenbara nackdelar. Dessa kan sammanfattas
så alt en minoritetsaktieägare i bolag med begränsat antal aktieägare blir i
så hög grad beroende av majoritetsägarna att minoritets-posterna kan bli helt
värdelösa. Risken för att aktier blir mer eller mindre värdelösa och att också
andra olägenheter uppkommer genom att förvärvare vägrats godkännande kan inte
negligeras. En sådan situation skulle exempelvis kunna inträffa när
minoritetsaktier har ärvts och arvingen önskar sälja aktiema för att få medel
tUl arvsskatten. Inspek-
Prop. 1975:103 121
tionen
anser att nackdelarna överväger och avstyrker därför förslagel. Även
kommerskollegium framhåller att den enskUda aktieägarens intresse bör gå före
bolagets intresse av att kunna håUa delägarkretsen sluten. Kollegiet avstyrker
därför förslaget. Samma inställning kommer till uttryck i remissyttrandet från
Skånes handelskammare. Handelskammaren kan acceptera ett förbehåll att aktie
inte kan förvärvas genom överlåtelse utan bolagets tUlstånd endast under
förutsättning att bolaget blir skyldigt att anvisa annan köpare och i sista
hand att självt inlösa aktierna, om tillstånd vägras.
Näringslivet
upplyser att det vid beredningen av sitt remissyttrande har inhämtat uppgifter
om de erfarenheter internationellt verksamma industriföretag har av förbehåll
av ifrågavarande slag. Dessa erfarenheter pekar på att följderna av ett sådant
förbehåll är svåra att överbUcka och alt förbehållen kan slå mycket nyckfullt.
I ett famUjeföretag kan majoriteten i styrelsen tänkas godkänna en utomståendes
förvärv av en majoritetspost kanske t. o. m. tUl överpris. Har överlåtelse av
en majoritetspost skett, skyddas inte längre familjeintressena utan de
famUjemed-lemmar, vilkas aktier den nye förvärvaren inte har köpt, befinner sig
i en sämre situation än om förbehållet inte hade funnits. Genom att aktierna
inte är normalt överlåtbara, är minoritetsaktieägaren i hög grad utiämnad åt
den nye förvärvarens godtycke. Förbehåll att aktieförvärv skall godkännas av
bolaget förekommer också då flera större företag bildar ett gemensamt ägt
bolag för att tillsammans driva ett projekt. Från svensk sida har man i
internationeUa sammanhang ibland tvingats gå med på sådana förbehåll på grund
av yrkanden från utländska medkon-trahenter. Men man har då kalkylerat med att
"en död hand" skulle kunna läggas över den gjorda investeringen. Ett
förbehåll är också i hög grad ägnat att minska förmögenhetsvärdet på aktier för
vilka det gäller. Möjligheten att belåna sådana aktier kommer att bli
väsentligt sämre än om förbehållen inle hade funnits. NäringsUvet ställer sig
därför mycket tveksamt till den föreslagna bestämmelsen. Med hänsyn tiU den
mycket allvarliga försämring av aktieägarnas rätt som införandet av ett förbehåll
i ett existerande bolag skulle innebära, tar näringslivet avstånd från
utredningens uttalande att det stränga kravet för införande av ett förbehåll
bör mildras, om gällande lags regler om bundna aktier måste ulgå eller
modifieras med hänsyn till en svensk anknytning till en större internationell
organisation.
Eftersom
förbehåll kan utnyttjas för ett maktmissbrak som kan vara mycket svårt att
komma till rätta med är det enligt näringslivels mening nödvändigt att regler
ges om ersättning till dem som inte får sitt förvärv godkänt. Näringslivet
föreslår därför att bestämmelsema om förbehåU kompletteras med en regel om att
bolag, som vägrar tillstånd till aktieförvärv, inom viss tid skall anvisa
annan förvärvare av aktiema. Har nytt av bolaget godkänt förvärv inte skett
inom tidsfristen, skall lillslånd anses ha meddelats. Om överenskommelse om
priset inte nås, bör
Prop. 1975:103 122
priset
bestämmas enligt de regler som förutsätts gälla vid inlösen av
minoriletsaktier. Dessutom bör ges regler om ersättning tUl förvärvare för
ullägg för förvärvet utöver köpeskUlingen samt om ränta för den tid som
förflyter intill köpeskillingen erläggs. Även en sådan ersättningsregel har
enligt näringslivet klara brister. Förvärvaren skulle under ganska lång tid
vara oviss om huruvida hans förvärv skulle bli godkänt och om det slutliga
priset. För bolag med börsregistrerade aktier kan en sådan ovisshet medföra
allvarliga negativa konsekvenser. Det internationella förtroendet för svenska
aktier skulle kunna skadas. För börsregistrerade aktier måste därför de högsta
tillåtna tidsfristerna sättas väsentUgt kortare än för andra bolag. Vidare
fordras en komplettering av ersättningsreglerna. Den som förvärvar
börsregistrerade aktier som omfattas av förbehåll bör vara tillförsäkrad att
eventuell ersättning inte understiger vare sig börskursen vid tiden för
förvärvet eller vid tiden för bolagets vägran. F. n. synes dock anledning
saknas att tillåta börsregistrering av aktier för vilka förbehåll införs i bolagsordningen.
Med hänsyn till det internationella förtroendet för svenska aktier anser
näringslivet det dock angeläget att det nu klargörs, att förbehåll inte kan
tiUåtas gälla beträffande redan utgivna fria aktier. Inle heller bör förbehåll
tillåtas omfatta aktier som tecknas eller erhåUs såsom fondaktier på grundval
av innehav av fria aktier.
Stockholms
handelskammare uttalar inte någon bestämd mening i frågan om det föreslagna
förbehållet bör införas i svensk lag. Handelskammaren menar att det kan anföras
starka skäl både för och emot förslaget i denna del. Svensk industriförening
ställer sig tvekande till den föreslagna bestämmelsen och menar att regeln är
alltför hård. De nuvarande möjligheterna att i bolagsordningen ta in ett
stadgande om hembudsskyldighet är i princip tillräckliga att tUlgodose
intressena av att hålla delägarkretsen sluten. Hovrätten för Västra Sverige
framhåller att förbehåUet kan leda till att en aktieägare varaktigt förhindras
att frigöra sitt insatta kapital och kanske slutligen bUr tvungen att sälja tUl
övriga aktieägare till underpris. På det sättet skiljer sig lUlståndsklausulcr
från lösningsklausuler. Olägenheterna bortfaller, om man ställer upp förköpsklausuler
enligt vilka aktieägarna måste lösa in hembjuden aktiepost för att undvika att
den övergår till annan. Då behöver aktieöverlåtaren inte komma i det tvångsläge
som en tillståndsklausul kan leda till, om tillstånd inte bevUjas. Hovrätten
föreslår därför att den föreslagna bestämmelsen om tillståndsklausuler ersätts
med en regel som medger bolagsordningsbestämmelser rörande förköpsrätt. Även
advokatsamfundet ställer sig tvekande tiU förslaget. Samfundet anser att
bolagets rätt att vägra tillstånd till överlåtelse av aktier uttryckligen borde
begränsas till sådana fall då överlåtelsen uppenbarligen skulle strida mot
bolagets intressen. LRF menar att beslutanderätten när det gäller att bevilja
tillstånd bör ligga hos bolagsstämman och att de aktieägare som inte samtycker
lill överlåtelsen bör vara skyldiga att lösa aktierna i fråga.
Prop.
1975:103 123
Svenska
försäkringsbolags riksförbund påpekar att förslaget innebär en anpassning tUl
internationellt vanliga förhållanden. Förbundet har därför inte något att
erinra mot förslaget men anser att förutsättningarna för tillstånd att
förvärva aktier skall anges i bolagsordningen för undvikande av onödig
tidsutdräkt vid behandling av sådana frågor. Detta kan ske genom att i
bolagsordningen preciseras vilka som inte får förvärva aktier i bolaget. Inte
heller patentverket motsätter sig förslaget i denna del.
Flera remissinstanser
tar upp utredningens uttalande om alt det vid en chikanös vägran från bolaget
finns möjUghet att få ändring i bolagels beslut genom domstols dom. Man
framhåller därvid att detla är ett alltför bräckligt skydd för den enskilde
aktieägaren. Synpunkter av det slaget framförs av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, länsstyrelsen i Kalmar län, Svea hovrält, bankinspektionen,
advokatsamfundet, Stockholms handelskammare och Svenska revisorsamfundet.
Hovrätten menar att tillstånd inle skall få vägras utan godtagbara skäl. Från
rättssäkerhetssynpunkt skulle det vidare enligt hovrätten kunna göras gällande
att föreskrifter om fömtsättningarna för tillstånd alltid bör anges i
bolagsordningen. Liknande synpunkler framförs av Stockholms handelskammare,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Svenska revisorssamfundet.
Den av utrednmgen
föreslagna regeln att i bolagsordningen kan bestämmas att regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer i visst fall kan ge tillstånd till förvärv
av bunden aktie utan hinder av ullänningsklausul i bolagsordningen tillstyrks
av näringslivet, styrelsen för Stockholms fondbörs, KF och advokatsamfundet. LO
anser däremot att detta förslag inte bör genomföras. Ett svenskt antagande av
EG:s regler för frigörelse av värdepappershandeln är inte aktuellt. Vidare
talar enligt LO det ganska allvarliga betalningsbalansproblem Sverige har haft
under senare år för att en fortsatt liberalisering av valutaregleringen t. v.
bör anstå. Införs en dispensmöjlighet, kan det bidra till att den
aktiesmuggling som börjat uppträda på senare år ökas. Den avgörande
invändningen är dock enligt LO att förberedande av icke-dis-kriminering mol
utlänningar som ägare inte kräver åtgärder omedelbart.
KF
understryker att de väsentliga aktiebolagsrätlsUga hindren för nordiskt
samarbete i aktiebolagsform kvarstår så länge reglerna om ut-länningsförbehåU
och om bundna och fria aktier behåUs. KF finner det inkonsekvent att såsom
ulredningen förordat å ena sidan slopa nationalitetskravet beträffande bl. a.
verkställande direktör och styrelseledamöter men å andra sidan behålla
nationalitelskravet beträffande aktieägarna. Särskilt med tanke på nordiskt
samarbete och den nordiska rättslikheten anser KF att ett samlat övervägande
av frågoma om bundna och fria aktier är i högsta grad aktuellt och att en
utredning därför snarast
Prop.
1975:103 124
bör
ske i frågan om reformering av 1916 års lag och de därmed sammanhängande
reglerna i aktiebolagslagen om bundna och fria aktier.
Hovrätten
för Västra Sverige anser att utredningen knappast har lyckats med att samordna
förslaget med de nya reglema om förenklad aktiehantering. Hovrätten menar att
man i viss utsträckning kan föreidda förslaget så att samma bestämmelser kommer
att gälla för avslämningsbolag och andra aktiebolag. Man bör åstadkomma i
stort sett likformiga regler beträffande aktiebrevets utseende och aktieboken.
Vad som kommer att skUja avslämningsbolag och andra bolag åt blir då enligt hovrätten
väsentiigen de särbestämmelser som i avstämningsbolagen måste följa av att
införingen i aktieboken är avgörande for utdelningens utbetalning och för
deltagande i emission. Hovrätten menar att det egentligen inte möter några
hinder att föreskriva att sådana regler skall gälla i aUa svenska aktiebolag.
Med hänsyn till de olägenheter som kan tänkas under ett övergångsskede bör man
dock kanske gå mera försiktigt fram. Elt partiellt närmande tiU reglema för
avslämningsbolag skulle dock vara ett första steg mot en fuUständig samordning
av de båda aktiesystemen. Hovrätten pekar därefter på några av de förändringar
som fordras, om man önskar enhetliga regler om aktiebrev och aktiebok i olika
typer av aktiebolag. Fondbörsutredningen förklarar däremot att den inte har
någon erinran mot utredningsförslaget om att inarbeta LFA i ny aktiebolagslag.
9
Aktiebolagens organ 9.1 Nuvarande ordning
Ett
aktiebolag är organiserat så att det finns en bolagsstämma, en styrelse och
revisorer. I bolag vars aktiekapital eller maximikapital uppgår tUl 500 000 kr.
skall det dessutom finnas en verkställande direktör. De olika bolagsorganen har
följande uppgifter.
Bolagsstämman,
i vilken varje aktieägare som är införd i aktieboken har rätt att delta, har
det avgörande ordet i bolagets angelägenheter. Styrelsen och annan
ställföreträdare för bolaget är skyldig att rätta sig efter de särskUda
föreskrifter som meddelas av bolagsstämman. Bolagsstämman utser
styrelseledamöter och revisorer.
Förvaltningen av bolagets
angelägenheter ankommer i princip på styrelsen. Det är styrelsens uppgift att
utse verkställande direktör. Har så skett, skall den löpande förvaltningen
handhas av verkställande direktören samt ledningen och förvaltningen i övrigt
tUlkomma styrelsen. Styrelsen är emellertid överordnad verkställande
direktören och kan ingripa i hans förvaltning när den så önskar. I
aktiebolagslagen preciseras arbetsfördelningen mellan styrelse och
verkställande direktör så att det åligger verkstäUande direktören att
under styrelsens överinseende sörja för en sådan organisation av bolagets
verksamhet, som med hänsyn tiU
Prop.
1975:103 125
bolagets
förhållande kan anses tillfredsställande. Han skall också leda driften av
bolagets rörelse och öva insyn över dess befattningshavare. Styrelsen är a sm
sida skyldig att se till att en tillfredsställande organisation av bolagets
verksamhet finns och skall utfärda erforderUga instmk-tioner för verkställande
driektören och andra befattningshavare. Styrelsen skall också se tUl att
erforderliga upplysningar angående bolagets förhållanden kommer styrelsen till
hända på lämpligt sätt och vid lämpliga lider.
Styrelsen
kan beslå av en eUer flera ledamöter. I bolag där aktiekapitalet eUer
maximikapitalet uppgår till 500 000 kr. eller mer måste dock styrelsen bestå av
minst tre ledamöter.
Som
nämnts väljs revisorerna normalt av bolagsstämman. I bolag där aktiekapitalet
eller maximikapitalet överstiger 500 000 kr. skall det finnas minst två
revisorer. I vissa aktiebolag fordras kvalificerad revision. Minst en av
revisorerna skall vara auktoriserad när det gäller bolag med aktiekapital eller
maximikapital på 2 mUj. kr. eller däröver eller om det är fråga om bolag vars
aktier eller obligationer är noterade på svensk fondbörs. Auktorisation av
revisor meddelas fr. o. m. den 1 juli 1973 av kommerskollegium. För
auktorisation fordras bl. a. att vederbörande har avlagt ekonomexamen vid
svensk handelshögskola eller svenskt universitet med \ issa ämnen i examen.
Vidare skall lämplighet för revisorsyrket ha dokumenterats genom minst fem års
väl vitsordad praktik.
Vid
sidan av auktoriserade revisorer finns s. k. godkända revisorer, vilka före
utgången av juni 1973 kallades godkända granskningsmän. Godkännandet meddelas
av kommerskollegium. Härför stäUs vissa krav på teoretisk utbildning, lägre än
vad som krävs i fråga om auktoriserade revisorer. Vidare ställs krav på minst fem
års verksamhet som revisor. Godkänd revisor skall utses, om bolagsordningen
föreskriver det eller när aktieägare som äger minst 10 % av aktiekapitalet
begär det.
Aktiebolagslagen
bygger på att revisorerna skall ha en självständig ställning både i förhållande
tUl styrelsen och tUl aktieägarmajoriteten. Revisorerna skall beakta även
minoritetens intressen. De skall dessutom se tUl att styrelsen inte överträder
de regler i aktiebolagslagen och bolagsordningen som avser att skydda
fordringsägamas, andra utomståendes och det allmännas intressen.
Revisionsuppdraget
innefattar löpande granskning av bolagets böcker och andra räkenskaper,
granskning av bokslut och årsredovisning samt revision av styrelsens och
verkställande direktörens förvaltning.
Revisionsuppdraget
utmynnar i att revisorema avger revisionsberättelse. Detta skall för varje
räkenskapsår ske senast två veckor före ordinarie bolagsstämma.
Åliggandet
för revisorema att också granska styrelsens och verkställande direktörens
förvaltning, s. k. förvaltningsrevision, torde vara ganska unikt för vårt land.
I förarbetena tUl gällande lag sägs att det lig-
Prop. 1975:103 126
ger
i sakens natur att denna förvaltningsgranskning inte betyder att revisorema
skall tillvälla sig inflytande över förvaltningen. Granskningen skall
väsentligen gå ut på att upptäcka eller förebygga olagliga eller eljest
oförsvarliga förvaltningsåtgärder. Den ekonomiska lämpligheten av
förvaltningsåtgärder tUlkommer det inte revisorema att kritisera i vidare mån
än då åtgärderna kan tänkas föranleda dechargevägran och skadeståndstalan
eller eljest framstår som pliktöverträdelser eller pliktförsummelser från
bolagsledningens sida. Vid bedömningen av förvaltningsål-gärder måste
revisorerna beakta de förhållanden som förelåg vid tiden då åtgärderna vidtogs.
I förarbetena sägs slutligen att uppenbarUgen bör revisorerna i sin
förvaltningsgranskning över huvud gå fram med ur-skUjnuig.
Nuvarande
lagstiftning innehåller bestämmelser som syftar till att garantera att
ledningen av bolagen ligger i svenska händer. Styrelseledamot, verkstäUande
direktör och revisor skall vara myndig och, såvida inte för särskUt fall
dispens ges, här i riket bosatt svensk medborgare.
9.2
Aktiebolagsutredningen
Ett
gammalt problem för aktiebolagslagsliftningen rör enligt utredningen
maktfördelningen i bolagen. Det gäller att åstadkomma en balans mellan bolagets
olika organ samt mellan å ena sidan majoriteten bland delägarna och å andra
sidan minoriteten och enskilda aktieägare. Bolagsledningen, dvs. styrelsen och
verkställande direktören, har i praktiken ofta avgörande inflytande redan
genom den auktoritet som följer med sakkunskap och överbUck över företagets
angelägenheter. I mindre bolag föreligger inte sällan en mer eller mindre
långtgående identitet mellan bolagsledningen och stämman, eftersom
styrelseledamötema innehar hela eller en stor del av aktiekapitalet. I stora
bolag å andra sidan är det vanligt att bara en ringa del av aktieägarna
begagnar sin rätt att delta i stämman. Det leder till att en med styrelsen
Uerad mindre gmpp av aktieägare kan dominera stämmorna. Den rådande ordningen
anser utredningen i stort sett vara ändamålsenlig. Utredningen framhåller att
bolagsledningen i allmänhet kan sägas representera företagets mera långsikliga
intressen. Den känner elt mer omedelbart ansvar än mängden av aktieägare för
företagets förpliktelser i samhället och mot de anställda. Några mera
genomgripande ändringar i fråga om organisationen inom aktiebolagen föreslår
utredningen inle. På ett par punkter har emellertid bolagsledningens kompetens
gentemot bolagsstämman förstärkts. Vinstutdelning samt kapitalåterbäring vid
nedsättning av aktiekapitalet får nämligen inte ske med större belopp än
styrelsen medger.
För
att få tUl stånd en kontroU av bolagsledningen föreslår utredningen regler som
gör det möjligt för bolagsstämman att inrätta ett nytt särskUt organ det s. k.
förvaltningsrådet. Förvaltningsrådets uppgift är alt övervaka styrelsens och
verkställande direktörens skötsel av bolagets
Prop. 1975:103 127
angelägenheter,
att tUl ordinarie bolagsstämma avge utiåtande rörande årsredovisningen och i
övrigt tUl stämman lämna sådana uppgifter som bör komma till aktieägarnas
kännedom. Styrelsen och verkställande direktören skall ge förvaltningsrådet
erforderliga upplysningar.
Förslaget
om inrättande av förvaltningsråd har föranletts av att liknande organ finns i
Norge och Finland. Utredningen framhåller att förslaget är förenat med vissa
nackdelar. Det nya bolagsorganet kan göra makt- och ansvarsfördelningen i
bolagen oklar. Det kan uppslå för bolagsverksamheten skadliga konflikter
mellan detta organ och styrelsen. Administrationen kan bli tungrodd och
fördyrad. I de nordiska förhandlingarna har man dock slutligen enats om att ta
upp bestämmelser om förvaltningsråd. Utredningen framhåller också att
förvaltningsrådet kan vara av värde genom att ge plats inte bara för valda
aktieägare utan också för andra intressenter, framför allt anställda, som
därigenom kan få goda möjligheter till insyn i företagen.
Ulredningen
framhåller att det är en förutsättning för en effektiv och ändamålsenlig
revision att revisionsuppdragen handhas av personer som har tillräcklig
teoretisk sakkunskap och praktisk erfarenhet för att utföra uppdraget på ett
rikligt sätt. Det är emellertid inle möjligt att fordra att varje aktiebolag
skall revideras av auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman eftersom
antalet auktoriserade revisorer och godkända granskningsmän inte är
tillräckligt stort. Lagregler om obligatoriskt användande av auktoriserade
revisorer eller godkända granskningsmän måste enligt utredningen begränsas tUl
att gälla för sådana bolag där behovet av högre sakkunskap är störst, vilket
genomsnittligt är fallet i stora bolag med omfattande verksamhet. Utredningen har
funnit lämpligt att i fråga om skyldigheten alt ha kvalificerad revisor indela
de störte bolagen i två gmpper. Den ena omfattar bolag som skall ha auktoriserad
revisor. Den andra gruppen omfattar bolag i vilka revisionen kan utföras av
antingen auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.
Till
bolag som skall vara skyldig att anlita auktoriserad revisor hänförs för det
första alla bolag, vilkas aktier eller skuldebrev är noterade vid Stockholms
fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska
fondkommissionärer. Vidare hänförs till denna grupp aktiebolag som har
tillgångar vilkas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger 6 miljoner kr. Detta senare förslag
kommenterar ulredningen på följande sätt.
Utredningen
anser alt aktiekapitalets storlek inte är något rationellt mått på bolagets
verkliga storlek. Ett bolag med litet aktiekapital kan vara ekonomiskt mycket
betydande, ha stor omslutning och många anställda. Bland kriterier som bättre
än aktiekapitalets storlek kan anses ange behovet av en särskUt kvalificerad
revision märks först och främst bolagets redovisade tUlgångars
sammanlagda värde (balansomslut-
Prop. 1975:103 128
ningen)
och antalet anställda i bolaget. TUlgångarna är ett direkt mått på summan av
det kapital som arbetar i bolaget och som tUlförts detta från aktieägarna eUer
borgenärerna. Antalet anställda ger i allmänhet uttryck för bolagets ekonomiska
och sociala betydelse och visar direkt dess vikt för sysselsättningen. Enligt
utredningens mening bör framför allt dessa båda kriterier beaktas. Det visar
sig emellertid att kriteriet antalet anstäUda i stort sett kan ersättas av
tUlgångssumman som kriterium. För en gränsdragning i den aUmänna
aktiebolagslagen är det enUgt utredningens mening lämpligt att bygga på
bolagens tillgångsvärden och inte på antalet anstäUda.
Den nu gällande regeln i
aktiebolagslagen om kvalificerad revision beräknas av utredningen innebära att
antalet bolag som omfattas av regeln år 1965 uppgick tiU omkring 1 400. Införs
skyldighet att anlita auktoriserad revisor för bolag med balansomslutning på 5
milj. kr. skulle det beröra omkring 3 000 bolag av vUka ca 2 550 beräknas redan
faktiskt ha auktoriserad revisor. Motsvarande siffror för bolag med 6 milj.
kr. i balansomslutning är 2 600 och 2 250. Utredningen bedömer det som möjligt
att använda gränsen 5 milj. kr. utan aUtför slora svårigheter med avseende på
tillgången av auktoriserade revisorer. Det måste emellertid beaktas att auktoriserade
revisorer i stor utsträckning anlitas även för mindre bolag. Utredningen har
därför stannat vid ett tiUgångsvärde om 6 milj. kr. som gräns för skyldighet
att anlita auktoriserad revisor. En sådan gränsbestämning innebär att de aUra
flesta företag med ett stort antal anställda infångas.
TUl
bolag som är skyldiga att anlita antingen auktoriserad revisor eller godkänd
granskningsman hänför utredningsförslaget bolag vars bundna egna kapital
överstiger 1 mUj. kr. EnUgt beräkningar, som enligt utredningen är i viss mån
osäkra, skulle år 1965 omkring 2 200 bolag haft ett bundet eget kapital
överstigande 1 milj. kr. Antalet bolag som har minst 1 milj. kr. i bmidet eget
kapital men som inte faUer in under gruppen bolag med 6 milj. kr. i
balansomslutning har beräknats till omkring 750.
Enligt
gäUande lag kan bara fysiska personer ulses tUl revisorer. EnUgt utredningens
mening är tiden nu inne att som revisor godta revisionsföretag. Utrednmgen
föreslår att tUl revisor skall kunna utses av svensk handelskammare
auktoriserat revisionsbolag eller godkänt granskningsbolag. Bolag som utses
till revisor skall förordna en huvudansvarig för revisionen. Utredningen
påpekar att regler om auktoriserade revisionsbolag och godkända
gransknmgsbolag har utarbetats av handelskamrarnas cenirala revisorsnämnd och
godkänts av handelskamramas nänmd. Enligt dessa regler skall den
huvudansvarige vara auktoriserad revisor eller i granskningsbolag auktoriserad
revisor eller godkänd granskningsman.
Omfattnuigen
av revisoremas granskningsuppgift är enligt utrednings-
Prop. 1975:103 129
förslaget
densamma som enligt gällande lag. Enligt utredningens uppfattning har
revisionen i de svenska bolagen fungerat på ett i stort sett tillfredsstäUande
sätt. Utredningen tar emellertid upp tanken på att införa utvidgad
förvaltningsrevision. En sådan utvidgad revision skulle innebära att
revisorerna skulle granska och bedöma viktigare beslut och åtgärder inom
bolagen från affärsmässig och ekonomisk synpunkt, kanske också från sociala
eller samhällsekonomiska utgångspunkter. Om gransknuigen infaller
ofördelaktigt, skulle uttalande härom intas i revisionsberättelsen.
Utredningen påpekar att det är känt att revisorema vid sin granskning inte
sällan observerar förhåUanden som ger anledning att framföra påpekanden till
bolagsledningen. Sådana påpekanden kan innefatta en affärsmässig bedömning av
ett beslut eller en åtgärd eller avse företagets behov av förbättringar i
fråga om organisation, bokföring, kalkyler och budgetering. Men att juridiskt formalisera
och med offentlig rapportskyldighet förena denna ofta mycket värdefuUa
biprodukt av revisionen skulle enligt utredningens mening inle vara lyckligt.
Det skulle säkert leda till att bolagsledningen blir benägen alt, innan viktiga
beslut fattas, efterhöra revisorernas uppfattning. Därmed skulle revisorema
bli inblandade i beslutsprocessen cch deras ställning som objektiva bedömare
skulle undergrävas. Dessutom skulle en utvidgad förvaltningsrevision komma att
ålägga revisorerna uppgifter utanför deras förmåga. Ett sådant system medför
att bolaget i onödan tUlfogas skada genom den kritik av vissa åtgärder som
skulle kunna förekomma i revisionsberättelsen. Lagstiftning om en utvidgad
förvaltningsrevision av det berörda slaget finns enligt utredningen inte i
något land. Ulredningen framhåUer slutligen att det i utredningens förslag
angivna uttrycket att revisionen skall ske enligt god revisionssed möjliggör en
fortsatt utveckling på förvaltningsrevisionens område.
Reglerna
om styrelseledamöters m. fl. bolagsorgans nationalitet och bosättning har
enligt utredningen diskuterats med de andra nordiska kommittéerna. Man har
velat ge dessa regler ett sådant innehåll att hindren för utländska och
särskilt nordiska medborgare att vara styrelseledamöter etc. i aktiebolag i
annat nordiskt land i största möjliga utsträckning undanröjs. Det har
emellertid inte ansetts lämpUgt att föreslå en särreglering till förmån för
nordiska medborgare. En sådan särreglering skulle knappast vara väl förenlig
med Sveriges internationella förpliktelser enligt traktater med
mest-gynnad-nationsklausul och enligt Eftakonventionen. Efiersom de övriga
kommittéerna ansett sig kunna bygga på en ren domicUprincip har utredningen
ansett att Sverige inte har särskUd anledning alt inta en mindre
internationaUslisk ståndpunkt. Enligt förslaget skall verkställande direktör,
minst halva antalet styrelseledamöter och minst en av revisorerna vara bosatta
i Sverige.
9
Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 130
9.3
Remissyttrandena
Utredningens
uttalanden och förslag angående fördelningen av uppgiftema mellan
bolagsstänuna, styrelse och revisorer har lämnats utan erinran av det stora
flertalet remissinstanser. Detta gäller också förslagen om att vinstutdelning
och kapitalåterbäring vid kapitalnedsättning inte skaU få ske med större belopp
än styrelsen har föreslagit eller godkänt. Advokatsamfundet anser att det inte
kan råda någon tvekan om att styrelsen normalt företräder bolagets långsiktiga
intressen bättre än-aktieägarna. På grund härav och eftersom bolagsstämman
aUtid kan entlediga styrelsen tUlstyrker samfundet utredningsförslaget rörande
vinstutdelning och kapitalåterbäring. Även Stockholms handelskammare
tUlstjrrker detta förslag. Svenska sparbanksföreningen anser att förslagen är
lämpUga i fråga om de stora bolagen. När det gäller mindre bolag kan emellertid
enligt föreningen ifrågasättas om aktieägama verkligen viU ge styrelsen
befogenhet att bedöma den högsta gränsen för avkastningen av det kapital
aktieägama har nedlagt på sina aktier. Förslaget är ägnat att medföra
konflikter i de mindre bolagen. Problemet skulle enligt föreningen möjligen
kimna lösas på det sättet att den föreslagna bestämmelsen inte görs obUgatorisk
utan blir tillämplig bara om bolagsstämman beslutar att införa en föreskrift
härom i bolagsordningen. Kommerskollegium och Skånes handelskammare anser att
det inte finns något nämnvärt behov att begränsa stämmans befogenheter när det
gäller vinstutdelning. Man avstyrker därför de föreslagna bestämmelserna, som
ses som principiellt betydelsefuUa begränsningar av befogenheterna för bolagets
högsta beslutande organ, alltså bolagsstämman. Svenska försäkringsbolags
riksförbund avstyrker förslagen.
Förslaget om att inrätta
ett förvaltningsråd har starkt kritiserats under remissbehandlingen.
Näringslivet framhåller att det är av gmndläggande betydelse för en effektiv
drift av ett företag att det finns en klar ansvarsfördelning inom företaget.
Varje oklarhet beträffande ansvarsgränserna mellan de olika bolagsorganen kan
direkt skada bolaget och även vara av väsentiig olägenhet för tredje man. Ett
förvaltningsråd är enligt näringslivet ägnat att åstadkomma en sådan oklarhet.
Oklarhet föreligger rörande ansvarsgränserna mellan förvaltningsrådet och
såväl bolagsstämma som styrelse och revisorer. I första hand framstår enligt
näringslivet förvaltningsrådet som ett kontrollorgan gentemot styrelsen. Rådet
har möjlighet att vid sm granskning av styrelsens verksamhet göra en prövning
av det lämpliga i styrelsens olika ålgärder. Rådet skulle kunna betygsätta
företagsledningens affärsmässiga bedömningar och åtgärder. Detta medför risk
att bolagsledningen i allt större utsträckning sktUle anse sig böra i förväg
efterhöra förvaltningsrådels uppfattning om lämpligheten av planerade åtgärder.
Detta skulle kunna leda till en byråkratisk omgång i företagets
beslutsfattande och hämma företagsledning-
Prop. 1975:103 131
ens
handlingskraft. Utredningen utgår enligt näringslivet från att förvaltningsrådet
på ett eller annat sätt kommer att dras in i företagets beslutsprocess.
NäringsUvet anser det principiellt felaktigt och praktiskt sett äventyrligt att
kontrollorgan utan formellt ansvar för fattade beslut dras in i den förvaltning
som organet skall kontrollera. I vissa fall kan kravet på sekretess framträda
mycket starkt. Det förekommer enligt näringsUvet att detta krav är så starkt
att inte ens hela styrelsen informeras förrän omedelbart för det beslutet skall
fattas och offentliggöras. Den balansgång mellan kraven på insyn och behovet
av sekretess som företagsledningen har att gå är ofta mycket vansklig. Att
komplicera den ytterligare genom att införa informationsskyldighet är
olämpligt. Vad beträffar frågan om de anställdas insyn i företaget, framhåller
näringslivet att en utveckUng på delta område sker genom bl. a.
förelagsnämndsverksamhelen. Förslaget om förvaltningsråd kan enligt
näringslivet inte erbjuda några fördelar jämfört med den samrådsverksamhet som
förekommer i företagsnämndema. Förvaltningsrådet är i första hand ett
kontrollorgan och därav följer att huvudinriktningen av dess verksamhet blir
tUlbakabUekande under det att den informationsverksamhet som bedrivs i
företagsnämndema tar sikte på framtiden. Rådets legala informationsplikt riktar
sig dessutom mot bolagsstämman. Rådet kan inte heller utgöra något fomm för
gemensam utveckling av information tUl och samråd med de anställda efiersom
medlemmar av företagsledningen på grand av förvaltningsrådets karaktär av
kontrollorgan inte får vara ledamöter i rådet. Näringslivet avstyrker på grund
av de anförda skälen förslaget om förvaltningsråd.
Förslaget
avstjnrks vidare av kommerskollegium, bankinspektionen, riksrevisionsverket,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsåklagaren i Hallands län,
överåklagaren i Malmö, Svensk industriförening, Stockholms handelskammare,
Skånes handelskammare, handelskammaren i Örebro och Västmanlands län.
Familjeföretagens förening, advokatsamfundet. Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Föreningen auktoriserade revisorer och Svenska revisorsamfundet.
LO och TCO framhåller att förvaltningsrådet inte tUlgodoser
löntagarorganisationernas krav på ökad insyn och en förändrad maktstraktur inom
företagen. Enligt LO:s mening skuUe en lösning efter utredningens linjer t. o.
m. kimna hindra eller fördröja en riktig lösning.
Några
remissinstanser anser visserligen att förslaget kan ge upphov tUl en oklar
ansvarsfördelning inom företagen. Förslaget anses emellertid vara värt att
prövas i praktiken och remissinstansema ifråga vill därför inte motsätta sig
förslaget. TUl dessa remissinstanser hör RA, Svea hovrätt, patentverket och
Svenska sparbanksföreningen. LRF upplyser att inom jordbrakets
föreningsrörelse förekommer på många håll förvaltningsråd som ett organ mellan
styrelse och stämma. Erfarenheterna härav är inte sådana att LRF anser sig ha
anledning att avstyrka
Prop. 1975:103 132
att
aktieägare får möjlighet att införa ett sådant organ. Däremot anser LRF att det
är nödvändigt att kompetensgränserna mellan styrelse, förvaltningsråd och
revisorer anges tydligare. SärskUt måste klart anges om styrelsen har någon
grad av tystnadsplikt mot förvaltningsrådet. LRF uttalar slutligen att frågan
om de anställdas insyn bör lösas på ett annat sätt än genom att tillskapa ett
särskilt organ inom bolagen. KF framhåller att förslaget skapar ett alternativ
för de anställda till möjligheten att erhålla styrelserepresentation.
Utredningen har noga beaktat riskerna för oklarhet i fråga om makt och ansvar i
bolagen. KF finner de bestämmelser som utredningen föreslagit beträffande
förvaltningsrådets befogenheter och skyldigheter samt möjUgheten att reglera
dessa i bolagsordningen vara väl avvägda.
De
av utredningen föreslagna reglerna om att vissa bolag skall vara skyldiga att
anlita revisor med särskUd kompetens, auktoriserad revisor eller godkänd
granskningsman, godtas under remissbehandlingen av patentverket, näringslivet,
Stockholms handelskammare samt advokatsamfundet. Näringslivet och Stockholms
handelskammare framhåller därvid att den föreslagna gränsdragningen mellan
bolag, som har att utse en auktoriserad revisor eller en godkänd granskningsman
och bolag som måste välja en auktoriserad revisor synes med hänsyn tUl de lägre
fordringar som i dag gäller för att bli godkänd som granskningsman kunna
accepteras. Den centrala revisorsnämnden har funnit påkallat att höja de
fordringar på teoretisk och praktisk utbildning som bör krävas för godkännande.
Nämnden har därför startat en utredning om hur en sådan förbättring av
utbUdningen skall åstadkommas. Om detta initiativ leder tUl att
granskningsmannakåren efter någon tid kommer att inrymma tiUräckligt antal
personer med godtagbar kompetens att revidera i varje fall vissa av de bolag
som enligt förslaget förbehåUits auktoriserade revisorer, bör förslaget
omprövas. Hänsyn bör då också tas tUl att antalet av dessa bolag kommer att
vidgas, om penningvärdet undergår en fortsatt reell sänkning. Näringslivet
framhåller också att de av utredningen föreslagna beloppsgränserna bör
fortlöpande justeras med hänsyn tUl penningvärdeutvecklingen. Föreningen
auktoriserade revisorer påpekar att de godkända granskningsmännens verksamhet
hittills väsentiigen avsett den mindre företagsamheten. Deras erfarenhet av
revision i större aktiebolag torde därför vara begränsad. Föreningen vill dock
inte avstyrka att de godkända granskningsmännen tilldelas den särskUda
befogenhet som utredningen föreslagit eftersom det från allmän synpunkt måste
vara ätt föredra att revisioner i de medelstora företagen utförs av godkända
gransknirigsmän än om dessa bolag skulle anlita personer utan någon styrkt
erfarenhet av revisionsverksamhet.
Svenska
företagares riksförbund anser att företagens revision främst är en angelägenhet
för aktieägama. Förbimdet menar därför att det skall ankomma på aktieägarna att
välja den typ av revision, revisions-
Prop. 1975:103 133
förfarande
och revisorskompetens som bolagsstämman finner lämplig. Förbundet godtar
emeUertid att som vUlkor för att aktiebolag skall få noteras på fondbörs
föreskrivs att aktiebolagets revisorer är auktoriserade. Skulle emellertid
utredningens förslag om föreskriven revisorskompetens i vissa företag
genomföras, vill förbundet föreslå följande. Aktiebolag med aktiekapital upp
tUl 100 000 kr. medges rätt att själva välja lämplig person att fullgöra
revisionen. Aktiebolag med aktiekapital över 100 000 kr. upp till 1 milj. kr.
åläggs skyldighet att anlita godkänd granskningsman. Aktiebolag med
aktiekapital över 1 milj. kr. åläggs skyldighet att anlita auktoriserad
revisor. Förbundet påpekar därvid också att aktiebolagets aktiekapital bör
utgöra det enda kriteriet för vilken kompetens revisorema skall ha.
Balansomslutningen är enligt förbundet inte något lämpUgt kriterium härvidlag.
Om en revisor har följt ett företag från dess början då det hade en relativt
låg omsättning, bör han kuima fortsätta sin revisionsverksamhet även om
omsättningen ökar.
SHIO
anser att det inte finns tiUräckligt bärande skäl att genomföra de av
utredningen föreslagna förändringarna beträffande revision. Utredningen tycks
inte ha gjort någon ordentiig undersökning av hur många yrkesutövande revisorer
med olika kompetens som skulle behöva slå tUl förfogande om utredningsförslaget
genomförs. Det skulle vara enklare, om särskilda lagregler beträffande revision,
information etc. görs tiUämpliga på en bestämd gmpp av företag så att man inte
behöver operera med skilda företagsgmpper och företagsbegrepp. SHIO avstyrker
därför förslaget att förelag med 6 milj. kr. i balansomslutning skall vara
skyldiga att anlita auktoriserade revisorer. I varje fall bör beloppsgränsen
fastställas tUl minst 10 milj. kr. SHIO påpekar slutligen att företag som
under sin uppbyggnadstid anlitat viss revisionsbyrå eUer revisor och funnit
detta engagemang värdefullt inte bör tvingas byta revisor eller i onödan
engagera ytterUgare en revisor. Familjeföretagens förening har en liknande
inställning och framhåller att ett syslem där företagen av rent formella skäl
tvingas byta revisor i reaUteten lätt kan medföra ett monopolförhållande.
Svensk industriförening anser att börsnoterade bolag och bolag vars aktier
noteras på fondhandlarelistan bör vara skyldiga att anlita auktoriserad
revisor. Aktiebolagsutredningens förslag i övrigt har fått en olycklig
utformning. Det är enligt föreningens mening bättre att anknyta till
aktiekapitalet i stället för balansomslutningen. Det nuvarande beloppet på 2
milj. kr. som bestämdes vid aktiebolagslagens tUlkomst bör höjas till 8 milj.
kr.
Svenska
revisorsamfundet anser alt det inte finns någon objektiv gmnd på vUken man kan
bygga ett system som innebär att bolag av viss storlek skall ha kvalificerad
revisor. Samfundet anser i första hand att man bör behålla aktiekapitalet eller
bundet eget kapital som enda kriterium för gränsdragningen. Detta kriterium är
helt entydigt och kan inte
Prop. 1975:103 134
manipuleras.
Samfundet ifrågasätter starkt om kriteriet balansomslutning är överlägset det
hittUls använda kriteriet aktiekapitalet. Inom vissa branscher t. ex.
fastighetsförvaltning, entreprenörverksamhet, kommunikationer m. fl. är i
själva verket bolag med den av utredningen angivna balansomslutningen små, om
man mäter i termer av antal sysselsatta. TUlfäUiga förvärv av en fastighet
eller tUlfäUiga krympningar av rörelsen medför lätt att gränsen över- eller
underskrids. I det senare fallet kan orsaken vara att en partiell avveckling
håller på att ske. Man kan fråga sig om borgenärer och andra intressenter har
något att vinna på att en auktoriserad revisor då kan utbytas mot en revisor
som är varken auktoriserad eller godkänd. Är det fråga om ett företag som
ligger strax under gränsen, kan förslaget leda till att bolaget utser en
auktoriserad revisor för att sUppa byta revisor, om den kritiska gränsen skulle
överskridas. Om man nu stannar för att välja balansomslutningen som ett
kriterium, bör det i gällande lag föreskrivna gränsbeloppet för aktiekapitalets
storlek på 2 milj. kr. "översättas" till en motsvarande summa. Man
kommer då lägst tUl en nivå av 10 mUj. kr. Samfundet anser dessutom att produktionsfaktorn
arbete bör ges åtminstone samma vikt som kapitalfaktom nettobalansomslutning.
Samfundet föreslår därför att även det av fondbörsutredningen föreslagna
kriteriet om minst 500 anställda läggs till grand i reglerna i
aktiebolagslagen om företags skyldighet att anlita auktoriserad revisor.
Samfundet påpekar också att balansomslutningen påverkas av inflationen och att
det därför är nödvändigt att den föreslagna gränsen på 10 milj. kr. fortgående
justeras.
Revisorsamfundet
föreslår vidare att den första gränsen för anlitande av kvalificerade
revisionstjänster läggs vid ett bundet kapital av 500 000 kr. Syftet med det
förslaget är att vidga utnyttjandet av godkända granskningsmän.
Revisorsamfundet anser att det inte är möjligt alt förbehålla auktoriserade
revisorer granskningen av de slörsla företagen. Även godkända granskningsbolag
bör kunna utses till revisor i sådana företag bortsett från börsbolag.
Det
sistnämnda förslaget motiverar samfundet bl. a. med alt de som bUdar ett
godkänt granskningsbolag är verksamma uteslutande som revisorer vilket krav
inte gäUer för godkända granskningsmän. HärtUl kommer att ett flertal
näringsorganisationer driver egna revisionsbyråer som endast omfattar godkända
granskningsmän. Genomförs utredningsförslaget, skulle dessa organisationer
tvingas nyanställa personal eller sluta specialavtal med vissa revisorer.
Svenska
sparbanksföreningen och Sveriges redovisningskonsulters förbund anser att det
är olämpligt att anknyta krav på revisors kompetens tUl tiUgångarnas värde.
Detta påverkas av inflation och har inte någon avgörande betydelse för
verksamhetens omfattning. Förbundet menar att det inte kan vara ändamålsenUgt
att krav på revisors kompetens skall bero av exempelvis om ett aktiebolag
driver sin verksamhet i egen eller
Prop.
1975:103 135
hyrd
fastighet, något som ofta skiUle bli fallet med den föreslagna regeln. Om
särskUda krav på revisors kompetens skall gmndas på tillgångarnas nettovärde,
bör man enligt förbundet stanna vid att kräva alt minst en revisor skall vara
auktoriserad eller godkänd granskningsman, om tUlgångamas nettovärde uppgår tiU
6 mUj. kr. Skärps kravet till att en av revisorerna skall vara auktoriserad,
bör det avgörande värdet enligt förbimdet sättas väsentligt högre än tUl 6
mUj. kr.
Skånes
handelskammare hälsar med tillfredsställelse att utredningen ansett sig kunna
föreslå att ett slörre antal bolag än f. n. åläggs att som revisor ha
auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.
Handelskammaren
understryker emeUertid att reglerna successivt bör omprövas i syfte att dämnder
inordna ytterUgare bolag. Handelskammaren godtar att skyldigheten att ha
kvalificerad revision anknyts till att bolaget har ett bundet eget kapital på 1
mUj. kr. Mot bakgrund av tillgången på auktoriserade revisorer jämfört med
godkända granskningsmän och den efterfrågan på kvalificerade revisorer som de
föreslagna reglerna skulle ge upphov till föreslår handelskammaren en justering
i utredningsförslaget. Justeringen går ut på att det av utredningen förordade tillgångsbeloppet
på 6 milj. kr. ändras till 8 milj. kr. medan bolag med en tillgångssumma på
mellan 4 och 8 milj. kr. åläggs att ha auktoriserad revisor eller godkänd
granskningsman.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att nettovärdet på bolagets tUlgångar är en
mindre god mätare av ett bolags storlek. Tillgångamas nettovärden framkommer
sedan olika slag av av- och nedskrivningar har skett. Den svenska
skattelagstiftnuigen tillåter betydande nedskrivningar. Genom sådana åtgärder
blir tiUgångarnas nettovärden en dålig mätare på bolagens storlek särskilt som
möjligheterna till av-och nedskrivning varierar inom vida gränser för olika
förelagstyper. Länsstyrelsen anser att gränsen bör sättas något lägre
förslagsvis vid 5 milj. kr. samt att ytterUgare elt kriterium bör införas för
att få ett bättre grepp om bolagets storlek. Även om det finns ett nära samband
mellan antalet anstäUda och tUlgångamas storlek, finns det betydande undanlag
från den regeln, t. ex. entreprenad- och konsultföretag. Av detta skäl bör
därför införas en regel om alt bolag med visst antal anställda skall, oavsett
tillgångamas storlek, ha minst en auktoriserad revisor. Länsstyrelsen föreslår
en gräns på 200 anställda. På längre sikt bör en lägre gräns kunna övervägas,
om tillgången på auktoriserade revisorer blir tillräcklig. Ett särskUt problem
är enligt länsstyrelsen hur frågan skall bedömas, om verksamheten splittras på
flera mindre bolag. Man kan då komma fram till att inte i något av de i en
koncern ingående bolagen uppnås de gränser för skyldighet att anUta
auktoriserad revisor som uppställs i lagen. Det kan därför diskuteras om man
inte måste införa ett koncernbegrepp när det gäller företagels storlek.
Länsstyrelsen föreslår alt gränsen även här sätts till 200 anstäUda. Liknande
synpunkter
Prop. 1975:103 136
framförs
av bokföringsutredningen, företagsskatteberedningen, länsstyrelsen i Malmöhus
län och länsstyrelsen i Kalmar län". Sistnämnda länsstyrelse framhåller
dessutom att åtskUliga bolag, som i dag anlitar mindre kvalificerade revisorer,
kan ha en betydande omfattning på verksamheten trots att det bundna egna
kapitalet understiger 1 milj. kr. Sådana bolag som har tillgångar vars
nettovärde överstiger 2 milj. kr. bör enUgt länsstyrelsen ha kvalificerad
revision, eftersom delta är av stor vikt både för det allmänna och för
borgenärerna och de anställda. Efiersom även godkända granskningsmän i viss
omfattning har annan huvudverksamhet än revision är det lämpligast att för
sådana företags räkning föreskriva att revisionen skall verkställas av godkända
granskningsbolag. Därigenom får man en garanti för att de mer krävande uppdragen
sköts av personer som kontinuerligt sysslar med revision och
företagsbeskattning. Länsstyrelsen föreslår därför atl, om bolagels
bundna egna kapital överstiger 1 milj. kr. eller om tillgångamas nettovärde i
annat fall överstiger 2 men ej 5 mUj. kr., minst en revisor skall vara
auktoriserad eller godkänt granskningsbolag. Länsåklagaren i Hallands län och
överåklagaren i Stockholm ansluter sig till förslaget om en utvidgning av
skyldigheten att anlita kvalificerad revisor, men anser att det skulle vara
önskvärt att även aktiebolag av mindre omfattning än de föreslagna skulle vara
skyldiga att anlita sådana revisorer. Företagsskatteberedningen menar att
behovet av kvalificerade revisorer är väsentligt störte i dag än vid
aktiebolagslagens tUlkomst. Ett skäl härtill är att det allmänna numera
regelmässigt är borgenär i bolagen. De mindre företagen har vidare ett allmänt
behov av att tUlföras företagsekonomisk sakkunskap. Ställs kravet på
kvalificerad revisor högt, tillgodoses detta behov, vilket samtidigt får
positiva effekter för samhällsintressena, de anställda och andra intressenter.
Det är väsentligt alt alla bolag som har påtagligt behov av kvalificerad
revision genom lagstiftning blir skyldiga att tillsätta kvaUficerad revisor.
Beredningen förordar därför en generell skärpning av kraven på kvalificerad
revision så att betydligt fler bolag kommer att omfattas härav än enligt förslaget.
Som ytterligare kriterier bör tillkomma dels antalet anställda, dels omsättning
av viss storleksordning. Måhända bör denna gräns sättas vid något tiotal
anställda resp. omsättning överstigande 1 milj. kr. Med hänsyn till den
betydande kapacitet som numera föreligger i fråga om utbildning och
examination av gymnasieekonomer, civilekonomer och andra med högre
företagsekonomisk utbildning bör det enligt beredningen vara möjligt att öka
antalet kvalificerade revisorer i sådan omfattning att behovet härav blir
tillgodosett.
Utredningens
förslag att auktoriserat revisionsbolag eller godkänt granskningsbolag skall
kunna utses tUl revisor tUlstyrks av företagsskatteberedningen,
bankinspektionen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i
Kalmar län, näringslivet, Stockholms handelskam-
Prop. 1975:103 137
mare.
Svensk industriförening, LRF och advokatsamfundet. Advokatsamfundet framhåller
att ett sådant revisionsbolag torde få större självständighet och auktoritet
mot styrelsen i det bolag som skall revideras än vad den enskUde revisom
genomsnittiigt kan tänkas uppnå. Samtidigt är den större organisationen inom
ett revisionsbolag eller granskningsbolag en trygghet för ett effektivt
revisionsarbete. Det är dock en fömtsättning för det nya systemet att det
finns en huvudansvarig i revisionsbolaget eller granskningsbolaget med
personligt ansvar. Enligt motivutlalande i betänkandet skall den
huvudansvarige vara, i revisionsbolag auktoriserad revisor, och i
granskningsbolag auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman. Enligt
samfundets mening är delta så viktigt att en beslämmelse härom bör inflyta i
lagtexten. LRF uttalar att det inte kan accepteras att endast revisionsbolag
som auktoriserats eller godkänts i Sverige får användas. Bokföringsutredningen
anser att erfarenheten visar att många mindre bolag inte har en helt
tillfredsställande redovisning. Bristen på redovisningsteknisk expertis kan ha
bidragit härtUl. Ulredningen framhåller vidare att anspråken på företagens
redovisning växer. Företagsledningen och bolagsintressenterna själva behöver en
god ekonomisk redovisning som underlag för ledning och planering. Det allmänna
och de anställdas organisationer har ett växande intresse av en korrekt och
åskådlig redovisnuig. Den föreslagna möjligheten att anförtro revision åt
godkända företag på området bör enligt utredningen ge utrymme för ökning av
resurserna på revisionsområdet. Föreningen auktoriserade revisorer godtar
förslaget om att införa auktoriserade revisionsbolag. Däremot anses det
tveksamt om det finns något behov av godkännande av granskningsbolag. De
godkända granskningsmännen arbetar nämligen endast undantagsvis vid byråer med
flera granskningsmän sysselsatta. Ar 1968 arbetade bara 50 av totalt 764
godkända granskntngsmän på byråer med två eller flera godkända gransknings-män.
Motsvarande för auktoriserade revisorer var att av 387 revisorer var 333
sysselsatta vid byråer med minst två auktoriserade revisorer. Detta betyder att
det i praktiken i de flesla fall blir likgUtigt huruvida som revisor väljs ett
godkänt granskningsbolag eller den i detta bolag ende verksamme godkände
granskningsmannen. Detta förhållande överensstämmer enligt föreningen dåligt
med de motiv som har anförts för att införa revisionsföretag som revisor,
nämligen bl. a. alt stödet av ett mera betydande revisionsbolag är ägnat att
skänka revisorn en större självständighet och auktoritet.
Svenska
kommunförbundet påpekar att förslaget medför en väsentligt ökad skyldighet för
kommunerna att välja revisorer ur de av handelskammaren sanktionerade
revisorskategorieraa. Inte minst gäller detta i avseende på företag inom
bostadsförsörjningens område där mycket stora tillgångsnettovärden redovisas.
Den kommunala yrkesrevisionen måsle emellertid på grand av den kommunala
sektorns stmktur bedrivas
Prop. 1975:103 138
under
former som omöjUggör för även en mycket högt kvalificerad kommunal yrkesrevisor
att förvärva auktorisation eller för ett kommunalt revisionsorgan att anställa
auktoriserad revisor med bibehållen auktorisation. De nu gäUande reglema för
auktorisation och godkännande utestänger i realiteten den kommunala
yrkesrevisionen från möjligheten att medverka i revision av betydelsefuUa delar
av det kommunala verksamhetsområdet. Detta kommer att leda tUl en inte
önskvärd spUttring av yrkesrevisionen inom den kommunala sektorn. Förbundet
fiimer det därför angeläget att förslaget Uksom därtUl anknutet auktorisations-
och godkännandeförfarande modifieras så att kommunala yrkesrevisorer inte
utestängs från möjligheten att för kommunala bolag fullgöra de revisionsuppgifter
som enligt lagförslaget har tUlagts auktoriserad revisor eller godkänd
granskningsman.
Stockholms handelskammare
påpekar att utredningsförslaget innebär att revisoremas ställning och uppgifter
i huvudsak är oförändrade. Detta finner handelskamniaren välbetänkt. Det är
angeläget att det inte sker någon ändring i revisorernas funktion att utöva
kontroll i efterhand. Om det finns behov av ökad insyn i bolagen, bör detta
tillgodoses på andra vägar än genom revisorema. Revisorema bör inte heller indirekt
dras in i handhavandet av bolagets affärsmässiga skötsel. Detta utesluter inte
att de noga bör följa hur företaget sköts och göra de påpekanden och
föreställnuigar som kan föranledas därav. En klar ansvarsfördelning mellan de
olika bolagsorganen måste emellertid enligt handelskammaren upprätthåUas.
Liknande synpunkter framförs av näringslivet, advokatsamfundet. Föreningen
auktoriserade revisorer och Skånes handelskammare. Även länsstyrelsen i Kalmar
län godtar förslaget på denna punkt. Nämnda handelskammare tillstyrker också
alt granskningens omfattning anknyts till begreppet "god
revisionssed" eftersom därigenom en fortiöpande anpassning till
utvecklingen kan ske. Den närmare innebörden av begreppet bör enligt
handelskammarens mening framgå av de rekommendationer som utfärdas av bl. a.
föreningen auktoriserade revisorer och den föreslagna näringslivets redovisningsnämnd.
Svenska revisorsamfundet beklagar däremot att förslag inte läggs fram om en
utvidgad förvaltningsrevision. Riksrevisionsverket konstaterar att utredningen
har avvisat tanken på en utvidgad förvaltningsrevision. Verket framhåller att
de av utredningen anförda synpunkterna mot en utvidgad förvaltningsrevision
tycks bygga på' fömtsättningen att iakttagelserna vid en sådan revision skall
redovisas i den offentliga revisionsberättelsen. Det är emellertid ingalunda
givet att formerna för rapportering av förvaltningsrevisionens resultat måste
vara bundna tUl nuvarande typ av revisionsberättelse. Riksrevisionsverket har
några års erfarenhet av förvaltningsrevision inom den offentUga sektom. Denna
granskning har varit inriktad på att undersöka ändamålsenlighet och
planmässighet i den bedrivna verksamheten. Granskningen har be-
Prop. 1975:103 139
stått
i både analytiska översikter över verksamhetens ekonomi, produktion och
resultat samt mera avgränsade revisionsprojekt i syfte att åstadkomma
förbättringar på bestämda aysnitt. Förvaltningsrevisionen har inte gett sig in på
fackmässiga bedömnuigar, däremot har man eftersträvat att för revisionens del
utveckla en specialistkompetens på analysens område. I denna
förvaltningsrevision har det inte uppstått några svårigheter att dra en klar
gräns mellan revisionen och beslutsprocessen. Verket ansluter sig till
utredningens uttalande om att det inom begreppet "god revisionssed"
kan finnas utrymme för en utveckUng av förvaltningsrevisionen. Verket anser
vidare alt förutsättningama för att gå längre i riktning mot att direkt främja
en utveckling av den förvaltningsrevision som har börjat vinna insteg i
förelagen bör prövas. Samar-betsutiredningen har tidigare föreslagit en särskUd
utredning i revisions-frågor, bl. a. för att precisera innebörden av begreppet
förvaltningsrevision. Verket anser att en sådan utredning är angelägen.
Kommerskollegium påpekar
att förslaget iimebär ganska långtgående lättnader i kraven på nationalitet och
bosättning för vissa befattningshavare i aktiebolaget. Det finns enligt
kollegiets mening knappast något skäl för Sverige att ensidigt avhända sig det
kontroUinstmment som nationalitet- och bosättningsreglerna utgör. Några
allvarliga klagomål mot tillämpningen av de svenska etableringsbestämmelserna
har inte kommit till kollegiets kännedom. HärtUl kommer att nationalitets- och
bosättningskravens verkningar aldrig har undersökts närmare. Kollegiet anser
det inte uteslutet att det förhåUandet att viktiga bolagsorgan besätts med
personer med personlig kännedom om viktiga strömningar i det svenska samhället
har bidragit och kommer att bidra tUl att exempelvis förändringar i olika
intressentgruppers ställning i företagen kan genomföras relativt
konfliktfritt. LO anser att en uppluckring av nationalitetskraven inte skall
genomföras.
Förslaget att nationalitetskraven
tas bort och ersätts med krav på bosättning tiUstyrks däremot av näringslivet.
Med hänsyn lUl företagens ökade internationella kontakter är,det enligt
näringslivet värdefullt att företagen bereds större möjligheter att tUl
företagen knyta personer med erfarenhet från andra länder. EnUgt näringslivets
mening bör praxis i ärenden om dispens från bosättningskravet vara liberal. En
liknande inställning redovisas i remissyttrandena från Stockholms
handelskammare, Skånes handelskammare, advokatsamfundet och KF.
10
Minoritetsskyddet
10.1
Nuvarande ordning
Aktiebolagslagen
vUar på den principen att bestämmanderätten i bolaget tillkommer den eller dem
som har majoriteten av rösträtten. Lagen innehåller emellertid ett regelsystem
som syftar tUl att skydda minoritetsaktieägare mot maktmissbrak från
majoritetens sida.
Prop. 1975:103 140
Vissa
av de bestämmelser jag har berört i det föregående ger ett skydd mot
maktmissbrak. Hit hör bestämmelsema om att aktie i princip är fritt överlåtbar
och om aktieägamas principiella företrädesrätt vid nyemission. De bestämmelser
som syftar till att motverka övervärdering av apportegendom fungerar som ett
slags minoritetsskydd därigenom att garantier skapas för att insatsen för
aktiema blir lika för alla aktietecknare.
Bestämmelserna
i gäUande lag angående ändring av bolagsordningen är präglade av mycket starka
hänsyn tUI aktieägareminoriteter. Ursprungligen synes bolagslagstiftningen ha
utgått från att bolagsordningen strängt taget inte borde kunna ändras, i varje
fall inte i mera väsentUga hänseenden, utan samtycke av alla aktieägare. Av
praktiska skäl har det emeUertid varit nödvändigt att tUlåta en majoritet inom
bolagen att besluta om ändringar i bolagsordningen. Majoritetens möjligheter är
emeUertid relativt begränsade. För ändring av bolagsordningen ställer lagen
störte krav ju mer ingripande ändringen är. Dessutom krävs att beslut om
ändring skaU fattas på två på varandra följande bolagsstämmor såvida inte
samtliga aktieägare förenar sig om ändringen. Ytterligare ger lagen vid vissa
ändringar rätt åt aktieägare som röstat mot beslutet att påkaUa att hans
aktier löses in av den som röstat för beslutet.
För
ändring av bolagsordningen krävs enligt lagen något av följande alternativ:
a) enhällighet av alla aktieägare,
b) nio tiondelar av samtliga röstande och tre
fjärdedelar av hela aktiekapitalet,
c) två tredjedelar av samtliga röstande och tre
fjärdedelar av det på stämman företrädda aktiekapitalet,
d) tre
fjärdedelar av samtliga röstande,
e) två
tredjedelar av samtliga röstande.
Även
andra beslut än sådana som gäller ändring av bolagsordningen kan kräva
kvaUficerad majoritet enligt principer liknande dem som gäller för ändring av
bolagsordningen. Detta gäller bl. a. beslut om nedsättning av aktiekapital i
andra fall än då nedsättningen grandar sig på förbehåll i bolagsordningen om
inlösen av aktier. Kvalificerad majoritet fordras för beslut att bolaget skall
träda i likvidation utan att skyldighet därtUl enligt lag eUer bolagsordning
föreligger. Kvalificerad majoritet fordras också för beslut om att bolaget
genom fusion skall uppgå i annat bolag.
I
gäUande lag finns vissa aUmänna bestämmelser som begränsar bolagsstämmans
beslutanderätt med hänsyn till föremålet för bolagets verksamhet, verksamhetens
syfte och aktieägamas lika rätt i bolaget. Bolagsstämman får sålunda inte
besluta om användande av bolagets vinstmedel eller övriga tUlgångar eller om
åtagande av förpliktelser för ändamål, som uppenbarligen är främmande för
föremålet för bolagets
Prop.
1975:103 141
verksamhet
eller för verksamhetens syfte. Stämman får inte heller besluta om sådan
användning av bolagets tUlgångar eller eljest om sådan åtgärd, som är ägnad att
bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget
eller annan aktieägare.
Det förekommer att
majoriteten brukar sin makt till att inle dela ut intjänad vinst. Detta sker då
i syfte att förmå minoriteten att så småningom sälja sina aktier bUligt tUl
majoriteten. Sådant maktmissbrak brukar kallas utsvältning. För att hindra
utsvältning ger gällande lag en minoritet, som representerar en tiondel av
aktiekapitalet, rätt att påkalla vinstutdelning. Minoriteten kan begära
utdelning av högst en femtedel av den disponibla vinsten, dock högst 5 % av
bolagets behållna förmögenhet. Utdelning kan dock inte begäras av mer än
hälften än årsvinsten. De angivna bestämmelserna kompletteras med vissa regler
som syftar till att förhindra att majoriteten omintetgör mmoritetens rätt
genom att göra mycket stora avsättningar till reservfond och skuldregleringsfond.
Inom ramen för vad som brukar betecknas allmänna bokförings-grander och god
köpmannased kan emellertid majoriteten förhindra att någon vinst över huvud
taget uppstår genom att göra avskrivningar så att dolda reserver uppkommer.
Ett
stort antal regler i aktiebolagslagen handlar om förvaltningen av bolagets
angelägenheter. I betydande utsträckning kan dessa regler ses som ett slags
skydd för minoriteten.
Som fömt nämndes har varje
aktieägare rösträtt och därmed rätt att deltaga i bolagsstämman. Minst en
ordinarie stämma skall hållas årligen. Vid den skall styrelsens årsredovisning
framläggas. Dessutom kan extra bolagsstämma hållas vid behov. Alla aktieägare
måsle kallas till bolagsstämma. Kallelsetiden får inte vara kortare än två
veckor eller längre än fyra veckor. I kallelsen tUl bolagsstämma skall anges
vUka ärenden som skall behandlas på stämman. Det är dock inte behövligt alt
räkna upp de obUgatoriska ärendena vid ordinarie stämma. I princip får
bolagsstämman inte avgöra ärende som inte angivits i kallelsen.
Aktieägare
har rätt att få ärende upplaget på ordinarie stämma, om han skriftiigen påyrkar
detta hos styrelsen minst tio dagar före stämman. När det gäller extra stämma
har aktieägare däremot endast möjlighet att försöka förmå styrelsen att
frivilligt ta med hans ärende när kallelsen utfärdas. Aktieägare som
representerar minst en tiondel av aktiekapitalet eller den mindre del som
bolagsordningen bestämmer har emellertid rätt att påfordra att extra stämma
utlyses.
I princip har endast
aktieägare rätt att delta i stämman. Aktieägare kan utse ombud för sig och han
har också rält att ta med biträde tUl stämman. Styrelse och verkställande
direktör är skyldig att på begäran av enskild aktieägare lämna upplysningar
angående bolagets förhållanden. Förutsättningen är att upplysningarna slår tUl
buds vid stämman och att de kan lämnas utan skada för bolaget. Minoriteten har
enligt
Prop. 1975:103 142
gällande
lag inte någon rätt att få representanter i bolagets styrelse. Där-; emot kan
de påverka revisorsvalet. Minst två revisorer skall utses av stämman, om detta
begärs av en aktieägargrupp vars röstetal vid stämman utgör mer än en
tredjedel av röstetalet för de aktier som är företrädda vid stämman. En sådan
aktiegrapp har rätt att om den är enhällig utse en revisor. Därefter får
de återstående på stämman representerade aktieägama välja ytterUgare
revisorer. En revisor som på detta sätt utsetts av en minoritetsgrupp brakar
kallas grupprevisor. Aktieägare som representerar minst en tiondel av hela
aktiekapitalet har rätt att framtvinga beslut från stämman om att bolaget skaU
begära att länsstyrelsen utser en s. k. minoritetsrevisor. Denne kan medverka
vid den vanliga revisionen. Hans uppgift kan också vara att granska viss åtgärd
eller vissa räkenskaper. En minoritet som representerar minst en tiondel av
hela aktiekapitalet kan vidare påfordra att auktoriserad revisor eller godkänd
granslcningsman utses. Majoriteten får välja vilken av dessa kategorier
revisorn skall tUlhöra.
Styrelsen
är som nyss nämnts normalt vald av bolagsstämmans majoritet. I syfte att
skydda minoriteten mot maktmissbruk från styrelsens sida ges föreskrifter om
att minoritet av viss storlek kan förhindra beslut om ansvarsfrihet.
Minoriteten måste uppgå tUl minst en tiondel av aktiekapitalet. En sådan
minoritet kan också hindra en uppgörelse mellan bolaget, å ena, och
styrelseledamot, verkställande direktör eller revisor å andra sidan rörande
skadeståndsskyldighet för någon av dessa gentemot bolaget. Minoriteten har
också möjlighet att själv på bolagets vägnar föra skadeståndstalan mot
styrelseledamot, verkställande direktör och revisor.
Aktieägare
kan föra skadeståndstalan för egen räkning. Styrelseledamot eller annat
bolagsorgan som överträder sådana bestämmelser i lagen eller i bolagsordningen
som avser att ge skydd åt den enskUde aktieägaren kan ådra sig
skadeståndsskyldighet. Också mot majoritetsaktieägare kan en
mmoritetsaktieägare föra skadeståndstalan, nämUgen om majoritetsaktieägaren
genom att rösta för visst beslut på bolagsstämma överträtt aktiebolagslagen
eUer bolagsordningen. Denna sistnämnda typ av talan kan dock bifaUas bara om
uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger.
10.2
Aktiebolagsutredningens förslag
Det
nuvarande systemet för ändring av bolagsordningen betecknas av utredningen som
statiskt, otidsenligt och opraktiskt. Nutidens dynamiska näringsliv med dess
intensiva konkurtens och med ofta snabba förändringar av vUlkor för
företagsamheten ställer höga krav på företagens förmåga att anpassa sig efter
utvecklingens vUlkor. En anpassning kan förutsätta omläggningar av företags
organisation och verksamhet som nödvändiggör ändringar av bolagsordningen.
Sådana ändringar vi-
Prop.
1975:103 143
sar
sig inte sällan med de nuvarande reglerna vara mycket svåra eller rentav
omöjliga att genomföra. I synnerhet i bolag med stort antal aktieägare är det
i allmänhet praktiskt uteslutet att tUl en bolagsstämma samla så stor del av
aktiekapitalet eller av ett visst aktieslag som lagen kräver för vissa
ändringar. F. ö. kan de höga majoritetskraven göra det möjligt för en ganska
liten minoritet att sätta sig emot ändringar som verkligen är önskvärda. En
annan svaghet i det nuvarande svenska systemet är enligt utredningen att
uppräkningen av olika slag av bolagsordningsändringar vid olika majoritetskrav
kan sägas bygga på en ganska godtycklig värdering av de olika ändringarnas
betydelse. Ulredningen anser det därför nödvändigt med ganska radikala
ändringar på detta område. Utredningen föreslår en allmän reducering av
majoriletskraven och en minskning av de slag av ändringar som kräver särskild
majoritet. Nuvarande regel om att beslut av två stämmor är nödvändiga anses
medföra onödig omgång och tidsutdräkt och slopas därför av utredningen. Utredningen
behåller inte heller rätten för aktieägare att vid vissa ändringar av
bolagsordningen kräva att få sina aktier inlösta.
För
de okvalificerade fallen krävs i utredningsförslaget en majoritet som beslämts
till två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda
aktiema. I vissa kvalificerade fall som jag avser att redovisa närmare i
specialmotiveringen fordras samtycke av alla aktieägare och i andra fall att
beslutet har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av de avgivna rösterna
och mer än nio tiondelar av de på stämman företrädda aktiema.
Frågor
om nedsättning av aktiekapitalet anses av utredningen vara så betydelsefuUa
både för aktieägare och för borgenärer att beslut härom bör kräva sådan
majoritet som krävs för ändring av bolagsordningen i okvalificerade faU. I
vissa situationer uppställer förslaget krav på särskUt kvalificerad majoritet.
Också beslut om frivillig likvidation och om fusion föratsätter enligt
förslaget att beslutet bilrätts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de
avgivna röstema som de vid stämman företrädda aktiema.
De
avsevärda lättnader beträffande möjUgheten att ändra på bolagsordningen som
förslaget innebär liksom också de lättnader som för vissa situationer
föreslås när det är fråga om beslut om nedsättning av aktiekapitalet, om
likvidation eller om fusion kan enligt utredningen ibland betyda att
enskilda aktieägare eller grupper av aktieägare får finna sig i ändringar som
för dem är eUer framstår som farliga eller skadliga. För att skydda minoriteten
har på utredningens förslag införts den s. k. generalklausulen som förbjuder
styrelse och bolagsstämma att fatta beslut som är ägnat att bereda otUlbörlig
fördel åt aktieägare eller annan tUl nackdel för bolaget eller annan
aktieägare.
Utredningsförslaget
innehåller också regler som syftar tUl att skydda aktieägare mot utsvältning.
Om ägare till en tiondel av samtliga aktier
Prop. 1975:103 144
på
ordinarie stämma innan beslut om användning av vinsten fattas så yrkar, skall
bolagsstämman enligt förslaget besluta om utdelning av åtminstone ett belopp
motsvarande hälften av vad som återstår av nettovinsten för året sedan avdrag
skett för dels balanserad förlust som överstiger fria fonder och reservfond,
dels belopp som enligt bolagsordningen skall avsättas tUl reservfond eller
eljest innehållas. I sina huvuddrag överensstämmer förslaget på denna punkt
med vad som gäUer f. n. I specialmotiveringen redovisas närmare i vilka
hänseenden jämkningar i gällande lag föreslås av utredningen.
Utredningsförslaget
innehåller elt flertal bestämmelser som syftar till att ge minoritetsaktieägare
inflytande över och insyn i förvaltningen av bolagets angelägenheter. I dessa
delar överensstämmer förslaget i huvudsak med gäUande rätt. Sålunda skall
enligt förslaget ordinarie bolagsstämma håUas varje år. TUl stämman skall alla
aktieägare kallas. I kaUelsen skaU anges vilka ärenden som skall förekomma på
stämman. Andra ärenden än de i kaUelsen angivna får i princip inte avgöras av
stämman. Aktieägare har rätt att få ärenden behandlat vid stämman, om man begär
det skriftligen hos styrelsen i så god tid att ärendet kan tas upp i kallelsen.
Kan aktieägaren inte insläUa sig på stämman, får han skicka ett ombud. Detta
ombud behöver inte vara aktieägare även om föreskrift därom skulle finnas i
bolagsordningen. Aktieägare ges vidare rätt i förslaget att medföra biträde tUl
stämman. Vid stämman är styrelse och verkställande direktör enligt förslaget
skyldig att på yrkande av aktieägare meddela upplysning om bolaget och dess
verksamhet, såvida det kan ske utan väsentiig skada för bolaget. Förslaget
innebär slutligen att ägare av en tiondel av samtUga aktier har rätt att få
extra stämma sammankallad för uppgivet ändamål.
Utredningen
har inte föreslagit någon legal rätt för aktieägarna att tillsälta
styrelseledamot. En sådan rätt skulle nämligen enligt utredningen kunna få tUl
följd att för styrelsens handlingskraft farliga slitningar uppstår inom
styrelsen.
Utredningen
behåller regler som ger aktieägareminoritet möjlighet alt påverka
revisionsorganets sammansättning. Vissa ändringar föreslås dock. Bestämmelsema
om proportionell metod vid bolagsstämmans val av revisorer utmönstras. I
stället tiUerkänns en minoritet med en tiondel av samtUga aktier eller en
tredjedel av de vid stämman företrädda aktiema rätt att påkalla att
länsstyrelsen utser en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen.
Samma minoritet ges vidare rätt att få tUl stånd en särskUd granskning genom
granskare utsedd av länsstyrelsen;
De
föreslagna reglerna ersätter sålunda det proportionella valsystemet och täcker
dessutom nuvarande regler om s. k. minoritetsrevisor.
Enligt
förslaget kan en minoritet som representerar en tiondel av hela aktiekapitalet
på bolagsstämman hindra att beslut fattas att bevUja ansvarsfrihet eUer att
avstå från att anställa talan. En minoritet av samma
Prop. 1975:103 145
storlek
kan också enligt förslaget anstäUa skadeståndstalan på bolagets vägnar.
Styrelseledamot och verkstäUande direktör som vid fullgörandet av sitt uppdrag
uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget skall enUgt förslaget ersätta
skadan. Detsamma gäller när skadan vållas aktieägare genom överträdelse av
lagen eller bolagsordningen. Revisor är ersättningsskyldig enligt samma
granden Aktieägare är'ersättningsskyldig för skada som han genom att medverka
tUl överträdelse av lagen eller bolagsordningen uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet tillfogar bolaget eller aktieägare.
Utredningen
anser att en aktieägare som utsatts för maktmissbruk från en annan i bolaget
kanske dominerande aktieägares sida har ett någorlunda väl fungerande
försvarsmedel i skadeståndsreglerna. Om makt-missbraket är systematiskt och
långvarigt, kan emellertid rätten att utkräva skadestånd visa sig ineffektiv.
Det kan vara svårt att visa skadans storlek. En rättegång blir lätt både
långvarig och dyrbar. Även om talan bifalls, är det långt ifrån säkert att
aktieägaren uppnår en ändring för framtiden. Utredningen anser därför att
rättsskyddet för aktieägare som drabbas av maktmissbmk bör förstärkas.
Aktieägare som gjort sig skyldig till maktmissbmk är enligt förslaget skyldig
alt inlösa skadeUdande aktieägares aktier, om det med hänsyn till faran för
fortsatt missbruk och förhåUandena i övrigt är påkallat. Detta senare förslag
kompletteras med regler om tvångslikvidation av bolaget. Har aktieägare
uppsåtiigen genom att delta i beslut som strider mot generalklausulen eller
annars genom missbruk av sitt inflytande i bolaget medverkat till överträdelse
av lagen eller bolagsordningen, skall rätten, om på grund av missbmkets
långvarighet eller annan anledning särskilda skäl därtill föreUgger, på talan
av ägare till en tiondel av samtliga aktier besluta att bolaget skall träda i
likvidation. Detla är enligt förslaget den yttersta utvägen för att komma till
rätta med långvariga maktmissbmk. Med åberopande av reglerna om förbud att
förvärva egna aktier avvisar utredningen däremot det av den finska och norska
utredningen föreslagna alternativet till tvångslikvidalion innebärande att
bolaget skall inlösa den skadelidandes aktier.
10.3
Remissyttrandena
De
föreslagna bestämmelserna om den erforderliga majoriteten för beslut om ändring
av bolagsordningen godtas uttryckligen av patentverket, länsstyrelsen i Kalmar
län, advokatsamfundet. Svenska sparbanksföreningen, Styrelsen för Stockholms
fondbörs, Stockholms och Skånes handdskamrar samt näringslivet. Svenska
revisorsamfimdet påpekar att vid vissa ändringar av bolagsordningen ger
gällande lag rätt åt aktieägare som röstat mot beslutet att påkaUa att hans
aktier inlöses av en som röstat för beslutet. Dessa regler bör enligt
samfundets mening be hållas, efiersom de underlättar en ofta önskvärd
koncentration av ak-
10
Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 146
tieinnehavet
på färre och mot styrelsens poUtik mera lojala ägare. Elt regelsystem av denna
typ har enligt samfundet under efterkrigstiden införts och förstärkts i vissa
andra länder bland dem Storbritannien.
Hovrätten
för Västra Sverige tar upp frågan om det skall behövas regler om kvalificerad
majoritet på bolagsstämma för beslut om nedsättning av aktiekapitalet.
Hovrätten påpekar att sådana bestämmelser inte finns i de övriga nordiska
förslagen. När nedsättning sker är det i praktiken oftast fråga om
rekonstraktionssituationer där det knappast kan finnas några allvarligare
meningsskUjaktigheter bland aktieägarna. Det kan finnas risk att vissa
aktieägare missgynnas. Man bör emellertid kunna komma tillrätta med missbrak
med hjälp av generalklausulen. Hovrätten föreslår därför att reglerna om
kvalificerad majoritet för nedsättningsbeslut får utgå. Patentverket och
advokatsamfundet anser däremot det nödvändigt att krav på kvalificerad
majoritet uppställs i dessa situationer.
Enligt
hovrätten för Västra Sverige innebär utredningens förslag om minoritets rätt
att påkalla utdelning en förbättring av minoritetens ställning i detta
hänseende. Det sammanhänger enligt hovrätten huvudsakligen med att man har
inskränkt majoritetens möjUgheter att göra avsättningar till bundna fonder, vUket
i sin tur beror på att nu gällande regler om obligatorisk avsättning av vinst
till reservfond och skuldregleringsfond har slopats. Den främsta nackdelen med
nuvarande tvångsutdel-ningsregel kvarstår emeUertid. Regeln är ineffektiv i de
faU när majoriteten lyckas åstadkomma att bolaget inte visar någon årsvinst
eller bara ett obetydligt överskott. I sådana fall måste minoriteten visa alt
beslutade avskrivningar är helt opåkallade eller avsevärt större än vad allmänna
bokföringsgrunder och god köpmannased bjuder. Den uppgiften är så pass
besvärlig att man kan fråga sig om inte rätten att påkalla utdelning kommer
att visa sig vara praktiskt betydelselös. Hovrätten ifrågasätter därför om
inte regeln om minoritets rätt att påkalla vinstutdelning bör utgå ur
förslaget. Minoritetens skydd mot utsvältning måste enligt hovrätten vanUgen
komma tUl stånd genom tvångslikvidation eller inlösen av minoritetsaktier. Även
Skånes handelskammare anser att den föreslagna bestämmelsen om tvångsutdelning
av vinst är ineffektiv av det skälet att minoritetens rätt knyts tiU redovisad
vinst. Det är emellertid angeläget att minoritetsskyddet i lagen förstärks
eftersom därigenom utomståendes intresse att inträda som minoritetsaktieägare
skulle öka, vilket i sin tur skulle underlätta finansieringen för mindre bolag
av fa-miljebolagskaraktär. En möjlighet skulle kunna vara att knyta minoritetens
rätt tUl vad som kan anses vara skälig utdelning med hänsyn till bolagets
verkliga resultat och stäUning varvid också likviditetsaspekten bör beaktas.
Stämman bör dock inte vara skyldig att besluta om högre utdelning än 5 % av
bolagets egna kapital. I sista hand får det enligt handels-
Prop. 1975:103 147
kammaren
ankomma på domstolen att avgöra vad som i det särskUda fallet får anses vara
skälig utdelning.
De
av ulredningen föreslagna bestämmelserna om aktieägares rätt alt delta i
förvaltningen av bolagets angelägenheter har i sina huvuddrag lämnats utan
erinran under remissbehandlingen.
Svenska
revisorsamfundet påpekar att utredningen inte har föreslagit någon legal rätt
för minoritet att tUIsätta representant i styrelsen. Enligt samfimdet är det i
bolagens intresse att förebygga risken för splittring genom att i styrelsen
kunna klarlägga majoritetspolitiken för en minoritet och därmed få möjlighet
att skapa solidaritet från minoritetens sida. Samfundet föreslår därför att en
plats i styrelsen ställs till minoritetens förfogande. Även Familjeföretagens
förening, Svenska aktiesparares riksförbimd och LRF ifrågasätter om minoritet skulle
kunna garanteras plats i styrelsen.
TCO
tar upp utredningsförslaget om att en aktieägarminoritet kan påfordra att
minoritetsrevisor utses. TCO har inte något att invända mot förslaget men med
tanke på att de anställdas hela försörjning i regel är beroende av bolagets
existens anser TCO att krav kan stäUas på att även de anställda skaU ha rätt
att i vissa fall begära särskild granskning av förvaltningen. EnUgt TCO:s
mening borde en sådan granskning komma tiU stånd i de fall en
arbetstagarorganisation så påfordrar. Arbetslagar-revisorerna bör därvid enligt
TCO ha samma rättigheter som bolagets egna revisorer.
De
föreslagna bestämmelserna om skadestånd har i sina huvuddrag lämnats utan
erinran under remissbehandlingen. Remissinstanserna har också godtagit
förslaget om att aktieägare som gjort sig skyldig tUl maktmissbrak skaU kunna
åläggas att inlösa minoritetens aktier.
Näringslivet
tar upp förslaget att en minoritet skall kunna åstadkomma att bolaget träder i
likvidation när grövre maktmissbruk har förekommit. Näringslivet påpekar att
utredningen själv har framhållit att den föreslagna bestämmelsen kan innebära
vissa faror för företagen eftersom redan den omständigheten att talan väcks om
ett bolags försättande i likvidation kan föranleda allvarUga olägenheter för
bolaget. Näringslivet har samma uppfattning. Vidare framhålls att bolagets
likvidation drabbar också andra intressenter än de aktieägare som har missbrakat
sitt inflytande, framför aUt de anställda och fordringsägare. Rätten skaU
visserUgen besluta om likvidation bara om på grund av missbrukets långvarighet
eller annan anledning särskUda skäl därtill föreligger. De omständigheter som
skaU påverka rättens bedömning hänför sig dock tydligen bara tUl förhåUandena
mellan aktieägarna. Övriga gruppers intressen skall inte beaktas. NäringsUvet
anser att det inte finns behov alt införa likvidation som sanktion mot
maktmissbrak, eftersom aktieägare som är utsatt för maktmissbrak kan kräva
skadestånd och även fordra att aktierna inlöses av den skadevållande.
Näringslivet föreslår därför
Prop. 1975:103 148
att
reglema om likvidation som sanktion mot grövre maktmissbmk får utgå.
Advokatsamfundet menar att bestämmelsen om likvidation som sanktion mot
maktmissbruk är synnerligen långtgående. Samfundet anser att bolaget borde ha
möjUghet att utverka ett beslut av domstolen att bolaget skall inlösa
minoritetens aktier inom en viss tidpunkt. Samfundet säger sig inte kunna dela
utredningens uppfattning att de skäl som har föranlett uppställande av förbudet
att förvärva egna aktier gäUer även i fråga om en tvångsinlösen. En
tvångsinlösen kan enligt utredningens mening inverka skadligt på bolagets
ekonomiska förhållanden och medföra att bolaget inte kan betala sina skulder
utan måste gå i likvidation och realisera sina anläggningar till underpris med
förlust för aktieägarna och kanske även borgenärerna. Detta utredningens argument
mot en tvängslösen anser samfimdet inte vara bärande, eftersom lösningsrätten
skulle vara ett altemativ just tUl likvidation som annars skulle vara den enda
sanktionen. Svenska försäkringsbolags riksförbund menar att talan om ett bolags
försättande i likvidation kan föranleda allvarliga olägenheter för bolaget.
Reglerna om skadestånd och skyldighet för majoritetsaktieägare att inlösa
aktier är i huvudsak tillräckliga som skydd mot maktmissbruk. Det kan dock
tänkas att den skadevållande inte har resurser att lösa ut den skadelidande. I
sådant fall bör det enligt förbundets mening vara bolagets sak att lösa in den
skadelidandes aktier. Förbundet anser att fordringsägarna blir mindre lidande
härav än av att bolaget likvideras. Styrelsen för Stockholms fondbörs, Skånes
handelskammare och handelskammaren i Örebro och Västmanlands län avstyrker
reglerna om likvidation som sanktion mot maktmissbrak.
11
Årsredovisning
11.1
Nuvarande ordning
Utomståendes
behov av insyn i aktiebolag tUlgodoses främst genom bestämmelserna om
styrelsens och verkställande direktörs årsredovis-»ing. Föreskriftema härom
avser dels hur redovisningen skall ske, dels vUka redovisningshandlingar som
skaU avges.
Ett aktiebolags
räkenskapsår skall i princip vara helt år och sammanfalla med kalenderåret, om
inte bolagsordningen föreskriver annat. Styrelsen och verkställande direktören
skall för varje räkenskapsår avge redovisning för förvaltningen av bolagets
angelägenheter under detta. Årsredovisningen omfattar alltid de tre
handUngarna balansräkning, som anger bolagets ställning vid räkenskapsårets
utgång (balansdagen), vinst-och förlusträkning samt förvaltningsberättelse.
Dessa redovisningshand-iingar, som skall undertecknas av samtUga
styrelseledamöter och verkställande direktör, skall läggas fram på ordinarie
bolagsstämma för fast-
Prop.
1975:103 149
ställelse.
Minst en månad före stämman skall, handlingama överlämnas tiU bolagets
revisorer. Efter faststäUandet skall handlingama genom insändande tUl
registreringsmyndigheten vara offentiigt tUlgängliga. Har någon tUl
styrelseprotokoUet anmält avvikande mening i fråga om redo-visningshandlmg,
skall hans yttrande bifogas handlingen.
Årsredovisningen
grundar sig på bolagets bokföring och skall överensstämma med denna.
Bokföringslagen (1929: 117) anger den allmänna ramen för bolagets bokföring och
redovisning men aktiebolagslagens regler beträffande årsredovisningen innebär
väsentliga skärpningar i förhåUande till bokföringslagen.
Lagen
upptar ingående regler om värderingen av ett bolags tillgångar. Grundvalen för
balansvärderingsbestämmelserna är att årsbalansen främst är en
resultatutredningsbalans och inte en förmögenhets- eller likvidationsbalans.
Bestämmelsema avser främst att förhindra att tUl-gångarna övervärderas samt
undvika att icke realiserade vinster redovisas och utdelas. Det är en
grandläggande tanke bakom lagstiftningens regler om värdering av tUlgångar och
skulder i balansräkningen att endast realiserad vinst redovisas som vinst. För
att motverka att en förskönande bUd av bolagets ställning ges genom
tillgångsvärderingen är bestämmelsema utformade som maximivärderingsregler.
Något hinder för undervärdering finns däremot inte.
I
lagen görs skillnad mellan tiUgångar avsedda för stadigvarande bruk för
bolaget, anläggningstUlgångar, och andra tillgångar, omsättningstUlgångar.
OmsättningstUlgångar
får upptas till högst det värde som gäller enligt den s. k. lägsta värdets
princip. De värden som därvid ställs mot varandra är verkliga värdet, i regel
försäljningsvärdet efter avdrag för försäljningskostnader, resp. anskaffnings-
eller tiUverkningsvärdet. Omsätt-ningstiUgångar får värderas högre än anskaffnings-
resp. tUlverknings-värde endast om det med hänsyn tiU särskUda omständigheter
kan anses förenligt med god köpmannased.
Dessa
värderingsregler har i praktiken störst betydelse vid varalagrets värdering. Om
varalagret åsätts ett undervärde bUdas en reserv. Denna lagerreserv är alltså
skillnaden meUan å ena sidan lagrets bokförda värde och å andra sidan dess
värde vid tillämpning av lägsta värdets princip. Vid redovisning av varidager
krävs inte att reservens storlek visas öppet vare sig i balansräkning eUer i
förvaltningsberättelse. Man talar om en dold reserv. Eventuell förändring av
reservens storlek behöver inte heller uppges i vinst- och förlusträkningen. En
förändring i sättet för värderingen återspeglas emeUertid inte bara i det i
balansräkningen upptagna värdet utan framför aUt i vinst- och förlusträkningen.
Kännedom om en sådan förändring är därmed av central betydelse vid bedömning
av ett företags lönsamhet och vinstutveckling. I förvaltningsberättelsen skall
därför lämnas redogörelse för sådan ändring av omsättnings-
Prop. 1975:103 150
tillgångs
värdering som i avsevärd mån påverkat årsresultatet eller eljest är av större
vikt. Denna redogörelse behöver inte omfatta beloppet av reservförändringen.
Anläggningstillgång
är från företagsekonomisk synpunkt att bedöma som en kostnad för bolaget, som
bör fördelas på de år under vilka tUlgången används i bolagets rörelse. Med
utgångspunkt från denna tanke stadgas att anläggiungstiUgång får upptas till
högst det belopp vartUI kostnadema för deras anskaffning eller tiUverkning
uppgått (anskaffningsvärdet). På detla värde skaU emellertid avskrivning ske
efter lämplig avskrivningsplan. Anskaffningskostnaden periodiseras. I stället
för avskrivning kan motsvarande belopp uppföras bland skulderna på värdeminskningskonto.
Avskrivning
får underlåtas, om tiUgångarnas verkliga värde uppenbarligen är högre än det
som skulle framkomma efter sådan avskrivning. Omvänt gäUer att om verkliga
värdet, tUl följd av orsak som inte kan antas vara av övergående natur, är
avsevärt lägre än det bokförda värde som framkommer efter den normala årUga
avskrivningen, skall antmgen särskUd avskrivning ske eUer, i den mån det står i
överensstämmelse med allmänna bokföringsgrander och god köpmannased, det
normala årliga avskrivningsbeloppet ökas.
I
princip får anläggnmgstUlgång inte tas upp tiU högre värde än värdet i närmast
föregående balansräkning. I fall av bestående övervärde får emeUertid
uppskrivning ske, för fast egendom dock högst tUl taxeringsvärdet. För att
förhindra att därigenom vinstutdelnuig möjliggörs, stadgas att det belopp
varmed uppskrivning sker måste disponeras antingen för erforderlig avskrivning
på andra anläggningstillgångar eller för överföring tUl aktiekapitalet genom
fondemission.
För
vissa särsldlda slag av tUlgångar, däribland osäkra fordringar, ges i lagen
särskilda värderings- och avskrivningsregler.
TUlgångarna
och skulderna skall i balansräkningen specificeras enligt ett i lagen upptaget
balansräkningsschema. Tillgångarna upptas i tre huvudgmpper, nämligen
fordringar på icke fullgjorda inbetalningar på tecknade aktier,
anläggningstillgångar och omsättningstillgångar. På tillgångssidan redovisas
också förlust på bolagets verksamhet. Såväl anläggnings- som
omsättningstUlgångarna skall specificeras i särskilda huvudposter.
Bestämmelsema om specificering syftar tUl att bolagets innehav av tiUgångar,
som är underkastade särskilda värderingsregler eller annars har särskUd
betydelse för bolagets ställning eller likviditet, skall framgå av redovisningen.
Specificeringen visar också hur bolagsförmögenheten i huvudsak är placerad.
Även beträffande skuldsidan innefattar lagen krav på specificering i vissa
poster. Föratom särredovisning av aktiekapital, reservfond, skuldregleringsfond
och övriga fonder skall värdeminskningskonton samt lång- och kortfristiga
skulder redovisas för sig. Vidare skall oguldna skatter, som belöper på tiden
före balansdagen.
Prop. 1975:103 151
anges
särskilt. Slutligen skall på skuldsidan också uppföras vinst på bolagets
verksamhet. I anslutning tUl balansräkningsschemat ges regler rörande
redovisningen av vissa slag av tillgångar och skulder, däribland
pensionsförpliktelser.
Även beträffande vinst-
och förlusträkningens innehåll upptar lagen regler i anslutning till ett vinst-
och förlusträkningsschema. Detta anknyter nära tUl den dubbla bokföringens
kontoform. Enligt schemat krävs att intäkten från den egentliga rörelsen
redovisas skilt från andra intäkter. Dessa skall specificeras i vissa poster,
såsom vinstutdelning på aktier, räntor, vederlagsfria eller andra extraordinära
förvärv m. m. Vissa kostnader för rörelsen, såsom avskrivningar på
anläggningstUlgångar, skuldräntor, skatter och allmänna förvaltningskostnader
skall redovisas för sig på kostnadssidan. Detta innebär att övriga kostnader
för rörelsen, såsom kostnaden för råvaror, tUlverknings- och försäljningskostnader,
kan dras av från rörelsens omsättningssumma. Endast skUlnaden, nettot, behöver
redovisas som intäkt av rörelsen.
Genom föreskrift om
innehållet i förvaltningsberättelsen uppnås i princip en brattoredovisning av
bolagets rörelseintäkter. Upplysning skall nämligen lämnas om hela intäkten av
rörelsen under räkenskapsåret (omsättningssumman). Kravet på sådan redovisning
modifieras emellertid genom att upplysning skall ges endast om det kan ske utan
förfång för bolaget. Med samma förbehåll skall vidare upplysas sådana för
bedömning av bolagets ställning och resultatet av dess verksamhet samt
styrelsens och verkställande direktörs förvaltning viktiga förhållanden som
inte framgår av övriga redovisningshandlingar. Också händelser av väsentlig
betydelse för bolaget skall uppges även om de inträffat efter räkenskapsårets
slut. Utöver förat nämnda uppgifter tUl belysning av bolagets dolda reserver
skaU förvaltningsberättelsen vidare bl. a. ge upplysning om vissa
anläggningstiUgångars brandförsäkringsbelopp. Har anläggningstUlgångar skrivits
upp under räkenskapsåret måste beloppet anges liksom även orsaken tiU
uppskrivningen och uppgift om hur uppskrivningsbeloppet har använts. Har
omsättningstUlgångar upptagils över anskaffnings- resp. tUlverkningsvärdet,
skall detla jämte orsaken därtiU anmärkas. Viktigare förändringar i förhållande
tUl tidigare år i fråga om avskrivningar på anläggningstUlgångar skall anges.
Har bolaget ändrade principerna för värdering av omsättningstillgångarna,
skall detta också, som förut nämnts, anmärkas i förvaltningsberättelsen.
11.2
Aktiebolagsutredningen
Utredningen
framhåller att det just inom redovisningsområdet uppenbarligen står att vinna
stora praktiska fördelar genom en långt driven harmonisering, varför samtliga
länders utredningar lagt särskild vikt vid att om möjUgt komma fram tUl en helt
parallell utformning av texten
Prop. 1975:103 152
inom
redovisningskapitiet. Förslagets lagtext medför inte några mera radikala
avsteg från gällande svensk rätt. Detta innebär emellertid för de övriga
länderna, särskUt Danmark och Finland, en betydande skärpning av
redovisningskraven.
Årsredovisning,
som består av balansräkning, resultaträkning (vinst-och förlusträkning enligt
gällande lag) och förvaltningsberättelse, är i förslaget den sammanfattande
benämningen på redovisningshandlingar som skall upprättas av aUa bolag.
Årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av "god redovisningssed",
vUket uttryck ersätter de i gällande lag använda orden "aUmänna
bokföringsgnmder och god köpmannased". Behovet av en allmän hänvisning
till god redovisningssed beror enligt utredningen dels på att lagen inte kan
reglera alla frågor och situationer, dels på att redovisningspraxis efter hand
utvecklas. Även i övrigt har terminologin på åtskilliga punkter i förslaget
moderniserats för att stå i bättre överensstämmelse med den som är i bruk inom
praxis och den företagsekonomiska litteraturen.
I
fråga om redovisningskapitlets bestämmelser föreslår utredningen följande
uppställning. Efler tre paragrafer innehållande stadganden om
redovisningsskyldighet, definitioner och andra allmänna frågor följer tre
paragrafer om balansvärderingen. Bestämmelser ges därefter om balansräkningens
och resultaträlcningens specificering, följt av regler om kompletterande
uppgifter och upplysningar tUl dessa handlingar. En teknisk nyhet är därvid alt
dessa uppgifter föreslås kunna lämnas i form av noter till resp. handling.
Efter stadganden om förvaltningsberättelse och koncernredovisning avslutas
kapitlet med bestämmelser om årsredovisningens och revisionsberättelsens
insändande till registreringsmyndigheten.
Värderingsreglerna
utfomias i förslaget som maximivärderingsregler och förslaget tiUåter således i
likhet med nuvarande ordning att genom undervärdering dolda reserver bildas.
Utredningen framhåller alt bortsett från att förbud mot undervärdering kan
tänkas ha ogynnsam verkan i fråga om bolagens konsolidering, ett viktigt hinder
mot ett sådant förbud ligger i den sammanknytning mellan redovisningen och de
skatterättsliga bestämmelser som fiims. Skatterätten medger att företagen vid
beräkningen av beskattningsbar inkomst får undervärdera tUlgångar. Samtidigt
finns vissa krav på att sådana undervärderingar, för att få tUl-godoräknas,
skall genomföras i företagens räkenskaper. Att utan ändring av skattelagarna
införa ett förbud mot undervärdering skulle sålunda enligt utredningen helt
förändra aktiebolagens skattesituation i jämförelse med andra företagsformer
och strida mot intentionerna bakom skattelagstiftningen.
För
värdering av omsättningstillgångar föreslås lägsta värdets princip gälla
oförändrad. Grundtanken bakom denna princip är, framhåller utredningen, för
det första att förhindra redovisning av ännu inte realiserade vinster, för det
andra att kräva ett hänsynstagande på förhand till
Prop. 1975:103 153
sannolika
förluster på omsättningstUlgångar, även där dessa förluster ännu inte blivit
realiserade. Utredningen påpekar att frågan om det lägsta värdets princip
utförligt diskuterats i företagsekonomisk och juridisk litteratur. Enighet
råder därvid om att det första av de angivna syftena tillgodoses genom att
anskaffningskostnaden uppställs som högsta tillåtna värde. I förslaget
definieras termen anskaffningskostnad så att den avser kostnaden både vid
förvärv utifrån och vid egen tUlverkning. Frågan om vad som skall hänföras till
kostnaden för en lUlgångs anskaffning eller tillverkning får enligt utredningen
göras beroende av vad god redovisningssed bjuder.
För att tUlgodose det
andra syftet med lägsta värdets princip måste ett andra maximivärde (dagsvärde,
verkligt värde) införas. Utredningen anger att som sådant värde diskuteras i
första hand antingen nettoförsäljningsvärdet (försäljningspris minskat med
försäljningskostnader) eller återanskaffningsvärdet (nuanskaffningsvärdet).
Utredningen har stannat för att i likhet med gällande lag använda
nettoförsäljningsvär-det. Med "försäljningsvärdet" åsyftas det pris
som bolaget uppnår vid normal försäljning i den löpande rörelsen. I
"försäljningskostnader" bör enligt utredningen inräknas skälig andel
av bolagets administrationskostnader.
Liksom gällande lag
förutsätter förslaget att verkliga värdet i vissa fall enligt god
redovisningssed bör bestämmas på annat sätt än som netto-försäljningsvärdet.
Som exempel härpå nämner utredningen osäkra fordringar samt lager av varor
under tillverkning och råvaror.
Huvudreglema för värdering
av anläggningstillgångar föreslås i sak oförändrade. De får sålunda upptas tUl
högst anskaffningskostnaden och principiellt förbud mot uppskrivning gäller.
Avskrivning på anläggningstillgångar, som undergår värdemmskning, föreslås i
likhet med gällande rätt årligen skola ske med minst belopp som svarar mot
lämplig avskrivningsplan, om inte tUlgången uppenbarUgen redan är tiUräckUgt
avskriven. Utredningen anmärker att eftersom undervärdering är tUlåten, avskrivningsplanen
avser att bestämma det vid varje balansdag högsta till-låtna balansvärdet av
tUlgången.
Förslaget
skiljer emeUertid, i likhet med praxis, på avskrivning och nedskrivning.
Avskrivning sker i princip enligt avskrivningsplan. Nedskrivning avser dels
extraordinär, utanför avskrivningsplan liggande nedsättning av bokförda värdet
på t. ex. maskiner, fastigheter och liknande, dels nedsättning av bokförda
värdet avseende tUlgångar som normalt inte är föremål för vanUgt
avskrivningsförfarande, t. ex. aktier och fordringar.
För
rätt tUl uppskrivning av anläggningstUlgång bibehåUer förslaget gällande lags
begränsningar. Uppskrivningsbeloppet skall användas tUl erforderlig
nedskrivning av andra anläggningstUlgångar, fondemission eller avsättning tUl
uppskrivningsfond. Denna fond, som inte finns enligt
Prop. 1975:103 154
gällande
lag, får tas i anspråk endast för nedskrivning av anläggningstillgång eller
fondemission. Den ingår alltså i bolagets bundna egna kapital.
Utredningen påpekar att
enligt det danska förslaget kan uppskrivningsbelopp användas för täckning av
förlust. Detla överensstämmer enligt utredningen inte väl med förbudet att
använda det mot uppskrivningen svarande beloppet till vinstutdelning.
Visserligen kan även möjligheten att utnyttja sådant belopp för täckande av en
nedskrivning i viss mån anses strida mot denna tanke, eftersom härigenom
nedskrivningen inte behöver belasta årsresultatet. Utredningen har dock ansett
rimligt att medge denna utjämningsrätt som redan förekommer i gällande lag.
Dess tillämpningsområde begränsas dock något enligt förslaget som använder
uttrycket "erforderlig nedskrivning" tUl skiUnad från gällande lags
"erforderlig avskrivnmg". Med gällande lags terminologi innefattar
uttrycket även ordinarie årsavskrivningar på byggnader, maskiner etc. vUket
inte är fallet enligt förslaget. Den föreslagna regeln kommer sålunda att medge
att en väsentiig extraordinär värdeminskning inte skaU behöva drabba
årsresultatet, om det samtidigt finns väsentiiga övervärden i andra
anläggningstUlgångar. Utrednuigen anmärker att nedskrivningen inte får göras
större än som erfordras. En längre gående nedskrivningsrätt kan nämligen
missbrukas tUl att skapa utdelningsbar vinst på det sättet att bolaget först
använder ett uppskriv-ningsbelopp till nedskrivning av annan anläggningstiUgång
under dess realisationsvärde och därefter säljer den nedskrivna tillgången.
Utredningen framhåller
att, med hänsyn till grundtanken att uppskrivningen inte får användas till
vinstutdelning, uppskrivningen inte skall redovisas över resultaträkningen. När
uppskrivningen används för nedskrivning, skall därför upp- och nedskrivningen
bokföras direkt på resp. tUlgångskonton. Enligt förslaget skall emellertid
särskUd redogörelse för förfarandet lämnas.
Förslagets regler om
redovisningen av omsättningstillgångarna innebär i princip ingen förändring i
förhållande till gällande rätt. Varulagerreserven eller förändring därav
behöver således inte upplysas i absoluta tal. Utredningen som konstaterar att
öppen redovisning i detta hänseende på senare tid blivit vanlig i större aktiebolag,
särskilt de börsin-troducerade, motiverar sin ståndpunkt på följande sätt. Det
skulle, bli fråga om särregler för Sverige, varigenom den nordiska enhetUgheten
i redovisningskapitalet skulle brytas. Bestämmelser om en öppnare redovisning
skulle endast avse större bolag, i första hand sådana som har intresse för
aktiemarknaden eller är stora arbetsgivare. Enligt utredningen skulle i mindre
bolag utlämnande av sådana uppgifter ibland ge konkurrenter möjUghet att skada
bolaget.
Enligt
förslaget gäUer som huvudregel att hela intäkten av rörelsen under
räkenskapsåret (omsättningssumman) skaU tas upp i resultaträkningen, s. k.
brattoredovisning. SkiUnaden mellan omsättningssumman
Prop.
1975:103 155
och
brattoresultatet får redovisas i en enda post, om mte bolagets förhållanden
eller god redovisningssed kräver en speciell uppdelning. Enligt förslaget får
också elt slags nettoredovisning tUlämpas, varvid omsättningssumman uppges
inom linjen och den nyssnämnda posten kan bortfalla.
I
gällande lag modifieras kravet på redovisning av omsättningssumman genom en
förfångsklausul. Detsamma gäller enligt utredningsförslaget men med vissa
jämkningar. Utredningen anser nämligen att behov fortfarande finns att bereda
visst skydd för mindre företag med ensartad produktion från en sådan insyn från
övermäktiga konkurrenters sida, att dessa genom en längre eller kortare tids
priskonkurrens kan slå ut företaget ur marknaden. Till undvikande av att
förfångsbestämmelsen utnyttjas i andra situationer än där ett verkligt
skyddsbehov föreligger har formuleringen skärpts. Omsättningssumman skall tas
upp, om det ej på grund av "särskUda omständigheter" är tUl förfång
för bolaget. Med sådana särskilda omständigheter avses i första hand nyssnämnda
konkurrenssituationer.
Skyldigheten
att i förvaltningsberättelsen lämna upplysningar tUl komplettering av övriga
redovisningshandlingar modifieras i förslaget i likhet med gäUande lag genom en
förfångsklausul. Dess formulering är i förslaget skärpt på samma sätt som i
fråga om redovisning av omsättningen. Förvaltningsberättelsen skall liksom
enligt gäUande lag innehålla förslag till dispositioner beträffande vinst eller
förlust.
11.3
Fondbörsutredningen och samarbetsutredningen
11.3.1
Allmänt
I
skilda betänkanden har fondbörsutredningen och samarbetsutredningen lagt fram
förslag till en i allt väsentUgt likalydande lag med särskilda
redovisningsbestämmelser för vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Motiven till lagförslaget återfinns i fondbörsutredningens betänkande. Enligt
sina direktiv har fondbörsutredningen haft att undersöka möjligheterna till
förbättrad ekonomisk upplysning om de bolag som är av intresse från
aktiemarknadens synpunkt. Samarbetsutredningen har också haft att behandla
företagens informationsgivning men från en något annorlunda bestämd
utgångspunkt, nämligen samhällsorganens och de i företagen anställdas behov av
uppgifter från företagen, oberoende av ägarförhållandena och associationsform.
Fondbörsutredningen
pekar på att under senare tid har en både snabb och genomgripande utvidgning av
informationsgivning ägt ram utan att incitament därtUl kommit
lagstiftningsvägen. En praxis som innebär öppnare redovisning har sålunda undan
för undan utvecklats särskUt i större företag. Av betydelse för utvecklingen
har varit främst de växande kraven från aktiemarknaden. TUl det som numera
redovisas öp-
Prop. 1975:103 156
pei
utöver vad lagstiftningen föreskriver hör bl. a. uppgifter om lagerreservens
storlek eller dess förändring, investeringar i anläggningstiUgångar,
finansieringsfrågor, kalkylmässiga eller planenliga avskrivningar samt vissa
koncemförhållanden. Den ökade förekomsten av delårsrapporter kompletterar
denna bild. Utredningarna påpekar att den utveckling som ägt ram i Sverige är
närmast unik. I detla sammanhang framhålls att Föreningen auktoriserade
revisorer sedan länge verkat för en öppnare och mer enhetlig
redovisningspraxis, bl. a. genom att publicera rekommendationer för
årsredovisningen. Vidare har rekommendationer för de börsregistrerade företagens
informationsgivning utarbetats av Näringslivets börskommitté.
Utredningarna
har valt att för företagens informationsgivning uppställa ett normsystem med
två nivåer, lagstiftningsnivå och rekommendationsnivå. Uppdelningen på två
nivåer har skett dels efter en gradering av informationsbehovet, dels med
hänsyn till lämpligheten av att över huvud taget lagstifta i dessa frågor.
Enligt fondbörsutredningen bör lagstiftning tUlgripas endast på sådana områden
där det råder klarhet i teoretiskt hänseende och där några större svårigheter
inte kan föreligga för företagen att efterkomma kraven. Fondbörsutredningen
pekar också på att redovisningsområdet hela tiden utvecklas.
Utredningarna
har stannat för att föreslå lagfäst informaiion i bl. a. följande avseenden:
föregående års balans- och resultaträkning skall intas i årsredovisningen;
lagerreservens storlek och förändring skall redovisas; under- eller
överavsättning avseende pensionsåtaganden skall anges; omsättningssumman skall
intas i resultaträkningen (bmttoredovis-ning); bruttoinvesteringar i vissa
anläggningstillgångar skall anges; delårsrapport skall avges.
Frågor
som utredningarna ej ansett sig böra föreslå reglerade genom lagstiftning rör
normala (planmässiga, kalkylmässiga) avskrivningar, finansieringsanalys vars
ändamål är att ge en översikt över ett företags finansierings- och
investeringsförhållanden förhandsmeddelanden, särredovisning av resultatet
för olika rörelsegrenar och driftsställen, utgifter för forsknings- och
utvecklingsarbete samt offentUg registrering av större aktieinnehav. För
utredningarnas närmare motivering för sin ståndpunkt härvidlag hänvisas tUl
resp. betänkande, fondbörsutredningen s. 8287 och samarbetsutredningen s.
107111. Fondbörsutredningen anser emellertid att ett rekommendationssystem
här kan erbjuda möjligheter till en ändamålsenlig behandhng eftersom man ännu
inte i teori och praxis funnit slutUga lösningar på berörda redovisningsfrågor.
Genom att skapa ett permanent organ, en redovisningsnämnd (se vidare avsnitt
11.3.5), med uppgift att utfärda redovisningsrekommendationer kan man enligt
utredningen säkerställa en anpassning efter utvecklingens krav och få en
fortlöpande bevakning av utvecklingen på redovisningsområdet.
Prop. 1975:103 157
11.3.2
Tillämpningsområdet
De
företag som utifrån fondbörsutrednuigens utgångspunkter berörs av lagförslaget
är i första hand aUa bolag vUkas aktier är noterade vid Stockholms fondbörs
eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer. Vidare
omfattas andra företag för vUkas aktier en marknad kan förekomma, nämligen
bolag som vid utgången av det senaste kalenderåret haft tillgångar med ett
nettovärde överstigande 10 miljoner kr. och tUlika tiUämpat LFA eUer, om så
inte skett, ändå kan antas ha haft mer än 200 aktieägare.
Fondbörsutredningen
framhåller att grundföratsättningen för att ett bolag utanför börs- och
listbolagens krets skall anses vara ett aktiemarknadsbolag är att ett större
antal personer innehar aktierna. En viss minsta företagsstorlek bör krävas
eftersom den utvidgade redovisningsskyldigheten föratsätter ökade personella
resurser som mindre företag inte har tiUgång tiU. I fråga om aktiemas spridning
är något annat mått än antalet aktieägare inte tänkbart. Utredningen påpekar att
en svårighet ligger i att finna ett acceptabelt sätt att fastställa antalet
ägare. Bolag som är anslutna tUl det förenklade aktiehanteringssystemet bör
rimligen presumeras ha mer än 200 aktieägare. För tillämpning av lagen på
andra företag kan aktiebokens uppgifter inte ensamt läggas till grund för
avgörande av antalet aktieägare. Det bör åligga bolagen enligt utredningen att
även på andra lämpliga vägar konstatera om gränsen överskridits. En möjUghet
att konstatera verkliga antalet ägare kan vara att utgå från en förteckning
upprättad efter de vid utdelningens lyftande avlämnade deklarationsuppgifterna.
Utöver grapperna börs- och
listbolag, som f. n. omfattar 105 företag, inklusive elva bank- och
försäkringsbolag, beräknas med de av utredningen i övrigt valda kriterierna
och med utgångspunkt från förhållandena år 1968 drygt 25 aktiebolag komma att
tillhöra kategorin aktie-marknadsbolag. Ulredningen anger att denna grapp
skulle öka med omkring 20 företag, om kravet på aktiemas spridning sänks tUl
minst 100 ägare.
Från
de synpunkter samarbetsutredningen haft alt beakta föreslår denna utredning att
lagens redovisningsbestämmelser skall tUlämpas också på aktiebolag och
ekonomiska föreningar som har mer än 500 anställda. Samarbetsutredningen har
övervägt att vid sidan av detta kriterium göra avgränsningar med utgångspunkt
från omsättningssumma eller balansomslutning. Utredningen finner emellertid en
betydande sam-varialion föreUgga mellan antalet anställda och de andra
kriterierna varför regeln kan göras enkel. I fråga om vilket antal anslällda
som skall väljas gör utredningen en avvägning mellan å ena sidan intresset att
sätta gränsen lågt för att alla företag med inte alltför begränsad samhällsekonomisk
betydelse skall omfattas av bestämmelserna och å andra sidan företagens behov
av skydd i vissa konkurrenssituationer samt
Prop.
1975:103 158
mindre
företags bristande administrativa resurser. Med begränsningsregeln 500
anställda kommer enUgt utredningen omkring 350 aktiebolag och omkring 40
ekonomiska föreningar att falla under de särskilda re-dovisnuigsbestämmelserna.
Till dessa tal skall läggas ytterligare 50 a 100 aktiebolag som bestämmelserna
blir tUlämpliga på enbart tiU följd av de av fondbörsutredningen föreslagna
begränsningsreglerna.
Enligt förslaget är lagen
inte tillämplig på bank- och försäkringsaktiebolag. Motiven för detta är att
bank- resp. försäkringsinspektionen har långtgående insynsmöjligheter, att
redovisningsstandarden ligger högt samt att verksamheten lUl sin art så klart
skiljer sig från övriga av förslaget berörda förelags, att särskilda
beslämmelser skulle erfordras i ett stort anlal speciella hänseenden.
I
en reservation förordas att lagen blir tillämplig, om företag har mer än 200
aktieägare eller har tiUgångar på mer än 10 mUj. kr. eller har minst 200
anslällda.
11.3.3
Lagfästa vidgade krav på årsredovisning
Utredningama
framhåller att en öppen redovisning av storleken på eventueUt förekommande
lagerreserv är av stor vikt för bedömningen av ett företags konsoUderingsgrad,
betalningsförmåga och ränta-biUtet. Lagrets brattovärde skall enUgt förslaget
särskilt anges i balansräkningen. SkUlnaden mellan detta bruttovärde och
bokförda värdet, lagerreserven, skall också anges där. Brattovärdet föreslås
få beräknas på två alternativa sätt, nämligen med utgångspunkt från antingen
civUrät-tens eller skattelagstiftningens bestämmelser.
Utredningarna
anser uppenbart att som huvudregel bör gälla en bestämning av bruttovärdet som
ansluter tUl det uttryck för lägsta värdets princip som ingår i
aktiebolagslagen och lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar. Enligt
huvudregeln skall därför i balansräkningen anges det högsta värde varulager
får upptas till enligt bestämmelser därom i aktiebolagslagen resp. lagen om
ekonomiska föreningar.
Emellertid anser
utredningarna att det måste beaktas att företagen i första hand inventerar
varalagret enligt kommunalskatlelagens beslämmelser. Den skatterättsliga
formuleringen av lägsta värdets princip innebär att det värde varpå den
skattemässigt tillåtna nedskrivningen av varalager baseras skall vara lagrets
anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvärdet på balansdagen är lägre,
detta värde i förekommande fall efter avdrag för inkurans. Förslaget innebär
därför att brattovärdet på lagret också får anges på detta sätt, om upplysning
därom ges i en not i balansräkningen. Utredningama framhåUer att som en
konsekvens av att företagen får följa den skattemässiga värderingsregeln följer
att också de skattemässigt tillåtna inkuransavdragen, i allmänhet schablonmässigt
5 %, får användas.
I
förslaget stadgas vidare att ökning eller minskning av lagerreserven
Prop. 1975:103 159
skall
öppet redovisas som särskUd post i resultaträkningen. Förändringen av
lagerreserven skall därvid enligt utredningarna anges såsom skiUnaden mellan
lagerreserven vid räkenskapsårets början och reserven vid årets slut.
En dold reserv kan också
uppkomma i samband med redovisningen av pensionsskuldsavsättningar. Ett
företags sammanlagda avsättning för pensionsändamål i form av skuldredovisning
i balansräkningen under särskild post och/eller av förmögenhet i
pensionsstiftelse kan nämligen överstiga den faktiskt existerande skuld som
utgörs av det beräknade kapitalvärdet av företagets pensionsåtaganden. GäUande
lag har inga krav på uppgift i årsredovisningen om överskottet.
Fondbörsutredningen
föreslår att större företag skall redovisa inte endast underskott i
pensionsskuldsavsältningar utan även överskott i sådana avsättningar.
Utredningen har emeUertid på grund av redovisningstekniska svårigheter inte
ansett sig böra föreslå krav på redovisning också av förändringarna i
eventuellt förekommande skillnadsbelopp.
I
resultaträkningen skall enUgt förslaget vidare omsättningssumman obligatoriskt
redovisas. Detta innebär att för berörda företag förfångsklausulen i
aktiebolagslagen sätts ur kraft. Att såsom aktiebolagsutredningen föreslagit
öppna möjUghet att redovisa bruttoomsättningssumman inom linjen har
utredningama inte ansett sig böra medge som altemativ. Utredningarna framhåller
att den bästa effekten av en brattoredovisning erhålls, om resultaträkningen
uppställs i s. k. staffel-form med stegvis redovisning av resultatet. Enligt
förslaget kan om synnerliga skäl föreUgger, dispens medges från bestämmelsen
om redovisning av omsättningssumman. Utredningama anger att företag inom försvarsindustrin
samt företag i alldeles speciella konkurrenssituationer kan behöva befrias från
kravet.
I
not till balansräkningen eUer i förvaltrdngsberättelsen skall vidare enligt
förslaget för vart och ett av de fem senaste räkenskapsåren anges
bruttoinvesteringarnai fastigheter, fartyg samt maskiner, inventarier o. d.,
som redovisas som anläggningstUlgångar. Beloppen skall därvid fördelas på de
under särskUda poster i balansräkningen upptagna anläggningstUlgångama.
Utredningama framhåller att tidsperioden fem år överensstämmer med en av
huvudreglerna för räken-skapsenUg avskrivning av maskiner enUgt
kommunalskattelagen, nämligen den s.k. 20 %-avskrivningen, som medger
avskrivning på fem år. Med ledning av den lämnade uppgiften kan sålunda enkelt
storleken av en 20 %-avskrivning beräknas, vilken enligt utredningama i många
faU kan vara en inte orimlig approximation till en normalavskrivning för sådana
tillgångar.
Enligt
förslaget skall föregående års balans- och resultaträkning intas i
årsredovisnmgen. Om ändring har vidtagits i fråga om posters specificering,
skall uppgiftema från den tidigare
Prop. 1975:103 160
redovisningshandlingen
sammanställas så att specificeringen stämmer överens med den som tillämpas för
året. Enligt utredningama underlättas härigenom bedömningen av ett företags
resultat och ställning. Förändringarna i företagets finansiella förhållanden
kan därför lätt överblickas, vUket är ett viktigt motiv för bestämmelsen,
eftersom regler om publicering av finansieringsanalys inte föreslås.
11.3.4
Delårsrapport
Allt
eftersom många företags årsredovisningar enligt utredningarna blivit
utförligare och klarare samt det primära informationsbehovet härigenom
tillgodosetts bättre än förut, har rapportering tUl aktiemarknaden endast en
gång om året kommit att på många håU uppfattas som otillräcklig. Detta har
föranlett en frivUlig publicering av delårsrapporter, som inleddes i Sverige
år 1962, och sedan fått en synnerligen snabb spridning i praxis. Utredningarna
framhåller att en sådan utvidgning i informationsgivningen har betydelse inte
endast för aktiemarknaden ulan i lika hög grad för anstäUda samt kommunala och
statiiga myndigheter. Därför föreslås att delårsrapportering skall bli
obUgatorisk för alla företag som omfattas av de tidigare nämnda bestämmelserna
om årsredovisning.
Enligt
förslaget skall minst en delårsrapport avges. Rapporten skall avse verksamheten
från räkenskapsårets början. Minst en delårsrapport skall enligt förslaget
omfatta minst en tredjedel av räkenskapsåret och högst två tredjedelar därav.
Beslämmelse om den tidsmässiga omfattningen får ses mot bakgrunden av att
utredningama inte ansett det möjligt att kräva mer än en delårsrapport under
året. Den relativt stora spridningen mellan de två tidsgränserna medges för att
varje företag skall kunna ha en till sin verksamhet lämpligt anpassad
rapportperiod. Delårsrapport skall hållas tUlgänglig för envar hos företaget
och översändas till aktieägare eUer medlem som begär det. Utredningarna föreslår
vidare att en delårsrapport per år skall göras offentligt tUlgänglig genom att
den sänds in till registreringsmyndighelen inom två månader efter
rapportperiodens utgång. Förslaget föreskriver vidare att delårsrapporten
skall innehålla uppgUJter för motsvarande period eUer tidpunkt föregående år.
Använda termer bör överensstämma med årsredovisningens.
I
delårsrapport skaU enligt förslaget lämnas en översiktlig redogörelse för
verksamheten under rapportperioden, för resultatet av verksamheten samt för
investeringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan föregående
räkenskapsårs utgång.
Utredningama
påpekar att i och för sig erhåUs den bästa informationen om företagels
resultat om man kräver en partiell resultaträkning som slutar med en vinst före
bokslutsdispositioner och skatter. Det har dock inte ansetts möjligt att av
alla företag inom lagens tillämpningsom-
Prop. 1975:103 161
rade
kräva en sådan resultaträkning. Främst posterna "rörelseresultat" och
"avskrivningar" i resultaträkningen kan nämligen för många företag
erbjuda särskilda problem, om de skall redovisas under löpande år. För en
korrekt redovisning av rörelseresultatet krävs av företagel bl. a. att det med
tillräcklig noggrannhet kan fastställa värdet av lagret vid periodens utgång.
Enligt utredningama skulle vissa företag få lägga ned betydande kostnader,
framför allt i form av en stor personalinsats för inventeringar o. d., om
uppgift om rörelseresultatet skulle krävas. Vad avskrivningarna beträffar
skulle ett krav på att dessa skall anges i resultaträkning i en delårsrapport
inte vara meningsfullt annat än om kravet gällde normala avskrivningar.
Eftersom krav härpå inte ansetts kunna ställas vid årsredovisning kan naturligt
nog så inte heller ske i fråga om delårsrapport.
Utredningama
har därför funnit lämpligt att tUlgodose behovet av information om resultatet
genom att fordra, som tidigare nämnts, dels en översiktlig kommentar till
resultatutvecklingen, dels beloppsuppgifter för de i en partiell
resultaträkning ingående posterna med undantag för rörelseresultat och
avskrivningar. De resultatuppgifter som föreslås angivna med belopp är
omsättningssumman, finansiella intäkter och kostnader med uppdelning på
uldelningsintäkter, ränteintäkter och räntekostnader samt vinster och
förluster på avyttring av anläggningstillgångar ävensom andra extraordinära
intäkter och kostnader.
Periodens
braltoinvesteringar i anläggningstUlgångar skall anges beloppsmässigt.
Investeringar i aktier skall därvid anges separat. Slutligen skall enligt
förslaget uppgift lämnas om summan av kassa och banktillgodohavandena vid
rapportperiodens utgång samt om medeltalet anställda under perioden.
11.3.5 Näringslivets redovisningsnämnd
Fondbörsutredningen
föreslår att en nämnd för redovisningsfrågor inrättas. Nämnden skall utgöra en
komplettering av den föreslagna lagstiftningen. Den skall följa
redovisningspraxis och utvecklingen i övrigt och skall genom sin verksamhet
inte bara vara ett stöd för ulvecklingen utan också en impulsgivare på
redovisningsområdet. Genom nämndens verksamhet kan man uppnå att redovisningen
kontinuerligt anpassas efter utvecklingen.
Utredningen
diskuterar olika vägar att tillgodose behovet av ett auktoritativt organ.
Därvid övervägs möjligheten att anförtro uppgifterna åt styrelsen för
Stockholms fondbörs. Föreningen auktoriserade revisorer. Näringslivets
börskommitté eller Sveriges finansanalytikers förening. Utredningen stannar
emellertid för att en särskild nämnd bör skapas för uppgiftema. Det förutsätts
att denna nämnd kommer att nära samarbeta med de förut nämnda organen.
Med
namnet "Näringslivets redovisningsnämnd" avser utredningen
11 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 162
att
markera att det rör sig om ett organ som under medverkan av olika intresserade
parter inom näringslivet skall verka för förbättrad offentlig redovisning.
Nämndens verksamhetsområde utgörs av aktiemarknadsbolagen och andra bolag,
vars aktier är föremål för en mer omfattande handel. Nämnden skall emellertid
enligt förslaget dessutom kunna la upp redovisningsfrågor som avser andra
företagstyper, om detta skulle vara av intresse från nämndens allmänna
utgångspunkter.
Betänkandet
innehåller ett utkast lill stadgar för nämnden. Stadgarna förutsätts bli
antagna av nämnden och fastställda av regeringen.
I stadgeförslaget
preciseras nämndens uppgifter på följande säll. Nämnden skall utarbeta
rekommendationer beträffande företagens offentliga redovisning och följa
tillämpningen av rekommendationerna. Den skall ta upp förhandlingar med företag
som inte följer utfärdad rekommendation eller som i övrigt inte redovisar på
tillfredsställande sätt. På begäran av företag skall nämnden kunna lämna
förhandsbesked om visst redovisningssätt kan anses vara tUlfredsställande. I
övrigt skall nämnden följa utvecklingen av redovisningspraxis i Sverige samt av
bestämmelser och praxis på redovisningsområdet utomlands. Enligt utredningen
innefattar detta nämndens cenirala uppgifter. Nämnden kan emellertid, uttalar
utredningen, naturligtvis också ta andra initiativ inom ramen för sitt ändamål.
Beträffande
nämndens uppgift att utfärda rekommendationer uttalar ulredningen bl. a.
följande. Nämnden bör kunna såväl ge rekommendationer för omedelbar tUlämpning
som uttala önskemål med en mera långsiktig inriktning. Med största sannolikhet
kommer nämnden att finna det svårt att på vissa områden via definitiva
rekommendationer skapa enhetliga normer. I många fall får arbetet då inriklas
på mer långsiktiga och t. v. mera allmänt formulerade mål för företagens informationsgivning.
Uttalandena kan senare utformas som definitiva rekommendationer.
Rekommendationerna tankes i en del fall ha mera formen av en kommenterande
eller beskrivande framställning än av en konkret anvisning. Ofta kan
rekommendationerna antagligen med fördel utformas som alternativa förslag.
Utredningen
räknar med atl nämndens rekommendationer i allmänhet kommer alt följas av
företagen. Nämnden bör studera företagets olika redovisningshandlingar för att
kunna konstatera att rekommendationerna tillämpas. Detta utgör elt led i
nämndens fortlöpande bevakning av att ett tillfredsställande redovisningssätt
generellt iakttas. Om ett företag inle följer given rekommendation, skall
nämnden enligt utredningens förslag ta upp förhandlingar med företaget.
Förhandlingama syftar tUl att utreda omständigheterna i det enskilda fallet
och skälen lill avvikelsen. Anses redovisningen vara otillfredsställande, kan
nämnden slutligen ge offentlighet åt sin ståndpunkt i frågan, om företaget
inte ändrar sin redovisning. Nämnden skall enligt förslaget inte för-
Prop. 1975:103 163
foga
över andra sänktionsmedel än de som kommer att stå till buds i form av
möjligheterna att offentiiggöra nämndens ståndpunkt.
Nämnden är avsedd som ett
expertorgan på redovisningsområdet. SamtUga ledamöter i nämnden bör därför
enligt förslaget besitta god kunskap om näringslivets redovisningsförhållanden.
Nämnden föreslås bestå av nio ledamöter, varav en ordförande som, tillsammans
med ställföreträdare för honom, utses av regeringen. Övriga ledamöter skall
enligl förslaget utses av styrelsen för Stockholms fondbörs, lärarrådet vid
Handelshögskolan i Stockholm, Svenska fondhandlareföreningen. Föreningen
auktoriserade revisorer. Handelskamrarnas nämnd. Landsorganisationen i Sverige,
Sveriges industriförbund samt Tjänstemännens centralorganisation. Ledamöterna
skall enligt förslaget inte nomineras för att bevaka den utseende
organisationens intressen ulan för att företräda sakkunskap på redovisningsområdet.
För den av fondbörsstyrelsen utsedda ledamoten anges i förslaget till stadgar
att han skall bevaka den aktieägande allmänhetens informationsinlresse.
Dessutom anges dels att den av handelshögskolan utsedde ledamoten skall väljas
bland företrädare för den företagsekonomiska vetenskapen (han behöver inte
hämtas från högskolan), dels att den av fondhandlareföreningen valde skall
utses bland företrädare för den yrkesmässiga analysverksamheten.
I
övrigt diskuteras och regleras i förslaget frågor om förfarande och
arbetsformer, beslut, offentlighet och sekretess m. m. samt finansieringsfrågor.
Enligt förslaget skall nämndens verksamhet finansieras av Stockholms fondbörs
genom avgifter på värdepappershandeln.
11.4
Bokföringsutredningen
1971
års utredning om bokföringslagstiftningen har i början av år 1974 lagt fram ett
belänkande med förslag lUl bokföringslag (SOU 1973: 57). Förslaget innehåller
utförliga bestämmelser om bokföringsskyldigas årsbokslut, dvs. det officiella
men ej offentliga avslutet av räkenskapsårets löpande bokföring. Förslaget i
denna del innebär en reglering som i sak står mycket nära vissa av de
föreslagna reglerna om aktiebolagens årsredovisning. Remissyttrandena över
aktiebolagsutredningens förslag har också kunnat beaktas vid arbetet.
Bokföringsutredningens
förslag till bokföringslag tas inte upp till behandling i detta
lagstiftningsärende. Remissyttrandena över förslaget redovisas därför inte
heller i detta sammanhang. Jag har dock funnit erforderligt att lämna en
kortfattad sammanfattning av förslagets innehåll, såvitt avser reglerna om
årsbokslut.
I
den föreslagna bokföringslagens avsnitt om årsbokslut uppställs krav på
resultaträkning och balansräkning. Uppställningsformer anvisas för dessa båda
redovisningar, former som dock inte obligatoriskt behöver
Prop. 1975:103 164
iakttas.
Uppställningen för resultaträkningen har s. k. staffelform med stegvis
redovisning av resultatet. Schemat för balansräkningen är avpassat tUl nu
använda former för aktiebolagens balansräkningar men innehåller en del
förenklingar. ÅtskUlnad görs mellan omsättningstillgångar och
anläggningstUlgångar och en särskild bestämmelse ger anvisningar för
uppdelningen. Som omsättningstillgång skall sålunda tas upp tillgång som
anskaffats eller tillverkats för försäljning, förbmkning eUer annan omsättning
och som finns kvar i rörelsen på balansdagen. Med anläggningstUlgång förstås
enligt förslaget tUlgång som är avsedd att brukas i rörelsen under mer än ett
räkenskapsår. Krav,uppställs på öppen redovisning av obeskattade reserver och
reservförändringar, således förutom lagerreserv även anläggningsreserver dvs.
ackumulerade avskrivningar utöver plan. Kravet på redovisning av reserver
efterges för mindre rörelser, I resultaträkningen skall brattoomsättningen
redovisas öppet. För värdering av omsättningstillgångar skall som huvudregel
gälla lägsta värdets princip. Sådan tillgång skall alltså tas upp till det
lägsta av antingen anskaffningsvärdet eller verkliga värdet. Verkliga värdet
skall i första hand anses vara nettoförsäljningsvärdet men kan också under
vissa förutsättningar bestämmas till återanskaffningsvärdet med avdrag för
inkurans eller tUl annat värde som är förenligt med god redovisningssed. Om
synnerliga skäl föreligger, får omsättningstUlgång tas upp över
anskaffningsvärdet. Anläggningstillgångar får tas upp till högst anskaffningsvärdet.
Bestämmelser finns om avskrivningar och nedskrivningar. Uppskrivning av värdet
på anläggningstillgångar tillåts däremot inte. Slutiigen finns bestämmelser om
att årsresultatet skall ytterligare belysas genoni notanteckningar om bl. a.
använda grunder för värdering av tillgångar och skulder och gmndema för
avskrivning av olika grupper av anläggningstUlgångar samt betydelsefulla
ändringar i dessa gmnder.
Utredningen framhåller att
dess förslag skapar goda förutsättningar för en sådan lagleknisk lösning att
aktiebolagslagen skulle kunna hänvisa till bokföringslagens regler och i
övrigt endast innehålla sådana årsredovisningsbestämmelser som behövs med
hänsyn till aktiebolagens särskilda förhållanden. Utredningen vill dock inte
föreslå en sådan lösning, bl.a. med hänsyn tUl intresset av nordisk
rättslikhet på årsredovisningens område. Skulle den enhetlighet som i detta
hänseende präglar förslaget till ny aktiebolagslag inte kunna förverkligas,
förordar ulredningen emellertid att bokföringslagens regler om årsbokslut får
gälla även för aktiebolag.
Prop. 1975:103 165
11.5
Remissyttrandena över aktiebolagsutredningens förslag
Förslagets
redovisningsregler anses av remissinstansema i allt väsentligt väl avvägda.
Några instanser, däribland LO, understryker emellertid att en förutsätlnkig för
att bibehålla de föreslagna reglema är alt den lagstiftning för offentlig
redovisning i större företag som föreslagits av samarbets- och
fondbörsutredningarna kommer till stånd. KF ifrågasätter om inte till den
särskilda lagen borde överföras vissa detaljbestämmelser i
aktiebolagslagförslaget som otvetydigt tar sikte på större företags
informationsbehov. Näringslivet och Föreningen auktoriserade revisorer pekar
på alt redovisningstekniken är föremål för en ständig utveckling varför
formema för redovisningen inte får låsas alltför snävt genom lagstiftningen.
Genom att begreppet god redovisningssed införs som legalt begrepp kan
emellertid exlra tyngd ges åt den frivilliga utvecklingen. KF går ett steg
längre och yrkar att i lagen skrivs in möjligheter lill en mer flexibel
utformning av årsredovisningen alltefter informationsbehovet i olika företag
och i linje med utvecklandet av god redovisningssed.
Frågan om erforderlig
samordning mellan aktiebolagens redovisningsregler och en ny bokföring s-l a g
berörs av KF som anser att viss översyn i förenklande syfte av aktiebolagslagens
regler bör göras. Bokföringsutredningen, som utförligt uppehållit sig vid denna
fråga, har emellertid stannat för att förorda att aktiebolagslagen får
innehålla kompletta bestämmelser om årsredovisning och att ingen hänvisning
görs till bokföringslagen. Utredningen framhåller att texterna i de olika
lagarna självfallet bör vara parallella så långt möjligt. Detta innebär att
också det redovisningsteoreliska grundsynsättet och den sakliga lösningen av
olika frågor bör överensstämma för regleringarna i båda lagarna.
Principerna för värdering
av omsättningstillgångar diskuteras i några remissyttranden. Enighet råder om
att vid bestämmande av ett lägsta värde anskaffningskostnaden (-värdet) bör
ställas mot verkliga värdet. Bokföringsutredningen påpekar att balansräkningens
karaktär av resultatutredningsbalans och principen att tillgångarna utgöras av
ännu inte rörelseavräknade utgifter kommer till tydligare ullryck om i
lagtexten anskaffningskostnaden nämns före verkliga värdet. Revisorsamfundet
anmärker att enligt motiven till förslaget skall anskaffningskostnaden beräknas
enligt först in- först ut-metoden. Annan värderingsgrand påyrkas inte men
samfundet pekar på atl metoden vid penningvärdeförsämring leder till att
fiktiva vinster redovisas, beskattas och kanske utdelas. Detta leder till
kapitalförstöring och till att borgenärernas ställning försämras.
Utredningens
förslag att nettoförsäljningsvärdet skall anses som verkligt värde accepteras
i princip. Några remissinstanser anmärker att
Prop. 1975:103 166
skatterättens
värderingsregler i stället bygger på återanskaffningsvärdet efter avdrag för
inkurans. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att av praktiska skäl
bör öppnas möjlighet att direkt anknyta till de skattemässiga reglema,
förslagsvis genom att bolaget vid avvikelse från huvudregeln om
nettoförsäljningsvärde åläggs att särskilt redovisa att avvikelse skett och vad
denna innebär. Revisorsamfundet föreslår alt vid bestämning av verkliga värdet
en kombination av de båda värderings-gmnderna görs sålunda, att såsom verkligt
värde skall anses det lägsta av nettoförsäljningsvärdet och
återanskaffningsvärdet. Samfundet påpekar i detta sammanhang alt termen
"nuanskaffning" är bättre än "återanskaffning" eftersom
värdesättningen anknyter inte till en framtida tänkt återanskaffning utan till
värdet vid anskaffning vid bokslutsdatum. Bokföringsutredningen, som i sitt
yttrande utförligt diskuterat värderingsfrågorna, konstaterar att man från
principiella och i viss mån från praktiska synpunkter får ge
nettoförsäljningsvärdet företräde men att utrymmet för undantag bör göras
relativt omfattande.
Beträffande
användningen av belopp som erhålls genom uppskrivning av anläggningstillgångar
tillstyrker näringslivet utredningens förslag men föreslår dessuiom en
utvidgning. Om en anläggningstillgång finns kvar i bolaget på balansdagen men
sjunkit väsentligt i värde så får enligt förslaget den erforderliga
nedskrivningen täckas med uppskrivningsbelopp. Sådan kompensation
kan.emellertid inte göras om tillgången realiserats före balansdagen och förlusten
därmed klarlagts. Enligt näringslivet bör möjligheten till kompensation inte
vara beroende av den kanske tillfälliga omständigheten huruvida tillgången som
förlorat i värde blivit realiserad före balansdagen eller inte. Möjlighet bör
därför enligt näringslivet finnas att använda uppskrivningsbelopp också för
täckning av realisationsförlust på annan anläggningstillgång. Näringslivet
påpekar vidare att viss oklarhet lorde föreligga huruvida det använda begreppet
"andra anläggningstillgångar" skall avse endast andra balansposter
under rubriken anläggningstillgångar i balansräkningen eller även individuella
tUlgångar inom samma kollektiva balanspost.
Bokföringsutredningen
anser därerriot att regeln om uppskrivningsmedels användning för nedskrivning
helpt bör utgå. Huvudprincipen är alt en nedskrivning skall påverka
rörelseresultatet och sålunda redovisas som kostnad. I och för sig kan
invändningar knappast göras mot alt i extraordinära fall uppskrivningsbelopp
används för nedskrivning om, såsom föreslagits, förfarandet öppet redovisas i
not till årsredovisningen. Bokföringsutredningen anser emellertid att
tillräckliga garantier inte finns för att undantagsregeln alltid blir lojalt
använd. Värdet av regeln kan knappast uppvägas av de risker som finns för missbruk.
Bokföringsutredningen anför att bestämmelsen kan komma att användas som en
grand för ökning av vinstutrymmet och fortsätter:
Prop. 1975:103 167
Ett
nedskrivningsförfarande kan användas för att kompensera otUlräckliga tidigare
avskrivningar. De otUlräckliga avskrivningarna har medverkat till ökat
vinstutrymme under gångna räkenskapsår. Det har också inträffat att bolag, som
köpt in aktierna i ett annat bolag lill högt pris, sedan tvingats skriva ned
dessa dotterbolagsaktier och då utjämnat nedskrivningen med en uppskrivning av
andra anläggningstillgångar i stället för alt klart redovisa den dåliga affären
som resultatpåverkande. Också i andra fall kan bolag med otillfredsställande
resultat lockas att inventera sina uppskrivningsmöjligheter och använda dem för
alt indirekt förbättra det redovisade resultatet genom att kompensera ej verkställda
avskrivningar med nedskrivningar som täcks genom uppskrivningar av andra
anläggningstillgångar.
Bokföringsutredningen
anser slutligen att om man önskar behålla möjligheterna till
uppskrivning-nedskrivning för extraordinära fall det finns skäl att stryka
under bestämmelsens undantagskaraklär. Detta kan ske genom krav i lagtext på
att nedskrivningen skall vara påkallad av särskilda omständigheter och förenlig
med god redovisningssed.
Ulredningens
ståndpunkt att inte kräva öppen redovisning av lagerreserv kritiseras av
riksskatteverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, advokatsamfundet
och bokföringsutredningen. Advokatsamfundet förordar att reservens storlek med
hänsyn främst till borgenärsintresset redovisas öppet i balansräkningen. För
att beakta de skyddssynpunkter som utredningen anfört bör enligt samfundet en
förfångsklausul införas. Även bokföringsutredningen, som föreslår lagreglering
endast beträffande reservens förändring, anser att en sådan klausul möjligen
kan vara erforderlig. Inte heller länsslyrelsen påfordrar lagreglering i
vidare mån än att reservens förändring skall redovisas i resultaträkningen i
de fall förändringen nämnvärt påverkar resultatet. Näringslivet delar
utredningens uppfattning att öppen redovisning bör föreskrivas endast för
större företag. Detta motsvarar bättre de mindre företagens sekretessbehov än
en förfångsklausul. Uppgift om att en sådan klausul åberopats kan enligt
näringslivet ge en god indikation om företagets svaghet, vUket konkurrenterna
kan utnyttja på samma sätt som en mer direkt uppgift om lagerreservens eller
andra reserveringars minskning.
Riksskatteverket,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsåklagaren i Hallands län,
företagsskatteberedningen och bokföringsutredningen uttalar sig för en öppen
redovisning av omsättningssumman enligt bruttometoden. Riksskatteverket anser
alt förslagets förfångsklausul bör ersättas med en möjlighet till dispens från
den öppna redovisningen om sådan redovisning kan antas lända företaget till
verkligt förfång. Dispensrätten torde kunna anförtros en särskilt inrättad
nämnd för redovisningsfrågor. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt
bokföringsutredningen uttalar sig i samma riktning.
Prop. 1975:103 168
Beträffande
uppgifterna i förvaltningsberättelsen ifrågasätter länsåklagaren i Hallands
län om inte förfångsklausulen bör slopas.
11.6
Remissyttrandena över fondbörsutredningens och samarbetsutredningens förslag
11.6.1
Allmänt
Utredningsförslagen
får under remissbehandlingen i huvudsak ett gott mottagande. Den av
fondbörsutredningen valda principlösningen med en lagstiftnings- och en
rekommendationsnivå har sålunda inte mött någon invändning. Därvid godtas
utredningens ståndpunkt att lagreglering endast bör ske på sådana områden där
praxis redan är utvecklad eller full enighet råder om rätt företagsekonomisk
teori.
Den
föreslagna miniminivån för den lagfästa informationsgivningen anses av
flertalet remissinstanser vara väl avvägd även om såsom bl. a. Föreningen
auktoriserade revisorer påpekar, praxis i vissa avseenden gått längre. KF
framhåller risken av att en i förhållande till praxis för låg nivå konserveras
genom lagstiftningen och finner det anmärkningsvärt, att utredningen inte alls
berört problemet med en erforderlig successiv anpassning av lagen tUl
utvecklingen i teori och praxis. Näringslivets börskommitté och länsstyrelsen
i Älvsborgs län uttalar att en förutsättning för de föreslagna lagreglerna bör
vara att utrymme lämnas för en viss diskretionär frihet i tillämpningen.
Några
remissinstanser anser emellertid att kraven på lagfäst information bör
kompletteras. Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår sålunda föreskrifter om
1. öppen redovisning i årsredovisning och delårsrapporter av investeringarna i
forskning, produktutveckling, patenlskapande verksamhet och i liknande
immateriella värden samt av dessa investeringars periodisering, oavsett om
investeringarna aktiveras i balansräkningen, 2. upprättande av klarläggande
balansanalyser från soliditets-och likviditetssynpunkt med angivande av i
sammanhanget relevanta relationer mellan tillgångar och skulder av olika slag
samt öppen redovisning rörande kapitalanvändning och kapitalanskaffning
(finansieringsanalys) med sikte på att klargöra bl. a.
självfinansieringsgraden inom företaget, 3. beloppsmässig redogörelse för
orderingången under den gångna redovisningsperioden samt orderstockens storlek
vid bokslulstill-fållena och tidpunkterna för delårsrapporterna med kommentar
rörande orderstockens beräknade betydelse för bolagets verksamhet under kommande
verksamhetsår, samt 4. uppgift i årsberättelsen om nettovinst per aktie.
Länsstyrelsen i Värmlands län anser att genom förslaget skapas förutsättningar
för upprättande av erforderliga lönsamhels- och finansieringsanalyser. LO har
samma uppfattning men finner det angeläget att företagen åläggs lämna
finansieringsanalys, helst för en flerårsperiod.
Prop.
1975:103 169
samt direkt redogörelse för företagens likviditets-,
soliditets- och ränla-bilitetsmässiga ställning. Även TCO har krav på
finansieringsanalys. Statskontoret framhåller att det såväl från
aktiemarknadens som övriga intressenters synpunkt borde vara värdefullt alt få
ökad insikt i ägan-destrukturen i det svenska näringslivet och växlingarna i
denna. Information bör därför lämnas om bl. a. ägareförhållandena varyid de
största aktieägarna bör anges vid namn och med antal ägda aktier uppdelade på
aktier med olika rösträtt.
Konjunkturinstitutet
föreslår redovisningsskyldighet beträffande kostnader för forskning,
utveckling och marknadsföring under den senaste femårsperioden. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län och länsstyrelsen i Kalmar län framhåller också
betydelsen av information om framtida planer och förväntningar på företagets
utveckling. Sveriges aktiesparares riksförbund understryker detta behov och
anser därjämte att kraven sett ur akliemarknadssynpunkt kunde ställas högre
exempelvis beträffande avskrivningar samt särredovisning för olika
rörelsegrenar, produkter och marknader. Länsstyrelsen i Östergötlands län
beklagar att krav på t. ex. särredovisning av olika rörelsegrenars resultat och
finansieringsanalys inte tagils med. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att frågan
om särredovisning för olika rörelsegrenar och driftsställen bör övervägas
ingående med hänsyn lill dess betydelse för en förbättrad översiktlig
samhällsplanering. Skånes handelskammare understryker emellertid med skärpa de
skäl som anförts mot regler avseende särredovisning av resultatet för olika
verksamhetsgrenar och driftsställen saml uppgifter rörande storleken av
utgifter för forsknings- och utvecklingsarbete. Vid sidan om de praktiska
svårigheter som här skulle möta måste enligt handelskammaren ifrågavarande
uppgifter regelmässigt få anses som företagsheniUgheler. Kommerskollegium
ifrågasätter om inte ett allmänt utformat krav på förhandsmeddelanden bör
lagfästas.
Utredningamas
teknik att hänföra de skärpta redovisningskraven för slörre företag till en
särskild lag lämnas i huvudsak ulan kommentarer vid remissbehandlingen.
Familjeföretagens förening anser emellertid mot bakgrund av den utveckling
redovisningen fått i praxis att en särskild lagstiftning i rent pedagogiskt
syfte inte är bästa sätt att nå önskad informationsnivå. Om påvisbara brister
finns bör justeringar i stället göras i aktiebolagslagen. Länsstyrelsen i
Hallands län som på de av utredningarna anförda skälen ansluter sig till att
en separat lag skapas anser det ändå böra övervägas om inte bestämmelserna
borde införas i aktiebolagslagen. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser med
hänsyn till fämansbolagen önskvärt att bestämmelsen om bruttoredovisning av omsättningen
samt öppen redovisning av lagerreserv tas in i aktiebolagslagen.
Prop. 1975:103 170
11.6.2
Tillämpningsområdet
Sveriges
finansanalytikers förening ifrågasätter det lämpliga i alt de företag som
omfattas av samarbetsutredningens intresse faller under samma lagförslag som
exempelvis börsregistrerade bolag. Genom denna breddning av företagskretsen
synes fondbörsutredningens ställningstaganden ha påverkats i vissa centrala
delar eftersom hänsyn har måst tas tUl de begränsade såväl finansieUa som
personella resurser som de vanligtvis mindre företagen utanför aktiemarknadsbolagens
krets förfogar över. Föreningen förordar därför att lagen begränsas till
aktiemarknadsbolagen. Kommerskollegium påpekar alt de av stat eller kommun
ägda bolagen med de avgränsningskriterier som förordats kommer alt omfattas av
lagens bestämmelser endast om de har mer än 500 anställda. Statliga och
kommunala förelag kan sägas ha en speciell skyldighet att på elt föredömligt
sätt upplysa om sin verksamhet och resultatet av denna. Enligt kollegiets
mening bör därför och då elt visst behov synes föreUgga av en mer öppen och
systematisk information från dessa företags sida även sådana stats- och
kommunalägda bolag som uppfyller storleks-kriteriet för aktiemarknadsbolag
omfattas av lagstiftningen. Skånes handelskammare har samma uppfattning.
Enligt förslaget skall
lagbestämmelserna tillämpas på aktiebolag, vars aktier noteras vid Stockholms
fondbörs eller på den s. k. fondhandlarelistan. Svea hovrätt påpekar att i
detta avseende bör med aktier likställas på angivet sätt noterade skuldebrev,
åtminstone konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis.
Fondbörsulredningens
bestämning av aktiemarknadsbolag utanför kretsen börs- och listbolag kritiseras
av några remissinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län och länsstyrelsen i
Gotlands län ifrågasätter lämpligheten av att i lagtext precicera att
tillgångarnas nettovärde skall överstiga 10 mUj. kr. Värderingen av såväl
anläggnings- som omsättningstillgångar sker numera regelmässigt med beaktande
av skatterätts-liga bestämmelser. Dessa lämnar ett stort utrymme för vad som
egentligen kan betraktas som vinstreglerande dispositioner. Detta innebär att
vissa företag, som av olika anledningar inte kan eller kunnat utnyttja de
skattemässiga avsättnings- eller nedskrivningsreglerna, har en hög värdering
av sina tillgångar medan andra på grund av utnyttjade möjligheter har en mycket
låg värdering. Differensen lorde kunna röra sig om miljontals kronor. Som
ytterligare skäl för att den preciserade värderegeln bör utgå åberopar
länsstyrelsen i Stockholms län att en engångsinflation eller en fortgående
penningvärdeförsämring av motsvarande mått inom relativt kort tid kommer att
utvidga kretsen av företag som kan inrymmas under lagen. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län samt Skånes handelskammare framför liknande synpunkter.
Länsstyrelsen
i Västernorrlands län, som tillstyrker utredningens för-
Prop.
1975:103 171
slag, påpekar att svårigheter i vissa fall kan uppstå vid
bestämmande av antalet aktieägare i vederbörande bolag. LO anser att alltför
många företag undantas från bestämmelserna om man uppställer krav på såväl viss
storlek på tillgångarna som antal aktieägare. LO föreslår därför alt lagen blir
tillämplig så snart ett av nämnda kriterier är uppfyllt. KF hävdar att redan en
spridning på 100 aktieägare bör motivera den minimistandard i
informationsgivningen, som lagen siktar till. Även för ekonomiska föreningar
bör införas elt storlekskriterium med avseende på medlemsantalet på samma sätt
som skett i fråga om aktiemarknadsbolagen. KF föreslår därför att samtliga
ekonomiska föreningar med minst 100 medlemmar skall omfattas av lagen. Detla
kommer att innebära, att praktiskt taget samtliga omkring 245 till KF anslutna
föreningar skulle omfattas av lagen mot ett 20-lal enligt utredningarnas
förslag.
I fråga om
lagens tillämpning på företag som inte är aktiemarknadsbolag framhåller
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att gränsen 500 anställda är för högt
satt. Statistiska centralbyrån, LO, TCO, länsstyrelsen i Östergötlands län och
länsstyrelsen i Kalmar län föreslår att till-lämpningsområdet vidgas tUl
företag med mer än 200 anslällda. Riksrevisionsverket motsätter sig inte
heller en sådan vidgning. KF yrkar att storleksgränsen sänks tUl 100 anställda
även om problem härigenom kan uppstå för vissa mindre bolag. Föreningen
auktoriserade revisorer framhåller å andra sidan att det inte kan anses
lämpligt att sänka gränsen till 200 anställda, eftersom sådana företag ofta
inte har tUlräckliga resurser att rätt fullgöra den utvidgade
redovisningsplikten. Bankinspektionen tUlstyrker gränsen 500 anställda under
åberopande av det skyddsbehov som konkurrenssituationer påkallar för mindre
företag. Länsstyrelsen i Uppsala län tillstyrker förslaget lill avgränsning med
tillägg att när länsstyrelse ålägger aktiebolag eller ekonomisk förening alt
lämna uppgifter enligt lagen (1972: 827) om uppgiftsskyldighet i vissa
planeringsfrågor bör möjUghet finnas att också tillgodose ett eventuellt behov
av sådana uppgifter som avses i fondbörsutredningens förslag. Därvid bör uppgifter
från företag som inte inryms i de föreslagna kategorierna dock kunna undantas
från offentlighet.
Enligt förslaget undantas bankaktiebolag och
försäkringsaktiebolag från de skärpta redovisningsbestämmelsema.
Bankinspektionen uttalar att inte heller centralkassor för jordbrukskredit bör
vara underkastade bestämmelserna. Försäkringsinspektionen finner det befogat
undanta försäkringsbolagen från lagens tillämpning. Inspektionen räknar med att
den inom försäkringsbranschen verksamma redovisningsgruppens utredningsarbete
skall leda fram till en redovisningsstandard som i fråga om öppenhet i
redovisningen kommer att väl motsvara den som är tänkt genom lagförslaget.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser däremot att det förhållandet att
banker och försäkringsbolag står under tillsyn av resp. inspektion inte kan
tillfredsställa aktiemarknadens behov av
Prop.
1975:103 172
information, varför också banker och försäkringsbolag bör
omfattas av den föreslagna lagens. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har samma
inställning.
11.6.3 Lagfästa vidgade krav på årsredovisning
Förslaget att lagerreserven skall redovisas öppet har
allmänt godtagils av remissinstanserna. Att lagerreserven skall kunna, om det
särskilt anges, framräknas utifrån den skatlerättsliga formuleringen av lägsta
värdets princip tillstyrks uttryckligen av Näringslivets börskommitté och
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Börskommittén framhåller alt det
vanligen torde vara skattelagstiftningens värderingsprinciper som följs dä
företag redovisar lagerreserv varför den av utredningen föreslagna huvudregeln
om högsta värde enligt civilrättsliga grunder säkerligen kommer att tillämpas
endast undantagsvis. Statistiska centralbyrån betonar vikten av att tUlgång på
information enligt enhetliga värderingsprinciper finns och föreslår därför att
värdet enligt den skatterättsliga principen alltid skall framgå av
årsredovisningen.
Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att det ofta
kan möta betydande svårigheter att fastställa en varalagerreserv. Detta gäller
särskilt sådana fall då varalagret utgörs av inom företaget bearbetade eller
tUlverkade artiklar. Ett riktigt angivande av produktionskostnaden ställer
nämligen stora krav på redovisningen särskilt i vad avser bestämmandet av de
indirekta kostnader som skall medräknas. Länsslyrelsen anser det inte vara
klart, att den skattemässigt godtagna värderingen alltid kan accepteras i
detta hänseende. Om betydande marginal finns till det skattemässigt lägsta
godtagbara värdet, brukar högre avdrag för inkurans än de för branschen
gällande schablonreglerna skattemässigt kunna accepteras, då detta ändå inte
påverkat taxeringen. Även KF vänder sig mot förslaget att det är
skattelagarnas schablonmässiga inkurans-avdrag som kan läggas lill grand vid
beräkning av lagerreserv. Lagret kan härigenom komma att upptas över sitt
verkliga värde. Detta kan knappast vara i överensstämmelse med god
redovisningssed och KF anser därför det vara olämpligt att i lagen medge en
sådan lagerreservbe-räkning. KF nämner i sammanhanget att i KF:s bokslut för år
1970 den bokförda inkuransen med 21 mUj. kr. eller ca 40 % översteg de skattemässigt
enligt schablon beräknade nedskrivningarna. Riksrevisionsverket och Föreningen
auktoriserade revisorer framför liknande synpunkter. De förordar att
lagstiftningen begränsas till ett krav på att lagerreservens storlek och
förändring skall anges öppet samt att den närmare definitionen av lagerreserv
överlåts till praxis och den föreslagna redovisningsnämndens rekommendationer.
Härutöver bör emellertid krävas att tUl-lämpade lagervärderingsprinciper skall
anges i särskild not till balansräkningen. Enligt länsstyrelsen i
Södermanlands län bör i redovisningen anges om värderingsprinciperna ändrats
från ett år till ett annat liksom
Prop.
1975:103 173
vari
ändringen består. Sveriges finansanalytikers förening anser att utöver den
specifikt angivna lagerreservförändringens storlek alla former av
reservförändringar med vinstdispositionskaraktär bör anges, t. ex. reserv för
pågående arbeten och nedskrivning av omsättningsfastigheter i byggnadsbolag.
Utredningamas
förslag om redovisning av bruttoomsättningssumman har ej föranlett kritik
under remissbehandlingen. Länsstyrelsen i Västerbottens län och Skånes
handelskammare pekar emellertid på att för vissa branscher tveksamhet kan råda
om vad som är ett företags omsättning. Speciellt inom varvsindustrin och
byggnadsindustrin kan betydande differenser uppkomma, beroende på om underleverantörers
arbeten inräknas i omsättningen eller ej. Remissinstanserna menar att
rekommendationer och anvisningar rörande omsättningsbegreppet bör utarbetas.
Handelskammaren påpekar också att för elt investmentbolag omsättningen ofta
motsvaras av influtna utdelningar och ränteintäkter, varför det synes onödigt
att i detta fall uppställa krav på att ange omsättningen. Överstyrelsen för
ekonomiskt försvar betonar vikten av att den föreslagna dispensrätten lagfästs
eftersom dispens kan komma att behöva tillämpas inom det ekonomiska försvaret.
Utredningarnas förslag att
för bedömning av normalt avskrivningsbehov kräva redovisning för en period av
fem år av bruttoinvesteringarna i vissa anläggningstillgångar kritiseras av
några remissinstanser. KF framhåller att praxis utvecklat sig snabbt och alt
alll fler företag anger planmässiga avskrivningar och i vissa fall även
ackumulerade överavskrivningar. Det kan för dessa företag inte vara
meningsfullt att också lämna uppgift om investeringama fem år bakåt i liden
eftersom avskrivningssatsema varierar så för olika anläggningstillgångar att
en beräkning utan tillgång till detaljerat underlag riskerar bli myckel osäker.
Om en obligatorisk skyldighet att uppge planenliga avskrivningar inte lagfästs
kan, enligt KF, som ett alternativ länkas krav på att ange skUlnadsbeloppet
mellan bokförda värdet och lägsta tillåtna skattemässiga restvärde för de
anläggningstillgångar, som är föremål för rä-kenskapsenlig avskrivning. KF
anser en sådan uppgift väsentlig och värdefull för att bedöma både gjorda
avskrivningar i resultaträkningen och konsolideringsgraden. LRF anser att en
uppgift om de senaste fem årens brultoanskaffningsvärden i de flesta fall är
ointressant. Den av aktiebolagsutredningen förordade upplysningsplikten om
tillgångarnas anskaffningskostnad jämte ackumulerade av- och nedskrivningar
ger en betydligt bättre upplysning vid bedömningen av avskrivningsbehovet. Föreningen
pekar på att denna form av redovisning vunnit ökad spridning inom lantbrukets
ekonomiska föreningsrörelse. LO pekar på möjUgheten att genom schablonmetoder
ge en i tillfredsställande grad tillförlitlig redovisning av den
"ekonomiska" förslitningen. Anläggningstillgångarna bör sålunda kunna
indelas grovt i ett antal grapper med olika lång eko-
Prop. 1975:103 174
nomisk
förslitningstid. Genom att för varje grupp arbeta med en fast tidsplan för
avskrivningen kan både en uppdelande och en sammanfattande redovisning
åstadkommas. LO ifrågasätter om inte den faktiska investeringskostnaden är den
mest generellt användbara värderingsnormen. För att göra denna norm mer
rättvisande bör emellertid, anser LO, i verksamhetsberättelsen kommentarer
göras till iakttagna prisförändringar och tekniska framsteg beträffande olika
slag av produklionskapi-talvaror. Vill företagen i stället för en sådan
schablonredovisning presentera vad man anser vara mer noggranna
kalkylavskrivningar bör lagen ge möjlighet därtill. Skånes handelskammare
delar i och för sig de synpunkter som utredningarna framfört i fråga om
uppgifter rörande verkligt avskrivningsbehov. Enligt handelskammarens mening
bör dock inget hindra att företagen anger en egen bedömning av hur stort detla
behov är och på vad denna bedömning grundar sig. Handelskammaren betonar även
vikten av att eventuella avvikelser i tidigare tillämpade principer för beräkning
av investeringarnas storlek anmärks då eljest jämförelse omöjUggörs.
Försäkringsinspektionen anser att företagen skall åläggas att redovisa
tiUämpade avskrivningsmetoder.
Statistiska
centralbyrån, Skånes handelskammare, konjunkturinstitutet och LRF anser att
uppgift om bruttoinvesteringar bör kompletleras med uppgift om försäljningar av
anläggningstillgångar. Centralbyrån anmärker att det ur ett flertal synvinklar
är bruttoinvesteringar minus försäljning som är den relevanta storheten. För
företag i vilka försäljning av anläggningstillgångar mer än i undantagsfall
förekommer även under expansionsskeden, till exempel för rederier, kan annars
inte erhållas tillräcklig information för en rättvisande analys av företaget.
Enligt förslaget skall
föregående års balans- och resultaträkning intas i årsredovisningen.
Näringslivets börskommitté och konjunkturinstitutet anser det värdefullt att
erhålla en uppställning där uppgifterna för de två senaste åren ställs mot
varandra. KF påpekar att det är oklart om lagbestämmelsen ger möjlighet att vid
fusion mellan två företag i jämförelsesiffrorna slå samman båda företagens
siffror, vilket ur informationssynpunkt måsle anses som det enda rimliga.
Enligt LRF bör i stället för att tidigare handlingar intas i årsredovisningen
det altemativet stå till buds att förändringarna i förhållande till föregående
år anges. TCO, Sveriges finansanalytikers förening, länsstyrelsen i
Södermanlands län och Näringslivets börskommitté anser att väsentliga
förändringar mellan åren skall kommenteras i årsredovisningen.
11.6.4
Delårsrapport
De
remissinstanser som särskilt uttalat sig i denna del är eniga med utredningarna
om att delårsrapporter fyller ett väsentligt informationsbehov.
Prop. 1975:103 175
I
några yttranden ifrågasätts emellertid om lagstiftning bör ske på detta område.
KF påpekar att delårsrapporter medför problem både för det företag, som skall
avge sådana och för läsarna. Den ekonomiska redovisningen kan inte stämma
överens med den som lämnas i årsredovisningen utan måste i väsentliga
avseenden bli ofullständig. KF menar att syftet med dessa rapporter
huvudsakligen är att ange tendenser i utvecklingen, särskilt om dessa avviker
från företagets egna planer och framtidsbedömningar. Beroende på det
informationsbehov som skall tillgodoses måste också innehåUet i rapporterna
variera. Det förefaller KF mindre välbetänkt att lagstifta om delårsrapporter
med det stympade innehåll som föreslagits vara obligatoriskt. På grund härav
och även med hänsyn tUl KF:s förslag att lagens giltighetsområde skall
utsträckas till ett väsentligt större antal förelag, för vilka delårsrapporter
kan vålla alltför stora svårigheter att upprätta och inte heller fyller något
väsentligt informationsbehov, yrkar KF att bestämmelserna om delårsrapporter
utgår ur lagstiftningen. Eftersom reglerna kan anses ha betydelse i första hand
för äktiemarknadsbolagen bör de lämpligen utformas genom den rådgivande
nämnden. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar rekommendationslinjen
under hänvisning till att rådande praxis gått längre och att den föreslagna
lagstiftningen kan verka hämmande på utvecklingen. Länsstyrelsen i
Södermanlands län påpekar att en framtvingad delårsrapport kan löpa risk att
bli så ytlig, alt den blir missvisande. En omfattande omläggning av
redovisningen kan också bli nödvändig. Länsstyrelsen förordar därför att
kravet på delårsrapport inte görs obligatoriskt.
Utredningarnas krav alt
minst en delårsrapport skall avges och avse minst en tredjedel och högst två
tredjedelar av räkenskapsåret kritiseras av statistiska centralbyrån. En
tredjedel av räkenskapsåret är enligt centralbyrån en alltför kort
rapportperiod för att några tillförlitliga slutsatser om företagets utveckling
skall kunna dras. Det är vidare inte tillfredsställande med endast en rapport
som kommer några få månader efter senaste årsboksslutet. Om endast en rapport
lämnas dröjer det för länge till nästa informationstillfälle. Centralbyrån
anser därför att en delårsrapport bör avse minst halva och högst två tredjedelar
av räkenskapsåret. Centralbyrån understryker vidare angelägenheten av att rapporten
enligt förslaget senast två månader efter rapportperiodens utgång görs
offentligt tUlgänglig. Sveriges finansanalytikers förening framhåller alt då
syftet med delårsrapportering är att olika intressenter skall erhålla
kontinuerlig information om bolagen det är elt önskemål att bolagens olika
rapporter lämnas dels med relativt jämn spridning över en tolvmånadersperiod
och dels inom viss tid. Tvåmånadersfrislen är i sistnämnda avseende en lämpUgt
avvägd tidsmarginal. Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår en föreskrift
om alt delårsrapport normalt skall avlämnas för samma månader år från år
eftersom dess värde ur jämförelsesynpunkt därigenom ökar.
Prop. 1975:103 176
I
fråga om innehållet i delårsrapport kritiseras i några remissyttranden
utredningarnas ståndpunkt att inte kräva beloppsmässigt specificerad
resultatuppgift. KF menar att den för läsaren helt väsentliga uppgiften
rimligtvis är resultatet och resultatutvecklingen. Utredningarnas argument för
sin ståndpunkt, att vissa företag kan ha svårigheter att göra lagerberäkningar
mer än en gång per år, är enligt KF knappast hållbart, eftersom man begär
verbalt uttalande om resultatutvecklingen. Delta är självfallet inte möjligt
utan att ganska säkra resultatberäkningar gjorts, innefattande direkt eller
indirekt även lagerberäkningar. Liknande synpunkter framförs av Sveriges
finansanalytikers förening och statistiska centralbyrån, vilka också pekar på
att undantagsvis åtminstone en approximativ resultatuppgift bör kunna lämnas.
Även styrelsen för Stockholms fondbörs och Näringslivets börskommitté anser
alt en ungefärlig siffermässig resultatuppgift bör lämnas, om sådan information
kan tillhandahållas utan olägenhet för företagel.
Riksrevisionsverket
finner angeläget atl i rekommendation eller lagstiftning få preciserat vilket
resultatbegrepp som skall tillämpas i delårsrapporten. För att möjliggöra en
likartad tolkning av resultatbegreppet anser LRF det befogat med en närmare
specificering av vad som avses med att verbalt beskriva resultatet.
Näringslivets börskommitté anför liknande synpunkter och föreslår att ordet
"resultat" i lagtexten byts ut mot "resultatutvecklingen".
Utredningarnas förslag att
i delårsrapporten kräva beloppsmässiga uppgifter om bl. a. olika intäkter och
kostnader under rapportperioden anses av flera remissinstanser inte fylla någon
funktion. Uppräkningen, med undantag av uppgift om omsättningssumman, föreslås
därför slopad. För närmare redogörelse i detta avseende hänvisas till
specialmotiveringen.
11.6.5
Näringslivets redovisningsnämnd
Samtliga
remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan erinran fondbörsutredningens
förslag om alt en särskUd rådgivande nämnd för redovisningsfrågor skall
inrättas. Riksrevisionsverket anser emellertid att nämndens verksamhetsområde
bör utsträckas att utöver aktiemarknads-bolagen också omfatta de företag som på
grund av antalet anställda faller under den föreslagna särskUda
redovisningslagen. Med en sådan vidare inriktning aktualiseras bl. a. en annan
form för finansieringen än genom Stockholms fondbörs. Verket föreslår därför
att frågoma om en redovisningsnämnds verksamhetsområde, arbetsinriktning,
sammansättning och finansiering ytterligare utreds. Svensk industriförening
understryker vikten av att nämnden bistår även mindre och, framför allt, medelstora
företag, som i övrigt inte omfattas av den föreslagna nya lagen, eftersom
annars ett olyckligt "gap" uppkommer i redovisningsstandard mellan
olika företagskategorier. Föreningen inser att biståndet till de
Prop.
1975: 103 177
mindre förelagen kan bli mycket krävande om det skall ske
direkt, varför det bör övervägas att nämnden bedriver sitt arbete genom
småindustrins organisationer. Föreningen lägger slutligen stor vikt vid att
nämnden, såsom också utredningen utgått från, får karaktären av elt näringslivets
eget organ och inte en statlig myndighet. Kommerskollegie-utredningen delar
sistnämnda synpunkt och ställer sig tveksam till förslaget att staten genom
att regeringen fastställer stadga och utser ordförande och ställföreträdare
för honom skall stå bakom nämnden och dess verksamhet. Enligt denna utredning
ligger det närmare till hands att söka en lösning som innebär en från staten helt
fristående nämnd. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i
Östergötlands län.
Enligt förslaget skall nämndens uppgifter bl. a. vara att
utarbeta rekommendationer för företagens offentliga redovisning. Konjunkturinstitutet
framför vissa synpunkter som nämnden härvid bör beakta. Då det är av stort
intresse för de anställda, kapitalplacerare och det allmänna att få kunskap om
ägareförhållanden inom bolaget bör nämnden med uppmärksamhet följa utvecklingen
på detta område samt utarbeta rekommendationer och önskemål beträffande
offentlig redovisning av större aktieinnehav. Institutet fortsätter:
Mycket av den information som ej behöver redovisas
offentligt enligt lagförslaget kan bedömas vara av stort intresse för
förelagsbedömningen. Det gäller t. ex- orderingångens och orderstockens
utveckling, kapacitetsutnyttjandet och nya kapacitetstUlskott. Vidare
företagens bedömningar och planer för framtiden t. ex. vad gäller pågående
utvecklingsarbeten inom företagen, nya produkter, investeringsplaner, pris-och
konkurrensförhållanden, branschkonjunkturen i stort. Likaså är det av intresse
att få belysa företagets omsättning av arbetskraft, beräknade kostnader för
introduktion och upplärning av nyanställda, ålgärder som vidtas för att minska
arbetskraftens rörlighet dvs. information som underlättar en arbetsmarknads-
och socialpolitisk bedömning av förelaget. Vidare torde det vara av intresse
atl redovisa konsekvenserna för förelaget av fattade politiska beslut på olika
plan rörande exempelvis näringslagstiftning, miljövård, konjunkturstabUisering,
arbetarskydd m. m. Givetvis kan företagen i många situationer ha ett helt
berättigat intresse av att ej lämna dessa uppgifter, och det kan ej heller
formuleras som ett absolut krav, alt alla dessa faktorer redovisas helt öppet.
Nämnden bör dock verka för en ökad öppenhet i dessa frågor genom sina rekommendationer
och uttryckta önskemål.
I ytterligare några remissyttranden framhålls att nämndens
uppgifler enligt förslaget synes ensidigt inriktade på företagens redovisning.
Sveriges finansanalytikers förening menar att uppgifterna bör omfatta företagens
totala informationsgivning till aktiemarknaden. SACO har samma uppfattning.
Länsstyrelsen i Kalmar län och bankinspektionen framhåller i sammanhanget att
nämnden bör verka för att göra företagens årsredovisning lättförståelig för
alla intressegrupper. Statskontoret gåi ett steg längre och anser att nämnden
bör få till uppgift att i vidare
12 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 178
mening
verka för en effektivare aktiemarknad. Utgångspunkter för nämndens arbete bör
därvid vara en klar målformulering beträffande aktiemarknadens funktion.
Statskontoret menar att frågor om aktiemarknadens betydelse för styrningen av
kapitalströmmama på ett ur samhällets synvinkel lämpligt sätt bör i detta
sammanhang anges av statsmakterna. Företagens redovisning utgör ju endast en
del av den informationsgivning som påverkar möjligheterna att göra en extern
bedömning av framlidsförutsättningar för företagen i fråga.
Länsstyrelsen
i Kronobergs län pekar på att ytterligare en uppgift för nämnden kan vara att
den får avgöra frågor om dispens från krav på öppen redovisning av vissa
uppgifter.
Av
remissinstanserna framförda krav på vidgade uppgifter för nämnden har i viss utsträckning
medfört förslag om ändrad sammansättning av dess ledamöter. Statskontoret anser
att representanter för massmedia bör kunna bidra till en breddning av
arbetsuppgifterna på föreslaget säll. Även länsstyrelsen i Östergötlands län
föreslår att representanter för allmänhet och konsumenter av företagens
redovisningsinformation bereds plats i nämnden, förslagsvis genom
representanter för handels-och börskommentatorer i pressen.
Enligt
förslaget skall lärarrådet vid Handelshögskolan i Stockholm utse en ledamot i
nämnden att företräda den förelagsekonomiska vetenskapen. Länsstyrelsen i
Östergötlands län föreslår att representanter för landels samtliga
samhäUsvetenskapUga och ekonomiska fakulteter bereds möjlighet att utgöra
valkorporation för denna ledamot. Lärarrådet vid Handelshögskolan i Stockholm,
som förklarar sig villigt att utse en ledamot i nämnden, påpekar att rådet
självfallet inför utseendet av ledamoten kommer att överlägga med
representanter för de företagsekonomiska institutionerna vid samtliga
lärosäten i landet. Kommunförbundet anser att en ledamot med kommunal
förankring bör utses. Eftersom representanter för vissa
arbetsmarknadsorganisationer skall ingå i nämnden anser SACO att även denna
organisation bör ges rätt atl utse en ledamot. LO föreslår att nämnden utökas
med en representant för kooperationen, eftersom nämnden också skall behandla
redovisningsfrågor som avser ekonomiska föreningar. KF anför liknande
synpunkter.
Sveriges
finansanalytikers förening betonar vikten av att till ledamöter i nämnden
utses personer som aktivt sysslar med de frågor nämnden har att behandla och
som väl känner aktiemarknadens informationsbehov och vad som krävs för att ge
bästa möjliga underlag för marknadens värdering. Föreningen finner det naturligt
att också den får utse en nämndledamot. Eftersom föreningen deltar i det
internationella arbetet på området skulle nämnden kunna tillföras erfarenhet
och ges tillfälle följa utveckluigen av bestämmelser och praxis på
redovisningsområdet utomlands. Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller också
betydelsen av atl utvecklingen utomlands bevakas.
Prop. 1975:103 179
Den
aktieägande allmänhetens informationsintresse skall enligt förslaget särskilt
bevakas av den ledamot i nämnden som utses av Stockholms fondbörs.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser detta otillräckligt. Aktiespararna skulle
i stället kunna få framföra förslag på ledamöter exempelvis till
värdepapperscentralen eUer fondbörsen, varefter dessa institutioner upprättar
förslag som underställs regeringen för beslut. Länsstyrelsen finner det inte
heller omotiverat att aktiespararna på detla sätt får två ledamöter. Sveriges
aktiesparares riksförbund anser också atl en bredare representation för
aktiemarknadens parter i och för sig är önskvärd. Förbundet har dock stannat
för att inte begära en egen representant i nämnden eftersom dess intressen
torde komma att tillgodoses enligt förslaget. Men då förbundet företräder en
organiserad grapp enskilda aktiesparare faller det dock naturligt om fondbörsstyrelsens
representant hämtas ur förbundets medlemskrets.
Näringslivets
börskommitté vänder sig mot alt nämnden enligt uttalande av utredningen har i
sui makt atl offentligt brännmärka ett namngivet företags redovisning.
Kommittén anser detta vara en aUtför långtgående befogenhet för en nämnd av
detta slag särskilt som förelaget får föratsättas ha uppfyllt alla tUlämpliga
lagbestämmelser och som redovisningen kontrollerats av bolagets revisorer.
12
Koncerner
12.1
Nuvarande ordning
Det
förekommer ofta att två eller flera aktiebolag samordnas till ett ur ekonomisk
synpunkt enhetligt företag, en s. k. koncern. Gällande lags regler om
koncernförhållanden anknyter tUl begreppen moderbolag och dotterbolag. Det
enklaste fallet av moder- och dotterbolagsförhållande föreligger, när
moderbolaget äger mer än hälften av aktierna i dotterbolaget. Skulle aktiema i
dotterbolaget ha olika röstvärde, räcker det med att moderbolaget innehar
aktier som representerar mer än hälften av röststyrkan. Med ett sådant direkt
moder- och dotterbolagsförhållande iikställs indirekt, dvs. när ett moderbolag
genom ett eller flera dotterbolag innehar aktie- eller röstmajoriteten i ett
bolag, dotterdotterbolag. Naturligtvis kan också en kombination mellan direkt
och indirekt aktieinnehav granda koncernförhållande: moderbolaget och ett
eller flera dotterbolag äger tUlsammans aktie- eller röstmajoriteten i ett
dotterdotterbolag.
Moderbolaget
tUlsammans med alla dotter- och dotterdotterbolag etc. utgör en koncern och
alla däri ingående bolag kallas koncernbolag. Vid indirekt
dotterbolagsförhåUande blir dotterbolag som självt innehar aktie- eller
röstmajoriteten i dotterdotterbolaget, moderbolag tUl detta; därmed föreligger
en s. k. underkoncern.
Prop. 1975:103 180
Koncernförhållande
föreligger emellertid enligt lagen inte endast på grund av aktieinnehav av
angivna storlek utan också annars om ett bolag har dels ett bestämmande
inflytande över ett annat, dels ett väsentligt intresse i det senares
ställning och resultatet av dess verksamhet. Sådant inflytande och sådan
intressegemenskap kan grundas på aktieinnehav, som inle representerar
majoriteten men ändå är så stort att det faktiskt medför ett avgörande
inflytande, s. k. praktisk majoritet, och ett väsentUgt ekonomiskt intresse.
Även ett mindre aktieinnehav kan, om det därmed förbundna inflytandet och
ekonomiska intresset förstärks genom kreditförhållande, avtal eller gemensam
företagsledning, grunda en koncern, och till och med utan aktieinnehav kan ett
bolag, t. ex. på grund av stor kreditgivning, kanske på specieUa vUlkor, i
reaUteten äga bestämmanderätten Över ett annat bolag och elt väsentiigt
ekonomiskt intresse i dettas ställning och rörelseresultat. Inflytandet och
intresset kan också tänkas vara förmedlade genom mellanhand, öppet eller förtäckt,
bulvan.
Medan
koncernreglerna, som väsentligen innefattar plikter för moderbolag, endast kan
rikta sig mot moderbolag underkastade svensk aklie-bolagsrätt gäller
bestämmelserna även när svenska moderbolag har utländska dotterbolag av
aktiebolagets eller därmed jämförlig typ.
Delägarskap
i andra ekonomiska företag såsom handelsbolag och ekonomiska föreningar faller
inle under lagens koncembestämmelser. En analogisk tillämpning av dessa
bestämmelser kan emeUertid ibland vara påkallad. De principer på vilka
koncernreglerna bygger bör också i viss utsträckning, såsom när det gäller
värdering och behandling av intern-vinster, beaktas i sådana fall då det
föreligger en väsentlig intressegemenskap mellan ett aktiebolag och ett annat
företag aktiebolag eller företag av annan typ men inte ett sådant
inflytande att koncernförhållande är för handen.
Bland
gällande lags särbestämmelser för koncerner kan först nämnas reglerna om
ömsesidigt aktieinnehav. Som tidigare nämnts får ett bolag i regel inle
förvärva eller som pant motta sina egna aktier. Samma förbud gäller för s. k.
indirekt förvärv av egna aktier, dvs. dotterbolags förvärv av aktier i
moderbolaget: sådant förvärv skulle ju medföra att moderbolaget indirekt blev
ägare av egna aktier. Efiersom förbudet mot förvärv av egna aktier inte är
undantagslöst finns särskilda bestämmelser om värdering av ömsesidigt
aktieinnehav. Bestämmelserna avser att beträffande det indirekta innehavet
genomföra den vid direkt innehav gällande principen att egna aktier inte får
tas upp tUl något värde i balansräkningen utan endast skall redovisas inom
linjen. Detta sker genom att moderbolaget vid värderingen av sina aktier i
dotterbolaget skall göra avdrag för så stor del av dessa aktiers värde som
belöper på aktier som dotterbolaget äger i moderbolaget.
Förbudet
att rösta för egna aktier äger motsvarande tillämpning på dotterbolags aktier i
moderbolag.
Prop. 1975:103 181
Reglerna
om värdering av ömsesidigt aktieinnehav förhindrar uppkomsten av
"luftkoncerner" där tUlgångarna till väsentlig del utgörs av aktier i
koncernbolagen. En koncern utan tillräckligt underlag av reella tillgångar kan
föreligga även i andra fall. Dotterbolagets tUlgångar kanske helt eller till
större delen består av fordringar mot moderbolaget och det senare har såsom sin
enda eller huvudsakliga tillgång aktierna i dotterbolaget. Man kan också tänka
sig att ett bolag på grund av slor kreditgivning till ett annat är att anse som
moderbolag till det senare och att dotterbolaget äger aktier i moderbolaget.
Några uttryckliga lagbestämmelser för dessa båda situationer finns inte.
Styrelse och revisorer får emellertid anses skyldiga att göra aklievärderingen
så att den inte byggs på bokfordringar inom koncernen utan på verkliga
tillgångar (se Stenbeck m. fl.. Aktiebolagslagen, 6:e uppl. s. 264).
Lagen
uppställer vidare krav på att moderbolags redovisning skall innehålla vissa
upplysningar rörande förhållandena inom koncernen.
Aktiebolagslagens
regler om årsredovisning har utarbetats med tanke främst på företag som
bedriver sin verksamhet inom ramen för ett enda aktiebolag. Reglerna kan, om
verksamheten drivs i en koncern, lätt bli mer eller mindre verkningslösa. För
att motverka detta föreskrivs att viss information om dotterbolag skall lämnas
i anslutning tUl moderbolagets årsredovisning. I en koncernbalansräkning eller
koncernredogörelse skall därjämte resultatet av koncernens verksamhet anges
efter avdrag för internvinster. Begreppet internvinst definieras i lagen så
att därmed avses på moderbolaget belöpande andel av vinst på överlåtelse av
tUlgång inom koncernen, i den mån ej överlåtelse av tillgången därefter skett
lill köpare utanför koncernen eller förbrukning av tillgången eller nedsättning
av dess värde skett hos koncernbolag som förvärvat tillgången.
I
fråga om koncernbalansräkningen fastställs inte några speciella regler
exempelvis om ett balansräkningsschema. Lagen säger endast att
koncernbalansräkningen skall innehålla ett efter allmänna bokföringsgrunder
och god köpmannased upprättat sammandrag av moderbolagets och dotterbolagens
balanser. Koncernredogörelsen som är avsevärt mindre omfattande skall genom
angivande av vissa delposter för moder-resp. dotterbolag möjliggöra en
beräkning av koncernens resultat.
Koncernbolag
bör såvitt möjligt ha samma räkenskapsår. Koncernba-lansräkning och
koncernredogörelse skall upprättas per moderbolagets balansdag. Något krav på
offentiiggörande av nämnda handlingar finns inte. Koncernredovisningen som
skall undertecknas av verkställande direktör, skall dock granskas av
moderbolagets revisorer. Den behöver inte framläggas för aktieägarna i
moderbolaget men dessa kan genom utövande av sin s. k. frågerätt få sådana
upplysningar om koncernen som kan lämnas utan förfång för densamma.
I
ett moderbolags balansräkning representeras de genom dotterbolag
Prop. 1975:103 182
indirekt
ägda tillgångarna och skulderna av det upptagna värdet på dotterbolagsaktierna.
För att underlätta en bedömning av moderbolagets ställning skall i detta bolags
balansräkning anges det bokförda värdets fördelning mellan aktier i
dotterbolag, vilka alllid betraktas som anläggningstillgång, och andra aktier.
I balansräkningen skall aktieinnehavet specifieras med avseende på namn, antal
aktier och värde. Emellertid kan specifikationskravet för framför allt
exportföretagen vara besvärande med hänsyn till konkurrenssituationen, och
efter regeringens medgivande kan därför redovisning av aktieinnehavet ske i
klumpsumma.
Då
dispens från specifikationskravet lämnats skall dock för att underlätta
revisorernas granskning en särskild uppgift över aktieinnehavet avges. Därvid
skall anges bolagets namn, antal aktier samt bokfört värde. Vidare skall varje
dotterbolags innehav av aktier i annat koncernbolag uppges.
Även
koncernbolags inbördes fordrings- och skuldförhållanden är av betydelse vid
bedömning av moderbolagels ställning. Därför föreskrivs att i moderbolags
balansräkning skall särskUt anges, om moderbolaget har överstigande fordran hos
dotterbolag, sammanlagda beloppet av sådana fordringar samt, om moderbolaget
har överstigande skuld till dotterbolag, sammanlagda beloppet av sådana
skulder. Nettofordran på ett dotterbolag får därvid inle kvittas mot nettoskuld
till annat dotterbolag. Med uttrycken överstigande fordran resp. överstigande
skuld avses fordran efter avdrag för skuld, resp. skuld efter avdrag för
fordran hos dotterbolaget.
I
den tidigare nämnda, särskUda uppgiften till balansräkningen skall även anges
moderbolagets sammanlagda fordran och skuld tUl varje dotterbolag. Molsvarande
uppgifter skall lämnas för mellanhavanden dotterbolag sinsemellan. I denna
uppgift skall också anmärkas om dotterbolag ingått ansvarsförbindelse eller
ställt pant för moderbolagets eller annat dotterbolags gäld.
Regler
avsedda att underlätta bedömningen av ett moderbolag med avseende på
koncernförhållandena är av betydelse även med avseende på
resultatredovisningen. Såväl aktieutdelningar från dotterbolag som intäkts- och
kostnadsräntor avseende dotterbolag skall sålunda anges för sig. Lämnat eller
erhållet koncernbidrag är att betrakta som extraordinär kostnad eller intäkt
som skall särredovisas.
De
nämnda reglerna har anknytning till moderbolagets redovisning. I ett
koncernförhållande är de olika bolagen juridiskt och ekonomiskt så
sammanflätade att man vid en bedömning måsle betrakta koncernen som en enhet. I
lagen kommer denna syn klarast till uttryck i reglerna för moderbolags
vinstutdelning. Av vinsten får inte så stort belopp utdelas, att utdelningen
med hänsyn till koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet i
dess helhet får anses stå i strid mot god af-
Prop. 1975:103 183
färssed.
Motsvarande begränsning gäller i fråga om moderbolagets rätt att disponera sina
vinstmedel för fondemission.
Grundtanken bakom gällande
bestämmelser om koncernredovisning är alt de skall utgöra skyddsregler mot för
stor utdelning i moderbolaget. Beräkningen av koncernens resultat skall därför
ske i avsikt att erhålla en uppfattning om den till utdelning disponibla vinsten
för koncernen. Den i koncernbalansräkningen eller i koncernredogörelsen
angivna vinsten, vilken även skall särskilt anges i moderbolagets
förvaltningsberättelse, skall således bl. a. vara en vägledning för såväl
bolagsledningen som revisorema vid bedömningen av moderbolagets utdelning.
Eftersom bolagets fria egna kapital (summan av fria fonder, balanserad vinst
eller förlust samt nettovinst eller förlust för räkenskapsåret) kan användas
för utdelning, följer därav att med koncemens vinst menas koncernens fria egna
kapital. Avdrag skall dock ske för moderbolags och dotterbolags avsättning till
reserv- eller skuldregleringsfond. Koncernens årsresultat behöver således inte
anges.
Lagen innehåller slutligen
bestämmelser om att dotterbolags styrelse har viss upplysningsplikt gentemot
moderbolaget, att av revisorerna i moderbolag en eller flera bör vara revisorer
i dotterbolag samt att revisionsberättelsen för moderbolag skall innehålla
vissa särskilda uttalanden. Minoriletsaktier i dotterbolag kan under vissa
villkor inlösas av moderbolaget.
12.2
Aktiebolagsutredningen
Aktiebolagsutredningens
bestämning av koncernbegreppet iimebär i sak knappast någon avvikelse från
gällande svensk rätt. Om ett aktiebolag äger så många av aktierna i ett annat
aktiebolag att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier, är
enligt utredningsförslaget det förra bolaget moderbolag och det senare
dotterbolag. Har ett aktiebolag eljest på grund av aktieinnehav eller avtal ett
bestämmande inflytande över ett annat aktiebolag och en betydande andel i
resultatet av dess verksamhet, är det förra bolaget moderbolag och det senare
dotterbolag.
Det
är alltså röstmajoriteten som är avgörande och kapitalmajoritet utan
röstövervikt räcker inte i och för sig som grund för att koncernförhållande
skall föreligga. Med aktieinnehav skall enligt utredningen liksom f. n. vara
att jämställa ett bolags innehav av aktier i ett annat bolag genom mellanhand.
Aktieinnehav i utländska aktiebolag eller innehav av andelar i därmed
jämförliga företagsformer, t. ex. det tyska Gesellschaft mit beschränkter
Haftung, får också anses grunda koncernförhållande under samma förutsättningar
som när det gäller innehav av aktier i svenskt bolag. Med svenskt aktiebolag
bör enligt ulredningen alltså såsom dotterbolag jämstäUas utländskt aktiebolag
och sådant utländskt bolag som till sin art väsentligen överensstämmer med det
svenska aktie-
Prop. 1975:103 184
bolaget.
En analog tillämpning om lagens koncernregler kan enligt utredningen vara
påkallad när det gäller andra dotterföretag än aktiebolag, såsom handelsbolag,
kommanditbolag, ekonomiska föreningar och motsvarande utländska företagsformer.
Moderbolag
skall liksom tidigare lämna koncernredovisning, som skall bestå av antingen
koncernbalansräkning eller koncernredogörelse. Medan valet mellan
redovisningssätt enligt aktiebolagslagen är helt fritt, begränsas i förslaget
användningen av koncernredogörelse tUl sådana fall, då det med hänsyn till
koncernens sammansättning eller andra särskilda förhållanden är påkallat. Då
således i normalfallet koncernbalansräkning förutsätts bli upprättad har
utredningen inte ansett nödvändigt ge föreskrifter om den särskilda uppgift
som enligt aktiebolagslagen skall lämnas avseende bl. a. fordrings- och
skuldförhållanden inom koncemen.
I
gällande lag stadgas att bolag inom en koncern såvitt möjligt bör ha samma
räkenskapsår. I förslaget skärps denna regel sålunda att bolagen skall ha samma
räkenskapsår, om ej särskilda omständigheter påkallar annat. Utredningen
framhåller att undantag från huvudregeln är aktuellt endast i säUsynta fall,
t. ex. då ett utländskt dolterbolag på grand av lagstiftningen i det land där
det verkar är förhindrat att förlägga räkenskapsåret till samma period som
sitt svenska moderbolag. Enbart skattemässiga fördelar av olika räkenskapsår
bör sålunda enligt utredningen inte kunna godtas som skäl för avvikelse från
huvudregeln.
Ansvaret
för koncernredovisningen utökas enligt förslaget genom att denna skall
undertecknas inte endast av verkställande direktör utan också av styrelsen.
Liksom tidigare behöver dock redovisningen inte offentiiggöras.
Utredningen
föreslår att i såväl koncernbalansräkning som koncernredogörelse skall visas
även koncernens årsresultat, varvid skall ha gjorts avdrag eller tiUägg för
ökning eller minskning av internvinst under räkenskapsåret. Detta innebär en
utökad redovisningsskyldighet, eftersom enligt gällande lag årsresultatet inte
behöver särskUt visas. I den redovisning av koncernförhållanden som enligt
gällande lag skall tas in i moderbolags förvaltningsberättelse, föreslås ingen
annan förändring än att också här koncernens årsresultat skall visas.
Liksom
i gällande rält skall aktier i dotterbolag redovisas skilt från aktier i andra
bolag. För aktier i såväl dotterbolag som andra bolag skall bl. a. anges
nominella värdet samt värdet enligt balansräkningen. En viss skUlnad mellan
aktier i dotterbolag och i andra bolag finns i förslaget vad avser
specifikationskravet. Om såväl nominella som bokförda värdet på aktier i
icke-dotterbolag understiger 50 000 kronor eller det lägre belopp, som
motsvarar fem procent av det aktieägande bolagets eget kapital enligt
balansräkningen, får specifikation utelämnas. Aktier i dotterbolag skall
däremot alllid specificeras post för post. Dispens från speci-
Prop. 1975:103 185
fikationskravet
kan dock ges av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer om det är
påkallat från allmän och enskild synpunkt.
Den nu gällande
reduktionsregeln för värdering vid ömsesidigt aktieinnehav förenklas i
förslaget. Vid värdering av moderbolags aktier i dotterbolag skall aktier som
dotterbolaget innehar i moderbolaget sålunda inte anses ha något värde.
Utredningens
förslag till beslämmelser i övrigt i fråga om koncemförhållanden motsvarar i
huvudsak gällande rätt.
12.3
Fondbörsutredningen och samarbetsutredningen
Fondbörsutredningen
och samarbetsutredningen framhåller att i en koncern med betydande del av
verksamheten förlagd tUl olika dotterbolag ger en resultaträkning som bara
omfattar moderbolaget inte tUlräckligt underlag för en bedömning av aktiema i
detla bolag. Det är den ekonomiska helheten och dess samlade resultat som
behöver bedömas.
Koncernredovisning
omfattande såväl resultat- som balansräkning utgör enligt utredningarna en så
grundläggande och central informationskälla för aktiemarknaden, att
berättigade krav på publicering av dessa redovisningshandlingar kan ställas.
Utredningarna anför vidare att statliga och kommunala myndigheler inte har
samma intresse. En koncernredovisning, ofta med ett betydande inslag av
utländska dotterbolag, ger nämUgen endast i undantagsfall bättre
planeringsunderlag för myndighetema. De anställda kan möjligen ha visst
intresse av uppgifter för koncernen i dess helhet men endast som kompletterande
information tUl det egna koncernbolagels (moderbolagels) resultat och
ställning. Mot bakgrund härav har utredningarna funnit att utvidgade
koncernredovisningsbestämmelser endast skall avse de s. k.
aktiemarknadsbolagen, jfr avsnitt 11.4.
I vissa fall kan enligt
utredningen ett bolag ha dotterbolag av så underordnad betydelse att
koncernredovisningen saknar egentligt intresse vid sidan av moderbolagets
redovisning. Utredningarna föreslår därför att kravet på utvidgad
koncernredovisning skall gälla bara om nettovärdet av moderbolagets tillgångar
tUl mer än en fjärdedel utgörs av fordringar hos eller aktier i dotterbolag
eUer om koncernens omsättningssumma överstiger moderbolagets omsättningssumma
med mer än en tredjedel av denna. Någon av dessa båda omständigheter måste dessutom
ha förelegat nästföregående räkenskapsår för att kravet på utvidgad
koncernredovisning skall gälla.
I
en reservation till samarbetsutredningens betänkande förordas av de fackliga
representanterna att en utförligare koncernredovisning skall upprättas av alla
aktiebolag som tUlsammans med dotterbolag har mer än 1 000 anställda.
De
föreslagna koncernredovisningsbestämmelserna riktar sig tUl mo-
Prop. 1975:103 186
derbolaget.
Utredningarna framhåller att man inte kan begära att dotterbolag skall avge
koncernredovisning eftersom dotterbolag inte har något inflytande över moder-
och systerbolag. Utredningama anser det helt ogörligt att av ett bolag med
utländskt moderbolag kräva redovisning för den utländska koncernen.
Enligt
förslaget skall aktiemarknadsbolagen upprätta koncernredovisning omfattande
koncernresultaträkning och koncernbalansräkning. Det i aktiebolagslagen
medgivna alternativet med koncernredogörelse är alltså inte tillåtet.
Koncernredovisningen skall läggas fram på bolagsstämma och göras offentligt
tUlgänglig genom insändande till registreringsmyndigheten.
Utredningarna föreslår
vidare att uppgift lämnas om koncernens bruttoinvesteringar i
anläggningstillgångar. Bruttoomsättningssumman för koncernen skall tas in i
koncernresultaträkningen, såvida inte dispens från krav på sådan uppgift
erhållits. Även uppgift om förändring i koncernens lagerreserv skall lämnas.
Tidigare års redovisningshandlingar skall också medtas enligt vad som i avsnitt
11.4 anförts därom.
I
den förut nämnda reservationen föreslås att koncern skall åläggas att redovisa
andelen interna leveranser både i form av inköp och försäljning mellan ett
koncernbolag och den övriga koncernen. Vidare skall uppgifter om koncernens
bruttoomsättningssumma, totalvinst, totala lönesumma och sysselsättning anges.
De internationellt verksamma svenska bolagen skall enligt reservanterna ange
koncemens sysselsättning och totala lönesumma i Sverige resp. utlandet. När
det är fråga om utlandsdominerade koncerner med verksamhet i Sverige anses det
berättigat att de som är anställda i svenska dotterföretag får samma möjlighet
att bedöma företagsgruppens ekonomiska ställning som anställda i koncerner med
svenskt moderbolag.
12.4
Remissyttrandena över aktiebolagsutredningens förslag
Utredningsförslaget
alt koncernförhållande föreligger när ett aktiebolag på grund av aktieinnehav
eller avtal har elt bestämmande inflytande över ett annat aktiebolag och har en
betydande andel i resultatet av dess verksamhet har föranlett kommentarer under
remissbehandlingen. Advokatsamfundet påpekar att koncernbegreppet har mycket
stor betydelse med hänsyn till de konsekvenser som det får för bl. a.
redovisningsskyldigheten enligt de föreslagna reglerna om moderbolags- och
koncernredovisning. Det framgår inte entydigt vUka avtal som enligt utredningsförslaget
kan grunda moder-dotterbolagsförhållande. Samfundet menar att i första hand
kommer i fråga sådana fall där elt bolag driver sin rörelse i kommission för
ett annat bolags räkning eller där det ena bolaget arrenderar det andra
bolagets rörelse. Reglerna om konvertibla skuldebrev ger också upphov till
vissa problem som bör belysas. Antag att ett
Prop. 1975:103 187
bolag äger en minoritetspost aktier i ett annat bolag och
sedan förvärvar en så betydande post av konvertibla skuldebrev att bolaget vid
konvertering på gmnd av sitt totala aktieinnehav får ett bestämmande
inflytande i det andra bolaget. Samfundet ifrågasätter om det bolag som
förvärvat de konvertibla skuldebreven på gmnd därav kan göra anspråk på att betraktas
som moderbolag till del bolag som har emitterat skuldebreven. Samfundet tar
också upp vissa frågor om s. k. 50/50-bolag, dvs. fall när två aktiebolag äger
50 % var av aktiema och rösterna i elt tredje bolag. Det tredje bolaget har då
bUdals för s. k, joinl-venture. I joint-ventures-avtal upptas ofla sådana
villkor att det nybUdade bolagets verksamhet kräver samtycke av alla
aktieägarebolagen. EnUgt samfundets mening kan det ifrågasättas om inte alla
aktieägarebolagen skall anses ha ett bestämmande inflytande i
joint-venturebolaget, eftersom de genom att vägra sitt samtycke till olika
åtgärder kan lamslå det nybUdade bolagets verksamhet. Samfundet pekar slutligen
på den formen av samarbete där två eller flera aktiebolag genom ett särskilt
bolag bedriver utvecklingsarbete. Även om utvecklingsarbetets syfte inte är
att verksamheten skall drivas med vinst, synes de andra bolagen kunna anses ha
en betydande andel i resultatet, om de i sin verksamhet får tillgodogöra sig de
forskningsresultat som utvecklingsbolagets verksamhet har avsatt. LO anser att
paragrafen behöver kompletteras med en regel att bevisbördan i tvistefall
skall ligga på det berörda dominerande och/eller beroende bolaget.
Bankinspektionen anser att under koncernbegreppet bör inordnas den företeelse
som enligt tysk terminologi går under beteckningen Gleich-ordnungskonzern
varmed avses bl. a. sådana fall då en person har aktiemajoritet i flera bolag
och leder dem enhetligt. Riksskatteverket framför liknande synpunkler.
Några remissinstanser tar upp utredningens uttalande att
koncerndefinitionen kan tillämpas analogt på vissa dotterföretag som inte är
svenska aktiebolag. Advokatsamfundet påpekar att koncerndefinitionen i
utredningsförslaget endast tar sikte på svenska aktiebolag. När det i utredningsförslaget
emellertid talas om moderbolagets redovisning m. m. bör enligl utredningen i
koncernbegreppet med svenskt aktiebolag som dotterbolag jämslällas utländskt
aktiebolag. Det sägs vidare i betänkandet att särskUt beträffande
koncernredovisningsreglerna en analog tUl-lämpning av lagens koncernregler kan
vara motiverad även i vad avser andra företagsformer. Enligt samfundets mening
vore det lämpUgt med ett tillägg till paragrafen av innebörd att i särskilda i
lagen angivna fall under koncernbegreppet kan förslås andra rättssubjekt. Även
bankinspektionen ifrågasätter om det inte skulle vara lämpligt att införa ett
direkt lagstadgande av innebörd alt en analog tillämpning av lagens
kon-ceraregler kan ske när det gäller andra företag (dotterföretag) än aktiebolag,
såsom handelsbolag, kommanditbolag, ekonomiska föreningar och motsvarande
utländska företagsformer. LO efterlyser också regler
Prop. 1975:103 188
av
motsvarande karaktär för förelagsgrupper där en stiftelse eller ekonomisk
förening utgör en länk.
LRF framhåller att
variationsmöjligheterna i fråga om koncernförhållanden är så många all det
knappast kan vara möjligt att inrymma en tUlräckligt täckande definition i
lagtexten. LRF tar följande exempel: A äger 34 % i B, C, D. B äger 33 % i C, D.
C äger 33 % i B, D. D äger 33 % i B, C.
I
denna konstellation äger A i realiteten 100 % i B, C och D men enligt LRF
täcks inte konstellationen av de definitioner som finns i utredningsförslaget.
LRF tar också upp frågan om koncemförhållanden som föreligger då en förening
har dotterbolag eller då flera föreningar har gemensamma dolterbolag. LRF
påpekar alt frågan om behandlingen av de blandade koncernerna berördes vid
tillkomsten av 1951 års föreningslag. Enligt LRF:s mening är de blandade
koncemerna och de rena föreningskoncernerna nu av sådan storlek att det
blandade koncernbegreppet och dess praktiska konsekvenser bör tas upp till
behandling. LRF anser att det inte är tillräckligt att allmänt uttala att
aktiebolagslagens koncernregler kan bli analogiskt tUlämpliga.
Hovrätten
för Västra Sverige anser det förvånande att utredningen inte i högre grad än
som skett diskuterat och utvecklat koncernreglerna. Hovrätten ifrågasätter om
utredningen i arbetet med koncernredovis-ningsreglenia valt den lämpligaste
utgångspunkten samt fortsätter.
Utredningen
anger att den tanke som ligger bakom reglerna om koncernredovisning är
"att en koncern reellt ekonomiskt är och drivs som ett företag, vilket ju
förutsätter att det avgörande inflytandet ligger hos moderbolaget". Det
viktiga är emellertid enligt hovrättens mening inte om koncernen ur en eller
annan synpunkt kan betraktas som ett enhetligt helt. Huvuduppgiften för
redovisningen är ju att ge en så fullständig bild som möjligt av den
förmögenhetsställning och det resultat som påverkar värdet och avkastningen på
en aktie i något av koncemens bolag. Accepteras denna utgångspunkt kan man
exempelvis undra varför de s. k. gemensamma dotterbolagen, bolag där två eller
flera företag har delat inflytande, nödvändigtvis måste falla vid sidan om
koncemredo-visningen. Många koncerner bedriver numera stora och viktiga grenar
av sin verksamhet under samverkan i aktiebolagsform med andra företag.
Resultatet av denna verksamhet och transaktioner med dylika gemensamma
dolterbolag kan för en aktieägare och fordringsägare vara av stort intresse att
ta del av via koncernredovisningen. I detla sammanhang kan också påpekas att
koncernredovisningen enligt utredningsförslaget också omfattar dotterföretag
som bedrivs i annan form än aktiebolagets. Däremot har utredningen icke berört
de problem som uppkommer ur koncernredovisningssynpunkt om det, såsom ej
sällan är fallet, är ett handels- eller kommanditbolag eller en stiftelse som
fungerar som moderföretag. I sådant fall kan man ju inte med hjälp av
förslagets koncernredovisningsregler få någon överblick över koncernens
ekonomiska förhållanden, något som kan innebära risker för aktieägare och
ford-rinesäeare.
Prop. 1975:103 189
Hovrätten
anser att också frågor angående skydd för minoriteter och fordringsägare
påkallar uppmärksamhet. Dessa frågor liksom problemen kring
koncernredovisningsreglernas tillämpningsområde bör erUigt hovrätten
ytterligare utredas. Vissa av de antydda frågoma torde böra regleras i en
särskild från aktiebolagslagen fristående koncernlagstiftning.
De föreslagna
bestämmelsema om koncernredovisningens omfattning diskuteras vidare i några
remissyttranden. Näringslivet instämmer i den avvägning utredningen gjort i
fråga om när koncembalansräkning resp. koncernredogörelse skall upprättas.
Länsåklagaren i Hallands län finner det emellertid tveksamt att undantag medges
från kravet på koncernbalansräkning. Advokatsamfundet anser att slörre
öppenhet bör krävas i koncernredovisningen samt att alla moderbolag
obligatoriskt skall upprätta koncernbalansräkning och även offentiiggöra den.
Samfundet anser vidare att utredningens påpekande om, att vid tiUämpningen av
reglerna om dotterbolag i redovisningskapitlet även andra rättssubjekt bör
behandlas analogt, har sådan vital betydelse inom många koncerner att
föreskrift härom bör inflyta i lagtexten.
Bokföringsutredningen
framhåller alt om en mer informativ koncernredovisning skall lämnas, så räcker
det knappast att bara upprätta koncernbalansräkning.
En
tUlfredsställande bild av koncernens resultat och resurser och av de interna
transaktionerna mellan koncernens företag kan inte erhållas utan att
balansräkningen kompletteras med en resultaträkning för koncernen. Ett antal
uppgifter måste tas fram och ställas samman för att man skall kunna åstadkomma
en koncernredovisning. Detta underlag är gemensamt för koncernbalansräkningen
och koncernresultalräkningen. Bokföringsutredningen menar att det är
arbelstekniskt naturligt alt upprätta de båda redovisningshandlingarna
samtidigt och parallellt. Bestämmelse bör därför kunna ges också om
koncernresultaträkning. Med hänsyn till utvecklingens fortgång bör också
ytterligare övervägas att kräva offentlighet i fråga om koncernredovisningen.
Med tanke på de mindre företagens förhållanden kan enligt bokföringsutredningen
en möjlighet till dispens från offentiiggörandet kanske behövas.
LO
understryker kravet att koncernredovisningen skall vara lika fullständig som
moderbolagsredovisningen. I första hand bör införas de koncernredovisningskrav
som LO föreslår i fråga om större företag. Vidare yrkar LO på en skärpning av
dotterbolags redovisning av koncerntransaktioner. LO föreslår sålunda:
Att
ett dotterbolag skall redovisa hur stor del av inköp respektive försäljning
som utgörs av interna leveranser från och till andra förelag i koncernen.
Inköpen skall avse inte bara materialinköp utan också eventuell inhyrning
eller lån av arbetskraft från koncernen. Syftet är att anslällda och minoritetsägare
liksom andra parter skall kunna bilda sig en klar uppfattning om företagets
grad av beroende utifrån. LO yrkar att regler utformas som ålägger dotterbolag
att redovisa hela koncernens
Prop.
1975:103 190
omsättning, vinst och lönesumma som jämförelsematerial för
bedömningen av dess egen resultat- och balansräkning. Svårigheter kan uppstå
för dotterbolaget att få in uppgifter därom i rimlig tid för sin egen årsredovisning.
Detta förhållande kan erfordra att lagen tillåter viss tids eftersläpning
beträffande sådana koncemupplysningar. Detta slags information avses bli
offentUg. Däratöver anser LO att de anställda i dotterbolag bör ges rätt tUl
särskilt fyllig information om koncernen, antingen det sker i aktiebolagslagen
eller annan lagstiftning. Den redovisning i dotterbolag av koncernförhållanden,
som här föreslagits av LO, gäller oavsett om moderbolaget eller systerbolaget
ligger i Sverige eller i utiandet.
Enligt förslaget skaU aktiebolag, som hör tUl samma
koncern ha samma räkenskapsår, om ej särskilda omständigheter påkallar annat.
Näringslivet har ingen erinran mot utformningen av lagtexten men anser
motivutlalandena leda till en alltför restriktiv tolkning av begreppet särskUda
omständigheter. Framför allt gäller detta uttalandet att enbart skattemässiga
fördelar ej bör kunna godtas som skäl för avvikelse från huvudregeln.
Näringslivet fortsätter:
Följande exempel kan anföras. Realisationsförluster på lös
egendom får enligt anvisningarna till 36 § kommunalskaltelagen användas till kvittning
endast under ett enda beskattningsår, förluståret. I skatteförfattningarna
finns elt flertal bestämmelser av liknande typ, vilka innebär restriktioner i
tidshänseende för utnyttjande av skilda slags förfaranden. För ett företag kan
det vara av vitalt intresse att genom ändring av räkenskapsår kunna få viss
transaktion bokförd under visst räkenskapsår. Icke blott "skattemässiga
fördelar" kan vinnas härigenom utan en sådan åtgärd kan vara av största
betydelse för företagets utvecklingsmöjligheter över huvud. Betydelsen härav
erkänns av skattemyndigheterna som i sin praxis godkänner att ett bolag i en
koncern vid ett eller annat tillfälle av skatteskäl förkortar sitt
räkenskapsår. Det är av praktisk betydelse att ändring av räkenskapsår av
nämnda skäl inte behöver ske för hela koncernen. Ändring av räkenskapsåret i
ett företag med spritt ägande är en vidlyftig åtgärd, som man i det längsta
söker undvika. Däremot är det oftast enkelt att ändra elt dotterbolags
räkenskapsår. Om skattemässiga hänsyn ej tillmäts betydelse, skulle det enligt
förslaget bli lika svårt i fortsättningen att ändra räkenskapsåret för
dotterbolag som för moderbolag. Delta kan alltså vara till uppenbar nackdel
för koncernen. Enligt näringslivet bör aktiebolagslagens regler inte vara
snävare än den praxis som skattemyndigheterna godkänt. Näringslivet föreslår
att i den fortsatta behandlingen av lagstiftningen i motiven beaktas vad
sålunda anförts.
Riksskatteverket, Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Länsstyrelsen i Kalmar län, företagsskatteberedningen och
bokföringsutredningen understryker emellertid betydelsen av att samma
räkenskapsår regelmässigt skall användas i koncerner. Länsslyrelsen och
förelagsskatteberedningen anser att lagtexten bör utformas så att därav
uttryckligen framgår att undantagsregeln endast bör gälla för utländskt
dotterbolag på grund av lagstiftningen i det land där dotterbolaget bedriver
verksam-
Prop. 1975:103 191
het.
Riksskatteverket och bokföringsutredningen framhåller att skilda räkenskapsår
för bolag i samma koncern ger möjlighet till illojala transaktioner mellan
företagen, exempelvis flyttning av varalager, som kan försvåra eller nästan
omöjliggöra en extern bedömning. Undantagsbestämmelsens formulering "om
ej särskUda omständigheter påkaUar annat" bör enligt dessa
remissinstanser bytas ut mot "om ej synnerliga skäl påkallar annat".
Bokföringsutredningen anger också som ett altemativ lydelsen "om ej
särskilda omständigheter medför hinder härför".
12.5
Remissyttrandena över fondbörsutredningens och samarbetsutredningens förslag
Utredningarnas
förslag att de utvidgade koncernredovisningsbestämmelserna skall tillämpas
endast på aktiemarknadsbolag kritiseras i några remissyttranden.
Riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Östergötlands län samt länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län anser sålunda att samtliga aktiebolag som omfattas av
de särskilda årsredovisningsbestämmelserna i förekommande fall också skall avge
koncernredovisning. Även ekonomiska föreningar med mer än 500 anställda bör
enligt LRF och riksrevisionsverket publicera koncernredovisning.
Riksrevisionsverket kan
alternativt tänka sig att kravet på koncernredovisning begränsas till
koncerner med sammanlagt minst 1 000 anslällda. LO har också stannat för att
förorda detta krav, som föreslagits i reservation till samarbetsutredningens
betänkande.
Enligt förslaget kan
aktiemarknadsbolagen underlåta avge koncernresultaträkning när dotterbolagen
är av underordnad betydelse. Försäkringsinspektionen anser
undantagsbestämmelsen för liberal och föreslår viss skärpning av densamma. TCO
anser att begränsningen helt skall utgå.
Näringslivets börskommitté
och Sveriges finansanalytikers förening finner också att det i princip bör
krävas att koncernredovisning skall avges, då koncernförhållande föreligger.
Kommittén anser dock att möjlighet till undantag bör finnas i de fall då
dotterbolag från kapital- och resultatsynpunkt är ur koncernens synvinkel av
ringa betydelse. Föreningen anser att bolag vars dotterbolag endast utgörs av
vilande bolag, typ namnskyddsbolag, bör undantas från redovisningsskyldigheten.
Föreningen pekar vidare på att det finns fall där enligt förslaget
koncemre-dovisning inte krävs men där koncernuppgifter är av betydelse för bedömningen.
Ett typfall på detta är då moderbolag via dolterbolag skaU bygga upp en
marknadsföringsorganisation företrädesvis i utlandet. Betydande kostnader kan
då under lång tid döljas i dotterbolagen. Dessa kostnader måste emellertid ingå
i resultatet för att koncemens ställning och resultat tillfredsställande skall
kunna bedömas.
Enligt
länsstyrelsen i Skaraborgs län synes de föreslagna reglerna inte
Prop. 1975:103 192
täcka
in investmentbolag med tyngdpunkten i börsnoterade aktier men med dotterbolag
som förvaltar aktier eller fastigheter. Bestämmelsema måste, menar
länsstyrelsen, utformas så att dessa investmentbolag inte kan dölja ett
betydelsefullt aktieinnehav genom att redovisa det hos dotterbolag eller hos
dotterdotterbolag.
Länsstyrelsen i Kalmar län
anser att en möjlighet till dispens från kravet på öppen koncernredovisning bör
finnas. Även Näringslivets börskommitté berör frågan om dispens. Med hänsyn
till varierande lagstiftning i olika länder, olika räkenskapsår för olika
dotterbolag och andra skiftande förhållanden förekommer det enligt kommittén,
att från revisorernas sida medges att vissa utiändska dotterbolag när fullgoda
skäl därtUl föreligger inle tas med i koncernredovisningen. Eftersom ett sådant
förfaringssätt godtas enligt internationella regler och internationell praxis,
förutsätter kommittén att det också är förenligt med god redovisningssed i den
av fondbörsutredningen och aktiebolagsutredningen angivna meningen. Det torde
också kunna förekomma fall där skyldighet enligt den föreslagna lagen alt
medta visst eller vissa dotterbolag i koncernredovisningen kan föreligga, men
där detta av tekniska eller andra skäl inte bör avkrävas bolaget. För sådana
fall bör, menar kommittén en möjlighet ges till dispens från lagens krav.
Sådan dispens bör också då synneriiga skäl föreligger kunna medges rörande
skyldighet att över huvud upprätta koncernbalansräkning och
koncemresultaträkning.
Utöver
koncernresultaträkning och koncembalansräkning bör enligt Sveriges
finansanalytikers förening också finansieringsanalys för koncemen publiceras.
Som komplettering tUl koncernuppgiftema bör vidare enligt föreningen
motsvarande redovisningshandlingar för de större dotterbolagen tas in i
årsredovisningen. TCO anser att i koncernredovisningen bör anges resultaten
för de större dotterbolagen, varvid förslagsvis kan gälla en gräns på 200
anställda eller en årlig omsättning på 20 milj. kr. Länsstyrelsen i Skaraborgs
län uppsläUer ytterligare ett par krav på koncernredovisningens innehåll:
upplysning bör lämnas dels om vilka investeringsplaner ett förelag har i olika
länder, dels om i vilken uisträckning vinst i utiändska dotterbolag kan
överföras till Sverige.
LO,
som föratsätter alt relevant koncerninformation redovisas i både moder- och
dotterbolagens årsredovisningar, yrkar i fråga om de uppgifter som bör ingå i
en koncernredovisning, att koncemens bruttoomsättningssumma, lotalvinst,
totala lönesumma och sysselsättning anges ävensom andelen interna leveranser,
både i form av inköp och försäljning mellan ett koncembolag och den övriga koncemen,
samt att de koncernföretag som arbetar internationellt skall ange koncemens
sysselsättning och totala lönesumma i Sverige resp. utlandet.
Prop. 1975:103 193
13
Föredraganden
13.1
Inledning
Den
dominerande associationsformen inom svensk industri och annan näringsverksamhet
är aktiebolaget. Det fanns vid 1973 års utgång drygt 133 000 aktiebolag.
Flertalet av dessa, uppskattningsvis omkring 85 %, utgör enmans- eller
fåmansbolag. Ett mycket stort antal aktiebolag har bildats under senare år. Är
1960 fanns det endast omkring 44 000 aktiebolag. Efter genomförandet förra året
av höjningen av minimibeloppet för aktiekapitalet från 5 000 kr. till 50 000
kr. har dock takten i bolagsbUdningen minskat avsevärt. Under januarijuni
1973 bildades omkring 7 600 bolag medan under motsvarande tid 1974 bildades
cirka 1 730 bolag.
I
aktiebolag sysselsattes vid 1972 års utgång drygt 1,6 milj. arbetstagare
vilket motsvarade drygt 42 % av samtliga förvärvsarbetande i landet.
Vår
nuvarande lagstiftning om aktiebolag är utomordcntiigt utförlig och detaljerad.
De väsentligaste dragen i lagen (1944: 705) om aktiebolag är följande.
Aktiebolag
bildas av tre stiftare. Vid bolagsbildningen skall vissa handlingar upprättas.
Till dem hör stiflelseurkunden och förslag till bolagsordning. I
stiflelseurkunden regleras främst frågor rörande själva bolagsbildningen och i
förslaget till bolagsordning regleras hur bolaget skall verka och fungera i
framtiden. Vid bolagsbildningen skall också bestämmas hur stort aktiekapital
bolaget skall ha. Aktiekapitalet måste uppgå tUl minst 50 000 kr.
Aktiekapitalet skall vara fördelat på aktier som skall lyda på visst nominellt
belopp, i princip lägst 50 kr. Summan av aktiernas nominella belopp är lika med
aktiekapitalet. Det finns inte något hinder för att alla aktier ägs av en
person. Vid olika stadier i bolagsbUdningen skall registrering ske hos
patentverket. Det är f. ö. ett grundläggande drag i vår lagstiftning att
åtskilligt rörande aktiebolag registreras i etl offentligt register som förs
av patentverket. Tanken bakom detla registreringssystem har varit alt säkra
offentlighet och insyn i aktiebolagen.
Aktieägarna
svarar inte personligen för bolagets åtaganden och förpliktelser. Borgenärer
får hålla sig till bolagets tillgångar. I syfte att säkra borgenäremas rätt
innehåller aktiebolagslagen elt flertal regler om inbetalning av aktiekapital
och om skydd för aktiekapitalet. Aktiekapitalet fungerar med andra ord som en
slags garanti för borgenärsintressena. Lagen innebär i delta hänseende bl. a.
att aktiekapitalet i princip inte får delas ut till aktieägarna. När viss del
av aktiekapitalet gått förlorat blir bolaget skyldigt att träda i likvidation.
Aktiekapitalet
kan höjas eller sänkas. Höjning av aktiekapitalet sker
13 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 194
genom
nyemission eller fondemission. Nyemission innebär att aktieägare får göra
ytterligare inbetalningar till bolaget mot utfående av nya aktier. Också andra
än aktieägare kan ges rätt att delta i en nyemission. Vid fondemission sker
inte någon inbetalning till bolaget, utan nya aktier emitteras efler det att
fonderad vinst har överförts till aktiekapitalet eller bokföringsvärdet på
bolagets anläggningstillgångar har skrivits upp och uppskrivningsbeloppet lagts
till aktiekapitalet. Inbetalning av aktiekapital sker oftast medelst pengar.
Det kan emellertid också ske genom att annan egendom överlämnas, s. k. apport.
Apport förekommer både vid bolagsbildning och vid nyemission. Som exempel på
apportegendom kan nämnas rörelser, vammärke, patent, varulager, fastigheter och
aktier i andra bolag.
I
aktiebolag skall finnas tre bolagsorgan: bolagsstämma, styrelse och revisorer.
Har bolaget ett aktiekapital på över 500 000 kr., skall det dessutom finnas en
verkställande direktör. Bolagsstämman är det överordnade i sista hand
beslutande organet. Alla aktieägare har i princip rätt atl delta i
bolagsstämman. Stämman tillsätter styrelseledamöter och revisorer. Den skall
vidare fastställa årsredovisning och besluta om fondering och vinstutdelning
samt om ansvarsfrihet för styrelse och verkställande direktör. Styrelsen
består av en eller flera ledamöter. Skall aktiekapitalet eller maximikapitalet
överstiga 500 000 kr., måste styrelsen bestå av minsl tre ledamöter. Styrelsen
förvaltar bolagels angelägenheter. Har verkställande direktör utsetts, skall
den löpande förvaltningen handhas av honom och ledningen och förvaltningen i
övrigt tUlkomma styrelsen. Styrelsen har tillsammans med verkställande
direktören ansvaret för bolagets årsredovisning. Styrelsen måsle rätta sig
efter de särskilda föreskrifter som kan ha meddelats i bolagsordningen eller
beslutats av bolagsstämman. Verkställande direktören utses av styrelsen. Han
kan själv vara styrelseledamot, dock inte ordförande. Verkställande direktören
är i första hand ansvarig för driften av bolagets rörelse, medelsförvall-ningen
och bokföringen. Verkställande direktören är underordnad styrelsen och är
skyldig alt följa styrelsens direktiv.
För
granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt
bolagets räkenskaper skall det finnas en eller flera revisorer. Dessa väljs av
bolagsstämman. Det finns bestämmelser om proportionellt revisorsval som innebär
att en minoritetsgrapp vars röstetal utgör mer än en tredjedel av röstetalet
för de företrädda aktierna får utse den ene av två ordinarie revisorer. Vidare
gäller att s. k. minoritetsrevisor skall förordnas av länsstyrelsen, om det
yrkas på stämman av aktieägare som representerar minst en tiondel av
aktiekapitalet. Revisorns kontrollfunktion avser i första hand bolagels
årsredovisning men omfattar i princip också fortlöpande granskning och tillsyn
över företagsledningens förvaltning. Denna tillsyn utövas inte bara i
aktieägarnas intresse. Revisorerna ska'l också övervaka att sådana regler
iakttas som avser att
Prop. 1975:103 195
skydda
andra intressen t. ex. minoritetsaktieägare, fordringsägare, aktieköpare och
det allmänna. Revisionsarbetet utmynnar i en revisionsberättelse. Den skall
bl. a. innehålla uttalanden om det finns anledning till anmärkning mot
styrelsen och verkställande direktören eller beträffande de överlämnade
redovisningshandlingarna.
Bolagets räkenskapsår
skall, om bolagsordningen inte föreskriver annat, vara kalenderår. Då
räkenskapsåret utgått, skall styrelsen och verkställande direktör avge
redovisning för detsamma, s. k. årsredovisnmg. Denna skall omfatta
balansräkning, vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse.
Balansräkningen anger bolagels ställning på räkenskapsårets sista dag,
balansdagen. Av vinst- och förlusträkningen skall framgå hur vinsten eller
förlusten under året uppkommit. I förvaltningsberättelsen lämnas vissa
upplysningar till komplettering av den siffermässiga redovisningen i de andra
handlingarna. Sedan revisorerna granskat handlingarna, läggs handlingama fram
på bolagsstämma för fastställelse. Såväl redovisningshandlingarna som
revisionsberättelsen skall göras offentligt tUlgängliga genom att sändas lill
patentverket. I lagen finns utförliga bestämmelser om värdering av bolagets
tillgångar och om innehållet i redovisningshandlingarna. Reglerna syftar dels
till att förebygga att bolaget redovisar en ställning som är bättre än den
verkliga och dels till att tvinga fram en klar och upplysande redogörelse för
bolagets ställning och rörelseresultat.
Principen
i aktiebolagslagen är att de som har majoriteten av rösträtten också bestämmer
i bolaget. Lagen innehåller emellertid också ett antal regler som syftar till
alt skydda minoriteten mot maktmissbruk. Tidigare har nämnts minoritetens rätt
att utse s. k. grupprevisor eller minoriletsrevisor. Andra viktiga hithörande
bestämmelser utgörs av sådana som uppställer krav på kvalificerad majoritet vid
vissa beslut om ändring i bolagsordningen. Också beslut om nedsättning av
aktiekapitalet, om likvidation och om fusion med annat aktiebolag kräver i
vissa fall kvalificerad majoritet. Varje aktieägare har vidare rält att ställa
frågor på bolagsstämman om bolagets angelägenheter. Styrelsen måste besvara
dessa frågor såvida inte ett svar skulle skada bolaget. Slutligen kan nämnas
att minoritet har viss rätt att fordra vinstutdelning och att aktieägare har
en principiell företrädesrätt att teckna aktier när beslut fattats om
nyemission utan apport.
Ett
aktiebolag kan upplösas genom likvidation, konkurs eller fusion.
I
princip har varje aktieägare rätt att fritt överlåta sina aktier till annan.
Bolagsordningen kan emellertid innehålla beslämmelser om lösningsrätt för
övriga aktieägare. I många aktiebolag begränsas dessutom principen om akties
fria överlåtbarhet genom att bolagsordningen innehåller s. k.
utiänningsklausul. Sådana utiänningsklausuler går vanligen ut på att utländska
rättssubjekt bara får inneha en mindre del av aktierna i bolaget, nämligen upp
till 20 % av rösträtten och 40 % av aktiekapita-
Prop. 1975:103 196
let.
Aktier för vilka sådan klausul inte gäller brakar betecknas fria aktier och
övriga aktier kallas bundna aktier. Förvärv av bunden aktie i strid mot
utlänningsklausul är ogUtigt. Systemet med bundna och fria aktier skall ses mot
bakgrund av lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m. (1916 års lag). Enligt den lagen får nämligen i princip
bolag som saknar utlänningsklausul inte förvärva fast egendom i Sverige utan
tiUstånd. 1916 års lag är nu föremål för översyn av utredningen (Ju 1973; 17)
angående utländska överlaganden av svenska förelag.
Aktiebolagsutredningens
förslag bygger på samma grundlinjer som nu gällande lag. I anslutning till sina
direktiv har utredningen strävat efter att få fram förslag till en såvitt
möjligt enhetlig nordisk aktiebolagslagstiftning. Resultatet av det nordiska
samarbete som bedrivits mellan utredningen och motsvarande utredningar i
Danmark, Finland och Norge har blivit ett förslag som till mycket stora delar
är lika både tUl innehåll och till form. TUl och med kapitel- och
paragrafindelningen i utredningarnas lagförslag är praktiskt taget
överensstämmande ända fram till bestämmelserna om förfarandet vid likvidation.
I Danmark har under 1973 genomförts lagstiftning på grandval av det danska
betänkandet.
Utredningen
nämner också det arbete som inom EG bedrivs på att harmonisera
aktiebolagsrätten inom EG-staterna. Utredningen har hållit sig informerad om
detta arbete men har ansett sig kunna begränsa sig härtill. Utredningen
framhåller att man i inte ringa utsträckning kan vänta att
harmoniseringsarbetet inom EG leder till regler som liknar dem som de nordiska
förslagen innehåller.
Utredningen
berör också frågan om det allmännas och de anställdas rätt lill information och
inflytande i företagen. Utredningen påpekar att dessa spörsmål har tilldragit
sig allt större uppmärksamhet under senare tid. Frågan om en utvidgning genom
lagstiftning av det allmännas och anställdas insyn och inflytande i företagen
faller emellertid enligt utredningen utanför dess uppdrag. Utredningen har
därför inte ansett sig böra ta upp dessa frågor.
Utredningsförslaget
har i huvudsak fått ett gott mottagande under remissbehandlingen. Den viktiga
frågan om de anställdas möjlighet till insyn och inflytande tas emellertid upp
av LO och TCO. Båda dessa organisationer beklagar att ett förslag till
revision av aktiebolagslagstiftningen har lagts fram vilket väsentiigen saknar
bestämmelser som tillgodoser de utbredda kraven på att företagen skall vara så
organiserade att de anställda tUlförsäkras insyn och medinflytande i dem.
Organisationerna motsätter sig emellertid inte att förslaget nu läggs till
grund för en lagstiftning. Båda organisationerna efterlyser dock en ny
utredning om aktiebolagens ställning och behovet av förändringar av
maktstrukturen i bolagen. På grundval av en sådan utredning skuUe man enligt LO
och
Prop.
1975:103 197
TCO kunna genomföra den nödvändiga genomgripande
omläggningen till ett system för ekonomisk och industriell demokrati i
aktiebolagen.
Aktiebolagslagen
och närbesläktad associationsrättslig lagstiftning utgår från föreställningen
om ägarna som de i företagen beslutande. Aktiebolagslagen kan sägas i första
hand reglera ägarnas inbördes mellanhavanden. Utredningsförslaget bygger på
denna intressentsyn och förbigår med tystnad det allmännas och de anställdas
intressen i bolagen. Det är ingen tvekan om att förslaget därför liksom
gällande lag gör elt verklighetsfrämmande och föråldrat intryck. Därmed är
emellertid inte sagt att man, i avbidan på den mer genomgripande översyn av
lagstiftningen som måste komma, bör avstå från att genomföra de tekniska och
praktiska förändringar i gällande regler som utredningsförslaget innefattar.
Vad som kan te sig oegentligt är att ge ändringarna formen av en helt ny
aktiebolagslag.
Utvecklingen
mot en företagsdemokrati som innebär att de anställda garanteras insyn och
inflytande på företagens verksamhet på olika nivåer har emellertid hittills
skett utanför aktiebolagslagens ram. Olika vägar kan beträdas för att nå fram
till en från demokratisk synpunkt acceptabel avvägning mellan olika intressens
inflytande i företagen. Företagens struktur kan ändras så att löntagarna får
direkt inflytande på besluten, t. ex. genom representation i bolagsorganen. En
annan väg är att ändra våra regler och traditioner på förhandlings- och avtalsområdet
så att även frågor om t. ex. företagens organisalion blir behandlade vid
förhandlingar. En tredje väg mot ökad demokrati i arbetslivet är att
löntagarna kollektivt skaffar sig ägarintressen i företagen.
Viss
speciallagstiftning har genomförts i syfte att bereda lönlagama representation
i bolagsorganen. Genom lagen (1972: 829) om styrelserepresentation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar har arbetstagarrepresentation
införts i styrelserna för aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100
anställda. I sådana företag har de anslällda rätt att utse två
slyrelserepresentanter jämte suppleanter. Motsvarande gäller i affärsbanker,
sparbanker, centralkassor för jordbrukskredit och försäkringsbolag med minst
50 anställda enligt lagen (1973: 1093) om slyrelserepresentalion för de
anställda i bankinstitut och försäkringsaktiebolag. Nu angivna lagar gäller tUl
utgången av juni 1976. Chefen för indusiridepartementet har i mars 1974
uppdragit åt statens industriverk atl utvärdera försöksverksamheten med
styrelse-representation för de anställda. Ulredningen skall enligt direktiven
leda fram till förslag till åtgärder beträffande de anställdas styrelserepresentation
efter utgången av juni 1976.
I syfte att förbättra informationen lill de anställda om
det egna företaget föreslås i promemorian (Ds I 1973: 6) Arbetstagarkonsult
försöksverksamhet i vissa företag en tidsbegränsad lag enligt vilken regeringen
får förordna att de anställda vid företag, där företagsnämnd in-
Prop. 1975:103 198
rätlats, skall ha rätt enligt lagen att genom
arbetstagarkonsult inhämta upplysningar och få biiräde i övrigt i ekonomiska
frågor inom nämndens verksamhetsområde. Sådant förordnande föreslås få gälla
samtidigt högst 200 företag. Promemorieförslagets vidare behandling är beroende
av resultatet av vissa förhandlingar mellan arbetsmarknadsparternas
organisationer som ännu pågår.
Förslaget om arbetstagarkonsulter bygger på alt det finns
en företagsnämnd vid företagel. Företagsnämnden har i förslaget i viss mån
karaktären av ett bolagsorgan vid sidan av bolagsstämma, styrelse,
verkställande direktör och revisorer. En sådan institutionalisering av
förelagsnämnden har redan tidigare skett i viss utsträckning lagstiftningsvägen.
Förelagsnämnden har sålunda av statsmakterna förutsatts aktivt medverka i den
försöksverksamhet med informationsutbyte mellan förelag och samhälle som
bedrivs enligt lagen (1972; 826) om uppgifts-skyldighet i vissa
planeringsfrågor. Och i lagen (1974: 325) om avsättning till arbetsmiljöfond
har arbelslagarrepresentanterna i skyddskommittén eller företagsnämnden fått
ett avgörande inflytande på hur de fonderade medlen skall användas.
Jag har tidigare antytt att om annat inte följer av avtal
eller författning, förelagaren beslämmer ensidigt över verksamheten i
företaget. Under senare år har emellertid lagstiftaren ingripit på en rad
traditionella avtalsområden där arbetstagarna haft svårt att hävda sig och begränsat
förelagarens allenarådande. Det har framför allt gällt områden som berör
arbetstagarna nära och dagligen, t. ex. anställningstryggheten (lagen 1974; 12
om anställningsskydd och lagen 1974: 13 om vissa anställningsfrämjande
åtgärder), arbetsmiljön (SFS 1973: 834840) och de fackliga förtroendemännens
slällning (SFS 1974: 358). I sammanhanget kan också nämnas promemorian (Ds A
1974: 2) Förslag till lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning.
Alt löntagarorganisationerna inom vissa områden har svårt
att nå resultat förhandlingsvägen har föranlett att sakkunniga tillkallats för
att se över arbelsfredslagsliftningen i dess helhel. De sakkunniga som antagit
namnet Arbetsrättskommittén (In 1971: 03) skall enligt direktiven bl. a. utreda
hur statsmakterna genom lagstiftningsåtgärder skall ge löntagarorganisationerna
det slöd som behövs för en ytterligare demokratisering av arbetslivet.
Utredningen skall emellertid inte överväga reformer beträffande annan
lagstiftning än den arbelsrätlsliga. Förslag från utredningen beräknas
föreligga vid utgången av år 1974.
Den fjärde AP-fonden utgör ett exempel på den tredje
möjliga vägen mol ökad företagsdemokrati, nämligen att lönlagarna kollektivt
skaffar sig ägarintressen i förelagen. I anslutning till fondens inrättande
genomfördes också vissa ändringar i aktiebolagslagsliftningen som gör det
möjligt för fondstyrelsen alt delegera rösträtt för sina aktier i etl förelag
till löntagarrepresentanterna i företaget. Den allmänna debatten i dag
Prop.
1975:103 199
förs
emellertid framför allt om särskilda löntagarfonder med den dubbla uppgiften
att erbjuda en lösning på problemet med s. k. övervinster i vissa företag och
branscher och alt samtidigt ge löntagaren ökat inflytande i företagen. Jag
räknar med att direktiv för en utredning som täcker detta ämnesområde skall
kunna tillsättas före utgången av detta år.
Redan denna kortfattade
skildring av pågående och planerad ulrednings- och försöksverksamhet visar att
tiden ännu inte är inne för att företa den mer genomgripande översyn av
aktiebolagslagen och annan associationsrältslig lagstiftning som, enligt vad
jag redan nu antytt, måsle till. Det föreliggande utredningsförslaget ger inte
heller något som helst underlag för en sådan översyn.
Samtidigt är det tydligt
att det i dag finns behov av många ändringar i vår nuvarande
aktiebolagslagstiftning som inte har samband med frågan om vidgad
företagsdemokrati. Lagen är mycket utförlig och detaljerad och bygger på ett
formalistiskt synsätt. Det har ofla omvittnats alt denna uppläggning av
lagstiftningen leder till stora svårigheter i den praktiska hanteringen både
för företagen och för myndigheterna främst då palentverket. Viktigare är dock
att tillämpningen av gällande aktiebolagslag klart gett vid handen etl behov av
ändringar i åtskilliga andra sakligt betydelsefulla hänseenden. De mest
angelägna reformerna, bl. a. vissa av de föreslagna nya finansieringsformema,
har visserligen redan föranlett lagstiftning (SFS 1973: 302). Hämtöver krävs
emellertid nya bestämmelser t. ex. om vidgad redovisningsskyldighet, om en
skärpt kontroll av inbetalningar av aktiekapitalet, om utvidgning av den krets
bolag som åläggs att anlita auktoriserad eller godkänd revisor och om
avskaffande av reglerna om obligatorisk avsättning till skuldregleringsfond.
Att utredningsförslaget i dessa delar är ägnat att läggas till grund för
lagstiftning har allmänt vitsordats under remissbehandlingen. Det är tekniskt
knappast möjligt att arbeta in utredningens förslag i sak i den nu gällande
aktiebolagslagen. Skall utredningsförslaget genomföras bör det sålunda ske i
samband med något som formellt framträder som en helt ny aktiebolagslag.
Om
utredningsförslaget nu genomförs i sina huvuddrag blir det sålunda i sak fråga
om en begränsad reform som i mycket har teknisk karaktär. Det finns enligt min
mening inte skäl att avstå från att nu genomföra en sådan reform. Det behöver
inte befaras att vi därigenom i något hänseend-.; skulle fördröja eller
komplicera arbetet på en fördjupad företagsdemokrati.
Oavsett vilka tekniska
lösningar som i fortsättningen väljs för att genomföra de anställdas
medbestämmanderätt bör de ulan slörre lagtekniska svårigheter kunna arbetas in
i en lag som bygger på utredningsförslaget. Det förhåller sig t. o. m. enligt
min mening så att det skulle bli mer komplicerat att genomföra djupgående
företagsdemokra-
Prop. 1975:103 200
tiska
reformer, om man bibehåller 1944 års lag, än vad det blir om en ny lag genomförs
på grundval av utredningsförslaget. En ny lagstiftning kan byggas upp så att
det blir förhållandevis enkelt att exempelvis ge lönlagarna inflytande i
bolagsorganen.
Mot
bakgrund av det anförda har jag kommit till den slutsatsen att en lagstiftning
i huvudsak efter de av ulredningen föreslagna grundlinjerna bör genomföras.
Jag vill i sammanhanget erinra om att de stora löntagarorganisationerna under
remissbehandlingen inle velat motsätta sig att utredningsförslaget läggs till
grand för lagstiftning.
Under
remissbehandlingen har LO framhållit att aktiebolagsrätlen måste ses i
sammanhang med annan företagsrält och ekonomisk lagstiftning. ÅtskUliga
problem måsle enligt LO få sin lösning i företags-och skattelagstiftning
utanför aktiebolagslagens ram. LO anser att det är en nackdel att behöva ta
ställning till en revision av aktiebolagslagen ulan att den' framtida
företagslagsliftningen kan överblickas. Synpunkten är enligt min mening
obestridligen i och för sig riklig. Men det torde å andra sidan av praktiska
skäl knappast vara möjligl att genomföra en total företagslagstiftning i elt
enda sammanhang. Här som på andra områden är man tvingad alt gå fram med
delreformer. Inte heller LO har någon annan mening i det stycket.
Utredningen
har som redan nämnts sett som sin huvuduppgift att få till stånd nordisk
rättslikhet på aktiebolagsrättens område.
Detla
synsätt har godtagits av flera remissinstanser under det atl andra har
framhållit att utredningen överbetonat värdet av nordisk rättslikhet. Näringslivel
framhåller sålunda all del visserligen är värdefullt om i huvudsak enhetliga
aktiebolagslagar genomförs i de nordiska ländema men att man också måste beakta
alt det finns strukturella skillnader mellan de olika nordiska ländernas
näringsliv. Delta är enligt min mening en riktig synpunkt. Det är varken
realistiskt eller ens lämpligt att sätta ambitionen så högt att slutmålet
skulle vara att få till stånd en fullständig nordisk rättslikhet på
akliebolagsrättens område. Något sådant skulle kunna innebära att vi tvingades
acceptera i sak otUlfredsställande lösningar på vissa områden, utan att dessa
nackdelar kompenseras av några egentliga påvisbara fördelar. Härtill kommer
att Danmark blivit medlem i EG och därmed kommer med i det
harmoni-seringsarbete på aktiebolagsrättens område som bedrivs inom EG. Det är
rimligt att anta att harmoniseringsarbetet kommer att leda till att Danmark på
olika punkter får genomföra ändringar i den aktiebolagslagstiftning som nu är
aktuell i de nordiska ländema. Av ännu slörre betydelse är emellertid att en
fullständig nordisk rättslikhet inte skulle kunna väntas bli bestående,
efiersom man inte kan anta att de nordiska länderna skall hitta fram till
identiska linjer på de många och svåra företagsdemokratiska problem som så småningom
måste sälta spår också i aktiebolagslagstiftningen. Man bör alltså enligt min
mening inte
Prop.
1975:103 201
nu ställa in sig på en total harmonisering av den nordiska
aktiebolags-lagstiftningen.
I stället
bör man inrikta sig på de områden av aktiebolagsrätlen där behovet av en
nordisk samordning är särskilt påtaglig och sträva efter att där nå fram till
lösningar som i sak är likartade eller likvärdiga i sina huvuddrag.
Med
anledning av påpekanden från ett par remissinstanser vUl jag nämna alt det inom
justitiedepartementet pågår undersökningar av vilka ålgärder som kan komma i
fråga för att nedbringa antalet faltig-konkurser. En tänkbar åtgärd är
inskränkningar i rätten för personer som haft huvudsakliga ansvaret för ett
konkursdrabbat företag att få starta ett nytt förelag. Något förslag härom
läggs inte fram i detta lagstiftningsärende. Jag vill dock understryka alt de
värsta formerna av missbruk torde motverkas genom alt minimibeloppet för
aktiekapitalet höjts tiU 50 000 kr. och att bolagen i princip förbjudils alt ge
lån till sina aktieägare. De förslag om skärpt kontroll av inbetalning av aktiekapitalet
som jag lägger fram i det följande kommer också att få en sanerande effekt.
Det är i
andra länder vanligt att det vid sidan av aktiebolaget finns en särskild
bolagsform anpassad för företag med ett mindre antal delägare. I tysk rätt
benämnes denna bolagslyp Gesellschaft mit beschränkter Haftung (GmbH) i fransk
rätt Société å responsibililé limitée (SARL). Motsvarande bolagsformer finns också
i de övriga EG-staterna. I Danmark har nyligen antagits en ny lagstiftning om
bolagsformen GmbH/SARL. Riksdagen har nyligen hemställt om skyndsam utredning
angående införandet av en särskild bolagsform för mindre företag (LU 1974: 19,
rskr 1974: 238). Det är min avsikt att senare i år begära Kungl. Maj:ls
bemyndigande att få tillsälta en sådan utredning.
13.2 Bildande av aktiebolag
Utredningsförslaget innebär att förfarandet vid
bolagsbUdning förenklas. Det rådande systemet att stiftelsehandlingarna skall
granskas av patentverket och särskild kungörelse utfärdas har utmönstrats i
utredningsförslaget. Vidare blir det enligt utredningsförslaget möjligt att
hålla konstituerande stämma i omedelbar anslutning till att stiftelsehandlingama
upprättas, under förutsättning att alla aktier tecknas vid stämman och att alla
av stiftama godtagna aktietecknare är ense om bolagsbildningen. Detla
förenklade förfarande för bolagsbildning kallas av utredningen
simultanbildning.
De
nuvarande reglema om bolagsbUdning ger enligt min mening upphov tUl ett
tungrott och formalistiskt system. Det finns uppenbarligen ett behov av ganska
långtgående förenklingar på detta område. Från denna synpunkt synes det
lämpligt att slopa reglerna om förhandsgranskning
Prop. 1975:103 202
av
stiftelsehandlingarna. Därigenom blir det möjligt att bilda aktiebolag enklare
och snabbare än vad som f. n. kan ske samtidigt som man minskar patentverkets
arbetsbörda. Jag vill därför ansluta mig tUl det av utredningen framförda,
under remissbehandlingen allmänt godtagna förslaget att slopa bestämmelsema om
förhandsgranskning av stiftelsehandlingar. Detla utesluter inte att det någon
gång vid mera komplicerade fall kan vara lämpligt att patentverket bereds
tillfälle att lämna synpunkler på upprättade stiftelsehandlingar. Som
framhållits under remissbehandlingen kan nämligen besvärande komplikationer
uppkomma, ifall det först vid bolagets registrering upptäcks att
stiftelsehandlingarna är behäftade med formella fel i något hänseende.
Efter
samråd med chefen för handelsdepartementet har jag därför kommit till den
uppfattningen att, om mitt förslag beträffande bUdande av bolag godtas av
riksdagen, patentverket bör ges skyldighet att mot avgift förhandsgranska
sliftelsehandlingar på begäran av stiftarna. Motsvarande skyldighet bör gäUa
vid nyemission. Sådana besked binder ej palentverket vid prövning av
regislreringsfrågan. Det ankommer på regeringen att meddela bestämmelser
härom.
Förslaget om s. k.
siniultanbUdning innebär att det blir möjligt för intressenter i ett blivande
bolag att i ett enda sammanhang upprätta stiftelsehandlingar, teckna aktier
och hålla konstituerande stämma, varefter registrering av bolaget kan begäras.
Det är uppenbart att starka praktiska skäl talar för en sådan förenkling. I
det alldeles övervägande antalet fall bildas bolag av en eller elt fåtal
personer. Det är ytterst sällsynt att allmänheten inbjuds att delta i teckning
av aktier i samband med att ett bolag bUdas. Det skulle rentav kunna
ifrågasättas om det finns anledning alt behålla reglerna om s. k.
successivbildning, dvs. elt förfarande där stiftelsehandlingar upprättas och
utomstående erbjuds att teckna aktier, varefter konstituerande stämma hålles
när teckningstiden gått till ända. Jag anser mig emellertid inte kunna utsluta
möjligheten av att sådan successivbildning någon gång kan komma att äga rum.
Jag är därför inte beredd all föreslå en så kraftig omläggning av det nu gällande
systemet som det skulle innebära att införa ett syslem som uteslutande bygger
på simultanbildning. Jag vill i stället ansluta mig tUl utredningens förslag
om att del skaU finnas två alternativa former för bolagsbildning, nämligen
simultanbUdning och successivbUdning.
13.3
Inbetalning av aktiekapitalet
Gällande
lag innehåller ett stort antal regler som rör aktiekapitalet. Syftet med
regelsystemet är alt skapa garantier för att bolaget verkligen får tillgångar
när det bildas och att dessa tillgångar såvitt möjligt inte försvinner under
bolagets verksamhet. Detta har intresse i första hand för bolagels
fordringsägare som ju inte kan vända sig mot aktieägama
Prop. 1975:103 203
utan
är hänvisade till bolaget och dess tillgångar för betalning. Bestämmelserna
utgör emellertid också elt skydd för de olika aktieägarna eftersom var och en
som tecknar aktier i ett bolag har intresse av att övriga aklietecknare skjuter
till det kapital som ankommer på dem.
Jag vill här först i
korthet redogöra för ett par begrepp som kommer att användas i det följande.
Bolagels aktiekapital motsvarar summan av aktiernas nominella belopp. Det
bundna egna kapitalet består enligt utredningsförslaget av aktiekapitalet,
reservfond och uppskrivningsfond. Till reservfonden skall läggas bl. a. vad som
på grund av aktieteckning erhållits för aktierna ulöver det nominella beloppet
och belopp som enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfonden. Till
uppskrivningsfonden som saknar motsvarighet i gällande lag läggs medel som
uppkommer genom att värdet på anläggningstillgångar skrivs upp. Enligt
gällande rätt räknas också den s. k. skuld regleringsfonden som utredningen
vill avskaffa till det bundna egna kapitalet. Det fria egna kapitalet beslår
av s. k. fria fonder, balanserad vinst och nettovinst för räkenskapsåret.
Summan av det bundna egna kapitalet och det fria egna kapitalet benämns eget
kapital.
När elt aktiebolag skall
registreras måste enligt aktiebolagsutredningens förslag elt belopp vara
inbetalt som motsvarar minst hälften av det aktiekapital som registreras dock
minst 20 000 kr. Det inbetalda beloppet måsle alltså molsvara hälften av det
sammanlagda nominella beloppet för aktierna. Full betalning för de tecknade
aktiema måsle enUgt förslaget erläggas inom ett år från bolagets registrering.
Vid den tidpunkten måste alltså inle bara hela det nominella beloppet för
samtliga aktier utan också all eventuell överkurs ha inbetalats till bolaget.
Inbetalning kan ske i pengar. Det kan emellertid också ske i form av överlämnande
av s. k. apportegendom.
Under remissbehandlingen
har hovrätten för Västra Sverige påpekat att det är angeläget både för framtida
fordringsägare och för andra intressenter i bolaget att den egendom som
tillskjuts för att bilda bolagets kapilalgrundval verkligen är värd vad den tas
upp till. Hovrätten anser alt utredningen inte lyckats lösa frågan hur man i
apportfall skall säkerställa att en riktig värdering sker och hur man skall
kunna komma till rätta med fall där en inbetalning i pengar fullgörs genom rena
skentransaktioner. Ett närliggande mera speciellt problem tas upp av Föreningen
auktoriserade revisorer. Föreningen påpekar att det enligt förslaget blir
möjligt att föreskriva mycket stor överkurs vid aktieteckning samtidigt som
bolaget kan vinna registrering när bara hälften av det nominella beloppet har
betalats. Intill dess ett år förflutit från registrering då aktiema måsle
vara till fullo betalda kan bolaget under sådana omständigheter enligt
föreningen verka trots att i realiteten enbart en mindre del av dess
kapitalgrundval har betalats.
Del
är uppenbarligen angeläget att bolaget snarast tillförs de medel
Prop. 1975:103 204
som
skall konstituera dess aktiekapital. Erfarenheten visar att gällande regler på
den punkten inte har varit tillfredsställande. Särskilt i bolag med
förhållandevis lågt aktiekapital har det förekommit att aktiekapitalet i
själva verket aldrig har tillförts bolaget. En långtgående sammanblandning
mellan huvudaktieägarens och bolagets affärer förekommer, såsom kammarrätten
påpekat, inte sällan i fämansbolagen. Det är enligt min mening angeläget att
man på den punkten får till stånd en sanering både genom ökade krav på
inbetalning av aktiekapitalet och genom skärpt kontroll av alt inbetalning
verkligen har ägt rum. Därmed försvåras också vissa typer av
skatteflyktsåtgärder.
Skäl kan alltså anföras
lill stöd för den tanken att registrering skall få ske först när hela
aktiekapitalet har inbetalats. Utgångspunkten för ett sådant system skulle vara
att bolaget kan få tillåtelse att uppträda i eget namn först när
borgenärsintressena är fullständigt tryggade genom att hela aktiekapitalet är
inbetalt och därmed ger borgenärerna en ersättning för det personliga ansvar
för bolagets förbindelser som faller borl i och med registreringen. När det är
fråga om apportegendom synes mig inte heller några bärande skäl kunna anföras
för att delägama i bolaget skall beredas anstånd med alt tillföra bolaget sådan
egendom. Jag förordar därför alt registrering av bolaget inte får ske innan
all apportegendom tillförts bolaget.
När
det gäller aktier som skall betalas med pengar är saken kanske inte lika klar.
De personer som har förbindelser med bolag som är under bildande har intresse
av alt registrering sker snarast möjligt så att deras förhållanden till bolaget
kan bli definitivt fixerade. Det kan för dessa personer vara fördelaktigare att
bolaget får registreras trots att aktie-tecknarna inte gjort alla kontanta
inbetalningar som skall ske i stället för att registreringen fördröjs därför
att aktietecknarna måste ta tid på sig för att samla ihop erforderliga
penningbelopp. Å andra sidan rör det sig här i praktiken om bolag med ett
begränsat antal aktieägare, vilka bildar bolaget genom simultanbUdning.
SuccessivbUdning torde, som jag förut framhöll, bli sällsynt förekommande. De
personer, som är med i bolagsbildningen, gör det i det stora flertalet fall med
syfte att aktivt ta del i bolagets affärer. Det synes mig föga sannolikt att
det för sådana personer skulle möta några oöverstigliga svårigheter att betala
in hela aktiekapitalet före registreringen. För övrigt finns ju ofla möjlighet
alt låna upp medel som behövs för bolagsbildningen. Det avgörande argumentet
för att kräva inbetalning av hela aktiekapitalet även vid sådan bolagsbildning
där aktiema skall betalas med pengar är dock enligt min mening hänsynen till
borgenärsintressena, särskilt då det allmännas skatteanspråk. Jag föreslår
därför att hela aktiekapitalet skall vara inbetalat för att registrering skall
få ske.
Jag
vill härefter ta upp frågan om samma krav skall uppställas beträffande
eventuell överkurs.
Prop. 1975:103 205
Utredningens
förslag ansluter så till vida tUl gällande lag att för registrering krävs
inbetalning av ett belopp som motsvarar halva aktiekapitalet, alltså ej
eventuell överkurs. Risk föreligger emellertid för att därigenom skulle kunna
uppkomma bolag som för allmänheten framstår som solida med hänsyn tUl det
bundna kapitalet medan i själva verket endast en liten del av detta, nämligen
aktiekapitalet, har inbetalals. Detta kan enligt min mening inte undgå att
väcka betänkligheter. Ett i sak lämpligare resultat uppnås, om man för
registrering ställer det kravet att hela det belopp som skall betalas för aktierna
är inbetalat när registreringsansökan görs. Man skulle med andra ord kräva,
inte att aktiekapitalet, ulan hela det bundna kapitalet är inbetalat när
ansökan om registrering görs. Enligt min mening är det nödvändigt med ett
sådant system för att borgenärsinlressena skall få tillräckligt skydd. Jag
förordar därför det systemet.
En särskild fråga är hur
man skall kunna skapa garantier för alt bolaget verkligen tillförs pengar
eller annan egendom motsvarande det uppgivna bundna kapitalet. När det gäller
kontant betalning av det bundna kapitalet är saken inte så svår att ordna. Det
gäller då bara alt få en kontroll av att pengar verkligen har inbetalats tUl
bolaget. Den under remissbehandlingen förordade ordningen enligt vilken
bolagets revisorer skall till registreringsmyndighelen intyga att det bundna
kapitalet har inbetalals skulle i och för sig vara tänkbar. En svaghet med det
förslaget är dock att kontrollen inle blir så pålitlig, om bolaget inte är
skyldigt att anlita auktoriserad eller godkänd revisor. En bättre ordning synes
mig kunna åstadkommas genom ett krav på att inbetalningen skall göras på en
bankräkning som öppnats för bolaget i svenskt bankinstitut. Med ett sådant
system tvingas aktielecknarna att prestera det bundna kapital som skall
tUlföras bolaget och skentransaktioner bör därmed försvåras. Jag förordar att
det som villkor för registrering skall gälla, att bolaget företer intyg från
svenskt bankinslilut om att det bundna kapitalet har betalats in på bolagets
bankräkning.
Självfallet
kan det många gånger vara angeläget för bolaget att kunna snabbt disponera över
de medel som på detta sätt sätts in på bankräkning. Enligt min mening bör
därför styrelsen kunna förfoga över medlen redan innan bolaget registrerats.
Innan konstituerande stämma hållils och styrelse utsetts bör medlen dock inle
kunna tas ut från bankräkningen. För alt hindra missbruk bör vidare gälla alt
medel i princip inte får lyftas innan hela det tecknade beloppet satts in på
bankräkning.
När det är fråga om
apportbildning, blir det svårare alt få lill stånd en kontroll av att bolaget
verkligen har tillförts egendom vars värde motsvarar det uppgivna bundna
kapitalet. Man kan i sådana fall inte bygga på en kontroll från ett
bankinstituls sida.
En
övervärdering av apportegendom är till nackdel inte bara för bolagets blivande
fordringsägare utan också för andra aktieägare som beta-
Prop. 1975:103 206
lar
sina aktier kontant. I gällande lag har man sökt komma till rätta med problemet
om övervärdering av apportegendom genom alt tillskapa ett system som syftar
till att alla intressenter skall bli fullständigt underrättade om apportegendomens
värde. Systemet innebär bl. a. att i stiftelseurkunden måste anges varje
bestämmelse om apport. I stiftelseurkunden skall sålunda anges om någon skall
teckna aktier mot tillskott av apportegendom eUer annars med villkor eller om
bolaget skall överta apporlegendom mot annat vederlag än aktier eller om någon
av bolaget annars skall erhålla särskild förmån eller rättighet.
Stiftelseurkunden fogas vid teckningslistan och anmärks i stiftelsekungörelsen
och blir därmed offentliggjord och varje aklietecknare kan få kännedom om apportbestämmelsen.
Dessutom finns det föreskrifter om att en särskild stiftarberättelse skall
avgivas av stiftarna. Stiftarberättelsen skall innehålla uppgift om de
omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av granden till
apportbeslämmelsen och av dennas skälighet. Vid registreringen sker emellertid
inte någon prövning av om det uppgivna värdet på apportegendomen är berättigat.
Någon obligatorisk granskning av apportbestämmelser finns sålunda inte men det
finns möjlighet att begära en frivillig sådan granskning genom särskilt utsedda
granskare. Denna möjlighet torde praktiskt taget aldrig ha utnyttjats.
Utredningsförslaget
ansluter sig i huvudsak till det nu gällande systemet. Bestämmelserna om
frivillig granskning av apportegendom har emellertid utmönstrats ur förslaget.
Förslaget upptar inte heller gällande lags bestämmelser om s. k. uppskjuten
apport. Dessa senare bestämmelser syftar till alt hindra kringgående av
reglema om apportbildning genom att aktietecknama betalar aktierna kontant och
därefter låter bolaget köpa egendom av aktietecknarna. Gällande bestämmelser
om uppskjuten apport innebär att avtal om förvärv av egendom som är avsedd för
stadigvarande bruk för bolaget skall registreras, om gottgörelsen överstiger
1/5 av hela aktiekapitalet och avtalet slutes inom två år efter det alt bolaget
registrerats. Vid registreringsanmälningen av sådant förvärv skall fogas
yttrande av bolagets revisorer.
Remissinstanserna
har inle framfört någon kritik mot förslaget alt i princip behålla det
nuvarande publicitetssystemet vid apportbildning. Förslaget att utmönstra
reglerna om frivUlig granskning och om s. k. uppskjuten apport har också
allmänt godtagits. Det kan emellertid enligt min mening knappast bestridas att
reglerna trots allt inte ger någon fullständig garanti mot missbruk vid
apportbildning bestående i att apportegendomen övervärderas. Ett sätt att
komma till rätta med problemen skulle vara alt införa beslämmelser om
obligatorisk granskning genom myndighets försorg av apporlegendomens värde.
Denna tanke övervägdes redan under förarbetena till 1944 års aktiebolagslag men
avvisades framför allt på grund av svårigheten att finna tUlräckligt kompetenta
granskare i olika delar av landet. Man pekade då också på
Prop. 1975:103 207
risken
att granskarna skulle bli alltför försiktiga i sin bedömning och därmed bromsa
även önskvärda bolagsbildningar. Dessa synpunkter har fortfarande betydelse.
Ett system med obligatorisk granskning av apportegendom skulle dessutom lätt
kunna leda tiU ett byråkratiskt krångel med åtföljande kostnader och
tidsutdräkt utan att man därigenom skulle vinna fördelar som kunde sägas
kompensera sådana nackdelar. Jag är därför inte beredd att förorda ett system
som bygger på obligatorisk granskning genom det allmännas försorg.
Detla
betyder emellertid inte att jag vill släppa tanken på något slags kontroll
genom utomståendes försorg av apportegendomens värdering. Ett förslag som
framkommit under remissbehandlingen om att låta revisorerna granska
uppgifterna om apportegendomens värdering synes mig innebära en smidig och
praktisk lösning av problemet om värdering av apporlegendom. Det är revisors
uppgift att vid revisionen ta slällning till den värdering av bolagets
tillgångar som styrelsen gjort i årsredovisningen. De bör då kunna ha goda
fömtsättningar alt göra en motsvarande värdering redan i samband med
bolagsbildningen.
Om
det från företagsledningen och kapitalägarna fristående kontrollorgan som
revisorerna utgör granskar apportegendomen och bestämmelserna därom i samband
med bolagsbildningen, bör man kunna få rimliga garantier för att missbrak inte
förekommer eller i varje fall motverkas och försvåras. Detta gäller
otvivelaktigt främst bolag som anlitar auktoriserad eller godkänd revisor. Är
så inte fallet blir, som förat nämndes, kontrollen inte så mycket värd. Man
måste dock komma liU rätta med kontrollproblemen även för sådana bolags del.
Vad det gäller är att få till stånd en granskning genom personer vilkas
tillförlitlighet och kompelens inle rimligen kan sättas i fråga. Vad som ligger
närmast till hands är då att föreskriva att apporten granskas av auktoriserad
eller godkänd revisor. Det förefaller osannolikt att en sådan
granskningsverk-samhel skulle få en sådan omfattning atl den låt vara
förhållandevis begränsade personkrets som auktoriserade och godkända revisorer
utgör inte skulle hinna med den vid sidan av sina övriga arbetsuppgifter. Jag
förordar därför alt registrering av bolag som tillförts apportegendom får ske
endast om apportegendomens uppgivna värde styrks av intyg som har avgivits av
auktoriserad revisor eller godkänd revisor.
Gällande
lag innebär, liksom utredningsförslaget, att som apportegendom godtas all
egendom som kan åsättas elt värde i balansräkningen. Denna ordning har i viss
utsträckning missbrukats. Särskilt när det gäller bolag, som bUdas i
skatteflyktssyfte, förekommer det att som apportegendom används föremål som
inte rimligen kan ha något värde för den verksamhet bolaget skall bedriva. Det
har t. ex. inträffat att arkitekter, läkare och konsulter har bildat bolag där
apporten utgörs av deras personliga lösöre. Delta oskick måste förhindras. Jag
föreslår därför att endasl sådan egendom som är eller kan antas bli till nytta
för bolagets
Prop. 1975:103 208
verksamhet
skall få utgöra apportegendom. Kontrollen härav bör anförtros ål auktoriserad
eller godkänd revisor i den ordning som nyss förordades.
När
det gäller avtal om uppskjuten apport så faller dessa under den s. k.
generalklausulen. Bolagsstämman, styrelsen eller annan ställföreträdare för
bolaget får inte fatta beslut som är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt
aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. Har
avtal träffats varigenom bolaget till överpris köper egendom av aktieägare,
kan skadeståndsskyldighet således ifrågakomma för aktieägare, styrelseledamot
och verkställande direktör. Det ankommer på revisorema att granska avtal som
kan tänkas innebära uppskjuten apport och i förekommande fall påtala detla i
sina revisionsberättelser. Några särskilda bestämmelser härom erfordras inte.
Milt
förslag i fråga om inbetalning av aktiekapital vid bolagsbUdningen innebär
sammanfattningsvis följande. Hela bolagets bundna kapital, dvs. aktiekapitalet
plus eventuell överkurs, skall vara inbetalat när bolaget anmäls för
registrering. Skall aktierna betalas med pengar skall intyg från bankinstitut
om inbetalningen företes i registreringsärendet. Har det varit fråga om
apportbildning, skall auktoriserad eller godkänd revisor i registreringsärendet
intyga apportegendomens värde och att den är eller kan antas bli till nytta för
bolagets verksamhet.
Jag
har hittills endast behandlat frågan vilka krav på inbetalning av det bundna
kapitalet som bör ställas i samband med bolagsbildning. Till största delen bör
samma system kunna användas vid nyemission. Läget är dock något annorlunda vid
nyemission, vilket sammanhänger med att det då kan bli fråga om ett kanske
sedan lång tid tillbaka rörelsedrivande bolag med ett stort antal aktieägare.
Det
torde knappast möta några svårigheter att vid apporlemission till-lämpa de
regler som jag föreslagit skola gälla vid apportbildning. Jag förordar därför
att all apportegendom skall ha tillförts bolaget för att nyemissionen skall få
registreras. I registreringsärendet bör vidare företes samma slags intyg från
auktoriserad eller godkänd revisor som krävs vid apportbildning.
SärskUt
när en kontantemission rör ett större bolag med många aktieägare kan det bli
nödvändigt att låta emissionen fortgå under längre tid. Simultanteckning vid
nyemission är i praktiken möjlig bara beträffande mindre bolag med ett fåtal
aktieägare. Ett system som fömtsätter att hela det tecknade beloppet skall
betalas genom insättning på räkning i svenskt bankinstitut är inle särskilt
lämpligt eller praktiskt för sådana bolag som har en stor aktieägarkrets. I
sammanhanget kan också pekas på att det ibland kan förekomma, att en
kontantemission placeras helt eller delvis utomlands.
Övervägande
skäl synes mig tala för att en kontantemission, som berör slörre bolag, får
genomföras under en längre tidsrymd utan krav på inbetalning till bank. För
sådana bolags del vill jag föreslå att emissio-
Prop.
1975:103 209
nen skall kunna registreras när halva det tecknade
beloppet har betalats. Enligl gällande lag skall full betalning erläggas inom
etl år från beslutet om kapitalökning. Någon anledning att utsträcka liden
finns inte. Jag föreslår därför alt hälften av det tecknade beloppet skall
betalas inom sex månader från emissionsbeslutet och att emissionen då skall
kunna registreras samt att den återstående hälften betalas inom sex månader
från registreringen.
När det gäller mindre bolag kan enligl min mening inte
några särskilda skäl åberopas för att aktietecknama skall få anstånd med inbetalningen
på de nya aktierna. För dessa bolags del synes det system jag förordat i fråga
om bolagsbildning kunna tUlämpas även vid kontantemission. Därmed uppnås också
en trygghet för att bolaget verkligen tillförs det nya bundna kapital som
emissionen avser. Jag förordar därför att vid kontantemission i sådana bolag
den kontanta betalningen skall fullgöras helt och hållet genom insättning på
räkning i svenskt bankinstitut innan emissionen får registreras. Detla bör
kontrolleras genom att bolaget åläggs alt i registreringsärendet förete intyg
från banken.
I det föregående har jag talat om större och mindre bolag
utan att närmare precisera vad jag avser därmed. I och för sig skulle man kunna
tänka sig alt inte fästa avgörande vikt vid bolagets storlek ulan vid antalet
aktieägare, alltså skilja mellan fåmansbolag och andra bolag. Gentemot denna
tanke kan dock invändas att registreringsmyndighelen har svårt att kontrollera,
om det är fråga om elt fåmansbolag eller inte. För min del har jag kommit till den
slutsatsen att det för gränsdragningsfrågan avgörande bör vara, om bolaget är
skyldigt att ha kvalificerad, dvs. auktoriserad eller godkänd revisor. Som jag
senare skall närmare utveckla innebär milt förslag alt sådana kvalificerade
revisorer skall finnas i bolag vars bundna egna kapital uppgår till minst 1
mUj. kr. En gränsdragning efter sådana kriterier har också den fördelen att
man får garantier för atl den ökade rörelsefriheten som ges åt de större
bolagen inte missbrukas. Bolagen i fråga har ju alltid en kvalificerad revisor
och denne måste antagas vaka över att lagreglerna följs. Jag förordar därför
atl bolag vars bundna egna kapital före emissionen inte uppgår till 1 mUj. kr.
skall genomföra emissionen efler de regler som gäller vid bolagsbildning. Andra
bolag bör få rätt att genomföra emissionen efter de särskilda mindre
restriktiva regler som jag nyss beskrev.
Till sist bör nämnas att jag i fortsättningen kommer att
förorda att nuvarande regler om förbud mot emission av aktie till underkurs behålls.
13.4 Skyddet för det bundna kapitalet
Med det i det föregående föreslagna regelsystemet angående
inbetalning på aktier får man garantier för att aktiekapitalet och eventuell
överkurs betalas in till bolaget i samband med bolagsbUdningen. Nästa
Prop. 1975:103 210
fråga
blir hur man skall kunna få garanti för att det bundna kapitalet också
kvarstannar i bolaget, så att det kan fullgöra sin funktion av säkerhet för
bolagets fordringsägare.
Gällande
lag innehåller krav på obligatorisk avsättning till reservfond och
skuldregleringsfond. Man har alltså inte nöjt sig med att skydda det bundna
kapital som inbetalts vid bolagsbildningen utan har också uppställt regler om
ett visst tvångssparande i bolagen. Dessa regler om obligatorisk avsättning
till reservfond och skuldregleringsfond innebär i huvudsak följande. Av
bolagets årsvinst skall minst 10 % avsättas till reservfond efter det att
avdrag eventuellt har skett för balanserad förlust från föregående år.
Avsättning till reservfonden måste ske till dess denna uppgår till 20 % av
aktiekapitalet. Överstiger bolagets skulder summan av aktiekapitalet,
reservfonden och skuldregleringsfonden, måste dessutom avsättning ske till
skuldregleringsfonden. Huvudregeln är atl bolag i sådana fall måste avsätta
minst 10 % av sin årsvinst tUl reservfond eller skuldregleringsfond även om
reservfonden uppgår till 20 % av aktiekapitalet. Sådana bolag som det nu är
fråga om måste dessutom binda ytterligare en del av sin årsvinst, om de vill
dela ut mer än 5 % av hela det egna kapitalet enligt balansräkningen.
Överstiger utdelningen 5 % av det egna kapitalet, måste bolaget binda samma
belopp som det varmed utdelningen överstiger dessa 5 %.
Utredningsförslaget
innebär till en början att reglerna om obUgatorisk avsättning till reservfond
och skuldregleringsfond slopas. Utredningen framhåller att ett bolags
konsolidering beror av olika faktorer vid sidan av avsättningar till fonder
såsom det slag av egendom bolaget har och de värden till vilka egendomen upptas
i årsredovisningen. Bolagets värderings- och avskrivningspolilik har enligt
utredningen oftast mycket större betydelse än dess avsättningar till en
reservfond. En grundläggande svaghet i reservfondsreglema är också enligt
utredningen att den påbjudna avsättningen är beroende av aktiekapitalets
storlek, eftersom avsättningsskyldigheten upphör när reservfonden uppgår till
20 % av aktiekapitalet. Och bolagets aktiekapital bestäms av bolaget självt.
Det har också enligt utredningen blivit vanligt att helt och hållet undvika
skyldigheten all göra avsättning av vinstmedel till reservfond genom att vid
bildande av aktiebolag och vid kapitalökning ge ut aktier till en sådan
överkurs att reservfonden därigenom omedelbart uppgår tiU 20 % av
aktiekapitalet. Utredningen anser därför att gällande regler om avsättning till
reservfond av viss del av årsvinsten innebär ett föråldrat och föga rationellt
system. I fråga om avsättning till skuldregleringsfond framhåller utredningen
att gällande regler bygger på tanken att skuldsättning som är stor i
förhållande till eget kapital kan innebära sådana faror för bolagets soliditet
och utvecklingsmöjligheter att den bör motverkas genom lagregler rörande
fondering och begränsning av utdelningen. Utredningen anser emellertid att det
inte är möjligt
Prop. 1975:103 211
atl
för alla bolag, oavsett struktur och verksamhet, fastställa en företagsekonomiskt
lämplig relation mellan skuldsättning och eget kapital. Det nuvarande
regelsystemet om avsättning till skuldregleringsfond är praktiskt svårhanterligt
och har givit upphov tiU tolkningssvårigheter. Fon-deringsregler av detta slag
blir enligt utredningen ofta helt ineffektiva särskUt i enmansbolag och
familjebolag där aktieägarna genom uttag av löner och arvoden undviker att
redovisa någon vinst. Utredningen påpekar slutligen att regler om avsättning
till skuldregleringsfond saknas i praktiskt taget alla andra länder.
Förslaget
om att slopa skuldregleringsfonden och reglerna om obligatorisk avsättning
till reservfond har godtagits av alla remissinstanser som yttrat sig i frågan.
Vad
utredningen anfört i fråga om avskaffandet av skuldregleringsfonden synes mig
övertygande. Särskilt bör framhållas att det inte går att fastställa en
företagsekonomiskt lämpUg relation mellan eget och främmande kapital för alla
bolag som kan ha starkt skiftande straktur och verksamhet. Till bilden hör
också att det nuvarande systemet är svårt att tillämpa och dessutom inte säUan
får karaktären av en ganska godtycklig reglering av företagens fonderings- och
utdelningspolitik. I den delen biträder jag därför utredningens förslag.
Frågan
om obligatorisk avsättning till reservfond Ugger däremot enligt min mening
något annorlunda till. Nuvarande regler i ämnet syftar till att skapa garantier
för att en konsolidering sker inom förelagen. Att så sker är av vikt inte bara
för aktieägarna utan också för löntagarna och samhället i stort. För
aktieägarna har reglerna den särskilda betydelsen att de främjar en jämnare
vinstutdelning. Om bolaget går med förlust kan nämligen denna skrivas av mot
reservfonden och bolaget kan dela ut av det överskott som uppkommer för därpå
följande år. Om bolaget inte hade någon reservfond, måste förlusten kompenseras
innan någon utdelning kan ske.
Gentemot
delta resonemang kan invändas alt bolagets avskrivningspolitik har mycket
större betydelse för konsolideringen än eventuella avsättningar till
reservfond. Gällande skattelagstiftning innehåller nämligen regler som gör det
möjligt för bolagen att i betydande utsträcknuig konsolidera sig med obeskattade
medel genom tUlskapande av dolda reserver. Kravet på obligatorisk avsättning
till reservfond skulle från denna synpunkt kunna sägas vara ett sämre
alternativ för konsolidering än uppbyggnad av dolda reserver, eftersom
avsättningen måsle ske med beskattade medel.
För
min del finner jag det principiellt tveksamt om konsolideringen inom företagen
bör främjas uteslutande genom skatterättsliga regler om avskrivning och
tillskapande av dolda reserver. F. n. utreder företagsskatteberedningen frågan
i vilken ulslräckning företagen skall tillåtas konsolidera sig med obeskattade
medel. Det kan inte uteslutas att utred-
Prop. 1975:103 212
ningsarbetet
leder till en mer restriktiv reglering av företagens rätt att bilda dolda
reserver med obeskattade medel. Med en sådan restriktiv reglering blir behovet
av en konsolidering genom avsättning till reservfond mer påtagligt än vad det
kanske f. n. är. Först i samband med alt statsmakterna tar ställning lill
förelagsskatteberedningens kommande förslag kan därför bedömas om reglerna om
obligatorisk avsättning lill reservfond bör slopas. Jag föreslår att nuvarande
regler härom behålls t. v. Jag vUl i delta sammanhang också erinra om att den
nya danska aktiebolagslagen innehåller regler om obligatorisk avsättning till
reservfond. Enligt vad som upplysts under överläggningar med vederbörande
ministerier i de nordiska länderna kommer också den nya norska aktiebolagslagen
att innehålla sådana regler.
Utredningsförslaget
innebär liksom gällande lag att aktiekapitalet inte får utbetalas till
aktieägarna annat än i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller
likvidation av bolaget. Det får inte heller minskas för alt täcka uppkomna
förluster. Jag ansluter mig till förslaget i denna del. Jag återkommer strax
till frågan om bolaget bör åläggas att träda i likvidation när viss del av
aktiekapitalet inte längre är täckt av tillgångar.
I
nära samband med nyssnämnda förbud mot utbetalning av aktiekapitalet slår
reglerna om vinstutdelning. Utredningsförslaget i fråga om vinstutdelning
ansluter sig nära till gällande rätt. EnUgt förslagel får vinstutdelning inte
översliga vad som i fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret
redovisas som nettovinst för året, balanserad vinst och fria fonder med avdrag
för redovisad förlust och för belopp som enligt bolagsordningen skall avsättas
tUl reservfond eller eljest innehållas. För egen del vill jag ansluta mig tUl
utredningsförslaget om vinst-Utdelning vilket lämnats utan erinran under
remissbehandlingen.
Reservfonden
uppkommer enligt förslaget genom att bl. a. belopp som betalats för aktie
utöver det nominella beloppet skall avsättas till reservfond. Detsamma gäller
belopp som skall avsättas tUl sådan fond enligt bestämmelser i bolagsordningen.
Reservfonden får enligt förslaget, liksom enligt gällande lag, användas för
alt täcka uppkomna förluster, om de inte kan täckas av fritt eget kapital.
Utredningen föreslår vidare, att reservfonden skall kunna nedsättas, om
nedsättningsbeloppet används för fondemission. Beloppet skall också kunna
användas för annat ändamål, om rätten ger tillstånd enligt de bestämmelser som
gäller vid nedsättning av aktiekapital. Förslaget, som på dessa båda punkter
innebär en nyhet, har inle mött någon erinran under remissbehandlingen. För egen
del vill jag framhålla, att det synes naturligt att medel skall kunna
överföras lill aktiekapitalet från reservfonden genom en fondemission, efiersom
aktiekapitalet är hårdare bundet än vad fallet är med reservfonden. Likaså bör
reservfonden kunna användas för andra ändamål, t. ex. utbetalning till
aktieägare, under samma villkor som gäller vid nedsättning av aktiekapitalet.
Självfallet måste också
Prop. 1975:103 213
reservfonden
kunna fördelas mellan aktieägarna vid Ukvidation av bolaget.
Ulredningens
förslag till regler om en uppskrivningsfond har nära samband med de föreslagna
reglerna om årsredovisning. Jag avser därför att behandla uppskrivningsfonden i
samband med årsredovisningsreglerna. Jag vill här endast nämna, att jag är
ense med utredningen om att uppskrivningsfond bör kunna inrättas och att den i
så fall skall räknas tiU det bundna kapitalet.
Som
jag tidigare nämnt har utredningens förslag om begränsning i aktiebolags rätt
att ge lån tUl aktieägare eller ledamöter av bolagsledning redan föranlett
lagstiftning (SFS 1973: 303). Aktiebolag är sålunda numera i princip förbjudet
att lämna penninglån tUl aktieägare, styrelseledamot eller verkställande
direktör i bolaget. Det under år 1973 införda låneförbudet bör - med någon
jämkning som närmare redovisas i specialmotiveringen tas in i den nya
aktiebolagslagen.
EnUgt
gällande rätt är det möjligt för aktiebolag att besluta om nedsättning av
aktiekapitalet. Eftersom aktiekapitalets funktion är att utgöra ett slags
garanti för bolagels fordringsägare får emellertid bolaget inle utan vidare
besluta om sådan nedsättning. Gällande lag innehåller ett detaljerat
regelsystem som syftar tiU alt skydda fordringsägarnas intresse i dessa
sammanhang. Det föreskrivs också att nedsättningsbeslut skall registreras.
En nedsättning av
aktiekapitalet kan ske på flera olika sätt. Det förekommer att man, i samband
med alt man ger ut aktier, i bolagsordningen gör förbehåll att aktiema skall
kunna inlösas av bolaget enligt bestämda grunder. Finns sådana bestämmelser i
bolagsordningen, kan inlösen ske utan att några särskilda åtgärder behöver
vidtas för att skydda fordringsägarna. Inlösen får emellertid ske bara under
vUlkor att det aktiekapital som kvarstår efter inlösningen är helt täckt.
Dessutom måste reservfonden efter inlösningen vara lika stor i förhållande
till aktiekapitalet som den var förut. Det är alltså i det nu berörda fallet
fråga om en nedsättning av aktiekapitalet förenad med återbetalning till
aktieägare.
Återbetalning
till aktieägarna kan ske även om förbehåll därom inte gjordes när de
ifrågavarande aktierna gavs ut. I ett sådant fall fordras emellertid att
samtliga fordringsägare samtycker till nedsättningen av aktiekapitalet.
Kontrollen härav sker genom domstol. När bolaget fattat beslut om nedsättning
av aktiekapitalet och beslutet registrerats, måste nämligen rätlens tUlstånd
till nedsättningen sökas. Rätten kontrollerar att alla fordringsägare har
lämnat sitt samtycke till nedsättningen eller fått betalt för sina fordringar.
Vägrar fordringsägare att lämna sitt samtycke, finns det möjlighet för bolaget
att ställa säkerhet för fordringen. Dessutom utfärdas kallelse på bolagets
okända fordringsägare. Det åligger vidare rätten alt kontrollera att bolagets
bundna kapital inte efter nedsättningen kommer att understiga skulderna. När
rättens tillstånd erhållits skall detta registreras och därmed är
aktiekapitalet nedsatt.
Prop. 1975:103 214
Nedsättning
av aktiekapital kan emeUertid också ske utan samband med någon återbetalning
till aktieägarna. Detta kan ske om balansräkningen visar förlust.
Aktiekapitalet kan då nedsättas med ett belopp som sedan används för att täcka
förlusten. Tekniskt sker detta genom att nedsättningsbeloppet överförs till
reservfonden som därefter kan användas för täckning av föriusl på rörelsen i
dess helhet. I det nu aktuella fallet fordras inte rättens tillstånd till
nedsättning av aktiekapitalet. I stället krävs rättens tillstånd för att
bolaget efter nedsättningen av aktiekapitalet skall få dela ut vinst. Om
bolaget genom nyemission ökar aktiekapitalet till minst ursprungliga beloppet,
behövs dock inte något tillstånd från rätlen för att senare dela ut vinst.
Nedsättning av aktiekapitalet för att läcka förluster sker ofta som ett led i
en rekonstruktion av aktiebolag som gått med förlust.
I
utredningsförslaget behålls de nu angivna grunderna för nedsättning av
aktiekapitalet oförändrade. Tillstånd till vinstutdelning fordras dock inte när
tre år förflutit från registreringen av nedsättningsbeslutet. Förslaget har
godtagits av det stora flertalet remissinstanser.
Det
står utom diskussion att man, för att slå vakt om fordringsägarnas intressen,
måste uppställa restriktioner i fråga om bolagens möjligheter att besluta om
nedsättning av aktiekapitalet. Annars kan aktiekapitalet inte utgöra den
säkerhet för fordringsägarna som det är avsett att vara. I vissa situationer
torde emellertid en nedsättning av aktiekapitalet inte beröra fordringsägarnas
intressen på sådant sätt att några mera ingående restriktioner är nödvändiga.
Jag tänker i första hand på det fallet då elt bolag i bolagsordningen har
tagit in förbehåll att aktiekapitalet skall kunna nedsättas genom inlösen av
senare tillkomna aktier. I ett sådant fall har fordringsägarna redan vid
tillkomsten av dessa aktier gjorts uppmärksamma på möjligheten av att aktierna
kan komma alt dras in och det belopp aktierna representerar utbetalas tUl
aktieägarna. För detta fall synes man endast behöva uppställa den begränsningen
att efter nedsättningen full täckning måste finnas för det kvarstående bundna
egna kapitalet.
Sker
nedsättning av aktiekapitalet, utan att förbehåll därom finns i
bolagsordningen, i syfte att möjliggöra utbetalningar till aktieägarna, utsätts
givelvis bolagets fordringsägare för mycket större risker än i det i det
föregående berörda fallet av nedsättning av aktiekapitalet. Dessa risker bör i
görligaste mån elimineras. Utredningen har ansett att det kan ske genom att man
behåller det nuvarande systemet med krav på rättens tillstånd till nedsättningen.
Jag biträder den uppfattningen som inte mött någon erinran under
remissbehandlingen.
Skall
nedsättningsbelopp användas för förlusttäckning är nedsättningen normalt
förenlig med fordringsägarnas intressen. En sådan nedsättning kan bli aktuell
i aktiebolag vars balansräkning utvisar förlust. I sådant bolag får, som
framgår av vad jag tidigare anfört, vinstutdelning
Prop. 1975:103 215
inte
äga mm. Aktieägarna kan då ha ett intresse av att frigöra en del av
aktiekapitalet för att därmed täcka den balanserade förlusten, varefter
bolagets balansräkning inte längre uppvisar någon förlust. När detta har ägt
rum finns det inte längre något hinder för vinstutdelning. Operationer av
detta slag kan också bli nödvändiga i samband med rekonstruktioner av företag.
Det kan med visst fog sägas att det här är fråga om rena bokföringsåtgärder.
Före nedsättningen av aktiekapitalet utvisar bolagets balansräkning en förlust
och ett aktiekapital av viss storlek. Efter nedsättningen har förlusten
försvunnit ur balansräkningen och aktiekapitalet minskat i molsvarande mån.
Någon utbetalning till aktieägare eller till fordringsägare har emellertid inte
skett. En reell förändring har emellertid som redan sagts inträffat. Bolaget
har berett sig möjlighet att i framtiden dela ut vinst. Mot bakgmnd härav synes
det rimligt att man av hänsyn tUl bolagels fordringsägare lägger vissa
restriktioner på bolagels möjligheter att besluta om vinstutdelning efter en
sådan nedsättning av aktiekapitalet. Gällande rätts regler som innebär att del
i princip fordras rättens tillstånd för vinstutdelning synes mig utgöra en
lämplig sådan restriktion. Jag anser mig kunna godta förslaget att tillstånd
till vinstutdelning inte fordras när tre år förflutit från registreringen av
nedsättningsbeslutet.
Det kan förekomma att
bolag beslutar dels att sätta ned aktiekapitalet t. ex. genom att sänka
aktiernas nominella belopp dels alt därefter höja aktiekapitalet med ett
belopp som minst motsvarar nedsättningsbeloppet. Sådana arrangemang kan förekomma
när företag rekonstrueras. Det har förekommit fall där de förutvarande
aktieägarna fått lov att acceptera att aktiekapitalet sätts ned genom att det
nominella beloppet på aktierna sänks samtidigt som en utomstående tecknar nya
aktier i bolaget mot tillskjutande av pengar eller apportegendom. En sådan
rekonstruktion innebär en maktförskjutning mellan de gamla och den nytillträdande
aktieägaren, som genom kombinationen av nedsättnuig av aktiekapital och
teckning av nya aktier kan förskaffa sig majoriteten i bolaget. Sett från
fordringsägarnas synpunkt innefattar emellertid en sådan transaktion inte några
risker eftersom aktiekapitalet behålls vid minst samma belopp som det hade
innan transaktionen påbörjades. Jag förordar därför att rättens tillstånd inte
skall behöva inhämtas om aktiekapitalet nedsätts och samtidigt genom
nyemission höjs med ett belopp som minst motsvarar nedsättningsbeloppet.
I utredningsförslaget
behålls i princip det nu gäUande förbudet för aktiebolag att förvärva egna
aktier. Att ett sådant förbud uppställs beror i första hand på hänsynen tUl
bolagets fordringsägare. Om bolaget tUlåts köpa egna aktier, kan det nämligen
ha samma verkan som en återbetalning till aktieägarna i samband med
nedsättning av aktiekapitalet. Grundsatsen att aktieägarna har rätt till lika
förmåner i bolaget kan också komma i fara, nämligen om köpeskillingen är högre
än aktiernas
Prop. 1975:103 216
verkliga
värde. Slutligen kan bolaget genom köp av egna aktier påverka kurssättningen på
aktierna och därmed göra spekulationsaffärer möjliga.
Under
remissbehandlingen har inte någon remissinstans ifrågasatt principen att bolag
inte skall få förvärva egna aktier. Vägande skäl talar också enligt min mening
för att denna grundsats bör upprätthållas även i fortsättningen.
Från
det principiella förbudet att förvärva egna aktier föreslår utredningen vissa
undantag. Aktiebolag skall kunna få förvärva egna aktier i samband med
övertagande av affärsrörelse genom fusion eller på annat sätt. Dessutom skall
aktiebolag kunna på auktion inropa aktier som utmätts för bolagets fordran. En
på nu angivet sätt förvärvad aktie skall emellertid avyttras så snart det kan
ske utan förlust. Är det fråga om aktie som förvärvats vid övertagande av
affärsrörelse, skall avyttring ske senast två år efter förvärvet.
För
egen del kan jag ansluta mig till förslaget att bolag i de nu angivna
situationerna skall kunna förvärva egna aktier. Frågan är emellertid om
föreslagna undantagsbestämmelser kan utvidgas något. På något håll har under
remissbehandlingen föreslagits att aktiebolag skall få möjlighet att förvärva
egna aktier upp till en gräns av 10 % av aktiekapitalet. Vidare har förordats
att bolag av viss storlek skall kunna få förvärva egna aktier i viss
utsträckning i syfte att underlätta för sina anslällda att på förmånliga
villkor förvärva sådana aktier. Slutligen har framhållits att det finns behov
av att kunna ge dispens från regeln att aktie som förvärvats genom övertagande
av affärsrörelse måste avyttras inom två år.
Enligt
min mening har de skäl som talar för förbudet att förvärva egna aktier sådan
tyngd att det måste fordras särskilda skäl för att man skall överväga att göra
undantag från den principiella huvudregeln. Jag har inte blivit övertygad om
att det såsom hävdats av en remissinstans finns påtagligt praktiskt behov
av en regel som tillåter aktiebolag att förvärva egna aktier upp till 10 % av
aktiekapitalet. Jag kan därför inte biträda förslaget härom. Vad härefter angår
det under remissbehandlingen väckta förslaget om förvärv av egna aktier har
det inte det samband med frågan om anställdas rätt att förvärva aktier i
bolagen som remissinsianserna velat antyda. Jag är inte beredd att förorda
något slags undantag från det principiella förbudet för bolag att förvärva egna
aktier i syfte att bereda de anställda möjligheler att köpa aktier.
Jag
delar utredningens uppfattning att egen aktie som förvärvats i samband med
övertagande av affärsrörelse skall avyttras inom förhållandevis kort tid. Den
av utredningen förordade absoluta tidsfristen på två år kan emellertid i
undantagsfall leda till att bolag får tvingas av-' yttra egen aktie med
förlust. För att undvika något sådant föreslår jag att regeringen eller
myndighet regeringen bestämmer ges rätt att dispensera från tvåårsregeln.
Prop. 1975:103 217
Aktiekapitalet
kan gå helt eller delvis förlorat genom att bolagels rörelse går med förlust.
För denna situation innehåller gällande lag vissa bestämmelser om
tvångslikvidalion. Om aktiekapitalet gått förlorat till 2/3 och bristen inte
inom viss tid blivit fylld, skall bolaget träda i likvidation och upplösas.
Det åligger styrelsen och verkställande direktören att upprätta en särskild
likvidationsbalansräkning när det finns anledning att misstänka att
aktiekapitalet gått förlorat tUl 2/3. Visar det sig att bristen i
aktiekapitalet överstiger 2/3, skall bolagsstämma utlysas för prövning av
balansräkningen och av frågan om bolaget skall träda i likvidation.
Bolagsstämman kan då antingen besluta om likvidation eller också ordna så att
hela bristen täcks genom kapitaltillskott eller genom nedsättning av
aktiekapitalet. Detta måste i så fall ske inom fyra månader efter det att
likvidationsbalansräkningen framlades för stämman. När fyramånadersfristen
utgått kan ansökan om tvångslikvidation göras hos rätten.
Utredningsförslaget
innebär vissa uppmjukningar i reglerna om tvångslikvidalion. I förslaget
behålls själva utgångspunkten för tvångslikvidationsreglerna nämligen att
aktiekapitalet gått förlorat tUl 2/3. Det åligger styrelsen i sådant fall att
snarast möjligt tUl bolagsstämman hänskjuta frågan om bolagets trädande i
likvidation. Beslutar stämman inte om likvidation, får bolaget respit tiU
ordinarie bolagsstämma under näslföljande räkenskapsår. Fastställs inte vid
denna stämma en balansräkning som visar att det egna kapitalet eventuellt
efter kapitalnedsättning uppgår till halva aktiekapitalet skall styrelsen,
om stämma inte fattat likvidationsbeslut, inge ansökan tUl rätten om
tvångslikvidation.
Utredningsförslaget
har i sina huvudlinjer allmänt godtagits av de remissinstanser som yttrat sig
i ämnet.
Eftersom
reglerna om det bundna kapitalet skall ersätta delägarnas personUga ansvarighet
för bolagets skulder, bör enligt min mening ett aktiebolag inte kunna fortsätta
sin verksamhet, om aktiekapitalet helt eller tiU väsentlig del har gått
förlorat. Ett bolag som befinner sig i det läget att det är skyldigt att träda
i likvidation har dock i och för sig goda möjligheter att undgå detta. Ett sätt
är att skaffa nytt kapital genom nyemission. Ett annat sätt är att sätta ned
det befintliga aktiekapitalet och använda nedsättningsbeloppet för att täcka
balanserad förlust, varefter någon likvidationsskyldighet inte längre
föreligger. Bolagets balansräkning utvisar nämligen efter nedsättningen av
aktiekapitalet att aktiekapitalet i sin helhet täcks av bolagets tillgångar.
Det kan synas som om detta innebär ett slags kringgående av reglerna om
tvångslikvidation. Nedsättningen av aktiekapitalet kan ju sägas utgöra en ren
bokföringsåtgärd, som emeUertid innebär att bolaget undgår likvidationstvånget.
Man får dock inte förbise, att ett sådant bolag efter nedsättning av
aktiekapitalet utåt redovisar ett mycket mindre aktiekapital
Prop. 1975:103 218
än
vad det tidigare har gjort. Den säkerhet för fordringsägarna som aktiekapitalet
är avsett att utgöra har med andra ord minskat betydligt i värde och detta
måste redovisas offentligt. Detta har givetvis betydelse både för bolagets
aktuella fordringsägare och för personer som avser att träda i förbindelse med
bolaget.
Jag ansluter mig till
utredningsförslaget om att utgångspunkten för tvångsUkvidationsförfarandet bör
vara att aktiekapitalet gått förlorat till 2/3. På den punkten föreslår jag
alltså inte någon ändring i gällande lag. Gällande lag innebär emellertid, som
nyss nämndes, att bolaget måste täcka hela bristen i aktiekapitalet för att
undgå tvångslikvidation. Jag delar utredningens uppfattning att detta krav är
alltför strängt. Det kan inträffa att ett företag belastas med stora utgifter
under en förhållandevis kort period. Särskilt gäller detta i fråga om
nystartade företag under deras uppbyggnadsperiod. Det kan också hända att dessa
utgifter inte motsvaras av några nyförvärvade tillgångar vilkas värde enligt
balansräkningen uppgår till de erlagda utgiftema. Sådana företag kan ibland
komma över den gräns vid vilken likvidationsskyldighet föreligger. Det kan då
vara mycket svårt, för att inte säga omöjUgt, att inom kort tid täcka hela
bristen i aktiekapitalet. En Ukvidation kan för sådana företag innebära en
onödig värdeförstörelse som går ut över kapitalägarna och de anställda i
företaget. Inte minst från de anställdas synpunkt är det nödvändigt att ge
likvidalionshotade företag ett visst rådrum för att undgå tvångslikvidation.
Det är också från den synpunkten påkallat att minska kraven på anskaffning av
nytt kapital. Jag biträder därför utredningsförslaget om att bolaget skall
kunna få respit till ordinarie bolagsstämma under näslföljande räkenskapsår.
Jag förordar vidare den ändringen i gällande lag att likvidationsskyldighet
skall kunna undgås, om vid denna stämma det egna kapitalet uppgår till halva
aktiekapitalet i stället för som nu är fallet hela aktiekapitalet.
13.5
Bolagens kapitalförsörjning
13.5.1
Inledning
Ett
bolag kan öka sitt aktiekapital genom tillskott från aktieägarna eller genom
att använda fonderade vinstmedel eller dolda reserver. Bolaget kan vidare få
sitt kapitalbehov täckt genom krediter. De medel som erhålls genom
kreditgivning brakar betecknas främmande kapital. Relationerna mellan eget och
främmande kapital varierar mellan företagen och med konjunkturema. Det går
inte att uppställa någon allmängiltig princip för relationerna mellan eget och
främmande kapital i företagen. Det bör emellertid anmärkas att kreditgivare i
sin kreditgivning uppställer vissa krav på dessa relationer. Anser en
kreditgivare att ett bolags egna kapital är för litet i förhållande till dess
främmande kapital, vägras krediter till bolaget.
Prop. 1975:103 219
Som
framgår av det förut anförda är aktieägarna delägare i företagets egna kapital.
Det är vanligt att alla aktier därvidlag har lika rätt. Det förekommer
emellertid också att åtskillnad görs mellan olika aktieslag. Olikheterna kan
avse aktiernas andel i bolagets tUlgångar och vinst. Olikheterna, som måste
framgå av bolagsordningen, består i de flesta fall i att vissa aktier får
företräde framför andra. Man brakar använda beteckningen preferensaktier för
aktier med företräde medan de övriga aktiema kallas stamaktier. Företrädesrätten
avser vanUgtvis rätten till vinstutdelning. Företrädesrätten till
vinstutdelning kan varieras på olika sätt. Ofta kombineras företrädesrätten
till utdelning med en bestämmelse att preferensaktier vid bolagets upplösning
har företrädesrätt tUl sitt nominella belopp men därutöver ingen rätt alls.
Eventuellt överskott tUlkommer alltså stamaktiema ensamma när bolaget
upplöses. Denna typ av preferensaktier kan i själva verket sägas utgöra ett
slags mellanform mellan stamaktier och obligationer. I fråga om preferensaktier
bör vidare nämnas att det är vanligt att sådana aktier har företrädesrätt till
ackumulativ utdelning. Innebörden härav är att preferensaktieägarna har rätt
att få ut alla från tidigare år resterande företrädes-berättigade belopp innan
vinstutdelning får ske till stamaktieägama.
En
annan åtskUlnad som ofta görs mellan aktier av olika slag avser rösträtten.
Även sådana åtskillnader måste framgå av bolagsordningen. Enligt gällande lag
får rösträttslösa aktier inte förekomma. Däremot kan rösträtten graderas mellan
olika aktier. Röstvärdet för en aktie får dock aldrig överstiga tio gånger
röstvärdet för en annan aktie. Bestämmelser om olikhet i röstvärde införs ofta
för att garantera en viss grupp aktieägare ett dominerande inflytande i ett
aktiebolag. Regler om olUchet i röstvärde måste emellertid också ses mot
bakgrund av bestämmelserna i 1916 års lag.
Den lagen innebär nämligen
att bolag som har s. k. utiänningsklausul i sin bolagsordning får förvärva fast
egendom utan tillstånd, vUket annars krävs även om bolaget är svenskt.
Utlänningsklausulen måste innebära att utiändska rättssubjekt eller
tillståndspliktiga svenska rättssubjekt bara får inneha en mindre del av
aktiema i bolaget, nämligen upp till 20 % av rösträtten och 40 % av
aktiekapitalet. Bolag som vUl dra lill sig utländskt kapital och som därför
önskar utnyttja möjligheten att låta upp till 40 % av aktiekapitalet ligga i
utiändsk hand måste alltså införa regler om olikhet i röstvärde för att kunna
utnyttja utländskt kapital i sådan omfattning. Utredningen angående utländska
överlaganden av svenska företag har i uppgift att göra en allmän översyn av
1916 års lag.
Aktiebolagsutredningens
förslag har redan föranlett vissa ändringar i gällande lag i syfte att
underlätta företagens kapitalförsörjning. Sålunda har möjlighet införts för
aktiebolag att vid nyemission av aktier mot betalning i pengar besluta om
avvikelse från den företrädesrätt att delta i
Prop. 1975:103 220
nyemissionen
som annars tillkommer aktieägarna. Vidare har styrelsen fått behörighet alt
efler bemyndigande av bolagsstämman besluta om nyemission och om avvikelse från
aktieägares företrädesrätt alt delta i nyemission. Aktiebolag har också givits
rätt att ge ut dels konvertibla skuldebrev, dvs. skuldebrev som kan bytas ut
mot aktier i det läntagande bolaget, dels skuldebrev förenade med optionsrätt
att teckna nya aktier i det lånlagande bolaget och dels slutligen konvertibla
aktier, dvs. aktier som kan omvandlas tUl aktier av annat slag (SFS 1973: 302 och
303). De frågor rörande företagens kapitalförsörjning som i detta sammanhang
återstår att behandla rör vinstandelsbevis, emission till underkurs och
rösträtlslösa aktier. I det följande behandlar jag dessa frågor under olika
avsnitt.
13.5.2
Vinstandelsbevis
När
ett bolag behöver skaffa nytt kapital kan det ske på i princip två vägar.
Bolaget kan öka det egna kapitalet genom nyemission. Bolaget kan också öka det
främmande kapitalet genom att ta upp lån vUket vanUgtvis sker mot obligationer
eller andra skuldebrev. Aktier har i motsats till fordringar rösträtt och annan
rätt att medverka i bolagets förvaltning. Fordringsägamas anspråk på betalning
och ränta går å andra sidan före aktieägarnas anspråk på utdelning och
likvidationskvot. Emellertid kan olika mellanformer mellan aktier och
fordringar förekomma. På grundval av prop. 1973: 93 infördes sålunda i svensk
rätt regler om konvertibla skuldebrev, dvs. obligationer som ger
fordringsägaren rätt att på vissa villkor byta ut skuldebrevet mot aktier i bolaget.
Samtidigt infördes regler om skuldebrev med optionsrätt till nyteckning som ger
fordringsägaren rält att teckna aktier i bolaget mot betalning i pengar. En
fordring kan vidare likställas med en aktie så till vida att räntans storlek
görs beroende av bolagets vinst eller av vinstutdelningen på bolagets aktier,
s. k. vinstandelsbevis eller participating debentures.
Vinstandelslånen
har tidigare kommit till användning i Sverige. Bl. a. utgavs participating
debentures av Aktiebolaget Kreuger & Toll i slutet av 1920-talet. Gällande
rätt sätter inte några hinder i vägen för bolagen att emittera vinstandelslån
och beslut härom torde kunna fattas av styrelsen. På grand av den misstro som
mötte vinstandelslånen under tiden efter det att Aktiebolaget Kreuger & Toll
gått i konkurs har emellertid vinstandelslånen knappast kommit till någon
slörre användning i Sverige. En annan härtUl bidragande anledning är att det
råder osäkerhet i frågan om den variabla avkastningen på vinstandelsbevisen får
dras av vid beskattningen som kostnad för bolaget eller om den skall jämställas
med aktieutdelning.
Utredningen
lägger fram förslag om vinstandelsbevis. Ingen remissinstans har motsatt sig
att regler om vinstandelslån införs i aktiebolagslagen.
Prop. 1975:103 221
Under
remissbehandlingen har emellertid några remissinstanser påpekat att vUlkoren
för vinstandelslån kan varieras på skilda sätt. Man bmkar enligt dessa
remissinstanser skilja mellan olika slag av vinstandelsbevis, nämligen
lånedebentures och delägardebentures. Lånedebentures medför rätt till
återbetalning av lånet med ett nominellt eller eventuellt indexberäknat
belopp. Delägardebentures medför däremot rätt till betalning ur bolagets
tiUgångar vid likvidation eller uppsägning med belopp som t. ex. motsvarar viss
kvotdel i bolagets tUlgångar eller som beräknas efler den genomsnittiiga
marknadskursen under en period före uppsägningen eller likvidationen.
Enligt min mening är det
viktigt att skilja mellan dessa olika slag av vinstandelsbevis. Vinstandelslån
inrymmer alltid vissa osäkerhetsmoment. Det spekulativa momentet är emellertid
inte så framträdande, om lånet skall inlösas till ett nominellt eller
eventuellt med hänsyn till penningvärdesförändringen bestämt belopp vid en på
förhand fixerad tidpunkt. Det finns enligt min mening inte heller någon
anledning att genom lagstiftning hindra bolagen att använda den speciella
mellanform mellan aktie och obligation som denna typ av vinstandelsbevis utgör.
Är
varken inlösentidpunkten eller återbetalningsbeloppel på förhand fixerade har
innehavaren av vinstandelsbevis däremot en mycket osäker slällning. Är
vinstandelslånet konstruerat så att innehavaren av vinstandelsbevis får en
andelsrätt i bolagets förmögenhet, intar i själva verket innehavare av sådana
vinstandelsbevis en ställning som ligger mycket nära aktieägarens (jfr NJA 1935
s. 270). Efiersom en innehavare av elt vinstandelsbevis dock är att anse som
kreditgivare, har han inte rösträtt på bolagsstämma och saknar varje möjlighet
att ingripa mot inte önskvärda bolagsstämmobeslut. Han har heller inte någon
motsvarighet till aktieägarens principiella rätt tUl företräde vid nyemission.
Det betyder att en innehavare av ett vinstandelsbevis av det nu berörda slaget
måste finna sig i att värdet av hans andels-rätt minskar allteftersom nya
vinstandelsbevis med rätt till andel i bolagets förmögenhet ges ut. Man kan
därför med visst fog påstå att en innehavare av ett vinslandelsbevis av nu
berört slag i realiteten intar samma ställning som aktieägare men ulan att kunna
deltaga i bolagets förvaltning och utan att kunna åberopa några av de
skyddsregler som gäller för aktieägare. Den otrygga ställning en innehavare av
en delägar-debenture på delta sätt får är enligt min mening ägnad atl väcka
starka betänkligheter. Något påtagligt behov för bolagen att använda denna
speciella form av vinstandelsbevis synes inte föreligga. Jag förordar därför
att delägardebentures förbjuds i den nya aktiebolagslagen. Förbudet kan
lämpligen ges den formen att i lagen föreskrivs att penninglån skall betalas
med elt nominellt eller indexberäknat belopp såvida inte annat följer av lagens
bestämmelser om konverteringslån.
Enligt
utredningsförslaget ankommer det på bolagsstämman att be-
Prop. 1975:103 222
sluta
om upptagande av vinstandelslån. Stämman har emellertid enligt förslaget
möjlighet att delegera sin beslutanderätt till styrelsen. Beslut om upptagande
av vinstandelslån eller om att delegera beslutanderätten till styrelsen måste
enligt förslaget fattas med kvalificerad majoritet.
Under remissbehandlingen
har näringslivet kritiserat förslaget att det skall ankomma på bolagsstämman
att besluta om upptagande av vinstandelslån som grandas på lånedebentures.
Näringslivet påpekar därvid alt sådana lån endast utgör en variation av normala
perminglån och att det enligt gällande lag ankommer på styrelsen att besluta om
upptagande av lån för bolagets räkning. Delta synes mig i och för sig vara
riktigt. Det för vinstandelslån karakteristiska systemet med ett variabelt
tillägg till en fast ränta kan emellertid påverka aktieägamas möjlighet att få
utdelning i bolaget. Det kan därför med visst fog hävdas att ett beslut om
upplagande av vinslandelslån är mer ingripande för aktieägarna än ett beslut
om upptagande av ett traditionellt lån. Jag är därför inle beredd att gå ifrån
utredningens förslag om att det i princip är bolagsstämmans sak att besluta om
upptagande av sådana lån. Å andra sidan synes mig utredningen ha gått för
långt då den kräver kvalificerad majoritet för sådana beslut. Jag förordar för
min del att beslul om upptagande av vinstandelslån skall beslutas av
bolagsstämman, att stämman skall kunna delegera sin beslutanderätt till
styrelsen och att dessa beslut av stämman skall kunna fattas med enkel
majoritet såvida inte bolagsordningen uppställer krav på kvalificerad
majoritet.
13.5.3
Emission till underkurs
Liksom
gällande lag innebär utredningsförslaget ett absolut förbud mot att emittera
aktier till en kurs som understiger det nominella beloppet. Bankföreningen och
industriförbundet har i en särskild framställning begärt undantag från det
absoluta förbudet mot emission till underkurs. Innehållet i framställningen
har redovisats tidigare (avsnitt 7.4).
Enligt
min mening är det av central betydelse alt aktiekapitalet verkligen tillförs
bolaget. Utgångspunkten måste, som förut nämts, under alla omständigheter vara
att tUlgångar som motsvarar aktiernas nominella belopp jämte eventuell
överkurs har inbetalts eller eljest tillförts bolaget. Annars kan inte
aktiekapitalet och det övriga bundna egna kapitalet på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sin funktion av säkerhetsfaklor för bolagets borgenärer. En annan
sak är att aktiekapitalet och det övriga bundna egna kapitalet kan komma att
urholkas genom att bolagets rörelse går med förlust. Reglerna om
tvångslikvidation innebär dock alt en sådan process inte kan fortgå hur länge
som helst.
Bankföreningen
och industriförbundet har som nämnts väckt frågan om undanlag från det absoluta
förbudet mot emission till underkurs när det är fråga om en nyemission genom
kontantbetalning. Förbudet mot emission till underkurs medför nämligen enligt
bankföreningen och in-
Prop. 1975:103 223
dustriförbundet
ätt ett börsregistrerat aktiebolag, vars aktier noteras under eller kring
pari, inte har möjlighet att skaffa kapital genom nyemission eftersom
emissionskursen måste sättas så högt att emissionen inte kan placeras på
marknaden.
Vad bankföreningen och
industriförbundet sålunda framhållit är naturligtvis i och för sig rikligt. Är
det fråga om ett bolag vars rörelse har gått så dåligt att dess bundna egna
kapital urholkats till den grad att full täckning inte längre finns för hela
aktiekapitalet, är det emellertid enligt min mening alldeles i sin ordning att
bolaget i fråga inte får göra en nyemission till underkurs. Ett sådant bolag
bör rekonstmeras. En nedsättning av aktiekapitalet kan ingå som ett led i en
sådan rekonstruktion. Sker nedsättningen på det sättet att aktiemas nominella
belopp sänks, blir det därefter möjligt att emittera aktier till en kurs som
ligger vid eller renlav överstiger det nya nominella beloppet för aktierna. Nu
torde emellertid bankföreningen och industriförbundet med sin framställning
inte åsyfta företag av det slag jag nu berörde. Man synes i stället närmast ha
i åtanke sådana bolag vars egna kapital i och för sig kan beräknas ha ett
värde som överstiger det sammanlagda nominella beloppet av bolagets aktier,
men där värdet på dessa enligt börsens uppfattning ligger lägre.
Utgångspunkten för
framställningen är att man med en tillämpning av de i aktiebolagslagen intagna
reglema om värdering av bolagets tillgångar och skulder kommer till att det
egna kapitalet är större än vad börskursen utvisar. Antag att ett bolag med ett
aktiekapital på 100 milj. kr., fördelat på 1 milj. aktier å 100 kr., med
tillämpning av värderingsreglerna i aktiebolagslagen och med hänsyn tagen till
dolda reserver och latent skatteskuld måste anses ha ett eget kapital på 120
milj. kr. Aktiens värde uppgår alltså enligt denna beräkning till 120 kr.
Börskursen har emellertid under en längre period legat på ungefär 95 kr. Jag
vill ingalunda bestrida, att sådana situationer kan uppkomma. Frågan är
emellertid om man i det läget skall ge företräde åt det värde som börs-kursen
representerar eller det som framkommer vid värdering enligt aktiebolagslagen.
Börskursen kan påverkas av
en mängd olika faktorer, t. ex. förväntningar på avkastning inom de olika
bolagen, det allmänna ränteläget och förekomsten av stora utbud resp. stora
inköp. Börskursen representerar dock en marknadsvärdering av bolagen. Om
emission lill underkurs skulle tillåtas i det fall som avses i framställningen
betyder det att man underkänner den marknadsvärdering som börskursen innebär
och i stället ger företräde åt den bokföringsmässiga värdering som görs på
grundval av årsredovisningsreglerna. För egen del anser jag övervägande skäl
tala för att man i stället bör ge företräde åt den värdering som börskursen
innebär.
Vidare
bör framhållas att en emission till underkurs knappast kan bli
Prop. 1975:103 224
aktuell
annat än i sällsynta fall. Det praktiska behovet är alltså inte stort. Bolag
som befinner sig i den situation som nu diskuteras har alllid möjlighet att
placera en nyemission efter det att bolagets aktier stämplats ned i samband
med en nedsättning av aktiekapitalet, låt vara att nedsättningen av
aktiekapitalet allmänt torde uppfattas som en drastisk åtgärd. Det synes
emellertid osäkert om aktiemarknaden skulle ställa sig mer positiv till en
emission till underkurs. En sådan emission kan lätt uppfattas som en
bekräftelse på att bolagets stäUning är dålig. Jag är inle övertygad om att det
i det hänseendet råder någon avgörande skillnad mellan en emission till
underkurs och en nyemission kombinerad med nedsättning av aktiekapitalet.
I
enlighet med dessa överväganden har jag kommit tiU den slutsatsen att emission
lill underkurs inte bör tUlåtas.
13.5.4
Rösträttslösa aktier
Enligt
gällande lag är utgångspunkten att varje aktie har en röst. Härifrån kan
avvikelse göras genom bestämmelse i bolagsordningen. Ingen aktie får dock ha
ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie. Detta
innebär bl. a. alt rösträttslösa aktier inte får förekomma. Utredningen
föreslår inte några ändringar på dessa punkter.
TUl
följd av bestämmelsema i 1916 års lag har det stora flertalet större svenska
bolag s. k. utlänningsklausul. Detta innebär som tidigare nämnts att utländska
rättssubjekt eller tillståndspliktiga svenska rättssubjekt bara får inneha en
mindre del av aktiema i bolaget nämligen upp tUl 20 % av rösträtten och 40 % av
aktiekapitalet. Systemet med utiänningsklausuler begränsar bolagens
möjligheter att skaffa utländskt kapital genom nyemission eller genom
konverteringslån eller lån med optionsrätt till nyteckning. Detta är i och för
sig naturligt, syftet med 1916 års lag är just att begränsa det utländska
inflytandet över svenska företag. Näringslivet har föreslagit att större
differenser än 110 skall tilllåtas. Åtminstone borde enligt näringslivet en
differens på 120 vara möjlig. Som skäl för dessa yrkanden anförs väsentligen
följande.
Den
pågående internationaliseringen av företagsverksamheten och behovet av att i
ökad utsträckning ta utländskt kapital i anspråk för att tillgodose de svenska
företagens finansieringsbehov medför att bolagen behöver ökat svängrum. Kanske
särskUt påtagligt är detta behov när det gäller för elt svenskt företag att
förvärva utländska företag. Sådana förvärv sker ofta genom en nyemission mot
apport varvid ägarna av det utländska företaget som likvid får nyemitterade
aktier i det svenska bolaget. Denna finansieringsmetod är från företagets
synpunkt önskvärd eftersom den inte belastar förelagets likviditet. Från
allmän synpunkt har finansieringsmetoden den fördelen att den inte belastar
valutareserven. Den enligt utlänningsklausulen disponibla kvoten av fria aktier
kan emellertid i vissa situationer vara för liten för att en större apportemis-
Prop. 1975:103 225
sion
ulomlands skall kunna genomföras. En vidgning av de tUlåtna relationerna
mellan olika aktiers röstvärde skulle från denna synpunkt innebära en
förbättring av förelagens möjligheter att göra nyemissioner utomlands eller ta
upp konverteringslån och lån med optionsrätt till nyteckning på utiändska
kapitalmarknader.
För egen
del vill jag först framhålla att det principiellt rikliga är att varje aktie
har en röst. Systemet med differentierad rösträtt har emellertid samband med
det kontrollsystem beträffande utsträckt inflytande i de svenska bolagen som
finns i 1916 års lag. Som förut nämnts pågår en allmän översyn av 1916 års lag.
Jag är inte beredd att lägga fram förslag som kan föregripa detta
ulredningsarbele. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag att ingen
aktie får ha ell röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för annan
aktie.
Näringslivet
tar i sitt remissyttrande också upp frågan om att införa rösträttslösa
preferensaktier. Argumenteringen är här densamma som man anfört för ökad
differens av röstvärdet. I flera europeiska länder råder förbud mot
rösträtlslösa aktier. Detta gäller bl. a. Belgien, Frankrike och Holland. I
England och USA erkänns emellertid aktier ulan rösträtt. I den tyska
aktiebolagslagen råder i princip förbud mol röst-rättslösa aktier men
preferensaktier utan rösträtt är tillåtna under vissa förutsättningar. De
finska och danska utredningsförslagen innebär ett absolut förbud mot
rösträttslösa aktier. Rösträtlslösa aktier tillåts däremot enligt det norska
utredningsförslaget liksom enligt gällande norsk rätt.
Införs
regler om preferensaktier utan rösträtt, innebär detta att en ny
fmansieringsform tillskapas för bolagen. Preferensaktierna har till skillnad
från obligationer inte någon ovillkorlig rätt till ränta utan endast en rätt
till andel i utdelningsbar vinst. Vidare innebär en emission av rösträttslösa
preferensaktier en förstärkning av det egna kapitalet i förhållande till det
främmande kapitalet i bolaget. Jämfört med stamaktier erbjuder rösträtlslösa
preferensaktier sett från bolagets synpunkt den fördelen att rösträttsförhållandena
inom bolaget inte påverkas av aktieemissionen. Denna fördel kan vara särskilt
påtaglig när det gäller att placera emissionen av aktierna utomlands.
Huvudinvändningen
mot systemet med rösträttslösa aktier har sedan gammalt varit att man därigenom
skulle kunna få till stånd en inte önskvärd maktkoncentration inom förelagen.
Man skulle kunna riskera att företagen kommer att ledas av personer som inte
har en mot sin makt svarande ekonomisk risk. Ett konsekvent fullföljande av
dessa tankegångar skulle leda till att man inte tillät några avvikelser från
principen "lika kapitalinsats lika rösträtt". Den svenska
lagstiftningen har emellertid inte gått så långt utan tillåtit
differentieringar av rösträtten.
Genom
de nya finansieringsformer som föreslogs i prop. 1973: 93 har bolagen fått
väsentligt förbättrade möjligheter att välja mellan altemativa
finansieringsinstrument. Bolagen kan numera välja mellan traditio-
1
Prop.
1975:103 226
nella obligationer, förlagsbevis, konvertibla
obligationer, obligationer med företrädesrätt till nyteckning,
vinstandelsbevis, preferensaktier, konvertibla aktier samt stamaktier.
Villkoren kan varieras på olika sätt vid emission av dessa olika slag av
värdepapper. Jag är för min del övertygad om atl lagstiftningen numera
uppfyller de krav som bolagen rimligen kan ställa i fråga om flexibilitet vid
finansieringen. Starka skäl måste enligt min mening föreligga för att man skall
överväga att införa ytterligare finansieringsformer. Några sådana skäl kan inte
anföras i fråga om rösträttslösa preferensaktier. Mot bakgrund av mitt tidigare
principiella ståndspunktstagande att större skillnader i rösträtt än 110 inte
bör tillålas har jag kommit till den slutsatsen alt rösträttslösa preferensaktier
inle bör tillålas.
13.5.5 Emissionsprospekt
Under senare tid har det blivit allt vanligare att
aktiebolag vid nyemissioner, större utförsäljningar av aktier "i
block" och liknande erbjudanden som riktas till allmänheten utger ett
särskilt emissionsprospekt. Därmed avses meddelande om emission etc. riktat
till tidigare eller nytillkommande aktieägare och innehållande ekonomisk
information om vederbörande företag.
I fråga om ökning av aktiekapitalet genom nyemission
kräver gällande lag att viss information om bolaget hålls tillgänglig för och
tillstäUs aktieägare. Motsvarande gäller enligt 1973 års lagstiftning om konvertibla
skuldebrev m. m. För andra typer av erbjudanden till marknaden finns inga
lagföreskrifter om särskilda meddelanden e. d. I dessa fall utges prospekt
främst som ett led i försäljningen av aktierna i fråga.
De fall där någon form av emissionsprospekt vanUgen utges
är följande.
1.
Inbjudan till
aktieägare och allmänheten att vid en kontantemission teckna nya aktier i ett
bolag, vars aktier redan tidigare är börsnoterade eller eljest introducerade
på marknaden.
2.
Blockutförsäljningar
av större poster börsnoterade eller eljest marknadsintroducerade aktier.
3.
Introduktion på
marknaden av aktier i bolag, som tidigare varit ägda av få personer.
4.
Inbjudan alt
mot apport teckna aktier i en apportemission i bolag, vars aktier redan
tidigare är börsnoterade. Apporten utgörs då av aktier i ett annat bolag
(utbyteserbjudande).
Innehållet i de prospekt som nu förekommer varierar och
anpassas givetvis lill den situation som föranlett utgivande av prospekt.
Någon enhetlig praxis i fråga om innehåll i och formerna för framläggande av
prospekten har ännu inte utbildats.
Fondbörsutredningen och samarbetsutredningen har gemensamt
lagt fram förslag till en lag med särskilda redovisningsbestämmelser för vissa
större företag. Det huvudsakliga innehållet i detta förslag och mitt ställ-
Prop.
1975:103 227
ningstagande därtill redovisas i samband med
bestämmelserna om årsredovisning, se avsnitt 11.3. och 13.9. I det särskilda
lagförslaget upptas emellertid också av fondbörsutredningen förordade regler om
emissionsprospekt. Ingen remissinstans har motsatt sig alt krav på sådant prospekt
nu lagfästs.
För egen
del anser jag att utgivande av prospekt bör vara ett självklart led i den
information från bolagen som krävs då bolagen vänder sig till allmänheten med
begäran om kapital. Ett prospekt kan enligl min mening vara elt adekvat medel
för att skapa möjligheter för såväl gamla som presumtiva aktieägare att bättre
bedöma bolaget och alt eventuellt skydda dem från risken att göra en
felinvestering. Även om, såsom jag nämnt, någon enhetlighet i praxis ännu inte
uppnåtts i fråga om prospektens innehåll m. m., bilräder jag utredningarnas uppfattning
att lagstiftning nu bör ske. Regler om emissionsprospekl bör tas in i
aktiebolagslagen i anslutning till bestämmelserna om ökning av aktiekapitalet.
Fondbörsutredningens förslag omfattar föratom de
situationer som jag nyss nämnt också utgivande av konvertibla skuldebrev. Jag
biträder förslaget också i denna del. Även emission av skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning bör omfattas av lagstiftningen liksom också de av
mig i avsnitt 13.5.2 förordade vinstandelslånen.
Det är inte endast elt bolags erbjudande om t. ex.
aktieteckning som omfattas av fondbörsutredningens förslag. Även aktieägares
försäljning av aktier eller teckningsrätter faller under förslaget. De
erforderliga reglema härom kan enligt min mening las in i aktiebolagslagen.
Enligt fondbörsutredningens förslag skall prospekt krävas,
om ett erbjudande offentliggörs eller på annat sätt riktas till en vidare
krets. Jag biträder detta förslag. Skånes handelskammare anser att innebörden
av sistnämnda rekvisit bör förtydligas. Enligt min mening bör det vara avgörande
om ett slörre antal personer bland allmänheten berörs av erbjudandel. Jag
finner det ogörligt att entydigt ange vad som kan räknas till en vidare krets.
Uppenbart är dock att exempelvis apportemission vid förvärv av ett
famUjeföretag med elt fåtal ägare inte skall behöva föranleda krav på
prospekt. Å andra sidan är det klart att prospekt skall utges om erbjudandet
sker i sådana former att de som tecknar eller köper aktier etc. inle ingår i
en krets som är känd för bolaget. Även om så är fallet bör prospekt utges om
aktietecknarna resp. köparna kan bedömas uppgå till ett större anlal.
För alt ett marknadserbjudande skall föranleda utgivande
av emissionsprospekl bör enligt fondbörsutredningen krävas att det bolag vars aktier
eller skuldebrev utbjuds är av viss sloriek. Vidare bör enligl utredningen
fordras att emissionen eller försäljningen är av viss omfattning. Utredningen
har valt att kräva emissionsprospekt endast om nettovärdet
Prop. 1975:103 228
av
bolagets tillgångar överstiger 10 milj. kr. eller beräknas komma att överstiga
denna summa efter emissionen av aktier eller skuldebrev. Prospekt behöver
upprättas bara om det totala belopp som till följd av inbjudan kan komma att
bli erlagt överstiger en miljon kr. Skånes handelskammare, som i princip delar
utredningens uppfattning att endast företag av viss storleksordning skall
åläggas ge ut prospekt, anser det inkonsekvent att ett förelag vars tUlgångar
understiger beloppsgränsen men som i övrigt uppfyller rekvisiten skall undantas
från skyldigheten att ge ut prospekt.
För
egen del anser jag att en storleksgräns för bolaget måste uppställas. Jag
kommer i det följande att föreslå (se 13.7) att skyldighet för bolag att
anlita auktoriserad revisor skall föreligga om balansomslutningen överstiger
ett belopp motsvarande 1 000 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, om
medelantalet anställda hos bolaget överstiger 200 eller om bolagels aktier
eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning
av svenska fondkommissionärer. Jag finner det rimligt att samma
storlekskrilerium skall vara avgörande också i frågan om beträffande vilka
bolag krav på emissionsprospekt skall ställas.
Inbjudan bör, såsom
fondbörsutredningen föreslagit, avse emission e. d. av inte alltför ringa
storleksordning. Det är enligl min mening av vikt att erbjudandet är av sådan
storlek alt elt allmänt intresse av emissionsprospekt kan väntas föreligga. Jag
bilräder därför ulredningens förslag att upprättande av prospekt endasl
behöver ske, om det totala belopp som till följd av inbjudan kan komma att bli
erlagt överstiger en milj. kr. Till frågan om beräkningen av detta belopp
liksom även till detaljbestämmelserna om emissionsprospekt återkommer jag i
specialmotiveringen.
13.6
Aktier och aktiebok m. m.
Enligt
gällande rätt är aktier i princip fritt överlåtbara. Från denna princip görs
emellertid två undantag. I bolagsordningen kan ges bestämmelser om
lösningsrätt vid övergång av aktier. Vidare kan i bolagsordningen intas
förbehåll att aktier i bolaget inte får förvärvas av aktiebolag eller
samfälligheter eller av vissa slag av aktiebolag eller andra samfälligheter
eller av annan än svensk medborgare. I sådant förbehåll kan bestämmas att viss
del av aktiema inte skall omfattas av förbehåUet, s. k. fria aktier. De aktier
för vilka förbehållet gäller kallas bundna aktier. Reglerna om fria aktier och
bundna aktier sammanhänger med bestämmelserna i 1916 års lag.
Det
för ett aktiebolag karakteristiska jämfört med andra associationsformer är att
delägama i bolaget i princip inte kan utträda ur detsamma. Anledningen härtUl
är att aktiekapitalet måste vara bundet till
Prop. 1975:103 229
bolaget
för att kunna fullgöra sin funktion av garanti gentemot bolagets fordringsägare.
När nu den enskilda aktieägaren inte har möjlighet att utträda ur bolaget och i
samband därmed få ut sin andel i bolagets förmögenhet är det tydUgt att han på
andra vägar måste kunna frigöra sig från sitt engagemang i bolaget. Detta kan
ske genom att han överlåter sitt aktieinnehav i bolaget. Det är från denna
synpunkt viktigt att man håller fast vid principen att aktier skall vara fritt
överlåtbara.
Utredningen
har föreslagit att en överlåtelse av aktie skall kunna göras beroende av
tillstånd från bolaget. Ett stort antal remissinstanser har avstyrkt förslaget
eller anmält betänkligheter mot det. Därvid framhålls bl. a. att ett förbehåll
av det slag utredningen avser möjliggör majoritets-missbruk som kan vara mycket
svårt att komma till rätta med.
Effekten
av utredningens förslag som saknar motsvarighet i gällande rätt är att
bolaget, dvs. majoritetsaktieägarna, har möjlighet att hindra en
minoritetsaktieägare att sälja sina aktier i bolaget. Den aktieägare som vill
sälja sina aktier har enligt utredningsförslaget inte någon rätt att få
aktierna inlösta av majoriteten för den händelse tiUstånd tUl överlåtelse
vägras. Detta innebär att minoritetsaktieägaren i hög grad är utlämnad åt
majoritetens godtycke. Det innebär vidare att möjUghetema att sälja
minoritetsposter i bolag där ett förbehåU av nu berört slag gäller är
begränsade. Den som överväger att förvärva en minoritetspost i sådant bolag
måste nämligen alltid räkna med att han i framtiden kan komma att vägras
tillstånd att i sin tur sälja de aktier som han nu överväger alt köpa. Det
ligger i öppen dag att många drar sig för att köpa aktier på sådana villkor. I
varje fall måste existensen av ett förbehåll av detta slag vara ägnad att
minska värdet på sådana minoritetsposter.
Dessa
verkningar av utredningsförslaget är enligt min mening så allvarliga att man
inte kan överväga att införa förslaget utan att det samtidigt kompletteras med
bestämmelser som ger garantier för minoritetsaktieägare att få överlåta
aktieposten tUl annan för den händelse bolaget vägrar att ge tillstånd till den
överlåtelse som minoritetsaklieägaren ursprungligen haft i tankarna. Man
skulle t. ex. kunna tänka sig att bolag, som vägrar tUlstånd till aktieförvärv,
inom viss tid måste anvisa annan förvärvare av aktierna. Har nytt av bolaget
godkänt förvärv inte skett inom denna tidsfrist, skulle tillstånd anses ha
blivit meddelat. Reglerna skulle också kompletteras med beslämmelser som ger
garanti för att den av bolaget anvisade förvärvaren inte kan köpa aktiema tUl
underpris. Ett regelsystem av nu skisserad art ligger emellertid i sak mycket
nära de av utredningen föreslagna bestämmelserna om lösningsrätt vid övergång
av aktier. Enligt min mening är skillnaderna i praktiken inte så stora att det
ter sig motiverat att ha dels bestämmelser om lösningsrätt vid övergång av
aktie, dels bestämmelser av det slag jag nyss skisserade. Regler om
lösningsrätt vid övergång av aktier synes ge delägama i ett bolag tUlräckliga
möjligheter att hålla kretsen av delägare sluten och
Prop.
1975:103 230
förhindra
att inte önskvärda utomstående personer får del i bolaget. Jag förordar därför
att den av utredningen föreslagna regeln att aktieförvärv kan göras beroende
av bolagets tillstånd inte tas in i den nya aktiebolagslagen.
Bestämmelser
om lösningsrätt vid övergång av aktier finns i många bolagsordningar för mindre
bolag. Särskilt i sådana bolag kan delägama finna det angeläget att kretsen av
delägare hålls sluten och att inte vilken som helst utomstående skall kunna
komma in i kretsen av delägare. Detla önskemål kan tillgodoses genom
bestämmelser om lösningsrätt utan att de enskilda aktieägarnas möjligheter att
frigöra sig från sitt engagemang i bolaget begränsas på ett otUlbörligt sätt.
Utredningsförslaget som i fråga om lösningsrätt i sina huvuddrag nära ansluter
tUl gällande rätt innebär bl. a. att den som förvärvat aktie i fråga om vUken
lösningsrätt föreligger förutsätts anmäla sitt förvärv till bolagets styrelse.
Styrelsen skall därefter genast skriftiigen meddela varje lösningsberättigad,
och de lösningsberätligade har därefter viss tid på sig inom vUken lösningsanspråk
måste framställas. Kan sedan överenskommelse inte träffas om lösensumman,
bestäms denna av skiljemän. I dessa delar har förslaget inte mött någon erinran
under remissbehandUngen och jag vill för min del ansluta mig till förslaget.
Huvuddragen
i det gällande regelsystemet om bundna och fria aktier behåUs i sak oförändrade
i utredningsförslaget. Utredningen lägger emellertid fram förslag om dispens
som saknar motsvarighet i gällande lag. Förslaget innebär att regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer kan för särskilt fall ge tiUstånd tUl
förvärv av bundna aktier ulan hinder av förbehållet. Dispensmöjligheten är
emellertid beroende av att bolagsordningen innehåller regler om att dispens
skall kunna lämnas.
Under
remissbehandlingen har LO motsatt sig att den av utredningen föreslagna nya
dispensmöjligheten införs. LO framhåller därvid bl. a. att en frigörelse av
värdepappershandeln inte är aktuell.
Som
jag fömt nämnt har en utredning nyligen tillkallats med uppgift alt göra en
allmän översyn av 1916 års lag. Detta utredningsarbete bör inte föregripas.
Utgångspunkten för det förslag tUl ny aktiebolagslag som jag lägger fram måsle
därför vara att systemet med fria och bundna aktier skall kvarstå, något som f.
ö. förutsätts i direktiven för den nyssnämnda utredningen. I dessa direktiv
anges som en möjlighet att systemet med fria och bundna aktier kompletteras
med bestämmelser som gör det möjligt för utländskt rättssubjekt att efter
dispensprövning förvärva bundna aktier. Under sådana omständigheter anser jag
det inte lämpligt att den av aktiebolagsutredningen föreslagna dispensmöjligheten
genomförs redan nu. Enligt min mening bör bestämmelserna i gällande aktiebolagslag
om fria och bundna aktier föras över till den nya lagen utan några sakliga
ändringar.
Prop. 1975:103 231
Gällande
lag innehåller utförliga regler om akliebrev och aktiebok. Huvuddragen i
regelsystemet är följande.
Om aktieägare påkallar det,
skall aktiebolag utfärda brev på aktierna i bolaget. Aktiebrev skall ställas
tUl viss man eller, om särskUt tillstånd lämnats, tUl innehavaren. Enligt
praxis ställs aktiebreven ut i skUda standardvalörer. Ett aktiebrev kan således
avse en, fem, tio eller flera aktier. Aktiebrevet skall innehålla olika
uppgifter, bl. a. bolagets firma, aktiens nominella belopp och till vilket slag
aktien hör, om olika slag av aktier kan ges ut i bolaget. Gäller regler om
lösningsrätt eller utlänningsklausul för aktien, skall detta anges i
aktiebrevet.
Aktiebrevet är elt löpande
papper. Aktiebrev tUl innehavaren skall i fråga om godtrosförvärv m. m. bedömas
på samma sätt som innehavar-skuldebrev. Namnaktiebrev är jämställt med
orderskuldebrev. Detta innebär för båda slagen av aktiebrev att godtroende
förvärvare av aktiebrev är skyddad mot anspråk från rätte ägaren, om han fått
brevet i sin besittning och kan stödja sig på att överlåtaren hade brevet i sin
besittning när överlåtelsen skedde. Vid förvärv av namnaktiebrev krävs dessutom
att överlåtaren framstår som formeUt legitimerad genom lydelsen av
sammanhängande tUl honom fortgående skriftiiga överlåtelser tUl viss man eller
in blanco.
Aktiebolag
skall genast efter bolagets bildande lägga upp en aktiebok över aktierna.
Aktieboken får bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Den är
offentlig. I aktieboken antecknas aktierna i löpande nummerföljd. Det ankommer
på styrelsen att pröva om aktieförvärv skall föras in i aktieboken. Styrelsen
får som regel inte vägra atl föra in den som enligt de i det föregående
återgivna reglerna framstår som formellt legitimerad. Innan ägare av
namnaktiebrev registrerats i aktieboken är han inte legitimerad mot bolaget.
Innebörden härav är att han inte får delta i bolagets förvaltning. I fråga om
hans rätt att få ekonomiska prestationer av bolaget är läget emellertid
annorlunda. Huvudregeln är här att införing i aktieboken inte krävs men att
styrelsen har rätt och skyldighet att fordra samma legitimation som för
införing i aktieboken.
Aktiebrev
får inte utfärdas förrän bolagsbUdningen är definitiv. FuU betalning måste vara
erlagd för aktier motsvarande minimikapitalet och full betalning måste också
erlagts för aktien i fråga. Redan när aktieteckning sker kan emellertid
stiftarna utfärda s. k. teckningsbevis som skall ställas till viss man.
Möjligheterna tUl godtrosförvärv av teckningsbevis är mer begränsade än i
fråga om aktiebrev. Då bolagsbildningen har fortskridit så långt att bolaget
bildats och styrelse har valts, får bolaget utfärda interimsbevis. Sådana
bevis skall ställas till viss man och de kan bli föremål för godtrosförvärv
enligt samma regler som namnaktiebrev.
En
aktie är mot bolaget odelbar. Den som förvärvar en aktie får
Prop. 1975:103 232
därmed
samtUga en aktieägare tUlkommande rättigheter. Ingen sådan rättighet kan i
princip överlåtas för sig. Därifrån finns emellertid vissa undantag. Vid
nyemission kan utfärdas teckningsrättsbevis och vid fondemission delbevis.
Teckningsrättsbeviset avser den aktieägaren tUlkommande rätten att teckna nya
aktier vid nyemission och delbeviset avser den honom tillkommande rätten att
erhålla fondaktier. Teckningsrättsbevis och delbevis kan ställas till viss man
eller till innehavaren. Slutligen kan bolaget utfärda utdelningskuponger som
representerar den mot ett visst aktiebrev svarande rätten till utdelning för en
viss period. Kupong som blivit skild från aktiebrevet betraktas som ett
skuldebrev och kan alltså överlåtas separat. När beslut om utdelning är fattat,
jämställs utdelningskupongen med ett skuldebrev till innehavaren.
För
bolag som omfattas av lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering (LFA)
gäller i viss utsträckning andra regler än de i det föregående återgivna. LFA
ger bolagen möjlighet att genom beslut av bolagsstämma gå över tUl elt nytt
system där distribution av utdelning och emissionsbevis sker med hjälp av
datateknik. Aktiebrev med kuponger ersätts av kuponglösa aktiebrev som i
princip skall omfatta en persons hela aktieinnehav i ett bolag. Vid akties övergång
till ny ägare får denne vid anmälan nytt aktiebrev medan det gamla makuleras.
Legitimation för mottagande av utdelning och deltagande i nyemission vid ökning
av aktiekapitalet knyts i princip till registrering i aktieboken. I
utdelnings-och kapitalökningsbeslut skall anges en viss dag, avstämningsdagen.
Den som på avstämningsdagen är registrerad i aktieboken har rätt att få utdelning
och emissionsbevis sända tUl sig. Förvaltas aktie av bank eller
fondkommissionär med särskild auktorisation, får förvaltaren föras in på
aktiebrev och i aktiebok i stället för aktieägaren. Detsamma gäller i vissa
fall utländsk förvaltare. Aktieboken skall föras med hjälp av automatisk
databehandling. Utskriften av aktieboken i läsbart skick skall ske enligt vissa
regler och utskriften skaU vara offentlig med undantag för uppgift om
aktieägare som har högst 500 aktier. Förutom aktieboken skall föras ett
akliebrevsregisler över utfärdade aktiebrev. Vissa uppgifter, bl. a. förande av
aktiebok, akliebrevsregisler samt distributionen av utdelning och av
emissionsbevis skall för bolagens räkning centralt handhas av
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.
Utredningsförslaget
behåller de väsentliga granddragen i gällande rätt oförändrade.
Utredningsförslaget innebär alltså att två paralleUa regelsystem uppställs,
det ena avseende aktiebolag i allmänhet och det andra sådana bolag som f. n.
omfattas av LFA. Dessa senare bolag benämns av utredningen avslämningsbolag.
Utredningen föreslår vissa detaljändringar i de nu gällande regelsystemen.
Härtill återkommer jag närmare i specialmotiveringen.
Under
remissbehandlingen har grunddragen i utredningens förslag allmänt lämnats utan
erinran. Hovrätten för Västra Sverige anser emel-
Prop. 1975:103 233
lertid
alt man skulle kunna förenkla utredningsförslaget så att samma bestämmelser i
stor utsträckning skulle komma att gälla för avslämningsbolag och andra
aktiebolag. Det enda som skuUe komma att skilja avslämningsbolag från andra
bolag skulle väsentligen bli de särbestämmelser som måste följa av att
införingen i aktieboken är avgörande för utdelningens utbetalning och för
dellagande i emission när det är fråga om avslämningsbolag.
I likhet med utredningen
anser jag att huvuddragen i de gällande regelsystemen rörande aktiebrev och aktiebok
kan behållas oförändrade Jag vill emellertid erinra om alt utredningen angående
utländska övertaganden av svenska företag enligt mina direktiv har i uppdrag
att överväga en ordning som innebär att större bolag obligatoriskt ansluts till
VPC-syslemet. En sådan ordning har ifrågasatts i motion tUl årets riksdag men
har inte föranlett något initiativ från riksdagens sida (mot. 1974: 867, NU
1974: 36). Enligl min mening finns del ingen anledning att ta upp frågan i
detta sammanhang.
I och för sig finns det en
del som talar för den av hovrätten för Västra Sverige framförda synpunkten att
de båda regelsystemen rörande aktiebrev och aktiebok för avslämningsbolag resp.
övriga aktiebolag bör samordnas. Detla stöter emellertid på stora praktiska
svårigheter. För att en samordning skall ske och få någon praktisk betydelse
fordras ati alla nu existerande aktiebolag lägger om sin aktiebok så att den
inte längre tar upp aktierna i nummerföljd utan i stället förs alfabetiskt
efter aktieägarna. Utelöpande aktiebrev måste infordras tUl bolagen och förses
med ordningsnummer, f. n. upptas nämligen på aktiebreven inte brevets
ordningsnummer utan numren på de aktier breven avser. Slutligen måste bolagen
lägga upp akliebrevsregisler över de sålunda numrerade aktiebreven med
angivande av vem som äger aktiebrevet i fråga. Det är uppenbart att dessa
åtgärder skulle fordra mycket tid och arbete av bolagen. Vinsten av detta
arbete skulle i och för sig bli att man får enhetliga regelsystem. Men, som
hovrätten själv påpekar, enhetligheten blir inte total, eftersom man för
avstämningsbolagen måste behålla särbestämmelserna att införingen i aktieboken
är avgörande för utbetalning av utdelningen och för deltagande i emission.
Detta innebär vidare att aktieägare i andra aktiebolag än avslämningsbolag inte
har den motivation som aktieägare i avslämningsbolag har att anmäla sig för
införing i aktiebok och akliebrevsregisler i samband med förvärv av aktier.
Även om aktieböckerna ändrades och aktiebrevsregister lades upp på det sätt som
nyss beskrevs, skuUe man snart komma i den situationen att uppgiftema i de nya
aktieböckerna och aktiebrevsregistren skuUe vara inaktuella i stor
utsträckning på grund av att aktierna bytt ägare och de nya aktieiimehavarna
inte registrerat sitt aktieinnehav. Av dessa skäl anser jag alt man inte kan
överväga en sådan samordning av de båda regelsystemen som hovrätten har
förordat. Jag ansluter mig alltså också på denna punkt till
utredningsförslaget.
Prop. 1975:103 234
13.7
Aktiebolagens organ
Enligt
gällande lag skall i aktiebolag som har ett aktiekapital på över 500 000 kr.
finnas fyra bolagsorgan nämligen bolagsstämma, styrelse, verkställande direktör
och revisorer. Styrelsen måste i sådana bolag bestå av minst tre ledamöter. I
mindre bolag får styrelseledamöternas antal understiga tre. Består styrelsen
av en eller två ledamöter, behöver inte verkställande direktör utses.
Kompetensfördelningen
mellan de olika bolagsorganen kan i korta drag beskrivas pä följande sätt.
Bolagsstämman är det överordnande i sista hand beslutande organet. Styrelsen
har hand om förvaltningen av bolagens angelägenheter. Finns verkställande
direktör, handhar han den löpande förvaltningen och ledningen av förvaltningen
i övrigt tUlkommer styrelsen. Revisorerna har tUl uppgift att granska
styrelsens och verkställande direktörens förvaltning och bolagets räkenskaper.
Styrelseledamöter och revisorer utses normalt av bolagsstämman. Verkställande
direktören tillsätts av styrelsen.
Utredningen
föreslår att ett nytt bolagsorgan inrättas vid sidan av de i det föregående
nämnda organen. Detta nya organ benämner utredningen förvaltningsrådet. EnUgt
utredningsförslaget ankommer det på bolagen själva att bestämma om
förvaltningsråd skall inrättas eller inte. Förvaltningsrådets uppgifter är
enUgt förslaget att ge information om bolagsverksamheten och öva tillsyn över
bolagsledningen. Rådet skall vara ett kontakt- och informationsorgan mellan
bolagsledningen och bolagsstämman. Rådet skall sålunda övervaka styrelsens och
verkställande direktörens skötsel av bolagets angelägenheter. Rådet skall
vidare avge utlåtande rörande den årsredovisning som avges av styrelsen och
verkställande direktören och i övrigt till bolagsstämman lämna sådana uppgifter
som bör komma till aktieägarnas kännedom. Tillsynen över bolagsledningen är
emellertid enligt utredningen av mera allmän art. Den egentliga granskningen av
räkenskaperna ankommer fortfarande på revisorerna och inte på
förvaltningsrådet. Utredningen framhåller att förvaltningsrådet, som ett frivUligt
av bolaget tUlsatt organ, kan vara av värde genom alt ge plats inte bara för
valda aktieägare som kan på ett annat sätt än samtliga aktieägare följa
bolagsverksamheten och bolagsledningens handlande utan också för andra
intressenter framför allt anställda som därigenom kan få goda möjligheter lUl
insyn i företaget.
Under
remissbehandlingen har det slora flertalet remissinstanser motsatt sig
förslaget om inrättande av förvaltningsråd. Bland dessa negativt inställda
remissorgan ingår näringslivet, LO och TCO.
Ulredningens
förslag om införande av elt förvaltningsråd torde närmast ha föranletts av
önskemålet att uppnå nordisk rättslikhet och inte förestavats av att
ulredningen ansett påtagliga praktiska behov föreligga för införande av elt
sådant organ. Önskemålet om att uppnå nordisk
Prop. 1975:103 235
rättslikhet
kan emellertid enligt min mening inte tillmätas någon avgörande vikt i detta
sammanhang. När det gäller att bedöma frågan från svenska utgångspunkter måste
slor vikt fästas vid att det är angeläget att ansvarsfördelningen mellan de
olika organen blir klar. Rådels uppgift skulle enligt förslaget vara att bl. a.
övervaka styrelsens och verkställande direktörens skötsel av bolagets
angelägenheter. Rådet har visserligen inte några beslutsfunktioner i detta
sammanhang men det har möjlighet att vid sin granskning göra en
lämplighetsprövning av styrelsens och verkställande direktörens olika ålgärder.
Delta medför i och för sig risk för att styrelsen och verkställande direktören
blir benägna alt i förväg höra sig för om förvaltningsrådels uppfattning i
olika angelägenheter. Därmed kompliceras beslutsfallandet inom förelagen och
risker uppstår för en onödig byråkralisering som kan hämma företagsledningens
handlingskraft. Vidare uppstår svårigheter att dra en klar gräns mellan förvaltningsrådets
och revisorernas uppgifter. Över huvud taget måsle som ett generellt omdöme om
utredningens förslag sägas att det är ägnat att åsladkomma oklarhet beträffande
ansvarsgränserna mellan de olika bolagsorganen.
Den av utredningen
framförda synpunkten att ett inrättande av förvaltningsråd skulle kunna
förbättra de anställdas möjligheter tUl insyn i företagen har minskat i
betydelse genom införandet av lagen (1972: 829) om slyrelserepresentalion för
de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Stor vikt måste i detta
sammanhang också fästas vid det förhållandet att varken LO eller TCO anser att
inrättande av ett förvaltningsråd med de befogenheter ulredningen
föreslår skulle vara en lämplig väg att lösa frågan om de anställdas
möjligheter till insyn och inflytande i företagen. På grund av de nu anförda
skälen har jag kommit lill den slutsatsen att ulredningens förslag om inrättande
av förvaltningsråd inte bör genomföras. En annan sak är att det i ett framtida
företagsdemokratiskt system kan bli aktuellt att inrätta ett nytt bolagsorgan.
Detla måste dock i så fall få en annan uppbyggnad och ha andra befogenheter än
det av utredningen föreslagna förvaltningsrådet.
När
det gäller fördelningen av uppgifterna mellan bolagsstämma, styrelse och
revisorer möter vissa problem. I stora aktiebolag är aktieinnehavet oftast
spritt och bara en mindre del av aktieägarna utövar sin rösträtt. Detla är
ägnat att stärka styrelsens ställning i förhållande till bolagsstämman. I
praktiken har i dag den reella makten i aktiebolagen alltmera glidit över till
företagsledningen, dvs. styrelsen och verkställande direktören. Också inom
själva företagsledningen kan en liknande maktförskjutning märkas, särskilt i
de mycket slora bolagen. Det har blivit alltmer komplicerat att leda stora
företag och verkställande direktören och hans närmaste medarbetare har därför
fått allt större befogenheter. I många stora företag torde i dag ledningen i
själva verket ligga i händerna på verkställande direktören och hans
medarbetare medan styrel-
Prop.
1975:103 236
sen
har en mer övervakande, kontrollerande och långsiktigt planerande funktion.
Denna funktionsuppdelning mellan styrelse och verkställande direktör kan
knappast sägas strida mot gällande lag, vilken som förut nämnts fömtsätter att
verkställande direktör handhar den löpande förvaltningen, dvs. driften av
bolagels rörelse, förvaltningen av dess medel och bokföringen under det att
övriga förvaltningsbefogenheter ankommer på styrelsen.
I
mindre företag har styrelsen ofta en mycket stark position. Detta sammanhänger
med att styrelseledamöterna ofla äger hela eller en stor del av aktiekapitalet
i sådana företag.
Utredningsförslaget kan
sägas innebära alt bolagsledningens kompetens i viss mån förstärks gentemot
bolagsstämman. Jag har i det föregående redan nämnt att styrelsen genom 1973
års ändringar i aktiebolagslagen fått möjlighet att besluta om nyemission,
upplagande av konverteringslån eller upptagande av lån med optionsrätt till
nyteckning. Del är givet att en överflyttning av så viktiga befogenheter lUl
styrelsen innebär en förstärkning av dess posilion. Även på andra punkter innebär
utredningsförslaget en förstärkning av bolagsledningen. Utredningen föreslår
nämligen att vinstutdelning och kapitalålerbäring vid nedsättning av
aktiekapitalet inte får ske med större belopp än styrelsen medger. En sådan
vetorätt för styrelsen i förhållande till bolagsstämman saknar motsvarighet i
gällande lag. Utredningsförslaget på denna punkt har under remissbehandlingen
lämnats utan erinran av det stora flertalet av remissinstanserna.
För egen del anser jag att
bolagsstämman bör behålla positionen som det högsta beslutande organet inom
aktiebolagen. Jag delar också utredningens uppfattning att förvaltningen bör
ankomma på styrelse och verkställande direktör och inte på bolagsstämma. Detta
hindrar i och för sig inle att bolagsstämman har möjlighet att också i förvaltningsfrågor
ge direktiv tUl bolagsledningen. I sådana fall är bolagsledningen i princip
skyldig att rätta sig efter lämnade direktiv. Det får emellertid förutsättas
att det kommer alt höra till undantagen att bolagsstämman lämnar sådana
direktiv. Som ulredningen framhållit överensstämmer det inte med lagens anda
och mening att bolagsstämman dirigerar bolagsledningens förvaltning i sådan
utsträckning att styrelsen förlorar sin ställning som ansvarig handhavare av
förvaltningen. Som redan antytts tror jag emellertid inte att det kommer att
bli något problem med att bolagsstämman inkräktar på styrelsens
förvaltningsbefogenheter. Risken är snarast den motsatta: alt bolagsstämman
undanträngs av styrelsen så atl bolagsstämmosammanträdena uppfattas som en formalitet.
Utvecklingen har tidigare entydigt gått i denna riktning. En viss aktivering
av bolagsstämmorna har visserligen kunnat noteras under senare år. I de slörre
företagen betraktar emellertid aktieägarna ofta sina aktieinnehav som en ren
kapitalplacering. De har då ingen önskan att bestämma över
Prop. 1975:103 237
företagets skötsel i vidare mån än som förestavas av deras
intresse av att på så kort tid som möjligt erhålla så fömånlig kursutveckling
och så hög utdelning som möjligt på aktierna. Detta kortsiktiga intresse kan
stå i strid med det långsiktiga intresset av att bolaget konsolideras. Från det
allmännas och de anställdas synpunkt är det viktigt att företagen gör sådana
investeringar som behövs för att följa med och expandera i den tekniska och
ekonomiska utvecklingen, även om det på kort sikt innebär att den
utdelningsbara vinsten begränsas.
Utrednmgen
är övertygad om att styrelsen är mera inställd på att tUlvarata företagets och
de anställdas långsiktiga intressen än vad den enskilde aktieägaren är. Jag
för min del anser inte alt man skall överbetona skillnaden i styrelsens och
aktieägarnas sätt att se på företaget. Aktieägama har naturligtvis inte något
intresse av att gå fram med så hårda krav på utdelning att företagets framtid
äventyras. I mycket torde skilj aklighelema i synsätt därför kunna överbryggas
genom ökad information till aktieägarna om företaget.' Emellertid kan man inte
helt bortse från att aktieägarnas krav på utdelning eller kapitalåterbäring i
vissa fall särskilt kanske i större bolag kan innebära en risk för förelagets
fortbestånd och de anställdas sysselsättning. I sådana fall bör styrelsen som
ju i slörre bolag som regel innehåller representanter för de anställda, vara
bättre skickad än bolagsstämman, att avgöra frågor om utdelning och
kapitalåterbäring. Utredningsförslaget om styrelsens befogenhet i sådana
frågor ligger därför i linje med strävandena att öka de anställdas inflytande i
företagen. Det kan inte med fog hävdas att förslaget innefattar alltför långtgående
inskränkningar i bolagsstämmans maktbefogenheter: ytterst har ju stämman alltid
möjlighet att entlediga sina slyrelserepresentanter och utse nya. Jag ansluter
mig därför lill utredningens förslag i de nu berörda hänseendena.
Enligl gällande lag fordras kvalificerad revision i vissa
större aktiebolag. Minst en av revisorerna måste nämligen vara auktoriserad
revisor när det gäller bolag med aktiekapital eller maximikapital på 2 milj.
kr. eller däröver eller bolag vars aktier eller obligationer är noterade på
svensk fondbörs. Auktorisation av revisor meddelas numera av kommerskollegium
(SFS 1973: 221). För auktorisation fordras bl. a. att vederbörande avlagt
ekonomexamen eller annan likvärdig examen vid svenskt universitet eller
högskola i enlighet med vad kommerskollegium närmare bestämmer. Vidare skall
lämplighet för revisorsyrket ha dokumenterats genom minst fem års praktisk
verksamhet i yrket utövad på tillfredsställande sätt.
Vid sidan
av auktoriserade revisorer finns s. k. godkända revisorer. Godkännandet
meddelas av kommerskollegium. Härför ställs vissa krav på teoretisk ulbildning,
lägre än vad som krävs i fråga om auktoriserade revisorer. Vidare ställs krav
på minst fem års praktisk verksamhet som revisor. Reglerna om auktorisation och
godkännande har tillkommit ef-
Prop. 1975:103 238
ter
det att aktiebolagsutredningen framlagt sitt förslag. Tidigare betecknades
godkända revisorer "godkända granskningsmän" och auktorisation eller
godkännande ombesörjdes av handelskamrarna.
Utredningen
föreslår att större företag skall vara skyldiga att anlita kvalificerad
revisor. Sådana företag indelas i två grapper varav den ena omfattar bolag som
skall ha auktoriserad revisor och den andra gruppen omfattar bolag i vilka
revisionen kan utföras av antingen auktoriserad revisor eller godkänd
granskningsman, dvs. vad som numera kallas godkänd revisor. TUl den senare
gruppen hör bolag vars bundna egna kapital överstiger 1 milj. kr. Om
tillgångarnas nettovärde enligt faststäUda balansräkningar för de två senaste
räkenskapsåren överstiger 6 milj. kr. eller om bolagets aktier eller skuldebrev
är noterade på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska
fondkommissionärer, skall minst en revisor vara auktoriserad revisor.
Principen
att vissa bolag skall vara skyldiga att anlita kvalificerad revisor har inte
ifrågasatts av det stora flertalet remissinstanser. Däremot har en livlig
diskussion förekommit i fråga om lämpligheten av den av utredningen föreslagna
gränsdragningen. Jag har fömt redovisat vad remissinstanserna anfört i den
frågan (se 9.3).
För
egen del finner jag det uppenbart att vi bör behålla nuvarande system enligt
vilkel vissa bolag är skyldiga att ha kvalificerad revision. Jag ansluter mig
också lUl ulredningens under remissbehandlingen allmänt godtagna förslag att
de bolag som skall omfattas av denna skyldighet bör indelas i två grupper av
vilka den ena skall vara skyldig att anlita auktoriserad revisor och den andra
gruppen skyldig att ha auktorse-rad eller godkänd revisor.
När
det gäller att beslämma gränsen mellan grupperna kan man tänka sig att som
kriterium använda bl. a. aktiekapitalets storlek, antalet anställda, bolagets
redovisade tUlgångars sammanlagda värde (balansomslutningen) eller
omsättningssumman. Man kan givetvis också tänka sig att kombinera en eller
flera faktorer. En anknytning till bolagsordningens bestämmelse om
aktiekapitalet eller maximikapitalet har vissa fördelar. Aktiekapitalets
storlek är ett entydigt begrepp. Aktiekapitalet är oftast oförändrat år från år.
Å andra sidan ger aktiekapitalets storlek inte någon säker anvisning om
bolagets verkliga storlek. Ett bolag med litet aktiekapital kan mycket väl vara
ekonomiskt betydande eller ha en slor balansomslutning och många anställda. Jag
delar därför utredningens uppfattning att aktiekapitalets storlek inte är
något från alla synpunkter lämpligt kriterium.
Omsättningssumman
kan många gånger ge en god bild av företagets verkliga storlek. Det förekommer
emellertid vissa företag som måsle anses betydande trots att de har mycket
liten eller rent av inte någon omsättning. Jag tänker här på bolag som har
karaktären av inveslmenlbo-
Prop.
1975:103 239
lag
eller eljest av holdingbolag. Inte heller omsättningssumman är därför enligt
min mening elt från alla synpunkter godtagbart kriterium.
Vad som då återstår som
tänkbara kriterier är balansomslutningen och antalet anställda. Värdet på
tUlgångama ger en anvisning om vilket kapital som arbetar i bolaget och vilka
summor som tillförts bolaget från aktieägarna eller borgenärerna. TUlgångarna
blir därmed i allmänhet ett mått på bolagets allmänna ekonomiska betydelse och
omfattningen av dess bokföring och redovisning. Antalet anställda är elt uttryck
för bolagets ekonomiska och sociala betydelse och visar direkt dess vikt för
arbetsmarknaden. Jag delar mot denna bakgrund utredningens mening att framför
allt dessa båda kriterier bör beaktas vid bestämningen av vilka bolag som
skall vara skyldiga ati anlita auktoriserad revisor.
Enligt en i utredningens
belänkande redovisad undersökning avseende förhållandena år 1965 skulle
skyldighet att anlita auktoriserad revisor föreligga för 99 % av alla bolag med
500 anställda eller mer och 94 % av alla bolag med 200 anslällda eller mer, om
balansomslutningen utgjorde det avgörande kriteriet och gränsen sattes vid en
tillgångssumma av 5 mUj. kr. Sammanlagt skulle omkring 3 000 bolag bli skyldiga
att anlita auktoriserad revisor. Motsvarande siffror vid en balansomslutning om
6 milj. kr. är enligt undersökningen 98 %, 90 % och 2 600. Omkring 2 550 av de
bolag som har en balansomslutning på 5 milj. kr. beräknas enligt ulredningen i
praktiken redan anlita auktoriserad revisor. Motsvarande siffra för bolag med
6 milj. kr. i balansomslutning är 2 250. Det kan i sammanhanget upplysas att
antalet auktoriserade revisorer vid årsslutet 1972/73 uppgick lill 506. Antalet
beräknas snart öka eftersom kapaciteten för utbildning och examination av
civilekonomer och andra med högre företagsekonomisk utbUdning på senare år
kraftigt byggts ut.
De
av ulredningen angivna siffroma visar att det finns ett nära samband mellan
antalet anställda och tillgångarnas storlek. Det finns emellertid också, som
påpekats under remissbehandlingen, undantag från den regeln. Som exempel kan
nämnas att entreprenad- och konsultföretag ofta har ett stort antal anställda
men förhållandevis begränsade tillgångar. Ulredningen har föreslagit alt
tillgångarnas storlek skall vara det enda kriteriet. Av nyss anförda skäl anser
jag emellertid att det avgörande bör vara en kombination av de båda
kriterierna balansomslutningen och antalet anställda. Mot bakgrund av de av
ulredningen anförda värdena anser jag att gränsen bör sättas vid 200 anställda
eller en balansomslutning i 1965 års penningvärde av cirka 5 milj. kr. Med
hänsyn till de förändringar av penningvärdet som inträffat efter 1965 synes det
mig lämpligt att gränsen nu bestäms till drygt 8 milj. kr.
Under
remissbehandlingen har mot tanken att använda balansomslutningen som kriterium
bl. a. framhållits alt delta kriteriui.i är beroende av förändringar i
penningvärdet. Detta är i och för sig riktigt. Allt-
Prop. 1975:103 240
eftersom
penningvärdet försämras kommer bolagets balansräkningar att utvisa en högre
balansomslutning trots att några reella ändringar inte har ägt rum. Denna
svaghet i kriteriet balansomslutningen kan emellertid avhjälpas genom en
anknytning till basbeloppet i lagen om allmän försäkring. Basbeloppet uppgår f.
n. till 8 500 kr. Jag förordar att skyldighet att anlita auktoriserad revisor
skall inträda, om bolagets balansomslutning överstiger 1 000 basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring, dvs. i dagens penningvärde 8,5 milj. kr.
Under
remissbehandlingen har påpekats, att regeln om balansomslutningens storlek
medför alt en godkänd revisor, som under en följd av år anlitats av ett bolag,
blir obehörig att fortsätta som bolagets revisor, om bolaget expanderar så att
dess balansomslutning överskrider den kritiska gränsen. Detla kan enligt min
mening ibland vara mindre lämpligt, nämligen om revisom i fråga har en sådan
erfarenhet och ett sådant kunnande i revisionsfrågor att han i och för sig
måste anses kapabel att handha revisionen även i fortsättningen. Jag föreslår
därför att godkänd revisor i sådant fall skall kunna fortsätta som bolagets revisor
efter dispens meddelad av regeringen eller myndighet regeringen bestämmer.
Dispensen bör gälla för högst fem år i sänder.
Som
utredningen föreslagit bör skyldighet att anlita auktoriserad revisor också
föreligga i fråga om börsnoterade företag eller företag vars aktier eller
obligationer noteras på fondkommissionärernas lista.
Mitt
förslag i fråga om vilka företag som skall vara skyldiga att anlita
auktoriserad revisor innebär alltså sammanfattningsvis följande. Sådan
skyldighet åvilar bolaget, om balansomslutningen, tillgångarnas nettovärde,
för de två senast räkenskapsåren överstiger ett belopp som motsvarar 1 000
gånger det enligt lagen om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den
sista månaden av resp. räkenskapsår, om medelantalet anslällda hos bolaget
överstiger 200 eller om bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på
fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska
fondkommissionärer.
Enligt
utredningsförslaget skall bolag vars bundna egna kapital överstiger 1 milj. kr.
vara skyldigt att anlita auktoriserad eller godkänd revisor. Ett skäl för att
på delta sätt anknyta tUl det bundna egna kapitalet i stället för
balansomslutningen har varit att utredningens förslag om skyldighet att anlita
auktoriserad revisor inte kan tillämpas på nybildade bolag under dess första
verksamhetsår. Utredningen framhåller också att bolag med betydande bundet eget
kapital i allmänhet har förutsättningar att få krediter och öka sin
balansomslutning.
För
egen del vill jag ansluta mig till utredningsförslaget som på denna punkt i
huvudsak godtagits under remissbehandlingen. Jag finner inte någon anledning
att, som förordats av någon remissinstans, sänka gränsen från 1 milj. kr. till
500 000 kr. Jag vill i delta sammanhang nämna att ulredningen beräknat att
antalet bolag som har 1 milj. kr. i
Prop. 1975:103 241
bundet
eget kapital men som inle faller in under gmppen bolag med 6 niUj. kr. i
balansomslutning uppgår till omkring 750.
Enligt
gällande rätt kan juridisk person inte utses till revisor. Utredningen
föreslår emelleriid, att revisionsbolag, som auktoriserats eller godkänts i
särskild ordning, skaU kunna utses tiU revisor. I sådant fall skall bolaget
utse en som är huvudansvarig för revisionen. Detta förslag har allmänt
godtagits under remissbehandlingen.
En revisor som är anställd
hos eller delägare i ett revisionsbolag har enligt min mening i viss
utsträckning bättre förutsättningar än en enskild revisor alt uppträda
självständigt och med auktoritet gentemot bolagsledningen. Redan denna
omständighet talar för utredningsförslaget. Härtill kommer alt det både inom
näringslivet och på revisorshåll finns intresse av att revisionsföretag skall
kunna erkännas som revisorer. Jag vill därför ansluta mig lill
utredningsförslaget. Som utredningen framhållit förutsätter detta
ståndpunktstagande emellertid, att garantier skapas för att revisionsbolagen
är vederhäftiga och kompetenta. Detla kan åstadkommas genom ett
auktorisationsförfarande. Auktorisationsutred-ningen har utarbetat ett utkast
till grundbestämmelser om auktoriserade revisionsbolag och registrerade
revisionsbolag, vilket i huvudsak går tillbaka på ett förslag som utarbetats
inom handelskamrarnas centrala revisorsnämnd och som godkänts av
handelskamrarnas nämnd (se Ds H 1971: 3). Den av auklorisalionsutredningen
brukade beteckningen registrerade revisionsbolag bör ersättas med
"godkända revisionsbolag" på samma sätt som ulredningens term
registrerad revisor på föranledande av riksdagen (NU 1973: 25, rskr 1973: 109)
ersatts med "godkänd revisor". Auktorisalionsulredningens utkast
innebär i huvudsak följande.
Auktorisation
skall kunna meddelas svenskt aktiebolag eller svenskt handelsbolag.
Förutsättningen är att bolaget enligt bolagsordningen eller bolagsavtalet inte
får driva annan verksamhet än yrkesmässig revision och därmed sammanhängande
verksamhet. Flertalet av ledamöterna och suppleanterna i aktiebolags styrelse
samt verkställande direktör skall vara auktoriserade revisorer. I fråga om
handelsbolag fordras att alla delägare skall vara sådana revisorer, om inte
kommerskollegium medger annat.
Aktiebolag
och handelsbolag kan godkännas som revisionsbolag under samma förutsättningar
som gäller för auktorisation av bolaget med den modifikationen att kravet på
auktoriserad revisor ersätts av krav på auktoriserad revisor eller godkänd
revisor.
Auktorisation
och godkännande gäller för en tid av fem år. Revisionsbolag skaU för varje
revisionsuppdrag som mottas utse en i bolaget verksam revisor som
huvudansvarig för uppdraget. Han skall vara auktoriserad revisor eller, i
godkänt bolag, sådan revisor eller godkänd revisor. Den huvudansvarige skall
vara bosatt här i landet och ha rätt att ensam eller i förening med annan
teckna bolagets firma. Uppdragsgivaren skall
16 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 242
underrättas
om vem som utsetts lill huvudansvarig. Revisionsberättelse skall undertecknas
med bolagets firma av den huvudansvarige. Om undertecknandet sker i förening
med annan, skall anges vem som är huvudansvarig.
Den
huvudansvarige skall noga iaktta jävsbestämmelsema för revision och han är
vidare skyldig att avböja uppdrag avseende extern revision i företag, om det
eljest föreligger särskUda omständigheter som är ägnade att rubba förtroendet
för hans opartiskhet eller självständighet vid uppdragets utförande. Det
åligger dessutom revisionsbolag att avböja uppdrag, om det med hänsyn till
styrelseledamot, verkställande direktör eller större aktieägare eller någon
delägare i revisionsbolaget föreligger särskild omständighet som är ägnad att
rubba förtroendet för bolagets opartiskhet eller självständighet vid uppdragets
utförande.
Den
redogörelse jag nu har lämnat för auktorisationsutredningens utkast syftar
endast till alt ge en allmän bild av de regler om revisionsbolag som behövs.
Om riksdagen godtar principen att ett bolag skall kunna utses till revisor,
ankommer det på regeringen att meddela närmare föreskrifter för sådana bolags
verksamhet.
Jag
förordar således, efter samråd med chefen för handelsdepartementet, alt till
revisor i aktiebolag skall kunna ulses revisionsbolag som auktoriserats eller
godkänts.
Revisorema
tillsätts som tidigare nämnts normalt av bolagsstämman. Revisorerna utövar
emellertid sin granskning inte bara i aktieägarnas intresse. Revisor är skyldig
att se till att bolaget iakttar de bestämmelser i aktiebolagslagen eller
bolagsordningen som avser att skydda bolagets borgenärer, anställda och den
aklieköpande allmänheten. Detsamma gäller i fråga om de bestämmelser i lagen
som avser alt ge skydd för enskilda aktieägare. Även det allmännas intressen
måste beaktas under revisionen.
Del
åligger revisorerna att granska bolagets årsredovisning och räkenskaper.
Revisorema skall också granska styrelsens och verkställande direktörens
förvaltning, s. k. förvaltningsrevision. Förvaltningsrevisionen skall enligt
uttalande i förarbetena till gällande lag väsentligen gå ut på att upptäcka
eller förebygga olagliga eller eljest oförsvarliga förvaltningsåtgärder. Del
tillkommer inte revisorerna att kritisera den ekonomiska lämpligheten av
förvaltningsåtgärder i vidare mån än då åtgärderna kan tänkas föranleda vägrad
ansvarsfrihet och skadeståndstalan eller eljest framstå såsom
pliklöverlrädelser eller pliktförsummelser från bolagsledningens sida.
Utredningsförslaget
innebär inte några ändringar i fråga om revisorernas uppgifter och revisionens
inriktning. I förslaget anges sålunda att revisor skall i den omfattning god
revisionssed bjuder granska bolagets årsredovisning jämte räkenskaper samt
handhavandet av bolagets angelägenheter i övrigt.
Prop. 1975:103 243
Under
remissbehandlingen har på ett par håll ifrågasatts att revisorerna skuUe få
vidgade uppgifter i fråga om den s. k. förvaltningsrevisionen. Andra
remissinstanser åter, däribland näringslivet och Föreningen auktoriserade
revisorer, har å andra sidan uttryckligen anslutit sig tiU utredningens förslag
på denna punkt.
En
mera långtgående och utvecklad förvaltningsrevision än den som f. n. förekommer
skulle enligt min mening kunna ge både ägarna och det allmänna samt de
anställda värdefull information. Revisorema skulle då granska och bedöma
viktigare beslut "och åtgärder inom bolaget från affärsmässig och
ekonomisk synpunkt. De skulle kontrollera att företagets ledning har de för
styrningen av företaget erforderliga instramenten i form av kalkyler,
organisations- och utvecklingsplaner etc. Möjligen skulle revisorerna också
åläggas att granska bolagets verksamhet ur social och samhällsekonomisk
synvinkel. Resultatet av en sådan utvidgad förvaltningsrevision skulle därefter
redovisas i revisionsberättelsen. Emellertid kan det inte uteslutas att en
sådan utvidgad förvaltningsrevision får vissa negativa effekter. Under
remissbehandlingen har framkommit farhågor för att bolagsledningen skulle bli
benägen att efterhöra revisorernas uppfattning innan viktiga beslut fattas för
att undvika kritik i revisionsberättelsen. Detta skulle i sin tur leda till
att revisorerna blir inblandade i beslutsprocessen. Därmed blir
ansvarsfördelningen mellan revisorer och bolagsledning oklar och revisorerna
skulle de facto kunna komma att dras in i beslut som i själva verket ligger
utanför deras kompetensområde.
Enligt
min mening är risken för effekter av nu antytt slag kanske inte så slor. Det
förekommer redan nu att revisorema under hand framför påpekanden till
bolagsledningen som innefattar affärsmässiga bedömningar av ett beslut eller
en åtgärd eller dess skatterättsliga konsekvenser. Påpekanden av detta slag
kan också avse företagens behov av förbättringar i fråga om organisation,
bokföring, kalkyler och budgetering. Men sådana påpekanden sker som nämnts
under hand och kommer därmed inle till allmänhetens kännedom. Att i lag närmare
avgränsa vilka förhållanden som förvaltningsrevisionen skall avse och under
vilka förutsättningar iakttagelser vid förvaltningsrevisionen skall offentliggöras
erbjuder betydande svårigheter. Jag håller det för troligt att utvecklingen
ulan särskild reglering i lag kommer att gå mot en vidgad förvaltningsrevision.
Eftersom revisoremas granskning enligl milt förslag skall ha den omfattning
som god revisionssed bjuder kommer i så fall revisionsberättelserna med tiden
att återspegla en fördjupad och utvecklad förvaltningsrevision. Denna
utveckling i tillämpningen bör f. n. inle föregripas.
I
sammanhanget vill jag erinra om alt samarbetsutredningen i sitt betänkande
(SOU 1970: 41) Förelag och samhälle föreslog att samhället skulle få möjlighet
att utse revisorer i vissa aktiebolag och ekonomiska
Prop.
1975:103 244
föreningar. Genom offentliga revisorer skulle man i viss
ulslräckning komma att fullfölja den tankegång om revisorerna som företrädare
för det allmänna vilken kommit till uttryck i förarbetena till gällande aktiebolagslag.
I dessa förarbeten hävdas att revisorerna inte enbart skall se till att
bolagets och aktieägarnas bästa iakttas utan också till att överträdelser inte
sker av i aktiebolagslagen och i bolagsordningen meddelade bestämmelser som
avser att skydda borgenärs, annan tredje mans och det allmännas bästa. Enligt
utredningens mening bör revision genom av samhället utsedda revisorer kunna öka
den information som nu ges om företagens förhållanden. I dag har revisorer
enligt utredningen inte alltid den oberoende ställning som krävs för att de
skall kunna ge fullödig information om de reviderade företagen. I praktiken
utses revisorer många gånger av dem vUkas verksamhet de skall utöva tUlsyn
över, nämligen av styrelsen och av verkställande direktören. Detta förhållande
kan enligt utredningens mening i tillspetsade situationer inte erbjuda tUlräckliga
garantier för opartisk och konstraktiv revision. Vissa problem kan emellertid
vara förknippade med att det allmänna utser revisorer i privatägda företag.
Det bedömdes av utredningen vara vanskligt att med
bestämdhet avgöra i vad mån fördelarna med offentlig revision uppväger de
tänkbara nackdelarna. Utredningens förslag om offentliga revisorer föreslogs
mot denna bakgrund få försökskaraktär.
I prop. 1972: 116 uttalade chefen för
industridepartementet att samarbetsutredningens förslag om offentUga revisorer
skulle beredas ytterligare inom berörda departement. I detta sammanhang skulle
även frågan om löntagarrevisorer behandlas.
För egen del vill jag först understryka att jag finner det
självklart att revisorernas uppgift inte bara är att beakta aktieägarnas
intressen. Liksom f. n. måste revisorerna vid sin granskning också ägna stor
uppmärksamhet åt i vad mån bolagsledningen beaktat samhällets, de anställdas
och övriga borgenärers intressen. Det är också viktigt att revisorerna beaktar
den aktieköpande allmänhetens intressen i sammanhanget. Revisorema måste
följaktligen inta en självständig ställning inte bara i förhållande till
styrelse och verkställande direktör utan också i förhållande till
bolagsstämman. Från denna synpunkt kan det vara en svaghet att det är
bolagsstämmans uppgift att tillsätta revisorer. Detta kan nämligen leda lill
att revisorerna trots allt blir benägna att inte vid sin granskning stöta sig
med de aktieägare som representerar stämmomajoriteten. Detta skulle kunna tala
för att uppgiften att utse revisor eller åtminstone en av revisorema borde
läggas på något utomstående organ.
Frågan om offentliga revisorer i företagen övervägs f. n.
inom industridepartementet. Där bereds också ett lagstiftningsärende rörande
de anställdas rätt att i vissa företag utse s. k. arbetstagarkonsulter. Sådana
konsulter skall enligt en inom industridepartementet upprättad prome-
Prop.
1975:103 245
moria
(Ds I 1973: 6) kunna ulses i högst 200 företag. I detta sammanhang bör också
nämnas att inom riksdagen under år 1972 och 1973 väckts förslag om att
offentlig myndighet skall få utse revisor. Dessa förslag har dock
tillbakavisats med hänvisning tUl det inom industridepartementet pågående
lagstiftningsarbetet (NU 1972: 63 och 1973: 47). Även under innevarande år har
i riksdagen väckts förslag av samma innebörd med begäran om utredning (mot.
1974: 387). Motionen kommer att behandlas av riksdagen i höst. För egen del är
jag inte beredd att i delta lagstiftningsärende ta ställning till hithörande
frågor.
Utredningens
förslag innebär att man slopar nuvarande beslämmelser om att styrelseledamot,
verkställande direktör och revisor skall vara svenska medborgare och bosatta i
landet. I stället införs ett bosättnings-krav som när det gäller styrelsen
avser bara halva antalet styrelseledamöter. Förslaget har godtagits av flera
remissinstanser, bl. a. näringslivet. Kommerskollegium och LO har däremot
avstyrkt att ändringar görs i nuvarande bestämmelser.
Utredningen
(Ju 1973: 17) om utländska övertaganden av svenska företag har att pröva bl. a.
frågor om i vilken utsträckning kravet på svensk nationalitet och bosättning i
landet bör behållas såsom instmment för att kontrollera utiändsk etablering i
landet. Jag anser att utredningsarbetet inte bör föregripas och i
departementsförslaget har nuvarande krav på svensk nationalitet och bosättning
i landet med möjlighet till dispens i varje särskilt fall behållits. Jag vill
tillägga att utredningens förslag synes ha förestavals i första hand av önskemålet
att kunna låta medborgare i andra nordiska länder delta i ledningen av svenska
bolag. Möjligheter finns emellertid alt tillgodose delta önskemål genom
nuvarande dispensförfarande. Vid en dispensprövning bör särskild hänsyn tas
till om den person dispensansökningen gäller kan antas ha förutsättningar att
förstå och ta hänsyn till allmänt rådande uppfattningar om hur företag bör
drivas och hur relationerna tUl de anställda bör skötas. Gäller ansökan en
medborgare i ett annat nordiskt land är uppenbarligen förutsättningarna för
bifall särskilt gynnsamma.
13.8
Minoritetsskyddet
Aktiebolagslagen
vilar på den principen att bestämmanderätten i bolaget tillkommer den eller
dem som har majoriteten av rösterna. Därmed uppkommer frågan hur minoriteten skall
kunna beredas skydd mot maktmissbruk från majoritetens sida.
Flera
av de regler som jag behandlat i det föregående får den verkan att minoriteten
bereds ett skydd mot maktmissbruk. Hit hör bestämmelserna om att aktie i
princip är fritt överlåtbar. Genom' upprätthållande av denna princip
åstadkoms att en minoriletsaktie-
Prop. 1975:103 246
ägare,
som är missnöjd med majoritetens skötsel av bolaget, har möjlighet att dra sig
ur bolaget genom att sälja sitt aktieinnehav. Detta är av central betydelse
inte bara för minoritetsaktieägaren ulan också för övriga delägare i bolaget,
eftersom slitningar mellan oUka intressenter i elt bolag ofta går ut över
effektiviteten i bolagets verksamhet.
När
apportegendom tUlförs ett aktiebolag fordras, som jag förut nämnde, särskilda
åtgärder för att motverka övervärdering av apportegendomen. I första hand
föranleds detta av hänsynen till bolagets fordringsägare. En övervärdering av
apportegendom medför nämligen alt bolagets aktiekapital anges vara högre än vad
som i själva verket är fallet. Men bestämmelserna kan också ses som etl slags
minoritetsskydd. De aktieägare som betalar sina aktier med pengar får garantier
för att andra aktieägare, som tillskjutit apportegendom, inte får större andel
i bolagets förmögenhet än vad som svarar mot deras insatser i bolaget.
Av
betydelse för minoritetsaktieägare är också bestämmelsema om företrädesrätt vid
nyemission, fondemission och emission av konverteringslån o. 1. Dessa
bestämmelser ger nämligen en minoritetsaktieägare vissa garantier för att hans
aktieinnehav efter en sådan emission är proportionsvis lika stort som före
denna samtidigt som han får möjlighet alt utnyttja den förmån som ligger i att
teckningskursen för emissionen kan vara speciellt fördelaktig.
I
gällande lag tas mycket stor hänsyn till minoritetens intressen när. det är
fråga om ändring av bolagsordningen. Ju mer ingripande en ändring anses vara
desto större krav ställs. Något av följande alternativ kommer sålunda i fråga
vid ändring av bolagsordningen:
1. enhällighet av alla aktieägare,
2. 9/10 av samtliga röstande och 3/4 av hela
aktiekapitalet,
3. 2/3 av samtliga röstande och 3/4 av det på stämman
företrädda aktiekapitalet,
4. 3/4 av samtliga röstande eller
5. 2/3 av samtliga röstande.
Dessutom
fordras att beslut om ändring av bolagsordningen fattas på två på varandra
följande bolagsstämmor, såvida inte alla aktieägare är ense om ändringen. Vid
vissa ändringar har aktieägare, som röstat mot beslutet, rätt att påkalla att
hans aktier inlöses av dem som röstat för beslutet.
Utredningen
betecknar detta system som statiskt, otidsenligt och opraktiskt. Utredningen
föreslår att bestämmelserna om beslut av två på varandra följande bolagsstämmor
och om aktieägares rätt att få aktie inlöst slopas. För ändring av bolagsordning
fordras enligt utredningsförslaget normalt att beslutet biträtts av aktieägare
med två tredjedelar av de avgivna rösterna och det vid stämman företrädda
aktiekapitalet.
Prop. 1975:103 247
I
vissa kvalificerade fall som redovisas närmare i specialmotiveringen
fordras samtycke av alla aktieägare och i andra fall att beslutet biträtts av
aktieägare med två tredjedelar av de avgivna rösterna och mer än nio tiondelar
av de på stämman företrädda aktierna. Utredningsförslaget har i denna del godtagits
av alla remissinstanser som yttrat sig i frågan.
De nuvarande bestämmelsema
om kvalificerad majoritet kan i vissa fall, särskilt då i större bolag, göra
det mycket svårt eller rentav omöjligt att besluta sådana ändringar av
bolagsordningen som kan vara nödvändiga för att bolaget skall kunna genomföra
erforderliga omläggningar av bolagets organisation och verksamhet. Från denna
synpunkt bör uppmärksammas den nuvarande regeln om att antalet röstande och
inte antalet röster är avgörande. Som utredningen framhållit medför den
regeln att en grapp aktieägare vUkas aktier representerar en mycket liten del
av det totala antalet röster, kan förhindra beslut om ändring i
bolagsordningen. Det är enligt min mening av praktiska skäl ofrånkomligt att
man reducerar både kravet på kvalificerad majoritet och det antal fall då
kvalificerad majoritet skall fordras. Det synes mig också riktigt att beslut om
ändring av bolagsordningen skall kunna genomföras utan tidsutdräkt. I och för
sig skulle man rentav kunna överväga att helt slopa reglerna om att
kvalificerad majoritet krävs för ändring i bolagsordningen. Under förarbetena
till 1973 års ändringar i aktiebolagslagen framhöll jag att regler om
kvalificerad majoritet inte är särskUt lämpliga som minoritetsskyddsregler
eftersom de endast skyddar minoriteter av viss sloriek (prop. 1973: 93 s. 69).
När det gäller frågor om ändring i själva bolagsordningen alltså det för
verksamheten grundläggande bolagsavlalet synes mig dock skäl kunna anföras
för att sådana frågor bör avgöras med kvalificerad majoritet. Något annat
skulle innebära att man radikalt bryter med det synsätt som präglat inte bara
vår gällande lag utan också de flesta andra länders, däribland våra nordiska
grannländers, lagstiftning. Jag är inte beredd att föreslå något sådant utan
ansluter mig i princip tiU utredningens förslag till ett nytt system för
ändring av bolagsordningen. Jag godtar också förslaget att slopa nuvarande
regler om inlösen av aktier tillhörande aktieägare som motsatt sig ändring i
bolagsordningen.
Gällande
lag uppställer i vissa fall krav på kvalificerad majoritet också när det är
fråga om andra bolagsstämmobeslut än beslut om ändring i bolagsordningen,
nämligen vid beslut om nedsättning av aktiekapitalet, om likvidation och om
fusion. Utredningen behåller detta regelsystem men anknyter majori-telskravet
till det som föreslås för ändring av bolagsordningen. I flertalet fall fordras
att aktieägare med två tredjedelar av de avgivna rösterna och de vid stämman
företrädda aktierna biträtt beslutet och i ett par situationer fordras ännu
slörre majoritet.
Prop. 1975:103 248
Beslut
i de nu angivna frågorna kan i och för sig få en mycket ingripande verkan. Det
kan emellertid enligt min mening knappast med fog göras gäUande att beslut i
dessa frågor är så mycket viktigare än beslut om avvikelse från aktieägares
företrädesrätt att delta i nyemission att del finns någon anledning att skilja
mellan dessa båda kategorier av beslut. Och beslut om avvikelse från
aktieägares företrädesrätt kan efter de år 1973 genomförda ändringarna beslutas
med enkel majoritet. Jag föreslår därför att krav på kvalificerad majoritet
inte uppställs för beslut om nedsättning av aktiekapitalet, om likvidation och
om fusion.
De
bestämmelser om kvalificerad majoritet som jag nu nämnt innebär ett skydd för
minoriteten. Men skyddet är som nämnts så tiU vida begränsat att det inte
förhindrar maktmissbruk, om majoriteten är så stor som föreskrivs i de
föreslagna bestämmelsema. Detta problem har på utredningens förslag lösts genom
en generalklausul som förbjuder bolagsstämman att fatta beslut, som är ägnat
att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan lill nackdel för
bolaget eller annan aktieägare. Den nu återgivna lydelsen av generalklausulen
infördes på grandval av prop. 1973: 93. Inte heUer styrelsen eller annan
ställföreträdare för bolaget får företa rättshandling eller annan åtgärd som
är ägnad att bereda sådan otUlbörlig fördel.
Generalklausulen
kan sägas vara ett uttryck för principen att alla aktieägare är likställda,
för så vitt inte annat framgår av bolagsordningen. Denna princip är i själva
verket grundläggande för hela aktiebolagsrätlen. Den får återverkningar på
bolagsorganens handlingsfrihet. Bolagsstämman, styrelsen eller verkställande
direktören får i överensstämmelse med denna princip inte fatta beslut som är
ägnade att bereda aktieägare otUlbörlig fördel på bekostnad av andra
aktieägare. Saken kan också uttryckas så att bolagsorganen är skyldiga att
handla lojalt mot en aktieägarminoritet. I utredningsförslaget kompletteras
generalklausulen med en från gällande lag hämtad regel att ställföreträdare
inte får efterkomma föreskrift av bolagsstämman eller annat bolagsorgan, om
föreskriften strider mot lagen eller bolagsordningen och till följd därav inte
är gällande. Detta undantag från den eljest gällande regeln att bolagsorgan är
skyldigt att följa de anvisningar som meddelas av ett överordnat bolagsorgan
utgör enligt min mening en erforderlig komplettering av det skydd generalklausulen
är avsedd att ge. Ytterligare en komplettering av detta skydd följer av att
bolagsorganen är skyldiga att iaktta föreskriftema i bolagsordningen, som
enligt förslaget skall innehålla bl. a. bestämmelser om föremålet för bolagets
verksamhet och verksamhetens syfte. Minoriteten behöver alltså inte riskera,
att bolaget börjar driva annan verksamhet än den för vilken bolaget har
grundats. Minoriteten behöver inte heller befara att bolagsorganen om
bolagets ändamål är att bereda vinst åt aktieägarna ger bort eller eljest
avhänder sig egendom mot vederlag som bolagsorganet i fråga inser vara
otUlräckligt.
Prop. 1975:103 249
En
typ av maktmissbruk, s. k. utsvältning eller vägran alt besluta om
vinstutdelning, har föranlett särskilda beslämmelser i gällande lag. En
minoritet som representerar minst en tiondel av aktiekapitalet kan nämligen
påkalla vinstutdelning med högst en femtedel av den disponibla vinsten, dock
inte i något fall mer än hälften av årsvinsten eller mer än fem procent av
bolagets behållna förmögenhet. Lagen innehåller också särskUda regler om hur
man skall beslämma den disponibla vinslens storlek. Dessa regler utgör dock
inte något hinder för majoriteten alt genom avskrivningar åsladkomma, att,
någon disponibel vinst inte redovisas. Är beslutade avskrivningar hell
opåkallade eller avsevärt större än vad allmänna bokföringsgrunder och god
köpmannased bjuder, lorde dock minoriteten kunna få ändring i
avskrivningsbeslulel (jfr NJA 1965 s. 157).
Utredningen
har föreslagit att reglerna om minoritets rätt att påkalla vinstutdelning
behålls i princip oförändrade men med vissa jämkningar såvitt gäller
beräkningen av det belopp som skall delas ut. Under remissbehandUngen har
detta ståndpunklslagande kritiserats på ett par håll. Kritiken tar främst sikte
på att en minoritet i praktiken inte har möjlighet att påverka majoritetens
beslut om avskrivningar.
Rätlen
till utdelning från disponibla vinstmedel är av slor betydelse för aktieägare i
gemen. Genom vinstutdelning får aktieägaren en avkastning på det kapital som
han investerat i bolaget. Om denna avkastning är god, kan aktieägaren liksom
även utomstående bli benägen att salsa ytterligare kapital på bolaget. Det är
från den synpunkten också i bolagels intresse att disponibel vinst delas ul i
den omfattning som kan anses rimlig med hänsyn tUl företagets behov av
konsolidering. Detta minskar i och för sig risken för maktmissbmk i form av
utsvältning. Mindre och medelstora förelag delar emellertid sällan ut någon
vinst till sina aktieägare. Aktieägare får i slällel avkastning på sitt kapital
i andra former, t. ex. genom att de är anställda i bolaget och lyfter en
förmånlig lön eller genom att de såsom ledamöter i styrelsen erhåller
styrelsearvode. SärskUt vanligt är detta i fåmansbolag och familjebolag. Om det
i bolag av denna typ råder motsättningar mellan en majoritet och en minoritet,
kan det lält inträffa att minoriteten uteslängs från förmåner av den nyss
beskrivna typen samtidigt som bolagsstämman underlåter att beslula om
vinstutdelning. Minoriteten kommer därmed inte att få någon avkastning på sitt
aktieinnehav, vilket i sin tur leder till att det knappast är praktiskt möjligt
att avyttra aktierna för ett rimUgt pris. Det finns därför enligt min mening
ett behov av atl i sådana situationer skydda minoriteten mot maktmissbruk i
form av utsvältning. Skyddsbehovet torde vara mest framträdande när det gäller
mindre företag.
Om
skyddet mot utsvältning skall bli verkligt effektivt, måste minoriteten ha
möjlighet att angripa inte endast underlåtenhet att dela ut dis-
Prop. 1975:103 250
ponibla
vinstmedel utan även sådana beslut av bolaget som gäller löneförmåner eller
andra förmåner till aktieägare samt beslut om avskrivningar. När det gäller
beslut om förmåner tUl aktieägare kan minoriteten skydda sig på annat sätt än
genom att påkalla vinstutdelning. Som jag förut nämnde innebär den av mig
förordade generalklausulen bl. a. att bolagsorganen är skyldiga att behandla
minoriteten på elt lojalt sätt. De måsle också iaktta bolagets intresse. Skulle
styrelse eller verkställande direktör sluta avtal för bolagets räkning som
innebär att bolagels avtalspart får förmåner utan alt bolaget tillförs en
häremot svarande prestation, är beslutet stridande mot generalklausulen, om det
innebär en otillbörlig fördel för vissa aktieägare.
Beslut
om avskrivningar skiljer sig från beslut om att olika förmåner skall tillkomma
aktieägare eller annan därigenom att avskrivningsbeslutet inte innebär att
bolaget frånhänds någon tillgång. I det hänseendet är ett avskrivningsbeslut
likvärdigt med ett beslut om att disponibel vinst skall fonderas i bolaget. Det
torde av detta skäl vara svårt att angripa avskrivningsbeslut eller beslut om
fondering av vinstmedel med hjälp av generalklausulen, eftersom klausulen förutsätter
att beslutet är ägnat att bereda aktieägare eller annan en otUlbörlig fördel.
Detta talar för atl särskilda bestämmelser om minoritets rätt till
vinstutdelning bör finnas i den nya aktiebolagslagen.
Ser
man saken uteslutande från den synpunkten att det gäller att skydda minoriteten
mot utsvältning, står det klart att vinstutdelningsregeln bör utformas så att
den gäUer inte endast underlåtenhet alt dela ut disponibla vinstmedel utan även
beslut om avskrivningar. Man måste emellertid också ta hänsyn till företagens
konsolideringsbehov. En regel om minoritets rätt till vinstutdelning får inte
fungera så, att minoriteten får möjlighet att pressa bolagsledningen att göra
mindre avskrivningar än vad som i ett mer långsiktigt perspektiv är motiverat. Vinstutdelningsregeln
måste alltså konstrueras så att man inte beskär möjligheterna att genom
avskrivningar konsolidera företagen.
Konsolideringsbehoven
varierar inom de olika branscherna och växlar också med konjunkturen. Det är
därför knappast möjligt att mera exakt i lagtext slå fast i vilken utsträckning
avskrivningsbeslut skall kunna angripas av en minoritet. Man måste använda mera
allmänna uttryck. Delta leder emellertid i sin tur till att det i händelse av
tvist blir domstolarnas eller eventuellt skiljemäns uppgift att ta
ställning till konsolideringsbehovet inom det bolag som tvisten angår. Det
måste enligt min mening starkt ifrågasättas, om domstolarna är skickade alt
göra sådana bedömningar. För min del har jag kommit tUl den slutsatsen atl det
inte är tillrådligt att låta vinstutdelningsregeln gälla även
avskriv-ningsbesluten. Det är givet att detta innebär en försvagning av minoritetsskyddet
på denna punkt. Men intresset av konsolidering inom företagen är så
framträdande att man måste godta en sådan försvagning. I
Prop.
1975:103 251
sammanhanget kan anmärkas att det förefaUer mindre
sannolikt, att en majoritet skulle vUja driva maktmissbruket så långt att den
skulle besluta om avskrivningar som inle godtas vid beskattningen. Skatterättens
regler om avskrivningar är alltså ägnade att minska betydelsen av att
vinstutdelningsregeln inte gäller avskrivningsbeslut.
Mot bakgrund av del anförda ansluter jag mig i huvudsak
tiU utredningens förslag om minoritets rätt att påkalla vinstutdelning. Vissa
speciella frågor härvidlag behandlas i specialmotiveringen.
Den nuvarande lagstiftningen innehåller åtskilliga
bestämmelser som syftar lill atl ge minoritetsaktieägare inflytande över och
insyn i förvaltningen av bolagels angelägenheter. Hit hör bl. a. bestämmelserna
om rösträtt som jag behandlat tidigare.
Utredningsförslaget innebär att ordinarie bolagsstämma
måste hållas varje år. Till bolagsstämma skall varje aktieägare kallas och i
kallelsen skall anges vilka ärenden som skall förekomma på stämman. Andra
ärenden än de i kallelsen angivna får i princip inte avgöras av stämman.
Aktieägare har enligt förslaget rält att få ärende behandlat vid stämman, om
han begär det skriftligen hos styrelsen i så god tid att ärendet kan tas upp i
kallelsen. Kan aktieägaren inte inställa sig på stämman, får han skicka elt
ombud. Aktieägare har också rätt att medföra biiräde tUl stämman. Vid stämman
är styrelse och verkställande direktör skyldig att på yrkande av aktieägare
meddela upplysningar om bolaget, såvida det kan ske utan väsentligt förfång för
bolaget. Förslaget innebär slutligen att ägare av en tiondel av samtliga
aktier har rätt att få extra bolagsstämma sammankallad för uppgivet ändamål.
De föreslagna bestämmelserna ansluter i huvudsak lill
gällande lag och har i sina huvuddrag i allmänhet godtagits under remissbehandlingen.
Bestämmelserna synes mig ge tillfredsställande garantier för att alla
aktieägare får möjlighet att påverka förvaltningen av bolagets angelägenheter.
Jag ansluter mig därför till förslaget. Till vissa speciella frågor återkommer
jag i specialmoliveringen.
Bolagets styrelse tillsätts enligt gällande lag normalt av
bolagsstämman genom majoritetsbeslut. Under remissbehandlingen har emellertid
fråga väckts om minoritet bör tillerkännas rätt att utse någon ledamot i
styrelsen. Med anledning härav vill jag framhålla, att det inte är ovanligt att
bolagsstämman vid styrelseval faktiskt låter aktieägare, som har aktiepost av
viss storlek, utse en styrelseledamot. Ett sådan förfaringssätt tillämpas
emellertid knappast när del råder motsättningar mellan olika aktieägargrupper.
Först i sådana situationer skulle en rätt för minoritet att tillsätta
styrelseledamot få påtaglig betydelse. Men samtidigt skulle man i styrelsen
bygga in de motsättningar som finns på bolagsstämman. Det finns risk för att
detta skulle kunna leda till att bolagsledningen förlamas till följd av
stridigheter inom styrelsen. Jag vill tillägga att de anställda numera har rätt
till styrelserepresenta-
Prop. 1975:103 252
tion
i bolag med mer än 100 anstäUda. Även här föreligger naturligtvis risk för
motsättningar inom styrelsen. Det rör sig emellertid i så fall om motsättningar
mellan olika slag av intressenter i bolaget de anställda och ägarna och
risken härför har tagils med hänsyn till de slora företagsdemokratiska värden
som är förenade med en sådan representation. Några motsvarande värden finns
emellertid inte när det gäller frågan om en minoritet av ägarna också bör få
slyrelserepresentalion. Jag är därför inle beredd all föreslå beslämmelser
härom.
För
att aktieägare skall kunna utöva sin rält att vid bolagsstämma påverka
bolagets förvaltning fordras att aktieägarna har möjlighet att få insyn i
styrelsens och verkställande direktörens förvallning av bolagets angelägenheter.
Bestämmelsema om årsredovisning tjänar bl. a. detta syfte. Vidare finns av
samma anledning bestämmelser om att minoritet har rält att påverka
revisorsvalet och om alt minoritet kan begära särskild granskning
Gällande
lag föreskriver, att revisorsvalet kan ske med en proportionell valmetod, som
innebär bl. a. att en aktieägargrupp, vars röstetal vid stämman utgör mer än en
tredjedel av röstetalen för där företrädda aktier, har rält att utse en
revisor. En på detta sätt utsedd revisor brukar kallas grupprevisor. Om en
aktieägargrupp som representerar minst en tiondel av aktiekapitalet begär det,
måste stämman hemställa hos länsstyrelsen att en s. k. minoritetsrevisor skall
utses antingen för att medverka i revisionen eller för att granska viss åtgärd
eller vissa räkenskaper. Slutiigen bör nämnas att en minoritet på minst en
tiondel av hela aktiekapitalet har rält att fordra att en auktoriserad revisor
eller godkänd revisor utses till revisor i bolaget.
Utredningen
har inte föreslagit några mer ingripande förändringar i det gällande systemet.
Bestämmelserna om grupprevisor avskaffas dock. I stället får en minoritet med
en tiondel av samtliga aktier eller en tredjedel av de vid stämman företrädda
aktierna rält att påkalla utseende av minoritetsrevisor. Förslaget har i sina
huvuddrag godtagits av remissinstanserna.
Själva
systemet med revisor som ett av bolagsstämman utsett organ med uppgift att
granska styrelsens och verkställande direktörens förvaltning av bolagets
angelägenheter kan i och för sig ses som elt slags minoritetsskydd. Som jag
förat nämnde åligger det nämligen revisorerna att vid sin granskning beakta bl.
a. minoritetens intressen. Revisorerna skall alltså inta en självständig
slällning också i förhållande till bolagsstämmomajoriteten. Det kan emellertid
vara naturligt att minoriteten ibland kan ha svårt att känna förtroende för
revisorer som har tillsatts av en gentemot minoriteten avogt inställd
majoritet. Jag finner från den synpunkten lämpligt att i huvudsak behålla de
nuvarande beslämmelsema om minoritets rätt att påverka utseende av revisorer.
Jag delar utredningens uppfattning att de ganska invecklade reglerna om
proportionella
Prop.
1975:103 253
val av s. k. grupprevisor inle bör behållas. Jag ansluter
mig alltså tUl utredningsförslaget.
TCO har under remissbehandlingen tagit upp frågan om
arbetstagarnas inflytande på revisionen. Med anledning härav vill jag eruira
om den förut nämnda promemorian om arbetstagarkonsulter vilken f. n. bereds i
industridepartementet. Underlag saknas för att nu genomföra mera generella
regler om rätt för löntagarna alt påverka revisorvalet.
En för minoritetsskyddet viktig fråga är vilka sanktioner
som bör kunna komma i fråga vid åsidosättande av minoritetens rättigheter.
Utredningsförslaget innehåller efter förebUd av gällande
lag beslämmelser om att en aktieägargrupp som representerar minst en tiondel
av bolagets samtliga aktier kan förhindra, att bolagsstämman beviljar ansvarsfrihet
åt styrelse och verkställande direktör. En sådan aktieägargrupp kan sedan på
bolagels vägnar föra skadeståndstalan mot styrelseledamot eller verkställande
direktör. Skadeståndstalan kan också föras mot stiftare, revisor och särskild
granskare. Förslaget innebär vidare, att aktieägare är ersättningsskyldig för
skada som han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogat bolaget,
aktieägare eller annan genom att medverka till överträdelse av lagen eller
bolagsordningen. Även på denna punkt har förslaget motsvarighet i gällande
rätt. För egen del vill jag ansluta mig till de förordade reglerna som
godtagits under remissbehandlingen. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att
skadeståndsbestämmelserna inte bara skall fungera som ett skydd för
minoriteten. Skadeståndsreglerna skall kunna åberopas också av exempelvis
borgenärer.
Utredningsförslaget innehåller också ett par nyheter.
Aktieägare som förorsakat skada för annan aktieägare kan åläggas alt inlösa den
skadelidandes aktier, om det är påkallat med hänsyn till faran för fortsatt
missbruk och förhållandena i övrigt. Har aktieägare uppsåtligen genom missbruk
av sitt inflytande i bolaget medverkat till överträdelse av lagen eller
bolagsordningen, kan bolaget på talan av ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier åläggas att träda i likvidation, om det på grund av missbmkels
långvarighet eller eljest finns särskilda skäl för det. Förslaget har vunnit
anslutning från flera remissinstanser. Några remissinstanser, däribland
näringslivet, anser dock alt reglerna om tvångslikvidation bör utmönstras ur
förslaget.
Enligt min mening är förslaget att ålägga aktieägare som
utövat maktmissbruk skyldighet att inlösa den skadelidande minoritetens aktier
välgrundat. Det kan däremot vara mera tveksamt, om det finns behov av en
beslämmelse om tvångslikvidation vid långvarigt maktmissbruk. De farhågor som
yppats under remissbehandlingen om att en bestämmelse om tvångslikvidation
skulle kunna missbrukas och leda till trakasserier från kverulantiska
aktieägare anser jag visserligen överdrivna. Men det kan inte bestridas, att en
tvångslikvidation kan vara till skada framför
Prop. 1975:103 254
allt
för de anställda, låt vara att driften av bolagets rörelse många gånger kan
fortsätta i annan regi efter en likvidation av bolaget. Å andra sidan kan som
argument för utredningsförslaget åberopas, att ett bolag där majoriteten
kontinuerligt utövar maktmissbruk inte gäma kan fungera tUlfredsställande. Det
är inte säkert att maktmissbruket kan avhjälpas genom en skadeståndstalan
eller genom en talan om att aktieägare, som utövar maktmissbruk, skall åläggas
att inlösa den skadelidande minoritetens aktier. Det kan bl. a. tänkas att den
som utövar maktmissbruk inte har de ekonomiska resurser som fordras för
inlösen. Jag har av dessa skäl stannat för att tvångslikvidation bör vara den
yttersta sanktionen mot grövre maktmissbruk. För att undvika att utomstående
lider skada genom en likvidation föreslår jag emellertid, att såsom
föreslagils av den finska och den norska utredningen bestämmelserna om
tvångslikvidation kompletteras med regler som innebär att rätten såsom ett
alternativ till likvidation skall kunna ålägga bolaget att inlösa minoritetens
aktier. Detta undantag från det principiella förbudet att förvärva egna aktier
kan ses såsom ett slags partiell likvidation. Från ekonomisk synpunkt innebär
förfarandet detsamma som en nedsättning av aktiekapitalet kombinerad med
indragning av vissa aktier.
Utredningsförslaget
innehåller regler om klander av bolagsstämmobeslut. Dessa bestämmelser som ger
en minoritet möjlighet att få rättelse av bolagsstämmobeslut som innebär
maktmissbrak kommer att behandlas närmare i specialmotiveringen. Där kommer
jag också alt beröra de av utredningen föreslagna bestämmelserna om minoritets
rätt till inlösen vid fusion.
De
förordade bestämmelserna om minoritetsskydd bör naturligtvis vara tvingande
såtillvida att bolagsordningen inte bör kunna ställa upp krav på större
minoritet än vad lagen anger for atl en minoritets-rätt skall kunna utövas. En
annan fråga är om bolagsordningen bör kunna ge minoritetsrätligheter åt en
mindre minoritet än den i lagen föreskrivna.
I
utredningens betänkande (s. 218) anges att utredningsförslaget slår kvar på
gällande rätts ståndpunkt, nämligen att vissa lagbestämmelser om minoritetsrätt
innefattar en avvägning mellan majoritetens och minoritetens rätt som inte får
rubbas genom bestämmelser i bolagsordningen, eftersom utövning av en
minoritetsrätt kan medföra stora olägenheter för bolaget. I några fall kan
emellertid enligt utredningen minoritetsrätligheter tUläggas en mindre
minoritet än lagen anger.
Utredningens
uttalanden på denna punkt har inte föranlett någon kommentar från
remissinstansernas sida.
För
egen del vill jag framhålla att den naturliga utgångspunkten synes mig vara att
det bör stå bolagen fritt att låta minoritetsrättigheter tUlkomma minoritet
som är mindre än den i lagen angivna. Självfallet kan ett utövande av en
minoritelsrätt vara till besvär för bolaget. Men här-
Prop. 1975:103 255
emot
bör ställas det faktum att en minoritet är i behov av skydd mot eventuella
maktmissbruk från majoritetens sida. Det kan ibland föreligga sådana särskilda
omständigheter att minoritelsrätt bör kunna tUler-kännas även mindre
minoriteter än de i lagen angivna. Mitt förslag innebär därför att de i lagen
reglerade minoritetsrättema kan genom bestämmelse i bolagsordningen tilläggas
även mindre minoriteter än de i lagen angivna.
13.9
Årsredovisning
Syftet
med styrelsens och verkställande direktörs årsredovisning är att vid varje
räkenskapsårs utgång lämna upplysningar om bolagets årsresultat, ekonomiska
ställning och övriga förhållanden, som är av betydelse för bedömning av
förelagets utvecklingsmöjligheter. Årsredovisningen är naluriigtvis värdefull
för företagsledningen i och för planering och kontroll. Dess främsta uppgift är
dock att verka som ett kommunikationsmedel meUan företagsledningen och olika
intressenter. TUl dessa hör aktieägare, anstäUda, olika kategorier
kreditgivare, kunder, myndigheter, offentliga institutioner och massmedia.
Utomståendes behov av insyn i bolagen tiUgodoses genom att årsredovisningen
blir offentligt tillgänglig genom att den sänds till registreringsmyndighelen.
I
likhet med gällande lag tar aktiebolagsutredningens förslag upp utförliga
bestämmelser dels om hur tillgångsvärderingen och redovis ningen skall ske och
dels om vilka redovisningshandlingar som skall avges och dessas innehåll.
Utredningens förslag överensstämmer i sak i mycket stor ulslräckning med
gällande lag.
De
av aktiebolagsutredningen föreslagna reglerna anses av remissinstanserna i
allt väsentligt vara väl avvägda. Från några håll reses emellertid krav på än
slörre anpassning lill den utveckling som frivilligt kommit till stånd i
praxis under senare år och som innebär bl. a. en öppnare redovisning. Av
väsentlig betydelse för denna utveckling har därvid varit de av Föreningen
auktoriserade revisorer utgivna rekommendationerna för årsredovisningens
utformning. För de börsregistrerade företagens informationsgivning har också
de av Näringslivels börskommillé uppställda rekommendationerna varit
vägledande. Bl. a. nämnda förening och näringslivet understryker i sina
yttranden vikten av att formerna för redovisningen inte låses alltför snävt
genom lagstiftningen. Denna bör, menar de, vara flexibel och möjliggöra hänsynslagande
till den ständigt pågående utvecklingen av redovisningstekniken.
Utgångspunkten
för reglerna om årsredovisning måste enligt min mening vara den att största
möjliga öppenhet skall eftersträvas. Det är nämligen av central betydelse för
bl. a. myndigheter, anställda och aktieägare att insynen i bolagens verksamhet
och förhållanden är god. Vid lagstiftning på området måste man
emellertid beakta att det av
Prop. 1975:103 256
praktiska
skäl inte gärna kan komma i fråga att öppet redovisa alla detaljer. Någon form
av urval måste ske. När det gäller att ta ställning till på vilken nivå
redovisningsreglerna bör läggas, måste också beaktas att frågan om vad som är
av betydelse varierar mycket efter verksamhetens art och bolagets storlek. Det
förhåller sig också så att en viss typ av upplysning kan vara intressant från
en synpunkt men helt sakna intresse utifrån andra synpunkter som typiskt sett
gör sig gällande i detla sammanhang. Lagens bestämmelser måsle därför enligt
min mening ta sikte på förhållanden av viss allmän betydelse. Detta ståndpunklslagande
i fråga om reglernas nivå innebär emellertid inte att man i lagstiftningen
måste begränsa sig till att ge regler som bara representerar elt nödvändigt
minimum. Såsom också framhållits i några remissyttranden anser jag att reglema
måste utformas så att de anpassar sig tUl rådande praxis och möjliggör
anpassning till pågående utveckling. Det väsentliga är att reglerna kan
medverka till att fortlöpande höja standarden i bolagens redovisning.
Därigenom kan utifrån olika synpunkter ett gott underlag för en riktig
bedömning av bolaget erhåUas.
Av
det anförda följer att någon begränsning av den redovisningsskyldighet som f.
n. gäller självfallet inte kan komma i fråga. Tvärtom bör vissa skärpningar av
den gällande redovisningsplikten genomföras. I det följande uppehåller jag mig
främst vid frågan vilka skärpningar som bör komma i fråga. ÅtskUliga spörsmål
av mera teknisk karaktär kommer att behandlas i specialmotiveringen.
Vid
bedömningen av vilka utvidgningar av redovisningsplikten som bör genomföras
aktualiseras frågan om samma regler bör gälla för alla bolag oavsett storlek.
Gällande lag innebär ingen differentiering härvidlag och det föreslås inle
heller av aktiebolagsutredningen. Detta innebär i praktiken att utgångspunkten
för lagstiftningen är det behov av regler som finns i fråga om de medelstora
eller slörre bolagen. Mindre bolag kan tillåtas göra en del förenklingar som
med hänsyn tUl bolagets storlek inte har särskilt stor betydelse från informationssynpunkt.
Om det blir förhållandevis lätt att uppfylla de krav lagen ställer kan det
enligt min mening inte riktas någon vägande invändning mot att lagens
beslämmelser också fortsättningsvis blir generellt tUlämpliga. Gemensamma regler
har dessutom betydande fördelar efiersom varje indelning som syftar till att ge
förenklade regler för vissa bolag måste förses med vissa villkor. Det
uppdelningsbehov som otvivelaktigt finns kan enligt min mening täckas utan att
man formeUt skiljer ut de mindre bolagen. Så kan ske genom att undantagsregler
som ger utrymme för lämplighetsprövning kommer till användning. Jag ansluter
mig sålunda till gällande lags och aktiebolagsutredningens teknik att exempelvis
låta enskilda regler bli tUlämpliga endast såvida annat inte är nödvändigt
eller försvarligt med hänsyn till god redovisningssed. Huvudprincipen för
utformningen av redovisningsbestämmelserna bör vara
Prop. 1975:103 257
att
det även i fortsältningen skall gälla samma regler för alla bolag oavsett
storlek. Från denna huvudprincip bör dock göras vissa undantag.
Fondbörsutredningen
och samarbetsutredningen har gemensamt lagt fram förslag lill en lag med
särskilda redovisningsbeslämmelser för vissa större aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Förslaget syftar till att åstadkomma en öppnare redovisning för
dessa större företag än i fråga om bolag i allmänhet. Förslaget har i huvudsak
godtagits av remissinstanserna. För egen del har jag blivit övertygad om att
vissa särbestämmelser för större bolags redovisning bör införas i
aktiebolagslagen. Jag återkommer senare till innebörden av dessa beslämmelser.
Jag vill emellertid nu ta upp frågan vilka företag den utvidgade redovisningen
bör gälla.
De
förelag som enligt fondbörsutredningens förslag åläggs vidgad redovisningsskyldighet
är i första hand bolag, vilkas aktier är noterade vid Stockholms fondbörs eller
på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer. Vidare
omfattas andra bolag i vilkas aktier en marknad kan förekomma, nämligen bolag
som vid utgången av det senaste kalenderåret haft tUlgångar med ett nettovärde
överstigande 10 milj. kr. och dessutom tillämpat lagen om förenklad
aktiehantering eller, om så inte skett, ändå kan anlas ha haft mer än 200
aktieägare. Från de synpunkter samarbetsutredningen haft att beakta föreslår
denna utredning alt också aktiebolag och ekonomiska föreningar med mer än 500
anslällda skall omfattas av de vidgade redovisningskraven.
Under
remissbehandlingen kritiserades den av fondbörsutredningen preciserade
värdegränsen 10 milj. kr. under hänvisning till bl. a.
penning-värdeförsämringsskäl. Flera remissinstanser förordar i fråga om
kriteriet anslällda att antalet bestäms liU 200.
Jag
har tidigare föreslagit (se 13.7) att skyldighet för bolag att anlita
auktoriserad revisor skall föreligga om balansomslutningen överstiger ett
belopp motsvarande 1 000 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, om
medelantalet anställda hos bolaget överstiger 200 eller om bolagets aktier
eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller på lista utgiven av
sammanslutning av svenska fondkommissionärer. Denna krets av bolag synes mig
också böra omfattas av de särskilda bestämmelserna om utvidgad redovisning.
Jag vill emellertid något beröra fondbörsutredningens förslag att också
antalet aktieägare skall vara avgörande i delta sammanhang. Bolag med minst 200
aktieägare torde praktiskt taget undantagslöst ha en så stor balansomslutning
att enligt vad jag nyss angett krav på utvidgad redovisning kommer att gälla.
Någon anledning att låta antalet aktieägare utgöra ett självständigt kriterium
för tUlämpning av reglema om utvidgad redovisning finns knappast. Jag föreslår
därför att bestämmelserna om utvidgad redovisning får gälla bolag som är
skyldiga atl anlita auktoriserad revisor oavsett antalet aktieägare.
I
förslaget till lag om särskilda redovisningsbeslämmelser undantas ut-
17
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 258
tryckligen
bank- och försäkringsaktiebolag. Några remissinstanser har ansett att de
särskilda redovisningsbestämmelserna bör vara tillämpliga också på sådana
bolag. Jag är inte beredd att nu ta ställning till hur redovisningsskyldigheten
för dessa i särskilda lagar reglerade associationsformer i detalj bör vara
utformad. Frågan torde få tas upp i samband med en allmän översyn av de lagar
som gäller för bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.
När
del däremot gäller ekonomiska föreningar vilka enligt samarbetsutredningens
förslag berörs av lagen om särskilda redovisningsbestämmelser möter det
enligt min mening inte något hinder att ta upp frågan om utvidgad redovisning i
detta sammanhang. Kretsen av de ekonomiska föreningar som skall omfattas av den
utvidgade redovisningsplikten bör bestämmas så att reglerna härom gäller för
ekonomisk förening som har minst 200 anslällda. Tillgängliga statistiska
uppgifter visar att 90 ekonomiska föreningar därmed kommer alt omfattas av reglerna
om utvidgad redovisningsplikt. Förslag till erforderliga ändringar i lagen om
ekonomiska föreningar kommer att framläggas inom kort samtidigt med förslag tUl
lag om införande av den nya aktiebolagslagen.
Årsredovisningen
bör, såsom aktiebolagsutredningen förordat, liksom hittUls beslå av
balansräkning, resultaträkning i gällande lag benämnd vinst- och
förlusträkning samt förvaltningsberättelse.
Årsredovisningen
bör liksom fallet är enligt gällande lag insändas till
registreringsmyndigheten. Därmed blir den offentlig.
Aktiebolagsutredningens
förslag innehåller regler om värdering av anläggningstillgångar, dvs. tillgångar
avsedda för stadigvarande innehav eller bruk, och andra tiUgångar, s. k.
omsättningstillgångar. Anläggningstillgångar får las upp till högst
anskaffningskostnaden. Om tillgången undergår värdeminskning på grund av ålder
och nyttjande eller därmed jämförlig orsak, skall årlig avskrivning ske enligt
lämplig avskrivningsplan. För omsättningstUlgångar föreslås den s. k. lägsta
värdets princip gälla. Detta innebär enligt utredningsförslaget att
omsättningstillgång i princip inte får tas upp vare sig över verkliga värdet
eller över anskaffningskostnaden.
För
egen del har jag ingenting att invända i sak mot vad aktiebolagsutredningen
förordat i fråga om värderingsregler. Dessa frågor är emellertid
betydelsefulla även i fråga om andra företag än aktiebolag. Förslag tUl en mer
allmängiltig reglering i en ny bokföringslag har lagts fram av 1971 års
utredning om bokföringslagstiftningen (SOU 1973: 57). Som jag senare skall
närmare utveckla anser jag, att bokföringslagens regler om årsbokslut bör
gälla även för aktiebolag. Under sådana omständigheter bör regler om värdering
av anläggnings- och omsättningstUlgångar inte tas in i en ny aktiebolagslag med
ett undantag som jag nu vUl behandla närmare.
Prop. 1975:103 259
Enligt
aktiebolagslagen är huvudprincipen att anläggningstillgång inte får tas upp
över värdet i närmast föregående fastställda balansräkning. Uppskrivning av
anläggningstillgång är alltså i princip förbjuden. Denna regel har sin grund i
tanken att ett bolag inte bör kunna skapa utdelningsbar vinst genom att skriva
upp värdet på anläggningstillgång. Företagsekonomiskt sett är en orealiserad
värdestegring på anläggningstUlgångar inte vinst på bolagets verksamhet. Om
ett uppskrivningsbelopp fick ingå i det redovisade resultatet skulle det därigenom
leda till oriktiga slutsatser om företagets räntabilitet. Om en anläggningstiUgång
kan anses ha ett bestående väsentUgt övervärde medger emellertid lagen att
uppskrivning får ske. Det får dock inte ske så att vinstutdelning därigenom
möjliggörs utan endast under fömtsättning att det belopp varmed uppskrivning
sker används till erforderlig avskrivning på värdet av andra
anläggningstillgångar eller till ökning av aktiekapitalet genom fondemission.
Aktiebolagsutredningens förslag upptar motsvarande beslämmelser.
Användningsområdet begränsas dock något, såtillvida att i fråga om rätt till
värdeutjämning mellan olika tillgångar uppskrivningsbelopp inte längre kan
användas för avskrivning utan endast för erforderlig nedskrivning av värdet på
annan anläggningstUlgång, dvs. endast i samband med en varaktig väsentlig
värdeminskning beträffande anläggningslillgången i fråga. Uppskrivningsbelopp
kan vidare enligt förslaget, förutom att användas till fondemission, också avsättas
till en särskUd uppskrivningsfond. Medlen i sådan fond hänförs till bolagets
bundna egna kapital. Detta medför att bolaget inte behöver använda
uppskrivningsbeloppet genast utan kan vid senare, lämplig tidpunkt ta fonden i
anspråk för antingen nedskrivning eller fondemission.
Ingen
remissinstans har motsatt sig att uppskrivning av värdet på anläggningstillgångar
i vissa fall får ske.
Enligt
min mening skulle det i många fall leda till obilUga resultat om uppskrivning
av värdet på anläggningstUlgångar inte tilläts för aktiebolagens del.
Typexemplet är om ett bolag, som äger stora naturtillgångar, börjat sin
verksamhet under tider, då dessa tillgångar stod i mycket lågt pris, vilket
sedan under lång tid stadigt stigit. Det skulle då vara obilligt om bolaget
skulle vara bundet vid ett lågt anskaffningsvärde, medan ett nybildat bolag med
liknande naturtillgångar kan lägga ett mycket högre anskaffningspris till gmnd
för värderingen. Bolagets balansräkning blir i sådant fall missvisande i fråga
om bolagets verkliga ställning. Det framstår därför som rimligt alt det
föreliggande övervärdet kan få komma till uttryck genom en uppskrivning av
anläggningstillgången. Det är emellertid angeläget att uppskrivningsbeloppet
inle används för vinstutdelning utan binds i bolaget. Detla sker om uppskrivningsbeloppet
förs över till aktiekapitalet. Jag är därför ense med utredningen att uppskrivningsbelopp
skall få användas för ökning av aktiekapitalet genom fondemission.
Prop. 1975:103 260
I
fråga om den föreslagna möjligheten att använda uppskrivningsbelopp för
nedskrivning av värdet på andra anläggningstillgångar har bokföringsutredningen
framhållit alt det finns risker för missbruk eftersom den föreslagna regeln kan
användas för att få en ökning av vinstutrymmet.
Enligt
vad jag kunnat finna måste det vara gmndläggande för en god redovisning, att
alla kända kostnader och realiserade men ej orealiserade vinster skall
påverka rörelseresultatet. Sålunda bör i princip alla nedskrivningar av
anläggningstillgångars värde i likhet med avskrivningar redovisas såsom
resultatpåverkande kostnader för bolaget. Såsom aktiebolagsutredningen också
framhållit måste emellertid en upp- och nedskrivning hållas utanför
resultaträkningen. Detta förfaringssätt innebär ett avsteg från grundläggande
redovisningsprinciper. Enligt min mening kan det emellertid i vissa fall synas
obilligt att en extraordinär värdeminskning skall behöva drabba årsresultatet
om det samtidigt finns väsentliga övervärden i andra anläggningstUlgångar. Som
ett exempel kan nämnas det fallet att ett bolag har aktieposter i två andra
bolag, A-och B-bolagen. A-bolaget får oväntade svårigheter alt avsälla sina produkter
vilket medför en stark värdeminskning på aktieposten i A-bolaget, Samtidigt
förbättras B-bolagets resultat med åtföljande värdestegring på aktieposten i
B-bolaget. Det kan då vara skäligt att värdeminskning och värdestegring får
utjämnas mot varandra något som f. ö. sedan länge förekommit i praktiken i vårt
land. En förutsättning för att utjämningsrätten skall kunna accepteras bör
emellertid vara att bolagen öppet redovisar förfarandet i särskild upplysning
till årsredovisningen, vilket aktiebolagsutredningen i enlighet med gällande
lag också förordat.
Enligt
min mening får emellertid utjämningsrätlen inte leda till att en dålig affär
som bolaget gjort kan hållas utanför årsresultatet. Ett exempel är att ett
bolag köper in aktierna i ett annat bolag till pris som visar sig vara alldeles
för högt och sedan tvingas skriva ned värdet på aktierna men döljer
förhållandet genom utjämning med en uppskrivning. Också i andra fall kan, såsom
bokföringsutredningen påpekat, bolag med otillfredsställande resultat lockas
alt inventera sina uppskrivningsmöjligheter och använda dem för att indirekt
förbättra resultatet genom att kompensera ej verkställda avskrivningar med
nedskrivning som täcks genom uppskrivning. Bokförmgsutredningen anser att om
möjligheten uppskrivning nedskrivning skall behållas, så bör det få ske bara
i extraordinära fall. Jag delar denna uppfattning och förordar således att
uppskrivningsbelopp skall få användas för erforderlig nedskrivning på värdet av
andra anläggningstillgångar, då sådan utjämning är påkallad av särskilda
omständigheter. Till den närmare innebörden av mitt förslag återkommer jag i
specialmotiveringen. Jag vill emellertid här till-lägga att i begreppet
erforderlig nedskrivning ligger att nedskrivningen måste ske alldeles oberoende
av om det finns anläggningstillgångar som
Prop. 1975:103 261
skulle
kunna skrivas upp. Kan utjämning inte ske får därför den erforderliga
nedskrivningen belasta bolagets resultat som en kostnad.
Näringslivet har förordat
en mindre utvidgning av den föreslagna utjämningsrätten. Enligt
aktiebolagsutredningens förslag liksom enligt gällande lag kan en väsentlig
värdeförsämring som medför nedskrivningsbehov kompenseras genom uppskrivning
endast om anläggningstUI-gången finns kvar på balansdagen. Om däremot
tillgången realiserats före balansdagen och förlusten därmed klarlagts kan
någon utjämning inte ske. Enligt näringslivet bör möjlighet till kompensation
inte vara beroende av den kanske tillfälliga omständigheten huruvida tUlgången
som förlorat i värde realiserats före balansdagen eller inte. För egen del anser
jag emellertid att om en försäljning sker före balansdagen och förlusten
därmed realiserats så bör också denna förlust redovisas öppet i
resultaträkningen. Jag är inte beredd att på den punkten gå ifrån aktiebolagsutredningens
förslag.
Aktiebolagsutredningens
förslag om att uppskrivningsbelopp skulle kunna avsättas till en
uppskrivningsfond har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Även
jag finner förslaget härom välgrundat. Uppskrivningsmedel som avsätts till
sådan fond bör ingå i bolagets bundna egna kapital och vid lämpligt tiUfälle
kunna utnyttjas för fondemission eller erforderlig nedskrivning av värdet på
annan anläggningstUlgång.
Jag
vill slutiigen beträffande uppskrivning anmärka att de uppskrivna värdena
självfallet inte kan betraktas som eviga. Givelvis bör enligt god
redovisningssed avskrivning göras på de uppskrivna värdena för tUlgångar som
är utsatta för värdeminskning.
Sådana
upplysningar som är erforderliga för en riktig bedömnuig av ett bolags
rörelseresultat och ställning samt bolagsledningens förvaltning, men som Lnte
lämpligen kan lämnas i resultaträkningen eller balansräkningen med deras
räkenskapsmässiga form, skall enligt aktiebolagsutredningens förslag i
enlighet med gällande lag lämnas i förvaltningsberättelsen. Även om
årsredovisningen i princip omfattar endast räkenskapsåret kan efter dess slut
inträffade händelser vara av sådan vikt, att de bör beaktas vid bedömningen av
årsredovisningen. Också sådana händelser skall uppges i
förvaltningsberättelsen. Såväl enligt gällande lag som enligt
aktiebolagsutredningens förslag kan bolagsledningen undandra sig att lämna
kompletterande upplysningar, nämligen om upplysningen skulle kunna medföra
skada för bolaget. I utredningsförslaget skärps denna förfångsklausul genom
krav på att särskilda omständigheter skall ligga lill grand för bedömningen i
vad mån skada för bolaget kan uppstå.
De
föreslagna reglema om skyldighet att ge upplysningar i förvaltningsberättelsen
utgör ett viktigt inslag i det regelsystem som syftar till att skapa god insyn
i bolagen. Jag ansluter mig därför i princip till för-
Prop. 1975:103 262
slaget.
När det gäller frågan om en förfångsklausul bör kvarstå i lagstiftningen har
jag dock en annan uppfattning än aktiebolagsutredningen. Enligt min mening
innebär en förfångsklausul, såsom också framhållits i något remissyttrande, ett
onödigt undantag från det krav på öppenhet i redovisningen som generellt bör
eftersträvas och kunna ställas. Även om förfångsklausulen skärps i enlighet med
utredningens förslag kommer det att vara alltför enkelt för bolagsledningen att
utifrån en subjektiv uppfattning göra gällande att viss uppgift kan skada
bolaget. En mängd viktig information kan därigenom undanhållas. Jag förordar
därför att förfångsklausulen belräffande förvaltningsberättelsen nu slopas.
Detla leder till att förutsättningar skapas för en öppen redovisning av alla sådana
förhållanden som underlättar bedömningen av bolagets resultat och slällning.
Enligt
såväl gällande lag som utredningens förslag skaU vidare i förvaltningsberättelsen
anges bl. a. anlalel anslällda i bolaget och löner till dem. Vid övervägande av
dessa bestämmelser har jag funnit att del inte minst från de anställdas
synpunkt är av intresse atl sysselsättningen anges inte bara totalt för bolaget
utan också fördelat på eventuellt förekommande olika arbetsställen.
Särredovisning på arbetsställen som från sysselsättningssynpunkt är mindre
väsentliga torde emellertid därvid vara av mindre intresse. Jag förordar därför
alt särskild fördelning på arbetsställen skall göras, men bara i fråga om
sådana som sysselsätter mer än 20 personer. Mina överväganden har vidare lett
mig till alt bolag som har anställda i flera länder bör ange såväl
sysselsättning som löner särskilt för Sverige och andra länder. Till dessa och
vissa andra uppgifter som bör framgå av förvaltningsberättelsen återkommer jag
i special-motiveringen.
I
detta sammanhang har jag övervägt att förorda en generell upplysningsplikt
också i fråga om de investeringar bolaget gjort i olika materiella
anläggningstillgångar. Från bl. a. de anställdas och borgenärernas synpunkt
torde insynen i bolaget underlättas om upplysningar lämnas om sådana
investeringar totalt men också fördelade på i förekommande fall olika
arbetsställen och olika länder. Jag är emelleriid f. n. inle beredd att ta
ställning till hur en så differentierad uppgiflsskyldighel bör utformas.
Frågan härom kommer därför att utredas närmare.
Jag
vill nu gå in närmare på vilka särskUda krav som bör ställas på de större
företagens redovisning.
Fondbörsutredningens
och samarbetsutredningens förslag tUl särbestämmelser för vissa större företag
bygger på att det behov av information om företagen som föreligger från
aktiemarknadens resp. samhällsorganens och de i företagen anställdas synpunkt
kan tillgodoses om företagen åläggs en öppnare och mer inträngande
redovisningsskyldighet än vad aktiebolagslagen föreskriver. Utredningarna
konstaterar att under senare tid en utvidgning av informationsgivningen inte
minst
Prop. 1975:103 263
tack
vara de tidigare nämnda rekommendationerna har kommit tUl stånd i praxis,
särskUt bland större företag av intresse för aktiemarknaden. Utöver vad
lagstiftningen föreskriver redovisas sålunda i stor utsträckning uppgifter om
lagerreserven och dess förändring, investeringar i anläggningstillgångar samt
bruttoomsättningssumma. Dessutom förekommer mer frekvent redovisning genom att
delårsrapporter lämnas. Utredningarna föreslår nu lagstiftning på bl. a. dessa
områden. Utgångspunkten har därvid tagits däri att lagstiftning bör tillgripas
endast på sådana områden där det råder klarhet i teoretiskt hänseende och där
några större svårigheter inte kan föreligga för företagen all efterkomma
kraven. Utredningarnas förslag har i huvudsak godtagits av remissinstansema.
Jag vill först gå in på
frågan om redovisning av reserver i bolagen. Bokföringslagens regler om
värdering av tillgångar bygger liksom aktiebolagslagen och
aktiebolagsutredningens förslag på att årsbalansen främst är en
resultatutredningsbalans och inte en förmögenhets- eller likvidationsbalans.
Reglerna avser främst att förhindra att tUlgångama övervärderas samt undvika
alt icke realiserade vinster utdelas. För att motverka att en förskönande bild
av bolagets ställning skall kunna ges genom tillgångsvärderingen är
bestämmelserna härom utformade som maximivärderingsregler. Det föreskrivs
sålunda ett högsta värde tUl vUket tillgångarna får tas upp. Något hinder för
att tillgångarna undervärderas finns däremot inle i aktiebolagslagen. I fråga
om omsättningstillgångar har detta förhållande sin största betydelse med
avseende på varulager. Då lagret åsätts ett undervärde bUdas en reserv. Denna
I a -gerreserv kan enkelt beskrivas vara skUlnaden mellan å ena sidan lagrets
bokförda värde och å andra sidan det värde som lagret högst kan upptas tUl
enligt i lag givna värderingsregler. Varken i aktiebolagslagen eller i
aktiebolagsutredningens förslag lill ny aktiebolagslag föreskrivs skyldighet
att öppet redovisa denna reserv. Bolagen kan alltså bilda dolda reserver.
Skälet härför är främst de negativa effekter som en öppen redovisning skulle
kunna ha från konkurrenssynpunkt. Aktiebolagslagen föreskriver emellertid att
i förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysningar som i och för sig kan avse
lagerreserven. Bl. a. skall upplysning lämnas om viktiga förhållanden av
betydelse för bedömningen av bolagets ställning och resultat, om det kan ske
utan förfång för bolaget, samt om vissa ändringar beträffande
omsättningstillgångars värdering. Enligt aktiebolagsutredningens förslag skall
i not eller på annat lämpligt sätt lämnas vissa uppgifter om bl. a.
lagerreserven. Uppgift skaU sålunda lämnas om sådan ändring vidtagits
beträffande omsättningstillgångs värdering som i avsevärd mån påverkat
årsresultatet eller eljest är av slörre vikt. Några remissinstanser anser att
öppen redovisning av reserven eller åtminstone dess förändringar bör krävas
medan åter andra remissinstanser invänder mot en öppnare redovisning. Fond-
Prop. 1975:103 264
börsutredningen
föreslår sådan öppen redovisning för de större företagen. Detta förslag har
under remissbehandUngen inte mött någon invändning.
Uppkomsten av dolda
reserver sammanhänger med att förbud mot undervärdering av tUlgångar inte
finns. Enligt min mening finns inte anledning att nu ändra de grundläggande
värderingsprinciperna. Genom bildande av dolda reserver möjliggörs
konsolidering av företaget utöver vad som vinnes genom fondbildning. I viss mån
åstadkommes också att vinstutdelningen kan bli jämn under en följd av år. Ä
andra sidan står det klart att tillvaron av samt förändring, i synnerhet
upplösning, av dolda reserver fördunklar och förvanskar redovisningen av
bolagets ställning och rörelseresultat. En öppen redovisning av storlek samt
förändringar i eventuellt förekommande lagerreserv är enligt min mening av stor
vikt särskilt för bedömningen av ett företags konsolideringsgrad,
betalningsförmåga och räntabilitet. Dessa synpunkter gör sig emellertid främst
gällande beträffande de större förelagen. I fråga om de mindre företagen är
skälen inte lika starka. Jag anser inte att det f. n. finns skäl atl sträcka
sig längre än som i princip föreslagils av fondbörsutredningen. Mina
överväganden har sålunda lett mig tUl den uppfattningen att i lagen endast bör
krävas att slörre företag skall redovisa lagerreservens storlek och förändring.
TUl frågan om beräkning av lagerreserv återkommer jag i specialmotiveringen.
En
dold reserv kan också uppkomma i samband med redovisningen av p en sionsiS ku 1
d s a v s ä tt n i n g ar. Elt förelags sammanlagda avsättning för pensionsändamål
i form av skuldredovisning i balansräkningen under särskild post och/eller av
förmögenhet i pensionsstiftelse kan nämligen överstiga den faktiskt
existerande skuld som utgörs av det beräknade kapitalvärdet av företagets
pensionsåtaganden. Gällande lag har inga krav på uppgift i årsredovisningen om
överskottet. Det föreslås inte heller av aktiebolagsutredningen.
Även
underskott kan föreligga när det gäller pensionsskuldsredovisning. Enligt
aktiebolagslagen skall inom linjen i balansräkningen redovisas de
pensionsåtaganden som inte upptagits bland skuldema. I aktiebolagsutredningens
förslag har detla krav skärpts till att gälla underavsättningens
beloppsmässiga storlek.
Fondbörsutredningen
föreslår att större företag skall redovisa inte endast underskott i
pensionsskuldsavsättningar utan även överskott i sådana avsättningar.
Utredningen har emellertid på grund av redovis-ningslekniska svårigheter inte
ansett sig böra föreslå krav på redovisning också av förändringarna i
eventuellt förekommande skiUnadsbelopp. Ingen remissinstans har särskUt uttalat
sig i frågan.
I
den mån överskott i pensionsavsältningar finns bör de enligt min mening
redovisas öppet, i vart fall av större företag. De överskott i avsättningarna
som främst är aktuella har emellertid möjliggjorts genom
Prop. 1975:103 265
de
liberala regler som gällde före den allmänna tilläggspensioneringens tUlkomst.
Genom skattelagstiftningen har företagen ålagts skyldighet att
"avtappa" eller upplösa eventuella överskott i pensionsstiftelserna,
jfr prop. 1967: 84 s. 45 f. Frågan har därför enligt min mening numera så
begränsad praktisk aktualitet och berör endast ett så litet antal företag att
jag stannat för att särskild redovisningsföreskrift i detta hänseende inte bör
belasta lagstiftningen. Sättet för redovisning av eventuellt förekommande
överskott och även förändringarna däri torde få överlämnas åt praxis grundad på
god redovisningssed. Jag vill här nämna att Föreningen auktoriserade revisorer
i samband med tillkomsten av lagen om tryggande av pensionsutfästelser, utgett
rekommendationer om hur överavsättningar, underavsätlningar och förändringar
däri bör redovisas.
Aktiebolagslagen
föreskriver att i förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning om hela
intäkten av rörelsen under räkenskapsåret. Denna föreskrift om
bruttoredovisning av omsättningssumman modifieras emellertid genom en
förfångsklausul. Aktiebolagsutredningens förslag innehåller en regel som i
huvudsak bygger på de gällande principerna. Dock föreslås att bruttoomsättningssumman
skall anges direkt som en post i resultaträkningen. Uppgift om omsättningssumman
får enligt förslaget alternativt tas upp inom linjen. En skärpning av kraven
för avvikelse från huvudregeln föreslås så till vida att avvikelse får göras
endast då det på gmnd av särskilda omständigheter finnes lända till förfång
för bolaget med en öppen redovisning. Fondbörsutredningen föreslår att större
bolag alltid skall redovisa omsättningssumman brutto såsom särskild post i
resultaträkningen. Detla innebär att den nämnda förfångsklausulen sätts ur
kraft. Redovisning inom linjen medges ej heller. Fondbörsutredningen har
emellertid funnit att företag inom försvarsindustrin samt företag i alldeles
speciella konkurrenssituationer, särskilt gentemot utiandet, kan behöva
befrias från kravet på bruttoredovisning av omsättningssumman. Därför föreslås
att dispens skall kunna beviljas.
Under remissbehandUngen
har ingen kritik riktats mot fondbörsutredningens förslag till redovisning av
bruttoomsättningssumma. Mot aktiebolagsutredningens förslag vänder sig däremot
några remissinstanser och uttalar sig för en obligatorisk öppen
bruttoredovisning. Förfångsklausulen anses därvid böra ersättas av en
dispensmöjlighet.
Redovisning
av omsättningen i resultaträkningen har blivit allt vanligare under senare år
och bidrar naturligtvis till att ge en klarare bild av årsresultatets uppkomst.
Det är enligt min mening alldeles i sin ordning att av större företag kräva en
öppen bmttoredovisning. I fråga om mindre företag har aktiebolagsutredningen
framhållit att det finns ett behov av att skydda mindre företag från en sådan
insyn från övermäktiga konkurrenters sida att dessa genom en längre eUer
kortare tids pris-
Prop. 1975:103 266
konkurrens
kan slå ut förelaget ur marknaden. Jag vill inte bestrida att sådana
situationer någon gång kan uppkomma. I det stora flertalet fall kan en öppen
bruttoredovisning dock inte antas skada företaget. Härtill kommer att det i
detta fall till skUlnad mot vad som gäller beträffande redovisning av
lagerreserv inte är fråga om att värna om något konsolideringsintresse utan
endast att underlätta för förelagens intressenter att läsa och förstå
resultaträkningen. Jag förordar därför att skyldighet alt öppet redovisa
bruttoomsättningssumma skall föreligga för alla bolag oavsett storlek. Jag är
ense med fondbörsutredningen att då det gäller den offentliga redovisningen
undanlag från kravet i vissa fall kan vara befogade. Jag tänker därvid särskilt
på förelag inom försvarsindustrin, där öppen bruttoredovisning kan röja
försvarshemligheler. Bestämmelsen bör därför kompletteras med en regel om alt
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan ge dispens från skyldigheten
att ha öppen bruttoredovisning.
En
annan fråga i sammanhanget rör särredovisning av resultatet för olika
rörelsegrenar och driftsslällen. Aktiebolagslagen upptar en bestämmelse om
sådan uppdelad redovisning i fråga om intäkten av varandra väsentligen
oberoende rörelsegrenar. Uppgiflsskyldighelen modifieras dock genom en förfångsklausul.
Varken aktiebolagsutredningen eller fondbörs- och samarbetsutredningarna tar
upp någon molsvarande bestämmelse. Utredningarna hänvisar därvid till främst
svårigheter av redovisningsteknisk art, vUka lett till all den gällande
föreskriften i påfallande ringa grad har kunnat efterlevas. Några
remissinstanser har i yttrande över sistnämnda utredningsförslag beklagat att
särredovisning inle krävs. Andra remissinstanser åter har understrukit det
befogade i alt låta också det gällande kravet på särredovisning utgå.
Både
för de anställda och för kommunala myndigheler kan resultatutvecklingen vid en
driftsenhet eller en rörelsegren ha lika stort intresse som utvecklingen inom
hela företaget. Detla talar för alt företagen borde åläggas att särredovisa resultatet
för olika rörelsegrenar och/eller driftsenheter. När det gäller att genomföra
en sådan särredovisning möter dock uppenbarligen flera svårigheter. Det är
besvärligt att fördela kostnader som är gemensamfna för flera rörelseenheter på
elt riktigt sätt. Ofta kan resultatet för ett driflsslälle inle redovisas med
någon större bestämdhet. Detta gäller särskilt när en driftsenhet uteslutande
levererar halvfabrikat lill en annan driftsenhet. Härtill kommer att en öppen
särredovisning beträffande olika driftsenheter kan skada företagen på grund av
konkurrens särskUt från utiandet. Vad som sagts nu gäller i viss uisträckning
också i fråga om särredovisning för skUda rörelsegrenar. De anförda
betänkligheterna mot öppen särredovisning har dock mindre tyngd i detta fall.
Sålunda torde det som regel vara möjligt alt åtminstone schablonmässigt
fördela gemensamma kostnader på
Prop. 1975:103 267
skilda
rörelsegrenar. För egen del anser jag att det inte finns anledning atl slopa
gällande krav om särredovisning på skilda rörelsegrenar. Å andra sidan bör inte
krävas en längre gående offentlig redovisning än vad gällande lag påkallar.
Innan frågan om beräkning av avskrivningar fått en entydig lösning, bör sålunda
inte krävas mer än alt resultatet före avskrivningar uppges för av varandra
oberoende rörelsegrenar. Den nu gällande förfångsklausulen bör emellertid av
skäl som jag åberopat i frågan om förvaltningsberättelse nu slopas. Jag vill
tillägga att uppgifter om rörelseresultat för olika driftsenheter i största
utsträckning bör kunna lämnas och förklaras inom ramen för de informationsmöjligheter
som bl. a. systemet med slyrelserepresentalion och företagsnämnder ger de
anslällda och lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor
det allmänna.
I
huvudsaklig överensstämmelse med gällande lag upptas i förslaget till ny
aktiebolagslag bestämmelser om avskrivning och nedskrivning av värdet på
anläggningstUlgångar, dvs. tillgångar avsedda för sladigvarande innehav och
brak för bolaget. Utan att här närmare gå in på reglernas teoretiska bakgrund
och uppbyggnad vill jag kort beröra varför avskrivningar måste företas. Om en
tillgång skall användas längre tid i en rörelse vore det orimligt och obilligt
att låta hela utgiften för tillgången belasta rörelsen såsom en
resultatpåverkande kostnad vid anskaffningen. Syftet med avskrivningar är
därför att fördela anskaffningsvärdet eller på annat sätt fastställt värde för
en anläggningstUlgång på de perioder, som tillsammans utgör dess
användningstid. Avskrivningskostnaden under en viss period skall därvid söka
uttrycka kostnaden för att under perioden utnyttja företagets fasta
produktionsapparat.
För
att rätl kunna bedöma ett företags ställning och resultat är det uppenbarligen
av intresse att kunna utläsa tillgångarnas reella värde med hänsyn tagen till
gjorda avskrivningar. I aktiebolagslagen och aktiebolagsutredningens förslag
föreskrivs att avskrivningarna skall följa lämplig avskrivningsplan. Detta har
inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Fondbörsutredningen har
ej ansett sig kunna föreslå lagstadgat krav på redovisning av det normala
avskrivningsbehovet. Viss kritik har i några remissyttranden riktats mot
sistnämnda utrednings ståndpunkt i denna fråga.
F.
n. saknas enhetiiga grunder för hur avskrivningsberäkningar skall göras.
Skattemässiga överväganden å ena och företagsekonomiska bedömningar å andra
sidan medför ofla olika resultat i fråga om vad som är normal avskrivning.
Uppenbarligen påverkas företagens sätt att redovisa avskrivningar starkt av
skatlebestämmelsema. Vid extern bedömning av ett förelag torde emellertid elt
annat mått på kostnaden för utnyttjandet av den fasta produktionsapparaten
vara av intresse. Att beräkna normala avskrivningar är emellertid förknippat
med flera problem. De huvudsakliga problemområdena härvidlag rör
fastställandet av
Prop.
1975:103 268
den ekonomiska livslängden, dvs. den tidsperiod under
vilken avskrivningarna skall göras, avskrivningarnas tidsmässiga fördelning
inom denna period samt avskrivningsunderlaget. Innan dessa frågor på ett entydigt
sätt kunnat få sin lösning i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende bör en
lagreglering av hithörande frågor inte ske.
För att i görligaste mån underlätta bedömningen av ett
företags avskrivningsbehov och tillvaron av ev. dolda reserver i
anläggningstUlgångar uppkomna genom ackumulerade överavskrivningar föreslår aktiebolagsutredningen
att för varje i balansräkningen såsom anläggningstillgång upptagen post, vari
ingår fartyg eller maskiner, inventarier och dylikt eller byggnader skall anges
dels tillgångarnas anskaffningskostnad, dels det sammanlagda beloppet av de
intill balansdagen på anskaffningskostnaden företagna av- och
nedskrivningarna. Jag avser inte att i detta sammanhang uppehålla mig vid denna
fråga utan återkommer i specialmotiveringen till förslaget och remisskritiken
däremot. Dock vill jag här förutskicka att jag ansluter mig till utredningens
förslag i denna del.
Fondbörsutredningen anser att upplysningar om
anskaffningskostnadens storlek, vilket aktiebolagsutrednmgen föreslagit, i och
för sig är av stort värde. För att ytterligare underlätta en utomståendes
bedömning av företagets normala avskrivningsbehov föreslår denna utredning att
större företag dessutom skall ge upplysning om den tidsmässiga fördelningen av
bruttoinvesteringarna i vissa anläggningstillgångar. Sådan upplysning bör
lämnas i not tUl balansräkningen eller i förvaltningsberättelsen. Beloppen
skall fördelas såväl på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna
anläggningstillgångarna som på vart och ett av de fem senaste räkenskapsåren.
Några remissinstanser anmärker att denna upplysningsskyldighet bör kompletteras
med upplysning om försäljning av här ifrågavarande tillgångar. Den kritik som i
övrigt riktats mot förslaget i denna del sammanhänger huvudsakligast med frågan
om beräkning av avskrivningar över huvud taget.
Som jag tidigare nämnt kan det f. n. inte komma i fråga
att i lag kräva information om ett företags normala avskrivningsbehov. De av
fondbörsutredningen föreslagna reglerna innebär att underlaget för extern
bedömning av detta behov vidgas. Det är emellertid ganska svårt att få fram de
uppgifter som behövs för att denna upplysningsplikt skall kunna efterkommas.
Upplysningsplikten bör därför begränsas till större företag. Som jag senare
närmare skall redovisa föreslår jag att större företag skall åläggas att avge
s. k. finansieringsanalys. I sådan analys lämnas uppgifter om fördelningen av
bruttoinvesteringar i anläggningstillgångar. Några speciella beslämmelser
härom behövs därför inte.
Fondbörsutredningen föreslår slutligen i fråga om
årsredovisningen i större förelag att dessa skall åläggas att i redovisningen
ta in
Prop. 1975:103 269
senaste
fastställda resultaträkning och balansräkning. Om under året någon ändring
vidtagits i fråga om posters specificering skall, om särskilda hinder inte
möter, uppgifterna frän de tidigare redovisningshandlingarna sammanställas så
att specificeringen stämmer överens med den för året tillämpade. Utredningens
förslag har i sak inte mött någon kritik under remissbehandlingen. Några
instanser menar att väsentliga förändringar mellan åren skall särskUt kommenteras
i årsredovisningen och från ett par håll ifrågasätts om inte de två senaste
årens siffror bör visas som jämförelsematerial.
Enligt
min mening underlättas väsentligt bedömningen av ett företags resultat och
slällning om jämförande beloppsuppgifter för tidigare år lämnas i
årsredovisningen. Det är också av värde för att man skall få en överblick av
förändringar i finansiella förhållanden. Jag anser inte att några svårigheter
kan föreligga för något företag att lämna sådana uppgifter och finner därför
att upplysningsplikten inte bör begränsas enbart till de störte företagen utan
gälla generellt. Det torde slå klart att de bolag som vänder sig till
allmänheten med sina redovisningar redan i dag uppfyller kraven på en
jämförande redovisning och att de i många fall tar med uppgifter omfattande t.
o. m. de senaste fem åren. Det lorde ligga i dessa företags eget intresse att
fuUfölja denna intention. Med hänsyn till alt jag förordar en generell
tUlämpning av stadgandet anser jag det olämpligt att utsträcka den lagstadgade
upplysningsplikten att omfatta mer än det senaste årets uppgifter. Jag biträder
den av några remissinstanser hävdade uppfattningen att väsentliga förändringar
mellan åren särskUt bör kommenteras i redovisningen. TUl den lagtekniska utformningen
av här ifrågavarande bestämmelser återkommer jag i specialmotiveringen.
Allt efiersom många
företags årsredovisningar blivit utförligare och klarare samt det primära
informationsbehovet härigenom tillgodosetts bättre än förut, har rapportering
till aktiemarknaden endast en gång om året kommit att på många håll uppfattas
som otillräcklig. Detta har föranlett en frivUlig publicering av
delårsrapporter som under senare år fått en snabb utbredning i praxis. Det är
uppenbart att en mer frekvent rapportering har betydelse inte endast för
aktiemarknaden utan i lika hög grad för anställda samt olika myndigheter.
Fondbörsutredningen och samarbetsutredningen föreslår nu lagstadgat krav på
obligatorisk delårsrapportering för alla företag, som omfattas av de skärpta
bestämmelserna om årsredovisning. Enligt förslaget skall minst en rapport
avges årUgen och göras offentiigt tillgänglig genom insändande till
registreringsmyndigheten. I delårsrapporten skall lämnas en översiktlig
redogörelse för verksamheten under rapportperioden, för resultatet av
verksamheten samt för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering
sedan föregående räkenskapsårs utgång.
Remissinstanserna
är ense med utredningarna om att delårsrapporlen
Prop. 1975:103 270
fyller
ett väsentligt informationsbehov. Från ett par håll ifrågasätts det lämpliga i
att lagstifta i denna fråga främst mot bakgrand av pågående utveckling i
praxis.
För
egen del anser jag att krav på delårsrapport nu bör lagfästas för större
företag. Reglerna bör naturligtvis utformas på ett sådant sätt att en
fortiöpande utveckling i enlighet med god redovisningssed kan äga mm.
Fondbörsutredningens
förslag innebär att minst en delärsrapport skall avges och avse minst en
tredjedel och högst två tredjedelar av räkenskapsåret. Statistiska
centralbyrån har framhållit att en tredjedel av räkenskapsåret är en alltför
kort rapportperiod. Jag har samma uppfattning och förordar att minst en
rapport skall omfatta en period av minst hälften och högst två tredjedelar av
räkenskapsåret.
Som
KF framhållit under remissbehandlingen är det uppgift om resultatet och resultatutvecklingen
som är viktigast. Jag anser därför att en delårsrapport bör innehålla dels
uppgift om resultatutvecklingen dels en beloppsmässigt specificerad
resultatuppgift. Detta bör i varje fall vara huvudregeln. Nu förhåller det sig
emellertid så vilket fondbörsutredningen framhållit att man inom vissa
industrigrenar exempelvis skogs- och stålindustrierna inte kan under löpande
räkenskapsår utan betydande personalinsats för inventering och dylikt få
kunskap om lagervärdet och därmed om rörelseresultatet. För sådana förelags
del bör inte krävas mer än att resultatuppgiften lämnas i approximativa belopp.
Undantag från huvudregeln om en beloppsmässig specificering av resultatuppgiften
bör därför kunna göras om särskilda skäl talar för del.
Vissa
övriga frågor rörande delårsrapporter behandlas i specialmotiveringen.
Fondbörsutredningen
och samarbetsutredningen har inle ansett det lämpligt att föreslå
lagbestämmelser om s. k. finansieringsanalys. Ändamålet med en sådan analys är
att ge en översikt över ett företags finansierings- och
investeringsförhållanden. Det är först på senare år denna redovisningsform mera
allmänt kommit i bruk. Rekommendationer rörande analysens innehåll och
uppställning har publicerats av såväl Föreningen auktoriserade revisorer som
Näringslivets börskommillé. Genom sin uppställning ger analysen en klar bild
dels över hur företaget tillförts medel och hur dessa använts och dels över hur
rörelsekapitalets huvudsakliga beståndsdelar förändrats. Utredningama kräver
inte publicering av finansieringsanalys främst beroende på alt någon klar
praxis ännu inle utbildats på området. Bidragande är emellertid också enligt
utredningarna att finansieringsanalysens uppgifter ändå torde kunna utläsas ur
två balansräkningar och mellanliggande resultaträkning. Ett undantag finns
dock och det gäller bmtloinvesteringarna vilka, som jag tidigare nämnt,
utredningarna föreslagit särskilt redovisade. I några remissyttranden, bl. a.
från arbelstagareorga-
Prop. 1975:103 271
nisationerna,
krävs att de större företagen åläggs lagstadgad skyldighet all upprätta
finansieringsanalys.
Genom förslaget till
skärpt öppen redovisning bl. a. såvitt avser förändringar i dolda reserver i
varulager har förutsättningar skapats för att upprätta finansieringsanalys.
Såsom utredningama påpekat kan i vart fall en initierad läsare av
årsredovisningar skaffa sig en uppfattning om ett företags finansierings- och
investeringsförhållanden ulan att särskild analys upprättas. Det är emellertid
uppenbart att förståelsen för företagets förhållanden underlättas om
erforderliga uppgifter från olika redovisningshandlingar sammanställs genom
företagets försorg. Jag förordar därför alt särskild finansieringsanalys skall
upprättas av större företag. I specialmotiveringen kommer jag att dra upp de
allmänna riktlinjema för hur en finansieringsanalys bör se ut.
YtterUgare
några frågor har övervägts av utredningama men också de lämnats utanför
lagförslaget. Hit hör frågan om offenllig redovisning av utgifter för
forsknings- och utvecklingsarbete. Ett par remissinstanser har föreslagil
redovisningsskyldighet i detta hänseende.
Möjligheten
för företagen att få fram nya och förbättrade produkter och produktionsmetoder
är avgörande för deras förmåga att hävda sig i konkurrensen. Forsknings- och
utvecklingsinsatser har stor betydelse därvidlag. Information beträffande
omfattningen av forsknings- och utvecklingsutgifter skulle därför vara
värdefull. Det förhåller sig emellertid så att det är mycket svårt att
avgränsa forsknings- och utvecklingsarbete från den löpande verksamheten i
företaget. Redan denna omständighet gör det svårt att i lag föreskriva
skyldighet att redovisa utgifter för forsknings- och utvecklingsarbete. Härtill
kommer att en offentlig redovisning i vissa fall skulle kunna medföra en
försämring av konkurrenskraften gentemot ullandet. Jag biträder därför
fondbörs- och samarbetsutredningens ståndpunkt att offentlig redovisning av
forsknings- och utvecklingskostnader inte bör krävas.
Länsstyrelsen
i Gävleborgs län har förordat en offentlig redovisning av orderingången och
orderstockens storlek. Länsstyrelsen har också föreslagit att uppgift om
nettovinst per aktie skall lämnas. I båda dessa hänseenden har emellertid
enligt min mening inte en så stadgad redovisningspraxis utvecklats att det är
tUlrådligt att nu ge föreskrifter om offentlig redovisning. Vad särskilt angår
uppgifter rörande orderingång m. m. kan påpekas att företagens situation
varierar avsevärt i det hänseendet. Det finns företag som överhuvudtaget inte
mottar order. Jag kan också peka på de risker för felbedömning som ligger i att
order kan återkallas eller alt order har erhållits till priser som i själva
verket är oförmånliga för förelaget.
En
annan fråga i detta sammanhang är om ett bolag bör åläggas att i sin
årsredovisning lämna framtidsinriktad information. Varken
aktiebolagsutredningen eller fondbörsutredningen föreslår krav
Prop. 1975:103 272
på
sådan information. I några remissyttranden över sistnämnda förslag framhålls
emellertid att de större företagens redovisning i viss mån bör ta sikte också
på framtiden och sålunda innehålla t. ex. budgetar och ge information om bl. a.
planer och förväntningar på förelagets utveckling. Det är uppenbart att sådana
upplysningar kan ha stort intresse för aktieägare, anställda och andra. Å
andra sidan måste enligt min mening elt krav på framtidsinriktad information
begränsas till sådana fall där of-fentiighet inte kan skada planläggningen. I
fråga om utvecklingsprognoser kan inte heller bortses från att sådana kan
skapa oriktiga förväntningar på bolaget men även exempelvis medföra en
opåkallad negativ påverkan på börsen. En förfångsklausul för här avsedda fall
skulle förmodligen vara nödvändig men samtidigt komma att åberopas i så stor
utsträckning, att ett krav på upplysning därigenom blev urholkat. Enligt min
mening är det därför mycket tveksamt om något lagfäst krav på framtidsinriktad
information bör uppställas. I sammanhanget bör emellertid beaktas att någon
skarp gräns knappast kan dras mellan den historiska rapportering som
årsredovisningen syftar till och framtidsinriktad information. Det är sålunda
t. ex. helt naturligt att investeringsplaner i många fall också kan påverka det
gångna årets resultat. Det faller därför av sig självt att även viss framtidsinriktad
information måsle ges i årsredovisningen för att möjliggöra en rättvisande
bedömning av bolaget. Mot bakgrund av det sagda och med den ståndpunkt jag
tidigare intagit i fråga om en förfångsklausul har jag stannat för att inte
föreslå någon lagstadgad upplysningsplikt om budgetar, prognoser, investeringsplaner
m. m. Frågan om hur den framtidsmriktade informationen skaU presenteras för
offentligheten torde få överlämnas åt utvecklingen i praxis av god
redovisningssed.
Då
bokslutsarbetet inom ett företags redovisningsavdelning är färdigt, framläggs
bokslutet för styrelsen som har att ta ställning till detta och utarbeta
förslag tUl vinstdisposition m. m. Eftersom den tryckta årsredovisningens
framställning för de större företagen är en omständUg och relativt
tidskrävande procedur, lämnar praktiskt taget alla företag, vilkas aktier är
föremål för omsättning, efter styrelsens bokslutssammanlräde ett mer eller
mindre omfattande förhandsmeddelande över det gångna årets resultat.
Förmedlingen av meddelandet till aktiemarknaden sker normalt via TT och
dagstidningarna. Några bestämmelser om att förhandsmeddelande skall utges finns
inte. Avgivandet är således helt ett ullryck för den frivilliga utveckling som
äger rum på informationsområdet. Utredningarna föreslår inte heller en
lagstadgad plikt att lämna förhandsmeddelanden. Kommerskollegium har ifrågasatt
om inte ett allmänt hållet krav ändå bör lagfästas.
Förhandsmeddelanden
är främst av intresse för aktiemarknaden. Börsens förväntningar om ett visst resultatutfall
påverkar kursbildningen. En snabb information om det konstaterade resultatet är
därför av stor
Prop.
1975:103 273
betydelse för att undvika spekulativa kursrörelser
grundade på mer eller mindre underbyggda rykten. Det är enligt min mening
mycket väsentligt att akliemarknadsföretagen publicerar förhandsmeddelanden och
därigenom bidrar till atl inforniationsmässigt likställa aktieägare och andra
intresserade. Innehållet i ett förhandsmeddelande bör främst inrikta sig på en
redogörelse för det ekonomiska utfallet. Hur denna redogörelse skall utformas
råder det delade meningar om. Jag anser emellertid inte erforderligt atl i lag
reglera frågan om förhandsmeddelanden. Den frivUliga utveckling som varit
torde i företagens eget intresse fortsätta på detta område.
Fondbörsutredningens förslag i fråga om större öppenhet i
de större företagens redovisning grundas som nämnts på den principen att lagstiftning
bör krävas endast på sådana områden, där klarhet råder i teoretiskt hänseende
och där några svårigheter att efterkomma kraven inte kan föreligga. Utredningen
har därför valt att för informationsgivningen uppställa ett normsystem med två
nivåer, förutom lagstiftningsnivån också en rekommendalionsnivå. Beträffande de
frågor, som efter en gradering av informationsbehovet och med hänsyn tUl
lämpUgheten av att lagstifta om, inte omfattas av de föreslagna
lagbestämmelserna, bör således enligt utredningen i stället rekommendationer
kunna utfärdas av något permanent organ. För att bäst kunna tillgodose
önskemålet om att för framtiden upprätthålla en hög redovisningsstandard under
en fortlöpande bevakning av pågående utveckUng på redovisningsområdet bör en
särskild Näringslivets redovisningsnämnd skapas. Förslaget innebär i korthet
följande.
Nämndens verksamhetsområde utgörs av de bolag, vars aktier
är föremål för en mer omfattande handel. Nämnden skall emellertid kunna ta upp
redovisningsfrågor som avser andra företagstyper, om det är av intresse från
nämndens allmänna utgångspunkter. För nämnden bör finnas stadgar som
förutsätts bli fastställda av regeringen. Nämndens ordförande bör utses av
regeringen medan övriga åtta ledamöter, som alla bör besitta god erfarenhet av
näringslivels redovisningsförhållanden, bör ulses av organisationer
företrädande bl. a. börs-, revisors-, arbelsgivare-och arbetstagareintressen.
Nämnden skall utöver att utarbeta rekommendationer för den offentliga
redovisningen följa tillämpningen av dessa samt ta upp förhandlingar med
företag som inte följer utfärdad rekommendation eller som i övrigt inte
redovisar på tUlfredsstäUande sätt. Nämnden skall också på begäran av förelag
kunna lämna förhandsbesked om visst redovisningssätt kan anses
tillfredsställande. I övrigt skall nämnden följa utvecklingen av
redovisningspraxis såväl i Sverige som utomlands. Nämndens verksamhet bör
finansieras av Stockholms fondbörs genom avgifter på värdepappershandeln.
Samtliga remissinstanser har godtagit förslaget om att en
särskild rådgivande nämnd för redovisningsfrågor inrättas. I några yttranden
18 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 274
riktas
kritik mot nämndens föreslagna sammansättning och verksamhetsinriktning.
Vikten av att nämnden får karaktären av ett näringsUvets eget organ och inte
en statlig myndighet understryks i ett par remissyttranden.
För
egen del anser jag alt det finns behov av ett auktoritativt expertorgan på
redovisningens område. Riktlinjer för bl. a. sådan viktig information från
företagen, som jag i det föregående inte velat föreslå lagstadgande om, kan genom
en sådan nämnds verksamhet ges på ett ändamålsenligt sätt. Nämnden kan alltså
närmare konkretisera innebörden av begreppet god redovisningssed. Med hänsyn
till den utvidgning som jag förordat i fråga om vilka företag som skall vara
underkastade en strängare lagstadgad redovisningsplikt kan emellertid den av
fondbörsutredningen föreslagna lösningen av nämndfrågan inle fullt ut
accepteras. Frågan om sammansättning, verksamhetsinriktning och finansiering
för ett expertorgan i redovisningsfrågor måste enligt min mening undersökas ytterligare.
I bokföringsutredningens betänkande (SOU 1973: 57) väcks frågan om en särskild
nämnd också för bokföringsfrågor. Förutom alt bistå i rent bokföringstekniska
avseenden lorde en sådan nämnds arbetsuppgifter i hög grad komma att
sammanfalla med den föreslagna redovisningsnämndens.
Det
är enligt min mening naturligt att söka finna en samordnad lösning av frågorna
om att inrätta nämnder i de två angivna sammanhangen. Jag är därför inte
beredd att nu lägga fram riktlinjer för en särskild redovisningsnämnd.
Inrättande av och formema för en sådan nämnd bör sålunda prövas i samband med
att ställning tas till förslaget till ny bokföringslag och därmed
sammanhängande frågor.
Frågan
om hur aktiebolagslagens bestämmelser om årsredovisningen laglekniskt bör
utformas måsle ses i samband med arbetet på en ny bokföringslag. Gällande
aktiebolagslag har i en av sina redovisningsbestämmelser en hänvisning till
bokföringslagen. Som jag nämnt är aktiebolagslagens beslämmelser om redovisning
mycket utförliga. 1929 års bokföringslag har i motsvarande frågor bara några
få, mera allmänt hållna bestämmelser, varför den nämnda hänvisningen inte har
någon större räckvidd i sak. I aktiebolagsutredningens förslag finns ingen hänvisning
tUl bokföringslagen. Det förutsätts emellertid att själva bokföringsskyldigheten
och den löpande bokföringen helt regleras av bokföringslagen.
Metoden
att i aktiebolagslagen ge kompletta redovisningsbestämmelser utan hänvisning
till annan lag kan vara självfallen när utgångsläget är att gällande
bokföringslag är knapphändigt utformad. Sedan förslaget till ny aktiebolagslag
utformades har emellertid läget förändrats genom att 1971 års utredning om
bokföringslagstiflningen lagt fram förslag tUl ny bokföringslag. Detla förslag
innehåller utförliga bestämmelser om årsbokslut. Bokföringsutredningen har
strävat efler alt i bokföringslagen
Prop. 1975:103 275
åsladkomma
en reglering som i sak slår så nära de föreslagna aklie-bolagsreglerna som
möjligl. Därvid har också beaktats de över aktiebolagsutredningens förslag
avgivna remissyttrandena.
Genom
bokföringsutredningens arbete har enligt min mening goda förutsättningar
inträtt för en sådan lagteknisk lösning att aktiebolagslagen och även annan
associationsrättslig lagstiftning skulle kunna hänvisa tUl bokföringslagens
regler och i övrigt innehålla bara sådana beslämmelser som behövs med hänsyn
till de olika företagens särskilda förhållanden. En sådan ordning skulle utan
tvekan ha fördelar från lagteknisk synpunkt.
Bokföringsutredningen
har emeUertid stannat för att inte föreslå en sådan lagteknisk samordning.
Utredningen pekar därvid på att det möjligen för många som är verksamma i
bolagssammanhang kan vara av praktiskt intresse att fullständiga årsredovisningsbestämmelser
ingår i aktiebolagslagen. Regelsystemet kan då överblickas och särskilda frågor
kan besvaras genom att man konsulterar en enda lag. Vidare kan enligt
utredningen aktiebolagslagen och kommentarer till denna sätta ui redovisningsfrågorna
i deras vidare bolagsrättsliga sammanhang och belysa dem med exklusiv
utgångspunkt i bolagens förhållanden. Bokföringsutredningen understryker
emellertid att vad som främst dikterat dess ställningstagande är omsorgen om
en enhetiig nordisk aktiebolagslagslift-ning. Skulle därför den enhetlighet,
som präglar förslaget till aktiebolagslag, inte kunna förverkligas, förordar
utredningen att bokföringslagen får gälla aktiebolag även i fråga om
årsbokslut.
Aktiebolagsutredningen
framhåller att det just inom redovisningsområdet uppenbarligen finns praktiska
fördelar genom en långt driven harmonisering av de nordiska lagarna. Jag delar
denna uppfattning men såsom jag tidigare rent allmänt uttalat finns inte behov
av att driva samordningen så långt som till likalydande lagtexter. I Finland
har en ny bokföringslag jämte bokföringsförordning trätt i kraft den 1 januari
1974. Denna lags bestämmelser har inte gått att samordna med det samnordiska
förslaget till redovisningsbestämmelser i aktiebolagslagen. Lag-tekniskt har
man i Finland stannat för alt hänvisa till bokföringslagen från
aktiebolagslagen och i denna senare lag endast ta upp kompletterande
bestämmelser. I Norge pågår arbete med en lag om räkenskapsskyldighet. Det
faktiska innehållet i denna kommer att göras avhängigt av de
redovisningsbestämmelser som aktiebolagslagen kommer att innehålla. Det är
emellertid mindre sannolikt att den norska motsvarigheten lill bokföringslag
kan innehålla regler av sådan utförlighet och på sådan nivå att de kan göras
tUlämpliga på aktiebolagens offentUga redovisning. För norskt vidkommande står
man alltså kvar vid en fullständig reglering av årsredovisningen i
aktiebolagslagen. Med hänsyn till del anförda finner jag alt omsorgen om en
enhetUg nordisk lagstiftning på redovisningsområdet inle längre kan åberopas
som argument för etl bibehållan-
Prop. 1975:103 276
de
av aktiebolagsutredningens förslag i denna del, om en smidigare lagteknisk
lösning kan uppnås på annat satt.
Mina
överväganden har lett mig till den slutsatsen att den föreslagna
bokföringslagens regler om årsbokslut bör gälla även för aktiebolag och att
aktiebolagslagen endast bör innehålla för bolag nödvändiga särbestämmelser.
Förslag till ny bokföringslag torde komma att kunna föreläggas riksdagen inom sådan
tid att en ny bokföringslag kan träda i kraft samtidigt med den nya
aktiebolagslagen.
Innebörden
av den av mig förordade regleringen är i huvudsak följande. I bokföringslagens
bestämmelser om årsbokslut - bokförings-skyldigs officiella men ej offentiiga
redovisning återfinns utförliga regler om bl. a. räkenskapsårets omfattning,
vad som förstås med olika slags tillgångar, uppställning av resultaträkning och
balansräkning, vissa kompletterande upplysningar till dessa handlingar samt
värdering av omsättnings- resp. anläggningstillgångar. De beslämmelser som till
komplettering av de generella stadgandena i bokföringslagen krävs för aktiebolagens
del rör bl. a. vilka handUngar årsredovisningen den offentliga redovisningen
omfatiar, dessas underskrivande och offentliggörande, vissa
lilläggsuppgifter i resultat- och balansräkning t. ex. vad som förstås
med aktiebolags egna kapital - ytterligare upplysningar som nämnda handlingar
bör kompletteras med, uppskrivning av värdet på anläggningstillgångar samt
innehållet i förvaltningsberättelsen. Med den förordade uppdelningen på två
lagar faller det sig naturligt alt såsom jag antytt vissa särbestämmelser i
fråga om slörre bolags redovisning också får sin plats i aktiebolagslagen i
stället för all i sin tur hänföras till en särskild lag.
13.10
Koncerner
Aktiebolagslagen
förutsätter i allmänhet att aktiebolaget är ett ekonomiskt och juridiskt
självständigt företag. Det förekommer emellertid ofta att ett ekonomiskt
företag drivs inte som elt enda aktiebolag utan som en grupp av aktiebolag
(koncern). En typisk koncern, beslår av ett aktiebolag (moderbolaget) och elt
större eller mindre antal aktiebolag (dotterbolag) vUka behärskas av
moderbolaget främst genom moderbolagets aktieinnehav i dotterbolagen.
Organiseras
ett ekonomiskt företag i form av en koncern, kan en del av aktiebolagslagens
allmänna regler bli mer eller mindre verkningslösa. Ett par exempel på detta
kan anföras.
Som
nämnts i avsnitt 13.9 finns regler om hur värderingen av bolagets tUlgångar
skall ske. Dessa regler som till stor del skall tas in i den nya
bokföringslagens avsnitt om årsbokslut måste självfallet tillämpas på
dotterbolagen liksom på moderbolaget i den mån det gäller tillgångar som ägs
av moderbolaget direkt. Men när det gäller tUlgångar
Prop.
1975:103 277
som moderbolaget äger genom dotterbolag så kommer
värderingen av tillgångarna att i moderbolagets balansräkning hänföra sig till
aktiema i dotterbolaget och inte direkt till dotterbolagets tillgångar. En
sådan indirekt värdering är ägnad att fördunkla redovisningen av företagets
ställning. Vilka reala tillgångar som representeras av dotterbolagels aktier
framgår ju inte av moderbolagets balansräkning.
Den omständigheten att moderbolaget och dotterbolagen är
särskilda rättssubjekt medför också att skuldförhållanden kan bestå mellan moderbolaget
och dotterbolagen samt mellan dotterbolagen inbördes. Sådana skuldförhållanden
kan, utan att särskilt framträda i moderbolagets redovisningsmaterial, ändå i
verkligheten ha en väsentlig inverkan på moderbolagets ställning.
Man kan alltså inte enbart av de olika koncernbolagens
årsredovisningar få en klar bild av koncernens ställning. Detsamma gäller i
hög grad möjligheterna att bedöma koncernens rörelseresultat på grundval av
koncernbolagens årsredovisningar. I koncernförhållanden finns nämligen
möjligheter att genom transaktioner av olika slag mellan koncernbolagen
fördela koncernresultatet efter gottfinnande. Allmänna regler hindrar inte
moderbolaget från att låta förlust uppkomma på dotterföretags rörelse för att
möjliggöra redovisning av vinst på moderbolagets eller annat dotterföretags
rörelse.
En grundprincip inom aktiebolagsrätten är att
vinstutdelning får ske endast om enligt bolagels balansräkning vinst föreligger
på bolagets rörelse i dess helhet. Uppstår vinst och förlust på olika
rörelsegrenar, kan endast den överskjutande vinsten utdelas. Eftersom
koncernbolagen är särskilda rättssubjekt ger de allmänna reglema om
balansräkningen inte något skydd mot att elt koncembolag utdelar den vinst som
finns enligt dess balansräkning utan hänsyn till uppkommen förlust hos annat
koncernbolag.
De
nyssnämnda transaktionerna mellan koncernbolagen kan innebära att rent fiktiva
vinster redovisas och utdelas. Om orealiserade och kanske orealiserbara
värdehöjningar på tillgångar hos bolaget redovisas som vinst och utdelas, hotas
bolagels soliditet och ytterst dess existens. Antag alt ett koncernbolag
överlåter viss tillgång till ett annat koncernbolag till ett pris som överstiger
det bokförda värdet hos säljaren. I så fall uppkommer en bokföringsmässig vinst
för säljaren. En sådan bokföringsmässig vinst bör inte kunna utdelas efiersom
den sålda tillgången fortfarande tillhör koncernen och vinsten i förhållande
till koncemen är orealiserad. Risken för sådana internvinsttransaktioner är
uppenbar med hänsyn tUl att priset på varan kan mer eller mindre godtyckligt
bestämmas av den gemensamma ledningen.
Möjligheterna att i koncernförhållanden manipulera med
koncernbolagens ekonomiska ställning och rörelseresultat utgör naturUgtvis ett
hot inte bara mot de anslällda utan också mot den aktieköpande allmän-
Prop.
1975:103 278
heten och mot bolagets borgenärer som riskerar att köpa
aktier i resp. ge lån till koncernbolag vilkas reella ställning är långt sämre
än bokföringen ger sken av.
Redan de nu angivna omständigheterna visar att det finns
behov av att i aktiebolagslagen ha särskUda regler om koncerner. Sådana finns i
gällande lag och utredningen föreslår också särskUda bestämmelser om
koncernförhållanden.
Frågan vilken koncerndefinition som skall väljas sammanhänger
med vilka regler som skall knytas tUl definitionen. Det slår utan vidare klart
att särskUda beslämmelser behövs för att i koncernförhållanden ge aktieägare,
anställda, borgenärer, annan tredje man och det allmänna en insyn som såvitt
möjUgt svarar mot vad som gäller i enskilda aktiebolag. De viktigaste reglerna
härvidlag är självfallet de som gäller koncernredovisningen men även reglerna
om revisionen, skyddet för det bundna kapitalet och minoritetsskyddet m. m.
måste uppmärksammas. Till reglernas innehåll återkommer jag i det följande.
Aktiebolagsutredningens bestämning av koncernbegreppet,
som i huvudsak lämnats utan erinran vid remissbehandlingen, innebär i sak
knappast någon avvikelse från gällande rätt. Om ett aktiebolag äger så många av
aktierna i ett annat aktiebolag att det har mer än hälften av rösterna för
samtliga aktier, är enligt utredningsförslaget det förra bolaget moderbolag
och det senare dotterbolag. Detsamma gäller om ett aktiebolag annars på grund
av aktieinnehav eller avtal har ett bestämmande inflytande över ett annat
aktiebolag och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet.
För egen del anser jag att den föreslagna koncerndefinitionen
i huvudsak är väl avvägd. Med anledning av vad ett par remissinstanser
framfört (se avsnitt 12.4) vill jag framhålla, att koncerndefinitionen förutsätter,
att moderföretaget utgörs av ett svenskt aktiebolag, som omfattas av den
föreslagna aktiebolagslagen. De olika reglerna i lagförslaget om koncerner är
nämligen, liksom även motsvarande bestämmelser i gällande lag, uppbyggda så att
reglerna främst är riktade tUl moderföretaget, som alltså måste omfattas av
lagen. Detta betyder att exempelvis reglerna om koncernredovisning inte kommer
att gälla, om moderföretaget är en ekonomisk förening, en stiftelse eller ett
handelsbolag. I och för sig kan goda skäl anföras för att koncernredovisning
bör avges även i fråga om sådana företagsgrupper. Bestämmelser härom bör
emellertid i så fall inte tas in i aktiebolagslagen ulan i de särskUda lagar
som gäller för de olika moderföretagen. Det är min avsikt att senare i år
begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tUlkalla sakkunniga för översyn av dels
lagen om handelsbolag och enkla bolag, dels lagstiftningen om stiftelser.
Frågan om vilka följdändringar i lagen om ekonomiska föreningar som
aktualiseras av förslaget till ny aktiebolagslag kommer att undersökas
närmare inom justitiedepartementet. I dessa sammanhang får man
Prop. 1975:103 279
överväga
frågan om koncernredovisning för företagsgrupper, där moderföretaget utgörs av
ekonomisk förening, handelsbolag eller stiftelse.
Vad jag nyss anförde
innebär också att utländska moderbolag med dotterbolag i Sverige inte träffas
av de föreslagna bestämmelserna om koncernförhåUanden. Fondbörsutrednuigen och
samarbetsutredningen har ansett det ogörligt att utsträcka koncernreglerna
också tUl utiändska moderbolag. Jag är för min del benägen att tro alt det inte
är praktiskt möjUgt alt låta koncernreglerna gälla direkt även för utiändska
moderbolag. För dessa tillämpas ju den associationsrättsliga lagstiftning, som
gäller i moderbolagets hemland, och mycket svårlösta problem skulle uppkomma,
ifall den svenska aktiebolagslagen skulle utsträckas till att gälla, åtminstone
delvis, även ulländska bolag. En annan sak är att det finns anledning att få
till stånd en ökad insyn i de ulländska koncerner som genom dotterbolag driver
verksamhet här i landet. Den frågan utreds f.n. av utredningen (Ju 1973: 17)
om utländska övertaganden av svenska företag. I avvaktan på resultatet av detta
utredningsarbete är jag inte beredd att ta slutlig ställning till hithörande
frågor.
Ett
svenskt aktiebolag kan ha dotterföretag som inte är svenskt aktiebolag.
Aktieinnehav i utiändska aktiebolag eller innehav av andelar i därmed
jämförliga företagsformer skall enligt utredningen ulan uttrycklig
lagbestämmelse härom, liksom enligt gällande rätt, grunda koncernförhållande
under samma förutsättningar som när det gäller innehav av aktier i svenska
aktiebolag. En analog tillämpning av lagens koncernregler anses också, liksom
f. n., vara påkallad när det gäller andra dotterföretag än aktiebolag såsom
handelsbolag, kommanditbolag, ekonomiska föreningar och motsvarande utländska
företagsformer. Jag delar uppfattningen att koncerndefinitionen bör inkludera
även sådana företagskonstellationer. Detta bör, som några remissinstanser
påpekar, komma till uttryck i lagtexten.
Med anledning av att ett
par remissinstanser tagit upp några speciella problem beträffande
koncernreglerna vill jag framhålla, att bolag som äger s. k. gemensamma
dotterbolag eUer 50/50-bolag i allmänhet genom avtal särskilt reglerar hur
bestämmanderätten i delta skall utövas. Innebär sådan reglering all partema
endast gemensamt kan beslula i dotterbolagets angelägenheter bör båda parter
vid tillämpningen av koncernreglerna anses som moderbolag. Det betyder att det
i dessa fall finns flera moderbolag lill elt dotterbolag med påföljd att varje
moderbolag måsle la med dotterbolaget i sin koncernredovisning. Detsamma bör
gälla i den av advokatsamfundet anförda situationen då två eller flera
aktiebolag driver utvecklingsarbete genom ett särskilt bolag. Däremot anser jag
att den omständigheten att ett aktiebolag förvärvar konvertibla obligationer,
som utgivits av ett annat aktiebolag, inte kan konstituera ell
koncernförhållande. Obligationsinnehavet ger nämligen inte någon rält alt delta
i bolagels förvallning. Normalt får obligationsinne-
Prop.
1975:103 280
havarna
inte heller någon sådan andel i resultatet som fömtsätts i koncerndefinitionen.
Självfallet kan dock elt koncernförhållande uppkomma när obligationerna byts
ut mot aktier. Slutiigen bör nämnas att det, som LRF påpekat, kan förekomma
mycket invecklade företagskonstellationer där oUka bolag äger aktier i
varandra enligt ell synnerligen komplicerat system. I den mån det reella läget
är det att ett bolag i en sådan konstellation kan i kraft av sitt aktieinnehav
behärska de andra bolagen får en koncern anses föreligga. Så synes exempelvis
vara fallet i del av LRF angivna exemplet (se avsnitt 12.4).
Vad
härefter gäller vilka särregler som skall bli tUlämpliga på förelag som enligt
definitionen ingår i en koncern är som jag tidigare nämnt
koncernredovisningsreglerna de självklart viktigaste.
Gällande
lag uppställer krav på att vissa upplysningar rörande förhållanden inom
koncern skall lämnas i moderbolagets redovisning. Utöver en särskild
koncernredovisning, av vilken resultatet av koncernens verksamhet skall
framgå, är således moderbolag skyldigt att i sin årsredovisning särskUt
specificera innehav av aktier i dotterbolag, fordran resp. skuld till
dotterbolag, räntor tUl och från dotterbolag samt vissa ansvarsförbindelser
inom koncemen.
Då
det gäller sådana upplysningar om koncernen som skall ingå i moderbolagets
årsredovisning och alltså faller utanför den egentliga koncernredovisningen
innebär utredningens förslag ingen ändring i sak i förhållande tUl gällande
bestämmelser. Ingen remissinstans har kommenterat bestämmelserna. För egen del
biträder jag i dessa avseenden utredningens förslag. Jag vill emellertid
framhålla, att omfattningen av de uppgifter som skall lämnas i redovisningen
för moderbolaget helt naturligt är avhängig av de krav man vill ställa på den
sammanfattande redovisningen för koncernen.
Den
särskilda koncernredovisningen beslår enligt gällande lag av koncernbalansräkning
eller koncernredogörelse. Moderbolaget har valfrihet mellan dessa båda
handlingar. Av handlingarna skall, som jag nämnt, resultatet av koncernens
verksamhet framgå. I fråga om koncernbalansräkningen finns inga andra
formföreskrifter än etl stadgande om all den skall vara ett sammandrag av alla
koncernbolagens balanser upprättat enligt bokföringsmässiga grunder och med
iakttagande av god köpmannased. Koncernredogörelsen, som är avsevärt mindre
omfattande, skall genom angivande av vissa delposter för moderbolag resp.
dotterbolag möjliggöra en beräkning av koncemens disponibla vinstmedel.
Även
enligt utredningens förslag skall koncernredovisningen bestå av antingen
koncernbalansräkning eller koncernredogörelse. I förslaget begränsas
emellertid användningen av koncernredogörelse till sådana fall, då det med
hänsyn till koncemens sammansättning eller andra särskilda omständigheter är
påkallat. Handlingarna skall liksom f. n. inte offentliggöras. Den i
koncernbalansräkningen eller koncernredogörelsen an-
Prop. 1975:103 281
givna
vinsten kommer således huvudsakligast att vara en vägledning för
bolagsledningen och revisorerna vid bedömningen av tUlåten utdelning i
moderbolaget. I moderbolagets förvaltningsberättelse skall emellertid lämnas
vissa upplysningar om resultatet av koncernens verksamhet, främst sett som ett
underlag för bolagsstämmans beslut om vinstutdelningen.
Ett par remissinstanser
uttalar sig för att moderbolag obligatoriskt skall upprätta
koncernbalansräkning, vilken också bör göras offentligt tillgänglig i enlighet
med andra redovisningshandlingar. Näringslivet å andra sidan instämmer i den
avvägning utredningen föreslagit i fråga om när koncernbalansräkning resp.
koncernredogörelse skall upprättas. Bokföringsutredningen framhåller emellertid
att en tiUfredsställande bild av koncernens resultat och resurser och av de
intema transaktionerna mellan koncernens företag inte kan erhållas utan att
balansräkningen kompletleras med en resultaträkning för koncemen. Med hänsyn
till den utveckling som förevarit på detta område bör enligt denna utredning
tiden också vara mogen att kräva offentiighet i fråga om koncernredovisningen.
LO understryker också kravet på att koncernredovisningen skall vara lika
fullständig som moderbolagsredovisningen.
I fondbörsutredningens och
samarbetsutredningens förslag till lag om redovisningsbestämmelser för större
aktiebolag upptas krav på alt koncernredovisning omfattande såväl
koncernresultaträkning som koncernbalansräkning skall upprättas av de s. k.
aktiemarknadsbolagen. Alternativet med koncernredogörelse skaU inte vara
tillåtet. Koncernredovisningen skall vara offentligt tillgänglig. Dessa
utredningars förslag bygger på den praxis som på senare år utvecklats bland de
större bolagen, vilka sålunda regelmässigt lämnar en omfattande
koncernredovisning. För vissa fall föreslås undantag från redovisningskravet,
nämUgen om dotterbolagen är av så underordnad betydelse att de saknar
egentligt intresse vid sidan av moderbolagels redovisning. Utredningarna
föreslår sålunda undantag från kravet på utvidgad koncemredovisning om varken
nettovärdet av moderbolagets tillgångar tUl mer än en fjärdedel utgörs av
fordringar hos eller aktier i dotterbolag eller koncemens omsättningssumma
överstiger moderbolagets med mer än en tredjedel av denna.
I en reservation tUl
samarbetsutredningens betänkande har de fackliga representanterna i utredningen
förordat att fullständig koncernredovisning skall avges inte bara av
aktiemarknadsbolag utan av alla moderbolag som tillsammans med dotterbolag har
mer än 1 000 anställda. Reservantema har vidare i fråga om de uppgifter som
skall ingå i en koncemredovisning förordat att koncernens
bruttoomsättningssumma, totalvinst, totala lönesumma och sysselsättning anges
ävensom andelen interna leveranser, både i form av inköp och försäljning
mellan ett koncernbolag och den övriga koncernen, samt att de koncernföretag
som
Prop. 1975:103 282
arbetar
internationellt skall ange koncernens sysselsättning och totala lönesumma i
Sverige resp. utiandet.
I
några remissyttranden över sistnämnda utredningars förslag framhålls att koncernredovisning
i princip bör upprättas av alla koncerner men att undantag möjligen bör göras
för dotterbolag av underordnad betydelse. LO har anslutit sig till den närrmda
reservationen.
För egen del vill jag
stryka under att ändamålet med en koncernredovisning i första hand är att
klarlägga koncernens årsresultat. Det är sålunda nödvändigt att utreda vad som
är den realiserade vinsten i koncernen som helhet. Endast sådan vinst är
disponibel för utdelning. För att kunna fatta riktiga beslut om koncernens
bundna och fria egna kapital är det enligt min mening av utomordentlig
betydelse alt man har ett så fullständigt material som möjligt till sitt
förfogande. Koncemre-dovisningen har emellertid betydelse inte endast som
underlag för bedömning av vinstutdelningen. För bl. a. de anslällda och för
borgenärer måste det vara elt vitalt intresse att få en så långt möjligt
rättvisande bild av transaktioner inom en koncern och varje koncernföretags förhåUande
till koncemen som helhel. Det sagda leder enligt min mening tUl att i princip
inom alla koncerner bör upprättas såväl koncernresultaträkning som
koncernbalansräkning. Som framhållits i något remissyttrande förhåller det sig
så att någon större svårighet att få fram uppgifter för en
koncemresultaträkning inte kan anses föreligga i någon koncern, oavsett dess
storlek. Det erforderliga materialet måste ändå tas fram och ställas samman i
samband med att koncernbalansräkningen görs upp. Det måsle dessuiom enligt min
mening vara arbelstekniskt naturligt att upprätta de båda
redovisningshandlingarna samtidigt och parallellt.
Jag
förordar således att så snart en koncern enligt den tidigare nämnda
definitionen föreligger, så skall moderbolaget avge koncernredovisning,
bestående av såväl koncemresultaträkning som koncernbalansräkning. Denna
redovisning bör, för att uppfylla berättigade krav på insyn, läggas fram på
bolagsstämma och offentliggöras genom insändande till
registreringsmyndighelen. Med denna reglering uppnås också att en vidgad
bedömning av varje enskUt dotterföretag kan ske mot bakgrand av en
sammanfattande koncernredovisning. Sålunda kommer därmed uppgift att lämnas om
koncernens bmttoomsättningssumma, nettovinst och dess totala lönesumma. Som
närmare redovisas i specialmotiveringen innebär mitt förslag vidare att
internationellt verksamma koncerner måste ange lönesumma och sysselsättning
fördelat på Sverige resp. olika länder utomlands. Den reglering jag förordar
innebär emellertid alt den som läser elt dotterföretags redovisning har att gå
till moderbolagels årsredovisning med koncernbokslut för att få hela bilden
över den helhet i vilken dotterföretaget ingår. Under remissbehandlingen har
framställts krav på en mer omfattande redovisning i dotterbolag
Prop.
1975:103 283
av koncernförhållanden. Elt dotterbolag förfogar
emellertid normalt inte över det informationsmaterial som behövs för att
upprätta en fullständig koncernredovisning. Och i den mån dotterbolaget har
sådant material skulle det innebära ett betydande dubbelarbete, om både
moderbolaget och dotterbolaget avgav koncernredovisning. Jag är därför inle
beredd alt tUlmötesgå det nyssnämnda kravel. Däremot anser jag det vara en
naturlig följd av de utvidgade koncernredovisningsbestäminel-serna alt insynen
i koncemförhållanden underlättas genom alt dotterbolag åläggs uppge namnet på
sitt moderbolag eller moderbolag till detta. Jag förordar därför en särskild
regel av detta innehåll.
LO har
vidare yrkat att såväl moderbolag som dotterbolag skall åläggas ange andelen
interna leveranser inom koncernen avseende såväl inköp som försäljning.
Därigenom underlättas bedömningen av lönsamhet och framtidsutsikter för varje
självständig del av koncernen. Jag anser det vara väl i linje med olika
intressenters behov av insyn i koncernförhållanden alt de enskilda
koncernbolagens grad av beroende utifrån i förhållande till koncernberoendel
framgår av den offentliga redovisningen. Jag förordar därför en bestämmelse av
innehåll att moderbolag och dotterbolag skall ange den andel av årets inköp och
försäljning som avser andra företag inom samma koncern.
Ett par
remissinstanser har i yttrande över fondbörsutredningens förslag förordat att
som komplettering tUl koncernuppgiftema motsvarande redovisningshandlingar för
de större dotterbolagen tas in i moderbolagets årsredovisning. Härmed torde
avses att i moderbolagets årsredovisning skall tas in avskrift av de större
dotterbolagens resultat- och balansräkningar. Jag anser inte behov föreUgga av
en lagreglering i denna fråga. Redan nu torde läget vara sådant att större
aktiebolag som avger fullständig koncernredovisning också lämnar den efterlysta
dotterbolagsredovisningen. Enligt min mening finns det inte skäl att i lag uppställa
krav på en sådan utvidgad redovisningsskyldighet. Uppgiftema finns ju dock tillgängliga
i dotterföretagets årsredovisning. Den fortgående utvecklingen av god
redovisningspraxis på detta område bör ändå leda till en alltmer utvidgad
dolterbolagsredovisning.
Jag har i föregående avsnitt (13.9) förordat att bolag som
är skyldigt att anlita auktoriserad revisor skall åläggas att redovisa
lagerreservens storlek och förändring samt att upprätta finansieringsanalys. Om
moderbolag tUlsammans med dotterbolag har sådan storlek som förutsätts i de
föreslagna reglerna om skyldighet att anlita auktoriserad revisor bör uppgift
om koncernens lagerreserv samt finansieringsanalys tas in i koncernredovisningen.
Koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen skall
var för sig utgöra ett sammandrag av moderbolagels och dotterföretagens resultaträkningar
resp. balansräkningar. Sammandragen skall uppgöras med
Prop. 1975:103 284
iakttagande
av god redovisningssed och i övrigt med beaktande av de särskilda bestämmelser
som gäller för den offentliga årsredovisningen. Väsentligt vid uppgörande av dessa
handlingar är att hänsyn måste tas till interna mellanhavanden. Det är sålunda
framför allt viktigt att s. k. internvinster elimineras för att rättvisande
uppgilter om koncernens StäUning och resultat skall erhållas. Med internvinst
förstås vinster på överlåtelser av tillgångar inom koncernen, vilka på
balansdagen inte förbrukats inom koncernen eller försålts till köpare utanför
koncernen. Metoden för att åstadkomma sådan eliminering är i praxis skiftande
och olika vägar finns att uppnå ett rättvisande resultat. Jag avser inte att
här uppehålla mig vid den tekniska utformningen av hur eliminering av olika
interna transaktioner eller inbördes aktieinnehav bör tUlgå utan anser att
denna fråga bör överlämnas åt pågående utveckling av praxis. Helt klart är alt
den av mig förordade utvidgade redovisningsskyldigheten kommer att ställa
stora krav på bolagen och dess revisorer. Jag anser emellertid att detta är en
naturlig utveckling då det gäller att i linje med vad jag förordat i fråga om
den allmänna årsredovisningen finna former för att tillgodose berättigade
anspråk på en så öppen och inträngande redovisning som möjligt.
Mitt
förslag innebär sålunda att så snart ett koncernförhållande föreUgger så skall
fullständig koncernredovisning avges av moderbolaget. Detta medför att
moderbolag som i och för sig är dotter till annat bolag också skall lämna sådan
redovisning.
Några
reniissinstanser ifrågasätter om inte möjlighet till dispens från kravet på en
utvidgad koncernredovisning bör finnas. Enligt min mening måste utgångspunkten
vara att skyldigheten att avge fullständig koncernredovisning skall gälla alla
koncerner och avse alla företag i koncernen. I vissa fall torde det dock inte
kunna undvikas att dotterföretag kanske helt utesluts från redovisningen. Typfallet
är det då svårigheter föreligger att få fram meningsfulla uppgifter om
utländska dotterföretag på grund av lagstiftningen i det land där det är
verksamt. Olika värderingsprinciper kan t. ex. omöjliggöra en rättvisande
redovisning av koncernförhållandet. Enbart den omständigheten att
dotterföretaget är av ringa betydelse för koncernen som helhet eller bedriver
en från koncernen i övrigt skild verksamhet bör emellertid inte vara grand för
att utesluta detsamma. Om moderbolaget anser sig nödsakat att göra avvikelser
från den fullständiga koncernredovisningen, måste emellertid en redogörelse
lämnas för gjord avvikelse ävensom anledningen därtill. Redogörelsen bör
upptas i moderbolagets förvaltningsberättelse.
Koncernredovisningen
är enligt min mening utifrån olika aspekter så betydelsefull att, såsom
ifrågasatts i ett remissyttrande, anledning inte finns alt för speciella
situationer medge undantag från kravet på offentliggörande.
Prop. 1975:103 285
För
att en meningsfull koncernredovisning skall kunna uppnås, erfordras naturligen
att aUa företag i koncernen har samma räkenskapsår. Aktiebolagsutredningen har
skärpt den gällande bestämmelsen om att koncernbolag såvitt möjligt bör ha
samma räkenskapsår. Förslaget stadgar, att särskilda omständigheter måste
föreligga för att påkalla användande av olika räkenskapsår inom koncernen.
Utredningen har i motiven lill detta stadgande framhålUt att undantag från
huvudregeln är aktuellt endast i sällsynta fall, t. ex. kan svårighet att
samordna räkenskapsåren föreligga, då det är fråga om ulländska dotterföretag.
Enbart skattemässiga fördelar av olika räkenskapsår bör sålunda enligt utredningen
inte kunna godtas som skäl för avvikelse. Näringslivet, som accepterat det
föreslagna stadgandet, har ansett att sistnämnda motivuttalande leder till en
alltför restriktiv tolkning av begreppet särskilda omständigheter. Andra
remissinstanser har emellertid understrukit behovet av en entydig regel om att
samma räkenskapsår skall tillämpas inom koncern och därför föreslagit alt
regeln skärps ytterligare.
Enligt
min mening bör alla företag inom en koncern vara skyldiga att tillämpa samma
räkenskapsår. Det av utredningen anförda exemplet med ulländska dotterföretag
visar emellertid att regeln inte kan göras helt utan undantag. Möjligheterna
att använda olika räkenskapsår bör dock vara ännu mer begränsade än
aktiebolagsutredningen föreslagit. Jag förordar därför en bestämmelse om att
samma räkenskapsår skall användas inom koncern, såvida inte synnerliga skäl
medför hinder häremot. Om något av koncernföretagen har annat räkenskapsår än
koncernen i övrigt innebär detla å andra sidan inte att företaget kan undantas
från koncernredovisningen per moderbolagets balansdag. Man bör i stället kunna
kräva att månadsbokslut eller annat periodbokslut läggs tUl grund för en så
fullständig koncernredovisning som möjligt.
I
enlighet med aktiebolagsutredningens av remissinstanserna godtagna förslag
förordar jag att såväl verkställande direktör som styrelsen skall ha ansvaret
för koncernredovisningen och underteckna densamma.
Koncernredovisningsreglerna
är så viktiga och samtidigt så invecklade att särskilda bestämmelser behövs om
revision i koncernförhållanden. Revision av moderbolag bör sålunda i den
omfattning god revisionssed bjuder avse förutom sedvanlig granskning av
bolagets årsredovisning och årsräkenskaperna samt styrelsens och verkställande
direktörens förvaltning även koncernredovisningen och kon-cembolagens
inbördes förhållanden i övrigt. Till följd av de utökade redovisningskraven bör
därvid en särskild revisionsberättelse för koncernen upprättas. I denna bör
finnas bl. a. uttalande huruvida koncernredovisningen upprättals i föreskriven
ordning. För alt tillförsäkra revisorema bästa överblicken över koncernförhållandena
bör, om det kan ske, minst en av moderbolagets revisorer också vara revisor i
dotterbolaget. Vidare bör bolagsledningen i dotterbolag åläggas upplys-
Prop. 1975:103 286
ningsplikt
gentemot moderbolagets revisorer. För företag som drivs i form av en koncern
bör gälla samma kompetenskrav i fråga om revisorerna som om företaget drivits
som ett enda aktiebolag. Det betyder att ett moderbolag måste anlita
auktoriserad resp. godkänd revisor när visserligen inte moderbolaget ensamt men
koncernföretagen sammanlagt är av den storlek som förut angetts (avsnitt 13.7)
beträffande enskilda bolag.
För
att skydda det egna kapitalet bör det principella förbudet för aktiebolag att
äga egna aktier gälla även aktier som ägs genom dotterbolag.
Grundtanken
bakom särskUda bestämmelser om koncemredovisning är att de skall utgöra
skyddsregler mot för stor vinstutdelning i moderbolaget. De olika företagen i
en koncern är nämligen juridiskt och ekonomiskt så sammanflätade, atl man måste
se koncernen som en enhet. I gällande lag stadgas därför att i moderbolag får
av vinslen inte utdelas så stort belopp, att utdelningen med hänsyn tiU
koncernens slällning och resultatet av koncemens verksamhet i dess helhet får
anses stå i strid mot god affärssed. Utredningsförslaget upptar ett i sak
överensstämmande stadgande om utdelning i moderbolag. Bestämmelserna har inte
kommenterats under remissbehandlingen. För egen del finner jag det självklart
atl vinstutdelning inte bör få företas i sådan omfattning all koncernens bundna
kapital kan komma att tas i anspråk. För företag som drivs i form av en koncern
bör därför samma vinstutdelningsmaximum gälla som om företaget drivits som elt
enda aktiebolag. En följd av att koncernredovisningen enligt mitt förslag
bygger på ett koncernbokslut är att villkoren för vinstutdelningen i
moderbolag kan knytas direkt lill delta bokslut. Jag föreslår därför etl för
alla koncerner principiellt stadgande av innebörd alt moderbolag inte får
utdela mer än årsvinsten och övrigt fritt eget kapital i koncernen efler avdrag
för balanserad förlust och avsättning av belopp som skall avsättas till
reservfond eller eljest innehållas, allt i huvudsak grundat på vad fastställd
koncernbalansräkning utvisar. TUl ytterligare bestämmelser om vinstutdelningen
återkommer jag i specialmoliveringen.
En
del av minoritetsskyddet utgörs av skyldigheten för styrelsen och
verkställande direktör att på begäran av aktieägare på bolagsstämma meddela
till buds stående upplysningar angående förhållanden som kan inverka på bedömandet
av bolagets årsredovisning och dess ställning i övrigt eller av ärende på
stämman. Upplysningsplikten bör omfatta även bolagets förhållande till annat
företag i koncernen.
Slutligen
behövs för koncernförhållanden vissa andra regler som kommer att redovisas
närmare i specialmotiveringen. Styrelseledamots och verkställande direktörs
upplysningsplikt rörande sitt aktieinnehav i bolaget bör sålunda avse även
aktier i bolag i samma koncern. Blir aktiebolag moderbolag, bör dess styrelse
underrätta dotterbolagets styrelse
Prop. 1975:103 287
härom.
Dotterbolagets styrelse bör åläggas upplysningsskyldighet i förhåUande tUl
moderbolagets styrelse för att ge moderbolaget möjlighet att upprätta
koncernredovisning. Med hänsyn tUl att förbudet att äga egna aktier inte är
absolut bör föreskrivas särskilt att sådana aktier inte får företrädas på
bolagsstämma. Bolaget får således bl. a. inte rösta för egen aktie. Slutligen
behövs vissa regler om likvidation och fusion i koncernförhållanden.
De särbestämmelser rörande
koncernförhållanden som jag sålunda föreslår överensstämmer, med de avvikelser
i fråga om koncernredovisning jag tidigare redogjort för, i allt väsentligt
med gällande lag och utredningsförslaget, vilket i dessa delar i huvudsak
lämnats utan erinran under remissbehandlingen.
14
Upprättat lagförslag
I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
aktiebolagslag.
Förslaget
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.
Som
aktiebolagsutredningen föreslagit bör en särskild promulgations-lag upprättas.
Förslag härom liksom även om följdändringar i annan lagstiftning kommer alt
framläggas inom kort.
15
Specialmotivering
I
överensstämmelse med vederlagen lagstiftningsteknik börjar ny paragrafnumrering
i varje särskilt kapitel. Samma teknik används i de finska och norska
departementsförslagen under det att den danska lagen bibehåller den av
utredningarna valda tekniken med löpande paragrafnumrering i hela lagtexten.
Vid departementsförhandlingarna har man enats om alt inle eftersträva en
enhetlig paragrafindelning. Däremot är kapitelindelningen i stor ulslräckning
densamma i de nordiska departementsförslagen.
Departementsförslaget
innehåller ett flertal bestämmelser om kungörande i Post- och Inrikes
Tidningar och/eller ortstidning. Bestämmelsema överensstämmer i sak med
gällande lag.
I en inom
justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1974: 2) föreslås vissa
ändringar i nuvarande regler i olika författningar om kungörande.
Promemorieförslaget torde komma att föranleda proposition under år 1975. Det
kan då också visa sig nödvändigt att göra vissa jämkningar i reglerna om
kungörande i förevarande lagförslag.
Prop. 1975:103 288
1
kap. Inledande bestämmelser
Kapitlet,
som väsentligen överensstämmer med utredningsförslaget, innehåller dels vissa
beslämmelser om lagens tillämpningsområde och vissa grunddrag i aktiebolagens
juridiska karaktär, dels en koncerndefinition.
1 §
Lagens bestämmelser gäller
både stora och små förelag som drivs i aktiebolags form (jfr prop. 1973: 93 s.
89). Vissa bestämmelser är emellertid givna endast för större bolag och även
en del av lagens övriga bestämmelser är av sådan karaktär att de i praktiken
inte blir tUlämpliga på aktiebolag med en liten rörelse och omsättning.
För vissa aktiebolag
gäller särskUda regler. Så är fallet med bl. a. bankaktiebolag och
försäkringsaktiebolag. Att den särskilda lagstiftning som finns i fråga om
vissa bolag ersätter reglema i den allmänna aktiebolagslagen följer av den
allmänna principen att speciallag lar över allmän lag. Någon särskild
bestämmelse härom behövs inte.
I första stycket slås fast
att delägarna i aktiebolag inte svarar personligen för bolagets förbindelser.
Bestämmelsen i gällande lag att aktieägare, som till fuUo betalt sin aktie,
inte är skyldig att göra ytterligare tillskott har utmönstrats utan att någon
ändring i sak åsyftats.
Med anledning av att LRF
förordat att det skall vara möjligt att i bolagsordning föreskriva att
aktieägare skall ha leveransplikt e. d. vill jag erinra om att det enligt
gäUande rält är möjligt att i bolagsordningen ta in bestämmelser om alt
aktieägare skall ha rätt att utnyttja bolagets egendom, tillgodogöra sig
tjänster av bolaget etc. Det torde emellertid inte vara möjligt att ålägga
aktieägarna skyldighet att mot avgift begagna sig av sådana förmåner. I
utländsk rätt finns exempel på sådana bestämmelser. Enligt den tyska
aktiebolagslagen kan aktieägare genom bolagsordningen åläggas vissa
biförpliktelser. I syfte att begränsa detta undantag från principen att
aktieägare endast skall svara för tecknade aktiebelopp uppställs emellertid i
den tyska lagen flera förutsättningar för alt en sådan beslämmelse om
biförpliktelser skall få införas i bolagsordningen.
Enligt min uppfattning kan
beslämmelser om biförpliktelse innebära en uppluckring av principen att
aktieägarna inte skall vara skyldiga att för sina aktier tiUskjuta mer än vad
de åtagit sig genom aktieteckning. Det skulle fordras en ganska ingående
reglering för att motverka den risken.
Jag anser att det inte
finns tillräckligt vägande praktiska skäl för att införa regler om
biförpliktelser motsvarande dem som finns i den tyska lagen. Den av LRF
förordade ordningen har därför inte genomförts i deparlementsförslaget.
Prop. 1975:103 289
Enligt andra stycket skall aktiebolag ha elt i aktier
fördelat aktiekapital som skall uppgå tUl minst 50 000 kr. Aktiema skall lyda
på lika belopp. Aktiekapitalels storlek har jag motiverat i prop. 1973: 93 tUl
vilken jag hänvisar.
Utredningen
föreslår att aktierna skall vara minst tre. Näringslivet, Svensk
industriförening och advokatsamfundet påpekar emellertid att enmansbolag är
tillåtna och alt det därför knappast finns skäl att kräva att antalet aktier
skall vara minst tre. Jag ansluter mig härtill. Jag vill tillägga att enligt
mitt förslag aktiebolag kan bildas med endast en stiftare. Föreskriften om
minst tre aktier har därför fått utgå i mitt förslag.
Mitt förslag, liksom utredningsförslaget, innebär vissa
andra skUlnader i förhållande tUl gällande lag. Regeln om att stiftare skall
vara skyldig atl teckna aktier har sålunda slopats liksom föreskriften om en
undre gräns för akties nominella belopp. Vissa bestämmelser i gällande lag har
dessuiom utmönstrats utan att någon ändring i sak åsyftats. Så är fallet när
det gäller reglerna om att aktiekapitalet bestäms i svenskt mynt, att aktie in
dubio skall betalas kontant, att aktie är odelbar mot bolaget och att bolaget
är skyldigt att ufärda akliebrev.
Kravet i gällande lag på elt visst minimibelopp för aktie
motiverades med att en osund aktiespekulalion bland allmänheten därigenom
skulle kunna motverkas. Jag har i den allmänna motiveringen (13.3) stannat för
att bestämmelsema om minimibelopp kan slopas men att vissa skyddsregler rörande
inbetalning av aktiekapitalet bör ges. Det blir således möjligt att utställa
aktier på mycket låga nominella belopp. Delta innebär en smidigare ordning än
det nuvarande systemet enligl vilket det nominella beloppet i princip skall
uppgå till minst 50 kronor. En bestämmelse om ett minsta nominellt belopp kan
nämligen medföra praktiska svårigheter i samband med höjning eller nedsättning
av aktiekapitalet.
I de flesta amerikanska delstater tUlåts aktier som inte
har något nominellt belopp utan endast representerar en procentandel av aktiekapitalet,
s. k. "no par value shares". Aktier av denna typ finns emellertid
varken i England, Frankrike eller Västtyskland eller i de övriga nordiska
länderna. Jag har inte funnit anledning att föreslå att sådana aktier
introduceras hos oss.
Det kan i detta sammanhang anmärkas att
departementsförslaget inte innehåller några särskUda bestämmelser om delning av
aktier. En uppdelning av aktier kan emeUertid genomföras genom ändring av
bolagsordningen. Jag har inte funnit anledning att föreslå något särskilt förfaringssätt
för att genomföra en sådan uppdelning.
Departementsförslaget bygger, som nyss nämnts, på att den
andels-rätt i bolaget som aktien motsvarar inte kan med verkan mot bolaget
delas i andelar. Aktie kan visserligen vara föremål för samäganderätt men i
förhållande till bolaget måste samägarna uppträda enhetligt.
Prop. 1975:103 290
Principen
om akties odelbarhet innebär vidare att de i aktien ingående rättigheterna i
bolaget inte kan skiljas från aktien. Detta hindrar inte att överlåtelse kan
äga rum av vissa särskilda, ur aktien uppkomna anspråk, t. ex. anspråk på
vinstutdelning eller på fondaktier. Lagen förutsätter ju att överlåtelse av
uldelningskuponger och emissionsbevis kan ske. Däremot kan en totalavhändelse
inte ske av den i aktien ingående rättighet som är granden till sådant
anspråk, t. ex. rätten tUl andel av bolagets vinst. Den ekonomiska rätt som en
aktie representerar kan inte heller skiljas från den rätt att delta i bolagets
förvaltning som tillkommer en aktieägare. Aktieägare tillkommande rösträtt får
sålunda inte överlåtas separat (jfr NJA 1972 s. 29). En annan sak är att en
aktieägare med bindande verkan kan ingå avtal med annan om hur rösträtten
skall utövas. Ett sådant avtal är dock bara bindande mellan avtalsparterna. I
förhållande till bolaget får det ingen betydelse, om aktieägaren röstar i
strid med avtalet. Jag vill i detta sammanhang peka på att 9 kap. 2 § bygger på
att rösträttsfullmakt när som helst kan återkallas. Detta kan sägas vara ett
uttryck för principen att avtalet är bindande mellan parterna men inle i
förhållande till bolaget.
2§
Jag
har i den allmänna motiveringen (13.10) utförligt kommenterat den
koncerndefinition som upptagits i denna paragraf. Jag hänvisar lill vad jag i
det sammanhanget har anfört.
2
kap. Aktiebolags bildande
Utredningsförslaget
innehåller ett kapitel betecknat Aktiebolags bildande vilket handlar om
förfarandet vid bolagsbildning. Vidare upptas i utredningsförslaget etl särskUt
kapitel om inbetalning av aktiekapital. I delta senare kapitel ges också regler
om inbetalning på aktie som tecknats vid nyemission. För egen del har jag
funnit det lämpligare atl hålla isär reglerna om bolagsbildning från
bestämmelserna om nyemission. I andra kapitlet i mitt förslag intas därför
dels regler om förfarandet vid bolagsbildning, dels bestämmelser om
inbetalning av aktiekapital vid bolagsbildning. I 4 kap. i mitt förslag finns
bestämmelser om förfarandet vid nyemission och om inbetalning på aktier som
tecknats vid nyemission. Det särskilda kapitlet om inbetalning av aktiekapital
har alltså fått utgå i mitt förslag. Jag anser att den av mig valda lagstiftningstekniken
är mer överskådlig och lättillgänglig än utredningens. Vid de nordiska
överläggningama har man från finsk och norsk sida förklarat sig dela denna
uppfattning.
När
det gäller den av utredningen föreslagna dispositionen av kapitlet om
bolagsbUdning har jag vissa invändningar. Bl. a. har, som hovrätten för Västra
Sverige påpekar, bestämmelsema om bolagsordningen, som ju reglerar bolagets
fortsatta verksamhet, i utredningens förslag
Prop.
1975:103 291
sammanförts med regler om stiftelseurkunden som direkt tar
sikte på själva bolagsbUdningen. Jag förordar att kapitlet i stället inleds med
en bestämmelse om antalet stiftare och stiftamas kvalifikationer. Därefter
följer en bestämmelse utan direkt motsvarighet i utredningsförslaget vilken
slår fast det principiella förbudet mot emission av aktier till underkurs. I 3
och 4 §§ ges föreskrifter om stiftelseurkundens inkl. bolagsordningens
innehåll. I 3 § regleras bara själva bolagsbUdningen medan 4 § innehåller
bestämmelser som är nödvändiga för att reglera bolagets verksamhet sedan det
väl har bUdats. Härefter följer övriga bestämmelser i den ordning som de kan anlas
bli aktuella vid en bolagsbildning.
1 §
Paragrafen upptar bestämmelser om stiftare.
Gällande rätt. Enligt gällande lag skall det finnas minst
tre stiftare. Stiftare skall vara myndig, i landet bosatt svensk medborgare.
Svenska staten, svensk kommun, svenskt aktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag,
svensk ekonomisk förening och svenskt handelsbolag, i vilket varje obegränsat
ansvarig bolagsman är myndig, här i riket bosatt svensk medborgare, kan också
vara stiftare. Den som är omyndig eller försatt i konkurs kan inte vara
stiftare.
Utredningen. Utredningen anser det vara av betydelse alt
flera personer har ansvaret för en bolagsbildning. Den föreslår därför att
antalet stiftare skall vara minst tre. Däremot behålls inte i
utredningsförslaget den nu gällande regeln att varje stiftare måste teckna
aktier i bolaget.
Ulredningen föreslår att minst två av stiftarna skall vara
bosatta i Sverige såvida inte dispens ges. Med i Sverige bosatt person
likställs svenska staten, svensk kommun, svenskt aktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag,
svenskt handelsbolag, vari varje obegränsat ansvarig bolagsman är bosatt i
Sverige, och svensk ekonomisk förening. Den som är omyndig eller försatt i
konkurs kan inte vara stiftare.
Remissyttrandena. Kommerskollegium påpekar att utredningen
har behållit gällande lags regler att stiftarna skall vara minst tre och motiverat
detla med att det har en viss betydelse att flera personer bär ansvaret för
bolagets bildande. Kollegiet finner inte den motiveringen vägande särskUt som
enmansbolag skall vara tillåtna. Kollegiet förordar därför att aktiebolag skall
kunna stiftas av en person. Detsamma förordas av bankinspektionen,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, näringslivet, handelskammaren i
Örebro län, Svenska försäkringsbolags riksförbund, LRF och advokatsamfundet.
Näringslivet föratsätter att svensk bank och svenskt
försäkringsbolag skall kunna vara stiftare. Bankinspektionen påpekar alt även
sparbanker bör kunna vara stiftare. Samma synpunkt framförs av Svenska spar-ban
ksföreningen.
Prop. 1975:103 292
Föredraganden.
Departementsförslaget utgår, liksom gällande lag, från att alla aktier i ett
bolag kan ägas av en person. Mot den bakgranden kan det ifrågasättas om det är
rimligt att upprätthålla kravet på att det skall finnas tre stiftare av ett
bolag. Man torde kunna utgå från att bolag i många fall kommer att stiftas av
personer som mer eller mindre har till yrke att fungera som bolagsbildare. I
sådana fall kommer ett krav på alt det skall finnas tre stiftare bara att leda
lill atl ett par anställda hos den professionelle bolagsbildaren medverkar vid
bolagsbUdningen. Jag anser inte att det är någon mening med att upprätthålla
kravet på tre stiftare och föreslår därför att bolag skall kunna bildas av bara
en stiftare.
I
enUghet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (13.7) beträffande
verkställande direktör, styrelseledamot och revisor bör på stiftare ställas det
kravet att han är svensk medborgare och bosatt i Sverige såvida inte dispens
har lämnats. Liksom f. n. får den som är omyndig eller i konkurs inte vara
stiftare.
Som
stiftare bör kunna godtas alla slags svenska juridiska personer. Utredningen
anför att det med hänsyn till den bristfälliga eller obefintliga
lagstiftningen rörande stiftelser och ideella föreningar inle är tillrådligt
att nu tillåta dem att vara stiftare. För egen del anser jag att reglerna om
aktiekapitalets storlek och inbetalning är en tillräcklig garanti mot missbmk
av rätten att bilda aktiebolag. När det gäller handelsbolag bör emellertid det
villkoret ställas att varje obegränsat ansvarig bolagsman skall vara här i
landet bosatt svensk medborgare för att handelsbolaget skall kunna godtas som
stiftare. Dispens bör emellertid kunna lämnas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
2
§
Paragrafen
innehåller förbud mot emission av aktie till underkurs.
Utredningsförslaget
innehåller en bestämmelse om att vad för aktie skall betalas inte får
understiga aktiens nominella belopp (13 § utredningsförslaget). Bestämmelsen,
som har motsvarighet i gällande lag, gäller vid såväl bolagsbildning som
nyemission.
Utredningens
förslag bygger på principen att redovisningsreglerna om tillgångars värdering
skall vara vägledande för värdering av apportegendom samt alt övervärdering av
apportegendom inte är tillåten. Svea hovrätt har under remissbehandlingen
ifrågasatt om förbudet mot övervärdering av apportegendom kommit tillräckUgt
tydligt fram i utredningens förslag. Jag delar hovrättens uppfattning att
denna vikliga princip bör komma till tydligare uttryck i lagtexten än vad som
är faUet i utredningsförslaget. En övervärdering av apportegendom är, som jag
anfört i den allmänna motiveringen (13.3), till nackdel inte bara för bolagets
blivande fordringsägare utan också för aktieägare som betalar sina aktier
kontant. Jag har därför funnit det nödvändigt att låta auk-
Prop.
1975:103 293
toriserad
eller godkänd revisor yttra sig över värdet av apportegendom (9 §) innan
bolaget registrerats. För att undanröja varje möjlighet till missförstånd
rörande syftet med revisorernas granskning bör slås fast att värdet på
tillskjuten eller övertagen egendom inte får sättas högre än verkliga värdet
för bolaget.
Frågan vad slags egendom
som kan godtas som apporlegendom regleras i paragrafen så atl som apportegendom
inte får godtagas annan egendom än sådan som är eller kan antas bli lUl nytta
för bolagels verksamhet. Det skall alltså vara frågan om egendom som bedöms
vara användbar i bolagets rörelse och har en objektivt sett påtaglig betydelse
för bolagets verksamhet. Föremål som har karaktären av personligt lösöre kan
alltså normalt inte godtas som apportegendom. Självfallet fordras liksom
enligt gällande rätt också att apportegendom är sådan atl den kan redovisas som
tillgång i bolagets balansräkning.
I enlighet med det anförda
slås i första stycket fast det i och för sig självklara att stiftama anger
villkoren för bolagsbildningen. Att villkoren inte får stå i strid med lag
eller annan författning behöver inle sägas särskilt. Vad för aktie skall betalas
får enligt stycket ej understiga aktiens nominella belopp. Därmed avses
givetvis inte bara kontant betalning ulan också betalning genom apport. Skall
aktie kunna tecknas med rält eller plikt att mot aktien tillskjuta annan
egendom än pengar eller skall egendom övertagas av bolaget mot annal vederlag
än aktier, får värdet på apportegendomen inle sältas högre än det verkliga
värdet för bolaget.
Första
stycket avser också det fallet att som villkor för bolagsbUdningen föreskrivs
att bolaget skall överta egendom mot annat vederlag än aktier. Sådan egendom
anses utgöra apportegendom. Av gmndema för förbudet mot teckning av aktier till
underkurs följer att förbudet inte kan sättas ur spel genom att aklietecknare
vid bolagsbildningen ges rätt alt förvärva egendom från bolaget till underpris
eller överlåta egendom till bolaget mot överpris.
Utredningsförslaget
innehåller inga bestämmelser för det fall att förbudet mot teckning av aktier
till underkurs åsidosätts. Enligt gällande lag torde teckning av aktie till
underkurs vara ogiltig. Enligt min mening bör emellertid aktielecknaren under
alla omständigheter vara skyldig att betala den tecknade aktiens nominella
belopp. Även om han exempelvis med stiftarna avtalat om visst värde på
apportegendomen, kan han alltså förpliktas tillskjuta resterande belopp, om
revisorerna vid sin granskning enligt 9 § finner att apporlegendomens värde
understiger nominella beloppet. Detsamma gäller om egendomen är sådan att den
överhuvudtaget inte kan godtas som apportegendom. Frågan om apportegendomens
värde skall bedömas efter förhållandena vid tiden för bolagsbUdningen.
I
enlighet härmed slås i andra stycket fast att om aktie tecknas med
Prop. 1975:103 294
villkor,
som strider mot första stycket, det nominella beloppet ändå skall betalas.
Bestämmelsen innebär bl. a. att konkursförvaltare i händelse av aktiebolags
konkurs kan kräva in felande belopp från aktietecknare när apporten varit
undermålig.
3 §
Paragrafen
ger föreskrifter om stiftelseurkund.
Enligt
gällande lag skall stiftare av aktiebolag upprätta stiftelseurkund, förslag
till bolagsordning, teckningslista, stiftelsekungörelse och i vissa fall
stiftarberättelse. Handlingama upprättas i två exemplar och undertecknas av
stiftarna vilkas namnteckningar skall bevittnas. Vidare skall på
stiftelseurkunden antecknas stiftarnas hemvist.
Enligt
utredningsförslaget är endast en sliftelsehandling obligatorisk, nämligen
stiftelseurkunden. Den skall vara dagtecknad och undertecknad av alla
stiftare.
Ulredningen
föreslår vidare att stiflelseurkunden skall innehåUa förslag till
bolagsordning samt uppgifter om de belopp som skall betalas för varje aktie,
tiden för aktiernas betalning samt vid successivbildning sättet och tiden
för kallelse till konstituerande stämma.
I
sak motsvarande bestämmelser finns i gällande lag med undantag dock för att
sättet och tiden för kaUelse till konstituerande stämma alltid skall anges i
stiftelsehandlingama. Förslaget tar inte upp någon motsvarighet till den
gällande regeln att stiftelseurkunden skall ange inom vilken tid konstituerande
stämma skall hållas och att sådan stämma måste hållas inom sex månader från det
stiftelsehandlingama har godkänts av patentverket. Det sammanhänger med att
utredningen föreslår alt bolaget måste anmälas till registrering senast sex
månader efter det att stiftelseurkunden undertecknades, annars förfaller
bolagsbildningen (jfr 9 §). Utredningen har inte heller förordat någon
motsvarighet lill nuvarande bestämmelse, alt aktieteckning inte är bindande,
ifall beslut om bolagets bUdande inle har fallats på konstituerande stämma inom
den angivna tiden.
Det
krävs inte enligt utredningsförslaget att i stiftelseurkunden skall anges tiden
för aktieteckningen. Naluriigtvis kan dock stiftama, om de så önskar, i
stiftelseurkunden eller teckningslistan eUer på annat sätt meddela att de avser
att avbryta teckningen vid viss tidpunkt, men det betyder inle något hinder för
dem att acceptera senare teckningar.
Utredningsförslaget
har inle mött någon erinran under remissbehandlingen. Jag biträder förslaget.
Bestämmelsema har upptagits i första stycket av paragrafen. När det talas om
alt elt visst belopp skall betalas för varje aktie avses givetvis inte endast
kontant betalning utan också betalning genom apport.
I
andra och tredje styckena ges bestämmelser om stiftelseurkundens
Prop.
1975:103 295
innehåll
vid kvalificerad bolagsbildning, dvs. när aktiema betalas med apportegendom
eller när aktier annars tecknas med särskilda villkor. Bestämmelsema motsvarar
i huvudsak utredningens förslag som i sin tur väsentligen ansluter lill reglema
i gällande lag.
Av
andra stycket följer att i stiflelseurkunden skall anges varje beslämmelse om
1. att aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt
att mot aktien tillskjuta annan egendom än pengar eller eljest med villkor,
2. alt egendom skall övertas av bolaget mot annat
vederlag än aktier,
3. att bolaget skall ersätta annan kostnad för
bolagets bildande än allmänna avgifter och sedvanliga arvoden för upprättande
av sliftelsehandlingar och liknande arbete eller
4. att någon eljest skall av bolaget erhålla särskild
rättighet eller förmån.
Uppräkningen omfattar alla
praktiska fall av kvalificerad bolagsbildning. Andra tänkbara men praktiskt
knappast betydelsefulla fall får överlämnas till rättstUlämpningen. Av 10 §
följer att aklietecknare inte kan ges rätt att infria skuld på grund av
aktieteckning genom kvittning.
I tredje stycket ges
bestämmelser om det särskilda informationsunderlag som måste föreligga vid
kvalificerad bolagsbildning. Stiftelseurkunden skall innehålla redogörelse för
de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av apportegendomens värde
eller av andra sådana speciella bestämmelser som avses i andra stycket.
Särskilt skall anges namn och hemvist beträffande den som avses med bestämmelsen,
apporlegendomens värde och antalet aktier eller annat vederlag som skall
lämnas för apportegendomen samt det högsta beräknade beloppet av sådan särskild
kostnad för bolagets bildande som avses i nämnda stycke. Jag vill tillägga att
namn och hemvist skall anges endast när det kan ske, alltså när viss person
avses med bestämmelsen.
I fjärde stycket ges
regler om att avtal rörande bestämmelse som avses i andra stycket skall
tiUhandahållas för aktietecknarna. Vidare föreskrivs i fråga om tUlskjuten
eller övertagen rörelse att vissa räkenskapshandlingar skall tUlhandahållas
och att upplysningar skall lämnas om rörelsen. Milt förslag är på denna punkt
helt överensstämmande med utredningens förslag. Skulle någon utan att begagna
sig av möjligheten att ta del av avtalen teckna aktie, blir han givetvis
bunden. Även om stiftarna av försumlighet eller annan anledning inle
tillhandahåller avtalen på platsen, torde den som likväl med öppna ögon
tecknar aktie, bli bunden av sin teckning. En annan sak är att
skadeståndsansvar då kan inträda för stiftaren.
Har andrafjärde styckena
inte iakttagils beträffande viss bestämmelse om kvaUficerad bolagsbildning, är
bestämmelsen enligt femte stycket i sin helhet utan verkan mot bolaget. Stycket
har motsvarighet i
Prop. 1975:103 296
gällande
lag men ogiltighetsregeln har fått ett vidare tillämpningsområde. Om
exempelvis vid apport av rörelse, i strid mot fjärde stycket, balansräkningar
m. m. inte i sin helhet upptagits i stiftelseurkunden och det inte heller i denna
lämnats hänvisning lUl räkningarna med uppgift om den plats där de hålls
tillgängliga, är bolaget enligt departements-förslaget inte skyldigt att godta
rörelsen som apportegendom. Enligt gällande lag hänvisas bolaget i sådant fall
att föra skadeståndstalan mot stiftarna på gmnd av bristfällig
stiftarberättelse.
Om
bolaget vägrar godta rörelsen som apporlegendom, kan det inte fordra annat
vederlag av aktietecknaren, med mindre 2 § andra stycket är tillämpligt. Det
kan innebära att bolagsbildningen omintetgörs. Om nämligen rörelsen utgör en
så stor del av det beräknade aktiekapitalet att återstoden inte motsvarar
aktiekapitalet eller minimikapitalet enligt bolagsordningen, skall
registrering vägras och frågan om bolagets bildande är då förfallen. Har å andra
sidan bolaget godtagit rörelsen som apporlegendom, kan bolaget inte därefter
göra invändning som avses i stycket.
För
aktietecknarens del ger 5 § andra stycket viss möjlighet alt avkräva bolaget
en förklaring huruvida det godtar en i stiflelseurkunden bristfälligt angiven
apportbestämmelse eller ej. En sådan förklaring bör i så fall krävas efter den
konstituerande stämman men innan bolaget registrerats. Sedan registrering
skett är enligt nämnda lagmm aktietecknaren bunden vid sin aktieteckning men utan
möjlighet att göra gällande villkor för sin aktieteckning som inte
överensstämmer med stiflelseurkunden. Dessförinnan är emellertid en sådan
aktieteckning ogiltig och aktietecknaren kan därför i sådant fall begära förklaringen
av bolaget vid äventyr att han annars återtar sin aktieteckning.
Skäl
att begära sådan förklaring föreligger framför allt när apport-bestämmelsen
avser en prestation från bolaget, som skall ske efter registreringen. Antag
att i stiftelseurkunden föreskrivs att någon, vars namn och hemvist emellertid
inte anges, skall av bolaget erhålla en livränta med visst årligt belopp.
Bolaget kan då när som helst, så länge det inte kan anses ha godkänt
bestämmelsen om livränta, invända att bestämmelsen är utan verkan mol bolaget.
I
gällande lag finns två paragrafer som har samband med kvalificerad
bolagsbildning men som saknas i såväl utredningsförslaget som departementsförslaget.
Det gäller bestämmelserna om granskning som på stiftarnas begäran kan anordnas
i fråga om apport samt bestämmelserna om skyldighet att för registrering anmäla
vissa förvärv av anläggningstillgångar. Sistnämnda bestämmelser avser att
hindra att reglerna om aktieteckning mot apport kringgås genom s. k. uppskjuten
apport. Nu ifrågavarande regler har visat sig vara ineffektiva i praktiken. När
det gäller uppskjuten apport får det anses vara tillräckligt med den allmän-
Prop.
1975:103 297
na
skyldigheten att i förvaltningsberättelsen lämna fullständiga upplysningar om
viktigare händelser. Till sådana händelser kan räknas förvärv av för bolagets
förhållanden betydande anläggningstUlgångar,
4 §
Enligt
3 § skall stiflelseurkunden innehåUa förslag tUl bolagsordning. I förevarande
paragraf anges samtliga obligatoriska bolagsordningsbestämmelser. Beträffande
firman bör nämnas att den sammanfaller med bolagets namn. För numeriskt bruk t.
ex. i ADB-sammanhang kommer bolaget fr. o. m. den 1 juli 1975 att
individualiseras genom etl s. k. organisationsnummer, se 1 § lagen (1974: 174)
om identitetsbeteckning för juridiska personer m. fl. Jag vill också anmärka
att om bolagels firma skall registreras på flera språk, varje lydelse skall
angivas i bolagsordningen enligt 16 kap. 1 §. Mitt förslag överensstämmer med
utredningsförslaget och i allt väsentligt med gällande lag. Bolagsordningen
skall sålunda ange
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagels styrelse skall ha
sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet angivet till sin
art,
4. aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan
ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp,
minimikapitalet och maximikapilalet, varvid minimikapitalet inte får vara
mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,
5. det belopp på vUket aktie skall lyda, det s. k.
nominella beloppet,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter
och revisorer samt styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas, samt tiden för
styrelseledamots och revisors uppdrag,
7. sättet för sammankallande av bolagsstämma,
8. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie
stämma,
9. vUken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta.
I
motsats lUl gällande lag föreskrivs inte skyldighet för bolagen att i
bolagsordningen ange tiden för ordinarie bolagsstämma. En remissinstans har
hävdat att tidpunkten för ordinarie bolagsstämma alltid bör intas i förslaget
till bolagsordning. För egen del anser jag, liksom utredningen, att tiden för
hållande av stämman är tillräckligt preciserad genom bestämmelsen i 9 kap. 5 §
att ordinarie stämma måste hållas inom sex månader från räkenskapsårets utgång.
Gällande
lag innehåller en uppräkning av sådana bestämmelser i bolagsordningen genom
vilka man kan avvika från lagen. Någon motsvarighet härtiU finns inte i milt
förslag. Detla innebär att i bolagsordningen kan införas alla slags
bestämmelser under förutsättning att beslämmelsema i fråga inte står i strid
med aktiebolagslagen eller annan lag eller författning. Jag anser det inte
nödvändigt ätt, såsom föreslagils
Prop.
1975:103 298
av
näringslivel, i paragrafen särskilt ange att i bolagsordningen kan införas
även andra beslämmelser, i den mån detta inte strider mot lag. Jag vill tUlägga
att det i del särskilda fallet kan vara svårt att avgöra i vad mån en
bolagsordningsbestämmelse strider mot aktiebolagslagen eller gmnderna för
denna. Avgöranden av det slaget får fattas i den praktiska rättstillämpningen.
5
§
Paragrafen
innehåller vissa bestämmelser om teckning av aktie och om ogUtighet av
aktieteckning.
Paragrafen
bygger på den nu gällande principen att ingen skall kunna med bindande verkan
förplikta sig att delta i en bolagsbildning förrän under stiftelseförfarandet
de åtgärder har vidtagits som föreskrivs i lagen i syfte att ge aktielecknaren
underlag för bedömning av bolaget. Paragrafen innehåller däremot inte några
regler om verkan av vanliga civilrättsUga ogillighetsanledningar, t. ex. tvång,
svek, misslag, bristande rättslig handlingsförmåga etc. Aklietecknare torde
dock inte efter bolagets registrering kunna gentemot bolaget åberopa att hans
aktieteckning tillkommit under sådana omständigheter som enligt allmänna
regler föranleder ogUtighet bara i förhållande till ondtroende medkonlrahenl.
Sådana ogiltighetsgrunder som gäller mot medkonlrahenl oberoende av dennes goda
tro, t. ex. omyndighet, torde dock av aktietecknaren kunna åberopas även efler
registreringen.
Teckning
av aktie skall enligt första stycket ske på stiftelseurkunden eller på
teckningslista som innehåller avskrift av stiftelseurkunden. Felaktiga
avskrifter av stiftelseurkunden i teckningslistan kan naturligtvis föranleda
att aktietecknaren kan göra sig fri från sin förpliktelse enligt teckningen.
Stiftarna kan i sådant fall bli skadeslåndsskyldiga.
Om teckning inte sker på
föreskrivet sätt, blir enligt gällande lag teckningen ogUlig, men ogilligheten
upphör om bolaget registreras och anmälan om ogUtigheten hos
registreringsmyndigheten inte skett dessförinnan. Enligt departementsförslaget
kan bolaget inte göra teckningen gällande, om aktielecknaren anmäler felet hos
registreringsmyndighelen före bolagets registrering. Det är alltså fråga om en
regel till skydd för aktietecknare. Det skulle, som utredningen påpekat, kunna
leda tUl för tecknaren oskäliga resultat om ett fel vid teckningen medför att
bolaget när som helst före bolagets registrering, även efter det att
aktietilldel-ning skett och kanske beslut om bolagets bildande fattats, kan
stryka teckningen. Den naturliga åtgärden för stiftarna resp. styrelsen måste
vara att göra tecknaren uppmärksam på felet och förhöra sig om huruvida
tecknaren vUl komplettera sin teckning så att den blir ovillkorligen bindande.
Godtas teckningen utan sådana åtgärder från stiftarens eller styrelsens sida,
kan skadeståndsskyldighet uppkomma i förhållande till aktietecknaren.
Prop. 1975:103 299
Om registreringsmyndighet vid sin granskning av
anmälningen för registrering av bolaget finner att teckning skett på
stiftelseurkund eller teckningslista som inte är upprättad på föreskrivet sätt,
skall bestämmelserna i 18 kap. 4 § tillämpas.
Enligt 3 § sista stycket är villkor för teckning av aktie
som inte överensstämmer med stiflelseurkunden utan verkan mot bolaget. I andra
stycket förevarande paragraf regleras den rättsliga situationen för den som har
tecknat aktie med ett sådant vUlkor som saknar verkan mot bolaget. Själva
aktieteckningen blir ogiltig. Om ogiltigheten inte anmäls hos
registreringsmyndighelen före bolagels registrering, blir aktieteckningen
bindande men villkoret bortfaller. Skulle registreringsmyndigheten finna att
teckning skett med villkor som inte stämmer med stiftelseurkunden, tillämpas 18
kap. 4 §.
Paragrafens
tredje stycke innehåller en regel som saknar motsvarighet i gällande lag.
Enligt stycket kan aklietecknare inte efler bolagels registrering som grand
för aktieteckningens ogiltighet åberopa att villkor i stiftelseurkunden inte
har uppfyllts. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att aktiekapitalet
efter bolagets registrering minskas genom att aktieteckning blir ogiltig på
grund av att bolaget underlåter att uppfylla villkoret. Bestämmelsen medför
däremot inte alt tecknaren betages rätt att påfordra att bolaget uppfyller
villkoret.
6§
I förevarande paragraf ges regler om tilldelning av aktier
till tecknarna. Paragrafen har hämtats från utredningsförslaget, vilket inte
föranlett några kommentarer under remissbehandlingen.
Enligt gällande lag ankommer det på konstituerande stämma
att besluta om tilldelning av de aktier som stiftarna inte tecknar själva före
framläggandet av teckningslistan. Stiftare kan dock i teckningslistan
förbehålla sig rätt att själva beslula om tilldelningen.
Jag delar
ulredningens uppfattning att det är praktiskt lämpligast alt stiftarna får
avgöra om aktieteckning skall godtas och hur många aktier som skall tilldelas
tecknaren. Har stiftare angett i stiftelseurkunden att han tecknar visst antal
aktier, måste dock enligt första stycket minst detta antal tilldelas honom. Som
tidigare nämnts kräver förslaget inte att stiftarna tecknar aktier eller att
den teckning stiftama ändå kan ha gjort redovisas i stiflelseurkunden eller
teckningsUslan.
Men om stiftare i själva stiftelseurkunden tillkännagivit
alt han tecknar visst antal aktier, skall alltså minst detta antal tiUdelas
honom. Regeln tjänar endast till övriga aktietecknares skydd. Om samtiiga
aktietecknare medger det, behöver den därför inle efterföljas.
Om det finns flera stiftare, måste liksom enligt gällande
rält dessa vara ense vid beslut om aktietilldelningen liksom vid aUa andra på
stiftama ankommande beslut som föreskrivs för att genomföra bolagsbildningen.
FöreUgger inte sådan enighet förfaller bolagsbildningen.
Prop.
1975:103 300
Beslul om avvikelse från aktieteckningen kan innebära
antingen atl tecknaren inte alls tilldelas aktier eller också att han tUldelas
ett mindre antal än han tecknat. Aktieteckning för vilken tilldelning inte sker
förfaller. Har aktier inte tilldelals aktietecknare enligt aktieteckningen,
skaU enligt andra stycket stiftarna utan dröjsmål underrätta aktielecknaren
därom.
Aktieteckning och tilldelning av aktier kan äga rum fram
till röstningen om bolagets bUdande.
7 §
Paragrafen motsvarar utredningens förslag.
Förslaget i denna och följande paragraf innebär åtskilUga
ändringar av nuvarande bestämmelser om konstituerande stämma. SimultanbUdning
tillåts. De särskilda bestämmelserna för kallelse till konstituerande stämma
och för stora delar av proceduren vid konstituerande stämma har tagits bort. I
stället hänvisas lill vad som gäller för vanlig bolagsstämma. Konstituerande
stämmans kompetens att göra ändring i förslaget till bolagsordning i
stiftelseurkunden vidgas. Kravet på röstmajoritet för beslut om bolagels
bildande minskas.
I första stycket föreskrivs alt beslut om bolagels
bildande fattas på konstituerande stamma. Detta gäller vid såväl simultan- som
successivbildning.
Andra stycket innehåller den nya regeln om
simultanbildning. Skillnaden mellan förfarandet vid simultanbUdning och vid
successivbildning är den att simultanbUdning kan ske utan att kallelse till den
konstituerande stämman utgått och därmed utan att avtal och andra handlingar
rörande bolagsbUdningen under viss i kallelsen angiven tid före stämman
hållits tUlgängliga för aktietecknama. För att skydda aktielecknarna uppställs
emellertid i detta stycke såsom förutsätining för simultanbUdning att alla
aktier tecknas vid stämman och att alla godtagna aktietecknare är ense.
Som tidigare nämnts behöver inte stiftarna teckna aktier.
Upprättande av stiflelseurkund och beslut om bolagets bildande behöver inte
heller ske samtidigt. Vanligtvis torde simultanbildning komma att gå tUl så att
stiftelseurkunden iordningställs av någon yrkesmässig bolagsbildare. I samband
därmed undertecknas stiflelseurkunden av stiftaren, eller stiftarna, varefter
konstituerande stämma hålls och aktietecknama tecknar alla aktierna. De
godtagna aktietecknarna måste fatta enhälligt beslut om att anta bolagsordningen
och att bUda bolaget. Bestämmelsen i 9 § första stycket om att bolaget skall
anmälas för registrering inom sex månader efter stiftelseurkundens
undertecknande måste naturligtvis iakttas.
Sker ej simultanbUdning, skall enligt tredje stycket stiftarna
kalla aktietecknama tUl konstituerande stämma enligt föreskrifterna i för-
Prop.
1975:103 301
slaget
tUl bolagsordning om kallelse tiU bolagstämma. Bestämmelsema i 9 kap. 9 § om
kaUelse till ordinarie bolagsstämma äger motsvarande tillämpning. Sättet och
tiden för kallelsen skall som tidigare nämnts anges i stiftelseurkunden. Av 9 §
första stycket följer att konstituerande stämma måste hållas inom sådan tid
att registreringsanmälan kan ske sex månader efter stiflelseurkundens
undertecknande.
Enligt andra punkten av
förevarande stycke skall teckningslistorna och de handlingar som
stiftelseurkunden hänvisar tUl genom stiftarnas försorg hållas tUlgängliga för
aktietecknarna under minst en vecka före stämman på plats som angivils i
kallelsen. De handlingar som jämte teckningslistorna skall håUas tUlgängliga är
de avtal och räkenskapshandlingar som omtalas i 3 § fjärde stycket.
Om
successiv teckning sker på stiftelseurkunden skall naturligtvis denna i stället
för teckningslistor hållas tillgänglig.
På den konstituerande
stämman skall enligt fjärde stycket stiftarna lägga fram stiftelseurkunden i
huvudskrift och de handlingar som hållits tillgängliga för aktielecknarna
enligt tredje stycket. Stiftarna skall vidare lämna uppgift om antalet aktier
enligt godtagna teckningar, aktiernas fördelning mellan tecknarna och det
belopp som inbetalats på aktierna. Dessa uppgifler kan ha betydelse i vissa
fall för aktietecknama tiU bedömning av frågan om bolaget bör bUdas. Särskilt
kan detta vara fallet, om någon betalningstermin gått ut före konstituerande
stämman. Stiftarnas nu berörda uppgifter skall införas i protokollet.
8
§
Mitt
förslag överensstämmer med utredningens.
Enligt
första stycket är frågan om bolagets bildande förfallen, om det vid
konstituerande stämma inte visas att teckning och tilldelning av aktier skett
motsvarande aktiekapitalet eller minimikapitalet enligt stiftelseurkunden.
Liksom enligt gällande rätt kan alltså någon nedsättning av aktiekapitalet
eller minimikapitalet inte ske vid konstituerande stämma. Detta sammanhänger
med att uppgifterna i stiftelseurkunden om aktiekapitalet eller
minimikapitalets storlek har betydelse för aktietecknare när de vid
aktieteckning bedömer det tillämnade bolagels ekonomiska föratsättningar. Det
kan också ha betydelse för tredje man som överväger att sluta avtal med dem som
företräder det tillämnade bolaget.
Har
frågan om bolagets bildande förfallit skall återbetalning ske enligt 12 § andra
stycket.
Andra
stycket innehåller regler om konstituerande stämmans kompetens att ändra
förslaget till bolagsordning och bestämmelserna i stiftelseurkunden i övrigi
samt den ordning vari beslut härom skall fattas. Liksom enligt gällande lag
skall fråga om sådan ändring prövas innan beslut om bolagets bildande fattas.
Förslaget tillåter emellertid konstituerande stämman att i större utsträckning
än f. n. göra sådana ändringar. Enligt
Prop. 1975:103 302
gällande
lag skall vid kvalificerad bolagsbildning de särskilda bestämmelserna härom i
stiftelseurkunden godkännas särskUt. Mitt förslag föreskriver inga andra
begränsningar i rätten att ändra stiftelseurkunden än att i vissa fall samtliga
stiftares och aktietecknares samtycke fordras. Sålunda krävs samtycke av alla
stiftare och tecknare till ändring i den egentliga stiftelseurkunden, dvs.
stiftelseurkunden utom förslaget till bolagsordning. Samma krav ställs
beträffande dels vissa ändringar i bolagsordningen, dels sådana ändringar som
inte vederbörligen angetts i kallelsen till stämman.
Ändring av förslaget till
bolagsordning beslutas i samma ordning som skolat gälla för beslut om ändring i
bolagsordningen, om förslaget antagits. Detta följer av femte stycket.
Ändringsbeslut skaU alltså fattas enligt 9 kap. 14 eller 15 §, och om
förslaget till bolagsordning innehåller föreskrifter om ytterligare viUkor för
ändring av bolagsordningen skall dessa föreskrifter iakttas, även om ändringen
skulle gälla just den bestämmelsen i bolagsordningen som föreskriver särskilt
villkor för ändring.
Om ändringsförslaget ej
anges i kallelsen på föreskrivet sätt, fordras som nämnts även samtycke av
samtliga stiftare och aktietecknare. Av hänvisningen till 9 kap. 9 § tredje
stycket följer att ärende som avser ändring av bolagsordningen skall anges till
sitt huvudsakliga innehåll i kallelsen.
Till skillnad mot gällande
lag tillåts enligt förslaget beslut om höjning av aktiekapitalet. Det har
nämligen ansetts värdefullt att kunna utnyttja ett genom överteckning visat
intresse för bolagsbildningen till att ge bolaget en säkrad ekonomisk gmndval.
Beslut om höjning av aktiekapitalet kräver dock samtycke av alla stiftare och
aklietecknare.
Beträffande
ändring i den egentliga stiftelseurkunden innebär förslaget att de i 3 §
angivna bestämmelserna kan ändras med samtycke av samtliga stiftare och aktietecknare.
I motsats till gällande lag krävs alltså sådant kvalificerat samtycke för
ändring av uppgifter om teckningskurs och betalningstermin.
Vid
successivbUdning fordras enligt tredje stycket för beslut att bilda bolaget att
de aktietecknare som röstar för beslutet representerar dels mer än hälften av
de avgivna rösterna, dels två tredjedelar av de vid stämman företrädda
aktierna.
Om
inte den angivna majoriteten uppnås, är frågan om bolagets bildande förfallen.
Återbetalning av inbetalat aktiekapital skall då ske.
Förslaget
innebär inte att beslut om bolagsbildningen måste fattas omedelbart.
Konstituerande stämma kan ajourneras enligt reglerna för vanlig bolagsstämma.
Uppskovet får dock inte medföra att den i 9 § första stycket angivna tiden för
registrering överskrids.
I
fjärde stycket föreskrivs att styrelse och revisorer skall väljas när
aktiebolaget är bUdat. Sker inte val av styrelse och revisorer på konsti-
Prop.
1975:103 303
tuerande stämman, måste snarasl möjligt inkallas extra
stämma för detta ändamål. Den yttersta tidsfristen härför framgår av 9 § första
stycket, eftersom det ankommer på styrelsen att göra anmälan för registrering.
I femte
stycket anges att i fråga om konstituerande stämma skall i övrigt i tillämpliga
delar gälla föreskrifterna om bolagsstämma i denna lag och bolagsordningen.
Eftersom
stiftare fyller samma uppgifter under bildningsstadiet som tUlkommer
styrelseledamöter när bolaget är bildat får stiftarna under stämman fungera som
styrelse till dess styrelseledamöter har valls.
9 §
Första och fjärde styckena överensstämmer i stort med
utredningsförslaget. Andra och tredje styckena har däremot ändrats väsentligt
vilket sammanhänger med det av mig tidigare (13.3) motiverade skärpta kravet på
inbetalning av aktiekapitalet såsom vUlkor för registrering av bolaget.
Enligt första stycket skall bolaget anmälas för
registrering senast sex månader efter stiflelseurkundens undertecknande. Enligt
gällande lag skall i teckningslistan anges den tid, högst sex månader från
regislre-ringsmyndighetens godkännande, inom vilken konstituerande stämma skall
hållas. Ansökan om bolagets registrering skall sedan göras inom ytterligare sex
månader efter den i teckningslistan angivna tiden. Tidsmarginalen för hållande
av konstituerande stämma är således snävare enligt mitt förslag. Härav följer
att aklietecknare är bundna av sin aktieteckning under en tid av maximalt sex
månader, i praktiken i allmänhet under kortare tid.
Andra stycket innehåller en definition av begreppet
bolagets aktiekapital samt regler om när bolaget kan registreras. Med bolagels
aktiekapital förslås sålunda det sammanlagda nominella beloppet av tecknade
och tUldelade aktier efter avdrag för aktier som enligt 11 § förklarats
förverkade och ej övertagits av annan. För alt bolaget skall kunna registreras
måste, ulöver vad som annars följer av lagen,
1.
bolagets
aktiekapital uppgå lill det i bolagsordningen angivna aktiekapitalet eller
minimikapitalet,
2.
hela det belopp
som skall betalas i pengar för de aktier som ingår i bolagels aktiekapital vara
inbetalat på räkning hos svenskt bank-Lnstitut,
3.
all
apportegendom ha tUlförts bolaget,
4.
yttranden
företes dels från bankinslilut om att det vid 2 angivna villkoret har
uppfyllts, dels från auktoriserad eller godkänd revisor om att föreskrifterna
vid 3 har följts samt att egendomen inte är övervärderad och att den är eller
kan anlas bli till nytta för bolagels verksamhet.
20 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop.
1975:103 304
Inbetalning
i pengar måste alltså göras genom insättning på räkning hos svenskt
bankinstitut. Detta gäller även eventuell överkurs. Av 12 § följer att
inbetalade belopp är bundna på bankräkningen tUl dess styrelse har valts.
Aktiebolag måste ha en
firma. Reglerna om firma finns dels i 16 kap. dels i firmalagen (1974: 156).
Att de firmarällsliga reglerna kan innebära hinder mot registrering av bolaget
följer av 16 kap. 1 §.
Genom
registreringen blir enligt tredje stycket bolagets aktiekapital fastställt (det
registrerade aktiekapitalet). Aktier som enligt 11 § förklarats förverkade och
ej övertagits av annan blir därvid ogiltiga.
I
fjärde stycket föreskrivs att frågan om bolagets bildande är förfallen, om
anmälan för bolagets registrering inte sker inom den i första stycket angivna
tiden eller om registrering genom lagakraftägande beslut vägrats. När frågan om
bolagets bUdande förfaller, är naturligtvis aktieteckning inte längre
bindande. Har inbetalning på aktie skett, skall den återbäras.
Återbäringsreglerna i andra punkten överensstämmer i sak med gällande lag. Styrelseledamötema
ansvarar enligt punkten solidariskt för återbetalningen av det belopp som
inbetalats på tecknade aktier jämte uppkommen avkastning med avdrag för
kostnader på grund av styrelsens åtgärder för att erhålla tecknat aktiebelopp
eller annat utfäst tUlskott. Detsamma gäller i fråga om apportegendom som
tillförts bolaget.
10
§
Enligt
ulredningens förslag kan kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot
fordran hos bolaget ske endast om styrelsen medger det. Sådant medgivande får
ej lämnas, om det skulle vara till skada för bolaget eller dess borgenärer.
Det
föreslagna principiella förbudet mot kvittning har sin grund i att
aktiekapitalet, i den del det består av fordringar hos aktietecknare, bör komma
alla bolagets borgenärer tillgodo i händelse av att bolaget visar sig vara
insolvenl. Det bör inte genom kvittningsrätt kunna förbehållas någon eller
några av borgenärerna. Denna uppfattning kan jag i och för sig ansluta mig
till. Jag vill emellertid gå ett steg längre och uppställa ett absolut förbud
mot kvittning vid bolagsbUdning. Jag har tidigare förordat att hela det
penningbelopp som skall betalas för tecknade aktier skall finnas på bankräkning
när bolaget registreras. Detta system föratsätter att aktietecknama verkligen
betalar och inte infriar sin skuld på grand av aktieteckningen genom kvittning.
I första stycket föreskrivs därför att kvittning av skuld på grund av
aktieteckning mot fordran hos bolaget inte får äga rum.
Enligt
andra stycket kan fordran på aktiebelopp ej av bolaget överlåtas eller
pantsättas. Samma skäl som talar för att kvittningsrätt inte bör tUlkomma
aklietecknare kan åberopas för alt en förbindelse till
Prop. 1975:103 305
bolaget
för obetalt aktiebelopp inte får överlåtas eller pantsättas och därigenom löpa
risken alt bli föremål för utmätning för fordran hos bolaget.
Om en inte fullt inbetald
aktie överlåts, blir förvärvaren enligt tredje stycket gentemot bolaget
ansvarig för återstående inbetalning, när han anmält sig för införing i
aktieboken. Liksom enligt gällande lag svarar överlåtaren tillsammans med
förvärvaren för återstående inbetalning på aktien. Sådan överlåtelse som avses
i stycket kan inle äga rum efler registreringen av bolaget, efiersom aktierna
måsle vara lill fullo betalda innan registrering kan få ske. Däremot kan en
sådan överlåtelse tänkas äga rum efler det att bolaget bildals men innan
registrering har skett (jfr reglerna i 3 kap. 5 § om interimsbevis).
Nuvarande
lag innehåller bestämmelser om skyldighet för aktietecknare att till bolaget
avlämna skriftlig förbindelse på belopp som ännu inte betalats för aktien.
Förbindelsen är avsedd att utgöra ett lätthanterligt bevismedel, om bolaget
vill genom lagsökning få ut beloppet. Förslaget innehåller inte någon
motsvarande regel. Samma resultat kan nås genom att i stiftelseurkunden
föreskrivs att aktietecknama skall vara skyldiga att avlämna förbindelse på det
belopp som återstår att belala för aktien. Därvid kan också föreskrivas att
underlåtenhet att avlämna förbindelsen medför att hela det belopp som skall
betalas för aktien omedelbart förfaller till betalning.
11
§
Paragrafen
reglerar förfarandet när betalning på aktie inte fullgörs i rätt tid.
Gällande rätt. Enligt
gällande lag kan styrelsen vid försummad inbetalning av tecknat belopp
förklara aktien övertagen av annan, som anmält sig villig därtill, eller
förklara aktien förverkad. Båda dessa åtgärder skall föregås av ett
anmaningsförfarande i närmare angiven ordning. Överlagandeförklaring medför att
aktietecknaren förlorar sin rätt till aktien och att denna överförs till
övertagaren. Denne får därmed samma betalningsansvar och i övrigt samma
ställning som om han tecknat aktien. Han skall alltså inbetala hela det för
aktien tecknade beloppet. Den från vUken aktien övertagits har inte rätt att återfå
vad han inbetalat på aktien förrän övertagaren till fullo betalat det tecknade
beloppet. Förverkandeförklaring innebär att aktien upphör att existera. Vad som
betalats på aktien kan inte återfordras.
Utredningen.
Förslaget behåller i stort sett gällande rätts system. Enligt förslaget kan
styrelsen vid betalningsförsummelse förklara aktien förverkad för den
betalningsskyldige. Sådan förverkandeförklaring skall föregås av särskild
anmaning.
Anmaningen
skall enligt utredningsförslaget innehålla ett meddelande om att aktien kan
förklaras förverkad. Anmaningen skall göras i
Prop. 1975:103 306
rekommenderat brev, om den betalningsskyldiges adress är
anmäld till bolaget, och annars genom kungörelse i tidning inom den ort där styrelsen
har sitt säte. Innan förverkad aktie blir ogiltig kan styrelsen enligt
förslaget låta annan överta förverkad aktie jämte betalningsansvaret för det
tecknade beloppet.
Elt förverkande innebär alltså enligt förslaget att den
betalningsförsumlige förlorar sin rätt till aktien och att aktien består
fastän för tillfället utan ägare. Styrelsen har dock möjlighet att vid
försummad inbetalning av tecknat belopp förklara, att annan skall överta
aktien.
Utredningsförslaget
innebär liksom gällande lag att, om den som övertar aktien betalar denna tUl
fullo, den ursprunglige aktietecknaren har rält att få tillbaka vad han kan ha
betalt på aktien. Skulle ingen annan överta förverkad aktie och fullgöra
betalningen, kan bolaget enligt förslaget kräva ersättning av aktietecknaren
med en femtedel av det belopp som skall betalas för aktien. Om aktietecknaren
har betalt mera, har han alltså rätt att få tillbaka överskjutande belopp.
Detla innebär en ändring i förhållande till gällande lag enligt vUken
aktielecknaren går föriustig allt han har betalat på aktien. Utredningen har
nämligen intagit den ståndpunkten att gällande lag leder till obilliga
resultat. Den förordade femledelsregeln är en schablonregel som uppställs av
utredningen för alt undvika de praktiska komplikationer som skulle uppkomma,
ifall aklielecknarens betalningsskyldighet bestämdes lill skUlnaden mellan full
betalning för aktien och aktiens värde vid förverkandet.
Förslaget innehåller inte någon motsvarighet till
gällande, enligt utredningen aldrig tillämpade, bestämmelse om att
aktietecknare är skyldig att trots förverkande fullgöra återstående inbetalning
på aktie, om bolaget inom viss tid går i konkurs och borgenärernas rätl är
beroende av att inbetalning sker.
Remissyttrandena. Näringslivet och advokatsamfundet godtar
bestämmelsen om att aktielecknaren gentemot bolaget skall svara för en
femtedel av full betalning för aktie, om aktie förklaras förverkad på grund av
att aktietecknaren inte i rält tid fullgjort betalning. Advokatsamfundet
påpekar dock att det saknas en regel om huruvida en sådan betalning skall föras
till bolagets bundna eller fria egna kapital. Enligt samfundets mening bör
sådan betalning föras till det bundna kapitalet och läggas tUl reservfonden.
LRF påpekar att enligt 16 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar får en
kooperativ förening förklara avgående medlems hela insatsbelopp förverkat i
samtliga de fall som inte täcks av föreningslagens minoritetsskydd. Det kan
därför enligt LRF inle vara rimligt att i aktiebolagslagen generellt utgå från
att ett förverkande av vad som har inbetalts på tecknad aktie alltid skall
vara obilligt. Detta skulle nämligen innebära etl principiellt förkastande av
föreningarnas motsvarande rätt enligt föreningslagen. Det kan finnas
situationer där aktielecknaren liksom föreningsmedlemmen rimligen bör
Prop.
1975:103 307
anses vara så bunden av sin teckning att han skall vara
skyldig inbetala hela beloppet. LRF förordar därför att man behåller gällande
regel om att aktielecknaren inte kan återfordra vad han inbetalat på aktien när
aktien förklaras förverkad därför att betalning på den inte har fuU-gjorts i
rätt tid. Svea hovrätt påpekar att det inte framgår av lagtexten om
förverkandepåföljden skall avse hela den aktiepost som den betalningsförsumlige
har tecknat eller bara det antal aktier som inte täcks av betalning som har
gjorts på föreskrivet sätt. Hovrätten ifrågasätter vidare om inte frågan
humvida aklietecknaren helt eller delvis skall kunna återfordra inbetalat
belopp bör avgöras efter omständigheterna i det särskilda fallet.
Hovrätten för Västra Sverige påpekar att enligt cirkulär
(1971: 507) annonsering innehållande information avsedd för medborgare i visst
område skall ske i samtiiga dagstidningar, som har en spridning av någon
betydenhet inom området. Det framgår enligt hovrätten inte klart om
annonseringen enligt utredningsförslaget måste ske i flera tidningar i orten
eller om kungörelse i en tidning är tillräcklig.
Föredraganden. En aktieteckning innebär att bolaget får en
fordran på aktietecknaren motsvarande det tecknade beloppet. Av allmänna regler
följer atl styrelsen har rätt att utkräva förfallna tecknade belopp. Bolaget är
också berättigat till dröjsmålsränta enligt bestämmelserna i 9 kap. 10 §
handelsbalken. Förslag om ändring av dessa senare beslämmelser har nyligen
framlagts av köplagsulredningen (SOU 1974: 28). Detla förslag bereds f. n. inom
justitiedepartementet.
Jag är ense med utredningen om att styrelsen bör ha
möjlighet att välja mellan att utkräva tecknade belopp eller förklara teknade
aktier förverkade. Styrelsen bör också ha möjlighet att låta annan överta förverkad
aktie och betalningsansvaret för det tecknade beloppet. I valet mellan olika
vägar har styrelsen givetvis att iaktta bolagets bästa.
Det står enligt min mening klart att den ursprunglige
aktietecknaren bör befrias från sitt betalningsansvar, om hans aktier
förklarats förverkade och övertagits av annan som erlagt full betalning för
aktierna. Har full betalning inle erlagts av annan som övertagit aktierna,
uppkommer frågan i vilken ulslräckning den ursprunglige aktielecknaren bör vara
skyldig att fullgöra sina förpliktelser mot bolaget trots att aktierna förverkats.
Enligt min mening är det svårt att åstadkomma en regel som ger ett rättvist
resultat för alla tänkbara situationer. Om en slor del av hela akliebeloppet
har inbetalats och aktietecknaren på grund av t. ex. ekonomiska svårigheter
inte kan fullfölja sitt åtagande, kan det vara oskäligt att hela det inbetalade
beloppet blir förverkat. Ett sätt att lösa frågan skulle vara att avgöra den
efler omständigheterna i det särskilda fallet. Detta är emellertid inte heller
särskilt tillfredsställande, eftersom en sådan påföljd som förverkande och dess
rättsverkningar principiellt setl bör vara klart reglerad i lagen, så att både
aktietecknare och bolaget
Prop. 1975:103 308
kan
beräkna följderna av underlåten betalning på aktier. Den av ulredningen
föreslagna bestämmelsen att bolaget kan kräva ersättning med en femtedel av det
belopp som skall betalas för aktien, synes mig kunna utgöra en i huvudsak
lämpUg schablonregel. Man bör också ha i minnet att frågor om förverkande av
aktier och därmed jämställda åtgärder är mycket sällsynta. Jag vill därför
biträda utredningsförslaget på denna punkt. Även i övrigt ansluter jag mig till
förslaget.
I
enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första stycket att styrelsen kan
en månad efter anmaning förklara aktie förverkad, om betalning på aktien inte
fullgjorts i rätt tid. Anmaningen, som skall innehålla meddelande att aktien
kan förklaras förverkad, sker genom avsändande av rekommenderat brev, om den
betalningsskyldiges adress är angiven vjd aktieteckningen eller införd i
aktieboken eller annars anmäld till bolaget och i annat faU genom kungörelse i
tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte. Underrättelse om anmaningen
skall genast sändas till den som för aktien är införd som panthavare eUer
uppdragstagare i förteckning enligt 3 kap. 12 §.
Eftersom
en förverkandeåtgärd inte medför att aktien upphör att existera, bör en
förverkad aktie inle avföras ur aktieboken. Däremot bör i aktieboken antecknas
att aktien har förverkals för aktietecknaren. När registrering sker, blir
däremot enligt 9 § tredje stycket förverkad aktie ogiltig, om den inte har
övertagits av annan.
Enligt
andra stycket kan styrelsen innan förverkad aktie blivit ogiltig låta annan
övertaga aktien och betalningsansvaret för det tecknade beloppet.
Övertagande
av aktie innebär att den övertagande träder i aktietecknarens ställe och
alltså svarar för inbetalning av hela det belopp som skall betalas för aktien.
Övertagande av förverkad aktie kan ske till dess aktien blivit ogiltig enligt 9
§ tredje stycket.
Om
aktie förklaras förverkad och inte övertagits av annan som erlagt full
betalning, skall enligt tredje stycket den, för vilken aktien förverkals,
gentemot bolaget svara för en femtedel av full betalning för aktien. Av 12 kap.
4 § följer att betalda belopp skall läggas till reservfonden.
Paragrafen
innehåller inte några särskilda bestämmelser för det fallet att den försumlige
aktietecknaren tecknat flera aktier och fullgjort en del av sin
betalningsskyldighet. I ett sådant fall får efter omständigheterna avgöras om
den gjorda inbetalningen skall anses utgöra full betalning för en eller några
aktier eller utgör en delbetalning av hela aktieposten. I det senare fallet får
hela aktieposten förklaras förverkad.
12
§
Paragrafen
anger hur inbetalning av aktiekapitalet skall ske.
Inbetalning
i pengar på aktie i samband med bolagsbildningen kan fullgöras endast genom
insättning på bankräkning. Bankräkningen skall ha öppnats av stiftare för
mottagande av inbetalning på aktier i bolaget.
Prop.
1975:103 309
På
räkningen insatt belopp får inte för bolaget lyftas innan styrelse valts och
hela det tecknade beloppet betalats in till banken. Att betalning ej erlagts
för förverkad aktie utgör dock ej hinder för att det tecknade beloppet lyfts.
Har frågan om bolagels bildande förfallit eller är aktieteckning eljest inte
bindande, skall dock återbetalning tillsammans med gottgjord ränta ske lill
aktielecknarna.
Bestämmelserna
innebär att inbetalning på bankräkning är den enda tillåtna formen för kontant
betalning på aktie. Stiftama får inle disponera över medel som inbetalts för
tecknade aktier innan styrelse har valts. Detla har betydelse bl. a. för
aktietecknamas säkerhet men också för att skapa garantier för att bolaget
verkligen tUlförs pengar molsvarande aktiekapitalet.
En
särskild fråga är hur inbetalning på aktie görs när det är fråga om
apportbildning. Den frågan regleras inte närmare i förslaget. Allmänna
förmögenhetsrätlsliga regler blir därigenom tillämpliga. Normall torde fordras
att aktietecknaren har vidtagit sådana åtgärder i fråga om apportegendomen som
i allmänhet fordras för all äganderättsövergång skall vara gällande mot tredje
man. Är det fråga om lösöre eller löpande värdepapper, skall alltså egendomen i
fråga ha överförts i stiftarnas eller styrelsens besittning.
Skall
återbetalning ske enligt 9 § fjärde stycket, får styrelsen, om sådan finns,
anses behörig och skyldig att för återbetalningen till aktielecknarna
disponera över medel som innestår på bankräkning av ifrågavarande slag. Skulle
inbetalning på räkningen ha skett före konstituerande stämma och
bolagsbildningen förfalla enligt 8 §, får aktietecknare, som betalat in på
räkningen, anses kunna själv av banken återfordra inbetalade belopp jämte
ränta därå.
13 §
Paragrafen
har med ett par mindre redaktionella jämkningar hämtats från
utredningsförslaget. Den reglerar verkan av rättshandlingar för bolaget före
dess registrering.
Gällande
lag utgår ifrån den allmänt erkända grundsatsen att aktiebolag vinner
rättskapacitet först genom registreringen. Denna princip slås fast i första
stycket. Innan aktiebolag registrerats kan det inte förvärva rättigheter eller
ikläda sig skyldigheter och inte heller söka, kära eller svara inför domstol
eller annan myndighet. Liksom f. n. har styrelsen dock möjlighet alt
dessförinnan vidta nödvändiga åtgärder för att få aktietecknarna att fullgöra
sina skyldigheter vid aktieteckningen. Styrelsen kan sålunda föra talan i mål
rörande bolagsbildningen och eljest vidta åtgärd för att erhålla tecknat
aktiebelopp eller annat utfäst tillskott. Det kan anmärkas att rätt att föra
talan mot aktietecknare om utbekommande av tecknat aktiebelopp inte tillkommer
stiftare, även om betalningsterminen för aktie utgår före den konstituerande
stämman.
Prop. 1975:103 310
Uppkommer
förpliktelser genom åtgärd på bolagets vägnar före registreringen, svarar
enligt andra stycket de som deltagit i åtgärden eller beslutet därom
solidariskt för förpliktelsen.
Innan
beslut på konstituerande stämma fattats om aktiebolags bildande och val av
styrelse ägt rum, kan det förekomma att åtgärd vidtas av stiftarna för det
under bildning varande bolaget. Stiftare som vidtagit åtgärden eller deltagit
i beslutet därom ådrar sig alltså personlig ansvarighet. Sedan styrelse valts,
kan åtgärd på bolagets vägnar företas av styrelsen, verkställande direktör
eller annan ställföreträdare för bolaget. Vidtar styrelsen, verkställande
direktör eller särskild firmatecknare före registreringen åtgärd för bolaget,
drabbar personlig, solidarisk ansvarighet för uppkommande förbindelser dem, som
deltagit i åtgärden eller beslutat därom. Innan bolaget registrerats, kan, utom
konstituerande stämma, extra stämma hållas för exempelvis val av styrelse och
revisorer. Om aktieägare deltar vare sig på stämma med aktieägarna eller på
annat sätt i beslut om företagande av åtgärd, ådrar även han sig en personlig
ansvarighet.
När
bolaget registrerats, övergår enligt andra punkten ansvaret för förpliktelse
som sagts nu på bolaget, om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller
tillkommit efler det bolaget bildats. Denna regel om ansvarels övergång på
bolaget har en vidare verkan än gällande lags regel. Enligt gällande lag binds
bolaget genom registreringen endast av sådana avtal som ingåtts av styrelsen,
verkställande direktör eller firmatecknare dvs. företrädare för bolaget som
utsetts sedan beslut om bolagets bildande fattats på konstituerande stämma.
Regeln överför alltså inte på bolaget något slag av förpliktelser på grund av
ålgärder för bolaget vilka företagits före dess bildande, inte ens om
förpliktelsen upplagils i stiflelseurkunden. Eftersom stiflelseurkunden
emellertid är känd för aktietecknarna är det rimligt att bolaget efter
registreringen svarar även för sådana förpliktelser som följer av
stiftelseurkunden.
När
förpliktelse genom registreringen övergår på bolaget följer därmed också
skyldigheten att svara för den skada som kan ha uppkommit för medkontrahenten.
Bolaget får då regressrätt mot de ansvariga.
I
detla sammanhang vUl jag kort beröra frågan om från vUken tidpunkt en som
apport tillskjuten rörelse kan redovisas i balansräkning för bolaget. Enligt
allmänna bokföringsmässiga grunder upphör den bokföringsskyldighet som kan ha
åvilat den rörelseidkare, vars rörelse utgör apportegendom, i samband med alt
rörelsen övergår tiU det vid den konstituerande stämman bildade men ännu inte
registrerade bolaget. Innan bolaget är registrerat föreligger elt slags
samfällighel (jfr Stenbeck m. fl. Aktiebolagslagen, 6:e uppl., s. 71 not 1),
som också har alt handla för den övertagna rörelsen. Enligt min mening har
denna samfällighel att uppgöra en ingångsbalansräkning för bolaget. Bolaget
kan självfallet inte anses ha drivit rörelsen under tiden innan bolaget bildades.
Prop.
1975:103 311
Rätten för den som avtalat med bolaget före registreringen
att frånträda avtalet är i sak reglerad i överensstämmelse med gällande lag. I
tredje stycket föreskrives sålunda att, om avtal för bolaget slutits före
registreringen med kontrahent som visste att bolaget inte var registrerat,
denne kan såvida annat inte följer av avtalet frånträda detta, om registreringstiden
försuttits eller registrering vägrats. Visste medkontrahenten inte att bolaget
var oregislreral, kan han frånträda avtalet innan bolaget registrerats.
Gällande
lag innehåller dels föreskrift om tidpunkten när frånträde skall anses ha ägt
rum, dels bestämmelser om skyldighet för medkontrahenten att på förfrågan ge
besked om han vill vidbli avtalet och om verkan av hans svar eller
underlåtenhet att svara. Förslagel lar inte upp motsvarande beslämmelser men
åtminstone i viss uisträckning torde allmänna rättsregler leda lUl samma resultat.
3 kap. Aktier, aktiebrev m. m. och aktiebok
1 §
Paragrafen bygger på ulredningens förslag.
I första
stycket uttalas huvudregeln alt alla aktier har lika rält. Från denna
huvudregel kan undantag enligt andra stycket göras genom beslämmelse i bolagsordningen
om alt aktier av olika slag skall finnas eller kunna ges ut. Med aktier av
olika slag åsyftas främst aktieslag som har olika rätl till andel i bolagets
tillgångar och vinst, dvs. rätt till utdelning, deltagande i nyemission vid
kapitalökning, återbäring vid nedsättning av aktiekapitalet eller utskiftning
vid bolagets upplösning. De aktier som medför viss företrädesrätt till andel i
bolagets tUlgångar och vinst brukar kallas preferensaktier och övriga
stamaktier. Olikheten mellan aktieslagen kan emellertid vara av annan än
ekonomisk art. Det vanligast förekommande fallet torde vara att aktier av visst
slag har annat röstvärde än aktier av annat slag.
Andra fall av olikheter är när vissa aktier men inte
övriga aktier är underkastade hembudsskyldighet, då visst aktieslag för sig
väljer visst anlal styrelseledamöter eller revisorer osv. Mellan aklieslagen
kan samtidigt föreligga olikhet av både ekonomisk och annan natur. Preferensaktier
kan t. ex. ha lägre röstvärde än stamaktier.
Av grundema för lagen följer vissa begränsningar av
möjligheten att göra skillnad mellan olika aktier. Ingen aktie kan berövas rält
att delta i bolagsstämma eller att klandra bolagsstämmobeslut.
Om enligt
bolagsordningen aktier av olika slag skall finnas eller kunna utges, skall
särskilt anges olikheterna mellan aktieslagen, antalet aktier av varje slag,
och om aktierna ej skall medföra lika rätt till andel i bolagels tillgångar
eller vinst, den företrädesrätt som tillkommer aktieägarna vid ökning av
aktiekapitalet enligt 4 kap.
Prop.
1975:103 312
En viktig rätt för aktieägarna är deras företrädesrätt vid
nyemission och fondemission. Normalregeln är som tidigare nämnts alt alla
aktier är likställda. Bolagsordningen kan dock bestämma något annat. Men i
detta avseende förutsätter utredningsförslaget, liksom gällande lag, att olika
företrädesrätt kan ges åt aktier endast om aktierna medför olika andel i
bolagets tillgångar och vinst. Utredningen anser nämligen att det skulle vara
oriktigt, om två aktieslag med lika rätt till andel i tillgångar och vinst men
med åtskillnad i fråga om rösträtt skulle ha olika företrädesrätt till nya
aktier vid ökning av aktiekapitalet, särskilt om det gällde fondaktier. Jag
delar denna uppfattning och anser att principen bör komma lill tydligare
uttryck i lagtexten. I sista punkten av andra stycket finns därför en
uttrycklig bestämmelse om att föreskrift om olika företrädesrätt mellan
aktieägama får meddelas endast om aktierna ej skall medföra lika räll lill
andel i bolagets tillgångar eller vinst. Jag vill tillägga att det inle
föreligger hinder mot att skapa aktieslag med ganska obetydliga skillnader i
ekonomiskt avseende samtidigt som aktieslagen får mycket stora olikheter i
fråga om företrädesrätt. Är skUlnaden mellan aktieslagen i fråga om ekonomiska
rättigheter helt minimal, bör dock en bolagsordningsbeslämmelse om väsentlig
olikhet i företrädesrätt kunna föranleda alt registrering vägras.
Om i bolaget finns aktier av olika slag där olikheten
gäller endast rösträtten, föreligger enligt förevarande paragraf inte någon
möjlighet att i bolagsordningen föreskriva olika företrädesrätt vid
kapitalökning. I sådana fall gäller enligt 4 kap. 2 § att varje aktieägare
skall ha företrädesrätt till nya aktier i förhållande till det antal han förut
äger. I registreringspraxis har principen om den lika företrädesrätten inle ansetts
strida mot bestämmelse i bolagsordningen alt vid nyemission de nya akliema
skall vara av båda slagen och fördelas så att varje aktieslag endast erhåller
nya aktier av samma slag. Förslaget innebär inte någon ändring på denna punkt.
Det kan anmärkas att bundna och fria aktier inte utgör
skilda aktieslag i den mening som avses i andra stycket.
När aktier med olika rätt i tillgång och vinst finns,
skall vid nyemission tillämpas bestämmelse i bolagsordningen om företrädesrätt
för de olika aklieslagen. Om nyemissionen kräver ändring i bolagsordningens
beslämmelse om aktiekapitalets storlek fordras en majoritet enligt 9 kap. 14 §.
För ändring av företrädesrätten krävs majoritet enligt 9 kap. 15 §.
Departementsförslaget som överensstämmer med utredningens förslag innebär i
detla hänseende viss ändring i förhållande till gällande lag, se härom
betänkandet s. 156.
Blir det fråga om att utge aktier av ett helt nytt slag,
måste vid den därför erforderliga ändringen av bolagsordningen anges vilken
företrädesrätt alt teckna eller erhålla de nya aktiema som skall tillkomma
ägare av de äldre aktierna. Vidare måste anges vilken företrädesrätt vid
Prop. 1975:103 313
senare nyemissioner eller konverteringslån som skall
tillkomma det nya aktieslaget.
Stycket upptar inte någon uttrycklig regel om
företrädesrätt vid sådan emission av skuldebrev som avses i 5 kap. I 5 kap. 2
§ anges emellertid att aktieägare har företrädesrätt såsom om emissionen av
skuldebreven gällde de aktier i fråga om vilka utbytes- eller optionsrätt föreligger.
Del betyder alt förevarande stycke blir tillämpligt även i fråga om
skuldebrevsemissioner enligl 5 kap. Det kan tilläggas att det inte är möjligt
alt belräffande företrädesrättens innehåll skilja mellan ökning av
aktiekapitalet och emission av skuldebrev enligt 5 kap.
I tredje
stycket tas upp den av utredningen föreslagna, från gällande lag hämtade regeln
att ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för
annan aktie. Bestämmelsen är tvingande. Av densamma följer att rösträttslösa
aktier är förbjudna. Den skUlnad .mellan akties andel i kapitalet och dess
andel i röstetalet som uppkommer när aktierna har olika röstvärde utjämnas i
någon mån genom att deparlementsförslaget i vissa fall utgår från att antalet
aktier enbart eller vid sidan av röstetalet är avgörande.
Det är möjligt att låta aktier av visst slag ha lägre
eller högre röstvärde i vissa frågor än aktier av annat slag. Man kan också
låta aktier av visst slag få lägre eller högre röstvärde under vissa
förutsättningar.
Fjärde stycket innehåller bestämmelser om att konvertibla
aktier får utges. I sådant fall skall i bolagsordningen anges den närmare
ordningen för omvandlingen. Det måste anges om omvandlingen skall ske automatiskt
vid viss tidpunkt eller när visst förhållande inträffar, eller om den skall
kunna påkallas av bolaget eller av aktieägaren. Självfallet skall det också i
förbehållet anges till vilket slag av aktier omvandling skall ske.
Förbehållet om konvertering skall enligt 4 § anges i
aktiebrevet. När enligt bestämmelse i bolagsordningen omvandling skall ske och
aktiebreven utbytas, är aktieägaren skyldig att ge in sitt aktiebrev och kan av
domslol åläggas att göra detta. Dessutom kan bolaget utöva påtryckning på honom
genom att enligt 17 § hålla inne på aktien fallande utdelning.
När utbyte sker av akliebrev, skall enligt 4 § det nya
aktiebrevet innehålla uppgift att det utbytts mot annat samt uppgift om dag när
äldre aktiebrevet utfärdades. Enligt samma paragraf skall det äldre aktiebrevet
makuleras.
Om förbehåll av ifrågavarande slag skall införas i en
bolagsordning, gäller vanliga regler rörande ändring av bolagsordningen. Det
betyder att om skyldighet att omvandla aktier av ett visst aktieslag och ej
endast rätt att kräva omvandling skall föreskrivas i bolagsordningen, majoritet
erfordras enligt 9 kap. 15 § tredje stycket.
Prop. 1975:103 314
Vid
den tidpunkt då aktier skall omvandlas skall omvandlingen anmälas till
registrering. I och med registreringen anses omvandlingen verkställd, även om
aktiebreven då ännu inle lämnats in för utbyte.
2 §
Paragrafen
innehåller regeln om att aktie i princip är fritt överlåtbar. I paragrafen
föreskrivs atl aktie kan fritt överlåtas och förvärvas, om inle annat följer av
lag eller bolagsordningen. Genom bolagsordningen kan rätten därtill inskränkas
endast genom lösningsförbehåll enligt 3 § eller förbehåll enligt 17 kap. 1 §
alt aktie skall vara bunden.
Paragrafen
motsvarar i sak gällande rätt. I förhållande till utredningens förslag har en
jämkning gjorts, vilket bl. a. sammanhänger med att jag av skäl som redovisats
i avsnitt 13.6 inte är beredd att förorda all överlåtelse av aktie skall kunna
vara beroende av tillstånd från bolaget.
Har
aktieägare vid sidan av bolagsordningen i ett särskilt avtal förbundit sig att
inte överlåta sina aktier eller att före överlåtelse hembjuda sina aktier till
någon avtalspart, är avtalet giltigt. Avtalet har emellertid inle någon verkan
i förhållande lill aktiebolaget utan endast mellan avtalsparterna.
3 §
I
paragrafen ges regler om den lösningsrätt vid akties övergång till ny ägare,
som kan föreskrivas i bolagsordningen.
Utredningen.
Förslaget innebär att i bolagsordningen kan intas förbehåll om lösningsrätt
till aktie som övergår till ny ägare. I förbehållet skall anges den ordning i
vilken lösningsrätt tillkommer de lösningsberätligade inbördes. Vidare skall
anges den tid inom vilken lösningsanspråk måste framställas hos bolaget. Tiden
får inte överstiga två månader från det aktiens övergång har anmälts till
styrelsen. Slutligen skall i förbehållet anges den tid inom vUken lösen skall
erläggas. Det skall ske inom tre månader från anmälan hos styrelsen om aktiens
övergång eller, om bolagsordningen inte anger lösenbeloppet eller sådan grund
för dess bestämmande atl det kan skäligen beräknas av den lösningsberätligade,
inom en månad från den senare tidpunkten då beloppet blev bestämt.
Enligt
gällande lag kan bara aktieägare vara lösningsberätligade. Lösenrätt kan utövas
endasl när aktie övergår till annan än aktieägare eller lill annan än ägare av
aktie av visst slag. Båda dessa begränsningar har slopats i
utredningsförslaget. Vidare har nuvarande bestämmelser om den tid inom vilken
lösen skall erläggas jämkats något.
Lösningsrätten
får enligt förslaget utövas endast beträffande hela antalet aktier som ingår i
ett visst förvärv, såvida annat inte är bestämt i förbehållet om lösningsrätt.
Om tUlämpningen av en bestäm-
Prop.
1975:103 315
melse i bolagsordningen om lösenbeloppet skulle vara
uppenbart obillig, kan jämkning ske. När anmälan har gjorts om hembudsskyldig
akties övergång, skall styrelsen genast skriftligen meddela delta till varje
lösningsberättigad vars postadress är införd i aktieboken eller eljest känd
för bolaget. Tvist om lösenbeloppet hänskjuts tUl avgörande av skiljemän
enligt lagen (1929; 145) om skiljemän. Part kan då klandra skUjedom genom
talan vid allmän domslol inom två månader efter det att skiljedomen delgavs parten.
I bolagsordningen kan emellertid föreskrivas att tvist om lösenbeloppet skall
avgöras på annal sätt. I de nu berörda delarna överensstämmer förslaget i
huvudsak med gällande lag, som dock inte innehåller någon jämkningsregel av det
slag utredningen förordat.
Liksom i gällande lag föreskrivs i förslaget att den till
vilken hembudsskyldig aktie har övergått inte kan utöva annan av aktien härflytande
rätt gentemot bolaget än rätl till vinstutdelning och företrädesrätt till
teckning av ny aktie vid ökning av aktiekapitalet förrän det har visat sig att
lösningsrätten inle begagnas. Rättigheter och skyldigheter på grund av teckning
som görs innan lösningsrätt har utövats övergår tUl den som löser in aktien.
Remissyttrandena. De remissinstanser som yttrat sig i
saken godtar den föreslagna utvidgningen av lösningsrätten även om på ett par
håll viss tvekan uttalas härvidlag. Advokatsamfundet framhåller att om lösningsrätt
tillerkänns andra än aktieägare, det är nödvändigt att i förbehållet noggrant
precisera den krets av personer som har lösningsrätt liksom också den inbördes
ordningen mellan de lösningsberätligade. Detta bör enligt advokatsamfundets
mening komma till klart uttryck i lagtexten. Samfundet framhåller vidare att
ulredningen inte kan antas ha avsett alt lägga hinder i vägen för mera
begränsade klausuler om lösningsrätt. Det måste sålunda vara tillåtet att
begränsa lösnings-rätlen till att gälla bara till förmån för tidigare
aktieägare liksom att begränsa dem till att avse förvärv som görs av person som
inte tidigare är aktieägare. Dessutom måste undantag kunna få göras för famUjerättsUga
fång. Advokatsamfundets inställning i fråga om begränsning av lösningsklausuler
delas av kommerskollegium, Stockholms handelskammare och Skånes
handelskammare.
Ett par remissinstanser framför synpunkter på
jämkningsregeln. Stockholms handelskammare anser det oklart hur den
lösningsberätligade skall bete sig, om han avser att påkalla jämkning. Det kan
tänkas alt han enligt förslagel under alla omständigheter måste erlägga lösen
inom den i paragrafen angivna tiden. Om bolagsordningen har fastställt lösen
till belopp långt över det verkliga värdet av aktien, kan jämkningsregeln
enligt handelskammaren i så fall bli illusorisk. Skånes handelskammare påpekar
att den tid inom vilken lösen skall erläggas bör anpassas också för det fall
när jämkningsregeln är tillämplig. Advokat-
Prop. 1975:103 316
samfundet
understryker alt vid bedömningen om jämkning skall ske måste beaktas de
omständigheter som har föranlett föreskrifterna om lösenbeloppels bestämmande.
Även om lösenbeloppet väsentligen skulle undersliga vad som, bortsett från
lösenbestämmelsen, skulle vara att anse som aktiens värde, behöver en
tillämpning av föreskrifterna i bolagsordningen inte alltid framstå som
uppenbart obillig.
Styrelsen för Stockholms
fondbörs påpekar att aktier som är föremål för hembudsskyldighet inte kan bli
börsnoterade. Hovrätten för Västra Sverige framhåller atl, om skiljeförfarande
har ägt rum, talan mot skiljedomen kan föras vid allmän domstol även på
materiell grand. Hovrätten anser det mindre lämpligt alt på detla sätt öppna
vägen för en prövning av tvistefrågan i fyra instanser och förordar därför att
klander mot skiljedomen inle skall kunna föras vid domstol på materiell grund.
Vill man bibehålla en sådan klandermöjlighet, bör enligt hovrättens mening
föreskrivas all mål av denna typ inte får föras längre än till tingsrätt eller
hovrätt. Liknande synpunkter framförs av advokatsamfundet (jfr vid 14 kap. 9
§). Skånes handelskammare menar att paragraftexten bör omformuleras. F. n.
innehåller den en hänvisning till lagen om skiljemän. Men i lagen om skiljemän
sägs att den inte gäller för skiljeavtal som innefattar förbehåll om rätt att
klandra skiljedomen.
Svensk industriförening
föreslår att paragrafen ändras och att hem-budsskyldigheten inträder innan
överlåtelsen äger mm. Föreningen menar att därigenom skulle onödig överlåtelse
och därav föranledda tvister kunna undvikas.
Föredraganden.
För egen del godtar jag utredningens förslag om utvidgning av rätten att av
aklieförvärvare lösa aktie som omfattas av lösningsförbehåll så att även
personer som inle är aktieägare skall kunna tUläggas lösenrätt. Jag har inte
heller något att invända mot att lösningsförbehåll får gälla även vid äganderättsövergångar
mellan olika aktieägare. Det är emellertid angeläget att förbehåll om
lösningsrätt klart anger vilka som är lösningsberätligade liksom också den
inbördes ordningen mellan de lösningsberätligade. Jag vill vidare framhålla att
det inte bör möta något hinder mot att göra lösningsklausuler mer begränsade
än vad lagen i och för sig tillåter. Första stycket första och andra punkterna
har utformats i överensstämmelse härmed.
Liksom f. n. bör
lösningsanspråk inte få framställas hos bolaget senare än två månader från
anmälan hos styrelsen om akties övergång. Enligt gällande lag skall
bolagsordningen ange den tid inom vilken lösen skall erläggas. Denna tid får ej
överstiga en månad från det lösens belopp blivit bestämt. Utredningen föreslår
att fristen inte får överstiga tre månader från anmälan hos styrelsen om
aktiens övergång eUer, om bolagsordningen inte anger lösenbeloppet eller sådan
grand för dess bestämmande att det skäligen kan beräknas av den
lösningsberätligade, en månad från den senare tidpunkt då beloppet blev
bestämt. Under
Prop. 1975: 103 317
remissbehandlingen har påpekats att det är oklart när
lösenbelopp skall erläggas, ifall jämkning av bolagsordningens bestämmelser
rörande lösens belopp har ägt rum. Med anledning härav föreslår jag att den
tid inom vilken lösen skall erläggas bestäms i lagtexten så att den inte får
överstiga en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet blev fastställt.
Därmed avses den tidpunkt då lösenbeloppet bestämls genom överenskommelse
mellan parterna eller genom skiljedom. Första stycket tredje och fjärde
punkterna har utformats i överensstämmelse härmed.
Den
föreslagna regeln om jämkning av bestämmelse i bolagsordningen om lösenbelopp
när en tillämpning av bestämmelsen skulle vara "uppenbart obillig" är
av en typ som inte är ovanlig i lagstiftningen, se t. ex. 8 § skuldebrevslagen.
Jag ansluter mig tUl utredningens förslag med en modifikation. I
överensstämmelse med den ståndpunkt jag i tidigare lagstiftningsärende intagit
när det gällt utformningen av den s. k. generalklausulen i aktiebolagslagen
(prop. 1973: 93 s. 84) föreslår jag att som fömtsättning för jämkning skaU
gälla att en tillämpning av lösenbestämmelsen skulle bereda någon dvs. den
lösningsberätligade eller den vars aktie skall lösas en "otillbörlig
fördel". Med anledning av ell remissyttrande vill jag påpeka att man vid
bedömningen av om jämkning skall ske självfallet måste beakta de omständigheter
som har föranlett lösenbestämmelsen.
I övrigt
har jag ingenting att invända mot utredningens förslag på denna punkt. Andra
stycket har utformats i enlighet härmed.
I tredje
stycket föreskrivs alt när anmälan om aktiens övergång görs, styrelsen genast
skall skriftligen meddela detla till varje lösningsberättigad vars postadress
är införd i aktieboken eller eljest är känd för bolaget.
Fjärde stycket innehåller regler om prövning av tvist
rörande lösningsrätt och lösenbelopp.
Om inte
grunden för beloppets bestämmande är angiven i bolagsordningen och parterna
inte enas, eller om tvist uppstår huruvida tUl-lämpningen av bestämmelse i
bolagsordningen är uppenbart obUlig, skall enligt utredningsförslaget tvisten
hänskjutas tiU tre skiljemän, som utses enligt lagen om skiljemän. Utredningen
föreslår emellertid att part kan klandra skiljedom genom alt väcka talan vid
domstol inom två månader från del beslutet delgavs honom.
För egen
del menar jag att även frågan huruvida lösningsrätt föreligger bör prövas av
skiljemän. Vidare ansluter jag mig till hovrättens för Västra Sverige
uppfattning att det är olämpligt alt tvist om lösenbeloppet skall kunna prövas
i fyra instanser. Eftersom värderingsfrågor ofta kräver särskild sakkunskap ter
det sig lämpligast atl tvister avgörs av skiljemän. Man har enligt min mening
anledning atl anta att en skiljenämnds avgörande är materiellt sett lika
rättvisande som det en allmän domstol kan förväntas uppnå. Jag förordar därför
alt talan mol
Prop.
1975:103 318
skiljedom om lösningsrätt och om lösenbelopp skall kunna
föras endast under de förutsättningar som i allmänhet gäller för klander av
skiljedomar.
Beslämmelsema
i 18 § skiljemannalagen är inte direkt tiUämpliga på skiljemannaförfaranden
enligt förevarande paragraf. En rimlig analog tillämpning av 18 §
skUjemannalagen innebär emellertid att om skiljenämnd dröjer med sitt
avgörande mer än sex månader, part är oförhindrad atl väcka talan inför allmän
domstol.
Innan det
visar sig att lösningsrätten inte begagnas, kan enligt femte stycket den till
vilken aktie övergått inte utöva annan av aktien härflytande rätt gentemot
bolaget än rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till ny aktie vid
ökning av aktiekapitalet eller tUl teckning av andel i lån som avses i 5 kap. 1
§. Rätten att delta i bolagets förvaltning inträder senast när två månader
förflutit från anmälan enligt första stycket
3 ulan att
lösningsanspråk framställts. Har sådant anspråk framställts,
kan rösträtt för aktien i princip utövas försl när den lösningsberätligade
betalt aktien, jfr 7 § tredje stycket sista punkten. Rättigheter och skyl
digheter på grund av sådan teckning övergår till den som begagnar sig
av lösningsrätten. Deparlementsförslaget innebär att den som förvärvar
aktie som annan har rätt att lösa inte får utbekomma fondaklier eller
delbevis förrän det visar sig att lösningsrätten inte begagnas.
Förevarande
paragraf torde böra tUlämpas analogt när det gäller äganderättsövergång av
teckningsrätter eller delbevis.
Paragrafen
innebär att lösningsrätt kan ges åt t. ex. ägare av vissa aktier. Att vissa
aktier medför lösningsrätt enligt bolagsordningen men i övrigt är fullt
likställda med andra aktier i bolaget torde, såsom utredningen framhållit,
inte betyda att de lösningsberättigade aktiema skall anses utgöra aktier av
visst slag i den mening som avses i 1 §.
4 §
Paragrafen innehåller regler om aktiebrev m. m.
Enligt
gällande lag kan efter medgivande av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer aktiebrev ställas till innehavaren. Sådant medgivande har emellertid
inte lämnats under den nuvarande lagens giltighetstid. För avslämningsbolag
gäller enligt LFA atl aktiebrev skall ställas tUl viss man. Utredningen
föreslår att aktiebrev alllid skall ställas till viss man. Jag biträder
förslaget.
Akliebrev får utlämnas endast tUl aktieägare som är införd
i aktieboken. Med hänsyn bl. a. tUl att aktiebrev inte behöver utfärdas, om
inte aktieägaren begär det, har i 4 kap. 9 och 16 §§ samt 5 kap. 11 och 12 §§
särskilt föreskrivits att aktier som ges ut enligt 4 eller 5 kap. skall genom
styrelsens försorg ofördröjligen upptas i aktieboken.
F. n. är det förbjudet att ge ut aktiebrev innan full
betalning erlagts för den eller de aktier vara brevet lyder och registrering
skett därom
Prop. 1975:103 319
att
full betalning erlagts för aktier som tUlsammans motsvarar det vid
bolagsordningens antagande bestämda minimikapitalet. Enligt förslaget, som i
denna del inte föranlett några erinringar under remissbehandlingen, får
aktiebrev ges ul, om aktien är till fullo betald och bolaget blivit
registrerat. Skall aktiebrev ges ut i samband med kapitalökning, måste enligt
förslaget ökningen ha registrerats innan utgivningen sker. Jag godtar detta
förslag.
Utredningen
föreslår att aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens
fullmakt av bank. Förslaget, som innebär en nyhet, tillstyrks av
bankinspektionen och jag ansluter mig tUl det.
F.
n. skall förbehåll i bolagsordningen om lösningsrätt, hembudsskyldighet,
konvertering av aktier och återbetalning på aktier antecknas på aktiebrev som
avses med förbehållet. Utredningen föreslår att även avstämningsförbehåll skall
antecknas. Jag tillstyrker förslaget. Liksom enligt gäUande rätt har sådana
förbehåll i bolagsordningen som här avses verkan även om de inte har angetts i
aktiebreven.
Paragrafen
innehåller ytterligare bestämmelser om alt vissa uppgifter, bl. a. om akties
nominella belopp, skall återges på aktiebrev. Departementsförslaget
överensstämmer därvidlag i huvudsak med utredningens förslag. Atl som VPC
föreslagit underlåta att ange det nominella beloppet på aktie i avslämningsbolag",
för att underlätta genomförandet av en "split" finner jag inte
möjligt med hänsyn tiU den grandläggande betydelse akties nominella belopp har.
Departementsförslaget innehåUer vidare, liksom utredningens förslag, regler om
att aktiebrev jämte kupongark skall makuleras när utbyte mot nytt aktiebrev
har skett. Den av utredningen föreslagna regeln att makulerade akliebrev skall
förvaras i minst tio år har däremot såsom överflödig uteslutits i deparlementsförslaget.
Enligt
9 § har aktieägare i avslämningsbolag rätt att få aktiebrev utbytt. Någon
motsvarande uttrycklig bestämmelse finns inte när det gäller andra aktiebolag.
Förevarande paragraf föratsätter dock att utbyte kan ske i alla aktiebolag. I
praktiken förekommer det redan nu att aktiebolag tillmötesgår aktieägares
önskemål om att få aktiebrev utbytta.
I
paragrafen föreskrivs slutUgen att reglerna i andra stycket om undertecknande
av aktiebrev görs tUlämpliga på emissionsbevis samt skuldebrev och oplionsbevis
som avses i 5 kap. Motsvarande bestämmelser finns f. n. i 12 § lagen (1973:
302) om konvertibla skuldebrev m. m.
5
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om interimsbevis.
I
gällande lag finns bestämmelser om dels interimsbevis, dvs. bevis om rält till
aktie, dels teckningsbevis, dvs. bevis om verkställd teckning av aktie.
Teckningsbevis men inte interimsbevis kan ges ut redan före
21 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 320
bolagets
bildande. Utredningen föreslår att i lagen skall regleras endast sådana bevis
som ges ut efter bolagets bUdande, interimsbevis. Detta skall utgöra ett
värdepapper likställt med aktiebrev. Enligt utredningen kan stiftarna även i
fortsättningen före bolagets bildande lämna aktietecknare bevis om den
teckning han gjort men några särskUda värde-pappersrättsUga verkningar knyts
inte till beviset. Jag biträder förslaget som inle föranlett några erinringar
under remissbehandUngen. Termen teckningsbevis, som vållat missförstånd genom
sammanblandning med termen teckningsrättsbevis, försvinner sålunda ur lagen.
Utfärdat
interimsbevis skall på begäran förses med påskrift om de betalningar som gjorts
för aktien. Sker återbetalning enligt 2 kap. 12 § andra stycket på den granden
att bolaget inte registrerats enligt 2 kap. 9 § eUer att aktieteckning inte är
bindande, skall beviset förses med påskrift om återbetalningen.
Lagens
beslämmelser om aktiebrev gäller i tillämpliga delar även interimsbevis. Det
betyder bl. a att interimsbevis får utlämnas endast tUl den som är införd i
aktieboken, se 4 §. Att den aktie beviset avser inte behöver vara till fuUo
betald följer av förevarande paragraf. I motsats till gällande lag innehåller
departementsförslaget inte krav på att aktie skall vara till fullo betald för
att ägaren skall kunna utöva rösträtt för aktien. Sammanfattningsvis skall
alltså aklietecknare antecknas i aktieboken innan interimsbevis utiämnas till
honom och han kan därefter utöva aktieägares rätt i bolaget.
6
§
Gällande
lags regler om aktiebrevens och interimsbevisens värdepappersrättsliga
karaktär utgör en efterbUdning av 13, 14 och 22 §§ lagen (1936: 81) om
skuldebrev.
Gällande regler ger skydd
för godtroende förvärvare under förutsättning bl. a. att överlåtaren kan till
stöd för sm rätt åberopa lydelsen av sammanhängande, till honom fortgående
skriftiiga överlåtelser tUl viss man eller in blanco, eller att han skäligen
kan antas vara den på vUken aktiebrevel var ställt eller senast överlåtet eller
skäligen kan antas vara berättigad att handla på dennes vägnar. Bara om särskilda
skäl föreligger, är förvärvaren skyldig att pröva, om tidigare överlåtelse är
äkta och i övrigt gUlig. Det sagda gäUer också beträffande pantsätlning.
Dessa
regler gäller inte vid famUjerättsUga fång, t. ex. arv. Enligt en särskUd regel
i gällande lag innefattar emellertid en införing i aktieboken om ett
familjerättsligt fång legitimation för den registrerade med samma verkan i
förhåUande till senare förvärvare som om aktiebrevet transporterats på honom.
Nuvarande
regler ger ett vidsträckt skydd för aktieomsättningen. Det fuins dock fall då
en förvärvare trots god tro inte blir skyddad mot
Prop. 1975:103 321
brister
i tidigare förvärv av aktier, nämligen om det finns en lucka i den kedja av
överlåtelser på aktiebrevet eUer av i aktieboken införda familjerättsliga fång
som leder fram tUl fångesmannen.
Utredningen
förordar att skyddet för godtroende förvärvare förstärks på denna punkt. Den
som innehar aktiebrev och enligt bolagets anteckning därå är den senast i
aktieboken antecknade ägaren föreslås bli legitimerad på samma sätt som om
aktiebrevet varit försett med tUl honom fortgående kedja av överlåtelser.
Förslaget har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag biträder
förslaget.
Som
utredningen förordat bör reglerna om överlåtelse och pantsättning av aktiebrev
gälla också i fråga om emissionsbevis som ställts tUl viss man. Med sådant
bevis bör likställas optionsbevis enligt 5 kap. som ställts till viss man. Har
sådana bevis ställts till innehavaren bör däremot reglerna i 13, 14 och 22 §§
skuldebrevslagen om innehavar-skuldebrev tUlämpas.
Paragrafen
innehåller slutligen en erinran om att i fråga om utdelningskuponger finns
bestämmelser i 24 och 25 §§ skuldebrevslagen. Dessa regler gäller dock inte för
sådana kuponger som enUgt 4 kap. 3 § kan användas som emissionsbevis. Sådana
kuponger omfattas i stället av paragrafens regler om emissionsbevis.
7
§
Paragrafen
innehåller regler om aktiebok.
Utredningen.
Bestämmelsema om aktiebok i gällande lag föreslås med vissa ändringar införda i
den nya lagen. I avstämningsbolagen skaU liksom f. n. aktieboken föras med
maskin för databehandling eUer på annat liknande sätt. Utredningen utgår från
att datatekniken i fråga om aktiebok bUr av praktisk betydelse endast för
avstämiungsbolagens del. Någon möjlighet för andra bolag att föra aktiebok med
hjälp av datateknik föreslås därför inte.
Det
åligger styrelsen att föra aktiebok. I aktieboken skall bolagets samtUga aktier
tas upp i nummerföljd med uppgift om aktietecknama. Aktieägarnas postadress och
yrke eller titel skall anges. Finns aktier av olika slag skall anges tiU vUkel
slag varje aktie hör.
Liksom
gällande lag innehåller utredningsförslaget en regel om att den som styrker att
han förvärvat aktie har rätt att bli införd i aktieboken.
Remissyttrandena.
Flera remissinstanser påpekar att det f. n. förekommer att aktiebolag som för
sin aktiebok på konventionellt sätt även lagt denna på data. Ett praktiskt
behov härav föreUgger även i andra bolag än avstänmuigsbolag. Det föreslås
därför att även andra aktiebolag än avslämningsbolag skall få möjUghet att
föra aktiebok medelst automatisk databehandling. Synpunkter av detta slag
framförs av Svea hovrätt, kommerskollegium, näriixgslivet, Stockholms
handelskammare
Prop. 1975:103 322
Skånes
handelskammare, Örebro handelskammare. Svenska försäkringsbolags riksförbund,
advokatsamfundet och Svenska revisorssamfundet. Länsstyrelsen i Malmöhus län
ifrågasätter värdet av förslaget att aktieboken skall innehålla uppgift om
aktieägarnas yrke eller titel. Länsslyrelsen föreslår att i stället uppgift om
aktieägarens personnummer införs i aktieboken.
Föredraganden.
I motsats till vad utredningen fömtsatt kan i fråga om aktiebok datatekniken
vara av praktisk betydelse även för andra bolag än avslämningsbolag. Jag
föreslår därför ett generellt medgivande tiU bolagen att föra aktieboken på
sådant sätt. Härigenom uppnås också nordisk rättslikhet. Förslaget föranleder
viss ändring i 13 § som behandlar skyldigheten att hålla aktiebok tillgängUg.
I övrigt biträder jag utredningens förslag.
Förs
aktieboken med hjälp av datateknik blir det fråga om ett personregister i
dalalagens (1973: 289) mening. Detta betyder att datainspektionen måste ge
sitt tUlstånd tUl upprättandet och förandet av registret och att
datainspektionen kan meddela föreskrifter m. m.
Paragrafen
innebär en principieU skyldighet för styrelsen att håUa aktieboken aktuell. Det
innebär emellertid inte att styrelsen ex officio i aktieboken skall anteckna
uppgifter om ändrade ägarförhållanden som kommer tUl styrelsens kännedom t. ex.
genom de särskilda taxerings-kontroUuppgiftema om aktieutdelning. Det nuvarande
systemet som tUlförsäkrar aktieägare viss anonymitet genom att han kan
underlåta att anmäla sitt aktieinnehav för införing i aktieboken består således
vilket har betydelse framför allt i bolag som inte är avslämningsbolag. Det
iimebär att om aktieägare viU utöva sådan ur aktien uppkommande rätt som utövas
mot företeende eUer avlämnande av aktiebrev, kupong eller annat särskUt bevis
som utges av bolaget (jfr 14 § första stycket), styrelsen inte utan hans
särskUda begäran därom skall i aktieboken låta anteckna honom som ägare tUl
aktien.
Den
som innehar ett in blanco-överlåtet aktiebrev som berättigar tUl en ny
fondaklie kan således utfå fondaktien utan att han antecknas som ägare lUl den
gamla aktien. Att han i aktieboken skall antecknas som ägare tUl den nya aktien
följer emellertid av 4 §. Av samma paragraf följer också att om aktieägare hos
bolaget vUl byta ut aktiebrev, t. ex. i samband med s. k. växling, han i
aktieboken skaU antecknas som ägare tiU de aktier som upptas i de nya
aktiebreven. Detsamma gäller vid s. k. split och då nytt aktiebrev utges i
stället för dödat aktiebrev. Att det gamla aktiebrevet normalt skall förses
med påskrift om att företrädesrätten till deltagande i emission begagnats
föreslcrivs i 4 kap. 3 § andra stycket.
Jag
vill tillägga att styrelsen har möjlighet att vägra att såsom aktieägare
anteckna den som visserligen är formellt legitimerad men likväl uppenbarligen
inte är aktieägare. Han har t. ex. stulit aktien och detta är känt för
styrelsen.
Prop. 1975:103 323
Som
framgår av paragrafen får införing av ny ägare tiU aktie som omfattas av
lösningsrätt inte ske förrän det visat sig alt lösningsrätten inte har
begagnats. Delta motsvarar gällande lag. Bestämmelsen har kommenterats under 3
kap. 3 §.
I
överensstämmelse med vad utredningen föreslagit har i paragrafen tagits in en
bestämmelse om att också andra förändringar än de som rör äganderätten till
aktier skall antecknas i aktieboken. Bestämmelsen har hämtats från 11 § LFA, se
prop. 1970: 99 s. 101 f.
Enligt
paragrafen skall aktieboken innehålla uppgift bl. a. om aktietecknama. Om
aktie utlämnats i samband med utbyte av konvertibelt skuldebrev sker inle någon
teckning av aktie. Bestämmelsen får i sådant fall tillämpas så att i
aktieboken förs in uppgift om den som lämnade in skuldebrevet för utbyte.
Detsamma gäller vid fondemission.
814
§§
Ulredningen
föreslår att slörre delen av bestämmelserna i LFA, dvs. beslämmelser som avser
avslämningsbolag, överförs till den nya aktiebolagslagen. I LFA lämnas kvar
vissa bestämmelser om auktorisation av förvaltare och meddelande av tUlstånd
att i aktiebok införa utiändsk förvaltare m. m. samt om värdepapperscentralen
och tiUsynen över denna m. m. Förslaget har inte föranlett några kommentarer
under remissbehandlingen. Jag bilräder förslaget. Jag kommer att i annat sammanhang
ta upp frågan vilka ändringar som bör göras i LFA.
8
§
Paragrafen
motsvarar med viss ändring i sak 1 § första punkten och 2 § LFA.
Utredningen.
Överföringen av bestämmelserna i LFA har i utredningsförslaget i allmänhet
skett utan ändringar. På en punkt föreslås emellertid en ändring. Enligt LFA
krävs för lagens tillämpning på ett bolag endast att bolagsstämman fattar
beslut därom. Utredningen anser att frågan humvida ett bolag är
avslämningsbolag är av så slor vikt att bolagsordningen bör innehålla uppgift
därom. Införs avstämningsför-behåU genom ändring i bolagsordningen, skall
ändringen anmälas för registrering och får inle verkställas iiman registrering
skett. För att ge tid till samråd med värdepapperscentralen föreslår
utredningen att styrelsen skall bestämma dag från vilken förbehållet skall
tillämpas.
Remissyttrandena.
Fondbörsutredningen och bankinspektionen instämmer i utredningsförslaget att
det av bolagsordningen skäll framgå om ett bolag är avslämningsbolag.
Näringslivet påpekar att enligt lagen om förenklad aktiehantering krävs endast
att bolagsstämman fattar beslut för att lagen skall tUlämpas på bolaget. Det
finns knappast anledning att nu inta någon annan ståndpunkt. Frågan är enligt
näringslivet inte så viktig som utredningen har antagit och praktiska skäl
talar
Prop. 1975:103 324
dessutom
mot utredningens ståndpunkt. Samma åsikt uttalas av kommerskollegium,
Stockholms handelskammare, handelskammaren i Örebro och Svenska
försäkringsbolags riksförbund.
Föredraganden.
Jag delar utredningens uppfattning att frågan om ett bolag skall vara
avslämningsbolag är av sådan vikt för aktieägarna att det av bolagsordningen
bör framgå hur därmed förhåller sig. Med hänsyn till de föreslagna
bestämmelserna om ändring i bolagsordningen, vilka innebär en väsentlig
förenkling i förhållande till gäUande lag, möter inte några belänldigheter mot
att avstämningsförbehåll alltid skall tas in i bolagsordningen.
9 §
Paragrafen
motsvarar 3 § andra och tredje styckena samt 57 §§ LFA. Bestämmelserna i LFA
om teckningsbevis saknas dock, eftersom regler om teckningsbevis har slopats i
departementsförslaget.
10 §
Paragrafen,
som motsvarar 8, 9, 16 och 18 §§ LFA, innehåUer regler om införing i aktiebok
och om s. k. förvaltarregistrering.
Aktiesparklubbar
drivs som regel i form av enkla bolag. Eftersom ett enkelt bolag inte är en
juridisk person, kan en sådan aktiesparklubb inte f. n. registreras såsom
aktieägare. En aktie som tiUhör aktiespar-klubben kan således inte registreras
på en förtroendeman med angivande av att den också tUlhör andra personer.
Sveriges
aktiesparares riksförbund har hos justitiedepartementet hemställt att även
aktiesparklubb skall kunna registreras. Detta föreslås ske genom att en
representant för aktiesparklubben låter inregistrera klubbens aktieinnehav i
sitt namn med angivande av att inregistreringen avser akliesparklubbens aktier.
Över
skrivelsen har VPC och bankinspektionen avgivit yttrande. Bankinspektionen har
bifogat yttrande från Svenska bankföreningen.
VPC
och bankföreningen tiUstyrker bifall tUl Sveriges aktiesparares riksförbimds
hemställan. Aktiesparklubbama kan visserUgen driva sin verksamhet i form av
handelsbolag eUer låta förvaltarregistrera sina aktier men administrativa och
ekonomiska skäl medför att man söker undvika dessa lösningar. I praktiken
förekommer det att aktiesparklubbar låter registrera aktierna på en
förtroendeman utan angivande av att det sker för klubbens räkning. Detta kan
emellertid enligt VPC och bankföreningen innebära komplikationer vid taxeringen
eller om förtroendemannen plötsligt avlider.
Bankinspektionen
anför alt stiftandet av nya aktiesparklubbar numera stagnerat och tendensen är
snarast att de upplöses utan tUlkomst av nya. Bankinspektionen uppskattar
antalet aktieklubbar tiU grovt räknat 3 000. Med hänsyn tUl att det aktuella
problemet inte synes beröra ett
Prop. 1975:103 325
större
antal aktieägare och då antalet vidare av olika skäl, bl. a. att spararna i
ökad utsträckning placerar medel i aktiefonder, inte heller kan förväntas öka
ställer sig bankinspektionen tvekande till den föreslagna lösningen. Om
aktiesparklubbamas stäUning överhuvudtaget förtjänar beaktande i
lagstiftningssammanhang, bör frågan utredas mot en bredare bakgrand än det
speciella avseende som nu uppmärksammats.
För
egen del menar jag att några reella olägenheter inte är förknippade med att
hänvisa aktiesparklubbama att driva sin verksamhet i form av handelsbolag eller
låta förvaltarregistrera aktiema. Departementsförslaget innebär därför inte
någon ändring i gällande rätt.
I sitt nyssnämnda yttrande
och i särskUd skrift till justitiedepartementet tar VPC upp en närbesläktad
fråga, nämUgen om VPC skall vara skyldigt att inregistrera samtliga ägare när
samäganderätt föreligger. VPC förordar att inregistrering generellt bör få ske
för annans räkning och att VPC skall ha rält att vägra registrering av fler än
tre samägande personer.
Jag
vUl erinra om att det är ett starkt offentiigrättsligt intresse att aktieboken
förs på ett sådant sätt att man enkelt kan bUda sig en uppfattning om bl. a.
ägarförhållandena i bolaget. Det skall mycket starka skäl till för att denna
princip skall frångås. De registreringslekniska problem som VPC åberopar är
enligt min mening f. n. inte så allvarliga att jag vill förorda VPC:s förslag.
Även i denna del överensstämmer därför departementsförslaget med gällande rätt.
Frågan
om gränsen bör gå vid 500 eller 100 aktier för bolagets och VPC:s skyldighet
alt tUlhandahålla allmänheten en sammanstäUning över ägare tUl
förvaltarregistrerade aktier har diskuterats under vårriksdagen 1974 (mot.
1974: 867, NU 1974: 36). Näringsutskottet anförde att kraven på en sänkning av
den nuvarande gränsen på 500 aktier motiveras främst med att en aktieägare
genom att utnyttja förvaltarregistrering hos flera banker kan undandra sig den
avsedda offentligheten trots att han äger väsentUgt mer än 500 aktier i samma
företag. Det finns enligt utskottets bedömning knappast anledning att anta att
denna metod tUlämpas i större utsträckning. Mot en sänkning av offentlighetsgränsen
talar att de offentUga aktieägarförteckningarna därigenom skulle bli avsevärt
mera omfattande än nu och de mera betydelsefulla uppgifterna om stora
aktieinnehav sålunda svårtillgängligare. Om en ändring av offentlighetsgränsen
skall övervägas, borde snarast ett annat kriterium än antalet innehavda aktier
användas. Värdet hos en aktie varierar ju starkt från företag till företag. När
nu, såsom inte sällan är fallet, s. k. split genomförs i samband med
fondemission, kommer ett aktieinnehav med i stort sett oförändrat värde att
efter emissionens avslutande omfatta väsentiigt flera aktier än tidigare.
Utskottet avstyrkte därför motionen och riksdagen biföll utskottets
hemställan.
För
egen del finner jag inte anledning att föreslå någon sänkning av gränsen på 500
aktier.
Prop. 1975:103 326
11 §
Paragrafen
motsvarar 10 och 32 §§, 33 § andra stycket och 34 § LFA.
12 §
Paragrafen
motsvarar 12 § LFA.
13 §
Paragrafen
motsvarar i huvudsak 1315 §§ LFA. Med anledning av ett remissyttrande vUl jag
påpeka att ett bolag där aktieboken förs på data eller liknande sätt inte
behöver göra en utskrift av aktieboken varje halvår, om ingen efterfrågar boken
meUan bolagsstämmorna. Det räcker att bolaget utan oskäligt dröjsmål på begäran
tUlhandahåller utskrift som inte är äldre än sex månader. Med utskrift förstås
här inte endast utskrift på papper. Aktieboken kan hållas tillgänglig
exempelvis i form av en mikrofilm som kan läsas i en av bolaget resp. VPC
tUlhanda-hållen läsapparat.
Den
utskrift av aktieboken som skall hållas tUlgänglig för aUmänheten får inte
innehålla uppgift om aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget. Frågan var
offentlighetsgränsen bör gå när det gäller förvaltarregistrerade aktier har
som jag nämnde i samband med 10 § diskuterats under vårriksdagen 1974.
14 §
Enligt
gällande lag anses aklieförvärvare inte vara aktieägare i förhållande till
bolaget innan han införts i aktieboken. Utredningen föreslår att med införing
i aktieboken skall likställas anmält och styrkt förvärv av aktie. Som skäl
härför anförs (s. 152) att förvärvare av aktie som gjort vad på honom ankommer
för att bli införd i aktieboken inte bör uteslutas från rätten alt delta i
stämma och på annat sätt utöva den med aktien förenade rätten att medverka i
bolagets förvaltning, om bolaget skulle ha försummat att föra in honom i
aktieboken. Förslaget tiUstyrks av näringslivet.
För
egen del menar jag att förslaget är ägnat att leda tUl komplikationer, framför
allt när aktieboken förs med hjälp av ADB-teknik. Aktieboken finns då lagrad på
maskinläsbart medium och en utskrift av den måste ske före stämman och skall då
avse förhållandena tio dagar före denna (13 §). En förutsättning för alt få
delta i bolagsstämma i avslämningsbolag är enligt LFA och utredningsförslaget
att aktieägaren senast tio dagar före stämman anmält sig för att införas i
aktieboken. Departementsförslaget (9 kap. 1 §) innebär att ännu större vikt
läggs vid förhåUandena tio dagar före stämman. Den och endast den som
upptagits i utskrift av aktiebok avseende förhållandena tio dagar före stämman,
har rätt att deltaga i stämman och detta även om han vid tiden för stämman
skulle ha avhänt sig aktiema.
Prop. 1975:103 327
Det
är uppenbart att med nu angivna regler man inte i förevarande paragraf kan ha
en regel som antyder att aktieägare som på bolagsstämma anmäler och styrker
sitt förvärv, kan rösta för sina aktier utan hinder av att han ej finns upptagen
i aktieboken. Regeln har därför inte upptagits i departemenlsförslaget. Första
stycket har utformats i överensslämmelse härmed.
Jag
vUl tUlägga att det intresse som utredningen avser att skydda tillgodoses även
i departementsförslaget. Om sålunda en aktieägare i god tid före bolagsstämman
anmäler och styrker sitt förvärv men styrelsen underlåter att införa honom i
aktieboken och därigenom hindrar honom från att delta i stämman, har
aktieägaren möjlighet alt föra skadeståndstalan mot styrelsen. Dessutom kan
aktieägaren enligt 9 kap. 17 § klandra beslut, som fattas på bolagsstämman på
den grunden att det inte tUlkommit i behörig ordning.
Gällande
lag innebär alt införing i aktiebok inte är avgörande när det gäller sådana
rättigheter som kan utövas mot uppvisande eller avlämnande av akliebrev,
kupong eller annat av bolaget utgivet bevis utan att den som företer beviset
behöver vara aktieägare. I enlighet med utredningens under remissbehandlingen
godtagna förslag har en särskUd bestämmelse härom tagits in i första stycket.
Beslämmelsema
i första stycket innebär att rätten att delta i bolagsstämma och att utöva
annan medbestämmanderätt i bolaget såsom att påkalla bolagsstämma, göra
gällande minoritetsrättigheter eller klandra stämmans beslut faUer under huvudregeln,
dvs. är beroende av att aktieägaren förts in i aktieboken. Om bolaget inte ger
ut aktiebrev eller andra bevis, blir huvudregeln tUlämplig på alla rättigheter
i bolaget. I avslämningsbolag gäller huvudregeln beträffande rätten att vid
emission få emissionsbevis eller fondaktiebrev och att erhåUa utdelning. Har
enligt 10 § förvaltarregistreruig skett, är förvaltaren enligt 4 kap. 3 § sista
stycket, 5 kap. 10 § och 12 kap. 3 § tredje stycket legitimerad att ta emot
handlingar som skall företes vid emission jämte vinstutdelning. Så länge
förvaltarregistrering består har däremot varken förvaltaren eller ägaren
rösträtt eller annan befogenhet i bolagets förvaltning.
Andra
stycket motsvarar 31 § LFA.
I
tredje stycket reglefas faUet att det finns flera ägare tUl en aktie. Vid sådan
samäganderätt kan ägarna enUgt stycket endast genom gemensam företrädare utöva
aktieägares rätt i bolaget.
15
§
Paragrafen
innehåUer bestämmelser om rätt för nyttjanderättshavare m. fl. alt företräda
aktier m. m. Den överensstämmer med utredningsförslaget och motsvarar 220 § i
gällande lag.
Prop. 1975:103 328
16 §
Paragrafen
innehåUer särskilda bestämmelser rörande aktier som ingår i aktiefond enligt
aktiefondslagen.
Enligt
proposition 1974: 128 med förslag tUl aktiefondslag m. m. skall i fråga om
aktier, som ingår i aktiefond, gäUa att i aktiebrev och i aktieboken skall i
StäUet för fondandelsägarna införas det fondbolag, som förvaltar fonden, jämte
fondens beteckning, se den föreslagna 39 § lagen (1944: 705) om aktiebolag.
Detta undantag från den annars gällande gmndsatsen att endast aktieägama får
tas upp i aktiebrev och aktiebok sammanhänger med atl fondandelsägarna
visserligen anses som ägare av de i fonden ingående aktiema men i princip inte
har rätt att påverka fondens förvaltning. Denna uppgift ankommer i stället på
fondbolaget.
Förevarande
paragraf har utformats i överensstämmelse med det nyssnämnda förslaget.
17 §
I
samband med att regler om konvertibla aktier infördes år 1973 tillkom även en
bestämmelse om att bolaget kunde innehålla på aktie belöpande utdelning samt
teckningsrättsbevis och delbevis till dess aktie-brevet tUlhandahöUs för
konvertering. Denna bestämmelse, som i huvudsak hämtats från
utredningsförslaget, har intagits i förevarande paragraf.
Paragrafen
upptar vidare regler om att bolaget har motsvarande ratt när aktiebrev enligt
lagen skall förses med påskrift eller på grund av bolagsstämmans beslut om
uppdelning av aktierna utbytas mot nya aktiebrev. Detta motsvarar huvudsakligen
vad utredningen har förordat.
I
likhet med utredningen har jag inte funnit anledning att behålla bestämmelserna
i 222 § 13 mom. gällande lag om sammanläggning och delning av aktier.
4
kap. Ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission
Utredningens
förslag om ökning av aktiekapitalet genom nyemission har legat tUl grand för
lagstiftningen om emission av konvertibla skuldebrev. Jag kommer i det
följande inte att närmare motivera bestämmelser som har motsvarighet i LKS
utan hänvisar i stället till vad jag i det sammanhanget anförde i prop. 1973:
93.
Kapitlet
är disponerat på följande sätt. I tre inledande paragrafer tas under rubriken
"Inledande bestämmelser" upp bestämmelser som är gemensamma för ny-
och fondemission. Härefter följer "Allmänna beslämmelser om
nyemission" (413 §§), "Styrelsens beslut om nyemission" (14
och 15 §§), "Fondemission" (16 och 17 §§) och "Emissionsprospekt"
(1826 §§).
Prop. 1975:103 329
1
§
Paragrafen
motsvarar utredningsförslaget, som i denna del inte mött några erinringar under
remissbehandlingen. Utredningen använder beteckningen nyteckning för sådan
ökning av aktiekapitalet som sker ge-om kapitaltUlskott. Jag anser emellertid
att den i näringslivet allmänt använda termen nyemission i stället bör
användas.
I
första stycket ges definitioner på nyemission ökning av aktiekapitalet genom
kapitaltUlskott och fondemission. Fondemission, dvs. ökning av aktiekapitalet
utan kapitaltUlskott, kan ske genom utgivande av fondaktier eller höjning av
aktiernas nominella belopp ulan att något kapitaltUlskott sker.
Ökningsbeslut
skaU enligt andra stycket fattas av bolagsstämman. Styrelsen kan emellertid
besluta om nyemission under fömtsättning av bolagsstämmans godkännande (14 §)
eller enligt bolagsstämmans bemyndigande (15 §). En erinran härom görs i
stycket. Liksom enligt gällande lag får ökningsbeslut inte fattas förrän
bolaget blivit registrerat. Kräver ökningen ändring av bolagsordningen, dvs.
dess bestämmelser om aktiekapitalets eller maximikapilalets storlek, om
aktiemas nominella belopp eller om de olika slag av aktier som skaU finnas, får
ökningsbeslutet fattas först efter stämmans beslut om sådan ändring av
bolagsordningen. Registrering av sådan bolagsordnmgsändring får enligt 18 kap.
6 § endast ske samtidigt med registreringen av sådan ändring av aktiekapitalet
som fordras för att bolagsordningen och det registrerade aktiekapitalet skall
överensstämma. Någon motsvarighet tiU gällande lags beslämmelser om förbud mot
aktieteckning innan beslutet registrerats och krav på att teckningsUsta och
kungörelse om ökningsbeslutet skall ha blivit godkända av
registreringsmyndigheten m. m. upptas inte i förslaget. Detta sammanhänger
främst med att den s. k. förhandsgranskningen har slopats.
Av
3 kap. 1 § andra stycket följer att det på förhand i bolagsordningen måste
finnas bestämmelser om hur nya aktier skall fördelas på olika aktieslag när
aktieslag med olika rätt tUl tillgångar och vinst finns. Delta gäller även om
en nyemission kräver ändring av bolagsordningen. Med anledning härav delar jag
utredningens uppfattning att man inte behöver behålla gäUande lags
bestämmelser med krav på kvalificerad majoritet i bolag med oUka aktieslag för
beslut om sådan ändring av bolagsordningen att det i bolagsordningen bestämda
aktiekapitalet eller maximikapitalet eller det belopp vartUI aktier skall
kunna utges av de olika aktieslagen höjs eller att ett nytt aktieslag skall
kunna ges ut (se vidare betänkandet s. 173).
Tredje
stycket innehåUer bestämmelser om förbud mot emission av aktier till underkurs.
Stycket innebär i sak inte någon ändring i förhållande till gällande lag och
utredningens förslag. Av skäl som redovisats under 2 kap. 2 § behövs en
uttrycklig bestämmelse som förbjuder
Prop. 1975:103 330
emission
av aktier till underkurs i samband med bolagsbildning. Motsvarande bör
självfallet gälla vid ny- och fondemission. I enlighet med det anförda slås i
stycket fast att bestämmelserna i 2 kap. 2 § om förbud mot teckning av aktier
till underkurs äger motsvarande tillämpning på nyemission. Vid fondemission
får enligt stycket ej till aktiekapitalet överföras belopp som understiger
summan av de nya aktiemas nominella belopp eller den sammanlagda höjningen av
aktiernas nominella belopp. Stycket innebär slutligen att aktietecknare under
alla omständigheter är skyldig att belala det nominella beloppet.
2
§
Paragrafen
innehåller beslämmelser om aktieägamas företrädesrätt.
Enligt
gällande rätt har aktieägare inte någon företrädesrätt att vid apportemission
teckna aktier i proportion till sitt tidigare aktieinnehav. Detta sammanhänger
med att aktieägare normalt inte förfogar över sådan egendom som skall vara
apportegendom. Vid nyemission mot betalning i pengar (kontantemission) har
aktieägare emellertid sådan företrädesrätt. På utredningens förslag har dock
möjlighet öppnats för bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande,
styrelsen att besluta om avvikelse från företrädesrätten även vid
kontantemission (prop. 1973; 93).
Vid
fondemission har aktieägare ovillkorlig företrädesrätt tUl de på hans andel av
aktiekapitalet belöpande aktiema. Vad som sagts nu om aktieägares
företrädesrätt gäller endast om alla föratvarande aktier medför lika rätt till
andel i bolagets tillgångar och vinst. Är detta inte fallet, gäller i fråga om
företrädesrätten vad som föreskrivs i bolagsordningen. Bolagsordningen kan
sålunda föreskriva att ett slag av aktier skall ha företräde tUl nya aktier
framför ett annat slag av aktier som inte har samma rätt till andel i bolagets
tiUgångar och vinst.
Stamaktier
kan således genom en bestämmelse härom i bolagsordningen ges företräde framför
preferensaktier till nya fondaktier eller andra aktier som emitteras.
Utredningsförslaget
innefattar en avvikelse från gällande rätt. Enligt förslaget skall aktieägares
principieUa företrädesrätt gälla även vid apportemission. Med hänsyn till alt
bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, styrelsen föreslås få
rätt att besluta om avvikelse från denna företrädesrätt innebär förslaget
knappast någon större förändring. Bestämmelsen får emellertid betydelse när det
gäller bolagets skyldighet att informera aktieägarna om en föreslagen
emission. Bolaget skall sålunda i förslaget till emissionsbeslut i förekommande
fall ange skälen tUl en föreslagen avvikelse från företrädesrätten. Detta
kommer alltså att gälla även vid apportemission.
För
egen del vill jag först erinra om alt de på våren 1973 beslutade ändringarna i
aktiebolagslagen innebar att beslut om avvikelse från
Prop. 1975:103 331
aktieägarnas
företrädesrätt vid kontantemission kan fattas med enkel majoritet. Beslut om
avvikelse från företrädesrätten kan alltså fattas med den majoritet som fordras
för beslutet om själva emissionen. Detla bör fortfarande gälla. Från den
synpunkten skuUe ett beslut om apportemission där apporten tUlskjuts av
utomstående eller vissa aktieägare i och för sig kunna sägas samtidigt innebära
ett beslut om avvikelse från företrädesrätten. Det har m. a. o. inte så stor
betydelse om lagen bygger på att företrädesrätt skall föreligga vid apportemission.
Härtill kommer att aUa aktieägare i allmänhet inte har möjlighet att tUlskjuta
den apportegendom emissionen avser. Jag anser därför att man bör behålla
gällande lags regler om att företrädesrätt inte föreUgger vid apporlemission.
Däremot bör företrädesrätt föreligga vid kontantemission och fondemission. I
övrigi kan jag ansluta mig tUl utredningens förslag.
I
enlighet härmed föreskrivs i paragrafen att vid kontantemission och
fondemission har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktiema i förhållande
tiU det antal aktier de förat äger, om ej annat föreskrivits i bolagsordningen
enligt 3 kap. 1 § andra stycket eller, vid kontantemission, bestäms i
emissionsbeslutet. Avvikelse kan aUtså inte beslutas vid fondenussion som ju
reellt ekonomiskt betyder en uppdelning av de äldre aktiema.
Enligt
utredningen bör avvikelse inte heUer kunna beslutas vid nyemission tUl så låg
kurs att det är uppenbart att det är fråga om en partiell fondemission så tUl
vida att den iimebär ett överflyttande av ett väsentligt värde från de äldre
aktiema tUl de nya. Med anledning av sistnämnda uttalande påpekar näringslivet
att det är fast praxis att vid nyemission en emissionskurs fastställs som
iimebär en viss favör för tecknaren i syfte att säkerställa emissionens genomförande.
Näringslivet utgår från att uttalandet inte lägger hinder i vägen för ett
sådant förfaringssätt. För egen del finner jag det vara självklart att en viss
favör för tecknaren kan vara påkallad vid nyemission. Frågan när favören blir
så ekonomiskt betydelsefull att emissionen måste anses innebära en partiell
fondemission får emeUertid överlämnas till rättstUlämpningen.
3
§
Paragrafen
motsvarar i huvudsak 11 § LKS. Det lagrummet har i sin tur utformats med
utredningsförslaget som förebild.
Aktieägare
som har företrädesrätt att delta i emission har enligt första stycket rätt att
för varje aktie få särskilt emissionsbevis (vid nyemission
teckningsrättsbevis, vid fondemission delbevis). Termen emissionsbevis som
gemensam beteckning på teckningsrättsbevis och delbevis är ny.
Under
remissbehandlingen har näringslivet uttryckt önskemål om att i aktiebolagslagen
skall upptas bestämmelser om emissionskuponger, dvs.
Prop. 1975:103 332
kuponger
som kan användas som legitunation vid utövande av aktieägares företrädesrätt
vid ökning av aktiekapitalet. En sådan ordning har enligt min mening praktiska
fördelar. I andra punkten upptas därför en bestämmelse att till aktiebrev
hörande kupong kan begagnas som emissionsbevis. Detla gäller självfallet inle i
avslämningsbolag, eftersom aktieägarna i sådana bolag saknar aktiebrev med
kuponger. Skall kupong användas som emissionsbevis, skall detta enligt 5 §
fjärde stycket anges i emissionsbeslutel.
Aktieägarens
rält enligt första stycket att för varje aktie få särskilt emissionsbevis kan
naturligtvis inle utövas, om emissionsbevis inte behöver användas vilket är
fallet t. ex. när en gammal aktie skall ha rätt lill en eller flera hela nya
fondaklier eller om fondemission sker genom uppskrivning av aktiernas nominella
belopp. Första stycket utgör inte heUer hinder mot att bolaget låter ett enda
emissionsbevis avse flera teckningsrätter eller delrätter eller utfärdar ett
sådant bevis avseende hela aktier och ett annat avseende överskjutande
teckningsrätter eller delrätter.
Begagnar
aktieägare sin företrädesrätt att delta i emission, skaU enligt andra stycket
det akliebrev på vilket företrädesrätten grandas förses med påskrift härom.
Detta gäller emellertid inte om bolaget är avslämningsbolag. I så fall gäller
tredje stycket. Påskrift på akliebrev behövs inte heller, om kuponger används
som emissionsbevis. Påteckningen på aktiebrevet sker när emissionsbeviset
utiämnas eller, om sådana inte används, när teckning sker eller vid
fondemission aktiebrev utlämnas.
I
tredje stycket finns beslämmelser om i vilka fall avslämningsbolag anses ha
fullgjort sina skyldigheter genom avsändande av emissionsbevis eller brev på
ny fondaktie till den enligt avstämningen behörige mottagaren, trots att denne
inte var materiellt berättigad att ta emot handlingen, t. ex. därför att han
avhänt sig aktien. F. n. gäller enligt 23 § LFA att om bolaget och
värdepapperscentralen varit i god tro rörande mottagarens rätt när
emissionshandling utsändes, mottagaren presumeras ha varit behörig alt la emot
handluigen. Var mottagaren i konkurs eller omyndig, gäUer dock inte någon sådan
presumtion. Utredningen föreslår ingen ändring i nu berörda regler. I samband
med remissbehandlingen påpekar emellertid näringslivet, med hänvisning tiU
lagberedningens betänkande (SOU 1970: 75) Utsökningsrätt X, att
undantaget för det fall mottagaren var i konkurs eller omyndig bör utgå.
Beredningens förslag bereds f. n. inom justitiedepartementet. Innan stäUning
tagits till beredningens förslag bör någon ändring inte ske i nu ifrågavarande
hänseende. Departementsförslaget överensstämmer därför med aktiebolagsutredningens
förslag.
Prop. 1975:103 333
4 §
Paragrafen
innehåller regler om vilken information som skall hållas tillgänglig för
aktieägarna innan beslut om nyemission fattas. Den motsvarar i sak 4 § LKS
vUket lagram i sin tur i huvudsak grandats på utredningens förslag. Den
jämkningen har dock gjorts att styrelsens redogörelse för händelser av
väsentlig betydelse för bolagets stäUning inte kan begränsas under åberopande
av att uppgifter skulle kunna skada bolaget. Detta sammanhänger med den
ståndpunkt som intagits till frågan om bibehållande av den s. k.
förfångsklausulen när det gäller upprättande av förvaltningsberättelsen (se
avsnitt 13.9).
Förslag tUl emissionsbeslut
skall enligt paragrafen hållas tiUgängligt för aktieägama under minst en vecka
före bolagsstämma, vid vilken emissionsbeslut skall fattas, samt framläggas på
stämman. Den skall också sändas till aktieägare som begär det och anger sin
postadress. Detsamma gäller i fråga om redogörelse och yttrande, som enligt 6 §
skall avges vid apportemission, samt, om årsredovisningen inte skall behandlas
på stämman, vissa i första stycket 13 angivna handlingar.
Syftet
med bestämmelserna är att tillförsäkra aktieägama erforderligt
informationsunderlag inför den bolagsstämma där emissionsbeslutet skall fattas.
Förslaget till emissionsbeslut skall vara fuUständigt, dvs. det måste innehålla
alla de bestämmelser som det kommande emissionsbeslutet skall innehålla.
Föreslås
avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt skall enligt paragrafen skälen till
avvikelsen anges i förslaget tUl emissionsbeslut eller i handling som fogas vid
förslaget. Kallelse till bolagsstämma skall innehålla uppgift om den
företrädesrätt att delta i emissionen som enligt förslaget tillkommer
aktieägarna eller annan.
KaUelse
till stämman måste ske senast två veckor före stämman. Aktieägarna måste alltså
senast två veckor före stämman underrättas om den tUltänkta emissionen och om
vad emissionsförslaget innehåller angående företrädesrätten. Normalt torde
bolagen finna det praktiskt att skicka ut förslaget tiU emissionsbeslut
samtidigt med kaUelsen. Det är dock enligt paragrafen fullt möjUgt att
offentUggöra förslaget tUl emissionsbeslut i dess helhet först en vecka före
stämman.
5 §
Paragrafen
överensstämmer nära med 5 § LKS. EnUgt första stycket skall beslut om
nyemission ange
1. det belopp eUer högsta belopp, varmed
aktiekapitalet skaU kunna ökas, eller det lägsta och högsta beloppet för
ökningen (jfr 5 § 1 LKS),
2. det aktieslag vartUl de nya aktiema skall höra, om
aktier av olika slag finns eUer kan utges (jfr 5 § 10 LKS),
3. den företrädesrätt att teckna aktier som tillkommer
aktieägarna eller annan eller vem som annars får teckna aktier (jfr 5 § 2 LKS),
Prop. 1975:103 334
4. den tid inom vUken aktieteckning kan ske, när ett
visst belopp eller ett lägsta belopp faststäUts för aktiekapitalets ökning (jfr
5 § 3 LKS),
5. den tid, ej understigande två veckor från
utfärdandet av kungörelse enligt 7 § eller, om alla aktieägare varit
företrädda på den stämma där beslutet om nyemission fattas, från beslutet eller
ifråga om avslämningsbolag, från avstämningsdagen, inom vilken aktieägare kan
begagna sin företrädesrätt (jfr 5 § 4 LKS),
6. den tid inom vilken tecknade aktier skall betalas
(jfr 5 § 6 LKS),
7. den beräkningsgrund enligt vilken vid överteckning
de aktier som inte tecknas med företrädesrätt skall fördelas, om inte
föreskrift meddelas alt fördelningen skall bestämmas av styrelsen (jfr 5 § 6
LKS),
8. aktiernas nominella belopp och det belopp som skall
betalas för tecknad aktie (jfr 5 § 5 LKS).
I
andra stycket föreskrivs att i emissionsbeslutet skall i förekommande fall las
in erinran om att för de nya aktiema skall gäUa förbehåll att de skall
omvandlas till aktier av annat slag (3 kap. 1 § fjärde stycket), att aktieägare
eller annan skall ha rätt att lösa aktie som övergår tiU ny ägare (3 kap. 3 §),
att aktiekapitalet kan nedsättas genom inlösen av aktier (6 kap. 8 §) eller att
aktierna skaU vara bundna (17 kap, 1 §). Stycket motsvarar 5 § andra stycket
LKS.
I
avslämningsbolag skall enligt tredje stycket avstämningsdagen anges i beslutet,
om aktieägare skall ha företrädesrätt tUl de nya aktiema. Avstämningsdagen får
inte sättas tidigare än tre veckor från det beslutet kungjorts enligt 7 §.
Stycket motsvarar 5 § tredje stycket LKS.
Skall
tUl aktiebreven hörande kuponger användas som emissionsbevis skall som tidigare
nämnts detta anges i emissionsbeslutet. Bestämmelse härom upptas i fjärde
stycket.
I 5
§ fjärde stycket LKS finns bestämmelser om att i emissionsbeslut kan upptas
bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att innan
teckning påbörjas bestämma emissionens belopp, emissionskurs, räntefot m. m.
Dessa bestämmelser har tillkommit på grund av att ändringar i ränteläget kan
medföra att de erbjudna emis-sionsvUlkoren mte längre blir lika attraktiva (se
prop. 1973: 93 s. 106 f.). Växlingar i det aUmänna ränteläget har inte samma
avgörande betydelse när det är fråga om emission av aktier. Någon faktor motsvarande
det allmänna ränteläget, underkastad snabba växlingar och av avgörande
betydelse för emissionsvUlkoren finns inte när det gäller emission av aktier.
Någon bestämmelse motsvarande 5 § fjärde stycket LKS påkallas därför inte.
6
§
Paragrafen
innehåller beslämmelser om alt särskUd information måste läggas fram före
bolagsstämman, om förslaget gäller en apportemission eller en nyemission med
kvittningsrätt för aktielecknare eUer eljest med
Prop. 1975:103 335
villkor.
Paragrafen motsvarar i sak väsentiigen 6 § LKS som i sm tur grandats på
utredningens förslag.
Som
förat nänrnts tUlåter inte departementsförslaget förbehåU om kvittningsrätt när
det är fråga om aktieteckning vid bolagsbUdning. När det gäller kapitalökning
är läget ett annat. Det kan finnas situationer, exempelvis när ett bolag skall
rekonstrueras, där goda skäl talar för att borgenärer bör gå in som aktieägare
och därvid kvitta sin fordran på bolaget mot skulden på grand av
aktieteckningen. Ekonomiskt sett innebär en sådan transaktion att främmande
kapital omvandlas till eget kapital. På grand härav tUlåter förslaget förbehåU
om kvittningsrätt vid nyemission. För att verkningarna av kapitalökningen skall
kunna rätt bedömas av de i stämman deltagande aktieägama fordras dock att särskilt
informationsunderlag tillhandahålls före stämman.
Av
den i andra stycket intagna hänvisningen till 2 kap. 3 § femte stycket följer,
att om de särsldlda föreskriftema i paragrafen inte har iakttagits beträffande
viss apportbestämmelse eller därmed likstäUt särskUt vUlkor för
aktieteckningen, bestämmelsen resp. villkoret är utan verkan mot bolaget. Detta
motsvarar vad utredningen föreslagit.
Tredje
stycket innehåller bestämmelse om att revisorema skaU intyga att apportegendom
inte blivit övervärderad och att den är eller kan antas bli tiU nytta för
bolagets verksamhet, jfr 2 kap. 9 § andra stycket 4 och 4 kap. 12 § 5.
7 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om alt beslut om nyemission skall kungöras och att
beslut om emissionen skall sändas till aktieägare som har företrädesrätt att
delta i emissionen. Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 § LKS.
EnUgt
sistnämnda lagmm räcker det med att det väsentiiga innehållet i
emissionsbeslutet kungörs. Detla sammanhänger med att beslut om emission av
konvertibla obligationer o. 1. kan vara mycket vidlyftiga. Detta gäller inle
beslut om nyemission. För att få enhetliga regler har jag emellertid funnit det
lämpligast att det även vid nyemission skall räcka med att det väsentliga
innehållet i beslutet kungörs.
8 §
Paragrafen
innehåller regler om teckning av aktier. Den motsvarar vad utredningen har
föreslagit.
Aktieteckningen
vid nyemission är liksom aktieteckningen vid bolagsbUdning en formbunden
rättshandling. EnUgt första stycket skall teckning ske på teckningslista som
innehåller beslutet om nyemission. Avskrift av bolagsordningen samt av de
enligt 4 och 6 §§ framlagda handlingama skall vara fogade vid teckningslistan
eller hållas tiUgängUga för aktietecknare på plats som anges i listan.
Förslaget
innebär att teckningslista inte behöver tmdertecknas.
22 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 336
I
andra stycket ges bestämmelser om ett förenklat förfarande vid aktieteckning,
en sorts simultanteckning. Förfarandet är främst avsett för bolag med ett
begränsat antal aktieägare. Tecknas alla aktiema av dem som är berättigade
därtiU enligt 2 § vid själva den stämma där ökningsbeslutet i vederbörlig
ordning fattas, behöver teckningen inte ske på särskUd teckningslista utan kan
göras i protokollet för stämman. Simultanteckning kan dock inte ske i
avslämningsbolag. I sådana bolag är aktieägamas rätt att delta i nyemissionen
beroende av om de är införda i aktieboken. En tUlämpning av
simultanteckningsregeln skulle därför kunna medföra rättsförlust för
aktieägare som ännu inte hunnit bli införd i aktieboken.
Enligt
tredje stycket äger beslämmelsema i 2 kap. 5 § om aktietecknings OgUtighet vid
bolagsbUdning motsvarande tUlämpning vid nyemission. Aktieteckning som gjorts
på annat sätt än som sägs i paragrafen kan således inte göras gäUande av
bolaget, om aktietecknaren anmäler felet hos registreringsmyndigheten före
emissionens registrering. Har aktie tecknats med viUkor, som inte
överensstämmer med de i emissionsbeslutet angivna vUlkoren, är aktieteckningen
ogUtig. Har ogUtigheten inte anmälts hos registreringsmyiidigheten före,
emissionens registrering, är dock aktietecknaren bunden fastän han inte kan
åberopa vUlkoret. Aktietecknare kan inte efter emissionens registrering som
grund för aktietecknings ogiltighet åberopa att vUlkor i emissionsbeslutet inte
uppfyUts.
9 §
Paragrafen
innehåUer regler om tUldelning av aktier m. m.
När
teckningen avslutals skall enligt paragrafen styrelsen besluta om tUldelning av
nya aktier till aktietecknarna. Anser styrelsen att aktieteckningen är OgUtig,
skall aktietecknaren genast underrättas härom. TUldelade aktier skall genom
styrelsens försorg ofördröjligen upptas i aktieboken.
Paragrafen
har inte någon direkt motsvarighet i utredningens förslag men torde knappast
innebära någon ändring i sak i förhåUande tiU utredningsförslaget. Paragrafen
ansluter nära tUl gällande rätt, jfr även 15 § tredje stycket LKS.
Av 3
kap. 11 § andra stycket följer att utfärdade aktiebrev skaU antecknas i
aktiebrevsregistret när det är fråga om avslämningsbolag.
10 §
Paragrafen
motsvarar 8 § första stycket LKS.
EnUgt
5 § 1 kan i emissionsbeslutet anges ett visst belopp eller elt lägsta belopp
för aktiekapitalets ökning. Om så skett, måste detta belopp ha tecknats inom
den i beslutet angivna teckningstiden. Annars är enUgt paragrafen
ökningsbeslutet förfaUet. Någon möjlighet att sedan aktie-
Prop. 1975:103 337
teckningen
påbörjats ändra lägsta beloppet eUer teckningstiden finns inte.
När
ökningsbeslutet upphört att gälla, förfaUer även ett av bolagsstämman fattat beslut
om sådan ändring av bolagsordningen som föratsätter aktiekapitalets ökning.
När beslut om kapitalökning förfaUér, skall vad som eventuellt inbetalats på
tecknade aktier återbäras.
Paragrafen,
som hämtats från utredningsförslaget, har kritiserats av Svenska
revisorsamfundet. Samfundet föreslår att styrelsen skall ges möjlighet att
avgöra om teckningen skall fullföljas under ytterUgare någon tid, t. ex. sex
månader, för det fall att minimibeloppet inte betalas i rätt tid. Jag anser
inte att det är påkallat med någon sådan laglig möjlighet att förlänga
teckningstiden.
11 §
I
paragrafen föreskrivs att bestämmelsema i 2 kap. 10 och 11 §§ om inbetalning av
aktiekapital i samband med bolagsbUdning skall äga motsvarande tillämpning på
inbetalning av aktiekapital vid nyemission. Kvittningsförbudet i 2 kap. 10 §
första stycket gäller dock inte för den som enligt beslutet om ökning av
aktiekapitalet skaU kunna teckna aktier med kvittningsrätt. Även om bestämmelse
om kvittningsrätt saknas i emissionsbeslutet, kan styrelsen göra undantag från
kvittningsförbu-det och medge kvittning,, om bolaget har ett bundet kapital på
minst 1 mUj. kr. Vid nyemission i sådant bolag erfordras nämUgen inte tUl
skUlnad från vid bolagsbUdning att hela aktiekapitalet är inbetalat på bank i
registreringsögonblicket (se 12 §). Kvittningsförbudet behöver därför inte
upprätthållas lika strängt men en fömtsättning för styrelsens
kvittningsmedgivande är ändå att kvittningen inte medför skada för bolaget
eller dess borgenärer.
12 och
13 §§
Paragraferna
innehåller bestämmelser om registrering av nyemission m. m.
Gällande
rätt. I 60 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om när betalning av
nyemitterade aktier skall ha ägt rum. Senast ett år från det stämman fattade
beslut om nyemission, skall full betalning för varje ny aktie erläggas. Sex
månader efter utgången av den för inbetalning av de nya aktiema bestämda tiden,
skall för registrering anmälas hur många nya aktier som har betalts till fullo.
Har efter sådan anmälan ytterligare nya aktier blivit tiU fullo betalda, skall
inom sex månader efter betalningen antalet sådana aktier anmälas för
registrering. Så snart registrering har skett anses aktiekapitalet ha ökat med
sammanlagda nominella beloppet av det nya antal aktier som har betalats tiU
fullo. Kapitalökningen sker sålunda successivt.
Utredningen.
Utredningen har inte behållit systemet med successiv
Prop. 1975:103 338
kapitalökning.
Har på de nya aktierna sammanlagt inbetalats så mycket att det inbetalade
beloppet uppgår tUl halva det ökningsbelopp som skall registreras, skall hela
kapitalökningen anmälas för registrering. Inom ett år efter det att
registrering av kapitalökningen har ägt ram måste full betalning ha erlagts för
aktiema. Detta skall anmälas av bolaget för registrering. Har ej anmälts att
full betalning erlagts för alla aktiema, skall registreringsmyndigheten efter
bolagets hörande registrera att aktiekapitalet nedsatts med sammanlagda
nominella beloppet av de aktier som inte har betalats tiU fullo. Aktiema blir
enligt utredningsförslaget ogUtiga när nedsättningen registrerats.
Föredraganden.
I den allmänna motiveringen (avsnitt 13.3) har behandlats vilka krav på
inbetalning på tecknade aktier som bör ställas för att registrering av
nyemission skall få ske.
Beslut
om nyemission skaU enligt 12 § första stycket anmälas för registrering inom sex
månader från beslutet, om beslutet om nyemission inte har förfallit därför att
det lägsta belopp som kan ha bestämts i beslutet inte tecknats inom
teckningstiden, jfr 10 §. Detta innebär en förkortning av anmälningstiden
jämfört med utredningens förslag.
I
stycket föreskrivs vidare att hinder mot registrering möter, om ej
1. full betalning har erlagts enligt registret för de
i det förut registrerade aktiekapitalet ingående aktiema,
2. det sammanlagda nomuieUa beloppet av tecknade och
tilldelade nya aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och
inte övertagits av annan (ökningen av aktiekapitalet) uppgår tUl det minsta
belopp för aktiekapitalets ökning som kan ha bestämts i beslutet om nyemission,
3. hälften av det belopp som skall betalas med pengar
för de i den registrerade kapitalökningen ingående aktiema har inbetalts,
4. all apportegendom enligt beslutet om nyemission är
tUlförd bolaget,
5. yttrande företes från auktoriserad eller godkänd
revisor av vUket framgår att 3 och 4 iakttagits, att apportegendomen icke
åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget och att egendomen är
eller kan antagas bli tUI nytta för bolagets verksamhet.
Punkterna
1 och 2 har hämtats från utredningsförslaget. Punkterna 3 och 5 har
kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.3). Jag viU erinra om att
enligt 6 § tredje stycket bolagets revisorer skall intyga, att apportegendomen
inte övervärderas. Detta sker som ett led i den information aktieägarna skall
ha innan stämman beslutar om emission. I förevarande paragraf, punkten 5, krävs
som villkor för registrering att auktoriserad eller godkänd revisor avger ett
motsvarande intyg. Detta krav sammanhänger med att det från tredje mans synpunkt
är angeläget att förhindra övervärdering av apportegendom, jfr 2 kap. 9 § andra
stycket 4.
Prop. 1975:103 339
Av
12 § andra stycket framgår att punkterna 3 och 5 inte tUlämpas i bolag med ett
bundet eget kapital imderstigande 1 mUj. kr., när det är fråga om
kontantemission. Hela det tecknade beloppet, inkl. överkurs, skaU då sättas in
på bankräkning som bolaget har. Intyg från bankinstitutet härom skall företes
i registreringsärendet. Sker inte det, vägras registrering av nyemissionen.
Det
finns inte något hinder för bolaget att ta ut beloppet från bankräkningen
innan registrering har skett.
Vid
apportemission i bolag som nyss nämnts tUlämpas däremot bestämmelsema i första
stycket. Andra stycket är tiUämpUgt bara vid kontantemission.
När
registreringen sker blir ökningen av aktiekapitalet fastställd till det belopp
som har angetts ovan vid 2 (72 § tredje stycket). Bolagets aktiekapital enligt
registret uppgår då tUl summan av det tidigare registrerade aktiekapitalet och
kapitalökningen.
Om
anmälan för registrering inte görs inom sex månader från ökningsbeslutet eUer
om registreringsmyndigheten avskriver sådan anmälan eller vägrar registrering,
förfaller ökningsbeslutet och återbetalning skall genast ske av belopp som
inbetalats på aktiema (12 § fjärde stycket).
Aktiekapitalet
är enligt 12 § femte stycket ökat när registrering skett. Aktier som förklarats
förverkade och inte övertagits av annan blir därmed OgUtiga. Liksom enligt 18
§ andra stycket LKS medför de nya aktierna rätt till utdelning enligt vad därom
bestämts i ökningsbeslutet. Beslutet får dock inle innebära att sådan rätt
inträder senare än räkenskapsåret efter det under vUket aktiema skolat tUl
fuUo betalas.
Möjligheten
att skjuta på utdelningsrätten tUl senare räkenskapsår bör utnyttjas med
försiktighet ay bolag som är anslutna till VPC. Antag nämUgen att ett sådant
bolag, med räkenskapsår den 1 januari den 31 december, håller extra
bolagsstämma i januari 1974 och beslutar om nyemission med villkor dels att
tecknade aktier skall ha betalats senast vid utgången av maj 1974, dels att de
nya aktiema skall vara berättigade tUl utdelning för räkenskapsåret 1975 och
senare. För de tecknade och betalda akliema utfärdas aktiebrev i vanlig
ordning. På ordinarie bolagsstämmor i slutet av juni år 1974 och år 1975
beslutas om utdelning på de gamla aktiema för räkenskapsåren 1973 resp. 1974.
För
VPC uppstår då den olägenheten att de ganUa aktiema berättigar till utdelning
medan de nyemitterade akliema inte gör det, trots att de i aktiebolagslagens
mening är av samma slag. VPC måste således hålla isär de nya och de gamla
aktierna genom att ha dem i olika serier till den dag aktierna får samma rätt
till utdelning i bolaget. Detta medför emellertid administrativa olägenheter.
När aktiema omsätts måste separata aktiebrev utfärdas trots att aktierna.är av
samma slag. Även när separata aktiebrev utfärdas uppstår svårigheter i
värdepappershanteringen eftersom det inte av akliebreven framgår att
utdelningsrätlen
Prop. 1975:103 340
inträder
först för visst senare räkenskapsår. I bolag som inte är anslutna tUl VPC
framgår detta av att vissa utdelningskuponger saknas i breven på de
nyemitterade aktiema.
Nu
påtalade olägenheter kan avhjälpas genom föreskrifter om att nyemitterade
aktier inte skall tas upp i aktieboken förrän den dag de har samma rätt till
utdelning som övriga aktier i bolaget av samma slag. Jag anser det emellertid
vara otänkbart att man på ett sådant sätt skulle hindra aktieägama att bU
införda i aktieboken och därmed bli berättigade att utöva rösträtt på
bolagsstämman. I 4 kap. 9 § departementsförslaget föreskrivs därför i
överensstämmelse med gäUande lag att tecknade och tUldelade aktier genom
styrelsens försorg ofördröjligen skall tas upp i aktieboken.
Avslämningsbolag
som överväger nyemission bör således samråda med VPC rörande vUlkoren för
emissionen i nu berörda hänseenden. För att undvika att ökade VPC-kostnader
debiteras bolaget kan det vara skäl att i emissionsbeslutet bestämma dels att
nyemitterade aktier skall ha samma rätt tUl utdelning som övriga aktier i
bolaget av samma slag redan vid nästa avstämningsdag, dels bestämma
teckningstiden så att bestämmelsen om att tilldelade aktier skall tas upp i
aktieboken inte leder tUl att vissa aktier i emissionen får utdelning medan
andra blu: utan. Emissionskursen får självfallet bestämmas med hänsyn tUl utdelningsrätten.
När
beslut om ökning av aktiekapitalet registreras enligt 12 §, skaU bl. a. hälften
av det belopp som skall betalas med pengar för de i den registrerade
kapitalökningen ingående aktiema ha inbetalats, om det är fråga om
kontantemission i ett bolag med ett bundet eget kapital på minst 1 milj. kr.
EnUgt 13 § första stycket skaU full betalning för dessa aktier erläggas inom
sex månader efter registreringen. Senast en månad efter utgången av denna tid
skäll bolaget för registrering anmäla hur många av de aktier som ingår i den
registrerade kapitalökningen som bUvit tiU fuUo betalda. Anmälningen skaU
bestyrkas av auktoriserad eUer godkänd revisor. Anmäls inte att full betalning
erlagts för aktiema i den registrerade kapitalökningen, skall enligt 13 § andra
stycket registreringsmyndigheten efter bolagets hörande registrera att
aktiekapitalet nedsatts med sammanlagda nominella beloppet av de aktier som
inte betalats. Om det behövs, skaU bolagsordningens bestämmelse om
aktiekapitalet samtidigt ändras. De obetalda; aktierna blir ogiltiga när
nedsättningen registrerats.
14
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om beslut av styrelsen om nyemission under
fömtsättning av stämmans godkännande. Paragrafen, som i huvudsak har en
motsvarighet i gäUande lag, har utformats efter förebUd av bl. a. 9 § LKS.
Prop. 1975:103 341
De
i 513 §§ intagna bestämmelserna om nyemission skall enligt första stycket
gälla i tiUämpliga delar när styrelsen beslutar om nyemission under
föralsättning av stämmans godkännande. Självfallet måste i emissionsbeslutet
anges att det fattats under föralsättning av stämmans godkännande. Av tredje
stycket följer att vissa undantagsregler gäller vid sådana emissioner som det
nu är fråga om.
Emissionsbeslutet skall ha
det innehåU som anges i 5 §. Vidare skall 6 § iakttas. Kimgörelse enligt 7 §
måste alltid utfärdas. 7 § första stycket sista punkten och andra stycket
sista punkten får inte någon tUlämpning. Teckning sker enUgt 8 § men 8 § andra
stycket gäller inte. 9 § skall iakttas med det undantag som framgår av tredje
stycket förevarande paragraf. 10 § andra punkten saknar tillämpning. 1113 §§
gäller med det undantag som framgår av tredje stycket förevarande paragraf.
Om
styrelsen fattar beslut om emission under förutsättning av bolagsstämmans
godkännande, får inte aktieägama den underrättelse i förväg om beslutet som
enligt 4 § ifrågakommer när bolagsstämma fattar emissionsbeslut. Detta betyder
att aktieägare i andra bolag än avslämningsbolag kan få bara två veckor på sig
från utfärdandet av kungörelsen för att bestämma humvida de vill utnyttja
företrädesrätt alt delta i emissionen.
Efter
kungörandet av styrelsens beslut kan teckning påbörjas. Har ett lägsta belopp
bestämts för emissionen och har detta inte tecknats inom teckningstiden, är
enligt 10 § första punkten styrelsens beslut om emissionen förfaUet. I sådant
fall behöver aUtså aldrig bolagsstämmans godkännande inhämtas. SjälvfaUet kan
inte registrering ske av ett förfallet emissionsbeslut.
Har
det efter teckningen visat sig att emissionen har kunnat placeras, skall
styrelsen begära bolagsstämmans godkännande av beslutet. I fråga om styrelsens
begäran om bolagsstämmans godkännande skall enligt andra stycket 4 § tiUämpas.
Vad i 4 § sägs om förslag till emissionsbeslut skall då gäUa styrelsens
beslut. Styrelsen måste aUtså hålla sitt emissionsbeslut tiUgängligt för
aktieägama under minst en vecka före bolagsstämman. Skälen till eventuella
avvikelser från aktieägamas företrädesrätt måste anges. Vid apportemission
måste redogörelse och yttrande från revisorema enligt 6 § föreligga. Aktieägare
har rätt att på begäran få styrelsebeslutet sig tiUsänt. Även de i 4 § angivna
handlingarna skall hållas tillgängliga för aktieägama i enlighet med bestämmelsema
i 4 §.
Anmälan
för registrering av emissionsbeslutet skaU enligt tredje stycket göras när
emissionsbeslutet har godkänts av stämman. Liksom enligt gällande lag får
tecknade aktier inte tas upp i aktieboken förtän stämman godkänt emissionen.
Har anmälan för registrering inte skett inom ett år från styrelsens
emissionsbeslut, är beslutet enligt stycket förfallet.
Prop. 1975:103 342
Detta
betyder att registrering av styrelsens emissionsbeslut skall vägras, om ettårstiden
överskridits. Vad som betalats på tecknade aktier skall i sådant fall genast
återbetalas.
15 §
Paragrafen
reglerar styrelsens rätt att besluta om nyemission på grimdval av fullmakt från
bolagsstämman. Den motsvarar i sak 63 a § gäUande lag och 10 § LKS.
När
styrelsen beslutar om emission med stöd av bemyndigande gäller 513 §§ i
tillämpliga delar. Emissionsbeslutet skall ha det innehåll som framgår av 5 §.
Bestämmelserna i 6 § skaU iakttas. Styrelsen skall alltså vid apportemission
avge en redogörelse och denna skall granskas av revisorema. Detta kan få
betydelse för aktietecknarna och även för aktieägarna när de skall ta ställning
till hur styrelsen skött emissions-ärendet. Kungörelse enligt 7 § skall alltid
utfärdas. 7 § första stycket sista punkten och andra stycket sista punkten får
dock inle någon tUl-lämpning. Teckning sker enligt 8 § men 8 § andra stycket
gäller inte. Tilldelning av aktier och upptagande av aktier i aktieboken sker
enligt 9 §. Bestämmelserna i 10 § andra punkten saknar tiUämpning. 1113 §§
skall iakttas.
16 §
Paragrafen
innehåUer regler om fondemission. Den har hämtats från utredningsförslaget som
i huvudsak motsvarar gäUande lag.
Enligt
första stycket kan fondemission ske genom överföring till aktiekapitalet av
disponibla vinstmedel, av uppskrivningsfond och reservfond eller genom
uppskrivning av anläggningstUlgångar. Förslaget att fondemission skall kunna
ske genom överföring till aktiekapitalet av uppskrivningsfond och reservfond
innebär en nyhet. Med hänsyn till att aktiekapitalet är starkare bundet till
bolaget än uppskrivningsfond och reservfond kan en sådan överföring, såsom
utredningen frarnhållit, inte anses betänklig.
Enligt
1 § är det bolagsstämman som fattar beslut om fondemission. Stämman är inte
behörig att besluta om avvikelse från aktieägamas företrädesrätt. Beslut om
fondemission skaU enligt andra stycket ange det belopp varmed aktiekapitalet
ökas samt de nya aktiemas aktieslag eller det belopp vartUl aktiernas nomineUa
belopp höjs. I avstämnings-bolag skaU avstämningsdagen anges i beslutet. Därvid
skaU iakttas att avstämning inte får ske innan beslutet registrerats. I fråga
om avslämningsbolag gäller vidare att avstämiungsdagen skaU anges i emissionsbeslutet.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än tre veckor från det beslutet
kungjorts (5 § tredje stycket). Bolagsstämmans beslut om emission eUer en
redogörelse för det väsentUga innehållet i beslutet skaU i avslämningsbolag
genast kimgöras i allmänna tidningarna och tidning
Prop. 1975:103 343
inom
den ort där styrelsen har sitt säte. Kungörs inte beslutet i dess helhet,
skall i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet håUs tUlgängligt (7 §
första stycket).
Föreskriftema
om att kungörelse måste ske i avstämningsbolag hänger samman med att aktieägare
som ännu inte har införts i aktieboken skall få tillfälle att anmäla sitt
förvärv innan avstämning sker. I andra bolag behöver dock inte kungörelse ske.
Detta motsvarar utredningens förslag men innebär en ändring i förhåUande tUl
gäUande lag. Ändringen har motiverats av att aktieägare vid fondemission
till skillnad mol vad fallet är vid nyemission inte behöver bevaka sin rätt
inom viss kortare tid. Rätten att få delbevis eUer fondaktie består under
längre tid (jfr 17 §).
Enligt
tredje stycket skall beslutet om fondemission utan dröjsmål anmälas för
registrering och får inte verkställas före registreringen.
Enligt
fjärde stycket är aktiekapitalet ökat när registrering skett. De nya aktiema
medför rätt tiU utdelning enUgt vad därom bestämts i beslutet om emission.
Beslutet får dock inte innebära att sådan rätt inträder senare än för
räkenskapsåret efter det under vilket registrering skett. De nya aktiema skall
genom styrelsens försorg ofördröjligen upptas i aktieboken.
Beslämmelsema
ansluter nära tUl 12 § fjärde stycket och överensstämmer i sak med
utredningsförslaget.
Om
fondemissionen genomförs genom uppskrivning av anläggningstillgångar, måste
beslutet om emissionen fattas på ordinarie stämma då balansräkningen faststäUs.
Näringslivet uppger i sitt remissyttrande att det finns ett praktiskt behov att
kunna genomföra fondemission genom uppskrivning av anläggningstiUgångar också
genom beslul på exlra stämma. Om i lagen föreskrivs att revisorema skaU avge
yttrande över den föreslagna uppskrivningen tiU den extra stämman, anser
näringslivet att det inte finns några betänkligheter mot att denna möjlighet
föreUgger. För egen del menar jag att möjligheterna att på extra stämma
besluta om sådan fondemission som innebär att medel överförs från reservfonden
eller uppskrivningsfonden ger bolagen den handlingsfrihet som kan behövas t.
ex. när man vUl göra en nyemission attraktiv för, aktiemarknaden genom att
kombinera den med en fondemission. Det finns därför enligt min mening inte
anledning att överväga den av näringslivet förordade utvidgningen.
17
§
I
paragrafen ges beslämmelser om preskription av fondaktier.
Gällande
rätt. F. n. finns i 25 § LFA bestämmelser om preskription såvitt gäller
fondaklier i avstämningsbolag. I övrigt saknas sådana regler.
Utredningen
föreslår att regler motsvarande 25 § LFA skall gälla för
Prop. 1975:103 344
aUa
bolag. Det händer nämligen inte säUan vid fondemissioner att ett antal aktier
aldrig blir uttagna, vanligen beroende på att aktier som ger rätt tUl
fondaktier är förkomna. I sådana fall måste bolagen förvara de nya fondaktiema
under obegränsad tid och det kan uppstå komplikationer när det gäller
bolagsstämmobeslut som kräver samtycke av ägare till alla aktier i bolaget och
kanske även 1 fall då bolagsordningen för giltigheten av vissa beslut
uppstäUer krav på en mycket stor majoritet av samtiiga aktieägare. Vidare kan
enskUda aktieägare drabbas av olägenheter vid köp eUer försäljning av
delbevis.
Utredningen
föreslår därför att om vid fondemission behörigt anspråk på ny aktie inte
framställts inom fem år från ökningsbeslutet, den berättigade skaU anmanas att
vid äventyr av aktiens förlust ta ut aktien. Anmaningen skall sändas tiU den
berättigade, om hans namn och adress är kända för bolaget, samt kungöras i
tidningarna. Inkommer inte anmälan inom ett år från anmaningen, skall den nya
aktien säljas genom fondkommissionär för den berättigades räkning. Denne har
därefter endast rätt tUl det vid försäljningen influtna beloppet med avdrag
för kostnadema för anmaningen och försäljningen. Belopp som inte lyfts inom
fyra år från försäljningen tUlfaUer bolaget.
Remissyttrandena.
Näringslivet påpekar att det efter en fondemission kan kvarstå mycket små
aktieposter som inte har tagits ut. Det kan i sådana faU vara praktiskt att slå
ihop anmaningsförfärandet för exempelvis två fondemissioner. Näringslivet
föreslår att lagtexten jämkas så alt det blir möjligt. Advokatsamfundet uttalar
att belopp som kan komma att tUlfalla bolaget enUgt. denna paragraf bör läggas
tUl reservfonden.
Föredraganden.
För egen del viU jag ansluta mig tUl utredningsförslaget. Jag vUl emellertid
göra den ändringen att bolagen inte skall vara skyldiga att vidta
anmaningsåtgärder utan endast ha möjlighet härtill. Detta innebär att bolagen
får möjUghet att slå ihop två fondemissioner tUl ett gemensamt
anmaningsförfarande. I departementsförslaget har vidare gjorts en jämkning som
innebär att kungörelse inte behöver ske, om den berättigades namn och adress är
känd.
Av
12 kap. 4 § följer att belopp som tUlfaller bolaget skall läggas till
reservfonden.
Med
behörigt anspråk avses ett av behörig person framstäUt anspråk på att få ut hel
fondaktie. Att delbevis har uttagits hindrar inte att anmaning görs.
Paragrafen gäUer däremot inte i fråga om fondemission som sker genom
uppstämpling av aktiemas nomineUa belopp.
18
§ : .
Denna
paragraf innehåller allmänna bestämmelser ohi eniissionspror spekt vid
nyemission.
Styrelsen
skall upprätta emissionsprospekt.när aktiebolag eller aktie-
Prop. 1975:103 345
ägare
i bolaget offentliggör eller på annat sätt tUl en vidare krets riktar inbjudan
att förvärva aktier eller teckningsrätter i bolaget.
SärskUda
bestämmelser om emissiönsprospekt finns också i 5 kap. 16 § och 7 kap. 3 §.
För nyemissioner gäller
vissa skydds- och publicitetsföreskrifter, se 48 §§. Bestämmelsema om
emissionsprospekt gäller utöver dessa föreskrifter. Är bolag enligt 7 §
skyldigt att skicka särskild underrättelse om beslutad emission tUl
aktieägare, kan naturUgtvis bolaget, om det finner det lämpligt, sammanföra
denna underrättelse och emissionsprospektet tUl en handling. Har bolag i
samband med nyemission försummat att iaktta bestämmelsema om
emissionsprospekt, skall.registreringsmyndigheten enligt 18 kap 4 § vägra
registrering. Bestämmelser om att emissiönsprospekt skall bifogas anmälan om
registrering kommer att tas upp i registreringsförordningen.
Ansvaret
för prospektets innehåll ligger hos styrelsen som upprättar prospektet. Det är
inte nödvändigt att prospektet skrivs under av samtliga styrelseledamöter.
Styrelsen kan besluta att prospektet på styrelsens vägnar undertecknas
exempelvis av dess ordförande.
Bestämmelsema
om emissionsprospekt är inte tillämpliga vid fondemission. Detta motsvarar vad
fondbörsutredningen förordat. Handel med delbevis förekommer visserUgen vid
fondemission men handeln har normalt ringa omfattning och består huvudsakligen
i överlåtelser mellan olika aktieägare av enstaka delbevis. Något större behov
av emissionsprospekt för delbevis finns därför inte.
Ett
av de fall då emissionsprospekt skall utges är det då aktieägare i ett bolag
till en vidare krets riktar inbjudan att köpa teckningsrätter i bolaget. Denna
situation nämns särskilt i lagtexten. Därmed avses inte de situationer då
aktieägare i bolag, som redan är ett aktiemarknadsbolag, vid nyemission
försäljer en betydande del av sina teckningsrätter. Sådana situationer täcks
redan av regeln att bolaget har att utge prospekt med anledning av emissionen,
eftersom dess aktieägare redan utgör en "vidare krets". I stället avses
särskUt sådana fall då ett bolag med en eUer ett fåtal aktieägare företar
nyemission och aktieägaren eller aktieägama begagnar tUlfället att utförsälja
ett betydande anlal teckningsrätter i ett block för att därigenom introducera
bolaget på aktiemarknaden.
Bestämmelsema
i 1926 §§ om emissionsprospekt gäller endast om summan av de belopp som tiU
följd av inbjudan kan komma att erläggas överstiger 1 milj. kr.
När man skall fastställa
om "marknadseffekten" överstiger 1 milj. kr. skall hänsyn tas tiU det
sammanlagda värdet av de kontantbelopp och/eller den apportegendom som köpama
resp. tecknama har att erlägga. Detta gränsvärde får, som fondbörsutredningen
framhåller, beräknas
vid
teckning av aktier mot tillskott av pengar och/eller apportegendom
Prop. 1975:103 346
såsom
det nominella aktiekapital som skall tecknas ökat med eventuell överkurs,
vid
köp av redan emitterade aktier såsom totala köpeskUlingen härför,
vid
köp av teckningsrättsbevis såsom totala köpeskillingen härför ökad med dels det
nominella aktiekapital som skall tecknas, dels eventuell överkurs.
Kostnad
för courtage och stämpel bör inte inräknas i gränsvärdet.
Bestämmelsema
om emissiönsprospekt gäller bara i fråga om bolag som enligt 10 kap. 3 § andra
eUer fjärde stycket är skyldigt att ha auktoriserad revisor. Sådan skyldighet
föreligger om
1. tillgångarnas nettovärde enUgt fastställda
balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett belopp som
motsvarar 1 000 gånger det enUgt lagen om allmän försäkring bestämda
basbeloppet för den sista månaden av resp. räkenskapsår,
2. antalet anstäUda hos bolaget under de två senaste
räkenskapsåren i medeltal överstigit 200, eller
3. bolagets aktier eUer skuldebrev är noterade på
fondbörs eller lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.
Skyldighet
att anlita auktoriserad revisor föreligger också för moderbolag i en koncern,
om nettovärdet av koncernföretagens tUlgångar enUgt fastställda
koncerabalansräkningar för de senaste tva räkenskapsåren överstiger ett belopp
som motsvarar 1 000 gånger basbeloppet för den sista månaden av resp.
räkenskapsår eller om antalet anstäUda vid koncernföretagen under de senaste
två räkenskapsåren i medeltal överstigit 200.
Enligt
10 kap. 3 § tredje stycket kan regermgen beslula om dispens från skyldigheten
att anlita auktoriserad revisor. Om sådan dispens meddelas, medför det
emellertid inte att bolaget i fråga undgår skyldighet att utge
emissionsprospekt enligt förevarande paragraf. Skulle minoritet med tUlämpning
av 10 kap. 3 § femte stycket ha fått tiU stånd beslut om att auktoriserad
revisor skall utses, medför inte detta i och för sig att bolaget också blir
skyldigt att utge emissionsprospekt.
Fondbörsutredningens
förslag innebär att skyldighet att upprätta emissionsprospekt inte föreligger för
aktiebolag under bildande. Departementsförslaget har samma innebörd.
19
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om det fall alt skyldigheten att utge emissionsprospekt
uppkommer på grand av försäljning från aktieägares sida.
I
de fall som avses i paragrafen initieras aUtså åtgärden, som föranleder
utgivandet av ett emissionsprospekt, inte av bolaget. Aktieägarna kan
emellertid, såsom fondbörsutredningen framhållit, inte åläggas att svara för
prospektets innehåll. De måsle i stället ge styrelsen underrättel-
Prop. 1975:103 347
se
i tillräckligt god tid före den planerade försäljningen, så att prospektet kan
iordningställas och föreligga färdigt vid den tid som anges i 25 §.
I
paragrafen föreskrivs i enlighet härmed att aktieägare skaU underrätta styrelsen
senast sex veckor före den dag då inköp tidigast avses kunna ske.
20
§
Paragrafen
innehåller beslämmelser om vilka redovisningshandlingar som skaU medtas i
emissionsprospektet.
Paragrafen
överensstämmer i huvudsak med fondbörsutredningens förslag.
EnUgt
första stycket skall emissionsprospekt innehålla balansräkningar avseende
utgången av de tre senaste räkenskapsår, för vilka årsredovisning och
revisionsberättelse avgivits, resultaträkningar för dessa tre räkenskapsår
samt ett sammandrag av de uppgifter som det ålegat bolaget att ta in i
förvaltnuigsberättelsema för de tre räkenskapsåren. Bestämmelsen att
redovisning skall lämnas för en treårsperiod är självfaUet inte avsedd att
förhindra emission i bolag som existerat kortare tid än tre år eUer att
förbjuda sådana bolag att ge ut emissionsprospekt. För bolag som bara kan
redovisa för ett eller två gångna år får man nöja sig med uppgifter om dessa
år.
Prospektet
skall enUgt stycket innehålla ett sammandrag av de uppgifter som det ålegat
bolaget att ta in i förvaltningsberättelsema för de tre åren. Länsstyrelsen i
Skaraborgs län har framhållit att bestämmelsen härom bör kompletteras med att
uppgift skall lämnas om t. ex. personal och löner. Jag har i sak inte någon
annan uppfattning. Kompletteringen är emellertid obehövlig eftersom uppgifter
om bland annat antal anställda och löner enligt 11 kap. 9 § skall tas in i
förvaltningsberättelsen. Det åligger under sådana förhållanden bolaget att i
emissionsprospektet också la med dessa upplysningar.
Uttrycket
"sammandrag" anger att visst utrymme för en sammanfattande
redogörelse med t. ex. beloppsuppgifter i tabeUform är medgivet. Avsikten är
också att äldre uppgifter som eventuellt kommit att bli irrelevanta får
utelämnas, om detta inte strider mot god redovisningssed. Resultat- och
balansräkningama för de tre senaste åren skaU, föratom de allmänna kraven på
årsredovisning, också enligt första stycket upp-fyUa de krav som gäUer för
bolag i vUka auktoriserad revisor skaU finnas. Redovisning skaU sålunda ske av
lagerreservens storlek och förändring. Finansieringsanalys skaU finnas fogad
tiU redovisningen. Har sålimda bolaget under den gångna treårstiden inte behövt
lämna redovisning i dessa hänseenden, måste redovisningshandlingarna kompletteras
i enlighet härmed.
Det
finns självfallet inget hinder mot att bolaget kompletterar redo-
Prop. 1975:103 348
visningshandlingarna
också med andra uppgifter, t. ex. med analystal av typen "vinst per
aktie" etc. Fondbörsutredningen har påpekat att det i enstaka fall kan
förekomma, att en emission eller en utförsäljning önskas genomförd vid en
tidpunkt, då visserUgen årsredovisning och revisionsberättelse Ugger färdiga
och underskrivna, men dessa handlingar ännu inte hunnit publiceras och
tUlställas aktieägama. I en sådan situation bör bolaget enligt
fondbörsutredningen se till att den information om det senaste verksamhetsåret,
som genom emissionsprospektet görs tUlgänglig, också senast på
emissionsprospektets utgivningsdag görs tUl-gängUg för aktieägama och om bolaget
redan är ett aktiemarknadsbolag för aUmänheten. Jag har ingenting att erinra
mot vad fondbörsutredningen sålunda framhåUit.
Enligt
andra stycket skaU 11 kap. 2 § första stycket andra puiikten äga motsvarande
tUlämpning på emissionsprospekt. Detta innebär att uppgifter från tidigare års
redovisningshandlingar i förekommande faU skall sammanstäUas så att de blir
helt jämförbara med det senaste årets. Noter tUl resultat- och balansräkningama
tUlhör dessa handlingar och skall sålunda medtas, liksom givetvis inom linjen
upptagna poster. SjälvfaUet möter inte något hinder mot att man vid behov
företar förbättringar av resultat- och balansräkningamas uppställningar i
förhållande tiU de ursprangUgen publicerade, givetvis under föralsättning: att
redovisningshandlingarna blir helt jämförbara med varandra.
Enligt
tredje stycket första punkten skaU koncernresultaträkning och
koncembalansräkning för de tre senaste räkenskapsåren tas med i prospektet, om
det bolag som skall upprätta emissionsprospektet är moderbolag. Detta innebär
en viss jämkning av den föreslagna regeln i 13 § andra stycket
fondbörsutredningens förslag. Jämkningen har samband med att
departementsförslaget innebär krav på genereU koncemredovisning, jfr avsnitt
13.10.
I
samband med en nyemission torde det konceminriktade synsättet på aktiemarknaden
komma fram i sin mest renodlade form. En nyemission är, såsom
fondbörsutredningen framhåUit, endast i undantagsfall av intresse för andra
intressenter än de som konstituerar själva aktiemarknaden. Den information som
i sammanhanget lämnas om moderbolaget kan därför väsentligt inskränkas jämfört
med vad som gäller för en årsredovisning som ju har betydelse också för andra
intressenter än aktiemarknaden. Vad som intresserar aktiemarknaden i detta sammanhang
är koncemens resultat och ställning. Uppgifter härom bör därför ges en
framträdande plats i prospektet. När redovisningshandlingar och andra
uppgifter för koncern tas in i prospektet kan motsvarande uppgifter för
moderbolaget utelämnas. En parallell redogörelse för såväl koncern som
moderbolag skuUe göra prospektet onödigt svåröverskådligt.
I
enUghet med dessa överväganden föreskrivs i tredje stycket andra
Prop. 1975:103 349
punkten
att uppgifter som hänför sig tiU moderbolaget, men som ingår i
koncemredovisningshandlingarna, får utelämnas, om de kan anses sakna väsentUg
betydelse för bedömningen av bolagets aktier.
Moderbolagsuppgifter
skaU alltså tas med, om det är av väsentlig betydelse för bedömningen av
bolagets aktier. Vid denna bedömning skall främst aktiemarknadsaspekten
beaktas. Moderbolagets resultaträkning och balansräkning för senaste året får
emellertid enligt tredje stycket tredje punkten inte utelämnas. Det kan från
bedömningssynpunkt vara av intresse, t. ex. beträffande en koncern med stark
utlandsimikt-ning, att få kännedom om moderbolagets stäUning genom att
jämförelser görs med koncemuppgiftema, och även i övrigt torde den orientering
om moderbolagets egna förhållanden som härigenom lämnas vara av betydelse för
läsama.
21
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om att i prospektet skall tas in vissa upplysnmgar
avseende tiden efter den period som omfattas av de i 20 § angivna
redovisningshandUngama. Paragrafen överensstämmer i sak med
fondbörsutredningens förslag.
Vid
en emission är det särskilt viktigt att resultatuppgifter och upplysningar om
andra för bedömningen av bolaget viktiga förhållanden svarar mot den aktueUa
situationen. I första stycket föreskrivs därför att i prospektet skall
upplysning lämnas om sådana för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och
stäUning viktiga förhållanden och händelser i övrigt av väsentiig betydelse
för bolaget, vilka hänför sig tiU tiden efter den period som omfattas av de i
20 § angivna handlingama.
I
fondbörsutredningens förslag modifieras upplysningsskyldigheten genom en
förfångsklausul. I överensstämmelse med de överväganden som i motsvarande
sammanhang redovisats beträffande förvaltningsberättelsen (se avsnitt 13.9)
har förfångsklausulen utmönstrats i departementsförslaget.
Emissionsprospektets
uppgifter bör föras fram tUl ett rimligt aktuellt läge, om längre tid förflutit
efter utgången av det senaste av de i 20 § nämnda räkenskapsåren. Det i avsnitt
13.9 framlagda förslaget om skyldighet att avge delårsrapporter är uttryck för
ett sådant synsätt. Det kan därför finnas skäl att anknyta till reglema om
delårsrapport.
I
andra stycket föreskrivs i enlighet härmed att om emissiönsprospekt framläggs
senare än åtta månader efter utgången av det senaste räkenskapsår, för vUket
årsredovisning och revisionsberättelse avgivits, emissionsprospektet skaU
innehåUa uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 11 kap. 13 och 14 §§. Dessa
uppgifter skaU enligt stycket avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår
tiU en dag ej tidigare än tre månader före emissionsprospektets
tillhandahållande.
Framläggs
prospektet under en tidrymd, som börjar i och med av-
Prop. 1975:103 350
givandet
av revisionsberättelsen för föregående räkenskapsår och utgår åtta månader
efter detta räkenskapsårs slut, krävs enligt stycket inte några uppgifter
motsvarande delårsrapport. I detta fall är enligt min mening bestämmelsema i
första stycket tUlräckliga som skydd mot att en lucka i informationsgivningen
uppstår.
22 §
I
paragrafen, som nära överensstämmer med fondbörsutredningens förslag, anges
vissa uppgifter som skall tas in i emissionsprospektet i syfte att vid sidan om
redovisningshandlingarna ge en tillfredsställande presentation av bolaget.
Sådan information är nödvändig, inte minst med hänsyn tUl att den krets som ett
i detta kapitel avsett erbjudande riktar sig tUl har varierande kännedom om det
eUer de bolag som berörs.
I
punkten 1 anges att en kort historik av bolaget och dess verksamhet skaU tas
med. Detta gäller dock enligt undantagsregeln i andra stycket bara bolag vars
aktier inte är börsnoterade eller upptagna på den s. k. fondhandlarelistan.
Dessa bolag kan antas vara väl kända för den krets erbjudandet riktar sig tUl
och behovet av en historik är därför inte särskilt påtagligt.
Enligt
punkten 2 skall vidare lämnas en redogörelse för koncernens/ bolagets
verksamhet, råvaratUlgångar, produkter och driftställen samt för dess ställning
inom sin bransch. En beskrivning av verksamheten etc. måste naturligtvis
anpassas tiU de förhåUanden som gäller för resp. företag. Redogörelsen för
koncemens verksamhet bör om möjligt ske med uppdelning på rörelsegrenar eller
huvudproduktgmpper. Deras relativa betydelse bör anges och, om detta av olika
skäl inte kan ske, bör produktgmpperna nämnas i ordning efter sin andel i
omsättning eller vinst.
Från
bedömningssynpunkt är det väsentligt att för varje produktgrapp lämnas en
kommentar tiU såväl den historiska som den förväntade utvecklingen. Uppgift om
användningsområde, marknader och avnämare är något som väsentligt underlättar
en utomståendes möjlighet att bUda sig en egen uppfattning om företaget och
dess möjligheter för framtiden. I samband med en sådan redogörelse bör
konkurrensförhållandena och koncemens ställning inom sin bransch kommenteras.
Framför allt inom processindustrier bör de olUca enhetemas kapacitet särskUt
anges, eftersom detta möjUggör en bedömning av humvida anläggningens storlek
är tillräcklig för att på längre sUct kunna bibehålla lönsamheten och möta
konkurrensen. Uppgift om planerade investeringar i anläggningar jämte uppgift
om pågående forskning och produktutveckling samt eventueUa resultat härav
tUlhör det som även kan vara av intresse att ta med i prospektet. Också denna
redogörelse för produkterna bör lämpligen om möjligt delas upp på huvudproduktgrupper
eller rörelsegrenar. Viss typ av information får emeUertid sitt intresse främst
i den mån den
Prop.
1975:103 351
har
avseende på hela bolaget resp. koncernen. Hit hör bl. a. uppgifter om
utlandsmarknaderna, deras storlek i jämförelse såväl med varandra inbördes som
med den inhemska, om antalet utiändska dotterförelag med uppdelning på
försäljnings- och produktionsbolag etc.
I
punkten 3 föreskrivs att uppgift om bolagets styrelseledamöter, revisorer och
ledande befattningshavare skall lämnas. En sådan upplysning är av intresse med
hänsyn till att företagsledningen ofta har en avgörande betydelse för ett
företags utveckling. Vad som avses med ledande befattningshavare är naturligen
beroende av förhållandena i det enskilda företaget. Allmänt sett bör dock till
denna krets räknas medlemmar av direktion samt högre chefer med ansvar för en
viss funktion, en rörelsegren eller motsvarande enhet.
Enligt
punkten 4 skall redogörelse lämnas för ägar- och rösträtlsför-hållanden i fråga
om bolagels aktier.
Ulredningen,
som föreslagit lagfäst krav på upplysning endast i fråga om ägarförhållandena,
har föratsatt att redovisningen uppdelas på aktieklasser, om aktier med olika
rösträtt finns. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har ansett att krav på
redogörelse för rösträttsförhållandena bör StäUas. Jag delar denna uppfattning.
Lagtexten har jämkats i enlighet härmed.
Sättet
för hur informationen skall ges blir delvis beroende på situationen i olika
fall. Bolagets störte aktieägare kan namnges med angivande av deras innehav.
Det kan även vara av intresse att få veta om de slörsla innehaven antalsmässigt
och röstmässigt eventuellt konstituerar en majoritet. Jag anser att den
närmare utformningen av den här avsedda upplysningsplikten bör överlämnas åt
utveckUngen av praxis. Ett sätt att fullgöra informationsplikten är att lägga
fram en statistisk redovisning, i förekommande faU uppdelad på aktieklasser, av
antalet aktieägare i oUka storleksklasser efter aktieinnehav samt det antal
aktier som innehas inom varje storleksklass.
23
§
Paragrafen,
som överensstämmer med fondbörsutredningens förslag, innehåller särskUda
beslämmelser om emissionsprospekt för bolag som inte bedriver någon verksamhet.
Det kan förekomma, att
bolag som tidigare bedrivit verksamhet helt avvecklat denna men avser att
upptaga rörelse på nytt och i samband härmed företar en nyemission. Det skulle
vara meningslöst att för prospekt i detta fall kräva uppgifter som avser en
redan avvecklad, ej längre aktuell verksamhet. Uppgiftsskyldighefen begränsas
därför i denna. paragraf tUl sådant som fortfarande har betydelse för
prospektets läsare. I prospektet skall bara tas med senast fastställda
balansräknuig, i förekommande fall koncembalansräkning. Vidare skall sådana
upplysningar som avses i 22 § första stycket 1, 3 och 4 lämnas.
I
lagtexten talas om "verksamhet". Verksamhet avser här inle endast
23 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 352
rörelse
i kommunalskattelagens mening utan även fastighets-, värdepappers- eller annan
aktiv kapitalförvaltnmg. Ett bolag vars tillgångar uteslutande består av kassa
och banktUlgodohavanden kan däremot inte anses bedriva någon verksamhet.
Enligt
paragrafen skall redogörelse lämnas för den verksamhet bolaget avser att
uppta. Jag har övervägt om inte någon form av prognos avseende förväntningarna
på försäljning och resultat borde tas med. Detla kunde ha den fördelen alt
företagsledningen därigenom tvingades formulera sina planer. I sin tur kunde
detta tänkas framkalla debatt och närmare granskning. EmeUertid anser jag det
inte möjligt att här lika litet som i något annat sammanhang, jfr avsnitt
13.9 angående förvaltningsberättelsen i lag kräva att prognos lämnas. Om ett
företag, som utan att bedriva rörelse, vänder sig till marknaden med en nyemission,
kommer företaget emellertid förmodligen att på marknaden bedömas med största
försiktighet.
24
§
Paragrafen
innebär att bolagets revisorer skall granska vissa uppgifter i prospektet och
att deras berättelse över granskningen skaU tas in i detta. Paragrafen överensstämmer
med fondbörsutredningens förslag.
Enligt
paragrafen skall revisorema sålunda granska sanitiiga uppgifter som enligt
2022 §§ obligatoriskt skall tas med i ett prospekt, utom de som i förekommande
fall lämnas enUgt 21 § andra stycket, dvs. motsvarigheten tUl en
delårsrapport. Sådan rapport skall nämligen enligt departementsförslaget inte
heller revideras. Däremot skall uppgifterna enligt 21 § första stycket
granskas, vilket medför att granskningen i vissa väsentliga avseenden gäller
även tiden efter utgången av det senaste räkenskapsår som underkastats
ordinarie revision. Denna gransknings-pUkt motsvarar emellertid vad som i fråga
om nyemission gäller enligt 4 § första stycket 3.
Revisoremas
huvuduppgift är att granska dels urvalet av lämnad allmän information, dels
jämförbarheten främst mellan resultat- och balansräkningar för olika år.
SärskUd vikt bör läggas vid arbetet i sådana fall, då redovisningshandlingarna
för tidigare år inle fyUer de krav som enligt 20 § skall ställas på emissionsprospektet.
Krav på emissionsprospekt kan nämligen ibland också avse fall då bolaget inte
tidigare har behövt iaktta de särskilda redovisningsbestämmelser som enligt 11
kap. skall gälla för vissa större bolag.
I
ett prospekt kan, Uksom i en årsredovisning, ingå uppgifter utöver de
lagstadgade. Om uppgifterna är av redovisningskaraktär, bör i enUghet med god
revisionssed vid granskning av årsredovisningar även sådana uppgifter genomgås
av revisorema. Revisorernas berättelse, vars form jag inte finner anledning
reglera i lagförslaget, synes böra klart ange vUka uppgifter i prospektet som i
förekommande fall inte har granskats.
Prop. 1975:103 353
25 §
Paragrafen,
som överensstämmer med fondbörsutredningens förslag, anger att
emissionsprospekt skall tUlhandahållas senast tre dagar före den dag då
teckning eUer inköp tidigast kan ske.
Bestämmelsen
utgår från att en viss första dag för teckning eller inköp anges. Beträffande
teckningsperiods längd och första dag finns vissa bestämmelser i 5 § 4. Vid
utförsäljning av aktier och teckningsrätter har i hittillsvarande praxis en
första dag brukat anges. Jag utgår från att så kommer att ske även i
fortsättningen. Tecknings- resp. inköpsperiodens omfattning bör anges i
prospektet.
Bestämmelsen
att emissionsprospekt skall tUlhandahåUas viss tid i förväg får sin största
betydelse för det fall att aUmänheten erbjuds teckna eller köpa aktier i ett
tidigare icke börsintroducerat företag. Prospektet skall enligt paragrafen
tiUhandahållas på de platser där teckning görs eller inköpsanmälan lämnas, dvs.
vanligen den förmedlande bankens kontor. I de föreslagna tre dagama inräknas
inte sön- och helgdagar etc.
Tryckt
eller på annat sätt mångfaldigat prospekt skall finnas i tUlräckligt antal
exemplar för att kunna överlämnas till var och en som önskar erhålla det. Utan
särskild föreskrift därom fömtsätter jag att emission utannonseras senast den
dag prospekt finns tillgängligt.
Jag
vill tiUägga att det, för att syftet med förevarande bestämmelse skall kunna
förverkligas, är väsentligt att den dag som kungjorts såsom första
anmälningsdag också reellt hålls öppen för att ta emot alla då inkommande,
eller eventuellt även dessförinnan inkomna, anmälningar. Det ligger alltså i
linje med paragrafen att alla anmälningar som inkommit senast första dagen av
den i inbjudan angivna tecknings- eUer inköpsperioden skall anses ha skett vid
affärstidens slut nämnda dag. Vid överteckning har hittills ofta klockslaget
för anmälan fått bli avgörande för tilldelningen. Men i stället bör alltså, i enlighet
med vad jag nyss sagt, samtiiga under och eventuellt före första dagen
inkomna anmälningar ge lika rätt. Iakttas en sådan princip, förhindras alt
prioriteringar sker på ett från informationssynpunkt olämpligt sätt. Den som
råkat komma först till försäljningslokalen eller vars dit skickade anmälan
först blivit mottagen bör alltså ej därigenom få företrädesrätt. Jag har dock
inte funnit anledning att föreslå särskUda lagregler härom.
Det
principiella betraktelsesättet som jag här utvecklat hindrar naturligtvis inte
att vid tUldelningen av aktier vissa prioriteringar tiUämpas t. ex. för att få
önskad spridning av aktierna och ett lämpligt antal aktieägare med innehav av
börsposlstorlek.
26 §
När
utgivande av ett emissionsprospekt föranleds av aktieägares åtgärder skall,
som jag nämnt vid 18 §, styrelsen svara för att prospektet utarbetas.
Kostnadema härför bör emeUertid inte belasta bolaget och
Prop. 1975:103 354
därmed
övriga aktieägare. I paragrafen, som hämtats från fondbörsutredningens förslag,
stadgas därför att bolaget får från aktieägaren uppbära ersättning för sina
kostnader för prospektet samt för revisionskostnader. Paragrafen anger också
hur kostnaden skall fördelas mellan flera aktieägare.
5
kap. Konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning
Bestämmelsema
i kapitlet överensstämmer i sak praktiskt taget helt och hållet med reglema i
118 §§ LKS. Reglema rörande förfarandet vid emission av konvertibla skuldebrev
o.l. har utformats sä att de nära överensstämmer med motsvarande regler i 4
kap. om förfarandet . vid nyemission. Den särskUda regeln i 14 § LKS om att vid
utbyte överkurs skaU läggas tUl reservfond återfinns i 12 kap. 4 §.
1 §
Paragrafen
innehåller allmänna regler om aktiebolags rätt att ge ut konvertibla skuldebrev
eller skuldebrev förenade med optionsrätt tUl nytecknmg. Paragrafen motsvarar 1
§ LKS. Eftersom departementsförslaget inte gäller i fråga om bank- och
försäkringsaktiebolag, har dock det i 1 § LKS upptagna undantaget ingen motsvarighet
i departementsförslaget. Bestämmelsen i sista stycket förevarande paragraf om
att borgenär får skilja optionsbevis från skuldebrev har hämtats från 12 §
andra stycket LKS.
2 §
Paragrafen
innehåller regler om aktieägares företrädesrätt att teckna skuldebrev. Den
överensstämmer i sak med 2 § LKS. Nämnda paragraf innehåller en uttrycklig
bestämmelse om att stämman eller i visst fall styrelsen kan besluta om
avvikelse från företrädesrätten. Departementsförslaget har samma innebörd.
Detta följer av paragrafen jämförd med 4 kap. 2 §.
3 §
Paragrafen
innehåller vissa bestämmelser rörande emissionsbeslut. Den överensstämmer i sak
med 34 §§ LKS med den jämkning som föranleds av utformningen av 4 kap. 4 §.
4 §
Paragrafen
innehåller vissa bestämmelser rörande emissionsbéslut. Den överensstämmer i sak
med 5 § LKS.
5 §
Paragrafen
innehåUer särskUda bestämmelser för emission av skuldebrev mot betalning av
annan egendom än pengar. Den överensstämmer i sak med 6 § LKS.
Prop. 1975:103 355
6 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om kungörelse av emissionsbeslutet och om
underrättelse till aktieägama. Den överensstämmer i sak med
7 § LKS.
7 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om emission där föreskrift finns om teckning av visst
minimibelopp. Vidare regleras i paragrafen frågan om registrering av
emissionsbeslut. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 8 § LKS.
I
8 § andra stycket LKS ges en hänvisning till vissa lagram i gällande
aktiebolagslag. Dessa lagmm innehåller bestämmelser som syftar till att skapa
garantier för att aktiekapitalet är tUl fullo inbetalt innan beslut om ökning
av detta aktiekapital registrerats. I departementsförslaget har detta ersatts
med en bestämmelse om att registrering får ske bara om full betalning enligt
registret erlagts för alla de i det fömt registrerade aktiekapitalet ingående
aktiema. En motsvarande regel har intagits i 4 kap. 12 § första stycket 1.
8 §
Paragrafen
innehåller regler om styrelsens möjligheter att fatta beslut om emission och om
avvikelse från aktieägamas företrädesrätt under fömtsättning av bolagsstämmans
godkännande. Paragrafen överensstämmer i sak med 9 § LKS.
9 §
Paragrafen
innehåller regler om bemyndigande för styrelsen att besluta om emission och
att avvika från bestämmelsema om aktieägarnas företrädesrätt. Den
överensstämmer i sak med 10 § LKS
10 §
De i
paragrafen intagna bestämmelserna om emissionsbevis överensstämmer i sak med
11 § LKS.
I
12 § första och tredje styckena LKS finns vissa bestämmelser rörande bl. a.
skuldebrev och optionsbevis. Motsvarande bestämmelser har i
deparlementsförslaget intagits i 3 kap. 4 § femte stycket, 3 kap. 9 § andra
stycket och 3 kap. 6 §.
11 § . '
Paragrafen
innehåller vissa beslämmelser om förfarandet vid utbyte resp. nyteckning.
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 § LKS.
Termen
"nyteckning" har i departemenlsförslaget reserverats för sådan
aktieteckning som görs i enlighet med vUlkoren i beslut om emission av
skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning.
Departementsförslaget
innehåller i förevarande paragraf en bestäm-
Prop. 1975:103 356
melse
om att aktie som utlämnas vid utbyte skall genom styrelsens försorg tas upp i
aktieboken. Detta är också innebörden av LKS. Någon uttrycklig regel härom
finns emellertid inte i LKS, vUket sammanhänger med att LKS iimehåUer (26 §) en
allmän hänvisning tUl gäUande aktiebolagslag. I den nya aktiebolagslagen
fordras däremot en uttrycklig regel i ämnet, jfr vad jag anfört härom under 3
kap 4 §.
12 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om nyteckning, om aktietecknings OgUtighet och om
tilldelning av tecknade aktier. Paragrafen överensstämmer i sak med 15 § LKS.
13 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om betalning på tecknade aktier, om kvittning och om
aktietecknings ogUtighet. Paragrafen överensstämmer i sak med 16 § LKS. Det
har inte ansetts erforderligt att ge föreskrifter om inbetalning på
bankräkning. Någon motsvarighet tUl 4 kap. 11 § tredje punkten har inte ansetts
behövUg.
I 16
§ andra stycket LKS ges en hänvisning tiU vissa bestämmelser i 4144 §§
gällande aktiebolagslag. Dessa bestämmelser motsvaras i departementsförslaget
närmast av vissa regler i 2 kap. 10 och 11 §§. Förevarande paragraf innehåller
därför en hänvisning till dessa senare lagram.
14 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om registrering av kapitalökning som uppkommer genom
utbyte eller nyteckning enligt detta kapitel. Paragrafen överensstämmer i sak
med 17 § LKS. Skuldebrev av den typ det nu är fråga om torde främst komma att
användas av större bolag. Eftersom det dock inle finns något hinder för att
även mindre bolag ger ut sådana skuldebrev har i kontroUsyfte föreskrivits alt
auktoriserad eUer godkänd revisor skall intyga att bolaget på grund av
emissionen av skuldebrev tUlförts egendom motsvarande den kapitalökning som
skall registreras eller vid nyteckning, att de tecknade aktierna betalats tUl
fullo.
Skulle
styrelsen inge registreringsanmälan senare än vad som anges i paragrafen, skaU
registrering inte vägras på den granden. Tidsfristema i paragrafen har alltså
karaktären av ordningsföreskrifter.
15
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om när de nya aktiema skall få rätt till
vinstutdelning. Paragrafen överensstämmer med 18 § andra stycket LKS. Regehi i
18 § första stycket LKS om att aktiebrev får utges först när utbytet eller
nyteckningen har registrerats har i departementsförslaget tagits in i 3 kap. 4
§ första stycket punkten 3.
Prop. 1975:103 357
16
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om emissionsprospekt vilka i sak motsvarar reglema i 4
kap. 1926 §§.
6
kap. Nedsättning av aktiekapitalet
Reglerna
i detta kapitel bygger på samma principer som gällande lag.
Departementsförslaget överensstämmer i sak väsentligen med utredningsförslaget,
som i huvudsak lämnats ulan erinran under remissbehandlingen. En saklig
ändring i förhållande till utredningsförslaget har dock gjorts i 7 §. Vidare
har en del redaktionella jämkningar gjorts i utredningens förslag.
I detta sammanhang vill
jag beröra frågan om det bör krävas kvalificerad majoritet för att
bolagsstämma skall få besluta om nedsättning av aktiekapitalet.
Utredningen. Utredningen
föreslår särskilda majoritetsregler för beslut om nedsättning av
aktiekapitalet. Majoritetskravet är beroende av om beslutet medför ändring av
rättsförhållandet mellan aktierna eller inte. Majoritetsreglerna anknyter tiU
dem som föreslås beträffande ändring av bolagsordningen. Liksom beträffande
dessa fordras mindre kvalificerad majoritet än i gällande lag.
Utredningen framhåUer att
en kapitalnedsättning är en för både aktieägare och borgenärer betydelsefull
ändring som inte bör få ske utan sådan kvaUficerad majoritet. Den majoritet som
krävs för enkel ändring av bolagsordningen bör räcka för vanliga faU då alla
aktier är av samma slag och nedsättningen berör alla Uka. Men i andra fall kan
nedsällningen enligt utredningen innebära en stark rabbning av aktiernas
inbördes rätl. Det är exempelvis fallet om nedsättningen sker genom att vissa
aktier inlöses.
Utredningen påpekar vidare
att om aktier med olika rätt finns, nedsättningen ofta kan rabba
rättsförhållandet mellan akliema, även om alla aktier nedsätts med samma
belopp. Som exempel nämns det fallet att preferensaktier har företrädesrätt tUl
utdelning med viss procent av aktiernas nominella belopp och nedsättningen sker
så, att alla aktier skrivs ned lill halva nominella beloppet. En sådan
nedsättning innebär en försämring av preferensaktiernas rält i förhållande till
stamaktierna.
Enligt utredningens
förslag krävs alltid samtycke av ägare till aktier som skall dras in utan
återbetalning eller sammanläggas.
Utredningen har inte
ansett nödvändigt att ställa krav på avsättning till reservfonden som vUlkor
för att sådan nedsättning genom minskning av aktiernas nominella belopp, som
rubbar rättsförhållandet mellan aktieslag, skall kunna beslutas. Gällande
bestämmelser härom anser utredningen inte ge några effektiva garantier för att
nedsättning av aktiekapitalet beslutas bara om nedsättningen är påkallad för
att täcka lidna förluster.
Prop. 1975:103 358
Remissyttrandena.
Under remissbehandlingen tar hovrätten för Västra Sverige upp frågan oin det
skall behövas regler om kvalificerad majoritet för beslut om nedsättning av
aktiekapitalet. Hovrätten påpekar att sådana bestämmelser inte finns i de
övriga nordiska förslagen. När nedsättning sker, är det i praktiken oftast
fråga om rekonstraktionssituationer där det knappast finns några allvarligare
meningsskiljaktigheler bland aktieägama. Det kan finnas risk att vissa
aktieägare missgynnas. Man bör emellertid kunna komma till rätta med sådant
missbruk med hjälp av generalklausulen. Hovrätten föreslår därför att reglema
om kvaUficerad majoritet skall utgå. Patentverket och advokatsamfundet anser
det däremot vara nödvändigt alt krav på kvalificerad majoritet uppställs i
dessa situationer.
Föredraganden.
Ett beslut om nedsättning av aktiekapitalet är givetvis en åtgärd av stor
betydelse inte bara för bolaget utan också för dess borgenärer. Detsamma kan
emeUertid sägas beträffande beslut om ökning av aktiekapitalet eller beslut
som innebär avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt att delta i nyemission
o. 1. För dessa senare fall har i departemenlsförslaget inte uppställts krav på
kvalificerad majoritet. Jag kan inte finna att beslut om nedsättning av
aktiekapital i och för sig skall anses vara en åtgärd av så ingripande karaktär
att beslut måste fattas med kvalificerad majoritet.
Ett
beslut om nedsättning av aktiekapital kan emellertid utformas så att vissa
aktieägare skulle komma att drabbas i förhållande till andra. Det kan med andra
ord bli fråga om ett slags maktmissbruk från majoritetens sida. Utredningen
har försökt skapa ett skydd för minoriteten genom krav på särskUt kvalificerad
majoritet för sådana situationer.
För
egen del är jag inte övertygad om att förslaget på denna punkt är ett särskilt
effektivt skydd. Jag vill till en början peka på att det finska förslaget inte
innehåller något krav på kvalificerad majoritet. Den danska lagen utgår, liksom
det norska förslaget, från alt beslut om nedsättning av aktiekapitalet
föratsätter en ändring av bolagsordningen, eftersom systemet med maximi- och
minimikapital inte förekommer där. Och ändring i bolagsordningen kräver
kvalificerad majoritet. Mitt förslag innebär att ändring av bolagsordningen
måste beslutas med kvalificerad majoritet. I den mån nedsättning av aktiekapitalet
föratsätter en ändring av bolagsordningen, kommer alltså nedsättningen inle att
kunna genomföras utan att det finns kvalificerad majoritet för det. Vad
beträffar frågan om kvaUficerad majoritet bör krävas även i fall när ändring
av bolagsordningen inle är erforderUg vill jag framhålla att regler om
kvaUficerad majoritet inte är något skydd för minoriteter som inte är så stora
att de i enlighet med lagens regler har möjlighet att blockera beslut om
nedsättning av aktiekapitalet. I enlighet med den ståndpunkt som jag intog i en
liknande fråga när möjlighet genomfördes på våren 1973 att besluta om
avvikelser från aktieägares företrädesrätt att delta i
Prop.
1975:103 359
nyemission
(prop. 1973: 93 s. 69) anser jag att den allmänna generalklausulen är ett mer
effektivt skydd mot maktmissbruk än bestämmelser om kvalificerad majoritet.
Utredningen
har föreslagit en särskUd bestämmelse om alt samtycke alltid fordras av ägare
tiU aktier som skall dras in utan återbetalning eller sammanläggas. Sådana
åtgärder kan i och för sig genomföras på ett sätt som inte innefattar något som
helst maktmissbrak. Som exempel kan nämnas följande fall. I ett aktiebolag
finns tio aktieägare som var och en äger 100 aktier. Bolaget behöver
rekonstrueras. Stämman beslutar att rekonstruktion skall ske genom att hälften
av varje aktieägares aktieinnehav dras in utan återbetalning. Någon anledning
att för en sådan situation ge en av aktieägama vetorätt mot beslutet finns
enligt min mening inte. Varje aktieägares ställning i bolaget i förhållande
till öVt riga aktieägare är
densamma före rekpnstraktionen som efter. Givetvis kan man tänka sig andra
situationer där en indragning av aktier utan återbetalning innefattar ett grovt
maktmissbrak. Ett extremt exempel är det att tre aktieägare beslutar att den
fjärde aktieägarens aktier skall dras in utan någon betalning till honom. Det
är uppenbart att sådana ålgärder kan förhindras med stöd av generalklausulen.
Jag anser för min del att det inte behövs någon särskild regel för den situation
som jag nu berört.
Jag
vill slutligen påpeka att nedsättning av aktiekapital, som hovrätten för
Västra Sverige framhållit, i praktiken i allmänhet sker när bolaget måste
rekonstraeras. Det kan både från allmän synpunkt och med hänsyn till de anstäUdas
intressen vara mycket viktigt att en rekonstruktion sker så snart som möjligt.
Regler som innebär att beslut om rekon-stmktionen måste fattas med kvalificerad
majoritet kan innebära att en i och för sig önskvärd rekonstruktion försvåras
eUer i vart faU fördröjs.
Mina
överväganden har lett mig till den slutsatsen att krav på kvalificerad
majoritet för nedsättning av aktiekapital inte bör uppställas. Skulle
nedsättningen fordra beslut om ändring i bolagsordningen, fordras dock, som jag
nyss nämnde, kvalificerad majoritet för det beslutet.
1 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om för vUka ändamål aktiekapital skall sättas ned och
hur nedsättningen skall genomföras. I huvudsak motsvarande bestämmelser har
föreslagits av utredningen.
I
första stycket anges nedsättningsändamålen. EnUgt gällande lag får
nedsättningsbeloppet användas för återbetalnmg tUl aktieägarna, avsättning
till reservfonden och avsättning tUl särskild fond att användas enligt beslut
av bolagsstämman. Dessa användningssätt kompletteras nu med ytterligare ett,
nämligen omedelbar täckning av förlust som inte kan täckas av fritt eget
kapital. Någon egentlig nyhet i sak är detta inte. Förlustläckning enligt
gällande lag verkställs i två etapper, avsättning tiU reservfond och dennas
nedskrivning för förlusttäckning.
Prop. 1975:103 360
Utredningen
har utan närmare motivering föreslagit att nedsättning också skall kunna ske
för alt minska aktieägamas insatsskyldighet. Det framstår som oklart vad
utredningen egentiigen åsyftat härmed. För min del anser jag det mest naturligt
att en aktieägare skall vara skyldig alt göra det kapitaltiUskott som följer av
aktieteckningen. Några ytterligare tUlskott blir det inte fråga om (jfr vid 1
kap. 1 §). Jag finner därför inte anledning att på den pimkten följa
utredningen.
Skall nedsättning ske för
att möjUggöra återbetalning till aktieägama eller avsättning tiU fond att
användas enligt beslut av bolagsstämman, måste tillses att efter nedsättningen
full täckning finns för bolagets bundna egna kapital dvs. det nedsatta
aktiekapitalet, reservfonden och uppskrivningsfonden. Bestämmelser härom ges i
andra stycket. Beräkningen av det bundna egna kapitalet görs enligt
balansräkningen för näst föregående räkenskapsår, om denna faststäUs på
stämman. Om balansräkningen inte fastställs på stämman, skall beräkningen ske
på grundval av de handlingar som anges i 4 kap. 4 § första stycket 13. Det
betyder alt man i den tidigare balansräkningen även måste göra justeringar med
hänsyn till styrelsens redogörelse eller revisorernas yttrande.
I tredje stycket anges de
olika sätt på vUka nedsättningen kan genomföras och påverka aktiema, nämligen
inlösen av aktier, sammanläggning av aktier, indragning av aktier utan
återbetalning och minskning av aktiemas nomineUa belopp med eller utan
återbetalning. Någon ändring i sak i förhåUande tiU gällande rätt innebär
detta ej.
När nedsättningen av
aktiekapitalet har ägt rum är aktieägarna självfallet skyldiga att ge in sina
aktiebrev för de åtgärder som kan erfordras på grand av beslutet (jfr 3 kap. 4
§). Skulle detta i något fall inte ske och aktiebrevet därefter överlåtas till
någon som inte känner till beslutet om nedsättning av aktiekapitalet, torde
likväl förvärvaren inte kunna åberopa aktiebrevets lydelse mot bolaget utan bli
nödsakad att finna sig i den försämring som beslutet om nedsättning av
aktiekapitalet kan innebära.
Vid
bristande betalning på aktier som tecknats vid nyemission kan enligt 4 kap. 13
§ andra stycket tvångsnedsättning av aktiekapitalet ske. En erinran härom har
upptagits i fjärde stycket.
2
§
Paragrafen
ger regler om vem som skall fatta beslut om nedsättning av aktiekapitalet.
Nedsättning av
aktiekapitalet beslutas enligt första stycket i princip av bolagsstämma.
Bolagsordningen kan emellertid enligt 8 § innehålla förbehåll om nedsättning
genom inlösen av vissa aktier, ett förbehåll som kan innebära att nedsättning
av aktiekapitalet sker utan bolagsstämmans medverkan.
Prop. 1975:103 361
Bolagsstämmans
beslut om nedsättning av aktiekapitalet får ej fattas före bolagets
registrering. Om ändring av bolagsordningen erfordras såsom när nedsättningen
skall ske i aktiebolag med fixerat aktiekapital eller när den i bolag med
minrnii- och maximikapital skall gå under minimikapitalet eUer när
nedsättningen skaU ske genom minskning av aktiernas nominella belopp skaU
beslut om nedsättningen fattas först efter beslut om dylik ändring av
bolagsordningen. Det normala och praktiska är att besluten fattas på samma
stämma i ett sammanhang. Regeln beror liksom motsvarande bestämmelser rörande
kapitalökning på att bolagets aktiekapital skaU motsvara det i bolagsordningen
angivna. Att registrering av nedsättning kan yara vUlkor för registrering av
beslut om ändrmg av bolagsordningen föreskrivs i 18 kap. 6 §.
Enligt
andra stycket får beslut om nedsättning fattas endast efter förslag eller
godkännande av styrelsen om nedsättningsbeloppet skall användas för
återbetalning tiU aktieägare eUer avsättas tUl fri fond. Bestämmelsen, som har
samband med reglema om vinstutdelning (12 kap. 3 §), har motiverats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 13.7).
För
bedömning av fråga om kapitahiedsättnmg behöver aklieägama motsvarande
information som när det gäller fråga om öknuig av aktiekapitalet. En
hänvisning till 4 kap. 4 § görs därför i tredje stycket.
3
§
Beslut
om nedsättning av aktiekapitalet skall enligt paragrafen ange det belopp varmed
aktiekapitalet skaU nedsättas (nedsättningsbeloppet). I beslutet skall vidare
anges för vUket eller vilka av de i 1 § första stycket angivna ändamålen
nedsättningsbeloppet skall användas samt på vilket eUer vUka av de i 1 § tredje
stycket angivna sätten nedsätt-nmgen skall genomföras. Detta överensstämmer i
sak med ulredningens förslag som på den punkten ansluter till gällande lag.
Om i
samband med nedsättningen medel skall utskiftas med högre belopp än
nedsätlnmgsbeloppet, skall enligt paragrafen även det högre beloppet anges.
Nedsättning
av aktiekapitalet betyder i och för sig endast att det nominella
aktiekapitalet minskar med nedsättningsbeloppet. Nedsättningen kan ske utan att
något belopp återbetalas tUl aktieägarna. Om återbetalning sker, kan denna
vara lika slor som eller mmdre än nedsättningsbeloppet. Det kan också
förekomma att det återbetalade beloppet överstiger nedsättningsbeloppet. Detla
är ett vanligt fall vid nedsättning enligt 8 §, då inlösenbeloppet ej sällan är
bestämt så alt det överstiger aktiernas nominella värde. Men även i andra fall
än som avses i sistnämnda paragraf kan vid inlösen av aktier högre belopp än
aktiemas nominella värde komma att återbetalas. Som utredningen framhåUit kan
detta inte anses föranleda några betänkligheter från borgenärsskyddssynpunkt,
eftersom full täckning måste finnas för det kvarvarande bundna kapitalet och
rattens tiUstånd enligt 6 § krävs.
Prop. 1975:103 362
Det
bör i detla sammanhang framhåUas att återbetalning på aktier inte nödvändigtvis
behöver ta sig den formen att återbetalning sker kontant. Det är möjligt att
göra återbetalning så all viss bolaget tUlhörig egendom utskiftas på aktieägarna.
4 §
Paragrafen
innehåller beslämmelser om registrering.
Den
överensstämmer i sak med ulredningens förslag.
Liksom
enligt gällande lag skall nedsättningsbeslutet inom fyra månader från beslutet
anmälas för registrering. Anmälningstiden, måste iakttas även om
nedsättningsbeslutet klandras. Detta innebär en ändring i förhållande tUl
gällande rätt. Sker inle anmälan inom föreskriven tid eller avskrives anmälan
eller vägras registrering genom lagakraftägande beslul, är nedsättningsbeslutet
förfallet. Samtidigt förfaller beslut om sådan ändring av bolagsordningen som
föratsätter nedsättning av aktiekapitalet. SkuUe ändringen av bolagsordningen
inte vara beroende av kapitalnedsättningen, såsom när ändringen endast avser
minskning av minimikapitalet, förfaller inte ändringen.
5 §
Paragrafen
innehåller vissa bestämmelser om begränsning av rätten att företa
vinstutdelning. Den överensstämmer i sak med utredningens förslag.
Om
hela nedsättningsbeloppet avsätts lUl reservfonden eller används tiU omedelbar
täckning av förlust, sker nedsättningen enligt paragrafen genom att beslutet
efter anmälan registreras. Liksom enligt gällande lag inträder då hinder för
bolaget alt dela ut vinst utan rättens tillstånd, om ej aktiekapitalet enligt
verkställd registrering ökats med minst nedsättningsbeloppet. TUl skillnad
från gällande lag består dock hindret endast under tre år från registreringen
av nedsättningsbeslutet.
I
fråga om rättens tUlstånd gäller vad som sägs i 6 § andrafjärde styckena i
tillämpliga delar. Den i 6 § andra stycket angivna tidsfristen blir inte
tiUämplig. Rättens tiUstånd behöver inte registreras (jfr 7 §).
Förbudet
mot vinstutdelning gäller enligt paragrafen endast i tre år från registreringen
av nedsättningsbeslutet. Den begränsning i förhållande till gäUande lag som
detta innebär har kommenterats i den allmänna motiveringen (13.4).
6 §
Paragrafen
innehåller föreskrifter om rättens tillstånd tUl nedsättningsbeslutet.
Om
nedsättningsbeloppet helt eller delvis skall användas till återbetalning till
aktieägama eller avsättning till en fri fond, får enligt första stycket
nedsättningsbeslutet inte verkställas utan rättens tUlstånd, om
Prop. 1975:103 363
inte
samtidigt bolaget genom nyemission tillförs ett belopp som minst motsvarar
nedsättningsbeloppet. Detta överensstämmer i huvudsak med utredningens förslag
som på den punkten inte innebär någon ändrmg i förhållande tUl gäUande rätt. En
jämkning i utredningsförslaget har emellertid gjorts därigenom att rättens
tUlstånd inte behövs när nedsättning av aktiekapitalet kombineras med
nyemission där bolaget tillförs ett belopp som minst motsvarar
nedsättningsbeloppet. Skälen för denna jämkning är redovisad i den allmänna
motiveringen (13.4).
Andrafjärde
styckena innehåller bestämmelser om förfarandet vid rätten och om kallelse på
bolagets borgenärer. Bestämmelsema överensstämmer i huvudsak med utredningens
förslag.
Enligt gällande lag är en
föralsättning för att rätlen skall ge tUlstånd att alla kända borgenärer fått
full betalning eller medgivit nedsättningen eller att säkerhet som rätten
godkänner ställts för deras fordringar. Enligt departementsförslaget gäUer
detta endast beträffande borgenärer som hos rätten bestrider ansökningen. Det
synes rimligt att borgenärer som trots kallelsen håller sig passiva inte skall
kunna hindra nedsättningen.
Det föreslagna
kallelseförfarandet torde komma att jämkas när förslaget i promemorian (Ds Ju
1974: 2) Effektivare kungörande läggs till grund för lagstiftning.
Fjärde
stycket innehåUer en hänvisning tUl lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.
m. I utredningsförslaget föreslås en ändring i detta lagram som innebär att
länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet lämnar medgivande som ersätter
kallelse och samtycke av pensionsborgenärer. Detta förslag kommer att tas upp
senare i samband med övriga följdändringar.
7
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om registrering av rättens tillstånd till nedsättning
av aktiekapitalet.
Utredningen
föreslår att rätten skall undertätta registreringsmyndigheten om ansökan och
om beslut som meddelats med anledning av ansökningen. Dessutom skaU det
berörda bolaget hos registferingsmyndig-heten anmäla rättens tUlstånd och först
när registrering på gmnd av en sådan anmälan sker anses aktiekapitalet nedsatt.
För egen del anser jag att
det föreslagna systemet är onödigt tungrott. Del bör kunna räcka med de
underrättelser som rätten sänder tUl registreringsmyndigheten. I första och
andra styckena föreskrivs i enlighet härmed att rätten skaU underrätta
registreringsmyndigheten om ansökan enUgt 6 § och om beslut som meddelas med
anledning av ansökningen. Har rätten genom lagakraflvunnel beslut bifallit
ansökan enUgt 6 §, anses aktiekapitalet nedsatt när beslutet registrerats.
Har
inte ansökan om rättens tUlstånd gjorts inom föreskriven tid
Prop. 1975:103 364
eller
har rätten genom lagakraflvunnel beslul avslagit ansökan, skall enligt tredje
stycket registreringsmyndigheten ex officio förklara nedsättningsbeslutet
förfallet. Detsamma gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen som
fömtsätter atl aktiekapitalet sätts ned. Detta överensstämmer i huvudsak med
ulredningens förslag.
Gällande
lag innehåller beslämmelser om att nedsättningen av aktiekapitalet skall vara
utan verkan mot borgenär som inte samtyckt tUl nedsättningen eller som vid
fordringens tUlkomst inte ägde eller skall anses ha ägt kännedom om rättens
beslut såvida bolaget försätts i konkurs inom viss tid från nedsättningen. Jag
delar utredningens uppfattning att någon motsvarande bestämmelse inte bör tas
in i den nya aktiebolagslagen.
8
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om inlösen av aktier med stöd av förbehåll i
bolagsordningen.
Gällande
lag innehåller bestämmelser som gör det möjligt för bolagen att emittera
aktier med rätt för aktietecknarna eller bolaget att efter viss tid få
aktiema inlösta enligt särskUda bestämmelser därom i bolagsordningen.
Utredningens förslag på denna punkt motsvarar med vissa avvikelser gällande
rätt.
För
egen del har jag inget atl erinra mot atl bolagen även i fortsättningen får
möjlighet att emittera inlösenbara aktier. I enlighet med utredningens förslag
föreskrivs därför i första stycket att i bolagsordningen kan tas in förbehåll
all aktiekapitalet kan sättas ned genom inlösen av aktier, dock inte under
minimikapitalet. Förbehållet skall ange ordningen för inlösningen och
inlösningsbeloppet eller grundema för dess beräkning.
I
akliebreven skall som tidigare nämnts anges förbehåll om inlösen enligt
förevarande paragraf. Genom den publicitet som sker i samband med bolagsbildning
och nyemission blir förbehållet känt för allmänheten och bolagets blivande
borgenärer kan pröva risken för att de till följd av förbehållet kan få en
otillräcklig säkerhet för sina fordringar.
Av
hänsyn till borgenärerna kan, som utredningen framhåUit, ett
inlösningsförbehåll som införs genom ändring i bolagsordningen inte ges
tillbakaverkande kraft. Det kan alltså inte få gälla beträffande tidigare
tecknade eller utgivna aktier. I andra stycket föreskrivs därför att sådana
förbehåll som tUlkommit genom ändring av bolagsordningen endast får avse
aktier som tecknas eller utges efler det att ändringen registrerats. Detta
motsvarar innehållet i gällande lag.
Ett
speciellt problem uppkommer emellertid genom att departementsförslaget till
skiUnad mot gällande lag tillåter alt reservfond får tas i anspråk för
fondemission. I doktrinen har påpekats (Rodhe i SvJt 1971 s. 621) alt
utredningens förslag gör det möjligt att kringgå
Prop.
1975:103 365
bestämmelserna
om att reservfond skall vara bundet kapital. Det skulle nämligen enligt
ulredningens förslag vara möjUgt att först besluta om ändring i
bolagsordningen, varvid inlösenförbehåll införs. Därefier beslutas om
fondemission med anlitande av reservfondsmedel. De nya fondaktiema inlöses
därefter av bolaget i enlighet med förbehållet och reservfondsmedlen utbetalas
härigenom till aktieägama. Det är enligt min mening nödvändigt att sådana
kringgåenden förhindras. Jag föreslår därför att en särskild föreskrift införs
iimebärande att om fondemission ägt ram efter registrering av ändring i
bolagsordningen, inlösen av fondaktier får ske först när tre år förflutit från
registreringen av emissionen. Den föreslagna treårsliden överensstämmer med den
tid under vilken utdelningsförbud gäller enligt 5 § vid sådan nedsättning av
aktiekapitalet som avses i 1 § första stycket 1. Med den föreslagna
bestämmelsen åstadkommes att borgenärema får tid att ta hänsyn till att
bolagels reservfond kan komma att utbetalas till aktieägarna efler en
fondemission.
I
tredje stycket föreskrivs att nedsättning inte får ske så att full täckning ej
finns för det bundna egna kapitalet. Beräkning därav skall ske på grundval av
fastställd balansräkning för nästföregående räkenskapsår. Bestämmelserna
motsvarar 1 § andra stycket och överensstämmer i sak med utredningens förslag.
Fjärde
stycket innehåller beslämmelser om registrering av nedsättningsbeslut enligt
förbehåll i bolagsordningen. Enligt slyckel, som överensstämmer med gällande
lag och utredningsförslaget, skall, när det blivit bestämt alt vissa aktier
skall inlösas, utan dröjsmål göras anmälan för registrering av aktiekapitalets
nedsättning med dessa aktiers sammanlagda nomineUa belopp. När registrering
skett skall aktiekapitalet anses nedsatt.
När
registrering har skett upphör de berörda aktierna att vara aktier och
förvandlas tUl fordringar mot bolaget på inlösningsbeloppet. Aktie-breven är
även i avstämningsbolag bärare av denna fordring och skall enligt 3 kap. 4 §
vid lyftande av inlösningsbeloppet förses med påteckning om betalningen.
SlutUgen
bör anmärkas att inlösen av aktie på grand av förbehåU i bolagsordningen kan
ske utan atl bolagsstämman fattat beslut om nedsättning av aktiekapitalet, jfr
2 §. Ordningen för inlösningen skall som tidigare framhåUits framgå av
bolagsordningen.
7
kap. Förvärv av egna aktier och upptagande av vissa penninglån
I
den aUmänna motiveringen (13.4) har jag redovisat min inställning att bolagen
inte bör få förvärva egna aktier. I enlighet härmed slås i första stycket av
förevarande paragraf fast ett principiellt förbud för
Prop.
1975:103 366
aktiebolag
att förvärva eller såsom pant ta emot egen aktie. För att förhindra att
förbudet kringgås genom att moderbolag låter dotterföretag förvärva aktier i
moderbolaget gäller förbudet även i fråga om aktie i dotterföretagets
moderbolag. Avtal i strid mot förbudet är ogiltigt, även om överlåtaren var i
god tro.
Stycket
överensstämmer i huvudsak med utredningsförslaget liksom med gällande lag. En
jämkning har dock gjorts så att även vederlagsfria förvärv omfattas av
förbudet.
I
andra stycket görs vissa undantag från det principiella förvärvsförbudet.
Liksom enligt gällande lag får bolag på auktion inropa egen aktie som utmätts
för bolagels fordran. Förvärv av egen aktie kan vidare ske genom övertagande av
affärsrörelse, vare sig övertagandet sker genom fusion eller på annat sätt.
Slutligen kan bolaget enligt 13 kap. 3 § på grand av aktieägares maktmissbruk
av rätten åläggas skyldighet att lösa in den skadeUdande minoritetens aktier.
Bolag
som förvärvat egna aktier är skyldigt att avyttra aktierna så snart det kan ske
utan föriusl. Har aktiema förvärvats genom övertagande av affärsrörelse, måste
aktien avyttras inom två år från förvärvet, om inte regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer medger att aktien får behållas under längre tid. I
stället för att avyttra förvärvade egna aktier kan bolaget dra in dem genom
nedsättning av aktiekapitalet.
De
anvna reglerna överensstämmer med utrednuigsförslaget med den jämkningen att
bolag får rätt att enligt 13 kap. 3 § lösa in minoritetsaktier vid
maktmissbruk från majoritetens sida.
Som
utredningen påpekat kan det strida mot förbudet i förevarande paragraf, om etl
bolag skulle förfara så, att det överenskommer med ett annat företag att detta
skall köpa upp aktier i bolaget för att sedan till bolaget överlåta sin rörelse
inkl. aktiema.
Indirekta
förvärv av egna aktier kan ske på det sättet alt ett bolag A köper aktier i
bolaget B, som äger aktier i bolaget A. Om A:s aktieförvärv är så omfattande
att B blir dotterbolag tUl A, bör reglema om skyldighet att avyttra egna aktier
bli tillämpUga. En särskild beslämmelse härom har tagits in i
departementsförslaget.
2
§
I
förevarande paragraf regleras vinstandelsbevisen. Jag har i den allmänna
motiveringen (13.5.2) utförligt redovisat mina överväganden och vill nu endast
nämna att i första stycket slås fast det principieUa förbudet mot
delägardebentures. Penninglån skall betalas med ett nominellt belopp eller
belopp som bestäms med hänsyn till förändringar i penningvärdet, om det inte
är fråga om konverteringslån.
I
andra stycket föreskrivs att lånedebentures får ges ut endast efter beslut av
bolagsstämma eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av
Prop. 1975:103 367
styrelsen.
Något behov att som utredningen föreslår aUtid begränsa bemyndigandet för
styrelsen tiU visst belopp föreligger inte. Bolagsstämmans beslut fattas, som
jag tidigare nämnt, med enkel majoritet.
Har
bolag emitterat vinstandelsbevis, gäller att bolaget som årsvinst skall redovisa
endast vad som återstår sedan det på vinstandelsbevisen fallande beloppet
avräknats. Som utredningen framhåUit är det möjUgt att kombinera exempelvis
konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis så att det konvertibla skuldebrevet
får avkastning i relation tUl bolagets vinst eUer utdelningen tUl aktieägama.
3 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om emissionsprospekt vilka i sak motsvarar reglema i 4
kap. 1926 §§.
8
kap. Bolagets ledning
Reglerna
i detta kapitel bygger på samma principer som gällande lag. Vissa nyheter
föreslås dock. VerkstäUande direktör skall alltid kunna utses och inte som nu
endast om styrelsen beslår av minst tre personer. En särskild regel om
skyldighet för styrelseledamöter och verkställande direktör att liU styrelsen
lämna meddelande om sitt innehav av aktier i bolaget och förändringar i
innehavet införs. Reglema om verkstäUande direktörs rätt att företräda bolaget
jämkas något. Ytterligare ett par ändringar i förhållande tUl gällande lag
förordas.
Utredningsförslaget
irmehåller bestämmelser om förvaltningsråd. Tanken på ett sådant bolagsorgan
har jag emellertid avvisat i den allmänna motiveringen (13.7). Jag har även
tagit avstånd från utredningens förslag att slopa gällande nationalitets- och
bosättningskrav för styrelsens ledamöter, verkställande direktör och revisor.
1 §
Paragrafen
upptar regler om styrelsens storlek och om hur styrelse utses.
Utredningen.
EnUgt utredningsförslaget skall styrelsen bestå av minst tre personer.
Understiger aktiekapitalet eller maximikapitalet 1 milj. kr. enligt gäUande
lag 500 000 kr. kan styrelsen dock bestå av endast en eller två ledamöter.
Består styrelsen av en eller två ledamöter, skall det finnas minst en
suppleant, något som innebär en nyhet i förhållande tUl gällande lag.
Utredningen
påpekar att man kan överväga att dra gränsen för antalet ledamöter i styrelsen
efter andra kriterier än aktiekapitalets eller maximikapilalets storlek.
Utredningen nämner som exempel summan av aktiekapitalet och reservfonden eller
storleken av balansomslutningen. Utredningen anser emeUertid att sistnämnda
två kriterier är alltför varierande i storleken för att man utan praktiska
ölägenheter skall kunna ange dem i bolagsordningen.
24
Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 368
Liksom
enligl gällande lag tillkommer styrelsevalet i normala fall bolagsstämman.
Styrelseledamöter kan dock tillsättas i annan ordning, om föreskrift härom las
in i bolagsordningen. I motsats tiU gällande lag kräver utredningen ej något
särskilt tillstånd eller författningsstöd för en sådan föreskrift. Å andra
sidan får enligt förslaget inte på detla sätt flera ledamöter tUlsättas än att
de utgör mindre än hälften av hela antalet, medan enligt gällande lag alla utom
en kan få utses på annat sätt än genom val på bolagsstämman.
Styrelseledamots
uppdrag gäller enligt förslaget för tid som anges i bolagsordning. Tiden skall
bestämmas så att uppdraget upphör vid utgången av ordinarie bolagsstämma för
nyval under visst räkenskapsår, senast det fjärde efter valet. Detta innebär
att längsta tiden för uppdraget har utökats från nuvarande tre tUl fyra år. I
motsats till vad faUet är enligt gäUande lag gäller maximitiden för alla
styrelseledamöter och inte bara för dem som valts på bolagsstämman.
Enligt
en särskild föreskrift i utredningsförslaget skall vad i lagen sägs om
styrelseledamot i tillämpUga delar gäUa om suppleant.
Remissyttrandena.
I samband med remissbehandlingen framhåller TCO alt även antalet arbetstagare
bör ses som en faktor som skall ligga till grund för avgörande av minsta
antalet styrelseledamöter i bolaget. TCO föreslår därför alt bolag som driver
verksamhet där arbetstagare används för bolagets räkning, skall ha minst tre
ledamöter, även om aktiekapitalet understiger 1 milj. kr. Föreningen
auktoriserade revisorer ifrågasätter om aktiekapitalet är det mest
ändamålsenliga måttet när det gäller att avgöra hur stor en styrelse skall
vara. Föreningen kan inte finna något hinder mot att använda det bimdna
kapitalet som mått för bestämning av antalet styrelseledamöter på motsvarande
sätt som det i förslaget har använts för bestämmande av kravet på kvaUficerad
revision.
Kommerskollegium
avstyrker den av utredningen föreslagna begränsningen att minst hälften av
styrelseledamötema alltid skall tillsättas av bolagsstämman. Kollegiet upplyser
att det i flera fall har givits tillstånd till att i bolagsordningen tas in
bestämmelser med innebörd att mer än hälften av antalet styrelseledamöter får
tillsättas av annan än stämma.
Föredraganden.
För egen del ansluter jag mig tiU utredningens uppfattning att det inte är
nödvändigt att reglerna om antalet styrelseledamöter och reglema om när bolag
skall ha kvalificerad revision grundas på identiska kriterier. Antalet
styrelseledamöter är knappast en Uka viktig fråga som frågan om revisorernas
kompetens för sin uppgift. Man kan därför nöja sig med en mera schablonmässig
och lättUlämpad regel rörande styrelseledamöternas antal. Aktiekapitalets
sloriek synes kunna utgöra ett lämpligt kriterium därvidlag. Den av TCO
förordade regeln synes mig vara alltför långtgående, eftersom den skulle leda
till att fler-
Prop. 1975:103 369
talet
utpräglade småföretag, som drivs i aktiebolagets form, skulle behöva en
styrelse på tre ledamöter även om företaget ägs av en enda person.
Jag
delar kommerskollegiets uppfattning att det inle finns några bärande skäl för
den av utredningen föreslagna regeln om att minst hälften av styrelseledamötema
aUtid måsle tillsättas av bolagsstämma. Någon sådan regel bör alltså inte intas
i lagtexten. Även med en sådan ordning bör man kunna slopa gäUande lags krav på
tiUstånd resp. för-faltningsstöd för att utomstående skall få tillsätta
styrelseledamot.
I
övrigt kan jag biträda utredningens förslag.
Även
om lagtexten inte förbjuder att i bolagsordningen föreskrivs att val av
styrelse ankommer på verkställande direktör eller revisor, strider emellertid
en sådan föreskrift mot grundema för ansvarsfördelningen mellan bolagsorganen
och kan därför inte förekomma. Tvekan kan råda om en föreskrift i
bolagsordningen får innebära, att styrelsen utser sina egna ledamöter. Att
styrelsen ulser verkställande direktör som enligt bolagsordningen tUlika skall
vara styrelseledamot möter inget hinder i gällande rätt och kan ske även enligt
mitt förslag. Att styrelsen ulser samtliga nya styrelseledamöter kan ur vissa
synpunkter vara en otillfredsställande ordning. En sådan bestämmelse torde
knappast förekomma i praktiken. Fallet behöver därför knappast lagregleras.
Skulle någon gång en styrelse missbraka en sådan bestämmelse har f. ö. aktieägarna
alltid möjlighet att reagera exempelvis genom att ändra bolagsordningen.
Om
styrelsesuppleanter skall finnas, måste det anges i bolagsordningen med uppgift
om antalet eller lägsta och högsta antalen, se 2 kap. 4 §. Om suppleanter
gäller i tUlämpliga delar detsamma som om styrelseledamöter. Suppleant skall
alltså vara myndig och som regel här i landet bosalt svensk medborgare.
Skyldigheten att lämna uppgift om aktieinnehav (se 5 §) föreligger redan när
han utses. När suppleant tjänstgör i styrelsen är han i alla avseenden
likställd med ordinarie ledamot.
Enligt
gällande lag kan i bolagsordningen tas upp närmare bestämmelser om de
fömtsättningar under vilka suppleant eUer vice verkställande direktör äger
inträda i tjänstgöring och om ordningen för inträde. Någon molsvarande lagregel
finns inte i departementsförslaget. Hinder möter dock inte mot att i
bolagsordningen tas in bestämmelser om suppleanternas och vice verkställande
direktörens tjänstgöring. I bolagsordningen får nämligen tas in bestämmelser
av vad slag som helst om de inte är olagliga.
Efter
det att utredningen lade fram sitt förslag har genomförts lagstiftning om
offentiiga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser samt om
styrelserepresentation för de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Båda dessa lagar innebär att annan än bolagsstämman har rätt att utse
styrelseledamot i sådana aktiebolag som omfattas
Prop. 1975:103 370
av
lagarna i fråga. Det skulle i och för sig kunna te sig naturUgt att inarbeta
dessa båda lagar i den nya aktiebolagslagen. Lagarna är emeUertid
tidsbegränsade och är avsedda att ligga till gnmd för en verksamhet av
försökskaraktär. Jag har därför funnit det lämpligt att de båda lagarna
fortfarande får gälla vid sidan av den allmänna aktiebolagslagen. De angivna
lagama innehåller på vissa punkter bestämmelser som avviker från vad som
gäller enligt de allmänna reglerna i aktiebolagslagen. Att sådana
specialbestämmelser tar över de allmänna reglema i aktiebolagslagen följer av
den allmänna grandsatsen att speciallag tar över allmän lag.
2
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser för det fallet att styrelseledamots uppdrag upphör i
förtid.
Slyrelsemandat
i aktiebolag är ett förtroendeuppdrag. Styrelseledamot har enligt första
stycket rätt att efter anmälan avgå i förtid. Anmälan skall göras hos
styrelsen och, om ledamoten inle är vald på bolagsstämma, hos den som tUlsatt
honom.
Enligt
stycket kan styrelseledamot också när som helst skiljas från uppdraget genom
beslut av den som utsett honom, dvs. bolagsstämman eller annan. Detta motsvarar
vad utredningen förordat. Utredningsförslaget saknar bestämmelse om att den
som begär att en av honom tillsatt styrelseledamot skaU avgå i förtid skall
anmäla detta lUl styrelsen. Jag anser en sådan bestämmelse vara lämplig och
första stycket har utformats i överensstämmelse härmed. Detta innebär bl. a.
att när arbetstagariedamot entledigats av den som utsett honom, vederbörande
också skall anmäla detta till styrelsen.
Jag
delar utredningens uppfattning alt det mte finns skäl att uppehålla det nu
gällande förbudet för verkställande direktör att medan han kvarstår i denna
befattning avgå ur styrelsen. Om enligt bolagsordningen verkställande
direktören skall vara ledamot av styrelsen, kan han dock inte lämna styrelsen
utan alt även avgå från befattningen som verkställande direktör.
Upphör
styrelseuppdraget i förtid eUer blir styrelseledamot omyndig eller försatt i
konkurs, bosätter han sig utomlands eller förlorar han sitt svenska
medborgarskap och finns ingen suppleant för honom, skall enligt andra stycket
övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny ledamot utses för den
återstående mandattiden. Styrelsen skall alltså sammankalla bolagsstämma, om
valet ankommer på stämma, eller anmoda den som skall tiUsätta den nya
ledamoten att fullgöra denna uppgift. Detta överensstämmer med vad utredningen
har förordat. I departementsförslaget har emellertid gjorts den jämkningen att
kvarvarande styrelseledamöter inte är skyldiga att vidtaga några ålgärder när
den förutvarande styrelseledamoten är offentiig styrelseledamot eUer arbets-
Prop. 1975:103 371
tagarledamot.
I sådant fall ankommer det alltså helt och hållet på regeringen resp.
vederbörande fackliga organisation att ta ställning till om ny ledamot skall
utses och i så fall för vilken mandattid.
Beträffande ledamot som
skall väljas av bolagsstämman får enligt stycket valet anstå till nästa
ordinarie stämma på vilken styrelseval förrättas, om styrelsen är beslulför
med kvarstående ledamöter och suppleanter. Detta gäller utan hinder av
bestämmelsen i 1 § första slyckel om minsta antal ledamöter i styrelsen.
Styrelsen i sådana bolag som enligt nämnda paragraf skall ha minst tre
ledamöter kan alltså vid inträffad vakans interimistiskt fungera med enligt 9
§ beslulfört anlal, dvs. mer än hälften av hela antalet ledamöter, om inte
bolagsordningen föreskriver att styrelsen är beslulför endast om minst tre
ledamöter är närvarande.
Andra stycket utgår från
att suppleant i regel träder in i styrelsen för den återstående mandattiden.
Det förekommer emellertid någon gång alt suppleant väljs under förutsättning
att han inte skaU varaktigt tjänstgöra i styrelsen. Det står inte i strid med
andra stycket att i sådant fall tillsätta den lediga slyrelsebefattningen med
annan än suppleanten.
Om
en vakans får bestå och antalet styrelseledamöter till följd härav understiger
det i lagen eller bolagsordningen angivna minimiantalet, kan enligt 13 kap. 4 §
bolaget försättas i likvidation. Om underiålenhet att utse ny styrelseledamot
beror på bolagets egna organ, får bolaget stå sitt kast. Det skulle däremot,
som utredningen framhållit, vara betänkligt, om en utomstående, som enligt
bolagsordningen skall utse styrelseledamot, genom underlåtenhet i detta
avseende skulle kunna tvinga bolaget i likvidation. I tredje stycket föreskrivs
därför att i sådant fall ersättare kan förordnas av rätlen. Detta sker på
ansökan av styrelseledamot, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan
vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. En liknande
bestämmelse finns i gällande lag. En av rätten utsedd ersättare skall
naturligtvis avgå, om ny ledamot utses.
Med
hänsyn till lagstiftningen om offentliga styrelseledamöter och
arbetstagarledamöler har i stycket gjorts den jämkningen att stycket endast
gäller när enligt bolagsordningen styrelseledamot skall utses i särskild
ordning. Stycket blir alltså inte tiUämpUgt om exempelvis en facklig
organisation skulle underlåta alt utse efterträdare till en arbetstagariedamot
som lämnat styrelsen.
Det
legala kravet att verkställande direktör skall utses knyts i första stycket tiU
samma föralsättning som kravet att bolaget skall ha minst tre
styrelseledamöter, nämligen att aktiekapitalet eUer maximikapitalet uppgår till
1 milj. kr.
I
andra bolag kan styrelsen bestämma alt verkställande direktör skall
Prop. 1975:103 372
finnas.
Verkställande direktör får tillsättas oavsett styrelseledamöternas antal vilket
innebär en ändring i förhållande till gällande lag. Av 1 och 8 §§ framgår motsättningsvis
att i sådana små bolag verkställande direktören och styrelsen kan vara
identiska.
Liksom
enligt gällande lag är det alllid styrelsen som utser verkställande direktör.
Förslaget
innehåller ingen bestämmelse om att suppleant skall utses för verkställande
direktör. Utses emellertid sådan, dvs. vice verkställande direktör, gäller
enligt andra stycket i tillämpliga delar lagens bestämmelser om verkställande
direktör. Flera vice verkställande direktörer kan utses.
4 §
Som
jag anfört i den allmänna motiveringen (13.7) anser jag att gällande lags krav
på svensk nationalitet och bosättning i landet med möjlighet till dispens i
varje särskilt fall liksom kravet pä myndighet bör behåUas. Dessutom menar jag
att det är olämpligt att den som är i konkurs är styrelseledamot eller
verkstäUande direktör. Paragrafen har utformats i överensslämmelse härmed.
Motsvarande krav gäller för stiftare (2 kap. 1 §) och revisor (10 kap. 2 §)
samt på grund av hänvisningar till förevarande paragraf och 10 kap. 2 §
firmatecknare (11 §), granskare (10 kap. 14 §) och Hkvidator (13 kap. 7 §).
5 §
Paragrafen
innehåller regler om att styrelseledamot m. fl. skall lämna upplysningar om
sitt innehav av aktier i bolaget och om förändringar i detta innehav.
Lagen
(1971; 827) om registrering av aktieinnehav syftar till att motverka
insiderspekulation i aktier som noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista
utgiven av svenska fondkommissionärer. Lagen ålägger den som i bolag med sådana
aktier innehar ledande befattning som normalt medför förtrolig kännedom om
sådana bolagets förhållanden som kan påverka kursen på aktierna, skyldighet att
till den som för aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i bolaget.
Anmälningsskyldigheten omfatiar även aktier som ägs av vissa den anmälningsskyldige
närstående personer. Även ändringar i innehavet skall anmälas. Anmälan skaU
registreras i en särskild förteckning som skall vara offentlig.
Vid
lagens tillkomst åberopades som en betydelsefull omständighet tendenserna till
ökal aktiesparande hos allmänheten och den därmed följande spridningen av
aktier på ett större antal aktieägare. Samtidigt som fondbörsen fyller en
väsentlig uppgift i ett väl utvecklat industriland genom sin roll som
förmedlare av affärer i aktier och andra värdepapper inbjuder den, framhöll
departementschefen (prop. 1971: 130 s. 24) till ekonomiska spekulationer och
ibland kanske ohederliga eller diskutabla affärsmetoder.
Prop.
1975:103 373
Lagen
kan också ses mot bakgrund av att vid handeln med de ifrågavarande värdepapperen
direktkontakt saknas mellan säljare och köpare. Den part som sitter inne med
särskUd, för den andre parlen okänd information om förhållanden, som kan
påverka aktiekursen, har möjlighet alt utnyttja denna sin information tiU
skada för den andra parlen, ulan alt den senare har möjlighet att bevisa detla.
Om
det åter gäller aktier, som ej är föremål för allmän handel och offentligt
meddelad kurssätlning, är enligt utredningen situationen en annan. Det är då i
regel fråga om övertagande av aktiestocken eller en majorilelspost i ett
familjeföretag eller elt annat mindre företag, eller om andra liknande fall då
pris och andra vUlkor bestäms vid direkta förhandlingar mellan parterna.
Naturligtvis kan även i sådana fall den ena parten genom alt lämna felaktiga
upplysningar eller genom att underlåta att lämna upplysningar göra sig skyldig
till missbruk av sin störte inblick i bolagets förhållanden. Men de allmänna
avtals- och förmögenhetsrättsliga reglerna liksom även bestämmelserna om
straffrättsligt ansvar för bedrägeri eller ocker ger då större möjUgheter lill
effektiva ingripanden än när det är fråga om affärer som förmedlas över börsen.
Lagen
om registrering av aktieinnehav bör, såsom också utredningen förutsatt, kvarstå
oförändrad såsom en speciell lagstiftning betingad av de särskUda förhållanden
som råder beträffande börs- och listbolagen.
Ulredningen föreslår
skyldighet för styrelseledamot och verkställande direktör atl anmäla sina
aktieinnehav tUl bolaget för införing i en särskild förteckning. Den föreslagna
bestämmelsen syftar inte till skydd mot missbruk av insiderinformation.
Bestämmelsen fyller en annan viktig uppgift. Det är angeläget att medlemmar av
bolagsledningen inle köper eUer säljer aktier i bolaget ulan att detta blir
känt för bolaget. Bestämmelsens huvudsakliga syfte är sålunda inte att skydda
medkon-trahent i aklielransaklioner ulan alt tiUgodose bolagets intressen i förhållande
till ledamöter av bolagsledningen. Med hänsyn till bestämmelsens på detta sätt
begränsade syfte har utredningen inte ansett erforderligt att förteckningen
skall vara offenllig.
Under
remissbehandlingen har LRF framfört önskemål om' att förteckningen skall vara
offentlig. Även jag finner det vara naturligt att uppgifterna om verkställande
direktörens och styrelseledamöternas aktieinnehav skall vara tiUgängliga för
de anställda och allmänheten. Om uppgifterna emellertid skall vara offentliga
behövs inte någon särskild förteckning. I stället bör styrelseledamot och
verkställande direktören liksom suppleanter för dem åläggas skyldighet att
för införing i aktieboken eller, i koncernförhållanden, aktieböckerna anmäla
sitt aktieinnehav när de tillträder sina befattningar, om det ej skett
dessförinnan. Förändringar i aktieinnehaven bör anmälas inom en månad från förändringen.
Även aktier i bolaget som erhållits genom gåva eller arv bör anmälas. Mitt
förslag har utformats i överensstämmelse härmed. An-
Prop. 1975:103 374
mälningsplikten
enligt förevarande paragraf gäller vid sidan av anmälningsplikten enligt lagen
om registrering av aktieinnehav.
6
§
Paragrafen
innehåUer reglema om styrelsens och verkstäUande duek-lörens skyldigheter och
kompetens i fråga om bolagets förvaltning. Mitt förslag bygger på
utredningsförslaget som i sak motsvarar gällande lag och som inte föranlett
några kommentarer under remissbehandlingen. Jag har emellertid funnit vissa
redaktionella jämkningar påkallade, utan att några sakliga ändringar i
förhåUande tiU utredningsförslaget har åsyftats.
I
första punkten slås fast att det är styrelsen som är bolagets ledande organ och
ansvarig för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets
angelägenheter. Finns verkstäUande direktör, är det emellertid han som ansvarar
för den delen av förvaltningen av bolagets angelägenheter som kallas den
löpande förvaltningen i enlighet med de riktiinjer och anvisningar styrelsen
meddelar. Styrelsen kan alltså ge verkställande direktören bindande anvisningar
om hur löpande förvaltningsåtgärder skall handläggas och beslutas. Vad som
förstås med den löpande förvaltningen framgår av tredje punkten. TUl den
löpande förvaltningen hänförs alla åtgärder som inte med hänsyn tUl
omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet
eUer stor betydelse. Även en sådan åtgärd kan emellertid verkställande
direktören vidta, om den är av så brådskande natur att styrelsens beslut inte
kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för verksamhetens gång. Verkställande
direktören är då skyldig alt så snart det kan ske underrätta styrelsen härom.
Kompetensfördelningen
mellan styrelse och verkstäUande direktör har alltså utformats så att styrelsen
är det överordnade organet. Verkställande direktören är skyldig att rätta sig
efter styrelsens föreskrifter. Styrelsen kan själv avgöra ärenden som ingår i
den löpande förvaltningen. Verkställande direktörens befogenhet alt handha den
löpande förvaltningen upphör alltså om styrelsen tar sin bestämmanderätt i anspråk.
Det skulle dock strida mot lagstiftningens gmnder att göra så väsentiiga
ingrepp i verkställande direktörens rätt att sköta den löpande förvaltningen
att han i realiteten inte längre kan anses äga stäUning av verkställande
direktör.
Om
styrelsen ingriper på det förvaltningsområde som tUlkommer verkställande
direktören, har delta betydelse i förhållande tUl tredje man endast om denne
inte är i god tro, se 14 §.
Styrelsen
har att besluta i frågor som inte faUer inom den löpande förvaltningen.
Verkställande direktören är dock skyldig att bereda och inför styrelsen föredra
frågor om sådana åtgärder.
VerkstäUande
direktören skaU inte bara leda bolagets verksamhet utan också under styrelsens
överinseende sörja för en tillfredsställande
Prop. 1975:103 375
organisation
av verksamheten. Beslut rörande åtgärder som rör uppbyggandet av bolagets
organisation eUer väsentligare förändringar i denna måste dock i störte
omfattning än åtgärder rörande driften av bolagels rörelse ankomma på styreken.
Verkställande
direktören skall också leda driften av bolagets rörelse. Han har att direkt
eller indirekt utöva tillsyn över bolagels befattningshavare. De för driften
erforderliga åtgärderna faller i allmänhet inom löpande förvallning. Sådana
åtgärder kan alltså verkstäUande direktören själv vidta. Till den löpande
förvaltningen hör bl. a. ingående av avtal med leverantörer och kunder och
avtal om anställning av befattningshavare i bolagets tjänst såvida avtalet
inte med hänsyn tUl sitt innehåll, den tidrymd det avser och bolagets
förhållanden framstår som osedvanligt eller av stor betydelse för bolaget. Det
är uppenbart att bedömandet av vilka ärenden som bör anses ingå i den löpande
förvaltningen i viss mån blir beroende av företagets beskaffenhet och storlek.
I detta sammanhang kan också hänvisas tUl rättsfallen NJA 1958 s. 186 och 1968
s. 375.
Till
driften av bolagets rörelse hör i allmänhet också verkställigheten av åtgärder
för bolaget även när åtgärdema som sådana inte faUer inom verkställande
durektörens eget förvaltningsområde utan har beslutats av styrelsen.
Styrelsens
möjligheter att följa driften är av naturliga skäl ganska begränsade.
Styrelsen måsle i första hand vara skyldig att se tiU att en tiUfredsställande
organisation av bolagets verksamhet finns. Den skall också se till att
verkställande duektören fullgör suia åligganden.
För
att styrelsen skall kunna fullgöra sin tillsynsplikt måste styrelsen se lill
att den får information om rörelsens gång, om omsättningens eller
tillverkningens storlek, om inneliggande lager, om priser, om bolagets
likviditet, kreditbehov osv. Om organisationen av bolagets verksamhet har
ordnats ändamålsenUgt och den regelbundna rapportgivningen till styrelsen från
verkställande direktörens sida är väl ordnad, blir styrelseledamöterna
skyldiga att ägna bolagsverksamheten personlig tillsyn endast om särskUd
anledning därtUl föreligger.
I
likhet med gällande lag innehåUer departementsförslaget inte några bestämmelser
om den enskUde styrelseledamotens rätt att av verkställande direktören inhämta
upplysningar om bolagets angelägenheter. Det torde dock vara klart att en
styrelseledamot har rätt att få sådana upplysningar med undantag för de
förmodUgen säUsynta fall då det måste anses vara påkallat i bolagets intresse
att inte lämna en viss upplysning. Skulle verkställande direktören vägra att
lämna en viss upplysning, har styrelseledamoten alltid möjlighet att begära
styrelsens beslut i frågan. Styrelsens beslut blir då avgörande eftersom
verkställande direktören är skyldig att lyda styrelsen. Självfallet får
uppgifter som är nödvändiga för att en styrelseledamot skall kunna rätt utöva
sitt styrelse-
Prop.1975:103 376
uppdrag
inte undanhållas honom. Skulle det i något faU ske, får styrelseledamoten i
fråga anses skyldig att använda de medel som står tUl buds för alt vinna
rättelse, t. ex. reservation tUl styrelseprotokollet eller förvaltningsberättelsen,
vädjan tUl bolagsstämman eller avgång ur styrelsen.
Utredningsförslaget
innehåller en uttrycklig bestämmelse alt styrelsen skall se till alt
organisationen beträffande bokföringen och medelsförvaltningen även innefattar
en tUlfredsställande kontroll. Verkställande direktör skall sörja för att
bolagets bokföring fullgörs i överensslämmelse med lag och att
medelsförvaltningen sköts på ett betryggande säll. Detta följer emellertid
redan av den allmänna kompelens-fördelningen mellan de båda bolagsorganen och
jag har därför inte funnit nödvändigt att ta upp utredningsförslaget i denna
del i mitt förslag. Jag vill emellertid göra ytterligare några kommentarer i
denna speciella fråga.
Att
bokföringen sköts måste anses ankomma på verkställande direktören. Med
undantag för små bolag måste verkställande direktören i regel i större eller
mindre utsträckning använda sig av medhjälpare. Han är då skyldig alt med
omsorg välja sina medhjälpare och ge dem erforderlig instruktion och tillsyn.
I stora bolag kan en personlig tillsyn över bokföringen inte utövas av
verkstäUande direktören. Det måste i sådana bolag huvudsakligen anses åligga
honom att se till att en med hänsyn till bolagets förhåUanden tUlfredsstäUande
organisation av bokföringen och kontrollen över denna kommer tUl stånd.
Bokföringen
grandas på inträffade affärshändelser. I den mån rättshandling av
beskaffenheten att böra bokföras ingås av verkställande direktör eller annan
ställföreträdare för bolaget måste denne se till alt detta bringas till
vederbörande bokförares kännedom. Den tillsyn över bokföringen verkställande
direktören är skyldig att utöva är naturligtvis beroende av medhjälparnas
sakkunskap och ställning. I allmänhet bör organisationen av bokföringen
innefatta sådan löpande kontroll över denna som enligt god affärssed kan anses
tillfredsställande. Att den löpande kontrollen är underställd revisorerna,
vUket är fallet i en del större bolag, synes vara en lämplig ordning. Det
förekommer också i mycket slora bolag att inom bolaget har upprättats en
särskild revisionsavdelning.
När
verkställande direktör finns kan styrelsens skyldigheter med avseende på
bokföringen och medelsförvaltningen inskränkas så att styrelsen först och
främst ser tUl att det finns en tUlfredsställande organisation av bokföringen
och medelsförvaltningen.
Förevarande
paragraf reglerar styrelsens och verkställande direktörens åligganden med
avseende på förvaltningen av bolagets angelägenheter. I övrigt gäller att
styrelsen och verkställande direktör är skyldiga att i sitt handlande för
bolaget främja bolagets intressen. Detla följer
Prop.
1975:103 377
av
den sysslomannaställning som styrelseledamötema och verkställande direktören
såsom organ för bolaget får anses inta i förhållande tUl bolaget. Samma
ställning intar styrelseledamot som tiUsatts av annan än bolagsstämma,
exempelvis offentUg styrelseledamot eller arbetslagar-ledamot.
Den vårdnadsplikt som
åvilar styrelseledamot och verkställande direktör i förhållande tUl bolaget
innebär bl. a. att de är skyldiga att iaktta tystiåtenhet med avseende på
angelägenheter och förhållanden vilkas yppande kan medföra skada för bolaget.
Jag vUI i detta sammanhang erinra om alt frågan om arbetstagarledamots
skyldighet att iaktta sekretess berördes i den proposition som låg tUl gnmd
för lagen om styrelse-representation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar, se prop. 1972: 116 s. 135.
Styrelseledamöternas och
verkstäUande direktörs ställning såsom förvallande organ för bolaget medför
inte bara att de har förpliktelser gentemot bolaget. De är också i förhållande
till enskUd aktieägare, bolagels borgenärer och annan tredje man skyldiga att
iaktta de i lagen eller bolagsordningen givna bestämmelser som avser skydd för
enskild aktieägare, borgenär eller annan tredje man. Bolagsorganen får inte
fatta beslut som är ägnade atl bereda aktieägare otillbörlig fördel på bekostnad
av andra aktieägare, jfr 8 kap. 13 § och 9 kap. 16 §. Bolagsorganen är
skyldiga atl handla lojall mol en aktieägareminoritet.
7 §
Om
aktiebolag blivit moderbolag, skall enligt paragrafen styrelsen meddela detta
till dotterföretagets ledning. Denna skall lämna styrelsen för moderbolaget de
upplysningar, som fordras för beräkningen av koncernens slällning och resultatet
av koncernens verksamhet.
Paragrafen
överensstämmer väsentligen med utredningens förslag som i sin lur motsvarar en
bestämmelse i gällande lag.
8 §
Styrelsen skall enligt
första stycket alltid ha en ordförande, som utses bland dess ledamöter.
Normalt utses ordföranden av styrelsen. Bolagsstämman kan emeUertid, t. ex. i
samband med val av styrelseledamöter, besluta att viss ledamot skall vara
ordförande. Bolagsordningen kan också innehålla särskilda bestämmelser om
vilken styrelseledamot som skall vara ordförande i styrelsen.
Stycket överensstämmer med
utredningens förslag. En viss jämkning har emellertid gjorts i förhåUande tUl
utrednmgsförslaget. Enligt departemenlsförslaget får verkställande direktör
inte vara styrelseordförande när aktiekapitalet eUer maximikapitalet uppgår tUl
minst 1 milj. kr. och då styrelsen följaktligen enligt 1 § skall bestå av minst
tre ledamöter. Utredningsförslaget innebar emellertid etl undantagslös förbud
mot alt
Prop. 1975:103 378
verkställande
direktör blir styrelseordförande. Anledningen tUl att denna jämkning gjorts är
följande. I ett mindre bolag kan styrelsen bestå av endast en ledamot och
verkstäUande direktör behöver inte utses. Om ett sådant bolag beslutar att
utöka styrelsens antal och till verkstäUande direktör vUl utse den som tidigare
ensam svarat för bolagets ledning, bör detta enligt mm mening vara möjligt. En
sådan ordning kan underlätta för utpräglade småföretag att friviUigt tUlåta
anslällda att bli representerade i styrelsen.
Det
ankommer enligt andra stycket på styrelsens ordförande att se till att
sammanträden hålls när det behövs. Gällande lag innehåller en bestämmelse som
innebär att om styrelseledamot eUer verkstäUande direktör som inte tillhör
styrelsen framställer begäran om sammankallande av styrelsen så skall denna
begäran efterkommas. Utredningsförslaget däremot saknar bestämmelser om vad
som händer, om ordföranden underlåter att efterkomma en sådan begäran. Detta
har kritiserats under remissbehandlingen.
För
egen del anser jag att det måste vara svårt för en styrelseledamot eller en
verkställande durektör, som inte tillhör styrelsen, att kunna rätt sköta sina
åligganden, om han inte har möjlighet att diskutera viktiga angelägenheter med
styrelsen i dess helhet. Del kan sägas att det är mindre sannolikt att en
ordförande verkligen skulle vägra att sammankalla styrelsen, om begäran därom
framställts. Men man kan enligt min mening inte hell utesluta möjligheten av
alt sådant kan komma att inträffa. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad
jag tidigare anförde rörande styrelseledamots rätt att få upplysningar om
bolagets angelägenheter från verkställande direktören. Vägrar direktören att
lämna en sådan upplysning, är styrelseledamoten i fråga beroende av att kunna
snabbt diskutera saken inom styrelsen. Detta kan ha särskUl intresse för
offentliga styrelseledamöter och arbetstagarledamöler. Jag anser därför att det
inte finns någon anledning att på den punkten frångå gällande lag. I
departementsförslaget föreskrivs därför att om styrelseledamot eller
verkställande direktör fordrar att styrelsen sammankaUas så skall en sådan
begäran efterkommas.
Andra
stycket innehåller också bestämmelser om att verkställande direktör har rätt
att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträde även om han inte är
styrelseledamot, såvida inte styrelsen för visst fall bestämmer annat. Detta
överensstämmer med gällande lag och utredningens förslag.
Tredje
stycket innehåller bestämmelser om protokollföring, om rätt för styrelseledamot
och verkställande direktör att få avvUcande mening antecknad i protokollet och
om hur protokoU skall föras och förvaras. Stycket överensstämmer med gällande
lag och ulredningens förslag.
Prop.
1975:103 379
9 §
Paragrafen
överensstämmer i huvudsak med utredningens förslag.
Styrelsen är enligt första
stycket beslulför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter är
närvarande. Med hela antalet styrelseledamöter avses det antal som skall
finnas enligt bolagsordningen eller, om däri endast anges lägsta och högsta
antal, det antal som skall finnas enligt bolagsordningen och bolagsstämmans
beslut. I bolagsordningen kan för beslutförhet föreskrivas etl högre antal än
som sägs i lagen. Styrelsen får inle falla beslut, om kallelse till
sammanträdet inte skett i vederbörlig ordning.
Har
styrelseledamot förfall och finns suppleant, som skall inträda i hans ställe,
skall denne beredas tUlfäUe därtiU.
Enligt
andra stycket fattas styrelsebeslut med enkel majoritet, om inte annat
föreskrivs i bolagsordningen. Ordförande har utslagsröst. Giltigt
styrelsebeslut, när styrelsen inte är fulltalig, föreligger först om det biträds
av mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter. I motsats tUl vad
fallet är enligl gällande lag kan emellertid i bolagsordningen föreskrivas en
lindrigare röstetalsregel.
Handling som enligt denna
lag skaU tmdertecknas av styrelsen, t. ex. aktiebrev, skall enligt tredje
stycket undertecknas av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.
10 §
Paragrafen
innehåUer bestämmelser om jäv för styrelseledamot och verkställande direktör.
Den överensstämmer med utredningsförslaget och innebär i sak inte någon ändring
i förhåUande tiU gällande lag.
Ledamot av styrelsen eller
verkställande direktör får inte handlägga fråga rörande avtal mellan honom och
bolaget. Inte heller får han handlägga fråga om avtal mellan bolaget och
tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande
mot bolagets. Förbudet att handlägga fråga rörande avtal får anses träffa även
sådana ensidiga rättshandlingar som har betydelse för elt avtals uppkomst, förändring
eller upphörande, t. ex. uppsägning av elt kontrakt. Jävsregeln får anses äga
motsvarande tillämpning belräffande gåva från bolaget.
I samma riktning som
jävsreglerna i förevarande paragraf verkar den allmänna vårdnadsplikt som åvUar
styrelseledamot och verkställande direktör. Denna vårdnadsplikt kan utgöra
hinder för exempelvis verkställande direktör att vidta sådana faktiska
åtgärder eller ensidiga rättshandlingar som i och för sig inte omfattas av
jävsförbudet i förevårande paragraf, när åtgärderna eUer rättshandlingama har
betydelse i en intressekonflikt som avses med den uttryckliga jävsregeln. I
intema bolagsrättsliga frågor föreligger ej jäv. Jäv hindrar inte aktieägande
styrelseledamot att delta i beslut om utdelningens storlek, om kapitalökning,
ändring av bolagsordningen etc.
Prop. 1975:103 380
11
§
Paragrafen
som överensstämmer med utredningens förslag reglerar rätlen att teckna bolagets
firma.
Firmateckningsrätten
innefattar rätt att såsom bolagets ställföreträdare representera bolaget vid
avtal och andra rättshandlingar samt inför domstolar och myndigheter i övrigt.
Ställföreträdarskapet kan utövas inle endast genom skriftlig firmateckning ulan
också muntligt, såsom vid ingående av muntiiga avtal. Paragrafen ger liksoni
motsvarande bestämmelser i gäUande lag endast regler för sådana representanter
som enligt lagen är ställföreträdare för bolaget, dvs. styrelseledamöter, verkställande
direktör och firmatecknare.
I
första stycket slås fast att styrelsen aUtid är ställföreträdare för bolaget.
Med styrelsen förslås beslutande styrelse, dvs. om styrelsen fattar ett
majoritetsbeslut om ingående av avtal för bolaget, kan majoriteten också
representera bolaget när avtalet ingås.
Av
stycket jämfört med 9 § delgivnmgslagen (1970: 428) följer att delgivning som
sker enligl lag eller annan författning kan ske med en av flera gemensamt
behöriga firmalecknare. Motsvarande torde gälla även annat meddelande tUl
bolaget (jfr Rodhe i SvJT 1972 s. 308). I 9 kap. 18 § finns särskilda
beslämmelser om hur bolaget skall företrädas när styrelsen vill föra talan mot
bolaget, t. ex. för att klandra beslut av bolagsstämma.
Styrelsen
kan enligt andra stycket bemyndiga vem som helst lill firmatecknare, i den mån
annat inte föreskrivs i bolagsordningen. Firmalecknare får emellertid inte
vara omyndig eller i konkurs och skall, om ej regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medger annal, vara här i landet bosatt svensk medborgare.
Har styrelseledamot eller verkställande direktör fått dispens enligt 4 § från
bosättnings- och/ eller nationalitelskraven, kan styrelsen ge honom
firmaleckningsrält utan ny dispens. Jävsbestämmelserna i 10 § är tillämpliga på
firmatecknare.
Liksom
enligt gällande lag kan enligt tredje stycket styrelsen när den bemyndigar
firmatecknare föreskriva alt firman får tecknas endasl i förening med en eller
flera andra firmatecknare, s. k. kollekliv firmaleckning.
Styrelsen
kan föreskriva annan begränsning i firmatecknares befogenheter, t. ex.
begränsning tUl vissa slag av rättshandlingar, men en sådan begränsning får
inte registreras. Även om en sådan bestämmelse meddelas i bolagsordningen, kan
den därför åberopas endast mot tredje man som ej är i god tro.
Enligt
gällande lag kan i bolagsordningen eller av bolagsstämman föreskrivas, att
styrelsen endast får meddela kollektiv firmateckningsrätt. Denna bestämmelse
återfinns ej i förslaget. En dylik bestämmelse i bolagsordningen eller av
bolagsstämman har verkan som en instmktion. Den kan åberopas mot tredje man
endast om denne ej
Prop. 1975:103 381
är
i god tro. Sådan bestämmelse registreras ej, men registreringsmyndigheten
kontrollerar vid anmälan för registrering rörande firmatecknare all
firmateckningsuppdraget ej strider mot eventuella bestämmelser i
bolagsordningen.
I
gällande lag finns bestämmelse att vid kollektivt firmatecknings-bemyndigande
kan föreskrivas att en firmatecknare bör underteckna endast såsom
kontrasignant. Denna föreskrift, till vilken ingen sanktion är knuten, har ej
upptagils i förslaget. Hinder föreUgger ej att kontrasignalion fortfarande
används. Kontrasignanten är verklig firma-tecknare och det saknar juridisk
betydelse för gUtigheten av rättshandlingar m. m., om han tecknar på sätt som
brukas för kontrasignalion eller ej.
Angående
hur firma tecknas för aktiebolag ges bestämmelser i 16 kap. 1 §. Sistnämnda
lagrum innehåUer bara vissa utfyllande bestämmelser, medan de grandläggande
bestämmelserna ges i firmalagen. Beträffande verkan av att handling utfärdas
utan firmaleckning hänvisas till 16 kap. 1 § fjärde stycket.
Enligt
fjärde stycket kan styrelsen när som helst återkalla
firma-teckningsbemyndigande.
12 §
Paragrafen
som överensstämmer med utredningsförslaget innehåller bestämmelse om
verkställande direktörs ställningsfullmakt, dvs. det ställföreträdarskap som
tUlkommer honom, även om han inle skulle vara bemyndigad att teckna bolagets
firma. Verkställande direktören är alltid behörig att representera bolaget i
fråga om åtgärder inom sitt förvaltningsområde. I motsats tiU gäUande lag
gäller delta även vid rättshandlingar som enligt lag skall ske skriftiigen.
13 §
Enligt
första stycket får styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget inte
företa rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig
fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan
aktieägare.
I
sak överensstämmande bestämmelser infördes på våren 1973 i samband med de då
företagna ändringarna i gäUande aktiebolagslag. Jag hänvisar i den delen tiU
prop. 1973: 93 s. 83 och 137.
Enligt
gällande lag är det förbjudet för bolagets ställföreträdare att vidta åtgärd
för ändamål som uppenbarUgen är främmande för bolagets verksamhet och för
verksamhetens syfte. Utredningsförslaget upptar inte några sådana bestämmelser.
Under remissbehandUngen har näringslivet påpekat att gällande regler har visat
sig ha klar praktisk betydelse som en påminnelse om gränsema för bolagsorganens
befogenheter. Ett praktiskt exempel avser bankemas bedömande av i vilka fall
ett bolag skall anses kunna med giltig verkan ställa pant eller
Prop.
1975:103 382
borgen
för armans förbindelse. Näringslivet förordar därför att gällande lags
bestämmelser behålls. Kammartätten har samma inställning och påpekar att det i
vissa bolag förekommer en långtgående sammanblandning av aktiebolagels affärer
med huvudaktieägarens privata affärer. SärskUt i sådana aktiebolag kan det
enligt kammarrätten bli aktuellt för revisorema att vägra att godkänna
transaktioner och om-koslnadsföringar som har en för bolaget främmande natur.
Departementsförslaget
innebär att i bolagsordningen skall finnas bestämmelser om både föremålet för
bolagets verksamhet och verksamhetens syfte i den mån bolagets verksamhet inte
skaU ha till syfte att bereda vinst åt aktieägama. Verksamhetens syfte skall
alltså, liksom enligt gällande rätt, alltid kunna utiäsas ur bolagsordningen.
Självfallet är bolagsordningens föreskrifter bindande både för styrelsen och
andra ställföreträdare för bolaget. Det betyder att redan bolagsordningen
innebär hinder för bolagsorganen att vidta åtgärd för ändamål som uppenbarligen
är främmande för föremålet för bolagets verksamhet eller för verksamhetens
syfte. Någon särskUd lagregel härom behövs därför inte.
Enligt
andra stycket tår bolagets ställföreträdare inte efterkomma föreskrift av
bolagsstämma eUer annat bolagsorgan, om föreskriften står i sådan strid med
denna lag eUer bolagsordningen att den är ogiltig. Detta överensstämmer såväl
med gällande lag som med utredningens förslag.
Stycket
blir inte tillämpligt, om bolagsstämmans beslut genom klanderpreskription
enUgt 9 kap. 17 § blivit gällande.
I
gäUande lag föreskrivs också att ställföreträdare inte får efterkomma
föreskrift av bolagsstämma, "om sådan åtgärd avseende förvaltningen av bolagets
angelägenheter, vars verkstälUghet styrelsen finner innebära ett uppenbart
åsidosättande av bolagets intressen". Som utredningen påpekar torde en
föreskrift av bolagsstämma av sådant slag praktiskt taget alltid stå i strid
med generalklausulen i 9 kap. 16 § och alltså även i strid mot lagen. I motiven
tUl gällande lagregel har framhållits att bestämmelsema har betydelse därigenom
att de hindrar styrelsen att undandra sig ansvar för en bolagsskadlig åtgärd
genom att på förhand anskaffa bolagsstämmans samtycke tUl åtgärden. Jag delar
utredningens uppfattning att styrelsen är ansvarig, om den uppsåtiigen eller av
vårdslöshet föranlett eller underlåtit att söka förhindra eUer väcka
klandertalan mot ett bolagsstämmobeslut om en för bolaget skadlig åtgärd. Någon
uttrycklig bestämmelse härom behövs inte.
Det
finns inte någon rättslig skyldighet för ställföreträdare att verkställa ett
bolagsstämmobeslut, om bolaget därigenom tUlfogas skada. Tvärtom kan
verkställighet av sådant beslut medföra skadeståndsskyldighet för
styrelsen, nämUgen om styrelsen lämnat stämman
Prop.
1975:103 383
oriktiga
eller ofulRtändiga uppgifter eUer om det efter beslutets fattande inträffar
omständigheter som medför att verkställande av beslutet medför skada för bolaget.
Gällande
lag innehåller en bestämmelse som innebär att styrelsen och annan
ställföreträdare måste med vissa undantag följa de särskilda föreskrifter
som meddelas i bolagsordningen eUer av bolagsstämman. Någon molsvarande regel
har inte upptagits vare sig i utrednmgsförslaget eUer departementsförslaget.
Regeln torde nämligen i allmänhet gälla utan någon särskUd lagbestämmelse. Det
följer av att bolagsstämman är det överordnade organet vars beslut bolagets
ställföreträdare i princip är skyldiga att följa.
Paragrafen
reglerar endast bolagsorganens skyldigheter i bolaget. Huruvida sådana
anställda i bolaget som inte intar organstäUning är skyldiga att följa
bolagsstämmans, styrelsens eller verkställande direktörens anvisningar får
avgöras enligt allmänna rättsregler. Det blir därvid i första hand frågan om en
tolkning av anstäUningsavtalet eller kollektivavtal liksom även hänsynstagande
tUl vad slags anvisning det varit fråga om.
14
§
I
första punkten upptages den av utredningen föreslagna regeln om verkan av att
ställföreträdare för bolaget vid företagande av rättshandling överskridit sin
befogenhet. Har ställföreträdare som företagit rättshandlingen för bolaget
överskridit sin befogenhet, är rättshandlingen enligt punkten inte gällande
mot bolaget, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller bort inse
att befogenheten överskreds dvs. var i ond tro.
Departementsförslaget
bygger på att det fiims en viss ftmktionsfördel-ning mellan bolagets olika
organ t. ex. mellan styrelsen och bolagsstämman. Denna funktionsfördelning
innebär en begränsning av de olika organens behörighet att företräda bolaget.
Skulle exempelvis styrelsen vidta en åtgärd med överträdande av de gränser som
funktionsfördelningen innebär, medför åtgärden inte rättsverkan gentemot
bolaget all- t deles oavsett
huruvida tredje man var i god tro eller inte. Detta motsvarar vad som gäller
enligt nuvarande lagstiftning.
Har
ställföreträdare för bolaget däremot handlat inom ramen för sin behörighet men
överskridit sin befogenhet, blir rättshandlingen bindande för bolaget, om
tredje man var i god. tro. Som exempel på fall ay befogenhetsöverskridande kan
nämnas att ställföreträdare vidtar åtgärd som strider mot en av bolagsstämman
eller styrelsen meddelad föreskrift eller instmktion. Punkten har i det
hänseendet samma iimebörd som motsvarande bestämmelser i 93 § nuvarande
aktiebolagslag.
Nämnda
lagram innehåller också en bestämmelse för det faU att verkställande direktör
vid företagande av rättshandUng överskrider den ho-
25 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop.
1975:103 384
nom
tiUkommande förvaltningsrätten. I sådant fall blir rättshandlingen gäUande, om
tredje man inte insåg eUer bort inse att sådant överskridande förelåg.
Utredningen har inte föreslagit någon motsvarande regel. Utredningen torde
därvid ha utgått från att det i sådant fall är fråga om ett överskridande av
verkstäUande direktörens befogenheter. Detta är emeUertid inte riktigt. Reglema
om verkställande direktörens rätt att handha den löpande förvaltningen m. m.
innebär en reglering om fördelningen av funktioner mellan styrelsen och
verkställande direktören (jfr SOU 1965:14 s. 125). Regeln i gäUande lag mnebär
ett undantag från den eljest gällande principen att rättshandlingar som någon
företar utanför ramen för sin behörighet aldrig binder huvudmannen. Denna regel
sammanhänger naturligtvis med att vad som hör tiU löpande förvaltning för den
utomstående kan vara svårbeslämbart på elt helt annat sätt än t. ex. gränsen
mellan styrelsens och bolagsstämmans funktioner och behörighetsområden. Enligt
min mening bör därför i paragrafen i en andra punkt särskUt föreskrivas att, om
verkställande direktör vid företagande av rättshandling överskrider den honom
enligt 6 § tillkommande behörigheten att vidtaga åtgärd på bolagets vägnar,
rättshandlingen likväl blir bindande för bolaget, om tredje man var i god tro.
15
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om att bolaget skaU för registrering anmäla vem som
utsetts tiU styrelseledamot, verkställande direktör och suppleant samt till
firmatecknare. Paragrafen överensstämmer i stort med utredningens förslag med
den ändringen att postadress och personnummer skall anges.
Utredningen
har inte funnit anledning att föreslå särskilda regler om styrelsearvoden eUer
tantiem. Jag biträder denna uppfattning.
9
kap. Bolagsstämma
1 §
Paragrafen
innehåUer allmänna bestämmelser om rätten att delta i bolagsstämma.
Utredningen.
Utrednmgen har velat öppna möjlighet för aktiebolag att i bolagsordningen
införa bestämmelse enligt vilken den som genom överlåtelse förvärvat aktie i
bolaget får delta i bolagsstämma först sedan viss tid, högst tre månader,
förflutit från det han anmält och styrkt sitt förvärv. Ett motiv för att ta upp
en sådan bestämmelse i förslaget är, föratom strävan efter nordisk rättslikhet,
att en viss spärt mot kupper kan vara önskvärd. Över huvud kan det underlätta
planeringen av och förberedelserna för en bolagsstämma, om bolagsledningen och
aktieägarna i tämligen god tid kan överblicka maktfördelningen på stämman.
Slutligen kan en bestämmelse av ifrågavarande slag bereda
Prop. 1975:103 385
visst
tidsutrymme för prövning och förvärv som kan misstänkas vara av bulvankaraktär
eller liknande slag. Utredningen anför emeUertid också att det kan framföras
betänkUgheter mot att den som förvärvat aktier i god tid före en bolagsstämma
skaU vara utesluten från rätten att påverka stämmans beslut genom sin
rösträtt. Den som förvärvar en aktiemajoritet blir av bestämmelsen hindrad att
rösta och får finna sig i att bolagsstämmans beslul, som kan ha stor betydelse
för honom och för bolagets framtid, bestäms av aktieägare vilka jämfört med
honom har kanske bara ett Utet aktieinnehav.
Utredningsförslaget
innehåller regler om att aktieägare i avstämningsbolag skaU anmäla sig för
införing i aktieboken senast tio dagar före stämman för att få delta i den.
Vidare föreslås regler om föranmälan för rätt att få delta i stämman och om att
bolagets egna aktier inte skaU anses vara företrädda vid stämman.
Remissyttrandena.
Utredningsförslaget om en tremånadersfrisl har kritiserats av flera
remissinstanser. Hovrätten för Västra Sverige erinrar om att utredningen själv
framfört vissa betänkligheter mot förslaget. Hovrätten menar vidare att regler
som kan förhindra befogad kritik mot ett aktiebolags skötsel och som försvårar
för aktieägare att ingripa mot missförhåUanden inom bolagsledningen tUlhör en
förgången tid. En klausul som den styrande gruppen uppfattar som ett skydd mot
kupper, kan ur en oppositionell aktieägargrapps synvinkel framstå som ett allvarligt
hinder för behövUg förnyelse. DärtiU kommer att det knappast finns något
praktiskt behov av den föreslagna bestämmelsen. Det kan förmodas att sådana
bolagsordningsklausuler blir sällsynta i vårt land. Hovrätten ifrågasätter
därför om inte den föreslagna bestämmelsen kan undvaras. Liknande synpunkter
anförs av kommerskollegium, bankinspektionen, länsstyrelsen i Malmöhus län,
advokatsamfundet, Föreningen auktoriserade revisorer, handelskammaren i Örebro
och Västmanlands lärt och Svenska försäkringsbolags riksförbund. På ett par
håll föreslås därvid att tidsfristen i varje fall begränsas. En remissinstans
föreslår en tid på en månad och en annan remissinstans en tid på tio dagar.
Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller att bestämmelsen inte är lämplig i
fråga om börsnoterade bolag. För sådana bolag bör inte ifrågakomma längre
tidsfrister än den som föreslås gäUa för avstämningsbolag nämligen tio dagar.
Som fömtsättning för börsnotering måste därför enligt styrelsens mening gälla
att bolagsordningen inte föreskriver en sådan frist som utredningen har
föreslagit. Näringslivet anser att det finns behov av bestämmelser genom vilka
bolaget kan skydda sig mot kupper av personer som förvärvat aktier kort tid
före stämman. Tidsfristen bör dock inte sättas längre än tiU en månad. Vidare
förordar näringslivet att förbehållet inte skall kunna åberopas då det är fråga
om överlåtelse av aktier varigenom förvärvaren får rösträttsmajoritet i ett
bolag. I fråga om aktieposter som inte representerar rösträttsmajoriteten
Prop.
1975:103 386
bör
inskränkningarna i aktieförvärvarens befogenheter inte gå så långt att
aktieförvärvaren är förhindrad att vara närvarande vid bolagsstämman och där
utöva andra befogenheter än rösträtt t. ex. frågerätt. Var och en som har
förvärvat en aktie i bolag bör nämligen alltid ha en aktieägares befogenheter
att följa vad som händer i bolaget. Skånes handelskammare anför liknande
synpunkter.
Föredraganden.
Utgångspunkten måste enligt min mening vara den att den som har förvärvat en
aktie också skall ha möjlighet att besluta i bolagets angelägenheter.
Utredningens förslag om att i bolagsordningen skall kunna införas en karenstid
på upp till tre månader är inte förenligt härmed. Den föreslagna bestämmelsen
är f. ö. inte heUer något effektivt skydd mot kupper eftersom nya aktieägare
förr eller senare måste få rätt att delta i förvaltningen. I sammanhanget kan
erinras om den rätt att påkalla extra stämma som enligt 6 § tillkommer ägare av
en tiondel av aktiekapitalet. För min del är jag inte beredd att ansluta mig
tUl utredningens förslag om en särskUd karenstid.
I
övrigt överensstämmer paragrafen i huvudsak med utredningens förslag.
Som
jag anfört i den allmänna motiveringen (13.7) är bolagsstämman bolagets högsta
beslutande organ. Stämman har beslutanderätt rörande bolagets organisation och
sådana inre förhåUanden som tiUsättande och entledigande av de övriga organen,
dvs. styrelse och revisorer, ökning eller minskning av aktiekapitalet,
faststäUande av årsredovisning och åtgärder med anledning av vinst eller
förlust, ändring av bolagsordningen samt upplösning av bolaget genom
likvidation eller fusion. Vissa ålgärder beträffande bolagsorganen ankommer
dock på styrelsen, nämUgen att tUlsätta och entlediga verkställande direktör
och firmatecknare. Enligt förslaget har styrelsen vidare vetorätt mot
bolagsstämmans beslut när det gäller vinstutdelning och återbetalning vid
kapitalnedsättning. Dessutom kan bolagsordningen ge rätt åt utomstående att
tillsätta och entlediga styrelseledamot och revisor vid sidan av dem som
bolagsstämman ulser. Arbetstagarledamöler och offentliga styrelseledamöter
utses likaledes av utomstående. Som jag tidigare nämnt i samband med 8 kap. 6
§ hör förvaltningen enligt förslaget inte tUl bolagsstämmans ulan tiU bolagsledningens
kompetensområde. Dock kan bolagsstämman även i förvaltningsfrågor ge
bolagsledningen direktiv.
I
första stycket uttalas den grandläggande regeln att aktieägares rätt alt
besluta i bolagets angelägenheter utövas på bolagsstämma. Rätten att delta i
och utöva rösträtt på bolagsstämma tillkommer i princip varje legitimerad
aktieägare. Han skall alltså vara både aktieägare och legitimerad som sådan.
Den som ägt en aktie men avhänt sig den får inte delta i bolagstämma, även om
han fortfarande i aktieboken står som ägare av aktien. Och den som äger aktie
men inte är vederbörligen legitimerad får inte heller delta i stämman. För att
vara legitimerad
Prop.
1975:103 387
måste
enligt 3 kap. 14 § första stycket aktieägaren vara införd i aktieboken.
Såvitt
gäller aktie i avstämningsbolag, som enligt 3 kap. 10 § registrerats på
förvaltare, är aktieägaren inle införd i aktieboken. En sådan aktieägare kan
alltså inte själv genom förvaltaren eller annat ombud företräda aktien vid
stämma. Detsamma gäller enligt 3 kap. 3 § sista stycket beträffande den som
förvärvat aktie till vilken lösningsrätt för annan föreligger. För
avstämningsbolagens del har emellertid intagils en särskild regel i andra
stycket förevarande paragraf, som innebär ett visst undantag från principen att
endast aktieägare får delta i bolagsstämma.
Från
huvudregeln att endast aktieägaren eller hans ombud eller företrädare får
utöva rösträtt och andra förvaltningsbefogenheter i bolaget har gjorts
ytterligare ett undantag. Annan än aktieägare, nämligen viss ny ttj anderätts-
eller avkomsthavare, är enligt 3 kap. 15 § berättigad att företräda aktien. Av
3 kap. 15 § samt förevarande paragraf andra stycket följer motsättningsvis att
det annars inte är tillåtet för någon att utöva en ägares befogenheter utan att
vara ägare. Jag fmner det därför inte erforderligt atl, såsom hovrätten för
Västra Sverige föreslagit, i lagen införa en särskild bestämmelse som slår fast
ett förbud att framträda som ägare tUl aktie utan att vara det och delta i
förvaltningen av bolagels angelägenheter.
Reglema
om bolagsstämma äger i princip tiUämpning även i enmansbolag. Sådana regler
som endast avser de enskilda aktieägamas rätt kan dock åsidosättas genom beslut
av samtiiga aktieägare på bolagsstämma och alltså även genom beslut av den ende
aktieägaren i enmansbolag.
Utredningsförslaget
innehåller den i 35 § LFA upptagna regeln att aktieägare i avstämningsbolag
inte har rätt att delta i bolagsstämma, om han senare än tio dagar före stämman
anmält sig för att införas i aktieboken. Regeln har samband med den i 3 kap.
13 § andra stycket intagna bestämmelsen att utskrift av hela aktieboken
avseende förhållandena tio dagar före stämman skall hållas tillgänglig för
aktieägama vid stämman, om det är fråga om bolag som för aktiebok medelst
maskin för automatisk dalabehandling. Tiodagarsfristen i 35 § LFA har
uppställts för att värdepapperscentralen skall få nödvändigt tidsutrymme för
att framställa utskriften och sända den tiU bolaget (se prop. 1970: 99 s. 110
f). Praktiska svårigheter skulle emellertid kunna uppstå, om man i ett avslämningsbolag
som inte själv för aktieboken inte skulle kunna utgå från att den av
värdepapperscentralen framställda utskriften är avgörande för vUka som är
aktieägare i bolaget. Jag förordar därför alt i andra stycket föreskrivs att i
avstämningsbolag tiUkommer rätten att deltaga i bolagsstämma den som upptagits
som aktieägare i sådan utskrift av aktieboken som avses i 3 kap. 13 § andra
stycket. Det betyder bl. a. att den som köper en aktie, exempelvis en vecka
före stämman.
Prop.
1975:103 388
inte
får möjlighet att delta i stämman. Dessutom betyder det att i ett sådant fall
den föratvarande aktieägaren har möjlighet att delta i stämman. På den punkten
görs alltså ett av praktiska skäl betingat undantag från huvudregeln att
endast aktieägare har rätt att delta i bolagsstämma.
Enligt tredje stycket kan
i bolagsordningen bestämmas att aktieägare, för alt få delta i bolagsstämma,
skall förairmäla sig hos bolaget senast viss dag, högst fem helgfria dagar före
stämman. Bestämmelsema, som har motsvarighet i gäUande lag, har lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Genom bestämmelse om föranmälan får styrelsen
tillfälle att före stämman upprätta röstlängd.
I gällande lag finns
bestämmelser om särskilt styrelsesammanträde omedelbart före bolagsstämma resp.
anmälningstidens utgång för prövning av frågor om nya aktieägares införande i
aktieboken. Utredningsförslaget saknar motsvarande bestämmelser. Svenska
revisorsamfundet anser alt bestämmelsema bör behållas i lagen. Motivet härför
är att aktieägare skall ha möjlighet att på ett sådant styrelsesammanträde ta
upp frågan om han skall införas som aktieägare i aktieboken. För egen del
ansluter jag mig till utredningens ståndpunkt. Det åligger styrelsen att tiUse
att den som anmäler sig för införing i aktieboken verkligen blir införd i
denna, jfr 3 kap. 14 §. Någon särskild bestämmelse om styrelsesammanträde för
ändamålet behövs inte.
Enligt fjärde stycket får
en av bolaget direkt eller indirekt ägd egen aktie inte företrädas vid
bolagsstämman. Varken rösträtt eller någon annan rätt för ifrågavarande aktie
skall alltså kunna utövas på bolagsstämma.
Enligt gällande lag skall
aktie som tillhör bolaget eller dess dotterbolag inte medräknas i fall då för
besluts giltighet erfordras samtycke av samtliga aktieägare eller också viss
röstmajoritet av de vid bolagsstämman företrädda aktiema eller av bolagets
hela aktiekapital. Motsvarande bestämmelse fordras, som utredningen påpekar,
för fall då lagen eller bolagsordningen ställer som villkor för gUtighet av
bolagsstämmobeslut att samtycke krävs av ägarna till alla eller viss del av
bolagets samtliga aktier. Bestämmelse härom upptas i fjärde stycket.
Bestämmelsen om
fråmäknande i vissa fall av aktier som ägs av bolaget eller dess dotterföretag
gäUer, i motsats till vad fallet är enligt gällande lag, även när den för
utövning av en minoritetsrätt behövliga andelen av aktiekapitalet skall
beräknas.
2
§
Enligt
paragrafen utövas aktieägares rätt vid bolagsstämma av aktieägaren personligen
eller genom ombud med skriftlig dagtecknad fullmakt. En aktieägare kan alltså
delta i bolagsstämma och rösta personligen, genom legal ställföreträdare eller
genom ombud. Någon begränsning i denna rätt att delta i bolagsstämma får inte
göras. I detta sam-
Prop.
1975:103 389
manhang
vUl jag erinra om att genom prop. 1973: 168 slopades, i enlighet med
utredningens förslag, möjligheten att i bolagsordningen föreskriva att endast
annan aktieägare får nyttjas som ombud. Någon ändring häri görs inte genom
departementsförslaget. En aktieägare har aUtså ovillkorlig rätt att låta sig
representeras på bolagsstämman genom ombud.
Enligt
gällande rätt är en fullmakts giltighetstid begränsad till fem år.
Utredningsförslaget innebär inte någon ändring på den punkten, något som under
remissbehandlingen kritiserats av Sveriges aktiesparares riksförbund.
Riksförbundet menar att fullmakt i princip bara bör gälla för en bolagsstämma
och då för ett specificerat program.
Aktieägarna
i de stora bolagen, som inte tillämpar systemet med förenklad aktiehantering,
låter ofta inte registrera sitt aktieförvärv i aktieboken. Det betyder att
uppgiftema i aktieboken om aktieägama i stor utsträckning blir inaktuella.
Fullmakter som uppsamlats av bolagsledningen eller en aktieägareförening kan
därför lätt bli föråldrade utan att det framgår av aktieboken. Ombudet kan med
andra ord komma att utöva rösträtt med slöd av en fullmakt som givits av en
tidigare aktieägare. Att delta inte är en lämplig ordning synes mig helt
klart.
Det
förekommer i vissa större bolag att bolagsledningen eller en ak-tieägarförening
försöker skaffa fullmakter från aklieägama. Om vederbörande lyckas härmed, kan
han med stöd av insamlade fullmakter få en stark position på bolagsstämman. Det
är inte säkert att den som samlat ihop fullmakterna i det långa loppet utövar
sin maktposition i huvudmännens intresse. Detta talar för att giltighetstiden
för sådana fullmakter bör begränsas mer än vad utredningen föreslagit.
Jag
föreslår att fullmakt får gälla högst ett år från utfärdandet. Med en sådan
begränsning synes mig det inte finnas något behov av att införa regler om alt
fullmakten skall ha ett så specificerat innehåU som ifrågasatts av Sveriges
aktiesparares riksförbund. Som utredningen förordat måste i paragrafen också
anges att fullmakten skall vara daterad. Först därigenom kan man få kontroll
över att regeln om fullmakts giltighetstid iakttas.
Liksom
gällande lag innebär departementsförslaget att röstningsfullmakt kan ställas
till innehavaren, till viss man eller till viss man eller order.
Röstningsfullmakt kan återkallas enligt de regler som gäUer för vanlig
fullmakt. Om utövande av rösträtt för aktie som ingår i aktiefond finns
särskilda bestämmelser i 17 § aktiefondslagen.
I
överensstämmelse med utredningens förslag innebär paragrafen att aktieägare
till bolagsstämman får medföra högst ett biträde. Regeln är tvingande. Det
betyder att aktieägare som inte är sakkunniga får möjlighet alt ta med sig en
expert i affärsekonomiska, juridiska eUer tekniska frågor till stämman. Med
anledning av ett påpekande från näringslivets sida har i 11 § andra stycket
upptagits en bestämmelse om att biträde skall anmärkas i röstlängden vid
bolagsstämman.
Prop. 1975:103 390
3
§
Paragrafen
innehåller beslämmelser som iimebär begränsning i aktieägares rätt att utöva
rösträtt.
Utredningen. Enligt
utredningsförslaget har varje aktie en röst. Ingen får dock rösta för egna och
andras aktier för sammanlagt mer än en femtedel av de på stämman företrädda
aktierna. I bolagsordningen kan tas in bestämmelser som avviker härifrån. Om
aktiema har olika röstvärde, får dock ingen aktie ha ell röstvärde som
överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie.
Aktieägare får enligt
utredningsförslaget inte själv eUer genom ombud rösta i fråga om talan mot
honom eller om hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse
gentemot bolaget, inte heller i sådan fråga beträffande annan, när aktieägaren
i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets. Denna
jävsregel beträffande aktieägare gäller även beträffande ombud för aktieägare.
Den
föreslagna jävsregeln innebär en viss förändring i förhållande lill gällande
rätt. Till skUlnad mot gällande lag tillåter nämligen utredningsförslaget att
aktieägare röstar i fråga om avtal mellan honom och bolaget liksom att
styrelseledamot och verkställande direktör deltar i val av revisor. Utredningen
har ansett det vara riktigare att i stället för regeln om jäv i avtalsfrågor
låta skyddet mot missbrak av majoritetsinflytande i egoistiskt syfte ligga i
den generalklausul som ingår i förslaget.
Remissyttrandena.
Kommerskollegium tar upp regeln om att ingen får rösta för egna och andras
aktier för sammanlagt mer än en femtedel av de på stämman företrädda aktiema.
Denna begränsning innebär enligt kollegiets mening ett omotiverat avsteg från
den gnmdläggande uppfattningen att en aktie bör ge en likaberättigad andel i
företagets skötsel. Handelskammaren i Örebro och Västmanlands län samt Svenska
försäkringsbolags riksförbund har samma inställning.
I fråga om den föreslagna
jävsregeln framhåller hovrätten för Västra Sverige att en minoritet
uppenbarligen har svårare att mobilisera generalklausulen som försvarsmedel än
en klar jävsbestämmelse. Enligt förslaget kan en aktieägare bara utestängas
från att delta i beslut om talan mot honom eller om upphävande av förpliktelse
som åligger honom mot bolaget. Om däremot förpliktelser har ålagts honom, kan
han senare medverka till att genomdriva beslut där han tillförsäkras förmåner
som kompenserar honom för de ålagda förpUktelsema. Den föreslagna jävsregeln
blir därigenom ganska menlös. Hovrätten förordar därför att man behåller
gällande jävsbestämmelser. Även Stockholms handelskammare anser att det inte finns
några starkare skäl för att ändra gällande lags regler om jäv.
Vad
som framkommit under remissbehandlingen i fråga om den av ulredningen
föreslagna regeln att ingen aktie får ha ett röstvärde som
Prop.
1975:103 391
överstiger
tio gånger röstvärdet för annan aktie har redovisats tidigare (avsnitt 7.4.1).
Föredraganden.
Enligt 3 kap. 1 § första stycket har alla aktier lika rätt i bolaget, om ej
annat följer av andra stycket i samma paragraf. Detta betyder att alla aktier
också i princip har samma röstvärde. Någon särskild regel härom i förevarande
paragraf behövs därför inte. Av 3 kap. 1 § tredje stycket framgår vidare att
det är möjligt att i bolagsordningen ge regler om olika röstvärden för aktier.
Därvid får emellertid ingen aktie ges ett röstvärde som överstiger tio gånger
röstvärdet för annan aktie. Inte heUer på den punkten finns det någon anledning
att la in en bestämmelse i förevarande paragraf.
Den
av utredningen föreslagna begränsningen att ingen får rösta för egna och andras
aktier för sammanlagt mera än en femtedel av de på stämman företrädda aktiema
har motsvarighet i gällande lag. Det är mycket vanligt att i bolagsordningarna
föreskrivs undantag från regeln. Jag anser inte att det finns tillräckligt
vägande skäl för att föreslå en ändring i denna ordning. En ändring skulle
dessutom kunna medföra starka förändringar i maktförhållandena i vissa bolag.
Och det är knappast lämpUgt att överväga en ordning som skulle innebära att ett
system tUlåts i äldre bolag medan ett annat system obligatoriskt skall gälla i
bolag som bildas efter lagens ikraftträdande. I enlighet med dessa överväganden
har i första stycket tagits upp den av utredningen förordade femtedelsregeln.
I
andra stycket tas upp bestämmelser om jäv vid röstning på bolagsstämma.
Nuvarande regler iimebär att aktieägare inte får delta i behandling av frågor
rörande avtal mellan honom och bolaget eller frågor om avtal mellan bolaget och
tredje man, om aktieägaren i frågan äger ett väsentUgt intresse som kan vara
stridande mot bolagets. Dessa jävsregler får praktisk betydelse, om den jävige
har majoritet eller om hans aktier ingår som nödvändig del av en
aktieägargrapps majoritetspost. Det medför att minoriteten i stället får
beslutanderätt. Man åsidosätter med andra ord majoritetens önskningar till
föremål för minoritetens. Det är inte säkert att man därmed får garantier för
en i sak riktig behandling av frågan. Likaväl som majoriteten kan missbruka
sin maktställning kan en minoritet missbraka den maktställning som en jävsregel
ger den. Jag biträder därför utredningens uppfattning att det är bättre att i
stället för regler om jäv i avtalsfrågor låta skyddet mot missbruk av
majoritetsinflytande ligga i den generalklausul som upptagits i 16 §.
Också
regeln i gällande lag om jäv för styrelseledamöter och verkställande direktör
att delta i val av revisor kan medföra att det inte blir majoriteten, som dock
har det största intresset i bolaget, utan en kanske liten minoritet som avgör
revisorsvalet. Jag delar därför utredningens uppfattning att man bör lämna
frågan om val av revisorer utanför
Prop.
1975:103 392
jävsregleringen.
När dét gäller revisorsval ger f. ö. 10 kap. 1 § andra stycket, 3 § sista
stycket och 14 § rimliga garantier för att minoritetens intressen inte
åsidosätts.
Jag
biträder därför utredningens förslag. I enlighet härmed föreskrivs i stycket
att aktieägare inte får själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom,
2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan
förpliktelse gentemot bolaget eller
3. talan eller befrielse som avses i 1 och 2
beträffande annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentiigt intresse som kan
strida mot bolagets.
Vad
om sagts om aktieägare äger enligt tredje stycket motsvarande tillämpning på
ombud för aktieägare.
En aktieägare som är styrelseledamot
får alltså enligt andra stycket inte rösta när det gäller att bevilja honom
ansvarsfrihet eller utkräva skadestånd av honom. TUl området för jäv hör också
frågor om befrielse från andra förpliktelser mot bolaget, t. ex. på grand av
etl vanligt köpeavtal eller på grund av skadegörelse på bolagels egendom.
Jävsbestämmelsema gäller
endast själva omröstningen på stämman. På den punkten delar jag utredningens
uppfattning att det kan vara lämpligt att jävig person deltar i behandlingen av
ärendet på bolagsstämman så alt han får tillfälle att utveckla sina synpunkter
i frågan.
Enligt lagtexten är det
förbjudet för aktieägare att rösta i fråga om befrielse från förpliktelser
gentemot bolaget. Med anledning av vad hovrätten för Västra Sverige har anfört
i sitt remissyttrande vill jag påpeka att av grundema för detta stadgande måste
anses följa att aktieägaren är förhindrad att deltaga i röstning rörande beslut
som avser att tillförsäkra aktieägaren förmåner som kompenserar honom för
ålagda förpliktelser.
Gällande lag innehåller
bestämmelser om att rösträtt inte får utövas för aktie på vilken ej fullgjorts
förfallen inbetalning. Jag delar utredningens uppfattning att sådana
bestämmelser inte är erforderUga. Inbe-talningsperiodema är i allmänhet ganska
korta och gällande bestämmelser torde därför inte ha slor praktisk betydelse.
Tillräckligt påtryckningsmedel mot försumliga belalare finns genom reglema om
förverkande. Departementsförslaget innebär därför att man inte heller genom
bestämmelser i bolagsordningen kan göra fullgjord betalning på aktie till
villkor för rösträtt. Från regeln att varje aktie har en röst gäller nämligen
inga andra undantag än som anges i lagen.
Enligt gällande lag är den
som röstar för aktie på bolagsstämma skyldig att på begäran av aktieägare med
en tiondel av de på stämman företrädda akliema avge en närmare specificerad
försäkran om rätt till aktien. Bestämmelsen avser att utgöra ett skydd mot att
någon röstar för aktie som han inte äger. Utredningen har påpekat att denna be-
Prop.
1975:103 393
stämmelse
i vissa fall utnyttjats för att hindra röstning för aktier vUkas ägare inte
hade möjlighet att delta i stämman och inte tillräcklig tid efter det att
försäkran begärdes för att förse ombud med skriftiig försäkran. Det är
dessuiom enligt utredningen tveksamt om bestämmelsen ger något effektivt skydd
möt försök att kringgå röstningsreglema. Utredningen har därför stannat för att
inte införa några regler om sådan försäkran. I stället föreslås att man inför
en bestämmelse om straff för den som röstar såsom bulvan för annan och
därigenom kringgår röstningsförbud. Jag ansluter mig till förslaget alt
avskaffa skyldigheten att avge försäkran om rätt till aktie. Till frågan om
straff för den som röstar såsom bulvan för annan återkommer jag under 19 kap. 1
§.
Fjärde
stycket irmehåller slutiigen den år 1973 införda regeln om att rösträtten för
aktier som tUlhör AP-fonden kan delegeras tUl flera representanter för oUka
arbetstagarorganisationer. Självfallet kan AP-fonden inte genom delegation
enligt fjärde stycket kringgå förbudet i första stycket att rösta för mer än 20
% av de på stämman företrädda aktierna.
4 §
Liksom
enligt gällande lag skall enligt paragrafen bolagsstämma hållas på den ort där
styrelsen har sitt säte. Bolagsordningen kan dock ange annan ort där stämma
skall eller kan hållas. Om utomordentliga omständigheter påkallar det, får
stämman enligt paragrafen hållas på annan plats.
Är
alla berörda, dvs. aktieägama och styrelseledamötema ense om platsen, kan
stämman hållas var som helst.
5 §
Liksom
enligt gällande lag skall enligt första stycket ordinarie bolagsstämma hållas
inom sex månader från räkenskapsårets utgång.
F.
n. gäller att bolagsordningen skaU innehåUa bestämmelse om den månad eller den
period av två på varandra följande kalendermånader då ordinarie bolagsstämma
skall hållas. Jag delar utredningens uppfattning alt en sådan
tvångsbestämmelse är onödig. Bestämmelsen har därför inle överförts till
departementsförslaget. Hinder föreUgger emellertid inte för de bolag som så
önskar att ta in en sådan bestämmelse i bolagsordningen. I så fall gäller
enligt 9 § särskilda regler om kallelseförfarandet, om bolagsstämman skaU
utsättas på annan tid än den i bolagsordningen angivna.
Vid
den ordinarie stämman skall enligt stycket årsredovisningen och
revisionsberättelsen framläggas. Vidare skall behandlas övriga i andra stycket
angivna ärenden. I lagtexten talas endast om ordinarie bolags-sliimma, men
förslaget hindrar lika litet som gällande lag att bolagsordningen föreskriver
att ytterligare någon ordinarie bolagsstämma för andra ärenden skall hållas
varje år.
Prop.
1975:103 394
Utredningsförslaget
innebär inte att koncernredovisning skall framläggas och behandlas på
bolagsstämma. Utredningen har i stället förutsatt att koncemredovisningen
skall vara en intem redovisning som bara behandlas av styrelsen i moderbolaget.
Endast vissa delar av koncemredovisningen behöver enligt utredningsförslaget
publiceras, nämligen i form av uppgifter i moderbolagets förvaltningsberättelse.
Av skäl som jag har redovisat i avsnitt 13.10 anser jag emellertid att även
koncernredovisning och koncemrevisionsberättelse skall framläggas och fastställas
på bolagsstämman. Uttrycklig bestämmelse härom har intagits i första stycket.
Andra
och tredje styckena
Gällande
lag. Enligt gällande lag skaU på ordinarie bolagsstämma obligatoriskt avgöras
vissa ärenden. Hit hör frågan om fastställelse av balansräkning med de
ändringar eller tiUägg som kan finnas erforderliga samt frågan om beviljande av
ansvarsfrihet åt styrelseledamötema och verkställande direktör fÖr den tid
redovisningen omfattar. Stämman skall också fatta beslut i anledning av
bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen.
Utredningen. Enligt
utredningsförslaget skaU inte bara balansräkningen utan också
resultaträkningen fastställas på ordinarie bolagsstämma. Stämman skall vidare
besluta om åtgärd med anledning av vinst eUer förlust enligt fastställda
balansräkningen. Stämman är skyldig att besluta om ansvarsfrihet åt
styrelseledamöterna och verkställande direktör, såvida inte i bolagsordningen
föreskrivs ätt bolagsstämman inte är skyldig att pröva frågan om
ansvarsfrihet. Slutiigen skall enligt utredningsförslaget ordinarie stämma
avgöra annat ärende som ankommer på den enligt lagen eller bolagsordningen.
Remissyttrandena.
Kammarrätten påpekar att enligt gällande lag är bolagsstämman skyldig att i
balansräkning verkställa de ändringar och tillägg som kan finnas erforderliga.
Utredningsförslaget innehåller inte någon särskild lagbestämmelse härom.
Kammartätten anser att det av lagtexten bör framgå att bolagsstämma har ett
ansvar för kontroll av riktigheten av uppgiftema i balansräkningen. I
taxermgsmålen förekommer inte så sällan tvister föranledda av felaktigheter i
balansräkningar. Detla visar det praktiska värdet av att en regel om
kontrollskyldighet får en plats i lagtexten. Kammarrätten påpekar vidare alt
många misstag ofta begåtts vid upprättande av balansräkningen. Felen kan vara
av den arten alt bolagen har både rätt och skyldighet att rätta tUl dem. Det är
då av vikt att bolagsledningen får möjlighet att på ett enkelt sätt inhämta
upplysningar Oni de förutsättningar som gäller för ändring av balansräkning och
om formen för sådan ändring. Det bästa sättet att tillgodose detta önskemål är
att bestämmelse härom tas in i lag. Det kan enligt kammartätten diskuteras var
en sådan bestämmelse
Prop.
1975:103 395
skall
placeras. Vissa skäl talar för att frågan borde behandlas i en lag om
skyldighet att föra räkenskaper. Det kan också finnas anledning att ta in en
bestämmelse i ämnet i aktiebolagslagen i synnerhet som formen för ändring av
aktiebolags fastställda balansräkning bör regleras särskilt.
Förslaget
om att i bolagsordning kan föreskrivas att en bolagsstämma, på vilken
årsredovisningen framläggs, inte är skyldig att avgöra frågan om ansvarsfrihet
tas upp av advokatsamfundet. Samfundet anser det betänkligt att det är möjligt
att hålla frågan om ansvarsfriheten svävande under längre tid. Den föreslagna regeln
jämförd med vissa andra bestämmelser i utredningsförslaget synes samfimdet
iimebära följande. Om bolagsordningen innehåller förbehåU om att den
bolagsstämma vid vilken årsredovisning framläggs inte är skyldig att avgöra
frågan om ansvarsfriheten, kan frägan om talan mot bolagsledningen hållas
öppen tre år från utgången av det räkenskapsår varunder det förfarande som
åsyftas med talan ägde ram. En så lång frist kan inte under några förhållanden
godtas. I första hand förordar samfundet att nuvarande regel om alt frågan om
ansvarsfrihet skall avgöras på den stämma där årsredovisningen framläggs
bibehålls. I andra hand förordas alt frågan om ansvarsfrihet avgörs inom ett
år räknat från årsredovisningens framläggande på bolagsstämman.
Näringslivet
föreslår att bestämmelsema kompletteras med en regel om att på ordinarie
bolagsstämma också får företagas ärenden som har omedelbart samband med ärenden
som enUgt lag eller bolagsordningen skall förekomma på stämman. Samma förslag
framläggs av Svensk industriförening.
Föredraganden.
Jag delar utredningens uppfattning att ordinarie bolagsstämma bör fastställa
inte bara balansräkningen utan också.resultaträkningen. I moderbolag bör
koncemresultaträkningen och koncernbalansräkningen fastställas på motsvarande
sätt.
Med
anledning av kammarrättens remissyttrande vill. jag understryka att
bolagsstämman i samband med fastställelsen givetvis är skyldig att ta
ståndpunkt till om balansräkningen resp. resultaträkningen är riktig och rätta
felaktigheter. Detta följer av det i lagtexten använda uttrycket
"fastställelse". Skulle ett misstag ha begåtts när balansräkning
eller resultaträkning upprättats utan att detta observeras vid den granskning
som bolagsstämman gör i samband med fastställandet, får det anses ankomma på
en senare bolagsstämma att rätta tiU felet när det uppmärksammas. Uppenbara
skriv- eller räknefel synes kunna rättas på enklare sätt genom bolagsledningens
försorg. Några uttryckliga bestämmelser härom synes mig inte erforderUga.
Jag
biträder ulredningens förslag att ordinarie stämma skall besluta om
dispositioner beträffande vinst eller förlust enligt den. fastställda
balansräkningen. I koncemförhållande bör bolagsstämman i moderbo-
Prop.
1975:103 396
laget
ta ställning till frågan om dispositioner beträffande vinst eller förlust
enligt faststäUd koncembalansräkning.
Gällande lags regler att
frågan om ansvarsfrihet eller talan mot bolagsledningen obligatoriskt skall
avgöras på ordinarie stämma i samband med behandUngen av årsredovisningen
sammanhänger med att man ansett det olämpligt att frågan om ansvarsfrihet
hålls svävande under längre tid. Detla kan nämligen lält verka störande på
bolagets verksamhet. Som advokatsamfundet påpekat innebär utredningsförslaget
att frågan om talan mot bolagsledningen i vissa faU kan hållas öppen tre år
från utgången av det räkenskapsår varunder det förfarande som åsyftas med talan
ägde rum. Jag delar samfundets uppfattnmg att detta är aUdeles för lång tid.
Jag anser inte alt det på denna punkt finns någon anledning att gå ifrån
gällande lag ulan föreslår att frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamötema
och verkställande direktör skall utgöra ett obligatoriskt ärende på ordinarie
bolagsstämma.
Enligt 2 kap. 4 § punkten
8 skall bolagsordningen ange vUka ärenden som skall förekomma på ordinarie
stämma. Departementsförslaget förutsätter att val av styrelseledamöter och i
vissa fall av revisorer sker på ordinarie bolagsstämma, se 8 kap. 1 § och 10
kap. 5 §. Dessa ärenden skall alltså anges i bolagsordningen. Det kan också
tänkas att bolagsordning kan komma alt ange andra ärenden som obligatoriskt
skall behandlas på ordinarie stämma. I lagen bör därför, såsom utredningen
föreslagit, anges att som obligatoriskt ärende på ordinarie bolagsstämma skall
förekomma sådant ärende som ankommer på stämman enligt lagen eller
bolagsordningen.
Med anledning av vad
näringslivet uttalat i sitt remissyttrande vill jag uttala att ärenden som har
omedelbart samband med varandra ofta kan betraktas som en enhet och avgöras
utan hinder av att endast det ena ärendet upptagits i kallelsen tUl stämman.
Jag hänvisar i den delen närmare till vad jag kommer att utveckla under 10 §.
Enligt tredje stycket
skall det anstå med beslut i fråga som avses i andra stycket 13 till fortsatt
stämma viss dag minst en och högst två månader därefter, om ägare tiU en
tiondel av samtliga aktier begär det. Ytterligare uppskov är enligt stycket
inte tiUåtet.
Bestämmelsema i stycket
överensstämmer med utredningsförslaget och i huvudsak även med gällande lag.
Bestämmelsen avser att utgöra elt skydd för minoriteten och är därmed
tvingande. Bestämmelsen utgör ett komplement till minoritetens rätt enligt 15
kap. 5 § att hindra bolagsstämma från alt fatta beslut om ansvarsfrihet.
Förhållandena bakom den framlagda årsredovisningen kan, som utredningen
påpekat, vara komplicerade och fordra en närmare undersökning än som varit möjligt
under kaUelsetiden vilken ofta är bara ett par veckor. Därmed kan också skapas
en förhandlingsfrist och överilade aktioner från minoritetens sida kan
förekommas.
Prop.
1975:103 397
Det
är viktigt att utan dröjsmål få avgjort i vad mån redovisningen för avslutat
räkenskapsår skall ligga till grand för den fortsatta verksamheten och hur det
skall förfaras med uppkommen vinst eUer förlust. En längre tids ovisshet i
dessa frågor är tiU skada både för aktieägama och för utomstående. Med
anledning härav föreskrivs, i enlighet med vad utredningen förordat, att
ytterligare uppskov inte är tUlåtet. Bolagsstämman kan emellertid inte direkt
tvingas att fastställa framlagda balans- och resultaträkningar. Skulle
fastställelse inte äga ram under två år i följd kan bolaget emellertid enligt
13 kap. 4 § tvingas gå i likvidation. Dessutom kan enligt 19 kap. 2 § vite
ifrågakomma.
6§
Paragrafen
anger när extra bolagsstämma skall hållas. Den överensstämmer i sak med
ulredningens förslag.
Exlra
bolagsstämma kan sammankallas på styrelsens initiativ. Styrelsen skall
dessuiom, liksom enligt gällande lag, kaUa till extra bolagsstämma när det
begärs av ägare till en tiondel av samtiiga aktier. Varje revisor kan enligt
paragrafen påkalla extra stämma. När revisor eller aktieägareminoritet begär
extra stämma, skall ändamålet anges. Kallelse till stämman skall utfärdas inom
14 dagar efter det sådan begäran inkommit tUl bolaget.
Utredningsförslaget
innehåUer en uttryckUg beslämmelse att bolagsordningen kan ge rätt att
påfordra extra stämma för aktieägare, som äger mindre än en tiondel av
aktiekapitalet. Till grand för bestämmelsen ligger utredningens uppfattning
att den avvägning lagen gör med avseende på minoritetens rätt i aUmänhet är
tvingande och inte får rabbas genom bolagsordningen i andra fall än när det
uttryckligen medges i lagen. Som jag anfört i avsnitt 13.8 delar jag inte
denna uppfattning. Enligt departementsförslaget kan en minoritet som
representerar mindre än 10 % av aktiekapitalet i bolagsordningen ges rätt att
sammankaUa extra stämma trots att någon uttrycklig lagregel härom inte finns.
7§
Paragrafen
reglerar enskilda aktieägares rätt att få ärende upptaget i kaUelse tUl
bolagsstämma. Enligt gäUande lag har aktieägare rätt att få ärende prövat på
ordinarie stämma, om han hos styrelsen begär det senast tio dagar före stämman.
Enligt utredningsförslaget har aktieägare rält att få ärende behandlat vid
bolagsstämma, om han skriftligen framställer yrkande därom hos styrelsen i så
god tid att ärendet kan upptas i kallelsen tUl stämman. Rätten att få ärende
behandlat gäller enligt departementsförslaget vid såväl ordinarie som extra
stämma.
Att
regeln skaU gälla även för exlra stämma kritiseras av näringsUvet som anser att
det ligger i extra stämmas natur att där bara skall be-
Prop.
1975:103 398
handlas
de speciella ärenden för vilka stämman sammankallas. Advokatsamfundet påpekar
att enligt förslaget yrkande om att få ärende behandlat på stämma skall
framställas av aktieägare hos styrelsen i så god tid att ärendet kan tas upp i
kallelsen till stämman. Detta kan inte fungera i praktiken eftersom aktieägare
inte vet när stämman skall hållas förtän kallelse redan har utgått. Tidsfristen
för framställande av yrkande om ärendes behandling på bolagsstämma måste därför
enligt samfundet anges till viss senaste dag före stämman.
När
det gäller ordinarie stämma har aktieägare tiU följd av 5 § vissa möjligheter
att ungefärligen bedöma när sådan stämma skall hållas och kan även i god tid
anmäla visst ärende till styrelsen för att tas upp i kallelsen. Vid exlra
stämma är situationen något annorlunda. I praktiken är det ofta inte möjligt
för aktieägare att utnyttja rätten i fråga om extra stämma eftersom han ofta
inte känner till att en sådan skall hållas förtän han har fått kallelsen. Men
skulle han ha kännedom därom innan kallelse har utgått synes det mig inte
finnas något skäl varför han inte skulle ha rätt att begära att även andra
frågor skall behandlas av stämman. Jag biträder därför utredningsförslaget.
Jag
viU tUlägga att den av advokatsamfundet föreslagna regeln torde förutsätta
bestämmelser molsvarande de nuvarande sällan tUlämpade reglema om kompletterande
kallelse och om ansvaret för kostnad som orsakas av sådan kallelse. Något
praktiskt behov av sådana regler torde knappast finnas. Jag ansluter mig därför
tUl utredningens förslag.
8§
I
paragrafen ges bestämmelser om vem som skall kalla till bolagsstämma.
Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med utredningens förslag som nära
ansluter till gällande lag. Huvudregeln är att styrelsen kallar till
bolagsstämma. Om emellertid stämma som skaU hållas enligt denna lag,
bolagsordningen eller stämmobeslut inte sammankallas i föreskriven ordning,
skall länsstyrelsen på anmälan av styrelseledamot, verkställande direktör,
revisor eUer aktieägare genast på bolagets bekostnad sammankalla stämman.
Länsstyrelsen kan sålunda sammankalla bolagsstämma enligt denna paragraf, om
styrelsen underlåter att sammankalla extra bolagsstämma när revisor eller
aktieägarminoritet begär del enligt 6 §. Sådant sammankallande kan också bli
aktuellt när styrelse saknas. Någon motsvarighet lill gäUande lags bestämmelse
om särskild rält för revisorema att själva sammankalla bolagsstämma har inte
upptagits i utredningsförslaget eller departementsförslaget.
Paragrafen
reglerar inle det. fall alt styrelsen underlåtit ta upp ärende i kallelse där
det bort ske på framstäUning enligt 7 §.
Prop. 1975:103 399
9§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om tid och sätt för kallelse tiU bolagsstämma.
Kallelse
till bolagsstämma skaU enligt första stycket utfärdas tidigast fyra veckor före
och, om ej bolagsordningen föreskriver längre tid, senast två veckor före
stämman. Denna ordning infördes genom 1973 års lagstiftning. Beträffande skälen
för de valda tidsfristerna hänvisas tUl. prop. 1973: 93 s. 140.
Enligt
1 § kan i bolagsordningen bestämmas att aktieägare för att få delta i
bolagsstämman skall föranmäla sig hos bolaget senast viss dag, högst fem dagar
före stämman. I utredningsförslaget har bestämmelserna om minsta kallelsetid
samordnats med bestämmelsema om föranmälan så att tiden räknas från sista
föranmälningsdagen. Så har inte skett i departementsförslaget i vUket
minimifristen för kallelse är två veckor före stämman och inte åtta dagar som i
utredningsförslaget.
Kallelse
får anses utfärdad den dag kallelsen avsänds med posten eUer kungörelse om
kallelsen införs i tidningen. Detta får anses gälla utan uttrycklig
bestämmelse.
Uppskjuts
stämma tUl dag som infaller mer än fyra veckor efter det att stämman har
inletts, skall kallelse, liksom enligt gällande rätt, ske tUl den fortsatta
stämman. Motsättningsvis framgår att kallelseåtgärder inte behövs, när stämma
ajourneras jämnt fyra veckor eller kortare tid.
Det
kan tänkas förekomma föreskrifter i bolagsordningar av innebörd att vissa
beslut för att vara gUtiga skaU antas av två på varandra följande
bolagsstämmor. I så faU får, liksom enligt gällande rätt, den senare
bolagsstämman inte utsättas förrän den första hållits. I kallelse tiU den
senare stämman skall anges vilket beslut den första stämman fattat. Därmed
menas givetvis beslut som för alt bU gUtigt måste bekräftas på den
efterföljande stämman.
I
bolagsordningen skall enligt 2 kap. 4 § 7 anges på vUket sätt kallelse skall
utfärdas. Bolagsordningens bestämmelser härom skaU naturligtvis iakttas. Men
andra stycket innehåller liksom gällande lag en tvingande bestämmelse om
skriftlig kallelse i vissa fall. Sådan kallelse fordras enUgt detta stycke,
1. när avsteg görs från vad bolagsordningen kan
innehålla om tidpunkten för hållande av ordinarie bolagsstämma,
2. när bolagsordningsändring föreslås som kräver
särskild kvalificerad majoritet enligt 15 § samt
3. när ärendet gäller bolagets försättande i
likvidation eller upphörande av likvidation.
I
faU som sagts nu skall skriftlig kallelse tUlställas varje aktieägare vars
postadress är känd för bolaget.
Deparlementsförslaget
upptar lika litet som utredningsförslaget gäl-
26 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 400
lande
lags regler om att kallelse i vissa fall skall sändas i rekommenderat brev.
I
kallelse skall enligt tredje stycket tydligt anges de ärenden som skall
förekomma på stämman. Undantag görs ej för ärenden som enligt 5 § eller
bolagsordningen är obligatoriska på ordinarie bolagsstämma. Skånes
handelskammare har gjort invändningar på denna punkt med hänvisning till all
sådanl ärende ändå kan avgöras utan att det angivits i kallelsen, jfr 10 §. För
egen del anser jag det vara praktiskt att kaUelsen nära överensstämmer med
dagordningen på stämman. Jag bilräder därför utredningsförslaget.
Beträffande
kaUelsens innehåll i övrigt föreskrivs i paragrafen att om ärende avser ändring
av bolagsordningen, det huvudsakliga innehållet av förslaget tiU ändring skaU
anges i kallelsen.
I
kallelsen skall naturligtvis tid och plats för stämman noggrant anges. I 4
kap. 4 § sista stycket ges vidare föreskrifter om att i kallelsen skall anges
företrädesrätt vid nyemission och av hänvisningen i 5 kap. 3 § följer att
motsvarande gäller vid utgivande av konvertibla slailde-brev. I 9 kap. 1 §
föreskrivs slutligen alt om föranmälan erfordras, senaste dag härför skall
anges i kallelse till stämman.
Under
minst en vecka närmast före stämma, där årsredovisningen resp.
koncernredovisningen skall behandlas, skall denna och revisionsberättelsen
resp. koncernrevisionsberättelsen eller avskrifter därav hos bolaget hållas
tUlgängliga för aktieägarna. Bestämmelse härom upptas i fjärde stycket. I
överensstämmelse med gällande lag skall bolaget dessutom ha skyldighet att
sända dessa handlingar till aktieägare, som särskUt begär det och lämnar
uppgift om sin postadress. Sistnämnda bestämmelse återfinns också i utredningsförslaget.
10
§
Paragrafen
anger i vad mån bolagsstämma kan med giltig verkan fatta beslut trots att de i
lagen eller bolagsordningen givna föreskrifterna om kallelse och
tillhandahållande av handlingar m. m. inte iakttagits. Paragrafen har delvis
motsvarighet i gällande lag.
Eftersatts
föreskrifter rörande de åtgärder som styrelsen skall vidta för att kalla
aktieägarna till stämma och ge dem information om ärenden på stämman, medför
det i regel att bolagsstämmans beslut inte kan anses ha tillkommit i behörig
ordning. Del kan därför genom klander bli upphävt enligt 17 §. I vissa fall,
nämligen om kallelse inte alls skell eUer bestämmelsen om kaUelse väsentUgen
eftersatts, inträder enligt nämnda paragraf tredje stycket 3 t. o. m. ogUtighet
oavsett klandertalan. Ett åsidosättande sker naturligtvis även när kallelsen
eller handlingarna inte har det erforderliga innehållet. Och av lagens syfte
följer alt om i kallelsen eller handlingarna skall ingå förslag till bolagsstämmobeslut
av angivet innehåll, stämman inte utan berörda aktie-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:103 40i
ägares
samtycke kan fatta beslul som innebär en reell avvikelse från förslaget.
I
förevarande paragraf uppställs som en undanlagsregel att bolagsstämma trots
fel av ifrågavarande slag kan fatta giltigt beslul, om samtycke därtill ges
inte endast av de på stämman närvarande aktieägarna utan av ägarna till
samtliga aktier i bolaget. För att aktieägare skall kunna ge sådant samtycke
skall han enligt legilimalionsregeln i 3 kap. 14 § vara legitimerad såsom
aktieägare i förhållande till bolaget. En sådan undantagsregel gäller i själva
verket för aUa fall då ett bolagsstämmobeslut är behäftat med formella fel
eller annars endast rör de nuvarande aktieägarnas rätl. Särregleringen av de nu
ifrågavarande formella felen har emellertid skett av praktiska skäl. Det är
just vid fel av nu ifrågavarande slag som undantagsregeln har sin största betydelse.
Utan
iakttagande av föreskriven kallelsetid och övriga bestämmelser av ifrågavarande
slag kan beslut fallas med samtycke av samtiiga aktieägare i bolaget. I
praktiken förekommer ofta i bolag med få aktieägare att över huvud laget ingen
stämma hålls utan beslut antecknas i protokoll som cirkulerar mellan
aktieägarna och som undertecknas eller på annat sätt godkänns av dem. EnUgt min
mening kan en sådan ordning med beslut "per capsulam" godtas såsom
likvärdigt nied ett i formellt oantastlig ordning tillkommet
bolagsslämmobeslut.
Om
den ifrågavarande försummelsen beträffande kallelse etc. skulle ha drabbat
endast viss eller vissa aktieägare, t. ex. om kallelse inte behörigen
tillsänts dem, är deras samtycke tillräckligt för att gUtigt beslul skall kunna
fattas.
Det
är också en allmän regel alt formella felaktigheter i fråga om kallelse eller i
annat avseende inte gör bolagsstämmobeslut ogiltigt, om det är tydligt alt
felet inte inverkat på beslutets innehåll. En aktieägare som genom
försumlighet av styrelsen inte i rätt tid fått i bolagsordningen föreskriven
skriftlig kallelse men infinner sig på stämman och medger att han likväl i rätt
lid lagit del av en till annan aktieägare sänd kallelse, kan inle rimligtvis
under åberopande av utebliven kallelse motsatta sig att bolagsstämman fattar
beslut. Detsamma gäller, om handlingar uite funnits tUlgängliga i föreskriven
ordning före stämman, men ingen aktieägare har frågat efter dem.
Enligt
paragrafen kan bolagsstämman avgöra ärende trots att ärendet inte upptagits i
kallelsen, om ärendet enligt bolagsordningen skall förekomma på stämman. Det
praktiska fallet är de lill ordinarie stämma hörande ärenden som nämnts i 5 §
och som också skall vara angivna i bolagsordningen. Men hit kan också höra val
av styrelseledamöter och revisorer och eventuellt andra i bolagsordningen
angivna ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma. Sådana ärenden kan få
upptas och avgöras av stämman utan hinder av att de inte angivils
Prop. 1975:103 402
i
kallelsen. Bestämmelsen gäller däremot inte andra fel, t. ex. att kallelsen
inte skett i rätt tid.
Enligt
gällande lag likställs med ärenden som enligt bolagsordningen skall förekomma
på ordinarie stämma sådant ärende som "omedelbart föranledes" därav,
såvitt, gäller frågan om bolagsstämmans rätt att fatta beslut, när föreskrivna
kaUelseåtgärder m. m. försummats. Bestämmelsen har inte upptagils i förslaget.
Någon väsentiig ändring i sak betyder detta dock inte. Om stämman fattar beslut
i en fråga och beslutet som en mer eller mindre nödvändig eUer självskriven
följd kräver beslut i ett därmed sammanhängande ärende eller om frågoma annars
står i så nära samband med varandra att de rimligtvis bör behandlas och
avgöras samtidigt, kan de ofta i förevarande avseende betraktas som en enhet,
dvs. som ett ärende. I sammanhanget erinras om att minoritetens rätt att hos
länsstyrelse begära förordnande av revisor och att i vissa bolag påfordra att
revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor kan utövas på
stämma där revisorsval skall ske, utan att detta behöver anges särskilt i
kallelsen, se 10 kap. 1 och 3 §§. På annan stämma kan rättigheterna utövas
endasl om ärendet på vanligt sätt angivits i kallelsen. Liknande regler gäller
beträffande rätten för minoritet att påkaUa granskning enligt 10 kap. 14 §.
Liksom
enligt gällande rält kan bolagsstämma beträffande ärende som inte angivits i
kallelsen besluta att extra stämma skall sammankallas för behandling av
ärendet. Visserligen ger 6 § rätt åt aktieägare med en tiondel av
aktiekapitalet eller den mindre del som är angiven i bolagsordningen att
påfordra inkallande av exlra stämma för visst ärende, men nu förevarande rält
för bolagsstämma att besluta om extra stämma kan vara av betydelse, om inte så
slor del av aktiekapitalet som förutsätts för minoritelsrätlens utövning är
företrädd på stämman eller om den majoritet som på stämman önskar sammankallande
av extra stämma inle företräder sådan del av hela aktiekapitalet.
11
§
Paragrafen
reglerar val av ordförande på bolagsstämma, upprättande av röstlängd samt
protokollföring vid bolagsstämma. Den överensstämmer i stort sett med
utredningsförslaget och gällande lag.
I
första stycket anges att ordförande vid bolagsstämma utses av stämman, om inte
annat bestäms i bolagsordningen. Utredningsförslaget föreskriver dessutom att
styrelsens ordförande eller den styrelsen särskilt utsett öppnar stämman och
leder förhandlingarna till dess ordförande valts. En sådan bestämmelse synes
dock överflödig.
Bestämmelserna
om val av ordförande på bolagsstämma är alltså dispositiva. Bolagsordningen kan
t. ex. ange att styrelsens ordförande skaU vara ordförande på stämman. Om inle
aktieägama enas om vem som skall vara ordförande, faUer uppgiften att upprätta
röstlängd på
Prop. 1975:103 403
den
som öppnar stämman. Det förtjänar påpekas att ordförandens utslagsröst kan
komma till användning redan när bolagsstämman skall rösta om ändring i
röstlängden.
Stämmans ordförande skall
enligt andra stycket upprätta röstiängd. I röstlängden skall anges närvarande
aktieägare, ombud och vilket innebär en komplettering av utredningsförslaget
biträden med uppgift om hur många aktier och röster var och en företräder
vid stämman. Enligt utredningsförslaget skall denna röstlängd tUlämpas intill
dess stämman beslutat ändring däri. Utredningsförslaget innebär alltså alt
föreskriften i gällande lag om uttryckligt godkännande av röstlängd ersätts med
en ordning enligt vUken den av ordföranden upprättade röstlängden fungerar
intUl dess bolagsstämman beslutar om ändring i den. Frågan om ändring av
röstlängden kan i princip tas upp när som helst under stämmans gång. Befogenhet
att ställa förslag härom har varje aktieägare. Det måste enligt utredningen
också anses stå ordföranden fritt att såsom hittills underställa bolagsstämman
röstlängden för godkännande.
Hovrätten för Väslra
Sverige anser att röstlängden inledningsvis bör tas upp till beslul på stämman
så att eventuella meningsskUjaktigheter därvidlag blir uppklarade innan man
börjar gå in på de materiella frågoma. Därmed får också den enskUda
aktieägaren vetskap om maktförhållandena på stämman och kan anpassa sitt
agerande efter vad han har erfarit. Röstlängdens godkännande bör alltså enligt
hovrätten stå kvar som obligatoriskt bolagsstämmoärende. För egen del ansluter
jag mig till vad hovrätten för Västra Sverige sålunda anförl. Härtill kommer,
som näringslivet påpekar, att om röstlängden när som helst under stämman kan
ändras, det lätt kan uppstå tvivel huruvida ett beslut som faltals innan
röstlängden har ändrats är gUtigt. I mitt förslag är röstlängdens godkännande
därför ett obligatoriskt stämmoärende. Delta innebär emellertid inte att
röstlängden inte kan ändras under bolagsstämman. Enligt gällande svensk rätt
torde bolagsstämmans majoritet kunna göra ändring i röstiängden. Någon
skyldighet för bolagsstämman att ändra i röstlängden av den anledningen att
aktieägare tillkommer eller avlägsnar sig från stämman torde emellertid inte
föreligga.
Aktier
som upptas i röstlängden anses som företrädda vid stämman.
Talan mot bolagsstämmans
beslut beträffande röstiängden kan föras i samband med att beslut, som fattas i
ärende där omröstning sker på grund av röstiängden, klandras.
Bestämmelsema
i tredje stycket om protokoll vid bolagsstämma ansluter nära tUl gällande lag.
Bestämmelsen i gällande lag om alt anteckning skall ske i protokollet om
prövning av hur kallelse skett till stämman har emellertid ej upptagils. Någon
ändring i praxis torde inte följa därav. Liksom hittills torde det- utan
uttrycklig bestämmelse stå
Prop. 1975:103 404
klart
att bolaget i samband med registreringsanmälan till patentverket är skyldigt
alt inge vad som fordras för att styrka att kallelse till bolagsstämman
utfärdats i behörig ordning.
12
§
I
paragrafen ges bestämmelser om den enskilde aktieägarens rätt att få
upplysningar av bolagsledningen på bolagsstämma i ärende som skall avgöras på
stämman.
Enligl
första stycket skall styrelsen och verkställande direktören, om aktieägare
begär del och styrelsen finner det kunna ske utan väsentiigt förfång för
bolaget, på bolagsstämma meddela upplysningar angående förhållanden, som kan
inverka på bedömandet av bolagets årsredovisning och dess ställning i övrigt
eller av ärende på stämman.
Frågerätten
är begränsad på det sättet att upplysning skall meddelas endast där det kan ske
utan väsentligt förfång för bolaget. Näringslivet påpekar att kravet på
väsentlighet inte finns i gällande lag. Med anledning härav vill jag framhålla
att utredningsförslaget och departemenlsförslaget kännetecknas av en strävan
att öka insynen i bolagens förhållanden. Kravet på väsentlighet skall ses som
ett led i denna strävan. Befrielse från informationsplikten inträder därför
inle så fort förfång av vad slag som helst kan åberopas. Men förhållandena kan
vara sådana alt styrelsen inte får lämna upplysningar, varigenom bolagels
affärshemligheter skulle yppas för utomstående eller konkurrerande intressen
främjas eller som annars skulle vara till väsentligt men för bolaget. Den
enskilde aktieägarens intresse måste i så fall slå tillbaka för det samfällda
bolagsintresset.
Enligt
departementsförslaget liksom enligt utredningsförslaget och gällande lag avser
upplysningsplikten även bolagels förhållande till annat bolag i samma koncern.
Denna regel gäller alla bolag som ingår i koncemen. Enligt
departementsförslaget skall särskild koncernredovisning lämnas av
moderbolaget. Självfallet bör då upplysningsplikten för moderbolagets ledning
gälla i fråga om koncernredovisningen. Moderbolagets ledning bör också vara
skyldig att ge upplysningar om dotterföretagens förhållanden. Särskilda
bestämmelser härom har tagils in i paragrafen. Aktieägarnas frågerätt beträffande
koncernförhållanden är så till vida begränsad att styrelsen har att i varje
särskilt fall pröva, om en begärd upplysning kan lämnas utan väsentligt förfång
för det berörda bolaget.
Upplysningsplikten
beträffande koncern gäller inle bara moderbolaget och dess aktieägare.
Aktieägarna i ett dolterbolag kan alltså på dotterbolagets stämma påkalla
sådana upplysningar rörande förhållandet tiU moderbolaget eUer annat
dotterbolag som kan lämnas utan väsentligt förfång. Det bör påpekas att i den
mån intressegemenskap föreligger mellan oUka koncembolag hänsyn även bör tas
till förfång som kan uppkomma för annat koncembolag och därmed för koncernen.
Prop.
1975:103 405
Kan
begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter, som inte är tillgängliga
på stämman, skall enligt andra stycket upplysningen inom två veckor därefier
skriftligen hos bolaget hållas tillgänglig för aktieägarna samt översändas till
aktieägare, som begärt upplysningen.
Hovrätten
för Västra Sverige ifrågasätter behovet av skriftiiga upplysningar.
Aktieägares syfte med sin fråga är nämUgen som regel att informera och påverka
bolagsstämman. FaU då frågor avvisas; torde enligt hovrätten vara sällsynta.
Lämnas inte svar, är minoritetens intressen tillräckligt tillgodosedda genom rätten
att begära minoritetsrevisor eUer särskild granskning. Advokatsamfundet anser
emellertid att utredningsförslaget på denna punkt är väl avvägt. Jag ansluter
mig till sistnämnda uppfattning. Bestämmelserna har f. ö. motsvarighet i
gällande lag.
Enligt
tredje stycket ankommer det på styrelsen alt pröva om begärd upplysning kan
lämnas på stämman utan väsentUgt förfång för bolaget. Har begäran om
upplysning riktats tUl verkställande direktören, är del således styrelsen som
har att pröva om upplysningen bör lämnas av denne. Finner styrelsen begärd
upplysning inte kunna lämnas ulan väsentligt förfång för bolaget skall
upplysningen i stället på begäran av aktieägare lämnas lill revisorema för
yttrande. Revisorernas yttrande skall endast innehåUa uttalande, huruvida den
begärda upplysningen lämnats tUl dem, samt huruvida upplysningen enligt deras
mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen eller, beträffande moderbolag,
koncemrevisionsberättelsen eller annars ger anledning till erinran. Anser revisorerna
detla vara förhållandet, skall de i yttrandet ange den ändring i berättelsen
vartUl enligt deras mening upplysningen bort föranleda eller den erinran vartUl
annars upplysningen ger anledning. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande
tiUgängligt för aktieägama hos bolaget samt översända det i avskrift till
aktieägare, som begärt upplysningen.
Anser
aktieägare i motsats till styrelsen att begärd upplysning kan lämnas ulan
väsentligt förfång för bolaget kan han föra talan inför domstol med yrkande om
utlämnande av begärd upplysning.
13
§
I
paragrafen ges huvudregeln om den röstmajorilet som fordras för alt ett giltigt
bolagsstämmobeslut skall föreligga.
Enligt
utredningsförslaget utgörs bolagsstämmans beslut av den mening, som fått mer
än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning
men andra frågor av stämmans ordförande.
För egen del anser jag alt
det är riktigt att i andra frågor än sådana som rör val ställa krav på
röstmajorilet för beslut. Det betyder alt det i fall där fier än två förslag
har väckts kan bli nödvändigt att ställa upp voteringsproposition med
kontraproposition så alt vid den slutiiga omröstningen endast två förslag står
mot varandra. Några närmare regler om voleringsproposition synes dock knappast
nödvändiga.
Prop. 1975:103 406
När
det gäller val bör man enligt min mening inte arbeta med systemet med
voteringsproposition och kontraproposition. Om valet slår mellan flera än två,
kan därför en av dem få de flesta röstema men inte så många som mer än hälften
av samtliga avgivna röster. Enligt gällande norsk rätt är emeUertid ett val
med sådan majoritet giltigt, om ej annat föreskrives i bolagsordningen. Jag
menar att detta är en riktig lösning. Jag förordar därför att förfarandet vid
val särregleras.
Jag
delar utredningens uppfattning att bestämmelserna med visst undantag som jag
strax återkommer till skall vara dispositiva och alltså kunna ersättas med
andra bestämmelser i bolagsordningen. Detta bör framgå av lagtexten.
I
enlighet med det anförda föreskrives tUl en början i första stycket att
bolagsstämmans beslut utgörs av den mening, som har fått mer än hälften av de
avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, deii mening ordföranden biträder.
Utredningen
anför att ordföranden inte deltar i själva omröstningen. Detta torde inte utan
vidare vara riktigt. Är ordföranden aktieägare, kan han självfallet rösta för
de aktier han innehar. En svårighet uppstår emellertid, om omröstningen är
sluten. I så fall kommer det ju oundvikligt att yppas hur han röstar. Men
detta strider mot omröstningens karaktär av sluten omröstning. Utredningen
förordar därför att man före vidtagandet av sluten omröstning lägger undan
ordförandens röstsedel och att sedeln inte kommer tUl användning med mindre än
det visar sig behövligt i händelse av lika röstetal. Detta är emellertid enligt
min mening inte någon tillfredsställande lösning. Antag nämligen att
ordföranden i egenskap av aktieägare har 2 000 röster samt atl vid
rösträkningen utan hänsynstagande tUl dessa röster en marginal mellan avslags-
och bifallsröstema finns som är mindre än 2 000 röster. I sådant fall kan
ordföranden såsom aktieägare avgöra utgången ensam och utan att avslöja hur han
röstar. Jag finner det därför naturligt att ordföranden röstar, öppet eller
slutet, såsom aktieägare tillsammans med övriga aktieägare och att han, när
rösträkningen är avslutad, i de undantagsfall när lika röstetal föreligger,
öppet förklarar vilken mening han i egenskap av ordförande biträder, även när
omröstningen varit sluten.
I
stycket föreskrivs vidare på nyss anförda skäl att vid val anses den vald som
fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottdragning, om
ej annat föreskrivs i bolagsordningen. I bolagsord-niiigen kan sålunda
bestämmas t. ex. att i stället för röstmajoritet skall gälla proportionellt val
i närmare angiven ordning. Efter norsk förebild öppnas dessutom möjlighet för
bolagsstämman att innan valet påbörjas besluta hur man skall förfara vid lika
röstetal.
Enligt
andra stycket är bestämmelsema i första stycket dispositiva. I stycket görs
dock elt undantag härifrån. I fråga om ändring av bolags-
Prop. 1975:103 407
ordningen
släller departementsförslaget för giltigheten av bolagsslämmo-beslutet större
krav än att det fattas med mer än hälften av de avgivna rösterna, nämligen att
röstmajoriteten är större eller att beslutet biträds av aktieägare med viss del
av samtliga aktier eller av de på stämman företrädda aktierna, se 14 och 15 §§.
I sådana fall kan enligt andra stycket andra punkten bolagsordningen inte
minska men däremot skärpa kraven genom att fordra ännu större röstmajoritet
eller ställa upp andra villkor t. ex. godkännande av två bolagsstämmor eller av
utomstående. I andra fall än som sagts nu kan i bolagsordningen kraven på röstmajorilet
både ökas och minskas.
Näringslivet
påpekar att det i vissa aktiebolag med spritt ägande förekommer
bolagsordningar som innehåller strängare majoritetsregler än de som utredningen
föreslår. De problem som kan uppkomma när det gäller ändring av sådana
bolagsordningar kommer att behandlas samtidigt med övergångsbestämmelserna.
14 §
I
14 och 15 §§ ges regler om ändring av bolagsordningen.
Beslut
om ändring av bolagsordningen fattas enligt första stycket förevarande paragraf
av bolagsstämma utom i faU som avses i 4 kap. 13 § andra stycket, dvs. när vid
nyemission samtiiga tecknade aktier ej blir tUl fullo betalda och
registreringsmyndigheten tUl följd härav skaU registrera dels att
aktiekapitalet nedsatts med sammanlagda nominella beloppet av de ej betalda
aktierna, dels i förekommande faU att bolagsordningens beslämmelser om aktiekapitalet
ändrats. Motsvarande problem uppstår inte vid konvertering av skuldebrev,
eftersom enligt 5 kap. 1 § tredje stycket villkoren för utbyte eller nyteckning
av aktier skall bestämmas så alt utbyte eUer nyteckning kan ske utan att
bolagsordningen ändras.
Jag
har i avsnitt 13.8 redovisat de bestämmelser om kvalificerad majoritet som
finns enligt gällande lag och utredningsförslaget och de skäl som föranleder
mig alt biträda utredningens förslag. I enlighet härmed föreskrivs i första
stycket andra punkten att beslut om ändring av bolagsordningen är gUtigt
endast om det biträds av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna
rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Detta är emellertid endast en
huvudregel. För vissa ändringsbeslut gäUer 15 §.
Regeln
innebär att hänsyn har tagits både tUl storleken av andelen i aktiekapitalet
och lill den högre rösträtt som kan följa med vissa aktier.
I
andra stycket, som överensstämmer med gällande lag och utredningsförslaget,
föreskrivs följande. Har i bolagsordningen på grund av lag eller annan
författning eller efter regeringens medgivande intagits föreskrift, enligt
vUken viss bestämmelse inte får ändras utan att regeringen lämnat medgivande
därtiU, får inte heller sådan föreskrift ändras utan regeringens medgivande.
Prop.
1975:103 408
Bestämmelsen
innebär t. ex. alt om med regeringens tillstånd i bolagsordningen intagits
dels en bestämmelse att viss del av styrelsen utses av statlig myndighet, dels
en klausul att denna bestämmelse ej får ändras ulan regeringens samtycke, så
kan ej denna klausul och naturligtvis ej heller bestämmelsen ändras utan
regeringens medgivande. Om bolagsstämman beslular ändring och regeringen ej
samtycker, så är ändringsbeslutet OgUtigt och kan ej registreras.
Motsättningsvis torde
följa att om bestämmelse och klausul av dylikt innehåll ej motsvarar lagregeln
t. ex. om de tillkommit utan författ-ningsslöd eller regeringens medgivande
så kan bolagsstämman besluta ändring. Då emellertid varje enskild aktieägare
har rätt att fordra att bolagsordningens bestämmelser iakttas, blir ett dylikt
beslut av bolagsstämman giltigt endast om det biträds av samtiiga bolagets
aktieägare eller genom underlåten klandertalan vinner laga kraft.
Av stycket framgår alt
bolagsstämman kan ändra i bolagsordningen intagna beslämmelser som ger tredje
man viss rättighet. Det betyder inte i och för sig atl tredje mannen inte
skulle kunna ha någon rätt i dylikt sammanhang. Bestämmelsen i bolagsordningen
kan motsvaras av en obligationsrällsligt gUlig utfästelse gentemot tredje man,
vars brytande kan medföra skadeståndsskyldighet för bolaget.
Enligl gällande lag får
som huvudregel beslut om ändring av bolagsordningen inte verkställas innan
registrering skett. Detsamma gäller även enligt tredje stycket. Enligt 18 kap.
6 § som har en motsvarighet i gällande lag kan emellertid ändring av
bolagsordningens bestämmelse om aktiekapitalet, maximikapitalet eller
minimikapitalet eller om aktiernas nominella belopp registreras endast om
registrering samtidigt sker av sådan ökning eller nedsättning av
aktiekapitalet, som är nödvändig för att den nya bestämmelsen i
bolagsordningen och det registrerade aktiekapitalet fortfarande skall
överensstämma. Bestämmelsen föratsätter alltså alt vissa verkslällighelsålgärder
vidtas innan registrering sker av ändringen i bolagsordningen. En erinran om
delta undantag från förbudet mot verkställighet före registrering har införts
i förevarande stycke.
15
§
I
denna paragraf anges de beslut om ändring av bolagsordningen för vilkas
giltighet ställs större krav än enligt 14 §.
Som nämnts i avsnitt 13.8
har gällande lags höga majoritetskrav för vissa ändringar av bolagsordningen i
allmänhet reducerats i departemenlsförslaget och antalet fall då särskild
röstmajorilet krävs har minskals. Enligl utredningsförslaget krävs i de i
första stycket angivna fallen all alla aictieägare lämnar sitt samtycke tUl
ändringen av bolagsordningen. Efiersom delta kan medföra praktiska svårigheter
har i departemenlsförslaget denna regel ändrats så att samtycke krävs av alla
vid stämman närvarande aktieägare företrädande 90 % av samtliga
Prop.
1975:103 409
aktier.
Anledningen till atl så kvalificerad majoritet krävs är att ändringen starkl
ingriper i den rätt som tiUkommer redan utgivna aktier. Reglerna gäller därför
inle för sådana ändringar som endast berör ännu ej utgivna aktier, t. ex. om
ändringen i bolagsordningen avser att hembudsförbehåll skall gälla för aktier
som utges i framliden. Att införandet av förbehåll om att vissa aktier skall
kunna inlösas i samband med- nedsättning av aktiekapitalet endasl kan avse
vissa senare tillkomna aktier föreskrivs i 6 kap. 8 §.
De
fall som enligt detta stycke kräver alt ändringsbeslutet biträds av samtliga
vid stämman närvarande aktieägare företrädande 90 % av samtliga aktier är
följande.
1. Sådan ändring av bolagsordningen att bestämmelse
enligt 12 kap. 1 § andra stycket införs eller skärps. En sådan bestämmelse går
ut på att bolagels syfte helt eller delvis skall vara annat än atl bereda vinst
åt aktieägarna antingen så att vinst inte alls skall uppkomma eller så att
vinsten och/eller bolagets behållna tillgångar vid dess upplösning inte skall
tUlfalla aktieägarna. Bestämmelsen kan ha en mera begränsad räckvidd, t. ex. så
att endasl en del av vinslen skall tUlfalla utomstående och resten aktieägarna.
2. Sådan ändring av bolagsordningen alt rätten att
förvärva aktier i bolaget inskränks genom förbehåll om hembudsskyldighet enligt
3 kap. 3 §. Samma regel gäller om elt förbehåll av ifrågavarande slag i något
avseende skall skärpas.
3. Sådan ändring av bolagsordningen att
rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas. Denna regel ger uttryck
för den viktiga aktiebolagsrätlsUga principen atl aktierna i ett aktiebolag, i
den mån inte annat är bestämt i bolagsordningen, har lika räll. Avvikelse från
denna princip får inte med det undanlag som framgår av tredje stycket ske
ulan den mycket kvalificerade majoritet som anges i första stycket. Delsamma
gäller i fråga om en rubbning av rättsförhållandet mellan aktier som enligl
bolagsordningen har olika rält. En sådan ändring att de olikaberältigade
aktierna blir likaberättigade faller alltså under förevarande punkt.
Enligl
andra stycket, som i sak överensstämmer med utredningsförslaget, krävs för vissa
beslut om ändring i bolagsordningen en majoritet motsvarande två tredjedelar av
de avgivna rösterna och 90 % av de på stämman företrädda aktierna.
Enligt
gällande lag fordras hög röstmajorilet för beslut rörande ändring av
bolagsordningen beträffande bl. a. grundema för utövande av rösträtt och för
fattande av beslut på bolagsstämma. Så vidsträckta undantag från 14 § fordras
emellertid inte. Det finns som utredningen framhållit (betänkandet s. 241)
knappast mer än elt fall av praktisk betydelse, där en särskUd majoritelsregel
är påkallad i fråga om ändring beträffande rösträtt och beslut på
bolagsstämma. Det gäller sådan
Prop. 1975:103 410
ändring
att det antal röster för vilka aktieägare kan rösta på bolagsstämma begränsas.
Enligt
3 § första stycket kan ingen på bolagsstämma rösta för egna och andras aktier
för sammanlagt mer än en femtedel av de på stämman företrädda aktiema. I
bolagsordningen kan emellertid intas bestämmelse som avviker härifrån. Sålunda
kan som röstmaximum för varje aktieägare genom föreskrift i bolagsordningen
bestämmas en lägre kvotdel. Denna möjlighet kan utnyttjas så att en aktieägares
inflytande i bolaget väsentUgt reduceras. För honom kan ändringen reellt te sig
lika betydelsefull som en rabbning i rättsförhållandet mellan aktierna. Med
hänsyn härtill föreskrivs i stycket att beslut om sådan ändring av
bolagsordningen att det antal aktier för vUka aktieägare kan rösta begränsas
är giltigt endast om det biträds av aktieägare med mer än tvä tredjedelar av de
avgivna rösterna och mer än nio tiondelar av de på stämman företrädda
röstberättigade aktierna. Bestämmelsen avser naturligtvis också det fallet att
en bolagsordning som innehåller bestämmelse att aktieägare får rösta för hela
sitt aktieinnehav, ändras så att en begränsning av röslfnaximum införs även om
denna inte går längre än till de i lagens normalregel angivna, en femtedel av
de på stämman företrädda aktiema.
Till
andra stycket hör också det fallet att det är fråga om att i bolagsordningen
införa bestämmelse att av nettovinsten för räkenskapsåret, efler avdrag av vad
som åtgår för täckande av balanserad förlust, mer än som följer av 12 kap. 4 §
skall avsättas till reservfond eller annars innehållas. Detsamma gäller i fråga
om beslämmelser som på annat sätt avser användningen av bolagels vinst eller
dess behållna tillgångar vid dess upplösning, om ej annat följer av första
stycket 1. Utredningsförslaget hänförde till andra stycket det fallet att mer
än 10 % av nettovinsten skall avsättas till reservfond. Den ändring som på den
punkten gjorts i departemenlsförslaget sammanhänger med att departementsförslaget
innehåller regler om obligatorisk avsättning till reservfond.
Bestämmelsen
i första stycket 1 avser, som tidigare nämnts, införande av bestämmelse i bolagsordningen,
varigenom bolagsverksamhetens syfte ändras så att vinst eller tUlgångar vid
upplösning av bolaget skaU helt eller delvis tillfaUa utomstående.eUer att
bolagels verksamhet skall drivas så att ingen eller endast viss begränsad vinst
uppstår. Första stycket 1 gäller däremot inte, om i bolagsordningen skall
införas en bestämmelse som t. ex. avser att viss del av årsvinsten skall för bolagels
konsolidering avsättas till reservfond eller annars innehåUas eller att
utdelningen inte skall överstiga visst belopp eller att vid bolagets upplösning
bolagets tUlgångar skall fördelas meUan aktieägama på annal sätt än efter deras
aktieinnehav. Detta regleras uteslutande i andra stycket.
Prop.
1975:103 411
Andra
stycket är även tillämpligt, om aktiernas rätt till utdelning skall begränsas
till viss procent av deras nominella värde. Vidare gäller detta stycke vid
sådan ändring av bolagsordningen att en beslämmelse enligt 12 kap. 1 § andra
stycket, att bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha annat syfte än att
bereda vinst åt aktieägarna, skall ändras på annat sätt än genom att
bestämmelsen utvidgas att omfatta större del av vinsten eller tillgångarna än
förat. Ändringen kan t. ex. avse det ändamål vartill vinst skall användas som
enligt bestämmelsen inte skall tillfalla aktieägarna.
Tredje
stycket innehåller viktiga undanlag från majoriletsreglerna i första och andra
styckena.
Utredningen föreslår att
om ändring som avses i första och andra styckena endast försämrar viss eller
vissa aktiers rätt, det utöver beslut enligt 14 § samtycke fordras endast av
ägarna tUl dessa aktier. Försämras helt aktieslags rält, fordras utöver beslut
enligt 14 § samtycke endast av ägare till mer än hälften av detla aktieslag och
mer än nio tiondelar av de på stämman företrädda aktierna av detta slag.
Om sålunda de i första och
andra styckena angivna ändringarna av bolagsordningen endast medfört en
försämring av vissa aktiers rätt, t. ex. att förbehåll om hembudsskyldighet
enligt 3 kap. 3 § skall gälla endast vissa aktier, så kan ändringen beslutas av
aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman
företrädda aktiema, om samtycke lämnas av ägarna till de aktier vilkas rält
försämras. I den föreskrivna tvåiredjedelsmajoriteten inräknas de aktieägare
som lämnat det erforderliga samtycket.
För
egen del är jag tveksam beträffande utredningens krav på att samtliga ägare av
aktier vilkas rätt försämras skall lämna sitt samtycke till ändringen av
bolagsordningen. Det kan bli svårt att genomföra erforderliga ändringar i
bolagsordningen, om elt så högt krav uppställs. Mitt förslag innebär därför alt
det för sådan ändring i bolagsordningen som anges i första stycket räcker, om
samtycke lämnas av dels aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna
röstema som de vid stämman företrädda aktierna, dels samtliga vid stämman
närvarande ägare av de aktier som sålunda berörs av ändringen, under
fömtsättning att ägarna företräder nio tiondelar av samtliga sådana aktier i
bolaget.
Försämras
helt aktieslags räll, fordras enligt departementsförslaget förutom samtycke av
aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman
företrädda aktierna samtycke av ägare till hälften av det aktieslag vars rätt
sålunda försämras och nio tiondelar av de pä stämman företrädda akliema av
detta slag.
Om
en ändring i vissa fall kan medföra försämring av ett aktieslags rält och under
andra förhållanden försämra ett annat aktieslags rätt, skall de här givna
bestämmelserna tUlämpas på båda aktieslagen.
Enligt
3 kap. 1 § andra stycket kan i bolagsordningen bestämmas att
Prop. 1975:103 412
aktier
av olika slag skall finnas eller kunna utges. Sådan beslämmelse skall, om
aktierna inle skall medföra lika rätt till andel i bolagels tillgångar eller
vinst, ange den företrädesrätt som tUlkommer aktieägarna vid ökning av
aktiekapitalet enligt 4 kap. och emission av skuldebrev enligt 5 kap. Om etl
helt nytt aktieslag skall utges, krävs därför en ändring av bolagsordningen som
anger företrädesrätten tiU dessa nya aktier. Om beslutet rörande sådan ändring
innebär att visst aktieslags rätt försämras, krävs enligl förevarande stycke
att samtycke ges av ägare lill hälften av del aktieslag vars rält försämras och
att de representerar nio tiondelar av de på stämman företrädda aktierna av
detta slag och allt under förutsättning att den erforderliga
tvåtredjedelsniajo-rilelen enligt 14 § uppnås.
Svenska
revisorsamfundet påpekar alt vid vissa ändringar av bolagsordningen gällande
lag ger rätt åt aktieägare som röstat mot beslutet att påkalla att hans aktier
inlöses av dem som röstat för beslutet. Dessa regler bör enligt samfundels
mening behållas, efiersom de underlättar en ofla önskvärd koncentration av
aktieinnehavet på färre och mot styrelsens politik mera lojala ägare. För egen
del bilräder jag ulredningens uppfattning att det inte finns anledning alt
behålla dessa bestämmelser.
16 §
Paragrafen
innehåUer en s. k. generalklausul: bolagsstämma får inle fatta beslut som är
ägnat att bereda otUlbörlig fördel åt aktieägare eller annan lill nackdel för
bolaget eller annan aktieägare. Motiven för bestämmelsen har jag redovisat i
prop. 1973: 93 (s. 83). Motsvarande bestämmelse gäller för styrelsen eller
annan ställföreträdare för bolaget enligt 8 kap. 13 § första stycket.
17 §
Paragrafen
innehåller regler om talan mot bolagsslämmobeslut. Den överensstämmer i sak med
utredningens förslag.
Sådan
talan går ut på att beslutet på grund av att det inte tUlkommit i laglig
ordning eller på grund av att del tiU sitt innehåll är rätlsslridigt skall
förklaras ogiltigt eller ändras. Liksom enligt gällande lag dras en gräns
mellan de fall då klandertalan mot bolagsstämmas beslut på grund av något fel i
fråga om beslutets tillkomst eller innehåll måste väckas inom viss tid för att
klanderrätten inte skall upphöra och beslutet därigenom blir giltigt, och de
fall då lagen inte fastställer någon tid för talan mot beslutet. De sistnämnda
fallen brakar betecknas som nullitelsfall. Inte heUer i sådana fall kan
emellertid ogiltigheten alllid göras gällande hur länge som helst. Längre tids
passivitet från aktieägarnas sida kan enligt allmänna rättsregler ha den
verkan att de förlorar sin rätt att föra talan mot beslutet.
Prop.
1975:103 413
Första
stycket
Enligt
stycket kan, om bolagsstämmobeslut inte tUlkommit i behörig ordning eller
annars strider mot denna lag eller bolagsordningen, talan mot bolaget om
upphävande eller ändring av beslutet föras av aktieägare eller av styrelse,
styrelseledamot eller verkställande direktör.
En
förutsättning är således att ett bolagsstämmobeslut föreligger, även om det är
behäftat med mer eller mindre svåra fel i formellt eller materiellt avseende.
En sammankomst som några aktieägare håller ulan att aktieägarna i allmänhet
kallals kan inle anses som bolagsstämma och vid sammankomsten fattade beslut är
inte bolagsslämmobeslut, även om de avser bolagets angelägenheter och av de
agerande betecknas som bolagsslämmobeslut. Skillnaden mellan ett sådant beslut
och etl bolagsslämmobeslut, som är en nullitet, har i allmänhet ingen praktisk
betydelse. En nullitetstalan enligt förevarande stycke skiljer sig i regel
inte från den talan som enligt aUmänna processrättsliga regler kan föras för
att få fastställt att ett beslut på sammankomst av nyssnämnt slag inte har
verkan av bolagsstämmobeslut. Dock torde rätten i en sådan
fastslällelse-process inte, såsom när det gäller talan enligt förevarande
stycke, kunna ändra beslutet.
Liksom
enligt gällande lag kan enligt stycket talan föras mot ell beslut som är
formellt felaktigt, dvs. felaktigt i fråga om tillkomstsättet. Talan kan också
föras mot beslut som är behäftat med materiellt fel därigenom att det strider
mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Beslut som strider mot annan lag
har lämnats utanför lagtexten. Det är klart att ett beslut som går ut på någon
kriminell eller mot goda seder stridande åtgärd alltid är ogiltigt. Den
omständigheten all ett bolagsstämmobeslut strider mot vanlig civiUag, t. ex.
ett beslut att inte fullgöra en åtagen varuleverans medför däremot inte att beslutet
i och för sig blir ogiltigt. En annan sak är att bolaget kan bli
skadeståndsskyldigt.
Berättigade alt föra talan
är, liksom enligt gäUande lag, aktieägare, styrelsen, styrelseledamot och
verkställande direktör. När lagen säger att talan kan föras av aktieägare är
föratsättningen att han verkligen äger aktie och alt han enligt 3 kap. 14 § är
legitimerad såsom aktieägare när talan väcks och så länge han för talan.
Däremot krävs ej atl han är aktieägare och legilunerad såsom sådan när beslutet
fatlats. Än mindre behöver han alltså ha deltagit i den stämma där beslutet
fattades. Att en aktieägare röstat för ett bolagsslämmobeslut betyder i och för
sig inte att han förlorat rätten att klandra beslutet. Frågan under vilka
föratsättningar han kan anses ha tyst eller uttryckligen avstått från
talerätlen får överlämnas till rättstUlämpningen.
Även belräffande
styrelseledamot och verkställande direktör gäller alt de måste inneha sitt
uppdrag när de väcker talan och så länge de för talan. Vid avgörande om talan
skall väckas eller ej handlar de
Prop.
1975:103 414
under
samma skyldighet mot bolaget att iaktta dettas intressen som annars vid
utövande av sitt uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör. De
har alltså talerätten framför allt i bolagets intresse. Detta innebär bl. a.
att de i vissa fall kan anses skyldiga att väcka klandertalan (jfr vad som
anförts vid 8 kap. 13 §).
I gällande lag finns
bestämmelser om minoritetens rätt tUl klandertalan, om bolagsstämma inte i
enUghet med framställt minoritetsyrkande om utdelning fattar beslut om den
utdelning minoriteten har rätt till. Uttrycklig bestämmelse härom har inte
upptagits i utredningens eUer mitt förslag. Om bolagsstämman fattar annat
beslut rörande ut- . delningen än minoriteten krävt och haft rätt att kräva, så
strider detta beslut mot aktiebolagslagen och kan klandras av var och en som
har klanderrätt enligt förevarande paragraf. Vid bifaU till sådan klandertalan
ändrar domstolen bolagsstäminans beslut så att utdelning förklaras skola ske
med lagenligt belopp i enlighet med minoritetens yrkande.
I
gällande lag finns vidare särskUda bestämmelser om prövning av bolagsstämmans
beslut om arvode åt styrelseledamot, revisor eUer tjänsteman i bolaget eller
eljest åt någon för fullgörande av honom meddelat uppdrag. Även denna
bestämmelse saknar motsvarighet i mitt förslag. Sådana arvoden brukar i
praktiken inte bestämmas av bolagsstämman utan av styrelsen. I den mån arvode
som bestäms av bolagsstämma är s. k. förtäckt utdelning kan varje aktieägare
klandra beslutet. Även de i 8 kap. 13 § första stycket och 9 kap. 16 § upptagna
generalklausulerna kan tänkas komma i tillämpning beträffande ell arvode av
ifrågavarande slag.
Andra
stycket
Utredningen.
Enligt utredningsförslaget skall talan väckas inom tre månader från dagen för
beslutet. Försummas del, är beslutet gällande. En längre klandertid gäller
emellertid i vissa fall. Beslutet blir inte gällande när aktieägare, som väckt
talan först efter tre månader men inom två år från beslutet, haft skälig
anledning till dröjsmålet och på gmnd härav samt med hänsyn tUl
omständigheterna i övrigt beslutets giltighet skulle medföra uppenbar
obUlighet.
Remissyttrandena.
Den särskilda bestämmelsen om att bolagsstämmobeslut kan klandras även efter
den normala klandertiden av tre månader anser näringslivet föra onödigt långt.
I särskUda fall skulle ett bolag kunna tvingas att låta ekonomiskt
betydelsefulla åtgärder anstå under en avseveärd tid, om bolaget vill vara helt
säkert på att åtgärdema inte skall kunna angripas genom klander. HärtUl kommer
att aktieägarnas rent personliga situation synes ha betydelse vid tillämpningen
av bestämmelsen. Sådana förhållanden är emellertid i regel okända för bolaget.
Bolaget kan alltså inte bilda sig en säker uppfattning om sitt rättsläge. Som
bestämmelsen har utformats skulle den kunna leda till
Prop. 1975:103 415
långvariga
processer. Under den tid processen pågår skuUe betydelsefulla åtgärder i
bolagets verksamhet kanske få inhiberas. Den särskilda klandermöjligheten skuUe
också till följd av den vaga utformningen av bestämmelsen härom kuima utnyttjas
i chikanöst syfte. Att bestämmelsen inte fordras såvitt gäller börsnoterade
bolag synes näringsUvet uppenbart. I andra bolag får de aktieägare som önskar
öva inflytande på bolagets förvaltning förutsättas ha sådan kontakt med
bolaget att en så lång klanderfrist som den normala på tre månader är fuUt
tillräcklig även i de faU som avses med den särskilda undantagsregeln. Den som
under flera månaders tid är ur stånd att själv sköta sina rättsliga
angelägenheter måste regelmässigt få sina intressen bevakade på annat sätt.
Näringslivet föreslår därför att den särskUda bestämmelsen får utgå.
Advokatsamfundet
anser dock att bestämmelsen utgör en lämplig avvägning mellan bolagets och
aktieägarens intressen.
Föredraganden.
För egen del vUl jag erinra om att syftet med regler om preskription av rätten
att föra klandertalan mot bolagsstämmobeslut är att klarhet inom en kortare
tid efter beslutets fattande skall finnas i frågan huruvida beslutet är
gällande eller inte. Huvudregeln bör under alla omständigheter vara att talan
skall väckas inom tre månader från beslutet.
En
så lång klandertid som två år är ägnad att skapa ett osäkerhets-tUlstånd som
kan vara till nackdel för bolaget. Den av utredningen föreslagna tvåårsregeln
kan, som näringslivet framhållit, utnyttjas i chikanöst syfte. Jag är inte
övertygad om att skälen för tvåårsregeln är så starka att den likväl bör
införas. Jag förordar att regeln att talan skall väckas inom tre månader från
beslutet inte förses med något undantag. Stycket har utformats i enlighet
härmed.
Följden
av att talan icke väcks inom föreskriven tid anges i stycket vara att rätten
till talan är förlorad.
Tredje
stycket
I
stycket regleras frågan i vUka fall beslut som strider mot aktiebolagslagen
eller bolagsordningen blir klanderbara och när de blir nulUte-ter. Medan
gäUande lag besvarar frågan genom att ange vilka beslut som är endast
klanderbara innebär förslaget en uppräkning av de fall där ett beslut är en
nullitet. De i stycket angivna nullitetsfallen är följande.
1.
När beslutet är sådant alt det inte lagUgen kan fattas ens med alla aktieägares
samtycke.
I
sak motsvarar denna bestämmelse regeln i gällande lag att ett beslut är
klanderbarl när del kränker endast aktieägares rätt. Om kränkningen endast
drabbar aktieägare varmed menas personer som vid tiden för beslutet är
aktieägare kan det fattas med samtycke av dem
27
Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 416
alla.
De centrala regler i aktiebolagsrätlen som avser att skydda andra än dessa
aktieägare, dvs. blivande aktieägare, borgenärer, anställda och andra som har
rättigheter mot bolaget, är tvingande så att de inle får åsidosättas ens med
enhälligt beslut av samtiiga aktieägare. Det gäller framförallt regler som har
tiU syfte att upprätthålla det bundna kapitalet. Hit hör också tvingande
regler beträffande bolagels organisation såsom organens sammansättning samt
deras befogenheter och skyldigheter m. m. Ett beslut som strider mot dessa
regler kan därför inte bli gUtigt genom att det inte klandras inom den i lagen
angivna klandertiden. Lagen anger inte närmare vilka regler som på nu angivet
sätt är tvingande. Det är en uppgift för rättstillämpning och doktrin.
2. När
samtycke tUl beslutet krävs av alla eUer vissa aktieägare och
sådant samtycke inte givits.
Det
är här fråga om samtycke av alla aktieägarna eller av de aktieägare på vUkas
rätt beslutet mkräktar. Det kan anmärkas att enligt mitt förslag lagen inte i
något fall för ändring av bolagsordningen kräver samtycke av alla aktieägare.
Sådana krav kan emellertid finnas i bolagsordningen, jfr 13 §.
Lagrummet
avser inte sådana fall då lagen kräver att ett beslut biträtts av aktieägare
som representerar en del av hela aktiekapitalet eller av de på stämman
företrädda aktierna eller av ägare tUl viss del av visst aktieslag eller av
viss del av de på stämman företrädda aktiema av detta slag.
EnUgt
gäUande lag gäller inte klanderpreskription, om vid bolagsstämmobeslut, som
skall anmälas för registrering, i aktiebolagslagen eller bolagsordningen
upptagna föreskrifter om särskUd röstmajoritet inte iakttagits. Ett sådant
beslut blir, fastän klandertalan inte instämts, inte gällande i annat fall än
om registrering av beslutet ägt ram i strid med vad som bort ske. Denna
bestämmelse har, i enUghet med den av utredningen intagna ståndpunkten, inte
upptagils i förslaget. Detta innebär bl. a. att beslut om ändring av
bolagsordningen, som inte går in under de särskilt angivna nuUitetsfallen, blir
gUtiga även när föreskriven röstmajoritet ej uppnåtts, om de inte klandras
inom föreskriven tid. De skall alltså då registreras. Motivet härför är att
ovisshet om gUtigheten av sådana för företagen mycket viktiga beslut kan vålla
svåra olägenheter för företagens verksamhet.
3. När kallelse till
stämman inte skett eUer de för bolaget gällande
bestämmelsema om kallelse väsentligen eftersatts.
Gällande
lag innehåller ingen motsvarande bestämmelse. Men det är otvivelaktigt att
grövre fel i kallelsen tUl bolagsstämma kan ha starkare effekt än att göra på
stämman fattade beslut klanderbara. Förevarande punkt i förslaget avser endast
att ge en riktlinje för frågans bedömning. Frågan huravida i det särskilda
fallet brister i kallelsen innebär att kallelsereglema väsentligen eftersatts
kan naturligtvis vara
Prop. 1975:103 417
svår
att avgöra. Fel kan bestå i att kallelse inte skett inom den tid, som anges i 9
§ första stycket och bolagsordningen, eller i den form som föreskrivits i
nämnda paragraf andra stycket och bolagsordningen. Alt fel i kallelsen
förlorar sin betydelse, om samtliga aktieägare eller de aktieägare som berörs
av beslutet samtycker till att beslutet på stämman ändå fattas framgår av 10 §.
Näringslivet
framhåller att det är väsentUgt att mindre avvikelser från kallelseföreskriften
bara leder tUl klanderbarhet och att större brister inte ger nullitet, om
bolaget, trots att kallelseföreskriftema inte har iakttagits till fullo, dock
har gett aktieägama rimlig möjlighet att uppmärksamma stämman och komma
tillstädes vid denna. Hovrätten för Västra Sverige anser det tvivelaktigt, om
väsentUga brister i kallelsen alltid medför nuUitetsverkan.
Dessa
remissinstanser synes närmast beröra frågan vad som skall fordras för att
kallelsereglema eftersatts väsentligt. I väsentiighetskravet ligger till en
början att det inte endast varit frågan om mindre brister i
kallelseförfarandet. Större brister lär emellertid inte alltid medföra
nullitet. Har aktieägarna och inte bara vissa av dem trots allt fått rimliga
möjligheter att delta i stämman, bör nuUitetsverkan inte anses ha uppkommit.
Frågan huravida i det särskilda fallet brister i kallelsen innebär att
kallelsereglema väsentligen eftersatts får dock överlämnas tUl
rättstUlämpningen.
Varken
förslaget eller gällande lag innehåller beslämmelser om att andra formfel än
sådana som rör kallelse tUl bolagsstämma kan ha starkare verkan än att
beslutet blir klanderbart. I regel kan andra formella fel, t. ex. att en eller
annan behörig aktieägare förvägras rösträtt på stämman eller att någon obehörig
tillåts att rösta, blott medföra klanderbarhet. Men om t. ex. på en inkallad
bolagsstämma ett stort antal utomstående personer tUlåtits delta i och avgöra
omröstning, kan omröstningen knappast anses resultera i bolagsstämmobeslut och
i varje fall blir det inte genom underlåten klandertalan ett gUtigt beslut.
I
fråga om formella fel gäller att ett sådant inte gör beslutet ogiltigt eller
klanderbart, om det är tydligt att felet inle inverkar på beslutet. Likaså blir
elt begånget fel utan betydelse, om den som berörs av felet är närvarande på
stämman och uttryckligen eller tyst samtycker till alt beslut fattas. Även ett
efter stämman givet sådant samtycke får anses ha denna verkan.
Fjärde
stycket
Enligt
stycket gäller dom varigenom bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras även
för de aktieägare som inte instämt talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans
beslut endast om det kan fastställas vUket innehåU beslutet rätteligen borde
ha haft. Är bolagsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skaU anmälas för
registrering och har det upphävts
Prop. 1975:103 418
eller
ändrats genom dom som vunnit laga kraft eller har genom beslut under
rättegången förordnats att bolagsstämmans beslut inte får verkställas, skall
rätten underrätta registreringsmyndigheten för registrering. Stycket har
motsvarighet i gällande lag. Vid underrättelsen om upphävande eller ändring av
bolagsslämmobeslut bör fogas domstolens beslut med lagakraftbevis. Det bör
ankomma på regeringen att meddela bestämmelser härom.
18
§
Om
styrelsen viU väcka talan mot bolaget skall enligt första stycket bolagsstämma
sammankaUas för val av ställföreträdare att föra bolagets talan i tvisten.
Enligt gällande lag och utredningsförslaget anses stämning delgiven då den
blivit föredragen vid stämman. Det naturliga är emellertid att stämning delges
den på bolagsstämman särskilt valde ställföreträdaren. Departementsförslaget
har denna innebörd. Självfallet kan delgivning ske med behörigt ombud för
ställföreträdaren.
Förbehåll
i bolagsordningen att tvister mellan bolaget och styrelsen, styrelseledamot,
verkställande direktör, likvidator eller aktieägare skaU hänskjutas tUl
skiljemän har enligt andra stycket samma verkan som skiljeavtal. Begär
styrelsen tUlämpning av förbehållet, äger första stycket motsvarande
tiUämpning. Det innebär att bolagsstämma skall sammankallas för val av
ställföreträdare att föra bolagets talan vid tvisten. Yrkandet om
skiljemannaförfarande delges med den särskilt valde ställföreträdaren eller
hans behöriga ombud.
Är
fråga om klandertalan av styrelsen mot bolagsstämmas beslut, gäller tidsfristen
i 17 § andra stycket. Enligt nämnda stycke skall ansökan om stämning göras hos
rätten inom tre månader från dagen för beslutet. Denna regel kan inte tillämpas
i fråga om skiljemannaförfarande. I stället föreskrivs i tredje punkten av
förevarande stycke att i fråga om klandertalan av styrelsen mot bolagsstämmas
beslut har styrelsen bevarat sin rält tUl talan, om den inom den i 17 § andra
stycket angivna klandertiden utiyst bolagsstämma enligt första stycket.
10
kap. Revision och särskild granslming
1§
Paragrafen
innehåller regler om utseende av revisor. Den överensstämmer med utredningens
förslag.
Bolagsstämman
väljer enligt första stycket revisorer för tid och till antal som anges i
bolagsordningen, jfr 2 kap. 4 § 6. Skall flera revisorer utses, kan i
bolagsordningen bestämmas att en eller flera av dem, dock inte alla, skall
utses i annan ordning. Stämman kan utse en eller flera suppleanter.
I
motsats till gäUande lag kan alltså i bolagsordningen, oavsett aktie-
Prop. 1975:103 419
kapitalets
storlek, fritt bestämmas antalet revisorer. Likaså i motsats tUl gällande lag
gäller inte någon maximitid för revisors uppdrag. I bolagsordningen kan
således föreskrivas att revisorsuppdraget gäller för obestämd tid, dvs. till
dess ny revisor väljs.
Liksom
enligt gäUande lag kan i bolagsordningen bestämmas att en eller flera
revisorer, dock inte alla, skaU tUlsättas av annan än bolagsstämma, t. ex.
staten, kommun eller de anställda eUer ägarna tiU visst aktieslag eller viss
aktieägareminoritet. Av den kompetensfördelning mellan olika bolagsorgan som
lagen gör framgår att styrelse eller verkställande direktör inte kan ges rätt
att utse revisor.
Enligt
gällande lag skall väljas Uka många revisorssuppleanter som revisorer. Denna
bestämmelse har inte upptagits i förslaget. Föreningen auktoriserade revisorer
framhåller att när revisionsbolag har utsetts tiU revisor anledning saknas att
utse suppleant. I andra fall torde suppleant i regel böra utses efiersom man
annars vid förfall för den utsedde revisorn skulle vara tvungen att
sammankalla extra bolagsstämma för att välja ersättare. Mot den bakgrunden
framstår det enligt föreningen som naturligt att i lagen föreskriva att
revisorssuppleant skaU utses när revisionsbolag inte har utsetts till revisor.
För egen del ansluter jag mig dock tUl utredningens uppfattning att det är
onödigt att genom bestämmelse i lagen binda stämman i fråga huravida
revisorssuppleanter skall utses och till vUket antal. Stämman avgör alltså
denna fråga. Hinder föreligger emellertid inte för att i bolagsordningen inta
bestämmelse om revisorssuppleanter.
Beträffande
suppleanter skaU i tiUämpliga delar gäUa vad i lagen sägs om revisorer. Detta
gäller om tillsättande och entledigande, om mandatlid och kvalifikationer. Om
revisor enligt lagen skall vara auktoriserad, skall detta givetvis även gälla
i fråga om suppleant för honom.
I
gällande lag finns bestämmelser om en proportionell metod vid bolagsstämmans
val av revisorer. Detta ganska komplicerade system har inte bibehållits i
förslaget. I stället tillerkänns enligt andra stycket en minoritet med en
tiondel av samtliga aktier eUer en tredjedel av de vid stämman företrädda
aktierna rätt att påkaUa alt länsstyrelsen skaU utse en revisor alt med övriga
revisorer delta i revisionen. Stycket ersätter även bestämmelsen i gällande lag
om minoritetsrevisor, som kan utses att fungera tillsammans med de av
bolagsstämman utsedda revisorema.
Kommerskollegium
tar upp regeln att minoritet som representerar en tredjedel av de vid stämman
företrädda aktierna kan genomdriva beslut om tUlsättande av revisor genom
länsstyrelsens försorg. En överväldigande majoritet av de på stämman
företrädda aktierna innehas i de större bolagen ofta av en eller elt fåtal
ägare. Om regeln skall kunna ge något skydd åt de mindre aktieägarna, bör
kravet beträffande företrädda aktier enligt kollegiet sänkas, förslagsvis till
en femtedel. Även länsstyrelsen i Malmöhus län anser att kvotdelen en tredjedel
är alltför högt
Prop. 1975:103 420
tUhagen.
För egen del menar jag att bestämmelserna om minoritetsrevisor främst har
betydelse i fråga om mindre bolag som inle är skyldiga alt ha kvalificerad
revision. I sådana bolag lorde det inte vara så svårt att vid behov uppnå en
tiondel av samtiiga aktier, vUket ofta är omöjligt i stora bolag. För de stöne
bolagens del är, som nyss antyddes, skyddsbehovet inte lika framträdande. Jag
har därför inte funnit anledning att jämka den av ulredningen föreslagna tredjedelsregeln.
Minoriletsrätten
enligt stycket kan endast utövas genom att förslag därom väcks antingen på
stämma där revisorsval skall ske eUer på stämma där frågan enligt kaUelsen
skaU tas upp. Det betyder att den i 9 kap. 6 § angivna minoriteten ägare tUl
en tiondel av samtliga aktier eller den mindre del som kan vara bestämd i
bolagsordningen kan påkalla extra stämma för att framställa förslag om
utseende av revisor. EnskUd aktieägare kan vidare enligt 9 kap. 7 § få
möjlighet alt väcka förslaget vid stämma som skall håUas för annat ändamål, om
han skriftiigen framställer yrkande därom i så god tid att ärendet kan tas upp
i kallelse tUl stämman. Däremot kan förslaget inte väckas på en för annat
ändamål utlyst extra stämma utan att ärendet angivits i kaUelsen.
Har
erforderUg minoritet på stämman biträtt förslaget, kan minoriteten eller varje
enskild aktieägare hos länsstyrelsen göra framställning om förordnande av
revisor.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser att aklieägareminoriteten bör ha inflytande på valet av
minoritetsrevisor, eftersom personvalet har stor betydelse för att minoritetens
intressen skall bli vederbörligen tillgodosedda. Länsstyrelsen anser därför
att den av minoriteten föreslagna personen skall förordnas tUl revisor, om han
är lämplig och särskUda skäl inte talar däremot. Jag ansluter mig tUl den
uppfattningen. Någon uttryckUg bestämmelse härom erfordras dock inte.
Den
som gör framstäUning hos länstyrelsen skall givetvis visa att förulsältningarna
för tUlsättande av en revisor föreligger. Länsstyrelsen skall även höra
styrelsen som kan tänkas ha synpunkter på personvalet.
En
av länsstyrelsen förordnad revisor ingår i det ordinarie revisionsorganet, men
han tjänstgör endast t. o. m. ordinarie stämma under nästa räkenskapsår. Om val
av revisor inte skaU äga rum på denna stämma, måste ramoriteten enligt 9 kap. 7
§ begära att få frågan om nytt förordnande för revisor behandlad vid
bolagsstämman så att ärende om sådanl förordnande kan tas upp i kallelsen tUl
stämman.
Länsstyrelsen
kan förordna endast en revisor för tjänstgöringsperioden. Det betyder att
förordnande av ny revisor inte kan meddelas förtän den förre avgått. Enligt 5 §
andra stycket kan revisor som utsetts av länsstyrelsen entledigas av denna men
däremot självfaUet inte av bolagsstämman.
Revisor
som utses av annan än bolagsstämman enligt bestämmelse i bolagsordnuigen eUer
förordnas av länsstyrelsen fyller samma funk-
Prop.
1975:103 421
tion
som en av bolagsstämman utsedd revisor och har rätt till arvode av bolaget.
2
§
Enligt
första stycket skall revisor vara svensk medborgare och bosalt i Sverige, om ej
annat för särskilt fall förordnas av regeringen eller myndighet som regeringen
beslämmer. Den som är omyndig eller i konkurs kan inte vara revisor. Kraven på
svenskt medborgarskap och bosättning i riket har jag motiverat i avsnitt 13.7.
I andra stycket uppställs
såsom ett allmänt kvalifikationskrav att revisor skall ha den insikt i och
erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn tUl arten
och omfånget av bolagets verksamheter fordras för uppdragets fuUgörande. Regeln
är sanktionerad endast på det sättet att om bolagsstämman tUl revisor utser
någon som inte fyller de i stycket upptagna kompetenskraven, bolagsstämmans beslut
kan klandras.
I tredje stycket ges
bestämmelser om revisionsbolag. Bestämmelserna har jag motiverat i avsnitt
13.7. I enlighet härmed föreskrivs i stycket att till revisor kan även utses
auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i
detla kapitel likställs auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor
och godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som utses till revisor
skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är
huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall vara, i auktoriserat
revisionsbolag auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad
eller godkänd revisor. Bestämmelserna om jäv och om revisors rätt och
skyldighet att närvara vid bolagsstämma tiUämpas även på den huvudansvarige.
SärskUd föreskrift om
skadeståndsansvar när revisionsföretag är revisor har upptagits i 15 kap. 2 §
andra slyckel.
TUl revisor i
dotterföretag bör enligt fjärde stycket, om det kan ske, utses minst en av
moderbolagels revisorer. Bestämmelsen har motsvarighet i gällande lag.
Bestämmelsens syfte är att ge moderbolagets kontrollorgan kännedom om
dotterföretagens förhållanden, vUket uppenbarligen är av stor betydelse för
möjligheten att bedöma moderbolagets och koncemens ställning, resultat och
förhållanden i övrigt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det
bara i absoluta undantagsfall bör komma i fråga att inle åtminstone en revisor
är gemensam för moder-och dotterbolag. Länsstyrelsen föreslår att stycket
omformuleras så alt till revisor i dotterbolag skall utses minst en av
moderbolagets revisorer, om inte särskilda omständigheter påkallar annat. För
egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning att regeln inte kan
göras ovUlkorlig beroende på att dotterföretagen kan vara både många och
spridda varigenom praktiska svårigheter kan uppkomma för moderbolagels re-
Prop. 1975:103 422
visorer
att fuUgöra revisionsuppdrag i alla dotterföretagen. Dessutom kan utländsk
lagstiftning lägga hinder i vägen, om det är fråga om ett dotterföretag i
utiandet.
Om
ej gemensamma revisorer lämpligen kan ordnas, är det självfallet angeläget att
moderbolagels revisorer på annat sätt, framför allt genom nära samarbete med
revisorema i dotterföretagen, skaffar sig erforderlig kännedom om dotterföretagen.
I
paragrafen används uttrycket "dotterföretag" i stället för det av utredningen
använda uttrycket "dotterbolag". Andringen sammanhänger med den
avfattning reglerna om koncerner fått i departementsförslaget (1 kap. 2 §).
Självfallet blir regeln inte tUlämplig på dotterföretag som drivs i en juridisk
form som inte medför skyldighet att ha revisor, t. ex. handelsbolag.
3
§
I
paragrafen föreskrivs att bolagsstämman i vissa bolag skall utse minst en
revisor med en i viss ordning fastställd kompetens.
I
första stycket föreskrivs sålunda att om bolagets bundna egna kapital uppgår
tUl lägst 1 mUj. kr., minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara
auktoriserad revisor eller godkänd revisor.
I
andra stycket ges bestämmelser om när auktoriserad revisor skall Utses.
Bestämmelsema i första och andra styckena har motiverats i avsnitt 13.7.
Den
balansomslutning som är relevant i förevarande sammanhang avser de redovisade
tillgångsvärdena med avdrag för eventuellt redovisade passivposter för
värdeminskning, varulagerreserv, ackumulerade överavskrivningar etc. Ett bolags
skyldighet att använda auktoriserad revisor bör nämligen inte inträda bara
därför att bolaget genom att på balansräkningens passivsida uppta belopp, som
kunnat avdras på tillgångssidan, kommer atl redovisa elt tUlgångsvärde som
överstiger 1 000 basbelopp. I lagtexten har därför orden "tillgångarnas
nettovärde" använts.
Jag
vill tillägga att det vid tUlämpningen av basbeloppsregeln är avgörande vad
basbeloppet uppgick tUl den sista månaden av de två senaste räkenskapsåren för
vilka balansräkning fastställts.
Medeltalet
anställda bör lämpligen beräknas enligt de schabloner som tillämpas vid den
årliga redovisningen tUl riksförsäkringsverket för beräkning av ATP-avgifter.
I
avsnitt 13.7 motiveras också dispensmöjligheten enligt tredje stycket från
skyldigheten att förordna auktoriserad revisor. Dispensmöjlighet finns inle i
fråga om bolag vars aktier eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller på
fondhandlarlislan.
I
fjärde stycket görs skyldigheten att utse auktoriserad revisor och möjligheten
att erhålla dispens från denna skyldighet tillämplig i kon-
Prop. 1975:103 423
cernförhållanden.
Stycket innebär att om koncemen i sin helhel är så stor som anges i andra
stycket, moderbolaget är skyldigt att ha kvalificerad revision med möjlighet
till dispens från skyldigheten att anlita auktoriserad revisor.
Enligt femte stycket skall
i annat bolag än som enligt första, andra och fjärde styckena är skyldiga att
ha kvalificerad revisor, sådan revisor utses, om ägare till en tiondel av
samtliga aktier begär det. Stycket har hämtats från utredningsförslaget som i
sak överensstämmer med gällande lag.
Minoritetens begäran skall
göras på bolagsstämma där revisor skall utses. Någon förhandsanmälan om att
sådan begäran kommer att framställas behövs inte. Med stämma där revisor skall
utses menas antingen ordinarie stämma där revisorer normalt utses, eUer stämma
som i behörig ordning utlysts för val av ny ordinarie revisor då
hittillsvarande revisor avgår. Däremot kan minoriteten inte begära utlysande av
extra stämma för att få ordinarie revisor ersatt med en auktoriserad revisor
eller godkänd revisor.
Minoritetens
rätt innebär inte en rält att själv välja revisor utan endast att kräva att
bolagsstämma skall välja kvalificerad revisor. Bolagsstämman kan därvid välja
antingen en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor.
I
bolagsordningen kan bestämmas att bolaget skall ha auktoriserad revisor eller
godkänd revisor. Detta framgår av 6 § första stycket 3.
Efterkommer
bolagsstämman inte minoritetens begäran om kvalificerad revisor, kan
länsslyrelsen ingripa enligt 6 §.
Minoritetens
rätt enligt detta stycke omfattar inte rätt att begära att suppleant utses för
kvalificerad revisor som påkallats av minoriteten.
4§
Paragrafen
upptar bestämmelser om jäv för revisorer. Utredningen. Enligt
utredningsförslaget får ingen vara revisor som
1. är ledamot av styrelsen eller verkställande
direktör i bolaget eller dess dotterbolag eller ombesörjer bolagels bokföring eller
medelsförvaltning eller kontrollen däröver,
2. är anställd hos eller annars intar en underordnad
eller beroende ställning till bolaget, styrelseledamot eller annan som anges
under 1, eller
3. är gift med eller syskon eller släkting i rätt upp-
eller nedstigande led lill person som anges under 1 eller är besvågrad med sådan
person i rätt upp- eUer nedstigande led så att den ene är gift med den andres
syskon.
Den
som inte är behörig att vara revisor i moderbolag får inte heller vara revisor
i dotterbolag. Revisor får enligt utredningsförslaget inte slå i låneskuld till
bolaget eUer annat bolag i samma koncern.
Prop. 1975:103 424
Remissyttrandena.
Stockholms handelskammare tar upp förslaget om att den som ombesörjer bolagets
bokföring inte kan vara revisor. Handelskammaren upplyser att Handelskamramas
Centrala Revisorsnämnd gjorde ett uttalande angående innebörden av begreppet
"ombesörja bokföringen". Uttalandet har följande lydelse.
Auktoriserad
revisor eUer godkänd granskningsman, som är revisor i ett företag, får icke
själv medverka vid företagets bokföring på annat sätt än alt han lämnar råd och
anvisningar beträffande bokslutet. För en längre gående medverkan av den byrå,
där han är verksam, måste ki'ävas att bokföringsålgärden utförs av annan person
på byrån. Den kronologiska bokföringen (grandnoleringama) och
medelsförvaltningen får icke ombesörjas av byrån. Om bokföringshjälp lämnas av
byrån, bör revisom klargöra för förelagsledningen, att denna därmed icke frigör
sig från ansvar för bokföringen. I fall varom nu är fråga måste särskUd vikt
fästas vid den allmänna föratsättningen för revisoms verksamhet, att han intar
en i alla avseenden oberoende ställning i förhållande till uppdragsgivaren.
Handelskammaren
anser att det är angeläget att i motiven klargörs, om detta uttalande kan
följas. Liknande inställning redovisas i remissyttrandena från Skånes
handelskammare. Föreningen auktoriserade revisorer och länsstyrelsen i Kalmar
län. Bankinspektionen anser det mindre lämpUgt att företagets bokföring ombesörjs
av ett bolag som helt eller delvis ägs av företagets revisor. Inspektionen är
emellertid tveksam om den av utredningen föreslagna lydelsen av reglema om
revisorsjäv täcker detta fall. En komplettering av bestämmelsen så att
revisorsjävet uttryckligen anges omfatta också den av inspektionen angivna
situationen är därför önskvärd.
Advokatsamfundet
anser att om auktoriserat revisionsbolag eUer registrerat revisionsbolag
anlitas, det bör åligga den huvudansvarige i revisionsbolaget att se tUl att
ingen inom bolaget, för vilken jäv skulle föreligga, om han vore huvudansvarig,
får användas i revisionen.
Det
förekommer f. n. i betydande utsträckning enUgt näringslivet att en
befattningshavare i moderbolaget utses tUl revisor i alla dotterbolagen. Detla
medför påtagliga praktiska fördelar. Genom nära samarbete mellan
koncernledningen och den tjänsteman i moderbolaget som är revisor 1
dotterbolagen kan koncernledningen säkrare övervaka dotterbolagets skötsel än
om koncernledningen är hänvisad till enbart extema revisorer i dotterbolagen.
Förekommer utiändska dolterbolag, finns det särskUda skäl att låta tjänsteman
i moderbolag vara revisor i dotterbolagen. Det är också ofta omöjligt för
moderbolagets externa revisorer alt åta sig revision i alla utländska dotterbolag.
Det bör också beaktas att revisionskostnaderna kan hållas på rimlig nivå, om
man anlitar tjänsteman i moderbolag. Näringslivet anser därför att tjänsteman i
moderbolag bör kunna utses tUl revisor i dotterbolag under fömtsättning att
minst två revisorer ulses i dotterbolagen och att den andre
Prop. 1975:103 425
revisorn
är helt fristående från moderbolaget. Bl. a. i de faU där moderbolaget endast
innehar en obetydlig majoritet av aktierna i dotterbolaget är det enligt
näringslivet värdefiUlt för moderbolaget att på legal grund kunna kräya att en
tjänsteman i-moderbolaget utses till revisor i dotterbolaget.
Riksrevisionsverket
påpekar att ett borttagande av nuvarande bestämmelse enligt vUken en av minst
två revisorer i ett dotterbolag kan vara tjänsteman i moderbolaget kan leda tUl
att svårigheter kan uppstå för moderbolagets inlernrevision att få erforderlig
inforrnation från dotterbolag. Advokatsamfundet anser däremot förslaget att
slopa möjligheten för tjänsteman i moderbolaget att vara revisor i dotterbolag
välmotiverat. Liknande inställning kommer tUl uttryck i remissyttrandet från
Föreningen auktoriserade revisorer.
Föredraganden. Det är
enligt min mening av största vikt att revisor intar en självständig ställning i
förhållande tUl bolaget. De av utredningen förordade jävsreglerna synes mig i
huvudsak väl avvägda. Med jäv på grand av giftermål bör likställas samlevnad
under äklenskapsliknande förhållanden. Jag vill vidare med anledning av vad
Stockholms handelskammare anfört förorda att i lagen anges att jäv föreligger
belräffande den som biträder med bokföringen, medelsförvaltningen eUer
kontrollen däröver. Den medverkan vid bokföringen som med utgångspunkt i
gällande lag har godtagils av Handelskamrarnas Centrala Revisorsnämnd och även
av kommerskollegiet (se 12 § kommerskoUegiets revisorskungörelse, KFS 1973: 6)
innefattar enligt min mening ett alltför långtgående samröre mellan bolag och
revisor eller i vart fall hans medhjälpare. En revisor bör sålunda inte ta
någon befattning med den löpande bokföringen. Detta markeras i lagtexten
därigenom att ordet "biträder" används i stället för det nu
förekommande uttrycket "ombesörja". Av tredje stycket följer att
detsamma gäUer i fråga om revisorsmedhjälpare.
I
fråga om jäv på grand av syskonförhållande eller släktskap i rätt upp- och
nedstigande led har adoption samma verkan som blodsband.
Bestämmelserna
om jäv för den som står i låneskuld till bolaget eUer annat bolag i samma
koncern eller har förpliktelser för vilka sådant bolag har ställt säkerhet
motsvarar de regler som infördes genom 1973 års lagstiftning (se prop. 1973: 93
s. 139).
Enligt
gäUande lag kan i dotterbolag en av minst två revisorer vara tjänsteman i
moderbolaget utan hinder av jävsregeln. Härmed har åsyftats att sådan tjänsteman
skall kunna utöva en för moderbolaget och koncernen betryggande kontroll över
dotterbolaget, även om i dotterbolagets styrelse skulle finnas t. ex. någon
som är ledamot också i moderbolagets styrelse och tjänstemän i moderbolaget
därför enligt huvudregeln skulle vara jäviga såsom revisorer i dotterbolaget.
Regeln har utnyttjats i ganska stor uisträckning inom större koncemer och
främst i
Prop. 1975:103 426
den
formen att chefen för koncemens interna revisionsavdelning, vanligen
tjänsteman i moderbolaget, utsetts att fungera som en av revisorerna i
dotterbolagen.
Jag
delar utredningens uppfattning att det är olämpligt att en revisor kan vara
direkt underordnad personer vars verksamhet han skall revidera. Det kan inte
vålla några praktiska svårigheter för ett moderbolag att ordna med effektiv
kontroll över dotterbolaget genom internrevision ulan en bolagsslämmovald
revisor. Eftersom det är mycket angelägel att slå vakt om principen om revisors
självständighet bilräder jag utredningens förslag.
Revisor
bör vid revisionen inte få anlita någon som omfattas av revisorsjäv.
Bestämmelser härom har upptagils i tredje stycket. Har emellertid bolaget i
sin tjänst anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen handha
bolagets interna revision, vUket förekommer i stora bolag, bör revisor dock vid
revisionen kunna få anlita sådana anställda i den utsträckning det är
förenligt med god revisionssed. En sådan hjälp kan avsevärt underlätta
revisors arbete och därmed förbättra revisionens kvalitet. Jag vUl tUlägga att
en revisor självfallet har rätt att begära allehanda slags upplysningar av
bolagets anställda. Detta innebär inte att de anslällda "anlitas" vid
revisionen.
5
§
Paragrafen
reglerar tiden för revisors uppdrag. Bestämmelsen, som hämtats från
utredningsförslaget, har motsvarighet i gällande lag.
Enligt
första stycket upphör revisors uppdrag vid utgången av ordinarie bolagsstämma
under det räkenskapsår då tiden för vUken han blivit utsedd utgår eller, om
uppdraget avser obestämd tid, när ny revisor utsetts. I motsats tUl gällande
lag kan alltså revisor utses för obestämd tid.
Enligt
andra stycket kan revisor avgå eller skUjas från uppdraget av den som utsett
honom utan hinder av att uppdragstiden inte gått till ända.
Upphör
revisors uppdrag i förtid eUer blir han obehörig enligt 2 4 §§ eller enligt
bolagsordningen och finns ej suppleant, skaU enligt tredje stycket styrelsen
ofördröjligen tillse att ny revisor utses.
Svenska
revisorsamfundet påpekar alt en revisor har att bevaka både aktieägarnas och
tredje mans intressen. Chikanösa entlediganden av en revisor är därför enligt
samfundet ogUtiga, om det sker under mandal-perioden. För egen del anser jag
att några uttryckliga bestämmelser i ämnet knappast fordras. SkuUe en bolagsstämma
entiediga en revisor exempelvis därför att denne påtalat åtgärder från
bolagsledningen som stått i slrid med de i lagen upptagna reglerna om skydd för
tredje mans intressen, torde åtgärden ofla utgöra ett led i sådant
åsidosättande av nyssnämnda regler att åsidosättandet medför
skadeståndsskyldighet.
Prop. 1975:103 427
6
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om ingripande av länsslyrelsen i vissa fall då
revisorerna inte vederbörligen utses eller då revisorerna är obehöriga enligt
vissa av bestämmelserna i 24 §§.
Länsstyrelsen
skall enligt första stycket på anmälan utse revisorer i följande tre fall,
nämligen
1. när sådan kvalificerad revisor saknas som
föreskrivs för de störte bolagen i 3 § förstafjärde styckena,
2. när revisor är omyndig eller i konkurs eller bosatt
utomlands eller är utländsk medborgare eller är jävig enligt 4 § första eller
andra stycket,
3. när bestämmelse i bolagsordningen om antalet
revisorer eller om revisors behörighet åsidosatts.
Däremot
kan, som redan påpekats, länsstyrelsen inte ingripa av det skälet att revisor
inte anses uppfylla de allmänna kvalifikationerna i 2 § andra stycket. Den
frågan kan dras inför domstol genom klander av revisorsvale t.
I
motsats tUl vad som gäller enligt utredningens förslag kan länsstyrelsen
ingripa därför att en revisor står i låneskuld till bolaget. Detla kan ske
också enligt gäUande lag (se prop. 1973: 93 s. 139).
Förslaget
kräver inte i något fall att bolaget skall ha mera än en revisor, men i
bolagsordningen kan finnas bestämmelse om att flera revisorer skall utses,
varvid minimi- och maximiantal kan anges, 2 kap. 4 § 6. Om inte det i
bolagsordningen angivna antalet eller minimiantalet revisorer finns, skall
länsstyrelsen på anmälan utse revisor så att antalet blir fyllt. Likaså skall
på anmälan utses revisor med de särskUda kvalifikationer som kan vara angivna i
bolagsordningen, om sådan inte utsetts.
Förordnande enligt första
stycket kan meddelas inte endast när det är bolagsstämman utan även när det är
någon utomstående som underlåtit att utse revisor eller utsett obehörig person.
Är en bolagsordning att tolka så att en utomstående har rätt, men inte
skyldighet, att utse revisor, kan länsstyrelsen inte ingripa, om vederbörande
underlåter att utnyttja sin rätt.
Länsstyrelsen
skall givetvis förordna revisor inte endast om första stycket eller
bolagsordningen inte iakttagils vid revisorsvalet ulan även om en vald revisor
sedermera blir obehörig.
Anmälan
tUl länsstyrelsen kan enligt andra stycket göras av vem som helst. I detta
stycke åläggs dessutom styrelsen att göra anmälan, om inte rättelse utan
dröjsmål sker genom den som utser revisor. Styrelsen bör alltså, om det gäller
revisor som skall utses av bolagsstämman, sammankalla stämma för val av
behörig revisor. Gäller det en av utomstående utsedd revisor, bör styrelsen
först anmoda vederbörande att tUlsätta revisor. Om bolagsstämman eller den
utomstående likväl underlåter alt
Prop. 1975:103 428
utse
revisor, är styrelsen skyldig att anmäla förhållandet hos länsstyrelsen.
Om
minoriteten enligt 3 § femte stycket framställt vederbörlig begäran att
bolagsstämman skall tUl revisor utse auktoriserad revisor eller godkänd revisor
men bolagsstämman underlåtit detla, kan aktieägare inte någon annan även om
han inte tUlhör den minoritet som på stämman framställt begäran, enligt tredje
stycket hos länsstyrelsen senast en månad från stämman göra framställning om
att länsstyrelsen skall förordna sådan revisor.
Länsstyrelsens
förordnande enligt denna paragraf skall Uksom enligt gällande lag, avse tid tUl
dess annan revisor blivit utsedd i föreskriven ordning. Bestämmelser härom har
upptagits i fjärde stycket. Bolagsstämman eller annan som har att utse
revisorn kan aUtså tUlsätta en revisor i stället för den av länsstyrelsen
förordnade.
Länsstyrelsen
skaU ge bolaget tUlfälle att yttra sig, innan förordnande ges enligt denna
paragraf. Det ligger i sakens natur att länsstyrelsen, om det i något
undantagsfall skulle gälla revisor som enligt bolagsordningen skall utses av
annan, skall ge även den andre tiUfälle att yttra sig, jfr 15 §
förvaltningslagen (1971: 290).
Om
länsstyrelsen förordnar revisor därför att en utsedd revisor är obehörig på
grand av omyndighet, konkurs, utländskt medborgarskap eller bosättning utom
landet eller jäv enligt 4 § första eller andra stycket, skall länsstyrelsen
samtidigt entlediga den obehörige. I andra faU blir däremot länsstyrelsens
förordnande av revisor inte kombinerat med entledigande. Det kan medföra att
det blir en revisor mer än som skall finnas enligt bolagsordningen. Att entlediga
överflödig revisor ankommer på bolagsstämman eller den som utsett revisor.
Förordnande
av länsstyrelsen enligt denna paragraf är inte det enda medel som står till
buds för rättelse då revisor saknas eller revisor är obehörig. Ett val på
bolagsstämma av obehörig revisor kan klandras. För fall då revisor avgår eller
entledigas eller blir obehörig föreskrivs vidare i 5 § att styrelsen
ofördröjligen skall föranstalta om nytt revisorsval. Det starkaste medlet torde
emellertid vara att revisorer måste finnas och medverka för att beslut om
fastställelse av årsredovisning samt om vinstutdelning och decharge skall vara
lagliga. Om revisor finns men är jävig, kan besluten bli klanderbara.
De
nu angivna medlen är enligt min mening tUlfyUest för att säkra att
bestämmelsema i 3 § första, andra och fjärde styckena om kvalificerad revisor
efterlevs. Någon övervakning härav genom statiigt organ som länsstyrelsen i
Kalmar län påkallar anser jag därför inte vara erforderlig.
Prop. 1975:103 429
7
§
Paragrafen
som i huvudsak överensstämmer med utredningsförslaget anger i allmänna drag
omfattningen av revisoms granskningsuppgift. En ytterligare bestämning därav i
vissa avseenden framgår av några av de följande paragraferna i detta kapitel,
särskilt 10 §. Revisorernas uppgifter är emellertid inte begränsade till sådan
granskning som avses i 10 kap. I flera andra kapitel förekommer bestämmelser om
revisorernas medverkan i olika sammanhang, såsom vid bolagsbUdning (2 kap. 9
§), nyemission (4 kap. 4, 6 och 12 §§), emission av skuldebrev (5 kap. 5, 9 och
14 §§) och nedsättning av aktiekapitalet (6 kap. 1 §). När det gäller
bolagsledningens svar på frågor av aktieägare skaU revisorerna också i visst
fall medverka (9 kap. 12 §). Vid likvidation skall revisorerna fungera i stort
sett som vanligt (13 kap. 7 §) och vid fusion skall de avge yttiranden (14 kap.
1 och 2 §§).
Enligt
utredningens förslag skall revisor i den omfattning god revisionssed bjuder
granska bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt handhavandet av bolagels
angelägenheter i övrigt. Kammartätten anser att uttrycket "handhavande av
bolagets angelägenheter i övrigt" är påfallande vagt. Kammarrätten pekar
på risken för alt särskilt en ny generations revisorer vid sin detaljgranskning
av räkenskaperna för bolaget kan komma att minska sin vaksamhet i fråga om
sådana bolagens dispositioner som är främmande för föremålet för bolagets verksamhet.
Jag delar denna uppfattning. Av skäl som jag har redovisat i avsnitt 13.7 bör
lagtexten inte hindra en utveckling mot utvidgad förvaltningsrevision. I mitt
förslag har därför uttrycket "handhavande av bolagets angelägenheter"
bytts ut mot "styrelsens och verkställande direktörens förvallning".
Som
utredningen påpekat förekommer det att revisorerna gör vissa påpekanden som
innefattar affärsmässiga bedömningar eller avser företagets behov av
förbättringar i fråga om organisalion, bokföring, kalkyler och budgetering. I
den mån utvecklingen inom ramen för "god revisionssed" går mot
utvidgad förvaltningsrevision kan det tänkas att revisorn kommer att bli
skyldig att i viss ulslräckning göra sådana påpekanden i revisionsberättelsen.
Revisorernas
granskning innebär inte bara att årsredovisningen skall revideras. De skall
också i den omfattning god revisionssed kräver utöva en löpande kontroll under
den tid deras uppdrag omfattar.
Enligt
andra stycket skall revisor i moderbolaget även granska koncernredovisningen
och koncernföretagens inbördes förhåUanden i övrigt. Bestämmelsen har sin
motsvarighet i gällande lag.
Revisorerna
får den bästa överblicken över koncemförhållandena, om såsom i 2 § sista
stycket rekommenderas någon av moderbolagets revisorer också är revisor i
dotterbolaget. Vidare har i 8 § införts bestämmelse att bolagsledningen i
dolterbolag har upplysningsplikt geni-
Prop. 1975:103 430
emot
moderbolagets revisorer. Revisor skall enligt tredje stycket följa de särskUda
föreskrifter, som meddelas av bolagsstämma, såvida de inte strider mot lag,
bolagsordning eller god revisionssed. Bestämmelsen har motsvarighet i gäUande
lag.
Enligt
gällande lag är revisor, om granskningsarbetet är av större omfattning,
berättigad att anlita anstäUd personal såsom medhjälpare efter vad med hänsyn
till arbetets art får anses tUlbörUgt. Rätt att sålunda anlita medhjälpare
föreligger inte, om bolagsstämman vid revisorsvalet träffar sådant förbehåll.
Denna bestämmelse har inte upptagits i förslaget, men de angivna reglerna får,
som utredningen påpekat, anses gäUa även utan uttryckUgt stöd av lag. Av 4 §
sista stycket och 15 kap. 2 § första stycket framgår f. ö. att lagen
förutsätter alt revisor i mån av behov får använda lämpUg medhjälpare. Om elt
bolag utses tUI revisor, kommer den för revisionen huvudansvarige att kunna
utnyttja hos bolaget anställda personer såsom medhjälpare. Inte heller är det
uteslutet att revisor kan i särskUda faU anlita utomstående expert som
rådgivare.
S §
Styrelsen
och verkställande direktör skall enligt paragrafen bereda revisor tUlfälle att
verkstäUa granskningen i den omfattning revisorn finner erforderligt samt lämna
de upplysningar och det biträde som han begär. Molsvarande bestämmelse finns i
gällande lag. Detta innebär bl. a. att bolagsledningen inte har rätt att
hemlighålla någonting rörande bolagets angelägenheter i förhållande till
revisorn.
Samma
skyldighet föreUgger för styrelsen och verkställande direktör i dotterbolag i
förhållande till revisor i moderbolag. Någon upplysningsplikt för
dotterbolagets revisorer gentemot moderbolagets revisorer finns inte enligt
utredningsförslaget.
Advokatsamfundet
påpekar alt styrelse och verkställande direktör i dolterbolag är skyldig att
lämna upplysningar till revisor i moderbolag. Denna upplysningsplikt kan enligt
samfundet bli ganska betungande, om ett joint-venture-bolag är att anse som
dotterbolag till två eller flera olika moderbolag. I ett sådant fall skulle det
enligt samfundet vara rimligare att ålägga dotterbolagets revisorer
upplysningsplikt gentemot de olUca moderbolagens revisorer. Så är också faUet
med den av mig förordade avfattningen av paragrafen i vilken méd moderbolag
avses svenskt aktiebolag som omfattas av lagen. Jag har dock inte funnit
anledning att i detta speciella fall befria bolagsledningen i dotterbolaget
från skyldigheten att ge upplysningar till moderbolagen, jfr 8 kap. 7 §. Paragrafen
har jämkats i enlighet härmed.
Prop. 1975:103 431
9 §
För
att identifiera årsredovisningen och koncernredovisningen såsom den vilken
granskats vid revisionen skall revisor enligt paragrafen teckna hänvisnmg till
revisionsberättelsen sedan han slutfört granskningen av redovisningen.
Motsvarande bestämmelser finns i gällande lag. För att förebygga att en
redovisning som revisor anser vara oriktig och inte böra fastställas ändå kan
uppfattas såsom av honom godkänd, skaU revisom enligt nya bestämmelser i andra
punkten göra anteckning på årsredovisningen, om han anser att balansräkningen
eller resultaträkningen inte bör fastställas. I moderbolag görs motsvarande anteckningar
på koncernredovisningen, om koncernbalansräkningen eller koncemresultaträkningen
enligt revisorns uppfattning inte bör fastställas.
10 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om revisionsberättelse. Den överensstämmer i huvudsak
med utredningens förslag.
Revisorerna
skall enligt första stycket för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse tUl
bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas tUl bolagets styrelse senast två
veckor före ordinarie bolagsstämma. Motsvarande bestämmelser finns i gällande
lag.
I
andrafjärde styckena ges bestämmelser om revisionsberättelsens imiehåll. Bestämmelsema
överensstämmer i huvudsak med gällande lag.
ErUigt
andra stycket skall revisionsberättelsen innehålla uttalande, huruvida
årsredovisningen gjorts upp enligt denna lag. Enligt 11 kap. 1 § andra stycket
skall bestämmelsema om årsbokslut i bokföringslagen (1975:000) iakttas vid
upprättande av årsredovisningen. Revisorsuttalandet skall naturligtvis göras
med beaktande också av bestämmelserna i den lagen. Del krävs alltså av
revisorerna såsom bolagens kontrollorgan ett uttalande huruvida redovisningen
är uppgjord enligt i lag givna beslämmelser och alltså laglig i alla avseenden,
beträffande såväl specificering som värdering. Om revisor på någon punkt känner
sig tveksam i detla avseende, skall han i revisionsberättelsen ge uttryck för
denna tveksamhet. Med hänsyn härtill finns inte behov av motsvarighet till
bestämmelsen i gällande lag att revisorema skall göra särskilt uttalande, om
uppskrivning av anläggningstUlgång skett eller omsättningstillgång upptagits
till högre belopp än kostnaderna för deras anskaffning -eller tillverkning.
Uppgifter om en sådan uppskrivning eller värdering skall finnas i
årsredovisningen och om lagens bestämmelser härvid överträds, skall revisorerna
givetvis göra anmärkning härom.
Utredningsförslaget
innebär att revisionsberättelsen dessutom skall innehålla redogörelse för
resultatet av revisionen i övrigt. Motsvarande bestämmelser finns i gäUande
lag. I bestämmelsen ligger enligt utred-
28 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 432
ningen
knappast mer än en allmän beskrivning av berättelsens syfte, vUken utfylls av
bestämmelserna i de följande styckena och av vad god revisionssed bjuder. Jag
anser inle bestämmelsen behövlig och den har utgått ur milt förslag utan att
någon ändring i sak har åsyftats.
Utredningen
föreslår att revisorerna särskUt skall ange, om upplysningar angående bolags
årsresultat och ställning inte lämnats i vederbörlig omfattning. I sådant-fall
skall revisorema vidare, om det kan ske, lämna erforderUga tilläggsupplysningar
i sin berättelse. Utredningsförslaget i denna del har med en mindre
redaktionell jämkning upptagits som en andra ptmkt i förevarande stycke.
Givetvis
skall revisorema i revisionsberättelsen inte lämna sådana tUläggsuppgifter som
bolagsledningen med hänsyn tUl företagets intressen inte önskar och inte är
skyldig att lämna ut.
Har
revisorerna vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse, som kan
föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot eller verkställande
direktör till last, skall det enligt tredje stycket anmärkas i berättelsen.
Formuleringen avser att utmärka att revisorerna har skyldighet att göra
anmärkning i revisionsberättelsen endast om de verkligen funnit att åtgärden
eller försummelsen är av det slaget att den kan medföra skadeståndsskyldighet.
Om revisorerna anser det mer eller mindre sannolikt att skadeståndsskyldighet
föreligger men inte är säkra på det, kan det vara lämpUgt att i
revisionsberättelsen ge ett i skadeståndsfrågan neutralt uttalande med uppgift
om resultatet av deras granskning i detta avseende.
Stycket
innehåller vidare en bestämmelse som saknar motsvarighet i
utredningsförslaget om att revisorema skall anmärka om de vid sin granskning
funnit att styrelseledamot eller verkstäUande direktör handlat i strid mot den
föreslagna aktiebolagslagen eller mot bolagsordningen. Som nämnts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 13.7) har revisorema att beakta bl. a.
samhällets och den aktieköpande allmänhetens intressen. Den nu berörda
bestämmelsen är ett uttryck för det. Den innebär bl. a. alt revisor är skyldig
att göra anmärkning, om exempelvis reglerna i 12 kap. 7 § om förbud mot
penninglån överträtts eller om bolagsledningen lämnat felaktiga uppgifter i
registreringsanmälningar tUI patentverket.
Förslaget
innehåUer inga beslämmelser om skyldighet att framstäUa anmärkning av nu
ifrågavarande slag beträffande tidigare revisor eller beträffande aktieägare. I
fråga om skadeståndstalan mot dem gäller inte den särskUda preklusionsregeln
för talan mot styrelseledamöter eller verkställande direktör i 15 kap. 5 §
tredje stycket. Skulle revisorerna finna att skadeståndsskyldighet enligt 15
kap. åligger andra än styrelseledamöter och verkställande direktör, kan det
dock, om frågan kan anses vara av betydelse, åligga revisorerna att lämna
upplysning i revisionsberättelsen.
Prop. 1975:103 433
Enligt
9 kap. 5 § andra stycket 3 skall ordinarie bolagsstämma besluta om
ansvarsfrihet för styrelseledamöter och verkställande direktör. I enlighet
härmed föreskrivs i andra punkten av förevarande stycke att revisionsberättelsen
även skall innehålla uttalande angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna
och verkställande direktör. Revisorerna bör i allmänhet tUlstyrka eller
avstyrka ansvarsfrihet på angivna skäl. Liksom enligt gällande rätt har de inte
ovUlkorlig skyldighet därtUl utan kan i tveksamma fall begränsa sig tiU att
ange skäl för eller emot ansvarsfrihet. Även om revisorerna anmärker på viss
åtgärd som enligt deras mening kan föranleda skadeståndsskyldighet, är de
oförhindrade att tiUstyrka ansvarsfrihet för den som enligt deras anmärkning
gjort sig skyldig tUl en skadeståndsgrundande handling, t. ex. om skadan och
hans vårdslöshet är ringa och han kanske i stort sett fullgjort sitt uppdrag på
ett mycket förtjänstfullt sätt.
Enligt
sista punkten i detta stycke kan revisorerna även i övrigt i berättelsen
meddela upplysningar som de önskar bringa till aktieägarnas kännedom. Eftersom
revisionsberättelsen blu: offentlig handling, skall revisorerna räkna med att
dess innehåll kommer till allmän kännedom. Naturligtvis skall revisorema här
som annars noggrant hålla sig inom ramen för sitt uppdrag. De får inte lämna
upplysningar om affärshemligheter vUkas yppande för allmänheten kan vålla
bolaget skada. Det bör påpekas att rätten för revisorema att lämna upplysningar
i sin revisionsberättelse kan och i vissa fall bör av dem utnyttjas för att ge
positiva uppgifter om bolagets förhållanden, t. ex. upplysningar som vederlägger
förekommande rykten om oegentligheter från bolagsledningens sida eller om stora
förluster för bolaget.
Enligt
fjärde stycket skall revisionsberättelsen innehålla yttrande huruvida den i 12
kap. 9 § föreskrivna särskilda förteckningen över vissa lån och säkerheter har
upprättals om skyldighet att föra förteckning förelegat. I sak överensstämmande
bestämmelser finns i gäUande lag, jfr prop. 1973: 93 s. 140.
I
stycket föreskrivs vidare att revisionsberättelsen skall innehålla särskUt
uttalande angående fastställande av balansräkningen och resultaträkningen samt
angående det framställda förslaget till dispositioner beträffande bolagets
vinst eller förlust. Bestämmelsen har motsvarighet i gällande lag. Liksom f.n.
kan revisorerna undantagsvis underlåta att direkt till- eUer avstyrka
fastställande av granskad räkning och i stället påpeka alt bolagsledningens
förslag rörande samma räkning i visst angivet avseende kan ge anledning tUl
tvekan. Det är dock önskvärt att revisorema i detta avseende ger stämman så
god och klar ledning som möjligt.
Beträffande
styrelsens förslag i fråga om dispositioner rörande vmst eller förlust gäller
Uksom enligt gäUande lag att revisorema bör tUlstyrka eller avstyrka förslaget
och att de i varje fall skall uttala sig
Prop. 1975:103 434
därom.
De är givetvis skyldiga att göra anmärkning såvida den föreslagna
dispositionen inte står i överensstämmelse med lagens och bolagsordningens
beslämmelser. Detta gäller också, om i bolaget föreslagits en utdelning utan
att regeln i 12 kap. 2 § andra stycket om hänsynstagande tUl god affärssed m.
m. iakttagits. Någon uttrycklig beslämmelse härom är inte erforderlig.
Varje
revisor är i princip ansvarig för hela den granskning som ingår i
revisionsuppdraget, även om det inte sällan kan anses rimUgt och praktiskt
ofrånkomUgt att en viss arbetsfördelning sker mellan revisorema om flera sådana
fmns. Då skadeståndsskyldighet för revisor föratsätter vårdslöshet, kan en
arbetsfördelning i överensstämmelse med god revisionssed beaktas vid bedömning
av skadeståndsfrågor.
Av
revisoms individuella ställning i fråga om skyldighet och ansvar följer utan
uttrycklig lagbestämmelse att han liksom enligt gällande lag har rätt att få en
från medrevisor avvikande mening uttryckt antingen genom att foga ett särskUt
yttrande tUl revisionsberättelsen eller genom att avge en egen
revisionsberättelse.
Utredningsförslaget
bygger på tanken att koncernredovisningen inte skall fastställas av
bolagsstämman. Departementsförslaget innebär att sådan fastställelse skall ske
och bestämmelserna om koncernredovisning har dessutom utvidgats väsentligt. Som
en konsekvens härav föreskrivs i femte stycket att revisor i moderbolag skall
avge en särskUd revisionsberättelse beträffande koncernen. Bestämmelsema i
förstafjärde styckena denna paragraf äger molsvarande tillämpning på sådan
redovisning.
Av
andra stycket följer alt i koncernrevisionsberättelsen skall anges om
koncemredovisningen inte innehåller sådana upplysningar som skall lämnas.
Uttalande om koncemredovisningen kan inte göras utan att alla viktigare
dotterföretag underkastats revisionsgranskning och dotterföretagens revisorer
överlämnat rapport om resultatet tUl moderbolagets revisorer. Saknar
dotterföretag revisorer, måste moderbolagets revisorer själva föranstalta om
granskning av dotterföretaget i den utsträckning som är praktiskt möjlig.
SjälvfaUet
möter det inte något hinder att ta in revisionsberättelsen för moderbolaget och
revisionsberättelsen för koncemen i en och samma handling.
11
§
Enligt
10 § tredje stycket kan revisor i revisionsberättelsen införa upplysningar som
han anser böra komma till aktieägarnas kännedom. I förevarande paragraf ges
beslämmelser beträffande sådana erinringar som revisor gör till
bolagsledningen men som han inte anser vara av den beskaffenhet att de bör
bringas tUl aktieägarnas och allmänhetens kännedom på grund av att de är
mindre betydelsefulla eller berör
Prop. 1975:103 435
affärshemligheter
e. d. Sådana'erinringar skall göras skriftligen så alt de för framtiden är
tillgängliga för bolagsledningen och även för senare revisorer, vilket bidrar
tUl att ge kontinuitet åt revisionen. Med hänsyn till att revisionsprotokoll
inte är obligatoriskt enligt förslaget föreskrivs att erinringar skall införas
i protokoll eUer annan handUng. Revisorema kan alltså ge sin erinran i en
rapport eller i ett vanligt brev e. d. Dessa skriftliga erinringar i protokoll
eller annan handling skall förvaras äv styrelsen på betryggande sätt. De blir
inte offentiiga men är liksom bolagets handlingar i övrigt tiUgängliga för
senare revisorer.
Föreningen
auktoriserade revisorer anser att entiédigad revisor bör ha möjUghet att
framföra sina synpunkter på hur bolagsledningen skött bolagets angelägenheter.
Detta skuUe enligt föreningen lämpUgen kunna ske genom att entledigad revisor
fick rätt att till styrelsen avlämna en skrift som styrelsen skulle behandla
enligt denna paragraf. För egen del är jag tveksam beträffande värdet av en
sådan bestämmelse. Risk föreligger att en entledigad revisor griper tiUfället
att rikta invändningar mot grunderna för entledigandet och att styrelsen därvid
finner behov av att i samma ordning bemöta revisorns invändningar. Jag har
därför inle upptagit den föreslagna bestämmelsen i mitt förslag. SjälvfaUet
står det även utan uttrycklig bestämmelse revisom fritt att framföra vilka
synpunkter han viU muntiigen eller skriftiigen till bolagsledningen.
Erinringar
som sagts nu har inte karaktär av verkliga anmärkningar mot redovisningen eUer
förvaltningen ulan mera av råd och förslag tiU förbättringar. De innefattar
endast uttalande om' önskvärdheten av rättelse för framtiden i visst avseende.
Paragrafen betyder inte att varje uttalande som revisom gör till
bolagsledningen eller ledamot därav måsle ske i skriftlig handling. Revisorerna
måste kunna under sin löpande verksamhet göra muntliga påpekanden som
revisorema själva anser vara av alltför ringa vikt för alt böra ges i skriftlig
form.
12 §
Liksom
gällande lag ger paragrafen varje revisor rätt att närvara på bolagsstämman.
Han har naturligtvis även rätt att yttra sig på stämman i angelägenheter som
hör under hans granskning. Han är enligt paragrafen skyldig att närvara vid
bolagsstämman, om ärendenas beskaffenhet gör det påkallat. I många faU är
förhållandena emellertid sådana att revisom inte behöver närvara. Bolagsstämman
är, särskUt i enmans- och fåmansbolag, ofta en helt ratinmässig formaUtet och
det kan vara svårt för en revisor att avsälla tid för en sådan stämma.
13 §
Utredningen
föreslår förbud för revisor att till enskUd aktieägare eller utomstående lämna
upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid
fullgörande av sitt uppdrag. I
Prop. 1975:103 436
gällande
lag kommer revisors tystnadsplUft till uttryck genom en straffbestämmelse som
stadgar straff för revisor eller dennes medhjälpare, som trots att han insett
eller bort inse att skada kunde följa därav yppar något om det som vid
verkställd granskning kommit tUl hans kännedom ulan att det med nödvändighet
fordras för fullgörande av hans uppdrag.
Jag
delar utredningens uppfattning att revisorn inte får lämna ut uppgifter om
bolaget på sådant sätt att bolaget lider skada. A andra sidan bör revisors
tystnadsplUct inte omfatta sådana upplysningar som kan lämnas utan att det
skadar bolaget. Detta har kommit till uttryck i mitt förslag på det sättet att
i första stycket föreskrivs att revisor inte får lämna upplysningar om bolaget,
om det kan lända tUl förfång för delta.
Tystnadsplikten
gäller i princip även efter det revisorns uppdrag upphört. Åsidosätter revisor
sin tystnadsplikt kan han ådra sig skadeståndsansvar.
Att
lystnadsplikten enligt paragrafen anges endast i förhållande tiU enskilda
aktieägare och utomstående innebär att tystnadsplikten inte gäller i
förhållande till bolagsstämman. Enligt utredningen är revisor inte under alla
omständigheter skyldig att till bolagsstämman lämna upplysningar som stämman
begär. I regel kan revisorn inte vägra att ge sådana upplysningar. Men
förhållandet kan enligt utredningen undantagsvis vara det att revisom anser
att den begärda upplysningen inte är behövlig för att stämman skall kunna
bedöma styrelsens förvaltning och bolagets ställning eller annan aktuell fråga
och att uppgiftens utiämnande på stämman skulle våUa bolaget skada, exempelvis
om det är fråga om en viktig affärshemlighet eller en hemlig teknisk metod. Åtminstone
om den majoritet på stämman som begär upplysningar kan antas inte representera
den verkliga majoriteten i bolaget utan endast en tUlfällig stämmomajoritet,
bör det enligt utredningen knappast vara en skyldrghet för revisom att lämna
upplysningen.
Svenska
revisorsamfundet anser att det kan vara mycket svårt för revisor alt bedöma om
en av aktieägare begärd upplysning är till skada för bolaget. Revisoms roll
skulle underlättas, om det föreskrivs att han i princip är skyldig att lämna
begärd upplysning, såvida ordföranden på bolagsstämman inte motsätter sig att
upplysningen lämnas. Härigenom skulle enligt samfundet ansvaret läggas på rätt
instans när det gäller att bedöma frågan om skada för bolaget.
För
egen del ställer jag mig tveksam tUl den av utredningen anförda motiveringen
för att revisom inte skulle vara skyldig att till bolagsstämman lämna alla
upplysningar som stämman begär. Det bör inte ankomma på revisom att pröva
frågan om majoriteten på stämman kan antas representera den verkliga majoriteten
i bolaget eller ej. I andra stycket har därför, liksom i de finska och norska
förslagen, upptagits
Prop. 1975:103 437
en
bestämmelse om att revisor är skyldig alt till bolagsstämman lämna alla
upplysningar som stämman begär, om det ej skulle lända till väsentligt förfång
för bolaget. Självfallet innebär denna bestämmelse inte att revisorn skall
avslöja innehållet i handlingar som är sekretessbelagda enligt lag eller annan
författning och vars yppande skulle ådra revisom straffansvar.
Bestämmelsen får inte leda
tUl oriktiga motsatsslut. Revisor är nämligen också upplysningsskyldig i
förhållande till bolagsledningen och vidare gentemot medrevisor och granskare
som avses i 14 §. Upplysningsplikt kan vidare föreligga även efter det
revisors uppdrag upphört, t. ex. så att avgången revisor är skyldig alt ge sin
efterträdare upplysningar. Frågan i vilken utsträckning detla får ske får
överlämnas tiU rättstiUämpningen.
14
§
Enligt
gällande lag har en minoritet som representerar en tiondel av aktiekapitalet
möjlighet att genom länsstyrelse få revisor utsedd med uppdrag antingen att med
övriga revisorer delta i den vanliga revisionen av bolaget eller att granska
viss åtgärd eller vissa räkenskaper. I 1 § andra stycket har införts regler om
rält för en aktieägarminoritet att få revisor förordnad av länsstyrelsen att
med övriga revisorer delta i revisionen. Förevarande paragraf, som
överensstämmer med utredningsförslaget, ersätter den andra i gällande lag
angivna möjligheten för minoriteten, nämligen att få revisor utsedd för
speciellt granskningsuppdrag.
Enligt
första stycket kan aktieägare väcka förslag om särskild granskning av bolagets
förvaltning och räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa ålgärder
eller förhållanden i bolaget. Granskningen har mera karaktär av en extraordinär
åtgärd, som avses skola komma i fråga när det föreligger eller kan misstänkas
föreligga oegentligheter eller andra missförhållanden i bolaget som bör utredas
genom en specialundersökning. För alt markera att det inte är fråga om en
vanlig revision har förfarandet betecknats särskild granskning och den person
som skall ulföra granskningen har i lagtexten kallats för granskare och inte
för revisor.
Förslaget om särskild
granskning skaU enligt andra punkten av stycket framställas på ordinarie
bolagsstämma eller på den stämma där ärendet enligt kallelsen till stämman
skall behandlas. Det får alltså inte tas upp på extra stämma utan att ha varit
angivet i kallelse till denna.
Förslaget
skall ange vad granskningen skall avse. Den kan gälla förvaltningen och
räkenskaperna eller endera under viss förfluten tid. EUer också kan
granskningen avse vissa åtgärder eller förhållanden i bolaget. Härvid är det
tillräckligt med en viss allmän beskrivning av åtgärderna eller förhållandena.
Prop. 1975:103 438
För
att granskning skall komma lUl stånd fordras enligt utredningens förslag att
förslaget på stämman biträds av ägare tUl en tiondel av bolagets samtliga
aktier eUer tiU en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna. Om denna
minoritet har uppnåtts, kan varje aktieägare inom en månad från stämman göra
framställning hos länsstyrelsen om utseende av granskare. Länsstyrelsen skall
ge bolaget och, om granskningen avser viss persons åtgärder, denne tUlfälle att
yttra sig. Framställningen skall bifallas, om ej länsstyrelsen finner alt
rimliga skäl därtUl icke anförts.
För
egen del anser jag det inte lämpligt att det skall ankomma på länsslyrelsen att
avgöra om en begäran om särskild granskning, som framställts av minoritet med
föreskriven storlek, är grundad eller inte. En sådan prövningsrätt för
länsstyrelse finns inte enligt gällande lag och inte heller enligt
bestämmelserna i 1 § andra stycket detta kapitel om utseende av
minoritetsrevisor. Jag förordar att granskning skall komma till stånd, om
förslaget därom har biträtts med'den av utredningen angivna minoriteten och
aktieägare gjort framställning hos länsstyrelsen om utseende av granskare.
Liksom fallet är enligt 1 § andra stycket bör länsstyrelsen ge styrelsen
tillfälle att yllra sig innan granskare utses.
Länsstyrelsen
kan enligt paragrafen förordna en eUer flera granskare. Flera granskare torde
behöva förordnas endast om granskningsuppgiften är omfattande eller särskilt
komplicerad. Länsstyrelsen väljer också vem eller vilka som skall utses till
granskare.
Enligt
andra stycket gäller i fråga om granskare i stor utsträckning samma regler som
beträffande revisorer. Sålunda skall granskare vara myndig, ej i konkurs och,
om ej annat förordnats, här i riket bosalt svensk medborgare. TUl granskare kan
också utses- auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Jävsreglerna för
revisorer är vidare tillämpUga på granskare. Granskare har samma rätt som
revisor enligt 8 § att erhåUa upplysningar och biträde av bolagsledningen,
samma skyldighet och rätt som revisor att närvara vid bolagsstämma och samma
tystnadsplikt. I skadeståndshänseende lyder han också under samma regler som
revisor.
Länsstyrelsen
i Slockholms län upplyser att det ibland har förekommit att företagsledningen
sökt förhindra att minoritetsrevisor utses. Den kan t. ex. ha undanhållit
aktiebok eller bolagsstämmans protokoll. I sådana fall bör det enligt
länsstyrelsen vara möjligt för länsstyrelsen att tillgripa någon form av
tvångsåtgärd, t. ex. vitesförläggande för alt få tillgång till de handlingar
och uppgifter som kan behövas. Med anledning av vad sålunda upplysts vUl jag
erinra om att situationen skall bedömas på samma sätt som om i vanlig ordning
utsedd revisor förvägras tillgång till de handlingar han skall granska. I
sådant fall torde bestämmelserna i 191 § utsökningslagen bli tUlämpUga.
över
granskningen skall enligt tredje stycket yttrande avges till bolagsstämman.
Yttrandet skall tUlhandahållas och sändas tUl aktieägare på
Prop. 1975:103 439
samma
sätt som enligt 9 kap. 9 § fjärde stycket sägs rörande redovisningshandlingar
och revisionsberättelse samt naturligtvis läggas fram på bolagsstämman.
Granskare
har Uksom revisor rätt att få arvode av bolaget.
11
kap. Årsredovisning, koncemredovisning och delårsrapport
Aktiebolagsutredningens
förslag tUl bestämmelser om aktiebolagens årsredovisning upptar i enUghet med
gällande rätt elt komplett regelsystem. Förslaget har i allt väsentligt
godtagits av remissinstanserna. I avsnitt 13.9 har jag redogjort för mitt
ställningslagande att låta en ny bokföringslags bestämmelser om årsbokslut vara
grundläggande också för de uppgifter som skall tas med i aktiebolagens
årsredovisning. I detla kapitel återfinns därför endast sådana särbestämmelser
som är av särskUd vikt för aktiebolag.
Även
fondbörs- och samarbetsutredningarnas förslag tUl särskilda redovisningsbestämmelser
för vissa störte aktiebolag har, utom såvitt avser emissionsprospekt,
inarbetats i förevarande kapitel. På grund härav och med hänsyn till de utvidgade
koncernredovisningsbestämmelser som jag föreslår har kapitlet uppdelats i tre
avsnitt, nämligen Årsredovisning, Koncernredovisning samt Delårsrapport.
De
bestämmelser som aktiebolagsutredningen i fråga om årsredovisningen föreslagit
återfinns sålunda antingen i detta kapitel eller i den kommande
bokföringslagen. Vissa jämkningar föranledda av remisskritik har företagits.
Ett stadgande har emellertid helt uteslutits och det gäller ulredningens
bestämmelse om aktivering av egna aktier, se härtUl vid 7 § fjärde stycket.
I
den nya bokföringslagen kommer att tas upp motsvarigheter tUl följande
bestämmelser i aktiebolagsutredningens förslag.
97 § första stycket. Räkenskapsårets omfattning.
98 § andra och tredje styckena. Definitioner på
omsättningstUlgång, anläggningstUlgång och anskaffningskostnad (-värde).
99 §. Regler om lägsta värdets princip för värdering
av omsättningstUlgångar.
100 § första, andra, tredje och femte styckena.
Värderingsregler för anläggningstUlgångar: Anskaffningsvärdet är i princip
högsta tiUåtna värde. Avskrivningar och nedskrivningar får företas under vissa
betingelser. Uppskrivning av värdet på osäkra eller värdelösa fordringar.
101 § tredjefemte styckena. Värderingsregler för
särskilda slag av tillgångar: goodwUl, organisationskostnader samt kapitalrabatt
och emis-sionskostnader i anslutning till långfristiga lån.
102 och 104 §§. Uppställning av balansräkning och
resultaträkning. Vissa för aktiebolag specifika poster tas dock upp i detta
kapitel.
105
§ punkterna 3, 8 och 11. Upplysning om pensionsåtaganden samt om
värderingsgrunder och ändring däri.
Prop. 1975:103 440
Genom
lagstiftning år 1972, alltså efter det att utredningen avgav sitt förslag, har
i 104 a § aktiebolagslagen införts en hänvisning angående redovisning av vissa
statliga bostadslån och räntelån. Behovet av en sådan bestämmelse bör i stället
övervägas i samband med att ställning tas till den nya bokföringslagen.
1§
Enligt
första stycket skall alla aktiebolag för varje räkenskapsår avge årsredovisning
som består av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse.
Stycket motsvarar 96 § första stycket i aktiebolagsutredningens förslag.
Gällande
lag innehåller i bestämmelsema om bolagsledningens årsredovisning föreskrifter
om särskUd uppgift enligt 101 § 2 mom. andra stycket beträffande antalet
bolaget tUlhöriga aktier i annat bolag. Denna uppgift, som praktiskt taget
endast förekommer i moderbolag, är mot bakgrand av de av mig förordade reglema
om utvidgad koncemredovisning, jfr 11 §, överflödig.
Med hänsyn tUl
bestämmelsema i departementsförslaget om att koncernredovisningshandlingarna i
likhet med andra redovisningshandlingar skall framläggas på bolagsstämma och
även offentliggöras, se 9 kap. 5 § samt 11 kap. 10 § tredje stycket jämfört med
3 §, har jag övervägt att låta begreppet årsredovisning innefatta även
koncernredovisning. Emellertid används redan allmänt i svensk praxis termen
årsredovisning i mer begränsad bemärkelse. Jag har dessutom ansett att det
finns skäl att behålla koncernredovisning som ett fristående begrepp för att
markera dess särställning, så till vida att denna redovisning endast upprättas
i moderbolag,
I
enlighet med rådande praxis har uttrycket resultaträkning ersatt den i gällande
rätt brakade termen vinst- och förlusträkning, som ansetts både klumpig och
inte fullt adekvat.
Andra
stycket, som saknar motsvarighet i aktiebolagsutredningens förslag, innehåller
den grandläggande föreskriften att ulöver bestämmelserna i aktiebolagslagen
skall god redovisningssed samt bestämmelserna i bokföringslagen om årsbokslut
iakttas vid upprättande av årsredovisningen.
2§
I
första stycket föreskrivs att föregående års resultaträkning och
ba-lansrälcning skall tas med i årsredovisningen. Stycket överensstämmer i sak
med 3 § första stycket i fondbörsutredningens och samarbetsutredningens
förslag. Fömtom atl, såsom jag motiverat i avsnitt 13.9, bestämmelserna gjorts
tUlämpliga på alla aktiebolag har lagtexten erhållit en i förhållande till
utredningarnas förslag något ändrad redaktionell utformning.
Prop.
1975:103 441
För
att uppgifterna skaU kunna jämföras med varandra föreskrivs i andra punkten av
stycket att, om ändring under året vidtagits beträffande posters
specificering, motsvarande förändringar skall ske också vid återgivandet av
föregående års resultat- och balansräkning. Enligt utredningamas förslag skulle
därvid, oin särskUda hinder inte möter, de tidigare uppgiftema sammanställas så
att specificeringen i den tidigare årsredovisningen stämmer överens med den
för året tillämpade. Enligt min mening kan kravet på fullständig
överensstämmelse knappast upprätthållas. Såsom försäkringsinspektionen
ifrågasatt upptas därför i departemenlsförslaget en föreskrift om att tidigare
uppgifter skall sammanställas så att man kan jämföra med den ändrade
specificeringen i den nya årsredovisningen.
I vissa situationer torde
emeUertid något absolut krav på omarbetning inte kunna ställas. Medan, såsom
utredningarna framhållit, en ändrad uppställning av balansräkningens poster
endast i undantagsfall ger problem i detta avseende, kan vid exempelvis ändrad
kostnadsredovisning ofta en orimlig arbetsinsats erfordras, om kravet på
jämförbar-het i resultaträkningen ovillkorligen skulle upprätthållas. Med
hänsyn främst till sådana fall föreskrivs därför i enlighet med utredningarnas
förslag att omarbetning skall göras endast om särskilda hinder inte möter. I
redovisningshandungen bör, om av särskilda skäl omarbetning inte varit möjlig,
lätapligen anges för vUka poster jämförbarhet inte föreUgger. Någon uttrycklig
lagregel härom fordras knappast.
I
enlighet med önskemål som framförts av några remissinstanser bör, såsom jag
framhållit i avsnitt 13.9, väsentiiga förändringar meUan åren i resultat- och
balansräkning såväl med avseende på posters specificering som eljest särskUt
kommenteras i årsredovisningen. En föreskrift av denna innebörd upptas i 8 §
första stycket 9.
Departementsförslaget
innebär bl. a. att föregående års fastställda resultat- och balansräkning
skall redovisas i oförändrat skick, bortsett från eventuellt ändrad specificering.
Detta medför såsom utredningarna påpekat, att förändring i koncernens
(företagets) sammansättning, t. ex. en under året skedd försäljning av
dotterbolag, inte får föranleda att det avyttrade företaget utesluts från
tidigare års redovisning. Visserligen kommer i detta fall vissa poster i
resultaträkningen inte att bli fuUt jämförbara, men den från
resultatberäkmngssynpunkt kanske viktigaste uppgiften, nämligen resultatet
efter avskrivningar och efter finansiella intäkter och kostnader, blir så
långt det är möjligt jämförbar.
Vid fusion meUan två
företag bör, såsom KF'påpekat, vid tUlämpning av bestämmelsen båda företagens
siffror kunna slås samman i jämförelsesiffrorna. Detta är emellertid ett
förfarande som närmare bör belysas genom upplysning enligt 8 § första stycket
9.
Uppgifter
från de tidigare redovisningshandlingarna kan skrivas in i den aktuella
handlingen. Detta bör ske i särskilt rabricerad kolumn.
Prop. 1975:103 442
Enligt
min mening finns det dock inte något hinder för alt mindre företag med en
begränsad krets intressenter av aktieägare, anställda, borgenärer eller andra
fogar en avskrift av de tidigare redovisningshandlingarna lill årets
redovisning. Detta gäller särskUt om några förändringar inte har vidtagits
mellan åren, eftersom förfaringssättet i så fall inte i påtaglig grad försvårar
läsbarheten.
Andra
stycket motsvarar 96 § andra stycket i aktiebolagsutredningens förslag och
överensstämmer med gällande rätt. I stycket föreskrivs dels att
årsredovisningen skall underskrivas av samtliga styrelseledamöter och
verkställande direktör, dels att, om avvikande mening antecknats till
styrelsens protokoll, yttrande därom skall fogas tUl redovisningen.
Bestämmelserna
i paragrafen äger motsvarande tillämpning i fråga om koncernredovisning, se 11
§ första stycket.
3§
Första
stycket, som överensstämmer med 96 § tredje stycket i aktiebolagsutredningens
förslag, upptar föreskrift om att redovisningshandlingarna skall lämnas till
revisorema minst en månad före ordinarie bolagsstämma. Bestämmelsen garanterar
sålunda revisorerna en viss minimitid för avslutandet av revisionen.
Andra
stycket överensstämmer med 108 § i aktiebolagsutredningens förslag. Stycket
innebär att årsredovisningen och revisionsberättelsen blir offentliga genom att
de skall sändas in tUl registreringsmyndigheten senast en månad efter det att
balansräkningen och resultaträkningen blivit fastställda. Samtidigt skall
uppgift lämnas om bolagsstämmans beslut beträffande bolagets vinst eUer
förlust.
Bestämmelsema
i paragrafen äger enligt 10 § tredje stycket motsvarande tiUämpning på
koncemredovisning och koncernrevisionsberättelse.
4§
Paragrafen
innehåller särskUda bestämmelser om värdering av anläggningstUlgångar.
I
första stycket, som motsvarar 100 § fjärde stycket i aktiebolagsutredningens
förslag, upptas beslämmelser om uppskrivning av värdet på anläggningstUlgångar.
Jag har i avsnitt 13.9 utförligt redovisat mina överväganden i denna fråga.
Enligt stycket gäller som föratsättningar för att uppskrivning skall kunna ske,
å ena sidan att tillgången har ett bestående väsentligt övervärde i förhållande
till tidigare bokfört värde, och å andra sidan att det belopp varmed
uppskrivning sker används på visst sätt.
Som
generellt tak för uppskrivningen gäller alt tUlgången får tas upp till högst
det nya bestående värdet. I likhet med gällande rätt och utredningsförslaget
får emellertid fast egendom inte skrivas upp över gäl-
Prop. 1975:103 443
lande
taxeringsvärde. Med hänsyn till sitt syfte bör, såsom aktiebolagsutredningen
påpekat, sistnämnda regel tUlämpas så att bolag med flera fasligheter inte får
skriva upp fastigheternas sammanlagda redovisade värde utöver motsvarande
sammanlagda taxeringsvärde.
Genom
lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom genomfördes en utvidgning av
fastighetsbegreppet, varigenom tUl detta hänförts betydande tillgångar som
inte fastighetstaxeras, bl. a. s. k. industritillbehör. De under år 1973
beslutade nya reglema för allmän fastighetstaxering (prop. 1973:162, SKU 1973:
70, rskr 1973: 391, SFS 1973: 1099) innebär bl. a. att industrilUlbehör
undantas från skattepUkt. Mot bakgrand härav klargörs i stycket, som har en
motsvarighet i aktiebolagsutredningens förslag, att uppskrivningens
begränsning tUl taxeringsvärdet endasl skall gälla den del av den fasta
egendomen, som faktiskt är föremål för taxering.
Uppskrivningsbelopp kan
enligt punkten 1 disponeras tUl erforderUg nedskrivning av värdet på andra
anläggningstiUgångar, om särskUda skäl finns för en sådan utjämning.
Departementsförslaget innebär härvidlag en skärpning i förhållande till
gällande rätt och aktiebolagsutredningens förslag. Jag har i avsnitt 13.9
påtalat de risker för missbrak som är förknippade med möjligheten att låta en
nedskrivning kompenseras av uppskrivning. Genom kravet på särskUda skäl markeras
alt utjämningsrälten endast bör förekomma undantagsvis. SärskUda skäl kan
enligt min mening anses föreUgga vid oföratsedda kraftiga förändringar i fråga
om olika tillgångars användning och värde. UtveckUngen på det tekniska området
kan exempelvis ha medfört en radikal värdeminskning av en anläggningstUlgång.
Värdeutjämningar kan ocksä få aktualitet vid en omfattande omläggning av
företagets verksamhet varvid vissa tillgångar får ett ökat och andra ett
minskat värde.
I
lagtexten talas om att nedskrivning skall ske på "andra anläggningstUlgångar".
Detta innebär inle att utjämningsrätten begränsas tUl att avse endast andra
balansposter under mbriken anläggningstillgångar i balansräkningen. Utjämning
kan ske också mellan individuella tUlgångar inom samma kollektiva balanspost.
Så kan t. ex. uppskrivning av en fastighet ske mot nedskrivning av annan
fastighet eller, såsom jag nämnt i avsnitt 13.9, värdeminskning och
värdestegring på olika aktieposter utjämnas mot varandra.
För
att nedskrivningsrätten inte skall kunna missbrukas tUl att skapa utdelningsbar
vinst föreskrivs att nedskrivningen skall vara erforderlig. Situationen måste
alltså vara den att nedskrivningen under alla omständigheter måste företas
oberoende av om utjänming kan ske. Vidare följer av regeln att nedskrivningen
inte får göras större än vad som erfordras. En nedskrivning av en tillgång
under dess realisationsvärde kan sålunda inte ske eftersom en sådan
nedskrivning inle är "erforderlig".
Prop. 1975:103 444
Nedskrivning
som ett led i en frivUlig konsolideringssträvan är heUer inte av den natur att
utjämning kan ske med uppskrivningsbelopp.
Eftersom
uppskrivningen inte får användas tUl vinstutdelning får den inte redovisas över
resultaträkningen. När uppskrivningen används för erforderlig nedskrivning av
annan anläggningstillgång, bokförs sålunda upp- och nedskrivningen direkt på
resp. tUlgångskonton. Redogörelse för förfarandet skall emellertid lämnas
enligt regeln i 8 § första stycket 8. Eftersom nedskrivningen måste vara
erforderlig, måste den vara genomförd i bokslutet och årsredovisningen.
I
punkten 2 i första stycket anges att uppskrivningsbelopp kan användas för
fondemission.
Det
bör observeras att fondemissionen inte kan redovisas som ökning av aktiekapitalet
förrän den både beslutals och blivit registrerad. För detta fall förekommer i
praxis två allernaliva förfaranden, som båda kan anses acceptabla. Vid det ena
framläggs och fastställs balansräkningen utan att uppskrivningen verkställts.
Uppskrivningen, som beslutats av bolagsstämman, bokförs samtidigt med
fondemissionen efter dess registrering. Enligt det andra alternativet framläggs
balansräkningen med uppskrivningen företagen och motsvarande belopp upptaget
bland bundet eget kapital, varvid enligt nuvarande praxis beloppet där
betecknas "Föreslagen fondemission" e. d. Enligt
departementsförslaget, som överensstämmer med utredningens, är den lämpliga
benämningen "Uppskrivningsfond", jfr 7 § andra stycket. Styrelsen
upptar i detta fall i samma årsredovisning förslag till uppskrivning och tUl
fondemission.
En
nyhet i förhållande tiU gäUande rätt är att uppskrivningsbeloppet inle
omedelbart behöver användas tUl endera av de två tidigare medgivna
dispositionema. I punkten 3 i första stycket föreskrivs i enlighet med
utredningens förslag att beloppet kan avsättas till en uppskrivningsfond, som
senare får tas i anspråk för något av de under punkterna 1 och 2 angivna
ändamålen. Uppskrivnmgsfonden tUlhör sålunda bolagets bundna egna kapital, jfr
7 § andra stycket.
Andra
stycket, som avser värdering vid ömsesidigt aktieinnehav inom koncern,
överensstämmer med 101 § andra stycket i aktiebolagsutredningens förslag.
I
avsikt att förhindra att ett bolags balansräkning upptar värdet av egna aktier
indirekt via värdet av aktier i dotterbolag, som äger aktier i moderbolaget,
innehåller gällande lag en reduktionsregel för värderingen av aktierna i
sådana dotterbolag. Regeln är ganska invecklad och det har påpekats, att den
inte i alla situationer ger det egentiigen önskade resultatet. I
departementsförslaget har motsvarande regel utformats så att de nämnda
ölägenheterna torde bli undanröjda. Vid värdering av moderbolags aktier i
dotterbolag skall aktier som dotterbolaget innehar i moderbolaget sålunda
enligt stycket inte anses ha något värde. Ett exempel kan åskådliggöra regelns
innebörd.
Prop.
1975:103 445
Totala
värdei av ett dotterbolag beräknas, utan hänsyn tUl alt en del av
dotterbolagets tillgångar utgörs av aktier i moderbolaget, till 200 000 kr. I
denna värdermg ingår moderbolagsaktierna med 50 000 kr. Om moderbolaget äger 70
% av aktiema i dotterbolaget, utgör högsta tUlåtna värde på
dotterbolagsaktierna i moderbolagets balansräkning 105 000 kr., dvs. 70 % av
(200 000 50 000 =) 150 000 kr.
Att
motsvarande reduktion skall vidtas av värdet på aktiema i etl dotterbolag, om
ett dotterbolag till detla äger aktier i moderbolaget (det värderande bolaget),
följer av grunderna för bestämmelsen. Regeln skall också tillämpas vid
värdering av t. ex. andelar i handelsbolag, som äger aktier i bolaget, om
bolagets andel i handelsbolaget är så stor, att handelsbolaget utgör ett
dotterföretag.
Avslutningsvis
bör påpekas att bestämmelsema i stycket har begränsad betydelse, eftersom
dotterföretag bara under kortare tid får äga aktier i moderbolag, se 7 kap. 1
§.
5§
I
inledningen tUl detla kapitel anges att i den nya bokföringslagen kommer att
upptas scheman för uppställning av resultaträkning och balansräkning.
Resultaträkningen skall enligt schemat uppstäUas enligt den s. k. staffelformen
eller rapportformen, innebärande att resultatet framkommer stegvis.
Staffelformen har den fördelen att den på elt lätt-tillgängligt sätt klargör
hur resultatet framkommit. Följande princip-exempel på staffelformen kan
anföras.
1 000
000
-800 000
or
200 000
- 60 000
140 000
3 000
10 000
13 000
-25 000
- 12 000
128 000
- 68 000
Omsättning
Tillverknings-
och försäljningskostnader
Rörelseresultat
före avskrivningar och räntor Avskrivningar på maskiner
Utdelningar
Ränteintäkter
Räntekostnader
Resultat
före skatt
Skatt
Årets
nettovinst 60 000
Det
bör tUläggas att aktiebolagsutredningen inte funnit tiden mogen för att föreslå
särskilda regler om uppställningsformen för resultaträkningen.
Bokföringsskyldig
med obetydlig rörelse torde, såsom bokförmgsut-
Prop. 1975:103 446
redningen
förordat, i bokföringslagen böra ges rätt att, i vart fall under en
övergångstid använda andra än de anvisade uppställningsformerna. I fråga om
aktiebolag anser jag emellertid att det bör klart utsägas att det är endast
undantagsvis som avvikelse från dessa scheman bör förekomma. I första stycket
stadgas sålunda att avvikelse från de i bokföringslagen anvisade
uppställningsformerna får göras om särskUda skäl föreligger med hänsyn tUl
bolagets förhållanden eller andra omständigheter under föralsättning att
avvikelsen är förenlig med god redovisningssed.
Hänvisningen
tiU god redovisningssed innebär bl. a. att en vidareutveckling i praxis
beträffande uppställningen av schema för resultat-och balansräkning
underlättas. I fråga om balansräkningen innebär avvikelserätten naturligtvis
också att hänsyn kan tas tUl branschspe-cifUca behov och önskemål.
I
enlighet med rådande praxis torde den s. k. materialitetsprin-cipen kunna
accepteras. Deima princip innebär att vid uppgörande av
redovisningshandlingarna inte väsentliga poster slås samman med andra poster.
Vid bedömningen av vad som är oväsentliga poster är det inte bara postens
relativa storlek som bör beaktas. Också i sig små poster kan med hänsyn tiU
förhåUandena ha sådan principiell eller potentiell betydelse att de bör tas upp
särskilt.
I
andra stycket föreskrivs att av bolaget ägda andelar i företag som inte är
aktiebolag, t. ex. andelar i ekonomiska föreningar, handelsbolag eller
kommanditbolag, vid uppställning av resultat- och balansräkning samt vid
specificering enligt 8 § skall jämställas med av bolaget ägda aktier.
Bestämmelsen, som motsvarar 98 § fjärde stycket i aktiebolagsutredningens
förslag, innebär ingen ändring i förhållande till gällande lag.
I
enlighet med de överväganden jag redovisat i avsnitt 13.9 föreskrivs i tredje
stycket att större aktiebolag, dvs. sådana bolag som enligt 10 kap. 3 § andra
stycket är skyldiga alt anlita auktoriserad revisor, skall redovisa storlek och
förändring av lagerreserv särskUt.
Jag
vill tillägga, att eftersom skyldigheten att anlita auktoriserad revisor
inträder först under räkenskapsåret efter det att i 10 kap. 3 § andra stycket
angivna storlekskriterier uppfyllts, den utvidgade redovisningsskyldigheten
för större bolag skall iakttas första gången i årsredovisningen för det
räkenskapsår, varander den auktoriserade revisorn skall utses.
Lagerteserven
kan i balansräkningen tas upp som särskUd huvudgrupp under avsnittet skulder
och eget kapital. Reserven kan också tas upp som en öppet redovisad avdragspost
vid balansposten för varulagret, ökning eller minskning av sådan reserv skall i
resultaträkningen tas upp som bokslutsdisposition.
Lagerteserven
kan, som jag tidigare nämnt, beskrivas som skillnaden mellan lagrets
brattovärde och dess bokförda värde. Brattovärdet
Prop. 1975:103 447
skulle
enligt aktiebolagsutredningens förslag vara det värde som var lägst av
vamlagrets anskaffningsvärde och dess verkUga värde, vilket senare värde i
princip skulle vara nettoförsäljningsvärdet. Fondbörsutredningen har
föreslagit att brattovärdet altemativt skall kunna beräknas med utgångspunkt i
skattelagstiftningens bestämmelser. Detta innebär att bratlovärdet är det
lägsta av anskaffningsvärdet och återanskaffningsvärdet med avdrag för
inkurans. Även bokföringsutredningen vill ge företagen möjlighet att använda
annan metod för att bestämma det lägsta värdet. Jag ansluter mig tiU den
uppfattningen som dessa senare båda utredningar har gett uttryck för. Närmare
bestämmelser rörande värderingsmetoden kommer att tas in i den nya
bokföringslagen. Självfallet bör företaget ange vUken värderingsmetod som
tUlämpas. Bestämmelse härom bör emellertid tas in i bokföringslagen.
6§
Paragrafen
innehåller för aktiebolag erforderliga särbestämmelser i fråga om innehåUet i
resultaträkningen.
Resultaträkningens
syfte är att utvisa resultatet, dvs. nettovmsten eller förlusten under
räkenskapsåret, samt att belysa hur denna vinst eller förlust uppkommit.
Jag
finner det angeläget att i detta sammanhang beröra innebörden av begreppet
nettovinst, som skall vara den avslutande posten i resul-taträknmgen.
Resonemanget i det följande gäller generellt i fråga om resultatet, dvs. också
förlust.
Enligt
svensk praxis förstås med nettovinst vad som utan ytterligare avdrag kan
tillföras eget, beskattat kapital och stå tUl förfogande för vinstutdelning, i
förekommande fall efter avdrag för täckning av balanserad förlust och
avsättningar tUl bundna fonder. Enligt denna praxis skall sålunda t. ex.
avsättning till investeringsfond redovisas såsom kostnad, vid staffelform
upptagen såsom bokslutsdisposition, eftersom den inte tUlförs det beskattade
egna kapitalet. Denna redovisning är också motiverad dels därav alt
avsättningen senare i normala fall kommer att tas i anspråk för att bära
kostnader för bolaget, t. ex. avskrivningar på nya anläggningstillgångar (om
avsättningen inte redovisas som kostnad, skuUe dessa avskrivningar över huvud
taget aldrig belasta bolagets resultat), dels därav att avsättningen påverkar
den skattekostnad som upptas i avsältningsårets resultaträkning.
Enligt
aktiebolagsutredningen är praxis i de övriga nordiska länderna mera oenhetiig
i fråga om gränsdragningen mellan kostnad och vinst-disposition. Det förekommer
där ofta att i vinstdispositionen ingår avsättning till investeringsfond samt
sådana ur svensk synpunkt uppenbara kostnadsbelopp som tantiem tUl styrelsen,
skatt på årets vinst, avsättning till pensionskassa eller sociala fonder etc.
Utredningarna i
29 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 448
de
nordiska länderna har dock enats om ett nettovinstbegrepp som ansluter tUl
svensk praxis.
Aktiebolagsutredningen
har funnit det vara av stor vikt att en nordisk enhetlighet uppnåtts i fråga
om just nettovinstbegreppet. Jag dCr lar denna uppfattning. Det kan vid
bristande enhetiighet inträffa att av två nordiska bolag med identiskt lika
förhåUanden det ena systematiskt visar högre årsnellovinsler än det andra
genom att det förra som vinstdisposition upptar belopp som det senare redovisar
som kostnad. Detta kan leda tiU misstag i det praktiska bedömandet av företag.
Laglekniskt har förenhetiigandet av nettovinstbegreppet betydelse genom att
vissa lagregler ulgår från nettovinsten, såsom reglerna om vinstutdelning i 12
kap. 2 och 3 §§. Dessutom vinns en klar förenkling vid upprättandet av
koncernredovisning för moderbolag med dotterbolag i annat nordiskt land.
För
egen del anser jag alt det i praxis använda nettovinstbegreppet är väl avvägt.
I likhet med aktiebolagsutredningen och de andra nordiska utredningama finner
jag, även om advokatsamfundet, ansett det önskvärt, att någon definition i
lagtext av begreppet nettovinst inte bör göras. Detta sammanhänger med följande
förhåUanden.
En
särskild redovisningspraxis avseende extraordinära poster påverkar också frågan
om vinstbegreppels avgränsning. Det är främst fråga om att vissa störte poster
av extraordinär natur typexemplet är realisationsvinster på avyttrade
anläggningstUlgångar inte tas med i resultaträkningen utan förs direkt till
eget kapital, eller att en sådan post väl las med i resultaträkningen men att
dess inverkan på den däri redovisade nettovinsten neutraliseras genom att såsom
"kostnad" redovisas en motsvarande överföring till eget kapital. Man
talar här om avsteg, som kan gälla både intäkter och kostnader, från kongruensprincipen.
Denna princip utgör en regel för den formeUa resultatredovisningen, som brukar
uttryckas på följande sätt: Summan av- de i resp. års resultaträkningar
redovisade nettoresultaten = totahresultatet under företagets hela livstid.
Motivet
för avsteg från kongmensprincipen är att det skulle minska jämförbarheten
mellan olika års resultat i bolaget, om den extraordinära posten fick ingå i
resultatet. God redovisningssed torde kräva som föralsättning för ett avsteg,
att det är fråga om en post som saknar direkt sammanhang med räkenskapsårets
rörelse och samtidigt är av sådan storlek, att den kan ge felaktig uppfattning
om årsresultatet.
Något
direkt förbud mot avsteg från kongraensprincipen har inte föreslagils av
aktiebolagsutredningen och bör inte heller enligt min mening uppställas. A
andra sidan anser, jag inte, såsom näringslivet yrkat, att i lagtext bör
skrivas in att avsteg från den nänrnda principen är tillåtna. Det måste
nämligen understrykas att sådana avsteg fär förekomma endast i särskilda
undantagsfall, när det kan anses tillåtUgt enligt god redovisningssed. Den i 8
§ första stycket 3 föreskrivna specifUia-
Prop. 1975:103 449
tionen
av ändring i det egna kapitalet medför att det belopp avsteget omfattar kan
utläsas ur årsredovisningen.
Det
är vidare enligt min mening uppenbart att det materiella utfallet av reglerna i
12 kap. 24 §§ i princip inte får påverkas av att ett bolag gör avsteg från
kongruensprincipen. När det i dessa paragrafer talas om nettovinst avses den
nettovinst för räkenskapsåret som skall redovisas när inget avsteg görs från
kongruensprincipen. Hur stor denna nettovinst är måste med full klarhet
utvisas i redovisningen, vilket kan ske genom uppgift därom vid posten
nettovinst i balansräkningen.
Jag
övergår härefter till atl närmare kommentera 6 §.
I första stycket upptas
den från 5 § i fondbörsutredningens och samarbetsutredningens förslag hämtade
bestämmelsen att bruttoomsättningssumma skall upptas i resultaträkningen.
Enligt vad jag redovisat i avsnitt 13.9 gäUer denna redovisningsplikt aUa
aktiebolag. Dispens från kravet kan emellertid medges, om synnerliga skäl
föreligger. Såsom jag tidigare anfört kan besvärande konkurrenssituationer i
specieUa, fall medföra befrielse från kravet, om det rör sig om ett mindre
företag. Dispens kan vidare komma i fråga beträffande företag inom försvars-,
industrin.
I
andra stycket upptas bestämmelse om att resultatet av varandra väsentligen
oberoende' rörelsegrenar skall redovisas särskilt. Bestämmelsen som motiverats
i avsnitt 13.9 överensstämmer med gällande lag utom på den viktiga punkten att
uppgiflsskyldighelen. inte kan modifieras genom åberopande av skada för
bolaget. Det resultat som skall visas är bratloresultalel före avskrivningar,
dvs. i princip omsättningen minskad med tUlverknings- och
försäljningskostnader. Inget hindrar naturligtvis en längre gående uppspaltning
av resultatet om företagets avskrivningsunderlag och -metoder ger elt rättvisande
utrymme härför.
I
tredje stycket föreskrivs atf utdelning på aktier i dotterbolag skall upptas
som särskild intäktspost. Detta specifikationskrav är hämtat från 104 § i
aktiebolagsutredningens förslag.
Liksom
tidigare gäller, alt utdelningen på aktier i dotterbolag kan redovisas antingen
"på kassabasis", dvs. upptas som intäkt det år utdelningen förfaUer
tiU betalning, eller genom antecipation, varvid utdelningen från dotterbolag
för visst år tas in i moderbolagets resultaträkning för samma år. Förutsättningen
för sistnämnda förfarande är dock att vid den tidpunkt då balansräkningen
fastställs för moderbolaget vinstutdelning beslutats eller i varje faU
årsredovisning för dotterbolaget föreligger, upplagande förslag om
vinstutdelning, och dessutom moderbolaget är i stånd att besluta över
vinstutdelning från dotterbolaget.
I
gällande lag uppställs vidare krav på separat redovisning av räntor från och
tiU dotterbolag. I förenklingssyfte har detta krav fått utgå i
aktiebolagsutredningens förslag. Jag biträder att så sker. Erfarenhetema
Prop.
1975:103 450
av
den gällande lagen tyder på att sådan särredovisning i allmänhet saknat
intresse. Av god redovisningssed följer emellertid att separat redovisning av
sådana räntor eller redogörelse i not till resultaträkningen bör lämnas, om
deras belopp är onormalt stort för året eller av annan anledning av större
betydelse.
7 §
I
paragrafen upptas erforderliga särbestämmelser om balansräkningen.
Bestämmelserna i förstatredje styckena är hämtade från 102 § 1
aktiebolagsutredningens förslag.
I första stycket klargörs
att i överensstämmelse med gällande räll aktier i dotterbolag skall redovisas
separat från andra bolaget tiUhöriga aktier. Det är, såsom jag nämnt i avsnitt
13.10, ett led i koncemredovisningen att så sker. Dessa aktier är att hänföra
tUl anläggningstUlgångar. Bestämmelser om specifikation av
aktieinnehavet upptas i
8 § första stycket 1.
Första stycket stadgar
vidare i överensstämmelse med gällande rätt att fordringar på icke fullgjorda inbetalningar
på tecknade aktier skall tas upp som särskild huvudgmpp på balansräkningens
tUlgångssida. Posten är närmast att anse som en motpost tUl det på andra sidan
upptagna egna kapitalet.
I aktiebolagsutredningens
förslag upptogs under sistnämnda huvudgrupp också en särskUd post för egna
aktier. Som närmare redovisas vid fjärde stycket har jag inte funnit skäl
tillåta balansering av egna aktier. Den föreslagna särskilda posten har därför
utgått i departementsförslaget.
Andra stycket anger att
aktiebolags eget kapital uppdelas i bundet eget kapital och fritt eget kapital
eller ansamlad förlust. Med bundet eget kapital förstås sådana delar av det
egna kapitalet som inte kan tas i anspråk för vinstutdelning. Liksom enligt
gällande rätt upptas härunder aktiekapital och reservfond. Därjämte räknas
hit, såsom jag nämnt vid 4 § första stycket 3, uppskrivningsfond. Med fritt
eget kapital förstås vad som enligt gällande rätt benämns vinst enligt balansräkningen,
dvs. fria fonder, balanserad vinst samt räkenskapsårets vinst.
I gällande rätt upptar
balansschemat, till följd av principerna för den dubbla bokföringen, på
tiUgångssidan en grapp avseende "förlust på bolagets verksamhet"
uppdelad i "balanserad förlust" och "nettoförlust för
räkenskapsåret". Att förlust tas upp som tillgång måste vara svårförståeligt
för läsare utan mera ingående bokföringskunskaper. I enUghet med
aktiebolagsutredningens förslag föreskrivs därför i andra stycket att
förlustposterna skall ingå under fritt eget kapital och tas upp som avdragsposter
(negativa poster).
Tredje
stycket upptar den av aktiebolagsutredningen föreslagna ny-
Prop.
1975:103 451
heten
i förhåUande till gällande rätt att antalet aktier och akties nomineUa belopp
skall specificeras vid aktiekapitalsposten.
Genom upplysning i detta
hänseende tiUgodoses ett av många känt behov av att kunna omräkna vissa
nyckeltal till belopp per aktie, t. ex. nettovinst per aktie eller eget kapital
per aktie. Behov av att kunna se vilken bråkdel av bolaget en aktie
representerar torde också uppkomma därigenom att i departementsförslaget inte
uppstäUls någon undre gräns för akties nominella belopp. Detla kan nämligen
leda till stora skillnader meUan bolagen i fråga om aktiernas nomuieUa värde.
Om ytterUgare specifikation av aktiekapitalet i vissa fall föreskrivs i 8 §
första stycket 2.
I
fjärde stycket, som motsvarar 101 § första stycket första punkten i
aktiebolagsutredningens förslag behandlas redovisningen av egna aktier.
Aktiebolagsutredningen.
Utredningen anser att egna aktier i princip inte bör få upptas till något
värde, eftersom de inte representerar någon egentlig tillgång utöver vad som
annars redovisas i bolaget. I utredningsförslaget görs emellertid undanlag
från denna huvudregel genom att i andra punkten av 101 § första stycket stadgas
att bolag, som förvärvat egna aktier under något av de två senaste
räkenskapsåren, får ta upp aktierna tUl högst anskaffningskostnaden. Härigenom
kan bolaget enligt utredningen slippa att först bortslcriva aktierna och sedan
redovisa en realisationsvinst svarande mot hela försäljningsintäkten. För att
förhindra olämplig redovisning föreslog utredningen, som angetts vid första
stycket denna paragraf, att egna aktier skulle hänföras tUl en särskild
tUlgångsgrapp i balansräkningen. Såsom jag angett vid 4 § andra stycket,
skall vid värdering av moderbolags aktier i dotterbolag aktier som
dotterbolaget innehar i moderbolaget inte anses ha något värde. Utredningen har
inte ansett lämpligt att indirekt innehavda egna aktier ens under en kortare övergångstid
medräknas med något värde. Vid det indirekta innehavet saknar man nämligen
enligt utredningen det skydd i form av full insyn genom balansräkningens
specifikation, som väsentligt bidrar tUl att undantaget ansetts kunna medges
för direkt innehavda egna aktier.
Remissyttrandena.
Riksskatteverket och bokföringsutredningen motsätter sig förslaget att egna
aktier under en kortare tid kan redovisas som tUlgång. Bokföringsutredningen
pekar på att den föreslagna regeln kan ge utrymme för transaktioner meUan
bolaget och större aktieägare, transaktioner som bygger på alltför optimistiska
bedömningar atl senare avveckla aktieinnehavet utan förlust. Näringslivet
tUlstyrker förslaget men anser att reglerna om värdering av egna aktier också
bör gälla beträffande dotterbolags innehav av aktier i moderbolag. Utredningens
betänkligheter om bristande insyn kan enligt näringsUvet lätt undanröjas genom
krav på att ifrågavarande innehav skall uttryckligen specificeras såväl i
dotterbolagets balansräkning som i moderbolagets
Prop. 1975:103 452
förvaltningsberättelse
eUer på annan lämpUg plats i dess årsredovisning.
Föredraganden.
Jag har tidigare (se avsnitt 13.4) redovisat min inställning att bolag inte
bör få förvärva egna aktier, men att undantag från förbudet kan göras i vissa
situationer. Bolag som förvärvat egna aktier måste dock avyttra dessa, i
princip så snart det kan ske utan förlust. Det är, som ulredningen påpekar,
uppenbarligen så att ett bolags egna aktier inte utgör någon tUlgång för
bolaget, eftersom övriga tUlgångar återspeglas i aktierna. Jag kan inte finna
något skäl för att något som inte är en tUlgång för bolaget trots detta skall
få redovisas som en tUlgång. Jag kan således inte biträda utredningens förslag
i denna del. I enlighet härmed anges i stycket att egna aktier skall med
angivande av nomineUa beloppet tas upp som tUlgång utan värde. Med den
ståndptmkt jag intagit får den av näringslivet föreslagna utvidgningen i fråga
om indirekt aktieinnehav ingen aktualitet.
Femte
stycket motsvarar 101 § sjätte stycket i aktiebolagsutredningens förslag.
Liksom i gällande lag förbjuds aktivering av utgifter för bolagsbUdning och
för ökning av aktiekapitalet. Grunden för att dessa utgifter omedelbart skall
avföras såsom kostnader är att ifrågavarande åtgärder inte i och för sig kan
anses komma den ekonomiska verksamheten under kommande år tUl godo.
I
stycket förbjuds också aktivering av utgifter för bolagets löpande förvaltning.
Detta motsvarar gäUande lag.
Jag
vill i anslutning till stadgandet i femte stycket anmärka att i 101 §
aktiebolagsutredningens förslag har i överensstämmelse med gällande rätt
upptagits bestämmelser om värdering och om viss avskrivningstid avseende
övertagen goodwfill, s. k. organisationskostnader dvs. kostnader för teknisk
hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift, marknadsundersökningar o.
1., samt kapitalrabatter och emissionskostnader. Bokföringsutredningen har inte
ansett särskilda regler för sådana tUlgångar behövliga i bokföringslagen. Som
motiv härför anges att det framgår av schemat för balansräkningen att
tiUgångarna är balansgUla, att huvudreglerna om avskrivning och nedskrivning
ger erforderlig ledning i värderingshänseende samt att det av tUlgångamas
natur följer att avskrivningen bör ske förhållandevis snabbt. I annat
sammanhang får övervägas huruvida i bokföringslagen bör intas regler för här
nämnda särskilda tillgångar av den innebörd aktiebolagsutredningen föreslagit.
Bestämmelserna
i sjätte stycket, som med ändrad redaktionell utformning hämtats från 103 §
första och tredje stycket i aktiebolagsutredningens förslag, reglerar den för
koncernförhållanden viktiga specifikationsskyldigheten i fråga om bl. a.
inbördes fordrings- och skuldförhållanden.
I
första punkten av stycket anges att om i fordrings- eller skuldpost enligt
balansräkningen upptagits fordringar och skulder tUl dotterföretag, beloppen
skall anges särskilt. I förhållande tUl gällande rätt innebär detta
Prop.
1975:103 453
en
utvidgad upplysningsplikt, efiersom inte endast sammanlagda beloppet av
överskjutande fordran eUer skuld skall anges utan för varje särskilt slag av
fordringar eller skulder skall anges vad som därav avser dotterföretag. I
praxis har också på senare tid upplysningskravet uppfyllts på det sätt som
föreskrivs i departementsförslaget.
Uppgiften
kan enligt förevarande punkt lämnas inom linjen. Delta innebär att
redovisningen för t. ex. elt visst slag av fordran kan få antingen den i
praxis vanligaste formen:
Växelfordringar
hos dotterbolag 20 000
Andra
växelfordringar 80 000
eller
följande utseende:
Växelfordringar
(varav hos dotterbolag 20 000) 100 000
I
styckets första punkt upptas vidare samma krav på särredovisning av fordringar
hos eller skulder tiU moderbolag. Bestämmelsen riktar sig naturligen tUl sådana
dotterföretag som drivs i aktiebolagsform. Sådan redovisningsskyldighet
föreligger inte enligt gällande rätt. Mellanhavanden med moderbolaget utgör
emellertid erfarenhetsmässigt ofta betydande belopp i ett dotterbolags
balansräkningar och jag har funnit att upplysning härom kan vara av stor vikt
för en läsares förståelse av ett sådant bolags finansieringsförhållanden. Ett
bolag, som samtidigt är moder- och dotterbolag, skall var för sig visa
mellanhavanden med dotterföretag och sådana med moderbolag.
Vid
tiUämpningen av reglerna bör i förekommande fall med moderbolag jämslällas elt
sådant bolags moderbolag etc. ("mormor", "mormorsmor").
Att dotterdotterföretag etc. räknas som dotterföretag föreskrivs i 1 kap. 2 §
första stycket.
I
andra punkten av sjätte stycket upptas samma regler om separat redovisning av
panter och därmed jämförliga säkerheter samt ansvarsförbindelser som i första
punkten stadgas i fråga om fordringar och skulder. Med pant avses givetvis
alla sådana säkerheter som tas upp i balansräkningen under denna rubrik.
Föratom handpanter avses sålunda bl. a. inteckningshandlingar av olika slag.
Uttrycket "med pant jämförliga säkerheter" innebär en utvidgning i
förhåUande tUl gäUande rätts bestämmelser om vad som skall särskUt visas i balansräkningen.
Det har tUlkommit främst med tanke på äganderättsförbehåll tUl tillgångar som
köpts på avbetalning eller annars på kredit. Det får nämligen anses stå i
överensstämmelse med god redovisningssed att ett bolag som inköpt och fått
leverans av tillgångar med äganderättsförbehåU också tar upp dessa i sin
balansräkning. Förekommer sådan försäljning mellan t. éx. moderbolag och
dotterförelag, bör naturligen särskUd upplysning lämnas också om detta
förhållande.
Prop. 1975:103 454
Enligt
aktiebolagsutredningens förslag tUlkom också etl krav på redovisning av panter
och ansvarsförbindelser ställda för aktieägare, styrelseledamot och
verkställande direktör. Efter 1973 års lagstiftning råder i princip förbud mot
att ställa säkerhet för dessa personers räkning med möjlighet dock tUl
dispens. Genom 1973 års lagstiftning har införts särskUd uppgiflsskyldighel
rörande lån lämnade efler dispens och säkerheter ställda med stöd av dispens.
Jag återkommer till denna sak vid 8 § första stycket 4.
Enligt
aktiebolagsutredningens förslag krävs redovisning också beträffande pant som
ställts för "annan" person än dem som nyss nämndes. Jag anser sådan
särredovisning vara av endast obetydUgt informationsinlresse. Särskild
beslämmelse härom har därför inte upptagits i departementsförslaget.
8
§
I
denna paragraf, som motsvarar 105 § i aktiebolagsutredningens förslag, ges
föreskrifter om skyldighet att lämna vissa tilläggsuppgifter och särskUda
upplysningar i anslutning till resultaträkning och balansräkning. Åtskilliga
av bestämmelserna har sin motsvarighet i gäUande rätts regler om innehållet i
balansräkningen och förvaltningsberättelsen.
I
paragrafen införs det nya begreppet noter tUl resultat- och balansräkningarna.
Jag vill i korthet redovisa skälen härtUl.
I
lag och praxis krävs i många fall kompletterande upplysningar om posterna i
resultat- och balansräkningarna, vilka upplysningar inte lämpligen kan eller
bör insättas i själva redovisningshandlingarna, bl. a. eftersom dessa då kan
bli oöverskådliga. Enligt gällande lag hänförs dessa upplysningar, som jag
nämnt, i vissa fall till förvaltningsberättelsen, i andra fall skall de lämnas
inom linjen eller i särskUd bUaga. Placeringen av sådana upplysningar i
förvaltningsberättelsen medför att sammanhanget mellan en kommentar eller
specifikation och den post vartill den hänför sig inte blir så direkt som är
önskvärt. Läsaren förbiser lätt kommentaren. Det är lämpligt alt själva
resultat- och balansräkningarna blir så upplysande som möjligt. Jag vill därför
i enlighet med utredningens förslag förorda den teknik med en notapparat som
efter engelskt och amerikanskt mönster under senare år kommit att tillämpas
också av slörre svenska aktiebolag.
Bestämmelserna
är utformade så att noterna kan undvaras, om motsvarande uppgift eller
upplysning i stället lämnas i resultat- eller balansräkning. Däremot kan
noterna inte ersättas genom omnämnande i förvaltningsberättelsen.
Om
en uppgift enligt paragrafen tas in i not, skall tydlig hänvisning göras vid
den eller de poster i redovisningshandlingarna, vartill uppgiften hänför sig.
Detta sker lämpligen genom att i postens text eller vid dess belopp anges
notens nummer t. ex. "Not 1". Återfinns noten på
Prop. 1975:103 455
samma
sida, är en enkel fotnothänvisning uppenbarligen tillräcklig. Noterna blir
sålunda en form av tUlägg till resultat- och balansräkningarna. Dessa tillägg
är naturligtvis oavskiljbara, dvs. noterna och hänvisningarna till dem får
inte uteslutas i avskrifter eller vid tryckning av årsredovisningen.
Paragrafen
anger uttömmande vilka föreskrivna uppgifler som får tas in i noter.
Specifikation som krävs enligt 6 och 7 §§ delta kapitel och bestämmelserna i
den kommande bokföringslagen i fråga om resultat-och balansräkning får alltså
inte lämnas i not med åberopande av förevarande paragraf. Däremot står det
varje bolag fritt att utnyttja nottekniken för friviUiga kompletteringar och
upplysningar utöver vad som krävs i lag.
Av
paragrafens nio punkter avser de sju första kompletterande uppgifter till särskilda
poster i balansräkningen. I många fall torde en sådan uppgift kunna lämnas
direkt i balansräkningen. Intas uppgiften i not, bör hänvisning ske vid
ifrågavarande balanspost eller -poster. Punkterna 8 och 9 avser särskUda
upplysningar som i regel kräver en kortare eller längre löpande text, varför
upplysningen normalt kommer att lämnas i not. Hänvisning till noten kan i vissa
fall bli erforderlig både i resultat-och balansräkningen.
Vissa
punkler i aktiebolagsutredningens förslag har inte upptagits i departementsförslaget
efiersom avsikten är alt ta in motsvarande bestämmelser i den nya
bokföringslagen. Det gäller krav på särskUda upplysningar om
pensionsförpliktelser samt om grundema för värdering av olika slags tillgångar
och skulder eller om ändring i andra förhållanden som är väsentlig för
bedömande av bolagets resultat och stäUning.
Punkt
1. 1 överensstämmelse med utredningens förslag upptas under denna punkt
föreskrifter om specifikation av bolagets innehav av aktier och sådana andelar
som enligt 5 § andra stycket skaU likställas med aktier. I fråga om aktiernas
(och andelarnas) värden skall för varje post i specifikationen anges såväl
nomineUa värdei som värdei enligt balansräkningen (bokförda värdet).
Det
förekommer i stor uisträckning att särskilt större förelag äger ett antal
mindre poster av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar. Innehavet är
ofla av understödskaraktär, några andelar i en golfbana, i ett tvätteri e. d.
Man brakar tala om sociala andelar. I fråga om sådana poster saknar en
offentlig specificering nämnvärt intresse. I punkten medges därför att sådana
smärre innehav kan sammanföras i aktiespecifikationen i en gemensam post, som
kan kallas "Diverse aktier (och andelar)". Med hänsyn till atl även
mycket betydande aktieposter inte sällan tas upp i balansräkningar till
kraftigt nedskrivna värden krävs alt såväl nominellt som bokfört värde av en
aktiepost underskrider den i punkten angivna beloppsgränsen för att
specifikation skall få utelämnas.
Prop. 1975:103 456
Beloppsgränsen
har i enlighet med aktiebolagsutredningens förslag bestämts tiU 50 000 kr.
eller det lägre belopp som motsvarar 5 % av det aktieägande bolagets eget
kapital.
Undantaget
från specifikationskravet gäUer emeUertid inte för aktier i dolterbolag. Detta
är i linje med de aUmänna krav på fuUgod insyn i koncernens uppbyggnad och
förhåUanden som jag anser måste stäUas. I enlighet med gällande lag kan å andra
sidan dispens bevUjas från kravet på specifUjation av dotterbolagsaktier och
även andra innehav överskridande beloppsgränsen. Dispensen, som enUgt
departementsförslaget meddelas av regeringen eUer av myndighet som regeringen
bestämmer, skall vara påkallad ur allmän och enskild synpunkt. Antalet bolag
som sökt och fått dispens har sedan i början av 1960-talet varit mindre än tio,
f. n. är det bara två bolag. Undantag från specifikationskravet har medgetts
endast för svenska exportföretag avseende deras aktier i utländska företag.
Dispensbestämmelsen torde få tillämpas mycket restriktivt.
Punkt
2. Bestämmelsen härunder innebär att aktiekapitalet skall specificeras på
olika slag av aktier. Det överensstämmer med punkten 5 i
aktiebolagsutredningens förslag.
Uttrycket
"aktier av olika slag" har i denna punkt samma innebörd som i 3 kap.
1 §. Någon uppdelning på bundna och fria aktier krävs aUtså inte.
Punkt
3 föreskriver i enlighet med pimkten 6 i utredningsförslaget att förändringar i
det egna kapitalet under räkenskapsåret skaU specificeras.
Det
egna kapitalets poster kan ändras på många olika sätt, bl. a. genom
vinstdisposition eller förlusttäckning, genom ny- eller fondemission, genom
nedsättning av aktiekapitalet, genom uppskrivning av anläggningstillgångar
enligt 4 § eller genom poster som representerar avsteg från kongraensprincipen
(jfr vid 6 §). För varje post som ändras skall anges slaget av ändring samt
dermas belopp.
Av
bestämmelsens karaktär framgår, att specifikationskravet inte gäller den post i
huvudgrappen Eget kapital, som utgörs av nettovinst eller förlust för
räkenskapsåret. Vad som upptas som sådan post i en balansräkning övergår ju
omedelbart efter balansdagen tUl att utgöra balanserad vinst eller förlust. Den
automatiska överföring som skett i fråga om vinst eller förlust i den
föregående balansräkningen behöver inte ingå i specifikationen. Består den enda
ändringen i övrigt av del egna kapitalet däri, att en utdelning beslutats,
kommer denna sålunda att redovisas som en förändring av beloppet balanserad
vinst. Sker redovisningen i själva balansräkningen, kan den därför utformas
enligt följande (föregående års balansräkning upptog såsom balanserad vinst 10
000 kr. och såsom årets vinst 20 000 kr.):
Prop.
1975:103 457
Balanserad
vinst
Enligt
balansräkning 31/12 1977 30 000
Avgår
utdelnmg -15 000 15 000
Nettovmst
för året 17 000
Punkt
4 reglerar redovisningen av lån från bolaget till aktieägare och personer i
bolagsledningen. Bestämmelsen motsvarar 103 § 1 mom. tredje stycket gällande
lag i dess lydelse efter 1973 års lagstiftning om låneförbud.
Från olika
näringslivsorganisationer har i särskUd skrivelse framställning gjorts om
ändringar i regléruigen av låneförbudet. Redogörelse för det huvudsakliga
innehållet i denna skrivelse, såvitt det avser krav på ändringar i de
materiella förbudsbeslämmelsema, länmas vid 12 kap. 7 §. I skrivelsen riktas
emeUertid också viss kritik mot reglema om redovisning av lån som lämnats eller
säkerhet som ställts med stöd av dispens.
Enligt gällande lag
innebär bestämmelsen härvidlag alt storleken av varje lån samt beloppet och
arten av varje ansvarsförbindelse skall anges i föiTaltningsberättelsen.
Vidare skall anges gäldenärens anknytning tUl bolaget. Gäldenären behöver inte
namnges. Om bolaget inte har lämnat lån eller svarar för ansvarsförbmdelse,
skall det anmärkas.
Organisationerna
framhåller att eftersom namnuppgift inte krävs, man rimUgen bör kunna
sammanfatta fall för vUka uppgifterna är helt identiska. Exempelvis skulle vid
s. k. sparplaner förekommande tUlstånd för bolaget att stäUa säkerhet för
aktieförvärv kunna redovisas sålunda: "Borgen upp till 1 000 kr. för lån
tUl förvärv av aktier, 276 fall". Organisationema understryker att om ett
långtgående specifikationskrav emellertid skall anses gälla, så måsle i större
bolag med stor långivning lUl anställda årsredovisningen komma att tyngas med
omfattande och för bolagets borgenärer och andra intressenter helt meningslösa
uppgifler. Även i mindre bolag är del enligt organisationerna tveksamt om
annat än en klumpsumma fyller någon meningsfull uppgift. I årsredovisningen bör
därför varken i större eller mindre bolag krävas mer än att uppgift länmas om
sammanlagda beloppet av ifrågavarande lån och säkerheter.
För egen del vUl jag till
en början peka på att erfarenheterna av låneförbudet och
redovisningsbestämmelserna i anknytning därtiU har visat att det knappast har
någon praktisk betydelse att bolag som inte har lämnat lån eller ingått
ansvarsförbindelse anmärker detta. I departementsförslaget bar bestämmelsen
därför jämkats så alt endast i den mån bolaget lämnat lån eller ställt säkerhet
med stöd av dispens, uppgift därom skall länmas enligt förevarande punkt.
Vidare har den jämk-
Prop.
1975:103 458
ningen
gjorts att uppgiften inte skall lämnas i förvaltningsberättelsen utan i de
handlingar som avses i förevarande paragraf.
I
gällande lag talas om "ansvarsförbindelse". Eftersom den materieUa
förbudsregeln, förutom penninglån, avser stäUande av säkerhet är uttrycket
ansvarsförbindelse i delta sammanhang mindre lämpUgt. Uttrycket för tanken tUl
borgensförbindelser, diskonterade växlar o. d. och inte också tUl olika slag av
ställda panter. I förevarande paragraf används därför i stället orden
"säkerhet som bolaget stäUt" vilket bättre ansluter till avfattningen
av den materiella förbudsregeln i 12 kap. 7 §.
Då det gäller kiavet på
specifikation av olika förekommande lån och förbindelser delar jag
organisationernas uppfattning att i t. ex. sparplansfallet en uppräkning av
ett flertal likalydande uppgifter knappast har någon slörre praktisk betydelse.
På sätt föreslagits bör därför en sammanfattande redovisning kunna göras. Jag
är å andra sidan inte beredd att, såsom organisationerna förordat, genereUt
släppa kravet på särredovisnuig. Borgenärers och andras berättigade
insynsintresse måste tillgodoses. Det torde dock knappast vara möjUgt att i lagtext
exakt precisera när och i vUken ulslräckning specificering kan underlåtas. I
departemenlsförslaget har stadgandet därför jämkats så att utiymme finns för
att, i enlighet med utvecklingen av god redovisningssed på detta område, i
vissa fall av mindre intresse utåt underlåta specificering.
Enligt lagtexten gäller
kravet på uppgift i redovisningen i fråga om lån och säkerheter som lämnats med
stöd av tUlstånd. Sådana fall då ett lån lämnas först och gäldenären därefter
övergår till "den förbjudna kretsen" han blir t. ex. någon tid
efter lånet aktieägare omfattas inle av paragrafen. SjälvfaUet finns dock
inte något hinder mot att en sådan redovisning sker. I en del fall kan det
tvärtom vara önskvärt och följa av god redovisningssed att en sådan utvidgad
redovisning kommer till stånd.
Punkt
5, som med vissa jämkningar motsvarar punkten 4 i utredningens förslag,
föreskriver skyldighet att lämna vissa uppgifter om konvertibla skuldebrev,
skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning samt vinstandelslån.
Uppgiftema, som avser att möjliggöra en bättre bedömning av bolagets
finansiella straktur, torde inte närmare behöva kommenteras.
Punkt
6, som överensstämmer med punkten 2 i aktiebolagsutredningens förslag, upptar
krav på uppgifter till ytterligare belysning av materiella
anläggningstillgångars värden. Bestämmelsema bör tas in i aktiebolagslagen och
inte i bokföringslagen eftersom bestämmelserna är så pass komplicerade att
tUlämpa att de inte bör göras generellt tilllämpliga på alla bokföringspliktiga.
Aktiebolagsutredningen.
Ulredningen anför att genom lagändring år 1950 infördes nuvarande krav på
uppgift om brandförsäkringsbelopp beträffande fastigheter, maskiner,
inventarier och andra dylika anlägg-
Prop. 1975:103 459
ningstillgångar
ävensom uppgift om fasligheters taxeringsvärden. Avsikten var enligt motiven
(jfr SOU 1949: 8, s. 52) att läsaren skulle kunna få en uppfattning om
storleken av befintliga dolda reserver i dessa anläggningstillgångar och kunna
bättre bedöma företagets avskrivningar.
Det är enligt ulredningen
uppenbart att dessa insynsbehov endast i mycket stora drag kan tillgodoses
genom de krävda uppgiftema. Det står dock klart att uppgifterna använts 1
betydande uisträckning av årsredovisningars läsare vid deras bedömning av företagen.
Utredningen har därför funnit att även i fortsättningen uppgifter av detta
eller Uknande slag bör krävas.
Utredningen framhåller att
det redan vid tUlkomsten av kravet på uppgift om brandförsäkringsbelopp stod
klart alt vissa svårigheter fanns när det gällde att använda dessa belopp för
belysning av anläggningstillgångars värden. Gränsdragningen mellan å ena sidan
maskiner och fastigheter i redovisningen och å andra sidan
"maskinerier" och byggnader enligl försäkringsvillkoren kan vara
oenhetlig. Det kan vidare finnas oförsäkrade tillgångar och under- eller
överförsäkrade tUlgångar. Sedermera har tUlkommit en ökad splittring på olika
försäkringsvUl-kor som ger sinsemellan ojämförbara försäkringsbelopp och
dessutom belopp, som kan misstolkas när vUlkoren inte är kända för läsaren.
Slutligen har försäkringsbolagen i efter hand ökad utsträckning övergått tUI
sådana konstruktioner av försäkringar, vid vilka något brandförsäkringsbelopp
över huxTjd taget inle anges i försäkringsbreven. Särskilt om sistnämnda
utveckling fortsätter, blir det enligt utredningen i längden inte möjligt att
använda brandförsäkringsbeloppen i årsredovisningen för det syfte som
föranledde att uppgiflskravet infördes.
Ulredningen har därför
stannat för att inte uppta krav på uppgift om brandförsäkringsbelopp. För att
tiUgodose samma syften, särskUt då önskemålet om en bättre grandval för
bedömning av företagets avskrivningar än vad enbart det bokförda värdet av
anläggningstillgångarna kan ge, föreslås i stället en redovisning för vissa
anläggningstillgångar av deras anskaffningskostnad. Genom en övergång tiU öppen
redovisning av dessa kostnader (öppen indirekt avskrivning) kommer man också
alt ansluta sig till en praxis med vidsträckt internationell tillämpning.
Ulredningen påpekar att en
nackdel med anskaffningskostnaderna som bedömningsunderlag är alt
anskaffningarna kan ligga olika långt tillbaka i tiden och därigenom vara
företagna vid olika prisnivåer. En specifikation per anskaffningsår kan
uppenbarligen inte krävas. Utredningen har inle funnit skäl att, såsom
tidigare hävdats inom förelagsekonomin, basera beräkningarna av
avskrivningsbehovet på nuanskaff-ningskostnader.
Enligt utredningsförslaget
skall sålunda var för sig anges dels tillgångarnas anskaffningskostnad, varmed
förstås den sammanlagda anskaffningskostnaden för de tillgångar tUlhörande
ifrågavarande balanspost vilka finns i bolaget per balansdagen, dels de
ansamlade av- och
Prop. 1975:103 460
nedskrivningarna
på anskaffningskostnaderna för dessa tUlgångar. De tUlgångar som avses med
förslaget är vissa anläggningstUlgångar, nämligen fartyg, maskmer, inventarier
o. d. samt byggnader. Har sådana tUlgångar skrivits upp, skall också anges
kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.
Remissyttrandena.
Utredningens krav på upplysning om anskaffningskostnad som underlag för
bedömning av avskrivningsbehovet tUlstyrks uttryckligen av kammarrätten och
länsstyrelsen i Kalmar län. Kammarrätten anser emellertid all den nu gällande
regeln om uppgift om brandförsäkringsvärden har varit av värde särskilt vid
bedömande av frågor om värde av aktier vid förmögenhetstaxering. KF påpekar att
en redovisning av anskaffningsvärden och ackumulerade avskrivningar förutsätter
atl man vid varje försäljning och utrangering gör en utjämning av de
ackumulerade avskrivningsbeloppen för resp. tUlgångsposter mot
anskaffningsvärdena. För att kunna göra detta fordras, fortsätter KF, att man
exakt har registrerat hur stora avskrivningar som gjorts under tidigare år på
varje sådan tiUgång. Det förefaller därvid knappast möjligt att utgå från en
skattemässig avskrivningsplan, som kan variera mellan åren och vissa år kanske
inte är baserad på anskaffningsvärden utan bokfört restvärde. Det förefaller
därför inte heller möjligt att genomföra den föreskrivna redovisningen i
balansen utan att företaget lägger upp en fast avskrivningsplan och att
avvikelser mellan denna och de skattemässiga avskrivningsbeloppen särredovisas
som en form av reserv (alltså inte som avskrivning i lagens bemärkelse). KF anser
därför att det är nödvändigt alt i lagen få mer preciserat vad som vid
värdering av anläggningstUlgångar menas med "lämplig" avskrivningsplan
med samtidigt beaktande av de komplikationer som nuvarande skatteregler
orsakar. Revisorsamfundet påyrkar på det bestämdaste att brandförsäkringsbelopp
även i fortsältningen skall redovisas. Samfundet, som till sitt yttrande fogat
en utförlig promemoria, hävdar att nuanskaff-ningsvärde i stället för
anskaffningsvärde bör läggas tUl grand för beräkning av avskrivningsvärden.
Brandförsäkringsvärden utgör det bäst kända måltet på nuanskaffningsvärden och
det finns inga svårigheter att få fram uppgifter därom menar samfundet.
Föredraganden.
På de av utredningen anförda skälen har jag stannat för att uppgift om
brandförsäkringsbélopp inte längre bör krävas. Även i övrigt synes mig
utredningens förslag välgrundat och jag ansluter mig till det. I mitt förslag
används emeUertid uttrycket anskaffningsvärde i stället för den~ av utredningen
använda termen anskaffningskostnad.
Enligt
den förevarande punkten skall, i överensstämmelse med utredningens förslag,
för varje i balansräkningen såsom anläggningstUlgång upptagen post, vari ingår
fartyg eller maskiner, inventarier o.d. eller byggnader, anges dels tUlgångamas
anskaffningsvärde, dels det sammanlagda beloppet av de intUl balansdagen på
anskaffningsvärdet
Prop. 1975:103 461
företagna
av- och nedskrivningarna. Har tillgångarna skrivits upp, skall också
kvarstående oavskrivel belopp av uppskrivningen anges.
Om
man först bortser från möjligheten att tillgångsposten kan ha uppskrivils
enligt 4 § eller motsvarande lagrum i tidigare lag, utgör de ansamlade av- och
nedskrivningarna ett saldo mellan anskaffningsvärdet och bokförda nettovärdet i
balansräkningen. Det nya redovisningskravet avser alltså anskaffningsvärdet,
och någon specificerad redovisning per maskin etc. av de ansamlade
avskrivningarna krävs inte. Inom många bolag finns anskaffningsvärdena redan
redovisade, antingen i bokföringens kontosystem, om indirekt avskrivning
tillämpas, eller i särskilda register vid sidan av den köntomässiga
bokföringen. Vidare torde även i andra bolag anskaffningsvärdena för flertalet
byggnader, nämligen för dem som ingår i rörelse eller utgör "annan
fastighet" enligt kommunalskattelagen, regelmässigt finnas framräknade,
sedan avskrivning på an skaffningsvärde införts som huvudregel vid
beskattningen genom ändring av kommunalskattelagen år 1969.
Det
finns emellertid åtskiUiga bolag som inte f. n. har en redovisning av anskaffningsvärdena
för sådana tUlgångar som maskiner och inventarier. Jag är medveten om att
anspråket på uppgift om anskaffningsvärdet StäUer vissa krav på den interna
redovisningen, som nu inte är uppfyllda i alla bolag. Det gäller här inte
endast att ur bokföringen ta fram anskaffningsvärdet för nya tUlgångar, vilket
är mycket enkelt, ulan också att bevaka alt sålda och utrangerade tUlgångars anskaffningsvärden
avförs. Några oöverkomliga svårigheter torde dock inle möta. Detla får också
anses framgå av att många bolag redan frivilligt har en sådan redovisning för
att utnyttja de fördelar den otvivelaktigt ger i fråga om kontrollen över
tiUgångama. Det kan påpekas att denna redovisning kan fullgöras utan
kontomässig indirekt avskrivning.
Redovisningskravet
i punkten 6 omfattar inte sådana objekt, s. k. korttidsinventarier, vilka på
grund av sin korta livslängd och i allmänhet låga värde per objekt enligt
allmän redovisningssed och med stöd av punkt 3 a i anvisningarna till 29 §
kommunalskattelagen (där gränsen för varaklighetsliden är satt till tre år)
över huvud taget inte brukar upptas i balansräkningarna som inventarier utan
köstnadsförs vid anskaffningen. Det rör sig här om verktyg, vissa
maskinliUbehör, enklare kontorsutensUier m. m.
Anskaffningsvärdet
skall anges utan avdrag för sådan nedskrivning, som kan ha skett vid
tillgångars anskaffning genom ianspråktagande av investeringsfond.
Nedskrivningsbeloppet skall i stället inräknas i de ansamlade av- och
nedskrivningarna.
I
det bokförda värdet av viss balanspost kan, som jag nämnt, ingå ett
uppskrivningsbelopp. Har uppskrivningen skett tidigare än på balansdagen,
skall då också uppskrivningsbeloppet ha minskats genom avskrivning. Del
kvarstående oavskrivna uppskrivningsbeloppet fåi: inte sammanslås med
anskaffningsvärdet, eftersom den summa som då skulle
Prop.
1975:103 462
erhållas
vore oanvändbar för analys. Uppskrivningsbeloppet skall därför upptas för sig.
Punkt
7 överensstämmer med punkten 7 i aktiebolagsutredningens förslag och
föreskriver att uppgift om fastigheters taxeringsvärden skall lämnas. Liksom
enligt gällande lag skall värdena fördelas på de under särskilda poster i
balansräkningen upptagna tillgångarna.
Enligt
de under år 1973 beslutade nya reglema för allmän fastighetstaxering, se SFS
1973:1099, fastställs för såväl jordbruksfastighet som annan faslighet ett
särskilt värde för byggnader, vilka upptas som särskild post i
balansräkningen. Beträffande annan fastighet kan i byggnadsvärdet ingå värdet
av maskiner, vilket före tUlkomsten av nyssnänmda regler upptogs som
separatredovisad delpost i byggnadsvärdet. Eftersom motsvarande tiUgångar inte
redovisas i balansräkningen såsom byggnader, medför detta att i förekommande
fall uppdelning av byggnadsvärdet måste göras. Skulle i något fall fastighet
inte vara åsätt taxeringsvärde, bör detta anmärkas. Motsvarande gäller då
större nybyggnad utförts, men omtaxering med anledning därav ännu ej skett.
Kravet
på redovisning av taxeringsvärden gäller endast fasligheter som är
anläggningstillgångar. I bolag, där fastigheter förekommer som omsättningstillgångar,
såsom byggnads- och tomtexploaleringsföretag, är förhållandena i regel sådana
alt taxeringsvärdena inte motsvarar de aktuella förhållandena.
Punkt
8, i utredningens förslag punkt 9, upptar i överensstämmelse med gällande lag
bestämmelse om alt redogörelse skall länmas om företagna uppskrivningar.
Jag
har i avsnitt 13.9 utförUgt uppehåUit mig vid angelägenheten av alt
uppskrivningsmöjligheten enligt 4 § inte missbrukas. Enligt förevarande punkt
skall därför förutom uppskrivningsbeloppels storlek också redovisas om det
använts för erforderlig nedskrivning av annan anläggningstUlgång, för
fondemission eller för avsättning till uppskrivningsfond.
Punkt
9 föreskriver upplysningsskyldighet i fråga om förändringar i resultat- och
balansräkning som väsentligt påverkar jämförbarheten mellan åren. Om
beträffande posters gruppering eller eljest förekommit förändring i resultat-
eller balansräkning, som väsentligt påverkar jämförbarheten mellan åren, skall
sålunda enligt punkten redogörelse lämnas för förändringar.
Punkten
har motsvarighet i gällande lag och punkten 10 i utredningens förslag. Jag har
vid 2 § första stycket framhålUt betydelsen av att redovisning lämnas i de
hänseenden som föreskrivs i punkten.
9 §
Paragrafen
behandlar förvaltningsberättelsens innehåll och motsvarar 106 § i
aktiebolagsutredningens förslag. Såsom nämnts har flera av gäl-
Prop.
1975:103 463
lande
lags bestämmelser om innehållet i förvaltningsberättelsen sin motsvarighet i 8
§.
Enligt första stycket
första punkten skaU upplysning lämnas dels om sådana för bedömningen av
bolagets resultat och ställning viktiga förhållanden, som inte skall redovisas
i resultat- eller balansräkning, dels om händelser av väsentUg betydelse för
bolaget även om de inträffat efter räkenskapsårets utgång. Detta överensstämmer
med gällande lag och utredningens förslag utom på den viktiga punkten att
förfångsklausulen har slopats. Jag har i avsnitt 13.9 redovisat mina motiv
härför.
Andra
punkten i första stycket saknar motsvarighet i gäUande lag och
utredningsförslaget. I punkten stadgas att i bolag vari aktiema tUl huvudsaklig
del ägs eller på därmed jämförUgt sätt innehas direkt eller genom förmedling
av juridisk person av en eller ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag)
skalL särskild redogörelse lämnas för ingångna avtal och andra därmed
jämförUga förhållanden mellan bolaget och dess aktieägare.
Jag
har ansett väsentligt att det i fåmansbolag, där ägamas och bolagets ekonomi
ofta sammanblandas, klart framgår av redovisningen i vad mån olika
transaktioner företagits bolaget och dess ägare emellan.
Den
bestämning av begreppet fåmansbolag som görs i lagtexten överensstämmer med 35
§ 3 mom. nionde stycket kommunalskattelagen (jfr prop. 1973: 207). Med
uttrycket ingångna avtal förstås t. ex. överförande av medel partema emellan
annorledes än genom lån från bolaget , hyresförhållanden avseende
fastigheter, bUar, båtar o. d. Transaktioner under räkenskapsåret på grund av
tidigare ingångna avtal skall redovisas. Även om andra förhåUanden söm råder
mellan bolaget och dess ägare utan att formliga avtal ingåtts bör upplysning
lämnas.
Andrastycket
Aktiebolagsutredningen.
I utredningsförslaget anges i enlighet med gällande lag att medelantalet
arbetare och medelantalet övriga anstäUda under räkenskapsåret skall anges i
förvaltningsberättelsen. Enligt förslaget skall vidare anges sammanlagda
beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels tiU stjrrelsen och
verkställande direktör, dels tUl arbetare och dels tiU övriga anställda.
Utredningen framhåller att tantiem lUl styrelse och verkställande direktör
sällan förekommer varför något krav på särredovisning därav inte föreslås.
Remissyttrandena.
LRF förordar att uppdelningen beträffande personal och löner på arbetare och
övriga anställda slopas men att lön och ersättning till styrelse och
verkställande durektör alltjämt redovisas. Näringslivet påpekar att
bestämmelsen dm uppdelning, av anslällda mellan arbetare och tjänstemän på sUct
kan bli svår alt efterleva, eftersom skillnadema mellan personalkategorierna
håller på att suddas ul. Ett lämpligt sätt att redovisa antalet anställda kan
enligt näringslivet
30 Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 464
vara
att använda de regler som gäller för beräkning av "genomsnittiigt antal
årsarbetare" på grundval av arbetsgivaruppgiften tiU ATP. Kammarrätten,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, bokföringsutredningen och
företagsskatteberedningen förordar en bestämmelse om att tantiem och därmed
jämförlig ersättning till styrelse och verkstäUande direktör skall anges
särskilt.
Föredraganden.
Med beaktande av den remisskritik som framförts har departementsförslaget
utformats så att uppdelning på olika personalkategorier slopats i fråga om
både medelantalet anställda och löner till dem. I mitt förslag föreskrivs också
särskUd uppgiftsskyldighet avseende tantiem. EnUgt de allmänna övervägandena i
avsnitt 13.9 föreskrivs vidare att i fråga om antalet anställda skall anges
dels det totala antalet i bolaget, dels antalet på varje arbetsstäUe där mer än
20 personer sysselsätts. Om bolaget har anstäUda i flera länder, skall löner
och ersättningar samt antalet anställda anges särskUt för varje land. Bestämmelserna
har genom hänvisningen i 11 § fjärde stycket motsvarande tUl-lämpning inom
koncern.
Av
det i lagtexten använda uttrycket "räkenskapsårets" löner och ersättningar
framgår att det är årets utgiftssumma, ej utbetalningssumma, av löner etc. som
skall anges. Till "ersättningar" som åsyftas i stycket hör arvoden,
provisioner,, semesterersättning och andra belopp som ulgår direkt till
vederbörande, däremot inte pensions- och socialförsäkringspremier o. d.
I
tredje stycket föreskrivs i enUghet med utredningens förslag och gällande lag
att förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag tUl dispositioner
beträffande vinst eller förlust. Förslaget skall omfatta belopp som i
balansräkningen redovisas som balanserad vinst eUer förlust och nettovinst
eller förlust för räkenskapsåret. Det som redovisas som fria fonder behöver tas
med bara om en minskning av sådan fond föreslås.
I
fjärde stycket, som saknar motsvarighet i utredningsförslaget, stadgas
skyldighet för större bolag, enligt definitionen i 10 kap. 3 § andra stycket,
att utarbeta en finansieringsanalys. Jag har i avsnitt 13.9 motiverat
bestämmelsen härom.
Avsikten
med en finansieringsanalys är att den skall lämna upplysning om den
finansierings- resp. investeringspolitik som bolaget fört. Av analysen bör
därför framgå de olika finansieringskällorna samt kapitalanvändningen ävensom
hur rörelsekapitalets huvudsakliga beståndsdelar förändrats.
Eftersom
finansieringsanalysen som redovisningsform är relativt ny här i landet har ännu
inle någon klar praxis utbUdats beträffande utformning och presentation av
analysen. Jag viU därför inte i lag föreslå någon uppstäUningsform för
analysen.
Den
modell som Föreningen auktoriserade revisorer och Näringslivets börskommillé
rekommenderar torde emellertid i stora drag repre-
Prop.
1975:103 465
sentera
både en lämplig och ofta tillämpad uppställningsform för fi
nansieringsanalys. Analysen ställs enligt föreningens rekommendation
upp på följande sätt.
Tillförda
medel
Från
årets verksamhet internt tillförda medel x
Försäljnmg
av anläggningstUlgångar x
Minskning
av långfristiga fordringar x
Nyemission x
ökning
av långfristiga skulder x
Summa
tillförda medel x
Använda
medel
Investeringar
i fastigheter, maskiner och inventarier x
Investeringar
i aktier och andelar X
Ökning
av långfristiga fordringar x
Minskning
av långfristiga skulder x
Summa
använda medel x
Förändring
av rörelsekapitalet x
Specifikation
av förändring av rörelsekapitalet
Ökning
(minskning) av varalager x
Ökning
(minskning) av kortfristiga fordringar x
Ökning
(minskning) av kortfristiga skulder x
Ökning
(minskning) av kassa och bankmedel x
Summa
förändring x
Enligt
rekommendationen bör beräkningen av posten "Från årets verksamhet internt
tillförda medel" visas i en specifikation, som antingen kan tas in i
själva finansieringsanalysen eller placeras i en not tUl denna. Eftersom
resultaträkningen skall ha formen av en brattoredovisning med en meUansumma
"Resultat före bokslutsdispositioner och skatt" kan specifikationen
lämpligen ges följande form.
Resultat
före bokslulsdispositioner och skatt x
-I-
Avskrivningar som belastat detta resultat x
+
ReaUsationsvinst/förlust på sålda anläggningstillgångar x
Skatter x
+ Uttag från eller insättning på spärrkonto för investeringsfond x
Utdelning x
Prop.
1975:103 466
Uträkning
av ökning eller minskning av långfristiga skulder bör bygga på den faktiska
pensionsskuldens storlek.
Att
finansieringsanalys för koncern skall upprättas framgår av 11 § sjätte stycket.
10 §
Paragrafen
innehåller grundläggande bestämmelser om koncernredovisningens omfattning och
inriktning. Bestämmelsema har motiverats i avsnitt 13.10.
I
första stycket föreskrivs att alla moderbolag skall avge koncernredovisning
som skaU bestå av koncemresultaträkning och koncernbalansräkning.
Redovisningen skaU hänföra sig tUl balansdagen för moderbolaget. Bestämmelsema
motsvarar närmast 96 § första stycket och 107 § första stycket i
aktiebolagsutredningens förslag samt 7 § i fondbörs- och
samarbetsutredningarnas förslag.
Att
koncemredovisning skall upprättas av alla moderbolag innebär, att så skall
göras också av sådana bolag som själva är dotterbolag tUl andra bolag.
Andra
stycket, som motsvarar 97 § andra stycket i aktiebolagsutredningens förslag,
anger att företag i samma koncem skall ha samma räkenskapsår, om inte synnerliga
skäl medför hinder häremot.
Hänvisningen
i tredje stycket tUl 3 § innebär att koncemredovisningshandlingarna skaU
undentäUas revisorema i moderbolaget för granskning minst en månad före
ordinarie bolagsstämma samt att koncemredovisningen och koncernrevisionsberättelsen
skall offentliggöras. Beslämmelsema motsvarar vad som i 2 § tredje stycket i
fondbörs-och samarbetsutredningamas förslag förordats i fråga om störte aktiebolag.
Bevis
om att både koncemresultaträkning och koncernbalansräkning fastställts skaU
vidare utfärdas med uppgift också om det beslut bolagsstämman i moderbolaget
träffat i fråga om moderbolagets vinst eller förlust.
Att
handlingarna skall tUlhandahållas moderbolagets aktieägare föreskrivs i 9 kap.
9 § fjärde stycket.
11 §
Paragrafen
reglerar koncernredovisningens innehåll.
I första stycket, som har
motsvarighet i 107 § andra stycket första punkten aktiebolagsutredningens
förslag samt 7 § fjärde stycket första punkten i fondbörs- och
samarbetsutredningarnas förslag, föreskrivs att resultaträkning och
balansräkning för koncernen skall var för sig vara ett sammandrag av
koncemföretagens redovisningshandlingar. För upprättande av sammandraget är
den goda redovisningsseden vägledande.
Den
kommande bokföringslagens bestämmelser om innehållet i re-
Prop.
1975:103 467
sultat-
och balansräkning skall naturligen beaktas utan särskUd föreskrift därom i
detta sammanhang. Däratöver skall enligt stycket de speciftkationskrav som
fastställts för resultat- och balansräkning i 5 8 §§ detta kapitel iakttas i
tillämpUga delar. 6 § tredje stycket och 7 § sjätte stycket äger naturligen
inte tUlämpning i detta sammanhang.
I
förhållande tUl aktiebolagsutredningens förslag innebär denna hänvisning en
utvidgning så tUl vida att tUläggsuppgifter enligt 8 § också skall lämnas för
koncemen. Detta är enligt min mening nödvändigt för att koncernredovisningen
skall ge en tillräckligt god inblick i koncernens förhållanden. I vissa
koncemer kan möjUgen denna bestämmelse inte helt ut efterkommas. Detta kan vara
fallet då utiändskt dotterföretag ingår i koncernen. Jag tänker här närmast på
punktema 1, 3, 4, 6 och 7 i 8 § första stycket. Utrymme finns därvid att enligt
tredje stycket göra avsteg från det uppställda kravet.
Den i stycket intagna
hänvisningen tUl 2 § innebär bl. a. alt föregående års koncemresultaträkning
och koncernbalansräkning skall tas in i årels koncernredovisning på samma sätt
som gäller i fråga om årsredovisningen. Fondbörsutredningen och
samarbetsutredningen upptog en bestämmelse av denna innebörd i 3 § andra
stycket i sitt lagförslag. Hänvisniugen medför vidare att i enlighet med 96 §
andra stycket aktiebolagsutredningens förslag också koncemredovisningen skall
skrivas under av styrelseledamöter och verkställande direktör samt att en tUl
styrelseprotokollet antecknad avvikande mening skall fogas tUl redovisningen.
Denna utvidgning i förhållande tUl gällande rätt är naturlig eftersom
koncemredovisningen enligt departementsförslaget också skall läggas fram på
bolagsstämma samt göras offentiigt tillgänglig.
I
andra stycket har utan jämkningar sammanförts bestämmelsema i 7 § fjärde
stycket andra punkten i fondbörs- och samarbetsutredningarnas förslag samt 107
§ andra stycket andra pimkten och fjärde stycket i aktiebolagsutredningens
förslag.
Vid
beräkningen av koncemens årsresultat, vUket skall anges i koncemresultaträkningen,
skall enligt första pimkten i stycket som avdragspost tas upp ökning av
internvinst sedan föregående balansdag resp. som tilläggspost upptas minskning
av inlernvinst. Vidare skall avdrag göras för under året redovisad
vinstutdelning mellan företag inom koncemen.
För
koncembalansräkningens uppstäUning skall vid beräkningen av fritt eget kapital
resp. ansamlad förlust som avdragsbelopp ingå inlem-vinsten per balansdagen.
Med
intemvinst avses på moderbolaget belöpande andel av vinst på överlåtelse av
tUlgång inom koncemen, i den mån ej överlåtelse av tUlgången därefter skett
till köpare utanför koncemen eller förbrukning av tillgången eller nedsättning
av dess värde ägt ram hos det företag inom koncemen som förvärvat tUlgången.
Internvinst kan alltså upp-
Prop. 1975:103 468
komma
genom överlåtelse från moderbolaget tUl dotterföretag eller från dotterföretag
lill moderbolag eller tUl annat dotterföretag.
Definitionen
av internvinst i tredje punkten av stycket är samma som i gällande lag.
Stadgandet avser överlåtelse av alla slags tiUgångar, alltså både omsättnings-
och anläggningstillgångar. Uttrycket "på moderbolaget belöpande
andel" av vinsten åsyftar att vid uträkningen av internvinst avdrag får
göras för den vinst som belöper på minoritetsandelar i dotterbolag. Denna
fråga har i detalj utvecklats i förarbetena tUl gällande lag, se
lagberedningens motiv, SOU 1941: 9, s. 435443, samt Stenbeck m. fl..
Aktiebolagslagen, 6:e upplagan, s. 298 ff.
Som
jag nämnt i avsnitt 13.10 innehåller mitt förslag inte några regler om formen
och metoderna för koncemresultaträkningens och koncembalansräkningens
upprättande. Utvecklingen på oinrådet är betydande och den teknik som i fråga
om koncernbalansräkningens upprättande beskrevs i förarbetena till gällande lag
är nu delvis föråldrad.
I
aktiebolagsutredningens betänkande lämnas följande sammanfattning som jag
för min del inte har något alt invända mot av hur en koncernbalansräkning
upprättas.
I
koncernbalansräkningen upptas som tUlgångar moderbolagets tiUgångar, utom
aktieposter i dotterbolag och fordringar hos sådana bolag, samt dotterbolagens
tiUgångar, utom aktier i andra koncembolag och fordringar hos moderbolaget
eller andra koncernbolag. Under mbriken skulder och eget kapital uppförs
moderbolagets skulder, utom skulder till dotterbolag, och dotterbolagens
skulder, utom skulder lill moderbolaget eller andra koncernbolag. Under samma
mbrik upptas moderbolagets och dotterbolagens investeringsfonder och därmed
jämförliga reserver, eventuellt minoritetsintresse och koncemens eget kapital.
Om
koncernen innehåller dotterbolag som ej är helägt måste man införa en motpost,
minoritetsintresset, som svarar mot främmande aktieägares andel i
dotterbolagets egna kapital. Vid uträknandet av detta belopp måste beaktas
huruvida aktier med olika företrädesrätt finns i dotterbolaget. Om
dotterbolagets minoritetsaktieägare för sina aktier äger företrädesrätt till
återbekommande vid dotterbolagets upplösning av den på dem belöpande delen av
aktiekapitalet bjuder i allmänhet försiktigheten alt förlust hos dotterbolaget
anses i dess helhet belöpa på moderbolaget. Äger minorilelsaktieägama
företrädesrätt tUI vinstutdelning bör av vinst hos dotterbolaget så stor del
anses belöpa på moderbolaget, som skuUe ha tillfallit moderbolaget om vinsten
utdelats.
Koncemens
eget kapital bör specificeras i minst följande fyra poster;
a) moderbolagets aktiekapital (aktiekapitalen i dotterbolagen
elimineras),
b) koncernens bundna reserver (främst reservfonder och
uppskrivnings-fonder), c) koncernens fria reserver eller ansamlade förluster
från tidigare år (i fria reserver ingår dels fria fonder, dels balanserade
vinster), d) koncemens vinst eller förlust för året. Posterna c) och d) utgör
tUlsammantagna "fritt eget kapital eUer ansamlad förlust i koncemen".
I beloppen b), c) och d) får icke medräknas vad som skall hänföras till
minoritetsintresse i dotterbolag.
Totalsumman
av koncernens eget kapital och dettas fördelning på
Prop.
1975:103 469
de
här angivna delposterna blir i praktiken beroende av vilken metod som används
för elimineringen av moderbolagets (och eventuellt andra koncernbolags)
redovisade värde av aktier i dotterbolag. I svensk praxis begagnas för
närvarande främst två skUda metoder för denna eliminering, nämUgen
parivärdemetoden och förvärvsvärdemetoden (past-equilymetoden). Vid den förra
elimineras aktievärdena mot dessa aktiers nominella värde pä balansdagen. Ar
det bokförda värdet lägre än det nominella brakar skUlnaden (underparivärdet)
hänföras till koncemens bundna reserver. En skUlnad i motsatt riktning
(överparivärdet) måste, emedan den icke kan upptas som tiUgång i
koncernbalansräkningen, avdras från det egna kapitalet varvid avdraget normalt
görs från koncernens fria reserver. Vid förvärvsvärdemetoden görs däremot en
eliminering mot dotterbolagsaktiernas matematiska värde vid deras förvärvande.
Genom att härvid uppkommet skillnadsbelopp är möjligt att analysera kan det i
koncembalansräkningen redovisas enligt sin natur. Det kan t. ex. visa sig
hänförbart till ett goodwUlvärde, som i så fall upptas såsom tUlgång för
koncernen (och efter hand bör avskrivas), eller tUl över- eller undervärden i
förvärvat dotterbolags tiUgångar vilket föranleder motsvarande justering av
dessa tillgångars värden i koncernbalansräkningen. Av de nämnda metoderna är
parivärdemetoden den mest använda men förvärvsvärdemetoden, vars tUlämpning
leder till riktigare koncernbalansräkningar, vinner efter hand ökad utbredning.
Som
koncernens ställda panter upptas i koncernbalansräkningen de av moderbolaget
och dotterbolagen ställda panterna med undantag för dem som ställts internt
inom koncemen. Beträffande ansvarsförbindelser observeras, att om ett bolag i
koncernen tecknat borgen för annat koncernbolags skuld, denna
borgensförbindelse icke behöver medräknas bland ansvarsförbindelserna i
koncernbalansräkningen.
I
tredfe stycket finns bestämmelser om att moderbolaget kan avvika från
redovisningsbestämmelserna i första och andra stycket. Avvikelse får ske, om
del med hänsyn tUl koncemens sammansättning eller andra särskilda skäl är
uteslutet att tiUämpa första och andra styckena. Jag har motiverat stadgandet i
avsnitt 13.10.
Skilda
bokslutsdagar kan som jag nämnt i den allmänna motiveringen i regel inte anses
ge anledning till att inte ta med ett dotterföretag i sammanhanget.
Undantagsregeln tar i stället sikte på bl. a. de tUlfällen då elt
dotterföretag är utiändskt och följer avvikande redovisningsregler. Även valutakurser
och kursdifferenser kan ha sådan inverkan på dotterföretagets redovisning att
en koncemredovisning ger en vilseledande bild av verkligheten. I fråga oni
dotterföretag som nyligen införlivats med koncernen kan vidare under ett
övergångsskede skilda kontoplaner och konteringsprinciper ge Obalans åt ett
koncernsammandrag, varför undantagsbestämmelsen kan behöva åberopas. Samma kan
förhållandet vara i fråga om ett nyligen övertaget företag med annat räkenskapsår
än koncernen i övrigt. Som jag nämnt i avsnitt 13.10 är dock en sådan
omständighet inte tUlräcklig grund för att helt och hållet utesluta företaget
från koncernredovisningen med hänsyn till att krav bör kunna ställas på att
månadsbokslut eller annat periodiskt bokslut utarbetas.
Prop. 1975:103 470
Av
stycket framgår alt företagen avvikelse samt skälen för denna skall anges i
moderbolagets förvaltningsberättelse.
I
fjärde stycket ges föreskrifter om ytterUgare uppgifter avseende koncemen vUka
skaU tas in i moderbolagets förvaltningsberättelse. En följd av att
koncernredovisnmgen skall föreläggas bolagsstämman skulle kunna sägas vara att
en särskild koncernberättelse upprättas. Jag har emellertid inte velat föreslå
regler om en sådan fristående redovisningshandling. De uppgifter som är av intresse
för bedömningen av koncernens resultat och ställning bör i stället tas in i
moderbolagets förvaltningsberättelse. I denna skall sålunda enligt
hänvisningen i stycket till 9 § las med upplysningar om viktiga förhållanden
och händelser av väsentlig betydelse för koncernen såsom kompletterande
underlag för den fullständiga koncernbedömningen. Vidare skall på sätt
föreskrivs om det enskUda aktiebolaget redovisas antalet anslällda inom
koncemen samt löne- och ersättningssummor, fördelat såväl på bolagsledningen
och övriga anställda som på de olika koncemförelagen samt, i förekommande
fall, olika länder.
Jag
har tidigare framhållit att metoderna för utarbetande av koncemredovisning
undergår en fortiöpande utveckUng och att olika förfaringssätt torde få
accepteras. För att möjliggöra en bättre förståelse för det siffermaterial som
presenteras i koncemredovisningshandlingarna föreskrivs i förevarande stycke
att uppgift skall lämnas om vilka metoder och värderingsprinciper som kommit
till användning. Redogörelse skall alltså lämnas om bl.a. koncernbalansmetod,
t. ex. parivärde- eller för-värvsvärdemelod, eller metod för omräkning av
utländska dotterföretags räkenskaper till svensk valuta.
Genom
den fullständiga koncernredovisningen kommer direkt att framgå dels koncemens
årsresultat (nettovinst eller förlust), dels beloppet av frilt eget kapital
eller av ansamlad förlust i koncemen. Dessa uppgifter ligger till grand för
beräkningen av hur stor vinstutdelning som kan göras i moderbolaget. Emellertid
måste för en korrekt vinstutdelningsbedömning uppgift också lämnas om det
belopp som av det fria egna kapitalet i koncernen skall överföras tUl bundet
eget kapital. Bestämmelse härom har tagils in i stycket.
Genom
att ange det belopp som skaU föras över tUl det bundna kapitalet klarläggs att
en del av det fria egna kapitalet på balansdagen på grund av koncemföretagens
årsredovisningar kan komma att bli disponerat i koncemföretag på sådant sätt
att det inte kan förfogas för vinstutdelning. I beloppet ingår dels
avsättningar till bundna fonder (reservfond etc), dels sådana fondemissioner,
som tar i anspråk fritt eget kapital. Framräknandet av beloppet sker vid sidan
av koncemredovisningen och Uksom i denna skall avdrag ske för de andelar i
resp. dotterföretags belopp, som faUer på minoriteter.
Bestämmelserna
i femte stycket har motiverats i avsnitt 13.10. Av
Prop. 1975:103 471
styckets
första punkt följer att dotterbolag skall i förvaltningsberättelsen ange namn
på sitt moderbolag och om detta i sin tur är dotterbolag, dettas moderbolag.
Med den konstruktion av koncernbegreppet som jag redogjort för i nämnda
avsnitt avses med moderbolag svenskt aktiebolag.
I andra punkten av stycket
upptas bestämmelse om redovisning av koncerninterna leveranser. EnUgt punkten
skall såväl moderbolag som dotterbolag ange hur stor andel av årels inköp och
försäljning som avser andra förelag inom samma koncern. Meningen är att därvid
skall göras en procentuell fördelning mellan externa och koncernintema sådana
mellanhavanden. Inget hindrar emellertid alt beloppsuppgifter därjämte lämnas.
Sjätte stycket föreskriver
alt moderbolag i större koncemer skall lämna uppgift om koncernens lagerreserv
samt avge finansieringsanalys för koncernen. Genom hänvisningen till 10 kap. 3
§ fjärde stycket framgår att större koncemer är sådana där nettovärdet av
koncemföretagens tiUgångar enligt de två senasle koncernbalansräkningama
överstiger ett belopp motsvarande 1 000 basbelopp enUgt lagen om allmän
försäkring eller där antalet anställda i koncemen överstigit 200.
12
§
I
paragrafen, som med vissa jämkningar, främst av redaktionell art, motsvarar 8 §
i fondbörs- och samarbetsutredningarnas förslag, ges grundläggande föreskrifter
om avgivande av delårsrapport.
Första
stycket. Enligt de överväganden som redovisats i avsnitt 13.9 skall alla
aktiebolag som är skyldiga att anlita auktoriserad revisor avge delärsrapport.
Minst en sådan rapport skall årligen avges.
Behovet
av delärsrapport är naturligtvis mindre eller helt obefintligt om verksamhetsåret
omfatiar kortare tid än normalt tolv månader. Vid omläggning av räkenskapsår
kan räkenskapsåret vara kortare än tolv månader. Någon nedre tidsgräns för
räkenskapsår finns inte. Av praktiska skäl föreskrivs därför i stycket att
delårsrapport endast skall avges för räkenskapsår som omfattar mer än tio
månader.
Minst
en delårsrapport skall av skäl som jag tidigare redovisat (avsnitt 13.9)
omfatta minst hälften och högst två tredjedelar av räkenskapsåret. Härigenom
möjliggörs för företagen att erhålla en till sin verksamhet lämpligt anpassad
rapportperiod. Rapporten skall emellertid alltid avse verksamheten från
räkenskapsårets början.
Det
åligger styrelsen i första hand att svara för delårsrapporleringen. I
överensstämmelse med praxis föreskrivs i andra stycket att styrelsen kan uppdra
åt verkställande direktör att avge delårsrapport, vilket torde kunna bidra tUl
att rapporten kommer ut snabbt.
I
andra stycket ges vidare föreskrifter om spridning och offentliggörande av
delårsrapport.
Först
och främst skall rapporten hållas tillgänglig för envar hos
Prop.
1975:103 472
bolaget
och översändas till aktieägare som begär det. Avges flera delårsrapporter
gäller bestämmelserna samtliga rapporter.
Jag vill i detta
sammanhang tmderstryka att, i fråga om bolag, vilkas aktier är föremål för mer
omfattande handel främst de s. k. börs- och listbolagen alla parter på
aktiemarknaden måste få möjlighet att erhålla information samtidigt. Det är
mycket otUlfredsstäUande, om aktieägarna eller vissa av dessa får del av
rapporten, innan publicering skett i pressen. Någon särskild lagbestämmelse
härom har jag dock inte funnit erforderlig.
För
att tillgodose offentiighetsintresset föreskrivs också i andra stycket att
delårsrapport skall insändas tUl registreringsmyndigheten. Insänd rapport skall
omfatta sådan tidsperiod som anges i första stycket tredje punkten dvs. minst
hälften och högst två tredjedelar av räkenskapsåret. Endast denna rapport
behöver skickas till registreringsmyndigheten. Iakttar bolaget inte detta kan
registreringsmyndigheten enligt 19 kap. 2 § föreskriva vite.
Rapporten skall sändas tUl
registreringsmyndighelen inom två månader efter rapporlperiodens utgång.
Rapporten måste alltså föreligga färdig inom denna frist. Majoriteten av
delårsrapporterande börsbolag uppfyller redan detta tidskrav. Jag har inte
ansett möjligt att skärpa kravet. Tiden två månader är betydUgt kortare än den
period som normalt slår till förfogande mellan ett räkenskapsårs slut och
utgivandet av årsredovisningen. Vid en jämförelse med årsredovisningar bör emellertid
beaktas, att kraven på delårsrapport är väsentligt lägre, att delårsrapporten
inte skall granskas av bolagets revisorer och att den medgivna möjligheten för
styrelsen att uppdra åt verkställande direktör att avge rapporten också kan
nedbringa den erforderliga liden för atl göra i ordning rapporten.
13
§
Paragrafen,
som motsvarar 10 § i fondbörs- och samarbetsutredningens förslag, anger vilka
uppgifter som skall ingå i en delårsrapport.
Jag har i avsnitt 11.3.4
redovisat utredningamas förslag att delårsrapporten skall innehålla dels en
översiktlig redogörelse för rapportperioden avseende verksamheten, resultatet
av denna, investeringar samt förändringar i likviditet och finansiering, dels
exakta uppgifter om bl. a. omsättningssumma, olika intäkter och kostnader samt
kassabehållning och antalet anstäUda.
Flera remissinstanser, bl.
a. KF, riksrevisionsverket, kommerskollegium, LRF, Näringslivets börskommitté.
Föreningen auktoriserade revisorer och Stockholms fondbörs, har från olika
utgångspunkter riktat kritik mol den föreslagna uppräkningen av olika
beloppsuppgifter och framhållit atl en sådan, bortsett från uppgift om
omsätlningssumma, saknar egentiig betydelse.
Prop.
1975:103 473
Jag
har i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.9) tagit den ståndpunkten alt i
princip en beloppsuppgift om resultatet bör krävas. EnUgt min mening bör vidare
krävas ätt omsättningssumman redovisas. Därmed har de väsentligaste
upplysningarna lämnats. Jag delar remissinstansernas uppfattning alt det är
onödigt att kräva detaljerade uppgifter om finansiella intäkter och kostnader
och om vinster och förluster på avyttring av anläggningstUlgångar och andra
extraordinära intäkter och kostnader m. m.
Med
hänsyn lill branschspecifika förhållanden och redovisningsproblem bör i
undantagsfall kravet på exakt beloppsuppgift avseende resultat kunna efterges.
Jag
bilräder utredningarnas förslag om en översiktlig redogörelse för verksamheten
m. m.
I
första stycket föreskrivs i enlighet härmed till en början alt i delårsrapport
skall lämnas en översiktlig redogörelse för verksamheten och
resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i
likviditet och finansiering under rapporlperioden.
Bestämmelsema
i 9 § första stycket första punkten om förvaltningsberättelsens innehåll
gäller i tillämpliga delar för delårsrapport. Detta ger ramen för beskrivningen
av hur verksamheten fortskridit. Obligatoriskt skall sålunda upplysning lämnas
om alla för bedömningen av bolagets resultat och ställning viktiga förhållanden
samt händelser av väsentlig betydelse för bolaget, även om de inträffat efter
rapportperiodens slut. Elt kvalitativt uttalande om resultatutvecklingen torde
vara tUlfyUest.
Den
översiktliga redogörelsen om investeringar bör behandla större beslutade,
pågående eller avslutade investeringar. Om möjligt bör uppgifter som belyser
resp. investerings effekt på den totala kapaciteten lämnas och beräknad
lidpunkt för idrifttagande m. m. anges.
Likviditets-
och finansieringsförändringar skall också redovisas. Vad angår finansiering
innebär detta bl. a. alt upplagande av störte lån, genomförd aklieemission m.m.
skaU anges. Redogörelse för förändring i bolagets likviditet skall lämnas i
form av elt kvalitativt uttalande, varvid jämförelse med förhållandet vid
föregående verksamhetsårs slut skall ske.
Vid
sidan av den beslcrivande redogörelsen skall enligt första stycket också lämnas
beloppsuppgift om omsättningssumma och resultat före bokslutsdispositioner och
skatt under rapporlperioden. Omsättningssumman uppges bratto, om dispens
enligt 6 § första stycket inte erhållits.
På
grund av särskilda skäl, som jag exemplifierat i avsnitt 13.9, kan det
förekomma att vissa bolag inte under löpande räkenskapsår kan prestera ett fuUständigt
underlag för resultatberäkningen. För sådana fall ges i stycket möjlighet att
lämna en uppskattad, ungefäriig beloppsuppgift. Om en resultaträkning inte kan
uppgöras för perioden, bör uttalandet i rapporten om resultatutvecklingen
göras mer utförUgt.
Prop. 1975:103 474
Andra
stycket, som är hämtat från 11 § i fondbörs- och samarbetsutredningarnas
förslag föreskriver att för sådana koncemer som avses i 10 kap. 3 § fjärde
stycket, delårsrapport skall avges för koncemen. Moderbolag i sådan koncern
skall alltså ulöver uppgifter om moderbolaget lämna motsvarande informaiion om
koncemen.
Belopp
avseende koncemen skaU naturUgtvis anges med hänsyn tagen till
koncernföretagens interna mellanhavanden. Erinran härom har intagits i
styckets andra punkt.
I
delårsrapporten bör information om koncernen lämpligen för undvikande av
feltolkningar redovisas för sig och alltså klart skild från den som avser
moderbolaget.
Utredningarnas
förslag upptar i anslutning till bestämmelsema om delårsrapport i koncern en
undantagsregel för de fall då utiändska dotterbolags andel av koncernens
försäljning överstiger en fjärdedel. I sådana fall krävs bara koncernuppgift om
omsättningssumma, bruttoinvesteringar, Ukvida medel samt antal anställda.
Någon allmän redogörelse för verksamheten, investeringarna etc. behöver inte
lämnas för koncemen som helhet. Utredningarna motiverar undantaget med svårigheter
att inom föreslagen tvåmånaderstid få fram erforderliga uppgifter från de
utländska företagen. Detta ståndpunktstagande har kritiserats av ett par
remissinstanser däribland Näringslivets börskommitté och riksrevisionsverket. I
remisskritiken pekas bl. a. på att begränsningen förringar delårsrapportens
informationsvärde och att den information det är fråga om bör kunna lämnas av
intemationellt verksamma koncerner i varje fall i den mån det inte blir fråga
om siffermässiga preciseringar.
För
egen del vill jag först framhålla, att det är angeläget att få informaiion
beträffande internationellt verksamma koncemer. Den översiktliga redogörelse
som krävs enligt 13 § första stycket måste utan svårighet kunna lämnas även av
sådana koncerner. Det torde även vara möjligt att lämna beloppsuppgifter
rörande omsättning och ofta nog rörande resultat. Skulle sistnämnda uppgift
inte kunna lämnas, ger 13 § första stycket utrymme för en ungefärlig
beloppsuppgift. Under sådana omständigheter anser jag att den av utredningama
förordade undantagsbestämmelsen bör slopas.
14
§
I
paragrafen föreskrivs, i överensslämmelse med 9 § i fondbörsutredningens och
samarbetsutredningens förslag, att delårsrapporten skall innehålla uppgifter
för molsvarande period föregående år. Använda termer och begrepp bör enligt
paragrafen överensstämma med dem som använts i senast framlagda årsredovisning.
Genom
dessa bestämmelser underlättas bedömningen av resultatutvecklingen och
användningen av delårsrapporten som kontroUinstmment
Prop.
1975:103 475
för
prognoser grundade på tidigare avgiven årsredovisning. Bestämmelsema torde
inte ytterligare behöva kommenteras.
Utredningama
föreslår en särskild regel om alt redovisning som avges under räkenskapsår får
betecknas som delårsrapport endast om den innehåller de av utredningama
föreslagna uppgiftema. Jag har för min del funnit den föreslagna regeln
överflödig och därför inte tagit upp den i milt förslag. Jag vill i detla
sammanhang anmärka att det får anses åligga revisorerna att i samband med sin
förvaltningsrevision undersöka i vad mån avgivna delårsrapporler fyller måttet.
Även om revisorema inte granskar rapporten innan den avges, kommer man
därigenom att få en kontroll av alt lagens bestämmelser om delårsrapport
efterlevs.
12
kap. Vinstutdelning och annan användning av bolagets egendom
1 §
Paragrafen
är med en smärre redaktionell jämkning i första stycket överensstämmande med
aktiebolagsutredningens förslag.
I första stycket uttrycks,
i enlighet med gällande lag, den centrala aktiebolagsrättsliga principen att
bolagets tUlgångar, som i frånvaron av personligt ansvar för aktiebolagets
skulder är det enda borgenärerna har alt hålla sig till, i viss utsträckning är
undandragna aktieägamas dispositionsrätt och så till vida bundna i bolaget.
Bolaget får enUgt stycket inte till aktieägarna föra över tillgångar i större
omfattning eller i annan ordning än som anges i bestämmelserna om
vinstutdelning, om nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden och om
likvidation.
Såsom
hovrätten för Västra Sverige påpekat är den av utredningen i detta sammanhang
använda formuleringen "utbetalning på aktier" mindre lyckad, efiersom
uttrycket associerar närmast tUl sådana utbetalningar som står i relation till
vederbörandes aktieinnehav. Det behöver emellertid inte förhålla sig så vid en
olaglig vinstutdelning. Jag har därför stannat för att använda uttrycket
"utbetalning tUl aktieägama av bolagets medel" när det gäller att
beskriva de dispositioner, som får ske bara i den mån reglerna om
vinstutdelning, nedsättning och likvidation medger det.
Förbudet
avser inte bara utbetalning i pengar ulan också överföring av annan egendom.
Förbudet avser bara utbetalning tUl aktieägama i denna deras egenskap.
Självfallet finris det inte något hinder för bolaget att sluta vanliga avtal
med aklieägama om köp, anställning etc. varvid aktieägaren är ätt betrakta
som tredje man. Skulle någon försöka kringgå utbetalningsförbudet genom att en
mer eller mindre benefik överföring tUl aktieägare maskeras som en vanlig
affärstransaktion, kan emellertid bestämmelserna om olaga utbetalning i 5 § bli
tUlämpliga.
Utbetalningsförbudet
riktar sig endast mot aktieägare. Det kan emellertid påpekas att en
transaktion mellan bolaget och tredje man, som
Prop.
1975:103 476
strider
mot bolagsverksamhetens föremål eller syfte, t. ex. en gåva eller en till
formen onerös men i verkligheten benefik rättshandling i annat fall än som
anges i 6 §, är ogiltig enligt 8 kap. 13 och 14 §§. Men den kan bli giltig, om
aUa aktieägare samtycker tiU den. Sådant samtycke har dock verkan endast inom
ramen för aktieägarnas dispositionsrätt över bolagets tillgångar, dvs. endast
om transaktionen inte tar i anspråk andra niedel än sådana som bolaget kan
utdela såsom vinst.
Andra
stycket motsvarar i sak gällande rätt. Bestämmelsen i stycket ulgår från den
förutsättningen att syftet med ett aktiebolags verksamhet, om inte annat anges
i bolagsordningen, är att bereda vinst åt aktieägarna.
Av stycket framgår att
aktieägarnas rätt tUl den efler skatt återstående vinsten kan elimineras genom
bestämmelse i bolagsordningen. En sådan bestämmelse kan innehålla att
verksamheten skall drivas i aktieägarnas intresse på annat sätt än genom att
åstadkomma vinst till fördelning mellan dem, t. ex. om syftel är att utan
vinst på verksamheten köpa eller försälja varor för aktieägarnas räkning. Men
syftet kan också vara att gynna andra intressen än aktieägarnas. Det kan vara
politiskt, vetenskapligt, kulturellt, välgörande etc. Syftet kan också vara
blandat så att t. ex. viss del av uppkommande vinst skall användas för understödjande
av ett ideellt ändamål, medan vinsten i övrigt tUlkommer aktieägarna.
I
fråga om införande, borttagande och ändring av bolagsordningsbestämmelser om
särskilt ändamål för bolagsverksamheten hänvisas till 9 kap. 15 §.
2
§
Paragrafen innehåller
regler om det högsta belopp som får delas ut till aktieägarna som vinst. Mot bakgrund
av de skärpta koncernredovisningsregler som upptagits i deparlementsförslaget
har utdelningsmaximum i denna paragraf utformats enhetligt för såväl enskilt
aktiebolag som moderbolag i koncem.
Av första stycket framgår
att förutsättningen för att vinstutdelning skall få ske är att en i vederbörlig
ordning fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret utvisar fritt
eget kapital som överstiger eventuell redovisad förlust. Innan vinstutdelning
får ske skall dock från detta överskott av fritt eget kapital dras av vad som
enligt lag eller bolagsordning skall avsättas lill bundet eget kapital.
Bestämmelser om obligatorisk avsättning till reservfond finns i 4 §.
Ytterligare avsättningsskyldighet kan följa av bolagsordningen.
Bolagsordningen kan också t. ex. föreskriva att visst belopp av årets vinst
skall avsättas tiU annan fond, som därvid får anses vara bunden. I fråga om
innebörden av det i lagtexten använda begreppet nettovinst hänvisas till
motiven tUl 11 kap. 6 §.
Enligt
stycket gäller i huvudsak samma bestämmelser för utdelningen i
Prop. 1975:103 477
moderbolag.
Uppgift om koncernens nettovinst och fritt eget kapital i koncernen finns i
koncernbalansräkningen. Vid beräkningen av det utdelningsbara beloppet skall
avdrag göras för förlust enligt denna balansräkning. Därjämte skall avdrag
göras för belopp som av det fria egna kapitalet i koncemen enligt
årsredovisningarna för företag inom denna skall överföras till bundet eget
kapital. Upplysning i sistnämnda hänseende skall enligt 11 kap. 11 § fjärde
stycket lämnas i moderbolagets förvaltningsberättelse.
I
sista punkten av första stycket erinras om att en nedsättning av aktiekapitalet
enligl 6 kap. 5 §, dvs. sådan som sker genom att nedsättningsbeloppet används
för omedelbar täckning av förlust eller överföring till reservfonden, medför
hinder för bolaget under tre år att utan rättens tillstånd dela ut vinst,
såvida inte aktiekapitalet åter ökats med belopp motsvarande nedsättningen.
I
andra stycket upptas en generell försiktighetsregel i fråga om vinstutdelningen.
Motsvarande
regel upptas i utredningsförslaget såvitt avser vinstutdelning i moderbolag.
Enligt utredningens förslag får nämligen utdelning inte ske med så stort
belopp att den med hänsyn tUl storleken av det fria egna kapitalet inom
koncemen och koncernens slällning i övrigt strider mot god affärssed. Skånes
handelskammare har under remissbehandlingen framhållit att vid vinstutdelning
måste hänsyn tas inte bara till storleken av det fria egna kapitalet i bolaget
ulan också tUl bolagets Ukvidiletssituation.
Som jag tidigare framhåUit
är det från många synpunkter angeläget, att bolagen i sin utdelningspolitik tar
slor hänsyn tUl sitt konsoUderingsbehov. Det kan ské inom ramen för bolagens
avskrivningspolitik så att stora dolda reserver skapas. Självfallet kan
konsolidering också ske genom avsättning till fria fonder. Det kan vara
försvarbart att hela det fria egna kapital som redovisas öppet i
balansräkningen också delas ut, givetvis efter det att eventuellt erforderlig
avsättning tUl reservfond ägt rum. Normalt torde emellertid en ganska betydande
reservering av vinstmedel vara påkallad, om bolaget skall kunna möta
försämringar i bolagets lönsamhet, som kan bli en följd av konjunktumedgång,
konkurrens eller andra förhållanden.
Styrelsens
särskilda ansvar i fråga om bolagets konsolidering och utveckling markeras i
och för sig genom bestämmelsen i 3 § att större vinstutdelning än styrelsen
föreslår eller godkänner inte får beslutas. Jag anser emellertid atl det i
lagen bör klargöras att bolagets konsolideringsbehov måste beaktas vid
bedömningen av vilken vinstutdelning, som skall ske. En annan viktig faktor som
bolagsorganen måste ta hänsyn lill i det sammanhanget är bolagets likviditet.
I enlighet härmed anges i stycket att vinstutdelningen inte, med hänsyn tUl
bolagets eller koncemens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i
övrigt, får stå i strid mot god affärssed.
Prop.
1975:103 478
Till
omständigheter som också bör beaktas av bolagsorganen och som täcks genom det
i lagtexten använda uttrycket "ställning i övrigt" hör
förändringar i bolagets ställning vilka inträffat efter räkenskapsårets slut.
Svårigheter att avyttra bolagels produkter kan ha framträtt, en av bolaget
lämnad större kredit kan visa sig bli förlustbringande osv. Sådana
omständigheter kan utvisa att redan i balansräkningen större avskrivningar bort
ske. Men även eljest kan de utgöra ett särskilt skäl lill återhållsamhet med
utdelning.
3§
Paragrafen
reglerar bolagsstämmans beslut om vinstutdelning. Bestämmelserna
överensstämmer med utredningsförslaget.
I första stycket
föreskrivs alt beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämma. Om inle
bestämmelserna i andra stycket eller i bolagsordningen leder till annat, får
högre utdelning inte beslutas än styrelsen föreslår eller godkänner. Dessa
bestämmelser har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.7).
I enlighet med vad
advokatsamfundet påpekat vill jag framhålla att endast ordinarie bolagsstämma
kan besluta om vinstutdelning, jfr 9 kap. 5 §.
Styrelsens
förslag tUl utdelning finns i årsredovisningen, vilken enligt 11 kap. 9 §
tredje stycket skall i förvaltningsberättelsen innehålla förslag till
dispositioner beträffande vinst eller förlust. Årsredovisningen undertecknas
enligt 11 kap. 2 § andra stycket av styrelseledamöterna och verkställande
direktören. Skulle på bolagsstämman fråga uppkomma om att godkänna högre
utdelning än vad som föreslagits i förvaltningsberättelsen, blir det en
styrelsefiåga. Om verkställande direktör inte är styrelseledamot, har han inte
rösträtt i denna fråga. Även i sådant fall har han emellertid enligt 8 kap. 8 §
rätt att delta i styrelsesammanträdet och att anteckna avvikande mening till
protokollet.
Regeln att bolagsstämman
inte kan besluta högre utdelning än styrelsen medger gäller inte
bolagsstämmans beslut om sådan utdelning som stämman är skyldig att besluta. En
sådan skyldighet finns enligt andra stycket i denna paragraf, om en minoritet
begär utdelning. Men stämman kan också på gmnd av bestämmelse i
bolagsordningen vara skyldig atl besluta om viss utdelning, t. ex. att hela
vinsten skall utdelas eller att viss mindre del av den skall utdelas på begäran
av aktieägare. Bolagsordningen kan också innebära att en mindre minoritet än i
andra stycket anges har rätt till viss utdelning eller att den utdelning minoriteten
kan kräva är större än i andra stycket sägs. Jag vill också erinra om alt
bolagsordningen kan innehålla beslämmelser som utesluter eller minskar
aktieägarnas möjlighet att få utdelning, jfr 1 § andra stycket.
Gällande
rätt torde ge utrymme för att beslutanderätten i fråga om
Prop.
1975:103 479
vinstutdelning genom bolagsordningen helt eller delvis
frånkänns bolagsstämman och tiUäggs annan. Jag har, i likhel med utredningen,
funnit atl en sådan ordning inte är lämplig. Stycket har därför utformats så
att behörigheten att beslula om vinstutdelning tillkommer bolagsstämman.
Vad jag nyss anförde om att endast bolagsstämman kan ha
beslutanderätt rörande utdelning gäller beslut huruvida och i vad mån
utdelning skall ske. En annan sak är att om vinst enligl bolagsordningen skall
användas för annat ändamål än utdelning till aktieägarna, så kan bolagsordningen
ge rätt åt någon utomstående alt närmare bestämma om det sätt varpå medlen skall
utnyttjas för ändamålet. Vidare kan påpekas atl en utomstående kan ha rätt tUl
belopp, vilket skall beräknas på grundval av årsvinsten eller utdelningen till
aktieägarna. Så är fallet bl. a. med vinslandelsbevis. En innehavare av elt
vinslandelsbevis har en fordran på bolaget, över vilken bolagsstämman inte kan
ha annan beslutanderätt än den indirekta som ligger i stämmans rält att fastställa
vinstens belopp och utdelningen tiU aktieägarna.
När bolagsstämman vederbörligen beslutat om utdelning till
aktieägarna har dessa en fordran mot bolaget på uldelningsbeloppet. Denna
fordran behöver emellertid inte vara omedelbart förfallen lill betalning. I
Sverige är det f. n. vanligt alt utdelningen är förfallen till betalning i och
med all bolagsstämman beslutat om utdelningen eller någon dag senare, som då
anges i beslutet. Men eftersom bolagsstämman kan bortsett från de fall då
skyldighel på grund av bolagsordningen eller på grund av begäran av minoriteten
enligt andra stycket föreligger alt besluta om viss utdelning med enkel
majoritet beslula att inte dela ut någon vinst, kan stämman även beslula atl
utdelning skall utbetalas först vid en senare tidpunkt. Denna lorde dock inle
kunna skjutas alltför långt fram i tiden, t. ex. knappast så långt som lill ordinarie
bolagsstämman under nästa räkenskapsår. Departementsförslaget innebär inle
någon ändring på denna punkt.
Del förekommer någon gång att bolagsstämman beslutar om
utdelning i två poster, varav den första utbetalas genast och den andra först
senare. På molsvarande sätt kan i avstämningsbolag beslutas två utbetalningar,
varvid även två avslämningsdagar måste fastställas.
Advokatsamfundet tar upp frågan i vad mån styrelsen kan
stoppa den senare utbetalningen, om bolagets utveckling under tiden tiU dess
utdelningen förfaller till betalning har avsevärt försämrats. I enlighet med
vad samfundet också utgått från anser jag alt styrelsen har rätt alt innehålla
den andra delutbetalningen av utdelningen, om utvecklingen i bolaget motiverar
detta. Någon uttrycklig bestämmelse i ämnet behövs knappast.
Eftersom utdelning får ske endast av fritt eget kapital
enligt fastställd balansräkning för nästföregående räkenskapsår, kan innan ba-
31 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 480
lansräkningen
fastställts inle ske någon "förskotlsutdelning" såsom laga utdelning.
Om sådant förskott utbetalas, är mottagarna principiellt återbäringsskyldiga
enligt 5 § intill dess stämman fastställt balansräkning och i vederbörlig
ordning beslutat om utdelning, som täcker det utbetalade förskottet.
Bolagsstämmans
rätt att uppskjuta utbetalning av utdelning är som sagt en följd av stämmans
rätt atl besluta om och i vad mån utdelning skall ske. Om minoriteten begagnar
sin rätt enligt andra stycket att kräva utdelning, kan däremot majoriteten
naturligtvis inte besluta att utbetalningen därav skall uppskjutas. Sådan
utdelning får anses vara förfallen till betalnmg omedelbart eller i varje fall
utan längre uppskov än som kan motiveras av behov av skälig expeditionstid.
Andra
stycket upptar bestämmelser om minoritets rätt att påkaUa vinstutdelning. Jag
har i avsnitt 13.8 motiverat milt ståndpunktstagande i denna fråga.
Enligt
stycket har aktieägare med en tiondel av samtliga aktier rätt att på ordinarie
bolagsstämma, innan beslut om vinstens användning fattats, påkalla att
bolagsstämman beslular utdelning av högst halva nettovinsten för året, dock ej
mer än 5 % av bolagets eget kapital. Vid beräkningen skall från årsnettovinsten
avdrag göras för dels balanserad förlust, som överstiger fria fonder och
reservfond, dels belopp som enligt lag eller bolagsordningen skall avsättas
till bundet eget kapital.
Om
enligt bolagsordningen viss del av vinsten skall tillfalla andra än
aktieägarna, skall naturligtvis minoritetens rätt beräknas endast på den
nettovinst som kan utdelas till aktieägarna.
Bolagsstämman
kan som förat nämnts utan stöd av bolagsordningen enligt 4 § besluta att
överföra visst belopp till reservfonden. Ett sådant beslut kan emellertid inte
beröra minoritetens rätt enligt förevarande paragraf i den mån inle beslutet
grandas på reglema i 4 § om obligatorisk avsättning till reservfond.
Enligt
utredningen avses med nettovinst i detta stycke den nettovinst för
räkenskapsåret som skall redovisas när intet avsteg görs från den s. k.
kongruensprincipen, se vidare härom vid 11 kap. 6 §. Enligt näringslivet kan
det inte vara meningen att sådana extraordinära intäkter som koncernbidrag frän
moder- och dotterbolag samt subventioner skall vid tillämpningen av
utdelningsregeln i andra stycket läggas till nettovinsten och således delvis
bli tUlgängliga för utdelning till aktieägama.
För
egen del vill jag endast konstatera att jag delar utredningens uppfattning på
denna punkt. Sådana poster som näringslivet pekat på och som i förekommande
fall redovisats utanför resultaträkningen bör vid tillämpningen av andra
stycket anses vara resultatpåverkande. Jag vill vidare framhålla, att
minoriteten med stöd av andra stycket torde kunna få till stånd rättelse av
avskrivningsbeslut, om den beslutade avskriv-
Prop. 1975:103 481
ningen
är helt opåkallad eller avsevärt större än vad god redovisningssed bjuder (jfr
NJA 1965 s. 157).
Enligt
utredningen skall vidare vid utdelningens beräkning nettovinsten fastställas
med hänsyn tagen till under året verkställda obeskattade avsättningar tUl fond
som bolagsstämman kan förfoga över. Nettovinsten skall i sådanl fall ökas med
minst hälften av det avsatta beloppet. De avsättningar som faller under den
föreslagna regeln är investeringsfonder för konjunkturuljämning
(investeringsfond för skogsbrak och investeringsfond för rörelse), särskild
investeringsfond för förlorade inventarier och lagerlillgångar, särskild
investeringsfond för avyttrat fartyg, särskild nyanskaffningsfond och
åleranskaffningsfond (fond för återanskaffning av fastighet).
LRF
ullalar att minoriteten inte bör kunna framtvinga utdelning i fråga om
avsättningar till investeringsfond, åleranskaffningsfond o. d.
Som
jag nämnt vid 11 kap. 6 § är enligt stadgad praxis avsättningar lUl investeringsfond
o. d. alt anse som kostnader för bolaget. I motsats till ulredningen finner jag
det därför principieUt oriktigt alt belopp som avsatts till här ifrågavarande
fonder lill någon del skall kunna behandlas som utdelningsbar vinst. Det bör i
sammanhanget beaktas all de avsedda avsättningarna till betydande del
innehåller latenta skatteskulder. Avsättningarna sker med hänsyn till bolagels
konsolideringsbehov och avsatta belopp kan komma endasl bolaget tUl godo.
Enligt min mening bör bolagets konsoUderingsinlresse gå före minoritetens rält
till utdelning. Jag saknar anledning tro alt majoritetens
avsättningsmöjligheter skulle missbrukas till förfång för minoriteten. Mina
överväganden har lett mig tUl att jag inte kan ansluta mig till utredningens förslag
i nu aktuellt avseende.
Liksom
enligt gällande lag innebär minoritetens rätt enligt detta stycke inte en rätt
att besluta ifrågavarande vinstutdelning ulan en rält alt påkalla att stämman
beslutar sådan. Om stämman inte fattar det beslut som minoriteten påkallat, kan
varje aktieägare klandra beslutet, och i domen kan domstolen fastställa en
ändring av stämmans beslut, så atl beslutet ger minoriteten dess rätt, jfr vid
9 kap. 17 §.
Om klandertalan väcks mot
beslut av bolagsstämman, varigenom minoritetens begäran om utdelning inte
vederbörligen tillniötesgåtts, kan det inträffa att denna utdelning uite kan
tas ur den enligt balansräkningen befintliga utdelningsbara vinsten. En
orimligt stor avskrivning måste t. ex. minskas. I sådant fall bör i klanderprocessen
framställas yrkande om ändring i detla avseende av bolagsstämmans beslut om
balansräkningens fastställande.
Näringslivet
förordar alt paragrafen förses med en bestämmelse enligt vilken
minoritetsaktieägare inte kan påkalla vinstutdelning i strid mot bestämmelserna
i utredningsförslaget om hänsynstagande till god affärssed vid vinstutdelning i
moderbolag.
Prop.
1975:103 482
Enligt 2 § andra stycket departemenlsförslaget skall i
alla bolag vid vinstutdelning beaktas att med hänsyn till konsolideringsbehov,
likviditet och bolagels (eller koncemens) slällning i övrigt inle utdelas så
stort belopp alt utdelningen står i strid mot god affärssed. SjälvfaUet får
minoritelsrätt till vinstutdelning inle leda till alt denna regel sätts ur
spel. Erinran härom har intagils i stycket.
I detta sammanhang vill jag också beröra frågan hur
beslämmelsema om minoritets rätt lill vinstutdelning fungerar i ett
koncernbolag. Som stycket är utformat skall beräkningen av minoritets rält till
vinstutdelning göras på gmndval av den för bolaget i fråga upprättade balansräkningen
utan hänsynstagande till den vinst som kan ha uppkommit inom annat
koncernbolag. Detta kan i och för sig medföra, att majoriteten får vissa
möjligheter alt sätta vinsluldelningsregeln ur spel genom att vidta ålgärder
varigenom endasl de koncembolag, där minoriteten inte är representerad, visar
vinst. Majoriteten har t. ex. genom prissättningen på internleveranser inom
koncernen sett till alt vinsten kanaliseras till elt från majoritetens synpunkt
lämpligt koncernbolag. Det skulle i och för sig vara möjligt att konstruera
vinstutdelningsregler som tar sikte på koncernen i dess helhet och som fungerar
så att minoriteten i elt koncernbolag garanteras att bolaget i fråga får sin
del i koncernvinsten. Sådana regler skulle emellertid bli ganska invecklade.
Del kan med fog ifrågasättas om behovet av reglerna är så stort att det är
motiverat att införa elt sådant regelsystem. Majoritetsmissbrak av den typ jag
här åsyftar kan dessuiom stävjas bl. a. med stöd av generalklausulen och
principen om aktieägamas lika rätt i bolaget. Departementsförslaget upptar
därför inte några särskilda regler om minoritelsrätt lill vinstutdelning när
del är fråga om koncernbolag.
Tredje stycket avser utdelning i avstämningsbolag och
motsvarar bestämmelserna i 2124 §§ LFA.
Utdelningen i avslämningsbolag förfaller till betalning på
avstämningsdagen. Denna skall anges i bolagsstämmans utdelningsbeslut. Detta
gäller dock inte om vinslen skall tillfalla andra än aktieägarna, i vUket fall
avstämning inle skulle fylla någon funktion. Utbetalningen skall ske utan
dröjsmål. Betalningen förutsätts komma att ske på ändamålsenligt sätt med
rimligt beaktande av önskemål från mottagarna. Legitimerad att motta
betalningen är den som på avstämningsdagen var införd i aktieboken eller i
förteckning enligt 3 kap. 12 §. Skulle mottagaren inle vara materiellt
berättigad, gäller samma regler som beträffande mottagande av emissionsbevis,
4 kap. 3 § tredje stycket.
4 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om avsättning av belopp
till reservfond.
Enligt första stycket punkten 1 skall av den del av
aktiebolags nettovinst för året, som inle går åt för att täcka redovisad
förlust, minst 10 %
Prop.
1975:103 483
avsättas till reservfond intill dess reservfonden uppgår
till 20 % av aktiekapitalet.
Motiven
för denna regel om obligatorisk avsättning lill reservfond har redovisats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 13.4). Stycket motsvarar i sak bestämmelserna i
71 § första stycket gäUande lag.
Till reservfond skall vidare läggas överkurs som
tillfallil bolaget i samband med aktieteckning. Jag delar utredningens
uppfattning att det är naturligt att betrakta en sådan överkurs som en
kapitalinsätlning som inte bör kunna återbetalas i form av vinstutdelning. Som
utredningen framhållit bör detsamma även gälla belopp som enligt 4 kap. 17 §
tillfaller bolaget efter försäljning av fondaktier som inte har tagits ut av
den därtill berättigade.
När konvertibelt skuldebrev byts ut mot aktie, kan en form
av överkurs uppstå, nämligen om fordringsbeloppet överstiger aktiens nominella
belopp. Sådan överkurs bör liksom enligt gällande lag (14 § LKS) läggas lill
reservfonden.
Enligt 2 kap. 11 § tredje stycket kan den för vilken aktie
förverkas åläggas att utge en femtedel av det tecknade beloppet till bolaget.
Detsamma kan bli fallet vid nyemission och vid sådan nyteckning som avses i 5
kap., se 4 kap. 11 § och 5 kap. 13 §. Som advokatsamfundet framhållit bör
sådana belopp läggas till reservfonden. En uttrycklig regel härom har intagits
i stycket.
Departementsförslaget innebär att det är möjligt att i
bolagsordningen la in bestämmelse om att avsättning till reservfond skall ske.
Avsättningen kan gälla hur slor del av vinslen som helst. Det finns inte någon
maximigräns för reservfondens storlek i förhållande till aktiekapitalet.
Förevarande stycke innehåller beslämmelse om avsättning till reservfond på
grund av bestämmelser därom i bolagsordningen.
Stycket innehåller slutligen en regel om att bolagsstämman
kan beslula all belopp skall överföras från det i balansräkningen redovisade
fria egna kapitalet till reservfonden. Om en sådan avsättning beslutas av
bolagsstämman ulan slöd av bolagsordningen, får den dock självfallet inte
inkräkta på minoritetens rätt tUl vinstutdelning enligt 3 § andra stycket.
I andra stycket upptas den med gällande lag
överensstämmande regeln alt vid beräkningen av det belopp som enligl första
stycket första punkten skall avsällas till reservfond avdrag från nettovinsten
inte får göras för tantiem.
Reservfonden ingår i bolagels bundna kapital. I tredje
stycket finns regler om i vilka fall reservfonden får tas i anspråk.
Liksom enligl gällande lag får reservfonden enligt stycket
tas i anspråk för täckande av sådan förlust enligt fastställd balansräkning
som inte kan täckas av fritt eget kapital.
Reservfonden får vidare tas i anspråk för fondemission.
Den får också användas för annat ändamål, om rätten enligt samma regler som i
Prop.
1975:103 484
6 kap. 6 § föreskrivs för nedsättning av aktiekapitalet
ger tUlstånd lUl nedsättning av reservfonden. Dessa bestämmelser har
kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.4).
5§
I paragrafen, som överensstämmer med utredningens förslag,
upptas bestämmelser om påföljden av att utbetalning av bolagels medel till
aktieägarna sker i slrid mot 1 §.
Utbetalning får ske endast vid vinstutdelning, nedsättning
av aktiekapitalet eller reservfonden saml utskiftning vid bolagels
likvidation. En lagstridig utbetalning kan innebära alt viss eller vissa aktieägares
rätt kränks, t. ex. om vinstutdelning sker med större belopp till vissa
aktieägare än tUl andra utan all detta beror på att deras aktier enligt
bolagsordningen har olika rätt till utdelning. Den lagstridiga utbetalningen
kan också stå i strid mot de aktiebolagsrätlsUga reglerna om skyddet för det
bundna kapitalel.
I första stycket föreskrivs till en början att påföljden
av en olaglig utbetalning är att mottagaren skall lämna tUlbaka vad han
uppburit.
Utredningen föreslår att på återbäringsbeloppet skall
erläggas 6 % årlig ränta. Svensk industriförening har förordat att
procentsatsen i stället bör vara riksbankens vid varje tid gällande diskonto
jämte 2 %. Jag vill för min del erinra om alt köplagsulredningen nyligen
avlämnat ett belänkande (SOU 1974: 28) med förslag till räntelag m. m. I samband
med att detta förslag läggs till grund för lagstiftning får man närmare pröva
hur ränteregeln i förevarande paragraf bör utformas. Jag är f. n. inte beredd
att gå ifrån aktiebolagsutredningens förslag.
Ålerbäringsskyldigheten enligt stycket gäller även om den
olagliga utbetalningen inte förorsakat någon skada för borgenärema, därför att
den visserligen inkräktat på bolagets bundna kapital men bolaget ändå kan
fullgöra sina förpliktelser.
I andra punkten av stycket upptas beslämmelse om undantag
från återbäringsskyldigheten.
Enligt utredningsförslaget krävs inte återbäring om
utbetalningen skedde som vinstutdelning och mottagaren var i god tro, dvs.
varken insåg eller bort inse atl utdelningen var olaglig.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med
gällande lag. Förslaget innebär dock att godtrosskyddet utvidgas i jämförelse
med gällande lag som föreskriver ovillkorlig återbäringsskyldighet för det fall
att utdelning skett utan att balansräkning fastställts eller med störte belopp
än balansräkningen ulvisar såsom vinst.
Bankinspektionen har framhållit att det är svårt att tänka
sig atl förslag till olaglig utdelning skulle framställas i något av de börsnoterade
företagen. I varje fall torde man kunna anta att ett sådant förslag skulle
vålla sådan uppmärksamhet i pressen att ytterst få utdel-
Prop. 1975:103 485
ningsberättigade
hade möjlighet att åberopa god tro. Inspektionen släller sig därför tveksam
till den föreslagna utvidgningen av godtrosskyddet för den som uppburit
olaglig utdelning. Inspektionen anser alt ovillkorlig återbäringsskyldighet bör
föreligga om utdelning har skett utan alt balansräkning fastställts eller med
större belopp än balansräkningen utvisar såsom vinst. En sådan bestämmelse kan
enligt inspektionen ha visst värde som spärr mot olagliga utdelningar i mindre
företag.
Jag
vill först framhålla att aktieägarna alltid har möjlighet atl kontrollera om
balansräkning blivit fastställd och om den utvisar utdelningsbar vinst av tillräckUg
sloriek. Något svårare blir det dock att kontrollera om den föreslagna
utdelningen är förenlig med god affärssed enligl 2 § andra stycket.
Man
måste enligt min mening räkna med att många aktieägare inle har förmåga att
bedöma om utdelningen håller sig inom ramen för god affärssed och för vad
fastställd balansräkning utvisar såsom vinst. Det skulle kunna vålla dem svåra
ölägenheter att behöva betala tUlbaka utdelning som de uppburit och kanske
också konsumerat i tro att allt var i sin ordning. Jag biträder därför
utredningens förslag på denna punkt.
Jag
vUl tillägga att godlrosregeln inte får så stor räckvidd i bolag med en
begränsad aktieägarekrels. Frågan huruvida mottagaren var i god tro eller ej
måsle bedömas efter omständigheterna i varje särskUl fall. Är det fråga om en
aktieägare som tar aktiv del i bolagels skötsel vUket ofta är fallet i mindre
bolag finns det knappast något slörre utrymme för god tro ulan aktieägaren
torde som regel i sådanl fall bli återbetalningsskyldig.
Godlrosregeln
i första stycket omfattar alla fall då belopp utbetalats såsom vinstutdelning
ulan att lagens regler därom iakttagits, t. ex. om bolagsstämman beslutat
större utdelning än styrelsen föreslagit eller godkänt eller då utdelning
skett utan att bolagsstämman fattat beslut därom, eller då stämmans beslut om
utdelning av formella skäl är ogUtigt eller undanröjs efter klander. Även
vinstutdelning i strid mot 6 kap. 5 § får behållas av godtroende mottagare.
Godlrosregeln
gäller bara i fråga om vinstutdelning. Om kapitalnedsättning med utbetalning
till aktieägarna skett utan att de därom givna reglerna iakttagits, skall
återbäring alltså ovillkorligen ske. Det skulle alltför mycket äventyra
borgenärsskyddsreglerna, om godtroende aktieägare fick behålla sådana kapitalbelopp.
Reglerna
om ålerbäringsskyldighet tar i första hand sikte på kontanta lagstridiga
utbetalningar till aktieägare. Reglerna täcker emellertid även fall då egendom
överförs i annan form tUl aktieägare. En olaglig vinstutdelning kan exempelvis
ske i den formen alt en aktieägare får rätt att använda bolaget tillhörig
egendom ulan att behöva betala något
Prop. 1975:103 486
för det. En sådan förtäckt vinstutdelning kan medföra alt
aktieägaren i fråga blir skyldig att erlägga ersättning tiU bolaget motsvarande
värdet av vad han sålunda erhållit från bolaget. Om bolaget betalar lön till
anställd aktieägare och lönen överstiger rimUgt belopp, kan aktieägaren också
bli återbäringsskyldig med del överskjutande beloppet. Motsvarande gäller om
aktieägare säljer vara tUl överpris till bolaget eller köper för underpris
från bolaget.
I andra stycket upptas en i sak med gällande lag
överensstämmande regel om ansvarighet för brist vid återbäring.
De som medverkat till beslutet om utbetalningen eller
verkställande därav eller tUl upprättande eller fastställande av oriklig
balansräkning som legat till grund för beslulel blir enligt stycket ansvariga
enligl bestämmelserna i 15 kap. 14 §§ om skadeståndsskyldighet. Hänvisningen
lill dessa lagrum betyder att styrelseledamöter, verkställande direktör,
revisorer och aktieägare under de i paragraferna angivna fömtsättningama blir
ansvariga för brist vid återbäringen. Ersättningsskyldigheten för flera blir
solidarisk. Jämkning kan ske enligt 15 kap. 4 §. Däremot blir reglema i 5 och 6
§§ nämnda kapitel om talan mot de ansvariga inle tillämpliga. Beviljad
ansvarsfrihet berör alltså inle ansvarigheten för brist vid återbäringen, och
talan om denna ansvarighet liksom om återbäringen kan väckas inom den
allmänna preskriptionstiden.
6 §
De i denna paragraf upptagna bestämmelserna om
bolagsstämmans och styrelsens rätt att disponera över bolagets medel för gåva
till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål överensstämmer helt med
utredningens förslag och gällande lag.
7 §
Paragrafen innehåller beslämmelser om förbud mot lån till
aktieägare m. fl.
Gällande rätt. Genom 1973 års lagstiftning infördes nya
bestämmelser i aktiebolagslagen rörande aktiebolags rätt alt lämna penninglån
till aktieägare m. fl. De nya reglerna innebär i huvudsak följande. Aktiebolag
får inte lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot
eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncem.
Detsamma gäller i fråga om penninglån till vissa släktingar, nämligen
1.
den som är gift
med eller är syskon eller släkting i rätt upp-: eller nedstigande led till
aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör, eUer
2.
den som är
besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så atl den
ene är gift med den andres syskon.
Prop. 1975:103 487
Låneförbudel
gäller också i fråga om penninglån till juridisk person över vars verksamhet
person som nyss nämnts har ett väsentligt inflytande.
Från de nu angivna
bestämmelserna gäller vissa undantag. Bestämmelserna skall sålunda inte
tiUämpas om
1. gäldenären är bolag i koncern i vilken det
långivande bolaget ingår,
2. gäldenären driver rörelse och lånet utgör ett led i
en affärsförbindelse mellan bolaget och gäldenären samt är avsett uteslutande
för gäldenärens rörelse, eller
3. gäldenären är aktieägare som ensam eller
tillsammans med honom närslående fysisk eller juridisk person som nyss nämndes
äger mindre än 1 % av bolagets aktiekapital, dock högst 500 aktier.
Aktiebolag får inte heller
lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närslående fysisk eller
juridisk person som förut nämndes skall förvärva aktier i bolaget eller annal
bolag i samma koncern.
Bestämmelserna
om förbud mot penninglån äger motsvarande till-lämpning i fråga om ställande av
säkerhet.
Angående
den närmare innebörden av dessa bestämmelser hänvisas tiU prop. 1973: 93 s. 90
ff. och 133 ff.
Framställningar
om ändring av låneförbudet. Sedan låneförbudet infördes har inkommit flera
framstäUningar om ändringar i reglema om låneförbud. En gemensam framställning
har gjorts av Stockholms handelskammare. Svenska arbetsgivareföreningen.
Svenska bankföreningen, Sveriges grossislförbund, Sveriges industriförbund,
SHIO och Sveriges köpmannaförbund. Denna framställning benämnes i
fortsättningen näringslivets framställning. Vidare har framställningar om
ändring gjorts av Svenska fondhandlareföreningen och vissa kreditaktiebolag,
nämligen Göteborgs Intecknings Garantiaktiebolag, Sparbankernas Intecknings
Aktiebolag, Svensk bostadsfinansiering AB BOFAB, Svensk Fastighets
Kreditaktiebolag samt Svenska Intecknings Garantiaktiebolaget.
I näringslivets
framställning framhålls att näringslivet vill ha en reglering som, med
bibehållande av lagens grundkonstruktion och med iakttagande av borgenärers och
skattemyndigheters intresse, utgör en praktiskt fungerande lag som inte hindrar
önskvärda affärsmässiga transaktioner och som inte heller hindrar en fungerande
personalpolitik.
Den s. k. släktkalalogen i
låneförbudsreglerna anses från den synpunkten vara alltför vid. Kretsen bör
begränsas till att avse make eller omyndigt barn som slår under aktieägarens
eller styrelseledamotens vårdnad.
Det i lagtexten använda
begreppet "väsentligt inflytande" anses alltför oklart. Begreppet
skulle enligt näringslivet kunna tolkas så att enbart styrelseledamotskap i en
juridisk person konstituerar väsentligt inflytande, Det föreslås att ordet
väsentligt byts ut mot "bestämmande".
Prop.
1975:103 488
I näringslivels framställning tas också upp frågan vilken
utredning som skall anses tillräcklig då det gäller att få klarhet i om en
eventuell låntagare omfattas av låneförbudet. Det framhålls att ett bolags
gäldenärer ofla inte känner till släktingars eventuella aktieinnehav eller styrelseuppdrag.
Med hänsyn till den personliga integriteten bör man inte lägga press på
personer att lämna varandra uppgifter om sina ekonomiska förhållanden.
Bolagets låntagare kan därför inte anses skyldiga att eflerforska om de genom
närstående omfattas av låneförbudet. Likaså bör bolagen kunna nöja sig med att
ulgå från för dem kända omständigheter.
Förbudet mot lån till aktieägare har enligt näringslivet i
praktiken gett upphov tUl allvarliga olägenheter när det gäller normala lån
till anställda i företagen. Av betydelse har därvid varit att låneförbudet är
tillämpligt redan om den anställde har en enda aktie i det långivande bolaget,
nämligen om i den "förbjudna" kretsen av närstående personer finns så
många aktier att det sammanlagda antalet överstiger 500. Näringslivel framhåller
att det i många företag är en etablerad personalpolitik atl lämna penninglån
tUl anslällda eller gå i borgen för anställdas förbindelser. I större bolag kan
uppemot 5000 anställda vara bolagets lånegäldenärer. Det förekommer också att
bolag generellt går i borgen för mindre belopp för kredit på samtliga
anställdas checklönekonton. Låneförbudet är i dessa fall till nackdel för
bolaget och dess borgenärer, eftersom bolaget och indirekt dess borgenärer ofta
har starkt intresse av att kunna medverka vid denna typ av lån.
Näringslivet föreslår att mindre lån generellt undantas
från låneförbudet, i vart fall då gäldenären är anställd i bolaget eller annat
bolag i samma koncern. Lån eller ansvarsförbindelse bör dock inte få lämnas då
det sammanlagda beloppet av sådana lån till och ansvarsförbindelser för
anställda, som eljest skulle omfattas av låneförbudet, uppgår tUl 10 % av
bolagels fria egna kapital enligt senast fastställda balansräkning. Måhända
bör enligt näringslivet dessutom en maximigräns bestämmas, förslagsvis till
2025 gånger basbeloppet. Näringslivet förordar också en särskild
undanlagsregel från låneförbudet för att underlätta anställdas aktieförvärv.
Låneförbudet skulle inte gälla, om den anställdes innehav av aktier icke genom
förvärvet kommer alt överstiga 1 % av aktiekapitalet.
Näringslivet tar vidare upp frågan om behandlingen av
kommersiella lån och pekar därvid på att det i lagtexten förutsätts att lånet
skall utgöra elt led i en affärsförbindelse. Näringslivet omnämner att det är
mycket vanligt och nödvändigt för en rationell likviditetsanvändning att
företaget lånar ut överskottslikviditet till andra. Själva lånet utgör då inte
ett led i en affärsförbindelse. Låneförbudet blir då särskUt besvärande för
vissa branscher bl. a. för fondkommissionärer som inte är banker. Dessa har
ofta för egen räkning betydande aktie-
Prop. 1975:103 489
innehav
i olika bolag. Mellan fondkommissionärerna och bolagen är in- och utlåning av
pengar vanlig och avser betydande belopp. Det anses orimligt att lagligheten av
denna helt affärsmässiga verksamhet skall kunna sättas i fråga.
Näringslivet framhåller i
detla sammanhang också de nackdelar låneförbudet kan medföra för s. k. oäkta
koncerner, dvs. grupper av bolag vilka ägs av exempelvis en fysisk person. För
sådana grupper skulle, om de ägdes av aktiebolag, undantaget för
koncernförhållanden vara tUlämpligt. Nu är de ofta hänvisade till de mer
begränsade möjligheler som undantaget för kommersiella lån medger. Även sådana
oäkta koncerner bör emellertid kunna genomföra inbördes lånetransaktioner när
detta är företagsekonomiskt motiverat. Näringslivet föreslår därför att
undantagsbestämmelsen om kommersiella lån formuleras sålunda: "gäldenären
driver rörelse och lånet utgör affärsförbindelse mellan bolaget och gäldenären
samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse."
I
framställningen från näringslivet framhålls också vissa problem som de bankägda
fastighetsfinansierande kreditakliebolagen har. Dessa har till ändamål bl. a.
alt lämna långa lån mot säkerhet av pantbrev i bostadsfastigheler. Eftersom
dessa hypoteksinstitut slår i koncernförhållande till sina ägarbanker, skulle
enligt huvudregeln i låneförbudet verkställande direktören och
styrelseledamöterna i resp. moderbanker och i dessas dolterbolag samt med dem
enligt släktkatalogen besläktade eller besvågrade personer vara förbjudna att
belåna sin villafastighet i det hans bank närstående fastighetsfinansierande
bolaget. Dessutom skulle varje aktieägare i vederbörande bank vara förhindrad
all belåna sin fastighet i det med banken i fråga i koncernförhållande förenade
fastighetsfinansierande bolaget. Näringslivel framhåller att sådana helt
affärsmässigt betingade kreditförhållanden inte bör vara omfattade av
aktiebolagslagens låneförbud.
Näringslivet
kritiserar vidare undantagsregeln att lån är tillåtet då gäldenären är
aktieägare som tillsammans med nära anhöriga äger mindre än 1 % av bolagels
aktier eller högst 500 aktier. Konsekvenserna av 500-aktiegränsen anses
godtyckliga. Regeln innebär alt helt olika följder uppkommer för elt bolag med
ett nominellt belopp på 100 kronor på aktierna och för elt annat med 50 kronor
som nominellt belopp. Om en s. k. "split" av aktier görs så att
nominella beloppet ändras från 100 tUl 50 kronor innebär det en fördubbling av risken
att aktieägare skall komma alt omfattas av låneförbudet. Gränsen 500 aktier bör
därför enligt näringslivet utgå.
Näringslivet
framhåller slutligen alt låneförbudet innebär att den som förvärvar ett bolags
aktier inte kan erlägga betalning genom att överta tidigare aktieägares
låneskuld till bolaget. Detta påverkar marknadsbilden vid överlåtelse av
familjeföretag. Kapitalstarka och Ukvida företag får, genom att de kan erbjuda
säljare av aktiebolag möjlighet att
Prop. 1975:103 490
likvidera
sin skuld till sitt bolag, en fördel vid förhandlingar om förvärv framför andra
potentiella köpare. Denna konkurrenssnedvridande effekt är lill fördel för
storföretagen och förstärker koncentrationsprocessen. Problemet borde kunna
lösas genom den av aktiebolagsutredningen förordade särskilda
övergångsbestämmelsen som innebär att bolagen under en lid av tio år efter nya
lagens ikraftträdande kunde medge, att lån som tillkommit före ikraftträdandet
skulle övergå på annan låntagare i samband med alt minst hälften av aktierna
övergick till den nya lån-lagaren. Motsvarande skulle gälla beträffande
säkerhet.
I
framställningen från Svenska fondhandlareföreningen framförs synpunkter av
liknande art som de i näringslivets framställning. Fondhandlareföreningen
framhåller alt låneförbudet i praktiken är svårl att till-lämpa vid yrkesmässig
penningullåning i slörre skala sådan den bedrivs av de aktiebolag som är
fondkommissionärer. Förbudet anses hell obehövligt såvitt angår aktiebolag som
är fondkommissionärer, efiersom dessa står under bankinspektionens tillsyn.
Slutligen framhålls att förbudet innebär en oberättigad diskriminering av de
fondkommissionärer som bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform.
I
framställningen från kreditaktiebolagen framhålls alt del inle kan ha varit
lagstiftarens mening alt begränsa ullåningsmöjlighelerna för sådana aktiebolag
där utlåning är bolagets normala rörelse och där del aktuella lånet är en
reguljär kredit inom rörelsens område bevUjad enligt de regler som gäller för
rörelsen. Eftersom kreditaktiebolagen är underkastade bankinspektionens
tillsyn anses att kreditakliebolagen ulan olägenhet för det allmänna borde
kunna tas undan från de nya låneförbudsreglerna.
Skrivelse från riksdagen.
I samband med att riksdagen tog ställning till förslaget i prop. 1973: 93 om
låneförbud konstaterades, att äktenskaps-liknande samlevnad inte omfattades av
den s. k. släktkalalogen (LU 1973: 19 s. 56). Detla innebar enligt lagutskottet
att makar blir sämre ställda än samlevande ogifta. Detta framstod för utskottet
som en brist i förslaget. Att personer som sammanlever under äklenskapsliknande
förhållanden kommer all gynnas motverkar de syften som ligger bakom införandet
av låneförbudet och leder i praktiken till ur rättvisesynpunkt stötande
resultat. Utskottet ansåg att äklenskapsliknande samlevnad borde innefattas i
släktkatalogen. Eftersom det föreslagna låneförbudet har straffsanktionerats
måsle dock klart preciseras under vilka förutsättningar äklenskapsliknande
samlevnad skall anses jämställd med äktenskap. En möjlig utväg kunde enligt
utskottet vara att anknyta till det skatlerättsliga familjebegreppet, vilket
bara omfatiar sammanboende som är eller har varit gifta med varandra eller som
har eller har haft barn gemensamt. Enligt utskottets mening borde dessa
problem uppmärksammas under det fortsatta arbetet på en ny aktiebolagslag. Vad
utskottet sålunda anfört har riksdagen givit Kungl. Maj:t tiU känna (rskr
1973: 238).
Prop.
1975:103 491
Riksdagens uttalande kommenteras i den förut nämnda
framställningen från näringslivet. Näringslivel anser del riktigt att
sammanlevnad i äklenskapsliknande former likställs med äktenskap då så är påkallat
för att skydda den svagare parlen. Vidare bör så ske i skatlesam-manhang.
Aktiebolagslagens miljö är dock enligt näringslivel en helt annan. I
affärslivet måsle med hänsyn till det effektivitetskrav som finns omsättningens
säkerhet tillmätas stor betydelse. Detla leder till behov av klara regler om
när parter kan binda varandra vid avtal. Därvid spelar registrering av
personers status m. m. en väsentlig roll. Status måste framgå ur offentliga
register. Sammanlevnad i äklenskapsliknande former bör därför enligt
näringslivet inle jämslällas med äktenskap såvitt avser låneförbudets
omfattning.
Slutligen
bör nämnas alt riksdagen med anledning av näringslivets tidigare nämnda
framställning uttalat alt man föriitsätler att framställningen övervägs under
det pågående arbetet med en ny aktiebolagslag (LU 1974: 19 s. 17).
Föredraganden.
De nuvarande bestämmelserna om låneförbud synes mig i huvudsak väl grundade. De
skäl som anfördes som slöd för alt införa dessa regler har fortfarande
bärkraft. Någon anledning att göra mera ingripande ändringar i dessa regler
finns inte. Detta hindrar dock inle att vissa mindre jämkningar kan övervägas.
Näringslivels
framställning om ändring i den s. k. släktkatalogen synes förestavad bl. a. av
intresset av skydd för den personliga integriteten. Detta sammanhänger med
vilka krav på efterforskning som kan ställas när det är frågan om att ett bolag
skall lämna lån till eller ställa säkerhet för en viss person.
Låneförbudsreglerna
i gällande lag är, liksom molsvarande regler i departemenlsförslaget,
straffsanklionerade. För att slraff skall ifrågakomma fordras emellertid
uppsåt eller grov vårdslöshet. Om den företrädare för bolaget som lämnar lånet
har kännedom om alt låntagaren tillhör den förbjudna kretsen, kan alltså straff
ifrågakomma. Om han inle har sådan kännedom, uppkommer frågan vilka krav som
kan ställas på efterforskning från hans sida. Av den omständigheten atl endasl
grov vårdslöshet kan föranleda straff torde framgå att någon mera ingående
efterforskning inte rimligen kan krävas. Särskilt gäller detla naturligtvis i
fråga om bolag med en omfattande aktieägarkrets. Om den som lämnal lånet eller
ingått ansvarsförbindelsen för ett sådant bolags räkning har frågat
vederbörande om denne ensam eller via släktingar ingår i den förbjudna kretsen,
synes det mig uppenbart att något slraff inle kan ifrågakomma. Företrädaren för
bolaget har då fullgjort vad som rimligen kan anses ankomma på honom. Någon
skyldighet för den presumtive gäldenären alt fråga sina släktingar huruvida
dessa äger aktier i bolaget finns inte.
Mot denna bakgrand synes mig knappast några mera befogade
an-
Prop. 1975:103 492
märkningar
kunna riktas mot att släktkatalogen givits en så pass vid omfattning som är
fallet. En så långtgående inskränkning av släktkatalogen som näringslivet
förordar skulle öppna stora möjligheler lill kringgåenden i fåmansbolag. Jag är
därför inte beredd att överväga någon begränsning i släktkatalogen.
När det gäller frågan om
äklenskapsliknande samlevnad bör likställas med äktenskap vid tillämpning av
låneförbudsregeln vUl jag försl framhålla att en regel härom måste bli ganska komplicerad.
Del är, som lagutskottet framhållit, nödvändigt att få en klar avgränsning av
regeln i fråga. I och för sig kan detta åstadkommas genom en anknytning till
det skatlerättsliga familjebegreppet. En lösning i enlighet härmed är
emellertid förenad med andra nackdelar. En sådan regel skulle nämligen kunna
komma att leda till att långivande bolag ansåg sig mer eller mindre nödsakade
att göra vissa efterforskningar i den presumtive låntagarens personliga
förhållanden. Detla är i och för sig ägnat all väcka betänkligheter. I
sammanhanget får inte heller förbises att näringslivet uppenbarligen bedömt en
sådan regel som praktiskt svårhanterlig. Även om det från allmän synpunkt kan
finnas skäl för att jämställa äklenskapsliknande samlevnad med äktenskap vid
tillämpning av låneförbudsreglerna har jag därför funnit att de nu angivna
nackdelarna skulle överväga fördelarna med en sådan lösning.
I
enlighet med dessa överväganden upptar förevarande paragraf samma släktkatalog
som gällande lag.
Låneförbudet i dess nu
gällande lydelse omfattar också juridisk person över vars verksamhet en av
förbudet omfattad fysisk person har ett väsentligt inflytande. Det avgörande
härvidlag bör enligt min mening vara att den fysiske personen i fråga har ett
sådant inflytande över den juridiska personen att han kan på ett avgörande sätt
påverka formerna för dess finansiering. Från den synpunkten torde ullrycket
"bestämmande" vara att föredra framför det nu använda uttrycket
"väsentligt". Lagtexten har jämkats i enlighet härmed.
Jag övergår nu till att
behandla frågan om undanlag för kommersiellt betingade lån.
I förarbetena till
nuvarande bestämmelser i ämnet framhöll jag att syftet med undantaget för
kommersiella lån var att möjliggöra sådana lån som betingas av kommersiella
skäl och som inte är avsedda för gäldenärens privata konsumtion (se prop.
1973: 93 s. 134). Jag har inle ändrat uppfattning på denna punkt.
Undantagsregeln kan inte få gälla andra lån än sådana som betingas av
affärsmässiga skäl. Som den nuvarande lagbestämmelsen avfattats uppkommer
emellertid därvidlag vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen. Detta
sammanhänger med att det i lagtexten talas om att lånet skall utgöra ett led i
en affärsförbindelse. Det betyder nämligen att ett lån av renodlat kommersiell
natur som inte har samband med någon annan affärstrans-
Prop. 1975:103 493
aktion
blir förbjudet. Det kan exempelvis förekomma all elt bolag som har
överskottslikviditet önskar placera denna hos ett annat bolag. Om detta senare
bolag skulle råka äga aktier i det förra bolaget omöjliggörs lånetransaktionen
på grund av låneförbudet trots att lånetransaktionen har en renodlat
kommersiell karaktär. Enligt min mening är det möjligt att jämka lagtexten så
atl denna effekt av den nuvarande utformningen undgås ulan alt syftet med
låneförbudet förfelas. Jag förordar därför att bestämmelsen ändras så att
undantagsregeln gäller, om gäldenären driver rörelse och lånet betingas av
affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse.
Lånet
måste alltså vara affärsmässigt betingat och avsett för låntagarens rörelse.
Anlag att en fysisk person äger två bolag, A och B, en s. k. oäkta koncern. Om
A har likviditetsöverskott, kan lån lämnas till B under förutsättning alt B för
sin fortsatta rörelse behöver låna pengar. Är däremot också B:s likviditet god,
är'det inte för B:s rörelse affärsmässigt betingat att låna från A. I detta
senare fall kan alltså lånetransaktion inte genomföras eftersom transaktionen
strider mot första stycket punkten 3.
Jag
vill i detta sammanhang anmärka att i begreppet rörelse ingår all
näringsverksamhet, sålunda utöver kommunalskatlelagens bestämning av
rörelsebegreppet också jordbruk och fastighetsförvaltning. Även lån för
verksamhet med annat än ekonomiskt syfte, exempelvis en ideell förenings
verksamhet, bör kunna anses utgöra lån för rörelse och kan sålunda vara
tillåtet under förutsättning att lånet är affärsmässigt betingat.
Med
den ändrade utformningen av undanlagsregeln blir det fullt klart att s. k.
factoring inte strider mot låneförbudet. Detsamma gäller i fråga om
diskontering av avbetalningskontrakt. Båda dessa transaktioner betingas
nämligen uteslutande av affärsmässiga skäl.
Det
förekommer att krediter tUl konsumenter inom varuhushandeln organiseras så att
ett för sådana krediter särskilt bildat dotterbolag lämnar penninglån till den
som köpt en vara hos varuhuset. Låntagaren kan i sådana fall vara aktieägare i
varuhuset och transaktionen träffas därmed av låneförbudet. Jag anser för min
del inte att del finns tillräckliga skäl att konstruera en undanlagsregel för
dessa speciella situationer. En sådan undantagsregel skulle nämligen kunna
öppna möjligheler till kringgåenden av låneförbudet.
I
framställningarna berörs också ett speciellt problem som har att göra med de
bankägda fastighetsfinansierande kreditaktiebolagen. Man synes därvid utgå från
att låneförbudet skulle ha den innebörden att kreditaktiebolag inte får lämna
lån till aktieägare i den bank som äger kreditaktiebolaget i fråga. Detta
skulle i så fall följa av att det i lagtexten anges att aktiebolag inte får
lämna penninglån til! den som äger aktier i annat bolag i samma koncem. Frågan
blir då om banken och
Prop. 1975:103 494
kreditakliebolaget
ingår i samma koncern. Enligt min mening är så icke fallet. Koncernreglerna i
1944 års aktiebolagslag, liksoni även i departementsförslaget, förutsätter alt
moderbolaget är ett sådant bolag som omfattas av aktiebolagslagen. Brister
denna förutsättning är det icke fråga om en koncern i aktiebolagslagens mening.
Bankaktiebolag regleras icke av aktiebolagslagen och inte heller av
departemenlsförslaget utan av lagen om bankrörelse. I del nu berörda fallet
ingår alltså banken och kreditaktiebolaget inle i samma koncem i den mening
detta begrepp används i låneförbudsregeln. Någon jämkning i lagregeln för att
möjliggöra lån i den nu avsedda situationen behövs därför inle. Jag vill
tillägga att av det anförda följer att hinder inte heller föreligger för
kreditakliebolag alt bevilja lån åt den som är styrelseledamot i banken.
Däremot får kreditakliebolaget inte bevilja lån åt sina egna styrelseledamöter.
En
särskUd fråga som sammanhänger med bestämmelserna om undantag från
låneförbudel rör kommuners möjlighet till upplåning från av kommunen ägda
bolag. De undanlag från låneförbudel som medges i koncernförhållanden och då
lånet betingas av affärsmässiga skäl kan enligt min mening inte åberopas av
kommunerna. En kommun är nämligen inle företag i en koncern och kan inle
heller anses driva rörelse. Jag anser emellertid att det finns starka skäl för
att en kommun bör ha möjlighet alt tillgodose ett tillfälligt behov av likvida
medel genom lån från kommunägda bolag. Lån tUl en kommun torde därjämte regelmässigt
vara av den art att de inle heller i något avseende kan anses stridande mot
grunderna för låneförbudet. Jag föreslår därför en särskild bestämmelse
varigenom kommuner uttryckligen undantas från låneförbudet. Undantaget bör
avse också landstingskommuner.
Jag
övergår härefter till all behandla frågan om lån till anslällda.
Gällande
lag medger undantag från låneförbudet, om gäldenärens aktieinnehav är ringa. Så
anses vara fallet om gäldenären är aktieägare som ensam eller tillsammans med
nära anhöriga äger mindre än 1 % av bolagets aktiekapital, dock högst 500
aktier.
Denna
bestämmelse har tillkommit bl. a. för all del skall bli möjligl för bolagen att
ge penninglån eller ställa säkerhet för anslällda som har ett mindre
aktieinnehav i bolaget. Det kan självfallet diskuteras var gränsen bör dras för
att möjliggöra lån som betingas av personalpolitiska skäl. 500 aktier
representerar emellertid normalt elt ganska betydande belopp. Det finns enligt
min mening inte anledning att göra ändring på denna punkt.
En
annan svårighet med den nu berörda regeln är all hänsyn också skall tas till
aktier som närstående innehar. Eftersom släktkatalogen blivit förhållandevis
omfattande kan detta leda till svårigheter för lånesökanden att uppge om
gränsen uppnås eller ej. Jag förordar därför den jämkningen att man vid
tillämpningen av regeln om 500 aktier lar hän-
Prop. 1975:103 495
syn
endast tUl aktier som gäldenären äger själv direkt eller genom förmedling av
juridisk person och icke till de aktier som ägs av honom närslående fysiska
personer. Det finns däremot inte anledning alt göra molsvarande ändring i fråga
om enprocenlsregeln. Denna får praktisk tillämpning främst i mindre bolag, där
det i allmänhet lorde vara klart vilka som är aktieägare. Om aktieägandet är
spritt, lorde aktiekapitalet i allmänhet vara så stort alt den nuvarande
låntagaren kan ulgå från att honom närstående personer inte tillsammans äger 1
% av aktiekapitalet.
Med
de nu förordade jämkningarna synes mig alla rimliga krav på att kunna lämna lån
till anställda ha blivit uppfyllda. Samtidigt ernås garantier för att
undantagsregeln inte används i skatleflyktssyfle, i varje fall inle i någon mer
betydande omfattning. I den praktiska tillämpningen synes bolagen kunna förfara
så att de vid kreditgivning till anställda endast ställer frågan om
vederbörande äger 1 % av aktiekapitalet i vilket fall närstående aktieinnehav
skall räknas med eller alternativt om han äger mer än 500 aktier i bolaget.
Om svaret blir nekande och bolaget inte självt har anledning att anta att
svaret är felaktigt, kan lånet ges resp. säkerheten ställas.
Undanlagsbestämmelsen
i gällande lag tar sikte på det långivande bolaget men innehåller inte någon
bestämmelse om annat bolag i samma koncern. Enligt min mening bör lagtexten
jämkas på den punkten. Undantag från låneförbudet bör inte göras, om
aktieägaren ensam innehar mer än 500 aktier eller tillsammans med närslående
mer än 1 % av aktiekapitalet i bolaget eller i annat bolag i samma koncern.
Vid tillämpningen av enprocenlsregeln blir avgörande huruvida vederbörande har
mer än 1 % av det sammanlagda aktiekapitalet i koncernen. När det gäller regeln
beträffande 500 aktier sammanräknas naturligtvis aktieposterna i de olika
koncernbolagen. Jag vill tUl-lägga, att lån självfallet kan ges till den som
inte själv äger aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern men som
har släktingar vUka äger sådana aktier, under förutsättning givetvis att
släktingarnas aktieinnehav ligger inom nyss angivna gränser.
I
1973 års lagstiftningsärende intog jag den ståndpunkten att lån för
aktieförvärv i del långivande bolaget eller annat bolag i samma koncern skall
vara förbjudna. Jag tog i samband därmed också ställning till frågan hur man
borde behandla den situationen då lån som lämnats före ikraftträdandet av den
nya lagen skulle övergå på annan låntagare i samband med aktieförvärv. Jag har
inte funnit anledning att frångå det ståndpunktstagande jag då gjorde. Del
betyder att lån för förvärv av aktier i det långivande bolaget eller annal
bolag i samma koncern bör förbjudas med möjlighet dock till dispens enligl 8 §.
I
enlighet med vad som nu anförts har första stycket i förevarande paragraf samma
lydelse som första stycket i 75 a § gällande lag med den jämkningen att i
punkten 3 ordet "väsentiigt" bytts ul mot "be-
32 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 496
stämmande".
I andra stycket första punkten som inle har motsvarighet i gällande lag upptas-
undantagsbestämmelsen för kommun och landstingskommun. Andra punkten, i
gäUande lag första punkten, är i sak oförändrad. Tredje punkten, i gällande lag
andra punkten, har jämkats så att det nuvarande uttrycket "lånet utgör etl
led i en affärsförbindelse mellan bolaget och gäldenären" har ändrats till
"lånet betingas av affärsmässiga skäl". Fjärde punkten i andra
stycket, som motsvarar tredje punkten i gällande lag, har jämkats så att det
blir klart all hänsyn också skall tas till aktieinnehav i annat bolag i samma
koncem. Vidare har den ändringen gjorts att den nuvarande regeln om innehav av
högsl 500 aktier ändrats till att avse 500 aktier som ägs av gäldenären ensam
eller tillsammans med juridisk person över vars verksamhet gäldenären har ett
bestämmande inflytande.
Tredje
och fjärde styckena överensstämmer helt med motsvarande stycken i 75 a §
gällande lag.
Om
straff för överträdelse av låneförbudet stadgas i 19 kap. 1 §.
Jag
vill slutligen framhålla att låneförbudsreglerna inte är det enda skyddet mot
obehöriga förfaranden från bolagsledningens sida. De begränsningar i ett
bolags handlingsmöjligheter som följer av generalklausulen och beslämmelsema i
bolagsordningen om bolagels verksamhet och verksamhetens syfte gäller givetvis
fullt ut vid sidan av låneförbudsreglerna.
Det
har ifrågasatts om ett försträckningsavtal eller ett avtal om ställande av
säkerhet som ingåtts i strid mot bestämmelserna i denna paragraf är
rättsligen giltigt. Frågan torde ha egentlig praktisk betydelse när det gäller
avtal om ställande av säkerhet. Fråga kan exempelvis uppkomma huruvida en bank
kan utnyttja en borgen eller en pant som ställs i strid med paragrafen. Av
allmänna rättsgrundsatser följer att ett avtal som strider mot legalt förbud
kan vara ogiltigt i sådan del. Så är emellertid inte alltid fallet. Huruvida
ogiltighet föreligger eller ej, är bl. a. beroende av vUka syften som uppbär
det legala förbudet (jfr t. ex. rättsfallen NJA 1942: 614, särskUt vad som
uttalas på s. 618 och 1953: 99). Enligt min mening är inte de skäl som uppbär
låneförbudet av sådan art att ogiltighet bör anses inträda. Som framgår av mina
uttalanden i 1973 års lagstiftningsärende kan däremot elt olagligt lån utgöra
skattepliktig intäkt för låntagaren.
8§
Paragrafen,
som i huvudsak överensstämmer med gällande lag, reglerar frågan om dispens
från låneförbudet.
Genom
lagstiftning hösten 1973 (se LU 1973: 41) infördes bestämmelsen att hörande av
kända borgenärer inte behöver ske, om borgenärernas slällning uppenbarligen
inle påverkas av att dispensansökningen bifalls. Denna regel tUlkom för att
underlätta genomförandet av s. k.
Prop. 1975:103 497
sparplaner
i sådana fall då bolaget exempelvis ställer säkerhet för lån som anslällda tar
för att kunna förvärva aktier i bolaget i enlighet med en av bolaget upprättad
särskild sparplan.
I den särskilda
framställning från näringslivet, som omnämnts vid 7 §, uttalas att kända
borgenärer inte bör anses ha rätt att begära betalning eller säkerhet, om
situationen är sådan att de inte behöver höras i dispensärendet. Enligl min
mening finns dock inle anledning att om nu frågan verkligen skulle uppkomma i
praktiken vägra borgenär alt i samband med dispensärendet begära betalning
eller ställande av säkerhet. Lagtexten är utformad i enlighet härmed.
Såsom framhållits i
näringslivets framställning om ändring av låneförbudsreglerna förekommer i
stor ulslräckning att bolag som etl led i den av bolaget förda
personalpolitiken lämnar lån till eller ställer säkerhet för sina anställda
för deras privata konsumtion. Vanligt förekommande är atl exempelvis
bruksföretag lånar ut pengar eller ställer borgen i samband med anställdas fastighetsförvärv.
Med de i 7 § föreslagna ändringarna torde ingen anställd på grund av sitt
aktieinnehav i bolaget komma att undantas från sådana förmåner. Ett särskilt
problem uppkommer emellertid i detta sammanhang med avseende på anställda som
med stöd av lagen om slyrelserepresentalion för de anslällda utsetts till
styrelseledamöter i sådana bolag. Låneförbudet gäller här ulan undantag. Enligt
min mening bör dispens från låneförbudet kunna ges i den mån långivningen kan
anses betingad av personalpolitiska skäl och tillkomma styrelseledamoten i hans
egenskap av anställd.
Enligt gällande lag prövas
dispensansökan alltid av länsstyrelsen, dvs. länsstyrelsen i del län där
bolagets styrelse har sitt säte. Vissa aktiebolag, som omfattas av
deparlementsförslaget, driver rörelse av sådan karaktär alt de står under
tillsyn av bankinspektionen. Dit hör bolag som driver fondkommissionärsrörelse
samt kreditaktiebolag. Beträffande sådana bolag synes det mig naturligt atl
dispensansökan prövas av tillsynsmyndigheten, dvs. bankinspektionen. En
särskild bestämmelse härom har intagits i paragrafen.
Ansökan om dispens skall
naturligtvis göras innan bolaget lämnar lånet eller ställer säkerheten. Det kan
emellertid förekomma att ansökan görs först sedan lånet tagits eller säkerheten
ställts. Del kan t. ex. bero på att bolagsledningen saknade kännedom om
låneförbudet och sedermera uppmärksammas härpå exempelvis genom bolagels
revisor. I sådana situationer bör det inte vara uteslutet att kunna ge dispens
i efterhand givetvis under fömtsättning att det finns tillräckliga skäl för
att bevilja dispens.
Beträffande
paragrafens innebörd i övrigt hänvisas till prop. 1973: 93 s. 94 f. och s. 135
f. samt LU 1973: 41.
Prop.
1975:103 498
9§
Paragrafen innehåller beslämmelser om särskild förteckning
över lån och säkerheter. Paragrafen motsvarar med ell undantag gällande regler
i 75 c § aktiebolagslagen.
Enligt paragrafen skall förteckning upprättas över sådana
penninglån och säkerheter som bolaget lämnal på grund av dispens enligt 8 §.
Något undantag från denna skyldighet finns inte i gällande lag. Detta betyder
att bolag som tillämpar sparplaner för vilka generell dispens lämnats måste
upprätta förteckningar över alla de anställda som omfattas av sparplanen.
Detta kan innebära alt förteckning kan komma alt uppta tusentals personer. En
sådan förteckning har inte något större informationsvärde. Det bör därför
enligt min mening vara möjligt att befria bolagen från skyldighet att upprätta
förteckning i sådana fall. Huruvida så bör ske bör lämpligen prövas av
dispensmyndigheten, normalt i samband med att dispens ges enligt 8 §. Enligt
förevarande paragraf behöver därför förteckning inle upprättas, om i samband
med tillstånd enligt 8 § särskilt föreskrivs att förteckning inle behöver upprättas.
I övrigi överensstämmer paragrafen med gällande lag.
Angående innebörden av gällande bestämmelser i 75 c § aktiebolagslagen
hänvisas tiUprop. 1973: 93 s. 136.
Vid tUlkomsten av bestämmelserna om låneförbud framhöll
jag att ett av skälen för att medge undantag från låneförbudet för kommersiella
lån var att man knappast kan tvinga företagen till en undersökning vid varje
särskild affärsmässig lånetransaktion huruvida låntagaren eventuellt ingår i
den förbjudna kretsen (jfr prop. 1973: 93 s. 93). Den skyldighet att upprätta
förteckning över kommersiella lån som följer av förevarande paragraf måsle ses
mot bakgrund härav. Bestämmelsen om förteckning innebär inle annal än att
bolagen skall ta in i förteckning sådana lån som enligt vad bolaget känner
till omfattas av regeln i 7 § andra stycket 3 om kommersiella lån.
Förteckningen kan, om så anses lämpligt, föras i
inventarieboken under förutsättning alt inventarieboken skrivs under av
styrelse och verkställande direktör.
13 kap. Likvidation och upplösning
Reglerna i detta kapitel överensstämmer, frånsett
bestämmelsen i 3 § om tvångslikvidation på talan av aktieägare samt
paragrafindelningen och vissa andra redaktionella jämkningar, med
utredningsförslaget som i huvudsak länmats utan erinran under remissbehandlingen.
Förslaget motsvarar väsentligen gällande lag.
Departementsförslaget anger i likhet med gällande lag på
vad sätt och vid vilka tidpunkter aktiebolag upplöses. Normalt sker del genom
Prop. 1975:103 499
likvidation
varom bestämmelser ges i detta kapitel. Under likvidationen avvecklas bolagets
verksamhet, dess skulder betalas och behållna tillgångar utskiftas bland
aktieägarna. Likvidationen innebär inte i och för sig upplösning av bolaget.
Detla visar sig bl. a. däri att likvidation i vissa fall kan avbrytas så att
någon upplösning av bolaget inte kommer till stånd, se 17 §. Även under
likvidationen är bolaget ett bestående rättssubjekt, där visserligen styrelsen
ersatts av likvidatorerna men bolagsstämma och revisorer fortfarande fungerar.
Bolagsorganens rättigheter och skyldigheter är i stora delar desamma som
förat, fastän deras uppgifter naturligtvis förändras och begränsas därigenom
att syflel med likvidationen är all avveckla bolagets verksamhet och göra det
färdigt för upplösning. Därför kan under likvidationen inte ske vinstutdelning,
ökning eller nedsättning av aktiekapitalet eller emission av skuldebrev enligt
5 kap. och som regel inte heller ändring av bolagsordningen. Bolagets
upplösning bildar slutpunkten i Ukvidalionsför-farandet och sammanfaller med
alt slutredovisning framläggs av likvidatorerna eller, om bolaget inle har
tillgångar som täcker likvida-lionskoslnadema, med att rätten förklarar alt
likvidationen skall nedläggas.
Övriga sätt på vilka elt
aktiebolag upplöses beskrivs dels i 14 kap. vilket gäller olika fall av fusion,
varvid bolagets tillgångar och skulder övertas av annat bolag, dels i 13 kap.
18 § som ger registreringsmyndighelen befogenhet att från registret avföra
aktiebolag som kan antas ha upphört med sin verksamhet. Motsvarande åtgärd kan
enligt övergångsbestämmelserna till 1973 års lagstiftning om höjning av
minimikapitalet till 50 000 kr. ske med bolag som vid 1978 års utgång inte har
ett aktiekapital på minst 50 000 kr. Bestämmelser härom kommer att upptas i
promulgationslagen. Slutiigen är enligt 13 kap. 19 § aktiebolag som varit
försatt i konkurs i vissa fall att betrakta som upplöst i och med all konkursen
avslutas.
1
§
Liksom enligt gällande lag
skall det normalt ankomma på bolagsstämma att fatta beslut om likvidation.
Detta gäller både när bolaget utan att vara skyldigt därtill önskar träda i
likvidation (frivillig likvidation) och när bolaget av anledning som anges i
lagen eller bolagsordningen kan tvångsvis försältas i likvidation (tvångslikvidation).
När anledning till tvångslikvidation föreligger, men bolagsstämman inle
beslutar om likvidation, skall enligt 24 §§ rätten besluta om likvidation.
I
9 kap. 9 § andra stycket finns beslämmelser om hur kaUelse skall utfärdas till
bolagsstämma som skall behandla fråga rörande bolagets försättande i
likvidation.
När
bolagsstämman skall pröva fråga om likvidation gäller enligt ut-
Prop. 1975:103 500
redningsförslaget
olika majoritetsregler beroende på om grund för tvångslikvidalion föreligger
eller inte. För giltigheten av bolagsstämmans beslut om frivillig likvidation
kräver utredningen samma majoritet som normalt fordras för
bolagsordningsändring, dvs. att beslutet biträds av aktieägare med två
tredjedelar av avgivna röster och företrädda aktier. Föreligger emellertid
grund för tvångslikvidation, kan bolagsstämman med enkel majoritet besluta att
bolaget skaU träda i likvidation. I överensslämmelse med den ståndpunkt som
intagits lill frågan om vilken majoritet beslut om nedsättning av aktiekapitalet
kräver innebär departemenlsförslaget, att beslut om likvidation kan fattas med
enkel majoritet. Härför kan f. ö. åberopas att det ter sig egendomligt att en
minoritet skulle ha rätt att tvinga majoriteten att låta bolaget fortsätta
verksamheten.
Skulle bolagsordningen
kräva kvalificerad majoritet för beslut om likvidation, skall detta givetvis
gälla. I departementsförslaget görs emellertid undantag härifrån för det
fallet att grund för tvångslikvidation föreligger. I sådant fall bör
likvidationsbeslut undantagslöst kunna fattas med enkel majoritet.
I
tvångsUkvidationssitualionema får likvidalionsbeslutet alltid omedelbar
verkan. Någon möjlighet att föreskriva att bolaget skall träda i Ukvidation
viss senare dag finns inle. Denna möjlighet finns däremot näi grand för
tvångslikvidation inte föreligger.
Någon
bestämmelse om den tid efter beslutet då likvidation som beslutats senast skall
inträda har inte upptagits i förslaget. Det ligger emellertid i sakens natur
att uppskovet inte får göras för långt. Utan särskilda skäl bör det ej kunna
utsträckas längre än till nästa räkenskapsår.
2
§
Paragrafen
reglerar tvångslikvidation vid förlust av viss del av aktiekapitalet. Skälen
för regleringen har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.4).
Den nu gällande
utgångspunkten för tvångslikvidationsreglerna, all aktiekapitalet till två
tredjedelar gått förlorat, bibehålls i departementsförslaget. I detta sägs ej
som i gällande lag att en mindre förlust kan i bolagsordningen anges såsom
grund för tvångslikvidation. Alt en sådan bestämmelse är giltig följer av 4 §
första stycket 1 som visar att bolagsordningen kan innehålla föreskrifter om
likvidalionsskyldighet i andra fall än som föreskrivs i lagen. I enUghet härmed
föreskrivs i första stycket första punkten att om styrelsen vid upprättande av
balansräkning eller eljest finner att bolagets eget kapital understiger en
tredjedel av aktiekapitalet, styrelsen skall snarast möjligt tUl bolagsstämma
hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation.
Om
inte ordinarie stämma är nära förestående, måste styrelsen sam-
Prop.
1975:103 501
mankalla extra stämma för att behandla frågan. Meningen är
alt aktieägarna skall varskos om bolagets situation. Om stämman emellertid
inte beslutar att bolaget med anledning av förlusten skall gå i likvidation,
får bolaget enligl andra punkten anstånd lill ordinarie bolagsstämma under
näslföljande räkenskapsår. Fastställs inte vid denna stämma balansräkning som
visar att del egna. kapitalet uppgår till halva aktiekapitalet eventuellt
efter registrerad kapitalnedsättning skall styrelsen, om stämman inle fattar
likvidationsbeslut, ansöka hos rätten om tvångslikvidalion.
Som
advokatsamfundet framhåller räcker det att det egna kapitalet uppgår till halva
aktiekapitalet för atl likvidationsanledningen skall vara undanröjd. Eftersom
konstaterandet av att det egna kapitalet uppgår till halva aktiekapitalet inte
behöver ske förrän vid ordinarie bolagsstämma under näslföljande räkenskapsår,
är det möjUgt att täcka erforderlig del av bristen i aktiekapitalet genom att
vid en extra bolagsstämma besluta om ökning av aktiekapitalet genom nyemission
till nominella beloppet. Detta är en ändring i förhållande tUl vad som f. n.
gäller. Nuvarande regel om att hela aktiekapitalet skall vara läckt medför
nämligen atl en nyemission måste ske till överkurs för att likvidationsskyldighet
skall undgås.
Enligt
tredje punkten kan ansökan om tvångslikvidation även göras av styrelseledamot,
verkställande direktör, revisor eller aktieägare. Detla överensstämmer med
utredningens förslag frånsett att i departemenlsförslaget även revisor getts
möjlighet att ansöka om tvångslikvidation. Denna jämkning skall ses mot
bakgrund av all det är angeläget atl skyddet för det bundna kapitalet blir
effektivt. Erfarenheten visar att styrelsen inte sällan underlåtit alt ansöka
om tvångslikvidation och det är därför befogat att initiativrätt ges åt
revisom som är väl insatt i bolagets ekonomiska situation.
När
ansökan enligt första stycket görs, skall rätten enligt andra stycket förordna
att bolaget skall träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i
tingsrätten styrks att balansräkning utvisande att bolagets eget kapital
uppgår lill halva aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av
bolagsstämma. Bolaget kan alltså undgå tvångslikvidation genom att under
ärendets handläggning i tingsrätten förebringa bevisning om att
likvidationsanledningen upphört.
Beräkningen
av bristen skall enligt tredje stycket ske på grandval av balansräkning som
upprättas enligt vanliga regler. Dock föreskrivs vissa modifikationer. Dessa
avser att förhindra att ett bolag tvingas i likvidation i fall då det har dolda
reserver av sådan storlek att det i verkligheten inle föreligger ekonomisk
grund för tvångslikvidation. Bolaget skall alltså till de i balansräkningen
enligt vanliga regler redovisade tillgångsvärdena inom Unjen lägga en post som
motsvarar skillnaden mellan tillgångarnas redovisade värde och deras
försäljningsvär-
Prop. 1975:103 502
de
efter avdrag för försäljningskostnaderna. Beträffande sådana anläggningstUlgångar
som undergår fortlöpande värdeminskning skall värdet dock upptas lill
anskaffningskostnaderna minskade med erforderliga av-och nedskrivningar, om
därigenom som inte sällan t. ex. beträffande maskiner är fallet erhålls etl
högre värde. Denna redovisning inom linjen skall göras såväl vid de två
tUlfällen då bolagsstämman skall pröva frågan om frivUlig likvidation som då
rätten prövar frågan om tvångslikvidation.
I
fjärde stycket har intagits bestämmelser om personligt ansvar för
styrelseledamöter m. fl.
Gällande
lag föreskriver att ansvarighet för uppkommande förbindelser drabbar
styrelseledamöter och verkställande direktör som underlåter att upprätta och
framlägga likvidationsbalansräkning, när anledning finns till antagande alt
aktiekapitalet lill två tredjedelar har gått förlorat. Samma ansvar åligger den
som handlar på bolagets vägnar eller deltar i beslul om fortsättande av
bolagets verksamhet trots atl likvidationsskyldighet inträtt. Detta innebär att
ansvarigheten uppkommer oavsett om borgenärer lider skada som står i
orsakssammanhang med underlåtenheten alt sätta bolaget i likvidation.
Utredningen menar atl en uppmjukning av detta regelkomplex synes sakligt motiverad
och låter sanktionen ligga enbart i den skadeståndsskyldighet som följer av
bestämmelserna i 15 kap.
Advokatsamfundet
framhåller att erfarenheten visar all del alltför ofta förekommer att
verksamheten fortsätts långt efter det att likvidationsskyldighet har inträtt.
Samfundet anser därför att det är etl starkt borgenärsintresse att regeln om
personligt ansvar bibehåUs.
Enligt
min mening har det inte någon större praktisk betydelse vilken lösning som
väljs. Som utredningen framhållit kan ofta skadestånd utkrävas av den som
underlåter att fullgöra sina skyldigheter i fråga om bolagets försättande i
likvidation. I vissa fall kan det dock vara svårt att styrka att det föreligger
orsakssammanhang mellan förlust för borgenärer och underlåtenheten att vidta
erforderliga åtgärder för att sätta bolaget i likvidation. Jag anser därför,
liksom advokatsamfundet, att nuvarande regler om personligt ansvar för bolagels
åtaganden bör behållas i huvudsak oförändrade. Bestämmelser härom har intagits
i fjärde stycket.
Vid
sidan av de nu berörda reglerna om tvångslikvidationsskyldighet kan allmänna
regler om konkurs, gäldenärsbrott och skadestånd på grund av sådant brott bli
av betydelse såsom skydd för borgenärerna.
3
§
Paragrafen
ger beslämmelser om tvångslikvidalion m. m. på talan av aktieägarminoritet som
utsatts för ett kontinuerligt maktmissbruk av annan aktieägare. Beträffande
skälen för bestämmelsen hänvisar jag till vad jag anfört härom under 13.8.
Prop.
1975:103 503
Har
aktieägare uppsåtligen genom missbruk av sitt inflytande i bolaget medverkat
till överträdelse av denna lag eller bolagsordningen, kan rätten enligt första
stycket, om på grund av missbrukets långvarighet eller annan anledning särskUda
skäl därtill föreligger, på talan av ägare till en tiondel av aktiema besluta
att bolaget skall träda i likvidation.
Av
bestämmelsema framgår att minoritetsrätten kan användas när en aktieägare med
inflytande i bolaget gör sig skyldig till missbruk av sitt inflytande. I regel
blir det fråga om att missbruket utövas av någon eller några som genom sitt
aktieinnehav behärskar bolaget. Missbraket kan utövas genom bolagsstämmobeslut
i slrid mot 9 kap. 16 § men även genom att vederbörande utanför bolagsstämman
påverkar bolagsledningen och därigenom medverkar till alt den vidtar sådana åtgärder
som innebär missbruk.
För
bifall till minoritetens talan om all bolaget skall försättas i likvidation
fordras särskUda skäl. Som sådant skäl nämns speciellt missbrakets
långvarighet. Ett annat kan vara att missbruket varit grovt och fara föreligger
för att det upprepas.
Bestämmelserna
bör redan genom sin existens kunna motverka svårare majoritetsmissbruk. Redan
den omständigheten att talan väcks om ett aktiebolags försättande i likvidation
kan dock föranleda allvarliga olägenheter för bolaget. Rättigheten kan även
tänkas bli använd chikanöst och i utpressningssyfte. Rättigheten har därför
inte lagts i händerna på envar som äger en aktie. Eftersom rättigheten endast
kan utövas av en minoritet som innehar minsl en tiondel av aktierna får den
inte egentlig betydelse i stora bolag utan endast i de mindre, där
majoritetsmissbruk lättast kan utövas.
Eftersom
likvidation ofta kan innebära kapilalförstörelse till nackdel för
fordringsägare och de anställda upptas i första stycket ett alternativ till
tvångslikvidalion. Domstolen kan, när förutsättningama för beslut om
tvångslikvidalion föreligger, i stäUet på yrkande av bolaget ålägga detta att
inlösa kärandens aktier inom viss tid. Bestämmelsen härom har motsvarighet i de
finska och norska förslagen.
Om
bolaget inte följer rätlens avgörande och löser in aktierna, kan enligt stycket
den vars aktier skolat inlösas få beslut om alt bolaget skall träda i
likvidation.
En
inlösen kan, som utredningen påpekat, komma att medföra att bolaget saknar
täckning för aktiekapitalet, kanske också för en del av skuldema. SärskUt
kritisk kan situationen vara, om bolagets tUlgångar huvudsakligen är
anläggningar och likviditeten är dålig. I sådana fall kan fuUgörandet av
Inlösenskyldigheten lätt medföra att bolaget inte kan betala sina skulder utan
måsle gå i likvidation och realisera sina anläggningar till underpris med
förlust för aktieägama och kanske även borgenärerna. Del är nödvändigt all
skapa garantier för all en inlösen inte medför sådana följder.
Prop.
1975:103 504
I andra stycket föreskrivs alt vid avgörande av om beslut
om likvidation eller beslut om inlösen av aktier skall meddelas, rätlen skall
ta särskild hänsyn till de anställdas och fordringsägarnas intressen. Inlösen
får inte ske, om bolagets egna kapital beräknat enligt 2 § tredje stycket dvs.
med hänsyn tagen tUl förefintligheten av dolda reserver, efter inlösen skulle
understiga hälften av det registrerade aktiekapitalet. Vidare skall vid sådan
beräkning de aktier som avses skola inlösas upptas som tUlgång utan värde. Det
bör påpekas alt inlösen inle innefattar någon nedsättning av aktiekapitalet
(jfr 7 kap. 1 §).
Om någon som tillsammans med andra väckt minoritetstalan
därefter avstår från denna, utgör det inle hinder för andra att fullfölja
talan. Beslämmelse härom upptas i tredje stycket.
4§
I paragrafen upptas övriga likvidationsgrunder enligt
denna lag.
Enligt första stycket 1 skall bolaget träda i likvidation,
om likvidationsskyldighet föreligger enligt bestämmelse i bolagsordningen, t.
ex. att bolaget skall gå i likvidation vid viss tidpunkt eller när viss
händelse inträffar.
Enligt första stycket 2 skall bolaget träda i likvidation
om bolaget är i konkurs och denna avslutas med överskott. Ytterligare bestämmelser
härom finns i 19 § andra stycket som förutsätter att bolagsstämma i sådant fall
beslutar om frivillig likvidation. Underlåter emellertid bolagsstämman att
fatta ett sådant beslut inom en månad från. det konkursen avslutades, blir
bestämmelserna i denna paragraf tillämpliga.
Enligt första stycket 3 skall bolaget träda i likvidation,
om bolaget saknar till registret anmäld behörig styrelse eller verkställande
direktör som skall finnas enligt denna lag. Med uttrycket behörig styrelse förslås
sådan styrelse som enligt lag och bolagsordning skall finnas. Att behörig
verkställande direktör inte är utsedd eller anmäld till registret är anledning
tUl tvångslikvidation endast om verkställande direktör skall finnas enligt 8
kap. 3 §.
Enligt första stycket 4 skall bolaget träda i likvidation,
om bolaget ej har sänt in årsredovisning för något av de senasle två räkenskapsåren
till redovisningsmyndigheten. Sådan redovisning skall enligt 11 kap. 3 §
insändas till registreringsmyndighelen senast en månad efter det den
fastställts. Att jag föreslår att likvidation skall ske redan när
årsredovisning saknas för två år och inte som utredningen förordat för tre år
har föranletts av ett påpekande från företagsskalleberedningen.
Enligt första stycket 5 skall bolaget träda i likvidation,
öm förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier strider mot
förbehåll enligt 17 kap. 1 §. Har antalet fria aktier kommit alt överstiga den
enligt förbehållet medgivna delen av aktiema genom att bundna
Prop. 1975:103 505
aktier
blivit ogiltiga eller, i samband med nedsättning av aktiekapitalet, inlösta
eller indragna, skall enligt 17 kap. 5 § bolaget inom tre månader därefter för
registrering anmäla och visa att det tillåtna förhållandet mellan antalet
bundna och antalet fria aktier inträtt. Sker det ej, skall
registreringsmyndigheten förelägga bolaget alt inom en månad inkomma med
anmälan jämte bevis. Efterkommes ej föreläggandet, skall registreringsmyndigheten
göra anmälan till rätten för bolagels försättande i likvidation enligt förevarande
lagrum och underrätta bolaget därom.
Även om likvidationsgrund
enligt första stycket föreligger när ärendet anhängiggörs hos rätten kan
bolaget enligt andra stycket undgå tvångslikvidation genom att under ärendets
handläggning i tingsrätten visa att likvidationsanledningen upphört. Vilken
bevisning som därvid fordras står i aUmänhet klart utan vidare. I
utredningsförslaget angavs att i fall som avses i första stycket 5 bolaget
skulle visa att den enligt 17 kap. 5 § erforderliga registreringen skett.
Bestämmelsen har såsom överflödig utgått ur milt förslag.
Enligt tredje stycket
prövar rätten inte frågan om tvångslikvidation enligt förevarande paragraf ex
officio utan endast på anmälan av registreringsmyndighelen eller på ansökan av
behörig sökande. Behörig sökande är styrelsen, styrelseledamot, verkställande
direktör och aktieägare. I fall som avses i första stycket 24 får ansökan
också göras av borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att det
finns någon som kan företräda bolaget.
I utredningsförslaget
anges att registreringsmyndigheten skall göra anmälan i fall som avses i första
stycket 4 samt när förhållande som avses i första stycket 2 eller 3 blir känt
för myndigheten. Beslämmelse härom behöver inle las in i lagen utan kan meddelas
av regeringen utan riksdagens medverkan.
5
§
Bestämmelserna
i 5 och 6 §§ gäller domstolsförfarandet i ärende rörande tvångslikvidation
enligt 2 eller 4 §. I övrigt är lagen (1946: 807) om handläggning av
domstolsärenden tUlämplig på sådant ärende. I fall som avses i 3 § förutsätts
att talan anhängiggörs genom stämning. Bestämmelserna i förevarande paragraf
är inte tUlämpliga i sådant fall.
Görs ansökan eller anmälan
om tvångslikvidation enligt 2 eller 4 §, skall rätten enligt förevarande
paragraf genast kalla bolaget samt aktieägare och borgenärer. Kallelsen skall
delges bolaget, såvida upplysning finns om någon med vilken delgivning kan ske,
samt kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar och i tidning
inom den ort där bolagels styrelse har sitt säte, minst två och högst fyra
månader före inställelsedagen.
Med hänsyn tUl
likvidationsfrågans betydelse för aktieägare och borgenärer i allmänhet bör
kungörelseförfarande ske i dessa fall. Orden
Prop.
1975:103 506
"delges bolaget" innebär en anpassning lill
terminologin i delgivningslagen (1970: 428). Såvitt gäller bolaget innebär
alltså bestämmelsen ett krav på att bolaget skall bevisligen delges kallelse
till förhandlingen inför rätten. Härvid kommer i första hand 3, 9 och 13 §§
delgivningslagen att bli tUlämpliga. Kan bolaget inte delges enligt nämnda
lagrum, skall emellertid i stället för vad som sägs i delgivningslagen om
kungörelsedelgivning bestämmelsen i förevarande paragraf om kungörelse äga
tUlämpning. Sådan kungörelse skall under alla förhållanden utfärdas. Den har
primärt till syfte att ulan personlig delgivning kalla bolagels aktieägare och
borgenärer lill förhandlingen. Kungörelsen får emellertid också under den nyss
angivna föratsättningen ersätta bevislig delgivning med bolaget.
Av lagtexten framgår att frågan om likvidalionsskyldighet
skall prövas på grundval av vad som framkommer vid inställelsen på den utsatta
dagen. Jag har inle funnit anledning atl, såsom hovrätten för Västra Sverige
ifrågasatt, öppna möjlighet alt besluta om uppskov för att avgöra ärendet vid
senare tillfälle.
Bestämmelserna i gällande lag om syssloman i
likvidationsärende har inle upptagits i förslaget. I stället gäller
bestämmelserna belräffande god man i 4 § lagen om handläggning av
domstolsärenden. Gode mannens uppdrag får anses vara begränsat tUl åtgärder
som krävs för uppdraget att ta vård om bolagets egendom och bevaka dess
angelägenheter samt företräda bolaget. Med hänsyn till gode mannens begränsade
befogenheter och den korta lid hans uppdrag i allmänhet skall omfatta är det
inte nödvändigt att föreskriva att han skall anmälas för registrering.
6 §
Paragrafen ger sökande och registreringsmyndigheten rätl
till ersättning ur bolagets medel eller av statsverket för vissa kostnader i
samband med tvångslikvidationsförfarande.
7 §
Bolagsstämma eller domstol, som fattar beslut att bolaget
skall träda i likvidation, skall enligt första stycket samtidigt utse en eller
flera Ukvidatorer.
När likvidationen inträder övergår ledningen av bolaget
från styrelsen och verkställande direktören till likvidatorerna.
Likvidatorerna utses att genomföra hela likvidationen och tUlsätls inte som
styrelseledamöterna för viss tidsrymd. Antalet Ukvidatorer får bestämmas efter
vad bolagsstämman eller rätten finner lämpligt. Vanligen ulses en eller högst
två Ukvidatorer. Även suppleant kan ulses. Om bolagsordningen innehåller
bestämmelser därom, kan vid sidan av de av bolagsstämman eller rätlen utsedda
Ukvidatorema en eller flera tillsättas i annan ordning.
Prop. 1975:103 507
Paragrafen
fömtsätter att endast den som utsett likvidator kan entlediga honom.
Bolagsstämman kan alltså inte entlediga en av rätten utsedd likvidator.
Aktieägare eller annan intressent kan med angivande av skäl hos rätten begära
att likvidatorn entledigas och att annan utses i hans ställe.
Saknar
aktiebolag, som trätt i likvidation, tUl registret anmälda behöriga
Ukvidatorer, skall enligt andra stycket rätten förordna Ukvidatorer efter
anmälan av registreringsmyndigheten eller ansökan av aktieägare, borgenär
eller annan vars rätt kan vara beroende av att någon finns som kan företräda
bolaget.
I första hand kan givetvis
bolagsstämma, som sammankallas av likvidator eller utlyses av länsstyrelsen
enligt 9 kap. 8 §, genom val utse efterträdare till en av bolagsstämman utsedd
likvidator som avgått eUer förlorat sin behörighet. Av tredje stycket jämfört
med 8 kap. 15 § följer att registreringsanmälan skall göras när ny likvidator
utses. Har likvidator utsetts men anmälan försummats, får föratsättas att
registreringsmyndigheten, innan den gör anmälan enligt förevarande stycke,
anmodar bolaget att göra registreringsanmälan. Förevarande stycke kan tUlämpas
också när likvidator, som enligt bolagsordningen skall tillsättas på annat
säll än genom val på bolagsstämma, ej tillsatts.
Enligt
tredje stycket likställs likvidatorerna med styrelseledamöter, om ej annat
följer av bestämmelserna i detta kapitel. Att Ukvidatoremas uppgifter är andra
än styrelsens framgår av 11 §. Av bestämmelsema i detta stycke jämförda med 8
kap. följer bl. a. att Ukvidatorema är underkastade behörighetsvillkor enligt 8
kap. 4 § och jävsregiema i 8 kap. 10 § samt att de kan entledigas och avgå
enligt samma regler som för styrelseledamöter. Är Ukvidatorema flera, blir 8
kap. 8 § om sammanträden m. m. tillämplig. Vidare har likvidatorerna rätt att
gemensamt företräda bolaget och förordna firmatecknare m. m., 8 kap. 11, 13
och 14 §§. Likvidatorernas ansvar regleras enligt 12 kap. 5 § samt 15 kap. 1
och 4 §§. Reglerna om talan för bolaget mot styrelseledamöter gäller även
beträffande talan mot Ukvidatorema. Detta betyder vissa ändringar av gällande
regler.
Om
suppleant utses, gäller för honom i tUlämpliga delar samma regler som för
likvidator, jfr 8 kap. 1 § fjärde stycket.
Enligt
fjärde stycket skall det förhållandet atl bolaget träder i likvidation ej
beröra uppdrag att vara revisor.
Enligt
gällande lag upphör revisoremas uppdrag när bolaget går i likvidation, men i
deras ställe inträder av bolagsstämman utsedda likvidationsrevisorer. Rörande
dessa gäller i stort sett samma regler som för revisorerna.
Departemenlsförslaget utgår, liksom utredningsförslaget, emellertid från att
det är lämpligast att revisorerna, som kan anlas vara väl insatta i bolagets
förhållanden, fortsätter sin verksamhet under likvidationen. Något val av
revisorer fordras därför inte, om ej de
Prop. 1975:103 508
nuvarande
revisorernas mandattid gått ut. Naturligtvis finns det inle något hinder mot
att de gamla revisorerna entledigas och nya ulses, om det skulle finnas
önskvärt.
Revisorernas
kontroll över likvidatorernas förvaltning är densamma som deras kontroll över
styrelsens förvaltning. Minoritetens rätt att få revisor utsedd genom
länsstyrelsen (10 kap. 1 § andra stycket) liksom rätlen att få till stånd
särskUd granskning (10 kap. 14 §) kvarstår oförändrad under likvidationen.
Detta är en ändring i förhållande till gällande lag, som innebär att det
saknas möjlighet att få minoriletsrevisor utsedd under likvidation. I
överensstämmelse med utredningsförslaget har i departementsförslaget slopats
nuvarande regler om minoritetens rätt att få god man utsedd med uppgift att ha
tillsyn över likvidatorernas förvallning m. m.
Rörande revisorerna, deras
tUlsättande och entledigande, mandattid och verksamhet skall 10 kap. gäUa. De
kvalifikationskrav som enligt 10 kap. 3 § gällde fÖre likvidationen bör
tillämpas även under denna. SärskUda uppgifter under likvidationen tillkommer
revisorerna därigenom att de har att granska styrelsens och verkställande
direktörens redovisning enligt 9 § och likvidatorernas slutredovisning, 14 §,
samt i förekommande fall avge yttrande om likvidationens upphörande vid beslut
om återapptagande av bolagets verksamhet, 17 §.
Näringslivet
har föreslagit att i lagen tas upp en bestämmelse av innebörd att
Ukvidationsrevisorema i varje revisionsberättelse skall uttala sig om enligt
deras mening likvidationen onödigt fördröjs. En sådan bestämmelse finns i
gällande lag. Även jag anser en sådan bestämmelse lämplig. Enligt sista
punkten i detta stycke skall sålunda revisionsberättelsen innehålla uttalande
huravida enligt revisoremas mening likvidation onödigt fördröjs.
8
§
I
fråga om bolagsstämma under likvidationen gäller enligt paragrafen i
tUlämpliga delar bestämmelserna i lagen om bolagsstämma, i den mån ej annat
följer av detta kapitel.
Såsom tidigare nämnts
skall bolagsstämman under likvidationen fungera enligt samma regler som
tidigare. Det betyder bl. a. att ordinarie bolagsstämma skall hållas inom den
i 9 kap. 5 § angivna tiden med iakttagande även av närmare tidsangivelse, om
sådan finns i bolagsordningen. Bolagsstämmans befogenheter begränsas dock av
att den egentliga bolagsverksamheten upphör. Sålunda kan bolagsstämman inte
fatta giltiga beslut rörande vinstutdelning, ökning eller nedsättning av
aktiekapitalet eller utgivande av konvertibla skuldebrev m. m. Bolagsstämman
torde vidare vara förhindrad besluta om ändring i bolagsordningen. Alt
likvidationen ändå inte hindrar beslut om fusion anges i 14 kap. 1 § första
stycket. Till frågan om bolagsstämmans befattning med fråga om ansvarsfrihet åt
likvidatorerna återkommer jag under 12 §.
Prop. 1975:103 509
9 §
När bolaget trätt i likvidation, skall enligt första
stycket styrelsen och verkställande direktör genast avge redovisning för sin
förvaltning av bolagels angelägenheter under den tid, för vilken
redovisningshandlingar inte förut lagts fram på bolagsstämma. Redovisningen
skall läggas fram på bolagsstämma så snart det kan ske. Redovisningen skall
göras upp enligt reglerna om årsredovisning. Bestämmelserna om årsredovisning
och revisionsberättelse, om deras tillhandahållande och om handläggningen på
stämma äger motsvarande tillämpning. Det betyder att föreskrifterna i 9 kap. 5
§ och 9 § fjärde stycket, 10 kap. 10 § samt 11 kap. skall iakttas.
Reglerna om koncernredovisning förutsätter att
koncernbolagen normalt har samma räkenskapsår. Koncemredovisningsreglerna kan
i princip inte bli tUlämpliga i fall som avses i förevarande paragraf,
eftersom den redovisning som avses i paragrafen vanligtvis gäller endasl del av
räkenskapsår.
Omfattar tiden även föregående räkenskapsår, skall dock
enligt andra stycket särskild redovisning, i moderbolag omfattande även koncernredovisning,
avges för nämnda år.
10 §
I denna paragraf föreskrivs skyldighet för likvidatorerna
att genast vid tillträde av förvaltningen anmäla likvidationsbeslutet för
registrering samt att söka kaUelse på okända borgenärer.
Vid anmälan för registrering av likvidationsbeslut skall
enligt vad som följer av 7 § detta kapitel jämfört med 8 kap. 15 § även lämnas
sedvanliga uppgifter för registrering av likvidatorerna och av hur firman
tecknas.
Kallelsen på okända borgenärer är enligt 12 § förordningen
(1862:
10 s. 1) om tioårig preskription och
om kallelse å okända borgenärer jämfört med 10 § samma förordning preklusiv,
dvs. okänd borgenär förlorar sin rält alt göra fordran gällande efter utgången
av kaUelsetiden.
11
§
Likvidatorerna skaU enligt paragrafen förvalta bolagets
angelägenheter under likvidationen. De skall, så snart det kan ske, genom försäljning
på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagels egendom i
pengar, i den mån det fordras för likvidationen, samt betala bolagets skulder.
I vissa fall kan det vara onödigt eller olämpligt att
förvandla egendom i pengar. Är alla rättsägare ense om att egendomen kan
utskiftas direkt sådan den är, behöver förvandling i pengar givetvis inte ske.
Egendom som kan anses i huvudsak likvärdig med pengar såsom värdepapper
behöver inte förvandlas i pengar, om egendomen kan fördelas i lika lotter
mellan aktieägama.
Prop. 1975:103 510
Likvidatorerna
har rätt att relativt fritt bedöma när realisation skall ske. Bolagets rörelse
får sålunda fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling. Detla
motsvarar vad ulredningen har förordat. Enligt min mening måsle likvidatorerna
dessuiom ha möjlighet att fortsätta rörelsen, om det behövs för att de
anställda skall få skäligt rådrum att skaffa sig ny anställning. Paragrafen har
jämkats i enlighet härmed.
Ett
uppskov med avvecklingen får dock inte bli alltför långvarigt med hänsyn till
syftel med själva likvidationsförfarandet. Jfr även 7 § fjärde stycket.
12
§
Enligt
7 § tredje stycket gäller beträffande Ukvidatorema samma regler som beträffande
styrelse, i den mån annat inte följer av detta kapitel. I enlighet därmed skall
likvidatorerna enligt första stycket framlägga årsredovisning på ordinarie
bolagsstämma. Eftersom denna redovisning emellertid inte, såsom under bolagels
normala verksamhet, skall ligga tUl grand för bestämmande av vinst eller
förlust och eventuellt för utdelning eller annan disposition över vinsten,
krävs inte någon formlig fastställelse av balansräkningen och
resultaträkningen, utan stämman skall endast godkänna eller inte godkänna
årsredovisningen.
Däremot
skall frågan om ansvarsfrihet åt likvidator tas upp till behandling och
avgörande på ordmarie bolagsstämma, där årsredovisningen framlagts. Liksom
styrelsen framlägger således även Ukvidatorerna årsredovisning som granskats
av revisorerna, och minoriteten har samma möjligheter som före likvidationen
att få revisor utsedd och att få till stånd en särskild granskning. Att
ansvarsfrihet kan beviljas likvidator i denna ordning är en nyhet i förhållande
till gällande lag som i princip utgår från att ansvarsfrihet beviljas först när
likvidationen är slutförd. Departementsförslaget överensstämmer på denna punkt
med utredningens förslag som lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Redovisningens
form under likvidationen skall vara densamma som före denna. Sålunda skall bl.
a. resultaträkning ingå i redovisningen vilket inle krävs i gällande lag. Jag
delar utredningens uppfattning att det Ur en fördel att årsredovisning efter
likvidation har samma form som dessförinnan. Man får bl. a. en form för
redovisningen som är välkänd både för den som skall upprätta den och för
läsarna. Uppgifter om nedskrivningar samt om vinst eller förlust på avyttringar
av bolagels tillgångar får en lämpligare form genom alt tas in i
resultaträkningen än, vilket sker enligt gällande lag, när de lämnas endast i
en förvaltningsberättelse. Slutligen uppnås en kontinuitet med bolagets
redovisning före likvidationen. Den balansräkning som ingår i styrelsens slutredovisning
enligt 9 § ger ingångsvärden för redovisningen under likvidationen, varigenom
aktieägama får en möjlighet att överblicka alla förändringar i det egna
kapitalet intill likvidationens avslutande.
Prop.
1975:103 511
Av denna anledning har gällande lags bestämmelse om
skyldighet för likvidatorerna att upprätta en särskild ingående balansräkning
inte upptagits i förslaget.
Från huvudregeln att årsredovisningen skall upprättas
enligt samma regler som före likvidationen görs dock i första stycket undanlag
för några av föreskrifterna rörande innehållet i förvaltningsberättelsen.
Sålunda fordras ej uppgift eidigt 11 kap. 9 § andra stycket om medeltalet
under räkenskapsåret anställda eller om vissa löner och ersättningar. Förslag
enligt tredje stycket nämnda paragraf tUl disposition beträffande vinst eller
förlust skall inle lämnas och finansieringsanalys enligt fjärde stycket nämnda
paragraf skall inle upprättas i större bolag. Inte heller blir de i 11 kap.
givna reglema rörande koncernförhållanden tillämpUga.
Av 7 § sista stycket framgår att reglerna om revision skaU
tillämpas även under likvidationen. Den i 11 kap. 3 § föreskrivna skyldigheten
att till regislreringsmyndigheten sända in årsredovisning och revisionsberättelse
gäller även den av likvidatorerna framlagda årsredovisningen jämte
revisionsberättelsen. Föreskriften i samma paragraf om påteckning av bevis
rörande fastställelse av balans- och resultaträkning och rörande bolagsstämmans
beslut beträffande vinst eller förlust saknar dock tUlämpning.
Bolaget får enligt andra stycket redovisa det egna kapitalet
i en enda post varvid aktiekapitalet anges inom Unjen, i förekommande fall fördelad
på olika aktieslag. Det sammanhänger med att det, när bolaget är i likvidation,
inte är nödvändigt att kunna urskilja utdelningsbara poster i balansräkningen.
Någon uppdelning mellan fritt och bundet eget kapital behöver därför inte
göras. Posten eget kapital framkommer såsom skillnaden mellan tillgångar och
skulder. Uppgiften om aktiekapitalet har intresse för beräkningen av andelen
per aktie i de behållna tillgångarna.
Regler om balansräkning har som förut nämnts inte tagits
in i departemenlsförslaget. I stället förutsätts de allmänna
värderingsreglerna i en ny bokföringslag bli tillämpliga. Om likvidation pågår,
finns emellertid behov av särskilda balansvärderingsregler. TUlgångarna skall i
regel avyttras vid likvidationen. De bör därför inte få tas upp till högre
värde än det beräknade försäljningsvärdet efter avdrag för försäljningskostnaderna.
Regeln härom i tredje stycket första punkten har egentlig betydelse för
anläggningstillgångar. Nedskrivning skall sålunda i förekommande fall ske tUl
delta maximivärde, och denna nedskrivning liksom förekommande justeringar av
bokförda skulders värden kommer till synes i resultaträkningen för det första
likvidationsårel.
Till följd av det principiella förbudet atl skriva upp
värdet på anläggningstillgångar kan emellertid vissa tUlgångar komma att tas
upp till värden som understiger vad tillgångar enligt likvidatorernas beräkning
33 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop.
1975:103 512
kan komma att inbringa. Då det är av intresse för
aktieägarna atl snarast kunna åtminstone ungefärligen bedöma slutresultatet av
likvidationen föreskrivs i andra punkten att större övervärden av detta slag
skall anges genom att det beräknade värdet uppges inom linjen. Därvid bör
givetvis beaktas de tillkommande skattekostnader som kan bli aktuella, om tUlgångama
kan realiseras till de beräknade värdena, antingen så att värdena anges efter
avdrag för skatt eller så att motsvarande skatt tas upp inom linjen på
skuldsidan.
För skuldernas del upptas en motsvarande
informationsregel, som även avser likvidalionskoslnaderna. I möjligaste mån bör
beloppet för återstående sådana kostnader uppskattas och tas upp bland skuldema
i balansräkningen. Eftersom detta ibland kan möta svårigheter finns möjlighet
enligt stycket att lämna uppgift om dessa kostnader inom Unjen, vUket gör det
lättare alt ange deras storlek mera ungefärligt.
13 §
När den i kallelsen på okända borgenärer utsatta
inställelsedagen är förbi och all veterlig gäld blivit betald, skall enligt
första stycket likvidatorerna skifta bolagets behållna tUlgångar. Om gäld är
tvistig eller inte förfallen till betalning eller av annan orsak inte kan
betalas, skall erforderUga medel hållas inne och återstoden skiftas.
Med uttrycken skifte och skifta åsyftas fastställande av
vad som skall tillkomma varje ägare av aktie, inte det faktiska utlämnandet av
skiftes-lottema tiU aktieägarna. Detta utiämnande kan komma att dröja kortare
eller längre lid beroende på när aktieägama lyfter vad de erhållit.
Utredningsförslaget upptar en särskUd regel om att
aktieägare har rätt att av tUlgångarna få vad som belöper på hans aktier i den
mån annat ej följer av bolagsordningen. Eftersom detta följer av de allmänna reglerna
i 3 kap. 1 §, har bestämmelsen fått utgå i deparlementsförslaget utan att
någon ändring i sak har åsyftats.
EnUgt andra stycket kan aktieägare, som anser att han vid
skiftet inte fått vad han har rätt till, inom tre månader från det slutredovisningen
med den där ingående redogörelsen för skiftet framlades på bolagsstämma väcka
talan mot bolaget. Om sådan talan vinner bifall, betyder det att skiftet
ändras. Det kan medföra att den i skiftet angivna lotten för någon eller flera
av de övriga aktieägarna minskar. Enligt 12 kap. 5 § föreligger då
återbäringsskyldighet. Ansvar för brist vid återbäringen kan åligga
lUcvidatorema och även aktieägare som medverkat till det oriktiga skiftet.
När utbetalning görs vid skifte av bolagets tUlgångar,
skall enligt 3 kap. 4 § aktiebrevet förses med påskrift om utbetalningen.
Har aktieägare inte inom fem år efter det
slutredovisningen framlades på bolagsstämma anmält sig för att lyfta vad han
erhållit vid skiftet, har han enligt tredje stycket förlorat sin rätt därtiU.
Är medlen i
Prop. 1975:103 513
förhållande
tUl de skifiade tillgångarna att anse som ringa, kan rätten på anmälan av
likvidatorerna förordna att det skall tillfalla allmänna arvsfonden. I annat
fall skall likvidationen fortsättas.
14 §
Sedan
likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skall de enligt första stycket så snart
det kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom
förvaltningsberättelse rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall
även innehålla redogörelse för skiftet, dvs. fastställandet av vad som skaU
utfalla på varje aktie. En redogörelse för detta skall framläggas för
aktieägarna, som på grundval därav får bedöma om de vill enligt 13 § andra
stycket klandra skiftet inom tre månader från slutredovisningens framläggande på
bolagsstämma. Om vid redovisningens avgivande skiftet helt eller delvis
verkställts genom utbetalning, bör det framgå av slutredovisningen.
Vid
förvaltningsberättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela
likvidationstiden. Berättelsen och redovisningshandlingarna skall avlämnas till
revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter avge revisionsberättelse över
slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
När
Ukvidatorema fått revisionsberättelsen skall de enligt andra stycket genast kalla
aktieägama till bolagsstämma för granskning av slutredovisningen.
Förvaltningsberättelsen med bifogade redovisningshandlingar och
revisionsberättelsen skall på det sätt som anges i 9 kap. 9 § fjärde stycket
tillhandahålles aktieägarna före stämman samt framläggas på denna.
Hänvisningen till 9 kap. 5 § tredje stycket innebär att en minoritet som
disponerar en tiondel av samtiiga aktier i bolaget kan påfordra uppskov till
fortsatt stämma med beslut i ärende rörande ansvarsfrihet åt likvidatorerna.
Reglerna om minoritetens rält att på bolagets vägnar föra talan mot
styrelseledamöter och verkställande direktör äger nämligen motsvarande
tillämpning beträffande talan mot likvidatorerna, jfr 15 § andra stycket.
15 §
Första
stycket innehåller regeln att bolaget är upplöst när likvidatorerna lagt fram
slutredovisningen på bolagsstämman. Anmälan därom för registrering skall göras
genast.
Utan
hinder av att Ukvidatorerna lagt fram slutredovisning kan ägare tUl en tiondel
av samtUga aktier hos likvidatorerna enligt andra stycket påkalla bolagsstämma
för behandling av fråga huruvida talan enligt 15 kap. 5 § skall anställas dvs.
talan om skadestånd tiU bolaget enligt 15 kap. 13 §§. Om stämman inte
sammankallas i föreskriven ordning, skall länsstyrelsen på anmälan genast på
bolagets bekostnad sammankalla stämman.
Prop. 1975:103 514
Frågan
om bolagets rätt att föra talan mot Ukvidatorema om skadestånd regleras av 7 §
tredje stycket jämfört med 15 kap. 1, 5 och 6 §§. Detsamma gäller belräffande
minoritetens rätt att föra sådan talan på bolagets vägnar. En förutsättning
för minoritetens rätt till talan enligt 15 kap, 5 § andra stycket är emellertid
att det vid bolagsstämma lagts fram förslag om ansvarsfrihet eller om
anställande av talan och atl förslaget inte lett till giltigt beslut om
ansvarsfrihet eller avstående från talan. Eftersom bolaget är upplöst när
slutredovisningen framlagts har minoriteten i förevarande stycke tillerkänts
rätt att även efter slutredovisningens framläggande påkalla bolagsstämma för
behandling av fråga om talan mot likvidatorerna. Det kan anmärkas atl den i 15
kap. 5 § tredje stycket uppställda fristen för talans väckande elt år från
det årsredovisning och revisionsberättelse för räkenskapsåret lades fram på
bolagsstämma ar tillämplig också på minoritetens talan mot Ukvidatorema.
Fristen börjar därvid löpa när slutredovisningen framläggs. Bolagsstämman som
påkallas enligt förevarande stycke måste därför hållas inom sådan tid att
tillräckligt rådrum återstår för talans väckande.
I
sammanhanget förtjänar att påpekas alt av 15 § första stycket jämfört med 16 §
följer alt bolaget inle är upplöst, om bolagsstämman när slutredovisningen
framläggs, beslutar anställa talan för bolaget mot likvidatorerna.
Om
bolag i likvidation inte har tillgångar som täcker likvidationskostnaderna,
skall enligt tredje stycket rätten på anmälan av likvidatorerna förklara atl
likvidationen skall nedläggas och bolaget anses upplöst. När sådan förklaring
meddelas, äger 8-14 §§ inte tillämpning. Tillgångarna skall efler rättens
förordnande tillfalla allmänna arvsfonden. Sådant förordnande blir aktuellt
endast om likvidatorerna i samband med sin anmälan redovisar överskott sedan
gottgörelse tUl dem beräknats för utlägg och arvoden.
Ett
särskilt problem, när bolaget ej har tillgångar som läcker likvidationskostnaderna,
är svårigheterna för rätten att finna lämpliga personer som är villiga att åta
sig uppdraget som likvidator. Svea hovrätt framhåller att det är angeläget att
detta problem snarast får sin lösning. En möjlighet är att införa rätl till
ersättning av allmänna medel till likvidator i sådana fall. En annan möjlighet
skulle enligt hovrätten vara att införa skyldighet för vissa tjänstemän vid
något statligt verk eller vid länsstyrelserna att i tjänsten åta sig uppdrag
som likvidator i dessa fall. Med anledning härav vill jag påpeka att frågan
numera har lösls på det sättet att tjänsteman vid allmän advokatbyrå enligt 4 §
instruktionen (1973: 249) för de allmänna advokatbyråerna bör åta sig uppdrag
bl. a. som likvidator.
Prop.
1975:103 515
16 §
Om
tillgång yppas för bolaget efter dess upplösning enligt 15 § eller om talan
väcks mot bolaget eller annars behov uppkommer av likvidationsåtgärd, skall
likvidationen fortsättas. I sådant fall är bolaget inte längre att anse som
upplöst.
Fortsatt
Ukvidation knyter an tUl den föregående där denna avslutades så att t. ex.
kallelse på okända borgenärer inle behöver utfärdas på nytt, om detta skett i
det tidigare förfarandet. Likvidatorema återinträder utan vidare i sitt
uppdrag.
Fortsattes
likvidationen, skall anmälan härom genast göras av likvidatorerna för
registrering. Kallelse till första bolagsstämman efler återupptagandet skall
ske enligt bolagsordningen, varjämte skriftiiga kallelser skall sändas tiU
varje känd aktieägare.
17 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om att i vissa fall likvidation kan avbrytas och
verksamheten återupptas. Sådana situationer torde i praktiken främst uppkomma
när likvidationsbeslutet fattats därför att aktiekapitalet gått förlorat men
det senare under likvidationen visar sig att tillräcklig täckning för
aktiekapitalet i själva verket finns.
Har bolaget trätt i
Ukvidation på grand av bolagsstämmans beslut eller, i fall som avses i 2 §, på
grand av rättens beslut, kan stämman, sedan revisorerna avgeit yttrande, enligt
första stycket besluta alt likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet
återupptas. Sådant beslut får dock ej fattas, om likvidationsanledning
föreligger på grund av lagen eller bolagsordningen eller om bolagets eget
kapital beräknat enligt 2 § tredje stycket inte uppgår till halva
aktiekapitalet eller om utskiftning ägt ram.
Revisoremas
yttrande skall gälla frågan huruvida hinder mot beslutet föreligger med hänsyn
tUl kravet på täckning av aktiekapitalet. Det förutsätts att revisorema får
del av balansräkning som likvidatorerna upprättar för ändamålet med tUlämpning
av 2 § tredje stycket. I enlighet med den ståndpunkt som redovisats under 1 §
kräver departementsförslaget, i motsats till utredningsförslaget, inte
kvaUficerad majoritet för beslut om att bolagets verksamhet skall återupptas.
Av 9 kap. 13 § andra stycket följer att villkor om kvalificerad majoritet kan
föreskrivas i bolagsordningen. Sådan föreskrift torde emellertid inle förekomma
i praktiken.
Enligt
andra stycket skall styrelse väljas vid samma bolagsstämma som beslutar om
återupptagande av bolagets verksamhet. Beslutet får enligt tredje stycket inte
verkställas förtän beslutet och styrelsevalet registrerats. Revisorerna
fungerar under likvidation varför val av sådana inte erfordras.
Det
torde utan vidare stå klart att en fömtsättning för att kallelsen
Prop.
1975:103 516
på de okända borgenärerna i bolag som är i likvidation
skall få preklusiv verkan är att likvidationen leder till upplösning av
bolaget. Återupptar bolaget sin verksamhet enligt förevarande paragraf,
förlorar kallelsen på okända borgenärer sin verkan. SärskUd bestämmelse härom
behövs inte.
Om likvidationsbeslut blivit upphävt genom domstols
lagakraftägande dom, skall enligt fjärde stycket likvidatorema genast göra
anmälan därom för registrering samt kalla tUl bolagsstämma för val av
styrelse.
När Ukvidation upphört enligt denna paragraf skall
likvidatorerna avge slutredovisning enligt 14 §. Beslämmelse härom har upptagits
i femte stycket.
18 §
Om någon anmälan rörande bolaget inle kommit in till
registreringsmyndigheten under de tio senaste åren, skall myndigheten på
lämpligt sätt undersöka, huruvida bolaget fortfarande existerar. Det förutsätts
härvid att registreringsmyndigheten vidtar med hänsyn till omständigheterna
lämpUga åtgärder, såsom skriftliga förelägganden, för att försöka utröna
huruvida bolaget äger bestånd eller inte. Vinns inle upplysning att bolaget
fortfarande består, skall det avföras ur registret och är därmed upplöst.
Det är tänkbart att det senare uppkommer behov av
likvidationsåtgärder t. ex. därför att det upptäcks att det upplösta bolaget
har kvar någon egendom. Säkerligen kan det inte. bli fråga om annat än mycket
sällsynta fall. För sådana faU ger paragrafen möjlighet att få likvidator
utsedd av rätten. Gäller det endast någon obetydlig egendom, kan 15 § tredje
stycket bli tillämpligt. Om emellertid egentlig likvidation behövs, skall
likvidatorerna sammankalla bolagsstämma bl. a. för revisorsval. Till den första
stämman skall kallelse ske enligt 16 §.
19 §
Enligt första stycket är i konkurs försatt bolag upplöst
när konkursen avslutas utan överskott. I andra och tredje styckena ges
bestämmelser om det fall att konkursen avslutas med överskott. Principen är att
bolaget i sistnämnda fall skall avvecklas genom likvidation, jfr 4 § första
stycket 2.
20 §
I första stycket föreskrivs att konkursdomaren skall
underrätta registreringsmyndigheten när aktiebolag försätts i konkurs eller om
förhandling om offentligt ackord inleds för bolaget.
Att ett bolag försätts i konkurs betyder inte att det är
upplöst och att dess organ upphör att existera. Organen förlorar emellertid
naturligtvis befattningen med alla de rättigheter och skyldigheter som till-
Prop.
1975:103 517
kommer
konkursboet och de angelägenheter som handläggs av konkursförvaltningen enligt
konkurslagens regler. Sålunda kan styrelsen eller bolagsstämman inle besluta om
eller disponera över bolagels tillgångar, och bolagsstämman kan inte med
verkan mot konkursboet bevilja ansvarsfrihet. Konkursboet kan tUl och med utan
hinder av atl ansvarsfrihet beviljas viss tid före konkursen föra talan om
skadestånd enligt 15 kap. 6 § sista stycket.
Alt
bolagsorganen ändå fortfarande existerar framgår av andra stycket, enligt
vilket såväl styrelsen och verkstäUande direktören som bolagsstämman har vissa
uppgifler. Styrelsen och verkställande direktör, eller likvidatorerna,
företräder bolaget såsom konkursgäldenär under konkursen, och bolagsstämman
har befogenhet alt entlediga och tillsätta styrelseledamöter eller Ukvidatorer.
Det kan också erinras om att bolagsstämman, om konkursen avslutas med
överskott, utan vidare skall fungera och utse Ukvidatorer, se 19 §.
I
fråga om dem som under konkursen skall företräda bolaget såsom konkursgäldenär
utgår förslaget liksom gällande lag ifrån atl det ankommer på de vid
konkursens början utsedda personerna, styrelse och verkställande direktör,
eller Ukvidatorer, om sådana då är utsedda. Styrelseledamöterna förutsätts
sålunda stå kvar även om den tid för vilken de valts skulle gå ut innan
konkursen avslutas. Men de har liksom verkställande direktörer och Ukvidatorer
rätt att avgå, och vidare skall gälla vad som föreskrivs i lagen om
entledigande och skyldighet att utse efterträdare tUl den som entledigas eller
av annan orsak avgår.
I
tredje stycket föreskrivs att konkursdomaren skall underrätta registreringsmyndigheten
när konkurs avslutals eller förhandling om offentligt ackord avslutals på
annat sätt än genom konkurs. Konkursdomaren skall därvid ange om konkursen
avslutats med överskott eller ej.
När
registreringsmyndigheten får besked om att konkurs avslutas med överskott bör
den anmäla förhållandet för rätlen för tvångslikvidation enligt 4 §. Beslämmelser
härom kan meddelas av regeringen ulan riksdagens medverkan.
Konkursdomaren
skall enligt stycket även för registrering underrätta registreringsmyndigheten
om beslut som fattats av överrätt i frågor som avses i förevarande stycke.
14
kap. Fusion och inlösen av aktier i dotterbolag
Nuvarande
ordning. I gällande lag regleras två former av fusion. Den ena är fusion mellan
moderbolag och helägt dotterbolag. Genom särskilda bestämmelser att
moderbolag, som äger mer än 90 % av aktiema i dotterbolag, kan lösa till sig
återstående aktier i dotterbolaget vidgas möjligheterna att använda denna
fusionsform. Den andra i lagen reglerade formen är sådan fusion som består i
att ett bolag uppgår i ett
Prop. 1975:103 518
annat
genom att dess tillgångar och skulder mot vederlag i aktier i det övertagande
bolaget eller i pengar överflyttas till detta varefter det förra bolaget efler
skifte av fusionsvederlaget och slutredovisning upphör. Båda dessa former, som
alltså kännetecknas av att elt bolag, det överlåtande bolaget, uppgår i ett
annat, det övertagande bolaget, kallas ibland absorption. I utländska lagar
förekommer en annan form som består i att två eller flera bolag går upp i ett
nytt för ändamålet grundat bolag, s. k. kombination.
Utredningsförslaget.
Reglerna om fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag samt om
tvångsförvärv av aktier i ett tUl mer än 90 % ägt dolterbolag har med vissa
ändringar, framför allt bestående i en förenklad och rationaliserad procedur
vid tvångsförvärvet, upptagits i aktiebolagsutredningens förslag.
Beträffande
fusion i form av absorption i annat fall än mellan moderbolag och helägt
dotterbolag ifrågasätter utredningen huruvida det finns ett praktiskt behov
därav med hänsyn till att under tiden 19481969 fusion i denna form förekommit
endast i sju fall. Utredningen menar emeUertid att det kan förekomma fall då
det visar sig svårt eUer omöjligt att skapa förutsättning för en önskvärd
fusion på så sätt att det ena bolaget förvärvar mer än 90 % av aktiema i det
andra. Sådana svårigheter kanske inte beror på aktivt motstånd mot fusionen
från aktieägare i det senare bolaget utan endast på att de är svåranträffbara
eller passiva. För sådana fall kan det vara önskvärt att bibehålla möjligheter
till en fusion genom bolagsstämmobeslut med viss majoritet i det överlåtande
bolaget. Ulredningen har därför upptagit de nu gällande reglema om en sådan
fusion med vissa förenklingar. Dessutom innehåller utredningsförslaget regler
om den form av fusion som kallas kombination.
Utredningsförslaget
innehåller, liksom gällande lag, regler om rätt för aktieägare i överlåtande
bolag atl, om han motsätter sig fusionsavtalet, få sina aktier inlösta.
Ulredningen
upplyser att under de samnordiska förhandlingarna har diskuterats frågan om
regler för fusion över gränsema i Norden, alltså fusion mellan ett bolag i elt
nordiskt land och ett bolag i ett annat nordiskt land. Med hänsyn till de
utanför aktiebolagslagstiftningen liggande problem som sammanhänger med en
sådan fusion skatlerättsliga och näringsrättsliga m. m. och till att
frågan om bolagsfusioner över gränsema i Norden kunde komma att tas upp i
förhandlingar om ett utvidgat nordiskt ekonomiskl samarbele har utredningarna
emellertid ansett lämpligast att i detta sammanhang inte lägga fram förslag rörande
nordiska fusioner.
Remissyttrandena.
Utredningsförslaget har i huvudsak inte mött några erinringar under
remissbehandlingen. De föreslagna reglema om den nya fusionsformen kombination
godtas uttryckligen av näringslivet, KF, styrelsen för Stockholms fondbörs,
kammarrätten och advokatsamfundet.
Prop.
1975:103 519
LO
framhåller att en sammanläggning av förelag ofta kan innebära en verklig
rationalisering. Konkurrensbegränsning är emellertid en negaliv följd som kan
vara med i bilden. Gäller det en branschrationalisering kan samma effekt som en
fusion ger upphov till i princip uppnås genom produktions- eller
samarbetsavtal. Det finns skäl som talar för att samarbele genom avtal mellan
två förelag bör stimuleras och inte av stalsmaklema sättas i andra rummet
jämfört med övertagande och fusioner. Avtalsallernativet är mindre ingripande
och blir runligtvis lättare atl genomföra. Förelagsavtal som kan utformas på
mycket olika sätt är en flexibel samarbetsform som kan leda tUl fler
branschrationali-serande åtgärder. LO anser därför att det är en brist i
förslaget att det inte behandlar företagsavtal medan däremot fusionsaltemativet
ägnas ett eget kapitel. I princip kan etl avtal vara lika långtgående i sina
följder för lönsamhet och organisalion som en fusion eller etl övertagande. Vid
en lagreglering av företagsavlal måste uppställas krav att de anställda och
allmänheten liksom också ägarna informeras om ingångna eller uppsagda
företagsavlal. Lagen bör vidare sätta upp normer för före-tagsavlals
giltighetstid, uppsägning, ändringar m. m. På det sättet bör en bevarad
flexibilitet för företagsavtalen kunna förenas med en viss grad av stabilitet.
LO påpekar slutligen att det är tveksamt om den dispens-möjlighet från
realisationsvinstskatt i samband med företagsförsäljning som f. n. föreligger
bör bibehållas.
Den i utredningsförslaget
förda diskussionen rörande möjligheten att ställa upp regler för fusion över
gränserna i Norden tas upp av KF. KF framhåller att förbundet sedan länge i
flera sammanhang framfört önskemål om att införa internordiskt domicil för
juridiska personer som tillhör något av de nordiska ländema. Sådana
inlemordiska företag skulle verka befrämjande för det ekonomiska samarbetet
meUan de nordiska folken. F. n. finns inom kooperationens område flera företag
av intemordisk karaktär men med domicil i något av de nordiska länderna.
Enligt KF:s bestämda mening skulle det vara till utomordentligt stor fördel för
intemordisk näringsverksamhet, om möjlighet till internordiskt domicU för
juridiska personer kunde införas. Denna fråga liksom också frågan om
inlernordiska fusioner bör bli föremål för utredning.
LRF
anser att man bör utreda möjligheten att skapa regler för fusioner mellan
företag med olika företagsform, i första hand aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Företagsekonomiskt samarbete mellan aktiebolag och ekonomiska
föreningar förekommer inom näringslivet i betydande omfattning men samgående
genom absorption kan med nuvarande lagregler endast ske genom köpeavtal och
ena företagels likvidation. I vart fall måste möjligheter öppnas för fusion
mellan moderförening och dotterbolag. Det föreligger enligt LRF ett stort
behov av regler för konvertering av aktiebolag till ekonomisk förening och vice
versa.
Prop.
1975:103 520
Föredraganden.
För egen del vill jag med anledning av LO:s yttrande erinra om att chefen för
handelsdepartementet har förklarat att han ämnar begära bemyndigande alt
tillkalla sakkunniga för översyn av konkurrensbegränsningslagstiftningen.
Effektema av produktions- och samarbetsavlal mellan företag kommer alt
övervägas under detta utredningsarbete. I avbidan på resultatet av
utredningsarbetet är jag inte beredd att nu föreslå beslämmelser i
aktiebolagslagen som tillgodoser LO:s nu berörda önskemål om lagreglering av
företagsavlal.
Förhandlingarna
om nordiskt ekonomiskt samarbete ledde som bekant inte till något resultat.
Sedan Danmark vunnit anslutning till EG, har fömtsättningama för ett sådant
samarbete förändrats. Med hänsyn härtill är jag inte beredd atl närmare överväga
frågan om fusion över gränserna i Norden. Fusionsreglerna i utrednings- liksom
i departemenlsförslaget, bygger f. ö. i viss utsträckning på samma principer
som de övriga nordiska ulredningsförslagen. Frågan om införande av
internordiskt domicU för juridiska personer finner jag inte skäl ta upp i detta
sammanhang.
Med
anledning av vad LRF anfört vill jag erinra om att mellan ekonomiska föreningar
och aktiebolag finns vissa grundläggande principiella skillnader. Bl. a. skall
föreningen vara kooperativ dvs. medlemmarna skall personligen delta i
föreningens verksamhet. Avsikten med detta krav är att utesluta
sammanslutningar av kapitalistisk prägel från föreningsformen och hänvisa dem
till någon av bolagsformerna. Med hänsyn härtUl är jag inte beredd föreslå
bestämmelser som skulle möjliggöra fusion på sätt LRF föreslår.
När
en fusion äger rum övergår det överlåtande bolagels samtliga rättigheter och
skyldigheter på det överlagande bolaget. Det bör anmärkas alt det inte är
möjligt att begränsa transaktionen tUl att gälla endast vissa av det
överlåtande bolagets tillgångar och skulder. Det överlåtande bolagets
borgenärer har möjlighet att i samband med rättens prövning av fusionsavtalet
begära att fordringen betalas eller att säkerhet ställs för den. Någon
motsvarande rält har inte tUlerkänts bolagets avtalsparter i avtal om
leveranser, licensupplåtelser, avtal om nyttjanderätt tiU fastighet etc.
Anledning saknas att införa någon ändring på den punkten.
Utredningsförslaget
innehåller, Uksom gällande lag, bestämmelser om att aktieägareminoritet, som
har motsatt sig fusionen, skall ha rätt att få sina aktier inlösta av det
övertagande bolaget. Det kan emeUertid enligt min mening med fog ifrågasättas,
om inte aktieägareminoriteten i likhet med bolagels avtalsparter bör vara
skyldiga att finna sig i den förändring som fusionen innebär. Visserligen kan
genom fusionen minoritetsandelen i aktiekapitalet sjunka så att minoriteten
inte längre har de muioritelsrättigheter som den kunde utöva i det överlåtande
bolaget. Sådana effekter kan dock uppkomma också i samband med höjning av
Prop. 1975:103 521
aktiekapitalet.
Vidare bör framhållas att den föreslagna rätten att kräva inlösen kan medföra
en besvärande belastning på det övertagande bolagets likviditet. Den kan
vidare leda till atl de förhandUngar som måste föregå fusionen kompliceras,
efiersom man då inte kan säkert veta om anspråk på inlösen kommer att resas.
Jag har därför kommit tUl den slutsatsen att minoritet inte bör tUlerkännas
rätt att få aktierna inlösta i samband med fusion. Delta ställningstagande
skall också ses mot den bakgrunden att jag biträder utredningens förslag om alt
minoritetsaktieägare i dolterbolag skall ha rätt att under vissa föratsättningar
kräva, alt moderbolaget löser in deras aktier, se 9 §. Jag vill i sammanhanget
vidare erinra om att departemenlsförslaget, liksom utredningsförslaget, inte
upptar gäUande lags regler om att aktier skall lösas in vid vissa typer av
ändringar i bolagsordningen, om aktieägare begär det.
Utredningsförslaget synes
mig i övrigt i huvudsak väl avvägt. Departementsförslaget bygger på
utredningsförslaget men vissa ändringar som närmare redovisas i det följande
har ansetts påkallade.
1
§
I
paragrafen regleras fusion genom absorption. En speciell form av absorption
regleras i 8 §, nämligen när helägt dotterbolag går upp i moderbolaget.
Enligt utredningsförslaget
måste beslut om fusion fattas av aktieägare med två tredjedelar av såväl de
avgivna röstema som de vid stämman företrädda aktierna. Detta förslag, som
innebär en sänkning av gällande lags majoriletskrav, har uttryckligen biträtts
av näringsUvet och advokatsamfundet. Av skäl som jag redovisat i 13.8 bör dock
enligt min mening fusion kunna beslutas med enkel majoritet.
Vid fusion enligt denna
paragraf skall liksom enligt gällande lag ett mellan bolagen träffat
fusionsavtal godkännas av bolagsstämman i det överlåtande bolaget. För
godkännande krävs i enlighet med det nyss anförda enkel majoritet.
Bolagsordningen kan dock enligt den allmänna regeln i 9 kap. 13 § andra stycket
första punkten föreskriva högre majoritet för fusionsbeslut.
Det skulle kunna
ifrågasättas, om lagens innebörd verkligen är att ett gUtigt beslut aUtid kan
fattas med nu angiven majoritet. Om det övertagande bolaget enligt sin bolagsordning
har annat föremål för sin verksamhet än det överlåtande bolaget enligt sin
bolagsordning, skulle detta kunna föranleda krav på majoritet enligt grundema
för 9 kap. 14 eller 15 §, eftersom föremålet för verksamheten ändras. Del är
emellertid inte avsett att grunderna för 9 kap. 14 eller 15 §, skall kunna
åberopas som stöd för att kräva kvalificerad majoritet för beslut om fusion i
ett sådant fall. I undantagsfall, t. ex. om det övertagande bolagets
bolagsordning innehåller bestämmelser om att vinsten inte skall
Prop. 1975:103 522
tillfalla
aktieägarna, kan aktieägare emellertid reagera mot fusionsbeslutet enligt
generalklausulen i 9 kap. 16 §.
Lika
litet som gällande lag kräver departemenlsförslaget att fusionsavtalet skall
godkännas av bolagsstämman i del övertagande bolaget. För detta är fusionen
ofta endast en affärstransaktion utan större betydelse än andra som styrelsen
är kompetent att besluta om, t. ex. inköp av en fabrik eller av elt annat
företags rörelse. Om fusionen nödvändiggör ändring av bolagsordningen eller
emission av aktier, konvertibla skuldebrev eller vinslandelsbevis fordras ju
på denna grund medverkan av bolagsstämman i det övertagande bolaget bortsett
från kapitalökning som styrelsen kan verkställa på grund av bolagsstämmans
bemyndigande enligt 4 kap. 15 §.
Enligt
gällande rätt kan vederlaget vid fusion vara aktier i det övertagande bolaget
eller pengar. Departemenlsförslaget ställer över huvud laget inte upp någon
begränsning i fråga om arten av vederlag. Detta kan således vara av det
övertagande bolaget utgivna konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med
optionsrätt tUl nyteckning eller vinstandelsbevis eller någon annan egendom.
Vederlaget kan också vara sammansatt av olika slag av egendom såsom aktier i
det övertagande bolaget och pengar.
Liksom
enligt gällande lag kan fusion ske även om det överlåtande bolaget är i
likvidation. I stället för styrelse, styrelseledamöter och verkställande
direktör fungerar i sådant fall likvidatorema under fusionsförfarandet. När
rättens tillstånd enligt 5 § registrerats, skall likvidationen i det
överlåtande bolaget avslutas i vanlig ordning genom skifte och slutredovisning.
I
andra stycket anges det material som skall tillhandahållas aktieägarna och
framläggas på bolagsstämman i det överlåtande bolaget till ledning för
fusionsfrågans bedömning. Detla material är dels ett fullständigt förslag lill
fusionsavtal, dels vissa redovisningshandlingar m. m. rörande det överlåtande
och i visst fall även rörande det övertagande bolaget. Handlingarna skall
hållas tillgängliga för aktieägama under minst en vecka före bolagsstämman och
framläggas på denna. Om aktieägare begär det och anger sin postadress, skall
handlingama också enligt tredje slyckel sändas till aktieägaren.
De
handlingar som sålunda skall tillhandahållas anges i sex punkter.
1 punkten 1 upptas förslag till bolagsstämmans
beslut. Enligt punkten
2 skall fusionsavtalet tUlhandahållas. Av första
stycket följer att fusionsavtalet måsle vara fullständigt, eftersom de delar
av fusionsavtalel, som inte omfattas av bolagsstämmans godkännande, inle blir
giltiga. Fusionsavtalel skall enligt denna punkt ange fusionsvederlaget och
grunderna för dess fördelning.
Att
fördelningen skall ske mellan aktieägama i def överlåtande bolaget är självklart.
Fördelningen skall ske under iakttagande av aktie-
Prop.
1975:103 523
ägarnas
lika rätt med de avvikelser som kan vara bestämda i bolagsordningen. Om
vederlaget är aktier, konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning eller vinslandelsbevis, som skall utges av det
övertagande bolaget, måste anges det antal därav som belöper på varje aktie i
det överlåtande bolaget. Om det inte på en aktie i det överlåtande bolaget
belöper en eller flera aktier eller skuldebrev, måste aktieägarna i det
överlåtande bolaget beredas möjlighet att utnyttja sin rätt. I sådant fall
måste alltså delbevis utfärdas (jfr 4 kap. 3 §). Uppgifter därom bör lämnas i
fusionsavtalet. Någon särskUd lagregel om delbevis vid fusion synes dock inte
erforderlig.
Att
fusionsavtalet skall vara fullständigt betyder att det bör reglera förutsebara
rättsliga frågor, som fusionen ger upphov till och som inle är lösta i lagen.
Till de uppgifter som
enligt gällande lag skall ingå i fusionsavtal hör uppgift om det värde i pengar
som beräknas genom fusionen belöpa på varje aktie i det överlåtande bolaget.
Uppgiften skall tjäna aktieägama till ledning vid bedömande av avtalet och
vidare skall detta värde utgöra det minimibelopp som en mot fusionen röstande
aktieägare i det överlåtande bolaget kan kräva atl få vid inlösen av hans
aktie. Någon motsvarande bestämmelse har inte upptagits i utredningsförslaget
eller departementsförslaget med hänsyn tUl att elt så angivet värde måste bli
konstmerat och orealistiskt.
Enligt punktema 3 och 4
skall styrelsen lämna redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt
vid bedömningen av förslagets lämplighet för bolaget och revisorema skall yttra
sig över denna redogörelse. Om handlingar som avses i punkten 5 skaU tillhandahållas,
kan redogörelsen och yttrandet ingå i nämnda handlingar.
Om frågan om fusion skall
behandlas på ordinarie bolagsstämma på vilken årsredovisningen framläggs, får
aktieägarna en tUlfredsställande redogörelse för bolagels ekonomiska situation.
För det fall att årsredovisningen inte behandlas på stämman, föreskrivs i
punkten 5 att följande handlingar skall tiUhandahållas aktieägarna, nämligen
1) avskrift av den senaste årsredovisnmgen, försedd
med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust,
samt avskrift av revisionsberättelse för det år årsredovisningen avser,
2) en av styrelsen undertecknad redogörelse för
händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka inträffat efter
årsredovisningens avgivande, samt
3) ett av revisorerna avgivet yttrande över
redogörelsen.
Om
i fusionsvederlaget ingår det övertagande bolagets aktier, konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning, är
vederlagets värde beroende av det övertagande bolagets ekonomiska
förhållanden. För att underlätta för aktieägarna i det överlåtande bolaget att
bedöma värdet föreskrivs därför i punkt 6 att de
Prop. 1975:103 524
skall
få tillgång lUl molsvarande handlingar rörande det överlagande bolaget som
redovisats under punkten 5.
Om
det övertagande bolaget skall såsom vederlag lämna aktier, konvertibla
skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning eller
vinstandelsbevis, måste bolaget självfallet beslula om nyemission eller
emission av skuldebrev enligt beslämmelsema därom i 4 resp. 5 kap. Några
särskilda bestämmelser härom erfordras inte.
2
§
Genom
denna paragraf regleras den för svensk lag nya fusionsformen kombination. Detta
slag av fusion innebär att två eller flera bolag (överlåtande bolag) uppgår i
ett nytt bolag som bildas i och med fusionen.
Tillvägagångssättet
vid fusion enUgt denna paragraf blir följande. Mellan de överlåtande bolagen
träffas avtal om fusion. Eftersom bolagen blir överlåtande bolag i förhållande
till det nya, skall bolagsstämmorna i de förstnämnda bolagen godkänna avtalet.
Godkännandet träffas med enkel majoritet, om ej annat följer av
bolagsordningen. Beträffande tUlhandahållande och framläggande på stämman av
handlingar skall 1 § andra stycket 15 tUlämpas. Dessa handlingar skall
upprättas för vart och ett av de överlåtande bolagen och tillhandahållas aktieägarna
i de överlåtande bolagen före de bolagsstämmor vid vilka fråga om godkännande
av fusionsavtalet behandlas. Om aktieägare begär det och uppger sin postadress,
skall handUngarna skickas till honom. Handlingarna skall läggas fram på
bolagsstämmorna. Detta innebär i praktiken att de överlåtande bolagen
gemensamt sammanställer de redovisningshandlingar m. m., som krävs enligt
lagen, till en gemensam fusionsakt som används vid samtliga bolagsstämmor vid
vilka fusionsavtalet behandlas. Fusionsavtalet skall ange grunderna för
fördelning av fusionsvederlaget, dvs. akliema i det nya bolaget, mellan
aktieägama i de överlåtande bolagen.
Enligt
tredje stycket skall fusionsavtalet tjäna som stiftelseurkund för det
övertagande bolaget. Godkänner bolagsstämmorna i de överlåtande bolagen
fusionsavtalet i övrigt, skall de samtidigt aniaga bolagsordningen samt utse
styrelse och revisorer i det övertagande bolaget. Avtalet måste alltså
innehålla bolagsordning samt bestämmelser om tillsättande av styrelse och
revisorer i samband med bildandet av nämnda bolag. I dessa bestämmelser kan
anges vUka personer som skall utses, eller t. ex. att bolagsstämman i varje
överlåtande bolag har att välja visst antal av styrelseledamöterna och
revisorerna. Även i förra fallet utses formellt styrelseledamöter och revisorer
på överlåtande bolags bolagsstämmor.
Det
nya bolagets bildande får närmast karaktären av bolagsbUdning med rätt att
teckna aktier mot apport, vars värde naturUgtvis enligt den i 2 kap. 2 § första
stycket uttryckta grundsatsen inte får understiga
Prop. 1975:103 525
nominella
värdet av aktiema i det nya bolaget, jfr 3 § andra stycket. BUdandet sker i
enklare form än den i 2 kap. föreskrivna. Stiftare är de överlåtande bolagen.
Fusionsavtalet ersätter stiftelseurkunden vid vanlig bolagsbildning.
Tillsammans med de övriga handlingar, som skall hållas tillgängliga för
aktieägarna och framläggas på stämman, föratsätls fusionsavtalet ge aktieägarna
i de överlåtande bolagen erforderlig information för bedömning av fusionen.
Styrelsen och verkstäUande direktör i överlåtande bolag är också skyldiga
enligt 9 kap. 12 § att på yrkande av aktieägare lämna upplysningar rörande
fusionen. Någon formell teckning av aktiema i det nya bolaget sker inte, jfr 5
§ andra stycket. Inte heUer hålls konstituerande bolagsstämma. Denna ersätts av
den bolagsstämma som i vart och ett av de överlåtande bolagen hålls för att
godkänna fusionsavtalet och anta bolagsordningen samt välja styrelse och
revisorer enligt fusionsavtalet. Någon ändring av bolagsordningen kan därvid
inte ske. Om ändring önskas, måste själva fusionsavtalet, i vilket
bolagsordningen ingår, ändras och behandlas enligt denna paragraf. Sedan det
nya bolaget bildats kan naturligtvis ändring av bolagsordningen ske i vanlig
ordning.
3 §
Eftersom
det överlåtande bolaget upplöses genom fusionen är det av vikt att alla som har
intressen i bolaget får kännedom om att fusionsavtal träffats och godkänts av
bolagsstämman i aet överlåtande bolaget. Därför skall bolaget enligt denna
paragraf göra registreringsanmälan inom fyra månader från stämmans beslut att
godkänna fusionsavtalel, oavsett om detta beslut klandras. Försummas anmälan
eller vägras registrering genom beslut som vinner laga kraft, förfaller frågan
om fusion. Vid kombination som avses i 2 § skall registreringsanmälan göras av
vart och ett av de överlåtande bolagen, vilket innebär att hela fusionsfrågan
förfaller, om något av dem kommer för sent med sin anmälan.
Enligt 2 kap. 2 § första
stycket är teckning av aktie till underkurs förbjuden. Värdet på apportegendom
får inte sättas högre än det verkliga värdet för bolaget. Kontroll av att
dessa bestämmelser följs sker genom alt auktoriserad eller godkänd revisor
avger intyg i samband med registreringen av bolaget (2 kap. 9 § andra stycket).
Fusion enligt 2 § utgör en speciell form av bolagsbildning. En revisorskonlroU
bör ske även i detta fall. Bestämmelse härom har tagils in i andra stycket.
4 §
Paragrafen
innehåller vissa regler tUl skydd för överlåtande bolags borgenärer.
I första stycket
föreskrivs att tUlstånd att verkställa fusionsavtalet skall av bolagen, dvs.
såväl överlåtande som övertagande bolag, sökas
Prop. 1975:103 526
hos
rätlen. Ansökningen skall göras hos rätten i den ort där det överlåtande,
eller vid fusion enligt 2 §, där det övertagande bolagets styrelse har sitt
säte. Vid ansökningshandlingen skall fogas bevis att fusionsavtalet
registrerats och förteckning över överlåtande bolags kända borgenärer med
angivande av postadress. Ansökningen skall göras senast två månader efter
registrering av fusionsavtalel. Försummas denna anmälan, förfaller frågan om
fusion enligt 5 § fjärde stycket.
Andra
stycket innebär att rätten skall kalla bolagets borgenärer, såväl kända som
okända, med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen att senast viss
dag skriftligen hos rätten anmäla detta vid äventyr att han annars anses ha
medgivit ansökningen. Kallelsen skall anslås i rätlens kansli sex månader före
inslällelsedagen samt kungöras genom rätlens försorg i Post- och Inrikes
Tidningar tre gånger, första gången fem månader och tredje gången senast två
månader före inställelsedagen. Utmätningsmannen i orten och alla kända borgenärer
skall underrättas särskilt genom rätlens försorg.
Bestrides
inte ansökningen eller får de borgenärer som bestrider den full betalning eller
betryggande säkerhet för sina fordringar, skall tUlstånd meddelas.
Så
länge det överlåtande bolaget består såsom särskilt rättssubjekt får dess
tUlgångar inte sammanblandas med det övertagande bolagets förrän de vid
fusionens fullbordande skall övergå tUl detla. Fusionen får ju verkställas
först när rättens tillstånd föreUgger. Hinder möter dock inte mot att styrelseledamöter
i det övertagande bolaget väljs in i styrelsen i det överlåtande bolaget.
5
§
Rätten
skall enligt första stycket underrätta regislreringsmyndigheten om ansökan om
tillstånd till verkställande av fusionsavtal som gjorts inom föreskriven tid
och om beslut som meddelats med anledning av ansökningen. Denna underrättelse
gör det möjligt för registreringsmyndigheten att konstatera om bolagen
fullföljer fusionen efter det att anmälan gjorts för registrering enligt 3 §
av beslutet om fusion. Inkommer ingen underrättelse från rätten rörande i rält
tid gjord ansökan om tillstånd att verkstäUa fusion eller meddelas i
undertättelse att rätten avslagit sådan ansökan, skall enligt fjärde stycket
registreringsmyndigheten förklara frågan om fusion förfallen.
I
utredningsförslaget föreskrivs alt rättens tUlstånd skall senast två månader
sedan det vunnit laga kraft, av bolagen anmälas för registrering. Av samma
skäl som redovisats i samband med 6 kap. 7 § är det tillräckligt att
registrering sker med anledning av underrättelse från rätten.
Utredningsförslaget i denna del saknar därför motsvarighet i
departementsförslaget.
Utgörs
fusionsvederlaget helt eller delvis av aktier i det övertagande
Prop. 1975:103 527
bolaget,
kan del överlåtande bolaget behöva visst anstånd för fuUgörande av sina
skyldigheter enligt fusionsavtalel. Det är framför allt frågan om överlämnande
av dess egendom till det övertagande bolaget, varigenom de nya aktierna blir
inbetalade. I enlighet härmed föreskrivs i andra stycket alt bolagen i sådant
fall skall, sedan det eller de överlåtande bolagen fullgjort sina skyldigheter
enligt fusionsavtalet, för registrering anmäla aktiekapitalels ökning. Vid
fusion genom kombination avser anmälan att det övertagande bolaget bildats och
att styrelse utsetts för det. Anmälan för sådan registrering skall göras av
bolagen senast två månader efter det alt rättens tillstånd vunnit laga kraft,
vid äventyr att fusionen enligt fjärde stycket förklaras förfallen. Att båda bolagen
skall göra anmälningen sammanhänger med alt den på anmälningen följande
registreringen betyder att fusionen juridiskt är fullbordad för båda bolagens
del. Sålunda skall genom registreringen aktiekapitalet anses ökat i det
övertagande bolaget, om fusionsvederlaget helt eller delvis utgörs av aktier
som detta bolag i och för fusionen ger ut. Vid fusion genom kombination skall
registreringen innefatta registrering av det nybildade bolaget och dess
styrelse. Inte i något fall fordras alltså någon teckning av aktier, vilket i
lagtexten är uttryckt så att den av bolagen gjorda anmälningen ersätter
aktieteckningen. Anmälningen skall därför innehålla uppgift om hur många aktier
som utgivits och deras sammanlagda nominella belopp. Beslämmelser härom kan
meddelas av regeringen. För atl få kontroll av att tillgångarna verkligen har
överlämnats till det överlagande bolaget föreskrivs att intyg härom, utfärdat
av auktoriserad eller godkänd revisor, skall företes i registre-ringsärendel,
jfr 2 kap. 9 § andra stycket 3 och 4.
I
utredningens belänkande uttalas beträffande det fallet att konvertibla
skuldebrev utgör fusionsvederlag alt teckningen av skuldebreven får anses ske i
och med fusionsavtalet. Skuldebreven skall därför enligt utredningen anmälas
för registrering redan när fusionsavtalet ingås (se bet. s. 344). För egen del
anser jag det lämpligast att i sådant fall registrering sker först när det är
definitivt klart att fusionen kommer till stånd, dvs. vid den tidpunkt som
förevarande paragraf tar sikte på. Bestämmelser härom har tagits in i andra
stycket. Dessa beslämmelser lar dock sikte bara på det fallet att skuldebreven
ges ut med anledning av fusionen. Har skuldebreven getts ut i annat sammanhang
och då registrerats, fordras självfallet inte någon ytterligare registrering.
Överlåtande
bolags tillgångar övergår enligt tredje stycket till det övertagande bolaget
när registrering sker av rättens tillstånd och, i de fall som avses i andra
stycket, av bolagens anmälan. Detsamma gäller skulderna. Både tillgångar och
skulder får anses övergå i sin helhet, även om någon av dem inte skulle
uppgivits i eller ens varit känd vid tiden för avtalet. Enligt utredningen får
hinder inle anses föreligga mot att någon mindre tillgång las undan i
fusionsavtalet, t. ex. etl penning-
34 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 528
belopp.
Denna uppfattning kan jag inle dela. Fusionen utgör en form av
universalsuccession och samtliga det överlåtande bolagets tillgångar och
skulder ingår i fusionen. Hinder möter naturligtvis inte mot att del överlåtande
bolaget avhänder sig viss tillgång innan fusionsavtalel sluts.
Ett
undantag från regeln att tillgångarna övergår i och med registreringen
föreskrivs beträffande skadeståndsanspråk som det överlåtande bolaget kan ha
enligt 15 kap. 13 §§. Det skuUe leda tUl egendomliga komplikationer om t. ex.
ett skadeståndsanspråk mot styrelsen, grundat på att den vid fusionsavtalels
upprättande eftersatt bolagets intressen, skulle övergå till det övertagande
bolaget. Talan enligt 15 kap. 5 § rörande sådant skadeståndsanspråk kan därför
föras för det överlåtande bolaget, eventuellt av en minoritet, och vad på grund
av en sådan talan tillfaller bolaget skall skiftas mellan aktieägarna på
vanligt sätt. Intill dess så skett och ny slutredovisning framlagts får bolaget
anses bestå.
Fusionsvederlaget övergår
alltså till det eller de överlåtande bolagen. Om fusionsvederlaget utgör aktier
i det övertagande bolaget, blir överlåtande bolag genom fusionen ägare till
aktierna och införs som sådan i aktieboken. Aktiebrev eller interimsbevis skall
ges ut av det övertagande bolaget tUl antal och valörer som är lämpligt för
fördelningen mellan aktieägarna i det överlåtande bolaget enligt de i
fusionsavtalel angivna grunderna. Även delbevis kan som tidigare nämnts komma
till användning. Sådana delbevis utgör en form av emissionsbevis och omfattas
alltså av reglerna i 3 kap. 4 § sista stycket och 3 kap. 6 § första och andra
styckena.
I
fjärde stycket föreskrivs att registreringsmyndigheten skall förklara frågan om
fusion förfallen, om ej ansökan om rättens tillstånd görs inom föreskriven tid
eller om rätlen genom beslut som vinner laga kraft avslår ansökan eller om
bolagen inte gör anmälan enligt andra stycket inom föreskriven tid.
6
§
När
tillgångar och skulder efter registrering enligt 5 § tredje stycket övergått
till det övertagande bolaget återsiår för överlåtande bolaget att skifta
fusionsvederlaget bland sina aktieägare. Likvidation i egentlig mening sker
inte, eftersom bolaget inte har skulder. Likvidatorer skall därför inte
tUlsättas. Bolagsledningen skall fortfarande fungera. Vissa likvidalionsregler
blir dock enligt förevarande paragraf tUlämpliga.
Styrelsen
och verkställande direktören i överlåtande bolag skall enligt paragrafen skifta
fusionsvederlaget. Så snart skifte skett skall styrelsen och verkställande
direktören avge redovisning för sin förvallning av bolagets angelägenheter
under den tid, för vilken redovisningshandlingar inte tidigare lagts fram på
bolagsstämma. Redovisningen skall framläggas på bolagsstämma så snart det kan
ske. Bestämmelsema om årsredovisning och revisionsberättelse äger motsvarande
tillämpning. Redovisningen skall innehålla redogörelse för skiftet.
Prop.
1975:103 529
Den
nu nämnda slutredovisningen har inte som bolagets vanliga årsredovisning till
uppgift att fastställa huruvida bolaget har vinst över vUken bolagsstämma kan
förfoga, och därför har de för årsredovisningen gällande värderings- och
specifikationsreglema inte här samma betydelse. Men det är önskvärt att
slutredovisningen i dessa hänseenden ansluter sig tUl årsredovisningen. Genom
den kontinuitet i redovisningen som detta medför fyUer slutredovisningen bäst
en annan viktig uppgift, nämligen att ge aktieägarna ledning för bedömning av
bolagsledningens verksamhet och frågan om ansvarsfrihet. Slutredovisningen med
revisionsberättelse skall därför tillhandahållas aktieägama och framläggas på
bolagsstämma. Koncernredovisning behövs inte i annat fall än om årsredovisning
från näst föregående år ännu inte framlagts och slutredovisningen alltså skall
omfatta också det räkenskapsåret.
Slutredovisningen skall
således innehålla redogörelse för skiftet på samma sätt som vid likvidation.
Skiftet sker naturligtvis normalt enligt de för fusionsavtalel angivna grundema
för fusionsvederlagels fördelning. Redogörelsen för skiftet torde ofta kunna
begränsas till att återge dessa grander. Fördelningen måsle ske med iakttagande
av aktieägares rätt att av fusionsvederlaget erhålla vad på hans aktier
belöper, i den mån ej annat följer av bolagsordningen, jfr 3 kap. 1 §. Om
skifte sker enligt fusionsavtalets grunder men leder till ett åsidosättande av
aktieägarnas rätt enligt vad nu sagts, kan aktieägare klandra skiftet, såvida
han inte kan ha ansetts ha samtyckt till åsidosättandet.
Aktieägare som menar att
han inle fått vad han har rätt till vid skiftet kan klandra detla. Han skall då
väcka talan mot bolaget senast tre månader efter det slutredovisning framlades
på bolagsstämma. Sker det ej, förlorar han sin talan. Klandertalan riktas mot
det överlåtande bolaget. Efiersom det gäller skifte av fusionsvederlaget kommer
inte det övertagande bolaget att bli part i målet eller på annat sätt beröras
av tvisten.
Har aktieägare inte inom
fem år efter det slutredovisning framlades på bolagsstämma anmält sig för atl
lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rätt därtUl. Är medlen
i förhållande till de skifiade tUlgångarna att anse som ringa, kan rätten på
anmälan av styrelsen och verkställande direktören förordna att medlen skall
tillfalla allmänna arvsfonden. I annat faU skall skiftet fortsättas.
7
§
När
styrelsen och verkställande direktören lagt fram slutredovisning inkl.
redogörelse för skiftet är enligt första stycket det överlåtande bolaget
upplöst. Anmälan därom skall genast göras för registrering.
Trots
alt bolaget sålunda är upplöst kan enligt andra stycket ägare till 10 % av
samtiiga aktier hos styrelsen påkalla bolagsstämma för behandling av fråga om
talan om skadestånd till bolaget enligt 15 kap. 5 §. Grunden för denna
bestämmelse har kommenterats i samband med 5 §.
Prop. 1975:103 530
Påkallas
bolagsstämma enligt andra stycket och underlåter styrelsen att kalla sådan
stämma i föreskriven ordning, skall länsstyrelsen på anmälan av aktieägaren
eller annan som sägs i 9 kap. 8 § andra punkten genast på bolagets bekostnad
sammankalla stämman i den ordning som sägs i 9 kap. 9 §. Beslular bolagsstämman
väcka sådan talan, skall styrelsen och verkställande direktören fortsätta sin
verksamhet med skiftet. Anmälan härom skall genast göras av styrelsen och
verkställande direktören för registrering. Kallelse lill första bolagsstämman
efter det styrelsen och verkställande direktören återapplagit skiftet skall ske
enligt bolagsordningen. Dessuiom skall skriftlig kallelse sändas tUl varje aktieägare
vars postadress är känd för bolaget.
8
§
Paragrafen
innehåller regler om fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag. Reglerna
motsvarar bestämmelserna i gällande lag.
Fusionsavlal
Iräffas enligt paragrafen mellan bolagens styrelser. I gällande lag krävs att
dotterbolags bolagsstämma skall godkänna beslutet. Efiersom dotterbolaget är
helägt, blir en sådan stämma en tom formalitet, i verkligheten endast en
protokoUering av beslut som styrelsen efter moderbolagets direktiv fattat.
Departemenlsförslaget kräver därför inle att bolagsstämman i dotterbolaget
godkänner styrelsebeslutet.
Båda
bolagens styrelser skall anmäla fusionsavtalet för registrering. Någon tid för
anmälningen är inte utsatt. Det är nämligen inte meningsfullt att fixera en
viss tid, vars överskridande skall medföra att fusionsfrågan förfaller,
efiersom moderbolagets och dotterbolagets styrelser i vilket ögonblick som
helst kan förnya fusionsavtalet. Den gemensamma regislreringsanmälningen kan
dessutom anses likvärdig med ett bekräftande eller förnyande av fusionsavtalel.
Belräffande rättens tillstånd och registrering därav gäller 4 och 5 §§ i
tillämpliga delar. Dock anses dotterbolaget upplöst i och med registrering av
rättens tillstånd. Något skifte av helägt dotterbolags tillgångar blir det
inle fråga
9
§
Paragrafen
innehåller beslämmelser om inlösen av minoriletsaktier i dotterbolag.
I
första stycket anges förutsättningarna för inlösen av minoriletsaktier i
dotterbolag. Liksom enligt gällande lag har både moderbolaget och minorilelsaktieägama
rätt alt påfordra inlösen. Som Föreningen auktoriserade revisorer påpekar kan
inlösen av aktier utgöra elt led i ell fusionsförlopp men så behöver inte vara
fallet.
En
modifiering av gällande rätt har skett så till vida att föralsättning för
inlösningsrält är inte endast att moderbolaget innehar mer än nio
Prop. 1975:103 531
tiondelar
av aktierna i dotterbolaget utan också att dessa aktier representerar mer än
nio tiondelar av röstetalet för samtiiga aktier i bolaget. Denna ändring har
tUlstyrkts av advokatsamfundet och näringslivel.
En annan nyhet är alt med
moderbolagets eget innehav av aktier i dotterbolaget likställs indirekt innehav
genom annat dotterbolag. Lösningsrätt skall sålunda föreligga, när aktiema i
ett dolterbolag innehas antingen av moderbolaget självt eller av moderbolaget
och annat dotterbolag tillsammans. Denna utvidgning av inlösningsreglerna är
inte påkallad av hänsyn till moderbolagels intressen, eftersom moderbolaget i
en sådan situation i regel kan ulan svårighet till sig föra över det
erforderliga antalet aktier i dotterbolaget. Ändringen görs i stället av hänsyn
till minorilelsaktieägama. Att dessa tillerkänns rätt att få sina aktier
inlösta sammanhänger med att de inte kan åberopa några särskilda minoritetsrältigheter
gentemot huvudaktieägaren moderbolaget eftersom deras aktieinnehav är
mindre än 10 % av aktiekapitalet. De står uppenbarligen i samma prekära
ställning gentemot moderbolaget även när dettas aktieinnehav delvis förmedlas
av annat koncernbolag. Den ömsesidighet som är avsedd med bestämmelsema om
minorilelsaktieägamas rätt att kräva inlösen går i en sådan situation i
verkligheten förlorad, om inte minorilelsaktieägarna kan kräva att få sina
aktier inlösta.
Den angivna storleken på
aktieinnehavet måsle föreUgga, när moderbolaget eller minoritetsaktieägare
framställer krav på inlösen. Med hänsyn till alt moderbolaget fått
inlösningsrätt i syfte att ge moderbolaget möjlighet till fusion med helägt
dotterbolag får moderbolagets inlösningsrätt antas bortfalla, om under
inlösningsförfarandet moderbolagets innehav av aktier kommer alt gå ner under
det föreskrivna genom att moderbolaget avhänder sig aktier. Däremot bör
moderbolaget inte kunna stoppa minoritetsaktieägamas inlösningsaktion genom att
under förfarandet avhända sig aktier i dotterbolaget. Detla torde vara klart
utan någon särskild bestämmelse härom.
Andra
stycket
Utredningen.
Enligt utredningsförslaget liksom enligt gällande lag skall lösentvist
avgöras av skiljemän. Skiljemännens avgörande skall kunna klandras vid allmän
domstol.
Remissyttrandena.
Advokatsamfundet framhåller att gällande system med ett första avgörande genom
skiljedom och med möjligheter tUl klandertalan vid de allmänna domstolama leder
till att inlösningsförfarandet kan dra ut mycket långt på tiden. Samfundet
framhåller att det finns goda gmnder alt anta att de avgöranden som en
skiljenämnd kommer att träffa är minst lika rättvisande som de en allmän
domstol kan uppnå.
Från
rättssäkerhetssynpunkt kan det enligt samfundet knappast an-
Prop. 1975:103 532
föras
någon bärande invändning mot ett system som innebär alt skiljemännens
avgörande inte kan överklagas på materiell grund till domstol. Ett sådant
syslem skulle också medföra minskade möjligheter för minorilelsaktieägama att
på grund av de kostnader och andra olägenheter som ell långt utdraget
förfarande kan medföra för den lösnings-berättigade kunna lilltvinga sig elt
högre pris än vad som av objektiva skäl är motiverat. Man uppnår även andra
fördelar. Utredningen framhåller att del riktigaste synes vara att
löseskillingen fastställs med hänsyn till aktiens värde vid tiden då
lösningsanspråk i föreskriven ordning framställs. Detla synes samfundet rikligt
men enligl den erfarenhet samfundet representerar är det vid ett långt utdraget
förfarande omöjligt atl bortse från den händelseutveckling inom bolaget som
förevarit i tiden från det lösningsanspråk framställdes och till dess det
slutliga avgörandet faller. Ju kortare den tiden kan göras desto större är möjligheterna
alt avgörandet kommer att återspegla det värde som förelåg vid den för
värderingen gmndläggande tidpunkten då lösningsanspråket framställdes.
Samfundet
föreslår att i samtliga inlösningsfail rätten till klandertalan på materiell
gmnd slopas. I fråga om den i paragrafen intagna hänvisningen till lagen om
skiljemän framhåller samfundet att hänvisningen bör utformas så att i fråga om
skiljemännen och förfarandet inför dem "i tillämpliga delar" skall
gälla vad i lagen om skUjemän är stadgat. Samfundet påpekar därvid att i 18 §
skiljemannalagen föreskrivs som huvudregel att skiljedom skall meddelas inom
sex månader från det den påkallades vid äventyr att skiljeavtalet är förfallet.
Denna bestämmelse kan enligt samfundets mening inle vara tillämplig på det
skiljeförfarande som åsyftas i aktiebolagslagen efiersom detla senare
skiljeförfarande inte bygger på något skiljeavtal.
Föredraganden.
Jag har redan vid 3 kap. 3 § tagit den ståndpunkten att det är olämpligt alt
skUjedom skall kunna klandras vid allmän domstol med påföljd att tvisten kan
prövas i fyra instanser. I enlighet härmed föreskrivs att tvist huruvida
inlösen skall ske eller om lösenbeloppets storlek skall avgöras av tre
skiljemän enligt lagen om skiljemän.
Med
anledning av advokatsamfundets remissyttrande vill jag framhålla att den
särskilda regeln i 18 § skiljemannalagen om att skiljedom skall meddelas inom
viss tid vid äventyr att skiljeavtalet förfaller inte är direkt tillämplig. Som
jag anfört under 3 kap. 3 § bör en analog tillämpning av 18 § skiljemannalagen
tillåtas. Det innebär alt om skiljenämndens avgörande dröjer mer än sex
månader, part är oförhindrad att väcka talan vid allmän domslol.
Liksom
enligt gällande lag kan till skiljemännen också hänskjutas frågan om grund för
lösningsanspråket föreligger. Aktieägarna kan bestrida att moderbolaget äger så
många aktier i dotterbolaget som fordras för lösningsrätt t. ex. därför att
äganderätten till vissa aktier är omtvistad. Det synes lämpligast att sådan
fråga, om den över huvud
Prop. 1975:103 533
taget
uppkommer, prövas i samma process som frågan om lösenbeloppets storlek. Annars
skulle förstnämnda fråga gå tUl särskild domstolsprövning med de risker för
förlängning och komplikationer som det skulle medföra.
Tredje stycket innehåller
vissa regler om bestämmande av lösenbelopp i en speciell situation.
Den tvistefråga som
hänskjuts tiU skUjemännen gäller i regel lösenbeloppets storlek. Enligt
gällande lag skall vid tvist om lösens belopp detla bestämmas så att. det
motsvarar aktiens verkliga värde. Att skUjemännen skall söka fastställa elt
verkligt ekonomiskl värde och inle något rent formellt, som t. ex. aktiens
nominella belopp är självklart. Eftersom bestämmelsen även är intetsägande
därför att den i övrigt knappast ger någon ledning för lösenbeloppels
bestämmande, har den inte tagils upp i utredningsförslaget eller
departementsförslaget. Principerna för lösenbeloppets bestämmande bör lämpligen
överlämnas till doktrin och rättspraxis. Jag vUl dock framhålla att aktiernas
värdering skall ske utan hänsyn till deras egenskap av minoritelsaktier (se NJA
1957 s. 1).
Jag vill vidare ta upp en
fråga som ibland diskuterats på vissa håll, nämligen om minoritetsaktieägare
bör vara skyldig att som lösenbelopp godta det pris för aktie som moderbolaget
erbjudit vid inbjudan till en vidare krets att sälja aktier i
"dotterbolaget" till det blivande moderbolaget. Situationen är
alltså den att elt bolag offentliggjort ett erbjudande att köpa aktier i ett
annat bolag för elt visst pris. Detta erbjudande har accepterats av så många
aktieägare alt bolaget i fråga fått mer än 90 % av aktierna i det av
erbjudandet berörda bolaget. Det kan då te sig egendomligt att de aktieägare
som inte accepterar erbjudandet skall ha möjlighet att i ett inlösningsförfarande
få ut ett högre pris för sina aktier. Delta möjliggör nämligen ett slags
utpressning gentemot det nyblivna moderbolaget. Jag förordar därför för den
speciella situationen en regel av innebörd att det av övriga aktieägare
godtagna priset skall anses utgöra aktiens värde, om ej särskilda skäl
föranleder annat.
Jag vill understryka att
särregeln bör gälla bara i fall då erbjudandet om köp av aktier riktats tiU en
vidare krets. Erbjudandet måsle alltså beröra ett större antal personer bland
allmänheten (jfr avsnitt 13.5.5). Vidare bör fordras alt stöne delen av
moderbolagels aktieinnehav förvärvals på grand av erbjudandet. Som ett särskUt
skäl att gå ifrån det pris som erlades på grund av erbjudandet kan räknas bl.
a. den omständigheten att en längre tid förflutit från moderbolagels
aktieförvärv på grund av erbjudandet till dess inlösenförfarandet inleddes. Ett
annat särskilt skäl kan vara att informationsunderlaget varit ofullständigt
eller att nya viktiga omständigheter tillkommit.
Frågan till vilken
tidpunkt värderingen skall hänföras är inle angiven vare sig i gällande lag
eller i utrednings- eller departementsförslaget. Det synes principiellt
riktigast att löseskillingen fastställs med
Prop.
1975:103 534
hänsyn lill aktiens värde vid tiden för moderbolagels
begäran om tvistens prövning av skiljemän. Senare inträffade omständigheter
som inverkar på aktiernas värde skulle då inte beaktas. Det är dock möjligt
att aktiernas värde vid liden då lösningsanspråket framställdes måste bedömas i
ljuset av senare framkomna omständigheter. Om t. ex. under
inlösningsförfarandet upptäcks att på dotterbolagets mark finns värdefulla
naturtUlgångar, måsle det givetvis beaktas vid värderingen.
Enligt fjärde stycket skall kostnaderna för
skiljemannaförfarandet bäras av moderbolaget, om inle skiljemännen av särskilda
skäl ålägger annan aktieägare att hell eller delvis svara för dessa kostnader.
10 §
Paragrafen innehåller beslämmelser om utseende av
skiljeman.
Utredningen. Utredningsförslaget innebär att moderbolag
som vill inlösa aktier i dotterbolag skall göra skriftlig ansökan därom hos dotterbolagets
styrelse. Denna skall genast i brev till varje aktieägare vars postadress är
känd för bolaget kalla tUl förhandling med moderbolaget om inlösningen på ort
där bolagsstämma kan hållas. Kallelse skall utfärdas senast fyra veckor före
förhandlingen och kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom den
ort där styrelsen har sill säte.
I den mån ej överenskommelse om lösningsrätten och
lösenbeloppet träffas med aktieägarna i dotterbolaget, kan moderbolaget
hänskjuta tvisten till avgörande av tre skiljemän. Moderbolaget skall då
meddela detta vid förhandlingen och senast två veckor därefter skriftligen hos
dotterbolagets styrelse påkalla skiljemannaförfarande och nämna skiljeman. Om
ej samtliga övriga aktieägare, som är införda i aktieboken eller har anmält och
styrkt sitt förvärv, enhälligt utsett en skiljeman och inom två månader efter
förhandlingen skriftligen anmält detta till dotterbolagets styrelse, skall
styrelsen hos rätten begära förordnande av god man. Den gode mannen skall hos
överexekutor begära förordnande av skiljeman samt i tvisten bevaka frånvarande
aktieägares rätt.
Part kan enligt utredningsförslaget klandra skiljedomen
genom att väcka talan vid domstol inom två månader från det skiljedomen delgavs
honom. På yrkande av aktieägare i dotterbolaget skall moderbolaget innan
tvisten behandlas vidare ställa säkerhet för lösenbeloppet. Inom en månad efter
det lösenbeloppet blivit fastställt genom lagakraflvunnen dom skall aktieägama
mot erhållande av lösenbeloppet till moderbolaget överlämna sina akliebrev med
påskrift om överlåtelse. Sker det ej, skall moderbolaget utan dröjsmål hos
överexekutor nedsätta lösenbeloppet utan förbehåll om rält att återtaga detta.
Sådan nedsättning kan också ske när dom rörande lösenbelopp klandras och frågan
om lösningsrätt föreligger inte är tvistig. Har nedsättning som sagts nu skett,
är moderbolaget ägare av aktierna. Aktiebreven medför då, in-
Prop. 1975:103 535
nan
de överlämnas till moderbolaget, inte annan rätt för innehavaren än att mot
överlämnande av breven till överexekutor, försedda med påskrift om överlåtelse,
få ut det i domen angivna beloppet jämte bevis om brevens överlämnande. Om
lösenbeloppet på talan av moderbolaget minskats genom lagakraflvunnen dom, kan
moderbolaget i motsvarande mån återkräva vad aktieägare uppburit samt återta
hos överexekutor kvarstående belopp som överstiger lösenbeloppet för ännu ej
överlämnade aktiebrev. Om ej aktiebrev överlämnats inom ett år från det
moderbolaget blivit ägare av aktien, kan nytt akliebrev utfärdas ställt till
moderbolaget och med angivande att det ersätter äldre brev.
Dessa
förslag av utredningen innebär att den nuvarande proceduren för moderbolags inlösen
av aktier i dotterbolag förenklas och förkortas. En viktig nyhet är att
moderbolaget kan bli ägare till aktiema redan innan dom vunnit laga kraft.
Remissyttrandena.
Näringslivet uppger att inlösen av aktier i dotterbolag ofta har tagit
betydande tid i anspråk. De med en fusion avsedda ralionaliseringsvinstema har
i sådana fall kunnat uppnås först efter avsevärd tid. Ulredningen har
uppmärksammat detta och förslaget innehåller därför viktiga nyheter i
förhållande till nuvarande bestämmelser. Den väsentligaste nyheten är enligt
näringslivet att moderbolaget redan innan dom vunnit laga kraft kan bli ägare
av aktierna, nämUgen så snart skiljemännens utslag beträffande löseskillingen
föreligger. NäringsUvet anser emellertid att inlösenförfarandet skulle kunna påskyndas
ytterligare. Betydande värden kan gå till spUIo vid varje omotiverat dröjsmål
med genomförandet av en fusion. Inte sällan åsyftas alt genom samgåendet uppnå
en rekonstmktion eUer en sanering av en rörelse som visar sig inte vara
bärkraftig eller som i varje fall börjat utvecklas i negativ riktning. I ett
sådant läge kan skyndsamhet ofta vara av nöden.
Enligt
förslaget skall bl. a. dotterbolagets styrelse kalla minoritets-aktieägarna
till en särskild förhandling med moderbolaget. Kallelse till förhandlingen
skall utfärdas senast fyra veckor före denna. Näringslivet anser att
kaUelsetiden borde kunna begränsas till två veckor. I bolag där
minoriletsaktiema har mycket stor spridning kan det enligl näringslivet normalt
antagas att inte alla minoritetsaktieägare kommer att bli representerade vid
förhandlingen. Ett förordnande av god man för frånvarande aktieägare blir
därvid ofrånkomligt. I sådana fall innebär det en helt opåkallad tidsutdräkt
alt först kalla till förhandling. En mer rationeU ordning i sådana fall skulle
enligt näringsUvet vara, om moderbolaget kunde hos dotterbolagels styrelse
påkalla skiljemannaförfarande och nämna sin skiljeman.
Dotterbolagets
styrelse skulle efter mottagandet av ett sådant meddelande genom kungörelse i
Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten anmoda minoritetsaktieägarna
att hos överexekutor inom två
Prop. 1975:103 536
veckor
föreslå skUjeman. Dessutom skulle dotterbolagets styrelse hos rätlen ansöka om
förordnande av god man för sådana aktieägare som inle själva föreslår skUjeman
eller för sin talan inför skiljemännen. När rätten utsett god man, skulle också
denne hos överexekutor föreslå skiljeman. Med beaktande av de förslag som
kommit från minoritetsaktieägare och den gode mannen skulle sedan överexekutor
utse skiljeman.
Ytterligare tid skulle
enligt näringslivet kimna vinnas, om övergången av äganderätten till
minoritetsaktier kunde läggas tidigare. Näringslivet föreslår att äganderätten
skall kunna övergå så snart skUjemannaförfa-randet har inletts och det har
blivit ostridigt att lösningsrätt föreligger. Dessutom skulle för lösenbeloppet
ställas säkerhet som godkänns av skiljemännen eller rätten. För detla fall
borde vidare föreskrivas en rätt för minoritetsaktieägarna att få ränta på löseskillingen
från tidpunkten för äganderättens övergång tUl betalningsdagen. Näringslivet
påpekar vidare att det förefaller praktiskt om i lagtexten anges att löseskillingen
skall motsvara aktiernas verkliga värde. Beträffande gode mannen borde
föreskrivas att till god man skall utses person med sådan insikt
och_prfarenhet som påkallas för ett adekvat fullgörande av uppdraget.
Näringslivet anser nämligen att den gode mannens uppdrag ofla är svårt och att
det därför är av vikt att kraven på hans kvalifikationer ställs tillräckligt
högt.
Stockholms handelskammare
uttalar att reglerna om inlösningsförfarandet förefaller väl invecklade.
Handelskammaren anser vidare att i paragrafen bör införas en bestämmelse som
klargör tUl vilken lidpunkt värderingen av aktierna skall hänföra sig.
Svenska revisorsamfundet
menar alt skiljemän och allmän domstol bör vara fria i sin bedömning och att
något generellt förord för sub-slansvärdemetoden eller diskonteringsmetoden
inte bör ifrågakomma.
Föredraganden. För egen
del vUl jag erinra om att den i gällande lag reglerade proceduren för inlösen
av minoriletsaktier kan bli mycket långvarig både när det gäller inledningen
till ett skiljemannaförfarande och beträffande själva processen, som kan föras
inför skiljemännen och därefter genom alla domstolsinstanserna. Att ett
inlösningsförfarande tar mycket lång tid i anspråk är otillfredsställande. För
moderbolaget betyder det att en önskvärd rationalisering av koncernen, som
vanligen är ändamålet med inlösningen, fördröjs av hänsyn till de befintliga minoritetsintressena
i dotterbolaget. Om minoritetsaktieägare vUl utnyttja möjligheterna att driva
obstruktionspolitik mot moderbolaget t. ex. genom att klandra
bolagsstämmobeslutet kan dotterbolagets skötsel under samma tid även försvåras.
Minoritetens lojala intressen kan i allmänhet knappast heller befrämjas genom
en utdragen process mellan moderbolaget såsom dominerande aktieägare i
dotterbolaget och minoriteten. Utredningen har eftersträvat att förenkla och
förkorta proceduren
Prop. 1975:103 537
så
mycket som det är möjligt ulan att äventyra rätlssäkerheten för partema och i
synnerhet för dem vilkas aktier skall inlösas. Jag menar emellertid att man kan
gå längre än vad ulredningen har föreslagit. Mitt förslag, som i mycket
överensstämmer med vad näringslivet förordat, innebär följande.
Vill moderbolag göra
gällande sin lösningsrätt enligt 9 § bör i första hand en frivillig uppgörelse
träffas. Kommer partema emellertid inte överens det torde räcka att ena
parten påstår det skall moderbolaget hos dotterbolagels styrelse skriftligen
begära att tvisten prövas av tre skiljemän enligt skiljemannalagen och uppge
sin skiljeman.
När dotterbolagels
styrelse får denna begäran skall den omedelbart undertätta alla kända
aktieägare och anmoda dessa att uppge sin skiljeman inom två veckor från det
anmodan kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Alt kungörelse
alltid måste ske synes mig ofrånkomligt av rättssäkerhetsskäl. För tids
vinnande kan styrelsen, så snart kungörelse som sagts nu utfärdats, hos rätten
begära förordnande av god man för aktieägare som inte hör av sig med anledning
av kallelsen. Sådan begäran skall annars göras, om samtliga anmodade aktieägare
icke inom föreskriven tid uppgivit sin gemensamma skUjeman. Gode mannen skall
hos överexekutor ansöka om förordnande av skiljeman för aktieägarna och i
tvisten bevaka aktieägarnas rält såvida inte samtiiga aktieägare kommer överens
om något annat.
Bestämmelser
om del nu beskrivna förfarandet har upptagits i förevarande paragraf. Som
närmare utvecklas i samband med 1113 §§ innebär mitt förslag vidare att
moderbolagels förvärv av äganderätt till aktierna kan ske redan innan skiljedom
rörande lösenbeloppets storlek föreligger.
11
§
1113
§§ innehåller bl. a. den viktiga nyheten att moderbolagels förvärv av
äganderätten till aktierna kan ske redan innan skUjedom rörande lösenbeloppets
storlek givits.
Som tidigare nämnts är en
långt utdragen process rörande inlösningen förenad med stora olägenheter. Om
tvist inte råder rörande moderbolagets rätt att inlösa aktierna utan endast om
lösenbeloppets storlek, synes det inte vara betänkligt att låta äganderätten
överföras till moderbolaget redan innan lösenbeloppet slutgiltigt bestämts.
För moderbolaget betyder det en slor fördel att utan del långa dröjsmål som
processen om lösenbeloppet medför kunna genomföra en rationalisering av
koncernförhållandet som förutsätter att dotterbolaget är helägt och hänsyn inte
behöver tas till minoritetsaktieägarna. De senare kan, när det är klart att
inlösen skall ske, knappast ha befogat intresse av att under processen om
inlösenbeloppet stå kvar som aktieägare. För dem är det i den situationen av
egentligt intresse att få en tillfredsställande
Prop.
1975:103 538
ersättning, och det bör vara en fördel för dem att få ut
ersättningen eller åtminstone en del av den väsentligt tidigare mot avstående
av äganderätten till aktierna.
Den första förutsättningen för alt minoritetsaktieägare
skall vara skyldig att överlämna sina aktiebrev är enligt första stycket att
det inte föreligger tvist huravida moderbolaget över huvud taget har rätt att
lösa aktierna. Denna förutsättning är för handen, om aktieägare inte bestritt
eller inte vidhåller bestridande av denna rätt. Bestridandet kan gå ul på att
moderbolaget inte äger tillräckligt många aktier för lösningsrätt, t. ex.
därför att det råder tvist om äganderätten till vissa aktier. Situationen kan
också vara den att bestridande framställts men ogiUats genom mellandom som
vunnit laga kraft. Sådan mellandom kan skiljemännen alllid meddela, om parterna
samtycker. Däremot kan skiljemän inle ge mellandom ulan båda pariemas samtycke
(jfr 19 § skilj emannalagen).
Det är självfallet tänkbart att aktieägare kan genom att
framställa helt obefogad invändning mot moderbolagets rätt att lösa aktierna avsevärt
fördröja moderbolagets förvärv. Det är emellertid inte möjligt att ställa upp
en rättvis och lämplig regel som hindrar alt sådana invändningar framställs
och i vanlig ordning prövas. En viss återhållande faktor ligger dock däri att
aktieägare som framställer obefogad invändning av ifrågavarande slag enligt 9
§ sista stycket kan åläggas atl svara för rättegångskostnader.
En annan förutsättning för att moderbolaget skall bli
ägare till aktierna är att moderbolaget betalar fastställt lösenbelopp eller
ställer av skiljemännen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta.
Som närmare utvecklas under 12 § kan i fall när aktieägare vägrar all ta emot
erbjuden betalning, lösenbeloppet nedsättas i allmänt förvar med verkan atl
äganderätten till aktierna övergår till moderbolaget.
Enligt andra stycket har aktieägare rätt till skälig ränta
på lösenbeloppet för tiden från det säkerhet ställts för kommande lösenbelopp
enligt 11 § första stycket till dess lösenbeloppet förfaller till betalning
enligt skiljedomen. Räntans sloriek bestäms av skiljemännen.
12 §
Har fastställt lösenbelopp erbjudits aktieägare utan att
denne överlämnat sina akliebrev, skall enligt paragrafen moderbolaget utan
dröjsmål nedsätta lösenbeloppet i allmänt förvar. Moderbolaget får inte göra
förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet.
I gällande lag föreskrivs att om inte moderbolaget
ombesörjer föreskriven nedsättning av lösenbeloppet hos överexekutor, så är
styrelsens ledamöter och verkställande direktör solidariskt ansvariga för
beloppet såsom för egen skuld. Denna bestämmelse har inte upptagits i
förslaget. Enligt 15 kap. 1 § andra punkten blir styrelseledamot och
verkställande
Prop. 1975:103 539
direktör
skadeslåndsskyldig för skada som vållats aktieägare eller annan genom
överträdelse av aktiebolagslagen. Underlåtenhet att verkställa i
aktiebolagslagen föreskriven nedsättning medför därför solidarisk ansvarighet
för styrelseledamöterna och verkställande direktör gentemot den som skadats
genom att nedsättningen inte skett.
13
§
Har
betalning skett eller säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta ställts
enligt 11 § eller nedsättning i allmänt förvar skett enligt 12 §, är
moderbolaget ägare till aktierna. Aktieägarnas rätt tillgodoses genom att de så
snart skUjedom meddelats kan av de hos överexekutorn nedsatta medlen lyfta det
i domen fastställda beloppet.
När moderbolaget blivit
ägare av aktierna, har det enligt 11 rätt att få aktiebreven, som moderbolaget
kan behöva för alt bli infört i aktieboken eller för att pantsätta eller
avyttra aktiema. När aktieägare lyfter hos överexekutor nedsatt belopp, skall
han överlämna aktiebrevet med vederbörlig transport lill moderbolaget eller in
blanco. När aktiebrev överlämnats till överexekutor i samband med Ijrftande av
utdömt belopp, skall överexekutor överlämna dem till moderbolaget, i vars hand
de åter fungerar som vanliga aktiebrev.
Om aktieägare underlåter
att överlämna aktiebrev, t. ex. därför att det har förkommit, har moderbolaget
enligt rättspraxis NJA 1968 s. 123 inle ansetts behörigt att göra ansökan
om dödande av aktiebrevet. I andra stycket har därför intagits bestämmelse att
om ett aktiebrev inte avlämnats inom ett år sedan moderbolaget blev ägare av
aktien, nytt akliebrev kan utfärdas i det inle inlämnade brevets ställe. Det
nya aktiebrevel, som givetvis utfärdas av dotterbolagets styrelse, skall innehålla
uppgift alt det ersätter ett äldre aktiebrev. Denna uppgift hindrar att det nya
aktiebrevet ger legitimation att lyfta lösenbelopp. I samband med det nya
aktiebrevets utfärdande skall moderbolaget införas i aktieboken såsom ägare av
aktien. Skulle därefier det äldre aktiebrevet överlämnas till moderbolaget,
skall det makuleras. Denna uppgift ankommer på dotterbolaget, tUl vilket
moderbolaget alltså skall ullänma aktiebrevet. Om dotterbolaget upplöses genom
fusion enligt 8 § övergår skyldigheten till moderbolaget.
15
kap. Skadestånd m. m.
I
kapitlet ingår bestämmelser dels om skadeståndsskyldighel för stiftare,
styrelseledamöter m. fl., dels om talan rörande skadestånd. Kapitlet
överensstämmer väsentligen med ulredningens förslag som i huvudsak lämnats
utan erinran under remissbehandlingen.
Prop. 1975:103 540
1
§
Denna
paragraf motsvarar i förkortad form de bestämmelser i nuvarande lag, vUka
reglerar stiftares, styrelseledamöters och verkställande direktörs ansvar
gentemot bolaget (första punkten) och gentemot aktieägare eller annan (andra
punkten). Lagrummet är även direkt tillämpligt på Ukvidalor genom hänvisning i
13 kap. 7 §.
Stiftare
är skadeståndsskyldig mot bolaget för varje skada som han vid bolagets
stiftande genom uppsåt eller vårdslöshet förorsakar bolaget. Under sådana
omständigheter finns det, som ulredningen funnit, inle någon anledning att
behålla nuvarande regler om ersättningsskyldighet för det fall att
apportegendom värderats oskäligt högt.
Första
punkten i paragrafen reglerar de där angivna personemas ansvar för skada som
tillfogals bolaget. För sådan skada blir vederbörande ersättningsskyldig, om
skadan förorsakats genom åtgärd eller underiålenhet som kan tillräknas honom
som uppsåt eller oaktsamhet. Det skall vara fråga om skada som vederbörande vid
fullgörande av sitt uppdrag åsamkat bolaget. En person i organstäUning kan givetvis
förorsaka bolaget skada genom åtgärd som han vidtagit såsom tredje man i
förhåUande till bolaget. Aktiebolagslagens regler är ej tiUämpliga i sådant
fall.
Stiftare,
styrelseledamöter och andra här avsedda personer står i direkt
sysslomannaförhållande tUl bolaget. De är följaktiigen gentemot bolaget
skyldiga att vid fullgörandet av sitt uppdrag iaktta den omsorg som krävs av en
syssloman i allmänhet. Skadeståndsskyldighet kan sålunda inträda om, sedan ett
bolagsslämmobeslut fattats, omständigheter inträffar som medför alt beslutets
verkställande skulle skada bolaget men beslutet ändå verkställs (jfr under 8
kap. 13 §). Därav framgår f. ö. att styrelseledamot eller annan
ställföreträdare för bolaget ej utan vidare undgår skyldighet alt ersätta en
bolaget genom hans förvållande åsamkad skada på den grund att bolagsstämman
beslutat om den åtgärd som medfört skadan.
Enligl
förevarande paragraf andra punkten har stiftare, styrelseledamöter och övriga
här avsedda personer ansvar också gentemot andra som berörs av deras verksamhet
för bolaget. Ansvaret mol dessa enskilda aktieägare, borgenärer, anställda,
annan tredje man är emellertid inte Uka vidsträckt som mot bolaget.
Skadeståndsskyldighet kan endast inträda, om aktiebolagslagen eller
bolagsordningen överträds uppsåtligen eller av vårdslöshet. De bestämmelser i
aktiebolagslagen eller bolagsordningen som just har till syfte att skydda
tredje man blir på så sätt sanktionerade. Som exempel härpå kan nämnas årsredovisningsreglerna
och bestämmelserna om bolagets bundna kapital.
Reglerna
i paragrafens andra punkt innebär bl. a. att styrelsen ej blir ansvarig för
skada som vållas en bolagets medkontrahent vid kontraktsbrott från bolagels
sida. I sådant fall drabbar skadeståndsskyldigheten
Prop. 1975:103 541
i
allmänhet endast bolaget. En annan sak är att bolaget med slöd av paragrafens
första punkt kan kräva att av styrelsen återfå vad bolaget tvingats utge till
dess medkontrahent.
En person i organställning
kan givetvis ådra sig personlig skadeståndsskyldighet gentemot tredje man till
följd av reglerna i den allmänna skadeståndsrätten. Enligt samma regler kan
bolaget gentemot den skadelidande få svara för skadeersättningen. Om bolaget i
ett dylikt fall tvingas utge skadeersättning, har det regressrätt mot
skadevållaren. Avgörande för vilka regler denna regressrätt skall följa bör
vara om skadevållaren handlat i sin egenskap av organ för bolaget eller ej. Jag
återkommer till denna fråga under 4 §.
2 §
Paragrafen
behandlar skadeståndsansvaret för revisor och revisionsbolag.
Enligt första stycket är
revisor ersättningsskyldig enligt de i 1 § angivna grunderna. Han svarar också
för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans medhjälpare. Detla
överensstämmer med gällande lag. Enligt hänvisning i 10 kap. 14 § gäller
reglema i stycket även för granskare.
Paragrafens andra stycke
saknar motsvarighet i gällande lag, vilket sammanhänger med den nya regeln i 10
kap. 2 § att auktoriserat eller godkänt revisionsbolag kan utses till revisor.
I sådant fall åligger ersättningsskyldigheten för skada detta bolag och den
för revisionen huvudansvarige. På grand av regleringen i 4 § andra stycket
innebär detta att bolaget och den huvudansvarige alltid svarar solidariskt gentemot
det bolag revisionen avser. Frågan om uppsåt eller oaktsamhet föreligger får
normalt avgöras med hänsyn till den huvudansvariges förhållanden.
3 §
Paragrafens
första punkt, som i sak motsvarar gällande lag, reglerar aktieägares
skadeståndsansvar gentemot bolaget och gentemot aktieägare eller annan tredje
man.
En aktieägare är inte
skyldig att positivt verka i bolagets intresse. Deltar han i bolagets
förvaltning, får han i första hand ta tillvara sina egna intressen utan att
därigenom bli ansvarig mot bolaget eller tredje man. Första punkten innebär
dock vissa begränsningar därvidlag. Aktieägare är ersättningsskyldig för skada
som han genom att medverka till överträdelse av denna lag eller bolagsordningen
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tiUfogar bolaget, aktieägare eller annan.
Enligt 210 § nuvarande
aktiebolagslag är aktieägare skadeståndsskyldig bl. a. om han uppsåtligen
genom begagnande av sitt inflytande över t. ex. verkställande direktören
medverkar tUl att bolaget eller an-
Prop. 1975:103 542
nan
aktieägare tillskyndas skada genom åtgärd, som berett otillbörlig fördel åt
aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. Den
föreslagna lydelsen av första punkten i paragrafen täcker även detta fall.
Åtgärden strider nämligen mot generalklausulen i 8 kap. 13 §.
Till
reglerna om aktieägares skadeståndsskyldighet har i paragrafens andra punkt
knutils bestämmelser om att aktieägare som blivit utsatt för maktmissbruk från
en annan aktieägares sida skall kunna få sina aktier inlösta av den som utövat
maktmissbraket, om detta är påkallat med hänsyn till faran för fortsalt
missbruk och förhållandena i övrigt. InlösningspUklen är accessorisk till
skadeslåndsskyldighelen enligt första punkten och skall således ses som ett
komplement till skadeståndssanktionen när den är otillräcklig.
Inlösensumman
skall fastställas till belopp som med hänsyn till bolagets ställning och
övriga omständigheter är skäUgt. Med bolagets ställning avses i detla
sammanhang dess verkliga ekonomiska ställning; bl. a. skall stora dolda
reserver beaktas. Värdet av aktierna skall beräknas med tanke på bolagets
fortsatta verksamhet. Aktiernas värde skall beräknas med utgångspunkt i att
bolagels verksamhet drivs på ett lojalt och i förhållande tUl alla aktieägare
rättvist sätt. Vid värderingen skall man alltså, som näringslivet framhållit,
bortse från den värdetryckande faktor som maktmissbruket kan ha inneburit.
När
maktmissbraket är av mer svårartad karaktär kan likvidalionsskyldighet inträda
för bolaget enligt 13 kap. 3 §. Tillämpningen av den regeln kräver emellertid
att ägare till minst en tiondel av samtliga aktier för talan.
4
§
Enligt
första stycket kan, om någon är ersättningsskyldig enligt 13 §§, skadeståndet
jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet,
skadans storlek och omständighetema i övrigt. I jämförelse med gällande lag
innebär detta en utvidgning av jämk-ningsmöjlighelema.
Jämkning
kan i och för sig ske även vid brottslig gärning. Skuldgraden skall dock
beaktas vid jämkningsprövningen och, såsom ulredningen framhåller, jämkning
skall i allmänhet ej ske när fråga är om uppsålligt handlande som är
brottsligt.
I
förarbetena till skadeståndslagen (1972; 207) behandlades bl. a. förhållandet
mellan de associationsrättsliga jämkningsreglerna och regeln i skadeståndslagen
4 kap. 1 § om arbetstagares skadeståndsansvar (se prop. 1972: 5 s. 433 och
564). Därvid uttalades bl. a. att de särskUda associalionsrättsUga
jämkningsreglema innefattade en exklusiv reglering av skadeståndsansvarels
omfattning när, för personer i organställning, fråga är om
ersättningsskyldighet på grand av felaktiga beslut eller åtgärder på den
juridiska personens vägnar.
Prop.
1975:103 543
När person i organställning vållat skada under utförande
av arbete som kunde ha anförtrotls en vanlig arbetstagare skuUe enligt samma
uttalanden jämkningsregeln i 4 kap. 1 § skadeståndslagen vinna analogisk
tillämpning. Jag vill i detta sammanhang framhålla att skadeståndstalan mot en
person i organställning skall prövas efter aktiebolagslagens regler när
anspråket grundas på handling som vederbörande vidtagit i sin egenskap av
organ för den juridiska personen. Här gäller således reglema i
aktiebolagslagen om sätt och tid för talans väckande, verkan av ansvarsfrihet,
förutsättningarna för skadeståndsskyldighet och jämkning. Grandas
skadeståndsanspråket däremot på handling som personen i fråga inte vidtagit i
sin egenskap av organ för bolaget skall sådan talan följa allmänna regler. En
annan sak är att vid tillämpning av 4 kap. 1 § skadeståndslagen som också
utsädes i förarbetena tUl paragrafen hänsyn måste tas till den
förtroendeställning skadevållaren intagit.
Enligt andra stycket, som överensstämmer med gällande lag,
ansvarar flera ersättningsskyldiga för samma skada solidariskt. Den, vars
ersättningsskyldighet jämkats, är givetvis solidariskt ansvarig endast med det
jämkade beloppet. De ersättningsskyldiga skall sinsemeUan ta del i betalningen
efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Om omständigheterna
inte föranleder annat, bör fördelning ske efter huvudtalet. En prövning av
fördelningsfrågan efter skälighet skall äga rum även om någon eller några av de
tUl skadan medverkande dömts att betala etl jämkat belopp.
5 §
Utredningen. Enligt utredningsförslaget ankommer det på
bolagsstämman att besluta om talan skall anställas om skadestånd till bolaget.
Stämman kan inte bevUja ansvarsfrihet eller besluta att avstå från
skadeståndstalan, om ägare tUl en tiondel av samtiiga aktier röstar emot
förslag härom. Har dessa aktieägare mindre än hälften av de avgivna rösterna,
skall i tiondelen inte inräknas aktie, som aktieägaren förvärvat genom
överlåtelse, om han anmält och styrkt sitt förvärv senare än tre månader före
den stämma där redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades.
Har vid bolagsstämma framställts förslag om ansvarsfrihet
eller om skadeståndstalan för bolaget men beslut om ansvarsfrihet eller avstående
från talan inte faltals, kan enligt utredningsförslaget ägare till en tiondel
av samtliga aktier väcka skadeståndstalan på bolagels vägnar. Om aktieägare
sedan talan väckts avstår från talan, kan likväl de övriga fullfölja denna. Den
som anställt talan svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till
ersättning av bolaget för kostnad som täcks av vad bolaget vunnit i
rättegången.
Talan för bolaget mot styrelseledamot och verkställande
direktör om
35 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 544
skadestånd
på grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall enligt
utredningsförslaget väckas sist ett år från det årsredovisning och
revisionsberättelse för räkenskapsåret framlades på bolagsstämma. Detta gäller
dock inte, om bolagsordningen innehåller föreskrift att bolagsstämman inte är
skyldig att besluta i fråga om ansvarsfrihet.
Utan
hinder av att beslut fatlats om att bevilja ansvarsfrihet eller avslå från
skadeståndstalan eller att tiden för talan försuttits, kan enUgt
utredningsförslaget talan väckas, om inte i årsredovisningen eller
revisionsberättelsen eller eljest tUl bolagsstämman lämnats i väsentiiga
hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter angående beslul eller åtgärd
vara talan grundas.
Remissyttrandena.
Advokatsamfundet erinrar om att samfundet förordar, i första hand att frågan
om ansvarsfrihet avgörs på den stämma där årsredovisningen framläggs och i
andra hand att frågan avgörs inom ett år räknat från årsredovisningens
framläggande på bolagsstämman. I enlighet härmed bör utredningens förslag under
denna paragraf jämkas. I övrigt tiUstyrker samfundet utredningens förslag.
Näringslivet
framhåller att utredningen har ansett tiden mogen för en regel vilken
uppställer som vUlkor för alt meddelad ansvarsfrihet skall ha verkan
beträffande viss åtgärd att bolagsstämman fått i väsentliga avseenden riktiga
och fullständiga upplysningar om åtgärden i årsredovisningen eller
revisionsberättelsen eller på annat säll. An-svarsfrUieten bryts alltså av
oriktiga eller ofullständiga upplysningar rörande åtgärden oavsett om de
bristfälliga upplysningama kan anses bero på uppsåt eller oaktsamhet.
NäringsUvet tillstyrker förslagel främst av det skälet att ansvarsfrihet inte
bör kunna åberopas beträffande en åtgärd om vUken den bolagsstämma som meddelat
ansvarsfrihet inte har haft någon adekvat information. Förslaget tUlstyrks också
uttryckligen av advokatsamfundet. Svenska revisorsamfundet och Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Riksförbundet anser dock att gmnderna för
skadeståndstalan i motiven bör närmare preciseras till atl avse sådana brister
i uppgifternas fullständighet och riktighet som har varit aktieägare till
skada. Skånes handelskammare avstyrker däremot den föreslagna bestämmelsen.
Handelskammaren påpekar att bestämmelsen inle tar hänsyn till i vad mån
lämnandet av en upplysning kan vara tiU förfång för bolaget. I den mån
fullständiga och korrekta upplysningar har lämnats till revisorema och dessa
varit ense med styrelsen om att ett omnämnande av en viss åtgärd i bolagets
offentliga redovisningshandlingar eller på bolagsstämma skulle skada bolaget
bör rimligen inte talan om skadestånd kunna väckas sedan beslut om ansvarsfrihet
har beviljats. Handelskammaren anser också att den föreslagna bestämmelsen kan
utnyttjas på ett otiUbörligt sätt i speciella situationer och medföra
svårigheter att rekrytera dugliga stjrelseleda-mötcr.
Prop. 1975:103 545
Föredraganden.
Enligt departementsförslaget är ärende angående beviljande eller vägrande av
ansvarsfrihet ell obligatoriskt ärende på den årliga ordinarie bolagsstämma vid
vilken årsredovisning skall prövas, se 9 kap. 5 §. Denna ståndpunkt
sammanhänger med att det är av central betydelse för bolaget att frågan om
ansvar för bolagsledningen snabbt avgörs. Det betyder med andra ord att om
ansvarsfrihet har beviljats bolagsledningen så kan talan om skadestånd sedan i
princip inte anställas. Från denna princip görs dock i förevarande paragraf
ett undantag, se fjärde stycket.
Beslut om att bevUja
ansvarsfrihet har alltså avgörande betydelse för frågan om skadeståndstalan kan
anställas. Efiersom skadeståndsreglerna har stor betydelse för minoriteten
såsom ett led i skydd mot maktmissbmk från majoritetens sida följer därav att
minoriteten också måste ha möjlighet att kunna förhindra beslut om
ansvarsfrihet. I enlighet härmed föreskrivs i första stycket första punkten att
talan om skadestånd till bolaget kan väckas, om vid bolagsstämma ägare lill
minst en tiondel av samtliga aktier röstat emot förslag om ansvarsfrihet eller
biträtt förslag om anställande av skadeståndstalan.
Bestämmelsen innebär att
aktieägare representerande 10 % av aktiekapitalet har möjlighet att förhindra
beslut om ansvarsfrihet. Bestämmelsen innebär vidare att skadeståndstalan inte
kan anställas utan alt frågan dessförinnan behandlats vid bolagsstämma. På den
punkten innebär deparlementsförslaget en ändring i förhållande till gällande
lag. F. n. fordras nämligen inte beslut på bolagsstämma för att väcka skadeståndstalan
mot aktieägare.
En minoritet kan således
vägra en styrelseledamot eller verkställande direktören ansvarsfrihet. För att
motverka risken för kupper har i utredningsförslaget intagits en regel med
motsvarighet i gällande rätl innebärande att i minoritetens andel inte skall
inräknas aktie, som aktieägaren förvärvat genom överlåtelse senare än tre
månader före stämman. Såsom jag framhållit vid 9 kap. 1 § måste dock
utgångspunkten vara den att en person som har förvärvat en aktie också skall.,
ha möjlighet att påverka bolagets förvaltning. I överensslämmelse med detta
ståndpunklslagande är jag därför inte beredd att ansluta mig tiU utredningens
förslag i detta hänseende.
Enligt första stycket
andra punkten kan bolagsstämman ej träffa uppgörelse belräffande
skadeståndsskyldighet enligt 13 §§, om ägare till en tiondel av samtliga
aktier röstar emot förslag härom. Nuvarande aktiebolagslag innehåller regler om
uppgörelser av liknande innebörd. Dessa bestämmelser har emellertid inte
upptagils i utredningsförslaget. Enligt min mening bör dock alla slag av
uppgörelser utom process om sådant skadestånd, omgärdas med skydd för
minoritetens rätt att föra skadeståndstalan. Om bolagsstämman antar ett förslag
om förlikning med den skadeståndsskyldige, innebärande alt den
senare ålar sig
Prop. 1975:103 546
alt
belala visst skadestånd till bolaget, följer visserligen härav indirekt alt
bolaget ej kommer att föra någon talan men något bolagsstämmans beslut härom
föreligger icke.
Enligt
andra stycket får skadeståndstalan på bolagets vägnar väckas av ägare till
minst en tiondel av samtliga aktier. En förutsättning för sådan minoritetstalan
mot person i bolagsledningen är att gUtigt beslut om ansvarsfrihet inte
föreligger. Har beslut om ansvarsfrihet förhindrats enligt första stycket av en
minoritet, kan sålunda också talan väckas av en minoritet. Den minoritet som
för talan behöver dock inte beslå av de aktieägare som hindrat beslut om
ansvarsfrihet. Minoritelslala.n kan föras av olika minoritetsgrupper var för
sig. Minoritetstalan kan föras, även om styrelsen på majoritetens uppdrag för
talan. Delta är, som utredningen framhållit, nödvändigt för att varken
majoriteten eller olika minoritetsgrapper skall kunna hindra varandra från att
föra den talan som varje grupp anser befogad.
Om
aktieägare sedan talan väckts avstår därifrån, kan de övriga alltid fullfölja
denna. Om talan anställts av en minoritet, svarar de som anställt talan för
rättegångskostnaderna. De har dock rält till ersättning för kostnad som täcks
av vad bolaget vunnit i rättegången.
I
tredje stycket ålerfinns den av utredningen föreslagna regeln att skadeståndstalan
mot styrelseledamot och verkställande direktör skall väckas inom ett år från
det årsredovisning och revisionsberättelse framlades på bolagsstämma.
Som
jag nyss nämnde har jag föreslagil att frågan om ansvarsfrihet för
styrelseledamot och verkställande direktör obligatoriskt skall avgöras vid
ordinarie bolagsstämma. Till följd härav har den särskilda regeln i
utredningens förslag beträffande det fall alt dechargefrågan inte är obligatoriskt
bolagsslämmoärende fått ulgå.
I
fjärde stycket regleras verkan av att bolagsstämman ej haft tillgång
till riktiga och fullständiga uppgifter bl. a. när ansvarsfrihet beviljats
eller förslag alt anställa talan ej biträtts av tillräckligt många aktie
ägare. 1
Enligt
gällande rätt har decharge som beviljats eller på grund av underlåten talan
skall anses bevUjad den verkan att vederbörande blir fri från
skadeståndsskyldighel mot bolaget. Undantag härifrån gäller beträffande
åtgärd, om vars vidtagande eller betydelse för bolaget styrelsen,
styrelseledamot eller verkställande direktör uppsåtligen eller av vårdslöshet
exempelvis i redovisningshandlingarna lämnat i väsentliga hänseenden oriktiga
eller ofullständiga upplysningar.
Såsom
ulredningen funnit synes tiden nu mogen för en regel som innebär ett slopande
av kravet på att den bristfälliga redovisningen skall vara uppsåtiig eller
vårdslös. Regelns tiUämpning bör dessutom inte vara begränsad till enbart
styrelseledamöter och verkställande direktör. Har förslag om skadeståndstalan
mot exempelvis en stiftare ej bifallits
Prop. 1975:103 547
eller
i vart fall inle biträtts av den i första stycket angivna minoriteten, skall
således talan kunna anställas, om bolagsstämman vid beslutets fattande ej haft
tillgång till riktiga och fullständiga uppgifler.
Med anledning av
remissyttrandet från Skånes handelskammare vill jag påpeka att
skadeståndsansvaret skulle kunna bli illusoriskt, om styrelsen med
revisorernas goda minne kunde hemlighålla upplysningar om åtgärder som skadat
bolaget. Jag är därför inte beredd att på den punkten frångå utredningens
förslag.
Av styckets avfattning
torde framgå att beviljad ansvarsfrihet ej hindrar talan grundad på brottslig
handling, om ej dechargen uppenbarligen avsett även denna handling. Någon
uttrycklig regel härom fordras inte.
I enlighet med dess
överväganden föreskrivs i stycket att om beslut fattals om att bevUja
ansvarsfrihet eller att icke föra skadeståndstalan utan att aktieägare som
avses i första stycket röstat däremot, talan likväl kan väckas enligt första
eller andra stycket, om ej i årsredovisningen eller revisionsberättelsen eller
eljest lill bolagsstämman lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och
fullständiga uppgifter angående beslut eller åtgärd vara talan grandas. Samma
regler gäller om tiden för talan försuttits enligt tredje stycket.
Innebörden
av bestämmelsema är att bolagsstämmans informationsunderlag måste vara
väsentligen riktigt och fullständigt för att beviljad ansvarsfrihet eller
inträdd preskription skall befria vederbörande från ansvar för viss åtgärd.
6§
Paragrafen
innehåller i första stycket bestämmelser om en yttersta preskriptionstid
beträffande skadeståndstalan för bolaget som inte grundas på straffbelagd
gärning. De överensstämmer i sak i allt väsentligt med utredningens förslag.
Preskriptionstiden
för talan mot stiftare är tre år räknat från beslutet om bolagets bildande och
för styrelseledamot och verkställande direktör tre år räknat från utgången av
det räkenskapsår då beslut eller åtgärd vara talan gmndas fattades resp.
vidtogs. Denna senare regel utgör en nyhet. Den sammanhänger med de föreslagna
bestämmelserna om skärpning av förutsättningarna för alt ansvarsfrihet skall
kunna beviljas med befriande verkan.
Preskriptionstiden
för talan mot revisor är tre år räknat från den dag revisionsberättelse
framlades på stämman eller yttrande som avses i lagen avgavs (jfr 2 kap. 9 §, 4
kap. 4, 6, 12 och 14 §§ samt 5 kap. 5, 8 och 14 §§. 6 kap. 1 §, 9 kap. 12 §, 10
kap. 10 §, 13 kap. 7 §, 14 kap. 1 och 2 §§).
Granskare
likställs enligt 10 kap. 14 § med revisor. Eftersom granskares yttrande är att
jämföra med revisionsberättelse, får tiden räknas från den dag då yttrandet
framlades på stämman.
Prop. 1975:103 548
Preskriptionstiden
för talan mot aktieägare är två år räknat från dagen för beslut eller åtgärd
vara talan grundas.
Om
ett aktiebolag försätts i konkurs, kan i överensstämmelse med gällande rätt
konkursboet enligt andra stycket väcka talan mot styrelseledamot och
verkställande direktör utan hinder av atl ansvarsfrihet beviljats eller skall
anses ha inträtt på grund av bestämmelsema i 5 §. Mot samtliga i 13 §§ avsedda
personer kan konkursboet väcka talan om skadestånd vid en senare tidpunkt än
vad första stycket anger. I sådant fall måste dock konkursansökan ha gjorts
innan preskriptionstiden gått ut och talan får ej väckas senare än sex månader
från första borgenärssammanträdet. I jämförelse med gällande rält innebär
delta, såvitt avser styrelseledamöter och verkställande direktör, att tiden
inom vilken konkursansökan måste göras förlängs med ett år. Tiden är nämligen
enligt gällande lag två år från det årsredovisningen framlades på stämman men
enligl paragrafen tre år från utgången av det räkenskapsår då den
skadevållande handlingen vidtogs.
16
kap. Aktiebolags firma
Förevarande
kapitel reglerar bl. a. de villkor som vid sidan av firmalagen (1974: 156)
skall gälla för rätten alt erhålla registrering av aktiebolags firma. I
samband med nya firmalagens tUlkomst gjordes vissa ändringar bl. a. i
aktiebolagslagen. De efter dessa ändringar gällande reglerna i aktiebolagslagen
om firma har överförts utan några sakliga ändringar till departementsförslaget
med undantag dock för några bestämmelser (32 a §, 193 § andra stycket) som
avses bli införda i en av regeringen utfärdad förordning. Vidare har vissa
regler som sammanhänger med det nuvarande systemet med förhandsgranskning av
stiftelsehandlingar m. m. fått utgå.
I
utredningsförslaget återfinns en regel enligt vilken i bolagsordningen kan
föreskrivas att ensamrätten till firman avser visst geografiskt område. Flera
remissinstanser har avstyrkt förslaget i denna del. Patentverket har bl. a.
framhållit att bestämmelsen kan leda lill godtagande av alltför lika firmor och
detta kan på längre sikt försvåra registrerings-arbetet och dessutom medföra
olägenheter för näringslivet i form av förväxlingar.
Jag
instämmer i remisskritiken. Under behandlingen av förslaget lill firmalag
avvisade jag tanken på att införa skyldighet att i bolagsordningen ange
geografiskt verksamhetsområde. De skäl som jag då anförde till stöd för min ståndpunkt
har bärkraft även i förevarande fall (prop. 1974: 4 s. 195).
I
2 § hänvisas bl. a. tUl reglema i firmalagen om hävande av registrering.
Lagrådet påpekade i sitt yttrande över förslaget till firmalag (prop. 1974: 4
s. 285) att i fråga om aktiebolag innebär hävandet av
Prop. 1975:103 549
registreringen
ej att den juridiska personen därigenom förlorar sin rätts-subjektivitet.
Lagrådet framhöll att det i allmänhet ligger i bolagets eget intresse att så
snart som möjligt få annan firma registrerad men atl det inte alllid kan vara
säkert all så kommer alt ske. Med hänsyn härtill kunde enligt lagrådet
ifrågasättas om ej i aktiebolagslagen borde upptas föreskrift om
tvångslikvidation för det fall att anmälan om ny firma ej görs sedan viss tid
förflutit efler det att den gamla firman avförts ur registret. Härtill framhöll
jag (s. 292) alt denna fråga knappast torde medföra några svårigheter i
praktiken. Jag vidhåller denna uppfattning och finner således ej skäl föreslå
några särskilda regler härom.
17
kap. Bundna och fria aktier
I
kapitlet behålls de nuvarande bestämmelserna om att genom förbehåll i
bolagsordningen förbud kan införas mol att aktierna eller en del av dem genom
teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag eller andra samfälligheter eller
stiftelser eller av vissa slag av aktiebolag eller andra samfälligheter eller
stiftelser eller av annan än svensk medborgare, s. k. förbjudet rättssubjekt.
Som framhållits i den allmänna motiveringen har inte några ändringar i sak i
förhållande till nuvarande beslämmelser gjorts.
Beslämmelser
om bundna och fria aktier används för all möjliggöra undanlag från det
principiella kravet på regeringens tillstånd för alt svenskt aktiebolag skall
få här i riket förvärva fast egendom m. m. Något nödvändigt samband med den
särskilda lagstiftningen härom, 1916 års lag, finns dock inte. Ett förbehåll om
bundna och fria aktier kan la sikte även på aktieförvärv av andra rättssubjekt
än sådana som är underkastade 1916 års lag. Förbehållet kan också begränsas så att
kvoten bundna aktier bestäms lägre än som fordras enligt 1916 års lag.
Bestämmelserna
i kapitlet har i huvudsak hämtats från utredningsförslaget. De särskilda
bestämmelserna i 3 och 6 §§, vilka sammanhänger med bestämmelserna om
konvertibla skuldebrev m. m., överensstämmer med 19 och 20 §§ i lagen om
konvertibla skuldebrev m. m.
1
§
Enligt första stycket kan
i bolagsordningen tas in förbehåll att aktier i bolaget inte får genom vare sig
teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag eller andra sammanslutningar
eller stiftelser eller av vissa slag av aktiebolag eller andra
sammanslutningar eller stiftelser eller av annan än svensk medborgare. Sådana
aktier kallas bundna aktier. Om inle alla aktierna skall vara bundna, kallas
övriga aktier fria aktier.
Liksom
gällande lag innebär stycket att teckning eller överlåtelse i strid mot
förbehållet är utan verkan.
I
fråga om antalet aktier som kan omfattas av förbehållet råder full
Prop.
1975:103 550
frihet för bolaget att beslämma om samtliga eller bara
vissa aktier skall vara bundna. Det är vidare möjligt att begränsa förbehållets
tillämplighet liU endasl vissa slags associationer eller stiftelser.
Förbehållet kan också avse enbart utländsk medborgare eller enbart medborgare i
vissa länder, t. ex. andra länder än de nordiska. Däremot måsle förbehållet
avse både teckning och överlåtelse. Det är sålunda inte möjligt atl ha ett
förbehåll som exempelvis medger fri teckning men förbjuder överlåtelse.
Enligt gällande lag skall erinran om förbehållet vid aktiebolags
bildande las upp i teckningsUslan och stiftelsekungörelsen. Efiersom deparlementsförslaget
innebär att teckningslista inte är obligatorisk och alt stiflelsekungörelse
inte skall förekomma har motsvarande beslämmelse inte tagits upp i departemenlsförslaget.
Aktielecknare har emellertid möjlighet att få reda på förbehållet genom att ta
del av det i stiflelseurkunden ingående förslaget till bolagsordning. Vid
nyemission gäller atl erinran om förbehållet skall tas in i emissionsbeslut, 4
kap. 5 § andra slyckel. Detsamma gäller vid emission av konvertibla skuldebrev
o. 1., 5 kap. 4 § andra stycket. Vid teckning av nya aktier ingår beslutet om
nyemission i teckningslistan (4 kap. 8 § första stycket) och i fall som avses i
4 kap. 8 § andra stycket, då teckningslista inte används, är aktietecknama
närvarande då beslutet om nyemission fattas.
Andra stycket innehåller regler om att ändring av
bolagsordningen beträffande förbehåll kan beslutas på konstituerande stämma med
samtycke av aktietecknare som berörs av ändringen.
Detta innebär en ändring i förhållande till gällande lag
enligt vilken förbehåll inte får ändras genom beslut på den konstituerande
stämman. Jag delar nämligen utredningens uppfattning att principen bör vara att
en ändring kan göras med samtycke av alla vUkas rätt försämras genom ändringen.
En försämring får anses drabba aktietecknare, om fri aktie, som tilldelas
honom, genom ändringen förvandlas till bunden. Självfallet kan bolaget inte
förvandla en fri aktie, som tilldelas förbjudet rättssubjekt, till bunden
aktie.
Har aktieägare som enligt förbehållet inte får genom
teckning eller överlåtelse förvärva bundna aktier, på annat sätt förvärvat
bunden aktie, hindrar enligt tredje stycket förbehållet honom ej att utöva den
med aktien förenade företrädesrätten tiU nya bundna aktier.
Av bestämmelsen följer att förbjudet rättssubjekt som
erhållit bundna aktier genom familjerättsligt förvärv kan tilldelas nya bundna
aktier vid fondemission och vid nyemission där de gamla aktieägarna haft
företrädesrätt att deltaga i emissionen.
Några motsvarande bestämmelser beträffande konvertibla
skuldebrev o. 1. behövs inte, eftersom konvertibla skuldebrev o. 1. kan
förvärvas av alla, alltså även förbjudna rättssubjekt. Ett förbjudet
rättssubjekt får däremot inte utnyttja den rätt tUl konvertering eller
nyteckning som etl
Prop.
1975:103 551
skuldebrev
ger för den händelse han därmed skulle förvärva en bunden aktie. En
konvertering innebär nämligen ett slags överlåtelse en fordringsrätl utbytes
mot en andelsrätt och kan därmed strida mot förbehållet (jfr prop. 1973: 93
s. 80).
2§
Om
förbehållet inte avser samtliga aktier i bolaget, är det av vikt all vid
fördelningen av bundna och fria aktier bundna aktier inte tilldelas förbjudna
rättssubjekt. Förbjudet rättssubjekt skall därför enligt första stycket vid
teckningen ange att han endast har rätt att förvärva fria aktier. Har det
belopp som skall betalas för aktie bestämts högre för fria aktier än för
bundna, skall annan aktietecknare än förbjudet rättssubjekt enligt stycket vid
sin teckning ange det antal fria aktier som får tilldelas honom.
Stycket
föratsätter att det är möjUgt att bestämma högre belopp för fria aktier än för
bundna. Vid nyemission får naturligtvis möjligheten att sätta högre kurs på
fria aktier inte utnyttjas så att värdet av företrädesrätten för ägare av fria
aktier urholkas på ett otillbörligt sätt.
Den
företrädesrätt som vid nyemission och fondemission tillkommer fria aktier skall
enligt andra stycket avse nya fria aktier. Detla gäller även om aktietecknaren
har rätt att förvärva bundna aktier. Om ett förbjudet rättssubjekt på lagligt
sätt förvärvat bunden aktie har han på grund av sådan aktie företrädesrätt
endast tUl ny bunden aktie, jfr 1 § tredje stycket.
Gällande
lag upptar beslämmelser om att aktietecknare, som har rätl att förvärva endast
fria aktier, skall erhålla sådana vid tilldelningen. Som utredningen framhållit
är det emellertid utan sådan bestämmelse klart att en tecknare, som enligt
bolagsordningens förbehåll inte får förvärva bunden aktie, inte kan tUldelas
sådan aktie. Självfallet kan tUlåtet rättssubjekt tUldelas bundna eller fria
aktier.
Enligt
departementsförslaget har stiftama alltid rätt att beslämma över tilldelningen
av aktier. Aktietecknama har vid bolagsbildning över huvud taget inte någon
rätt att kräva tilldelning. Med hänsyn härtill har i deparlementsförslaget ej
upptagits gällande lags regler rörande fördelningen vid bolagets bildande av
fria aktier mellan aktie-tecknarna i faU då dessa aktier över- eUer understiger
det antal som tillkommer sådana tecknare som endast får förvärva fria aktier.
Detta skall också ses mot bakgrund av att det vanligen är ganska ovisst vid
bolagsbUdningen, om fria' aktier har annat värde än bundna.
Om
tecknare, som endast får förvärva fria aktier, sammanlagt tecknat flera aktier
än den medgivna fria kvoten, måste självfallet tecknarnas tilldelning begränsas
så att kvoten inte överskrids. Sktdle det bli fria aktier över, tUlfaller dessa
de övriga tecknarna. Har tecknare enligt första stycket andra punkten angivit
vilket antal fria aktier som får till-
Prop.
1975:103 552
delas
honom, får han naturligtvis inle tilldelas flera fria aktier än han själv har
angivit. I övrigt får fördelningen av fria aktier ske på det sätt stiftama
beslämmer.
Vid ökning eller
nedsättning av aktiekapitalet får enligt tredje stycket förhållandet mellan
antalet bundna och antalet fria aktier inte ändras i slrid mot förbehållet. Om
på grund därav vid nyemission inte hela antalet med företrädesrätt tecknade fria
aktier kan utges, skall de fria aktierna fördelas mellan tecknama i förhållande
till tecknat antal och, i den mån del inle kan ske, genom lottning. Utges flera
nya fria aktier än som tecknats med företrädesrätt, skall enligt stycket
överskottet på samma sätt fördelas bland dem som tecknat med företrädesrätt på
grund av bundna aktier.
Utnyttjas
vid nyemission företrädesrätten att teckna aktier helt för både bundna och fria
aktier, behålls proportionen mellan antalet bundna och antalet fria aktier och
några särskilda komplikationer uppstår inte. Utnyttjas företrädesrätten för
fria aktier helt men för bundna aktier endast delvis, kan proportionen
förryckas. Slyckel syftar till alt förebygga alt något sådant inträffar genom
regler som innebär att tUldelningen av tecknade fria aktier begränsas. Vid
begränsningen skall om möjligt göras en proportionell minsknmg med hänsyn till
vad var och en tecknat med företrädesrätt på grund av fria aktier. Det kan
också bli nödvändigt med lottning. De särskilda bestämmelserna om proportionell
minskning och lottning skall ses mot bakgrand av att olika värden kan ha
utbUdats för fria och för bundna aktier när det blir aktuellt med nyemission.
3§
Paragrafen
innehåller särskUda bestämmelser om emission av konvertibla skuldebrev o. 1.
1973 års lagstiftnmg om
konvertibla skuldebrev m. m. innehåller särskUda bestämmelser om bundna och
fria aktier, 19 och 20 §§. Motiven för dessa paragrafer redovisas i prop. 1973;
93 s. 79 ff och 121 ff.
Enligt förevarande
paragraf skall vid emission enligt 5 kap. iakttagas att förhållandet mellan
antalet bimdna och antalet fria aktier inle ändras i strid mot förbehållet, om
den i emissionsvillkoren medgivna utbytes- eller teckningsrätten skulle
utnyttjas tUl fullo. Emissionskursen, utbyteskursen eUer kursen vid nyteckning
får bestämmas högre i fråga om skuldebrev där utbytes- eller teckningsrätten
avser fri aktie än i fråga om annat skuldebrev. Vid utbyte eller nyteckning
utfärdas bundna och fria aktier i enlighet med vad som anges i skuldebrevet
eller optionsbeviset. Den som endast har rätt att förvärva fri aktie får inte
tUldelas bunden aktie.
Dessa
bestämmelser överensstämmer med föreskrifterna i 19 § lagen om konvertibla
skuldebrev m.m. Den i denna senare paragraf upp-
Prop.
1975:103 553
tagna
föreskriften om att i skuldebrev och optionsbevis skall anges om utbytes- eller
teckningsrätten avser bunden eller fri aktie har emellertid överförts till 4 §
departementsförslaget. I departementsförslaget har inte heller upptagits regeln
att vid registreringsanmälan antalet utgivna fria och bundna aktier skall
anges. Denna regel avses ingå i en av regeringen utfärdad förordning om
registrering.
4§
Enligt
första stycket skall i varje brev eller interimsbevis som avser bunden aktie
anges att aktien är bunden. Brevet eller beviset behöver endast innehålla orden
"bunden aktie".
I
andra stycket föreskrivs att i emissionsbevis skall anges om rätten till ny
aktie tillkommer aktieägare på grand av bunden eller fri aktie. I konvertibelt
skuldebrev, i skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning och i
oplionsbevis skall anges om utbytes- eller teckningsrätten avser bunden eller
fri aktie.
Tredje
stycket innebär att i aktieboken skall för varje aktie anmärkas om den är
bunden eller fri.
5§
I
paragrafen behandlas vissa situationer då antalet fria aktier kommit alt
överstiga medgiven kvot.
Ett överskridande av den
fria kvoten kan inträffa i samband med att aktie av visst slag omvandlas till
aktie av annat slag exempelvis om i samband med konverteringen aktiens
röstvärde ändras. Denna situation regleras i paragrafen. En molsvarande
bestämmelse infördes i gällande aktiebolagslag i samband med 1973 års
lagstiftning.
Paragrafen
gäller vidare fall då överskridande av kvoten för fria aktier är en följd av
att bundna aktier förklaras förverkade eller i samband med nedsättning av
aktiekapitalet blivit inlösta eller indragna.
När överskridande av den
fria kvoten har skett vUket kommer till registreringsmyndighetens kännedom i
samband med registrering skall bolaget inom tre månader för registrering
anmäla och visa att det tillåtna förhållandet mellan antalet bundna och antalet
fria aktier har inträtt. Sker inte det, skall registreringsmyndighelen
förelägga bolaget atl inom en månad inkomma med anmälan jämte bevis. Följs inte
detta föreläggande, skall registreringsmyndigheten göra anmälan till rätten för
tvångslikvidation av bolaget och underrätta bolaget därom.
I gällande aktiebolagslag,
194 a §, finns bestämmelser som innebär att vid anmälan för registrering av omvandling
av aktier skall, när omvandlingen medför ändring av förhållandet mellan
antalet bundna och fria aktier, bl. a. lämnas redogörelse härför. Såsom
aktiebolagsutredningen föreslagit kommer molsvarande bestämmelser att intagas
i registreringsförordningen.
Prop. 1975:103 554
6 §
Paragrafen
innehåller särskilda bestämmelser om förfarandet när antalet fria aktier på
grund av utbyte av konvertibel obligation eller nyteckning på grund av
skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning kommil att överstiga den
enligt förbehållet medgivna kvoten fria aktier. Paragrafen motsvarar i sak 20 §
lagen om konvertibla skuldebrev. I fråga om den närmare innebörden av
paragrafen hänvisas till prop. 1973: 93 s. 79 ff och 122 ff.
Vissa
jämkningar av den i 20 § andra stycket lagen om konvertibla skuldebrev intagna
lagtexten har gjorts. Departementsförslaget innebär att reglerna i 4 kap. 5 §,
7 § första stycket samt 812 §§ gäUer vid sådan nyemission som behandlas i
förevarande paragraf i den mån annat inte följer av paragrafen.
Paragrafen
innebär bl. a. att registreringsmyndigheten skall förelägga bolaget att inom
sex månader anmäla och visa att det tillåtna förhållandet mellan antalet fria
och antalet bundna aktier inträtt. Denna lidsfrist på sex månader är längre än
den som medges enligt 5 §. Detta sammanhänger med att bolaget måsle få tid på
sig för att genoniföra den särskilda form av nyemission som behandlas i
paragrafens andra stycke och som syftar till att återupprätta det tillåtna
förhållandet mellan antalet fria och antalet bundna aktier.
7 §
Paragrafen
reglerar förfarandet när förbehåU skall tas in i ett redan bildat aktiebolags
bolagsordning. Bestämmelsema i paragrafen är analogt tillämpliga, om ett
existerande förbehåll ändras så att flera aktier blir bundna.
Bolagsstämmans
beslut om alt införa förbehåll är som framgår av första stycket giltigt, om det
biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de
vid stämman företrädda aktierna. När stämman fattat sitt beslut, skall detla
registreras varefter styrelsen skall verkställa beslutet.
Andra
stycket irmehåller regler angående bestämmandet av vilka aktier som skall vara
fria och vilka som skall vara bundna. Detta skall bestämmas av styrelsen inför
notarius publicus. Det är alltså fråga om en särskild förrättning inför
offentiig myndighet. Tillhör aktie vid tiden för registreringen av beslutet om
förbehållets intagande i bolagsordningen någon, som på grand av förbehållet
inte får förvärva bunden aktie, skall aktien i fråga vara fri, om ägaren inte
genom överlåtelse förvärvat den efter beslutet med vetskap om beslutet.
Tidpunkten för kungörelsen om beslutets registrering är alltså i princip
avgörande för frågan huravida aktie som förvärvats av förbjudet rättssubjekt
skall omfattas av förbehållet och alltså bli bunden. Inskränkningen kan emellertid
också göras gällande mot den som efter beslutet om förbehållets
Prop. 1975:103 555
införande
i bolagsordningen men före kungörelsen genom överlåtelse förvärvat aktie i
vetskap om bolagsstämmans beslut.
När
styrelsen i enlighet med dessa bestämmelser skall avgöra vilka aktier som måste
vara fria har styrelsen att utgå från aktieboken och vad som eljest är känt för
styrelsen beträffande aktieinnehavet. När detta avgörande fatlats skall
bestämmas vilka av de övriga aktiema som skall vara fria. Det sker i första
hand genom överenskommelse mellan aktieägama. Har sådan överenskommelse inte
träffats, skall lottning tillgripas. De aktier som ej enligt lottningen skall
vara fria aktier blir bundna aktier.
I
likhet med utredningsförslaget innehåller departementsförslaget inte någon
motsvarighet till gällande bestämmelser om fördelning av fria aktier när
akliebreven har utgivits i serier med olika antal aktier. Det föreligger inget
hinder mot att i sådana fall verkställa lottningen så att den först sker mellan
serierna efter dessas storlek och därefter inom varje serie och atl samtliga
aktier som avses med samma akliebrev blir antingen bundna eller fria.
För
vad som förekommit vid förtätlningen inför notarius publicus skall skriftlig
redogörelse upprättas och bestyrkas av notarius publicus.
När
förrättningen inför notarius publicus har slutförts skall styrelsen enligt
tredje stycket utan dröjsmål fordra in aktiebreven på de aktier som skall vara
bundna. Anmaning härom till aktieägama skall ske enligt bolagsordningens
föreskrifter om kaUelse till bolagsstämma. Dessuiom skall skriftlig kallelse
avsändas tUl varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget.
När
aktiebreven kommit in skall breven till de aktier som skall vara bundna förses
med påskrift därom. Anteckning i aktieboken skall ske om vilka aktier som är
bundna och vilka aktier som är fria. Om den aktieägare som senast antecknats i
aktieboken på grund av förbehållet inte kan förvärva bunden aktie, får påskrift
på brevet inte ske utan att i aktieboken införs sådan ägare till aktien som kan
förvärva bunden aktie utan hinder av förbehållet.
I
likhet med gällande lag upptas inte i departementsförslaget några beslämmelser
om upphävande av förbehåll eller om ändring av förbehåll i mildrande riktning.
Beslut härom fattas enligt vanliga bestämmelser om ändring av bolagsordningen.
Det bör påpekas att regeringens medgivande fordras för ändring av
bolagsordning som innehåller förbehåll som gör bolaget till
"tillåtet" rättssubjekt (se 2 § tredje stycket 1916 års lag).
8
§
Enligt
första stycket skall inom etl år efler det alt beslut har fattats om att ta in
förbehåll i bolagsordningen eller talan om klander av beslutet genom
lagakraflvunnen dom ogillats för registrering anmälas
Prop. 1975:103 556
att
beslutet har blivit verkställt. Sker inte anmälan inom den tiden, skall
registreringsmyndighelen förklara, att frågan om ändring av bolagsordningen
har förfallit. När beslutet om sådan förklaring har vunnit laga kraft upphör
varje verkan av den i förbehållet bestämda inskränkningen. Anteckningarna i
aktieboken skall strykas och påskriften på aktiebreven makuleras i den mån
aktiebreven tiUhandahålls för det. När det är fråga om att införa förbehåll har
bolagen i allmänhet i förväg förvissat sig om att tiUräckligt antal aktier kan
bindas för att förbehållet skall kunna genomföras. Om emellertid detta inte
visar sig vara möjligt, bör bolaget kunna annuUera beslutet ulan att avvakta
att registreringsmyndigheten ingriper enligt första stycket. Särskilda
bestämmelser härom finns i andra stycket. Enligt stycket kan bolagsstämman med
enkel majoritet besluta att frågan om förbehållets intagande i bolagsordningen
skaU förfalla. Ett sådant beslut skall genast anmälas för registrering.
9
§
Paragrafen
innebär att utdelning inte får äga rum på bunden aktie innan i aktiebrevet
eller interimsbeviset angivits att aktien är bunden. Bestämmelsen syftar bl. a.
tiU att göra det möjligt för styrelsen att tvinga fram aktiebrev och
interimsbevis för att förse dem med anteckning om att aktien är bunden. Av
ordalydelsen framgår vidare att styrelsen är skyldig att innehålla utdelning
till dess aktiebrevet eller interimsbeviset företes.
18
kap. Registrering
Kapitlets
bestämmelser om registrering överensstämmer i huvudsak med
utredningsförslagets. Detta bygger i sin tur på samma principer som gällande
lag. Vissa förenklingar har dock företagits i förhållande till gällande
lagstiftning.
Departementsförslaget
bygger, liksom gäUande lag, på den s. k. nor-malivprincipen. Det betyder att
aktiebolag har rätt att vinna registrering, om det bUdats och organiserats i
överensstämmelse med lagens föreskrifter och detta styrks inför
registreringsmyndigheten med de uppgifter och handlingar som särskilt
föreskrivs i lagen. Registrering skall alltså ske, om hinder däremot inte möter
på gmnd av aktiebolagslagen eller annan författning.
Registreringssystemet
innebär att man får tUl stånd en legaliletskon-troll av vissa åtgärder som
företas inom aktiebolagen. Vidare medför systemet en publicitet. Genom
registreringssystemet kan man tillvarata det allmännas intresse av att kunna
kontroUera att bolag bildas i behörig ordning. Vidare får man till stånd en
kontroll av att bolagsordningens bestämmelser inte strider mot de regler lagen
uppställer till skydd för
Prop.
1975:103 557
aktieägare eUer borgenärer och andra enskilda. Genom
publiciteten åsladkommes att tredje man kan få inblick i bolagets förhållanden
i vikliga avseenden.
Liksom i
gällande lag anges i departemenlsförslaget alla fall när skyldighet föreligger
att göra anmälan för registrering. Samtidigt anges också de materiella
förutsättningarna för denna skyldighet. När skyldighet att göra anmälan för
registrering föreligger har bolagen också rätt att erhålla registrering. De i
lagen angivna materiella förutsättningarna för anmälningsskyldighet är alltså
samtidigt förutsättningar för rätt att få registrering. Systemet innebär också
att bolagen inte har rätt alt kräva registrering i andra fall än när föreskrift
om registrering finns. I något fall föreligger inte skyldighet men väl rätt
atl på anmälan få till stånd registrering, se t. ex. 14 kap. 8 §.
Gällande
lags regler om registrering är, som utredningen påpekat, både detaljerade och
ganska svåröverskådliga. I stor utsträckning är i själva verkel
regislreringsbeslämmelserna tUl karaktären en instruktion för
registreringsmyndigheten angående vad som vid olika tillfällen skall iakttas
belräffande införingar i registret m. m. Jag delar ulredningens uppfattning att
det i detla hänseendet är motiverat att förenkla systemet så till vida att en
del beslämmelser om registrering bör tas in i en av regeringen utfärdad
förordning och inte regleras i lagen.
1 §
I paragrafen föreskrivs att patent- och registreringsverket
är registreringsmyndighet för aktiebolag och att registreringsmyndighelen för
akliebolagsregisler för registrering enligt lagen eller annan författning.
I registreringsförordningen bör tas in närmare anvisningar
om hur registret skall föras.
Införingarna i registret grundas på anmälan av bolaget
eller den som anmälan enligt 8 kap. 15 § gäller eller på underrättelse av
rätten eller konkursdomaren. Införingarna kan dessutom vara grundade på ålgärder
som registreringsmyndigheten vidtar ex officio.
2 §
Enligt paragrafen skall det som införs i
aktiebolagsregistret utan dröjsmål kungöras av registreringsmyndighelen i Post-
och Inrikes Tidningar. Detta motsvarar vad som gäller f. n. Som framhållits
tidigare (se s. 220) har i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria
(Ds Ju 1974: 2) frågan om revision av gällande regler om kungörandet tagits
upp. I promemorian (s. 52) föreslås att nuvarande ordning behålls såvitt avser
kungörandet av införingar i aktiebolagsregislret.
I
paragrafen görs undantag från kungörelseplikten i fråga om meddelande från
konkursdomaren att bolaget blivit försalt i konkurs eller alt förhandling om
offentligt ackord inletts liksom föi anmälning atl
Prop.
1975:103 558
beslul härom upphävts eller konkurs avslutats eller
förhandling om offentligt ackord avslutals eller upphört. I dessa fall sker
nämligen kungörelse i det hos konkursdomaren anhängiga målet.
Enligt gällande lag skall i vissa fall, när
registreringsmyndigheten förklarar bolagsslämmobeslut förfallet, anteckning
registreras och kungöras om att tidigare införd uppgift i registret om
bolagsstämmobeslut avförs därifrån. Såsom ulredningen funnit kan sådan särskild
anteckning om avförande ur registret undvaras med hänsyn till den publicitet
som i sådana fall knyts till anteckningen i registret av
registreringsmyndighetens beslut.
3§
Enligt paragrafen, som överensstämmer med gällande lag,
har registreringen och kungörandet den verkan all tredje man skall anses ha
kännedom om det som blivil infört i registret. Undanlag härifrån görs dock i
del fall alt det av omständighetema framgår all tredje man varken ägde eller
borl äga vetskap om vad som införts i registret.
Paragrafen är utformad efter mönster av 19 §
handelsregisterlagen (1974: 157) jfr prop. 1974: 4 s. 246.
4§
Paragrafen innehåller beslämmelser bl. a. om när
registrering skall vägras.
Bestämmelserna i första och andra styckena innebär alt
registrering av anmälan inle kan ske ulan föregående legalitelsprövning i
formellt och materiellt avseende. Registreringsmyndighelen skall således se tUl
att uppgifler och handlingar lämnas enligt bestämmelserna i lagen och den
kommande registreringsförordningen. Den skall också granska att beslut och
annat som anmälan gäller överensstämmer med lagens och bolagsordningens
föreskrifter liksom att beslut till sitt innehåll inte strider mot lag eller
annan författning. Granskningen skall också innefatta alt beslutet inte fått en
avfattning som gör det i något viktigare hänseende otydligt eller vUseledande.
Paragrafens första stycke innehåller också bestämmelser om
förfarandet hos registreringsmyndigheten. I den delen överensstämmer paragrafen
i sak med de nya regler härom som nyligen införts i gällande lag (se prop.
1974; 4 s. 250 f).
Gällande lag innehåller särskild beslämmelse om
förfarandet för det fall att stadgad avgift inte har erlagts. Någon motsvarande
uttrycklig bestämmelse härom finns inte i deparlementsförslaget. Avsikten är
alt registreringsförordningen skall innehålla bestämmelser om skyldighet för
sökande att i vissa fall erlägga avgift. Om sökanden inte har gjort det, har
han inte iakttagit vad som är föreskrivet för anmälan för registrering. Av
förevarande paragraf följer då att bolaget skall föreläggas att
Prop. 1975:103 559
betala
registreringsavgiften. Efterkommer sökanden inle föreläggandet, skall
avskrivningsbeslut meddelas.
Ett
bolagsstämmobeslut som inte tillkommit i behörig ordning eller som på grand av
sitt innehåll strider mot lagen eller bolagsordningen får enligt paragrafen i
princip inle registreras. Enligt 9 kap. 17 § gäller dock att sådant
bolagsstämmobeslut kan bli gällande, om klandertalan inte väckts inom viss i
nyssnämnda paragraf angiven tid. Ett beslut, som blir gällande därför att
klandertalan inte väcks, kan enligt andra stycket registreras. Utgångspunkten
är alltså att när klanderfristen på tre månader gått lUl ända något hinder för
registrering inte längre föreUgger. SkuUe regislreringsmyndigheten finna att
det finns en klander-grund som måsle göras gällande genom talan inom viss tid,
bör självfallet utgången av denna tid avvaktas. Har klandertalan väckts, bör
registreringsmyndigheten i princip inte verkställa registrering förrän dom
föreligger.
Att
beslut registreras innan preskriptionstiden löpt ut hindrar i och för sig inte att
klandertalan ändå anställs. Klandertalan får också väckas, om
registreringsmyndigheten skulle ha registrerat bolagsstämmobeslut som är en
nullitet.
Har
bolagsstämmobeslut registrerats, kan aktieägare genom talan vid domstol enligt
9 kap. 17 § få registreringen upphävd. Beträffande beslut som är underkastade
klanderpreskription gäUer dock självfallet att talan måste väckas innan
preskription inträtt. Rätt för annan än bolaget att föra talan om upphävande av
registrering finns enligt allmänna rättsgrundsatser. Talan mot beslut om
registrering kan självfallet också föras i administrativ ordning, se 7 §.
Som
utredningen framhållit har registreringsmyndighelen rätt atl från sökanden
infordra de handlingar och uppgifter som behövs för prövning enligt denna paragraf.
För
det fall att anmälan avskrivs eller registrering vägras har utredningen
föreslagit att registreringsmyndigheten genast skriftligen skall underrätta
bolaget eUer, i fall som avses i 8 kap. 15 §, annan som gjort anmälan för
registrering om beslutet och skälen härför. Skyldighet att lämna anmälaren
underrättelse om innehållet i beslut åvilar emellertid numera
registreringsmyndigheten redan på grand av bestämmelsen härom i 18 §
förvaltningslagen (1971: 290). Jag framlägger därför inte något förslag om
sådan beslämmelse i aktiebolagslagen. I enlighet med utredningens förslag bör
emellertid föreskrivas underrättelseskyldighet i de fall då
registreringsmyndigheten meddelar beslut utan föregående anmälan. Det gäller
när regislreringsmyndigheten
1. nedsatt aktiekapitalet enligt 4 kap. 13 §,
2. förklarat fråga om nedsättning av aktiekapitalet,
fusion eller införande av förbehåll i bolagsordningen om bundna aktier enligt
6 kap.
36
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 560
7
§, 14 kap. 5 § resp. 17 kap. 8 § förfallen, när sökanden inte inom föreskriven
tid fullföljt ärendet,
3. avfört bolag ur registret enligl 13 kap. 18 §,
4. förelagt eller utdömt vite enligl 19 kap. 2 §.
Föreskriften
härom i tredje stycket skall ses mot bakgrund av reglerna i 7 § om besvär.
5§
Paragrafen
innehåller en hänvisning till firmalagens regler om avförande av registrerad
firma. Stycket motsvarar de bestämmelser som nyligen infördes i gällande
aktiebolagslag (201 § första stycket).
Om
tredje man lider skada genom en införing i aktiebolagsregislret i andra fall än
när firmaintrång föreligger, skulle han enligt utredningsförslaget, liksom
enligt gällande lag, vid domstol kunna föra talan om registreringens hävande
och om skadestånd. Talan om upphävande av registrering skulle riklas mot
bolaget. Också skadeståndstalan skulle riklas mot bolaget.
För
egen del anser jag att del inte finns något praktiskt behov av en sådan
bestämmelse. Den har därför inte upptagils i departemenlsförslaget. Jag vill
erinra om att den nya firmalagen innehåller bestämmelser om ensamrätt till
sekundärt kännetecken.
6
§
Paragrafen
innehåller beslämmelser som syftar till alt förhindra att akliebolagsregistrets
uppgifter om bolagsordningens bestämmelser beträffande aktiekapitalet,
minimikapitalet eller maximikapitalet eller om aktiernas nominella belopp
strider mot registrets innehåll i dessa avseenden.
I
paragrafen föreskrivs att ändring av bolagsordningens bestämmelser om
aktiekapitalet, maximikapitalet eller minimikapitalet eller om aktiernas
nominella belopp endast får registreras samtidigt med ökning eller nedsättning
av aktiekapitalet, om ökningen eller nedsättningen är nödvändig för att
aktiekapitalets storlek skall bli förenlig med bolagsordningen. Delta
motsvarar i sak vad utredningen förordat.
Enligt
4 kap. 1 § andra stycket och 6 kap. 2 § första stycket skall bolagsstämma innan
beslut om ökning eller nedsättning av aktiekapitalet fattas, besluta om
behövlig ändring av bolagsordningen, jfr även 5 kap. 1 § tredje stycket.
Deparlementsförslaget innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse att i
samband med ändring av bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalet beslut
också skall fallas om sådan ökning eller nedsättning av aktiekapitalet som
svarar mot ändringen. Förevarande paragraf innebär emellertid att man hindrar
sådan registrering som medför att överensstämmelse inte kommer att föreligga
mellan registrets innehåll i fråga om bolagsordningen och i fråga om
Prop.
1975:103 561
aktiekapitalels
sloriek. Därmed tvingas bolagen alt falla med varandra korresponderande beslut
i dessa frågor.
Enligt
4 kap. 12 § kan registrering av kapitalökning ske när aktieteckning och viss
inbetalning av det tecknade beloppet har ägt rum. Liknande regler finns i 5
kap. 14 §. Ökningsbeslulel och därmed sammanhängande ändring av
bolagsordningen måsle så till vida verkställas redan innan ändringen av
bolagsordningen registrerats. Detta är ett undantag från huvudregeln i 9 kap.
14 § att ändring av bolagsordningen inte får verkställas förrän registrering
skett.
Registrering
av nyemission enligt 4 kap. 12 § eller av fondemission enligt 4 kap. 16 § får
inte ske utan samtidig registrering av sådan ändring av bolagsordningen att
bolagsordningens beslämmelser passar ihop med aktiekapitalets storlek. Omvänt
får, som nyss nämndes, ändring av bolagsordningen inte registreras utan
samtidig registrering av sådan kapitalökning att aktiekapitalets storlek blir
förenlig med bolagsordningens bestämmelser. Det registrerade aktiekapitalet
kommer därmed all motsvara den registrerade bolagsordningens bestämmelse om
aktiekapitalet, resp. att ligga inom ramen för maximi- och minimikapitalet
enligt den registrerade bolagsordningen.
Vid
en höjning av aktiernas nominella belopp kan kapitalökningen och
bolagsordningens nya bestämmelser om aktiernas nominella värde bara registreras
samtidigt. Detta gäller dock endast om ändringen av aktiernas nominella värde
sammanhänger med ökning av det registrerade aktiekapitalet. Om så inte är
fallet, t. ex. vid sammanläggning av aktier, blir förevarande paragraf inte
tillämplig. I sådana fall torde, som ulredningen påpekat, beslutet om ändring
av bolagsordningen få anses innefatta beslut om sammanläggning eller
uppdelning.
Vid
kapitalnedsättning är aktiekapitalet enligt 6 kap. 5 § nedsatt redan när bolagsstämmans
nedsättningsbeslut registrerats, om rättens tillstånd till nedsättning inte
fordras. Behövs sådant tillstånd, blir enligt 6 kap. 7 § aktiekapitalet nedsatt
först när registrering skett på grund av anmälan om rättens lagakraftägande
beslut om tillstånd. Efiersom bestämmelsema i förevarande paragraf hindrar alt
bolagsordningsändringen registreras innan anmälan föreligger om rättens
tUlstånd alt verkställa nedsättningen, kommer på samma sätt som vid
kapitalökning full överensstämmelse alt föreligga mellan bolagsordningens
registrerade bestämmelser och det registrerade aktiekapitalet.
Även
vid kapitalnedsättning kan det bli fråga om ändring av aktiernas nominella
belopp. Den därför erforderliga ändringen av bolagsordningen måste då
registreras samtidigt med att nedsättningen registreras.
Förslaget
innehåller inte några bestämmelser om ett lägsta nominellt värde. Det medför
att ökning eller minskning av aktiekapitalet inte, såsom fallet är enligt
gällande lag, kan medföra legalt tvång att ändra aktiernas nominella värde.
Prop.
1975:103 562
7 §
I paragrafen regleras besvär över beslut som meddelas
enligt lagen.
Sedan aktiebolagsutredningen lämnat sitt förslag har en
reform av förvaltningsrätten ägt ram. I samband därmed ändrades besvärsbestämmelserna
i gällande aktiebolagslag (prop. 1971: 30, KU 1971: 36, rskr 1971: 222, SFS
1971: 591). Departementsförslaget bygger på dessa besvärsbestämmelser.
F. n. gäller alt i ärenden, där beslutanderätten enligt
lagen ankommer på regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer, besvär
över sistnämnda myndighets beslut prövas av regeringen. Bestämmelser härom
upptas i första stycket. Krav på svenskt medborgarskap och bosättning i landet
m. m. gäller enligt 2 kap. 1 §, 8 kap. 4 § och 10 kap. 2 § för stiftare,
styrelseledamot, verkställande direktör och revisor, om ej regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer medger undantag. Delsamma gäller på grund
av hänvisningen i 8 kap. 11 § och 13 kap. 7 § till bl. a. 8 kap. 4 § även
firmatecknare och Ukvidalor, liksom granskare, 10 kap. 14 § jämfört med 10 kap.
2 §. Besvär över myndighels beslul i sådana ärenden prövas av regeringen.
Aktiebolag får enligt 7 kap. 1 § andra stycket förvärva
egna aktier i samband med övertagande av affärsrörelse, men är skyldigt alt
avyttra sådan aktie inom två år från förvärvet, om ej regeringen lämnat tillstånd
åt företaget att behålla aktien under längre tid. Enligt 10 kap. 3 § skall
aktiebolag som har tillgångar överstigande 1 000 basbelopp eller mer än 200
anslällda ha en auktoriserad revisor, om ej regeringen medger att bolaget i
stället utser en godkänd revisor. Omsättningssumman skall enligt 11 kap. 6 §
upptas i resultaträkningen, om ej regeringen på grund av synnerliga skäl medger
undantag härifrån. Regeringen kan vidare medge undantag från kravet på
specificering av aktier enligt 11 kap. 8 § första stycket 1. Även i de nu
nämnda typerna av ärenden kan tillstånd lämnas av myndighet som regeringen
bestämmer och besvär över myndighets beslut prövas av regeringen.
Länsstyrelsen skall enligt 12 kap. 8 § pröva frågor om
dispens från låneförbudet i 12 kap. 7 §. När det gäller aktiebolag som står
under bankinspektionens tillsyn medges dock sådant undantag av denna. Besvär
mol beslut i sådant ärende skall liksom f. n. är fallet i fråga om
länsstyrelsens beslut föras hos regeringen genom besvär. Bestämmelse härom
upptas i första stycket.
Länsslyrelsen har vissa andra uppgifter enligt lagen:
utfärda kallelse till bolagsstämma i vissa fall (9 kap. 8 §), tillsätta
minoriletsrevisor (10 kap. 1 §) eller behörig revisor (10 kap. 6 §) samt
förordna särskild granskningsman (10 kap. 14 §). Mot länsstyrelsens beslut i
sådana frågor föres enligl andra stycket talan hos kammarrätten genom besvär.
När det gäller besvär enligt första eller andra stycket
följer av 11 § förvaltningslagen (1971: 290) att besvärsberättigad är den som
beslutet
Prop. 1975:103 563
angår,
om det gått honom emot. Den allmänna besvärsliden är enligt 12 § andra stycket
samma lag tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Förvaltningslagens regler
om vem som är taleberättigad och hur besvärstiden skall beräknas passar inte
exempelvis när regislreringsmyndigheten bifallit en ansökan om registrering. I
departemenlsförslaget förutsätts därför att i sådant fall talan Uksom f. n.
får föras mot bolaget vid allmän domstol. I likhet med gällande lag ges i
departemenlsförslaget rätt till besvär över registreringsmyndighetens beslut
endast i särskUt angivna fall. Besvärsliden räknas inte från delgivning rfv
beslutet utap från beslutets dag. I tredje stycket föreskrivs sålunda att talan
mot registreringsmyndighetens beslut föres hos kammarrätten genom besvär inom
två månader från beslutets dag, när registreringsmyndighelen:
1. avskrivit anmälan eller vägrat registrering enligt
18 kap. 4 §,
2. nedsatt aktiekapitalet (4 kap. 13 §) resp.
förklarat fråga om nedsättning av aktiekapitalet (6 kap. 7 §), fusion (14 kap.
5 §) eller införande av förbehåll om bundna aktier i bolagsordningen (17 kap.
8 §) förfallen, när sökanden inte inom föreskriven tid fullföljt ärendet,
3. avfört bolag ur registret enligt 13 kap. 18 §,
4. förelagt eller utdömt vite enligt 19 kap. 2 §.
Besvärsberättigad i
ärenden som avses i tredje stycket är den som beslutet angår, om det gått
honom emot. Att talan kan föras från kammarrätten till regeringsrätten följer
av 33 § förvaltningsprocesslagen (1971: 291).
19
kap. Straff- och vitesbestämmelser
1 §
Aktiebolagsutredningen.
Aktiebolagsutredningen framhåller att det i lagstiftningen om aktiebolag samt
närstående speciella förelagsformer som banker, sparbanker och försäkringsbolag
ingår bestämmelser om straff för överträdelser av de i resp. lagar givna
föreskrifterna. I fråga om andra sammanslutningar, exempelvis handelsbolag,
ideella föreningar, s. k. tvångssamfälligheler inom fastighetsrätten och
stiftelser saknas motsvarande straffbestämmelser. Ansvaret för överträdelser av
de regler som gäller för sådana rättssubjekt kan då normalt inträda endasl för
gärning som avses i brottsbalken. Av betydelse är härvid främst reglerna om
straff för osant intygande, svindleri, trolöshet mot huvudman och oredlighet
mot borgenärer. De som vill beivra en överträdelse av annat slag är i allmänhet
hänvisade att kräva ut skadestånd av den försumlige. Även rättssubjekt av
nämnda slag kan driva omfattande verksamhet och ibland vara av en ekonomisk
betydelse som är fullt jämförlig med eller överträffar många aktiebolag. Trots
detta har enUgt
Prop. 1975:103 564
ulredningen
veterligen inte framträtt något starkare behov av att införa särskilda
ansvarsbestämmelser för dessa associationer.
I
det i aktiebolagsförhållanden gällande reaktionssystemet ingår alltså dels
vissa regler i brottsbalken, dels straff- och vitesbestämmelserna i gällande
aktiebolagslag. Detta system får enligt utredningen anses vara både omfattande,
invecklat och svåröverskådligt.
Om
frågan ses enbart med hänsyn till önskemålet att reglerna blir så enkla och
klara som möjligt, kunde man enligt utredningen överväga att helt slopa de
nuvarande straffbestämmelserna i aktiebolagslagen. Detla skulle emellertid
innebära en drastisk försämring av de sanktionssystem som byggts upp särskilt
lill skydd för aktieägarminoriteter, för borgenärer och för allmänna intressen.
Vad
som enligt ulredningens mening bör eftersträvas är en mer nyanserad lösning,
som innebär att nuvarande sanktionssystem i stort sett bibehålls men förenklas
särsKilt genom att från aktiebolagslagen avförs sådana straffbestämmelser som
täcks av brottsbalkens regler eller som gäller typsilualioner där straffskydd
över huvud taget inte kan anses erforderligt.
Utredningsförslaget
innehåller liksom gällande aktiebolagslag ett stort antal sanklionsformer.
Hit hör skadeståndet. En annan sanktion utgörs av möjligheten för bolagsstämma
att entlediga en försumlig styrelse eller ledamot därav. Hit hör också sådana
påföljder som atl rättshandlingar kan bli ogiltiga, att beslut under vissa
förhållanden förfaller eller att bolaget tvingas gå i likvidation.
Kontrolluppgifter fylls vidare av revisorerna och i vissa fall av särskild
granskare. En viktig kontrollfunktion utövas av registreringsmyndigheten genom
dess laglig-hetsgranskning av beslut och andra förhållanden som anmälts för
registrering. Reglema om klander av bolagsstämmobeslut och om vissa minoritetsrältigheter
kan också nämnas i sammanhanget.
Utredningen
framhåller att straffet utgör endast ett led i det angivna systemet. Del
straffbara området måste bestämmas inle minst med beaktande av i vad mån andra
sanktionsformer är tillräckliga eller inte. Där man kan räkna med att en
privalrättslig regel i stort sett kommer alt upprätthållas med hjälp av andra
sanktioner synes straff inte böra tillgripas, såvida det inte är fråga om elt
så allvarUgt förfarande att samhället har särskild anledning att markera sitt
ogillande. Det måste också enligt utredningen vara ägnat att främja respekten
för lag, om straffhotet reserveras för de fall där ett verkligt behov
föreligger.
Utredningen
påpekar vidare att de nuvarande straffbestämmelserna i aktiebolagslagen fått
ringa tillämpning i praktiken. Enligt uppgift från patentverkets bolagsbyrå är
antalet polisanmälningar för brott mot straffbestämmelsema i aktiebolagslagen
endast något tiotal årligen, i allmänhet avseende försummad anmälan för
registrering. Antalet framställningar från verkets sida till åklagare om
vitesföreläggande att in-
Prop. 1975:103 565
komma
med redovisningshandlingar uppgår till över 5 000 per år. Uppenbarligen kommer
en stor mängd överträdelser av ordningsföreskrifter aldrig till åklagarens
kännedom, eftersom ofta ingen anser sig ha något intresse av att påkalla
ingripande. Utredningen anser det naturligt, att fel eller försummelser av
denna karaktär i praktiken rättas utan att straff behöver komma till
användning.
Sammanfattningsvis
föreslår utredningen böter eller fängelse i högst ett år för den som
uppsåtiigen eller av oaktsamhet
1. vid utfärdande eller utgivande av aktiebrev,
interimsbevis eller emissionsbevis förfar i strid mot lagen eller senare
underlåter att på föreskrivet sätt göra anteckning på sådan handling eller
makulera eller förvara handUngen,
2. underlåter alt i föreskriven ordning upprätta eller
föra aktiebok, aktiebrevsregister eller förteckning som avses i 12 § LFA (3
kap. 12 § departemenlsförslaget), bevara därur avförd uppgift eller tidigare
förd aktiebok eller hålla aktiebok tillgänglig,
3. i avstämningsbolag bryter mot bestämmelse i lagen
om avstämning och om utsändande av utdelning, emissionsbevis eller, vid fondemission,
brev på ny aktie eller lämnar uppgift ur förteckning som avses i 12 § LFA till
annan ulan samtycke av den som berörs av förhållanden som antecknats i
förteckningen,
4. utövar rösträtt på bolagsstämma som bulvan för
annan och därigenom kringgår enligt lagen eller bolagsordningen gällande
förbud för denne att rösta för aktie,
5. i egenskap av revisor eller granskare, utan att det
är nödvändigt för fullgörande av hans uppdrag, yppar vad han därvid fått
kännedom om, så att skada kan följa därav,
6. i väsentligt hänseende åsidosätter bestämmelserna
om upprättande av årsredovisning och revisionsberättelse,
7. låter verkställa utbetalning på aktier i strid mot
lagen, eller
8. lämnar
penninglån eller ställer säkerhet i strid mot låneförbudet.
Enligt utredningsförslaget inträder straffrihet, om rättelse sker utan
dröjsmål
och innan skada inträffat eller om förseelsen eljest är ringa. Brott mot
tystnadsplikten för revisor eller granskare och brott mot förbudet att lämna
uppgifter ur förteckning som avses i 12 § LFA är enligt utredningsförslaget i
princip ett angivelsebrott.
Remissyttrandena.
Flera remissinstanser uttalar sin tUlfredsställelse med att det nuvarande
invecklade och svåröverskådUga systemet med straffbestämmelser har förenklats
och begränsats. TUl dessa remissinstanser hör överåklagaren i Stockholm,
överåklagaren i Göteborg, advokatsamfundet, näringslivet och Svenska
revisorsamfundet.
Överåklagaren
i Malmö framhåller att det är ställt utom allt tvivel att vissa inom
aktiebolagslagen gmndläggande bestämmelser måste vara straffsanklionerade. Det
snabbt ökande antalet aktiebolag medför att
Prop. 1975:103 566
samhället
och enskilda i växande utsträckning blir ekonomiskt beroende av bolagens
verksamhet och resultat. Förslagets förenklade straffbestämmelser kan kanske
bättre än de nu gällande straffbestämmelsema understryka vikten av att de
straffsanklionerade reglerna för bolags verksamhet följs. Överåklagaren
tillägger dock att den korta preskriptionstiden för beivrande av brott mol
aktiebolagslagen kommer att innebära atl åtskilUga otUlåtna förfaranden under
påföljd.
RA
har en annan uppfattning. Han påpekar alt nuvarande straffbestämmelser i
praktiken har tillämpats i elt mycket ringa antal fall. Det är mol den
bakgrunden svårt atl ha uppfattningen att straffbestämmelserna har haft någon
egentlig normbildande betydelse på området. Det finns anledning att allvarligt
pröva frågan om inte straffbestämmelserna kan helt slopas i en ny
aktiebolagslag. Den finska lagen innehåller inle några som helst
straffbestämmelser och några negativa erfarenheter synes inte ha redovisats
från delta land. I fråga om andra sammanslutningar t. ex. handelsbolag saknas
också särskilda straffbestämmelser och något behov därav har inle heller
framträtt. Som utredningen själv har påpekat rymmer förslagel, frånsett straff
och vite, etl stort antal sanktionsformer som minskar behovet av
straffbestämmelser. Härtill kommer alt det vid mera allvarliga former av
överträdelser av aktiebolagslagens regler i allmänhet blir fråga om ansvar
enligt brottsbalken eller annan lagstiftning. Vissa straffbestämmelser kommer
också atl finnas kvar i den föreslagna registreringskungörelsen. En närmare
genomgång av straffbestämmelserna i förslaget undanröjer inle den tveksamhet
RÅ känner inför en fortsatt kriminalisering av vissa överträdelser i lagen.
Den föreslagna straffbestämmelsen ifråga om tystnadsplikt för revisorer m. fl.
är knappast nödvändig, efiersom övriga sanktioner är tUlräckligt avhållande.
Skadeståndsskyldigheten kan sålunda antas ha avsevärd preventiv effekt.
Dessutom kan brott mot lystnadsplikt i grövre fall leda till ansvar för
trolöshet mot huvudman. En viktig faktor är också att en revisor eller
granskare som åsidosätter sin tystnadsplikt därigenom bryter mot yrkesetiken på
området. Elt sådant handlingssätt skuUe sannolikt utgöra elt avsevärt hinder i
den fortsatta yrkesverksamheten. RÅ är också tveksam till behovet av straffbestämmelsen
i de fall att bestämmelserna om upprättande av årsredovisning och
revisionsberättelse åsidosatts i väsentligt hänseende. RÅ menar att verkligt
slraffvärda förfaranden torde täckas av brottsbalkens regler. De föreslagna
straffbestämmelsema för den som låter verkställa utbetalning på aktier i strid
mot lagen eller som lämnar penninglån eller stäUer säkerhet i strid mot
bestämmelsema i 115 § är inte heller behövliga enligt RÅ:s uppfattning.
Bestämmelsema om återbäring och skadestånd samt brottsbalkens ansvarsregler
måste anses vara tillräckUga som skydd för aktieägarna. Även beträffande övriga
föreslagna straffbestämmelser vUl RÅ starkt ifrågasätta om det finns behov av
särskilda
Prop.
1975:103 567
ansvarsregler i aktiebolagslagen. Erfarenheterna av nu
gällande lagstiftning med det ringa anlalel beivrade överträdelser talar
närmast för att något behov inte föreligger. Om straffbestämmelser inte anses
kunna undvaras, förordar RÅ i vart fall en ytterligare inskränkning av det
straffbara området. Denna inskränkning skulle då närmast omfatta punkterna 58
i de föreslagna straffbestämmelserna. Även länsåklagaren i Östergötlands län
anser att straffbestämmelsema i aktiebolagslagen kan undvaras.
Föredraganden. Jag delar aktiebolagsutredningens och
remissinstansernas uppfattning att gällande lags straffbestämmelser är onödigt
omfattande och att man bör kunna göra reglerna enklare och mer lättöverskådliga.
En utgångspunkt är därvid atl i aktiebolagslagen inle behövs straffbestämmelser
som täcks av brottsbalkens regler. Från principiell synpunkt bör vidare
straffsanktion användas endast om överträdelsen medför verklig skada eller fara
för samhället eller enskild och om frågan inte bättre regleras på annat sätt,
t. ex. med skadestånd eller administrativ kontroll i förening med
vitesföreläggande. Vid tillämpningen av aktiebolagslagstiftningen bör sålunda
skadestånd och andra sanktionsformer, bl. a. den vidgade rätten för
registreruigsmyndigheten att förelägga och utdöma vite (19 kap. 2 §), i stor
uisträckning kunna få samma preventiva effekt som straffbestämmelser. En skärpt
kontroll genom revisorer, registreringsmyndigheten m. fl. bör kunna förstärka
denna effekt.
En genomgång av departemenlsförslaget med utgångspunkt i
den syn på straffbestämmelserna som jag har angivit nu föranleder följande
överväganden.
Aktiekapitalet skall enligt 1 kap. 1 § uppgå lill minst 50
000 kr. Vissa äldre aktiebolag skall enligt 1973 års lagstiftning höja
aktiekapitalet tUl detta belopp före utgången av år 1978. Aktiekapitalets
storlek och att bolagsordningen även i övrigt inte strider mot lagen
kontrolleras av registreringsmyndigheten. Straffbestämmelser fordras alltså
inte.
Att behörighetskraven för stiftare (2 kap. 1 §),
styrelseledamot, verkställande direktör (8 kap. 4 §), firmatecknare (8 kap. 11
§), revisor (10 kap. 2, 3 §§) och likvidator (13 kap. 7 §) iakttas kan
kontroUeras av registreringsmyndigheten. I anmälan till registreringsmyndigheten
för registrering bör nämligen upptas en skriftlig försäkran att nämnda krav
uppfylls. Bestämmelser härom kan meddelas av regeringen. Behörigheten hos
granskare enligt 10 kap. 14 § kontrolleras av länsstyrelsen. Straffbestämmelser
är alltså överflödiga.
Det är utomordentligt viktigt alt de beslämmelser som ges
rörande bolagsbildningen i syfte bl. a. att skydda den aktieköpande allmänheten
verkligen iakttas. Kontrollen härav ankommer bl. a. på registreringsmyndigheten.
Finner den att stiftelseurkunden inte innehåller föreskrivna uppgifter och att
beslutet att bilda bolaget tiU följd härav inte tillkom-
Prop. 1975:103 568
mit
i behörig ordning, skall enligt 18 kap. 4 § registrering av bolaget i princip
vägras. Lämnas i stiflelseurkunden uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
vilseledande uppgift ägnad atl påverka bedömandet av företaget i ekonomiskt
hänseende, kan ansvar för svindleri enligt 9 kap. 9 § brottsbalken inträda om
åtgärden medför skada. Registreringsmyndighetens möjligheter att kontrollera
riktigheten i de uppgifter som lämnats i regislreringsärendet förstärks genom
departementsförslagets föreskrifter om särskilda intyg av bank eller
kvalificerad revisor (2 kap. 9 §). Lämnas i sådant intyg uppsåtligen osann
uppgift, kan ansvar enligt 15 kap. 11 § brottsbalken för osant intygande
inträda. Med hänsyn till nu angivna omständigheter och då skadeståndsskyldighet
kan åläggas den som av oaktsamhet åsidosätter lagens nu berörda regler fordras
inle några särskUda straffbestämmelser för att trygga efterlevnaden av bl. a.
förbudet mot underkurs, apportegendom utan nytta för företagets verksamhet,
övervärdering av apportegendom eller kvittning (2 kap. 2, 3, 10 §§). Bankerna
torde komma att liUse alt inbetalat aktiekapital inte lyfts i förtid (2 kap. 12
§).
De
skäl som sålunda anförts mot särskUda straffbestämmelser för ofullständiga
eller oriktiga uppgifler i stiftelseurkunden äger molsvarande tUlämpning på
förslag till nyemission (4 kap. 46 §§), förslag till emission av skuldebrev
eller optionsbevis (5 kap. 3, 4 §§), förslag till nedsättning av
aktiekapitalet (6 kap. 2 §), förslag till godkännande av fusionsavlal (14 kap.
1, 2 §§) och emissionsprospekt (4 kap. 1826 §§, 5 kap. 15 §, 7 kap. 3 §).
Intyg från bank eller kvalificerad revisor skall företes i registreringsärende
rörande nyemission (4 kap. 12 §), utbyte eller nyteckning av aktier på grund av
skuldebrev (5 kap. 14 §) och fusion (14 kap. 3, 5 §§).
I 2
kap. 6 § föreskrivs att om aktier inte tilldelas aklietecknare, stiftaren
skall ulan dröjsmål underrätta honom därom. Liknande skyldighet för
styrelseledamot eller annan att underrätta enskild person föreskrivs på flera
stäUen i departementsförslaget, se t. ex. 3 kap. 3 §, 4 kap. 9 §, 5 kap. 11 §,
8 kap. 7 §. Andra ordningsföreskrifter som upptagits i departementsförslaget är
att vissa handUngar skall översändas till aktieägare som begär det, att
anmälan om avgång i förlid från uppdrag som styrelseledamot skall göras hos
styrelsen, etc. Nu berörda regler erfordrar inte någon straffsanktion. Risken
för skadestånd ger erforderlig preventiv effekt.
Enligt
2 kap. 9 § skall bolaget anmälas för registrering inom sex månader från
stiftelseurkundens undertecknande. Frågan om straff för underlåtenhet att göra
vissa anmälningar för registrering diskuteras av aktiebolagsutredningen. Till
denna fråga återkommer jag i samband med bestämmelsema om vite. Här skall
endast konstateras att den gmndläggande anmälan enligt 2 kap. 9 § inte bör
framtvingas genom vite eller straff. Underlåtenhet att göra denna anmälan leder
nämUgen till att frågan om bolagets bildande förfaUer.
Prop. 1975:103 569
I
delta sammanhang bör något sägas om oriktiga uppgifter i registreringsärenden.
Aktiebolagsutredningen föreslår att gällande straffbestämmelser bibehålls med vissa
justeringar. Sådana uppgifler kan endast sällan falla under brottsbalkens
regler om svindleri och skuUe därför annars bli straffria utom vid uppsåtliga
förfaranden. Det skulle enligt utredningen vara betänkligt, om det av
offenllig myndighet förda och i många avseenden mycket viktiga
aktiebolagsregistret skulle komma att innehålla felaktigheter på grund av
oriktiga, av oaktsamhet lämnade uppgifter från bolagen. Aktiebolagsutredningen
föreslår att i de tillämpningsföreskrifter lill lagen som meddelas av
regeringen föreskrivs att den som i registreringsärende tUl
registreringsmyndighelen uppsåtUgen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller
vilseledande uppgift dömes tUl böter eller fängelse i högst etl år. Sker
rättelse utan dröjsmål och innan skada inträffat eller är förseelsen eljest
ringa, skall ej dömas till ansvar.
För
egen del menar jag alt utredningen överskattat den preventiva effekten av
straffbestämmelser vid oaktsamhetsbrott av nu ifrågavarande slag. Rättelse av
orikliga uppgifter framtvingas lämpligen genom vitesföreläggande. Och i den
mån de oriktiga uppgifterna lämnats uppsåtligen, blir brottsbalkens regler om
svindleri m. m. tillämpliga.
Aktiebolagsutredningen
föreslår slraff i fall då vissa regler rörande aktiebrev, interimsbevis eller
emissionsbevis inle iakttagits, nämligen då sådana handlingar utfärdats eller
utgivits i strid mot lagens bestämmelser eller då föreskriven påteckning på
redan utgiven handling av angivna slag underlåtits eller då handlingen inte i
föreskriven ordning makulerats eller förvarats.
Utredningen
ifrågasätter om behov av straffsanktion verkligen föreligger för hela denna
grupp. Å andra sidan måste man enligt utredningen ta hänsyn tUl de
rättsverkningar som är knutna till dessa handlingar. Det möter stora praktiska
svårigheter för handlingens innehavare att kontrollera att handlingen
innehåller alla behövliga uppgifter och att de gjorda påleckningama är riktiga.
Om en sådan kontroll mera allmänt ansågs nödvändig, skulle även bolagen åsamkas
stort besvär. Det är av betydande rättssäkerhetsintresse, att innehavaren kan
Uta på att uppgifterna i handlingen är uttömmande och korrekt angivna. En
oriktig eller vilseledande uppgift kan medföra, framhåller utredningen, att innehavaren
vidtar för honom skadliga dispositioner, mot vilkas verkningar skadeståndet
inle aUtid erbjuder ett effektivt skydd.
Departementsförslaget
innehåller inte några bestämmelser om förhandsgranskning genom
registreringsmyndighetens eller annans försorg av att akliebrev och andra
handlingar som emilteras enligt lagen utformas på föreskrivet sätt. Fråga är
då om straffsanktion påkallas för att föreskrifterna skall iakttas. I den mån
det är fråga om handlingar som emitteras genom VPC torde anledning saknas att i
preventivt syfte föreskriva straffbestämmelser för brott mot lagens
formföreskrifter. Inte hel;
Prop. 1975:103 570
ler
beträffande övriga handlingar synes det vara påkallat all, som utredningen
förordar, generellt slraffsanktionera ifrågavarande föreskrifter. I
sammanhanget kan erinras om alt sådana straffsanktioner saknas beträffande
växlar och checker. När det gäller obligationsmarknaden eller marknaden för
fastighetskrediter saknas straffsanklionerade bestämmelser om hur en
obligation resp. etl skuldebrev skall se ut. I departementsförslaget tas
därför upp straffbestämmelser endast för de fall någon ger ut aktiebrev,
interimsbevis, skuldebrev eller optionsbevis utan att ange att handlingen avser
bunden aktie (17 kap. 3, 4, 7 §§). Bestämmelserna om bundna aktier utgör
nämligen etl led i vår kontroll av utländsk etablering här i landet vilket
motiverar att bestämmelserna straffsanktioneras. I sammanhanget kan tilläggas
alt även vissa bestämmelser rörande emissionsbéslut, vilka sammanhänger med
reglerna om bundna och fria aktier, bör straffsanktioneras (4 kap. 5 § andra
stycket, 5 kap. 4 § andra stycket och 17 kap. 3 § första stycket). Den särskUda
föreskriften i 17 kap. 3 § tredje stycket om förbud mot alt tilldela "förbjudet
rättssubjekt" bunden aktie behöver dock inte straffsanktioneras eftersom
tilldelningen saknar rättslig verkan.
Åsidosättande
av övriga bestämmelser om vad akliebrev, emissionsbevis, interimsbevis,
skuldebrev och optionsbevis enligt departementsförslaget skall innehålla (3
kap. 4, 5, 9, 10 §§, 4 kap. 3 §, 5 kap. 9 §, 14 kap. 13 §), om påskrift på
sådana handUngar (3 kap. 4, 5, 7, 16 §§, 4 kap. 3, 5 kap. 10 §) samt om
makulering (3 kap. 4 §, 14 kap. 13 §) kan således inte enligt
departementsförslaget föranleda straff. Detsamma gäller om aktiebrev utlämnas i
förtid (3 kap. 4 §). Om emellertid makulering inte sker på föreskrivet sätt
och handlingen därefter kommit i godtroende förvärvares hand, kan den ansvarige
bli skyldig ersätta bolaget vad det tvingats utge till förvärvaren på grund av
handlingen. Motsvarande skadeståndsskyldighel kan inträda även i övriga fall
som avses nu.
Att
aktieboken förs på ett korrekt sätt och hålls tillgänglig för allmänheten är
av stort allmänt intresse. Genom alt rätten att få ut utdelning och
emissionsbevis i avstämningsbolag gjorts beroende av införing i aktieboken har
dennas betydelse vidgats. Jag biträder därför utredningens förslag att
bestämmelsema om hur aktieboken skall föras och att aktieboken skall hållas
tillgänglig (3 kap. 7, 10, 11, 13, 15, 16 §§, 4 kap. 9, 15 §§, 5 kap. 11, 12
§§, 8 kap. 5 §, 17 kap. 7 §) skaU vara straffsanklionerade. Detsamma gäller
aktiebrevsregister (3 kap. 11 §) och förteckning som avses i 3 kap. 12 §.
Någon straffsanktion påkallas inte beträffande den som underlåter alt iaktta
föreskrifterna i 3 kap. 11 § tredje stycket om bevarande av avförd uppgift
eller äldre aktiebok. Det ligger i bolagets eget intresse att bevara uppgifter
som kan tjäna som bevis i en framtida tvist. Jag vill tillägga att det kan
anföras skäl för att man från det straffbara området bör avföra de fall då
aktiebok m. m.
Prop. 1975:103 571
förs
av VPC. Jag har dock inte funnit skälen tillräckligt starka för ett sådant
differentierat regelsystem.
Enligt
40 § LFA straffas den som underiåler att iaktta bestämmelserna om avstämning
och om utsändande av utdelning, emissionsbevis eller vid fondemission brev på
ny aktie. Aktiebolagsutredningen har ansett det vara påkallat att ta upp en
motsvarighet till denna beslämmelse i den nya aktiebolagslagen. Med hänsyn tUl
de praktiska svårighetema för det stora antal aktieägare det här blir fråga om
att enbart med hjälp av andra sanktioner komma tUl rätta med en
bolagsfunktionärs underlåtenhet att göra föreskriven avstämning, att betala
utdelningsbelopp och att översända värdehandlingar är det enligt utredningen
behövligt med en beslämmelse om straff.
För
egen del menar jag att en sådan straffbestämmelse inle är påkallad. Enligt 3
kap. 8 § tredje stycket skall VPC för avstämningsbolag fullgöra de uppgifter
som nu föreslås bli straffsanklionerade. Med hänsyn tUl VPC:s organisation och
ägarförhållanden menar jag att man inte behöver befara uppsåtliga brott mot
lagens bestämmelser om avstämning. Däremot bör föreskriften om sekretess i 3
kap. 12 § tredje stycket liksom f. n. vara straffsanktionerad (38 § LFA).
Som
tidigare antytts kan vUseledande uppgifter i emissionsprospekt föranleda ansvar
för svindleri. Fondbörsutredningen förordar med viss tvekan straff för den som
underlåter att upprätta emissionsprospekt. Om en inbjudan till kapitaltillskott
skall få önskad effekt, måste bolaget rimligen lämna den aktuella
personkretsen sådana upplysningar om bolagets situation att den till vilken
inbjudan riktas kan bedöma om ett engagemang är fördelaktigt eller inte. Att
emissionsprospekt upprättas i föreskriven ordning bör enligt utredningen därför
normalt ligga i bolagets eget intresse. Den uppmärksamhet ifrågavarande bolag
i allmänhet är föremål för bl. a. i pressen är också i viss mån ägnad att i
praktiken tvinga fram skyldigheten att upprätta emissionsprospekt. Det starka
allmänna intresset av att informationen blir tillfredsställande motiverar
emellertid enligt fondbörsutredningen att den direkta skyldigheten att upprätta
emissionsprospekt slraffsanktioneras.
För
egen del menar jag att utredningen anfört starka skäl för atl skyldigheten att
upprätta emissionsprospekt kommer att iakttas även utan straffsanktion. HärtUl
kommer att vid emission av nu ifrågavarande slag bolaget eller aktieägaren i
praktiken i det alldeles övervägande antalet fall kommer att anlita bank,
fondkommissionär eller annan som står under bankinspektionens tillsyn för att
genomföra emissionen. Detta borgar för att banken etc. för att åta sig
uppdraget kommer att fordra att emissionsprospekt upprättas i vederbörlig ordning.
Departementsförslaget upptar därför inte någon straffsanktion för
underlåtenhet att upprätta emissionsprospekt.
Prop. 1975:103 572
Regler
om nedsättning av aktiekapitalet avser bl. a. alt hindra att reglema om
vinstutdelning kringgås. Enligt 12 kap. 1 § får utbetalning på aktier ske
endast enligt bestämmelserna om vinstutdelning, utbetalning vid nedsättning av
aktiekapitalet eller reservfonden eller utskiftning vid bolagels likvidation.
Aktiebolagsutredningen föreslår slraff för den som låtit verkställa utbetalning
på aktier i slrid mot lagen. Emellertid är den som mottagit utbetalningen i
slrid mol lagen skyldig att återbära beloppet jämte ränta (12 kap. 5 §). För
brist som uppkommer vid återbäringen är de som medverkat lill beslutet om
utbetalningen eller verkställande därav eller till upprättande eller
fastställande av en tUl grund för beslutet liggande oriklig balansräkning
solidariskt ansvariga enligt skadeståndsreglema i 15 kap. I mera aUvarliga fall
kan den felaktiga utbetalningen föranleda ansvar för förskingring eller
trolöshet mot huvudman (10 kap. 1, 5 §§ brottsbalken). Om bolaget genom
utbetalningen uppsåtligen försätter sig på obestånd eller förvärrar sitt
obestånd, kan ansvar för oredlighet mot borgenärer inträda (11 kap. 1 §
brottsbalken). Bedöms åtgärden vara av särskilt äventyrlig eller lättsinnig
natur och framkallas eller förvärras därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
bolagets obestånd, föreligger vårdslöshet mot borgenärer (11 kap. 3 §
brottsbalken).
De
nu nämnda sanktionerna är i och för sig tillräckliga som skydd både för
aktieägarna och för borgenärerna. Att dessutom straffa den försumlige för
utbetalningen, även om den inte medför någon skadlig effekt, är en alltför
långtgående åtgärd. En sådan åtgärd är också mindre tilltalande med hänsyn
till atl redovisningssystemet medger en tämligen vidsträckt frihet att påverka
storleken av den utdelningsbara vinsten genom tillskapande av dolda reserver.
En utbetalning som formellt strider mot lagen behöver inte med nödvändighet
medföra ens abstrakt fara för skadliga verkningar. I departementsförslaget har
straffbestämmelsen därför utgått med ett undanlag: utdelning på bunden aktie i
strid mot 17 kap. 9 § är fortfarande straffbart. Reglerna om bundna aktier
utgör som tidigare nämnts elt led i vår kontroll av utländsk etablering här i
landet, vilket motiverar en särbehandling.
Enligt
gäUande lag straffas den som bryter mot förbudet mot förvärv av egna aktier.
Som utredningen framhåller har straffbestämmelsen, som aldrig tillämpats, så
ringa betydelse vid sidan av ogiltighetsregeln och den skadeståndsskyldighet
som kan uppkomma att den inte behöver bibehållas. Inte heller behövs slraff
för att säkra att lagligen förvärvade egna aktier avyttras inom föreskriven
tid. Den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma och bestämmelsen i 11 kap. 7 §
om att sådana aktier skall upptas i balansräkningen såsom tillgång ulan värde
säkrar att bestämmelserna om egna aktier följs.
Det
åligger registreringsmyndigheten att tillse att bolaget har en behörig
ledning. Åsidosätter bolaget bestämmelserna härom skall bolaget
Prop. 1975:103 573
tvångslikvideras
(13 kap. 4 § 3). Ytterligare påföljd i form av straff behövs inle. Skyldigheten
enligt 8 kap. 5 § för styrelseledamot och verkställande direktör att anmäla
aktieinnehav i bolaget har förestavals framför allt av intresse för bolaget.
Med hänsyn härtill och då underlåtenhet att iaktta bestämmelserna kan leda
till skadeståndsskyldighet och att vederbörande förlorar sin befattning hos
bolaget fordras ingen straffsanktion.
Underrättelse om att
koncemförhållande inträtt skall lämnas enligl 8 kap. 7 §. Enligt samma paragraf
skall dotterföretagets ledning meddela styrelsen för moderbolaget de
upplysningar som behövs för koncemredovisningen. Nu ifrågavarande beslämmelser
behöver inte straff-sanktioneras. För alt säkra att löntagarrepresentanterna i
företagens styrelser får tillfälle att effektivt delta i styrelsearbetet bör
skyldigheten för styrelseordföranden att på begäran kalla till
styrelsesammanträde straffsanktioneras. Detsamma gäller bestämmelserna om att
styrelseledamot och styrelsesuppleant skall beredas tUlfälle alt delta i
behandlingen av styrelseärende (8 kap. 8 § andra stycket andra punkten och 9 §
första stycket andra och tredje punkterna).
Aktiebolagsutredningen
tar upp frågan om straff för försummelse att iaktta vissa andra
ordningsföreskrifter. Det gäller interna förhållanden, såsom underlåtenhet av
styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller annan att lämna
revisorerna eller bolagsstämman handlingar eller tUlgång till upplysningar.
Utredningen menar att man som regel kan komma till rätta med sådana
försummelser utan straffhot. Jag delar utredningens bedömning. Någon
bestämmelse om slraff för överträdelser av dessa ordningsföreskrifter upptas
därför inte i departemenlsförslaget, bortsett från den straffbestämmelse som
avser styrelsens skyldighet att hålla aktieboken tUlgänglig på bolagsstämma.
Rätlen
att delta i och utöva rösträtt på bolagsstämman tillkommer i princip varje
legitimerad aktieägare. Vad därmed förstås har utvecklats under 9 kap. 1 §.
Aktiebolagsutredningen föreslår en bestämmelse om slraff för den som röstar
såsom bulvan för aktieägare och därigenom kringgår förbud enligt lagen eller
bolagsordningen för aktieägaren att rösta. För egen del menar jag atl de
allmänna reglerna om klander av bolagsstämmans beslut är tillräcklig sanktion
mot ell sådant förfarande. I fråga om förbud för utlänning att förvärva aktier
i vissa svenska aktiebolag kan straffansvar inträda enligt lagen (1934: 239)
om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.
Aktiebolagsutredningen
föreslår att den som i väsentligt hänseende åsidosätter bestämmelserna om
upprättande av årsredovisning och revisionsberättelse skall straffas.
Utredningen anf ör atl med de ökade krav som numera ställs på
årsredovisningen, det inte kan anses tiUrådligt att upphäva den straffsanktion
som gäller f. n. Utredningen hänvisar vidare till att en samordning med
reglerna om bestämmelsema om straff för försummad bokföringsskyldighet bör ske.
Prop. 1975:103 574
Bokföringslagen
(1929: 117) innehåller ingen annan beslämmelse om påföljd för åsidosättande av
bokföringsskyldighet än en hänvisning tUl brottsbalken och skaltebrollslagen
(1971: 69). Gäldenär, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter honom
åliggande bokföringsskyldighet på sådant sätt att ställningen och rörelsens
gång inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, döms enligt 11
kap. 5 § brottsbalken för bokföringsbrott. Påföljden är fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, böler. Åtal för bokföringsbrolt får ske endast om
gäldenären inom fem år från det brottet förövades försalls i konkurs, fått
eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar.
Bokföringsbrott
kan ingå som ett led i annan brottsUg gärning. Vilseledande bokföring kan
förekomma vid bedrägeri, förskingring, trolöshet mot huvudman eller oredlighet
mot borgenärer. När det bedöms om sådant brott är grovt, skall enligt reglerna
i brottsbalken särskUt beaktas bl. a. om gämingsmannen begagnat vilseledande
bokföring. Oriklig bokföring kan förekomma också i samband med svindleri. Är
bokföringen därvid endast elt medel för svindleriel, kan den tilltalade dömas
för svindleri medelst vilseledande bokföring men inte för bokföringsbrott.
Den
som åsidosätter bokföringsskyldighet eller räkenskapsskyldighet kan dömas
enligt 10 § skaltebrollslagen för försvårande av skattekontroll. Bestämmelsen
riktar sig mot den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter
bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet alt föra och bevara räkenskaper som
föreskrivs för vissa uppgiftsskyldiga. För straffbarheten gäller alt
åsidosättandet skall allvarligt försvåra myndighetens kontrollverksamhet vid
beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift. Påföljden är böter eller
fängelse i högsl två år. Straffansvaret gäller inte beträffande ringa fall och
inte heller om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.
1971
års utredning om bokföringslagstiftningen anför (SOU 1973: 57 s. 262) att det
nuvarande regelsystemet kan sägas ge en i princip tilltalande ordning för
bestraffning av sådana brister i bokföring som går ut över enskilda intressen.
Straffansvar aktualiseras sålunda när oriktig-heler eller brister i bokföringen
utlöser en skada för ett av lagen skyddat intresse. I fall av brister i
bokföringen vid obestånd har den bokföringsskyldige som gäldenär åsidosatt
sina borgenärers intresse. Vid bedrägeri, förskingring o. d. har en oriktig
bokföring medverkat till skada för en kontrahent. TUl detta kommer möjligheten
att gripa in mot materiell förfalskning av räkenskapsmaterial. Utredningen
föreslår därför att nuvarande ordning bibehåUs. Förslaget till bokföringslag
innehåller sålunda inte någon självständig straffbestämmelse. Remissinstanserna
har i princip inle haft någon erinran i denna del.
Goda
skäl kan åberopas för att bokföringslagstiftningen inte behöver uppta särskilda
straffbestämmelser. En mera skärpt syn på årsredovis-
Prop. 1975:103 575
ningen
och revisionsberättelsen kan dock motiveras med att dessa handlingar i motsats
tUl bokföringen är offentiiga. Men de skäl som tidigare åberopats för att inte
särskilt straffsanktionera reglema om stiftelseurkund liksom emissionsprospekt
och andra offentliga handlingar kan åberopas även i fråga om årsredovisningen.
Och brottsbalkens regler om förskingring, trolöshet mot huvudman, oredlighet
mol borgenärer och vårdslöshet mot borgenärer erbjuder skydd mot att en oriktig
årsredovisning och revisionsberättelse läggs tUl grund för utbetalning på
aktier i slrid mot lagen. Vidare kan erinras om återbetalningsskyldigheten i
sistnämnda fall för aktieägare enligt 12 kap. 5 § samt alt beviljad ansvarsfrihet
enligt 15 kap. 5 § inle hindrar skadeståndstalan mot styrelseledamot,
verkställande direktör eller revisor på grund av beslut eller åtgärd som
redovisats ofullständigt eller oriktigt i årsredovisningen eller
revisionsberättelsen. En kontroll av alt bestämmelsema om årsredovisning följs
görs av revisorerna. Slutligen innebär deparlementsförslaget (19 kap. 2 §) att
registreringsmyndigheten skall ha rält alt meddela föreläggande vid vite all
komplettera en ofullständig årsredovisning, exempelvis när lagens
specificeringsbestämmelser inte iakttagits, och att utdöma sådant vile.
Aktiebolagsutredningens förslag om en straffsanklio-nering av beslämmelsema om
årsredovisning och revisionsberättelse har därför inte upplagils i
departemenlsförslaget.
Enligt
10 kap. 13 § får revisor inle till aktieägare eller utomstående lämna
upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid
fullgörande av sill uppdrag, om det kan leda till förfång för bolaget.
Motsvarande gäUer enligt 10 kap. 14 § för granskare. Aktiebolagsutredningen
upptar förfångsrekvisitet i en straffbestämmelse: straff drabbar den som i
egenskap av revisor eller granskare utan alt det är nödvändigt för fullgörande
av uppdraget yppar vad han därvid fått kännedom om så att skada följer därav.
Som RÅ emellertid påpekar är en sådan straffbestämmelse inte nödvändig med hänsyn
lUl de andra sanktioner som kan ifrågakomma i sådanl fall. I deparlementsförslaget
har straffbestämmelsen därför utgått.
I
gällande lag föreskrivs straff dagsböter eller fängelse för den som
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet bryler mot låneförbudet i 12 kap. 7 §.
Vidare föreskrivs slraff böter för verkställande direktör eller
styrelseledamot som uppsåtligen underlåter att i förteckning införa uppgift om
lån och ansvarsförbindelser enligt 12 kap. 9 §. Molsvarande bestämmelser har
upptagits i departemenlsförslaget. Att låneförbudet behöver straffsanktioneras
sammanhänger bl. a. med att förbjudna lånetransaktioner utgör en form av
skatteflykt.
Beträffande
innebörden av den till låneförbudet knutna straffsanktionen vill jag nämna atl
fullbordat brott får anses föreligga, i lånefallet när utbetalning sker av
otillåtet lån och i säkerhetsfallet när exempelvis borgensförklaringen avges. I
doktrinen har ifrågasatts huruvida gällande straffbestämmelser innebär att
brottet är perdurerande så alt preskrip-
... 7 (T? C 7
Prop.
1975:103 576
tionstid börjar löpa först då lånet återbetalas (se Rodhe,
Förläckt vinstutdelning och lån från aktiebolag, s. 42). Med anledning härav
vill jag framhålla atl del enligt min mening varken enligt gällande lag eller
enligt deparlementsförslaget är fråga om perdurerande brott. Ansvar för
överträdelse av låneförbudet kan ådömas den som beslular om eller i kraft av
sin ställning i bolaget verkställer en utbetalning eller beordrar en anställd
att göra utbetalningen. Med hänsyn tUl alt fängelse ingår i straffskalan blir
brottsbalkens regler om medverkan analogt tillämpliga. Här måsle emellertid
uppmärksammas alt brottsbeskrivningen är utformad så att s. k. concursus
necessarius oftast föreligger. En överträdelse av låneförbudet fordrar
nämligen två medverkande, en företrädare för bolaget samt gäldenären, men
lagreglema riktar sig endast mot den ene, företrädaren för bolaget. I allmänhet
torde medverkansansvar vara uteslutet vid concursus necessarius, om den nödvändigt
medverkande i detta fall gäldenären inte gjort mer än vad som fordras för
att brottet skall komma till stånd. Sträcker sig hans medverkan därutöver kan
dock straffansvar komma i fråga (se Beckman m. fl.. Kommentar till
brottsbalken, II,
3:e uppl. s. 596 och
598). Skulle gäldenären vara en person i organställning, t. ex. verkställande
direktör, torde hans medverkan regelmässigt vara sådan att straffansvar
inträder. Sammanfattningsvis innebär departementsförslaget straff för den
1.
som uppsåtligen
eller av oaktsamhet underiåler att enligt lagen föra aktiebok,
aktiebrevsregister, förteckning som avses i 3 kap. 12 § eller hålla aktiebok
tillgänglig
2.
som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 § tredje stycket och 8 kap. 8 § andra
stycket andra punkten och 9 § första stycket
3.
som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet bryter mol låneförbudel (12 kap. 7 §) eller underlåter
att föra och bevara låneförteckning (12 kap. 9 §)
4.
som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna om bundna och fria aktier i 17
kap. 3 § första stycket, 4 § första eller andra stycket, 7 § tredje stycket
eUer 9 § samma kapitel
5.
som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 4 § andra
stycket såvitt dessa lagrum rör förbehåll enligt 17 kap. 1 §.
I uttrycket föra aktiebok etc. innefattas självfallet
upprättandet av sådan bok eller förteckning.
Straffet är böter eUer fängelse i högst ett år.
Preskriptionstiden blir därmed två år.
2 §
Aktiebolagsutredningen m. m. Enligt gällande lag kan
allmän domstol på talan av allmän åklagare förelägga styrelseledamötema och
verkställande direktören vid vile alt tUl registreringsmyndigheten sända in
Prop. 1975:103 577
redovisningshandlingar
och revisionsberättelse. Denna vitesbeslämmelse, som kommer till stor
användning, behålls i utredningsförslaget men i förenklad form. Uppgifterna att
förelägga och utdöma vite anförtros åt registreringsmyndighelen.
Förslaget
innebär således att domstolsproceduren i vilesärendena bortfaller. Dessuiom
befrias polisen från arbetsuppgifter som inle har samband med den egentliga
polisverksamheten. F. n. är gången i vitesärendena följande. Bolag som inle
sänder in föreskrivna handlingar till regislreringsmyndigheten erhåller av
myndigheten en påminnelse om sin skyldighet. Inkommer ändå inle handlingarna,
anmäls bolaget till allmän åklagare för vitesföreläggande. Åklagaren begär hos
polismyndigheten utredning om orsaken till att bolaget inte sänt in handlingar
till regislreringsmyndigheten. Under denna utredning inträffar mestadels att
bolaget fullgör sin skyldighet, varefter anmälan ålerkallas.
Patentverket har med
anledning av en framställning från rikspolisstyrelsen om överflyttande på
palentverket av vilesärendena avstyrkt alt någon sådan överflyttning f. n. äger
rum. Verket invänder att det normalt inte har uppgift om verkställande
direktörs eller styrelseledamots bostadsadress. I åtskilliga fall skulle
därför när adress är ofullständig eller felaktig, hänvändelse till lokal
polismyndighet ändå behöva göras. En annan invändning är att verket inte har
personalresurser för att kunna handlägga ärenden rörande vitesföreläggande.
Med
anledning av patentverkets sistnämnda yttrande anför utredningen all man av
erfarenhet vet alt många bolag av någon anledning, kanske ofta av
konkurrensskäl, finner det förenligt med sina intressen att dröja så länge som
möjligt med att ge in redovisningshandlingarna. De utnyttjar därvid den respit
som trögheten i nuvarande förfarande ger dem fram till dess åklagarens talan om
vitesföreläggande blir aktuell. Övergången till automatisk databehandling av
bevaknings- och påminnelserutinerna hos palentverket kan förväntas medföra
större effektivitet. Utredningen i ärendena rörande vitesföreläggande kan i de
flesta fall inte ställa sig mer komplicerad än att den likaväl kan utföras av
regislreringsmyndigheten. Utredningens förslag att föreläggande om vite skall
riktas mot verkställande direktör eller om sådan inte finns mot styrelseledamot
innebär att myndigheten har en klar och enkel regel att hålla sig till i frågan
vem som skall föreläggas vite. Svårigheten att finna postadressen till den som
skall delges kan undanröjas väsentligen om såsom utredningen föreslår
bolagen skall vid anmälan av styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande
direktör och vice verkstäUande direktör uppge vederbörandes personnummer. Genom
atl domstolar, åklagare och polis befrias från hithörande uppgifler och en del
dubbelarbete därmed undviks kan omläggningen totalt betyda en minskning av de
statliga myndighetemas arbetsbörda.
Utredningen
tar vidare upp frågan om påföljd för underlåtenhet att
Prop. 1975:103 578
göra
vissa anmälningar för registrering. Liksom gällande lag innehåller
utredningsförslaget föreskrifter om skyldighet i ett flertal fall atl hos
registreringsmyndighelen anmäla beslut eller andra förhållanden som är av sådan
beskaffenhet att de bör offentiiggöras. För att säkerställa efterlevnaden av
dessa föreskrifter behövs särskilda tvångsmedel. Huruvida sanktionen bör vara
slraff som f. n. eller vite kan enligt ulredningen diskuteras. Från
preventiv synpunkt är de båda alternativen så till vida likställda att båda
påföljderna kan förvandlas tUl fängelse. Emellertid får ett vitesföreläggande
anses som ett effektivare tvångsmedel än bötesstraff. För en vitesregel talar
också intresset att avlasta polisen ärenden som ligger utanför den egentliga
polisverksamheten. Uppgiften att konstatera, alt föreskriven anmälan inte
kommit in lill registreringsmyndighelen, kan enklast fullgöras av myndigheten
själv och något behov av särskild polisutredning och åklagarprövning med
åtföljande domslolsförfarande föreligger inte. Det straff som skulle kunna
ifrågakomma spelar enligt ulredningen knappast någon slörre roU vid sidan av
de andra faktorer, som påverkar de anmälningsskyldiga. I regel är det ett
intresse för bolaget och bolagsorganen alt så snart som möjligl göra
föreskriven registreringsanmälan. Erfarenheten visar att de fall då
slraffskyldighet aktualiseras på grund av försummelse att göra registreringsanmälan
är utomordcntiigt sällsynta. Utredningen föreslår därför en gemensam
vitesbestämmelse för underlåtenhet alt göra anmälan för registrering samt för
underlåtenhet atl sända in redovisningshandlingar och revisionsberättelse.
Utredningen
anser dock att anmälan om bolagets registrering inle bör framtvingas med
vitesföreläggande, eftersom underlåtenhet alt göra denna anmälan leder till att
frågan om bolagets bildande förfaller. Även i fråga om försummad anmälan av
annat slag gäller enligl utredningsförslaget i vissa fall alt det beslut som
avses med anmälan kan förfalla. Det gäller beslut om ökning eller nedsättning
av aktiekapitalet, om fusion och om ändring av bolagsordningen beträffande
förbehåll om bundna aktier.
Underiålenhet
atl för registrering anmäla styrelseledamöterna eller verkställande direktör
kan enligl utredningens förslag leda till domstolsbeslut om bolagels
likvidation. Tvångslikvidalion kan inträda även vid underiålenhet att anmäla,
atl tillåtet förhållande mellan bundna och fria aktier inträtt. Alt med de nu
nämnda påföljderna kombinera tvångsmedel för fullgörande av
anmälningsskyldigheten anser ulredningen knappast vara rationellt.
I
utredningens förslag har gjorts undantag från vitesbestämmelsen, när fråga är
om anmälningsskyldighet vars åsidosättande kan medföra förfallopåföljd eller
likvidation. I övrigt gäller bestämmelsen, dvs. beträffande anmälan för
registrering av konvertering av aktie, avstämningsförbehåll, bemyndigande för
styrelsen att öka aktiekapitalet, beslul
Prop.
1975:103 579
om fondemission, konvertering av skuldebrev till aktie,
nedsättning av aktiekapitalet på grand av förbehåll i bolagsordningen, vem som
utsetts till styrelseledamot, verkställande direktör och suppleant samt
firma-tecknare, beslut om ändring av bolagsordningen, likvidationsbeslut, slutredovisning
i likvidation, fortsatt likvidation, upphörande av likvidation samt beslut av
bolagsstämma att fråga om inlagande i bolagsordningen av förbehåll om bimdna
aktier skall förfalla. Härav följer, att förekomsten av annan särskild påföljd
t. ex. att elt beslut inle får verkställas före registreringen inte
utesluter vitesföreläggande.
Remissyttrandena.
RÅ erinrar om alt det av betänkandet framgår alt över 5 000 ärenden om
vitesföreläggande varje år remitteras till åklagare. Ärendena blir därefter
föremål för polisutredning och i en del fall efler ytterligare prövning av
åklagare hänskjutna lUl domstol. Detta handlingssätt är i hög grad orationellt
och dyrbart. Avsevärda vinster uppkommer, om utredningsförslaget genomförs. En
och samma myndighet kommer att handlägga ärendena. Handläggningen förenklas
och förfarandet kommer att öka i snabbhet. Koncentrationen av beslutande-rätlen
tUl en myndighet med speciell sakkunskap kommer att medföra ökad enhetlighet.
För rättsväsendet medför förslaget lättnad i arbetsbördan och polis och
åklagare befrias från arbetsuppgifter som inte har något samband med deras
egentiiga arbetsområde. RÅ tillstyrker därför utredningsförslaget i denna del.
Även överåklagaren i Stockholm, överåklagaren i Göteborg och advokatsamfundet
tillslyrker förslaget. Länsåklagarmyndigheten i Uppsala län anser däremot inle
lämpligt att patentverket också skall få rätten att utdöma förelagt vite ulan
anser alt den saken bör ankomma på domstol. Svea hovrätt har samma inställning.
En möjlighet skulle dock enligt hovrätten vara att ändra den föreslagna
inslansordningen så atl talan mot beslut varigenom registreringsmyndighet
förelagt eller utdömt vite får föras hos kammarrätten i stället för, såsom
utredningen föreslagit, hos patentverkets besvärsavdelning.
Patentverket hävdar att verket inte har några möjligheter
att inom överskådlig tid kunna överta ett så omfattande arbete som förslaget
förutsätter. Därtill kommer rättssäkerhetssynpunkten. Många av de skrivelser
som avlåts lill åklagarmyndighet kan återkallas sedan föreliggande
missförstånd har klarats upp. Detla blir möjligt genom att bolagets
representanter får tUlfälle att förklara sig för polisen. Eftersom patentverket
inte kan få denna möjlighet tUl personkontakt kan det befaras all ett rent
skriftligt förfarande kommer att medföra onödiga svårigheter och
irritationsmoment eller t. o. m. rättsförluster. Palentverket saknar vidare
kännedom om vederbörande styrelseledamots postadress. Utredningen föreslår
visserligen skyldighet för styrelseledamot och verkställande direktör all för
registrering uppge sitt personnummer och menar atl verket därmed genom att
anlita de cenirala personregister som förmodas vara i funktion vid tidpunkten
för ikraftträdandet kan få reda
Prop. 1975:103 580
på
styrelseledamotens postadress. Förfarandet kan i så fall fungera först i en
avlägsen framlid efiersom f. n. för styrelseledamöterna i det stora antalet
befintliga bolag saknas personnummer. En komplettering med sådana nummer för
samtliga styrelseledamöterna i alla bolag kan med hänsyn till det stora antal
det här rör sig om ske endasl i mycket långsam takt och kräver ett avsevärt
resurstillskott. Patentverket menar därför alt det saknar möjligheter alt nå
styrelseledamöterna i de bolag som i dag registreras eller förut är
registrerade.
Föredraganden.
Som framgått av min redogörelse för departementsförslagets straffbestämmelser
delar jag ulredningens uppfattning att vile är den lämpligaste åtgärden för alt
trygga att redovisningshandlingar och revisionsberättelse sänds in till
registreringsmyndigheten och alt föreskrivna anmälningar görs hos myndigheten.
Patentverkets invändningar mot utredningens förslag har därför enligl min
mening inle sådan tyngd att man fördenskull bör avslå från att genomföra
förslaget. Som fondbörsutredningen föreslagit bör vitesföreläggande också kunna
användas om delårsrapport inle sänds in till regislreringsmyndigheten.
Vilesföreläggandet
bör riktas mot verkställande direktören, om sådan finns, med hänsyn till all
han i praktiken ombesörjer sådana uppgifter för styrelsens räkning. Hela
styrelsen bör emellertid vara ansvarig för alt skyldigheten fullgörs. Av
praktiska skäl bör föreläggandel därför kunna meddelas verkställande
direktören eller vilken som helst av styrelseledamöterna. Om verkställande
direktör inte finns, kan föreläggandel naturligtvis endast riktas mot
styrelseledamot. Skulle det visa sig att den som fått föreläggande saknar
möjlighet alt ulan annan styrelseledamots medverkan fullgöra skyldigheten, bör
föreläggande kunna meddelas den sistnämnde. Det bör vara möjligt att meddela
flera personer vitesföreläggande.
Uppenbarligen
kan skyldigheten att sända in redovisningshandlingar, revisionsberättelse eller
delårsrapport inte anses fullgjord, om de insända handlingarna är så
bristfälliga att de över huvud taget inle kan rubriceras som resultaträkning
etc. Men även om brislfällighelen inte är så grav att handlingen måste
betraktas som en nullitet, är det av allmänna skäl motiverat att brister däri
rättas till. Jag föreslår därför alt regislreringsmyndigheten skall kunna vid
vite förelägga verkställande direktören eller styrelseledamot att avhjälpa
brister.
Milt
förslag innebär inte att regislreringsmyndigheten skaU i detalj granska varje
insänd redovisningshandling, revisionsberättelse eller delårsrapport för att
kontrollera om lagens föreskrifter om vad handUngen skall innehålla iakttagits.
En mer översiktlig granskning bör kunna underlättas om blanketter kommer tiU
användning. Enligt min mening bör registreringsmyndigheten utfärda blanketter
avsedda att bifogas redovisningshandlingar, revisionsberättelse och
delårsrapport. Ingivande bolag bör vara skyldigt alt på blanketten markera bl.
a. om dess bundna
Prop. 1975:103 581
kapital
uppgår till 1 milj. kr., om revisom är kvalificerad, om lagerreserven
specificerats etc. Bestämmelser om blanketter kan utfärdas av regeringen utan
riksdagens medverkan. Framgår del av blanketten alt lagen inte iakttagits, bör registreringsmyndighelen
meddela föreläggande vid vile att avhjälpa bristen. Registreringsmyndighetens
nu angivna granskning bör kompletteras med stickprovsundersökningar inriktade
framför alll på bolag som inte har kvaUficerad revisor.
Deparlementsförslaget
innebär att registreringsmyndighetens förhandsgranskning av stiflelseurkund
avskaffas och att förfarandet i många andra frågor förenklas. Höjningen av
minimibeloppet för aktiekapitalet till 50 000 kr. beräknas leda till alt
antalet bolag minskar avsevärt. Härigenom frigörs resurser hos
granskningsmyndigheten. Härtill kommer att det också torde vara möjligt att få
rationaliseringsvinster genom förbättrad teknisk hantering av ärendena. Redan
inom en nära framtid måste åtgärder vidtas för att förbereda och genomföra det
nya systemet.
Som aktiebolagsutredningen
föreslår bör vitesföreläggande inte ifrågakomma när i lagen föreskrivs att
bolagsstämmans eUer styrelsens beslut förfaller eller bolaget blir skyldigt att
träda i likvidation om anmälan ej sker. De fall som avses är beslut om bildande
av bolag (2 kap. 9 §), nyemission (4 kap. 10, 12, 14 och 15 §§), emission av
skuldebrev (5 kap. 79 §§), nedsättning av aktiekapitalet (6 kap. 4, 7 §§),
fusion (14 kap. 3, 5 och 8 §§) och inlagande i bolagsordningen av förbehåll om
bundna aktier (17 kap. 8 §). Vitesföreläggande kan inte heller användas för att
framtvinga anmälan om vilka som utsetts till styrelseledamöter, verkställande
direktör, suppleant eller firmatecknare (13 kap. 4 §) eller om förhållandet
meUan bundna och fria aktier (17 kap. 5, 6 §§). Påföljden är här
tvångslikvidation.
Talan
mot registreringsmyndighetens beslut varigenom vite förelagts eller utdömts
föres som tidigare nämnts hos kammarrätten genom besvär.
Ikraftträdande
Bestämmelser
om ikraftträdande kommer att tas in i en särskild promulgationslag.
16
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådels yttrande över förslaget till aktiebolagslag inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.
Ur
protokollet;
Dagmar
Fischier
Prop.
1975:103 582
Bilaga 1
Aktiebolagsutredningens
förslag
till
aktiebolagslag.
Förslag till Aktiebolagslag
Härigenom förordnas som följer.
1 KAP.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag är tillämplig på alla aktiebolag i den mån
ej annal sär
skilt föreskrives.
I aktiebolag svarar delägarna ej personligen för bolagets
förpliktelser.
Aktiebolag skall ha elt i aktier fördelat aktiekapital.
Aktiekapitalet skall uppgå till minst tjugotusen kronor. Aktierna skall vara
minst tre och lyda på lika belopp.
2 § Om ett aktiebolag äger så många av aktierna i ett
annat aktie
bolag att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier, är det
förra bolaget moderbolag och det senare dotterbolag. Äger ett dotter
bolag eller äger moderbolag och dotterbolag eller flera dotterbolag lill
sammans så många aktier i ell annat bolag som nyss sagts, är även sist
nämnda bolag dotterbolag lill moderbolaget.
Har elt aktiebolag eljest på grund av aktieinnehav eller
avtal ett bestämmande inflytande över ett annat aktiebolag och en betydande
andel i resultatet av dess verksamhet, är det förra bolaget moderbolag och det
senare dolterbolag.
Moder- och dotterbolag utgör tillsammans en koncern.
2
KAP. Aktiebolags
bildande
3 § Vid bildande av aktiebolag skaU
stiftama uppgöra och underskriva en daglecknad stiflelseurkund. Den skall
innehålla förslag till bolagsordning samt bestämmelser enligt 5 och 6 §§.
Stiftarna
skall vara minst tre. Minsl två av dem skall, om ej Konungen eller myndighet
Konungen förordnar medger undantag, vara bosatta i Sverige. Med i Sverige
bosalt person likställes svenska staten och svensk kommun, svenskt aktiebolag
och ömsesidigt försäkringsbolag, svenskt handelsbolag, vari varje obegränsat
ansvarig bolagsman är bosalt i Sverige, och svensk ekonomisk förening.
Den som är omyndig eller i konkurstillstånd kan ej vara
stiftare.
4 § Bolagsordningen skall ange
1.
bolagels firma;
2.
den ort i
Sverige där bolagels styrelse skall ha sitt säte;
Prop. 1975:103 583
3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin
art;
4. aktiekapitalet eller, om detla skall kunna utan
ändring av bolagsordningen bestämmas lill lägre eller högre belopp,
minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet ej får vara mindre
än en fjärdedel av maximikapitalet;
5. det belopp på vilket aktie skall lyda (nominella
beloppet);
6. antalet eller lägsta och högsta antalet
styrelseledamöter och revisorer samt styrelsesuppleanter, om sådana skall
finnas, ävensom tiden för styrelseledamots och revisors uppdrag, varvid
bestämmelserna i 49 och 86 §§ skaU iakttagas;
7. sättet för bolagsstämmans sammankallande;
8. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie
stämma; samt
9. vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta.
5 §
I stiftelseurkunden skall finnas uppgift om
1. det belopp som skaU betalas för varje aktie;
2. liden för aktiernas betalning; samt
3. sättet och tiden för kallelse till konstituerande
stämma, om enligt 9 § kallelse skall ske.
6 §
I stiflelseurkunden skall anges varje bestämmelse om
1. att aktie skall kunna tecknas med rätl eller plikt
att mot aktien tillskjuta annan egendom än pengar (apportegendom) eller eljest
med vUlkor;
2. att egendom skall överlagas av bolaget mot annat
vederlag än aktier;
3. alt bolaget skall ersätta annan kostnad för
bolagets bUdande än allmänna avgifter och sedvanliga arvoden för upprättande av
stiftelsehandlingar och liknande arbete; eller
4. att någon eljest skall av bolaget erhålla särskild
rättighet eller förmån.
Stiftelseurkunden
skall innehålla redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid
bedömandet av värdet på egendom som tillskjules eller övertages och av
bestämmelse enligt första stycket i övrigt. Särskilt skall anges
1. namn och hemvist beträffande den som avses med
bestämmelsen;
2. det värde till vilket tUlskjuten eller övertagen
egendom beräknas kunna upplagas i balansräkningen och antalet aktier eller
annat vederlag som skall lämnas för egendomen; samt
3. högsta beräknade beloppet av sådan kostnad för
bolagets bUdande som angivits i bestämmelsen.
Om skriftligt avtal
upprättats rörande bestämmelse som avses i denna paragraf, skall
stiflelseurkunden innehålla avtalet eller avskrift därav eller hänvisning till
avtalet med uppgift om den plats där det hålles tillgängligt för aktielecknarna.
Muntligt avtal skall i sin helhet upptagas i stiflelseurkunden. TUlskjules
eller övertages rörelse, skall vad nu sagts om skriftligt avtal gälla även
beträffande balans- och resultaträkningar för rörelsen under de sista två
räkenskapsåren. I stiflelseurkunden skall upplysning ges om rörelsens resultat
under tiden därefter. Om sådana räkningar ej uppgjorts för rörelsen, skall i
stiftelseurkunden lämnas upplysning om rörelsens resultat under nämnda
räkenskapsår.
Om föreskrifterna i denna
paragraf ej iakttagits belräffande viss beslämmelse, är den utan verkan mot
bolaget.
Prop.
1975:103 584
7 §
Teckning av aktie skall ske på stiftelseurkunden eller på teck
ningslista som innehåller avskrift av stiflelseurkunden. Aktieteckning
som gjorts på annat sätt kan ej göras gällande av bolaget, om aktie
tecknaren anmäler felet hos regislreringsmyndigheten före bolagets re
gistrering.
Om
aktie tecknats med villkor, som icke överensstämmer med bestämmelserna i
stiflelseurkunden, är aktieteckningen ogiltig. Har ogiltigheten ej anmälts hos
registreringsmyndighelen före bolagels registrering, är dock aktietecknaren
bunden fastän han ej kan åberopa villkoret.
Aktielecknare
kan ej efler bolagels registrering som grund för aktieteckning ogiltighet
åberopa att villkor i stiftelseurkunden icke uppfyllts.
8 §
Stiftama avgör om aktieteckning skall godtagas och hur många
aktier som skall tilldelas tecknaren. Om stiftare angivit i stiftelseurkun
den, att han tecknar visst antal aktier, skall minst detta antal tilldelas
honom.
Om
aktier ej tilldelats aktielecknare enligt aktieteckningen, skall stiftarna
utan dröjsmål underrätta honom därom.
9 §
Beslut om bolagets bildande fattas på konstituerande stämma.
Om
alla aktier tecknas vid stämman och alla godtagna aktietecknare är ense, kan
beslut om bolagets bUdande fattas även om kallelse tUl stämman ej skett.
I
annat fall än i andra stycket sägs skaU stiftarna kalla aktietecknarna till
konstituerande stämma enligt föreskrifterna i bolagsordningen om kallelse lUl
bolagsstämma. Teckningslistorna och de handlingar som stiftelseurkunden
hänvisar tUl skall genom stiftarnas försorg hållas tillgängliga för
aktielecknarna under minst en vecka före stämman på plats som angivits i
kallelsen.
På den konstituerande
stämman skall stiftarna framlägga stiftelseurkunden i huvudskrift och de
handlingar som avses i tredje stycket. Stiftarna skall vidare lämna uppgift om
antalet aktier enligt godtagna teckningar, aktiernas fördelning mellan
tecknarna och det belopp som inbetalals på aktiema, denna uppgift skall
införas i protokollet.
10 §
Om vid konstituerande stämma ej visas att teckning och tUldel
ning av aktier skett molsvarande aktiekapitalet eller minimikapitalet en
ligt stiftelseurkunden, är frågan om bolagels bildande förfallen.
Uppkommer på den
konstituerande stämman fråga om ändring av bolagsordningen eller av
bestämmelserna i stiftelseurkunden i övrigi, kan beslut om bolagels bildande ej
fattas förrän frågan blivit avgjord. Ändring, som ej enligt 73 § tredje
stycket angivits i kallelsen eller som avser höjning av aktiekapitalets eller
maximikapilalets storlek, eller ändring av sådan bestämmelse i
stiftelseurkunden, som avses i 5 eller 6 §, kan ej ske utan samtycke av
samtliga stiftare och aktietecknare.
Om
tecknare med flertalet avgivna röster och två tredjedelar av de vid stämman
företrädda aktierna biträder beslut att bilda bolaget, är bolaget bildal. I
annat fall är frågan om bolagets bildande förfallen.
När
aktiebolaget är bildat, skall styrelse och revisorer väljas.
I
övrigt skall i fråga om konstituerande stämma i tillämpliga delar gälla
föreskrifterna om bolagsstämma i denna lag och bolagsordningen.
11 §
Bolaget skall anmälas för registrering senast sex månader efter
dagen för stiftelseurkundens undertecknande.
Prop.
1975:103 585
Genom
registreringen blir bolagets aktiekapital fastställt till sammanlagda
nominella beloppet av tecknade och tilldelade aktier, efter avdrag för aktier
som enligt 14 § förklarats förverkade och ej övertagils av annan. För alt
bolaget skall kunna registreras måste detta aktiekapital uppgå lill del i
bolagsordningen angivna aktiekapitalet eller minimikapitalet. Därjämte skall
på aktier vara inbetalat så mycket all det uppgår lill halva beloppet av det
aktiekapital som registreras, dock minst tjugotusen kronor. Vid registreringen
blir aktier, som förklarats förverkade och ej övertagits av annan, ogiltiga.
Om
ej anmälan för bolagels registrering sker inom den i första stycket angivna
tiden eller om registrering genom lagakraftägande beslut vägras, är frågan om
bolagels bildande förfallen. Styrelseledamöterna ansvarar solidariskt för
återbäring av skedd inbetalning på tecknade aktier jämte uppkommen avkastning
med avdrag för kostnader på grund av åtgärd enligt 12 § första stycket andra
punkten.
12
§ Fönän aktiebolag registrerats, kan det ej förvärva rättigheter eller ikläda
sig skyldigheter, ej heller söka, kära eller svara inför domstol eller annan
myndighet. Styrelsen kan dock föra talan i mål rörande bolagsbildningen och
eljest vidtaga åtgärd för erhållande av betalning för tecknad aktie.
Uppkommer
förpliktelse genom åtgärd på bolagets vägnar före registreringen, svarar de
som deltagit i åtgärden eller beslut därom solidariskt för förpliktelsen. När
bolaget registrerats, övergår ansvaret på bolaget, såvida fråga är om
förpliktelse som följer av stiflelseurkunden eller som tillkommit efter del
bolaget bUdats.
Har
avtal för bolaget slutits före registreringen med medkontrahent som visste att
bolaget ej var registrerat, kan denne såvida annat ej följer av avtalet
frånträda delta, om anmälan för registrering icke gjorts inom den i 11 §
stadgade tiden eller om registreringsmyndighelen vägrat registrering av
bolaget. Visste medkontrahenten ej alt bolaget var oregislreral, kan han
frånträda avtalet, innan bolaget registrerats.
3
KAP.
Inbetalning
av aktiekapital
13 §
Vad för aktie skall betalas får ej undersliga aktiens nominella
belopp. Om betalning innan styrelse valts föreskrives i 146 §.
Kvittning
av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos bolaget får ske endast om
kvittningsrätt föreligger enligl 33 § eller styrelsen medger kvittning.
Medgivande får ej lämnas om det skulle vara tUl skada för bolaget eller dess
borgenärer.
Fordran
på aktiebelopp kan ej av bolaget överlåtas eller pantsättas.
Överlåtes
aktie för vilken full betalning ej erlagts, är förvärvaren, sedan han anmält
sig för införing i aktieboken, jämte överlåtaren ansvarig för betalningen.
14 §
Fullgöres betalning på aktie ej i rätt tid, kan styrelsen en månad
efter anmaning förklara aktien förverkad för den betalningsskyldige.
Anmaningen, som skall innehålla meddelande att aktien kan förklaras
förverkad, sker genom avsändande av rekommenderat brev, om den be
talningsskyldiges adress är angiven vid aktieteckningen eller införd i
Prop.
1975:103 586
aktieboken eller annars anmäld till bolaget, och i annat
fall genom kungörelse i tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte.
Underrättelse om anmaningen skall genast sändas till den som för aktien är införd
såsom panthavare eller uppdragstagare i förteckning enligt 155 §.
Styrelsen
kan innan förverkad aktie blivit ogiltig enligt 11 § andra stycket, 15 § andra
stycket, 16 § eller 36 § tredje stycket låta annan övertaga förverkad aktie och
betalningsansvaret för det tecknade beloppet.
Om aktie förklarats förverkad och ej övertagits av annan
som erlagt full betalning, skall den, för vilken aktien förverkats, gentemot
bolaget svara för en femtedel av full betalning för aktien.
15 § För aktie tecknad vid bolagets stiftande skall full
betalning er
läggas inom ett år från bolagets registrering. Senast en månad efler ut
gången av denna tid skall bolaget för registrering anmäla, hur många
av de i det registrerade aktiekapitalet ingående aktierna som blivit till
fullo betalda. Har ej sålunda anmälts att full betalning erlagts för aktier
med sammanlagt nominellt belopp molsvarande det i bolagsordningen
angivna aktiekapitalet eller minimikapitalet, skall regislreringsmyndig
heten förelägga bolaget att inom viss lid inkomma med sådan anmälan.
Efterkommes ej föreläggandet, skall registreringsmyndighelen göra an
mälan lill rätten för bolagels försättande i likvidation och underrätta
bolaget därom.
Framgår av
anmälan enligt första stycket, att full betalning erlagts för aktier med
sammanlagt nominellt belopp uppgående till minimikapitalet men ej lill det
registrerade aktiekapitalet, skall registreringsmyndighelen efter bolagels
hörande registrera att aktierkapitalet nedsatts med sammanlagda nomineUa
beloppet av de ej betalda aktierna. Aktierna blir ogiltiga när nedsättningen
registreras.
16 § För aktie som tecknats vid ökning av aktiekapitalet
skall full
betalning erläggas inom ett år efter registrering enligt 36 §. Senast en
månad efter utgången av denna tid skall bolaget för registrering an
mäla hur många av de i den registrerade kapitalökningen ingående ak
tierna som blivit till fullo betalda. Har ej sålunda anmälts att full be
talning erlagts för alla dessa aktier, äger 15 § andra stycket motsvaran
de tillämpning varvid registeringsmyndigheten skall, om det fordras, re
gistrera ändring av bolagsordningens bestämmelse om aktiekapitalet.
4 KAP.
Aktier, aktiebrev m. m. och aktiebok
17 § Alla aktier har lika rätl i bolaget. Dock kan i
bolagsordningen
bestämmas alt aktier av olika slag skall finnas eller kunna utges. Sådan
beslämmelse skall ange olikheterna mellan aktieslagen, del antal aktier
av olika slag som skall finnas eller kunna utges och, om aktierna ej
skall medföra lika rätt lill andel i bolagets tillgångar och vinst, den
företrädesrätt till nya aktier som tillkommer aktieägarna vid ökning av
aktiekapitalet.
I
bolagsordningen kan intagas förbehåll alt aktie av visst slag skall i närmare
angiven ordning omvandlas till aktie av annat slag. Omvandlingen skall utan
dröjsmål anmälas för registrering och är verkställd när registrering sker.
Prop. 1975: 103 587
18 § Aktie kan fritt överlåtas och förvärvas om ej
annat följer av lag eller bolagsordningen. I bolagsordningen kan rätten därtill
inskränkas endast genom förbehåll enligt 19, 20 eller 158 §.
19 § I bolagsordningen kan inlagas förbehåll alt
aktieägare eller an-na skall vara berättigad alt lösa aktie, som övergår till
ny ägare. Förbehållet skall ange
1. den ordning, i vilken lösningsrätten tUlkommer de
lösningsberättigade inbördes;
2. den tid, ej överstigande två månader från anmälan
hos styrelsen om akties övergång, inom vilken lösningsanspråk skall framställas
hos bolaget; och
3. den tid inom vUken lösen skall erläggas, vilken tid
ej får överstiga tre månader från anmälan hos styrelsen om aktiens övergång
eller, om bolagsordningen ej anger lösenbeloppet eller sådan grund för dess bestämmande
att det skäligen kan beräknas av den lösningsberätligade, en månad från den
senare lidpunkt då beloppet blev bestämt.
Förvärvas flera aktier
genom samma fång, kan om ej annat följer av förbehållet lösningsrätt icke
utövas belräffande mindre anlal aktier än fånget Omfatiar. Om tillämpningen av
föreskrift i bolagsordningen rörande lösens belopp skuUe vara uppenbart
obillig, kan jämkning ske.
När anmälan gjorts om
aktiens övergång skall styrelsen genast skriftligen meddela detla till varje
lösningsberättigad vars postadress är införd i aktieboken eller eljest känd
för bolaget.
Tvist om lösenbeloppet
skall hänskjutas till avgörande av tre skiljemän enligt lagen (1929; 145) om
skiljemän. Part kan klandra skiljedom genom att väcka talan vid domstol inom
två månader från det beslutet delgavs honom. Bestämmelserna i detta stycke
gäller om ej annat föreskrives i bolagsordningen.
Innan det visar sig att
lösningsrätten ej begagnas, kan den lill vilken aktie övergått icke utöva annan
av aktien härflytande rätt gentemot bolaget än räll till vinstutdelning och
företrädesrätt till teckning av ny aktie vid ökning av aktiekapitalet.
Rättigheter och skyldigheter på grund av sådan teckning övergår till den som
begagnar sig av lösningsrätten.
20 §
I bolagsordningen kan inlagas förbehåll att aktie ej kan förvärvas
genom överlåtelse ulan bolagels tillstånd. Sådant förbehåll gäller dock
ej i fråga om förvärv på exekutiv auktion eller från konkursbo.
Det ankommer på styrelsen
att besluta rörande tillstånd, om ej bolagsordningen bestämmer annal.
Föreskrifter om förutsättningarna för tillstånd kan ges i bolagsordningen.
Fråga om tillstånd skall avgöras snarast möjligl. Sökanden skall genast
skriftiigen underrättas om beslutet. Har sådan underrättelse ej avsänts inom
två månader från det ansökan inkom lUl bolaget, anses tillstånd ha meddelats.
21 §
Aktiebrev skall ställas lill viss man och får utlämnas endast till
aktieägare som är införd i aktieboken. Det får icke utges förrän bolaget
eller, vid kapitalökning, denna registrerats saml full betalning erlagts
för den eller de aktier som brevet lyder på.
Aktiebrev skall
undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens fullmakt av bank.
Namnteckning får återges genom tryckningen eller på annat liknande sätt. Brevet
skall ange bolagets firma, ordningsnummer på den eller de aktier vara brevet
lyder, akties nominella belopp och dagen för utfärdandet.
Prop. 1975:103 588
Kan när aktiebrev utges aktier av olika slag finnas enligt
bolagsordningen, skall aktieslaget anges i brevet. Om bolagsordningen
innehåller förbehåll enligt 17 § andra stycket, 19, 20, 25 eller 47 §, skall
tydlig uppgift därom inlagas i brev på aktie som avses med förbehållet. Uppgiften
kan ges i förkortad form. Förkortningsformer fastställes av Konungen.
När utbetalning göres vid inlösning av aktie eller
minskning av dess nominella belopp eller vid skifte av bolagels tillgångar,
skall aktiebrevel förses med påskrift om utbetalningen. Påskrift skall även
göras så snarl det kan ske när utan återbetalning aktie indragits eller
nominella beloppet minskals.
Akliebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte
utges i stället för annal, skall innehålla uppgift därom samt vid utbyte
uppgift om dag när det äldre aktiebrevel utfärdades. Efter utbyte skall det
äldre aktiebrevel makuleras i betryggande ordning och lillsammans med handlingar
som hör till brevet förvaras av bolaget i huvudskrift eller fotografisk eller
därmed jämförlig återgivning i minst tio år. TUl aktiebrev hörande kupongark
behöver dock ej förvaras, om vinstutdelning efler utbytet ej skall ske mot
kupong.
22 § Innan akliebrev utfärdas kan utges till viss man
ställt bevis om
rält till en eller flera aktier, som skall innehålla förbehåll att aktiebrev
utlämnas endast mot återställande av beviset (interimsbevis). På detta
skall på begäran antecknas de betalningar som gjorts för aktien. Om
undertecknandet och om de uppgifter beviset vid utfärdandet skall inne
hålla gäller bestämmelserna i 21 § andra, tredje och fjärde styckena.
I övrigt gäller bestämmelserna i denna lag om aktiebrev i tillämpliga
delar interimsbevis.
Emissionsbevis som avses i 31 § skall undertecknas på sätt
i 21 § andra stycket sägs.
23 § Överlåtes eller pantsattes aktiebrev eller
emissionsbevis ställt tiU
viss man, äger vad i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936: 81) om skuldebrev
föreskrives rörande skuldebrev till viss man eller order molsvarande
tillämpning. Härvid är den som innehar aktiebrev och enligt bolagets
påskrift därå är införd såsom ägare i aktieboken likställd med den som
enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas äga rält att göra skulde
brevet gällande.
Överiåles eller pantsattes emissionsbevis som ej är ställt
till viss man. äger bestämmelserna i 13, 14 och 22 §§ lagen om skuldebrev
rörande skuldebrev till innehavaren motsvarande tillämpning.
Om uldelningskuponger föreskrives i 24 och 25 §§ lagen om
skuldebrev.
24 § Över bolagets samtUga aktier och aktieägare skall
styrelsen föra
förteckning (aktiebok). Den skall upprättas omedelbart efter bolagets
bildande. Aktierna upptages i nummerföljd med uppgift om aktieteck
narna. Aktieägarnas postadress och yrke eller titel skall anges. Finns
aktier av olika slag, skall av aktieboken framgå till vilket slag varje aktie
hör.
Aktiebok kan bestå av betryggande lösblads- eller
kortsystem. När någon företer utfärdat aktiebrev och enligt bestämmelserna i 23
§ eller på annat sätt styrker sitt förvärv eller när aktieägare eller an-
Prop. 1975:103 589
nan behörig person anmäler annan förändring i förhållande
som upplagils i aktieboken, skall införing av aktieägaren eller anteckning om
förändringen genast ske med angivande av dagen för införingen eller
anteckningen, såvida den ej framgår av annat tillgängligt material. Om
lösningsrätt enligt 19 § tillkommer aktieägare eller annan eller om tillstånd
enligt 20 § till förvärv kräves, får införing dock ej ske, förrän det .visat
sig att lösningsrätten icke begagnas eller förrän tillståndet givils.
Är sista överlåtelsen på akliebrev tecknad in blanco,
skall namnet sältas ut i överlåtelsen innan införing sker. Företett aktiebrev
skall förses med påskrift om införingen och dagen därför.
Om införande i vissa fall av nyttjande- eller
avkomsträltshavare i aktieboken föreskrives i 147 §.
25 § I bolagsordningen kan intagas förbehåll att den som
på fast
ställd avstämningsdag är införd i aktieboken eller i förteckning enligt
155 § skall anses behörig alt mottaga utdelning, emissionsbevis och, vid
fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägare. Om förbe
hållet införes genom ändring av bolagsordningen, skall styrelsen fast
ställa och vid anmälan för registrering av bolagsstämmans beslut för re
gistrering anmäla dag från vilken förbehållet skall tillämpas.
Bolag i vars bolagsordning finns sådant förbehåll
(avstämningsförbehåll) kallas i denna lag avstämningsbolag.
Om uppgifter som för avstämningsbolag fullgöres av
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (värdepapperscenlralen) föreskrives i 153
§.
I avslämningsbolag får aktiebrev på uppdrag av bolaget på
dess vägnar undertecknas av värdepapperscenlralen, varvid firmatecknarens
namnteckning får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt. Brevet
skall i stället för akties ordningsnummer ange brevets ordningsnummer och det
antal aktier brevet avser. På begäran av aktieägare eller förvaltare som avses
i 154 § skall aktiebrev delas upp, läggas samman eller på annat sätt bytas ut.
När aktiebrev företes för införing av ny ägare i aktieboken, får värdepapperscentralen
byta ut brevet mot ett eller flera nya brev. Var del äldre brevet överlåtet in
blanco, behöver ej förvärvarens namn sättas ut i överlåtelsen. I aktiebrev som
utfärdas vid utbyte behöver ej tagas in uppgift om utbytet eller om dag när det
äldre brevet utfärdades. Ej heller behöver aktiebrev, som utfärdas i samband
med atl aktieägaren införes i aktieboken, förses med uppgift om införingen.
Bestämmelserna i fjärde stycket gäller i tillämpliga delar
emissionsbevis. De behöver dock ej ange ordningsnummer.
26 § I avstämningsbolag införes, om ej annat följer av 154
§, aktie
ägarna i aktieboken med uppgift om personnummer eller annat identi
fieringsnummer och postadress. För varje ägare anges del anlal aktier
han äger av olika slag. Istället för aktienummer anges aktiebrevs ord
ningsnummer. I fråga om förvaltare som avses i 154 § antecknas sam
ma uppgifler. Aktieboken föres med maskin för automatisk databe
handling eller på annat liknande sätt.
Har avslämningsförbehållet införts genom ändring av
bolagsordningen och har akliebrev som dessförinnan utfärdals ej inlämnats för
utbyte mot nytt brev, får uppgifter om aktien i tidigare aktiebok föras över
till aktiebok enligt första stycket. Därvid skall anges alt aktiebrevel ej av-
Prop.
1975:103 590
lämnats. Sker ej överföring utgör den äldre aktieboken
alltjämt aktiebok i fråga om aktien.
Utöver
aktiebok skall i avstämningsbolag föras aktiebrevsregister. Registret upptar i
löpande nummerföljd de akliebrev som utfärdas med uppgift om dagen för
utfärdandel, antalet aktier och aktieslag samt ägares eller, i fall som avses
i 154 §, förvaltares idenlifieringsnummer i aktieboken. När nytt aktiebrev
utfärdas i stället för äldre, göres i registret hänvisning tUl det äldre
brevels ordningsnummer. För sistnämnda brev antecknas alt det makulerats.
Om införande av förvaltare i stället för aktieägare och om
särskild förteckning över uppdragstagare och panthavare föreskrives i 154 och
155 §§.
I
avslämningsbolag skall uppgift som avförts ur aktiebok, aktiebrevsregister
eller förteckning enligl 155 § bevaras i minsl tio år. Aktiebok, som sådant
bolag tidigare fört, skall bevaras i minst tio år efter det att uppgifler
beträffande bolagets samtliga aktier införts i aktieboken enligt denna
paragraf.
27 § I bolag som ej är avstämningsbolag skall aktieboken
hållas till
gänglig för envar hos bolaget. I avstämningsbolag skall utskrift av aktie
boken hållas tillgänglig hos bolaget och värdepapperscentralen. Utskrif
ten får ej vara äldre än sex månader. Envar har rätt att i avslämnings
bolag mot ersättning för kostnaderna få utskrift av aktieboken eller del
av den. Utskrift enligt detla stycke får ej innehålla uppgift om aktie
ägare som har högst femhundra aktier i bolaget.
Aktieboken eller, i avstämningsbolag, utskrift av hela
aktieboken avseende förhållandena tio dagar före bolagsstämma, skall hållas
tillgänglig för aktieägarna vid stämman.
I utskrift upplages aktieägarna och de förvaltare som
avses i 154 § i alfabetisk ordning. Aktiebrevs nummer behöver ej anges.
28 § Den till vilken aktie övergått äger ej, innan han
införts i aktie
boken eller hos bolaget anmält och styrkt sitt förvärv, utöva aktieägares
rätt i bolaget. Detta gäller dock icke sådan ur aktie uppkommen rätl
som utövas mot företeende eller avlämnande av aktiebrev, kupong eller
annat särskilt bevis som utges av bolaget.
Ägare till aktie, för vilken akliebrev utfärdats innan
bolaget blivil avslämningsbolag, kan icke såvitt avser därefter beslutad
utdelning eller kapitalökning erhålla utdelning, emissionsbevis eller, vid
fondemission, brev på ny aktie förrän han avlämnat aktiebrevel för utbyte mot
nytt sådant och införing i aktieboken gjorts enligt 26 eller 154 §. Innan detta
skett är 155 § ej tUlämplig.
Om aktie ägs av flera, kan de endast genom gemensam
företrädare utöva aktieägares räll i bolaget.
5 KAP.
Ökning av aktiekapitalet
29 § Ökning av aktiekapitalet genom att aktier tecknas mot
betalning (nyteckning) eller genom atl aktier utges eller aktiernas nominella
belopp höjes ulan ny betalning (fondemission) beslutas av bolagsstämma om ej
annat sägs i denna lag. Sådanl beslut får ej fattas förrän
Prop.
1975:103 591
bolaget blivit registrerat. Behöver bolagsordningen
ändras, skall beslut därom först fattas.
Förslag till ökningsbeslut skall hållas tillgängligt för
och sändas till aktieägare enligt 73 § fjärde stycket samt framläggas på
stämman. Detsamma gäller, om ej åresredovisningen skall behandlas på stämman,
beträffande följande handlingar
1. avskrift av den senaste
årsredovisningen, försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande
bolagets vinst eller förlust, samt avskrift av revisionsberättelsen för det år
årsredovisningen avser;
2. en av styrelsen undertecknad
redogörelse, såvida det ej på grand av särskilda omständigheter finnes lända
till förfång för bolaget, för händelser av väsentUg betydelse för dess
ställning, vilka inträffat efter årsredovisningens avgivande; samt
3.
ett av
revisorerna avgivet yttrande över redogörelsen.
Kallelse till bolagsstämman skall innehålla uppgift
belräffande den företrädesrätt till nya aktier som enligt förslaget tillkommer
aktieägarna eller andra och upplysning vad aktieägare skall iakttaga om han
vill begagna sin företrädesrätt samt, om avvikelse från aktieägares företrädesrätt
enligt 30 § föreslås, skälen lill avvikelsen.
30 § Vid ökning av aktiekapitalet har bolagets aktieägare
företrädes
rätt till de nya aktierna i förhållande till det anlal aktier de förut äger.
Finns aktier av olika slag, som ej medför lika rätt tUl
andel i bolagets tillgångar och vinst, gäller vad i bolagsordningen föreskrives
om deras inbördes företrädesrätt.
Vid ökning av aktiekapitalet genom nyteckning kan
avvikelse från vad i första stycket sägs om aktieägarnas företrädesrätt
beslutas av bolagsstämma. Beslutet är giltigt endast om det biträtts av
aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna röstema som de vid stämman
företrädda aktierna.
31 § Aktieägare är berättigad alt för varje aktie utfå
särskUt emis
sionsbevis (teckningsrättsbevis, vid fondemission delbevis) angivande
hur många dylika bevis som skall avlämnas vid teckning eller erhållan
de av ny aktie vid fondemission.
I bolag som ej är avslämningsbolag skall, när
emissionsbevis utlämnas eller, om sådana ej användes, när teckning sker eller
aktiebrev vid fondemisson utlämnas, det aktiebrev, vara företrädesrätten
grundas, förses med påskrift att denna begagnats.
I avslämningsbolag skall emissionsbevis och, vid
fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägaren genast i
rekommenderat brev eller på annat betryggande sätt översändas tUl den som på
avstämnings dagen är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 155 §. Var
han vid mottagandet ej berättigad, skall bolaget likväl anses ha fullgjort sin
skyldighet. Detla gäller dock ej om bolaget hade kännedom om atf handlingen kom
i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som eftei omständigheterna
skäligen bort iakttagas och ej heller om mottagaren var i konkurs eller
omyndig.
32 § Beslut om aktiekapitalets ökning genom nyteckning
skall ange
1.
det belopp,
varmed aktiekapitalet skall kunna ökas, eller det minsta och högsta beloppet
för ökningen;
2.
det aktieslag
vartill de nya aktierna skall höra, om aktier av olika slag finns eller kan
utges;
38 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop. 1975: 103 592
3. den företrädesrätt att teckna aktier som tillkommer
aktieägarna eller vem som eljest äger teckna aktier;
4. den tid inom vilken aktieteckning, när minsta
belopp för ökningen fastställts, kan ske samt den tid, ej understigande två
veckor från utfärdandet av kungörelse enligt tredje stycket eller i
avstämningsbolag från avstämningsdagen, inom vilken aktieägare kan begagna
företrädesrätt till teckning;
5. tiden för aktiernas betalning samt den
beräkningsgrund, efter vilken vid överteckning de aktier som icke tecknats med
företrädesrätt skall fördelas, om ej föreskrift meddelas alt fördelningen skall
bestämmas av styrelsen; samt
6. nominella
beloppet och det belopp som skall inbetalas för aktie.
Om förbehåll enligt 17 § andra stycket 19, 20, 47 eller 158 § skall
gälla
belräffande de nya aktierna, skall erinran därom inlagas i ökningsbeslutet. I
avslämningsbolag skall avstämningsdagen anges i beslutet, om aktieägare skall
ha företrädesrätt till de nya aktierna enligt 30 § första eller andra stycket.
Avstämningsdagen får ej sättas tidigare än tre veckor från det kungörelse i
tidningarna skett enligt tredje stycket.
ökningsbeslulel
skall genast kungöras genom införande i allmänna tidningarna och tidning inom
den ort där styrelsen har sitt säte. I bolag som ej är avslämningsbolag skall
ökningsbeslulel även genast tillsändas aktieägare, vars postadress är införd i
aktieboken eller annars anmäld till bolaget och som ej enligt ökningsbeslulel
är utesluten från teckningsrätt.
De
nya aktiema medför rätt till utdelning och annan rätt i bolaget från dagen för
registrering av ökningen. I ökningsbeslutet kan dock anges senare dag, högst
ett år efter registreringen, när sådan rätt inträder.
33 § Skall någon kunna teckna aktier mot tillskjutande
av annan egendom än pengar eller med kvittningsrätt eller annars med villkor,
skall bestämmelse därom upptagas i ökningsbeslulel. Föreskrifterna i 6 § äger
motsvarande tillämpning. Redogörelse enligt 6 § andra stycket skall
undertecknas av styrelsen. Över redogörelsen skall revisorerna avge yttrande.
Redogörelsen, yttrandet och de avtal som upprättats rörande bestämmelsen skall
hållas tillgängliga för och sändas till aktieägare enligt 73 § fjärde stycket
samt framläggas på stämman.
34 § Teckning av nya aktier skall ske på
teckningslista, som innehåller bolagsstämmans beslut om aktiekapitalels
ökning. Avskrift av bolagsordningen samt av de enligt 29 § andra stycket och
33 § framlagda handlingarna skall vara fogade vid listan eller hållas
tillgängliga för aktielecknare på plats som anges i listan.
Om
alla aktierna av de därtill berättigade tecknas vid den stämma där
ökningsbeslutet fattas, kan teckningen ske i stämmans protokoll. Detla gäller
dock icke avstämningsbolag.
35 § Om tecknmg skett utan att bestämmelserna i 34 §
iakttagits eller om aktie tecknats med villkor, äger bestämmelserna i 7 §
motsvarande tillämpning.
36 § Om för ökningen bestämts ett minsta belopp och
detta ej tecknats inom teckningstiden, är ökningsbeslutet förfallet. Detsamma
gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktie-
Prop. 1975:103 593
kapitalel ökas. Vad på de tecknade aktierna betalats,
skall i sådant fall genast återbetalas.
Aktiekapitalets
ökning skall, om ökningsbeslutet ej enligt första stycket förfallit, anmälas
för registrering, varvid ökningen genom registreringen blir fastställd till
sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade nya aktier efter
avdrag för aktier som förklarats förverkade och ej övertagits av annan. Dock
får registrering endast ske om på nya aktier inbetalals så mycket alt del
uppgår till halva beloppet av den ökning som registreras samt denna ökning
motsvarar det i första stycket angivna beloppet, när sådant är bestämt. För
registrering fordras även att full betalning enligt registret erlagts för alla
de i det förut registrerade aktiekapitalet ingående aktierna. Om anmälan för
registrering enligl detta stycke ej ingivits inom ett år från ökningsbeslutet
eller om registrering genom lagakraftägande beslut vägrats, gäller vad i första
stycket sägs.
Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. Aktier som
förklaras förverkade och ej övertagits av annan blir därmed ogiltiga.
37 § Styrelsen kan beslula om aktiekapitalets ökning genom
nyteck
ning under förutsättning av bolagsstämmans godkännande. Rörande sty
relsens ökningsbeslut, yttrande av revisorerna samt kungörelse och med
delanden till aktieägarna gäller föreskrifterna i 32 och 33 §§.
TeckningsUsta skall innehålla styrelsens beslut. I övrigt
gäUer föreskrifterna i 31 §, 34 § första stycket och 35 §.
Med avseende på bolagsstämmans beslut om godkännande och
beträffande anmälan för registrering gäller 29, 30, 33 och 36 §§ i tUlämpliga
delar.
Innan ökningsbeslutet godkänts av stämman får anmälan för
registrering ej göras. Om sådan anmälan ej ingivils senast ell år från
styrelsens ökningsbeslul, gäller vad i 36 § första stycket sägs.
38 § Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att låta genom
ny
teckning öka aktiekapitalet med högst hälften av dess belopp vid tiden
för bemyndigandet i den mån det kan ske ulan ändring av bolagsord
ningen. Beslutet är giltigt endast om det biträtts av aktieägare med två
tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda
aktierna. Om aktier skall kunna tecknas mol tillskott av annan egendom
än pengar eller eljest med villkor eller om avvikelse enligt 30 § tredje
stycket skall kunna göras från aktieägarnas företrädesrätt, skall detta
anges i bolagsstämmans beslut. I sådant fall är beslutet giltigt endast
om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av de avgivna rösterna
och mer än nio tiondelar av de på stämman företrädda aktierna. Bo
lagsstämmans beslut skall innehålla bestämmelse om den lid, högst fem
år från bolagsstämmans beslut, inom vilken styrelsens beslut skall fattas.
Bestämmelserna i 29 § andra stycket utom beträffande förslag till bo
lagsslämmobeslut äger tillämpning.
Bolagsstämmans beslut skall genast anmälas för
registrering. Innan registrering skett kan styrelsen ej fatta beslut om
kapitalökning.
Rörande styrelsens ökningsbeslut, yttrande av revisorerna
samt kungörelse och meddelande till aktieägare gäller föreskrifterna i 32 och
33 §§. Teckningslista skall innehålla bolagsstämmans och styrelsens beslut. I
övrigt äger 31 §, 34 § första stycket samt 35 och 36 §§ tiUämpning.
Prop.
1975:103 594
39 § Fondemission kan ske genom överföring till
aktiekapitalet av be
lopp som kan utdelas enligt 110 § samt av uppskrivningsfond och re
servfond eller genom uppskrivning av anläggningstillgångs värde enligl
100 § fjärde stycket.
Beslut om
fondemission skall ange det belopp varmed aktiekapitalet ökas samt de nya
aktiernas aktieslag eller det belopp vartUl aktiernas nominella belopp höjes. I
avslämningsbolag skaU avstämningsdagen anges i beslutet och föreskrifterna i
32 § andra och tredje styckena om tiden för avstämningen och kungörelse av
beslutet äga tUlämpning, dock får avstämning ej ske innan ökningsbeslutet
registrerats.
Ökningsbeslutet
skall utan dröjsmål anmälas för registrering och får ej verkställas före
registreringen. Aktiekapitalet är ökat när registrering sker. Bestämmelserna i
32 § fjärde stycket äger tUlämpning.
40 § Har vid fondemission behörigt anspråk på ny aktie ej
fram
ställts inom fem år från registreringen av ökningsbeslutet, skall den be
rättigade anmanas att vid äventyr av aktiens förlust laga ut aktien. An
maningen skall sändas till den berättigade, om hans namn och adress
är kända för bolaget, samt kungöres i allmänna tidningarna och tid
ning inom den ort där styrelsen har sitt säte. Inkommer ej anmälan
inom ell år från anmaningen, skall den nya aktien säljas genom fond
kommissionär för den berättigades räkning. Denne har därefter endast
rält alt mot föreleende av akliebrev eller avlämnande av delbevis utfå
det vid försäljningen infiulna beloppet med avdrag för kostnaderna för
anmaningen och försäljningen. Belopp som ej lyfts inom fyra år från
försäljningen tillfaller bolaget.
6 KAP.
Konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis
41 § Bolagsstämman kan beslula om upptagande av lån mol
obligationer eller andra skuldebrev med rätt för långivaren att helt eller
delvis utbyta dem mot aktier i bolaget (konvertibla skuldebrev). Lånets storlek
och utbytesvillkoren skall bestämmas så att skuldebreven kan utbytas utan alt
bolagsordningen ändras och utan att aktiekapitalet ökas med mer än hälften av
dess belopp vid liden för registrering av bolagsstämmans beslut.
Bolagsstämmans
beslut skall ange lånels storlek eller högsta belopp, tid och villkor för
utbytet och den rält som skall tillkomma skuldebrevens ägare för den händelse
aktiekapitalet före utbytet ökas eller nedsättes eller nya konvertibla
skuldebrev utges eller bolaget upplöses eller upphör genom fusion. Även övriga
lånevillkor skall, i den mån de ej överlämnas tUl styrelsens bestämmande, anges
i beslutet.
I fråga om
förslag till upptagande av lånet och i övrigt äger föreskrifterna i 2931 §§,
32 § första stycket 1.5. samt andra, tredje och fjärde styckena motsvarande
tillämpning, varvid aktieägarnas företrädesrätt att teckna andel i lånet
gäller såsom vid teckning av de aktier mot vilka skuldebreven kan utbytas.
Bolagsstämman
kan överlämna åt styrelsen att besluta angående skuldebrevens emissionskurs,
räntefoten, tiden för teckning, tiden inom vilken aktieägare kan begagna sin
företrädesrätt, tiden för betalning av tecknat belopp samt avstämningsdagen. I
sådant fall skall föreskrifterna
Prop. 1975:103 595
i
32 § tredje stycket om kungörelse och utsändande av bolagsstämmans beslut gälla
även styrelsens beslut, dock kan med kungörelsen och beslutens avsändande till
aktieägare anslå högst sex månader från bolagsstämmans beslut. Teckning får i
fall som avses i detta stycke ej ske senare än ett år från bolagsstämmans
beslut.
Villkoren
för utbytet får ej bestämmas så alt vad som betalas för skuldebreven
understiger det nominella beloppet på aktie mot vilken skuldebrev skall kunna
utbytas, såvida ej skillnaden täckes genom inbetalning vid utbytet.
42 §
När teckningen avslutats skall bolaget genast för registrering
anmäla bolagsstämmans beslut och det nominella belopp av lånet som
tecknats.
När tiden för utbyte
utgått skall genast för registrering anmälas hur många aktier som utgitvivits i
utbyte mot skuldebrev. Om utbytestiden är längre än ett år skall anmälan göras
senast en månad efter utgången av räkenskapsår under vilket utbyte skett. Genom
registreringen är aktiekapitalet ökat med sammanlagda nominella beloppet av de
anmälda aktierna.
43 §
Bolagsstämman kan besluta om upptagande av lån mot obliga
tioner eller andra skuldebrev med rätt till ränta, vars storlek är helt el
ler delvis beroende av utdelningen till aktieägare i bolaget eller av bo
lagets vinst (vinslandelsbevis). Stämman kan även bemyndiga styrelsen
att upptaga sådant lån intill visst belopp. Bolagsstämmans beslut är
giltigt endast om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl
de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktiema. Om aktie
slag med olika rätt till bolagets tillgångar och vinst finns, fodras sam
tycke av ägare till två tredjedelar av de på stämman företrädda aktierna
av varje slag.
7
KAP.
Nedsättning
av aktiekapitalet
44 §
Beslut om nedsättning av aktiekapitalet i annat fall än i 15 §
andra stycket, 16 § och 47 § sägs fattas av bolagsstämma. Sådant beslut
får ej fattas förrän bolaget blivit registrerat. Behöver bolagsordningen
ändras skall beslut därom först fattas.
Föreskriftema i 29 § andra
stycket om förslag till bolagsstämmans beslut och andra handlingar äger
motsvarande tillämpning. Beslutet är giltigt endast om det fattas med den
pluralitet som föreskrives rörande ändring av bolagsordningen i 78 § första
stycket eller, om genom beslutet rättsförhållandet mellan aktierna rubbas, i 79
§ första eller tredje styycket. Dock fordras alltid samtycke av ägare till
aktier som skall indragas utan återbetalning eller sammanläggas. Beslutet skall
ange det belopp varmed aktiekapitalet skall nedsättas (nedsättningsbeloppet)
samt innehålla bestämmelse att detta belopp skall användas till ett eller flera
av följande ändamål
1. avsättning till reservfond eller omedelbar täckning
av förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan täckas av fritt eget
kapital;
2. återbetalning tUl aktieägarna;
3. minskning av aktieägamas insatsskyldighet; och
Prop.
1975:103 596
4. avsättning till fond att användas enligt beslut av
bolagsstämman.
Beslämmelse enligt andra stycket 2., 3. eller 4. kan
meddelas endast efter förslag eller godkännande av styrelsen och får ej avse
större belopp än att efter nedsättningen full täckning finns för det nedsatta
aktiekapitalet och övrigt bundet eget kapital. Beräkning därav sker enligt
balansräkning för nästföregående räkenskapsår, om denna fastställes vid
stämman, och eljest på grundval av de handlingar som anges i 29 § andra stycket
1.3.
Bolagsstämmans beslut skall vidare ange huruvida
nedsällningen skall genomföras genom inlösen eller sammanläggning av aktier,
genom indragning av aktier ulan återbetalning eller genom minskning av aktiernas
nominella belopp med eller utan återbetalning. Om i samband med nedsättningen
medel skall utskiftas med högre belopp än nedsättningsbeloppet, skall även
detla högre belopp anges i beslutet.
Nedsättningsbeslutet skall anmmälas för registrering. Om
det ej skett inom fyra månader från beslutet eller om registrering genom lagakraftägande
beslut vägrats, är nedsättningsbeslutet förfallet. Detsamma gäller beslut om
sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter alt aktiekapitalet nedsättes.
45
§ Skall
nedsättningsbeloppet användas enligt 44 § andra stycket 1., är aktiekapitalet
nedsatt när beslutet registrerats. Innan tre år förflutit från registreringen
får vinstutdelning endast beslutas om rätlen ger tillstånd därtill eller om
aktiekapitalet ökats med minst nedsättningsbeloppet. I fråga om handläggningen
av ansökan om rättens tUlstånd gäller 46 § andra stycket i tillämpliga delar.
46
§ Skall
nedsättningsbeloppet helt eller delvis användas enligt 44 § andra stycket 2.,
3. eller 4., får nedsättningsbeslutet ej verkställas ulan rättens tillstånd.
Rättens tUlstånd skall sökas senast två månader efter det
nedsättningsbeslutet registrerats. Vid ansökningen skall vara fogade bevis alt
nedsättningsbeslutet registrerats och förteckning över bolagets kända borgenärer
med angivande av postadress. Rätten skall kalla bolagets borgenärer, såväl
kända som okända, med föreläggande för den som vUl bestrida ansökningen alt
senast viss dag skriftligen hos rätten anmäla delta vid äventyr att han eljesi
anses ha medgivit ansökningen. Kallelsen skall anslås i rätlens kansli tre
månader före inställelsedagen samt kungöras genom rättens försorg i allmänna
tidningarna två gånger, första gången två månader och andra gången sist en
månad före inslällelsedagen. Utmätningsmannen i orten och alla kända
borgenärer skall genom rättens försorg särskUt underrättas. Bestrides ej
ansökningen eller styrkes inför rätlen, att de borgenärer som hos rätlen
bestritt ansökningen blivil lill fullo förnöjda för sina fordringar eller att
säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar, skall
ansökningen bifallas. Undantag i visst fall från bestämmelserna i detla stycke,
såvitt angår den rätt som tUlkommer innehavare av pensionsfordran, gäller
enligt 23 § andra stycket lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.
Rätten skall underrätta registreringsmyndighelen om
ansökan som gjorts inom föreskriven tid och om beslut som meddelats med
anledning av ansökningen.
Rättens tillstånd till nedsätlningens verkställande skall
senast två må-
Prop.
1975:103 597
nåder sedan det vunnit laga kraft av bolaget anmälas för
registrering. När registrering skett anses aktiekapitalet nedsatt.
Har ej
ansökan om rättens tillstånd gjorts inom den i andra slyckel angivna liden
eller har rätten genom lagakraflvunnel beslut avslagit ansökan, skall
registreringsmyndighelen förklara nedsättningsbeslutet förfallet. Detsamma
gäller om bolaget ej gjort anmälan för registrering som sägs i fjärde slyckel.
I fall som avses i detta stycke är beslut om sådan bolagsordningsändring, som
förutsätter att aktiekapitalet nedsättes, förfallet.
47 § I bolagsordningen kan intagas förbehåll att aktiekapitalet
kan
nedsättas genom inlösen av aktier, dock ej under minimikapitalet. För
behållet skall ange ordningen för inlösningen och inlösningsbeloppet el
ler grunderna för dess beräkning. Om förbehållet införes genom ändring
av bolagsordningen, får det endast avse aktier som kan tecknas eller ut
ges först efler det att ändringen registrerats.
Nedsättning
får ej ske så att full täckning ej finns för det nedsatta aktiekapitalet och
övrigt bundet eget kapital. Beräkning därav skall ske på grundval av fastställd
balansräkning för nästföregående räkenskapsår.
När enligt
förbehållet blivil bestämt att vissa aktier skall inlösas, skall genast anmälas
för registrering att aktiekapitalet nedsättes med dessa aktiers sammanlagda
nominella belopp. När registrering skett är aktiekapitalet nedsatt.
8 KAP.
Egna aktier
48 § Aktiebolag får ej mot vederlag förvärva eller såsom
pant mot
taga egen aktie eller aktie i bolagets moderbolag. Avtal i strid mot detta
förbud är ogiltigt.
Vad i
första stycket sägs utgör ej hinder för aktiebolag att vid övertagande genom
fusion eller på annat sätt av affärsrörelse förvärva däri ingående aktie eller
atl på auktion inropa för bolagets fordran utmätt aktie. Förvärvad aktie
skall, om den ej indragits genom nedsättning av aktiekapitalet, avyttras så
snart det kan ske utan förlust och beträffande aktie, som förvärvats vid
övertagande av affärsrörelse, senast två år efter förvärvet.
Om inlösen av egna aktier i visst fall vid fusion
föreskrives i 136 §.
9 KAP.
Bolagets ledning
49 § Aktiebolag skall ha en styrelse bestående av minst
tre ledamöter.
Uppgår aktiekapitalet eller maximikapitalet ej till en miljon kronor, kan
dock styrelsen beslå av en eller två ledamöter, i vilket fall minst en
suppleant skall finnas.
Styrelsen
väljes av bolagsstämma eller, om detta föreskrives i bolagsordningen, av
förvaltningsrådet. I bolagsordningen kan föreskrivas atl en eller flera av
styrelseledamöterna, dock icke så många som halva antalet, tillsattes i annan
ordning.
Styrelseledamots
uppdrag gäller för tid som anges i bolagsordningen. Tiden skall bestämmas så
att uppdraget upphör vid utgången av ordina-
Prop.
1975:103 598
rie bolagsstämma för nyval under visst räkenskapsår,
senast det fjärde efler valet.
Vad i denna lag sägs om styrelseledamot skall i
tillämpliga delar gälla om suppleant.
50 § Styrelseledamot kan avgå före uppdragstidens slut.
Anmälan om
avgång i förlid skall göras hos styrelsen och, om styrelseledamot ej är
vald på bolagsstämma, även hos den som tillsatt honom. Styrelseleda
mot kan skiljas från uppdraget genom beslul av den som utsett honom.
Upphör styrelseledamots uppdrag i förtid eller uppkommer
för honom hinder enligt 52 § att vara styrelseledamot och finns ej suppleant,
skall övriga styrelseledamöter vidtaga åtgärd för tillsättande av ny ledamot
för den återstående mandattiden. Ankommer valet på bolagsstämma, kan del anstå
lill nästa ordinarie stämma, om styrelsen är beslulför med kvarstående
ledamöter och suppleanter.
Om styrelseledamot, som skall lUlsättas i annan ordning än
genom val av bolagsstämma eller förvaltningsrådet, ej utsetts, skall rätten
förordna ersättare på ansökan av styrelseledamot, aktieägare, borgenär eller annan
vars rätt kan vara beroende av att någon finns som kan företräda bolaget.
51 § I bolag, vars aktiekapital eller maximikapital uppgår
till en miljon
kronor, skall styrelsen utse en verkställande direktör. I andra bolag kan
styrelsen utse verkställande direktör.
Vad i denna lag sägs om verkställande direktör skall i
tillämpliga delar gälla om suppleant för honom (vice verkställande direktör).
52 § Styrelseledamot och verkställande direktör
skall vara myndiga.
Verkställande direktör och minst halva antalet styrelseledamöter skall
vara bosatta i Sverige om ej Konungen eller myndighet
Konungen förordnar tillåter annat.
53
§
Styrelseledamot och verkställande direktör skall när de tillträder meddela
styrelsen sitt innehav av aktier i bolaget och i bolag inom samma koncern, om
innehavet ej framgår av aktieboken. Senare köp och försäljningar av sådana aktier
skall inom en månad meddelas, om de ej dessförinnan anmälts till införing i
aktieboken. Meddelandena skall införas i en särskild förteckning.
54
§ Förvaltningen
av bolagets angelägenhet ankommer på styrelsen, som svarar för en
tillfredsställande organisation av bolagels verksamhet. Finns verkställande
direktör, ankommer förvaltningen på styrelsen och verkställande direktör enligt
bestämmelserna i andra och tredje styckena samt övriga föreskrifter i denna
lag.
Verkställande direktör skall sköta den löpande
förvaltningen och därvid följa de riktlinjer och anvisningar styrelsen givit.
Till den löpande förvaltningen hör ej åtgärder, som med hänsyn till
omfattningen och arten av bolagels verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet
eller stor betydelse. Sådana ålgärder får verkställande direktör vidtaga endast
om han därtill bemyndigats av styrelsen eller om styrelsens beslut ej kan
avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sistnämnda fall
skall styrelsen så snart det kan ske underrättas om åtgärden.
Styrelsen skall tillse att organisationen beträffande
bokföringen och
Prop.
1975:103 599
medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande
kontroll. Verkställande direktör skall sörja för att bolagets bokföring
fullgöres i överensslämmelse med lag och att medelsförvaltningen skötes på elt
betryggande sätt.
55
§ Om aktiebolag
blivit moderbolag, skall styrelsen meddela detla till styrelsen för
dotterbolaget. Dotterbolags styrelse skall meddela styrelsen för moderbolaget
de upplysningar, som fordras för beräkningen av koncernens ställning och
resultatet av koncernens verksamhet.
56
§ Inom
styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Om ej annat föreskrives i
bolagsordningen eUer beslutats av bolagsstämman, väljer styrelsen ordförande.
Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning. Verkställande direktör får ej
vara ordförande.
Ordföranden
skall tillse att sammanträden hålles när så erfordras. Styrelseledamot och
verkställande direktör kan fordra att styrelsen sammankallas. Verkställande
direktör har, även om han ej är styrelseledamot, rält alt närvara och yttra
sig vid styrelsens sammanträden, om ej styrelsen för visst fall beslämmer
annal.
Vid
styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som undertecknas eller justeras
av ordföranden och, om styrelsen består av flera ledamöter, den ledamot
styrelsen därtUl ulser. Styrelseledamot och verkställande direktör är
berättigade att få avvikande mening antecknad till protokollet. Protokollen
skall föras i nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.
57 § Styrelsen är beslulför, om mer än hälften av hela
antalet styrelse
ledamöter eller det högre anlal som förskrives i bolagsordningen är när
varande. Beslut i ärende får dock icke fattas, om ej såvitt möjligt samt
liga styrelseledamöter erhållit tiUfälle att deltaga i ärendets behandling.
Har styrelseledamot förfall och finns suppleant, som skall inträda i hans
ställe, skall denne beredas tUlfälle därtUl.
Såsom
styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen ej föreskriver särskild
röstpluralitet, den mening för vilken vid sammanträde mer än hälften av de
närvarande röstar eller vid lika röstetal den mening som biträdes av
ordföranden. Om ej annat föreskrives i bolagsordningen, skall de som röstar för
beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter.
58
§ Ledamot av
styrelsen eller verkställande direktör får ej handlägga fråga rörande avtal
mellan honom och bolaget. Ej heller får han handlägga fråga om avtal mellan
bolaget och tredje man, om han däri har ett väsentligt intresse, som kan vara
stridande mol bolagets. Med avtal jämställes rättegång eller annan talan.
59 § I bolagsordningen kan föreskrivas
att bolaget skall ha ett förvaltningsråd.
Förvaltningsrådet skall beslå av minst fem ledamöter.
Verkställande direktör eller styrelseledamot får ej vara ledamot av
förvaltningsrådet.
Förvaltningsrådet
skall övervaka styrelsens och verkställande direktörens skötsel av bolagets
angelägenheter, till ordinarie bolagsstämma avge utlåtande rörande
årsredovisningen och i övrigt till bolagsstämma lämna sådana uppgifter som bör
komma till aktieägarnas kännedom. Styrelsen
Prop.
1975:103 600
och verkställande direktören skall för nu angivna ändamål
ge förvaltningsrådet erforderliga upplysningar. I bolagsordningen kan
föreskrivas atl förvaltningsrådet väljer styrelse och utser styrelsens
ordförande samt att styrelsen skall såvitt möjligt på förhand lämna
förvaltningsrådet meddelande om vissa till sin art angivna åtgärder utanför den
löpande förvaltningen. Rörande rätt att påfordra eller sammankalla bolagsstämma
föreskrives i 70 och 72 §§. I övrigt får ej andra än i detla stycke nämnda
befogenheter ges åt förvaltningsrådet.
I fråga om förvaltningsrådet gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna om styrelse, styrelseledamöter och suppleanter i 4 § 6., 10 §
fjärde stycket, 49 § andra, tredje och fjärde styckena, 50 § första och andra
styckena samt 52, 56, 57, 58, 115, 131,140, 143, 144 och 145 §§.
Om ej det i bolagsordningen angivna minsta antalet
behöriga ledamöter utsetts, skall rätten på anmälan av aktieägare eller någon
som äger tillsätta ledamot efter bolagets hörande förordna felande antal ledamöter
för tid tUl dess sådana blivit i föreskriven ordning utsedda.
60 § Styrelsen företräder bolaget och tecknar dess
firma.
Bemyndigande för styrelseledamot, verkställande direktör eller annan
att teckna bolagets firma kan meddelas av styrelsen, om ej
förbud däremot intagits i bolagsordningen. I fråga om firmatecknare, som ej är
styrelseledamot eller verkställande direktör, gäller vad i 52 och 58 §§ sägs om
verkställande direktör.
Styrelsen kan föreskriva alt rätlen tUl firmateckning får
av två eller flera personer utövas endast i förening. Annan inskränkning i
rätten atl teckna firman får ej registreras.
Styrelsen kan när som helst återkalla bemyndigande att
teckna bolagets firma.
61
§ Verkställande
direktör äger alllid företräda bolaget beträffande åtgärd, som enligt 54 §
ankommer på honom.
62
§ Styrelsen
eller annan ställföreträdare för bolaget får ej förelaga rättshandling eller
annan åtgärd som uppenbarligen är ägnad att bereda otillbörlig fördel åt
aktieägare eller annan tUl skada för bolaget eller annan aktieägare.
Ställföreträdare får ej heller efterkomma föreskrift av
bolagsstämman eller annat bolagsorgan, om den finnes såsom stridande mot denna
lag eller bolagsordningen ej vara gällande.
63
§ Har
stäUföreträdare som företagit rättshandUng för bolaget överskridit sin
befogenhet, är rättshandlingen ej gällande mot bolaget, om den mot vilken
rättshandlingen företogs insåg eller bort inse att befogenheten överskreds.
64
§ För
registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till styrelseledamot,
verkställande direktör och suppleant samt tUl firmatecknare ävensom deras
hemvist. För registrering skall även anmälas av vilka och hur bolagets firma
tecknas.
Anmälan göres första gången när bolaget enligt 11 §
anmäles för registrering och därefter genast efter det att ändring inträffat i
förhållande som anmälts eller skall anmälas för registrering enligt första
stycket. Rätt att göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller.
Prop. 1975:103 601
Ändras bolagets postadress, skall bolaget genast anmäla
det för registrering.
10 KAP. Bolagsstämma
65 § Aktieägamas rätt att besluta i bolagets
angelägenheter utövas vid
bolagsstämma.
I avslämningsbolag tillkommer rätl att dellaga i
bolagsstämma icke aktieägare som senare än tio dagar före bolagsstämman anmält
sig för att införas i aktieboken.
I bolagsordningen kan bestämmas att aktieägare för att få
deltaga i bolagsstämma skall föranmäla sig hos bolaget senast viss dag, högst
fem dagar före stämman. Denna dag, som ej får vara söndag, annan allmän
helgdag, lördag, midsommarafton eller julafton, skall anges i kallelse till
stämman.
I bolagsordningen kan föreskrivas att den som förvärvat
aktie genom överlåtelse ej får deltaga i stämma förrän viss tid, högst tre
månader, förflutit från det han anmält och styrkt sitt förvärv.
Aktie som tillhör bolaget eller dess dotterbolag kan ej
företrädas vid bolagsstämman. Sådan aktie skall ej medräknas när gUtigheten av
beslul eller utövande av befogenhet fordras samtycke av ägare till alla eller
viss del av aktierna i bolaget.
66 § Frånvarande aktieägares rätt vid bolagsstämma kan
utövas genoni
ombud med skriftlig dagtecknad fullmakt. Fullmakt gäller högst fem år
från utfärdandet.
Aktieägare kan vid bolagsstämma medföra ett biträde.
67 § Varje aktie har en röst. Ingen kan dock rösta för
egna och
andras aktier för sammanlagt mer än en femtedel av de på stämman
företrädda aktierna.
I bolagsordningen kan intagas beslämmelse som avviker från
vad i första stycket sägs. Dock får, om aktierna skall ha olika röstvärde,
ingen aktie ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie.
Aktieägare får ej själv eller genom ombud rösta i fråga om
talan mot honom eller om hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse
gentemot bolaget, ej heller i sådan fråga beträffande annan, när aktieägaren i
fråga har ett väsentligt intresse som kan strida mol bolagets. Vad nu sagts
belräffande aktieägare gäller även beträffande ombud för aktieägare.
68
§ Bolagsstämma
skall hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen kan dock
bestämmas alt den skall eller kan hållas på annan angiven ort. Om
utomordentliga omständigheter påkallar det får stämman hållas annorstädes.
69
§ Inom sex
månader efler utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie
bolagsstämma. Vid sådan stämma skall årsredovisningen och revisionsberättelsen
framläggas.
Vid stämman skall beslut fattas
Prop. 1975:103 602
1.
om
fastställelse av balansräkningen och resultaträkningen;
2.
om
dispositioner beträffande vinst eller förlust enligt den fastställda
balansräkningen;
3.
om
ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande direktör; samt
4.
i annat ärende
som ankommer på stämman enligt denna lag eller bolagsordningen.
I bolagsordningen kan föreskrivas alt bolagsstämman icke
är skyldig att avgöra fråga om ansvarsfrihet ål styrelseledamöterna och
verkställande direktör.
Med beslut i fråga som avses i andra stycket 1., 2. eller
3. skall dock anstå till forlsall stämma viss dag minst en, högst två månader
därefter, om det fordras av ägare till en tiondel av samtliga aktier.
Ytterligare uppskov är ej tUlåtet.
70 § Extra bolagsstämma skall hållas när styrelsen eller
förvaltnings
rådet finner skäl därtill.
Extra
stämma skall även hållas när det för uppgivet ändamål skriftligen begäres av
revisor eller av ägare till en tiondel av samtliga aktier eller den mindre del
som kan vara bestämd i bolagsordningen. Kallelse skall utfärdas senast fjorton
dagar sedan sådan begäran framställts.
71
§ Aktieägare
har rätt att få ärende behandlat vid bolagsstämma om han skriftiigen
framställer yrkande därom hos styrelsen i så god lid all ärendet kan upptagas i
kallelsen tiU stämman.
72
§ Styrelsen
kallar till bolagsstämma. Om förvaltningsråd finns, kan i bolagsordningen
föreskrivas att förvaltningsrådet i stället för styrelsen skall kalla tUl
bolagsstämma.
Om stämma
som skall hållas enligt denna lag, bolagsordningen eller slämmobéslut ej
sammankallas i föreskriven ordning, skall länsstyrelsen på anmälan av
styrelseledamot, verkställande direktör, revisor, aktieägare eller ledamot av
förvaltningsrådet genast på bolagels bekostnad sammankalla stämman i den
ordning som sägs i 73 §.
73 § Kallelse till bolagsstämma skall utfärdas tidigast
fyra veckor före
stämman. Om ej bolagsordningen föreskriver längre tid, skall kallelsen
utfärdas senast åtta dagar före stämman eller, om föranmälan skall ske,
senast åtta dagar före sista föranmälningsdagen. Uppskjutes stämma till
dag som infaller mer än fyra veckor därefter, skall kallelse ske lill den
fortsatta stämman. Fordras enligl bolagsordningen för giltighet av bo
lagsslämmobeslut, att det fallas på två stämmor, kan kallelse till sista
stämman ej ske innan första stämman hållits. I sådan kallelse skall anges
vilket beslut den första stämman faltal.
Kallelse
skall ske enligt bolagsordningens föreskrifter. Om i bolagsordningen intagits
bestämmelse angående tiden för ordinarie bolagsstämma och sådan stämma
utsattes att hållas på annan tid eller om stämma skall behandla fråga rörande
ändring av bolagsordningen enligt 79 § eller rörande bolagels försättande i
likvidation eller rörande likvidationens upphörande, skall dessutom skriftlig
kallelse avsändas till varje aktieägare vars postadress är införd i aktieboken
eller eljesi känd för bolaget.
I kallelse skall tydligt anges de ärenden som skall
förekomma på
Prop.
1975:103 603
stämman. Avser ärende ändring av bolagsordningen, skall
del huvudsakliga innehållet av förslaget anges i kallelsen.
Under
minst en vecka närmast före stämma, där årsredovisningen skall behandlas, skall
denna och revisionsberättelsen eller avskrifter av dem hos bolaget hållas
tillgängliga för aktieägarna och genast sändas tUl aktieägare, som anhåller
därom och uppger sin postadress.
74
§ Om
bestämmelserna i 73 § eUer andra bestämmelser i denna lag eller bolagsordningen
rörande kallelse till bolagsstämma eller rörande tillhandahållande eller
utsändande av handlingar åsidosatts i ett ärende, får bolagsstämma ej fatta beslut
däri ulan samtycke av ägarna till alla aktier i bolaget eller av de aktieägare
som berörts av åsidosättandet. Dock skall den omständigheten alt ärende ej
upptagils i kallelse ej utgöra hinder för bolagsstämma att avgöra ärendel, om
del enligt bolagsordningen skall förekomma på stämman, eller att beslula alt
extra bolagsstämma skall sammankallas för behandling av ärendet.
75
§ Till
ordförande vid bolagsstämma utser stämman aktieägare eller annan. Styrelsens
ordförande eller den styrelsen särskilt utsett öppnar stämman och leder
förhandlingama till dess ordförande valts. Vad här sagts gäller ej om annat
bestämmes i bolagsordningen.
Stämmans
ordförande skall upprätta en förteckning över närvarande aktieägare och ombud
med uppgift om hur många aktier och röster var och en företräder vid stämman
(röstlängd). Denna röstlängd skall liilämpas intUl dess stämman beslutat
ändring däri. Uppskjutes stämman till senare dag än näslföljande vardag skall
ny röstlängd upprättas.
Genom
ordförandens försorg skall föras protokoll vid stämman. Röstlängden skall
intagas i eller såsom bilaga fogas till protokollet. I detta skall införas
stämmans beslut och, om röstning skell, anges hur den utfallit. Protokollet
skall undertecknas av ordföranden och minsl en på stämman utsedd justeringsman.
Senast två veckor efler stämman skall protokollet hållas tillgängligt för
aktieägarna hos bolaget. Protokollen skall förvaras på betryggande sätt.
76 § Styrelsen och verkställande direktör skall, i den mån
aktieägare
så yrkar och styrelsen finner del kunna ske utan väsentligt förfång för
bolaget, på bolagsstämma meddela lUl buds slående närmare upplys
ningar angående förhållanden, som kan inverka på bedömandet av bola
gets årsredovisning och dess stäUning i övrigt eller av ärende på stäm
man. Upplysningsplikten avser även bolagets förhållande till annat bo
lag i samma koncern.
Kan begärd
upplysning lämnas endast med slöd av uppgifter, som ej är tillgängliga på
stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter skriftligen hos bolaget
hållas tillgänglig för aktieägarna samt översändas till aktieägare, som begärt
upplysningen.
Finner
styrelsen alt begärd upplysning icke kan lämnas till aktieägarna utan
väsentligt förfång för bolaget, skall upplysningen i stället på aktieägarens
begäran lämnas lill bolagets revisorer inom två veckor därefter. Revisorerna
skall inom en månad efler stämman till styrelsen avge skriftiigt yttrande,
huruvida den begärda upplysningen lämnats till dem samt huruvida upplysningen
enligt deras mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen eUer eljest
ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinringen
anges i yltrandel. Styrelsen
Prop. 1975:103 604
skall
hålla revisorernas yttrande tillgängligt för aktieägarna hos bolaget samt översända
det i avskrift till aktieägare, som begärt upplysningen.
77 § Bolagsstämmans beslut utgöres av den mening, som
fått mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal avgöres val genom
lottning men andra frågor av stämmans ordförande. Vad här sagts gäller om ej
annat följer av denna lag eller bolagsordningen. Beträffande beslut för vars
gUtighet denna lag ställer större krav än som sägs i första punkten kan i
bolagsordningen endast föreskrivas ytterligare vUlkor.
78 § Beslut om ändring av bolagsordningen fallas av
bolagsstämma utom i fall som avses i 16 §. Beslutet är giltigt endast om det
biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de
vid stämman företrädda aktierna. För vissa ändringsbeslut gäller bestämmelserna
i 79 §.
Har
i bolagsordningen på grund av särskUd lag eller författning eller efter
Konungens medgivande intagits föreskrift, enligt vilken viss bestämmelse icke
får ändras utan att Konungen lämnat medgivande därtill, får ej heller sådan
föreskrift ändras utan Konungens medgivande.
Beslut
om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering och får
med undantag som följer av 170 § ej verkställas förrän registrering skett.
79 §
Beslut om sådan ändring av bolagsordningen att såvitt angår
redan utgivna aktier
1. aktieägarnas rält till bolagets vinst eller övriga
tillgångar minskas genom bestämmelse enligt 109 § andra stycket;
2. rätlen att förvärva aktier i bolaget inskränkes
genom förbehåll enligt 19 eller 20 §; eUer
3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas,
är
ej giltigt utan samtycke av samtliga aktieägare.
Beslul
alt i bolagsordningen införa bestämmelse att det antal aktier, för vilka
aktieägare kan rösta på bolagsstämma, begränsas eller att av nettovinsten för
räkenskapsåret, efter avdrag av vad som åtgår för täckande av balanserad
förlust, mer än en tiondel skall avsällas till reservfond eller eljest
innehållas, är giltigt endast om det biträtts av aktieägare med mer än två
tredjedelar av de avgivna rösterna och mer än nio tiondelar av de på stämman
företrädda aktierna. Detsamma gäller i fråga om bestämmelse som på annat sätt
avser användningen av bolagets vinst eller dess behållna tUlgångar vid dess
upplösning, dock ej i fall som avses i första stycket 1.
Om
ändring som avses i första eller andra stycket endast försämrar viss eller
vissa aktiers räll, fordras utöver beslut enligt 78 § samtycke endast av
ägarna lill dessa aktier. Försämras helt aktieslags räll, fordras utöver beslut
enligt 78 § samtycke blott av ägare till mer än hälften av detta aktieslag och
mer än nio tiondelar av de på stämman företrädda aktierna av detla slag.
80 §
Bolagsstämma får ej fatta beslut, som uppenbarligen är ägnat
att bereda otUlbörlig fördel åt aktieägare eller annan till skada för bola
get eller annan aktieägare.
Prop.
1975:103 605
81
§ Om bolagsstämmobeslut ej tUlkommit i behörig ordning eller eljest strider mot
denna lag eller bolagsordningen, kan talan mot bolaget om upphävande eller
ändring av beslutet föras av aktieägare eller av styrelsen, styrelseledamot
eller verkställande direktör.
Talan
skall väckas inom tre månader från dagen för beslulel. Försummas det, är
beslutet gällande.
Bestämmelserna
i andra stycket skall dock ej gälla
1. när beslutet är sådant att det ej lagligen kan
fattas ens med alla aktieägares samtycke;
2. när enligt denna lag eller bolagsordningen samtycke
till beslutet kräves av alla eller vissa aktieägare och sådant samtycke ej
givits;
3. när kallelse till stämman ej skett eller de för
bolaget gällande bestämmelserna om kallelse väsentligen eftersatts; eller
4. när aktieägare, som väckt talan först efter tre
månader men inom två år från beslutet, haft skälig anledning till dröjsmålet
och på grund härav saml med hänsyn lill omständigheterna i övrigt beslutets
giltighet skulle medföra uppenbar obillighet..
Dom,
varigenom bolagsstämmans beslut upphäves eller ändras, gäller även för de
aktieägare som ej instämt talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast
om det kan fastställas vUket innehåU beslutet rätteligen borde ha haft. Är
bolagsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för
registrering och har det upphävts eller ändrats genom dom som vunnit laga
kraft eller har genom beslut under rättegången förordnats alt bolagsstämmans
beslut ej får verkställas, skall rätten underrätta registreringsmyndighelen för
registrering.
11
KAP.
Revision
och särskild granskning
82 §
Bolagsstämma väljer revisorer för tid och till antal som anges
i bolagsordningen. Skall flera revisorer utses, kan i bolagsordningen be
stämmas alt en eller flera av dem, dock icke alla, skall ulses i annan
ordning. Stämman kan utse en eller flera suppleanter. Vad i denna lag
sägs om revisor skall i tillämpliga delar gälla om suppleant.
Förslag
att hos länsstyrelsen påkalla tillsättande av en revisor att med övriga revisorer
deltaga i revisionen kan framställas på bolagsstämma där revisorsval skall ske
eller förslaget enligt kallelsen tUl stämman skall behandlas. Biträdes
förslaget av ägare till en tiondel av samtliga aktier eller till en tredjedel
av de vid stämman företrädda aktierna, skall länsstyrelsen på begäran av
aktieägare efter hörande av bolagets styrelse utse revisorn för liden till och
med ordinarie bolagsstämma under näst-följande räkenskapsår.
83 §
Revisor skall vara myndig. Åtminstone en av revisorema skall
vara bosatt i Sverige eller vara bolag som avses i tredje stycket.
Revisor
skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska
förhållanden, som med hänsyn till arten och omfånget av bolagets verksamhet
fordras för uppdragets fullgörande.
Till
revisor kan utses av handelskammare i Sverige auktoriserat revisionsbolag
eller godkänt granskningsbolag. Vid tiUämpning av bestämmelserna i detta
kapitel likställes auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och
godkänt granskningsbolag med godkänd gransk-
Prop.
1975:103 606
ningsmän. Bolag som ulses till revisor skall liU styrelsen
för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för
revisionen. Bestämmelserna i 85 och 93 §§ tiUämpas på den huvudansvarige.
Till revisor i dotterbolag bör, om det kan ske, utses
minst en av moderbolagets revisorer.
84 § Överstiger bolagets bundna egna kapital en miljon
kronor, skall
minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad revisor el
ler godkänd granskningsman. Om tillgångarnas nettovärde enligt fast
ställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger sex
miljoner kronor eller om bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på
fondbörs eller på Usla utgiven av sammanslutning av svenska fondkom
missionärer, skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara aukto
riserad revisor.
I annat bolag än som avses i första stycket skall
auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman utses, som ägare till en
tiondel av samtliga aktier begär del vid bolagsstämma, där revisor skall
ulses.
85 § Den kan ej vara revisor som
1.
är ledamot av
styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterbolag eller
ombesörjer bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller kontrollen
däröver;
2.
är ledamot av
förvaltningsrådet i bolaget eller dess dotterbolag;
3.
är anställd hos
eller eljest intager en underordnad eller beroende ställning tUl bolaget,
styrelseledamot eller annan som anges under 1.; eller
4.
är gift med
syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led eller på grund av
adoption slår i motsvarande förhållande till person som anges under 1. eller är
besvågrad med sådan person i rält upp- eller nedstigande led eller så att den
ene är gift med den andres syskon.
I dolterbolag kan den ej vara revisor som enligt första
stycket ej är behörig att vara revisor i moderbolaget.
Revisor får ej stå i låneskuld till bolaget eller annat
bolag inom samma koncern.
86 § Revisors uppdrag upphör vid utgången av ordinarie
bolagsstämma
under del räkenskapsår då tiden för vilken han blivit utsedd utgår eller,
om uppdraget avser obestämd tid, när ny revisor utsetts.
Revisor kan avgå eller av den som utsett honom skiljas
från uppdraget även om den tid för vUken han blivit utsedd ej gått lill ända.
Om revisors uppdrag upphör före utgången av den tid för
vilken han blivit utsedd eller om han förlorar sin behörighet för uppdraget och
suppleant ej finns, skall styrelsen ofördröjligen vidtaga åtgärd för val av ny
revisor i hans ställe.
87 § På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig
revisor
1.
när i Sverige
bosalt revisor ej finns i bolaget eller auktoriserad revisor eller godkänd
granskningsman ej enligt 84 § första stycket är ut sedd;
2.
när revisor är
omyndig eller obehörig enligt 85 § första eller andra stycket; och
3.
när bestämmelse
i bolagsordningen om antalet revisorer eller om revisors behörighet åsidosatts.
Anmälan enligt första stycket kan göras av envar.
Styrelsen är skyldig göra anmälan om ej rättelse utan dröjsmål sker genom den
som ulser revisor.
Prop. 1975:103 607
Om
bolagsstämman underlåtit att på begäran enligt 84 § andra stycket utse
auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman och aktieägare inom en månad
från stämman gör framställning till länsstyrelsen, skall denna förordna sådan
revisor.
Förordnande enligt denna
paragraf skall meddelas efler bolagets hörande och avse tid till dess annan
revisor blivit i föreskriven ordning utsedd. Vid förordnande enligt första
stycket 2. skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.
88 §
Revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska
bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt handhavandet av bo
lagets angelägenheter i övrigt.
Är
bolaget moderbolag, skall revisor även granska koncernredovisningen och
koncernbolagens inbördes förhållanden i övrigt.
Revisor
skall följa de särskilda föreskrifter, som meddelas av bolagsstämma, såvida de
icke strider mot lag, bolagsordning eller god revisionssed.
89 § Styrelsen och verkställande direktör skall bereda
revisor tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning revisorn finner
erforderligt samt lämna de upplysningar och det biträde som han begär. Samma
skyldighet åligger styrelsen och verkställande direktör i dotterbolag gentemot
revisor i moderbolag.
90 § Sedan revisor slutfört granskningen, skall han på
årsredovisningen teckna hänvisning lill revisionsberättelsen. Finner revisor,
att balansräkningen eller resultaträkningen ej bör fastställas, skall han göra
anteckning även därom.
91 § Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge
revisionsberättelse till bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till
bolagels styrelse senast två veckor före ordinarie bolagsstämma.
Revisionsberättelsen
skall innehålla uttalande, huruvida årsredovisningen och i moderbolag dessutom
koncernredovisningen uppgjorts enUgt föreskrifterna i denna lag, samt
redogörelse för resultatet av revisionen i övrigt.
Om i årsredovisningen icke
lämnats sådana upplysningar angående bolagets årsresultat och ställning som
bort lämnas eller om revisorerna i moderbolag saknat erforderliga upplysningar
om dotterbolag, skall revisorerna ange detla och, om det kan ske, lämna
erforderliga tilläggsupplysningar i sin berättelse. Har revisorerna vid sin
granskning funnit att åtgärd eller försummelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet,
ligger styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget till last, skall
det anmärkas i berättelsen. Om stämman skall besluta om ansvarsfrihet åt
styrelseledamöterna och verkställande direktör, skall revisionsberättelsen
även innehålla uttalande om sådan ansvarsfrihet. Revisorerna kan även i övrigt
i berättelsen meddela upplysningar, som de önskar bringa till aktieägarnas
kännedom.
Revisionsberättelsen
skall innehålla särskilt uttalande angående fastställandet av balansräkningen
och resultaträkningen samt angående det i förvaltningsberättelsen framställda
förslagel till dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust.
39
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 608
92 § Erinringar som revisor framställt till styrelsen
eller verkställande direktör skall antecknas i protokoll eller annan handling
som skall överlämnas lill styrelsen och av denna bevaras på betryggande sätt.
93 § Revisor har rätt att närvara vid bolagsstämma.
Han är skyldig att närvara vid bolagsstämma om det med hänsyn till ärendena kan
anses påkallat.
94 § Revisor får ej tUl enskild aktieägare eller
utomstående lämna upplysningar om sådana bolagels angelägenheter som han fått
kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag.
95 § Aktieägare kan väcka förslag om särskUd granskning
av bolagets förvaltning och räkenskaper under viss förfluten lid eller av vissa
åtgärder eller förhållanden i bolaget. Förslaget skall framställas på
ordinarie bolagsstämma eller på stämma där ärendet enligt kallelsen till
stämman skall behandlas. Biträdes förslaget av ägare lill en tiondel av
samtliga aktier eller till en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna,
kan aktieägare inom en månad från stämman göra framställning hos länsstyrelsen
om utseende av granskare.
Länsslyrelsen
skall ge bolaget och, om granskningen avser viss persons ålgärder, denne
tillfälle alt yttra sig. Framställningen skall bifallas om ej länsstyrelsen
finner att rimliga skäl därtill icke anförls. Länsstyrelsen kan förordna en
eller flera granskare.
Vad
i 83 § första och tredje styckena samt 85, 89, 93, 94, 141 och 143145 §§ sägs
om revisor, äger motsvarande tillämpning i fråga om granskare.
Över
granskningen skall yttrande avges till bolagsstämma. Yttrandet skall hållas
tillgängligt för och sändas till aktieägare enligt 73 § fjärde stycket samt
framläggas på stämman.
12
KAP.
Årsredovisning
och koncemredovisning
96 §
För varje räkenskapsår skall avges årsredovisning, i moderbolag
dessutom koncernredovisning. Årsredovisning består av balansräkning,
resultaträkning och förvaltningsberättelse.
Årsredovisningen
och koncemredovisningen skall underskrivas av samtliga styrelseledamöter och
verkställande direktör. Har beträffande årsredovisningen eller
koncernredovisningen avvikande mening antecknats till styrelsens protokoll
skall yttrandet fogas till den redovisning som yttrandet avser.
Minsl
en månad före ordinarie bolagsstämma skall de i första stycket angivna
redovisningshandlingarna för det förflutna räkenskapsåret avlämnas lill
revisorerna.
97 §
Räkenskapsåret skall vara tolv månader. Dock får det vid bo
lagets bildande och vid omläggning av räkenskapsår avse kortare tid
eller utsträckas att omfatta högst aderton månader.
Aktiebolag,
som hör till samma koncern, skall ha samma räkenskapsår, om ej särskUda
omständigheter påkallar annat.
Prop.
1975:103 609
98 §
Årsredovisning skall upprättas med iakttagande av god redovis
ningssed.
Med
anläggningstillgång förstås tillgång, som är avsedd till stadigvarande innehav
eller bruk för bolaget, och med omsättningstillgång förstås annan tillgång.
Med
en tillgångs anskaffningskostnad avses kostnaden för dess förvärv eller
tillverkning.
Andelar
i andra företag än aktiebolag likställes med bolaget tillhöriga aktier vid
tillämpning av bestämmelserna i 102, 104 och 105 §§.
99 §
Omsättningstillgång får ej upplagas vare sig över verkliga värdet
eller över anskaffningskostnaden. OmsättningstUlgång får dock upplagas
över anskaffningskostnaden, när det på grund av särskilda omständighe
ter kan anses tillåtligt enligt god redovisningssed.
Såsom
verkliga värdet av omsätlningtillgång anses försäljningsvärdet efter avdrag för
försäljningskostnaderna, om ej på grund av tillgångens beskaffenhet eller andra
omständigheter verkliga värdet bör enligt god redovisningssed bestämmas på
annat sätt.
100 §
Anläggningstillgång får upptagas tiU högsl anskaffningskost
naden. I anskaffningskostnaden får inräknas kostnader för förbättring
av tillgången, vilka nedlagts under räkenskapsåret eller balanserats från
tidigare räkenskapsår. Anläggningstillgång får ej eljest, utom i fall som
anges i fjärde och femte styckena, upptagas till högre värde än det, var
till den är uppförd i närmast föregående balansräkning.
På
anläggningstillgång, som undergår värdeminskning på grund av ålder och
nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak, skall avskrivning årligen ske med
minst belopp svarande mot lämplig avskrivningsplan, om ej tillgången
uppenbarligen redan är tillräckligt avskriven.
Finnes
till följd av orsak, som ej kan antagas vara övergående, anläggningstillgångs
verkliga värde vara lägre än det värde som erhålles efter vad i första och
andra styckena sägs, skall nedskrivning ske med belopp som kan anses
erforderligt enligt god redovisningssed.
Anläggningstillgång
som äger ett bestående värde väsentligt överstigande det belopp, vartill den
är uppförd i närmast föregående balansräkning, får upptagas till högst delta
värde. Fast egendom som åsättes taxeringsvärde får dock ej upptagas över
taxeringsvärdet. Det belopp varmed uppskrivning sker skall användas till
1. erforderlig nedskrivning på värdet av andra
anläggningstiUgångar;
2. fondemission enligt 39 §; eller
3. avsättning till uppskrivningsfond, vilken fond får
tagas i anspråk endast för de under 1. och 2. angivna ändamålen.
Fordran
som är anläggningstillgång får upplagas till sitt beräknade värde även om den
såsom osäker eUer värdelös upptagils till lägre belopp i närmast föregående
balansräkning.
101 §
Om bolaget innehar egna aktier, skall de med angivande av
nominella beloppet upplagas såsom tillgång utan värde. Har de förvär
vats under något av de två senaste räkenskapsåren, får de dock upptagas
till högsl anskaffningskostnaden.
Vid värdering enligt 100 §
av moderbolags aktier i dotterbolag skall aktier, vilka dotterbolaget äger i
moderbolaget, ej anses äga något värde. Om bolaget har övertagit rörelse mot
vederlag som överstiger värdet
Prop. 1975:103 610
av de övertagna tUlgångarna, får skillnaden upptagas såsom
anläggningstillgång till den del den representerar affärsvärde (goodwill).
Denna tillgång skall årligen avskrivas med skäligt belopp, dock minst en
tiondel.
Kostnader
för teknisk hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift,
marknadsundersökningar och liknande får upptagas såsom anläggningstillgång, om
de är av väsentligt värde för bolagets rörelse under kommande år. På sådan
tillgång skall årligen avskrivas skäUgt belopp, dock minst en femtedel, om ej
på grund av särskilda omständigheter avskrivning med en mindre del får anses
överensstämma med god redovisningssed.
Kapitalrabatt och direkta emissionskostnader vid
upptagande av långfristigt lån samt kursförlust på sådant lån får, om beloppen
ej omedelbart redovisas såsom kostnad, avskrivas enligt lämplig
avskrivningsplan under tiden till dess skulden förfaller till betalning.
Kostnader för bolagsbildningen eller för ökning av
aktiekapitalet får ej upptagas som tillgång.
102 § I balansräkningen skall redovisas bolagets
tillgångar, skulder och eget kapital vid räkenskapsårets utgång (balansdagen).
Ställda panter och ansvarsförbindelser skall upplagas inom linjen.
Följande poster skall upptagas var för sig. Ytterligare
fördelning i poster skall göras dels enligt 103 § och dels i övrigt om det med
hänsyn till bolagets förhållanden får anses påkallat. Från uppställningen får
avvikelse göras i den mån det ej slår i slrid mot god redovisningssed.
A. Tillgångar
I. Omsättningstillgångar
1.
Kassa och
banktUlgodohavanden.
2.
Aktier.
3.
Obligationer
och andra värdepapper.
4.
Växelfordringar.
5.
Skattefordringar.
6.
Andra
fordringar.
7.
Varulager.
8.
Förskott till
leverantörer.
II. Anläggningstillgångar
1.
Aktier i
dotterbolag.
2.
Andra aktier.
3.
Obligationer
och andra värdepapper.
4.
Andra
fordringar.
5.
Förskott till
leverantörer.
6.
Patent och
liknande rättigheter.
7.
Goodwill, som
avses i 101 § tredje stycket.
8.
Kostnad, som
avses i 101 § fjärde stycket.
9.
Fartyg.
10.
Maskiner,
inventarier och dylikt.
11.
Byggnader.
12.
Fast egendom,
som ej är maskin eller byggnad.
III. 1. Fordringar på icke fullgjorda inbetalningar på
tecknade ak-
tier. 2. Egna aktier enligt 101 § första stycket.
Prop.
1975:103 611
B. Skulder
och eget kapital
I. Kortfristiga
skulder
1. Växelskulder.
2. Skuld för inkomstskatt, som påförts eller kan
beräknas bli påförd bolaget för tiden före balansdagen.
3. Andra kortfristiga skulder.
4. Förskott från kunder.
II. Långfristiga
skulder
1. Avsatt tUl pensioner.
2. Andra långfristiga skulder.
III. Investeringsfonder och därmed jämförliga reserver,
vaV för sig
IV. Eget kapital
a. Bundet
eget kapital
1. Aktiekapital med angivande av antalet aktier och
akties nominella belopp.
2. Reservfond.
3. Uppskrivningsfond.
b. Fritt
eget kapital eller ansamlad förlust, varvid balanserad för
lust och förlust för räkenskapsråret upplages såsom avdrags
poster
1. Fria fonder, var för sig.
2. Balanserad vinst eller förlust.
3. Nettovinst eller förlust för räkenskapsåret.
C. Ställda
panter m. m.
1. Inteckningar i fast egendom, företagsinteckningar
och andra inteckningar, varje slag för sig.
2. Andra ställda panter och därmed jämförliga
säkerheter, varje slag för sig, med angivande av de belastade lUlgångar-nas
värde enligt balansräkningen.
D. Ansvarsförbindelser
1. Diskonterade växlar.
2. Borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser.
103
§ Ingår i fordrings- eller skuldpost enligt 102 § andra stycket fordringar hos
eller skulder till dotterbolag, skall dessa fordringars eller skulders belopp
anges särskilt, vilket får ske inom Unjen. Detsamma gäller fordringar hos
eller skulder till moderbolag.
På
samma sätt skall redovisas sammanlagda beloppet av lån i pengar till andra
aktieägare än moderbolag, tUl aktieägare i moderbolag samt till ledamöter av
styrelsen eller förvaltningsråd och verkställande direktör i bolaget eller i
dess moderbolag, om nämnda belopp av sådana lån överstiger femtiotusen kronor
eller det lägre belopp som motsvarar fem procent av bolagets eget kapital
enligt balansräkningen.
Ingår
i post enligt 102 § andra stycket C. pant för annans förbindelse, skall var för
sig redovisas sådan pant för dotterbolag, för moderbolag, för person som nämnts
i andra stycket och för annan. Detsamma gäller
Prop.
1975:103 612
ansvarsförbindelser
enligl 102 § andra stycket D., ingångna för dotterbolag, för moderbolag och
för person som nämnts i andra stycket.
104 §
Resultaträkningen skall uppställas så, att en med hänsyn till
bolagels förhållanden tiUfredsställande redovisning erhålles för hur rä
kenskapsårels resultat uppkommit. I resultaträkningen skall upptagas
hela intäkten av rörelsen under räkenskapsåret (omsättningssumman),
om det ej på grund av särskilda omständigheter finnes lända till förfång
för bolaget. Uppgiften får lämnas inom Unjen.
Intäker
och kostnader skall fördelas i poster enligt vad bolagels förhållanden
påkallar.
Bland
intäkterna skall såsom särskUda poster upplagas
1. Utdelning på aktier i dotterbolag.
2. Utdelning på andra aktier.
3. Ränleintäker.
4. Vinster på avyttring av anläggningstillgångar.
5. Extraordinära intäkter som ej skall redovisas under annan post. Bland
kostnaderna skall såsom särskilda poster upptagas
1. Räntekostnader.
2. Avskrivningar och nedskrivningar på
anläggningstillgångar.
3. Förluster på avyttring av anläggningstUlgångar.
4. Extraordinära kostnader som ej skall redovisas
under annan post.
5. Inkomstskatt.
Vinster
och förluster på avyttring av anläggningstUlgångar samt avskrivningar och
nedskrivningar på sådana tillgårlgar skall fördelas på de under särskilda
poster i balansräkningen upptagna anläggningstillgångarna. I tredje och fjärde
styckena avsedda extraordinära intäkter och kostnader skall specificeras till
sin art.
105 §
TUl balansräkningen och resultaträkningen skall ytterligare läm
nas följande uppgifter och särskUda upplysningar. Dessa får inlagas i
noter, om tydliga hänvisningar göres vid de poster i redovisningshand
lingarna, till vilka de hänför sig.
1. Aktier i andra bolag skall upptagas med angivande
för varje bolag av dess namn,""anlalet aktier och dessas nominella
värde och värde enligt balansräkningen. Understiger båda dessa värden för
aktierna i ett bolag som ej är dolterbolag femtiotusen kronor eller det lägre
belopp, som motsvarar fem proceni av det aktieägande bolagets eget kapital
enligt balansräkningen, får dock specifikation utelämnas. När det ur allmän och
enskild synpunkt är påkallat får Konungen eller myndighet Konungen förordnar
tUlåta att även eljest aktier redovisas utan specifikation.
2. För varje i balansräkningen såsom
anläggningstUlgång upplagen post, vari ingår fartyg eller maskiner, inventarier
och dylikt eller byggnader, skall anges dels tillgångarnas
anskaffningskostnad, dels det sammanlagda beloppet av de intill balansdagen på
anskaffningskostnaden företagna av- och nedskrivningarna. Har sådana tillgångar
uppskrivils, skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.
3. Det beräknade kapitalvärdet av bolagets
pensionsåtaganden skall anges till den del det icke redovisats bland skulderna
i balansräkningen och ej har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet.
4. Har bolaget utelöpande lån mot konvertibla
skuldebrev, skall för varje lån anges utestående lånebelopp, utbyteskursen och
den tid inom
Prop.
1975:103 613
vilken
skuldebreven kan utbytas mol aktier. Beträffande utelöpande lån mot
vinstandelsbevis skall för varje lån anges uteslående lånebelopp och
räntebestämmelserna.
5. Består aktiekapitalet av aktier av olika slag,
skall anges hur del fördelar sig på de olika aktieslagen.
6. Ändringar i beloppen av det egna kapitalets poster
jämfört med föregående balansräkning skall specificeras.
7. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall
anges taxeringsvärden med fördelning på de under särskUda poster i
balansräkningen upptagna tUlgångama.
8. Om omsättningstillgångar upptagits över
anskaffningskostnaden, skall del anges och i så fall med vilket belopp del
skett.
9. Om uppskrivning av anläggningstillgångar
verkställts för räkenskapsåret, skall det anges, varvid uppskrivningsbeloppet
och dess användning redovisas.
10. Om belräffande posters gruppering i balansräkning
eUer resultaträkning vidtagits ändring som väsentligt påverkar jämförbarhelen
mellan åren, skall redogörelse lämnas för ändringen.
11. Om beträffande omsättningstillgångars värdering,
avskrivningar på anläggningstillgångar, skulders värdering eller i andra hänseenden
vidtagits ändring i förhållande till tidigare balansräkning eller resultaträkning,
som i avsevärd mån påverkat årsresultatet eller eljest är av större vikt, skall
redogörelse lämnas för ändringen.
106 §
I förvaltningsberättelsen skall, om det ej på gmnd av särskilda
omständigheter finnes lända lill förfång för bolaget, upplysning lämnas
dels om sådana för bedömningen av bolagets ställning och resultatet av
dess verksamhet viktiga förhållanden, för vilka redovisning ej skall läm
nas i balansräkning eller resultaträkning, dels om händelser av väsentlig
betydelse för bolaget, även om de inträffat efter räkenskapsårels slut.
I förvaltningsberättelsen
skall anges medelantalet under räkenskapsåret anslällda arbetare och
medelantalet övriga anställda samt sammanlagda beloppet av räkenskapsårets
löner och ersättningar dels till styrelsen, förvaltningsråd och verkställande
direktör, dels till arbetare, dels lill övriga anslällda.
Förvaltningsberättelsen
skall innehålla förslag till dispositioner beträffande bolagels vinst eller
förlust.
I förvaltningsberättelsen
för moderbolag skall upptagas dels beloppet av fritt eget kapital eller av
ansamlad förlust i koncernen, dels koncernens årsresultat enligt avgiven
koncernbalansräkning eller koncernredogörelse. Vidare skall uppges det belopp
som av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för bolag
inom denna skall överföras till bundet eget kapital.
107 §
Koncemredovisning skaU hänföra sig till balansdagen för mo
derbolaget. Koncernredovisningen består av koncernbalansräkning.
Dock får den, om det med hänsyn tUl koncernens sammansättning eller
andra särskilda förhållanden är påkallat, i stället utgöras av koncernre
dogörelse.
Koncernbalansräkning
skall utgöra ett sammandrag av moderbolagets och dotterbolags balansräkningar,
upprättat enligt god redovisningssed och med iakttagande i tillämpliga delar av
bestämmelserna i 102 och
Prop. 1975:103 614
103
§§. Koncernbalansräkningen skall utvisa beloppet av fritt eget kapital eller
ansamlad förlust i koncernen efter avdrag för internvinster. Vidare skall
utvisas koncernens årsresultat, varvid skall ha gjorts avdrag för redovisad
vinstutdelning inom koncernen och avdrag eller tillägg för ökning eller
minskning av internvinst under räkenskapsåret.
Koncernredogörelse
skall utvisa beloppet av moderbolagels fordringar hos och skulder till varje
dolterbolag samt beloppet av varje dotterbolags fordringar hos och skulder
till andra dotterbolag och moderbolaget. I redogörelsen skall vidare anges dels
moderbolagets fria egna kapital eller ansamlade förlust samt dess årsresultat,
dels för varje dotterbolag den på moderbolaget belöpande andelen av motsvarande
belopp, i den mån den icke blivit beaktad i moderbolagets balansräkning vid
värderingen av aktierna i dotterbolaget, dels summorna för koncernen av fritt
eget kapital eller ansamlad förlust samt av årsresultat. Vid beräkning av
summorna skall avdrag och tUlägg för internvinster och redovisad vinstutdelning
inom koncernen ha gjorts såsom i koncernbalansräkning enligl andra slyckel.
Med
inlernvinst avses på moderbolaget belöpande andel av vinst på överlåtelse av
tiUgång inom koncernen, i den mån ej överlåtelse av tillgången därefter skett
till köpare utanför koncernen eller förbrukning av tillgången eller nedsättning
av dess värde ägt rum hos det bolag inom koncernen som förvärvat tillgången.
108
§ Senast en månad efter det balansräkningen och resultaträkningen blivil
fastställda, skall avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse insändas
till registreringsmyndigheten. På avskriften av årsredovisningen skall
styrelseledamot eller verkställande direktör teckna bevis om att balansräkning
och resultaträkning fastställts med uppgift om faslställelsedagen. Beviset
skall även innehålla uppgift om bolagsstämmans beslut belräffande bolagels
vinst eller förlust.
13
KAP.
Vinstutdelning
och annan användning av bolagets egendom
109 §
Utbetalning på aktier får ske endast enligt bestämmelserna i
denna lag om vinstutdelning, utbetalning vid nedsättning av aktiekapita
let eller reservfonden och utskiftning vid bolagets likvidation.
Om
bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha annat syfte än att bereda vinst
åt aktieägarna, skall bolagsordningen innehålla bestämmelse om användning av
vinst och behållna tillgångar vid bolagels likvidation.
110 §
Vinstutdelning får icke överstiga vad som i fastställd balans
räkning för det senaste räkenskapsåret redovisas såsom nettovinst för
året, balanserad vinst och fria fonder med avdrag för dels redovisad för
lust, dels belopp som enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfond
eller eljest innehållas. Förbud mot vinstutdelning i visst fall föreskrives i
45 §.
I
moderbolag får, även om vinstutdelning eljest är tillåten, ej utdelas så stort
belopp att utdelningen med hänsyn till storleken av det fria egna kapitalet
inom koncernen och koncernens ställning i övrigt står i strid mot god
affärssed.
Prop. 1975:103 615
111 §
TiU reservfond skall läggas dels vad som på grand av aktie
teckning erhållits för aktierna ulöver det nominella beloppet, dels vad
som enligt 40 § tillfallit bolaget och dels vad som enligt bolagsordningen
skall avsättas till reservfonden. Bolagsstämman kan besluta att av det i
balansräkningen redovisade fria egna kapitalet överföra visst belopp till
reservfond.
Nedsättning
av reservfond får enligt beslut av bolagsstämma ske endast för
1. täckande av sådan förlust enligt fastställd
balansräkning som ej kan täckas av fritt eget kapital;
2. fondemission; och
3. annat ändamål om rätten enligt 46 § ger tillstånd
tUl nedsättningen.
112 §
Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämma. Stämman får
endast i den mån skyldighet därtill föreligger enligt andra stycket eller
enligt bolagsordningen beslula om utdelning av slörre belopp än styrel
sen föreslagit eller godkänt.
Om ägare till en tiondel
av samtliga aktier på ordinarie stämma, innan beslut om användning av vinsten
fattas, så yrkar skall stämman beslula utdelning av åtminstone ett belopp
motsvarande hälften av vad som återstår av nettovinsten för året, sedan avdrag
skett för dels balanserad förlust, som överstiger fria fonder och reservfond,
och dels belopp som enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfond eller
eljest innehållas. Har nettovinsten för året minskats genom skattefria avsättningar
till fond över vilken bolagsstämman kan förfoga, skall vid utdelningens
beräkning nettovinsten ökas med minst hälften av det avsalta beloppet. Stämman
är dock ej skyldig att beslula högre utdelning än fem procent av bolagets egna
kapital.
I
avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i bolagsstämmans beslut om
utdelning till aktieägare. Utdelningen förfaller till betalning på
avstämningsdagen och skall betalas utan dröjsmål. Den som på avstämningsdagen
är införd i aktieboken eller i förteckning enligl 155 § skall anses behörig att
mottaga utdelningen. Var han vid mottagandet ej berättigad, äger bestämmelserna
i 31 § tredje stycket molsvarande lill-lämpning.
113 §
Om utbetalning till aktieägarna sker i strid mot bestämmelserna
i denna lag, skall mottagaren återbära vad han uppburit med sex pro
cent årlig ränta. Detta gäller dock ej om utbetalningen skedde såsom
vinstutdelning och mottagaren varken insåg eller bort inse att utdel
ningen var olaglig.
För brist som uppkommer
vid återbäringen är de som medverkat till beslutet om utbetalningen eller
verkställande därav eller till upprättande eller fastställande av en till grund
för beslutet liggande oriktig balansräkning ansvariga enligt reglerna i
140143 §§ om skadeståndsskyldighet.
114 §
Bolagsstämman äger besluta om gåva till allmännyttigt eller
därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålels beskaf
fenhet, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt.
Styrelsen äger till sådant ändamål använda tillgång som med hänsyn till
bolagets ställning är av ringa betydelse.
Prop. 1975:103 616
115
§ Aktiebolag får ej utan betryggande säkerhet lämna penninglån lill aktieägare
eller styrelseledamot i bolaget eller dess moderbolag, ej heller ställa
säkerhet för deras förpliktelser. Detta förbud gäUer ej såvida fastställd
balansräkning för det sist förflutna räkenskapsåret utvisar alt bolagels fria
egna kapital, minskat med utdelning enligt bolagsstämmans beslul, läcker
sammanlagda beloppet av sådana lån och säkerheter.
Bestämmelserna
i första stycket gäller ej om gäldenären är bolagels moderbolag eller om han är
aktieägare som äger mindre än en procent av bolagels aktiekapital eller eljest
så ringa del därav alt den uppenbarligen ej är avgörande för bolagels beslut
om lånet eller säkerheten.
14
KAP.
Likvidation
och upplösning
116 §
Beslut att aktiebolag skall träda i likvidation fattas av bolags
stämma, om ej annat föreskrives i denna lag.
Beslutet
fattas enligt 77 § i faU då anmälan eller ansökan kan göras hos rätten enligt
118 §. I andra fall är beslutet giltigt endast om det biträtts av aktieägare
med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda
aktierna.
Bolaget
träder i likvidation den dag beslutet härom fattas. I fall som avses i andra stycket
andra punkten kan dock bolagsstämman besluta atl likvidationen skall inträda en
angiven senare dag.
117 §
Finner styrelsen vid upprättande av balansräkning eller eljest,
att bolagets eget kapital understiger en tredjedel av aktiekapitalet, skall
styrelsen snarasl möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga om att bola
get skall träda i likvidation. Fastställes ej på ordinarie bolagsstämma un
der näslföljande räkenskapsår balansräkning som utvisar att det egna
kapitalet uppgår till halva aktiekapitalet, skall styrelsen, om ej bolags
stämman beslutar att bolaget skall träda i likvidation, ombesörja an
sökan hos rätten om bolagets försättande i likvidation.
Vid
beräkningen av det egna kapitalels storlek tUlägges inom linjen en post
utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa av
deras redovisning till verkliga värdet enligt den i 99 § andra stycket angivna
grunden eller beträffande sådana anläggningstUlgångar, som avses i 100 § andra
stycket, till anskaffningskostnaderna minskade med erforderliga avskrivningar
och nedskrivningar, om därigenom erhålles elt högre värde.
118 §
Rätten skall besluta enligt 120 § rörande bolagets försättande
i likvidation, om anmälan eller ansökan gjorts enligt 15 § första stycket,
117 § eller 161 §. Delsamma gäUer efter anmälan eUer ansökan enligt
andra stycket
1. om likvidationsskyldighet föreligger enligt 133 §
eller bolagsordningen;
2. om bolaget saknar till registret anmäld behörig
styrelse eller verkställande direktör, som skall finnas enligt denna lag;
eller
3. om bolaget ej enligt 108 § insänt årsredovisning
för något av de tre sista räkenskapsåren till registreringsmyndigheten.
Prop.
1975:103 617
Ansökan
kan i fall som avses i 117 § eller i första slyckel andra punkten 1.3. göras
av styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare samt i fall som
avses i 133 § eller i första stycket andra punkten 2. eller 3. även av borgenär
eller annan vars rätt kan vara beroende av alt någon finns som kan företräda
bolaget. Registreringsmyndigheten skall göra anmälan i fall som avses i första
stycket andra punkten 3. samt när förhållande som avses i första stycket andra
punkten 2. eller 133 § blir känt för myndigheten.
119 § Har aktieägare uppsåtiigen genom deltagande i
beslut som strider mot 80 § eller annars genom missbruk av sitt inflytande i
bolaget medverkat tUl överträdelse av denna lag eller bolagsordningen, skall
rätten, om på grund av missbrukets långvarighet eller annan anledning särskilda
skäl därtill föreligger, på talan av ägare till en tiondel av samtliga aktier
besluta att bolaget skall träda i likvidation. Om aktieägare sedan talan väckts
avstår från talan, kan Ukväl de övriga fullfölja denna.
120 § Göres sådan ansökan eller anmälan som nämns i 118
§, skall rätten genast kalla bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill
yttra sig i ärendet att inställa sig för rätlen på utsatt dag, då fråga om
skyldighet för bolaget att träda i likvidation skall prövas. Kallelsen skall
delges bolaget, såvida upplysning finns om någon med vilken delgivning kan ske,
samt kungöras genom rättens försorg i allmänna tidningarna och tidning inom den
ort, där bolagets styrelse har sitt säte, minst två och högst fyra månader före
inställelsedagen.
Rätten
förordnar att bolaget skall träda i likvidation om ej under ärendets
handläggning i underrätten styrkes, i fall som avses i 15 § första stycket
eller 161 § atl den enligt nämnda lagrum erforderliga registreringen skett, i
faU som avses i 117 § att balansräkning enligt samma paragraf, utvisande atl
bolagets eget kapital uppgår till halva aktiekapitalet, blivit granskad av
revisorerna och godkänd av bolagsstämma samt i andra fall att den ifrågavarande
likvidationsgrunden upphört.
Har
sökanden fått vidkännas kostnader för delgivning eller kungörelse samt för
expeditioner i ärendel, skall gottgörelse härför utgå av bolagets medel om
bolaget förpliktas träda i likvidation eller rätten eljesi finner det skäligt.
När anmälan gjorts av registreringsmyndigheten, skall dessa kostnader ersättas
av bolaget eller, om bolaget saknar tillgångar, av statsverket.
121 §
Bolagsstämma eller domstol, som fattar beslut alt bolaget skall
träda i likvidation, skall samtidigt utse en eller flera likvidatorer att ge
nomföra likvidationen. I bolagsordningen kan föreskrivas att därjämte
en eller flera likvidatorer kan tillsättas i annan ordning.
Saknar
aktiebolag som trätt i Ukvidation till registret anmälda behöriga
likvidatorer, skall rätlen förordna likvidatorer efler anmälan av regislreringsmyndigheten
eller ansökan av aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende
av atl någon finns som äger företräda bolaget.
Vad
i denna lag är föreskrivet om styrelse och styrelseledamöter, om deras rätt alt
företräda bolaget och om deras rälligheler och skyldigheter i övrigt samt om
talan för bolaget mot dem skall i tillämpliga delar gälla om likvidatorer i den
mån ej annat följer av detta kapitel.
Uppdrag
alt vara ledamot av förvaltningsrådet eller revisor upphör
Prop.
1975:103 618
icke
genom att bolaget träder i likvidation. Bestämmelserna i 11 kap. äger
lillämpning under likvidation.
122 § I fråga om bolagsstämma under likvidationen
gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma i den mån
ej annat följer av detta kapitel.
123 § När bolaget trätt i likvidation skall styrelsen
och verkställande direktör genast avge redovisning för sin förvaltning av
bolagets angelägenheter under den tid, för vilken redovisningshandlingar ej
förut framlagts på bolagsstämma. Redovisningen skall framläggas på bolagsstämma
så snart det kan ske. Beslämmelsema i 69 §, 73 § fjärde stycket och 91 § samt
12 kap. utom dels 106 § fjärde stycket och dels föreskrifterna om
koncernredovisning gäller i tiUämpliga delar.
Omfattar tiden även
föregående räkenskapsår skall särskUd redovisning, i moderbolag omfattande
även koncernredovisning, avges för nämnda år.
124 § Likvidatorerna skall genast anmäla
likvidalionsbeslutet för registrering och söka kallelse på bolagets okända
borgenärer.
125 § Likvidatorema skall förvalta bolagels
angelägenheter under likvidationen. De skall, så snart det kan ske, genom
försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla
bolagets egendom i pengar, i den mån det fordras för likvidationen, samt belala
bolagels skulder. Bolagets rörelse får fortsättas endast i den mån det behövs
för en ändamålsenlig avveckling.
126 § Likvidatorema skall för varje räkenskapsår avge
årsredovisning, som framlägges på ordinarie bolagsstämma för godkännande. I
fråga om stämman och redovisningen äger bestämmelserna i 69 § andra stycket 1.
och 2., 106 § andra, tredje och fjärde styckena samt bestämmelserna i 12 kap.
om koncemredovisning ej tillämpning.
I balansräkningen upptages
det egna kapitalet i en post, varvid aktiekapitalet anges inom linjen, i
förekommande fall fördelat på olika aktieslag.
Tillgång
får ej upptagas till högre värde än den beräknas inbringa efler avdrag för
försäljningskostnaderna. Om tillgång kan beräknas inbringa väsentligt högre
belopp än det i balansräkningen upptagna värdet eller om för skuld och
Ukvidalionskostnad kan beräknas åtgå ett belopp som väsentligt avviker från
redovisad skuld, skall vid tillgångs- eller skuldposten det beräknade beloppet
anges inom linjen.
127 §
När den i kallelsen på okända borgenärer utsatta inställelse
dagen är förbi och all veterlig gäld blivit betald, skall likvidatorerna
skifta bolagets behållna tillgångar. Om gäld är tvistig eller ej förfallen
till betalning eller av annan orsak ej kan betalas, skall erforderliga
medel innehålles och återstoden skiftas.
Vid
skiftet har aktieägare rätt att av bolagets behållna tillgångar erhålla vad
som belöper på hans aktier i den mån ej annat följer av bolagsordningen.
Aktieägare
som vill klandra skiftet skall väcka talan mot bolaget senast tre månader
efter det slutredovisning framlades på bolagsstämma.
Prop.
1975:103 619
Har
aktieägare ej inom fem år efter det slutredovisning framlades på bolagsstämma
anmält sig för alt lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förlorat sin
rält därtill. Är medlen i förhållande lill de skiftade tillgångarna att anse
som ringa, kan rätten på anmälan av likvidatorerna förordna att de skall
tillfalla allmänna arvsfonden. I annat fall äger 130 § molsvarande tiUämpning.
128 §
Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det
kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom förvaltningsbe
rättelse rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även inne
hålla redogörelse för skiftet. Vid berättelsen skall fogas redovisnings
handlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisningshand
lingarna skall avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad där
efter avge revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen
under likvidationen.
Efter
det revisionsberättelsen avlämnats till Ukvidatorerna skall dessa genast kalla
aktieägarna till bolagsstämma för granskning av slutredovisningen.
Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen
skall hållas tillgängliga för och sändas till aktieägare enligt 73 § fjärde
stycket samt framläggas på stämman. Föreskriften i 69 § fjärde stycket äger
motsvarande tillämpning.
129 §
När likvidatorema framlagt slutredovisning, är bolaget upplöst.
Anmälan därom skall genast göras för registrering.
Utan
hinder av vad i första stycket sägs kan ägare till en tiondel av samtliga
aktier hos likvidatorerna påkalla bolagsstämma för behandling av fråga om talan
enligt 144 §. Bestämmelsen i 72 § andra stycket äger molsvarande tUlämpning.
Om
bolag i likvidation ej har tillgångar som täcker likvidationskostnaderna,
skall rätten på anmälan av likvidatorerna förklara att likvidationen skall
nedläggas och bolaget anses upplöst. När sådan förklaring meddelas, äger
bestämmelserna i 122128 §§ ej tillämpning. TUlgångarna skall efter rättens
förordnande tUlfalla allmänna arvsfonden. Rätten skall för registrering
underrätta registreruigsmyndigheten om förklaringen.
130 § Om tillgång yppas för bolaget efter dess
upplösning enligt 129 § eller om talan väckes mot bolaget eller eljest behov
uppkommer av likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas. Anmälan härom
skall genast göras av likvidatorerna för registrering. Kallelse tUl första
bolagsstämman efter återupptagandet skall ske enligt bolagsordningens föreskrifter,
varjämte skriftlig kallelse skall sändas till varje aktieägare vars postadress
är införd i aktieboken eller eljesi känd för bolaget.
131 § Har bolaget trätt i likvidation på grand av
bolagsstämmans beslut eller rättens beslut i fall som avses i 117 §, kan
stämman, sedan revisorerna avgivit yttrande, besluta att likvidationen skall
upphöra och bolagets verksamhet återupptagas. Beslutet är giltigt endast om det
bilrätts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de
vid stämman företrädda aktierna. Sådant beslut får dock ej fattas om
likvidationsanledning på grund av denna lag eller bolagsordningen föreligger
eller om bolagets eget kapital beräknat enligt 117 § andra stycket ej uppgår
till halva aktiekapitalet eller om utskiftning ägt rum.
Prop.
1975:103 620
När beslut enligt första stycket fattas, skall tillika
väljas styrelse.
Bolagsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val
av styrelse skall av likvidatorerna genast anmälas för registrering. Beslutet
får ej verkställas förrän registrering skett.
Om
likvidationsbeslut blivit upphävt genom domstols lagakraftägande dom skall
likvidatorerna genast göra anmälan därom för registrering samt kalla lill
bolagsstämma för val av styrelse.
När likvidation upphört enligt denna paragraf äger 128 §
motsvarande tillämpning.
132
§ Om någon
anmälan rörande bolaget ej inkommit till registreringsmyndigheten under de tio
senasle åren, skall denna på lämpligt sätt förhöra sig, huruvida bolaget äger
bestånd. Vinnes ej upplysning att bolaget fortfarande beslår, skall del
avföras ur registret och är därmed upplöst. LTppkommer därefter behov av
likvidationsåtgärd skall på ansökan av den vars rätt därav beröres en eller
flera likvidatorer förordnas av rätten. Om ej fall som avses i 129 § tredje
stycket föreligger, skall likvidationen genomföras. Kallelse till första
bolagsstämman skall ske enligt 130 §.
133
§ Om aktiebolag
är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när
konkursen avslutas.
Finns
överskott, skall bolagsstämman beslula om likvidation och utse en eller flera
likvidatorer samt likvidation genomföras enligt bestämmelserna i delta
kapitel. Underlåter bolagsstämma att fatta beslut om Ukvidation inom en månad
från det konkursen avslutades, gäller bestämmelserna i 118 §.
Om bolaget i fall som avses i andra stycket trätt i
likvidation innan det blev försatt i konkurs, gäller i stället bestämmelserna i
130 §.
15 KAP.
Fusion
134 § Avtal om fusion, varigenom ett aktiebolag
(överlåtande bolaget)
upplöses utan likvidation och dess tillgångar och skulder övertages av
ett annat aktiebolag (övertagande bolaget), skall utom i fall som anges i
139 § för all bli giltigt godkännas av bolagsstämman i det överlåtande
bolaget. Beslut därom är giltigt endast om det biträtts av aktieägare med
två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman före
trädda aktierna. Fusion kan ske utan hinder av ati det överlåtande bola
get trätt i likvidation. I sådant fall skall likvidationen avslutas när regist
rering skett av rättens lillslånd enligt 138 §.
Följande
handlingar skall hållas tillgängliga för och sändas till aktieägare enligt 73
§ fjärde stycket samt framläggas på stämman.
1.
fullständigt
förslag till fusionsavtal som skall dels ange fusionsvederlaget och grunderna
för dess fördelning mellan aktieägarna i det överlåtande bolaget och dels,
såvida lösningsanspråk enligt 136 § skall inverka på fusionsvederlagel eller
eljest på fusionsavtalet, innehålla bestämmelse därom;
2.
sådana
handlingar som enligt 29 § andra stycket 1.3. skall framläggas vid ökning av
aktiekapitalet, varvid styrelsens redogörelse även skall ange de omständigheter
som kan vara av vikt vid bedömningen av
Prop.
1975:103 621
förslagets
lämplighet för bolaget; samt
3.
om i vederlaget ingår det övertagande bolagets aktier eller konvertibla
skuldebrev, sådana handlingar rörande detla bolag, som anges i 29 § andra
stycket 1.-3. eller 41 §.
Om
vederlaget helt eller delvis utgöres av aktier, konvertibla skuldebrev eller
vinstandelsbevis som skall utges av det övertagande bolaget, gäller för detta
bolag i tillämpliga delar, belräffande aktier bestämmelserna i 29 § första och
andra styckena, 30 § tredje stycket samt 32 § första, andra och fjärde
styckena eller i förekommande fall bestämmelserna i 37 eller 38 §, beträffande
konvertibla skuldebrev bestämmelserna i 41 och 42 §§ samt beträffande
vinstandelsbevis bestämmelserna i 43 §.
135 § Bestämmelserna i 134 § första och andra styckena
gäller i tilllämpliga delar även beträffande sådan fusion att två eller flera
aktiebolag (överlåtande bolag) förenas genom att bilda ett nytt aktiebolag för
övertagande av deras tillgångar och skulder mot aktierna i det överlagande
bolaget. Därvid skall föreskriften i 134 § andra stycket 2. gälla handlingar
för de överlåtande bolagen. Vid det övertagande bolagets bildande träder fusionsavtalel
i stiftelseurkundens ställe. Fusionsavtalet skall innehålla bolagsordning för
det övertagande bolaget. Samtidigt med att bolagsstämmorna i de överlåtande
bolagen godkänner fusionsavtalet skall de antaga bolagsordning samt utse
styrelse och revisorer i det övertagande bolaget enligt fusionsavtalet.
136 § Aktieägare i överlåtande bolag, som röstat mot
bolagsstämmans beslut enligt 134 eller 135 §, äger skriftligen hos styrelsen
inom en månad från stämman påkalla att hans aktier inlöses av bolaget, dock ej
om han underlåter att på stämman på därom ställd fråga före omröstningen
förbehålla sig sådan rätt. Tvist huravida inlösningsskyldighet föreligger och
tvist om lösenbeloppet skall hänskjutas till avgörande av tre skiljemän enligt
lagen (1929:145) om skiljemän. Kostnaderna för skUjeman-naförfarandet skall
bäras av bolaget, om ej skUjemännen på särskilda skäl ålägger aktieägaren att
helt eller delvis svara för dessa kostnader. Part kan, om ej annat föreskrives
i bolagsordningen, klandra skiljedomen genom alt väcka talan vid domstol inom
två månader från det beslulel delgavs honom.
137 § När avtal enUgt 134 eller 135 § godkänts av
bolagsstämma i överlåtande bolag skall det av bolaget anmälas för registrering
inom fyra månader från godkännandet. Om det ej skett eller om registrering
genom lagakraftägande beslut vägrats, är frågan om fusion förfallen.
138 § Senast två månader efter det avtal om fusion
registrerades, skall bolagen hos rätten i den ort där det överlåtande eller,
vid fusion enligt
135 §, det överlagande bolagets styrelse har sitt säte
göra ansökan om tillstånd att bringa avtalet till verkstäUighet. Vid
ansökningen skall vara fogade bevis att registrering skett på grund av anmälan
enligt 137 § samt en av överlåtande bolags styrelse underskriven förteckning
över bolagets kända borgenärer, däribland aktieägare som påkallat
inlösen enligt
136 §, med angivande av postadress. Bestämmelserna i 46
§ andra stycket äger motsvarande tillämpning.
Rätten
skall underrätta registreringsmyndigheten om ansökan som gjorts inom
föreskriven tid och om beslut som meddelats med anledning av ansökningen.
Prop. 1975:103 622
Rättens
tillstånd skall senast två månader sedan det vunnit laga kraft av bolagen
anmälas för registrering. Om vederlaget helt eller delvis utgöres av aktier i
det övertagande bolaget, skall anmälningen, som i sådanl fall kan göras först
sedan det eller de överlåtande bolagen fullgjort sina skyldigheter enligt
fusionsavtalel, även avse registrering av aktiekapitalets ökning eller vid
fusion enligt 135 § registrering av det övertagande bolaget och dess styrelse.
Anmälningen ersätter teckning av aktierna.
När
registrering sker på grund av anmälan enligt tredje stycket, övergår
överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag av skadeståndsanspråk
enUgl 140142 §§ tiU det övertagande bolaget. Styrelsen och verkställande
direktör i överlåtande bolag skall skifta vederlaget och avge slutredovisning,
varvid bestämmelserna i 123 § skall iakttagas. Redovisningen skall även
innehålla redogörelse för skiftet. Föreskriftema i 127 § andra, tredje och
fjärde styckena, 129 § första stycket samt, om det gäller talan enligt 144 §,
129 § andra stycket och 130 § äger motsvarande tillämpning.
Har
ej ansökan om rätlens tiUstånd gjorts inom den i första stycket angivna tiden
eller har rätten genom beslut som vunnit laga kraft avslagit ansökan, skall
regislreringsmyndigheten förklara frågan om fusion förfallen. Detsamma gäller
om bolagen ej gjort anmälan för registrering som sägs i tredje stycket.
139 §
Äger moderbolag samtiiga aktier i dotterbolag, kan bolagens
styrelser Iräffa och för registrering anmäla sådant avtal om fusion, att
dotterbolaget skall uppgå i moderbolaget. Bestämmelserna i 138 § gäUer
i tillämpliga delar. Dock är dotterbolaget upplöst när rättens beslut re
gistrerats.
Äger moderbolag självt
eller tillsammans med dotterbolag mer än nio tiondelar av aktierna med mer än
nio tiondelar av röstetalet för samtiiga aktier i annat dotterbolag, är
moderbolaget berättigat att av övriga aktieägare i sistnämnda dotterbolag
inlösa återstående aktier i den ordning som sägs i 150 §.
Den, vars aktier kan
inlösas enligt andra stycket, äger påkalla att hans aktier inlöses av
moderbolaget. Tvist huruvida lösningsskyldighet föreligger eller om
lösenbeloppet skall av aktieägaren hänskjutas till avgörande av tre skiljemän
enligt lagen (1929: 145) om skiljemän. Härvid äger bestämmelserna i 150 §
tredje stycket om kostnaderna för skiljemannaförfarandet och rätt att klandra
skiljedomen motsvarande till-lämpning.
16
KAP. Skadestånd m. m.
140 § Stiftare, styrelseledamot och verkställande
direktör, som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar bolaget, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan vållas
aktieägare eller annan genom överträdelse av denna lag eller bolagsordningen.
141 § Revisor är ersättningsskyldig enligt i 140 §
angivna grunder. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av
oaktsamhet vållas av hans medhjälpare.
Prop. 1975:103 623
Om
ett revisionsbolag eller ett granskningsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten
detta bolag och den för revisionen huvudansvarige.
142 § Aktieägare är ersättningsskyldig för skada som
han genom att medverka till överträdelse av denna lag eller bolagsordningen
uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, aktieägare eUer annan.
Om det med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och förhållandena i övrigt
är påkallat, är han även skyldig att inlösa skadelidande aktieägares aktier
tUl elt pris som med hänsyn till bolagets ställning och övriga omständigheter
är skäligt.
143 § Om någon är ersättningsskyldig enUgt 140, 141
eUer 142 §, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till
hans skuld, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.
Om
flera är ersättningsskyldiga för samma skada, ansvarar de solidariskt. Den
vars skadeståndsskyldighet jämkats enligt första stycket svarar dock endast
med det jämkade beloppet. Vad någon utgivit i skadestånd får sökas åter av de
andra efter vad som är skäligt med hänsyn till vars och ens skuld och
omständigheterna i övrigt.
144 §
Bolagsstämman beslutar huravida talan skall anstäUas om skade
stånd till bolaget enligt 140142 §§. Stämman kan dock ej bevUja an
svarsfrihet eller besluta att avstå från skadeståndstalan om ägare tiU en
tiondel av samtUga aktier röstar emot förslag härom. Har dessa aktie
ägare mindre än hälften av de avgivna rösterna, skall i nämnda tiondel
av samtliga aktier ej inräknas aktie, som aktieägaren förvärvat genom
överlåtelse, om han anmält och styrkt sitt förvärv senare än tre månader
före den stämma där redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen
framlades.
Har
vid bolagsstämma framställts förslag om ansvarsfrihet eller om skadeståndstalan
för bolaget men beslut om ansvarsfrihet eller avstående från talan icke
fattats, kan ägare tUl en tiondel av samtliga aktier väcka skadeståndstalan på
bolagets vägnar. Om aktieägare sedan talan väckts avstår från talan, kan likväl
de övriga fullfölja denna. Den som anställt talan svarar för rättegångskostnaderna
men har rätt till ersättning av bolaget för kostnad som täckes av vad bolaget
vunnit i rättegången.
Talan
för bolaget mot styrelseledamot och verkställande direktör om skadestånd på
grand av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas sist ett år
från det årsredovisning och revisionsberättelse för räkenskapsåret framlades
på bolagsstämma. Detta gäller ej om bolagsordningen innehåller föreskrift att
bolagsstämman ej är skyldig att besluta i fråga om ansvarsfrihet.
Utan
hinder av att beslut fattats om att bevilja ansvarsfrihet eller avstå från
skadeståndstalan eller att enligt tredje stycket tiden för talan försuttits,
kan talan enligt första eUer andra stycket väckas, såvida ej i årsredovisningen
eller revisionsberättelsen eller eljest tUl bolagsstämman lämnats i väsentiiga
hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter angående beslut eller åtgärd
vara talan grundas.
145 §
Talan för bolaget enligt 140142 §§ som icke grandas på
straffbelagd gärning kan ej väckas
mot
stiftare sedan tre år förflutit från det beslut om bolagets bUdande
40 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop.
1975:103 624
fattades
på konstituerande stämma;
mot
styrelseledamot eller verkställande direktör sedan tre år förflutit från
utgången av det räkenskapsår, då beslut eller åtgärd, vara talan grundas,
fattades eller vidtogs;
mot
revisor sedan två år förflutit från det revisionsberättelse eller yttrande
enligt 33 § framlades på bolagsstämma; eller
mot
aktieägare sedan två år förflutit från beslut eller åtgärd, vara talan grundas.
Försättes
bolaget i konkurs på ansökan som gjorts innan den i första stycket angivna
tiden gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 140 142 §§ utan hinder av att
ansvarsfrihet inträtt enligt 144 §. Efter utgången av nämnda tid kan sådan
talan dock ej väckas senare än sex månader från första borgenärssammanlrädet.
17
KAP.
Särskilda
bestämmelser
146 §
Innan styrelse valts kan inbetalning i pengar på aktie fullgöras
endast genom insättning på bankräkning, som av stiftarna öppnats för
mottagande av inbetalning på aktier i bolaget.
På
räkningen insatt belopp får ej för bolaget lyftas innan styrelse valts. Har
frågan om bolagets bildande förfallit enligt 10 § eller är aktieteckning
eljest icke bindande, skall återbetalning tUlsammans med gottgjord ränta ske
till aktietecknama. Utfärdade interimsbevis skall förses med påskrift om
återbetalningen.
147 §
Vad i denna lag sägs om aktieägares rätt att i bolaget företräda
aktier skall gälla även beträffande den som genom testamente erhålUt
ny ttj anderätten till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet in
nehåller bestämmelse att han skall äga företräda aktierna och, beträf
fande avkomsträttshavaren, att aktierna till tryggande av hans avkomst-
rätt skall sättas under särskild vård.
Såväl ägaren som
nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på anmälan bli införd i aktieboken.
Vid införingen skall göras anteckning om äganderättsförvärvet och om den med
nyttjande- eller avkomsträtten förenade rätten att i bolaget företräda
aktierna. I fråga om införing av nyttjande- eller avkomsträttshavaren gäller i
övrigt vad i denna lag sägs om införing av aktieägare. Dock skall påskrift om
införingen ej ske på aktiebrevet. När det styrkes att nyttjande- eller
avkomsträtten upphört, skall anteckning därom göras i aktieboken.
När
god man på grund av förordnande jämlikt 18 kap. 4 § 5. föräldrabalken
förvaltar aktier för blivande aktieägares räkning, skall blivande ägare på
anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteckning om
förvärvet och om förordnandet.
148 §
Handling som enligt denna lag skall undertecknas av styrelsen
skall underskrivas av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.
Avskrift
varom föreskrives i denna lag skall vara styrkt, om den ej är mångfaldigad
genom tryck eller på annat därmed jämförligt sätt.
149 §
Om styrelsen vUl väcka talan mot bolaget, skall bolagsstämma
sammankallas för val av ställföreträdare att föra bolagets talan i tvisten.
Prop. 1975:103 625
Stämning
anses delgiven då den blivit föredragen vid stämman.
Förbehåll
i bolagsordningen att tvister mellan bolaget och styrelsen, styrelseledamot,
verkställande direktör, likvidator eller aktieägare skall hänskjutas lill
skiljemän har samma verkan som skiljeavtal. Om styrelsens påkallande av
skiljemannaförfarande mot bolaget gäller vad i första stycket sägs om stämning.
Är fråga om klandertalan av styrelsen mot bolagsstämmas beslut i fall som avses
i 81 § andra slyckel, har styrelsen bevarat sin rält till talan om den inom där
angiven klandertid utlyst bolagsstämma enligt första stycket.
150
§ Moderbolag, som vill inlösa aktier i dotterbolag enligt 139 § andra stycket,
skall göra skriftlig ansökan därom hos dotterbolagets styrelse. Denna skall
genast i brev till varje aktieägare vars postadress är införd i aktieboken
eller eljest känd för bolaget kalla lUl förhandling med moderbolaget om
inlösningen på ort där bolagsstämma kan hållas. Kallelsen skall kungöras i
allmänna tidningarna och tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte.
Kallelsen skall utfärdas senast fyra veckor före förhandlingen.
I
den mån ej överenskommelse om lösningsrätten och lösenbeloppet träffas med
aktieägarna i dotterbolaget, kan moderbolaget hänskjuta tvisten till avgörande
av tre skiljemän. Moderbolaget skall då meddela detta vid förhandlingen och
senast två veckor därefter skriftligen hos dotterbolagets styrelse påkalla
skiljemannaförfarande och nämna skiljeman. Om ej samtliga övriga aktieägare,
som är införda i aktieboken eller har anmält och styrkt sitt förvärv, enhälligt
utsett en skiljeman och inom två månader efler förhandlingen skriftiigen anmält
detta till dotterbolagets styrelse, skall styrelsen hos rätten i den ort där
styrelsen har sitt säte begära förordnande av god man. Denne skall hos
överexekutor i samma ort begära förordnande av skiljeman samt i tvisten bevaka
frånvarande aktieägares rätt.
Belräffande
skiljemannaförfarandet äger lagen (1929: 145) om skiljemän tillämpning i den
mån ej annat sägs i denna paragraf. Kostnaderna för skiljemannaförfarandet
skall bäras av moderbolaget, om ej skiljemännen på särskUda skäl ålägger annan
aktieägare att helt eller delvis svara för dessa kostnader. Part kan klandra
skiljedomen genom all väcka talan vid domstol inom två månader från det
skiljedomen delgavs honom.
På
yrkande av aktieägare i dotterbolaget skall moderbolaget, innan tvisten vidare
behandlas inför skiljemännen eller rätten, ställa säkerhet för lösenbeloppet
vilken godkännes av skiljemännen eller rätten.
Inom
en månad efter det lösenbeloppet blivit fastställt genom lagakraflvunnen dom
skall aktieägarna mot erhållande av lösenbeloppet till moderbolaget överlämna
sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse. Sker det ej, skall moderbolaget
utan dröjsmål hos överexekutor nedsätta lösenbeloppet enligt lagen (1927: 156)
om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar utan förbehåll
om rätt att återtaga beloppet. När dom rörande lösenbeloppet klandras kan moderbolaget,
om frågan huruvida lösningsrätt föreligger ej är Ivistigt, i nu nämnd ordning
nedsätta det i domen angivna beloppet och, såvida ej säkerhet enligt fjärde
stycket är ställd, ställa av rätlen godkänd säkerhet för del ytterligare
belopp som kan komma att på aktieägares talan bestämmas.
När
nedsättning skett enligt femte stycket och säkerhet som er-
Prop. 1975:103 626
fordras
enligt samma stycke sista punkten ställts, är moderbolaget ägare av aktierna.
Akliebreven medför då, innan de överlämnats tUl moderbolaget, ej annan rätt
för innehavaren än att mot överlämnande av breven till överexekutor, försedda
med påskrift om överlåtelse, utfå det i domen angivna beloppet jämte bevis om
brevens överlämnande. Om lösenbeloppet på talan av moderbolaget blivit minskat
genom dom som vunnit laga kraft, kan moderbolaget i motsvarande mån återkräva
vad aktieägare uppburit samt återtaga hos överexekutor kvarstående belopp, som
överstiger lösenbeloppet för ännu ej överlämnade aktiebrev.
Om
aktiebrev ej enligt sjätte stycket överlämnats inom ett år från det
moderbolaget blivit ägare av aktien, kan utfärdas nytt till moderbolaget
ställt aktiebrev, som skall innehålla uppgift att det ersätter äldre brev.
Inträffar därefter att det äldre aktiebrevet överlämnas tUl moderbolaget,
skall det makuleras och förvaras enligt föreskrifterna i 21 § femte stycket.
151 § Skall talan föras mot skUjedom enligt 19 §, 136
§, 139 § tredje stycket eller 150 §, är allmän underrätt i den ort där
styrelsen har sitt säte i behörig domstol.
152 § Om aktiebolag försättes i konkurs eller om
ackordsförhandling utan konkurs inledes för bolaget, skall konkursdomaren sända
underrättelse om beslutet för registrering.
Under
konkurs företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början.
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå,
om entledigande och om nytillsättning.
När konkurs avslutats
eller ackordsförhandling utan konkurs upphört på annat sätt än genom konkurs,
skall konkursdomaren genast för registrering underrätta registreringsmyndighelen
samt i förra fallet ange om överskott finns eller ej. Konkursdomaren skall även
för registrering underrätta registreringsmyndighelen när överrätt genom beslul,
som vunnit laga kraft, upphävt beslut att försätta bolaget i konkurs eller alt
inleda ackordsförhandling utan konkurs.
153 §
För avstämningsbolag skall följande uppgifter fullgöras av
värdepapperscentralen, nämligen att
1.
föra aktiebok, aktiebrevsregister och förteckning enligt 155 §; 2 pröva frågor
om införing av aktieägare i aktieboken;
3. svara för utskrift av aktiebok och sammanställning
av uppgifter enligt 19 § lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering;
4. avstämma aktiebok och förteckning enligt 155 §;
5. utsända akliebrev, utdelning och emissionsbevis;
6. svara för utbyte av aktiebrev och därmed
sammanhängande åtgärder; och
7. vidtaga åtgärder enligt 40 § i fråga om ej uttagen
aktie.
154 §
I avslämningsbolag får bank eller fondkommissionär, som är
auktoriserad som förvaltare av aktier, införas i aktiebrev och i aktie
boken i stället för ägaren tiU de aktier som omfattas av lämnat för
valtningsuppdrag.
Om
aktier i avstämningsbolag är föremål för handel vid utländsk
Prop.
1975:103 627
fondbörs,
kan, efter särskUt tUlstånd, i bolagets aktiebrev och aktiebok, i stället för
aktieägare som är bosalt utomlands, införas den som fått uppdrag att i utlandet
förvalta hans aktier.
I aktiebrev och i
aktieboken skall i fall som avses i första och andra styckena anmärkas att
aktien innehas för annans räkning. Detsamma gäller emissionsbevis som utfärdas
på grund av förvaltarregistrerad aktie och som är ställt tUl viss man.
För
rätt till registrermg som förvaltare kräves utöver vad i första och andra
styckena sägs att förvaltaren uppfyller de vUlkor som gäller för införing av
ägare i aktieboken.
Om
auktorisation och tUlstånd enligt denna paragraf, om förvaltares åligganden
samt om skyldighet för bolaget och värdepapperscentralen att för envar hålla
tillgänglig sammanställning av uppgifter från förvaltare om aktieägare, som
har mer än femhundra aktier i bolaget registrerade i förvaltares namn,
föreskrives i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering.
155 §
I avstämningsbolag skall den som med skriftlig handling visar
att han tUl följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av vill
kor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stäUet för den i aktieboken
införde aktieägaren lyfta utdelning och mottaga emissionsbevis och, vid
fondemession, brev på ny aktie på begäran upptagas i en särskild för
teckning. Detsamma gäller förmyndare eller god man för aktieägare
eller vid konkurs konkursförvaltaren eller vid utmätning av eller kvar
stad på aktier utmätningsmannen.
I förteckningen skall för
sådan person som avses i första stycket antecknas samma uppgifter som enligt
26 § första stycket skall införas i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen
skall även framgå den rätt som tillkommer honom. Sådan anteckning skall
avföras, när det visas att rätten upphört.
Uppgift
ur förteckningen får ej lämnas till annan utan samtycke av den som beröres av
förhållanden som antecknats i förteckningen.
156 §
Om aktiebrev enligt denna lag skall förses med påskrift eller på
grand av bolagsstämmans beslut om uppdelning av aktiema utbytas
mot två eller flera nya aktiebrev, kan bolaget innehålla på aktie fallan
de utdelning till dess aktiebrevet för nämnda ändamål tillhandahåUes.
Detsamma gäller om utbyte av aktiebrev skall ske på gmnd av att
aktie av visst slag enligt bestämmelse i bolagsordningen skall omvandlas
till aktie av annat slag.
18
KAP.
Aktiebolags
firma
157 §
Aktiebolags firma skall innehåUa ordet aktiebolag. Firman skaU,
även om den icke avser verksamhet ay samma eller liknande slag, skUja
sig från annan förat i aktiebolagsregistret införd firma. I bolagsord
ningen kan föreskrivas att ensamrätten till firman avser visst angivet
geografiskt område. Om villkoren för registrering av aktiebolags fir
ma gäller i övrigt vad som föreskrives därom i firmalagen (OOOO: 000).
Om
bolagets firma skaU registreras i översättning, skall översättningen anges i
bolagsordningen.
Prop. 1975:103 628
Bolagets
styrelse kan antaga och för registrering anmäla särskilt namn under vilket
bolaget driver del av verksamheten (bifirma). För registrering av bifirma
gäller vad i första stycket är föreskrivet om firma. Dock får ordet aktiebolag ej
intagas i bifirma.
Skriftlig
handling som utfärdas för aktiebolag bör undertecknas med bolagets firma. Hur
firmateckning skall verkställas föreskrives i firmalagen.
Har
styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget utfärdat handling utan
firmaleckning och framgår icke av dess innehåll alt den utfärdals å bolagels
vägnar, är de som undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för
förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detla gäller dock ej om av
omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för
bolaget och den till vilken handlingen ställts av bolaget får behörigen
undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran
därom framställts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot
undertecknarna.
19
KAP.
Bundna
och fria aktier
158 §
I bolagsordningen kan intagas förbehåll, att aktier i bolaget ej
får genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag
eller andra sammanslutningar eller stiftelser eller av vissa slag av aktie
bolag eller andra sammanslutningar eller av annan än svensk med
borgare. Sådana aktier kallas bundna aktier. Om ej alla aktierna skall
vara bundna, kallas övriga aktier fria aktier. I förbehållet kan bestäm
mas att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan i
visst fall ge tillstånd till förvärv av bunden aktie utan hinder av för
behållet.
På
konstituerande stämma kan ändring av bolagsordningen beträffande förbehåll
enligt första stycket ej ske utan samtycke av aktietecknare som beröres av
ändringen.
Har
aktieägare, som enligt förbehållet ej får genom teckning eller överlåtelse
förvärva bundna aktier, på annat sätt förvärvat sådan aktie eller har han
förvärvat bunden aktie med vederbörligt tUlstånd, hindrar förbehållet honom ej
att vid ökning av aktiekapitalet utöva den med aktien enligt denna lag eller
den vid förvärvet gällande bolagsordningen förenade företrädesrätten tUl
bundna aktier.
När
förbehåll gjorts enligt denna paragraf, gäller bestämmelserna i 159164 §§.
159 §
Om förbehållet ej avser samtiiga aktier, skall aktietecknare med
rält att förvärva endast fria aktier ange det vid sin teckning. Har
det belopp som skall inbetalas för aktie bestämts högre för fria aktier
än för bundna, skall annan aktietecknare vid sin teckning ange det
antal fria aktier som får tilldelas honom.
Den
företrädesrätt som vid aktiekapitalets ökning tillkommer fria aktier skall avse
nya fria aktier.
Vid
ökning eller nedsättning av aktiekapitalet får förhållandet mellan antalet
bundna och antalet fria aktier ej ändras i strid mot förbehållet. Om på grund
därav vid nyteckning ej hela antalet med företrädesrätt tecknade fria aktier
kan utges, skall de fria aktiema fördelas mellan
Prop.
1975:103 629
tecknarna
i förhållande till tecknat antal och, i den mån det ej kan ske, genom lottning.
Utges flera nya fria aktier än som tecknats med företrädesrätt, skall
överskottet på samma sätt fördelas bland dem som tecknat med företrädesrätt på
grand av bundna aktier.
160 §
I varje brev eller interimsbevis som avser bunden aktie skall an
ges att aktien är bunden.
I
emissionsbevis skall anges om företrädesrätten till ny aktie tillkommer
aktieägare på grund av bunden eller fri aktie.
I aktieboken skall vid
varje aktie anmärkas om den är bunden eller fri.
161 § Har antalet fria aktier kommit att överstiga den
enligt förbehållet medgivna delen av aktiema genom att bundna aktier blivit
ogiltiga eller i samband med nedsättning av aktiekapitalet inlösta eller
indragna, skall bolaget inom tre månader därefter för registrering anmäla och
visa att det tillåtna förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria
aktier inträtt. Sker det ej, skall registreringsmyndigheten förelägga bolaget
att inom en månad inkomma med anmälan jämte bevis. Efterkommes ej
föreläggandet, skall registreringsmyndigheten göra anmälan till rätten för
bolagets försättande i likvidation och underrätta bolaget därom.
162 § Bolagsstämmobeslut varigenom i bolagsordningen
intages förbehåll enligt 158 § fattas enligt 78 § första stycket. Efter
registrering av beslutet skall styrelsen genast verkställa detta.
Avser
förbehållet ej samtliga aktier, skall styrelsen inför notarius publicus
bestämma vilka aktier som skall vara bundna och vilka som skall vara fria.
Tillhör aktie vid tiden då registreringen av bolagssläm-mobeslutet kungöres
någon, som på grund av förbehållet icke får förvärva bunden aktie, är aktien
fri om ägaren ej genom överlåtelse förvärvat den efter beslutet med vetskap om
detta. Har ägarna av övriga aktier ej kommit överens om annat, skall genom
lottning bestämmas vilka övriga aktier som skall vara fria. För vad sålunda
bestämts skall skriftlig redogörelse upprättas och bestyrkas av notarius
publicus.
Styrelsen skall utan
dröjsmål genom anmaning till aktieägarna på sätt som i 73 § andra stycket
föreskrives i fråga om kallelse till bolagsstämma infordra breven på de aktier
som skall vara bundna. Genom styrelsens försorg skall på dessa aktiebrev göras
påskrift om alt aktierna är bundna och i aktieboken vid varje aktie anmärkas,
om aktien är bunden eller fri. Om den i aktieboken senast införde ägaren på
gmnd av förbehållet ej kan förvärva bunden aktie, får påskrift på brevet ej ske
utan att i aktieboken införes sådan ägare till aktien som kan förvärva bunden
aktie utan hinder av förbehållet.
163 §
Inom ett år efter det att beslut fattats om intagande av förbe
håll enligt 158 § i bolagsordningen eller talan om klander av beslutet
genom lagakraflvunnen dom ogUlats skall för registrering anmälas att
beslutet blivit verkställt. Har anmälan ej gjorts inom föreskriven tid
eller har registrering av verkställighet genom lagakraftägande beslut
vägrats, skall registreringsmyndigheten förklara frågan om ändring av
bolagsordningen förfallen.
Innan
registrering skett på grund av anmälan enligt första stycket kan
Prop. 1975:103 630
bolagsstämma
i den ordning som anges i 77 § besluta att frågan om förbehållets intagande i
bolagsordningen skall förfalla. Beslutet skall genast anmälas för registrering.
164
§ På bunden aktie får utdelning ej äga ram, innan i aktiebrevet eller
interimsbeviset enligt 160 eller 162 § angivits att aktien är bunden.
20
KAP. Registrering
165 §
Registreringsmyndighet för aktiebolag är patent- och registre
ringsverket.
Hos
registreringsmyndigheten föres aktiebolagsregister för registrering enligt
denna lag eller annan författning.
166 § Vad som införes i aktiebolagsregistret skall med
undantag av registrering av underrättelse enligt 152 § av
registreringsmyndigheten utan dröjsmål kungöras i allmänna tidningarna.
167 § Det som enligt denna lag eUer bestämmelser, vUka
meddelats med stöd av 171 §, blivit infört i aktiebolagsregistret och kungjort
skall anses ha kommit tUl tredje mans kännedom, om det ej av omständigheterna
framgår att han varken ägde eller bort äga vetskap därom.
Det
som ej kungjorts enligt första stycket kan ej, även om det blivit eller bort
bli infört i registret, med laga verkan åberopas mot annan än den som visas ha
ägt vetskap därom.
168 §
Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som
är föreskrivet om anmälan eller finner registreringsmyndigheten beslut
som anmäles för registrering eller handling som bifogas anmälningen
ej ha tUlkommit i behörig ordning eller eljest strida mot lag eller för
fattning eller mot bolagsordningen eller ha i något viktigare hänseende
otydlig eller vUseledande avfattning, skall sökanden föreläggas att inom
viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse. Om sökanden ej inom före
lagd tid inkommer med yttrande eller vidtar åtgärd för att avhjälpa
anmärkt brist skall anmälningen avskrivas. Anmärkning om denna på
följd skall intagas i föreläggandet. Föreligger även efter det yttrande
avgivits hinder för registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra
sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning ej förekommer
att ge sökanden nytt föreläggande.
Bestämmelsema
i första stycket utgör ej hinder för registrering av bolagsstämmobeslut, som
enligt 81 § blivit gällande. Endast om vad i registreringsärendet förekommit
ger särskild anledning därtill skaU beaktas att talan mot beslutet kan föras
enligt 81 § tredje stycket 4.
Avskrives
anmälan eller vägras registrering, skall registreringsmyndigheten genast
skriftligen underrätta bolaget eller, i fall som avses i 64 §, annan som gjort
anmälan för registrering om beslutet och skälen därför.
Vad
som sägs i föregående stycke om underrättelse till bolaget skall äga
motsvarande tUlämpning när registreringsmyndigheten fattar beslut enligt 15 §
andra stycket, 16 §, 46 § femte stycket, 138 § femte stycket eller 163 § första
stycket.
Prop.
1975:103 631
169 §
Om hävande eller ändring av firmaregistrering föreskrives i
firmalagen (OOOO: 000).
Menar
någon i annat fall än som avses i första stycket att en i aktiebolagsregistret
verkställd införing är tUl skada för honom, får talan föras mot bolaget vid allmän
domstol om hävande av registreringen samt om skadestånd. Rätten skall
underrätta registreringsmyndigheten för registrering, när dom om hävande av
registrering vunnit laga kraft.
170 § Ändring av bolagsordningens bestämmelse om
aktiekapitalet, maximikapitalet eUer minimikapitalet eller om aktiernas
nomineUa belopp och ökning eller nedsättning av aktiekapitalet får endast samtidig
registreras, om ökningen eller nedsättningen är nödvändig för att
aktiekapitalets storlek skall bli förenlig med bolagsordningen.
171 § Närmare beslämmelser angående anmälan för
registrering och aktiebolagsregistrets förande meddelas av Konungen eller,
efter Konungens bemyndigande, av registreringsmyndighelen. Detsamma gäUer i
fråga om avgifter, kungörelser och expeditioner i registreringsärende.
172 § Talan mot beslut, varigenom anmälan avskrivits
eUer registrering vägrats enligt 168 §, får föras genom besvär hos patent- och
registreringsverkets besvärsavdelning sist två månader från beslutets dag. Detsamma
gäUer talan mot beslut av registreringsmyndigheten enligt 15 § andra stycket,
16 §, 46 § femte stycket, 138 § femte stycket eller 163 § första stycket. Den
som vill anföra besvär skall inom tid som nu sagts erlägga besvärsavgift enligt
bestämmelse som meddelats med stöd av 171 §, vid påföljd att besvären eljest
icke upptages till prövning.
Mot
beslut på besvärsavdelningen får talan föras genom besvär hos Konungen inom två
månader från beslutets dag.
Mot
beslut varigenom registreringsmyndigheten förelagt eller utdömt vite enligt
denna lag får talan föras i den ordning som sägs i första och andra styckena.
21
KAP.
Straff-
och vitesbestämmelser
173
§ Till böter eUer fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. vid utfärdande eller utgivande av aktiebrev, interimsbevis
eller emissionsbevis förfar i strid mot bestämmelsema i denna lag eller senare
underlåter att på föreskrivet sätt göra anteckning på sådan handling eller
makulera eller förvara handlingen;
2. underlåter att i föreskriven ordning upprätta eller
föra aktiebok, aktiebrevsregister eller förteckning enligt 155 §, bevara därar
avförd uppgift eller tidigare förd aktiebok eUer hålla aktiebok tillgänglig;
3. i avstämningsbolag bryter mot bestämmelse i denna
lag om avstämning och om utsändande av utdelning, emissionsbevis eUer, vid
fondemission, brev på ny aktie eller mot bestämmelsen i 155 § tredje stycket;
4. utövar rösträtt på bolagsstämma såsom bulvan för
annan och därigenom kringgår enligt denna lag eller bolagsordningen gällande
förbud för denne att rösta för aktie;
Prop. 1975:103 632
5. i egenskap av revisor eller granskare utan att det
är nödvändigt för fullgörande av hans uppdrag yppar vad han därvid fått
kännedom om, så att skada kan följa därav;
6. i väsentUgt hänseende åsidosätter bestämmelserna om
upprättande av årsredovisning och revisionsberättelse;
7. låter verkställa utbetalning på aktier i strid mot
denna lag; eller
8. lämnar penninglån eller ställer säkerhet i strid
mot bestämmelsema i 115 §.
Sker
rättelse utan dröjsmål och innan skada inträffat eller är förseelsen eljest
ringa, skall ej dömas till straff.
Allmänt
åtal för brott som avses i första stycket 5. eller för överträdelse av
bestämmelsen i 155 § tredje stycket får väckas endast om målsägande anger
brottet tUl åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. Som målsägande
anses såväl bolaget som varje aktieägare.
174
§ Iakttages ej föreskrift i denna lag om skyldighet att till registreringsmyndigheten
insända redovisningshandlingar och revisionsberättelse eller alt hos
myndigheten göra anmälan för registrering, kan myndigheten, om underlåtenheten
ej kan medför förfallopåföljd eller likvidation, vid vite förelägga
verkställande direktören eller om sådan ej finns styrelseledamot att fullgöra
skyldigheten. Myndigheten kan även utdöma förelagt vite.
Prop.
1975:103 633
Bilaga 2 Fondbörsutredningens förslag
Förslag
till
Lag
med särskilda redovisningsbestämmelser för vissa aktiebolag och ekonomiska
föreningar
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
Bestämmelsema i 211 §§ denna lag är, om ej annat anges, till
lämpliga på
1. aktiebolag, vars aktier noteras vid Stockholms
fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer
eller som vid utgången av det senaste räkenskapsåret haft tillgångar med ett
nettovärde överstigande tio miljoner kronor och tillika tillämpat lagen (1970:
596) om förenklad aktiehantering eller, om så ej skett, dock kan antagas ha
haft mer än tvåhundra aktieägare,
2. aktiebolag eller ekonomisk förening, som under det
senast avslutade räkenskapsåret i medeltal haft mer än femhundra anställda.
Bestämmelserna
i 1219 §§ gäller för aktiebolag enligt vad i 12 § närmare anges.
Lagen
är ej tillämplig på bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.
Årsredovisning
2 §
Beträffande årsredovisnings innehåll skall utöver vad som före
skrives i 98104 §§ lagen (1944: 705) om aktiebolag och i 3843 §§
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gälla bestämmelserna i
37 §§.
De
handlingar som avses i 44 § andra stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar skall inom tid som där anges utan särskUd anmodan insändas till
registreringsmyndigheten.
Bestämmelserna
om tillhandahållande och registrering av redovisningshandlingar i 121 § första
och andra styckena och 126 § 1 mom. tredje stycket lagen (1944: 705) om
aktiebolag skall äga motsvarande tillämpning på koncernredovisningshandUngar
enligt 7 §.
3 §
I årsredovisningen skall intagas närmast föregående fastställda
balansräkning och resultaträkningen för det närmast föregående räken
skapsåret. Har under året ändring vidtagits belräffande posters specifi
cering i balansräkning eller resultaträkning skall, om särskilda hinder ej
möter, uppgiftema från den tidigare redovisningshandlingen samman
stäUas så att specificeringen stämmer överens med den som tiUämpas i
balansräkningen eller resultaträkningen för året.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning på koncernredovisningshandlingar enligt 7
§.
4 §
I balansräkningen skall anges det högsta värde varalager får upp
tagas tUl enligt 100 § 4 mom. första stycket första punkten lagen
(1944: 705) om aktiebolag eller 40 § 4 mom. lagen (1951: 308) om eko-
Prop. 1975:103 634
nomiska
föreningar. Om varulagret upptages till lägre värde än det nämnda, skall
skillnaden (lagerreserven) särskilt anges i balansräkningen.
Om
upplysning härom lämnas i not tiU balansräkningen, får i stället för det högsta
värde som avses i första stycket anges varulagrets värde bestämt såsom det
lägsta av anskaffningskostnaden och återanskaff-ningskostnaden på balansdagen
efter avdrag för inkurans. Såsom lagerreserv 'redovisas i sådant fall
skUlnaden mellan det sålunda angivna beloppet och lagrets nettovärde enligt
balansräkningen.
Inom
linjen i balansräkningen eller i not till denna skall anges skillnaden mellan
å ena sidan det beräknade kapitalvärdet av företagets pensionsåtaganden och å
andra sidan vad som i fråga om pensionsåtaganden redovisas som skuld i
balansräkningen eller har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet.
5 §
I resultaträkningen skall såsom särskilda poster upptagas
1. hela
intäkten av rörelsen under räkenskapsåret (omsättningssum
man), och
2. ökning
eller minskning av lagerreserven under räkenskapsåret.
Föreligger synnerliga skäl kan Konungen eller myndighet Konungen
förordnar
medge undantag från bestämmelsen i första stycket 1.
6 § I not tUl balansräkningen eller i
förvaltningsberättelsen skall för vart och ett av de fem senaste räkenskapsåren
anges de brattobelopp som investerats i fastigheter, fartyg samt maskiner,
inventarier och dylikt, vilka redovisas som anläggningstUlgångar. Beloppen
skall fördelas på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna anläggningstUlgångama.
7 § Aktiebolag som anges i 1 § första stycket 1.
skall till sin årsredovisning foga koncembalansräkning och
koncernresultaträkning om
1. nettovärdet av bolagets tillgångar tUl mer än en
fjärdedel utgöres av fordringar hos och aktier i dotterbolag eller
2. summan av bolagets och dess dotterbolags
omsättning, efter avdrag för omsättning mellan bolag inom koncernen,
överstiger moderbolagets omsättningssumma med mer än en tredjedel av denna.
Första stycket gäller
endast om någon av de där under 1. och 2. angivna omständighetema förelåg även
för nästföregående räkenskapsår.
Aktiebolag
som har att avge koncernredovisning enligt första stycket skall i not till
koncernbalansräkningen eller i förvaltningsberättelsen ange brattobeloppen för
koncemen av investeringar i anläggningstillgångar enligt 6 §. Uppgift behöver
dock ej lämnas för flera år än redovisningsskyldighet enligt första stycket
förelegat.
Koncemresultaträkning
skall upptaga ett sammandrag av moderbolagets och dotterbolags
resultaträkningar, upprättat enligt god redovisningssed och med iakttagande i
tillämpliga delar av bestämmelserna i 102 § lagen (1944: 705) om aktiebolag och
5 § denna lag. Den skall utvisa koncemens årsresultat, varvid skall ha gjorts
avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och avdrag eller tUlägg för
ökning eller minskning av internvinst under räkenskapsåret.
Delårsrapport
8 §
Om bestämmelserna i denna lag varit tUlämpUga på årsredovis
ningen för visst räkenskapsår, skaU minst en gång under det därpå föl-
Prop. 1975:103 635
jande
räkenskapsåret avges särskUd redovisning (ddårsrappor). Detta gäller dock ej om
sistnämnda räkenskapsår omfattar högst tio månader. Delårsrapport avges av
styrelsen eller i aktiebolag, om styrelsen bestämmer del, av verkställande
direktör.
Delårsrapport
skall avse verksamheten från räkenskapsårets början. Minst en delårsrapport
skall omfatta en period av muist en tredjedel och högst två tredjedelar av
räkenskapsåret.
Delårsrapport skall i
huvudskrift eller avskrift håUas tillgängUg hos företaget för var och en som
vUl taga del av den och genast översändas lill aktieägare eller medlem som
begär det. En delårsrapport, som avses i andra stycket andra punkten, skall
senast två månader efter rapportperiodens utgång i avskrift insändas tUl
registreringsmyndigheten.
Redovisning som avges
under räkenskapsåret får betecknas som delårsrapport endast om den innehåller
de uppgifter som framgår av beslämmelsema i 911 §§.
9 §
Om särskilda hinder ej möter skaU i anslutning tUl uppgifter enligt
10 och 11 §§ även lämnas
motsvarande uppgifler för samma rapport
period eller samma tidpunkt under föregående räkenskapsår.
Begrepp
och termer i delårsrapport skaU i möjligaste mån överensstämma med dem som
använts i senast framlagda årsredovisning.
10 §
I delårsrapport skall översiktligt redogöras för verksamheten un
der rapportperioden, för resultatet av verksamheten samt för investe
ringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan föregående
räkenskapsårs utgång. Bestämmelsema i 103 § 1 mom. första stycket
lagen (1944: 705) om aktiebolag eller 43 § 1 mom. första stycket lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar gäUer i tUlämpliga delar för
delårsrapport.
I
delårsrapport skall följande uppgifter lämnas.
1. Omsättningssumman, om ej undantag enligt 5 § andra
stycket medgivits.
2. Utdelningsmtäkter, med särskilt angivande av
utdelning från dotterbolag.
3. Ränteintäkter.
4. Räntekostnader.
5. Vinster och förluster på avyttring av
anläggningstillgångar samt andra extraordinära intäkter och kostnader. Belopp
som avses här skall specificeras tUl sin art.
6. Bruttobeloppet för anskaffning av sådana
anläggningstillgångar som består av dels aktier, dels fastigheter, fartyg,
maskiner, inventarier och dylikt.
7. Summan av kassa och banktUlgodohavanden vid
rapportperiodens utgång.
8. Medeltalet av anställda under rapportperioden.
11 §
Aktiebolag som enligt 7 § första stycket varit skyldigt att avge
koncernredovisning för det senaste räkenskapsåret skall i delårsrapport
lämna uppgifter även för koncernen, motsvarande vad i 10 § sägs. Upp
gifter enligt 10 § andra stycket 16 skall avse belopp efter avdrag för
interna poster inom koncernen.
Är mer än en fjärdedel av
summan av bolagets och dess dotterbolags omsättning, efter avdrag för
omsättning mellan bolag inom koncernen, hänförlig tUl utländska dotterbolag,
begränsas uppgiftsskyldigheten för koncernen tUl vad som svarar mot 10 § andra
stycket 1 och 68.
Prop.
1975:103 636
Emissiönsprospekt
12 §
När aktiebolag eller aktieägare däri offentliggör eller på annat
sätt till en vidare krets riktar inbjudan att teckna eller köpa aktier i
bolaget, att förvärva skuldebrev som kan helt eller delvis utbytas mot
aktier i bolaget (konvertibla skuldebrev) eller att köpa teckningsrätter
gällande vid nyteckning av aktier i bolaget, skall bolagets styrelse upp
rätta en särskild redogörelse för bolagets förhållande (emissionspro
spekt). Sådan skyldighet föreligger dock endast om nettovärdet av bola
gets tillgångar uppgår till eller efler nyteckning av aktier eller utgivande
av konvertibla skuldebrev beräknas uppgå tUl mer än tio miljoner kro
nor och summan av de belopp som till följd av inbjudan enligt första
punkten kan komma att erläggas överstiger en miljon kronor.
Aktieägare
som ämnar sälja aktier, konvertibla skuldebrev eller teckningsrätter under
sådana former, alt emissionsprospekt enligt första stycket skall upprättas,
skall underrätta styrelsen härom senast sex veckor före den dag då inköp
tidigast avses kunna ske.
Skyldighet
att upprätta emissionsprospekt föreligger ej för aktiebolag under bildande.
13 §
Emissionsprospekt skall innehåUa balansräkningar avseende ut
gången av de tre senaste räkenskapsår, för vilka årsredovisning och re
visionsberättelse avgivits, resultaträkningar för dessa tre räkenskapsår
samt ett sammandrag av de uppgifter som det ålegat bolaget att intaga
i förvaltningsberättelserna fÖr de tre räkenskapsåren. Fyller handlingar
na ej de krav, som framgår av 46 §§, skall de fullständigas i enlighet
med dessa bestämmelser.
Förelåg
vid utgången av det sista av de i första stycket avsedda räkenskapsåren någon
av de omständigheter som anges i 7 § första stycket 1. och 2., skall bolaget i
emissionsprospektet intaga koncernbalansräkning och koncernresultaträkning för
alla tre räkenskapsåren.
Bestämmelserna
i 3 § första stycket andra punkten och andra stycket skall äga motsvarande
tillämpning på emissionsprospekt.
Om
bolaget är moderbolag och redovisningshandlingar och andra uppgifter för
koncernen intages i emissionsprospektet, får häremot svarande uppgifter för
bolaget utelämnas i den mån de kan anses sakna väsentlig betydelse för
bedömningen av bolagets aktier. Dock får bolagets balansräkning och
resultaträkning för det senaste räkenskapsåret enligt första stycket ej
utelämnas.
14 §
I emissionsprospektet skall, om det ej på grand av särskUda om
ständigheter finnes leda till förfång för bolaget, upplysning lämnas om
sådana för bedömningen av bolagets ställning och resultatet av dess
verksamhet viktiga förhållanden och sådana händelser i övrigt av vä
sentlig betydelse för bolaget vUka hänför sig till tiden efter den period
som omfattas av de i 13 § angivna handUngarna.
Framlägges
emissionsprospektet senare än åtta månader efter utgången av det senaste
räkenskapsår, för vUket årsredovisning och revisionsberättelse avgivits, skall
emissionsprospektet innehålla uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 911
§§. Dessa uppgifter skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till
en dag ej tidigare än tre månader före emissionsprospektets tUlhandahållande.
Prop.
1975:103 637
15 §
I emissionsprospektet skall följande uppgifter lämnas.
1. Kortfattad historik över bolaget och dess
verksamhet. Denna uppgift får utelämnas av aktiebolag, vars aktier noteras vid
Stockholms fondbörs eUer på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.
2. Redogörelse för bolagets och, om dotterbolag finns,
koncernens verksamhet, råvarutUlgångar, produkter och driftsställen samt för
dess ställning inom sin bransch.
3. Uppgift om bolagets styrelseledamöter, revisorer
och ledande befattningshavare.
4. Redogörelse för ägarförhållanden i fråga om
bolagets aktier.
16 § Bolag, som vid framläggandet av
emissionsprospektet ej bedriver någon verksamhet och ej heller har dotterbolag
som bedriver någon verksamhet, behöver i emissionsprospektet endast medtaga
senast fastställda balansräkning, i förekommande fall koncernbalansräkning,
upplysningar enligt 15 § 1., 3. och 4. samt redogörelse för den verksamhet
bolaget avser att upptaga.
17 § Uppgift i emissionsprospekt enligt 13 § första
och andra styckena, 14 § första stycket samt 15 § skall granskas av bolagels
revisorer. Deras berättelse över granskningen skall intagas i
emissionsprospektet.
18 § Emissionsprospekt skall tUlhandahållas på de
platser där teckning eller inköpsanmälan mottages senast tre dagar, sön- och
helgdagar samt lördagar, midsommarafton och julafton oräknade, före den dag då
teckning eller inköp tidigast kan ske.
19 § Utarbetas emissionsprospekt med anledning av
erbjudande från aktieägare, får bolaget från aktieägaren uppbära ersättning för
sina kostnader för emissionsprospektet samt för revisionskostnaden. Uppträder
flera aktieägare som säljare, skall kostnaderna fördelas mellan dem i
förhållande till det antal aktier, konvertibla skuldebrev eller teckningsrätter,
som envar utbjudit till försäljning.
Straff-
och vitesbestämmelser
20 § Till böter eller fängelse i högst ett år dömes
den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet i väsentligt hänseende åsidosätter
bestämmelserna i 218 §§.
21 § Underlåter någon att iakttaga föreskrift i denna
lag om skyldighet att till registreringsmyndighet insända årsredovisning eller
delårsrapport, äger myndigheten genom vite ålägga honom att fullgöra sin skyldighet
samt utdöma sådant vite.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972. Lagen skall dock inte äga tillämpning på
årsredovisning för räkenskapsår, som dessförinnan gått till ända.
Bestämmelserna
i 3 § andra stycket och 7 § tredje stycket medför ej skyldighet att i
årsredovisning lämna uppgifter om räkenskapsår som avslutats före lagens
ikraftträdande.
Prop. 1975:103 638
Bilaga 3
Sammanställning
med hänvisningar mellan lagrummen i lagen (1944: 705) om aktiebolag i dess
lydelse 74-07-01, aktiebolagsutredningens förslag (1971:15) och
departementsförslaget.
1. Aktiebolagslagen departementsförslaget.
Aktiebolagslagen (AL) Utredningens förslag (AU) Departementsförslaget
(DF)
1
§ 1 § 2 st och 3 st 1 p 1 kap 1 § 12 st
2
§ 1st 1 ledet
2 ledet 1
§ 3 st 2 p 1 kap 1 § 2 st 2 p
2
§ 2 st 4 § 1 st 4 p 2 kap 4 § 4 p
3
§ 1 stl ledet 1 § 3 st 3 p 1 kap 1 § 2 st 3 p
2 ledet
3 § 2 st 1 p 13 § 1 st 1 p 2 kap 2 § 1 st 2 p
2p ---------------------------
3 § 3 st 28 § 3 st 3 kap 14 §
3
§ 4 st 21 § 1 st 3 kap 4 §
4
§ 3 § 23 st 2 kap 1 §
5
§ i_2 pp 3 § 1 st 2 kap 3 § 1 st
34pp
6 § 1st
2 st 157 § 1 st 12 pp 16 kap 1 § 1 st
3 st 157 § 3 st 16 kap 3 st
7 § 1 st 6 § 1 st 2 kap 3 § 2 st
2 st 14 pp 6
§ 2 st 2 kap 3 § 3 st
2 st 56 pp 6 § 3 st 12 pp 2 kap 3 § 4 st 12 pp
3 st 6 § 4 st 2 kap 3 § 5 st
8 § 1 st 4 § 2 kap 4 §
2 st 157 § 2 st 16 kap 1 § 2 st
3 st 4§6p 2kap4§6p
9 § 1 mom jfr 4 § 9 p, 17 § 12 st och jfr
2 kap 4 § 9 p, 3 kap 1 § och
109 § 2 st 12 kap 1 § 2 st
2 mom 18 § 3 kap 2 §
10 § 1 st 7 § 1 st 1 p 2 kap 5 § 1 st 1 p
3 st 8 § 1 st 1 p 2 kap 6 § 1 st 1 p
4st --------------------------
11
§ --------------------------
12
§ 1st
2 st jfr 6 § 23 st jfr 2 kap 3 § 3- st
13
§ ------- --------------------------
14
§ --------------------------
15
§ --------------------------
16
§ 1 st 7 § 1 st 1 p 2 kap 5 § 1 st 1 p
2 st jfr 7 § 1 st p jfr 2 kap 5 § 1 st 1 p
Prop.
1975:
103
639
AL
AU
DF
3 st
_____
______
4 st
8 § 1st
2 kap 6 § 1 st
5 st
17 §
18 § 1
st
jfr 24 § 1 st 4 p
jfr 3 kap 7 § 1 st 4 p
7 § 1 st 2 p
2 kap 5 § 1 st 2 p
2 st
7 § 2st
2 kap 5 § 2 st
3 st
jfr 8 § 1 st 1 p och 2 st
jfr 2 kap 6 § 1 st 1 p och 2 st
19 § 1
st
jfr 9 § 1 st samt 10 § 1 och 3 st
jfr 2 kap 7 § samt 8 § 1 och 3 st
2 st
jfr 11 § 3 st
jfr 2 kap 9 § 4 st
20 §
7 § 12 st
2 kap 5 § 12 st
21 § 1
st
9 § 3 st 1 p
2 kap 7 § 3 st 1 p
2 st
9 § 3 st 2 p
2 kap 7 § 3 st 2 p
3 st
jfr 10 § 5 st
jfr 2 kap 8 § 5 st
22 § 1
st
jfr 9 § 4 st
jfr 2 kap 7 § 4 st
23 st
jfr 10 § 5 st
jfr 2 kap 8 § 5 st
4 st
10 § 1 st
2 kap 8 § 1 st
56 st
---------
---------
7 st
jfr 10 § 5 st
jfr 2 kap 8 § 5 st
23 § 1
mom
1st
10 § 23 st
2 kap 8 § 23 st
2 st
3 st
1st
jfr 10 § 2 st
jfr 2 kap 8 § 2 st
2 mom
10 § 2 och 5 st
2 kap 8 § 2 och 5 st
2 st
10 § 3 st
2 kap 8 § 3 st
24 § 1
st
10 § 4 st
2 kap 8 § 4 st
23 st
jfr 10 § 5 st
jfr 2 kap 8 § 5 st
25 §
jfr 10 § 5 st
jfr 2 kap 8 § 5 st
26 §
10 § 5 st och 81 §
2 kap 8 § 5 st jfr 9 kap 17 §
27 §
11 § 2 st 23 pp
2 kap 9 § 2 st 12 pp
28 § 1
st
12 § 1 st
2 kap 13 § 1 st
2 st 1 ledet
12 § 2 st 1 p
2 kap 13 § 2 st 1 p
2 st 2 ledet
---------
---------
29 § 1
st
jfr 12 § 2 st 1 p
jfr 2 kap 13 § 2 st 2 p
2 st
3 st
12 § 3 st
2 kap 13 § 3 st
30 §
31 §
11 § 3 st 2 p
2 kap 9 § 4 st 2 p
32 § 1
st
9___________ Q
of
jfr 11 § 1 st
jfr 2 kap 9 § 1 st
32 a §
33 §
34 § 1
st
157 § 3 st
---------
21 § 2 st
3 kap 4 § 2 st 13 pp
2 st
21 § 3 st
3 kap 4 § 2 st 45 pp
3 st
21 § 1 st
3 kap 4 § 1 st
4 st
23 § 3 st
3 kap 6 § 3 st
35 § 1
st
2 st
3 st
22 § 1 st
3 kap 5 §
22 § 1 st
3 kap 5 § 2 p
4 st
22 § 2 st
3 kap 4 § 5 st
36 § 13
mom
23 § 1 st
3 kap 6 § 1 st
4 mom
22 § 1 st 4 p och 23 § 12 st
3 kap 5 § 4 p och 6 § 12 st
37 §
---------
---------
41 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop.
1975:
103
640
AL
AU
DF
38 §
21 § 5 st
3 kap 4 § 4 st
39 § 1
mom
1st
24 § 1 st 12 pp och 2 st
3 kap 7 § 1 st 12 pp och 2 st
2 st
24 § 1 st 3 p
3 kap 7 § 1 st 3 p
3 st
4 st
5 st
jfr 24 § 3 st
jfr 3 kap 7 § 3 st
27 § 1 st
3 kap 13 § 1 st
2 mom
12 st
jfr 24 § 34 st
jfr 3 kap 7 § 3-4 st
3 st
28 § 1 st 1 p
3 kap 14 § 1 st 1 p
4stlp 2p
Ip 2p
24 § 4 st 2 p
3 kap 7 § 4 st 2 p
3 mom
jfr 22 § 1 st 4 p
jfr 3 kap 5 § 4 p
40 § 1
st
jfr 15 § 1 st 1 p
jfr 2 kap 9 § 1 st och 2 st 2 p
40 § 2
st
13 § 2 st
2 kap 10 § 1 st
3 st
146 § 1 st
2 kap 12 § 1 st
41 § 1
st 1:
2pp
------
------
3p
23 st
42 §
13 § 3 st
2 kap 10 § 2 st
jfr 13 § 4 st
jfr 2 kap 10 § 3 st
43 § 1
st
------
------
24 st
44 §
45 § 1
st 1 p
jfr 14 §
jfr 2 kap 11 §
jfr 15 § 1 st 2 p
____
lst2
3 pp och
2 st
------
------
46 §
15 § 1 st
------
47 §
jfr 15 § 2 st
------
48 § 1
st
29 § 1 st
4 kap 1 § 2 st
2 st
3 st
49 § 1
och 3
29 § 23 st
4 kap 4 § 12 st
4 st
jfr 32 § 12 och 4 st
jfr 4 kap 5 § 12 st och 12 §
2 st 50 §
5 st 34 pp
33 §
4 kap 6 §
51 § 1
st
2 st
3 st
jfr 36 § 2 st 1 p
jfr 4 kap 12 § 1 st
36 § 2 st 3 p
4 kap 12 § 1 st 1
52 §
53 §
54 §
jfr 34 §
jfr 4 kap 8 §
jfr 32 § 3 st
jfr 4 kap 7 §
55 §
30 §
4 kap 2 §
56 § 1
st
31 § 1 st
4 kap 3 § 1 st
2 slip
------
------
2p
31 § 2 st
4 kap 3 § 2 st
3 st
4 st
57 §
12 st
3 st
4 st
5 st
58 §
31 § 2 st
4 kap 3 § 2 st
34 § 1 st
4 kap 8 § 1 st
33 § 5 p och 34 § 1 st
4 kap 8 § 1 st
35 §
4 kap 8 § 3 st
59 §
---------
4 kap 9 §
Prop.
1975:
103
641
AL
AU
DF
60 § 1
st
16 § Ip
4 kap 13 § 1 st
2 st
13 § 2 st
4 kap 11 §
3 st
jfr 13 § 34 st och 14 §
jfr 4 kap 11 §
61 §
jfr 36 § 1 st
jfr 4 kap 10 §
62 § 1
mom
1st
jfr 16 § 2 p
jfr 4 kap 13 § 1 st
2- st
------
------
2 mom
jfr 16 § 23 pp och 36 §
jfr 4 kap 12 § 1 st 1 p, 3 st och
2 st 1 p samt 3 st 1 p
5 st 1 p samt 13 §
63 §
jfr 37 §
jfr 4 kap 14 §
63 a §
38 §
4 kap 15 §
64 § 1
mom
1st
jfr 39 § 1 st
jfr 4 kap 16 § 1 st
23 st
29 §, 32 § 4 st och 39 § 2 st
jfr 4 kap 1 § samt 16 § 2 och 4 st
4 st
30 § 12 st
4 kap 2 §
2 mom
1 stlp
------
------
2-3 pp
39 § 3 st
4 kap 16 § 3 st
2 mom
2 st
39 § 3 st
4 kap 16 § 4 st 1 p
3 st
jfr 24 § 1 st
jfr 3 kap 7 § 1 st
4 st 12
pp
3p
1st
2 st
31 § 2 st och 39 § 3 st
4 kap 3 § 2 st och 16 § 3 st
3 mom
39 § 1 st
4 kap 16 § 1 st
65 §
47 § och 21 § 4 st
6 kap 8 § och 3 kap 4 § 3 st
66 § 1
mom
44 §
6 kap 1-4 §§
2 mom
44 § och 21 § 4 st
6 kap 1 § 3 st och 4 kap 4 § 3 st
67 § 1
mom
46 § 14 st och 44 § 3 st
6 kap 6 §, 7 § och 1 § 2 st
2 mom
------
------
68 §
12 st
3 st
69 §
45 §
6 kap 5 §
48 §
7 kap 1 §
70 §
19 §
3 kap 3 §
71 §
72 §
73 § 1
mom
jfr 111 §
jfr 12 kap 4 §
jfr 109 § och 110 § 1 st
jfr 12 kap 1 § och 2 § 1 st
23 mom
113 §
12 kap 5 §
74 §
110 § 2 st och 113 §
12 kap 2 och 5 §§
75 §
jfr 112 §
jfr 12 kap 3 §
75 ac
§§
jfr 115 §
12 kap 79 §§
76 § 1
st 1 p
------
------
2p
114 §
12 kap 6 § 1 p
2 st
80 §
9 kap 16 §
77 § 13
st
49 § 13 st
8 kap 13 st
4 st
50 § 1 st
8 kap 2 § 1 st
5 st
50 § 2 st
8 kap 2 § 2 st
78 §
51 § 1 st
8 kap 3 § 1 st
79 §
52 §
8 kap 4 §
80 § 1
st
49 § 4 st och 51 § 2 st
8 kap 1 § 4 st och 3 § 2 st
2 st
------
------
3 st
50 § 3 st
8 kap 2 § 3 st
81 §
jfr 54 § 12 st
jfr 8 kap 6 §
82 §
jfr 54 §
jfr 8 kap 6 §
Prop.
1975:103
642
AL
AU
DF
83 §
jfr 54 § 3 st
_____
84 §
56 §
8 kap 8
§
85 §
57 §
8 kap 9
§ 13 st
86 §
58 §
8 kap 10
§
87 § 1
st
60 § 1 st
8 kap 11
§ 1 st
2 st
61 §
8 kap 12
§
88 §
60 § 2 och 4 st
8 kap 11
§ 2 och 4 st
89 § 1
st 1 p och 2 st
60 § 3 st
8 kap 11
§ 3 st
1 st 23 pp och 3 st
---------
---------
90 § 1
st
---------
_-------
2 st
jfr 51 § 2 st
jfr 8
kap 3 § 2 st
91 § Ip
62 § 1 st
8 kap 13 § 1 st
2p
114 § 2p
12 kap 6 § 2 p
92 § 1
st
jfr 62 § 2 st
jfr 8 kap 13 § 2 st
2 st
jfr 58 §
jfr 8 kap 10 §
93 § 1
st
63 §
8 kap 14 § 1 p
2 st
------
8 kap 14 § 2 p
3 st
---------
---------
94 § 1
st
157 § 4 st
16 kap 1 § 4 st
2 st
157 § 5 st
16 kap 1 § 4 st
96 §
149 § 1 st
9 kap 18 §
97 §
64 §
8 kap 15 §
98 §
96 §
11 kap 1 § 1 st och 2 § 2 st
99 §
97 §
11 kap 10 § 2 st
100 § 1
mom
98 § 2 st och 100 § 13 st
jfr 11 kap 1 § 2 st
2 mom
100 § 4 st
11 kap 4 § 1 st
3 mom
jfr 98 § 4 st och 100 §
jfr 11 kap 5 § 2 st
4 mom
99 §
---------
5 mom
1 st
---------
---------
2 st
100 § 5 st
---------
6 mom
101 § 12 st
jfr 11 kap 4 § 2 st och 7 § 4 st
7 mom
101 § 3 st
---------
8 mom
101 § 4 och 6 st
jfr 11 kap 7 § 5 st
9 mom
---------
---------
10 mom
jfr 101 § 5 st
---------
101 § 1
mom
102 §
jfr 11 kap 7 § 13 st
2 mom
jfr 105 § 1 och 98 § 4 st
jfr 11 kap 8 § 1 och 5 § 2 st
3 mom
1st
103 § 1 st
11 kap 7 § 6 st
2 st
107 § 3 st och 103 § 3 st
---------
6 mom
jfr 105 § 6
jfr 11 kap 8 § 3
7 mom
jfr 102 § 2 st CD och 105 § 3
---------
102 §
jfr 104 §
jfr 11 kap 6 §
103 § 1
mom
1st
104 § 1
st 23 pp och 106 § 1 st
jfr 11 kap 6 § 1 st och 9 § 1 st
Ip
11 kap 8 § 6 och 7 samt 9 § 2 st
2 st
105 § 2 och 7 samt 106 § 2 st
3 st
--------
11 kap 8 § 4
45 st
105 § 811
11 kap 8 § 910
6 st
106 § 3 st
11 kap 9 § 3 st
2 mom
jfr 106 § 4 st
jfr 11 kap 11 § 4 st
104 §
107 §
jfr 11 kap 10 § 1 st och 11 §
12 st
Prop.
1975:103
643
AL
AU
DF
104 a §
_____
_____
105 § 1 st 1 p 2p 2 st
jfr 88 § 1 st
jfr 10 kap 7 § 1 st
82 § 1 st
10 kap 1 § 1 st
3 st
jfr 82 § 2 st
jfr 10 kap 1 § 2 st
4 st
jfr 82 § 1 st
jfr 10 kap 1 § 1 st
56 st
jfr 82 § 2 st
jfr 10 kap 1 § 2 st
106 § 1
st
jfr 86 § 12 st
jfr 10 kap 5 § 12 st
2 st 35 st 107 § 1 mom 1 st
86 § 3 st
10 kap 5 § 3 st
83 § 12 st
10 kap 2 § 12 st
2 st
jfr 84 §
jfr 10 kap 3 §
3 st
85 §
10 kap 4 §
4 st
85 § 3 st
10 kap 4 § 1 st 4 p
5 st
jfr 82 § 1 st 4 p
jfr 10 kap 1 § 1 st 4 p
2 mom
1 st
2 st 108 § 12 st
3 st
4 st
jfr 83 § 4 st
jfr 10 kap 2 § 4 st
87 §
10 kap 6 §
82 § 1 st 4 p
10 kap 1 § 1 st 4 p
109 §
jfr 82 § 2 st och 95 §
10 kap 1 § 2 st och 14 §
110 §
------
------
111 §
88 och 89 §§
10 kap 78 §§
112 §
jfr 90 § och 91 § 1 st
jfr 10 kap 9 § och 10 § 1 st
113 §
jfr 91 § 24 st
jfr 10 kap 10 § 24 st
114 § 1 st 1 p
65 § 1 st
9 kap 1 § 1 st
2p
3p
2 stlp
2p
115 §
jfr 28 § 1 st
jfr 3 kap 14 § 1 st
65 § 3 st
9 kap 1 § 3 st
jfr 173 § 1 st 4
------
116 §
jfr 93 §
jfr 10 kap 12 §
117 §
jfr 67 § 3 st
jfr 10 kap 3 § 23 st
118 § 1 st
27 § 2 st
3 kap 13 § 2 st
25 st
75 §
9 kap 11 §
119 § 1 st 1 p
------
------
2p
67 § 1 st 1 p
jfr 3 kap 1 § och 3 st
3p
66 § 1 st
9 kap 2 § 1 st
4p
67 § 1 st 2 p
9 kap 3 § 1 st
56 pp
77 § 12 pp
9 kap 13 § 13 pp
2 st Ip
67 § 2 st och 77 § 34 pp
9 kap 3 § 1 st och 13 § 2 st samt 3 kap 1 § 3 st
2p
jfr 32 § 4 st 1 p
------
3-4 st
65 § 5 st
9 kap 1 § 4 st
119 a §
9 kap 3 § 4 st
120 §
66 § 1 st
9 kap 2 § 1 st
121 § 1 st
69 § 1 st
9 kap 5 § 1 st
2
st
73 § 4 st
9 kap 9 § 4 st
3 st
71 §
9 kap 7 §
122 §
jfr 70 §
jfr 9 kap 6 §
123 § 1 st
68 §
9 kap 4 §
644
Prop.
1975:103
(
AL
AU
DF
2 st
72 § 1 st, 73 § 1 st 12 pp och
9 kap 8 § 1 p samt 9 § 1 st
2 stlp
12 pp och 2 st 1 p
3 st
73 § 2 st
9 kap 9 § 2 st
4 st
73 § 1 st 3 p
9 kap 9 § 1 st 3 p
5 st
jfr 73 § 1 st 4 p
jfr 9 kap 9 § 1 st 4 p
124 § 1
st
jfr 73 § 3 st
jfr 9 kap 9 § 3 st
2 st
29 § 3 st
4 kap 4 § 2 st
3 st
45 st
74 §
9 kap 10 §
125 §
72 § 2 st
9 kap 8 § 2 p
126 § 1
mom
12 st
69 § 24 st
9 kap 5 § 23 st
3 st
108 §
11 kap 3 § 2 st
2 mom
jfr 112 § 1 st
jfr 12 kap 3 § 1 st
127 §
76 §
9 kap 12 §
128 §
12 st
144 § 1 st 23 pp
15 kap 5 § 1 st
3 st
144 § 3 st
15 kap 5 § 3 st
4 st
144 § 4 st
15 kap 5 § 4 st
129 §
144 § 2 st
15 kap 5 § 2 st
130 § 1
st
jfr 144 §
jfr 15 kap 5 §
2tst
145 § 1 st
15 kap 6 § 1 st
131 §
145 § 2 st
15 kap 6 § 2 st
132 §
------
jfr 15 kap 5 § 1 st 2 p
133 § 1
mom
jfr 79 § 1 och 3 st
jfr 9 kap 15 § 1 och 3 st
2 mom
1st
jfr 79 § 2 st
jfr 9 kap 15 § 2 st
2 st
------
------
34 mom
------
------
5 mom
78 § 1 st
9 kap 14 § 1 st
6 mom
77 §4p
9 kap 13 § 2 st 2 p
7 mom
78 § 2 st
9 kap 14 § 2 st
134 §
------
------
135 §
jfr 44 § 12 st
jfr 6 kap 2 § 1 st och 9 kap
14 § 1 st
136 §
------
------
137 § 1
st
78 § 3 st
9 kap 14 § 3 st
2 st
------
------
138 § 1
mom
1st
81 § 1 st
9 kap 17 § 1 st
2 st
jfr 81 § 2 st
jfr 9 kap 17 § 2 st
3 st
jfr 81 § 3 st 2 p
jfr 9 kap 17 § 3 st 2 p
4 st
------
------
2 mom
81 § 4 st
9 kap 17 § 4 st
139 §
------
------
140 §
116 §
13 kap 1 §
141 §
jfr 118 § 1 st 1 och 2 st samt
jfr 13 kap 4 § 1 st 1 p och
120,121 och 124 §§
3 st 1 p samt 5, 7 och 10 §§
142 §
117 § 1 st, 118 § 12 st samt
13 kap 2 § 12 st, 5, 7 och
120, 121 och 124 §§
10 §§
143144 §§
118 § 1 st 23 ocH 2 st samt
13 kap 4 § 1 st 34 pp och
120, 121 och 124 §§
23 st samt 5, 7 och 10 §§
145 §
120 § 3 st
13 kap 6 §
146 §
jfr 117 §
jfr 13 kap 2 §
Prop.
1975:103
645
AL
AU
DF
147 §
12 st
jfr 121 § 1 st
jfr 13 kap 7 § 1 st
3 st
116 § 3 st
13 kap 1 § 2 st 23 pp
4 st 148 §
____
13 kap 2 § 4 st
149 §
121 § 3 st
13 kap 7 § 3 st
150 §
121 § 2 st
13 kap 7 § 2 st
151 §
124 §
13 kap 10 §
152 §
jfr 121 § 4 st
13 kap 7 § 4 st
153 §
------
------
154 §
123 §
13 kap 9 §
155 §
122 §
13 kap 8 §
156 § 1
st 1 ledet
124 §
13 kap 10 §
i övrigt
------
------
157 § 1
st
125 §
13 kap 11 §
24 st
------
------
158 §
121 § 3 st
13 kap 7 § 3 st
159 §
jfr 157 § 45 st
jfr 16 kap 1 § 4 st
160 §
jfr 126 §
jfr 13 kap 12 §
161 §
jfr 121 § 4 st
jfr 13 kap 7 § 4 st
162 §
126 § 1 st
13 kap 12 § 1 st
163 § 1
st
127 § 1 st
13 kap 13 § 1 st
2 st
jfr 113 §
jfr 12 kap 5 §
164 § 1
st
127 § 2 st
jfr 3 kap 1 § 12 st
2 st
21 § 4 st
3 kap 4 § 3 st
3 st
127 § 3 st
13 kap 13 § 2 st
4 st
127 § 4 st
13 kap 13 § 3 st
165 §
128 §
13 kap 14 §
166 § 1
st
2 st
167 §
129 § 1 st
13 kap 15 § 1 st
129 § 3 st
13 kap 15 § 3 st
168 §
130 §
13 kap 16 §
169 §
152 §
13 kap 20 §
170 §
133 §
13 kap 19 §
171 §
121 § 3 st och 143145 §§
13 kap 7 § 3 st och 15 kap 5-6 §§
172 §
131 § 13 st
13 kap 17 § 13 st
173 §
131 § 45 st
13 kap 17 § 45 st
173 a §
132 §
13 kap 18 §
174 §
jfr 139 §
jfr 14 kap 89 §§
175 §
jfr 134 och 136138 §§
jfr 14 kap 1 och 37 §§
176 §
134 § 1 st 34 pp
14 kap 1 § 1 st 23 pp
177 § ,
jfr 158 § 1, 3 och 4 st
jfr 17 kap 1 § 1, 3 och 4 st
178 § 1 mom 1 st
------
------
2 st
jfr 159 § 1 st 2 p
jfr 17 kap 2 § 1 st 2 p
2 mom
159 § 1 st
17 kap 2 § 1 st
3 mom
------
------
4 mom
179 §
180 §
158 § 2 st
17 kap 1 § 2 st
jfr 160 §
jfr 17 kap 4 §
181 § 1 st
------
------
2 st
161 §
17 kap 5 §
Prop.
1975:103
646
AL
AU
DF
181 a §
_____
17 kap 5 §
182 § 1
mom
------
------
2 mom
160 § 2 st
17 kap 4 § 2 st
3 mom
159 §
17 kap 2 §
183 §
12 mom
------
3 mom
161 §
17 kap 5 §
184 § 1
st
159 § 3 st
17 kap 2 § 3 st
2 st
160 §
17 kap 4 §
3 st
------
------
185 §
12 mom
------
------
3 mom
161 §
17 kap 5 §
186 § 1
och 2
mom
162 §
17 kap 7 §
3 mom
1st
163 § 1 st
17 kap 8 § 1 st
4 mom
2 st
163 § 2 st
17 kap 8 § 2 st
187 §
164 §
17 kap 9 §
188 §
165 §
18 kap 1 §
189 §
------
------
190 §
-------
-------
191 §
jfr 11 § 3 st
jfr 2 kap 9 § 4 st
192 §
193 §
194 §
168 §
18 kap 4 §
------
------
194 a §
------
------
195 § 1
mom
36 § 2 st 3 p
4 kap 12 § 1 st 1
23 mom
------
------
4 mom
jfr 37 § 4 st
jfr 4 kap 14 § 3 st 3 pp
196 §
46 § 5 st
6 kap 7 § 3 st
197 §
163 § 1 st
17 kap 8 § 1 st
198 § 1
mom
ist
170 §
18 kap 6 §
/ St
3 st
jfr 36 § 1 st 2 p
och 16 §
jfr 4 kap 10 § 2 p och 13 §
2 mom
1st f,...
170 §
18 kap 6 §
2 St
3 Stlp
46 § 5 st 3 p
6 kap 7 § 3 st 2 p
3st2p
------
------
3 mom
Ist
170 §
18 kap 6 §
2 st
170 § och 46 § 5 st 3 p
18 kap 6 § och 6 kap 7 § 3 st 2p
4 mom
3 st
_ _
_____
199 §
138 § 5 st
14 kap 5 § 4 st
200 §
169 § 1 st
16 kap 2 §
201 § 1 st
jfr 169 §
18 kap 5 §
2 st
jfr 81 § 4 st 3
2p
152 § 3 st
p och
169 § 2 st
jfr 9 kap 17 § 4 st 3 p
3 st
13 kap 20 § 3 st
202 § 1 st
166 §
18 kap 2 §
23 st
------
------
203 §
171 §
------
204 §
167 §
jfr 18 kap 3 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
jfr 173
§ 1 st 8 p
173 § 1
st 1, 2, 45 och 7 pp
173 § 1
st 6 p
jfr 19 kap 1 § jfr 19 kap 1 §
2p
1, 3 och
4 pp
jfr 173
§ 1 st 12 jfr 174 §
pp
jfr 19 kap 1 § jfr 19 kap 2 §
1 och 3
pp
jfr 173
§ 1 st 2 p
jfr 19 kap 1 §
1 P
jfr 173 § 3 st 174 §
19 kap 2 §
jfr 146 § 147 § 2 § 55 §
jfr 2 kap 12 § 3 kap 15 § 1 kap 2 § 8 kap 7 §
206 § 207210 §§
211
§
212
§
213
§ 1-4 pp
57pp 8p
214
§
215
§ 13 pp
4p
216 § 1 st
12 pp
3p
45 pp 6p 79pp
2 st
3 st
217
§
218
§
219
§
220
§
221
§ 1 mom
2 mom
222 § 1
mom 14 st
5 st 23 mom
4 mom
223 § 1 mom
2
mom
3
mom
224
§
225
§
226 § 1 st
2 st
227
§
228
§
jfr 172 § 12 st 140142 §§ 143 § 1 st 143 § 2 st
173 § 1 st 6 p
44 § 2 st
jfr 156 §
jfr 136 § 24 pp
jfr 150 §
jfr 139 § 3 st 23 pp
jfr 148 §
jfr 151 § 149 § 2 st jfr 1 § 1 st
18 kap 7 § 15 kap 1 § 15 kap 4 § 1 st 15 kap 4 § 2 st
jfr 3 kap 17 §
jfr 14 kap 9 § 24 st och 10
13 §§
jfr 14 kap 9 § 2 och 4 st samt
1113 §§
jfr 8 kap 9 § 3 st
9 kap 18 § 2 st
Prop.
1975:103 648
2. Departementsförslaget aktiebolagslagen
DF AU ALi
1 kap
1 § 2st
1 §
1 § 3 st
1 §, 2 § 1 st och 3 § 1 st
2 §
221 § 1 mom
3 § 23
st
4§
jfr 13 §
1 st 1 p
jfr 3 § 2 st 1 p
3 § 1
st, 5 § och 6 §
5 och 7 §§
4§
8 § 1 och 3 st
7 §
16 § 12 st, 10 § 1 st, 18 §
12 st samt 20 §
8 §
10 § 3 st, 16 § 4 st och 18 § 3 st
9 §
21 § 12 st och 22 § 1 st
10 §
19 § 1 st, 21 § 3 st, 22 § 24 st
och 7 st, 23 § 1 mom 12 st och
2 mom samt 2426 §§
11 §
32 § 1 st, 27 §, 191 § 1 st och
31 §
13 § 24
st
40 § 2 st, 41 § 1 st 3 p och 42 §
14 §
43 § 24 st
146 §
40 § 3 st och 219 § 34 st
12 §
28 § och 29 § 12 st
17 § och
67 § 2 st 2 p
9 § 1 mom 34 st och 119 §
2 st
18 §
jfr 9 § 2 mom
19 §
jfr 70 §
21 § och
22 § 2 st
9 § 1 mom, 34 § 1-3 st, 65 §
5 st, 66 § 2 mom 2 st, 164 § 2 st.
38 § och 35 § 4 st samt LKS
18 § 1 st.
22 § 1
st
35 § 1 och 3 st, 36 § 4 mom
och 39 § 3 mom
23 §
36 § och 34 § 4 st
24 §
39 § 1 mom 13 st och 2 mom
12 och 4 st
25 § 12
st och 153 §
LFA 12 §§
25 § 45
st
LFA 3 § 23 st och 57 §§
26 § 1
st och 154 §
LFA 89, 16 och 18 §§
26 § 23
och 5 st
LFA 10 och 32 §§, 33 § 2 st
samt 34 §
1 § 2 st
2 st 2§
2
kap 1 § 2§
3
§
4
§
5
§
6
§
7
§
8
§
9
§
10 §
11 §
12 §
13 §
3 kap
1 §
2 §
3 §
4§
5 §
6§
7
§
8
§
9
§
10
§
11
§
1 Här kommer hänvisningar dessutom att göras till lagen
(1970: 596) om förenklad aktiehantering (UA) och till lagen (1973: 302) om
konvertibla skuldebrev (LKS).
Prop.
1975:
103
649
DF
AU
AL
12 §
155 §
LFA 12 §
13 §
27 §
39 § 1 mom 5 st och 118 § 1 st samt LFA 1315 §§
14 §
28 §
39 § 2 mom 3 st och 3 § 3 st samt LFA 31 §
15 §
16 §
17 §
147 §
220 §
156 §
222 § 4 mom
4 kap
1 §
29 § 1 st och 13 § 1 st 1 p
48 § 1 st, 64 § 1 mom 2 st och 3 § 2 st 1 p
2§
30 §
55 § och 64 § 1 mom 4 st 12 PP
3 § 1
st 12
; pp och
31 §
56 § 1 st och 2 st 2 p, 64 § 1
23 st mom 4 st 3 p och 2 mom 4 st
2 p samt LFA 2223 §§ och
24 § 2 st
3§lst3p ------- --------------------------- -------
4
§ 29 § 23 st och 33 § 5 p 48 § 2 st och 124 § 2 st
5
§ 13 st 32 § 12 st 49 § 1 och 4 st, 52 § 2 st 34
pp samt LFA 21 § 2 st 1 p
6
§ jfr 33 § 1-4 pp jfr 50 §
7
§ 32 § 3 st jfr 54 § och LFA 36 §
8
§ 12 st 34 § 52 § 2 st 1 p och 57 § 1, 2 och
4 st
3 st 35 § 58 §
9§ --------------------------- jfr 59 § 3 p
10 § 36 § 1 st jfr 61 § 3 st och 198 § 1 mom
3 st 1 p
11 § 12 pp 13 § 24 st och 14 § 60 § 2 st, 41 § 1 st 3 p och
4243 §§
34 pp --------------------------- -------
12 § 1 och 35 st 36 § 23 st och 32 § 4 st 51 §, 61 § 1 st, 62 § 3 mom,
195 § 1 mom och 49 § 1 st 7
13 § 16 § 60 § 1 st, 62 § 12 mom och
198 § 1 mom
14
§ 37 § 63 §
15
§ 38 § 63 a §
16
§ 39 § 64 § och LFA 21 § 2 st
17
§
40 § LFA 25 § 1826 §§
5 kap
1 § 1 st 41 § 1 st 1 p jfr LKS 1 § 1 st
2
st -------- LKS 1 § 2 st
3
st 41 § 1 st 2 p och 5 st LKS 1 § 34 st
4
st -------- LKS 12 § 2 st
222 § 1
mom 5 st, 66 § 1 mom 4 st och 2 mom 1 st, 67 § 1 mom 2 st 3 p samt 198 § 2
mom 1 p 66 § 1 mom 12 st, 135 § 4 st och 67 § 1 mom 2 st 3 p 66 § 1 mom 4
st, 2 mom 1 st och 198 § 2 mom 1 p
66 § 1
mom
68 § 1
och 2 st
67 § 1
mom 12 st
67 § 1
mom 3 och 5 st samt 196 § och 198 § 2 mom 3 st 65 § 14 st
Prop.
1975:103
650
DF
AU
AL
2§
41 § 3 st
LKS 2 §
3 §
41 § 1 st 1 p och 3 st
LKS 34 §§
4 §
41 § 24 st
LKS 5 §
5 §
------
LKS 6 §
6§
41 § 3 st och 4 st 2 p
LKS 7 §
7 § 1 st
------
LKS 8 § 1 st
2 st 1 p
42 § 1 st
LKS 8 § 2 st 1 p
2p
------
jfr LKS 8 § 2 st 2 p
8-9 §§
------
LKS 910 §§
10 §
41 § 3 st
LKS 11 §
1113 §§
__---
LKS 1316 §§
14 §
jfr 42 § 2 st
LKS 17 §
15 §
------
LKS 18 § 2 st
16 §
------
------
6 kap
1 §
44 § 24 st
66 § 1 mom 2 st, 135 § och
2
§
3
§
4
§
5 § 6§ 7§
8 §
7 kap
1 § 12
st
3 st
2 § 1 st
2 st
3 §
44 § 1 st, 2 st 1 p och 3 st 1 p 44 § 2 st 4 p och 4 st
44
§ 5 st
45
§
46
§ 12 st
69 §
47
§ 3 st, 4 st 2
p och 5 st
48
§
49
§
43 § 12
p
8 kap 1 § 14 st
5 st 2§ 3 § 4§ 5§
6
§
7
§
8
§ 9§
10 §
49
§
50
§
51 §
52
§
53
§
54
§ 12 st
55
§
56
§
57
§ och 148 § 1
st
58
§
77 § 13 st och 80 § 1 st
77
§ 45 st och 80
§ 3 st
78
§ och 80 § 1 st
79
§
81 §
221 § 2
mom
84
§
85
§ och 224 § 1
st
86
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975:103 DF
AU
AL
651
60
§
61
§
62
§
63
§
64
§
65 § 13
och 5 st
11 §
12 §
13 §
14 § 1
P
2
P
15 §
9 kap
1 §
2§
3 § 1-
-3 st
4
st
4 §
5 §
6 §
7§
8 §
9§
10 §
11 §
12 §
13 §
14 §
15 §
16 §
17 §
18
jfr 87 § 1 st, 88 § och 89 i
12 st
87 § 2 st
91 § 1 p och 92 § 1 st
93 § 1 st
93 § 2 st
32 § 23 st och 97 §
114 § 1 st 1 p och 2 st samt 119 § 34 st, jfr LFA 35 §
66 §
119 § 1 st 3 och 120 §
67 § 1
och 3 st
119 § 1 st 2 och 4 samt 117 §
------
119 a §
68 §
123 § 1 st
69 § 12
och 4 st
121 § 1 st och 126 § 1 mom
12 st
70 §
jfr 122 §
71 §
121 § 3 st
72 §
123 § 2 st 1 p och 125 §
73 §
123 § 25 st och 124 § 1 st
74 §
jfr 124 § 3 st
75 §
118 § 26 st
76 §
127 §
77 §
119 § 1 st 56 och 2 st samt
133 § 6 mom
78 §
133 § 5 och 7 mom samt
137 § 1 st
79 §
133 § 1 mom 13 st och 2
mom 1 st
80 §
76 § 2 st
81 §
138 § 1 mom 1 st 1 p och 23
st samt 2 mom och 201 § 2 st
149 §
96 och 227 §§
10 kap
1 §
82 §
2§
83 §
3 § 12
och 5 st
jfr 84 §
34 st
------
4 § 12
st
85 §
3 st
------
5 §
86 §
6 §
87 §
7 §
88 §
8§
89 §
9 §
jfr 90 §
10 §
91 §
105 § 25 st, 107 § 1 mom
4 st och 109 §
107 § 1 mom 1 st och 2 mom
1st
jfr 107 §
1 mom 2 st
107 § 1 mom 34 st
106 § 12 st
108 §
111 § 1
mom 12 st och 2 mom
111
§ 1 mom 4 st
jfr 112 § 3 p
112
§ 1 p och 113 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975:103
652
DF
AU
AL
11 §
92 §
______
12 §
93 §
116 §
13 §
jfr 94 §
jfr 214 § 4
14 §
95 §
jfr 109 §
11
kap
1 § 1
st
96 § 1 st
98 § 1 st 1 p
2
st
jfr 98 § 1 st
jfr 100 § 1 st
2 § 1
st
---------
---------
2
st
96 § 2 st
98 § 1 st 2 p och 2 st
3 §
96 § 3 st och 108 §
98 § 3 st och 126 § 1 mom 3 st
4 § 1
st
100 § 4 st
100 § 2 mom
2
st
101 § 2 st
100 § 6 mom 2 st
5 § 1
st
---------
---------
2
st
jfr 98 § 4 st
jfr 100 § 3 mom och 101 §
3 6 § 1
2 mom 3 st
st
och 3 st
jfr 104 § 1 st 2 p
och 3 st
1 p
jfr 103 § 1 mom 1 st och
2 7 § 1
st st
102 § 2 st A, 2 p
jfr 102 § 2 st A II, 1 p
jfr 101 § 1 mom 1 st A II, 7 a p
2-
-3 st
jfr 102 § 2 st B
IV
jfr 101 § 1 mom 1 st B I
4 st
101 § 1 st 1 p
100 § 6 mom 1 st
5
st
101 § 6 st
100 § 8 mom 1 st
6
st
103 § 1 st och 3
st
jfr 101 § 3 mom
8§
105 § 1, 3, 4, 5, 6 samt 103 § 2 st
, 7, 9
och 10
101 § 2 mom, 103 § 1 mom 2 st 1 p och 3 st, 101 § 6 mom,
103 § 1 mom 4 st 1 p och 5 st
9 § 1-
3 st
jfr 106 § 13 st
103 § 1 mom 1 st, 2 st 2 p och
4 10 §
6 st
st
jfr 96 § 1 st 1 p.
107 § 1
st
jfr 104 § 1 st och 99 § 2 st
12 pp och 97 § 2 st
11 § 1-
2 och 4
st
jfr 107 § 2 och 4 st samt 106 §
jfr 104 § 2 och 5 st samt
4 st
103 § 2 mom
3,
, 5 och
6 st
---------
---------
1214
§§
---------
---------
12
kap
1 §
109 §
73 § 1 mom och 9 § 1 mom 5 st
2 §
110 §
73 § 1 mom och 74 § 1 st
3 §
112 §
75 § 12 st; jfr LFA 21 § 1 st, 2223 §§ och 24 § 1 st
4§
jfr 111 §
jfr 71 §
5 §
113 §
73 § 23 mom, 74 § 23 st och 163 §
6§
114 §
76 och 91 §§
7 §
jfr 115 §
75 a §
8 §
---------
75 b §
9§
---------
75 c §
Prop.
1975:103
DF
13
kap
1 §
2 §
3 §
4§
5 §
6 §
7 §
8 §
9 §
10 §
11 §
12 §
13 §
14 §
15 §
16 §
17 §
18 §
19 §
20 §
14
kap
1 §
2§
3 § 1 st
2 st
4 §
5§
6§
7 §
8 §
9 § 12 st
3 st
4 st
10 §
11 §
12 §
13 §
15
kap
1 §
2§
3 §
4§
AU
116 §
jfr 117 §, 118 § 2 st 1 p och
120 § 2 st
jfr 119 §
118 § och 120 § 2 st
120 § 1 st
120 § 3 st
jfr 121 §
122 §
123 §
124 §
125 §
126 §
jfr 127
§
128 §
129 §
130 §
131 §
132 §
133 §
152 §
134 §
12 st
135 §
137 §
138 § 1 st
jfr 138 § 23 st, 4 st 1 p och
5 st
138 § 4 st 24 PP
138 § 4 st 4 p
139 § 1 st
139 § 2 st och 3 st 12 pp
139 § 3 st 3 p
150 § 12 st
jfr 150 § 4 st och 5 st 1 p
150 § 5 st 2 p
150 § 6 st 12 pp och 7 st
140 §
141 §
142 §
143 §
653
AL
140 §
142 § 1 och 3 st samt 148 §
141, 143144, 170 och 181 §§
141 § 1 st och 143 § 3 st
145 §
141 § 3 st, 143 § 4 st, 150 §
1 st, 149, 158 och 152 §§
155 §
154 §
151 § 1 p och 156 § 1 st
157 § 1 st
160 och 162 §§
163 § 1 st och 164 § 34 st
165 §
166 § 1 st och 167 §
168 §
172173 §§ 173 a § 170 §
169 § och 201 § 2 st
175 § 1 mom och 176 §
175 § 2 mom 3 st
175 § 3 mom 1 st 1 p
175 § 3 mom och 199 § 1 st
175 § 3 mom 2 st jfr 175 § 3 mom 2 st 174 § 1 mom 174 § 2
mom, 223 §
2 mom 1 st 4 p och 3 mom 1 p
223 § 2 mom 2 st 8 p och
3 mom 3 p
223 § 2 mom 12 st
jfr 223 § 2 mom 3 st och 4 st
1 P
223 § 2 mom 4 st 2 p
jfr 223 § 2 mom 4 st 3 p
207
§, 208 § 1 st
och 209 § 1 p
208
§ 12 st och
209 § 1 p 208 § 3 st, 209, 2 p och 210 § 211212 §§
Prop.
1975:
103
DF
AU
5 §
jfr 144 §
6 §
145 §
16
kap
1 § 2§
157 §
jfr 169 § 1 st
17
kap
1 § 2§
158. § 159 §
3 §
---------
4§
jfr 160 §
161 §
162 §
163 §
164 §
5
§
6
§
7
§
8
§
9
§
654
AL
jfr 128 § 1, 3 och 4 st, 129 §, 130 § 1 st 1 p och 132 § 2
st 130 § 24 st och 131 §
6 § 23 st, 8 § 2 st och 94 § 200 § 1 st
177
§ och 178 § 4
mom
178
§ 2 mom, 182 §
3 mom 12 st och 184 § 1 st LKS 19 § 1 st 2 p, 2 st och
3 st 12 pp
180 § 1 och 3 st, 182 § 2 mom
och 184 § 2 st samt LKS 19 §
1 st3 p
181 § 2 st, 181 a § och 185 §
3 mom
LKS 20 §
186 § 1 och 2 mom
186
§ 3 mom 1 st
och 4 mom samt 197 §
187
§
18 kap 1 §
2§
3
§
4
§
5
§
6
§
7
§
165 §
166 §
167 § 1 st jfr 168 §
jfr 169 § 1 st 170 §
jfr 172 § 12 st
188 §
202 § 1 st
204 § 1 st
192 § 1 mom 13 st, 2 mom
1 st och 3 mom
201 § 1 st
198 § 1 mom 1 st, 2 mom
1 st samt 3 mom 12 st
206 §
19 kap
1 § 1 P 2p
3 P
4p
2 §
173 § 1 st 2 p
173 § 1 st 8 p
173 § 1 st 1 p
173 § 1 st 7 p
174 §
214 § 2 p, 216 § 1 st 1 och 6 pp
213
§ 8 p
214
§ 1 p och 216 §
1 st 12
pp
214 § 3 p jfr 217 §
Prop. 1975:103 655
Bilaga 4 Det remitterade förslaget
Förslag
till Aktiebolagslag
Härigenom
förordnas som följer.
1
KAP.
Inledande
bestämmelser
1 §
I aktiebolag svarar delägama ej personligen för bolagets förplik
telser.
Aktiebolaget
skaU ha ett aktiekapital, som skall uppgå tUl minst femtiotusen kronor. Är
aktiekapitalet fördelat på flera aktier skall dessa lyda på lika belopp.
2 §
Äger aktiebolag så många aktier eller andelar i svensk eller ut
ländsk juridisk person att det har mer än hälften av röstema för samt
liga aktier eller andelar, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska
personen dotterföretag. Äger dotterföretag eller äger moderbolag och
dotterföretag eller flera dotterföretag tUlsammans aktier eller andelar
i juridisk person i den omfattning som sagts nu, är även sistnänmda
juridiska person dotterföretag till moderbolaget.
Har
aktiebolag i annat fall på gmnd av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ett
bestämmande inflytande över juridisk person och en betydande andel i
resultatet av dess verksamhet, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska
personen dotterföretag.
Moderbolag
och dotterföretag utgör tUlsammans en koncem.
2
KAP. Aktiebolags bildande
1 §
Aktiebolag bUdas av en eller flera stiftare. Stiftare skall vara
svensk medborgare och bosatt i Sverige eller svensk juridisk person.
Handelsbolag får dock vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig
bolagsman är svensk medborgare och bosalt i Sverige. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer kan medge annan än som sagts
nu atl vara stiftare.
Den
som är omyndig eller i konkurs kan ej vara stiftare.
2 §
Stiftarna anger villkoren för bolagsbildningen. Därvid iakttages att
betalningen för aktie ej får understiga det belopp på vilket aktien skall
lyda (nominella beloppet). Skall aktie kunna tecknas med rätt eller plikt
att mot aktien tiUskjuta annan egendom än pengar eller med rätt eller
plikt för bolaget att övertaga egendom mot annat vederlag än aktier
(apport), får värdet på apportegendomen ej sättas högre än det verkliga
42
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 656
värdet
för bolaget. Endast sådan egendom som är eller kan antagas bli till nytta för
bolagets verksandiet kan utgöra apportegendom.
Tecknas
aktie med vUlkor som strider mot första stycket, skall det nominella beloppet
ändå betalas.
3 §
Stiftama skaU upprätta och underskriva en dagtecknad stiftelse
urkund som skaU innehåUa förslag tUl bolagsordning och uppgift om
1. det belopp som skall betalas för varje aktie,
2. tiden för aktiernas betalning,
3. sättet och tiden för kallelse till konstituerande
stämma, om enligt 7 § kallelse skall ske.
Bestämmelse
om. apport eller att aktie eljest skall kunna tecknas med villkor eller att
bolaget skall ersätta annan kostnad för bolagets bUdande än allmänna avgifter
och sedvanliga arvoden för upprättande av stiftelsehandlingar och liknande
arbete eller att någon eljest skall av bolaget erhålla särskUd rättighet eller
förmån skall anges i stiftelseurkunden.
Stiftelseurkunden
skall innehålla redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet
av värdet på apportegendom och av bestämmelse enligt andra stycket i övrigt.
Särskilt skall anges
1. namn och hemvist beträffande den som avses med
bestämmelsen,
2. det värde till vilket apportegendom beräknas komma
att tagas upp i balansräkningen och antalet aktier eller annat vederlag som
skaU lämnas för egendomen,
3. högsta beräknade beloppet av sådan kostnad för
bolagets bUdande som angivits i bestämmelsen.
Om
skriftligt avtal upprättats rörande bestämmelse som avses i andra stycket,
skall stiftelseurkunden innehålla avtalet eller avskrift därav eller hänvisning
tiU avtalet med uppgift om den plats där det håUes tiUgängligt för
aktietecknama. Muntligt avtal skall i sin helhet upptagas i stiftelseurkunden.
Tillskjules eller övertages rörelse, skall vad nu sagts om skriftligt avtal
gälla även beträffande balans- och resultaträkningar för rörelsen under de
senasle två räkenskapsåren. I stiftelseurkunden skall upplysning ges om
rörelsens resultat under tiden därefter. Om sådana räkningar ej uppgjorts för
rörelsen, skall i stiftelseurkunden lämnas upplysning om rörelsens resultat
under nämnda räkenskapsår.
Om
andrafjärde styckena ej iakttagits beträffande viss bestämmelse, är den utan
verkan mot bolaget.
4 §
Bolagsordningen skall ange
1, bolagets firma,
2, den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha
sitt säte,
3, föremålet för bolagels verksamhet, angivet tUl sin
art,
4, aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan
ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eUer högre belopp,
minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet ej får vara mindre
än en fjärdedel av maximikapitalet,
5, aktiemas nominella belopp,
6, antalet eller lägsta och högsta antalet
styrelseledamöter och revisorer samt styrelsesuppleanter, om sådana skall
finnas, samt tiden för styrelseledamots och revisors uppdrag,
7, sättet för sammankaUande av bolagsstämma,
8, vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie
stämma,
9, vUken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta.
Prop. 1975:103 657
5 §
Teckning av aktie skall ske på stiftelseurkunden eller på tecknings-
lista som innehåller avskrift av stiftelseurkunden. Aktieteckning som
gjorts på annat sätt kan ej göras gällande av bolaget, om aktietecknaren
anmäler felet hos registreringsmyndighelen före bolagets registrering.
Har aktie tecknats med
villkor, som icke överensstämmer med stiftelseurkunden, är aktieteckningen
ogiltig. Har ogiltigheten ej anmälts hos regislreringsmyndigheten före bolagets
registrering, är dock aktietecknaren bunden faslän han ej kan åberopa
villkoret.
Aklietecknare
kan ej efter bolagets registrering som grund för aktietecknings ogiltighet
åberopa att viUkor i stiftelseurkunden icke uppfyllts.
6 §
Stiftama avgör om aktieteckning skall godtagas och hur många
aktier som skall tUldelas tecknaren. Har stiftare angivit i stiflelseur
kunden, att han tecknar visst antal aktier, skall minst detta antal till
delas honom.
Har
aktier ej tilldelats aktietecknare enligt aktieteckningen, skall stiftarna
utan dröjsmål imderrätta honom därom.
7 §
Beslut om bolagets bUdande fattas på konstUuerande stämma.
Om alla aktier tecknas vid stämman och alla godtagna aktietecknare
är
ense, kan beslut om bolagets bildande fattas även om kaUelse till stämman ej
skett.
I annat fall än i andra
stycket sägs skaU stiftama kalla de godtagna aktielecknarna till konstituerande
stämma enligt föreskrifterna i bolagsordningen om kallelse till bolagsstämma.
Teckningslistorna och de handlingar som stiftelseurkunden hänvisar tiU skall
genom stiftarnas försorg hållas tillgängliga för aktietecknarna under minst en
vecka före stämman på plats som angivits i kallelsen.
På den konstituerande
stämman skall stiftama framlägga stiflelseurkunden i huvudskrift och de
handlingar som avses i tredje stycket. Stiftama skall vidare lämna uppgift om
antalet aktier enligt godtagna teckningar, aktiernas fördelning mellan
tecknarna och det belopp som inbetalats på aktiema. Denna uppgift skaU införas
i protokollet.
8 §
Om vid konstituerande stämma ej visas att teckning och tilldel
ning av aktier skett motsvarande aktiekapitalet eller minimikapitalet en
ligt stiftelseurkunden, är frågan om bolagets bildande förfallen.
Uppkommer på den
konstituerande stämman fråga om ändring av bolagsordningen eller
stiftelseurkunden i övrigt, kan beslut om bolagets bUdande icke fattas förrän
frågan blivit avgjord. Ändring i bolagsordningen som ej enligt 9 kap. 9 §
tredje stycket angivits i kallelsen eller som avser höjning av aktiekapitalets
eller maximikapilalets storlek kan ej ske utan samtycke av samtUga stiftare och
aktietecknare. Detsamma gäller ändring av bestämmelse i stiftelseurkunden som
avses i 3 §.
Om tecknare med flertalet
avgivna röster och två tredjedelar av de vid stämman företrädda aktiema
biträder beslut att bUda bolaget, är bolaget bUdat. I annat faU är frågan om
bolagets bildande förfallen.
När
aktiebolaget är bUdat, skall styrelse och revisorer väljas.
I övrigt skall i fråga om
konstituerande stämma i tUlämpliga delar gälla föreskriftema om bolagsstämma i
denna lag och bolagsordningen.
9 §
Bolaget skaU amnälas för registrering senast sex månader efter
stiftelseurkimdens undertecknande.
Hinder
mot registrermg föreligger, om ej
Prop. 1975:103 658
1. det sanunanlagda nominella beloppet av tecknade och
tilldelade aktier efter avdrag för aktier som enligt 11 § förklarats förverkade
och ej övertagils av annan (bolagels aktiekapital) motsvarar det i bolagsordningen
angivna aktiekapitalet eller uppgår till minimikapitalet,
2. det belopp som skall betalas i pengar för de aktier
som ingår i bolagets aktiekapital är inbetalat på räkning hos svenskt
bankinstitut,
3. all apportegendom är tillförd bolaget,
4. yttranden företes från bankinstitut om att 2 har
följts och från auktoriserad eUer godkänd revisor om att 3 har iakttagits. Av
revisorns yttrande skall framgå att apportegendomen i stiftelseurkunden ej
åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget och att egendomen är
eller kan antagas bli till nytta för bolagets verksamhet.
Genom
registreringen fastställes bolagets aktiekapital till belopp som anges i andra
stycket 1. Aktier som eidigt 11 § förklarats förverkade och ej övertagits av
annan blir därvid ogUtiga.
Om
ej anmälan för bolagets registrering sker inom den i första stycket angivna
tiden eller om registrering genom lagakraftägande beslut vägras, är frågan om
bolagets bildande förfallen. Styrelseledamöterna ansvarar solidariskt för
återbetalningen av de belopp som inbetalats på tecknade aktier jämte uppkommen
avkastning med avdrag för kostnader på grund av åtgärd enligt 13 § första
stycket tredje punkten. Delsamma gäller i fråga om apportegendom.
10 §
Kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos
bolaget får icke ske.
Fordran
på aktiebelopp kan ej av bolaget överlåtas eller pantsättas.
Överlåtes
aktie för vilken full betalning ej erlagts, är förvärvaren, sedan han anmält
sig för införing i aktieboken, tillsammans med överlåtaren ansvarig för
betalningen.
11 §
Betalas aktie ej i rätt tid, kan styrelsen en månad efter anmaning
förklara aktien förverkad för den betalningsskyldige. Anmaningen, som
skall innehåUa meddelande att aktien kan förklaras förverkad, sker ge
nom avsändande av rekommenderat brev, om den betalningsskyldiges
adress är angiven vid aktieteckningen eller införd i aktieboken eller
annars anmäld tUl bolaget, och i annat fall genom kungörelse i tidning
inom den ort där styrelsen har sitt säte. Underrättelse om anmaningen
skall genast sändas till den som för aktien är införd såsom panthavare
eller uppdragstagare i förteckning enligt 3 kap. 12 §.
Styrelsen
kan innan förverkad aktie blivit ogiltig låta annan övertaga aktien och
betalningsansvaret för det tecknade beloppet.
Om
aktie förklarats förverkad och ej övertagits av annan som erlagt full
betalning, skall den, för vilken aktien förverkats, gentemot bolaget svara för
en femtedel av full betalning för aktien.
12 §
Inbetalning i pengar på aktie kan fullgöras endast genom insätt
ning på räknmg, som stiftama öppnat för mottagande av inbetalning på
aktier i bolaget hos svenskl bankinstitut.
På
räkningen insatt belopp får lyftas för bolaget först när hela det belopp som
skall betalas i pengar satts in på räkningen och styrelse valts. Att betalning
ej erlagts för förverkad aktie utgör dock ej hinder för att belopp som salts in
på räkningen lyftes. Har frågan om bolagets bildande förfallit eller är
aktieteckning eljest icke bindande, skall återbetalning tillsammans med
gottgjord ränta ske till aktietecknarna.
Prop. 1975:103 659
13
§ Innan aktiebolag registrerats, kan det ej förvärva rättigheter eller ikläda
sig skyldigheter. Det kan ej heller söka, kära eller svara inför domstol eller
annan myndighet. Styrelsen kan dock föra talan i mål rörande bolagsbildningen
och eljest vidtaga åtgärd för alt erhålla tecknat akliebelopp eller annat
utfäst tillskott.
Uppkommer
förpliktelse genom åtgärd på bolagets vägnar före registreringen, svarar de
som deltagit i åtgärden eller beslut därom solidariskt för förpliktelsen. När
bolaget registrerats, övergår ansvaret på bolaget, om förpliktelsen följer av
stiftelseurktmden eller tiUkommit efter det bolaget bUdats.
Har
avtal för bolaget slutits före registreringen med medkontrahent som visste att
bolaget ej var registrerat, kan denne, såvida annat ej följer av avtalet,
frånträda detta, om anmälan för registrering icke gjorts inom den i 9 §
föreskrivna tiden eller om registreringsmyndigheten genom lagakraftägande
beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av bolaget. Visste
medkontrahenten ej att bolaget var oregistrerat, kan han frånträda avtalet,
innan bolaget registrerats.
3
KAP.
Aktier,
aktiebrev m. m. och aktiebok
1 §
Alla aktier har lika rätt i bolaget, om ej annat följer av denna
paragraf.
I
bolagsordningen kan bestämmas att aktier av olika slag skaU finnas eller kunna
utges. Sådan bestämmelse skall ange
1. olikheterna meUan aktieslagen,
2. antalet aktier av varje slag,
3. om aktierna ej skall medföra lika rätt tiU andel i
bolagets tillgångar eUer vinst, den företrädesrätt som tUlkommer aktieägarna
vid ökning av aktiekapitalet enligt 4 kap. Föreskrift om olika företrädesrätt
får meddelas endast om aktiema ej skall medföra lika rätt till andel i
bolagets tillgångar eller vinst.
Avser
olikheten meUan aktieslagen akties röstvärde gäller att ingen aktie får ha ett
röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie.
I
bolagsordningen kan bestämmas att aktie av visst slag skall i närmare angiven
ordning kunna omvandlas till aktie av annat slag. Omvandling skall utan
dröjsmål anmälas för registrering och är verkställd när registrering sker.
2 § Aktie kan fritt överlåtas och förvärvas, om ej
annat följer av 3 § eller 17 kap. 1 § eller eljest av lag.
3
§ I bolagsordningen kan intagas
förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie, som
övergår tiU ny ägare. Förbehållet skall ange
1. vUka som är lösningsberättigade och, om
lösningsrätt ej skall kunna utövas vid vissa fång, vilka slags fång som
sålunda undantagits,
2. den ordning, i vilken lösningsrätten tUlkommer de
lösningsberättigade inbördes,
3. den tid, ej överstigande två månader från anmälan
hos styrelsen om akties övergång, inom vilken lösningsanspråk skall framställas
hos bolaget.
Prop. 1975:103 660
4.
den tid inom vHken lösen skall erläggas, vilken tid ej får överstiga en månad
räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt.
Förvärvas
flera aktier genom samma fång, kan, om ej annat följer av förbehållet,
lösningsrätt icke utövas beträffande mindre antal aktier än fånget omfattar. Om
tillämpningen av föreskrift i bolagsordningen rörande lösens belopp sktdle
bereda någon otUlbörlig fördel, kan jämkning ske.
När
anmälan gjorts om aktiens övergång, skall styrelsen genast skriftligen meddela
detta till varje lösningsberättigad vars postadress är införd i aktieboken
eller eljest känd för bolaget.
Om
ej annat föreskrives i bolagsordningen, prövas tvist om lösningsrätt och om
lösenbeloppets storlek av tre skUjemän enligt lagen (1929: 145) om skUjemän.
Innan
det visar sig att lösningsrätten ej begagnas, kan den tiU vilken aktie övergått
icke utöva annan av aktien härflytande rätt gentemot bolaget än rätt tUl
vinstutdelning och företrädesrätt tUl teckiung av ny aktie vid nyemission eUer
tiU teckning av andel i lån som avses i 5 kap. Rättigheter och slzyldigheter på
gnmd av sådan teckning övergår till den som begagnar sig av lösningsrätten.
4
§ Aktiebrev skall ställas till viss man. Det får utiänmas endast tUl aktieägare
som är införd i aktieboken och först när full betalning erlagts för den eller
de aktier brevet lyder på. Vidare fordras
1. att bolaget registrerats, om aktien tecknats vid
bolagets bUdande,
2. att nyemission eller fondemission registrerats, om
aktien tillkommit på grund av emissionen, eller
3. att registrering skett enligt 5 kap. 14 §, om
aktien tillkommit på grund av utbyte eller nyteckning enligt 5 kap.
Aktiebrev
skall undertecknas av styrelsen eUer enligt styrelsens fullmakt av bank.
Namnteckning får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt. Brevet
skaU ange bolagets firma, ordningsnummer på den eller de aktier vara brevet
lyder, akties nominella belopp och dagen för utfärdandet. Kan när aktiebrev
utges aktier av olika slag finnas enligt bolagsordningen, skall aktieslaget
anges i brevet. Om bolagsordningen innehåller förbehåll enligt 1 § fjärde
stycket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §, skall tydlig uppgift därom intagas i brev
på aktie som avses med förbehållet. Uppgiften kan ges i förkortad form.
Förkortningsformer fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.
När
utbetalning göres vid inlösning av aktie eUer minskning av dess nominella
belopp eller vid skifte av bolagets tiUgångar, skaU aktiebrevet förses med
påskrift om utbetalningen. Påskrift skaU även göras så snart det kan ske när
utan återbetalning aktie indragits eller nominella beloppet ändrats.
Aktiebrev,
som i samband med dödning eller vid utbyte utges i stället för annat, skall
innehåUa uppgift därom. Utbytes aktiebrev mot ett eller flera andra aktiebrev
skall det äldre aktiebrevet jämte därtill hörande kupongark makuleras på
betryggande sätt.
Emissionsbevis
samt skiddebrev och optionsbevis, som avses i 5 kap. skall undertecknas på sätt
som sägs i andra stycket.
Prop. 1975:103 661
5 § Innan aktiebrev utfärdas kan bolaget utge tUl
viss man ställt bevis om rätt till en eller flera aktier (interimsbevis).
Beviset skall innehålla förbehåll att aktiebrev utlämnas endast mot
återställande av beviset. På detta skall på begäran antecknas de betalningar
som gjorts för aktien. Interimsbevis skall förses med påskrift om återbetalning
som sker enligt 2 kap. 12 § andra stycket. I övrigt gäller bestämmelserna i
denna lag om aktiebrev i tUlämpliga delar interimsbevis.
6 § Överlåtes eller pantsättes aktiebrev eller till
viss man ställt emissionsbevis eller optionsbevis, äger vad i 13,14 och 22 §§
lagen (1936: 81) om skuldebrev föreskrives rörande skuldebrev till viss man
eller order motsvarande tillämpning. Härvid är den som innehar aktiebrev och enligt
bolagets påskrift därå är införd såsom ägare i aktieboken likställd med den som
enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas äga rätt att göra skuldebrevet
gällande.
Överlåtes
eller pantsättes emissionsbevis eller optionsbevis som ej är ställt till viss
man, äger vad i 13, 14 och 22 §§ lagen om skuldebrev föreskrives rörande
skuldebrev till innehavaren motsvarande tillämpning.
Om
uldelningskuponger föreskrives i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.
7 §
Över bolagets samtliga aktier och aktieägare skall styrelsen föra
förteckning (aktiebok). Den skaU upprättas omedelbart efter bolagets
bildande. Aktiema upptages i munmerföljd med uppgift om aktieteck
narna. Aktieägarnas postadress och yrke eller titel skall anges. Finns ak
tier av olika slag, skall av aktieboken framgå tiU vUket slag varje aktie
hör.
Aktiebok kan bestå av
betryggande lösblads- eUer kortsystem. Den kan också föras med maskin för
automatisk databehandUng eller på annat liknande sätt.
När någon företer utfärdat
aktiebrev och enUgt 6 § eller på annat sätt styrker sitt förvärv eller när
aktieägare eUer annan behörig person anmäler annan förändring i förhåUande som
upptagits i aktieboken, skall införing av aktieägaren eller anteckning om
förändringen genast ske med angivande av dagen för införingen eller
anteckningen, såvida dagen ej framgår av annat tUlgängligt material. Om
lösningsrätt enligt 3 § tillkommer aktieägare eller annan, får införing dock
ej ske, förrän det visat sig att lösningsrätten icke begagnas.
Är
sista överlåtelsen på aktiebrev tecknad in blanco, skaU namnet sättas ut i
överlåtelsen innan införing sker. Företett aktiebrev skall förses med påskrift
om införingen och dagen därför.
8 §
I bolagsordningen kan intagas förbehåll att den som på fastställd
avstämningsdag är införd i aktieboken eUer i förteckning enligt 12 §
skall anses behörig att mottaga utdelning, emissionsbevis och, vid fond
emission, brev på ny aktie som tiUkonuner aktieägare. Om förbehållet
införes genom ändring av bolagsordningen, skall styrelsen faststäUa och
vid anmälan för registrering av bolagsstänunans beslut för registrering
anmäla dag från vUken förbehållet skall tillämpas.
Bolag
i vars bolagsordning finns sådant förbehåll (avstämningsförbehåll) kaUas i
denna lag avstämningsbolag. För avstämningsbolag skall följande uppgifter
fullgöras av Värde-
Prop. 1975:103 662
papperscentralen
VPC Aktiebolag (värdepapperscentralen), nämligen att
1. föra aktiebok, aktiebrevsregister och förteckning
enligt 12 §,
2. pröva frågor om införing av aktieägare i
aktieboken,
3. svara för utskrift av aktiebok och sammanställning
av uppgifter enligt 19 § lagen (1970: 596) om förenklad aktiehanlering,
4. avstämma aktiebok och förteckning enligl 12 §,
5. utsända aktiebrev, utdelning och emissionsbevis,
6..
svara för utbyte av aktiebrev och därmed sammanhängande åtgärder,
7.
vidtaga åtgärder enligt 4 kap. 17 § i fråga om ej uttagen aktie.
9 §
I avstämningsbolag får akliebrev på uppdrag av bolaget på dess
vägnar undertecknas av värdepapperscentralen, varvid firmatecknarens
namnteckning får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt.
Brevet skall i stället för akties ordningsnummer ange brevets ordnings
nummer och det antal aktier brevet avser. På begäran av aktieägare
eller förvaltare som avses i 10 § skall aktiebrev delas upp, läggas sam
man eller på annat sätt bytas ut. När aktiebrev företes för införing av
ny ägare i aktieboken, får värdepapperscentralen byta ut brevet mol
ett eller flera nya brev. Var det äldre brevet överlåtet in blanco, be
höver ej förvärvarens namn sättas ut i överlåtelsen. I akliebrev som
utfärdas vid utbyte behöver ej tagas in uppgift om utbytet eller om dag
när det äldre brevet utfärdades. Ej heller behöver aktiebrev, som ut
färdas i samband med att aktieägaren införes i aktieboken, förses med
uppgift om införingen.
Bestämmelserna
i första stycket gäller i tillämpliga delar emissionsbevis samt skuldebrev och
oplionsbevis som avses i 5 kap. Sådana handlingar behöver dock ej ange
ordningsnununer.
10 §
I avstämningsbolag införes aktieägarna i aktieboken med upp
gift om personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress.
För varje ägare anges det antal aktier han äger av olika slag. I stället
för aktienummer anges aktiebrevs ordningsnummer. Aktieboken föres
med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt.
I
avstämnmgsbolag kan bank eller fondkonunissionär, som är auktoriserad som
förvaltare av aktier, införas i aktiebrev och i aktieboken i stället för ägaren
till de aktier som omfattas av lämnat förvaltningsuppdrag. Är aktier i
avslämningsbolag föremål för handel vid utländsk fondbörs, kan, efter särskilt
tillstånd, i bolagets aktiebrev och aktiebok, i stället för aktieägare som är
bosatt utomlands, införas den som fått uppdrag att i utlandet förvalta hans
aktier.
I
aktiebrev och i aktieboken skall i fall som avses i andra stycket anmärkas att
aktien innehas för annans räkning. Detsamma gäller emissionsbevis som utfärdas
på grund av förvaltarregistrerad aktie och som är ställt tUl viss man.
Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifler som enligt
första stycket skall införas om aktieägare.
För
rätt till registrering som förvaltare kräves utöver vad som sägs i andra
stycket att förvaltaren uppfyUer de vUlkor som gäller för införing av ägare i
aktieboken. Om auktorisation och tillstånd enligt denna paragraf, om
förvaltares åligganden samt om skyldighet för bolaget och värdepapperscentralen
att för envar hålla tillgängUg sammanställning av uppgifter från förvaltare om
aktieägare, som har mer än femhundra aktier i bolaget registrerade i
förvaltares namn, finns bestämmelser i lagen (1970: 596) om förenklad
aktiehantering.
Prop. 1975: 103 663
11 §
Har avslämningsförbehållet införts genom ändring av bolags
ordningen och har aktiebrev som dessförinnan utfärdals ej inlämnats
för utbyte mot nytt brev, får uppgifter om aktien i tidigare aktiebok
föras över lill aktiebok enligt 10 § första stycket. Därvid skall anges att
aktiebrevet ej avlämnats. Sker ej överföring, utgör den äldre aktieboken
alltjämt aktiebok i fråga om aktien.
Ulöver aktiebok skall i
avstämningsbolag föras akliebrevsregisler. Registret upptar i löpande
nummerföljd de akliebrev som utfärdas med uppgift om dagen för utfärdandet,
anlalel aktier och aktieslag samt ägares eller, i fall som avses i 10 § andra
stycket, förvaltares identifieringsnummer i aktieboken. När nytt aktiebrev
utfärdas i stället för äldre, göres i registret hänvisning till det äldre
brevets ordningsnummer. För sistnämnda brev antecknas all det makulerats.
I avstämningsbolag skall
uppgift som avförts ur aktiebok, aktiebrevsregistret eller förteckning enligt
12 § bevaras i minst tio år. Aktiebok, som sådant bolag tidigare fört, skall
bevaras i minst tio år efter det att uppgifter beträffande bolagets samtliga
aktier införts i aktieboken enligt 10 § första stycket.
12 §
I avstämnmgsbolag skall den som med skriftlig handUng visar
all han till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i
testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken in
förda aktieägaren lyfta utdelning och mottaga emissionsbevis och, vid
fondemission, brev på ny aktie på begäran upplagas i en särskild för
teckning. Detsamma gäller förmyndare eller god man för aktieägare
eller vid konkurs konkursförvaltaren eller vid utmätning av eller kvar
stad på aktier utmätningsmannen.
I förteckningen skall för
sådan person som avses i första stycket antecknas samma uppgifter som enligt
10 § första stycket skall införas i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen
skall även framgå den rält som tillkommer honom. Sådan anteckning skall
avföras, när det visas att rätlen upphört.
Uppgift ur förteckningen
får ej lämnas till annan utan samtycke av den som beröres av förhållanden som
antecknats i förteckningen.
13 §
Aktiebok hålles tillgänglig hos bolaget för envar. Föres aktie
boken med maskin för automatisk databehandling eller på annat lik
nande sätt, skall i stället utskrift av aktieboken på begäran tUlhandahållas
hos bolaget och, i fråga om avstämningsbolag, även hos värdepappers
centralen. Utskriften får ej vara äldre än sex månader. Envar har rätt
att mot ersättning för kostnaderna få sådan utskrift av aktieboken eller
del av den. När det gäller avstämningsbolag får dock utskrift enligt detta
stycke ej innehålla uppgift om aktieägare som har högst femhundra
aktier i bolaget.
Aktiebok
eller, om aktieboken föres med maskin för automatisk databehandUng eller på
annat liknande sätt, utskrift av hela aktieboken avseende förhållandena tio
dagar före bolagsstämma, skall hållas tUl-gängUg för aktieägarna vid stämman.
I
utskrift upptages aktieägarna och de förvaltare som avses i 10 § andra stycket
i alfabetisk ordning. Aktiebrevs nununer behöver ej anges.
14 §
Den till vilken aktie övergått äger ej, innan han införts i aktie
boken, utöva aktieägares rätt i bolaget. Detta gäller dock icke sådan
Prop. 1975:103 664
ur
aktie uppkommen rätt som utövas mot företeende eller avlämnande av aktiebrev,
kupong eUer annat särskilt bevis som utges av bolaget.
Ägare
tUl aktie, för vUken aktiebrev utfärdals innan bolaget blivit avstämningsbolag,
kan icke såvitt avser därefter beslutad utdelning eller emission erhålla
utdelning, emissionsbevis eUer, vid fondemission, brev på ny aktie förrän han
avlämnat aktiebrevel för utbyte mot nytt sådant och införing i aktieboken
gjorts enligt 10 §. Innan detta skett är 12 § ej tillämplig.
Om
aktie äges av flera, kan de endast genom gemensam företrädare utöva aktieägares
rätt i bolaget.
15 §
Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätt att i bolaget före
träda aktier skall gälla även beträffande den som genom testamente er
hållit nyttjanderätten tUl eller rätten till avkomst av aktier, om testa
mentet innehåller bestämmelse att han skall äga företräda aktierna och,
beträffande avkomsträttshavaren, att aktierna till tryggande av hans
avkomslrätt skall sättas under särskUd vård.
Såväl
ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på anmälan bli införd i
aktieboken. Vid införingen skall göras anteckning om äganderältsförvärvet och
om den med nyttjande- eller avkomsträtten förenade rätten att i bolaget
företräda aktierna. I fråga om införing av nyttjande- eller avkomsträttshavaren
gäller i övrigt vad som sägs i denna lag om införing av aktieägare. Dock skall
påskrift om införingen ej ske på aktiebrevet. När det styrkes att nyttjande-
eller avkomsträtten upphört, skall anteckning därom göras i aktieboken.
När
god man på grund av förordnande jämlikt 18 kap. 4 § 5 föräldrabalken förvaltar
aktier för blivande aktieägares räkning, skall blivande ägare på anmälan av
gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteckning om förvärvet och om
förordnandet.
16 § Ingår aktie i aktiefond enligt aktiefondslagen
(1974: 00), skall i aktiebrev och i aktieboken i stället för fondandelsägarna
införas det fondbolag, som förvaltar fonden, jämte fondens beteckning.
17 § Om aktiebrev enligt denna lag skall förses med
påskrift eller på grund av bolagsstämmans beslut om uppdelning av aktierna
utbytas mot två eller flera nya akliebrev, kan bolaget innehålla på aktie
belöpande utdelning och emissionsbevis till dess aktiebrevet för nämnda ändamål
tillhandahålles. Detta gäller också om utbyte av aktiebrev skall ske på grund
av att aktie av visst slag enligt bestämmelse i bolagsordningen skall omvandlas
tUl aktie av annat slag.
4
KAP.
Ökning
av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission
Inledande
bestämmelser
1 §
Aktiekapitalet kan ökas genom att aktier tecknas mot betalning (nyemission)
eller genom att aktier ges ut eUer aktiemas nominella belopp höjes utan ny
betalning (fondemission).
Beslut
om emission fattas av bolagsstämman, om ej annat följer av 14 eller 15 §.
Sådant beslut får ej fattas förrän bolaget blivit registrerat. Behöver
bolagsordningen ändras, skaU beslut därom först fattas.
Prop.
1975:103 665
Bestämmelserna
i 2 kap. 2 § äger motsvarande tUlämpning vid nyemission. Vid fondemission får
ej till aktiekapitalet överföras belopp som understiger summan av de nya
aktiernas nominella belopp eUer den sammanlagda höjningen av aktiemas nomineUa
belopp.
2 § Vid nyemission där de nya aktiema skall betalas
med pengai (kontantemission) och vid fondemission har aktieägama företrädesrätt
till de nya aktiema i förhållande tUl det antal aktier de fömt äger, om ej
annat föreskrivits i bolagsordningen enligt 3 kap. 1 § andra stycket 3 eller,
vid kontantemission, bestämmes i emissionsbeslutet.
3 § Aktieägare som har företrädesrätt att deltaga i
emission har rätt att för varje aktie få särskUt emissionsbevis (vid nyemission
teckningsrättsbevis och vid fondemission delbevis). Är bolaget ej avstämningsbolag,
får lill aktiebrev hörande kupong användas som emissionsbevis. Användes ej
kupong som emissionsbevis, skall i beviset anges hur många sådana bevis som
skall lämnas för varje ny aktie.
Begagnar aktieägare sin
företrädesrätt att deltaga i emission i bolag som ej är avstämningsbolag, skaU
det aktiebrev på vilket företrädesrätten gmndas förses med påskrift härom, om
ej kuponger användes som emissionsbevis.
I avstämningsbolag skall
emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer
aktieägaren genast i rekommenderat brev eller på annat betryggande sätt
översändas tUl den som på avstänmings-dagen är införd i aktieboken eUer i
förteckning enUgt 3 kap. 12 §. Var han vid mottagandet ej berättigad, skaU bolaget
likväl anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäUer dock ej, om bolaget eUer
värdepapperscentralen hade kännedom om att handlingen kom i orätta händer
eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständighetema skäligen bort
iakttagas och ej heller om mottagaren var i konkurs eUer omyndig.
Allmänna
bestämmelser om nyemission
4 §
Förslag tiU beslut om nyemission skall håUas tillgängligt för ak
tieägarna under minst en vecka före den bolagsstämma vid vilken be
slutet skall fattas. Det skall genast sändas till aktieägare, som begär det
och uppger sin postadress. Förslaget skall läggas fram på stämman. Vad
som nu sagts om förslag till beslut skall gälla sådan redogörelse av sty
relsen och sådant yttrande av revisorema som avses i 6 §. Innebär för
slaget avvikelse från aktieägamas företrädesrätt, skall skälen till av
vikelsen anges i förslaget eller i handling som fogats vid förslaget. Om
årsredovisningen ej skall behandlas på stämman, skall även följande
handlingar enligt vad nyss sagts hållas tiUgängliga och läggas fram på
stämman:
1. avskrift av den senaste årsredovisningen, försedd
med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eUer förlust,
samt avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för
händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vUka inträffat efter
årsredovisningens avgivande,
3. ett av revisorema avgivet yttrande över
redogörelsen.
Kallelse tiU bolagsstämman
skall innehåUa uppgift om den företrädesrätt att teckna aktier som enUgt
förslaget tUlkommer aktieägama eller annan eller vem som annars får teckna
aktier.
Prop. 1975:103 666
5 §
Beslut om nyemission skall ange
1. det belopp eller högsta belopp, varmed
aktiekapitalet skall kuima ökas, eller det lägsta och högsta beloppet för
ökningen,
2. det aktieslag vartill de nya aktiema skall höra, om
aktier av olika slag finns eller kan utges,
3. den företrädesrätt att teckna aktier som tUlkommer
aktieägama eller annan eller vem som annars får teckna aktier,
4. den tid inom vilken aktieteckning kan ske, när etl
visst belopp eller ett lägsta belopp fastställts för aktiekapitalets ökning,
5. den tid, ej understigande två veckor från
utfärdandet av kungörelse enligt 7 § eller, om samtliga aktieägare varit
företrädda vid den bolagsstämma som beslutat emissionen, från beslutet eUer, i
fråga om avstämningsbolag, från avstämningsdagen, inom vilken aktieägare kan
begagna sin företrädesrätt,
6. den tid inom vUken tecknade aktier skall betalas,
7. den beräkningsgmnd, enligt vilken vid överteckning
de aktier som icke tecknats med företrädesrätt skall fördelas, om ej föreskrift
meddelas att fördelningen skall bestämmas av styrelsen,
8. aktiemas nominella belopp och det belopp som skall
betalas för tecknad aktie.
Om
förbehåll enligt 3 kap. 1 § fjärde stycket eUer 3 §, 6 kap. 8 § eller 17 kap. 1
§ skall gälla beträffande de nya aktierna, skall erinran därom tagas in i
emissionsbeslutet.
I
fråga om avslämningsbolag iaktiages, att avstämningsdag skall anges i
emissionsbeslutet, om aktieägare skall ha företrädesrätt att deltaga i
emissionen. Avstämningsdagen får ej sättas tidigare än tre veckor från det
beslutet kungjorts enligt 7 §.
Skall
till aktiebreven hörande kuponger användas som emissionsbevis, skall detta
anges i beslutet.
6 §
Bestämmelse om apport eller att aktie skall tecknas med kvitt
ningsrätt eller eljest med vUlkor skall upptagas i beslutet om nyemis
sion.
Styrelsen
skall avge en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid
bedömandet av värdet på apportegendom och av bestämmelse enligt första stycket
i övrigt. Redogörelsen skall innehålla de uppgifter som avses i 2 kap. 3 §
tredje och fjärde styckena. Femte stycket nämnda paragraf äger motsvarande
tUlämpning.
Över redogörelsen skaU
revisorema avge yttrande av vUket skall framgå att egendom, som skall tiUföras
bolaget, icke i redogörelsen åsatts högre värde än det verkliga värdet för
bolaget och att apportegendom är eller kan antagas bli tUl nytta för bolagets
verksamhet. Emissionsbeslutet skall innehålla att redogörelse och yttrande som
sagts nu har avgivits.
7 §
Beslutet om nyemission eller en redogörelse för det väsentiiga in
nehållet i beslutet skall genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar
och tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte. Kungöres ej be
slutet i dess helhet, skall i kungörelsen uppgift lämnas om var beslutet
hålles tillgängligt. Kungörelse erfordras dock ej i bolag som ej är av
stämningsbolag, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bo
lagsstämma som beslutat emissionen.
Är
bolaget ej avstämningsbolag, skaU beslut som avses i första stycket utan
dröjsmål sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget
Prop.
1975:103 667
om
aktieägaren skall ha företrädesrätt att deltaga i emissionen. Vad som sagts nu
gäller dock ej, om samtliga aktieägare varil företrädda vid den bolagsstämma
som beslutat emissionen.
8 §
Teckning av nya aktier skall ske på teckningsUsta som innehåller
beslutet om nyemission. Avskrift av bolagsordningen samt av de enligt
4 och 6 §§ framlagda handlingama skall vara fogade vid teckningslistan
eller hållas tUlgängliga för aktietecknare på plats som anges i listan.
Om
alla aktierna av de därtUl berättigade tecknas vid den stämma där beslutet om
nyemission fattas, kan teckningen ske i stämmans protokoll. Detla gäller dock
icke avstämningsbolag.
Har
teckning skett i strid mot denna paragraf eller har aktie tecknats med villkor
som ej överensstämmer med de i emissionsbeslutet angivna vUlkoren, äger 2 kap.
5 § motsvarande tiUämpning.
9 §
När teckningen avslutats skaU styrelsen besluta om tUldelning av
nya aktier tiU aktietecknama. Anser styrelsen att aktieteckning är ogil
tig, skall aktielecknaren genast underrättas härom. Aktiema skall ge
nom styrelsens försorg ofördröjligen upptagas i aktieboken.
10 § Har för aktiekapitalets ökning bestämts ett visst
belopp eller elt lägsta belopp, är beslutet om nyemission förfallet, om
beloppet icke tecknats inom teckningstiden. Detsamma gäller beslut om sådan
ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas. Vad som har
betalats på de tecknade aktierna, skall i sådant fall genast återbetalas.
11 § Bestämmelsema i 2 kap. 10 och 11 §§ äger
motsvarande tillämpning vid inbetalning på grund av beslut om nyemission.
Kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos bolaget får dock
ske, om bestämmelser därom upptagits i beslutet om nyemission. Detsamma gäller
i fråga om bolag, vars bundna kapital före emissionen uppgår till minst en
miljon kronor, om styrelsen medger kvittning. Sådant medgivande får ej lämnas,
om det skulle vara till skada för bolaget eller dess borgenärer.
12 § Beslut om nyemission skall anmälas för
registrering inom sex månader frän beslutet, om det ej förfallit enligt 10 §.
Hinder mot registrering föreligger, om ej
1. full betalning enligt registret erlagts för alla de
i det förul registrerade aktiekapitalet ingående aktiema,
2. det sanunanlagda nominella beloppet av tecknade och
tUldelade nya aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och ej
övertagits av annan (ökningen av aktiekapitalet) uppgår tUl belopp som avses i
10 §,
3. hälften av det belopp som betalas med pengar för de
i den registrerade kapitalökningen ingående aktiema har inbetalats,
4. all apportegendom enligt beslutet om nyemission är
tUlförd bolaget,
5. yttrande företes från auktoriserad eUer godkänd
revisor av vilket framgår att 3 och 4 iakttagits, att apportegendomen icke
åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget och alt egendomen är
eller kan antagas bli tUl nytta för bolagets verksamhet.
Vid
kontantemission i bolag vars egna bundna kapital före emissionen
Prop. 1975:103 668
ej
överstiger en miljon kronor skall, i stället för vad som föreskrives i första
stycket 3 och 5, hela det belopp, som skall betalas för aktierna, erläggas
genom insättiung på bankräkning som bolaget öppnat hos svenskt bankinstitut.
Intyg från bankinstitutet om att beloppet betalats skall företes i
registreringsärendet.
Genom
registreringen fastställes ökningen av aktiekapitalet till belopp som anges i
första stycket 2.
Om
anmälan för registrering av beslutet icke gjorts inom den i första stycket
angivna tiden eller om registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut
avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering, gäller vad i 10 § sägs.
Aktiekapitalet
är ökat när registrering skett. Aktier som förklarats förverkade och ej
övertagits av annan blir därmed ogiltiga. De nya aktiema medför rätt till
utdelning enligt vad därom bestämts i beslutet om emission. Beslutet får dock
ej innebära att sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret efter det
under vilket aktiema skolat till fuUo betalas.
13 §
För aktie som tecknats vid kontantemission skall, om ej annat
följer av 12 § andra stycket, full betalning erläggas inom sex månader
från registreringen av nyemissionen. Senast en månad efter utgången
av denna tid skall bolaget för registrering anmäla hur många av de i den
registrerade kapitalökningen ingående aktierna som blivit tUl fullo be
talda. Anmälningen skall bestyrkas av auktoriserad eller godkänd re
visor.
Har ej enligt första stycket
anmälts att full betalning erlagts för aktiema, skall regislreringsmyndigheten
efter bolagets hörande registrera dels att aktiekapitalet nedsatts med
sammanlagda nominella beloppet av de ej betalda aktierna, dels, om det fordras,
att bolagsordningens bestänunelse om aktiekapitalet ändrats. De aktier som ej
betalats blir ogiltiga när nedsättningen registrerats.
Styrelsens
beslut om nyemission
14 §
Styrelsen kan besluta om nyemission och om avvikelse från ak
tieägares företrädesrätt enUgt 2 § under fömtsättning av bolagsstämmans
godkännande. Bestänunelsema i 513 §§ gäller därvid i tUlämpliga de
lar, varvid dock skall iakttagas vad som föreskrives nedan i tredje styc
ket.
I
fråga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande äger 4 § första
stycket motsvarande tillämpning. Vad som där sägs om förslag till
emissionsbeslut skall gälla styrelsens beslul.
De
nya aktiema får ej upptagas i aktieboken innan stämman har godkänt
emissionsbeslutet. Anmälan för registrering enligt 12 § skall göras när
emissionsbeslutet har godkänts av stämman. Har sådan anmälan ej skett inom ett
år från styrelsens beslut om emission, är emissionsbeslutet förfallet. Vad som
har betalats på tecknade aktier skall i sådant fall genast återbetalas.
15 §
Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om ny
emission i den mån emissionen kan ske utan ändring i bolagsordningen
och att därvid avvika från aktieägamas företrädesrätt enligt 2 §.
Skall
styrelsen kunna besluta om nyemission med bestämmelse som avses i 6 § eller med
avvikelse från aktieägamas företrädesrätt, skall det-
Prop. 1975:103 669
la
anges särskilt i bolagsstämmans bemyndigande. Bemyndigandet skall innehålla
bestämmelser om den tid, längst intill nästkommande ordinarie bolagsstämma,
inom vilken styrelsens beslut om nyemission skall fattas. Bestämmelserna i 4 §
första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om förslag till
bemyndigande.
Bolagsstämmans
beslut om bemyndigande skall genast anmälas för registrering. Innan
registrering har skett, kan styrelsen ej fatta beslut om emission.
Bestämmelserna
i 513 §§ gäller i tillämpliga delar när styrelsen beslutar om emission med
stöd av bemyndigande.
Fondemission
16 §
Fondemission kan ske genom överföring till aktiekapitalet av
belopp, som kan utdelas enligt 12 kap. 2 §, samt av uppskrivningsfond
och reservfond eller genom uppskrivning av anläggningstillgångs värde
enligt 11 kap. 4 §.
Beslut om fondemission
skall ange det belopp varmed aktiekapitalet ökas samt de nya aktiemas aktieslag
eller det belopp vartill aktiemas nominella belopp höjes. I avstämningsbolag
skall avstämningsdagen anges i beslutet varvid iakttages att avstämning ej får
ske innan beslutet registrerats. På sådant bolag äger 5 § tredje stycket och 7
§ första stycket motsvarande tillämpning.
Beslutet
om fondemission skall utan dröjsmål anmälas för registrering och får ej
verkställas före registreringen.
Aktiekapitalet
är ökat när registrering skett. De nya aktierna skall genom styrelsens försorg
ofördröjligen upptagas i aktieboken. De medför rätt till utdelning enligt vad
därom bestämls i beslutet om emission. Beslulel får dock ej innebära alt sådan
rält inträder senare än för räkenskapsåret efter det under vilket registrering
skett.
17 §
Har vid fondemission behörigt anspråk på ny aktie ej framställts
inom fem år från registreringen av beslutet om fondemission, kan den
berättigade anmanas att vid äventyr av aktiens förlust taga ut aktien.
Anmaningen skall sändas till den berättigade, om hans namn och adress
är kända för bolaget. I annat fall skall anmaningen kungöras i Post- och
Inrikes Tidningar och tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte.
Inkommer ej anmälan inom ett år från anmaiungen, kan den nya aktien
säljas genom fondkommissionär för den berättigades räkning. Denne
har därefter endast rätt att mot föreleende av aktiebrev eller avläm
nande av delbevis utfå det vid försäljning influtna beloppet med avdrag
för kostnaderna för anmaningen och försäljningen. Belopp som ej lyfts
inom fyra år från försäljningen tillfaller bolaget.
Emissionsprospekt
18 §
När aktiebolag, som enligt 10 kap. 3 § andra eller fjärde stycket
är skyldigt att ha auktoriserad revisor, eller aktieägare i sådant bolag
offentliggör eUer på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att
förvärva aktier eller teckningsrätter i bolaget, skall styrelsen upprätta en
särskUd redogörelse för bolagets förhållanden (emissionsprospekt) enligt
1926 §§, om summan av de belopp som tiU följd av inbjudan kan
komma att erläggas överstiger en miljon kronor.
Prop. 1975:103 670
19 § Aktieägare som ämnar sälja aktier eller
teckningsrätter under sådana former att emissionsprospekt skall upprättas,
skall underrätta styrelsen härom senast sex veckor före den dag då inköp
tidigast avses kunna ske.
20 § Emissionsprospekt skall innehålla balansräkningar
avseende utgången av de tre senaste räkenskapsår, för vilka årsredovisning och
revisionsberättelse avgivits, resultaträkningar för dessa tre räkenskapsår
saml ett sammandrag av de uppgifter som det ålegat bolaget att intaga i
förvaltningsberättelsema för de tre räkenskapsåren. Fyller handlingarna ej de
krav, som framgår av 11 kap. 5 § tredje stycket och 9 § fjärde stycket, skall
de fullständigas i enlighet med dessa bestämmelser.
Bestämmelserna
i 11 kap. 2 § första stycket andra punkten äger motsvarande lillämpning på
emissionsprospekt.
Om
bolaget är moderbolag, skaU bolaget i emissionsprospektet intaga
koncemresultaträkning och koncembalansräkning för de tre senaste räkenskapsåren.
När redovisningshandlingar och andra uppgifler för koncern intages i
prospektet får häremot svarande uppgifter för bolaget utelämnas i den luån de
kan anses sakna väsentlig betydelse för bedömningen av bolagels aktier. Dock
får bolagets resultaträkning och balansräkning för det senaste räkenskapsåret
enligl första stycket ej utelämnas.
21 §
I emissionsprospektet skall upplysning lämnas om sådana för
bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning vikliga för
hållanden och händelser i övrigt av väsentUg betydelse för bolaget, vilka
hänför sig till liden efter den period som omfattas av de i 20 § angivna
handlingarna.
Framlägges
emissionsprospektet senare än åtta månader efter utgången av det senaste
räkenskapsår, för vilket årsredovisning och revisionsberättelse avgivits, skaU
emissionsprospektet innehålla uppgifter molsvarande delårsrapport enligt 11
kap. 13 och 14 §§. Dessa uppgifler skall avse tiden från utgången av nämnda
räkenskapsår till en dag ej tidigare än tre månader före emissionsprospektets
tUlhandahållande.
22 §
I emissionsprospektet skall följande uppgifter lämnas, nämligen
1. kortfattad historik över bolaget och dess
verksamhet,
2. redogörelse för bolagets och, om dotterföretag
finnes, koncernens verksamhet, råvarutillgångar, produkter och driftställen
samt för dess ställning inom branschen,
3. uppgift om bolagets styrelseledamöter, revisorer
och ledande befattningshavare,
4. redogörelse for ägar- och rösträttsförhållanden i
fråga om bolagets aktier.
Uppgift
enligt fiJrsta stycket 1 får utelämnas av aktiebolag, vars aktier noteras på
fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska
fondkommissionärer.
23 §
Bolag, som vid framläggandet av emissionsprospektet ej bedriver
någon verksamhet och ej heller har dotterföretag som bedriver någon
verksamhet, behöver i emissionsprospektet endast medtaga senast fast
ställda balansräkning, i förekommande fall koncernbalansräkning, upp
lysningar enligt 22 § första stycket 1, 3 och 4 samt redogörelse för den
verksamhet bolaget avser atl upptaga.
Prop. 1975:103 671
24 § Uppgift i emissionsprospekt enligt 20 §, 21 §
första stycket samt 22 § skall granskas av bolagets revisorer. Deras berättelse
över granskningen skall intagas i emissionsprospektet.
25 § Emissionsprospekt skall tillhandahållas på de
platser där teckning eller inköpsanmälan mottages senast tre dagar, sön- och
helgdagar samt lördagar, midsommarafton.och julafton oräknade, före den dag då
teckning eller inköp tidigast kan ske.
26 § Utarbetas emissionsprospekt med anledning av
erbjudande från aktieägare, får bolaget från aktieägaren uppbära ersättning för
sina kostnader för emissionsprospektet samt för revisionskostnaden. Uppträder
flera aktieägare som säljare, skall kostnadema fördelas mellan dem i förhåUande
till det antal aktier eller teckningsrätter, som envar utbjudit till
försäljning.
5
KAP.
Konvertibla
skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning
Allmänna
bestämmelser
1 §
Aktiebolag kan mot vederlag i pengar eUer annan egendom utge
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till ny
teckning. Sådana skuldebrev skall vara löpande.
Konvertibla
skuldebrev skall innehålla utfästelse från bolaget om att borgenär har rätt att
helt eller delvis utbyta sin fordran enligt skuldebreven mot aktier i bolaget.
Skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning skall ge borgenär rätt att
teckna aktier i bolaget mot betalning i pengar.
Villkoren
för utbyte eller nyteckning av aktier skall bestämmas så att utbyte eller
nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras. Vederlaget för
konvertibelt skuldebrev får ej understiga det nominella beloppet på aktie som
utlämnas vid utbyte, om ej mellanskillnaden täckes genom kontant betalning vid
utbytet.
Optionsrätt
till nyteckning kan knytas tUl optionsbevis fogade vid skuldebreven. Borgenär
får skUja optionsbevis från skuldebrev och förfoga över beviset särskUt, om ej
i skuldebrevet föreskrives att beviset får avskiljas först efter viss tid.
2 §
Består vederlaget för utgivna skuldebrev av pengar, har aktie
ägare företrädesrätt att teckna skuldebrev i emissionen såsom om denna
gällde de aktier i fråga om vUka utbytesrätt eller optionsrätt till nyteck
ning föreligger.
Förfarandet
vid emission
3 § Beslut om emission av skuldebrev fattas av
bolagsstämman, om ej annat följer av 8 eller 9 §. I fråga om förslag tUl beslut
om emission och om kallelse till bolagsstämma äger 4 kap. 4 § motsvarande
tillämpning.
4 § Beslut om emission skall ange
1.
emissionens belopp eller högsta belopp eUer det lägsta och högsta beloppet för
emissionen.
Prop. 1975:103 672
2. den företrädesrätt att deltaga i emissionen som
tillkommer aktieägare eller annan eller vem som eljest äger deltaga i
emissionen,
3. den tid inom vilken teckning av skuldebrev kan ske,
när elt visst belopp eller ett lägsta belopp beslämts för emissionen,
4. den tid, ej understigande två veckor från
utfärdandet av kungörelse enligt 6 § första stycket första punkten eller, i
fall som avses i 6 § fjärde stycket, från beslutet eller, i fråga om
avstämningsbolag, från avstämningsdagen, inom vilken aktieägare kan begagna sin
företrädesrätt till teckning,
5. skuldebrevens nominella belopp, emissionskurs och
räntefot,
6. den tid inom vilken tecknade skuldebrev skaU
betalas samt den beräkningsgmnd, enligl vilken vid överteckning de skuldebrev
som icke tecknats med företrädesrätt skall fördelas, om ej föreskrift meddelas
att fördelningen skall bestämmas av styrelsen,
7. tid och villkor för utbyte eller nyteckning,
8. den rält som skall tillkomma borgenär eller
innehavare av oplionsbevis för den händelse aktiekapitalet före utbytet eller
nyteckningen ökas eller nedsättes eller nya konvertibla skuldebrev eller
skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utges eller bolaget
upplöses eller upphör genom fusion,
9. det belopp, varmed aktiekapitalet skall kunna ökas
genom utbyte eller nyteckning,
10. det
aktieslag vartill de nya aktierna skall höra, om aktier av olika
slag finnes eller kan utges.
Om
förbehåll enligt 3 kap. 1 § fjärde stycket eller 3 §, 6 kap. 8 § eller 17 kap.
1 § skall gälla beträffande de nya aktiema, skall erinran därom intagas i
emissionsbeslutet.
I
fråga om avstämningsbolag iaktiages, alt avstämningsdag skall anges i
emissionsbeslutel, om aktieägare skall ha företrädesrätt att deltaga i
emissionen. Avstämningsdagen får ej sättas tidigare än tre veckor från det
beslutet kungjorts enligt 6 § första stycket första punkten.
Skall
skuldebrev bli föremål för handel vid fondbörs, kan i emissions-beslutet
upptagas bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att
innan teckning påbörjas bestämma emissionens belopp, emissionskurs, räntefot
samt villkor för utbyte eller nyteckning. I fråga om avslämningsbolag iaktiages
dock, att nämnda viUkor skall bestämmas senast på avstämningsdagen, om
aktieägare skall ha företrädesrätt att deltaga i emissionen.
5 §
Skall vederlaget för utgivna skuldebrev bestå av annan egendom
än pengar, skall bestämmelse därom intagas i emissionsbeslutel.
Bestämmelsema
i 4 kap. 6 § andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning.
6 §
Bolagsstämmans beslut om emission eller en redogörelse för det
väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras i Post- och Inrikes
Tidningar och tidnmg inom den ort där styrelsen har sitt säte. Kungöres
ej beslutet i dess helhet, skall i kungörelsen uppgift lämnas om var be
slutet hålles tillgängligt. Har bolagsstämman enligt 4 § fjärde stycket
överlämnat åt annan att besluta om emissionens belopp, emissionskurs,
räntefot och vUlkor för utbyte eller nyteckning, skall vad i dessa hän
seenden beslutats kungöras på molsvarande sätt.
Är
bolaget ej avstämningsbolag, skall beslut som avses i första stycket
Prop.
1975:103 673
utan
dröjsmål sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om
aktieägaren skall ha företrädesrätt atl dellaga i emissionen.
I
fråga om avstämningsbolag iakttages att i förekommande fall beslul av styrelsen
eller den styrelsen inom sig förordnar rörande emissionens belopp,
emissionskurs, räntefot och villkor för utbyte eller nyteckning bifogas
emissionsbevis när sådant översändes.
Beslämmelsema
i första och andra styckena gäller ej för annat aktiebolag än
avstämningsbolag, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma,
som beslutat emissionen, och emissionsbeslutet icke innehåller bemyndigande
enligt 4 § fjärde stycket.
7 §
Om ett visst belopp eller etl lägsta belopp beslämts för emissio
nen och detla ej tecknats inom teckningstiden, är beslutet om emission
förfallet. Detsamma gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen
som förutsätter att aktiekapitalet ökas.
När teckningen av
skuldebreven avslutats, skall bolaget genast för registrering anmäla beslutet
om emission och det nominella belopp av lånet som tecknats, om beslutet ej
förfallit enligt första stycket. Registrering kan ske endast om full betalning
enligt registret erlagts för alla de i det förut registrerade aktiekapitalet
ingående aktierna.
8 §
Styrelsen kan besluta om emission av skuldebrev och om avvikelse
från aktieägares företrädesrätt under förutsättning av bolagsstämmans
godkännande. Bestämmelserna i 46 §§ och 7 § första stycket äger
motsvarande lillämpning.
I fråga om styrelsens
begäran om bolagsstämmans godkännande äger 4 kap. 4 § första stycket
motsvarande tUlämpning. Vad där sägs om förslag till emissionsbeslut skaU gälla
styrelsens beslut.
Anmälan for registrering
enligt 7 § andra stycket skall göras när emissionsbeslutet godkänts av stämman
och teckningen av skuldebreven avslutats. Har anmälan för registrering ej skett
inom ett år från styrelsens beslut om emission, är beslutet förfallet.
9 §
Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om emis
sion och att därvid avvika från bestämmelsema i 2 § om aktieägares
företrädesrätt.
Skall skuldebrev kunna
tecknas mot tillskott av annan egendom än pengar eller skall avvikelse från
aktieägares företrädesrätt kunna göras, skall detta särskilt anges i
bolagsstämmans beslut. Beslutet skall innehålla bestämmelse om den tid, längst
intill nästkommande ordinarie bolagsstämma, inom vUken styrelsens beslut skall
fattas. Bestämmelsema i 4 kap. 4 § första stycket äger motsvarande tillämpning i
fråga om förslag tiU bemyndigande.
Bolagsstämmans
beslut skall genast anmälas för registrering. Innan registrering har skett kan
styrelsen ej fatta beslut om emission.
Bestämmelserna
i 47 §§ gäller i tillämpliga delar i fråga om styrelsens beslut om emission.
Emissionsbevis
10
§ Bestämmelserna i 4 kap. 3 § om emissionsbevis äger motsvarande tUlämpning
vid emission enUgt detta kapitel.
Prop. 1975:103 674
Utbyte
och nyteckning
11 §
När fordran enligt skuldebrev utbytes mot aktie, skall skulde
brevet förses med påskrift om utbytet. Aktien skall genom styrelsens
försorg ofördröjligen upptagas i aktieboken.
Vid
nyteckning skall skuldebrevet, eller i förekommande fall options-beviset,
förses med påskrift om nyteckningen.
12 §
Vid nyteckning enligt detla kapitel skall aktier tecknas på
teckningslista som innehåUer beslutet om emission. Avskrift av bolags
ordningen, den senaste årsredovisningen försedd med anteckning om bo
lagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust samt avskrift av
revisionsberättelsen för det år balansräkningen avser skall vara fogade
vid teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på plats som
anges i listan.
Har
teckning skett i strid med denna paragraf eller har aktie tecknats med villkor
som ej överensstämmer med de i emissionsbeslutet angivna vUlkoren, äger 2 kap.
5 § motsvarande tUlämpning.
Anser styrelsen alt
aktieteckning är ogUtig enligt andra stycket, skaU aktietecknaren genast
underrättas därom. I annat fall skall aktietecknaren tilldelas tecknade
aktier. Aktierna skall genom styrelsens försorg ofördröjligen upptagas i
aktieboken.
13 § Bestämmelserna i 2 kap. 10 och 11 §§ äger
motsvarande tillämpning vid inbetalning på grund av nyteckning enligt detta
kapitel. Kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos bolaget
får dock ske, om styrelsen medger det. Sådant medgivande får ej lämnas, om del
skulle vara till skada för bolaget eller dess borgenärer.
14 § Senast tre månader efter det att tiden för utbyte
eller nyteckning av aktier utgått skall styrelsen för registrering anmäla hur
många aktier som utgivits i utbyte eller som nytecknats och till fullo
betalats. Om utbytesliden eller teckningstiden är längre än ett år, skall
anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under
vilket utbyte eller nyteckning har skett.
Hinder
mot registrering föreligger, om ej yttrande företes från auktoriserad eller
godkänd revisor av vilket framgår alt bolaget på grund av emissionen tUlförts
egendom till ett värde motsvarande minst sammanlagda beloppet av de aktier som
utgivits i utbyte eller, vid nyteckning, att aktiema till fullo betalats.
Genom
registreringen är aktiekapitalet ökat med sammanlagda nominella beloppet av de
anmälda aktierna.
15 §
De nya aktierna skaU medföra rätt till vinstutdelning enligt vad
därom bestämts i emissionsbeslutet. Beslutet får dock ej iimebära att
sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret efter det imder vilket
aktiema skolat till fullo betalas.
Prop. 1975:103 675
Emissionsprospekt
16
§ Bestämmelsema i 4 kap. 1926 §§ om emissionsprospekt äger motsvarande
tillämpning när aktiebolag, som enligt 10 kap. 3 § andra eller fjärde stycket
är skyldigt att ha auktoriserad revisor, eller aktieägare i sådant bolag
offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att
förvärva av bolaget utgivna skuldebrev eller optionsbevis som avses i detta
kapitel. Skyldighet att upprätta emissionsprospekt föreUgger dock endast om
summan av de belopp som tUl följd av inbjudan kan komma atl erläggas
överstiger en miljon kronor.
6
KAP.
Nedsättning
av aktiekapitalet
1 §
Nedsättning av aktiekapitalet får ske för följande ändamål, näm
ligen
1. avsättning tUl reservfond eller omedelbar täckning
av förlust enligt fastställd balansräkning, om förlusten ej kan täckas av fritt
eget kapital,
2. återbetalning till aktieägarna, eller
3. avsättning
till fond att användas enligt beslut av bolagsstämman.
Nedsättning för ändamål som anges i första stycket 2 och 3 får ej avse
större belopp än att full
täckning finns för det bundna egna kapitalet efler nedsättningen. Beräkningen
därav sker enUgt balansräkning för nästföregående räkenskapsår, om denna
fastställes vid stämman, och annars på grundval av de handlingar som anges i 4
kap. 4 § första stycket 13. Nedsättning av aktiekapitalet kan genomföras genom
1. inlösen eller sammanläggning av aktier,
2. indragning av aktier utan återbetalning, eller
3. minskning av aktiernas nominella belopp med eUer
utan återbetalning.
Om nedsättning av
aktiekapitalet på gnmd av bristande betalning finns bestämmelser i 4 kap. 13 §
andra stycket.
2 §
Beslut om nedsättning av aktiekapitalet fattas av bolagsstämma,
om ej annat följer av 8 §. Nedsättningsbeslutet får ej fattas förrän bo
laget blivit registrerat. Behöver bolagsordningen ändras, skall beslut
därom först fattas.
Nedsättning för ändamål
som anges i 1 § första stycket 2 eller 3 får beslutas endast efler förslag
eller godkännande av styrelsen.
Bestämmelsema
i 4 kap. 4 § om förslag tUl bolagsstämmans beslut och andra handlingar gäller i
tiUämpliga delar.
3 § Nedsättningsbeslut skall ange det belopp varmed
aktiekapitalet skall nedsättas (nedsättningsbeloppet), nedsättningsändamålet
samt hur nedsättningen skaU genomföras. Om i samband med nedsättningen medel
skall utskiftas med högre belopp än nedsättningsbeloppet, skall även det högre
beloppet anges.
4 § Nedsättningsbeslut skall anmälas för
registrering. Om det ej skett inom fyra månader från beslutet eller om
registreringsmyndighelen genom lagakraftägande beslut avskrivit anmälan eller
vägrat regislre-
Prop.
1975:103 676
ring, är nedsättningsbeslutet förfallet. Detsamma gäller
beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet
nedsättes.
5
§ Skall
nedsättningsbeloppet användas enligt 1 § första stycket 1, är aktiekapitalet
nedsatt när beslutet registrerats. Innan tre år förflutit från registreringen
får vinstutdelning beslutas endast om rätten ger tillstånd därtill eller om
aktiekapitalet ökats med minst nedsättningsbeloppet. I fråga om rättens
lillslånd gäller 6 § andrafjärde styckena i till-lämpliga delar.
6
§ Skall
nedsättningsbeloppet helt eller delvis användas enligt 1 § första stycket 2
eller 3, får nedsättningsbeslutet ej verkställas utan rättens tillstånd,
såvida icke samtidigt bolaget genom nyemission tillföres etl belopp som minst
motsvarar nedsättningsbeloppet.
Rättens
tillstånd skall sökas senast två månader efler det nedsättningsbeslutet
registrerats. Vid ansökningshandlingen skall fogas bevis att
nedsättningsbeslutet registrerats och förteckning över bolagets kända
borgenärer med angivande av postadress.
Rätten
skall kalla bolagels borgenärer, såväl kända som okända, med föreläggande för
den som vUl bestrida ansökningen att senast viss dag skriftligen hos rätten
anmäla detta vid äventyr att han annars anses ha medgivit ansökningen.
Kallelsen skall anslås i rättens kansli sex månader före inslällelsedagen samt
kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar tre gånger, första
gången fem månader och tredje gången senast två månader före inställelsedagen.
Utmätningsmannen i orten och alla kända borgenärer skall underrättas särskilt
genom rättens försorg.
Bestrides
ej ansökningen eller får de borgenärer som bestrider den full betalning eller
betryggande säkerhet för sina fordringar, skall tiUstånd meddelas. Om den rätt
som tillkommer innehavare av pensionsfordran finns bestämmelser i 23 § andra
stycket lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
7 § Rätten skall underrätta registreringsmyndigheten om
ansökan
enligt 6 § och om beslut som meddelats med anledning av ansök
ningen.
Har rätten genom lagakraflvunnel beslut bifallit ansökan
enligt 6 §, är aktiekapitalet nedsatt när beslutet registrerats.
Har ej ansökan om rättens tUlstånd gjorts inom föreskriven
tid eller har rätlen genom lagakraftvunnet beslut avslagit ansökan, skall
registreringsmyndigheten förklara nedsättningsbeslutet förfallet. Detsamma
gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen som fömtsätter att
aktiekapitalet nedsättes.
8 § I bolagsordningen kan inlagas förbehåll alt
aktiekapitalet kan ned
sättas genom inlösen av aktier, dock ej under minimikapitalet. Förbe
hållet skall ange ordningen för inlösningen och inlösnuigsbeloppet eller
gmnderna för dess beräkning.
Om förbehållet införes genom ändring av bolagsordningen, får
det endast avse aktier som kan tecknas eller utges efter det att ändringen registrerats.
Har fondemission ägt mm efter registreringen, får inlösen av fondaklie ske
först när tre år förflutit från registreringen av emissionen.
Prop. 1975:103 677
Nedsättning
får ej ske så att full täckning ej finnes för det bundna egna kapitalet.
Beräkning därav skall ske på grundval av fastställd balansräkning för
nästföregående räkenskapsår.
När
enligt förbehållet blivit bestämt att vissa aktier skall inlösas, skall genast
anmälas för legistrering att aktiekapitalet nedsättes med dessa aktiers
sammanlagda nominella belopp. När registrering skett är aktiekapitalet
nedsatt.
7
KAP.
Förvärv
av egna aktier och upptagande av vissa penninglån
1 §
Aktiebolag får ej förvärva eller såsom pant mottaga egen aktie.
Dotterförelag får ej heller förvärva eller såsom pant mottaga aktie i
moderbolaget. Avtal i strid mot detta förbud är ogiltigt.
Första
stycket utgör ej hinder för aktiebolag eller dotterföretag att vid övertagande
av affärsrörelse förvärva däri ingående aktie, att inlösa aktie enligt 13 kap.
3 § eller att på auktion inropa för företagets fordran utmätt aktie. Förvärvad
aktie skall, om den ej indragits genom nedsättning av aktiekapitalet, avyttras
så snart det kan ske utan förlust. Aktie, som förvärvats vid övertagande av
affärsrörelse, skall dock avyttras senast två år efter förvärvet, såvida icke
regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer ger företaget tillstånd
att behåUa aktien under längre lid.
Har
aktiebolag blivit moderbolag och innehar dotterföretaget aktier i moderbolaget,
skall dessa aktier avyttras enligt vad som i andra stycket sägs belräffande
aktier som förvärvats vid övertagande av affärsrörelse.
2 §
Om ej annat följer av 5 kap., får aktiebolag ej taga upp penning
lån på viUkor att lånet skall betalas på annat sätt än med ett nominellt
penningbelopp eller med elt penningbelopp som bestämmes med hän
syn till förändringar i penningvärdet.
Upptagande
av lån mot obligationer eller andra skuldebrev med rätt tUl ränta, vars storlek
är helt eUer delvis beroende av utdelningen till aktieägare i bolaget eller
bolagets vinst (vinstandelsbevis), beslutas av bolagsstämman eller, efter
bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen.
3 §
Bestämmelserna i 4 kap. 1926 §§ om emissionsprospekt äger
molsvarande tUlämpning när aktiebolag, som enligt 10 kap. 3 § andra
eller fjärde stycket är skyldigt att ha auktoriserad revisor, eller aktie
ägare i sådant bolag offentliggör eller på annat sätt tUl en vidare krets
riktar inbjudan alt förvärva av bolaget utgivna vinstandelsbevis. Skyldig
het att upprätta emissionsprospekt föreligger dock endast om summan av
de belopp som tiU följd av inbjudan kan komma att erläggas överstiger en
miljon kronor.
8
KAP. Bolagets ledning
1 § Aktiebolag
skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Uppgår aktiekapitalet eller
maximikapilalet ej tUl en miljon kronor, kan dock styrelsen bestå av en eller
två ledamöter, om minst en suppleant finnes.
Prop. 1975:103 678
Styrelsen
väljes av bolagsstämman, om ej annat föreskrives i bolagsordningen.
Styrelseledamots
uppdrag gäller för tid som anges i bolagsordningen. Uppdragstiden får icke
omfatta mer än fyra räkenskapsår och skall bestämmas så att uppdraget upphör
vid slutet av ordinarie bolagsstämma på vilken styrelseval förrättas.
Vad
i denna lag sägs om styrelseledamot skall i tillämpliga delar gälla om
suppleant.
2 §
Uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om ledamoten
eller den som utsett honom begär det. Anmälan härom skall göras hos
styrelsen och, om ledamot som ej är vald på bolagsstämma vUl avgå,
hos den som tillsatt honom.
Upphör
styrelseledamots uppdrag i förtid eUer uppkommer för honom hinder enligt 4 §
att vara styrelseledamot och finnes ej suppleant, skall övriga
styrelseledamöter vidtaga åtgärd för att ny ledamot för den återstående
mandattiden tillsattes, såvida ej den förutvarande ledamoten var offentlig
styrelseledamot som avses i lagen (1972: 827) om offentUga styrelseledamöter i
vissa aktiebolag och stiftelser eller arbetslagar-ledamot som avses i lagen
(1972: 829) om slyrelserepresentalion för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Skall ledamoten väljas på bolagsstämma, kan ulan hinder
av 1 § första stycket valet anstå till nästa ordinarie stämma på vUken styrelseval
förrättas, om styrelsen är beslulför med kvarstående ledamöter och suppleanter.
Om
styrelseledamot, som enligt bolagsordningen skall tUlsättas i annan ordning än
genom val av bolagsstämma, ej utsetts, skall rätten förordna ersättare på
ansökan av styrelseledamot, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara
beroende av att det fiims någon som kan företräda bolaget.
3 §
I bolag, vars aktiekapital eller maximikapital uppgår tUl minst
en mUjon kronor, skall styrelsen utse en verkställande direktör. I andra
bolag kan styrelsen utse verkställande direktör.
Vad
i denna lag sägs om verkställande direktör skall i tUlämpliga delar gälla om
suppleant för honom (vice verkställande direktör).
4 § Styrelseledamot och verkställande direktör skall
vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om ej regeringen eUer myndighet
som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Den som är omyndig
eller i konkurs kan ej vara styrelseledamot eller verkställande direktör.
5 § Styrelseledamot och verkställande direktör skall
när de tUlträder för införing i aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i
bolaget och i bolag inom samma koncem, om det ej skett dessförinnan. Förändringar
i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
6 § Styrelsen svarar för bolagets organisation och
förvaltningen av bolagels angelägenheter. Finnes verkställande direktör, skall
han handha den löpande förvaltningen enligt riktiinjer och anvisningar som
styrelsen meddelar. Verkställande direktör får därjämte utan styrelsens bemyndigande
vidtaga åtgärd som med hänsyn till omfattningen och ar-len av bolagets
verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor be-
Prop. 1975:103 679
tydelse,
om styrelsens beslut ej kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets
verksamhet. I sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om
åtgärden.
7 § Om aktiebolag har blivit moderbolag, skall
styrelsen meddela detta till dotterföretagets ledning. Dotterförelagets ledning
skaU lämna styrelsen för moderbolaget de upplysningar, som fordras för beräkningen
av koncernens slällning och resultatet av koncernens verksamhet.
8 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande.
Om ej annat föreskrives i bolagsordningen eller beslutats av bolagsstämman,
väljer styrelsen ordförande. Vid lika röstetal avgöres valet genom lottning.
Uppgår aktiekapitalet eUer maximikapitalet lill minst en mUjon kronor, får
verkställande direktör ej vara ordförande.
Ordföranden skall tillse
alt sammanträden håUes när det behövs. Om styrelseledamot eller verkställande direktör
fordrar att styrelsen sammankallas, skall en sådan begäran efterkommas.
Verkställande direktör har, även om han ej är styrelseledamot, rätt att
närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, om ej styrelsen för visst
fall bestämmer annat.
Vid styrelsens
sammanträden skall föras protokoll, som undertecknas eller justeras av
ordföranden och, om styrelsen består av flera ledamöter, den ledamot styrelsen
därtill utser. Styrelseledamot och verkställande direktör är berättigade att
få avvikande mening antecknad tiU protokoUet. Protokollen skall föras i
nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.
9 §
Styrelsen är beslulför, om mer än hälften av hela antalet styrelse
ledamöter eller det högre antal som föreskrives i bolagsordningen är
närvarande. Beslut i ärende får dock icke fattas, om ej såvitt möjligt
samtliga styrelseledamöter erhållit tillfäUe att dellaga i ärendets be
handling. Har styrelseledamot förfall och finnes suppleant, som skall
inträda i hans ställe, skall denne beredas tUlfälle därtUl.
Som
styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen ej föreskriver särskUd
röstmajoritet, den mening för vilken vid sammanträde mer än hälften av de
närvarande röstar eller vid lika röstetal den mening som biträdes av
ordföranden. Är styrelsen icke fulltalig, skall de som röstar för beslutet
dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om ej annat
föreskrives i bolagsordningen.
Handling
som enligt denna lag skall undertecknas av styrelsen skall underskrivas av
minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.
10 §
Ledamot av styrelsen eller verkställande direktör får ej hand
lägga fråga rörande avtal mellan honom och bolaget. Ej heller får han
handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man, om han i
frågan har etl väsentligt intresse, som kan vara stridande mol bolagets.
Med avtal jämställes rättegång eller annan talan.
11 §
Styrelsen företräder bolaget och tecknar dess firma.
Bemyndigande för styrelseledamot, verkställande direktör eller annan
att
företräda bolaget och teckna dess firma kan meddelas av styrelsen, om ej förbud
däremot intagits i bolagsordningen. I fråga om den, som ej är styrelseledamot
eller verkställande direktör, gäUer vad i 4 och 10 §§ sägs om verkställande
direktör.
Prop. 1975:103 680
Styrelsen
kan föreskriva att rätlen att företräda bolaget och teckna dess firma får
utövas endast av två eller flera personer i förening. Annan inskränkning får
ej registreras.
Styrelsen
kan när som helst återkalla bemyndigande som avses i tredje stycket.
12 § Verkställande direktör äger alltid företräda
bolaget och teckna dess firma belräffande åtgärd, som enligt 6 § ankommer på
honom.
13 § Styrelsen eller annan ställföreträdare för
bolaget får ej företaga rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att
bereda otUlbörlig fördel åt aktieägare eller annan tUl nackdel för bolaget
eller annan aktieägare.
Ställföreträdare
får ej efterkomma föreskrift av bolagsstämman eller annat bolagsorgan, om
föreskriften icke är gällande därför att den slår i strid mot denna lag eller
bolagsordningen.
14 § Har ställföreträdare, som företagit rättshandling
för bolaget, överskridit sin befogenhet, är rättshandlingen ej gällande mot
bolaget, om den mot vUken rättshandlingen företogs insåg eller bort inse att
befogenheten överskreds. Detsamma gäller om verkställande direktör vid
företagande av rättshandUng överskrider den honom enligt 6 § tillkommande
behörigheten atl vidtaga åtgärd på bolagets vägnar.
15 § För registrering skall bolaget anmäla vem som
utsetts till styrelseledamot, verkställande direktör och suppleant samt tUl
firmatecknare ävensom deras postadress och personnummer. För registrering
skall även anmälas av vilka och hur bolagets firma tecknas.
Anmälan
göres första gången när bolaget enligt 2 kap. 9 § anmäles för registrering och
därefier genast efter det att ändring inträffat i förhållande som anmälts
eller skall anmälas för registrering enligt första stycket. Rätt att göra
anmälan tiUkommer även den som anmälningen gäller.
Ändras
bolagels postadress, skall bolaget genast anmäla det för registrering.
9
KAP. Bolagsstämma
1
§ Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid
bolagsstämma.
I
avstämningsbolag tiUkommer rätten att deltaga i bolagsstämma den som upptagits
som aktieägare i sådan utskrift av aktieboken som avses i 3 kap. 13 § andra
stycket.
I
bolagsordningen kan bestämmas att aktieägare för att få deltaga i bolagsstämma
skall anmäla sig hos bolaget senast viss dag, högst fem dagar före stämman.
Denna dag, som ej får vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton
eller julafton, skall anges i kallelse till stämman.
Aktie
som tillhör bolaget eller dess dotterföretag kan ej företrädas vid
bolagsstämman. Sådan aktie skall ej medräknas när för giltigheten av beslut
eller utövande av befogenhet fordras samtycke av ägare till viss del av aktiema
i bolaget.
Prop.
1975:103 681
2 §
Aktieägares rätt vid bolagsstämma utövas av aktieägaren person
ligen eller genom ombud med skriftlig, dagtecknad fullmakt. Fullmakt
gäller högst ett år från utfärdandet.
Aktieägare
kan vid bolagsstämma medföra ett biträde.
3 §
Ingen kan rösta för egna och andras aktier för sammanlagt mer
än en femtedel av de på stämman företrädda aktiema, om ej annat föl
jer av bolagsordningen.
Aktieägare
får icke själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom,
2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan
förpliktelse gentemot bolaget, eller
3. talan eller befrielse som avses i 1 och 2
beträffande annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentiigt intresse som kan
strida mot bolagets.
Bestämmelserna
i första och andra styckena om aktieägare äger motsvarande tillämpning på
ombud för aktieägare.
Innehar
i enlighet med reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning fjärde fondstyrelsen aktier i visst aktiebolag, får efter
fondstyrelsens bemyndigande rösträtt för aktieinnehavet utövas genom ett eller
flera ombud, som föreslagits av facklig organisation med medlemmar anslällda
hos bolaget.
4 § Bolagsstämma skall hållas på den ort där
styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen kan dock bestämmas att den skall
eUer kan håUas på annan angiven ort. Om utomordentliga omständigheter påkallar
det, får stämman hållas annorstädes.
5 § Inom sex månader efter utgången av varje
räkenskapsår skall hållas ordinarie bolagsstämma. Vid sådan stämma skall
årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i moderbolag,
koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen framläggas.
Vid
stämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och
balansräkningen samt, i moderbolag, koncemresultaträkningen och
koncernbalansräkningen,
2. om dispositioner beträffande vinst eller förlust
enligt den fastställda balansräkningen eller, i moderbolag, den faststäUda
koncernbalansräkningen,
3. om ansvarsfrihet åt styrelseledamötema och
verkställande direktör,
4. i annat ärende som ankommer på stämman enligt denna
lag eller bolagsordningen.
Med beslut i fråga som
avses i andra stycket 13 skall dock anstå tUl fortsatt stämma, om ägare till
en tiondel av samtiiga aktier begär det. Sådan stämma skall hållas minst en och
högst två månader därefter. Ytterligare uppskov är ej tillåtet.
6 §
Extra bolagsstämma skall håUas när styrelsen finner skäl därtUl.
Sådan stämma skall även hållas när det för uppgivet ändamål skrift
ligen begäres av revisor eller av ägare till en tiondel av alla aktier. Kal
lelse skall utfärdas inom fjorton dagar från den dag då sådan begäran
kommit in tUl bolaget.
Prop. 1975: 103 682
7 § Aktieägare har rätt att få ärende behandlat vid
bolagsstämma, om han skriftligen framstäUer yrkande därom hos styrelsen i så
god tid att ärendet kan tagas upp i kallelsen till stämman.
8 § Styrelsen kallar tUl bolagsstämma. Om stämma som
skall hållas enligt denna lag, bolagsordningen eller stämmobeslut ej
sammankallas i föreskriven ordning, skall länsstyrelsen på anmälan av
styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare genast på
bolagets bekostnad sammankalla stämman i den ordning som sägs i 9 §.
9 § Kallelse till bolagsstämma skall utfärdas
tidigast fyra veckor före stämman. Om ej bolagsordningen föreskriver längre
tid, skall kaUelsen utfärdas senast två veckor före stämman. Uppskjutes stämma
tUl dag som infaller senare än fyra veckor efter det stämman har inletts, skall
kallelse ske tUl den fortsatta stämman. Fordras enligt bolagsordningen för
giltighet av bolagsstämmobeslut att det fattas på två stämmor, kan kallelse
till sista stämman ej ske innan första stämman hållits. I sådan kallelse skall
anges vUket beslut den första stämman fattat.
Kallelse skall ske enligt
bolagsordningen. Skriftlig kallelse skall dock alltid avsändas lill varje
aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om
1. ordinarie bolagsstämma skall hållas på annan tid än
som föreskrives i bolagsordningen, eller
2. bolagsstämma skall behandla fråga om
a) sådan ändring av bolagsordningen som avses i 15 §,
b) bolagels försättande i likvidation, eller
c) upphörande av bolagets Ukvidation.
I kallelse skall tydligt
anges de ärenden som skall förekomma på stämman. Avser ärende ändring av
bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet av förslaget tiU ändring
anges i kallelsen. Att i vissa fall särskilda uppgifter skall anges i kallelsen
följer av 4 kap. 4 § andra stycket, 5 kap. 3 § och 1 § tredje stycket detta
kapitel.
Under
minst en vecka närmast före stämma, som avses i 5 §, skall redovisningshandlingar
och revisionsberättelse eller avskrifter därav hos bolaget hållas tillgiingliga
för aktieägama och genast sändas till aktieägare som begär del och uppger sin
postadress.
10 § Om 9 § eller andra bestämmelser i denna lag eller
bolagsordningen rörande kallelse till bolagsstämma eller rörande tUlhandahållande
eUer utsändande av handlingar åsidosatts i ett ärende, får bolagsstämma ej
fatta beslut i ärendet ulan samtycke av ägarna till alla aktier i bolaget eUer
av de aktieägare som berörs av åsidosättandet. Dock skaU den omständigheten att
ärende ej upptagits i kallelse ej utgöra hinder för bolagsstämma att avgöra
ärende, som enligt bolagsordningen skall förekomma på stämman, eller att
beslula att exlra bolagsstämma skall sammankaUas för behandling av ärendet.
11 § Ordförande vid bolagsstämma ulses av stämman, om
ej annat föreskrives i bolagsordningen.
Stämmans
ordförande skall upprätta en förteckning över närvarande aktieägare, ombud och
biträden med uppgift om hur många aktier och röster var och en företräder vid
stämman (röstlängd). Deima röstlängd
Prop. 1975:103 683
skall,
sedan den godkänts av stämman, tillämpas intill dess stämman beslutat ändring
däri. Uppskjutes stämma till senare dag än näslföljande vardag skall ny
röstiängd upprättas.
Genom
ordförandens försorg skall föras protokoll vid stämman. Röstlängden skall
intagas i eller såsom bilaga fogas till protokollet. I delta skall införas
stämmans beslut, och, om röstning skett, hur den utfallit. Protokollet skall
undertecknas av ordföranden och minst en på stämman utsedd justeringsman.
Senast två veckor efter stämman skall protokollet hållas tillgängligt hos
bolaget för aktieägarna. Protokollen skall förvaras på betryggande sätt.
12 §
Styrelsen och verkstäUande direktör skall, om aktieägare be
gär det och styrelsen finner alt det kan ske utan väsentligt förfång för
bolaget, på bolagsstämma lämna upplysningar angående förhållanden,
som kan inverka på bedömandet av bolagets årsredovisning och dess
ställning i övrigt eller av ärende på stämman. I koncernbolag avser upp
lysningsplikten även bolagets förhållande till annat koncernförelag och,
om bolaget är moderbolag, koncernredovisningen samt sådana förhål
landen beträffande dotterföretagen som avses i första punkten.
Kan
begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter, som ej är tillgängliga
på stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter skriftiigen hos bolaget
hållas tUlgänglig för aktieägarna samt översändas till aktieägare, som begärt
upplysningen.
Finner
styrelsen att begärd upplysning icke kan länmas till aktieägarna utan
väsentligt förfång för bolaget, skaU upplysningen i stället på aktieägarens
begäran lämnas till bolagets revisorer inom två veckor därefter. Revisorerna
skall inom en månad efter stämman tUl styrelsen avge skriftligt yttrande,
huruvida den begärda upplysningen lämnats tUl dem samt huruvida upplysningen
enligt deras mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen eller,
beträffande moderbolag, koncernrevisionsberättelsen eller eljest ger anledning
tUl erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinringen anges i
yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tUlgängUgt för
aktieägama hos bolaget samt översända det i avskrift till aktieägare, som
begärt upplysningen.
13 §
Bolagsstämmans beslut utgöres av den mening, som fått mer än
hälften av de avgivna röstema eUer, vid lika röstetal, den mening ord
föranden biträder. Vid val anses den vald som fått de flesta rösterna.
Vid lika röstetal avgöres valet genom lottdragning, om ej annat anges
i bolagsordningen eller beslutas av stämman innan valet förrättas.
Första
stycket gäller ej om annat följer av denna lag eller föreskrives i
bolagsordningen. Beträffande beslut som avses i 14 eller 15 § kan dock i
bolagsordningen endast föreskrivas ytterligare villkor.
14 § Beslut om ändring av bolagsordningen fattas av
bolagsstämma utom i fall som avses i 4 kap. 13 § andra styckete Beslutet är
gUtigt om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna
rösterna som de vid stämman företrädda aktiema, om ej annat följer av
15 §.
Har
i bolagsordningen på gmnd av lag eller annan författning eller efter
regeringens medgivande intagits föreskrift, enligt vUken viss be-
Prop. 1975:103 684
stämmelse
icke får ändras utan att regeringen lämnat medgivande därtill, får ej heller
sådan föreskrift ändras utan regeringens medgivande.
Beslut
om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering och får
utom i fall som avses i 18 kap. 6 § ej verkstäUas förrän registrering skett.
15 §
Beslut om sådan ändring av bolagsordningen att såvitt angår re
dan utgivna aktier
1. aktieägamas rätt till bolagets vinst eUer övriga
tUlgångar minskas genom bestämmelse enligt 12 kap. 1 §,
2. rätten att förvärva aktier i bolaget inskränkes
genom förbehåll enligl 3 kap. 3 §, eller
3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas,
är
gUtigt om det biträtts av samtliga vid stämman närvarande aktieägare
företrädande nio tiondelar av aktierna.
Beslut
om sådan ändring i bolagsordningen som innebär att
1. det antal aktier, för vilka aktieägare kan rösta på
bolagsstämma, begränsas,
2. av nettovinsten för räkenskapsåret, efter avdrag
för vad som går åt för att täcka balanserad förlust, mer än som följer av 12
kap. 4 § första stycket skall avsättas till reservfond eller på annat sätt
hållas inne, eller
3. användningen av bolagets vinst eller dess behållna
tillgångar vid dess upplösning regleras på annat sätt än som avses i första
stycket 1 eller detta stycke 2,
är
gUtigt, om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av de avgivna
rösterna och nio tiondelar av de på stämman företrädda aktierna.
Beslut
om sådan, ändring av bolagsordningen som avses i första eller andra stycket är,
utan hinder av vad i dessa stycken sägs, giltigt, om det biträtts av aktieägare
med två tredjedelar av såväl de avgivna röstema som de på stämman företrädda
aktierna, om
1. ändringen endast försämrar viss eller vissa aktiers
rätt och samtliga vid stämman närvarande ägare av dessa aktier företrädande
nio tiondelar av alla sålunda berörda aktier samtycker tUl ändringen, eller
2. ändringen endast försämrar helt aktieslags rätt och
ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de på
stämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till ändringen.
16 § Bolagsstämma får ej fatta beslut, som är ägnat att
bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget
eller annan aktieägare.
17 § Om bolagsstämmobeslut ej tiUkommit i behörig
ordning eller eljest strider mot denna lag eller bolagsordningen, kan talan
mot bolaget om upphävande eller ändring av beslutet föras av aktieägare eller
av styrelsen, styrelseledamot eller verkställande direktör.
Talan
skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väckes icke talan inom
tid som nu sagts är rätten tiU talan förlorad. Talan får väckas senare än vad i
andra stycket sägs när
1. beslutet är sådant att det ej lagligen kan fattas
ens med alla aktieägares samtycke,
2. samtycke tiU beslutet kräves av alla eller vissa
aktieägare och sådant samtycke ej givits, eller
Prop. 1975:103 685
3.
kallelse till stämman ej skett eller de för bolaget gällande bestämmelsema om
kallelse väsentUgen eftersatts.
Dom, varigenom
bolagsstämmans beslut upphäves eller ändras, gäller även för de aktieägare som
ej instämt talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan
fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är
bolagsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för
registrering och har det upphävts eller ändrats genom dom som vunnit laga kraft
eller har genom beslut under rättegången förordnats att bolagsstämmans beslut
ej får verkställas, skall rätten underrätta registreringsmyndigheten för
registrering.
18
§ Om styrelsen vill väcka talan mot bolaget, skall bolagsstämma sammankallas
för val av ställföreträdare att föra bolagets talan i tvisten. Stämning
delgives med den sålunda valde ställföreträdaren.
Förbehåll
i bolagsordningen att tvister mellan bolaget och styrelsen, styrelseledamot,
verkställande direktör, likvidator eller aktieägare skall hänskjutas tUl
skiljemän har samma verkan som skiljeavtal. Begär styrelsen
skiljemannaförfarande mot bolaget, äger första stycket motsvarande
tillämpning. Är fråga om klandertalan av styrelsen mot bolagsstämmas beslut är
rätten till talan ej förlorad enligt 17 § andra stycket, om styrelsen inom där
angiven klandertid utlyst bolagsstämma enligt första stycket.
10
KAP.
Revision
och särskild granskning
1 §
Bolagsstämma väljer revisorer för tid och tUl antal som anges i
bolagsordningen. Skall flera revisorer utses, kan i bolagsordningen be
stämmas att en eller flera av dem, dock icke alla, skall utses i annan
ordning. Stämman kan utse en eller flera suppleanter. Vad i denna lag
sägs om revisor skall i tUlämpliga delar gälla om suppleant.
Förslag
att hos länsstyrelsen påkalla tUlsättande av en revisor att med övriga
revisorer deltaga i revisionen kan framställas på bolagsstämma där revisorsval
skall ske eller förslaget enligt kallelsen till stämman skall behandlas.
Biträdes förslaget av ägare till en tiondel av samtliga aktier eller till en
tredjedel av de vid stämman företrädda aktiema, skall länsstyrelsen på begäran
av aktieägare efter hörande av bolagets styrelse utse revisor för tiden tUl och
med ordinarie bolagsstämma under näslföljande räkenskapsår.
2 §
Revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, om ej
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall
tillåter annal. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.
Revisor
skaU ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska
förhållanden, som med hänsyn till arten och omfånget av bolagets verksamhet
fordras för uppdragets fullgörande.
TUl revisor kan även utses
auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i
detta kapitel likställes auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor
och godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som utses till revisor
skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är
huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall vara, i auktoriserat
revisionsbolag auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad
eller god-
Prop. 1975:103 686
känd
revisor. Bestämmelserna i 4 och 12 §§ tillämpas på den huvudansvarige.
TUl
revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av moderbolagets
revisorer.
3 §
Överstiger bolagets bimdna egna kapital en miljon kronor, skall
minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad revisor
eller godkänd revisor.
Minst
en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor om
1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda
balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp
som motsvarar 1000 gånger det eidigt lagen (1962: 381) om allmän försäkring
bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive räkenskapsår,
2. antalet anstäUda hos bolaget under de två senaste
räkenskapsåren i medeltal överstigit 200, eller
3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på
fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.
Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om visst bolag,
beträffande vilket de i andra stycket 1 eller 2 angivna omständighetema
föreligger, förordna alt bolaget får utse viss godkänd revisor eller visst
godkänt revisionsbolag i stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är
giltigt i högst fem år.
Vad
i andra och tredje styckena föreskrives gäller även för moderbolag i en koncem
om nettovärdet av koncemföretagens tillgångar enligt fastställda
koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett
gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det enligt lagen om allmän försäkring
bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive räkenskapsår eller om
antalet anslällda vid koncernföretagen under de två senasle räkenskapsåren i
medeltal överstigit 200.
I
annat bolag än som avses i första, andra och fjärde styckena skall auktoriserad
revisor eller godkänd revisor utses, om ägare till en tiondel av samtliga
aktier begär det vid bolagsstämma, där revisor skall ulses.
4 §
Den kan ej vara revisor som
1. är ledamot av styrelsen eller verkställande
direktör i bolaget eller dess dotterbolag eller biträder vid bolagets bokföring
eller medelsförvaltning eller kontrollen däröver,
2. är anställd hos eller eljest intager en underordnad
eller beroende ställning tUl bolaget eller någon som avses under 1,
3. är gift med eller sammanlever under
äklenskapsliknande förhållanden med eller är syskon eller släkting i rätt upp-
eller nedstigande led till person som avses under 1 eller är besvågrad med
sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så alt den ene är gift med
den andres syskon, eller
4. står i låneskuld till bolaget eller annat bolag i
samma koncern eller har förpliktelser för vilka sådant bolag har ställt
säkerhet.
I
dotterbolag kan den ej vara revisor som enligt första stycket ej är behörig att
vara revisor i moderbolaget.
Revisor
får vid revisionen ej anlita någon som ej enligt första eller andra stycket är
behörig att vara revisor. Har bolaget i sin tjänst anställda med uppgift att
uteslutande eller huvudsakUgen handha bolagets intema revision, får revisor
dock vid revisionen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenUgt
med god revisionssed.
Prop. 1975:103 687
5 §
Revisors uppdrag upphör vid utgången av ordinarie bolagsstämma
under det räkenskapsår då tiden för vilken han blivit utsedd utgår eller,
om uppdraget avser obestämd tid, när ny revisor utsetts.
Revisor
kan avgå eller av den som utsett honom skiljas från uppdraget även om den tid
för vilken han blivit utsedd ej gått lill ända.
Om
revisors uppdrag upphör före utgången av den tid för vilken han blivit utsedd
eller om han förlorar sin behörighet för uppdraget och suppleant ej finns,
skall styrelsen ofördröjligen vidtaga åtgärd för val av ny revisor i hans
ställe.
6 §
På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig revisor
1. när auktoriserad revisor eller godkänd revisor ej
är utsedd enligt 3 § förstafjärde styckena,
2. när revisor är obehörig enligt 2 § första stycket
eller 4 § första eller andra stycket, eller
3. när bestämmelse i bolagsordningen om antalet
revisorer eUer om revisors behörighet åsidosatts.
Anmälan
enligt första stycket kan göras av envar. Styrelsen är skyldig göra anmälan, om
ej rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor.
Har
bolagsstämman underlåtit att på begäran enligt 3 § femte stycket utse
auktoriserad eller godkänd revisor och aktieägare inom en månad från stämman
gör framställning till länsstyrelsen, skall denna förordna sådan revisor.
Förordnande
enligt denna paragraf skall meddelas efter bolagets hörande och avse tid till
dess annan revisor blivit i föreskriven ordning utsedd. Vid förordnande enligt
första stycket 2 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.
7 §
Revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska
bolagets årsredovisning jämte räkenskapema samt styrelsens och verk
ställande direktörens förvaltning.
Är
bolaget moderbolag, skall revisor även granska koncernredovisningen och
koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.
Revisor
skall följa de särskilda föreskrifter, som meddelas av bolagsstämma, såvida de
icke strider mot lag, bolagsordning eller god revisionssed.
8 § Styrelsen och verkställande direktör skall bereda
revisor tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning revisorn finner
erforderlig samt lämna de upplysningar och det biträde som han begär. Samma
skyldighet åligger styrelsen, verkställande direktör och revisor i dotterbolag
gentemot revisor i moderbolag.
9 § Sedan revisor slutfört granskningen, skall han på
årsredovisningen och i moderbolag på koncemredovisningen teckna hänvisning tiU
revisionsberättelsen. Finner revisor, att balansräkningen eller resultaträkningen
ej bör fastställas, skall han göra anteckning även om det. I moderbolag gäller
detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncemresultaträkningen.
10 §
Revisorema skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse
till bolagsstämma. Berättelsen skall överlänmas till bolagets styrelse se
nast två veckor före ordinarie bolagsstänuna.
Prop. 1975:103 688
Revisionsberättelsen
skall innehålla uttalande, huruvida årsredovisningen uppgjorts enligt denna
lag. Har i årsredovisningen icke lämnats sådana upplysningar som enligt 11 kap.
skall lämnas, skall revisorema ange detla och, om det kan ske, lämna
erforderliga upplysningar i sin berättelse.
Har
revisorerna vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse, som kan
föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot eller verkställande
direktör tUl last eller att styrelseledamot eller verkstäUande direktör eljest
handlat i strid mot denna lag eller bolagsordningen skall det anmärkas i
berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande angående
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktör. Revisorema kan
även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar, som de önskar bringa till
aktieägarnas kännedom.
Revisionsberättelsen
skall innehålla yttrande humvida förteckning enligt 12 kap. 9 § upprättats när
skyldighet därtUl förelegat och särskilt uttalande angående faststäUandet av
balansräkningen och resultaträkningen samt angående det i
förvaltningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner beträffande
bolagets vinst eller förlust.
I
moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse beträffande
koncernen. Bestämmelsema i förstafjärde styckena äger motsvarande
tillämpning.
11 § Erinringar som revisor framställt till styrelsen
eller verkställande direktör skall antecknas i protokoll eller annan handUng
som skall överlämnas till styrelsen och av denna bevaras på betryggande sätt.
12 § Revisor har rätt att närvara vid bolagsstämma.
Han är skyldig att närvara vid bolagsstämma, om det med hänsyn till ärendena
kan anses påkallat.
13 § Revisor får ej till enskUd aktieägare eller
utomstående lämna upplysningar om sådana bolagels angelägenheter som han fått
kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lända till förfång för
bolaget.
Revisorn
är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman
begär, om det ej skulle lända till väsentUgt förfång för bolaget.
14 §
Aktieägare kan väcka förslag om särskild granskning av bolagets
förvaltning och räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgär
der eller förhållanden i bolaget. Förslaget skall framstäUas på ordinarie
bolagsstämma eller på stämma där ärendet enligt kallelsen tUl stämman
skall behandlas. Biträdes förslaget av ägare tUl en tiondel av samtliga
aktier eller till en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna,
skall länsstyrelsen på begäran av aktieägare efter hörande av bolagets
styrelse förordna en eller flera granskare.
Vad
i 2 § första och tredje styckena samt 4, 8, 12, 13 §§ samt 15 kap. 2 och 46 §§
sägs om revisor, äger motsvarande tillämpning i fråga om granskare.
Över
granskningen skall yttrande avges tUl bolagsstämma. Yttrandet skall hållas
tUlgängligt för och sändas till aktieägare enligt 9 kap. 9 § fjärde stycket
samt läggas fram på stämman.
Prop. 1975:103 689
11
KAP.
Årsredovisning,
koncemredovisning och delårsrapport
Årsredovisning
1 §
För varje räkenskapsår skall avges årsredovisning bestående av
resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse.
Årsredovisningen
skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed och bestämmelsema om
årsbokslut i bokföringslagen (1975: 000).
2 §
I årsredovisningen skall medtagas resultaträkningen och balans
räkningen för närmast föregående räkenskapsår. Har under året ändring
vidtagits beträffande specificeringen av poster i resultaträkningen och
balansräkningen skall, om särskilda hmder ej möter, uppgifterna från
den tidigare årsredovisningen sammanställas så att dessa kan jämföras
med postema i den senare årsredovisningen.
Årsredovisningen
skall underskrivas av samtiiga styrelseledamöter och verkställande direktör.
Har beträffande årsredovisningen avvikande mening antecknats till styrelsens
protokoll, skaU yttrandet fogas till redovisningen.
3 §
Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall redovisnings
handUngama för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorema.
Senast en månad efter det
resultaträkningen och balansräkningen blivit fastställda, skall avskrift av
årsredovisning och revisionsberättelse insändas till registreringsmyndigheten.
På avskriften av årsredovisningen skall styrelseledamot eller verkställande
direktör teckna bevis om att resultaträkning och balansräkning fastställts med
uppgift om faslställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift om
bolagsstämmans beslut belräffande bolagets vinst eller förlust.
4 §
Anläggningstillgång som äger ett bestående värde väsentiigt över
stigande det belopp, vartill den är uppförd i närmast föregående balans
räkning, får upplagas tUl högst detta värde. Fast egendom som åsättes
taxeringsvärde får dock ej uppskrivas över taxeringsvärdet. Det belopp
varmed uppskrivning sker skall användas tUl
1. erforderlig nedskrivning av värdet på andra
anläggningstUlgångar, om särskUda skäl föreligger för sådan utjämning,
2. fondemission, eller
3. avsättning till en uppskrivningsfond, som får tagas
i anspråk endast för de under 1 och 2 angivna ändamålen.
Vid
värdermg av moderbolags aktier eUer andelar i dotterföretag skaU aktier, vUka
dotterföretaget äger i moderbolaget, ej anses ha något värde.
5 §
Avvikelse från den i bokföringslagen (1975: 000) anvisade upp
ställningsformen för resultaträkning och balansräkning får göras, om
särskUda skäl därtUl föreligger med hänsyn tUl bolagets förhållanden
eller andra omständigheter och avvikelsen är förenlig med god redovis
ningssed.
Andelar
i andra företag än aktiebolag skall likställas med av bolaget
Prop. 1975:103 690
ägda
aktier vid uppställning av resultaträkningen och balansräkningen samt vid
specificering enligt 8 §.
Aktiebolag
som enligt 10 kap. 3 § andra stycket är skyldigt att ha auktoriserad revisor
skall särskUt redovisa storlek och förändring av lagerreserv.
6 §
I resultaträkningen skall upptagas hela intäkten av rörelsen under
räkenskapsåret (omsättningssumman), om icke regeringen eUer myndig
het som regeringen bestämmer på grund av synnerliga skäl medger un
dantag härifrån.
Driver
bolaget av varandra väsentligen oberoende rörelsegrenar, skall bruttoresultalet
av varje sådan rörelsegren särskilt redovisas.
Som
särskild inläklspost skall upptagas utdelning på aktier i dotterbolag.
7 §
I balansräkningen skall bland tUlgångarna upplagas som särskild
post aktier i dotterbolag samt som egen huvudgrupp fordringar på icke
ifullgjorda inbetalningar på tecknade aktier.
Aktiebolags
eget kapital skall uppdelas i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller
ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall upptagas aktiekapital,
reservfond och uppskrivningsfond. Under fritt eget kapital eller ansamlad
förlust skaU upptagas fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust
samt nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och
förlust för räkenskapsåret upptages därvid som avdragsposler.
Vid
aktiekapitalet skall angivas antalet aktier och akties nominella belopp.
Innehar
bolaget egna aktier, skall de med angivande av nominella beloppet upptagas
såsom tillgång utan värde.
Utgifter
för bolagsbildningen, för ökning av aktiekapitalet eUer för bolagels
förvaltning får ej upptagas som tUlgång.
Ingår
i fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen fordringar hos eUer skulder
tUl dotterföretag eller moderbolag skall beloppen anges särskilt, vilket får
ske inom Unjen. Detsamma gäller i fråga om pant och därmed jämförliga
säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för dotterföretag eller
moderbolag.
8 §
Ulöver vad som följer av bokföringslagen (1975: 000) skall till
resultaträkningen och balansräkningen lämnas följande uppgifter och
särskilda upplysningar, nämligen:
1. Aktier i andra bolag skall upptagas med angivande
för varje bolag av dess namn, antalet aktier och dessas nominella värde och
värde enligt balansräkningen. Understiger båda dessa värden för aktierna i ett
bolag, som ej är dotterbolag, femliolusen kronor eller det lägre belopp, som
motsvarar fem procent av det aktieägande bolagets eget kapital enligt
balansräkningen, får dock specifikation utelämnas. När det ur allmän och
enskUd synpunkt är påkallat får regeringen eller myndighet som regeringen
beslämmer tillåla att även eljest aktier redovisas utan specifikation.
2. Består aktiekapitalet av aktier av olika slag,
skall anges hur det fördelar sig på de olika aklieslagen.
3. Ändringar i beloppen av det egna kapitalets poster
jämfört med föregående balansräkning skall specificeras.
Prop. 1975:103 691
4. Om bolaget innehar fordran på gmnd av penninglån
som lämnats med stöd av tUlstånd enligt 12 kap. 8 § eller ställt säkerhet med
stöd av sådant tillstånd, skall uppgift lämnas därom. Storleken och arten av
lämnade lån samt beloppet och arten av ställda säkerheter skall anges. Uppgift
skall även lämnas om vilken anknytning till bolaget den har tUl vilken lån
lämnats eller för vilken säkerhet ställts.
5. Har bolaget utelöpande lån, som är konvertibla
eller förenade med optionsrätt till nyteckning, skall för varje lån anges
utestående lånebelopp samt tid och vUlkor för utbyte eller för nyteckning.
Beträffande utelöpande lån mot vinstandelsbevis skall för varje lån anges
utestående lånebelopp och räntebestämmelsema.
6. För varje i balansräkningen som anläggningstillgång
upptagen post, vari ingår fartyg eUer maskiner, inventarier och dylikt eller
byggnader, skall anges dels tillgångamas anskaffningsvärde, dels det sammanlagda
beloppet av de intUl balansdagen på anskaffningsvärdet företagna av- och
nedskrivningarna. Har sådana tillgångar uppskrivils, skaU även anges
kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.
7. För fasligheter som är anläggningstillgångar skall
anges taxeringsvärden med fördelning på de under särskUda poster i
balansräkningen upptagna tUlgångama.
8. Om uppskrivning av anläggningstUlgångar verkställts
för räkenskapsåret, skaU det anges, varvid uppskrivningsbeloppet och dess användning
redovisas.
9. Om del förekommit sådan förändring i
resultaträkning eUer balansräkning beträffande posters gmppering eller eljest
som väsentligt påverkar jämförbarheten mellan åren, skall redogörelse lämnas
för förändringen.
De
uppgifter och särskilda upplysningar som avses i första stycket får intagas i
noter, om tydliga hänvisningar göres vid de poster i redovisningshandlingarna,
till vilka de hänför sig.
9
§ I förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om sådana för
bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden,
för vUka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning,
dels om händelser av väsentlig betydelse för bolaget, som inträffat under
räkenskapsåret eUer efter dettas slut. I aktiebolag vari aktierna till
huvudsaklig del äges eller på därmed jämförligt sätt innehas direkt eller
genom förmedling av juridisk person av en eller ett fåtal fysiska personer,
skall särskild redogörelse lämnas för ingångna avtal och andra därmed jämförUga
förhållanden mellan bolaget och dess aktieägare.
I
förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret
anställda personer. Därvid skall anges dels det totala antalet för bolaget,
dels antalet för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall
anges sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till
styrelsen och verkställande direktör, dels tUl övriga anstäUda. Tantiem och
därmed jämställd ersättning tiU styrelsen och verkställande direktör skall anges
särskUt. Har bolaget anställda i flera länder, skall löner och ersättningar
anges särskilt för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i
respektive land.
Förvaltningsberättelsen
skall innehåUa förslag tUl dispositioner beträffande bolagets vinst eUer
förlust.
Aktiebolag
som enligt 10 kap. 3 § andra stycket är skyldigt att ha
Prop.
1975:103 692
auktoriserad revisor skall IHI förvaltningsberättelsen
foga en finansieringsanalys. I denna skall redovisas bolagets finansiering och
kapitalinvesteringar samt förändringen av rörelsekapitalet under
räkenskapsåret.
Koncernredovisning
10 § I moderbolag skall, utöver årsredovisning för
moderbolaget, för
varje räkenskapsår avges koncernredovisning bestående av koncem
resultaträkning och koncernbalansräkning. Redovisningen skall hänföra
sig till balansdagen för moderbolaget.
Företag, som hör till samma koncern, skall ha samma
räkenskapsår, om ej synnerliga skäl medför hinder häremot.
Bestämmelsema i 3 § äger motsvarande tUlämpning på
koncernredovisning och koncemrevisionsberättelse.
11 § Koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen
skaU var
för sig utgöra ett sammandrag av moderbolagets och dotterföretagens
resultaträkningar och balansräkningar, upprättat enligt god redovis
ningssed och med iakttagande i tUlämpliga delar av 2 § samt 58 §§.
Koncernresultaträkningen skall utvisa koncernens
årsresultat efter avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och avdrag
eller tillägg för ökning eller minskning av internvinst under räkenskapsåret.
Koncernbalansräkningen skall utvisa beloppet av fritt eget kapital eller
ansamlad förlust i koncernen efler avdrag för internvinster. Med intemvinst
avses på moderbolaget belöpande andel av vinst på överlåtelse av tillgång inom
koncemen, i den mån ej överlåtelse av tUlgången därefter skett till köpare
utanför koncemen eller förbrukning av tillgången eller nedsättning av dess
värde ägt rum hos det förelag inom koncemen som förvärvat tillgången.
Om det med hänsyn till koncemens sammansättning eller
andra särskilda skäl är uteslutet att vid koncernredovisningen tUlämpa första
och andra stycket får de undantag göras som förhållandena kräver. För sådan
avvikelse skall lämnas motiverad redogörelse i moderbolagets förvaltningsberättelse.
I förvaltningsberättelsen för moderbolag skall vidare
lämnas sådana upplysningar om koncemen som avses i 9 § första stycket första
punkten och andra stycket. Redogörelse skall lämnas om vilka metoder och
värderingsprinciper som använts vid uppgörande av koncemredovisningen. Därjämte
skall uppges det belopp, som av det fria egna kapitalet i koncemen enligt
årsredovisningarna för företag inom denna skall överföras tUl bundet eget
kapital.
Aktiebolag som är dotterföretag skaU i
förvaltningsberättelsen ange namnet på moderbolaget och i förekommande fall
dettas moderbolag. Moderbolag och dotterbolag skall vidare ange hur stor andel
av årets inköp och försäljning som avser andra företag inom sanuna koncem.
Uppgifter om koncemens lagerreserv skaU intagas i
koncemredovisningen om koncemen är av sådan storlek som anges i 10 kap. 3 §
fjärde stycket. I sådant fall skall till koncemredovisningen fogas finansieringsanalys
för koncemen.
Delårsrapport
12 § Aktiebolag som enUgt 10 kap. 3 § andra eUer fjärde
stycket är
skyldigt att ha auktoriserad revisor skall minst en gång imder räken
skapsår som omfattar mer än tio månader avge särskUd redovisning
Prop. 1975:103 693
(delårsrapport).
Rapporten skall avse bolagets verksamhet från räkenskapsårets början. Minst en
rapport skall omfatta en period av minst hälften och högst två tredjedelar av
räkenskapsåret.
Delårsrapport
avges av styrelsen eller, om styrelsen bestämmer det, av verkställande
direktör. Rapporten skall hos bolaget hållas tillgänglig för envar och genast
sändas till aktieägare som begär det. Delårsrapport som avses i första stycket
tredje pimkten skall senast två månader efter rapportperiodens utgång i
avskrift insändas till registreringsmyndigheten.
13 §
I delårsrapport skall översiktligt redogöras för verksamheten och
resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i
likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Vi
dare skall lämnas beloppsuppgift om omsättningen och resultatet före
bokslutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Om särskilda skäl
föreligger får en ungefärlig beloppsuppgift beträffande resultatet lämnas.
6 § första stycket och 9 § första stycket första punkten gäller i tUlämp
liga delar för delårsrapport.
Är koncern av sådan
storlek som avses i 10 kap. 3 § fjärde stycket, skall moderbolaget i
delårsrapport, utöver uppgifter för moderbolaget, lämna uppgifter för koncemen
motsvarande vad i första stycket sägs. Uppgift om omsättnmg och resultat skaU
avse belopp efter avdrag för interna poster inom koncemen och med hänsyn tagen
tUl intemvinst-eliminering.
14 §
Om särsldlda hinder ej möter skall i anslutning tUl uppgifter
enligt 13 § även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapport
period under föregående räkenskapsår.
Begrepp
och termer i delårsrapport skall i möjligaste mån överensstämma med dem som
använts i senast framlagda årsredovisning.
12
KAP.
Vinstutdelning
och annan användning av bolagets egendom
1 §
Utbetalning tUl aktieägarna av bolagets medel får ske endast en
ligt bestämmelsema i denna lag om vinstutdelning, utbetalning vid ned
sättning av aktiekapitalet eller reservfonden och utskiftning vid bolagets
likvidation.
Om
bolagels verksamhet helt eller delvis skall ha annat syfte än att bereda vinst
åt aktieägarna, skall bolagsordningen innehålla bestämmelse om användning av
vinst och behållna tillgångar vid bolagets likvidation.
2 §
Vinstutdelning får icke överstiga vad som i fastställd balansräk
ning eller, i fråga om moderbolag, i faststäUd koncernbalansräkning för
det senaste räkenskapsåret redovisas såsom bolagets respektive koncer
nens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag
för dels redovisad förlust, dels belopp som enligt lag eUer bolagsord
ning skall avsättas tUl bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag,
belopp som av det fria egna kapitalet i koncemen enligt årsredovisning
arna för företag inom denna skall överföras tUl bundet eget kapital. För
bud mot vinstutdelning i visst faU föreskrives i 6 kap. 5 §.
Vinstutdelning
får icke ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets eller
koncemens konsolideringsbehov, likviditet eller ställnmg i övrigt står i strid
mot god affärssed.
Prop. 1975:103 694
3 §
Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämma. Stämman får
endast i den mån skyldighet därtill föreUgger enligt andra stycket eller
enligt bolagsordningen besluta om utdelning av större belopp än styrel
sen föreslagit eller godkänt.
Bolagsstämman
skall på yrkande av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier besluta
utdelning av åtminstone ett belopp motsvarande hälften av vad som återstår av
nettovinsten för året, sedan avdrag skett för balanserad förlust, som
överstiger fria fonder och reservfond, och för belopp, som enligt lag eller
bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital. Yrkande som sagts nu
skall framstäUas på ordinarie stämma innan beslut om användning av vinsten
fattas. Utdelning får ej ske i strid mot 2 § andra stycket. Stämman är ej
skyldig att besluta högre utdelning än fem procent av bolagels egna kapital.
I
avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i bolagsstämmans beslut om
utdelning tUl aktieägare. Utdelningen förfaller tUl betalning på
avstämningsdagen och skall betalas utan dröjsmål. Den som på avstämningsdagen
är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 § skall anses
behörig att mottaga utdelningen. Var han vid mottagandet ej berättigad, äger 4
kap. 3 § tredje stycket molsvarande till-lämpning.
4 §
Till reservfond skall avsättas belopp som
1. om reservfonden ej uppgår till tjugo procent av
aktiekapitalet, motsvarar minst tio procent av den del av nettovinsten för året
som ej går åt för att täcka redovisad förlust,
2. på grund av aktieteckning erhållits för aktierna
utöver det nominella beloppet,
3. den för vilken aktie förverkats erlagt till bolaget,
4. enligt 4 kap. 17 § skaU tUlf aUa bolaget,
5. vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie,
motsvarar skillnaden mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp,
6. enligt bolagsordningen skall avsättas till
reservfonden,
7. enligt beslut av bolagsstämman eljesi skall
överföras från det i balansräkningen redovisade fria egna kapitalet till
reservfond.
Vid
beräkning av det belopp, som enligt första stycket 1 minst skall avsättas till
reservfond, får avdrag ej göras från nettovinsten för den andel däri som kan ha
tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktör eller annan som tantiem.
Nedsättning
av reservfond får enligt beslut av bolagsstämman endast ske för
1. täckande av sådan förlust enligt faststäUd
balansräkning som ej kan täckas av fritt eget kapital,
2. fondemission, eUer
3. annat ändamål, om rätten enligt 6 kap. 6 § ger
tiUstånd till nedsättningen.
5 §
Sker utbetalning till aktieägare i slrid mot denna lag, skall mot
tagaren återbära vad han uppburit med sex procent årlig ränta. Detta
gäller dock ej om utbetalningen skedde som vinstutdelning och mot
tagaren varken insåg eller bort inse att utdelningen var olaglig.
För
brist som uppkommer vid återbäringen är de som medverkat tiU beslutet om
utbetalningen eller verkställande därav eller till upprättande eller
fastställande av en till gmnd för beslutet liggande oriktig balansräkning
ansvariga enligt 15 kap. 14 §§.
Prop. 1975:103 695
6 § Bolagsstämman äger besluta om gåva till
allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn tUl ändamålets
beskaffenhet, bolagets stäUning och omständighetema i övrigt får anses
skäligt. Styrelsen äger tUl sådant ändamål använda tillgång som med hänsyn till
bolagets ställning är av ringa betydelse.
7
§ Aktiebolag får ej lämna penninglån
tUl den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör
i bolaget eller annat bolag i samma koncem. Detsamma gäller i fråga om
penninglån till
1. den som är gift med eller är syskon eller släkting
i rätt upp- eller nedstigande led tUl aktieägare, styrelseledamot eller
verkställande direktör,
2. den som är besvågrad med sådan person i rält upp-
eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon,
eller
3. juridisk person över vars verksamhet person som
nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.
Bestämmelsema
i första stycket gäller ej om
1. gäldenären är kommun eller landslingskommun,
2. gäldenären är företag i koncern i vilken det
långivande bolaget ingår,
3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av
affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller
4. gäldenären är aktieägare som ensam eller tiUsammans
med honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket
1-3 äger mindre än en procent av aktiekapitalet i bolaget eller, om bolaget
ingår i koncem, i koncernbolagen. Första stycket tUlämpas dock, om gäldenären
ensam eller tUlsammans med juridisk person över vars verksamhet han har ett
bestämmande inflytande äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår
i koncem, i koncernbolagen.
Aktiebolag
får icke lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk
eller juridisk person som avses i första stycket 13 skall förvärva aktier i
bolaget eller annat bolag i samma koncern.
Bestämmelsema
i denna paragraf om förbud mot penninglån äger molsvarande tUlämpning i fråga
om ställande av säkerhet.
8 §
Länsstyrelsen kan på ansökan medge undanlag från 7 §, om syn
nerliga skäl därtUl föreligger. Sådant undantag medges dock av bank
inspektionen när det gäller aktiebolag som står under bankinspektionens
tillsyn.
Bolagets
kända borgenärer skall höras över ansökningen. Det behöver dock ej ske, om
borgenärernas ställning uppenbarligen icke påverkas av att ansökningen bifaUes.
Om borgenär begär det, skall hans fordran betalas eller betryggande säkerhet
ställas för den innan ansökningen får bifallas.
9 §
Sådana perminglån och säkerheter som lämnats med stöd av till
stånd enligt 8 § skall upptagas i en av styrelsen och verkställande direk
tör för varje räkenskapsår upprättad förteckning, såvida ej tillstånds
myndigheten särskUt föreskrivit att lånet eller säkerheten ej behöver
upptagas i sådan förteckning. Förteckning skall avse dels under räken
skapsåret tillkomna, dels från tidigare räkenskapsår kvarstående lån och
säkerheter. I förteckningen skall angivas namnet på de personer tUl vilka
lån lämnats eller för vilka säkerhet stäUts. I förteckningen intages på
motsvarande sätt uppgift om sådana penninglån och säkerheter som på
Prop. 1975:103 696
grund
av bestämmelsen i 7 § andra stycket 3 ej omfattas av förbudet i 7 § första
eller fjärde stycket.
Bolaget
skall bevara förteckning som avses i första stycket under minst tio år räknat
från utgången av det räkenskapsår till vilket förteckningen hänför sig.
13
KAP.
Likvidation
och upplösning
Frivillig
likvidation
1 §
Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall träda i likvidation.
Föreligger grund för tvångsUkvidation enligt 2 eller 4 §, fattas beslu
tet med enkel majoritet, även om bolagsordningen skulle föreskriva kva
Uficerad majoritet för beslut om likvidation. Beslutet har i fall som
sagts nu omedelbar verkan. I annat fall kan bolagsstämman beslula att
likvidationen skall inträda viss senare dag.
Tvångslikvidation
2 §
Finner styrelsen vid upprättande av balansräkning eller eljest, att
bolagets eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktie
kapitalet, skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämma hänskjuta
fråga om bolaget skall träda i likvidation. Fastslälles ej på ordinarie
bolagsstämma under näslföljande räkenskapsår balansräkning som ul
visar att det egna kapitalet uppgår tUl hälften av det registrerade aktie
kapitalet, skall styrelsen, om ej bolagsstämman beslutar att bolaget
skall träda i Ukvidation, hos rätlen ansöka att bolaget försättes i likvida
tion. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande
direktör, revisor eller aktieägare.
Göres
ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall träda i
likvidation, om ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrkes att
balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår tUl hälften av det
registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av
bolagsstämma.
Vid
beräkningen av det egna kapitalets storlek tUlägges inom Unjen en post
utvisande den ökning av tUlgångamas sammanlagda värde som skulle följa om de
redovisades tiU försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnadema.
Beträffande sådana anläggningstUlgångar, som undergår fortiöpande
värdeminskning, gäller dock att de upptages till anskaffningsvärdet minskat med
erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhåUes ett högre
värde.
Underlåter
styrelseledamötema att fullgöra vad som åligger dem enligt första stycket,
svarar de soUdariskt för bolagets uppkommande förbindelser. Detsamma gäller
för den som med vetskap att aktiekapitalet gått förlorat till två tredjedelar
deltagit i beslut att fortsätta bolagets verksamhet eller handlat på bolagets
vägnar, såvida styrelsen till bolagsstämman hänskjutit frågan om bolagets
trädande i likvidation. Vad som sagts nu gäller dock ej i fråga om förbindelse
som uppkommer efter det alt balansräkning enligt andra stycket granskats av
revisorerna och godkänts av bolagsstämman.
3 §
Har aktieägare genom missbmk av sitt inflytande i bolaget med
verkat till överträdelse av denna lag eller bolagsordningen, kan rätten,
om på grund av missbrukets längvarighet eller annan anledning sär-
Prop. 1975:103 697
skilda
skäl därtill föreligger, på talan av ägare till en tiondel av samtliga aktier
besluta, att bolaget skaU träda i likvidation. Rätten kan dock i sådant fall på
yrkande av bolaget i stället ålägga bolaget att inom viss tid inlösa kärandens
aktier. Försummar bolaget att lösa akliema inom fastställd tid, skall rätten på
yrkande av den vars aktier skolat inlösas besluta, att bolaget skall träda i
likvidation.
Vid
avgörande av frågan om beslut om likvidation eller beslut om inlösen av aktier
skall meddelas, skall särskUd hänsyn tagas till de anställdas och
fordringsägarnas intressen. Inlösen enligt första stycket får ej ske, om
bolagets eget kapital, beräknat enligt 2 § tredje stycket, efter inlösen skulle
understiga halva aktiekapitalet. Vid beräkningen av det egna kapitalet skaU de
aktier som avses skola inlösas upptagas som tUlgång utan värde.
Om
aktieägare, sedan talan enligt denna paragraf behörigen väckts, för sin del
återkallar talan, kan övriga aktieägare som deltagit i väckande av talan
fuUfölja denna.
4
§ Rätten förordnar att bolaget skall träda i likvidation, om
1. likvidalionsskyldighet föreligger enligt
bolagsordningen,
2. bolaget är i konkurs och denna avslutas med
överskott,
3. bolaget saknar till registret anmäld behörig
styrelse eller verkställande direktör som skall fumas enligt denna lag,
4. bolaget ej har enligt 11 kap. 3 § sänt in årsredovisning
för något av de senaste två räkenskapsåren, eller
5. förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria
aktier strider mot förbehåll enligt 17 kap. 1 §.
Beslut
om likvidation meddelas dock ej om det under ärendets handläggning i
tingsrätten styrkes att likvidationsgrunden upphört.
Fråga
om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av registreringsmyndigheten
eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör eller
aktieägare. I fall som avses i nämnda stycke 24 prövas frågan på ansökan även
av borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att någon finns som kan
företräda bolaget.
Förfarandet
hos rätten
5
§ Göres ansökan eller anmälan som
avses i 2 eller 4 § skall rätten genast kalla bolaget samt aktieägare och borgenärer
som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på utsatt dag, då
fråga om skyldighet för bolaget att träda i likvidation skall prövas. Kallelsen
skall delges bolaget, såvida upplysning finns om någon med vUken delgivning kan
ske. Sådan delgivning får ej ske genom kungörelse enligt delgivningslagen
(1970:428). Kallelsen skall kungöras genom rättens försorg i Post-och Inrikes
Tidningar och tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, minst
två och högst fyra månader före inställelsedagen.
6 § Har sökanden fått vidkännas kostnader för
delgivning eller kungörelse samt för expeditioner i ärende enligt 2 eller 4 §,
skall gottgörelse härför utgå av bolagets medel, om bolaget förpliktas träda i
likvidation eller rätten eljest finner det skäligt. När anmälan gjorts av
registreringsmyndigheten, skall dessa kostnader ersättas av bolaget eller, om
bolaget saknar tUlgångar, av statsverket.
Prop. 1975:103 698
Genomförandet
av likvidationen
7 §
Bolagsstämma eller domslol, som fattar beslut att bolaget skall
träda i likvidation, skall samtidigt utse en eller flera Ukvidatorer. I bo
lagsordningen kan föreskrivas att därjämte en eller flera likvidatorer
skall tillsättas i annan ordning. Likvidator träder i styrelsens och verk
ställande direktörs ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen.
Saknar
aktiebolag, som trätt i likvidation, till registret anmäld behörig likvidator,
skall rätten förordna en eller flera likvidatorer efter anmälan av
registreringsmyndighelen eller ansökan av aktieägare, borgenär eller annan vars
rätt kan vara beroende av att någon finns som kan företräda bolaget.
Bestämmelsema
i denna lag om styrelse och styrelseledamöter äger motsvarande tillämpning på
Ukvidalor, i den mån ej annat följer av bestämmelserna i delta kapitel.
Uppdrag
att vara revisor upphör icke genom att bolaget träder i likvidation.
Bestämmelserna i 10 kap. äger tillämpning under likvidation.
Revisionsberättelsen skall innehålla uttalande huruvida enligt revisorernas
mening likvidation onödigt fördröjes.
8 § I fråga om bolagsstänuna under likvidation gäller
i tillämpUga delar bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma, i den mån ej
annat följer av detta kapitel.
9 § När bolaget trätt i likvidation skall styrelsen
och verkställande direktör genast avge redovisning för sin förvaltning av
bolagets angelägenheter under den tid, för vilken redovisningshandlingar ej
förut framlagts på bolagsstämma. Redovisningen skall framläggas på bolagsstämma
så snart det kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning och revisionsberättelse
äger motsvarande tillämpning.
Omfattar tiden även
föregående räkenskapsår skall särskUd redovisning, i moderbolag omfattande
även koncernredovisning, avges för nämnda år.
10 § Likvidatorerna skall genast anmäla
likvidationsbeslutet för registrering och söka kallelse på bolagets okända
borgenärer.
11 § Likvidatorerna skall förvalta bolagets
angelägenheter under likvidationen. De skall, så snart det kan ske, genom
försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets
egendom i pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala bolagets
skulder. Bolagets rörelse får fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig
avveckling eller för att de anslällda skall få skäUgt rådrum för att skaffa sig
ny anställning.
12 § Likvidatorema skall för varje räkenskapsår avge
årsredovisning, som framlägges på ordinarie bolagsstämma för godkännande. I
fråga om stämman och redovisningen äger 9 kap. 5 § andra stycket 1 och 2, 11
kap. 9 § andrafjärde styckena samt bestämmelserna i 11 kap. 10 och 11 §§ om
koncernredovisning ej tillämpning.
1 balansräkningen upptages
det egna kapitalet i en post, varvid aktiekapitalet anges inom linjen, i
förekommande fall fördelat på olika aktieslag.
Tillgång
får ej upptagas till högre värde än den beräknas inbringa
Prop,
1975:103 699
efter
avdrag för försäljningskostnaderna. Om tillgång kan beräknas inbringa
väsentligt högre belopp än det i balansräkningen upptagna värdet eller om för
skuld och likvidationskostnad kan beräknas åtgå ett belopp som väsentligt
avviker från redovisad skuld, skall vid tillgångs- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom linjen.
13 §
När den i kallelsen på okända borgenärer utsatta inslällelse
dagen är förbi och all veterlig gäld blivit betald, skall likvidatorema
skifta bolagets behållna tillgångar. Om gäld är tvistig eller ej förfallen
till betalning eller av annan orsak ej kan betalas, skall erforderliga me
del innehållas och återstoden skiftas.
Aktieägare
som vill klandra skiftet skall väcka talan mot bolaget senast tre månader
efter det slutredovisning lades fram på bolagsstämma.
Har aktieägare ej inom fem
år efler det slutredovisning lades fram på bolagsstämma anmält sig för att
lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rätt därtUl. Är medlen
i förhållande till de skiftade tUlgångama att anse som ringa, kan rätten på
anmälan av Ukvidatorema förordna alt medlen skall tillfalla allmänna
arvsfonden. I annat fall äger 16 § molsvarande tillämpning.
14 §
Sedan Ukvidatorema fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det
kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom förvaltnings
berättelse rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även inne
hålla redogörelse för skiftet. Vid berättelsen skall fogas redovisnings
handlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisnings
handUngama skall avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en må
nad därefter avge revisionsberättelse över slutredovisningen och förvalt
ningen under likvidationen.
Efter det
revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerna skall dessa genast kalla
aktieägama tiU bolagsstämma för granskning av slutredovisningen.
Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen
skall hållas tillgängliga för och sändas till aktieägare enligt 9 kap. 9 §
fjärde stycket samt framläggas på stämman. Föreskriften i 9 kap. 5 § tredje
stycket äger motsvarande tillämpning.
15 §
När likvidatorema framlagt slutredovisning, är bolaget upplöst.
Anmälan därom skall genast göras för registrering.
Utan hinder av vad i
första stycket sägs kan ägare lill en tiondel av samtliga aktier hos
likvidatorerna påkalla bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 15
kap. 5 §. Bestämmelsen i 9 kap. 8 § andra punkten äger motsvarande tUlämpning.
Om bolag i likvidation ej
har tUlgångar som täcker Ukvidationskost-nadema, skall rätten på anmälan av
Ukvidatorema förklara att likvidationen skall nedläggas och bolaget anses
upplöst. När sådan förklaring meddelas, äger 814 §§ ej tUlämpning.
Tillgångarna skall efter rätlens förordnande tUlfalla allmänna arvsfonden.
Rätten skall för registrering underrätta regislreringsmyndigheten om
förklaringen.
16 §
Om tillgång yppas för bolaget efter dess upplösning enligt 15 §
eller om talan väckes mot bolaget eller eljest behov uppkommer av
likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas. Anmälan härom skaU
genast göras av likvidatorema för registrering. Kallelse tUl första bo
lagsstämman efter åtempptagandet skall ske enligt bolagsordningen.
Prop. 1975:103 700
varjämte
skriftlig kallelse skall sändas till varje aktieägare vars postadress är
införd i aktieboken eller eljest känd för bolaget.
17 §
Har bolaget trätt i likvidation på gmnd av bolagsstämmans be
slut eller, i faU som avses i 2 §, på grund av rättens beslul, kan stäm
man, sedan revisorema avgivit yttrande, besluta att likvidationen skall
upphöra och bolagets verksamhet återupptagas. Sådant beslut får dock
ej fattas, om likvidationsanledning på grund av denna lag eUer bolags
ordningen föreligger eller om bolagets eget kapital beräknat enligt 2 §
tredje stycket ej uppgår tiU hälften av det registrerade aktiekapitalet
eller om utskiftning ägt rum.
När
beslut enligt första stycket fattas, skaU samtidigt väljas styrelse.
Bolagsstämmans
beslut om likvidationens upphörande och val av styrelse skall av likvidatorema
genast anmälas för registrering. Beslutet får ej verkställas förrän
registrering skett.
Om
Ukvidationsbeslut blivit upphävt genom domstols lagakraftägande dom, skall
likvidatorerna genast göra anmälan därom för registrering samt kalla till
bolagsstämma för val av styrelse.
När
Ukvidation upphört enligt denna paragraf äger 14 § motsvarande tillämpning.
18 § Om någon anmälan rörande bolaget ej kommit in
till registreringsmyndigheten under de tio senaste åren, skall denna på
lämpligt sätt undersöka, huruvida bolaget äger bestånd. Vinnes ej upplysning
att bolaget fortfarande består, skall det avföras ur registret och är därmed
upplöst. Uppkommer därefter behov av likvidationsåtgärd skall på ansökan av
den vars rätt därav beröres en eller flera likvidatorer förordnas av rätten.
Om ej fall som avses i 15 § tredje stycket föreligger, skall likvidationen
genomföras. KaUelse till första bolagsstämman skall ske enligt 16 §.
19 § Om aktiebolag är försatt i konkurs och denna
avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas.
Finns
överskott, skall bolagsstämman besluta om Ukvidation och utse en eller flera
likvidatorer. Likvidationen genomföres enligt detta kapitel. Underlåter
bolagsstämma att fatta beslut om likvidation inom en månad från det konkursen
avslutades, gäller 4 §.
Om
bolaget i fall som avses i andra stycket trätt i likvidation innan det blev
försatt i konkurs, gäUer i stället 16 §.
20 §
Om aktiebolag försättes i konkurs eller om förhandling om of
fentligt ackord inledes för bolaget, skall konkursdomaren sända under
rättelse om beslutet fÖr registrering.
Under
konkurs företrädes bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eUer de likvidatorer som finns vid konkursens början.
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå,
om entledigande och om nytillsättning.
När
konkurs avslutals eUer förhandling om offentligt ackord avslutats på annat
sätt än genom konkurs, skall konkursdomaren genast för registrering underrätta
registreringsmyndigheten samt i förra fallet ange om överskott finns eller ej.
Konkursdomaren skall även för registrering underrätta registreringsmyndigheten
när överrätt genom beslut, som vunnit laga kraft, upphävt beslut att försätta
bolaget i konkurs eUer att inleda förhandling om offentUgt ackord.
Prop.
1975:103 701
14
KAP.
Fusion
och inlösen av aktier i dotterbolag
1 §
Avtal om fusion, varigenom ett aktiebolag (överlåtande bolaget)
upplöses utan likvidation och dess tillgångar och skulder övertages av
annat aktiebolag (övertagande bolaget) skall för att bli gUtigt godkän
nas av bolagsstämman i det överlåtande bolaget, om ej annat följer av
8 §. Fusion kan ske utan hinder av att det överlåtande bolaget trätt i
likvidation. I sådant fall skall likvidationen avslutas när registrering
skett av rättens tiUstånd enligt 5 §.
Följande
handlingar skaU hållas tUlgängliga för aktieägarna under minsl en vecka före
den bolagsstämma vid vilken fråga om godkännande av fusionsavtal skall
behandlas samt läggas fram på stämman,
1. förslag till bolagsstämmans beslut,
2. fusionsavtalel, som skall ange fusionsvederlaget
och grunderna för dess fördelning,
3. redogörelse av styrelsen för de omständigheter som
kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för bolaget,
4. yttrande av revisorema över styrelsens redogörelse
enligt 3,
5. om årsredovisningen ej skall behandlas på stämman,
handlingar som anges i 4 kap. 4 § första stycket 13,
6. om i fusionsvederlaget ingår det övertagande
bolagets aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med
optionsrätt tUl nytecknmg, handlingar som anges i 4 kap. 4 § första stycket
13 beträffande det övertagande bolaget.
Handlingarna
skall genast sändas till aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
2 §
Avtal om fusion, varigenom två eller flera aktiebolag (överlåtande
bolag) förenas genom att bUda ett nytt aktiebolag som övertar deras
tillgångar och skulder mot aktierna i det övertagande bolaget, skall för
att bli giltigt godkännas av bolagsstämman i varje överlåtande bolag. 1 §
första stycket andra punkten äger motsvarande tUlämpning.
Handlingar,
som anges i 1 § andra stycket 15, skaU upprättas för varje överlåtande bolag.
De skall hållas tillgängliga för aktieägare i överlåtande bolag under minst en
vecka före bolagsstämma vid vUken fråga om godkännande av fusionsavtal skall
behandlas. Handlingarna skall genast sändas till aktieägare som begär det och
uppger sin postadress. De skall läggas fram på stämmorna.
Fusionsavtalet
tjänar som stiftelseurkund för det övertagande bolaget. Godkänner
bolagsstämmorna i de överlåtande bolagen fusionsavtalet i övrigt, skaU de
samtidigt antaga bolagsordnmg samt utse styrelse och revisorer i det
övertagande bolaget enligt bestämmelser därom i avtalet.
3 §
När avtal om fusion godkänts av bolagsstämman skall det anmä
las av bolaget för registrering. Om det ej skett inom fyra månader från
bolagsstämmans beslut eller om registrering genom lagakraftägande
beslut vägrats, är frågan om fusion förfallen.
Registrering
av avtal om sådan fusion som avses i 2 § får ske endast om auktoriserad eUer
godkänd revisor intygar att sumi.ian av de egna kapitalen i de överlåtande
bolagen överstiger aktiekapitalet i det övertagande bolaget.
Prop.
1975:103 702
4 §
Senast två månader efter det avtal om fusion registrerats, skaU
bolagen ansöka om tUlstånd att verkställa avtalet. Ansökan göres hos
rätten i den ort där det överlåtande eller, vid fusion enligl 2 §, det över
tagande bolagets styrelse har sitt säte. Vid ansökningshandlingen skall
fogas bevis att fusionsavtalet registrerats och förteckning över överlå
tande bolags kända borgenärer med angivande av deras postadresser.
Bestämmelsema
i 6 kap. 6 § tredje och fjärde styckena äger motsvarande tillämpning.
5 §
Rätten skall underrätta registreringsmyndigheten om ansökan enligt
4 §, som gjorts inom föreskriven tid, och om beslut som meddelats med
anledning av ansökningen.
Utgöres fusionsvederlaget
helt eller delvis av aktier i det övertagande bolaget och har det eller de överlåtande
bolagen fullgjort sina skyldigheter enligt fusionsavtalet, skall bolagen för
registrering anmäla aktiekapitalets ökning eller, vid fusion enligt 2 §, att
det övertagande bolaget bildats och styrelse utsetts för det. Anmälningen, som
ersätter teckning av aktierna, skall göras inom två månader från det rättens
tUlstånd tUl fusionen vunnit laga kraft. Vid anmälningshandlingen skall fogas
intyg från auktoriserad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar
överlämnats tUl det övertagande bolaget. Vad som sagts nu gäller i tillämpliga
delar om i fusionsvederlaget ingår konvertibla skuldebrev eller skuldebrev
förenade med optionsrätt till nyteckning som det övertagande bolaget ger ut med
anledning av fusionen.
Överlåtande
bolags tillgångar och skulder med undantag av skadeståndsanspråk enligt 15
kap. 13 §§ övergår till det övertagande bolaget, när lagakraftvunnet beslut
om bifall tUl ansökan enligt 4 § registrerats. I fall som avses i andra
stycket, fordras även att anmälan som sägs där registrerats.
Har
ej ansökan om rättens tUlstånd gjorts inom föreskriven tid eUer har rätten
genom lagakraftvunnet beslut avslagit ansökan, skall registreringsmyndigheten
förklara frågan om fusion förfallen. Detsamma gäller om bolagen ej gjort anmälan
enligt andra stycket inom föreskriven tid.
6 §
När registrering som avses i 5 § tredje stycket skett, skall styrelsen
och verkställande direktören i överlåtande bolag skifta fusionsvederlaget.
Styrelsen
och verkställande direktören skall genast när skifte skett avge redovisning
för sin förvaltning av bolagets angelägenheter för tid och på sätt som sägs i
13 kap. 9 §. Redovisningen, som skall framläggas på bolagsstämma så snart det
kan ske, skall innehåUa redogörelse för skiftet.
Beträffande
klander av skiftet och om preskription av skifteslikviden äger 13 kap. 13 §
andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.
7 §
När slutredovisning lagts fram enligt 6 §, är överlåtande bolaget
upplöst. Anmälan därom skall genast göras för registrering.
Utan
hinder av första stycket kan ägare tUl en tiondel av samtliga aktier hos
styrelsen påkalla bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 15 kap.
5 §, varvid 9 kap. 8 § andra punkten äger motsvarande tillämpning. Väckes
sådan talan, gäller 13 kap. 16 § i tillämpliga delar.
Prop.
1975:103 703
8 § Äger moderbolag samtliga aktier i dotterbolag,
kan bolagens styrelser träffa och för registrering anmäla sådant avtal om
fusion, att dotterbolaget skall gå upp i moderbolaget. Därvid gäller 4 och 5
§§.i tillämpliga delar. Dotterbolaget är upplöst när rätlens beslut
registrerats.
9 § Äger moderbolag självt eller tiUsamnians med
dolterbolag mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av
röstetalet för samtliga aktier i annat dotterbolag, har moderbolaget rätt att
av övriga aktieägare i sistnämnda dolterbolag lösa in återstående aktier. Den
vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av moderbolaget.
Tvist humvida rätt eller
skyldighet tUl inlösen föreligger eller om lösenbeloppel prövas av tre
skiljemän enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om annat ej följer av
bestämmelserna i detla kapitel.
Har
moderbolaget förvärvat slörre delen av sina aktier i dotterbolaget på grund av
inbjudan till en vidare krets att till moderbolaget överlåta sådana aktier mot
visst vederlag, skall lösenbeloppel molsvara vederlaget, om ej särskilda skäl
föranleder annat.
Kostnaderna
för skiljemannaförfarandet skall bäras av moderbolaget, om ej skiljemännen på
särskilda skäl ålägger annan aktieägare att helt eller delvis svara för dessa
kostnader.
10 §
Vill moderbolag lösa in aktier i dotterbolag enligt 9 § och kan
överenskommelse härom icke träffas, skall moderbolaget hos dotter
bolagets styrelse skriftligen begära alt tvisten prövas enligt andra
stycket nämnda paragraf och uppge sin skiljeman.
Dotterbolagets
styrelse skall vid begäran enligt första stycket ofördröjligen genom brev till
varje aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, och genom kungörelse i
Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom den ort där styrelsen har sitt
säte anmoda övriga aktieägare i dotterbolaget att skriftligen uppge sin
skiljeman till dotterbolaget senast två veckor från kungörelsen. När
kungörelse skett kan styrelsen hos rätten i den ort där styrelsen har sitt säte
begära förordnande av god man.
Har
samtliga övriga aktieägare, som är införda i aktieboken eller har anmält och
styrkt sitt förvärv, icke inom föreskriven tid uppgivit en gemensam skUjeman,
skall god man förordnas, om det ej tidigare skett enligt andra stycket. Gode
mannen skall hos överexekutor i den ort där styrelsen har sitt säte ansöka om
förordnande av sådan skUjeman och i tvisten bevaka frånvarande aktieägares
rätt.
11 §
Prövas tvist om inlösen enligt 9 § av skiljemän och är det oslri
digl mellan parterna atl lösningsrätt föreligger eller förklaras i skiljedom
alt sådan rätt är för handen, är aktieägarna skyldiga att till moderbola
get överlämna sina akliebrev med påskrift om överlåtelse, om moder
bolaget betalar fastställt lösenbelopp eller släller av skUjemännen god
känd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta.
Aktieägare
har rätl till skälig ränta på lösenbeloppet för tiden från det säkerhet ställts
till dess lösenbeloppet förfaller tUl betalning.
12 §
Har fastställt lösenbelopp erbjudits aktieägare utan att denne
överlämnat sina aktiebrev, skall moderbolaget utan dröjsmål nedsätta
45
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 704
lösenbeloppet
enligt lagen (1927: 156) om gälds betalnmg genom penningars nedsättande i
allmänt förvar. Därvid får förbehåll om rätt alt återtaga del nedsatta beloppet
ej göras.
13
§ Har säkerhet stäUls enligt 11 § eller nedsättning skett enligt 12 §, är
moderbolaget ägare till aktiema. Innan aktiebreven överlämnats tUl moderbolaget
medför breven i sådanl fall endasl rätt för innehavaren att mot överlämnande av
breven lill moderbolaget eller överexekutor få ut lösenbeloppet jämte ränta.
Har
aktiebrev ej överlämnats inom ett år från det moderbolaget blivit ägare till
aktien, kan nytt lill moderbolaget ställt akliebrev utfärdas. Det nya
aktiebrevet skall innehålla uppgift att del ersätter äldre brev. överlämnas
därefter det äldre aktiebrevet tUl moderbolaget, skaU brevet överlämnas till
dotterbolaget för alt makuleras.
15
KAP. Skadestånd m, m.
1 § Stiftare, styrelseledamot och verkställande
direktör, som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar bolaget, skall ersätta skadan. Delsamma gäller när skadan vållas
aktieägare eller annan genom överträdelse av denna lag eller bolagsordningen.
2 § Revisor är ersättningsskyldig enligt i 1 §
angivna gmnder. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet
vållas av hans medhjälpare.
Är
revisionsbolag revisor, åligger ersättningsskyldigheten delta bolag och den för
revisionen huvudansvarige.
3 § Aktieägare är ersättningsskyldig för skada som
han genom att medverka till överträdelse av denna lag eller bolagsordningen
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, aktieägare eller
annan. Om del med hänsyn lill faran för fortsatt missbruk och förhållandena i
övrigt är påkallat, är han även skyldig att inlösa skadelidande aktieägares
aktier. Lösenbeloppet bestämmes till belopp som är skäligt med hänsyn till
bolagels ställning och övriga omständigheter.
4 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 13 §§, kan
skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn tUl handUngens
beskaffenhet, skadans sloriek och omständigheterna i övrigt.
Skall
flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån ej
skadeståndsskyldigheten jämkats för någon av dem enligl första stycket. Vad
någon utgivit i skadestånd får sökas åter av de andra efter vad som är skäligt
med hänsyn tUl omständigheterna.
5 §
Talan om skadestånd till bolaget enligt 13 §§ kan väckas, om
vid bolagsstämma ägare tUl minst en tiondel av samtliga aktier röstat
emot förslag om ansvarsfrihet eller bilrätt förslag om anställande av
skadeståndstalan. Uppgörelse beträffande sådan skadeståndsskyldighet
kan ej träffas av bolagsstämman, om ägare tUl en tiondel av samtiiga
aktier röstar mot förslag härom.
Talan
om skadestånd till bolaget får föras av ägare till minst en
Prop.
1975:103 705
tiondel
av samtiiga aktier. Om aktieägare sedan talan väckts avstår från talan, kan
likväl de övriga fullfölja denna. Den som anställt talan svarar för
rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av bolaget för kostnad som
täckes av vad bolaget vunnit i rättegången.
Talan
för bolagets räkning mot styrelseledamot och verkställande direktör om
skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas
sist ett är från det årsredovisning och revisionsberättelse för räkenskapsåret
lades fram på bolagsstämma.
Har
beslut fatlats om att bevilja ansvarsfrihet eller att icke föra
skadeståndstalan utan att aktieägare, som avses i första stycket, röstat
däremot eller har tiden för talan försuttits enligt tredje stycket, kan likväl
talan enligt första eller andra stycket väckas, om ej i årsredovisningen eller
revisionsberättelsen eller eljest tUl bolagsstämman lämnats i väsentliga
hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter angående beslut eller åtgärd vara
talan grundas.
6
§ Talan för bolagets räkning enligt 13 §§, som icke grundas på straffbelagd
gärning, kan ej väckas mot
1. stiftare sedan tre år förflutit från det beslut om
bolagets bildande fattades på konstituerande stämma,
2. styrelseledamot eller verkställande direktör sedan
tre år förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärd,
varpå talan grundas, fattades eller vidtogs,
3. revisor sedan tre år förflutit från det
revisionsberättelse framlades på bolagsstämma eller yttrande som avses i denna
lag avgavs,
4. aktieägare sedan två år förflutit från beslut eUer
åtgärd, varpå talan gmndas.
Försättes
bolaget i konkurs på ansökan som gjorts innan den i första stycket angivna
tiden gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 13 §§ utan hinder av att
ansvarsfrihet inträtt enligt 5 §. Efter utgången av nämnda tid kan sådan talan
dock ej väckas senare än sex månader från första borgenärssammanträdet.
16
KAP. Aktiebolags firma
1 §
Aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag. Firman skall tydligt skilja
sig från annan förut i aktiebolagsregistret eller filialregistret införd, ännu
bestående firma. För registrering av aktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives
i firmalagen (1974: 156).
Skall
bolagets firma registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges
i bolagsordningen.
Bolagets styrelse kan
antaga särskild benämning under vilken bolaget driver del av verksamheten
(bifirma). Vad i första stycket sägs om firma gäller även bifirma. Ordet
aktiebolag får dock ej intagas i bifirma.
Skriftlig handling, som
utfärdas för aktiebolag, bör undertecknas med bolagets firma. Har styrelsen
eller annan stäUföreträdare för bolaget utfärdat handling utan firmateckning
och framgår icke av dess innehåll att den utfärdats på bolagets vägnar, är de
som undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelse enligt
handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock ej, om av omständigheterna
vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget och den till
vilken
Prop. 1975:103 706
handlingen
ställts av bolaget får behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan
oskäligt dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personlig
ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.
2
§ Om förbud rnot användning av firma och om hävande av firmaregistrering finns
bestämmelser i firmalagen (1974:156).
17
KAP.
Bundna
och fria aktier
1 §
I bolagsordningen kan intagas förbehåll, att aktier i bolaget ej
får genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag
eller annan sammanslutning eller stiftelse eller av visst slag av aktiebo
lag eller annan sammanslutning eller stiftelse eller av annan än svensk
medborgare. Sådana aktier kallas bundna aktier. Om ej alla aktierna
skall vara bundna, kallas övriga aktier fria aktier.
På
konstituerande stämma kan ändring av bolagsordningen belräffande förbehåll
enligt första stycket ej ske utan samtycke av aktielecknare som beröres av
ändringen.
Har aktieägare, som enligt
förbehållet ej får genom teckning eller överlåtelse förvärva bundna aktier, på
annat sätt förvärvat sådan aktie, hindrar förbehållet honom ej att vid ökning
av aktiekapitalet utöva den med aktien enligt denna lag eUer den vid förvärvet
gällande bolagsordningen förenade företrädesrätten till nya bundna aktier.
Har
förbehåll gjorts enligt denna paragraf, gäller 29 §§.
2 §
Avser ej förbehållet samtiiga aktier, skall aktietecknare med rält
att förvärva endast fria aktier ange alt hans teckning avser fria aktier.
Har det belopp som skall inbetalas för aktie bestämts högre för fria
aktier än för bundna, skall annan aktietecknare vid sin teckning ange
det antal fria aktier som får tilldelas honom.
Den
företrädesrätt som vid ökning av aktiekapitalet tillkommer fria aktier skall
avse nya fria aktier.
Vid ökning eller
nedsättning av aktiekapitalet får förhållandet mellan antalet bundna och
antalet fria aktier ej ändras i strid mot förbehållet. Om på grund därav vid
nyemission ej hela antalet med företrädesrätt tecknade fria aktier kan utges,
skall de fria aktiema fördelas mellan tecknarna i förhållande till tecknat
antal och, i den mån det ej kan ske, genom lottning. Utges flera nya fria
aktier än som tecknats med företrädesrätt, skall överskottet på samma sätt
fördelas bland dem som tecknat med företrädesrätt på grund av bundna aktier.
3 §
Vid emission enligt 5 kap. skall iakttagas att förhållandet mellan
antalet bundna och antalet fria aktier ej ändras i strid mot förbehållet,
om den i emissionsvUlkoren medgivna utbytes- eller teckningsrätten
skuUe utnyttjas tUl fullo.
Emissionskursen,
utbyteskursen eller kursen vid nyteckning får bestämmas högre i friiga om
skuldebrev där utbytes- eller teckningsrätten avser fri aktie än i fråga om annal
skuldebrev.
Vid utbyte eller
nyteckning utfärdas bundna och fria aktier i enlighet med vad som angives i
skuldebrevet eller oplionsbeviset. Den som endast har rätt att förvärva fri
aktie får ej tilldelas bunden aktie.
Prop.
1975:103 707
4 §
I varje brev eller interimsbevis som avser bunden aktie skall anges
att aktien är bunden.
I
emissionsbevis skall anges om rätlen lill ny aktie tillkommer aktieägare på
grund av bunden eller fri aktie. I konvertibelt skuldebrev, i skuldebrev
förenat med optionsrätt till nyteckning och i optionsbevis skall anges, om
utbytes- eller teckningsrätten avser bunden eller fri aktie.
I
aktieboken skall för varje aktie anmärkas om den är bunden eller fri.
5 § Har antalet fria aktier kommit alt överstiga den
enligt förbehållet medgivna delen av aktierna efter det att aktie av visst slag
omvandlats till aktie av annat slag eller genom att bundna aktier blivit
ogiltiga eller i samband med nedsättning av aktiekapitalet inlösta eller
indragna, skall bolaget inom tre månader därefter för registrering anmäla och
visa att det tillåtna förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria
aktier åter inträtt. Sker det ej, skall registreringsmyndigheten förelägga
bolaget att inom en månad inkomma med anmälan jämte bevis. Efterkommes ej föreläggandet,
skall registreringsmyndighelen göra anmälan till rätten för bolagels
försättande i likvidation och underrätta bolaget därom.
6 § Har, då tiden för utbyte eller nyteckning utgått,
antalet fria aktier efter registrering enligt 5 kap. 14 § kommit att översliga
den enligt förbehållet medgivna andelen av sådana aktier, skall
regislreringsmyndigheten förelägga bolaget att inom sex månader för
registrering anmäla och visa, att det tillåtna förhållandet mellan antalet fria
och antalet bundna aktier åter inträtt. Efterkommes ej föreläggandel, skall
registreringsmyndigheten göra anmälan till rätten för bolagels försättande i
likvidation och underrätta bolaget därom.
Har
bolaget mottagit föreläggande som avses i första stycket, får styrelsen inom
ramen för bolagsordningens beslämmelser om aktiekapitalets storlek besluta om
sådan ökning av aktiekapitalet genom utgivande av nya bundna aktier mot
betalning i pengar som behövs för att det tillåtna förhållandet mellan antalet
fria och antalet bundna aktier skall inträda. Styrelsen får därvid besluta om
avvikelse från den företrädesrätt till teckning av nya aktier om eljest
tillkommer förutvarande aktieägare. Full betalning för aktierna skall erläggas
inom tid som anges i första stycket. När full betalning erlagts, skall
styrelsen anmäla nyemissionen för registrering.
Överstiger
tiden för utbyte eller nyteckning tre år skall registrerings-myndigheten efler
utgången av varje treårsperiod under nämnda tid iakttaga vad i första stycket
sägs. Bestämmelserna i andra stycket äger därvid motsvarande tillämpning.
7 §
Bolagsstämmobeslut varigenom i bolagsordningen intages förbe
håll enligt 1 § fattas enligt 9 kap. 14 § första stycket. Efter registrering
av beslutet skall styrelsen genast verkställa detta.
Avser
förbehållet ej samtliga aktier, skall styrelsen inför notarius publicus
bestämma vilka aktier som skall vara bundna och vilka som skall vara fria.
TiUhör aktie vid tiden då registreringen av bolagsstämmobeslutet kungöres
någon, som på grund av förbehållet icke får förvärva bunden aktie, är aktien
fri, om ägaren ej genom överlåtelse förvärvat den efter beslutet med vetskap
om detta. Har ägarna av övriga aktier ej kommit överens om annat, skall genom
lottning bestämmas
Prop. 1975:103 708
vilka
övriga aktier som skall vara fria. För vad sålunda bestämts skall skriftlig
redogörelse upprättas och bestyrkas av notarius publicus.
Styrelsen
skall utan dröjsmål genom anmaning till aktieägarna på sätt som i 9 kap. 9 §
andra stycket föreskrives i fråga om kallelse till bolagsstämma infordra breven
på de aktier som skall vara bundna. Genom styrelsens försorg skall på dessa
aktiebrev göras påskrift om att aktierna är bundna och i aktieboken för varje
aktie anmärkas om aktien är bunden eller fri. Om den aktieägare som senast
antecknats i aktieboken på grund av förbehållet ej kan förvärva bunden aktie,
får påskrift på brevet ej ske utan att i aktieboken införes sådan ägare tUl
aktien som kan förvärva bunden aktie ulan hinder av förbehållet.
8 §
Inom elt år efter det alt beslut fattats om intagande av förbehåll
enligt 1 § i bolagsordningen eller talan om klander av beslutet genom
lagakraflvunnen dom ogillats skall för registrering anmälas att be
slutet blivit verkställt. Har anmälan ej gjorts inom föreskriven tid eller
har registrering av verkställighet genom lagakraftägande beslut vägrats,
skall registreringsmyndigheten förklara frågan om ändring av bolags
ordningen förfallen.
Innan
registrering skett på grund av anmälan enligt första stycket kan bolagsstämma i
den ordning som anges i 9 kap. 13 § första stycket första punkten beslula att
frågan om förbehållets inlagande i bolagsordningen skall förfalla. Beslutet
skall genast anmälas för registrering.
9 §
På bunden aktie får utdelning ej äga rum, innan i aktiebrevet eller
interimsbeviset angivits att aktien är bunden.
18
KAP.
Registrering
m. m.
1 §
Registreringsmyndighet för aktiebolag är patent- och registrerings
verket.
Hos
registreringsmyndigheten föres aktiebolagsregister för registrering enligt
denna lag eller annan författning.
2 § Regislreringsmyndigheten skall utan dröjsmål i
Post- och Inrikes Tidningar kungöra vad som införes i aktiebolagsregislret med
undantag av registrering av underrättelse enligt 13 kap. 20 §.
3 § Det som enligt denna lag eller särskilda
bestämmelser blivit infört i aktiebolagsregislrel och kungjort skall anses ha
kommit till tredje mans kännedom, om det ej av omständigheterna framgår alt han
varken ägde eller bort äga vetskap därom.
4 § Har sökande vid anmälan för registrering ej
iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom
viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse. Delsamma gäller, om
regislreringsmyndigheten finner att beslut som anmäles för registrering eller
handling som bifogas anmälningen ej har tillkommit i behörig ordning eller
eljest strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen eller
har i något viktigare hänseende otydlig eller vUseledande avfattning. Underlåter
sökanden att efterkomma föreläggandet skall anmälningen av-
Prop. 1975:103 709
skrivas.
Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggande. Föreligger även
efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har sökanden haft
tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om anledning
ej förekommer ätt ge sökanden nytt föreläggande.
Bestämmelsema
i första stycket utgör ej hinder för registrering av bolagsstämmobeslut, som
blivit gällande enligt 9 kap. 17 §.
Registreringsmyndigheten
skall genast skriftiigen underrätta bolaget när registreringsmyndigheten fattar
beslut enligt 4 kap. 13 § andra stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket, 13 kap. 18
§, 14 kap. 5 § fjärde stycket, 17 kap. 8 § första stycket eller 19 kap. 2 §.
5 § Om avförande av firma ur registret sedan dom om
hävande av firmaregistrering vunnit laga kraft finns beslämmelser i firmalagen
(1974: 156).
6 § Ändring av bolagsordningens bestämmelser om
aktiekapitalet, maximikapitalet eller minimikapitalet eller om aktiemas
nominella belopp får endast registreras samtidigt med ökning eller nedsättning
av aktiekapitalet, om ökningen eller nedsättningen är nödvändig för att
aktiekapitalets storlek skall bli förenlig med bolagsordningen.
7 § Mot myndighels beslut i tillståndsärende enligt 2
kap. 1 §, 7 kap. 1 §, 8 kap. 4 §, 10 kap. 2 eller 3 §, 11 kap. 6 § eUer 8 § 1
eller 12 kap.
8 § föres talan hos regeringen genom besvär.
Mot
länsstyrelses beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första stycket
föres talan hos kammarrätten genom besvär.
Talan
mot registreringsmyndighetens beslut varigenom anmälan avskrivits eller
registrering vägrats enligt 18 kap. 4 § föres hos kammar-rätlen genom besvär
inom två månader från beslutets dag. Detsamma gäller beslut av
registreringsmyndigheten som avses i 4 § tredje stycket.
19
KAP.
Straff
och vite
1 §
TiU böler eller färigelse i högst ett år dömes den som
1. uppsåtiigen eller av oaktsamhet underlåter att
enligt denna lag föra aktiebok, aktiebrevsregister, förteckning enUgt 3 kap. 12
§ eller hålla aktiebok tillgänglig,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap.
12 § tredje slyckel, 8 kap. 8 § andra stycket andra punkten eller 9 § första
stycket,
3. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 12
kap. 7 eller 9§,
4. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 17 kap.
3 § första stycket, 4 § första eller andra stycket, 7 § tredje stycket eller 9
§,
5. uppsåtligen eUer av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 5
§ andra stycket eller 5 kap. 4 § andra stycket såvitt dessa lagrum rör
förbehåll enligt 17 kap. 1 §.
2 §
Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga verkstäUande
direktören eller styrelseledamot alt fullgöra skyldighet enligt denna lag
eller annan författning att
Prop. 1975:103 710
1. till myndigheten sända in redovisningshandlingar,
revisionsberättelse eller delårsrapport eller avhjälpa brister i sådana
handUngar,
2. hos myndigheten göra anmälan för registrering.
Föreläggande
enligt första stycket 2 får ej meddelas, om underlåtenhet att göra anmälan
medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut förfaUer eller bolaget bUr
skyldigt träda i lUcvidation.
Försuttet
vite utdömes av registreringsmyndigheten.
Om
ikraftträdandet av denna lag finns bestämmelser i lagen (1975: 000) om
införande av aktiebolagslagen (1975: 000).
Prop. 1975:103 711
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 30 oktober 1974.
Närvarande:
ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST,
ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, GUSTAFSSON, ZACHRISSON,
LEIJON.
Statsrådet
Lidbom anmäler efler gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter fråga
om lag om införande av aktiebolagslagen, m. m. och anför.
Den
23 augusti 1974 remitterades lill lagrådet förslag till ny aktiebolagslag. I
lagrådsremissen förutskickades att en särskUd promulgationslag till den
föreslagna aktiebolagslagen samt följdändringar i annan lagstiftning grundade
på aktiebolagsutredningens belänkande (SOU 1971: 15), senare skulle remitteras
till lagrådet. Aktiebolagsutredningens förslag till promulgationslag m. m.
torde få fogas lUl statsrådsprotokollet i delta ärende som bilaga 1.
Inom
justitiedepartementet har upprättats förslag tUl
1. lag om införande av aktiebolagslagen (1975: 000),
2. lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.,
3. lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehanlering,
4. lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten alt
förvärva fast egendom m. m.,
5. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,
6. lag om ändring i akliefondslagen (1974: 000).
Lagförslagen
vid 3 och 6 har upprättals efter samråd med chefen för finansdepartementet.
Förslagen
lorde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga 2.
1
Lag om införande av aktiebolagslagen
1 §
Enligt
paragrafen träder den nya aktiebolagslagen och förevarande lag i kraft den 1
juli 1976. Enligt 15 § andra stycket och 23 § promulgationslagen skall
emellertid vissa bestämmelser i den nya lagen börja tillämpas tidigare, se
härom vid nämnda paragrafer.
Prop. 1975:103 712
2 §
I
paragrafen föreskrivs att genom den nya aktiebolagslagen upphävs 1944 års
aktiebolagslag, 1944 års promulgationslag samt lagen om konvertibla skuldebrev
m. m.
Lagen
(1970: 596) om förenklad aktiehantering (LFA) innehåller beslämmelser som till
stora delar har införts i den nya aktiebolagslagen. LFA gäller emellertid också
för bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag vilka inle omfattas av den nya
aktiebolagslagen. Aktiebolagsutredningen har med anledning härav förordat att
vissa bestämmelser i LFA skall upphävas såvitt gäller aktiebolag. Som Svea
hovrätt påpekar strider förslaget i denna del mot vedertagen
lagstiftningsteknik. Promulgationslagen bör mte innehålla några beslämmelser
rörande LFA. Jag återkommer senare till vilka ändringar som blir erforderliga i
LFA.
Enligt
utredningsförslaget upphävs alla de särskilda beslämmelser som innefattar
ändring i eller tillägg till 1944 års lag samt vad som i annan författning
strider mot nya lagen. Förslaget lorde i den delen ha utformats efter förebild
av 2 § 1944 års promulgationslag. Enligt min mening är det emellertid
överflödigt att särskilt ange att alla de särskilda bestämmelser som innefattar
ändring i eller tUlägg tUl 1944 års lag har upphävts. Delta följer nämligen
enligt numera vedertagen lagstiftningsteknik av den omständigheten att 1944
års lag upphävs i dess helhel.
3 §
När
i lag eller annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts
genom beslämmelse i den nya aktiebolagslagen eller förevarande lag, skall
enligt paragrafen i stället den nya bestämmelsen tillämpas. Under
remissbehandlingen har bankinspektionen påpekat alt lagen (1955: 183) om
bankrörelse innehåUer åtskUliga hänvisningar till 1944 års aktiebolagslag.
Inspektionen har funnit att det är ett betydande arbete att återfinna dessa
beslämmelser i det nya förslaget. Inspektionen förordar därför att man inför
en särskild övergångsbestämmelse av innehåll att hänvisningarna i banklagen t.
v. skall avse 1944 års lag. Med anledning härav vill jag hänvisa tUl att det
till lagrådet remitterade förslaget tUl ny aktiebolagslag upptar en
sammanställning (bil. 3.) som visar var de olika paragraferna i 1944 års lag
har sin motsvarighet i det remitterade förslaget till ny aktiebolagslag. Om
denna sammanställning används, torde de svårigheter inspektionen pekar på kunna
bemästras relativt lätt. Jag är därför inte beredd all föreslå en sådan
övergångsbestämmelse som inspektionen har förordat.
4§
Enligt
paragrafen gäller den nya aktiebolagslagen även för bolag som registrerats före
den 1 juli 1976 med de undantag som framgår av andra stycket av denna paragraf
och av efterföljande paragrafer.
Prop. 1975:103 713
Vid
lagstiftning inom civUrättens område gäller som huvudregel att ny lag inte får
betydelse för äldre rättsförhållanden. Det är emellertid uppenbart olämpligt
att ha olika lagregler för skilda bolag beroende på vid vUken lidpunkt bolaget
i fråga bildats. Den angivna principen har därför inle heller tillämpats fullt
ut vid lagstiftning på akliebolagsrättens område. 1944 års lag gäller sålunda
även bolag som bUdats före den lagens tillkomst med vissa i 1944 års
promulgationslag angivna undanlag. Aktiebolagsutredningens förslag har samma
allmänna uppläggning. Jag ansluter mig lill principen att nya lagen som regel
skall gälla också för äldre bolag. Paragrafen har utformats i överensstämmelse
härmed.
Av
paragrafen följer att, om etl äldre bolag i sin bolagsordning skulle ha
beslämmelser som strider mot den nya aktiebolagslagen, sådana bestämmelser
blir ulan verkan. Från denna huvudregel görs emellertid vissa undantag i
förevarande lag.
Enligt
aktiebolagsutredningens förslag skulle beträffande bolag som bUdals innan lagen
(1910: 88 s. 1) om aktiebolag trätt i kraft tUlämpas bestämmelsema i 141 §
tredje stycket 2, 6 och 10 nämnda lag. Regler härom har emellertid inte
upptagits i departementsförslaget av följande skäl.
Punkten
2 tog sikte bl. a. på förbehåll om aktiekapitalets nedsättning genom inlösen av
aktier eller om rätl för aktieägare att vid akties övergång lösa aktien eller
om förbud för aktiebolag eller annan sammanslutning eller för annan än här i
landet bosatt svensk medborgare att genom teckning eller överlåtelse förvärva
aktier. När det gäller förbehåll om rält att lösa aktie vid akties övergång
innebar punkten att skillnad måste göras mellan bolag som bildats före och
bolag som bildats efter utgången av år 1896. Är bolaget bildat efter denna
tidpunkt, är förbehåll som inte finns anmärkt i aktiebrevet ulan verkan. Är
däremot bolaget bildat före den tidpunkten, kan det inträffa att
bolagsordningen visserUgen innehåller ett sådant förbehåll men att föreskrift
inte meddelas om att detta skall anmärkas på akliebreven. Förbehållet gäller då
utan att skyldighet finns att låta anteckna förbehållet på aktiebrevet. I fråga
om förbehåll om nedsättning av aktiekapitalet genom inlösen av aktier eller om
förbehåll att aktier skall vara bundna innebar punkten 2 alt förbehållet inte
behöver antecknas på aktiebreven såvida ej bolagsordningen föreskriver detta.
Den
nya aktiebolagslagen vilar, liksom gällande lag, på den grundsatsen att
inskränkningar rörande akties fria överlåtbarhet skall anmärkas på aktiebrevel.
Jag finner inte anledning att medge något undantag från den regeln när det
gäller de i det föregående angivna förhållandena belräffande äldre bolag.
Detta gäller också i fråga om inlösenbara aktier. Berörda bolag bör således vid
ikraftträdandet fordra in aktiebreven för erforderlig påteckning.
Punkten
2 i 141 § tredje stycket 1910 års lag tog sikte även på be-
Prop. 1975:103 714
stämmelser
om röstmaximum. Punkten innebar att, om i äldre bolagsordning ingenting
bestämts om röstmaximum, obegränsad rösträtt gäller. Bakgmnden härtUl är alt
enligt 1895 års aktiebolagslag inget röstmaximum föreskrevs. Lagen medgav dock
bolagen rält att ge beslämmelser därom i bolagsordningen. Enligt 1910 års
aktiebolagslag däremot skulle lagens bestämmelser om röstmaximum gälla så snart
bolagsordningen saknade beslämmelser antingen om alt inget maximum skulle
finnas eller om att maximum skulle sällas lägre eller högre än enligt lagen.
För egen del menar jag att 9 kap. 3 § första stycket i det remitterade förslaget
till ny aktiebolagslag bör gäUa för alla bolag oavsett när de bUdats. Sådana
äldre bolag som avsågs i övergångsbestämmelserna till 1910 års aktiebolagslag
har möjlighet att i bolagsordningen införa beslämmelser om obegränsad rösträtt.
I 3
kap. 2 § i det remitterade förslaget lill ny aktiebolagslag finns beslämmelser
om vilka begränsningar i akties fria överlåtbarhet som kan föreskrivas i
bolagsordning. 141 § tredje, stycket 6 i 1910 års aktiebolagslag innebar att
även andra inskränkningar kunde göras. I motsats till aktiebolagsutredningen
menar jag alt det inte finns anledning att tillåla sådana längre gående
inskränkningar för bolag som bildats före ikraftträdandet av 1910 års
aktiebolagslag.
I
141 § tredje stycket 10 i 1910 års aktiebolagslag upptogs bestämmelser om att
vissa utfästelser av styrelsen eller styrelseledamot blev gällande först när de
undertecknats även av styrelseledamot som utsetts av regeringen. Sådana
beslämmelser fanns intagna i bolagsordningen för Luossavaara-Kirunavaara
aktiebolag. Det finns dock enligl min mening inte någon anledning att låta
sådana äldre bolagsordningsbestämmelser gäUa när de strider mot 8 kap. 14 § i det
remitterade förslaget till ny aktiebolagslag. Även på den punkten avviker
departementsförslaget från aktiebolagsutredningens förslag.
Enligt
vedertagen lagstiftningsteknik (se SOU 1960: 26 s. 13) behöver inte
uttryckligen anges att upphävandet av lagstiftning, vartill knyter sig
övergångsbestämmelser, inte skall innebära ett upphävande också av
övergångsbestämmelserna. Bestämmelser som verkligen har tUl uppgift alt
överbrygga övergången mellan äldre och ny lag får icke sin giltighet annuUerad
därför att den lagstiftning till vilken de ansluter sig upphävs. Med hänsyn
till utformningen av första stycket i förevarande paragraf har emellertid
ansetts lämpligt alt i andra stycket uppta en erinran om
övergångsbestämmelserna till lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944: 705) om
aktiebolag (övergångsbestämmelserna ändrade genom SFS 1973: 1081). För bolag
som bUdats före den 6 juni 1973 gäUer sålunda särskilda övergångsregler i
fråga om höjning av aktiekapitalet. Vidare gäller övergångsregler i fråga om
skyldigheten att redovisa vissa lån m. m. som lämnats före den 6 juni 1973.
Vad
gäller de ändringar i gällande låneförbud som den nya lagen in-
Prop. 1975:103 715
nebär
så bor de nya bestänunelserna liilämpas beträffande lån som lämnas resp.
säkerheter som ställs efter utgången av juni 1976.
Den
nya lagen innebär betydande ändringar i förhållande till straffbestämmelserna
i 1944 års lag. Bestämmelserna i 5 § lagen (1964: 163) om införande av
brottsbalken blir här tUlämpliga.
5 §
Enligt
1944 års lag behöver beslämmelse om vilken tid räkenskapsåret omfatiar införas
i bolagsordningen endast om räkenskapsår och kalenderår inte sammanfaller.
Enligt 2 kap. 4 § 9 i det till lagrådet remitterade förslaget till ny
aktiebolagslag skall bolagsordningen för nya bolag alltid innehålla uppgift om
vilken lid räkenskapsåret omfattar. Förevarande paragraf föreskriver att om
bolagsordningen inte anger vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta,
kalenderåret skall vara räkenskapsår. Om bolagsordningen i ett äldre bolag
inte anger tiden för räkenskapsåret och alltså kalenderåret är räkenskapsår,
kommer detta i enlighet med paragrafen att gälla även efter nya lagens
ikraftträdande.
6 §
Utredningsförslaget
innebär att de nya reglerna om bolagsbildning och inbetalning av aktiekapital
inte skall tillämpas när bolagsbildningen har gått så långt att godkännande av
stiftelsehandlingama enligt äldre lag sökts före nya lagens ikraftträdande och
sedan meddelats. EnUgt min mening är detta inte någon lämplig ordning. Det är
angeläget att de nya reglema med skärpta krav på alt aktiekapitalet är i sin
helhet inbetalat när bolaget registreras slår igenom även för dessa fall. En
sådan ordning kan inte heller anses obillig mot dem som påbörjat bolagsbildning
före ikraftträdandet. De nya reglerna om hur bolagsbildning skall gå till innefattar
nämligen långtgående förenklingar i förhållande till gällande lag och det kan
inte rimligtvis möta några svårigheter för en bolagsbildare att efler
förhandsgranskningen utnyttja de nya reglerna om simultanbildning och på del
sättet få bolagsbildningen genomförd. Departementsförslaget innebär därför att
de nya reglerna om bolagsbildning och inbetalning av aktiekapital blir tiUämpliga
även i sådana fall då bolagsbildningen inletts men inle hunnit slutföras genom
registrering före ikraftträdandet. Det betyder med andra ord att den som inle
hinner genomföra en bolagsbildning enligt äldre lag före ikraftträdandet blir
tvungen alt göra om förfarandet när den nya lagen trätt i kraft.
Det
synes emellertid rimUgt att den som erhållit godkännande av stiftelsehandlingar
vid sådan tidpunkt att registreringsansökan kan väntas bli ingiven efter
ikraftträdandet underrättas om de nya reglerna genom patentverket. Beslämmelser
härom kan utfärdas utan riksdagens medverkan.
Det
nyss anförda har tagit sikte på det fallet att bolaget inte hunnit bli
Prop. 1975:103 716
registrerat
före nya lagens ikraftträdande. Övergångsproblem kan emellertid uppkomma även
beträffande bolag som blivit registrerade före ikraftträdandet. Vid
registrering skall enligt 1944 års lag hälften av aktiekapitalet vara
inbetalat. Med återstående belopp kan emellertid anstå två år räknat från
konstituerande stämma och först sex månader efter utgången av denna lid vet man
definitivt hur många aktier som har betalats till fullo. Enligt nya lagen
skall bolaget anmälas för registrering senast sex månader från stiflelseurkundens
undertecknande och hela aktiekapitalet skall då vara inbetalat.
Det
är enligt min mening angeläget alt hela det belopp som skall betalas för
tecknade aktier erläggs ulan alltför långt dröjsmål. Detla gäller även i fråga
om bolag som registrerats före ikraftträdandet utan alt aktiekapitalet då
varit till fullo inbetalat. För sådana bolag bör gälla att full betalning för
tecknade aktier skall erläggas senast vid utgången av december 1976. Särskilda beslämmelser
härom har upptagils i förevarande paragraf.
I
bolag som registrerats före den 1 juli 1976 skall, om det inte skett redan före
registreringen, före utgången av år 1976 det nominella beloppet jämte
eventuell överkurs erläggas för aktie som tecknats i samband med
bolagsbildningen. Inom en månad efler utgången av nämnda tid skall anmälan för
registrering ske av hur slor del av aktiekapitalet som blivit inbetalt. Med
aktiekapitalet förslås här som annars det sammanlagda nominella beloppet av
tecknade och tilldelade aktier efter avdrag som förklarats förverkade och ej
övertagils av annan. Anmälningen skall bestyrkas av auktoriserad eller godkänd
revisor, jfr 4 kap. 13 § i del remitterade förslaget lill ny aktiebolagslag.
Har
ej inom föreskriven tid anmälts att full betalning erlagts för aktier med ett
sammanlagt nominellt belopp som motsvarar det i bolagsordningen angivna
aktiekapitalet eller uppgår till minimikapitalet, skall
registreringsmyndigheten anmäla förhållandet till rätten som förordnar alt
bolaget skall träda i likvidation. Efter förebild av 13 kap. 4 § andra stycket
i del remitterade förslaget till ny aktiebolagslag föreskrivs dock att tvångslikvidalion
kan undgås, om bolaget under ärendets handläggning i tingsrätten styrker att
aktiekapitalet eller minimikapitalet senare blivit inbetalat. Besämmelserna i
13 kap. i del remitterade förslaget till ny aktiebolagslag om förfarandet hos
rätten och genomförandet av likvidationen bUr tUlämpliga på likvidation enligt
förevarande paragraf.
7
§
Enligt
9 § 1 mom. tredje stycket andra punkten 1944 års aktiebolagslag skall, om
aktierna inle medför lika rätt till andel i bolagels tillgångar och vinst, i bolagsordningen
särskilt anges den rätt till teckning eller erhållande av nya aktier som vid
aktiekapitalets ökning skall tillkomma varje slag av aktier, under fömtsättning
alt aktiekapitalet skall kunna
Prop. 1975:103 717
utan
ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp. Molsvarande
beslämmelse har upplagils i 3 kap. 1 § andra stycket 3 nya aktiebolagslagen.
Den nya lagen innehåller emellertid inte någon begränsning till ökning intill maximikapital.
Om ett bolag därför i sin bolagsordning har beslämmelse som endast avser ökning
intill maximikapitalet, synes lämpligast alt den där angivna företrädesrätten
skall gälla även vid ökning utöver maximikapitalet. Bestämmelse härom har, i
enlighet med vad aktiebolagsutredningen förordat, upptagits i förevarande
paragraf.
8 §
I
3 kap. 1 § tredje stycket nya lagen föreskrivs all ingen aktie får ha ett
röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie. Emellertid
finns sedan gammalt bolag som har aktier vilkas röstvärde överstiger tio
gånger röstvärdet för aktier av annat slag. För att inte förhållandet mellan
de olika aktieslagen vid exempelvis fondemission skall rubbas föreskrivs i
enlighet med aktiebolagsutredningens förslag i denna paragraf att i sådanl fall
bolaget får ge ut aktier med de röstvärden som tillkommer redan utgivna aktier.
9 §
Alt akliebrev
enligt nya lagen inte får ställas till innehavaren bör, som
aktiebolagsutredningen föreslagil, inte beröra tidigare utgivna inneha-varaktiebrev.
Om sådant brev lagligen utgivits enligt äldre räll, gäller enligt denna
paragraf äldre lags bestämmelser såväl i fråga om legitimation gentemot bolaget
som i fråga om godtrosförvärv. Om ell sådant aktiebrev ersätts med elt annat,
såsom då det blivit skadat och därför utbytts mot nytt, eller efter dödning,
får även det nya aktiebrevel ställas till innehavaren. I övrigt får emellertid
inle aktiebrev till innehavaren ges ut.
Av
3 kap. 6 § första stycket andra punkten nya aktiebolagslagen följer, att den
som innehar aktiebrev och enligl bolagets påskrift därå är införd som
aktieägare i aktieboken har samma legitimation i förhållande lill senare förvärvare
som om aktiebrevel vore försett med en sammanhängande till honom fortlöpande
följd av .överlåtelser. Den utvidgning av skyddet för godtroende förvärvare som
detta innebär inträder omedelbart när införing och därpå följande godtrosförvärv
sker efter lagens ikraftträdande. För att så snabbt som möjligt skapa önskvärd
säkerhet för godtroende förvärvare synes även en tidigare införing kunna tillerkännas
legilimalionsverkan enligt nya lagen, om förvärv i god tro sker efler dennas
ikraftträdande. En särskild beslämmelse därom har i överensslämmelse med
aktiebolagsutredningens förslag intagits i andra stycket.
Aktiebolagsutredningen
menar att det är rimligt att den som enligt äldre lag "skall kunna göra
bättre rätt lill aktien gällande mot sådan för-
Prop. 1975:103 718
värvare
eller senare innehavare av aktien kan bevara denna rätt genom alt väcka talan
mot innehavaren eller göra ansökan om aktiebrevets dödande inom viss tid som
utredningen föreslår lUl tre år efler lagens ikraftträdande. Jag delar inte
denna uppfattning. Den avvägning i omsättningens intresse till förmån för godtroende
förvärvare som lagförslaget innebär bör slå igenom så snart som möjUgt.
Departementsförslaget innehåller därför inte några regler om rält att väcka
talan viss tid efler lagens ikraftträdande.
10 §
Har
bolagsstämma fattat beslut före nya lagens ikraftträdande bör, såsom aktiebolagsutredningen
förordat, beslutet verkställas och registreras enligt äldre lag. Detsamma bör
gälla i fråga om talan mot sådant stämmobeslut. Från nu angivna regler gäller
vissa undantag enligt 6 och 23 §§.
Paragrafen
får betydelse bl. a. i fråga om beslut om nyemission eller beslut om
nedsättning av aktiekapitalet. Har stämman fattat beslul om nyemission före
ikraftträdandet, skall alltså bestämmelserna i 4862 §§ 1944 års aktiebolagslag
tUlämpas.
11 §
Både
enligt äldre lag och enligt den nya lagen kan styrelsen besluta om nyemission
antingen med stöd av fullmakt från stämman eller under förutsättning av
stämmans godkännande. Har styrelsen fattat ett sådant beslut före
ikraftträdandet, bör enligt min mening emissionen genomföras enligt äldre lags
bestämmelser. Paragrafen innehåller beslämmelser härom.
Någon
motsvarande övergångsregel beträffande beslut om emission enligt 5 kap. synes
inte erforderlig, eftersom reglerna i delta kapitel nära ansluter tUl
bestämmelserna i lagen om konvertibla skuldebrev m. m. (LKS).
12 §
Under
förarbetena till LFA diskuterades om en preskriptionsregel motsvarande den i 4
kap. 17 § nya aktiebolagslagen upptagna borde bli tillämplig även i fråga om fondaklier
som tillkommit vid en före regelns ikraftträdande företagen fondemission.
Eftersom detta skulle innebära, att aktieägare kan fråntas en redan existerande
räll, förklarade departementschefen sig inte beredd att ulan närmare utredning
av konsekvenserna ta StäUning till frågan (prop. 1970: 99 s. 137).
Liksom
aktiebolagsutredningen finner jag det önskvärt att den nya preskriptionsregeln
blir tillämplig även på äldre fondaktier. Av rättssäkerhetsskäl bör man dock,
såsom utredningen förordat, ha regler om en karenstid, som innebär att anmaning
enligt den nya preskriptionsregeln inte i något fall får göras tidigare än två
år efler nya lagens ikraftträdande.
Prop.
1975:103 719
13 §
I denna paragraf, som överensstämmer med
aktiebolagsutredningens förslag, föreskrivs att om åtgärd för verkställighet av
nedsättning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen vidtagits före
utgången av juni 1976, nedsättningen får verkställas och registreras enligt
1944 års lag. Paragrafen motsvarar 4 § 6 mom. andra stycket första punkten 1944
års promulgationslag.
I nämnda lagrum föreskrivs dessutom atl aktieägare, som
enligt äldre förbehåll äger rätt att påfordra inlösen av aktie efter bestämda
grunder, njuter denna rätt lill godo. Dessa senare bestämmelser avsåg att
bevara den rält som aktieägare enligt äldre förbehåll kan ha att påfordra inlösen
av aktie utan iakttagande av sådana gränser med hänsyn lUl bolagets slällning
som anges i 65 § 1944 års lag och som har motsvarighet i 6 kap. 8 § nya lagen.
Även äldre sådana förbehåll brukar dock ange liknande gränser, ofta bestämda så
att inlösen endast kan ske med anlitande av vinstmedel, och förbehållen brukar
inte ge rätt åt aktieägaren ulan endasl ål bolaget att påkalla inlösen. Med
hänsyn härlUl synes det ytterst osannolikt att något äldre förbehåll skulle ge
aktieägaren rält att begära inlösen ulan begränsningar av liknande slag som nu
upptagits i 6 kap. 8 § andra stycket nya lagen. Och även om något sådant
förbehåll skulle finnas, bör aktieägarens rätt begränsas med hänsyn till bolagets
soliditet. Bestämmelsema har därför inte tagUs upp i deparlementsförslaget.
14 §
Den i 8 kap. 5 § nya aktiebolagslagen angivna skyldigheten
för styrelseledamöter och verkställande direktör att anmäla aktieinnehav
gäller alla köp och försäljningar av aktier efter nya lagens ikraftträdande.
För atl uppgifterna skall bli meningsfulla krävs att registrering sker av vederbörandes
aktieinnehav vid lagens ikraftträdande. Bestämmelse härom har tagits in i denna
paragraf som nära ansluter lill aktiebolagsutredningens förslag.
15 §
Enligl 8 kap. 1 § nya lagen skall minst en
styrelsesuppleant finnas, om styrelsen består av en eller två ledamöter. Denna
nya regel bör, som aktiebolagsutredningen förordat, träda i tUlämpning när
ordinarie bolagsstämma hålls första gången efter ikraftträdandet.
I 10 kap. 4 § nya lagen finns regler om revisorsjäv, som
på ett par punkter innebär skärpningar i förhållande till gällande lag. Det
gäller frågan om tjänsteman i moderbolag kan vara revisor i dotterbolag samt regeln
om alt revisors medhjälpare inte får biträda vid bolagets bokföring. Som
aktiebolagsutredningen förordat bör dessa nya bestämmelser
46 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 720
tillämpas
fr. o. m. den första ordinarie stämman efter ikraftträdandet. Intill
dess bör motsvarande äldre regler gäUa.
I
10 kap. 3 § första-fjärde styckena nya lagen upptas bestämmelser om att
kvalificerad revisor skall finnas i vissa bolag. I det följande redovisas
närmare utredningens förslag till övergångsregler i det hänseendet samt
remissyttrandena och mitt eget ställningstagande i frågan.
Aktiebolagsutredningen.
Utredningen föreslår alt om ett bolag inte enligt 1944 års lag är skyldigt att
ha auktoriserad revisor, den nya lagens beslämmelser om sådan skyldighet på
grund av balansomslutningens storlek inle tillämpas förrän vid ordinarie
bolagsstämma som hålls sedan två hela räkenskapsår förflutit under den nya
lagens giltighetstid.
Remissyttrandena.
Stockholms handelskammare påpekar alt den föreslagna övergångsbestämmelsen
innebär att om en godkänd granskningsman vid lagens ikraftträdande haft hand
om revisionen i ett bolag som enligt förslaget skall ha auktoriserad revisor så
kan han efter den tvååriga frislens utgång inle fortsätta alt vara revisor
utan att auktoriserad revisor anlitas samlidigl. Om i bolag av den
storleksordning varom det är fråga nu anlitas godkänd granskningsman, torde
denne dock vara väl kvalificerad för uppdraget. Handelskammaren föreslår därför
att övergångsbestämmelsen kompletteras på sådant sätt att om i bolag av här
ifrågavarande slag revisionen handhas av godkänd granskningsman, kravet på
anlitande äv auktoriserad revisor suspenderas så länge granskningsmannen i
fråga är revisor i bolaget. Föreningen auktoriserade revisorer har en liknande
uppfattning. Svenska revisorsamfundet menar att det inte kan komma i fråga alt
en av bolagsstämma vald revisor skall behöva utbytas på grund av den nya lagen.
Så länge stämman anser den tidigare revisorn vara det för bolaget mest lämpade
valet, bör det enligl samfundet stå stämman fritt att omvälja honom eller annan
revisor av samma kategori.
Föredraganden.
Utgångspunkten bör enligt min mening vara den att de nya reglerna om
kvalificerad revisor skall träda i tillämpning snarast möjligt. Dispensregeln i
10 kap. 3 § tredje stycket nya lagen ger rimliga garantier för alt godkänd
revisor skall om det kan anses lämpligt kunna fortsätta sin verksamhet i
ett visst bolag även om bolaget är så stort att auktoriserad revisor egentligen
skulle ulses. Jag vill därför inte ansluta mig lill utredningens förslag i det
hänseendet. Däremot bör enligt min mening i lagtexten särskilt anges att
dispens får meddelas före ikraftträdandet den 1 juli 1976. Paragrafen har
avfattats i enlighet härmed.
16
§
De
nya redovisningsreglerna bör i princip liilämpas vid årsredovisning som
upprättas efter lagens ikraftträdande. En viss respit är emellertid rimlig.
Den har i förevarande paragraf i huvudsak efter mönster
Prop. 1975:103 721
av
aktiebolagsutredningens förslag utformats så att bolagen har valrätt mellan
den nya och den gamla lagens regler när del gäller räkenskapsår som börjat
löpa före ikraftträdandet. NaturUgtvis får bolaget inte kombinera gamla och nya
lagens regler på det sättet att ur vardera lagen väljs ut vissa regler.
Förslaget
till ny aktiebolagslag innehåller den nyheten att koncernredovisning skall
avges av moderbolaget. Föregående års koncernresultaträkning och
koncernbalansräkning skall tas in i koncernredovisningen. Som
fondbörsutredningen framhållit kan det emellertid vara svårt för moderbolaget
att erhålla uppgifler om koncernen i efterhand. Därför föreskrivs i andra
stycket att i koncernredovisning behöver inte tas med koncemresultaträkning och
koncernbalansräkning för räkenskapsår som påbörjats före utgången av juni 1976.
17
§
Bestämmelsen
i 11 kap. 8 § första stycket 6 nya aktiebolagslagen alt anskaffningsvärdet för
vissa anläggningstillgångar skall specificeras kan vara svår alt iaktta för
sådana bolag som tidigare inle ens iniernt haft en redovisning av
anskaffningsvärden. Det kan t. ex. gälla anläggningstillgångar som är
anskaffade för mycket länge sedan. För sådana fall ges i förevarande paragraf beslämmelser
för att underlätta övergången.
Aktiebolagsutredningen
föreslår att anskaffningsvärdet i första hand skall utrönas med hjälp av
bevarade räkenskaper. Om anskaffningsvärdet inte kan utrönas på så sätt,
föreslår utredningen att en viss schabloni-sering medges. I fråga om byggnad
skall sålunda som anskaffningsvärde redovisas det vid 1965 års allmänna
fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet (byggnadsvärdet), ökat med
eventuella förbättringskostnader nedlagda efter den 31 december 1964.
Beträffande annan tillgång får upptas det belopp som anskaffningsvärdet skäligen
kan uppskattas till.
Skånes
handelskammare framhåller att av praktiska skäl torde de föreslagna schablonreglema
få tUlgripas i åtskUliga bolag och beträffande tillgångar av betydande värden
med lång återstående livstid. Härigenom kommer huvudregeln att redan från
början urholkas under lång tid framöver. En uppskattning av anskaffningsvärdet
för äldre tillgångar kan enligt handelskammaren vidare lätt leda till för höga
värden. Dessutom torde det för många bolag vara omöjUgt att rekapitulera alla
de försäljningar och ulrangeringar som skett. De upplysningar som lämnas kan
därför enligt handelskammaren bli direkt missvisande. Revisorsamfundet anför
liknande synpunkter.
Handelskammaren
förordar att såvitt avser tillgångar anskaffade före den nya lagens
ikraftträdande upplysningsskyldigheten inskränks lill att gälla anskaffningWärden
och företagna avskrivningar under de fem år som närmast föregår lagens
ikraftträdande. Revisorsamfundet anser alt
Prop. 1975:103 722
utredningens
förslag bör kompletteras med en bestämmelse om att det redovisade
anskaffningsvärdet skall delas upp på del som fastställts med schablonmetod
och. på övrig del. EnUgt samfundet är sådan uppdelning nödvändig om man för
äldre bolag över huvud taget skall finna användning för uppgiften om
anskaffningsvärden.
Självfallet
kan den av utredningen föreslagna schablonmetoden i vissa fall leda till mindre
rättvisande resultal. Det är emellertid svårt att finna någon bättre metod.
Enligt min mening är utredningens förslag godtagbart och jag ansluter mig
därför lill det.
Genom
bestämmelsen alt anskaffningsvärdet i första hand skall utrönas med hjälp av
bevarade räkenskaper täcks på grund av arkive-ringsregeln i 13 §
bokföringslagen (1929: 117) tUlgångar vars anskaffande inte Ugger mera än
tio år tUlbaka i liden. Det är emellertid inte ovanligt atl räkenskaper från
längre lid tillbaka finns bevarade och då fömtsätts uppgifterna i dessa även
bli utnyttjade. För tillgångar anskaffade före den tid, för vilken bevarade
räkenskaper finns, måste uppenbarligen en viss schablonisering medges, och
detta gäller även de befintliga tillgångar som inte kan identifieras med
särskilda bokförda anskaffningar. Det är naturUgtvis önskvärt att de värden
som härigenom kommer att sättas in som anskaffrungsvärden inte för mycket
avviker från de faktiska, eftersom detta skulle minska värdet av den upplysning
som lämnas.
När
det gäller byggnader innebär paragrafen atl man i schablonfallet anknyter till
den metod som för motsvarande fall, dvs. när byggnads anskaffningsvärde inte
kan tillförlitiigen utredas, antagits i samband med införandet år 1969 av nya
bestämmelser i kommunalskattelagen (1928: 270) om planenlig avskrivning av
byggnad på fastighet. Tillämpad på övergången till redovisning enligl 11 kap. 8
§ första stycket 6 nya aktiebolagslagen innebär metoden att såsom byggnads
anskaffningsvärde skall användas det vid 1965 års allmänna fastighetstaxering åsatta
taxeringsvärdet (byggnadsvärdet med avdrag för särskilt maskinvärde), ökat med
förbättringskostnader (kostnader för om- och tillbyggnader) som nedlagts efter
år 1964. Anknytningen till kommunalskattelagens metod kan för många bolag
medföra praktiska fördelar. För en del mycket gamla byggnader leder schablonregeln
säkerligen till, såsom Skånes handelskammare påpekat, att anskaffningsvärdet blu:
för högt skattat. Med hänsyn tUl regelns syfte anser jag dock inte detta vara
alltför betänkligt. För övriga fall däremot synes regeln inle behöva resultera
i värden som ligger orealistiskt långt från de faktiska anskaffningsvärdena.
De ifrågavarande byggnaderna har visserligen anskaffats vid en lägre prisnivå
än 1965 års men det bör å andra sidan kunna antas att de vid 1965 års allmänna
fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdena för dessa byggnader ligger betydUgt
under nuanskaffningsvärdena för det året. För övrigt torde schablonregeln mera
sällan behöva tillämpas för byggnader.
Prop. 1975:103 723
För
fartyg samt för maskiner, inventarier o. d. får de icke fastställbara
anskaffningsvärdena uppskattas efter skälig metod. För större objekt finns ofta
i vart fall i större bolag bevarade anteckningar om investeringsbeslut, t.
ex. i styrelseprotokoll. I vad mån protokolle-rade belopp står för faktisk
investeringsutgift eller är anslagsbelopp, som kan ha under- eller
överskridits, bör naturligen beaktas. I övrigt kan kännedomen om nuanskaffningsvärde
och prisutvecklingen (bl. a. ma-skinprisindex) ge vägledning.
Det
bör framhållas, alt liksom de faktiska anskaffningsvärdena även de enligt här
angivna schablonregler uppskattade värdena bör noteras särskilt för varje
byggnad och åtminstone varje större maskin och motsvarande. Annars försvåras
redovisningen under kommande år, eftersom vid tUlgångens avyttring eller utrangering
anskaffningsvärdet skall kunna avföras enligt vad som angivils i motiven till
11 kap. 8 § första stycket 6 nya lagen.
I
motsats till ulredningen finner jag det lämpligt att bolag, som använt
schablonreglerna i övergångsbestämmelsen uppger detta i sin årsredovisning.
Detta bör ske i not till balansräkningen.
Kravet
i 11 kap. 8 § första stycket 6 nya lagen på uppgift om kvarstående oavskrivel
uppskrivningsbelopp anser jag, i likhet med utredning-' en, inle behöva medföra
någon övergångsbestämmelse. Uppskrivning kunde normalt inle ske före
ikraftträdandet av 1944 års aktiebolagslag och vad som ålerslår oavskrivet på därefier
gjorda uppskrivningar torde i allmänhet kunna fastställas ulan större
svårighet.
18 §
I
nya lagen har inte upptagits gällande lags bestämmelser om skyldighet att göra
avsättning till skuldregleringsfond i vissa fall. Emellertid är det, som
aktiebolagsutredningen framhållit, inte lämpUgt att vid den nya lagens
ikraftträdande bestående skuldregleringsfonder utan vidare frigörs och därmed
kan utdelas. I vissa bolag kan nämligen skuldregleringsfonden vara av sådan
storlek att den spelat en roll för den bedömning av bolagels ställning som
gjorts av kreditgivare och andra. Enligt denna paragraf skall därför en
bestående skuldregleringsfond antingen överföras till reservfonden eller sättas
ned. Nedsättning får ske årligen med högst en femtedel av det belopp varmed
summan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden överstiger
skulderna enligt balansräkningen (jfr 72 § 1 mom. tredje stycket 1944 års
lag). Då det är önskvärt att de nuvarande skuldregleringsfonderna inte finns
kvar alltför länge, skaU enligt paragrafen en sådan fond dock helt överföras
till reservfonden senast när fem räkenskapsår förflutit från den 1 juli 1976.
19 §
Paragrafen
överensstänuner i sak med aktiebolagsutredningens förslag. Alt likvidation
skall ske enligt den lag som gäller när likvidatorema utses föreskrivs i
paragrafens första stycke.
Prop.
1975:103 724
Bestämmelsen i 13 kap. 13 § tredje stycket nya lagen
enligt vilken aktieägarens rätt till vad han erhåUit vid skifte preskriberas
efter viss tid blir enligt andra stycket tillämplig beträffande äldre
likvidation. Skälet därtill är att man bör få till stånd preskription i fråga
om skifteslotter som tillkommit enligt 1910 års aktiebolagslag eller ännu äldre
lag. Någon preskriptionsregel fanns nämligen inle före 1944 års lag. För
sådana fall bör dock den i 13 kap. 13 § tredje stycket nya lagen angivna tidsfristen
på fem år räknas från den 1 juli 1976.
20 §
Enligt 1944 års lag har aktieägare i vissa fall rätt att
få aktiema inlösta vid ändring av bolagsordningen och vid fusion. Den nya
lagen innehåller inte några sådana regler. Däremot upptar förslaget, liksom
1944 års lag, bestämmelser om att minoritetsaktieägare har rätt att få aktierna
inlösta av majoritetsaktieägare som innehar mer än 90 % av aktiema
(representerande mer än 90 % av röstetalet i bolaget). Förfarandet vid sådan
inlösen är dock i nya lagen annorlunda utformat än i 1944 års lag.
Har inlösen påkallats före ikraftträdandet, bör enligt min
mening äldre lag tUlämpas både i frågan om rätt till inlösen föreligger och
beträffande själva förfarandet. Sålunda bör exempelvis talan kunna föras vid
allmän domslol mol skiljedom enligt bestämmelserna därom i 1944 års lag.
Paragrafen har utformats i enlighet härmed.
21 §
Paragrafen innehåller väsentligen samma beslämmelser som 4
§ 7 mom. 1944 års promulgationslag. Den innebär att om bolagsordningen
innehåller förbehåll som avsågs i 52 § första eller andra stycket 1910 års
aktiebolagslag (hembuds- eller ullänningsklausul) så skall förbehållet gälla
även om det avviker från 3 kap. 3 § resp. 17 kap. 1 § nya lagen. Om
tillämpningen av sådan föreskrift i bolagsordningen rörande lösens belopp
skulle bereda någon otillbörlig fördel, kan jämkning dock ske. Det motsvarar 3
kap. 3 § andra stycket andra punkten nya lagen.
Paragrafen har särskilt den betydelsen att förbehåll som
införts innan 1944 års lag trädde i kraft och som riktar sig mot svenska
medborgare som är bosatta utrikes fortfarande blir giltiga.
22 §
Det finns bolagsordningar som innehåller bestämmelse att
rörande ändring av bolagsordningen gäller viss äldre lag, 1944 års eller äldre
aktiebolagslag. En sådan bestämmelse har i registreringspraxis ansetts utgöra
ett sådant särskilt villkor som enligt 133 § 6 mom. 1944 års lag skall iakttas.
Om en sådan tolkning tillämpas även efter den nya lagens ikraftträdande, skulle
de lättnader som den nya lagen genomför belräffande ändring av bolagsordningen
inte kunna utnyttjas av ett bolag med
Prop. 1975:103 725
en
sådan bestämmelse i sin bolagsordning. Bolaget skulle därigenom kunna förlora
möjligheten att göra önskvärda ändringar på grund av svårigheten att uppbringa
den enligt äldre lag erforderliga majoriteten. Detta är inte lämpligt.
Paragrafen, som hämtats från aktiebolagsutredningens förslag, ger därför
möjlighet att ändra en sådan bestämmelse genom beslut av bolagsstämma med den
majoritet som anges i 9 kap. 14 § första stycket nya lagen. Bestämmelsen kan
därvid tas bort, varigenom nya lagens bestämmelser i 9 kap. 14 och 15 §§ om
ändring av bolagsordningen blir tUlämpliga. Men bestämmelsen kan också
ersättas av en föreskrift om annan majoritet eller annat villkor för ändring av
bolagsordningen.
23
§
Paragrafen,
som i huvudsak överensstämmer med aktiebolagsutredningens förslag, ger bolagen
möjlighet att redan före den nya lagens ikraftträdande besluta sådana ändringar
i bolagsordningen som behövs för att den skall överensstämma med den nya lagen.
Efter utgången av år 1975 kan således bolagen besluta om ändring i
bolagsordningen lill överensstämmelse med den nya lagen varvid de
majoritetskrav som den nya lagen uppställer skall tiUämpas. I beslutet skall
anges att ändringen skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1976. Beslutet kan
omedelbart registreras. Bestämmelser härom bör tas upp i
registreringsförordningen.
Eftersom den nya lagen,
med i promulgationslagen angivna undantag, kommer att sätta ur kraft
bestämmelser i bolagsordningen som strider mot lagen, är det angeläget att
bolagen begagnar sig av möjligheten att undanröja den risk för vilseledande som
uppkommer, om bolagsordningen innehåller ogiltiga beslämmelser.
Aktiebolagsutredningen nämner
i detta sammanhang även att ur bolagsordningen bör tas bort bestämmelser som
begränsar aktieägamas rätt att vid stämma rösta genom ombud. Vidare menar
utredningen att det är av särskilt slor vikt att sådan bestämmelse om tiden för
kallelse tUl bolagsstämma som strider mot den nya lagen ändras. För sistnämnda
fall föreslår ulredningen en tvångsregel som innebär atl, om bestämmelsen i
bolagsordningen beträffande tiden för kallelse tUl bolagsstämma strider mot
den nya lagen, registreringsmyndighelen sedan två år förflutit från nya lagens
ikraftträdande skall anmana bolaget att inom ett år för registrering anmäla
beslut om ändring av bolagsordningen till överensstämmelse med nya lagen. Efterkommes
inte anmaningen, skall myndigheten upprätta förslag tiU jämkning av
bolagsordningen och, sedan bolagets styrelse fått tillfälle att yttra sig över
förslaget, besluta sådan jämkning samt skriftiigen underrätta bolaget därom.
Över beslutet kan besvär anföras enligt nya lagen. Sedan beslutet vunnit laga
kraft, skall i registret införas anteckning om jämkningen samt bevis om be-stänunelsens
nya lydelse tUlställas bolaget. Tvångsförfarandet motiveras
Prop. 1975:103 726
med
den stora risken för tillämpning av den felaktiga tidsbestämmelsen med därav
följande verkan för bolagsstämman och giltigheten av där fattade beslut.
Aktiebolagsutredningens
förslag om aktieägarnas rätt att vid stämma rösta genom ombud resp. om ändrad
tid för kallelse till bolagsstämma har tidigare genomförts (se prop. 1973: 93
och prop. 1973: 168) ulan att särskilda övergångsbestämmelser av det slag
utredningen förordar ansågs påkallade. Sådana övergångsbestämmelser har därför
inte upptagils i promulgationslagen. Äldre bolagsordningsbestämmelser som strider
mot den nya lagen blir självfallet ogiltiga. Att i sådant fall den nya lagen
gäller i stället torde inte behöva sägas.
24 §
För
att bolagsstämman skall få tillfälle alt anpassa bolagsordningen tUl den nya
aktiebolagslagen föreslås i paragrafen att styrelsen, om bolagsordningen
innehåller mot nya lagen stridande beslämmelser, utan dröjsmål skall vidta
åtgärd för ändring av bolagsordningen till överensstämmelse med lagen. Det
innebär att styrelsen vid första bolagsstämma som hålls efter nya lagens
ikraftträdande skall lägga fram förslag om ändring av bolagsordningen i nu
berörda hänseende. Det ankommer bl. a. på revisorerna atl se lill att
styrelsen följer denna skyldighet.
25 §
Enligt
1 § LFA blir bolag avslämningsbolag genom att bolagsstämman fattar beslut därom.
Enligt nya aktiebolagslagen fordras däremot att avstämningsförbehåll intagits i
bolagsordningen. Om ett bolag före utgången av juni 1976 blivil avstämningsbolag
utan att förbehållet införts i bolagsordningen, behåller bolaget denna
karaktär även efter nya lagens ikraftträdande. Då det emellertid är angeläget
att även dessa bolag i sina bolagsordningar inför avslämningsförbehållet
föreslås i paragrafen att 24 § skall äga motsvarande tiUämpning. Någon
sanktion i syfte att framtvinga en sådan ändring av bolagsordningen föreslås inle
men som jag tidigare nänrnt torde revisorerna se till att styrelsen fullgör sin
skyldighet att lägga fram förslag till ändring av bolagsordningen.
2
Lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. (tryggandelagen)
11
§ har jämkats redaktionellt.
Enligt
23 § första stycket tryggandelagen gäller följande. Övergår näringsverksamhet
från en arbetsgivare till annan och avtalas därvid att ansvaret för
pensionsutfästelse skall överflyttas på efterträdaren, skaU samtycke till
överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensionsford-
Prop. 1975:103 727
ringen.
Delta överensstämmer med den allmänna regeln att utbyte av gäldenär kräver
borgenärs samtycke. Men tillsynsmyndigheten länsstyrelsen kan medge
alt samtycke inte behöver inhämtas, om efterträdaren kan anses god för
pensionsutfästelsen. Det huvudsakliga skälet till att tillsynsmyndigheten
sålunda kan i pensionsborgenärernas ställe samtycka till överflyttningen är
att deras antal kan vara stort och att det därför kan vara myckel omständligt
alt utverka samtycke av alla.
Enligt
andra stycket nämnda paragraf skall vid fusion de beslämmelser rörande
tillvaratagande av borgenärernas rätt som finns i särskUd författning, bl. a. aktiebolagslagen
och lagen om ekonomiska föreningar, gälla i stället för första stycket. I den
nya aktiebolagslagen krävs rättens tUlstånd lill fusion. Till ansökningen om
tillstånd skall fogas förteckning över överlåtande bolags samtliga kända
fordringsägare. Rätten skall kalla borgenärerna med särskild underrättelse lill
varje känd borgenär. Borgenär som hos rätlen bestrider ansökningen skall
erhålla betalning eller säkerhet innan ansökningen bifalls. Ansökan som inle
bestrids skall bifallas öch skulden överförs till det överlagande bolaget.
De
praktiska hänsyn som motiverar att pensionsborgenärernas hörande kan ersättas
av tUlsynsmyndighetens medgivande talar för att samma regel tillämpas vid
fusion så att pensionsborgenär inte behöver kallas i ärendet. Det kan vara
tvivelaktigt, om lagens nuvarande formulering möjliggör en sådan tillämpning
och av den anledningen biträder jag utredningens förslag om att frågan löses
genom en uttrycklig bestämmelse. Denna har fogats till det nuvarande andra
stycket av förevarande paragraf.
Ett
förfarande av samma slag som vid fusion äger enligt det remitterade förslaget
till ny aktiebolagslag rum vid vinstutdelning efter kapitalnedsättning i vissa
fall (6 kap. 5 § andra punkten) liksom vid nedsättning av aktiekapitalet eller
reservfond i vissa fall (6 kap. 6 § resp. 12 kap. 4 § tredje stycket 3).
Eftersom samma skäl talar för att även i dessa fall tillsynsmyndighetens
medgivande skall ersätta pensionsborgenärernas hörande har bestämmelser härom
upptagits i förevarande paragraf.
Tillsynsmyndigheten
skall naturligtvis ge medgivande endast om fusionen, kapitalnedsättningen
eller vinstutdelningen inte kan anses försämra pensionsborgenärernas
ställning.
3
Lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering (LFA)
Som
anförs i det remitterade förslaget lill ny aktiebolagslag (vid 3 kap. 814 §§)
har större delen av LFA såvitt angår vanliga aktiebolag överförts till den
föreslagna aktiebolagslagen. Med anledning härav bör vissa ändringar göras i LFA.
Jag
vill erinra oni att viss ändring i 23 § LFA föreslagils i remiss till
Prop. 1975:103 728
lagrådet
den 13 september 1974 av förslag till ändringar i konkurslagen m. m.
1
§
I
paragrafen anges lagens tillämpningsområde. F. n. är lagen tillämplig på
aktiebolag, om bolagsstämman beslutar det. Lagen träder då i stället för
motsvarande bestämmelser i 1944 års aktiebolagslag, lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse och lagen om bankrörelse. 1944 års aktiebolagslag föreslås
nu bli upphävd. Som tidigare nämnts upptar den nya aktiebolagslagen en stor del
av bestämmelserna i LFA. Det innebär att LFA i princip inte bör vara tillämplig
på vanliga aktiebolag. Beträffande försäkringsaktiebolag och bankaktiebolag
bör LFA emellertid fortfarande gälla i avbidan på en översyn av
försäkringsrörelselagen och bankrörelselagen. Vissa bestämmelser i LFA som rör auktorisation
som förvaltare och meddelande av tillstånd att i aktiebok införa utländsk
förvaltare m. m. har inte överförts till den nya aktiebolagslagen. De bestämmelser
som jag nu syftar på finns i 17, 19, 20 och 2629 §§ LFA (jfr 3 kap. 10 §
fjärde stycket nya aktiebolagslagen). Dessa bör alltså även i fortsättningen
gälla i fråga om aktiebolag som tillämpar förenklad akliehantering, s. k. avstämningsbolag.
Med
anledning av det anförda föreskrivs i paragrafen att lagen är tilllämplig på
försäkringsaktiebolag och bankaktiebolag, om bolagsstämman beslutar det. LFA
träder då i stället för motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen och
bankrörelselagen. Bestämmelserna i 17, 19 och 20 §§ LFA äger dessutom lillämpning
på avstämningsbolag enligt aktiebolagslagen (1975:000). Av 25 § promulgationslagen
tUl nya aktiebolagslagen följer att bolag som före den 1 juli 1976 beslutat
tillämpa förenklad aktiehantering är att anse som avslämningsbolag.
2629
§§ LFA innehåller beslämmelser om värdepapperscenlralen och tillsynen över
denna. Dessa bestämmelser är självfallet tillämpliga även i fråga om den del av
värdepapperscenlralens verksamhet som rör avstämningsbolagen.
8
§
Paragrafen
har jämkats redaktionellt.
21
§
I
paragrafens tredje stycke finns en hänvisning till lagen om konvertibla
skuldebrev m. m. Den lagen föreslås nu upphävd. Med anledning härav föreslås
att tredje stycket som har en motsvarighet i 5 kap. 4 § tredje stycket nya
lagen upphävs. Jag vill erinra om att lagen om konvertibla skuldebrev inte
gäller för bankaktiebolag eller försäkrmgs-aktiebolag.
Prop. 1975:103 729
26
§
I
paragrafen finns en hänvisning till 1944 års aktiebolagslag. Hänvisningen har
ändrats till att avse den nya aktiebolagslagen samtidigt som en redaktionell
jämkning har gjorts i lagtexten.
36 §
I
paragrafen finns en hänvisning till 1944 års lag. Den hänvisningen föreslås nu
utgå. Att aktieägare i avstämningsbolag inte behöver underrättas vid
kapitalökning följer av förslaget till ny aktiebolagslag (4 kap. 7 § andra
stycket).
37 §
I
paragrafen finns en hänvisning till 1944 års aktiebolagslag. De beslämmelser
som åsyftas med hänvisningen till 1944 års lag är närmast 208 § tredje stycket,
209, 210, 211 och 212 §§ nämnda lag (jfr prop. 1970: 99 s. 148). När nu reglema
om förenklad aktiehantering tas in i den föreslagna nya aktiebolagslagen är det
naturligt att hänvisningen till aktiebolagslagen ulgår.
Ikraftträdandet
Den
nya lagen bör träda i kraft den 1 juli 1976.
4
Lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m.
Ändringarna
i 3 och 18 §§ är redaktionella.
5
Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.
Fondbörsutredningen
och samarbetsutredningen har gemensamt lagt fram förslag till lag med särskilda
redovisningsbestämmelser för vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar (SOU
1971:9 resp. SOU 1970: 41). I det till lagrådet remitterade förslaget till
aktiebolagslag upptas i kapitlet om redovisning de bestämmelser rörande
aktiebolag som föranletts av nämnda utredningars förslag.
Inom
justitiedepartementet har påbörjats en översyn av lagen om ekonomiska
föreningar i dess helhet i syfte att anpassa lagen till den nya
aktiebolagslagen. Det synes dock osäkert om denna översyn kan leda till att ny
lagstiftning kan träda i kraft redan den 1 juli 1976. Under sådana
omständigheter bör de frågor som aktualiserats av fondbörs- och samarbetsutredningarna
tas upp redan i detta sammanhang. De nu föreslagna lagreglerna får alltså ses
som ett provisorium i avbidan på resultatet
Prop.
1975:103 730
av
nämnda översyn. Denna översyn lorde, såvitt avser redovisningsbe-stämmelsemas
utformning, komma att leda tiU en lagteknisk lösning som innebär att man i
likhet med vad som skett vid utformningen av aktiebolagsförslaget tar hänsyn
till de årsbokslutsregler jag har för avsikt att föreslå i den kommande
bokföringslagen.
44
a §
I
första stycket ges bestämmelser om vilka ekonomiska föreningar , som
underkastas vidgad redovisningsplikt.
Utifrån
de synpunkler samarbetsutredningen haft att beakta föreslogs att de utvidgade
redovisningsbestämmelserna skulle äga tillämpning på ekonomiska föreningar, som
under det senast avslutade räkenskapsåret i medeltal haft mer än 500 anställda.
Med detla storlekskriterium skulle enligt ulredningen omkring 40 föreningar
omfattas av bestämmelserna. Mot bakgrund av den i remissen till lagrådet med
förslag till ny aktiebolagslag redovisade remisskritiken har jag stannat för
att gränsen bör sättas vid 200 anställda. Härigenom kommer enligt tillgängUg
statistik 90 föreningar att beröras av bestämmelserna.
I
stycket föreskrivs sålunda att de särskilda bestämmelserna i andra och tredje
styckena skall iakttas av föreningar, i vilka antalet anslällda under de två
senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200, jfr 10 kap. 3 § andra slyckel
2 i del remitterade förslaget till aktiebolagslag.
I andra
stycket ges genom hänvisning lill olika lagmm i nya aktiebolagslagen uppgift
om vilka särskilda redovisningskrav de större ekonomiska föreningarna har all
iaktta.
Ill
kap. 2 § första stycket nya aktiebolagslagen anges att föregående års resultaträkning
och balansräkning skall medlas i årsredovisningen. Har under året ändring
vidtagits belräffande specificeringen av poster i nämnda handlingar, skall, om
särskilda hinder därför inte finns, uppgifterna från den tidigare
årsredovisningen sammanställas så atl dessa kan jämföras med posterna i den
senare årsredovisningen. Bestämmelsen har tillkommit på förslag av fondbörs-
och samarbetsutredningarna men gäller, i motsats till vad dessa utredningar
förordat, i fråga om alla bolag. I avbidan på den översyn av lagen om
ekonomiska föreningar som inletts inom justitiedepartementet föreslår jag att
när det gäller ekonomiska föreningar motsvarande regler införs endast för de
större föreningarna.
Ill
kap. 5 § tredje stycket nya aktiebolagslagen föreskrivs att lagerreservens
storlek och förändring skall uppges av större bolag. Lagerreserven kan
beskrivas som skillnaden mellan lagrets bruttovärde och dess bokförda värde. I
likhet med fondbörs- och samarbetsutredningarna anser jag att större ekonomiska
föreningar bör åläggas att redovisa lagerreserven öppet. För aktiebolagens del
har beräkningen av lagerreserven gjorts beroende av de regler som i fråga om
omsättningstillgångars vär-
Prop.
1975:103 731
dering
kommer alt intas i en ny bokföringslag. Innebörden av dessa värderingsregler
torde bli att det värde som lagret högst kan upptas till i årsredovisningen är
antingen det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet eller
det lägsta av anskaffningsvärdet och återanskaffningsvärdet med avdrag för inkurans.
Den sistnämnda metoden motsvarar den skattemässiga beräkningsgrunden (se vid
11 kap. 5 § i det remitterade förslaget till ny aktiebolagslag). I fråga om
ekonomiska föreningar föreskrivs i 40 § 4 mom. lagen om ekonomiska föreningar
att bruttovärdet bestäms som det lägsta av nettoförsäljningsvärdet och anskaffningsvärdet.
I praktiken förhåller det sig emellertid så att lagrets bruttovärde även i
ekonomiska föreningar i större utsträckning beräknas på grundval av skattemässiga
värderingsregler. Jag anser därför att det för föreningarnas del inte finns
anledning att i detta sammanhang utforma nya regler för värdering av
omsättningstillgångar och därmed reglera frågan om efter vilken metod
lagerreserven skall beräknas. Det väsentliga är att den lagerreserv som framräknats
för föreningen ävensom under året förelagen ökning eller minskning därav öppet
anges i balans- resp. resultaträkningen. Den metod som tillämpats vid beräkningen
bör i enlighet med god redovisningssed anges i förvaltningsberättelsen.
Ill
kap. 6 § första stycket nya aktiebolagslagen har Intagits bestämmelse om att
rörelsens omsättningssumma skall redovisas bmtto i resultaträkningen samt att,
om synnerliga skäl föreligger, dispens från denna uppgiftsskyldighet kan
medges. I 1944 års aktiebolagslag finns i och för sig krav på bruttoomsättningsredovisning
i förvaltningsberättelsen, men detta krav modifieras genom en förfångsklausul.
För de ekonomiska föreningarnas del är läget något annorlunda. I 43 § 1 mom.
första stycket lagen om ekonomiska föreningar föreskrivs att i
förvaltningsberättelsen eller i resultaträkningen skall lämnas upplysning om bruttoomsättningssumma.
Någon förfångsklausul kan inte åberopas för att undgå uppgiftsskyldigheten. Mot
denna bakgrund finner jag inte någon anledning att lägga fram förslag om
redovisning av brultoomsätlningen i ekonomiska föreningar.
Enligt
11 kap. 9 § fjärde stycket nya aktiebolagslagen skall större aktiebolag avge
finansieringsanalys. Motsvarande bör gälla i fråga om större ekonomiska
föreningar. Bestämmelse härom har intagits i paragrafen.
Slutligen
bör, såsom fondbörs- och samarbetsutredningarna föreslagit, de nya
bestämmelserna om delårsrapport äga tillämpning också på de större
föreningarna. I stycket hänvisas i enlighet härmed till 11 kap. 1214 §§ nya
aktiebolagslagen.
Alt
bestämmelserna i de angivna lagrummen i nya aktiebolagslagen skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om de större ekonomiska föreningarna innebär
bl. a. att vad som i lagrummen sägs om bolag i stället
Prop. 1975:103 732
avser
förening och att aktieägare i stället avser medlem. Med registreringsmyndighet
förstås för föreningarnas del länsstyrelsen.
Enligt
tredje stycket, som överensstämmer med fondbörs- och samarbetsutredningarnas
förslag, åläggs större ekonomisk förening att offentliggöra sin
årsredovisning.
Nuvarande
regler om publicitet för ekonomiska föreningars årsredovisning går inte lika
långt som motsvarande regler för aktiebolag. Redovisningshandlingarna skall
sålunda enligt 44 § lagen om ekonomiska föreningar senast sju månader efter
räkenskapsårets utgång hållas tiUgängliga hos föreningen för envar. Endast
efter anmodan av länsstyrelsen, regislieringsmyndighelen, är föreningens
styrelse skyldig att sända avskrift av redovisningshandUngama till
länsstyrelsen.
Med
hänsyn inte minst till det offentliga intresse som förestavat den utvidgade
redovisningsskyldigheten för de större föreningarna är det naturUgt och
lämpligt att i fråga om dessa föreningar kräva att redovisningshandlingar
alltid skall finnas tUlgängliga hos den offentliga registreringsmyndigheten.
De
handlingar som avses är de som nämns i 44 §, dvs. redovisningshandlingarna för
året (resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse) jämte
revisionsberättelsen liksom också protokoll eller annan handling som ulvisar
föreningsstämmans beslut i anledning av den framlagda balansräkningen. Dessa
handlingar skall inom den nämnda sjumå-nadersfristen utan särskUd anmodan
sändas till länsstyrelsen.
Att
delårsrapport skall sändas in lill regislreringsmyndigheten senast två månader
efter rapportperiodens utgång framgår av den i andra stycket gjorda
hänvisningen till 11 kap. 12 § nya aktiebolagslagen.
117
a §
I
paragrafen föreskrivs att styrelseledamot kan vid vite åläggas att insända
årsredovisning och delårsrapport till länsstyrelsen. Bestämmelsen är utformad efler
förebild av 19 kap. 2 § nya aktiebolagslagen.
I
fondbörs- och samarbetsutredningamas förslag upptas en straffbestämmelse i
syfte att sanktionera de föreslagna skyldigheterna att lämna särskilda
uppgifter i årsredovisningen och alt avge delårsrapport. I enlighet med de
överväganden som redovisas vid 19 kap. i det remitterade förslaget till ny
aktiebolagslag, har jag ej ansett mig böra förorda att nu gällande
straffbestämmelse i 110 § 2 lagen om ekonomiska föreningar utsträcks alt
omfatta den utvidgade redovisningsskyldighet som nu föreslås.
Ikraftträdandet
Lagen
bör träda i kraft samtidigt med aktiebolagslagen, dvs. den 1 juli 1976. Beslämmelsema
skall dock inte tUlämpas på årsredovisning för räkenskapsår, som påbörjats före
nämnda tidpunkt.
Prop. 1975:103 733
6 Lag
om ändring i aktiefondslagen
Riksdagen
har nyligen förelagts förslag lill aktiefondslag (prop 1974: 128). I 33 §
aktiefondslagen finns beslämmelse varigenom d
Enligt
min mening bör bestämmelsen nu tas in i 33 § aktiefondslagen. Lagändringen bör
träda i kraft den 1 juli 1976. En övergångsbestämmelse molsvarande 9 § andra
stycket promulgationslagen är påkallad.
I den under 3 nämnda
lagrådsremissen om ändringar i konkurslagen m. m. föreslås bl. a. att det i 23
§ LFA upptagna godtrosskyddet utvidgas på så sätt att undantaget därifrån i
det fall mottagaren av utdelning m.m. är i konkurs skall ulgå. Genomförs delta
förslag bör molsvarande ändring göras i 33 § akliefondslagen.
7 Hemställan
Jag
hemställer att lagrådels yttrande över förslagen till
1. lag om införande av aktiebolagslagen (1975: 000),
2. lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.,
3-
lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering,
4. lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m.,
5. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar,
6. lag om ändring i akliefondslagen (1974: 000)
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med bifall av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1975:103 734
Bilaga
1
A
ktiebolagsutredningens förslag
Förslag
till
Lag
om införande av aktiebolagslagen (OOOO: 000)
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Aktiebolagslagen
(00: 000) och denna lag träder i kraft den 1 januari OOOO. Dock skall
bestämmelsen i 6 § gälla från där angiven dag.
2 §
Genom
aktiebolagslagen (00: 000) upphäves, med nedan angivna begränsning, lagen
(1944: 705) oin aktiebolag;
116,
18, 2125 och 3037 §§ lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering, såvitt
gäller aktiebolag, samt 38 och 40 §§ sistnämnda lag, såvitt angår överträdelser
av bestämmelser i nya lagen; ävensom
alla
de särskilda bestämmelser som innefattar ändring i eller tillägg till lagen
(1944: 705) om aktiebolag saml vad som i annan författning strider mot nya
lagen.
3 §
När
i lag eller annan författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts
genom beslämmelse i aktiebolagslagen (00: 000), skall i stället den nya
bestämmelsen tillämpas.
4 §
Ansökan
om godkännande enligt 14 § lagen (1944: 705) om aktiebolag, vilken gjorts hos regislreringsmyndigheten
före ikraftträdandet av aktiebolagslagen (00: 000), skall handläggas enligt 190
§ 1 mom. förstnämnda lag. Om godkännande meddelas, skall bestämmelsema i 15
33, 4047 §§ samt 191 §, 192 § 1 och 3 mom. och 193 § lagen (1944: 705) om
aktiebolag gälla i.stället för motsvarande beslämmelser i nya lagen.
5 §
För
bolag som bildats enligt äldre lag gäller aktiebolagslagen (00: 000) med nedan
angivna undanlag.
1. Beträffande bolag som bildats innan lagen (1910:
88) om aktiebolag trätt i kraft skall vad som gäller för sådant bolag enligt
141 § tredje stycket 2), 6) och 10) nämnda lag fortfarande gälla.
2. Rörande aktiekapitalets storlek skall i stället för
bestämmelsen i 1 § nya lagen äldre lag gälla. Dock får det i bolagsordningen
bestämda aktiekapitalet eller minimikapitalet ej genom ändring av bolagsordningen
sänkas till belopp under 20 000 kronor.
3. Om ej bolagsordningen innehåller bestämmelse
rörande den tid räkenskapsåret omfatiar, skall kalenderåret vara räkenskapsår.
Prop. 1975:103 735
4. Om vid nya lagens ikraftträdande för aktie i
enlighet med äldre lag utgivits aktiebrev till innehavaren, gäller belräffande akliebrev
för sådan aktie föreskrifterna därom i äldre lag. Dock skall i avstämningsbolag
nya lagen gälla beträffande aktiebrev som utfärdas efler del beslut om
intagande i bolagsordningen av avstämningsförbehåll registrerats.
5. Bestämmelsen i 23 § första stycket andra punkten
nya lagen gäller även belräffande den som före nya lagens ikraftträdande blivit
införd i aktieboken, om förvärv från honom sker först efter ikraftträdandet.
Dock behåller i sådant fall den som enligl äldre lag skulle äga bättre rätt
till aktien denna rätt om han inom tre år från nya lagens ikraftträdande väcker
talan mot aktiens innehavare eller gör ansökan om aktiebrevets dödande.
6. Sådan bestämmelse i bolagsordningen om rätten alt
teckna eller erhålla nya aktier vid ökning av aktiekapitalet, som avses i 9 §
1 mom. tredje stycket lagen (1944: 705) om aktiebolag, skall anses gälla även
beträffande aktier som utges utöver det förutvarande maximikapitalet.
7. Om beslut av bolagsstämma i annat fall än som avses
i 6 § fattas före nya lagens ikraftträdande, skall i fråga om beslutet, om
talan däremot samt om beslutets registrering och verkställande bestämmelserna
i äldre lag äga tiUämpning.
8. Har styrelsen enligt 63 § lagen (1944: 705) om
aktiebolag fattat beslut om ökning av aktiekapitalet och har detta beslul
kungjorts innan nya lagen trätt i kraft, skall äldre lag tillämpas i fråga om
kapitalökningen.
9. Efter fondemission, vara äldre lag är tUlämplig,
skall anmaning enligt 40 § nya lagen göras, om anspråk på ny aktie ej
framställts inom fem år från ökningsbeslutets registrering. Dock får anmaning
ej ske innan två år förflutit från nya lagens ikraftträdande.
10. Om före nya lagens ikraftträdande åtgärd vidtagits
för verkställighet av nedsättning av aktiekapitalet enligt 65 § lagen (1944:
705) om aktiebolag får nedsättningen verkställas och registreras enligt bestämmelserna
i sistnämnda lag.
11. Den i 53 § nya lagen föreskrivna skyldigheten för
styrelseledamot och verkställande direktör att när de tillträder meddela sitt
aktieinnehav skall, om tillträdet skett tidigare, avse aktieinnehavet den dag
då lagen träder i kraft.
12. Finns i bolag aktier, vilkas röstvärde överstiger
tio gånger röstvärdet för aktier av annat slag, får bolaget utan hinder av vad
i 67 § andra stycket nya lagen föreskrives utge aktier med de röstvärden, som
tillkommer redan utgivna aktier.
13. I den mån bestämmelserna i 49 §, 84 § första
stycket saml 85 § första och andra styckena nya lagen avviker från äldre låg
träder de i tillämpning när ordinarie bolagsstämma först hålles efter nya
lagens ikraftträdande. För bolag som vid lagens ikraftträdande ej enligt äldre
lag var skyldigt att ha auktoriserad revisor, skall bestämmelsen i 84 § nya
lagen om sådan skyldighet på gmnd av att tUlgångamas nettovärde för de två
senaste räkenskapsåren överstiger sex miljoner kronor tillämpas först vid
ordinarie bolagsstämma som hålles sedan två hela räkenskapsår förflutit från
och med den dag nya lagen trädde i kraft.
14. I fråga om årsredovisning och koncemredovisning
skall nya lagen tillämpas beträffande sådan redovisning som upprättas efler nya
lagens ikraftträdande. Dock får äldre lag tUlämpas beträffande redovisning för
räkenskapsår som slutar före eUer under det kalenderår då nya lagen träder i
kraft.
47
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 736
15. Om den i 105 § 2. nya lagen angivna
anskaffningskostnaden för tiUgång ej kan utrönas med hjälp av bolagets bevarade
räkenskaper, skall som anskaffningskostnad redovisas, beträffande byggnad del
vid 1965 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet (byggnadsvärdet),
ökat med förbättringskostnader under tiden efter den 31 december 1964, samt
beträffande annan tillgång det belopp vartill anskaffningskostnaden skäligen
kan uppskattas.
16. Beträffande nedsättning av skuldregleringsfond och
dess överföring tUl reservfonden gäller bestämmelsema i 72 § 1 mom. tredje
stycket lagen (1944: 705) om aktiebolag. När fem räkenskapsår förflutit efler
nya lagens ikraftträdande, skall skuldregleringsfonden hell överföras till
reservfonden.
17. Utan hinder av bestämmelserna i 115 § nya lagen kan
bolaget före den 1 januari OOOO (årtal tio år efter nya lagens ikraftträdande)
medge att lån, som tillkommit innan nya lagen trädde i kraft, i samband med
minst hälften av aktierna i bolaget övergår på annan låntagare. Molsvarande
gäller belräffande säkerhet.
18. Om likvidatorer utsetts före nya lagens
ikraftträdande, skall i stället för bestämmelserna i 121126 §§, 127 § första,
andra och tredje styckena samt 128131 §§ nya lagen äldre lag gälla belräffande
likvidationen.
19. Om före nya lagens ikraftträdande påkallats skiljemannaförfarande
rörande inlösen av aktier enligt 174, 175 eller 176 § lagen (1944: 705) om
aktiebolag, skall beträffande förfarandet 223 § samma lag gälla.
20. Innehåller bolagsordningen förbehåll som avses i 52
§ första eller andra stycket lagen (1910: 88) om aktiebolag eller i 70 eller
177 § lagen (1944: 705) om aktiebolag, skall bolagsordningens bestämmelser om
förbehållet gälla även om de avviker från bestämmelserna i 19 eller 158 § nya
lagen. Dock kan jämkning enligt 19 § andra slyckel nya lagen ske.
21. Innehåller bolagsordningen bestämmelse att ändring
av bolagsordningen skall ske enligt viss före nya lagen gällande lag, kan
bestämmelsen ändras genom beslut av bolagsstämma med den pluralitet som anges
i 78 § nya lagen.
6 §
Från
och med dagen för utfärdandet av aktiebolagslagen (00: 000) kan beslut fattas
enligt 78 eller 79 § nya lagen om ändring i bolagsordningen till
överensstämmelse med nya lagen alt gälla från del lagen trätt i kraft. Beslutet
kan registreras med anteckning i registret alt ändringen skall gälla från dagen
för nya lagens ikraftträdande.
7 §
Om
bolagsordning vid ikraftträdandet av aktiebolagslagen (00: 000) innehåller
bestämmelse som strider mot nänrnda lag, skall styrelsen utan dröjsmål
framlägga förslag för bolagsstämma om ändring av bolagsordningen till
överensstämmelse med nya lagen.
Om
bestämmelse som avses i första stycket gäller tiden för kallelse till
bolagsstämma, skall registreringsmyndigheten sedan två år förflutit från nya
lagens ikraftträdande anmana bolaget att inom ett år för registrering anmäla
beslut om ändring av bolagsordningen till överensstämmelse med nya lagen. Efterkommes
ej anmaningen, skall myndigheten upprätta förslag till jämkning av
bolagsordningen och, sedan bolagets
Prop.
1975:103 737
styrelse fått tUlfälle att yttra sig över förslaget,
besluta sådan jämkning samt skriftligen underrätta bolaget därom. Över beslulel
kan besvär anföras i den ordning som sägs i 172 § nya lagen. Sedan beslutet
vunnit laga kraft, skall i registret införas anteckning om jämkningen samt
bevis om bestämmelsens nya lydelse tillställas bolaget.
8 §
Om innan aktiebolagslagen (OOOO: 000) trätt i kraft
bolagsstämman enligt 1 § lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering beslutat
att sistnämnda lag skall vara tUlämplig på bolaget, anses bolaget vara avslämningsbolag,
även om förbehåll därom ej inlagils i bolagsordningen. Rörande styrelsens
skyldighet att framlägga förslag för bolagsstämma om förbehållets införande i
bolagsordningen och rörande anmaning och beslut av registreringsmyndigheten
äger föreskrifterna i 7 § motsvarande tUlämpning.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.
Härigenom förordnas alt 23 § lagen (1967: 531) om
tryggande av pensionsutfästelse m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Gällande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Övergår näringsverksamhet------------- för pensionsutfästelsen.
Har i författning meddelats sär- Har i författning meddelats sär-
skilda bestämmelser om tillvarata- skilda beslämmelser om
tillvarata
gande av fordringsägares rätl vid gande av fordringsägares rätt vid
fusion, gäller dessa i stället för fusion, gäller dessa i stället för
reglerna i första stycket. reglerna i första stycket. TUlsyns-
myndigheten kan dock, såvitt angår den rätt som
tillkommer innehavarna av pensionsfordran, medge fusion enligt aktiebolagslagen
(OOOO: 000), i vilket faU de ej behöver förtecknas och kallas i fusionsärendet.
Även när rättens tillstånd till vinstutdelning eller verkställande av beslut
om nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden fordras enligt 45, 46
eller 111 § nämnda lag, kan tillsynsmyndigheten lämna medgivande med sådan
verkan.
Har ansvaret---------------- för utfästelsen.
Prop. 1975:103 738
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag
Härigenom
förordnas att 2 § lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätlen att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag skall ha nedan angivna
lydelse.
Gällande
lydelse Föreslagen lydelse
2
§
Svenskt
handelsbolag--------- tillstånd därtUl.
Samma
lag----------- avses i 18 §.
Ändring
av bolagsordning, i vad Ändring av bolagsordning, i vad
den
innefattar förbehåll, varom i den innefattar förbehåll, varom i
andra stycket är stadgat, må ej andra stycket är stadgat, må ej
vidtagas ulan medgivande av Kon- vidtagas ulan medgivande av Kon
ungen eller myndighet som Kon- ungen eller myndighet som Kon
ungen bestämmer. ungen beslämmer. Detta gäller
dock ej ändring, varigenom i bolagsordningen införes bestämmelse att
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan i visst fall medgiva
tillstånd till förvärv av aktie utan hinder av förbehållet.
Prop. 1975:103 739
Bilaga 2 De remitterade förslagen
1
Förslag till
Lag
om införande av aktiebolagslagen (1975: 000)
Härigenom
förordnas som följer.
*
1 § Aktiebolagslagen (1975: 000) och denna lag träder
i kraft, såvitt avser 15 § andra stycket och 23 § denna lag, en vecka efter den
dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och i övrigt den 1 juli 1976.
2 § Genom aktiebolagslagen (1975: 000) upphäves
1. lagen (1944: 705) om aktiebolag,
2. lagen (1944: 706) angående införande av nya lagen
om aktiebolag,
3. lagen (1973: 302) om konvertibla skuldebrev m. m.
3 § Förekommer i lag eller annan författning
hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i aktiebolagslagen
(1975:000) eller denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
4 § För bolag som registrerats före den 1 juli 1976
gäller aktiebolagslagen (1975: 000) med nedan angivna undantag.
Alt
särskUda beslämmelser övergångsvis gäller för aktiebolag som bildats före den
6 juni 1973 följer av övergångsbestämmelserna lill lagen (1973: 303) om ändring
i lagen (1944: 705) om aktiebolag.
5 § Om ej bolagsordningen anger vilken tid bolagets
räkenskapsår skall omfatta, skall kalenderåret vara räkenskapsår.
6 § Före utgången av december 1976 skall full
betalning erläggas för aktie som tecknats i samband med bolagets bildande.
Senast vid utgången av januari 1977 skall bolaget anmäla hur stor del av
aktiekapitalet som blivit till fullo betald. Anmälningen skall bestyrkas av
auktoriserad eller godkänd revisor.
Har
ej före utgången av januari 1977 anmälts att full betalning erlagts för aktier
med ett sammanlagt nominellt belopp som motsvarar det i bolagsordningen angivna
aktiekapitalet eller uppgår lill minimikapitalet, skall registreringsmyndigheten
anmäla förhållandet tUl rätten som förordnar att bolaget skall träda i
likvidation. Beslut om likvidation meddelas dock ej, om det under ärendets
handläggning i tingsrätten styrkes att aktiekapitalet eller minimikapitalet har
inbetalals.
7 § Innehåller bolagsordningen sådan bestämmelse om
rätt till teckning eller erhållande av nya aktier som avses i 9 § 1 mom.
tredje stycket andra punkten lagen (1944: 705) om aktiebolag, skall
bestämmelsen anses gälla även beträffande aktier som ges ut ulöver tidigare
föreskrivet maximikapital.
8 § Finnes i bolag aktier vilkas röstvärde
överstiger tio gånger röst-
Prop. 1975:103 740
värdet
för aktier av annat slag, får bolaget ge ut aktier med de röstvärden som
tillkommer redan utgivna aktier.
9 §
Äldre beslämmelser om verkan av alt akliebrev ställts till inneha
varen gäller fortfarande i fråga om akliebrev utfärdat för aktie som har
getts ul före utgången av juni 1976.
Den
som innehar aktiebrev och enligl bolagels påskrift därå är införd såsom ägare i
aktieboken är, ulan hinder av att införingen skett före utgången av juni 1976,
likställd med den som enligt 13 § andra stycket lagen (1936: 81) om skuldebrev
förmodas äga rätt all göra skuldebrevet gällande, om förvärv från honom sker
efter nämnda tidpunkt.
10 § Registrering och verkställande av
bolagsstämmobeslut, som fattats före utgången av juni 1976, samt talan mot
sådant bolagsslämmobeslut sker enUgt lagen (1944: 705) om aktiebolag eller
lagen (1973: 302) om konvertibla skuldebrev m. m., om annat ej följer av 6
eller 23 §.
11 § Har styrelsen före utgången av juni 1976 beslutat
om nyemission, skall nyemissionen ske enUgt lagen (1944: 705) om aktiebolag.
12 § Bestänunelserna i 4 kap. 17 § aktiebolagslagen
(1975: 000) äger tiUämpning även på fondaktie som utgivits före den 1 juli
1976. Anmaning får dock ske tidigast efter utgången av juni 1978.
13 § Har före utgången av juni 1976 åtgärd vidtagits
for verkställighet av nedsättning av aktiekapitalet enUgt 65 § lagen (1944:
705) om aktiebolag, får nedsättningen verkställas och registreras enligt
nämnda lag.
14 § Styrelseledamot och verkställande direktör, som
tillträtt före utgången av juni 1976, skall anmäla sitt aktieinnehav enligt 8
kap. 5 § aktiebolagslagen (1975: 000) snarast efter nämnda tidpunkt.
15 § Bestämmelserna i 8 kap. 1 §, 10 kap. 3 § första,
andra och fjärde styckena samt 10 kap. 4 § första och andra styckena
aktiebolagslagen (1975: 000) tiUämpas-från och med första ordinarie
bolagsstämma som hålles efter lagens ikraftträdande. Intill dess tillämpas i
stället molsvarande äldre beslämmelser.
Beslut
enligt 10 kap. 3 § tredje stycket nämnda lag får meddelas före den 1 juli 1976.
16 §
Årsredovisning och koncernredovisning skall efter utgången av
juni 1976 upprättas enligt aktiebolagslagen (1975: 000). För räkenskaps
år som börjat löpa före denna tidpunkt får sådan redovisning dock upp
rättas enligt lagen (1944: 705) om aktiebolag.
I
koncernredovisning behöver ej medtagas koncernresultaträkning och
koncernbalansräkning för räkenskapsår som påbörjats före utgången av juni 1976.
17 §
Om det i 11 kap. 8 § 6 aktiebolagslagen (1975: 000) angivna an
skaffningsvärdet för tillgång ej kan utrönas med hjälp av bolagets beva
rade räkenskaper, skall som anskaffningsvärde redovisas, beträffande
byggnad det vid 1965 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxerings
värdet (byggnadsvärdet) ökat med förbättringskostnader under tiden ef
ter utgången av år 1964, samt beträffande annan tillgång det belopp
vartill anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas.
Prop. 1975:103 741
I
not till balansräkningen skall anges om anskaffningsvärdet uppskattats enligt
första stycket.
18 § Finnes skuldregleringsfond, skall denna överföras
lill reservfonden eller nedsättas. Nedsättning får ske årligen med högst en
femtedel av det belopp varmed summan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden
överstiger skulderna enligt balansräkningen. När fem räkenskapsår förflutit
efter den 1 juli 1976, skall skuldregleringsfonden helt överföras tUl
reservfonden.
19 § Likvidation genomföres enligt lagen (1944: 705)
om aktiebolag, om Ukvidalor utsetts före utgången av juni 1976.
Bestämmelserna
i 13 kap. 13 § tredje stycket aktiebolagslagen (1975: 000) gäller även medel
som innehållits i likvidation där likvidator utsetts före utgången av år 1947.
Den i nämnda lagrum angivna tidsfristen på fem år räknas i sådant fall från
den 1 juli 1976.
20 § Har enligl 136 eller 174176 § lagen (1944: 705)
om aktiebolag inlösen av aktier påkallats före utgången av juni 1976, gäller
bestämmelserna i nämnda lag beträffande inlösen.
21 § Innehåller bolagsordningen förbehåll som avsågs i
52 § första eller andra stycket lagen (1910: 88 s. 1) om aktiebolag gäller
förbehållet även om det avviker från 3 kap. 3 § eller 17 kap. 1 §
aktiebolagslagen (1975: 000). Om tUlämpningen av föreskrift i bolagsordningen
rörande lösens belopp skulle bereda någon otUlbörlig fördel, kan jämkning dock
ske.
22 § Föreskrives i bolagsordningen att ändring av
denna skall ske enligt den lag som gällde vid föreskriftens tillkomst, kan
föreskriften ändras genom beslut av bolagsstämma med den majoritet som anges i
9 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (1975: 000).
23 § Efter utgången av år 1975 kan beslut om ändring i
bolagsordningen till överensstämmelse med aktiebolagslagen (1975: 000) fattas
enligt 9 kap. 14 eller 15 § nämnda lag. I beslutet skall anges atl det gäller
från och med den 1 juli 1976.
24 § Om bolagsordning efter utgången av juni 1976
strider mot aktiebolagslagen (1975: 000), skall styrelsen utan dröjsmål
framlägga förslag till bolagsstämman om ändring av bolagsordningen till
överensstämmelse med lagen.
25 § Har bolagsstämma enligt 1 § lagen (1970: 596) om
förenklad aktiehantering före utgången av juni 1976 beslutat att nämnda lag
skall vara tillämplig på bolaget, anses bolaget vara avstämningsbolag, även om
förbehåll därom ej intagits i bolagsordningen. Bestämmelserna i 24 § äger
motsvarande tUlämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av
pensionsutfästel-
se m. m.
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1967: 531) om
tryggande av pensionsutfästelse m. m.i,
dels atl i 3, 5, 22 och 33 §§ samt i punkten 15
övergångsbestämmelserna ordet "Konungen" skall bytas ut mot
"regeringen",
dels att
11 och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
Pensionsstiftelse
får icke mottaga fordran mot arbetsgivaren. Avtal i strid härmed är ogiltigt.
Stiftelsen äger dock utlåna medel till arbetsgivaren, om betryggande säkerhet
ställes för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stiftelse
får icke från arbetsgivaren mottaga egendom på villkor, som väsentligt
begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Ej heller får
stiftelse, som grundats av aktiebolag, utan alt tillsynsmyndigheten godkänner
det äga aktier i bolaget eller i bolag, vilket slår i sådant förhållande lill
detta, som avses i 221 § lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.
Stiftelse
får icke från arbetsgivaren mottaga egendom på villkor, som väsentligt
begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Ej heller får
stiftelse, som grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner
det äga aktier i bolaget eller i bolag, vilket står i sådant förhållande till
delta, som avses i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975: 000).
opaginerad Kontrollera mot PDF
23 §
Övergår näringsverksamhet från en arbetsgivare till annan och avtalas därvid
att ansvaret för pensionsutfästelse skall överflyttas på efterträdaren, skall
samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensionsfordringen.
Tillsynsmyndigheten äger medge att samtycke icke behöver inhämtas, om
efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har i
författning meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av
fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglema i första
stycket.
Har i
författning meddelats särskilda bestämmelser om tUlvaratagande av
fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stäUet för reglerna i första
stycket. Innehavare av pensionsfordran behöver dock ej förtecknas och kallas i
ärende om fusion enligt 14 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975: 000), om tillståndsmyndigheten
medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 6 kap. 5 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse av 33 § 1971: 641.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
andra punkten, nedsättning av aktiekapitalet enligt 6
kap. 6 § och nedsättning av reservfonden enligt 12 kap. 4 § tredje stycket 3
samma lag.
Har ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats,
anses utfästelsen ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varil anställd
hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter
överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad
aktiehantering
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970: 596) om
förenklad ak-liehanleringi,
dels att i 4, 17, 27, 28 och 29 §§ ordet
"Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"regeringen" i molsvarande form,
dels att 1, 8, 21, 26, 36 och 37 §§ skaU ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Denna lag är tillämplig på aktiebolag om bolagsstämman
beslutar det. Lagen träder då i stället för motsvarande bestämmelser i
lagarna (1944: 705) om aktiebolag, (1948: 433) om försäkringsrörelse och
(1955: 183) om bankrörelse.
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag är tillämplig på försäkringsaktiebolag och
bankaktiebolag, om bolagsstämman beslutar det. Lagen träder då i stället för molsvarande
bestämmelser i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse och lagen (1955: 183) om
bankrörelse. Bestämmelserna i 17, 19 och 20 §§ äger dessutom tillämpning på
aktiebolag som är avstämningsbolag.
8 r~
Aktiebok föres med maskin för automatisk databehandling
eller på annal liknande sätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
aktieboken upptages, om ej annat följer av 16 §, aktieägarna med uppgift om
personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress. För varje ägare
anges det antal aktier som han äger av olika slag och akliebrevs ordningsnummer.
Fångets beskaffen-
' Senaste lydelse av 28 § 1971: 648. » Lydelse enligt prop.
1974: 128.
I
aktieboken upplages, om ej annat följer av 16 §, aktieägarna med uppgift om
personnummer eller annat idenlifieringsnummer och postadress. För varje ägare
anges det antal aktier som han äger av olika lag och aktiebrevs ordningsnummer.
Fångels beskaf-
Prop. 1975:103 744
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
het behöver ej anmärkas i aktie- fenhel behöver ej anmärkas i ak-
boken. Vad i 39 a § lagen (1944: tieboken.
Vad i 3 kap. 16 § aktie-
705) om aktiebolag föreskrives bolagslagen
(1975:000) föreskri
skall gälla i tillämpliga delar. ves
skall gälla i tUlämpliga delar.
21 §s
I beslut om utdelning skall anges den dag då aktieboken
och förteckning enligt 12 § skall avstämmas för fastställande av vilka som är
införda i dem.
Detsamma gäller beslut om sådan kapitalökning där
aktiebolagets aktieägare har rätt till nya aktier i förhållande till det antal
aktier som de förut äger. Avstämningsdagen för kapitalökning får ej sättas
tidigare än tre veckor efler den dag när beslutet kungjorts i allmänna
tidningarna. Vid fondemission får aktieboken och förteckningen dock ej
avstämmas innan beslutet om emissionen registrerats.
Avstämningsdag skall också bestämmas när bolaget med stöd
av lagen (1973: 302) om konvertibla skuldebrev m. m. fattar beslut rörande
sådan emission av skuldebrev där aktieägarna har företrädesrätt att teckna
skuldebrev i emissionen.
26 §
För värdepapperscentralen gäl- Aktiebolagslagen (1975: 000) är
ler, om ej annat följer av 27 och tillämplig på värdepapperscentra-28
§§, vad om aktiebolag är stad- len, om ej annat följer av 27 och gat i
lagen (1944: 705) om aktie- 28 §§. bolag.
36 §
Vid kapitalökning behöver ak- Vid kapitalökning behöver ak-
tieägare ej underrättas enligt 54 § tieägare ej
underrättas enligt 49 § lagen (1944: 705) om aktiebolag, lagen (1948: 433)
om försäkrings-49 § lagen (1948: 433) om försäk- rörelse och 35 § tredje
stycket la-ringsrörelse och 35 § tredje styc- gen (1955: 183) om
bankrörelse, kel lagen (1955: 183) om bankrörelse.
37 §
Bestämmelsema i lagarna Bestämmelserna i lagarna
(1944: 705) om. aktiebolag, (1948: 433) om försäkringsrörelse
(1948: 433) om försäkringsrörelse och (1955: 183) om bankrörelse
och (1955: 183) om bankrörelse beträffande skadeståndsskyldighet
beträffande skadeståndsskyldighet vid överträdelser av dessa lagar
vid överträdelser av dessa lagar äger motsvarande tiUämpning på
äger motsvarande tillämpning på överträdelse av denna lag.
överträdelse av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. ' Senaste
lydelse 1973: 304.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärra fast egendom m. m.
Härigenom
förordnas, alt 3 och 18 §§ lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom m. m.i skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förvärv av
aktie, som skett i strid mot förbehåll som i 2 § andra stycket sägs, vare ogillt.
Den som innehar skuldebrev eller optionsbevis som avses i lagen (1973:302) om
konvertibla skuldebrev m. m. äger dock vid utbyte eller nyteckning erhålla fri
aktie, om skuldebrevet eller optionsbeviset ger rält därtill, även om förhållandet
mellan antalet bundna och antalet fria aktier därmed skulle ändras eller redan fömt
ändrats i strid mot förbehållet.
Har någon,
av vilken enligt sådant förbehåll aktie ej må genom teckning eller överlåtelse
förvärvas, annorledes bekommit aktie, skall i fråga om hans rätt att på gmnd
av nämnda aktie teckna eller erhålla nya aktier gälla vad i lagen om
aktiebolag är stadgat.
Förvärv av
aktie, som skett i strid mot förbehåll som i 2 § andra stycket sägs, vare ogillt.
Den som innehar skuldebrev eller oplionsbevis som avses i 5 kap.
aktiebolagslagen (1975: 000) äger dock vid utbyte eller nyteckning erhålla fri
aktie, om skuldebrevet eller oplionsbeviset ger rätt därtill, även om
förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier därmed skulle
ändras eller redan fömt ändrats i strid mot förbehållet.
Har någon, av vilken enligt sådant förbehåll aktie ej må
genom teckning eller överlåtelse förvärvas, annorledes bekommit aktie, skall i
fråga om hans rält att på grund av nämnda aktie teckna eller erhålla nya
aktier gälla vad i aktiebolagslagen är stadgat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
De i denna
lag föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom, rörelse
eller del av rörelse, inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet skola ej
tillämpas på förvärv genom bodelning, arv, testamente eller fusion enligt 174
§ lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag. Lagen utgör ej hinder
för förvärv av fondandel enligt aktiefondslagen (1974: 000).
De i denna
lag föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom, rörelse
eller del av rörelse, inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet skola ej liilämpas
på förvärv genom bodelning, arv, testamente eller fusion enligt 14 kap. 8 §
aktiebolagslagen (1975: 000). Lagen utgör ej hinder för förvärv av fondandel
enligt aktiefondslagen (1974: 000).
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse av lagens rubrik 1973: 307.
* Senaste lydelse 1973: 305.
' Nuvarande lydelse enligl prop. 1974: 128.
Prop.
1975:103 746
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad denna lag innehåller om inskränkning i rätten för
bolag eller förening att förvärva fast egendom, rörelse eller del av rörelse,
inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka gruvdrift, så ock att förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt
angår svenskt bolag eller svensk förening, icke tillämpas i avseende å
a) bankaktiebolag, järnkontoret,
sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, försäkringsbolag, sjukkassa,
understödsförening eller annan försäkringsförening, aktiebolag eller förening,
som erhållit statslån från egnahemslånefonden eller sambruksförening;
b) förening med huvudsakligt ändamål
alt främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom alt
1.
anskaffa
livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna,
2.
avsätta alster
av medlemmamas verksamhet,
3.
avsätta transporltjänster
som medlemmarna ulföra,
4.
bereda bostäder
åt medlemmarna,
5.
anskaffa lån ål
medlemmarna;
c) förening som utgör sammanslutning av föreningar,
vilka äro un
dantagna från lagens tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar
Härigenom förördnas i fråga om lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar!,
dels att i 4 §, 17 § 3 mom., 22 och 29 §§, 46 § 1 mom.,
samt 67, 76, 105 a och 117 §§ ordet "Konungen" i olika börjningsformer
skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 44 a
och 117 a §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
44 a §
Har antalet anställda hos föreningen under de två senaste
räkenskapsåren i medeltal överstigit 200, skall föreningen iakttaga bestämmelserna
i andra och tredje styckena.
Utöver vad i 3843 a §§ föreskrives skola bestämmelserna
i 11 kap. 2 § första stycket, 5 § tredje
' Senaste lydelse av 17 § 3 mom. 1967: 538.
67 § 1967:621.
105 a § 1971:
603.
Prop.
1975:103 747
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
stycket, 9 § fjärde stycket, 12 §, 13 § första stycket och
14 § aktiebolagslagen (1975: 000) äga motsvarande tillämpning.
De handlingar som avses i 44 § första stycket skola inom
tid som där anges utan särskild anmodan insändas till länssstyrelsen.
117 a §
Länsstyrelsen kan vid vite förelägga styrelseledamot att
fullgöra skyldighet enligt 44 a § att till länsstyrelsen insända årsredovisning
eller delårsrapport. Försuttet vite utdömes av länsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. De nya
bestämmelserna skall dock icke äga tillämpning på årsredovisning för räkenskapår,
som påbörjats före nämnda lidpunkt.
6
Förslag till
Lag
om ändring i aktiefondslagen (1974: 000)
Härigenoni förordnas, att 33 § aktiefondslagen
(1974:000) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §
I fråga om fondandelsbevis gäl- I fråga om
fondandelsbevis gäl-
ler, om annal ej följer av denna ler, om annal ej följer
av denna
lag, i tUlämpliga delar vad i lagen lag, i tillämpliga delar vad i lagen'
(1936: 81) om skuldebrev föreskri- (1936: 81) om skuldebrev föreskri
ves om löpande skuldebrev. ves om löpande skuldebrev. Här
vid är den som innehar fondan
delsbevis ställt till viss man eller
order och enligt fondbolagets på
skrift på beviset anges vara ägare
till fondandel som beviset avser
likställd med den som enligt 13 §
andra stycket nämnda lag förmo
das äga rätt att göra skuldebrevet
gällande. Påskrift på beviset skall
göras endast om innehavaren styr
ker sitt förvärv av fondandel som
beviset avser.
» Lydelse enligt prop. 1974:128.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
utdelningskuponger till fondandelsbevis finns bestämmelser i 24 och 25 §§ lagen
om skuldebrev.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utfärdas fondandelsbevis
ulan uldelningskuponger och innehåller fondbestämmelsema föreskrifl att den som
i fondbolagets register över innehav av fondandelar är antecknad såsom ägare av
fondandel är behörig att uppbära på andelen belöpande utdelning, skall
betalning av utdelning till denne anses giltig, även om han saknade rätt tUl
utdelningen. Vad nu sagts gäUer dock ej, om fondbolaget hade kännedom om att
utdelningen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efler omständighetema
skäligen bort iakttagas eller om mottagaren var i konkurs eller omyndig.
Utfärdas fondandelsbevis
utan utdelningskuponger och innehåller fondbestämmelsema föreskrift att den som
i fondbolagels register över innehav av fondandelar är antecknad såsom ägare av
fondandel är behörig att uppbära på andelen belöpande utdelning, skall
betalning av utdelning till denne anses giltig, även om han saknade rätt till
utdelningen. Vad nu sagts gäller dock ej, om fondbolaget hade kännedom om att
utdelningen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efler omständighetema
skäligen bort iakttagas eller om mottagaren var omyndig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1976. De nya bestämmelserna till-lämpas utan
hinder av att påskriften på beviset gjorts före den 1 juli 1976 under
förutsättning att förvärvet från ägaren sker efter nämnda tidpunkt.
Prop.
1975:103 749
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid
sammanträde 1975-03-21
Närvarande:
justitierådet Conradi, f. d. regeringsrådet Öhman, regeringsrådet Paulsson, justitierådet
Fredlund.
EnUgt
lagrådet den 5 november 1974 tiUhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den
23 augusti 1974, har förordnats atl lagrådets yttrande skall inhämtas över
upprättat förslag till aktiebolagslag.
Vidare
har till lagrådet den 27 januari 1975 överlämnats utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 30 oktober 1974, enligt
vilket protokoll Kungl. Maj:t förordnat att lagrådels yttrande skall inhämtas
över upprättade förslag till
1. lag om införande av aktiebolagslagen (1975:000),
2. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.,
3. lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering,
4. lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,
5. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar,
6. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931).
Förslagen,
som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Bo Svensson den 10 september den 19 december 1974 och av
hovrättsassessorn Jan Bökmark den 7 januari den 4 februari 1975.
Inledning
Inom
lagrådet yttras följande.
Lagrådet:
Den
nuvarande aktiebolagslagen är ett ovanligt utförligt och detaljerat lagverk med
betydande inslag av formalföreskrifter och riklig förekomst av hänvisningar
mellan lagrummen. Även med hänsyn tagen till det reglerade ämnets komplicerade
natur får lagen betecknas som jämförelsevis svåröverskådlig och
svårtillgänglig, önskemål om en förenklad
Prop.
1975:103 750
lagstiftning
på akliebolagsrättens område har också sedan länge gjort sig gällande. Det
remitterade förslaget utgör i huvudsak en juridiskteknisk bearbetning av
gällande aktiebolagsrätl, ehuru det även innehåller åtskUliga nyheter i sak. I
förslaget har materialet disponerats på ett överskådligt sätt. önskemålen om
förenklingar har till stor del blivit tUlgodosedda. Att få tUl stånd en
någorlunda lätthanterlig reglering på aktiebolagsrättens område är naturligtvis
i första hand till gagn för det praktiska rättslivet men kan också, såsom
berörts i remissprotokollet, få betydelse för ett eventuellt framlida
reformarbete på ifrågavarande rättsområde. Lagrådet vill som helhetsomdöme
uttala, att det remitterade förslaget är väl ägnat att läggas till grund för
lagstiftning.
Del
remitterade förslaget bygger främst på ett förslag från aktiebolagsutredningen.
Om dess förslag har föredraganden, närmast på tal om rätten till inflytande i
bolagen, uttalat, alt del med tystnad förbigår det allmännas och de anställdas
intressen i bolagen och därför liksom gällande lag gör elt verklighetsfrämmande
och föråldrat intryck. För aft uttalandet inle skall föranleda missförstånd må
framhållas, att det ej ingått i utredningens uppdrag atl behandla frågan om det
allmännas och de anställdas rätt tUl inflytande i bolagen. Inom uppdragets
ram har utredningen ulfört elt förtjänstfullt arbele och dess förslag har
också till slor del följts i departemenlsförslaget.
Conradi:
En
huvuduppgift för aktiebolagsutredningen var, såsom betonades i direktiven, att
åstadkomma nordisk rättslikhet. Arbetet bedrevs i samverkan med utredningar
från Danmark, Finland och Norge, och under detta utredningsarbete lyckades de
nordiska kommittéerna uppnå i allt väsentligt samstämmande lagtexter. Vid den
härpå följande departementsbehandlingen gick emellertid enigheten lill spillo.
HärtiU fanns väl flera orsaker. Företrädarna för det svenska näringslivel
framhöll i sitt remissyttrande, att det visserligen vore värdefullt om i
huvudsak enhetliga aktiebolagslagar genomfördes i de nordiska länderna men att
man också måste beakta att det finns strukturella skillnader mellan de olika
nordiska ländernas näringsliv. Danmark anslöt sig till De europeiska
gemenskaperna, vilket på sikt torde medföra att den danska lagstiftningen
måste anpassas efter Europamarknadens krav. Även andra särintressen synes ha
gjort sig gällande. För den som, i likhet med mig, menar att den nordiska
rättsgemenskapen är av synnerlig betydelse och att, för alt öka
genomslagskraften av samhörigheten, ansträngningarna bör inriktas på att
överallt där det över huvud taget är möjligt åstadkomma gemensamma lagtexter
även med uppoffrande av nationella särintressen är det beklagligt att departemenlsbehandlingen
ledde till att den rättslikhet som förut syntes vara inom räckhåll gick
förlorad. At detta är dock i nuvarande läge intet alt göra. Jag måste
emellertid
Prop. 1975:103 751
reagera
mot ett uttalande av föredragande statsrådet i avsnittet 13:1 i
aktiebolagsremissen, där han efter att ha redogjort för näringslivets nyss
nämnda yttrande förklarar, att det är varken realistiskt eller ens lämpligt att
sätta ambitionen så högt, att slutmålet skulle vara att få till stånd en
fullständig nordisk rättslikhet på aktiebolagsrättens område, och att något
sådant skulle kunna innebära att vi tvingades acceptera i sak OtUlfredsställande
lösningar på vissa områden, utan att dessa nackdelar kompenserades av några
egentliga fördelar. Om detla avses skola uttrycka något av en princip för det
nordiska lagstiftningssamarbetet vilket det kanske gör att döma av uttalanden
som statsrådet Lidbom i andra sammanhang fällt har ambitionsnivån enligt min
mening satts för lågt.
Lagspråket
har under senare tid moderniserats snabbt och i stort sett i positiv riktning.
Det föreliggande förslaget ansluter väl till denna utveckling. Texten är
genomgående så enkel och klar som man kan begära med hänsyn till det många
gånger ganska tekniskt betonade och svårtillgängliga innehållet. På ett antal
ställen förekommer emellertid en typ av språklig konstruktion som jag inte giUar.
Jag syftar på sådana uttryck som "i den omfattning som sagts nu" (1
kap. 2 § första stycket), "annan än som sagts nu" (2 kap. 1 § första
stycket), "i annat fall än i andra stycket sägs" (2 kap, 7 § tredje
stycket), "yttrande som sagts nu" (4 kap. 6 § tredje stycket). Man
kan såvitt jag förstår inte säga en omfattning, en annan (person), elt fall
eller ett yttrande, och då bör inle heller den däremot svarande konstruktionen
i passiv form begagnas. Särskilt motbjudande förefaller mig sammanställningen
"säga en person", resp. "person som sägs" eller "annan
än som sagts nu" (2 kap. 1 § första stycket) vara. Dessemellan använder
förslaget de riktiga uttrycken "bestämmelse som avses i" (2 kap. 3 §
fjärde stycket), "fall som avses i" (3 kap. 10 § tredje stycket),
"sådan person som avses i" (3 kap. 12 § andra stycket). I den nya
regeringsformen slår det också som sig bör "fall som avses i" (4 kap.
7 §, 10 kap. 2 §). Jag är visserligen medveten om alt det av mig kritiserade
språkbruket då och då begagnats i lagtext, så ock i gällande aktiebolagslag,
t. ex. "anmaning som i denna paragraf sägs" (43 § sista stycket).
Lagrådet har emellertid vid flera tillfällen på senare lid riktat
redaktionella anmärkningar mot sådana felaktiga språkliga konstruktioner som här
påtalats och fått dessa anmärkningar beaktade, se t. ex. prop. 1974: 124, där
i det remitterade förslaget s. 76 och 77 i slutet av envar av 2, 3 och 7 §§ i
den där avsedda lagen förekommer det oriktiga uttrycket "ordning som sägs
i denna lag", vilket i den slutiiga lagtexten på föranledande av lagrådet
ändrats tUl "sätt som anges i denna lag" resp. "ordning som
anges i denna lag", se propositionen s. 3 och 4 i molsvarande paragrafer.
När lagrådet denna gång, trots frågans formella natur, inle vunnit gehör för
sina synpunkter om rättelse under hand, påpekar jag uttryckligen
48
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 752
förhållandet
i hopp om att kunna stävja den enligl min mening olämpliga språkutveckling som
kan vara på gång. Jag hemställer alltså, alt på de nyss angivna ställena i det
nu remitterade förslaget och på åtskUliga andra ställen av samma slag avfattningen
ändras i enlighet med vad jag anfört.
Lagförslagen
Lagrådet
yttrar. Aktiebolagslagen
4
kap. 3 §
Det
erinras om att i proposition (1975:6) om ändring i konkurslagen föreslås att
den i 23 § lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering upptagna godlrosregeln
utvidgas till att omfatta även det fall att mottagaren av utdelning m. m. är i
konkurs. Genomföres detta förslag torde molsvarande ändring böra göras i 4 kap.
3 § förevarande lagförslag.
4 kap.
25 §
Del
erinras om att 2 § lagen (1930: 173) om beräkning av lagstadgad tid genom lag
1974:756 ändrats så, att numera också nyårsafton ingår bland de i lagrummet uppräknade
särskilda dagama. Motsvarande ändring bör göras i förevarande paragraf och i 9
kap. 1 § tredje stycket.
5 kap.
De i
5 kap. upptagna bestämmelserna om emission av konvertibla skuldebrev och
skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning är till stor del uppbyggda efler
samma mönster som reglerna i 4 kap. om nyemission av aktier. När det gäller
emission av sådana skuldebrev, saknar emellertid 5 kap. hell motsvarighet till
reglerna om kvittning i 4 kap. Det är m&l hänsyn härtill och till 5 kap:s
utformning i övrigt oklart, om förslagel överhuvudlaget medger, att hithörande
skuldebrev emitteras mot vederlag i den formen att tidigare fordran mot bolaget
upphör och ersätts med skuldebrevsfordran. Enligt lagrådets mening bör
möjlighet finnas att emittera ifrågavarande skuldebrev på detla sätt. Förslaget
bör förtydligas för att klargöra att sådan möjlighet står till buds. I samband
härmed bör bestämmelserna om kvittning i 4 kap. få motsvarande tillämpning vid
emission av konvertibla skuldebrev. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser
erfordras däremot inte vid emission av skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning. Den uppgift, som dessa bestämmelser är avsedda att fylla, fullgöres
nämligen då av reglerna i 13 § om kvittning vid nyteckning av aktier.
Prop. 1975:103 753
På grund av det anförda föreslår lagrådet, att uttrycket
"i pengar eller annan egendom" i 1 § första stycket utgår. Vidare
förordar lagrådet, att
5
§ får följande
lydelse: "Bestämmelserna i 4 kap. 6 § äger motsvarande tillämpning vid
emission av konvertibla skuldebrev." I 7 § bör som ett andra stycke upptas
en regel av innehåll, att bestämmelserna i 4 kap. 11 § äger molsvarande lillämpning
vid emission av konvertibla skuldebrev, varvid det nuvarande andra stycket
blir tredje stycke. Slutligen bör i 9 § andra stycket första meningen orden
"eller eljest med villkor" insättas efter ordet "pengar"
och i 14 § andra stycket ordet "egendom" utbytas mol ordet
"vederlag".
6
kap 5 §
Beträffande sista punkten i förevarande paragraf torde få
hänvisas till vad lagrådet anför under 6 §.
6 kap. 6 §
Både i
gällande rält och i förslaget är aktiekapitalet liksom bolagets övriga bundna
kapital avsett att utgöra täckning för bolagets förbindelser och tjänar därmed
syftet atl vara ell slags säkerhet för bolagets åtaganden. Till följd härav
utgör aktiekapitalels storlek en av de faktorer som i det praktiska livet lillmätes
betydelse, när det inför föreslående avtal eller annan rättshandling med ett
bolag gäller att bedöma dess ekonomiska vederhäftighet för därmed förenade
förpliktelser. En nedsättning av aktiekapitalet, varigenom bolagsegendom, som
förut var reserverad för täckning av bolagets gäld, betalas ut till
aktieägarna eller eljesi kan disponeras för annat ändamål än att fullgöra
bolagets åtaganden, är därför, frånsett fall av samtidig nyemission, en åtgärd
som till sin typ är ägnad att mer eller mindre rubba förutsättningarna för
redan ingångna rättshandlingar och utsätta den som har en före nedsättningen
uppkommen fordran mot bolaget för en riskökning som han ej haft anledning
räkna med vid fordringens tillkomst. Mot denna bakgrund är det naturligt, alt
en sådan nedsättning inte bör få genomföras ulan hänsynstagande lill
bolagsborgenärernas intressen.
Liksom gällande rätt innehåller förslaget också särskilda
regler till borgenärernas skydd. Enligt förevarande paragraf får sålunda
nedsättning för återbetalning till aktieägarna eller för bildande av fri fond
i princip inte verkställas utan rätlens tillstånd. Vid ansökningen om sådant
tillstånd skall bolaget foga en förteckning över kända borgenärer. Innan
tillståndsfrågan prövas, skall enligl paragrafen kallelse ske på bolagets kända
och okända borgenärer med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen
att i närmare föreskriven ordning anmäla detta hos rätten, vid äventyr att han
annars anses ha medgivit ansökningen. Av paragrafens sista stycke följer, att
tillstånd alt verkställa nedsättningen skall vägras, om borgenär, som bestritt
ansökningen, ej får full betalning eller betryggande säkerhet för sin fordran.
Härigenom
Prop.
1975:103 754
tillförsäkras borgenär möjlighet all till fuUo eliminera
den riskökning som annars skulle ha kunnat drabba honom på grund av nedsättningen
av aktiekapitalet. Bestrides ansökningen, blir ju följden antingen att nedsättningen
uteblir eller atl borgenären får full betalning eller betryggande säkerhet.
Paragrafens regler rörande kallelse på bolagels borgenärer
och fömtsättningama för att tillstånd skall lämnas gäller inte endast vid
tillstånd alt verkställa nedsättning av aktiekapitalet ulan även, genom
hänvisning i 5 §, vid tillstånd lill vinstutdelning som där avses och, genom
hänvisning i 14 kap. 4 §, vid tUlstånd till fusion. Reglerna äger vidare, tiU
följd av hänvisning i 12 kap. 4 § tredje slyckel punkt 3, molsvarande
tillämpning vid nedsättning av reservfond i visst fall.
Det i
paragrafen använda begreppet borgenär får antagas ha samma innebörd vare sig
fråga är om tillstånd lill nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden,
till vinstutdelning enligl 5 § eller till fusion. I inledningen tiU 14 kap.
nämner föredragande slalsrådel, alt ett överlåtande bolags borgenärer i
gällande rält har möjlighet alt i samband med rättens prövning av fusionsavtalel
begära, att deras fordringar betalas eller att säkerhet ställs för dem. I
anslutning härtill uttalar föredraganden, att molsvarande rätl inle tillerkänts
bolagets avtalsparter i avtal om leveranser, licensupplåtelser, avtal om
nyttjanderätt till fast egendom etc. och att anledning saknas att införa någon
ändring på den punkten. Uttalandet ger enligt lagrådets mening uttryck för en
alltför snäv tolkning av begreppet borgenär. Som borgenär måste i princip anses
varje fordringsägare vars fordran uppkommit före nedsättningen resp. fusionen.
Under begreppet borgenär faller naturligtvis till en början innehavare av fordran
som från sin tillkomst varit eller vid liden för nedsättningen eller fusionen
blivit ovillkorlig, oavsett om den då är förfallen eller inte. Hit hör
exempelvis den som har fordran på återbetalning av belopp, som han före nedsättningen
eller fusionen lånat bolaget, och avtalspart vars vederlagsfordran mot bolaget
blivit villkorslös genom att han före ned-sättnings- eller fusionstillfällel
fullgjort sin avlalsprestation lill bolaget. Härvid kan man emellertid inle
stanna. Även innehavare av fordran som vid liden för nedsättningen eller
fusionen är beroende av villkor måste rimligtvis ha möjlighet att skydda sig
mot de menliga följder som en nedsättning av aktiekapitalet eller en fusion kan
medföra för honom. Den som exempelvis, kanske i förlitan på aktiekapitalets
storlek, iklätt sig borgensansvar för bolagels förbindelser bör ej vara skyldig
att utan vidare finna sig i att egendom genom nedsättning av aktiekapitalet
frångår bolaget och tillföres aktieägarna med resultat att riskerna med borgensåtagandet
ökar. Han bör följaktligen betraktas som borgenär, även om hans borgensansvar
vid tiden för nedsättningen ännu inte tagits i anspråk och hans regressfordran
mot bolaget således tillsvidare endast är polenlieU (jfr NJA 1894 s. 533, där
borgensmans regressfordran mot
Prop. 1975:103 755
huvudgäldenär ansågs uppkomma inle när borgensmannen
betalat utan när huvudgäldenärens förbindelse ingicks). Likaså bör avtalspart,
som lill bolaget upplåtit licens att tillverka en patenterad produkt mot rätt
till ersättning efter hand som produkten försäljes, räknas som borgenär, fastän
någon försäljning ännu inle kommit till stånd vid nedsällnings-eller
fusionstillfället (jfr NJA 1970 s. 553, där fordran på ersättning i dylikt fall
ansågs uppkomma redan genom licensavtalet, samt NJA 1966 s. 241, där samma
betraktelsesätt anlades beträffande fordran på royalty enligl förlagsavtal).
Nu angivna
exempel har gällt fall då innehavare av villkorad fordran ej tillika är gäldenär
i förhållande till bolaget. Stort intresse tilldrar sig naluriigen det
praktiskt viktiga fallet, då avtalsparts fordran mot bolaget vid nedsätlnings- eller
fusionstillfällel är betingad av atl han själv fullgör sin avlalsprestation
till bolaget, dvs. då han enligl gängse juridisk terminologi är både borgenär
och gäldenär i samma rättsförhållande. I svensk rätt torde dylik fordran liksom
andra suspensivt villkorade fordringar i allmänhet anses uppkomma redan genom
avtalet och ej först genom att villkoret inträffar. Huruvida avsteg härifrån
bör ske i förevarande sammanhang beror väsentligen på vilka möjligheter
innehavare av sådan fordran har atl på annat sätt skydda sig mot den menliga inverkan
som nedsättning och fusion kan ha på hans intressen. Antag att någon, innan
frågan om nedsättning av aktiekapitalet i etl bolag blev aktuell, med bolaget
slutit ett leveransavlal med skyldighet alt till bolaget leverera visst gods
vid en framtida tidpunkt, som sedermera visar sig infalla efler nedsättningen,
och med rätt all utfå köpesumman samlidigl med leveransen. Även om bolaget
genom nedsättningen skulle sätta sin solvens i sådan fara, alt man, såsom
situationen ler sig vid nedsättnings-tillfället, måste utgå ifrån att bolaget
ej kan belala köpesumman, torde avtalsparten i princip ej ha rält att redan vid
nedsätlningstiUfället häva köpeavtalet. Hävningsrätt på grund av s. k. anteciperad
mora lärer nämligen i allmänhet ej tUlkomma en säljare förrän tiden för hans
egen preslationsskyldighet är inne (jfr 39 § köplagen). Trots bolagets befarade
insolvens kan således avtalsparten få vidtaga förberedelser med åtföljande
kostnader för alt vara beredd att fullgöra leveransen vid den avtalade
tidpunkten, för den händelse bolaget då skulle vara i stånd att betala
köpeskillingen. En tillämpning av förevarande paragraf skulle kunna förhindra,
att avtalspart hamnar i denna prekära situation. Visar det sig, när den
avtalade leveranstiden är inne, atl bolaget till följd av nedsättningen ej
förmår betala köpesumman, kan avtalsparten innehålla godset och häva köpet.
Avtalsparten kan alltså i så måtto begränsa nedsätlningens skadeverkningar,
att han ej behöver lämna godset ifrån sig utan att få betalning. Därmed kommer
emellertid avtalsparten långtifrån alltid i samma ekonomiska läge som om
avtalet fullgjorts. När så ej är fallet, kan avtalsparten visserligen kräva
skadestånd men
Prop.
1975:103 756
risken för alt bolaget inte heller kan fullgöra sin
skadeståndsskyldighet har ökats genom nedsättningen av aktiekapitalet. En sådan
riskökning kan avtalsparten ej avvärja med slöd av andra regler än
bestämmelserna i förevarande paragraf. I än sämre belägenhet skulle
avtalsparten i det tagna exemplet kunna komma genom nedsättningen, om
köpesumman enligt avtalet skulle erläggas viss tid efter leveransen i stället
för samtidigt med denna. Den omständigheten i och för sig alt en från början
säker fordran på köpeskillingen genom nedsättningen förvandlats lill en osäker
fordran medför nämligen inle rätt för avtalspart, som sålt på kredit, att häva
köpet ens vid leveranstidpunkten. Avtalsparten kan således bli nödsakad att
till och med lämna godset ifrån sig trots att en kanske betydande riskökning
drabbat honom genom nedsättningen. Först om bolagels ekonomiska ställning till
den grad försämrats genom nedsällningen, alt det framstår såsom tämligen
säkert, att köpesumman ej kommer alt rätteligen erläggas, har avtalsparten räll
att vid leveranstidpunkten häva köpet, om ej genast efter anmaning säkerhet
ställes för köpeskillingen (se 39 § köplagen). Det nu sagda må vara tillräckUgt
för alt åskådliggöra, att även den som vid den relevanta tidpunkten är både
fordringsägare och gäldenär i samma rättsförhållande bör behandlas som
borgenär vid tillämpningen av förevarande paragraf.
Enligt förslagel
skall fråga om klander jämlikt 9 kap. 17 § av bolagsstämmans beslut om
nedsättning av aktiekapitalet (resp. beslut om vinstutdelning eller om
nedsättning av reservfonden eller om fusion) och fråga om tillstånd att
verkställa beslutet handläggas och avgöras i skilda processuella förfaranden.
Den föreslagna ordningen kan någon gång leda till mindre önskvärda resultat.
Sålunda kan det inträffa, att sedan rätlen genom lagakraftvunnet beslut lämnat
tillstånd att verkställa bolagsslämmobeslut rörande exempelvis nedsättning av
aktiekapitalet eller fusion och rättens beslut registrerats med verkan enligt 6
kap. 7 § eller
14
kap. 5 §, bolagsstämmobeslulet
blir upphävt genom dom i klandermål. Att helt förhindra, atl frågan om
tillstånd att verkstäUa ett bolagsslämmobeslut avgöres före frågan om något gUligt
bolagsstämmobeslut överhuvud föreligger, låter sig inle göra, därför att
väckande av klandertalan mol bolagsslämmobeslut ej alltid är eller lämpligen
kan vara inskränkt till viss i lag bestämd tid och tillståndsärendet
följaktligen kan vara slutgiltigt avgjort, innan klandertalan ens är väckt. Om
klandermål och tiUslåndsärende är anhängiga samtidigt, finns dock möjlighet
att förebygga, alt frågan om bolagsslämmobeslulets giltighet och tillståndsfrågan
avgöres i olämplig tidsföljd. I klandermålet kan rätten sålunda, såsom framgår
av 9 kap. 17 § sista stycket i förslaget (jfr även
15
kap, 3 §
rättegångsbalken), interimistiskt förordna, atl bolagsstämmans beslut ej får
verkställas. Har så skett, bör naturligtvis lillslånd till verkställighet tills
vidare inte lämnas. Vid behov får tillståndsärendet förklaras vilande. Blir
den slutUga utgången i klandermålet den, atl bolags-
Prop. 1975:103 757
slämmobeslulet upphäves, förfaller frågan om tUlstånd alt
verkställa beslutet. Om klandermål och tillståndsärende handlägges vid samma
domstol, torde några särskilda åtgärder ej erfordras för att den tidsmässiga
samordningen av målets och ärendets handläggning skaU komma till stånd. Är
däremot klandermål och tillståndsärende anhängiga vid olika domstolar, bör på
lämpligt sätt sörjas för att den domstol som handlägger tiUslåndsärendet får
kännedom om interimistiskt beslut, som meddelas i klandermålet. Genom
meddelande enligt 6 kap. 7 § första slyckel får registreringsmyndighelen vela,
när och var tillståndsansökan göres. Denna myndighet får genom underrättelse
enligt 9 kap. 17 § sista stycket jämväl kännedom om interimistiskt beslut i
klandermål. Det förefaller därför ligga nära till hands att ålägga registreringsmyndighelen
att underrätta den domslol som handlägger tillståndsärendet om interimistiskt
beslut, som annan domstol meddelat i pågående klandermål. Den nu berörda
underrättelseskyldigheten bör även avse lagakraflvunnen dom, varigenom bolagsstämmobeslulet
upphävts eller ändrats. Bestämmelser om underrättelseskyldighet kan lämpligen
upptagas i registreringsförordningen.
6 kap. 7 §
Enligt första slyckel skall rätten lämna underrättelse lill
registreringsmyndighelen bl. a. om beslut, som meddelats med anledning av
ansökan enligt 6 kap. 6 §. Registrering av sådant beslut kommer därför i allmänhet
alt ske innan beslutet vunnit laga kraft.
För alt
aktiekapitalet skall anses nedsatt förutsattes emellertid enligt andra stycket,
att rätlens beslut om bifall till ansökning enligl 6 § vunnit laga kraft. I
sådant fall anses aktiekapitalet nedsatt redan vid den lidpunkt då rättens
beslut registrerades. Någon särskild registrerings-åtgärd beträffande det
förhållandet att laga kraft inträtt skall icke ske utan den angivna rättsverkan
av att beslutet vinner laga kraft inträder automatiskt.
Något
behov av att registrera rättens beslut innan det vunnit laga kraft torde inle föreUgga.
Det synes därför vara en lämpligare ordning att rätten lämnar underrättelse om
sitt beslut till registreringsmyndigheten först sedan beslulel vunnit laga kraft.
Härigenom vinnes att, för del fall alt rätten bifallit ansökan enligt 6 §,
registreringen omedelbart får den verkan att aktiekapitalet är nedsatt.
Lagrådet
föreslår alt bestämmelsen om rätlens underrättelseskyldighet ändras i enlighet
med det anförda, förslagsvis genom all omedelbart före "beslut" i
första stycket införes "lagakraftvunnet".
7 kap. 1 §
GäUande aktiebolagslag upptar i 69 § ett principiellt
förbud för aktiebolag att mot vederlag förvärva egna aktier. I det remitterade
förslaget
Prop.
1975:103 758
har emellertid förbudet utsträckts till att gälla alla
fång, alltså även benefika sådana: gåva och testamente. Härigenom uppkommer
vissa svårigheter vid tillämpningen av den i första stycket tredje punkten intagna
regeln om att avtal i strid mot förbudet är ogiltiga.
I vad mån gåva är att anse som avtal är föremål för delade
meningar. Gåvotagare har dock ingen skyldighet att mottaga gåvan utan har
alllid möjlighet att avböja denna. Tillämpning av tredje punkten i vart fall
analogivis på gåva synes därför böra leda till att gåvan anses vara ogiltig.
Annorlunda förhåller det sig med testamente. Del är
alldeles klart att testamente inte är något avtal, och tredje punkten är alltså
inte tiU-lämplig på testamente. Eftersom emellertid förvärvsförbudet enligt de
två första punktema gäller också förvärv genom testamente, ligger det måhända
närmast till hands att på förvärv av egen aktie genom testamente tillämpa vad
som gäller i fråga om testamente som inte kan verkställas enligt sin ordalydelse.
En näraliggande möjlighet kunde vara alt låta dödsboet sälja aktiema och
överlämna valutan till bolaget.
9 kap. 1 §
Det hänvisas till vad som anförls vid 4 kap. 25 §.
9 kap. 3 §
Lagrådet föreslår att fjärde stycket flyttas till 2 § och
där får utgöra ett tredje stycke.
Det må anmärkas att bolagsordningen för elt aktiebolag kan
tänkas innehålla föreskrift av innebörd att antalet röstande vid bolagsstämma
har betydelse för giltigheten av beslut i visst hänseende. Vid tillämpning av
sådan föreskrift torde fjärde fondstyrelsen böra betraktas som en röstande även
om rösträtten för aktierna utövas av flera ombud. Någon uttrycklig
lagbestämmelse härom torde inte erfordras. (Jfr Rodhe i SvJT 1975 s. 75.)
9 kap. 5 §
Enligt tredje stycket skall med beslut i' där angiven
fråga anstå till fortsatt stämma om ägare till en tiondel av samtliga aktier
begär det. I remissprotokollet anföres att bestämmelsen är avsedd att utgöra
ett komplement tUl minoritetens rätt enligt 15 kap. 5 § att hindra bolagsstämman
att fatta beslut om ansvarsfrihet (rätteligen kan, såsom framgår av avfattningen
utav 15 kap. 5 §, minoriteten inte hindra majoriteten att bevUja
ansvarsfrihet; vad minoriteten kan göra är att, genom att rösta emot
ansvarsfrihet, förbehålla sig befogenheten att väcka skadeståndstalan; jfr vad
lagrådet anför vid 15 kap. 5 §). Det får antagas vara avsett att beslut om
anstånd i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om beslut att vägra
ansvarsfrihet skall kunna fattas av en vanlig majoritet vid stämman, även om
majoriteten inte representerar en
Prop. 1975:103 759
tiondel
av samtliga aktier i bolaget. Detta synes böra komma tUl uttryck i lagtexten.
9 kap.
17 §
Det
remitterade förslaget utgår från att, om styrelsen obehörigen vägrar att föra
in någon såsom aktieägare i aktieboken och därigenom hindrar honom från att
deltaga i bolagsstämma, han kan klandra beslut som fattats på stämman. Talerätlen
i detta hänseende bör i likhet med vad som är fallet enligt gällande lag (138
§ 1 mom. första stycket) komma till uttryck i lagtexten. Det kan lämpligen
ske genom att till första stycket i paragrafen fogas en andra punkt av följande
lydelse: "Sådan talan kan föras även av den som styrelsen obehörigen
vägrat att införa såsom aktieägare i aktieboken."
I fråga om tredje stycket
2 må påpekas att enUgt det remitterade förslaget samtycke till
bolagsstämmobeslut av alla eller vissa aktieägare ej i något fall kan krävas,
om inte föreskrift i sådant hänseende intagits i bolagsordningen. Med vissa aktieägare
åsyftas inte bara ägare till aktier av visst slag (jfr 3 kap. 1 § i förslaget)
utan också t. ex. vissa namneligen angivna aktieägare eller ägare av aktier med
vissa angivna nummer eller alla ägare av bundna resp. av fria aktier (att
bundna resp. fria aktier inte är att betrakta som aktier av oUka slag framgår
av uttalande i specialmotiveringen till 3 kap. I §).
10 kap.
1 §
I
förevarande paragraf och 5 § ges bestämmelser om bl. a. revisors uppdragstid.
Innebörden av dem är något oklar. Molsvarande regler för styrelseledamot, vilka
upptagils i 8 kap. 1 och 2 §§, har utformats på etl annat sätt, som inte torde
kunna leda till missförstånd. Del synes lämpligt alt bestämmelserna om revisors
uppdragstid får en utformning som närmare anknyter till regleringen i 8 kap.
Härvid bör första stycket
i förevarande paragraf delas upp i tre stycken. I det nya andra stycket bör
även, med någon ändring, upptas viss del av regleringen i 5 § första stycket.
Andra stycket av förevarande paragraf i departemenlsförslaget bör, i oförändrad
avfattning, bli ett fjärde stycke. I enUghet med det angivna kan förevarande
paragraf förslagsvis få följande lydelse:
"Revisor väljes av
bolagsstämman. Skall flera revisorer utses, kan dock i bolagsordningen
bestämmas att en eller flera av dem, dock icke alla, skall utses i annan
ordning.
Revisors
uppdrag gäller för tid som anges i bolagsordningen. Om uppdraget ej skall gälla
tills vidare, skall uppdragstiden bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet
av ordinarie bolagsstämma på vilken revisorsval förrättas.
Bolagsstämman
kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Vad i den-
Prop. 1975:103 760
na lag sägs om revisor skall i tillämpliga delar gälla om
suppleant.
Förslag alt hos länsslyrelsen påkalla tillsättande av en revisor
att med övriga revisorer deltaga i revisionen kan framställas på bolagsstämma
där revisorsval skall ske eller förslagel enligt kallelsen till stämman skall
behandlas. Bilrädes förslaget av ägare till en tiondel av samtliga aktier eller
till en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna, skall länsslyrelsen på
begäran av aktieägare efler hörande av bolagels styrelse utse revisor för tiden
till och med ordinarie bolagsstämma under näst-följande räkenskapsår."
I 10 kap. 5 § bör, utöver vad som nyss angivits, göras
ytterligare ändringar för att få närmare överensslämmelse med 8 kap. 2 §. Paragrafen
föreslås få följande avfattning:
"Uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny
revisor utsetts.
Uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den
som utsett honom begär det. Anmälan härom skall göras hos styrelsen och, om
revisor som ej är vald på bolagsstämma vUl avgå, hos den som tillsatt honom.
Upphör revisors uppdrag i förtid eller uppkommer för honom
hinder enligt 24 § eller enligt bolagsordningen all vara revisor och finnes ej
suppleant, skall styrelsen vidtaga åtgärd för alt ny revisor för den återstående
mandattiden tUlsättes."
10 kap. 4 §
Enligl första stycket 1 i förevarande paragraf kan den ej
vara revisor som bilräder vid bolagels bokföring eller medelsförvaltning eller
kontrollen däröver. Detsamma gäller enligt 2 i nämnda stycke den som är
anställd hos eller eljest intar en underordnad eller beroende stäUning till
någon som själv är jävig enligl vad nyss angivils. Enligt tredje stycket får
revisor inle med visst undantag för inlernrevisorer i bolaget vid
revisionen anlita revisorsmedhjälpare, mot vilken jäv att vara revisor
föreligger. Enligt remissprotokollet innebär dessa stadganden att revisor eller
revisorsmedhjälpare inle bör ta någon befallning med den löpande bokföringen.
I revisors
uppgift att granska styrelsens och verkställande direktörens förvallning bör,
liksom enligt gällande rält, anses ingå att tillse atl dessa organiserar
bokföringen och medelsförvallningen saml kontrollen däröver på ett betryggande
säll. Häri ligger bl. a. att den omständigheten, alt revisor inte bör handha
den löpande bokföringen, ej hindrar atl han kan lämna råd och anvisningar belräffande
bokföringen och bokslutet. Vid sin granskning av organisationens
ändamålsenlighet bör revisor vidare kunna undersöka, t. ex. stickprovsvis, i
vilken ordning bolagels egen kontroll utövas, och vid behov föreslå ändringar.
I sammanhanget kan vidare erinras om vad som i den allmänna motiveringen i
remissprotokollet (avsnitt 13.7.) anförs om förvaltningsrevision och om de
under-
Prop.
1975:103 761
handspåpekanden i olika hänseenden som enligt praxis kan
lämnas av revisorn till bolagsledningen. I revisors uppgifter ingår självfallet
också alt tillse all organisationen medger alt revisorn kan tUl denna anknyta
sin egen kontroll revisorsgranskningen av bokföringen och me-delsförvallningen
på elt tillfredsställande sätt. För alt inte oklarhet skall behöva uppstå i det
sist angivna hänseendet synes lämpligen en smärre redaktionell jämkning böra
ske av ordalagen i första stycket 1 så att det framgår alt med kontrollen avses
bolagets kontroll.
Av några
remissinstanser och av föredragande statsrådet har berörts det fallet
att den revisionsbyrå, där ett bolags revisor är verksam, också lämnar bokföringshjälp
till bolaget men genom andra personer än revisorn. Något hinder mot en sådan
anordning föreligger inte jämlikt gällande aktiebolagslag. Enligt 12 § kommerskollegiets
revisorskungörelse, som gäller auktoriserade revisorer och godkända revisorer,
får den kronologiska bokföringen (grundnoteringarna) eller medelsförvallningen inle
ulföras av anställda på samma revisionsföretag som revisorn. Fallet täcks bortsett
från lägen då revisorn är underställd bokföraren inte av de föreslagna
jävsreglerna i annan mån än att revisorn inte får använda bokföraren som
medhjälpare vid revisionen. Onekligen kan ifrågasättas lämpligheten av att
fullgörandet av grundbokföringsupp-gifterna (jfr 8 § i det till lagrådet
likaledes remitterade förslaget till ny bokföringslag) och revisionen i ett
bolag anförtros personer från samma bokförings- och revisionsföretag. En
uttrycklig regel som hindrar detta bör införas i aktiebolagslagen. Däremot
synes del föra för långt att förbjuda alt en som är anställd på samma företag
som revisorn biträder bolaget med de led i bokföringen som hör till huvudbokföringen
(jfr 9 § i förslaget till bokföringslag). I sådana fall då bokförings- och
revisionsföretagets medverkan omfattar endast dessa led är det bolaget som har
gjort de grundläggande noteringarna och alltså fastställt bokföringens reella
innehåll.
Den ifrågasatta utvidgningen av jävsbestämmelserna kan
lämpligen få den formen att punkt 2 av första stycket i förevarande paragraf
ändras sålunda: "2. är anställd hos eller eljest inlager en underordnad
eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses under 1 eller är
verksam i samma förelag som den som yrkesmässigt bilräder bolaget vid
grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll
däröver,".
10 kap. 5 §
Belräffande avfattningen av förevarande paragraf hänvisas
till vad lagrådet föreslagit vid 10 kap. 1 §.
10 kap. 14 §
I specialmoliveringen till förevarande paragraf har återgetts
uttalanden
Prop. 1975:103 762
av
en remissinstans om vissa svårigheter som ibland kan uppstå för en
länsstyrelse, som skall behandla ansökan om utseende av minoritetsrevisor, att
få tillgång till handlingar hos bolaget t. ex. aktiebok, stämmoprotokoll
som behövs för ärendets prövning. Föredragande statsrådet har hänvisat till
att i sådana fall 191 § UL kan bU tiUämplig. I anslutning härtill bör till
förebyggande av missförstånd framhållas att det är sökanden i ärendet hos
länsstyrelsen, dvs. en eller flera aktieägare, som har att hos överexekutor
göra framställning om handräckning enligt nämnda lagrum i UL för handlingarnas utfående.
Länsstyrelsen i egenskap av beslutande myndighet i ärendet om utseende av
granskare enligt förevarande paragraf kan inle själv meddela vitesförläggande
på grundval av 191 § UL eller påkalla tillämpning av detla lagrum. Det nu
sagda har giltighet också då länsstyrelse skall utse minoritetsrevisor enUgt
10 kap. 1 § andra stycket i det remitterade
lagförslaget (fjärde stycket enligt vad lagrådet förordat vid 10 kap. 1 §)
eller utse revisor med stöd av 10 kap 6 §.
11 kap. 1 §
I
fråga om förhållandet me:llan årsbokslut enligt det till lagrådet jämväl
remitterade förslagel till ny bokföringslag och årsredovisning enligt den
föreslagna aktiebolagslagen utgår förslagen uppenbarligen från att samma
resultat- och balansräkningar som utgör bolagets årsbokslut också skall med möjUghet,
i ett par hänseenden, liU jämkningar av mindre betydenhet ingå i
årsredovisningen. I de föreliggande lagtexterna kommer emellertid ej detta
till fullt nöjaktigt uttryck. I andra stycket av förevarande paragraf utsägs
visserligen, att årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av
bokföringslagens bestämmelser, men i förslaget till bokföringslag som gäller
årsbokslutet finns ingen uttrycklig hänvisning till de särregler för
resultat- och balansräkningarna som ingår i aktiebolagslagen. Bestämmelsen i 3
§ första stycket bokföringslagen utsäger endast att i lag meddelade beslämmelser
som avviker från bokföringslagen skall gälla, men aktiebolagslagen innehåller,
med den lydelse 11 kap. har enligt förslaget, bara beslämmelser om
årsredovisningen, däremot inga föreskrifter som uttryckligen avser årsbokslutet.
Vad
som erfordras är alltså alt av aktiebolagslagens eller bokföringslagens avfattning
klart skall framgå, vilka av bestämmelserna i II kap. aktiebolagslagen om
årsredovisning som också äger lillämpning på årsbokslutet. En genomgång visar,
atl detla är avsett alt gälla huvuddelen av bestämmelserna. Undantag bildar
till en början 11 kap. 2 och 3 §§; detta synes någorlunda tydligt framgå av
lagtexten. Av uttalanden i motiven framgår vidare, att 5 § sista stycket och 6
§ första stycket inte skall äga tUlämpning på årsbokslutet. Slutligen är det
uppenbart, att 9 § om förvaltningsberättelsen ej kan avse årsbokslutet.
Prop.
1975:103 763
Lagrådet har övervägt olika metoder att åstadkomma det
eftersträvade förtydligandet. En utväg vore alt bygga upp bestämmelserna i 11
kap. så, att till en början, delvis genom hänvisning till bokföringslagen, fastslås
vad som skall gälla för årsbokslutet som ju kommer först i tiden och alt
därefter anges vilka avvikelser som får göras vid årsredovisningen. En sådan
teknik skulle emellertid sannolikt kräva en ganska avsevärd omarbetning av 11
kap. En annan lösning vore att i 3 § bokföringslagen direkt ange, genom en
uppräkning, vilka lagrum i 11 kap. aktiebolagslagen som skall gälla också
årsbokslut. Denna metod, som från rent lagteknisk synpunkt måhända skulle vara
den bästa, har emellertid den olägenheten att man vid en framlida anpassning av
andra associalionsrättsUga lagar, såsom lagen om ekonomiska föreningar m. fl.,
till den nya aktiebolagslagens system förmodligen skulle behöva utöka
uppräkningen i 3 § bokföringslagen med ytterligare elt inte obetydligt antal
lagrum.
Lagrådet har slutligen stannat för alt förorda en lösning
som innefattar ändring av vissa av bestämmelserna i 11 kap. aktiebolagslagen
av mindre omfattande karaktär än den ovan antydda. I första hand bör
förevarande paragraf ändras bl. a. i så måtto att därav tydligt framgår att de
bestämmelser i 11 kap., med undantag av 5 § sista slyckel och 6 § första
stycket, som avser innehållet i resultaträkning och balansräkning, skall ha lillämpning
också i avseende på årsbokslut. Vidare bör några förtydligande ändringar,
närmast av formell karaktär, göras i 5 § sista stycket och 6 § första stycket.
Under åberopande härav och med beaktande av vad som anförs
vid 5 § föreslås atl 11 kap 1 § får följande lydelse:
"För varje räkenskapsår skall avges årsredovisning.
Denna beslår av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse.
I fråga om resultaträkning och balansräkning i årsredovisning
och i årsbokslut enligt bokföringslagen (1975: 000) gäller, förutom bestämmelserna
i nämnda lag, föreskrifterna nedan i detta kapitel. Dock äger 5 § andra stycket
och 6 § första stycket detla kapitel tillämpning endast på resultaträkning eller
balansräkning i årsredovisningen.
Även i fråga om förvaltningsberättelsen gäller att den
skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed."
11 kap. 4 §
Föreskrifterna i första stycket av förevarande paragraf
bortsett från punkterna 2 och 3 överensstämmer till sitt sakliga innehåll med
bestämmelserna i 15 § fjärde stycket i det till lagrådet jämväl remitterade förslagel
till ny bokföringslag. Såsom föredragande statsrådet anfört i den allmänna
motiveringen är emeUertid avsikten att auvända den lagstiftningstekniken att
bokföringslagens regler om årsbokslut skall gälla också för aktiebolag och att
aktiebolagslagen endast skall innehålla för
Prop.
1975:103 764
bolag nödvändiga särbestämmelser. För atl undvika den nyss
angivna dubblyren bör därför första stycket av förevarande paragraf i aktiebolagslagen
omredigeras. Förslagsvis kan lagrummet få följande lydelse:
"Utan hinder av vad i 15 § fjärde stycket
bokföringslagen (1975: 000) föreskrives om användningen av belopp, varmed
värdet av där avsedd anläggningstillgång uppskrives, får sådant belopp
utnyttjas även till fondemission eller avsättning lill en uppskrivningsfond,
vilken får lagas i anspråk endasl för ändamål som avses i nämnda lagrum i
bokföringslagen eller för fondemission."
I specialmotiveringen till förevarande paragraf uttalas, i
anslutning till bestämmelsen om förbud mot uppskrivning över fast egendoms
taxeringsvärde, all bolag . med flera fastigheter inte får skriva upp
fastigheternas sammanlagda redovisade värde ulöver molsvarande sammanlagda
taxeringsvärde. Innebörden härav är bl. a., såsom närmare utvecklas i
specialmotiveringen tiU 15 § bokföringslagen, all i vissa situationer någon
eller några av fastigheterna inte kan uppskrivas lill sitt eget taxeringsvärde
till följd av att andra fastigheter är redovisade högre än sina
taxeringsvärden.
11 kap. 5 §
Enligt första stycket av förevarande paragraf får
avvikelse göras från de i nya bokföringslagen intagna uppställningsformerna för
resultaträkning och balansräkning under vissa förutsättningar. I del
remitterade förslagel lill bokföringslag har emellertid i fråga om
resultaträkning (18 §) den ändringen gjorts i förhållande till vad-som torde ha
förutsatts vid tiden för remissen av aktiebolagslagen alt lagen tillåter all
annan uppställningsform än lagens schema (staffelformen) får användas endast av
förelag med mindre än tio anslällda. Föredragande statsrådet anmärker i
anslutning därtiU i motiveringen alt en anpassning måste göras i 11 kap. 5 §
aktiebolagslagen. Beträffande balansräkning skall enligt bokföringslagen (19 §)
gäUa alt företag får använda del i lagen intagna schemat eller annan
uppställningsform som ger en likvärdig överblick över rörelsens slällning. Med
hänsyn lill del angivna bör första stycket av 11 kap. 5 § aktiebolagslagen
lämpligen helt utgå ur förslaget. De två återstående styckena blir då första
resp. andra stycke.
I fråga om det sistnämnda stycket förordas, under
hänvisning till vad som anförls vid 11 kap. 1 §, att lagrummet får följande
lydelse:
"I balansräkning och resultaträkning i
årsredovisningen behöver storlek och förändring av lagerreserv uppgivas endast
av aktiebolag som enligt 10 kap. 3 § andra stycket är skyldigt all ha
auktoriserad revisor."
11 kap. 6 §
Under hänvisning till vad som anförls vid II kap. 1 §
förordas atl 6 § första stycket får följande lydelse:
Prop.
1975:103 765
"Om synnerliga skäl föreligger får regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer medge atl bruttoomsättningssumman icke behöver
anges i resultaträkningen i årsredovisningen."
11 kap. 7 §
Enligt andra stycket av förevarande paragraf skall i
balansräkningen aktiebolags eget kapital uppdelas i bundet eget kapital och frilt
eget kapital eller ansamlad förlust. Vidare anges alt under bundet eget kapital
skall upptagas aktiekapital, reservfond och uppskrivningsfond. I motiveringen
sägs alt med bundet eget kapital förstås sådana delar av det egna kapitalet som
inte kan tas i anspråk för vinstutdelning. MöjUgen skulle av den nyss angivna
uppräkningen i lagtexten kunna slutas att, bortsett från aktiekapitalet, endast
reservfond och uppskrivningsfond är att anse som bundna fonder enligl lagen.
Emellertid framgår av specialmoliveringen lill 12 kap. 2 § att även andra
fonder kan vara att hänföra tUl bundet eget kapital, nämligen fonder, till
vilka på grund av föreskrift i bolagsordningen belopp skall avsättas av
bolagels vinst. Uppräkningen i 11 kap. 7 § är sålunda inte avsedd all vara
uttömmande, låt vara att den anger de viktigaste formerna av bundet eget
kapital.
Av det sagda följer att, när i 4 kap. 11 och 12 §§ saml 10
kap. 3 § särskilda bestämmelser ges för bolag med bundet eget kapital av viss
lägsta eller högsta storlek, detta bundna kapital i förekommande fall omfattar
också sådana i bolagsordningen reglerade bundna fonder.
11 kap. 8 §
En med första stycket punkt 8 i sak överensstämmande beslämmelse
förekommer i 20 § första stycket förslagel lill ny bokföringslag. Av samma skäl
som angivils vid 11 kap. 4 § för den där angivna dubblyren bör punkt 8 ulgå ur
förevarande paragraf och den nu med 9 betecknade punkten bU punkt 8.
11 kap. 9 §
Remissförslaget tiU ny aktiebolagslag kännetecknas bl. a.
därav alt krav ställes på en öppnare redovisning av bolagens olika förhållanden
än vad nuvarande lagstiftning gör. Det anges vara av central betydelse för bl.
a. myndigheter, anslällda och aktieägare alt insynen är god. Remissförslaget
går på vissa punkler längre i dessa hänseenden än de till grund för förslaget
liggande utredningarna.
Förevarande paragraf innehåller de huvudsakliga
bestämmelserna om vad förvaltningsberättelsen skall innehålla. Bl. a.
föreskrivs att upplysning skall lämnas om sådana för bedömningen av bolagets
verksamhetsresultat och slällning viktiga förhållanden, för vilka redovisning
inte skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning, och vidare om
Prop.
1975:103 766
händelser av väsentlig betydelse för bolaget, som
inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut. Motsvarande
bestämmelser i gällande lag och i aktiebolagsutredningens lagförslag innehåller
en förfångsklausul. Enligt gällande lag skall sålunda upplysningarna lämnas i
den mån det finnes kunna ske ulan förfång för bolaget. I utredningsförslaget är
klausulen skärpt på så sätt att upplysningarna får utelämnas endast om
intagandet i förvaltningsberättelsen på grund av särskilda omständigheter
finnes lända till förfång för bolaget.
Ill kap. 11 och 13 §§ i remissförslaget hänvisas till
förevarande beslämmelse, såvitt gäller moderbolags redovisning av koncernen
resp. delärsrapport som slörre aktiebolag har att avge.
Enligt 11 kap. 6 § skall i aktiebolags resultaträkning
upptas bruttoomsättningssumman för räkenskapsåret. Emellertid kan undantag härifrån
medges om S3'nnerliga skäl föreligger. Dispensgivare är regeringen eller
myndighet sorn regeringen bestämmer. Dispens anges kunna komma i fråga i vissa
konkurrenssituationer, särskilt gentemot utlandet, och för förelag inom
försvarsindustrin. Enligt 6 § skall vidare, om bolag driver av varandra
väsentligen oberoende rörelsegrenar, brutloresultatet av varje sådan
rörelsegren särskilt redovisas.
I gällande rätt är motsvarande beslämmelser om omsätlningssumma
och bruttoresultat för oberoende rörelsegrenar försedda med förfångsklausul. I
fråga om omsättningssumman förordade aktiebolagsutredningen skyldighet att
redovisa, dock med en skärpt förfångsklausul. Fondbörs- och samarbetsutredningarna
föreslog redovisningsskyldighet endast för slörre bolag och förordade vidare dispensmöjlighel.
Varken aktiebolagsutredningen eller övriga utredningar tog upp någon särskild
bestämmelse om redovisning av resultatet uppdelat på olika rörelsegrenar.
Enligt 4 kap. 4 § remissförslaget skall i samband med
beslut om nyemission, om inte samtidigt årsredovisningen behandlas på bolagsstämman,
redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets StäUning, vilka
inträffat efter årsredovisningens avgivande, hållas tillgänglig för aktieägare
och läggas fram på stämman. Detsamma gäller enligt 5 kap. 3 § vid emission av
konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning.
Motsvarande beslämmelser i gällande rätt och i aktiebolagsutredningens förslag
innehåller förfångsklausuler.
Enligt remissförslaget skall emissionsprospekt som skall
upprättas vid bl. a. slörre bolags nyemissioner riktade till en vidare krets
innehålla, i princip, årsredovisningar och sammandrag av förvallningsbe-rättelseuppgifter
för de tre senaste åren. Enligt 4 kap. 21 § skall vidare i prospektet
upplysning lämnas om sådana för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och
ställning vikliga förhållanden och händelser i övrigt av väsentlig betydelse
för bolaget, som hänför sig till tiden efter
Prop. 1975:103 767
del
sista räkenskapsår, för vilket årsredovisning avgivils. Molsvarande bestämmelse
i fondbörsutredningens förslag innehåller en förfångsklausul.
Gemensamt
för de nu angivna bestämmelsema är att remissförslaget utmönstrat de
förfångsklausuler som finns i gällande rätt eller som upptagits i
utredningsförslagen. I ett fall, nämligen del som rör omsättningssumman, har
förfångsklausulen i gällande lag ersatts med en dispensregel. Motivet för att
förfångsklausulerna slopas är atl de anses vara onödiga undantag från det krav
på öppenhet i redovisningen som generellt bör eftersträvas och kunna ställas.
Man menar alt, även om klausulerna skärps så som aktiebolagsutredningen
föreslagit, det skulle vara alltför enkelt för bolagsledningen atl utifrån en
subjektiv uppfattning göra gäUande alt viss uppgift kan skada bolaget. En
mängd viktiga informationer kunde därigenom undanhållas.
Efiersom
förfångsklausulerna har borttagits först på departements-stadiet, har förslaget
i dessa hänseenden inle kunnat granskas i det allmänna remissförfarandet, och
kommentarer till förslaget frän inslanser som sysslar med hithörande
förhållanden i praktiken, exempelvis representanter för näringsUvet, yrkesrevisorerna
eller fackliga organisationer, har inte redovisats i förslagel. I och för sig
anser lagrådet strävandena alt få till stånd en öppnare redovisning från
aktiebolagens sida vara riktiga och önskvärda. De står för övrigi i samklang
med en utveckling, som sedan en tid tUlbaka är i full gång i varje fall bland
de större bolagen. Emellertid släller sig lagrådet tveksamt till förslaget all
från lagtexten utmönstra de ifrågavarande förfångsklausulerna särskilt med
hänsyn till all förslagets konsekvenser inle blivil belysta i ett offentiigt
remissförfarande. I det läget hade det varit all föredraga alt behålla
förfångsklausulerna, låt vara i en skärpt och mera preciserad form än för
närvarande för att förebygga missbruk.
När
emellertid vid departemenlsbehandlingen den ståndpunkt tagits som nu
presenterats i remissförslaget, är det angeläget att något närmare söka
fastställa förslagels innebörd från rättsliga synpunkter. För all belysa denna
kan till en början återges några uttalanden i remissprotokollet som har ett
visst samband med de nu behandlade frågorna. Fondbörs- och samarbetsutredningarna
har övervägt frågan om offenllig redovisning av utgifter för forsknings- och
utvecklingsarbete. I remissprotokollel hänvisas till förutom
svårigheten all avgränsa sådant arbete från den löpande verksamheten i
företaget del förhållandet att en offentiig redovisning i vissa fall skulle
kunna medföra en försämring av konkurrenskraften gentemot ullandet, och under
åberopande härav uttalas alt offentlig redovisning av kostnader av nu avsett
slag inte bör krävas. En annan specialfråga som diskuteras är om bolag bör
åläggas alt i sin årsredovisning lämna framtidsinriktad information. Del
vitsordas alt upplysningar om planer och förväntningar kan ha stort
49
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 103
Prop. 1975:103 768
intresse
för aktieägare och andra men framhålls i anslutning därtill, atl krav på framtidsinriktad
information skulle behöva begränsas till sådana fall där offentlighet inte
kunde skada planläggningen. Samtidigt som det understryks att även viss framtidsinriktad
information måste ges i årsredovisningen for alt möjliggöra en rättvisande
bedömning av bolaget, stannar föredragande statsrådet för att inle föreslå
någon lagstadgad upplysningsplikt om budgetar, prognoser, investeringsplaner m.
m. Frågan om presentationen härav anses få överlämnas åt utvecklingen i praxis
av god redovisningssed.
Av
intresse i sammanhanget är också bestämmelsen i 9 kap. 12 § att styrelsen och verkstäUande
direktör skall, om aktieägare begär det och styrelsen finner alt det kan ske
utan väsentiigt förfång för bolaget, på bolagsstämma lämna upplysningar
angående förhållanden,.som kan inverka på bedömandet av bolagels
årsredovisning och dess ställning i övrigt eller av ärende på stämman. Härom
sägs i remissprotokollel bl. a. att förhållandena kan vara sådana alt styrelsen
inte får lämna upplysningar, varigenom bolagels affärshemligheter skulle yppas
för utomstående eller konkurrerande intressen främjas eller som annars skulle
vara till väsentUgt men för bolaget.
Redan
av de nu återgivna uttalandena synes kunna utläsas eri viss avgränsning av den
skyldighet att lämna upplysningar i förvaltningsberättelsen, som åligger
bolagen enligt den ovan berörda föreskriften i 11 kap. 9 § och därtiU
anknytande bestämmelser, liksom av uppgiftsskyldigheten enligt bestämmelserna
om nyemission m. rn. Meri också andra avgränsningar måste göras. I detta
hänseende må anföras följande synpunkter, vilka i första hand tar sikte på förvaltningsberältelseslad-gandet
ill kap. 9 § men avses gälla, i tiUämpliga delar, också övriga berörda lagrum.
När
ill kap. 9 § talas om för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och
ställning viktiga förhållanden, torde däri inte kunna inbegripas projekt och
planer, som befinner sig på ett förberedande stadium, exempelvis under
bearbetning av teknisk eller ekonomisk personal hos bolaget, ulan med
uttrycket måste, såvitt gäller sådant som bolaget självt råder över, avses
förhållanden som beslutats på styrelsenivå eller av verkställande ledningen
eller eljest blivil mera definitivt fastställda. "Händelser av väsentiig
betydelse för bolaget" kan självfallet vara sådana ålgärder som export-
och importstopp och andra faktiska omständigheter som ligger utanför bolagets rådighel
men i väsentlig mån påverkar bolagets verksamhet. När det gäller händelser inom
bolagets egen rådighelssfär, torde komma närmast i åtanke affärshändelser av
olika slag, exempelvis åtskiUiga ingångna avtal äv väsentiig betydelse för
bolaget. Däremot torde utanför bestämmelserna falla anbud som bolaget lagt men
om vilka ovisshet ännu råder huruvida de kommer att leda till affär. Även här
bör alltså gälla att det skall vara fråga om sådant som är av mera definitiv
karaktär.
Prop.
1975:103 769
I allmänhet torde knappast yrkeshemligheter av sådant slag
som enligt lagen (1931: 152) med vissa beslämmelser mol illojal konkurrens åtnjuter
visst sekretesskydd, såsom fabrikationssätt m. m., vara att beteckna som
förhållande eller händelse i den mening som avses i 11 kap, 9 §. I den mån
emellertid så språkligt setl skulle vara fallet, kan nämnda lagrum rimligen
inte antas ha den sakliga innebörden alt elt bolag skulle vara skyldigt att yppa
en sådan yrkeshemlighet.
Man måste emellertid vid tolkningen av 11 kap. 9 § göra
ytterligare undantag. Situationer kan tänkas uppstå och förekommer säkerligen
också i praktiken då offentliggörandet av exempelvis elt avtal eller en
beställning, som ett bolag gjort och som förvisso är en affärshändelse av del
slag som 11 kap. 9 § lar sikte på, skulle ha en förödande verkan på bolagels
rörelse. Den effekt, som med stor säkerhet vore att förutse, kan exempelvis
vara att bolaget skulle direkt förlora en betydande del av en marknad eller
utsättas för övermäktig konkurrens från utlandet med påtaglig risk för sådan
förlust. En öppen redovisning i dessa och liknande fall skuUe varken vara i
myndigheternas, de anställdas eller andra borgenärers eller aktieägarnas
intresse. Här måsle i viss parallellilet med brottsbalkens bestämmelse om
handlande i nöd den underförstådda regeln anses gälla att styrelsen skall
kunna underlåta redovisning om en sådan skulle vara uppenbart oförsvarlig med
hänsyn till bolagets intressen.
12 kap. 2 §
I 1 § första stycket av 12 kap. fastslås principen att
utbetalning av bolagets medel lill aktieägarna får ske i annat fall än då
aktiekapitalet eller reservfonden nedsättes eller bolaget trätt i likvidation
endast enligt lagens bestämmelser om vinstutdelning. Andra stycket av samma
paragraf föreskriver i fråga om bolag, vars verksamhet helt eller delvis har
annat syfte än atl bereda vinst åt aktieägarna, att bolagsordningen skall
innehålla beslämmelser om användningen av bl. a. bolagets vinst.
Förevarande paragraf innehåller härefter närmare regler om
maximering av vinstutdelning, varmed såsom framgår av specialmoliveringen
avses utdelning av vinst till aktieägarna. Det högsta belopp, som får utdelas,
är i princip skillnaden mellan det fria egna kapitalet och eventuell ansamlad
förlust. Från detta överskott skall emellertid försl dras belopp som
"enligt lag eller bolagsordning skall avsättas tiU bundet eget
kapital". För moderbolag i koncerner ges vissa specialregler.
Vid bestämmandet av maximibeloppet skall alltså beaktas
även avsättning enligt bolagsordningen till annan fond än reservfonden. En
sådan avsättning kan innefatta vad som i 1 § andra stycket avses med
"användning av vinst" i bolag vars verksamhet delvis har annat syfte
än att bereda vinst åt aktieägare. Meningen kan vara alt i framtiden
49* Riksdagen 1975.1 saml Nr 103
Prop.
1975:103 770
fonden skall tUlgodose exempelvis vetenskapliga ändamål.
Emellertid kan en vinstanvändning för annat ändamål än utdelning till aktieägarna
i bolag varom här är fråga tänkas i stället enligt bolagsordningen skola ha
den formen atl beloppet utbetalas direki för det avsedda ändamålet t. ex. till
någon vetenskaplig inrättning. Självfallet bör inte heller sådana belopp kunna
disponeras för utdelning till aktieägarna. Också delta bör framgå av lagtexten.
Förslagsvis kan det åstadkommas genom att i slutet av första meningen av 2 §
första stycket efler orden "överföras till bundet eget kapital"
tillfogas satsen "dels belopp som enligt bolagsordning eljest skaU
användas för annat ändamål än utdelning till aktieägarna".
I anslutning härtill bör, för vinnande av tydlighet,
första stycket inledas med "Vinstutdelning till aktieägarna får
icke" etc.
12 kap. 3 §
I specialmoliveringen till andra stycket av förevarande
paragraf sägs atl, om enligt bolagsordningen viss del av vinslen skall
tillfalla andra än aktieägarna, minoritetens rält skall beräknas endast på den
nettovinst som kan utdelas lill aktieägarna. Detta torde i och för sig vara
riktigt. Men det bör direkt framgå av lagtexten. Under hänvisning också till
vad som anförts vid 2 § föreslås därför, atl i slutet av första meningen av 3
§ andra stycket efler "bundet eget kapital" tillfogas satsen
"eller enligt bolagsordning eljest skall användas för annat ändamål än
utdelning till aktieägarna".
Bestämmelserna i 3 § andra stycket innebär i princip att
minoriteten kan framtvinga utdelning av halva nettovinsten för årel sedan vissa
avdrag därifrån skett. Bl. a. skall balanserad förlust avdras, dock endast i
den mån den överstiger inle bara fria fonder utan också bolagets reservfond.
Någon motsvarande minskning av minusposten "redovisad förlust" med
reservfonden skall inte ske enligt 2 § första stycket vid beräkning av det
högsta belopp som får utdelas till aktieägarna. Tänkbart är att genom denna
skillnad en inte avsedd motsättning mellan de två bestämmelserna kan uppkomma i
vissa situationer. För att förebygga detta bör spärrbeslämmelsen i 3 § andra
stycket tredje meningen att utdelning ej får ske i slrid mol 2 § andra stycket
utvidgas till att avse 2 § i dess helhel. Orden "andra slyckel" bör
alltså ulgå.
12 kap. 5 §
Köplagsutredningens betänkande med förslag till räntelag m.
m. (SOU 1974: 28) har nu lagts lill grund för lagrådsremiss i ämnet. Såsom
anges i specialmoliveringen lill förevarande paragraf bör den i första stycket
ingående ränteföreskri flen anpassas till den kommande lagstiftningen.
Godlrosregeln i första stycket andra meningen innefattar
en utvidgning av godtrosskyddet i förhållande till gällande lag. Vad som
närmare
Prop. 1975:103 771
skall
förstås med del i punkten förekommande ullrycket "om utbetalningen skedde
som vinstutdelning" är emellertid inle fullt klart. Regeln skulle bli
tydligare och den avsedda innebörden knappast ändras, om andra meningen i
stället utformas på följande sätt: "Delta gäller dock ej om mottagaren
hade skälig anledning aniaga alt utbetalningen utgjorde laglig
vinstutdelning." Lagrådet förordar att bestämmelsen jämkas så.
I
specialmotiveringen till förevarande paragraf har uttalals, alt återbäringsskyldigheten
enligt första stycket gäller även om den olagliga utbetalningen inte förorsakat
någon skada för borgenärerna, eftersom bolaget kan fullgöra sina förpliktelser
faslän utbetalningen inkräktat på bolagels bundna kapital. Trots hänvisningen i
andra stycket till skade-ståndsbeslämmelserna i 15 kap. I4 §§ bör ej heller
vid tiUämpningen av detta stycke krävas mera i objektivt hänseende än alt brist
uppkommit vid återbäringen. Med denna läsart kommer hänvisningen till 15 kap.
14 §§ i första hand alt avse det subjektiva rekvisitet: det skall föreligga
uppsåt eller oaktsamhet resp. grov oaktsamhet (enligt 15 kap. 3 §) i
förhållande till olagligheten av den åtgärd som grundar återbäringsskyldighet.
Men genom hänvisningen till 15 kap. 14 §§ begränsas också den krets av
personer som kan åläggas ålerbäringsplikt enligt andra stycket av förevarande
paragraf. De som här kan ifrågakomma är styrelseledamot, verkställande
direktör, revisor och aktieägare. Stiftare kan knappast tänkas kunna vidtaga
åtgärd som nu avses. Dessuiom blir reglerna om solidarisk ansvarighet och
jämkning tillämpliga.
12
kap. 7 §
Undanlagsbestämmelsen
i andra stycket fjärde punkten är tUl sin ordalydelse missvisande i så måtto
att den som förutsättning för sin tillämpning anger i första hand att gäldenären
är aktieägare. Den avsedda innebörden torde vara att undantaget kan bli
tillämpligt om gäldenären eller honom närstående eller både gäldenären och
honom närslående är aktieägare. Som ytterligare förutsättning gäller sedan alt
det sammanlagda innehavet ej uppgår till en procent av aktiekapitalet etc. Den
angivna innebörden skulle tydligare framgå, om bestämmelsen avfattas så:
"4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som
avses i första stycket 13 är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet
ej uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget eller, om bolaget ingår i
koncern, i koncernbolagen. Första stycket till-lämpas dock, om gäldenären eller
juridisk person Över vars verksamhet han har ett bestämmande inflytande eller
båda tillsammans äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i koncem,
i koncernbolagen." Lagrådet förordar att bestämmelsen jämkas i enlighet
härmed. I fråga om innebörden av förevarande punkt torde vidare få erinras
om vad som anfördes i prop. 1973: 93 (s. 135) om motsvarande
Prop. 1975:103 772
undantagsbestämmelse
i nu gällande lag. Där uttalades att bestämmelsen avser endast att göra
undantag från förbudet att lämna lån till "aktieägare" (varvid torde
ha underförståtts också aktieägare närslående) samt atl en person i
bolagsledningen, som också har ett obetydligt aktieinnehav, sålunda inte
omfattas av undantaget. Delta uttalande har uppenbarligen giltighet även för
den nu föreslagna bestämmelsen.
I
remissprotokollet under förevarande paragraf anför föredragande statsrådet,
under hänvisning till sina uttalanden i 1973 års lagstiftningsärende (prop.
1973: 93), alt ett olagligt lån kan utgöra skattepliktig intäkt för låntagaren.
Hänvisningen lorde åsyfta ell på s. 95 i nämnda proposition återgivet
uttalande att en lagstridig låneutbetalning i skaltesam-manhang är att belrakla
som förtäckt lön eller förtäckt utdelning och alltså skall bli föremål för
beskattning.
Härtill
vill lagrådet anmärka all elt uttalande med denna generella räckvidd inte kan
anses ha slöd i gäUande skatlelagstiftning eller praxis på området. Väl kan det
ibland tänkas alt en såsom lån betecknad utbetalning från ett aktiebolag med
hänsyn lill de särskilda omständigheterna är att betrakta som lön eller
vinstutdelning. I sådant fall torde utbetalningen i skattehänseende naturligen
komma alt bedömas efler sitt reella innehåll. Föreligger emellertid inle en
sådan situation utan utbetalningen även i sakligt hänseende är att bedöma som
ett lån, kan det förhållandet atl lånetransaktionen strider mot
utlåningsförbudet i förevarande paragraf rimligen inte medföra att
utbetalningen i beskattningssammanhang skulle bli alt betrakta som lön eller
vinstutdelning.
I
anslutning härtill må framhållas att utlåningsförbudel i förevarande paragraf,
såsom föredraganden anförl, i och för sig inte kan anses medföra att en
lånetransaktion, som står i strid med förbudet, skulle bli ogiltig.
Straffet
för överträdelse av utlåningsförbudel är enligl 19 kap. 1 § bestämt till böler
eller fängelse i högst ett år. När en lagstridig utlåning kommer i dagen torde
detta ofla ske som en följd av beskaltningsmyn-digheternas
granskningsverksamhet. Del kan då, med hänsyn till att preskriptionstiden för
brottet är två år, många gånger vara för sent atl beivra överträdelsen. Det
skulle därför kunna övervägas all, efter förebild av 14 § skaltebrollslagen
(1971: 69), i 19 kap. aktiebolagslagen införa en förlängd preskriptionstid för
sådan överträdelse.
13
kap. 2 §
Enligt
fjärde stycket första punkten inträder personligt betalningsansvar för styrelseledamötema
först när de underlåter att fullgöra vad som åligger dem enligt första stycket.
Om de hänskjuter likvidations-frågan till bolagsstämman och, därest den i
första stycket omnämnda ordinarie stämman ej beslutar att bolaget skall träda i
likvidation, ansöker hos rätten om att bolaget skall försättas i likvidation,
har de
Prop. 1975:103 773
alltså rält att ulan personligt betalningsansvar handla på
bolagets vägnar ända fram till dess rättens likvidationsbeslut föreligger.
Såsom framgår av fjärde stycket andra punkten har
verkställande direktören, bolagets övriga firmatecknare och andra som handlar
på bolagets vägnar genom förslaget pålagts ett strängare ansvar i förevarande
hänseende. Även aktieägare, som dellager i beslutet atl fortsätta verksamheten
fram till den ordinarie bolagsstämman under nästkommande räkenskapsår, ådrar
sig personlig betalningsskyldighet. Denna skillnad torde inte ha åsyftats.
Lagrådet föreslår, att fjärde stycket avfattas sålunda:
"Underlåter styrelseledamöterna att fullgöra vad som åligger dem enligt
första stycket, svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagets
vägnar solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser. Sådant ansvar
inträder även för aktieägare som, när likvidationsplikt föreligger enligl
första slyckel andra punkten, med vetskap härom dellager i beslut att fortsätta
bolagets verksamhet. Ansvarighet varom nu är fråga gäller dock ej för
förbindelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan hänskjutits lill rätlens
prövning eller balansräkning utvisande alt bolagels eget kapital uppgår till
hälften av det registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och
godkänd av bolagsstämma."
Det erinras om att aktieägare, som genom missbruk av sitt
inflytande i bolaget föranleder att styrelsen underlåter att fullgöra sina
skyldigheter enligt första stycket, kan bli skadeslåndsskyldiga enligt 15 kap.
3 §.
13 kap. 3 §
Enligt 15 kap. 3 § kan aktieägare, som genom att medverka
till överträdelse av aktiebolagslagen eller bolagsordningen uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet tillfogar annan aktieägare skada, under vissa' förutsättningar
åläggas att inlösa skadelidande aktieägares aktier. Lösenbeloppel skall enligt
paragrafen bestämmas till belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets
ställning och övriga omständigheter. I anslutning till paragrafen framlägger
föredragande statsrådet i remissprotokollel synpunkter pä hur inlösensumman
skall bestämmas. Sålunda anföres bl. a. att man vid värderingen skall bortse
från den värdetryckande faktor som maktmissbruket kan ha inneburit.
I förevarande paragraf behandlas fall då aktieägares maktmissbmk
är av mer svårartad karaktär. Under förutsättningar, som anges i lagrummet,
kan rätten på talan av ägare till en tiondel av aktierna besluta atl bolaget
skall träda i Ukvidation. På yrkande av bolaget kan emellertid rätten i sådant
fall i stället ålägga bolaget att inlösa kärandens aktier. I motsats till 15
kap. 3 § innehåller förevarande paragraf dock inte någon regel om
lösenbeloppets storlek. De principer, som i detta hänseende skall tiUämpas vid
inlösen enligt 15 kap. 3 §, bör naturligen
Prop. 1975:103 774
äga gUtighet även vid inlösen jämlikt 13 kap. 3 §.
Någon uttrycklig bestämmelse härom synes inte erfordras.
Det må
framhållas att, om bolaget ålägges att lösa aktierna, rättens avgörande bör ske
genom dom. Visar det sig därefier all bolaget inle löser aktierna inom
fastställd tid, får talan att bolaget skall träda i likvidation tagas upp i
särskild rättegång.
13 kap. 10 §
Innebörden av att här avsedda ålgärder skall vidtas genast
är all, när rätten förordnat om likvidation, anmälan för registrering skall ske
och kallelse på okända borgenärer skall sökas utan hinder av att beslutet ej
vunnit laga kraft samt att, om likvidationen beslutats av bolagsstämman,
utgången av den i 9 kap. 17 § angivna klanderliden ej skall avvaktas. Jfr vad
som anföres nedan vid 13 kap 17 §.
13 kap. 12 §
I det remitterade lagförslaget upptages inle någon
motsvarighet till bestämmelsen i 156 § nu gällande aktiebolagslag att likvidatorerna
ofördröjligen skall upprätta inventarium och balansräkning. Orsaken härtill är,
enligt vad som framgår av remissprotokollet under förevarande paragraf, alt
den balansräkning, som ingår i styrelsens slutredovisning enligt 9 §, ger
ingångsvärden för redovisningen under likvidationen, varigenom aktieägarna får
möjlighet att överblicka alla förändringar i del egna kapitalet intill
likvidationens avslutande.
HärtUl må anmärkas att fall kan tänkas förekomma, då någon
slutredovisning enligt 9 § inte bUr framlagd. Så torde särskUt kunna bli
förhållandet om likvidationen föranletts av att bolaget saknar till registret
anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör. I sådant fall bör det
ankomma på likvidatorerna själva att upprätta erforderliga handlingar angående
bolagets städning vid likvidationens början. Någon uttrycklig bestämmelse därom
torde inte erfordras.
13 kap. 14 §
Departementsförslaget innebär i likhet med
utredningsförslaget men i motsats till gällande lag att frågan om
ansvarsfrihet ät likvidator tas upp till behandling och avgörande på ordinarie
bolagsstämma där årsredovisningen framläggs. Detta kommer i departementsförslagets
lagtext till uttryck i 13 kap. 7 § tredje stycket, som i princip gör bestämmelserna
om styrelsen tillämpliga på likvidatorema, samt 13 kap. 12 § första stycket,
där bestämmelser ges om likvidatorernas årsredovisning som skall framläggas på
ordinarie bolagsstämma.
Förevårande paragraf reglerar likvidatorernas
slutredovisning. Det torde ofta inträffa att denna avges under löpande
räkenskapsår. Aktieägamas granskning av redovisningen enligt andra stycket
kommer i
Prop. 1975:103 775
sådana fall att ske på en extra stämma. Självfallet bör
samtidigt därmed behandlas frågan om ansvarsfrihet för likvidatorernas
åtgärder efter det föregående räkenskapsårets slut. Detta bör komma till tydligare
uttryck i lagtexten, förslagsvis genom att i sista punkten av andra stycket av
förevarande paragraf hänvisas också till andra stycket 3 i 9 kap. 5 §.
13 kap. 15 §
Som angivits vid 13 kap. 14 § skall frågan om
ansvarsfrihet för likvidatorema för likvidationens slutperiod behandlas på den
bolagsstämma där aktieägarnas granskning av slutredovisningen sker. Som regel
finns sålunda ingen anledning att påkalla bolagsstämma enligt andra stycket av
förevarande paragraf, såvitt gäller prövning av fråga om skadeståndstalan mot likvidatorema.
Undantagsvis kan dock tänkas att andra stycket kan komma alt liilämpas
beträffande likvidatorerna, exempelvis i fall när tidigare beslut om
ansvarsfrihet för dem inte är giltigt eller när frågan om ansvarsfrihet över
huvud inte prövats.
Bestämmelsen i andra stycket torde emellertid kunna få
tillämpning framförallt då det gäller talan mot aktieägare. Situationen kan
vara den att väl likvidatorerna fått ansvarsfrihet vid den bolagsstämma, där
granskningen av slutredovisningen skett, men att en aktieägargrupp
representerande minst 10 procent av aktiekapitalet därefter finner att
skadeståndstalan bör väckas mot annan aktieägare, som missbrukat sin slällning.
Förutsättning för sådan talan är, såsom utvecklas senare vid 15 kap. 5 §, bl.
a. att frågan om dess anställande behandlats vid bolagsstämma.
Enligt 15 kap. 5 § fjärde stycket föreligger möjlighet att
även om ansvarsfrihet beviljats eller beslut fatlats att icke föra
skadeståndstalan utan att aktieägare representerande minst 10 procent av
aktierna röstat däremot likväl väcka sådan talan, nämligen om bolagsstämman vilseletts.
Det må här framhållas att, såsom anges vid 15 kap. 5 §, fråga om talan i sådant
fall inte behöver behandlas på ny stämma.
13 kap. 17 §
Fjärde stycket har ordagrant hämtats från 131 § fjärde
stycket i aktiebolagsutredningens förslag. Av 17 § i utredningens förslag till
kungörelse om registrering beträffande aktiebolag framgår, att lagbestämmelsen
trots sin avfattning skall avse inte endast fall då av bolagsstämman fattat
likvidationsbeslut efter klander upphävts genom lagakraftägande dom utan även
fall då rätten meddelat likvidalionsbeslutet och detta upphävts av högre
instans genom lagakraftägande beslut. Detta bör framgå av lagtexten.
Bestämmelsen bör alltså avfattas så, att den gäller fall då Ukvidationsbeslut
blivit upphävt genom domstols laga-
Prop.
1975:103 776
kraflägande dom eller beslul. I samband härmed bör viss
redaktionell jämkning av lagtexten vidtas.
14 kap.
Beträffande vissa uttalanden i inledningen lill detla
kapitel torde få hänvisas till vad lagrådet anfört vid behandlingen av 6 kap. 6
§.
14 kap. 3 §
I specialmotiveringen till förevarande paragraf uttalas
att fusion enligt 2 § utgör en speciell form av bolagsbildning. Bestämmelsen i
andra stycket av förevarande paragraf avser att säkerställa en revisionskontroll
av motsvarande slag som är föreskriven enligt 2 kap. 9 § andra stycket vid
aktiebolags bildande i allmänhet. Enligt sistnämnda lagrum skall av revisorns
yttrande framgå att apportegendomen i stiftelseurkunden ej åsatts högre värde
än det verkliga värdet för bolaget och att egendomen är eller kan antagas bli
till nytta för bolagels verksamhet. Enligt ordalagen i andra stycket av
förevarande paragraf krävs för registrering av fusionsavtalet att revisom
intygar att summan av de "egna kapitalen" i de överlåtande bolagen
överstiger aktiekapitalet i det övertagande bolaget. Med hänsyn till
innebörden av uttrycket "eget kapital" i 11 kap. 7 § andra stycket är
emellertid den valda formuleringen vUseledande. Bestämmelsen bör i stället
utformas i närmare anslutning till 2 kap. 9 § andra stycket. Dock torde vid
fusion enligt 14 kap. 2 § någon motsvarighet inte behövas till bestämmelsen i
sistnämnda lagrum om apportegendomens nytta för bolagets verksamhet. Med
hänsyn till det anförda föreslås att andra stycket av förevarande paragraf får
följande lydelse:
"Hinder mot registrering av avtal om fusion enligt 2
§ möter, om ej yttrande företes från auktoriserad eller godkänd revisor av
vilket framgår att aktiekapitalet i det övertagande bolaget icke överstiger de
överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande
bolaget."
14 kap. 4 §
Lagrådet hänvisar beträffande tolkningen av begreppet
borgenär tiU vad som anförts under 6 kap. 6 §.
14 kap. 5 §
Den föreslagna formuleringen av första stycket av
förevarande paragraf har direkt motsvarighet i 6 kap. 7 § första stycket.
Lagrådet har föreslagit viss iindring av sistnämnda lagmm. Molsvarande ändring
bör göras i förevarande paragraf, förslagsvis genom att omedelbart före
"beslut" i första stycket införes "lagakraftvunnet".
Prop.
1975:103 777
14 kap. 10 §
Enligt andra stycket av förevarande paragraf kan
dotterbolagets styrelse, när anmodan till aktieägare, mot vilka
lösningsanspråk riktas, kungjorts i tidningarna, hos vederbörande tingsrätt
begära förordnande av god man. I tredje stycket föreskrivs för det fallet att
gemensam skiljeman för nyssnämnda aktieägare inte uppgivils, att god man skall
förordnas, om det ej tidigare skett enligt andra stycket. I specialmotiveringen
anges den i andra stycket tillskapade möjligheten att begära förordnande redan
när kungörelsen skett ha tillkommit för atl man skall vinna tid.
Det är
oklart vad en god man för aktieägare skall kunna uträtta innan man vet om de
berörda aktieägama kommer att höra av sig eller vad de kommer att föreslå. HärtiU
kommer alt, även om en god man i en del fall skulle kunna handla åtminstone
förberedelsevis redan innan visshet därom föreligger, den praktiska fördelen
blir begränsad, eftersom tidsfristen inom vilken skUjeman skall uppges är kort,
endast två veckor. Bestämmelsen om god man i andra slyckel bör därför lämpligen
få ulgå. Med denna ändring och med ytterligare vissa redaktionella jämkningar
kan förevarande paragraf förslagsvis få följande lydelse:
"Vill
moderbolag lösa in aktier i dotterbolag enligt 9 § och kan överenskommelse
härom icke träffas, skall moderbolaget hos dotterbolagets styrelse skriftligen
begära att tvisten hänskjutes till skiljemän och uppge sin skiljeman.
Dotterbolagets
styrelse skall vid begäran enligt första stycket ofördröjligen genom
kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom den ort där styrelsen
har sitt säte anmoda aktieägare, mot vilka lösningsanspråket riktas, att
skriftligen uppge sin skiljeman till dotterbolaget senast två veckor frän
kungörelsen. Anmodan skall även genom brev sändas till varje sådan aktieägare,
om hans postadress är känd för bolaget.
Har icke
samtliga i aktieboken införda aktieägare, mot vilka lösningsanspråket riktas,
inom föreskriven tid uppgivit en gemensam skiljeman, skall dotterbolagets
styrelse hos rätten i den ort där styrelsen har sitt säte begära förordnande
av god man. Denne skall hos överexekutor i nämnda ort ansöka om förordnande av
sådan skiljeman och i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt."
14 kap. 11 §
Det verkar onekligen förbryllande att man såsom sker i
denna paragraf anser sig behöva särskilt föreskriva att aktieägarna är
skyldiga att till det inlösande moderbolaget överlämna sina aktiebrev också för
det fall att lösenbeloppet är fastställt. Atl part skall ställa sig en dom liU
efterrättelse torde inte behöva utsägas, och skiljedomen
Prop.
1975:103 778
kan ju enligt det remitterade förslaget i motsats till
vad som skulle gälla enligt aktiebolagsutredningens förslag inte klandras på
materiell grund. Jfr även 12 §. Det synes som om man i första stycket borde
nöja sig med en föreskrift om att aktieägarna under givna förutsättningar är
skyldiga att redan innan lösenbeloppet fastställts överlämna aktiebreven mot
godtagbar säkerhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer
lagrådet, alt första stycket erhåller följande lydelse: "Prövas tvist om
inlösen enligt 9 § av skiljemän och är det oslridigl mellan parterna att
lösningsrätt föreligger eller förklaras i skiljedom att sådan rätt är för handen
utan att lösenbeloppet samtidigt fastslälles, är aktieägarna skyldiga att till
moderbolaget överlämna sina akliebrev med påskrift om överlåtelse, om
moderbolaget ställer av skiljemännen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp
jämte ränta."
T doktrinen råder delade meningar om huruvida och i så
fall under vilka förutsättningar mellandom kan meddelas i skUjemannaförfaran-de
i allmänhet (se Hassler, Skiljeförfarandet, 1966, s. 108 med där lämnade
hänvisningar). I fall som här avses skall emellertid skUjemännen enligt den
föreslagna lagtexten oavsett vad som må gälla enligt skUjemannalagen kunna
meddela sådan dom beträffande lösningsrätten och därefier fortsätta med
förhandling om lösenbeloppets storlek (jfr 9 § andra stycket).
I fråga om andra stycket bör till förekommande av
missförstånd påpekas att aktieägare från den dag lösenbeloppet förfallit tUl
betalning har rält lill ränta enligt allmänna regler (se f. n. 9 kap. 10 § handelsbalken).
15 kap. 5 §
Av motiven framgår, alt talan som avses i första stycket
inte skall få väckas vare sig av bolaget (i regel representerat av en ny
styrelse) eller av en aktieägarminoritet, om ej ärendet dessförinnan behandlats
på bolagsstämma. Mol denna ståndpunkt är intet i sak atl erinra (beträffande
en speciell situation, nämligen brottslig gärning, hänvisas dock till vad nedan
sägs). Vad sålunda är avsett atl gälla synes emellertid böra komma till
tydligt uttryck i lagtexten. Stämman kan fatta formligt beslut om att
skadeståndstalan skall väckas. Men handläggningen på stämman kan också mynna
ut i att styrelsen osv. ej beviljas ansvarsfrihet (decharge), och detta bör
vara tillräckligt för att skadeståndstalan skall få anhängiggöras. Därvid bör
dock beaktas, att termen ansvarsfrihet ej bör användas i fråga om stiftare,
revisorer och aktieägare. Skall talan kunna väckas av bolaget mot någon som
tillhör dessa kategorier, bör alltså stämman besluta att sådan talan skall väckas.
Under förutsättningar som anges i första punkten kan också en aktieägarminoritet
föra skadeståndstalan.
Prop.
1975:103 779
Med hänsyn lill vad nu sagts bör första stycket första
punkten innehålla, att talan om skadestånd tUl bolaget enligt 13 §§ kan
väckas, om vid bolagslämma majoriteten eller en minoritet beslående av ägare
till minst en tiondel av samtliga aktier biträtt förslag om anställande av
skadeståndstalan eller, såvitt gäller styrelseledamot eller verkställande
direktör, röstat emot förslag om ansvarsfrihet.
Denna utformning av bestämmelsen föranleder ytterligare
några kommentarer. Det får anses ligga i sakens natur att, om ansvarsfrihet bevUjats,
detta beslul är slutgiltigt i så måtto alt ny bolagsstämma ej kan besluta att
bolaget skall väcka skadeståndstalan. Däremot står givetvis för en aktieägarminoritet,
som avses i bestämmelsen, alltid möjligheten öppen alt väcka talan, under
förutsättning att sådan minoritet röstat mot ansvarsfrihet. Om behandlingen av
dechargefrågan på bolagsstämman lett till atl ansvarsfrihet ej beviljats, har
inte blott en sådan minoritetsgrupp som nu sagts rätt atl väcka talan utan
sådan rätt tillkommer även styrelsen (i regel en nytillträdande styrelse) utan
ytterligare beslut av stämman om att skadeståndstalan skall väckas. Det
ankommer dock på styrelsen att på eget ansvar pröva, huruvida talan skall
föras. I sammanhanget är att märka, att dechargevägran kan ha den karaktären, atl
stämmomajoriteten endast velat "pricka" den avgående styrelsen men ej
önskar göra ekonomiskt ansvar gällande (Nial, Om aktiebolag s. 99).
Den minoritetsgrupp, som väcker talan, behöver ej vara
identisk med den som röstat emot ansvarsfrihet eller emot beslut att ej väcka
talan.
Att frågan om ansvarsfrihet resp. frågan huruvida
skadeståndstalan skall föras behandlats på bolagsstämma får anses utgöra
processförutsättning i skadeståndsmålet. Stämningsansökan skall alltså
avvisas, om förutsättningen ej visas vara för handen. Det ankommer däremot inte
på domstolen att pröva, huruvida styrelsen har bolagels uppdrag att föra
skadeståndstalan. Frågan bärom är en sak mellan den agerande styrelsen och den
bolagsstämma som i sinom tid skall ta ställning till spörsmålet om
ansvarsfrihet för styrelsen.
Första stycket andra punkten innehåller en bestämmelse om
uppgörelse beträffande sådan skadeståndsskyldighet som här avses. Avsikten
torde vara atl, liksom enligt gällande rätt, endast bolagsstämman äger besluta
om uppgörelse. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Om aktieägare för
talan för bolagets räkning, bör därjämte hans samtycke erfordras för att
uppgörelse skall kunna äga rum. Det bör alltså föreskrivas dels att uppgörelse
beträffande skadeståndsskyldigheten kan träffas endast av bolagsstämman och
blott under förutsättning att ej ägare till en tiondel av samtliga aktier
röstar mot förslag härom, dels att, om skadeståndstalan föres av aktieägare för
bolagets räkning, uppgörelse ej kan träffas utan hans samtycke.
Prop.
1975:103 780
Enligt andra stycket svarar aktieägare, som anställt talan
för bolagets räkning, för rättegångskostnaderna. Innebörden härav framgår av
förarbetena till 88 § i 1910 års aktiebolagslag (se NJA II 1910 nr 14 s. 120), till vilka här
må hänvisas. För vad aktieägaren sålunda utgivit i rättegångskostnader har han
enligt det remitterade förslaget rätt till ersättning av bolaget i den mån det
täcks av vad bolaget vunnit i rättegången, medan han enligt gällande lag har
rätt till ersättning i den mån del täcks av vad som kommit bolaget till godo
genom rättegången. Förslaget innebär en sannolikl ej åsyftad saklig ändring
bl. a. i det fall att en svarande som ålagts att betala rättegångskostnader är insolvenl.
Gällande lags formulering synes vara att föredra.
I fjärde stycket bör vidtagas vissa redaktionella
jämkningar. Det bör observeras, att skadeståndstalan enligt detta stycke kan
föras utan ny handläggning på bolagsstämma. Det räcker således med den behandling
som redan ägt rum enligt första stycket. Exempelvis kan en aktieägarminoritet,
som anser sig vilseledd, direkt inge stämningsansökan till rätlen, utan alt
någon fömyad handläggning av frågan om ansvarsfrihet eller om väckande av
skadeståndstalan uppställs som processförutsättning.
Enligt gällande lag kan skadeståndstalan för bolagels
räkning mot styrelseledamot osv. på grund av brott i regel väckas oavsett om ansvarsfrihet
beviljats. Har brottet t. ex. en förskingring upptäckts efter det att
ansvarsfrihet beviljats, torde enligt det remitterade förslaget i allmänhet
fjärde stycket vara tUlämpligt. Men behov kan föreligga att fora målsägandelalan
för bolagets räkning innan dechargefrågan behandlats på bolagsstämma. I ett
nytt femte stycke i paragrafen bör därför föreskrivas att, utan hinder av vad
som sagts ovan i paragrafen, skadeståndstalan som grundas på brott kan föras av
styrelsen.
Sammanfattande vad nu sagts föreslår lagrådet, att
paragrafen ges följande lydelse: "Talan om skadestånd till bolaget enligt
13 §§ kan väckas, om vid bolagsstämma majoriteten eller en minoritet beslående
av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier biträtt förslag om
anställande av skadeståndstalan eller, såvitt gäller styrelseledamot eUer
verkställande direktör, röstat mot förslag om ansvarsfrihet. Uppgörelse
beträffande skadeståndsskyldigheten kan träffas endast av bolagsstämman och
blott under förutsättning att ej ägare till en tiondel av samtliga aktier
röstar mot förslag härom. Föres skadeståndstalan av aktieägare för bolagets
räkning, kan uppgörelse ej träffas ulan hans samtycke.
Talan om skadestånd tUl bolaget får föras av ägare till
minst en tiondel av samtliga aktier. Om aktieägare sedan talan väckts avstår
från talan, kan likväl de övriga fullfölja denna. Den som anställt talan
svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av
Prop. 1975:103 781
bolaget för kostnad som täckes av vad som kommil bolaget
till godo genom rättegången.
Talan för bolagets räkning mot styrelseledamot och
verkställande direktör om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under ett
räkenskapsår skall väckas sist ett år från det årsredovisning och revisionsberättelse
för räkenskapsåret lades fram på bolagsstämma.
Har beslut fattats att bevilja ansvarsfrihet eller att
icke föra skadeståndstalan utan att aktieägare, som avses i första stycket,
röstat däremot eller har liden för talan försuttits enligl tredje stycket, kan
likväl talan enligt första eller andra stycket väckas, om i årsredovisningen
eller revisionsberättelsen eller eljest till bolagsstämman ej lämnats i
väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter angående beslut eller
åtgärd vara talan grundas.
Ulan hinder av vad som sagts ovan i denna paragraf kan
skadeståndstalan som grundas på brott föras av styrelsen."
17 kap. 1 §
Av tredje stycket av förevarande paragraf följer att om
ett förbjudet subjekt förvärvat bunden aktie på annat sätt än genom teckning
eller överlåtelse t. ex. genom arv eller bodelning han kan vid ökning av
aktiekapitalet tilldelas de bundna aktier till vUka hans aktieinnehav
berättigar. Lagrådet får i sammanhanget påpeka att lagen inte särskilt reglerar
förfarandet när någon, som varit svensk medborgare och därvid förvärvat bundna
aktier, efter förlust av det svenska medborgar-.skapet vill delta i fond- eller
nyemission på gmnd av sina behållna aktier. En rimlig analog tolkning av
stycket torde emellertid innebära att även i sådant fall bundna aktier får
tilldelas honom.
18 kap. 1 §
I det remitterade lagförslaget har inte upptagits
bestämmelser om avgifter i registreringsärenden (jfr 203 § gällande lag och 171
§ aktiebolagsutredningens förslag). Avsikten är emellertid att i en av regeringen
meddelad registreringsförordning skall upptas bestämmelser om skyldighet för
sökande att i vissa fall erlägga avgift i registreringsärende. I samma
förordning torde komma att upptas bestämmelser om skyldighet för patentverket
att på begäran mot avgift förhandsgranska handlingar i samband med
bolagsbildning och nyemission.
Av 8 kap. 3 § regeringsformen följer att föreskrifter om
avgifter till staten vilka innebär åligganden för enskilda eller ingrepp i
deras ekonomiska förhållanden hör till lagområdet. Riksdagen kan emellertid
med slöd av 8 kap. 9 och 11 §§ regeringsformen bemyndiga regeringen att utfärda
sådana föreskrifter med rätt för regeringen att överlåta åt
förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser i ämnet. Det kan hävdas att i
vart fall de sedvanliga avgiftema i patentverkets registre-
Prop. 1975:103 782
ringsärenden är av sådan beskaffenhet att dylikt
bemyndigande krävs. Med hänsyn härtill och då bemyndigande bör inhämtas i
tveksamma fall föreslås att till 18 kap. 1 § fogas ett nytt stycke av
förslagsvis följande lydelse.
"Föreskrifter om avgifter i regislreringsärenden
enligt denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
av regislreringsmyndigheten.' '
18 kap. 5 §
Gällande lag innehåller i 200 § andra stycket en
bestämmelse av innebörd att om någon i annat fall än när fråga är om firmainlrång
anser att en införing i aktiebolagsregistret länder honom till förfång kan han
föra talan vid domstol om registreringens hävande och om skadestånd. Någon
motsvarighet därtill har inte upptagits i förslagel till ny lag. Skälet anges
vara att det inte finns något praktiskt behov av en sådan beslämmelse.
I
remissprotokollet vid 18 kap. 7 § vilket lagrum reglerar besvär över beslut
enligt nya lagen uttalas att förvaltningslagens regler om bl. a. vem spm är taleberättigad
inte passar, när registreringsmyndigheten bifallit en ansökan om registrering,
och att det därför i departementsförslaget förutsätts att i sådant fall talan
liksom f. n. får föras mot bolaget vid allmän domstol. Härmed torde åsyftas att
den som menar sig ha lidit förfång till följd av en registrering skulle kunna
enligt allmänna rättsgrundsatser föra talan vid domstol mot bolaget, närmast en
fastställelsetalan, och sedan direkt på grund av domen eller med stöd av denna
få registreringen upphävd. Det är inte uteslutet att detta kan vara möjligt i
vissa undantagsfall. Även om så inte skulle vara förhållandet, synes emellertid
någon bestämmelse inte behövas, bl. a. med hänsyn tiU föreskriften i 8 kap. 15
§ andra stycket alt rält att göra anmälan om vem som utsetts tUl
styrelseledamot m. fl. liksom anmälan om ändring i sådant hänseende tUlkommer
också den som anmälningen gäller.
18 kap. 6 §
Beträffande tillämpningen av detta lagrum vid sådan kapitalnedsättning,
som kräver tillstånd av rätten enligt 6 kap. 6 §, göres i remiss-protokoUet ett
uttalande av innebörd att bestämmelserna i förevarande paragraf hindrar alt en
för nedsättningen erforderlig ändring av bolagsordningen registreras innan
anmälan föreligger om rättens tillstånd att verkställa nedsättningen.
Emellertid
synes bestämmelsen i sista punkten av 6 kap. 7 § tredje stycket förutsätta, att
ändringen av bolagsordningen skall registreras redan i samband med
registreringen av bolagsstämmans beslut om nedsättningen av aktiekapitalet
enligt 6 kap. 4 §. Det må i sammanhanget
Prop.
1975:103 783
framhållas,
att den registrering av rättens tillståndsbeslut, som enligt 6 kap. 7 § medför att
aktiekapitalet anses nedsatt, sker lill följd av underrättelse från rätlen och
inte fömtsätter någon anmälan från bolagets sida.
Det
förhållandet, att ändringen av bolagsordningen registreras i samband med
registreringen av nedsättningsbeslut enligt 6 kap. 4 §, medför att det under en
övergångstid kommer att föreligga en skillnad mellan den registrerade
bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalels storlek och det registrerade
aktiekapitalet. Detta torde emellertid inle innebära någon nämnvärd olägenhet.
Förevarande
paragraf har i formellt hänseende den innebörden att den i angivna fall utgör
hinder för registrering av beslutad ändring av bolagsordningen om inte därmed
sammanhängande ökning eller nedsättning av aktiekapitalet samtidigt registreras.
Paragrafen ger däremot inte något direkt uttryck för regeln, att ökning eller
nedsättning av aktiekapitalet inte får registreras utan att samtidigt
registrering sker av motsvarande ändring av bolagsordningen. Även om en sådan
tillämpning måhända kan utläsas av innehållet i 9 kap. 14 § tredje stycket,
synes det dock i tydlighetens intresse vara att förorda att texten till
förevarande paragraf jämkas så att den omfattar även den sist angivna
situationen. Förslagsvis kan paragrafen ges följande lydelse: "Registrering
av beslut om ändring av bolagsordningens beslämmelser om aktiekapitalet, maximikapitalet
eller minimikapitalet eller om aktiemas nominella belopp och registrering av
beslut om ökning eller nedsättning av aktiekapitalet skall ske samtidigt, om
ändringen av bolagsordningen eller ökningen eller nedsättningen av
aktiekapitalet är nödvändig för att aktiekapitalets storlek skall bli förenlig
med bolagsordningen."
19
kap. 1 §
Det
remitterade förslaget innebär, liksom aktiebolagsutredningens förslag, att
förfaranden i strid mot lagen i motsats till vad som nu gäller lämnas straffria
i stor utsträckning. Häremot är i princip intet att invända. De skäl som
åberopats för straffbestämmelsernas slopande är i stort sett hållbara. Några
situationer, som kan vålla tvekan, skall dock här diskuteras.
Aktiebolagsutredningen
behöll i sitt förslag den i gällande rätl upptagna straffsanktionen mot
förfaranden som innebär utbetalning på aktier i strid mot lagen. Utredningen
konstaterade härvidlag, alt återbäringsskyldigheten för dem som beslutat om
eller eljest medverkat vid utbetalningen visserligen kanske i och för sig kunde
anses utgöra tillräckligt skydd både för aktieägama och för borgenärema.
Emellertid kunde, ansåg utredningen, ett utmönstrande av straffbestämmelsen
tänkas leda till att respekten för utbelalningsförbudet undergrävdes;
Prop.
1975:103 784
detta förbud vore en av grundpelarna i aktiebolagsrätten
och utgjorde mer eller mindre en förutsättning för upprätthållande av principen
om att aktieägarna inte svarar för bolagets förbindelser med mer än aktiekapitalet
(s. 405 i betänkandet). I det remitterade förslaget har emellertid den nu
ifrågavarande straffbestämmelsen borttagits, eftersom återbäringsskyldigheten
vid sidan av slraff för förskingring, oredlighet mot borgenärer m. m. anses
utgöra tillräcklig sanktion. Självfallet talar åtskilligt för
aktiebolagsutredningens ståndpunkt i denna del men lagrådet finner sig dock
kunna godta den mening som kommit till uttryck i remissförslaget. Jfr vad som anföres
vid 12 kap. 5 §.
Enligt det
remitterade förslaget skall intyg av bank eller kvalificerad revisor om vissa
förhållanden ingivas i åtskilliga registreringsärenden, nämligen sådana som
avser bolagets bildande (2 kap. 9 §), nyemission (4 kap. 12 §), utbyte eller
nyteckning av aktier på grund av skuldebrev (5 kap. 14 §) och fusion (14 kap. 3
och 5 §§). Lämnas i sådant intyg uppsåtligen osann uppgift kan, såsom i
remissprotokollet påpekas, ansvar för osant intygande inträda jämlikt 15 kap.
11 § brottsbalken. Föreligger endasl oaktsamhet är förfarandet ej straffbart
och skadeståndsskyldighel kan ej göras gällande enligt vanliga utomobligaloriska
regler. Den eventuella skadan för aktieägare eller borgenärer utgöres
nämligen av s. k. ren förmögenhetsskada (1 kap. 2 § skadeståndslagen), och
sådan skada är i allmänhet ersättningsgill endasl när den vållats genom brott
(jfr 2 kap. 4 § samma lag). Det må anmärkas att den i 15 kap. 2 § i förslagel
stadgade skadeståndsskyldigheten för revisor givetvis ej omfattar sådanl
skadeståndsansvar för en utomstående revisor som nu avses. Den tillsyn som
utövas över banker och kvalificerade revisorer torde emellertid vara
tillräcklig som återhållande moment i nu berört hänseende. Därtill kommer att
del i fråga om revisorsintyg lär få anses föreligga en kontraklssituation
eller i vart fall etl kon-traklsUknande förhållande mellan bolaget och revisorn
vid tillhandahållandet av nu avsedda intyg och att oaktsamhet vid intygels
avgivande följaktligen ibland bör kunna leda till skadeståndsskyldighel
gentemot bolaget enligt kontraktsrättsliga grundsatser. I händelse av bolagets
konkurs kan skadeståndsfordringen i så fall göras gällande av konkursboet; 77
§ konkurslagen. På grund av det sagda finner lagrådet att slraff kan undvaras i
denna del.
Enligt punkt 4 av paragrafen i dess lydelse i
lagrådsremissen skall straff drabba den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot 17 kap. 3 § första stycket, dvs. vid emission av skuldebrev enligt 5
kap. försummar att iaktta att förhållandet mellan antalet bundna och aritalet
fria aktier inte får ändras i strid mot det i bolagsordningen intagna
förbehållet, därest den i emissionsvillkoren medgivna utbytes- eller
teckningsrätten skulle utnyttjas till fullo. Emellertid har överträdelse av den
i detta hänseende mera centrala bestämmelsen i 17 kap. 2 §
Prop. 1975:103 785
tredje
stycket inte belagts med straff, sannolikt därför att en effektiv kontroll av
bestämmelsens efterlevnad sker genom registreringsmyndighetens försorg.
Motsvarande kontroll bör kunna utövas också i fråga om 17 kap. 3 § första
stycket. Med hänsyn härtiU torde straff för överträdelse av sistnämnda lagmm
kunna undvaras.
Enligt
3 kap. 4 § och 14 kap. 13 § skall aktiebrev i vissa situationer makuleras. I
remissprotokollet uttalas att, om makulering inte sker på föreskrivet sätt och
handlingen därefter kommit i godtroende förvärvares hand, den ansvarige kan
bli skyldig att ersätta bolaget vad det tvingats utge tUl förvärvaren på grund
av handlingen. Motsvarande skadeståndsskyldighet kan enligt vad som anföres
inträda även i en del andra fall, såsom när innehåUet i aktiebrev blivil
oriktigt eller vederbörlig påskrift inte skett på brevet. Lagrådet vill tUl
undvikande av missförstånd påpeka, att föredraganden här i förbigående snuddat
vid en omstridd fråga. Förslaget innehåller i fråga om aktie ingen motsvarighet
till skuldebrevslagens bestämmelser om löpande skuldebrevs s. k. negoliabilitel
(15 § skuldebrevslagen). I vad mån ett aktiebolag ändock är avskuret från att
mot godtroende innehavare av aktiebrev göra gällande, att aktien inte är
bärare av aktierätt, att utdelning erlagts till föregående innehavare osv. är
högeligen ovisst (jfr Hult, Lärobok i värdepappersrätt, 5:e uppl., s. 167 med
hänvisningar). Det får överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra vad som
härvidlag skall anses gälla.. Jfr uttalande i specialmotiveringen till 6 kap. 1
§.
Lagen
om införande av aktiebolagslagen
1 §
Den
föreslagna aktiebolagslagen och den föreslagna bokföringslagen har sådant
samband med varandra alt de bör träda i kraft samtidigt. I de remitterade
förslagen har tidpunkten för ikraftträdandet satts till den 1 juli 1976, De
båda lagarna bUdar tillhopa ett omfattande lagkomplex med åtskilliga nyheter
delvis av stor betydelse för företagens verksamhet. Det ligger därför i sakens
natur att företag, branschorganisationer och myndigheter behöver få tid på sig
att penetrera lagkomplexet och vidtaga åtgärder av skiftande slag för att
anpassa sig tUl den nya ordningen. Översyn av bolagsordningar, organisatoriska
förändringar, inle minst inom bokförings- och revisionsbranschen, samt
utarbetande av nya arbetsrutiner utgör några exempel på ålgärder, som
övergången lill den nya lagstiftningen kan aktualisera. Vad särskilt angår
bokföringsskyldigheten är det med hänsyn tUl den nya bokföringslagens åtminstone
för småföretagare svårtillgängliga innehåll nödvändigt, att
branschorganisationer och det planerade expertorganet på redovisningsområdet
utarbetar och distribuerar formulär och anvisningar för bokföringsskyldighetens
fullgörande för alt lagstiftningen' överhuvudtaget
Prop. 1975:103 786
skall
få någon genomslagskraft på småföretagens område. Jämför vad som anförts vid 1
§ bokföringslagen. Förberedelser för övergången till den nya ordningen kan
knappast på allvar påbörjas, förrän riksdagen tagit slällning till den
föreslagna lagstiftningen. Delta kan beräknas ske i slutet av 1975. Innan de
nya lagama utfärdats och spritts genom Svensk författningssamling, hinner
ytterligare tid atl förflyta. Den tid som återstår fram till den föreslagna
dagen för ikraftträdandet förefaller lagrådet alt vara alltför knappt tUltagen.
Lagrådet föreslår därför, atl tidpunkten för ikraftträdandet framflyttas tUl
den 1 januari 1977. Därmed vinnes även den praktiska fördelen all de nya
lagarna, som ej hinner medtagas i 1976 års lagbok, kommer att finnas
tillgängliga i lagboken i nära anslutning till ikraftträdandet. Även andra skäl
talar för alt ikraftträdandet uppskjutes till den 1 januari 1977. Efiersom räkenskapsåret
enligt den nya lagstiftningen i princip skaU sammanfalla med kalenderåret,
förefaller det naturliga vara, att ikraftträdandet sker vid elt kalenderårsskifle.
Att näringsidkare som nu inte är bokföringsskyldiga skaU på sätt föreslagits
föras in under bokföringsskyldigheten vid ett halvårsskifte, måsle med lagens
principiella inställning till räkenskapsårets förläggning anses föga
rationellt.
8
§
Från
att tidigare gUtighetstiden för fullmakt att föra talan för aktieägare på
bolagsstämma inte varit i lag begränsad, infördes genom 1944 års lag om
aktiebolag (120 §) den inskränkningen att sådan fullmakt inte är gällande för
stämma, som börjar senare än fem år efter fullmaktens utfärdande. Beträffande
fullmakt, som utfärdats före lagens ikraftträdande, skulle emeUertid enligt 4 §
11 mom. promulgationslagen nämnda bestämmelse inte tillämpas; dock skulle sådan
fullmakt inte vara gällande för stämma, som började senare än fem år efter
ikraftträdandet.
EnUgt
9 kap. 2 § förslaget till ny aktiebolagslag har giltighetstiden för
bolagsstämmofullmakt förkortats tUl ett år från utfärdandet. Häremot synes
intet vara att erinra. Emellertid bör, för att rättsförluster skall förebyggas,
en övergångsbestämmelse av motsvarande slag som den nyss återgivna upptas i
förevarande promulgationslag. Bestämmelsen, som förslagsvis kan få sin plats i
ett andra stycke av 8 §, torde böra få det innehållet, att utan hinder av 9
kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:000) gäller fullmakt, som utfärdals före lagens
ikraftträdande, vid bolagsstämma som hålles inom ett år efler ikraftträdandet.
15
§
I
specialmotiveringen sägs att i 10 kap. 4 § nya lagen finns regler om
revisorsjäv, som på ett par punkter innebär skärpningar i förhållande
Prop. 1975:103 787
tUl gällande lag. De nya bestämmelserna bör därför, enligt
vad som vidare anges, tillämpas fr. o. m. den första ordinarie stämman efter
ikraftträdandet, och intill dess bör motsvarande äldre regler gälla.
I lagtexten har detta kommit till uttryck så, att såvitt
nu är i fråga uppskovet med tillämpningen begränsats till att avse
"första och andra styckena" av 10 kap. 4 §. Anledningen härtUl torde
vara att man ansett att om inte de två första styckena är tillämpliga så kan
inte heUer tredje stycket, som i visst avseende hänvisar tUl de båda föregående
styckena, tillämpas. Eftersom emellertid också tredje stycket i och för sig
innefattar skärpning i förhållande till gällande lag, bör i tydlighetens
intresse uppskovsbestämmelsen direkt omfatta även det stycket. Orden
"första och andra styckena" i lagtexten bör alltså strykas.
Det må framhållas att man genom detta uppskov med
ikraftträdandet av de nya jävsbestämmelsema i någon mån tillgodoser från revisorshåll
uttalade önskemål om att branschen lämnas rådrum för att få tillfälle vidtaga
erforderliga organisationsåtgärder. Jämför vad lagrådet anfört vid 1 §.
Lagen om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar
44 a §
Vid 11 kap. 5 § aktiebolagslagen har lagrådet föreslagit
att tredje stycket av paragrafen blir andra stycke och att samtidigt vissa
redaktionella ändringar göres i lagmmmet. Hänvisningen i förevarande 44 a §
till lagrummet måste, om nämnda förslag följes, utgå och bör ersättas av en
mening med förslagsvis följande innehåll: "Dessutom skall storlek och
förändring av lagerreserv särskUt redovisas."
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
50 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 103
Prop. 1975:103 788
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-04-10
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon
Föredragande:
statsrådet Lidbom
Proposition
med förslag till ny aktiebolagslag, m. m.
Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande över förslag till
1. aktiebolagslag (1975: 000),
2. lag om införande av aktiebolagslagen (1975: 000),
3. lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.,
4. lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad
aktiehantering,
5. lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,
6. lag om ändrmg i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar,
7. lag
om ändring i akliefondslagen (1974: 931).
Föredraganden redogör för lagrådels yttrande.
Aktiebolagslagen
Lagrådet
har i allt väsentiigt godtagit det remitterade förslaget tUl aktiebolagslag och
har som helhetsomdöme uttalat att förslaget är väl ägnat att läggas till grund
för lagstiftning.
De ändringar i lagtexten
som lagrådet föreslagit beträffande 4 kap. 3 och 25 §§, 5 kap., 6 kap. 7 §, 9
kap. 1, 3, 5 och 17 §§, 10 kap. 1 och
5 §§, 11 kap. 1, 4, 5, 6 och 8 §§, 12 kap. 2, 3, 5
och 7 §§, 13 kap. 2, 14 och 17 §§, 14 kap. 3, 5, 10 och 11 §§, 15 kap. 5 §, 18
kap. 1 och
6 §§ samt 19 kap. 1 § anser jag på de av lagrådet
anförda skälen oöra
'
Beslut om lagrådsremiss fattade den 23 augusti och den 30 oktober 1974.
Prop. 1975:103 789
godtas. Härutöver bör vissa redaktionella jämkningar
vidtas i lagförslaget.
Vad
lagrådet anfört beträffande 7 kap. 1 §, 9 kap. 3 § och 17 § tredje stycket 2,
10 kap. 14 §, 11 kap. 4, 7 och 9 §§, 12 kap. 5 §, 13 kap. 2, 3, 10, 12 och 15 §§,
14 kap. 11 § andra stycket, 17 kap. 1 §, 18 kap. 5 § och 19 kap. 1 § kan jag
instämma i.
Jag vUl
beträffande sistnämnda paragraf tillägga att justitiedepartementet nyligen
publicerat en promemoria (Ds Ju 1975: 3) med förslag till vissa ändringar i
brottsbalkens bestämmelser om gäldenärsbrott. Promemorian innehåller bl. a.
förslag om att gäldenär, som genom gåva eller annan liknande åtgärd avhänder
sig egendom av betydenhet och därigenom framkallar uppenbar fara för att han
skall komma på obestånd, skall dömas lill ansvar för oredlighet mot
borgenärer. Det innebär ytterligare möjligheter att ingripa mot olovlig
vinstutdelning.
Lagrådet har under 6 kap. 6 § tagit upp en diskussion om
begreppet borgenär i nämnda paragraf och i 6 kap. 5 §, 12 kap. 4 § och 14 kap. 4§.
Lagrådet
har vid sin analys av borgenärsbegreppet kommit fram till att som borgenär måsle
i detla sammanhang i princip anses varje fordringsägare vars fordran uppkommit
före nedsättningen av aktiekapitalet eller reservfonden resp. fusionen.
Även avtalspart vars fordran mot bolaget vid nedsätlnings- eller
fusionstillfället är betingad av alt parten själv fullgör sin avtalsprestation tUl
bolaget, bör enligt lagrådet behandlas som borgenär vid tillämpningen av nu
ifrågavarande paragrafer.
Jag vill
först påpeka att någon saklig ändring av borgenärsbegrep-pel i förhållande till
gällande rätt inte åsyftats med den nya aktiebolagslagen. De nämnda
paragraferna har motsvarighet i 1944 års aktiebolagslag.
Jag kan
hålla med lagrådet om att även innehavare av fordran som vid tiden för nedsättningen
eller fusionen är beroende av villkor bör betraktas som borgenär i de aktuella
situationerna. Lagrådet har emellertid ansett atl som borgenär bör behandlas
även den vars fordran betingas av att han själv fullgör avtalsprestation till
bolaget, dvs. fall då han är både borgenär och gäldenär i samma
rättsförhållande.
Det kan
ifrågasättas om man vid tillämpningen av bestämmelserna om kallelse på okända borgenärer
i 1944 års aktiebolagslag använt sig av ett så vidsträckt borgenärsbegrepp.
Tillämpat på fusion, för vilken krävs rätlens tillstånd, innebär det exempelvis
att varje anställd i det överlåtande företaget är borgenär som skall
underrättas särskilt genom rättens försorg och med rätt att få säkerhet ställd
för framtida lönefordring. Lönefordringen torde motsvara vad som skall utgå
till den anställde under uppsägningstiden enligt lagen (1974: 12) om
anställningsskydd. Säkerheten torde, om den anställde inte medger annat, böra
stå
Prop.
1975:103 790
kvar så länge anställningsförhållandet består i
förhållande till del övertagande företaget. Vad som sagts nu innebär att en
betydande del av det övertagande bolagets kreditmöjligheter las i anspråk under
lång tid samtidigt som de anstäUda genom bl. a. bestämmelserna om lönegaranti i
konkurs under alla förhållanden har betryggande säkerhet för sina
lönefordringar. Om den av lagrådet hävdade tolkningen av borgenärsbegreppet
vinner tillämpning, innebär det således risk för att sådan nedsättning av
aktiekapitalet, nedsättning av reservfonden eller fusion för vUken rättens lillslånd
fordras blir omöjlig att genomföra i personalintensiva företag med begränsade
kreditmöjligheter.
Det finns, menar jag, inle heller något praktiskt behov
att så långt som lagrådet gör driva omsorgen om de "borgenärer" som
tillika är bolagels gäldenärer. I motsats till exempelvis den som gått i borgen
för bolagels förbindelser eller upplåtit licens till detta har en sådan bolagels
avtalspart som ännu inte fullgjort sin avlalsprestation till bolaget i de
allra flesta fall möjligheter atl skydda sig mot skadliga effekter av
nedsättning eller fusion. Den av lagrådet beskrivna prekära situation i vilken
en säljare under vissa förutsättningar kan råka är väsentligen av teoretisk
natur. Någon egentlig risk föreligger ju blott om del är fråga om
specialtillverkat gods som inte kan säljas på annat håll. I sådana fall begär
emellertid säljaren, om affären är av någon betydelse och han det minsta
betvivlar köparens vilja och förmåga alt betala, regelmässigt en bankgaranti lill
sitt skydd. Vid sidan av den allmänna insolvensrisken är risken för en genom
nedsättning av aktiekapital eller fusion framkallad insolvens mmimal.
Enligt min mening bor den som är samtidigt borgenär och gäldenär
i samma rättsförhållande inte ha det skydd som tillerkänns borgenärer i aUmänhet
vid sådan nedsättning av aktiekapitalet, nedsättning av reservfonden eller
fusion som kräver rättens tillstånd. Jag förordar därför att till 6 kap. 6 §
fogas ett nytt femte stycke av följande lydelse: "Är borgenär tillika gäldenär
i samma rättsförhållande, skall han ej upptagas i förteckningen över bolagets
kända borgenärer. Han skall ej kallas av rätten och har ej heller rätt till
betalning eUer säkerhet enligl fjärde stycket." Vidare bör vissa
jämkningar göras i 6 kap. 5 § och 14 kap. 4 §.
Under 6 kap. 6 § har lagrådet vidare något berört frågan
om underrättelseskyldighet för registreringsmyndighelen belräffande vissa
domar och beslut i mål om klander av bolagsslämmobeslut. Bestämmelser om sådan skyldighel
bör som lagrådet förordar las upp i registreringsförordningen.
Jag har i 10 kap. 4 § första och tredje styckena av del
remitterade förslaget tagit upp vissa bestämmelser som syftar lill alt hindra
att revisor eller revisorsmedhjälpare lar befattning med den löpande bokföringen.
Bestämmelserna som innebär en skärpning i förhållande till
Prop.
1975:103 791
gällande rält har föranlett Föreningen auktoriserade
revisorer och Svenska revisorsamfundet att lämna vissa synpunkter i ämnet i
samband med lagrådsföredragningen.
Föreningen
auktoriserade revisorer erinrar om alt hjälp och rådgivning i
redovisningsfrågor alltid utgjort en väsentlig arbetsuppgift för
revisionsbyråerna. I synnerhet gäller delta årsbokslutet, som för många förelag
oundgängligen kräver bistånd av utomstående specialister. Det torde vad de
mindre företagen beträffar snarare vara en regel an ett undanlag att
revisorerna på något sätt medverkar vid utformningen av årsbokslutet. Själva bokföringsarbetel,
vare sig det löpande kronologiska i dagbok eller del systematiska med huvudbok
och bokslut, har egentligen aldrig för de auktoriserade revisorerna varil en
eftertraktad arbetsuppgift. Del har emeUertid ofla varil önskvärt alt kunna ge
hjälp även med bokföringen och på så sätt bidra tUl den goda ordning, som
eftersträvas. De flesta auktoriserade revisorer har någon gång tillfälligt
varit tvungna att bistå i rena bokföringsfrågor, andra har inrättat sig för alt
kunna ge fortlöpande service åt en antal klienter. Det rör sig därvid enligt
föreningen inte om den grundnotering, som klienten alltid själv måste ulföra,
utan om den fortsatta bearbetningen, som med dagens teknik ofla utföres med
bokföringsmaskiner, hålslansar och datorer, som allt mera kommit till
användning även för småförelag för att få fram den mångfald av uppgifler, som
behövs i modern redovisning.
Föreningens
majoritet har uppfattningen att god revision kan ulföras i förelag där revisorn
biträder med bokföringen inom ramen för kommerskoUegiets nuvarande
bestämmelser. Revisorn bör liksom f. n. ha rätt alt ombesörja klientförelagets
huvudbokföring och del tekniska avslutandet av dess böcker under förutsätining
att det sker med användande av annan person på byrån än den som bilräder i
revisionsarbetet avseende klienten ifråga. Liksom hittills bör givetvis inle
någon befattning med klienlföretagets dagbokföring vara tUlåten. Revisorn och
hans medhjälpare bör enligl föreningens majoritet likaså i enlighet med vad
som nu är fallet ha räll atl lämna råd och anvisningar för hur bokslutet kan
göras.
Elt inle oväsentligt anlal ledamöter av föreningen anser
emellertid all biiräde med bokföringen inle bör få lämnas vad avser
ombesörjandet av huvudbokföringen och det tekniska avslutandet av böckerna. En
annan inle oväsentlig grupp anser atl sådana tjänster bör få utföras, om de
handläggs av särskild avdelning eller särskilt företag, som kan vara dotter- eller
systerbolag lill revisionsbyrån. Föreningen anser att vid en dylik uppläggning
arbetet måste utföras av personal, som är oberoende i förhållande till revisorn
och hans medhjälpare. Praktiskt tagel samtliga ledamöter är eniga om atl varje
förändring av nuvarande regler bör genomföras med iakttagande av en väl
tilltagen övergångslid, så atl förelagen får tiUfäUe att organisera sina
redovisningsfunktioner.
Prop.
1975:103 792
Svenska revisorsamfundet uppger atl de godkända
revisorernas förelag i dag har en organisation som är väl anpassad till
kvalificerad hjälp och rådgivning i redovisningsfrågor. Det gäller den tekniska
bearbetningen av klienternas bokföringsmaterial i byråns egenskap av
förmedlande organ tiU något datasen-iceföretag. Del, gäller också hjälp med
årsbokslutet, som många förelag, särskilt bland de mindre, måste ha
specialisthjälp med. Den skärpning av jävsbestämmelserna som föreslagits
aktualiserar i första hand frågan om revisorns befattningstagande med
klientföretagets huvudbokföring och bokslut. Samfundet anser att god revision
kan utföras i företagen i full överensstämmelse med god revisors- och revisionssed
även om revisorn biträder med klienlföretagets bokföring inom ramen för kommerskoUegiets
nuvarande bestämmelser. För det fall reglerna om revisorsjäv i
aktiebolagslagen inte utformas i nära anslutning till kommerskollegiets beslämmelser
vill samfundet framhålla att begreppet huvudbokföring och bokslutsarbete inte
innefattar den rent maskinella bearbetningen av från klientföretaget mottaget
material exempelvis i form av dagboksblad, bokföringsorder m. m. som
företaget självständigt redan konlerat och avstämt. Revisionsbyråerna har i
dag en uppbyggd organisation som förmedlande organ till dataserviceföretaget eller
motsvarande. Ell utförande av dessa dataförmedlande tjänster är inte bokföring
i den mening som åsyftas där frågan onv revisorns befattningstagande med
bolagets bokföring och revisorns oberoende stäUning dis-kuleras. Även Svenska
revisorsamfund understryker behovet av en väl tilllagen övergångstid, om
förändringar i nuvarande bestämmelser föreslås.
Med anledning av vad sålunda förekommit har
kommerskollegiets nämnd för revisorsfrågor beretts tillfälle inkomma med
synpunkter i ämnet. Nämnden anför att 12 § kommerskollegiets revisorskungörelse
innebär att kliepten själv ombesörjer dagbokföringen eller, med etl annat
uttryck, den kronologiska bokföringen ulan något som helst biträde från
revisors eller medhjälpares sida. Detta betyder alt klienten beslämmer när en
affärstransaktion har inträfffal, vilka transaktioner som har inträffat,
definierar dessa transaktioner till sin art samt fastlägger
transaktionsbeloppen.
Genom delta led i bokföringen, som således skall ske hell
utan inblandning från revisorns sida, definieras sålunda enligt nämnden bokföringsmaterialet
till sitt reella innehåll. Vad som därefter återsiår av bokföringsarbetet är
alt sammanställa de sålunda insamlade uppgifterna på olika sätt inom ramen för
en plan. Vad först gäller planen kan revisorn f. n. och är även med den
föreslagna lagtexten oförhindrad att som konsult medverka vid utformningen av
de olika delarna av denna plan, t. ex. kontoplan, plan för hur bearbetningen
tekniskt skall ske (samlings-plan) etc.
Av vad som nu sagts följer enligt nämnden att den vidare bearbet-
Prop.
1975:103 793
ningen av redovisningsmaterialel, som revisionsorganet
enligt 12 § revisorskungörelsen får fullgöra, endast omfattar ett rent
sorterings-, räkne-och skrivarbete. Det utförs idag även när det gäller små
företag i mycket stor omfattning med hjälp av datorer. Revisorns befattning med
bokföringen beslår i de fall datorer används ofla i alt han fungerar som förmedlare
till etl dataserviceföretag som utför den maskinmässiga bearbetningen med
hjälp av en större dator. Revisionsorganets uppgift är i dessa fall atl
översälta bokföringsmaterialet, vars sakinnehåll bestämts av klienten, till för
maskinen lämplig form, sammanfoga de ofta små dalamängderna från de
individuella förelagen till en större volym, tillse att den tids- och
materialmässiga disciplin upprätthåUs, som är en nödvändighet för maskinmässig
behandling, samt alt förmedla bokföringsmaterialet till dataserviceföretaget.
Dess uppgift kommer vidare atl bestå i alt förmedla de färdigbearbetade
rapporterna från dalaserviceföretaget till klientförelagel och därvid tillse
bl. a. att rätt rapporter framkommit och att inga tekniska fel uppstått i
bearbetningen. I de fall och det torde här huvudsakligen vara fråga om
situationer när bolaget tillfälligt är i behov av hjälp med bokföringen t. ex.
i fall då den på företaget ansvarige har slutat, är sjuk eller har semester
där dalabehandling icke används, beslår revisionsorganets medverkan i att någon
tjänsteman utför de sorterings-, räkne- och skrivarbeten, som i den nyss
beskrivna rutinen utförs med hjälp av dator. Som ett sista led i den maskinella
bearbetningen ingår ofta ett formellt bokavslut.
Skulle
jävsbestämmelserna skärpas exempelvis så att tiU revisor eller
revisorsmedhjälpare inte får anlitas någon som är verksam i samma förelag som
den som yrkesmässigt bilräder bolaget vid fullgörandet av dess bokföring eller
medelsförvaltning eller kontroll däröver, skulle betydande problem enligt
nämnden uppstå för såväl förelagen som revisionsbyråerna. Mindre förelag har
ofta inle råd med egen kvalificerad ekonomipersonal utan är beroende av
utomståendes hjälp med förutom givelvis revisionen även huvudbokföring och
bokslut. Den normala situationen för dessa förelag skulle i så fall bli att de
måste vända sig till två olika konsulter. Eftersom det ofta hos dessa förelag
saknas förståelse för behovet av god revision föreligger det risk för alt
revisionen betraktas som en formsak och att denna kommer atl utföras av
okvalificerad personal.
Är
företagen belägna på mindre orter finns ofta endasl en revisions-och
bokföringsbyrå med kvalificerad personal att tillgå. Förelagen ställs därvid
enligt nämnden inför valet att låta denna byrå antingen sköta huvudbokföring
och upprätta bokslut eller göra revisionen. Om företaget väljer det första
alternativet torde i dessa mindre företag revisionen komma att ulföras av
okvalificerad revisor och därmed bli reellt sämre. Väljer företaget att låta
den kvalificerade revisorn revidera, kommer denne alt vid sin revision möta en
bokföring som till stora delar måsle göras om.
Prop. 1975:103 794
På de orter där det finns flera revisions- och
bokföringsbyråer skulle den föreslagna bestämmelsen, framhåUer nämnden, sannoUkt
leda till samarbetsavlal med innebörden antingen att den ena byrån inriktar sig
på bokföringen för ortens förelag och den andra på revisionen av dem, eller att
i de fall den ena byrån sköter bokföringen den andra har hand om revisionen och
vice versa. Detta torde inte leda till en bättre revision än om huvudbokföring
och bokslut utförs av personal på den byrå där revisorn är verksam. Man kan
dessutom inte utesluta möjligheten atl rena bulvanbyråer upprättas vilka
formellt men inte reellt uppfyller den föreslagna bestämmelsen. Möjligheten
att kontrollera delta torde belräffande de auktoriserade och godkända
revisorerna vara begränsad och beträffande övriga revisorer praktiskt taget
saknas eftersom del skulle ligga i såväl revisorns som klientens intresse alt
delta förhållande inle kom till annans kännedom.
Den ifrågasatta regeln, som inte gör någon skUlnad mellan
medverkan vid dagbokföring och vid huvudbokföring, kan enligt nämndens mening
därtill komma att ha effekten att anställda i revisorn närstående företag
till skillnad från f. n. kommer att sköta
dagbokföringen.
Lagrådet har efter atl ha fått del av de nu redovisade synpunkterna
förordat
en ändring av jävsbestämmelserna så alt den som är verksam
i samma förelag som den som yrkesmässigt biträder vid grundbokfö
ringen eller medelsförvallningen eller bolagels kontroll däröver inte får
vara revisor. Det innebär att huvudbokföringen och bokslutsarbetet
skulle få utföras av personer anställda i samma företag som revisorn.
Enligt min mening innebär detta en lämplig avvägning och jag ansluter
mig därför till lagrådets förslag.
Vid 12 kap. 7 § kritiserar lagrådet de uttalanden jag
gjort om atl lag-stridiga låneutbelalningar i beskattningssammanhang är att
bedöma som förtäckt vinstutdelning eller förläckt lön och därför skall las lill
beskattning. Lagrådets yttrande i detta sammanhang kan bidra lill osäkerhet om
hur lagslridiga låneutbelalningar skall behandlas i taxeringssammanhang. Jag
har erfarit alt frågan har tagits upp till behandling inom
företagsskatteberedningen. När dess arbele med frågan avslutats, kommer chefen
för finansdepartementet, som jag samrått med i denna sak, alt lägga fram
förslag till erforderliga ändringar i skattelagstiftningen.
Såsom lagrådet föreslagit bör preskriptionstiden för
överträdelse av låneförbudel förlängas .till fem år. En bestämmelse med sådan
innebörd bör upptas i 19 kap. 1 §.
Lag om införande av aktiebolagslagen, m. m.
Jag avser atl senare denna dag föreslå att den nya
bokföringslagen skall träda i kraft den 1 januari 1977. Med hänsyn till det
nära sambandet mellan aktiebolagslagen och nämnda bokföringslag föreslår jag
Prop. 1975:103 795
alt även aktiebolagslagen skaU träda i kraft den 1 januari
1977. Motsvarande bör gälla för övriga lagar som remitterats till lagrådet
samtidigt med lagen om införande av aktiebolagslagen. Detta föranleder
ändringar i ett antal paragrafer i promulgationslagen.
Med anledning av att förslaget till ny aktiebolagslag
innebär en förkortning av giltighetstiden för bolagsstämmofullmakl från fem
till ett år har lagrådet förordat en särskild övergångsreglering av innebörd
att fullmakt som är giltig enligt 1944 års aktiebolagslag skall gälla även under
det första året efler den nya lagens ikraftträdande. De skäl som föreslaval den
angivna förkortningen av giltighetstiden talar emellertid också för alt de nya
bestämmelserna blir tUlämpliga omedelbart i samband med ikraftträdandet. De
risker för rättsförlust som kan föreligga med hänsyn till ombudets svårigheter
att få en annars ogiltig fullmakt förnyad av huvudmannen får enligt min mening inle
överdrivas. Kan ombudet inle få fullmakten förnyad under den långa
övergångstiden mer än elt år talar det för att ombudet inle heller vet hur
huvudmannen önskar alt han skall agera på bolagsstämman för alt tillvarata huvudmannens
intressen. Jag kan därför inte godta lagrådels uppfattning i denna fråga.
De jämkningar lagrådet föreslagit i fråga om 15 § promulgationslagen
och 44 a § lagen om ekonomiska föreningar bör vidtas.
18 § promulgationslagen innehåller bestämmelser om
avveckling av beslående skuldregleringsfonder. Fråga har uppkommit om
avsättning till skuldregleringsfond skall göras när ett bolag efter
ikraftträdandet håller bolagsstämma för att fatta beslut om fastställelse av
balansräkning och resultaträkning och av vinstdisposilion belräffande
räkenskapsår som avslutats före ikraftträdandet. Nuvarande beslämmelser om
obligatorisk avsättning till skuldregleringsfond har visserligen ett intimt
samband med reglerna om årsredovisningen. Fattar emellertid bolagsstämman
beslut om disposilion av vinst efter ikraftträdandet är det av avgörande
betydelse vUka begränsningar i bolagsstämmans handlingsfrihet som den vid
beslutet gällande lagstiftningen uppställer. Delta betyder att någon avsättning
tUl skuldregleringsfond inte behöver ske i det nyss angivna fallet.
Avförande ur aktiebolagsregistret av vissa aktiebolag
Enligl punkten 4 av övergångsbeslämmelserna lill lagen
(1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag i deras lydelse 1973:
1081 skall bolag, vars registrerade aktiekapital ej uppgår till 50 000 kr. vid
utgången av år 1978, om det inte trätt i likvidation eller försatts i konkurs,
avföras ur aktiebolagsregislret. Bolaget är därmed upplöst. Kungörelse om
avförandet behövs inte. När bolaget har avförts ur registret, svarar
aktieägarna samt styrelseledamöter och verkställande direktör
Prop. 1975:103 796
solidariskt för bolagets förpliktelser. Aktieägarna
inträder i bolagels ställe som part i de avtal bolaget slutit med tredje man.
I den mån bolaget enligt författning varit skyldigt att vidta åtgärd eller
lämna uppgift skall detta i stället fullgöras av styrelsen. Uppkommer behovet
av likvida-tionsålgärd sedan bolaget avförts ur registret, äger 173 a § 1944
års aktiebolagslag molsvarande tillämpning, dvs. på ansökan av den vars rätt
berörs därav skall rätlen förordna en eller flera likvidatorer.
Den utgallring
av små aktiebolag som sålunda kommer att ske efter utgången av år 1978 kräver
en koncentrerad arbetsinsats av palentverket. Från administrativ synpunkt vore
det önskvärt att utgallringen av framför alll namnskyddsbolag och vUande bolag
kunde påbörjas tidigare. F. n. finns ca 100 000 bolag med elt aktiekapital understigande
50 000 kronor vilka senast vid utgången av 1978 antingen skall ha ökat sitt
kapital eller avföras ur registret. Varje möjlighet till en jämnare spridning
av den väntade arbetsbelastningen bör tillvaratas.
Även från aklieägarsynpunkt är det önskvärt att kunna
upplösa bolag utan tillgångar och skulder på del enkla sätt som punkten 4 i övergångsbeslämmelserna
anvisar. F. n. är aktieägarna hänvisade tUl alt låta bolaget gå i likvidation
innan bolaget kan upplösas. Man bör visserligen inte överbelona svårigheterna atl
genomföra en likvidation när alla i bolaget är ense om åtgärden och bolaget
saknar egentliga tillgångar och skulder, t. ex. därför alt del inte på länge
drivit någon rörelse. Men bolaget belastas med bl. a. kungörelsekoslnader och
skyldigheten alt kalla bolagets okända borgenärer innebär att likvidationsförfarandel
drar ut på liden.
En enkel lösning på de angivna olägenheterna är att låta
aktiebolag, vars aktiekapital inte uppgår till 50 000 kr. upplösas, om samtliga
aktieägare och styrelseledamöter samt verkställande direktör begär det. De
inledningsvis redovisade bestämmelserna i punkten 4 av övergångsbeslämmelserna
till SFS 1973: 303 om soUdariskt ansvar för bolagels förbindelser och om
aktieägares inträde i bolagets avtal bör då bli tilllämpliga.
Avskrivningsbeslut av detta slag, som sker före 1 januari
1979, bör dock kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Del synes lämpligt atl detla
sker genom att de avförda bolagen sammanförs under gemensam rubrik, exempelvis
en gång i kvartalet, och med angivande av enbart bolagets nummer, namn och
säte. Kungörelseförfarandet bör vara avgiftsfritt.
Den
angivna lösningen föranleder konsekvensändringar i 1 § lagen (1974: 990) om den
skattemässiga behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag lill
annan företagsform, m. m. Lagen är tillämplig bl, a. när aktiebolag upplösts enligl
den tidigare nämnda punkten 4 av övergångsbestämmelserna tiU SFS 1973: 303 och
innebär att särskilda skattelättnader inträder vid utskiftningsbeskattningen
och inkomslbe-
Prop. 1975:103 797
skattningen,
övervägande skäl talar för att detsamma bör gälla vid den bolagsupplösning som
nu förordas. Efler samråd med chefen för finansdepartementet föreslår jag att
1 § av den nämnda lagen justeras något.
Palentverket gav våren
1974 ut en informationsbroschyr beträffande tidigare genomförda lagändringar.
Avsikten är alt en ny information skall ske under våren 1975. Eftersom de nu
diskuterade bestämmelserna kommer alt behandlas av riksdagen hösten 1975 bör de
träda i kraft den 1 januari 1976. Man torde kunna räkna med att palentverket
informerar om de nya bestämmelserna snarast efter ikraftträdandet.
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga
dels de av lagrådet
granskade förslagen med vidtagna ändringar, dels inom jusiiiiedepariemenlet
upprättade förslag till lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen
(1944: 705) om aktiebolag,
lag om ändring i lagen
(1974: 990) om den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång från
aktiebolag till annan förelagsform, m. m.
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen att aniaga de förslag som föredraganden lagt
fram.
Prop. 1975:103 798
Innehåll
Propositionen ................................................................. 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. 1
Lagförslag
..................................................................... ..... 3
1.
aktiebolagslag
(1975: 000)........................................ 3
2.
lag om
införande av aktiebolagslagen (1975: 000).... 57
3.
lag om ändring
i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m 60
4.
lag om ändring
i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering 61
5.
lag om ändring
i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten alt förvärva fast egendom m.
m 63
6.
lag om ändring
i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar 64
7. lag om ändring i aktiefondslagen (1974: 931)............ ... 65
8. lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen
(1944:
705) om aktiebolag.................................................... 66
9. lag om ändring i lagen (1974: 990) om den skattemässiga
be
handlingen med anledning av övergång från aktiebolag till an
nan företagsform, m. m.............................................. ... 67
Utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 23
augusti
1974 ............................................................................ .. 68
1
Inledning .................................................................. .. 68
2
Aktiebolagsformens
användning ............................. 71
3
Lagstiftningens
huvudgrunder ................................ 73
3.1
Nuvarande ordning
.......................................... 73
3.2
Aktiebolagsutredningen
................................. .. 77
3.3
Remissyttrandena.............................................. .. 86
3.4
1973 års
ändringar i aktiebolagslagen ............. .. 90
4 Bildande av aktiebolag ............................................ .. 91
4.r Nuvarande ordning .......................................... .. 91
4.2
Aktiebolagsutredningen
................................. .. 91
4.3
Remissyttrandena.............................................. 93
5 Inbetalning av aktiekapital.......................................... 94
5.1
Nuvarande
ordning ............................................ 94
5.2
Aktiebolagsutredningen
................................. 95
5.3
Remissyttrandena.............................................. 96
6 Skyddet för det bundna kapitalet................................ 97
6.1
Nuvarande
ordning ............................................ 97
6.2
Aktiebolagsutredningen
................................. 101
6.3
Remissyttrandena.............................................. 104
7 Bolagens kapitalförsörjning ..................................... 105
7.1
Nuvarande
ordning ............................................ 105
7.2
Aktiebolagsutredningen
................................. 108
7.3
Fondbörsutredningen
..................................... 109
7.4
Remissyttrandena
m. m...................................... 110
7.4.1
Aktiebolagsutredningens
förslag ............. 110
7.4.2
Fondbörsutredningens
förslag ................. 116
Prop.
1975:103 799
8 Aktier och aktiebok m. m............................................. . 117
8.1
Nuvarande
ordning ............................................ 117
8.2
Aktiebolagsutredningen
................................. 119
8.3
Remissyttrandena.............................................. 120
9 Aktiebolagens organ ............................................... 124
9.1
Nuvarande
ordning ........................................... 124
9.2
Aktiebolagsutredningen
................................. . 126
9.3
Remissyttrandena.............................................. . 130
10 Minoritetsskyddet
.................................................... . 139
10.1
Nuvarande
ordning .......................................... . 139
10.2
Aktiebolagsutredningens
förslag........................ . 142
10.3
Remissyttrandena.............................................. . 145
11 Årsredovisning............................................................ . 148
11.1
Nuvarande
ordning .......................................... . 148
11.2
Aktiebolagsutredningen..................................... . 151
11.3
Fondbörsutredningen
och samarbetsutredningen 155
11.3.1
Allmänt ..................................................... 155
11.3.2
Tillämpningsområdet
............................. 157
11.3.3
Lagfästa
vidgade krav på årsredovisning. 158
11.3.4
Delårsrapport ....................................... . 160
11.3.5
Näringslivets
redovisningsnämnd ......... 161
11.4
Bokföringsutredningen....................................... 163
11.5
Remissyttrandena
över aktiebolagsutredningens förslag 165
11.6
Remissyttrandena
över fondbörsutredningens och samarbetsutredningens förslag 168
11.6.1
Allmänt ..................................................... . 168
11.6.2
Tillämpningsområdet
............................. 170
11.6.3
Lagfästa
vidgade krav på årsredovisning. . 172
11.6.4
Delårsrapport
........................................ 174
11.6.5
Näringslivets
redovisningsnämnd .......... 176
12 Koncerner.................................................................... 179
12.1
Nuvarande
ordning............................................ 179
12.2
Aktiebolagsutredningen
................................. 183
12.3
Fondbörsutredningen
och samarbetsutredningen 185
12.4
Remissyttrandena
över aktiebolagsutredningens förslajg 186
12.5
Remissyttrandena
över fondbörsulredningens och samarbetsutredningens förslag 191
13 Föredraganden........................................................... . 193
13.1
Inledning............................................................ . 193
13.2
Bildande av
aktiebolag....................................... . 201
13.3
Inbetalning av
aktiekapitalet ........................... . 202
13.4
Skyddet för det
bundna kapitalel ..................... . 209
13.5
Bolagens
kapitalförsörjning................................ 218
13.5.1
Inledning ............................................... 218
13.5.2
Vinslandelsbevis
................................... . 220
13.5.3
Emission till
underkurs ........................... . 222
13.5.4
Rösträtlslösa
aktier................................... . 224
13.5.5
Emissionsprospekt
............................... . 226
13.6
Aktier och
aktiebok m. m.................................... . 228
13.7
Aktiebolagens
organ.......................................... . 234
13.8
Minoritetsskyddet............................................... 245
13.9
Årsredovisning
................................................. 255
13.10
Koncerner........................................................... 276
Prop.
1975:103 800
14
Upprättat
lagförslag ................................................ 287
15
Specialmotivering
................................................... 287
1
kap. Inledande
bestämmelser .............................. 288
2
kap.
Aktiebolags bildande .................................. 290
3
kap. Aktier,
aktiebrev m. m. och aktiebok............... . 311
4
kap. Ökning av
aktiekapitalet genom nyemission eller fond-
emission ......................................................... 328
5 kap. Konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med
optionsrätt tiU nyteckning ............................. 354
6
kap.
Nedsättning av aktiekapitalet......................... 357
7
kap. Förvärv av
egna aktier och upptagande av vissa pen-
ninglån ......................................................... 365
8
kap. Bolagels
ledning ......................................... 367
9
kap.
Bolagsstämma ............................................. 384
10
kap. Revision
och särskild, granskning ................. 418
11
kap.
Årsredovisning, koncernredovisning och delärsrapport 439
12
kap.
Vinstutdelning och annan användning av bolagets
egendom .................................... .'............. 475
13
kap.
Likvidation och upplösning............................. . 498
14
kap. Fusion och
inlösen av aktier i dotterbolag ..... . 517
15
kap. Skadestånd
m. m............................................ 539
16
kap.
Aktiebolags firma............................................ 548
17
kap. Bundna och
fria aktier.................................... . 549
18
kap.
Registrering ................................................. 556
19
kap. Straff- och
vilesbeslämmelser......................... 563
16 Hemställan
.............................................................. 581
Bilaga 1. Aktiebolagsutredningens förslag ...................... 582
BUaga 2. Fondbörsutredningens förslag .......................... 633
Bilaga 3. Översikt över lagrummen i aktiebolagslagen,
aktiebolagsutredningens förslag och del remitterade förslaget .... 638
Bilaga 4. Det remitterade förslaget .................................. 655
Utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 30
oktober
1974 ............................................................................ . 711
1. Lag om införande av aktiebolagslagen .................... . 711
2
Lag om ändring
i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. (tryggandelagen)
726
3
Lag om ändring
i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering (LFA) 727
4
Lag om ändring
i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten all förvärva fast egendom m.
m 729
5
Lag om ändring
i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar 729
6
Lag om ändring
i akliefondslagen .............................. . 733
7
Hemställan .............................................................. 733
Bilaga 1 Aktiebolagsutredningens förslag..........................
734
Bilaga 2 De remitterade förslagen.....................................
739
Utdrag av lagrådels protokoll den 21 mars 1975...............
749
Utdrag av regeringsprotokollet den 10 april 1975 ............ 788
KUNGL. BOKTK. STOCKHOLM 1975 740242
Doktrin (54)
- Rolf Skog, Något om att ”rubba rättsförhållandet” mellan aktier, SvJT 2026 s. 659, på s. 666, 667, 673 · Fritt tillgänglig
- Erik Lidman, Det svenska vinstsyftet och hållbar bolagsstyrning 2024, SvJT 2024 s. 715, på s. 721 · Fritt tillgänglig
- Hanna Almlöf, Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten*, SvJT 2024 s. 167, på s. 180, 181, 183 · Fritt tillgänglig
- Jessica Östberg, Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten, SvJT 2024 s. 83, på s. 95, 98, 100 · Fritt tillgänglig
- Jessica Östberg, Svensk rättspraxis i associationsrätt 2001–2010, SvJT 2019 s. 1125, på s. 1134 · Fritt tillgänglig
- Hanna Almlöf, Dispens från de aktiebolagsrättsliga låneförbuden*, SvJT 2019 s. 460, på s. 467, 474 · Fritt tillgänglig
- Jessica Östberg, Om aktieägares lojalitetsplikt, SvJT 2018 s. 265, på s. 289, 290 · Fritt tillgänglig
- Bert Lehrberg, Rättsverkan av olovlig förtäckt värdeöverföring, SvJT 2013 s. 449, på s. 472 · Fritt tillgänglig
- Stefan Lindskog, Aktieägaravtal — kommentarer med anledning av en avhandling, SvJT 2011 s. 265, på s. 286 · Fritt tillgänglig
- Daniel Stattin, Bolagsordning i kommunoch landstingsägda bolag, FT 2010 nr 3 s. 303, på s. 304, 316 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Dan Hanqvist, Något om värdepappersinstitutens upplysningsplikt i förhållande till sina kunder; särskilt om "okomplicerade instrument", FT 2008 nr 3 s. 287, på s. 294 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Johanna Wickenberg, Avtal om apport, SvJT 2007 s. 527, på s. 533, 539, 542 · Fritt tillgänglig
- Johan Danelius, Aktiebolagslagen och EG:s bolagsrätt i framtiden, SvJT 2006 s. 918, på s. 930 · Fritt tillgänglig
- Daniel Stattin, Skadeståndsansvar i ideella föreningar, SvJT 2006 s. 470, på s. 471 · Fritt tillgänglig
- Urban Båvestam, Något om den skadeståndsrättsliga betydelsen av försäkransmeningar i börsbolagens årsredovisningar, SvJT 2006 s. 4, på s. 11, 13, 22 · Fritt tillgänglig
- Jens Andreasson, Inlösen, äganderättsövergång och ”legal transplants”, SvJT 2005 s. 522, på s. 527, 535 · Fritt tillgänglig
- Anna Gårdö, Förvärv av egna aktier — en utvärdering av lagstiftningen, SvJT 2003 s. 1069, på s. 1084 · Fritt tillgänglig
- Bo Svensson, Lagstiftningsideologi och lagstiftningsteknik — erfarenheter från arbetet med en ny aktiebolagslag, SvJT 2001 s. 637, på s. 646 · Fritt tillgänglig
- Per Samuelsson, Om aktiebolagsstyrelsers arbetsformer, SvJT 2001 s. 458 · Fritt tillgänglig
- Claes Beyer, Gott skick vid nationell och internationell företagsstyrning*, SvJT 2000 s. 765, på s. 769 · Fritt tillgänglig
- Ulf Nilsson, Anders Malmström, Verkställighet av ändring i bolagsordningen, SvJT 2000 s. 695, på s. 705 · Fritt tillgänglig
- Martin M. Geiger, Förvärv av egna aktier i Tyskland: lagen före och efter den aktiebolagsrättsliga reformen, SvJT 1998 s. 617, på s. 623 · Fritt tillgänglig
- Utomståendes ersättningsskyldighet jämte vindikation vid olovlig vinstutdelning — ett avgörande från Högsta domstolen, SvJT 1998 s. 52, på s. 55, 57, 59, 79 · Fritt tillgänglig
- Carl Svernlöv, Om ABLs bosättningskrav för styrelseledamot och VD, SvJT 1997 s. 22, på s. 24 · Fritt tillgänglig
- Hans Cappelen, Vissa processuella problem vid inlösen av minoritetsaktier, SvJT 1996 s. 750, på s. 751, 753, 756, 762 · Fritt tillgänglig
och 29 till
- Claes Beyer, Om beslut på bolagsstämma, SvJT 1996 s. 681, på s. 697 · Fritt tillgänglig
- Jan Andersson, Nettometoden de lege lata — en kommentar med utgångspunkt i HD:s avgöranden, SvJT 1996 s. 277, på s. 281, 282, 283, 289, 291, 292, 299, 308 · Fritt tillgänglig
- Hans Cappelen, Behöver lagstiftningen om emissionsprospekt reformeras?, SvJT 1996 s. 205, på s. 207, 209 · Fritt tillgänglig
- Carl Svernlöv, Styrelsesuppleantens personliga ansvar enligt aktiebolagslagen, SvJT 1995 s. 124, på s. 125, 126, 129 · Fritt tillgänglig
- Mats Sacklén, Om skyddet för aktiebolagets borgenärer, SvJT 1994 s. 136, på s. 139, 141, 143, 144, 145, 146, 147, 150, 153, 155, 160, 174 · Fritt tillgänglig
- Lennart Sten, Något om låneförbudet i aktiebolagslagenbegreppet penninglån och 12 kap 7 § tredje stycket aktiebolagslagen, JT 1993/94 nr 4 s. 933, på s. 938
- Erik Nerep, Utdelning av sakvärden i aktiebolag (brutto- respektive nettometoden); kommentar med anledning av ett hovrättsavgörande, JT 1993/94 nr 3 s. 641, på s. 646
- Jan Andersson, Om verkliga värden och den aktiebolagsrättsliga världen, SvJT 1993 s. 566, på s. 567, 578 · Fritt tillgänglig
- Teodor Leffler, Ytterligare något om olovlig aktieutdelning, JT 1992/93 nr 4 s. 739, på s. 741
- Martin Smiciklas, Redovisning av fusion, JT 1992/93 nr 3 s. 487, på s. 493, 494, 505
- Svante Johansson, Lars Pehrson, Styrelsejäv, JT 1992/93 nr 3 s. 417, på s. 423, 424, 428
- Lars Heuman, Kan aktieägare i ett konkursbolag åtkomma bolagets tvistiga tillgångar med förvaltarens medgivande?, JT 1992/93 nr 2 s. 273, på s. 282
- Stefan Lindskog, Olovlig kapitalanvändning; kommentarer med anledning av några tingsrättsdomar, JT 1992/93 nr 1 s. 82, på s. 90
- Svante Johansson, Interimistiska åtgärder vid aktiebolagsrättsliga processer, SvJT 1991 s. 601, på s. 604, 608 · Fritt tillgänglig
- Göran Millqvist, Konkursförvaltares skadeståndsansvar, SvJT 1991 s. 1, på s. 18, 21 · Fritt tillgänglig
- Martin Smiciklas, Fusion mellan aktiebolag, SvJT 1990 s. 703, på s. 705, 706, 707, 708, 709, 712, 717, 718, 719, 720, 721, 722, 723 · Fritt tillgänglig
- Lars Pehrson, Rolf Dotevall: Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör, JT 1990/91 nr 3 s. 510, på s. 512
- Svante Johansson, Skiljedom angående hembud av aktier, JT 1990/91 nr 2 s. 331, på s. 334
- Svante Johansson, Håkan Nial: Svensk associationsrätt i huvuddrag. Fjärde upplagan, JT 1989/90 nr 1 s. 144, på s. 146
- Carl Hemström, Om styrelseledamots plikt mot bolaget enligt svensk aktiebolagsrätt, JT 1989/90 nr 1 s. 89, på s. 95, 96
- Aktiebolagsrättens utveckling, SvJT 1989 s. 39, på s. 56 · Fritt tillgänglig
- Lars Pehrson, Lagstiftning och forskning inom den centrala förmögenhetsrätten — Aktiebolags- och börsrätt, SvJT 1988 s. 262, på s. 270 · Fritt tillgänglig
- Gunnar Flodhammar, Aktieöverlåtelser och aktieägarens rättigheter, SvJT 1986 s. 29, på s. 35 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser, FT 1984 nr 4–6 s. 188, på s. 211 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Håkan Nial, Svensk rättspraxis, SvJT 1983 s. 617, på s. 620, 641 · Fritt tillgänglig
- Ytterligare kring lagstiftningen om konvertibla skuldebrev, SvJT 1978 s. 711, på s. 712 · Fritt tillgänglig
- Jan Sandström, Två associationsrättsliga rättsfall, SvJT 1978 s. 435, på s. 439 · Fritt tillgänglig
- Styrelseledamots anmälan av aktieinnehav, SvJT 1977 s. 556, på s. 557 · Fritt tillgänglig
- Håkan Nial, Svensk rättspraxis Bolags- och föreningsrätt 1969—1973, SvJT 1976 s. 110, på s. 111 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
2 148 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (832)
832 kopplingar i 165 dokument.
- SOU 2025:117 Fondandelsbolag - för en mer konkurrenskraftig fondmarknad s. 440 om s. 236 · s. 440 om s. 374 · s. 441 om s. 236 · s. 456 om s. 288 · och 1 till i texten
- Ds 2025:13 Rätt att installera laddpunkt hemma s. 129 om s. 236 i texten
- Ds 2024:28 Kompletterande bestämmelser till EU:s mediefrihetsförordning s. 97 om s. 559 i texten
- SOU 2024:28 Offentlighetsprincipen eller insynslag, Allmänhetens insyn i enskilda aktörer inom skolväsendet s. 95 om s. 435 i texten
- SOU 2023:34 Bolag och brott - några åtgärder mot oseriösa företag s. 390 om s. 289 i texten
Rättsfall (85)
85 kopplingar i 64 dokument.
- RÅ 2004 ref. 39 om s. 310 ur registret
- RÅ 1993 ref. 17 ur registret
- RH 2026:10 om s. 412 · om s. 415 ur registret · i texten
- RH 2010:66 om s. 298 · om s. 339 ur registret · i texten
- RH 2003:15 om s. 105 · om s. 501 ur registret · i texten
- RH 1997:88 om s. 367 ur registret
- RH 1996:114 om s. 500 ur registret
- RH 1994:134 om s. 231 ur registret
- RH 1993:65 om s. 506 ur registret
- RH 1993:53 ur registret
Myndighetsavgöranden (1)
1 koppling.
- JO 2009-09-28 dnr 1273-2008 i texten
Doktrin (1 230)
1 230 kopplingar i 159 dokument.
- Johansson, Bolagsstämma, 1990 s. 27 om s. 73 · s. 34 om s. 253 · s. 35 om s. 253 · s. 36 · och 241 till i texten · dokumentnivå
- Andersson, Om vinstutdelning från aktiebolag, 1995 s. 54 om s. 485 · s. 55 om s. 443 · s. 55 om s. 476 · s. 55 om s. 765 · och 145 till i texten
- Lindskog, Aktiebolagslagen, 1995 s. 17 om s. 416 · s. 19 om s. 210 · s. 21 om s. 482 · s. 30 om s. 476 · och 107 till i texten
- Sandström, Hembud och lösningsrätt vid övergång av aktie, 1976 s. 20 om s. 289 · s. 21 om s. 290 · s. 21 om s. 328 · s. 22 om s. 228 · och 64 till i texten
- Nerep, Aktiebolagsrättsliga studier, 1994 s. 19 · s. 20 om s. 412 · s. 20 om s. 413 · s. 20 om s. 416 · och 55 till i texten