Regeringens proposition med förslag till steriliseringslag, m.m.
1975 · 79 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 77 av 79 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:18, Regeringens proposition med förslag till steriliseringslag, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens
proposition nr 18 år 1975 Prop. 1975:18
Nr 18
Regeringens proposition med förslag till
steriliseringslag, m. m.;
beslutad den 27 februari 1975.
Regeringen föreslår riksdagen all aniaga de förslag som
har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoU.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag lUI ny slerUiseringslag.
EnUgt den föreslagna nya lagen skall varje man och kvinna
som har fyllt 25 år och själv begär det få bU steriUserad. För motsvarande
ingrepp på den som ännu inte har uppnått 25 års ålder krävs tillstånd från
socialstyrelsen. Sådani tillstånd kan beviljas om genetiska (eugeniska) eller,
såvitt gäller kvinna, medicinska skäl för sterilisering föreligger saml i
samband med könsbyte. Sterilisering skall aldrig få företas på personer som
inte har fyllt 18 år.
Propositionens förslag utgår från förutsättningen all ell
steriliseringsingrepp upphäver fortplantningsförmågan för all framtid. För att
så långl möjligl förebygga att sterilisering sker på grund av ett förhastat
beslut av den steriliseringssökande innehåller lagen regler om viss föregående obligalorisk
informaiion. Den som steriliseras skall sålunda noggrant ha informerats om
ingreppets innebörd och följder samt i förekommande faU om andra
preventivmetoder. Informationen skall i första hand lämnas av kuratorer inom
ramen för den utbyggda rådgivningsverksamhet som numera äger rum på mödravårdscentraler
och särskilda rådgivningsbyråer. Vid behov skall informaiion ges av läkare.
I propositionen betonas atl sleriUsering skall få företas
endast för all tillgodose den enskildes intressen. Möjligheten för anhöriga,
myndigheter eller andra representanier för det allmänna att la inliativ lill
sterilisering avskaffas därför hell. Likaså avskaffas kravel på atl vissa
utomstående skall beredas lUlfälle att yttra sig i sterUiseringsärendet.
Som allmän förutsättning för sterilisering gäller atl
sökanden är svensk medborgare eller bosalt här i riket. Endast den som är
behörig alt utöva läkaryrkel får utföra slerUiseringsingrepp. Sterilisering av
kvinna skall företas på sjukhus eller annan godkänd sjukvårdsinrättning. Såväl
informationsverksamheten som operation och efterkontroll skall ersättas genom
den allmänna sjukförsäkringen.
1 Riksdagen 1975 1 saml Nr 18
Prop. 1975:18
1 Förslag till Steriliseringslag
Härigenom föreskrives följande.
1
§ Denna lag
äger lillämpning på sådani ingrepp i könsorganen som ulan att innebära kastrering
medför varaktigt upphävande av fortplantningsförmågan (sterilisering). Lagen
gäller dock icke ingrepp som utförs som ell led i behandlingen av kroppslig
sjukdom.
2
§ På egen begäran
får den steriliseras som har fyllt ljugofem år och som är svensk medborgare
eller bosatt här i rikel. Vägras sleriUsering, skaU frågan omedelbart underslällas
socialstyrelsens prövning.
3
§ Ansöker den
som fyllt aderton men icke ljugofem år och som är svensk medborgare eUer bosall
här i riket om sterilisering, får socialstyrelsen lämna tUlstånd därtill
1. om det föreligger beaktansvärd risk
för all arvsanlag som kan medföra allvarlig psykisk sjukdom eller abnormitet,
svårartad kroppslig sjukdom eller svårt lyte av annat slag överförs till avkomling
(genetisk indikation),
2. i fråga om kvinna, om havandeskap tiU
följd av sjukdom, kroppsfel eller svaghet skulle medföra allvarlig fara för
kvinnans Uv eller hälsa (medicinsk indikation), eller
3. i samband med ansökan om faslställelse
enUgt I § lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall,
om förutsältningar i övrigl föreligger för sådan fastställelse.
4
§ Mot
socialstyrelsens beslut i ärende om tiUstånd till sleriUsering får talan ej
föras.
5
§ Sterilisering
får ej ske ulan atl den som begär åtgärden noggrant har informerats om
ingreppets innebörd och följder saml, i förekommande fall, om andra möjligheter
atl förebygga havandeskap.
6
§ Endast den
som är behörig atl utöva läkaryrket får ulföra sterilisering.
Sterilisering
av kvinna skall ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som
socialstyrelsen godkänner.
7 § Den som har lagit befattning med steriliseringsärende
får ej
obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållan
den.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975:18 3
8
§ Utför någon uppsåtligen sterilisering i slrid med denna lag, dömes tiU böter
eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1976, då lagen (1941:282) om sterilisering
skall upphöra att gäUa.
Prop. 1975:18
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i
rätten att
utbekomma allmänna handlingar
Härigenom föreskrives att 14 § lagen (1937:249) om
inskränkningar i rätten alt utbekomma aUmänna handlingar' skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §3
Handlingar vilka av läkare eller hos socialstyrelsen eller
på läkares eller styreisens föranstaltande upprällas lill utredning i mål eller
ärende hos domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; handlingar i
ärenden rörande kriminologisk undersökning för forskningsändamål; handlingar vUka
upprällals vid psykologisk undersökning som ulförts för forskningsändamål
eller i samband med inskrivning av värnpUktiga eller yrkesvägledning,
arbetsvärd eller omskolning eller i ärende om anslällning eller upphörande av anslällning
hos myndighet eller i ärende om uttagning av ansläUd hos myndighet liU viss ulbildning
eller tiänslgöring; handlingar i ärenden hos statens arbetsklinik eller
kommunalt arbetsvårdsinstitut rörande prövning av handikappade eller från arbetssynpunkt
svårbedömda personers förutsättningar för arbete eller rörande arbetsträning
av sådana personer; läkarutlåtanden i ärenden om statlig personalpensionering;
handlingar i ärenden enligt lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall; handlingar rörande uppsökande verksamhet som enhgt
lag åligger socialnämnd; handlingar i ärenden rörande hälsovård, sjukvård,
socialhjälp, understöd vid barnsbörd, samhällets barnavård och ungdomsskydd
eller eljesl barnavårdsnämnds verksamhei, sådan familjerådgivning som drives
av kommun, landstingskommun, församling eller kyrkUg samfäUighet, räll för enskUda
alt inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling av alkoholister eller eljesl nykterhelsnämnds
verksamhet, allmän försäkring eller yrkesskadeförsäkring eller eljest
riksförsäkringsverkets, försäkringsrådets eller allmän försäkringskassas verksamhei,
studiestöd under sjukdom, lillsyn å understödsföreningar, hjälpverksamhet vid
arbetslöshet; så ock handlingar i ärenden rörande kontroll å utlänningar, som
här i riket vistas eUer hit söka tillträde, må, i vad de angå enskilds
personliga förhållanden, icke utan hans samtycke lill annan utlämnas tidigare
än sjuttio år efter handlingens datum. Även ulan sådant samiycke skaU dock handUng
som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn lill det ändamål för vilket
utlämnande åstundas och omständigheterna i
' Lagen omtryckt 1971:203.
Med nuvarande lydelse avses i prop. 1975:50 föreslagen
lydelse.
3 Senaste lydelse 1974:903.
Prop.
1975:18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
övrigl, Irygghei kan anses vara för handen, all det ej
kommer alt missbrukas till skada eller förklenande för den vUkens personliga
förhållanden i handlingen avses eller för hans nära anhöriga. Vid utlämnande
böra erforderliga förbehåll göras.
Angår handling,
som i försia styckel avses, någons intagning, vård eller behandling å anstalt
eller inrättning eller någons vård eller behandUng av läkare annorstädes än å
anstalt, och finnes grundad anledning aniaga alt genom handlingens utlämnande
ändamålet med vården eller behandlingen skulle motverkas eller någons
personliga säkerhet sättas i fara, må utlämnande vägras, ändock alt enligl
bestämmelserna i försia slyckel utlämnande bort ske. Likaledes må utbekommande
av handUng, ulvisande vem som gjort anmälan i ärende rörande samhäUets
barnavård eller ungdomsskydd eller rörande behandling av alkoholister eller vem
som eljesl lämnat upplysningar i sådani ärende, vägras, om grundad anledning
finnes alt aniaga all den, om vilken anmälan gjorts eller upplysningarna
lämnats, skulle missbruka kännedom i berörda hänseende till skada för annan
person.
Vad i
denna paragraf stadgas har ick» avseende å myndighels beslul som särskilt
utfärdals eller i protokoll upplagils, där fråga ej är om barnavårdsnämnds, nykterhelsnämnds,
riksförsäkringsverkels eller allmän försäkringskassas beslut, centrala
studiestödsnämndens beslul rörande studiestöd under sjukdom eller om beslul
i ärende som rör lillämpningen av lagen om faslstäUande av könstillhörighet
i vissa faU, smitlskyddslagen (1968:231) såviii den angår veneriska
sjukdomar, abortlagen (1974:595), steriliseringslagen (1975:000), lagen
(1944:133) om kaslrering eller Iransplantalions-lagen (1975:000), såvUl angår
tillstånd enligl 4 § nämnda lag.
Vad i denna paragraf stadgas har icke avseende å
myndighels beslul som särskilt utfärdats eller i protokoll upptagits, där fråga
ej är om barnavårdsnämnds, nykterhelsnämnds, riksförsäkringsverkets eller
allmän försäkringskassas beslut, centrala studiestödsnämndens beslul rörande
studiestöd under sjukdom eller om beslut i ärende som rör tillämpningen av
lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, smittskydds-lagen
(1968:231) såviii den angår veneriska sjukdomar, abortlagen (1974:595), lagen
(1941:282) om sterilisering, lagen 1944:133) om kaslrering eller Iransplanlations-lagen
(1975:000), såvitt angår tillstånd enligt 4 § nämnda lag.
Uppgifter
och anteckningar, vilka tillhöra de i kommunerna förda socialregislren, må ej
utlämnas i vidare mån än som följer av lagen om socialregisler.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Prop. 1975:18
3 Förslag till
Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)
Härigenom föreskrives att 41 § rätlshjälpslagen (1972:429)'
skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 § Offentligt biträde kan förordnas i mål eller ärende
1.
hos ulskrivningsnämnd
eller psykiatriska nämnden angående intagning enligt 8 eller 9 § eller
utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall,
2.
hos
beslutsnämnd eller psykialriska nämnden angående inskrivning i eller
utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av särskolelev
enligt 28 § samma lag,
3.
hos
förvaltningsdomstol angående tvängsintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare
enligt 18 eller 55 § lagen (1954:579) om nyklerhetsvård eller kvarhållande
enligt 45 § samma lag,
4.
angående omhänderlagande
för samhällsvärd enligt 29 § barnavårdslagen (1960:97) eller ulredning enligt
30 § samma lag eller angående sådan samhällsvärds slutliga upphörande enligl 42
§ samma lag,
5.
hos
förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från
ungdomsvårdsskola enligt baranvårdslagen (1960:97),
6.
hos
utlänningsnämnden enligt utlänningslagen (1954:193),
7.
angående
förpassning eller utvisning enligl utlänningslagen (1954:193),
8. angående avvisning enligl
utlänningslagen (1954:193), dock ej hos polismyndighet, såvida icke utlänningen
enligt 35 § samma lag hållils i förvar längre än en vecka,
9. angående verkstäUighet enligt
utlänningslagen (1954:193), om underställning skett hos centrala
utlänningsmyndigheten med stöd av 58 § andra styckel samma lag eller om
utlänningen enligt 35 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,
10. angående uppehållslillslånd, om
utlänningsnämndens yttrande på grund av 12 § första slyckel utlänningslagen
(1954:193) skall inhämtas,
11. angående föreskrifter som meddelas
enligt 9 eller 34 § utlänningslagen (1954:193),
12. angående hemsändande av utlänning
med stöd av 71 § första stycket utlänningslagen (1954:193),
13. angående förverkande av villkorligt
medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken,
Lagen omtryckt 1973:247.
Prop. 1975:18 , 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14.
angående ålerintagning
i anstalt enligl 29 eller 30 kap. brottsbalken,
15.
angående
verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd enligt lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m. m. eller lagen (1972:260) om inlernationellt samarbete rörande
verkställighet av brottsmålsdom,
16.
angående
utlämning enligl lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island
eller Norge för verkställighet av beslul om vård eller behandUng,
17. angående kaslrering enligt 17. angående kastrering enligt
lagen (1944:133) om kastrering lagen (1944:133) om kaslrering, eller
sterilisering enligt lagen om giltigt samtycke till åtgärden (1941:282) om
sterilisering, om ej lämnats,
giltigt samtycke till åtgärden ej lämnats,
18.
hos centrala
utlänningsmyndigheten eller Konungen enligt lagen (1973:162) om särskilda ålgärder
till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgmnd,
19.
angående
verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligl lagen (1973:162)
om särskilda åtgärder lill förebyggande av vissa våldsdåd med internationell
bakgrund, om utlänningen hålUts i förvar längre än en vecka.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Prop. 1975:18 8
Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-02-27
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och slalsråden
Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, AspUng, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling,
Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-WaUén
Föredragande: statsrådet Geijer
Proposition med förslag till steriliseringslag, m. m.
1 Inledning
Med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 15 december
1972 tillkallades en sakkunnig' för atl se över lagen (1941:282) om sterilisering.
För atl biiräda den sakkunnige tiUkallades experter.
Den sakkunnige, som anlog namnet
steriliseringsutredningen, avlämnade i juni 1974 sUl belänkande (SOU 1974:25)
Fri slerUisering. Belänkandel innehåller bl. a. förslag lill ny sleriUseringslag.
Lagförslaget bör fogas tiU protokollet i delta ärende som bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlals. Yttranden har därvid
kommit in från riksåklagaren (RÅ), hovrätten för Västra Sverige,
socialstyrelsen, ärkebiskopen. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation
och församlingsarbete, universitelskanslersämbetet (UKÄ), länsstyrelserna i
Stockholms, Malmöhus saml Göteborgs och Bohus län. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Svenska läkaresällskapet, Sveriges advokatsamfund, Fredrika-Bremer-förbundet,
Husmodersförbundet Hem och samhälle, Riksförbundet för sexuell upplysning
(RFSU), Svensk demografisk förening. Svensk kuratorsförening. Svensk sjukskölerskeförening.
Svenska barnmorskeförbundel, Sveriges frikyrkoråd, Sveriges läkarförbund,
Sveriges psykologförbund, Sveriges socionomers riksförbund, Sveriges
socionomförbund och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund.
Vissa remissinstanser har liU sina yttranden fogat
särskilt inhämtade yttranden, nämligen RÅ från överåklagarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt från länsåklagarna i Jönköpings, Kalmar och
Västmanlands län, socialstyrelsen från ledamöter av socialstyrelsens
vetenskapliga råd.
' Hovrättslagmannen Carl Fredrik Hadding.
2 Professorerna
Bo Gerle, Gustav Giertz, Harald Johansson, bitr. professorn Jan Lindsten samt
riksdagsledamöterna Elvy Olsson och Turid Ström.
Prop. 1975:18 9
socialpsykiatriska nämnden och rättsläkarrådels rättspsykialriska
sektion, UKÄ från de medicinska fakulteterna vid universilelen i Uppsala, Lund,
Göteborg och Umeå, karolinska institutet och högskolan i Linköping, varvid
fakulteten i Umeå bifogat yttrande från professorn i obstelrik och gynekologi
vid fakulteten, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus
län från resp. länsläkare samt Svenska läkaresällskapet från Ragnar Romanus,
professor emeritus i kirurgi vid Göteborgs universitet.
Yttranden
har vidare kommit in från Handikappförbundens centralkommitté, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, f. d. professorn i rätts- och stalsmedicin
Hjalmar Sjövall samt psykologen Patricia Ericsson vid Salberga specialsjukhus.
Prop. 1975:18 10
2 Allinänt om preventiv- och steriliseringsmetoder m. m.
2.1 Inledning
Med begreppel sterilisering avses elt ingrepp som innebär
alt fortplantningsförmågan upphävs. Begreppet kan användas i inskränkt eller
vidsträckt bemärkelse.
Med sterilisering i inskränkt bemärkelse förstås en
medicinsk åtgärd Som varaktigt hindrar äggen resp. sädescellerna all nå sin beslämmelse
utan att könskörllarna påverkas. Ingreppet inverkar inte på könsdriften.
Sterilisering i vidsträckt bemärkelse inrymmer även kaslrering. Kastrering
innebär all könskörllarna avlägsnas eller sätts ur funktion. Ett sådant
ingrepp kan bl. a. medföra väsentlig ändring av könsdriften.
I den fortsatta framstäUningen används begreppet
sterilisering endast i inskränkt bemärkelse.
2.2 Preventivmetoder
De preventivmeloder som används i födelsekonirollerande syfte
kan delas in i naluriiga metoder (avbmlet samlag, säkra perioder) och
preventivmedelsmetoder. Preventivmedlen som f. n. används kan delas in i
följande huvudgrupper: 1. mekaniska (kondom, pessar, spiral) 2. kemiska (skum,
salvor, vagitorier) 3. hormonella (p-piller).
Preventivmedlens
tUlförlitlighet varierar. Kondomen är det enda preventivmedlet för män och ger
tämligen god säkerhet. Pessarets tillförlitlighet betraktas också som relativt
god. Användningen av pessar medför 10-20 gravidUeter per 100 kvinnoår. Spiral
ger större säkerhet än pessar men leder ändå till 1-3 gravidileter per 100 kvinnoår.
Kopparspiral ger bällre skydd än plaslspiral. Kemiska medel beräknas ge visst
skydd när de används separat (20 gravidileter per 100 kvinnoår). Kemiska medel
kan användas tillsammans med pessar, varigenom den prevenliva effekten totalt
förstärks. P-piller är vid regelbunden användning del effektivaste
skyddsmedlet.
Preventivmedlens användningsområde är i några fall inskränkt.
Pessarkan inle användas av kvinnor med vissa förändringar i slidan, plastspiral
inle av kvinnor som inte fött barn. Några preventivmedel är förenade med risker
för vissa biverkningar.'Spiral vållar sålunda under ell inledningsskede ofta
oregelbundna blödningar och ökade menslrualioner, emellanåt med smärtor. Hos en
del kvinnor stöts spiralen ul. Bland biverkningar av p-piller kan nämnas
oregelbunden eller upphörd menstruation, viktökning, huvudvärk, iUamående,
förhöjt blodtryck och blodsockerhalt, gulsot, blodpropp saml bestående
ofruktsamhet. Biverkningarna är dock oftast av övergående natur. Molsvarande
besvär lorde för övrigl uppträda betydligt mera frekvent vid graviditet.
Omfattande forskning bedrivs världen över för all förbättra
gängse
Prop. 1975:18 11
preventivmeloder och få fram nya effektiva och
lätthanterliga preventivmedel. För varje nylt preventivmedel behövs emeUertid
i regel en ulveckUngsperiod på omkring tio år. Man kan därför inle räkna med
alt del kommer att finnas nägot för alla kvinnor eller män hell idealiskt
preventivmedel inom rimlig tid.
2.3 Steriliseringsmetoder 2.3.1 Sterilisering av kvinna
AUa SlerUiseringsingrepp på kvinna syftar till alt bryta
äggledarnas funktion all föra fram ägget lUl befruktning. Sterilisering kan ske
kirurgiskl, varvid äggledarna las bort eller skärs av eller genom all etl
segment från äggledarna avlägsnas (reseklion) och kvarvarande delar binds upp
med tråd eUer med melallclips. Segmentet kan också avlägsnas genom diatermi (högfrekvent
elektrisk uppvärmning). SlerUisering kan vidare ske kirurgiskt genom att
äggledarna snörs eller knyts av med exempelvis metallcUps eller läpps till t.
ex. genom eleklrokoagulering. Slulligen kan sterilisering också göras kemiskt,
varvid plastmaterial eller andra skieroserande material (som förhårdnar
vävnaden) injiceras. Inle någon av metoderna medför hinder alt efter ingreppet fortsälla
sexuallivet på oförändrai säll.
De operationsmetoder som f. n. används för atl nå
äggledarna delas in i l.laparotomi 2. laparoskopi 3. colpotomi 4. culdoskopi
och 5. hyste-roskopi.
I Sverige är den vanligaste och äldsta formen för
steriliseringsingrepp laparotomi. Vid laparolomi öppnas bukhålan genom ell
snitt varefter det steriliserande ingreppet utförs, vanligen genom reseklion.
Ingreppet sker då kvinnan är nedsövd och kräver en sjukhusvistelse på 58 dygn
följd av sjukskrivning i 3-4 veckor.
På några kvinnokliniker i Sverige tiUämpas laparoskopi vid
sterilisering. Därvid förs ett laparoskop (ell optiskt instrument) in genom ell
insnilt vid naveln. Genom laparoskopet kan operatören betrakta äggledarna.
Genom elt nyll snitt förs etl kirurgiskt instrument in med vUket del
steriliserande ingreppet utförs. Kvinnan är nedsövd vid ingreppet, som lar
kortare tid än vid laparotomi. Metoden kräver i allmänhet sjukhusvistelse under
endasi 1-2 dygn och sjukskrivning i omkring 1 vecka. Laparoskopi kan dock inle
användas på vissa kvinnor, exempelvis inte på dem som har extrem över- eller undervikl,
lider av akut eller kronisk inflammation i Ulla bäckenet eller tidigare har
genomgått mera omfattande kirurgiska ingrepp i underlivet.
Colpotomi och culdoskopi används i ringa utsträckning i
Sverige men är vanUga metoder för sterilisering i utvecklingsländerna. Vid colpotomi
görs ell snitt i toppen av slidan. Genom snillet dras äggledarna fram, varefter
del steriliserande ingreppet utförs på dem. Colpotomi kan utföras under lokalbedövning
men som regel används ryggmärgsbedövning eller allmän narkos.
Ingreppet lar ungefär lika lång tid och
Prop.
1975:18 12
föranleder lika lång sjukhusvistelse och sjukskrivning som
laparoskopi. Colpolomimeloden kan inle användas vid fixerad, anleverterad
livmoder, dvs. då Uvmodern är riklad framåt så all den bildar en vinkel med
slidan. Likaså utgör infektion i bäckenet, förstorade äggstockar, sammanväx-ningar,
kraftig övervikt och trång eller djup slida hinder för användningen av denna
metod. Den är inle heller lämplig för sterilisering i anslulning lill
förlossning eller i samband med abortingrepp efter tolfte graviditetsveckan.
Vid culdoskopi förs etl culdoskop (ell kirurgiskl
instrument i kombination med ett optiskt instrument) in genom ell snitt långt
upp i slidan. Genom culdoskopet observerar operatören områdei för ingreppet och
kan samtidigt utföra steriliseringen. Culdoskopi kan ulföras under lokalbedövning
och kräver lika lång sjukhusvistelse och sjukskrivning som laparoskopi och colpotomi.
1 vissa utvecklingsländer utförs ingrepp med culdoskop polikliniskt. Ingreppet
tar då ofta inle mer än några minuter och följs av endast ell par timmars vila
innan kvinnan betraktas som arbetsför. Culdoskopimetoden är inte lämplig för
sterilisering i anslutning liU förlossning eller abort, vid infektioner i
bäckenet eller för kvinnor med övervikt. En ökad frekvens av steriliseringar i
Sverige skulle sannoUkt ge anledning lill en ökad användning av såväl colpotomi
som culdoskopi.
Hysteroskopi är en metod som alkjäml befinner sig på
utvecklingsstadiet. Metoden innebär att ell hysleroskop, som både är etl kirurgiskl
och ell optiskt instrument, förs in genom livmoderhalsen i livmodershålan.
Samtidigt som operatören kan observera äggledarna kan han sluta lill dem genom eleklrokoagulering,
med skieroserande ämnen eller genom en injektion av plastmaterial. I anslutning
till denna metod kan hyste-roeclomi nämnas, som innebär ell tämligen slorl
operativt ingrepp, vid vilket livmodern avlägsnas. Metoden används
huvudsakligen när rent medicinska skäl lalar härför. Uiöver nämnda
operationsmetoder är vissa kemiska metoder under utveckling. Den kliniska erfarenheten
av användningen av dessa metoder på människa är hittills myckel begränsad.
Steriliseringsingreppens effektivitet beror delvis på
vilken melod som används. Laparolomi anses vara den mesl effektiva med endasi
0,04-0,08 gravidileter per 100 kvinnoår. Graviditetsfrekvensen har beräknats
vara något högre om steriliseringsingreppet sker med andra metoder. Vid laparoskopi
och culdolomi kan anlalel gravidileter uppskattas till 0,1-2 per 100 kvinnoår.
Sterilisering är förenad med vissa risker för dödsfall.
För laparotomi, laparoskopi och colpotomi kan dödsfallsrisken uppskattas till
mellan 20 och 30 fall per 100 000 ingrepp. Som jämförelse kan nämnas att
dödsfallsriskerna vid abort beräknas lill 3 per 100 000 vid ingrepp som sker
före tolfte graviditetsveckan, 15-30 per 100 000 vid senare abort saml
uppskattningsvis till minsl 100 per 100 000 vid Ulegal abort. Antalet
barnaföderskor som avled i samband med förlossning uppgick år 1970 tiU 10 per
100 000.
Prop.
1975:18 13
Sterilisering är också förenad med vissa risker för andra
komplikationer i samband med ingreppet. Komplikationsfrekvensen visar slora
variationer. Vanligaste komplikationerna är lokala infektioner, blodansamlingar
och blödningar till följd av ingreppet samt menstruations-rubbningar.
Sammanställningar över gjorda undersökningar visar
komplikationer i en omfattning som varierar mellan O % i etl urval av 143 fall
i USA och 85 % i ell urval av 160 fall i Indien. 1 elt maierial från Hong Kong,
som omfattade ett urval av 1 049 fall förekom kompUkalioner i 5,1 % av fallen,
varvid sårinfeklioner dominerade. I ell svenskl maierial från 1960 som
omfattade 60 kvinnor var komplikationsfrekvensen 16,7 %. Det var därvid i samtUga
fall fråga om menslrualionsmbbningar. En finsk undersökning visar all de
vanligaste komplikationerna är menstruationsrubtf-ningar samt abnorma och
smärtsamma regleringar. De flesta komplikationerna har dock visat sig vara
jämförelsevis bagaiellartade.
Vid laparoskopi lillkommer risken för skador genom inblåsning
av koldioxid. Då eleklrokoagulering tillämpas kan brännskador på larm och urinblåsa
samt i något enstaka fall även på de stora blodkärlen tänkas uppkomma. Enligt
en undersökning, som avsåg 170 steriliseringar genom laparoskopi vid en svensk
kvinnoklinik, nödgades man i två fall i stället lillgripa laparolomi. Skälet
var i båda fallen lokala blödningar. I ett fall uppstod hjärtstillestånd i laparoskopins
inledningsskede. Den loiala komplikationsfrekvensen var 4,2 %.
Vid colpotomi kan skador på tarm och urinblåsa uppslå.
Från Indien, där metoden ofta lillämpas, redovisas en komplikationsfrekvens på
1,65,5 % medan många västeuropeiska och amerikanska undersökningar visar en
frekvens på 3,3-13,3 %.
När del gäller risken för komplikationer av psykisk art
tyder de iakttagelser som redovisas i några svenska undersökningar beträffande
sterilisering av kvinnor på, atl sterilisering generellt ej kan anses orsaka
psykisk sjukdom eller sådan allvarligare psykisk insufficiens att den menligt
inverkat på arbetsförmågan eller livsföringen i övrigt. De undersökningar som
avsåg kvinnor vUka föll minsl ell barn och varit helt inställda på atl
ingreppet skulle ulföras visar, alt kvinnornas reaktion efter ingreppet var
övervägande positiv.
Enligl en genomgång av socialstyrelsens aktmalerial
rörande 295 av de kvinnor som under åren 1969 och 1972 genomgålt sleriliseringsoperation
har 33 av dessa sedermera sjukskrivits för någon form av psykisk sjukdom. I de
flesta fallen var del fråga om lättare psykiska besvär men även några fall av
psykos och ell par fall av alkoholmissbruk förekom. För samlliga dessa saknas
dock uppgift huruvida de psykiska besvär som iakttagits och behandlats helt
eller delvis förorsakats av steriliseringsingreppet. 1 flertalet fall gällde
sjukbeskrivningen dock en tidigare sjukdom som forlsall ulan påtaglig
förändring av symlombUden.
Av sammanställningar av uppgifier om steriliseringar i
åtta olika länder framgår bl. a. atl mellan 78 och 99 % av de opererade
kvinnorna var
Prop. 1975:18 14
nöjda med slerUiseringsingreppet. Erfarenhetsmässigt är
dock känt att personer, som tidigare steriliserats på eugenisk eUer social
indikation och vUkas situalion av andra skäl, exempelvis eftermognad,
väsentligt förändrats har reagerai myckel negativt på ingreppet.
2.3.2 Sterilisering av man
Alla steriliseringsingrepp på man syftar lUl att förhindra
transporten av spermier från teslikeln lill yttervärlden. Genom operation eller
på annat säll bryier man därför passagen genom sädesledarna. Den inre sekretoris-ka
funktionen i tesliklarna påverkas inle och sexuallivet kan därför fortgå som
före ingreppet. SkUlnaden blir bara alt säden inte längre innehåller några spermier
och all befruktning således inte kan äga rum.
Steriliserande ingrepp på man utförs genom enkel
underbindning eller genom delning av sädesledarna eller genom alt passagen på annal
säll förhindras. Del vanligaste ingreppet är vasektomi, varvid sädesledaren
skärs av. I regel avlägnas också delar av den. Flertalet operatörer frUägger
därvid ledarna vid övre delen av pungen genom två små separata snitt men
ledarna kan också nås från etl gemensamt snitt i medellinjen. I aUmänhet utförs
ingreppet under lokalbedövning. Ibland används narkos.
Tekniken vid vasektomi varierar. Metoderna kan delas in i
två grupper. I ena fallel är syftel atl uppnå ett definitivt resultat. I del
andra fallel avser man alt i möjligaste mån skona vävnaderna för alt därigenom
skapa bästa möjliga betingelse för en eventuell återförening av de avskurna sädesledarna
och elt återställande av fortplantningsförmågan.
Enkel underbindning, aUlså utan all sädesledarna delas,
anses inle ge betryggande sleriliseringseffekt. Även om sädesledarna delats kan
passagen spontant återbildas (rekanalisering). För atl undvika att så sker
avlägsnar vissa operatörer en betydande del av dem. Man försöker även hindra rekanalisering
på andra sätt.
Om man vill skapa bästa möjliga betingelser för all kunna
återställa sädesledarnas funktion skär man endasi av sädesledarna eller avlägsnar
blott en mindre del av dem. Vidare undviker man atl dela sädesledarna intill bitestikeln,
där betingelserna för reoperation är sämre. Särskilt om vasektomi utförs med
den leknik som syfiar lill atl i möjligaste mån underiätla ell eventuellt
återställande av passagen kan emellerlid risk föreligga att förbindelsen
återställs spontant.
Del är svårt alt statistiskt ange hur stor risken är atl
ingreppet inte leder till varaktig spermiefrihet. Av tillgänglig statistik kan
utläsas all frekvensen misslyckanden i vart fall inte överstigit 4,1 % då
syftet varil att uppnå definitiv sterilitet.
Den som genomgått ingreppet kan vanligtvis återuppta sitt arbeie
efter en eller etl par dagar. Flera utländska undersökningar visar atl en stor
del av dem som genomgått vasektomi under lokalbedövning kunnat återgå lill sitt
arbete samma dag. Vasektomi är således att betrakta som en
Prop. 1975:18 15
mindre operation. Operationen kan utföras av läkare med
viss kirurgisk erfarenhet.
Vasektomi är förenad med vissa risker för komplikationer.
Den vanligaste om än förhållandevis sällsynia komplikationen är blödning. I
övrigt kan obetydliga besvär uppkomma i form av måttlig svullnad, lokal ömhet
inom operationsområdet eller lätta övergående smärtor samt spänningskänsla och
obehag särskilt i samband med sädeslömning. Liksom vid andra operationer måste
man vid vasektomi också räkna med möjligheten alt infektion uppstår. Denna är
dock i regel lindrig och förlänger läkningsförloppel endast obetydligt.
Vad gäller psykiska komplikationer till följd av vasektomi
föreligger ingen svensk undersökning. Utländska undersökningsresultat tyder
dock på alt de psykiska biverkningarna varil få och av begränsad omfattning.
Frekvensen fall i vilken den steriliserade sedermera ångrat sig är enligt de
större undersökningarna endasi mellan 2 och 3 %c.
Iniresset har under senare år också inriktats på alt ularbela
meioder som möjliggör all sädesledarna slängs av endasi under viss, regelbar
tid. Målel är att åstadkomma möjlighet att alll efter önskemål öppna eller
sluta passagen genom sädesledarna (reversibililel). Den mest utprövade metoden
är att man i sädesledaren för in en plugg, som lätt kan avlägsnas. I
engelskspråkig litteratur kallas anordningen "Inlravasal device, IVD".
Anordningen beslår av en tråd som är överdragen med silikon eller av annal
material. Tråden förs in i sädesgången och förankras på inplanla-tionsstället.
Meningen är att tråden åter skall kunna avlägsnas. Förhållandevis omfattande
försök har gjorts i Korea. En annan melod som prövats är atl man i vardera sädesledaren
planterat in ell T-format rör av guld och rostfritt stål, försett med en mikrovalvel
(dvs. en liten klaff). Tanken är att valveln av läkare skall kunna slällas in
så att den antingen tillåter passage eller ej. Ytterligare försök har gjorts
genom atl lanlalum-klämmare placerats på ledarna utan att dela dem. Samtliga
beskrivna metoder befinner sig dock ännu på försöksstadiet.
2.4 Möjligheter att återställa fortplantningsförmågan
efter sterilisering
2.4.1 För kvinna
När laparotomi utförs i Sverige avlägsnas i regel en viss
del av äggledarna närmast livmodern. Härigenom ökar steriliseringsingreppets
effektivitet men möjlighelerna lill reoperation försvåras samtidigt. För att i
dessa fall återställa fortplantningsförmågan måste en reinplanlation av
äggledare ske vid öppning av buken. Enligt en amerikansk
litteratur-sammanställning över I 325 fall som reopererals återfick 29 %
fortplantningsförmågan efter ingreppet.
Även om de kirurgiska möjlighelerna lill framgångsrik reoperation
ökat måste del alltjämt anses myckel ovisst om fortplantningsförmågan kan bli
återställd. Av vissa undersökningar framgår alt ell förvånansvärt
Prop.
1975:18 16
stort antal reoperalioner efter sterilisering lell lill
graviditet. Elt betydande anlal ulomkvedshavandeskap liksom en ökad frekvens av
spontanaborter är dock en påtaglig realitet i dessa fall. Ell steriliserande
ingrepp på kvinna bör därför i dag betraktas som etl definitivt upphävande av
fortplantningsförmågan.
2.4.2 För man
Operationen, varvid de delar av sädesledarna som skurils
av genom vasektomi återförenas, kallas vasovasostomi. Även om elt sådani
ingrepp leder till all relativt normal sperma kan påvisas i säden visar dock föreiagna
undersökningar en tämligen låg frekvens uppkomna gravidileter. I råd till
sökande i USA anges också all fortplantningsförmågan återställs i 30-50 % av
fallen.
Mol bakgrund av atl så förhållandevis få gravidileter
rapporterats efter reoperation lorde det i och för sig kunna ifrågasällas om en
längre lids avstängning leder till leslikelskador. Om detta är fallel eller ej
vet man ännu inte med säkerhet. Några undersökningar om sådana skador finns inle
redovisade. Trots relativt lovande försök - liksom när del gäller upphävandet
av verkan av steriliserande ingrepp på kvinna - måste därför än så länge de
tillämpade metoderna för vasektomi betraktas som elt definitivt upphävande av
fortplantningsförmågan.
Prop. 1975:18 17
3 Nuvarande steriliseringslagstiftning
3.1 Lagregler .
De nuvarande reglerna om sterilisering finns upptagna i
lagen (1941:282) om sterilisering. Med sterilisering avses i lagen inte kaslrering.
Lagen är inte heller lillämplig på sådani ingrepp i könsorganen av beskaffenhei
atl medföra sterilitet, som på grund av sjukdom i dessa organ är påkallat av
terapeutiska skäl, dvs. som ell led i behandlingen av sjukdomen (I § femte styckel).
Lagen medger sterilisering under vissa förutsättningar.
Någon av de i lagen särskUt angivna indikationerna måste sålunda vara uppfyUd
(1 §). Sterilisering får i enlighel därmed ske om någon med skäl kan antas
genom arvsanlag komma atl på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet
eller också svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag (eugenisk indikation).
Vidare tillåts sterilisering där någon prövas på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsverksamheten eller också på grund av asocialt
levnadssätt vara för framtiden uppenbart olämplig alt handha vårdnaden om barn
(social indikation). Som giltig grund för sterilisering anges vidare när på
grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna är påkallat all hon
steriliseras för alt förebygga havandeskap, som skulle medföra allvarlig fara
för hennes liv eller hälsa (medicinsk indikation). Slulligen får sleriUsering
också företas på den som avser alt söka faslställelse enligt 1 § lagen
(1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall.
Lagen är lillämplig vid sterilisering av både kvinnor och
män. Av vad nyss sagls framgår dock alt den medicinska indikationen endasi kan lillämpas
belräffande kvinna.
För sterilisering fordras samtycke till ingreppet.
Undantag härifrån får dock göras i det fall den, som enligt någon av de angivna
indikationerna får steriliseras, på grund av rubbad själsverksamhet saknar
förmåga atl lämna giltigt samiycke (2 §).
1 princip fordras socialstyrelsens tillstånd till
sterilisering. Sådani tillstånd får inte lämnas om inle lillfälle alt yttra sig
i frågan, då så kan ske, beretts vårdnadshavare för underårig, förmyndare för
omyndigförklarad, make samt, för den som är inlagen på allmän anslall, anslallsläkare
och föreståndare. Undantag från tillslåndstvångel gäller, beträffande den som
kan lämna giltigt samtycke, vid ingrepp som avses ske med stöd av medicinsk indikaiion
lill följd av kroppslig sjukdom eller kroppsfel. Sterilisering får i dessa fall
ske då två läkare, av vilka den ene skall vara den som skall ulföra ingreppet
och den andre ha tjänsteställning som Kungl. Maj:t föreskriver, i skriftligt
ullålande förklarat alt förutsättningarna för åtgärden är för handen, s. k.
tvåläkarintyg (3 §). Slulligen får sterilisering ske utan särskilt tillstånd
vid s. k. nödfallsingripande. Förutsättningarna härför anges i 5 §. Av denna
bestämmelse följer att om del vid abort enligl 6 § andra styckel abortlagen
(1974:595)
2 Riksdagen 1975 1 saml Nr 18
Prop.
1975:18 18
finns grundad anledning lill antagande atl sjukdom eller
kroppsfel som föranlett ingreppet kommer atl vid nylt havandeskap medföra
allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa, den läkare som utför aborten
samtidigt får ulföra sterilisering.
Sterilisering av kvinna skall utföras på lasarett, därmed
jämförlig allmän anstalt eller sjukstuga av där anställd läkare. Från detla
krav kan socialstyrelsen medge undanlag. Belräffande sterilisering av man
uppställs kravet alt ingreppet skall ulföras av legitimerad läkare (4 §).
Den som har medverkat vid steriliseringsulredning eller sleriUserings-ingrepp
får inle obehöringen tala om vad som därvid förekommit (6 §). Brott mot
tystnadsplikten får åtalas av åklagare endasi på angivelse av målsäganden.
Socialstyrelsens beslut varigenom sterilisering vägrats
får överklagas i kammarrätten. I övrigt får socialstyrelsens beslut i steriliseringsärende
inte överklagas (7 §).
När del gäller del straffrättsliga ansvarel innebär lagen
all den som verkställer sterilisering i slrid mot lagen eller som mot bällre
velande till myndighet eller läkare avger osann utsaga i slerUiseringsärende
eller som bryier mol tystnadsplikten - såvida gärningen inle är straffbelagd i
brottsbalken kan dömas lill dagsböter eller fängelse i högst sex månader (8 §).
I kungörelsen (1941:387) med tillämpningsföreskrifter till
steriliseringslagen finns beslämmelser om bl. a. ansöknings- och prövningsförfarandet
hos socialstyrelsen samt om läkares behörighet att avge utlåtande angående
förutsättningarna för sterilisering.
Enligl
kungörelsen får ansökan om tillstånd lill sterilisering göras av den som avses
med ansökningen. Belräffande den som är underårig skall ansökan göras av vårdnadshavaren
och för omyndigförklarad av förmyndaren. Vidare är vissa institutioner ibland
behöriga alt ansöka om sterilisering, nämligen socialnämnden beträffande den
som åtnjuter socialhjälp eller vars make eller minderåriga barn åtnjuter sådan
hjälp och barnavårdsnämnden för den som är föremål för ålgärd enligl barnavårdslagen
(1960:97) eller vars barn är föremål för sådan ålgärd. Ansökan kan också göras
av vederbörande läkare för den som behandlas vid en av del allmänna anordnad
läkarmottagning, överläkaren, sjukstugeläkaren eller motsvarande läkare för den
som är intagen på lasarett eller därmed jämförligt sjukhus eller på sjuksluga
eller inskriven i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda samt anstaltens
läkare eller föreståndare för den som är inlagen i annan allmän anstalt.
Ansökan får också göras av länsläkare, distriktsläkare
eller annan läkare i motsvarande tjänsteställning (1 §). När ansökan inte avser
sökanden själv skall denne dock om möjligl lämna skriftligt samtycke till
ingreppet. Till ansökan skall i förekommande fall, om del kan ske, fogas bl. a.
yttrande rörande ansökningen från vårdnadshavare, förmyndare, make,
anstaltsläkare och föreståndare för allmän anstalt (3 §).
Ansökningar om sterilisering handläggs av socialstyrelsen
(4 §). Till-
stånd gäller ett år från dagen för beslutet (5 §). Sedan slerUiseringsingrepp
verkställts skall den läkare som utfört ingreppet inge operations-berättelse
till socialstyrelsen (7 §). Om läkare åsidosatt sistnämnda beslämmelse eller
brutit mot föreskrift som socialstyrelsen lämnat angående ingreppets
verkställande straffas han med dagsböter (9 §).
3.2 Statistiska uppgifter
3.2.1 Steriliseringsutvecklingen
Utvecklingen beträffande steriliseringar har varit en helt
annan än belräffande aborter. Medan de legala aborterna under åren 1965-1973
steg från ca 6 200 lill 26 000 har antalet utförda steriliseringar inte
undergått några slora förändringar under samma tid, vilket framgår av följande labell
Är
Socialstyrelsen
Totala anta-
(varav pä 2-
p.g.a. nöd-
(Medicinalstyi
elsen)
let utförda
läkarintyg)
fall
sterilise-
Ansök n
mgar
Bifall
ringar
1965
1 731
1616
1508
(129)1
1966
1 685
1577
1535
(165)
(6)
1967
1 738
1 665
1508
(142)
1968
1681
1 616
1578
(144)
1969
1762
1694
1573
(140)
1970
1938
1 882
1 863
(163)
1971
2 006
1 961
1901
(151)
1972
1 853
1804
1 616
(134)
1973
1 794
1772
1 364
(100)
' Inkl. 7 efter bifall av socialstyrelsen på social
indikation.
3.2.2 Utförda steriliseringar fördelade på indikationer
I sina beslut om tillstånd till sterilisering har
socialstyrelsen ibland angivit flera indikationer. I statistiken har dock för
varje tillstånd angivils endasi en indikaiion ulan alt denna avselts som
huvudindikation. En sammanställning av socialstyrelsens statistik över utförda
steriliseringar fördelade på indikationer saml på kvinnor (Kv) och män (M) ger
följande resullat
Är
Eugenisk
in
dikation
Social indikatior
1
Medicinsk
indikation
Kv
M
Totalt
Kv
M
Totalt
Kv
1965
3
8
11
13
9
22
1 353
1966
8
1
9
16
10
26
1 329
1967
1
1
38
4
42
1323
1968
11
2
13
16
3
19
1402
1969
14
5
19
55
3
58
1 356
1970
16
4
20
44
2
46
1634
1971
8
5
13
56
7
63
1674
1972
9
3
12
41
4
45
1 425
1973
10
7
17
17
2
19
1 228
Prop.l975:18 20
Sammanställningen visar alt den eugeniska och den sociala
indikationen tillämpas i ringa utsträckning. Som jämförelse kan nämnas atl
sterilisering på eugenisk indikation år 1945 gjordes på 432 män och 5 53
kvinnor, alllså totalt 985 personer. Molsvarande siffror år 1953 var 50 män och
280 kvinnor, totalt alltså 330 personer. Sterilisering på social indikation
utfördes år 1945 på 33 män och 45 kvinnor, år 1953 på 24 män och 51 kvinnor.
3.3 Steriliseringslagstiftningen i övriga nordiska länder
1 Danmark trädde en ny lag om sterilisering och kastrering
i kraft den I juli 1973. Lagen reglerar ingrepp som varaktigt upphäver
fortplantningsförmågan men omfattar inle sådani ingrepp som är etl led i
behandlingen av kroppslig sjukdom.
Enligl de
nya beslämmelserna har envar som fyllt 25 år och har hemvist i Danmark rätt alt
bli steriliserad. Den som inle har hemvist i Danmark kan dock få tillstånd lill
sterilisering om han eller hon har särskild anknytning till Danmark, exempelvis
är dansk medborgare. Vidare kan kvinna under 25 år oavsell om hon är bosalt i
Danmark eUer ej bli steriliserad utan särskilt tillstånd om ingreppet är
nödvändigt av medicinska skäl. I övrigt kan den som är under 25 år samt den som
är sinnessjuk eller sinnesslö liksom person som är omyndig i personligt
hänseende ges särskilt tillstånd lill sterilisering om någon av lagens
indikationer är uppfylld, antingen såvitt gäller sökanden själv, dennes make
eller den sökanden sammanlever med. Det kan här vara fråga om eugeniska grunder
för sterilisering eller atl vederbörande av psykiska skäl är olämplig att dra
försorg om barn. Vidare anges som skäl för sterilisering all betydande fara
föreligger för all vederbörande inle kan genomgå ell framlida havandeskap eller
barnel kan förväntas inte bli livsdugligt eller bli framfött med väsentliga
skador. Som social indikation anges all de förhållanden under vilka sökanden
eller dennes familj lever gör det påkallat att undvika barnafödsel. Vid denna
bedömning skall hänsyn las lill familjens hälsomässiga, bosladsmässiga och
ekonomiska förhållanden, antalet hemmavarande barn samt om det kan förväntas
alt flera barn kommer att medföra en väsentlig belastning på förhållandena
genom försämring av vederbörandes hälsotillstånd, betydande ökning av hans
arbetsbörda eller på annat sätt. För den som är under 18 år får tillstånd ges endasi
då synneriiga skäl till sterilisering föreligger.
För tillstånd fordras därjämte prövning om de
förhållanden, som ligger tUl grund för ansökningen, kan väntas bli beslående saml
om det finns rimliga möjligheler all förebygga havandeskap på annal sätt.
1 de fall då del inte fordras särskilt tillstånd lill sleriUsering
kan sökanden vända sig lill en läkare. Denne är skyldig all la reda på
anledningen till önskemålet, upplysa om ingreppets följder och de risker som
kan anlas vara förbundna med delta samt om preventivmedel och om möjlighet till
reoperation. Sökanden skall skriftligen bekräfta all han
Prop. 1975:18 21
eller hon fåll del av denna informaiion. Därefier
remitteras sökanden tiU godkänt sjukhus, där operationen utföi-s. Den läkare
som skall ulföra ingreppet måste dessförinnan förvissa sig om all sökanden
informerats på föreskrivet sätl.
När del fordras tillstånd lill sterilisering prövas
ansökan av ell "samråd" vid en mödrahjälpsinrättning. Samrådet beslår
av tre personer, föreståndaren för mödrahjälpsinrällningen (kurator) och två
läkare. Avslagsbeslut kan överklagas tiU en central besvärsnämnd. I vissa fall
skall i samrådet och besvärsnämnden ingå en särskUl utvald domare, bl. a. då
ansökningen avser någon som är under 18 år eller någon som mot sin vilja är
inlagen på mentalsjukhus eller som är utvecklingsstörd. I dessa fall måste enhällighel
föreligga för all tillstånd skall kunna meddelas.
Ansökan om tillstånd görs av den som önskar bli
steriliserad. För sinnessjuk, sinnesslö eller annan som varaktigt eller för
längre tid är ur slånd alt inse steriliseringsingreppets betydelse kan samrådet
dock tillåta sterilisering på anmodan av särskilt utvald god man (vaerge), om
omständigheterna lalar därför. Den gode mannen kan överklaga samrådels beslul.
Är den på vilket ingreppet skall företas omyndig, sinnessjuk eUer sinnesslö
eller är del i övrigl på grund av sökandens själsliga tillstånd betänkligt atl
denne på egen hand ansöker om sterilisering kan samrådet tillåta ingreppet på
ansökan av sökanden samt förmyndare eller god man, eventuellt särskilt utsedd
god man. Beslutet kan överklagas av förmyndaren och den gode mannen.
Finland fick en ny steriliseringslag år 1970. Lagen
innebär en liberalisering i förhållande till lidigare beslämmelser. Lagen är inle
tillämplig på ingrepp på könsorganen av terapeutiska skäl.
Enligl den nya steriliseringslagen får tillstånd lill
sterilisering lämnas man eller kvinna som begär det om lagens eugeniska
indikation är uppfylld eller om vederbörandes sjukdom, rubbade själsverksamhet
eller därmed jämförbar orsak allvarligt begränsar förmågan att sköta barn.
Vidare kan sterilisering medges när barns födelse och skötseln av barn med
beaktande av vederbörandes och hans barn eller hans familjs levnadsförhållanden
samt övriga omständigheter skulle vara avsevärt betungande för honom eller
henne saml i fall då vederbörandes möjligheter att på annal säll
förhindra-barns födelse är osedvanUgl svaga. Kvinna kan vidare på begäran bli
steriliserad på medicinsk indikation.
Den som är sinnessjuk, psykiskt efterbUven eller lider av
rubbad själsverksamhet i övrigl och därför är varaktigt oförmögen all förslå
innebörden av en sterilisering kan bli steriliserad om vägande skäl talar
därför. De skäl som därulöver måste föreligga är antingen eugenisk indikaiion
eller begränsad förmåga alt sköta barn på grund av psykiska skäl eller för
kvinna till följd av medicinsk indikation. Samtycke krävs i sådana fall av
förmyndare eller särskilt förordnad god man. Den som är under 18 år får
steriliseras endast om synnerligen vägande skäl talar därför.
Innan sterilisering får ske skall vederbörande och i
förekommande fall
Prop.
1975:18 22
om möjligl även maken underrättas om ingreppets betydelse
och verkningar. Därvid skall utredas vem av makarna som det från familjens och
samhällets synpunkt är ändamålsenligt att låla sterilisera. Tillstånd till SlerUisering
får i princip endast meddelas av medicinalstyrelsen, dock all sterilisering på
medicinsk indikation fär ske genom tvåläkarintyg. Sterilisering på medicinsk
indikation kan ske även utan särskUt tiUstånd i samband med abort. Hälsovårds-
och socialnämnderna är skyldiga alt bedriva upplysnings- och
rådgivningsverksamhet i frågor om sterilisering och vid behov hänvisa
vederbörande till sinnessjukvårdsdislriktels vårdbyrå för psykiatrisk
undersökning och eventuell ansökan om sterilisering.
Den akluella lagstiftningen i Norge Irädde i kraft år
1934. Den omfattar operation eller annan behandling som leder till upphävande
av en persons fortplantningsförmåga eller könsdrift, dvs. både sterilisering
och kastrering. Lagen avser inle ingrepp av uteslutande medicinsk karaklär.
Särskilt tillstånd fordras för sterilisering. För
tillstånd fordras att sökanden själv begär det och kan visa beaktansvärda skäl
för ingreppet. I förekommande fall skall make beredas lUlfälle all yttra sig.
Den som är under 20 år eller lider av allvarlig sinnessjukdom eller är
utvecklingsstörd eller sinnesslö måste ha samtycke av förmyndare (vergen) eller
av en av domstol särskild utsedd god man (kurator). God man skall förordnas
även för den som lider av psykisk störning och inte är omyndig. Efter
framställning från förmyndare eller särskilt utsedd god man kan sterilisering
tillålas i fråga om den som lider av allvariig sinnessjukdom, är
utvecklingsstörd eller sinnesslö om vederbörande inte själv har möjlighet alt
ta ståndpunkt lill ingreppet och det inte finns hopp om atl han skall
tillfriskna och del samtidigt finns skäl all anla antingen atl han inle skall
genom egel arbete kunna dra försorg om sig och barn eller atl psykisk sjukdom
eller betydande fysiskt handikapp kommer atl överföras pä barn. Framställning
om sterilisering kan bl. a. också göras av polismästaren i del dislrikt
vederbörande bor eller, för vissa som är intagna på anslall, av anslallschefen.
I sådana fall skall god man förordnas.
Tillstånd ges av hälsovårdsdirektören eller, om ingreppet
avser minderårig eller den som lider av allvarlig sinnessjukdom, är
utvecklingsstörd eller själsligt svag, av etl sakkunnigt råd. Rådel består av
hälsovårds-direktören, en kvinna, en domare och två läkare.
Hälsovårdsdirektören eller rådet bestämmer var och av vem ett eventuellt
ingrepp skall ulföras.
Prop. 1975:18 23
4
Steriliseringsutredningens förslag
4.1 Allmänt
om sterilisering i familjeplanerande syfte
Enligl ulredningen ger lillgängliga preventivmedel som
används på rätt säll god säkerhet i familjeplanerande syfte för flertalet
människor. Etl inle ringa antal kvinnor är dock förhindrade all använda de
effektivaste preventivmedlen och en hel del människor saknar förmåga all alls
använda preventivmedel. Möjlighelerna till abort är i Sverige avsevärda men
avbrytande av havandeskap som metod för familjeplanering måste betraktas som en
nödlösning. 1 jämförelse med abort framslår enligl uiredningens mening
sterilisering med dess mera begränsade etiska problem som ell fördelaktigt
alternativ för dem som varaktigt vill förhindra havandeskap.
SlerUiseringens definitiva karaktär medför dock atl
ingreppet har ringa intresse för de åldersgrupper som har slörsta behovel av
effektiva preventivmedel, dvs. för dem som befinner sig mellan sexuell debut
och familjebildning. För dem å andra sidan som fåll önskal antal barn eller
efter moget övervägande beslutat all ej skaffa barn är dock sterilisering ett
angelägel komplement och därtill den säkraste preventivmeloden. Genom
sterilisering undviks de för många störande ålgärderna i direkt anslulning till
samlag eller regelbundet intagande av piller med för en del besvärliga
biverkningar.
Sammanfattningsvis menar ulredningen att sterilisering endasi
i viss utsträckning kan eller bör ersättas av annan metod för familjeplanering.
4.2 Behov av lagstiftning om sterilisering
Utredningen anger som sin grundsyn atl en person i princip
skall ha rält all beslämma över sin egen kropp.
Frän denna utgångspunkt finner utredningen alt det bör
vara tillåtet för envar att sterilisera sig om inle särskilda skäl talar
däremot. Som ell sådani skäl anges risken för ångersilualioner, dvs. förhastade
beslut om sterilisering. Utredningen menar alt risken för ängerfall sannolikt
kan väsentligt begränsas genom effektiv och förnuftig information om steriliseringsingreppets
innebörd och följder saml genom en för den enskilde anpassad rådgivning som
innefattar även andra preventivmeloder. Vidare bör risken kunna minskas genom
all den som önskar sterilisera sig förmås att vänta någon lid med slutligt
ställningslagande till ingreppet och genom att uppställa en lämplig lägsta
åldersgräns för fri sterilisering.
Ett annat tänkbart skäl mol fri sterilisering är enligl
utredningen risken för andra psykiska och fysiska störningar. Ulredningen anser
dock att denna risk torde vara av begränsad betydelse. Enligt ulredningen lalar
såväl svenska som utländska erfarenheler för alt förhållandevis få fysiska
komplikationer uppstår i samband med operation eller under efterför-
Prop.
1975:18 24
loppet. 1 de av utredningen granskade svenska fallen har inle
heller framkommit någol som lyder på beaktansvärt ökade psykiska besvär. I de
fall besvär konstaterats har dessa i regel orsakats av andra förhållanden som
funnits eller haft sin grund i händelser som inträffat redan före ingreppet. De
utländska undersökningar som gjorts visar inle heller någon siörre frekvens av
störningar av psykologisk art som påverkal del fortsatta samlivet negativt. De
få fall av psykiskt beiingad impotens som kunnai konstateras efter etl
steriliserande ingrepp kan till viss del ha haft sin grund i förväxUng mellan
steriliseringens och kastreringens inverkan på sexuaUivel. Evenluella problem
av denna art torde därför vanligen kunna lösas genom lämplig information, anför
utredningen.
Ytteriigare tänkbara skäl mol fri sterilisering är enligl ulredningen
hänsynen tUl makes eller annan samlevnadsparlners önskemål liksom hänsynen till
samhällets befolkningspolitik. Utredningen avvisar emellertid tanken på
medgivande till sterilisering från make eller annan samlev-nadsparlner med
hänsyn till all etl sådani krav skulle le sig främmande i förhållande tiU vår
gällande äklenskapslagstiflning. Inle heller lorde del enligt utredningens
mening finnas anledning att tro all fri sterilisering inom överskådlig tid skuUe
få sådan omfattning eUer sådana strukturella följder i vårt land all samhället
på befolkningspolitiska grunder har skäl all ingripa med tillslåndskrav för
sterilisering.
Utredningen finner sålunda övervägande skäl tala för all i
princip tillåta sterilisering utan särskUt tillstånd för envar som uppnått
lämplig ålder för frågans avgörande. SlerUisering bör få företas endast för att
tillgodose enskildas inlressen. Vid genetisk indikation bör härvid kunna
beaktas det uppenbara intresset hos presumtiva avkomlingar all inle behöva lida
av svåra sjukdomar och lyten. Enligl ulredningen innebär delta dock inle all
myndigheter eller andra representanter för det aUmänna bör ges rätt att ta
initiativ tiU sterilisering. Utredningen tar besläml avstånd från annal än
frivillig sterilisering vilket dock inle bör hindra all icke rältskapabla
personer skall kunna ges viss möjlighet lill sterilisering om sådana enskilda inlressen
är uppfyllda, som gäller för övriga individer. Kriterierna för räll lill
sterilisering bör enligl utredningens mening regleras i lag.
4.3 Fömtsättningar för sterilisering
Enligl uiredningens mening bör envar som är rättskapabel
och uppnått viss minimiålder ha rätt lill sterilisering på egen begäran. I
övrigt bör grunder för räll till slerUisering ställas upp.
4.3.1 Åldersgränser
Myndighetsåldern är numera 18 år. För elt beslul om
sterilisering fordras emellertid inte bara en inteUektuell ulan även emotionell
och sexuell mognad, vUken erfarenhetsmässigt ofta inle ulvecklas förrän i
Prop. 1975:18 25
20-25 årsåldern och i viss utsträckning försl senare.
Sterilisering gäller också ell avgörande beslut alt för resien av livet avstå
från möjligheten all få egna barn. Utredningen finner med hänsyn härtill och i
brist på svenska och tillförlitliga utländska erfarenheler all gränsen för fri
sterilisering lämpligen bör sättas vid 25 år och erinrar om atl samma
minimiålder normall gäller för möjligheten att adoptera barn i Sverige. För atl
så långt som möjligl undvika ångersilualioner och andra psykiska störningar hos
dem som ges räll lill fri sterilisering bör en lagstadgad skyldighet införas om
informaiion och rådgivning lill dem som vill sterilisera sig. Dessa bör
därigenom uppmärksammas på steriliseringens innebörd och följder saml fä
vetskap om vilka alternativa preventivmeloder som finns.
Även för
personer under 25 år bör emellertid enligl utredningens mening finnas vissa
möjligheter till sterilisering. Därvid bör självfallet eugenisk och såvitt
gäller kvinna medicinsk indikaiion få uigöra grund för sterilisering. Begreppel
eugenisk (eugenik = rashygien) bör dock bytas ul med hänsyn tiU alt det kan
uppfattas innehålla en värdering som omfattar en "förbättring" av
befolkningens genetiska sammansättning. Utredningen föreslår all i stället del
mera neutrala ullryckel genetisk införs i lagen. Vad gäller den medicinska
indikationsbeskrivningen finner ulredningen all den bör omfaita "sjukdom
eller kroppsfel", som vid kommande havandeskap kan innebära allvarlig fara
för kvinnans liv eller hälsa. Vidare bör begreppet "svaghet" ingå i
indikationen i dess rent medicinska betydelse och alltså avse ell medicinskt
förhållande som klarl avviker från normall hälsostatus. Svaghet bör sålunda närmasl
avse svag hälsa, bräcklig kroppskonstitution eller neuraslenisk läggning. Anlal
barn och andra omständigheter i miljön kan dock vara av betydelse för
bedömningen av hur allvarlig den fara för kvinnans hälsa är, som lill följd av
hennes svaghet kan uppslå vid ell havandeskap. Ulredningen finner inte skäl all
införa någon medicinsk indikation som grund för sterilisering av man.
Den
sociala indikationen som f.n. gäller lillämpas i lilen utsträckning numera.
Utredningen finner också alt den främsi är ell utslag av samhällets iniresse
och att den inle bör föras över till en ny steriliserings-lag. I stället för
sterilisering på social indikation bör ökad preventivmedelsrådgivning och i
nödfall abort tillgripas. Vad slulligen gäller den år 1972 införda möjligheten
till sterilisering i samband med fastställande av könstillhörighet anser ulredningen
anledning saknas atl ingå i saklig prövning och föreslår all sterilisering i
dessa fall av den som ej fyllt 25 år bör få ske efter samma grunder som hittills.
Utredningen har övervägl frågan om en absolut minimiålder
för sterilisering bör införas och funnit alt del med hänsyn till de
indikationer som föreslås finns skäl alt begränsa möjligheterna lill
sterilisering till dem som är 18 år eller äldre. Därigenom undviker man också
de svårigheier som annars skulle uppkomma genom krav på giltigt samiycke,
vårdnads-havarens slällning m.m. Sterilisering av dem som är under 18 år bör
Prop. 1975:18 26
därför enligt utredningens mening endasi kunna ske av rent
terapeutiska skäl, dvs. som ett led i behandlingen av kroppsUg sjukdom.
4.3.2 De icke rättskapablas stäUning
Med en icke rättskapabel person avses i utredningen en
person som på grund av psykisk sjukdom eller abnormitet eller annan rubbning av
själsverksamhelen saknar rättslig handlingsförmåga belräffande frågan om han
skall steriliseras. Den icke rällskapable kan inte giltigt besluta om
sterilisering eller giltigt ansöka om eller samtycka lill sterilisering.
Utredningen hänvisar till en början lill ett uttalande av
föredragande departementschefen i propositionen (1974:70) med förslag till
abortlag, m. m. där del konstateras alt del från humanitär synpunkl numera inle
kan godtas att abort får utföras utan kvinnans samiycke. Enligt utredningens
mening innebär della all kvinna, som på grund av rubbad själsverksamhel saknar
förmåga all lämna giltigt samiycke, enligt den nyligen antagna lagen inte
längre kan fä abort. I anledning härav anför ulredningen atl siluationen enligl
dess mening är en annan närdet gäller sterilisering. Man strävar sålunda efter atl
låla exempelvis utvecklingsstörda få ha ett så långt möjligt normalt
sexualliv. Ofta är det dock inte lämpligt atl deras sexuella förbindelser leder
lill havandeskap. I viss utsträckning kan gängse preventivmedel ej komma till
användning och sterilisering i familjeplanerande syfte blir då den enda
lämpliga preventivmeloden. Utredningen finner därför all de icke rältskapabla
bör ha möjlighet att bli steriliserade. För sterilisering bör krävas tillstånd
av socialstyrelsen. Tillstånd bör endasi ges under vissa förutsältningar.
Som försia förutsättning anger ulredningen atl den brislande
rättskapaciteten skall vara varaktig. Ulredningen föreslår vidare att de
special-indikationer (genetisk och medicinsk) som föreslagils för personer i
åldern 18 24 år bör tillämpas även för icke rättskapabla i samma ålder. För
dem över 25 år bör gälla att del med skäl kan antas atl sterilisering är till
väsentlig fördel för den ansökan avser, Ansökan bör endast få göras av nägon
som har att tillvarata den icke rältskapables inlressen. Ulredningen avstyrker
bestämt att nuvarande ordning bibehålls, enligl vilken anslalts-föresländare m.fl.
kan göra ansökan om sterilisering av inlagen, icke rättskapabel person.
De personer, förmyndare och andra, som i dag har atl svara
för omvårdnaden om de psykiskt handikappade kan ibland komma i situationer som
innebär intressekollisioner. Dessa bör därför inte belastas med möjligheten alt
ta initiativ i steriliseringsfrågor, menar utredningen. Utredningen anmärker
vidare alt de särskilt förordnade förmyndarnas huvudsakliga uppgift i dag är atl
tillvarata den omyndigförklarades ekonomiska intressen. För atl skapa största
möjliga skydd för icke rättskapablas personliga integritet föreslår ulredningen
en ordning som innebär att domstol skall ulse en särskild god man med uppgift
alt i den icke rättskapables ställe ansöka om sterilisering.
Utredningen pekar
Prop.
1975:18 27
emellertid på all frågan om förmyndares uppgifter övervägs
inom justitiedepartementel och atl en ändring av förmyndarnas uppgifier självfallet
kan komma all påverka uiredningens förslag i denna del. Ulredningen föreslår
därför nu ingen ändring i 18 kap. 2 § föräldrabalken.
4.4 Förfarande i steriliseringsärende
Ulredningen konstaterar till en början alt enligl
propositionen med förslag lill ny abortlag avses nuvarande organisation för preventivmedels-och
abortrådgivning komma alt byggas ut. Mödravårdscentraler kommer därvid atl få
en central funktion för både män och kvinnor. Sjukvårdshuvudmännen föreslås
även i fortsättningen ha det huvudsakliga ansvarel för rådgivningen men även
andra organisalioner kommer all med socialstyrelsens godkännande bedriva
rådgivning om födelsekontroll. Verksamhelen kommer all ersättas genom de
allmänna försäkringskassorna. Enligl sleriliseringsutredningen är del naturligt
och lämpligi all samma organisationer svarar för den informaiion och
rådgivning som skall ges enligl förslagel lill ny steriliseringslag. Den som
önskar sterilisering bör alllså kunna vända sig lill mödravårdscentraler och
rådgivningsbyråer. På dessa institutioner bör i försia hand kuratorer kunna
lämna informationen, men då så anses påkallat bör denna uppgift kunna flyttas
över på läkare som är knuten till institutionen. Självfallel bör också varje
legitimerad läkare kunna ge den akluella informationen och de råd som anses
påkallade i ärendel.
Den som lämnar informationen bör alltid fråga efter makes
eller samlevnadsparlners inställning till ingreppet. Efter information och eventuell
rådgivning föreslås den ordningen gälla all den som önskar steriliseras skall
underteckna en bekräftelse att han fått del av informationen. Bekräftelsen bör
också undertecknas av den som lämnat upplysningarna. Den som efter den
obligatoriska informationen vidhåller sin önskan om sterilisering skall vända
sig lill lämplig allmän sjukvårdsinrättning på hemorten eller annan
sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänt för alt få ingreppet utfört. I
de fall då tillstånd krävs för sterilisering bör den som önskar få ingreppet ulförl
vända sig till någon av de angivna institutionerna eller till legitimerad
läkare som upprättar nödvändiga ansökningshandlingar. Den som saknar
rättskapacitet bör i Iveksamma fall hänvisas till specialist, t.ex. psykiater.
Rådgivningen och steriliseringen bör falla inom ramen för den allmänna
sjukvärden och ersättas enligl reglerna för den allmänna sjukförsäkringen.
4.5 Tillståndsprövning
I de fall där enligl förslaget ansökan och tillstånd
fordras anser utredningen atl prövningen bör ske centralt, lämpligen av en
särskild nämnd knuten till socialstyrelsen. Med hänsyn bl.a. lill bedömningen
av
Prop.
1975:18 28
ansökningar avseende icke rältskapabla och med tanke på
önskvärdheten av en adekvat laglillämpning finner utredningen all i nämnden bör
ingå en person som innehar eller innehaft domarämbele. 1 övrigl bör nämnden
bestå av företrädare för de medicinska specialiteterna gynekologi, uro-logi,
genetik och psykiatri. Den nuvarande möjligheten till sterilisering på s.k.
tvåläkarintyg bör inle bibehållas. Dock bör del fortsättningsvis finnas
möjlighet atl i undantagsfall i samband med förlossning då lidsnöd föreligger
tillåta steriliseringsingrepp ulan alt del ordinära lillståndsför-farandet iakttas.
Enligt elt
särskUt yttrande av två av utredningens experter, riksdagsledamöterna Elvy
Olsson och Turid Ström, bör tillståndsprövningen även fortsättningsvis göras av
socialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, som också handhar abortärenden. Del
konstateras därvid atl såväl prakliska som principiella skäl lalar för en sådan
lösning. Nämndens sammansättning är lämpligt avvägd, dvs. med två av Kungl. Maj:t
utsedda ledamöler varav den ene är läkare och nämndens ordförande, den andre
lekman. Vidare ingår som ledamot en av socialstyrelsen utsedd psykiater och den
ledamol av styrelsens vetenskapliga råd som företräder arvsbiologi och.
arvshygien. Enligt yttrandet torde särskild expertis för bedömning av enskilda
fall kunna tillkallas vid evenluelll behov.
Ulredningen föreslår all socialstyrelsens beslut i
steriliseringsärenden skall kunna överklagas genom besvär hos kammarrätten.
4.6 Ansvarsbestämmelser
Utredningen föreslår straffansvar för den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mol tystnadsplikten i slerUiseringsärende. Strafflaiiiuden
föreslås omfaita böter eller fängelse i högst ell år. För ålal skall fordras
all målsäganden anger brottet till ålal eller ell ålal är påkallat från allmän synpunkl.
Den som utför sterilisering utan all vara behörig atl ulöva
läkaryrkel skall enligt förslaget dömas för Ulegal sterilisering lill böler
eller fängelse i högst ell år. För grovt brotl föreslås straffskalan fängelse i
lägst sex månader och högst fyra år. Försök tiU illegal sterilisering skall
enligt förslaget ej föranleda straff.
Enligl förslagel kan slutligen läkare som uppsåtligen
utför slerUiseringsingrepp ulan alt iaklta lagens föreskrifier om sökandens
ålder, medborgarskap, bosättning eUer om socialstyrelsens tillstånd drabbas av
straffansvar. Detsamma skall gälla om vederbörande läkare utför ingreppet vid annal
än godkänt sjukhus eller sjukvårdsinrättning. Straffskalan föreslås för dessa
fall omfatta böter eller fängelse i högst sex månader.
4.7 Följdförfattningar
Ulredningen föreslår atl en ny slerUiseringslag komplelleras
med dels en av regeringen utfärdad förordning och dels av socialstyrelsen
utfärdade
Prop. 1975:18 29
anvisningar.
1 förordningen bör närmare regler angående informationen
om steriliseringsingreppets innebörd och följder samt om andra metoder alt
förebygga havandeskap las in. Bekräftelsen på all vederbörande informerats bör
ske på etl särskUl formulär, vilket som bilaga bör fogas lill förordningen. 1
förordningen bör också tas in beslämmelser om tUlslånds-prövningsnämndens
sammansättning.
Socialstyrelsen bör utforma närmare anvisningar för de
fall då ansökan om sterilisering skaU göras. Av anvisningarna bör även framgå
all SlerUisering av man bör kunna ulföras på sådan sjukvårdsinrättning ulanför
den allmänna sjukvården, som socialstyrelsen godkänner. I anvisningarna bör
också ingå rekommendationer om efterkontroll av steriliseringsingreppel, vUkel
vid sterilisering av man enligt utredningen har särskild betydelse med hänsyn tUl
alt slerililel ej uppnås i omedelbar anslulning till ingreppet.
4.8 Resursbehov
Enligt utredningens mening kan en övergång till fri slerUisering
väntas medföra en uppgång av anlalel sleriUseringsoperalioner, särskilt vaseklo-mier.
Ulredningen anser det dock vanskligt all förutsäga det ungefärliga antalel
steriliseringar och därmed också resursbehovet. Någon närmare uppskattning av
de extra kosinader som följer av den föreslagna informations- och
rådgivningsverksamheten i sleriliseringsfrågor har därför inle kunnat göras. EnUgl
uiredningens uppfattning torde det dock vara fråga om marginella ökningar av de
kosinader, som redovisats i propositionen (1974:70) med förslag till abortlag, m.m.
Även de resurser som behövs inom sjukvården för steriliseringsingrepp och vård
i anslulning därtill finner utredningen svåra att uppskatta. Resursbehovet vid
operation av kvinna är dels väsentligt siörre än vid vasektomi och dels
beroende av vUken melod som lillämpas. Även vårdtidens längd varierar med
hänsyn till sleriliseringsmetod.
Ulredningen har i samråd med sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI) beräknat koslnaderna för två
olika steriliseringsmeloder, nämligen laparotomi och laparoskopi. För laparotomi
beräknas de totala operationskostnaderna inkl. personal till ca 520 kr. För-
och eftervårdens längd varierar mellan 7 och 10 dagar. Med en kostnad av 400
kr. per vårddag uppgår vårdkostnaden till 2 800-4 000 kr. Med operationen
inkluderad blir kostnaden för varje laparotomi således 3 3004 500 kr. Vid laparoskopi
sjunker operationskostnaden tUl 400 kr. och vårdtiden kan inskränkas till 34
dagar, vilkei betyder en vårdkostnad av högst 1 600 kr. Inklusive operationen
skulle således varje laparoskopi komma all kosta I 600-2 000 kr. Till dessa kosinader
kommer en viss mindre kostnad för poliklinisk efterkontroll.
I fråga om vasektomi anför utredningen att ingreppet
normall kan
Prop.
1975:18 30
utföras polikliniskt. I regel lorde eftervård inte
behövas. Med hänsyn till att ingreppen, även om de skulle uppgå till några
tusen per år, kommer all spridas på kirurger över hela landet torde det ökade
resursbehovet endasi ha marginell betydelse. Utredningen har därför inle gjort
någon närmare uppskallning av kostnaderna. En viss merkostnad blir dock aktuell
med hänsyn till att vasektomi inte leder tUl omedelbar sterUilel. Efterkontroll
måste därför göras, ofta vid upprepade tillfällen under en period av två tUl
tre månader efter ingreppet. Vid dessa tillfällen måste spermaprov tas saml
analyseras.
4.9 Uppföljning av ändrad lagstiftning
Ulredningen betonar viklen av alt en ändrad lagsliftning
om sterilisering följs upp, varigenom bl.a. underlag skapas för olika
medicinska och psykiatriska bedömningar. Man föreslår därför att en institution
knuten till medicinsk fakultet får ell sådani uppdrag. Vidare bör enligl förslagel
statistik över sleriliseringsärenden och ingrepp liksom hittills föras av
socialstyrelsen.
Prop.
1975:18 31
5
Remissyttrandena
5.1
Allmänna synpunkter
Uiredningens förslag att envar som uppnått viss mognad på
egen begäran bör ha rätt lill sterilisering i familjeplanerande syfte har
vunnit allmän anslulning bland remissinslanserna. Uiredningens förslag lill ny
steriliseringslag lillslyrks därför i huvudsak av samlliga remissinslanser.
Landstingsförbundet
anför atl inställningen till sleriliseringsfrågan i väsenllig grad förändrats
sedan den gällande steriliseringslagens tillkomst år 1941. Numera betraktas
sterilisering som en bland många ålgärder inom familjeplaneringen. Den gällande
lagen har på grund av dess restriktivitet i fråga om indikationer, dess
begränsning till att i huvudsak gälla kvinnor och del omständliga
ansökningsförfarandet alltmera kommit att framstå som otidsenlig. Den
argumentering för fri sterilisering som görs i betänkandet är enligl förbundets
åsikl klar och övertygande. Kommunförbundet och Svensk kuratorsförening anför
liknande synpunkler. Länsslyrelsen i Malmöhus län finner all de skäl som kan
anföras mol fri sterilisering risken för ångersilualioner, psykiska eller
andra störningar, hänsynslagande lill makes eller annan samlevnadspartners
önskemål samt hänsyn till samhällets befolkningspolitik - inte har sådan tyngd
all de bör utgöra något hinder mol all införa en i princip fri sterilisering.
Svenska
kyrkans centralråd ansluler sig lill uiredningens principiella grundsyn att
sterilisering i högsta grad är en personlig fråga som rör den enskildes
integritet, och över vilken det inle förefaller rimligt alt samhället skall
fatta avgörande. Därigenom skiljer sig för en kristen bedömning
steriliseringsfrågan på etl avgörande sätt från abortfrågan. Medan abort är elt
ingrepp som hotar de omistliga värden som hör till ett påbörjat mänskligt liv
innebär sterilisering inte något motsvarande hot. Centralrådet ansluter sig
därför också lill principutformningen av den föreslagna steriliseringslagen. I
en situation när preventivmedel existerar som är förhållandevis säkra och
effektiva måste det dock alUjämt förulsällas all den enskilde för sin
familjeplanering i försia hand prioriterar dessa meioder, anför rådet.
Ärkebiskopen understryker att det blir särskilt angeläget atl stödja sådana
åtgärder som syfiar till att icke önskade havandeskap över huvud taget
uppkommer för att förhindra att aborten blir en form av barnbegränsning. I de
fall där barn definitivt inte bör födas synes sterilisering vara en riktig väg
under förutsättning att sterilisering av medicinska och psykologiska skäl är
all rekommendera.
För fri
sterilisering ullalar sig också socialstyrelsen liksom medicinska fakulteten
vid karolinska inslilulel, som framhåller all del ännu saknas helt lillfredsställande
preventivmedel som förenar säkerhet, enkel användning och frihel från
allvarliga biverkningar. Sterilisering är därför i dag ett viktigt komplement
till preventivmedel. Som från samhällets synpunkl önskvärd åtgärd i befolkningsplanerande
syfte torde sterilisering ej vara
Prop.
1975:18 32
behövlig i Sverige. Däremot kan omständigheten alt Sverige
stöder planeringsprojekt i utvecklingsländer, där sterilisering av män utgör en
väsentlig födelsekonirollerande metod, anses göra det önskvärt att fri
sterilisering även legaliseras i Sverige menar fakulteten. Den väsentliga
anledningen är emellertid alt senare års erfarenheler givit vid handen atl
sterilisering, utförd på väl genomtänkta indikationer, för individen innebär en
säker familjeplanering och en ökad förutsättning för elt harmoniskt sexualliv,
framhåller fakulteten.
Yrkeskvinnors klubbars riksförbund anför atl den
föreslagna lagstiftningen ger både man och kvinna bättre möjlighet att planera
såväl sitt familjeliv som sitt yrkesliv. Svensk sfukskölerskeförening betonar
särskilt fördelen av alt den manliga kontrahenten ges möjlighet lill
sterilisering där sterilisering av kvinnan är medicinskt indicerad men
operationen framslår som riskfylld för hennes del.
RÅ framhåller all han ansluter sig lill principerna all
den enskilde skall få beslämma över sterilisering av sig själv och all
sterilisering bör få företas endast för att tillgodose enskildas inlressen. Det
måste dock förhindras alt sterilisering sker på grund av elt förhastat beslul
av den enskilde. De avvägningar ulredningen gjort i detla hänseende med krav på
noggrann information om ingreppels innebörd och följder, varigenom viss
betänketid erhålls innan operationen utförs, en nedre åldersgräns på 25 år för
fri sterilisering samt socialstyrelsens tillstånd till sterilisering av
personer i åldersgruppen 1824 år har RÅ ingen erinran emot. Överåklagaren i
Malmö, RFSU och Svenska barnmorskeförbundet ger uttryck åt liknande
uppfattningar.
Några remissinstanser betonar särskilt atl myndigheter
eller andra representanter för det allmänna inle bör ges rätt atl la initiativ
till sterilisering, nämligen Advokatsamfundet, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Svensk sjuksköterskeförening och Sveriges psykologförbund.
5.2 Fömtsättningar för sterilisering
När del gäller de omständigheter som bör utgöra förulsätlning
för sterilisering har utredningens förslag i slorl godtagils. 1 fråga om åldersgränserna
för steriliseringsingrepp samt de icke rältskapablas ställning går meningarna
dock rält starkt isär. Dessa frågor redovisas därför i det följande i särskilda
avsnitt.
5.2.1 Åldersgränserna
Fiertalel remissinslanser godtar förslaget om 25 år som
nedre gräns för sterilisering på egen begäran. Socialstyrelsen, ärkebiskopen,
länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen och länsläkaren i Göteborgs och
Bohus län samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund finner förslaget väl
motiverat.
Prop.
1975:18 33
Socialstyrelsen anför:
Frågan är vilka överväganden som bör vara utslagsgivande
vad gäller faslslällandet av denna åldersgräns. Av tillgänglig statistik
framgår att endast ungefär 40 % av männen och 60 % av kvinnorna som uppnått 25
år är gifta. Med hänsyn lill den ökade frekvensen av samboende ulan all
parterna ingår äktenskap säger dessa siffror emellerlid mycket litet om när
familjebildningen i stort kan anses avslutad. Från denna synpunkt framslår
därför en 30-årsgräns knappast som mer moliverad än en 25-årsgräns.
Vill man i största möjliga utsträckning gardera sig för
risken all personer som blivit steriliserade ångrar sig, bör åldersgränsen
sättas så högt som möjligt. Slyrelsen kan inte heller hålla med om atl vid en relalivl
hög gräns (30 år) ell avsevärt anlal personer i årskullarna närmasl under
gränsen skulle kunna ha moliv för sterilisering utan all någon speciell indikaiion
föreligger. Med hänsyn härtill kan det förefalla rimligare all sälta gränsen
vid 30 än vid 25 år.
Vad som emellerlid slutligen bör få fälla utslaget vid faslstäUande
av en nedre åldersgräns för fri sterilisering är det krav på intellektuell, emotionell
och sexuell mognad som bör finnas hos den som gör ansökan. Man kan rimligtvis inle
hävda all människor efter 25 års ålder därvidlag ulvecklas i så hög grad att av
dessa skäl gränsen bör sällas högre än 25 år. Kravel på mognad i nämnda
hänseende kan å andra sidan knappast motivera en lägre åldersgräns. Uiredningens
förslag är enligt socialstyrelsens uppfattning väl avvägt.
Flera remissinstanser ifrågasätter dock om inte
åldersgränsen bör vara högre än 25 år. Hit hör medicinska fakulteterna vid
universiteten i Lund och Göieborg saml karolinska institutet. Svenska kyrkans
centralråd, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsåklagaren i Västmanlands län samt
Yrkeskvinnors klubbars riksförbund.
Svenska kyrkans centralråd anför som skäl all slerUisering
är en ickereversibel operation och atl beslul om denna ålgärd därför fordrar
hög grad av social mogenhet. Centralrådet erinrar om atl även utredningen
framhållit alt sterilisering förutsätter inte bara intellektuell utan även
emotionell och sexuell mognad samt all från sakkunnigt håll hävdas alt
sterilisering inle bör ske förrän familjebildningen i huvudsak är avslutad,
dvs. i 30-35 årsåldern. Innan familjebildningen är helt avslutad kan en totalt
ny social situalion inträda i vilken den enskilde kan komma atl bedöma silt
beslut om sterilisering på ell radikalt annorlunda säll än under lidigare
levnadsförhållanden. Den förändring av den enskildes sociala situalion som
alltjämt kan inträda i 2030-årsåldern riskerar därmed i förening med sleriliseringsbeslutels
definitiva karaktär alt leda lill flera ångerfall. Centralrådet yrkar därför
all möjligheten alt höja åldersgränsen för fri sterilisering till 30 år
övervägs.
Övriga nämnda remissinslanser ulom en anför liknande
synpunkter
S Riksdagen 1975 1 saml Nr 18
Prop. 1975:18 34
som grund för sin tveksamhet. Länsåklagaren i Västmanlands
län anför i slället alt man av redovisal statistiskt maierial över åldern hos de
steriliseringssökande synes kunna dra slutsatsen atl flertalet som ansökt om
sterilisering varit 30 år eller äldre. Man skulle därför kunna ifrågasätta om inle
åldersgränsen bör vara 30 år.
De medicinska fakulteterna vid universiletet i Göteborg
och karolinska institutet anser sig likväl kunna biiräda uiredningens förslag
om 25 år som åldersgräns förutsatt atl den föreslagna rådgivningsverksamheten
verkligen får del djup och den omfattning som krävs för att den skall bli
effektiv. Den sistnämnda fakulteten förordar som ytterligare säkerhet en
obligatorisk betänketid mellan rådgivningen och ingreppet. Yrkeskvinnors
klubbars riksförbund släller sig något tveksamt men anser 25 år vara en
godtagbar kompromiss.
Svensk demografisk förening. Svensk kuratorsförening och
Sveriges frikyrkoråd förordar en högre åldersgräns för fri sterilisering, de
två sistnämnda anser därvid att den bör bestämmas lill 30 år. Som skäl härför
hänvisas bl. a. lill oavslutad utbildning och familjebildning, möjligheten av
en förändrad familjesituation saml brislande mognad vid 25 årsålder.
Demografiska föreningen anser dock all frågan om åldersgränsen kommer i ell
nytt läge om en någorlunda lång obligatorisk betänketid införs före operation.
Utredningens förslag om 18 år som minimiålder för
sterilisering möter i allmänhet inte någon erinran i remissyttrandena.
Hovrätten för Västra Sverige, socialstyrelsen, länsslyrelserna i Stockholms och
Malmöhus län saml medicinska fakulteten vid karolinska inslilulel ansluler sig
uttryckligen lill förslagel.
Överåklagaren i Stockholm ifrågasätter regeln om en
minimiålder. Han anför att det måhända är mindre lyckligt atl samhället helt
avslår frän möjligheten till sterilisering av personer, vilka redan före 18 års
ålder konstaleras vara uppenbart indicerade för sterilisering på de föreslagna
grunderna. En regel härom skulle också bringa vår lagstiftning i bättre
överensstämmelse med lagsiiftningen i övriga nordiska länder. Socialstyrelsen
anför i denna fråga alt det visserligen kan länkas fall där uppenbara genetiska
indikationer föreligger och där den sexuella aktiviteten hos den unge i
kombination med oförmåga att använda preventivmedel motiverar alt han eller
hon genom sterilisering skyddas från ell oönskat föräldraskap. Antalet sådana
fall lorde dock vara så litet alt man kan bortse från dem. Enligt
socialstyrelsens mening bör man i varje fall av den anledningen inle ge avkall
på principen all den som ansöker om sterilisering skall ha uppnått den ålder då
man normalt blir myndig.
I anslulning lill åldersgränserna behandlas frågan om
indikationer för sterilisering av unga män och kvinnor. Förslaget all slerUisering
av den som är i åldern 18-24 år skall få ske endasi om medicinsk eller genetisk
indikaiion föreligger har godtagits av flertalet remissinslanser. Kommunförbundet
finner det positivi att utredningen till skillnad från den danska
lagstiftningen avståll från all föreslå social indikation för sterilisering av
Prop. 1975:18 * 35
personer i åldersgruppen I 824 år. Yrkeskvinnors klubbars
riksförbund anser atl dispensvägen bör lämnas öppen för sterilisering på
sociala och genetiska skäl av dem som är under 25 år efter noggrann prövning i
det enskilda fallel.
Svenska kyrkans centralråd och länsåklagaren i
Västmanlands län har övervägt vilka indikationer som skulle krävas för slerUisering
såvida åldersgränsen för sterilisering ulan tillstånd höjs lill 30 år.
Centralrådet anser alt del i så fall behövs fler indikationer än dem
utredningen föreslår och förordar all en social indikation införs som innebär
all personer som inle uppnått den erforderliga åldersgränsen får steriliseras
om deras sociala och ekonomiska förhållanden är sådana all ylterligare barn
skulle bli oskäligl betungande. Enligl Centralrådet förefaller del inle rimligt
all samhällel förvägrar personer, som inte uppnått åldersgränsen och motiverar
ansökan utifrån sådana sociala skäl, rätten till sterilisering. Utöver en sådan
social indikation förordar Centralrådet all man överväger möjligheten all
bibehålla en sådan humanitär eller socialmedicinsk indikaiion som nu gäller.
Länsåklagaren anser inga ytterligare indikationer behövliga ulan finner all en
utökad prevenlivmedelsrådgivning bör vara liU fyllest om den högre
åldersgränsen godtas.
5.2.2 De icke rättskapablas ställning
Utredningens förslag beträffande de icke rältskapablas
möjlighet lill sterilisering har fått ell blandat mollagande. Flertalet remissinslanser
godtar utredningens förslag i denna del om än med vissa reservationer. RFSU
framhåller atl också personer som inle är rältskapabla kan vara i den siluationen
atl de kan ha och har utbyte av sill sexualliv men inle har möjligheter atl ta
hand om barn. Därför vore del olyckligt om inle de likaväl sorn andra skulle ha
möjligheter lUI sterilisering. Det vore emellerlid enligt RFSU:s mening
önskvärt om själva lagtexten på denna punkt kunde skärpas ytterligare, så all
del framgår än klarare alt sterilisering aldrig får genomföras i annans iniresse
än den som skall utsättas för ingreppet och absolut inle efter övertalning,
någon form av våld eller som villkor för utskrivning från institution eUer
liknande. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas 4§ 1. jämförd med 3 § 1.
menar RFSU.
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund betonar vikten
av alt de utvecklingsstörda principiellt jämställs med andra grupper. En utvecklingsstörd
får således inte fråntas möjligheten alt själv ta inilialiv lill sterilisering
även om han eller hon kan betraktas som icke rättskapabel. Förbundel släller
sig bakom förslagel all sterilisering av icke rältskapabla skall kunna ske på
deras egen begäran om det kan anlas alt sterilisering är till fördel för
personen i fråga. Också Sveriges läkarförbund, som anför alt det från
psykiatriskt håll hävdas all den rältsinkapables egna önskemål beträffande
sterilisering beaktats i för liten omfattning i utredningen, framhåUer att
de rältsinkapabla bör få större möjligheter att själva
Prop. 1975:18 36
påverka de beslut som rör slerUisering.
Landstingsförbundet och länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län underslryker
viklen av atl reglerna om sterilisering av icke rältskapabla, inte minsl av
rättssäkerhetsskäl, tillämpas restriktivt. Medicinska fakulteten vid
universitetet i Umeå framhåller all fullgoda garantier bör ges för all
temporärt rättsinkapabla personer inle steriliseras mol sin vilja.
RÅ anför atl sterilisering av icke rältskapabla är en
vansklig fråga. Självfallel måste krävas, atl vederbörande själv begär eller samlycker
till SlerUisering. Problemel är atl vederbörandes uttalade mening i delta
hänseende inle är rällsligl gUlig och att del måste vara svårt alt få garantier
för verklig frivillighel i sådana fall. Möjligen har problemel så lilen
räckvidd, alt skäl för specialreglering saknas. Å andra sidan kan det vara
diskriminerande atl de icke rältskapabla inte alls kan få sterilisering. Trots
att RÅ inle känner sig övertygad om behovet eller lämpligheten av sterilisering
av icke rältskapabla vill han inle direkt avstyrka förslaget i denna del. Den
reglering som föreslagils på områdei synes enligl RÅ erbjuda sådana garantier
mot missbruk, alt den kan godtas. Länsstyrelsen och länsläkaren i Stockholms
län ultalar sig i samma riklning.
Även andra remissinslanster uttrycker tveksamhel inför förslagel
vad gäller de icke rältskapablas ställning. Handikappförbundens centralkommitté
anför atl möjligheten atl fortplanta sig är en av människans primära
funktioner. Del kan också konstateras all avsaknaden av fortplantningsförmåga
i många fall skapar stora problem. Man kan därför anla all en sterilisering som
sker ulan vederbörandes samiycke kan inverka menligt på personens psykiska
hälsa. Förbunden känner därför slor tveksamhet inför möjligheten all även i
fortsättningen göra tvångssterilisering möjlig. All avgöra när sterilisering
bedöms vara av väsenllig fördel för personen och när del i slället kan innebära
ell förödande ingrepp på personligheten är i del närmasle omöjligt. Del
föreligger enligl förbundens uppfattning en klar risk för all den som blivit
steriliserad mol sin vilja kan få sin personlighet negativt förändrad. Della
gäller givetvis även psykiskt handikappade. Med hänsyn härtill anser förbunden
det mycket olyckligt med en lagbestämmelse som ger generell möjlighet för icke rältskapabla
all utan egel samiycke bli steriliserade. För sterilisering av den icke rällskapable
bör, med undanlag för de fall då medicinsk indikation föreligger, krävas dels
en klart uttalad vilja från den icke rältskapables sida, dels en framställning
från eller samtycke av särskild utsedd god man, menar Handikappförbunden.
Socialstyrelsen anför i denna del följande.
Vad gäller psykiskt utvecklingsstörda kan konstaleras all samhällel
arbetar för atl de så långt som möjligl skall kunna föra elt normalt liv, däri
inbegripet även möjligheler till sexuellt umgänge. I verkligheten är en person
med elt i sociall hänseende och ur konventionell värderingssynpunkt normall
sexualliv med partner av motsatt kön praktiskt laget alllid all betrakta som rättskapabel
i det avseende del här är fråga om. Det
Prop. 1975:18 37
innebär all han eller hon låt vara med tålamod och god
pedagogik kan läras vad sterilisering innebär och därmed också själv beslämma
om han eller hon önskar bli steriliserad.
De flesta psykiskt utvecklingsslörda får heller aldrig
barn. Det beror på atl de mera svårt utvecklingsstörda inte är kapabla till
sexuellt umgänge och alt dessa personer, liksom många av de lindrigt
utvecklingsstörda på grund av funktionsstörningar av biologisk art inte är
fertila. Lindrigt utvecklingsstörda kvinnor (i omsorgslagens bemärkelse och
således ej omfattande den s. k. debila gruppen) föreblir för övrigt oftare
ogifta än icke utvecklingsslörda och lindrigt utvecklingsslörda män gifter sig
ännu mindre ofta än kvinnor med molsvarande begåvningsbrisler.
Myckel lalar också för all antalel utvecklingsstörda barn
(och sålunda även i framliden vuxna) håller på alt minska. Del beror dels på
den uppbrytning av geografiska isolat med mycket ingifte som har pågätt de
sista decennierna i vårt land och dels på atl man numera är myckel mera aktiv atl
habiUlera de handikappade barnen.
1 slorl sett gäller delsamma även för psykiskt sjuka. Här
kan man visserligen tänka sig etl litet anlal fall av långdragen psykisk
sjukdom där behov av steriliseringsåtgärd är kombinerad med oförmåga all med
laga verkan begära eller lämna giltigt samiycke lill sådan ålgärd. Det är
emellertid tveksamt om en så liten grupp kan motivera en särlagsiiftning. I
valet mellan alt å ena sidan ha särbestämmelser i fråga om psykiskt sjuka och å
andra sidan inrikta sig på preventivmedels- och steriliserings-rådgivning samt
i förekommande fall aborter, anser socialstyrelsen övervägande humanitära skäl
tala för sistnämnda alternativ. Denna inslällning slår också helt i överensslämmelse
med gällande regler i giftermålsbalken om ingående av äktenskap. Enligt
styrelsens uppfattning finns därför anledning överväga om inle 4 § borde kunna
utgå i sin helhet.
I samma riklning ultalar sig hovrätten för Västra Sverige.
Även Sveriges socionomers riksförbund och Svensk demografisk förening
ifrågasätter om man behöver ha särbestämmelser för de icke rältskapabla.
Uiredningens förslag belräffande de icke rältskapabla
avstyrks av Sveriges psykologförbund, Sveriges socionomförbund och Husmodersförbundet
Hem och samhälle. Advokatsamfundet avstyrker atl de icke rättskapabla kan
steriliseras om inle genetisk eller medicinsk indikaiion föreligger.
Psykologförbundei framhåller att utredningens princip atl
sterilisering är ett frivilligt ingrepp förutsätter atl den sökande anses
förmögen all inse ingreppels innebörd och följder. Den rällsinkapable saknar
dessa förutsältningar. Alt låla någon annan - god man eller annan samhälls-betrodd
- ansöka i hans ställe betyder i praktiken endasi alt man smygvägen bibehåller
eller återinför en möjlighet för samhällel atl låta "udda" medborgare
steriliseras. Om del är lagstiftarens mening atl skaffa sig en möjlighet lill
sterilisering ulan medborgarens medgivande i varje enskilt fall skall enligl
förbundels mening en särskild lag instiftas eller en
Prop. 1975:18 38
paragraf infogas i föreliggande förslag som klart och
entydigt definierar premisserna för ell sådani ingripande. Psykologförbundet
anser emeUertid bäst att hela 4 § i förslagel utgår. Husmodersförbundel Hem
och samhälle anknyler till propositionen med förslag till abortlag, vari anförs
att det från humanitär synpunkl numera inle kan godtas atl abort får utföras
utan kvinnans samiycke. Förbundel anser i analogi härmed och i motsats till
utredningen all inte heller sterilisering skall kunna utföras ulan vederbörandes
samtycke. Såväl Hem och samhälle som Socionomförbundet anser all frågan om slerUisering
av de icke rältskapabla bör bli föremål för ylterligare utredning.
Advokatsamfundet anför att sterilisering av icke rältskapabla
uppenbarligen innebär ell betydande ingrepp i den personliga integriteten. Del
bör därför enligt samfundels mening föreligga synnerligen slarka skäl innan man
i den nya lagen medger möjlighet alt, efter tillstånd av myndighet, sterilisera
ej rältskapabla. Samfundet kan inle finna alt de skäl utredningen anföri är
tillräckligt slarka för all motivera bestämmelserna i 4 § 2. lagförslaget.
Samfundet avstyrker denna del av förslagel. Däremoi anser sig samfundet kunna
godta beslämmelserna i 4 § 1. lagförslaget, särskilt som ulredningen uttalat
all tillståndsgivning i alla ärenden som gäller ej rältskapabla bör ske med restriktivitet.
Professor
Hjalmar Sjövall anför som sin uppfattning i frågan om de icke rältskapablas
ställning att den särordning med ansökan av god man och tillstånd av
socialstyrelsen som utredningen föreslår inle är erforderlig för atl uppnå vad
ulredningen åsyftar, nämligen en möjlighet lill sterilisering även för icke rältskapabla.
Sjövall menar i motsats till ulredningen all det inle kan ha varil
lagstiftarens avsikt all de många kvinnor, som enligl lidigare praxis skulle
betecknats som rältsinkapabla, jämlikt 1974 års abortlag "ej längre (kan)
få abort" (sleriliseringsbe-tänkandet s. 91). Gränsen mellan all ha och atl
sakna rättslig handlingsförmåga är ingalunda skarp och den måste dras
medicinskt sell mycket olika i olika handlingssituationer. Frågan om kvinnans samiycke
lill abort är giltigt eller inte är mera ett medicinskt än juridiskt problem.
Den kvinna som förslår all hon är gravid och som inle vill föda barnel har
enligt Sjövall tillräckligt förstånd för alt anses som rättskapabel i aborlsituationen.
Sjövall konslaterar vidare atl "den som avses med ansökningen" haft rält
all göra ansökan om sterilisering både enligt 1934 och 1941 års
steriliseringslagar och all del saknas anledning att nu, då både abort blivit
och sterilisering föreslås bli fri, beröva vederbörande denna rätt. Genom den
egna ansökan garanteras så långt del är möjligl atl alla ingrepp sker med den
opererades samtycke vare sig detla anses giltigt eller ogiltigt. Enligl
Sjövalls mening bör därför i likhel med vad som gäller enligt nya abortlagen
egen ansökan vara den enda formen för inilialiv lill sterilisering. De oönskade
gravidileter som uppstår genom en sådan begränsning kan avbrytas genom abort.
Medicinska fakulteten vid Linköpings högskola önskar gå
längre än utredningen föreslagit. Om personer under 25 år med varaktigt rubbad
Prop.
1975:18 ?i 39
själsverksamhel bör ges lillfälle lill såviii möjligl
normall sexualliv, förefaller del fakulleten otillfredsslällande alt de som är
oförmögna all begagna sig av konventionella preventivmedel inle skall kunna bli
steriliserade. Fakulteten föreslår därför all åldersgränsen i 4 § 2. förslagel
sänks lill 1 8 år.
5.3 Förordnande av god man
Etl flertal remissinslanser anger ultryckligen all de funnil
sig kunna tillstyrka förslagel vad gäller sterilisering av icke rättskapabla
med hänsyn till den föreslagna regleringen med god man och kravel på
socialstyrelsens tillstånd.
I flera yttranden uttalas emellertid tveksamhet i fråga om
godmans-inslitutets lillämpning. RFSU påpekar atl viss risk för övergrepp föreligger
vid alla beslut som fattas genom ställföreträdare. Man kan inle bortse från
risken för alt personal vid olika institutioner, släktingar eller andra i den
icke rällskapable personens omgivning kan försöka påverka en god man i otillböriig
riktning. Vad som är i den enskildes intresse kommer trots alll alt avgöras av
utomstående person, inte av den beslutet närmasl rör. Med den restriktiva syn
på tvångssterilisering som redan råder och med den ytteriigare skärpning därav
som lagförslaget innebär, håller RFSU dock för osannolikt all lagens ulrymme
för godtycke skall komma att ulnyltias otillbörligt.
Flera instanser framhåller all utredningen inte närmare behandlal
sådana frågor som vem som skall vara behörig atl ansöka om förordnande av god
man, vilka kvalifikationer gode mannen skall ha, vilka skyldigheler som åvilar
honom och hur konflikter mellan honom och hans huvudman skall lösas.
Advokatsamfundet och Kommunförbundet anser del väsentligt
all dessa frågor uireds och alt initiativrätten klarl avgränsas. Det finns
annars risk för atl utredningens grundsyn - alt värna om de icke rättskapablas
integritet inte förverkligas.
RÅ pekar på att anordningen med god man enligt förslagel
grundar sig på att del kan förekomma intressekollisioner mellan å ena sidan den
icke rättskapable och å andra sidan förmyndare eller vårdnadshavare, varför de
senare inte bör belastas med behörigheten atl la initiativ i sleriliseringsfrågor.
Det häremol svarande siadgandel i 18 kap. 2 § andra slyckel föräldrabalken
innehåller atl god man förordnas om förmyndaren begär del eller det eljesl
finnes lämpligt. RÄ anser all sleriliseringslagen bör innehålla beslämmelse om
vem som är behörig all begära utseende av god man för ansökan om steriliseringslillslånd.
Om endast förmyndare är behörig härtill kan det på grund av den nämnda
intressekollisionen förekomma fall, i vilka förmyndaren ej ansöker om utseende
av god man, trots att sterilisering kunde vara i alla hänseenden välmotiverad.
Möjligen bör den icke rättskapable tillerkännas räll alt ansöka om förordnande
av god man. Sådan behörighet kan också tänkas böra tillkomma överför-
Prop. 1974 40
myndare, socialnämnd eller läkare.
Även överåklagaren i Stockholm pekar på atl situationer
synes kunna uppslå då någol inilialiv i och för förordnande av god man inle
kommer till stånd. Den initiativrätt som enligl gällande lagstiftning lUlkommer
myndigheter, representanter, för dessa saml vissa enskilda all ansöka om
sterilisering direkl hos tillslåndsmyndighelen bör därför måhända kvarstå men i
stället avse utseende av god man, eftersom negativa konsekvenser för den
enskilde inle synes kunna uppslå därigenom. Överåklagaren aktualiserar också
frågan om en överprövningsrält och anför att av utredningsförslaget ej synes
framgå att gode mannen är oförhindrad atl beslula om atl ej ansöka om
tillstånd. Beslut av denna innebörd liksom etl beslul om all ansöka om
tillstånd kan anhörig lill den ansökan avser eller annan enskild eller
myndighet länkas vilja få omprövat. Överåklagaren är tveksam om del är lämpligt
all hell utesluta t. ex. en förmyndare från rälien att framlägga synpunkter på
steriliseringsfrågan.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser, atl det av lagtexten
klarl bör framgå alt sådan god man som del här är fråga om skall förordnas av
allmän domstol och all - angående del närmare förfarandel härvidlag
bestämmelserna i 18 kap. föräldrabalken om god man i huvudsak kan äga
motsvarande lillämpning.
I fråga om gode mannens kvalifikationer anser Svensk
kuratorsförening atl det i lagen klarl måste sägas ul alt den gode mannen som ulses
skall vara en socialt välutbildad och kunnig person. Föreningen förordar en
komplettering av 4 § i detla hänseende.
Godmansinslitulet har även mött direkta invändningar från remissinslansernas
sida.
Länsåklagaren i Jönköpings län finner beslämmelsen om god
man ganska diffus och föga meningsfull. Även om en förmyndare eller annan som
svarar för omvårdnaden av den icke rällskapable kan komma i sådana
intressekollisioner all han inte bör belastas med initiativ i dessa frågor initeras
frågan om sterilisering ändå som regel av förmyndaren. För den icke rältskapables
del lorde det sakna betydelse om tillståndsfrågan prövas efter ansökan av en
särskilt utsedd god man eller av förmyndare e. d. Del får förutsättas alt tillslåndsmyndighelen
behandlar en ansökan med den resirikliviiei som är förutsatt och med all hänsyn
tagen lill den icke rältskapables personliga integritet. Förordnandet av god
man i dessa fall förefaller enligl länsåklagaren inte vara nödvändigt.
Länsåklagaren i Västmanlands län betonar all förmyndaren får anlas handla i den
icke rältskapables iniresse och alt missbruk kan förekomma även om en god man
utses. För att förhindra missbruk torde det emellertid vara tUlräckligt all
föreskriva all överförmyndaren skall biiräda ansökan för att tillstånd skall få
lämnas.
Socialstyrelsen, som inte finner behov föreligga för
särbestämmelser rörande sterilisering av psykiskt sjuka, psykiskt
utvecklingsstörda och andra psykiskt abnorma, anser sig inle heller utan vidare
kunna godta del
Prop. 1975:18 41
föreslagna syslemet med god man. Det måste ifrågasällas om
en till den icke rällskapable mer avlägset relaterad god man har bättre
förutsättningar än t. ex. en förmyndare atl rätt lolka och överblicka vad som
är vederbörandes iniresse och vad som är lill väsentlig fördel för honom.
Risken är också slor alt en utifrån kommande god man upplevs jusl som en
representant för det allmänna. Även om anhörig eller myndighetsrepresentant
inte har räll all la initiativ till sterilisering måste ändå frågan om utseende
av god man komma atl väckas av sådan person. Härigenom kan också valel av
person komma atl påverkas av åtgärder vidtagna av anhörig eller
myndighetsrepresentant. Eftersom god man måste ha möjlighet att underlåta atl
göra ansökan, kan följden också bli atl initiativ kan las till utseende av ny
god man, som har en annan inställning lill behovel av all göra ansökan. Tar ärendel
en sådan vändning faller argumentet att ordningen med god man innebär särskilda
rättssäkerhets-garantier.
En bättre lösning är enligt socialstyrelsens mening att
förmyndare ges möjligheler all göra ansökan om sterilisering. I del förslag lill
ändring av föräldrabalken som utarbetas i juslitiedeparlemenlet kommer förmyndarens
plikt atl sörja för den omyndigförklarades person tydligare lill ullryck.
Förmyndaren kan förutsättas ha bäitre insikt i myndlingens problem an en
särskilt utsedd god man. Han kan inte heller entledigas om han finner atl
ansökan ej bör göras. Socialstyrelsen konstaierar vidare all frågan om någon
kan betros all med laga verkan la slällning till frågan om egen sterilisering i
princip bör bedömas oberoende av om han bedömts vara "icke rättskapabel"
i andra sammanhang. Om någon skall kunna bedömas som "ej rättskapabel"
i della sammanhang lorde han jämväl uppfylla indikationerna i 10 kap. I § 1. föräldrabalken,
vilka troligen i framtiden blir enda grund för omyndighetsförklaring. I de fall
då fråga kan uppkomma alt någon i förevarande sammanhang skall bedömas som
"ej rättskapabel" finns därför också som regel förmyndare utsedd. I
annat fall kan finnas skäl alt oberoende av frågan om sterilisering ansöka om
omyndighetsförklaring.
Sveriges socionomförbund och Husmodersförbundet Hem och
samhälle, som båda avstyrker utredningens förslag om sterilisering av icke rältskapabla
personer, finner också lösningen med en god man mindre lämplig. Enligl
Socionomförbundet innebär förslagel inte någon garanti för frivUlighet om
domstol utser en särskild god man just med uppgift att i den rättsinkapables
ställe ansöka om sterilisering. Husmodersförbundet Hem och samhälle ifrågasäller
om inle godmansinslitulet närmasl innebär en överflödig administrativ omgång efiersom
socialstyrelsen ändå skall pröva ansökan. Hem och samhälle har inte kunnat
finna några avgörande betänkligheter mol alt initiativet lill sterilisering tas
av exempelvis vederbörande anstaltsföreståndare eller av läkare som behandlar
ifrågavarande person.
Hovrätten för Västra Sverige utgår ifrån all den ändrade
lagstiftning om bl. a. förmyndares ställning och uppgifier som föreslås i
den av
Prop. 1975:18 42
justitiedepartementet utarbetade promemorian Förmynderskap
(Ds Ju 1974:7) kommer alt leda till all förmyndaren övertar de uppgifier som enligl
sleriUseringsförslagel skulle tillkomma god man.
Slulligen anför socialstyrelsen att dess beslut i sterUiseringsärenden
inle bör kunna överklagas. Del rör sig visserligen om lagtillämpning men med så
gott som rent medicinska frågeställningar och på hög kompelens-nivå, varför
möjligheten lill överprövning knappast innebär någon reell
rättssäkerhetsgaranti.
5.4 Förfarandet i steriliseringsärende
Vad gäller förfarandet i steriliseringsärende uppehåller
sig remissinslanserna särskilt vid frågan om informationens utformning,
samlevnadspartners samiycke och obligatorisk betänketid.
Samtliga remissinstanser som ultalar sig i denna del utom
en är positiva till utredningens förslag om obligalorisk information. Sveriges
socionomers riksförbund anser sig inle kunna instämma i uiredningens förslag
om obligalorisk rådgivning men anser det väsentligt atl sökanden har räll till
rådgivning om så begärs.
Många remissorgan betonar viklen av att informationen blir
utförlig, omsorgsfull, sakkunnig och personligt avpassad för alt i möjligaste
mån förhindra förhastade beslul. Sveriges frikyrkoråd framhåller belydelsen av
all den obligatoriska rådgivningen inte endasi blir av formell eller enbart leknisk
eller medicinsk art. VisserUgen är de eliska problemen vid sterilisering inle
av så allvariig art som vid abort men steriliseringen innebär dock ell ytiersi
väsentligt ingrepp i del för människan genom skapelseordningen konstitutiva,
nämligen förmågan till fortplantning. Befattningshavare på mödravårdscentraler
och rådgivningsbyråer måste därför i sin ulbildning och i de instruktioner som
kommer alt utfärdas för deras handläggning av steriliseringsärenden göras
medvetna om de etiska problem som en sterilisering kan medföra.
Sveriges psykologförbund framhåller alt del utöver renl
informativa råd i många fall finns behov av en fördjupad rådgivning och
bearbetning för alt den önskade effeklen skall uppnås och tillägger alt del
bland läkare, psykologer och kuratorer finns personer som har utbildning och
kompetens atl ge denna speciella form av rådgivning och behandling.
Socialstyrelsen, Sveriges läkarförbund. Svenska
läkaresällskapet, medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och
Göteborg saml vid karolinska institutet och Linköpings högskola anför all envar
som söker sterilisering bör tillförsäkras kvalificerad medicinsk rådgivning av
läkare även om kuratorsmedverkan är nödvändig. Instanserna pekar särskilt på
all frågan om ingreppels tekniska utförande och konsekvenser saml möjlighelerna
till referlilisering kommer atl ha hög aktualitet för den person som önskar
rådgivning i steriliseringsärende.
Socialstyrelsen framhåller all risken för ångerfall
självklart ökar ju
Prop. 1975:18 43
sämre kunskap den sökande har om steriliseringens
verkningar. Behovel av kvalificerad rådgivning ål personer som söker
sterilisering är därför slort. Den obligatoriska rådgivningen bör utformas så atl
man i försia hand ger informaiion om olika preventivmeloder och ger tillfälle
till en diskussion och elt övervägande. Den verksamheten bör lämpligen knytas lill
mottagningarna för prevenlivmedelsrådgivning. Den som efter denna primära
rådgivning vill ha ingreppet ulfört bör få en ylterligare, medicinskt inriktad
rådgivning beträffande operationsmetod, operationens konsekvenser och
erforderliga eflerkonlroller. Denna rådgivning, som skall ges av den opererande
läkaren vilken bör ha kunskaper i reproduk-lionsfysiologi, skall enligl
socialstyrelsen vara ett komplemenl lill den tidigare rådgivningen. För en
sådan ulformning av informationen uttalar sig också medicinska fakulteten vid
universitetet i Uppsala och Svenska läkaresällskapet.
Sveriges läkarförbund uppger att kvinnor som söker
sterilisering som regel är mera medvetna om ingreppets definitiva karaktär än
män. Läkarförbundet anser därför det vara av största vikt all speciellt männen
får en ingående informaiion belräffande ingreppels de facto irreversibla karaklär.
Del är därför önskvärt alt i varje fall större rådgivningscentra har tUlgång lill
kompetent urolog eller kirurg för atl speciellt för yngre manliga sökande kunna
utförligt klargöra och ge eftertryck ål steriliseringens konsekvenser.
Uppkommer under rådgivningen misstanke om psykisk sjukdom, insufficiens eller personlighelsavvikelser
eller misstanke om sleriliseringsmotiv som härrör från psykisk störning i
vidaste bemärkelse bör lämpligen en psykiatrisk undersökning eller behandling
rekommenderas i stället för sterilisering. Förbundel liUägger att man från
psykiatriskt håll framhållil all denna lyp av psykiatrisk kontraindikation mol
sterilisering inle lillräckligt beaktats av utredningen. Svenska läkaresällskapet
anför liknande synpunkter.
Enligl Svenska läkaresällskapet, medicinska fakulteten vid
universitetet i Uppsala, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Fredrika-Bremer-förbundet
bör möjligheterna till genetisk rådgivning ökas med tanke på dem som överväger
sterilisering på grund av rädsla alt överföra allvarliga ärftligt betingade
sjukdomar eller handikapp på barn. Fredrika-Bremer-förbundet anser del önskvärl
att inom varje administrativ sjukvårdsregion skapas möjlighet till genetisk
rådgivning. Även Läkaresällskapet anser alt sådan rådgivning bör göras
tillgänglig på regional nivå.
Uiredningens förslag alt upplysnings- och
rådgivningsverksamheten i fråga om sterilisering skall kopplas till de
institutioner som har hand om preventivmedels- och abortrådgivningen, dvs. i
huvudsak mödravårdscentraler och rådgivningsbyråer, har av flertalet remissinslanser
lämnats utan erinran.
Landstingsförbundet finner förslagel ändamålsenligt och
tillstyrker uttryckligen all rådgivning angående sterilisering på angivet sätt
inlemmas i verksamhelen. Enligl Kommunförbundet skulle de uppgifier som skall
handhas av kuratorer med fördel kunna fullgöras inom ramen för den kommunala
socialvården.
Prop. 1975:18 44
Sveriges läkarförbund finner det riktigt alt informationen
lill kvinnliga sökande sker genom mödravårdscentraler och rådgivningsbyråer,
med vilka institutioner kvinnorna i de flesta fall haft någon kontakt vid
tidigare tillfällen. För manliga sökande ter sig situationen mera komplicerad.
Här saknas ofta lämpliga informationsmöjligheter, särskilt för ensamstående
män. Därför är det angeläget att genom annonsering och på annat lämpligt sätt
ge dessa information om lill vilka instanser de har möjlighet atl vända sig.
Sådan informaiion bör även lämnas lill allmänpraktiserande läkare och
specialister för alt av dem i förekommande fall kunna föras vidare. I samma riklning
ultalar sig Svenska läkaresällskapet.
I anslutning till informationens utformning tar några
remissinstanser upp frågan om den bekräftelse på mottagen informaiion, som
skall undertecknas enligl förslagel. Ulredningen förordar all en särskild blankett
utformas för ändamålet.
Enligl RÅ och länsstyrelsen i Stockholms län är del av
vikt alt denna del av informationsförfarandet är författningsreglerad. Sveriges
läkarförbund anser all den skriftliga bekräftelsen lämpligen bör komplelleras
så all den även innefattar begäran om utförande av själva sleriliseringsål-gärden.
Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala och Svenska läkaresällskapet
föreslår all den som steriliseras ocksä skriftligen skall ge sitt medgivande
till sådan operation.
Om den föreslagna ordningen med god man för den som ej är rättskapabel
genomförs lorde kunna krävas atl gode mannen bekräftar all såväl han som den
vars sterilisering är i fråga har informerats, ultalar RÄ och Hovrätten för
Västra Sverige.
Vad angår lagtextens utformning med avseende på den
obligatoriska informationen anför Fredrika-Bremer-förbundet alt reglerna måste
utformas så all av dem uttryckligen framgår atl den som ger informationen
skall övertyga sig om alt vederbörande har förstått innebörden därav och all ulrymme
för misstag inte får finnas. Enligl Svensk kuratorsförening synes förslagels 6
§ alltför vagt formulerad och knappast motsvara utredarnas intentioner.
Föreningen anser atl vad där sägs mycket väl kan tolkas så all endasi ensidigt
förmedlande av fakta slår lill buds, som sedan ömsesidigt undertecknas.
Den informaiion och rådgivning som avses bör enligl
föreningen innebära en faktisk möjlighet till samtal där både lid och kunnande
står lill förfogande för den som så önskar. Lagen bör utformas så all dessa
intentioner framgår varjämte i högre grad måste ges garanti för atl den
enskildes intressen blir rätt tillgodosedda.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser atl den
möjlighet lill genetisk rådgivning i steriliseringsärende som länsstyrelsen
förordar måste komma till klart ullryck i lagstiftningen.
Frågan om andre makens eller samlevnadspartnerns inslällning
till steriliseringsåtgärden behandlas i några yttranden.
Hovrätten för Västra Sverige och Fredrika-Bremer-förbundet
ansluler sig uttryckligen till uiredningens mening, alt någon föreskrift om
makes
Prop. 1975:18 45
eller samlevnadsparlners yttrande inle bör uppställas.
Socialstyrelsen framhåller alt det i fall där sökanden inle samlycker lill all
make eller samlevnadsparlner hörs torde kunna förulsällas atl förhållandet
mellan parterna är sådani atl del är olämpligl all inhämta vederbörandes
yttrande.
Ätt en
gift kvinna skulle behöva ha makes medgivande för steriliseringslillslånd
eller att upplysningsplikt skulle föreligga [inner Husmodersförbundet Hem och
samhälle orimligt då del skulle vara ell obefogat ingrepp i den personliga
integriteten. Då makar är ense om atl sterilisering bör ske bör de upplysas om
alternativet alt mannen kan steriliseras och all della ingrepp är medicinskt sell
enklare och mera riskfritt. Så länge en reoperation ej är möjlig torde dock
mannen endasi undanlagsvis vilja underkasta sig sterilisering framhåller förbundel.
Svensk sjukskölerskeförening anför liknande synpunkler och understryker atl
endast maken själv skall la slällning lill ingreppet med lanke på all
familjeförhållanden och levnadsmiljö kan förändras i en framlid och
steriliseringen därmed kan medföra ej förutsedda negaiiva konsekvenser.
Enligl
Svenska kyrkans centralråd förefaller det inle rimligt att fordra etl
medgivande från den andra parlen efiersom del skulle förutsätta elt inte önskvärl
förmyndarskap. Detta hindrar dock inte all det är önskvärt alt den andra parten
hålls informerad och all parterna helst bör vara överens om sleriliseringsbeslutel.
Ell ingrepp av så definiliv karaklär som sterilisering måste enligl rådet
betraktas som ett ingrepp av avgörande betydelse för en samlevnadsform, för
vilken fortplantning alltjämt framstår som en väsentUg funktion och är en för
båda parterna gemensam angelägenhet. Svenska kyrkans centralråd föreslår därför
atl i den nya sleriUseringslagen skrivs in en beslämmelse av innehåll, alt
innan någon steriliseras den andra parten i etl äktenskap eller
samlevnadsförhållande skall informeras om ingreppels innebörd och konsekvenser,
dock så alt formellt medgivande från den andra parten inle erfordras för steriUse-ringsingrepp.
Enligl Sveriges frikyrkoråd bör stadgas atl kontakt skall tas med den partner,
med vilken den som söker sterilisering sammanlever. Brislande konlaklvilja i en
för båda så avgörande angelägenhet kan vara etl tecken på redan existerande
samlevnadsproblem eller kan bli anledning lill sådana när del rälla
förhållandel uppdagas för den andra parten. Den möjlighet till kontakt som ulredningen
förutsätter bör därför ersättas med förslag om obligalorisk kontakt och
rådgivning också med den icke sökande samlevnadspartnern.
Några remissorgan behandlar behovet av obligatorisk
betänketid före sleriliseringsoperation. Länsåklagaren i Västmanlands län pekar
på alt del av ulredningen framgår, all operation inle verkslällls i ell inle ringa
antal fall, vari tillstånd till sterilisering givils. Mot den bakgrunden
ifrågasätter länsåklagaren om inte viss betänketid borde föreskrivas mellan den
föreslagna obligatoriska informationen och operation men ullalar samlidigl alt
väntetiderna normall lorde vara så långa alt en sådan föreskrift i praktiken
kanske skulle sakna funktion. Mot en betänkelid lalar enligt
Prop. 1975:18 46
länsåklagaren atl lidsnöd kan föreligga då slerUiseringen
är avsedd alt ulföras i samband med en abort. Även medicinska fakulteten vid
universitetet i Umeå anser alt behovet av en tidsspärr mellan bekräftelse och
ingrepp bör övervägas.
Medicinska fakulteten vid karolinska institutet,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Svensk demografisk förening
förordar atl en obligatorisk betänketid införs. Enligl Demografiska föreningen
skulle det inle innebära någon olägenhel om betänketiden sattes ganska lång,
kanske lill ell år. För den som fyllt 40 år skulle dock betänketid vara
överflödig. Medicinska fakulleten vid karolinska inslilulel förordar en
betänketid om minst en månad mellan rådgivning och ingrepp.
5.5 TiUståndsprövningen
Beträffande sammansättningen av den nämnd som skall pröva lill-ståndsärenden
i socialstyrelsen är meningarna delade.
Svenska läkaresällskapet och medicinska fakulteten vid
karolinska institutet stöder uttryckligen utredningens förslag all nämnden skaU
beslå av en ledamol med domarerfarenhel saml experter i gynekologi, urologi,
genetik och psykiatri.
Kommunförbundel pekar på atl tillämpningen både i fråga om
tillstånd lill abort och sterilisering enligt nu gällande lagstiftning alllmer
har avlägsnat sig från lagstiftningens intentioner. Förbundet anser det därför
riktigt alt i den föreslagna nämnden skall ingå en person som innehar eller
innehaft domarämbete för att därigenom undvika en glidning i laglillämpningen.
Enligt förbundet finns också skäl all överväga behovet av lekmannainslag i
nämnden, bl. a. med hänsyn till atl del, enligt uiredningens kommentar till den
föreslagna lagtexten, vid tillämpningen av den medicinska indikationen ges elt
vissl utrymme för hänsynslagande lill antal barn och "andra omständigheter
i miljön" även om bedömningen skall ske enligt sirikl medicinska normer.
Lekmän skulle enligl förbundets mening kunna tUlföra diskussionen sociala och
andra synpunkter som med den av utredningen föreslagna nämndsamman-sältningen
möjligen inle skulle bli lillräckligt belysta.
RFSU anser i likhet med uiredningens majoritet atl en
jurist bör vara ordförande i nämnden. Ärendena kommer ofta alt beröra juridiska
frågor och kräva vana vid juridisk argumentationsleknik. Medicinsk expertis kan
garanteras genom att en ledamot är läkare. Däremot delar RFSU reservanternas, Turid
Ström och Elvy Olsson, uppfattning alt del är angelägel att bevara allmänhetens
insyn och inflytande i nämnden genom atl också lekmän deltar i besluten.
Socialstyrelsens majoritet anser det väsentligt och värdefulll
om samma nämnd kan handlägga såväl abortärenden som steriliserings-ärenden, inle
minsl med lanke på all samma person på likartade moliv kan inkomma med båda
slagen av ansökningar. För atl underlätta samrådskonlakten med huvudansvarig
fackbyrå bör socialstyrelsens före-
Prop. 1975:18 47
dragande läkare i mödrahälsovård, preventivmedels- och
abortrådgivning ingå i nämnden. 1 nämnden bör dessutom ingå en erfaren jurist.
Socialstyrelsen förutsätter att nämndens sammansättning i övrigl inte undergår
några förändringar och att således t. ex. lekmannainslaget bibehålls. Om
antalet ledamöter i socialpsykiatriska nämnden utökas på del föreslagna sättet
kan enligt socialstyrelsens uppfattning nödvändiga författningsändringar
inskränkas till en revision av instruktionen för socialstyrelsen. Beteckningen "socialpsykialriska
nämnden" är också missvisande. Nämnden bör ha etl namn som mera direkt
anknyter lill dess uppgifter på abort- och sleriliseringsområdena.
Även medicinska fakulteten vid universilelel i Uppsala,
Svensk kuratorsförening och Handikappförbundens centralkommitté ansluter sig
till reservanternas mening atl lekmän bör ingå i nämnden. Enligt fakulteten i
Uppsala borde vidare om möjligl i nämnden finnas två psykiairiker, varav en med
specialutbildning belräffande psykiskt utvecklingsstörda. Däremot ifrågasäller
man om representanter för de utförande specialiteterna, speciellt urolog
behöver ingå i nämnden, där diskussionen huvudsakligen lorde komma alt röra
indikationerna.
Även Sveriges läkarförbund ifrågasätter behovet av en urolog
i nämnden. Sveriges psykologförbund föreslår att även psykolog skall ingå i
nämnden medan Svensk kuralorsförening finner det absolut nödvändigl alt i
nämnden ingår ledamot som är socialt välutbildad och kunnig.
Till reservanternas yttrande i dess helhet ansluter sig
länsåklagaren i Västmanlands län, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Fredrika-Bremer-förbundet,
Husmodersförbundel Hem och samhälle, Sveriges socionomförbund samt
föredraganden i abortrådgivning m. m. vid socialstyrelsen.
Enligt länsåklagaren i Västmanlands län kan man inte
bortse från atl sleriliseringsansökan i vissa fall aklualiseras av en
föreslående abort och att del skulle vara olyckligt om skilda nämnder handlade
tillståndsfrågan för samma person. Länsåklagaren anser del inle nödvändigl
eller ändamålsenligt att en särskild sleriliseringsnämnd inrältas. Sveriges
socionomförbund ser inte heller anledning till all en ny tillståndsmyndighet
tillskapas ulan anser att socialpsykialriska nämnden i fortsättningen förutom
abortfrågor också skall handlägga ansökningar om sterilisering. Vidare anser
förbundet alt det är angeläget att också lekmän blir företrädda i den nämnd som
skall handlägga sleriliseringsansökningar. Lekmannainslagets betydelse
understryks även av Fredrika-Bremer-förbundet.
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund finner
sammansättningen av den nu fungerande socialpsykialriska nämnden väl avvägd då
del gäller specialister kontra lekmän. Förbundet anser all lekmannainslaget ulgör
etl vikligl komplemenl till nämndens specialister och medverkar lill en tolalsyn
på de ärenden som behandlas. Eventuellt skulle en ledamol med erfarenhet från
arbete vid familjerådgivningsbyråer vara en tillgång vid bedömningarna av de
olika ärenden som nämnden har att ta ställning till. I
Prop.
1975:18 48
övrigt kan särskild expertis tillkallas vid bedömning av
vissa enskilda fall, anför förbundet. Föredraganden i aborlärenden m. m. vid
socialstyrelsen utlalar i en reservalion till socialstyrelsens remissyllrande
all del är svårt all förstå motivet lill en juridisk förslärkning av nämnden samlidigl
som sterilisering från all lidigare ha varit i lag principielll förbjuden
föreslås bli fri och tillåten för både man och kvinna. Vid övervägande av
nämndens sammansättning bör hänsyn tas endasi lill de uppgifier nämnden kommer atl
få enligl förslaget. Bedömningen av steriliserings-indikationerna för personer
mellan 18 och 25 år måste bygga på medicinsk, psykiatrisk eller psykologisk
sakkunskap. Vad gäller de icke rältskapabla över 25 år krävs atl sterilisering
skall vara lill väsenllig fördel för den ansökan avser. Vid en sådan prövning
är det nödvändigt all förutom psykologisk-psykialrisk expertis ha en lekmannarepresenlanl
i nämnden. Den nuvarande socialpsykialriska nämnden synes därför väl svara mot
de angivna kraven. Enligl föredraganden bör nämnden möjligen kompletteras med
en kurator.
RÅ går inte närmare in på sammansättningen av nämnden men
hävdar att beaktansvärda praktiska skäl synes tala för all samma nämnd inom
socialstyrelsen handlägger både abort- och sleriliseringsansökningar.
5.6 Ansvarsbestämmelserna
Enligl förslaget bestraffas brotl mol tystnadsplikten i steriliseringsärende
med böler eller fängelse i högst etl år (8 §). Hovrätten för Västra Sverige
pekar på att straffet för motsvarande förseelse i nu gällande steriliseringslag
är böler eller fängelse i högst sex månader. Hovrätten ifrågasäller om del
finns anledning atl skärpa straffsanktionen även om den nya straffskalan finns
i Uknande lagsliftning som abortlagen (1974: 595) och smitlskyddslagen (1968:231).
Den föreslagna slraffskärpningen framstår enligt hovrättens mening som deslo
mera omotiverad vid en jämförelse med den föreslagna straffsanktionen i 10 §.
Hovrätten anför vidare all den utgår från att "steriliseringsärende"
omfattar även domstolsärende om utseende av god man. Överåklagaren i Göteborg
erinrar om alt brolt mol tystnadsplikten enligt gällande slerUiseringslag är elt
rent angivelsebrotl men har ingen erinran mot förslaget alt ålal skall kunna
väckas även utan angivelse, och tydligen även mot målsägandens klart uttalade
önskan om sådani fall föreligger, om del är från allmän synpunkt påkallat.
1 fråga om brottet illegal sterilisering (9 §) anför till
en början RÅ alt i lagtexten ultryckligen bör anges atl för ansvar krävs uppsåt
i enlighet med de principer som i dag lillämpas för specialslraffrättslig
lagstiftning och efter förebild från abortlagen.
Hovrätten för Västra Sverige påpekar atl belänkandel inle
ger någon upplysning om varför inle försök lill illegal sterilisering skall
straffbeläggas.
Enligt flertalet yttranden som RÅ inhämtat från
överåklagare och
Prop. 1975:18 49
länsåklagare bör försök till Ulegal sterilisering slraffsanktioneras.
Överåklagaren i Slockholm pekar bl. a. på alt den nyligen antagna abortlagen
stadgar straffansvar för försök liU iUegal abort. Bestämmelsen har enligt
motiven införts av hänsyn till de risker för Uv och hälsa som kvinnan utsätts
för genom osakkunnigt utförda ingrepp. Kriminaliseringen avser sådana ålgärder
som atl tillfoga kvinnan skada eller smärta med instrument eller andra Uknande
föremål. Straffansvar inträder oavsett om gärningen har lell till missfall.
Enligt överåklagaren gör dessa synpunkter sig gällande även vid sterilisering.
De ingrepp som kvinnan utsätts för i samband med abort synes inle vara mer kompUcerade
än dem vid sterilisering. Straffsatserna för illegal abort och Ulegal
sterilisering har jämställts, varför steriliseringsulredningen synes se Uka
allvarligt på faran för kvinnans liv och hälsa vid illegal sterilisering som
vid illegal abort, en bedömning som överåklagaren uppger sig dela. För mannen
ställer sig problematiken ej annorlunda och överåklagaren föreslår därför att i
slerUiseringslagen tas upp bestämmelser om all försök straffas enligl 23 kap.
brottsbalken. Länsåklagaren i Jönköpings län anför liknande synpunkter.
Länsåklagaren i Västmanlands län anför:
I 9 § abortlagen (1974:595) har försök tUl illegal abort
kriminaliserats. Molsvarande har ej skett i förslaget tUl slerUiseringslag.
Därest en Ulegal sterilisering misslyckas, dvs. sterilitet ej uppkommer, torde
i regel på grund av den opererades samtycke brott enUgt 3 kap. brottsbalken
icke föreligga. Det synes icke rimligt atl gärningen är slraffri, varför
straffbeläggande av försök i och för sig är påkallat. Emellerlid anser jag att
en annan brotlskonstruktion bör väljas.
Enligt utredningen förstås med "utför
sterilisering" all genom operativt ingrepp varaktigt upphäva
fortplantningsförmågan. Redovisningen av steriliseringsingreppens effektivitet
speciellt för män, 6.2.2, men även för kvinnor, 6.1.2, visar alt det måste bU
ytterligt kompUceral om icke omöjligl alt visa att fortplantningsförmågan
varaktigt upphävts. Rekvisiten för slraffbarhel bör enUgt min mening därför
bestämmas så: "Den som utan all vara behörig alt ulöva läkaryrket
förelager operativt eller annal ingrepp på annan i avsikt att upphäva
fortplantningsförmågan dömes etc. se förslagel ett år". Med en sådan
formulering erfordras inget försöksbroll. Orden "annal ingrepp"
syftar på de meioder, exempelvis kemiska, som är under ulveckling och vilka
utredningen redovisat i avsnill 6.1.1. Eftersom det även görs försök med
temporär sterilisering, vilka så småningom synes kunna leda lill framgång -
6.1.4 och 6.2.4 -förmenar jag alt krav på varaktigt upphävande av
fortplantningsförmågan ej bör uppstäUas. Formuleringen tiUfredsställer denna
uppfattning.
RÅ ansluter sig till uppfattningen all straff för försök
till illegal slerUisering bör införas. Enligt RÅ:s mening är emellertid den
konstruktion som länsåklagaren i Västmanlands län föreslagit värd att närmare
4 Riksdagen 1975 1 saml Nr 18
Prop. 1975:18 50
övervägas.
Vad gäller stadgandet om straffsanktion mot läkare som uppsåtligen
åsidosätter gäUande föreskrifter enligl steriliseringslagen (10 §) anför
hovrätten för Västra Sverige att stadgandet också bör innehålla straffsanktion
för läkare som utför sterilisering utan att dessförinnan ha förvissat sig om
att vederböriig information enligt 6 § lämnats. Ärkebiskopen anför liknande
synpunkter och föreslår att i 10 § hänvisning sker tUl samtliga föreskrifter i
2-7 §§.
S.7 Övriga frågor
Remissinstanserna har i anslutning till frågan om en
ändrad lagstiftning särskilt uppmärksammat möjligheterna till efterkontroll och
behandling, uppföljning av lagstiftningens effekter och resursbehovet för
berörda institutioner. Socialstyrelsen har därjämte berört frågan om
erforderliga följdförfattningar.
Vad gäller den postoperaliva behandlingen betonar Sveriges
psykologförbund atl många steriliserade kommer alt behöva fortsatt kontakt med
psykoterapeutiskt skolad personal och finner det angelägel all resurser för sådani
ändamål ställs lill förfogande. Fredrika-Bremer-förbundet anser det vara av
stor betydelse såväl från medicinsk som psykologisk synpunkt att de
steriliserade ges möjlighet till efterkontroll och kontakt med läkare. Förbundet
finner i likhet med utredningen alt socialstyrelsens anvisningar bör innehålla
rekommendationer härom.
Svenska läkaresällskapet framhåller att lagförslaget
såvitt gäller män ställer vissa krav på postoperativ undersökning av sädesvätska
för att säkerställa eftersträvad sterUitet. Dessa undersökningar avser endast
all med vanlig mikroskopisk undersökning konstatera, att sädesceller inte
längre förekommer i sädesvätskan. Detta kräver inte etl spermalaborato-riums
resurser enligt sällskapet, som i denna del också hänvisar till det sakkunnigyltrande
som avgivits av professor Romanus. I detta yttrande framhålls bl. a. att den efterkontroll
vid upprepade lillfällen och under flera månader efter ingreppet som
utredningen förutsätter för sterilitet av man blir hell onödig med en viss melod
vid vasektomi. Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala anser alt
klinisk cytologi och klinisk cytogenetik bör rustas upp med tjänster för alt
kunna möta kraven på spermaanalyser.
Uiredningens förslag om en uppföljning av utförda
steriliseringar har inte mött några erinringar. Sveriges läkarförbund. Svenska
barnmorskeförbundet. Svensk demografisk förening och Yrkeskvinnors klubbars
riksförbund betonar att uppföljningen är angelägen.
Svenska läkaresällskapet framhåller all det förefaller
dunkelt hur utredningen tänkt sig alt uppföljningen uiöver vad som gäller den
rena statistiken skall gå till. Givetvis är det av stort intresse att kartlägga
ångerfallen Uksom även huruvida sterilisering av man visar sig ha immunologiska
effekter av inte önskvärl slag. Med hänsyn till alt en uppföljning
Prop.
1975:18 51
måste
beröra olika medicinska experter bör uppdraget enligl sällskapet anförtros en
särskild arbetsgrupp med förelrädare för berörda vetenskapliga discipliner. Fredrika-Bremer-förbundet
anför liknande synpunkter. Huruvida arbetsgruppen skall knytas lill en
vetenskaplig institution vid en medicinsk fakultet eller hållas samman vid
exempelvis socialstyrelsen anser Läkaresällskapet vara en organisatorisk och
ekonomisk fråga. Sällskapet hävdar emellertid belydelsen av atl en prospekliv
studie görs vUken bör planeras i god tid före och starta samtidigt med atl en
ny steriliseringslag träder i kraft. 1 samma riktning uttalar sig medicinska fakulteterna
vid universitetet i Uppsala och karolinska inslitutet.
Så
gott som samlliga remissinstanser betonar särskilt behovet av ökad resurstilldelning
och utbUdning med avseende på rådgivningsverksamheten om utredningsförslagel
genomförs. Flera instanser framhåller dessutom att resurser för genetisk
rådgivning saknas i dag. Kommunförbundet pekar på all informaiion och
rådgivning till invandrare kommer att föra med sig behov av kvalificerade
tolkar.
Vad gäller sterilisering
av man kan enligt socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid universitetet i
Göteborg och Sveriges läkarförbund ell ökat antal operationer förväntas efter
en ändrad lagstiftning, vUket innebär en ökad belastning för poliklinisk kirurgisk
vård. Läkarförbundet finner det uppenbart atl urologiska kliniker med nuvarande
resursliUdelning saknar fömtsättningar alt åta sig uppgiften att utföra manlig
sterilisering i rutinfall. En stöne efterfrågan kan även för kimrgiska vårdenheter
befaras medföra märkbar merbelasining med väntetider på månader och kanske år,
menar förbundet. Väsentligt är därför alt ingreppet, framför aUt på män, ulan
inskränkningar skall kunna få utföras även av kompetenta privatpraktiserande
läkare som har härför erforderUga resurser. Lagförslagets intentioner om möjUghet
till fri sleriUsering motverkas om inle individen tillförsäkras full valfrihet
om var och av vem ingreppet skall utföras, anför förbundel. Inte minst
sökandens krav på sekretess kring åtgärden motiverar att den får utföras även
av praktiserande läkare. Enligl förbundet torde det också vara opraktiskt att
koncentrera enkla ingrepp till särskilda av socialstyrelsen godkända
inrättningar. Socialstyrelsen anför atl del ökade resursbehovet i denna del endasi
har marginell betydelse med hänsyn tiU att ingreppen, även om de i
inledningsskedet skulle uppgå till ett avsevärt antal, kan spridas på kirurger
över hela landet.
Enligt
Svensk demografisk förening finns det skäl som talar för att räll många kvinnor
kommer att vilja bli steriUserade. Även om det inte skulle röra sig om elt så
stort antal fall om året blir dock konsekvenserna betydande på gmnd av atl
steriliseringsingreppet är så pass slort när det gäller kvinnor. Kostnaderna
blir avsevärda vartill kommer de gynekologiska klirukernas svårigheter atl
ulföra operationerna utan att det går ul över annan sjukvård. Socialstyrelsen
anför alt de kostnadsberäkningar utredningen gjort får ses mol bakgrund av att
en sterilisering i del enskUda fallet i framtiden eUminerar kostnader för
preventivmedelsråd-
Prop. 1975:18 52
givning och/eller abort. Enligl Kommunförbundel kan med
hänsyn lill de effektiva moderna preventivmeloder med reversibel effekt som
numera står till buds en liberalisering av sleriliseringslagen inle förväntas
få några oöverkomUga resurskonsekvenser för svensk sjukvård.
Socialstyrelsen tar slulligen upp frågan om erforderliga följdförfattningar
och pekar på atl nuvarande slerUiseringslag (10 §) föreskriver att Kungl. Maj:l
äger meddela erforderliga bestämmelser angående tillämpningen av lagen. Någon
motsvarande beslämmelse finns inte i utredningens förslag. Della måste enligt
socialstyrelsen innebära att utredningen ej funnil behov föreligga av några av
regeringen utfärdade tillämpningsregler, t. ex. om eventuella läkarinlyg som
skall åtfölja ansökan om sterilisering till socialstyrelsen. I en inom
socialdepartementet upprättad promemoria (stencU 1974:7) fömtsatts emellertid
alt frågan om krav på behörighel hos läkare, som har alt uifärda intyg i steriUseringsärenden,
tas upp av steriUseringsulredningen och atl utredningen även lar upp frågan om
läkarintyg i kaslreringsärenden. Då delta inte skett torde det vara nödvändigt
att problemel på annal sätt tas upp till särskild behandling.
Prop.
1975:18 53
6 Föredraganden
6.1 Inledning
Med sterilisering avses etl ingrepp som innebär alt
fortplantningsförmågan upphävs. TiU skiUnad från kastrering påverkar
sterilisering inte könsdriften.
Vår försia lagstiftning angående sterilisering antogs år
1934. Lagen var endast tUlämplig på den som på grund av rubbad själsverksamhet
saknade förmåga att lämna giltigt samtycke till steriliseringsingrepp. Enligl
1934 års lag fick en sådan person steriliseras ulan samtycke om social
indikation (oförmåga atl för framliden ta vård om barn) eller eugenisk
indikation (risk för överföring av svår sjukdom genom arvsanlag) förelåg.
Rättskapabla personer var dock inle betagna möjligheten tiU SlerUisering utan
kunde enligl allmän rättsåskådning steriliseras under förulsätlning dels all de
samtyckte lill ingreppet och dels all vissa indikationer förelåg.
1934 års lag ersattes år 1941 av nu gällande
steriliseringslag (1941:282). För sterilisering fordras i princip tillstånd av
socialstyrelsen. Som förutsättning för tUlstånd anges i lagen atl någon av tre slerUiserings-indikalioner
föreligger, nämligen den eugeniska, den sociala eller den medicinska
(graviditet skulle innebära aUvarlig fara för kvinnans Uv och hälsa). Den
medicinska indikationen gäller alltså bara kvinnan. Sedan den 1 juli 1972 får
sterilisering också ske på person som avser atl söka faslställelse eidigt 1 §
lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall.
Ansökan om sterilisering kan göras av den som avses med
ansökan, för underårig av vårdnadshavare, för omyndigförklarad av förmyndaren
samt vidare av vissa myndigheter och institutioner eller förelrädare för dessa.
TUlstånd får inle lämnas utan all vårdnadshavare, förmyndare, make, anslallsläkare
eller föreståndare för anstalt beretts tillfälle atl yttra sig i frågan, där så
kan ske. Den som på grund av rubbad själsverksamhel saknar förmåga att lämna
giltigt samtycke till sterilisering kan steriliseras ulan samiycke.
Frågan om en översyn av sleriliseringslagen har i
anledning av motioner varit föremål för riksdagens prövning åren 1955, 1960 och
1970. Motionerna har bl. a. behandlal frågan om införandel av en socialmedicinsk
indikation (förväntad svaghet) i slerUiseringslagen i likhet med vad som då
fanns i lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap och om en utvidgning av
den medicinska indikationen lill all också gäUa för man. Vidare har bl. a.
kravet på makes yttrande i ärende om slerUisering kritiserats. Är 1970 anhöll
riksdagen om en översyn av steriliseringslagen.
Ungefär vid samma lid började frågan om sterilisering att
uppmärksammas allt mera i den aUmänna debatten. Utgångspunkten var därvid SlerUisering
som etl alternativ till andra preventivmeloder och i sista hand till legal
abort. SärskUd aktualitet i delta sammanhang tillmättes frågan
Prop. 1975:18 54
om SlerUisering av man som en effektiv metod för
födelsekontroll. Ett ålerkommande önskemål avsåg en ny steriliseringslag som
bl. a. skulle medge friviUig sterilisering efter samma liberala regler som i
England och USA.
Gällande slerUiseringslag kom till för mer än 30 år sedan
och är därför av naturliga skäl i många stycken baserad på helt andra
värderingar och förhållanden än dem som råder i dagens samhäUe. Många
betydelsefulla reformer har genomförts på det famUjepoliliska och sociala
området sedan dess. En mera samhäUsinriktad och förbättrad skolundervisning har
vidare fått lUl följd atl vi i dag har en mer öppen diskussion i sexueUa frågor
än som tidigare var fallet. Den medicinska forskningen har gjort beiydande
framsteg sedan 1940-talet. Vi har därigenom bl. a. fått tillgång liU nya och
effektivare preventivmedel som på ett genomgripande sätt förändrat kvinnans
möjligheter att själv bestämma när hon vill bli gravid. Resurserna för
preventivmedels- och abortrådgivning har utökats väsentligt. I fråga om
abortingrepp har nya och skonsammare metoder kommit i bruk. Räll till abort på
egen begäran har införts från den 1 januari 1975.
Framstegen inom medicinen har vidare medfört all även
steriliseringsingrepp nu kan ulföras med större säkerhet än lidigare. Dessa
framsteg har emellerlid inle fått till följd att antalet steriliseringar ökat. Ulvecklingen
beträffande steriliseringar har sålunda varit en helt annan än belräffande
aborter. Medan de legala aborterna under åren 1965 1973 sleg från ca 6 200 tUl
26 000 per år har antalet utförda slerUiseringar inte undergått några större
förändringar under samma tid.
Däremot visar lillämpningen av steriliseringsindikalionerna
att det gradvis inträtt en förskjutning i inställningen tUl hithörande frågor
som torde ha sin grund i ändrade förhållanden och värderingar i samhällel sedan
1940-talets början. Detta gäller främst den eugeniska och den sociala
indikationen för sterilisering. Elt primärt motiv bakom dessa indikationer får
antas ha varit en strävan från samhällets sida att söka nedbringa den ärftliga
spridningen av vissa sjukdomar och förhindra liUkomsten av barn som kunde
befaras komma att växa upp under särskilt ogynnsamma förhållanden. Dessa
aspekter på möjligheten till sterilisering har efter hand kommil atl tillmätas
allt mindre betydelse. Den av utredningen redovisade statistiken över utförda
steriliserings-operationer visar också all tillämpningen av de eugeniska och
sociala indikationerna fortlöpande avtagit och att deras prakliska betydelse
numera måste betecknas som marginell. Av betydelse för denna ulveckling har
säkerligen varit elt med tiden ökal intresse att värna om den enskildes
personliga integritet och en samtidig motvilja hos myndigheter och dess
representanter alt ingripa med beslul som på ett avgörande sätl berör
individens personliga förhåUanden.
Samlidigl som denna utveckling ägt mm har emellertid som
tidigare nämnts intresset för slerUisering som elt medel för famUjeplanering
fått ökad aktualitet. Della gäUer särskilt steriliserande ingrepp på man,
vilket
Prop. 1975:18 55
måste anses som en enkel och Undrig operation, i synnerhet
vid jämförelse med molsvarande ingrepp på kvinna. Liksom vad gäUer abort har inlressel
därför alllmer kommil alt inriktas på frågan i vad mån en egen begäran skaU
kunna få uigöra tiUräckligt underlag för etl steriliseringsingrepp.
SteriUseringsulredningen lägger i sitt betänkande fram ett
förslag till ny steriliseringslag. I lagförslaget anges som huvudregel att
envar som är rättskapabel och uppnått 25 års ålder skall ha rätt att bli
steriliserad på egen begäran. Operationen skall enligl förslaget få ske först
sedan den slerUiseringssökande blivit informerad om ingreppels innebörd och
följder saml i förekommande fall om andra preventivmeloder. Såvitt gäller
personer under 25 år innebär förslagel att slerUisering skaU kunna få ske efter
särskUt tUlstånd av socialstyrelsen i fall då genetisk (eugenisk) eUer, i fråga
om kvinna, medicinsk indikation föreligger. Som absolut minimigräns för sleriUsering
föreslås 18 år. Den som inte är rättskapabel skaU enligt förslagel kunna bli
steriliserad efter ansökan av särskilt förordnad god man och tUlstånd av
socialstyrelsen. Som förutsättning för sådant tillstånd gäUer för den som är i
åldern 1824 år atl genetisk eller, i fråga om kvinna, medicinsk indikation
föreligger och för den som har fyUt 25 år alt det med skäl kan anlas att
sterilisering är tiU väsentUg fördel för den ansökan avser.
Vidare föreslår ulredningen alt den organisation för preventivmedels-och
abortrådgivning som senasi byggts ut i anslulning tiU den nya abortlagens
tillkomst även skaU handha den obligatoriska information och rådgivning, som
förslaget förutsätter. Såväl rådgivning som sterUise-ringsoperation och
behövlig efterkontroll bör enligt förslaget ersättas genom den allmänna
sjukförsäkringen.
De förslag lUl en reformering av sleriliseringslagstiftningen
som utredningen sålunda lagl fram har vid remissbehandUngen fält ett
övervägande positivt mottagande. Samlliga remissinslanser tillstyrker i princip
atl betänkandet läggs tUl grund för ny lagsliftning. Den kritik som har
framförts mol förslaget har i huvudsak gällt den förordade möjligheten liU slerUisering
av icke rättskapabla utan vederbörandes samtycke. Vidare har från flera håU
anmärkts att den föreslagna åldersgränsen för fri slerUisering, 25 år,
förefaller väl låg med hänsyn tiU atl familjebUdningen i allmänhel inle
avslutats vid denna ålder.
Remissinslanserna understryker genomgående viklen av att
en samordning sker mellan genomförandel av en liberalare steriliseringslagstiftning
och en utbyggnad av informationsverksamheten på detta område. Den ordning som
utredningen föreslår för atl i möjligaste mån förebygga förhastade sleriliseringsbeslut
har vunnit allmän anslutning.
Som ulredningen har framhålUt måste steriliseringsingrepp
trots de framsteg som på senare lid har gjorts i fråga om möjUghetema att
återställa fortplantningsförmågan genom reoperation alltjämt anses vara av
definitiv karaklär. Detta förhåUande medför i och för sig viss risk för
psykiska eller psykosomatiska störningar hos den som har genomgått operationen.
Prop.
1975:18 56
Denna risk kan nalurligtvis inte frånkännas betydelse i
sammanhanget men bör enligt min mening inle lillmätas sådan avgörande betydelse
all man på grund härav skaU avvisa tanken att under vissa betingelser godta
sterilisering som en alternativ melod för födelsekontroll. Del är möjligt alt
det intensiva forskningsarbetet på preventivmedelsområdel i en framtid kommer atl
radikalt ändra nuvarande förutsättningar och leda lill alt sleriliseringsfrågan
kommer i ett hell annat läge. Enbart förhoppningar i detta hänseende kan
emellertid inte få leda till att frågan om införandet av vidgade möjligheter
till slerUisering skall anslå ytterligare. 1 likhet med remissinslanserna
förordar jag därför all gällande lag om SleriUsering nu ersätts med en ny
lagstiftning efter i huvudsak de riktUnjer utredrungen har föreslagit.
6.2 Fömtsättningar för sterilisering
Enligt gällande lag fordras för slerUisering att någon av
de i lagen uppställda tre steriliseringsindikationerna är uppfyUda.
Sterilisering får alltså ske när det med skäl kan anlas atl någon genom
arvsanlag kommer alt på avkomUngar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eUer
också svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag (eugenisk indikation) eUer
där någon på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av
själsverksamheten eUer också lUl följd av asocialt levnadssätt prövas vara för
framtiden uppenbart olämplig alt handha vårdnaden om barn (social indikation).
Som giltig grund för sterilisering anges vidare alt sjukdom, kroppsfel eller
svaghet hos kvinnan gör det påkallat alt hon sterUiseras för alt förebygga
havandeskap, som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa
(medicinsk indikation). SlutUgen får sterilisering också företas i samband med
könsbyte.
Ulredningen föreslår alt var och en som uppnått lämplig
ålder för atl avgöra frågan om sterilisering skall ha rätt atl på egen begäran
bli steriliserad.
Samtliga remissinstanser har godtagit utredningens
uppfattning att frågan om sterilisering i första hand är en personlig
angelägenhet. Även jag ansluter mig tUl denna principiella grundsyn. Rätten att
själv få bestämma när man vUl ha bam och hur många framslår för allt fler
människor i dag som en självklarhet. Under förutsättning atl den enskUde har
fattat sitt beslut efter moget övervägande och med tUlgång tUl fullständig
information om ingreppets innebörd och följder samt i förekommande fall om
andra möjligheter atl förebygga havandeskap saknas därför enligt min mening
anledning att bibehålla en ordning som innebär att beslutet regelmässigt måste
kompletteras med elt särskilt tUlstånd från myndighet. Inle heller kan det med
denna utgångspunkt komma i fråga att även i fortsättningen låta företrädare för
vissa myndigheter och institutioner socialnämnd, barnavårdsnämnd, sjukhus m.
fl. ha formeU behörighet att ta initiativ tiU att viss person skaU underkastas
slerUisering.
Mot denna bakgrund bör aUtså huvudregeln i den nya lagen
vara atl
Prop. 1975:18 57
del i princip överlämnas till den enskUde all avgöra om
han vill bli slerUiserad. Därmed är emellerlid inle sagt alt hela ansvarel för
ställningstagandet bör vUa på honom. För dem som är gifta eller som annars
lever samman bör del sålunda i regel vara en gemensam angelägenhet att la
ställning liU frågan om födelsekontroll liksom lämpligaste metoden härför saml
all med utgångspunkt i dessa gemensamma överväganden även söka uppnå enighel i
frågan om en eventuell sterilisering. Därvid lorde del bl. a. vara naturligt
all man noga överväger vem av parterna som i så fall lämpligen bör steriliseras
mol bakgrund av bl. a. deras hälsa och ålder saml den föreliggande skUlnaden i omfaltning
mellan sterUiseringsoperalion av man och kvinna. Del måste emellertid beaktas
att förhållandena ibland kan vara sådana all elt samråd av det slag som här
förordas skulle vara hell meningslöst eller i vissa faU t. o. m. kunna förvärra
siluationen för den som önskar sterilisera sig. Med lanke jusl på sådana faU
anser jag i likhel med ulredningen och flertalet remissinstanser atl del inte
bör kunna komma i fråga all som villkor för sterilisering föreskriva att make eUer
samlevnadspartner skall ha berells tillfälle atl yttra sig i frågan.
Den
sålunda valda utgångspunkten för lagstiftningen, nämligen den enskUdes
principiella bestämmanderätt, får inle ges den innebörden atl envar oavsett
förekomsten av evenluella medicinska kontraindikationer har rält alt få
steriliseringsoperation utförd. TUlbörlig hänsyn måste i detla liksom i alla
andra sammanhang las till de risker för komplikationer som ett operativt ingrepp
kan medföra i del enskilda fallel. Del ankommer därvid på läkaren atl avgöra om
det finns hälsorisker som är så påtagliga alt de måste anses uigöra elt vägande
skäl mol ett steriliseringsingrepp.
Såväl ulredningen
som de medicinska remissinstanserna framhåller all sterilisering, både av man
och kvinna, alltjämt måste betraktas som en operation av definitiv karaktär,
dvs. ett ingrepp som för all framtid upphäver fortplantningsförmågan. Även om
jag som lidigare har nämnts i princip ansluter mig till åsikten atl den
enskilde själv skaU få beslämma om han önskar bU slerUiserad och att sleriUsering
får företas endasi i vederbörandes egel iniresse anser jag mot bakgrund av nyss
angivna förhållanden det vara uppenbart atl samhället i varje fall måste
medverka tUl en ordning som i görligaste mån förhindrar alt sleriUsering sker
på grund av ell förhastat beslul av den sleriUseringssökande.
För all förebygga risken för förhastade beslul finner jag
därvid till en början motiverat all som utredningen föreslår fastställa en
nedre åldersgräns för sterilisering på egen begäran. Ulredningen anser alt
åldersgränsen bör anpassas lill del förhåUandel atl etl välgrundat StäUningstagande
lUl frågan om sterilisering förutsätter inte bara intellektuell utan även
emotionell och sexuell mognad. Sådan mognad ulvecklas enUgt utredningen först i
2025 års åldern och i vissa fall ännu senare. Med hänsyn härtill anser
utredningen att den allmänna myndighetsåldern 18 år är för låg. I brisl på
svenska och lillförUlliga utländska
Prop. 1975:18 58
erfarenheter finner utredningen att åldersgränsen
lämpligen bör vara 25 år och erinrar om att samma minimiålder normalt gäller i
vårt land för möjliglighelen all få adoptera barn.
Flertalet remissinslanser godtar förslaget om 25 år som
nedre åldersgräns för slerUisering på egen begäran. Några instanser förordar en
högre åldersgräns eller ifrågasätter i varje fall om inte åldersgränsen bör
vara högre än 25 år. Som skäl anförs i huvudsak alt familjebUdningen som regel
inte är avslutad vid denna ålder och att den sociala situationen senare kan
komma alt förändras totalt. Riskerna för ångerfall skulle därför vara siörre än
vid en högre åldersgräns, exempelvis 30 år.
Del måste anses Ugga i sakens nalur att risken för att
personer som blivit steriliserade senare skaU ångra sig minskar ju högre
åldersgränsen är. Från denna utgångspunkt skuUe del i och för sig framstå som
lämpligare all bestämma den aktuella åldersgränsen exempelvis till 30 år.
Emellertid kan man inle rimUgtvis hävda alt människors ulveckling i
intellektuellt, emotioneUt och sexueUl hänseende i allmänhet undergår sådana
förändringar under liden mellan 25 och 30 års ålder att gränsen enbart av detla
skäl bör sättas högre än lill 25 år. Kravet på mognad i dessa avseenden
motiverar å andra sidan inle heller en lägre åldersgräns. Med hänsyn härtill
och till atl åldersgränsen därmed bl. a. blir densamma som i Danmark, där en ny
sleriUseringslag infördes år 1973, anserjag i likhet med utredningen och det
övervägande antalet remissinstanser all sterilisering ulan särskilt tUlstånd
skall få ske när den slerUiseringssökande fyllt 25 år.
Även för personer under25 år börenligi utredningens mening
finnas vissa möjligheter lUl sterilisering. Utredningen föreslår sålunda att
förekomsten av vissa indikationer även i fortsättningen skaU kunna få utgöra
grund för SlerUisering av personer i yngre åldrar. Enligl förslagel bör den
genetiska (eugeniska) indikationen och, såvitt gäller kvinna, den medicinska
indikationen utgöra tillräcklig grund för sterilisering beträffande den som
ännu inte fyllt 25 år. Däremot finner ulredningen inte skäl alt överföra den
nuvarande sociala indikationen lUl en ny slerUiseringslag. Som grund anförs atl
den sociala indikationen främst får antas ha tillkommit för att tUlgodose
samhällets inlressen saml atl de situationer som denna indikation tar sikte pä
i stället bör mötas med en ökad preventivmedelsrådgivning och i nödfall med
abort. SlerUisering vid könsbyte före 25 års ålder bör enligl förslagel också
kunna ske i fortsättningen. Som absolut minimiålder för slerUisering föreslås
18 år, varigenom bl. a. svårigheterna i fråga om krav på giltigt samtycke, vårdnadshavares
stäUning m. m. kan undvikas. Tillstånd tUl sterilisering mellan 18 och 25 år
bör enligt utredningen som hittills meddelas av socialstyrelsen.
Uiredningens nu nämnda förslag angående lämpliga
indikationer för sterilisering av personer som ännu inte har uppnått 25 års
ålder har inte mött några erinringar under remissbehandlingen. Även jag godtar förslagel
i denna del.
I fråga om behovet av en minimiålder för slerUisering ansluler
jag mig
Prop. 1975:18 59
lill socialstyrelsens uppfattning atl del skuUe krävas
särskilda skäl för att göra avkaU på principen att den som ansöker om
sterilisering i egel iniresse åtminstone skall ha uppnått myndig ålder.
Visserligen kan det tänkas fall där t. ex. genetiska indikationer föreligger
och där den sexuella aktiviteten hos den unge i kombination med en konstaterad
oförmåga alt använda preventivmedel i och för sig skulle anses motivera alt
vederbörande genom sterilisering skyddas mol ett oönskat föräldraskap. Antalet
sådana faU lorde dock sannolikt vara så obetydligt alt det inte enbart av den
anledningen rimligen bör kunna komma i fråga att avvika från den lidigare
nämnda huvudprincipen. Lagen bör därför innehåUa en bestämmelse som anger atl
möjligheten till sterilisering på grund av särskUd indikaiion endasi gäUer den
som fyllt 18 år.
Utredningen
tar bestämt avstånd från tanken på annal än frivillig sterilisering. Detta stäUningstagande
bör emellertid enligl uiredningens mening inte hindra att även personer som
inte är rältskapabla skaU kunna ges möjlighet till sterilisering i vissa faU.
Enligt förslagel skall sålunda lUlstånd kunna ges när det med skäl kan antas
all sterilisering är till väsentlig fördel för den ansökan gäller eller, såviii
fråga är om person mellan 18 och 25 år, på grund av genetisk eller medicinsk
indikation. Med en icke rättskapabel person avser ulredningen en person som på gmnd
av psykisk sjukdom eller abnormitet eller annan rubbning av själsverksamheten
varaktigt saknar rättslig handlingsförmåga belräffande frågan om han skall
steriliseras. Den icke rällskapable är enligl uiredningens mening oförmögen att
med laga verkan själv ansöka om sterilisering eller att lämna giltigt samtycke tiU
slerUisering.
Uiredningens
förslag i denna del har fått ell blandat mottagande vid remissbehandlingen. Ett
flertal remissinstanser uttrycker tveksamhet inför förslaget att icke rältskapabla
skall kunna steriliseras utan eget samiycke. Några instanser avstyrker förslagel
helt eller delvis medan andra instanser ifrågasätter om särbestämmelser för de
icke rältskapabla över huvud taget behövs. Socialstyrelsen framhåller sålunda atl
en psykiskt utvecklingsstörd person som är kapabel att ha etl normalt sexuaUiv
med motsatt kön praktiskt taget alltid är att betrakta som rättskapabel i
aktuellt avseende. Vederbörande kan därför om än med tålamod och god pedagogik
läras vad slerUisering innebär och därmed också själv besluta i frågan. I slorl
gäUer delsamma även för psykiskt sjuka, anför socialstyrelsen. Professor
Hjalmar Sjövall utlalar liknande synpunkter och betonar att frågan huruvida vederbörandes
begäran om eller samtycke till sterilisering är giltigl eUer inle mera är etl
medicinskt än ett juridiskt problem.
1 likhet med utredningen anser jag att samhäUet bör arbeta
för att vidga möjligheterna för psykiskt utveckUngsstörda och psykiskt sjuka
att föra ett normalt liv i aUa avseenden. De bör så långt möjligt tiUerkännas
samma rättigheter som andra människor. Den möjlighet tiU sterilisering utan vederbörandes
eget samiycke som den nuvarande lagen ger synes emellerlid vara uttryck för en
annan instäUning tiU de psykiskt stördas
Prop.
1975:18 60
rätt att i sä stor utsträckning som möjligt själva beslämma
över förhållanden som rör deras livssituation. Det finns därför starka skäl all
ifrågasätta om man i den enskildes intresse bör bibehålla en sådan ordning.
I prop. (1974:70) med förslag tUl abortlag, m. m. anförde
jag alt del från humanitär synpunkl numera inle kan godtas atl abort får
ulföras utan kvinnans samiycke. I lagen anges därför som förutsättning för
abort att kvinnan begärt åtgärden. Det ankommer på vederbörande läkare att
avgöra huruvida kvinnans psykiska tUlstånd är sådani alt hennes begäran om
abort kan tUlmätas giltighet. Del avgörande är därvid huruvida hon har insikt
om abortingreppets innebörd och konsekvenser. Härav följer alt även kvinnor som
lider av rubbad själsverksamhet och som på denna grund i många avseenden anses
sakna rättslig handlingsförmåga inte för den skull behöver frånkännas förmågan
att la slällning lUl frågan om abort. Jag erinrade i nämnda proposiiion om alt
vederbörande läkare vid bedömning av frågan om giltigt samiycke förelåg alltid
hade möjlighet atl vid behov komplettera sin egen medicinska bedömning med ett
utlåtande från någon specialist, t. ex. en psykiater (s. 79).
Vad nyss sagls
i fråga om aborter bör enligt min mening i princip också vara tUlämpligt
beträffande steriliseringar. Vid della stäUningstagande har jag i likhet med
vissa remissinslanser bl. a. tagit hänsyn till det förhållandel all de rätlssäkerhetsgaranlier
som synes Ugga i ell syslem med särskilt förordnad god man, med befogenhel att
i denna angelägenhet handla på annans vägnar, ytterst kommer atl vara beroende
av sådana viktiga frågor som från vem initiativet utgår och vilken inställning
en föreslagen och eventuellt i förväg vidtalad god man kan länkas ha. Eftersom
det här i princip är fråga om en oåterkallelig ålgärd bör del vidare från
humanitär synpunkt i om möjligt ännu mindre grad än vid abort komma i fråga att
medge etl ingrepp mot vederbörandes vilja. Jag förordar därför även här en
lösning som innebär alt man från faU till faU får avgöra om den slerUiseringssökande
är lillräckligt medveten om operationens innebörd och konsekvenser. Som
förutsättning för sterilisering bör därför i lagen anges att vederbörande
själv har begärt åtgärden. Innan ell ingrepp sker måste således alltid noga
kontrolleras alt den slerUiseringssökande inte bara är införstådd med
operationens innebörd och konsekvenser utan också själv verkligen önskar all få
den utförd. I regel lorde detla inte vara ett prakiiski problem. I de flesta
fall torde sålunda redan det förhåUandel att sökanden på egen hand har inställt
sig både för den särskilda rådgivningen och senare hos läkare för undersökning
och operation lyda på att dessa viUkor är uppfyUda. En annan sak är atl det i
undantagsfall kan vara både ömtåligt och komplicerat all ta slällning liU
frågan om ett giltigt samtycke verkUgen föreligger. Detta ställningstagande
inrymmer i huvudsak ett medicinskt problem. Det slulUga och avgörande ansvaret
för ifrågavarande bedömning har den läkare som skaU ulföra ingreppet eller,
såvitt gäller tillståndsärenden, den beslulande myndigheten. För alt skapa
betryggande garanti för att en sleriUserings-
Prop. 1975:18 61
sökande som i andra sammanhang anses sakna rättskapacitet,
exempelvis en omyndigförklarad person, eUer som annars visar tecken på psykiska
brisler inte steriUseras utan en föregående noggrann medicinsk kontroll i dessa
avseenden föreslår jag emellerlid en ordning som innebär atl den kurator eller
motsvarande befattningshavare som enligt vad jag senare kommer alt föreslå
skall meddela sökanden en förberedande information i ärendel skall åläggas
skyldighet alt vid behov särskilt uppmärksamma vederbörande operatör på frågan
om den steriUseringssökandes psykiska status. Formerna för ett sådant samråd
återkommer jag lill i det följande avsnittel om förfarandet i steriUseringsärende.
Det bör i della sammanhang också betonas all såväl kuratorn som opererande
läkaren alltid torde ha möjlighet alt i tveksamma fall komplettera ulredningen
på denna punkl genom ett ullåtande från en specialist, t. ex. en psykiater. Om
sökanden är omyndigförklarad och särskilda skäl inte lalar däremot bör kontakt
i ärendel även kunna las med förmyndaren eUer annan närslående. En sådan ålgärd
bör dock ske endast i samförstånd med sökanden.
Med den lösning jag sålunda har förordal saknas behov av särbestämmelser
beträffande sterilisering av de psykiskt utveckUngsstörda och psykiskt sjuka.
För att undvika dåligt underbyggda eller förhastade beslut
om SleriUsering är del emellertid som jag redan har antytt också av störsia
vikt att samhällel på ett effektivt sätl kan erbjuda den som överväger alt låta
sig SteriUseras all den upplysning, rådgivning och hjälp som behövs som
underlag för elt ställningstagande i frågan. Den sleriUseringssökande måste
sålunda kunna komma i kontakt med kurator, läkare eller annan för ändamålet
utbildad pereon för alt få både etl så allsidigt faktaunderlag som möjligl för
sitt ställningstagande och tillfälle att förtroendefullt kunna diskutera sin aktueUa
situation och dess problem. Härigenom förbättras inte bara vederbörandes
möjligheter att välja en ändamålsenlig lösning. Även riskerna för att han eller
hon senare skall ångra sig minskar högst påtagligt. Mot bakgrund av vad som
tidigare har sagts angående behovet av samråd mellan berörda makar eUer
samlevnadsparter är del givelvis angelägel atl ifrågavarande möjlighet till
information och rådgivning även kommer alt slå öppen för dessa personer. 1
många fall synes det sålunda vara mesl ändamålsenUgt om båda parter gemensamt
eller var för sig begagnar sig av möjUghelen till rådgivning innan något
ställningstagande i frågan görs.
Detla leder över lill frågan i vad mån den
steriliseringssökande själv inle bara skall ha rätt all anlila samhällets
rådgivande verksamhei ulan också ha skyldighet alt ta sådan kontakt innan
sterilisering får ulföras.
Samlliga remissinstanser utom en delar utredningens åsikt
alt informationen bör vara obligalorisk. Med hänsyn främst till den lidigare
nämnda omständigheten atl ell steriliseringsingrepp ännu så länge måste
betraktas som en i princip oåterkallelig ålgärd ansluter jag mig lUI denna
uppfattning. Jag föreslär alltså all information om ingreppels innebörd
Prop.
1975.18 62
och följder saml i förekommande fall andra preventivmeloder
skall utgöra en förutsättning för steriUseringsoperation.
Från den 1 januari 1975 har den individuella
preventivmedelsrådgivningen saml rådgivningen i anslutning tiU abort rustats
upp kraftigt. Den medicinskt-administraliva ledningen av denna verksamhei inom
varje sjukvårdsområde sköts av mödrahälsovårdsöverläkare eller av en av
sjukvårdshuvudmannen utsedd överläkare vid kvinnoklinik. Rådgivningen är i
regel sammankopplad med mödravårdscentralernas verksamhet eUer drivs i dessa centralers
regi. Mödravårdscentralernas liksom sjukhusens lokaler och personal utnyttjas i
arbetet. Ersättning tiU den som bedriver sådan rådgivning, främst
sjukvårdshuvudmännen men också vissa kommuner och organisalioner exempelvis
RFSU m. fl., utgår från den allmänna sjukförsäkringen enligt lagen (1974:525)
om ersättning för viss födelsekonirollerande verksamhei m. m.
Ersättningssystemet avser atl göra del möjligt för
sjukvårdshuvudmännen atl snabbt bygga ut rådgivningsverksamheten och alt
minska de väntetider för sådan rådgivning som tidigare har förelegal på vissa
håll i landet. Ersättningens sloriek bestäms av regeringen i administrativ
ordning och innefatlar även ersättning för bl. a. ökade allmänna informationsinsatser,
preventivmedel och recept på p-pUler i samband med rådgivningen. Män likväl som
kvinnor har tUlgång tiU ifrågavarande rådgivning. Både rådgivning,
preventivmedel och recept tUlhandahålls kostnadsfritt för den enskUde.
Utredningen föreslår alt den informations- och
rådgivningsverksamhet som sålunda behövs för all säkerställa att den enskildes
beslut om sterilisering verkUgen kommer att bli väl genomtänkt skall inlemmas
med preventivmedels- och aborlrådgivningsverksamhelen. Förslaget i denna del
har av flertalet remissinstanser lämnats utan erinran. Landstingsförbundet har
uttryckligen angett alt det finner förslaget ändamålsenligt.
Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning
att rådgivningsverksamheten belräffande sterilisering naturligt hör samman med
nyssnämnda verksamhet på främst mödravårdscentraler och rådgivningsbyråer. Jag
förordar därför den lösning utredningen har föreslagit i denna del. Några
medicinska remissinstanser anmärker att en sådan ordning vad gäller kvinnliga
sökande inle torde kräva några särskilda informationsåtgärder med hänsyn till
att kvinnoma i de flesta fall redan har kommit i kontakt med
mödravårdscentraler vid tidigare tillfällen, medan situationen för män
regelmässigt torde vara den omvända. Jag anser mig emellertid kunna utgå från atl
den information om medel för födelsekon-IroU som lämnas från många oUka håll i
samhället kommer att ge även männen information om den föreslagna ordningen.
Förslag till de ändringar i lagen om ersättning för viss födelsekontrolle-rande
verksamhet m. m. som behövs för genomförande av ersättning vid rådgivning för sleriUsering
läggs fram av chefen för socialdepartementet i samband med det förslag tUl
proposition om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen m. m., som
framläggs samtidigt denna dag. TUl
Prop. 1975.18 63
frågan om informations- och rådgivningsverksamhetens
närmare innehåU och utformning återkommer jag i ett följande avsnitt om förfarandet.
6.3 Förfarandet
Jag har i det föregående föreslagit en ordning som innebär
alt sleriUsering får ulföras på begäran av envar sökande som har fyllt 25 år.
För SlerUisering av personer under 25 år fordras vidare att genetisk eUer,
såvitt gäller kvinna, medicinsk indikaiion föreligger eller att sterilisering
sker i samband med könsbyte. I de sisinämnda fallen behövs socialstyrelsens
tillstånd tUl ingreppet. Sterilisering får aldrig utföras på den som är under
18 år annat än när så är nödvändigt för behandUng av kroppslig sjukdom. Som
allmän förutsällning för sterilisering gäUer vidare att den SlerUiseringssökande
fått information om ingreppels innebörd och följder och i förekommande fall
andra preventivmeloder. I della avsnitt avserjag att bl. a. ta upp frågan om
informations- och rådgivningsverksamhetens närmare omfattning och utformning saml
spörsmålet om var tillståndsprövningen i förekommande faU skall ske.
Av vad jag lidigare har sagt framgår alt jag delar
utredningens och remissinstansernas uppfattning atl rådgivningsverksamheten
beträffande sterilisering i försia hand bör vara förlagd lill
mödravårdscentraler och andra rådgivningsbyråer eller organ som redan nu ger
information och råd angående födelsekontroll och abort. Emellertid lorde den
råd- och informationsgivning som sökanden där kan få ibland behöva kompletteras
med ylterligare medicinskt inriktad rådgivning beträffande operationsmetod,
operationens konsekvenser, nödvändiga eflerkonlroller m. m. Som flertalet medicinska
instanser framhåller under remissbehandlingen bör därför varje
steriliseringssökande även ges möjlighet tiU kvalificerad medicinsk rådgivning.
Med hänsyn härtill ansluter jag mig till den åsikt som bl. a. socialstyrelsen
framför, nämligen alt sådan rådgivning i allmänhel bör ges av den opererande
läkaren. Ingenling hindrar dock alt denna rådgivning i förekommande fall ges av
annan läkare, t. ex. läkare vid mödravårdscentral eller den läkare som utför
den medicinska undersökning som aUtid måste föregå operationen. Den slerUiseringssökande
som så önskar bör inom ramen för rådgivningsverksamheten även ges tiUfälle att
konsullera genetisk expertis.
Den steriliseringssökande bör alltså enUgt mitt förslag
vid behov få tUlgång tiU medicinsk rådgivning. Det är naturligtvis angelägel
att den som överväger atl begära sterilisering ulnyttiar de möjligheter till
rådgivning som samhällel sålunda ställer lill förfogande. Del bör därför ingå
som etl naturligt led i varje slerUiseringsärende all sökanden underrättas om
sina möjligheter i detta avseende redan vid den första kontakten.
Den särskilda medicinska rådgivningen bör i princip inte
vara obligalorisk. Emellertid kan som tidigare har nämnts sleriliseringssökandens
psykis-
Prop. 1975:18 64
ka tillstånd ibland vara sådani all en mera ingående
läkarkontakt från olika utgångspunkter framslår som nödvändig. Sveriges
läkarförbund och Svenska läkaresällskapet har i denna del uttalat att man måste
räkna med all det vid informationstillfället kan uppkomma misstanke om psykisk
sjukdom, insufficiens, personlighelsavvikelser eller sleriliseringsmotiv som
härrör från psykisk störning i vidare bemärkelse. Denna lyp av psykiatrisk
kontraindikation mol sterilisering bör enligt samma remissinstansers mening
lämpligen föranleda psykiatrisk undersökning eller behandling i stället för
sterilisering. Jag inslämmer i della uttalande. Vidare kan det, vilket jag
tidigare har framhållil, för bedömningen av en steriliseringssökandes
möjligheter atl förslå ingreppels innebörd och all samtycka lill det i vissa
fall framstå som motiverat all infordra etl särskilt utlåtande från psykiater
eller annan medicinsk specialist.
För alt behovel av läkarkontakt i bl. a. ovan nämnda
situationer skall bli tillgodosett föreslår jag en ordning som innebär atl den
kurator eller motsvarande befattningshavare som meddelar den obligatoriska
informationen tUl sökanden skall vara skyldig att i Iveksamma fall se lill att
den steriliseringssökande remitteras till psykiater eller annan medicinsk
specialist. Även i faU då särskild läkarkontakt inte anses nödvändig men
kuratorn fått kännedom om atl den sleriUseringssökande Uder eller har lidit av
psykiska besvär e. d. skall operatören göras uppmärksam på della förhållande.
Jag föreslår därför alt den bekräftelse, som den slerUiseringssökande efter
att ha erhållit del av den obligatoriska informationen enligl förslagel skall
underteckna, alllid skall förses med särskild anteckning av den som har lämnat
informationen angående förekomsten av sådana upplysningar angående sökandens
förhållanden som vederbörande läkare enligt vad nyss sagts bör få vetskap om.
För del fall opererande läkaren därefter finner att vederbörandes samtycke tUl
operationen inte kan godtas eller att del föreligger så allvarliga
kontraindikationer all steriliseringsingrepp inte bör ulföras föreslår jag att
denne skall vara skyldig atl omedelbart hänskjuta avslagsbeslutet lUl
socialstyrelsen för dess prövning.
Några remissorgan har föreslagil alt del i lagen skall tas
in en bestämmelse om viss obligatorisk betänketid mellan informalionsgiv-ningen
och operationen. Det har emellerlid också uttryckts tveksamhet inför behovet av
en sådan betänketid med hänsyn lill att väntetiderna för operation normalt lorde
vara så långa alt en särskild föreskrift härom i prakliken skulle bli
innehållslös.
I flertalet faU torde den slerUiseringssökande före
operationen inle bara ha inställt sig för informationsgivning ulan även vid en
separat medicinsk undersökning. Sterilisering av kvinna föregås sålunda alllid
av en gynekologisk undersökning. Härav följer dels att vederbörande normall
kommer alt stäUas inför frågan om han eller hon vidhåller sin önskan om
sterilisering vid upprepade tUlfällen och dels att viss tidsutdräkt med
nödvändighet aUtid uppstår från den första kontakten i ärendet till dess det
blir aktuellt atl utföra operationen. Vid sådani förhållande anser jag del inte
nödvändigt med någon särskild tidsspärr i
Prop. 1975:18 65
detta hänseende. Jag förutsätter därvid all vederbörande
läkare i fall då det finns anledning misstänka att sökanden innerst inne ännu
hyser någon tveksamhet angående sitt slutliga ställningslagande till frågan om SlerUisering
inte företar operationen vid sitt första sammanträffande med patienten.
Jag går härefter över lUl frågan om socialstyrelsens
prövning i de faU då tillstånd fordras för slerUisering, dvs. för personer i
åldern mellan 18 och 25 år.
Enligt gällande slerUiseringslag företas prövningen av förutsättningama
för sterilisering hos socialstyrelsen, närmare bestämt av dess socialpsykiatriska
nämnd. Vid medicinsk indikaiion kan dock socialstyrelsens lUlstånd ersättas av etl
s. k. tvåläkarintyg, vilket innebär att två läkare, varav den ene skall vara
den som skall utföra ingreppet, i skriftligt utlåtande förklarar att de i lagen
angivna förutsättningarna för ingreppet är för handen. I socialpsykiatriska
nämnden ingår två av regeringen utsedda ledamöter, av viUca den ene är läkare
och nämndens ordförande, den andre lekman. Vidare består nämnden av en av
socialstyrelsen utsedd psykiater, som är föredragande i nämnden, samt den ledamol
av styrelsens vetenskapliga råd som förelräder arvsbiologi och arvshygien.
Samma nämnd prövar ansökningar om abort enligt den nya abortlagen.
Utredningens majoritet föreslår all prövningen av
ansökningar om sterilisering i fortsättningen skaU ankomma på en särskUd nämnd,
knuten lUl socialstyrelsen. Nämnden föreslås beslå av en person som innehar eUer
innehaft domarämbete saml företrädare för de medicinska specialiteterna gynekologi,
urologi, genetik och psykiatri. EnUgl två av uiredningens experter, riksdagsledamöterna
Elvy Olsson och Turid Ström, bör liUslåndsprövningen även fortsättningsvis
göras av socialpsykialriska nämnden.
I enlighel med ulredningen och en enig remissopinion anser
jag del naturligt all prövningen sker hos socialstyrelsen. Jag har sålunda
redan i det föregående föreslagit en ordning som innebär atl läkare,som har
avslagit begäran om sterilisering, skall vara skyldig att automatiskt hänskjuta
ärendet lill socialstyrelsen för prövning. I fråga om sammansättningen av den
nämnd inom socialstyrelsen som skall handlägga sterUiseringsärenden skiftar remissinslansernas
instäUning. Del finns emellerlid en genomgående tendens atl tillmäta lekmannainslaget
i den nu fungerande nämnden stort värde. Man betonar därvid del angelägna i all
allmänhetens insyn och inflytande i nämnden bevaras. Flera instanser anser
vidare beaktansvärda praktiska skäl tala för alt samma nämnd handlägger både abort-och
sterUiseringsansökningar, inte minsl med tanke på alt en person på likartade
motiv kan tänkas komma att ansöka om båda ingreppen samtidigt.
Frågan om sammansättningen av del organ som skaU pröva
ansökan om sterilisering hänger tiU en del samman med vUka förutsättningar som
ställs upp för SlerUisering. De särregler för sleriUsering av personer med
bristande rättskapacitet som utredningen har föreslagil torde förutsätta etl
5 Riksdagen 1975 I saml Nr 18
Prop. 1975:18 66
såväl medicinskt som juridiskt och psykologiskt mera
invecklat ställningslagande än om del vUket jag föreslår i regel endast
gäller all beträffande sökande mellan 18 och 25 år pröva om genetisk eller, i
fråga om kvinna, medicinsk indikation för sterilisering föreligger. För en
sådan bedömning torde någon förändring eller komplettering av den fungerande
nämnden i allmänhet inte vara nödvändig. Inte heller torde de överpröv-ningsärenden,
som enligt vad jag föreslagil automatiskt följer på en läkares avslagsbeslut,
komma atl medföra en prövning hos nämnden som i aUmänhet förutsätter tillgång lill
annan expertis än nämnden f. n. har tUlgång till. 1 likhet med etl flertal
remissinstanser anser jag det vidare värdefiUlt och praktiskt atl samma nämnd
handlägger såväl steriliseringsärenden som abortärenden. Med hänsyn härtill
och till den inskränkning i fråga om tiUståndsärenden jämföri med utredningens
förslag som jag förordar har jag efter samråd raed chefen för
socialdepartementet inle funnit skäl föreslå att en ny nämnd för sleriliseringsärenden
inrältas hos socialstyrelsen. Den nuvarande nämnden bör därför även
fortsättningsvis pröva ansökningar om abort och slerUisering men i enlighel med
förslag från socialstyrelsen kompletteras med föredragande läkaren i mödrahälsovård,
preventivmedels- och abortrådgivning vid socialstyrelsen. Vid behov bör nämnden
kunna lillkaUa juridisk expertis samt företrädare för de medicinska
specialiteterna gynekologi och urologi. För alt bättre ge uttryck ät nämndens
verksamhetsområde bör nämnden inte längre betecknas socialpsykiatriska nämnden.
Jag föreslår att nämnden i stället betecknas nämnden för abort- och steriUseringsärenden.
De av mig i samråd med chefen för socialdepartementet ovan föreslagna
ändringarna bör föranleda ändring av instruktionen (1967:606) för socialstyrelsen.
Chefen för socialdepartementet har för avsikt all efter riksdagens
ställningstagande till förevarande förslag anmäla denna fräga för regeringen.
Ulredningen har föreslagil att socialstyrelsens beslul i
steriliseringsärenden skall kunna överklagas hos kammarrätten. Socialstyrelsen
framhåUer med anledning därav i sitt remissyttrande, att ifrågavarande beslul
i SterUiseringsärenden visserligen rör laglillämpningen men med så gott som
rent medicinska frågesläUningar vilka avgörs på hög kompetensnivå.
Socialstyrelsen anser därför all möjligheten till överprövning i kammarrätten
knappast innebär någon rällssäkerhelsgaranli och förordar att bestämmelse härom
utgår.
EnUgt den lösning jag har föreslagit i det föregående
skall socialstyrelsens tillstånd tiU sterilisering krävas endasi i fråga om
sterilisering av personer i åldern mellan 18 och 25 år. Prövningen avser att
konstalera huruvida genetisk eller medicinsk indikation för sterilisering föreUgger.
Bedömningen i detta hänseende är helt och hållet av medicinsk nalur. Vidare skaU
socialstyrelsen som andra instans pröva beslul, där opererande läkare på grund
av den steriliseringssökandes psykiska eller fysiska tillstånd har funnil atl steriUseringsingrepp
inte bör utföras. Även i dessa fall torde bedömningen i huvudsak vara en
medicinsk fråga. Mol denna
Prop.
1975:18 67
bakgrund synes en domstolsprövning av socialstyrelsens beslul
knappast ändamålsenlig. Jag föreslår därför att socialstyrelsens beslut i
ärende om tiUstånd tiU sleriUsering inte skall kunna överklagas.
6.4 Ansvarsbestämmelsema
Utredningen föreslår vissa straffsanktioner vid
överträdelse av lagens bestämmelser. De föreslagna strafflatituderna varierar
från böter tUl fängelse i högst fyra år. I fråga om brotl mot tystnadsplikten
(8 §) omfattar straffskalan i överensstämmelse med vad som gäUer enligt
abortlagen (1974:595) och smitlskyddslagen (1968:231) böter eller fängelse i
högst etl år. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasäller om den Straffskärpning
i förhållande till gällande slerUiseringslag som förslagel i denna del innebär
är moliverad, särskilt vid en jämförelse med den straffsanktion som utredningen
föreslagit för läkare som uppsåtligen åsidosätter vissa föreskrifter i lagen
(10 §), nämligen böler eller fängelse i högst sex månader.
Ämbetsansvarskommittén avgav i december 1971 sitt
slutbetänkande (SOU 1972:1) rörande ämbetsansvar och discipUnärt ansvar i offenilig
tjänst, Ämbetsansvaret II. Kommittén
föreslår bl. a. att den nuvarande bestämmelsen om tystnadsplikt i 20 kap. 3 §
brottsbalken skaU ersättas av en ny bestämmelse som föreskriver ansvar för
envar som yppar vad han tiU följd av författning är pliktig att hemUghålla.
Straffskalan omfattar böter eUer fängelse i högst två år. Det föreslagna straffbudet
är avsett att ersätta en stor del av de skiftande straffbestämmelser rörande
brott mot tystnadsplikt som finns införda i oUka specialförfattningar.
Efter remissbehandUngen av belänkandet har inom
justitiedepartementet utarbetats förslag tiU lagstiftning på gmndval av
betänkandet. Förslaget behandlas f. n. av lagrådet. Jag räknar med atl inom
kort kunna anmäla frågan om proposition till riksdagen i ämnet. Propositionen
kommer att beröra även förevarande lagstiftning. AvsUcten är bl. a. all
sammanföra de straff- och åtalsbestämmelser rörande brott mot tystnadsplikt
som f. n. finns i specialförfattningar liU ett allmänt stadgande i
brottsbalken. Enligt det tiU lagrådet remitterade förslaget riktar sig den nya
straffbestämmelsen om brott mot tystnadsplikt mot den som yppar vad han till
följd av lag eller annan författning är pUktig att hemlighålla eller olovligen
utnyttjar sådan hemUghet. Straffet föreslås bU böter eller fängelse i högst etl
år. Även den som av oaktsamhet begår sådan gärning som nu har sagts kan enhgt förslagel
dömas till ansvar. Påföljden är i detta fallet böter. Åtal för brotl mot sådan tystnadspUkt
som gäUer till förmån för enskild målsägande får väckas av åklagare endast om målsäganden
anger brottet liU åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. Den
föreslagna ordningen avses träda i kraft den 1 januari 1976, varför dessa
frågor inte behöver regleras i denna lag.
Övervägande antalet juridiska remissinstanser anser atl
även försök till Ulegal sterilisering bör kriminaliseras. Som skäl anförs atl
de risker för liv
Prop. 1975:18 68
och hälsa som en person utsätts för genom osakkunnigt utförda
ingrepp bör föranleda straffansvar vid försök till sterilisering i samma
utsträckning som vid försök liU abort.
Anlalel iUegala aborter uppskattades av 1965 års aborlkommilté
lill ca 6 000 år 1969. Försöksbrottel vid illegal abort har främsi lill syfte atl
av renl allmänpreventiva skäl kunna ingripa mot Ulegala abortingrepp oavsell om
ingreppen lyckas eller inle. Illegala steriUseringar är sannolikt mycket
sällsynta i vårt land. Försök lill iUegal sterilisering är inte straffbelagt i
gällande lag. Med den liberalisering av möjligheterna till SlerUisering som
föreslås saknas anledning att över huvud tagel anta att steriliseringsingrepp
kommer atl ulföras av annan än läkare. Mot denna bakgrund finns det enligl min
mening inle behov av någon särskild straffbestämmelse för sådana fall och än
mindre då för försök till illegal sterilisering.
Vad gäller den av ulredningen föreslagna beslämmelsen om
straffsanktion mot läkare som uppsåtligen åsidosätter vissa särskilt angivna
föreskrifter i lagen (10 §) anför hovrätten för Västra Sverige och ärkebiskopen
atl beslämmelsen också bör omfaita läkare som utför sterilisering ulan all
dessförinnan ha förvissat sig om att vederbörlig informaiion har lämnats. Jag
delar uppfaltningen alt ansvar bör inträda för läkaren också i della fall.
6.5 Övriga frågor
En reformering av steriliseringslagstiftningen enUgt de riktUnjer
jag har förordat i del föregående bör komma tiU uttryck genom bestämmelser i en
helt ny lag. Lagen bör i enlighet med utredningens förslag ges beteckningen sleriUseringslag.
Gällande lag om sleriUsering upptar en föreskrift, enligt
vilken Konungen bemyndigas meddela de tillämpningsbestämmelser till lagen som
behövs (10 §). Socialstyrelsen har uppmärksammat att något motsvarande
stadgande inte återfinns i utredningens förslag. Det rör sig här om
föreskrifter som gäUer verkställigheten av lagen. Sådana föreskrifter får
regeringen enligt nya regeringsformen meddela ulan bemyndigande. Regeringen
kan också ulan bemyndigande överlåta åt underordnad myndighet att meddela
föreskrifter av detta slag. Det framstår som lämphgt atl socialstyrelsen
utfärdar de föreskrifter som behövs för verkstälUgheten av den nya lagen. Dessa
föreskrifter bör bl. a. behandla frågoma om läkarintyg vid steriUseringsansökan,
formulär för informationsbekräftelse, godkända sjukvårdsinrättningar m. m.
Chefen för socialdepartementet avser atl anmäla frågan om bemyndigande härliU
sedan riksdagsbehandUngen av denna proposition har avslutats. Vidare förutsätter
jag atl socialstyrelsen utfärdar de anvisningar för tiUämpningen som kan anses
påkallade. Sådana anvisningar bör behandla bl. a. informationens omfattning
och utformning, samrådsförfarandet mellan kuratorer
Prop. 1975:18 69
och läkare m. fl., rekommendationer om efterkontroU av sleriUseringsin-greppel
m. m.
Jag skall härefter la upp de frågor av huvudsakligen
medicinsk eller administrativ natur som aktualiserats vid remissbehandUngen.
Frågorna gäller var steriliseringsingrepp får äga rum, vem som skall vara
behörig alt utföra SlerUisering samt möjligheterna lill efterkontroll och postoperativ
behandling.
Vad först gäller frågorna om var och av vem sterilisering
skall få ulföras gäUer f. n. att sterilisering av kvinna skall ulföras på
lasarett eller därmed jämförlig aUmän anstalt eller sjukstuga av där anställd
läkare. Socialstyrelsen kan dock i enskUda faU medge alt läkare får ulföra
sterilisering på annan sjukvårdsinrättning. Sterilisering av man skaU utföras
av legitimerad läkare. Enligt utredningens förslag skaU steriliseringsingrepp
utföras av den som är behörig att ulöva läkaryrkel och äga rum på allmänt
sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner. SlerUisering
av kvinna bör enligl utredningen utföras på gynekologavdelning medan
sterilisering av man normalt bör ulföras polikliniskt av urolog eUer kirurg.
Jag delar uppfattningen att steriliseringsingrepp på
kvinna skall äga rum på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som
socialstyrelsen godkänner. Sterilisering av man bör normalt kunna ulföras i
öppen vård och utföras av den som innehar läkarbehörighet och äger viss kirurgisk
erfarenhel. 1 den mån del behövs närmare regler om kompelen-sen bör
socialstyrelsen få i uppdrag att utfärda särskilda föreskrifter härom.
Några remissinstanser tar upp frågan om behovet av postoperativ
behandUng i oUka hänseenden. Självfallet bör såväl sådan behandUng som
behövliga eflerkonlroller falla inom ramen för steriliseringsärendet och
ersättas genom sjukförsäkringen.
Prop.
1975:18 70
7 Upprättade lagförslag
I
enUghet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättals förslag
till
1. SleriUseringslag,
2. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).
8 Specialmotivering till framlagda lagförslag 8.1 Förslaget till steriliseringslag
1 §
I
denna paragraf regleras lagens tillämpningsområde. Under lagen faUer ingrepp i
könsorganen som varaktigt upphäver fortplantningsförmågan. Från lagen undantas
dock kastrering samt ingrepp av rent terapeutisk karaklär, dvs. som utförs som
ett led i behandUngen av kroppslig sjukdom. För kastrering gäUer särskilda
bestämmelser i lagen (1944:133) om kastrering. Vid slerUisering som utförs av
terapeutiska skäl gäller samma principer som för operativa ingrepp i aUmänhet.
Varje
steriliseringsingrepp omfattas av lagen oberoende av om det utförs operativt,
med kemiska medel eller genom annan metod som framdeles kan komma att ersätta
nuvarande steriUseringsmetoder. Kravet atl ingreppet avser att varaktigt
upphäva fortplantningsförmågan markerar att lagen inte omfattar exempelvis
insättning av spiral eller annat medel som har till syfte att tillfälligt
upphäva fortplantningsförmågan.
2 §
I
denna paragraf anges förutsättningarna för sterilisering som inte kräver tillstånd.
Enligt
2 § gäUande steriliseringslag kan den, som på gmnd av rubbad själsverksamhet
saknar förmåga att lämna gUligt samiycke tiU sterilisering, steriliseras utan
sitt samtycke. Som jag har anfört i den aUmänna motiveringen måste en sådan
bestämmelse anses stå i strid mol rådande uppfattning i samhället vad gäller
rätten för psykiskt störda atl så långt möjligt själva få beslämma över sin
livssituation. Från humanitär synpunkl kan del sålunda inle längre godtas atl slerUisering
får utföras utan vederbörandes samtycke. Jag föreslår därför atl i lagen anges
att sterilisering får ulföras endast på sökandens egen begäran. Vad angår
bedömningen huruvida en steriliseringssökandes psykiska tillstånd är sådant
all gilligl samtycke föreligger vUl jag här åter erinra om de möjligheter
Prop. 1975:18 71
kuratorer och läkare har att vid behov inhämta kompletlerande
utlåtande från exempelvis en psykiater.
Bosätiningsbegreppei
skall i förevarande sammanhang ges samma innebörd som molsvarande uttryck i 1
kap. 3 § lagen (1962:381) om aUmän försäkring. För atl betraktas som bosatt här
i landet fordras sålunda normalt atl den steriliseringssökande vistas här
stadigvarande eller har för avsikt att stanna här under längre tid. Utomnordiska
medborgare styrker bosättning genom bosättningstiUstånd eller uppe-håUstillstånd.
För nordiska medborgare gäller kyrkobokföring som bevis om bosättning i riket.
Frågan huruvida rekvisitet om medborgarskap eUer bosättning är uppfyllt avgörs
i sista hand av opererande läkare. Finner denne alt hinder mot ingrepp föreUgger
på grund av att den steriliserings-sökande inte är svensk medborgare eller inte
är bosatt här i landet skall avslagsbeslulet enligt andra momentet underställas
socialstyrelsens prövning. Läkaren är skyldig atl vidta sådan åtgärd utan
särskild begäran. Socialstyrelsen skall också pröva avslagsbeslut på andra
grunder. Belräffande motiven härför hänvisas till vad jag i denna del har
anfört i den aUmänna motiveringen.
3 §
Denna paragraf behandlar förutsättningarna för
sterilisering, såvitt gäller personer som fyUt 18 men inte 25 är. För
steriliseringsingrepp på sådan person fordras alllid socialstyrelsens tiUstånd.
Det bör ankomma på socialstyrelsen att närmare ange vilken utredning som i
dessa fall behöver föregå prövningen och vad som i övrigt skall iakttas vid
steriliseringsansökan. Belräffande motiven för de föreslagna bestämmelserna
hänvisas liU den aUmänna motiveringen.
De indikationer som upptas i utredningsförslaget har inte
mött några erinringar under remissbehandlingen. Förslaget innebär bl. a. att
den nuvarande sociala indikationen för sleriUsering (som avser fall då någon på
grund av rubbning av själsverksamhelen eller asocialt levnadssätt prövas för
framtiden vara uppenbart olämplig att handha vårdnaden om barn) slopas. Övriga
indikationer, bibehålls i sin nuvarande utformning med vissa terminologiska
förändringar.
Vad gäller begreppel svaghet i den medicinska indikationen
konslaterar ulredningen liU en början atl begreppet är svårt att avgränsa och
därför kan vålla tolkningsproblem. Del är dock lämpligt alt uttrycket bibehålls
då del kan förekomma att en medicinsk bedömning talar för sterilisering ulan atl
kravel på sjukdom eller kroppsfel är uppfyllt. Med svaghet åsyftas i lagrummet
en avvikelse av medicinsk karaktär såsom svag hälsa, bräcklig
kroppskonstitution eller neuraslenisk läggning. För alt indikationen skall
anses uppfylld måste sökandens hälsotiUstånd i angivet avseende klart avvika
från vad som kan betecknas som normalt.
I punklen 3 anges alt slerUisering av den som är i åldern
1824 år kan ske även i samband med könsbyte enligt samma gmnder som hittills.
Prop. 1975:18 72
4 §
I paragrafen föreskrivs att lalan inle får föras mol
socialstyrelsens beslut i ärende om tUlstånd tiU sterilisering. Härmed avses
såväl beslut enUgt 3 § som beslut i ärende som hänskjutits lUl slyrelsen enligt
2 §. I övrigl kan däremoi lalan fullföljas mol socialstyrelsens beslut enligt
bestämmelserna i 18 § allmänna verkssladgan (1965:600).
5 §
Paragrafen innehåller föreskrift om obUgatorisk
information. Som aUmän fömtsättning för sleriUsering enUgl lagen gäller alltså
att den SleriUseringssökande skall ha erhållit en noggrann redogörelse för
ingreppet och dess följder saml i förekommande fall andra preventivmeloder som
kan uigöra alternativ till sleriUsering. För att möjliggöra operatörens kontroU
av all sådan information har skett skall både den som har lämnat redogörelsen
och den som mottagit informationen imderleckna en bekräftelse härom. Det bör
ankomma på socialstyrelsen all i samband med utfärdandet av de anvisningar
angående den nya lagens tiUämpning som jag har förutskickat i den allmänna
motiveringen även utforma ett formulär för den bekräftelse som det här är fråga
om.
En fråga som bör uppmärksammas i delta sammanhang är i
vilken utsträckning andra personer än den sleriUseringssökande själv bör informeras
i ell steriliseringsärende. Enligt 3 § gällande steriliseringslag skaU när så
kan ske vissa personer beredas tillfälle att yttra sig innan någon prövning av steriliseringsförulsällningarna
äger rum. Detta gäller vårdnadshavaren för den som är underårig, förmyndaren
för omyndigförklarad, make för den som är gift samt anslallsläkare och
föreståndare för den som är intagen på aUmän anstalt.
Jag har i den allmänna motiveringen konstaterat att det
många gånger kan vara en fördel om make eller annan samlevnadspartner också
begagnar sig av ifrågavarande möjlighet lill information och rådgivning. I
vissa fall kan det vidare vara värdefulll om annan närslående kan höras i ärendel.
Därigenom kan man få en fylligare och mera nyanserad bild av den situation som
föreligger. Sådant yttrande kan ibland vara motiverat med hänsyn tiU sökandens
psykiska tillstånd. Enligt min mening bör det därför vara en naturlig ålgärd
att med sökanden ta upp frågan om närstående (make, samlevandspartner,
förmyndare) bör kontaktas i ärendet. Sökanden bör redan vid första kontakten
med rådgivningsverksamheten upplysas om möjligheten alt la med sig närslående lill
informa-tionstiUfället. Mitt förslag bygger emellertid på principen om
sökandens självbestämmanderätt. Som jag tidigare har anfört delar jag den
uppfattning som utredrungen och flertalet remissinstanser företräder, nämligen
atl del inte längre kan komma i fråga atl höra utomstående i ett SlerUiseringsärende
ulan atl sökanden samlycker tiU del.
Prop. 1975:18 73
6 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som får ulföra
sterilisering och var sådant ingrepp får ske. Reglerna har behandlats i den aUmänna
motiveringen. Vem som är behörig att utöva läkaryrkel framgår av lagen
(1960:408) om behörighel atl ulöva läkaryrket. Sker sterilisering av man
annorstädes än på allmänt sjukhus torde fordras att operatören äger
specialistkompetens i allmän kirurgi eUer urologisk kirurgi.
SleriUsering av kvinna fordrar gynekologisk erfarenhet.
Operationen är betydligt mera komplicerad än motsvarande ingrepp på man.
Operationen kräver tillgång liU resurser för bl. a. behandling av komplUcationer
i samband med åtgärden. Sterilisering av kvinna bör därför få utföras endasi på
allmänt sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner.
7 §
I denna paragraf föreskrivs lystnadsplikt i fråga om
enskildas personliga förhållanden som någon har fått kännedom om i samband med
SteriUseringsärende. Som jag har förulskickal i den aUmänna motiveringen
kommer frågan om den nya lagstiftningen i ämnet som jag inom kort kommer att
föreslå genomförs om åtal och straff vid överträdelse av tystnadsplikten att
från den 1 januari 1976 regleras genom en ny bestämmelse i brottsbalken. I
fråga om handlingar i steriliseringsärende stadgas i 14 § lagen (1937:249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handUngar (sekretesslagen) att
sådana i princip inle får lämnas ut utan den berördes samtycke förrän 70 år
förflutit från handlingens datum.
8§
I denna paragraf föreskrivs atl den som uppsåtligen utför
sterilisering i strid med lagen skall dömas lill böter eller fängelse i högst
sex månader. Strafflaiiiuden bUr därigenom densamma som i gällande lag.
Bestämmelsen tar i första hand sikte på läkare som utför sterilisering utan att
iaktta lagens beslämmelser men omfattar även del faU att annan än läkare utför
steriliseringsingrepp. Frågan huruvida i slället straff enligt bestämmelserna i
3 kap. brottsbalken om brolt mot Uv och hälsa skall ådömas får avgöras enligl aUmänna
straffräitsliga konkurrensregler.
Handlingar som läkare företar av oaktsamhet eller på annat
sätt i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet kan vid sterilisering liksom
vid annan medicinsk behandling beivras enligt 10 § aUmänna läkarinstruktionen
(1963:341).
Ikraftlrädande
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1
januari 1976.
Prop.
1975:18 74
8.2
Övriga ändringsförslag
Den
föreslagna ändringen i sekretesslagen är av rent redaktionell natur. Ändringen
i rättshjälpslagen föranleds av att den nuvarande möjligheten till
sterilisering utan vederbörandes eget samtycke föresläs slopad.
9 Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
antaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till
1. SlerUiseringslag,
2. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handUngar,
3. lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429).
10 Beslut
Regeringen
ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop.
1975:18 75
Bilaga 1
Steriliseringsutredningens förslag liU steriliseringslag
1 § Med sterilisering avses ingrepp som utan att innebära kaslrering
medför varaktigt upphävande av fortplantningsförmågan.
Lagen avser icke ingrepp som utförs som ett led i
behandlingen av kroppslig sjukdom.
2
§ Var och en
som fyllt tjugofem år och som är svensk medborgare eUer bosatt här i riket får
i enlighet med vad i denna lag anges på egen begäran SterUiseras.
3
§ Den som fyllt
aderton men icke tjugofem år och som är svensk medborgare eller bosatt här i rikel
får efter egen ansökan om sterilisering lämnas tiUstånd därtiU
1. om det föreligger beaktansvärd risk
för att till avkomling överförs arvsanlag som kan medföra allvarlig psykisk
sjukdom eUer abnormitet, svårartad kroppsUg sjukdom eller svårt lyte av annat
slag (genetisk indikaiion),
2. om hos kvinna tiU följd av sjukdom,
kroppsfel eUer svaghet havandeskap skulle medföra allvarlig fara för kvinnans
liv eller hälsa (medicinsk indikaiion) eller
3. i samband med ansökan om faststäUelse
enligt 1 § lagen (1972:119) om fastställande av könslUlhörighet i vissa faU.
4 § För den som på gmnd av rubbad själsverksamhel är
varaktigt
oförmögen att med laga verkan själv begära sterilisering eller lämna gUtigt
samiycke därliU får efter ansökan av särskilt utsedd god man lämnas
tUlstånd till sterilisering
1. för den som fyllt aderton år; om
någon av de i 3 § angivna förutsättningarna föreligger eller
2. för den som fyllt ljugofem år; om
det med skäl kan antagas all sterilisering är lill väsentlig fördel för den
ansökan gäller.
5
§ Tillstånd enligl
3 eller 4 § meddelas av socialstyrelsen.
6
§ Innan någon
steriliseras skaU han noggrant informeras om ingreppels innebörd och följder
samt, i förekommande faU, om andra möjligheter att förebygga havandeskap.
7
§ Endast den
som är behörig att ulöva läkaryrket får utföra sterilisering.
Åtgärden skall ske på aUmänt sjukhus eller på annan
sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner.
Prop. 1975:18 76
8
§ Den som tagit
befattning med slerUiseringsärende får ej obehörigen yppa vad han därvid
erfarit om enskildas personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryier häremol dömes liU böler eller fängelse i högst ett år. AUmänt åtal får
väckas endasi om målsägande anger brottet lill åtal eller åtal är påkaUat från
allmän synpunkl.
9
§ Den som utan
att vara behörig att utöva läkaryrket utför slerUisering på annan, dömes för
illegal slerUisering till böler eller fängelse i högst elt år.
Är brotl som avses i första stycket grovt, dömes liU
fängelse, lägsl sex månader och högst fyra år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskih beakias,
om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller inneburit
särskild fara för den steriliserades liv eller hälsa.
10
§ Åsidosätter
läkare uppsåtligen föreskrift i 2-4 eller 7 § dömes liU böler eller fängelse i
högst sex månader.
11
§ Talan mot
socialstyrelsens beslul enligl denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.
Övergångsbestämmelser
Denna lag Iräder i kraft den 1 juh 1975, då lagen (1941:282)
om SleriUsering skall upphöra alt gälla.
Prop. 1975:18 77
Innehållsförteckning
Propositionen ................................................................. I
Propositionens
huvudsakUga innehåll ........................... 1
Lagförslag .................................................................... 2
1.
Förslag lill
steriliseringslag .................................. 2
2.
Förslag till
lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten all utbekomma
allmänna handUngar ....................................................................... ...... 4
3.
Förslag tUl lag
om ändring i rättshjälplagen (1972:429) .. 6
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1975-02-27
8
1
Inledning .................................................................. 8
2
AUmänt om
preventiv-och steriliseringsmetoder.......... 10
2.1
Inledning ............................................................ 10
2.2
Preventivmeloder
................................................ 10
2.3
Steriliseringsmeloder............................................. ... 11
2.3.1
Sterilisering
av kvinna ............................... ... 11
2.3.2
Sterilisering
av man .................................. ... 14
2.4......................................................................... Möjligheter
att återslälla fortplantningsförmågan efter ste
rilisering .............................................................. ... 15
2.4.1
För kvinna ................................................. ... 15
2.4.2
För man........................................................ ... 16
3 Nuvarande sleriliseringslagsliftning ......................... 17
3.1
Lagregler .......................................................... ... 17
3.2
Statistiska uppgifier
........................................... ... 19
3.2.1
Sleriliseringsulvecklingen
......................... ... 19
3.2.2
Utförda
steriliseringar fördelade på indikationer 19
3.3 Sleriliseringslagstiftningen i övriga nordiska
länder 20
4 Steriliseringsutredningens förslag ............................. 23
4.1
Allmänt om
sterilisering i familjeplanerande syfte 23
4.2
Behov av
lagstiftning om sterilisering ................ 23
4.3
Förutsältningar
för sterilisering ........................... 24
4.3.1
Åldersgränser
........................................... ... 24
4.3.2
De icke rältskapablas
ställning ................. ... 26
4.4
Förfarande i steriliseringsärende
....................... ... 27
4.5
TUlslåndsprövning
.............................................. ... 27
4.6
Ansvarsbestämmelser
....................................... ... 28
4.7
Följdförfattningar
.............................................. 28
4.8
Resursbehov ...................................................... ... 29
4.9
Uppföljning av
ändrad lagsliftning ....................... 30
Prop.
1975:18 78
5 Remissyttrandena........................................................ 31
5.1
Allmänna
synpunkter ......................................... 31
5.2
Förutsättningar
för sterilisering............................. 32
5.2.1
Åldersgränserna
......................................... 32
5.2.2
De icke rättskapablas
ställning .................. 35
5.3
Förordnande av
god man .................................... ... 39
5.4
Förfarandet i
steriliseringsärende ....................... 42
5.5
Tillståndsprövningen
........................................... 46
5.6
Ansvarsbestämmelserna
..................................... ... 48
5.7
Övriga frågor
....................................................... ... 50
6 Föredraganden 53
6.1
Inledning ............................................................ 53
6.2
Förutsättningar
för sleriUsering .......................... 56
6.3
Förfarandel............................................................. 63
6.4
Ansvarsbestämmelserna
..................................... ... 67
6.5
Övriga frågor
....................................................... ... 68
7
Upprättade
lagförslag .............................................. 70
8
Special
motivering tiU framlagda lagförslag .............. 70
8.1
Förslaget tUl slerUiseringslag................................. 70
8.2
övriga
ändringsförslag............................................ . 74
9 Hemställan ............................................................... 74
10 Regeringens beslut ................................................. 74
BUaga 1 SteriUseringsutredningens förslag till
steriliseringslag ... 75
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
22 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (21)
21 kopplingar i 12 dokument.
- Bet. 2023/24:SoU22 Förbättrade möjligheter att ändra kön om s. 24 · om s. 28 · om s. 66 i texten
- Ds 2018:11 Vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen s. 44 om s. 54 i texten
- SOU 2015:80 Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning - Del 1 s. 599 i texten
- Ds 2014:8 Den mörka och okända historien - Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet s. 138 om s. 54 · s. 295 i texten
- Bet. 2013/14:SoU10 Hälso- och sjukvårdsfrågor om s. 1 i texten
Myndighetsavgöranden (1)
1 koppling.
- JO 2011-01-28 dnr 4488-2009 i texten