Regeringens proposition med förslag till ny bokföringslag m.m.
1975 · 299 sidor, varav 279 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 279 av 299 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:104, Regeringens proposition med förslag till ny bokföringslag m.m.
Dokumentets text
Regeringens
proposition nr 104 år 1975 Prop.
1975:104
Nr 104
Regeringens proposition
med förslag till ny bokföringslag m. m.;
beslutad
den 10 april 1975.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar OLOF PALME
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga inaehåll
I
propositionen läggs fram förslag till ny bokföringslag. I jämförelse med nu
gällande lag vidgas kretsen bokföringsskyldiga väsentiigt. Alla näringsidkare
föreslås i princip bli bokföringsskyldiga. Undantag görs emeUertid för enskUd
person som driver jordbmk eller skogsbmk. EnskUd persons uthyrningsverksamhet
föreslås bli bokföringspliklig om det är fråga om hotell- eller
pensionatrörelse eller uthyrningen omfattar mer än två lägenheter. Aktiebolag,
handelsbolag och ekonomisk förening skall liksom f. n. vara bokföringsskyldiga
oavsett om de bedriver näringsverksamhet.
I
den föreslagna lagen ges utförliga beslämmelser om både löpande bokföring och
årsbokslut.
Den
löpande bokföringen består av kronologisk bokföring (gmnd-bokföring) och
systematisk bokföring (huvudbokföring med sidoordnad redovisning). Alla
affärshändelser skall bokföras. För varje affärshändelse skall bokföringen
grandas på handling som härrör från affärshändelsen eUer särskilt upprättas
med uppgifter om denna, verifikation. Stor vikt läggs vid en tUlförlitiig
verifikationshantering. All bokförmg föreslås skola ske enligt
bokföringsmässiga gmnder. Lagförslaget innehåller också regler om bokföring
medelst automatisk dalabehandling.
Årsbokslutet
består enligt förslaget av både resultaträkning och balansräkning. I företag
med mer än tio anställda skall resultaträkningen ställas upp i s. k.
staffelform.
Enligt
förslaget skaU räkenskapsåret i princip sammanfalla med kalenderåret. För
rörelser som drivs vid lagens ikraftträdande ges dock
1
Riksdagen 1975.1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 2
möjlighet
tUl s. k. bmtet räkenskapsår, vUket skall sluta den 30 april, den 30 juni eller
den 31 augusti.
Arkiveringstiden
föreslås alltjämt vara tio år. Originalhandling i vanlig läsbar form skall
emeUertid efter tUlstånd av länsstyrelse kunna utgallras tidigare under
fömtsättning att handUngen mikrofUmats eller kopierats på likvärdigt sätt.
Lagförslaget
har utformats så att bestämmelserna skaU kunna tUl-lämpas med hänsyn tagen till
olika rörelsers skiftande behov. Med tanke på nytiUkommande bokföringsskyldiga
fömtses behov av information och UtbUdning. Det fömtsätts att en särskild
nämnd för bokförings- och redovisningsfrågor skall skapas. Genom en sådan
nämnds verksamhet kan bl. a. kraven på information och anvisningar tUlgodoses
både när det gäller småföretagamas behov och i fråga om datorbaserad
redovisning.
För
att ge utrymme för information och anvisningar föreslås en lång övergångstid.
Lagförslagen skaU träda i kraft först den 1 januari 1977.
Prop.
1975:104
1
Förslag tiU Bokföringslag
Härigenom
föreskrives följande.
Inledande
bestämmelser
1 §
Närmgsidkare är bokföringsskyldig enligt denna lag. Detsamma
gäller aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening, även om bola
get eller föreningen ej utövar näringsverksamhet.
EnskUd
person som driver jordbmk eller skogsbmk är ej på grund därav bokföringsskyldig
enligt denna lag. Hyr enskUd person ut byggnad eller del av byggnad föreligger
bokföringsplikt på grund därav endast om verksamheten är att anse som hotell-
eller pensionatrörelse eUer omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt
uthyres och ej utgör del av egen bostad.
Staten,
kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfäUighet
är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.
2 §
Bokföringsskyldigheten skall fiUlgöras på sätt som överensstämmer
med god redovisningssed.
Bokföringsskyldigheten
innefattar att
1. till upplysning om rörelsens förlopp kronologiskt
och systematiskt löpande bokföra uppkomna affärshändelser samt i samband härmed
tillse att verifikationer finns tUl alla bokföringsposter,
2. till upplysning om rörelsens ekonomiska resultat
och ställning vid räkenskapsårets utgång avsluta bokföringen med årsbokslut,
3. arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat
räkenskaps-material.
3 §
Har bestämmelse som avviker från denna lag meddelats i eller
med stöd av annan lag, gäller den bestänunelsen och i anslutning där
till meddelade verkställighetsföreskrifter.
Särskilda
bestämmelser finns om skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och
uppgiftsskyldighet och för kontroll därav.
Löpande
bokföring
4 § I bokföringen skaU som affärshändelser löpande
noteras aUa förändringar i förmögenhetens storlek och sammansättning såsom in-
och utbetalningar samt uppkomna fordringar och skulder. Som affärshändelse
räknas också den bokföringsskyldiges tUlskott till och uttag \ir verksamheten
av pengar, varor eller annat. Inför bokslut skall bokföringen härutöver
tillföras fordrings- och skuldposter som behövs för alt beslämma de intäkter
och kostnader som rätteligen hör tUl räkenskapsåret.
5 § Bokföringen skaU för varje affärshändelse grundas
på handling som härrör från affärshändelsen eller särskilt upprättas med
uppgifter om denna (verifikation). Har den bokföringsskyldige tagit emot hand-
Prop. 1975:104 4
ling
om affärshändelsen, skall denna handling användas som verifikation. Om det är
påkaUat med hänsyn till arten av mottagen handling, får bokföringen i stäUet
gmndas på särskUt upprättad hänvisningsverifikation.
Verifikation
skall på varaktigt sätt innehåUa uppgifter om när den upprättats, när
affärshändelsen inträffat, vad denna avser, vUket belopp den gäller, vUken motpart
den berör samt, i förekommande fall, vilka handlingar som legat tUl grund för
affärshändelsen och var originalhandling förvaras.
För
likartade affärshändelser får gemensam verifikation användas, om den innehåller
eller hänvisar till uppgifter enligt andra stycket i fråga om de
affärshändelser som verifikationen omfattar. Gemensam verifikation får även
användas för inbetalningarna imdér en dag vid kontant försäljning av varor och
tjänster, om försäljningen sker under sådana förhållanden att enskUd verifikation
med uppgifter enUgt andra stycket ej kan upprättas utan svårighet. I sådant
fall får gemensam verifikation utgöras av kontrollremsa från kassaapparat,
kassarapport eller annan handUng som anger summan av erhållna betalningar.
Verifikationerna
skall på varaktigt sätt vara försedda med verifikationsnummer eUer andra
identifieringstecken och i övrigt erforderUga uppgifter så att sambandet meUan
verifikation och bokförd post utan svårighet kan fastställas. Verifikationema
skall både före och efter bokföring förvaras ordnade på betryggande och
överskådligt sätt. Sker rättelse i verifikation, skall anges när rättelsen
skett och vem som företagit den.
6 §
Bokföringen skall ske på varaktigt sätt i ett ordnat och betryggan
de system av böcker, kort, lösblad eller andra hjälpmedel. Vad söm bok
förts får ej utplånas eller göras oläsligt.
Vid
rättelse av felförd post skall anges när rättelsen skett och vem som företagit
den. Sker rättelse genom särskUd rättelsepost, skaU verifikation om rättelsen
upprättas. Samtidigt skall genom anteckning på den tidigare verifikationen eUer
på annat sätt säkerställas att man vid granskning av den tidigare bokförda
posten utan svårighet kan få kännedom om rättelsen.
7 §
Om det behövs för att ge överblick över tiUämpat bokföringssy
stem, skall beskrivning upprättas över bokföringens organisation och
uppbyggnad, över använda hjälpmedel och deras funktion samt över
bokföringens konton och deras användning (kontoplan).
Användes
automatisk databehandling i bokförmgssystemet, skaU beskrivning enligt första
stycket kompletteras med systemdokumentation och behandlingshistorik i den mån
det behövs för att man utan svårighet i efterhand skaU kunna följ a. och
kontrollera de enskilda postemas behandling och företagna bearbetningar inom
systemet.
All
beskrivning och dokumentation som avses. i första och andra styckena är
räkenskapsmaterial.
8 §
Affärshändelserna skall bokföras i kronologisk ordning post för
post efter verifikationsnummer eller andra identifieringstecken som åsatts
verifikationerna (grundbokföring). Verifikationer, som avser likartade
affärshändelser, får bokföras i sammandrag! en post, om det utan svå-
Prop. 1975:104 5
righet
kan klarläggas vUka affärshändelser som ingår i sådan post.
Kontanta
in- och utbetalnmgar skall bokföras senast påföljande arbetsdag
(kassabokföring). Övriga affärshändelser skaU bokföras så snart det kan ske. I
fråga om fordringar och skulder gäUer att de skaU bokföras så snart det kan
ske sedan faktura eller annan handling, som tillkännager anspråk på vederlag,
utfärdats eller mottagits eUer sådan handling bort föreligga enligt god
affärssed.
9 §
Affärshändelserna skaU bokföras i systematisk ordning så att bok
föringen gör det möjligt att överbUcka verksamhetens gång och dess
resultat och ställning (huvudbokföring). Huvudbokföringen kan vara
förenad med grundbokföringen.
Konton
över tUlgångar och skulder, vilka i huvudbokföringen föres i sammandrag, skaU
ytterUgare specificeras i sidoordnad redovisning i den mån det behövs för att
ge tillfredsställande överblick och kontroU.
Huvudbokföringen
skaU håUas aktuell samt avstämmas mot grundbokföringen efter vad som med
hänsyn tiU rörelsens förhållanden överensstämmer med god redovisnmgssed.
10 §
Verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial
kan utgöras av
1. material i vanUg läsbar form,
2. fUm eller annat material med registrermgar i
mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel,
3. hålkort, hålremsa, magnetband eller annat material
med registrermgar som genom omedelbar utskrift kan tagas fram i form som avses
i 1 eller 2.
Material
som avses i första stycket 3 får ej användas för sammanfattningar av
huvudbokföringen eUer samtidigt för både verifikationer och grundbokföring.
Material
som avses i första stycket 2 och 3 får användas endast om det kan anses
säkerstäUt, att registreringarna är varaktiga, att registrerade uppgifter är
lätt åtkomliga samt att materialet bevaras på betryggande sätt.
Årsbokslut
11 §
För varje räkenskapsår skaU den löpande bokföringen avslutas
med ett årsbokslut. Detta består av resultaträkning och balansräkning.
Till dessa kan bilagor upprättas.
Årsbokslutet
skaU färdigställas och tagas in i bunden bok (årsbok) så snart det kan ske och
senast sex månader efter räkenskapsårels utgång. Bilaga tUl årsbokslutet
behöver dock ej återges i årsboken. Årsbokslutet och därtUl hörande bUagor skaU
avfattas på svenska i vanlig läsbar form. Bilaga som är av särskUt vidlyftig
beskaffenhet får dock upprättas i form som avses i 10 § första stycket 2.
Årsbokslutet skaU skrivas under av den bokföringsskyldige med angivande av
dagen för underskriften. Är flera delägare obegränsat ansvariga fÖr rörelsens
förbindelser, un-derskrives bokslutet av dem alla.
När
bokföringsskyldighet inträder eller när gmnden för sådan skyldighet ändras,
skall balansräkning också utan dröjsmål uppgöras och tagas in i årsbok.
Prop. 1975:104 6
12 §
Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Kalenderåret skall
vara räkenskapsår. I rörelse, som påbörjats före ikraftträdandet av denna
lag, får dock annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår)
tUlämpas. Bmtet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 majden 30
aprU, den 1 juliden 30 juni eller den 1 septemberden 31 augusti.
När bokföringsskyldighet
inträder eller räkenskapsåret lägges om, får räkenskapsåret avse kortare tid än
tolv månader eller utsträckas atl omfatta högst aderton månader. Avkortning av
räkenskapsåret får också göras om bokföringsskyldigheten upphör.
Tillämpas brutet
räkenskapsår, får omläggning av räkenskapsåret ske till kalenderår. I annat
fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tUlstånd därtUl ges av
länsstyrelsen.
Den som är
bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår
för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Har en av rörelsema
påbörjats efter ikraftträdandet av denna lag, kan brutet räkenskapsår tUlämpas
i den rörelsen, om sådant räkenskapsår förekommer i annan av rörelserna. För
att få samma räkenskapsår för flera rörelser får omläggning av räkenskapsår ske
utan hinder av vad som föreskrives i tredje stycket. Vad nu sagts äger
motsvarande tUl-lämpning inom koncern.
13 §
Med anläggningstiUgång förstås tUlgång, som är avsedd att stadig
varande bmkas eller innehas i rörelsen. Med omsättnmgstUlgång förslås
annan tillgång.
Med en tUlgångs
anskaffningsvärde förstås utgiften för dess förvärv eller tUlverkning och med
åleranskaffningsvärde motsvarande utgift, om anskaffning skulle ske vid
räkenskapsårets utgång (balansdagen).
14 §
OmsättningstUlgång tages upp tUl högst anskaffningsvärdet. Är
tillgångens verkliga värde på balansdagen lägre än anskaffningsvärdet,
får tUlgången dock ej tagas upp över delta verkliga värde.
Såsom verkUga värdet av
omsättningstillgång anses försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad
försäljningskostnad. Om rörelsens förhållanden, tUlgångens beskaffenhet eller
andra omständigheter ger anledning härtUl, får verkliga värdet dock bestämmas
tUl återanskaffningsvärdet, i förekommande fall med avdrag för inkurans, eller
tUl annat värde som är förenligt med god redovisningssed.
Om
varulager upptages till lägre värde än det i första stycket medgivna högsta
värdet, skall skUlnaden upptagas som lagerreserv.
Omsättningstillgång får
tagas upp över anskaffningsvärdet, om särskUda omständigheter föreligger och
det kan anses tUlåtet enligt god redovisningssed.
15 §
AnläggningstUlgång tages upp tiU högst anskaffnmgsvärdet. I an-
.skaffningsvärdet fär inräknas utgifter för värdehöjande förbättring av
tillgången, vilka nedlagts tmder räkenskapsåret eller balanserats från ti
digare räkenskapsår. I andra fall än som avses i fjärde stycket och 16 §
andra stycket får anläggningstUlgång ej tagas upp tUl högre värde än
det, vartill den är uppförd i närmast föregående balansräkning.
På anläggningstUlgång, som
fortlöpande minskar i värde på gmnd av ålder eUer nyttjande eller annan därmed
jämförlig orsak, skall årligen avskrivning ske med minst belopp som svarar mot
lämplig avskrivningsplan, om ej tUlgången uppenbarligen redan är tillräckligt
avskriven.
Prop. 1975:104 7
Har
värdet på anläggningstiUgång varaktigt gått ned, skall nedskrivning ske med
det engångsbelopp som kan anses erforderligt enligt god redovisningssed.
Anläggningstillgång,
som äger ett bestående värde väsentligt överstigande det belopp vartill den är
uppförd i närmast föregående balansräkning, får upptagas tUl högst detta
värde, om det belopp varmed uppskrivning sker användes till erforderlig
nedskrivning av värdet på andra anläggningstillgångar och särskUda skäl
föreligger för sådan utjämning. Fast egendom, som åsättes taxeringsvärde, får
dock ej uppskrivas över taxeringsvärdet.
16 §
Fordran, som är osäker, tages upp till belopp varmed den beräk
nas inflyta. Värdelös fordran får ej tagas upp som tillgång.
Fordran
som är anläggningstUlgång får tagas upp till sitt beräknade värde, även om
fordringen såsom osäker eller värdelös tagits upp till lägre belopp eller
utelämnats i närmast föregående balansräkning.
17 §
Har den bokföringsskyldige övertagit rörelse mot vederlag som
överstiger det behållna värdet av de övertagna tiUgångama, får skUlnaden
tagas upp som anläggningstUlgång tUl den del den representerar affärs
värde (goodwill). Denna tillgång skall årligen avskrivas med skäligt be
lopp, dock minst en tiondel.
Utgifter
för teknisk hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift,
marknadsundersökningar och liknande får tagas upp som anläggningstillgång, om
de är av väsentiigt värde för den bokföringsskyldiges rörelse under kommande
år. Sådan tillgång skall årligen avskrivas med skäligt belopp, dock minst en
femtedel, om ej på grund av särskilda omständigheter avskrivning med en mindre
del får anses överensstämma med god redovisningssed.
Kapitalrabatt
och direkta emissionsutgifter vid upptagande. av långfristigt lån får, om
beloppen ej omedelbart redovisas såsom kostnad, avskrivas enligt lämpUg
avskrivningsplan under tiden till dess skulden förfaller tUl betalning.
18 §
Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa samtliga intäkter
och kostnader i rörelsen under räkenskapsåret samt lämna en med hän
syn till rörelsens förhållanden tUlfredsställande redovisning för hur rä
kenskapsårets resultat uppkommit.
För
resultaträkningen användes med de avvikelser som betingas av rörelsens art och
omfattning nedan intagna schema. Kompletterande poster ges beteckningar som
tydUgt anger vad som ingår i posten. Annan uppstäUningsform får användas
endast om under räkenskapsåret i medeltal mindre än tio anställda sysselsatts i
rörelsen och uppställningsformen uppfyller de krav som anges i första stycket.
Rörelsens
intäkter
Försäljningssumman
Övriga
rörelseintäkter Rörelsens kostnader Rörelseresultat före avskrivningar
Prop. 1975:104 g
Avskrivningar
Rörelseresultat efter avskrivningar
-F
Finansiella intäkter
Utdelning
på aktier och andelar Ränteintäkter
Finansiella kostnader
Räntekostnader
Resultat efter finansiella intäkter och kostnader
-|-Extraordinära
intäkter
Extraordinära kostnader
Resultat
före bokslutsdispositioner och skatt
±
Bokslutsdispositioner
Förändringar
i lagerreserv
Förändringar
i investeringsfonder och liknande fonder, var för sig
Övriga
bokslutsdispositioner Resultat före skatt
Skatt
Redovisat årsresultat
Vinster
och förluster på avyttring av anläggningstillgångar saml avskrivningar och
nedskrivningar på sådana tillgångar skall fördelas på samma sätt som
motsvarande tillgångar i balansräkningen. Extraordinära intäkter och kostnader
skall specificeras till sin art.
19
§ Balansräkningen skaU i sammandrag redovisa rörelsens samtliga tUlgångar och
skulder samt eget kapital i rörelsen på balansdagen. StäUda panter och
ansvarsförbmdelser skall upptagas inom linjen.
För
balansräkningen användes med de avvikelser som betingas av rörelsens art och
omfattning nedan intagna schema eller annan uppställningsform som ger en
likvärdig överblick över rörelsens ställning.
I
schemat angivna poster skall upptagas var för sig. Kompletterande poster ges
beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. För varje sammandragen
post i balansräkningen skall i specificerad bilaga upptagas de belopp som ingår
i posten, om icke postens sammansättning klart framgår av bokföringen i övrigt.
A
Tillgångar
I
OmsättningstUlgångar
1. Kassa
2. BanktiUgodohavanden
3. Aktier och andra andelar
4. Obligationer och andra värdepapper
5. Växelfordringar
6. Kimdfordringar
7. Föratbetalda kostnader och upplupna intäkter
8. övriga fordringar
9. Varulager
10.
Förskott till leverantörer
Prop. 1975:104 9
II Spärrkonto hos riksbanken för investeringsfond och
liknande fonder, var för sig
III AnläggningstiUgångar
1. Aktier och andra andelar
2. Obligationer och andra värdepapper
3. Lån tUl delägare och denne närstående personer
4. Andra fordringar
5. Förskott tiU leverantörer
6. Patent och liknande rättigheter
7. Hyresrätt och liknande rättigheter
8. Goodwill, som avses i 17 § första stycket
9. Oavskriven utgift, som avses i 17 § andra stycket
10. Skepp
11. Maskiner, inventarier och dylikt
12. Byggnader
13. Fast egendom, som ej är maskin eller byggnad
B
Skulder och eget kapital
I Kortfristiga
skulder
1. Växelskulder
2. Leverantörskulder
3. Skatteskulder
4. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter
5. Övriga kortfristiga skulder
6. Förskott från kunder
II Långfristiga skulder
1. Avsatt till pensioner
2. Andra långfristiga skulder
III Obeskattade
reserver
1. Lagerreserv
2. Investeringsfonder och liknande fonder, var för sig
3. Övriga obeskattade reserver, var för sig
fV
Eget kapital, med angivande av ingående belopp, insättningar eller uttag under
räkenskapsåret, redovisat årsresultat samt utgående belopp
C
Ställda panter m. m.
1. Inteckningar i fast egendom, företagsinteckningar
och andra inteckningar, varje slag för sig
2. Andra ställda panter och därmed jämförliga
säkerheter, varje slag för sig, med angivande av de belastade tUlgångamas värde
enligl balansräkningen
D
Ansvarsförbindelser
1. Diskonterade växlar
2. Borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser
3. Pensionsåtaganden som ej upptagits bland skuldema
och ej har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet
Prop. 1975:104 10
20 §
I resultaträkningen och balansräkningen skall ytterligare, anpas
sat efter rörelsens förhållanden, lämnas uppgifter och upplysningar om
1. gmndema för värdering av tillgångar och skulder med
angivande av sådana ändringar i värderingsgrunderna som avsevärt påverkat årsresultatet,
2. gmnderna för avskrivning av olika grupper av
anläggningstillgångar med angivande av betydelsefulla ändringar i dessa
gmnder,
3. uppskrivning av anläggningstiUgångar som
verkställts för räkenskapsåret med angivande av uppskrivningsbeloppel och dess
användnmg,
4. annat förhållande av väsentlig betydelse för att
bedöma rörelsens resultat och ställning.
De
uppgifter och upplysningar som avses i första stycket får intagas i noter, om
tydliga hänvisningar göres vid de poster i bokslutshandlingarna, till vilka de
hänför sig.
21 §
Enskild näringsidkare samt varje delägare som är obegränsat an
svarig för rörelsens förbindelser skall till årsbokslutet foga samman
ställning över sina privata tillgångar och skulder. Sammanställningen
får utgöras av förmögenhetsbilaga till allmän självdeklaration, i före
kommande fall kompletterad med hänsyn till förändringar i förmögen
hetsläget som inträffat före balansdagen.
Om
enskild näringsidkare driver mer än en rörelse, skall uppgift om
balansomslutning, årsresultat och eget kapital i varje annan rörelse tagas upp
i bilaga till årsbokslutet. Samtliga rörelser får också var för sig redovisas i
samma årsbok.
Arkivering
22 §
Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick inom landet
under minst tio år från utgången av det kalenderår då räkenskapsåret
avslutades. Vad nu sagts gäUer också avtal och andra handlingar av sär
skild betydelse för all belysa rörelsens ekonomiska förhållanden.
Skyldighet
att som räkenskapsmaterial bevara material enligt 10 § första stycket 3 upphör,
om registrerade uppgifler på betryggande sätt föres över till vanlig läsbar
form eller till fUm eller annat material med registreringar i mikroskrift som
kan läsas med förstoringshjälpmedel.
Om
särskUda skäl föreligger, får länsstyrelsen för visst fall tillåla, att
räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstöres före utgången av den i första
stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under betryggande former
mikrofilmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Kopiorna skall ordnas så att
sökta uppgifler lält kan återfinnas och läsas samt bevaras under den tid som
återstår av den i första stycket angivna tiden.
Besvär
23 §
Mot länsstyrelses beslul enligt denna lag föres talan hos regering
en genom besvär.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Länsstyrelsen får dock före nämnda dag pröva ansökan om tillstånd enligt 12 §
tredje stycket eller 22 § tredje stycket, såvitt avser tid efter utgången av år
1976.
2. Genom lagen upphävs bokföringslagen (1929:117).
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning tUl föreskrift, som ersatts
genom beslämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
Prop.
1975:104 11
Vissa
frågor om rättsverkan av att någon är bokföringsskyldig skall dock enligt
särskilda bestämmelser därom avgöreis med ledning av den äldre lagen.
3. Den som är bokföringsskyldig enligt den äldre lagen
får för räkenskapsår som börjat löpa före den nya lagens ikraftträdande
fullgöra sin skyldighet i enUghet med den äldre lagen.
4. Den som ej är bokföringsskyldig enligt den äldre
lagen behöver icke vid ikraftträdandet av den nya lagen upprätta balansräkning
enligt 11 § tredje stycket.
5. TUlämpas räkenskapsår som avviker från 12 § första
stycket, skaU det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter lagens
ikraftträdande avkortas eller förlängas så att därefter följande räkenskapsår
kommer att överensstämma med föreskriftema i nämnda paragraf.
6. Har bolag, förening eller annan sammanslutning i
sin bolagsordning eller sina stadgar bestämmelse om räkenskapsåret, som strider
mot nya lagen, skall styrelsen utan dröjsmål vidtaga åtgärder för ändring av bestämmelsen
till överensstämmelse med nya lagen.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendoni
Härigenom
föreskrives att 4 § lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom skall
ha följande lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4
§ Köp, som är slutet mellan köpmän i och för deras rörelse, kaUas i denna lag
handelsköp.
Med
köpman förstås i denna lag Med köpman förstås i denna lag
envar, som, enligt vad särskilt fin- envar, som skulle ha varit bokfö-
nes stadgat, är pliktig att föra han- ringsskyldig enligt bokföringsla-
ddsböcker. gen (1929:117), om denna gällt
även efter utgången av år 1976.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop. 1975:104 12
3
Förslag till
Lag
ont ändring i iagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och handelsresande
Härigenom
föreskrives att 2 § lagen (1914: 45) om kommission, hari-delsagenlur och
handelsresande skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2
§
Med
köpman förstås i denna lag Med köpman förstås i denna lag
en
var, som, enligt vad särskilt envar som skulle ha varit bokfö-
finnes
stadgat, är pliktig att föra ringsskyldig enligt bokföringsla-
handdsböcker. gen (1929:117), om denna gällt
även efter utgången av år 1976.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
4
Förslag tiU
Lag
om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)
Härigenom
föreskrives alt 2 § handelsregisterlagen (1974:157) skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2 §
I handelsregister införes enskUd näringsidkare och handelsbolag samt ideell
förening eller stiftelse som idkar näring.
Handelsbolag
skall söka registre- Handelsbolag skall söka registre
ring, innan bolaget börjar sin verk- ring, innan bolaget
börjar sin verk
samhet. Detsamma gäller enskUd samhet. Detsamma gäUer enskUd
näringsidkare, ideell förening och näringsidkare, ideell förening och
stiftelse, om skyldighet att föra stiftelse, som skulle ha varit bok
handelsböcker följer med verksam- föringsskyldig enligt bokföringsla-
heten. gen (1929:117), om denna gällt
även efter utgången av år 1976.
Enkelt
bolag får införas i handelsregister i den ordning som föreskrives för
handelsbolag. Vad i denna lag sägs om handelsbolag gäller även i fråga om
sålunda registrerat enkelt bolag.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning
Härigenom
föreskrives att 2 § lagen (1966: 454) om företagsinteckning skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Företagsinleckning må
meddelas endast om näringsidkaren är bokföringsskyldig eller driver jordbrak
eller skogsbrak.
Företagsinteckning må
meddelas endast om näringsidkaren skulle ha varit bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976,
eller om han driver jordbrak eller skogsbrak.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
6
Förslag till
Lag
om ändrmg i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag
Härigenom
föreskrives att 1 § lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sluta två eUer flere bolag
för att under gemensam firma idka handel eUer annan näring, med vars utövande
följer skyldighet att föra handelsböcker, kallas det handelsbolag.
Sluta två eller flere
bolag för att under gemensam firma idka handel eller annan näring, kallas det
handelsbolag, om bokföringsskyldighet skulle ha förelegat beträffande
verksamheten enligt bokföringslagen (1929:117), om denna gällt även efter
utgången av år 1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop. 1975:104 14
7
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse
Härigenom
föreskrives att i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse skall införas en ny
paragraf, 286 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
286
a §
Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen äger, om
särskilda skäl föreligger, meddela från bokföringslagen (1975: 000) avvikande
föreskrifter om försäkringsbolags räkenskaper och årsredovisning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Prop. 1975:104 15
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-01-30
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-WaUén
Föredragande:
statsrådet Lidbom
Lagrådsremiss
med förslag till ny bokföringslag, m. m.
Föredraganden
anför.
1
Inledning
Den
nu gäUande bokföringslagen (1929:117) tUlkom år 1929. Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 28 juni 1962 tiUkallades sak-kimniga för att verkstäUa översyn
av denna lag. De sakkuimiga avlämnade år 1967 ett betänkande (SOU 1967: 49)
med förslag tiU lag om skyldighet att föra räkenskaper, m. m. Under
remissbehandlingen av betänkandet framfördes sådan kritik i fråga om såväl
grunddragen i förslaget som dess närmare utformning att förslaget befanns inte
kunna läggas till grund för lagstiftning utan en genomgripande omarbetning.
Med
stöd av Kvmgl. Maj:ts bemyndigande den 5 febraari 1971 tUlkallades sakkunniga
för att i samråd med motsvarande utredningar i Finland och Norge och särskUda
observatörer från Danmark verkställa fortsatt översyn av
bokföringslagstiftningen. De sakkunniga, som antog benämningen 1971 års
utredning om bokföringslagstiftningen, avlämnade den 12 febraari 1974
betänkandet (SOU 1973: 57) Förslag till bok-föringslag.2
De
sakkunniga var vid betänkandets avgivande f. d. hovrättspresidenten Mauritz
Wijnbladh, skattedirektören Erik Johanson och auktoriserade revisorn Sigurd
Löfgren.
2
De sakkunniga var lagmaimen Erik Borglund, auktoriserade revisom Sune Carlsson
och skattedirektören i riksskatteverket Carl-Gustaf Petersson.
Prop. 1975:104 16
Förslaget
till bokföringslag torde få fogas tiU statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga 1.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren (RÄ), hovrätten
för Västra Sverige, kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i Stockholms,
Göteborgs och Bohus, Östergötlands, Malmöhus samt Västernorrlands län,
riksskatteverket, statskontoret, bankinspektionen, försäkringsinspektionen,
kommerskollegium, statens industriverk, statistiska centralbyrån,
riksrevisionsverket, riksförsäkringsverket, riksarkivet, fondbörsutredningen
(Fi 1967:32), dataarkiveringskommittén (U 1968:48), företagsskatteberedningen
(Fi 1970:77), mervärdeskat-teutrednmgen (Fi 1971: 5),
föreningsskatteutrednmgen (Fi 1971: 6), utredningen om säkerhetsåtgärder m. m.
i skatteprocessen (Fi 1973:1), datasamordningskommittén (Fi 1971:3),
utredningen om företagens uppgiftsplUct (Fi 1970: 69), konkurslagskommiltén
(Ju 1971: 6), utredningen ang. företagsinteckning (Ju 1972:12),
köplagsulredningen (Ju 1963: 51), Sveriges industriförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och
uidustriorganisation (SHIO), Svensk industriförening. Kooperativa förbundet
(KF), Svenska företagares riksförbund. Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Sveriges
jordbrukskasseförbund, Sveriges redareförening, Sveriges
fastighetsägareförbund. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska
byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges läkarförbund, Sveriges
tandläkarförbund, Sveriges ad-vokatsamfimd, Svenska arbetsgivareföreningen.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Taxeringsnämndsordförandenäs
riksförbund. Föreningen Sveriges taxeringsreyisorer, Sveriges aktiesparares
riksförbund. Föreningen auktoriserade revisorer. Svenska revisorsamfundet.
Institutet för intern revision. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Företagareföreningarnas förbund, Sveriges finansanalytikers förening. Svenska
handelskammarförbundet. Svenska dataföreningen, Sveriges kontoristförening.
Finansieringsföretagens förening. Konstnärernas RUcsorganisation samt
Leverantörföreningen Kontors- och Datautrustning.
RÄ
har bifogat yttranden från vissa åklagarmyndigheter. Kommerskollegium har
bifogat yttrande från Skånes handelskammare. För de övriga handelskamrarnas
räkning har Svenska handelskammarförbundet avgett yttrande. Riksarkivet har bifogat
yttranden från samtiiga landsarkiv samt Näringslivets arkivråd. Svenska
arbetsgivareföreningen åberopar det yttrande som avgetts av Sveriges
industriförbund. Sveriges köpmannaförbund ansluter sig tiU det av Svenska
revisorsamfundet avgivna yttrandet. Köpmannaförbundet mstämmer i fråga om
databestämmelser i Svenska bankföreningens yttrande. LRF hänvisar i sitt
yttrande tUl ett inom Lantbrukets skattedelegation upprättat utlåtande.
Prop. 1975:104 17
2
Nuvarande förhållanden
2.1
Gällande lag in. m.
Syftet
med nu gäUande bokföringslag har angetts vara att i första hand bereda skydd åt
en näringsidkares borgenärer. Skyldigheten att föra handelsböcker tUlgodoser
sålunda önskemålet att ge borgenärerna möjlighet att vid näringsidkarens
obestånd få en överbUck över det sätt som denne skött sin rörelse på. Samtidigt
är bokföringsskyldigheten ägnad att skapa ordning och reda och att för
näringsidkaren själv möjliggöra kontroll över rörelsens gång och över hans
egen ekonomiska ställning.
Kretsen
av bokföringsskyldiga fastställs i bokföringslagen enligt uppräkningsmetod.
Aktiebolag, handelsbolag, enkelt bolag som införts i handelsregistret, förening
som införts i föreningsregister samt sambraks-förening är bokföringsskyldiga
oavsett arten och omfattningen av deras verksamhet. I övrigt bestäms
bokföringsskyldighetens omfattning genom uppräkning i 20 punkter av de
verksamheter där yrkesmässig rörelse ansetts böra medföra
bokföringsskyldighet. Undantagsbestämmelser i 2 § fritar emellertid mindre
rörelser bland de uppräknade slagen från sådan skyldighet. För de flesta
uppräknade slagen av rörelser har omfattningen gjorts beroende av antalet
anställda. Sålunda föreligger i flera faU inte någon bokföringsskyldighet om
rörelseidkarna endast biträds av make, barn under 16 år samt två andra
personer. Motivet för dessa undantagsbestämmelser är närmast alt verksamheten
drivs under så enkla former att bokföringsskyldighet skuUe vara onödigt
betungande.
Utmärkande
för yrkesmässig verksamhetsutövning är för det första en viss grad av
varaktighet. Verksamheten skall inte gå ut på en enstaka affär utan vara
inriktad på en hel följd av affärshändelser. Den måste avse en rörelse efter
viss plan, oavsett om rörelsen är avsedd att räcka längre eller kortare tid.
Sålunda föreligger yrkesmässig verksamhet exempelvis även när det gäUer att
hålla restaurang under en utställning, salustånd under en marknad eller annan
sådan tUl tiden begränsad verksamhet. Dessutom krävs att rörelsen drivs i
vinstsyfte. Vinstsyfte anses föreligga även om vinsten på ett företag helt
eller delvis går till allmänt eller oegennyttigt ändamål.
Den
som brukar jordbruksfastighet eller idkar uthyrning av annan fastighet är inte
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen. Vidare gäller lagen inte staten och kommun.
Som
allmänt rättesnöre för bokföringsskyldighetens fullgörande gäller enligt lagen
att bokföringen skall ske i överensstämmelse med allmänna bokföringsgrunder och
med iakttagande av god köpmannased. Bokföring bygger på ett många gånger mycket
omfattande siffermate-
2
Riksdagen 1975.1 saml Nr 104
Prop.
1975:104 18
rial.
Detta material kommer först till synes i olika handlingar som kommer till
företaget utifrån eller produceras hos företaget (verifikationer).
Siffermaterialet noteras i böcker och annat räkenskapsmaterial på grandval av
verifikationerna. Det lagras sedan för vidare bearbetning och senare kontroll.
Gmndnoteringama avser vad man brukar kaUa affärshändelserna och sker i
kronologisk ordning.
De
kronologiska anteckningama eller grandnoteringarna om affärshändelserna
verkstäUs post för post eller i sammandrag i dagboken ett gemensamt namn på
alla grundnoteringsböcker. Förs dagboken i sammandrag, har en notering post för
post skett i olika "kladdar" eller joumaler. Genom dagboken kommer
affärshändelserna in i bokföringssystemet.
De i dagboken antecknade
poslema systematiseras där eller i särskild bokföring på olUca konton
(huvudbokföring). Sidoordnade hjälpböcker förs vid behov och innehåller bl. a.
specifikationer till koUektivkonton eller sammanstäUningar av vissa poster för
överbUck över särskUda förhåUanden. De vanligaste hjälpböckema är reskontra,
växelbok och lagerbok. SpecifUcationeraa avstäms mot resp. koUektivkonto.
De
kronologiskt noterade och systematiserade beloppen (den löpande bokföringen)
bearbetas och sammanfattas vid räkenskapsperiodens utgång tUl ett bokslut,
bestående av resultaträkning och balansräkning.
Innebörden
av bokföringsskyldigheten anges i bokföringslagen vara att genom bokförmgen
skall lämnas redovisning för rörelsens gång (löpande bokföring) men också för
den bokföringsskyldiges ekonomiska ställning vid rörelsens början och vid
utgången av varje räkenskapsår (bokslut). Enligt lagen får räkenskapsåret inte
överstiga tolv månader. Vid rörelsens början eUer omläggning av räkenskapsår
får det emeUertid vara högst aderton månader.
Bokföringslagen
innehåUer förhållandevis knapphändiga bestämmelser om såväl den löpande
bokföringen som bokslutet.
För
att fullgöra den löpande bokföringen skall den bokföringsskyldige över
rörelsens gång föra dagbok och de övriga handelsböcker som behövs med hänsyn
tiU rörelsens omfattning och beskaffenhet. Lagen kräver inte uttryckligen att
bokföringen skaU omfatta huvudbok och saknar särsldlda bestämmelser om
hjälpbokföring.
Dagboken
skaU vara bunden och kan bestå av en eller flera böcker. Andra handelsböcker
kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Bimdna handelsböcker
skall ha sidorna eller uppslagen numrerade i löpande sifferföljd och bladen får
inte tas bort ur boken.
AUa
införingar i böckerna skall göras med bläck, skrivmaskin eUer på annat
varaktigt sätt. Radering får inte förekomma i böckerna och inte heller får
något av innehållet göras oläsligt genom överstrykning eller på annat sätt. Om
rättelse görs av en införing skaU rättelsen dateras och dess riktighet
vitsordas. Lagen reglerar bara ändringar och tUlägg som
Prop.
1975:104 19
sker
mellan raderna eUer i kanten. I praktiken används naturligtvis därutöver
metoden att införa rättelse genom särskUd rättelseposl. Exempel härpå är det
vanUga systemet med kreditnotor och särskUd notering av dem.
I bokföringspraxis håller
de bundna böckerna på att försvinna i fråga om den löpande bokföringen. Olika
genomskrifls- och maskinbokfö-ringsmetoder har dikterat denna utveckling.
Bundna böcker används i slor utsträckning endast när det gäller kolumndagböcker
och kassaböcker. Bunden dagbok förs i dag ofta endast för att formellt
fullgöra lagens krav. Andra poster än kassaposter antecknas då ofta successivt
i olika kladdar eUer joumaler, varefter posterna i sammandrag förs in i en
bunden dagbok. Vid datorbearbetning framställer datorn listor över de enskUda
posterna. Summor av likartade poster förs sedan in i en bunden dagbok.
Bokföringslagen saknar
egentliga bestämmelser om verifikationer, deras innehåll och form. Detta får
ses mot bakgrund av att det vid lagens tillkomst var brakligt att i dagboken
göra utförliga anteckningar om affärshändelserna. Emellertid räknar lagen i
sin arkiveruigsbestämmelse med verifikationer av två slag. Ankommande brev,
räkningar och övriga handlingar av betydelse för rörelsen skall bevaras i den
form de kommit in. Avsända handUngar skall kopieras och bevaras i kopia.
Kopiorna kan naturligtvis föreUgga i oUka former, bl. a. som mikrofilm. Frågan
om vad verifikationer skall innehålla får avgöras med ledning av allmänna
bokföringsgrunder och god köpmannased.
I lagen föreskrivs att
affärshändelser skall införas dagligen post för post i dagboken. Även om någon
uttryckUg bestämmelse därom saknas, skall bokföringen naturUgtvis omfatta alla
affärshändelser i rörelsen. Det är inte nödvändigt att bokföra varje
affärshändelse separat. Dagboken behöver endast innehålla slutsumman av
likartade poster under en dag. Sådana gemensamma poster kan användas t. ex. för
alla utgående eller inkommande fakturor och för aUa in- och utbetalningar.
Influtna belopp vid kontantförsäljning behöver inte specificeras. Andra gemensamma
poster än sådana som avser kontantförsäljning måste emellertid specificeras i
särskilda bilagor. Dessa bilagor får bestå av lösblads- eller kortsystem. Om
rörelsens art och omfång påkallar det får införandet av gemensam post anstå tiU
nästa vardag.
I
den löpande bokföringen skall klart och överskådligt lämnas upplysning om de
fordringar och skulder som uppkommit i rörelsen, om rörelsens omkostnader, om
vad den bokföringsskyldige själv satt in i eUer tagit ut ur rörelsen, om
växlar samt om förbindelser för tredje man som den bokföringsskyldige ingått
för rörelsen. Den bokföringsskyldiges privata affärer, dvs. affärshändelser
som inte avser rörelsen, behöver inte men kan redovisas i den löpande
bokföringen. Privata tUlgångar och skulder skall emellertid tas med i
årsbokslutet.
Prop.
1975:104 20
Bokföringslagen
uppställer inga särskUda tidskrav beträffande huvudbokföringen. Vissa krav på
en tillfredsställande aktualitet hos den systematiska bokföringen kan möjligen
anses följa av bokföringslagstiftningens allmänna syften. Samtidigt har man i
redovisningspraxis uppenbarligen ansett sig ha visst rådrum med
huvudbokföringen. Vid datorbaserad bokföring har man sålunda för väsentliga
delar av bokföringsmaterialet verkställt bokföring, dvs. gett visuell form åt
materialet, i ett sanunanhang för perioder av i regel en månad.
Bokföringslagen
innehåller inte någon omfattande reglering av frågorna om årsbokslut. Över den
ekonomiska stäUningen skall redovisning lämnas i form av inventarium och
balansräkning. Dessa uppställningar skall föras in i inventarieboken. Denna
skaU vara bunden. Vad jag tidigare nämnt om bimdna böcker och införingar däri
gäller också i fråga om inventarieboken.
Inventariet
är en specificerad uppställning över samtliga tUlgångar och samtliga skulder
med angivande av värdet av varje post. Balansräkningen är ett översiktligt sammandrag
av inventariet. Den skall vara uppställd i lämpliga huvudposter och avse också
vissa uppgifter som får lämnas inom linjen i inventariet.
Bokföringslagen
har inga bestämmelser om resultaträkning (vinst- och förlusträkning).
Verksamhet av slörre omfattning har emellertid oftast redovisats genom dubbel
bokföring, som inte heller krävs i lagen, med resultatredovisning på särskilt
vinst- och förlustkonto. I allt större utsträckning har man då fört in en
vinst- och förlusträkning tiUsammans med balansräkningen i inventariet.
I
inventariet skall som nämnts samtiiga tUlgångar och skulder tas upp och
specificeras. Sinsemellan likartade tillgångar eller skulder får dock föras
samman i en post, förutsatt de är med åsatta värden överskådligt införda i
handelsbok eller bilaga och hänvisning görs tUl boken eller bilagan. Lösören,
som inte ingår i rörelsen, får alltid tas upp i en post. Tillgångar och skulder
skall sammanräknas var för sig och skillnaden mellan slutsummorna skall sättas
ut.
Den
bokföringsskyldiges pensionsåtaganden behöver inte tas upp bland skulderna. De
skall emellertid anges inom linjen, där också stäUda panter och ingångna
borgens- och övriga ansvarsförbindelser skaU anges. I fråga om fordrings- och
skuldförhållanden till rörelsens intressenter finns endast en bestämmelse om
att för handelsbolag skall inom linjen anges beloppet av bolagels fordran hos
bolagsman.
Bokföringslagen
har inte något schema för inventariet eller balansräkningen. Utvecklingen har
fört med sig att skyldigheten att upprätta både inventarium och balansräkning i
praktiken ofta fullgörs genom en enda uppställning kallad "Inventarium och
balansräkning". Uppställningen har då formen av en balansräkning som för
varje sammansatt post hänvisar till bilaga eller bokföringsbok där posten
specificeras. I praktiken
Prop.
1975:104 21
har
man för balansräkningens uppställning i stor utsträckning hämtat ledning från
de scheman som finns i lagen (1944: 705) om aktiebolag och lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar.
Inventarium och
balansräkning skall, om regeringen inte medger annat för visst slag av
rörelse, vara införda i inventarieboken inom tre och en halv månad efter
räkenskapsårets utgång. Föreskrift saknas om när redovisning för ställningen
vid rörelsens början skaU föras in. Bokföringen skall dock, enligt vad jag
tidigare nämnt, innefatta en sådan redovisning.
Den bokföringsskyldige
skall med sin underskrift bestyrka inventariet och balansräkningen. Är flera
delägare obegränsat ansvariga för ett handelsbolags förbindelser, skall
handlingama skrivas under av dem alla.
Vid upprättande av
inventarium och balansräkning skall vissa värderingsregler iakttas.
Bestämmelserna härom utgör maximiregler för värderingen, de anger det högsta
tUlåtna värdet. Årsbokslutet har framförallt till ändamål att ge kännedom om
affärsresultatet. Balansräkningen skall främst vara en
resultatutredningsbalans. Inget förbud uppställs mot undervärdering av
tUlgångarna.
Den bokföringsskyldiges
tillgångar får inte upptas över sina verkliga värden. Bestämmelsen härom
kompletteras med särskilda regler om värdering av tUlgångar, avsedda tUl
stadigvarande bmk för den bokföringsskyldige (anläggningstiUgångar). Sådan
tillgång får tas upp tUl anskaffningsvärdet, även om det verkliga värdet är
lägre. Då skall emellertid årligen göras avskrivning på anskaffningsvärdet.
Avskrivningarna skall svara mot den värdeminskning som tUlgångarna undergår på
grund av ålder och nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak. Avskrivningarna
kan ersättas av att motsvarande belopp förs upp på ett särskilt värdeminskningskonto
på skuldsidan. Värdeminskningskontot får inte minskas annat än genom att
tillgångarna avskrivs i motsvarande mån.
Uppskrivnmg av
anläggningstUlgång får ske över anskaffningsvärdet eller över värdet i
föregående balansräkning. Då skall det emellertid i balansräkningen anges med
vilket belopp som höjning skett.
Osäkra
fordringar skall tas upp endast till de belopp, varmed de beräknas komma alt
inflyta. Värdelös fordran får inte föras upp som tUlgång.
I
fråga om arkivering föreskrivs i bokföringslagen att handelsbok med bUagor och
de verifikationer som tidigare nämnts skall förvaras under tio år, räknat från
utgången av det räkenskapsår, varander sista inskrivningen eller anteckningen
gjordes eller handUngen eller kopian tUlkom.
Bokföringslagen
innehåller ingen särskild straffbestänunelse. Åsidosätts
bokföringsskyldigheten kan dock under vissa föratsättningar dömas för
bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken. Vidare kan ifrågakomma
straffansvar för försvårande av skattekontroll enligt 10 § skattebrottslagen
(1971: 69).
Prop. 1975:104 22
Slutligen
slås i bokföringslagen fast att dess bestämmelser inte skaU tUlämpas om
avvikande bestämmelser gäller enligt annan lag eller författning.
2.2
Yissa statistiska uppgifter
Statistiska
centralbyrån har på utredningens begäran särskUt sammanställt och
datorbearbetat vissa statistiska uppgifter om antalet företag i landet och
deras storleksförhåUanden.
I
det av statistiska centralbyrån förda centrala företagsregistret (CFR) fanns
vid slutet av år 1972 419 000 företag registrerade. Beträffande företag med
anstäUd personal bygger CFR i huvudsak på riksförsäkringsverkets register över
arbetsgivare och för övriga företag på bl. a. mervärdeskatteregistret.
Uppgifterna frän CFR i tabell 1, som avser förhållandena år 1970, visar
storleksfördelningen efter antalet anställda.
TabeU
1
Antal
anställda Antal företag %
per
företag
;ift
saknas
26 400
0
215 000
1
70 700
2
30 200
3
16 500
4
10 800
5
7 500
6 9
15 500
10-9
20 300
50
5 500
6,3
51,4 16,9 7,2 3,9 2,6 1,8 3,7 4,9 1,3
419
000 100 %
En
bearbetning av mervärdeskattedeklarationema för första halvåret 1972 har gett
en bUd av hur de omkring 350 000 företagen i mervärdeskatteregistret fördelar
sig procentuellt efter omsättningsstorlek. På grund av deklarationsmaterialets
ofullständighet redovisas ej antal.
TabeU2
Uppskattad
årsomsättning (exklusive Procentull fördelning
moms)
per företag av företag
50 000 46,0
50
000 99 999 16,0
100
000 199 999 13,2
200 000 299 999 6,1
300
000 399 999 3,5
400
000 499 999 2,4
500
000 999 999 5,4
1 000
0001 999 999 3,2
2 0000004
999999 2,3 5 000000 1,9
100
%
Prop.
1975:104 23
Omsättningssiffroma
i tabeU 2 avser tUl kalenderår uppräknad skattepliktig omsättning inkl.
export. Försäljning, som ej medför mervärdeskatt, och sådan skatt ingår inte i
den angivna omsättningen. Frisörer och privatpraktiserande läkare t. ex. som
inte är skyldiga att betala moms omfattas inte av tabellen. De minsta
storleksgrupperna domineras av jordbrakare.
SCB
har på uppdrag av utredningen om bokföringslagstiftningen bearbetat och jämfört
uppgifterna i CFR och data från mervärdeskatteregistret. Syftet har varit att
få fram uppgifter om företagens storleksförhållanden med utgångspunkt i
antalet anstäUda och omsättning inom olika näringsgrenar. Resultatet härav
redovisas i bU. 13 i betänkandet.
3
Utredningens förslag 3.1 Allmänna synpunkter
3.1.1
Syftet med lagregleringen
Utredningen
konstaterar att de syften som låg bakom regleringen i 1929 års bokföringslag
numera gör sig gällande med ökad styrka.
Lagstiftningen
måste enligt utredningen inriktas på både den bokföringsskyldiges egna behov
och de behov av information som kan finnas såväl hos anstäUda och andra nära
intressenter som hos företagets omvärld.
Utredningen
slår fast alt en ekonomisk verksamhet, även om rörelsen har ringa omfattning,
inte kan drivas utan att handlingar samlas och noteringar fortlöpande görs om
alla transaktioner. Uppgifter om enskUda transaktioner måste i efterhand kunna
vid behov las fram. Den löpande bokföringen ger nödvändigt underlag för de
sammanfattningar och bokslut som ger överblick över rörelsens resultat och
ställning. Den bokföringsskyldige behöver sin bokföring för att ha grepp över sin
rörelse och kunna driva och utveckla denna.
Den
bokföringsskyldige lämnar enligt utredningen självmant eller på begäran
uppgifter i olika sammanhang om sin rörelse. Affärskontrahenter kan ha
intresse av uppgifter om ett visst mellanhavande. Anställda har intresse av
uppgifter om rörelsens utveckUng och framtidsutsikter. Kreditgivare till
rörelsen, såväl långivare som affärskontrahenter som länmar krediter, har
anspråk på ekonomiska uppgifter om företaget. Frågor om överlåtelse av rörelsen
eller om samarbete med andra företag kan också aktualisera behov av uppgifter.
Slutligen har också det allmänna intresse av information. Till intresset av
att erhålla underlag för fastställande av skatter, avgifter o. d. kommer ett
alltmer ökat behov av underlag för planering av det allmännas investeringar, av
sysselsättningen m. m. Alla som kan efterfråga information har ett starkt
intresse av att denna gmndar sig på en vederhäftig bokföring. Det är,
framhåller
Prop. 1975:104 24
utredningen,
ett framträdande allmänt intresse, liksom ett näringslivsin-Iresse, att den
information som kan erhållas har hög tillförlitlighet.
Utredningen
påpekar alt det mot krav på en fyllig redovisning hos alla rörelser ibland
invänds att den redovisning som en bokföringslag skall reglera inte är
offentlig. Alla rörelseidkare lämnar emellertid i praktiken mer eller mindre
ofla information om sin rörelse. Det är därför, menar ulredningen, generellt
motiverat att varje rörelseidkare har en bokföring som ger en
tillfredsställande informationsberedskap.
3.1.2
Förhållandet mellan skattelagstiftning och bokföringslag
Utvecklingen
på skalle- och taxeruigsområdet har fört med sig att frågoma om relationerna
mellan skattelagstiftningen och bokförings-lagstiftningen kräver ökad
uppmärksamhet. Frågorna har haft en ständigt växande aktualitet under de
senaste decennierna. Ulredningen lämnar i sitt betänkande, s. 2836, en
ulförUg redovisning av de synpunkter i dessa frågor som under senare år förts
fram i olika sammanhang.
Utredningen
konstaterar alt det ofla har hävdats att avsevärda motsättningar kan råda
mellan å ena sidan skatterätlsliga intressen och å andra sidan
borgenärsintressen och andra civUrättsliga intressen. EnUgt utredningens mening
saknas det anledning att så starkt betona dessa motsättningar. En
bokföringslagsliftning skall ställa krav på och genom sitt regelsystem främja
en fullständig, korrekt och överskådlig ekonomisk redovisning. Att sådana krav
ställs upp är ett gemensamt intresse för borgenärerna, för det allmänna och för
andra som är beroende av redovisningen. Det allmännas skatteinlresse är enligt
utredningen inte av annan art och kräver inle andra gmndprinciper än övriga
borgenärsintressen.
Utredningen
anser att en bokföringslag bör inriktas på att skapa elt gemensamt, grandläggande
regelsystem för all redovisning. All bokföringsskyldighet bör regleras i en
sådan bokföringslag. Det kan då knappast undvikas att en del bestämmelser i
betydande grad uppbärs av skatteintressen. Särskilt kan detla vara fallet om
en sådan regel bedöms utifrån de minsta rörelsernas förhållanden. Utredningen
menar dock att inte heller sådana regler helt saknar intresse från
civUrättsliga synpunkter eller ger upphov tUl konflikter med något
civUrättsUgt intresse.
I
vissa sammanhang har framhållits att det är önskvärt med en långt gående
samordning mellan skatterättsligt betingade och civUrättsUgt grandade regler.
Utredningen har inte ansett detta möjligt. Skatterätten får därför enligt
utredningen bygga ut det gemensamma grundläggande regelsystemet med de detalj-
och specialregler som skatterätten kan kräva. Utredningen erinrar om att en
bokföringslag också från civilrättslig synpunkt ger endast en grandläggande
reglering. Redovisningspraxis bygger för speciella branscher och för olika
särförhållanden här ofta upp ett kompletterande och mera detaljerat
regelsystem.
Prop. 1975:104 25
En
ny och mera fullständig bokföringslag torde å andra sidan, menar utredningen,
kunna leda tUl en minskning och förenkling av skatterättens regelsystem,
såvitt avser redovisningsinriktade bestämmelser. Utredningen räknar med att en
fortlöpande anpassning tUl en fylligare bokföringslagstiftning skall kunna ske
vid den översyn och de reformer som ständigt äger ram på skatterättens område.
3.2
Inledande bestämmelser
3.2.1
Kretsen av bokföringsskyldiga m. m.
Enligt
förslaget skall till en början bokföringsskyldighet föreligga för aktiebolag,
handelsbolag och ekonomiska föreningar. Den nu gäUande uppräkningsmetoden och
undantagen för mindre rörelser har övergetts av utredningen.
Bokföringsskyldighet skall sålunda enligt förslaget åligga var och en som
yrkesmässigt driver självständig rörelse, däribland jord-bmksrörelse. Icke
rörelsedrivande ideella föreningar och stiftelser skall inte vara
bokföringsskyldiga. Bokföringsskyldighet skall heller inte föreligga för
uthyrningsverksamhet, såvida det inte är fråga om hotell- och pensionatrörelse.
I likhet med gäUande lag undantas också staten eller kommun från
bokföringsskyldighet enligt den föreslagna lagen.
I
fråga om bokföringsskyldighet för rörelser som drivs av enskUd näringsidkare
diskuterar utredningen i vad mån några begränsningar av bokföringsplikten bör
uppstäUas.
Om
borgenärsintressena skjuts i förgrunden som motiv för bokföringslagstiftningen
kan enligt utredningen säkert slås fast att dessa intressen som regel har en
mera begränsad betydelse i fråga om de minsta rörelsema. Skuldsättningen genom
upplåning och krediter har som regel mindre omfattning. Lån och krediter torde
dessutom väsentiigen bevUjas mot realsäkerhet eller på andra gmnder än
bedömningar av rörelsens tillgångar och skulder, mätta efter årsboksluten.
Också andra skäl än de som hänför sig till borgenärsintresset måste emellertid
enligt utredningen tUlmätas en betydande vikt som grund för bokföringskraven.
Varje självständig yrkesverksamhet, baserad på ett ekonomiskt utbyte med
omvärlden, måste ha så många affärshändelser alt rörelseidkaren inte kan hålla
reda på dem utan fortlöpande noteringar. Utan sådana noteringar kan
rörelseidkaren inte ha möjlighet att bevaka sina intressen eUer att i efterhand
reda ut en transaktion om vilken det uppstått tveksamhet eller tvist.
Utredningen menar vidare alt fortlöpande noteringar krävs också som underlag
för att räkna ut ställning och resultat för ett räkenskapsår eUer för andra
perioder. Lönsamhetsfrågor, likvidiletsfrågor, investeringsfrågor o. d. kan
sålunda inte av ägaren bedömas utan tiUgång tUl ett omsorgsfuUt fört
räkenskapsmaterial. Utredningen konstaterar alltså att det för ägaren finns
behov av en bokföring så snart verksamheten fått sådan omfattning att den kan
betecknas som en yrkesmässigt driven självständig rörelse.
Prop. 1975:104 26
Till
det sagda konuner enligt ulredningen alt beskattningshänsynen för med sig krav
att alla rörelseidkare skall föra räkenskaper. Enligt skatteförfattningarna
taxeras varje rörelseidkare efter bokföringsmässiga grunder. För taxering av en
enskUd näringsidkare finns i huvudsak inget armat praktiskt användbart tmderlag
än det som hans bokföring kan ge. Inga möjUgheter finns tUl kontroll av
rörelsens resultat om inte detta kan någorlunda tiUfredsstäUande verifieras av
en bokföring av viss standard. Utredningen menar sålunda att skatteintresset
medför bestämda krav att alla rörelseidkare skall vara bokföringsskyldiga.
Utredningen beaktar också
de avsevärda svårigheter som finns för att på ett tillfredsställande sätt
avgränsa en imdantagsgrupp och befria denna från bokföringsskyldighet.
Utredningen erinrar om att den gräns som dras måste vara klar och lätt
tiUämpbar. En någorlunda tydlig gräns skulle man då, menar utredningen, kunna
få om man byggde denna på antalet i rörelsen sysselsatta personer. En sådan
gräns bUr emeUertid, framhåller utredningen, i dag rätt schablonbetonad. En
enhetUg gräns byggd på antalet anstäUda ger knappast någon Ukformighet olika
branscher emeUan. Dessutom förhåller det sig så att rörelsens ekonomiska
omfattning ofta kan vara betydande trots att få personer arbetar i rörelsen.
Utredningen menar därför att en gräns byggd på sysselsättningen möjUgen borde
kombineras med en gräns efter omsättningen och kanske också balansomslutningen.
Utredningen finner emeUertid att till-lämpningssvårigheterna därigenom skuUe
öka högst avsevärt.
Mot
bakgmnd av det anförda har ulredningen sålunda stannat för att föreslå att alla
rörelseidkare skall vara bokföringsskyldiga. Rörelsebegreppet har i princip
anknutits tUl det skatteräUsliga rörelsebegreppet. Utredningen erinrar dock om
att det saknas anledning att undanta jordbrukare från bokföringsskyldighet.
Enligt lag (1972: 741) om ändring i kommimalskattelagen skall numera inkomst av
jordbmksfastighet beräknas enligt bokföringsmässiga grander. Övergång till
bokföringsmässig redovisning från redovisning efter den s. k. kontantprincipen
skall ske successivt under en period om fem år med början den 1 januari 1973.
Vid 1978 års taxering skaU således aUa jordbrukare redovisa inkomst av jordbruksfastighet
efter bokföringsmässiga grunder. Utredningen har funnit att
bokföringsskyldigheten bör åläggas jordrakare i samma takt som de nya
taxeringsreglerna träder i kraft. SärskUd övergångsbestänunelse härom har
därför intagits i utredningens förslag.
Mot
bakgrund av att kretsen av bokföringsskyldiga enligt förslaget utvidgas har
utredningen diskuterat i vad mån ett system med förenklade regler för mindre
företagare bör komma i fråga.
Utrednmgen
har funnit det nödvändigt att man i bokföringslagen söker reglera alla viktiga
frågor som kan ha betydelse för flertalet företag. Därtill kommer att vissa
viktigare frågor som inte har aktualitet för aUa men berör stora kategorier
företag också bör vara reglerade. Detta med-
Prop. 1975:104 27
för
att lagen blir ganska omfattande. Utredningen menar att om formatet nedbringas
genom att viktiga frågor lämnas oreglerade så ställs många bokföringsskyldiga
utan lättiUgängUg ledning. Lagreglema bör enligt utredningen inriktas på att
så långt detta är möjligt ge en tydlig och förhållandevis uttömmande
vägledning åt flertalet företag.
Utredningen
har kommit fram till att ett särskUt system med enklare regler för mindre
rörelser inte är praktiskt möjUgt eller ens motiverat. Utredningen framhåUer
att olika företag och företagskategorier kan variera sina bokföringssystem
inom de ramar som anges i lagens bestämmelser.
Lagförslaget
har därför byggts upp så att det på flera punkter ger alternativa lösningar av
vilka en är särskilt anpassad för de mindre företagen. Till detta kommer,
menar utredningen, att lagtiUämpningen för många företag förenklas av att en
del bestämmelser inte har någon aktualitet för dem. Särskilt erinrar
utredningen om alt åtskilliga poster i årsboksluten inte finns hos en del
företag, varför deras balansräkning i realiteten bUr avsevärt enklare än den
"maximi-balansräkning" som finns i lagförslagets schema.
Utredningen
framhåller att bestämmelsema om den löpande bokföringen är särskUt viktiga
såvitt gäUer de mindre företagen. Förenklingar skulle här kunna leda till att
man efterger krav på en grundläggande ordning och reda. Utredningen menar att
de föreslagna reglema om den löpande bokföringen, med de systemvariationer som
tUlåts, medger en mycket okomplicerad bokföring. Kraven är enligt utredningen
uppenbarligen inte större än att man kan begära att de iakttas av envar som
driver rörelse. För de minsta rörelsema skuUe enligt utredningen den löpande
bokföringen kunna handhas på följande sätt.
AUa
verifikationer samlas samt ordnas och numreras successivt. Be-talningsposler
förs in i en kassadagbok två gånger i veckan. Kassadagboken förs med indelning
på kontanta medel, bankmedel och giromedel. För varje betalningsmedel behöver
högst föras en inbetalnings- och en utbetalnmgspost per dag. Ett begränsat
antal ytterligare kolumner i kassadagboken används för en samtidig systematisk
bokföring. Vid mycket enkla förhåUanden kan det inte säUan räcka med en kolunm
för utgifter och en för inkomster. Obetalda in- och utgående fakturor samlas i
särskUda pärmar som ger överbUck över vad man skaU betala och vad man skall
bevaka. Bokföring sker i kassadagboken när betalning sedan sker och fakturan
förs över tiU huvudsamlingen av verifikationer. Kassadagboken summeras ner
varannan månad och vid årets slut. Summorna vid årets slut av obetalda
räkningar och av utestående fordringar förs in som särskUt tiUägg i
kassadagboken. Systemet kräver inle i och för sig dubbel bokföring i
bemärkelsen dubbla löpande noteringar. Det är naturUgtvis möjUgt att göra
systematiska fördelningar i efterhand. Det är emellertid uppenbart att
fortlöpande dubbla noteringar i praktiken ger det enklaste systemet.
Prop.
1975:104 28
Utredningen
menar att mera komplicerade regler kan anses möta den bokföringsskyldige när
det gäller årsbokslutet. Utredningen påpekar dock att de föreslagna
bestämmelsema egentiigen inte stäUer större krav på den bokföringsskyldige än som
följer av att han som rörelseidkare alltid skaU deklarera efter
bokföringsmässiga gmnder. Bestämmelsema om årsbokslut har sålunda samma
grandprinciper som skattereglema. Utredningen framhåller också att övervägande
skäl talar för att även de mindre företagen skall ha ledning av och behöva
följa bokslutsbesläm-melser i en bokföringslag. Den löpande bokföringen får
nämligen en ökad stadga om den inriklas på ett någorlunda formaliserat bokslut.
Den löpande bokföringen måste avslutas och avstämmas. Bokslutet måste ge klara
utgångslägen för nästa års bokföring. Bokslutet bör alltså ge ett klart och
verifierat underlag för deklarationen.
Utredningen har funnit att
möjligheterna att förenkla årsbokslutsbe-stämmelserna är begränsade.
Utredningen anser att sådana möjUgheter av betydelse fums endast i fråga om
redovisningen av obeskattade reserver i resultaträkningen och balansräkningen,
se vidare avsnitt 3.4.2 och 3.4.3.
Beträffande förslaget att
annan uthyrningsverksamhet än hotell- och pensionatrörelse skall imdantas från
bokföringsskyldigheten framhåller utredningen följande. Den långsiktiga
krediten för finansiering av fastighetsanskaffningen kan anses på ett
betryggande sätt registrerad genom vårt inskrivningsväsen. Kortfristiga
krediter förekommer nästan enbart i form av obetalda driftskostnader.
Inkomsterna är oftast lätta att kontrollera och rekonstruera med hjälp av
hyreskontrakten. Utredningen finner därför att behovet av särskilt
borgenärsskydd i form av bokföringsskyldighet knappast är särskilt påtagligt.
Utredningen framhåller vidare att inkomst av annan fastighet i princip taxeras
enligt den s. k. kontantprincipen. Bestämmelserna i en bokföringslag som bygger
på principen om bokföringsmässiga gmnder är därför knappast lämpliga som
riktUnjer för den bokföring som kan behöva förekomma i uthyrningsrörelser av
någon betydelse.
Mot
bakgmnd av vad sålunda anförts har utredningen stannat för att inte föreslå
någon bokföringsskyldighet för annan uthymuigsrörelse än sådan som avser hoteU-
och pensionatverksamhet. För den verksamheten är bokföringsskyldighet motiverad
genom att leverantörkrediter förekommer, affärsverksamheten är UvUgare och
omslutnmgen större.
Som
nämnts föreslår utredningen ingen generell bokföringsskyldighet för ideella
föreningar och stiftelser. Utredningen påpekar att lagstiftning saknas om
ideella föreningar och att endast en mycket begränsad lagstiftning finns i
fråga om stiftelser. Utredningen anser att denna brist på lagregler för med sig
att man på området saknar det grundläggande regelsystem på vilket speciella
skyldigheter kan byggas upp.
När
det gäller en slor del av de ideella föreningarna och stiftelserna
Prop.
1975:104 29
är
enligt utredningen borgenärsintressena och intresset från det allmännas sida
av en bokföringsskyldighet knappast särskilt starka. Åtskilliga mindre
föreningar har sålunda inga andra medel än de som erhålls genom blygsamma
avgifter från elt begränsat antal medlemmar. Många fonder förvaltar ett litet
fast placerat kapital och tUlgodoser snävt begränsade ändamål. En begränsning
till större föreningar och stiftelser med större förmögenhet låter sig enligt
utredningen knappast nu genomföras. När det gäller ideella föreningar torde
elt behov av redovisning föreligga främst för sådana föreningar som uppbär medel
från det allmänna eller från cenirala förbund och andra större organisationer.
Utredningen antar emellertid att det vid bidragsgivningen då som regel
uppställs vissa redovisningskrav och att kraven upprätthålls genom att en
bristfällig redovisning ställer föreningen ulan fortsatta bidrag.
Utredningen
anser att det skatlerättsliga intresset av en mera noggrann insyn i vissa inte
rörelsedrivande ideella föreningars ekonomiska förhållanden bör kunna
tUlgodoses genom speciella regler i skattelagstiftningen. När det gäller
stiftelser träder, fömtom skatteintressen, intresset av en betryggande
medelsplacering och en kontrollerad förvaltning främst i förgrunden.
Utredningen anser därför att reglema bör ha en annan inriktning än den som
utmärker en bokföringslagsliftning för rörelser. Utredningen framhåller också
att om rörelse inte drivs av förening eller stiftelse så sker beskattningen nu
i princip inte efter bokföringsmässiga grander utan med tillämpning av
kontantprincipen. Utredningen anser därför att en lagstiftning om bokföring
för föreningar eller stiftelser i väsentliga hänseenden bör ges elt annat
innehåll än den bokföringslag för ekonomiska rörelser som utredningen nu
föreslår.
Utredningen
framhåller att frågan om hur man bestämmer kretsen av bokföringsskyldiga får
verkningar på betydelsefulla områden vid sidan av redovisningsområdet.
Begreppet köpman bestäms sålunda i bl. a. köplagen (1905: 38 s. 1),
kommissionslagen (1914: 45) och konkurslagen (1921: 225) med anknytning till
bokföringsskyldigheten. Bokföringsskyldigheten har vidare betydelse vid
bestänunandet av begreppet handelsbolag i lagen (1895: 64 s. 1) om
handelsbolag och enkla bolag. Och enligt lagen (1966: 454) om
företagsinteckning får sådan inteckning meddelas endast om näringsidkaren är
bokföringsskyldig eller driver jordbmk eller skogsbruk. Utredningen anlägger
följande synpunkter på frågorna om sambandet mellan bokföringslagstlftningen
och annan lagstiftning.
I
såväl köplagen som konkurslagen bestäms begreppet köpman genom hänvisning tUl
gällande föreskrifter om bokförmgsskyldighel. Köpman är sålunda den som är
pliktig att föra handelsböcker. Om bokföringsskyldigheten vidgas i enlighet
med vad utredningen förordat skulle naturligtvis antalet köpmän öka avsevärt.
Utredningen anser emellertid att olägenheterna härav inte bör överdrivas.
Utredningen har därför stannat
Prop. 1975:104 30
för
att förorda att de nuvarande bestämmelserna i köplagen och konkurslagen behåUs
t. v., trots den faktiska förändring som följer av att kretsen
bokföriogsskyldiga vidgas. Vidare får enUgt utredningen godtas att den vidgade
bokföringspUkten drar med sig en ökad användning av kommissionslagens
bestämmelser för köpmannaförhåUanden. Utredningen pekar också på att förslaget
medför att de särskUda konkursgrimderna för köpmän får vidgat
tiUämpningsområde. Utrednmgen anser däremot att förslaget medför särskilda
komplikationer beträffande handelsbolagen. Formen enkelt bolag får nämUgen ett
avsevärt inskränkt användningsområde. Utredningen anser att det bör undersökas
om man på ett tillfredsställande sätt skuUe kunna bestämma kriterierna för
handelsbolag och enkla bolag utan att bygga på bokföringsskyldigheten.
Utredningen anser det påkallat från såväl firmarättsliga och bolagsrättsliga
som skatterättsliga synpunkter att en utredning kommer till stånd beträffande
handelsbolagslagen. I fråga om företagsintecknmg framhålls att särskild
utredning pågår härom. Erforderlig anpassning torde härigenom, menar
utredningen, kimna ske tUl nya bestämmelser i bokföringslagsliftningen.
Utredningen
förordar sålunda att de olika samordningsfrågoma i stor utsträckning får
provisoriska lösningar. Utredningen framhåUer att det självfallet är tänkbart
att lösa frågoma genom att låta nuvarande regler om bokföringsskyldighet stå
kvar tiU dess mera definitiva samordnings-lösningar kan väljas. Med ett sådant
system skuUe också de mindre, nu inle bokföringsskyldiga rörelserna beredas
längre tid att förbereda sin övergång tiU bokföring. Bestämmelser efter nu
antydda principer skuUe enligt utredningen kunna utformas så att alla rörelser
blev bokföringsskyldiga men att imdantag görs för rörelser med få sysselsatta.
Utredningen har emellertid funnit att skälen för en bokföringsskyldighet för
alla rörelser är så starka att ett uppskov är olämpligt.
3.2.2
Bokföringsskyldighetens innebörd
Som
nämnts i avsnitt 2.1 består de i dag aUmänt förekommande huvudinslagen i
bokföringsarbetet av verifikationshantering, grundbokföring, systematisk
bokföring, bokslutsarbete och arkiveringsarbete. Utredningen diskuterar om en
reglering, byggd på införing i böcker och på atmat räkenskapsmaterial, i dag
kan betecknas som alltför traditioneU. Utvecklingen kan tänkas leda tUl att en
registreringsordnmg av helt annan typ framstår som mera ändamålsenlig.
Rapporter och sammanställningar kan kanske då tas fram från datorregistrerade
gnmduppgifter som inte förts in och systematiserats i några räkenskaper i
traditioneU mening.
Utredningen
framhåUer emeUertid att en bokföringslagstiftning måste tillgodose vissa intema
och extema informations- och kontroUuitressen. För att det skall kunna ske
fordras grundnotering, systematisering och rapportering. Också den
datorbaserade bokföringen måste enligt utred-
Prop. 1975:104 31
ningen
i huvudsak bygga på dessa inslag. För att göra rationell bokföring med datorer
möjlig bör emeUertid enligt utredningen i vissa fall tilllåtas att endast
maskinläsbart material får ersätta material i vanUg läsbar form. Utredningen
menar emeUertid att detta knappast rabbar grundprin-cipema för
affärsbokföringen.
Ulredningen
slår därför i en inledande bestämmelse fast vad bokföringsskyldigheten skall
innefatta. Skyldigheten består i att se tUl att verifUcationer finns för alla
affärshändelser, att bokföra affärshändelserna både post för post i löpande
följd (grimdbokföring) och systematiskt (huvudbokföring med hjälpbokföring),
att upprätta årsbokslut samt att bevara verifikationer, bokföringsböcker och
annat räkenskapsmaterial (arkivering).
Enligt
den föreslagna bestämmelsen har den i dag brakade termen dagbokföring ersatts
med uttrycket grandbokföring. Begreppet räkenskapsmaterial används av
utredningen som en samlingsterm för allt material som den bokföringsskyldige
använder för sin affärsbokföring. Det inbegriper sålunda bl. a. verifikationer,
bokföringsböcker, kortsystem, hålkort, mikrofilm och magnetbandsupptagningar
liksom särskilda specifikationer.
Enligt
förslaget skall vid fuUgörande av bokföringsskyldigheten iakttas "god
redovisningssed". Denna bestämning är enligt utredningen väl inarbetad och
ersätter det nuvarande begreppet god köpmannased och allmänna
bokföringsgrunder. Vad som är god redovisningssed torde enligt utredningen
kunna beskrivas genom en hänvisning till att det bör röra sig om en faktiskt
förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets bokföringsskyldiga.
Olika branschers särförhållanden kan föra med sig att vad som är god
redovisningssed ibland får bestämmas branschvis. Uttalanden av
branschorganisationer, som bearbetar redovisningsfrågor, kan ge upplysning om
och öva inflytande på vad som är god redovisningssed. Utredningen framhåUer att
ett avgörande inflytande i redovisningsfrågor självfaUet utövas av den
expertis som praktiskt och teoretiskt verkar på redovisningsområdet. SärskUd betydelse
har de organ och sammanslutningar som representerar denna expertis såsom
Näringslivets börskommiUé och Föreningen auktoriserade revisorer. Ett
auktoritativt organ med särskilda uppgifter på området skulle enligt
utredningen ytterligare kunna tiUkomma om man senare inrättar en sådan
redovisningsnämnd som utredningen i annat sammanhang föreslår, se avsnitt 3.7.
Utredningsförslaget
innebär att den bokförmgsskyldige skall följa bokföringsmässiga gnmder.
Utredningen anser att denna princip bör komma tUl uttryck genom att det anges
när uppkomna fordringar och skulder blir bokföringsmogna, se avsnitt 3.3.5. Att
hänsyn skall tas till in- och utgående lager framgår, menar utredningen, med
tiUräcklig tyd-Ughet särskilt av bestämmelserna om balansräkningens poster och
av
Prop. 1975:104 32
värderingsreglerna.
En allmän bestämmelse att den bokföringsskyldige skall följa bokföringsmässiga
grander har utredningen därför inte ansett behövlig.
3.2.3
Räkenskapsårets omfattning
Enligt
förslaget omfattar räkenskapsåret tolv månader. Vid verksamhetens början eller
slut eller vid omläggning av räkenskapsår får kortare räkenskapsår användas
eller räkenskapsåret förlängas att omfatta högst aderton månader. Förslaget
upptar ingen bestänunelse som begränsar rätten alt lägga om räkenskapsår.
Särskilda skäl bör emellertid föreUgga för en omläggning och detta följer,
menar utredningen, av god redovisningssed. Utredningen framhåller i det
sammanhanget att vissa olägen, heter följer av en onUäggning. Bl a. försvårar
omläggningen bedömningen av rörelsens resultat och ställning genom att
jämförelser inte kan göras mellan en obruten serie av enhetliga
räkenskapsperioder. Skälen mot en omläggning torde enligt utredningen domineras
av taxeringsmäs-siga synpunkler. Utredningen anser därför alt om begränsande
regler är nödvändiga, så bör de i första hand ges i skatterätten.
Utredningen
har övervägt att föreslå en regel av innehåll att räkenskapsår i allmänhet
skall sammanfalla med kalenderår. Utredningen påpekar alt räkenskapsår som
avviker från kalenderåret vållar problem i taxeringssammanhang. Även om
utredningen vill rekommendera att kalenderåret som regel väljs som
räkenskapsår, har utredningen inte funnit det motiverat att genom en lagregel
begränsa valfriheten. Utredningen har inte funnit det möjligt att ge några
vägledande anvisningar om när skäl för en avvikelse kan anses föreligga. Den
bokföringsskyldiges egen bedömning får här vara avgörande.
Utredningen
föreslår vidare en bestämmelse om gemensamt räkenskapsår för flera rörelser
med samma innehavare. Avsteg från denna huvudprincip får enligt utredningen
göras bara om synnerliga skäl föreligger att använda olika räkenskapsår.
I
sammanhanget diskuterar utredningen frågan när en rörelseidkare kan anses driva
två rörelser. Utredningen framhåller att denna fråga uppkommer endast då
rörelsema drivs ulan att särskilt rättssubjekt används. Två rörelser
föreligger sålunda aUtid för den som dels är delägare exempelvis i ett
handelsbolag och dels driver "enskild" rörelse. Utredningen
fortsätter:
Principiellt
sett kunde fmnas fog för regeln att rörelsema i de avsedda fallen alltid skulle
behandlas som en rörelse. Några klara avgränsningskriterier kan ju knappast
åstadkommas här. Ingångna rättshandlingar är rörelseidkarens rättshandlingar
och rättsligt sett föreligger ingen avskildhet för den ena eller andra
rörelsen. I redovisningspraxis synes man emellertid alltid ha accepterat att
flera rörelser med skilda räkenskaper kan föreligga. Motsvarande
frågeställningar uppkommer inom skatterätten, där det också godtagits att
skilda rörelser kan föreligga. Två rörelser kan anses föreligga när de båda
verksamheterna är till arten helt
Prop. 1975:104 33
olika
och inte har något egentligt inre sammanhang. Ingår däremot de båda verksamheterna
i vad som kan betecknas som ett enhetligt företag med olika rörelsegrenar som
företer ett inre sammanhang, uppfattas verksamheten i skatterätten som en
rörelse. Utredningen anser att det i enlighet med hittillsvarande praxis
alltjämt bör vara tillåtet att använda skild bokföring för olika rörelser med
samma innehavare. Ofta kan en sådan delad bokföring vara att rekommendera. Den
kan sålunda ofta ge en ökad överblick över de olika verksamheternas ställning
och resultat. Frågoma om en eller två rörelser bör kunna bedömas efter liknande
principer som de i skatterätten tillämpade.
3.2.4
Samordning med annan lagstiftning
Utredningen
föreslår att bestämmelserna i den föreslagna lagen inte skall äga tillämpning,
om särskUda bestämmelser angående bokföringsskyldighetens fullgörande gäller
enligt annan lag eller författning. Bestämmelsen avser såväl nu gällande
speciella beslämmelser i annan lagstiftning som de särskilda föreskrifter som
kan komma att fastställas i framtiden.
Utredningen
erinrar om att lagen (1944: 705) om aktiebolag i en av
sina huvudbestämmelser om årsredovisning har en hänvisning till bokfö
ringslagen. Aktiebolagslagens bestämmelser om årsredovisning är myc
ket utförUga medan den nuvarande bokföringslagen i motsvarande frå
gor endast har några få, mera aUmänt hållna bestämmelser. Hänvis
ningen i aktiebolagslagen till bokföringslagen har därför ingen större
räckvidd i sak utom såvitt gäller bokföringslagens aUmänna bestämmel
ser att bokföringen skall ske i överensstämmelse med allmänna bokfö
ringsgrunder och med iakttagande av god köpmannased. Utredningen
nämner att liknande hänvisningsbestämmelser finns bL a. i lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar, lagen (1955:183) om bankrö
relse, lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, lagen (1955:416) om
sparbanker och lagen (1956: 216) om jordbmkskasserörelsen. .
Förslaget
till bokföringslag innehåller utförliga bestämmelser om årsbokslut. Därmed
inträder enhgt utredningen goda förutsättningar för en sådan lagleknisk lösning
att aktiebolagslagen, och ändra lagar om särskilda rättssubjekt, skulle kunna
hänvisa till bokföringslagens regler och i övrigt innehåUa endast sådana
årsredovisningsbestämmelser som behövs med hänsyn till de olika
rättssubjektens särskilda förhållanden. Utredningen menar att en sådan ordning
utan tvekan skulle ha fördelar från lagteknisk synpunkt och vara tUlgagn för
det praktiska redovisningsarbetet och redovisningspraxis.
Utredningen
har emellertid stannät för att inte föreslå en sådan lagteknisk samordning.
Utredningen pekar därvid på att det möjligen för många som är verksamma i
bolagssammanhang kan ha ett praktiskt intresse av att fullständiga
årsredovisningsbestämmelser ingår i aktiebolagslagen. Regelsystemet kan då
överblickas, och särskUda frågor kan be-:
3 Riksdagen 1975.1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 34
svaras
genom att man konsulterar en enda lag. Vidare kan enUgt utredningen
aktiebolagslagen och kommentarer tUl denna sätta in redovisningsfrågorna i
deras vidare bolagsrättsliga sammanhang och belysa dem med exklusiv
utgångspunkt i bolagens förhållanden. Utredningen understryker emeUertid att
vad som främst dikterat dess ställningstagande är omsorgen om en enhetlig
nordisk -aktiebolagslagstiftning. Skulle därför den nordiska enhetiighet, som
präglar förslaget tiU aktiebolagslag, inte kunna förverkligas, förordar
utredningen alt bokföringslagen får gälla aktiebolag även i fråga om
årsbokslut. Aktiebolagslagen behöver då enligt utredningen endast innehålla för
bolag nödvändiga särregler.
3.3
Den löpande bokföringen
Som
nämnts i avsnitt 3.2,2 har utredningen byggt upp bestämmelserna i lagförslaget
med utgångspunkt i de allmänt förekommande huvudinslagen i bokföringsarbetet.
Med denna systematik upptas i avsnittet om den löpande bokföringen särskilda
regler om bl. a. verifikationer, grundbokföring samt systematisk bokföring och
hjälpbokföring. Utred ningen stryker under att det för bokföringen måste
uppstäUas de fundamentala kraven att en fullständig verifikationssamling skall
finnas som underlag för bokföringen, att alla affärshändelser skall bokföras
post för post i löpande följd, att bokförjngsposterna skall systematiseras på
lämpligt sätt och att tUlräckliga specifikationer skall finnas för olika
poster.
Utredningen
anser att de nämnda kraven tydligast kommer tUl uttryck om särskilda
bestämmelser ges i fråga om de olika inslagen i arbetet. Det är dock inte
nödvändigt att i det praktiska arbetet använda ett bokföringssystem där dessa
olika inslag alltid skils åt. Sålunda kan det ibland vara möjligt att i samma
arbetsinslag tillgodose flera av de fundamentala kraven. När man exempelvis
utfärdar fakturor, som kan verifiera kundfordringar, kan man vid datorbaserad
bokföring arbeta med ett maskinläsbart medium, exempelvis ett magnetband, som
kan användas i datorn för att få fram gnmdbokföringen i form av en datorlista.
Postema i grandbokföringen kan ibland genast vid grundbokföringsar-betet
grapperas så att man samtidigt får en systematisk bokföring. Specificeras
huvudbokföringen tiUräckligt, behöver man ibland inte särskUd hjälpbokföring.
Ulredningen anser därför att själva bokföringssystemet inte blir långtgående
btmdet genom den systematik som används för regelsystemet. Reglema anger olika
huvudkrav som skall tiUgodoses genom den löpande bokföringen men dessa krav
kan tillgodoses inom varierande bokföringssystem.
Utredningen
påpekar att den föreslagna systematiken med en reglering av de olika etappema
i den löpande bokföringen ger goda möjUghe-
Prop. 1975:104 35
ter
att ge ökad tydlighet åt regelsystemet för datorbaserad redovisning.
Bestämmelserna i avsnittet om den löpande bokföringen skall enligt förslaget
vara tillämpliga också vid datoranvändning. Även den som använder dator skall
sålunda hia såväl en fullständig verifikationssamling som grundbokföring och
systematisk bokföring. Flertalet bokföringsskyldiga med datorbaserad bokföring
använder och kan enligt utredningen vänias komma att använda en
bokföringsordning av detta traditioneUa slag. Datorns radskrivare producerar
då Ustor post för post i löpande följd, grundbokföring, jämte systematiska
listor och rapporter, huvudbokföring, i vanlig läsbar form.
Utredningen menar
emellertid att undantagsvis kan en rationeU och avancerad datoranvändning
föratsatla ett syslem där visuella listor och rapporter delvis ersätts av
upptagningar och registreringar på fUm, magnetband o. d. Sådan datoranvändning
kräver därför särskUda regler om undantag från kravet på vanlig läsbar form.
Ulredningen har valt att placera sådan undantagsbestämmelser i ett avsnitt för
sig med tilläggsbestämmelser om automatisk databehandling.
De
föreslagna undantagsbestämmelserna med särskilda föreskrifter om dalorbaserad
redovisning har av ulredningen avfattats på så sätt att de skall läsas mot
bakgrund av de krav som ställs upp för den löpande bokföringen.
Som nänrnts i avsnitt
3,2,1 har ulredningen avvisat tanken på elt differentierat regelsystem med
förenklade regler för mindre företagare. Utredningen har funnit att också de
mindre företagen bör tillgodose de i lagförslaget uttryckta gmndkraven för den
löpande bokföringen. Utredningen menar att det är angeläget att rörelsens
ringa omfattning inte får leda till att kraven på grundläggande ordning och
reda eftersatts. Lagreglerna kan sålunda sägas i särskild grad rikta sig till
bokföringsskyldiga med mindre rörelser. Utredningen finner detta naturligt
eftersom hos dessa mindre rörelser ofta inte finns en sådan organisation för
bokföringsarbetel som i sig kan ge vissa garantier för bokföringens
tUlförlitlighet och fullständighet.
Utredningen framhåller
emellertid att de föreslagna bestämmelsema om den löpande bokföringen är sådana
att de i många delar medger alt ett enkelt system tUlämpas främst för mindre
företag. Det föreslagna regelsystemet ger variationsmöjligheter. Kraven på
gmndbokföring och systematisk bokföring kan sålunda ofta tillgodoses genom att
man för en enkel kolumndagbok och gör sammanfattningar av denna. Bokföringen
kan då ofta omfatta endast kontantbetalningar och betalningar över bank- eller
postgiro. Fordringar och skulder bokförs då inte förrän betalning sker. De
systematiska noleringama kan vara så specificerade att någon hjälpbokföring
inte behövs.
I en inledande bestämmelse
till avsnittet om löpande bokföring slår utredningen fast att bokföringen skall
omfatta alla affärshändelser i rö-
Prop.
1975:104 36
relsen.
Ulredningen lämnar i den föreslagna bestämmelsen ingen definition av begreppet
affärshändelse. Som affärshändelser torde emellertid böra anses alla sådana
händelser i den bokföringsskyldiges verksamhet som medför en omedelbar
förändring av förmögenhetens storlek eUer sammansättning, I själva begreppet
ligger vidare enligt utredningen bl. a. en begränsning till sådana händelser
som omedelbart påverkar rörelsens resultat och ställning. Härigenom utesluts
tidigare länkar i händelsekedjan, såsom exempelvis ett avtalsslut. Sådana
tidigare länkar har inte samma redovisningsekonomiska intresse, eftersorn de
saknar omedelbar ekonomisk verkan. En annan viktig begränsning är enligt utredningen
att händelserna skall utgöras av direkta åtgärder och andra aktiva, från eller
tUl rörelsen riktade inslag av ekonomisk innebörd i de extema relationerna,
transaktioner. Händelser i omvärlden, såsom förändringar i marknader och
priser, kan visserligen bli avgörande för rörelsen. Dessa berör emellertid
inte rörelsens ekonomiska redovisning förrän de lett till någon transaktion
och är dessförinnan ointressanta.
Utredningen
föreslår att som affärshändelse också skall räknas den bokföringsskyldiges
tillskott och uttag av pengar, varor eller annat.
3.3.1
Verifikationer
Utredningen
framhåller att verifikationernas roll som grandläggande och kompletterande
upplysningskälla blir alltmer framträdande. Vid traditionell bokföring har
textskrivningen kommit att begränsas. Ofta saknas text helt och hållet, varvid
en bokföringsanteckning kan innehålla endast en hänvisning tUl numret för
vederbörande verifikation. System, där bokföringen ofta innehåller sammansatta
poster och där en del poster bokförs med viss tidseftersläpning, ökar kraven
på kompletta och väl ordnade verifikationer.
Utredningen
påpekar att också vid automatisk databehandling ökar verifikationernas
betydelse. Databehandlingen baserar sig ofta på stansningar eller andra
registreringar i maskinläsbar form som verkstäUs med verifikationerna som
underlag. Någon bokföringsnotering finns sålunda inte mellan verifikationen och
det redovisningsmalerial spm datorn producerar.
Lagförslaget
innehåller en bestämmelse om att verifikationer skall fin
nas till alla affärshändelser. Bokföringen skall sålunda grundas på
kvitto, bankbesked eller, postgirobesked, faktura, eller annan handling
som härrör från eller särskilt upprättas med uppgifter om affärshändel
sen. '
Utredningen
framhåUer att, efiersom verifikationer skall finnas för alla affärshändelser,
detta medför att särskilda verifikationer får framställas internt, om en
naturlig verifikation i form av kvitto, faktura e. d. saknas. Bokföringsorder
och liknande verifikationer kan därvid enligt utredningen innehåUa erforderliga
uppgifler om en affärshändelse.
Prop. 1975:104 37
Ulredningen
framhåller vidare alt verifikationema riaturligtvis samtidigt kommer alt
utgöra bevis för affärshändelser, i den utsträckning som detta är möjligt.
Intresset av sådan bevisning får tillgodoses bl, a, vid valet av
verifikationer. Som verifikation bör enligt utredningen användas den handling
som mest tillförlitiigt dokumenterar affärshändelsen. För att säkerställa att
verifikationerna i största utsträckning har ett värde . som bevis om
affärshändelse föreskrivs därför uttryckligen i lagbestäm-/ melsen att mottagen
handling skall användas som verifikation.
Ulredningen
ulgår från att verifikationer i konventionell, direkt läsbar form kommer att
dominera även i framtiden. Verifikationshanteringen och kontrollmöjligheterna
gynnas naluriigtvis av en sådan ordning, menar utredningen. På ett enkelt sätt
får man därmed vissa garantier för att verifikationerna är autentiska och
föreligger i oförvanskat skick. Utredningen föreslår därför en beslämmelse om
att verifikation skall utgöras av handling i vanlig läsbar form. Ulredningen
menar att sättet för bur de omedelbart läsbara verifikationerna framställs
saknar betydelse. De kan vara skrivna för hand eller med skrivmaskin. De kan
utgöras av text som i vanlig läsbar form kompletterar ett hålkort med uppgifler
om vad som stansats på kortet. Det kan röra sig om text från en dators radskrivare.
Till möjUgheten alt använda verifikationer i annan än vanlig läsbar form
återkommer ulredningen i tilläggsbestämmelserna om datorbaserad redovisning
(avsnitt 3,5),
Enligt
en av utredningen föreslagen bestämmelse måste av verifikationen framgå när
den upprättats, när affärshändelsen inträffat, vad denna avser, vilka parter
den berör samt vilket belopp den gäller. Utredningen påpekar alt uppgift om vad
affärshändelsen avser självfallet kan lämnas genom hänvisning lill annan
handling som redan innehåller denna uppgift.
När
det gäller konlanlförsäljningar över disk har utredningen funnit alt behov finns
av undantag från kravet att verifikation skall finnas för varje affärshändelse.
Ulredningen föreslår därför en bestämmelse om att vid sådan försäljning av
varor och tjänster gemensam verifikation får användas för inbetalningarna under
en dag. Förutsättningen för det är emellertid att försäljningen sker under
sådana förhållanden att kvitto med fullständiga uppgifter om varje försäljning
inte kan utfärdas utan svårighet.
Ulredningen
framhåller att frågan om svårighet föreligger att utfärda fullständiga kvitton
främst torde få bedömas med hänsyn till antalet transaktioner salt i relation
lill förelagels verksamhet och resurser. Det torde väsentligen bli en bedömning
bransch för bransch. För nu ifrågavarande fall skall enligt förslaget gemensam
verifikation utgöras av kontrollremsa från kassaapparat eller av kassarapport
eller annan handling som anger summan av samtiiga inbetalningar.
I
förslaget upptas också föreskrifter om hur verifikationerna skall re-
Prop. 1975:104 38
gistreras
och systematiseras som elt led i själva bokföringsarbetet. Utredningen
föreslår i den delen följande bestämmelser. Verifikationerna skall förses med
verifikationsnummer eller andra identifieringstecken. Om rättelse sker i
verifikation, anges när rättelsen skett och vem som företagit den.
Verifikationerna ordnas och förvaras på betryggande och överskådligt sätt och
så att sambandet mellan bokförd post och verifikation utan svårighet kan
fastställas, I avvaktan på bokföring hålls verifikationerna så ordnade att
omedelbar grundbokföring är möjlig.
3.3.2
Införing i böcker
Utredningen
har ansett att man nu kan undvara gällande lags regelsystem som ger
detaljerade anvisningar om bokföringsböcker, sidonumrering o, d. Det kan
enligt utredningen räcka att ange vUka aUmänna krav som skall tillgodoses vid
valet av system. Det får sedan bli en angelägenhet för redovisningspraxis alt
med anpassning lill den fortsatta utvecklingen avgöra på vilket sätt dessa
krav kan fyllas. Den bokföringsskyldige får sålunda, menar ulredningen, inom dessa
ramar själv välja den bokföringsmelod han finner vara bäst i hans verksamhet.
Med utgångspunkt i det
anförda föreslår utredningen en bestämmelse om att bokföringen skall ske i ett
ordnat och betryggande system av böcker, kort, lösblad eller andra hjälpmedel.
Den löpande bokföringen behöver sålunda till ingen del ske i bundna böcker.
Utredningen räknar emellertid med alt bundna böcker i praktiken kommer att
användas i betydande uisträckning. Särskilt för mindre rörelser kan bundna
böcker vara ett enkelt medel att skapa en grundläggande ordning och reda i
bokföringen. För många bokföringsskyldiga kan det dessuiom vara praktiskt att
åtminstone i efterhand binda eller häfta in viktigt bokföringsmaterial för
arkivering,
Ulredningen föreslår
vidare en bestämmelse om att, i den mån så behövs för att underlätta
överblicken över bokföringssystemet, en beskrivning över bokföringens
organisalion och uppbyggnad skall upprättas. En sådan beskrivning, som räknas
som räkenskapsmalerial, skall också upprättas över använda hjälpmedel samt
över bokföringen, konton och deras användning.
Den sist nämnda
dokumentationen är inte obligatorisk. Utredningen nämner att många företag i
dag har en god dokumentation genom kontoplaner och planer över bokföringens
organisation, samlingsplaner. Enligt utredningens mening finns det anledning
för fler företag att med sådana beskrivningar öka överblicken över den många
gånger omfattande och komplicerade bokföringen. Sådana beskrivningar kan
behövas såväl när bokföringen sker i mera traditionella former som när man
använder sig av system med datorer. I sistnämnda fall krävs alltid enligt
förslaget dokumentation rörande den automatiska databehandlingen, en dokumentation
som då får inbegripa eller samordnas med den allmänna dokumentationen över
bokföringen.
Prop.
1975:104 39
Ulredningen
föreslår vidare bestämmelser om att bokföringen skall ske på varaktigt sätt och
i vanlig läsbar form, att vad som bokförts inte får utplånas eller göras
oläsligt och att vid rättelse av en felförd post skall anges när rättelsen
skett och vem som företagit den. Dessa bestämmelser motsvarar i stort vad som
föreskrivs i gällande bokföringslag.
Ulredningen
framhåller emellertid alt det ofta torde vara bättre att verkställa en rättelse
genom särskild post än att rätta genom överstrykning och ändring av felförd
post. Utredningen föreslår därför också en beslämmelse om rättelse genom
särskild rättelsepost. Sker rättelse på sådant sätt skall emellertid
verifikation upprättas om rättelsen. Samtidigt skall genom anteckning på den
tidigare verifikationen eller på annat sätt säkerstäUas att man vid granskning
av den tidigare bokförda posten utan svårighet kan få kännedom om rättelsen.
3.3.3
Grundbokföring
Dagens
praxis på bokföringsområdet och den utveckling, som nu kan ha aktualitet, leder
enligt utredningen till att bestänunelserna om grundbokföring främst bör bygga
på följande synpunkler och riktlinjer.
Som
tidigare framhållits anser utredningen att en bokföring post för post i löpande
följd alltjämt bör ingå i regelsystemet. En sådan bokföring kan ulan svårighet
ske vid dalorbaserad och annan maskinell bokföring. För datorbaserad bokföring
framstår en utskrift post för post som en lämplig kvittens på vUka uppgifler
som datorn tagit emot. Om kravet på bunden dagbok slopas, som utredningen
föreslagit, inträder hell andra förutsättningar för en regelrätt bokföring post
för post i löpande följd. De "kladdar" och journaler, som nu förs
som underlag för de egentiiga dagboksposterna, kan då tillåtas utgöra godkända
grundnoteringar.
Den
föreslagna fastare verifikalionshanteringen ökar enligt utredningen
möjligheterna att tillåta en tidsfördröjning beträffande de kronologiska
noteringarna. Endast beträffande kassaposterna finns starka skäl att kräva en
mera omedelbar notering. En tidsfördröjning är enligt utredningen nödvändig
för att möjliggöra en ekonomisk datorbearbetning. Också när man anlitar
bokföringsbyrå eller annan hjälp för bokföringsarbete kan en rält att dröja
med grandbokföringen vara nödvändig. Denna tidsfördröjning ger dessutom, menar
ulredningen, möjligheter alt sammanföra den kronologiska och systematiska
bokföringen.
Om
tidskraven sålunda kan lättas finner utredningen att beteckningen dagbok är
mindre lämplig. Vad som hittills betecknats som dagbokföring kallas därför i
lagförslaget för grundbokföring.
Mot
bakgrund av de nämnda övervägandena föreslår utredningen alt affärshändelserna
skall bokföras post för post i löpande följd efter verifikationsnummer eller
andra använda identifieringstecken.
Enligt
förslaget får sammansatt post användas vid kontantförsälj-
Prop. 1975:104 40
ningar
över disk, dvs. sådana affärshändelser där gemensam verifikation enligt vad
tidigare nämnts är tUlåten. Även i övrigt får enligt förslaget sammansatt post
användas för likartade affärshändelser under en dag, om det utan svårighet kan
klarläggas vad som ingår i sådan post. Ulredningen pekar här på att behov alt
använda sammansatta poster kan finnas vid en del system för maskinbokföring.
Kolleklivposler kan också förekomma när man låter fakturor i ordnat skick
ersätta reskonlrabok-föringen men vill ha aktuella koUektivkonton för
fördringar och skulder. Utredningen framhåller att vid datorbaserad bokföring
används de enskilda verifikationerna som underlag för stansningen.
Verifikationslistan grundbokföringen innehåller då inga sammansatta
poster.
Enligt
förslaget skall in- och utbetalningar, soiri sker kontant eller över
bankräkning eller postgiro, grundbokföras varje dag. Utredningen benämner detta
kassabokföring. Utredningen har funnit alt vissa undantag från denna
huvudregel om kassabokföring dag för dag måste göras. Behov av undantag anses
sålunda finnas för det fall att en företagare anlitar bokföringsbyrå eller
annan för all bokföring. Vidare finns det rörelser vilkas innehavare och
personal är ständigt verksamma på arbetsplatser utanför rörelsens lokal. Det
kan då enligt utredningen vara nödvändigt att samla kontorsarbetet till
särskilda tider. I förslaget upptas därför den bestämmelsen alt, om särskilda
skäl föreligger, så får kassabokföringen för viss dag slutföras senast andra
dagen därefter eller, om den är arbetsfri, senast därpå följande vardag.
Genom
den sist nämnda bestämmelsen kan arbetet med att föra kassadagboken
koncentreras till två tillfällen per vecka. Utredningen påpekar att den
bokföringsskyldige inle kan överlåta till servicebyrå att föra också
kassabokföringen, om inle byrån kan garantera att kassaposterna förs dagligen
eller åtminstone två gånger i veckan. Ulredningen antar därför att de flesta
bokföringsskyldiga inte kan överlåta delta arbete utan blir tvungna alt själva
utföra denna del av bokföringsarbetet.
Utredningen
förutsätter alt betalningshändelserna noteras i skilda poster för kassa, bank
och postgiro.
Utredningen
föreslår att grandbokföringen av andra poster än nyss nämnda in- och
utbetalningar, i bokföringspraxis ofta kallade memorial-poster, skall ske på så
sätt att grundbokföringen för en månads bokföringsdagar slutförs senast under
den därefter följande månaden. Tidsgränsen har inle anknutits till
kalendermånad. En period kan sålunda bestämmas från en dag i månaden till dagen
med samma ordningsnummer i följande månad. Utredningen framhåller att den
föreslagna tidsgränsen torde vara lämplig bl. a, för den som vill anlita
bokföringsbyrå eller datacentral för sin bokföring.
Utredningen
förutsätter att man även vid månadsvis grundbokföring av memorialposter
använder någon dagindelning, Verifikationema bör därvid hållas ordnade så att
det finns parallellilet mellan verifikationer
Prop. 1975:104 41
och
bokföringsposter. Utredningen räknar med att man i.allmänhet kommer att åsatta
verifikationerna löpande nummer. Verifikationerna för viss dag ger då
grundbokföringsposterna för samma dag.
3.3.4
Huvudbokföring och hjälpbokföring
Gällande
lag kräver inte uttryckligen att bokföringen skall omfattt. huvudbok.
Utredningen föreslår nu bestämmelser om huvudbokföring och anlägger därvid
följande synpunkter på denna fråga.
Som
tidigare nämnts innebär grundbokföringen att man för in affärshändelserna i
bokföringen och ger möjligheter till kontroll i efterhand av enskUda
affärshändelser. Genom huvudbokföringen underkastas det gmndnoterade materialet
en systematisk bearbetning. Denna systematisering skall skapa överblick över
resultat och slällning i rörelsen. Den systematiska bokföringen har sålunda
enligt utredningen en inriktning, som bestäms av bokslutet, och är en
förbindelselänk mellan grundbokföringen och årsbokslutet. Huvudbokföringen kan
sägas specificera årsbokslutets poster. Samtidigt, framhåUer utredningen, är
det ytterst viktigt att den systematiska bokföringen direkt eller över
sammanfattningar kan ge en mera kontinuerlig överblick över utvecklingen, över
rörelsens gång och över dess resultat och ställning. Varje bokföringsskyldig
måste ha en systematisk bokföring och en beslämmelse bör därför finnas om sådan
bokföring.
Utredningen
framhåller att utvecklingen på redovisningsområdet i särskild grad har berört
just huvudbokföringen. Ett ständigt arbete pågår på olika håll för alt arbeta
fram och utveckla kontoplaner med ändamålsenlig systematisering av
bokföringsmaterialet. Maskinbokförings-tekniken och datortekniken har ökat
systematiseringsmöjlighetema. Vid datorbearbetning arbetar man inte säUan med
ett betydligt större antal konton än vid traditioiiell bokföring. Särskilt
datorbearbetningen ger vidare möjligheter att snabbt få fram olika aktuella
rapporter från bokföringsmaterialet. Tekniken har också öppnat möjligheter för
ett alltmer integrerat bokföringsarbete, där enhetliga arbetsmoment kan ge
såväl en grundbokföring som en systematiserad bokföring.
Utredningen
föreslår mot bakgrund av det anförda bestämmelser om att affärshändelserna
skall bokföras i systematisk ordning för överblick över verksamhetens gång och
över dess resultat och ställning. Huvudbokföringen behöver inte utgöra ett
självständigt inslag i bokföringsarbetet utan den kan förenas med
grundbokföringen eller ske genom särskUd bokföring. I huvudbokföringen får
sammansatta poster användas, om det ulan svårighet kan klarläggas vad som ingår
i sådan post.
Varje
företagare måste kunna överbUcka sina ekonomiska förhållanden. Han måsle kunna
följa rörelsens gång och eventuella avvikelser från uppgjorda planer i budget
eller förkalkyler. AUtemellanåt måste han inhämta uppgifter om rörelsens
resultat och ställning. Genom en
Prop.
1975:104 42
välordnad
ekonomisk redovisning kan han få aUa de upplysningar han behöver. Bokföringen
kan således vara till stor nytta som informationskälla. Med tanke härpå föreslår
utredningen att sammanfattningar av huvudbokföringen skall tas fram på
regelbundna tider.
Utredningen
föreslår sålunda att huvudbokföringen sammanfattas för perioder om högst två
månader senast inom en månad från utgången av sådan period. Sammanfattningen
kan göras genom att huvudbokföringens konton summeras, genom särskild
uppställning med sammandrag av dessa konton eller på annat sätt som är lämpligt
med hänsyn till rörelsens förhållanden. Utredningen nämner att tiden två
månader har valts främst med anledning av att tvåmånadersperioder används som
huvudregel vid redovisning av mervärdeskatt.
Utredningen
framhåller att den föreslagna regleringen av den systematiska bokföringen
medger att denna bokföring i sin helhet fuUgörs i anslutning till alt en
sammanställning skall presteras. Vill man samordna det kronologiska och
systematiska bokföringsarbetet, får man dock göra arbetet månadsvis, eftersom
sådana krav enUgt vad tidigare nämnts gäller för den kronologiska bokföringen.
För många torde det sålunda enligt utredningen vara praktiskt att låta perioden
omfatta en månad. Den som anlitar bokföringsbyrå eller datacentral får nu
oftast kronologiska och systematiska rapporter varje månad. Det är emellertid
med den föreslagna bestämmelsen möjligt att ta fram en systematisk rapport
endast vid varannan bearbetning.
Utredningen
påpekar att huvudbokföringen kan föras på ett detaljerat sätt, men att den
också kan inriktas endast på sammansatta poster. De sammansatta posterna kan då
kräva någon form av specifUcation. I andra fall kan olika enkla poster i
huvudbokföringen behöva ställas samman i särskild gmppering för att öka
överblicken över specieUa förhållanden. Poster kan också behöva specificeras i
särskild ordning för att belysa poster i balansräkningen.
Ibland
kan en tydlig hänvisning till ett antal enskilda poster i grandbokföringen ge
tillräcklig specifikation. Noteringarna i grundbokföringen tiUsammans med
vederbörande verifikationer ger då en nödvändig överblick. Inte sällan är
emellertid antalet delposter så stort eller posterna så splittrade att
överblicken försvåras. För att tUlgodose anspråken på tillfredsställande
kontroll över särskilt viktiga förhållanden kan man då behöva lägga upp en
sidoordnad hjälpbokföring.
Utredningen
föreslår därför en särskUd bestämmelse om alt poster i huvudbokföringen skall
redovisas ytterligare i hjälpbokföring i den utsträckning så erfordras.
Avsikten med delta är att få en tillfredsställande ÖverbUck och kontroll av
lagerlillgångar, förhållande tUl kunder och leverantörer eller andra
förhållanden av särskild betydelse.
Som
framgått föreslås hjälpbokföringen sålunda inle vara obligatorisk för alla
bokföringsskyldiga. Endast rörelser av mindre omfattning torde
Prop.
1975:104 43
emeUertid
enligt utredningen mera genomgående kunna vara helt utan hjälpbokföring.
Företag med en stor rörelse kan behöva en omfattande hjälpbokföring för att
specificera koUektivkonton i huvudboken och för specifikation av balansposter.
Några särskilda lidskrav föreslås inte beträffande hjälpbokföringen.
Utredningen menar att hjälpbokf öringens roll av specifikation till
huvudbokföringen får anses medföra att förandet måste ske åtminstone i takt
med huvudbokföringen.
3.3.5
Bokföring av fordringar och skulder
Som
framhållits under avsnitt 3,2,2 bygger förslaget på alt bokföringsmässiga
grunder skall iakttas. Hänsyn skall sålunda tas till in- och utgående lager av
varor, råmaterial, hel- och halvfabrikat m, m, ävensom till fordringar och
skulder. Att hänsyn i bokslutssammanhang skall las tUl in- och utgående
lagertillgång och till fordringar och skulder framgår, menar ulredningen, bl.
a. av de föreslagna bestämmelserna om balansräkningen och av värderingsreglema.
Någon allmän regel att bokföringsmässiga grunder skall iakttas har ulredningen
inte ansett behövlig-
Utredningen
har ansett att man i lagen bör ha med en huvudregel om att uppkomna fordringar
och skulder snabbt skall bokföras i den löpande bokföringen. De frågor som
utredningen här funnit angeläget att besvara är dels hur tidigt en bokföring
kan komma i fråga och dels vilket dröjsmål med bokföringen som man behöver
tillåla av praktiska skäl.
Enligt
förslaget behöver uppkomna fordringar och skulder inte bokföras förrän faktura
eller annan handling, som tUlkännager anspråk på vederlag, avsänts eller
mottagits eller sådan handling bort föreligga enligt god sed för
affärsförhållandet. Genom en så formulerad bestämmelse vill utredningen antyda
att den tidigaste bokföringstidpunklen är uppkomsttiden för fordran eller
skuld. Utredningen påpekar här att frågan när fordran eller skuld uppkommit
får avgöras med ledning av civilrättens regler.
Som
framgått av den föreslagna regelns avfattning har utredningen ansett alt ett
dröjsmål med bokföring till dess faktura faktiskt föreligger kan ge
otUlfredsställande bokföringsförhållanden. Delta är anledningen till att
utredningen föreslår att bokföringen skall ske senast när faktureringen skett
eller borde ske enligt god sed. Frågan när fakturering bör ske får då enligt
ulredningen bestämmas efter praxis för den aktuella typen av transaktion.
Ulredningen
har emellertid funnit att man bör tillåta att den löpande bokföringen förenklas
i fråga om kundfordringar och leverantörskulder. Enligt det i dag förekommande
enklaste systemet för redovisning av fordringar och skulder samlas alla
inkommande fakturor och kopior av alla utgående fakturor i ett särskilt
pärmsystem. Ingen som helst bokföring
Prop. 1975:104 44
sker
då förrän betalning äger rum. Betalningen bokförs då som inbetalning till
eller utbetalning från kassan. Fakturan för vad som betalats plockas ur pärmen
för obetalda fakturor och förs samman med övriga bokföringsverifikationer eller
förvaras i en pärm för betalda fakturor. Pärmen för obetalda fakturor ger en
överblick över fordrings- och skuldbeståndet samt tjänar som underlag för
bevakning av vad mån skall betala och vad som skall flyta in. Inför bokslutet
räknar man ut fordringar och skulder genom alt summera de obetalda fakturorna.
Utredningen framhåller att detta system i stor omfattning används i mindre
företag och alt det där också kan ge en tillfredsställande överblick.
Mot
bakgrund av det sålunda förekommande pärmsystemet och eftersom
verifikationshanteringen ofta kan ge en tillfredsställande överblick över
fordringar och skulder föreslår utredningen att man temporärt skall få använda
en konlantprincip vid den löpande bokföringen. Förslaget upptar därför en
bestämmelse om att bokföring av affärshändelse, vid vilken kundfordran eller
leverantörskuld uppkommer, kan dröja tills betalning sker. Emellertid skall vid
räkenskapsårets utgång de fordringar och skulder som då inte är betalda
bokföras. Verifikationerna för obetalda fordringar och skulder skall ordnas
och förvaras för sig så att betryggande ÖverbUck finns över dem.
Utredningen
anser att rätten att använda ett rent pärmsystem bör begränsas. Därför
föreslås en regel av innehåll att kontantprincipen inte får tUlämpas, om ett
betydande antal fakturor förekommer, om de fordringar eller skulder som
fakturorna avser uppgår lUl avsevärda belopp eller om andra förhållanden gör en
omedelbar bokföring påkallad.
Utredningen
är medveten om alt bestämmelsen att kontantprincipen kan vara tillåten möjligen
kan medföra tiUämpningssvårigheter. Utredningen framhåller att avsikten med
bestämmelserna är att de mindre företagen skall kunna använda kontantprincipen,
utom i de särskilda undanlagsfall när antalet fakturor av ett eller annat
speciellt skäl är exceptionellt stort. Utredningen anser alt när man kommer
lill något större eller medelstora företag bör det förenklade systemet användas
endast mera undantagsvis. Så kan ske om antalet fakturor är förhållandevis
obetydligt eller beloppen av fordringar eller skulder påfallande lågt.
Utredningen menar emellertid att frågoma om rätt att använda pärmsystem i
princip får avgöras utifrån undantagsbestämmelsens aUmänna syfte. Utredningen
framhåUer härtill att pärmsystemen har sitt berättigande där
ställningsbedömningen inte märkbart försvåras av att bokföring inte sker
omedelbart och där man har möjlighet att tillfredsställande bevaka enskilda
fordringar och skulder enbart med hjälp av fakturorna.
Som
framgår av imdantagsbestämmelsens avfattning gäller principen
Prop. 1975:104 45
om
"kontantredovisning" endast den löpande bokföringen. I bokslutssammanhang
måste man enligt förslaget alltså alltid iaktta principen om bokföringsmässiga
grunder.
3.4
Årsbokslutet
Gällande
lag innehåller inte någon omfattande reglering av frågorna om årsbokslut.
Utredningen har funnit att årsbokslulsfrågorna måste ges en central plats i en
modern bokföringslagstiftning. Regleringen av årsbokslutsfrågoma har styrande
effekter också för den löpande bokföringen. Ett informativt bokslut måste
sålunda ha sin grund i en väl systematiserad löpande bokföring. Och den löpande
bokföringen måste vara anpassad efter ambitionerna beträffande årsbokslutet och
ge ett gott och lätthanterligt underlag för bokslutsarbetet.
Utredningen
föreslår nu en långtgående reglering av årsbokslutsfrågorna. Utredningen
framhåller alt elt systematiskt utformat, informativt årsbokslut har stor
betydelse för alt ge den bokföringsskyldige en god överblick över rörelsens
resultat och utveckling. Ett sådant bokslut bör också ge honom ett bra underlag
för hans informationsberedskap gentemot utomstående, beredskapen att i oUka
sammanhang vid behov lämna uppgifter tUl bl. a. kreditgivare,
affärsförbindelser, anställda och myndigheter. Utredningen erinrar också om att
årsbokslutet bör kunna erbjuda den bokföringsskyldige ett användbart underlag
för de uppgifter han har att lämna i taxeringssammanhang.
Utredningen
framhåller att ett omfattande regelsystem inte nödvändigtvis behöver ge en
långtgående bundenhet och otillräckliga variationsmöjligheter. Regelsystemet
bör kunna präglas av en på lämpligt sätt avvägd elasticitet. Regleringen ges då
den omfattning som krävs för att de större företagen skall få informaiion om
vad de skall iaktta. För mindre företag kommer en del bestämmelser alt sakna
praktisk aktualitet. Utredningen understryker att kraven på de mindre
företagens redovisning sålunda i praktiken inte blir så långtgående som den
föreslagna lagregleringen kan synas antyda. ,
De
bestämmelser om årsbokslutet som utredningen föreslår överensstämmer i slor
utsträckning med vad aktiebolagsutredningen föreslagit för aktiebolagens, del.
Utredningen, har också varit i tUlfäUe; att beakta remissyttrandena över
aktiebolagsutredningens förslag, Avsnittet om årsbokslut upptar efter inledande
beslämmelser om årsbok utförliga regler om olika slags tillgångar, uppställning
av resullaträkningsschema och balansräkningsschema samt värderingsregler.
3.4.1
Årsbok, definitioner
Förslagets
inledande bestämmelser om årsbokslut slår fast att räkenskapsårets löpande
bokföring avslutas genoni årsbokslut som beslår ay lesultaträkning och
balansräkning. Utredningen har funnit alt beteck-
Prop. 1975:104 46
ningen
"årsbokslut" som samlingsbeteckning för
"årsräkenskapshand-lingarna" är lämplig, eftersom den ger uttryck för
sambandet med den löpande bokföringen och åskådliggör det bokföringsarbete,
avslutandet av böckerna, som ger underlag för och mynnar ut i årsräkenskaperna.
Termen "årsredovisning" reserveras för den officiella och offentUga
redovisningen hos sådana rättssubjekt som aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Utredningen påpekar också att begreppet årsredovisning är vederlaget som
samlingsterm inle enbart för resultaträkning och balansräkning ulan även för
förvaltningsberättelse.
I
likhet med gällande lag innehåller förslaget också en beslämmelse om alt balansräkning
skall göras upp även när bokföringsskyldighet inträder.
Den sist nämnda
balansräkningen skall enligt förslaget utan dröjsmål föras in i bunden bok,
årsbok. I fråga om årsbokslutet föreslås att detta skall föras in i årsboken
senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.
I enlighet med gällande
lag föreslås att årsbokslutet skall skrivas under av den bokföringsskyldige.
Är flera delägare obegränsat ansvariga för rörelsens förbindelser, skall
bokslutet underskrivas av dem alla. Utredningen föreslår därjämte en
bestämmelse som innebär att dagen för undertecknandet skall anges.
Förslaget upptar i en
särskild paragraf definitioner på olika slags tillgångar. Enligt väl inarbetad
redovisningspraxis skiljer man sålunda mellan omsättningstillgångar och
anläggningstUlgångar.
Utredningen föreslår
följande definitioner. Tillgång, som anskaffats eller tillverkats för
försäljning, förbrukning eUer annan omsättning och som finns kvar i rörelsen
vid räkenskapsårets utgång (balansdagen), tas i balansräkningen upp som
omsättningstillgång. Som omsättningstillgång upptas också likvida medel,
värdepapper för tillfälligt innehav samt kortfristig fordran. Tillgång, som är
avsedd att brakas i rörelsen under mer än ett räkenskapsår, tas i
balansräkningen upp som anläggningstillgång.
Utredningen nämner att i
redovisningslitteraturen brukar de olika tillgångsslagen traditionellt
definieras sålunda att tiUgång som är avsedd för stadigvarande innehav eller
brak för rörelsen är anläggningstillgång och att annan tillgång är
omsättningstillgång. Utredningen har ansett denna traditionella definition vara
formellt stringent men att dess upplysningsvärde är begränsad. I sak syftar
emellertid utredningens beskrivning inte till någon förändring av den
indelning som följer av den traditionella definitionen.
Den föreslagna
beskrivningen av vad som är omsättningstillgång tar i första hand fasta på
varulagret. Varalagret är vad som finns kvar över ett räkenskapsårsskifte av de
produkter som rörelsen tillverkar, försäljer, tillhandahåller eller gör av med
i sin verksamhet. Men i enlighet
Prop.
1975:104 47
med
den traditionella definitionens uppbyggnad hör till omsätlningstiU-gångama
också andra tillgångar som inte är anläggningstillgångar.
Att
utredningen i fråga om anläggningstUlgångar föreslår att tidsbestämningen
uttrycks genom orden "under mer än elt räkenskapsår" har grand i att
detta synes ge en exaktare och mera upplysande bestämning än ordet
"stadigvarande". Utredningen framhåller att i redovisningspraxis
uppfattas en tUlgång sålunda som anläggningstUlgång så snart avsikten är att
den skall ha en flerårig funktion i verksamheten.
Avsikten
med att en tUlgång anskaffas eller innehas skall sålunda beslämma hur
tillgången rubriceras. Rubriceringssvårigheter torde i praktiken kunna
uppkomma främst när det gäller värdepapper och fordringar. Utredningen
framhåller emellertid att värderingsfrågorna, som är de i sammanhanget viktiga,
har lösts på så sätt av utredningen alt det i regel inte har någon betydelse om
ett värdepapper eller en fordran tas upp som omsättningstillgång eller
anläggningstillgång.
EnUgt
utredningen skall inventarier genomgående uppfattas som anläggningstillgångar.
En viss särställning tillkommer emellertid inventarier som är underkastade en
hastig förbrukning. Redovisningspraxis, liksom skattelagstiftningen, tUlåter
att utgiften för inköp i sin helhet köstnadsförs under anskaffningsåret när
det gäller inventarier med en beräknad varaktighet av högst tre år, s. k.
korttidsinventarier. Sådana inventarier kommer sålunda enligt utredningen inte
att tas upp i balansräkningen, trots att de finns kvar i rörelsen på
balansdagen. Utredningen har med den föreslagna definitionen av
anläggningstillgång inte avsett alt åstadkomma någon ändring härvidlag.
3.4.2
Resultaträkningen
Som
nämnts i föregående avsnitt föreslår utredningen att resultaträkning skall
vara obligatorisk för alla rörelser. Inriktningen av resultaträkningen är
enligt utredningen att den skall ge en tillfredsställande redovisning för hur
räkenskapsårets resultat uppkommit. Utredningen anser att resultaträkningen har
en sådan funktion i årsbokslutssammanhang att den lämpligen bör behandlas före
balansräkningen i lagtext. Det förefaller naturligt, säger utredningen, att se
resultaträkningen som den första produkten av bokslutsarbetet. Balansräkningens
funktion av resultatutredningsbalans och instrament i periodiseringen kommer
också till klarare uttryck, menar utredningen, om den behandlas efter
resultaträkningen.
Utredningen
anser att ett schema för resultaträkningens uppställning bör firmas i lagen.
Utredningen nämner att för resultaträkningar används nu i huvudsak två olika
typer av uppställningsform. Den mera traditionella formen, kontoformen,
redovisar en intäktssida och en kostnadssida, vilka när beloppet för vinst
eller förlust lagts till balanserar mot varandra. På vardera sidan står
postema i en uppställnmg un-
Prop. 1975:104 48
der
varandra. Är nettoresultatet en förlust, tas denna upp som en utjämningspost
på inläktssidan. Visar rörelsen vinst, tas denna upp som utjämningspost på
kostnadssidan. Kontoformen används fortfarande för de flesla resultaträknmgar
och torde enligt ulredningen dominera kraftigt för de mindre och medelstora
rörelserna.
En
nyare uppställningsform, staffelformen eller rapportformen, har emellertid
snabbt vunnit en ökad användning. Vid denna form upprätthålls en strikt
åtskUlnad, genom redovisning i olika huvudavsnitt, mellan poster av olika
karaktär i rörelsens ekonomi. Särskilda avdelningar med intäkter och kostnader
används sålunda för den huvudsakliga verksamheten, för finansiella inslag, för
extraordinära poster och för bokslutsdispositioner. Resultatet räknas ut
etappvis och påverkas successivt av varje huvudavsnitt som förs in i
uträkningen.
Utredningen
föreslår att ett schema byggt på staffelformen regleras i lagen. Utredningen
anser att staffelformens grundprinciper numera har vunnit erforderUg stadga och
att formen allmänt accepterats på redovisningshåll. Formen ger enligt
utredningen en klar överblick över hur olika inslag i rörelsens ekonomi
medverkat tUl årsresultatet, en överblick som är av väsentlig betydelse för den
som driver rörelsen. Formen medverkar tUl en fast och enhetlig ordning för att
räkna fram och bestämma vad som är vinst eller förlust. Utredningen tror inte
att staffelformen skall medföra några ökade svårigheter i redovisningsarbetet
när en övergång väl har genomförts.
Efiersom
kontoformen ännu har en helt dominerande användning för flertalet rörelsers
årsbokslut, har utredningen inte funnit det möjligt att mera rigoröst hänvisa
de bokföringsskyldiga att omedelbart använda staffelformen. Utredningen
föreslår därför att alternativt skall få användas annan uppställningsform som
ger en tillfredsställande överblick över rörelsens intäkter, kostnader och
resultat. Att staffelformen enligt utredningens förslag skall användas för
lagens schema bör emellertid medverka tUl en ökad, successiv övergång till
denna form.
Enligt
förslaget skall resultaträkningen innefatta de huyudposter som, anges i det
lagbundna schemat och som förekommer i rörelsen. Huvud-, post delas upp i
delposter, om så är påkallat för att ge upplysning om delpost av särskild
storlek eller betydelse. Huvudposler och delposter ges beteckningar som tydligt
anger vad som ingår i posten.
I
lagförslaget har huvudposterna i schemat kursiverats. Under avdelningen den
huvudsakliga verksamheten förekonmier som huvudposter rörelsens intäkter och
rörelsens kostnader, EnUgt förslaget följer sedan efter varje huvudpost i lagens
schema en exemplifiering, I fråga om rö; relsens intäkter anges som exempel
försäljningsintäkter, faktiu:erade ar-. beten och provisionsintäkter.
Exemplifieringen skall enligt utredningen ge viss vägledning om vilka typer
av,poster som skall ingå i en huvud-post. Samtidigt ger exemplifieringen,
anvisning åt den bokföringsskyldige
Prop. 1975:104 49
att
han i sin uppställning kan dela upp en huvudpost i ett antal för hans bransch
eller rörelse lämpliga delposter. För att möjliggöra en sådan branschanpassning
har utredningen dessutom, som nämnts tidigare, föreslagit att postemas
beteckningar skall vara åskådliga och kunna varieras.
Beträffande
den praktiska användningen av lagens schema tillägger ulredningen alt det för
många rörelser bör vara tillräckUgt med en resultaträkning som utan delposter
tar upp endast lagschemals huvudposter. För dessa bör då väljas sådana
beteckningar som ger en adekvat upplysning om postens innehåll.
Enligt
förslaget skall resultaträkningen alltid uppta rörelsens brattoin-läkter,
omsättningssumman. Enligt utredningen är en sådan redovisning självfallet mer
upplysande än en redovisning enbart av rörelsens bruttoöverskott. Utredningen
påpekar att det hävdas att konkurrenter kan vid en offentlig redovisning av
brattoomsättningen få ökade möjligheter till inblick i verksamheten tUl skada
för den bokföringsskyldige. Eftersom bokföringslagen syftar enbart till den
officiella men ej offentliga redovisningen anser utredningen att sådana
betänkligheter inte har betydelse i detta sammanhang. Utredningen menar att
frågor om begränsningar i bruttoredovisningen vid behov får regleras i den
lagstiftning som behandlar redovisningens offentlighet.
Utredningen
anser atl flera frågor i anslutning till resultaträkningen måste lämnas
oreglerade i lag och lösas efter vad god redovisningssed bjuder för varierande
särförhållanden. Hit hör, menar utredningen, frågoma om lämpliga poster på
kostnadssidan och om uppdelning på olika rörelsegrenar. I fråga om
rörelsegrensredovisning menar utredningen alt en sådan bör ske i fall där den
är särskilt påkaUad och kan geriomföras. En sådan ordning skulle då följa av
det allmänna kravet på en tillfredsställande redovisning.
Enligt
förslaget skall förändringar i obeskattade reserver framgå a,v resultaträkningen.
Sålunda skall visas inte bara ökning eller mmskning av lagerreserver utan också
minskning eller ökning av anläggnirigsreser-ver. Med anläggningsreserv avser
utredningen ackumulerade avskrivningar ulöver plan, se vidare avsnitt 3.4.3.
Enligt
de värderingsregler som utredningen i det följande föreslår föreskrivs vilket
högsta värde som ett lager får åsättas, maximiregler. Förbud mol undervärdering
finns alltså inte. Delta överensstäriimer med gällande lag. Lagerreserven kan
då definieras som skiUnaden meUan det enligt lag tillåtna högre värdet och det
lägre värde som lagret faktiskt bokförs tiU.
Utredningen
påpekar att för bokföringsskyldiga med obetydliga rörelser torde en
redovisning av lagerteservens storlek och förändring kunna uppfattas som rält
komplicerad. En sådan öppen reservredovisning fyller här med hänsyn till
rörelsens förhållanden knappast heller någon
4
Riksdagen 1975.1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 50
uppgift.
Ulredningen föreslår därför en bestämmelse som i vissa fall befriar från särskild
redovisning av poster som hänför sig till reservförändringar.
Utredningen
påpekar att också i fråga om en öppen lagerreservredo-visning har invändningar
gjorts med tanke på olämplig konkurrentinsyn. Utredningen intar här samma
ståndpunkt som i fräga om öppen redovisning av bruttoomsättningssumman. De
resta invändningarna om konkurrentinsyn torde således sakna betydelse när det
gäller en reglering av icke offentliga bokslut. Utredningen menar att om det
finns skäl att förstärka insynsskyddet för vissa företag med offentlig
redovisning, så bör det ske i den särskilda lagstiftning som avser den
speciella företagstypen.
För
närmare redovisning av förslagets innebörd i fråga om resultaträkningen
hänvisas till specialmoliveringen.
3.4.3
Balansräkningen m. m.
Utredningen
slår fast att årsboksluten enligt nu gängse synsätt främst har till uppgift att
mäta resultatet av ett räkenskapsårs verksamhet hos ett fortlevande företag.
Balansräkningen har sålunda enligt utredningen närmast karaktär av
resultatutredningsbalans och instrument för periodisering,
EnUgt den föreslagna
inledande bestämmelsen om balansräkningen skaU denna i sammandrag redovisa
rörelsens samtliga tillgångar och skulder samt eget kapital i rörelsen
(kapitalbehållning) på balansdagen. Denna redovisnuig i sammandrag motsvarar
vad som i förslaget sägs om att resultaträkningen i sammandrag skall redovisa
samtliga intäkter och kostnader i rörelsen.
I
likhet med vad som föreslås i fråga om resultaträkningen upptas i lagförslaget
ett schema för balansräkningen.
Utredningen
nämner att balansräkningen liksom resultaträkningen kan presenteras i antingen
konloform eller rapportform. Det stora flertalet företag använder kontoformen.
En utveckling av nyare former är enligt utredningen länkbar. På samma sätt som
föreslagits i fråga om resultaträkningen föreslås därför att för
balansräkningen skall användas det schema som intagits i lagen eller också
annan uppställningsform som ger en likvärdig överblick över tUlgångar, skulder
och eget kapital.
I det föreslagna schemat
grapperas balansposterna så att de lättast realiserbara tillgångarna och de
först förfallande skulderna placeras först tmder huvudmbrikerna TUlgångar resp.
Skulder och eget kapital. De mindre likvida postema följer sedan successivt.
Utredningen menar att denna form underlättar överblicken över de förhållanden
som skall belysas av en balansräkning. Balansräkningen lämnar sålunda underlag
för bedömnmg av ställning, finansiering, soUditet och likviditet. TUl en ökad
klarhet medverkar också att årets vinst enligt förslaget förs samman med det
egna kapitalet. Det föreslagna schemat bygger också på
Prop.
1975:104 51
principen
att även förlust skäll föras under det egna kapitalet och därvid redovisas
såsom en avdragspost.
Som
nämnts begränsas bundenheten till schemat för balansräkningen till de
huvudposter som anges i schemat och som förekommer i rörelsen. För de olika
huvudposterna anges exempel på de delposter som kan användas. Bestämmelsens
avfattning underlättar enligt utredningen också en anpassning av schemat efter
skilda branschers förhållanden. Utredningen påpekar att det för många företag
torde räcka att endast använda schemats huvudposter.
Vid
uppstäUning av schemat har utredningen från systematisk synpunkt valt alt
placera varje post under endast en huvudrubrik, nämligen den huvudmbrik under
vUken posten oftast hör. Nu vanligen förekoin-mande balansscheman upptar poster
med samma rubriker under såväl omsättningstillgångar som anläggningstillgångar.
Ett exempel på detla är aktier, obligationer och andra värdepapper. Med
utredningens metodik förekommer emellertid värdepapper endast under
anläggningstUlgångama. På motsvarande sätt föreslår utredningen att
kundfordringar endast skall förekomma under kortfristiga fordringar. Fordringar
i övrigt och förskott har delats upp i kortfristiga och långfristiga. Utredningen
föreslår motsvarande indelning även på skuldsidan. Utredningen menar att
metoden förenklar schemat och att det samtidigt ger vissa anvisningar åt den
bokföringsskyldige. Han bör exempelvis sålunda normalt kunna redovisa sitt
värdepapperinnehav under anläggningstillgångarna. Ulredningen menar emellertid
att om det undantagsvis skulle förhålla sig så alt innehavet är avsett att
vara helt kortvarigt, så skall värdepapperinnehavet redovisas som
omsättningstillgång.
Under
rubriken omsättningstillgångar föreslås särskUda huvudposter för likvida medel,
kortfristiga fordringar, vamlager och pågående arbeten.
Utredningen
påpekar att posten pågående arbeten är en post som förekommer bara inom vissa
branscher. De branscher som bör kunna använda denna post kännetecknas främst av
att man bedriver kontrakts-reglerade arbeten på annans egendom med successiv
fakturering och med en värdering som baseras på nedlagda kostnader och ett av
kontraktet beroende verkligt värde. Utredningen anser att redovisningspraxis
tillsammans med skatterätten får bestämma i vilka branscher som posten bör få
förekomma. I första hand får posten bli en specifik post för
anläggningsbranschen. Men även inom särskUda konsultbranscher bör posten, menar
utredningen, komma tUl användning.
Under
huvudrabriken TiUgångar har utrednmgen tagU med en särskUd post som avser
spärrkonto hos riksbanken för investeringsfond. Utredningen menar att posten
knappast kan föras under anläggningstillgångar eller omsättningstillgångar.
Under
mbriken anläggningstillgångar finns huvudposter för värde-
Prop. 1975:104 52
papper,
långfristiga fordringar, maskiner och inventarier, fastigheter samt
unmaleriella rättigheter. Med unmateriella rättigheter avses exempelvis
patent, hyresrätt, goodwill och organisationskostnader.
Utredningen erinrar om att
enligt lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.
m. får som en särskild post bland tillgångarna i balansräkningen tas upp ett
belopp som motsvarar den samlade skuldökningen av bostadslån. Denna post skall
betecknas "balanspost enligt lagen med vissa bestämmelser om bokföring av
bostadslån m. m." I samband med den lagens tillkomst kompletterades
aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar med en hänvisning till den
nya lagen. Eftersom nu gällande bokföringslag innehåller en allmän hänvisning
till annan lagstiftning ansågs något tillägg därutöver inte behövas. I
utredningens lagförslag finns samma allmänna hänvisning. Utredningen anser det
därför inte nödvändigt att i schemat föra in den nu behandlade särskUda posten.
På balansräkningens
passivsida skall kortfristiga och långfristiga skulder enligt förslaget
redovisas var för sig. Utredningen menar alt en sådan redovisning är ägnad att
belysa rörelsens likviditet. Den är också av betydelse vid bedömningen i
allmänhet av kreditvärdigheten. Ifråga om vilka skulder som är långfristiga och
vUka som är kortfristiga anser utredningen att skuldens faktiska karaktär av
kort- eller långfristig bör läggas till gmnd för uppdelningen. Hänsyn bör
alltså tas inte bara till den rent formeUa förfallotiden utan även till den
beräknade faktiska löptiden.
På
passivsidan upptas vidare enligt förslaget en särskild post för obeskattade
reserver. Denna post intar en mellanställning mellan skulder och eget kapital.
Det är fråga om en blandning av latenta skatteskulder och eget kapital. Som
exempel anges i förslaget lagerreserver, anläggningsreserver (ackumulerade
avskrivningar utöver plan) och investeringsfonder.
För att bereda lättnader
för mindre företag föreslås en beslämmelse att obeskattade reserver inte
behöver redovisas öppet som särskUd post, om en öppen redovisning har endast
ringa betydelse med hänsyn till rörelsens förhållanden. Denna
undantagsbestämmelse får, som nämnts i föregående avsnitt, betydelse också
beträffande redovisningen i resultaträkningen. Utredningen stryker under att
undantagsbestämmelserna är inriktade på verkligt små rörelser med obetydUga
lager. Utredningen menar att lager vars inventerade värde understiger 20 00025
000 kr. alltid bör betraktas som obetydliga.
Utredningen använder i
förslaget termen eget kapital för kapitalbehållningen. Termen anses sålunda
kunna användas även i fråga om enskild rörelse. Utredningen menar att en
någorlunda klar redovisning av det egna kapitalet i rörelsen kan nås om
kapitalbehållningen redovisas i balansräkningen med angivande av ingående
värde, insättningar eller ut-
Prop.
1975:104 53
tag
under räkenskapsåret, redovisat årsresultat samt utgående värde.
Enligt
förslaget skall inom linjen anges ställda panter, såsom fastig-hetsinleckningar
och företagsinteckningar samt äganderättsförbehåll som belastar tUlgång i
balansräkningen, ävensom ansvarsförbindelser, såsom ingångna
borgensförbindelser och diskonterade växlar.
Utredningen
anser att den bokföringsskyldige i samband med bokslut bör lämna uppgifter om
sina privata tillgångar och skulder. Rörelsens ställning kan inle
tillfredsställande bedömas om inte hänsyn tas till att rörelsens tillgångar kan
äventyras av privata skulder och att de privata tillgångarna svarar för
rörelsens skulder. Utredningen föreslår att redovisning för privata tiUgångar
och skulder skall lämnas i en särskild sammanstäUning i årsboken och sålunda
inte tas in i balansräkningen. Bestämmelser härom har upptagits i en särskild
paragraf i förslaget.
Enligt
den nu nämnda bestämmelsen skall sålunda enskild näringsidkare i årsboken föra
in sammanställning över sina privata tillgångar och skulder. Bland tiUgångarna
skall särskilt redovisas poster för kontanter, banktillgodohavanden,
värdepapper och andelsrätter, fordringar, inventarier och annan lös egendom
samt fast egendom. Tillgångar och skulder av betydande värde redovisas för sig.
Behovet
av mera specificerade uppgifter i olika hänseenden tillgodoses i förslaget
genom en särskUd paragraf med bestämmelse om specifikationer. Utredningen
föreslår sålunda att för varje sammansatt post i årsbokslutet skall lämnas
specifikation av de belopp som ingår i posten. Denna specifikation utgörs av
särskild förteckning, om inle postens sammansättning framgår omedelbart av
bokföringen i övrigt. En sådan särskUd förteckning skall enligt ulredningen
uppfattas som räkenskapsmaterial.
3.4.4
Notanteckningar
Särskilt
i engelsk och amerikansk redovisningspraxis har utvecklats en teknik att i
noter lämna kompletterande uppgifler tUl bokslutet. Denna teknik har också
vunnit efterföljd i Sverige. Ulredningen anser det nu lämpligt att föra in ett
motsvarande system i bokföringslagen.
Utredningen
har den uppfattningen att den fylliga information som kan lämnas genom elt
notsystem inte bör vara begränsad till företagsformer där offentlig
redovisning förekommer. Även för andra typer av företag bör boksluten utarbetas
på ett sådant sätt att de kan användas när en redovisning utåt av ett eller
annat skäl behöver lämnas. Till kravet på en god informationsberedskap kommer
dessutom enligt utredningen intresset för förelagaren själv alt få en
översiktlig information av bokslutet och alt kunna följa företagets utveckling
genom en serie upplysande bokslut. Erforderlig överskådlighet och reda kan
effektivt åstadkommas genom att man årligen i bokslutssammanhang gör anteckningar,
genom noter eller på annat sätt, om ett antal viktiga förhållan-
Prop.
1975:104 54
den.
Genom att kompletterande upplysningar ges i form av noter kan resultaträkningen
och balansräkningen hållas fria från tyngande detaljer och specialupplysningar.
Utredningen erinrar vidare om att ett särskilt skäl för att använda noter i
redovisningen kan vara att flertalet av de företag som berörs av
bokföringslagen inte har någon förvaltningsberättelse som kompletterar
bokslutsuppslällningarna.
Mot
den nämnda bakgranden föreslår utredningen en bestämmelse av innehåll att
årsbokslutet skall ytterligare belysas genom notanteckningar eller anteckningar
i annan lämplig form. Utredningen menar att anteckningarna i regel skall kunna
göras på ett enkelt sätt. Om det i det enskilda fallet krävs så många eller
långa anteckningar att dessa skulle ta upp alltför stort utrymme i årsboken,
kan anteckningarna emellertid göras på annat håU. Men då skall hänvisning till
anteckningarna finnas i årsboken.
Utredningen
föreslår under sex punkter vilka olika anteckningar som skall göras.
Anteckning
skall enligt den första punkten göras om vilka grunder som använts för
värdering av tillgångar och skulder med uppgift om sådana ändringar i
värderingsgrunderna som avsevärt påverkar årsresultatet.
Enligt
den andra punkten skall anteckning göras om grunderna för avskrivning av olika
grapper av anläggningstillgångar med uppgift om betydelsefulla ändringar av
dessa grunder. Utredningen har inte funnit skäl att beträffande
anläggningstillgångar föreskriva att brandförsäkringsvärden eller taxeringsvärden
skall uppges. Sådana uppgifter kan, menar utredningen, på begäran lätt tas fram
utav den bokföringsskyldige och behöver därför inte särskilt antecknas.
Enligt den tredje punkten
föreslås att anteckning skall göras om pensionsåtaganden som inle tagits upp
bland skulderna och inle har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet.
Utredningen anser att det kan finnas skäl att tillåta vissa variationer när
det gäller sättet alt redovisa pensionsåtaganden. Företag som har ett stort
antal sådana åtaganden bör lämpligen, menar utredningen, redovisa dessa direkt
i balansräknuigen som en särskild skuldpost. Denna post tas upp tUl det
sammanlagda kapitalvärdet av de olika åtagandena, Detla sammanlagda värde ger
då ett tillräckligt säkert uttryck för skuldbelastningen. Vid färre pensionsåtaganden
ökar emellertid osäkerheten om vad som faktiskt kommer att betalas ut och om
tiderna för utbetalningarna. Kapitalvärdet blir därför inte ett lika säkert
uttryck för den verkliga skuldbelastningen. Utredningen anser att det i sådana
fall kan vara skäl alt tillåta alt pensionsåtagandena inte kontinuerUgt
påverkar balansomslutningen och resultatet. En redovisning inom linjen bör
därför vara tillåten. Men också i sådana fall skall kapitalvärdet av
åtagandena anges. Även om en redovisning inom linjen synes vafaatl föredra,
kan enligt utredningen inga av--
Prop.
1975:104 55
görande
invändningar riktas mot alt molsvarande uppgifter lämnas i notform eller i form
av en annan anteckning.
Enligt
den föreslagna fjärde punkten skall anteckning göras om fordran hos delägare,
styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare, i den mån
fordringen är av större betydelse. Fordringarna får anses vara av större
betydelse när de avser belopp som är slora i och för sig eller i förhållande
lill rörelsens ekonomiska förhållanden. Hänsyn bör därvid tas inle bara lill
det egna kapitalels sloriek ulan också till likviditetsfrågor, låneviUkor m.
m. Genom den föreslagna bestämmelsen blir handelsbolag förpliktat att lämna uppgifler
om fordran mot bolagsman.
Utredningen
anser att en rörelses slällning, resultat och utveckling knappast kan
tillfredsställande bedömas av ett bokslut som omfattar rörelsen men inle alls
ger några upplysningar om en närslående annan rörelse. Delta är särskilt
fallet då rörelserna inte drivs genom särskilda rättssubjekt. Ägaren har då
stor frihet all hänföra affärer eller balansposter till den ena eller andra
rörelsen och alt företa transaktioner mellan rörelsema. Utredningen föreslår
därför i den femte punkten atl anteckning skall göras om annan rörelse som den
bokföringsskyldige bedriver med uppgift om balansomslutning, årets resultat
och det totala egna kapitalet. Bestämmelsen avses gälla endast i fall då båda
rörelserna bedrivs utan användning av särskUt rättssubjekt. Om en person dels
själv driver en rörelse utan att använda särskilt rättssubjekt, dels är huvuddelägare
exempelvis i ett handelsbolag, föreligger sålunda ingen anteckningsskyldighet.
Den senare rörelsen drivs ju då formellt av handelsbolaget och inle av den
fysiske personen.
Under
den sjätte punkten föreslår ulredningen slutiigen att anteckning skall göras om
annat förhållande av väsentlig betydelse för alt bedöma rörelsens resultat och
ställning. Anteckning bör sålunda enligt utredningen göras om den
bokföringsskyldige för sina kundfordringar anlitar : factoring eller om
maskinpark o. d, i större utsträckning anskaffats genomleasing.
Utredningen
nämner i detta sammanhang att entreprenadföretag och andra kan få ett omfattande
garantiansvar för sina arbeten eller produkter. Har verksamheten större
omfattning, bör avsättningar enligt utredr ningen regelbundet ske för delta
ansvar och särskild.skuldpost tas upp i balansräkningen för garantiåtagandena.
Är åtagandena mera sporadiska eller har rörelsen mera begränsad omfattning, bör
alternativt förekomma att åtagandena redovisas inom linjen i balansräkningen.
Också en redovisning genom en notanteckning kan enligt utredningen komma i
fråga i sådana fall. Redovisning genom anteckning bör slutiigen ske iså-dana
fall, då elt betydelsefullt garantiansvar föreligger men möjligheler av ett
eller annat skäl saknas alt beslämma ansvaret beloppsmässigt. Re-
Prop. 1975:104 56
sulfatet
och ställningen får enligt utredningen en felaktig redovisning, om man inte i
någon form fäster uppmärksamheten på föreliggande garantiansvar av någon
betydelse.
3.4.5
Värderingsregler
Ulredningen
anser att preciserade värderingsregler för såväl omsättningstillgångar som
anläggningstUlgångar bör finnas med i en bokföringslag. Sådana regler gör det
möjligt alt få till stånd fasthet och enhetlighet beträffande
resultalberäkningen och resultatbedömningen. Att värderingssystemets
grundprinciper regleras underlättar dessutom jämförelser mellan olika företag.
Ändamålsenliga och klara värderingsregler anses av utredningen också vara till
avsevärd ledning för den bokföringsskyldige i bokslutsarbetet och när han
skall bedöma rörelsens resultat och UtveckUng,
I
fråga om värdering av omsättningstillgångar har man, framhåller utredningen, i
redovisningspraxis vid affärsbokföringen vanligen följt vad som brukar
betecknas som lägsta värdets princip.
Utredningen
uppehåller sig i betänkandet utförligt vid olika balansvärderingsprinciper och
därmed sammanhängande frågor om resultatberäkning. Ulredningen har emellertid
inte sett sig i stånd alt grunda förslagets värderingsregler på någon bestämd
balansuppfattning eller värderingsteori. Utredningen har dock funnit att det
knappast kan komma i fråga att nu granda en värderingsregel i en bokföringslag
på någon annan princip än någon form av lägsta värdets princip.
En
värdering efter principen lägsta värdet innebär att en tillgång i balansräkningen
inte får tas upp över det lägsta av två eller flera på visst sätt bestämda värden.
Det ena av dessa värden brukar som regel vara det faktiska anskaffningsvärdet.
Som andra värde används i skatterätten som huvudregel återanskaffningsvärdet.
Den nuvarande aktiebolagslagen anger verkliga värdet som en alternativ
värderingsnorm. Med verkliga värdet avses då som huvudregel
nettoförsäljningsvärdet, dvs, bruttoförsäljningsvärdet minskat med
försäljningskostnaderna. Det historiska värdet, anskaffningsvärdet, jämförs
sålunda med ett på olika sätt bestämt mera aktuellt värde.
Utredningen
framhåller att det är framför allt två huvudprinciper som måste iakttas vid
valet av värderingsregel. Endast realiserade vinster bör få påverka
resultatet, realisationsprincipen. Vidare bör förluster genom värdenedgång
påverka värderingen och resultatet redan då förlusterna framstår som
sannolika, försiktighetsprincipen.
Enligt
utredningen torde enighet råda om att anskaffningsvärdet bör vara det ena av de
båda värdena vid lägstavärdeprincipen. Om man fick gå över anskaffningsvärdet
vid lagervärderingen, skulle man kunna redovisa vinst i form av en
värdestegring på lagret, trots alt denna vinst ännu inte blivit realiserad
genom en försäljning. Värdestegringen skulle
Prop. 1975:104 57
då
öka lagervärdet samt framträda som vinst under räkenskapsåret. Utredningen har
efter ingående överväganden stannat för att mot anskaffningsvärdet bör i
första hand ställas neltoförsäljningsvärdél.
Utredningen föreslår
sålunda alt omsättningstUlgång får tas upp till högst det belopp som gått åt
för tUlgångens förvärv eUer tiUverkning, dvs. anskaffningsvärdet. Är verkUga
värdet på balansdagen lägre än anskaffningsvärdet, får tillgången inte tas upp
över detta verkliga värde. Och som verkligt värde anses försäljningsvärdet
efter avdrag för beräknad försäljningskostnad.
Ulredningen har emellertid
funnit lämpligt att ge elt förhållandevis stort utrymme för att använda andra
riktpunkter. Det finns av praktiska skäl behov av att använda
återanskaffningsvärdet som alternativt värde. Om återanskaffningsvärdet ställer
sig klart enklare alt använda än netto-försäljningsvärdet, bör sålunda, menar
utredningen, en avvikelse från huvudregeln vara tillålen. Alt företräde bör
kunna ges åt återanskaffningsvärdet kan ha sin grund i tillgångens
beskaffenhet men också i förhållanden som berör företaget eller den bransch
det tillhör. Företaget kan exempelvis av olika andra skäl ha ett
lagerredovisningssystem som gör en värdering efler återanskaffningsvärdet
enklast. Utredningen föreslår därför en undantagsbestämmelse att om rörelsens
förhållanden, tillgångens beskaffenhet eller andra omständigheter ger
anledning härtill, så får verkliga värdet bestämmas till återanskaffningsvärdet
med avdrag för inkurans eller också till annat värde som är förenUgt med god
redovisningssed.
Utredningen framhåller att
det stora utrymmet för avvikelser från huvudregeln naturligtvis för med sig
att denna i viss mån urholkas. Utredningen understryker emellertid att det här
måste framstå som viktigast aft vederbörande företag söker kontinuerligt
tUlämpa en och samma värderingsprincip. Dessutom måsle klarhet finnas om vUken
värderingsmetod som används. Som i föregående avsnitt nämnts innehåUer lagförslaget
en särskild bestämmelse om att värderingsgranderna och betydelsefulla
ändringar av dem skall antecknas.
Utredningen anser vidare
att en värdering över anskaffningsvärdet undantagsvis bör vara tillåten. För
alt en omsättningstillgång skall få tas upp över anskaffningsvärdet måste
emellertid enligt bestämmelsen därom synnerliga skäl föreligga. Vidare fordras
alt åtgärden är förenlig med god redovisningssed. Utredningen påpekar att om en
tiUgång värderas över anskaffningsvärdet så skall naturligtvis också
anteckning därom göras i årsbokslutet.
De nämnda
värderingsreglerna avser omsättningstillgångar. Reglema skall i princip
tillämpas för vamlager och pågående arbeten, för kortfristiga fordringar och
för kortfristigt innehav av värdepapper. Även här har man alltså enligt
utredningen att göra en bedömning av lägsta värdet. Av de föreslagna
bestämmelsema följer vidare att en aktie inte får tas upp över det faktiska
inköpspriset.
Prop.
1975:104 58
I
fråga om pågående arbeten anför utredningen att det bör vara möjligt att
värderingen av pågående arbete inriktas mot en successiv balansering. Mot
passivposten fakturerat belopp bör då kunna stäUas värdet av nedlagt arbete och
använt material.
Ulredningen
anser att i fråga om osäkra och värdelösa fordringar följer i och för sig av
lägsta värdets princip hur värdering skall ske. Emellertid har utredningen
ansett att det bör finnas en uttrycklig föreskrift om att osäker fordran skall
skrivas ned och att värdelös fordran inte skall las upp som tillgång.
I
fråga om värdering av anläggningstiUgångar skall enligt förslaget den
grundläggande värderingsregeln vara alt anskaffningsvärdet är det högsta värde
som tillgången får tas upp tiU. Anskaffningsvärdet skall därvid minskas med
sammanlagda beloppet av de avskrivningar och nedskrivningar som gjorts på
tUlgången. Utredningen har inle funnil det nödvändigt alt uttryckligen
föreskriva att förbättringsutgifter får räknas in i anskaffningsvärdet.
Bestämmelsen om anskaffningsvärdet som värderingstak avser alla
anläggningstillgångar.
På
anläggningstUlgång, som fortlöpande minskar i värde på grund av ålder eller
nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak, skall enligt förslaget göras
årliga avskrivningar efter den värdeminskning som tillgängen beräknas komma
att undergå. Denna bestämmelse beskriver sålunda avskrivningssystemet. Den
föreslagna formuleringen knyter inte an till avskrivningsplan.
Enligl
den föreslagna bestämmelsen skall avskrivning ske med hänsyn tagen både till
tillgångens fysiska livslängd och dess ekonomiska livslängd. Begränsningar i
ekonomisk livslängd kan enligt ulredningen föreligga bl.a. då brakstiden för
en anläggning är begränsad, då den tekniska utvecklingen gör en eljest fullt
brakbar tillgång oekonomisk eller då tillgången inte kan användas därför att
vad den producerar inte längre kan säljas eller saknar aktualitet. Till annan
jämförlig orsak brukar enligl utredningen hänföras bl. a, begränsningar i en
tillgångs ekonomiska livslängd. Även konsolideringsintressen,
resultatutjämningsintres-sen och skattemässiga hänsyn tillåts emellertid
påverka värderingen.
Betänkandet
innehåller en beskrivning av avskrivningssystémet från redovisningsteoretisk
synpunkt. Utredningen anför härom. .
För
nutida balansuppfatlriing framträder avskrivningssystémet främst som ett inslag
i resultatberäkningen och resultatfördelningen vid en fortlöpande verksamhet.
Utgifterna för,att skaffa en tillgång fördelas på lämpligt sätt mellan skilda
räkenskapsår. Till systemet kan sägas höra en klar planmässighet. Man beslämmer
sålunda på förhand efler olika faktorer hur fördelningen skall ske. Därvid tar
man främst fasta på den successiva värdeminskningen som kan förutses.
Fördelningen sker sålunda med beaktande av värderingsaspekter.
Värderingsfrågorna ses då i ett långsiktigt perspektiv värdeutvecklingen under
tillgångens användningslid. Det långsiktiga perspektivet träder sålunda i
förgmnden framför frågor om vilket värde som kan anses vara
"rikligt" vid ett aktuellt redovisningsliUfälle,
Prop.1975:104 59
Avskrivningsordningen
kan karakteriseras såsom företagsekonomiskt betingad. Man bedömer i första hand
vilka avskrivningar som är företagsekonomiskt erforderliga.
Avskrivningsfrågorna måste emellertid bedömas också med utgångspunkt i ell
annat inslag. Även när det gäller anläggningstillgångar förekommer sålunda
frågor om längre gående avskrivningar än de företagsekonomiskt erforderliga,
frågor om överavskrivningar som ger reserver. Skatterätten medger, kanske
särskUt enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning, större
avskrivningar. För en maskinutrustning med en användningstid av exempelvis 10
år blir avskrivningarna under periodens första del "för höga." För
den andra delen av perioden är däremot den räkenskapsenliga avskrivningen
avslutad, trots att det företagsekonomiskt kan vara befogat att fortfarande
redovisa avskrivningar. På motsvarande sätt som när det gäller lagerreserven
kan avskrivningssystemet sålunda användas i resultalutjämnande och
resultatreglerande syfte. Man kan skapa och öka reserver, man kan minska och
eliminera reserver. Därvid kan man för varje räkenskapsår avgöra i vad mån man
önskar korrigera räkenskapsårets resultat.
Frågorna om avskrivningar
kan belysas mot bakgrund av det schema som förordals för resultaträkningen. De
företagsekonomiskt erforderliga avskrivningarna bör då lämpligen redovisas i
anslutning till årets bruttoomsättning och kostnaderna för den huvudsakliga
verksamheten. En rättvisande uppgift om brutloresultatet för den huvudsakliga
verksamheten framkommer då, om man från bruttoomsällningen drar kostnaderna
och de företagsekonomiskt nödvändiga avskrivningarna. De avskrivningar, som
man totalt önskar göra, kan emellertid överstiga eller undersliga det
avskrivningsbelopp som tas upp under den huvudsakliga verksamheten. Ofta
utnyttjar man sålunda det utrymme som skatterätten ger för
värdeminskningsavdrag. Man gör då i affärsbokslutet totala avskrivningar,
bokföringsmässiga avskrivningar, som är slörre än de företagsekonomiskt
erforderliga. Skillnaden är ett inslag i resullalregle-ringen och bör då
redovisas för sig som bokslutsdisposition, (bokföringsmässiga avskrivningar
företagsekonomiskt erforderliga avskrivningar). Redovisningen i
balansräkningen bör sedan anpassas efler samma syslem. Detta innebär alt
anläggningstillgångarna redovisas tUl sina anskaffningsvärden med öppen
avräkning av dé ackumulerade, företagsekonomiskt erforderliga avskrivningarna.
Därjämte redovisas en obeskattad reserv som beslår av de ackumulerade
överavskrivningama.
Utredningen
har funnit alt uppdelningen av avskrivningarna på företagsekonomiskt
erforderlig del och en del som utgör bokslulsdisposition knappast lorde kunna
läggas tUl gmnd för en lagstiftning, Ulredningen har därför ansett att det nu
inte finns förutsättningar att föreskriva någon obligatorisk öppen redovisning
av anläggningsreserver. Man har alliså att utgå ifrån att avskrivningarna även
i fortsättningen bör kunna redovisas i en post under rubriken den huvudsakUga
verksamheten.
Om emellertid en
uppdelning sker anser utredningen det lämpligt att de företagsekonomiskt
erforderliga avskrivningarna betecknas såsom "avskrivningar enligt
plan". För de totala avskrivningarna i bokslutet bör då användas termen
"bokföringsmässiga avskrivningar". Den del av
Prop. 1975:104 60
avskrivningarna,
som redovisas som bokslutsdisposition, bör då enligt utredningen anges som
"avskrivningar utöver plan" resp, "avskrivningar understigande
plan". Om hela avskrivningen redovisas i en post under den huvudsakliga
verksamheten, kan, menar utredningen, för posten användas den enkla
beteckningen "avskrivningar". Utredningen påpekar att grunderna för
avskrivningar skall redovisas i not eller annan anteckning såsom tidigare
redovisats.
Lagförslaget
innehåller inte några anvisningar beträffande avskrivningsmetod. Att
anskaffningsvärdet angetts såsom värderingstak säger enligt utredningen i och
för sig ingenting om värderingsmetoden. Utredningen nämner att man i
redovisningspraxis använder sig av olika avskrivningsmetoder och fortsätter:
Vid
en konstant avskrivning, byggt på ett fast värde såsom anskaffningsvärdet,
skriver man av lika slora belopp årligen. En degressiv metod, som exempelvis
vid räkenskapsenlig avskrivning enligl skatterätten, innebär alt man använder
en fast procentsats för avskrivningarna, men baserar dessa på år från år
ändrade värden, de bokförda restvärdena. Avskrivningar kan också ske efter
produktionsintensiteten genom alt man exempelvis anpassar avskrivningen av en
tillgång efter vad tillgången producerat under räkenskapsåret. Slutligen
förekommer en s, k, progressiv avskrivning. Avskrivningar och räntor skall
exempelvis då ge samma totala belopp för olika år. Avskrivningsandelen kommer i
elt sådant syslem att öka konlinueriigt genom att räntorna beräknas på sjunkande
värden.
Som
tidigare nämnts skall en beräkning på förhand av värdeminskningen ligga till
grand för avskrivningarna. Företag med delad avskrivningsredovisning skall
följa en lämplig avskrivningsplan för de företagsekonomiskt erforderliga
avskrivningarna. Ulredningen diskuterar i detta sammanhang i vad mån man är
tvungen att följa förhandsbedömningen. Att man skall kunna göra slörre
avskrivningar följer enligt ulredningen direkt av bestämmelsens karaktär av
maximiregel för värderingen. Finner man sålunda att slörre avskrivningar än
beräknat behövs, skall ändring av avskrivningsplan givetvis ske. Även för det
fall atl man finner alt man skrivit av mer än vad som visat sig vara motiverat,
anser utredningen att avskrivningsplanen i första hand bör modifieras.
Utredningen anser att det kan bli en omotiverad resultatpåverkan om man i
stället tillfälligt underlåter att verkställa en avskrivning eller om man
reducerar denna. Dessa synpunkler har lett till att någon bestämmelse om rält
att underlåta avskrivningar inte tagits upp i förslaget.
Också
tillgångar som årligen avskrivs kan drabbas av en värdenedgång som är större än
som fömtsattes då man bestämde avskrivningsplanen. I första hand bör man
enligt utredningen då söka korrigera förhållandena genom en jämkning av
avskrivningsplanen och göra större avskrivningar i fortsättningen. Utredningen
framhåller att ibland är sådana ålgärder emellertid inte tillräckliga. En
oföratsedd kraftig värde-
Prop. 1975:104 61
minskning
bör enligt utredningen kunna kompenseras. Förslaget upptar därför en
bestämmelse att om värdet på anläggningstUlgång varaktigt gått ned, så skall
nedskrivning ske med det engångsbelopp som kan anses erforderligt enligt god
redovisningssed.
På
motsvarande sätt som föreslagits i fråga om omsättningstillgångar föreskrivs i
förslaget att osäker fordran skall skrivas ned och att värdelös fordran inte
får tas iipp som tUlgång. Som komplettering tUl denna bestämmelse föreslås att
om en fordran som tidigare utelämnats som värdelös eller skrivits ned som
osäker har fått ett varaktigt ökat värde, så får denna fordran åter tas upp
till detta högre värde.
Utredningen
påpekar att det i aktiebolagslagen finns bestämmelser om att övertagen goodwiU
bör upptas som tUlgång och det finns också där bestämmelser om sådan tiUgångs
värdering. Det finns vidare bestämmelser om värdering och avskrivning av s. k.
organisationskostna-der, dvs. kostnader för teknisk själp, forskning och
utvecklingsarbete, provdrift etc. Utredningen har inte ansett att några
särskilda bestämmelser behöver tas med i bokföringslagen om värdering av nu
avsedda och andra immateriella tillgångar. Utredningen framhåller att det
framgår av schemat för balansräkningen att dessa tUlgångar är balansgUla. I värderingshänseende
ger huvudreglerna om avskrivning och nedskrivning erforderlig ledning, menar
utredningen. Av tiUgångarnas natur och av de skatlerättsliga reglema följer
också enligt utredningen att avskrivningen bör ske förhållandevis snabbt.
Utredningen
har i föirslaget inte tagit med någon bestämmelse som tillåter uppskrivning av
värdet på anläggningstUlgång. Skälen till detta är i huvudsak följande. En
grundprincip för redovisningen måste vara att resultatet innefattar endast
realiserade vinster. Belopp som hänför sig till en uppskrivning bör därvid i
princip inte kunna tas ut som vinst. Beloppen måste därför på något sätt
bindas tUl företaget. Redan när det gäller aktiebolag och andra juridiska
personer med klart avgränsat "eget kapital" är det enligt utredningen
svårt att åstadkomma en effektiv bindning av uppskrivningsrnedel. Om beloppet
får användas för nedskrivning av annan tUlgång, kan det exempelvis i praktiken
svårligen hindras, menar utredningen, att sådana nedskrivningar får kompensera
otillräckliga avskrivningar. Begränsningarna i avskrivningarna ökar ju då
vinslutrymmet. För rörelse som inte har något btmdet eget kapital torde några
verksamma spärrar enligt utredningen knappast kunna åstadkommas. Även om själva
uppskrivrungsbeloppet uppfattas som bundet, skulle rörelseidkaren inte kunna
hindras att ta ut andra delar av det "egna kapitalet" ur rörelsen.
Utredningen menar att den enda tänkbara lösningen skulle kunna vara att
föreskriva att uppskrivrungsbelopp får användas endast för nedskrivning av
andra anläggningstUlgångar. Kombinationen uppskrivning nedskrivning kan
emellertid missbrakas. Affärsbokslulet ger ulan tvivel ett riktigare besked om
resultatet,
Prop. 1975:104 62
om
nedskrivningar öppet får påverka detta och inte kan elimineras genom
uppskrivningar och om ännu inte reaUserade vinster genom värdeökningar lämnas
utanför resultalberäkningen.
3.5
Tilläggsbestämmelser om automatisk databehandling
Som
tidigare nämnts gäller bestämmelsema i avsnittet om den löpande bokföringen
också för datorbaserad bokföring. En mer omfattande och utvecklad
datoranvändning kan emellertid i några hänseenden kräva kompletterande
specialregler. Utredningen har funnit lämpligt att samla dessa specialregler i
elt särskilt huvudavsnitt med tilläggsbestämmelser, I detla avsnitt tar
ulredningen också med en bestämmelse om dokumentation över databehandlingen,
Dokumenlationsbestämmelsen, som avser både den löpande bokföringen och
bokslutet, gäller vid all användning av datorer i bokföringen, Bestämmelsema i
avsnittet omfattar också frågor om användning av mikrofilm och liknande
material som räkenskapsmaterial i datoranvändning. Utredningen påpekar att frågorna
i avsnittet väsentUgen berör automatisk dalabehandling med hjälp av datorer men
att de undanlagsvis kan gälla också redovisnuigssystem med maskinell hantering
av hålkort i särskild hålkorlsmaskin eller syslem där fUm brakas som
datamedium utan att datorer används i bokföringsarbetet,
I
fråga om bakgranden till utredningens ställningstagande i fråga om den
datorbaserade redovisningen hänvisas tUl belänkandet, s, 214236, där
utredningen lämnar en utförlig beskrivning över datorers funktion, den hittillsvarande
utvecklingen beträffande datorbaserad bokföring, do-kumentationsfrågor,
kontrollfrågor m. m.
Den
traditionella bokföringen kan sägas bygga på ett "papperssystem".
Verifikationer upprättas och uppgifler utbyts på papper med konventionell text.
Bokföringsnoteringarna sker genom anteckningar i böcker, på lösa blad o. d.
Utredningen föreslår nu att detta papperssystem helt eller delvis skall kunna
ersättas av ett system med mikrofilm och därmed jämförUgt material. Sådant
material är visuellt i den meningen att det innehåller för ögat uppfattbar
skrift ehura i mikroformat.
I
den inledande bestämmelsen om datorbaserad redovisning föreslår utredningen att
i stället för räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form får användas film eller
annat material med registreringar i mikroskrift som kan läsas med
förstoringshjälpmedel. Denna beslämmelse reglerar sålunda mikromalerial såsom
ursprangUgt räkenskapsmaterial. Frågan om att ersätta förefintligt
pappersmaterial genom att kopiera detta i mikroformat behandlas av ulredningen
som en arkiveringsfråga, se avsnitt 3.6.
Mikromalerialsyslemet
bygger här alltså på att någon pappersverifi-kalion eller någon notering på
papper inte föreligger. Verifikationen eller noteringen las från början fram
direkt i mikromaterial. Utredningen nämner alt den s. k. COM-tekniken ger en
god illustration till systemet.
Prop. 1975:104 63
Denna
teknik, Computer Output Microfilm, ges av utredningen följande summariska
beskrivning.
En
datorbearbetning kan som resultat (utdata) ge utskrift i vanlig läsbar form
genom anläggningens radskrivare. Bearbetade uppgifler kan sålunda som resultat
ge exempelvis utskrivna fakturor. Vid COM-tekniken ersätts radskrivarens
utskrifter med att molsvarande uppgifler, i visuell mikroskrift och med lämplig
redigering, registreras på mikrofilm. De magnetiska registreringarna omvandlas
på elektronisk väg till styrsignaler för framställning av läsbara tecken, som
"ritas" eller "skrivs" på skärmen på ett katodstrålerör,
BUden på katodstrålerörels skärm fotograferas med en vanlig mikrofilmkamera,
Detla sker med hjälp av särskUd utrustning som kan anslutas direkt till en
dator eller installeras som fristående anläggning. Den erhållna filmen kan
kopieras. Filmen kan läsas genom förstoring med optiskt hjälpmedel av
förhållandevis enkel konstruktion. Verifikationer i konventionellt format kan
framställas från filmen genom förstoring. Filmen kan med en teknik som nu
håller på alt utvecklas också användas som ett första steg i en omvänd process.
Filmen kan sålunda ge ett magnetband som i sin tur kan användas för inmatning i
datorn för ny bearbetning. Det band, som kan ge mikrofilmen, kan naturligtvis
också utan framtagning av mikrofilm användas som indalamedium vid en ny
datorbearbetning.
Det
nu beskrivna systemet med registreringar i mikroskrift kan enligt förslaget
användas för allt räkenskapsmaterial utom årsboken. Bestäm melsen innebär
sålunda alt alla länkar i kedjan, verifikationer, grundbokföring,
huvudbokföring, sammanfattning av huvudbokföringen och hjälpbokföringen samt
erforderliga specifikationer till räkenskapema inkl. specifikationerna till
årsbokslutet, kan finnas i mikroformat.
Utredningen
har räknat med att en del större datoranvändare har ett betydande intresse av
att inte behöva ta fram allt räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form eller som
mikromalerial, I stället för räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form får
därför enligt förslaget användas också hålkort, hålremsa, magnetband eller
annat material med registreringar som genom omedelbar utskrift kan tagas fram i
vanlig läsbar form eller i den nyss beskrivna mikroformen. Enligt förslaget får
det nu nämnda materialet, hålkort, hålremsa etc, inte användas för den
periodvisa sammanfattningen av huvudbokföringen, se avsnitt 3,3,4, eller för årsboken.
Materialet får heller inte användas samtidigt för både verifikationer och
grundbokföring.
Utredningen föreslår
vidare att det nu behandlade materialet, dvs. material med registreringar i
mikroskrift eller hålkort, magnetband etc. får användas bara om det kan anses
säkerställt att registreringarna är. varaktiga, att registrerade uppgifter .är
lätt åtkomliga samt alt materialet bevaras på betryggande sätt.
Enligt
förslaget skall för automatisk databehandling sammanställas och bevaras
beskrivningar, instmktioner och andra handlingar som ger uppgifter om
behandlingssystemet, systemdokumentation, samt anteck-
Prop. 1975:104 64
ningar
om genomförda databehandlingar, behandlingsdokumentalion. Denna dokumentation,
som är räkenskapsmaterial, skall enligt förslaget utformas så alt den ger
erforderlig ledning för systemets användning och säkerställer möjligheter att i
efterhand utan svårighet klarlägga vad en bearbetning omfattat och hur denna
genomförts.
Utredningen
framhåller att dokumentationen utgörs av en fullständig samling dokument som
beskriver systemets uppbyggnad och funktionssätt. Dokumentationen är i första
hand inriktad på användarens behov och skall innehålla de dokument som behövs
för att hålla systemet i drift. Den skall ge överbUck över systemet för dem som
berörs av detla. Dokumentationen underlättar vidare att man kan se över,
underhålla, följa upp och utveckla systemet.
Utredningen
föreslår slutligen att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
skall kunna meddela anvisningar angående tUlämpningen av reglerna om den
datorbaserade redovisningen och om dokumentation.
3.6
Arkivering, straffansvar m. m.
Enligt
utredningen bör bokföringsskyldig arkivera allt det material som enligt lagens
föreskrifter skall ingå i en komplett bokföring. Detta material är
räkenskapsmaterial. Utredningen föreslår därför att allt räkenskapsmaterial
skall bevaras i ordnat skick här i landet under minst sex år från utgången av
det räkenskapsår som materialet avser.
Genom
att ordet "bevaras" används framgår enligt utredningen att
räkenskapsmalerialet måste förvaras under sådana förhållanden att det kan
användas under hela arkiveringstiden. Därför krävs det också att materialet
förvaras i ordnat skick. Arkivering av räkenskapsmaterial utomlands får enligt
utredningen inte ske av den anledningen att möjligheterna lill kontroll
därigenom kan omintetgöras eller allvarligt försvåras. I fråga om
arkiveringstidens längd påpekar utredningen att den nu gällande
preskriptionstiden för fordringar, tio år, kan ge upphov till praktiska
problem. Slörre företag har sålunda ofta påtagliga svårigheter att förvara de
svällande arkiveringsmängdema under en så lång tid. Den föreslagna tiden, sex
år, överensstämmer med den tid som gäller enligt taxeringsförordningen.
Ulredningen
framhåller att det för kontroll- och revisionsändamål är angeläget att
bokföringsskyldig arkiverar en del material utanför det egentliga
räkenskapsmalerialet. Utredningen föreslår därför att vad som enligt det
anförda gäller i fråga om arkivering av räkenskapsmalerial också skall gälla
avtal och andra handlingar av särskUd betydelse för att belysa rörelsens
ekonomiska förhållanden.
Utredningen
föreslår vidare att räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form, med undantag av
årsboken, skall kunna utgallras redan efter två
Prop. 1975:104 65
år
från utgången av det räkenskapsår som materialet avser. Förutsättningen är
emellertid alt materialet under betryggande former blivit mikrofilmat eller
kopierat på likvärdigt sätt. Kopioma skall därvid enligt de föreslagna
bestämmelserna ordnas så att sökta uppgifter lält kan återfinnas och läsas. De
skaU också bevaras under den tid som återsiår av den tidigare angivna
sexårsfristen,
I
fråga om sist nämnda arkiveringsbestämmelse har till utredningen fogats en
reservation av skattedireklören Petersson. Enligt hans uppfattning bör de
nämnda bestämmelserna helt utgå. Enligt reservanlen visar gjorda erfarenheter
i samband med taxerings- och skatlerevisioner att skallemyndighelerna måsle ha
möjlighet att få tUlgång tiU grundveri-fikalioner inom ramen för
eftertaxeringsperioden, dvs, sex år,
Ulredningen
har funnil alt det i vissa fall kan medföra problem att som räkenskapsmaterial
bevara hålremsor, hålkort, magnetband och annat material som enligt
tilläggsbestämmelserna om automatisk databehandling kan komma i fråga,
Ulredningen föreslår därför alt skyldighet att arkivera sådant material upphör,
om de registrerade uppgifterna överförs till vanlig läsbar form. Överföring kan
också enligt förslaget ske till fUm eller annat material med registreringar i
mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel. En föralsättning enligt
förslaget är emellertid atl överföringen sker på sådant betryggande sätt alt
förvanskning av uppgifterna i det sammanhanget förhindras.
Utredningen
föreslår slutiigen beträffande arkiveringsskyldigheten alt regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer skall kunna meddela anvisningar om
mikrofilmning och annan likvärdig kopiering samt om förvaring av arkivmaterial,
I
likhet med gällande lag innehåller förslaget inle någon straffbestämmelse.
Ansvar för åsidosättande av bokföringsskyldighet enligt den föreslagna lagen
kan alltså komma i fråga endast pä grund av bestämmelserna i brottsbalken
(1962: 700) och skallebrottslagen (1971: 69).
Förslaget
innehåller vidare vissa övergångsbestämmelser. Sålunda föreslås alt den som är
bokföringsskyldig enligt den nu gällande bokföringslagen får för räkenskapsår
som börjat löpa före den nu föreslagna lagens ikraftträdande fullgöra sin
skyldighet i enlighet med den äldre lagen.
Den
som inte varit bokföringsskyldig tidigare behöver enligt förslaget inte göra
upp en ingående balansräkning när bokföringsskyldighet inträder enligl den nya
lagen.
Bokföringsskyldighet
för jordbrukare skall slutligen enligt förslaget inträda först i anslutning
till att deklaration efter bokföringsmässiga grunder krävs enligl
skatleförfatlningarna.
5
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 104
Prop.
1975:104 66
3.7
Nämnd för bokföringsfrågor
I
betänkandet diskuteras ingående frågorna om alt inrätta ett särskilt
expertorgan på redovisnings- och bokföringsområdet.
Utredningen
framhåller att datorer och andra tekniskt avancerade hjälpmedel får en kraftigt
ökad användning på redovisningområdet. Utvecklingen går hastigt och
utredningen har inte funnit lämpligt eller ens möjligt att föreslå lagregler om
annat än de grandläggande principerna för användning av den nya tekniken.
Enligt utredningens mening är det främst dessa förhållanden som gör det
aktuellt att inrätta ett expertorgan. Men även när det gäller mera
traditionella former av bokföring kan uppgifler finnas för ett sådant organ. En
lagreglering på bokföringens område kan i stort sett ställa upp endast regler
med mera principiellt utformade krav. Regelkomplexet måste sålunda enligt
utredningen kompletleras av redovisningspraxis. Vad som är god redovisningssed
bör om möjligt fastläggas i ett kompletterande normsystem, sammanfattat i praxisredovisning,
rekommendationer o. d. Utredningen menar alt uppgiftema för elt expertorgan
kan vara att ge anvisningar om vad lagens principiella krav enligt god
redovisningssed kan anses innebära för speciella branscher eller för andra
särförhåUanden. Andra uppgifler kan enligt utredningen beslå i att efler lagens
huvudprinciper fylla ut regelsystemet för situationer som inte varit
omedelbart i blickpunkten i lag-sliftningssammanhang.
I
första hand bör elt expertorgan ge rekommendationer, baserade på systematiserad
redovisningspraxis och på redovisningsteoretiska bedömningar. Expertorganet
bör också avge utlåtanden i uppkomna särskilda redovisningsfrågor. Det kan,
menar utredningen, t. ex. röra sig om yttranden till domstolar i mål eller
till andra myndigheter i ärenden om redovisning. Arbetsområdet skulle enligt
ulredningen också kunna vidgas därhän att enskilda företag skulle kunna inhämta
besked i konkreta redovisningsspörsmål av mera allmänt intresse. Ett
expertorgan skulle även kunna avge yttrande över frågor och förslag i
lagstiftningssammanhang. Vid behov bör organet kunna väcka frågor om ändring
eller komplettering av författningsregleringen. Lagregleringen skulle
härigenom på ett rimligt sätt kunna håUas i nivå med utvecklingens krav, menar
utredningen.
Utredningen
framhåller vidare att en ny bokföringslagstiftning och den fortlöpande utvecklingen
på redovisningsområdet medför att det finns ett informations- och
utbildningsbehov. Ett expertorgan bör i delta hänseende kunna ta initiativ och
verka för atl insatsema samordnas. Det bör vidare stödja och bistå insatser
genom organisationer m. m. Expertorganet bör slutligen enUgt utredningen
initiera och stödja utvecklings-och forskningsarbetet på redovisningsområdet.
Ulredningen
konstaterar att det råder en betydande osäkerhet i vik-
Prop. 1975:104 67
tiga
frågor om arbetsuppgifter och arbetsmängd för elt expertorgan och om dess
organisation; Utredningen diskuterar i vad mån organet skulle kunna
organisatoriskt knytas tUl någon befintUg institution. Det skulle sålunda kunna
vara tänkbart att anknyta ett expertorgan i form av en nämnd till exempelvis
statens industriverk eller kommerskollegium. Utredningen framhåller emellertid
att sakkunskap av det slag som kan ha intresse för elt expertorgan också finns
på många andra håll hos statliga verk och institutioner såsom riksskatteverket,
statskontoret och statistiska centralbyrån. Utredningen anser emellertid att
uppgifterna för en bokföringsnämnd av olika skäl knappast har en naturlig
anknytning lill de nämnda institutionernas arbetsområden och arbetsinriktning.
Utredningen överväger
också om nämnden skulle kunna knytas till någon enskild institution eller
organisation, såsom Föreningen auktoriserade revisorer. Handelskamrarnas nämnd
eller Näringslivets börskommillé, Ulredningen anser emellertid alt avgörande
skäl talar mot delta. Nämndens uppgifter är till en del av sådan art att
organet bör ha statiig anknytning. Till sådana uppgifter hör enligt utredningen
alt föreslå eller anta anvisningar och rekommendationer. Vidare bör nämnden
enligt ulredningen inrymma ledamöter med anknytning tUl statUg verksamhet och
organisation, såsom expertis på skatteområdet.
Utredningen finner det
uppenbart att nämnden på ett eller annat sätt måste föras samman med den av
fondbörsutredningen i belänkandet (SOU 1971:9) Större företags offentUga
redovisning föreslagna Näringslivets redovisningsnämnd med uppgifter i fråga
om den offentliga årsredovisningen. En kanslimässig samordning skulle vara
fördelaktig och de båda organen skulle enligt utredningen till en del kunna ha
samma ledamotsuppsättning. Det skulle också vara möjligt alt inrätta en större
nämnd som kunde dela upp sig på särskUda delegationer för särskilda
arbetsuppgifter. Uppenbarligen, menar utredningen, sammanfaller de båda
nämndernas uppgifter till en del med varandra. Utredningen menar emellertid alt
avvikelserna samtidigt är betydande. För nämnden på bokföringsområdet torde
sålunda åtriiinstone inledningsvis, uppgifterna i första hand komma att avse
den datorbaserade redovisningen.
Som framgått har
utredningen funnit alt en betydande osäkerhet råder på flera punkter i fråga
om bokföringsnämnden. Utredningen har därför ansett det lämpUgast att ett
definitivt ställningslagande till frågan om en bokföringsnämnd skall inrättas
bör anstå. Utredningen föreslår därför alt man tiUkallar särskilda sakkunniga.
Dessa bör dels vidare utreda elt anlal med en bokföringsnämnd sammanhängande
frågor och dels fullgöra vissa nu angelägna uppgifter som sedan kan övergå till
en nämnd. Utredningen framhåller att man med den förordade lösningen får
möjligheter att lägga praktiska erfarenheter av ett delvis okänt ar-belsomåde
till grund för en säkrare, definitiv lösning av frågorna om en permanent nämnd
på bokföringsområdet.
Prop. 1975:104 68
Utredningen
understryker att bokföringsnämnden, när den väl inrättas, bör få karaktären av
ett expertorgan. Några ledamöter i nämnden bör ulses efter förslag av de
organisationer, vars medlemmar yrkesmässigt sysslar med revision och
rådgivning i redovisningsfrågor. En ledamot bör sålunda nomineras av
Föreningen auktoriserade revisorer och en av Svenska revisorsamfundet. Nämnden
behöver vidare enligt utredningen välutvecklade kontakter med näringslivet.
Ledamöter bör därför utses efler förslag av Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation samt
Lantbrakamas riksförbund. Expertis från taxeringssidan bör också ingå i nämnden
och nomineras av riksskatteverket. Det aUmänna bör därjämte utse ytterligare
fyra ledamöter, varvid någon bundenhet tUl viss institution eller organisation
inle bör komma i fråga. Av dessa ledamöter bör ålminslne en ha särskild
sakkunskap beträffande datorfrågor och en ha till uppgift att som ordförande
leda expertorganels arbete.
För
ett inledningsskede räknar ulredningen med all nämnden behöver en
kansliorganisation på tre till fyra tjänstemän, därav en sekreterare.
Utredningen uppskattar kostnaderna för inledningsskedet liU omkring 500 000
kr. om året. Hit hör då medel för arvode till nämndens ledamöter, för
personal, för anlitande av experter och sakkunniga samt för administration.
Utredningen menar emellertid alt kostnaderna får antas stiga betydligt
allteftersom nämnden kommer i verksamhet och kan ägna sig åt elt större
arbetsområde.
Enligt
ulredningen skulle nämndens uppgifter kunna vara, att medverka i utarbetandet
av anvisningar i fråga om datorbaserad redovisning men också i
arkiveringsfrågor, att följa ulvecklingen av redovisningspraxis och verka för
ulvecklingen av god redovisningssed, att uppmärksamma behoven av provningar av
och normer för tekniska hjälpmedel på bokföringsområdet, att medverka tUl
åtgärder beträffande information och ulbildning på bokföringsområdel, att
samarbeta med organisationer på redovisningens och näringslivets områden och
stödja deras insatser på bokföringsområdet samt att även i övrigt fullgöra
uppgifter på redovisningens område.
I
anslutning till de sålunda förordade uppgifterna för nämnden betonar
ulredningen att uppgifterna alt initiera och samordna insatser från andra håll
måsle inta framskjuten plats, Ulredningen förutsätter att organ och
institutioner som nu verkar på redovisningsområdet skall fortsätta sitt arbete
och därvid kunna påräkna nämndens stöd,
4
Remissyttrandena
4.1
Allmänna synpunkter
Utredningsförslaget
har under remissbehandUngen i huvudsak fått ett gott mottagande. Det aUdeles
övervägande antalet remissinstanser framhåller sålunda uttryckligen, alt
förslaget är väl ägnat att läggas till grund
Prop. 1975:104 69
för
lagstiftning. Svenska revisorsamfundet uttalar att förslaget ger ett
auktoritativt uttryck för vad som kan betecknas som god redovisningssed i dess
grundläggande former. Genom att ambitionsnivån har varit hög hos
utredningsmännen går förslaget i vissa avseenden betydligt längre än vad som
följer av den redovisningsstandard som i dag allmänt råder. Denna strävan menar
emeUertid förbundet vara riktig. En lag baserad på förslaget torde därför på
lång sikt få positiv inverkan på redovisningens allmänna kvalitativa nivå.
Flera andra remissinstanser lägger liknande positiva synpunkter på utredningens
förslag.
Sveriges
advokatsamfund och LRF har ingen erinran mot att förslaget läggs till grand
för lagstiftning, under förutsätining dock alt kretsen av bokföringsskyldiga
inte väsentiigt utvidgas utöver nuvarande förhållanden. Om däremot bokföringsskyldighet
skall åläggas alla rörelseidkare måste enligt dessa instanser en genomgripande
överarbelning av förslaget ske. Framför allt måste därvid frågoma om relationen
till annan lagstiftning bli föremål för ytterligare överväganden av helt annan
noggrannhet än som presterats i betänkandet. Även i andra remissyttranden
förekommer kritik mot utredningsförslaget mol denna bakgrund. Jag återkommer
tUl detta i avsnitt 4.2.1.
KF
är allmänt kritiskt mot lagförslaget och anser att detla har så många påtagliga
brister att det inte utan en väsentlig omarbetning kan läggas tUl grund för
lagstiftning. De allvarligaste invändningarna riktar sig mol ambitionsnivån i
lagförslaget i dess helhet. KF anser att det är möjligt att förenkla reglerna
om man inrättar en nämnd som kan ge anvisningar i bokföringsfrågor. KF
kritiserar vidare samordningen med aktiebolagslag och föreningslag och med
skattelagarna. KF anser alt de principiella ställningstaganden som det här är
fråga om måsle bli föremål för särskild prövning av kvalificerad expertis
innan en omarbetning av lagtexten kan påbörjas. KF menar att en sådan
överarbelning bör ske i nära samarbete med näringslivet. En tänkbar form är
enligt KF alt utse en referensgrupp, som efter lagens ikraftträdande kan
fortsätta att fungera som en rådgivande nämnd på redovisningsområdet. KF, som
i fråga om det föreslagna regelsystemets uppbyggnad i sitt yttrande framför
kritiska värderingar både i fråga om principer och delaljbestämmelser av olika
slag, har till sitt yttrande fogat ett alternativt förslag till lagtext.
Åtskilliga
remissinstanser ansluter sig till utredningens uppfattning att man bör skapa
ett gemensamt, grundläggande regelsystem för all redovisning men lämna
renodlat skatterättsligt betingade regler utanför lagförslaget. Dessa
synpunkler framförs av hovrätten för Västra Sverige, Svenska
handelskammarförbundet, riksskatteverket. Svenska bankföreningen och
mervärdeskatteutredningen. Bankföreningen understryker vikten av att åtskUlnad
mellan olika regelsystem görs. Enligt föreningens uppfattning visar
erfarenheten att om utpräglade skatterättsliga regler
Prop. 1975:104 70
infogas
i civilrättslig lagstiftning så ger de upphov till regler, ägnade att vålla
tolkningsproblem. Härtill kommer enligt föreningen att de skatlerättsliga
reglerna oftare behöver ändras än de civilrättsUga. Företagsskatteberedningen
understryker, alt det knappast finns några motsättningar mellan det allmännas
intresse av att få ett tUlfredsställande underlag för debitering av skatter
och avgifter och de andra intressen som också måste beaktas i en
bokföringslagstiftning. Beredningen menar att förslaget är så utformat att det
på viktiga punkler tillgodoser de krav som i skilda sammanhang framställts från
skattemyndighetemas sida. Beredningen ifrågasätter emellertid om inle
utredningen vid gränsdragningen mellan skatlerättsliga och andra intressen i
alll för många fall avstått från en reglering med motiveringen att dessa frågor
bör lösas genom speciella redovisningsregler i skattelagstiftningen. En del
frågor där en reglering är angelägen från skattesynpunkt men också i betydande
grad bärs upp av andra vägande motiv har enligt beredningen lämnats utanför
förslaget. I något fall är det dessutom enligt beredningen påtagligt atl
väsentiiga fiskala intressen i alltför hög grad fått slå tUlbaka för en
reglering som knappast får praktisk betydelse annat än för elt relativt fåtal
företag med verksamhet av slor omfattning. Beredningen är emellertid samtidigt
medveten om att fiskala särintressen inte kan till fullo beaktas i en
bokföringslagsliftning, utan att det även framgent blir nödvändigt alt
komplettera de civilrättsliga reglerna om bokföringsskyldighet med
beslämmelser i skatterätten av redovisningsteknisk art. Det är naturligtvis
enligl beredningen väsentligt att sådana regler i skattelagstiftningen
samordnas med bokföringslagstiflningen. Länsstyrelsen i Östergötlands län och
Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framför liknande synpunkler.
Statskontoret
framhåller all det grundläggande syftet med en bokföringslag bör vara att ge
den bokföringsskyldige en samlad redovisning av de krav som ställs på
bokföringen. Kompletterande lagstiftning t, ex, av skalleskäl bör med denna
utgångspunkt normalt inte erfordras,
KF
påpekar att ulredningen förutsätter att en viss överarbelning av skattelagarna
kan behöva ske i anknytning tiU en ny bokföringslag men att utredningen ser
detta på längre sikt. EnUgt KF är därför frågan oklar i vad mån bland
skattelagarna skall kvarstå nuvarande särskilda jordbruksbokföringslag liksom
andra regler om bokföringsskyldighet för särskilda näringsidkare, KF menar all
det måste medföra betydande olägenheter att ha två lagar atl rätta sig efter
då det är fråga om bokföringen. Sveriges advokatsamfund anser alt utredningen i
praktiken har underiåtit att fullgöra sitt utredningsuppdrag. Utredningen
föreslår sålunda inga ändringar i exempelvis de särskilda förordningarna om
tandläkares, pälsdjursuppfödares och andra särskilda företagargruppers skyldighet
atl föra räkenskaper. Samfundet kan inte acceptera utredningens
ställningstagande alt det saknas anledning att nu göra en samlad över-
Prop. 1975:104 71
syn.
Samfundet framhåller att de speciella förordningarna i slor utsträckning är
skrivna för att ange de uppgifter som vissa näringsidkare måste samla och vara
beredda att redovisa, oavsett om de är bokföringsskyldiga eller inte.
Författningarna måste enligt samfundet rimligen omarbetas samtidigt med att man
utvidgar bokföringsskyldigheten till alla dessa näringsidkare, i den mån
författningarna över huvud behöver bibehållas.
Utredningen om
säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen anser att principen att olika
särintressen skall tiUgodoses genom speciallagstiftning har drivits för långt.
För alt det allmänna skall kunna utöva den nödvändiga kontrollen av skatte- och
avgiftspUktiga transaktioner samt av redovisningen av skatter och avgifter,
fordras tillgång till en för kontrollen lämpligt ordnad bokföring. För alt
bokföringen inte skaU kunna användas i skatteundandragande eller andra
obehöriga syften är det enligt denna utredning ofrånkomligt att bokföringslagen
ger fasta och ändamålsenliga regler. Utredningen anser inte att behovet av
särskilda redovisningsregler för skatte- och avgiftskontrollen är så stort.
Sådana regler bör därför i större utsträckning än som skett kunna inordnas i en
allmän bokföringslag. Utredningen understryker att det allmänna som borgenär i
skatte- och avgiftssammanhang f. n. inle har möjlighet att som andra borgenärer
i förväg pröva kreditvärdigheten hos sina blivande gäldenärer. En enskild
borgenär har enligt utredningen i regel helt andra möjligheler att välja sina
gäldenärer samt att bevaka och säkerställa sina fordringar. Det allmännas
ställning som borgenär är sålunda betydUgt sämre än en enskild borgenärs.
Underläget markeras enligt ulredningen ytterligare därigenom, att det allmännas
fordringar vid konkurrens med andra fordringar ofla kommer i andra hand. Att så
är förhållandel framgår särskilt tydligt i samband med konkurser, där ofta skaller
och avgifter utgör de största skuldposterna. Mot denna bakgrund anser
utredningen att förslaget liU bokföringslag kan läggas till grund för
lagstiftning endast efter omarbetning i flera avseenden, där skalle- och
avgiftskontrollens behov beaktas på ett bättre sätt än i förslagel.
Företagsskatteberedningen
framhåller också att det allmänna i en helt annan utsträckning än tidigare
förekommer som borgenär inom företagssektorn. Inte minst genom förekomsten av
latenta skatteskulder står det enligt beredningen klart att det allmänna är den
ulan jämförelse största kreditgivaren hos åtskilliga företag, I detta avseende
sammanfaller sålunda enligt beredningen det allmännas intresse med övriga borgenärers
och StäUer samma krav på utformningen av bokföringslagstiftningen. Mot denna
bakgrund bör man alltså enligt beredningen slå vakt om de ömsesidiga fördelarna
av elt regelsystem, som främjar en fullständig och korrekt redovisning.
Frågor
som hänger samman med revision och årsredovisningens offentiighet har inle
närmare berörts i belänkandet. Företagsskattebered-
Prop. 1975:104 72
ningen
anser det otillfredsställande alt krav på revision och offentlighet f, n. finns
endast i fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar. Behovet av
kvalificerad revision är enligt beredningen knappast mindre i andra
förelagsformer än då verksamhet av likartad beskaffenhet bedrivs exempelvis i
aktiebolag. Beredningen anser att bestämmelser om revision och offentlighet
bör införas men att sådana bestämmelser inte behöver vara generellt
tillämpUga. En nedre gräns för sådana krav bör övervägas varvid antalet
anslällda eller företagets omsättning kan vara till viss ledning. Beredningen
anser alt det givetvis kan diskuteras var bestämmelser om revision och offentUg
redovisning för andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar
laglekniskt hör hemma. Beredningen ser emellertid inga principiella
betänkligheter mot alt regleringen sker i en bokföringslagstiftning.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att bestämmelser om revision i vart fall
för kommanditbolag bör övervägas. KF menar atl en bestämmelse om generell
skyldighet att anlita kvalificerad revisor för företag av viss storlek bör
mföras för att därmed säkerställa efterlevnaden av bokföringslagen. InstUutet för
intern revision anser slutUgen att lagen bör innehålla en bestämmelse om
internkontroU.
I
några remissyttranden framförs kritik mot det av ulredningen valda lagspråket.
Bl. a. Svenska handelskammarförbundet. Föreningen auktoriserade revisorer,
SHIO och KF vänder sig sålunda mot att i förslaget används en konstaterande
presensform i stäUet för den brukliga påbudsformen. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen anser att förslaget har vissa brister från
terminologisk synpunkt. Föreningen menar att begreppet "bokföring"
bör ersättas med "redovisning" resp. "föra räkenskaper".
Användningen av dessa begrepp resulterar enligt föreningen i en mera
allmängUlig och konkret terminologi samtidigt som en mera konsekvent anknytning
erhålls till sådana allmänt vedertagna uttryck som t. ex. "god
redovisningssed", "räkenskapsmalerial" och
"räkenskapsår". Benämningen "registrera" anser föreningen
också var bättre än uttrycket "bokföra". I avsaknad av en
grundläggande terminologisk behandling av hithörande frågor i belänkandet
förordar därför föreningen all författningstexten benämns "lag om
skyldighet att föra räkenskaper" samt alt lagförslaget i övrigt omarbetas
i formellt avseende med utgångspunkt från vad tidigare nämnts.
4.2
Inledande bestämmelser
4.2.1
Kretsen av bokföringsskyldiga in. m.
Enligt
förslaget skall, förutom för aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska
föreningar, bokföringsskyldighet föreligga för var och en som yrkesmässigt
driver självständig rörelse. Denna föreslagna ulvidgning i förhållande lill
gällande lag lämnas utan erinran eller tiUstyrks ultryckli-
Prop.
1975:104 73
gen av ett stort anlal remissinstanser. Bland dessa
instanser är hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Stockholm, de hörda
länsstyrelserna, riksskatteverket, statskontoret, bankinspektionen,
företagsskatteberedningen, utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i
skatteprocessen, konkurslagskommiltén, Sveriges industriförbund, Sveriges
grossistförbund, SHIO, bankföreningen, Svenska byggnadsentreprenör föreningen,
LO, TCO, Taxeringsnämndsordförandenäs riksförbund, Sveriges redovisningskonsulters
förbund. Svenska revisorsamfundet. Svenska kommunförbundet och Svenska
handelskammarförbundet.
Några
remissinstanser är emellertid kritiska lUl den av ulredningen föreslagna
generella bokföringsskyldigheten, RÄ och försäkringsinspektionen anser sålunda
att det från allmän synpunkt knappast finns behov av bokföringsskyldighet för
de verkligt små förelagen. Konstnärernas riksorganisation avstyrker bestämt en
utvidgning av bokföringsskyldigheten enligt utredningsförslaget, om inte de
fria konslutövarna undantas genom elt särskilt stadgande, KF anser sig inte i
och för sig ha anledning att ta slällning lill problemet med
bokföringsskyldigheten för de många enmansförelagen, men pekar på de uppenbarligen
oöverstigliga svårigheter som finns att utforma en bokföringslag som på elt
rätt sätt kan täcka behovet för alla slags förelag. KF menar att det från denna
synpunkt kunde vara rimligt att begränsa kretsen av bokföringsskyldiga till
förelag med visst minimum av anslällda enligt samma principer som i nu gällande
bokföringslag. Också Skånes handelskammare ifrågasätter om inte en enskild
näringsidkare som inte har några anställda skulle kunna undantas från
bokföringsskyldighet.
Sveriges advokatsamfund och LRF har i starkt kritiska
yttranden framhållit, alt den föreslagna kretsen av bokföringsskyldiga måste begränsas.
Mot bakgrund av de av utredningen lämnade statistiska uppgifterna konstaterar
samfundet att förslagels regler inle är tänkta eller lämpliga för mycket stora
grupper av de minsta företagen. Som exempel på sådana företag nämner samfundet
snickare, målare eller trädgårdsan-läggare utan anslällda, vilkas verksamhet
ofta kommer nära dagsverks-arbetarnas, skomakare och skräddare, vilkas rörelse
i allmänhet har ytterst blygsam omfattning, samt bil- och cykelreparalörer
utan anslällda. Samfundet finner inte att de av utredningen anförda motiven för
alt vidga bokföringsplikten är övertygande. Borgenärsintresset är i dessa fall
mycket svagt. Men även företagarens eget intresse av elt omsorgsfullt
räkenskapsmalerial är enligt samfundels mening helt utan betydelse för de
nämnda grupperna av hantverkare. Enligt samfundet kan inte heller
beskatlningshänsynen motivera elt krav på bokföringsskyldighet för dessa
hantverkare och liknande småföretagare. Att de måste föra rimliga anteckningar
tiU bas för sina deklarationer är uppenbart och det är möjligt att
taxeringsförordningens bestämmelser härom kan behöva preciseras mer än som nu
är fallet, men delta är enligt samfundet något
Prop. 1975:104 74
annat
än den bokföringsskyldighet som förslaget innebär. Enligt samfundet kan det
ifrågasättas om man genom bokföringsskyldighet skulle få en bättre utgångspunkt
för den skattemässiga kontrollen av dessa småföretagare. Samfundet framhåller
det angelägna av att lagar inte stiftas så alt det redan vid stiftandet är
uppenbart alt de inte kommer att åtlydas. En bokföringsskyldighet av den
omfattning förslaget innebär är inte rimlig och kommer enligt samfundet med all
sannolikhet inle att kunna genomföras för slora grupper av hantverkare och
andra småföretagare. Det måsle då vara angeläget, menar samfundet, att finna
gränsdragningar som gör det möjligt att även formellt frita dessa grapper från
bokföringsskyldighet. Mot att utsträcka bokföringsskyldigheten till dessa
småföretagare och hantverkare talar även det förhåUandet att dessa oftast inle
själva har de kunskaper som erfordras fÖr att kunna fullgöra en
bokföringsskyldighet. De skulle därför, menar samfundet, bli beroende av att
anlita medhjälpare, bokföringsbyråer eller andra. Förutom den
kostnadsfördyrning detta skulle medföra påpekar samfundet alt lämpUga
bokföringsbyråer inte finns i den utsträckning som förslagets genomförande
skulle komma att kräva och att det därför kan bli mycket svårt att få
erforderligt biträde.
LRF framför i sitt mycket
utförliga remissyttrande liknande synpunkter och belyser utförligt de problem
som uppstår vid gränsdragning mellan inkomstslagen rörelse, å ena sidan, och
samtliga övriga inkomstslag, å andra sidan. LRF har kommit till den
uppfattningen att enmans-företag kan uteslutas från kretsen av
bokföringsskyldiga. Omkring 300 000 företag skulle då undantas. Ett skäl till
att gränsen bör dras vid enmansförelag är enligt LRF, att om en fast anställd
finns så föreligger ett utomstående intresse av formbunden bokföring. Som
enmansförelag skulle enligt LRF räknas också sådana som kortare tider har
tillfäUigt anställda t. ex. vid semester, sjukdom, sådd och skörd i lantbruk
och säsongsvariationer i traditionella rörelser. För dem som undantas från
kretsen av bokföringsskyldiga bör enligt LRF liksom hittills anteckningsskyldigheten
regleras i laxeringsförordningen.
Föreningen auktoriserade
revisorer konstaterar att en avsevärd del av den föreslagna kretsen
bokföringsskyldiga rimligen måste utgöras av jordbrukare i liten skala och
andra, som driver rörelse av ringa format. Enligt föreningen kan de föreslagna
reglerna för den löpande bokföringen inle anses ställa högre krav på dessa grupper
än vad de bör kunna uppfylla. Däremot ifrågasätter föreningen om de relativt
komplicerade reglerna i fråga om årsbokslut kan efterlevas och om det är
erforderligt för att uppfylla kravet på informationsberedskap. Föreningen vill
emellertid inte acceptera en allmän sänkning av ambitionsnivån i fråga om
årsbokslutet. Om det visar sig olämpligt eller opraktiskt att åstadkomma en
uppdelning i fråga om kraven på årsbokslut mellan olika grupper bör därför
enligt föreningen en begränsning av kretsen bokföringsskyldiga övervägas.
Prop.
1975:104 75
Sveriges
läkarförbund påpekar att för läkarkårens fria yrkesutövare medför förslaget ett
betydande och onödigt merarbete, eftersom samhällets behov för insyn i
verksamheten redan tillgodoses genom det inom socialdepartementet utarbetade
förslaget "Nya ersättningsregler vid privatläkarvård".
Utredningens
ståndpunktstagande att inte föreslå elt särskilt regelsystem med förenklade
regler för mindre företagare kommenteras i några remissyttranden. Flertalet av
de instanser som därvid yttrat sig delar utredningens uppfattning att det
föreslagna regelsystemet har en sådan inneboende elasticitet som gör det
möjligt för de mindre förelagen alt handha såväl löpande bokföring som
årsbokslut på ett relativt okomplicerat sätt. Mot ett differentierat system
talar även de faktiska svårigheter som finns att göra en uppdelning mellan
olika företag. I denna riktning uttalar sig bl. a, hovrätten för Västra
Sverige, riksförsäkringsverket, kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i
Malmöhus och Västernorrlands län. Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska revisorsamfundet. Svenska
kommunförbundet och Svenska handelskammarförbundet.
SHIO
delar inte ulredningens och nämnda instansers uppfattning att elasticiteten i
lagförslaget är tillräcklig. Organisationen framställer emellertid inte krav
på ett differentierat regelsystem. Detta gör emellertid Skånes handelskammare,
som bestämt förordar att fömtsättningama alt införa ett differentierat
regelsystem prövas på nytt. Handelskammaren varnar i delta sammanhang för att
införa en lagstiftning som i så betydande utsträckning går längre än vad
syftet kräver, såvitt avser mindre rörelser. I praktiken kommer också, enligt
handelskammaren, det slora flertalet mindre näringsidkare att sakna möjlighet
att iaktta lagens be-slämmelser. Detta kan enligt handelskammaren bara
återverka negativt på lagstiftningen och dess efterlevnad över huvud. KF
påtalar också riskerna av att lagen i dess föreslagna utformning kommer alt
bli en död bokstav. SACO, som instämmer i de yttranden som avgetts av Sveriges
läkarförbund och Sveriges tandläkarförbund, anser att den föreslagna
lagregleringen kommer att innebära väsentligt ökade redovisningskrav och därav
följande merarbete och ökade redovisningskostnader för många fria yrkesutövare.
Också SACO och nämnda förbund yrkar därför på enklare beslämmelser för mindre
rörelser. Även LRF menar att ett differentierat regelsystem måste införas, om
inle enmansförelagen undantas från bokföringsskyldighet.
Sveriges
grossistförbund, som i och för sig inte heller delar utredningens uppfattning
om alt också de mindre företagarna lätt kan anpassa sig till lagen, menar att
lagen i stället för alt ge differentierade regelsystem, t)ör utformas mer som
en ramlagstiftning och att erforderliga tillämpningsföreskrifter för olika
rörelser kan utfärdas av en särskild nämnd på bokföringsområdet.
Prop. 1975:104 76
Några
remissinstanser, bl. a. riksskatteverket, framhåller alt en elastisk
utformning av en lagstiftning medför att det kan vara svårt alt enbart med
ledning av lagtexten utläsa vad som gäller den ene eller den andre som lagen är
avsedd för. För att den nya lagen från början skall kunna slå igenom och komma
i allmän lillämpning erfordras enligt riksskatteverket alt reglerna, och inte
minst hur dessa bör tillämpas hos olika slag av företag, i tid blir kända av
dem som berörs av reglerna. Behovet av information genom såväl
branschorganisationer som genoni massmedia och även genom anvisningar från den
föreslagna redovisningsnämnden anses vara stort,
I några remissyttranden
påpekas atl den av ulredningen valda bestämningen "den som yrkesmässigt
driver självständig rörelse" är vag och att den inte ger någon klar
markering av bokföringsskyldighetens omfattning. Utredningen om
säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen, hovrätten för Västra Sverige,
Svenska revisorsainfundet och Skånes handelskammare anser sålunda att en
anknytning lill kommunalskattelagens innebörd av begreppet rörelse knappast
ger önskvärd klarhet. Företagsskatt eberedningen anser emellertid att
gränsdragningen är naturlig och ägnad att underlätta den praktiska
tillämpningen. Statskontoret menar att anknytningen till kommunalskaltelagen
innebär, att en klar definition över när bokföringsskyldighet föreligger
kommer alt saknas, eftersom kommunalskaltelagen inte är uttömmande.
Rörelsebegreppet har enligt statskontoret i inte oväsentiig omfattning fått
sitt innehåll genom utvecklingen i rättspraxis, Detla kan sålunda tala mot den
av ulredningen valda lösningen. Ett viktigt skäl för lösningen är emellertid,
menar statskontoret, att den enskilde som ämnar starta verksamhet, kan få
informaiion beträffande frågan om bokföringsskyldighet genom att kontakta
skattemyndigheterna. För den valda lösningen talar också, menar statskontoret,
den omständigheten, att en inskränkning i bokföringsskyldigheten för på visst
sätt definierade mindre rörelser medför behov av specialreglering för dessa för
att fylla skatterättsliga krav på underlag för deklarationen. Hovrätten för
Västra Sverige pekar på möjligheten alt i stället söka en anknytningspunkt i
civilrätislig lagstiftning, där man haft anledning alt företa en motsvarande
gränsdragning. Den som bedriver yrkesmässig och stadigvarande företagsamhet
brukar nämligen i nyare civilrättslig lagstiftning betecknas med termen
näringsidkare. Detla begrepp ålerfinns exempelvis i varumärkeslagen, lagen om
otillbörlig marknadsföring, lagen om förbud mot oskäliga avtalsvUlkor, konsumeniköplagen,
lagen om företagsinteckning, firmalagen och handelsregisterlagen. Hovrätten
menar att det är länkbart alt en anknytning till näringsidkarbegreppet skulle
ge bättre samspel med annan civUrättslig lagstiftning och större konkretion än
den grundläggande bestämningen av vad som fordras för bokföringsskyldighet. Ä
andra sidan underlättar otvivelaktigt den anknytning till skatterättens
rörelsebegrepp och den
Prop. 1975:104 77
omfattande praxis som utbildats inom skatterätten
tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen.
Flera remissinstanser påpekar, att det, såsom utredningen
föreslagit, är följdriktigt att ålägga även jordbrukare bokföringsskyldighet
allteftersom de nya taxeringsreglerna för dessa aktualiseras. Företagsskatteberedningen,
Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer och LRF framhåller alt det av lagtext
bör klart framgå all också skogsbruksrörelse omfattas av
bokföringsskyldigheten.
Förslaget
att från bokföringsskyldighet undanta verksamhet som av-ser u pp 1 å t e I s e
av hus eller del av hus till nyttjande mol vederlag kommenteras av några
remissinstanser. Svenska revisorsainfundet yrkar ingen ändring på denna punkt
men ifrågasätter del berättigade i utredningens förslag. Enligl samfundet har
förslaget fått en mindre lycklig utformning. Ordet hus måste utbytas mot ordet
fastighet menar samfundet. Att generellt undanta innehavare av hyresfastighet
från bokföringsskyldighet anser företagsskatteberedningen alltför långtgående.
Den som äger och förvaltar större hyres- eller rörelsefastighel bör enligt
beredningens mening omfattas av bokföringsskyldighet. En begränsning bör
emellertid ske. Beredningen föreslår att gränsen sätts så att bokföringsskyldighet
inträder då taxeringsvärdet för ifrågavarande fastighet eller fastigheter
uppgår till en milj. kr. eller däröver. Beredningen erinrar i sammanhanget om
att vid beskattningen avsteg görs från kontantprincipen dels genom att avdrag
medges för årlig avskrivning på byggnad och fastighetsinventarier och dels
genom rätten att analogt tillämpa vissa regler för faslighet som ingår i
rörelse, även då rörelsen bedrivs av annan än fastighetsägaren. Beredningen
menar atl anpassningen till de föreslagna bokföringsreglerna inte torde vålla
nämnvärda svårigheter för dem som bedriver dessa slag av näringsverksamhet.
Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, utredningen om
säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen, Skånes handelskammare, Sveriges
industriförbund, Svenska företagares riksförbund. Svenska
byggnadsentre-preiiörföreningen, Sveriges redovisningskonsulters förbund och
Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framför också krav i denna riktning.
Enligl förslaget omfattas ideella föreningar och stiftelser
av bokföringsplikt endast om de driver rörelse. Delta undanlag från bokföringsplikten
accepteras uttryckligen av RA, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län saml Svenska revisorsamfimdet. De skäl som ulredningen angett
för undantagande godtas av de nämnda instanserna. Länsslyrelsen anser
emellertid att frågan om i vilken utsträckning och på vilket sätt ideella
föreningar och liknande organisationer bör åläggas bokföringsskyldighet är så
viktig, atl den bör ytterligare övervägas. Riksrevisionsverket och
revisorsamfundet understryker behovet av en snabb översyn av reglerna av
stiftelsers redovisningsskyldighet. Också Sveriges industriförbund och
Föreningen auktoriserade revisorer uttalar sig i denna riktning.
Prop. 1975:104 78
Andra
remissinstanser åter har en annan uppfattning. Enligt företagsskatteberedningens
mening har utredningen bestämt kretsen av bokföringsskyldiga alltför snävt när
man undantar stiftelser och ideella föreningar från bokföringsskyldighet utom
beträffande verksamhetsdel som avser rörelse, jordbrak eller skogsbrak.
Beredningen framhåller att ett stort antal föreningar och stiftelser äger och
förvallar mycket betydande förmögenhetstillgångar, i sin verksamhet omsluter
ansenliga belopp och ofta har många anslällda. Verksamheten medför därvid en
relativt omfattande transaktionsvolym avseende bl. a. avlöningar, större
utbetalningar som har anknytning till förvaltningen av fast och lös egendom,
byggnation i egen regi osv. Beredningen menar att med undantag för ändamålet
med verksamheten är förhållandena här likartade med dem som förekommer i
affärsverksamhet. Ett allmänt krav på en korrekt och tillförlitlig redovisning
är i dessa fall lika befogat som för de kategorier som omfattas av förslaget.
Behovet av ett tillfredsställande underlag för informaiion till olika
myndigheter, anställda och andra med vilka ekonomiska förbindelser ingås är,
menar beredningen, här lika påtagligt. Det förhållandet att vid beskattningen
kontantprincipen tillämpas för den ideella verksamheten utgör enligt
beredningen inte problem av den arten att en lagreglering blir omöjUg. Samma
principer gäller exempelvis hos aktiebolag som förvallar fastighet, värdepapper
m, m,, därvid företagsformen och inte verksamhetens art medför ovillkorlig
bokföringsskyldighet. Enligt vad beredningen erfarit är uppgifler om ekonomiska
förhållanden som lämnats lill tUlsynsmyndigheten i många fall alltför
summariska för alt möjliggöra meningsfull kontroll från myndighetens sida.
Dessa omständigheter talar för att skyldighet alt föra räkenskaper bör omfatta
även ideella föreningar och stiftelser. Beredningen menar emellertid att denna
skyldighet självfallet måste begränsas till sådana subjekt där verksamheten
eUer förmögenhetstiUgångarna inle är alltför obetydliga. Krav på
bokföringsskyldighet, grundat på liknande synpunkter, framförs också av
hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelsen i Malmöhus län, utredningen om
säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen och Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer. Bankinspektionen som också beklagar alt ideella föreningar
och stiftelser undantagits från bokföringsskyldigheten, menar att en ändring
härvidlag skulle tUlgodose vikliga intressen, bl, a, sådana som är knutna till
kreditgivning. Bankinspektionen framhåller all ideella föreningar ofta kan
vara stora presumtiva kredittagare hos bankerna. Länsåklagaren i Kronobergs
och Blekinge län framhåller att många idrottsföreningar bedriver ekonomisk
verksamhet i stor skala. EnUgt åklagaren går utredningen för långt i sitt
antagande att bristfäUig redovisning stäUer sådana föreningar utan bidrag. Det
är tvärtom befogat att införa bokförmgsskyldighet för ideella föreningar som
uppbär statUga eller kommunala bidrag över ett visst belopp per år.
Prop. 1975:104 79
Några
remissinstanser uppehåller sig utförligt vid utredningens behandling av frågoma
om sambandet mellan bokföringslagstiftningen och annan lagstiftning. De
instanser som yttrat sig i denna fråga framhåller sålunda att den föreslagna utvidgningen
av kretsen bokföringsskyldiga får verkningar på flera betydelsefulla områden
vid sidan av redovisningsområdet. Begreppet köpman bestäms sålunda i olika
sammanhang med anknytning till bokföringsskyldigheten. Svenska
revisorsamfundet menar att naluriigtvis kan man inle komma ifrån vissa
olägenheter av att antalet köpmän kraftigt ökar med en utvidgning av
bokföringsskyldigheten. Samfundet anser emellertid att dessa olägenheter inte
får tUlåtas påverka reglerna om vilka som skall vara bokföringsskyldiga, I
stället bör i annat sammanhang övervägas vilka åtgärder som lämpligen bör
vidtas i annan lagstiftning för att eliminera olägenhetema, Sveriges
advokatsamfund anser det påfallande hur lätt de nämnda frågorna har behandlats
av utredningen, I fråga om köplagen hänvisar sålunda utredningen till alt
köplagssak-kunniga kommer att behandla även köpmannabegreppet och begreppet
handelsköp. Samfundet kan inle acceptera att ulredningen valt att föreslå att
nuvarande bestämmelser i köplagen t, v. bibehålls. Enligt samfundet är det en
komplicerad köprättslig fråga att bedöma om och på vad sätt köplagen kan behöva
ändras vid en utvidgning av bokföringsskyldigheten med därav följande
motsvarande ulvidgning av köp-mannabegreppel. Resultatet av ulredningens
rekommendation om alt t. v. behålla nuvarande bestämmelser leder till atl
nuvarande rättsläge inom köprätten skulle mbbas i en rad viktiga avseenden. Det
skulle ske temporärt på grund av förhållanden, vilka som sådana ingenting har
med köprätten att göra. Om utredningens förslag genomförs uppkommer enligt
samfundet ovisshet huruvida landets alla småföretagare får en starkt utvidgad
skyldighet att exempelvis reklamera mot felaktiga orderbekräftelser, Humvida
denna eventuella skyldighet skall bli bestående eller rättsläget återgå till
ett tidigare eller någon ny reglering blir beroende av vad som kan bli följden
av köplagssakkunnigas vidare arbete.
Även
hovrätten för Västra Sverige anser det tveksamt om alla bokföringsskyldlga
skall åläggas följa reglerna för handelsköp. Om köpmannabegreppet alltjämt
anknyts till bokföringsskyldigheten leder delta till att inom centrala
civUrättsliga områden en knappast önskvärd skärpning sker av kravet på
aktivitet särskilt på köparsidan för stora grupper i samhället. Hovrätten
nämner som exempel att en jordbrukare, som köper en lantbraksmaskin, sålunda
kommer alt åläggas i princip såväl vidgad undersökningsplikt som skyldighet
att reklamera snabbare än enligt nuvarande regler. En fiskare som haft besök av
en agent för en båtmotorförsäljare riskerar enligt hovrätten alt bli bunden av
en felaktig orderbekräftelse från agentens huvudman, om han förhåller sig
passiv.
Prop. 1975:104 80
Hovrätten
menar att jordbrukaren och fiskaren i dessa exempel uppenbarligen står den
vanliga konsumenten mycket nära. Hovrätten kan emellertid inle anvisa en
godtagbar utväg ur de antydda svårigheterna. Det torde sålunda inte vara
tillrådligt att vid oförändrade regler i köplagen och även kommissionslagen
helt överlämna åt rättspraxis alt finna lämpliga lösningar. Att behålla den
nuvarande anknytningen av köpmannabegreppet tUl bokföringsplikten förefaller
hovrätten också mindre tilltalande. En mera följdriktig provisorisk lösning
vore enligt hovrätten atl tills vidare beslämma köpmannabegreppet i nära
anslutning till bokföringsplikten i nuvarande bokföringslag. Hovrätten medger
dock atl en sådan lösning är tekniskt opraktisk och även i övrigt förenad med
ålskil-liga olägenheter. Länsåklagarmyndigheten i Uppsala län menar atl helst
borde en översyn av samtiiga berörda lagar ske i ett sammanhang. Om delta inte
är möjligt så kan ifrågasättas om inte hänvisningar alltjämt bör ske till nu
gällande bokföringslag i avvaktan på slutlig översyn. Också kammarrätten i
Stockholm konstaterar att vissa olägenheter uppkommer med den av utredningen
förordade lösningen. Kammarrätten anser att det begränsade material och de
kortfattade överväganden utredningen redovisat knappast lämnar tUlräckligt
underlag för alt bedöma om förslaget i denna del bör godtas.
Köplagsulredningen
framhåller att avgörande för om de för handelsköp strängare kraven skall kunna
ställas bör i första hand vara om vederbörande bedriver sin verksamhet i
affärsmässigt organiserade former. Detta kan inle avgöras med ledning av den
nuvarande bokföringsplikten såsom ensamt och avgörande kriterium. Från
köprättslig synpunkt menar köplagsulredningen att de föreslagna bestämmelserna
snarast innebär en förbättring eftersom den tidigare många gånger alltför
snäva formella ramen för begreppet köpman därigenom bryts. A andra sidan är
förslaget behäftat med den nackdelen att även den som driver sin rörelse
yrkesmässigt men inte under affärsmässig organisation träffas av de för
handelsköp strängare reglerna, Köplagsulredningen menar alt denna olägenhet
emellertid i vart fall inte är slörre än de som är förenade med den nuvarande
ordningen. Slötande resultat torde liksom hittills kunna undvikas genom att
reglerna om handelsköp, liksom även de om civila köp, tolkas mot bakgrund av de
faktiska förhållandena i varje särskilt fall, Köplagsulredningen framhåller att
den har för avsikt att i sitt kommande arbele se Över köplagens regler om
köpman och handelsköp. Det är sannolikt att utredningen därvid kommer att
föreslå atl den stela anknytningen lill bokföringspUkten tas bort. På
nuvarande stadium är det emellertid för tidigt alt närmare ange hur reglerna om
handelsköp kommer att utformas i ett kommande förslag. Av denna anledning
ansluter sig köplagsulredningen till den bedömning som gjorts i betänkandet
och-som innebär alt de nuvarande bestämmelserna i köplagen får kvarstå t, v.,
trots den faktiska förändring som följer av de nya reglerna om
Prop. 1975:104 81
bokföringspUktens
omfattning. Köplagsulredningen menar alt en sådan provisorisk lösning, även om
den är behäftad med vissa svagheter, torde vara att föredra framför att mera
invecklade regler skapas som skulle syfta till att bibehålla den nuvarande,
inle heller den särskilt tillfredsställande, ordningen. Konstnärernas
riksorganisation påpekar att det är till sina konsekvenser orimligt att t, ex,
målare, skulptörer, författare, poeter och romanssångerskor skall anses som
köpmän i lagens mening.
Utredningens
förslag att de särskilda konkursgranderna för köpmän blir tillämpliga på en
utökad krets bokföringsskyldiga möter ingen erinran under remissbehandlingen,
Sveriges advokatsamfund och kammarrätten i Stockholm anser sålunda att den
faktiska utvidgningen av dessa reglers tillämpningsområde inle kan ses som
någon negativ effekt av en utvidgning av bokföringsskyldigheten. I
lagberedningens betänkande (SOU 1970: 75) med förslag till ändring i
konkurslagen finns bestämmelser angående presumtion om insolvens, när
gäldenären är eller varil bokföringsskyldig. Konkurslagskommiltén har inget
att erinra mot att, om dessa beslämmelser genomförs, de också skall tiUämpas
för den vidgade kretsen av bokföringsskyldiga enligt utredningens förslag.
Kommitién påpekar atl utvidgningen av kretsen av bokföringsskyldiga också
återverkar på tillämpningen av 54 § första stycket, 55 § första stycket och
199 a konkurslagen enligt lagberedningens nämnda förslag samt 22
§ andra stycket 3 och 23 § första stycket i ackordslagen. Inte
heller dessa följdverkningar ger anledning lUl någon invändning från
kommitténs sida. Kommittén påpekar alt utredningen inte har berört frågan om
vilken bokföringsskyldighet som skall åvila konkursbo. Kommittén framhåller att
det ingår i kommitténs pågående översyn av konkurslagen att närmare överväga
huruvida det finns behov av att reglera frågan om konkursbos bokföringsplikt
och hur en sådan reglering skall utformas. Kommittén kan preliminärt tänka sig
att genom en uttrycklig beslämriielse undanta mindre och enklare konkursbon
från den bokföringsskyldighet som bokföringslagen föreskriver. I övrigt kan
enligt kommitién en metod vara att man i princip låter konkursbouppteckningen
tjäna som utgångspunkt och konkursens avslutning som slutpunkt för bokföringen.
Sveriges
advokatsamfund framhåller alt inte heller i fråga om företagsinleckning gör
utredningen några egentiiga bedömningar utan hänvisar till att utredning pågår.
Utredningen konstaterar emellertid att det kan finnas anledning att ställa upp
en lämpUg gräns som utesluter de minsta företagen från
företagsinteckningsmöjligheten. Samfundet ansluter sig till det ullalandet, om
den föreslagna utvidgningen att antalet bokföringsskyldiga kommer till stånd.
Utredningen angående företagsinteckning påpekar att den revision av
lagstiftningen om företagsinteckning som pågår omfattar örsmål där
bokföringslagstiflningen måste beaktas. Den väsentiiga utvidgning av kretsen
av bokföringsskyldiga som för-
6
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 104
Prop.
1975:104 82
slaget innebär i förhåUande till gällande rält torde göra
det nödvändigt för utredningen angående företagsinteckning, att i grund ompröva
det nuvarande sambandet mellan bokföringsskyldighet och rätt att erhålla
företagsinleckning. Om ny bokföringslagsliftning på huvudsaklig grundval av
betänkandet införs, innan utredningen angående förelagsinteckning lagt fram
förslaget i sistnämnda fråga, synes sådana åtgärder böra vidtas vid
bokföringslagstiftningens införande att den nuvarande kretsen av
inteckningsberättigade t. v. behålls.
Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om förhållandet
mellan bokföringslagen och handelsbolagslagen är så komplicerat som utredningen
vill göra gällande. Om bokföringspUkten i enlighet med utredningens förslag
utökas till alla rörelseidkare, innebär delta att fler sammanslutningar än
tidigare kommer alt falla in under handelsbolagslagens beskrivning på
handelsbolag. I enkla bolag kommer på motsvarande sätt solidariskt ansvar för
bolagsmännen att inträda i fler fall än tidigare. Hovrätten anser inte dessa
konsekvenser vara anmärkningsvärda, särskilt som huvudregeln om ensamansvaret
i enkla bolag redan undergrävts genom ett flertal undantag i lagstiftning och
rättspraxis. Hovrätten delar utredningens åsikt att en översyn av
lagstiftningen om handelsbolag och enkla bolag är motiverad. Sveriges
advokatsamfund har samma uppfattning.
Genom handelsregisterlagen (1974: 157) åläggs enskild
näringsidkare att söka registrering, om skyldighet att föra handelsböcker
följer med verksamheten. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om
exempelvis alla jordbrukare bör ha sådan skyldighet. Länsstyrelsen i Stockholms
län framhåller del olämpliga i alt en mängd smärre rörelser skulle bli registreringsskyldiga
hos länsslyrelsen utan att något behov av registrering föreligger.
Länsstyrelsen förordar därför att en ändring görs i handelsregisterlagen av
innebörd alt registreringsskyldigheten i huvudsak knyts till den i gällande
bokföringslag gjorda uppräkningen om bokföringsskyldiga. Härigenom synes man
enligt länsslyrelsen uppnå en rimlig avvägning av vad som kan anses
erforderligt ur informationssynpunkt och angelägenheten av atl inle i onödan
belasta såväl det allmänna som enskilda personer med mindre angelägna
anmälningsföreskrifter.
4.2.2 Bokföringsskyldighetens innebörd
Förslagets särskilda inledande bestämmelser om vad
bokföringsskyldigheten skall innefatta kommenteras i ringa uisträckning av
remissinstanserna.
KF efterlyser emellertid en beslämmelse innefattande en
mer allmän beskrivning av bokföringens syften i enlighet med gäUande lag, dvs.
all genom bokföringen skall redovisas såväl verksamhetens gång som resultat
och ställning vid räkenskapsårets utgång. KF anser vidare alt bestämmelsen om
att bokföringen skall ske med iakttagande av god redo-
Prop. 1975:104 83
visningssed
bör ges en mer framträdande placering än vad utredningen föreslagil.
Kammarrätten i Stockholm anser att lagmmmets avfattning vinner i klarhet och
konsekvens om uttrycket "kronologiskt" införs som beskrivning av
grandbokföringen. Korrespondens uppnås därigenom med uttrycket
"systematiskt" som beskrivning av huvudbokföringen. Kammarrätten
menar vidare att lagrummet bör innehåUa upplysning om en så väsentiig sak som
alt den bokföringsskyldige skall upprätta bokslut "enligt
bokföringsmässiga grander". Det vUl här säga efler principerna för dubbel
bokföring. Riksskatteverket anser i likhet med utredningen alt principen om
bokföringsmässiga grunder inle bör las in i lagstiftningen ulan att
förhållandena i slällel bör klargöras i lämpliga anvisningar.
4.2.3
Räkenskapsårets omfattning in. m.
Enligt
förslaget skall räkenskapsåret omfatta 12 månader. Frågan om räkenskapsårets
tidsmässiga förläggning har lämnats öppen. Skånes handelskammare, Sveriges
industriförbund, SHIO, Svenska revisorsamfundet, LRF och Sveriges
redovisningskonsulters förbund tiUstyrker uttryckligen att möjligheten till s.
k. brutna räkenskapsår bibehålls i förslaget. Det framhålls i yttrandena från
dessa instanser alt det för redovis-nuigsbyråernas del är av väsentUg betydelse
alt bokslutstidpunkterna kan spridas ut någorlunda jämnt över året. De
skattekontrollproblem som uppenbarligen sammanhänger med valfriheten i nämnda
sammanhang måste lösas på annat sätt än genom föreskrift i bokföringslagen.
Sveriges grossistförbund släller sig något tveksam lill den generella rätten
för alla rörelseidkare alt ha brutet räkenskapsår. Förbundels uppfattning är
den att räkenskapsåret skall återspegla en normal verksamhetsperiod för varje
enskild rörelse. En pälsdetaljist vars försäljningssäsong normalt varar från
oktober/november till februari/mars, bör således enligt förbundet ha balansdag
per 31 mars. Härigenom uppnås att räkenskapsåret avslutas med
försäljningsperioden, vilket bör vara det riktiga från företagsekonomisk
synpunkt. Enligt förbundet borde detta synsätt komma tUl uttryck i den
civUrättsliga lagstiftningen,
LRF
framhåller att för ett mycket stort anlal rörelser sker kontinuerligt
periodavslutning per det veckoslut som infaller närmast ett månadsskifte, elt
kvarlalsskifte etc. Dessa rörelser har mlinema för avräkning, fakturering,
löneredovisning, remiltering och lagerredovisning etc, uppbyggda kring
veckomtiner. EnUgt LRF vore det utomordcntiigt praktiskt för dessa företag att
slippa bryta veckorutinen vid årsbokslutet. Inventering av lager m, m. och
kontroU av att alla transaktioner blivit hänförda till rätt redovisningsperiod
(räkenskapsår) skulle enligt LRF avsevärt underlättas om lagen medger att de
bokföringsskyldiga som så önskar får rält att avsluta räkenskapema per det
veckoslut som infaller närmast före eller efter räkenskapsårets slut. Enligt
LRF skulle säkerheten i
Prop.
1975:104 84
arbetet
och tiUförUtiigheten i bokföringen kunna främjas av en sådan ordning, dessutom
skulle kostnadskrävande dubbelarbete kunna undvikas för berörda företag. LRF
har inle kunnat finna att några verkliga nackdelar för beskattnings- eller
andra intressen skulle vara förenade med ett sådant system. Också Skånes
handelskammare, SHIO och Sveriges grossistförbund påpekar behovet av den
föreslagna regeln. SHIO menar att möjligheten till räkenskapsårsavslutning per
veckoslut skulle kunna föreligga efter dispens från den föreslagna
bokföringsnämnden.
Flera
remissinstanser företrädande skattemässiga intressen anser emellertid alt
valmöjligheterna belräffande bokslutsdag bör begränsas. Riksskatteverket,
statskontoret, riksrevisionsverket, företagsskatteberedningen (majoriteten),
mervärdeskatleutredningen, utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i
skatteprocessen och Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer förordar sålunda en
huvudregel enligt vilken kalenderåret skall utgöra räkenskapsår.
Företagsskatteberedningen framhåller att antalet fåmansföretag som för
redovisningen tillämpar brutet räkenskapsår under senare år har ökat kraftigt.
En av beredningen genomförd undersökning visar atl mer än hälften av
fämansbolagen har annat räkenskapsår än kalenderår. Detla är enligt beredningen
ofta elt led i åtgärder för atl vinna icke avsedda lättnader vid beskattningen.
Särskilt när det gäller verksamhet i fåmansbolag försvåras taxeringskontrollen
i hög grad av den bristande överensstämmelsen mellan företagels och delägarens
beskattningsår. Vidare uppkommer enligt beredningen i många fall svårigheter
för skatleadministralionen, bl. a, då det gäller samordningen av inkomsttaxering
och redovisning av mervärdeskatt. Beredningen delar inte utredningens
uppfattning alt regler om begränsning i rätten alt använda brutet räkenskapsår
bör ges i skatterätten. Den taxeringsmässiga inkomstberäkningen skall grundas
- på bokföringen för ett visst räkenskapsår. Det är därför enligt beredningen
ofrånkomligt alt bestämmelserna om räkenskapsår måsle samordnas på sådant sätt
att konformitet erhålls mellan skatterätten, bokförings- och
associationslagstiftningen. Regeln om räkenskapsår är av sådan fundamental
betydelse för all bokföring att den har sin naluriiga plats i en bokföringslag.
Gentemot de olika skäl, bl, a. branschmässiga förhållanden, som bmkar anföras
till förmån för bokslut vid annan tidpunkt än utgången av kalenderår erinrar
beredningen om all det alldeles övervägande antalet företag som är noterade på
fondbörsen eller upptagna på den s, k, fondhandlarlislan tillämpar
kalenderårsredovisning. Enligt beredningen bör endast om särskilda skäl
föreligger annan tid för räkenskapsåret än kalenderår kunna komma i fråga och
då efter särskild framställning till myndighet. Beredningen finner det
lämpligt att dessa ärenden prövas av länsstyrelserna, De tidigare nämnda
remissinstanserna anför likartade skäl för sin inställning och menar också de,
all någon form av prövning bör föreligga om ett företag skall få tillämpa bmtet
räkenskapsår.
Frop. 1975:104 85
Två
av ledamöterna i företagsskatteberedningen delar inte majoritetens uppfattning
i frågan om räkenskapsårels förläggning ulan anser alt föreskriften om
räkenskapsåret bör begränsas till alt året skall omfatta hela månader.
Om annat räkenskapsår än
kalenderår kommer till användning, bör enligt mervärdeskatteutredningen i lagen
föreskrivas att brutet räkenskapsår alltid skall börja med ojämn och sluta med
jämn kalendermånad. Statskontoret har samma uppfattning. Riksskatteverket
menar dock att brutet räkenskapsår alltid skall avslutas per utgången av viss
tertial medan Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anser att avslutning
alltid exempelvis skall ske per utgången av helt kvartal. Riksskatteverket och
statskontoret anser dessuiom att, i likhet med vad som gäller enligt jordbruksbokföringslagen,
bratet räkenskapsår inle bör få användas av andra bokföringsskyldiga än sådana
som avslutar sina räkenskaper med vinst- och förlustkonto. Statskontoret
påpekar slutligen i detta sammanhang att frågan om skatteadministrationen i
första instans utreds. Därvid övervägs utökade möjligheter för företag att få
anstånd med att lämna deklaration. Statskontoret menar att detla utan tvivel
minskar de nackdelar för förelag och revisorer som annars kan uppkomma om möjligheterna
alt tillämpa bratet räkenskapsår inskränks.
Förslaget upptar ingen
bestämmelse som begränsar rätten alt lägga om räkenskapsår. Bl. a.
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län anser att
rätten alt lägga om räkenskapsår bör begränsas med hänsyn tUl att möjligheterna
ofta niissbrukas i syfte att erhålla skatlekredit eller skatteförmån.
Företagsskatteberedningen påpekar att beskattningen av rörelseinkomst kan
skjutas upp ett helt kalenderår genom förlängning av räkenskapsåret.
Förfarandet kan efter en tid upprepas och medför, förutom kontrollsvårigheter,
en ej avsedd skatlekredit. Enligt beredningen torde emellertid möjligheterna
alt förlänga räkenskapsåret ha relativt begränsat värde från företagsekonomisk
synpunkt. Anpassningen till viss bokslutstidpunkt bör kunna ske, menar beredningen,
genom en förkortning av räkenskapsåret. Denna fråga får dock enligt beredningen
minskad aktualitet om den av beredningen föreslagna huvudregeln om kalenderårsredovisning
genomförs.
Den som är
bokföringsskyldig för flera rörelser skall enligt förslaget använda samma
räkenskapsår för dem, om ej synnerUga skäl föreligger att använda olika
räkenskapsår. Bankinspektionen finner bestämmelsen angelägen, eftersom missbruk,
som nu förekommer i beskattnings- och kreditsammanhang, därigenom kan stävjas.
Inspektionen vill emellertid förorda att möjligheten till avsteg slopas. I och
för sig skulle inspektionen kunna godta sådana avsteg under förutsättning att
särskild myndighet först prövade frågan och beviljade dispens. Enligt
riksrevisionsverkets mening vore det önskvärt bl. a. från
skallekontroUsynpunkt om den av utredningen föreslagna regeln kunde införas
även då det är fråga om
Prop. 1975: 104 86
flera rörelser med samma dominerande ägarinlresse men
särskilt rättssubjekt används. Sveriges redovisningskonsulters förbund uttalar
sig också i denna riktning.
Utredningen
angående företagsinteckning har endast på en punkt funnit anledning
ifrågasätta om förslaget till bokföringslag är ändamålsenligt från
företagsinteckningssynpunkt. Enligt huvudregeln i 3 § första stycket lagen om
företagsinteckning angående individualisering av den intecknade verksamheten
meddelas företagsinteckning i all den näringsverksamhet eller i den verksamhet
av viss art som näringsidkaren vid varje lid utövar inom etl län eller inom en
eller flera kommuner i länet. Om näringsidkaren är ett aktiebolag får
inteckning meddelas även i bolagels verksamhet inom riket eller inom flera län.
Hinder möter inle att avgränsa inteckning på det sättet atl den fastställs i
all den näringsverksamhet som utövas inom länet med undanlag av verksamhet av
viss art. På motsvarande sätt kan som geografisk ram för inteckning bestämmas
länet med undanlag för viss eller vissa kommuner. Det är också tillåtet atl
kombinera sådana undanlag. Aktiebolag lorde även kunna ta ut inteckning i en
verksamhet av viss art som bolaget utövar inom riket resp, inom flera län.
Utredningen angående förelagsinteckning framhåller att del givetvis vore
värdefullt från kontroUsynpunkt om en näringsidkare, som låter särskUt inteckna
en eller flera rörelser eller geografiskt avgränsad rörelsedel, hade skyldighet
att ha särskild bokföring för varje intecknad rörelse eller rörelsedel. Enligt
gällande rätt föreligger inte sådan skyldighet och förslaget till ny
bokföringslag upptar inle heller några beslämmelser därom, Ulredningen om bokfö
ringslagstiflningen inskränker sig till att uttala att det bör vara tillåtet
att använda skild bokföring för olika rörelser med samma innehavare och att en
sådan delad bokföring ofta kan vara att rekommendera för att ge ökad överblick
över de olika rörelsernas ställning och resultat, Ulredningen angående
företagsinleckning hemställer att möjlighelerna att införa obligatorisk
särredovisning i nämnda fall övervägs under den fortsatta behandlingen av
förslaget till ny bokföringslag.
4.2.4 Samordning med annan lagstiftning
Enligt förslaget skall bestämmelserna i bokföringslagen
inte äga till-lämpning om särskilda bestämmelser angående
bokföringsskyldighetens fullgörande gäller enligt annan lag eller författning.
Några remissinstanser påpekar att denna bestämmelse innehåller en något oklar
formulering. Kommerskollegium menar att av lagtexten framgår inte utredningens
avsikt att jämförelse inte skall behöva ske mellan bokföringslagen och annan
lag i fråga om olika inslag i en fullständig reglering av elt visst område, om
den andra lagen innehåller en sådan fullständig reglering. För att skapa
klarhet i fråga om vad som skall gälla borde enhgt kollegiets mening det direki
i lagtexten anges vilka delar som inte gäller
Prop.
1975:104 87
för associationsformer för vilken särskild lagstiftning
finns. Riksskatteverket och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför liknande
synpunkter. Försäkringsinspektionen anser att man genom bestämmelsens
utformning får en tillfredsstäUande ordning, som ger erforderligt utrymme för
särbestämmelser som kan behövas för skilda företagsformer och med hänsyn tUl
branschspecifika förhållanden. Inspektionen ulgår från alt också sådana av
inspektionen med slöd av lag eller författning utfärdade anvisningar härvid
inbegrips. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam gör samma
konstaterande.
Svenska
bankföreningen framhåller atl vad som skall gälla för bankernas årsbokslut bör
regleras i banklagen och i de särskilda tUlämpningsföreskrifter, som
bankinspektionen vid var tid kan finna skäl att meddela. För all undanröja
varje tvekan om reglernas innebörd bör enligt föreningen hänvisningen tUl
bokföringslagen i 91 § banklagen utgå. Riksförsäkringsverket påpekar att verket
har utfärdat detaljerade bokfö-ringsföreskrifler för allmän försäkringskassa.
Verket framhåller att försäkringskassorna inte är skattskyldiga och inle har
borgenärer, vars intressen kan skadas genom ett undantag från
bokföringsskyldighet. Flera av bestämmelserna i den föreslagna bokföringslagen
kan inte tillämpas på försäkringskassorna. Med hänsyn lill detta anser verket
att försäkringskassorna bör undantas från den föreslagna lagstiftningen.
Några remissinstanser uppehåller sig vid den av
ulredningen väckta frågan om samordning mellan bokföringslagen samt
aktiebolagslagen och lagar för andra särskilda rättssubjekt. Bankinspektionen
anser atl en sådan samordning ulan tvekan skulle vara till fördel från
lagteknisk synpunkt och lill gagn för det praktiska redovisningsarbetet och
redovisningspraxis. Inspektionen förordar därför att reglerna i de särskilda
lagarna, såsom lagen om bankrörelser, laglekniskt baseras på en hänvisning
till bokföringslagen i fråga om alla grundläggande bestämmelser, Samma
uppfattning kommer till synes i yttranden som avgetts av statskontoret,
företagsskatteberedningen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska
revisorsamfundet och Sveriges redovisningskonsulters förbund. I ett par av de
nämnda yttrandena påpekas det angelägna i alt bokföringslagen återfår en
ledande slällning i fråga om redovisningsfrågors reglering,
Skånes
handelskammare, Sveriges industriförbund, KF, Föreningen auktoriserade
revisorer och Svenska handelskammarförbundet har emellertid en annan
uppfattning i denna fråga, Handelskammarförbundet anför sålunda, att
beslämmelsema om årsredovisning i aktiebolagslagen från lagleknisk synpunkt
hänger samman inbördes och med andra bestämmelser i lagen. Det skulle därför
vara mycket olyckligt alt ur lagen utbryta en väsentiig del av nämnda
bestämmelser, I praktiken skulle enligt handelskammarförbundet arbetet
försvåras för den som skall tillämpa lagen. Vidare torde av utvecklingen
betingade framlida ändringar om
Prop. 1975:104 88
elt
aktiebolags årsredovisning bli onödigt komplicerade om en sådan uppdelning
genomförs. Handelskammarförbundet framhåller också den internationella aspekten
på problematiken. Nästan alla aktiebolagslagar i Europa med undanlag av den
finska innehåller fullständiga regler om årsredovisning. Det är också dessa
bestämmelser som tilldrar sig det största intresset i utlandet. En uppdelning
av reglema kan enligt handelskammarförbundet försvåra det internationella
umgänget på delta område och göra det utomordentligt besvärligt för utlänningar
att orientera sig i det svenska regelkomplexet. Med hänsyn till det sagda
anser handelskammarförbundet det för näringslivet vara ytterst väsentligt alt
aktiebolagslagen innehåller fullständiga beslämmelser om årsredovisning. Det
är å andra sidan naturligtvis angeläget att bestämmelserna i bokföringslagen
inte direkt strider mot aktiebolagslagens beslämmelser. KF är tveksam till den
omnämnda samordningen just därför att årsredovisningen i aktiebolag tar sikte
på den offentiiga redovisningen, medan Skånes handelskammare och Förenmgen
auktoriserade revisorer i allt delar vad handelskammarförbundet har anfört.
SHIO framhåller att de krav på årsbokslut m. m., som kan komma i en ny
aktiebolagslag, inte bör få påverka utformningen av bokföringslagen. De krav på
öppen informaiion som ställs eller kan komma alt ställas på ett aktiebolag är
enligt SHIO inle aktuella på t. ex. mindre enmansförelag.
4.3
Den löpande bokföringen
Ulredningens
förslag till beslämmelser om hur den löpande bokföringen skall vara anordnad
möter under remissbehandlingen i huvudsak ingen erinran. Sveriges
grossistförbund och SHIO framhåller dock alt lagtexten genom sin detaljrikedom
i vissa avseenden kommit att bli oklar samlidigl som en del regler blivit
onödigt stränga, i första hand då för de mindre förelagen. LRF anför Uknande
synpunkter.
Enligt
den föreslagna inledande bestämmelsen skall bokföringen omfatta alla
affärshändelser i rörelsen. Flera remissinstanser, bl. a, RÄ, länsåklagaren i
Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Malmöhus län, Sveriges
grossistförbund, LRF och Svenska försäkringsbolags riksförbund anser alt en
definition av begreppet affärshändelse bör inarbetas i lagförslaget, Skånes
handelskammare påpekar att uttrycket affärshändelse ingalunda är en specifik
redovisningslerm. Med uttrycket kan exempelvis också åsyftas slutande av
avtal. Handelskammaren förordar därför alt i lagtexten skrivs in att
bokföringen omfatiar "alla sådana affärshändelser i den
bokföringsskyldiges verksamhet som medfört en omedelbar förändring av
förmögenhetens sloriek eller sammansättning," Kammarrätten i Stockholm,
SHIO och Svenska handelskammarförbundet framför liknande synpunkler.
Svenska
revisorsamfundet finner det också vara en brist alt begreppet
Prop. 1975:104 89
affärshändelse
inte definieras. Något förtydligande påkaUas emellertid inle, men samfundet
anser alt det bör vara en viktig uppgift för den föreslagna bokföringsnämnden,
att göra ett uttalande kring begreppet affärshändelse och när en sådan skall
anses ha inträffat. Riksskatteverket anser att det knappast är möjligt att
formulera en kort och ensidig definition av begreppet affärshändelse.
KF menar att genom den
valda formuleringen har begreppet affärshändelse blivit helt sammanfaUande med
begreppet bokföringstransaktion, vilket är direkt vilseledande. KF anser
emellertid alt det är omöjligt att ge en klarläggande definition på ett
vanligt svenskt ord som affärshändelse ulan alt man därigenom på elt
orealistiskt sätt begränsar detta ords betydelse. Slutsatsen härav blir enligt
KF att utgångspunkten för regelsystemet i avsnittet om den löpande bokföringen
bör omvärderas. Det går nämligen inte att knyta samman begreppen affärshändelse
och bokföringstransaktioner såsom lagförslaget har gjort. KF föreslår som elt
alternativ alt den direkta anknytningen till begreppet affärshändelse slopas
och att man i stället utgår från vad som är det grundläggande för all
bokföring, nämligen betalningar. Med denna utgångspunkt skulle bestämmelsen
enligt KF kunna ha följande lydelse. "I bokföringen registreras löpande
som affärshändelser dels inbetalningar och utbetalningar
(betalningstransaklioner) dels sådana transaktioner, som avser uppkomst eller
förändring av fordran eller skuld, häri även inräknat mellanhavande med
anslällda och ägare (memorialtransaktioner). I samband med bokslut registreras
ytterligare såsom memorialtransaktioner tillgångar och skulder, som har
betydelse för att på ett rätt sätt fastställa till räkenskapsåret hörande
intäkter och kostnader (periodiseringar)."
Ingen erinran riktas under
remissbehandlingen mot den föreslagna bestämmelsen att som affärshändelse
också skall räknas den bokföringsskyldiges tillskott och uttag av pengar,
varor eller annal. Sveriges redovisningskonsulters förbund påpekar emellertid
alt i fråga om uttag av varor borde det ur praktisk synpunkt medges rält alt
använda hjälpbok som huvudbokförs senast vid tvåmånadersperiodens utgång.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund menar alt den föreslagna texten är
något kortfattad för att alla förekommande fall skall täckas in. Det bör
sålunda särskilt framgå av bokföringen om den bokföringsskyldige verkställt
tillskott eller uttag av anläggningstUlgångar, t. ex. av personbil. Förbundet
menar vidare att lagrummet också bör kompletteras på sådanl sätt, att även
ersättningar för hyra av varor o. d. framgår av bokföringen.
Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser alt i paragrafen bör tilläggas att bokföringsskyldig som är
juridisk person i särskilda poster skall bokföra transaktioner med personer,
som har ett betydande ägarinlresse i företagel. Länsstyrelsen i Östergötlands
län och Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framför liknande synpunkter.
Prop. 1975:104 90
4.3.1 Verifikationer
Utredningens förslag att verifikationer skall vara det
grundläggande dokumentet i all redovisning lämnas under remissbehandlingen utan
erinran och tillstyrks uttryckligen av LO, Sveriges grossistförbund och SHIO.
Föreningen
auktoriserade revisorer och Svenska handelskammarförbundet anser att den
uppräkning som görs i förslaget av de olika slags handlingar, kvitto,
bankbesked etc, som kan utgöra verifikationer är överflödig. Föreningen
föreslår alt i en inledande bestämmelse anges alt "bokföringen grundas för
varje affärshändelse på verifikation som härrör från eller särskilt upprättas
med uppgifter om affärshändelsen".
Svenska
bankföreningen, med vilken Svenska dataföreningen och Finansieringsföretagens
förening instämmer, anser att begreppet verifikation bör ges en vidare
tolkning än vad som föreskrivs i den föreslagna bestämmelsen för att
definitionen ej skall omöjliggöra utformning av mera rationella system. Sålunda
bör enligt bankföreningen i de fall en grundverifikation, t. ex. följesedel, på
elt betryggande sätt översätts till ett annat dokument, t. ex. faktura, det
senare dokumentet kunna anses utgöra verifikation i lagens mening. En sådan
utformning av begreppet verifikation förutsätter givetvis, menar föreningen,
att alla termer som är avgörande för en affärshändelses ekonomiska innehåll
översätts till det senare dokumentet.
Svenska
sparbanksföreningen framhåller att del är önskvärt all förslaget möjliggör en
sådan tolkning av begreppet verifikation att det även omfatiar handling som
uppkommit internt men på sådant sätt att en för den bokföringsskyldige ur
bevissynpunkt godtagbar dokumentation åstadkoms. Föreningen anför som exempel
på sådan transaktionsregistrering, där verifikation i konventionell mening ej
framställs, utbetalningar via s, k, uttagsautomater, I dessa initierar kunden
registrering och dokumentation genom användande av ett kontokort jämte
personlig kod.
Några
remissinstanser vänder sig mot förslaget att om någon handling i egentiig
mening inte härrör från affärshändelsen så skall en särskild handling upprättas
med uppgifler om affärshändelsen. Kammarrätten i Stockholm anför som ett
exempel på innebörden av den föreslagna bestämmelsen att, om en jordbrukare
tillfälligtvis säljer ell tjog ägg till en sommargäst, så skall han inte bara
upprätta en verifikation över affärshändelsen utan också bokföra poslen i sin
grundbokföring. Enligt kammarrätten kommer den enskilde bokföringsskyldige alt
ha mycket svårt att förstå att det inte i detta och liknande fall räcker med
alt anteckna saken i grundbokföringnen. Kammarrätten ifrågasätter därför om man
inle bör införa en undanlagsregel av innebörd i huvudsak, att för mindre och
tUlfäUiga poster, som omgående grundbokförs, så behöver denna grundbokföring inte
grundas på verifikation om sådan inle erhål-
Prop. 1975:104 91
lits från utomstående. Även RÄ och riksskatteverket
framhåller att det är meningslöst alt kräva självlUlverkade verifikationer i
sådana fall då ägaren under dagens lopp omedelbart för in affärshändelserna i
en kassadagbok och verifikationer inte länmas eller framkommer i form av
kviltokopior. Riksskatteverket påpekar att detla naluriigtvis endast gäller de
mycket små företagen, där ägaren själv sköter både kassabestyr och
grundbokföring.
Föreskriften att mollagen handling om affärshändelse skall
användas som verifikation bör enligt Svenska revisorsamfundet ändras. Samfundet
har i princip intet alt erinra mot ulredningens uppfattning att som verifikation
bör användas den handling som mest tillförlitligt dokumenterar affärshändelsen
men anser att utredningsförslaget är väl långtgående på denna punkt. Enligt
samfundet kan den mottagna handlingen vara av sådan art (kontrakt, avtal,
skuldebrev m. m.) att man inle vill låta den ingå bland verifikationema utan i
stället förvara den på annat sätt. Enligt samfundet måste det i sådana fall
anses tillfyllest om en intern verifikation upprättas och förses med uppgift
bl. a, om var originalhandlingen förvaras, Sveriges redovisningskonsulters
förbund uttalar sig också i samma riktning.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund påpekar att om
varor sålts till delägare i fåmansbolag, så kan inkomsten därav inte anses
utgöra ett sådanl uttag av den bokföringsskyldige som enligl förslaget är
affärshändelse. Till skydd för borgenärsintresset måsle enUgt förbundet en sådan
försäljning bokföras separat med särskild verifikation.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller alt den av
utredningen valda bestämningen, att verifikation skall vara en handling i
vanlig läsbar form, kan innebära att man i stor omfattning kommer att använda
kodsystem. Länsstyrelsen anser det inte vara tillfredsställande att man för att
tolka en verifikation måste anlita omfattande kodnycklar. Det vore därför
önskvärt att verifikationerna så långt möjligt är uttryckta i klartext.
Länsstyrelserna i Östergötlands samt Göteborgs och Bohus län anser att
förslaget bör kompletteras med bestämmelse om att text på verifikation skall
ske med varaktig skrift. Riksarkivet har samma uppfattning.
Föreningen auktoriserade revisorer påpekar att i förslaget
anges att verifikation "förses" med ett antal uppgifter, Efiersom
dessa uppgifter oftast finns på verifikationen redan då den kommer förelaget
till hända, borde enligt föreningen hellre stå att verifikation "skall
vara försedd med" (eller ange eller visa) de olika uppgifterna. Härigenom
undviks också den tolkningen alt det är den bokföringsskyldige som skall förse
verifikationerna med de föreskrivna uppgifterna, KommerskoUegium och Svenska handelskammarförbundet
framför samma åsikt.
Utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen
anser att på verifikation också bör lämnas hänvisning till eventuell
bakomliggande
Prop. 1975:104 92
skriftväxling
eller dylikt. Hänvisning bör exempelvis göras till offert, avtal och faktura.
Enligt utredningen skulle härigenom möjligheten att vid kontroll följa upp en
transaktion bakåt avsevärt underlättas. Länsstyrelsen i Stockholms län
framhåller alt organisationsnummer för juridisk person bör anges på verifikationen
liksom personnummer för fysiska personer, I övrigt bör enligt länsstyrelsen
verifikation innehålla uppgifler om kontrahenternas namn och adresser eller
andra för personernas identifiering godtagbara angivelser. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län påpekar att om krav på identifieringsuppgifter
uppställs minskar också risken för att falska verifikationer används.
Enligt förslaget skall
verifikationerna förses med verifikationsnummer eller andra
identifieringslecken. Länsstyrelsen i Östergötlands län och Föreningen Sveriges
laxeringsrevisorer framhåller alt det från kontroll-synpunkt är viktigt att
verifikationsordningen inte kan brytas i efterhand. Verifikationerna bör
därför alllid vara numrerade. Även länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att
verifikationerna måtte ordnas kronologiskt.
LRF anser att då kontoplan
används i rörelsen, verifikation bör vara försedd med uppgift om på vilka
konton bokföring av verifikationen skett.
Enligt förslaget får
gemensam verifikation vid kontant försäljning användas om försäljningen sker
under sådana förhållanden att kvitto om varje försäljning inte kan utfärdas
ulan svårighet. Föreningen auktoriserade revisorer påpekar alt
"kvitto" i detta sammanhang givetvis måste hänföra sig tUl den
handling, som kunden erhåller som bevis för betalning. Det ligger enligt
föreningen i sakens natur, att det är omöjligt för säljaren att erhålla kvitto.
Endast om den föreslagna texten skulle tala om "kopia av kvitto" blir
den förståelig. Föreningen påpekar dock atl sådan kopia vanligen inle erhålls i
kassaregislerapparater, som är det vanligaste kvitlensmedlet vid
diskförsäljning. Svenska handelskammarförbundet gör samma påpekande.
Den
gemensamma verifikationen skall enligt förslaget utgöras av kontrollremsa från
kassaapparat eller av kassarapport eller annan handling som anger summan av
samtliga inbetalningar. LRF framhåller att det är lämpligt att tömningskvitto
godtas som verifikation. SHIO tolkar bestämmelserna om den gemensamma
verifikationen så att om kassarapport eller annan handling upprättas, så
behöver inte konlrollremsa från kassaapparat arkiveras som verifikation. Detla
finner organisationen betydelsefullt med hänsyn till arkiveringsproblemen.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser emellertid att enbart kassarapport
minskar möjligheterna alt följa en enstaka, speciell försäljning.
Länsstyrelsen föreslår därför en beslämmelse som innebär att bokföringsskyldig
som bedriver detaljhandel eller liknande verksamhet alltid skall använda kassaapparat
försedd med kontrollremsa eller liknande anordning. Länssty-
Prop.
1975:104 93
relsens förslag grundar sig på erfarenheter från elt stort
antal skalte-och taxeringsrevisioner. Både från bokföringsskyldigas,
revisorers, myndigheters och borgenärers synpunkt synes redovisning med
kassaapparat utgöra ett minimikrav. Kontrollremsorna bör enligt länsstyrelsen
bevaras och anses utgöra en del av räkenskapsmalerialet. Länsstyrelsen anser
vidare att för här nämnda bokföringsskyldiga bör föreskrivas att de är skyldiga
alt upprätta kassarapporter. Dessa bör underskrivas av den som ansvarar för
dem. Även Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anser alt kassarapporlen bör
underskrivas av den som upprättat dem.
Utredningens förslag att begränsa användningen av gemensam
verifikation tiU kontant försäljning av varor och tjänster anses av Skånes handelskammare,
Svenska handelskammarförbundet, Svenska revisorsamfundet, LRF, Svenska
bankföreningen och Svenska dataföreningen vara alltför snävt. Nämnda inslanser
anser sålunda alt regeln bör omfatta även andra transaktionstyper där
transaktionerna är av likartad karaktär. Dataföreningen anför alt del t, ex,
inom detaljhandeln förekommer att kredilförsäljningar registreras i
kassaapparat (säljregisler) på liknande sätt som konlanlförsäljningar. Sådana
kredilförsäljningar avser som regel samma varor och Ijänster som
kontantförsäljes. Regeln om gemensam inkomstverifikalion bör över huvud laget
få gälla vid s. k. masstransaktioner av likartad karaktär. Föreningen erinrar
om den förväntade allmänna utvecklingen inom detaljhandel, bankväsende m. m. i
riktning mot transaklionsinilierade terminaler, där allegat i vanlig bemärkelse
inle utfärdas. Föreningen nämner som exempel de utbetal-ningsautomater, som
redan börjat användas inom bankväsendel. Föreningen framhåller att det i
samband med automatisk dalabehandling är vanligt att transaktioner skapas
(genereras) utan alt någon grundverifikation föreligger. Delta förekommer t,
ex, vid avgifts- och räntedebiteringar, automatiska hyresdebiteringar,
momsberäkningar m. m. Sådana transaktioner utskrivs normalt inte förrän på
faktura eller kontoutdrag. För sådana transaktioner skapas vanligen en gemensam
verifikation för summan av dessa transaktioner. Denna gemensamma verifikation
gmndbokförs, LRF nämner vidare ett annat vanligt fall, nämligen att
varuleveranser sker dagligen mot följesedel till elt stort antal kunder och
fakturering sker per vecka eller liknande, I fakturorna förekommer inle någon
specifikation av de dagliga leveranserna. Fakturerade kvantiteter avstäms mot
lagerredovisning etc. och sedan kunden betalt fakturan har följesedlama inte
längre något intresse som verifikationsmalerial. Fakturan blir enligt LRF den
handling som utgör slutlig verifikation beträffande affärshändelsen och bör då
också kunna gälla som verifikation i lagens mening.
Prop.
1975:104 94
4.3.2 Införing
i böcker
Utredningens
förslag angående sättet för bokföringens ordnande lämnas av del stora
flertalet remissinstanser utan kommentarer, LRF anser att förslaget är väl
avvägt. Svenska bankinspektionen framhåller utifrån sina erfarenheter alt
förslaget om alt beskrivning över bokföringens organisation och uppbyggnad
skall upprättas är värdefull.
Den
föreslagna beskrivningen är inle obligatorisk. Länsstyrelsen i Malmöhus län
anser emellertid all undantag frän kravet på beskrivning inte bör tillåtas.
Lagförslaget ger för stort utrymme för rörelseidkarens eget bedömande, varför
man enligt länsstyrelsen kan befara att dokumentation inte kommer att
förekomma i den utsträckning som är önskvärd. Länsstyrelsen framhåller att
ifrågavarande beskrivning har slor betydelse för laxeringsrevisorers,
anställdas och rörelseidkares överbUck över bokföringssystemet. Länsstyrelsen
tror inle heller alt ett obligatorium blir särskilt betungande, eftersom
dokumentationen för de mindre företagen kan göras skäligen enkel. Länsslyrelsen
kan vidare inte godta atl kravet på bunden dagbok helt slopas som utredningen
föreslår. Länsslyrelsen framhåller alt för företag, som inte utnyttjar maskinell
bokföring, dvs, i huvudsak de minsta företagen, kan ett slopande utav den
bundna dagboken medföra all den grundläggande ordning och reda som
bokföringslagen bör kräva går förlorad. Länsslyrelsen föreslår därför att
kravet på bunden dagbok bör kvarstå, om maskinell bokföring inte används,
Länsslyrelsen påpekar vidare all det i samband med bokslut ofta förekommer
omfattande omföringar, som inte avser rättelser av felförda belopp. Genomförda
taxeringsrevisioner har visat, att svårigheter kan föreligga att klarlägga
innebörden av gjorda omföringar och hur beloppen framräknas. Enligt
utredningens förslag är kravet på verifikation begränsat tUl alt omfatta
"omföringar", som sker för att rätta felförda belopp. Enligt
länsslyrelsen vore det önskvärt att verifikationer upprättas för alla
omföringsposter, så alt information ulan svårighet kan erhållas om
bokföringstransaktionen,
Sveriges
redovisningskonsulters förbund påpekar att den tidigare nämnda beskrivningen av
räkenskapsmaterial vid databehandling består av både syslembeskrivningar och
programhandlingar. Förbundet anser att man måsle utarbeta anvisningar för
ansvarsfördelningen mellan den bokföringsskyldige eventuell redovisningsbyrå
databyrå. Anvisningar bör enligt förbundet vidare utfärdas i fråga om hur
man skall förfara vid stansfel, inläsningsfel etc. vid inläsning av databärande
media,
4.3.3 Grundbokföring
Enligt
förslaget består grundbokföringen i alt affärshändelsema bokförs post för post
i löpande följd efter verifikationsnummer eller andra använda
identifieringstecken. Kammarrätten i Stockholm anser att den
Prop. 1975:104 95
kronologiska synpunkten bör liUmätas större vikt än vad
förslaget föreskriver. Kammarrätten föreslår atl grundbokföringen beskrivs
såsom en bokföring "i kronologisk ordning post för post i löpande följd
etc".
I fråga om förslaget alt i bokföringen använda sammansatta
poster anmärker Svenska sparbanksföreningen följande. I betänkandet anges alt
för datorbaserat system utgörs grundbokföringen av den s. k. verifikationslistan
i vilken enligt ulredningen inga sammansatta poster finns. Föreningen anser
dock att det är nödvändigt alt använda sammansatta poster, vilka tillsammans
med regislreringsunderlag av olika slag betryggande klarlägger vilka
affärshändelser som ingår i sådana sammansatta poster. Föreningen anser alt
delta behövs för förelag som har slor transaktionsfrekvens och där
omfattningen av utskrifter och även lagringar av transaktioner måsle begränsas.
Risken med atl la fram slora rapportmaterial kan vara att överskådligheten går
förlorad.
Enligt förslaget kan sammansatt post få användas för
likartade affärshändelser under en dag, Riksskatteverket ifrågasätter om
uttrycket "likartade affärshändelser" kan tänjas till den grad, att
t, ex, betalning av inköpsfaktura, bankinsättning och skatteinbetalning kan
sägas vara likartade affärshändelser.
Det av utredningen föreslagna begreppet
"kassabokföring" kritiseras av Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Förbundet anser att i stället bör användas begreppet "betalningsbokföring"
efiersom huvudparten av in- och utbetalningar sker via bank- eller postgiro.
Föreizingen Sveriges taxeringsrevisorer menar att det är självklart alt olika
slag av likvida medel skall bokföras på skilda konton. Enligt föreningen bör det
därför i lagtext klart utsägas, alt kassa, bank- och poslgiromedel skall
bokföras på skilda konton. Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län och kammarrätten i Stockholm har samma
uppfattning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar vidare all till
kassaredovisningen hör också utbetalning av löner till anställda. Det bör
enligt länsstyrelsen medföra att även innehåUen skatt för anslällda måsle
bokföras löpande. Bestämmelser om bokföringen härav bör intas i lagtext.
Svenska revisorsamfundet, Sveriges redovisningskonsulters
förbund, SHIO, Sveriges grossistförbund samt KF anser att bank- och
postgiro-poster inte bör ingå under kassabokföringen ulan i släUet jämstäUas
med memorialposter. Dessa instanser menar att det inte finns skäl att bokföra
dessa poster dagligen. Det framhålls att det är helt säkerställt att i
efterhand med hjälp av postgiro- eller bankbesked följa och kontrollera
transaktionema. Sveriges redovisningskonsulters förbund påpekar alt det för det
mycket stora antalet bokföringsskyldiga som kommer att anlita redovisningsbyrå
synes praktiskt alt dessa senare räkningar bokförs resp. avstäms på byrån. KF
förordar en beslämmelse om att nämnda poster gmndbokförs ulan tidsutdräkt.
Familjeföretagens förening har samma uppfattning.
Prop. 1975:104 96
Förslaget
atl kassabokföringen skall göras varje dag eller, om särskilda skäl
föreligger, senast andra dagen därefier kritiseras av några remissinstanser.
Svenska revisorsamfundet, Sveriges redovisningskonsulters förbund, Sveriges
grossistförbund, SHIO, LRF och Sveriges företagares riksförbund anser sålunda
att kravet på daglig kassabokföring måste ytterligare lättas upp för vissa
mindre rörelsers del. Sistnämnda förbund och LRF menar att kassabokföringen bör
få slutföras senast en vecka efter det att in- och utbetalningar ägt rum.
Revisorsamfundet anser alt den föreslagna undanlagsbestämmelsen bör göras till
huvudregel. Till denna huvudregel bör sedan fogas en undanlagsregel med
innebörd alt om särskilda hinder skulle föreligga får uppskov med kassabokföringen
för viss dag ske tills hindret inte längre föreligger. Svenska sparbanksföreningen
påpekar att vid anlitande av servicebyråer så kan kravet på grundbokföring
senast andra dagen efter transaklionsdagen innebära problem. Mot denna
bakgrund och med den fastare verifikations-hantering som föreslagils bör
tidsfristen kunna utsträckas till en vecka. Sveriges företagares riksförbund
anser emeUertid att om bokföringsbyrå eller molsvarande anlitas så bör den
bokföringsskyldige kunna göra ytterligare avsteg från lagens beslämmelser om
senaste tidpunkt för kassabokföringen. Riksskatteverket befarar att det av
ulredningen gjorda uttalandet att kassabokföringen skulle generellt kunna få
begränsas lill två gånger i veckan kan stimulera småföretagarna till en
otillräcklig ajourföring av kassanoteringarna. KF som anser den föreslagna
bestämmelsen om daglig notering motiverad beträffande kontantkassor påpekar
att småföretagare med kassan i plånboken ändå inte kommer att rätta sig efler
en sådan bestämmelse.
SHIO
framhåller att bestämmelsen att grundbokföringen för varje månad skall
slutföras senast under påföljande månad innebär en alltför snäv gräns.
Organisationen menar att tidsgränsen i och för sig torde vara lämplig för den
som anlitar bokföringsbyrå eller datacentral. Dock förekommer, säger
organisationen, på grund av exceptionell arbetsbelastning eller andra skäl att
denna tidsgräns inte alltid kan hållas. Eftersom redovisningsbyråerna oftast
samarbetar med dataserviceföretag är tre parter inblandade innan
grundbokföringar slutförs, nämligen företaget, redovisningsbyrån och
dataserviceföretaget. Härigenom kan tidsförskjutningar uppstå. Organisationen
föreslår därför att lidsgränsen ökas lill två månader. Sveriges grossistförbund
och Sveriges redovisningskonsulters förbund har samma uppfattning. Även KF
framhåller svårigheterna med den föreslagna tidsgränsen och nämner att en
beslämmelse av detta slag är orealistisk annat än som en allmän riktpunkt att
sträva efter.
Riksskatteverket
påpekar att den av utredningen valda formuleringen i fråga om tidpunkt för
grundnotering dvs. "senast under den därefter följande månaden" kan
uppfattas som om införing skulle göras senast
Prop. 1975:104 97
under
påföljande kalendermånad. Riksskatteverket föreslår i stället formuleringen
"grandbokföres senast inom en månad efter affärshändelsen" samt att
orden "för en månads bokföringsdagar" bör utgå,
4.3.4
Huvudbokföring och hjälpbokföring
Förslagets
bestämmelse att huvudbokföring skall ske för att tillfredsställa kraven på
systematisk bokföring möter ingen egentlig erinran under remissbehandlingen,
Riksskatteverket påpekar emeUertid att bestämmelsema torde vara svårförståeliga
för många nytillkommande bokföringsskyldiga och tidigare bokföringsskyldiga som
inte haft dubbel bokföring. Kammarrätten i Stockholm delar denna uppfattning.
Eftersom det för flertalet bokföringspliktiga kan bli svårt att fullgöra
skyldigheten att bokföra affärshändelserna i systematisk ordning utan att använda
sig av dubbel bokföring, anser kammarrätten del angeläget alt i själva
lagtexten intas en närmare upplysning om på vilket sätt den systematiska
bokföringen kan fullgöras. Kammarrätten föreslår därför att bestämmelsen
omformuleras sålunda att affärshändelserna skall bokföras "i systematisk
ordning på konton eller på annat likvärdigt sätt för överblick över
verksamhetens gång etc."
Den
föreslagna bestämmelsen att huvudbokföringen skall sammanfattas för perioder
om högst två månader anser RA skapa en god gmnd för den bokföringsskyldiges
möjligheter att med relativt korta intervaller överblicka rörelsens gång och
resultat. Mervärdeskatteutredningen finner att den föreslagna bestämmelsen
torde underlätta för de skattskyldiga att upprätta korrekta deklarationer för
mervärdeskatt.
Även
kommerskollegium anser det värdefullt med den föreslagna periodiska
sammanfattningen. Kollegiet framhåller att sammanfattningarna skall kunna
utgöra underlag för en bedömning av ställning och resultat. Därför torde
erfordras att sammanfattningarna upprättas enligt bokföringsmässiga principer
och att posterna i redovisningen systematiseras på ett sådant sätt att
ställning och resultat kan utläsas. Kollegiet påpekar emellertid att
sammanställningarna kan kräva stora arbetsinsatser. Med hänsyn härtill
föreslås att kravet på periodicitet anpassas till de risker som är förknippade
med verksamheten. För utpräglat riskintensiva verksamheter torde sålunda
sammanfattningar få göras oftare än för verksamheter med liten risk. Kollegiet
påpekar att frågan om verksamhetens risk kan anses sammanhänga dels med
verksamhetens art dels med sättet för företagets finansiering. Föreningen
Sveriges taxeringsrevisorer ifrågasätter om inte en tvåmånadersperiod är en
alltför kort tid. Det bör enligt föreningen räcka med att lagen föreskriver att
huvudbokföringen skaU sammanfattas var tredje eller eventuellt var sjätte
månad. Föreningen framhåller vidare att det från revisionssynpunkt är angeläget
att huvudbok som förts periodvis sammanfattas genom elt årssamman-drag. Ett
tillägg bör därför enUgt föreningen ske till bestämmelsema var-
7
Riksdagen 1975.1 saml Nr 104
Prop.
1975:104 98
igenom
den bokföringsskyldige åläggs att göra ett årssammandrag för hela
räkenskapsåret. Länsstyrelsen i Malmöhus län menar alt då huvud-bokföringen
sammanfattas för de sammanslagna perioderna måste sammanfattningen också göras
från årets början. Enligt länsstyrelsen får man icke tillräcklig överblick över
resultat och ställning om varje tvåmånadersperiod summeras för sig ulan
hopsummering av samtliga föregående perioder. Enligt länsstyrelsen bör
lagförslaget på denna punkt förtydligas. Länsstyrelsen i Östergötlands län
framför liknande synpunkter.
Den
föreslagna bestämmelsen om periodvis sammanfattning av huvudbokföringen syftar
enligt förslaget till alt en råbalans skall upprättas. Svenska revisorsamfundet
ifrågasätter om man inte måste komplettera den föreslagna lagbestämmelsen med
en bestämmelse om skyldighet att upprätta mera fullständigt periodbokslut när
råbalansen inte ger möjlighet till den översikt över ställning och resultat
som åsyftas. Också KF anser det befogat med en sådan bestämmelse men endast då
det gäller företag av någorlunda storlek.
Kammarrätten
i Stockholm framhåller alt det allmänna inte har ett så påtagligt intresse av
korttidsbokslut eller i sak likvärdiga sammanfattningar för resultatbedömning
att en ovUlkorlig skyldighet att upprätta sådana bör föreskrivas. Samhällets
intresse av rättvis beskattning berörs sålunda inte av den föreslagna
bestämmelsen. Härtill kommer enligt kammarrätten att för vissa grapper och
enskilda företagare dessa korttidssammanfattningar kommer alt praktiskt taget
sakna mening. Detta gäller bl. a. så betydelsefulla grupper som de som driver
jordbrak och skogsbruk. Förslaget i denna del kan vara av värde, menar
kammarrätten, därigenom att det tillgodoser intresset av upplysningar om
främst de större företagens fortbestånd och vidareutveckling. Kammarrätten
anser därför att bestämmelsen måste kompletteras med en möjlighet till
undantag. Inte heller statskontoret kan tillstyrka att alla de små rörelserna
skall åläggas skyldighet att göra föreslagen sammanfattning av huvudboken.
Enligt statskontoret finns det inga bärande skäl för detta krav.
Några
remissinstanser vUl emellertid gå än längre och förordar att bestämmelsen om
periodvisa sammanfattningar helt utgår. LRF framhåller sålunda att bortsett
från att den föreslagna sammanfattningen inte har något värde för de mindre
rörelserna, så kan den endast uppfattas som en ordningsregel. Och eftersom
ordning och reda inom bokföringen tillhör god redovisningssed så skall inle i
lag tas upp någon teknisk detaljbestämmelse av denna karaktär. Liknande
synpunkter som grand för att slopa bestämmelsen förs fram av bl. a. Föreningen
auktoriserade revisorer, Skånes handelskammare. Svenska
handelskammarförbundet, Sveriges tandläkarförbund och Svenska kommunförbundet.
Enligt
förslaget skaU den nämnda sammanfattningen göras senast inom en månad från
utgången av tvämånadersperioden. Denna tids-
Prop. 1975:104 99
gräns
anses av Sveriges grossistförbund, SHIO, Svenska sparbanksföreningen och
Sveriges redovisningskonsulters förbund vara allt för snäv. Den leder tUl en
ojämn belastning för servicebyråer. Enligt sistnämnda förbund bör tidsgränsen
vara två månader om sammanfattningarna skall utföras av redovisningsbyrå. Delta
förbund hemställer vidare att lagstiftaren förtydligar syftet med den
systematiska bokföringen då det gäller resultatets tUlförlitiighet, Förbundet anser
inte att det framgår av lagtexten med önskvärd tydlighet om det krävs fysisk
inventering varannan månad eller om det räcker med uppskattning av lager och
pågående arbeten.
Utredningens
förslag om hjälpbokföring berörs endast av några få remissinstanser.
Föreningen auktoriserade revisorer anser att termen "hjälpbokföring"
är obehövlig varför den med fördel kan utgå ur texten. Föreningen framhåller
att termen inte har stöd i hittUlsvarande språkbruk. I den bokföringsteoretiska
litteraturen brakar sådan bokföring som här avses kallas för "sidoordnad
redovisning".
Enligt förslaget är det
poster i huvudbokföringen som skall redovisas ytterligare i hjälpbokföring. KF
anser uttrycket poster vara mindre väl valt eftersom detta ord leder tanken tiU
transaktioner i bokföringen. KF anser det vara korrektare att säga "konto
i huvudboken etc."
Syftet med den föreslagna
hjälpbokföringen är att den skall ge en tillfredsställande överblick och
kontroll av lagertillgångar. Sveriges redovisningskonsulters förbund anser att
ett förtydligande krävs i fråga om ur vems synpunkt ordet
"tillfredsställande" skall värderas. Förbundet frågar sålunda om det
är förelagarens behov av tillfällig information eller om det är fiskala
intressen som bör tUlmätas betydelse.
Den föreslagna
hjälpbokföringen är inte obligatorisk för alla bokföringsskyldiga. Utredningen
om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen anser att i lagtexten bör
föreskrivas obligatorisk skyldighet att håUa hjälpbokföring i sådana fall där
skatt- eller avgiftsskyldighet föreligger enligt särskilda författningar. Som
exempel härpå anförs lönebokföring för att möjUggöra kontroll av hur
redovisning skett av personalskatter enligt uppbördsförordningen och allmänna
avgifter enligt förordningen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring m. m. Även i fall där skattskyldighet enligt någon
punktskatteförfattning föreligger bör enligt denna utredning hjälpbokföring i
den delen finnas. Länsstyrelsen i Malmöhus län framför Uknande synpunkter.
4.3.5
Bokföring av fordringar och skulder
Den
föreslagna gmndläggande regeln för bokföringen av fordringar och skulder, som
innebär att skuldfakturor skall bokföras omedelbart vid avsändandet och
leverantörsfakturor omedelbart vid mottagandet, möter i princip ingen erinran
under remissbehandlingen. KF påpekar att den av utredningen valda formuleringen
"behöver ej bokföras förrän"
Prop. 1975:104 100
formellt
visserligen förefaller vara en liberaliserande regel men att den reellt sett
innebär ett i praktiken närmast orimligt strängt krav på aktualitet i
bokföringen. Riksskatteverket anser att den föreslagna formuleringen bör
ändras till "behöver ej behandlas som affärshändelser förrän".
Hovrätten för Västra Sverige menar alt det föreslagna ullrycket bör bytas ut mot
"bokföres senast när".
Utredningens
förslag att fordringar och skulder i vart fall skall bokföras när faktura
eller liknande handling bort föreligga enligt god sed för affärsförhållandet
kritiseras av mervärdeskatteutredningen. Förslaget innebär enligt denna
utredning att fordran i vissa fall skall bokföras innan betalningskrav rests
mot gäldenären. Härvid skall mervärdeskatt, om faktureringsmetoden tUlämpas,
deklareras. Mervärdeskatteutredningen påpekar att detta i sin tur lorde tvinga
borgenärema att ställa ut faktura. Det kan därmed ha gynnsam effekt på
faktureringshastighelen. Begreppet "god sed för affärsförhållandet"
är emellertid alltför obestämt. Därför bör enligt mervärdeskatteutredningen i
lagtext föreskrivas att uppkomna fordringar och skulder skall bokföras senast
inom viss tid, förslagsvis två månader efter uppkomsten. Kammarrätten i
Stockholm anser alt uttrycket "god sed för affärsförhållandet" ulan
olägenhet borde kunna utbytas mot ullrycket "god affärssed".
Den föreslagna
bestämmelsen om temporär konlantprincip för bokföringen av fakturor för mindre
rörelser kritiseras i några remissyttranden. Utredningen om säkerhetsåtgärder
m. m. i skatteprocessen framhåller sålunda att förutsättningarna för det
allmännas kontroll i väsentliga avseenden skulle försämras om den föreslagna
bestämmelsen godtas! Skatteplikten för en utförd leverans eller ett fullgjort
arbete inträder redan i det ögonblick när fordringen uppkommer. Den är därför
här lika relevant som en fullgjord betalning. EnUgt denna utredning bör därför
alla rörelseidkare oavsett rörelsens omfattning vara skyldiga att bokföra
fordringar och skulder så snart sådana uppkommit. Att dröja härmed tiUs
betalning sker eller tUl räkenskapsårets utgång bör stå i strid mot god
bokföringssed. Även länsåklagaren i Blekinge län och Krönobergs län och
länsstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker det föreslagna undantaget.
Även
kammarrätten i Stockholm är kritisk mot bestämmelsen. Till-lämpning av s. k.
konlantprincip strider klart mot de grundprinciper sorii kännetecknar förslaget
i övrigt. Av lagtexten framgår f, ö, enligt kammarrätten inte alt det inte är
fråga om en bokföring i egentlig mening utan om en summering av inkommande
resp, utgående fakturors aktuella belopp och elt införande av dessa summor i
huvudbokföringen. Lagtexten bör därför förtydligas i dessa hänseenden.
Kammarrätten anser också att det finns anledning befara att en omfattande
tillämpning av undantagsregeln kän leda till en alltför hög frekvens av
bristfälligt fullgörande av bokföringsskyldighet. Relativt stränga krav måste
släUas
Prop.
1975:104 101
på
det praktiska handhavandet av ett pärmsystem med fördröjd bokföring.
Kammarrätten anser därför att anvisningar bör utfärdas om att en förutsättning
för att undantagsregeln om konlantprincip skall få användas är att inkommande
och utgående fakturor över affärshändelser fortlöpande och omgående samlas i
särskilda pärmar. Länsstyrelsen i Stockholms län förordar att det i lagen
skrivs in att in- och utgående fakturor skall förtecknas med beloppsuppgift och
verifikationsnummer i särskilda försäljnings- och inköpsböcker.
Mervärdeskatteutredningen framför liknande synpunkter.
SHIO
anser med utgångspunkt från praktiska erfarenheter att det inte är möjligt alt
tvinga aUa bokföringsskyldiga eller blivande bokföringsskyldiga att redovisa
enligt bokföringsmässiga grander i den löpande bokföringen. Organisationen
understryker därför vikten av alt den föreslagna redovisningen enligt
kontantprincipen tUlåts. SHIO anser emellertid att lagtexten borde förenklas
och förtydligas genom införande av de båda begreppen kontantredovisning resp.
bokföringsmässiga grander.
Regeln
om kontantredovisning får enligt förslaget inte tUlämpas när antalet fakturor
är betydande, fakturorna avser avsevärda belopp eller andra förhållanden
påkallar en omedelbar bokföring. Svenska företagares riksförbund, KF och
Sveriges redovisningskonsulters förbund påpekar alt uttrycken
"betydande" och "avsevärda" i delta sammanhang är alltför
obestämda och därför bör preciseras. Svenska barikföreningen och Sveriges
industriförbund fömtsätter att vid tolkningen av den nämnda bestämmelsen skall
uttrycken ställas i relation till den ifrågavarande rörelsens omfattning i
dess helhet. Bankföreningen utgår därför från att en bank kan bokföra
kundfordringar och leverantörsskulder enUgt den enklare kontantmetoden sett
mot bakgmnden av den omständigheten att sådana poster, även om de vid varje
tidpunkt kan uppgå till ett större anlal, inte i nämnvärd utsträckning påverkar
bankernas resultat.
LRF
menar att den nyss nämnda begränsningsregeln för slörre företag antingen bör
utgå ur lagtexten eller att denna utformas på sådant sätt att det klarare
framgår att reskontrabokföring inte är nödvändig om man på annat sätt skapar
överblick över fordringar och skulder. Med hänsyn till de krav som ställs på
intern kontroll i de större företagen behövs enligt LRF inte någon särskild
begränsningsregel. Kommerskollegium, Skånes handelskammare. Svenska
handelskammarförbundet, Föreningen auktoriserade revisorer och KF uttalar sig
också för att den nämnda begränsningsregeln utgår.
Svenska
försäkringsbolags riksförbund pekar på att de nämnda bestämmelserna om
bokföring av fordringar och skulder skulle kunna innebära alt
försäkringsbolagen ålades att som fordringar bokföra aviserade premier. Som
skulder skulle bokföras exempelvis inkommande leverantörsfakturor i skadefall.
EnUgt de föreslagna bestämmelsema skuUe de stora försäkringsbolagen tvingas
göra en omedelbar bokföring av bl, a.
Prop. 1975:104 102
sådana
fakturor, Detla skulle enligt förbundet innebära ett icke motiverat stort
merarbete för bolagen. Förfarandet strider också mot den praxis som utvecklats
inom försäkringsbranschen. Enligt förbundet måste därför de föreslagna
bestämmelsema modifieras i erforderlig utsträckning genom särskilda
beslämmelser i speciallagstiftningen för försäkringsbranschen. Även
försäkringsinspektionen och Folksam har samma inställning,
4.4
Årsbokslutet
Som
framgått av redovisningen under avsnitt 4,2 anser några remissinstanser att de
föreslagna bestämmelserna om årsbokslut är alltför omfattande och detaljerade
såvitt avser de mindre rörelserna, LRF framhåller sålunda att om kravet på
fuUständigt bokslut efterges för de mindre företagen skuUe en betydligt större
grapp av dessa själv kunna bemästra sin bokföring. Det eventuella fiskala
intresset är enligt förbundet i sammanhanget så svagt att det bör kunna slå
tUlbaka. Även riksskatteverket finner att reglerna kan uppfattas så att de är
avsedda endast för relativt stora företag. EnUgt riksskatteverket torde en
innehavare av en mindre rörelse, som läser de föreslagna bestämmelserna om
bokslut, i många fall ställa sig frågan på vad sätt dessa regler kan gälla för
hans verksamhet. Riksskatteverket menar att anvisningar på den punkten måste
utarbetas före lagens ikraftträdande.
Företagsskatteberedningen
anser att de civUrättsliga bestämmelsema om räkenskapsavslutning är av
utomordentiig betydelse för taxeringsförfarandet. Beredningen menar alt den
föreslagna samlingsbeteckningen "årsbokslut" bör utbytas mot termen
"årsredovisning". Denna term är vedertagen för aktiebolag och
ekonomiska föreningar och det förhållandet att häri innefattas den hos dessa
rättssubjekt förekommande förvaltningsberättelsen bör enligt beredningen inle
utgöra hinder för att också i bokföringslagen använda denna term.
SHIO
och Sveriges grossistförbund föreslår att i avsnittet om årsbokslut alla
paragrafer rörande balansräkning, tillgångar och skulder för överskådlighelens
skull förs samman. Resultaträkningen bör sålunda behandlas omedelbart efter
den inledande paragrafen om årsbokslut. Dessa instanser menar vidare att
beslämmelsema om årsbokslut borde kunna förenklas och att den föreslagna
nämnden ges möjlighet att ge närmare anvisningar.
4.4.1
Årsbok, definitioner
Enligt
förslaget är det räkenskapsårets löpande bokföring som skall avslutas genom
årsbokslut. Kammarrätten i Stockholm anser att uttrycket "löpande"
är överflödigt och att det bör utgå ur lagtexten, eftersom det inle används på
annat ställe i lagen.
Prop.
1975:104 103
Förslaget
alt balansräkning skall göras upp också när bokföringsskyldighet inträder
möter ingen erinran under remissbehandlingen.
Den
föreslagna bestämmelsen att den balansräkning som görs upp när bokföringsskyldighet
inträder samt årsbokslutet skall föras in i bunden bok (årsbok) kritiseras av
några remissinstanser, SHIO påpekar alt föreskriften om bunden bok omöjliggör
maskinell framställning av årsboken. Redan i dag finns väl utarbetade system
även för mindre företag att direkt från datamaskin få årsbok framställd som i
övrigt fyller lagens krav. Särskilt viktigt är detta för redovisningsbyråer som
gör införingar för många bokföringsskyldiga. Organisationen föreslår därför att
lagtexten ändras så alt en bindning av årsboken i efterhand möjliggörs, Sveriges
industriförbund, LRF, Svenska revisorsamfundet och Svenska kommunförbundet
intar samma ståndpunkt. Även KF är kritiskt och menar att med bunden bok bör
kunna jämstäUas utskrift av ett originalexemplar av ifrågavarande handlingar.
Svenska bankföreningen, Sveriges företagares riksförbund och Institutet för
intern revision anser att ett betryggande lösbladssyslem bör få användas i
stället för bunden bok.
Enligt förslaget skall
årsbokslutet föras in i årsboken senast fyra månader efler räkenskapsårets
utgång. Sveriges redovisningskonsulters förbund anser alt tiden bör kunna
utsträckas tiU sex månader när bokföringsbyrå anUlas. Förbundet understryker
att därigenom underlättas en jämnare belastning på medarbetarna vid såväl
byråerna som inom taxeringsväsendet. SHIO som anför liknande synpunkter anser
att bestämmelsen bör utformas så alt införing i årsbok skall ske utan
dröjsmål. Sveriges aktiesparares riksförbund anser att den från tre och en halv
månad till fyra månader förlängda tiden är ett steg tillbaka vad gäller kraven
på snabb informationsbildning från de börsnoterade företagen. Någon ändring
yrkas emellertid inte. Bankinspektionen framhåller att man i praktiken ofta
behöver ändra ett i årsboken redan infört bokslut för att få fram riktigare
uppgifter. Enligt bankinspektionens mening borde bokföringslagen därför reglera
också frågor om årsbokslut i efterhand och formerna för detta.
Årsbokslutet
skall enligt förslaget skrivas under av den bokföringsskyldige och är flera
delägare obegränsat ansvariga för rörelsens förbindelser skall bokslutet
underskrivas av dem alla. Svenska revisorsamfundet anser att en bestämmelse
också bör ges om att anteckning i bokslutet skall göras om det finns avvikande
mening beträffande detta. Enligt kammarrätten i Stockholm bör bestämmelsen
utformas så att årsbokslutet skrives under av den bokföringsskyldige som
därvid anger dagen för "underskriften" i stället för det av
utredningen valda uttycket "undertecknandet".
Förslagets
inledande bestämmelser med definitioner av begreppen omsättningstillgångar och
anläggningstillgångar kritiseras av ett flertal remissinstanser, KF tar upp
frågan om det alls finns behov av de-
Prop. 1975:104 104
finitioner på olika slags tillgångar. Enligt KF förefaller
behovet knytas i första hand till balansräkningen. Definitionerna är emellertid
med tanke på balansräkningen överflödiga eftersom av den fullständiga specificeringen
i balansschemal klart framgår vad som bör rubriceras som om-sätlningstiUgång
och anläggningstUlgång. Enligt KF har i själva verket de givna definitionerna
heller inte detta samband utan de hör i stället ihop med värderingsreglerna. KF
ifrågasätter emellertid om värderingsreglema skall bygga på de
balansanalytiska begreppen omsättningstillgångar och anläggningstUlgångar. Om
så inte kan anses vara fallet kommer paragrafen med definitionerna att hänga i
luften och kan enligt KF utgå.
LRF finner
ulredningens förslag angående tillgångarnas indelning i stort sett väl avvägt,
beskrivet och motiverat. LRF menar dock alt definitionen av
anläggningstillgång bör kompletteras så att därav framgår att även tillgång som
är avsedd enbart att innehas i rörelsen under mer än ett år tas upp som
anläggningstillgång. Kammarrätten i Stockholm har samma uppfattning. Andra
remissinstanser som uttalar sig i denna fråga anser emellertid att någon
exemplifiering av omsättningstillgångar knappast erfordras. Föreningen
auktoriserade revisorer menar sålunda att den uppräknade exemplifieringen kan bli
missvisande. Föreningen föreslår alt bestämmelsen med definitioner ges följande
lydelse: "Med anläggningstUlgång förstås tillgång, avsedd att innehas
eller brukas under mer än ett räkenskapsår. Med omsätlningtillgång förstås
annan tillgång."
Några remissinstanser, bl. a. hovrätten för Västra
Sverige, kammarrätten i Stockholm och länsstyrelsen i Malmöhus län, påpekar
att den föreslagna lidsgränsen i fråga om anläggningstillgång gör att konflikt
kan uppstå i fråga om korrekt redovisning av s. k korttidsinventarier. Enligt
kammarrätten bör i lagtexten anges att s. k. korttidsinventarier kan
kostnadsföras direkt vid anskaffningen och sålunda inle tas upp i
balansräkningen.
Sveriges industriförbund föreslår att följande
definitioner används: "Med anläggningstiUgång förstås tillgång som är
avsedd till sladigvarande innehav eUer bruk för verksamheten. Med
omsättningstillgäng förstås annan tillgång," Riksskatteverket, SHIO,
Skånes handelskammare, Svenska handelskammarförbundet, Svenska
revisorsamfundet, Sveriges redovisningskonsulters förbund och KF har samma
uppfattning i definitionsfrågan,
4.4.2 Resultaträkningen
Kammarrätten i Stockholm påpekar att, som utredningen
också anfört, resultaträkningen bör inriktas på att ge en tillfredsställande
redovisning för hur räkenskapsårets resultat uppkommit. Enligt kammarrätten är
det önskvärt att detta syfte framgår av lagtexten.
Prop.
1975:104 105
Förslaget
att de bokföringsskyldiga i första hand för resultaträkningen skall använda ett
schema uppställt enligt den s, k, staffelformen lämnas uttryckUgen utan erinran
av länsstyrelsen i Malmöhus län, SHIO, Svenska revisorsamfundet, Svenska
bankföreningen och Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Revisorsamfundet
påpekar sålunda att schemat har många uppenbara fördelar. För många
bokföringsskyldiga fyller det en viss pedagogisk funktion som man inle bör
bortse ifrån. Det är enligt samfundet klart att lagens schema kan förorsaka
många nytillkomna bokföringsskyldiga vissa initialsvårigheler. Dessa
svårigheter bör emellertid inte överdrivas. Samfundet menar att för många
mindre rörelseidkare blir det endast aktuellt med en resultaträkning som ulan
delposter tar upp lagschemats huvudposler.
Riksskatteverket
anser också att en uppställning av resultaträkningen i staffelform onekligen
ger en god överblick och alt den i vart fall är lämpUg i större företag.
Riksskatteverket är däremot inte övertygat om att denna uppstäUningsform bör
rekommenderas för mindre företag med dubbel bokföring.
Föreningen
auktoriserade revisorer och Svenska handelskammarförbundet ställer sig
synnerligen tveksamma lill det föreslagna formbundna schemat. Dessa instanser
påpekar att dels kan en kvalificerad praxis komma alt välja andra former än de
nuvarande, varvid det i lagen angivna schemat kan förhindra pågående
utveckling dels förefaUer det föga sannolikt att det angivna schemat skulle
komma till omfattande användning bland många små företag. Dessa instanser
anser därför att man endast bör kräva en med hänsyn lill företagets
förhållanden tillfredsstäUande redovisning för hur räkenskapsårels resultat
uppkommit. Härutöver behövs bara en uppräkning av sådana poster som särskUt anses
böra visas. En sådan uppräkning kan enligt instanserna lämpligen göras med
utgångspunkt från de i det föreslagna schemat ingående posterna. Statskontoret
anser det väsentligt att lagtexten ges en sådan utformning att den bättre
tillgodoser de mindre företagens behov av vägledning i redovisningfrågor.
Statskontoret menar att dessa önskemål kan tillgodoses genom att två olika
uppställningar över resultaträkningen intas i lagtext.
Företagsskatteberedningen
och Sveriges finansanalytikers förening finner det angeläget att den slutliga
lagtexten inte ges en sådan utformning att alternativa och mer avancerade
uppställningar av resultaträkningen motverkas. EnUgt beredningen bör
bestämmelserna om resultaträkningens specifikationsnivå vara neutrala i
förhåUande till olika uppställningsformer. Det bör enligt beredningen i
stället ankomma på redovisningspraxis att utveckla och förbättra
årsredovisningens form. Beredningen ser del som en naturlig uppgift för den
föreslagna redovisnings-nämnden att genom råd och anvisningar verka för
enhetliga och praktiska uppställningsformer. LRF menar att det med hänsyn lill
de mindre
Prop. 1975:104 106
företagens
behov är uteslutet att den föreslagna bestämmelsen om resultaträkningen kan
läggas till grund för lagstiftning.
Förslaget att bygga
resultaträkningen på brattoredovisning av samtliga intäkter före avdrag för
kostnader möter ingen erinran under remissbehandUngen. Däremot framförs kritik
mot det sätt på vilket uppdelningen av kostnaderna föreslås ske.
Riksskatteverket föreslår sålunda en obligatorisk regel om uppdelning av
huvudposten "rörelsens kostnader" i åtminstone fyra delposter:
arbetslöner, varainköp, försäljningskostnader och administrationskostnader.
Samma krav förs fram av länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus,
Malmöhus samt Östergötlands län, statskontoret och Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer. Företagsskatteberedningen anför alt det bör övervägas om
inte skilda principer för postindelning bör anvisas för större och mindre
företag. Uppdelningen för de större företagen bör då ske såsom här angivits av
de övriga remissinstansema och för de mindre företagen efter primära
kostnadsslag såsom löner, hyror, räntor, bilkostnader, försäkringar, reklam-
och kontorskostnader osv. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anför också
att för de mindre företagen bör föreskrivas en sådan uppdelningsskyldighel.
Förerungen
auktoriserade revisorer och Svenska revisorsamfundet anser det felaktigt att,
såsom föreslagils, bland de extraordinära posterna uppta erhållen
försäkringsersättning. Kostnaderna som ersättningen är avsedd att täcka bör
nämligen regelmässigt redovisas bland rörelsens kostnader. Föreningen anför att
inte heller övriga exempel på extraordinära poster generellt går fria från
invändningar. Föreningen anser därför att minsta olägenhet skulle uppkomma om
begreppet "poster vid sidan av årets egentliga rörelse" i stället
infördes utan närmare exempUfiering.
Sveriges
företagares riksförbund anser att de föreslagna avsnitten om extraordinära
poster och bokslutsdisposilioner förefaller onödigt invecklade och att de
därför bör kunna förenklas. Föreningen auktoriserade revisorer och Svenska
handelskammarförbundet anför att en redovisning bland bokslutsdispositionerna
av förändringen av de s. k. anläggningsreserverna otvivelaktigt är önskvärd,
men att en sådan redovisning f. n, torde vara ogenomförbar i praktiken. Enligt
dessa instanser är det endast elt fåtal företag som nu har sådan redovisning
och det förefaller helt osannoUkt att den skulle komma i allmänt bruk. Också
Svenska byggnadsentreprenörföreningen är tveksam i fråga om denna redovisning
av reserver i ackumulerade avskrivningar utöver plan.
Enligt
utredningsförslaget skall förändringarna i obeskattade reserver öppet anges i
resultaträkningen. Utredningen gör undantag för det fall alt den öppna
redovisningen endast har ringa betydelse med hänsyn till rörelsens förhåUanden.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att lagtexten i fråga om detta undantag bör
förtydligas. Enligt utredningen är undan-
Prop.
1975:104 107
taget
avsett för verkligt små rörelser med obetydliga lager. Det skall således enligt
länsstyrelsen vara fråga om absolut sett små lager. Som lagtexten utformats
får man emellertid uppfattningen att bedömningen skall ske i relation till
rörelsens totala omfattning. Skånes handelskammare anför att starka
invändningar kan riktas mot ett så långtgående och generellt krav på öppen
redovisning som utredningens förslag innebär. Handelskammaren menar att en
sådan öppenhet i vissa fall direkt kan skada företaget. Handelskammaren
föredrar därför en regel som innebär att förändringar i obeskattade reserver
inte behöver anges i resultaträkningen men däremot anmärkas i årsboken.
Sveriges redovisningskonsulters förbund menar att i fråga om
bokföringsskyldiga som har att offentligt lämna ut sina resultatredovisningar
torde en uppmjukning av uppgiftsskyldigheten böra övervägas. LO och Svenska
revisorsamfundet anser emellertid att en öppen redovisning av dolda reserver
alltid skall göras. Samfundet anser att utredningens motiv för en
undantagsbestämmelse inte är tUlräckliga. Man får dessuiom med utredningsförslaget
in ett bedömningsmoment som kan vålla svårigheter. I de rörelser som berörs av
undantagsregeln finns regelmässigt endast en form av obeskattade reserver,
nämligen lagerreserven. Efiersom denna emellertid alltid måste anges öppet i
deklarationen finns enligt samfundets mening knappast någon anledning att göra
något undantag från regeln om öppen redovisning av de obeskattade reserverna i
balansräkningen och följaktUgen inte heller i resultaträkningen.
Länsstyrelsen
i Stockholms län anser att under rubriken bokslutsdispositionen bör intas en
rubrik som avser kostnader för reservering för semesterersättningar, sociala
kostnader, garantiförpliktelser, m. m. samt i förekommande fall även
reservering för tantiem. Länsstyrelsen i Malmöhus län framför liknande
synpunkter,
LO
framhåUer att en av förutsättningarna för en fungerande företagsdemokrati är
förståelse för den ekonomiska information om företaget som till viss del hämtas
ur årsredovisningshandlingarna, LO anser därför att förslaget om årsbokslutets
innehåll skall kompletteras med ytterligare information, LO understryker
särskilt betydelsen av att en standardiserad årsredovisning fastställs i
lagtext för de företag vars redovisning inte regleras av aktiebolagslagen.
Denna standardiserade årsredovisning skall omfatta motsvarande föreskrifter
som aktiebolagslagen. LO påpekar att en ökande del av handeln sker i form av
internhandel inom koncerner. Också andra former av ekonomiska transaktioner
förekommer flitigt inom koncernerna. Dessa transaktioner påverkar inte koncernens
resultat i stort men har ett avsevärt inflytande på de enskilda delarnas
redovisade resultat. LO menar att om en riktig bedömning skaU kuima göras av
resultatet för de enskUda koncerndelama så måste de interna transaktionerna
redovisas öppet. LO föreslår därför att resultaträkningen kompletteras med
följande uppgifter. Under rubriken "Den huvudsakliga verksamheten"
bör sålunda föreskrivas:
Prop.
1975:104 108
Rörelsens
intäkter, brutto ,.. varav internverksamheten marknadsmässiga intäkter på
varor och tjänster
subvention
till övriga förelag i koncernen
-T subvention från övriga företag i koncernen
= redovisade intäkter
Rörelsens
kostnader ,,. varav internverksamheten
marknadsmässiga
kostnader på varor och tjänster
-f
subvention till övriga företag i koncernen
subvention
från övriga företag i koncernen
= redovisade kostnader
Resultat
före avskrivningar Avskrivningar
varav
avskrivningar på verkligt värde på internlevererade anläggningstillgångar
Resultat efter avskrivningar
I
fråga om redovisningen under rubriken "Finansiella poster" menar LO
att särredovisning bör ske så att det marknadsmässiga nettovärdet av interna
räntor och andra finansiella intäkter och kostnader framgår. LO anser vidare
att för koncerner med dotterföretag utomlands också dessa dotterföretags
ekonomiska verksamhet bör särredovisas i den svenska årsberättelsen och delta i
enlighet med de normer som gäller för svenska företag. Utiändska företag i
Sverige bör enligt LO åläggas att redovisa koncernens totala verksamhet i
samband med sin egen redovisning. Även delta bör ske i enlighet med svenska
normer.
Finansieringsföretagens
förening anser att den fortlöpande inflationen medför att det finns ett behov
att särskUt ange även de överskott som på grund av inflationen uppstått under
verksamhetsåret. Föreningen vill emellertid endast peka på att behovet finns
och föreslår alt det nu beaktas,
4.4.3
Balansräkningen m. m.
Utredningens
förslag tUl balansräkningsschema accepteras i princip av samtliga
remissinstanser, LRF menar dock att ett särskUt schema för mindre rörelser
borde ha föreslagits. KF och SHIO anser att utförliga anvisningar om hur såväl
resultaträkning som balansräkning skall ställas upp bör lämnas av den
föreslagna redovisningsnämnden. KF har sålunda i det till sitt yttrande fogade
lagförslaget inte tagit upp bestämmelser om vare sig resuUaträkningens eller
balansräkningens uppställning.
Flera
remissinstanser anser att den av utredningen valda tekniken att exemplifiera
balansposternas innehåll kan leda lill olyckliga resultat. Som exempel anges
att utredningen till posten "likvida medel" lämnat beskrivningen
"såsom kassa, bank och postgiro". Skånes handelskammare påpekar att
det f. n. är förbjudet att i samma post som kassa, bank och postgiro ta in även
andra tillgångar. Det bakomliggande syftet är att
Prop. 1975:104 109
förhindra
missvisande uppgifter om bolagets Ukvida stäUning. Handelskammaren anser det
angeläget att detta förbud upprätthålls också framdeles. Därför bör balanspostens
benämning vara "kassa, bank och postgiro". Samma uppfattning
framförs av kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i Östergötlands samt
Göteborgs och Bohus län, företagsskatteberedningen, Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer. Svenska handelskammarförbundet och Föreningen
auktoriserade revisorer. Företagsskatteberedningen menar vidare att
"kortfristiga fordringar" bör fördelas på kundfordringar och andra
fordringsslag var för sig.
Svenska revisorsamfundet
framhåller att det föreslagna schemat bör betraktas som ett slags grundschema.
Schemat bör kunna kompletteras med sådana poster som kan föranledas av arten av
den bokföringsskyldiges rörelse. Samfundet menar därför alt branschspecifika
poster inte bör få finnas i lagens schema. FöljaktUgen bör posten
"pågående arbeten" utgå ur schemat. Kammarrätten i Stockholm,
Föreningen auktoriserade revisorer. Svenska handebkammarförbundet och Sveriges
redovisningskonsulters förbund har samma inställning. Bankinspektionen finner
däremot att förslaget att redovisa förslaget om pågående arbeten som särskild
post är värdefullt. Inspektionen understryker i sammanhanget alt det från olika
synpunkter ter sig viktigt att t. ex. fria yrkesutövare bokför fordran för
pågående arbeten så snart utgifter, som är förenade med uppdraget, bokförs.
Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör beträffande posten
"pågående arbeten" ställas krav på särredovisning av större objekt.
Företagsskatteberedrungen konstaterar att pågående arbeten såsom särskild post
föreslås vara obligatoriskt endast för anläggningssektorn. För denna sektor
finns, påpekar beredningen, anvisningar angående värdesättningen som gäller de
egentliga byggnadsföretagen och vissa andra branscher inom byggnads- och
anläggningssektorn. Däremot saknas anvisningar för konsultföretag, vilket lett
till att pågåenda uppdrag fått olika behandling hos dessa. Beredningen menar
därför alt skatterätten måste ge kompletterande bestämmelser, innan
föreskrifter om obligatorisk redovisning för dessa förelag ges i bokföringslagen,
LRF
riktar stark kritik mot att ulredningen inte alls till diskussion har tagU upp
problemen kring hur faslighet skall redovisas, LRF menar att allt vad som
civUrättsUgt är faslighet bör redovisas under posten faslighet i
balansräkningen. Uppdelning får sedan göras på bl, a, mark, markanläggning,
byggnad, byggnadsinventarier och markinventarier. Till posten fastighet bör
enligt LRF också hänföras tomträltsfastighet och byggnad på ofri grand som
visserligen civUrättsUgt har annan ställning men som skatterättsligt utgör
fastighet. LRF anser uppenbart att en ny bokföringslag inte kan införas utan
att de bokföringsskyldiga ges någon vägledning om hur fastigheter skall
hanteras i redovisningen. Enligt LRF kan utredningsförslaget på denna punkt inte
läggas tUl grand för lagstiftning.
Prop.
1975:104 110
Bankföreningen
påpekar att utredningen i fråga om vUka skulder som skall anses vara
långfristiga och vilka som skall anses vara kortfristiga ansluter sig till den
uppfattningen att skuldens faktiska karaktär bör läggas tUl grund för
fördelningen. Detta innebär att hänsyn inte bör tas bara tiU den rent formella
förfallotiden utan även till den beräknade faktiska löptiden, I fråga om
redovisningen av checkräkningskredit och byggnadskreditiv har Föreningen
auktoriserade revisorer gett en rekommendation som innebär att kredit av detla
slag i balansräkningen kan upptas som långfristiga skulder, om man har grundad
anledning anta alt de kommer att förnyas eller utbytas mot långfristiga lån. Om
emellertid någon del av krediten skaU amorteras inom det närmaste året, bör
denna del redovisas som kortfristig skuld. Bankföreningen anser, med hänvisning
tUl denna rekommendation, att utredningens ställningstagande bör äga
tiUämpning även i fråga om checkräkningskredit och byggnadskreditiv.
Länsstyrelsen
i Stockholms län menar att under rubriken kortfristigz. skulder i det
föreslagna balansschemat bör upptas också semesterersättningar, sociala
kostnader, garantiförpliktelser m, m. och i förekommande fall tantiemskulder.
Liknande uppfattning framförs av SHIO, Svenska revisorsamfundet,
riksskatteverket och länsstyrelsen i Östergötlands län. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län påpekar att det inle föreslagits bestämmelser om rätt
att använda värdeminskningskonton. Länsstyrelsen anser att det inte kan anses
förenligt med modema redovisningsprinciper att använda sådana konton.
Länsstyrelsen framhåller emellertid att värdeminskningskonton blivit ganska
vanliga. Av den anledningen bör det erdigt länsstyrelsen finnas möjlighet att
också i fortsättningen använda sådana konton.
I
fråga om redovisningen av eget kapital föreskrivs i den föreslagna lagtexten
att under räkenskapsåret gjorda insättningar eUer uttag skall anges. Enligt
Svenska bankföreningens mening kan dessa begrepp ge upphov till missförstånd.
Vad som avses torde enligt bankföreningen vara ökning eller minskning av det
egna kapitalet och lagtexten bör därför avfattas i enUghet därmed. Föreningen
auktoriserade revisorer påpekar att ordet "kapUalbehållning" som
förklaring tiU vad som menas med eget kapital är obehövligt. Snarare borde
enligt föreningen övervägas uttrycket "kapitalunderskott" eftersom
"behållningen" kan vara negaliv.
Enligt
förslaget behöver obeskattade reserver inte redovisas öppet som särskild post i
balansräkningen om en öppen redovisning har endast en ringa betydelse med
hänsyn tUl rörelsens förhållanden. LRF vänder sig mot den av utredningen
framförda uppfattningen att ett inventerat värde på lagret imderstigande 2025
000 kr, alltid bör betraktas som obetydligt. Om en rörelse över huvud taget
behöver hålla lager för sin verksamhet torde det enligt LRF sällan understiga
det angivna be-
Prop.
1975:104 111
loppet.
I praktiken skulle därför enligt LRF alla rörelser med lager bli skyldiga att
redovisa obeskattade reserver. LRF menar att gränsen för
redovisningsskyldigheten bör sättas väsentligt högre så att endast företag där
borgenärsintresset av sådana uppgifter är mera uttalat drabbas av regeln.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar däremot att det föreslagna
undantaget för mindre rörelser bör utgå. Eftersom mindre rörelser sällan har
andra obeskattade reserver än varulagerreserver och uppgifter om dessa alltid
skall länmas i självdeklarationen så kan det inte anses särskilt betungande,
menar länsstyrelsen, att öppet redovisa lagerreserver även i balansräkningen.
Svenska revisorsamfundet har samma uppfattning.
Utredningen
om säkerhetsåtgärder in. m. i skatteprocessen påpekar att företagsinteckiung
enligt förslaget har angetts vara pant. Eftersom företagsinteckning endast
medför förmånsrätt vid exekution bör den inte jämställas med
fastighetsinleckning på det sätt som skell i paragrafen. Konkurslagskommiltén
har samma uppfattning och förordar att som rubrik används antingen "ställda
panter m. m." eller "ställda säkerheter i egendom".
Bankinspektionen framhåller, att kundfordringar som lämnats som säkerhet för
kredit bör tas upp under rabriken "ställda panter", även om
säkerhetskonstmklionen i sig innefattar avtal om överlåtelse med förbindelse
från kredittagaren aft återta fordran som inte infrias. Om däremot fordran
försäljes till exempelvis elt factoring-företag och regressrätt föreligger för
detta företag gentemot det säljande företaget, bör enligt inspektionen det
senare redovisa sitt ansvar under "ansvarsförbindelser". Svenska
bankföreningen har samma uppfattning och föreslår därför att "belånade
fordringar" skall införas som exempel på ställda panter.
Finansieringsföretagens förening anför Uknande synpunkter.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att mottagna säkerheter bör tas upp som en
ytterligare post inom linjen. Sveriges redovisningskonsulters förbund menar
att i anvisningama till posten "ansvarsförbindelser" bör ges ledning
för hur personlig borgen som bokföringsskyldig iklätt sig för rörelsens
förbindelser bör redovisas. Sveriges företagares riksförbund menar att av
lagtexten bör klart framgå om i bokföring för enskUd firma och/eller
handelsbolag också skall upptas privat ställda panter och ansvarsförbindelser.
Riksskatteverket
anser att taxeringsvärden på fastigheter och börsvärden på börsnoterade
värdepapper är av sådan betydelse för bedömningen att dessa värden också bör
redovisas. Företagsskatteberedningen och Institutet för intern revision har
liknande synpunkter. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser vidare att
interna fordringar och skulder liksom motsvarande poster avseende ägaren eller
denne närstående personer bör redovisas under särskild rubrik i
balansräknuigen.
Enligt
förslaget skall för varje sammansatt post i årsbokslu-
Prop.
1975:104 112
tet
lämnas specifikation av de belopp, som ingår i posten. Specifikationen skall
enligt förslaget utgöras av särskild förtecknmg, om postens sammansättning inle
omedelbart framgår av bokföringen i övrigt, LRF godtar uttryckligen de
föreslagna reglerna. Svenska revisorsamfundet framhåller alt avsikten med
bestämmelsen är att visa det bokföringsmässiga sambandet mellan den
sammansatta posten och de delposter som ingår i denna. Ordet specifikation bör
under sådana förhållanden bytas ut mot elt annat bättre ord för att undvika
missförstånd, KF anser alt del är ytterligt oklart hur kravel på specifikation
skall tolkas, i vart fall då det gäller utvidgningen av specifikationskravet
till att gälla också resultaträkningen. En sådan utvidgning bör inte göras.
Också Sveriges
industriförbund anser att de föreslagna bestämmel serna är svårtolkade. Vad
som skall anses "omedelbart framgå av bokföringen i övrigt" torde
enligt förbundet komma att bli föremål för olika tolkningar hos de
redovisningsskyldiga. Enligt utredningen kan inte den åsyftade omedelbara
överblicken uppnås om exempelvis kundfordringar finns angivna i en reskontra.
Förbundet ifrågasätter om inte vid databaserad reskontra en datalisla i klartext
kan molsvara en särskild förteckning. För att undvika alt bokföringsskyldiga
onödigtvis lägger om sina redovisningssystem för att möta specifikalionskravet
efterlyser förbundet alt i lagtext och motiv mer uttömmande anges vad
lagstiftaren ansett sig böra kräva. Svenska bankföreningen framför liknande
synpunkter och menar att bank inte skall vara skyldig att vid sidan av
reskontran upprätta särskilda förteckningar över sina in- och utlåningskonton.
Utredningens
förslag att enskild näringsidkare i årsboken skall föra in sammanställning över
sina privata tillgångar och skulder godtas uttryckligen av LRF. Hovrätten för
Västra Sverige påpekar att föreskriften också synes böra gälla exempelvis de
ideella föreningar och stiftelser som driver rörelse. Hovrätten menar vidare
att om bokföringspUkten, såsom föreslagits anknyts tUl drivandet av
"rörelse" bör det i lagförslaget använda ordet
"näringsidkare" för konsekvensens skull utbytas mot
"rörelseidkare" eller "bokföringsskyldig".
Några remissinstanser avstyrker
de föreslagna bestämmelserna. SHIO anser sålunda att bestämmelserna är
överflödiga och därför helt bör utgå. Sveriges redovisningskonsulters förbund
hävdar att bestämmelserna är meningslösa i deras nuvarande utformning. För att
uppgiftema skall vara vägledande fordras enligt förbundet klar specifikation,
uppgift om värderingsnormer, uppgift om totala borgens- och ansvarsåtaganden m.
m. Förbundet anser vidare att det bör utredas om inte även delägare i
handelsbolag och kommanditbolag bör innefattas i den föreslagna redovisningsskyldigheten.
Det förhållandet att bolagsmännen i ett handelsbolag inte har skyldighet att
redovisa privat förmögenhet i bolagets årsbok anser Svenska revisorsamfimdet
vara motiv för att den föreslagna bestämmelsen bör ulgå. Samfundet menar vidare
att värdet av redovis-
Prop. 1975:104 113
ning
av privata tillgångar och skulder sammanhänger med de krav på specifikation av
huvudposterna som uppställs. Speciellt gäller detta det privata lösöret.
Samfundet menar att det inte skulle vara praktiskt genomförbart att införa
föreskrifter om specificering av lösöre, eftersom detta skulle vara alltför
betungande för de bokföringsskyldiga. Under sådana förhållanden kan
redovisningen av de privata tillgångarna och skulderna inte bli särskilt
värdefull. Riksskatteverket och Skånes handelskammare, som i och för sig anser
att den föreslagna bestämmelsen har elt värde, förordar att undanlag görs från
bestämmelsen såvitt avser sådant inre lösöre.
Riksskatteverket anser att
enskUd näringsidkare också bör beredas möjlighet att i balans- och
resultaträkningarna ta in rörelsefrämmande poster som ingår i den löpande
bokföringen. I den mån fråga inte är om intäkter och kostnader som skall
hänföras till huvudposten "Finansiella poster" i resultaträkningen,
torde delta enligt verket enklast åstadkommas genom att man inför av en ny
huvudpost i resultalräkningsschemat kallad "i räkenskaperna ingående
intäkter och kostnader som ej hänför sig till rörelsen". På samma sätt
torde enligt verket schemat för balansräkningen kunna utökas med en huvudpost
"i räkenskapema ingående tillgångar som ej hänför sig till rörelsen"
och en skuldpost av motsvarande slag.
Svenska
revisorsamfundet menar alt om de föreslagna bestämmelsema rörande privata
tUlgångar och skulder skall kvarstå bör de kompletteras med någon form av
värderingsregler. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har samma
uppfattning.
Svenska
sparbanksföreningen påpekar att den föreslagna sammanställningen över privata
tillgångar och skulder medför utredningsmäs-siga problem i de fall då för
rörelsen tiUämpas brutet räkenskapsår. Enligt föreningen torde främsta syftet
med bestämmelsen vara all borgenärerna har intresse av en årlig redovisning av
privata tillgångar och skulder. Föreningen anser att det bör klargöras om
delta syfte kan tillfredsställas genom alt i årsboken ta in ägarens uppgifter
i allmän självdeklaration per närmast föregående årsskifte. Föreningen menar
vidare att ett förenklat förfarande för rörelser med brutet räkenskapsår torde
vara nödvändigt för att få kravet att fungera i praktiken. Länsåklagaren i
Blekinge län och Kronobergs län menar att om beskattningsår och bokföringsår
sammanfaller så bör kunna godtas alt till årsboken som bilaga fogas
förmögenhetsbilagan till den skatlskyldiges självdeklaration. SHIO påpekar
också att förmögenhetsbUagan bör räcka som information när det behövs. Sveriges
företagares riksförbund menar alt om en specificerad förteckning Ugger som
gmnd så bör det vara tillräckligt att bara föra in slutsumman i årsboken.
8
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 114
4.4.4
Notanteckningar
Utredningens
förslag att årsbokslutet ytterligare skall belysas genom nolanleckningar om
vissa under sex olika punkter uppräknade förhållanden kritiseras av några
remissinstanser. Efiersom bokföringslagen skall omfatta även de minsta
företagen, måste de föreslagna beslämmelsema enligt SHIO i praktiken bU av
mycket ringa betydelse men skapa stora svårigheter och en avsevärd
arbetsbelastning. Organisationen anser därför att bestämmelserna helt bör ulgå.
Om bestämmelser i denna riktning ändå anses böra kvarstå, menar organisationen
att de bör få följande ändrade lydelse: "Årsbokslutet belyses ytterUgare
genom notanteckningar eller anteckningar i annan lämplig form om förhållande
av väsentlig betydelse för att bedöma rörelsens resultat och ställning".
Svenska revisorsamfundet anser ätt bestämmelserna bör göras mer elastiska på
så sätt att förhåUandena i de enskilda rörelserna får beslämma i vilken
omfattning nolanleckningar skall förekomma.
Revisorsamfundet
ifrågasätter om de föreslagna notanleckningarna kommer att få någon reell
betydelse för de mindre rörelseidkarna. Kritiken avser främst de förslagna
första och andra punkterna, i vilka föreslås att anteckning skall göras om
värderings- och avskriv-ningsgrander liksom om eventueUa förändringar i dessa
grunder. Skånes handelskammare förordar att mindre rörelser undantas från skyldigheten
att lämna uppgifter enligt dessa punkter. Kommerskollegium, Föreningen auktoriserade
revisorer, LRF, Svenska företagares riksförbund samt Svenska
handelskammarförbundet anser emeUertid att första och andra punkterna helt bör
utgå.
EnUgt
den föreslagna tredje punkten skall anteckning göras om pensionsåtaganden som
inte tagils upp bland skulderna och inle har täckning i pensionsstiftelses
föririögenhet. Föreningen auktoriserade revisorer anser att uppgifter enligt
denna punkt är så väsentliga alt det måste anses otillfredsställande Om
redovisning utanför årsboken skulle vara tUlåten, Enligt föreningen bör
uppgifter om pensionsåtaganden i stället anges inom linjen i balansräkningen.
Kommerskollegium, Svenska handelskammarförbundet. Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Svenska revisorsamfundet och. LRF har samma uppfattning
Kommerskollegium,
Föreningen auktoriserade revisorer, LRF och Svenska handelskammarförbundet
anser att också uppgifter enligt den föreslagna fjärde punkten om fordran hos
delägare m, fl, skall framkomma direkt i balansräkningen. Enligt förbundets
mening bör särskilt uppmärksammas att denna punkt bl, a, ersätter nuvarande
bestärri-melser att för handelsbolag inom linjenskall anges beloppet av
bolagets fordran hos bolagsman. Att en sådan upplysning inte lämnas i själva
balansräkningen och t. o. m. skulle kunna lämnas helt utanför årsboken synes
förbundet helt olämpligt. Kommerskollegium anser att man bör
Prop. 1975:104 115
överväga
att utvidga redovisningskravet till att också gälla fordran hos delägare,
styrelseledamot m. fl. närstående personer.
Uppgiftsskyldigheten
enligt fjärde punkten begränsas enligt förslaget till fordringar av större
betydelse. Några remissinstanser anser att denna begränsning är
otillfredsställande, eftersom den ger utrymme för subjektiva bedömanden.
Länsstyrelsen i Stockholms län förordar att begränsningen utgår så att
generell uppgiftsplikt skall föreligga. Kammarrätten i Stockholm anser att den
föreslagna regehi bör kompletteras med en beloppsgräns. Denna bör ur
principiell synvinkel bestämmas i relation till storleken av det egna kapitalet.
Men lämpUgen bör enligt kammarrätten också en absolut gräns anges. Med hänsyn
till värdet ur taxeringssynpunkt förordar kammarrätten att denna gräns bestäms
till 10 000 kr,, medan relationstalet bör bestämmas tiU förslagsvis 5 % av
rättssubjektets egna kapital enligt balansräkningen. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser att bestämmelsen bör omformuleras och att redovisning
sålunda skall ske om fordringen inte uppgår till endast ett obetydligt belopp.
Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om inte under denna punkt också bör
upptas fordran hos revisor.
Den föreslagna femte
punkten angående uppgifter om annan rörelse som den bokföringsskyldige driver
föreslås av LRF helt utgå. Punkten torde enligt LRF företrädesvis vara aktuell
för fysisk person som driver verksamheter som var för sig medför
bokföringsskyldighet. Att då tänka sig att vederbörande som notanteckningar
till resp. balansräkning skulle lämna uppgifter om de övriga verksamheterna
framstår som verklighetsfrämmande, menar LRF. Sådana anteckningar har heller
inte något upplysningsvärde. Svenska handelskammarförbundet menar att uppgifter
enligt denna punkt bör överföras till de uppgifter som skall anges inom linjen
i balansräkningen. Föreningen auktoriserade revisorer föreslår att innehållet i
denna punkt i modifierat skick överförs till bestämmelserna om enskild
näringsidkares privata tiUgångar och skulder. Enligt föreningen skulle samtliga
rörelser få redovisas i samma årsbok. Kommerskollegium anser att det bör krävas
att de föreslagna posterna anges efter justering för eventuella internvinster,
varigenom sammanställningens informationsvärde kommer att öka.
Föreningen auktoriserade
revisorer, LRF och Svenska handelskammarförbundet föreslår att den sjätte
punkten, som reglerar anteckningsskyldighet om annat förhållande av väsentiig
betydelse för att bedöma rörelsens resultat och slällning, utgår. Skånes
handelskammare påpekar att av motiven framgår att anteckning under denna punkt
bör göras bl. a. om den bokföringsskyldige anlitar factoring. Factoring brakar
antingen ha den formen att företagaren pantförskriver sina kundfordringar hos
factoringbolaget eUer överlåter'dem till detta företag. 1, sistnämnda fall
brakar som regel ett delcredereansvar alltjämt åvUa överlåtaren. Enligt
handelskammarens mening bör i dessa fall det förhållan-
Prop. 1975:104 116
det
att den bokföringsskyldige anlitar factoring anmärkas redan inom linjen i
enUghet med bestämmelsen att ställda panter och ansvarsförbindelser skall
anmärkas där. Finansieringsföretagens förening har samma uppfattning.
Sveriges
finansanalytikers förening menar att de föreslagna bestämmelserna bör
kompletteras med krav på någon form av indikation på anläggningstUlgångars
aktuella värden. Åtminstone bör enligt föreningen fastigheternas
taxeringsvärden anges. Svenska bankföreningen anser också att sådan skyldighet
bör föreskrivas. Vidare bör uppgift om vissa hyresförpliktelser lämnas i
årsbokslutet. Bankföreningen påpekar att det i stor utsträckning förekommer alt
olika rörelser drivs i förhyrda lokaler samt med förhyrda maskiner och andra
inventarier, I sådana fall kan det enligt föreningen vara av stor betydelse för
en kreditgivare att få upplysning om förekomsten av långfristiga hyreskontrakt
och deras innebörd, LRF anser alt det är anmärkningsvärt att utredningen inte
funnit skäl att diskutera hur förelagen skall redovisa de förpliktelser som
kommer att åvila dem på grund av den nya lagstiftningen kring de anställdas
trygghet. Ur borgenärssynpunkt framstår en sådan upplysning som den kanske
aUra viktigaste och LRF anser det uppenbart, att dessa förpliktelser måste
komma tiU uttryck på något sätt i årsbokslutet.
4.4.5
Värderingsregler
Utredningens
bestämning av lägsta värdets princip för värderingen av omsättningstillgångar
har föranlett endast ett fåtal kommentarer under remissbehandlingen. SHIO
finner bestämmelserna föredömligt kortfattade. LRF anser att bestämmelserna är
väl utformade och motiverade, LRF finner dock uppenbart att utredningen inte
beaktat de speciella värderingsregler som i kommunalskattelagen gäller för
lager av djur i lantbraksrörelse. LRF anser vidare att en ingående diskussion
av skuldposterna hade varit motiverad som ledning för de bokföringsskyldiga.
Sveriges företagares riksförbund menar att den föreslagna bestämningen av
verkliga värdet kan ge anledning till svårigheter eftersom man som regel idag
inventerar tUl försäljningsvärdet moms försäljningsavans.
I
särskUt undantagsfall kan enUgt förslaget värdering av omsättningstillgångar
få ske tUl högre värde än anskaffningsvärdet. Svenska byggnadsentreprenörföreningen
påpekar att vid exemplifieringen av sådana undantagsfall i betänkandet anges
ett förfarande som inbjuder tiU en vidare tolkning av möjligheterna att
redovisa vinst på pågående arbeten än vad som synes ha varit utredningens
avsikt och som inte heller är i Unje med god redovisningssed. Även om
förfarandet alt värdera pågående arbeten inkl. upparbetad vinst måhända från
intern synpunkt är lämpligast för att genomföra resultat- och räntabUitetsberäk-ningar,
bör enligt föreningen ett sådant förfarande inte kimna medges i
Prop.
1975:104 117
den
balans- och resultaträkning som skall uppställas enligt bokföringslagens krav,
såvida inte arbetet är i det närmaste färdigställt. Först då kan kostnader och
intäkter med säkerhet faststäUas. Det bör dessuiom enligt föreningen vara fråga
om enstaka objekt som i förhållande till verksamheten i övrigt kan betecknas
som mycket slora.
KF
har i sitt yttrande utförligt uppehållit sig vid värderingsreglerna och även
bifogat eget lagförslag där värderingsgrunderna skiljer sig från utredningens
förslag. KF konstaterar atl huvudreglerna för omsättningstillgångars värdering
i själva verket avser enbart varulager. EnUgt KF borde man därför i lagtext också
nämna ordet varalager. På motsvarande sätt är reglerna beträffande
anläggningstillgångars värdering så formulerade att de i verkligheten enbart
avser tillgångar som blir föremål för avskrivning, alltså fastigheter,
maskiner och inventarier. Däremot kan de inte tillämpas för
anläggningstillgångar i form av aktier eller lån. KF konstaterar att i
lagförslaget saknas adekvata regler för värdering av finansiella tillgångar
såsom aktier och obligationer, vars värde är underkastade marknadsmässiga
fluktuationer. KF anser det vidare önskvärt att få regler om värdering av
tillgångar och skulder i utländsk valuta.
Såväl
vad gäller omsättningstillgångar som anläggningstUlgångar innehåller de
föreslagna värderingsreglema ordet "högst". Enligt KF styrs här lagförslaget
av den gamla föreställningen, att bokföringslagen skall ange högsta värdet
medan skattelagarna har tUl uppgift alt ange lägsta värdet, "Högst"
anger alltså att bokföringslagen medger att dolda reserver skapas genom
medveten undervärdering av tUlgångarna. Emellertid konstaterar KF att
värderingsreglerna här durekt strider mot vad utredningen föreskriver i
samband med balansräkning och resultaträkning. Dolda reserver får där inte
förekomma utan ackumulerade obeskattade reserver skall visas på skuldsidan i
balansräkningen och reservförändringarna i resultaträkningen.
Värderingsreglerna måste därför betecknas som i detla avseende ologiska och KF
anser att ordet "högst" bör utgå. Mot bakgrund av att det i bokslut
ofta är varulagrets värdering som har den väsentligaste betydelsen framstår det
för KF som önskvärt alt i bokföringslagen också tas med regler för
inventering, KF anser sammanfattningsvis att värderingsreglerna med fördel bör
kunna formuleras direkt med tanke på olika tillgångsarler såsom varalager,
fordringar, finansiella tUlgångar (aktier och obligationer) och anläggningar
(byggnader, maskiner och inventarier). Reglema kan härigenom ges en mer
konkret utformning som bör avsevärt underlätta förståelsen. Begreppen
omsättningstillgångar och anläggningstiUgångar kan då också enligt KF
reserveras helt för balansräkningen.
Ulredningens
förslag att anläggningstillgång får tas upp till högst anskaffningsvärdet
minskat med sammanlagda beloppet av avskrivningar och nedskrivningar lämnas i
stort sett ulan erinran under re-
Prop. 1975:104 118
missbehandlingen.
Kammarrätten i Stockholm anser emellertid alt det bör uttryckligen föreskrivas
att förbättringskostnader får inräknas i anskaffningsvärdet.
Utredningens förslag att
avskrivningar skall göras efter den värdeminskning som anläggningstillgången
beräknas komma att undergå kritiseras av KF, Skånes handelskammare,
kammarrätten i Stockholm, kommerskollegium och Svenska handelskammarförbundet.
Den föreslagna formuleringen antyder enligt dessa instanser att avskrivningen
skall baseras på de kommande årens värdeminskning. Enligt ulredningen så skall
emellertid avskrivningarna baseras på en plan där man tagit hänsyn till
ekonomisk livslängd framåt i tiden. Nämnda instanser menar därför att bestämmelsen
bör utformas så att avskrivning skall ske med minst belopp svarande mot lämplig
avskrivningsplan.
Svenska
handelskammarförbundet påpekar att av motiven framgår att avskrivningar inte
får underlåtas, även om en tUlgång uppenbarligen redan är tillräckligt
avskriven. Det är enligt förbundets uppfattning svårt att förstå varför inle en
näringsidkare, som avskrivit t. ex. maskiner och inventarier snabbare än som
motiverats av deras ekonomiska livslängd så att avskrivningarna ligger ett
eller flera år före en avskrivningsplan, skulle få tillgodoräkna sig detla ett
dåligt år genom att då underlåta avskrivningen. Föreningen auktoriserade
revisorer, Skånes handelskammare, kommerskollegium och LRF framför liknande
synpunkter. De nämnda instanserna förordar därför en bestämmelse om att
avskrivning kan underiålas om tillgången uppenbarUgen redan är tUlräckligt
avskriven. Svenska revisorsamfundet delar den kritik som enligt det sagda
framförts ifråga om avskrivningar.
Utredningens förslag att
helt förbjuda uppskrivning av värdet på anläggningstillgång kritiseras av
åtskilliga remissinstanser. Krav på en beslämmelse som reglerar frågan om
uppskrivning framställs sålunda av RÄ, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
riksskatteverket, kommerskollegium, Skånes handelskammare, Sveriges
industriförbund, Sveriges grossistförbund, SHIO, Sveriges företagares
riksförbund, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Svenska
försäkringsbolags riksförbund, Sveriges aktiesparares riksförbund. Föreningen
auktoriserade revisorer. Svenska revisorsamfundet, Sveriges finansanalytikers
förening. Svenska handelskammarförbundet samt LRF. Några av de nämnda
instanserna framhåller att i den mån uppskrivning förekommer så skall detta
naturligtvis upplysas till bokslutet. Ett par av instanserna påpekar alt det
bör finnas restriktioner som begränsar uppskrivningen till visst högsta värde.
Föreningen auktoriserade
revisorer. Svenska revisorsamfundet, KF och Svenska försäkringsbolags
riksförbund anser att särskilda regler bör finnas för värdering av skulder.
Nämnda förening anser dessuiom att bestämmelser bör finnas för värderingen av
immateriella tillgångar.
Prop. 1975:104 119
Länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller att i förslaget används termen nedskrivning för en
åtgärd som vanligen benämns extraordinär avskrivning på anläggningstillgångar.
Länsstyrelsen anser att periodisering av utgift för en anläggningstillgång som
successivt undergår en värdeminskning på grund av ålder eller nyttjande eller
därmed jämförlig omständighet bör rabriceras som avskrivning, oavsett om den
är planenlig eller extraordinär. Termen nedskrivning reserveras då enligt
länsstyrelsen för nedsättning av värdet på omsättningstillgångar.
4.5
Tilläggsbestämmelser om automatisk databehandling
Elt
stort antal remissinstanser uppehåUer sig utförligt vid de av utredningen
föreslagna bestämmelserna om automatisk databehandUng. Några instanser uttalar
direkt sin tillfredsstäUelse med de av utredningen föreslagna reglerna. RA,
riksskatteverket, riksrevisionsverket, statskontoret, bankinspektionen,
datasamordningskommittén samt Svenska byggtiads-entreprenörföreningen anser
sålunda att bestämmelserna är ändamålsenliga och väl avvägda.
De
av utredningen föreslagna reglerna om användning av olika datamedia godtas
också av många andra remissinstanser. Svenska revisorsamfundet anser sålunda
att bestämmelserna om registreringar i mikro-skrift och om registreringar på
magnetband och liknande material tillfredsställer de krav som kan ställas på
ordnad och betryggande bokföring och på rationell databehandling. Samma
uppfattning kommer lill synes i de av Svenska bankföreningen, Sveriges
grossistförbund. Svenska handelskammarförbundet, LRF samt Leverantörföreningen
Kontors- och Datautrustning avgivna remissyttrandena. Också
företagsskatteberedningen menar att det torde få godtas att mikromaterial och
maskinläsbart material används som ursprungligt räkenskapsmaterial i den
omfattning som anges i förslaget. Beredningen finner det emellertid vanskligt
att tillåta användning av COM-teknik och andra avancerade mikromaterialsystem
innan en betryggande kontroll har skett av alt systemen är tillförlitliga i
varje enskilt fall och garanterar en i alla avseenden korrekt redovisning.
De
föreslagna reglerna om rätt att använda hålkort, hålremsa, magnetband eller
annat material, som genom omedelbar utskrift kan tas fram i läsbar form,
ifrågasätts av några remissinstanser. Föreningen auktoriserade revisorer
påpekar sålunda att bestämmelserna kan tiUämpas så, att vitala delar av
redovisningen inle föreligger i vanlig läsbar form. Så kan enligt föreningen
vara fallet belräffande grundnoterlngs-bok, huvudbok, specifikationer till
årsboken och hjälpböcker. Denna situation kan enligt föreningen medföra
olägenheter för både intern och extern revision liksom även för annan kontroll.
Föreningen ifrågasätter om det inte borde krävas att vissa uppgifler alltid
skrivs ut för avstämning av de register, som innehåller räkenskapsmaterial i
ej läsbar form.
Prop.
1975:104 120
Enligt
föreningen borde vidare revisor tillförsäkras rätten att begära list-ning av
sådant räkenskapsmaterial för granskning. Liknande synpunkter framförs av
länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län. Finansieringsföretagens
förening anser däremot att tillämpningsområdet bör vidgas utöver vad
utredningen föreslagit. Enligt utredningen bör användningen av ADB begränsas
så att varannan länk i räkenskapskedjan skall föreligga i visuell form och
varannan i maskinläsbar form. Föreningen förordar att för både verifikation och
grandnotering samtidigt skall kunna användas film, hålkort etc.
Riksarkivet
avslyrker förslaget all låta verifikationer ersättas av stansade hålkort,
hålremsor eller av registreringar på magnetband på den grund att sådana medier
har så ringa beständighet att de inte kan användas för bokföringsändamäl under
hela den sexåriga förvaringsperiod som utredningsförslaget innebär.
Några
remissinstanser vänder sig mot att bestämmelsema om automatisk databehandling
tas upp i etl särskilt lagavsnilt med tilläggsbestämmelser. Svenska
dataföreningen framhåller sålunda att automatisk databehandUng är den
betydelsefullaste men ändå bara en bland flera vedertagna tekniker som används
inom företagens redovisning. Samma redovisningstekniska principer och säkerhetskrav
bör gälla vid användning av alla konlorstekniker. Detla motiverar enligt
föreningen att bestämmelser om ADB-lekniken inryms i det avsnitt som behandlar
den löpande bokföringen. Föreningen påpekar också att ett särskUt lagavsnitt
om dessa bestämmelser kan länkas antyda alt användning av ADB-teknik skulle
medföra större risker ur säkerhetssynpunkt än användning av manuella
bokföringsmetoder. Detla är emellertid generellt inte fallet utan snarare
tvärtom. I remissyttrandena från Svenska bankföreningen, Sveriges
grossistförbund, länsstyrelsen i Östergötlands län, SHIO, Föreningen
auktoriserade revisorer, LRF och KF framförs liknande synpunkter. KF
ifrågasätter emellertid mot bakgrund av den snabba utveckling som sker på
ADB-området om det är nödvändigt att ha detaljregler av det föreslagna slaget.
KF påpekar att ADB till alldeles övervägande del utnyttjas av förelag med
ordnad intern kontroll och lagstadgad revision. Mindre företag som utnyttjar
ADB gör detta genom servicebyråer, för vilka god standard vad gäUer säkerheten
i databearbetningarna är ett existensvillkor.
Flera
remissinstanser uppehåller sig vid de av utredningen föreslagna reglerna om
dokumentation vid automatisk databehandling. Enligt förslaget skall sådan
dokumentation vara räkenskapsmaterial och den skall utformas så att den ger
erforderlig ledning för systemets användning och säkerställer möjligheter att
i efterhand utan svårighet klarlägga vad en bearbetning omfattat och hur denna
genomförts. Svenska dataföreningen menar att det nu angivna syftet kan uppnås
på flera olika sätt, I ett system ingående avslämningstotaler,
verifikationslistor.
Prop.
1975:104 121
fellistor,
transaktionslistor, ändringslistor, registerutskrifter m, m, utgör komponenter
som i skiftande utsträckning kan ingå i den s, k, verifie-ringskedja (audit
trail), som uppenbarligen eftersträvas med de föreslagna bestämmelserna om
dokumentation. Föreningen menar alltså att bevarande av system- och
behandlingsdokumentation inle utgör den enda möjligheten att i efterhand
klarlägga vad en bearbetning omfattat och hur den är genomförd. Föreningen
anser att det är endast i de fall, då en databehandlingsrutin inte kan följas
genom hela sitt förlopp med hjälp av nämnda räkenskapsmalerial, som det behövs
systemdokumentation och behandlingsdokumentation för kompletterande
beskrivning av det totala bearbetningsförloppet. För att dokumentationen inte
skall bli ett självändamål och för att den s, k, verifieringskedjan skall kunna
organiseras på det för en viss ratin mest effektiva sättet föreslår föreningen,
att dokumentationsbestämmelserna ges följande formulering,
"Syslem
för såväl manuell som automatisk databehandling skall utformas så att
möjlighet föreligger att genom systemet följa
1, vilka transaktioner en bearbetning omfattat,
2, hur transaktionsdata behandlats,
3, vilka behandlingsregler som tillämpats samt
4, hur de systematiska sammanställningarna av
transaktioner påverkats.
Erforderlig
komplettering av räkenskapsmaterialet skall föreligga i form av
systemdokumentation och behandlingshistorik i de fall det övriga
räkenskapsmalerialet ej uppfyller i första stycket angivna krav,"
Dataföreningen
framhåller att den av föreningen föreslagna bestämmelsen ställer krav på att
det samlade räkenskapsmalerialet totalt sett säkerställer möjligheter alt i
efterhand ulan svårighet klarlägga vad en bearbetning omfattat och hur den har
genomförts. Dataföreningen anser att den föreslagna bestämmelsen bör uppställas
som en huvudregel för all dalabehandling. Föreningen framhåller att då det gäller
upprättande av erforderUg systemdokumentation enligt föreningens förslag, de
riktlinjer som getts ut av Sveriges standardiseringskommission (SIS) kan tjäna
som vägledning, Alla de detaljkrav på systemdokumentation som återfinns i SIS'
"RiktUnjer för administrativ utveckling" kan föreningen emellertid
inle generellt stödja utan anser att en anpassning till vedertagna normer
härvidlag skall ske i en utsträckning som är rimlig i förhållande till
databehandlingsverksamhetens inriktning och omfattning inom ett företag.
Svenska
bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska
sparbanksföreningen, Skånes handelskammare, Svenska handelskammarförbundet,
LRF, KF, Föreningen auktoriserade revisorer och Sveriges grossistförbund
framför samma eller likartade synpunkter som Svenska dataföreningen.
Svenska
dataföreningen vänder sig mot det av utredningen introducerade uttrycket
"behandlingsdokumentation" för anteckningar om ge-
Prop. 1975:104 122
nomförda
databehandlingar. Föreningen anser detta uttryck vara vUseledande eftersom det
leder tanken till vad som vanligen inom ADB-området benämns
driflsdokumentation. Föreningen föreslår att i stället uttrycket
"behandlingshislorik" används i detla sammanhang. Föreningen
framhåller vidare att betydande praktiska svårigheter oftast är förenade med
alt sammanställa och bevara behandlingshislorik. Vid slörre datoranläggningar
med dess komplicerade drifts- och programhanleringssys-tem är det sålunda
praktiskt ogörligt att systematisera och bevara detaljerade anteckningar om
genomförda dalabehandlingar. Vid mindre datoranläggningar, som t, ex. består
av mmidatorer, finns sällan sådan utrastning som erfordras för automatisk
registrering (loggning) av uppgifter om genomförda dalabehandlingar. Enligt
föreningen skulle det bli mycket betungande att göra sådana anteckningar
manuellt vid mindre datoranläggningar och det skulle inte heller erbjuda den
säkerhet som elt automatiskt registreringsförfarande ger. Föreningen
understryker därför att behandlingshistorik endast i undantagsfall kan
sammanställas och bevaras till rimliga kostnader. Svenska bankföreningen,
Sveriges grossistförbund och Föreningen auktoriserade revisorer framför Uknande
synpunkler. Länsstyrelsen i Stockholms län menar emellertid att den föreslagna
dokumentationen bör kompletteras med bestämmelser att också fellistor och
loggningsUstor från bearbetningarna skall betraktas som räkenskapsmaterial,
efiersom dessa har betydelse för kontrollen om det förekommer felaktigheter i
utdata och om några ingrepp som Ugger utanför den programmerade behandlingen
gjorts.
Flera
remissinstanser understryker att det är angeläget att anvisningar snarast
utfärdas för tillämpningen av bestämmelsema om dokumentation. SHIO menar att
anvisningar bör kunna utfärdas av den föreslagna bokföringsnämnden och att
därför de bestämmelser som behandlar systemdokumentation och
behandlingsdokumentation helt bör kunna uteslutas ur lagförslaget. Föreningen
auktoriserade revisorer påpekar alt de speciella problem som uppstår beträffande
systemdokumentation där servicebyråer äger programmen endast flyktigt berörs av
utredningen. Den bokföringsskyldiges ansvar för dokumentationen måsle enligt
föreningen rimligen kunna överföras lill servicebyrån genom avtal. Föreningen
är av den uppfattningen att en grundligare utredning av dokumentationskraven
gällande redovisningssystem borde verkställas innan tvingande regler kan
införas. En sådan utredning bör enligt föreningen bl. a, avse behovet av
koncisa, lättfattliga anvisningar om en förenklad systemdokumentation, täckande
organisationsplan, dataflödesdiagram, kodifierad kontoplan och kodifiering av
hjälpbokf öringsrutiner såsom lagerbokföring, reskontra och löneredovisning m,
m. Svenska revisorsamfundet och Sveriges redovisningskonsulters förbund
framför likartad uppfattning.
Företagsskatteberedningen
framför slutligen den synpunkten att före-
Prop.
1975:104 123
tagets
revisor bör åläggas att i revisionsberättelsen särskilt uttala sig om
granskningen av den föreslagna dokumentationen samt säkerheten i det använda
systemet.
4.6
Arkivering, straffansvar
Utredningens
förslag att begränsa arkiveringstiden från nu gällande tio år till sex år
godtas av så gott som alla remissinstanser. RÄ menar dock att om förslaget
genomförs så kommer åtskUlig brottslighet att förbli obeivrad, och detla
gäller inle enbart bokförings- och konkursbrott utan också andra former av
förmögenhetsbrott, såsom bedrägerier och förskingringar. Utredningen om
säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen anser att arkiveringstidens längd
bör vara tio år.
Enligt Svenska
dataföreningen är ulredningens förslag väl balanserat med hänsyn såväl tUl de
behov av tUlgång till arkiverat material som kan föreligga som till kraven på
alt åstadkomma rationella administrativa mtiner i företag med mindre
transaktionsvolymer. Då det gäller företag med slörre volymer av s. k.
masstransaktioner bör emellertid enUgt föreningen vid användning av
kopieringsteknik som t. ex, mikrofilmning tillåtas, att det kopierade
materialet vad avser masstransaktioner kan förstöras omedelbart. Föreningen
menar att en mikrofilm som framställts under betryggande former är fullt
tillräcklig för revisionsändamål. Det enda skäl som kan anföras för en längre
arkiveringstid är risken alt originalhandlingarna är förfalskade med därav
följande behov av kontroll. Föreningen anser det emellertid orimligt alt lägga
ned stora kostnader för arkivering av originalhandlingarna för sådana
marginella situationer som förfalskningsfallen utgör. Föreningen menar att det
material av sådana masstransaklioner som man inom berörda företag skulle
nödgas hålla arkiverat vid var tid skulle bli av utomordentlig omfattning och
bli orimligt betungande och kostsamt. Liknande skäl för att omedelbart
förstöra originalmaterialet vid masstransaktioner framförs av SHIO, Svenska
revisorsamfundet, LRF, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges
industriförbund. Svenska företagares riksförbund, Svenska bankföreningen.
Finansieringsföretagens förening samt Leverantörföreningen Kontors- och Datautrustning.
Flera reniissinstanser
ansluter sig tUl den av skattedireklören C. G. Petersson till utredningen
fogade reservationen mot utredningens förslag att arkiveringstiden för
räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form får begränsas tiU två år, om materialet
under betryggande former blivit mUc-rofUmat eller kopierat på likvärdigt sätt.
En generell arkiveringstid om sex år föreslås sålunda av bl. a, länsstyrelserna
i Östergötlands, Malmöhus, Västernorrlands samt Göteborgs och Bohus län,
riksskatteverket, bankinspektionen, försäkringsinspektionen,
företagsskatteberedningen, taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och
Svenska kom-
Prop.
1975:104 124
munförbundet.
Kommerskollegium som inte motsätter sig utredningens förslag ifrågasätter
emellertid om kopiering kan ske på sådant sätt att det från kontrollsynpunkt är
möjligt att avstå från originalmaterialet.
Företagsskatteberedningen
påpekar alt med en generell arkiveringstid om sex år så kan möjligen
arkiveringsskyldigheten bli alltför betungande för mycket stora förelag. Därför
bör övervägas att göra det möjligt för dessa företag, där räkenskapsmaterial i
konventionell form kräver avsevärda arkivutrymmen, att efter medgivande av
myndighet ersätta originalhandlingar med mikromaterial. Utredningen om säkerhetsåtgärder
m. m. i skatteprocessen, riksrevisionsverket och bankinspektionen framför
Uknande synpunkter. Svenska bankföreningen. Svenska dataföreningen, Sveriges
grossistförbund. Svenska revisorsamfundet och SHIO anser att, om den av
utredningen föreslagna tvåårstiden bortfaller, det bör införas en beslämmelse
om att företag med mycket stort anlal affärstransaktioner skall ha möjlighet
att efter särskilt tillstånd vid användning av t. ex. mikrofilmning omedelbart
få förstöra det kopierade materialet.
KF
påpekar att KF och konsumentföreningarna i stor utsträckning betraktas som ett
enda företag även om de är formellt av varandra oberoende juridiska enheter.
Den integration som skapats inom distributionen återverkar enligt KF på
redovisningsområdet på så sätt att order-/ faktureringsmtiner liksom många
redovisningsrutiner kan anses som gemensamma ratiner för KF och föreningarna.
KF konstaterar också att en mycket stor del av verifikationsmaterialet är
gemensamt för KF och föreningarna. Det gäller t. ex. miljontals fakturor per
år, som emellertid enligt nuvarande regler måsle arkiveras såväl hos
leverantören/KF som hos kunden/föreningen. I KF:s datarutiner används i dag i
stor utsträckning COM-fihnning för att nedbringa arkivmängderna, medan däremot
föreningama på vanligt sätt arkiverar sina originalutskrifter. KF anser att det
i fall som det här nämnda bör finnas en möjlighet att träffa avtal om gemensam
förvaring av verifikationer. Om en sådan möjlighet skall ges genom en generell
dispens inskriven i lagen eller om man skall förutsätta ett
ansökningsförfarande får enligt KF bli en lämplig-helsfråga. KF är vidare
starkt kritiskt mot att företag som använder kassaapparater, synes vara
skyldiga att bevara kassakontrolhemsor under hela arkiveringstiden, sex år.
Enligt KF är det fråga om oerhört stora arkivmängder med ett mycket diskutabelt
värde när det gäller att i efterhand göra skattemässiga eller andra
revisioner. Om skattemyndigheterna anser det nödvändigt med en
arkiveringsskyldighet för de mindre företagen måste emeUertid enligt KF en
dispensmöjlighet skapas för större företag.
Den
föreslagna bestämmelsen att allt räkenskapsmaterial skall bevaras här i landet
måste enligt Svenska försäkringsbolags riksförbund tolkas så alt därmed avses
endast den rörelse företaget bedriver inom landet. En-
Prop.
1975:104 125
ligt
förbundet kan det inte vara avsikten att räkenskapsmaterial som tillhör
avdelningskontor i ullandet måste sändas hem till Sverige, Liknande uppfattning
framförs av försäkringsinspektionen, Skånes handelskammare, Svenska
handelskammarförbundet och InstUutet för intern revision.
Svenska
byggnadsentreprenörföreningen påpekar att det i fråga om utgångspunkten för
beräkning av den föreslagna arkiveringstiden föreligger en formell skillnad
gentemot motsvarande krav i taxeringförordningen, I denna förordning används
begreppet kalenderår medan ulredningens förslag utgår från räkenskapsår. För
att nå full samstämmighet med den ur skattesynpunkt erforderliga
arkiveringstiden bör enligt föreningen bestämmelsen i bokföringslagen ges en
sådan lydelse att det framgår, alt arkiveringstiden räknas från utgången av det
kalenderår som avslutar det räkenskapsår som materialet avser. Konkurslagskommiltén
påpekar att en följd av alt den föreslagna bokföringslagen i princip blir
tillämplig även i samband med konkurs är bl. a. att arkiverings-reglerna kommer
att gälla även i konkursbos bokföring.
Utredningens förslag att i
bokföringslagen inte införa särskUda straffbestämmelser utan i stället hänvisa
till brottsbalken och skattebrottslagen accepteras så gott som undantagslöst av
remissinstanserna. Företagsskatteberedningen (majoriteten) anser emeUertid att
det finns behov av en allmän straffbestämmelse för de fall bokföringsskyldighet
försummats i väsentUga stycken. Så är enligt beredningen fallet om räkenskaper
inte förts eller arkiveringsbestämmelserna åsidosatts. Beredningen menar
emellertid att det är av underordnad betydelse om sådana bestämmelser placeras
i en bokföringlag eller som påbyggnad av brottsbalkens regler. Minoriteten i
beredningen delar emellertid utredningens uppfattning. Några remissinstanser,
bl, a, RÄ och hovrätten för Västra Sverige, menar att bestämmelsema ill kap.
brottsbalken bör ses över.
Konkurslagskommiltén,
som i sitt betänkande SOU 1974: 6 rekommenderat en allmän översyn av
lagstiftningen om gäldenärsbrott, erinrar om att i betänkandet också föreslås
att fattigkonkurs skall ersättas av ett nytt summariskt förfarande kallat
förenklad konkurs. Vid sådan konkurs skaU enligt kommittén göras anmälan om
misstanke om gäldenärsbrott på liknande sätt som vid ordinär konkurs.
Kommitién påpekar att dess förslag sålunda medför ökade möjligheter att komma
åt bokföringsbrott, något som också kan ha en brottsförebyggande effekt.
Som
uttedningen nämnt bör bokföringslagstiftningen också beakta det ökande behovet
från anställda och företagets omvärld att få information. Hovrätten för Västra
Sverige anmärker att någon sanktion med inriktning på detta intresse, i den
mån det ej sammanfaller med borgenärsintresset, emellertid inte närmare
övervägts i betänkandet.
Prop.
1975:104 126
4.7
Nämnd för bokföringsfrågor
Remissinstanserna
anser att det finns behov av anvisningar, råd och rekommendationer ifråga om
tillämpningen av den föreslagna bokföringslagen. Det alldeles övervägande
antalet remissinstanser tUlstyrker utredningens förslag om att en särskild
nämnd skapas, att en samordning därvid bör ske med den av fondbörsutredningen
föreslagna Näringslivets redovisningsnämnd samt alt frågoma om en sådan nämnds
funktioner och former i ett inledningsskede bör utredas inom kommittéväsendets
ram. Bland de sålunda tillstyrkande remissinstanserna finns RÄ,
riksskatteverket, riksrevisionsverket, hovrätten för Västra Sverige,
länsstyrelserna, statskontoret, Sveriges industriförbund. Svenska bankföreningen,
LRF, Sveriges advokatsamfund, TCO, SACO, Svenska byggnadsentreprenörföreningen.
Svenska kommunförbundet och Svenska dataföreningen.
Utredningen om
säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen kan inte biträda förslaget om ett
särskUt organ för bokföringsfrågor utan anser att riksskatteverket bör
anförtros uppgiften alt utfärda erforderliga anvisningar. Föreningen
auktoriserade revisorer avstyrker förslaget. Föreningen menar att det bör
beaktas, att den av fondbörsutredningen föreslagna nämndens arbetsfält endast
är tänkt för ett starkt begränsat ändamål, nämligen att verka för en
förbättrad offentUg redovisning från företag, som för sin anskaffning av eget
kapital vänder sig till allmänheten. Dess uppgift är därför enligt föreningen
så specifik, att det inte är motiverat att inlemma den i ett stort organ med
uppgifter som täcker ett betydligt vidare område. Föreningen understryker att
det finns ett stort behov av att utveckla normer och rekommendationer både för
löpande bokföring och årsbokslutens upprättande. Föreningen har för sin del på
eget initiativ under många år utfärdat sådana rekommendationer, i första hand
i årsredovisningsfrågor. Det saknas enligt föreningen anledning tro att denna
utveckUng inte kommer, att fortsätta. Föreningen anser därför inte att det
finns något behov av en central instans, eftersom lämpliga anvisningar i fråga
om bl. a. begreppet god redovisningssed kan utfärdas genom föreningens
rekommendationer och även av Näringslivets börskommitté. Föreningen menar
emeUertid att det helt klart finns behov av anvisningar från något
auktoritativt organ ifråga om den datorbaserade redovisningen. Istället för
att detta behov tUl en början skaU: tUlgodoses genom en särskild kommitté
föreslår föreningen att det övervägs om den sedan några år arbetande Kommittén
för redovisningsteknik, vari föratom företrädare för näringslivet ingår
representanter för riksskatteverket och riksrevisionsverket, kan åta sig
närnnda arbetsuppgifter.
Inte
heller fondbörsutredningen. Svenska handelskammarförbundet och Sveriges
finansanalytikers förening anser sig kunna tillstyrka ett or-
Prop.
1975:104 127
ganisatoriskt
samgående mellan en bokföringsnämnd och Näringslivets redovisningsnämnd. Vidare
anser fondbörsutredningen att det inle är nödvändigt att en ny kommitté
tillsätts för att närmare utreda förslaget om bokföringsnämnd. Också
företagsskatteberedningen, som inte har något att invända mot uttedningens
förslag om en samordning med Näringslivets redovisningsnämnd, anför att ett
slutligt ställningstagande redan nu bör vara möjligt.
Svenska
handelskammarförbundet menar att särskilda tillämpningsregler ifråga om
automatisk dalabehandling och om arkivering bör kunna utfärdas av kommerskollegium.
Förbundet anser att det är särskilt lämpligt att lägga denna uppgift till
kommerskollegium med hänsyn till dess uppgift som auktorisationsorgan för
revisorer. Såsom sådant bör kollegiet också vara skickat att utföra de andra
uppgifler som utredningen har ansett böra ankomma på en föreslagen
bokföringsnämnd, menar förbundet. Kommerskollegium, som delar utredningens
uppfattning alt den närmare avgränsning och precisering av de uppgifter som
skall tillkomma ett särskilt organ fordrar ytterligare överväganden, anser i
Ukhet med förbundet att en successiv uppbyggnad av verksamheten inom
kommerskollegiums ram torde vara att föredra. Enligt kollegiet skulle en sådan
uppbyggnad kunna påbörjas inom kort och beslut om den organisatoriska
inplaceringen torde kunna fattas snabbt. Också riksrevisionsverket förordar
att det permanenta expertorganet knyts till kommerskollegium, eller eventuellt
till industriverket, om det bedöms lämpligt att redan nu inrätta elt sådant
organ.
Några
inslanser anför att bestämmelser om den av utredningen föreslagna nämnden bör
intas i lagtext. I denna riktning uttalar sig länsstyrelsen i Malmöhus län,
Sveriges grossist förbund, SHIO, KF, Svenska revisorsamfundet och Institutet
för intern revision. KF och SHIO menar att om så sker, möjligheter skapas att göra
bokföringslagens regelsystem betydligt
enklare och mer generellt. Härigenom skulle enligt dessa instanser den
elasticitet, som är så nödvändig; kunna uppnås utan att lagtexten tyngs av
skilda bestämmelser för större och mindre företag, Gro,'=-sistförbundet,
revisorsamfundet och SHIO anser att nämnden skuUe kunna vara uppbyggd på ett
likartat sätt som riksskatteverkets nämnd för rättsärenden.
Svenska bankföreningen,
som tillslyrker utredningens förslag till alla delar, understryker vikten av
att nämndens uppgifter avgränsas på ett sådant sätt, att nämnden inte tilläggs
befogenheter som tiUkommer lagstiftaren. SärskUt gäller detta enligt
föreningen för det fall nämnden bemyndigas att utfärda bindande anvisningar
rörande tiUämpningen av bestämmelserna om automatisk databehandUng och
arkivering. Föreningen påpekar också att sådana anvisningar måste utformas sä
att man undviker risk för att man permanentar lösningar som på grund ay utvecklingen
inom datatekniken snart blir föråldrade. Föreningen förat-.
Prop.
1975:104 128
sätter
att berörda Intressenter genom remissförfarande bereds tillfälle att redovisa
sina synpunkter så snart nya regler avses bli introducerade genom anvisningar.
Motsvarande bör enligt föreningen gälla också när nämnden eljest överväger att
utfärda anvisningar eller rekommendationer i redovisningsfrågor. Föreningen
utgår från alt det inte skall ingå i den föreslagna nämndens uppgifter att göra
offentliga uttalanden huruvida redovisningen i ett visst företag enligt
nämndens mening är tUlfredsställande eUer inte.
Företagsskatteberedningen
anser i likhet med utredningen att regeringen bör kunna bemyndigas att inrätta
nämnden. Det allmänna bör ges en stark representation i denna och enligt
beredningen bör härvid tillses att experter från taxeringssidan i första hand
kommer i fråga. En av det allmännas ledamöter bör vidare enligt beredningen ha
särskild sakkunskap i datatekniska frågor. Sveriges finansanalytikers förening
menar att om den föreslagna samordningen mellan en bokföringsnämnd och
Näringslivets redovisningsnämnd kommer till stånd så bör förbundet få rätt att
utse en nämndledamot mot bakgrund bl, a, av sin uppgift att påverka de
börsnoterade företagens informationsutveckling. Svenska bankföreningen
framhåller att granskning och analys av kredittagarnas bokföring utgör en
viktig funktion i de uistitutionella kreditgivarnas verksamhet. Betydande
sakkunskap i bokföringsfrågor finns samlad hos dessa kreditgivare. Enligt
föreningen bör därför i nämnden finnas en representant utsedd av
kreditinstituten. Föreningen anser det också naturligt att såväl styrelsen för
Stockholms fondbörs som Svenska fondhand-larföreningen fick utse var sin
representant i nämnden. Vidare bör expertis på vetenskaplig nivå också ingå i
nämnden, varför enligt föreningen lärarrådet vid Handelshögskolan 1 Stockholm
bör få utse en representant. Slutligen anser föreningen att Svenska
handelskammarförbundet bör utse en ledamot av nämnden. Riksarkivet anser att
en ledamot av nämnden bör nomineras av det statliga arkivväsendet, SACO och Leverantörföreningen
Kontors- och Datautrustning vill också ha nomineringsrätt medan Sveriges
redovisningskonsulters förbund anser att förbundet bör beredas ordinarie plats
i nämnden såsom representant för den största renodlade organisationen för
redovisningsfrågor i landet.
När
det gäller råd och anvisningar i fråga om redovisning i aUmänhet
anför datainspektionen den synpunkten att bindande besked om vad
som är god redovisningssed endast kan ges av domstol i brottmål, civil
mål eller skattemål. Inom skatteområdet finns dessutom enligt inspektio
nen möjlighet till förhandsbesked av riksskatteverket. Det synes därför
inspektionen tveksamt om hämtöver ett statligt auktoriserat särskilt
organ bör åläggas att vara vägledande på detta vidsträckta område. In
spektionen fortsätter: )
I
fråga om bokföring med ADB blir datalagen (1973: 289) tillämplig i den mån vid
redovisningen upprättas personregister. Trots datalagens
Prop. 1975:104 129
definition
är det svårt att här dra en klar gräns. Klart är att reskontrare-gister, som
förs med ADB, faller under datalagen. Datainspektionen har tolkat datalagen så
att däremot bokföringsregister i övrigt (dagbok, huvudbok och
resultatrapporter) faller utanför begreppet personregister, även om i dessa
register ingår enstaka personuppgifter, om dessa endast avser näringsidkares
och med honom jämställda personers namn eller annan identitetsbeteckning och
personUga ekonomi. I den mån dalalagen är tillämpUg vilket aUtså delvis blir
faUet i fråga om ADB-redovisning ankommer det på datainspektionen att vid
behov meddela föreskrifter, råd och anvisningar. Emellertid torde inspektionen
därvid kunna befatta sig med endast en ringa del av vad som ryms inom begreppet
god redovisningssed. I de hänseenden som behandlas i de föreslagna tilläggsbestämmelserna
om ADB kan det bli anledning för inspektionen att meddela föreskrifter som
enligt datalagen blir tvingande och anvisningar.
Redan
på det område som dalainspektionen överblickar, dvs. de som behandlas i nämnda
tilläggsbestämmelser, är många av de frågor som är förknippade med föreskrifter
och anvisningar gemensamma för och berör ett stort antal myndigheter och
organisationer: riksskatteverket, riksrevisionsverkel, statskontoret,
industriverket, Föreningen auktoriserade revisorer. Svenska revisorsamfundet.
Datainspektionens krav i fråga om exempelvis dokumentation och säkerhet
beträffande personregister torde sålunda i stor utsträckning stämma överens med
de krav i dessa hänseenden som ställs på bokföringssystem i vid bemärkelse,
viUca förs med ADB,
Enligt
datainspektionens erfarenhet är det redan inom ADB-området nödvändigt alt genom
särskilda åtgärder undvika dubbelarbete och förhindra att skUda intressenter
var för sig utarbetar olika regler m, m. Åtminstone på detta område behövs det
därför enligt inspektionen elt samordnande organ. Inspektionen tillstyrker så
till vida utredningsförslaget om inrättande av en bokföringsnänmd men är i
likhet med utrednmgen tveksam till möjligheterna att skapa ett organ som kan
läcka det mera vidsträckta uppgiflsområdet.
I
några remissyttranden, bl, a, från riksrevisionsverket, statskontoret,
riksskatteverket och utredningen om företagens uppgiftsplikt, framhålls alt den
nya lagstiftningen aktualiserar behovet av informaiion och utbildning. Detta
är enligt instanserna uppgifter som naturligen bör åvila det föreslagna
expertorganet. Enligt riksskatteverkets mening bör innan den nya
bokföringslagen träder i kraft anvisningar utarbetas till ledning för
framförallt de mindre företagamas tUlämpning av bokföringslagen. Anvisningarna
bör vara av provisorisk art och närmast avsedda att klara övergången. Om det
föreslagna expertorganet inte hunnit tillsättas före ikraftträdandet av lagen
bör utarbetandet av anvisningama kunna uppdras åt den nu befintliga
redovisningskommittén.
9
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 104
Prop.
1975:104 130
5
Föredraganden
5.1
Allmänna synpunkter
5.1.1
Syftet med lagregleringen
Den
nu gällande bokföringslagen är från år 1929. Ändamålet med lagen är i första
hand att bereda skydd åt den bokföringsskyldiges fordringsägare. Lagen vUl ge
dessa möjUghet att vid den bokföringsskyldiges obestånd få en överblick över
det sätt varpå denne har skött sin rörelse. Skyldigheten att föra handelsböcker
medför vidare att den bokföringsskyldige själv fär bättre möjligheter tUl
överblick och kontroU över rörelsens gång och den ekonomiska stäUningen.
Därigenom får också fordringsägarna indirekt en viss garanti för att en
förlustbringande verksamhet inte fortsätts i onödan.
Dessa
synpunkter har bärkraft än i dag och gör sig i själva verket gäUande med än
större styrka än tidigare. Inte minst den snabbhet med vilken näringslivet i
våra dagar förändras gör det angeläget för en rörelseidkare att ha god
överblick över det ekonomiska utfallet av sin verksamhet. En ekonomisk
verksamhet kan inte drivas ulan att handlingar samlas och noteringar
fortiöpande görs om alla transaktioner. Man måste vid behov i efterhand kunna
ta fram uppgifter om enskilda transaktioner. Den löpande bokföringen utgör ett
nödvändigt underlag för att man skall kunna göra de sammanfattningar och
bokslut som krävs för att rörelseidkaren skall få överblick över rörelsens
resultat och ställning. En rörelseidkare behöver ha en ordnad bokföring för att
kunna ha grepp över sin rörelse och kunna driva och utveckla den.
För
att en rörelse skall kunna drivas med framgång fordras att rörelseidkaren har
möjUghet att lämna vederhäftiga uppgifter om rörelsen. Granskning och analys av
kredittagarnas bokföring utgör ett viktigt led i de institutionella
kreditgivamas verksamhet. Affärskontrahenter kan ha intresse av uppgifter om
vissa mellanhavanden. Blir det aktuellt att överlåta rörelser eller samgå med
annat företag kan det finnas behov av noggranna uppgifter om rörelsen. Allt
detta främjas om rörelseidkaren har en ordnad bokföring som kan tjäna som
underlag för lämnande av sådana uppgifter, som nu berörts.
Utvecklingen
inom näringslivet får allt större betydelse för samhäUet och dess planeringsverksamhet.
Åtskilliga åtgärder har därför under senare tid vidtagits för att säkra
informationsbyte och samarbete mellan näringsliv och samhälle. För att detta
samarbete skall kunna fungera fordras bl.a. att företagen håller en hög
informationsberedskap och har tillförlitligt underlag för de informationer som
från tid till annan kan krävas av samhället. Att företagen har en ordnad och
tUlförlitUg bokföring är alltså av största betydelse från samhäUets synpunkt.
Företagsbeskattningen bygger på att rörelseidkarna avger deklarationer för
rörelsen. Detta krav kan inte uppfyllas på elt tillfredsställande sätt, om
rörel-
Prop. 1975:104 131
seidkaren
i fråga inte har ett gott underlag för deklarationen i form av en ordnad
bokföring. En effektiv taxeringskontroU förutsätter att affärs-trjmsaktionema
redovisas dagligen i bokföringen samt att verifikationema ordnas och arkiveras
tUlsammans med annat räkenskapsmaterial. Bokföringen är aUtså även från
skattesynpimkt av stor vikt för det aUmänna. Jag återkommer strax närmare tUl
förhåUandet meUan skattelagstiftning och bokföringslag.
För
de anställda är det av avgörande betydelse att företaget är ekonomiskt
bärkraftigt och baserar sin verksamhet på sunda ekonomiska beräkningar.
Åtskilliga åtgärder har vidtagits under senare år i syfte att bereda de
anställda insyn i företagens förhållanden och möjligheter att påverka företagen
i deras handlande. Hit hör verksamheten inom företagsnämndema och
lagstiftningen om styrelserepresenlation för de anstäUda. Den utveckling mot
ökad företagsdemokrati och medbestämmanderätt i företagen som fortgår och som
kommer att vidareutvecklas fömtsätter att löntagarna kan få vederhäftig
information om företagen och deras verksamhet. En sådan information måste bygga
på bl, a, ekonomiska faltta som kan hämtas ur en ordnad bokföring.
Det
är således från skilda synpunkter av största betydelse att vi har rättsregler
om bokföring som är väl anpassade till den moderna tidens krav. Det är
uppenbart att utvecklingen inom olika områden av samhällslivet medfört att
bokföringslagen i flera hänseenden kommit att bli mer eller mindre föråldrad.
Jag kan nöja mig med att peka på några omständigheter. Under de 45 år som lagen
gäUt har näringsUvet undergått en genomgripande omdaning. Den modema
kontorstekniken arbetar nu i vissa faU med tekniska hjälpmedel och metoder, t,
ex, automatisk databehandling, som var helt okända vid bokföringslagens
tillkomst. Redovisningsintresset har efter hand fått en annan inriktning än vad
som var fallet vid lagens tiUkomst, Tidigare gällde det främst att få en
redovisning av de olika affärshändelsema. Numera har bl. a. skatteintressena
medfört en starkare inriktning på resultatredovisning. Frågor som gäller
finansiering, likviditet, konsolidering och resultatutjämning har fått en helt
annan och större betydelse än vad som tidigare var fallet. Det synes mig
uppenbart att den nuvarande lagstiftningen måste moderniseras så att de olika
intressen som jag nyss berörde kan på ett tillfredsställande sätt tas tiUvara.
I
utredningens betänkande har lagts fram förslag till ny bokföringslag. Förslaget
har fått ett i huvudsak positivt mottagande vid remissbehandlingen. Från flera
håll framhålls att förslaget ger ett auktoritativt uttryck för vad som kan
betecknas som god redovisningssed. Det anses alt lagförslaget har fått en sådan
utformning att det på lång sikt torde få en positiv inverkan på redovisningens
allmänna kvalitativa nivå, KF har emellertid hävdat att förslaget har sä mänga
påtagliga brister att det inte kan läggas till grund för lagstiftning.
Prop. 1975:104 132
Utredningsförslaget
innebär att grundläggande bestämmelser ges om löpande bokföring och om
årsbokslut för aUa slag av rörelseidkare. I dessa hänseenden innehåller gäUande
lag förhåUandevis knapphändiga bestämmelser. Förslaget däremot ger mot bakgrund
av den utveckling som förekommit i redovisningspraxis ganska detaljerade regler
i båda dessa hänseenden. Även på andra punkter innebär utredningsförslaget en
mera ingående reglering än vad fallet är enligt 1929 års lag, I detta
sammanhang kan särskilt pekas på förslagets regler rörande bokföring som sker
med hjälp av automatisk databehandUng.
För
egen del menar jag att förslaget innebär betydande förbättringar i förhållande
till gällande lag. Det tUlgodoser i huvudsak de informationsbehov som kan
resas av både rörelseidkaren själv och andra intressenter såsom kreditgivare,
det allmänna och de anställda. Vissa jämkningar kan dock vara påkallade och
jag återkommer senare till den saken. Jag kan också ansluta mig till den
allmänna uppläggningen av lagförslaget. Jag vill alltså inte, såsom KF
förordat, låta lagstiftningen bestå av enbart ett mindre antal allmänt
utformade gmndläggande regler som fylls ut genom anvisningar från en
bokföringsnämnd,
I
enUghet med det anförda föreslär jag att en ny bokföringslagsliftning nu
genomförs i huvudsak i enUghet med utredningens förslag.
Som jag redan antytt är
det av stor betydelse för de anställdas möjligheter att få insyn i företagen
att dessa har en ordnad bokföring. När det gäUer frågan hur omfattande och
uttömmande redovisningen skall vara bmkar framhållas att en långtgående
öppenhet kan vara skadlig från konkurrenssynpunkt, kanske främst när det gäller
mindre företag. Det kan vara nödvändigt att ta viss hänsyn till sådana
synpunkter när det gäller den offentliga redovisningen. Beträffande den intema
bokföringen är emellertid lägel ett annal, eftersom konkurrenter inte har
någon laglig rätt att få del av den interna bokföringen. De anställda däremot
har redan nu genom bestämmelserna i företagsnämndsavtalet och systemet med
styrelserepresentation för de anställda vissa möjligheter att få del av den
interna bokföringen. Det av arbetsrättskommittén framlagda betänkandet (SOU
1975: 1) Demokrati på arbetsplatsen innehåller förslag som innebär en betydande
förstärkning av löntagamas position i detta hänseende. Från de anställdas
synpunkt är det därför särskilt viktigt att bokföringen, främst då årsbokslutet
och i förekommande fall periodboksluten , är korrekt och ger en
uttöriimande information i alla väsentiiga hänseenden,
I större och medelstora
företag är produktionen ofta differentierad på flera produktgrapper och/eller
arbetsställen, I sådana fall har löntagarna ofta ett stort intresse av att
separat redovisning görs beträffande de olika produktgmpperna resp,
arbetsställena. Varken gällande lag eller utredningens förslag innehåller
erriellertid några särskilda bestämmelser som syftar till att få till stånd en
sådan differentierad bokföring.
Prop.
1975:104 133
Det
är förenat med åtskilliga svårigheter att bygga upp en lajgstiftning som
innebär att företagen åläggs att differentiera bokföringen på det sätt som nu
har angetts. Det är möjligt att särskilda problem uppkommer när det är fråga
om en differentiering mellan arbetsställen under det att en uppdelning på
produktgrapper måhända är något lättare alt åstadkomma. Inom
justitiedepartementet övervägs f. n. hithörande frågor. Det är emellertid inte
möjligt alt redovisa resultatet av övervägandena i detta lagstiftningsärende.
Inom departementet övervägs vidare en fråga som LO tagit upp i sitt
remissyttrande, nämligen frågan om särskild redovisning av koncernintema.
leveranser.
5.1.2
Förhållandet mellan skattelagstiftning och bokföringslag
1
förarbetena tiU gäUande lag berördes lagregleringens uppgift alt i det
allmännas intresse underlätta skattskyldighetens bestämmande. Dessa frågor
diskuterades dock inte närmare. Det kan därför inte hävdas att det har varit
ett primärt syfte för gällande lag att tillgodose det allmänna skatteintresset.
Bokföringslagen
har otvivelaktigt stor betydelse för taxeringen. Lagstiftningens krav på
daglig redovisning av affärstransaktionerna, förvaring av verifikationer m. m,
har varit grundläggande för taxeringskontrollen. Taxeringen bygger på
bokföringens data i fråga om lagervärde-ringen och avskrivningar och andra
åtgärder, som påverkar den redovisade årsvinsten och därmed också den
skattepliktiga inkomsten.
Till
skattelagstiftningen hör ett mycket stort antal författningar. Många av dessa
har bestämmelser av stor betydelse i bokföringshänseende. I
kommunalskaltelagen (1928: 370) och lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
jämte anvisningarna tUl dessa lagar finns sålunda detaljerade regler om bl. a.
värdeminskningsavdrag och om värdering av omsättningstillgångar. Taxeringslagen
(1956: 623) och taxeringskungörelsen (1957: 513) har bestämmelser bl. a. om
skyldighet att föra och bevara räkenskaper, anteckningar m. m., om särskilda
uppgifter omkostnader för representation och liknande ändamål, om särskUda
uppgifler i självdeklaration beträffande bl. a. rörelsens omsättning,
lagervärde-ring, värdeminskningsavdrag, egna uttag, reklamkostnader och
nedskrivningar på kontrakt, om kontrolluppgifter och andra uppgifter för
annans taxering samt om taxeringsrevision.
Särskilda
bestämmelser om räkenskaper har utfärdats i olika författningar för
jordbrukare (SFS 1951: 793) och för tandläkare, pälsdjursuppfödare,
kreaturshandlare m. fl. samt taxirörelser (SFS 1966: 138140). Inventeringslagen
(1955:257) innehåller föreskrifter om bl.a. värdering och inventering av
varulager. Vidare, finns författningar om bl.a. ackumulerad inkomst och
förlustuljämning, om avdrag för avgifter av olika slag och om extra
avskrivningar och investeringsfonder.
Prop. 1975:104 I34
En
bokföringslag skall stäUa krav på och genom sitt regelsystem främja en
fuUständig, korrekt och överskådlig ekonomisk redovisning. Att redovisningen
fyller sådana krav är ett gemensamt intresse för borgenärerna, för det allmänna
och för andra som är beroende av redovisningen. Jag delar utredningens
uppfattning att det knappast finns några motsättningar mellan det allmännas
mtresse att få tillfredsställande underlag för debitering av skatter och
avgifter och de andra intressen som man också måste ta hänsyn tiU i en
bokföringslagstiftning. Jag anser aUtså inte att det allmännas skatteintresse
är av annan art eller kräver andra grundprinciper än övriga borgenärsintressen,
I likhet med utredningen och det stora flertalet remissinstanser menar jag
därför att bokföringslagen bör inriktas på att skapa ett gemensamt
grundläggande regelsystem för all redovisning.
Det
anförda innebär att man vid utformningen av bestämmelserna om
bokföringsskyldighet också har att beakta skatteintressena. Utredningsförslaget
visar att man på detta sätt i mycket betydande utsträckning kan tUlvarata
speciella skatterättsliga intressen. Det finns dock vissa gränser för i vilken
utsträckning rent fiskala intressen kan beaktas i en bokföringslagstiftning.
Det omfattande regelsystem som finns i skatterätten och som har betydelse bl,
a, för redovisningen kan knappast i sin helhet överföras till en civilrättslig
bokföringslagstiftning, I likhet med utredningen och åtskilliga remissinstanser
menar jag att renodlat skatterättsligt betingade regler bör lämnas utanför
bokföringslagen. Vid sidan om det gemensamma regelsystemet i bokföringslagen
får man inom skatterätten lita till och falla tillbaka på de detalj- och
specialregler som de fiskala intressena kan kräva.
Om
skatlerättsliga synpunkter i enlighet med det anförda beaktas i den nya
bokföringslagstiftningen, kommer behovet av speciella redovisningsbestämmelser
inom skatterätten att minska. På åtskilliga punkter torde man kunna förenkla
det skatterättsliga regelsystemet. Det är sålunda möjligt att de tidigare
nämnda särskilda lagama om tandläkares, pälsdjursuppfödares och andra särskUda
näringsidkares bokföringsplikt skulle kunna ulgå eller i varje fall ändras i
betydande utsträckning, om bokföringslagen skall vara tillämplig för dessa
näringsidkare. Det är också möjligt att en del skatterättsliga avskrivnings-
och värderingsregler skulle kunna förenklas, om en ny och mer fullständig
bokföringslag genomförs.
Utredningen
har inte föreslagit några ändringar i de speciella skatterättsliga
författningama. Detta har kritiserats på ett par håll under remissbehandlingen.
Att vissa skatterättsliga författningar kan behöva anpassas tUl den nya
bokföringslagen synes mig också uppenbart. Jag är emellertid inte beredd att i
detta lagstiftningsärende ta ställning till vilka ändringar som kan behövas.
Efter samråd med chefen för fmans-departementet har jag kommit tUl den
uppfattningen att de skatterätts-
Prop.
1975:104 135
liga
bestämmelsema bör ses över inom finansdepartementet i annat sammanhang. En
sådan översyn kan göras så att erforderUga följdändringar kan träda i kraft
samtidigt med den nu föreslagna bokföringslagen.
I
detta sammanhang vill jag nänrna att några remissinstanser har påpekat att
frågor som hänger samman med revision och årsredovisnings offentlighet inte
har berörts närmare i utredningens betänkande. Med anledning härav vUl jag
erinra om att jag nyligen tillkallat sakkunniga med uppgift att se över
lagstiftningen om handelsbolag m. m, (Ju 1974: 21). De sakkunniga har enligt
sina direktiv att överväga bestämmelser om offentiig årsredovisning och
revision även för andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar
under förutsättning att företaget i fråga är bokföringspUktigt, Nya regler om
offentlig årsredovisning och om revision i aktiebolag lades fram förra hösten i
det till lagrådet remitterade förslaget till ny aktiebolagslag. Motsvarande
bestämmelser i lagstiftningen om ekonomiska föreningar håller f, n, på att ses
över inom justitiedepartementet. Mot denna bakgrund avser jag inte att ta upp
frågan om offentUg årsredovisning och revision i det nu aktuella
lagstiftningsärendet,
5.2
Grundläggande frågor
5.2.1
Kretsen av bokföringsskyldiga m. m.
Enligt
1929 års bokföringslag är dels vissa juridiska personer dels vissa rörelseidkare
bokföringsskyldiga. Bokföringsskyldighetens omfattning bestäms genom en
uppräkning.
Jag
delar utredningens uppfattning att bokföringsskyldighet bör föreligga för
aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Utredningens förslag, som
på denna punkt i sak motsvarar gällande lag, har inte heller mött någon erinran
under remissbehandlingen. De nu angivna rättssubjekten bör alltså vara
bokföringsskyldiga oberoende av om de driver någon rörelse.
Bokföringsskyldighet
bör åvila inte bara sådana aktiebolag som omfattas av lagen (1944: 705) om
aktiebolag utan också för sådana speciella typer av aktiebolag som omfattas av
annan lagstiftning, exempelvis bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.
Uttrycket ekonomisk förening bör likaledes ges en vidsträckt innebörd. Härmed
bör sålunda avses inte bara ekonomiska föreningar vilkas verksamhet regleras i
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar utan också sådana speciella typer av
ekonomiska föreningar som understödsföreningar, hypoteksföreningar,
trafikförsäkringsföreningen, bostadsrättsföreningar och sambmksföreningar, Humvida
handelsbolag föreligger eller inte får avgöras enligt bestämmelsema därom i
lagstiftningen om handelsbolag och enkla bolag.
Prop. 1975:104 136
Är
det inte fråga om aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening bestäms
bokföringsskyldighetens omfattning enligt gällande lag genom en uppräkning, I
tjugo punkter har angetts de verksamhetsgrenar där bokföringsskyldighet
ansetts böra föreligga, om verksamheten i fråga utövas yrkesmässigt. Hit hör
inte jordbruksrörelse. Genom undantagsbestämmelser fritas vidare mindre
rörelser bland de uppräknade slagen från bokföringsskyldigheten. För vissa
verksamheter gäller nämligen att bokföringsskyldighet inle föreligger, om
rörelsen vanligen drivs utan biträde av flera än make och barn under sexton år
samt två andra personer.
Utredningen
har föreslagit att bokföringsskyldighet skall föreligga beträffande var och en
som yrkesmässigt driver självständig rörelse, däribland jordbruksrörelse. Den
nu gällande uppräkningsmetoden jämte föreskrivna undantag för mindre rörelser
har övergetts av utredningen.
Förslaget
innebär alltså en utvidgning av kretsen bokföringsskyldiga i förhållande till
gällande lag. Den föreslagna utvidgningen har lämnats utan erinran eller
uttryckligen tillstyrkts av det övervägande antalet remissinstanser. Från elt
par håll har emellertid kritiska synpunkter framförts. Till de mest kritiska
remissinstanserna hör Sveriges advokatsamfund och LRF. Dessa remissinstanser
framhåller bl. a. att den föreslagna lagen inte passar för och inle heller
kommer att följas av småföretagare utan anställda såsom snickare, målare, trädgårdsanläggare,
skomakare, skräddare samt bil- och cykelreparatörer, LRF föreslår att enmansförelag
utesluts från kretsen av bokföringsskyldiga.
Vid
bedömningen av frågan om bokföringsskyldighetens omfattning är innehållet i
vissa skatlerättsliga beslämmelser av betydande intresse. Jag vill därför
översiktligt redovisa innehållet i dessa bestämmelser.
Enligt
27 § kommunalskaltelagen utgör varje yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet
rörelse såvida inte intäkten är att hänföra till intäkt av jordbmksfastighet,
annan fastighet eller tjänst. Till rörelse räknas sålunda varje
förvärvsverksamhet som utan att vara hänförlig till förvärvskälloma
jordbruksfastighet, annan fastighet eller tjänst bedrivs yrkesmässigt, dvs;
utmärks av självständighet, viss regelbundenhet och varaktighet samt i regel
av vinstsyfte. Inkomst av rörelse skall vid taxeringen beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder. Detta innebär bl. a, att inkomster och utgifter skaU som intäkter och
kostnader hänföras till det beskattningsår, på vilket de belöper, oavsett när
betalning sker. Vid inkomstberäkningen skall hänsyn tas till värdet på in- och
utgående lager samt fordringar och skulder. Vid taxeringen skall bokföringsmässiga
gmnder tillämpas för alla rörelseidkare, oavsett om de är bokföringsskyldiga
eller ej. Den som är bokföringsskyldig har därvid att följa bestämmelsema i
gällande bokföringslag. För den som inte är bokföringsskyldig gäller
föreskrifter i 20 § taxeringslagen att var och en är skyldig att genom
räkenskaper, anteckningar eller på
Prop. 1975:104 I37
annat
lämpligt sätt sörja för att det finns underlag för fullgörandet av
deklarationsskyldigheten. För vissa kategorier rörelseidkare finns dessutom,
som förat nämnts, särskilda föreskrifter om skyldighet att föra räkenskaper.
De
skatterättsUga bestämmelsema medför att alla rörelseidkare i praktiken måste
föra räkenskaper. För taxering av den enskilde näringsidkaren finns inget
annat praktiskt användbart underlag än det som hans bokföring kan ge. Det är
omöjligt att kontrollera rörelsens resultat, om inte resultatet kan någorlunda
tillfredsställande verifieras av en bokföring av viss standard. Åtskilliga rörelseidkare
har praktiskt taget inga möjligheter alt lämna föreskrivna
deklarationsuppgifter om de inte har tillfredsställande bokföring.
Jag
delar utredningens uppfattning att skatteintresset medför bestämda krav att
alla rörelseidkare måste vara bokföringsskyldiga. Det skulle i själva verket
vara meningslöst att undanta en mindre rörelseidkare från
bokföringsskyldigheten, eftersom skatterättsUga bestämmelser ändå uppställer
bestämda krav på noteringar och redovisning av resultat och ställning. För
jordbrukare är emellertid läget speciellt. Jag återkommer strax till den saken.
Också
andra skäl än de skattemässiga kan ibland åberopas som stod för uppfattningen
att aUa rörelseidkare bör vara bokföringsskyldiga. Vid varje självständig
yrkesverksamhet får affärshändelserna en sådan omfattning, att rörelseidkaren
inte kan hålla reda på dem utan fortlöpande noteringar. Saknas sådana
noteringar, har rörelseidkaren inte några möjligheter att bevaka sina intressen
eller i efterhand reda ut transaktioner om vilka det har uppstått tveksamhet
eller tvist. Han måste också göra fortlöpande noteringar för att kunna räkna ut
slällning och resultat för ett räkenskapsår eller för andra perioder. Det är
inte möjligt att på ett tillfredsställande sätt bedöma lönsamhetsfrågor, likvidi-telsfrågor,
investeringsfrågor m, m, utan att ha tillgång till ett ordentligt fört
räkenskapsmaterial, Rörelseidkaren själv måste alltså ha en ordnad bokföring så
snart verksamheten fått en sådan omfattning att den kan betecknas som en
yrkesmässigt driven självständig rörelse.
Under
remissbehandlingen har gjorts gällande att småföretagare ibland inte har de
kunskaper som behövs för att kunna fullgöra en bokföringsskyldighet. Gentemot
denna uppfattning vill jag tUl en början framhålla att de skatterättsliga
bestämmelserna sedan länge inneburit att alla företagare måste ha ordnade
räkenskaper. De noteringar i den löpande bokföringen som krävs enligt
utredningens förslag torde inte medföra någon större arbetsökning eller vara särskUt
mer komplicerade med hänsyn till vad som redan gäller i fråga om
anteckningsskyldighet enligt 20 § taxeringslagen. Jag vill i detta sammanhang
också peka på alt alla rörelseidkare som har fört räkenskaper, vare sig de är
bokföringsskyldiga eller ej, är skyldiga att till deklarationen foga bestyrkt
Prop. 1975:104 138
avskrift
av in- och utgående balansräkning för beskattningsåret samt dessutom vinst- och
förlusträkning, om sådan räkning har ingått i bokföringen. De skatterättsUga
bestämmelserna innebär alltså att även icke bokföringsskyldiga rörelseidkare
måste göra någon form av bokslut. Och detta är ju f, ö, även nödvändigt för att
de själva skaU kunna bedöma sin ställning. Jag kan därför inte finna att det
skulle möta några oöverkomliga svårigheter ens för de minsta företagarna att
följa bestämmelserna om ordnad bokföring i en ny bokföringslag. Jag återkommer
strax till frågan om det behövs förenklade regler i den nya bokföringslagen för
de minsta företagens del.
Enligt
en år 1972 beslutad ändring i kommunalskattelagen skall även inkomst av
jordbruksfastighet beräknas enligt bokföringsmässiga gmnder. Detta har
tidigare varit möjligt för den som frivilligt följt bestämmelsema i jordbraksbokföringslagen
(1951:793), Övergången tiU bokföringsmässig redovisning av inkomster av
jordbruksfastighet skall ske successivt under en period om fem år med början
den 1 januari 1973, Vid 1978 års taxering skall alltså alla jordbrakare
redovisa inkomst av jordbmksfastighet efter bokföringsmässiga grander.
Det
år 1972 införda systemet innebär bl, a, alt förenklade avskrivningsregler
enligt den s, k, restvärdemetoden införts samt att bokföring av inköp och
försäljning av inventarier kan underlåtas.
De
nyligen införda reglerna, som ännu inte fuUt ut ttätt i kraft, innebär sålunda
att bokföringspUkten för jordbrakare inte ligger på den nivå som krävs i
utredningens förslag och som också enligt min mening bör krävas av rörelseidkare
i allmänhet. Med hänsyn tUl de speciella förhållanden som råder inom
jordbraket och mot bakgrund av de skäl som chefen för finansdepartementet
åberopade i samband med att de nämnda bestämmelserna infördes (prop, 1972: 120 s,
208) är jag inte beredd att nu föreslå någon ändring i bokföringsplikten för jordbmkare.
Det särskilda system för bokföring inom jordbruk och skogsbrak som efter ingående
utredning genomfördes år 1972 bör alltså fortfarande bestå,
I
enlighet med det anförda bör således bokföringsskyldighet utom för dem som
driver jordbrak eller skogsbrak, gälla för alla näringsidkare.
Detta
betyder att lagen blur tiUämpUg både för de allra största aktiebolagen med
tusentals anställda och för enskUda näringsidkare utan några anställda alls.
Med anledning härav vill jag något uppehålla mig vid frågan om man bör införa
särskilda förenklade regi er för mindrerörelser.
Utredningen,
som diskuterat frågan om förenklade regler för mindre rörelser, har kommit fram
till att det inte är praktiskt möjligt eUer ens motiverat att ha några sådana
särskilda regler. Utredningen har i stället strävat efter att utforma
regelsystemet så att det med vissa jämkningar kan tUlämpas av alla rörelseidkare.
Det övervägande antalet
Prop. 1975:104 139
remissinstanser
instämmer i utredningens bedömning att lagförslaget har fått en sådan elasticitet,
att några särregler inte behövs. Andra remissinstanser åter menar att
lagförslaget inte tUlräckUgt tiUgodoser mindre rörelsers behov.
I
den nya bokföringslagen måste man självfallet reglera aUa viktiga grundfrågor
som har betydelse för det stora flertalet företag. Regleringen måste emellertid
göras elastisk så att olika företag och företagskategorier kan bygga upp sina
bokföringssystem inom de ramar som lagreglerna anger. I detta hänseende kan
det finnas vissa skillnader när det gäller reglema om årsbokslut och när det
gäller bestämmelsema om den löpande bokföringen. Det är knappast möjligt att i
lagen ge bestämda regler för hur t, ex, balansräkningen skall ställas upp för
varje särskUt företag. I fråga om den löpande bokföringen är situationen något
annorlunda. Där kan man ge fasta och bestämda normer för hur bokföringen skall
vara anordnad. Dessa normer är i sina grunddrag inte annorlunda för större än
för mindre rörelser.
Om bestämmelsema
på detta sätt i viss utsträckning ges karaktären av rambestämmelser kan man i
den praktiska tUlämpningen göra de avvikelser som i det särskUda fallet kan
vara av behovet påkallade utan att därför den ordning och reda, som
bokföringslagstiftningen är avsedd att åsladkomma, eftersatts. Självfallet
måste också bokföringslagen ges en sådan utformning att alla rörelseidkare kan
följa den. Vid utarbetandet av lagförslaget inom justitiedepartementet har
stor vikt lagts vid att de mindre företagarna skall ha möjlighet att följa de
föreslagna reglerna. Åtskilliga förenklingar har genomförts i förhållande till
uttedningens förslag framför allt i fråga om reglema för den löpande bokföringen.
När det gäller reglerna om årsbokslut innebär mitt förslag vissa utvidgningar i
förhållande till utredningens. Å andra sidan är avsikten, såsom närmare skall
utvecklas i det följande, att även reglema om årsbokslut skall kunna tUlämpas
med hänsynstagande tUl den berörda rörelsens särskilda förhållanden.
Jag
kommer i det följande att ge exempel på hur de föreslagna lagreglerna skall
kunna tillämpas dels när det gäller större företagare dels när det är fråga om
mindre företag. Efter en genomgång av huvud-grundema för mitt förslag kommer
jag att exemplifiera hur den föreslagna lagen kan tiUämpas av en utpräglad
småföretagare, t. ex. en hantverkare utan anställda. Det är min övertygelse att
man genom den föreslagna uppbyggnaden av lagstiftningen kan på ett tiUfredsstäUande
sätt beakta de svårigheter som småföretagare kan ha att sköta sin bokföring.
Jag har därför funnit att det inte behövs skilda regelsystem för olika typer av
företag.
Enligt
utredningsförslaget skall den som yrkesmässigt bedriver självständig rörelse
vara bokföringsskyldig. Utredningen har därvid anknutit till det
skatterättsliga rörelsebegreppet.
När
det gäUer att närmare bestämma innebörden av begreppet rörelse
Prop. 1975:104 140
synes
man ha att välja mellan å ena sidan det civilrättsliga begreppet
"näringsidkare" och å andra sidan det skatlerättsliga
rörelsebegreppet. Begreppet näringsidkare ges i flera civilrättsliga lagar en
ganska vidsträckt innebörd så att det omfattar var och en som yrkesmässigt
driver verksamhet av ekonomisk art, både fysiska och juridiska personer. Denna
innebörd har begreppet näringsidkare exempelvis i konsumeniköplagen (1973:
877), (jfr prop. 1973: 138 s. 160). För egen del anser jag att det civUrättsliga
begreppet som är något mer omfattande än det skatterättsliga är att föredra
när det gäUer att bestämma bokföringsskyldighetens omfattning. Eftersom också jordbrakare
och skogsbrukare faller under näringsidkarbegreppet, krävs att dessa i lagen
uttryckligen undantas från bokföringsskyldighet enligt departementsförslaget.
Enligt
gällande lag är den som idkar uthyrning av annan fastighet inte
bokföringsskyldig. Utredningen föreslår inte heller bokföringsskyldighet för
sådan uthyrning i annat fall än när det är fråga om hotell- och pensionatrörelse.
Utredningens förslag att undanta övrig uthyrningsverksamhet från
bokföringsskyldighet har dock kritiserats av åtskilliga remissinstanser.
För
egen del har jag inte något att erinra mot förslaget att all uthyrningsrörelse
som avser hotell- och pensionalverksamhet skall omfattas av
bokföringsskyldighet. När det gäller annan uthymingsverksamhet har jag
emellertid en annan uppfattning än ulredningen. Utredningens uppfattning att
bestämmelserna i bokföringslagen, byggda på principen om bokföringsmässiga
grunder, knappast är lämpliga som riktlinjer för den bokföring som kan behöva
förekomma vid uthyrningsrörelser är enligt min mening knappast riktig. Inkomst
av annan fastighet taxeras visserligen i princip inte enligl bokföringsmässiga grander
utan enligt den s, k, kontantprincipen. Från denna princip görs emellertid
avsteg vid beskattningen dels genom att avdrag medges för årlig avskrivning på
byggnad och fastighetsinventarier dels genom en analog tillämpning av vissa
regler för fastighet som ingår i rörelse även då rörelsen bedrivs av annan än
fastighetsägaren. Redan denna omständighet utgör ett visst stöd för att
uthyrningsverksamhet bör vara bokföringspliklig.
Det
är i olika sammanhang av intresse att göra undersökningar beträffande kostnadema
för förvaltningen av hyresfastigheter. Sådana undersökningar underlättas om det
finns en ordnad bokföring. Vidare bör framhållas att det från hyresgästhåll har
framställts önskemål orii att hyresvärden skall specificera hur hyresbeloppen
fördelar sig på kapitalkostnader, driftskostnader, underhåll osv. Från de nu
anförda synpunkterna är det av värde om ägare av flerfamiljshus är bokföringsskyldiga,
Mina
överväganden har lett mig till. att all egentlig uthymingsverksamhet bör
omfattas av bokföringsskyldighet. Gränsen för denna skyldighet bör sättas så
att bokföringsplikt skall föreligga vid all uthyrning
Prop. 1975:104 141
som
omfattar mer än två lägenheter. Jag återkommer i specialmotiveringen närmare tUl
hur bestämmelserna bör utformas.
Utredningens
förslag innebär att ideella föreningar och stiftelser blir bokföringsskyldiga
endast om de driver rörelse. Utredningsförslaget på denna punkt har
uttryckligen godtagits av flera remissinstanser, bl, a, RÄ och
riksrevisionsverket. Några remissinstanser, däribland
företagsskatteberedningen och hovrätten för Västra Sverige, anser däremot att
bokföringsskyldighet bör föreligga för sådana ideella föreningar eller
stiftelser vilkas verksamhet eller förmögenhetstillgångar inte är alltför obetydliga.
Formen
ideell förening används för många skiftande ändamål. Till sådana föreningar hör
i första hand föreningar med annat ändamål än att främja medlemmamas ekonomiska
intressen. Hit hör föreningar som sysslar med exempelvis reUgiösa, politiska, vetenskapliga,
välgörande, idrottsliga eller sällskapliga angelägenheter. Bland dem finns
många mycket små, ofta lokala sammanslutningar med ytterst blygsamma ekonomiska
förhåUanden, Som ideella föreningar räknas emellertid också föreningar som är
inriktade på att främja medlemmamas ekonomiska intressen men som inte ägnar sig
åt ekonomisk verksamhet i den mening som avses i lagstiftningen om ekonomiska
föreningar. Hit hör bl. a, sådana föreningar som arbetsgivarföreningar och
fackföreningar samt branschföreningar för olika slag av verksamhet.
Det
finns inte någon civilrättsUg lagstiftning om ideella föreningar. Det anses att
en ideell förening blir juridisk person när den antagit stadgar av inte alltför
bristfäUig beskaffenhet och valt styrelse. Det behövs inte några
registreringsåtgärder för att en ideell förening skaU anses vara juridisk
person.
För
egen del vill jag först framhålla att många ideella föreningar inte har några
andra medel än dem som erhållits genom blygsamma medlemsavgifter för ett begränsat
antal medlemmar. När det gäller sådana föreningar kan inle hänsynen till
borgenärsintressena och de fiskala intressena anses vara så framträdande att
man av den anledningen bör ha regler om bokföringsskyldighet. Verksamheten
torde inte heller ha den omfattningen att det från föreningens egen synpunkt
kan sägas vara av värde att lagen ger fasta regler om en ordnad bokföring.
Läget
kan vara ett annat när det gäller större ideella föreningar. Här möter man
emellertid den svårigheten att det saknas grundläggande civilrättslig
lagstiftning om föreningsformen i fråga. Man har med andra ord inte det
grundläggande regelsystem på vilket speciella regler om bokföringsskyldighet
kan byggas upp. Det skatterättsliga intresset av en mera noggrann insyn i
sådana ideella föreningars ekonomiska förhällanden bör kunna tiUgodoses genom specieUa
regler i skattelagstiftningen. Jag vill i detta sammanhang nämna att en
särskild utredning, föreningsskatteutredningen (Fi 1971:06), har i uppgift att
se över reglema för beskattning av ideella föreningar. Mot denna bakgrand
Prop. 1975:104 142
synes
mig övervägande skäl tala för utredningens uppfattning att ideeUa föreningar,
som inte driver rörelse, bör undantas från bokförings-plUcten, Jag viU tiUägga
att slörre ideella föreningar ofta driver rörelse. Därmed uppkommer också bokföringspUkt
för rörelsen i fråga. Jag vUl slutligen påpeka att det, såsom utredningen
framhållit, är svårt alt finna någon metod för begränsning av
bokföringsskyldigheten tUl större föreningar. Skall sådana begränsningar
göras, bör de lämpligen bygga på en registreringsplikt e, d, för de berörda föreningama.
Och en sådan registreringsplikt är f, n, inte aktuell.
Också
antalet stiftelser är i dag i stort sett okänt. Till stiftelserna hör i första
hand den stora grapp av stiftelser, tidigare kallade "fromma
stiftelser", som uppkommit främst genom donationer från enskUda. De fuUföljer
allmännyttiga ändamål och lämnar exempelvis understöd tUl mindre bemedlade, bam
och ungdom, sjukvårdsändamål, utbUdning, forskning o. d. Många stiftelser har
mycket begränsade tillgångar. Ett mindre antal är donationsstiftelser med
betydande förmögenhet. Förvaltningen av förmögenheten kan vara fristående men
kan också vara anförtrodd kommuner, sjukvårdsinrättningar, utbildningsanslalter
m, m. Vidare finns ett stort antal pensions- och personalstiftelser. Stiftelseformen
har också kommit till användning för ekonomisk verksamhet av olika slag.
Sålunda finns, när det gäller bostadsförsörjningen, ett stort antal till större
delen kommunala bostadsstiftelser. Även annan verksamhet bedrivs i någon
utsträckning genom kommunala och andra allmänna stiftelser, Slutiigen finns ett
ökat antal stiftelser som på olika sätt är knutna till företag och därvid kan
förvalta betydande aktieposter.
Även
för stiftelsernas del saknas i huvudsak grundläggande civilrättslig
lagstiftning. Viss lagstiftning finns dock. Till denna hör främst lagen (1929:
116) om tiUsyn över stiftelser m, m. Ett mycket stort antal stiftelser är
emellertid undantagna från tillsyn enligt denna lag. Specialbestämmelser finns
i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
I
fråga om stiftelser är läget enligt min mening likartat med det som råder
beträffande ideella föreningar. En skUlnad föreligger dock. Man kan nämligen
räkna med att det så småningom kommer att föreligga en grandläggande civUrättslig
lagstiftning rörande stiftelser. Riksdagen har nämligen hemställt att
lagstiftningen om stiftelser ses över. Jag räknar med att inom kort begära
bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att göra en sådan översyn. Innan en
grundläggande civUrättslig lagstiftning beträffande stiftelser föreligger bör
man emellertid enligt min mening inte uppstäUa krav på bokföringsskyldighet.
Jag ansluter mig därför även i fråga om stiftelser till den av utredningen
intagna ståndpunkten att bokföringspUkt bör föreligga bara om stiftelsen
driver rörelse.
Slutiigen
bör nämnas att jag biträder utredningens uppfattning att
Prop. 1975:104 143
stat
och kommun bör undantas från bokföringsskyldighet enligt den föreslagna lagen.
Detsamma bör gälla i fråga om landstingskommun, kommunalförbund, församlingar
och kyrkliga samfälligheter.
Mitt
förslag innebär att kretsen av bokföringsskyldiga vidgas kraftigt. Detta får
återverkningar på betydelsefulla områden vid sidan av redovisningsområdet. Jag
vUl därför nu gå närmare in på frågan om sambandet mellan
bokföringslagstiftningen och annan lagstiftning. Den lagstiftning som härvid
främst är av intresse är lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom
(köplagen), lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande
(kommissionslagen), handelsregisterlagen (1974: 157), lagen (1966: 454) om
företagsinteckning, lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag samt
konkurslagen, (1921: 225) och ackordslagen (1970: 847),
I
köplagen bestäms begreppet köpman genom en hänvisning till gällande
bestämmelser om bokföringsskyldighet. Köpman är nämligen bara den som är skyldig
att föra handelsböcker. Köp som sker mellan köpmän i och för deras rörelse
kallas handelsköp. Kraven på parterna är större vid handelsköp än vid vanliga
köp. För handelsköp gäller sålunda bl, a, att reklamation måste göras snabbare
än eljest. Några av bestämmelserna i köplagen gäller bara för handelsköp.
Utredningen
har stannat för att nuvarande bestämmelser i köplagen bör behållas oförändrade
trots den faktiska förändring som följer av de nya reglema om vilka som är
bokföringsskyldiga. Detta har under remissbehandlingen kritiserats på ett par
håll, Köplagsulredningen (Ju 1963: 51) har emellertid uttryckligen förklarat
att den ansluter sig till utredningens uppfattning.
För
egen del vUl jag först framhålla att antalet köpmän skulle öka avsevärt om bokföringsskyldigheten
vidgas i enlighet med vad jag förordat utan att några ändringar samtidigt görs
i köplagen. Många av de rörelseidkare, som med mitt förslag blir
bokföringsskyldiga, är emellertid i den situationen att man kan ifrågasätta om
det är rimligt att tillämpa de strängare reglerna i köplagen om handelsköp på
dem. Jag tänker i första hand på typiska småföretagare utan anställda, t. ex,
en hantverkare. Det finns inte tillräckligt underlag för att i detta lagstiftningsärende
bedöma om det är lämpligt att genomföra en ordning som får vittgående
konsekvenser på köprättens område. Det finns dessutom så mycket mindre
anledning härtUl som köplagen f. n. ses över av köplagsulredningen. Denna
utredning avser att i ett kommande betänkande behandla köplagens regler om
köpmän och handelsköp. Jag anser det olämpligt att på denna punkt föregripa
utredningens arbete. Jag föreslår därför att köpmansbegreppet i köplagen får
vara i sak oförändrat t, v. Detta kan åstadkommas genom en särskild bestämmelse
i köplagen som
Prop. 1975:104 144
klargör
att köpmansbegreppet skall avgöras enligt tidigare gällande regler, dvs, med
ledning av huruvida skyldighet förelegat enligt 1929 års lag att föra
handelsböcker. Det får senare ankomma på köplagsulredningen att ta ställning
till hur köpmansbegreppet mera definitivt bör utformas.
Begreppet
köpman utgör även grunden för kommissionslagens bestämning av begreppen handelskommissionär
och handelskommission. Handelskommission föreligger sålunda om kommissionären
är köpman och hans uppdrag avser försäljning eller inköp som faller inom
området för hans rörelse. Med ställningen av handelskommissionär följer en
skärpning av rättigheter och skyldigheter. En handelskommissionär har t, ex, en
utvidgad plikt att undersöka gods som kommittenten, uppdragsgivaren, lämnar tUl
honom för försäljning. Vidare finns bl, a, särskilda regler om handelskommissionärs
rätt till provision. Är kommittenten köpman har även han en vidgad skyldighet
att undersöka inköpt gods.
Goda
skäl synes enligt min mening kunna anföras för att köpmansbegreppet i
kommissionslagen bör ha samma innebörd som det har i köplagen. I enlighet med
vad som anförts i fråga om köplagen förordar jag därför att köpmansbegreppet i
kommissionslagen t. v. behålls i sak oförändrat. Detta förutsätter ett tillägg
till kommissionslagen av den typ jag nyss angav beträffande köplagen.
Också
i handelsregisterlagen finns bestämmelser som bygger på bokföringsskyldigheten.
Enligt den lagen åligger det enskild näringsidkare, som är skyldig att föra
handelsböcker, att söka registrering i handelsregister. Vid lagens tUlkomst
uttalade jag (prop, 1974: 4 s. 193), att mycket talar för alt
bokföringsskyldighet och skyldighet att registrera firma borde åligga samma
krets av enskilda näringsidkare. Jag fann det dock inte möjligt att ta slutlig
ställning till denna fråga förrän frågan om bokföringsskyldighetens omfattning
fick sin slutliga lösning. När en ny bokföringslag kom till stånd, uttalade
jag, fick på nytt bedömas, om sambandet kunde bevaras eller om en särskild avgränsning
borde göras i fråga om skyldigheten att göra anmälan till handelsregistret.
Med
anledning härav vUl jag först framhåUa att inte bara näringslivet och
allmänheten har intresse från informationssynpunkt av att näringsidkare i
största möjliga utsträckning låter registrera sina företag. En något så när
fullständig företagsregistrering har stor betydelse också från offentiigrättsliga
synpunkter. Jag kan i det sammanhanget peka på områden som beskattning,
socialförsäkring och priskontroll. Det synes mig dock tveksamt huravida dessa
intressen är så framträdande när det gäller typiska småföretagare utan
anställda, vilka enligt nuvarande bokföringslag inte är bokföringsskyldiga. I detla
sammanhang bör också framhållas att antalet företag utan anställda är mycket
stort. Det skulle alltså bli ett utomordentligt omfattande arbete för registreringsmyndig-
Prop. 1975:104 145
heterna,
länsstyrelserna, att hantera en så omfattande registrering som skulle bli
följden, om reglerna om vidgad bokföringsskyldighet fick slå igenom även på
handelsregistreringens område. Jag förordar därför att tiUämpningsområdet för
handelsregisterlagen behåUs oförändrat t, v. Detta betyder att
handelsregisterlagen måste tillföras en bestämmelse som innebär att
registreringsplikten knyts tiU bokföringsskyldighetens omfattning sådan denna
bestäms i 1929 års lag.
Enligt
lagen om företagsinteckning får företagsinteckning meddelas bara om
näringsidkaren är bokföringsskyldig eller driver jordbruk eller skogsbmk.
Lagstiftningen är f, n, föremål för översyn. Utredningen (Ju 1972: 12) ang,
företagsinteckning har i sitt remissyttrande anfört att den nuvarande kretsen
av inteckningsberättigade bör behållas oförändrad t. v. Jag delar denna
uppfattning.
Bokföringsskyldigheten
har vidare betydelse vid bestämmande av begreppet handelsbolag. Handelsbolag
uppkommer sålunda då två eUer flera sluter ett bolag för att under gemensam
firma idka handel eller annan näring med vars utövande följer skyldighet att
föra handelsböcker.
Om
bokföringsplikten vidgas till att gälla för alla rörelseidkare, innebär detta
att fler sammanslutningar än tidigare kommer att falla in under lagens
beskrivning på handelsbolag. Formen enkelt bolag får därmed ett avsevärt
inskränkt användningsområde. Som utredningen framhållit torde enkelt bolag då i
praktiken bli användbart främst för tUlfäUig samverkan och för samverkan
utanför området för ekonomisk rörelse.
Den
mest väsentUga skillnaden mellan handelsbolagen och de enkla bolagen hänför sig
tUl ansvarigheten mot tredje man. Bolagsmännen i ett handelsbolag svarar soUdariskt
för bolagets förbindelser, I ett enkelt bolag svarar en bolagsman däremot i
princip endast för förpliktelser på grand av avtal som han deltagit i. Frågan
om vUken praktisk betydelse detta har kan inte utan vidare besvaras. Det är
inte heUer möjligt att nu säkert säga vilket praktiskt behov det finns av att
kunna använda enkla bolag i deras nuvarande form, I slutet av förra året
tillkallade jag sakkunniga med uppgift att se över lagstiftningen om
handelsbolag och enkla bolag. Jag anser det inte lämpligt att innan detta
utredningsarbete avslutats lägga fram förslag som innebär att
användningsområdet för enkla bolag beskärs. Jag förordar därför även på denna
punkt att de i 1929 års lag angivna reglema om bokföringsskyldighetens
omfattning t, v. skall vara avgörande när det gäUer att bestämma om
handelsbolag eller enkelt bolag skaU anses föreligga.
I
prop, 1975: 6 läggs fram förslag tiU ändringar i konkurslagen m, m. Förslaget
upptar bestämmelser om särskilda konkursgrander för bokföringspliktiga gäldenärer
(4 §). I propositionen påpekar chefen för justitiedepartementet att,
bokföringsplikt enligt 1929 års lag inte före-
10
Riksdagen 1975.1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 146
ligger
för exempelvis handelsidkare utan fast försäljningsställe med, föratom
familjemedlemmar, högst en anställd eller innehavare av hantverks-,
reparations- eller serveringsrörelse med, förutom familjemedlemmar, högst två
anställda. Sådana småföretag har enligt departementschefen ofta ganska ringa
ekonomisk stabUitet och slås lätt ut vid ekonomiska påfrestningar. I allmänhet
har de då inga eller blott obetydliga utmätningsbara tUlgångar, För borgenärer
i allmänhet torde därför förenklade möjligheter atl begära detta slags
småföretagare i konkurs vara av begränsat värde. Löneborgenärer däremot, framhåUer
departementschefen, har genom lagen om statlig lönegaranti vid konkurs fått en
speciell anledning att utnyttja konkursinstitutet. Den statliga lönegarantin
är nämligen så konstruerad att det för utbetalning av garantibelopp fömtsätts,
att arbetsgivaren försatts i konkurs. Med hänsyn härtiU finns det enhgt
departementschefen anledning att söka underlätta för just löneborgenärer att få
arbetsgivare försatt i konkurs.
Departementschefen
ansåg att det i och för sig fanns skäl för att tUlämpningsområdet för den särskUda
konkursgmnden för bokföringspliktiga gäldenärer borde utvidgas till att
omfatta även inte bokföringspliktiga arbetsgivare, såvitt avser sådana löne-
och pensionsfordringar som omfattas av den statliga lönegarantin.
Departementschefen fann emeUertid inte tiUräcklig anledning att föreslå någon
sådan utvidgning, eftersom det år 1974 avgivna förslaget till ny bokföringslag
innebar att bokföringsskyldigheten skulle vidgas,
I
enlighet med det synsätt som sålunda kommit tUl uttryck i propositionen med
förslag tiU ändringar i konkurslagen förordar jag att de nya bestämmelsema om
bokföringsskyldighetens omfattning får slå igenom när det gäUer den särskUda
konkursgrunden för bokföringspliktiga gäldenärer. Någon ändring i prop. 1975:
6 med förslag till lag om ändring i konkurslagen bör alltså inte göras.
Ackordslagen
innehåller också bestämmelser som anknyter till huruvida gäldenären är eller
varit bokföringsskyldig (22 § andra stycket 3 samt 23 § första stycket). Dessa
bestämmelser har inte den karaktären att det behöver möta några betänkUgheter
att låta den vidgade bokföringsskyldigheten slå igenom beträffande dessa lagmm,
I
konsekvens med att de nya reglema om bokföringsskyldighetens omfattning sålunda
får slå igenom när det gäller de båda sistnämnda lagarna synes det inte heller
finnas anledning att i detta sammanhang föreslå någon ändring i bestämmelsen i
11 kap. 4 § brottsbalken om mannamån mot borgenärer, enligt vilken det har viss
betydelse för straffbarhetens mträde om bokföringsskyldighet föreligger. Jag
vill dock anmärka att bestämmelsen f. n. ses över inom justitiedepartementet i
annat sammanhang.
De
överväganden jag gjort i fråga om sambandet mellan bokföringslagstiftningen
och annan lagstiftning innebär alltså sammanfattningsvis
Prop. 1975:104 I47
följande.
Reglema i 1929 års lag om bokföringsplUttens omfattning skall även
fortsättningsvis få betydelse vid tUlämpningen av köplagen, kommissionslagen,
handelsregisterlagen, lagen om företagsinteckning och lagen om handelsbolag och
enkla bolag. De nya bestämmelserna om bokföringspliktens omfattning får däremot
slå igenom när det gäller konkurslagen och ackordslagen.
5.2.2
Bokföringsskyldighetens innebörd
Som
jag nämnt innehåller gällande bokföringslag förhållandevis knapphändiga
bestämmelser om löpande bokföring och bokslut. I fråga om årsbokslutet har
bokföringslagens fåtaliga bestämmelser i stor utsträckning fyllts ut genom att
de bokföringsskyldiga tUlämpat bestämmelserna om årsredovisning i lagen om
aktiebolag. Sålunda utnyttjas de i denna lag givna värderingsreglerna,. De
bokföringsskyldiga släller oftast upp sin balansräkning efter aktiebolagslagens
schema för denna räkning. Också aktiebolagslagens föreskrifter om
resultaträkning tillämpas av andra rörelseidkare än aktiebolag, trots att
bestämmelser om resultaträkning saknas i bokföringslagen.
Bokföring
bygger på ett många gånger mycket omfattande siffermaterial. Detta material
kommer först till synes i rörelsen genom verifikationer. Dessa kan bestå av
olika handlingar som kommer till företaget utifrån eller produceras hos
företagel. De innehåller uppgifter om vad man bmkar kalla affärshändelsema.
Baserat på verifikationerna grand-noteras siffermaterialet i böcker och annat
räkenskapsmaterial. Grundnoteringarna sker i kronologisk ordning. De
kronologiska anteckningarna om affärshändelserna verkställs post för post
eller i sammandrag i dagboken, som enligt bokföringslagen är ett gemensamt namn
på alla grundnoteringsböcker. Om dagboken förs i sammandrag, har en notering
post för post tidigare skett i olika kladdar eller journaler. Genom dagboken kommer
affärshändelserna in i rörelsens bokföringssystem.
De
i dagboken antecknade posterna systematiseras i denna eller i särskild
bokföring på olika konton, huvudbokföring. Vid behov förs sidoordnade hjälpböcker
och dessa innehåller bl, a, specifikationer till kollektivkonton eller
sammanställningar av vissa poster för att ge överblick över särskilda
förhållanden. De vanligaste hjälpböckema är reskontra, växelbok och lagerbok.
Specifikationerna avstäms mot resp, koUektivkonto, Den löpande bokföringen består
alltså av en kronologisk och systematisk notering av affärshändelsema. Vid
räkenskapsperiodens utgång bearbetas och sammanfattas de i den löpande
bokföringen noterade beloppen till ett bokslut. Som jag tidigare nämnt består
detta oftast av resultaträkning och balansräkning. Slutligen samlas och arkiveras
till rörelsen hörande dagbok och andra handelsböcker samt handlingar av
betydelse för rörelsen under en tid av tio år.
Prop. 1975:104 148
För
att bokföringslagstiftningen skall kunna tiUgodose intema och extema
informations- och kontrollintressen måste man i bokföringen arbeta med
grundnotering, systematisering och rapportering. Jag delar utredningens
uppfattning att detta även gäUer när bokföringen baseras på automatisk databehandUng.
Viktiga delar av bokföringsmaterialet måste alltså redovisas i ett beständigt
och lätt åtkomligt räkenskapsmaterial. Det är därför naturligt att
bokföringsskyldigheten även i framtiden bygger på ett system som innebär att
grundläggande uppgifter förs in i böcker och annat räkenskapsmaterial.
Bokföringsarbetet bör alltså resultera i ett på vanligt sätt läsbart räkenskapsmalerial.
I vissa faU bör dock räkenskapsmaterialet få ersättas med material som endast
är maskinläsbart. Detta är nödvändigt för att göra en rationeU bokföring med
datorer möjlig. EnUgt min mening rubbar emeUertid detta knappast
grundprinciperna för affärsbokföringen. Jag återkommer senare till frågan i vUken
utsträckning maskinläsbart material bör få förekomma.
Jag
har alltså i enUghet med utredningsförslaget stannat för att de traditionella
huvudinslagen i bokföringsarbetet verifikationshantering, kronologisk
bokföring, systematisk bokföring, bokslutsarbete och arkiveringsarbete skall
ligga tUl grund för bokföringsskyldigheten. Detta bör, som utredningen
förordat, komma tUl uttryck i en särskUd inledande bestämmelse i lagen. TiU
bestämmelsens närmare utformning återkommer jag i specialmotiveringen.
Enligt
gällande lag skall bokföringen ske i överensstämmelse med allmänna bokföringsgrander
och med iakttagande av god köpmannased. Utredningen föreslår att bokföringen skaU
ske enligt "god redovisningssed". Det finns ingenting att invända
mot utredningens förslag på denna punkt.
Som
utredningen påpekar torde god redovisningssed kunna beskrivas genom en
hänvisning tUl att det bör röra sig om en faktiskt förekommande praxis hos en
kvalitativt representativ krets bokföringsskyldiga. Vad som är god
redovisningssed kan ibland behöva bestämmas branschvis. Stor betydelse för innebörden
av begreppet har givetvis de uttalanden i redovisningsfrågor som görs av den
praktiskt och teoretiskt verksamma expertisen på redovisningsområdet.
Näringslivets börskommitté och Föreningen auktoriserade revisorer har sålunda
genom olika utfärdade rekommendationer fått stort inflytande när det gäUer att
tolka begreppet god redovisningssed. Enligt min mening kan emeUertid inte helt
överlämnas åt enskilda intressen att närmare bestämma innebörden av detta
begrepp. Det är angeläget att företrädare för det allmänna som har stora
intressen att bevaka i detta sammanhang också får tillfälle att öva
inflytande i frågan. Jag återkommer senare tUl att en särskild nämnd för
redovisningsfrågor bör inrättas. Denna kommer att utöva stort inflytande på hur
frågor om god redovisningssed
Prop. 1975:104 149
skall
bedömas i olika situationer. En annan uppgift för denna nämnd kan vara att mot
bakgrand av den ständiga utvecklingen på redovisningsområdet anpassa praxis
och med hänsyn härtUl utforma vad som är god redovisningssed. På detta sätt
kommer företrädare för det allmänna och för löntagamas organisationer som
bör ingå i nämnden att kunna påverka utvecklingen.
Av
god redovisningssed får anses följa att bokföringsmässiga grunder och inte den s,
k, kontantprincipen skall tUlämpas vid bokföringen. Jag delar uttedningens
uppfattning att någon allmän bestämmelse i lagen om att den bokföringsskyldige
skall följa bokföringsmässiga gmnder inte behövs. Att kontantprincipen inte är tiUämplig
framgår bl, a, av att det lagförslag som jag lägger fram innehåller en särskild
bestämmelse som anger när uppkomna fordringar och skulder skall bokföras. Av bestämmelsema
i förslaget om balansräkningens poster och om princi-pema för värderingen
framgår dessutom att hänsyn skall tas tUl in- och utgående lager.
5.2.3
Räkenskapsårets omfattning
Enligt
gällande lag får räkenskapsåret inte överstiga tolv månader. Vid rörelsens
början eller vid omläggning av räkenskapsåret får räkenskapsåret dock vara
högst aderton månader, I förslaget upptas som huvudregel att räkenskapsåret
skall vara tolv månader. Vid verksamhetens början eller slut eller vid
omläggning av räkenskapsåret får kortare räkenskapsår användas. Räkenskapsåret
får i sådant fall även förlängas att omfatta högst aderton månader. Utredningen
föreslår inte några regler om när räkenskapsåret skall förläggas i tiden, S, k.
brutna räkenskapsår är sålunda tillåtna.
Flera
remissinstanser, bl, a. riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverket,
företagsskatteberedningen och andra som företräder skatteintressen, anser att
huvudregeln bör vara den att räkenskapsåret skall vara lika med kalenderår.
Företagsskatteberedningen påpekar att det numera förekommer ett mycket stort
antal fåmansbolag som har annat räkenskapsår än kalenderår. Enligt beredningen
är detta ofta ett led i åtgärder för att vinna lättnader vid beskattningen. Då
det gäller verksamhet i fåmansbolag försvåras enligt beredningen också
taxeringskontrollen i hög grad av den bristande överensstämmelsen mellan
företagets och delägarnas beskattningsår.
Jag
delar utredningens uppfattning att räkenskapsåret normalt skall omfatta tolv
månader. Enligt min mening talar många omständigheter för att räkenskapsåret i aUmänhet
också bör sammanfaUa med kalenderåret. Sålunda skall löneuppgifter till
taxeringsmyndigheter alltid avse kalenderår och statistiska uppgifter skall
oftast göra det. Det största problemet med räkenskapsår, som avviker från
kalenderåret, vållas emellertid i taxeringssammanhang. De av företagsskatteberdningen
an-
Prop. 1975:104 150
förda
skälen talar otvivelaktigt för att räkenskapsåret generellt bör sammanfalla med
kalenderåret.
EmeUertid
kan enUgt min mening de skattemässiga hänsynen inte få vara ensamt avgörande
när det gäller att ta slällning till om bratna räkenskapsår skall tillåtas. Det
förhåller sig i praktiken så att ett stort antal bokföringsskyldiga anlitar
bokförings- och redovisningsbyråer framför allt för alt göra upp årsboksluten.
Den utvidgning av bokföringsskyldigheten som jag har föreslagit måste antas
leda till att dessa byråers tjänster anlitas i än högre grad. Skulle man under
sådana omständigheter i lagen slå fast att endast kalenderår skall vara
räkenskapsår, uppstår betydande risk för att koncentrationen av arbetsuppgifter
till våren då årsboksluten i så fall skulle göras i ordning blir så omfattande
att byråerna inte kan bemästra situationen, I remissyttrandena från Sveriges
industriförbund, SHIO, LRF och Svenska revisorsamfundet har också framhåUits
att det är av väsentUg betydelse alt bokslutstidpunkten kan spridas ut
någorlunda jämnt över året för alt bokföringsbyråerna över huvud taget skall
kunna fuUgöra sin uppgifler. Jag är för min del inte beredd att, innan man
någorlunda säkert kan överblicka konsekvenserna för servicebyråema av den
utvidgade bokföringsplikten, förorda att förbud mot brutet räkenskapsår införs
i lagen. Jag vill tUl-lägga att en jämn belastning på byråerna bidrar till att
kvaliteten på bokslutsarbetet kan hållas hög, vilket är angeläget inte minst
från laxe-ringssynpunkt,
I
detta sammanhang bör också uppmärksammas att det för en del bokföringsskyldiga
kan vara lämpligt att låta räkenskapsåret sluta vid den tidpunkt på året när
den ekonomiska aktiviteten är låg. Den bokföringsskyldige har då lättast att
avsätta tid för bokslutsarbete. Lagerinventeringen kan också underlättas av
ett lågt lagerbeslånd. Ibland kan det vara särskilt motiverat att varje
räkenskapsår får omfatta en obruten säsong. Jag vill dock framhålla att de nu
berörda förhållandena inte i och för sig kan anses vara av avgörande vikt när
det gäller att ta ställning till om brutet räkenskapsår kan tUlåtas.
Mina
överväganden har lett mig till den slutsatsen att som huvudregel bör gälla, att
räkenskapsåret skall omfatta tolv månader och vara kalenderår. Det bör dock
vara möjligt för rörelseidkare att tillämpa brutet räkenskapsår med vissa
begränsningar som jag strax kommer tUl.
Under
remissbehandlingen har framhållits att ett brutet räkenskapsår inte bör få
börja eller sluta vilken dag som helst. Detta synes mig också rimligt.
Taxeringskontrollen underlättas om brutet räkenskapsår får börja resp. sluta
bara vid vissa i lagen angivna tidpunkter. I och för sig finns det, som framgår
av riksskatteverkets remissyttrande, en del som talar för att brutet räkenskapår
alltid bör inledas med början av ett tertial. Ä andra sidan torde det finnas
behov av att kunna avsluta ett räkenskapsår vid halvårsskifte. Den bästa
lösningen synes mig därför
Prop. 1975:104 151
vara
att bmtet räkenskapsår skall omfatta någon av periodema den 1 maj den 30 aprU,
den 1 juliden 30 juni eller den 1 septemberden 31 augusti. Jag är inte beredd
att tiUmötesgå LRF;s önskemål om att räkenskapema skall kunna avslutas per det
veckoslut som infaller närmast före eller efter räkenskapsårels slut.
Jag
delar utredningens uppfattning att räkenskapsåret skall kunna vara kortare än
tolv månader eller förlängas till högst aderton månader i samband med att
bokföringsskyldighet inträder, dvs. vid verksamhetens början eUer då rörelsen
övergår till annan innehavare, eller vid omläggning av räkenskapsår. När en
rörelse läggs ned bör däremot räkenskapsår inte kunna förlängas eftersom detta
medför en förskjutning av skyldigheten att erlägga skatt. I en sådan situation
får erforderlig anpassning ske genom att räkenskapsåret förkortas.
Förslaget
upptar inte någon bestämmelse som begränsar rätten att lägga om räkenskapsåret.
Många besvärande olägenheter följer dock av en omläggning. En omläggning
försvårar bl, a. bedömningen av rörelsens ställning och resultat genom att
jämförelse inte kan anställas mellan en obraten serie av enhetliga
räkenskapsperioder. Allvarligare är emellertid att möjligheten till omläggning
av räkenskapsår i betydande grad missbmkas i syfte att den bokföringsskyldige
skall få skattekredit eller skatteförmån. För att råda bot på nämnda
olägenheter förordar jag att vissa begränsningar i rätten att lägga om
räkenskapsår införs. Jag föreslår en bestämmelse av innebörd att om den
bokföringsskyldige tillämpar brutet räkenskapsår så får omläggning av räkenskapsåret
bara ske till kalenderår. Skall omläggning ske tUl annat brutet räkenskapsår
eller vill rörelseidkare, som har kalenderår som räkenskapsår, övergå tUl
brutet räkenskapsår med hänsyn till rörelsens särskilda förhållanden bör detta
inte få ske utan att tillstånd till sådan omläggning ges av länsstyrelse.
Länsstyrelsen bör dock inte kunna ge tillstånd att använda brutet räkenskapsår
som löper för annan period än de nyss nämnda, dvs. per den 1 maj, den I juli
eller den 1 september. De förordade bestämmelsema bör i enlighet med vad jag
senare återkommer till kunna tUlämpas endast i rörelse, som drivs vid lagens
ikraftträdande.
Utredningsförslaget
upptar vidare en bestämmelse om att den som är bokföringsskyldig för flera
rörelser skall använda samma räkenskapsår för dessa, om inte synnerliga skäl
finns att använda olika räkenskapsår. Också enligt min mening bör i princip
samma räkenskapsår användas för samtliga rörelser som en bokföringsskyldig
driver. Efter mönster av bestämmelserna i det remitterade förslaget till
aktiebolagslag rörande räkenskapsår för bolag i samma koncern förordar jag att
samma räkenskapsår skall användas för de olika rörelserna, om inte synnerliga
skäl föranleder annat. Sådana skäl torde undantagsvis föreligga t, ex, då
fråga är om klart avvikande säsong i en av rörelserna
Prop. 1975:104 152
eller
då samordning hindras av tekniska svårigheter med hänsyn tUl svårhanterligt
varulager i en av rörelsema.
Den
föreslagna bestämmelsen skall gälla bara om någon är bokföringsskyldig för två
eUer flera rörelser som drivs utan att särskUt rättssubjekt används. Från elt
par håll har framförts önskemål om att bestämmelsen också bör göras tillämplig
i fråga om flera rörelser med samma dominerande ägarinlresse, men där särskilt
rättssubjekt används. Det är här fråga om s. k, oäkta koncerner. Jag är inte
beredd att i detta lagstiftningsärende ta upp dessa frågor. Jag har nyligen
tillkallat sakkunniga för att se över bl, a, handelsbolagslagen. Enligt direktiven
för denna utredning skall koncemfrågor övervägas såväl då handelsbolag som enskUd
näringsidkare har sådant inflytande över andra olika företag att en koncern kan
anses föreligga. Inom justitiedepartementet pågår en översyn av lagen om
ekonomiska föreningar, varvid också koncemfrågor kommer alt beaktas. Enligt min
mening bör därför frågan om gemensamt räkenskapsår i oäkta koncerner kunna få
sin lösning i annat sammanhang.
Den
föreslagna bestämmelsen om samma räkenskapsår då den bokföringsskyldige driver
flera rörelser medför, att omläggning av räkenskapsåret för viss rörels© kan
behöva ske för att enhetlighet skall uppnås, exempelvis om en rörelseidkare
förvärvar en ny rörelse med annat räkenskapsår. De tidigare förordade
begränsningarna för omläggning av räkenskapsår bör enligt min mening inte bli
tillämpliga när omläggning sker i syfte att få enhetiigt räkenskapsår för
flera rörelser. De bör inte heller gälla, om ett aktiebolag i en koncem vUl
lägga om sitt räkenskapsår för att få enhetligt räkenskapsår inom koncemen.
Med koncern bör därvid förstås sådan gruppering som avses i 1 kap, 2 § i det
remitterade förslaget till aktiebolagslag.
Utredningen
har utgått från att skild bokföring får användas för olika rörelser med samma
innehavare. Utredningen angående företagsinteckning har i sitt remissyttrande
framhållit att det vore värdefullt från kontrollsynpunkt om en näringsidkare,
som låter särskilt inteckna en eller flera rörelser eller geografiskt avgränsad
rörelsedel, hade skyldighet att ha särskild bokföring för varje intecknad
rörelse eller rörelsedel, I fråga om olika rörelser innebär mitt förslag att
för varje särskild rörelse skaU finnas särskild bokföring. Detta har också
godtagits inom skatterätten. Ingår däremot de båda verksamheterna i ett enhetiigt
företag med olika rörelsegrenar, uppfattas verksamheten i skatterätten som en
rörelse. Mot den bakgrunden är jag inte beredd att tUlåta att skild bokföring
får förekomma för olika rörelsegrenar inom samma rörelse.
De
föreslagna bestämmelsema om räkenskapsåret kräver särskilda
övergångsbestämmelser. Jag återkommer tUl den saken i specialmotiveringen till
dessa bestämmelser. Jag vill emellertid redan nu ta upp en fråga om
räkenskapsårets förläggning i rörelse som startas efter ikraftträdandet av den
nya lagen.
Prop. 1975:104 153
Det
avgörande argumentet för att tillåta bratet räkenskapsår är som framgår av det
förut anförda hänsynen tUl belastningen på bokförings-byråerna. Det är
emellertid önskvärt att utvecklingen i största möjliga utsträckning länkas in
mot att kalenderåret utgör räkenskapsår. Ett steg i den riktningen är att i
princip förbjuda nystartade rörelser att använda brutet räkenskapsår. Jag
föreslår att lagen utformas i enlighet härmed.
I de
nyss berörda situationema där en koncern föreligger eller en rörelseidkare
driver flera rörelser bör det dock vara möjligt att tiUämpa brutet räkenskapsår
även i en nystartad rörelse. Som exempel kan tas det fallet att en person
driver en verkstads- och en transportrörelse, båda med brutet räkenskapsår, och
efter lagens ikraftträdande startar en tredje rörelse, I denna nya rörelse bör
då brutet räkenskapsår kunna tUlämpas, Föreligger inle nu nämnda situationer,
skall räkenskapsåret i nystartad rörelse överensstämma med kalenderåret. Det
tidigare nämnda systemet med tiUstånd av länsstyrelse blir inte tillämpligt.
Till
undvikande av missförstånd vUljag slutligen framhålla att den föreslagna ordningen
beträffande nystartade rörelser inte bör gälla i det fallet att en rörelseidkare
efter ikraftträdandet från annan övertar en rörelse som existerat redan före
ikraftträdandet. Självfallet bör särregeln inte gälla beträffande existerande
rörelser som genom nya lagen åläggs bokföringsplikt.
5.2.4
Samordning med annan lagstiftning
Vid
utformningen av bokföringslagstiftningen måste, som jag tidigare framhållit,
strävan vara att söka skapa ett enhetligt och grandläggande regelsystem för
alla redovisningsfrågor. Det är emeUertid ofrånkomligt att en bokföringslag
inte kan uppta alla föreskrifter som i skilda sammanhang kan behövas inom
redovisningsområdet. Jag har tidigare nämnt att från skattemässiga synpunkter måsle
i sarlagstiftningen finnas kompletterande bestämmelser, som för vissa slag av
rörelser exempelvis kan innebära en särskild detaljreglering i fråga om hur
verifikationer skall vara avfattade. Ett annat exempel är att för vissa
branscher särskUda värderingsregler kan vara befogade utifrån skattemässiga
synpunkter. Då det gäller särskUda associationsformer, t, ex, banker och
försäkringsbolag, finns behov av särskilda bestämmelser inte minst i fråga om specificering
av balansposter.
De
nämnda omständigheterna gör alt i bokföringslagen måste finnas en bestämmelse
av innebörd, alt bokföringslagen inte skall tUlämpas, om det finns särskUda
bestämmelser om hur bokföringsskyldigheten skall fuUgöras,
En
fråga som tilldrar sig särskilt intresse i detta sammanhang är, hur de
årsredovisningsregler som finns i annan associationsrättslig lagstiftning
skall kunna anpassas till den nu föreslagna bokföringslagen.
Prop. 1975:104 154
Jag
tänker då närmast på redovisningsreglerna i aktiebolagslagen, lagen om
ekonomiska föreningar samt i lagstiftningen om bank- och försäkringsrörelser.
Vid utformningen av reglerna om årsbokslut har utredningen tämUgen nära följt
de bestämmelser om årsredovisning i aktiebolag, som aktiebolagsutredningen
lagt fram i sitt betänkande (SOU 1971: 15) med förslag tUl ny aktiebolagslag.
En sådan utvidgning av årsbokslutsreglerna anser jag helt naturlig eftersom,
vilket jag tidigare framhållit, bokföringslagstiflningen bör ge i stort sett
fullständiga regler i fråga om vad som hör till årsbokslutet. Detla medför att
bland bestämmelserna bör återfinnas regler för hur resultaträkning och
balansräkning skall se ul. Vidare bör finnas regler om värdering av olika
tillgångar.
Genom
att bestämmelserna om årsbokslutet aUtså kan göras utförliga och generella för
alla olika slag av rörelser skapas förutsättningar för att dessa bestämmelser
skall vara tillämpliga också för de associationsformer beträffande vilka i dag
förekommer en särskild lagreglering om årsredovisning, I det tUl lagrådet
remitterade förslaget till ny aktiebolagslag har jag tagit den ståndpunkten
att bokföringslagens regler om årsbokslut skall gälla också för
årsredovisningen i aktiebolag och att aktiebolagslagen därför bara behöver
innehålla sådana särbestämmelser som är nödvändiga för aktiebolagen. Några
remissinstanser har uppehållit sig vid frågan om samordningen mellan
bokföringslagen och andra lagar för särskilda rättssubjekt. Bl. a.
bankinspektionen, statskontoret, företagsskatteberedningen och Svenska
revisorsamfundet har hävdat att en sådan samordning, som förordats i det till
lagrådet remitterade förslaget till aktiebolagslag, skulle vara lämplig.
Föreningen auktoriserade revisorer, Svenska handelskammarförbundet och Sveriges
industriförbund jämte ytterligare några remissinstanser har emellertid motsatt
sig denna samordning.
De
kritiska yttranden som framkommit i detla sammanhang har inte gett mig
anledning att ta annan ståndpunkt än jag gjorde i det remitterade förslaget tiU
aktiebolagslag.
Med
anledning av påpekanden under remissbehandlingen vill jag framhålla att i
fråga om försäkringsbolag de av försäkringsinspeklionen utfärdade anvisningama
angående bokföring och redovisning bör ta över eller komplettera bestämmelserna
i bokföringslagen. Samma är förhållandet i fråga om de tillämpningsföreskrifter
som bankinspektionen meddelar för olika bankinstituts del (se 151 § banklagen).
Riksförsäkringsverket
har påpekat att flera av bestämmelserna i utredningsförslaget inte kan tUlämpas
på de allmänna försäkringskassoma. Med anledning härav vill jag framhålla att
de allmänna försäkringskassorna är att anse som förvaltningsmyndigheter.
Förvaltningsmyndigheter omfattas inte av den föreslagna lagen.
Prop. 1975:104 I55
5.3
Den löpande bokföringen
Jag
har i avsnitt 5.2,2 tagit den ståndpunkten att bestämmelserna om den löpande
bokföringen bör gmndas på de nu allmänt förekommande huvudinslagen i
bokföringsarbetet, I likhet med utredningen, vars förslag på denna punkt inte
mött någon gensaga under remissbehandlingen, anser jag alltså att en fullständig
verifikationssamling måste finnas som underlag för bokföringen, att alla
affärshändelser skall bokföras post för post i löpande följd, att
bokföringsposterna skall systematiseras på lämpligt sätt och att tillräckliga
specifikationer skall finnas för olika poster,
I likhet med utredningen
anser jag vidare, att de nämnda kraven tydligast kommer till uttryck om
särskilda bestämmelser ges i fråga om de olika inslagen i bokföringsarbetet.
Som utredningen framhållit är det naturligtvis inte nödvändigt att i det
praktiska arbetet använda ett bokföringssystem där de olika inslagen alltid skUjs
åt. Det kan ibland vara möjligt att tillgodose flera av de grundläggande kraven
i samma arbetsmoment. Sålunda kan t, ex, posterna i grandbokföringen ibland
grupperas omedelbart vid grundbokföringsarbetet så att man samtidigt får en
systematisk bokföring. Specificeras huvudbokföringen tillräckligt, behöver man
kanske inte ha särskild hjälpbokföring.
Bestämmelserna på området
bör utformas på ett sådant sätt, att de endast anger olika huvudkrav som måste
uppfyllas genom den löpande bokföringen. Dessa krav kan tUlgodoses inom
varierande bokförings-syslem. Regelsystemet måste göra det möjUgt att praktiskt
använda datorbaserad redovisning. Som jag tidigare framhållit skall också den
som använder dator ha en fullständig verifikationssamling, grundbokföring och
systematisk bokföring. Det är uppenbart att flertalet bokföringsskyldiga, som
har datorbaserad bokföring, ocksä kan väntas komma alt använda en
bokföringsordning av detta traditionella slag. I sådana fall producerar datoms
radskrivare listor post för post i löpande följd, grundbokföring, men också
systematiska listor och rapporter, huvud-bokföring, i vanlig läsbar form. Jag
är emellertid medveten om alt en rationell och avancerad datoranvändning ibland
kan föratsatla ett system, där listor och rapporter i vanlig läsbar form delvis
ersätts av upptagningar och registreringar på film, magnetband o. d. Jag har i
likhet med utredningen funnit att sådan datoranvändning kräver särskilda bestämmelser
om undantag från kravet på vanlig läsbar form. Jag återkommer härtill senare
(avsnitt 5.5).
Bokföringen
skall naturUgtvis omfatta alla affärshändelser i rörelsen. I gällande lag finns
ingen uttrycklig bestämmelse om detta. Utan att ta med någon definition i
lagtexten av begreppet affärshändelse slår utredningen fast att bokföringen
skall omfatta alla sådana händelser i rörelsen. Flera remissinstanser
kritiserar att någon defini-
Prop. 1975:104 156
tion
inte tas upp i lagförslaget. På några håll hävdas att en bestämmelse härom bör
utformas så, att alla sådana affärshändelser i den bokföringsskyldiges
verksamhet som medfört en omedelbar förändring av förmögenhetens sloriek eller
sammansättning skall bokföras.
Jag
delar utredningens uppfattning att begreppet affärshändelse i det nu aktuella
sammanhanget måste uppfattas som en specifik redovisningsterm. I själva
begreppet ligger, som utredningen också framhåUit, bl.a. en begränsning till
händelser som omedelbart påverkar rörelsens resultat och stäUning, Tidigare
länkar i händelsekedjan, såsom exempelvis ett avtalsslut, skall alltså i
allmänhet inte bokföras som en affärshändelse. En annan viktig begränsning
ligger också i att affärshändelsema skall utgöras av direkta åtgärder och
andra aktiva, från eller tUl rörelsen riktade, inslag av ekonomisk innebörd i
rörelsens relationer med omvärlden.
Enligt
min mening är det önskvärt att det gmndläggande begreppet affärshändelse på
något sätt definieras i lagtexten. Definitionen kan i så fall knappast
begränsas så att med affärshändelse avses händelse i verksamheten som medfört
en omedelbar förändring av förmögenhetens storlek och sammansättning. Inför
bokslut företas nämligen också vissa bokslutstransaktioner, vilka i och för sig
inte är några affärshändelser som utifrån påverkar rörelsens ställning. Som ett
exempel vill jag nämna det fallet att under året erlagts premie för en
försäkring. Under den försäkringsperiod som betalningen avser infaller
bokslutstidpunkten. Inför bokslutet måste då en del av den erlagda utgiften för
försäkringen hänföras som kostnad tiU betalningsåret och återstoden av utgiften
fördelas till kommande år. Detta är en s, k. periodisering. Då man fastställer
den till räkenskapsåret hörande kostnaden företas sålunda en
bokslutstransaktion, för vilken verifUcation skall upprättas.
Jag
har kommit fram till att en rättvisande beskrivning av begreppet affärshändelse
uppnås om det i lagtexten slås fast, att i bokföringen skall som affärshändelser
löpande noteras alla förändringar i förmögenhetens storlek och sammansättning,
såsom in- och utbetalningar samt uppkomna fordringar och skulder. Som
utredningen föreslagit bör som affärshändelse också räknas den
bokföringsskyldiges tillskott lill och uttag ur verksamheten av pengar, varor
eller annat. Dessutom bör inför bokslutet bokföruigen också tUlföras sådana
fordrings- och skuldposter som behövs för att på ett rikligt sätt fastställa de
intäkter och kostnader, som hör tUl räkenskapsåret.
Med
den sålunda föreslagna formuleringen är det helt klart att det periodiseringssystem
som kommer till uttryck i principen om bokföringsmässiga grander kommer att
bli beaktat, I detta sammanhang vill jag nämna att systemet ibland bör
modifieras. Praxis godkänner exempelvis f, n, att utgifterna för inköp av förbrakningsinventarier
i sin helhet tas upp som kostnader för inköpsåret, även om inventarierna kan
användas
Prop, 1975:104 157
i
flera år. En mindre försäkringspremie, som helt eUer delvis innefattar förskott
för nästa räkenskapsår, kan helt få belasta betalningsåret som kostnad.
Utgifter för t. ex. telefon, vatten och elektricitet kan ibland inte utan
svårighet fördelas mellan olika räkenskapsår och hänförs därför tUl ett enda
räkenskapsår. Även för inkomstema brakar vissa avsteg godtas när det gäller
obetydliga belopp. De undantag som sålunda görs och även i fortsättningen bör
kunna ske kan sägas vara uttryck för en försiktighetsprincip. Utgiftema får
helt belasta utgiflsåret, medan inkomsterna tas upp som intäkter först när de
inflyter.
Några
remissinstanser har efterlyst en bestämmelse om att bokföringsskyldig, som är
juridisk person, i särskilda poster skaU bokföra transaktioner med personer som
har ett betydande ägarinlresse i företaget. Jag vUl erinra om att i det till
lagrådet remitterade förslaget till ny aktiebolagslag har upptagits en särskild
bestämmelse som rör enmans- och fåmansbolag. I dessa bolags
förvaltningsberättelse skaU lämnas upplysning om avtal och andra transaktioner
mellan bolaget och dess ägare. För att uppfylla den bestämmelsen torde bolagen
tvingas till att särskilt bokföra sådana transaktioner. Under den översyn av
lagen om handelsbolag och enkla bolag som nyligen inletts blir det tillfäUe att
överväga om en liknande ordning bör införas för handelsbolagens del.
5.3.1
Verifikationer
I
gäUande lag finns mycket knapphändiga bestämmelser om verifikationer. Det
finns inga andra direkta regler än en föreskrift om att brev, räkningar och
övriga handlingar som har betydelse för rörelsen skall förvaras.
Vid
lagens tillkomst brukade utförUga anteckningar göras i dagboken och verifikationema
hade därför inte så stor betydelse. Numera har emeUertid verifikationerna
kommit att framstå som den grandläggande upplysningskällan. Textskrivningen har
vid traditioneU bokföring i stor utsträckning kommit att begränsas. Oftast
saknas text helt och hållet, varför en bokföringsänteckning kanske bara
innehåller en hänvisning till numret för den underliggande verifikationen.
Som
jag tidigare framhållit bör bokföringen grandas på verifikation för varje
affärshändelse. Detta medför att särskilda verifikationer kan få framstäUas av
den bokföringsskyldige själv, om en sedvanlig verifikation i form av kvitto,
faktura e, d, saknas. Några remissinstanser framhåUer att det är meningslöst
att kräva att den bokföringsskyldige själv framställer verifikationer i sådana
fall då ägaren under dagens lopp omedelbart för in affärshändelserna i en
kassadagbok och verifikationer inte lämnas eller framkommer i form av
kvittokopior, I och för sig ligger det obestridligen en del i den synpunkten.
Det synes mig emellertid svårt att ge avkall på den grandläggande principen
att verifika-
Prop. 1975:104 158
tion
skall finnas tUl varje affärshändelse. Ett sådant system befordrar nämligen
ordning och reda. Görs undantag härifrån för utpräglade småföretag, uppkommer
genast svårigheter när det gäller att beslämma räckvidden för undantaget, HärtUl
kommer att kravet på att verifUcation skall finnas till varje
affärstransaktion inte kan anses särskUt betungande, I mindre företag där
ägaren själv sköter både kassabestyr och grundbokföring kan kravet på
verifikationens utseende inte ställas alltför högt. Det behövs alltså t, ex,
inte något i förväg tryckt kvittoformulär, utan det torde räcka med en enkel
notering på en fristående handUng, som får ingå i verifikationssamlingen. Jag bittäder
därför utredningsförslaget att verifikation skall finnas för varje
affärshändelse. Jag återkommer i specialmotiveringen närmare till de uppgifter
som alltid skall framgå av en verifikation samt till de närmare bestämmelserna
om verifikationshanteringen.
Enligt
gällande lag behöver belopp som influtit vid kontantförsäljning inte
specificeras. Delta innebär att en gemensam verifikation får användas. 1
enlighet med utredningens förslag, som på denna punkt inte mött någon erinran
under remissbehandlingen, anser jag att undantag från kravet på enskilda
verifikationer måste göras i fråga om kon-tantförsäljningar över disk. Gemensam
verifikation bör således kunna användas för vad som inflyter kontant till ett
företag under en dag. Frågan blir då vUka försäljningssituationer som bör
omfattas av det antydda undantaget.
Enligt
min mening är det lämpligt att här ta fasta på de förhållanden som ger
anledning till att man använder eller kan använda kassaapparat i en rörelse.
Sådana apparater används i branscher där man gör ett stort antal kontantaffärer
som i regel rör mindre belopp. Det är i sådana fall ofta praktiskt omöjUgt att
utfärda kvitton i annan form. Till detta kommer att man i stor utsträckning
handlar med en anonym kundkrets som väsentligen köper för enskilt bruk. Köparen
har som regel inget behov av kvitto för några egna räkenskaper.
För
att gemensam verifikation skall kunna få användas bör försäljningen ske under
sådana omständigheter att enskild verifikation med uppgifter om motparts namn,
försäljningens belopp etc. inte kan åstadkommas på ett enkelt sätt. Frågan om
det kan anses vara svårt att upprätta fullständiga kvitton eller fullständiga
verifikationer får enligt min mening främst bedömas med hänsyn till antalet
transaktioner. Detta antal får då sättas i relation till företagets verksamhet
och resurser. Undantagsbestämmelsen bör därför enligt min mening inte kunna
åberopas av ett företag som i och för sig har ett stort anlal transaktioner men
som arbetar med en sådan kundkrets och har sådana resurser att specificerade
kvitton är påkallade för varje försäljning. Ä andra sidan kan det också vara
svårt eller omöjUgt att utfärda kvitton med fullständiga uppgifter även om
antalet transaktioner inte är så stort. Detta
Prop. 1975:104 I59
är
fallet t, ex. när man handlar med en kundkrets som till största delen är och
kan vara anonym. Frågan om när gemensam verifikation får användas bör enligt
min mening i huvudsak bli en bedömning bransch för bransch. Vid bedömningen får
man då ta hänsyn till de huvudsakliga förhållandena inom branschen,
I
lagtexten bör i enlighet härmed föreskrivas att gemensam verifikation får
användas för inbetalningarna under en dag vid kontant försäljning av varor och
tjänster, om försäljningen sker under sådana förhållanden att enskUd
verifikation om varje försäljning inle kan upprättas utan svårighet.
Jag
biträder utredningens förslag att den gemensamma verifikationen kan utgöras av
kontrollremsa från kassaapparat eller av kassarapport eller av annan handling
som anger summan av samtliga inbetalningar. I ett större företag, som använder
kassaapparater, behöver man alltså inte använda tömningskvitton eller
kontrollremsor som verifikationer utan kan i stället ha kassarapporten som
verifikation. Detta medför vidare att om kassarapport upprättas, så behöver
kontrollremsan från kassaapparaten inte arkiveras som verifikation. Av
praktiska skäl synes det mig knappast möjligt att, såsom förordats av någon
remissinstans, kräva, att bokföringsskyldig, som bedriver detaljhandel eller
liknande verksamhet, alltid skall använda kassaapparat försedd med
kontroll-remsa eller liknande anordning och att kontrollremsan skall arkiveras
och utgöra en del av räkenskapsmaterialet. Frågan om vad som för viss bransch
kan vara den lämpligaste gemensamma verifikationen bör överlämnas åt praxis grandad
på god redovisningssed inom detta område. Av den goda redovisningsseden följer
enligt min mening, att kassarapport skall vara undertecknad av den som
upprättat rapporten.
Under
remissbehandlingen har från ett antal remissinstanser framhållits att gemensam
verifikation bör få användas även i andra fall än när det är fråga om kontant
försäljning av varor och tjänster. Det framhålls att inom detaljhandeln
förekommer att kreditförsäljningar registreras i kassaapparat på liknande sätt
som konlanlförsäljningar, I regel avser sådana kreditförsäljningar samma varor
och tjänster som kontantförsäljs, Remissinstansema menar att gemensam verifUcation
aUtid bör kunna användas vid masstransaklioner av Ukartad karaktär. Sådana
transaktioner förekommer t. ex. i utbetalningsautomater som nu börjat användas
inom bankväsendet. Något aUegat i vanlig bemärkelse utfärdas där inte för varje
transaktion, som direkt initieras utav kunden, I stället noteras på en gemensam
lista, som tas fram då apparaten stäms av, vilka uttag som ägt rum. På denna
gemensamma lista finns då uppgifter om t, ex, kunder, belopp och datum. Också i
samband med automatisk databehandling är det vanUgt att transaktioner sker utan
att någon grund verifikation föreligger. Enligt remissinstanserna förekommer
detta t, ex, vid avgifts- och räntedebiteringar, automatiska
Prop. 1975:104 160
hyresdebiteringar,
momsberäkningar m, m. Den gemensamma verifikationen skapas vanligen för summan
av sådana transaktioner. Denna verifikation grandbokförs. Som ett annat vanUgt
fall nämns att varuleveranser dagligen sker mot följesedel tUl ett stort antal
kunder, varefter fakturering sker per vecka eller annan period, I dessa
fakturor finns då inte någon specifikation av de dagliga leveranserna. De fakturerade
kvantiteterna avstäms mot lagerredovisning etc. och sedan kunden betalt
fakturan har följesedlama inte längre något egentligt intresse som
verifikationsmaterial. Därför blir fakturan den handling som utgör den slutUga
verifikationen beträffande affärshändelsen.
I de
angivna situationema är läget det att ett flertal transaktioner sammanförts
till en gemensam verifikation. Av denna verifikation eller av handling tUl
vilken verifikationen hänvisar kan emellertid utläsas datum för varje
transaktion, vad transaktionen avser, vem motparten är och vilket belopp
transaktionen gäller. Alla de uppgifter som bör finnas på en verifikation har
alltså av praktiska skäl sammanförts tiU en gemensam handling. Enligt min
mening möter det inte några betänkUgheter att tillåta en sådan ordning.
Som
framgår av exemplen går det knappast att begränsa användningen av gemensam
verifikation i nyss angivna fall till likartade affärshändelser under en dag.
Även transaktioner under en längre period, en lämplig faktureringsperiod t,
ex,, bör kunna sammanföras till cn gemensam verifikation. Jag återkommer i
specialmotiveringen till hur bestämmelsen härom bör närmare utformas,
5.3.2
Införing i böcker
För
att fullgöra den löpande bokföringen skall den bokföringsskyldige enligt gäUande
lag föra dagbok över rörelsens gång och de övriga handelsböcker som behövs med
hänsyn tiU rörelsens omfattning och beskaffenhet. Dagboken skall vara bunden
och kan bestå av en eller flera böcker. Andra handelsböcker kan bestå av ett
betryggande lösblads-eller kortsystem. Enligt lagen skall bundna handelsböcker
ha sidorna eller uppslagen numrerade i löpande sifferföljd och bladen får inte
tas bort ur boken. I bokföringspraxis håller emellertid de bundna böckema på
att försvinna. Denna utveckling beror på att olika genomskrifts- och maskinbokföringsmetoder
har utvecklats. Bundna böcker används sålunda i stor utsträckning bara när det
är fråga om kolumndagböcker och kassaböcker. Som utredningen påpekat torde det
i dag förhålla sig så att bunden dagbok ofta förs bara för att formellt
fullgöra lagens krav. Därvid antecknas andra poster än kassaposter ofta
successivt i olika kladdar eller joumaler, varefter posterna i sammandrag förs
in i en bunden dagbok. Vid datorbearbetning framstäUer datom listor över de
enskilda postema. Summor av likartade poster förs sedan in i cn bunden dagbok.
Prop. 1975:104 161
Jag
delar utredningens uppfattning, som inte mött någon erinran imder
remissbehandlingen, att man nu kan undvara detaljerade bestämmelser om
bokföringsböcker, sidonumrering o, d, EnUgt min mening räcker det att ange
vilka aUmänna krav som skall tiUgodoses vid valet av bokföringssystem.
Det
får bli en angelägenhet för redovisningspraxis att med anpassning tUl den
fortsatta utvecklingen avgöra på vilket sätt dessa krav kan fyllas. Den
bokföringsskyldige bör sålunda själv få bestämma, vilken bokföringsmetod han
finner vara bäst i verksamheten.
Jag
förordar därför att i lagen upptas en bestämmelse om att bokföringen skaU ske
i ett ordnat och betryggande system av böcker, kort, lösblad eller andra
hjälpmedel. Detta innebär att den löpande bokföringen tiU ingen del behöver
ske i bundna böcker. SärskUt för mindre rörelser kan det dock vara praktiskt
att genom bundna böcker skapa en grandläggande ordning och reda i bokföringen.
Vidare kan det för många bokföringsskyldiga vara lämpligt att åtminstone i
efterhand binda eller häfta in viktigt bokföringsmaterial för arkivering.
Bokföringen
skall naturUgtvis ske på ett varaktigt sätt, och det som har bokförts får inte
utplånas eller göras oläsligt. Bestämmelser härom bör upptas i lagtexten.
Nuvarande krav på att införingar i böcker skall göras med bläck, skrivmaskin
eller på annat varaktigt sätt behövs enligt min mening inte. Som utredningen
föreslagit bör införingama i böcker ske i första,hand i vanlig läsbar form.
Något hinder bör emellertid enligt min mening inte möta mot att också olika
datamedia används. Jag återkommer närmare till dessa bestämmelser under avsnitt
5,5,
I
likhet med utredningen anser jag vidare att särskUda bestämmelser bör finnas i
fråga om rättelser av olika införingar. Hur dessa bestämmelser bör utformas
återkommer jag tUl i specialmotiveringen.
För
att underlätta överblicken över bokföringssystemet skall enligt förslaget viss
dokumentation finnas över bokföringsorganisationen och använda hjälpmedel samt
över kontosystemet, om sådan dokumentation behövs.
Många
företag har i dag en god dokumentation genom kontoplaner och planer över
bokföringens organisation, samlingsplaner. Det finns naturligtvis anledning för
fler företag att genom sådana beskrivningar öka överblicken över en många
gånger omfattande och komplicerad bokföring. Behov av dokumentation kan finnas
såväl när bokföringen sker i traditionella former som när man använder sig av
system med datorer. Används automatisk databehandling i bokföringssystemet
måste enligt min mening alltid finnas dokumentation rörande denna behandling.
Denna dokumentation kan då inbegripa eller samordnas med den allmänna
dokumentationen över bokföringssystemet. Jag återkommer senare till frågan om
dokumentation i samband med automatisk databehandling, I ett utpräglat
småföretag finns det inte något prak-
11
Riksdagen 1975.1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 162
tiskt
behov av särskilda hjälpmedel för att ÖverbUcka bokföringssystemet. Jag
ansluter mig därför tUl utredningsförslaget att beskrivning över bokföringens
organisation och uppbyggnad skall göras bara när det behövs för att ge
överblick över bokföringssystemet.
Som
utredningen framhållit bör aU nu avsedd dokumentation också utgöra
räkenskapsmaterial och aUtså arkiveras på samma sätt som exempelvis de olika
bokföringsböckerna.
5.3.3
Grundbokföring
Jag
bilräder utredningens förslag att affärshändelsema skaU bokföras i kronologisk
ordning post för post. Ordningsföljden mellan posterna bör anslutas tUl verifikalionsnummer
eller andra identifieringstecken som åsatts verifikationerna.
Enligt
förslaget får sammansatt post användas i grundbokföringen vid konlanlförsäljningar
över disk, dvs. sådana affärshändelser där gemensam verifikation enligt
förslaget är tUlåten, Men också i övrigt får enligt förslaget sammanförd post
användas för likartade affärshändelser under en dag, om det utan svårighet kan
klarläggas vad som ingår i en sådan post.
För
egen del anser jag alt någon särskild bestämmelse inle behövs om att sammansatt
post får användas i de fall då en gemensam verifikation finns. Det får anses
följa av att lagstiftningen tillåter användandet av endast en verifikation för
flera affärshändelser. Emellertid finns det enligt min mening för andra fall
behov av en bestämmelse som möjliggör alt flera verifikationer kan bokföras i
sammandrag i en post. Som utredningen påpekat kan kollektivposter behöva finnas
vid en del system för maskinbokföring. Sådana poster kan också förekomma när
man låter fakturor i ordnat skick ersätta reskontrabokföringen men vill ha
aktuella koUektivkonton för fordringar och skulder. Också vid datorbaserad
bokföring finns, som sparbanksföreningen påpekat, behov av att få använda
sammansatta poster. Enligt min mening bör därför verifikationer, som avser
likartade affärshändelser, få bokföras i sammandrag i en post. En
förutsättning för det måste emellertid vara att det utan svårighet kan
klarläggas vilka affärshändelser som ingår i posten. Som utredningen påpekat
kan detta krav ofta tiUgodoses mycket enkelt genom att man till vederbörande
verifikationsbunt fogar slagremsan med summering av dé ingående delposterna.
Är det fråga om ett stort antal verifikationer bör enUgt min mening slagremsan
förses med kompletterande anteckningar som kan identifiera vilka verifikationer
som ingår.
En
viktig fråga är vid vilken tidpunkt de kronologiska noteringarna bör göras i
grundbokföringen, GäUande lag kräver i princip att affärshändelserna skall
införas dagligen. Om en affärshändelse omgående noteras i bok, ökas
naturligtvis bokföringens tillförlitlighet, Utveck-
Prop. 1975:104 163
lingen
inom redovisningsområdet har emellertid gjort det svårt att kombinera dagUg
kronologisk införing med ett praktiskt utnyttjande av hjälpmedel. Kronologin
har därför ofta upprätthållits genom en bokföring i verifikationsnummerföljd.
Denna ordning får ses mot bakgrund av att man i bokföringspraxis ansetts ha
rätt att dröja med en notering till dess faktura avsänts eller inkommit. Också
vid datorbaserad bokföring har sambandet meUan verifikationsnummer och
bokföringsdatum upprätthålUts. Denna utveckling ligger i linje med alt verifikationema
alltmer trätt i förgrunden som underlag för bokföringen. Ulvecklingen har också
lett tiU att en dagbokföring i ursprunglig mening ofla förekommer endast i
fråga om kassaposter.
UppenbarUgen
är det så att den av mig förordade fastare verifikationshanteringen ökar
möjligheterna att nu tiUåta en tidsfördröjning i fråga om de kronologiska
noteringarna. Som utredningen framhåUit är en tidsfördröjning också nödvändig
för att möjliggöra en ekonomisk datorbearbetning. En rätt att dröja med
grundbokföringen kan vidare vara nödvändig när man anlitar bokföringsbyrå eller
annan hjälp för bokföringsarbetet. Jag biträder därför utredningens
uppfattning att krav på daglig bokföring i detta begrepps ursprungliga
bemärkelse inte längre behöver upprätthållas i lagen med ett undantag
beträffande kassaposter som jag strax skall beröra närmare.
Enligt
utredningsförslaget skall andra affärshändelser än kassaposter gmndbokföras så
att grundbokföringen för en månads bokföringsdagar slutförs senast under den
därefter följande månaden. EnUgt min mening är det emellertid knappast möjligt
att för sådana affärshändelser kräva grundbokföring inom någon bestämd
tidsperiod. Det är sannolikt att många bokföringsskyldiga inte skulle kunna
iaktta en sådan tidsgräns i samband med årsbokslut. Även under löpande år
förekommer ofta förhållanden, t. ex. semester, sjukdom m. ni., som gör det
praktiskt svårt eller omöjligt att hålla en viss tidsgräns. Det bör också
beaktas att i rörelser, som anlitar bokföringsbyrå eller datacentral, en
bestämd tidsgräns inte alltid kan hållas på grand av exceptionell
arbetsbelastning eller andra skäl. Redovisningsbyråerna samarbetar ofta med
dataserviceföretag. Härigenom blir tre parter inblandade innan
grandbokföringen kan slutföras, nämligen företaget, redovisningsbyrån och
dataserviceföretaget. Tidsförskjutningar kan härigenom lätt uppstå. För att omständigheter
av det nu berörda slaget skall kunna beaktas förordar jag, att affärshändelser
i allmänhet skall bokföras så snart det kan ske. Jag återkommer strax tUl
frågan om grandbokföring av kassaposter. Jag avser också att senare särskilt
utveckla frågan om bokföring av fordringar och skulder (avsnitt 5.3.5).
Grundbokföringen
skall aUtså ske så snart som möjligt efter affärshändelsen. Det är
uppenbarligen omöjligt att bortsett från kassabok-
Prop. 1975:104 164
föringen
ange någon för alla fall gemensam yttersta tid, inom vUken den
bokföringsskyldige kan få dröja med grandbokföringen. En fördröjning måste
emellertid vara motiverad av omständigheterna. De omständigheter som då kan
böra beaktas är sådana som jag anytt tidigare. Så snart hmder i form av t, ex,
sjukdom eUer semester upphört, skall naturligtvis grundbokföring ske. Främst är
emellertid bestämmelsens utformning motiverad av att många bokföringsskyldiga
anlitar olika servicebyråer. För ett rationellt utnyttjande av olika byråers
tjänster vill jag inte utesluta möjligheten av att den bokföringsskyldige
exempelvis en gång per månad sänder in sina verifikationer för grundbokföring.
Jag vUl påpeka att den bokföringsskyldige har att iaktta god redovisningssed.
Dennas utformning i kommande praxis på detta område får sålunda ytterst ange de
tidsramar, inom vilka grandbokföringen med hänsyn till rörelsens förhållanden
måste ske.
Jag vill i detta
sammanhang understryka att verifUcationerna naturligtvis skaU håUas ordnade i awaktan
på bokföringen. Även om bokföringsbyrå anlitas, är det självklart att en
intern sammanhållning av materialet måste göras. Materialet bör grapperas med
indelning på lämpUga bokföringsdagar. Jag har bland de bestämmelser som
reglerar verifikationshanteringen föreslagit en föreskrift om att
verifikationerna såväl före som efter bokföring skall förvaras ordnade på ett
betryggande och överskådUgt sätt, se vidare specialmotiveringen tUl 5 §, För
att nå överskådlighet åsätts naturligtvis verifikationema i allmänhet löpande
nummer, Verifikationema för viss dag ger då grandbokföringsposter-na för samma
dag.
Jag
övergår nu tiU att behandla frågan om grundbokföring av kassa-poster.
Utredningen
föreslår att alla kassaposter, dvs, in- och utbetalningar som sker kontant eUer
över bankräkning eller postgiro, skall grundbokföras varje dag. Detta är
enligt utredningen kassabokföring. Utredningen har emellertid funnit att det
finns behov av undantag från denna regel. Utredningen föreslår därför vidare en
bestämmelse som innebär att om särskUda skäl föreligger så kan kassabokföringen
få koncentreras till två gånger per vecka.
De föreslagna
bestämmelserna har rönt stark kritik under remissbehandlingen, I fråga om bank-
och postgiroposter finns det enligt min mening inte skäl för att dessa poster
skall bokföras dagligen, I efterhand kan man mycket lätt med hjälp av postgiro-
eller bankbesked följa och kontrollera transaktionema. Sådana betalningar kan
därför enligt min mening jämställas med övriga affärshändelser, memorialposter.
Med avvikelse från vad utredningen föreslagit beträffande bank- och postgiroposter
förordar jag att också dessa poster skaU bokföras så snart det kan ske, dvs,
enligt de regler beträffande memorialposter som jag nyss föreslog.
Prop. 1975:104 165
Vad
härefter angår kontanta in- och utbetalningar vUl jag först framhålla att det
bör vara möjligt att grandbokföra sådana kontanta poster i en särskUd bok som rörelseidkaren
kan ha med sig när han arbetar på annan ort än där kontoret är beläget. Under
sådana omständigheter behöver det inte väcka några betänkligheter att kräva
att grand-bokföringen skall ske mer eller mindre omedelbart. Jag anser dock alt
det skulle föra för långt att fordra att grundbokföringen skall ske samma dag
som in- eller utbetalningen görs. Det kan räcka härvidlag att peka på att
kontant försäljning kan äga ram vid en tidpunkt på dygnet då de som handhar
bokföringen har slutat sin tjänstgöring för dagen. Jag föreslår därför att
kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag.
5.3.4
Huvudbokföring och hjälpbokföring
I gäUande
lag krävs inte uttryckUgen att bokföringen skall omfatta huvudbok, I likhet med
utredningen anser jag att i bokföringslagen nu bör tas upp en bestämmelse om
att affärshändelserna skaU bokföras i systematisk ordning för att ge överblick
över verksamhetens gång och över dess resultat och ställning.
Genom
grundbokföringen förs affärshändelsema in i bokföringen. Detta ger möjligheter
till kontroll i efterhand av enskUda affärshändelser. Genom huvudbokföringen
görs en systematisk bearbetning av det gmndnoterade materialet. Den
systematiska bokföringen inriktas mot bokslutet och är alltså en
förbindelselänk mellan grandbokföringen och årsbokslutet. Man kan säga att
huvudbokföringen specificerar årsbokslutets poster. Samtidigt kan den
systematiska bokföringen direkt eller över sammanfattningar ge en mera kontinuerUg
överbUck över utvecklingen, över rörelsens gång och över dess resultat och
ställning.
Huvudbokföringen behöver
inte utgöra ett självständigt inslag i bokföringsarbetet utan den kan vara
förenad med grandbokföringen. Den systematiska bokföringen kan alltså i första
hand ses som en princip för hur bokföringsmaterialet skall grupperas.
Jag
vill i detta sammanhang nämna att utvecklingen på redovisningsområdet i
särskild grad har berört huvudbokföruigen. Det pågår elt ständigt arbete på
olika håll för att få fram och utveckla kontoplaner med cn ändamålsenlig
systematisering av bokföringsmaterialet, Systematiseringsmöjlighetema har naturUgtvis
ökat genom maskinbokförings-tekniken och datortekniken. Vid en datorbearbetning
arbetar man sålunda inte sällan med ett betydligt större antal konton än vid
traditionell bokföring. Datorbearbetningen medför också att det nu finns möjligheter
att snabbt få fram olika aktuella rapporter från bokföringsmaterialet.
Utredningen
har inte föreslagit någon bestämmelse om skyldighet att ha dubbel bokföring.
Något sådant krav finns inte heller i gällande lag. Dubbel bokföring innebär en
fortlöpande systematisering med inrikt-
Prop. 1975:104 166
ning
just på resultatredovisning och periodisering i bokslutets resultaträkning och
balansräkning. I vissa utpräglade småföretag med okomplicerade förhållanden
torde man kunna undvara dubbel bokföring, I sådana fall kan bokföringen
fullgöras genom att man vid grundbokföringen gör noteringar i kolumner utan
att inordna dessa i ett debet-kredit-system. För att man skall kunna se
rörelsens resultat och ställning och för att man skall kunna göra upp
årsbokslut måsle då separata sammanställningar göras. Det finns för övrigt
också deklarationsblanketter som är avsedda att användas för den som driver
rörelse utan att ha dubbel bokföruig som avslutas med vinst- och förlustkonto.
I likhet med utredningen anser jag därför att lagen inte bör innehålla bestämmelser
om dubbel bokföring.
Utredningen
framhåller att den systematiska bokföringen kan föras på ett detaljerat sätt
men att den också kan inriktas endast på sammansatta poster. Enligt
utredningen kan då dessa sammansatta poster kräva någon form av specifikation.
Ibland kan man också behöva ställa samman olika enkla poster i
huvudbokföringen i särskUd gruppering för att få överblick över speciella
förhållanden. Utredningen framhåUer att i vissa fall kan tillräcklig
specifikation erhållas genom en tydlig hänvisning till ett antal enskilda
poster i grundbokföringen. Antalet delposter kan emellertid vara så stort eUer
posterna så splittrade alt överblicken försvåras. För att man skall få en tUlfredsställande
kontroll och överblick över särskUt viktiga förhållanden föreslår utredningen
därför en bestämmelse om att poster i huvudbokföringen skall redovisas ytterUgare
i hjälpbokföring i den utsträckning det behövs, Ulredningen föreslår också en
bestämmelse om att sammansatta poster skall få användas i huvudbokföringen, om
det utan svårighet kan klarläggas vad som ingår i sådan post.
Från
ett par håll har under remissbehandUngen riktats kritik mot utredningens
förslag i fråga om sammansatta poster och hjälpbokföring. För egen del vill jag
framhålla att hjälpbokföring knappast behövs när det är fråga om rörelser av
mindre omfattning. Jag kan inte biträda den uppfattning som förts fram under remissbehandUngen
att hjälpbokföring aUtid skall finnas i sådana fall då skatt- eller
avgiftsskyldighet föreligger enligt särskUda författningar. Det får överlämnas
åt redovisningspraxis att närmare precisera de fall då hjälpbokföring bör
finnas. Jag vill i detta sammanhang dock påpeka alt hjälpbokföring kan behövas
för att få en överblick av förhållandet till enskUda leverantörer och kunder (reskontra).
Sådan bokföring kan också behövas för att man skall få överblick över ett
stort, sammansatt och livligt omsatt lager. Annan hjälpbokföring kan avse
växelaffärer, löneredovisning, avskrivningar, räntor m. m.
Några
särskilda bestämmelser om att sammansatta poster får användas i
huvudbokföringen behövs inte enligt min mening, I stället bör anges att konton
över tillgångar och skulder som förts i sammandrag i huvud-
Prop. 1975:104 167
bokföringen
skall specificeras i sidoordnad redovisning i den mån det behövs för
tillfredsställande överbUck och kontroll.
Regelbundna
systematiska rapporter krävs för att den bokföringsskyldige skall kunna följa
rörelsens ekonomiska utveckling. Olika uppgifter som skall lämnas, exempelvis
vid redovisning av källskatt och mervärdeskatt, måste grundas på sammanstäUningar.
Vid datorbaserad bokföring förhåller det sig också så att man inte alltid, som
vid traditionell bokföring, kan följa bokföringen steg för steg och det är
därför angeläget att man med vissa tidsintervaller får systematiska rapporter.
Utredningen föreslår därför att huvudbokföringen skall sammanfattas för
perioder om högst två månader. Denna sammanfattning skall göras senast inom en
månad från utgången av tvåmånadersperiod. Enligt utredningen kan
sammanfattningen göras genom att huvudbokföringens konton summeras, genom att
man gör en särskild uppställning med sammandrag av dessa konton eller också på
annat sätt som kan vara lämpligt med hänsyn till rörelsens förhållanden. Den
bokföringsskyldige ges sålunda en viss frihet alt välja form för
sammanfattningen. En råbalans eller en saldobalans kan enUgt utredningen vara
fullt tiUräcklig, Det ställs alltså inte upp krav på något mera fullständigt
period-bokslut.
Utredningens
förslag om periodvis sammanfattning av huvudbokföringen får ett blandat
mottagande av remissinstansema. Ett par instanser, RÄ och
mervärdeskatteutredningen, finner förslaget bra. Kommerskollegium anser också
att det är värdefullt med periodiska sammanfattningar. Kollegiet påpekar
emellertid att sådana sammanfattningar kan vara förenade med en mycket betydlig
arbetsinsats och kollegiet föreslår därför att kravet på periodicitet anpassas
till de risker som är förknippade med verksamheten. Ett par instanser,
kammarrätten i Stockholm och statskontoret, kan inte tillstyrka att alla de små
rörelserna skall åläggas skyldighet att göra de föreslagna sammanfattningarna.
Några remissinstanser, bl. a, LRF, Föreningen auktoriserade revisorer. Svenska handelskammarförbundet
och Svenska kommunförbundet, förordar att bestämmelsen om periodvisa
sammanfattningar helt utgär ur lagtexten.
För
egen del har jag kommit fram till att, när det gäller sammanfattning av
huvudbokföringen, det inte, som utredningen föreslagit, bör i lag föreskrivas
något absolut krav på sammanfattning och tidsgränser härför. För det stora
antalet småföretagare skulle en sammanfattning av huvudbokföringen på vissa
tider bli ganska intetsägande. För större företag föratsätter den interna
kontrollen att periodvisa sammanfattningar görs betydligt oftare än exempelvis
per varannan månad. Det väsentliga torde vara att understryka att den
systematiska bokföringen skall håUas tillfredsstäUande åjourförd.
Enligt
min mening är det emellertid inte endast fråga om att huvud-
Prop. 1975:104 168
bokföringen
skaU hållas tidsmässigt aktueU, Det bör också krävas att avstämning har skett
mot grandbokföringen, så att alla poster från denna finns med. Eftersom förhåUandena
är olika för olUca rörelser föreslår jag en bestämmelse om att huvudbokföringen
skall hållas aktuell samt avstämd mot grandbokföringen i enlighet med vad som
med hänsyn tUl rörelsens förhållanden överensstämmer med god redovisningssed.
Med en sådan utformning av bestämmelsen kan det överlämnas åt praxis att
närmare utforma vilka krav på periodvisa bokslut resp. råbalanser som kan ställas
för olika rörelser.
5.3.5
Bokföring av fordringar och skulder
Som
jag tidigare framhållit bygger förslaget till bokföringslag på att bokföringsmässiga
grander skall iakttas. Hänsyn skaU sålunda bl, a. tas tUl uppkomna fordringar
och skulder. Utredningen har funnit att man bör ha med en särskild regel om
skyldighet att vid löpande bokföring snabbt bokföra uppkomna fordringar och
skulder. Jag delar denna uppfattning, som inte heller mött någon erinran under
remissbehandlingen.
Som
utredningen framhållit inställer sig här den praktiska frågan hur tidigt en
bokföring kan komma i fråga och vilket dröjsmål med bokföringen som man av
praktiska skäl kan behöva tillåta. Utredningen har valt att formulera en
bestämmelse som antyder att den tidigaste bokföringstidpunkten är uppkomsttiden
för fordran eller skuld. Utredningen menar emellertid att man inte behöver
bokföra förrän skuld-faktura avsänts eller leverantörsfaktura mottagits.
Frågan
om när fordran eller skuld har uppkommit måste avgöras med ledning av civUrättens
regler. Ofta kan det förhålla sig så att fordran och skuld uppkommer vid annan
tidpunkt än leverans e. d. Det kan t, ex, också vara svårt att avgöra när en bokföringsmogen
skuld uppkommer vid ett långvarigt konsultarbete utan någon delleverans. Enligt
min mening bör bokföringstidpunkten inte vara beroende av när fordringen resp,
skulden uppkom. Jag föreslår i stället att fordringar och skulder skall
bokföras så snart det kan ske efter det att faktura eller annan handling, som
tillkännager anspråk på vederlag, utfärdals eller mottagits.
Som
utredningen framhållit är det emellertid uppenbart att en regel om att
bokföring skall ske vid fakturering inte kan vara utan undanlag. Härigenom
skulle en säljare få alltför stora möjligheter att själv bestämma när
bokföringsskyldigheten inträder, eftersom han kan dröja med att fakturera.
Enligt min mening är det dock knappast möjligt att införa bestämmelser om
skyldighet att fakturera inom viss i lagen angiven tid. Jag föreslår därför
att skyldigheten att bokföra också bör inträda när faktuering bort ske enligt
god affärssed. Som utredningen på-
Prop. 1975:104 169
pekar
får frågan när faktuering bör ske då bestämmas efter praxis för den aktuella
typen av affär.
Utredningen
har ftmnit att man bör tillåta att den löpande bokföringen förenklas i fråga
om kundfordringar och leverantörskulder. Det förekommer i dag system som
innebär att alla inkommande fakturor och kopior av aUa utgående fakturor samlas
i ett särskilt pärmsystem. Bokföring sker inte förrän .betalning äger ram.
Betalningen bokförs då som inbetalning tiU eUer utbetalning från kassan.
Fakturan för vad som betalats plockas ur pärmen för obetalda fakturor och förs
samman med övriga bokföringsverifikationer eller förvaras i en pärm för betalda
fakturor. Pärmen för obetalda fakturor ger en överblick över fordrings-och
skuldbeståndet samt tjänar som underlag för bevakning av vad man skall betala
och vad som skall flyta in. Inför bokslutet räknar man ut fordringar och
skulder genom att summera de obetalda fakturorna. Det beskrivna systemet
används i stor utsträckning i mindre företag och utredningen framhåller att det
där också kan ge en tillfredsställande överblick.
Mot
bakgrund av det här nämnda pärmsystemet anser utredningen att kontantprincipen
bör kunna användas temporärt vid den löpande bokföringen. Utredningen föreslår
därför en bestämmelse om att bokföring av affärshändelse, vid vilken
kundfordran eller leverantörskuld uppkommer, kan dröja tills betalning sker.
Vid räkenskapsårets utgång skall dock de fordringar och skulder som inte är
betalda bokföras. Som förutsättning för förfarandet gäller att verifikationema
för obetalda fordringar och skulder ordnas och förvaras för sig, så att
betryggande överblick finns över dem. Utredningen föreslår också en bestämmelse
som begränsar rätten att använda kontantprincipen. Denna princip får nämligen
inte liilämpas, om elt betydande antal fakturor förekommer, om de fordringar
eller skulder som fakturorna avser uppgår till avsevärda belopp eller om andra
förhållanden gör en omedelbar bokföring påkallad. Med den angivna begränsningen
menar utredningen att det är främst de mindre företagen som skall kunna använda
kontantprincipen.
Några
remissinstanser är kritiska mot de föreslagna bestämmelsema. Det framhålls
sålunda att fömtsättningarna för det allmännas skattekontroll i väsentliga
avseenden skulle försämras om bestämmelsema godtas. För övrigt menar dessa
instanser att en tillämpning av kontantprincipen klart strider mot de
grundprinciper som kännetecknar förslaget i Övrigt. Flera instanser uttalar
sig emellertid för att även större företag skall kunna tillämpa kontantprincipen.
Försäkringsinspektionen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam
påpekar att de föreslagna bestämmelsema skulle kunna innebära att försäkringsbolagen
ålades att som fordringar bokföra aviserade premier. Som skulder skulle
bokföras exempelvis inkommande leveranlörfakturor i
Prop. 1975:104 170
skadefall.
Detta förfarande som skulle medföra ett icke motiverat stort merarbete för
bolagen strider också mot den praxis som utvecklats inom försäkringsbranschen.
Enligt min mening måste en
modern bokföringslagstiftning bygga på principen om bokföringsmässiga grunder.
Görs undantag härifrån, uppstår risk för att det uppkommer oordning i
bokföringssystemet. I delta sammanhang bör också stor vikt fästas vid att
skattekontrollen försvåras, om det av utredningen beskrivna pärmsystemet tUlåts,
Jag kan för min del inte finna annat än att det är elt rimligt krav att rörelseidkare
skall bokföra fordringar och skulder i samband med att faktura avsänds resp.
mottas. En viss respittid torde ibland få accepteras och jag har därför, som förat
nämndes, stannat för att bokföring skall göras så snart det kan ske efter det atl
faktura avsändes resp, mottogs. Med en sådan regel synes mig aU erforderlig
hänsyn ha tagits till de specieUa problem som framför allt mindre företagare
kan möta i sammanhanget. Närmare föreskrifter för försäkringsbranschen får vid
behov utfärdas av försäkringsinspektionen.
Jag
har alltså kommit till den slutsatsen att den av utredningen föreslagna regeln
om tiUämpning av kontantprincipen inte bör genomföras.
5.4
Årsbokslutet
Årsbokslutet
har en central betydelse för bokföringen. Genom årsbokslutet får rörelseidkaren
en definitiv överbUck över rörelsens resultat och StäUning efter det gångna
räkenskapsåret. Denna information är av största vikt inte bara för honom själv
utan också för andra som har intresse av rörelsens utveckling såsom
kreditgivare, anställda och det allmänna. Jag vill särskUt understryka det
stora informationsvärde som årsbokslutet har för de anställda. För att de
anställda skall kunna få del i beslutsprocessen i företagen fordras bl. a. att
de får insyn i företagen och möjlighet att följa den ekonomiska utvecklingen.
Från den synpunkten är det av stor vikt inte bara att årsboksluten innehåUer
god information om den ekonomiska utveckUngen utan också att årsboksluten är
uppställda efter ett enhetligt system som är klart och så lätt som möjligt att överbUcka
för den som saknar särskild utbildning i redovisningsfrågor. Mot denna bakgrund
ansluter jag mig till utredningens uppfattning att frågorna om årsbokslut
måste ges en central plats i en modem bokföringslagstiftning. Jag vill i detta
sammanhang också erinra om det arbete som, i enlighet med vad jag fömt nämnt,
kommer att inledas inom justitiedepartementet i syfte att utarbeta särskilda
regler rörande bl. a. särredovisning på produktgrapper m. m.
Som
utredningen framhållit kan utförliga bestämmelser om årsbok-
Prop. 1975:104 171
slut
medföra vissa svårigheter för de minsta företagen. Jag har förståelse för de
farhågor som från några remissinstanser framförts om att den enskUde rörelseidkaren
i många fall kan ha svårt att förstå ett långtgående och kanske också något
invecklat regelsystem. Det kan dock inte komma i fråga att undanta vissa
rörelser från tUlämpningen av bestämmelserna. Självfallet är det så att ett
systematiskt utformat årsbokslutet har mycket stor betydelse också för
småföretagaren. Även han måste kunna få en god överblick över rörelsens
resultat och utveckling. Han måste också ha en beredskap för att vid behov
kunna lämna uppgifter i olika sammanhang till bl. a. kreditgivare, anställda
och myndigheter. Det är enligt min mening fullt möjligt att utforma reglerna om
årsbokslut så att de kan tillämpas även av utpräglade småföretag.
GäUande lag innehåller
ingen föreskrift om att resultaträkning skaU göras upp av den
bokföringsskyldige. För att uppnå de tidigare nämnda syftena med årsbokslutet
anser jag att det är nödvändigt att bokslutet består av både resultaträkning
och balansräknuig. Från några håll har under remissbehandlingen framhållits
att, då bestämmelser ges om hur dessa oUka räkningar skall ställas upp, det bör
med hänsyn till de mindre rörelsernas behov införas särskilda bestämmelser som
tar sikte på dessa. Lagstiftningen bör emellertid enligt min mening vara
enhetlig och innehålla grundläggande allmängiltiga bestämmelser i bl. a. nämnda
hänseende. Bestämmelserna bör dock avfattas på så sätt att det tydligt framgår
att hänsyn kan tas till den ifrågavarande rörelsens särskUda behov. Sålunda kan
t. ex. vissa poster i ett schema för balans- eUer resultaträkning sakna
aktualitet för ett småförelag. I sådana fall utelämnas naturligtvis posterna i
fråga och balans- resp. resultaträkningen kommer därigenom att ställas upp i
enlighet med det berörda småföretagets speciella förhållanden.
5.4.1
Årsbok, definitioner
Den
nuvarande beteckningen inventariebok försvinner enligt förslaget, som innebär
att årsbokslutet, bestående av resultaträkning och balansräkning, skall föras
in i en å r s b o k. Jag kan ansluta mig härtill.
Utredningens
förslag alt årsboken, liksom f. n. inventarieboken, skall utgöras av en bunden
bok kritiseras under remissbehandlingen. En del instanser menar sålunda att en
bestämmelse bör ges om att årsboken kan bindas i efterhand. Det påpekas att en
föreskrift om bunden bok omöjliggör att boken framställs maskineUt. Andra
instanser menar att ett betryggande lösbladssyslem bör få användas i stället
för bunden bok.
Vad
som skaU föras in i årsboken är resultaträkning och balansräkning. Som jag
senare kommer att närmare redovisa kan tUl balansräkningen fogas olika bilagor
som specificerar poster i balansräkningen. Även i övrigt kan bilagor till
årsbokslutet förekomma. Det är uppenbart att
Prop. 1975:104 172
vad
som bör tas in i årsboken är bara själva resultaträkningen och balansräkningen.
De bUagor som dessa handlingar hänvisar tiU behöver sålunda inte tas med i
boken. Detta innebär alt oavsett hur stort ett företag är årsbokslutet inte
kommer att omfatta mer än två å fyra sidor. Det kan enligt min mening inte
anses aUtför betungande för en företagare själv eUer hans servicebyrå att för
hand föra in de aktueUa uppgiftema i en bunden bok. Med hänsyn tiU att kraven
på kontinuitet meUan åren och möjlighet att göra jämförelser meUan olUca år
enligt min mening måste tUlgodoses, bör årsboken, som utredningen föreslagit,
vara bunden. En bindning i efterhand kan knappast uppfylla de krav man bör
ställa på en kontinuerligt förd bok.
Enligt
gällande lag skall i princip inventarium och balansräkning vara införda i
inventarieboken inom tre och en halv månad efter räkenskapsårets utgång.
Utredningen har föreslagit att årsbokslutet skall vara infört i årsboken inom
fyra månader efter räkenskapsårets utgång. Som påpekats under
remissbehandlingen kan det bli svårt att iaktta denna tidsfrist, om många
företag anlitar servicebyrå. Det torde förhålla sig så att någon införing av
bokslutet i årsboken inte sker förrän deklaration har upprättats för rörelsen.
Detta är också en uppgift som många gånger åvUar servicebyråer. Jag föreslår
att årsbokslutet förs in i årsboken så snart det kan ske och senast sex månader
efter räkenskapsårets utgång.
För
att det inte skall uppslå några onödiga svårigheter alt förstå ett årsbokslut
bör föreskrivas att årsbokslutet skall vara avfattat på svenska.
I
enlighet med förslaget förordar jag att årsbokslutet skall skrivas under av den
bokföringsskyldige och att dagen för underskriften skall anges. Utredningen
föreslår att bokslutet också skall skrivas under av alla som är obegränsat
ansvariga för en rörelses förbindelser. Detta syftar sålunda tUl att samtliga
bolagsmän i handelsbolag, utom kommanditdelägare, skall underteckna bokslutet.
I gällande lag finns motsvarande bestämmelser. Jag ansluter mig tiU förslaget.
Jag anser däremot inte att det, som framhållits från någon remissinstans,
finns behov av regler om att i den mån avvikande mening i fråga om bokslutet
förekommer i handelsbolag detta ocksä skall antecknas i årsboken.
Jag
delar utredningens uppfattning att i lagen bör finnas en bestämmelse som
upptar definitioner på t. ex. olika slag av tillgångar. I gäUande bokföringslag
förekommer inte begreppen omsättningstillgång och anläggningstUlgång. I praxis
är emellertid en uppdelning på dessa båda slag av tiUgångar vedertagen och aUmänt
brakad. I aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar används
uttryckligen denna indelning i schemat för balansräkningen och
värderingsreglerna.
I
motsats tUl vad som föreskrivs i exempelvis aktiebolagslagen har utredningen
valt att definiera begreppet omsättningstillgångar utförligt. Utredningen
föreslår sålunda att tiUgång, som anskaffats eUer tillver-
Prop. 1975:104 173
kats
för försäljning, förbrukning eUer annan omsättning och som finns kvar i
rörelsen vid räkenskapsårets utgång skall anses som omsättnings-tiUgång. OmsättningstUlgång
är vidare likvida medel, värdepapper för tillfäUigt innehav samt kortfristig
fordran, EnUgt förslaget är anläggningstiUgång sådan tUlgång, som är avsedd
att brukas i rörelsen mer än ett räkenskapsår.
De
föreslagna definitionerna har kritiserats av flera remissinstanser. För egen
del anser jag, att det knappast finns skäl att nu avlägsna sig från den praxis
som har utbUdats. Denna innebär att med anläggningstiUgång bör förstås sådan
tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas i rörelsen, medan
med omsättningstUlgång skall förstås annan tUlgång. En motsvarande definition
föreslogs f, ö, av aktiebolagsutredningen i dess förslag till aktiebolagslag.
Jag förordar sålunda att bestämmelsen får en utformning i enlighet med det nu
sagda. Jag återkommer i specialmotiveringen närmare till innebörden av de olika
tUlgångsbegreppen,
I
detta sammanhang vill jag också något uppehåUa mig vid begreppen utgtft
inkomst och kostnad intäkt. Det man betalar för en vara då man anskaffar den
är en utgift. I bokslutet köstnadsförs sedan denna utgift. Är det fråga om en
omsättningstillgång tas utgiften upp som kostnad under det år tUlgången har
förbrukats. I fråga om anläggningstiUgångar fördelas utgiften på ett flertal år
med hänsyn till tiU-gängens varaktighet. Denna fördelning upptas som kostnader
i form av avskrivningar. Kostnaderna mäts sålunda genom den utgift som förekommit.
På motsvarande sätt kan en fördelning mellan olika år ske av inkomster. Enligt
min mening bör man i bokföringssammanhang skilja mcUan de olika begreppen.
Detta får betydelse eftersom jag i samband med värderingsreglema kommer att
använda begreppen anskaffningsvärde och åleranskaffningsvärde. Jag föreslår
därför en bestämmelse om att med en tiUgångs anskaffningsvärde skall förstås
utgiften för dess förvärv eller tiUverkning, Med åleranskaffningsvärde bör
förstås motsvarande utgift, om anskaffning skulle ske vid räkenskapsårels utgång,
dvs, på balansdagen,
5.4.2
Resultaträkningen
Syftet
med en resultaträkning är att utvisa resultatet, dvs, nettovinsten eUer
förlusten under räkenskapsåret, samt att belysa hur denna vinst eller förlust
uppkommit. För att ge stadga och formalisering åt boksluten anser jag, liksom
utredningen, att ett schema för resultaträkningen bör finnas i lagen.
För
resultaträkningen används nu i huvudsak två olika typer av uppställningsform.
Den ena som är traditionell och direkt anknuten tUl systemet med dubbel
bokföring avslutat mot vinst- och förlustkonto är den s. k, kontoformen, I
denna redovisas en intäktssida och en kost-
Prop. 1975:104 174
nadssida,
som balanserar mot varandra. Posterna står i en uppställning under varandra på
vardera sidan. Denna uppställningsform används i stor utsträckning och torde dominera
de mindre och medelstora rörelsernas utformning av resultaträkningen.
En
ny uppställningsform, staffelformen eller rapportformen, har emellertid vunnit
en snabbt ökad användning. Genom redovisning i olika huvudavsnitt upprätthåUs i
denna form en strikt åtskiUnad mellan poster av olika karaktär i rörelsens
ekonomi. Man tar sålunda upp intäkter och kostnader i särskUda avdelningar för
den huvudsakliga verksamheten, för finansiella inslag i verksamheten, för
extraordinära poster och för bokslutsdispositioner. Resultatet räknas ut
etappvis och påverkas sålunda successivt av varje huvudavsnitt som förs in i
uträkningen.
Utredningen
föreslår att lagen skall uppta ett schema byggt på staffelformen. Flera
remissinstanser tiUstyrker uttryckligen förslaget medan från andra instanser
viss kritik förs fram,
Staffelformen
har enligt min mening betydande fördelar framför andra uppställningsformer. Den
ger på ett klart och även för lekmannen lätlUlgängligt sätt överbUck över hur
resultatet har framkommit. Jag är övertygad om att staffelformen i praktiken
ger de anställda bättre information än om kontoformen används, Staffelformen
har också andra fördelar. Den medverkar nämligen till en fast och enhetUg ordning
för att räkna fram och bestämma vad som är vinst eller förlust. Detta är
värdefullt, eftersom det är angeläget att ett enhetligt beräkningssätt
tillämpas i alla olika rörelser när det gäller att göra en intem och extern resultalbedönming.
Jag ansluter mig därför till utredningens förslag att bokföringslagen skall
innehålla bestämmelser om uppställningsform för resultaträkningen och att
dessa bestämmelser skall bygga på staffelformen,
F,
n, används emellertid kontoformen i flertalet rörelser, framför allt då i
mindre och medelstora företag. Jag anser det inte realistiskt att nu kräva atl
alla förelag utan undantag skall gå över till staffelformen. Mindre företag bör
tillåtas använda annan uppställningsform under förutsättning att uppstäUningsformen
i fråga ger en tillfredsställande redovisning för hur räkenskapsårets resultat
uppkommit.
Jag
har redan nämnt att staffelformen ger de anställda en bättre och mer lättiUgängUg
information än andra uppställningsformer. I de företag där det finns särskilda
organ för samråd med de anställda och för lämnande av information bör därför staffelformen
vara obligatorisk. Mot bakgrund av att företagsnämndsavlalet mellan LO och SAF
innebär, att företagsombud skall utses på begäran av de anstäUda, om minst tio
anställda sysselsätts vid företaget, förordar jag att möjlighet att välja
mellan staffelform och annan uppställningsform skall föreligga endast om mindre
än tio personer sysselsätts hos den bokföringsskyldige. Jag
Prop. 1975:104 175
vill
i detta sammanhang nämna att det enligt den tidigare redovisade statistiken
finns 25 800 företag av totalt 419 000, som har tio anställda eller mer. Mitt
försåg innebär en viss jämkning i förhållande till vad jag fömtsatte i det till
lagrådet remitterade förslaget till aktiebolagslag (11 kap. 5 §). En
anpassning av aktiebolagslagen får därför göras i samband med att proposition
föreläggs riksdagen.
För
att öka möjligheterna för den bokföringsskyldige att bedöma lönsamheten av
verksamheten skall resultaträkningen enligt utredningsförslaget alltid uppta
verksamhetens bruttointäkter, dvs, omsättningssumman. Rörelsens samtliga
intäkter före avdrag för kostnader skall sålunda visas. Utredningens förslag på
denna punkt har inte mött någon erinran och jag ansluter mig till det. Jag vill
här erinra om att i förslaget tUl ny aktiebolagslag upptas föreskrift om att brattoomsättningssum-man
skall visas också i den offentliga årsredovisningen, men att om synnerliga
skäl föreligger dispens från kravet kan medges.
Under
rubriken bokslutsdispositioner i schemat skall enligt förslaget förändringar i
obeskattade reserver anges. Utredningen föreslår undanlag för det fall att en
öppen redovisning av obeskattade reserver bara skulle ha ringa betydelse med
hänsyn tUl rörelsens förhållanden. För egen del delar jag den uppfattningen,
som kommer till synes i några remissyttranden, att undantag från kravet på
öppen redovisning av obeskattade reserver, i vart fall såvitt avser
lagerreserv, inte bör medges. För de mindre rörelser, som undantaget enligt
förslaget var avsett för, torde endast lagerreserver finnas. Eftersom dessa
skall öppet redovisas i deklarationen finns det enligt min mening ingen som
helst anledning att de inte också skall visas i bokslutshandlingarna.
Utredningen
har funnit att det f, n, inte finns förutsättningar att ge regler om
obligatorisk öppen redovisning av s, k. anläggningsreserver.
Om
man gör längre gående avskrivningar på anläggningstillgångar än de
företagsekonomiskt erforderliga avskrivningarna uppkommer över-avskrivningar
som ger reserver, s, k, anläggningsreserver. På samma sätt som när det gäller
lagerreserven kan alltså avskrivningssystemet användas i resultatutjämnande och
resultatreglerande syfte. Man kan skapa och öka reserver, man kan minska och
eliminera reserver. Därigenom kan man för varje räkenskapsår avgöra om man
önskar korrigera räkenskapsårets resultat,
I
det till lagrådet remitterade förslaget tUl aktiebolagslag framhöll jag att det
f, n, saknas enhetliga grander för hur avskrivningsberäkningar skall göras. Skattemässiga
överväganden å ena och företagsekonomiska bedömningar å andra sidan medför ofta
olika resultat i fråga om vad som är normal avskrivning. Uppenbarligen påverkas
företagens sätt atl redovisa avskrivningar starkt av skattebestämmelserna. Vid
extern bedömning av ett företag, framhöll jag, torde emellertid ett annat mått
på kostnaden för utnyttjandet av den fasta produktionsapparaten vara
Prop. 1975:104 176
av
intresse. Jag ansåg emellertid att det är förknippat med flera problem att
beräkna normala avskrivningar. De huvudsakliga problemområdena härvidlag ansåg
jag röra fastställandet av den ekonomiska livslängden, dvs, den tidsperiod
under vUken avskrivningarna skall göras, avskrivningarnas tidsmässiga
fördelning inom denna period samt avskrivningstmderlaget. Jag framhöU i
lagrådsremissen att en lagreglering av hithörande frågor inte borde ske innan
frågorna kunnat få sin lösning i både teoretiskt och praktiskt hänseende.
Enligt
min mening har inte förutsättningama för en lagreglering av frågan om
redovisning av anläggningsreserver ändrats. Jag är därför inte beredd att
föreslå några bestämmelser härom. Jag vill i detla sammanhang tUlägga att långt
ifrån alla företag i praktiken har möjUgheter att göra en rättvisande
beräkning av anläggningsreservens storlek, eftersom de inte har de resurser
och den överbUck som krävs för att avgöra vad som i det särskilda fallet skall
anses utgöra företagsekonomiskt erforderlig avskrivning.
Det
av utredningen föreslagna schemat för uppställning av resultaträkningen
innehåller på vissa punkter exemplifieringar. Som exempel på rörelsens intäkter
anges sålunda försäljningsintäkter, fakturerade arbeten och provisionsintäkter.
Som exempel på rörelsens kostnader anges inköps-, tillverknings-, försäljnings-
och administrationskostnader. Vissa ytterligare exemplifieringar förekommer i
utredningsförslaget.
Den
exemplifiering som utredningen har gjort har kritiserats på vissa håll under
remissbehandlingen. Från några håll framförs också önskemål om en längre gående
uppdelning på delposter än vad utredningen har förordat.
För
egen del vill jag till en början framhålla att upplysningsvärdet av
resultaträkningen självfallet blir större genom en långtgående specificering
av de oUka huvudposterna. Olika metoder kan användas för att specificera
rörelsens kostnader. Kostnadema kan exempelvis delas upp, såsom utredningen
föreslagit, på inköpskostnader, tillverkningskostnader, försäljningskostnader
och administrationskostnader. Andra former av uppdelningar är också fullt
tänkbara. Särskilt i mindre företag kan det framstå som lämpUgt att kostnadema
delas upp på olika kostnadsslag såsom löner, hyror, räntor, bilkostnader,
försäkringar etc. Enligt min mening torde det i själva verket förhåUa sig så
att det inte är möjligt att finna ett system för en uppdelning som passar alla
företag. Det är också svårt att pä ett rättvisande sätt exemplifiera de olika
huvudposter som bör ingå i en resultaträkning. Detta förhållande föranleder
enligt min mening att någon i lag bestämd uppdelning inom de olika huvudposterna
i resultaträkningen i princip inte bör göras. Jag anser det inte heller
lämpligt att i det föreslagna schemat exemplifiera huvudpostema. Det får
överlämnas åt de olika företågen att med beaktande av god redovisningssed göra
den ytterligare uppdelning som
Prop. 1975:104 177
i
det särskUda fallet framstår som lämplig. För större och medelstora företag
torde detta leda tUl att någon form av uppdelning ofta måste göras, I det
utpräglade småföretaget däremot torde en sådan uppdelning kunna underlåtas.
Det
nyss sagda har i första hand tagit sikte på huvudposten "rörelsens
kostnader". Det gäller emeUertid även i fråga om vissa övriga i resiUtalräkningen
ingående huvudposter. Beträffande ett par huvudposter synes emellertid en viss
uppdelning vara både möjlig och lämpUg att anvisa i lagtexten. Jag återkommer
härtill närmare i specialmotiveringen,
5.4.3
Balansräkningen m. m.
Som
utredningen framhållit har årsboksluten enUgt nu gängse synsätt främst tUl uppgift
att mäta resultatet av ett räkenskapsårs verksamhet hos ett fortlevande
företag. Balansräkningen har därför närmast karaktär av en resultatutredningsbalans
och ett instrument för periodisering. Man får alltså inte genom en
balansräkning fram ett absolut mått på företagets förmögenhetsställning.
Bestämmelserna om värdering av olika tUlgångar har också utformats mot den
nämnda bakgrunden. Balansräkningens uppgift är att i sammandrag redovisa
rörelsens samtliga tUlgångar och skulder samt eget kapital i rörelsen på
balansdagen.
För
alt ge den bokföringsskyldige en lättfattiig ledning för hur balansräkningen
skall ställas upp men också för att befordra enhetlighet och jämförbarhet
mellan olika företag anser jag, liksom utredningen, att ett schema för
balansräkningen bör finnas i lagen, I likhet med vad som gäller i fråga om
resultaträkningen kan en balansräkning presenteras i antingen kontoform eller
rapportform. Den i särklass vanligaste formen är kontoformen. Rapportformen
torde knappast ha kommit till praktisk användning hos oss i någon större
utsträckning. Under sådana omständigheter bör schemat bygga på kontoformen med
möjlighet för den bokföringsskyldige att använda annan uppställningsform,
under fömtsättning att den andra uppställningsformen ger en likvärdig överblick
över rörelsens stäUning,
Som
jag tidigare nämnt har utredningen strävat efter att vid utformning av
årsbokslutsreglerna nära ansluta till aktiebolagsutredningens förslag tUl
redovisningsbestämmelser för aktiebolag. Detta medför att balansposterna grapperas
på det sättet att de lättast realiserbara tillgångarna och de först
förfallande skulderna placeras först. De mindre likvida posterna följer sedan
successivt. Jag anser att detta är en riktig metod. Utredningen har emellertid
valt att under de olika huvudpostema endast ange exempel på delposter som kan
användas. Detta förfaringssätt kritiseras av några remissinstanser. Bl, a,
framhålls att utredningen genom att beskriva posten "likvida medel"
med "såsom kassa, bank och postgiro" nått en olycklig lösning,
eftersom det f. n. är för-
12 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 178
bjudet
att i samma post som kassa, bank och postgiro också ta in andra tillgångar.
De
invändningar som riklas mot utredningens förslag har lett mig tUl att i stället
föreslå ett balansräkningsschema uppställt i huvudsaklig överensslämmelse med
det schema som föreslagits av aktiebolagsutredningen. Jag återkommer i
specialmotiveringen till vilka poster som bör ingå i schemat.
Som
jag nämnt i det föregående avsnittet har utredningen förordat, att mindre
rörelser skuUe kunna få undantag från skyldigheten att redovisa obeskattade
reserver. Av de tidigare anförda skälen anser jag alt ett sådant undantag är
obehövligt, även när det gäller balansräkningen. De obeskattade reserver det
här är fråga om för de mindre företagen rör lagerreserver och att uppge dessa
torde inte medföra svårigheter för någon rörelseidkare,
Ulredningen
har föreslagit en särskild bestämmelse om att för varje sammansatt post i
årsbokslutet skall lämnas specifikation av de belopp som ingår i posten.
Specifikationskravet gäller således både resultaträkningen och
balansräkningen. Med anledning av framförd remisskritik har jag funnit att det
knappast är meningsfullt eller ens möjligt att kräva en sådan specifikation i
fråga om resultaträkningens poster. Posterna i denna är alltid sammansatta i
den bemärkelsen att alla affärshändelser ingår. Bokföringssystemet skall
enligt vad jag tidigare framhållit vara sådant att möjlighet skall finnas att
från de sammandragna posterna i resultaträkningen via de enskilda kontona i
huvudbokföringen få överblick över resultatpåverkande affärshändelser.
Erforderlig spe-cifiering framgår sålunda av den löpande bokföringen. Bestämmelsen
om specificering bör enligt min mening hänföra sig enbart till balansräkningen,
I fråga om denna finns uppenbarligen behov av att tydligt klargöra vad som
ingår exempelvis i olika sammandragna fordringsposter.
Enligt
utredningen skall specifikationen utgöras av särskUd förteckning, om inte
postens sammansättning framgår omedelbart av bokföringen i övrigt. Som
påpekats från ett par remissinstanser bör vid en datorbaserad reskontra över
exempelvis kundfordringar en datalista i klartext kunna motsvara en särskild
förteckning. Det är enligt min mening vidare uppenbart att en bank inte vid
sidan av reskontralistor skall behöva föra särskUda förteckningar över sina in-
och utlåningskonton. Jag föreslår att bestämmelsen utformas så att för varje
sammandragen post i balansräkningen skall i specificerad bilaga tas upp de belopp
som ingår i posten, om inte dennas sammansättning klart framgår av bokföringen
i övrigt. Den föreslagna bUagan utgör naturUgtvis räkenskapsmaterial. Enligt
vad jag tidigare anfört behöver den här avsedda bUagan inte föras in i
årsboken.
Enligt
gällande lag kan en enskild näringsidkare hålla sina privata
Prop. 1975:104 I79
ekonomiska
transaktioner utanför den löpande bokföringen över sin bokföringspliktiga
affärsrörelse, Lagen kräver emeUertid alt även privata tillgångar och skulder
tas med i balansräkningen och inventariet. Som utredningen framhåUer kan frågoma
om redovisning av privata tillgångar och skulder knappast ges en principiellt fuUt
tiUfredsställande lösning. I resultaträkningen kan någon redovisning inte
förekomma av intäkter och kostnader, som inte hör till rörelsen. En
balansräkning, som skall vara en resultatutredningsbalans och slå i samklang
med resultaträkningen, kan då inte innefatta privata tUlgångar och skulder.
Samtidigt kan naturligtvis principieUa invändningar riktas mot att åtskillnad
upprätthålls mellan rörelsen och en privat ekonomisk sfär. Rörelsen redovisas
då separat, trots att den inte drivs som särskilt rättssubjekt. På detta sätt blir
kapitalbehåUningen eller det egna kapitalet något av en fiktion Den
bokföringsskyldige får själv fritt bestämma vad han vill hänföra tUl
rörelsekapitalet.
Utredningen
har funnit att rörelsens ställning inte kan tUlfredsställande bedömas utan att
hänsyn tas till att rörelsens tiUgångar kan äventyras av privata skulder och
att de privata tillgångarna svarar för rörelsens skulder.
Utredningen
föreslår att redovisning av enskild näringsidkares privata förhållanden skall
lämnas i en separat uppställning i årsboken och alltså inte tas in i
balansräkningen. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall bland tUlgångarna
redovisas särskilda poster för kontanter, banktUlgodohavanden, värdepapper och
andelsrätter, fordringar, inventarier och annan lös egendom samt fast egendom.
Tillgångar och skulder av betydande värde skall redovisas för sig.
För
egen del anser jag att redovisning bara av de tUlgångar och skulder, som avser
rörelsen, skulle strida mot ett av bokföringslagens syften, nämligen att bereda
skydd åt borgenärerna. Borgenärsintressena torde sålunda kräva en årlig
fullständig redovisning av samtliga tillgångar och skulder, borgens- och andra
ansvarsförbindelser samt ställda panter. Uppenbarligen är det emellertid så,
som framhållits av flera remissinstanser, att uppgiftema har ett begränsat
värde, om någon form av värderingsregler inte kan knytas till bestämmelsen. En
alltför långtgående specificering i enlighet med vad utredningen föreslagit
finner jag vara oreaUstisk, Jag tänker därvid närmast på svårigheterna att
rättvisande uppge det privata lösöret.
För
att arbetet inte skall bli alltför betungande för de bokförings-skyldiga, som
omfattas av bestämmelsen, anser jag att, som också framhållits av några
remissinstanser, det bör vara tillräckligt att förmögenhetsbUagan tUl den
skattskyldiges självdeklaration får utgöra informationsmaterial. För det fall
att räkenskapsåret inte sammanfaller med kalenderåret får den
bokföringsskyldige upprätta ny förmögenhetsbilaga vid bokslutstillfället. Då
sålunda sammanställning i form av för-
Prop. 1975:104 180
mögenhetsbUaga
enligt min mening kan godtas, bör heller inte föreskrivas att
sammanställningen skall föras in i årsboken. Det bör räcka med att
förmögenhetsbilagan fogas till årsbokslutet som bilaga, Detla medför vidare att
den inte behöver skrivas in för hand i den bundna årsboken, vilket torde
underlätta hanteringen för ett mycket stort antal företag som anlitar
bokföringsbyråer.
Skyldighet
att lämna uppgifter om privata tillgångar och skulder bör föreligga, om rörelseidkaren
är fysisk person. Delsamma bör gälla om det är fråga om obegränsat ansvarig
delägare i handelsbolag, I övrigt bör redovisning av tillgångar och skulder
utanför rörelsen inte förekomma,
5.4.4
Notanteckningar
Utredningen
föreslår ett system som innebär att den bokföringsskyldige i notanteckningar
till årsbokslutet kan lämna kompletterande uppgifter tiU detta. Genom att
kompletterande upplysningar ges i form av noter kan enligt utredningen
resultaträkningen och balansräkningen hållas fria från tyngande detaljer och
specialupplysningar.
Jag
instämmer i vad utredningen har anfört och anser att i lagen bör införas en
bestämmelse om att vissa uppgifter och upplysningar kan intas i noter tiU
bokslutshandlingarna. Görs dessa notanteckningar i en särskild handling,
behöver denna, enligt vad jag i annat sammanhang anfört, inte tas in i den
bundna årsboken.
Utredningens
förslag innehåller under sex olika punkter regler om uppgiflsskyldighel. Enligt
punktema ett och två skall anteckning göras om värderings- och
avskrivningsgrunder liksom om eventuella förändringar i dessa grunder. Punkten
tre föreskriver att upplysning skall ges om pensionsåtaganden som inte tagits
upp bland skuldema och inte har täckning i pensionstiftelses förmögenhet, EnUgt
punkten fyra skall fordran hos delägare, styrelseledamot, verkställande
direktör eller firmatecknare uppges, om fordringen är av större betydelse.
Bokföringsskyldig fysisk person skall enligt punkten fem lämna uppgift om annan
rörelse som han driver, varvid balansomslutning, årets resultat och det totala
egna kapitalet i den andra rörelsen skall anges. Slutligen skall enligt den
föreslagna punkten sex upplysning lämnas om annat förhållande av väsentlig
betydelse för att bedöma rörelsens resultat och ställning.
Enligt
min mening är uppgiftema om pensionsåtaganden så väsentliga att de inte bör få
förekomma i form av en notanteckning. Jag anser att uppgifter i dessa
hänseenden bör framgå direkt av balansräkningen, I denna bör också lämnas
uppgifter i fråga om fordran hos delägare. För att denna balanspost skall få
det avsedda informationsvärdet bör även anges fordran hös delägare närstående
personer. Detta bör, lUcsom fallet är enligt det s.k. låneförbudet i
aktiebolagslagen, gäUa oavsett fordringens sloriek och betydelse. Däremot
finner jag inte anledning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:104 18i
att
föreslå regler i bokföringslagen om redovisning av fordran på styrelseledamot
och verkställande direktör. Regler om sådan redovisning finns nämligen i
aktiebolagslagen och torde komma att införas även i lagen om ekonomiska
föreningar.
Jag
har tidigare nämnt att en särskild bestämmelse bör upptas i lagen om att
enskild näringsidkare skall lämna uppgift om privata tillgångar och skulder.
Jag anser det naturligt att det i anslutning till den bestämmelsen också
upptas föreskrift som innebär att om sådan person driver mer än en rörelse så
skall han i bilaga till årsbokslutet lämna uppgift också om den andra rörelsen.
Samtliga rörelser bör också kunna var för sig redovisas i samma årsbok.
Som
jag senare kommer att föreslå bör uppskrivning av värdet på
anläggningstillgångar tillåtas. Har sådan uppskrivnmg skett anser jag det
naturligt att upplysning därom skall lämnas exempelvis i form av notanteckning lill
årsbokslutet, varvid uppskrivningsbeloppet och dess användning bör anges.
Härefter
kvarstår att behandla utredningens förslag att uppgifler och upplysningar skall
lämnas om värderings- och avskrivningsgrunder samt om väsentliga förhållanden
för rörelsen.
Från
några remissinstanser har framhållits att upplysningsskyldighet om bland annat
värderingsgrunder är meningslösa för de mindre företagen. Jag anser emellertid
att de förordade punktema har betydelse från informationssynpunkt även när det
gäller mindre företag. Självfallet måste upplysningsplikten kunna lämpas efter
rörelsens förhållanden. Ju mer komplicerade förhållandena är desto utförligare
upplysningar måste lämnas. Naturligtvis kan det inte i något faU komma i fräga
att man exempelvis skriver att man har värderat vamlagret enligt lag. Det bör
även av den minsta rörelse kunna krävas upplysning om alt varulagret t, ex.
tagits upp till nettoförsäljningsvärdet eUer att det tagits upp till återanskaffningsvärdet
med angivande av hur stort inku-ransavdrag som gjorts. På motsvarande sätt kan
en enkel uppgift lämnas om hur avskrivningar har verkställts i fråga om anläggningstUlgångar.
Det väsentliga är emellertid att i enlighet med bestämmelserna tydliga
upplysningar ges om förändringar i tillämpade värderingsprinciper för att
jämförelse på ett riktigt sätt skall kunna göras mellan olika räkenskapsår.
Jag
återkommer i specialmotiveringen ytterligare till de bestämmelser som
behandlats i detta avsnitt.
5.4.5
Värderingsregler
Den
värdering av tiUgångar och skulder som ligger tiU grund för de uppgifter som intas
i balansräkningen har betydelse inte bara för att man skall få elt grepp om
rörelsens ställning utan också för resultatberäkningen och
resultatbedömningen. SkUlnaden meUan kapitalbehåll-
Prop. 1975:104 182
ningen
vid en räkenskapsperiods början och vid dess slut utgör ju i princip periodens
vinst eller förlust. Därav följer att ju högre värde man åsätter exempelvis ett
varulager i balansräkningen vid utgången av cn räkenskapsperiod, desto större
blir den bokföringsmässiga vinsten under perioden. För att skydda
borgenärsintressena och för att ge den bokföringsskyldige själv och rörelsens
intressenter möjUghet att bedöma rörelsens resultat och utveckling måste
bindande anvisningar i form av ändamålsenliga och klara värderingsregler ges i
bokföringslagen.
Nu gäUande
lag innehåller bara knapphändiga värderingsregler. Det föreskrivs att tUlgångarna
inte får upptas över sina verkliga värden, AnläggningstUlgång får dock tas upp tUl
anskaffningsvärdet trots att det verkliga värdet är lägre. Denna bestämmelse
kompletteras med föreskrifter om att i sådant fall avskrivning skall ske. De
regler som sålunda ges är maximiregler, de anger det högsta tillåtna värdet.
Undervärdering av tUlgångar är sålunda tUlåten, Samma principer kommer tUl
synes i exempelvis den nuvarande aktiebolagslagens bestämmelser om
årsredovisning.
Grandvalen
för balansvärderingsbestämmelserna är såsom tidigare nämnts, att årsbalansen
främst skall vara en resultatutredningsbalans och inte en förmögenhels- eller
likvidationsbalans. Under sådana omständigheter framstår det som naturligt att
värderingsreglerna liksom hittUls får karaktären av maximivärderingsregler.
När
det gäller värdering av omsättningstillgångar följer man vid affärsbokföringen
vad som bmkar kallas det lägsta värdets princip.
Värdering
efter principen lägsta värdet innebär att en tUlgång i balansräkningen inte får
tas upp över det lägsta av två eller flera på ett visst sätt bestämda värden. Som
regel brukar det ena av dessa värden vara det faktiska anskaffningsvärdet. Som
andra värde används i skatterätten som huvudregel återanskaffningsvärdet. I
gällande aktiebolagslag anges verkliga värdet som en alternativ värderingsnorm.
Med verkliga värdet avses då som huvudregel nettoförsäljningsvärdet, dvs.
brattoförsäljningsvärdet minskat med försäljningskostnaderna. Lägsta värdels
princip bygger sålunda på att anskaffningsvärdet, det historiska värdet,
jämförs med ett på oUka sätt bestämt mera aktuellt värde.
Grandtanken
bakom lägsta värdets princip är att å ena sidan förhindra redovisning av
vinster som ännu inle realiserats och å andra sidan kräva att hänsyn tas på
förhand tUl sannolika förluster, även om dessa förluster ännu inte blivit realiserade.
Det sagda innebär att hänsyn tas till vad som kallas realisationsprincipen
resp, försiktighetsprincipen.
Som
utredningen framhållit kan det inte komma i fråga att grunda värderingsreglerna
i bokföringslagen på någon annan princip än någon form av lägsta värdets
princip.
Prop. 1975:104 183
Frågan
om hur lägsta värdets princip lämpligen bör uttryckas har UtförUgt diskuterats
i företagsekonomisk och juridisk litteratur. Enighet torde råda om att
realisationsprincipen bör tiUgodoses genom att anskaffningsvärdet uppställs
som det ena av de båda värdena vid lägsta värdets princip. Om man exempelvis
vid lagervärderingen fick gå över anskaffningsvärdet, skuUe nämligen vinst i
form av en värdestegring på lagret kunna redovisas, trots att vinsten ännu inte
reaUserats genom en försäljning.
Utredningen
föreslår att mot anskaffningsvärdet skall i första hand SläUas
nettoförsäljningsvärdet. Är detta värde sålunda på balansdagen lägre än
anskaffningsvärdet, får tillgången inte tas upp tUl det sistnämnda värdet.
Utredningen har emeUertid funnit att stort utrymme måste ges för alt använda
andra riktpunkter, främst då anskaffningsvärdet jämfört med återanskaffningsvärdet.
I många rörelser torde det enligt utredningen vara så att återanskaffningsvärdet
ställer sig enklare att använda än nettoförsäljningsvärdet. I sådana fall bör
en avvikelse från huvudregeln vara tillåten. Om rörelsens förhållanden, tiUgångens
beskaffenhet eller andra omständigheter ger anledning härtiU, får sålunda verkUga
värdet bestämmas till återanskaffningsvärdet.
Utredningens
förslag till utformning av lägsta värdets princip har inte mött någon erinran
under remissbehandlingen med undantag av att KF föreslagit ett regelsystem, som
i betydande utsträckning avviker från de principer jag tidigare redogjort för.
För egen del har jag inte funnit anledning frångå de sedan länge i praxis
godtagna värderings-principema. Jag godtar därför utredningens förslag till
utformning av lägsta värdets princip.
Som
jag nämnt är undervärdering av tiUgångama inte förbjuden. Detta innebär att
exempelvis lagerreserver kan skapas. Enligt vad jag tidigare förordat skall
bokföringsskyldiga i den interna bokföringen öppet visa dessa reserver. Om
varulagret skrivs ned och faktiskt bokförs till ett värde som understiger det
högsta tillåtna värdet, är skillnaden, den företagna nedskrivningen, att anse
som lagerreserv. Jag förordar att en särskild beslämmelse med denna innebörd
upptas i lagen.
Med
de föreslagna bestämmelsema lämnas relativt stort utrymme för olika värderingsgrander.
Det är naturligtvis viktigt att vederbörande företag kontinuerligt försöker
tillämpa en och samma värderingsprincip. Klarhet måste också finnas i fråga om
vilken värderingsmetod som används. Som jag i föregående avsnitt föreslagit
upptas i lagen en särskild bestämmelse om att anteckning om värderingsgrunderna
och viktiga ändringar i dem skall göras i årsbokslutet.
Jag
delar utredningens uppfattning att det undantagsvis bör vara tUlåtet att
värdera en omsättningstillgång över anskaffningsvärdet. Jag återkommer i
specialmotiveringen till utformningen av denna bestämmelse och tiU vissa andra
frågor i samband med värdering av omsättningstillgångar.
Prop. 1975:104 184
Den
grundläggande regeln för värdering av anläggningstillgångar är enligt
förslaget att anskaffningsvärdet är det högsta värde som tiUgången får tas upp tiU.
Denna regel överensstämmer med gäUande lag. Jag biträder förslaget på denna
punkt. Som utredningen påpekat måste utgifter, som erlagts för förbättring av
anläggningstillgång, få räknas in i anskaffningsvärdet. Utredningen har inte
någon UttryckUg föreskrift om detta. I enlighet med vad som föreslagits av
aktiebolagsutredningen i dess förslag tUl ny aktiebolagslag anser jag för min
del att en bestämmelse om denna sak bör tas in i lagen.
Ett
system med avskrivningar måste finnas för tiUgångar som skall användas för en
längre tid i en rörelse. Det vore nämUgen orimligt om hela utgiften för en
tillgång som skall användas under en följd av år skulle belasta rörelsen under
anskaffningsåret som en kostnad som påverkar resultatet för det året. Syftet
med avskrivningar är att fördela anläggningstillgångens anskaffningsvärde på de
perioder, som tUlsammans utgör användningstiden för tillgången. Den kostnad för
rörelsen som avskrivningen sålunda motsvarar under en viss period, skall därvid
i görligaste mån ge uttryck för kostnaden för att under perioden använda
tillgången i fråga. De sammanlagda avskrivningskost-nadema för sådana tUlgångar
som fortlöpande minskar i värde ger då ett mått på kostnaden för att under
räkenskapsperioden utnyttja företagets fasta produktionsapparat.
Avskrivningssystemet
framträder främst som elt inslag i resultatberäkningen och resullatfördelningen
vid en fortlöpande verksamhet. Utgifterna för att skaffa en tillgång fördelas
på lämpligt sätt mellan skilda räkenskapsår. Till systemet hör en klar
planmässighet. Sålunda bestäms på förhand efter olika faktorer hur fördelningen
mellan åren skall ske. Främst tar man naturligtvis fasta på den successiva
värdeminskning som kan förutses. Det innebär att man gör en fördelning med
beaktande av bl, a, värderingsaspekter. Därvid ses värderingsfrågorna i ett
långsiktigt perspektiv eftersom man söker förutse värdeutvecklingen under tillgångens
användningstid. Det nu beskrivna avskrivningssystemet leder till att man i
första hand bedömer vilka avskrivningar som är företagsekonomiskt
erforderliga.
Det
förekommer emeUertid, som förat nämnts, att man gör längre gående avskrivningar
än de som är företagsekonomiskt erforderliga. Detta tillåts också i viss
utsträckning inom skatterätten.
Utredningen
föreslår att på anläggningstillgång som fortlöpande minskar i värde på grund av
ålder eller nyttjande eller därmed jämföriig orsak skall göras årliga
avskrivningar efter den värdeminskning som tUlgången beräknas komma alt
undergå. Detta uttryckssätt har kritiserats av flera remissinstanser. Som jag
tidigare nämnt bör avskrivningarna baseras på en plan, där man tagit hänsyn tUl
tiUgångens ekonomiska livslängd framåt i tiden. Detta planmässiga moment bör
Prop. 1975:104 I85
komma
tiU uttryck i lagen. Jag förordar därför att i lagen tas upp den bestämning,
som bl. a. föreslagits av aktiebolagsutredningen, nämligen att avskrivning
skall ske med minst belopp svarande mot lämplig avskrivningsplan.
Jag vUl
understryka att det f. n. saknas bestämda gmnder för hur
avskrivningsberäkningar skall göras, Skattemässiga överväganden, å ena, och
företagsekonomiska bedömningar, å andra sidan, medför ofta olika resultat i
fråga om vad som är en normal avskrivning. I redovisningspraxis använder man
sig av olika avskrivningsmetoder. Vid en konstant avskrivning, byggd på ett
fast värde såsom anskaffningsvärdet, skriver man av olika slora belopp årligen.
Enligt den degressiva metoden, som exempelvis den räkenskapsenliga
avskrivningen enligt skatterätten, använder man en fast procentsats för avskrivningama,
men baserar dessa på år från år ändrade värden. Man kan också låta
avskrivningarna bli beroende av produktionsintensileten genom alt man
exempelvis anpassar avskrivningen av en tiUgång efter vad tiUgången producerat
under räkenskapsåret. Slutligen förekommer en s, k, progressiv avskrivning. Då
skall exempelvis avskrivningar och räntor ge samma totala belopp för olika år.
Avskrivningsandelen kommer i ett sådant system att öka kontinuerligt genom att
räntorna beräknas på sjunkande värden. Det bör enligt min mening lämnas åt
praxis att avgöra vilken avskrivningsmetod som passar bäst för olika typer av
företag. Som jag förut nämnt (avsnitt 5.4.4) innebär mitt förslag att
upplysning skall lämnas om vilka avskrivningsmetoder man använder samt
ändringar i dessa.
Avskrivningen
skall enligt mitt förslag svara mot en lämplig avskrivningsplan. Naturligtvis
kan bundenheten till en avskrivningsplan inte vara fullständig. Det kan visa
sig under användningen av en anläggning att denna kommer att få betydelse för
en längre tid än man från början beräknat. Detta innebär att man når en punkt,
då man finner att man skrivit av mer än vad som visar sig vara motiverat. Som
utredningen framhållit bör i första hand en sådan situation leda till att man
ser över avskrivningsplanen. I stäUet för att inställa en eller annan avskrivning
bör man alltså modifiera avskrivningsplanen. Flera remissinstanser har
emellertid framhållit att avskrivningar måste få underlåtas, om en tillgång
uppenbarligen redan är tillräckligt avskriven. Jag vill inte heller bestrida
att det i vissa fall kan framstå som lämpligt att underlåta att göra en
avskrivning. Efter mönster av aktiebolagsutredningens förslag till ny
aktiebolagslag förordar jag därför att avskrivning inte skall behöva göras, om tiUgången
uppenbarligen redan är tillräckligt avskriven.
Jag
biträder förslaget om bestämmelser rörande extraordinära engångsavskrivningar,
nedskrivning. Har värdet på anläggningstillgång varaktigt gått ned, skall
sålunda enligl mitt förslag nedskriv-
Prop. 1975:104 186
ning
ske med det belopp som kan anses erforderligt enligt god redovisningssed.
Förslaget tar sikte på fall då oförutsedda kraftiga värdeminskningar
inträffar.
Utrednmgsförslaget
innehåUer inte någon bestämmelse som tiUåter uppskrivning av värdet på anläggningstUlgångar.
ÅtskUliga remissinstanser har kritiserat förslaget på denna punkt.
Som
utredningen framhåUit måste grundprincipen för redovisningen vara att
resultatet innefattar bara realiserade vuister. Belopp som hänför sig tiU en
uppskrivning bör inte kunna tas ut som vinst utan måste bindas i företaget.
När
det gäUer aktiebolag möter inte några prmcipiella betänkligheter att tUlåta
uppskrivning, om uppskrivningsbeloppel hänförs tiU det bundna kapitalet såsom
fallet är exempelvis när uppskrivnings-belopp används för fondemission och
läggs tUl aktiekapitalet. Det bundna kapitalet får nämligen inle delas ut som
vinst.
För
rörelser, som saknar bundet eget kapital, måste i enUghet med vad som nyss
anförts slutsatsen i princip bli den att uppskrivning av anläggningstiUgångar
inte kan tUlåtas, eftersom det inte finns några möjligheter att binda
uppskrivningsbeloppet i företaget genom att lägga det till det bundna
kapitalet. Enligt min mening bör detta också vara huvudregeln. Från denna
huvudregel bör dock undantag kunna göras i ett fall.
Enligt
det remitterade förslaget till aktiebolagslag får uppskrivning av värdet på
anläggningstillgång ske, om uppskrivningsbeloppet används för erforderlig
nedskrivning av värdet på andra anläggningstUlgångar och särskUda skäl
föreligger för en sådan utjämning. Har taxeringsvärde åsatts en
anläggningstillgång, får uppskrivning inte ske över detta värde. Som skäl för
att tiUåta detta förfarande åberopas bl. a, att det skulle vara obilligt att en
extraordinär värdeminskning skall behöva drabba årsresultatet, om det samtidigt
finns väsentliga övervärden i andra anläggningstillgångar. För att uppskrivning
nedskrivning skall få ske fordras dock enligt lagrådsremissen att förfarandet
öppet redovisas i årsredovisningen.
Enligt
min mening bör de regler om uppskrivning nedskrivning, som förordas i den
nämnda lagrådsremissen, kunna tillämpas även för andra företag än aktiebolag.
Genom att uppskrivningsbeloppet bara får användas för nedskrivning åstadkommes
också ett slags bindning av uppskrivningsbeloppet i förelaget. Jag föreslår
därför att i sak motsvarande regler tas in i bokföringslagen.
Som
jag framhöll i den nämnda lagrådsremissen kan uppskrivna värden inte betraktas
som eviga. Av god redovisningssed följer att en uppskrivning medför krav på
därtill anpassade större avskrivningar,
I
enlighet med utredningens förslag, som på denna punkt inte mött någon erinran,
förordar jag att i lagen upptas bestämmelser om o s ä k-
Prop. 1975:104 187
ra
och värdelösa fordringar. Osäker fordran bör få tas upp tUl det belopp som den
beräknas inflyta med. Värdelös fordran bör inte få tas upp som tUlgång. Detta
gäller både för omsättningstUlgångar och anläggningstiUgångar, Fordran som är anläggningstUlgång
bör få skrivas upp till sitt beräknade högre värde, även om den såsom osäker eUer
värdelös tagits upp till lägre belopp eller utelämnats i närmast föregående
balansräkning. Delta innebär att uppskrivningsbeloppet tillåts påverka
resultatet.
Från några håU har under
remissbehandlingen framstäUts önskemål om att regler för värdering av skulder
tas in i lagen. Frågor om skuldvärdering torde endast få betydelse om skulden
lyder på utländsk valuta. Är det fråga om en kortfristig skuld skall enligt alhnänt
vedertagen praxis gälla en "högsta värdels princip". Detta medför att
skulderna skaU tas upp tUl den högsta av antingen den kurs som gäUde vid
skuldens uppkomst eller den kurs som gäller på balansdagen. I fråga om
värderingen av långfristiga skulder har full klarhet ännu inte utbUdats i
praxis. Vid förlust på grand av kursstegring torde man i stället för att
omedelbart redovisa förlusten kunna fördela denna över flera år. Har kursfall
inträffat, torde det ligga i god redovisningssed att den kursvinst som detta
innebär inte kan anteciperas, innan vinsten har realiserats vid skuldens
betalning. Jag är f, n, inte beredd att föreslå några bestämmelser i ämnet. Det
torde få lämnas åt utvecklingen av god redovisningssed atl närmare utforma hur
en rättvisande värdering av långfristiga skulder bör göras.
Utredningen har inte
föreslagit några uttryckliga beslämmelser om värdering av övertagen goodwill
och s, k, organisationskostnader, dvs, kostnader for teknisk hjälp, forskning
och utvecklingsarbete, provdrift etc. Aktiebolagsutredningens förslag tUl ny
aktiebolagslag innehöll däremot bestämmelser härom. Jag förordar att de av aktiebolagsutredningen
föreslagna bestämmelserna tas in i bokföringslagen liksom även de av samma
utredning föreslagna bestämmelserna om avskrivning på kapitalrabatt och direkta
emissionsutgifter vid upptagande av långfristigt lån.
5.5
Bestämmelser om automatisk databehandling
Olika
metoder har successivi utvecklats för att man inom företagen skaU kunna
bemästra allt större och alltmer svåröverskådliga datamängder. Datorerna har
inte sällan till att börja med använts inom ett företag för avgränsade mtiner
i redovisningsarbetet, såsom fakturering, löncuträkning och lagerbokföring.
Datorerna har lämpat sig väl för att ersätta de manueUa inslagen i
arbetsrutiner där stora mängder uppgifter bearbetas efter ett fast mönster.
Successivt eller redan i ett inledningsskede har mänga företag ofta lagt över
större delen av eller
Prop. 1975:104 188
hela
sin ekonomiska redovisning på datorer. Datorema har emellertid bUvit hjälpmedel
i ett traditioneUt uppbyggt redovisningssystem. Principerna för redovisningen
har förbhvit i stort sett oförändrade. Man har från verifUcationsmaterialet
framställt kronologiska och systematiska Ustor samt material för en omfattande
hjälpbokföring. Manuellt framstäUt redovisningsmaterial har ersatts av datorproducerat,
Datorema kan i dessa faU sägas tiU en del ha blivit utnyttjade närmast som räkne-
och skrivmaskiner.
För
dagens förhållanden torde i huvudsak kunna uttalas att den datorbaserade
redovisningen rätt nära ansluter tUl ordningen för en traditionell bokföring.
Skillnaderna kan sägas mera hänföra sig tUl tekniken än till grandprinciperna
för redovisningen. Grandinslagen registrering, bearbetning och rapportering
finns också vid den datorbaserade redovisningen. Datorema producerar genom
sina radskrivare i läsbar form de grandnoteringar, rapporter o, d. som
kännetecknar också den traditionella bokföringen. Utredningen har framhållit
att det kan antas att denna form av datoranvändning i redovisningen kommer att
dominera också inom nu överskådlig framtid, åtminstone för affärs-bokföringens
del. Särskilt företag, som anlitar datacentraler för service, torde enligt
utredningen som regel använda denna typ av datorsystem.
Utredningen
har intagit den ståndpunkten att det för denna typ av datorbaserad bokföring
inte behövs några särskilda bestämmelser med undantag för den s. k.
dokumentationen för databehandling som jag återkommer till senare. Datorerna
producerar räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form. Datorns verifikationslistor
kan utgöra grandbokföring och en kvittens post för post på vad datom har tagit
emot. Utredningen framhåller vidare att genom datorlislor för huvudbokföringens
konton och for hjälpbokföringen kan man i huvudsak på traditionellt sätt följa
bearbetningsstegen och redovisning av särskilda förhållanden. De periodiska
sammanfattningarna ger en för datorbokföring lämplig rapportform.
Jag
delar utredningens uppfattning att det bör vara möjligt att använda datorer som
hjälpmedel vid bokföringen. Frånsett dokumentationen för databehandlingen
fordras inte några särskilda bestämmelser när datorer används på det nyss
angivna sättet i bokföringen. Datom är då endast ett tekniskt hjälpmedel av i
princip samma slag som en räknemaskin, en faktureringsmaskin eller en
bokföringsmaskin.
Mera
avancerade typer av datorbaserad bokföring än det system som jag nyss beskrev
har emellertid utvecklats.
När
det gäller att mata in data för bearbetning strävar man inom de mera avancerade
systemen för datateknik efter att ersätta de manuella moment, som nu krävs för
att omvandla uppgifter i vanlig läsbar form till uppgifter i maskinanpassad
form. Uppgifter kan registreras direkt från kassaregisler, vågar etc. på
magnetband och andra dator-
Prop. 1975:104 189
media.
KonventioneU text kan utformas så att den kan läsas automatiskt av datom. Det
är inte uteslutet att upptagningar på mikrofUm och dylikt kan av datorn
användas direkt vid inmatning. Vidare kan det särskUt vid stora datamängder bli
alltmer omständligt och mindre mcningsfuUt med en mera fuUständig rapportering
av bearbetnings-resultat. I vissa fall kan det då framstå som obehövUgt att ta
fram cn rapport i konventioneU form. Det kan räcka med att uppgifterna finns
registrerade! maskinläsbar form och kan sättas in för en omedelbar ny
bearbetning. Rapporter kan då avläsas på bUdskärmar, soir ingår i
datorutrustningen, och behöver då ofta inte tas fram i annan form.
Utredningen
framhåUer att intresset att ersätta datorproducerade verifikationer och
noteringar i vanlig läsbar form kan tiUgodoses genom två principiellt något
skilda metoder. Enligt den ena skulle man kunna ha hela räkenskapsmaterialet
eller delar av detta på mikrofilm eller annat medium med mikroskrift.
Materialet är då i princip visuellt, men man måste använda
förstoringshjälpmedel för att ta del av det. Ett exempel på denna teknik är den
s, k, COM-tekniken, Denna teknik beskrivs av utredningen summariskt på följande
sätt.
En
datorbearbetning kan som resultat (utdata) ge utskrifter i vanlig läsbar form
genom anläggningens radskrivare. Bearbetade uppgifter kan sålunda som resultat
ge exempelvis utskrivna fakturor. Vid COM-tekniken ersätts radskrivarens
utskrifter med att motsvarande uppgifter i visuell mikroskrift och med
lämplig redigering registreras på mikrofilm. De magnetiska registreringarna
omvandlas på elektronisk väg tUl styrsignaler för framställning av läsbara
tecken, som framställs på skärmen på ett katodstrålerör. En annan använd metod
arbetar med laserstrålar, FramstäUningen på katodstrålerörels skärm fotograferas
med en vanlig mikrofilmkamera. Detta sker med hjälp av särskild utrustning som
kan anslutas direkt till en dator eller installeras på fristående anläggning. FUmen
kan kopieras. FUmen kan läsas genom förstoring med optiskt hjälpmedel.
Verifikationer i konventionellt format kan framställas från filmen genom
förstoring. Filmen kan också tänkas bli använd som ett första steg i en omvänd
process. Filmen kan sålunda ge ett magnetband som i sin tur kan användas för
inmatning i datom för ny bearbetning.
Enligt
den andra mera avancerade metoden för datorbearbetning som utredningen räknar
med utgörs räkenskapsmaterialet åtminstone delvis av registreringar (hål, magnetisering
etc.) i endast maskinläsbar form. Vid sådan teknik fordras en
omvandlingsprocess för alt materialet skall bli tillgängligt för vanUg läsning.
Utredningen
har ansett att man bör kunna genereUt tUlåta att material i mikroskrift,
alltså bl. a. den s. k, COM-tekniken, används som räkenskapsmaterial.
Utredningen framhåller därvid att filmmaterial med mikroskrift är fixerat och
att det knappast kan förvanskas utan
Prop. 1975:104 190
märkbara
spår. Materialet är lika tUlgängUgt och hanterligt som konventionellt
material. Utredningen framhåller också att revision och annan kontroU kan utan
olägenhet utföras med utgångspunkt i mikro-material.
Utredningen föreslår
därför att film eUer annat material med registreringar i mikroskrift skall få
användas i stället för räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form. En förutsätining
är att det använda materialet i mikroformat kan läsas med
förstoringshjälpmedel.
Enligt
utredningsförslaget får material i mikroformat användas för aUt
räkenskapsmaterial med undantag av årsboken. Material i mikro-format får dock
användas bara om det kan anses säkerställt att registreringarna är varaktiga,
att registrerade uppgifter är lätt åtkomliga samt att materialet bevaras på
betryggande sätt.
Utredningens förslag
rörande användning av material i mikroformat har godtagits av
remissinstanserna. För egen del har jag i och för sig inte något att erinra mot
att material i mikroformat skall få användas och då, såsom ulredningen
förordat, i fråga om allt räkenskapsmaterial med imdantag dock för årsboken. Enligt
min mening bÖr man i princip inte heller kunna få använda material i
mikroformat för de specifikationer till årsbokslutet, som lämnas i form av
bilagor till detta. Det kan nämligen inte generellt sett vara rimligt att en
informationssökande skall behöva använda förstoringshjälpmedel för att läsa
exempelvis specifikationer över sammansatta fordringsposter i balansräkningen.
Jag är emellertid medveten om att det å andra sidan kan vara föga rationellt
att vid exempelvis granskning av bankemas balansräkningar nödgas arbeta med
omfattande datalistor som innehåller specifiering av alla de konton som ryms i
sammandragna poster. Används t. ex, COM-teknik för att löpande göra
sammanfattningar av reskontran, bör också specifikationer tiU balansräkningen
kunna föreUgga i mikroformat om särskilda skäl finns för detta. I övrigt bör,
som utredningen förordat, alla länkar i bokföringskedjan verifikationer,
grandbokföring, huvudbokföring förekommande sammanfattningar i
huvudbokföringen, hjälpbokföring samt erforderliga specifikationer till räkenskapema
kunna finnas i mikroformat.
Som
utredningen förordat måste krävas att registreringar i mikroformat är
varaktiga, att de registrerade uppgifterna är lätt åtkomliga och att materialet
bevaras på ett betryggande sätt. Det gäUer med andra ord att skapa garantier
för att det använda systemet ger lika god överblick över bokföringen och samma
möjligheter tUl en revision och annan kontroU som den traditionella
bokföringen. Enligt min mening bör en särskUd kontroll häröver anordnas innan
ett företag tUlåts att använda denna nya teknik. Jag förordar därför att
möjligheterna att använda material i mikroformat skall vara beroende av
särskilt tillstånd. Sådant tUlstånd bör lämnas av länsstyrelsen. I enlighet
med mina
Prop. 1975:104 191
tidigare
överväganden bör länsstyrelsen också kunna medge att bilagor tiU årsbokslutet
får föreligga i mikroformat.
Jag
övergår härefter tUl att behandla frågan om det bör vara möjligt att använda
material som endast är maskinläsbart.
Utredningen
har räknat med att det i dag finns ett intresse av att kunna använda hålkort,
hålremsa, magnetband o, d, som räkenskapsmaterial utan att behöva ta fram
utskrifter i konventioneU form eller mikroformat. Användningen av sådant
material synes enligt utredningen ha intresse främst när det gäller
redovisningen av stora mängder transaktioner eller utbyte av en omfattande
information mellan fasta affärsförbindelser. Utredningen nämner att i stället
för genom fakturor kan betalningsanspråk tillkännages genom uppgifter på
magnetband eller via terminaler. Verifikationerna kommer då att föreligga i
endast maskinläsbar form, varvid översända magnetband eller magnetband med
registreringar av uppgifter från terminal kan användas vid mottagarens
datorbearbetning.
Utredningen
har funnit att man kan öppna möjligheter att som räkenskapsmaterial använda
material i endast maskinläsbar form. Som villkor härför föreslår utredningen,
att registreringarna är varaktiga, att uppgifterna är lätt åtkomliga samt att
materialet bevarats på ett betryggande sätt. Vidare krävs att de registrerade uppgiftema
kan tas fram i vanlig läsbar form eller i mikroskrift på så betryggande sätt
att förvanskning av uppgiftema i samband med omvandlingen förhindras.
Utredningen har vidare funnit att åtminstone vissa inslag i räkenskapsmaterialet
alltid bör ha visuell form. Enligt utredningsförslaget får därför material, som
har endast maskinläsbar form, inte användas för årsboken eller för
sammanfattning av huvudbokföringen och inte heller samtidigt för både
verifikationer och gmndbokföring.
Utredningens
förslag i fråga om material i endast maskinläsbar form har i huvudsak godtagils
av remissinstanserna.
För
egen del anser jag att det möter vissa betänkligheter att tillåta att vissa
delar av räkenskapsmaterialet inte skaU behöva framställas i visuell form. Jag
har emellertid blivit övertygad om att det finns ett betydande praktiskt
intresse av att kunna använda denna form av datorbaserad bokföring särskilt när
det gäUer att redovisa stora mängder transaktioner. Att enbart lita tUl den s.
k, COM-teknUcen härvidlag är knappast lämpligt, eftersom man därmed skull© på
ett avgörande sätt binda sig vid COM-tekniken och inte lämna erforderiigt
utrymme för utveckling av andra datorbaserade system. Jag kan därför i huvudsak
ansluta mig till utredningens förslag på denna punkt.
Jag
delar utredningens uppfattning att endast vissa länkar i räkcn-skapsmaterialet
bör få ligga kvar på magnetband o, d. Jag biträder alltså utredningens förslag,
som innebär att varannan länk i bokföringskedjan skall föreligga i visuell och
varannan i maskinläsbar form. Antingen
Prop. 1975:104 192
verifikationerna
eUer grundnoteringarna bör sålunda finnas i form som medger läsning direkt eUer
med förstoringshjälpmedel. Görs sammanfattningar av huvudbokföringen, vilket
torde som regel bU aktuellt i större företag, bör sådana sammanfattningar
finnas i visuell form. En särskild bestämmelse härom bör tas in i lagtexten. SjälvfaUet
kan det inte tUlåtas att årsboken eller specifikationer tUl årsbokslutet föreUgger
i endast maskinläsbar form.
Som
utredningen framhållit måste krävas beträffande endast maskinläsbart material
att de registrerade uppgifterna skaU kunna tas fram i vanlig läsbar form eller
i mikroskrift på ett så betryggande sätt att någon förvanskning av uppgiftema i
samband med omvandlingen inte kan äga rum. I Ukhet med vad jag nyss föreslog i
fråga om användning av material i mikroformat bör vidare fordras att de nu
behandlade datamedierna får användas bara om det kan säkerställas att registreringarna
är varaktiga, att registrerade uppgifter lätt kan åtkommas och att materialet
bevaras på ett betryggande sätt.
Jag
har i fråga om användning av material i mikroformat förordat att sådant system
skall få användas endast efter särskilt tillstånd av länsstyrelsen. Detsamma
bör enligt min mening gälla när det är fråga om att framställa
räkenskapsmaterial i endast maskinläsbar form. Vid dispensprövningen får då
särskild uppmärksamhet ägnas åt att systemet är så utformat att det ger
tillräckliga möjligheter för revision och för annan kontroU. Vid en sådan
dispensprövning lorde de synpunkter som under remissbehandlingen framförts av
Föreningen auktoriserade revisorer kunna tUlgodoses i erforderlig omfattning.
Utredningen
anser att systemdokumentation och dokumentation om genomförd databehandling har
avgörande betydelse för att man skall kunna bedöma tillförlitligheten hos en
datorbaserad redovisning. Enligt utredningsförslaget skaU företag, som har
datorbaserad bokföring, upprätta och bevara dokumentation över
behandlingssystemet (systemdokumentation) samt anteckningar om genomförda
databehandlingar (behandlingsdokumentation). Dokumentationen är
räkenskapsmaterial. Den skall utformas så att den ger erforderlig ledning för
systemets användning och säkerställer möjligheter att i efterhand utan
svårighet klarlägga vad en bearbetning omfattat och hur den genomförts. Under
remissbehandlingen har bl, a. Svenska dataföreningen framhållit att ett
bevarande av system- och behandlingsdokumentation inte utgör den enda möjUgheten
att i efterhand klarlägga vad en bearbetning omfattat och hur den är genomförd,
I ett visst datasystem ingående avslämningstotaler, verifikationslistor,
fellistor, transaktionsUstor, ändringslistor, registerutskrifter m. m. utgör
komponenter i en fullständig s. k. verifie-ringskedja. Enligt föreningen behövs
system- och behandlingsdokumentation bara i de fall då en databehandlingsrutin
inte kan följas genom hela sitt förlopp med hjälp av det nyss nämnda
räkenskapsmaterialet.
Prop. 1975:104 193
För
egen del vUl jag framhåUa att det måste vara ett oeftergivligt krav, då
automatisk dalabehandling används, att man utan svårighet i efterhand kan följa
och kontrollera hur de enskilda posterna har behandlats och vilka
bearbetningar som företagits inom datasystemet. Som framkommit under
remissbehandlingen kan dokumentation över genomförda bearbetningar åstadkommas
utan att man gör särskUda anteckningar om genomförda databehandlingar. Någon
särskild dokumentation över gjorda bearbetningar behöver då givetvis inle
upprättas. Däremot måste man enligt min mening i lagtexten slå fast principen
att man utan svårighet i efterhand skall kunna följa och kontrollera både hur
enskilda poster har behandlats och vilka bearbetningar som företagits inom
systemet.
Enligt
vad jag tidigare förordat skall även inom traditionella bokföringssystem
beskrivning upprättas över bokföringens organisation och uppbyggnad, över
använda hjälpmedel och deras funktion samt över bokföringens konton och deras
användning i den mån det behövs för att ge överblick över tillämpat
bokföringssystem. De beskrivningar, instruktioner och andra handlingar som ger
uppgifter om behandlingssystemet vid datorbaserad bokföring, den s, k.
systemdokumentationen, kan sägas utgöra en sådan beskrivning över bokföringens
organisation och uppbyggnad m. m. Det kan emellertid enligt min mening finnas
skäl för att i lagtexten särskilt understryka behovet av systemdokumentation
när datorbaserad bokföring förekommer. Hur detta skall komma till uttryck i
lagtexten redovisas närmare i specialmotiveringen.
5.6
Arkivering, straffansvar
Enligt
gällande lag skall handelsbok med bilagor, ankommande brev, räkningar och
övriga handlingar, som har betydelse för rörelsen, saml kopior av handlingar
som avsänts i rörelsen förvaras under tio år räknat från utgången av det
räkenskapsår varunder sista inskrivningen eller anteckningen gjordes eller
handlingen eller kopian tiUkom.
Handlingar,
som kommer tUl eller upprättas hos ett företag, måste av olika skäl bevaras
längre eller kortare tid. Självfallet måste handlingarna vara tillgängliga så
länge det ärende som det rör ännu inle är slutbehandlat. Även därefter kan man
med anledning av tvister eller andra förhållanden behöva ha tillgång till olika
handlingar. Det stora flertalet handlingar torde dock, som utredningen
framhållit, ha intresse endast under en förhållandevis kort tid. Lagen måste
emellertid enligt min mening innehålla regler som ålägger företagen att bevara
räkenskapshandlingar under förhållandevis lång tid. Detta sammanhänger i
första hand med behovet av att kunna få till stånd en ordentlig revision av
företagens räkenskaper. Även det allmännas intresse av att kunna utöva en
effektiv skattekontroll får stor betydelse i detta sammanhang.
13
Riksdagen 1975.1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 194
Jag
instämmer i utredningens uppfattning att i första hand allt det material, som
enligt lagens föreskrifter skall ingå i en komplett bokföring, omfattas av en arkiveringsskyldighet.
Detta material skall, som jag tidigare framhåUit, vara så fuUständigt,
specificerat och samordnat att det ger ett tillfredsställande underlag för kontroU
och revision. Till det räkenskapsmaterial, som omfattas av arkiveringsskyldigheten,
hör alltså verifikationer, grundbokföring, huvudbokföring med sidoordnad
redovisning och årsbok samt de specifikationer som kompletterar bokföringen.
Till räkenskapsmaterialet hör vidare de särskilda beskrivningar, inkl.
systemdokumentation och behandlingshistorik, som skall finnas i fråga om
bokföringssystemet.
Vid sidan av det egentliga
räkenskapsmalerialet finns hos företagen ofta en mängd handlingar av olika slag
som avtal, tillslåndsbevis, protokoll m. m. En del sådana handlingar kan ha
indirekt betydelse för redovisningen. Som utredningen framhållit har emellertid
sådana handlingar i främsta rummet upprättats för andra ändamål än de som fullföljs
genom den ekonomiska redovisningen. Det finns i allmänhet inle heller någon
skyldighet för företagen att upprätta handlingar av detta slag. Jag delar
därför utredningens uppfattning att man inte bör föreskriva arkiveringsskyldighet
i fråga om alla handlingar av det slag som nu berörts. Utredningens förslag att
företagen skall vara skyldiga att arkivera avtal och andra handlingar av
särskild betydelse för atl belysa rörelsens ekonomiska förhållanden synes mig
väl avvägt och jag ansluter mig därför till det. Detta betyder att företagen
får möjlighet att ganska snabbt gallra ut material utan särskild betydelse för
redovisningen, t, ex, den mera rulinbelonade affärskorrespondensen. Däremot
bör viktigare korrespondens, beslutsprotokoll, skriftliga avtal, tillståndsbevis
o, d, normalt bevaras, eftersom de i allmänhet anses ha särskild betydelse för
att belysa rörelsens ekonomiska förhållanden.
Ulredningen
föreslår att arkiveringstidens längd förkortas från nuvarande tio år till sex
år. Förslaget ansluter lill vad som normall gäller enligt taxeringslagens
bestämmelser om eftertaxering. Det har godtagits av praktiskt taget alla
remissinstanser.
Den nuvarande tioårstiden
torde ha beslämts mot bakgrund av att den allmänna preskriptionstiden för
fordringar är tio år. Med anledning härav vill jag anmärka alt inom
justitiedepartementet pågår arbete som syftar till att för det stora flertalet
fordringar begränsa den allmänna preskriptionstiden. Det bör vidare framhåUas
att det, oberoende av den allmänna preskriptionstiden, finns möjlighet att avbryta
preskription genom krav. Det betyder att en arkiveringstid på tio år inte i
och för sig fullständigt korresponderar med olika fordringars faktiska preskriptionstid.
Det finns därför enligt min mening inte någon anledning atl låta
preskriptionsförordningens bestämmelser om preskription vara avgörande i fråga
om arkiveringstidens längd.
Prop. 1975:104 195
Den
viktigaste synpunkten när det gäller att ta ställning till frågan om arkiveringstidens
längd bör i stället vara att få samstämmighet med de regler som gäller i
skatteförfattningarna. Preskriptionstiden för grövre skattebrott är numera tio
år. Enligt 115 § taxeringslagen kan eftertaxering ske då skattskyldig blir
åtalad för skattebrott efter utgången av den femårsperiod som normalt gäller för
eftertaxering. Jag vill nämna alt frågan om tiden för preskription av bl. a. talerätlen
inom skatte-, tull- och avgiftsområdet f. n., enligt vad jag inhämtat, övervägs
av ulredningen (Fi 1973:1) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen. Mot denna
bakgrund och innan resultatet av den nämnda utredningens överväganden
föreligger anser jag det inte lämpligt att nu förkorta arkiveringstiden. Denna
bör därför aUtjämt vara tio år.
Uppenbarligen
är det så alt en arkiveringstid om tio år i vart fall för slörre företag med
stora arkiveringsmängder kan ge upphov till ganska betydande praktiska problem.
Det har under remissbehandlingen påpekats att kostnaderna för lokaler och
arbetsinsatser för en så lång arkiveringstid kan bli mycket höga och alt de
ofta inle slår i proportion lill de risker som skulle följa av om man förstörde
handlingarna tidigare.
De påtalade problemen bör
enligt min mening beaktas i annan ordning än genom en generell sänkning av arkiveringstiden.
Jag övergår nu till denna fråga.
Enligt utredningsförslaget
får arkiveringstiden för material i vanlig läsbar form begränsas till två år,
om materialet under betryggande former har blivit mikrofilmat eller kopierat på
likvärdigt sätt. Detta gäller dock inte i fråga om årsboken. Förslaget innebär
vidare på denna punkt att mikrofilmerna eller kopiorna skall ordnas så att
sökta uppgifter lätt kan återfinnas och läsas, Kopioma skall också bevaras
under den tid som återstår av den föreslagna sexårsfristen.
En ledamot av utredningen,
skattedirektören Petersson, har reserverat sig och föreslår att de nyss nämnda
bestämmelserna helt utgår ur förslaget.
Åtskilliga remissinstanser
har anslutit sig tUl reservanten. Andra remissinstanser åter framhåller att,
om den av utredningen föreslagna ivåårstiden faller bort, det bör införas en
bestämmelse som gör det möjUgt att efter särskild dispens omedelbart förstöra
räkenskapsmaterial som under betryggande former mikrofilmats eller kopierats på
likvärdigt sätt.
Enligt min mening är det
av största vikt att den skattekontroll som utövas i samband med taxerings- och
skatterevisioner inte försvåras. Erfarenheten av gjorda sådana revisioner visar
att det är nödvändigt att ha tillgång till själva grundverifikationerna för att
man skall kunna fastslälia en diskuterad bokföringstransaktions eller
affärshändelses reella skattemässiga innebörd. Det av utredningen framlagda
förslaget att räkenskapsmalerial i vanlig läsbar form skall kunna utgallras
redan
Prop.
1975:104 196
två
år efler mikrofilmning eller likvärdig kopiering är inte förenligt med de nu
angivna synpunkterna och jag kan därför inte ansluta mig till ulredningens
förslag på denna punkt.
Särskilda förhållanden kan
emeUertid föreligga vid stora företag som har ett mycket stort antal Ukartade
affärstransaktioner. För sådana företag kan det vara nödvändigt att förkorta arkiveringstiden
för att hålla arkiveringsutrymmena inom någorlunda rimUga gränser. För att
belysa de större företagens arkiveringsproblem kan nämnas att KF i ett under
slutet av 1960-talet avgivet remissyttrande uppgav att förbundet har att
arkivera uppskattningsvis minst 10 milj. fakturor per år och att det krävs
arkivutrymmen som motsvarar c:a 10 000 hyllmeter för att förvara dessa fakturor
under tio år. Enligt min mening bör man kunna komma till rätta med sådana arkiveringsproblem
efter en dispensprövning. Med ett sådant system blir det möjligt att med hänsyn
tagen till det dispenssökande företagets särskilda förhållanden från fall till
fall avgöra inom vilken tid kopierat material kan få förstöras. Jag föreslår
därför att länsstyrelsen, ges möjUghet att för visst fall ge tillstånd till att
räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstörs innan tioårstiden gått tUl
ända under förutsättning atl materialet kopieras.
En förutsättning för att
originalhandlingar efter dispens skall kunna ersättas med kopior, t, ex, i formgav
mikrofUm, bör vara alt kopieringen sker under betryggande former. Detta bör
särskilt anges i lagtexten, I praktiken förekommer redan nu ett särskilt vidimeringsförfarande
för att tillgodose detta krav. Innan räkenskapsmaterialet fotograferas brukar
nämligen, i ett s, k, filmprotokoll antecknas fUmens identitet och innehåll.
Protokollet fotograferas därefter innan räkenskapsmaterialet i omedelbar
anslutning därtill fUmas, Efter hand antecknas i filmprotokollet alla
uppgifter om handlingarnas olika benämningar och position på filmen, I
protokollet anges också den sist fotograferade räkenskapshandlingens
identitet. Slutligen dagtecknas protokollet och skrivs under av den person som
har ansvaret för kopieringen och protokoUet fotograferas som sista handling.
Det nu beskrivna förfaringssättet får enligt min mening anses innebära att
kopieringen har skett under betryggande former.
Som
utredningen föreslagit bör vidare räkenskapsmaterialet ordnas ordentligt före
fotograferingen så att eftersökta uppgifter eUer handlingar lätt kan
återfinnas och läsas. Självfallet bör kopiorna bevaras un-, der den tid som
återstår av den aUmänna tioårsperioden.
Mitt förslag innebär, som
tidigare nämnts, att material i mikroformat efter dispens kan komma att utgöra
räkenskapsmaterial. Det anses inte föreligga några tekniska svårigheter när det
gäller att bevara mikrofilm i upp till tio år, I samband med prövningen av
huruvida ett visst företag skall tillåtas att använda material i mikroformat
har länsstyrelsen möjlighet att ge anvisningar för hur mikrofilmningen skall gå
till och
Prop. 1975:104 197
hur
filmmaterial skall förvaras. Självfallet kan en motsvarande prövning göras av
länsstyrelsen i samband med att den prövar frågor om dispens från kravet på
tioårig arkiveringstid.
Mitt förslag innebär
vidare att hålkort, magnetband och annat liknande material kan användas som
räkenskapsmaterial i viss utsträckning. Som utredningen framhållit kan det i
vissa fall medföra problem att bevara sådant material. Bl. a. kan det medföra
stora kostnader att arkivera uppgifter på denna typ av material. I enlighet med
utredningens förslag, som på denna punkt inte har mött någon erinran under remissbehandUngen,
förordar jag därför att arkiveringsskyldigheten beträffande sådant material
skall upphöra, om de registrerade uppgifterna överförs till vanUg läsbar form
eller till film eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan
läsas med förstoringshjälpmedel. En förutsättning härför måste emellertid vara
att överföring sker på ett så betryggande sätt, att förvanskning av uppgifterna
förhindras.
När det gäUer hålkort,
magnetband och annat maskinläsbart material har riksarkivet framhållit att
sådana medier har ringa arkivbeständighet. Med anledning härav vill jag
framhålla att länsstyrelsen vid sin prövning av huruvida maskinläsbart material
skall tillåtas förekomma också bör ta hänsyn till arkiveringsfrågan. Är det
maskinläsbara materialet inte arkivvärdigt under en tioårsperiod, bör
tillstånd ges endast om företaget är villigt att överföra de registrerade
uppgifterna till läsbar form eller mikrofilm. Detta bör i så fall anges i form
av ett villkor för tillståndet. Några särskilda lagbestämmelser i ämnet är
inte erforderliga.
Arkiveringsskyldigheten
åvilar självfallet den bokföringsskyldige. Det förekommer emellertid att annan
i praktiken omhänderhar arkivering. Sålunda brukar redan nu banker arkivera
inlösta checker åt varandra. Företag med omfattande och nära förbindelser kan
tänkas använda samma verifikationer som underlag för bokföringen. Sålunda har
KF i sitt remissyttrande framhåUit att en mycket stor del av verifikationsmaterialet
är gemensamt för KF och de till KF anslutna konsumentföreningarna. För egen
del menar jag att bokföringsskyldiga bör kunna genom avtal bestämma om gemensam
arkivering. Någon särskUd föreskrift härom i lagen är inte erforderlig. Det
väsentliga är att man vid revision eller kontroll av den bokföringsskyldiges
räkenskaper lätt skall kunna få tillgång till räkenskapsmaterialet. I det av KF
nämnda fallet får exempelvis vid revision av en konsumentförening revisorn
begära fram aktueUa uppgifter från det gemensamma arkiv som kan ha upprättats
för KF och konsumentföreningen. Jag vill avslutningsvis understryka att elt
avtal om gemensam arkivering självfallet inte befriar den bokföringsskyldige
från hans ansvar enligt lagen för att arkiveringsskyldigheten fullgörs på ett
riktigt sätt.
I
Ukhet med gällande lag innehåller utredningens förslag inte någon
Prop. 1975:104 198
självständig
straffbestämmelse. Beträffande ansvar för åsidosättande av bokföringsskyldighet
enligt den föreslagna lagen hänvisas i utredningens lagförslag till
bestämmelserna i brottsbalken och skattebrottslagen (1971: 69).
Gäldenär,
som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter honom åUggande
bokföringsskyldighet på sådant sätt att ställningen och rörelsens gång inte
kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, döms enligt 11 kap. 5§
brottsbalken för bokföringsbrott. Påföljden är fängelse i högst två år eller,
om brottet är ringa, böter. Åtal för bokföringsbrott får ske endast om gäldenären
inom fem år frän det brottet förövades försatts i konkurs, fått eller erbjudit
ackord eller inställt sina betalningar. Straffbestämmelsen avser inte bara fall
då bokföringsskyldighet sätts åsido genom en positiv åtgärd utan också vid
underlåtenhet alt göra erforderliga införingar i räkenskaperna. Att förstöra
något som enligt föreskrifterna om bokföring skall bevaras hör också under brollsbeskrivningen.
Den
som åsidosätter bokföringsskyldighet eUer räkenskapsskyldighet kan dömas enligt
10 § skattebrottslagen för försvårande av skattekontroll. Bestämmelsen riktar
sig mot den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter
bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper som
föreskrivs för vissa uppgiftsskyldiga. För straffbarheten gäller att
åsidosättandet skall allvarligt försvåra myndighets kontrollverksamhet vid
beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift. Påföljden är böter eller
fängelse i högst två år. Straffansvaret gäUer inte beträffande ringa fall.
Det
nuvarande regelsystemet kan, som utredningen framhållit, sägas ge en i princip
tilltalande ordning för bestraffning av sådana brister i bokföringen som går ut
över enskilda intressen. Straffansvar aktuaUseras sålunda när oriktigheler
eller brister i bokföringen utlöser en skada för ett av lagen skyddat intresse,
I fall av brister i bokföringen vid obestånd har den bokföringsskyldige som gäldenär
åsidosatt sina borgenärsintressen. Bestämmelserna i 10 § skattebrottslagen om
straff för försvärande av skattekontroll ger möjligheter att ingripa när skatte-
och avgiftsintressen åsidosätts genom brister i räkenskaperna. Sådana brister
kan dessutom medföra olägenheter i skattehänseende för den försumUge, I vissa
fall kan felaktigheter i bokföringen utgöra ett led i annat brott som straffas
enligt brottsbalken. Har oriktig bokföring utgjort ett led i bedrägeri,
förskingring o, d,, har den medverkat tUl skada för en kontrahent. Ändras
räkenskapsmaterial finns möjlighet att döma till ansvar för förfalskningsbrott.
Härtill
kommer att det finns begränsade möjligheter att ingripa mot överträdelser av
lagen i andra fall än sådana när borgenärsintressen har trätts för när eller
skattekontroll försvårats. Man måste också ta i beaktande att anmälan om brott
mot bokföringslagens bestämmelser
Prop. 1975:104 199
kan
medföra ganska mycket arbete för polis- och åklagarmyndigheter. Det bör i
sammanhanget anmärkas att bestämmelsen i 11 kap. 5 § brottsbalken, som för
straffbarhet föratsätter atl bokföringsskyldighet föreligger, fär ett avsevärt
utvidgat tiUämpningsområde i samma mån som bokföringsskyldigheten utvidgas.
Enligt
min mening får bokföringslagen anses vara i tillfredsställande ulslräckning
sanktionerad genom föreskrifterna i brottsbalken och skallebrottslagen. Jag bilräder
alltså ulredningens förslag på denna punkt.
5.7
Nämnd för bokföringsfrågor
Utredningen
har ansett att det finns behov av ett särskilt expertorgan, en
bokföringsnämnd. En sådan nämnd skulle i första hand ha att ge anvisningar när
det gäller datorbaserad redovisning. Även i övrigt finns det enligt utredningen
uppgifter för ett sådant expertorgan bl. a, när det gäller att medverka i
arbetet för att åstadkomma rekommendationer om vad som skall anses vara god
redovisningssed. Utredningen anser emellertid att det råder en betydande osäkerhet
i viktiga frågor om arbetsuppgifter och arbetsmängd för nämnden och om dess
organisation. Detta föranleder enligt utredningen att man nu inte omedelbart
inrättar en nämnd. I stället föreslås att man inledningsvis arbetar genom ett
organ inom kommittéväsendets ram.
Utredningens
uttalanden rörande behovet av ett särskilt expertorgan på redovisningsområdet
har vunnit anslutning från de remissinstanser som yttrat sig i frågan,
I det till lagrådet
remitterade förslaget till aktiebolagslag har jag behandlat det av
fondbörsutredningen väckta förslaget att en särskild Näringslivets
redovisningsnämnd skapas för att tillgodose önskemålet om att i framtiden
upprätta och hålla en högre redovisningsstandard. Jag framhöll dä att det finns
behov av ett auktoritativt expertorgan på redovisningens område. Nämnden skulle
bl, a, kunna närmare konkretisera innebörden av begreppet god redovisningssed.
Frågan om sammansättning, verksamhetsinriktning och finansiering för ett
expertorgan i redovisningsfrågor behövde emeUertid, uttalade jag, undersökas
ytterligare. Jag hänvisade därvid till bokföringsutredningens förslag om en
särskild nämnd för bokföringsfrågor. I detta sammanhang framhöU jag också att
det var naturligt att söka finna en samordnad lösning av frågorna om att
inrätta nämnder i de två angivna sammanhangen.
Ett
expertorgan på redovisningsområdet får bl. a. en uppgift att fylla när det
gäller att ge anvisningar för sådan redovisning som sker med hjälp av
automatisk dalabehandling. Enligt mitt förslag skaU länsstyrelsen i vissa fall
lämna tillstånd för att en åtgärd skall få företas. I så fall kan aUmänna
anvisningar eller uttalanden från expertorganets sida tjäna till god vägledning
för länsstyrelsema vid deras prövning och på så
Prop. 1975:104 200
sätt
bidra tUl en enhetiig bedömning av tillståndsfrågan. När det gäller mera
traditionella former av bokföring bör som jag tidigare nämnt etl expertorgan
kunna utöva inflytande på hur frågor om god redovisningssed skall bedömas i
olika situationer. Bl, a, kan anvisningar utformade på grundval av ett sådant
organs praxis bidra till att man får alternativa former för resultaträkning och
balansräkning. Över huvud laget gäUer att bestämmelserna om årsbokslut Uksom
även värderingsbestämmelserna kräver åtskillig komplettering av praxis. Genom
den överblick av bokföringspraxis som ett expertorgan kommer att få bör vidare
dess erfarenheter utgöra ett gott underlag för bedömning av revisionsarbete
och kunna utnyttjas även av kommerskollegium vid dess prövning av aukto-risationsfrågor.
Bokföringsutredningen
anser att det finns skäl att samordna ett expertorgan pä redovisningsområdet
med den av fondbörsutredningen föreslagna näringslivets redovisningsnämnd. Som
jag tidigare framhöll har jag gett uttryck åt samma uppfattning i
lagrådsremissen med förslag till aktiebolagslag. Jag finner inte anledning att
ändra ståndpunkt härvidlag.
Ett
sådant expertorgans arbetsuppgifter kan naluriigtvis variera inom vida gränser.
I första hand bör expertorganet avge rekommendationer baserade på
systematiserad redovisningspraxis och på redovisningsteoretiska bedömningar.
Det blir alltså fråga om generella uttalanden av allmänt intresse för alla
företag, för en viss bransch eller för vissa företag av samma typ. Sådana uttalanden
bör kunna begäras både av de berörda företagen och deras organisationer Uksom
även av revisorer eller sammanslutningar av revisorer. Likaså bör
skattemyndigheter kunna begära att få uttalanden från expertorganets sida. Det
är också möjligt att det kan finnas utrymme för att ge anvisningar beträffande
enskilda företags förhållanden.
Bokföringsutredningen
har framhållit att det från organisatorisk ståndpunkt skulle vara mycket att
vinna på att knyta nämnden till någon befintlig institution, i första hand
statens industriverk eller kommerskollegium. Utredningen har emellertid inle
sett sig någon möjlighet att framlägga något konkret förslag på denna punkt.
Enligt
min mening bör nämndens ledamöter ulses av regeringen. Givetvis bör ledamöterna
därvid utses så att nämnden får en allsidig sammansättning. I likhet med några
remissinstanser menar jag att det i och för sig finns vissa skäl att anknyta
expertorganet till kommerskollegium. En av de främsta uppgifterna för
expertorganet bör ju vara att utreda och bevaka frågor om god redovisningssed
och kommerskollegium har i egenskap av auktorisationsorgan för revisorer att
bedöma just frågor om god redovisningssed. Det finns emellertid för dagen inte
tillräckligt underlag för att ta en bestämd ståndpunkt därvidlag. Förslag i
organisationsfrågan får därför anmälas vid en senare tidpunkt.
Prop. 1975:104 201
5.8
Bokföringsskyldighetens fullgörande i mindre rörelser
I
enlighet med var jag tidigare nämnt, avsnitt 5.2.1, vill jag något uppehålla
mig vid hur de föreslagna lagreglerna skaU kunna tillämpas i utpräglade
småföretag,
I
fråga om den löpande bokföringen medger reglerna, med de systemvariationer som
är tillåtna, en relativt okomplicerad bokföring. Som jag tidigare framhållit
kan s, k, enkel bokföring godtas när det är fråga om mycket enkla och
okomplicerade förhållanden. Detta gäller naturligtvis under förutsätining att
rörelsens resultat fortlöpande kan överblickas och kontrolleras,
Alla
verifikationer samlas samt ordnas och numreras successivt. Affärshändelserna
bokförs i grundnoteringsbok. För att underlätta systematiseringen av
affärshändelserna kan grundnoteringarna göras med indelning på kolumner eller
i flera särskilda böcker. Uppdelning bör göras på kontanta medel, bankmedel,
giromedel, fordringar, skulder, intäkter och kostnader.
Kontanta
in- och utbetalningar, som skall grundbokföras senast dagen efter
betalningstransaktionen, kan föras i en särskUd kassadagbok. Kraven på denna
behöver inte stäUas högt. Det torde räcka med en enkel noteringsbok, som i
förekommande fall medförs av den bokföringsskyldige vid arbete utanför
hemorten.
Betalningar
över bankräkning eller postgiro förs in i grundnoteringsbok så snart det kan
ske efter det att verifikationer erhållits. Lämplig rutin vid enkla förhåUanderi
kan vara att göra införingarna en gång i veckan.
Fordringar
och skulder bokförs så snart det kan ske efter det alt faktura avsänts eUer
mottagits. Också här kan veckorutin vara lämplig. Obetalda in- och utgående
fakturor samlas i särskilda pärmar som ger överblick över vad man skaU betala
och vad man skall bevaka. När betalning sedan sker, bokförs också denna på sätt
som är beroende på ifrågakommande betalningsmedel. Fakturan förs över tiU
huvudsamlingen av verifikationer.
För
varje grundnoteringskolunm, kontanta medel, bankmedel, giromedel etc, behöver
bara föras en post för varje dag. Verifikationsnummer för ingående
affärshändelser anges,
Nedsummering
av de olika kolumnerna för grundnoteringen bör göras löpande och i vart fall
lämpligen i samband med redovisning av mervärdeskatt. Vid räkenskapsårets
utgång måste summering ske i samband med att årsbokslutet upprättas.
Om
affärshändelserna inte systematiserats i grundbokföringen, vilket enligt det
anförda torde vara den lämpUgaste metoden, måste systematisering i SärskUd
huvudbokföring göras. Också denna bör då ske i anslutning till
momsredovisningen. Någon särskild sidoordnad redovisning torde inte behövas.
Prop.
1975:104 202
Bestämmelserna
om årsbokslutet har samma grundprinciper som skattereglerna. Årsbokslutet
upprättas på grundval av den löpande bokföringen. Komplettering sker med
inventering och värdering av lager samt beräkning av förutbetalda resp,
upplupna kostnader och intäkter (t, ex, försäkringspremier). Dessa senare
noteras som bokslutstransaktioner i grundbokföringen,
I
en resultaträkning uppstäUd enligt kontoform införs direkt saldot eller
behållningen i de systematiserade kontona i grundbokföringen. Används enkel
bokföring får särskild sammanställning göras, vilken lämpligen förs ut i en
resultaträkning i staffelform. De poster som blir aktuella torde endast avse
omsättningssumman och kostnader för rörelsen. Finns varulager i rörelsen,
anges förändringar i förekommande reserv. Dessutom anges rörelsens vinst eller
förlust.
I balansräkningen upptas
de olika tillgångarna och skulderna i rörelsen såsom de framkommer i
grundbokföringens konton. Det i lagen intagna schemat underlättar för den
bokföringsskyldige att göra en efter hans förhållanden rättvisande
uppställning. Förekommer varulager och vill rörelseidkaren bokföra detla till
lägre värde än det inventerade, upptas mellanskillnaden som lagerreserv, I
fråga om värderingen av lagret anmärks vid balansposten t. ex. att det högsta tUlåtna
värdet motsvarar anskaffningsvärdet. Skatteförfattningarna kräver specificering
av lagret i särskild bilaga. Fordringar och skulder skall också specificeras
särskilt, om inte sammansättningen av balansposterna klart framgår av den löpande
bokföringen.
Resultaträkning och
balansräkning skrivs in i den bundna årsboken där även notering görs om privata
tiUgångar och skulder genom hänvisning till den bokföringsskyldiges
förmögenhetsdeklaration.
6
Upprättade lagförslag
I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1, bokföringslag,
2, lag om ändring i lagen (1905:38 s, 1) om köp och byte av lös egendom,
3, lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och
handelsresande,
4, lag om ändring i handelsregisterlagen (1974: 157),
5, lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning,
6, lag om ändring i lagen (1895: 64 s, 1) om handelsbolag och enkla
bolag.
Förslagen
torde få fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
Prop. 1975:104 203
7
Specialmotivering
7.1
Förslaget till bokföringslag
Dispositionen
av lagförslaget följer i huvudsak utrednirigens förslag. Uppdelning görs på fem
avsnitt, nämligen Inledande bestämmelser, Löpande bokföring. Årsbokslut,
Arkivering samt Besvär, Bestämmelser om automatisk databehandling, vilka i
utredningens förslag tagits in i ett särskilt avsnitt, har i departemenlsförslaget
inarbetats i avsnittet Löpande bokföring. Departemenlsförslaget innehåller i
motsats till utredningsförslaget inte något avsnitt med hänvisning till
straffbestämmelser. Jag har redovisat mitt ståndpunktstagande härvidlag i den
allmänna motiveringen (5.6).
Även i övrigt har
utredningens förslag överarbetats i redaktionellt hänseende. Jag vill här
endast nämna att bestämmelserna om räkenskapsår, som i utredningsförslaget
togs upp bland inledande bestämmelser, i departementsförslaget flyttats till
avsnittet om årsbokslut. Vidare har reglerna för värdering av omsättnings- och
anläggningstillgångar inom avsnittet årsbokslut flyttats fram före bestämmelserna
om resultaträkning och balansräkning.
Inledande
bestämmelser 1§
Paragrafen,
som har sin motsvarighet i 1 § utredningens förslag, behandlar kretsen av de
bokföringsskyldiga.
Enligt
första stycket skaU näringsidkare vara bokföringsskyldiga. I överensslämmelse
med vad som är fallet i t. ex. konsumeniköplagen (1973: 877) skall termen
näringsidkare fallas i vidsträckt mening, dvs. såsom omfatttande varje fysisk
eller juridisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art.
Under begreppet faller, till skillnad från vad som gäller beträffande det skatlerättsliga
rörelsebegreppet, bl. a. den som driver värdepappersrörelse eller yrkesmässigt
sysslar med förmögenhetsförvaltning. Till näringsidkare räknas vidare fria
yrkesutövare som advokater, arkitekter, fotografer m, fl. Verksamhetens omfattning
har i princip inle någon betydelse för bokföringsskyldigheten. En hantverkare
som driver sin verksamhet i Uten skala blir ändå bokföringsskyldig, om det
yrkesmässiga momentet är uppfyllt. Vid bedömningen av frågan om bokföringspUkt
föreligger för viss verksamhet bör således stor vikt läggas vid om denna drivs
yrkesmässigt. Detta innebär att den som vid sidan av sin egentliga
sysselsättning exempelvis åtar sig smärre hanlverkssysslor för annans räkning
oftast inte kan anses som näringsidkare på grund härav. Detsamma gäller, för
alt ta ett annat exempel, om någon, som i allt väsentiigt sysslar med annat,
ger ut en eller annan bok.
Förutom
fysiska personer kan i princip alla juridiska personer idka
Prop. 1975:104 204
näring.
Det krävs inte att verksamheten drivs i vinstsyfte. Även om syftet är all
främja t. ex. elt välgörande eller annat ideellt ändamål, kan utövaren vara att
anse som näringsidkare. Detta är fallet med ideell förening eller stiftelse
som fullföljer sitt syfte medelst näringsverksamhet. Däremot föreUgger inte
heller i detta fall bokföringsskyldighet i fråga om den ideella t. ex,
politiska eller fackliga verksamhet som föreningen eller stiftelsen bedriver.
TUl
de juridiska personer som idkar näring hör i första hand naturligtvis sådana
subjekt som har bildats för ändamålet, exempelvis handelsbolag, aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Enligt andra meningen i stycket skall, i Ukhet med
gällande lag, de nämnda rättssubjekten vara bokföringsskyldiga oberoende av om
de idkar näring. Jag har i den allmänna motiveringen (5,2,1) närmare redogjort
för vad som skall omfattas av begreppen aktiebolag, ekonomisk förening och
handelsbolag,
I
andra stycket upptas den i avsnitt 5.2.1 motiverade bestämmelsen atl enskild
person som driver jordbmk eller skogsbruk inte är bokföringsskyldig för sin
jordbraks- eller skogsbruksrörelse enligt den föreslagna lagen.
Vidare
begränsas i stycket bokföringsplikten i fråga om uthyrningsverksamhet. Om enskUd
person hyr ut byggnad eller del av byggnad, skall bokföringsplikt på grand
därav föreligga bara om uthyrningsverksamheten är att anse som hoteU- eller
pensionatrörelse eUer om verksamheten omfatiar mer än två lägenheter som
regelmässigt hyrs ut och som inle utgör del av uthyrarens egen bostad.
Genom
bestämmelsens utformning faller bl, a. uthyrning av enstaka en- och tvåfamiljsfastigheter
och affärslokaler utanför bokföringsplikten. Om mer än två lägenheter hyrs ut
saknar ändamålet med uthyrningen betydelse för bokföringsplikten. Denna
föreligger därför vid uthyrning såväl för stadigvarande bostadsändamål som för
närings- eller fritidsändamål. Uthyrning av några ram i hyresvärdens egen
bostad omfattas emellertid inle.
I
fråga om uthyrning för fritidsändamål vill jag påpeka alt bokföringsplikt
enligt denna lag inte föreligger för en jordbrakare som hyr ut några
torplägenheter. Enligt första meningen i stycket undantas jordbrukare från
bokföringsskyldighet för sin jordbruksrörelse. Angiven uthyrning är i flertalet
fall att anse som binäring till jordbraksrörelsen. Om uthyrningsverksamheten
emellertid drivs i större omfattning kan den vara att hänföra till rörelse, jfr
anvisningarna till 21 § kommunalskaltelagen. De särskUda bestämmelserna om jordbmkares
bokföringsskyldighet skall då inle tUlämpas utan jordbrukaren blir för uthymingen
bokföringsskyldig enligt denna lag.
Jag
vill tUlägga att med hotell- eUer pensionatrörelse avses enligt hotellförordningen
(1966: 742) yrkesmässig verksamhet med ändamål att tillhandahålla tiUfäUig
möblerad bostad. Sådan rörelse anses inte föreligga
Prop. 1975:104 205
om
bostad tiUhandahålls som ett led i verksamhet för vård, tillsyn, utbildning
eller uppfostran.
Enligt
tredje stycket undantas' staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
församling och kyrklig samfäUighet från bokföringsskyldighet.
2§
Enligt
mina överväganden i den aUmänna motiveringen (5,2,2) tas i denna paragraf upp
en sammanfattande bestämmelse om bokföringsskyldighetens innebörd. Paragrafen
motsvarar 2 § i utredningens förslag,
I
första stycket föreskrivs att bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt
som överensstämmer med god redovisningssed.
Departementsförslaget
är uppbyggt så att det finns ett betydande utrymme för praxis att närmare
precisera vad de i lagen angivna kraven kan innebära för oUka
redovisningssituationer. Detta medför för den bokföringsskyldige att han har
att iaktta dels olika lagbestämmelser pä redovisningsområdet, dels regler som
följer av god redovisningssed. Jag vill i detla sammanhang framhålla att praxis
kan ge besked om vad ett allmänt avfattat krav i lagen kan anses innebära i en
praktisk situation. Undantagsvis kan det också vara en uppgift för praxis att
ge direktiv, utformade efter lagens syfte, i något spörsmål som inte besvaras
i lagen. Däremot kan det inte komma i fråga att en uttrycklig lagbestämmelse
sätts åt sidan av en mot bestämmelsen stridande praxis.
När
det särskUda organet för redovisningsfrågor har inrättats kommer praxis i stor
utsträckning att utvecklas genom anvisningar och vägledande uttalanden från
expertorganet.
Andra
stycket, som getts en annan redaktionell utformning än vad utredningen
föreslagit, ger en introduktion och ett register tiU huvudbestämmelserna om
bokföring, I enUghet med gällande lag ges en allmän beskrivning av
bokföringens syften. Bokföringsskyldigheten innefattar sålunda att uppkomna
affärshändelser skall löpande bokföras både kronologiskt och systematiskt.
Härigenom får man reda på resultatutvecklingen inom rörelsen, I samband med
den löpande bokföringen skall ses till att verifikationer finns till aUa
bokföringsposter. Med kronologisk bokföring avses gmndbokföring enligt 8 § och
med systematisk bokföring avses huvudbokföring enligt 9 §, TiU begreppet
verifikation återkommer jag vid 5 §,
I
stycket föreskrivs vidare att bokföringsskyldigheten innefattar att vid
räkenskapsårets utgång upprätta årsbokslut. Detta skall upprättas för att ge
upplysning om rörelsens ekonomiska resultat och stäUning, Slutligen föreskrivs
skyldighet att arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat
räkenskapsmaterial,
I
begreppet räkenskapsmaterial innefattas förutom verifikationerna
Prop.
1975:104 206
aUt
material som den bokföringsskyldige överhuvud laget använder för sin
affärsbokföring. Det inbegriper sålunda alla olika bokföringsböcker,
kortsystem, hålkort, mikrofilm och magnetbandsupptagningar liksom särskilda
specifikationer som enligt olika bestämmelser skall komplettera bokföringen, TUl
räkenskapsmaterialet hänförs vidare enligt särskilda bestämmelser sådana
beskrivningar som kan göras upp för bokföringssystemet samt
systemdokumentation och behandlingshistorik för dator-baserad redovisning (se 7
§). Till räkenskapsmaterialet hör också alla de handUngar som legat till grund
för de oUka affärshändelserna. Det kan här röra sig om avtal, protokoll,
korrespondens etc. (se 22 § första stycket).
3 §
Paragrafen,
som motsvarar 4 § i utredningens förslag, klargör frågan om samordning mellan
bokföringslagen och annan lagstiftning. Bestämmelserna har kommenterats i den
allmänna motiveringen (5,2,4). Jag hänvisar tiU vad jag i det sammanhanget har
anfört.
Jag viU
emeUertid i detta sammanhang ytterligare något beröra förhållandet mellan
förevarande lag och bestämmelserna om årsredovisning i det liU lagrådet
remitterade förslaget till aktiebolagslag.
Förslaget tUl
aktiebolagslag innebär att aktiebolag i årsredovisningen skall lämna vissa
upplysningar som inte krävs enligt reglerna om årsbokslut i bokföringslagen.
Sålunda skall exempelvis aktiebolag i den i årsredovisningen ingående
balansräkningen som särskild post uppta aktier i dotterbolag (11 kap. 7 §
första stycket). Något motsvarande specificeringskrav finns inte i 19 §. Mot
bakgrund av kravet i aktiebolagslagen måste aktiebolaget likväl göra en sådan
specifikation i det interna årsbokslutet.
Enligt
departementsförslaget skall alla bokföringsskyldiga redovisa lagerreserven.
Förslaget tiU aktiebolagslag uppställer motsvarande krav endast i fråga om
vissa större aktiebolag (se 11 kap. 5 § tredje stycket). Elt mindre aktiebolag
har alltså rätt att göra upp ett internt årsbokslut där lagerreserven
redovisas öppet och en offentlig årsredovisning i vilken lagerreserven döljs.
Löpande
bokföring
4 §
Paragrafen
motsvarar 5 § i utredningens förslag. Bestämmelserna, som utförligt
kommenterats i den allmänna motiveringen (5,3), slår fast den fundamentala
regeln att alla affärshändelser i den bokföringsskyldiga verksamheten skall
bokföras, Alla förändringar i förmögenhetens storlek och sammansättning skall
löpande noteras. Det rör sig här naturligtvis främst om förändringar som
uppkommer genom in- och utbetalningar samt tillkomsten av fordringar och
skulder. Men även
Prop.
1975:104 207
andra
affärshändelser skall bokföras. Som ett exempel kan jag nämna att också vid
byte av tjänster meUan två bokföringsskyldiga uppkommer förändringar i
förmögenhetens storlek och sammansättning. Detta skall alltså bokföras. Frågan
om när fordringar och skulder skall bokföras får en konkret reglering i 8 §,
I
övrigt viU jag erinra om att händelser, som inte får någon omedelbar ekonomisk
verkan och därför inte behöver bokföras, ibland bör ge anledning till särskilda
noteringar e, d, utanför bokföringen. Företagsledningens ansvar för företagets
ekonomiska utveckUng bör sålunda exempelvis leda tiU att viktigare avtalsslut
eller betydelsefullare yttre händelser uppmärksammas och dokumenteras i
företagets handUngar genom anteckningar i protokoll eller på annat sätt,
I
paragrafen föreskrivs vidare att ocksä den bokföringsskyldiges tUlskott till
och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat skall räknas som
affärshändelser. Att dessa, liksom andra affärshändelser, skall bokföras
fortlöpande allteftersom de verkställs framgår av regleringen i 8 §,
Slutligen
föreskrivs i paragrafen att inför bokslut skall bokföringen tillföras sådana
fordrings- och skuldposter som behövs för att bestämma de till räkenskapsåret
hörande intäkterna och kostnaderna. Som jag framhållit i den allmänna
motiveringen är det här fråga om en s, k, periodisering. Bestämmelsen får
störst betydelse i fråga om t. ex. räntor, hyror, kreditavgifter och olika
premier.
Gemensamt
för alla de i paragrafen omnämnda händelserna är att det skall finnas
verifikation för varje bokföringspost. Detta framgår av 2§.
5
§
Paragrafen,
som har motsvarighet i 6 § utredningens förslag, innehåller bestämmelser om
verifikationer.
I
första stycket slås fast att det skall finnas en verifikation för varje
affärshändelse. Som verifikation bör därvid i första hand användas vad som
härrör från affärshändelsen. Det kan vara fråga om kvitto, bankbesked eller
postgirobesked, faktura eller annan liknande handling. Saknas sådana naturliga
verifikationer, får särskilda verifikationer framställas internt.
Bokföringsorder och liknande verifikationer får i så fall innehålla nödvändiga
uppgifter om en affärshändelse.
I
viss mån kommer naturUgtvis verifikationerna också att utgöra bevis för affärshändelser.
Intresset av sådan bevisning får tillgodoses bl, a, vid valet av
verifikationer. Som verifikation bör sålunda användas den handUng som mest tillförlitUgt
dokumenterar affärshändelsen. För att säkerställa att verifikationerna i
största utsträckning har ett värde som bevis om affärshändelse föreskrivs
uttryckligen i stycket att mottagen handling skall användas som verifikation.
Jag vill påpeka att möjlig-
Prop. 1975:104 208
heten
att styrka affärshändelser med verifikationer kan vara begränsade. Utgörs en
verifikation inte av en handling, som kommit utifrån eller sänts ut till en
affärskontrahent, har verifikationen naturUgtvis i och för sig mindre
bevisvärde. Är verifikationen helt intem, kan den ha visst bevisvärde om den
framställts under medverkan av flera av varandra oberoende handläggare.
Under
remissbehandlingen har påpekats att en mottagen handling kan vara av sådan art,
att man inte vill låta den ingå bland verifikationerna utan i stället vill
förvara den på annat och kanske mer betryggande sätt. Det kan vara fråga om
kontrakt, avtal, skuldebrev m. m. Jag har förståelse för den framförda
synpunkten. I stycket föreskrivs därför att om det är påkallat med hänsyn lill
arten av den mottagna handlingen, bokföringen får i stället för att grundas på
denna handling grandas på särskilt upprättad hänvisningsverifikation. Som
framgår av andra stycket skall i sådant fall uppgift finnas på hänvisningsverifUcationen
om var originathandUngen förvaras.
Från
några håll har under remissbehandlingen anförts att om en grundverifikation, t,
ex, en följesedel, på ett betryggande sätt översätts till ett annat dokument,
t, ex, en faktura, så bör det senare dokumentet kunna anses utgöra en
verifikation i lagens mening. Enligt min mening kan från kontrollsynpunkt i
princip inte tillåtas alt en grundverifikation ersätts med annan handling. De
framställda önskemålen tiUgodoses emellertid i viss mån genom beslämmelsema i
tredje stycket om gemensam verifikation.
Jag
vill erinra om att enligt 4 § räknas som affärshändelse också den
bokföringsskyldiges tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor
eller annat. Detta innebär att verifikation ocksä skall finnas till sådana
tillskott eller uttag. Verifikation måste vidare finnas, såsom påpekas av
någon remissinstans, om varor säljs till delägare i fåmansbolag. Det är i
detta fall ett framträdande borgenärsintresse att en sådan försäljning bokförs
separat och att den grundas på särskild verifikation,
I
andra stycket föreskrivs vilka uppgifter en verifikation skall innehålla. För
att tillgodose såväl civUrättsliga kontrollbehov som fiskala intressen
föreskrivs att verifikationen på varaktigt sätt skall innehålla uppgifter om
när den upprättats, när affärshändelsen inträffat, vad affärshändelsen avser,
vilket belopp den gäller samt vilken motpart affärshändelsen rör. Dessa
uppgifter bör finnas på en utifrån kommande verifikation redan då den kommer
företaget tillhanda. De föreskrivna uppgifterna skall alltså i flertalet fall
inte åsättas verifikationerna av den bokföringsskyldige själv.
Under
remissbehandlingen har väckts fräga om att verifikationen skall innehålla
organisationsnummer för juridisk person samt personnummer för fysisk person.
Jag har funnit att det knappast är praktiskt möjligt att införa en sådan
bestämmelse.
Prop. 1975:104 209
Jag
vill påpeka att uppgift om vad affärshändelsen avser kan lämnas genom
hänvisning till annan handling som redan innehåller denna uppgift. I kvitto
kan således hänvisas till faktura eller i faktura tiU följesedel. En sådan
handling blir då en del av verifikationen och därmed också räkenskapsmaterial.
Enligt
stycket skall vidare i förekommande fall lämnas hänvisning i verifikationen
till eventuell bakomliggande skriftväxling e. d. Uppgift skall sålunda lämnas
om sådana handlingar, offert, avtal eller faktura, som legat till grund för
affärshändelsen. Med hänsyn till den enligt första stycket nämnda möjligheten
att granda bokföringen på särskild hänvisningsverifikation, föreskrivs
slutligen i stycket att i förekommande fall uppgift också skall finnas om var
originalhandling förvaras.
Tredje
stycket föreskriver undantag från kravet på verifikation för varje enskild
affärshändelse. Jag har i den aUmänna motiveringen, avsnitt 5.3.1, föreslagit
att gemensam verifikation skall få användas dels vid kontantförsäljning över
disk och dels för Ukartade affärshändelser i andra faU,
I
enlighet med mina tidigare överväganden föreskrivs sålunda i stycket att
gemensam verifikation får användas för Ukartade affärshändelser, om
verifikationen innehåller eller också hänvisar till andra bevarade uppgifter
enligt andra stycket i fråga om de affärshändelser verifikationen omfatiar.
Bestämmelsen får stor betydelse inte minst i fråga om s. k. masstransaktioner
som förekommer i samband med framför allt automatisk databehandling. Det
fordras inte att de affärshändelser som omfattas av gemensam verifikation skaU
ha inträffat under en dag.
I
fråga om kontantförsäljning över disk föreskrivs i stycket att gemensam
verifikation får användas, om försäljningen sker under sådana förhållanden att
en enskUd verifikation med uppgifter enUgt andra stycket inte kan upprättas
utan svårighet för varje affärshändelse. De inbetalningar som omfattas av den
gemensamma verifikationen skall emellertid ha inträffat under en och samma dag,
I detta fall kan den gemensamma verifikationen utgöras av kontrollremsa från
kassaapparat, kassarapport eller annan handling som anger summan av erhåUna betalningar.
Jag
har i den aUmänna motiveringen anfört att frågan om när gemensam verifikation fär
användas vid kontantförsäljning över disk får bli en bedömning bransch för
bransch, EnUgt min mening torde grossistförelag i allmänhet inte kunna få
åberopa undantagsbestämmelsen för sin direktförsäljning. Vid sådan försäljning
torde man ha anledning alt identifiera varje kund och hans inköp. Förenklingar
kan i grossist-förelagen sökas efter den linjen att man använder
systematiserade kodbeteckningar för kunder och varor. Fullständiga kvitton bör
vidare fordras exempelvis för bilförsäljning, försäljning av dyrbarare
pälsverk m. m.
I
fjärde stycket ges bestämmelser om hur verifikationerna skall registreras och
systematiseras som ett led i själva bokföringsarbetet.
14
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 104
Prop.
1975:104 210
Räkenskapsmaterialets
skiftande volym och andra förhållanden gör det lämpligt att man inte alltför
hårt binder de bokföringsskyldiga till visst system för identifiering och
systematisering av verifikationerna, I stycket anges i enlighet härmed helt
allmänt målsättningen för en god verifikationsordning. Bestämmelsen tar fasta
på att verifikationerna skall vara ordnade så att sambandet mellan verifikation
och bokförd post utan svårighet kan fastställas. En betryggande och överskådlig
förvaring med detta syfte kan bygga på en enda verifikationsnummerserie eller
skilda serier för olika slag av verifikationer. Också buntindelningar och andra
systematiseringar kan användas, om det eftersträvade sambandet mellan
verifikationer och noteringar upprätthålls. Om tillfredsstäUande identifiering
kan ske med andra hjälpmedel än numrering, bör det också enligt min mening
kunna accepteras. Om kontoplan används i rörelsen, bör verifikationen vara
försedd med uppgift om på vilka konton bokföring av verifikationen skett,
I
enUghet med det anförda föreskrivs i fjärde stycket att verifikationerna skall
vara försedda med verifikationsnummer eller andra identifieringstecken och i
övrigt erforderliga uppgifler så att sambandet mellan verifikation och bokförd
post utan svårighet kan fastställas.
Jag
vill i detta sammanhang framhålla att en god ordning för att klargöra sambandet
mellan verifikation och bokförd post är att utgående fakturor etc, i rörelsen
är försedda med i förväg tryckta nummer,
I
8 § andra stycket öppnas vissa möjUgheter till en något fördröjd gmndbokföring.
Däremot bör det enligt min mening inte vara tillåtet att dröja med att ordna
verifikationerna. Verifikationerna bör ständigt finnas ordnade på så sätt att
en omedelbar bokföring kan ske, I stycket föreskrivs därför att bäde före och
efter bokföring skall verifikationerna förvaras ordnade på betryggande och
överskådligt sätt, I bestämmelsen ligger också att verifikationsordningen inte
i efterhand får brytas.
De
uppgifter som framgår av och åsätts verifikationerna skall finnas på varaktigt
sätt. Uppgifterna får inte utplånas eller göras oläsliga. För verifikationer
som förts in i bokföringssystemet, vanligen i och med att de försetts med
verifikationsnummer, och därmed utgör räkenskapsmaterial gäller i sak samma
förhållande som i fråga om bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial, jfr
6 § första stycket.
Behöver
rättelse göras i verifikation, som redan förts in i bokföringssystemet, bör
ändringen ske pä sådant sätt att den ursprungliga uppgiften klart framgår.
Verifikationen kan också ersättas med en ny. I så fall måste det emellertid
säkerställas genom anteckning på den tidigare verifikationen eller på annat
sätt att man vid granskning utan svårighet kan få kännedom om utbytet. Utbyte
av verifikation i samband med rättelse torde i praktiken höra till undantagen.
Beträffande leverantörsfaktura genomförs ändring i stället med hjälp av
kreditnota
Prop. 1975:104 211
och
i övrigt med bokföringsorder som korrigerar tidigare bokförd post. I enlighet
med det anförda anges i sista punkten i fjärde stycket att om rättelse sker i
verifikationen, så skall det anges när rättelsen skett och vem som företagit
den.
Till
frägan om verifikationens form återkommer jag vid 10 §,
6
§
Paragrafen,
som har motsvarighet i 7 § utredningens förslag, innehåller bestämmelser om införing
i bokföringsböcker,
I
första stycket las upp den grundläggande bestämmelsen att bokföring skall ske
på varaktigt sätt i ett ordnat och betryggande system av böcker, kort, lösblad
eller andra hjälpmedel. Bestämmelsen, som sålunda inte reser krav på bundna
dagböcker, har motiverats i avsnitt 5.3.2.
För
att de föreslagna reglerna om arkivering, 22 §, inte skall bli illusoriska,
måste givetvis bokföringsböckerna vara läsbara åtminstone under hela arkiveringstiden.
Vissa krav pä ljusbeständighet och rader-fasthet måste därför uppfyllas, I
dessa hänseenden torde författningsföreskrifter rörande offentliga handUngar
kunna vara vägledande för de bokföringsskyldiga. Några särskilda bestämmelser i
ämnet behöver knappast införas i bokföringslagen.
Som
nämnts vid 5 § föreskrivs vidare i stycket att vad som bokförts inte får
utplånas eller göras oläsligt.
Andra
stycket innehåller bestämmelser om rättelse, I likhet med vad som föreskrivs i
fråga om verifikationer skall vid rättelse av felförd post anges när rättelsen
skett och vem som företagit den. Om rättelse sker genom särskild rättelsepost,
skall enligt stycket verifikation upprättas om rättelsen. Om rättelse sker
genom rättelsepost, måste krävas att man vid granskning av den tidigare
bokförda posten kan få reda pä rättelsen och detta utan svårighet. Vanligen kan
det kravet lätt uppfyllas genom anteckning på den tidigare verifikationen.
Emellertid kan det i vissa fall vara opraktiskt att göra sådana anteckningar,
exempelvis när man har ett omfattande verifikationsmaterial. Upplysning om
rättelsen måste då ske på annat sätt. I så faU kan uppgifter om verkställda
rättelser lämnas genom särskild förteckning. Som ett normalt inslag i datorbaserade
redovisningssystem, förekommer s, k, feUistor, I stycket upptas en bestämmelse
utformad i enlighet med det anförda,
I
anslutning till frågan om rättelse vUl jag i korthet beröra frågan om när en
bokföring kan sägas vara definitiv. Det förekommer nu i viss utsträckning att
en bokföringsskyldig för olika former av kladdar från vilka uppgifterna, mer eUer
mindre oförändrade, förs över till de egentiiga bokföringsböckerna. Krav stäUs
nu inte längre pä bundna böcker och utrymmet blir då naturligtvis mindre för
det nämnda förfarandet. Varje ordnad anteckning, som avser rörelsens ekonomi,
skall
Prop.
1975:104 212
enligt
min mening i princip uppfattas som räkenskapsmaterial, om inte anteckningen vid
tiUkomsten eller omständigheterna vid denna klart ger vid handen att
anteckningen inte tillkommit i bokföringssyfte. Anteckningar o, d, som en gång
gått in i bokföringsmaterialet, kan naturligtvis inte ändras utan att man
använder de former för rättelse som lagen anvisar.
TiU
frågan om i vilken form bokföringen kan föreUgga återkommer jag vid 10 §,
7
§
I
paragrafen, vars bestämmelser hämtats från 7 och 23 §§ i utredningens förslag,
ges föreskrifter om viss dokumentation tUl belysning av bokföringssystemet.
Bestämmelserna har kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5,3.2 och
5,5,
Används automatisk
databehandling bör beskrivningar, instruktioner och andra handlingar som ger
uppgifter om behandlingssystemet, systemdokumentation, sammanställas och bevaras.
Jag anser det inte lämpligt att i lagen föreskriva vad dokumentationen skall innehåUa,
Som jag nämnt i den allmänna motiveringen anser jag att närmare vägledning vid
behov skall kunna lämnas genom anvisningar. Dessa anvisningar kan då varieras
något för skilda syslem och också anpassas efter utvecklingen på
dokumentationens område. Det i avsnitt 5,7 nämnda expertorganet bör kunna
utfärda anvisningar.
Enligt
första stycket skall, om det behövs för att ge överblick över tillämpat
bokföringssystem, upprättas beskrivning över bokföringens organisation och
uppbyggnad, över använda hjälpmedel och hur dessa fungerar samt över
bokföringens konton och deras användning.
Enligt
bestämmelsen behöver särskilda beskrivningar inte upprättas i alla företag. Framför
allt de mindre företagen med enkla bokförings-förhållanden torde oftast kunna
underlåta att göra upp någon särskild beskrivning.
Andra
stycket innehåller vissa bestämmelser för det fall att automatisk databehandUng
används i bokföringen.
För
att man utan svårighet i efterhand skaU kunna följa och kontrollera bäde de
enskilda posternas behandling och företagna bearbetningar inom systemet
föreskrivs i andra stycket att beskrivning enligt första stycket skall
kompletteras med systemdokumentation och behandlingshistorik i den mån det
behövs. Bestämmelsen innebär att det räkenskapsmaterial som ingår i den s. k. verifieringskedjan
i vissa fall kan behöva kompletteras med ytterligare systemdokumentation och
även behandlingshistorik.
Det
är inte lämpUgt att precisera hur den dokumentation, som utgörs av verifieringskedjan
och systemdokumentationen, exakt bör läggas upp.
Prop.
1975:104 213
Följande
exempel har nämnts av utredningen beträffande avsnitt som bör ingå i
dokumentationen.
Avsnittet
för systembeskrivning bör enligt utredningen ge en allmän översikt av den
administrativa verksamheten vid systemets användning samt av ingående
arbetsmoment och hur dessa utförs. Beskrivningen ges i verbal form och görs
inte specieUt fackinriktad. Ofta bör den kompletteras av grafiska
beskrivningar.
I
systembeskrivningen bör ingå bl. a. dokument som ger översikt över och
förtecknar olika till systemet hörande operationer jämte uppgifter om
förekommande operationsbeskrivningar.
Särskilda
dokument bör ange de allmänna förutsättningarna för systemet och de mål som
man vill förverkliga med detta.
En
uppbyggnads- och funktionsbeskrivning bör aUmänt redovisa bl. a. hur systemet
är uppbyggt och fungerar, hur ansvarsfördelningen är utformad, hur olika
beslutsfunktioner fördelats och hur sambandet inom systemet och med annan
verksamhet upprätthåUs.
Indata,
lagrade data och utdata beskrivs översiktligt i särskilda dokument.
En
resursbeskrivning ger översUct över bl. a, behov och tUlgång till resurser av
arbetskraft och maskiner jämte uppgifter om bearbetningsvolymer samt om
tidsåtgång och tidskrav.
Till
syslembeskrivningen hör enligt ulredningen också översiktiiga dokument om
kontroll- och säkerhetsfrågor i anslutning till systemet.
För
egen del har jag intet att erinra mot att systemdokumentationen byggs upp på i
huvudsak det sätt utredningen har angett.
Efter
denna redovisning av exempel på systemdokumentation går jag över till
behandlingshistoriken.
Med
det i förevarande stycke använda uttrycket behandlingshistorik som motsvarar
det av utredningen använda uttrycket behandUngs-dokumentation avses uppgifter
om genomförda bearbetningar. På datorenheter torde regelmässigt föras journaler
med anteckningar om körningar och när dessa utförts, om använda indata,
register och program, om vem som utfört körningen samt om avbrott, störningar
o, d, vid körningarna. De flesta moderna maskiner brukar ha en automatisk logg
som skriver ut uppgifter om körningens förlopp och om ingrepp som gjorts från
maskinens tangentutrustning. Finns inte sådan automatisk utrustning, måste
noggranna journalanteckningar föras om körningarna och sådana ingrepp,
I
tredje stycket föreskrivs alt beskrivning och dokumentation som avses i första
och andra styckena skall vara räkenskapsmaterial. Materialet skall alltså
arkiveras enligt 22 §.
Jag
vill i detta sammanhang påpeka att företag, som anUtar serviceföretag för databehandUngen,
i dokumentationen givetvis skall ta in handlingar som klargör relationerna till
serviceföretaget. Avtal och
Prop. 1975:104 214
andra
handlingar bör utvisa arbets- och ansvarsfördelningen mellan avtalsparterna,
frågor om rätl till disposition av register och annat material jämte andra
förhållanden av betydelse för ett säkert behandlingssystem. Frågor om hur
avtalsförhållandet är utformat kan få betydelse bl. a. när det gäller att
avgöra om ett företag bör ges rätt att använda räkenskapsmaterial i endast
maskinläsbar form, jfr 10 §. Jag vill påpeka all, även om serviceföretag eUer
dalabyrå äger de program som styr databehandlingen, den bokföringsskyldige har
ansvaret för att det företag han anlitar handhar dokumentationen i enlighet med
lagens föreskrifter,
8 §
Paragrafen,
som har sin motsvarighet i 8 och 11 §§ i utredningens förslag, innehåller bestämmelser
om grundbokföring. Bestämmelserna har motiverats i avsnitt 5.3,3 och 5,3,5,
I
första stycket föreskrivs sålunda att affärshändelserna skall bokföras i
kronologisk ordning post för post efter verifikationsnummer eller andra
identifieringstecken som åsatts verifikationerna. Om det utan svårighet kan
klargöras vilka affärshändelser som ingår, får verifikationer som avser
likartade affärshändelser bokföras i sammandrag i en post, I anledning av
påpekande under remissbehandUngen vill jag nämna att uttrycket likartade
affärshändelser måste tolkas förhållandevis restriktivt. Sålunda kan t, ex,
betalning av inköpsfaktura, bankinsättning och skatteinbetalning inte tas upp i
en sammandragen post.
Andra
stycket anger när bokföring skall ske. Kassabokföringen, kontanta in- och
utbetalningar, skall enligt stycket bokföras senast påföljande arbetsdag, Memorialposter,
dvs, övriga betalningar än kontanta samt andra affärshändelser däribland
fordringar och skulder, skaU enligt stycket bokföras så snart det kan ske.
Beträffande fordringar och skulder gäller att de skall bokföras så snart det
kan ske sedan faktura utfärdades resp. mottogs eller sådan bort föreligga enligl
god affärssed.
9 §
I
paragrafen, som har motsvarighet i 9 och 10 §§ utredningens förslag, ges
bestämmelser om huvudbokföring. Också dessa bestämmelser har utförligt
kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5,3,4. Jag hänvisar till vad
jag där anfört.
Första
stycket innebär att huvudbokföring, den systematiska bokföring som skall ge
överblick över verksamhetens gång och dess resultat och ställning, inte behöver
utgöra ett självständigt inslag i bokföringsarbetet. Vid enklare förhållanden
kan den kronologiska och systematiska bokföringen ske samtidigt genom
användning av kolumndagbok. Med ett begränsat antal bokföringsposter kan den
kronologiska boken sålunda samtidigt tjänstgöra som huvudbok, om man utrymmesmässigt
klarar sig med en bok. En fristående huvudbokföring blir däremot ak-
Prop. 1975:104 215
tuell
bl. a. då man, trots atl kolumndagbok används, behöver föra en kompletterande
huvudbok för diverse konton, dvs. konton som behövs vid sidan av de konton som
har särskilda kolumner. I andra fall kan en fullständig åtskillnad meUan
kronologisk och systematisk bokföring vara lämplig. Vid maskinbokföring eller
datorbaserad bokföring kan en och samma notering eller registrering ge både
grundbokföring och huvudbokföring.
Förutom
pä grund av de variationer, som följer av olikheterna i teknik för
bokföringsarbetet, kommer naturligtvis den systematiska bokföringen att skifta
efter företagens storlek och förhållanden i övrigt. För mindre företag kan
oftast en tillfredsstäUande överblick erhåUas utan någon långtgående
systematisk uppdelning. För större företag kan ledningen däremot ofta inte fä
grepp om de ekonomiska förhåUandena och styra företaget utan rapporter från en kvaUficerad
och omfattande systematisk bokföring.
Andra
stycket innehåller beslämmelser om sidoordnad redovisning. Sådan redovisning är
inte obligatorisk.
Tredje
stycket upptar bestämmelse om att huvudbokföringen skall hållas aktuell och
avstämd mot grundbokföringen. Rörelsens förhållanden får bli avgörande för de
tidskrav som bör iakttas i dessa hänseenden,
10
§
I
denna paragraf, vars innehåll med vissa jämkningar hämtats frän 6, 7 och 22 §§
i utredningens förslag, ges bestämmelser om de former i vilka
räkenskapsmaterialet kan föreligga,
I
första stycket föreskrivs till en början att verifikationer, bokföringsböcker
och annat räkenskapsmaterial kan föreligga i vanlig läsbar form. Detta innebär
att man skall använda vanligt format för ifrågavarande handling och alt
bokstäver, siffror och andra vanliga tecken skall brukas. Handlingarna skall
alltså kunna omedelbart läsas och förstås. Detta hindrar emellertid inte att
enklare koder för kunder, varuslag o. d. i bokstäver, siffror och andra
konventionella tecken delvis används. Uppgifter i handlingen eller i en
ständigt tiUgängUg kodnyckel måste emellertid dä säkerställa att innehållet i
handlingen omedelbart kan klarläggas. Hur det omedelbart läsbara materialet
framställs saknar betydelse. Det kan vara skrivet för hand eller med
skrivmaskin. Det kan utgöras av tecken som i vanlig läsbar form kompletterar
ett hålkort med uppgifter om vad som stansats på kortet. Det kan också röra sig
om text från en dators radskrivare.
I
stycket (punkterna 2 och 3) föreskrivs vidare att räkenskapsmaterialet kan
utgöras av olika datamedia. Bestämmelsema härom har jag utförligt kommenterat
i den allmänna motiveringen, avsnitt 5,5, Med de begränsningar som följer av
bestämmelserna i andra och tredje stycke-
Prop. 1975:104 216
na
samt 11 § andra stycket (årsbok och bilagor) kan räkenskapsmaterialet sålunda
utgöras av film eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan
läsas med förstoringshjälpmedel, eller också av hålkort, hålremsa, magnetband
eller annat material med registreringar som genom omedelbar utskrift kan tas
fram i någon av de tidigare nämnda formerna.
Föreligger
visst räkenskapsmaterial bara på maskinläsbart medium, måste det alltså vara möjUgt
att omgående få fram en läsbar utskrift av materialet. Vid revision eller
skattekontroll måste företaget på anvisningar av den som utför revisionen
resp. kontrollen kunna ta fram önskat räkenskapsmaterial i läsbar form.
I
andra stycket föreskrivs att hålkort, hålremsa, magnetband etc, inte fär
användas för sammanfattningar av huvudbokföringen eller samtidigt för både
verifikationer och grundbokföring.
Företag
med omfattande inbördes affärer kan tänkas utveckla rationella metoder för
datakommunikation, om uppgifter inte behöver tas fram i visuell form. I stäUet
för genom fakturor o, d, kan betalningsanspråk tillkännages genom uppgifter på
magnetband eller via terminaler. Verifikationerna kommer dä att föreligga i
endast maskinläsbar form, varvid översända magnetband eller magnetband med
registreringar av uppgifter från terminal kan användas vid mottagarens
datorbearbetning. Som framgår av stycket måste grandbokföringen då beslå av
datorlistor i vanlig läsbar form eller mikrofUm e, d. I andra faU kan konventioneUa
dokument läggas till grund för stansning, magnetbands-registrering o, d, hos
den ena kontrahenten, varefter kopia av detta medium kan användas som
verifikationer hos den andra. Grunddokumenten kan också utgöras av
standardiserade inbetalningskort, betal-ningsavier o, d. med uppgifter i
visuell form som pä optisk väg eUer annat sätt kan läsas av dator. Rör det sig
därvid exempelvis om ett mycket stort antal transaktioner på mindre belopp, kan
man anse sig sakna behov av att obligatoriskt ta fram dalalislor med en
egentlig grundbokföring i visuell form. De standardiserade verifikationerna kan
dä ge ett tUlfredsställande register post för post. Datorbearbetningen kan
exempelvis inriktas på att ta fram sammanfattningar av huvud-bokföringen och Ustor
över olika personkonton eller över deras saldon, varvid fullständiga
kontoutdrag kan framstäUas vid behov. Vid revision och annan kontroll får man, tUlsammans
med en genomgång av systemet och dokumentationen, ta ut stickprov i vanlig
läsbar form från det endast maskinläsbara materialet. Vid den fortlöpande
datorbearbetningen kan datorn programmeras att successivt ta fram erforderUgt
kontrollmaterial.
Enligt
tredje stycket får de i första stycket punkterna 2 och 3 angivna datamedierna
användas bara under vissa förutsättningar. Enligt mina överväganden i den
allmänna motiveringen krävs att länsstyrelsen
Prop. 1975:104 217
ger
tiUstånd. Det måste därvid i förhåUande tiU varje system, med de
variationsmöjligheter som finns, prövas om systemet tiUgodoser de till-förUtUghets-
och kontrollintressen som bär upp bokföringslagstiftningen. Det måste sålunda
vara säkerställt att registreringarna är varaktiga, att registrerade uppgifter
är lätt åtkomliga samt att materialet bevaras på betryggande sätt. Jag har
närmare motiverat dessa bestämmelser i avsnitt 5,5. Jag vill tiUägga att
länsstyrelsen vid sin tillståndsgivning har möjlighet att uppställa särskilda
villkor för tillståndet.
Årsbokslut
11 §
Bestämmelserna
i paragrafen har sin motsvarighet i 12 och 13 §§ utredningens förslag.
I
första stycket föreskrivs att den löpande bokföringen skall för varje
räkenskapsår avslutas genom alt årsbokslut upprättas. Detla skall bestå av både
resuUaträkning och balansräkning, I stycket intas en erinran om alt också
bilagor kan förekomma till dessa,
I andra stycket, som
motiverats i avsnitt 5,4, föreskrivs att årsbokslutet så snart det kan ske och
senast sex månader efler räkenskapsårets utgång skall föras in i årsbok. Denna
årsbok skall vara bunden. Stycket innehåller en erinran om alt bUagor lill
årsbokslutet inte behöver föras in i den bundna boken.
Vidare anges att
årsbokslutet och därtill hörande bUagor skall upprättas i vanlig läsbar form
och avfattas på svenska.
Stycket upptar slutUgen
bestämmelser om underskrift av årsbokslutet, Bestämmelsema om vem som skall
skriva under årsbokslutet överensstämmer helt med gäUande lag. För rörelse,
som drivs av juridisk person, blir det sålunda reglerna om behörig stäUföreträdare
för den juridiska personen som bestämmer vem som skall skriva under. För andra
bokföringsskyldiga är det naturUgtvis den som bokföringsskyldigheten åvUar, rörelseidkaren,
som skall underteckna bokslutet. Självfallet skall underskriften liksom enligt
gällande rält ske i årsboken,
I praxis är det vanligt
att anstäUd eller annan, som mera självständigt handhar bokföringen och
upprättar bokslutet, kontrasignerar delta. Det är givetvis önskvärt att sådan
person bestyrker uppgifterna med underskrift. Jag har inte ansett det behövUgt
att föreslå någon uttrycklig bestämmelse om detta. Det torde vara en
organisationsfråga, som får avgöras av rörelsens ledning, om kontrasignalion
skall förekomma.
Enligt bestämmelsen i
andra stycket är det inte balansdagens datum utan dagen för underskriften som
skall anges. Den som skriver under årsbokslutet skall därför bedöma
verksamheten med visst hänsynstagande också tUl den kännedom han har om det
gångna årets rörelse vid denna senare tidpunkt. Förhållandet efter
räkenskapsårets utgång kan exempelvis ge anledning tiU en ytterligare
försiktighet i någon värde-
Prop.
1975:104 218
ringsfråga.
Om det är möjligt att fortfarande justera värdet i balansräkningen, bör detta
ske. Annars får, om förhållandel har väsentlig betydelse, särskild anteckning
göras till bokslutet enligt vad som föreskrivs därom i 20 § första stycket 4.
Enligl
tredje stycket skall balansräkning också utan dröjsmål göras upp och föras in i
årsbok när bokföringsskyldighet inträder eller när grunden för sådan skyldighet
ändras.
För
rörelse, som inte drivs av juridisk person, torde bokföringsskyldigheten och
skyldigheten att upprätta öppningsbalans inträda när rörelseidkaren faktiskt
börjar sina förbindelser med omvärlden, träffar avtal etc, i och för rörelsen.
För en juridisk person blir dess konstituerande som juridisk person den
avgörande tidpunkten. Här kan sålunda balansräkningen komma att avse en
tidpunkt då den egentiiga rörelsen utåt ännu inte kommit i gång. Genom att en
juridisk person uppkommit har emellertid sådana ekonomiska relationer
etablerats mellan rörelsen och delägarna att en balansräkning bör redovisa det
ekonomiska utgångsläget för den planerade verksamheten. Enligt stycket föreligger
skyldighet att upprätta inledande balansräkning också då rörelse, som inte
drivs av juridisk person, byter ägare. Och sådan skyldighet inträder också då
bokföringsskyldig rörelse byter identitet och fortsätter exempelvis i
bolagsform.
Enligt
de av utredningen föreslagna övergångsbestämmelserna till lagen behöver den
som inte varit bokföringsskyldig enligt tidigare gäUande lag inte göra upp
någon balansräkning när bokföringsskyldighet nu inträder. En motsvarande regel
har intagits i deparlementsförslaget (se vidare vid övergångsbestämmelserna).
I
fjärde stycket upptas bestämmelse om att undantagsvis de specifikationer som
utgör bUagor till årsbokslutet kan finnas i mikroformat, direkt läsbart med
förstoringshjälpmedel. Det krävs emellertid alt länsstyrelsen ger tUlstånd,
Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 5.5.
Undantaget
från kravet på vanlig läsbar form lorde bli aktuellt endast i fråga om specificering
av sammansatta poster i balansräkningen. Tillstånd torde kunna medges för banker
och storföretag, där praktiska skäl talar för att utskrift i vanlig läsbar form
av namn och belopp i fråga om t, ex, hundratusentals konloinnehavare inte bör
göras,
12 §
I
paragrafen, som har sin motsvarighet i 3 § utredningens förslag, regleras frågor
om räkenskapsårets omfattning. Bestämmelserna har utförligt kommenterats i den
allmänna motiveringen, avsnitt 5,2,3, Jag hänvisar till vad jag anfört i det
sammanhanget,
13 §
I
paragrafen, som har sin motsvarighet i 14 § och 20 § första stycket utredningens
förslag, sammanförs vissa för årsbokslutsreglerna gemensamma definitioner.
Prop. 1975:104 219
I
första stycket definieras begreppen anläggningstillgång och omsättningstillgång.
I enlighet med mina överväganden i den aUmänna motiveringen, avsnitt 5.4.1, skaU
med anläggningstillgång förstås tillgång, som är avsedd att sladigvarande
brukas eller innehas i rörelsen. Med omsättningstUlgång förstås annan tillgäng.
Gränsdragningen mellan
anläggnings- och omsättningstillgångar har betydelse i tvä hänseenden. Dels
gäller för dessa grupper olika värderingsregler, dels skall de i
balansräkningen tas in under oUka rubriker.
Av
definitionen framgår att del inte är tUlgångens natur i och för sig utan
avsikten med innehavet som är avgörande för tillgångens klassificering. Medan
t, ex, fastigheter för de flesta företag är anläggningstillgångar, är av ett tomtexploalerings-
eller byggnadsföretag ägda tomter och byggnader, som inte är avsedda för
stadigvarande bruk i rörelsen, att klassificera och värdera som
omsättningstillgångar, I praktiken uppkommer inte sällan
rubriceringssvårigheter beträffande fordringar och värdepapper. Avsikten med
innehav av en sädan tillgång kan ibland vara rätt obestämd. Till
anläggningstillgångar bör normalt hänföras inte bara fordringar grundade på
långfristig utlåning utan även långfristiga kundfordringar, medan kortfristiga
fordringar utgör omsättningstillgångar. När det gäller att skilja mellan
långfristiga och kortfristiga fordringar torde det vara lämpUgt att utgå från
en tidsgräns av ett är, varvid hänsyn bör tas inte bara till den rent formella
förfallotiden utan till den beräknade faktiska löptiden. En strikt till-lämpning
av indelningen i kort- och långfristig fordran innebär att den del av en
långfristig fordran, som förfaller till betalning under räkenskapsåret, skall
redovisas som omsättningstillgång.
Inventarier
är i princip anläggningstillgångar. Som utredningen framhållit bör dock
inventarier, som underkastas hastig förbrukning, jfr punkt 3 a i anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen, kunna lämnas utanför balansräkningen och
bokföras som kostnad under inköpsåret.
Även
om sålunda bl. a, fordringar och värdepapper för kortfristiga innehav är omsättningstUlgångar,
får begreppet omsättningstillgäng och de därtill knutna värderingsreglerna sin
största betydelse för varulagret. Varulagret är vad som finns kvar över ett
räkenskapsårsskifte av de produkter som rörelsen tillverkar, försäljer, tillhandahåUer
eller gör av med i sin verksamhet. Hit hör sålunda bl, a, handelsvaror, råvaror,
halvfabrikat och färdigtillverkade produkter men också sådant som bränsle,
smörjmedel, rengöringsmedel, förpackningsmaterial och annat som förbrukas i den
fortlöpande verksamheten.
Andra
stycket innehåller definitioner på begreppen anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde.
Med
tillgångens anskaffningsvärde förstås utgiften för dess förvärv eller tiUverkning,
Frågan om vad som skall hänföras till utgiften för en tillgångs anskaffning
eller tUlverkning får bli beroende av vad god redovisningssed bjuder.
Prop.
1975:104 220
En
fast praxis, uttryckt bl, a, i motiven tiU gällande aktiebolagslag (SOU 1941:9 s.
379), torde medge att i anskaffningsvärdet, tUlverkningsvärdet, för egna
produkter räknas in direkta tillverkningskostnader, tillägg för allmänna tiUverkningskostnader
och skälig andel i allmänna förvaltningskostnader. Enligt inventeringslagen
(1955: 257) skall vid lagervärderingen tiUägg för skälig andel av indirekta
kostnader göras. Detta beräkningssätt synes aUtjämt böra tillämpas. Det bör aUtså
också i fortsättningen vara tillåtet att i värdet inbegripa skäUg andel av
allmänna omkostnader i den mån sådan andel kan beräknas med någon grad av
tillförlitlighet. Såsom hittUls bör värderingen inte få innefatta några
försäljningsutgifter eller ränta pä eget kapital.
I fräga om
anskaffningsvärdet för fordringar bör observeras, att om en fordran uppstår för
rörelsen på grund av t. ex. en leverans, fordringens anskaffningsvärde normalt
är dess nomineUa värde vid tillkomsten, inte de utgifter rörelsen haft för
leveransen. Anskaffas å andra sidan en fordran, t, ex, en obUgation, genom köp
bestäms dess anskaffningsvärde av köpeskUlingen och andra utgifter i samband
med förvärvet.
För varor som anskaffas
vid olika tidpunkter och där de olika varupartierna i redovisningen och det
fysiska handhavandet inte hålls åtskilda utgår skatterätten från att
anskaffningsvärdet beräknas enligt den s, k, först in- först ut- metoden (se
anvisningarna tUl 1 § inventeringslagen). Anskaffningsvärdet avser då det
faktiska lagret, dvs, i regel de senast inköpta eller producerade
partierna. Om lagret i praktiken omsätts sä att äldre partier säljs först, är
det naturUgt att värderingen bygger på priserna för de senaste inköpen. Men
också för det fall att tidigare inköpta partier faktiskt finns kvar upprätthåUer
skatterätten ett först in- först ut- antagande. Med hänsyn härtill anser jag
att först in- först ut- principen bör tUlämpas. Någon särskild bestämmelse om
detta har jag, i likhet med utredningen, inte ansett nödvändig.
Med återanskaffningsvärdet
avses dagspriset på balansdagen (jfr 1 § inventeringslagen),
I
andra stycket slås också fast att balansdagen är den dag då räkenskapsåret
utgår.
14
§
I
paragrafen, som har motsvarighet i 20 § utredningens förslag, ges bestämmelser
om värdering av omsättningstiUgångar.
I första och andra
styckena föreskrivs för alla omsättningstillgångar en värdering till högst det
värde, som svarar mot lägsta värdets princip. I enlighet med de överväganden
jag redovisat i den aUmänna motiveringen, avsnitt 5.4.5, föreskrivs sålunda
att omsättningstUlgång får tas upp till högst anskaffningsvärdet. Är verkUga
värdet av tiUgången lägre än anskaffningsvärdet så får det inte tas upp över
detta verkliga värde.
Prop.
1975:104 221
Som
verkUgt värde anses enligt andra stycket i första hand nettoförsäljningsvärdet
(försäljningspris minskat med försäljningskostnader). Men också återanskaffningsvärdet,
i förekommande fall med avdrag för inkurans, eller annat värde som är förenligt
med god redovisningssed kan få användas som verkligt värde.
I
formuleringen " försäljningsvärdet efter avdrag för försäljningskostnaderna"
åsyftas med försäljningsvärdet det pris som rörelsen uppnår vid normal
försäljning i den löpande verksamheten. I försäljningskostnaderna bör inräknas
skälig andel av rörelsens administrationskostnader.
Skäl
att avvika från huvudregeln om nettoförsäljningsvärdet kan ha sin grund i
tillgångens beskaffenhet men också i förhållanden som rör företaget eUer den
bransch det tillhör. Är det klart enklare att använda återanskaffningsvärdet,
bör man kunna avvika från huvudregeln om netto-försäljningsvärdet. Företaget
kan exempelvis av olika andra skäl ha ett lagerredovisningssystem som gör en
värdering efter återanskaffningsvärdet enklast. Också andra skäl, hänförUga
exempelvis tUl särskilda förhåUanden beträffande prisrörelserna inom
vederbörande bransch, kan medföra att återanskaffningsvärdet framstår som ett
lämpligare värde än ett av mera tiUfälliga faktorer beroende nettoförsäljningsvärde.
Enligt
stycket får även annat värde än nettoförsäljningsvärde eller återanskaffningsvärde
användas, om det är förenligt med god redovisningssed. Med anledning härav kan
påpekas att anvisningama tiU 1 § inventeringslagen anger att värdering till
fasta styckepriser kan vara en lämplig värderingsmetod.
Även
om olika värderingsmetoder enligt det anförda kan komma att användas är det
viktigt att vederbörande företag kontinuerligt försöker tiUämpa en och samma
värderingsprincip. Enligt 20 § första stycket 1 skall särskilda upplysningar
lämnas om de grunder som används för värderingen och om betydelsefulla
ändringar av gmndema.
De
föreskrivna värderingsreglerna har naturligtvis sin största betydelse för
varulagret. Reglerna stäUer sig ocksä jämförelsevis enkla att till-lämpa vid
värdering av handelsvaror eller av färdiga produkter hos tillverkande företag.
Emellertid
bör reglerna också tillämpas i fråga om pågående arbeten. Detta är en
branschspecifik post, som kännetecknas av att man bedriver konlraktsreglerade
arbeten på annans egendom med successiv fakturering och med en värdering som
baseras på nedlagda kostnader och ett av kontraktet beroende verkligt värde.
Också inom konsultbranschen har en post pågående arbeten brukat tas upp i
balansräkningen. Den värderingssitualion, som föreligger vid pågående arbeten,
förekommer också vid produkter i arbete, särskilt då produkter som tillverkas
på bestäUning.
En
vinstavräkning bör i princip inte få äga rum förrän arbetet slut-
Prop. 1975:104 222
förts
och beställaren normalt skilt sig från uppdraget. Att tillverkaren efter
besiktning e. d. kan ha att fullgöra vissa normala justerings- eller kompletteringsarbeten
bör inte hindra en vinslavräkning, om betalnings-rätten i övrigt är klar. De
tillkommande arbetena förutsätts då kunna säkert värderas och tillräckliga
reserveringar göras. Motsvarande bör gälla i fråga om garantiansvar. En vinstavräkning
bör sålunda inte hindras av att ett normalt garantiansvar till klart bedömbart
belopp står kvar. Kan tillkommande arbeten föranleda stora kostnader eller är
garantiansvaret stort och svårbedömbart, bör däremot vinstavräkningen dröja.
Försiktighetsprincipen bör leda till att vinsten dä inte betraktas som
realiserad.
Är
del fråga om stora pågående arbeten på annans fasta egendom, bör det dock kunna
godtas att en successiv balansering sker. Tekniskt sett torde värderingen i
sådant faU få göras efter i huvudsak följande linjer. Oftast kan arbetsobjektet
inte värderas efter några försäljningsvärdeberäkningar. Från bokföringen får
då tas fram uppgifter om de kostnader, direkta och indirekta, som intill
balansdagen lagts ned pä objektet. Därefter måste en bedömning göras av färdigställandegraden
och jämförelser anställas med entreprenadsumman för den färdiga produkten.
Ibland kan detta ske genom att de återstående kostnaderna beräknas efter
uppgjord kalkyl eller på annat sätt.
Andra
gånger kan en mera direkt jämförelse göras mellan faktiska kostnader och
kalkylerade kostnader för hittillsvarande åtgärder. Ibland kan en direkt
proportionell beräkning ske genom en uppdelning av den slutliga
entreprenadsumman efter färdigställandegraden. Nedlagda kostnader blir sedan balansgUla
endast i den mån de har täckning i det verkliga värde som enlreprenadsumman ger
för den aktuella färdigställandegraden.
Värderingsreglerna
skall tiUämpas också för sädana omsättningstillgångar som fordringar, aktier,
obligationer och andra värdepapper samt innehav av utländsk valuta. Man har
alltså också här att göra en bedömning av lägsta värdet. För fordringar i
annan valuta medför detta bl, a, att kursvinster inte bör påverka värderingen.
Vinsterna är reaUserade först dä betalning skett. Kursförluster däremot bör
föranleda en värdenedskrivning. Vidare gäller att ett värdepapper, som står i
lägre kurs än den för vilket det köpts, måste tas upp till det lägre värdet. Av
bestämmelserna följer vidare att en aktie inte får tas upp över det faktiska inköpspriset,
I
tredje stycket upptas den i allmänna motiveringen, avsnitt 5,4,5, förordade
definitionen av lagerreserv. Om lagret faktiskt bokförs till lägre värde än vad
första och andra styckena medger, skall denna skillnad enligt stycket tas upp
som lagerreserv. Enligt 19 § skall lagerreserven i princip tas upp på
passivsidan i balansräkningen. Detta redovisningssätt förutsätter att lagret
på aktivsidan tas upp tUl det högsta tillåtna värdei.
Prop. 1975:104 223
Fjärde
stycket innehåller undantagsbestämmelser av innehåll alt en omsättningstillgång
kan tas upp över anskaffningsvärdet, däremot inte över verkliga värdet, när det
på grund av särskilda omständigheter kan anses tillåtet enligt god
redovisningssed. Som exempel på sådant undantagsfall brukar anges att en
färdig virkesleverans av något särskilt skäl, t, ex, ishinder, inte kan
fullgöras före räkenskapsårets slut såsom avsikten varit. Ett mera typiskt
fall där undantagsregeln kan komma till användning avser företag som tiUverkar
ett fåtal stora objekt, vilkas tillverkning kräver en längre tid. Ett mindre
företag i byggnadsbranschen kanske arbetar med ett eller ett par objekt av
vilka under ett visst räkenskapsår inget blir färdigt. Mot bakgrund av de
värderingsregler för pågående arbeten jag angett under första och andra
styckena denna paragraf, bör enligt god redovisningssed ett sådant företag vid
värderingen kunna ta upp en efter försiktig bedömning beräknad andel av påräknelig
vinst. Givetvis får man aldrig då ta upp mer än som svarar mot objektets färdigställandegrad.
Jag vill understryka att arbetet måste vara i det närmaste färdigställt och att
kostnader och intäkter därför av sådant skäl eUer av annan anledning med i det
närmaste fuU säkerhet kan fastställas.
Enligt
utredningens förslag skulle synnerliga skäl föreligga för att undantagsregeln
skulle få äberopas. Enligt min mening bör som rekvisit, som framgår av
lagtexten, i stället anges att särskUda omständigheter av nyss antydd natur
- föreUgger, Jag vill emellertid understryka att jag i likhet med utredningen
anser att mycket stor restriktivitet måste iakttas då det gäller här
ifrågavarande avsteg från lägsta värdels princip.
Jag vill i fråga om denna
paragraf tillägga att lagtexten ger uttryck för grundprincipen att varje
enskild tillgäng skall värderas för sig. Därav följer emellertid inte att en
kollektiv värdering inte är tillåten när det gäller en homogen varugrupp som
framstår som en enhet. Här måste en värdering efter genomsnittspriser eller
andra koUektiva principer ofta förekomma av praktiska skäl. Olika varugrupper
bör däremot inte få föras ihop i värderingen. Ett sänkt värde på ett varuslag
får således inte kvittas mot ett höjt värde på en annan varugrupp. Detta skulle
strida mot den försiktighetsprincip som skall vara vägledande för värderingen,
15
§
I
paragrafen, som har motsvarighet i 21 § utredningens förslag, ges bestämmelser
om värderingen av anläggningstillgångar, I enlighet med mina överväganden i
avsnitt 5,4,5 överensstämmer utformningen av bestämmelsema nära med de av
aktiebolagsutredningen förordade,
I
första stycket ges den grandläggande värderingsregeln för alla anläggningstillgångar
att de får tas upp tiU högst anskaffningsvärdet och
Prop. 1975:104 224
att
i detta värde får inräknas utgifter för förbättring av tUlgången, Vidare ges
ett generellt förbud mot uppskrivning med vissa undantag (fjärde stycket samt
16 § andra stycket).
Andra
stycket innehåller regler om avskrivning enligt avskrivningsplan beträffande
de anläggningstillgångar, t, ex, maskiner och byggnader, för vilka enligt
grunderna för värderingen i en resultatutredningsbalans en periodisering av
anskaffningsutgiften måste ske genom belastning av årsresultaten under
tillgångens ekonomiska livslängd. Jag har i det nämnda avsnittet 5,4,5
utförligt uppehållit mig vid avskrivningsproblematiken. Jag hänvisar till vad
jag i det sammanhanget har anfört.
Tredje
stycket behandlar dels extraordinära nedskrivningsbehov avseende sådana anläggningstiUgångar
som omfattas av andra stycket, dels erforderliga nedskrivningar av andra slag
av anläggningstiUgångar, t, ex, aktier och långfristiga fordringar.
Nedskrivning skall enligt slyckel ske då det är fråga om en varaktig
värdeminskning.
Som
nämnts omfattas också tillgångar som årligen avskrivs av bestämmelsen i
stycket. Också en sådan tillgång kan drabbas av en värdenedgång som är större
än som förutsattes då man bestämde avskrivningsplanen. Jag viU framhålla att
man i sådant fall i första hand bör försöka korrigera förhåUandena genom att
jämka avskrivningsplanen och göra hårdare avskrivningar i fortsättningen.
Ibland är detta dock inte tillräckligt. En oförutsedd kraftig värdeminskning
bör då kompenseras genom en nedskrivning.
Fjärde
stycket innehåller den i den aUmänna motiveringen kommenterade bestämmelsen om
uppskrivning av värdet på anläggningstillgäng. Som förutsättning för att
uppskrivning skaU kunna få ske gäUer enUgt stycket att tillgången har ett
bestående väsentligt övervärde i förhällande till tidigare bokfört värde.
Som
generellt tak för uppskrivningen gäller att tUlgången får tas upp till högst
det nya bestående värdet. Fast egendom får inte skrivas upp över gällande
taxeringsvärde. Begränsningen till taxeringsvärdet gäller endast den del av den
fasta egendomen, som faktiskt är föremål för taxering. För de delar av den
fasta egendomen som inte fastighetstaxeras ligger sålunda begränsningen i det
värde som kan anses vara det verkliga värdet för ifrågavarande tillgångsdel.
Jag
vill påpeka att regeln, som förbjuder uppskrivning över taxeringsvärde, bör
tillämpas sä, att företag med flera fastigheter inte får skriva upp
fastigheternas sammanlagda redovisade värde utöver motsvarande sammanlagda
taxeringsvärde. Innebörden härav kan belysas med följande exempel. Ett företag
har fastigheterna A och B som vardera är bokförda till 100 000 kr.
Taxeringsvärdet för A är 80 000 kr, och för B 150 000 kr. Värdet på B kan i
detta fall inte skrivas upp med mer än 30 000 kr,, efiersom de bokförda värdena
annars kommer att översliga
Prop. 1975:104 225
sammanlagda
taxeringsvärdet 230 000 kr. Hade däremot företaget endast haft fastigheten B
hade denna kunnat skrivas upp med 50 000 kr.
Uppskrivningsbeloppet
kan enligt stycket disponeras för erforderlig nedskrivning av värdet på andra anläggningstiUgångar,
om särskUda skäl finns för en sådan utjämning. Detta överensstämmer med vad jag
förordade i det till lagrådet remitterade förslaget till aktiebolagslag. Jag
hänvisar till vad jag därvid anförde i fråga om den närmare innebörden av
bestämmelserna (se vid 11 kap, 4 § förslaget tUl aktiebolagslag),
EnUgt
bestämmelsen i 20 § första stycket 3 skall redogörelse för företagen
uppskrivning lämnas med angivande av uppskrivningsbeloppet och hur det använts,
16
§
I
paragrafen, som har motsvarighet i 20 § fjärde stycket och 21 § fjärde stycket
utredningens förslag, ges bestämmelser om värdering av osäkra och värdelösa
fordringar.
Första
stycket, som gäller vare sig fordringen utgör orasättningstill-gång eller
anläggningstillgång, innehåller bestämmelse om att osäkra fordringar skall
skrivas ned och att värdelösa fordringar inte fär tas upp som tillgäng.
Bestämmelserna överensstämmer med vad som i fråga om omsättningstillgångar kan
anses följa av lägsta värdets princip enUgt 14 § och i fråga om
anläggningstillgångar av bestämmelsen i 15 § tredje stycket om nedskrivning.
Bestämmelsen innebär i fråga om fordran som utgör anläggningstillgång att
nedskrivningsskyldigheten blir mer ovillkorlig och direkt än vad som följer av
15 § tredje stycket. Det finns nämligen inte någon möjlighet att underlåta
nedskrivning med hänvisning tUl att osäkerheten kan antas vara endast
tillfällig. Detta skall ses mot bakgrand av att sädana situationer i praktiken
torde vara sällsynta,
I
andra stycket föreskrivs elt särskilt undantag från det allmänna
uppskrivningsförbudet när det gäller fordringar redovisade som anläggningstUlgångar,
t, ex, långfristiga kundfordringar. Även om en sädan fordran såsom osäker eUer
värdelös tagits upp till lägre belopp eller utelämnats i närmast föregående
balansräkning, får den enligt stycket tas upp till sitt beräknade nya värde,
Inga begränsningar uppställs i stycket i fråga om att använda
uppskrivningsbeloppet, som alltså tillåts påverka resultatet.
Jag
vill erinra om att stor försiktighet måste iakttas när man bedömer om värdet på
en fordran återkommit eller ökat. Det måste vara fräga om att en varaktig
värdeökning inträffat.
Frågor
om uppskrivning av tidigare nedskrivna fordringar som är omsättningstillgångar
torde sakna aktuaUtet, eftersom situationen kan uppkomma bara vid ett innehav
över åtminstone två balansdagar.
Jag
vill påpeka att om återföringen av en tidigare gjord nedskrivning
15
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 226
avser
ett för företaget mera betydande belopp, sä bör den redovisas som extraordinär
intäkt i resultaträkningen.
Jag
har i likhet med utredningen inte funnit anledning att såsom i gällande
aktiebolagslag införa bestämmelser om användning av värdeminskningskonto för
fordringar. Självfallet kan emellertid företag, för vilka fordringsvärderingen
har större betydelse, använda sådant konto, delkrederekonto. Det är då lämpligt
alt nedskrivningarna redovisas öppet i bokslutet genom alt kontosaldot får
utgöra avdragspost till fordringarna pä balansräkningens aktivsida.
Avsättningar till del-krederekontot kan ske individuellt för varje osäker
fordran eller kollektivt efter lämpUga beräkningsgrunder för fordringarna
gemensamt, I det senare fallet behöver någon direkt resultatpåverkan i
allmänhet inte redovisas, när en fordran definitivt visar sig inte ge full
utdelning eller en nedskriven fordran ökar i värde.
17 §
I
paragrafen upptas bestämmelser om värdering av vissa immateriella tUlgångar.
Bestämmelserna, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, har hämtats
från aktiebolagsutredningens förslag till ny aktiebolagslag (101 §
tredje-femte styckena).
I
första stycket ges bestämmelser om all övertagen goodwill får tas upp som
tillgång och att denna tillgång årligen skall avskrivas med skäligt belopp,
dock minst 1/10.
Vid
inköp av aktier i dotterbolag förekommer det ofta, att ett goodwillvärde
ligger inlagt i priset på aktiema. Bestämmelsen i första stycket bör i sådant
fall tUlämpas analogt, dvs. det i aktievärdet ingående goodwillvärdet bör
avskrivas med minst 1/10 om året. Jag är medveten om att det ibland kan stöta
på praktiska svårigheter att göra sådan avskrivning, om goodwillvärdets belopp
inte särskilt räknats ut vid aktieköpet. Jag vUl emeUertid påpeka att det inte
kan anses strida mot god redovisningssed alt underlåta nedskrivning av
aktierna, om dessas värde ökar på annat sätt, i normalfallet genom att
dotterbolaget ökar det egna kapitalet med icke utdelade vinster eller nybildar
dolda reserver.
I
fråga om redovisningen i företagets balansräkning av affärsvärde, goodwiU, ges
föreskrift i 19 §. EnUgt balansschemat skall det upptas under posten A.III.8.
Andra
stycket innehåller bestämmelser om värderingen av s. k. organisationskostnader.
Har utgifter nedlagts för tekniskt, kommersieUt eller annat arbete, som är av
värde för organisationen av företagets rörelse, innebär dessa utgifter,
oberoende av den form varander rörelsen drivs, att för företaget skapats ett
ekonomiskt värde som kan komma företaget till godo under flera år. Gränsen
mellan organisations- och förvaltningsutgifter kan i praktiken ibland vara
svår att dra, exempelvis när det gäller utgifter för reklam. Förvaltningsutgiftema
är inte balans-
Prop. 1975:104 227
gilla.
Det torde få överlämnas åt bokföringspraxis att närmare bestämma avgränsningen
i här förekommande fall.
För
alt utgifter för teknisk hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift,
marknadsundersökningar och liknande skall få tas upp som anläggningstillgång
krävs att de skall vara av väsentUgt värde för den bokföringsskyldiges rörelse
under kommande år. Rätten att som post på aktivsidan i balansräkningen ta upp
organisationsutgifter syftar endast till att möjUggöra fördelning av
kostnaderna på åren närmast efter det dä utgiften gjorts. En snabb avskrivning
måste äga rum eftersom utgifterna inte representerar något verkUgt existerande
förmögenhetsobjekt. Det föreskrivs därför i stycket att årligen skall
avskrivas skäligt belopp, dock minst 1/5, om det inte på grund av särskUda
omständigheter får anses överensstämma med god redovisningssed att avskrivning
sker med en mindre del.
Eftersom
här ifrågavarande utgifter i 19 § klassificeras såsom anläggningstillgångar,
de upptas under poslen A.III.9, följer av 15 § första stycket tredje meningen
att kostnader, som inte tagils upp i första balansräkningen efler det att de
uppkommit, senare inte fär tas med som tillgång.
I
tredje stycket föreskrivs att kapitalrabatt och direkta emissionsut-gifler vid
upptagande av långfristigt lån får avskrivas enligt lämpUg avskrivningsplan
under tiden tiU dess skulden förfaller till betalning, om beloppen inte
omedelbart redovisas som kostnad. Kapitalrabatt uppkommer då ett lån från
låntagarens synpunkt upptas till en kurs som understiger den, till vilken lånet
skall inlösas. Uttrycket direkta emissionsutgifter avser sådana utgifter som
provision till förmedlande bank och tr>'ckning av skuldebrev.
Jag
har i den allmänna motiveringen, avsnitt 5,4,5, anfört att kursförlust på
långfristigt lån bör kunna fördelas på samma sätt som anges i detta stycke. Jag
har inte ansett att särskild bestämmelse härom bör tas upp i bokföringslagen,
18
§
Paragrafen,
som motsvarar 15 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om
resultaträkningen.
I
första stycket upptas den grundläggande bestämmelsen atl samtiiga intäkter och
kostnader i rörelsen under räkenskapsåret skall i sammandrag redovisas i
resultaträkningen. Syftet med resultaträkningen är att utvisa resultatet, dvs,
nettovinsten eUer förlusten under räkenskapsåret, samt atl belysa hur denna
vinst eller förlust uppkommit. Erinran om detta syfte intas också i första
stycket,
I
enlighet med mina överväganden i den allmänna motiveringen, avsnitt 5,4.2, intas
i lagtexten ett resultaträkningsschema uppställt enligt den s, k, staffelformen.
I andra stycket föreskrivs att det i lagtexten
Prop.
1975:104 228
intagna
schemat skall användas för resultaträkningen med de avvikelser som betingas av
rörelsens art och omfattning. Schemat har formen av en ramuppstäUning och anger
alltså inte uttömmande de poster som kan förekomma. Om kompletterande poster
förekommer i rörelsen, skall dessa enligt andra stycket ges beteckningar så att
det klart framgår vad som ingår i dessa poster.
Som
jag anfört i det tidigare nämnda avsnittet används fortfarande i betydande
utsträckning, främst av mindre och medelstora företag, uppställning av
resultaträkning i kontoform. Sådan form får enligt andra stycket användas, om
den uppfyller de i första stycket angivna kraven. Staffelformen är emellertid obUgatorisk,
om förelaget sysselsätter i medeltal minst tio anställda.
Lagförslaget
ger inte några direkta anvisningar för en lämplig postindelning när
kontoformen används. För att denna form skall ge en tillfredsställande
överblick torde i allmänhet fordras att molsvarande poster, som skulle
förekomma vid användning av en staffelform, redovisas för sig. För
intäktssidan bör alltså finnas särskilda poster för rörelseintäkterna, finansieUa
intäkter och extraordinära intäkter samt också poster för minskning av
lagerreserv och andra reserver. På kostnadssidan skall särskilda poster
redovisas för rörelsekostnader, avskrivningar, finansieUa kostnader och
extraordinära kostnader samt poster för ökning av lagerreserv och andra
reserver.
Paragrafen
upptar som nämnts resultaträkningsschema i staffelform. Som första ingående
post i schemat skall, i likhet med vad utredningen föreslagit, upptas hela
intäkten av rörelsen under räkenskapsåret. Detta är den s. k. omsättningssumman.
Oftast består denna av intäkter frän försäljning. Därför föreskrivs att
försäljningssumman skall tas upp som en särskild post. Övriga rörelseintäkter skaU
visas söm en post för sig. Till denna post hör exempelvis intäkter på grund av
fakturerade arbeten eller provisionsintäkter. De benämningar och
uppställningar som används i schemat fär frångås om speciella skäl föreligger.
Sålunda bör ett fastighetsbolag kunna uppta rörelseintäkterna under rubriken
hyror i stället för att använda uttrycket försäljningssumma.
Jag
viU påpeka att mervärdeskatt mte skall räknas in i intäktssumman.
En
bruttoredovisning av intäktema kan ge en i viss mån ofullständig information.
För ett företag kan exempelvis omsättningssumman inkludera ersättning för
frakter och försäkringar medan ett annat företag säljer sina produkter utan att
stå för sådana kostnader. Ett företag kan sälja sina produkter till elt
fristående försäljningsföretag under det alt ett annat i sina priser skall
räkna in också kostnaderna för en omfattande egen försäljningsorganisation.
Det kan alltså inte undvikas att bruttointäkterna i rörelsen på detta sätt kan
ha ett varierande innehåll för olika branscher och för skilda företag med
olika organisation av verksamheten.
Prop.
1975:104 229
Jag
vill vidare påpeka att de kostnader som dras ifrån bruttointäkterna
självfallet skaU hänföra sig tiU de produkter som sålts under året. Från summan
av ingående varulager och årets utgifter för varainköp dras sålunda det
utgående varulagret. För tiUverkande företag kommer en motsvarande uppdelning
att få äga rum också när det gäller att redovisa lönekostnader.
Sedan rörelsens kostnader
dragits ifrån intäkterna erhåUs rörelseresultatet före avskrivningar. Enligt
schemat skall detta resultat föras upp i resultaträkningen.
Nästa steg i den stafflade
uppställningsformen för resultaträkningen är att ange avskrivningarna. Jag
hänvisar till vad jag anfört i avsnitt 5,4.5, Sedan avdrag för avskrivningar
gjorts förs resultatet efter avskrivningar ut i resultaträkningen.
Vissa företag kan friviUigt
komma att redovisa anläggningsreserver, dvs. lämna uppgift om hur mycket som
skrivits av utöver de företagsekonomiskt erforderUga avskrivningarna. Jag har,
i likhet med utredningen, funnit att i den mån så sker de företagsekonomiskt erforderUga
avskrivningarna lämpUgen bör redovisas i resultaträkningen i anslutning till
årets brattoomsättning och kostnaderna för den huvudsakliga verksamheten i
rörelsen. En såvitt möjligt rättvisande uppgift om bruttoresultatet för den
huvudsakliga verksamheten framkommer dä, om man från bruttoomsättningen drar
kostnaderna och de företagsekonomiskt nödvändiga avskrivningarna. Emellertid
kan de avskrivningar, som man i sin helhet önskar göra, både över- och
understiga de avskrivningsbelopp som las upp under den huvudsakliga
verksamheten i resultaträkningen, I bokslutet gör man då bokföringsmässiga
avskrivningar, som är större eller mindre än de företagsekonomiskt erforderUga,
Jag har funnit alt denna skillnad, som är ett inslag i resullatregleringen, bör
redovisas för sig i resultaträkningen som en bokslutsdisposition. I resultaträkningsschemat
bör alltså, i de företag det nu är fråga om, göras en uppdelning på dels
avskrivningar enligt plan, dels, såsom bokslulsdisposition, avskrivningar
över- eller understigande plan i enlighet med 15 § andra slyckel.
Flertalet
företag torde emellertid komma att redovisa sina avskrivningar endast under
den huvudsakliga verksamheten och utan någon uppdelning mellan den huvudsakliga
verksamheten och bokslutsdispositioner. Vanligen torde dä avskrivningsbeloppen
komma att bestämmas efter skatterättens regler och metoder. Maskiner och
inventarier kommer dä att avskrivas enligt metoden för räkenskapsenlig avskrivning
och övriga anläggningstillgångar enligt skatterättens regler för avskrivningsplan.
Någon mellanskiUnad att redovisa som bokslulsdisposition i resultaträkningen
uppkommer då inte.
Jag
vill nämna att redovisningen av avskrivningar kompliceras när
Prop. 1975:104 230
företaget
har avsatt medel lill investeringsfond och tar sådana medel i anspråk. Det
torde vara lämpUgt alt företag, som använder delad avskrivningsredovisning, på
något sätt öppet redovisar hur mycket som vid varje tillfäUe används av
fondmedel. I skatterätten bestäms avskrivningsunderlaget som nettot av
anskaffningsvärdet och ianspråktagna investeringsfondmedel. På detta
nettobelopp beräknas skattemässigt tillåtna avskrivningar. För affårsboksluten
brukar enligt praxis avskrivningar enligt plan beräknas på brultoanskaffningsvärdet
före utnyttjande av investeringsfond. De bokföringsmässiga avskrivningama beräknas
sedan på nämnda nettobelopp. Skillnaden i avskrivningar skall redovisas under
bokslutsdispositioner.
Efter
avsnittet "Avskrivningar" i schemat kommer ett avsnitt som berör
finansiella poster. Härunder upptas utdelning på aktier och andelar samt
ränteintäkter och räntekostnader.
Beträffande ränteposterna
aktualiseras frågan om avgränsning mot posterna för den huvudsakliga
verksamheten i rörelsen. Ett företag kan ha ränteintäkter exempelvis från medel
på bankräkningar eller räntekostnader för upptagna lån. Ränteintäkter kan
emellertid också härröra exempelvis från fordringar hos kunder och
räntekostnader från skulder till leverantörer. Räntor, som klart rör
finansieringen, utgår på upptagna lån etc, bör självfallet redovisas som
finansiella poster. Redovisningspraxis ger emellertid inte någon entydig
anvisning om vilken redovisningsordning som kan anses mest lämplig för vissa
andra typer av räntor. Det kan exempelvis göras gällande att räntor pä
fordringar hos kunder och skulder till leverantörer hör nära samman med företagets
prissättningssystem. Sädana räntor kan därför böra anses påverka
omsättningssumman och rörelsens bruttokostnader. Enligt min mening skulle
emellertid en redovisning under rörelsens intäkter och kostnader knappast öka
bokslutets tydlighet, om inte särskilda delposter används för dessa räntor. Jag
har funnit det lämpligast att ocksä nu diskuterade räntor tas upp bland
finansiella poster.
Resultatet
efter finansiella intäkter och kostnader förs ut som en särskild post i
resultaträkningen.
För
att rätt kunna bedöma ett företags resultat är det väsentligt att resultatet av
rörelsen redovisas utan extraordinär påverkan, I schemat föreskrivs därför att
extraordinära intäkter och kostnader skall redovisas separat. Jag har inte
ansett lämpligt att i schemat precisera vilka dessa intäkter och kostnader kan
vara. Helt allmänt vill jag nämna att utmärkande för de poster som tas upp
under nämnda rubriker är att posterna ligger utanför den produktion eller
försäljning som företaget har inriktat sig på. Det är alltså fråga om poster
vid sidan av den egentliga rörelsen. Därav följer att stor restriktivitet bör
iakttas när det gäller att föra poster till extraordinära poster.
Prop. 1975:104 231
Till
extraordinära intäkter bör emellertid kunna räknas bl, a, vinster på avyttring
av anläggningstiUgångar, större valutakursvinster, influtna större belopp på
tidigare nedskrivna fordringar samt bokföringsmässiga vinster vid
försäkringsfall. Jag vUl nämna, som ocksä påpekats under remissbehandUngen, att
erhållen försäkringsersättning knappast är en extraordinär intäkt eftersom
kostnaderna som ersättningen är avsedd att täcka regelmässigt bör redovisas
bland rörelsens kostnader, TiU extraordinära kostnader bör kunna hänföras
förluster vid försäljning av anläggningstillgångar, större kursförluster,
större förluster pä fordringar, förluster i skadefaU och extraordinära
pensionskostnader.
Om mindre vinst- och
förlustbelopp uppkommer i samband med löpande utrangering och försäljning av
anläggningstillgångar, exempelvis maskiner och inventarier, bör sädana belopp
kunna inräknas i rörelseresultatet och alltså inte tas upp som extraordinära
poster. Någon uttrycklig bestämmelse härom anser jag inte nödvändig. Bortsett
från nu nämnda fall skall emellertid realisationsvinster och realisationsförluster
redovisas var för sig, och någon kvittning mellan vinster och förluster samma
år får inte ske.
För
aktiebolagens del kan bli aktuellt att såsom extraordinära poster ta upp
koncernbidrag från eller till moder- resp, dotterbolag. Också tillskott från
aktieägare och kostnader för emissioner skall redovisas som extraordinära
poster i aktiebolag.
Jag
vill slutligen anmärka att som extraordinär kostnad bör upptas nedskrivningar.
Hit hör då de nedskrivningar som i princip nödvändiggörs av skäl utanför
företagets rådighet, såsom skador, onormal förslitning och värdenedgång genom
ändrade förhållanden. En frivillig nedskrivning i rent konsolideringssyfte,
såsom en nedskrivning av intressen i dotterföretag, hör däremot hemma under bokslulsdispositioner.
Jag vill erinra om att i
tredje stycket denna paragraf föreskrivs att extraordinära intäkter och
extraordinära kostnader skall specificeras till sin art. En inläklspost får
sålunda inte bara benämnas extraordinära intäkter,
Enligl
schemat skall såsom bokslutsdispositioner upptas förändringar i lagerreserv,
såväl ökning som minskning. Jag har tidigare nämnt att lagervärderingsreglerna
är ett viktigt instrument för regleringen i bokslutssammanhang av
räkenskapsårets nettoresultat. Vad som skulle blivit ett överskott kan
elimineras eller minskas genom att del utgående lagret skrivs ned. Följande
räkenskapsår får alltså samtidigt ett i förhållande till anskaffningsvärdet
reducerat ingående lagervärde. Säljer man då bort det ingående lagret, får nian
en större vinst, en vinst som alltså till viss del beror på en lägre varukostnad
som följd av den tidigare lagernsdskrivningen. Lagerreserven tas nu i anspråk
vid försäljningen. Samtidigt kan naturligtvis det andra årets nettoöverskott i
sin lur elimineras eller minskas genom att också det andra årets utgående
lager
Prop. 1975:104 232
skrivs
ned. En lika stor eller större lagerreserv kan sålunda kanske skjutas vidare.
Kan en lika stor reserv inte återskapas, tas en del av lagerreserven fram och
förbättrar nettoresultatet.
En
redovisning av reservens storlek i balansräkningen och förändring i
resultaträkningen är i stort sett inte mer komplicerad än en redovisning med
dold reserv. Varje rörelseidkare skall i sin självdeklaration lämna separata
uppgifter som ger upplysning om lagerreservert Det ingående och utgående
lagrets högsta tillåtna värden och de nedskrivna, bokförda värdena ger klara
utgångspunkter för beräkning av reservens storlek. De förra värdena ger
underlag för beräkning av rörelsekostnaderna. Reservförändringen räknas
normalt fram som skillnaden mellan ingående och utgående lagerreserv. Är det
senare värdet lägst, har lagerreserven minskat och minskningen skall då tas upp
som en resultatförbättrande post under bokslutsdispositioner.
Redovisade
förändringar av lagerreserven kan hänga samman med att lagrets kvantitet
ändrats, att prisförändringar inträtt eller att nedskrivningsgrunderna
ändrats. Jag vill påpeka att i särskilda fall kan finnas anledning att i
bokslutet kommentera en större förändring, jfr 20 § första stycket 4.
Som
bokslutsdispositioner skall också redovisas avsättningar tiU eller uttag från
investeringsfonder och liknande fonder. Med liknande fonder avses exempelvis
arbetsmiljöfonder och särskilda investeringsfonder. Förändringarna i här
avsedda fonder skall enligt schemat uppges var för sig.
Också
resultatet efter bokslutsdispositionerna skall föras ut särskilt i
resultaträkningen. Sedan i förekommande fall beloppet av den skatt som belöper
på företaget för årets resultat dragits från i resultaträkningen framkommer
som sista post det redovisade årsresultatet dvs. nettovinsten eller förlusten
för räkenskapsåret.
I
tredje stycket, som utformats närmast efter förebild av aktiebolagsutredningens
förslag till regler om uppställning av resultaträkningen (se 104 § sista
stycket), föreskrivs vissa specificeringskrav. Som jag tidigare nämnt skall
sålunda extraordinära intäkter och kostnader specificeras till sin art. Vidare
skall vinster och förluster på avyttring av anläggningstillgångar samt
avskrivningar och nedskrivningar på sädana tillgångar fördelas på samma sätt
som motsvarande tillgångar i balansräkningen.
EnUgt
19 § upptas byggnad och mark i skilda poster i balansräkningen. Vid
försäljning av en fastighet som består av både byggnad och mark skall därför
enligt tredje stycket vinsten eller förlusten på av-yttringen delas upp på de
tvä posterna. Försäljningssumman kan väl i regel uppdelas även i sådana fall då
skilda priser på byggnaden och marken inte avtalats, t. ex. genom att det
sammanlagda priset delas i proportion tiU taxeringsvärdena. Om detta inte låter
sig göras, torde
Prop. 1975:104 233
man
få godta att företaget redovisar resultatet av fastighetsförsäljningen utan den
nu förordade specifikationen men att företaget då lämnar upplysning om hindret.
19
§
Paragrafen,
som har motsvarighet i 16 § utredningens förslag, upptar bestämmelser om
balansräkningens specificering.
I
första stycket föreskrivs allmänt vad balansräkningen skall innehåUa,
Balansräkningen skall i sammandrag redovisa rörelsens samtliga tillgångar och
skulder samt eget kapital i rörelsen på balansdagen. Balansräkningen skaU
sålunda avse förhållandena på balansdagen sedan resultatet av räkenskapsårels
verksamhet beaktats, I stycket upptas ocksä en bestämmelse om att stäUda panter
och ansvarsförbindelser inte skall föras ut i balansräkningen utan upptas inom
linjen.
Andra
stycket föreskriver att det i paragrafen upptagna schemat skall användas med de
avvikelser som betingas av rörelsens art och omfattning. Annan
uppställningsform får enligt stycket användas, om den ger en likvärdig överbUck
över rörelsens ställning. Används det i lagen angivna balansschemal, kan det
ibland vara nödvändigt att ändra de för schemats poster angivna beteckningarna
med hänsyn till företagets särskilda förhållanden. Det är emellertid inte
förenligt med lagens syfte att helt frångå huvudgrupperingen av tillgångar
resp, skulder och eget kapital. En gruppmbrik får inte heller utelämnas, såvida
inte poster inom gmppen helt saknas.
Det
balansschema som utgör huvuddelen av paragrafen anger vilka poster som, i den
män de förekommer i ett företags balansräkning, måste redovisas var för sig och
alltså inte får slås samman med poster av annan art. Ett schema av detta slag
kan naturligtvis inte omfatta alla de olika slag av tiUgångar och skulder, som
i praktiken kan ingå i balansräkningar. Har ett företag tiUgångar, skulder
eller eget kapital-poster, som inte svarar mot de i schemat upptagna, måste
dessa upptas separat på ett sätt som svarar mot schemat och god
redovisningssed. Det enskilda företagets förhåUanden kan påkalla en ytterligare
specificering också av poster som finns upptagna i schemat.
Erinran
om att sålunda i schemat angivna poster skall upptas var för sig samt att
kompletterande poster kan förekomma och att de då skall ges beteckningar som
tydligt anger vad som ingår i posten upptas i tredje stycket. I detta stycke
upptas också den i den allmänna motiveringen, avsnitt 5,4,3, kommenterade
bestämmelsen att för varje sammandrager post i balansräkningen skall i
specificerad bilaga tas upp de belopp som ingår i posten, om inte postens
sammansättning klart framgår av bokföringen i övrigt.
Balansschemat.
De i schemat ingående bokstavs- och sifferbeteck-ningarna är inte avsedda att
användas i enskilda förelags balansräkningar.
Prop. 1975:104 234
I enUghet
med rådande praxis torde den s, k, materialitetsprincipen kunna accepteras.
Denna princip innebär att oväsentliga poster slås samman med andra poster när
redovisningshandlingarna görs upp. Vid bedömningen av vad som är oväsentliga
poster är det inte bara postens relativa storlek som bör beaktas, Ocksä i sig
små poster kan med hänsyn till förhållandena ha sådan betydelse att de bör tas
upp särskilt.
Jag
avser inte att här kommentera varje enskild post i balansschemat.
Jag
vill påpeka att kassa och banktiUgodohavanden enligt schemat skall upptas under
separata poster. Under- banktiUgodohavanden upptas ocksä postgiro.
Posterna
A.I,7 och B.I,4 avseende föratbetalda kostnader och upplupna intäkter resp,
upplupna kostnader och förutbetalda intäkter sammanhänger med regeln i 4 § om
notering av fordrings- och skuldposter. Redovisning skall alltså ske av de periodiseringar
som gjorts av exempelvis försäkringspremier och räntor.
Varulagret
kan, särskilt för tillverkande företag, ha en varierande sammansättning. Olika
värderingsmetoder får då användas för de olika inslagen, I specificerad bilaga
till balansräkningen och ibland i själva balansräkningen kan därför finnas
anledning att särskilja exempelvis grupperna råmaterial, produkter i arbete,
halvfabrikat, detaljlager och färdiga produkter.
Under
A.I.IO och A,III,5 upptas poster avseende förskott tiU leverantörer. Sådana
fordringar bör enligt min mening tas upp skilda från andra fordringar. Medan
vanliga fordringar normalt likvideras genom inflytande betalningar, likvideras
förskotten genom leverans av varor eller tjänster. Skillnaden har sålunda
betydelse vid likviditetsbedömning. Den först nämnda posten avser förskott på
blivande varulager eller på tjänsleprestationer medan den andra posten avser
förskott till leverantörer av materiella och immateriella
anläggningstillgångar. På motsvarande sätt tas under B.1.6 upp posten förskott
frän kunder.
Under
rubriken "Omsättningstillgångar" kan naturligtvis förekomma andra poster
än de som tas upp i schemat. Ibland kan finnas anledning alt särskilt sätta upp
en post för skattefordringar. En post för pågående arbeten kan vara befogad för
särskUda branscher.
Som
en särskild huvudrubrik upptas spärrkonlo hos riksbanken för investeringsfond
och liknande fonder. Under rubriken upptas tillgodohavande på sådant investeringskonlo
hos Sveriges riksbank, på vilket insättning skaU ske med viss p,''ocent av
avsättning till investeringsfond. Sådant konto är varken omsättnings- eller anläggningstUlgång
ulan tUl sin karaktär närmast ett slags motpost till investeringsfonden och svarande
mot utebliven skattebetalning på det till fonden avsatta beloppet. Under
rubriken skall också upptas andra liknande medel som spärrats på konto hos
riksbanken, t. ex. medel som avsatts till arbetsmiljöfond. De olika fondmedlen
skall redovisas var för sig.
Prop.
1975:104 235
Posten
A,III,3 lån till delägare och denne närstående personer har sin motsvarighet i
18 § 4 i utredningens förslag. Jag har i avsnitt 5.4.4 närmare motiverat
varför denna uppgift bör lämnas i balansräkningen. I lagtexten preciseras inte
vilka personer som omfattas av närståendekretsen. Samma krets som angetts i 5
§ lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m, m, synes emellertid
kunna tiUämpas, Till närståendekretsen bör sålunda räknas rörelseidkarens
föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkoinUng och avkomlings make.
Under posten A.III, 10 skaU
särskilt anges i vad män rörelsen innehar sådant fartyg som utgör skepp. Enligt
1 kap, 2 § sjölagen (1891:35 s, 1) i dess lydelse enligt SFS 1973: 1064
betecknas som skepp fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter
och en största bredd av minst fyra meter. Sådant fartyg skall vara infört i
skeppsregister. Andra fartyg, båtar, redovisas bland maskiner, inventarier o. d.
Maskiner, inventarier o, d,
skall särskilt tas upp under posten A, III, 11, Till denna grupp hänförs också
sådana maskiner som utgör tUlbehör tiU fastighet. Enligt kommunalskattelagen
tillämpas reglerna för värdeminskningsavdrag i fräga om maskiner och
inventarier ocksä pä vissa andra slag av anläggningstillgångar. Detta förhåUande
medför inte att de i balansräkningen får sammanföras med maskiner och inventarier,
om de uppenbarligen är av annan karaktär, såsom fallet kan vara med vissa immaterieUa
anläggningstillgångar. Särskilda poster har för sådana rättigheter anvisats i
balansschemat, nämligen för patent och liknande rättigheter, hyresrätt och
liknande rättigheter samt goodwill.
För att man skall kunna räll
bedöma företagna avskrivningar på fastigheter tas i balansschemat i skilda
punkter upp byggnader, som normalt skall avskrivas, och sädan fast egendom som
i allmänhet inte kräver någon avskrivning, dvs, mark och andra eviga värden.
Uppdelning av fastighets värde pä byggnader och markvärden krävs ocksä för att
avskrivning enligt 15 § skall kunna uträknas. Också för beräkning av de skattemässiga
avskrivningarna krävs en sådan uppdelning,
I enUghet med det anförda
föreskrivs att under poslen A,III,12 sicall "byggnader" anges, I
posten A.III. 13 "Fast egendom som ej är maskin eller byggnad" ingår
tomtmark och annan mark, markförbättringar, skog, vattenfall, strandrätter etc.
Av dessa är det i allmänhet endast vissa markförbättringar som kräver
avskrivning. Även grusfyndighet, stenbrott och liknande kan i och för sig ingå
i denna post, men när sådana tiUgångar bearbetas skall särskild
substansavskrivning ske, varför god redovisningssed för sådant fall torde
kräva att de upptas i separat post. En uppdelning av byggnader resp. av övrig
fast egendom på olika poster med hänsyn till deras karaktär, t. ex. fabriks-
och bostadsbyggnader, torde ofta vara påkallad med hänsyn lill företagets förhållanden,
när ett förelag har fastigheter av väsentligt olika slag.
Prop. 1975:104 236
För
aktiebolagens del föreskrivs i det remitterade förslaget tiU ny aktiebolagslag
att uppgift om taxeringsvärden skall lämnas för fastigheter som är anläggningstiUgångar,
Jag har inte funnit anledning att föreskriva motsvarande upplysningsskyldighet
för aUa rörelseidkare. Den bokföringsskyldige torde utan svårighet kunna ta
fram sådana uppgifter, då det begärs.
Jag
vill i detta sammanhang erinra om att enligt lagen (1972: 175) med vissa
bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m, får som en särskild post bland
tillgångarna i balansräkningen tas upp ett belopp som motsvarar den samlade
skuldökningen av bostadslån och räntelän. Jag delar utredningens uppfattning
att någon särskild erinran härom i lagen inte är nödvändig (jfr 3 §),
Under
rubriken "Skulder och eget kapital" skaU kortfristiga och
långfristiga skulder redovisas för sig. Sådana skulder, som förfaller först mer
än ett är efter räkenskapsårets utgång och alltså kommer att kvarstå även i
nästa balansräkning, bör i regel tas upp som långfristiga skulder. Men alla
skulder, som formellt är förfaUna tUl betalning tidigare eller efter ganska
kort uppsägningstid, bör inte redovisas som kortfristiga. Skuldens faktiska karaktär
av kort- eller långfristig bör läggas till grund för uppdelningen. Hänsyn bör
alltså tas inte bara tiU den rent formella förfallotiden utan ocksä till den
beräknade faktiska löptiden. Detta innebär att t, ex, checkräkningskredit och byggnadskreditiv
kan tas upp som långfristiga skulder, om man har grundad anledning att anta att
de kommer att förnyas eller utbytas mot långfristiga lån, SkuUe emeUertid någon
del av krediten amorteras inom det närmaste året, bör denna del redovisas som
kortfristig skuld.
Under
posten B,1.3 "Skatteskulder" upptas i förekommande fall upplupen
inkomstskatt med avdrag för betald prelimioärskatt. Personalens källskatt samt
mervärdeskatt och särskilda vamskatter skall också specificeras i
balansräkningen. Detta bör emellertid ske under posten "Övriga
kortfristiga skulder".
Med
posten B,11,1 "Avsatt till pensioner" förstås den skuldpost med samma
namn, varom närmare bestämmelser ges i lagen (1967: 531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.
Under
posten B,II,2 "Andra långfristiga skulder" bör upptas exempelvis
erhållna inteckningslän och andra långfristiga län och erhållna långfristiga
förskott. Jag har inte ansett möjligt att i balansschemat föreskriva särskilda rabriker
för exempelvis garantiförpliktelser, semesterersättningar, sociala kostnader
etc. Stora svårigheter föreligger att dra en gräns mellan skulder och
skuldreserver i sädana fall. Jag kommenterar dessa frågor ytterligare något
vid 20 §, Enligt min mening bör, om en verksamhet har större omfattning och ett
stort garantiansvar för arbeten eller produkter föreligger, regelbundna
avsättningar ske för detta ansvar och då är det lämpligt att en särskild
skuldpost tas upp i balansräkningen för garantiåtaganden.
Prop.
1975:104 237
På
skulder och eget kapital-sidan finns en särskild huvudrabrik för obeskattade
reserver. Poster härander intar en mellanstäUning mellan skulder och eget
kapital. Det är fråga om en blandning av latenta skatteskulder och eget
kapital.
Under
posten B.IlI.l anges att lagerreserven skall redovisas. Jag vill inte utesluta
möjligheten av att posten i stället tas upp som en öppen avdragspost vid
balansposten för varulagret under A.I.9. Förändringar i lagerreserven skall
öppet visas i resultaträkningen. Reservredovisning finns därför både i
resultaträkningen och i balansräkningen för året resp, för föregående
räkenskapsår. Jag vill påpeka att även om obeskattade reserver upplösts helt
och alltså mte redovisas i räkenskapsårets balansräkning som utgående balans,
måste förändringen redovisas i resultaträkningen. Också i det faUet påverkas ju
räkenskapsårels resultat av förändringen.
Under
obeskattade reserver skall vidare investeringsfonder och Uknande fonder tas
upp var för sig. Exempelvis arbetsmUjöfonder redovisas under denna post.
Balansschemat upptar vidare en särskild post för övriga obeskattade reserver, Härander
torde hänföras ackumulerade avskrivningar utöver plan, i den mån förelagen har
sådan avskrivningspolilik att en reservering av detta slag förekommer.
I
gällande aktiebolagslag upptas under rubriken "Bland skulderna" en
huvudgrupp för värdeminskningskonton. Dessa konton upptar ansamlade
avskrivningar pä olika anläggningstillgångar och är därför att betrakta som
korrigeringsposter tiU dessas under rubriken "Bland tillgångarna"
upptagna värden. Metoden att uppta värdeminskningskonton som poster på
balansräkningens skuldsida har i praxis i största utsträckning frångåtts. De
ansamlade avskrivningarna bör i stället redovisas som öppet avgående avdragsposter
vid resp, tUlgångar, Mot denna bakgrund har föreskrift om värdeminskningskonton
inte tagits upp.
För
kapitalbehållningen eller kapitalunderskottet i rörelsen används termen eget
kapital. Denna term brukas genomgående i fräga om juridiska personer men den
bör kunna användas också i fråga om enskUd rörelse. EnUgt posten B, IV skaU
det egna kapitalet visas. Därvid skall anges ingående belopp, insättningar och
uttag som gjorts under året, det redovisade årsresultatet samt utgående belopp.
Detta betyder att ökning resp, minskning av det egna kapitalet kommer att
framgå av balansräkningen.
Inom
Unjen skall under C anges stäUda panter m, m. Specifikationskravet omfattar
såväl olika slags inteckningar som andra stäUda panter och därmed jämförUga säkerheter.
Specifikation på oUka slag av tiUgångar behöver i normalfallet inte gå längre
än till de olika tiUgångs-poster som föreskrivs i balansschemat. Även
säkerhetens juridiska form, panträtt, äganderättsförbehåll etc, bör anges. Det
belopp som skaU anges som pant är för inteckningar deras nomineUa belopp och föi
Prop. 1975:104 238
andra
panter deras värde enligt balansräkningen. Det är sålunda inte beloppet av de
skulder och ansvarsförbindelser, för vilka panterna StäUts, som skall anges,
även om det uppenbarligen är tillätet för ett företag att också uppge detta
belopp som en kompletterande upplysning.
Förutom
panter nämns under C, 2 också därmed jämförUga säkerheter. Därmed avses främst
säkerhet i form av äganderättsförbehåll. Det får nämUgen anses befogat att ett
företag, som inköpt och fått leverans av tillgångar sålda med
äganderättsförbehåll, upptar dessa tillgångar i sin balansräkning. Är det
frågan om t, ex, en maskin skulle nämligen eljest avskrivningen på denna komma
att påbörjas för sent. Ett med äganderättsförbehåll köpt industritiUbehör ingår
emellertid inte i köparens fasta egendom, förrän förbehållet upphör att gäUa,
Upplysningar om äganderättsförbehåll är därför av betydelse för den som ger
kredit mot säkerhet av inteckningar i företagets fastigheter.
Som bankinspektionen framhåUit
bör kundfordringar som lämnats som säkerhet för kredit också upptas under
rubriken C ställda panter m. m., även om säkerhetskonstruktionen i sig inte
innebär en pantförskrivning utan innefattar avtal om överlåtelse med
förbindelse från kredittagaren att återta fordran som inte infriats. Det är här
fråga om en form av factoring.
I
andra faU försäljs kundfordringarna till factoringföretaget varvid det ofta
förekommer att risken för förlust på fordringarna på grand av
betalningsoförmåga Ugger kvar hos det företag, i vars rörelse fordringarna
uppkommit. Ett sådant företag bör bland ansvarsförbindelserna under D uppta
hela beloppet av överlåtna men på balansdagen olikviderade fordringar, för
vilka företaget står sådant delkredereansvar, I övrigt föreskrivs att under
ansvarsförbindelser skaU tas upp diskonterade växlar, borgensförbindelser och
övriga ansvarsförbindelser. Bland dessa skall anges t, ex, bidrag enligt
kungörelsen (1970: 180) om statiigt regionalpolitiskt stöd, vUka under vissa vUUcor
kan krävas åter under viss tid.
Under
rubriken ansvarsförbindelser skall vidare uppges pensionsåtaganden som inte
upptagits bland skuldema och som inte har täck-nmg i pensionsstiftelses
förmögenhet. Enligt utredningens förslag, 18 § 3, skuUe särskild notanteckning
om detta förhållande göras. Det är sålunda kapitalvärdet av gjorda
pensionsutfästelser som skaU redovisas med det belopp, varmed det överstiger
dels vad som upptagits bland skuldema under B.II.l "Avsatt liU
pensioner", dels den täckning som kan finnas i pensionsstiftelses
förmögenhet. Denna förmögenhet räknas lämpligen ut på samma sätt som vid
tillämpningen av 15 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m, m. Jag hänvisar
här till uttalanden i prop, 1967: 83 s, 141.
Prop. 1975:104 239
20
§
Enligt
paragrafen, vars innehåll med vissa jämkningar hämtats från 18 § utredningens
förslag, skall, anpassat efter rörelsens förhåUanden, lämnas vissa
kompletterande uppgifter och upplysningar tUl resultaträkningen och
balansräkningen.
I
första stycket preciseras under fyra punkter de olika uppgifter och
upplysningar som skaU lämnas. Enligt punkten 1 skall anges de grunder som
använts för värdering av tUlgångar och skulder. Därvid skall anges sådana
ändringar i värderingsgranderna som avsevärt påverkat årsresultatet.
Lagens
olika värderingsregler lämnar en förhållandevis stor frihet för värdering av
olika slag av tUlgångar. Dessutom lämnar god redovisningspraxis utrymme för
användning av rätt skilda metoder. För att balansräkningen skall kunna ge tiUfredsstäUande
upplysning om ställningen och dess förändringar måste anteckning ske om de
huvudprinciper som använts vid värderingen av olika huvudslag av tiUgångar. Genom
den i punkten föreskrivna skyldigheten torde också uppnås att den
bokföringsskyldige kommer att använda sig av genomtänkta och konsekventa
värderingsprinciper.
Som
jag anfört i den aUmänna motiveringen, avsnitt 5.4,4, bör anteckningarna göras
enkla och anpassade efler de skUda rörelsernas olika behov. Om en
värderingsprincip ändras, krävs en mer fullständig anteckning. Jag har vid 14
§ fjärde stycket anfört att särskUd upplysning bör lämnas om omsättningstiUgång
tagits upp över anskaffnmgsvärdet. För att en sådan uppgift skall bli
belysande bör också anges med vUket belopp tillgängen tagits upp över
anskaffningsvärdet.
Enligt
punkten 2 skall gmndema för avskrivning av olUca grapper av
anläggningstillgångar anges. Därvid skall uppges betydelsefulla ändringar i
dessa grunder. Jag vUl erinra om att jag i det tUl lagrådet remitterade
förslaget tUl ny aktiebolagslag har förordat att för vissa anläggningstiUgångar
skall anges dels anskaffningsvärdet, dels det sammanlagda beloppet av företagna
av- och nedskrivningar. Jag har inte ansett det lämpligt att ta in motsvarande
föreskrift i bokföringslagen. Det måste nämligen beaktas att det i vissa fall
kan vara svårt att få fram uppgifter om kvarvarande anläggningstUlgångars
anskaffningsvärde utan ett avsevärt arbete.
För
företag, där avskrivningar har större betydelse för resultatet, kan det vara påkaUat
med en öppen och mera exakt redovisning beträffande anläggningstillgångarna än
vad som föreskrivs i förevarande punkt. En metod är att i balansräkningen som
öppna avdragsposter redovisa de ackumulerade avskrivningama för olika
kategorier anläggningstillgångar. En annan metod kan vara att, som föreslagits
för aktiebolagens del, i särskild anteckning redovisa anskaffningsvärden och
an-
Prop. 1975:104 240
samlade
avskrivningar. Kännedom härom kan vara av väsentlig betydelse för alt bedöma
rörelsens resultat och ställning. En upplysningsskyldighet kan därför följa av
bestämmelsen i punkten 4 i detta stycke.
Enligt
punkten 3, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, skall upplysning
lämnas om uppskrivning av anläggningstUlgångar som verkställts under
räkenskapsåret, varvid uppskrivningsbeloppet och dess användning skall anges.
Andra
förhållanden än de som reglerats under punkterna I3 eUer som framgår av
resultaträkning och balansräkning kan ibland vara av väsentlig betydelse för
resultat och ställning, I punkten 4 upptas därför en bestämmelse om
noteringsskyldighet i sådana fall.
Anteckning
bör göras om den bokföringsskyldige för sina kundfordringar anlitar factoring
eller om maskinpark o, d, i större utsträckning anskaffats genom leasing. Jag
har tidigare nämnt att factoring brukar ha den formen att företagarna antingen
pantförskriver sina kundfordringar hos factoringföretaget eller överlåter dem
till detta företag, I det sist nämnda fallet bmkar som regel ett delkredereansvar
alltjämt åvila överlätaren, EnUgt min mening bör i dessa fall anmärkas redan
inom linjen i balansräkningen att den bokföringsskyldige anlitar factoring.
Detta överensstämmer med de bestämmelser jag förordat i fråga om ställda panter
och ansvarsförbindelser.
Entreprenadföretag
och andra kan stå ett omfattande garantiansvar för sina arbeten eller
produkter. Har verksamheten större omfattning, bör avsättningar regelbundet ske
för detta ansvar och en särskild skuldpost bör då tas upp i balansräkningen
för garantiåtagandena. Om åtagandena är mer tillfälliga eller om rörelsen har
en mer begränsad omfattning bör enligt min mening alternativt kunna förekomma
att garantiåtagandena redovisas inom linjen i balansräkningen. Detta kan vara
motiverat med hänsyn till osäkerhet beträffande beloppsberäkningen och ovisshet
om i vad mån ansvaret i praktiken kommer att aktualiseras. Enligt min mening
bör ocksä en redovisning genom en notuppgift kunna komma i fråga i sädana
fall. Redovisning enligt punkten 4 bör ocksä kunna ske i sådana fall, då ett
betydelsefullt garantiansvar föreUgger men möjligheter av ett eller annat skäl
inte finns att bestämma ansvaret till något belopp. UppenbarUgen är det sä att
resultatet och ställningen får en felaktig redovisning, om man inte i någon
form fäster uppmärksamhet på garantiansvar av någon betydelse.
Enligt
övervägandena i avsnitt 5,4,4 föreskrivs i andra stycket att de i första
stycket nämnda uppgifterna och upplysningarna får tas in i noter till bokslutshandlingama.
Om en uppgift tas in i not, skall tydlig hänvisning göras vid den eller de
poster i redovisningshandlingarna, som uppgiften hänför sig till. Detta kan
lämpligen ske genom att i postens text eller vid dess belopp ange notens
nummer. En enkel fotnotshänvisning kan ofta vara tillräckUg, Noterna blir en
form av tiUägg tiU resultat- och balansräkningama.
Prop. 1975:104 241
Om
uppgifterna lämnas i form av nolanleckningar direkt i resultal-eller
balansräkningen innebär detla att de också måste skrivas in i årsboken. Inget
hindrar emeUertid att notanteckningama görs i en separat handling. Om
upplysningarna lämnas på delta sätt behöver de inle las in i årsboken.
Jag
vill påpeka alt i fråga om aktiebolag, vUka enligt förslaget lill
aktiebolagslag har att lämna ytterligare kompletterande uppgifter och
upplysningar, det vanliga torde bli att uppgifterna lämnas i en separat
handling. Som framhållits i förslaget till aktiebolagslag är emellertid notanteckningarna
oavskiljbara från redovisningshandlingarna såtUlvida, att de inte får utelämnas
i avskrifter eller vid tryckning av den offentliga årsredovisningen. I bolagets
årsbokslut kan emellertid uppgiftema framgå av bilaga.
21
§
I
första stycket, som har sin motsvarighet i 19 § utredningens förslag,
föreskrivs skyldighet att lämna uppgifter om privata tiUgångar och skulder.
Bestämmelsen avser enskild näringsidkare men också varje delägare som är
obegränsat ansvarig för rörelsens förbindelser.
SammanstäUning
över de privata tiUgångama och skulderna kan enligt stycket utgöras av förmögenhetsbUagan
till aUmän självdeklaration. Om bratet räkenskapsår tUlämpas får ny
förmögenhetsbilaga upprättas för bokslutstillfället. Bestämmelsen har
kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5,4,3. Jag hänvisar tUl vad
jag i det sammanhanget anfört. Jag vUl tiUägga alt om förmögenhetsbUaga
används, hänvisning tUl denna naturligtvis bör göras genom notering i årsboken
av bilagenummer.
EnUgt
andra stycket skall enskild näringsidkare lämna upplysningar om annan rörelse
som han bedriver. Bestämmelsen motsvarar 18 § 5 i utredningens förslag.
Bestämmelsema
i stycket gäUer endast om den bokföringsskyldige driver flera rörelser utan
att använda särskUt rättssubjekt för någon av dem. Om en person dels själv
driver en rörelse utan att använda särskUt rättssubjekt, dels är huvuddelägare
i exempelvis ett handelsbolag, föreligger sålunda ingen uppgiftsskyldighet enligt
detta stycke. Den senare rörelsen drivs ju då formellt av handelsbolaget och
inte av den bokföringsskyldige fysiske personen.
Enligt
stycket skall uppgift lämnas om balansomslutning, årsresultat och eget kapital
i den andra rörelsen. Uppgiftema kan antingen tas upp i bilaga tUl årsbokslutet
eUer också kan samtliga rörelser redovisas var för sig i samma årsbok.
Frågan
när flera rörelser kan anses föreUgga får belysas av de riktlinjer som dragits
upp i skatterätten i fråga om skattskyldighet för en eller flera
förvärvskällor. I de fall då skatterätten godtar att två för-
16 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 242
värvskällor
föreUgger, bör bokföringen ocksä vara skild för de olika rörelsema.
Arkivering
m. m. 22 §
Arkiveringsbestämmelserna
i paragrafen, som har sin motsvarighet i 24 § utredningsförslaget, har utförUgt
motiverats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.6, Jag hänvisar till vad jag
anfört i det sammanhanget,
I
första stycket anges arkiveringstidens längd tUl tio år. Allt räkenskapsmaterial
skall arkiveras men även andra handlingar av särskUd betydelse för att bedöma
rörelsens ekonomiska förhåUanden skall bevaras under den nämnda tiden.
Med
anledning av påpekanden från några remissinstanser vill jag framhålla att arkiveringsskyldigheten
avser endast sådant material som anknyter till rörelse som företaget bedriver i
landet. Räkenskapsmaterial som tillhör avdelningskontor i utlandet behöver
därför inte sändas till Sverige, Räkenskapsmaterial som å andra sidan
produceras ulomlands, men som avser företag i Sverige, måste enligt stycket
förvaras i landet.
Enligt
andra stycket upphör skyldigheten att bevara endast maskinläsbart
räkenskapsmaterial, om registrerade uppgifler förs över till antingen vanlig läsbar
form eller till form med registreringar i mikroskrift som kan läsas med
förstoringshjälpmedel.
Tredje
stycket innehåller bestämmelse om dispens från kravet att bevara
räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form under hela arkiverings-perioden. Fråga
om tillstånd prövas av länsstyrelsen och fömtsättning för tiUstånd är att räkenskapsmalerialet
har blivit mikrofilmat eller kopierat på annat betryggande sätt.
Besvär
23 §
Paragrafen,
som inte har någon motsvarighet i utredningens förslag, innehåUer bestämmelser
om besvär mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag (se 10 § tredje stycket,
11 § fjärde stycket, 12 § tredje stycket och 22 § tredje stycket). Enligt
paragrafen överklagas sådana beslut hos regeringen.
Ö
vergångsbeståmmdser
Den
nya lagen bör träda i kraft samtidigt med den nya aktiebolagslagen, dvs. den 1
juli 1976. Bestämmelse härom har intagits i första punkten.
Enligt
departementsförslaget fordras i vissa situationer att tUlstånd lämnas av
länsstyrelsen (se 10 § tredje stycket, 11 § fjärde stycket, 12 § tredje stycket
och 22 § tredje stycket). För att underlätta anpassningen till den nya lagen
bör sådana beslut kunna meddelas innan lagen i öv-
Prop. 1975:104 243
rigt
har trätt i kraft. I första punkten föreskrivs därför att beslut enligt nyss
angivna lagrum får meddelas även före ikraftträdandet.
Enligt
andra punkten upphävs 1929 års bokföringslag genom nya lagen. Om i lag eller
annan författning förekommer hänvisning tiU föreskrift som ersatts genom
bestämmelse i nya lagen skall enligt punkten i StäUet den nya bestämmelsen tUlämpas.
I enUghet
med mina överväganden i den aUmänna motiveringen, avsnitt 5,2,1, skaU vissa
frågor om rättsverkan av att någon är bokförings-skyldig avgöras med ledning av
1929 års lag. Det gäller när det är fräga om tillämpningen av vissa
bestämmelser i köplagen, kommissionslagen, handelsregisterlagen, lagen om
företagsinteckning samt lagen om handelsbolag och enkla bolag. Detta framgår
av särskilda bestämmelser i de angivna lagarna. En eruiran härom har dessutom
intagits i andra punkten av övergångsbestämmelserna.
Enligt
tredje punkten, som utformats efter förebUd av utredningens förslag, får den
som är bokföringsskyldig enligt äldre lagen fullgöra sin skyldighet i enlighet
med den äldre lagen beträffande räkenskapsår som börjat löpa före nya lagens
ikraftträdande. Detta innebär bl, a, att den bokföringsskyldige inte under det
löpande räkenskapsåret behöver lägga om sitt verifikationshanteringssystem
eller avsluta räkenskapema mot en resultaträkning.
Den
fjärde punkten föreskriver att den som mte är bokföringsskyldig enligt den
äldre lagen inte behöver upprätta balansräkning, när bokföringsskyldighet
inträder genom lagens ikraftträdande. Detta motsvarar vad utredningen förordat.
Med anledning av att riksskatteverket framfört kritik mot utredningsförslaget
i denna del viU jag framhålla att betydande praktiska svårigheter skulle
uppkomma, om alla de näringsidkare som inte nu är bokföringsskyldiga skulle
åläggas att upprätta startbalans per den 1 juli 1976.
Enligt
femte punkten skaU den som driver rörelse vid lagens ikraftträdande, oavsett
om han varit bokföringsskyldig eller ej, anpassa sitt räkenskapsår till de nya beslämmelsema
i 12 §, Delsamma gäller aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening som ej
driver rörelse,
EnUgt
12 § skall som huvudregel räkenskapsåret överensstämma med kalenderåret.
Beträffande rörelser som drivs vid lagens ikraftträdande tillåts emeUertid
brutet räkenskapsår. Brutet räkenskapsår skall börja den 1 maj, den 1 juli
eller den 1 september och omfatta helt år.
TUlämpas
annat räkenskapsår än vad som nyss nämnts, skall enligt punkten genom avkortning
eller förlängning av det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter lagens
ikraftträdande de därefier följande räkenskapsåren anpassas tiU bestämmelsema i
12 §. Detta innebär, för att ta ett exempel, att den som har räkenskapsår som
löper mellan den 15 april och den 14 april kan i fråga om det räkenskapsår som
börjar den 15 aprU 1977 avsluta detta den 31 december 1977 för att därefter
Prop. 1975:104 244
tillämpa
räkenskapsår i överensstämmelse med huvudregeln om kalenderår som
räkenskapsår. Anser han att skäl föreligger för att tUlämpa bratet
räkenskapsår, kan räkenskapsåret förkortas så att det omfattar tiden endast t,
o, m, den 30 juni 1977 eller den 31 augusti 1977, Han kan också förlänga det
till den 30 april eller den 30 juni 1978, Av 12 § andra stycket framgår alt
förlängning inte får ske så att räkenskapsåret blir längre än 18 månader.
Som
huvudregel gäller för den som inte varit bokföringsskyldig enligt den äldre
lagen att kalenderåret utgör räkenskapsår. Detta betyder att det första
räkenskapsåret normalt kommer att omfatta tiden den 1 juli 1976den 31 december
1976. Det är också möjligt att låta det första räkenskapsåret omfatta 18
månader och aUtså låta det löpa för tiden den 1 juli 1976den 31 december 1977.
Det är emellertid också möjUgt att tillämpa bratet räkenskapsår (12 § första
stycket) och i sådant fall kan exempelvis det första räkenskapsåret omfatta en tolvmånadersperiod,
en fjortonmånadersperiod eller en tiomånadersperiod, allt med början den 1 juli
1976, Bestämmelsen i 12 § första stycket om rätt atl tillämpa brutet
räkenskapsår tar nämligen sikte på fall när rörelsen påbörjats före
ikraftträdandet. Att bokföringsskyldighet inte förelegat tidigare saknar från
denna synpunkt betydelse.
Sjätte
punkten innehåller bestämmelser om ändring av reglerna i bolagsordning eller
stadgar rörande räkenskapsårets förläggning.
Enligt det remitterade
förslaget tiU aktiebolagslag skaU bolagsordningen innehålla bestämmelser om
räkenskapsåret. Liknande regler gäller för åtskUliga andra sammanslutningar, t.
ex. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, banker och
försäkringsbolag. Sådana bestämmelser kan strida mot 12 § nya lagen. Efter den
övergångstid som följer av punkten 5 kommer bestämmelserna att sättas ur spel
genom nya lagen. SjälvfaUet är det dock lämpligt att bestämmelsen ändras så att
den överensstämmer med nya lagen. Punkten 6 innebär att styrelsen för
sammanslutningen i fråga skall verka för att ändring kommer tUl stånd.
7.2
övriga lagförslag
De
föreslagna ändringarna innebär bl. a. att köpmansbegreppet i köplagen och
kommissionslagen samt registreringsplikten enUgt handels-registerlagen blir att
bedöma enUgt reglema i 1929 års bokföringslag om bokföringsskyldighetens
omfattning. Detsamma gäller när det är fråga om att bestämma gUtighetsomrädet
för lagen om företagsinteckning eller för reglema om handelsbolag i 1 § lagen
om handelsbolag och enkla bolag.
Prop. 1975:104 245
8
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen tiU
1. bokföringslag,
2. lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom,
3. lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och
handelsresande,
4. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),
5. lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning,
6. Iag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla
bolag.
9
Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1975:104 246
Bilaga
1 Utredningsförslaget
Förslag
till Bokföringslag
Härigenom
förordnas som följer
Inledande
bestämmelser
1 §
Bokföruigsskyldighet enligt denna lag föreligger för aktiebolag,
handelsbolag, ekonomisk förening samt i övrigt för den som yrkesmässigt
driver självständig rörelse, däribland jordbmksrörelse. Som bokförings-
pliktig rörelse anses härvid icke verksamhet som avser upplåtelse av hus
eller del av hus till nyttjande mot vederlag med undantag av hotell- och
pensionalrörelse.
Staten
eller kommun är ej bokföringsskyldig enligt denna lag.
2 §
Bokföringsskyldigheten innefattar skyldighet
att
tillse att verifikationer finns för aUa affärshändelser, att bokföra
affärshändelserna såväl post för post i löpande följd (grundbokföring) som
systematiskt (huvudbokföring med hjälpbokföring), att upprätta årsbokslut samt
att
bevara verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial. Vid
fullgörande av bokförmgsskyldigheten iakttages god redovisningssed.
3 §
Räkenskapsåret omfattar tolv månader. Vid verksamhetens början
eller slut eller vid omläggning av räkenskapsår får kortare räkenskapsår
användas eller räkenskapsåret förlängas att omfatta högst aderton måna
der.
Den
som är bokföringsskyldig för flera rörelser använder samma räkenskapsår för
dem, om ej synnerliga skäl föreligger all använda olika räkenskapsår.
4 §
Bestämmelsema i denna lag äger ej tillämpning i den mån särskilda
bestämmelser angående bokföringsskyldighetens fullgörande gäller enligt
annan lag eller författning.
Om
skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och uppgiflsskyldighel och
för kontroll därav finns särskilda bestämmelser.
Löpande
bokföring
5 §
Bokföringen omfattar alla affärshändelser i rörelsen. Som affärs
händelse räknas också den bokföringsskyldiges tillskott och uttag av
pengar, varor eUer annal.
Prop. 1975:104 247
6 §
Bokföringen grundas för varje affärshändelse på kvitto, bankbesked
eller postgirobesked, faktura eller annan handUng som härrör från eller
särskilt upprättas med uppgifter om affärshändelsen (verifikation). Har
den bokföringsskyldige tagit emot handling om affärshändelsen, användes
denna handling som verifikation.
Verifikation
utgöres av handling i vanUg läsbar form. Om rält all använda annan form finns
föreskrifter i 22 §. Verifikation förses med uppgift om när den upprättats, när
affärshändelsen inträffat, vad denna avser, vilka parter den berör och vilket
belopp den gäller.
Vid kontant försäljning av
varor och tjänster får gemensam verifikation användas för inbetalningarna
under en dag, om försäljningen sker under sådana förhållanden att kvitto med uppgifler
enligt andra stycket om varje försäljning ej kan utfärdas utan svårighet.
Gemensam verifikation utgöres av kontrollremsa från kassaapparat eller av
kassarapport eller annan handling som anger summan av samtliga inbetalningar.
Verifikationerna förses
med verifikationsnummer eller andra identifieringslecken. Sker rättelse i
verifikation, anges när rättelsen skett och vem som företagit den.
Verifikationerna ordnas och förvaras på betryggande och ÖverskådUgt sätt och så
att sambandet mellan bokförd post och verifikation utan svårighet kan
fastställas. I awaktan på bokföring hålles verifikationerna så ordnade att
omedelbar gmndbokförmg är möjlig.
7 §
Bokföringen sker i ett ordnat och betryggande system av böcker,
kort, lösblad eller andra hjälpmedel. I den mån så behövs för alt under
lätta överblicken över bokföringssystemet upprättas beskrivning över
bokföringens organisalion och uppbyggnad, över använda hjälpmedel
samt över bokföringens konton och deras användning. Sådan beskrivning
är räkenskapsmaterial.
Bokföringen
sker på varaktigt sätt och i vanlig läsbar form. Om räll att använda annan form
finns föreskrifter i 22 §.
Vad
som bokförts får ej utplånas eller göras oläsligt. Vid rättelse av felförd post
anges när rättelsen skett och vem som företagit den.
Sker
rättelse genom särskild rättelseposl, upprättas verifikation om rättelsen. Samtidigt
säkerställes genom anteckning på den tidigare verifikationen eller på annat
sätt att man vid granskning av den tidigare bokförda poslen utan svårighet kan
få kännedom om rättelsen,
8 §
Affärshändelsema bokföres post för post i löpande följd efter veri
fikalionsnummer eller andra använda identifieringstecken (gmndbok
föring). Sammansatt post får användas för affärshändelser med gemen
sam verifikation enUgt 6 § tredje stycket. Även i övrigt får sammansatt
post användas för likartade affärshändelser under en dag, om det utan
svårighet kan klarläggas vad som ingår i sådan post.
In- och utbetahiingar, som
sker kontant eller över bankräkning eller postgiro, grundbokföres varje dag
(kassabokföring). FöreUgger särskilda skäl, fär kassabokföringen för viss dag
slutföras senast andra dagen därefter eller, om denna är arbetsfri, senast
därpå följande vardag.
Andra affärshändelser än
som avses i andra stycket grundbokföres så att grundbokföringen för en månads
bokföringsdagar slutföres senast under den därefter följande månaden,
9 §
Affärshändelserna bokföres i systematisk ordning för överblick över
verksamhetens gång och över dess resultat och stäUning (huvudbokfö-
Prop. 1975:104 248
ring).
Huvudbokföringen kan förenas med grundbokföringen eller ske genom särskild
bokföring. Sammansatta poster får användas i huvudbokföringen, om det utan
svårighet kan klarläggas vad som ingår i sådan post.
Huvudbokföringen
sammanfattas för perioder om högsl två månader senast inom en månad från
utgången av sådan period. Sammanfattningen göres genom att huvudbokföringens
konton summeras, genom särskild ' uppställning med sammandrag av dessa konton
eller på annat sätt som är lämpligt med hänsyn till rörelsens förhållanden.
10 § Poster i huvudbokföringen redovisas ytterligare i
hjälpbokföring i den utsträckning så erfordras för att få tiUfredsställande
överblick och kontroll av lagertillgångar, förhållanden till kunder och leveranlörei:
eller andra förhållanden av särskild betydelse.
11 § Uppkomna fordringar och skulder behöver ej
bokföras förrän faktura eller annan handling, som tillkännager anspråk på
vederlag, avsänts eller mottagits eller sådan handling bort föreligga enligt
god sed för affärsförhållandet.
Bokföring
av affärshändelse, vid vilken kundfordran eller leverantörskuld uppkommer, kan
dröja tills betalning sker. Vid räkenskapsårets utgång bokföres dock de
fordringar och skulder som då ej är betalda. Verifikationerna för obetalda
fordringar och skulder ordnas och förvaras för sig så att betryggande överblick
fortlöpande finns över dem.
Vad
i andra stycket sägs får ej tillämpas, om ett betydande antal fakturor
förekommer, om de fordringar eller skulder, som fakturorna avser, uppgår tiU
avsevärda belopp eller om andra förhållanden gör en omedelbar bokföring påkaUad.
Årsbokslut
12 §
Räkenskapsårets löpande bokföring avslutas genom årsbokslut som
består av resultaträkning och balansräkning.
Balansräkning
göres också upp när bokföringsskyldighet inträder.
13 §
Den balansräkning, som göres upp när bokföringsskyldighet inträ
der, föres utan dröjsmål in i bunden bok (årsbok).
Årsbokslutet
föres in i årsboken senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.
Årsbokslutet
skrives under av den bokföringsskyldige som därvid anger dagen för
undertecknandet. Är flera delägare obegränsat ansvariga för rörelsens
förbindelser, underskrives bokslutet av dem alla.
14 §
Tillgång, som anskaffats eller tillverkats för försäljning, förbruk
ning eller annan omsättning och som finns kvar i rörelsen vid räken
skapsårets utgång (balansdagen), tages i balansräkningen upp som om-
sättningstillgång. Som omsättningstiUgång upplages också likvida medel,
värdepapper för tillfälligt innehav samt kortfristig fordran.
Tillgång,
som är avsedd att brukas i rörelsen under mer än ett räkenskapsår, tages i
balansräkningen upp som anläggningstillgång.
15 §
Resultaträkningen redovisar i sammandrag samtUga intäkter och
kostnader i rörelsen under räkenskapsåret samt visar räkenskapsårets
resultat.
För
resultaträkningen användes nedan intagna schema eller annan uppställningsform
som ger en tillfredsställande överblick över rörelsens intäkter, kostnader och
resultat.
Resultaträkningen
innefattar de huvudposter som anges i schemat och förekommer i rörelsen. Huvudpost
delas upp i delposter, om så är påkallat för att ge upplysning om delpost av
särskild storlek eller betydelse. Huvudposter och delposter ges beteckningar
som tydligt anger vad som ingår i post.
Särskild
redovisning av huvudpost för bokslutsdisposilioner (IV) behöver
ske endast om räkenskapsårels balansräkning innehåller särskild post för
obeskattade reserver eller sådan post funnits i balansräkning för del närmast
föregående räkenskapsåret.
I Den
huvudsakliga verksamheten
Rörelsens
intäkter, brutto (omsättningssumman), såsom försäljningsintäkter, fakturerade
arbeten och provisionsintäkter Rörelsens kostnader, såsom inköps-,
tillverknings-, försäljnings- och administrationskostnader
Resultat
före avskrivningar Avskrivningar
Resultat
efter avskrivningar
II Finansiella poster
Intäkter,
såsom ränteintäkter och aktieutdelningar Kostnader, såsom räntekostnader och kapitalförvaltningskoslnader
Resultat efter I och II
III Extraordinära
poster
Intäkter,
såsom vinst vid försäljning av anläggningstillgång, erhållen
försäkringsersättning och skadestånd
Kostnader,
såsom förlust vid avyttring av anläggningstillgång, nedskrivning och utgiven
skadeersättning Resultat efter IHl
IV Bokslulsdispositioner
Minskning
av obeskattade reserver, såsom lagerreserver, anläggnings-reserver
(ackumulerade avskrivningar utöver plan) och investeringsfonder Ökning av
obeskattade reserver
Resultat
efter I IV före skatt
Resultat
efter skatt (för rörelser som taxeras särskilt)
16
§ Balansräkningen redovisar i sammandrag rörelsens samtliga tillgångar och
skulder samt eget kapital i rörelsen (kapitalbehållning) på balansdagen.
För
balansräkningen användes nedan intagna schema eller annan uppställningsform
som ger en Ukvärdig överblick över tillgångar, skulder och eget kapital.
Balansräkningen
innefattar de huvudposter som anges i schemat och förekommer i rörelsen.
Huvudpost delas upp i delposter, om så är påkallat för att ge upplysning om
delpost av särskild storiek eller betydelse. Huvudposter och delposter ges
beteckningar som tydligt anger vad som ingår i post.
Obeskattade
reserver behöver ej redovisas öppet som särskild post
Prop.
1975:104 250
(B
II), om en öppen redovisning har endast ringa betydelse
med hänsyn till rörelsens förhåUanden.
A
Tillgångar
I Omsättningstillgångar
1, Likvida
medel såsom kassa, bank och postgiro
2, Kortfristiga fordringar, såsom kundfordringar,
växelfordringar, skattefordringar och lämnade kortfristiga förskott
3, Varulager, såsom råvaror, hel- och halvfabrikat
samt förbrukningsmaterial
4, Pågående arbeten för annans räkning (med öppen
avräkning av erhållna delbetahiingar och förskott)
II Spärrkonto hos riksbanken för investeringsfond
III Anläggningstillgångar
1. Värdepapper,
såsom aktier, andelar och obligationer
2. Långfristiga fordringar, såsom långfristigt
utlånade medel och lämnade långfristiga förskott
3. Maskiner och inventarier
4. Fastigheter, såsom obebyggd mark, markanläggning
och byggnad
5. Immateriella rättigheter, såsom patent, hyresrätt,
goodwill och organisationskostnad
B
Skulder och eget kapital
I Skulder
1. Kortfristiga skulder, såsom leverantörskulder,
växelskulder, skatteskulder och erhållna kortfristiga förskott
2. Fakturering av pågående arbeten för annans räkning
(redovisas här, med öppen avräkning, om faktureringen överstiger värdet av
arbetena)
3. Långfristiga skulder, såsom erhållna inteckningslån
och andra långfristiga lån, pensionsavsältningar och erhållna långfristiga förskott
II Obeskattade reserver, såsom lagerreserver,
anläggningsreserver (acku- . mulerade avskrivningar utöver plan) och investeringsfonder
III Eget kapital, varvid anges ingående värde,
insättningar eller uttag under räkenskapsåret, redovisat årsresultat samt
utgående värde
C
Inom linjen anges
I
Ställda panter, såsom
fastighetsinteckningar och företagsinteckningar samt äganderättsförbehåll som
belastar tUlgång i balansräkningen
II Ansvarsförbindelser, såsom ingångna
borgensförbindelser och diskonterade växlar
17
§ För varje sammansatt post i årsbokslutet lämnas specifikation av de belopp
som ingår i posten. Specifikation utgöres av särskild förteckning, om icke
poslens sammansättning framgår omedelbart av bokföringen i övrigi.
Prop.
1975:104 251
18 §
Årsbokslutet belyses ytterligare genom notanteckningar eller an
teckningar i annan lämpUg form. Om anteckningarna ej föres in i års
boken, hänvisas till dessa. Anteckning göres om
1. de grander som använts för värdering av tillgångar
och skulder med uppgift om sådana ändringar i värderingsgrunderna som avsevärt
påverkat årsresultatet,
2. grunderna för avskrivning av olika grapper av
anläggningstillgångar med uppgift om betydelsefuUa ändringar av dessa grunder,
3. pensionsåtaganden som ej tagits upp bland skulderna
och ej har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet,
4. fordran hos delägare, styrelseledamot,
verkställande direktör eller firmatecknare, om fordringen är av större
betydelse,
5. annan rörelse som den bokföringsskyldige driver med
uppgift om balansomslutning, årets resultat och totala egna kapitalet samt
6. annat förhållande av väsentUg betydelse för att
bedöma rörelsens resultat och ställning.
19 § Enskild näringsidkare för i årsboken in
sammanställning över sina privata tillgångar och skulder. Bland tiUgångarna
redovisas särskilda poster för kontanter, banktillgodohavanden, värdepapper
och andelsrätter, fordringar, inventarier och annan lös egendom samt fast
egendom. Tillgångar och skulder av betydande värde redovisas för sig,
20 § Omsättningstillgång tages i balansräkningen upp
till högst det belopp som gått åt för tiUgångens förvärv eller tillverkning
(anskaffningsvärdet).
Är verkUga
värdet på balansdagen lägre än anskaffningsvärdet, får tillgången ej tagas upp
över detta verkUga värde. Såsom verkliga värdet anses försäljningsvärdet efter
avdrag för beräknad försäljningskostnad. Då rörelsens förhållanden, tillgångens
beskaffenhet eller andra omständigheter ger anledning härtiU, får verkliga
värdet dock bestämmas till återanskaffningsvärdet med avdrag för inkurans eller
till annat värde som är förenligt med god redovisningssed.
Omsättningstillgång
får tagas upp över anskaffningsvärdet, om synnerliga skäl föreUgger och det
kan anses tillåtet enligt god redovisningssed.
Osäker
fordran skrives ned och värdelös fordran tages ej upp som tillgäng,
21 §
AnläggningstUlgång tages upp till högst anskaffningsvärdet, mins
kat med sammanlagda beloppet av de avskrivningar och nedskrivningar
som gjorts enligt bestämmelserna nedan.
På
anläggningstillgång, som fortlöpande minskar i värde på grund av ålder eller
nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak, göres årliga avskrivningar efler
den värdeminskning som tillgången beräknas komma att undergå. Därjämte sker
nedskrivning då så är påkallat enligt bestämmelserna i tredje stycket.
Har
värdet på anläggningstillgång varaktigt gått ned, sker nedskrivning med del
engångsbelopp som kan anses erforderligt enligl god redovisningssed.
Osäker
fordran skrives ned och värdelös fordran tages ej upp som tillgång. Har
fordran, som tidigare utelänmats som värdelös eller skrivits ned som osäker,
fått ett varaktigt ökat värde, får fordringen åter tagas upp till detta högre
värde.
Prop.
1975:104 252
Tilläggsbestämmelser
om automatisk databehandling m. m.
22 §
I stället för räkenskapsmaterial i vanUg läsbar form får användas
1. film
eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan
läsas med förstoringshjälpmedel,
2, hålkort,
hålremsa, magnetband eller annat material med registreringar
som
genom omedelbar utskrift kan tagas fram i vanlig läsbar form eller form som
avses under 1.
Material
enligl 1, får användas för allt räkenskapsmalerial utom årsboken. Material
enligt 2. får ej användas för sammanfattning av huvudbokföringen enligt 9 §
andra stycket eller för årsboken, ej heller samtidigt för både verifikationer
och grundbokföring.
Material
som avses under 1. och 2. får användas endast om det kan anses säkerställt alt
registreringarna är varaktiga, alt registrerade uppgifter är lätt åtkomliga
samt att materialet bevaras på betryggande sätt.
Om
rätt att i efterhand ersätta räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form med mikrofilmmaterial
och Uknande material finns föreskrifter i 24 § andra stycket.
Konungen
eller den som Konungen bestämmer äger meddela anvisningar angående
tillämpningen av bestämmelsema i denna paragraf.
23 §
För automatisk databehandling sammanställes och bevaras be
skrivningar, instmktioner och andra handlingar som ger uppgifler om
behandlingssystemet (systemdokumentation) samt anteckningar om ge
nomförda databehandlingar (behandlingsdokumentation). Sådan doku
mentation är räkenskapsmaterial.
Dokumentation utformas så
att den ger erforderlig ledning för systemets användning och säkerstäUer möjUgheter
att i efterhand utan svårighet klarlägga vad en bearbetning omfattat och hur
denna genomförts.
Konungen
eller den som Konungen bestämmer äger meddela anvisningar om dokumentation.
Arkivering
24 §
Allt räkenskapsmaterial bevaras i ordnat skick här i landet under
minst sex år från utgången av det räkenskapsår som materialet avser. Vad
nu föreskrives gäUer också avtal och andra handUngar av särskild bety
delse för att belysa rörelsens ekonomiska förhållanden.
Arkiveringstiden
för material i vanUg läsbar form, med undantag av årsbok, får begränsas tiU två
år, om materialet under betryggande former blivit mikrofilmat eller kopierat på
lUcvärdigt sätt. Kopiorna ordnas så alt sökta uppgifter lätt kan återfinnas och
läsas. De bevaras under den tid som återstår av den i första stycket angivna
tiden.
Skyldighet att som
räkenskapsmaterial bevara material som avses i 22 § 2. upphör, om registrerade uppgifler
på betryggande sätt föres över till vanlig läsbar form eller form enligt 22 §
1.
Konungen
eller den som Konungen bestämmer äger meddela anvisningar angående tiUämpningen
av bestämmelserna i denna paragraf.
Straffbestämmelser
25 §
Om ansvar för åsidosättande av bokföringsskyldighet enligt denna
lag finns bestämmelser i brottsbalken (1962: 700) och skattebrottslagen
(1971: 69),
Prop. 1975:104 253
Denna
lag träder i kraft den 197 . Bokföringslagen
(1929: 117) upphör då att
gälla. Hänvisning i lag eller författning till lagrum, som ersatts genom beslämmelse
i den nya bokföringslagen, skall i stället gälla den bestämmelsen.
Den som är
bokföringsskyldig enligt den upphävda lagen får för räkenskapsår som börjat
löpa före den nya lagens ikraftträdande fullgöra sin skyldighel i enlighet med
den äldre lagen.
Den som ej varit
bokföringsskyldig enligt den upphävda lagen behöver icke göra upp balansräkning
enligt 12 § andra stycket nya lagen när bokföringsskyldighet inträder enligt
samma lag.
För den som driver
jordbruksrörelse inträder bokföringsskyldighet enligt denna lag tidigast från
och med det räkenskapsår som utgår närmast före det år då inkomst av
jordbruksfastighet skall beskattas efter bokföringsmässiga grander. Om övergång
till sådan beskattning finns bestämmelser i lagen (1972: 742) om ikraftttädande
av lagen (1972: 741) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).
Prop. 1975:104 254
Bilaga
2 De remitterade förslagen
1
Förslag till Bokföringslag
Härigenom
föreskrives följande.
Inledande
bestämmelser
1 §
Näringsidkare är bokföringsskyldig enligt denna lag. Detsamma
gäller aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening, även om bola
get eller föreningen ej utövar näringsverksamhet,
EnskUd
person som driver jordbrak eUer skogsbruk är ej på gnmd därav bokföringsskyldig
enligt denna lag. Hyr enskild person ut byggnad eller del av byggnad föreUgger
bokföringsplUct på grund därav endast om verksamheten är att anse som hotell-
eller pensionatrörelse eller omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt
uthyres och ej utgör del av egen bostad.
Staten,
kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfäUighet
är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag,
2 §
Bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer
med god redovisningssed.
Bokföringsskyldigheten
innefattar att
1. till upplysning om rörelsens förlopp kronologiskt
och systematiskt löpande bokföra uppkomna affärshändelser samt i samband härmed
tillse att verifikationer finns till alla bokföringsposter,
2. till upplysning om rörelsens ekonomiska resultat
och ställning vid räkenskapsårets utgång upprätta årsbokslut,
3. arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat
räkenskapsmaterial.
3 §
Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäl
ler den bestämmelsen liksom även i anslutning tUl denna meddelade
verkställighetsföreskrifter.
Särskilda
bestämmelser finns om skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och
uppgiftsskyldighet och för kontroU därav.
Löpande
bokföring
4 §
I bokföringen skall som affärshändelser löpande noteras alla för
ändringar i förmögenhetens sloriek och sammansättning såsom in- och
utbetalningar samt uppkomna fordringar och skulder. Som affärshän
delse räknas också den bokföringsskyldiges tillskott till och uttag ur
verksamheten av pengar, varor eller annat. Inför bokslut skall bok
föringen härutöver tillföras fordrings- och skuldposter som behövs för
att bestämma de intäkter och kostnader som rätteligen hör tUl räken
skapsåret.
Prop. 1975:104 255
5 §
Bokföringen skall för varje affärshändelse grundas på handling
som härrör från affärshändelsen eller särskilt upprättas med uppgifler
om denna (verifikation). Har den bokföringsskyldige tagit emot hand
ling om affärshändelsen, skall denna handling användas som verifika
tion. Om det är påkallat med hänsyn tUl arten av mollagen handling,
får bokföringen i stället grundas på särskilt upprättad hänvisningsveri
fikation.
Verifikation
skall på varaktigt sätt innehålla uppgifter om när den upprättats, när affärshändelsen
inträffat, vad denna avser, viUcet belopp den gäller, vilken motpart den berör
samt, i förekommande fall, vilka handlingar som legat till grand för
affärshändelsen och var originalhandling förvaras.
För likartade
affärshändelser får gemensam verifikation användas, om den innehåller eller
hänvisar till uppgifter enligt andra stycket i fråga om de affärshändelser som
verifikationen omfatiar. Gemensam verifikation får även användas för
inbetalningarna under en dag vid kontant försäljning av varor och tjänster, om
försäljningen sker under sådana förhållanden att enskUd verifikation med
uppgifter enligt andra stycket ej kan upprättas utan svårighet. I sådant fall
får gemensam verifikation utgöras av kontrollremsa från kassaapparat,
kassarapport eller annan handling som anger summan av erhållna betalningar.
Verifikationema
skall på varaktigt sätt vara försedda med verifikationsnummer eller andra identifieringslecken
och i övrigt erforderUga uppgifter så att sambandet mellan verifikation och bokförd
post ulan svårighet kan fastställas. Verifikationema skall både före och efler
bokföring förvaras ordnade på betryggande och överskådligt sätt. Sker rättelse
i verifikation, skall anges när rättelsen skett och vem som företagit den.
6 §
Bokföringen skall ske på varaktigt sätt i ett ordnat och betryggande
system av böcker, kort, lösblad eller andra hjälpmedel. Vad som bokförts
får ej utplånas eller göras oläsUgt.
Vid
rättelse av felförd post skall anges när rättelsen skett och vem som företagit den.
Sker rättelse genom särskild rättelsepost, skaU verifikation om rättelsen
upprättas. Samtidigt skall genom anteckning på den tidigare verifikationen
eller på annat sätt säkerstäUas att man vid granskning av den tidigare
bokförda poslen utan svårighet kan få kännedom om rättelsen.
7 §
Orii det behövs för alt ge överblick över tillämpat bokföringssystem,
skall beskrivning upprättas över bokföringens organisalion och uppbygg
nad, över använda hjälpmedel och deras funktion saml över bokföringens
konton och deras användning (kontoplan).
Användes
automatisk dalabehandling i bokföringssystemet, skall beskrivning enligt
första stycket kompletteras med systemdokumentation och behandlingshistorik i
den mån det behövs för alt man utan svårighet i efterhand skaU kunna följa och
kontrollera de enskilda posternas behandling och företagna bearbetningar inom
systemet.
All
beskrivning och dokumentation som avses i första och andra styckena är
räkenskapsmaterial.
8 §
Affärshändelserna skall bokföras i kronologisk ordning post för
post efter verifikalionsnummer eller andra identifieringslecken som åsatts
verifikationerna (grundbokföring). Verifikationer, som avser Ukartade
Prop.
1975:104 256
affärshändelser,
får bokföras i sammandrag i en post, om det utan svårighet kan klarläggas viUca
affärshändelser som ingår i sådan post.
Kontanta
in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag
(kassabokföring). Övriga affärshändelser skall bokföras så snart del kan ske. I
fråga om fordringar och skulder gäller att de skall bokföras så snarl det kan
ske sedan faktura eller annan handling, som tillkännager anspråk på vederlag,
utfärdats eller mottagils eller sådan handling bort föreligga enligt god
affärssed.
9 §
Affärshändelserna skall bokföras i systematisk ordning så alt bok
föringen gör det möjligt att överbUcka verksamhetens gång och dess
resultat och ställning (huvudbokföring). Huvudbokföringen kan vara för
enad med grundbokföringen.
Konton
över tillgångar och skulder, vilka i huvudbokföringen föres i sammandrag, skall
ytterligare specificeras i sidoordnad redovisning i den mån det behövs för att
ge tillfredsställande överbUck och kontroll.
Huvudbokföringen
skall hållas aktuell samt avstämmas mot grundbokföringen efter vad som med
hänsyn till rörelsens förhållanden överensstämmer med god redovisningssed.
10 §
Verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial
kan utgöras av
1, material
i vanlig läsbar form,
2, film eller annat material med registreringar i
mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel,
3, hålkort, hålremsa, magnetband eller annat material
med registreringar som genom omedelbar utskrift kan tagas fram i form som
avses i 1 eller 2,
Material som avses i
första stycket 3 får ej användas för sammanfattningar av huvudbokföringen
eller samtidigt för både verifikationer och gmndbokföring.
Material
som avses i första stycket 2 och 3 får användas endast efter tillstånd av
länsstyrelsen. Sådant tillstånd får meddelas, om det kan anses säkerstäUt atl
registreringarna är varaktiga, att registrerade uppgifler är lält åtkomliga
samt att materialet bevaras på betryggande sätt.
Årsbokslut
11 §
För varje räkenskapsår skall den löpande bokföringen avslutas
genom alt årsbokslut upprättas. Detta består av resultaträkning och
balansräkning. Till dessa handlingar kan bUagor upprättas.
Årsbokslutet
skall upprättas och föras in i bunden bok (årsbok) så snart det kan ske och
senast sex månader efter räkenskapsårets utgång. Bilaga lill årsbokslutet
behöver dock ej föras in i årsboken. Årsbokslutet och därtill hörande bilagor
skall upprättas i vanlig läsbar form och avfattas på svenska. Årsbokslutet
skall skrivas under av den bokföringsskyldige med angivande av dagen för
underskriften. Är flera delägare obegränsat ansvariga för rörelsens
förbindelser, underskrives bokslutet av dem alla.
När
bokföringsskyldighet inträder eller när granden för sådan skyldighet ändras,
skall balansräkning också utan dröjsmål upprättas och föras in i årsbok.
Om särskUda
skäl föreligger, får länsstyrelsen för visst fall tillåta, att bilaga till
årsbokslutet upprättas i form som avses i 10 § första stycket 2.
Prop. 1975:104 257
12 § Räkenskapsåret skaU omfatta tolv månader.
Kalenderåret skall
vara räkenskapsår. I rörelse, som påbörjats före ikraftträdandet av denna
lag, får dock annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår)
tillämpas. Brutet räkenskapsår skaU omfatta tiden den 1 majden 30
april, den 1 juliden 30 juni eller den 1 septemberden 31 augusti.
Inträder bokföringsskyldighet eller läggs räkenskapsåret
om, får räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att
omfatta högst aderton månader, Avkortning av räkenskapsåret får också göras om
bokföringsskyldigheten upphör.
Tillämpas brutet räkenskapsår, får omläggning av
räkenskapsåret ske till kalenderår, I annat fall får omläggning av
räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av länsstyrelsen.
Den som är bokföringsskyldig för flera rörelser skall
använda samma räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat.
Har en av rörelserna påbörjats efter ikraftträdandet av denna lag, kan bratet
räkenskapsår tUlämpas i den rörelsen, om sådant räkenskapsår förekommer i
annan av rörelserna. För alt få samma räkenskapsår för flera rörelser får omläggning
av räkenskapsår ske ulan hinder av vad som föreskrives i tredje stycket. Vad nu
sagts äger motsvarande lillämpning inom koncern,
13 § Med anläggningstillgång förslås tillgång, som är
avsedd att stadig
varande brukas eller innehas i rörelsen. Med omsättningstillgång förstås
annan tillgång.
Med en tillgångs anskaffningsvärde förstås utgiften för
dess förvärv eller tillverkning och med åleranskaffningsvärde molsvarande
utgift, om anskaffning skulle ske vid räkenskapsårets utgång (balansdagen),
14 § Omsättningstillgång tages upp till högst
anskaffningsvärdet. Är
tillgångens verkliga värde på balansdagen lägre än anskaffningsvärdet,
får tillgången dock ej tagas upp över detta verkliga värde.
Såsom verkliga värdet av omsätlningstillgång anses försäljningsvärdet
efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om rörelsens förhållanden,
tillgångens beskaffenhet eller andra omständigheter ger anledning härtill, får
verkliga värdet dock bestämmas till återanskaffningsvärdet, i förekommande faU
med avdrag för inkurans, eller till annat värde som är förenligt med god
redovisningssed.
Om varulager upptages till lägre värde än det i första slyckel
medgivna högsta värdet, skall skiUnaden upptagas som lagerreserv.
OmsättningstiUgång får tagas upp över anskaffningsvärdet,
om särskilda omständigheter föreUgger och det kan anses tillåtet enligt god
redovisningssed.
15 § AnläggningstUlgång tages upp till högst
anskaffningsvärdet. I an
skaffningsvärdet får inräknas utgifter för värdehöjande förbättring av
tillgången, vilka nedlagts under räkenskapsåret eller balanserats från tidi
gare räkenskapsår. I andra fall än som avses i fjärde stycket och 16 §
andra stycket får anläggningstillgång ej tagas upp till högre värde än
det, vartill den är uppförd i närmast föregående balansräkning.
På anläggningstillgång, som fortlöpande minskar i värde på
grund av ålder eller nyttjande eUer annan därmed jämförlig orsak, skall årligen
avskrivning ske med minsl belopp som svarar mot lämplig avskrivningsplan, om
ej tillgången uppenbarligen redan är tillräckligt avskriven.
17 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 104
Prop.
1975:104 258
Har värdet på anläggningstiUgång varaktigt gått ned, skall
nedskrivning ske med det engångsbelopp som kan anses erforderligt enligt god
redovisningssed.
Anläggningstillgång, som äger ett bestående värde
väsentligt överstigande det belopp vartiU den är uppförd i närmast föregående
balansräkning, får upptagas till högst detla värde, om det belopp varmed uppskrivning
sker användes till erforderlig nedskrivning av värdet på andra
anläggningstillgångar och särskilda skäl föreligger för sådan utjämning. Fast
egendom, som åsättes taxeringsvärde, får dock ej uppskrivas över
taxeringsvärdet.
16 § Fordran, som är osäker, tages upp tUl belopp varmed den
beräk
nas inflyta. Värdelös fordran får ej tagas upp som tUlgång.
Fordran som är anläggningstillgång får tagas upp till sitt
beräknade värde, även om fordringen såsom osäker eller värdelös tagits upp lill
lägre belopp eller utelämnats i närmast föregående balansräkning.
17 § Har den bokföringsskyldige övertagit rörelse mot
vederlag som
överstiger värdet av de övertagna tillgångarna, får skillnaden tagas upp
som anläggningstillgång till den del den representerar affärsvärde (good
will). Denna tillgång skall årligen avskrivas med skäligt belopp, dock
minst en tiondel.
Utgifter för teknisk hjälp, forsknings- och utveckUngsarbele,
provdrift, marknadsundersökningar och Uknande får tagas upp som anläggningstillgång,
om de är av väsentligt värde för den bokföringsskyldiges rörelse under kommande
år. Sådan tillgång skall årligen, avskrivas med skäligt belopp, dock minst en
femtedel, om ej på gmnd av särskilda omständigheter avskrivning med en mindre
del får anses överensstämma med god redovisningssed.
Kapitalrabatt och direkta emissionsutgifter vid upptagande
av långfristigt lån får, om beloppen ej omedelbart redovisas såsom kostnad,
avskrivas enligt lämplig avskrivningsplan under tiden till dess skulden
förfaller lill betalning.
18 § Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa samtiiga
intäkter
och kostnader i rörelsen under räkenskapsåret samt lämna en med hän
syn lill rörelsens förhållanden tillfredsställande redovisning för hur
räkenskapsårets resultat uppkommit.
För resultaträkningen användes med de avvikelser som
betingas av rörelsens art och omfattning nedan intagna schema. Kompletterande
poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. Annan
uppställningsform får användas endast om under räkenskapsåret i medeltal
mindre än tio anslällda sysselsatts i rörelsen och uppställningsformen
uppfyller de krav som anges i första stycket.
Rörelsens intäkter
Försäljningssumman
Övriga rörelseintäkter Rörelsens kostnader
Rörelseresultat före avskrivningar
A vskrivningar
Rörelseresultat efler avskrivningar
Prop.
1975:104 259
Finansiella intäkter
Utdelning på aktier och andelar
Ränteintäkter Finansiella kostnader
Räntekostnader
Resultat efter finansiella intäkter och kostnader
Extraordinära intäkter Extraordinära kostnader
Resultat före bokslutsdisposilioner och skatt
Bokslu tsdispositioner
Förändringar i lagerreserv
Förändringar i investeringsfonder och liknande fonder, var
för sig
Övriga bokslutsdispositioner, var för sig
Resultat före skatt
Skatt
Redovisat årsresultat
Vinster och förluster på avyttring av
anläggningstillgångar samt avskrivningar och nedskrivningar på sådana tUlgångar
skall fördelas på samma säll som motsvarande tillgångar i balansräkningen.
Extraordinära intäkter och kostnader skall specificeras till sin art,
19 § Balansräkningen skall i sammandrag redovisa rörelsens
samtliga tillgångar och skulder samt eget kapital i rörelsen på balansdagen.
Ställda panter och ansvarsförbindelser skall upptagas inom linjen.
För balansräkningen användes med de avvikelser som betingas
av rörelsens art och omfattning nedan intagna schema eller annan uppställningsform
som ger en likvärdig överblick över rörelsens ställning.
I schemat angivna poster skall upptagas var för sig.
Kompletterande poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i
posten. För varje sammandragen post i balansräkningen skall i specificerad
bilaga upptagas de belopp som ingår i posten, om icke postens sammansättning
klart framgår av bokföringen i övrigt.
A Tillgångar
I Omsättningstillgångar
1, Kassa
2,
Banktillgodohavanden
3,
Aktier och
andra andelar
4,
Obligationer
och andra värdepapper
5,
Växelfordringar
6,
Kundfordringar
7,
Föratbetalda
kostnader och upplupna intäkter
8,
Övriga
fordringar
9,
Varulager
10, Förskott tiU leverantörer
II Spärrkonto hos riksbanken för investeringsfond och
liknande fonder,
var för sig
17t Riksdagen 1975.1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 260
III
Anläggningstillgångar
1, Aktier
och andra andelar
2, Obligationer och andra värdepapper
3, Lån till delägare och denne närstående personer
4, Andra fordringar
5, Förskott till leverantörer
6, Patent och liknande rättigheter
7, Hyresrätt och Uknande rättigheter
8, Goodwill, som avses i 17 § första stycket
9, Oavskriven utgift, som avses i 17 § andra stycket
10, Skepp
11, Maskiner,
inventarier och dylikt
12, Byggnader
13, Fast egendom, som ej är maskin eller byggnad
B
Skulder och eget kapital
I Kortfristiga
skulder
1. Växelskulder
2. Leverantörskulder
3. Skatteskulder
4, Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter
5, Övriga kortfristiga skulder
6, Förskott från kunder
II Långfristiga skulder
1, Avsatt tiU pensioner
2, Andra långfristiga skulder
III Obeskattade
reserver
1. Lagerreserv
2. Investeringsfonder och Uknande fonder, var för sig
3. Övriga obeskattade reserver, var för sig
IV Eget
kapital, med angivande av ingående belopp, insättningar eller
uttag under räkenskapsåret, redovisat årsresultat samt utgående be
lopp
C
Ställda panter m, m,
1. Intecknmgar
i fast egendom, företagsinteckningar och andra in
teckningar, varje slag för sig
2, Andra
ställda panter och därmed jämförliga säkerheter, varje slag
för sig, med angivande av de belastade tillgångarnas värde enligt
balansräkningen.
D
Ansvarsförbindelser
1, Diskonterade
växlar
2, Borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser
3, Pensionsåtaganden som ej upptagits bland skulderna
och ej har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet
Prop. 1975:104 261
20 § I resultaträkningen och balansräkningen skaU
ytterligare, anpas
sat efler rörelsens förhållanden, lämnas uppgifter och upplysningar om
1, grundema för värdering av
tillgångar och skulder med angivande av sådana ändringar i värderingsgrunderna
som avsevärt påverkat årsresultatet,
2, grunderna för avskrivning av olika
grupper av anläggningstillgångar med angivande av betydelsefulla ändringar i
dessa grunder,
3, uppskrivning av anläggningstUlgångar
som verkställts för räkenskapsåret med angivande av uppskrivningsbeloppet och
dess användning,
4, annat förhållande av väsentlig
betydelse för att bedöma rörelsens resultat och ställning.
De uppgifter och upplysningar som avses i första stycket
får inlagas i noter, om tydliga hänvisningar göres vid de poster i bokslutshandlingarna,
till vilka de hänför sig.
21 § Enskild näringsidkare samt varje delägare som är
obegränsat an
svarig för rörelsens förbindelser skall till årsbokslutet foga samman
ställning över sina privata tillgångar och skulder. Sammanställningen
får utgöras av förmögenhetsbilaga till allmän självdeklaration, i före
kommande fall kompletterad med hänsyn till förändringar i förmögen
hetsläget som inträffat före balansdagen.
Om enskild näringsidkare driver mer än en rörelse, skall
uppgift om balansomslutning, årsresultat och eget kapital i varje annan rörelse
tagas upp i bilaga till årsbokslutet. Samtliga rörelser får också var för sig
redovisas i samma årsbok.
Arkivering
22 § Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick
här i landel
under minst tio år från utgången av det kalenderår under vilkel det
räkenskapsår som materialet avser avslutats. Vad nu sagts gäller också
avtal och andra handlingar av särskUd betydelse för alt belysa rörelsens
ekonomiska förhållanden.
Skyldighet alt som räkenskapsmalerial bevara material
enligt 10 § första stycket 3 upphör, om registrerade uppgifter på betryggande
sätt föres över till vanlig läsbar form eller till film eller annat material riied
registreringar i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel.
Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen för visst
fall tillåla, all räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstöres före
utgången av den i första stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under
betryggande former mikrofilmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Kopiorna
skall ordnas så alt sökta uppgifler lält kan återfinnas och läsas samt bevaras
under den tid som återstår av den i första stycket angivna tiden.
Besvär
23 § Mol länsstyrelses beslut enligt denna lag föres
talan hos regeringen
genom besvär.
1, Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976, Länsslyrelsen
får dock före jiämnda dag pröva ansökan om tUlstånd enligt 10 § tredje stycket,
11 § fjärde stycket, 12 § tredje stycket eller 22 § tredje slyckel, såvitt avser
lid efler utgången av juni 1976,
Prop. 1975:104 262
2. Genom lagen upphävs bokföringslagen (1929: 117).
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som
ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
Vissa frågor om rättsverkan av att någon är bokföringsskyldig skall dock enligt
särskilda beslämmelser därom avgöras med ledning av den äldre lagen.
3. Den som är bokföringsskyldig enligt den äldre lagen
får för räkenskapsår som börjat löpa före den nya lagens ikraftträdande
fullgöra sin skyldighet i enlighet med den äldre lagen,
4. Den som ej är bokföringsskyldig enligt den äldre
lagen behöver icke vid ikraftträdandet av den nya lagen upprätta balansräkning
enligt 11 § tredje stycket,
5. Tillämpas räkenskapsår som avviker från 12 § första
stycket, skall det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter lagens
ikraftträdande avkortas eller förlängas så att därefter följande räkenskapsår
kommer att överensstämma med föreskrifterna i nämnda paragraf.
6. Har bolag, förening eller annan sammanslutning i
sin bolagsordning eller sina stadgar bestämmelse om räkenskapsåret, som strider
mot nya lagen, skall styrelsen utan dröjsmål vidtaga åtgärder för ändring av bestämmelsen
till överensslämmelse med nya lagen.
Prop.
1975:104 263
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av
lös egendom
Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1905: 38 s. 1) om köp
och byte av lös egendom skall ha följande lydelse.
Gällande lydelse Föreslagen lydelse
4 § Köp, som är slutet mellan köpmän i och för deras
rörelse, kallas i denna lag handelsköp.
Med köpman förslås i denna lag Med köpman förslås i denna lag
envar, som, enligt vad särskilt fin- envar som vid
tillämpning av bok-
ues stadgat, är pliktig att föra han- föringslagen (1929:117) i dess ly-
ddsböcker. ddse den 30 juni 1976 skulle ha
varit bokföringsskyldig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission,
handelsagentur och handelsresande
Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1914: 45) om
kommission, handelsagentur och handelsresande skall ha nedan angivna lydelse.
GäUande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Med köpman försläs i denna lag Med köpman förslås i denna lag
envar, som, enligt vad särskilt fin- envar som vid
tillämpning av bok-
nes
stadgat, är pliktig att föra han- föringslagen (1929:117) i dess ly-
delsböcker. delse den 30 juni 1976 skulle ha
varit bokföringsskyldig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Förslag till
Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)
Härigenom
föreskrives att 2 § handelsregisterlagen (1974: 157) skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gällande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §
I handelsregister införes enskild näringsidkare och
handelsbolag saml ideell förening eller stiftelse som idkar näring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Handelsbolag
skall söka registrering, innan bolaget börjar sin verksamhet. Detsamma
gäller enskild näringsidkare, ideell förening och stiftelse, om skyldighet att
föra handelsböcker följer med verksamheten.
Handelsbolag skall söka registrering, innan bolaget
börjar sin verksamhet. Detsamma gäller enskild näringsidkare, ideell förening
och stiftelse, som vid tillämpning av bokföringslagen (1929:117) i dess lydelse
den 30 juni 1976 skulle ha varit bokföringsskyldig.
Enkelt bolag får införas i handelsregister i den ordning
som föreskrives för handelsbolag. Vad i denna lag sägs om handelsbolag gäller
även i fråga om sålunda registrerat enkelt bolag.
Denna lag träder i kraft den 1 juU 1976.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning
Härigenom
föreskrives att 2§ lagen (1966: 454) om företagsinteckning skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gällande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Företagsinteckning
må meddelas endast om näringsidkaren är bokföringsskyldig eller driver
jordbruk eller skogsbruk.
Förelagsinteckning
må meddelas endast om näringsidkaren vid till-lämpning av bokföringslagen
(1929:117) i dess lydelse den 30 juni 1976 skulle ha varit bokföringsskyldig
eller om han driver jordbruk eller skogsbruk.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976,
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla
bolag
Härigenom föreskrives
att 1 § lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gällande
lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sluta två eller flere
bolag för att under gemensam firma idka handel eller annan näring, med vars utövande
följer skyldighet att föra handelsböcker, kallas det handelsbolag.
Sluta två eller flere
bolag för att under gemensam firma idka handel eller annan näring, kaUas det
handelsbolag, om vid tillämpning av bokföringslagen (1929:117) i dess lydelse
den 30 juni 1976 bokföringsskyldighet skulle ha förelegat beträffande
verksamheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1976,
Prop.
1975:104 266
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde 1975-03-21
Närvarande: justitierådet Conradi, f d regeringsrådet Öhman,
regeringsrådet Paulsson, justitierådet Fredlund,
EnUgt lagrådet den 12 mars 1975 tiUhandakommet utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 30 januari 1975 har beslutats att
lagrådets yttrande skall inhämtas över upprättade förslag lill
1,
bokföringslag,
2,
lag om ändring
i lagen (1905: 38 s, 1) om köp och byte av lös egendom,
3,
lag om ändring
i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och handelsresande,
4,
lag om ändring
i handelsregislerlagen (1974: 157),
5,
lag om ändring
i lagen (1966: 454) om företagsinteckning,
6,
lag om ändring
i lagen (1895: 64 s, 1) om handelsbolag och enkla bolag.
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har den 13
februari 10 mars 1975 inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Jan Bökmark,
Lagförslagen föranleder följande yttranden inom lagrådet.
Bokföringslagen
1 § Conradi:
I fräga om kretsen av bokföringsskyldiga har Sveriges
advokatsamfund anfört bl. a. följande (avsnitt 4.2.1 i remissprotokollel):
Förslagets regler är inle tänkta eller lämpliga för mycket stora grupper av de
minsta företagen. Som exempel kan nämnas hantverkare och liknande
småföretagare. Enligt samfundets mening är de av utredningen anförda motiven
för att vidga bokföringsplikten till att gälla även dem inte övertygande.
Varken borgenärsinlresset eller det intresse, som företagaren själv må ha av elt
omsorgsfullt räkenskapsmaterial, eller beskattningshänsyn kan vara
tillräckligt motiv för att utsträcka bokföringsplikten tUl dem. Samfundet
understryker vikten av att lagar inte stiftas så, att det redan vid lagens
tillkomst är uppenbart att lagen inle kommer att åtlydas. En
bokföringsskyldighet av den omfattning utrednings-
Prop. 1975:104 267
förslaget
innebär är inte rimlig och kommer enligt samfundet inle att kunna genomföras
för stora gmpper av hantverkare och andra småföretagare. Om dessa skall kunna
iaktta reglerna blir de pä grund av sina bristande kunskaper ofta tvingade att
anlita bokföringsbyräer, vilket medför ökade kostnader för företagarna och
stora påfrestningar på den tillgängliga bokföringsbyråorganisationen.
Synpunkter av liknande slag har anförts av flera andra remissinstanser.
Jag
delar advokatsamfundets uppfattning. Vad särskUt angår inkomstbeskattningen
vill jag framhålla, att de nu ifrågavarande småföretagarna med hänsyn till
gällande skattelagstiftning ingalunda behöver ha räkenskaper i bokföringsmässig
mening. Det räcker med alt den skattskyldige för anteckningar som möjliggör en
riktig självdeklaration, EnUgt kommunalskattelagen krävs sålunda varken
resultaträkning eller balansräkning; tvärtom innehåller självdeklarationens
rörelsebilaga RI specificerade och från bokföringslagens system delvis
avvikande och mera lättfattliga regler om hur rörelseinkomsten skall
beräknas. Och i fråga om den löpande bokföringen finns i skattelagstiftningen
givelvis inga motsvarigheter till bokföringslagens för småföretagarna
säkerligen svårbegripliga regler om verifikationer (5 § i det remitterade
förslaget) och bokföring av fakturor (8 § andra stycket tredje meningen). Om bokföringspUkt
infördes för småföretagen, skulle detla alltså i motsats till vad
föredragande statsrådet synes vilja göra gällande få antagas innebära en
väsentligt ökad börda för dem. Man kan inte med fog hävda, att skattekontrollsynpunktema
i detta fall är så vikliga att deras tillgodoseende uppväger de stora nackdelar
som enligt vad ovan sagts skulle följa med en utvidgning av
bokföringsskyldigheten till de minsta företagen.
Det
är naturUgtvis inte lätt alt i delta sena skede av lagstiftningsärendet söka
ange vilka småföretagare som rimligen bör undantas från lagens tillämpning. Vad
som nu kan åstadkommas får i viss mån karaktär av en nödlösning, vilket i sin
tur kan förklara de meningsskiljaktigheler som yppats inom lagrådet vid
behandlingen av denna fråga. Om man i huvudsak utgår från katalogen i 1 § i
1929 års bokföringslag som en yttre ram och med hänsyn till syftet med bokföringslagstiflningen,
bestämmer sig för att inom denna ram medge undantag från bokföringsplikten
endast i fall där sådana undantag synes vara alldeles nödvändiga, tror jag
emellertid att det kunde te sig naturligt, alt bokföringslagen inte skall
gälla i fråga om rörelse som avser 1) handel med varor genom kringföring eller
från salustånd eller på annat liknande sätt, 2) tillverkning eller bearbetning
av varor till avsalu eller på beställning, 3) reparalionsverksamhet, 4)
byggnadsverksamhet, 5) trädgårdsanläggning eller 6) fiskeri, under föralsättning
i samtliga dessa fall att rörelsen vanligen drives utan biiräde av andra än
make och barn under sexton år.
Prop. 1975:104 268
Med
en enumerationsmetod av detta slag kan givetvis gränsfall och ojämnheter inle
undvikas. Bl. a. kan t, ex, fria konslutövare göra gällande, att deras
intressen inte tillbörligt beaktats. Jag har emellertid i uppräkningen försökt
att få med dem som generellt sett skulle ha svårast alt klara bokföringspUkten.
Jag
hemställer att en bestämmelse av nu nämnt innehåll intages i lagen,
Öhman,
Paulsson:
Enligt
den nya bokföringslagen blir i princip alla näringsidkare bokföringsskyldiga.
Undantagna från lagen är endast bortsett från staten, kommuner och jämställda
enskUda personer som driver jordbruk eller skogsbruk eller uthyrning av
fastighet eller del därav i mindre skala. För jordbrukare, som för taxering
beräknar jordbruksinkomst enligt bokföringsmässiga grunder, gäller emellertid
jordbruksbokförings-lagen. Beräkning efter sådana grunder blir successivt
obligatorisk och kommer senast vid 1978 års taxering att gäUa alla jordbrukare.
Den
nya bokföringslagen innefattar en betydande utvidgning av bokföringsskyldigheten
till nya kategorier näringsidkare. Det är framförallt småföretagare av olika
slag som nu blir bokföringsskyldiga. Lämpligheten av en så omfattande
utvidgning har diskuterats både av utredningen och av en del remissinstanser
liksom av föredragande statsrådet. Därvid har också berörts frågan om
särskilda, enklare regler kunde föreskrivas för de mindre förelagarna.
Olika
motiv kan andragas för lagstadgad bokföringsskyldighet. De anställda kan ha
krav på en ordnad bokföring för att en tillfredsställande insyn i verksamheten
skall bli möjlig. En god bokföring och redovisning är också betingad av hänsyn
till andra borgenärers, såsom långivares och leverantörers, intressen.
Bokföring anges också vara nödvändig för att näringsidkaren själv skall kunna
på ett tillförlitligt sätt fä klarhet i rörelsens ställning; lönsamhetsfrågor,
likviditetsfrågor och investeringsfrågor sägs inte kunna av näringsidkaren bedömas
utan tillgång till ett omsorgsfullt fört räkenskapsmaterial. Slutligen för beskatlningshänsynen
med sig krav på att näringsidkaren måste föra räkenskaper; en riktig taxering
av rörelsen blir eljest knappast möjlig.
Tydligt
är att i fråga om de minsta företagarna, med ingen eller endast en eller annan
anställd, bokföringens betydelse för anställda och övriga borgenärer är mycket
ringa. Vad i remissprotokollet på olika ställen anförs om bokföringens roll som
underlag för näringsidkarens egen bedömning av sin slällning synes vidare i
ganska liten mån ha relevans för småföretagaren. Däremot är det uppenbart att
samhället måsle från beskatlningssynpunkt kräva ordnade räkenskaper även av de
minsta näringsidkarna.
För
dem som inte är bokföringsskyldiga enligt 1929 års lag finns
Prop.
1975:104 269
redan nu vissa på beskatlningsmässiga motiv grundade beslämmelser
om räkenskaper och liknande förutom i vissa förfatlningar berörande särskilda
yrkeskategorier såsoni tandläkare m, fl, även i taxeringslagen. Dessa
sistnämnda beslämmelser är emellertid allmänt hållna och ger föga ledning för
den enskilde. Det framstår därför som befogat att man utvidgar och preciserar
skyldigheten alt föra räkenskaper också för de små näringsidkarna.
I vad avser den löpande bokföringen lorde den lösning som framlägges
i remissförslaget vara godtagbar. Bestämmelserna synes inte ställa överdrivna
krav på småföretagarna, och avfattningen torde tillgodose rimliga önskemål om
lättfattlighet. De bestämmelser som gäller årsbokslutet resultaträkning och
balansräkning har däremot, naturligt nog med hänsyn lUl ambitionen att de
skall spänna över alla slag av rörelser sålunda även de största aktiebolagen,
fått en avfattning som måste te sig svårförståelig och främmande för en liten
företagare som skulle vilja söka sätta sig in i vad som gäller för hans
bokföringsskyldighet. Det skall inte bestridas att den redogörelse som lämnas
i remissprotokoUet under avsnitt 5,8, "Bokföringsskyldighetens fullgörande
i mindre rörelser" i och för sig låter sig förenas med lagens
bestämmelser. Men vad där sägs om exempelvis årsbokslutet kan svårligen
utläsas av lagbestämmelserna av andra än initierade i bokföringsfrågor.
Motsvarande kan måhända sägas om åtskilliga andra lagbestämmelser. Vad som
emellertid här kan skapa särskilda problem är att misstag kan medföra sådana
konsekvenser som att bokföringen underkännes som underlag för deklaration och
i stället skönstaxering sker och vidare att näringsidkaren påföres sådan
särskild avgift som kallas skattetillägg.
En bättre lösning för reglering av de minsta företagarnas
bokföringsskyldighet skulle ha varit att bryta ut dem ur den nu föreslagna
lagen och att göra särskilda föreskrifter för dem antingen i en särskild lag
eller möjligen i en ny avdelning i jordbruksbokföringslagen. Särskilt beslämmelsema
om årsbokslutet borde där ha kunnat utformas betydligt enklare än de nu
föreslagna reglerna; åtskUliga av dessa borde ha kunnat utmönstras. Självfallet
skulle svårigheter ha mött både i fråga om avgränsningen av vilka företagare
som skulle falla under den ena eller den andra lagen liksom beträffande vUka
regler om årsbokslutet som skulle kunna utgallras, I det första hänseendet må
endast framhållas att det måhända inte betytt så mycket om gränsdragningen
inte blivit alldeles skarp, eftersom även de enklare bestämmelserna för de
minsta företagarna skulle avse skyldighet att ha bokföring i egentUg mening.
En lösning
i enlighet med vad sålunda anförls skulle emellertid förutsätta ytterligare
undersökningar och ingående överväganden. Med hänsyn härtill anser vi oss,
trots de redovisade betänkUghelerna, böra
18 Riksdagen 1975.1 saml Nr 104
Prop. 1975:104 270
godtaga
departementsförslaget i berörda delar. För att den utvidgade bokföringsskyldigheten
skall kunna tillämpas för de mindre företagen är det emellertid mycket
betydelsefullt, såsom ocksä framhållits av vissa remissinstanser, alt det
tilltänkta expertorganet pä redovisningsområdet och näringslivets
branschorganisationer lämnar anvisningar för bokföringens fullgörande för
mindre företag; bl. a. bör tiUses att lämpliga räkenskapsböcker, innefattande
även formulär för enkla resultaträkningar och balansräkningar, blir
tillgängliga. Det är angeläget att expertorganet och organisationerna får
erforderlig tid att grundligt förbereda, utge och sprida detta material. Lagen
föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1976 men kan inte förväntas bli färdigbehandlad
förrän i slutet av 1975. Det förefaller som om förberedelsetiden för det erforderliga
kompletteringsarbelet blir alltför knapp. Enligt vår mening är detta elt
viktigt motiv för att man skjuter på ikraftträdandet. Lagrådet behandlar denna
fråga ytterligare i annat sammanhang.
Fredlund:
Den
föreslagna bokföringslagens tillämpningsområde har bestämts så, att det med
vissa undantag omfattar alla näringsidkare från de största företagen tiU de
utpräglade småföretagen. Att inordna detla vidsträckta och heterogena område
under enhelliga regler är förenat med avsevärda svårigheter. Den föreslagna
bokföringslagen synes med sina avancerade krav på utförlighet och specificering
i företagens redovisning och sitt redovisningstekniska fackspråk närmast ha
utformats med de stora och medelstora företagen i blickfånget. Regleringen har
härigenom hamnat på en nivå som lämpar sig väl för sådana företag men passar
sämre för utpräglade småföretag. Kraven på utförlighet och specificering i
redovisningen fyller, tillämpade på typiska småföretag, inte samma uppgift
eller blir i vart fall onödigt långtgående. Även eljest är den föreslagna lagen
bilvis för kompUcerad och svårtillgänglig för de minsta förelagen. Detta
gäller särskilt avsnillet om årsbokslut. En lag som vänder sig även till de
minsta företagarna, t. ex. fiskare, glasmästare, fönslerputsare, skomakare,
sömmerskor, snickare, målare och många andra hantverkare, i termer sådana som
finansiella intäkter och kostnader, extraordinära intäkter och kostnader,
bokslutsdispositioner, förutbetalda kostnader och upplupna intäkter, upplupna
kostnader och föratbetalda intäkter, eget kapital, lagerreserv och obeskattade
reserver får svårt att nå avsedd effekt på småföretagens område. Det måsle
befaras, att en betydande del av de utpräglade småförelagarna inte är i stånd
att förslå lagens innebörd. Härtill kommer, att näringsidkare som ej förmår att
rätt tolka lagen beroende på dess för honom svårbegripliga beskaffenhet stundom
kan löpa risk att tUl följd härav bli skönstaxerad eller påförd sådan särskild
avgift som kallas skattetiUägg, Under hänvisning till det anförda skulle jag
för
Prop. 1975:104 271
min
del helst se, att typiska småföretagare undantages från den föreslagna lagens lUlämpningsområde,
Vad
nu sagts innebär inte, atl hithörande småföretagare bör vara flitagna från all
bokföringsskyldighet. Det är främst ur beskattningssynpunkt påkallat, att även
dessa företagare skall ha ordnad bokföring. Vad som erfordras för deras del är
således enklare och mera lältfattiiga bokföringsregler, som ger dem godtagbara
möjligheter att fullgöra sin bokföringsskyldighet (jfr den i
utredningsdirektiven berörda tanken på ett differentierat regelsystem med
förenklade regler för mindre företagare). Att nu anvisa en slutlig lösning av
frågan hur sådana regler bör vara utformade är knappast möjUgt, efiersom något
förslag i ämnet inte utaibelats. Vad som i nuvarande läge kan ifrågakomma är
alt antyda riktlinjer för en lösning som skulle kunna göra tjänst närmast som
provisorium medan saken beredes för slutUgt ställningstagande. För en kategori
näringsidkare, som tUl betydande del består av typiska småföretagare och som
redan i remissen undantagils från den föreslagna bokföringslagen, nämligen
enskilda personer med jordbruk eller skogsbrak som näringsfång, är avsikten
uppenbarligen, att bokföringsskyldigheten skall regleras av
jordbruksbokföringslagens beslämmelser, som aUtså befunnits lämpade för
småföretagare inom dessa näringsgrenar. Bokföringsreglerna i nämnda lag
ansluter sig frånsett vissa branschspecifika särbestämmelser nära lill
bokförings-bestämmelserna i 1929 års bokföringslag. Dessa är avsevärt enklare
och mera lättfattliga än reglerna i den föreslagna lagen. De har sedan länge
tillämpats på en del typiska småföretagare, t, ex, ensamföretagare med
butikshandel, och förefaller i vart fall tills vidare kunna hjälp-ligt fylla
det behov av bokföringsregler som föreligger på småföretagens område. En
tillfällig lösning kan därför vara, att de regler i 1929 års lag, som rör
själva bokföringen och som återfinnes i 313 §§ i lagen, eventueUt efter vissa
justeringar och kompletteringar, göres lUl-lämpliga på typiska småföretagare, i
den mån dessa inte faller under jordbruksbokföringslagen, Reglema kan antingen bUda
en särskUd lag om bokföringsskyldighet för vissa mindre företag eller upptagas
som en särskild avdelning i den föreslagna bokföringslagen eller sammanföras
med bestämmelserna i jordbruksbokföringslagen till en enhetlig lag om
bokföringsskyldighet för mmdre företag. Om bokföringsskyldigheten för typiska småföretag
enbart skall tjäna syftet att bilda underlag för taxering, Ugger måhända
sistnämnda alternativ närmast till hands.
Hur
gränsen skall dragas meUan förelag som skall vara bokförings-skjddiga enligt
den föreslagna lagen och förelag med bokföringsskyldighet enligt enklare
regler kan naluriigtvis vara föremål för delade meningar. Ehuru medveten om
all skäl kan anföras även för andra lösningar är jag mest benägen att i vart
fall som provisorium förorda att
Prop.
1975:104 272
bokföringsskyldighet enligt enklare regler föreskrives
förutom för enskilda näringsidkare inom jordbruk och skogsbruk för andra enskUda
näringsidkare, som vanligen driver sin verksamhet ulan biträde av flera än
make, barn och tre andra personer. Med enskUd näringsidkare måste lolkningsvis
jämställas dödsbo efter sådan person. Alla andra juridiska personer med
bokföringsplikt skulle med den förordade gränsdragningen falla under den
föreslagna bokföringslagen.
Om det skulle anses, att undanlag från den föreslagna
lagen ej bör göras för småföretagare, vill jag understryka vikten av alt det tUltänkta
expertorganet och näringslivets branschorganisationer tillser, alt enkla och lältfattiiga
formulär och anvisningar för bokföringsskyldighetens fullgörande finns att
tillgå för dessa företagare. Utan tUlgång till sådana hjälpmedel läfer nämligen
lagens genomslagskraft på småföretagens område bli tämligen ringa.
4 § Lagrådet:
Med det i paragrafen använda uttrycket "uppkomna
fordringar och skulder" får förslås sådana fordringar och skulder som med lillämpning
av 8 § andra stycket sista meningen är att anse som uppkomna i bokföringslagens
mening,
8§ Lagrådet:
1 andra stycket upptas bestämmelse om att fordringar och
skulder skall bokföras så snart det kan ske sedan faktura el, likn. avsänts eUer
mottagits. Bestämmelsen innebär att den s. k. kontantprincipen inte skall tiUämpas.
I den allmänna motiveringen nämner föredragande statsrådet att den föreslagna
ordningen kan medföra problem inom försäkringsbranschen. Föredraganden anser
emellertid att närmare föreskrifter för denna bransch vid behov får utfärdas av
försäkringsinspektionen och synes därvid utgå från att försäkringsinspektionen
inom ramen för sin tillsynsverksamhet äger utfärda anvisningar och föreskrifter
för försäkringsbolagen i fråga om bl, a, bokföring och redovisning, EnUgt 3 §
första stycket i det nu föreliggande lagförslaget får dock avvikelse göras från
bokföringslagens regler endast om sådan avvikelse har stöd i särskild lag, I
dylikt hänseende torde vara tillfyllest, att annan lag innehåller bemyndigande
för regeringen eller annan myndighet att meddela avvikande bestämmelse. Under
åberopande av vad sålunda anförts föreslår lagrådet att i lagen om
försäkringsrörelse införs en sådan bestämmelse.
Prop. 1975:104 273
10
ocb 11 §§ Lagrådet:
I
det remitterade förslaget liksom i utredningsförslaget uppställes som grandviUkor
för att material i mikroskrift och material, som är läsbart endast på maskinell
väg, skall få användas som ursprungligt räkenskapsmaterial, att det kan anses
säkerställt att registreringarna är varaktiga och registrerade uppgifter
lättåtkomliga och att materialet bevaras på betryggande sätt. EnUgt 10 § i det
remitterade förslaget skall det ankomma på länsstyrelsen alt pröva huruvida
detta viUkor är uppfyllt och, om så är fallet, att meddela tUlstånd till
användningen. Någon förhandsprövnmg frän myndighets sida skulle däremot inte
äga rum enligt utredningens förslag, som i denna del i huvudsak godtagits av
remissorganen, däribland riksskatteverket, riksrevisionsverket och bankinspektionen.
När
den nuvarande eller föreslagna bokföringslagen innehåller bestämmelser som
medger den bokföringsskyldige att under vissa föratsättningar förfara på visst
sätt, brukar bestämmelserna i regel inte vara så utformade att det krävs
förhandsprövning från myndighets sida av deras tillämplighet i det enskilda
fallet. Den som för sin bokföring vill begagna sig av ett lösbladssyslem
behöver exempelvis ej i förväg fä prövat av myndighet, huruvida systemet, såsom
fordras enligt 6 § i förslaget, är betryggande. Skulle det i efterhand visa
sig, att systemet ej var betryggande, kan tillämpning av reglerna om gäldenärsbrott,
försvårande av skattekontroll eller skönstaxering ifrågakomma, om förutsättningar
härför jämväl i övrigt föreligger. Vid bedömande av om förhandsprövning kan
anses påkallad när det gäller användning av material i mikroskrift och material
som är läsbart endast på maskinell väg, är främst av betydelse, att den som
vill begagna sig av sådant material i sin bokföring i allmänhet har ett starkt
eget intresse av alt materialet är varaktigt, lättåtkomligt och på betryggande
sätt bevarat. Risken för att ett företag skulle vilja påtaga sig kostnader för
automatiserad bokföring utan atl ha säkerhet för att så är fallet får därför
bedömas som ringa. Man torde vidare kunna utgå ifrån att revisorer i företag
med automatiserad bokföring i regel inte kommer att låta sig nöja med ett
bokföringssystem, som ej uppfyller kraven på materialets varaktighet,
lättåtkomlighet och bevarande i betryggande former. Härtill kommer, att
tillämpning av bestämmelsema om bokföringsbrott, försvårande av skattekontroU
och skönstaxering kan, om övriga förutsättningar härför är förhanden, bli
aktuell även när någon åsidosatt föreskrivna villkor för rätt atl i bokföringen
använda material i mikroskrift eller material, som endast är läsbart på
maskinell väg. Med hänsyn till dessa förhållanden torde länsstyrelsens
förhandsprövning kunna avvaras. Eftersom datorbaserad bokföring i regel kräver
tillstånd jämväl av datainspektionen frän integritetssynpunkt skulle härmed
även
Prop. 1975:104 274
vinnas,
att cn något tungrodd ordning med dubbla tUlståndsförfaranden undvikes.
Det må i sammanhanget framhållas,
att det expertorgan på redovisningsområdet, som föredragande statsrådet avser
skola inrättas, skall ha tUl uppgift bl. a. att ge anvisningar för sådan redovisnuig,
som sker med hjälp av automatisk databehandling. Ett företag, som i sin
bokföring önskar använda sådan redovisning, kan väntas erhålla god ledning
angående lämpligheten därav redan genom anvisningar, som* expertorganet
meddelar. Det synes även vara förutsatt, alt ett enskilt företag i förekommande
fall skall kunna begära anvisningar hos expertorganet rörande företagets egna
förhållanden.
På
grund av det anförda föreslår lagrådet, att kravet på länsstyrelsens tillstånd
i 10 § sista stycket utgår. Om så sker, kan nämnda stycke förslagsvis erhålla
följande lydelse: "Material som avses i första stycket 2 och 3 får
användas endast om det kan anses säkerställt, att registreringarna är
varaktiga, att registrerade uppgifter är lätt åtkomliga samt att materialet
bevaras på betryggande sätt."
Enligt
11 § andra stycket tredje meningen skall årsbokslut och därtiU hörande bilagor
upprättas i vanUg läsbar form. Från denna regel göres undantag i II § sista
stycket. Enligt detta stycke får länsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger,
för visst fall tillåta, att bilaga till årsbokslutet upprättas i form som avses
i 10 § första stycket 2, dvs, i mikroskrift. Även i detta fall torde
länsstyrelsens tillstånd kunna undvaras, om lagen direkt anger, när bilaga i
mikroskrift får användas. Lagrådet föreslår, att sista stycket i 11 § utgår och
att som en fjärde mening i paragrafens andra stycke inskjutes en bestämmelse
med följande lydelse: "Bilaga som är av särskUt vidlyftig beskaffenhet får
dock upprättas i form som avses i 10 § första stycket 2."
12
§ Lagrådet:
Av
motiven ehuru ej tydligt nog av lagtexten framgår alt i rörelse som
påbörjats efter lagens ikraftträdande brutet räkenskapsår ej skall få användas
ens med sådant tUlstånd av länsstyrelse som åsyftas i tredje stycket. Detta är
uppenbart att gå för långt i de i och för sig erkännansvärda strävandena att
söka undvika en alltför brokig flora av räkenskapsår. Även nystartade rörelser
kan ju vara utpräglat säsong-betonade och därför ha behov av att få tillämpa
annat räkenskapsår än kalenderåret. TUlstånd enligt tredje stycket andra
meningen bör alltså kunna beviljas även sådana rörelser som påbörjats efter
lagens ikraftträdande. Om, i enUghet med förslagets konstruktion, brutet
räkenskapsår ej skall få börja pä andra dagar än den 1 maj, den 1 juli och den
1 september, synes härigenom skälig avvägning ha uppnåtts mellan de
samhälleliga kontrollorganens krav på ordning och reda i
Prop.
1975:104 275
bokföringsväsendet och det ekonomiska livets intresse av
flexibilitet i fråga om räkenskapsårets förläggning.
Bestämmelsen i första stycket tredje meningen synes höra
hemma bland övergångsbestämmelserna.
Om vad nu sagts iakttas, bör vissa redaktionella
jämkningar ske i avfattningen i övrigt.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse:
"Kalenderåret är räkenskapsår. Om särskilda skäl
föreligger, kan dock länsstyrelsen lämna tillstånd till att annan period av
tolv månader, med början den 1 maj, den 1 juli eller den 1 september, får
utgöra räkenskapsår. Sådant räkenskapsår benämnes brutet räkenskapsår.
När bokföringsskyldighet inträder eller räkenskapsåret lägges
om, får räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att
omfatta högst aderton månader, Avkortning av räkenskapsåret får också göras om
bokföringsskyldigheten upphör.
Tillämpas brutet räkenskapsår, får omläggning av
räkenskapsåret ske till kalenderår utan särskilt tillstånd.
Den som är
bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår
för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Tillämpas brutet
räkenskapsår i en av rörelserna, får samma räkenskapsår användas i de andra
utan att länsstyrelsens tillstånd härtill behöver inhämtas enligt första
stycket andra meningen. Vad nu sagts äger motsvarande tiUämpning inom
koncern,"
I övrigt hänvisas till vad som anförs vid
övergångsbestämmelserna.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna Lagrådet:
Punkt 1. I fråga om ikraftträdandet hänvisas till vad som
anförts vid aktiebolagslagens promulgationslag. Bokföringslagen bör alltså
liksom aktiebolagslagen träda i kraft först den 1 januari 1977.
Iakttages vad lagrådet förordat under 10 och 11 §§, bör
hänvisningen i förevarande punkt till 10 § tredje stycket och 11 § fjärde
stycket utgå. Vidare bör hänvisningen till 12 §, om denna paragraf omformuleras
på sätt lagrådet föreslagit, gälla första stycket. Stort utrymme för tillämpning
av en sådan hänvisning synes visserligen ej finnas, men den torde likväl böra
medtagas för säkerhets skull.
Punkt 5, Här må hänvisas till vad som anförts vid 12 §. Enligl
12 § första stycket tredje meningen i remissförslaget får brutet räkenskapsår
utan särskUt tillstånd användas i alla rörelser, som påbörjats före lagens
ikraftträdande. Denna beslämmelse skulle kunna tolkas så att också rörelser som
före lagens ikraftträdande haft kalenderåret som räkenskapsår kan övergå till
brutet räkenskapsår utan tillstånd av länssty-
Prop. 1975:104 276
relsen
och att sådan omläggning, utan tillstånd, fortfarande kan ske många år efter
ikraftträdandet. En sådan innebörd torde ej vara avsedd. Lagrådet föreslår, alt
punkten ges följande lydelse: "Om annat räkenskapsår än kalenderåret liilämpas
i rörelse som påbörjats före lagens ikraftträdande, får brutet räkenskapsår,
med den innebörd detta uttryck har enligt den nya lagen, användas i rörelsen
ulan sådanl tillstånd av länsstyrelsen som avses i 12 §, Det räkenskapsår som
börjar löpa närmast efter lagens ikraftträdande skall i förekommande fall
avkortas eller förlängas så alt därefter följande räkenskapsår kommer atl överensstämma
med reglerna för brutet räkenskapsår i den nya lagen."
Övriga
lagförslag
Lagrådet:
Förslagen
lämnas ulan erinran.
opaginerad Kontrollera mot PDF
JUSTITIEDEPARTEMENTET
Utdrag
PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-04-10
opaginerad Kontrollera mot PDF
Närvarande:
Statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Sigurdsen,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon.
Föredragande:
Statsrådet Lidbom
Proposition
med förslag tiU ny bokföringslag, ni. m.
Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande över förslag till
1. bokföringslag,
2. lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och
byte av lös egendom,
3. lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission,
handelsagentur och handelsresande,
4. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974: 157),
5. lag om ändring i lagen (1966: 454) om
förelagsinteckning,
6. lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om
handelsbolag och enkla bolag.
Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande.
Lagrådets
ledamöter uppehåller sig i tre olika yttranden utförligt vid frågan om hur
kretsen av bokföringsskyldiga skall bestämmas enligt den nu föreslagna lagen. Justitierådet
Conradi vill med en i förhåUande tUl nu gällande lag begränsad uppräkningsmetod
utesluta vissa mindre företagare från all bokföringsskyldighet. Justitierådet
Fredlund anser alt alla näringsidkare skall vara bokföringsskyldiga, men ser
helst att vissa enskilda näringsidkare som han för sin del avgränsar till
alt avse i princip företagare med högst tre anslällda skall fullgöra sin
bokföringsskyldighet enligt enklare regler än vad den föreslagna lagen
föreskriver. Han menar därför att sådana företagare skall uteslutas ur den
föreslagna lagen och t, v,, som ell provisorium, vara bokföringsskyldiga i
stort sell i enlighet med 1929 års lag. Regeringsråden Öhman och Paulsson anser
också att en bättre lösning varil att bryta ut de minsta företagarna från den
föreslagna lagens lillämpning och göra dem bokföringsskyldiga en-
1
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 30 januari 1975,
Prop. 1975:104 278
ligt
särskUda föreskrifter. De har emellertid funnit atl de bör godta departemenlsförslaget.
De framhåller därvid alt information om bokföringsskyldighetens innehåll och
anvisningar för hur denna skyldighet skall kunna fullgöras måsle utfärdas.
Också Fredlund understryker vikten av att formulär och anvisningar finns att tUlgå,
om det skulle anses, att undantag från den föreslagna lagen ej bör göras för
småföretagare. För att erforderligt kompletteringsarbete skall kunna företas
menar Öhman och Paulsson alt tidpunkten för lagens ikraftträdande bör senareläggas.
Lagrådet i dess helhet föreslår alt lagen skall träda i kraft den 1 januari
1977,
Då det gäller alt avgöra
vilken krets som bokföringsskyldigheten enligt en ny lag bör omfatta vill jag tiU
en början erinra om att två utredningar under lång tid har behandlat
hithörande frågor och alt den senare utredningen därvid kunnat tillgodogöra sig
remissbehandUngen av den förra utredningens arbele. Dessa utredningar har efter
noggranna överväganden funnil att man inle kan utesluta någon rörelseidkare
eller näringsidkare från bokföringsskyldighet, Inle minst skattemässiga överväganden
talar för att alla som driver någon form av rörelse också skall vara
bokföringsskyldiga. Med hänsyn till den omfattande utredningsverksamhet som
sålunda bedrivits finner jag det föga sannolikt alt man vid fortsatt utredande
skulle komma till annat resultat. För egen del menar jag också att det inte
finns godtagbara skäl för alt man skall kunna undanta vissa rörelseidkare från
bokföringsskyldighet. Den nu gällande enumerationsprincipen för all fastslå
kretsen av bokföringsskyldiga är som jag nämnt i remissprotokoUet behäftad
med uppenbara brister. Genom en sådan uppräkning får man inle någon rationeU avgränsning
av bokföringsskyldigheten utan resultatet blir tvärtom i hög grad godtyckligt.
Man kan inle heUer generellt säga alt viss typ av rörelse skall uteslutas från
bokföringsskyldighet enbart därför alt den drivs av en ensam person. Del kan
förhålla sig så att rörelsens omsättning är mycket stor och detta motiverar i
så fall atl rörelsen är bokförings-pliktig,
Justitierådet Conradi har
gjort ett försök att från tillämpningen av lagen utesluta vissa grupper av
småföretagare, EnUgt min mening är den föreslagna uppräkningen olycklig, Conradi
nämner exempelvis reparalionsverksamhet och byggnadsverksamhet som sådana
näringsgrenar där bokföringsplikt inte skall föreligga, om någon anställd inte
finns i rörelsen. Men inom angivna slag av verksamhet förekommer i slor ulslräckning
att hantverkare under förebärande att de är självständiga företagare åtar sig
entreprenaduppdrag på villkor som i realiteten innebär alt de är anslällda hos
uppdragsgivaren, I den mån sådana hantverkare undantas från bokföringspUkt
minskas samhällets möjligheter att få insyn i och ingripa mot sådana
entreprenadavtalskonstruktioner som endast syftar till alt befria
uppdragsgivaren från skyldigheten atl erlägga skat-
Prop.
1975:104 279
ter
och sociala avgifter för anslällda och i övrigt iaktta gällande bestämmelser i
anställningsförhållanden. Och i den mån det är fråga om faktiska
entreprenadförhållanden är det angeläget att entreprenörernas redovisning får
den ordning och reda som en bokföring ger.
Med
anledning av Conradis yttrande viU jag vidare nämna att det inte är helt
adekvat att åberopa de remissyttranden han återger. Jag vill erinra om att
departementsförslaget i förhållande till utredningsförslaget inrymmer en mängd
förenklingar. I fråga om den löpande bokföringen har sålunda de för många
småföretagare besvärande bestämda tidsgränserna slopats. Förslaget har i fråga
om den löpande bokföringen vidare getts en mer allmän utformning, som möjliggör
tillämpning av olika bokföringssystem anpassade efler även en mycket liten
rörelses behov. Då det gäller årsbokslutet har i departementsförslaget uttryckligen
sagts ifrån att exempelvis bestämmelserna om uppställning av resultaträkning
och balansräkning ävensom till dessa räkningar fogade noter skaU tillämpas med
hänsyn tagen till den enskilda rörelsens omfattning och behov. Jag vUl å andra
sidan inte underlåta atl nämna att utredningsförslaget innehöll en för mindre
företagare förenklad reglering i fråga om bokföring av fordringar och skulder
grundad på den s. k. kontantprincipen. Denna princip har emellertid irite godlaghs
i deparlementsförslaget. Alla bokföringsskyldiga skall alltså tillämpa bokföringsmässiga
grunder i sin bokföring. Detla förhållande har emellertid inte kritiserats av
lagrådet, bortsett från att Conradi framhålUt att bestämmelsen om bokföring av
fakturor säkerligen är svårbegriplig för småförelagarna.
I
fråga om Conradis yttrande vUl jag vidare framhålla alt han synes utgå från att
skattelagstiftningens bestämmelser skulle vara lättare att tillämpa för en
mindre företagare än vad den föreslagna bokföringslagens bestämmelser skulle
vara. Jag vill emeUertid påpeka alt de mindre företagarna knappast hämtar sin
information om skaltebestäm-melsernas innehåll direkt från t. ex. kommunalskaltelagen.
Som framgår av bl. a. Conradis yttrande torde företagare ofla i stället utgå
från de blanketter som genom riksskatteverkets försorg har upprättats för lill-lämpningen
av skattelagstiftningen. Andra branschanpassade småskrifter i ämnet utges genom
privat försorg. Det är i och för sig ofruktbart att diskutera huruvida
skattelagstiftningen eller bokföringslagen är mest lättläst för småföretagare.
Jag anser mig emellertid ha anledning att räkna med alt branschanpassade
anvisningar och hjälpmedel för bokföringen liknande dem som i dag finns på t,
ex. skatteområdet kommer alt finnas tillgängliga för småföretagarna vid tiden
för bokföringslagens ikraftträdande. Enligt min mening innebär den föreslagna
bokföringslagen atl den bokföringsskyldige på elt enkelt sätt kan fullgöra sin
redovisningsskyldighet. Detta kan i sin lur underlätta för honom att fullgöra
sin deklarationsskyldighet. Med hänsyn lill det anförda kan jag sålunda
Prop. 1975:104 280
inte
tillstyrka justitierådet Conradis hemställan om att vissa grupper av
näringsidkare skall uteslutas från bokföringsskyldigheten,
Justitierådet
Fredlund invänder främst mot alt lagen fått en sådan utformning att den inte
kan förstås av den enkle rörelseidkaren. Han pekar på att lagen innehåller
vissa svårlUlgängliga uttryck såsom finansiella intäkter och kostnader,
bokslutsdispositioner osv. Jag vUl i detta sammanhang understryka att strävan
vid utformningen av lagstiftningen har varit att skapa en enhetlig lag för all
redovisningsskyldighet. För att en lag skall kunna tillämpas måste den använda
de fackmässiga uttryck som slagits fast dels genom den förelagsekonomiska
litteraturen, dels inom den praxis som har utbildats på bokförings- och redovisningsområdet.
Det vore enligt min mening uppenbart felaktigt alt inle i lagen försöka ange
den terminologi som fortsättningsvis bör användas i dessa sammanhang. Samtidigt
har det emeUertid stått helt klart för mig att, som jag sagt tidigare, den enskUde
bokföringsskyldige endast i begränsad omfattnmg kommer all vända sig till
själva lagtexten för att finna ledning för sin bokföringsskyldighet. På detta
område liksom också på beskattningsområdet krävs uppenbarligen att anvisningar
och handlingar för olika branschers behov utfärdas av exempelvis
branschorganisationer, 1929 års lag är synnerligen ofullständig, då del gäller
att beskriva vad som enligt god bokföringspraxis bör ingå i
bokföringsskyldigheten. Jag kan så mycket mindre ansluta mig till Fredlunds
förslag även om del endast avser ett provisorium som företagare med
utomstående anslällda skulle få tillämpa så bristfälliga bokföringsregler.
Utvecklingen inte minst i fråga om anställningsskydd gör det nödvändigt atl
företagare med anställda har en god och ordnad överblick över sin ekonomi.
Jag
har i remissprotokollet framhållit atl del under departementsbehandlingen av ulredningens
förslag framstått som väsentligt att lämpa förslaget efter småföretagarnas
behov. Det har synts naturligt att man under departemenlsbehandlingen av ett
lagförslag som får så viltgående konsekvenser för många i vårt samhälle
fortlöpande håUer nära kontakt med organisationer som har att svara för de
mindre företagarnas och de enskilda rörelseidkarnas intressen. Det remitterade
förslaget har också utarbetats i en sådan nära kontakt med sådana
organisationer och därvid inle moll några erinringar. Mot den bakgrunden har
jag svårt att tro, att någon annan modell för bokföringsskyldighetens fullgörande
i de mindre rörelserna skulle vara bättre.
Låt
mig alltså än en gång undestryka: då det gäller den löpande bokföringen kan
inte med något fog hävdas att grandprinciperna för denna skulle vara olika i
fråga om ell större eller ett mindre företag. Vad som i den löpande bokföringen
kan variera är bokföringssystemen, Lagen ger erforderligt utrymme för alt man
skall kunna anpassa ett bokföringssystem direkt efler rörelsens omfattning. Då
det gäller regler-
Prop. 1975:104 281
na
för årsbokslut innehåller lagen beslämmelser som, det medger jag gäma, för den enskUde
minste företagaren kan te sig svårbegripliga. Men, som jag många gånger
tidigare anfört, för den enskUde gäller det att tillämpa bara de bestämmelser
som är relevanta för rörelsen ifråga.
För
atl det föreslagna systemet skall fungera väl krävs det naluriigtvis, att
erforderlig information om bokföringsskyldigheten når ut tUl de enskilda
småföretagarna. Jag vUl därför ansluta mig till lagrådets uppfattning om att
lagarnas ikraftträdande bör skjutas till den 1 januari 1977, Därigenom torde de
farhågor som lagrådet framfört i fråga om bokföringsskyldighet för de mindre rörelsema
i myckel stor grad kunna undanröjas. Genom att ikraftträdandet senareläggs
blir det möjligt för branschorganisationer och även för det kommande
expertorganet på bokföringsområdet att meddela sådana anvisningar och
föreskrifter atl bokföringslagens bestämmelser utan svårigheter kan tillämpas
också av de småföretagare, som lagrådels ledamöter i princip velat undanta från
lagens tillämpning.
Vad
lagrådet anfört vid 4 § viU jag instämma i.
Jag
godtar vad lagrådet anfört vid 8 § och förordar efter samråd med chefen för
finansdepartementet atl en bestämmelse som medger försäkringsinspeklionen rätt
att utfärda föreskrifter i fråga om bokföring och redovisning tas in i lagen
om försäkringsrörelse.
De
ändringar i lagtexten som lagrådet föreslagit beträffande 10 och 11 §§ samt i anslutnuig
därtill i fråga om punkten 1 i övergångsbestämmelsema anser jag på de av
lagrådet anförda skälen böra godtas,
I
fräga om räkenskapsårels förläggning har lagrådet vid 12 § anfört att också
rörelse som börjar efter lagens ikraftträdande bör få använda brutet
räkenskapsår efter tUlstånd av länsstyrelse. Starka skattemässiga skäl talar
för att endast kalenderår skall utgöra räkenskapsår. Jag är därför inle beredd
alt tiUmötesgå lagrådels önskan om ändring på denna punkt. Jag delar lagrådets
uppfattning att bestämmelsen, som reglerar äldre rörelsers rätt lill brutet
räkenskapsår, i och för sig har karaktär av övergångsbestämmelse. Med hänsyn
till bestämmelsens stora tillämpningsområde bör den emellertid enligt min
mening tas in il2§.
Lagrådet
har ifrågasatt att 12 § första stycket tredje meningen skuUe kunna tolkas så
att rörelse, som före ikraftträdandet haft kalenderåret som räkenskapsår,
skulle kunna övergå tUl bratet räkenskapsår utan lillslånd av länsstyrelsen.
Detta är emellertid enligt min mening inte riktigt. 12 § första stycket
behandlar frågan om vUka tidsperioder som kan utgöra räkenskapsår och inte
spörsmålet om när omläggning av räkenskapsår kan ske. Denna senare fråga
regleras i 12 § tredje stycket. Även punkten 5 av övergångsbestämmelserna har
intresse i det sammanhanget. Enligt min mening kan det inte råda någon
Prop. 1975:104 282
tvekan
om att den som före ikraftttädandet har kalenderåret som räkenskapsår inte får
övergå till bratet räkenskapsår utan tillstånd av länsstyrelsen (frånsett det
speciella fall som avses i 12 § fjärde stycket).
Jag finner alltså ej skäl
att förorda någon ändring i 12 § eller punkten 5 övergångsbestämmelserna i de
hänseenden som jag nu berört.
Utöver vad tidigare angetts
bör vissa redaktionella ändringar göras i lagtexten.
Med
hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen
att
aniaga
dels
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,
dels
inom justitiedepartementet upprättat förslag till
lag
om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse.
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1975:104 283
Innehåll
Propositionen
................................................... .... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... .... 1
Lagförslag ........................................................ 3
1, bokföringslag .............................................. .... 3
2, lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och
byte av lös egendom 11
3, lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission,
handelsagentur och handelsresande 12
4, lag om ändrmg i handelsregisterlagen (1974: 157). 12
5, lag om ändring i lagen (1966: 454) om
företagsinteckning .. 13
6, lag om ändring i lagen (1895: 64 s, 1) om
handelsbolag och enkla bolag 13
7, lag
om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse ,. 14
Utdrag av regeringsprolokollet den 30 januari 1975 .... 15
1 Inledning.......................................................... .. 15
2 Nuvarande förhållanden...................................... 17
2.1 GäUande lag m, m......................................... 17
2.2 Vissa statistiska uppgifter ............................ .. 22
3 Ulredningens
förslag ........................................ .. 23
3.1 Allmänna
synpunkter 23
3.1.1 Syftet med lagregleringen........................ .. 23
3.1.2 Förhållandet mellan skattelagstiftning och
bokföringslag 24
3.2 Inledande
bestämmelser 25
3.2.1 Kretsen av bokförmgsskyldiga m. m............ .. 25
3.2.2 Bokföringsskyldighetens innebörd............... .. 30
3.2.3 Räkenskapsårets omfattning..................... .. 32
3.2.4 Samordnmg med annan lagstiftning............ .. 33
3.3 Den
löpande bokföringen 34
3.3.1 Verifikationer ........................................ .. 36
3.3.2 Införing i böcker..................................... 38
3.3.3 Grandbokföring ..................................... .. 39
3.3.4 Huvudbokföring och hjälpbokföring............. 41
3.3.5 Bokföring av fordringar och skulder............. 43
3.4 Årsbokslutet
45
3.4.1 Årsbok, definUioner .............................. 45
3.4.2 Resultaträkningen ................................ .. 47
3.4.3 Balansräknuigen m, m.............................. .. 50
3.4.4 Notanteckningar..................................... 53
3.4.5 Värderingsregler.................................. ,, 56
3.5 Tilläggsbestämmelser om automatisk databehandling 62
3.6 Arkivering, straffansvar m, m........................... 64
3.7 Nämnd för bokföringsfrågor ............................ 66
4 Remissyttrandena
............................................ .. 68
4.1 Allmänna synpunkter .................................. 68
4.2 Inledande beslämmelser .............................. .. 72
4.2.1 Kretsen av bokföringsskyldiga m, m............ 72
4.2.2 Bokföringsskyldighetens innebörd............... .. 82
4.2.3 Räkenskapsårels omfattning m, m.............. .. 83
4.2.4 Samordnmg med annan lagstiftnmg............ .. 86
Prop. 1975:104 284
4.3 Den
löpande bokföringen 88
4.3.1 Verifikationer ........................................ .. 90
4.3.2 Införing i böcker..................................... .. 94
4.3.3 Grund bokföring .................................... 94
4.3.4 Huvudbokföring och hjälpbokföring.............. .. 97
4.3.5 Bokföring av fordringar och skulder ............ .. 99
4.4 Årsbokslutet 102
4.4.1 Årsbok, definitioner................................. 102
4.4.2 Resultaträkningen................................... 104
4.4.3 Balansräkningen m. m.............................. 108
4.4.4 Nolanleckningar...................................... 114
4.4.5 Värderingsregler..................................... 116
4.5 Tilläggsbestämmelser om automatisk databehandling 119
4.6 Arkivering, straffansvar ............................... 123
4.7 Nämnd för bokföringsfrågor ............................ 126
5 Föredraganden ............................................... . 130
5.1 Allmänna
synpunkter 130
5.1.1 Syftet med lagregleringen........................ . 130
5.1.2 Förhållandet mellan skattelagstiftning och
bokföringslag 133
5.2 Grundläggande
frågor 135
5.2.1 Kretsen av bokföringsskyldiga m, m............ . 135
5.2.2 Bokföringsskyldighetens innebörd .............. . 147
5.2.3 Räkenskapsårets omfattning..................... . 149
5.2.4 Samordning med annan lagstiftning............ . 153
5.3 Den
löpande bokföringen 155
5.3.1 Verifikationer ........................................ 157
5.3.2 Införing i böcker..................................... 160
5.3.3 Grundbokföring....................................... 162
5.3.4 Huvudbokföring och hjälpbokföring .......... 165
5.3.5 Bokföring av fordringar och skulder ........... 168
5.4 Årsbokslutet , 170
5.4.1 Årsbok, definitioner .,,,....................... ,, 171
5.4.2 Resultaträkningen................................... 173
5.4.3 Balansräkningen m. m.............................. 177
5.4.4 Nolanleckningar...................................... 180
5.4.5 Värderingsregler..................................... 181
5.5 Bestämmelser om automatisk databehandling ..... 187
5.6 Arkivering, straffansvar ................................ 193
5.7 Nämnd för bokföringsfrågor ............................. 199
5.8 Bokföringsskyldighetens fullgörande i mindre
rörelser ,.,, 201
6 Upprättade lagförslag......................................... 202
7 Specialmotivering ............................................ 203
7.1 Förslaget lUl bokföringslag.............................. 203
7.2 övriga lagförslag ......................................... 244
8 Hemställan........................................................ 245
9 Beslut.............................................................. 245
Bilaga
1 Utredningsförslaget................................... 246
Bilaga
2 De remitterade förslagen ......................... 254
Utdrag
av lagrådets protokoll den 21 mars 1975......... 266
Uldrag
av regeringsprolokollet den 10 april 1975 ........ 277
KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 750062
Doktrin (6)
- Petter Asp, Bokföringsbrott och legalitet, SvJT 1999 s. 16, på s. 20 · Fritt tillgänglig
- Jan Andersson, Nettometoden de lege lata — en kommentar med utgångspunkt i HD:s avgöranden, SvJT 1996 s. 277, på s. 292 · Fritt tillgänglig
- Martin Smiciklas, Redovisning av fusion, JT 1992/93 nr 3 s. 487, på s. 488, 490, 505
- Anders Johansson, Undersökningsplikt vid aktiebolagsförvärv, SvJT 1990 s. 81, på s. 95 · Fritt tillgänglig
- Gustaf Lindencrona, Bolagsbildningar med omyndiga delägare, SvJT 1979 s. 182, på s. 190, 192 · Fritt tillgänglig
- Att preskriberas eller inte preskriberas, det är frågan, SvJT 1976 s. 629, på s. 642 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
207 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (142)
142 kopplingar i 69 dokument.
- SOU 2025:65 En mer flexibel hyresmarknad s. 117 om s. 204 · s. 277 om s. 204 i texten
- Prop. 2019/20:69 Barnpornografibrottet och preskription av brott mot barn s. 22 i texten
- Prop. 2016/17:208 Några frågor om offentlighet och sekretess s. 45 om s. 205 i texten
- SOU 2017:31 Stärkt konsumentskydd på bostadsrättsmarknaden s. 98 om s. 148 · s. 117 om s. 185 i texten
- SOU 2016:24 En ändamålsenlig kommunal redovisning s. 270 om s. 148 i texten
Rättsfall (17)
17 kopplingar.
- RÅ 2004 ref. 113 om s. 226 ur registret
- RÅ 2003 ref. 70 om s. 219 ur registret
- RÅ 1993 ref. 17 ur registret
- NJA 2023 s. 1093 »Well Dressed« om s. 221 i texten
- NJA 2022 s. 633 »Studentens banktransaktioner« om s. 203 i texten
Doktrin (48)
48 kopplingar i 23 dokument.
- Melz, Mervärdeskatten, 1990 s. 255 om s. 148 · s. 261 om s. 207 · s. 261 om s. 234 · s. 262 om s. 168 · och 3 till i texten
- Olsson, Näringsdrivande stiftelser, 1996 s. 70 om s. 142 · s. 197 om s. 140 · s. 226 om s. 29 · s. 407 om s. 148 · och 1 till i texten
- Andersson, Om vinstutdelning från aktiebolag, 1995 s. 167 · s. 213 om s. 187 · s. 220 om s. 148 · s. 763 i texten
- JT 1992/93 s. 487 Martin Smiciklas, Redovisning av fusion s. 488 om s. 148 · s. 490 om s. 130 · s. 505 om s. 186 i texten
- Wiman, Prissättning inom multinationella koncerner, 1987 s. 84 om s. 203 · s. 97 om s. 240 · s. 386 i texten