Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning
1975 · 162 sidor, varav 120 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 120 av 162 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:19, Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens proposition nr 19 år 1975 Prop. 1975:19
Nr 19
Regeringens proposition om lagstiftning om skydd mot
avlyssning;
beslutad den 6 februari 1975.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåU
I propositionen läggs fram förslag om nya
straffbestämmelser i brottsbalken till skydd mol olovlig avlyssning med
lekniska hjälpmedel.
Brollel, som har betecknats som olovlig avlyssning,
föreslås innefalta avlyssning eller upptagning som sker i hemlighet och som
avser tal i enrum, samtal mellan andra och förhandlingar vid sammanträde eller
annan sammankomst vartill allmänhelen inle äger lillträde och som
gärningsmannen inte själv deltar i eller som han obehörigen beretl sig
tillträde lill. Även ett olovligt anbringande av tekniska hjälpmedel med uppsåt
att ulföra olovlig avlyssning eller inspelning föreslås bli
straff-sanktionerat.
1 propositionen föreslås även atl sådan ändring vidlas i
rättegångsbalken att i mål om bl. a. olovlig avlyssning rälien kan förordna
all förhandling skall hållas inom slängda dörrar om rätlen finner all
offentligheten skulle vara till men för enskild.
Vidare föreslås en ändring i skadeståndslagen (1972:207)
som innebär alt ersättning för personligt lidande, s. k. ideellt skadestånd,
skall kunna utdömas även på grund av bl. a. olovlig avlyssning.
Slutligen föreslås vissa ändringar i radiolagen (1966:755)
angående tillstånd atl inneha och använda radiosändare eller därmed jämställt
material, bl. a. byggsatser för tillverkning av radiosändare. Syftet med
förslagel i denna del är all minska riskerna för missbruk av radiosändare till
men för annans integritet.
De nya beslämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli
1975.
/ Riksdagen 1975 I saml Nr 19
Prop.
1975:19 2
1 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels atl 4
kap. 11 § skall ha nedan angivna lydelse, dels atl i balken skall införas två
nya paragrafer, 4 kap. 9 a § och 4 kap. 9 b §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
9a§
Den som i annal fall än som sägs i 8 § olovligen medelst
tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller
upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde
eller annan sammankomst, vartiU allmänheten icke äger tillträde och som han
sfälv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tiUträde liU, dömes
för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år.
9b§
Om någon anbringar tekniskt hfälpmedel med uppsåt att
bryta telehemlighet på sätt som sägs i 8 § eller att utföra brott som sägs i 9
a §, dömes för förberedelse UU sådani brott tiU böter eller fängelse i högst
två år, om han ej är förfallen till ansvar för fullbordat brott.
11 §
Hemfridsbrott eller olaga in- Hemfridsbrotl eller olaga in-
trång som ej är grovt, ofredande trång som ej
är grovt, olovUg
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:19
Nuvarande lydelse
som icke förövats å allmän plats eller intrång i förvar må
åtalas av åklagare allenast om målsägande angiver brottet lill åtal eller ock
ålal finnes påkallat ur allmän synpunkl. Delsamma skall gälla olaga tvång
genom hot att åtala eller angiva annan för brotl eller alt om annan lämna
menligt meddelande samt försök eller förberedelse lill sådani brolt.
Föreslagen lydelse
avlyssning som icke förövats å allmän plals eller
förberedelse lill sådani brott, ofredande som icke förövats å allmän plals
eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast om målsägande angiver
brollel lill ålal eller ock ålal finnes påkallat ur allmän synpunkl. Delsamma
skall gällaolaga tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott eller
atl om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse lill
sådani brott.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den I juli 1975.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:19
2 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom
förordnas, atl 5 kap. I § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
5 kap.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
! § '
Förhandling vid domstol skall vara offentlig.
Kan det
aniagas, alt vid förhandling skall förekomma något, som är stötande för
anständigheten och sedligheten, eller atl lill följd av offentligheten något
kan uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för
främmande makt, äge rätten förordna, atl förhandlingen skall håUas inom slängda
dörrar. Förordnande, som nu sagts, må ock meddelas, om anledning förekommer,
att lill följd av offentligheten yrkeshemlighet skulle röjas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I mål om
ansvar för utpressning må rälten, om målsäganden begär del eller rätlen eljest
finner det lämpligt, förordna, att förhandling skall hållas inom stängda
dörrar. Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid
domstol, skall hållas inom slängda dörrar, om den misstänkte begär det eller
rätten finner, att offentligheten skulle vara lill men för ulredningen. I
brottmål skall, när skäl äro därtiU, förhandling som angår personundersökning,
sinnesundersökning eller annan utredning rörande den tilltalades levnadsomständigheter
och personliga förhållanden i övrigl, äga rum inom stängda dörrar.
I mål om
ansvar för utpressning, brytande av post- eller telehemlighet, intrång i
förvar eller olovlig avlyssning samt i mål om ersättning för skada i anledning
av sådant brott må rätten förordna, atl förhandling skall hållas inom slängda
dörrar, om rätten finner att offentligheten skulle vara till men för enskild.
Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall
hållas inom stängda dörrar, om den misstänkte begär del eller rätlen finner,
alt offentligheten skulle vara till men för ulredningen. 1 brottmål skall, när
skäl äro därtUI, förhandling som angår personundersökning, sinnesundersökning
eller annan ulredning rörande den tilltalades levnadsomständigheter
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1964:166.
Prop. 1975:19 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
och personliga förhåUanden i övrigt, äga rum inom stängda
dörrar.
Förhör med den som är under femton år eller lider av
sinnessjukdom, sinnesslöhei eller annan rubbning av själsverksamheten må håUas
inom slängda dörrar.
Är eljest
för särskilt fall föreskrivel, all förhandling må hållas inom slängda dörrar,
vare det gällande.
Denna lag Iräder i kraft den I juli 1975.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:19
3 Förslag till
Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
Härigenom
förordnas, all 5 kap. 1 §' skadeståndslagen (1972:207) skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beslämmelserna
i denna lag om skyldighet atl ersätta personskada tillämpas också i fråga om
lidande, som någon tillfogar annan genom brolt mol den personliga frihelen,
genom annat ofredande, som innefattar brott, eller genom ärekränkning eller
dylik brottslig gärning.
Bestämmelserna i denna lag om skyldighet alt ersätta
personskada tUlämpas också i fråga om lidande, som någon tillfogar annan genom
brolt mol den personliga frihelen, genom annal ofredande, som innefattar
brolt, genom brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller
olovlig avlyssning eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.
Den som har gjorl sig skyldig till ärekränkning eller
dylik brottslig gärning eller som eljest är skadeståndsskyldig med anledning av
sådant brolt kan på yrkande av den kränkte i mål om gärningen efter
omständighetsrna åläggas atl bekosta tryckning i en eller flera tidningar av
dom i målet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.
1 kap. 3 § och 5 kap. 6 § enligt förslag i prop. 1975:12.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975:19
4 Förslag till
Lag om
ändring i radiolagen (1966:755)
Härigenom
förordnas i fråga om radiolagen (1966:755) , atl 2, 4 och 10 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Radiosändare
får här i rikel eller på svenskt fartyg eller luftfartyg ulom riket innehas
eller användas endast av den som erhållit tillstånd av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.
Tillstånd meddelas för viss tid.
Radiosändare får här i rikel eller pä svenskt fartyg eller
luftfartyg ulom rikel innehas eller användas endast av den som erhållit
tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådant
tillstånd erfordras även för innehav här i riket av radiosändare som är ofullständig
eller av byggsats för lillverkning av radiosändare. Tillständ meddelas för
viss tid.
Införsel lill rikel av radiosändare, ofullständig
radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare är tillåten endast
för den som har tillstånd enligt första styckel.
Radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats
för lillverkning av radiosändare får ej överlåtas eller upplåtas till den som
saknar tillstånd enligt första Slyckel.
Regeringen äger förordna om avgift för innehav av
radiosändare.
4 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Lagen
omtryckt 1972:240.
Med
nuvarande lydelse avses lydelse enligt prop. 1975:8
Bestämmelserna
i 2 och 3 §§ äga ej tillämpning på radiosändare eller mollagare på utländskt
fartyg, luftfartyg eller motorfordon.
Bestämmelserna
i 2 § första, andra och fjärde styckena samt 3 § äga ej tillämpning på radiosändare
eller mollagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975:19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger
meddela föreskrifter för innehav och användning av sådan radiosändare och
mollagare.
10 §'
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som innehar eller använder radiosändare i strid mot
beslämmelserna i denna lag eller mot villkor som föreskrivits vid meddelande
av tillstånd enligt 2 § eller som driver verksamhet i strid mot beslämmelserna
i 5 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Sändare som använls såsom
hjälpmedel vid eller varit föremål för brolt enligl denna lag kan förklaras
förverkad. Beslämmelserna i 36 kap. brottsbalken äga därvid lillämpning.
Den som bryier mol föreskrift som meddelats med stöd av 4
§ andra slyckel dömes till böter eller fängelse i högst etl år. Delta gäller
dock ej i fråga om radiosändare eller mottagare på örlogsfar-lyg, militärt
luftfartyg eller militärt motorfordon.
Till böter eller fängelse i högst etl är dömes den som
1. innehar eller använder radiosändare
utan att ha tillstånd enligl 2 § första stycket eller använder radiosändare i
strid mot villkor som föreskrivits vid meddelande av sådant tillstånd,
2.
innehar
ofuUständig radiosändare eller byggsals för lillverkning av radiosändare ulan
alt ha erhållit tillstånd enligt 2 § försia styckel,
3.
uppsåtligen
eller av oaktsamhet överlåter eller upplåter radiosändare, ofullständig
radiosändare eller byggsats för lillverkning av radiosändare i slrid mol bestämmelsen
i 2 § Iredje stycket,
4. driver verksamhet i strid mot
bestämmelserna i 5 §, eller
J. bryier mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 §
andra stycket om det ej är fråga om radiosändare eller mottagare pä
örlogsfarlyg, militärt luftfartyg eller militärt motorfordon.
Sändare som använts säsom hjälpmedel vid brolt enligl
försia stycket 4 och radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsals
för tillverkning av radiosändare som varit föremål för brott enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med nuvarande lydelse avses lydelse enligl prop. 1975:8.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975:19
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
första Slyckel 1, 2 eller 3 kan förklaras förverkad.
Beslämmelserna i 36 kap. brottsbalken äga därvid lillämpning.
Om ansvar för den som bryier mot 2 § andra stycket finns
beslämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Denna lag iräder i kraft den I juli 1975.
Den som
vid lagens ikraftträdande innehar ofullständig radiosändare eller byggsals för
tillverkning av radiosändare och avser atl behålla radiosändaren eller
byggsatsen skall före ulgången av oktober 1975 söka tillstånd all inneha
egendomen i enlighel med vad som sägs i denna lag. Göres ansökan inom den
föreskrivna tiden får sändaren eller byggsatsen innehas utan tillstånd fill
dess lillslåndsfrågan slutligt prövats. Avslås ansökningen skall innehavaren
avhända sig egendomen inom två månader från dagen för avslagsbeslutet. Sker det
dömes ej till ansvar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1975:19
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 november 1974.
Närvarande: Ministern för utrikes ärendena ANDERSSON,
slalsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, LEUON, HJELM-WALLÉN.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöler fråga om
lagstiftning om skydd mot avlyssning och anför.
1 Inledning
Som ett resultat av den lekniska ulvecklingen har under
senare år kommit fram många nya apparater för ljudupptagning, ljudöverföring
och fotografering. Mikrofoner, radiosändare, bandspelare och kameror kan vidare
numera tillverkas i sådani format all de lätt kan döljas. Vissa apparatlyper
kan ulan svårighet anbringas på sådant sätt i etl rum alt de lätt undgår
upptäckt. Del finns också kameraulruslning som möjliggör fotografering på så
stora avstånd att del kan ske hell i smyg.
Möjligheterna atl med hjälp av sådan teknisk apparatur i
hemlighet skaffa sig underrättelse om andras förhållanden har alltså ökal
kraftigt. Denna ulveckling har på många håll i världen och även hos oss väckt
farhågor från integriletsskyddssynpunkt.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades år
1966 sakkunniga! för all utreda frågan om förstärkt inlegriietsskydd på
personrätlens område. De sakkunniga, som har anlagil namnet integritetsskyddskommittén
(Ju 1967:62), avlämnade i september 1970 delbelänkandet (SOU 1970:47) Skydd
mot avlyssning. I belänkandel läggs fram förslag om lagstiftningsåtgärder som
är riktade mol bruket av sådan akustisk apparatur som kan användas för all
skaffa kunskap om andra personers privata angelägenheter. I oktober 1974
avlämnade integritets-skyddskommittén sitt andra delbetänkande (SOU 1974:85)
Fotografering och integritet. Kommittén föreslår i della belänkande nya regler
som är riktade mol i huvudsak fotografering ulan lov av personer som betinner
sig i avskildhet och personövervakning med hjälp av televisions-kamera. I etl
kommande belänkande avser kommittén atl företrädesvis ta upp frågan om åtgärder
mol utnyttjande av uppgifier om enskildas privala förhållanden.
KommUténs lagförslag såvUt gäller skydd mot avlyssning
lorde få fogas lill stalsrådsprolokollet i della ärende som bilaga 1.
' Justitiekanslern Bengt Lännergren, ordförande,
riksdagsmannen Thure Dahlberg, dåvarande riksdagsmannen Kaj Björk, Gunnar
Larsson och Henrik Åkerlund samt hovrättslagmannen Anders Lit/.én och
generaldirektören Olle Lindqvist.
Prop. 1975:19 11
Efter remiss har yitranden över delbelänkandet (SOU
1970:47) Skydd mol avlyssning avgetts av riksåklagaren (RA), hovrätten över
Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, försvarets
forskningsan-stall, televerket, generaltullslyrelsen, slatens avtalsverk,
kommerskollegium, länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län. Svenska
landstingsförbundet, Svenska kommunförbundel. Landsorganisationen i Sverige
(LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) gemensamt med Sveriges industriförbund.
Statstjänstemannens rUcsförbund, Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges advokatsamfund.
Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare (domareföreningen),
Sveriges radiohandlares riksförbund, Sveriges hotell- och restaurangförbund,
Sveriges Radio aktiebolag. Pressens samarbetsnämnd (för Publicislklubben,
Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen), Sveriges
fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund.
RÄ har bifogat yttranden av överåklagarna i Stockholms,
Göleborgs och Malmö åklagardistrikt samt av länsåklagarna i Kalmar,
Västmanlands och Kopparbergs län. Kommerskollegium har överlämnat yttranden
från Stockholms handelskammare. Gollands handelskammare, Skånes handelskammare,
handelskammaren i Göieborg samt handelskammaren för Örebro och Västmanlands
län. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har bifogat yttranden av polismyndigheterna
i Alingsås, Ulricehamns och Åmåls distrikt.
Yttrande har vidare inkommit från Föreningen Sveriges
sändarama-törer.
2 Avlyssningsapparaturens verkningssätt och förekomst 2.1 Inledning
I detla avsnitt lämnas en kortfattad redogörelse för
avlyssningsapparaturens verkningssätt och förekomst. Redogörelsen begränsas
till apparatur som är särskilt intressant från inlegritetsskyddssynpunkt. I övrigl
hänvisas i denna del till vad som finns redovisal därom i belänkandet (s.
22-33).
Med avlyssningsapparatur avses här apparatur som gör det
möjligl atl avlyssna, registrera och återge ljud.
2.2 Ljudupptagnings- och sändarapparatur
2.2.1 Mikrofoner
Mikrofoner har till uppgift att fånga ljudvågor. Man kan
skilja mellan tre olika huvudtyper. Det finns mikrofoner som för sin funktion
kräver att de är placerade i närheten av ljudkällan. De kallas närverkande
mikrofoner och kan vara konstruerade på flera olika sätl. Dessa mikrofoner kan
göras myckel små. Den minsta storieken kan f. n. anges
Prop.
1975:19 12
till någon kubikcenlimeler. Vanligen måste mikrofoner
emellertid förses med ett hölje som någol ökar storleken. Höljet kan bl. a. ha
lill syfte alt ge mikrofonen en bällre riktverkan genom att avskärma den från
ovidkommande ljudkällor. En annan uppgift kan vara atl dölja mikrofonen. Del
förekommer sålunda att höljen till mikrofoner har ulformais som
manschettknappar, reservoarpennor och cigarrelländare.
En annan typ av mikrofoner är konlaklmikrofoner som
påverkas av vibrationer utan alt luften verkar som mellanled. Hit räknas s. k.
spikmikrofoner som fästes vid en spik som i sin tur kan drivas in i en vägg.
Mikrofonen kommer därefter all vibrera i takt med väggens vibrationer.
Den tredje huvudtypen är avståndsverkande mikrofoner.
Dessa har en konstruktion som medger all de kan fånga upp särskilt mycket av de
från en viss ljudkälla uigående ljudvågorna eller i särskilt hög grad förmår
utestänga ljudvågor från andra än en bestämd IjudkäUa. En metod är att använda
en konkav reflektor varigenom ljudvågor som träffar reflektorn reflekteras lill
en mikrofon. Andra meioder utnyttjas i de s. k. ljudkikarna.
För atl en rnikrofon skall kunna bidra till ljudåtergivningen
fordras att den slår i förbindelse med en förstärkare och en strömkälla.
Förslärka-rens uppgift är all höja spänningseffeklen. Slrömkällan kan vara ell
batteri, vars livslängd är begränsad och som därför måste bytas ut. Det
vanliga elnätet eller telefonnätet kan också användas som strömkälla.
2.2.2 Radiosändare
Med radiosändare avses enligl 1 § radiolagen (1966:755)
anordning för all med hjälp av elektromagnetiska vågor, vilkas frekvenser är
lägre än 3 000 gigahertz och som utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad
ledare, sända ljud, bild eller annat meddelande. Radiosändare finns i etl stort
anlal utföranden. I della sammanhang bör särskilt uppmärksammas de myckel små
radiosändare för ljudsändning som har kommil lill användning vid avlyssning och
som går under benämningen bugs. Sådana radiosändare innehåller flera
komponenter. Förutom själva radiosändaren, som består av transistorer,
kondensatorer och molstånd, behövs mikrofon, strömkälla och antenn.
Radiosändaren kan med hjälp av modern leknik framställas som en enhet, en s. k.
integrerad krets. Bl. a. lack vare dessa meioder kan radiosändare göras mycket
små. Vad som kräver ulrymme är i huvudsak mikrofonen och slrömkällan.
Om strömkällan är ett batteri har deltas storlek betydelse
för radiosändarens räckvidd och brukstid. Räckvidden beror ocksä på
terrängförhållanden och antennens utformning. Ofta räcker del att sändaren når
ett par hundra meter till en radiomottagare som kan återge ljudet eller med
hjälp av en med mottagaren förbunden radiosändare föra det vidare. Brukstiden
beror främst på slrömkällan. Livslängden hos elt batteri kan förlängas om
radiosändaren är i funktion endast när behov
Prop. 1975:19 13
föreUgger. Olika meioder finns all med hjälp av reläsyslem
automatiskt eller genom signaler utifrån sätta igång eller slänga av
radiosändaren. Är radiosändaren inkopplad på elnätet eUer telefonnätet
begränsas inte brukstiden av slrömkäUan.
2.2.3 Trådsändare
Enligl 1 § radiolagen avses med Irådsändare anordning för
atl med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad
ledare sända ljud, bild eller annat meddelande. I sin enklaste form består
trådsändare av mikrofon, strömkälla, tråd och hörtelefon eller högtalare. En
typ av irådsändare använder del vanliga elnätet som tråd eUer bärvåg. Härigenom
bortfaller behovet av tråddragning och särskild strömkälla. Ell annal slag av
Irådsändare är snabbtelefonen. I regel är denna försedd med en anordning som
visar när kontakt har etablerats med en annan snabbtelefon. Denna anordning kan
emeUertid kopplas ifrån.
2.2.4 Telefoner
Den vanUga telefonen kan betraktas som en trådsändare
jämte mollagare. Från inlegritetsskyddssynpunkt intar telefonen en särställning
genom atl den är allmänt förekommande och lätt kan användas för avlyssning.
Telefonsamtal kan avlyssnas och registreras med hjälp av annan akustisk
apparatur. Dessutom kan även andra samtal än telefonsamtal avlyssnas och
registreras med hjälp av telefonnätet. Som tidigare angetts kan telefonnätet
också användas som strömkälla för annan apparatur.
Vid etl vanligt telefonsamtal omvandlas ljudvågor via
telefonapparatens mikrofon till elektriska signaler som förs över nätet,
linjen, lill moltagarapparaten i vilken signalerna ålervandlas till ljudvågor
via transformatorn och hörtelefonen. Signalerna eller spänningsvariationerna
kan någonslans på linjen med hjälp av någol ledande maierial föras över till en
särskild hörtelefon eller lill en bandspelare eller radiosändare.
Spänningsvariationerna finns också i telefonapparaterna och kan åt-kommas på
induktiv väg med hjälp av en s. k. adapter. En annan möjlighet är att inuti
telefonapparaten placera en radiosändare som sänder signalerna lill en
mollagare. Telefonnätet tillhandahåller i så fall erforderlig energi.
För all telefonen skall kunna användas för samtal krävs
atl strömkretsen sluts. Della sker när telefonluren lyfts från klykan. Det är
emellertid också möjligt att sluta strömkretsen genom all koppla förbi den
spärr, som bryier strömkretsen, när luren ligger i klykan. Sker delta kommer
ljudvågor, som träffar telefonapparatens mikrofon, atl såsom spänningsvariationer
föras ut på linjen, även när luren ligger i klykan. Det blir därigenom möjligt
alt avlyssna vad som förekommer i rummet. Telefonen kan för delta ändamål
förses med en känsligare mikrofon ulan alt della
Prop. 1975:19 14
behöver märkas. I detta sammanhang kan nämnas att det
torde vara möjligl alt få kontakt med en sålunda preparerad telefon genom alt
på nummerskivan på en annan apparat slå numret ulan att ringsignal hörs i den
uppringda apparaten.
2.3 Laserutrustning
Laser är en strålningskälla, vars strålar är nästan
parallella och enfasiga. Lasern kan moduleras av elektrisk ström eller
spänning, varigenom laserstrålarnas ljusstyrka kommer atl variera i lakl med
spänningsvariationerna. Om dessa spänningsvariationer svarar mol ljudvågor,
kan därför lasern fungera som en anordning för överföring av ljud. Ett sätt att
åstadkomma detta är alt förbinda lasern med en mikrofon. I sådani fall kan
laserstrålarna jämföras med radiovågor och lasern med en radiosändare. Lasern
faller emeUertid utanför radiolagen, efiersom frekvensen överstiger 3 000
gigahertz. En annan metod är all låla laserstrålarna reflekteras från ell
föremål, som av ljudvågor har bringats atl vibrera. Som exempel på sådana
föremål kan nämnas en fönsterruta eller en bit folie. Rutan eller folien
fungerar då som elt slags mikrofon. I dessa situationer är själva lasern
placerad på avstånd från del vibrerande föremålet. Laserstrålarna kan fångas i
en motlagaroplik och via den få påverka en elektrisk ström. Dennas
spänningsvariationer kommer alt svara mol laserstrålarnas variationer, dvs. mol
ljudvågorna. Via hörtelefon, högtalare, bandspelare eller radiosändare kan
sålunda de elektriska spänningsvariationerna omvandlas till uppfattbara
ljudvågor. Det bör understrykas att nu nämnda meioder för ljudöverföring via
laser inle kan anses fullt utprovade. Den prakliska användbarheten är därför än
så länge oviss.
2.4 Avlyssningsapparaturens förekomst i Sverige
De flesta av de i det föregående nämnda apparaterna kan i
dag köpas i Sverige. Försäljningen sker såväl genom vanlig bulikshandel som
genom postordertirmor. Försäljning av apparatur som är särskilt utformad för
avlyssningsändamål torde företrädesvis ske genom den senare kanalen.
Postorderfirmor har även tillhandahållit s.k. byggsatser för lillverkning av
exempelvis radiosändare. Byggsatserna består av erforderliga komponenter jämle
beskrivning hur de bör sättas samman. Beskrivningen kan även köpas separat.
Priserna på avlyssningsapparalur varierar slarkl. Del tinns enkla mikrofoner
och bugs som kostar ett par tior. Radiosändare med högre prestanda kan kosta
några tusen kronor. Förstärkare, transistorer, motstånd, kondensatorer,
högtalare och övriga komponenter som kan ingå i en avlyssningsutrustning säljs
i den vanliga butikshandeln. Dessa komponenter har en mångfald olika
användningsområden, och priserna är som regel förhållandevis låga.
Prop.
1975:19 15
3 Gällande rätt
3.1 Fridsbrotten
Huvudbestämmelserna om skydd för den personliga
integriteten finns i
4 kap.
brottsbalken (BrB). Enligt 6 § försia stycket döms den som
olovligen intränger eUer kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det
är rum, hus, gård eUer fartyg, för hemfridsbrotl lill böler. Enligl andra
stycket i samma paragraf döms den som eljest obehörigen intränger eUer
kvarstannar i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats
eller på annal dylikl ställe för olaga intrång lill böter. Tredje stycket
innehåller en särskild straffskala för grova fall av hemfridsbrott och olaga
intrång. Med bostad avses inle endasi varaktig bostad utan även tillfällig
sådan, t. ex. elt hotellrum, en hytt på elt fartyg eller etl tält. Som
exempel på lokaler som skyddas mot olaga intrång kan nämnas -
föruiom arbetsplatser - föreningslokaler, skolsalar saml trappuppgångar
och andra gemensamma utrymmen i hyresfastigheter. Beslämmelserna
om hemfridsbrotl och om olaga intrång avser alt ge den enskilde skydd
all få vistas ostörd i sin bostad och på sin arbetsplats. Beslämmelserna
innebär också elt vissl skydd mol integriletskränkningar med hjälp av
teknisk apparatur, eftersom elt sådant förfarande ibland förutsätter alt
gärningsmannen måste bereda sig tillträde lill bostaden eller arbetsplatsen
för alt anbringa apparaturen.
Enligt 7 § inträder straff för ofredande för den som
handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller
annal hänsynslöst beleende eljesl ofredar annan. Beslämmelsen torde knappast
kunna lillämpas på fall av olovlig avlyssning även om den är ell uttryck för
atl individen tillerkänns etl vidsträckt skydd mot atl bli störd av andra
människor. Bestämmelsen är lillämplig oavsett var den angripne befinner sig.
I 8 § föreskrivs straff för den som olovligen bereder sig tillgäng
lill meddelande, vilket såsom poslförsändelse eller såsom telefonsamtal,
telegram eller annat telemeddelande är under befordran genom allmän
befordringsanstalt. Gärningen benämns brytande av post- eUer telehemlighet och
straffet är böter eller fängelse i högst två år. I fråga om de muntliga
meddelanden som omfattas av lagrummet beslår den straffbelagda gärningen i alt
utan lov av någon av de samtalande lyssna till meddelandet eller spela in det
på band eller på annat sätt registrera det. Däremoi krävs del inte att
gärningsmannen lar del av det inspelade eller registrerade. Bestämmelsen lorde
inte omfaita förfaranden som innebär att man via det vanliga telefonnätet
lyssnar lill andra samtal än telefonsamtal. Samtal som förs över snabbtelefoner
och andra privata ledningar skyddas inte. Inte heller skyddas telefonsamtal,
telegram eller andra lelemeddelanden som sänds via radio, eftersom
radiomeddelanden får avlyssnas av vem som helst. I 10 § kungörelsen (1967:447)
om mollagare för radiosändning eller Irådsändning föreskrivs emellertid att
Prop. 1975:19 16
den som i sådan mollagare har avlyssnat här avsedda
meddelanden inle får obehörigen föra dem vidare.
Beslämmelserna i 4 kap. 9 § BrB om intrång i förvar
stadgar straff för den som, utan atl fall är för handen som avses med
bestämmelsen om brytande av posthemlighet, olovligen bryter brev eller telegram
eller eljesl bereder sig tiUgång till någol som förvaras förseglat eUer under
lås eller eljesl tillslutet.
Enligt 11 § får hemfridsbrotl eller olaga intrång som ej
är grovt, ofredande som inte har förövats på allmän plals eller intrång i
förvar åtalas endast om målsäganden anger brottet lill ålal eller om åtal
finnes påkallat från allmän synpunkl. Grova faU av hemfridsbrotl och olaga
intrång, ofredande på allmän plats saml brytande av post- eUer telehemlighet
Ugger under allmänt åtal utan begränsning.
3.2 Inskränkningar i rätten att använda teknisk apparatur
Gällande rält innehåller endast i mycket begränsad
omfattning bestämmelser som inskränker rätten atl använda teknisk apparatur för
avlyssning.
2 § 3 mom. telefonreglementet (1963:18) innehåller förbud
mol all apparat eller ledning av vad slag del vara må, som inle liUhör
televerket, ulan verkels medgivande anbringas på eller anslules till
televerkets apparater eller ledningar. Beslämmelsen innebär, att användande av
telefonadaplrar och andra metoder för telefonavlyssning med lekniska hjälpmedel
eller för utnyttjande av telefonnätet som strömkälla eUer till avlyssning av
andra samtal än telefonsamtal är förbjudna, om de inle företas med televerkets
medgivande. Syftet är emellertid endast att skydda televerkets egendom mot
åverkan. Överträder abonnenten förbudet kan det leda till avstängning av
telefonen. Om åtgärderna vidtas av utomstående, kan beslämmelsen om brytande av
telehemlighet bli tillämpliii.
Enlig' '; § andra stycket lelefonreglementet får
televerket inte i annal fall än näi det med slöd av lag har förordnats om
avlyssning vidta eller tillåta sådana anordningar belräffande telefonnätet, som
är avsedda atl bereda person ulom televerket möjlighet alt avlyssna samtal på
telefonnätet utan att minst en av de samtalande vet om det. Bestämmelsen
hindrar inle televerket från all tillhandahålla abonnent exlra hörtelefoner,
talregislreringsapparaler och andra sådana anordningar, som gör all andra
personer än de samtalande kan la del av telefonsamtalet.
I några faU gäller all ingripande mol bruk av teknisk
apparatur kan ske därför all begagnandet av apparaturen är störande. Som
exempel kan anföras domstols offentliga förhandlingar. Enligt 5 kap. 9 §
rättegångsbalken (RB) ankommer det på rättens ordförande att upprällhålla
ordning vid rättens sammanträden och att meddela därför nödiga föreskrifier.
Skulle ordföranden exempelvis finna alt en privat bandupptagning är störande
kan han förbjuda den. Den som inte efterkommer en
Prop. 1975:19 17
sådan föreskrift kan dömas lill böter (9 kap. 5 § RB).
I 2 § radiolagen föreskrivs att radiosändare inte får
användas ulan tillstånd av televerket.
Inskränkningar i rälten att begagna teknisk apparatur för
avlyssning eller inspelning kan också följa av andra regler. Den som inte har
rätt atl delta i eller lyssna tiU en viss förhandling, exempelvis domstols
överläggning till dom, lorde inle heller ha rätt alt bereda sig tillgång till
vad som där förekommer med hjälp av avlyssnings- eUer inspelningsappa-ralur.
Någon annan sanktionsmöjlighet än rätt all avlägsna apparaturen torde vanligen
inte föreligga.
3.3 Telefonavlyssning i brottmål m. m.
Om någon kan skäligen misslänkas för brolt, för vUkel inte
är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år kan rälien enligt 27 kap. 16
§ RB på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren ge tillstånd lill
telefonavlyssning. En vidare förutsättning är i sådant fall all del finnes
vara av synnerlig vikt för ulredningen all undersökningsledaren eUer åklagaren
får del av samtal lill och från telefonapparat som innehas av den misstänkte
eller eljest kan anlas komma alt begagnas av honom. Tillstånd till
telefonavlyssning skall begränsas atl gäUa viss lid, högst en vecka från den
dag då tillståndet delges telefonanslaltens föreståndare. Uppteckning av
avlyssnat telefonsamtal får granskas endasi av rälien, undersökningsledaren
eller åklagaren. I den mån uppteckningen innehåUer någol som saknar betydelse
för ulredningen, skall uppteckningen efter granskningen omedelbart förstöras.
Beträffande
vissa slags brott finns särskUda beslämmelser om telefonavlyssning. Enligl
lagen (1952:98) med särskilda beslämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål kan
telefonavlyssning få äga rum även vid brott för vUka lägre straff än fängelse i
minsl_lvå år ingår i straffskalan. De brott som då avses är sabotage, vissa
högmålsbrott samt spioneri och vissa andra brott mot rikets säkerhet. TUlstånd
lill telefonavlyssning kan gälla i högst en månad från den dag, då tillståndet
delgavs telefonanslaltens föreståndare. I brådskande fall kan åklagaren eller
undersöknings-ledaren förordna om telefonavlyssning. Sådani förordnande skaU
ofördröjligen anmälas för rätten. Lagen har senast förlängts all gälla till
utgången av juni 1976 (prop. 1974:53, JuU 17, rskr 202).
Enligl lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid
förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. får förordnande om
telefonavlyssning vidare meddelas enligt 27 kap. 16 § RB vid förundersökning
angående grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika.
Giltighetstiden för tillståndet får bestämmas lill högst en månad. Lagen har
föriängts att gälla till ulgången av juni 1975 (prop. 1974:52, JuU 16, rskr
201). Liknande beslämmelser finns i lagen (1973:162) om särskilda ålgärder lill
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund. Även denna lag är
tidsbegränsad och har förlängts till ulgången av juni 1975 (prop. 1974:55, JuU
12, rskr 150).
2 Riksdagen 1975 1 saml Nr 19
Prop.
1975:19 18
I delta sammanhang kan nämnas atl Kungl. Maj:l nyligen
tillsall en ulredning (Ju 1974:08) med uppgift atl göra en översyn av de olika
regler som nu finns om telefonavlyssning. I direktiven tiU denna utredning
anförs bl. a. all en viktig uppgift för de sakkunniga blir all undersöka om del
är möjUgl alt ytterligare stärka rätlssäkerhelsgaranliema vid telefonavlyssning.
För televerkets personal gäller enligt 3 §
telefonreglementet att uppgift om telefonsamtals innehåll eller om namn på de
personer eller nummer på de telefonapparater, mellan vilka samtal har
utväxlats, inle får delges andra än de samtalande eller abonnenterna på de vid
samtalet använda telefonapparaterna eller någon som är befullmäkligat ombud för
en av dessa personer. Undanlag från dessa bestämmelser föreskrivs bl. a. för de
fall i vUka annorlunda har stadgals i lag. Liknande bestämmelser gäller
belräffande telegram och telex enUgt telegrafreglementei (1959:582).
Televerkels personal undertecknar en särskild
lystnadsförbindelse i överensstämmelse med nyss återgivna bestämmelser. Brott
mot tyslnads-plUcten kan medföra ansvar enligl 20 kap. 3 § BrB. Uppsåtlig
telefonavlyssning som görs av televerkets personal kan ibland vara lovlig, när
avlyssningen ingår som ell led i personalens tjänsteåligganden. Kontrollörer,
reparatörer och telefonister måste sålunda kunna lyssna till samtal för all
förvissa sig om all ledningarna fungerar som de skall. Om en ansläUd
överskrider den rätt att lyssna som lillkommer honom, kan ansvar för tiänslefel
enUgl 20 kap. 4 § BrB även komma i fråga.
3.4 Näringsrättsliga bestämmelser
Näringsrällsliga bestämmelser finns endasi beträffande
radiosändare. Bortsett härifrån får akustisk apparatur fritt tillverkas,
importeras, exporteras, försäljas och innehas.
Enligt 2 § radiolagen får radiosändare här i riket eUer på
svenskt fartyg eller luftfartyg ulom rikel innehas eller användas endasi av den
som har tillstånd därtUl. Tillstånd meddelas för viss lid och kan förknippas
med vUlkor. Tillståndsmyndighel är televerket, när fråga är om annan än statlig
myndighet. Den som innehar eller använder radiosändare ulan liUstånd eller inle
iakttar viUkor som har meddelats i samband med tillstånd kan enligt 9 §
radiolagen dömas till böler eller fängelse i högst ett år. Dessulom kan
sändaren förklaras förverkad.
3.5 Utnyttjande av information om annan
3.5.1 Tystnadsplikt
I avsnitt 3.3 har redogjorts för den lyslnadsplikt som
åligger anställda vid televerket. För andra tjänstemän i offenilig tjänst finns
bestämmelser om lyslnadsplikt i oUka specialförfatlningar och i 20 kap. 3 §
BrB. Även för andra än offentUgt anställda finns regler om tystnadsplikt i
skilda författningar. Som exempel på personer som sålunda är underkastade
Prop. 1975:19 19
vissa inskränkningar på delta område kan nämnas advokater
saml bank-och sjukvårdspersonal.
Ämbetsansvarskommittén
föreslår i sill slutbetänkande (SOU 1972:1) Ämbetsansvaret II en ny ansvarsregel i BrB, enligt
vUken straffansvar skall inträda endast vid biytande av sådan tystnadsplikt som
finns reglerad i lag eller annan författning. Ansvarsregeln avses ersätla såväl
nuvarande 20 kap. 3 § BrB som siörre delen av de skiftande straffbestämmelser
som åierfinns i de författningar vari själva tystnadsplikten upptagils. Med
undanlag av vissa särfall föreslår kommittén också, att dessa
straffbestämmelser upphävs. Den nya regeln blir alllså normalt lillämplig på
envar som är underkastad förfallningsgrundad lyslnadsplikt vare sig han är
offentlig funktionär eller ej.
3.5.2 Förtal
Förtal i BrB:s mening föreligger, när någon utpekas som
brottslig eUer klandervärd i silt levnadssätt eller när om honom lämnas uppgift
som är ägnad att utsätta honom för andras missaktning. Förtal bestraffas enligt
5 kap. 1 och 2 §§ BrB. Straff för förtal kan inträda, även om den nedsättande
uppgiften är sann. Endast om den som lämnar uppgiften var skyldig all uttala
sig, t. ex. i samband med vittnesmål, eUer om det med hänsyn till
omständigheterna var försvarligt all lämna uppgiften kan han undgå straff.
Kommittén
för lagstiftningen om yttrande- och tryckfrihet har i sitt år 1972 framlagda
betänkande (SOU 1972:88) Ärekränkning föreslagit vissa ändringar i de nuvarande
lagbestämmelserna om straff för förtal. Förslaget innebär sammanfattningsvis,
atl lill 5 kap. 1 § BrB fogas ell nytt stycke, enligl vilket straffrihet för
etl uttalande, som i och för sig skulle uigöra förtal, skall inträda även i
sådani faU då det, med hänsyn till det sätt på vilket uppgiften framfördes samt
övriga omständigheter, kan anses påkallat från allmän synpunkt all uppgiften
lämnades. Ell häremot svarande sladgande föreslås i tryckfrihetsförordningen
(TF). Kommittén föreslår även vissa ändringar i BrB och TF beträffande
straffbarheten för förtal av avliden. Förslagel innebär, såvitt gäller
slraffbarhelen vid förtal av avliden, inte någon egentlig ändring av vad som nu
gäller. Däremot kommer de efterievandes rätt lill skadestånd enligl 5 kap. 1 §
skadeståndslagen (1972:207) att försvinna.
3.5.3 Skydd för yrkeshemUgheter m. m.
Visst skydd för näringsidkares yrkeshemligheter har
skapats genom lagen (1931:152) med vissa bestämmelser om Ulojal konkurrens. I 3
§ första styckel i denna lag föreskrivs sålunda all i näringsverksamhet
anställd person, som under tid då tiänsteavtalel gäUer, i avsikt att bereda sig
eller annan fördel eller alt göra skada, obehörigen använder sig av eller yppar
fabrikationssält, anordning, affärsförhållande eller annat som han
Prop. 1975:19 20
under samma tid har fått kännedom om och som han vet ulgör
en arbetsgivarens yrkeshemlighet, straffas med böler eUer fängelse i högst etl
år. Skyldighet atl ersätla skada föreligger också. EnUgl 5 § straffas under
vissa förutsättningar även den som i avsikt att bereda sig eller annan fördel
eller atl göra skada obehörigen använder sig av yrkeshemlighet som han har fåll
del av genom meddelande från en anställd som anges i 3 §.
Bestämmelserna lar sikle på all bestraffa vissa former av
lojalitets-brott. På vad sätl den anställde har fått kännedom om yrkeshemligheten
är Ukgilligl. Det kan ha skett exempelvis med hjälp av teknisk apparatur.
Utredningen om illojal konkurrens har i betänkandet (SOU 1966:71) OtiUbörUg
konkurrens föreslagil en uividgning av skyddet för yrkeshemUgheter. Främst
skall delta ske genom atl straff skall kunna ådömas var och en som på
otillbörligt sätt bereder sig tillgång till företagshemUghel. EnUgl ell
uttalande i belänkandel skall den som olovligen utforskar företagshemUghel med
teknikens hjälp i regel anses ha berett sig tillgång lill hemUgheten på
olillbörUgl säll. Under remissbehandlingen har förslagel inle mött någon
erinran. Betänkandet har i denna del ännu ej lett lill lagsliftning.
Vissa bestämmelser lill skydd för enskilds personliga
förhållanden eller för affärs- och yrkeshemligheter finns även i t. ex.
dalalagen (1973:289) och inkassolagen (1974:182). Enligl 13 § dalalagen får
registeransvarig eller annan som lagit befattning med personregister ej
obehörigen yppa vad han lill följd därav fåll veta om enskilds personliga
förhållanden. Av 11 § inkassolagen följer atl den som är eUer har varit verksam
i inkassoverksamhet för vilken krävs tillstånd enligl denna lag ej obehörigen
får yppa vad han lill följd därav fått veta om enskilds personliga förhållanden
eller om yrkes- eller affärshemlighet. Båda dessa beslämmelser är
straffsanklionerade.
4 Utländsk rätt
4.1 Norden
4.1.1 Danmark
Huvudbestämmelserna om skydd för den personliga
integriteten finns i 263 och 264 a~264 d §§ slraffeloven. I 263 § 1. och 2.
stadgas förbud alt ulan tillstånd dels bryla eller undandra någon ett brev,
telegram eller annal slutet meddelande eller uppteckning eller alt göra sig
bekant med innehållel, dels all skaffa sig tiUgång lill annan persons
förvaringsut-rymmen. I samma paragrafs 3. stadgas straff för den som utan lov
med hjälp av en apparat i hemlighet avlyssnar eller lar upp uttalanden som görs
i enrum, under telefonsamtal eller annat samtal mellan andra eller vid
förhandlingar på slutet möte, som gärningsmannen inte själv deltar i eller
vartill han skaffat sig tiUträde ulan tillstånd. Hemfriden skyddas genom
beslämmelse i 264 §. Den brottsUga handlingen beskrivs som inträngande i annans
hus eller på annal ställe som inte är fritt tillgängligt
Prop. 1975:19 21
eller underlåtenhet att avlägsna sig från annans område
när han blir tillsagd att göra detta. Vidare föreskrivs i 264 a § straff för
den som utan tillstånd fotograferar eller med hjälp av kikare eller annan
apparat iakttar personer, vUka inte befinner sig på plals som är fritt
tillgänglig. 1 264 b § föreskrivs tystnadsplikt för personer i offentlig tiänst
rörande vad de erfar om andra människors till privatlivet hörande hemligheter.
Enligt 264 c § kan straffbestämmelserna i 263, 264, 264 a och 264 b §§ bU
tillämpliga även på den som ulan att ha medverkat till gärningen skaffar sig
eller ulan tillstånd utnyttjar upplysningar som har framkommit vid brottet.
Enligt 264 d § straffas den som utan tillstånd vidarebefordrar meddelanden
eller bilder rörande annan persons privala förhållanden eller i övrigt bilder
av vederbörande under omständigheter som uppenbarligen kan krävas undandragna
offentligheten. Bestämmelsen är också lillämplig på meddelanden eller bilder
rörande en avliden person.
Någol krav på slraffbarhel som grund för gottgörelse för
icke-ekonomisk skada uppställs inte. Handling, som inle omfattas av någon
straffbestämmelse men ändå kan karakteriseras som en rällsstridig frids-eller
ärekränkning, medför rält till ersällning för icke-ekonomisk skada om den
företagits uppsåtligt eller av oaktsamhet.
Beslämmelser om telefonavlyssning som medel atl utreda
brott finns i processlagsliflningen. Innehav av radiosändare kräver tillstånd
av myndighet.
4.1.2 Finland
Enligl 24 kap. 1 § strafflagen straffas den för
hemfridsbrott som ulan laga skäl och mol annans vilja tränger in i hans
hemvist, antingen rum, hus, gård eller fartyg, eller underlåter atl på
tillsägelse avlägsna sig därifrån eller utan skälig anledning smyger sig in dit
eller gömmer sig undan.
Del är enligl 38 kap. 8 § strafflagen vidare straffbart
att skaffa sig vetskap om innehållet i telefonsamtal eller telegram, som
förmedlas av lelefoninrättning eller telegrafverket. I samma lagrum föreskrivs
också straff för brott mol brevhemligheten.
Tjänsteman vid allmänna och enskUda lelefoninrällningar
kan straffas om han olovligen yppar vad han får kännedom om i tjänsten och som
skall hällas hemligt.
Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 sepiember
1972, kompletterades strafflagens stadganden om fridsbrolt. Enligt 24 kap. 3 b
§ strafflagen kan den, som olovligen med teknisk apparat avlyssnar eller upptar
vad som sker inom områdei för annans hemvist, dömas för olovlig avlyssning,
medan den, som olovligen med leknisk apparat iakttar eller avbildar person, som
betinner sig på enskild plals, kan dömas för olovlig observation. Straffet är i
vardera fallel böter eller fängelse högst elt år. Även förberedelse lill
olovlig avlyssning eller observation har kriminaliserats. Straffet är i dessa
faU böter eller fängelse i högst sex månader.
Prop. 1975:19 22
4.1.3 Norge
I § 390 i strafflagen finns beslämmelser om ansvar för den
som offentligen lämnar uppgifter om annans personliga eller husliga förhållanden.
§ 390 a behandlar s. k. fredskränkningar. Paragrafen riktar sig mer allmänt mot
den som genom hänsynslöst beleende kränker annans fred. Båda dessa beslämmelser
förutsätter för sin tillämpning all den kränkte uppfattar fredskränkningen.
Enligt den år 1958 i strafflagen införda § 145 a straffas
den som med hjälp av hemlig avlyssningsapparal avlyssnar eller med hjälp av
ljudband eller annan leknisk anordning hemligen registrerar telefonsamtal,
annat samtal mellan andra eUer förhandlingar på slutet möte som han inte själv
deltar i. Registrering av förhandUngar på slutet möte kan dessutom straffas om
gärningsmannen har berett sig lillträde till mötet under falsk uppgift eller
genom all smyga sig in. Straff föreskrivs också för själva anbringandet av
avlyssningsapparal, ljudband eller annan teknisk anordning i syfte alt företa
olaglig avlyssning eller registrering.
I 1 § lelegraflagen föreskrivs atl ingen utan tUlstånd får
äga eller besitta, anlägga eller driva stationer, apparater eUer andra
anordningar, bl. a. antenner, för sändning eller mottagning av meddelanden,
ljus, bild, tecken eller Uknande på radioeleklrisk väg. Är 1969 antogs etl
förslag om att regeringen skuUe få rätt att ge föreskrifter om att
tillverkning, import, försäljning eller annan överlåtelse, uthyrning eller
utlåning av anordningar som avses i 1 § lelegraflagen eller delar av eller liUbehör
till sådana apparater skall vara underkastad liUslåndslvång. Tillstånd skall
kunna förbindas med vUlkor.
4.2 Vissa andra europeiska länder 4.2.1 Belgien
I gällande belgisk räll finns straffbestämmelser lill
skydd för posthemligheten och till skydd för bostaden. Radioanläggningar får
installeras och användas endast med stöd av särskild licens, varvid tillika har
föreskrivits alt sådan licens inle utan särskilt tillstånd berättigar liU
sändning av privatsamtal.
Är 1969 väcktes i senaten ett förslag till lag om skydd
mol vissl bruk av leknisk apparatur för avlyssning m. m. Elt mera omfattande
regeringsförslag har därefter utarbetats och överlämnals till senaten i början
av år 1974. Förslaget innehåller bl. a. bestämmelser om straff för den som utan
lov av de samtalande avlyssnar eller registrerar privatsamtal med tekniskt
hjälpmedel. Motsvarande gäller i vissa fall även den som iakttager eller
fotograferar någon på privat område. Vidare innehåller förslaget regler om
straff för den som anbringar leknisk apparatur i avsikt att bryla mol
beslämmelserna och avslöjar vad som har erfarits på förbjudet sätt. Regeringen
föreslås få rätt alt meddela beslämmelser om lillverkning, försäljning,
överiålelse, imporl, export, transport m. m. av apparater med
Prop. 1975:19 23
vars hjälp nyss beskrivna gärningar kan begås. Förslagel
har ännu inle lell till lagstiftning.
4.2.2 Frankrike
I fransk rättspraxis har efter hand utvecklats en särskild
personlighets-rätt. Grundvalen för domstolarnas avgöranden i dessa fall har i
främsta rummet varit den myckel vidsträckta, allmänna skadeståndsregeln i art.
1382 Code civil. Kränkningen av den s. k. personlighetsrällen sanktioneras
sålunda huvudsakUgen genom skadeståndsregler. De gämingar som domstolarna har
inskridil mot har bestått i offentliggörande eUer annat användande av uppgifier
om enskildas privata förhållanden. Även telefonavlyssning har medförl
skadeslåndsskyldighet. Bevisning som har åtkommils genom telefonavlyssning har
inle godtagils i brottmål.
Radiosändare får användas endast efter särskUt tillstånd.
Hemfriden åtnjuter etl omfattande straffrällsligt skydd.
Del område inom vilket skyddet gäller lolkas vidsträckt av domstolarna.
Genom lagsliftning år 1970 har skyddet för privatlivet
ylterligare förstärkts. 1 Code civil har införts en ny bestämmelse om
skadestånd för intrång i privatlivet. Flera nya beslämmelser har samtidigt
införts i strafflagen. Dessa avser bl. a. avlyssning, inspelning och
fotograferande av personer på enskilt område.
Tillstånd fordras för tillverkning, import och försäljning
av teknisk utrustning som är ägnad att inkräkta på privatUvel.
4.2.3 Holland
Hemfrid och posthemlighet skyddas genom vissa beslämmelser
i den holländska författningen.
1 oktober 1970 antog de holländska generalslaternas andra
kammare en lag om avlyssning, inspelning och fotografering, vilken grundar sig
pä tre skilda lagförslag, som har lagts fram under åren 1966-1968. Lagen
innehåller beslämmelser om skydd för telefonsamtal. Vidare regleras avlyssning
och inspelning av andra samtal med lekniska hjälpmedel. Del är enligl lagen
förbjudet all avlyssna ell samtal med sådana hjälpmedel utan medgivande av
samtliga deltagare i samtalet. Inspelning av samtal är förbjudet utom då den
utförs av eller på uppmaning av någon av de samtalande. Lagen gör skillnad
mellan samtal som äger rum i bostad, slutet utrymme eller fastighel och samtal
som äger rum annorstädes. I det förra fallel är avlyssningen eller inspelningen
olaglig även om den sker öppet, i del senare fallel krävs för slraffbarhel alt
gärningen sker i hemlighet. Andra handlingar som är straffbara enligt lagen är
anbringande av teknisk utrustning för olaglig avlyssning eller inspelning saml
vidarebefordran av upplysningar som någon har skaffai sig genom olaglig
avlyssning eller inspelning.
Från förbudet mol avlyssning och inspelning gör lagen
undanlag för det fall atl ansvarig minister har gett order om ålgärder i syfte
all skydda
Prop. 1975:19 24
slalens säkerhet. Från del straffbara områdei undantas
vidare avlyssning och inspelning av samtal i bostad, sluiei utrymme eller
fastighet, om innehavaren själv har ordnat med inslaUalionen av apparaturen och
installationen inle har skett på ell hemligt sätt. Vanliga interna
kommunikations- och lelefonanläggningar omfattas alltså inle av lagen. Det
föreskrivs emellertid atl innehavaren kan straffas, om han uppenbarligen
missbrukar apparaturen.
Avlyssning i brottsbekämpande syfte är inle tillåten annat
än i nyss angivna fall.
Lagen innehåller inle några bestämmelser om handeln med
avlyssningsapparatur med hänsyn till att sådan apparatur har ålskilliga
legitima användningsområden. Emellerlid är det förbjudet all i annonsering
särskilt framhåUa apparaturens lämpUghel för hemlig avlyssning eller inspelning
av samtal.
Slulligen innehåller lagen bestämmelser som riktar sig mot
vissa faU av fotografering av personer på område som inte är tillgängligt för
allmänhelen.
4.2.4 Storbritannien
1 Storbritannien finns inte några lagregler som direkl har
till syfte alt skydda den personliga integriteten. Beslämmelser om
besittningskränkningar och hemfrid (trespass av skilda slag) kan ibland
åberopas som skydd mol inlegriletsangrepp. Sanklionen utgörs i så fall av
skadestånd. De viktigaste reglerna i engelsk rält till skydd för privatUvel är
ärekränkningsreglerna som ger domstolarna möjlighet all döma ul skadestånd, när
någons privatUv har kränkts genom olämplig publicitet eller annat utnyUjande av
informaiion om hans förhällanden.
Enligt praxis är telefonavlyssning förbjuden i princip,
men inrikesministern kan ge polisen liUslånd alt i särskilda fall få avlyssna
telefonsamtal eller ta del av andra meddelanden. Radiosändare får inte användas
utan licens. Enligt Wireless Telegraphy Act 1967 har the Postmaster General
möjlighet att förbjuda tillverkning och import av särskilda radiosändare som
han av lekniska skäl inle kan ge licens för. Med stöd av denna lag har förbud
mol tillverkning och imporl utfärdals belräffande radiosändare som sänder på
vissa angivna frekvenser. Förbudet, som avser atl skydda dessa frekvenser,
drabbar bl. a. walkie-lalkie-apparater och bugs.
Är 1970 tUlkallade den engelska regeringen sakkunniga,
Commiiiee on Privacy, med uppdrag all överväga om lagstiftning erfordras för
all ytterligare skydda medborgarna mol intrång i privatlivet begångna av
privatpersoner, förelag eUer andra enskilda rättssubjekt samtall framlägga
förslag. Kommillén har i juli 1972 offentliggjort ell belänkande, som f. n. är
föremål för överväganden. Kommittén föreslår bl. a. straffrättsliga och
skadeslåndsrättsliga regler tiU skydd mol bruket av akustisk och optisk
apparatur och skadeslåndsrättsUga regler lill skydd mol använd-
Prop. 1975:19 25
ningen av privat information. Enligt kommilléns mening bör
del tillskapas ell siraffstadgande som förbjuder någon all bruka akustisk eUer
optisk apparatur mot en person eller hans egendom om åtgärden företas i
hemlighet och med direkl syfte alt övervinna del naturliga skydd som tinns. Som
ytterligare förutsällning gäller all omständigheterna skall vara sådana, alt
den angripna personen har anledning tro, all han har skyddat sig eller sina
tillhörigheler mot övervakning.
4.2.5 Schweiz
Artikel 28 i civillagboken från år 1907 föreskriver all
den som obefogat kränks i sina personliga förhållanden kan föra talan om att
kränkningen skall upphöra. I vissa fall kan skadestånd utgå. Även ideell skada
ersätts. Stadgandets räckvidd är beiydande. Del skyddar såväl en persons ära,
hans rätt till namn och egen bild som hans hemlighelssfär. Denna sfär består av
alla faktiska förhållanden av privat, yrkesmässig och ekonomisk nalur, som inte
är kända och inte heller kan iakttas av utomstående. Det fordras därvid alt den
enskilde vUl all förhållandena skall vara hemliga. Denna viljeinriktning kan
framgå av den enskildes uppträdande eller genom en bedömning av vad som är etl
rimligt iniresse för den enskilde. Enligl rättspraxis omfattas bl. a.
telefonavlyssning av stadgandet.
Är 1969 infördes i den schweiziska strafflagen flera nya
straffbestämmelser lill skydd för den personliga integriteten mol angrepp med
lekniska hjälpmedel. Genom dessa bestämmelser förbjuds dels avlyssning eller
inspelning av etl privat samtal mellan utomstående, dels hemlig inspelning av
privatsamtal, dels fotografering utan medgivande av vederbörande av
förhållanden som hör till dennes hemlighelssfär. Vidare straffbeläggs
användningen av maierial som har åtkommils genom straffbar avlyssning,
inspelning eller fotografering och all vidarebefordra till utomstående vad som
framkommit genom sådana åtgärder. Innehav och tillhandahållande åt tredje man
av inspelningar och fotografier som har anskaffats på olagligt sätl är också
straffbelagda. Från ovannämnda förbud undantas avlyssning och inspelning av
telefonsamtal med hjälp av utrustning som är auktoriserad av det statliga
lelefonmonopolel.
Slutligen kan straff följa på vissa andra ålgärder med
avlyssnings-, inspelnings- och fotograferingsapparalur, som kan användas för
inlegri-lelskränkande handlingar. Sådana ålgärder innefaltar skilda former av
distribution saml reklam.
4.2.6 Västtyskland
Den västtyska grundlagen från år 1949 innehåller en
rättighetskatalog som har lett till all en allmän personlighetsrätl numera
utbildats i domstolspraxis. Kränkningar av denna allmänna rält kan beivras med
skadestånd, även om fömlsällningar av objektiv eller subjektiv art i
Prop. 1975:19 26
enlighet med speciallagstiftning inte är uppfyllda.
Domslolarna har sålunda inskridil mol ålgärder som inneburit all man med
teknisk apparatur utforskat samtal och brev som har anseits höra till personlighetens
privatsfär och mol bandupptagning av annans tal, eftersom rälten till den egna
rösten har ansetts ingå i den allmänna personlighetsrätten.
Ar 1968 infördes i den västtyska strafflagen två nya
beslämmelser lill skydd mol missbruk av inspelnings- och avlyssningsapparalur.
Enligl den ena bestämmelsen straffas den som olovligen lyssnar lill annans
privatsamtal med hjälp av avlyssningsapparatur eller spelar in annans
privatsamtal och därigenom kränker den andres privatliv. Den andra regeln
riktar sig mot tiänstemän och förbjuder dem atl olovligen yppa hemligheter som
har anförtrotts dem eller som är tillgängliga för dem i tjänsten eller som
lovligen eller olovligen har spelals in eller uppfattats med hjälp av
avlyssningsapparatur.
Denna lagsliftning kan sägas innebära elt partiellt
genomförande av ell år 1962 framlagt förslag till revision av den västtyska
strafflagen. Elt kapitel i detta förslag handlar nämligen om skyddel för
privatlivet. Del innehåller regler om telefonavlyssning och andra former av avlyssning
i synnerhet med tekniska hjälpmedel.
Förslag liU vissa civilrätlsliga beslämmelser lill skydd
för personlighetsrällen har lagts fram år 1959. 1 förslagel behandlas en del
speciella former av kränkningar, t. ex. del fall atl någon obefogat med hjälp
av avlyssningsapparat eller på liknande sätt skaffar sig kännedom om annans
yttranden som inle är avsedda för honom eller om annans förhållanden inom
privat-eller familjelivet.
Slutligen kan nämnas att det även finns bestämmelser, som
syfiar till att hindra yrkesmässig lillverkning, försäljning och imporl av
avlyssningsapparalur. Undanlag medges för särskilda ändamål, t. ex.
vetenskapliga undersökningar.
4.2.7 Österrike
I den österrikiska strafflagen infördes år 1965 en
bestämmelse om missbruk av inspelningsapparalur (artikel3IO d). I denna
föreskrivs straff för den som uppsåtligen använder anordning för inspelning
eller avlyssning i syfte atl skaffa sig eller annan obehörig person kännedom om
yttranden som inte är avsedda för offentligheten eller för gärningsmannen.
Vidare stadgas straff för den som uppsåtligen och ulan lov av den talande
offentliggör etl privat yttrande eller gör della tillgängligt för Iredje man.
Är 1968 lades fram förslag till ny strafflag. Förslagel
innehåller, förutom en motsvarighet till artikel 310 d, beslämmelser lill skydd
för post- och telehemligheten. Den nya strafflagen har anlagils av parlamentet
och träder i kraft den 1 januari 1975.
Prop. 1975:19 27
4.3 USA
Vad försl angår den federala lagstiftningen gäller enligt
section 605 i Communications Act of 1934 i dess lydelse efter lagändring år
1968 etl allmänt förbud för den som mottar telefonsamtal eller radiomeddelanden
att yppa eller offentliggöra innehållel. Del är vidare förbjudet atl avlyssna
radiomeddelanden med hjälp av teknisk utrustning utan samtycke av avsändaren
och atl yppa eller offentliggöra innehållet i sådant meddelande. Enligl denna
lag krävs vidare tillstånd för atl använda radiosändare, som kan sända meUan
staterna. Radiosändare får inte heller användas för all ulan samiycke av
samlliga inblandade avlyssna eller registrera andras privatsamtal.
Är 1968
antog kongressen Omnibus Crime Control and Safe Slreels Act of 1968. Ett av
huvudavsnitten i denna lag handlar om avlyssning. Enligl lagen är del
straffbart atl med hjälp av elektronisk, teknisk eller annan utrustning
avlyssna eller söka avlyssna telefonsamtal eller andra samtal. Del är vidare
straffbart all i affärslokaler och kontor använda eller söka använda sådan
utrustning som är ansluten till lelefonanläggning eller som sänder per radio
eller som inkräktar på radioförbindelser. Även yppande och användande av
informaiion som har åtkommils genom olaglig avlyssning är straffbelagt. Från
dessa regler görs vissa undantag. Viktigast är att beslämmelsen inle innebär
någon begränsning i presidentens rätt all vidta de åtgärder som han anser
nödvändiga för alt skydda staten mot angrepp från främmande makt, mot spioneri
eller mol uppror. Vidare äger justitieministern rält all hos federal domstol
begära tillstånd för the Federal Bureau of Invesligation (FBI) atl företa
avlyssning för atl skaffa bevis vid misstanke om vissa uppräknade, grova brott.
Molsvarande befogenhel lillkommer högste åklagaren inom en stat, vars
lagstiftning tillåter avlyssning. Lagen innehåller detaljerade beslämmelser om
proceduren vid behandling av frågor om tillstånd lill avlyssning saml om hur
avlyssningen skall gå till. Tillståndet är tidsbegränsat men kan förlängas av
domstolen. Kongressen skall varie år underrättas om tillståndsgivningen.
1968 års
lag innehåller vidare bestämmelser som förbjuder tillverkning, transport,
innehav, försäljning och annonsering av utrustning som gärningsmannen vet är
särskilt lämpad för hemlig avlyssning.
Upplysningar
som har erhållits genom olovlig avlyssning får inte användas som bevis inför
domstolar och andra myndigheler. Den som har blivit utsatt för olaglig
avlyssning har rätt till skadestånd.
Flera delstater i USA har beslämmelser mol avlyssning.
I Illinois
gäller sedan år 1965 förbud mot atl med hjälp av avlyssningsanordning lyssna
till eller registrera muntliga samtal utan samtycke av någon av dellagarna i
samtalet eUer atl använda eller avslöja upplysning som man vet eller bör veta
har erhållits genom olaglig avlyssning. Undantag görs för hörapparater som
används av döva eller personer med nedsatt hörsel.
Förbudet mol avlyssning gäller också för polisen och andra
brottsbe-
Prop.
1975:19 28
kämpande myndigheter. Information som har erhållits i
slrid mol förbudet mot avlyssning får endast åberopas i mål om ansvar för
avlyssningen.
Påföljden för olaga avlyssning är dels straff, dels
utverkande av förbud för gärningsmannen all företa ytterUgare olaglig
avlyssning, dels skadestånd. Talan om skadestånd kan rikias mot
gärningsmannen, mot den för vars räkning avlyssningen gjordes och mol
fastighetsägare som har tillåtet avlyssningen.
I Kalifornien gäller atl avlyssning eller inspelning
medelsteleklronisk eller annan apparatur av samtal mellan å ena sidan en
person, som är häktad eller på annal sätl omhändertagen av offentlig myndighet
eller eljest befinner sig på offenilig myndighels område, och å andra sidan
hans advokat, reUgiöse rådgivare eller läkare, är förbjuden, om inle båda de
samtalande har samtyckt till avlyssningen eller registreringen.
Det är vidare förbjudet atl med leknisk apparatur avlyssna
eller spela in samtal, om samtalet förs under omständigheter som utvisar att
deltagarna önskar att samtalet skaU vara begränsal till dem själva.
Bestämmelsen gäller alla sådana samtal ulom samtal per radio.
5 Integritetsskyddskommitténs förslag 5.1
Integritetsbegreppet
Det är enligt integritetsskyddskommilténs mening i och för
sig möjligl all tillägga integriletsbegreppel en så vidsträckt innebörd all det
får tiäna som grund för och sammanfattning av del skydd för aUa icke-ekonomiska
inlressen som rättsordningen tillhandahåller eller bör tillhandahålla.
Kommitténs uppdrag gör emellertid en så bred aspekt onödig. Enligt dess mening
bör en bestämning av integriletsbegreppel i förevaran/Je sammanhang därför
endast ha sin utgångspunkt i del skyddsbehov som orsakas av förekomsten av
olika tekniska apparater. Eftersom man med dessas hjälp kan åtkomma vad som kan
ses eller höras, anser kommittén del vidare naturligt att först slälla frågan i
vad mån en enskild person bör åtnjuta skydd mot utomståendes insyn i hans
privala förhållanden.
En individ som lever i elt samhäUe och sålunda ingår i en
gemenskap med andra människor kan enligl kommittén självfallet inte göra
gällande något absolut anspråk på att få leva i fred för andra individer eller
ostörd av samhällets organ. Efiersom gemenskapen med andra människor och
samhörigheten med samhällel är grundläggande för den enskilda människans
viUkor, är det lydUgt att tanken på ett skydd för dylika anspråk slår i motsats
till åtskiUigl som av andra skäl måste gälla. Regler som syfiar lill atl skydda
den enskildes personliga integritet måste sålunda förses med mer eller mindre
vittgående undanlag eller andra begränsningar, så att andra människors och
samhällets intressen i övrigt inle träds för när.
Kommittén konstaterar atl uppfattningen all den enskilde
bör ha rättsordningens skydd för sitt privatliv har kommit lill uttryck såväl i
Prop.
1975:19 29
internationella fördrag som i utländska rättssystem. En
sådan uppfattning ligger också i linje med beslämmelserna i gäUande svensk rätt
om skydd för den enskildes frid. Samma inställning har kommU tiU ullryck även i
andra sammanhang, exempelvis genom lagstiftningen om förtal.
Enligt kommiitens mening tyder dessa omständigheter på alt
del finns en allmän grundsyn som innebär atl den enskildes iniresse av atl hans
privala förhållanden inte skaU komma tUl utomståendes kännedom utan hans vilja
och vetskap förtjänar rättsordningens skydd. Önskemål om att
inlegriletsinlressel erkänns av rättsordningen och tillförsäkras skydd i siörre
omfaltning än hiltills har också gjort sig allt mera märkbara i den allmänna
debatten. Samlidigl har den lekniska ulvecklingen skapat utomordentUga
möjligheter för den som så önskar all skaffa sig kunskap om andras privatliv
även om belägg saknas för all leknisk apparatur används på sådant sätt i
Sverige i mer beiydande omfattning.
KommUlén anser det önskvärl att ell systematiskt
rättsskydd utformas för den personUga integriteten. Detta begrepp är liktydigt
med den enskildes anspråk på alt informationer om hans privala angelägenheter
inle skall vara tUlgängliga för eller få begagnas av utomstående ulan hans
vilja. Bestämningen belyder enligt kommillén inle mer än att en ram anges inom
vilken den enskilde kan skyddas mol inlegriletsangrepp. I vad mån etl sådani
skydd bör beredas honom beror därulöver på en avvägning av den enskildes
integritetsanspråk mot det iniresse som föranleder angreppet.
Den gjorda bestämningen av integriletsbegreppel syftar
inle, underslryker kommittén, till atl närmare ange vad som bör betraktas som
den enskildes privala angelägenheter. Del torde enligt kommittén inte heller
vara möjligt all åstadkomma en fullständig uppräkning av dessa företeelser.
Praktiskt hänger frågan också samman med arten av del angrepp som hotar den
enskilde. Frågan bör därför lösas i samband med att olika angreppsformer
behandlas.
5.2 Sanktionsproblemet
Frågan om lämplig sanktionsform mot integritetskränkningar
är enligl kommittén utomordentligt betydelsefull. Tänkbara sanktioner mot integritetsangrepp
med hjälp av teknisk apparatur är straff, skadestånd och förverkande. För
svensk rätts del är straffet den primära sanklionsfor-men. Förverkande
förutsätter atl det som skaU förverkas har begagnats som hjälpmedel vid
straffbelagd gärning eUer på visst annat sätl har ett direkl samband med brott.
Även skadeslåndssanktionen är sekundär i förhållande till straff. Kränkning av
den personliga integriteten orsakar enUgl kommittén generellt inle heller skada
på någol enligt den allmänna skadeståndsregeln ersällningsgillt iniresse. Den
skada som en sådan kränkning vållar är närmasl att jämställa med lidande som
vållas genom angrepp på heder och ära. Sådan ideell skada ersätts enligl svensk
rätt endasi i begränsad omfattning och under förulsätlning all skadan har
vållats genom straffbelagd gärning. Kommittén diskuterar i anledning
Prop. 1975:19 30
härav möjligheten av att bryta sambandei meUan straff och
skyldighet atl ersätta ideell skada men kommer fram lill all en sådan lösning
bör väljas först om det visar sig alt elt tillräckUgt skydd mot
integriletskränkningar inte kan skapas genom kriminalisering. Skadestånd kan
däremoi tjäna som en särskild påföljd vid sidan av straffet.
EnUgl kommilléns mening är del också möjligt all stärka
skyddet mot integrilelsangrepp genom all med näringsrällsliga åtgärder ingripa
mol den aktuella tekniska apparaturen. Kommillén framhåUer dock atl sådana
ålgärder kan rikias endasi mol vissa apparater. Skyddel kan därför inle väntas
bli fullgott. Kommittén anser därför all tyngdpunkten hos skyddet bör ligga på
straffrättsliga åtgärder.
Kommittén betonar all det straffrättsliga skyddel bör
tillskapas under hänsynslagande lill hävdvunna principer i svensk
kriminaUagstiflning. Vad som därvid främsi påkaUar uppmärksamhet är kravel alt
gränserna för del straffbelagda områdei skall tydligt framgå av lagtexten. Kommillén
kallar denna princip för tydlighelskravel. Av della krav följer alt någon
allmänl hållen lagregel inle kan komma i fråga. 1 stället krävs detalj
beslämmelser för olika situationer. En sådan konstruktion medför emeUertid att
integritelsinlressel kommer alt lämnas oskyddat ulanför de situationer som
läcks av delaljbeslämmelserna. Något hell fullständigt skydd för integriteten
mot angrepp med teknisk apparatur kan enUgl kommillén sålunda inle genomföras
på straffrällslig väg.
Enligt kommittén är det inte möjligt alt ange någon
gemensam princip för besiämmande av de inlressen som kan leda lill all skydd
för integritelsinlressel inte kan genomföras.
Kommittén diskuterar sedan på vad säll tydlighelskravel
lämpligen bör tiUgodoses vid utformningen av det straffrättsliga skyddet. TiU
grund för diskussionen ligger följande tankegång. En straffbestämmelses
räckvidd avgörs av de rekvisit som beslämmelsen innehåller. Del är den sam'ade
effeklen av dessa rekvisit som är belydelsefuU. Det är emellertid länkbart alt
den erforderliga gränsdragningen mellan det straffria och det straffbelagda
områdei åstadkommes främsi genom alt elt av rekvisiten anges med särskild
precision. De olika rekvisit som blir aktuella i detta sammanhang framgår i
huvudsak av det förhållandel atl vad som skall straffbeläggas är att någon med
leknisk apparatur kränker annans personliga integritet. Antingen själva
gärningen eller den lekniska apparaturen eller de privala angelägenheter som
åsyftas kan alllså bli föremål för en särskUd precisering. Därutöver är del
emellerlid också tänkbart att kunna tillgodose tydlighelskravel genom all i
straffbestämmelsen noggrant utmärka de omständigheter varunder gärningen måste
begås för atl bestämmelsen skall bU tillämplig.
Kommillén granskar därefier de olika rekvisiten med hänsyn
lill tydlighelskravel. Vad försl angår själva gärningen framhåller kommillén
att inlegritetsangreppel med hjälp av leknisk apparatur normall försiggår i två
olika momeni. Först måste sålunda apparaturen placeras ul eller eljesl
anbringas så att gärningsmannen kan skaffa sig den kunskap som
Prop. 1975:19 31
han önskar få tiUgång till. Det andra momentet beslår i
atl apparaturen sätts i funktion. De gärningar som straffbestämmelsen skall
rikta sig emot kan enligl kommillén inle beskrivas närmare än genom sådana
uttryck som "anbringar", "begagnar sig av",
"använder" eller "sätter i funktion" leknisk anordning.
Försök all genom en snävare beskrivning av gärningen tillgodose
lydlighetskravet kommer alt medföra atl från det straffbara området mer eller
mindre godtyckUgt utesluts gärningar som är lika siraffvärda som de vilka
enligl del valda uttryckssättet kommer atl omfattas av gärningsbeskrivningen.
Kommittén finner därför all förhållandevis allmänl hållna beskrivningar av
själva det straffvärda beteendet måste användas. Nödvändiga begränsningar i
slraffbudels räckvidd bör därför sökas efter andra vägar.
Efiersom de apparater som kan missbrukas till skada för
den personUga integriteten även har åtskilliga legitima användningsområden är
del enligt kommilléns mening inle heUer möjligt all nå erforderliga
begränsningar av slraffbarhelen genom atl närmare beskriva dessa apparater. Som
en ylterligare nackdel med alt precisera de lekniska apparater som omfattas av
beslämmelsen anför kommittén alt en sådan melod dessutom skulle nödvändiggöra
lagändringar så snart ny teknisk apparatur kommer till.
Under hänvisning till motsvarande lagstiftning i vissa
främmande länder lar kommittén sedan upp frågan om en begränsning kan
åstadkommas genom alt ange de företeelser som skaU skyddas. Enligt kommittén är
del sannolikt mest väsentligt atl, som har skett ulomlands, skydda privatsamtal
mot avlyssning och inspelning med hjälp av teknisk apparatur. EmeUertid
innefatlar en sådan begränsning av skyddsområdet, enligt kommitténs mening, ett
mått av godtycke, vars konsekvenser kan vara besvärande. Bl. a. faller
diktamina ulanför del skyddade områdei. Metoden ger inte heUer möjlighet alt
tillgodose behovel av skydd för arbets- och yrkeslivet. Det skyddade områdei
bUr aUtså för snävt. A andra sidan kan del likväl göras gäUande alt nyss nämnda
tillämpningsområde kan bli alltför vidsträckt och gränserna otydliga. Del kan
nämligen ibland vara svårt all avgöra vad som är privatsamtal. Etl onyanserat
skydd för alla privatsamtal kan också föra för långt.
Den norska
straffbestämmelsen lämnar skydd mot avlyssning och inspelning endast om
apparaturen används hemligt. Kommittén diskuterar om en molsvarande
begränsning bör införas även i svensk rätt. Enligt kommittén rinns det vissa
skäl som lalar för delta, bl. a. del förhållandel all den enskilde har särskilt
svårt atl skydda sig mot dolda angrepp mol sin integritet. Kommittén anser
emellerlid atl del föreligger starka skäl alt ge skydd även mot öppna
integrilelsangrepp med hjälp av leknisk apparatur. Den rättspolitiska
värderingen är densamma i båda fallen. Öppna integrilelsangrepp kan Ukaväl som
dolda sådana angrepp innefatta försök atl skaffa sig kännedom om annans
personliga förhållanden. Den enskilde bör enUgl kommittén inte heller vara
skyldig atl finna sig i att utomstående håller honom under observation bara
därför att han känner
Prop. 1975:19 32
till förhållandet. Å andra sidan kan det inle anlas all
all dold avlyssning är illegitim. För vissa övervakningsändamål kan del vara
nödvändigt att avlyssningen företas i hemlighet. Det är enligl kommittén en
avvägningsfråga huruvida iniresset av en effektiv övervakning förtjänar
företräde framför intresset av alt skydda integriteten hos de personer som
uppehåller sig där övervakningen sker. Till dessa systematiska och principiella
betänkUgheler mot atl skilja mellan öppna och dolda angrepp kommer praktiska
svårigheter. Enligt kommittén kommer domslolarna sannoUkt att endasi i extrema
faU anse all sådana ålgärder som det här är fråga om har företagils öppet. Om i
lagtexten föreskrivs all gärningen skall ha skett "i hemlighet" eller
"dolt", kommer detta rekvisit därför sannoUkt inte all i nämnvärd mån
fyUa den avsedda funktionen all begränsa lagrummets räckvidd.
Enligl kommitténs mening kan man åstadkomma.del bästa
skyddet för integriteten samtidigt som del straffrättsliga tydlighelskravel
lillgodoses, om man skyddar den enskildes personliga integritet inom de platser
som avses med gällande beslämmelser om hemfridsbrotl och olaga intrång. Flera
skäl talar för denna lösning. För del försia torde del, genereUt sell, vara så
alt den enskildes behov av skydd för sina privala angelägenheter gör sig
särskilt slarkl gällande inom hans bostad. För del andra avser beslämmelserna
om hemfridsbrotl och olaga intrång föruiom bostad ålskilliga andra lokaliteter
och platser. Genom anknytning lill dessa beslämmelser kan därför inlegrilelsskyddel
göras vidsträckt trots att skyddel begränsas geografiskt. Man kan därigenom
också få etl skydd för arbets- och yrkeslivet. För det tredje framstår del som
en beiydande fördel all en ny straffbestämmelse ansluler lill gäUande rätt.
Härigenom kan vinnas en fasthet och stadga i rällslillämpningen som knappast
kan åsiadkommas med meioder utan samband med redan gäUande rätt. För del fjärde
är del med denna metod möjligt att på elt naturUgt sätl från det straffbelagda
området undanta ålgärder som inom en viss plals, t. ex. en bostad eller en
arbetsplats, företas av den som förfogar över platsen.
På grundval av nu redovisade överväganden finner kommillén
i fråga om det straffrättsliga skyddel, att den enskildes privatliv bör skyddas
mol angrepp med leknisk apparatur, om privatlivet utspelas inom plats som avses
med beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång. Någon begränsning av
skyddel till endast vissa slag av privala angelägenheter bör inte göras. Inle
heller bör skyddet avse bara vissa slag av åtgärder med den lekniska
apparaturen.
5.3 Straffbestämmelser
5.3.1 Integritetsangrepp utifrån
Kommittén skiljer mellan inlegriletsangrepp som företas av
någon som befinner sig ulanför del skyddade området och angrepp som företas
inifrån. Kommittén skiljer vidare mellan närverkande och avståndsverkande
apparatur saml inom dessa båda grupper mellan anbringandet, som
Prop. 1975:19 33
kallas del första momentet, och begagnandet av
apparaturen, som kallas det andra momentet. Vid behandUngen av de områden som
föreslås bli omfattade av straffbestämmelserna las i tur och ordning upp annans
bostad och gård saml de utrymmen som avses i 4 kap. 6 § andra stycket BrB.
5.3.1.1 Integritetsangrepp ulifrån i annans bostad och
gård
Kommittén tar först upp frågan om skydd mot anbringande av
närverkande apparatur, dvs. apparatur som måste placeras nära ljudkällan. Del
är enUgt kommittén ställt ulom tvivel all en sådan ålgärd bör vara förbjuden,
om den företas ulan den boendes samiycke. Åtgärder av detta slag framslår som
förberedelse till integrilelsangrepp. Enligt kommittén lalar flera skäl för atl
del skaU vara möjligl atl inskrida redan på detta stadium. I åtskUliga faU
lorde bevisning inle kunna åstadkommas om atl en påträffad apparat har
begagnats liU avlyssning. En straffbestämmelse som riktar sig mot del första
momentet, anbringandet, är därför ägnad all underlätta den angripnes och
åklagarens bevisbörda. Del är vidare betydelsefullt att en påträffad apparat
skall kunna oskadliggöras utan ytterligare undersökningar. Det bör t. ex. inle
krävas atl särskild bevisning kan förebringas om att gärningsmannen har haft
för avsikt alt begagna apparaten till en lagslridig inlegriletskränk-ning. Det
främsta skälet för att redan anbringandet av avlyssnings- eller inspelningsapparalur
bör vara straffbelagt är dock enUgt kommillén alt det för den boendes trygghet
är väsentligt atl han inte behöver befara atl det i hans bostad förekommer
apparater som utgör etl hot mot hans integritet. Ell siraffstadgande bör därför
uiformas så atl anbringandet bUr att anse som ell fullbordat brolt. Vad som bör
straffbeläggas är sålunda atl någon i annans bostad olovligen med leknisk
apparatur för upptagning av ljud vidtar åtgärd, som typiskt sett framslår som
en inledning lill apparaturens begagnande. Atl någon i annans bostad endast
förvarar leknisk apparatur bör ej omfattas av förbudet. Den som vid besök i
annans bostad för med sig bandspelare eUer annan anordning bör enligt kommittén
inle heller kunna bestraffas, om han inle vidtar åtgärder som berättigar tiU
anlagande att apparaten skaU komma alt begagnas i bostaden.
Del andra momentet, att apparaturen bringas i funktion,
innebär elt fuUföljande av del första momentet och kommer i åtskUliga fall alt
kunna beivras med nyssnämnda straffbestämmelse. Del kan emellerlid tänkas atl
själva anbringandet sker lovligen men atl gärningsmannen sedan använder
apparaten på säll eller på lid som den boende finner kränkande för sin
integritet. Enligt kommittén bör det regelmässigt vara förbjudet atl olovligen
begagna avlyssnings-eller inspelningsapparat för atl få reda på vad någon
yttrar i sin bostad. En sådan gärning kan inte uppfattas som etl utslag av
nyfikenhet som är alltför obetydligt för att böra bestraffas. Även om
gärningsmannen i handlingsögonbUckel
3 Riksdagen 1975 1 saml Nr 19
Prop.
1975:19 34
inle har för avsikt atl på någol vis begagna den kunskap
han förvärvar genom gärningen, föreUgger risk för atl han senare kan komma att
använda informationen. Slraffbarhelen bör enligl kommillén inle vara beroende
på karaktären av den information som gärningsmannen kommer över. Den som
ertappas bör därför kunna ställas till ansvar, även om del inle kan styrkas,
att han har fått reda på något särskilt betydelsefullt rörande bostadshavarens
privatUv. Kommittén finner på dessa grunder att del bör vara förbjudet alt
ulifrån medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud, som är anbringat i
annans bostad, avlyssna eller upplaga vad som där försiggår ulan samiycke av
den boende.
I fråga om vanliga telefonsamtal föreslår kommittén inte
någon utvidgning av det nu befintliga skyddet enligl 4 kap. 8 § BrB. Åtgärder
kan emellertid vidlas med en telefon så atl mikrofonen förmedlar vad som
försiggår där apparaten finns även när telefonsamtal inte pågår. Den som vidtar
sådana ålgärder eller lyssnar lill vad som försiggår, sedan sådana ålgärder har
vidtagits, bör enligl kommitléns mening straffas enligl den föreslagna
beslämmelsen. Del kan emellertid också hända att telefonnätet kan förmedla vad
som försiggår i annans bostad ulan atl telefonapparaten har preparerats. Detla
kan inlräffa om en av de samtalande avbryter etl samtal och sedan glömmer bort
att bryla förbindelsen. Om den andra samtalande inte lägger på luren kan han
höra vad som händer i det rum där den andra apparaten finns. Enligt kommitténs
mening skulle det föra för långl om vederbörande ålades att vid straffansvar
bryta förbindelsen. Däremoi bör det vara straffbart alt utnyttja den uppkomna
situationen genom alt på band spela in vad som då förmedlas genom telefonen.
Avlyssning av vad som försiggår i annans bostad kan vidare
ske med hjälp av avståndsverkande apparatur som inle är anbringad i bostaden.
Del kan exempelvis vara fråga om spikmikrofoner, ljudkikare, mikrofon med
parabolisk reflektor eller laser. 1 fräga om sådana lyper av apparater är det
enligt kommillén inle möjligt all inskrida med förbud mot anbringandet.
Efiersom della som regel sker utanför bostaden saknas enkla och tydUga
hållpunkter för all skilja mellan del legitima och del inlegrilelsfarliga
anbringandet. Endast i fråga om spikmikrofoner och med dem jämförliga
mikrofoner kan ell förbud tänkas. Enligt kommitléns mening föreligger dock inte
skäl atl införa en särskild bestämmelse riktad mot sisinämnda slag av
mikrofoner.
Frågan om straffbestämmelser mot begagnande av
avståndsverkande apparater bör enUgt kommillén bedömas mot bakgrund av vissa
särskilda omständigheter. Kommittén slår till en början fast, alt den enskilde
har prakliska möjUgheter alt själv skydda sig mol flertalet av dessa apparater
genom avskärmningar eller genom all hindra all ljudvågor av viss styrka tränger
ul från bostaden. F. n. är effektiviteten hos ifrågavarande typer av
avlyssningsapparaler vidare sådan att de inte kan anses uigöra etl beiydande
hot mot den enskildes integritet i hans bostad. UtveckUngen
Prop.
1975:19 35
kan emellertid medföra en annan bedömning. Den enskilde
har därtill enligt kommittén i och för sig ett berättigat anspråk på skydd mol
inlegriletsangrepp med sådan apparatur. Värdel av ell skydd beslår särskilt i
att den enskilde i förlitan på skyddel kan vislas i sin bostad ulan att behöva
ägna risken för inlegriletsangrepp särskild uppmärksamhet. I fråga om laser,
spikmikrofoner och andra liknande mikrofoner torde, enUgl kommittén, några
betänkligheter inte möta mot ell förbud att använda dem på sådani sätt atl
kännedom erhåUs om annans privatliv i den mån det utspelas i hans bostad.
Ljudkikare och mikrofoner med parabolisk reflektor används däremoi av många i
väUovligl syfte, t. ex. för all uppfatta fågelsång. Det finns enUgl kommittén
inle någon anledning atl begränsa möjUghetema lill sådan användning. Ell förbud
bör därför avse användning av apparaturen på sådani säll atl med dess hjälp
skaffas kunskap om vad som utspelas i annans bostad. Endasi avsiktligt
lyssnande bör omfattas av förbudet. Straff bör inträda först om den lyssnande
fortsätter atl lyssna sedan han har förstått atl han råkat rikta mikrofonen så
atl den uppfångar samtal som förs i annans bostad.
5.3.1.2 Inlegriletsangrepp i övriga utrymmen
I detta avsnitt behandlar kommittén skyddel inom de
utrymmen som avses i bestämmelsen om olaga intrång. Del är sålunda här fråga om
fartyg, som inte är bostad, enskilt arbetsrum, kontor och fabriker,
restauranger, föreningslokaler, skolsalar, trappuppgångar och andra gemensamma
utrymmen i såväl hyres- som affärsfasligheler, offentliga byggnader, sjukhus,
upplagsplatser saml liknande ställen såsom inhägnade byggnadsplatser och andra
för särskilt ändamål inrättade platser som del är angeläget att kunna freda mot
utomstående.
Ett förbud, utformat på samma sätt som i fråga om bostäder
och avseende de utrymmen som bestämmelsen om olaga intrång omfatlar skulle
enligt kommittén ge etl vidsträckt skydd. Det är svårt all bedöma om den
enskilde har ett så starkt behov av skydd för sin integritet inom dessa
utrymmen att lagstiftning enbart av det skälet är motiverad. Enligt kommittén
skulle man därför eventuellt kunna gradera skyddsbehovel mellan olika utrymmen.
Förhållandena kan emellerlid vara sådana all behov av skydd föreligger inom
samtliga dessa utrymmen. Det är, menar kommittén, mol bakgrund härav i och för
sig önskvärt alt förbud mol anbringande och brukande av avlyssnings- och
inspelningsapparalur får gälla samlliga utrymmen som avses med bestämmelsen om
olaga intrång. Härigenom kan också sambandet bevaras mellan beslämmelserna om
hemfridsbrott och olaga intrång saml beslämmelsen om skydd mol avlyssning.
Kommittén anser inte heller att elt så omfattande skydd på elt otillbörligt
sätt kommer att inkräkta på möjligheterna atl legitimt ulnytija bandspelare och
andra apparater. Kommillén föreslår därför atl förbudet att anbringa och
använda avlyssnings- och inspelningsapparater i annans bostad skall gälla även
inom utrymmen som avses i beslämmelsen
Prop. 1975:19 36
om olaga intrång.
Kommittén erinrar om att elt på della sätl utformat skydd
kommer att gälla inte endast enskildas privata angelägenheter utan även
företags-hemligheter. Vidare kommer skydd alt beredas åt t. ex. ideella
föreningar, kyrkor och andra samfund samt åt olika myndigheter.
I delta sammanhang tar kommillén upp även frågan om skydd
mot avlyssning av vad som försiggår i motorfordon. I viss utsträckning
föreligger enligt gällande rätt ell skydd mot intrång i bilar. Det kunde då
synas följdriktigt atl låta skyddet mol integrilelsangrepp avse även
motorfordon. Kommittén anser emeUertid att så inte bör ske. En sådan utvidgning
skulle bryta sambandei med beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång.
Vidare måste avlyssning av vad som försiggår i motorfordon regelmässigt ske med
hjälp av radiosändare. Kommittén föreslår i annat sammanhang ett utvidgat
kontrollsystem belräffande radiosändare och menar all behovet av en särskUd
beslämmelse om straff för avlyssning därigenom minskar. Enligl vad kommillén
känner lill har radiosändare inte heller använts för sådant ändamål i Sverige.
5.3.2 Integritetsangrepp inifrån
För att förverkliga skyddet för den personliga
integriteten räcker del enUgt kommitténs uppfattning inle med beslämmelser som
tar sikte på angrepp som kommer ulifrån. Man måste också lösa frågan i vad mån
avlyssnings- och inspelningsapparater får användas av den som befinner sig inom
det skyddade områdei. Det gäller här atl göra en avvägning meUan intresset av
att skydda integriteten och behovet av att tillbörlig hänsyn tas till det
nyttiga och legitima bruket av ifrågavarande apparater. Kommittén behandlar
dessa frågor utifrån vissa lypsituationer som kan uppstå i oUka skyddade
utrymmen och som karaktäriseras av förhållandel mellan de personer som vislas
i dessa utrymmen. Förhållandet meUan innehavaren av bostaden eller lokalen och
andra som uppehåller sig inom utrymmet innefattar enUgl kommilléns mening
rältspolitiska problem av annan natur än de som uppkommer i fråga om
hemfridsbrotl och olaga intrång. Enligl dessa bestämmelser straffas nämligen
olovligt eller obehörigt inträngande eUer kvarsiannande. Vad som skyddas är
sålunda den berättigades dispositionsrätt över utrymmet. Gästen eller besökaren
åtnjuter inte skydd i förhållandet lill värden eUer innehavaren eller i
förhållandet till andra gäster eller besökare. Enligt kommittén saknar
emellertid denna omständighet betydelse för den inlresseawägning som skall
göras i fråga om skyddet mot avlyssning. Frågan i vad mån exempelvis en gäst
bör skyddas mot avlyssning som görs av värden eUer med dennes samtycke bör
bedömas utan avseende vid vad som gäUer beträffande hemfridsskyddet.
Prop. 1975:19 37
5.3.2.1 Integrilelsangrepp inifrån i bostad
Kommittén tar till en början upp förhållandet mellan
bostadshavaren och hans gäster eller andra lillfälliga besökare. I en bostad
kan förekomma många apparater för dagligt bruk som kan användas för avlyssning,
t. ex. telefoner, bandspelare och interna kommu-nikationsanläggningar. Del är
enUgt kommitténs mening uppenbart alt bostadshavaren bör kunna använda dessa
apparater för olika syften, även om han förstår att han därigenom lyssnar tiU
eller spelar in vad gästerna säger. Etl förbud som riktar sig mot
bostadshavarens användning av avlyssnings- eller inspelningsapparater för all
få reda på vad som försiggår i bostaden måste på grund härav förses med
åtskilliga undantag. Det torde vidare vara svårt att i förväg bedöma i vilka
faU användningen av apparaturen utgör en så allvarlig kränkning av gästernas integritet
atl den måste förbjudas. Kommittén sätter i fråga om del är möjligl all ge
uttryck åt en sådan bedömning i lagtext med bibehållna krav på tydlighet och
koncentration. Härtill lägger kommillén alt gäster och andra lillfälliga
besökare på det hela taget inte kan anses ha elt lika beaktansvärt anspråk på
skydd för sin personliga integritet, när de uppehåller sig i annans bostad, som
den har som befinner sig i sin egen bostad. Kommillén anser därför alt
bostadshavares begagnande av teknisk apparatur till skada för gästers och
besökares integritet bör lämnas utanför del straffbara områdei. Eventuella
ålgärder kan i stället riktas mot det sätl på vilket bostadshavaren utnyttjar
vad han får reda på om gästernas och besökarnas privatliv.
Den andra lypsilualionen som kommittén lar upp är
förhållandel mellan bostadshavaren och med honom samboende personer. Kommiuén
anser all den bedömning som den kommit fram lill belräffande gäster och
besökare inle kan upprälthållas när det gäller en samboendes anspråk på skydd
för sin integritet gentemot åtgärder från annan samboendes sida. Det kan vara
fråga om familjemedlemmar och andra som lever i etl familjeliknande förhållande
eller inneboende eller anställda. För alla dessa torde del enligt kommitléns
mening vara angelägel all de får elt fullständigt skydd mot att andra personer
olovligen skaffar sig kännedom om deras privatUv, när de uppehåUer sig i sin
bostad. Fnklast låter sig detta genomföras, om en bostad kan anses uppdelad
mellan de samboende vilket är fallet exempelvis när en inneboende hyr ell rum
eller när en anställd disponerar etl egel rum i bostaden. Den inneboende eller
den anställde åtnjuter i sådana fall hemfridsskydd mol intrång från
bostadshavarens sida. Gestaltar sig förhållandel på detla sätt, möter enligl
kommittén inte några nämnvärda betänkligheter mol all förbjuda bostadshavaren
all medelst leknisk apparatur avlyssna eller spela in vad som försiggår i den
del av bostaden som den inneboende eller anstäUde disponerar. Vill
bostadshavaren använda sådan apparatur, får han inhämta tillstånd av den
inneboende eller anställde.
Prop. 1975:19 38
När det gäller förhållandel mellan familjemedlemmar och
andra med gemensam bostad är bedömningen enligt kommittén svårare. Sådana
personer åtnjuter inle hemfridsskydd gentemot varandra. Kommittén anser
emellertid inle all därav bör följa alt ifrågavarande personer bör kunna
varandra ovetande skaffa sig kunskap om varandras privatliv. En make bör
exempelvis när han är bortrest inte få använda avlyssningsapparaler för all
skaffa sig kännedom om vad den andra maken under tiden gör i bostaden. Över
huvud taget synes det enligl kommittén klart atl i egentlig mening dolt
spionerande på medboende inte bör få förekomma. Vad beiräffar del öppna
användandet av nu akluella apparater lorde i de flesta faU omständigheterna
vara sådana atl de medboende får anses ha samtyckt till åtgärden eUer
åtminstone att den som begagnar apparaten har fog för att ulgå från alt
samtycke föreligger. En egentlig konflikt meUan samboende torde enligt
kommittén uppstå försl när en av de samboende under åberopande av
integriletsskäl vill förbjuda en medboende all använda en befinllig apparat och
den senare inte finner förbudet rimligt eller av andra skäl inte vill foga sig
därefter. Sådana konfiikler går knappast alt lösa på straffrällslig väg. Det
kan emellertid inte uteslutas atl del i undantagsfall kan föreligga elt direkt
behov av all konflikten skall kunna lösas rättsligt. Kommittén anser att frågan
i regel då bör avgöras på så sätt att etl av en samboende uttalat förbud mot
användande av avlyssnings- eller inspelningsapparat måste respekteras av den
andre.
Frågan om en gäst eller tillfällig besökare bör ha rätt
alt använda avlyssnings- eller inspelningsapparat i annans bostad, när han
uppehåller sig där, är enligt kommittén lättast alt bedöma, när avlyssningen
avser dem som bor i bostaden. Om åtgärden sker ulan deras samtycke bör den vara
förbjuden, efiersom den både kränker deras integritet och står i strid med
deras dispositionsrätt över bostaden. Särskilda skäl torde inle heller finnas
för alt en gäst skall tilläggas en sådan självständig rätt i förhållande lill
andra gäster eller tillfälliga besökare som uppehåller sig i bostaden.
Såtillvida bör alllså även deras integritet skyddas, faslän deras anspråk på
skydd inle är lika stort som de boendes.
En tveksam fråga är enligl kommittén om bostadshavaren bör
kunna tillåta en gäst eller annan som inle bor i bostaden all avlyssna eller
inspela vad andra gäster eller tillfälliga besökare yttrar i bostaden. Från
teoretisk synpunkt Ugger del närmast till hands atl besvara frågan nekande.
Bostadshavaren kan inte anses ha dispositionsrätt över andra människors
integritet. Endast om hans legitima behov av att kunna begagna de apparater som
finns i bostaden kommer i konfiiki med annans integritet, bör han från denna
utgångspunkt kunna få kränka integriteten. En regel som inte tillmäter
bostadshavarens samtycke slraffriande verkan åt den som begår gärningen, har
enligl kommittén vidare den prakliska fördelen all bostadshavaren undgår alt
utsättas för påtryckningar att lämna samtycke. Kommittén anser emellertid all
en sådan regel skulle orsaka en del laglekniska problem, särskilt i fråga om
Prop. 1975:19 39
bostadshavarens ansvar för medverkan. Atl straffa gärningsmannen
skulle vidare förefalla överraskande mol bakgrund av all kommillén som lidigare
redovisats inte har funnit skäl all skydda gästers och lillfälliga besökares
integritet mot bostadshavarens egna ålgärder. Del är under sådana förhållanden
enligl kommittén enklare och klarare atl låla bostadshavarens samiycke befria
annan gärningsman från ansvar. Kommittén föreslår därför en regel av delta
innehåll.
5.3.2.2 Inlegriletsangrepp inifrån i andra utrymmen
Del synes enligt kommUténs mening vara klart all personer
som tillfälligt besöker utrymme som avses med bestämmelsen om olaga intrång
inle bör vara berättigade all ulan lov använda avlyssnings- eUer
inspelningsapparat, när de uppehåller sig i utrymmet. Vad kommillén har
framhållit i fråga om gästers och tillfälliga besökares begagnande av teknisk
anordning i annans bostad är sålunda lillämpUgl även på dem som tillfälligt
besöker affärslokaler, arbetsplatser och liknande utrymmen. Särskilda problem
vållar däremot enligl kommillén frågan om räll för den som äger eller
disponerar över utrymmet att använda sådana apparater.
Ägaren kan anse sig ha behov av all använda
avlyssningsapparalur för olika övervakningsändamål. Det kan vara fråga om
övervakning i syfte atl uppdaga stölder. Det kan vidare gälla övervakning av
anställdas sätt all ulföra sina uppgifier eller av tillverkningsprocesser. I
delta sammanhang bör även beakias anläggningar för intern kommunikation och s.
k. personsökare. Sådan apparatur kan vara fullt legitim, men den kan också
användas lill mer eller mindre inlegrilelsfarliga gärningar. Övervakning av ell
varuhus i syfte alt ertappa tjuvar kan exempelvis göra det nödvändigt all
lyssna till och spela in på band samtal mellan kunder eller mellan kunder och
anställda. Del är enligl kommittén i förhållande lill kunder och andra
tillfälliga besökare saml till anställda som användningen av
avlyssningsapparaler kan vålla skada.
Enligl kommitténs mening kan kunders och andra tillfälliga
besökares iniresse av skydd för sin integritet, när de vistas inom affärslokaler
eller andra utrymmen som avses med beslämmelsen om olaga intrång, i regel inte
anses särskilt framträdande. Behovel av övervakning kan däremot vara
beaktansvärt. Den som disponerar över utrymmet i fråga eller handlar med dennes
samtycke bör därför enligt kommillén ha rätt all använda avlyssnings- eller
inspelningsapparalur, även om han därigenom kränker kunders eller andra
lillfälliga besökares integritet. Vissa begränsningar i denna räll bör däremoi
göras av hänsyn lill den anställda personalens anspråk på inlegriietsskydd, när
personalen är på sin arbetsplats.
Kommittén uttalar i delta sammanhang atl den ståndpunkt
som kommittén sålunda har intagit i fråga om skyddet för tillfälliga besökare i
Prop.
1975:19 40
vissa fall kan innebära en brist i del inlegritelsskydd
som lämpligen bör finnas. Särskilt kan delta vara faUel i fråga om
restauranger, konferenssalar och liknande ställen, som lokalhavare släUer lill
betalande gästers förfogande. Gästerna kan ha slorl intresse av att vara
skyddade mot varje form av avlyssning, efiersom jusl inom dessa utrymmen ofta
förekommer förtroliga eller hemliga samtal. Del är enligl kommUlén också
tänkbart all det på avtal grundade rättsförhållandet mellan lokalhavaren och
gästerna kan anses innebära, alt lokalhavaren inle får avlyssna eUer göra
upptagningar av vad gästerna yttrar. Det kan då bli fråga om avtalsbrott, om
han likväl använder avlyssnings- eller inspelningsapparatur. Med hänsyn till
att kontraktsrättens sankiioner häremol kan vara osäkra, finns del likväl vissa
skäl som talar för en kriminalisering av förfarandel. Enligt kommittén har dock
något behov av ell sådani siraffsanklionerat förbud inle visal sig. En särregel
för restauranger och konferenslokaler har inle heller sin plals i en lagstiftning
som avser alt generellt skydda den personliga integriteten. Kommittén föreslår
därför inte någon sådan särregel.
5.3.2.3 Förhållandet mellan arbetsgivare och anställda
ÅtskUliga av de affärslokaler och andra utrymmen som avses
med beslämmelsen om olaga intrång är arbetsplatser inom vilka anställda
uppehåller sig. Det är enUgl kommittén uppenbart, all de anslälldas integritet
kan kränkas genom användning av teknisk apparatur som kan begagnas för
avlyssning och inspelning. Den ständiga risken för inlegrilelskränkning kan
upplevas som myckel besvärande. De ansläUdas anspråk på skydd för sin
integritet måste därför genereUt sett anses vara betydande, efiersom de
tillbringar en sä slor del av sin lid på arbetsplatsen. Regeln all den som
förfogar över utrymmet äger använda avlyssnings- och inspelningsapparatur måste
lill följd härav enligt kommilléns mening begränsas, så alt de anställdas
anspråk på inlegriietsskydd kan beakias. Enligl kommilléns mening är del
emellerlid samtidigt synnerligen angeläget att lagsiiftningen ger utrymme för
tillvaratagande såväl av arbetsgivarens behov av apparaturen som av de
anslälldas anspråk på inlegriietsskydd. Vid denna avvägning bör i och för sig
inte någon vikt läggas vid det förhållandet att arbetsplatsen är arbetsgivarens
egendom eller förbehållen hans dispositionsrätt. Del är enligl kommittén i
stället arbetsgivarens behov av atl kunna använda apparaturen som kan vara
grunden liU att elt förbud inle bör eftersträvas. Kommillén anser emellerlid
atl del inle är prakiiski möjligl all i en lagtext precisera de situationer i
vilka delta behov skaU ges företräde framför de anslälldas anspråk på
inlegriietsskydd. Del synes inte heller vara lämpligt all i lagtext uttala all
ell förbud inle gäller avlyssning i övervakningssyfte. Kommittén anser sig inle
heller kunna förorda en beslämmelse av innehåll all endasi avlyssning som sker
med de anställdas samtycke är tillåten, eftersom en sådan regel skulle göra
arbetsgivaren i alltför hög grad beroende av den enskUde arbetslagaren.
Prop. 1975:19 41
Kommitténs förslag i denna del ansluter sig därför lill en
tanke som har framförts från arbetstagarehåll och som går ul på all del skall
överlåtas å parterna på arbelsmarknaden all Iräffa överenskommelse om de
situationer i vilka avlyssning bör få ske. En sådan lösning gör del möjligl all
beakta förhållandena på den enskilda arbetsplatsen. Enligt kommilléns mening
bör överenskommelse om rätt atl använda avlyssnings- och inspelningsapparatur
kunna träffas inle endasi genom kollektivavtal eller andra centralt slutna
avtal ulan även i det enskilda tjänsteavtalet. Hithörande frågor bör också
kunna regleras genom beslul på särskUda sammankomster mellan arbetsgivare och
de anslälldas representanter. 1 de flesta fall torde överenskommelserna kunna
göras förhållandevis kortfattade och aUmänt hållna.
Enligl kommitténs mening föreligger alltför stora
svårigheter alt länka sig liknande avtal även beträffande anbringande av
avlyssnings- och inspelningsapparater på arbetsplatser.
Kommillén anser det vara en naturlig konsekvens av dess
sålunda gjorda ställningstagande atl även frägan om de anställdas rält att
använda leknisk apparatur i tiänslen regleras i avtal. Sådan apparatur kan
missbrukas till men för andra anställda och för arbelsgivaren. I den mån apparaturen
används i strid med avtal mellan arbelsgivare och anställda bör straff kunna
följa på gärningen.
Kommitléns
förslag är inte enhälligl på denna punkt. En reservant, herr Åkerlund, är i och
för sig positiv liU etl ökal integritetsskydd inom arbetsplatser, men menar alt
del krävs mera ingående överväganden av problemels aUa aspekter än dem
kommittén har presterat för atl en godtagbar lösning av denna svåra fråga skall
kunna nås. Reservanten anser alt kommUténs lösning inle är alltigenom
godtagbar. Man bör enligt hans mening bl. a. söka undvika all i della
sammanhang kriminalisera åtgärder som ulgör konlraklsbrotl. Den föreslagna
beslämmelsen kan vidare få inte avsedda konsekvenser för avtalsförhandlingarna
mellan parterna pä arbetsmarknaden. Genom sin existens kan beslämmelsen skapa
etl övertag för den ena parlen och elt molsvarande underläge för den andra.
Även om avlalslinjen har sina förtiänster anser reservanten, att det är
lämpligare atl söka finna någon annan form för all åsiadkomma elt ökal inlegritelsskydd
inom arbetsplatser eller också all avslå därifrån.
5.3.2.4 Sammankomster
Vid sammankomster lill vilka allmänhelen inte äger
tillträde bör det enligl kommittén i princip vara förbjudet för enskild
deltagare alt spela in på band vad som avhandlas eller all på annat sätt bereda
utomstående möjlighet alt åhöra vad som förekommer. Från prakliska synpunkter
torde del vara tillräckligt att ordföranden vid sammanträdel har rätt att
beslula om bandupptagning och annal bruk av leknisk apparatur.
Vid ell speciellt slag av sammankomster, nämligen
presskonferenser.
Prop. 1975:19 42
har deltagarna däremot ell pålagligl behov av atl kunna
använda bandspelare för atl registrera vad som sägs. Detla förhållande får den
som anordnar en presskonferens anlas vara medveten om. Det är därför enligl
kommittén naturligt alt utgå ifrån att han samtycker till alt bandspelare får
användas. Han måste emellertid samtidigt ha rätt all i speciella faU förbjuda
sådan användning.
Vad därefter gäller sådana sammankomster som allmänhelen
har tillträde till bör enligl kommittén de närvarande ha rätt att använda
bandspelare och andra tekniska hjälpmedel för att lyssna tUl och ta upp vad som
försiggår. Offentligheten innebär att de närvarandes behov av inlegriietsskydd
är Utet. Om apparaturen används på ett störande sätt eller om begagnandet utgör
ett led i en kränkning av en upphovsrätt, bör dock som hittills åtgärden kunna
beivras.
Enligl kommitténs mening gör sig nyss nämnda synpunkter
inte gällande med samma styrka i fråga om sammankomster som anordnas av
myndigheter och som är öppna för allmänhelen. Kommittén nämner här som exempel
rättegångsförhandlingar. Även om offentlighetsprincipen i detla fall
tillgodoser rättssäkerhetens iniresse kan den ibland komma all stå i strid med
önskemål från parter och vittnen. 1 viss mån tillgodoses sådana önskemål genom
bestämmelser om atl förhandlingen kan hållas inom stängda dörrar. Den
avvägning som har skett genom dessa bestämmelser har emellerlid inle
förelagils med beakiande av alt vad som förekommer kan las upp med hjälp av
leknisk apparatur. Enligl gäUande rätt lorde vem som helst få spela in en
rättsförhandling på band, om det kan ske ulan alt förhandlingen störs. Enligt
kommitténs mening kan denna frihet vara diskutabel från intcgriletsskyddssynpunkl.
Frågan hur emellertid åtskilliga aspekter utöver denna. En ändring bör därför
övervägas i större sammanhang. Kommittén avstår därför från att lägga fram
förslag i denna del.
5.3.3 Regler om åtal
Kommittén erinrar om alt hemfridsbrotl och olaga intrång
som inle är grovt får åtalas av åklagare endasi om målsäganden anger brottet
lill ålal eller ålal finnes påkallat ur allmän synpunkl. Ell av skälen bakom
denna bestämmelse är att ett åtal kan ge en publicitet som strider mot
målsägandens inlressen.
En lagbestämmelse som syfiar lill alt skydda den enskildes
integritet bör enligt kommittén inle lillämpas så alt den enskildes integritet
kränks på annal sätt. 1 förevarande sammanhang bör därför hänsyn i stor
utsträckning tas till målsägandens intresse. Mot bakgrund härav föreslår
kommittén alt samma villkor skall gälla för åtal i fråga om olovlig avlyssning
som i fråga om hemfridsbrotl och olaga intrång.
Prop. 1975:19 43
5.4 Skadestånd
Kommittén behandlar också frågan om ersällning för lidande
lill följd av att den personliga integriteten har kränkts genom olovlig
avlyssning. Kommittén framhåller därvid alt ideell skada av det slag som del
här kan vara fråga om enligt svensk räll ersätts endast i undantagsfall.
Lidande till följd av nu aktuella integritetskränkningar kan enligt kommittén
vållas såväl när den integritelskränkande handlingen begås som vid en senare
lidpunkl, när den kränkte får vetskap om gärningen. I det senare fallet orsakas
lidandet närmast av all den kränkte inle vet vad gärningsmannen har fält reda
på.
Enligl
kommittén kan vissa fördelar vara förknippade med en ordning som innebär alt
den kränkte får rätt lill ersättning, också om man bortser från den preventiva
effekt som en sådan regel skulle kunna ulöva vid sidan av straffhotel. För den
kränkte torde del också framstå som rättvist att han får någon kompensation för
det lidande som har vållats honom genom en brottslig gärning. Viktigast är dock
enligt kommitténs mening atl en regel om att ideell skada ersälls sannolikt
kommer att göra den kränkte mer intresserad av atl gärningen beivras än om
endast straff skulle utkrävas. Det finns därför enligt kommittén skäl att anta
att en beslämmelse om räll lill skadestånd kommer att öka de straffrättsliga
bestämmelsernas effektivitet och bidra till att hålla tillbaka den illegitima
användningen av avlyssnings- och inspelningsapparater.
Mol all tillerkänna den kränkte rätt lill skadestånd talar
enligt kommittén främst att det kan vara mindre tUltalande atl den enskilde
utan alt ha åsamkats nägon förlust får ersättning, därför att någon har begått
brott mot honom. Kommittén anser dock inte, med stöd av erfarenheterna från mål
om ärekränkning, att farhågor i denna riktning är väl grundade. Del torde inle
heller bli särskilt svårt för domstolarna alt i pengar uppskatta den kränktes
lidande.
På grundval av dessa överväganden finner kommittén, atl
den som utsätts för olovlig avlyssning bör få räll till skadestånd för det
lidande som kan ha vållats honom genom avlyssningen. Kommittén föreslår därför
all en bestämmelse härom införs genom atl ett nylt Iredje siycke läggs till 6
kap. 3 § strafflagen. Efiersom frågor om olovlig telefonavlyssning enligl 4
kap. 8 § BrB lämnas ulanför kommilléns förslag, anser kommittén inle alt skäl
föreligger alt ulvidga skadeslåndsbestämmelsen till all omfatta även sådan
avlyssning.
5.5 Användning av integritetsfarlig apparatur i
brottsbekämpande syfte
Kommitténs tidigare redovisade förslag om straff för
olovlig avlyssning riktar sig i princip inle endast mot enskilda utan även mot
åtgärder från polisens och andra samhällsorgans sida. Det skulle emellertid
enligt kommittén ibland kunna tänkas vara befogat alt myndigheterna får rätt
att använda avlyssnings- och inspelningsapparalur i sill arbeie på samma
Prop. 1975:19 44
sätt som i fråga om telefonavlyssning, även om de
därigenom kränker annans integritet. Det kan exempelvis göras gällande att
iniresset av alt allvarliga brott beivras i varje fall väger så tungl, all
hänsynen till integriteten bör få vika. 1 främmande lagstiftning finns också
exempel på undanlag från inlegrilelsskyddel till förmån för myndigheternas
brottsbekämpande verksamhei.
Kommittén erinrar här till en början om att det har salts
i fråga om användningen av avlyssningsapparatur är etl så effektivt vapen mot
brottsligheten att del enbart av detta skäl kan vara berättigat alt göra
intrång i inlegrilelsskyddel. Förelrädare för rikspolisstyrelsen har i denna
del förklarat för kommillén all sådan apparatur kan vara etl viktigt hjälpmedel
i polisverksamheten. Kommillén måste därför ulgå från alt etl undantagslöst
förbud i särskilda fall kan länkas komma att lägga hinder i vägen för elt
effektivt polisarbete. A andra sidan kan det enligt kommittén hävdas att värdet
av ett absolut skydd för integriteten måste betecknas som större än den vinst
som kan uppnås genom atl man kan utreda en del brott som eljest skulle förbli
ouppklarade. Företrädarna för rikspolisstyrelsen har inle heller önskal
särskilda regler om rätt för polisen atl använda inlegrilelsfarlig apparatur.
Sädana regler skulle nämligen kunna rubba medborgarnas förtroende för polisen
och andra myndigheter. Kommittén finner mol bakgrund härav inte tillräckliga
skäl föreligga atl föreslå någol särskilt undantag för polis eller andra
myndigheler med avseende på rälien alt använda inlegrilelsfarlig apparatur.
Vid detta ställningstagande finns det enligt kommillén så
mycket nnndre skäl all ge privatdetektiver eller enskilda en molsvarande rätt.
Det kan dock enligt kommittén tänkas undanlagsfall i vilka gärningen kan anses
vara begången i nödvärn och således inte föranleda ansvar.
5.6 Näringsrättsliga åtgärder
I detta avsnitt tar kommittén upp frågan om
förutsättningar för särskilda näringsrällsliga åtgärder mol akustisk apparatur.
Syftet med sådana åtgärder skulle då vara atl försvära användningen av sådan
apparatur på sätt som skadar den personliga integriteten. Resultalel kan bli en
förslärkning av del straffrättsliga skyddet. De näringsrällsliga åtgärder som
närmasl kan komma i fråga avser enligl kommittén imporl, lillverkning,
försäljning och innehav. En förutsättning är att ålgärderna kan vidtas
generellt. Om undantag måste tillåtas i slor utsträckning, kan effekten bli
alltför uttunnad. För bedömningen av denna fråga är det enligt kommittén av
största vikt i vad mån ifrågavarande apparatur också har nyttiga
användningsområden. En ytterligare förutsättning är atl man i praktiken kan
åstadkomma en tillräcklig kontroll av bestämmelsernas efterlevnad. Det måste i
annal fall befaras alt respekten för dem inte kommer alt kunna upprätthållas.
En genomgång av de olika apparaternas användningsområden
ger enligl
Prop. 1975:19 45
kommittén vid handen, alt en näringsrätlslig lagstiftning
med del syfte som här är aklueUt skulle bli svårhanterlig och få ringa effekt i
fråga om förstärkare, högtalare, hörtelefoner, bandspelare och transislorrelän.
TV-kameror och laser måste å sin sida bedömas vara så exklusiva apparater, att
det för närvarande framstår som föga angelägel att genom näringsrättslig
lagstiftning försöka hindra evenluella missbruk av dem. Kommittén finner det
däremoi motiverat all undersöka om sådan lagstiftning kan komma i fråga
belräffande mikrofoner, radiosändare och telefonadaplrar. Möjlighelerna till en
någorlunda effektiv kontroll av efterlevnaden träder dock här i förgrunden.
Kommillén uppehåller sig i delta sammanhang försl vid de
strävanden som under senare tid medförl alt man fått allt mindre format på
modem elektronisk apparatur och de ökade risker della för med sig i fråga om
användning för hemlig avlyssning. Kommittén kommer sammanfattningsvis fram
till atl mikroformalet är fördelaktigt ur såväl lekniska som kommersiella
synvinklar. Även om produktens litenhet underlättar dess användning i
illegitimt syfte, ulgör alllså litenheten i och för sig inle lillräcklig
anledning all vidta näringsrällsliga åtgärder mol produkten.
I fråga om mikrofoner framhåller kommittén all de kan
användas i många sammanhang och atl del inle är möjligl all ange några
särskilda användningsområden. Till följd härav måste del anses uteslutet att
vidta näringsrättsliga åtgärder som generellt riktas mot mikrofoner.
Belräffande vissa typer av mikrofoner ligger det möjligen annorlunda till.
Kommittén nämner här mikrofoner med kamouflerande hölje och s. k.
spikmikrofoner. Kommittén anser emellerlid alt det skulle vara alltför läll att
kringgå elt eventuellt förbud som lar sikle enbart på dessa lyper av
mikrofoner. Någon effektiv kontroll är därför inte möjlig. Vad därefier gäller
ljudkikare och mikrofoner med parabolisk reflektor så har dessa speciella
användningsområden. Med hänsyn härtill kan näringsrällsliga ålgärder i och för
sig tänkas. Alt konlrollera jusl dessa apparater är emellertid inte särskilt
angeläget. Dessulom sätts dessa apparater samman av komponenter som är läll
lillgängliga i handeln. I pressen har också redan förekommii beskrivning på hur
sammansättningen skall gå till. En lagstiftning skulle tiU följd härav bli svår
atl övervaka. Kommittén drar därför den slulsalsen att del f. n. inte heller
finns skäl alt föreslå någon näringsrätlslig lagstiftning beträffande denna typ
av apparatur.
Telefonadaplrar kan tänkas bli använda på ett fullt
legitimt sätt. 1 sådana fall kan emellertid även andra tekniska hjälpmedel
begagnas. Risken för att telefonadaplrar kan komma all missbrukas kan därför
enligl kommittén i och för sig utgöra skäl för atl näringsrällsliga ålgärder
bör vidtas mol dem. Konstruktionen är emellertid så enkel att vem som helst kan
tillverka en adapter. Det måste till följd härav anses utsiktslöst all försöka
uppnå en sådan effektiv kontroll över tillverkning, import och innehav av
telefonadaplrar. Endasi beträffande den kommersiella försäljningen, som är
beroende av reklam lör den utbjudna varan, kan sådana ålgärder väntas få någon
effekt. Enligt kommitléns mening föreligger
Prop. 1975:19 46
emellertid inte lillräckliga skäl för alt i så begränsad
omfattning ingripa särskilt mot telefonadaplrar.
5.6.1 Radiosändare
Redan i gällande rätt finns vissa näringsrällsliga
bestämmelser beträffande radiosändare. Från inlegritetsskyddssynpunkt är det
också angeläget atl en effektiv kontroll kan åstadkommas just i fråga om
radiosändare. Denna typ av apparater måste nämligen anses vara särskilt farlig
för den enskildes pcsonliga integritet. Radiosändare är sålunda lälta atl dölja
och behöver inte vara dyra atl skaffa. Det är mol bakgrund härav enligl
kommillén önskvärl från integriletsskyddssynpunkt all näringsrätlsliga åtgärder
kan vidtas beträffande alla slag av radiosändare oavsett deras storlek. Det
lorde inle heller finnas några andra krilerier som är lämpliga när del gäller
atl försöka särskilja beslämda typer av radiosändare som särskilt farliga.
Varken radiosändarens hölje, frekvensområde eller andra tekniska omständigheter
kan i della fall användas som säkra kännetecken.
Radiolagen föreskriver i sin nuvarande lydelse alt
radiosändare inle får innehas ulan särskilt tillstånd. Kontrollen av
efterlevnaden ligger i första hand på televerket, som också prövar frågor om
tillstånd för annan än stailig myndighet. Det får antas att möjligheterna för
denna kontroll främsi har sin grund i den kommersiella försäljningen och den i
samband därmed förekommande annonseringen. Samlidigl som kommittén betonar det
angelägna i all kontrollen görs så effektiv som möjligt konstaierar den
emellerlid också alt gällande bestämmelser på denna punkl är behäftade med
vissa brister.
Tvekan har sålunda uppstått om radioiagens förbud mol
innehav ulan tillstånd av radiosändare avser även innehav av sändare som saknar
mikrofon, batteri och antenn eller vilken på annat sätt är ofullständig.
Försäljning förekommer av sådana ofullständiga radiosändare liksom av
byggsatser lill radiosändare och av komponenter för lillverkning av sändare.
Även ofullständiga radiosändare, byggsatser och
komponenter utgör enligl kommillén en fara för den personliga integriteten,
fastän faran då inle är lika påtaglig som när det gäller helt funktionsdugliga
sändare'. Del får därför anses föreligga elt praktiskt behov av alt kravet på
tillstånd utvidgas lill dessa varor. Frågan är emellerlid om en sådan
utvidgning kan kontrolleras. Belräffande komponenter anser kommittén detta inte
vara möjligt. Läget är ett annat i fråga om byggsatser, eftersom den
kommersiella försäljningen av sådana måste ske med angivande av vad som kan
framställas med hjälp av byggsatsen. Delta förhållande medför att etl förbud
mot innehav utan tillstånd av byggsats för tiUverkning av radiosändare i
väsenllig omfattning kan kontrolleras, fastän det eljest kan vara svåri alt
avgöra om en anhopning av komponenter utgör en byggsats.
Prop.
1975:19 47
Enligl kommitténs mening bör mot bakgrund härav i
radiolagen tas in en bestämmelse som anger alt för rätt till innehav av
byggsats för lillverkning av radiosändare krävs alt man har tillstånd till
innehav av den fullständiga radiosändare som kan framställas av byggsatsen.
Vad
kommittén har sagt om byggsats bör enligt dess uppfattning gälla även i fråga
om ofullständig radiosändare. Kommittén föreslår därför alt radiolagen avfallas
så all det klarl framgår, atl tillslåndstvångel också gäller innehav av
ofullständig radiosändare. Med detta begrepp avses sändare som visserligen inte
är komplett men som likväl företer de väsentliga kännetecknen på en fullständig
radiosändare.
Enligt kommitténs uppfattning föreligger inte någon
anledning att befara all den sålunda föreslagna utvidgningen av det
tillståndspliktiga området skall behöva medföra några betydande administrativa
olägenheter för televerket.
Vid nuvarande prövning i tillståndsärenden synes den
aktueUa radiosändarens tekniska kvaliteter och frekvensområde saml sökandens
behov av radiosändare vara utslagsgivande. Dessa grunder bör enligt kommitténs
mening gälla även i fortsättningen. Prövningen bör emellertid dessutom ske med
utgångspunkt i en bedömning av risken för missbruk av sändaren lill men för
annans inlegrUet. Del är enligt kommittén inte möjligt atl närmare ange
riktlinjer för denna bedömning. Man torde sålunda inte kunna fästa avgörande
vikt vid radiosändarens konstruktion. Sökandens person och hans avsikt med
innehavet kommer därför atl vara av slor betydelse vid prövningen. Erfarenheten
får visa i vad mån närmare föreskrifter för televerkets prövning kan och
behöver utfärdas.
Enligl kommilléns mening är del önskvärl all en kontroll
av rälten till innehav kan sällas in redan när en sändare förs in i landel. För
all della skall kunna ske krävs en ordning som innebär att endast den som har
tillstånd lill innehav av radiosändare har räll alt importera radiosändare,
ofullständig radiosändare eller byggsats för lillverkning av radiosändare.
Kommittén framhåller i detta sammanhang att ett eventuellt
sådant förbud mol import ulan tillstånd inle torde vara oförenligt med Sveriges
åtagande enligt GATT och EFTA-avtalen. Efiersom förbudet är avsett endast som
elt komplemenl till förbudet att i Sverige ulan tillstånd inneha de angivna
varorna, kan importförbudet nämligen inte anses som en diskriminering mellan
olika länder eller som en förtäckt restriktion i handeln.
Kommillén föreslår mot bakgrund härav elt förbud mot
import av radiosändare, ofullständig radiosändare samt byggsals för
lillverkning av radiosändare. En ny beslämmelse av innehåll att endast den som
har tillstånd till innehav av radiosändare får lill rikel föra in dessa
varuslag bör sålunda tas in i radiolagen. Överträdelse av denna nya bestämmelse
bör medföra påföljd enligl lagen (I 960:41 8) om straff för varusmuggling.
I de tillstånd angående innehav av radiosändare som nu
meddelas för radioleverantörer föreskriver televerket atl sådan sändare får avyttras
endast om tillståndshavaren förvissar sig om att förvärvaren i sin tur har
Prop. 1975:19 48
tillstånd till innehavet. Enligt kommilléns mening bör
denna melod användas generellt. Var och en som säljer en radiosändare bör
sålunda kunna ådra sig straffansvar i fall han underlåter atl förvissa sig om
atl förvärvaren har erforderligt tUlstånd. Även i delta hänseende bör
ofullständig radiosändare och byggsats för tillverkning av radiosändare
jämställas med en funktionsduglig sändare. Kommittén framhåller vidare alt för
den händelse det i förevarande sammanhang undantagsvis skulle komma upp fråga
om förverkande av del överlåtna föremålet, bör möjlighet finnas härtill.
För att en straffbestämmelse skall bli tillräckligt
effektiv, är det enligt kommillén nödvändigl att underiätla åklagarens
skyldighet alt bevisa att avyitraren har underlåtit att förvissa sig om att
förvärvaren hade tillstånd. Detla kan ske genom all den sistnämnde åläggs all
visa alt förvärvaren hade tillstånd. För atl underiätla fullgörandet av denna
bevisbörda bör televerket uifärda tillstånd i två exemplar. I radiolagen bör
vidare las in en tvingande beslämmelse enligl vUken det åligger förvärvaren atl
på begäran av överiåiaren överlämna ett exemplar av tillslåndet till denne.
Mot denna bakgrund föreslår kommittén en bestämmelse
enligl vUken den som överlåter radiosändare, byggsats för tillverkning av
radiosändare eller ofullständig radiosändare och inte kan visa atl förvärvaren
hade tillstånd enligt 2 § radiolagen skall dömas enligt vad i 9 § radiolagen
stadgas. Eftersom förverkande ibland kan vara en lämplig rättsverkan av brottet
föreslås också bestämmelser därom.
I viss utländsk lagstiftning förekommer förbud som riktar
sig inte endasi mot överlåtelse vidare utan även mol uthyrning eller annan
upplåtelse av begränsad rätt till sådan sändare. Kommittén erinrar om all
syftet med sistnämnda förbud i viss mån redan är tillgodosett enligt gällande
rätt genom att radiolagen med innehav av radiosändare jämställer atl någon
använder sådan sändare. Upplålaren kan ibland också göras ansvarig som
medhjälpare till olaglig användning av radiosändare. Kommillén finner i delta
sammanhang inle skäl föreligga till längre gående ålgärder.
Enligt kommittén är det angeläget att de sålunda
föreslagna ändringarna i radiolagen kan träda i kraft så snart som möjligl. Det
finns emellertid då behov av vissa övergångsbestämmelser. Förslagen innebär ju
bl. a. den nyheten all det i fortsätiningen kommer alt krävas tillstånd för
rätten att inneha byggsals för tillverkning av radiosändare. Den som före
lagens ikraftträdande har förvärvat sådan byggsats bör vid sådant förhällande
rimligen beredas en frist alt utverka erforderligt tillstånd. Fristen bör
bestämmas så alt vederbörande både hinner få ansökan prövad och, om den avslås
hinner avyttra eller på annat sätt göra sig av med byggsatsen. Samma hänsyn bör
enligt kommittén visas den som före ikraftträdandet har träffal avtal om
förvärv av byggsals. Det nu sagda gäller enligt kommittén även i fråga om
ofullständig radiosändare i den mån förslagel i denna del kan anses innefalta
en utvidgning av gällande rätts innebörd. Den föreslagna bestämmelsen om förbud
i vissa faU mot import av radiosändare m. m. torde enligl kommitténs
mening inle
Prop. 1975:19 49
behöva föra med sig några övergångssvårigheter.
Radiosändare, ofuUständig radiosändare eller byggsals bör sålunda kunna tas i
förvar av tullmyndighet, om importören inte kan visa alt han har erforderligt
tilllstånd. Härigenom får importören tillfälle att skaffa tillstånd. Genom den
nya beslämmelsen våUas importören därför inte någon annan olägenhet än alt det
kan dröja något innan han får ul varorna från tullmyndigheten. Denna olägenhet
måste anses vara förhållandevis ringa.
I överensstämmelse med hävdvunna principer bör den
föreslagna skyldigheten for förvärvare att på begäran lämna ett exemplar av
sill tillstånd till överiåiaren inte göras tiUämplig på avtal som har träffats
före lagens ikraftträdande. Som en följd härav bör enligl kommittén den
föreslagna särskilda straffbestämmelsen i 9 § första stycket tredje punkten
radioiagen inte heller äga tillämpning på den som på grund av ett före lagens
ikraftträdande träffat avtal överlåter radiosändare, ofullständig radiosändare
eUer byggsats för tiUverkning av radiosändare.
Kommittén anser del vara lämpligast all ifrågavarande
ändringar i radiolagen får träda i kraft först två månader efter del alt den
nya lagen har publicerats.
5.6.2 Förslag tiU lag om näringsrättsliga åtgärder
rörande integritetsfarlig apparatur
Enligt kommittén är del uppenbart att man inte kan bortse
från risken alt det i framtiden kan komma all framställas nu okända apparater
som är utpräglat farliga för enskildas personliga integritet. Inte heller kan
del uleslulas all nu kända apparater som kommittén inle har funnil anledning
alt ingripa mol kommer atl utvecklas på sådant sätt, atl kommitténs uppfattning
inle längre kan upprätthållas. I den mån behov yppas av all sådana apparater
hålls under kontroll är del betydelsefullt att erforderliga ålgärder kan vidlas
snabbi. För all göra della möjligl kan det enligl kommilléns mening visa sig
erforderUgt alt Kungl. Maj:l får ulan riksdagens hörande uifärda sådana
näringsrättsliga bestämmelser som finns påkallade belräffande viss apparatur.
Kommillén har därför upprättat förslag lill lag om näringsrällsliga ålgärder
rörande inlegrilelsfarlig apparatur. Lagens beslämmelser skall gälla om och i
den mån Kungl. Maj:l för vissl slag av apparatur så förordnar. Del kan förmodas
att lagen redan innan förordnande meddelas kommer att ha en preventiv effekt.
När del gäller atl beslämma begreppet integritetsfariig
apparatur är det enligl kommittén nödvändigt att knyta an tUl den föreslagna
bestämmelsen i 4 kap. 6 a § BrB. Med integritetsfariig apparatur bör därför förslås
apparatur som kan brukas till gäming som där sägs, dvs. tekniskt hjälpmedel för
återgivning av ljud. Efiersom särskilda regler föreslås gälla för radiosändare,
ofullständig radiosändare och byggsats för lillverkning av radiosändare, bör
dessa slag av lekniska hjälpmedel inte omfattas av lagen. 1 övrigt föreslås
bestämmelser om innehav, imporl och
4 Riksdagen 1975 I saml Nr 19
Prop. 1975:19 50
försäljning (24 §§). Del förulsälls vidare att det i
förevarande fall även kan finnas behov av en särskild tillståndsgivning för alt
tillgodose del legitima behovet av den aktuella apparaturen. Reglerna om imporl
och försäljning knyter an lill bestämmelsen om innehav. 5 § handlar om reklam.
Den behandlas i nästa avsnill. I 6 § ges beslämmelser om straff och förverkande
som påföljder för den som bryier mol lagens bestämmelser. Lagens bestämmelser
föreslås som lidigare nämnts bli tUlämpliga endasi i den mån Kungl. Maj:l
förordnar därom. Ibland kan del vara olämpligl atl reglerna om import,
försäljning och reklam Iräder i kraft. I sådant fall kan Kungl. Maj:t enUgl
förslaget förordna atl endasi bestämmelsen om innnehav och påföljdsbestämmelsen
skall gäUa. Däremot anser kommittén att ingripanden enbart mol import eller
försäljning inle är i överensstämmelse med lagens syfte. Om sådana ingripanden
eftersträvas, bör alllså innehavskonlroU införas samtidigt. Beslämmelsen om
reklam är inte på samma sätl avhängig av beslämmelsen om innehav. Om etl
införande av innehavskontroll skulle anses medföra alltför slora svårigheier,
kan del enligt kommitténs mening ändå finnas behov av all tillämpa beslämmelsen
om reklam.
5.6.3 Särskilt om reklam
Ålgärder som inskränker möjlighelerna till reklam för
integritetsfariig apparatur är enligl kommittén onekligen ägnade att bidra till
all minska förekomsten och spridningen av sådan apparatur. Det stämmer
följaktligen i och för sig överens med del allmänna synsätt som kommittén
anlägger på hithörande frågor all sådana åtgärder vidtas. Kommillén framhåller
emellerlid alt slor försiktighet måste iakttas i fråga om inskränkningar i
affärsidkares och andras rält alt genom reklam sprida kännedom om de varor som
de säljer. Det måste vidare hållas i minnet atl integritetsfarlig apparatur
även har nyttiga och legitima användningsområden varför del är angelägel atl
ålgärder inle i onödan vidlas som hindrar eller försvårar alt apparterna kommer
till sådan användning. Ett förbud mot all reklam för integritetsfariig
apparatur bör redan av dessa skäl inle övervägas.
För alt en reglering som kan komma lill användning för atl
hindra missbruk av integritetsfariig apparatur skaU bh effektiva, är det
emellertid av vikt att allmänheten verkUgen får kännedom om den. Enligt
kommitléns mening är det i och för sig möjligl att låla reklamen tiäna detta
syfte genom all det föreskrivs atl reklam rörande integritetsfariig apparatur
skall erinra om de bestämmelser som gäUer för apparaturen. Kommittén tar därför
i fortsättningen upp frågan om reklam från denna utgångspunkt.
Del är, menar kommittén, tänkbart alt föreskriva alt
reklam rörande viss apparatur skall innehålla en erinran om atl användning av
apparaturen under vissa förhållanden kan bestraffas. AUa meddelanden som
handlar om företag, varor eller Ijänsler och härrör från företaget eUer den
Prop. 1975:19 51
som tillhandagår med varorna eUer tiänsterna lorde vara
alt anse som reklam. Någol formkrav gäller inle. Meddelandet kan lämnas i
skrift, bUd, tal eller på annal säll, t. ex. genom skyltning. Även
demonstration även vara i samband med försäljning innefattar reklam. Ett
evenluelll påbud bör gälla även individuell reklam, exempelvis demonstration.
Med reklam avser kommittén sålunda såväl genereU som individueU reklam.
Belräffande ell slag av reklam synes emellertid enligt
kommittén några föreskrifter om reklamens positiva innehåll inle böra meddelas.
Det gäUer reklam i form av skyltning. EnUgt kommilléns mening kan del inle
krävas, att man bland utställda varor alllid måste placera ell särskilt
skriftligt meddelande om atl användning av varorna ibland kan uigöra brolt. Ell
sådant krav skulle innefatta elt onödigi ingrepp, som kan försvåra för
näringsidkare all ordna skyltningen på sätt han önskar. Om det i skyltningen av
någon anledning anbringas ell skriftligt meddelande om de utställda varorna,
bör dock det meddelandet innehålla uppgift av innehåll som nu har sagts. Om
påbudet begränsas till all avse annan reklam än skyltning, kommer del enligt
kommitténs mening ändå all i lillräckligt hög grad bidra lill all allmänhelen
får kännedom om straffbestämmelsen och atl den enskilde som tänker förvärva
inlegrilelsfarlig apparatur också bUr medveten om den.
Kommittén finner inte skäl föreligga att föreslå alt
reklam om integritetsfariig apparatur i vissa faU också skall innehålla erinran
omatt näringsrällsliga föreskrifier gäller för apparaturen.
Del kan enligl kommittén sålunda tänkas atl för annan
reklam än skyltning bör föreskrivas att reklamen skall innehålla erinran om atl
användning av apparaturen kan medföra ansvar enligl den föreslagna bestämmelsen
i BrB. Del är emellertid otänkbart att etl sådani påbud skulle kunna lillämpas
i fråga om reklam för alla slag av tekniska hjälpmedel för återgivning av ljud.
Apparaturens farlighet för integriteten måste typiskt sett vara utpräglad för
att påbudet skall kunna tillämpas. Såvitt kommittén kan bedöma föreligger inte
behov av all ålgärder rörande reklam vidtas beträffande någon av de apparater
som nu förekommer i handeln.
Den bestämmelse om reklam som kommillén i och för sig
ansett sig kunna förorda har alltså ingen aktualitet för närvarande. Dess värde
ligger i alt den gör del möjligt alt vidta åtgärder mol reklam, om behov
uppkommer. Beslämmelsen bör därför tas in i den föreslagna lagen om
näringsrättsliga åtgärder rörande integritelsfarhg apparatur. För atl bestämmelsen
skall gälla fordras, all Kungl. Maj:l särskilt förordnar därom belräffande
vissl slag av inlegrilelsfarlig apparatur.
Kommittén framhåller atl del är angeläget alt den
föreslagna beslämmelsen om reklam skall kunna lillämpas även på reklam i
tryckt skrift. Härskande uppfattning om tryckfrihetsförordningens räckvidd
lorde vara all förordningen inte träds för när genom bestämmelser som riktar
sig mol reklam i tryckt skrift, när sådan reklam beslår av åtgärder av
utpräglat kommersiell nalur som inle avser nyhetsförmedhngen eUer
Prop. 1975:19 52
åsiktsbildningen i samhällel. Kommilléns förslag
inskränker enligt dess mening inle rätlen lill nyhetsförmedling eller
åsiktsbildning rörande integritetsfariig apparatur. Förslagel synes därför
förenligt med den gängse uppfaltningen om tryckfrihetsförordningens räckvidd.
6 Remissyttrandena
Flera remissinstanser framhåller atl behovet av lagstiftning
på del område som kommittén behandlar är påtagligt.
Rikspolisstyrelsen anför att den lekniska ulvecklingen har
framkallat etl allt siörre behov av elt utvidgat rättsskydd för den personliga
integriteten. Del är i dag möjligl alt i hemlighet införskaffa underrättelser
av olika slag med hjälp av apparatur för ljudöverföring, ljudupptagning och
fotografering som antingen verkar på långl håll eller pä grund av sin ringa
slorlek läll kan anbringas dolt. På många håll och i olika sammanhang har också
ullalals farhågor för missbruk av sådan apparatur. Slyrelsen anser det
synnerligen angeläget att ålgärder vidlas som bidrar till att minska riskerna
för missbruk och öka skyddel för enskilda personer mot olika former av
inlegriletsangrepp.
Även RÅ erinrar om att den tekniska ulvecklingen under
senare år har skapat stora möjUgheter för den som så önskar atl skaffa sig
kunskap om andras privatliv. Del slora och uppreklamerade utbudet av
"spionulrusl-ning" vittnar om all betydande risker för angrepp mot
den personliga integriteten redan föreligger och kan förväntas bU än mera
påtagliga under de närmasle åren. En snar lagsliftning om skydd för den
enskildes integritet synes därför påkallad. Domareföreningen anför liknande
synpunkter.
Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller alt vad som
påkallar en förstärkning av skyddet för den enskUdes privatliv är den lekniska
utvecklingen. Tillkomsten av nya lekniska apparater gör del möjligl alt
utforska människors privatliv i lönndom. De elektrotekniska uppfinningarna
medför också ofantligt vidgade möjligheler alt lagra och hantera uppgifier om
enskilda människor. De problem man står inför när det gäller skydd mot
avlyssning är alldeles desamma som uppkommer genom datateknikens snabba
framväxande.
Dessa företeelser gör del ofrånkomligt alt behovel av
skydd för enskildas privatliv måste fixeras och hävdas i olika sammanhang.
Behovet av snar lagstiftning understryks också av bl. a.
försvarets forskningsanstalt, överåklagarna i Göieborg och Malmö, Stockholms
handelskammare. Gollands handelskammare, handelskammaren i Göteborg samt
länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund ansluler sig i sitt gemensamma yttrande också lill
uppfattningen atl det föreligger ell ultalal behov av all tillförsäkra den
enskilde ett rättsligt skydd mol att privala förhållanden kommer till andras
kännedom. Rent allmänt kan
Prop. 1975:19 53
enligt organisationerna särskiljas två fakiorer som har
ogynnsamt påverkat ulvecklingen, nämligen dels del bristfälliga
förfaltningsskydd som för närvarande finns och dels de senasle årens spridning
av inlegrilelsfarlig utrustning. Organisaiionerna pekar på det oliUfredsslällande
i att försäljning i uppenbarligen stor skal har tillåtits ske under en följd av
år. Sålunda har både inhemska och utländska firmor utbjudit sina produkter ulan
alt något i vanlig bemärkelse seriöst köparintresse har förelegat. Vissa tecken
tyder också på att ett utbrett missbruk har förekommii.
Några
remissinslanser lar i sina yitranden upp frågan om det lämpliga i kommitléns
uppdelning av utredningsuppdraget. Enligl RA:s mening är del i och för sig beklagligt
alt inte hela problemkomplexet rörande skydd för den personUga integriteten las
upp lill behandling i ell sammanhang. Om del nu införs särskilda regler om
olovlig avlyssning kan del riskeras all del fortsatta arbelel leder antingen
till omfattande ändringar i redan antagna lagbestämmelser eller till en
oenhetlig författningsreglering. Å andra sidan kan erfarenheterna från
tillämpningen av en ny lagstiftning på integritelsskyddsområdet vara av värde
för det fortsatta utredningsarbetet. Avgörande synes dock enligt RA vara alt
behovel av lagstiftning är trängande och all de största riskerna för missbruk
av leknisk apparatur för närvarande finns på det akustiska området. RÄ vill
därför inte motsätta sig atl beslämmelser nu införs om skydd mol avlyssning.
Liknande synpunkter framförs av domare föreningen.
10 uttalar att kommilléns melod atl avge delbetänkande är
förståelig men atl utredningen skulle ha vunnit i klarhet och överskådlighet om
hela problemkomplexet hade behandlats samtidigt. Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund erinrar om alt i utredningsdirektiven har
förordals en allsidig översyn av de olika rättsregler som är akluella i detta
sammanhang och all man därför hade haft anledning räkna med ett mera omfattande
förslag lill normer pä personlighelsräl-tens område än vad kommittén har lagt
fram.
Påtagligt krilisk mot kommilléns uppläggning av
utredningsarbetet är hovrätten över Skåne och Blekinge. Enligl hovrätten
försvårar denna uppläggning en granskning av förslaget. Syftet med det tämligen
omfattande uiredningsuppdrag som har anförtrotts kommittén torde ha varil alt
få elt underlag för en mera enhetlig rällspolilisk värdering i fråga om
lagstiftningsåtgärder till skydd för den enskildes personliga integritet. Man
kan nämligen inte bortse från all de olika delarna inom detta ämnesområde
betingar varandra. Det är svårt atl överblicka om den lösning som kan le sig
rimlig när del gäller avlyssning är användbar i fråga om smygfoiografering.
Behovel av åtgärder mot kunskapsinhämlande beror på i vad mån etl otillbörligt
användande kan förhindras med olika medel. Det hade sålunila enligl hovrättens
mening varil önskvärt all kommUtén i ell sammanhang hade presenterat resultalen
av sin utredning. Hovrätten ställer sig synnerligen tveksam till det lämpliga
i att bryta
Prop. 1975:19 54
ut frågan om skydd mot avlyssning och behandla denna fråga
särskilt. Del kan enligl hovrätten i och för sig vara rikligt att del är främsi
på detla område som elektroteknikens snabba ulveckling har skapat nya risker
för den enskUde. Kommilléns arbeie bör emellertid även på övriga områden ha
framskridit så långl all del kan övervägas om inle dess slutbetänkande bör
avvaktas, innan någon lagändring vidlas.
Hyresgästernas riksförbund förordar alt de ändringar i
brottsbalken som har föreslagits av kommittén får anstå lill dess alt kommittén
har slutfört sitt arbeie.
KommUténs uppfattning angående bestämningen av
integritets-begreppet föranleder i stort sett inte några kommentarer i
remissyllrandena. En del synpunkter i denna fråga framläggs emellerlid av
hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten delar kommitténs mening atl del är
önskvärt atl ell systematiskt rättsskydd uiformas för den personliga
integriteten. Den begreppsbestämning som kommillén härvid anger är enligl
hovrätten hell klargörande. Denna bestämning innebär väl endast en ram för ett
sådani skydd och inle någon genereU, kvantitativ beskrivning av vad som hör
till den enskildes privatliv. Någol sådant är heller inte möjligt atl uttrycka.
Det är ändå ell utomordentligt viktigt ställningslagande som sker genom atl den
enskUdes anspråk på skydd för sina privala angelägenheter erkänns som en
principieU grund för lagstiftningsåtgärder. Det är å andra sidan självklart att
della anspråk inle kan vara absolut utan all skyddel måste avvägas med hänsyn
också till andra inlressen. Den risk som föreligger beslår emellertid inte i
atl dessa senare intressen inle skulle bli tillbörligen beaktade. Risken är i
stället atl den enskilde inför reella eller föregivna samhällsintressen får se
den sektor som han kan beteckna som sin privata krympa samman i alltför hög
grad.
Pressens samarbetsnämnd anser atl kommitténs definition är
alltför vid. Enligl nämndens mening bör därför lill definitionen fogas någol
olillbörlighetskrilerium.
RÅ är ense med kommittén om atl tyngdpunkten i skyddet för
den personliga integriteten bör ligga på straffrättsliga åtgärder.
Rikspolisstyrelsen framhåller alt straffrättsliga bestämmelser är nödvändiga
som komplement till näringsrällsliga åtgärder.
Hyresgästernas riksförbund kritiserar däremoi kommitténs
melod alt lägga tyngdpunkten på straffrättsliga ålgärder. EnUgl förbundets
mening måste näringsrättsliga ingripanden ske i högre grad än vad kommittén
föreslär.
Pressens samarbetsnämnd eflerlyser en mera inträngande
analys av
olika principiella vägar atl skapa ett lillfredsslällande
inlegritelsskydd. Kommittén har velat följa den i Sverige hittills brukade
metoden atl kriminalisera olika, enstaka beteenden. Denna melod leder emeUertid
i praktiken lill ell ganska begränsat personlighelsskydd. En annan utväg som
kan komma i fråga är all direkl skydda de inlressen som man vill främja. Man
uppställer i så fall rättsregler som omedelbart garanterar den enskilde etl
skydd mot intrång i den avgränsade sfär, inom vilken han
Prop.
1975:19 55
anses skola kunna känna sig någol så när trygg och
undandragen insyn utifrån. Olika sanktioner kan därvid stå den enskilde lill
buds. I första hand kan han ha möjlighet att väcka skadeståndstalan vid en
kränkning, men man kan även tänka sig en räll atl vid domstol utverka förbud
mol ell förfarande som kränker integriteten. Genom en sådan melod kan
lagstiftningstekniken förenklas avsevärt. Del blir vidare den förfördelade
själv som får agera i stället för en åklagare. I och för sig utesluter den ena
metoden inte den andra. Även om man har ett allmänt skadeslåndsrättsligt
skydd, kan man ändå åstadkomma ell straffrättsligt skydd genom atl
kriminalisera vissa, mera störande intrång i integriteten.
Kommitténs förslag att knyta det straffrättsliga skyddel
mot avlyssning lill de områden som avses med beslämmelserna om hemfridsbrotl
och olaga intrång får ell blandat mottagande. Förslagel lillslyrks eller lämnas
ulan erinran av överåklagarna i Göteborg och Malmö, överbefälhavaren,
generaltullstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs
län, Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, handelskammaren i Göteborg,
Skånes handelskammare, Svenska landstingsförbundet saml Svenska arbelsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund.
Några remissinslanser är Iveksamma men vill inle motsätta
sig den föreslagna lösningen. Till dem hör länsåklagaren i Kalmar län, domareföreningen
och Sveriges Radio aktiebolag.
Länsåklagaren i Kalmar län anser att det från
åklagarsynpunkl är mycket välfunnel all straffbestämmelserna skyddar den
enskildes personliga integritet endasi inom de platser som avses med
bestämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång. Med en sådan geografisk
begränsning av kriminaliseringen undgår man i varje fall större
tolkningssvårigheter. Det resultat som man kan väntas uppnå genom den
föreslagna kriminaliseringen förefaller också atl täcka en stor del av del
område där elt rättsligt skydd kan behövas. Ändå har man enligt länsåklagaren
en känsla av all kriminaliseringen kan behöva ulvidgas inom en inle alltför
avlägsen framtid.
Domareföreningen framhåller all beslämmelserna om skydd
mot olovlig avlyssning om möjligt borde ha avfattats utan anknytning till de
platser som anges i bestämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång. Följden
av den konstruktion som kommillén har vall är all någol skydd inte kommer alt
finnas i fråga om många platser där del är önskvärl med skydd för den enskildes
privata förhållanden. Olovlig avlyssning är inte ell brolt mot rälien lill det
egna hemmet eller den egna arbetsplatsen, utan del är i själva verket ell
sådani inlegriletsangrepp som i princip bör beivras var det än begås. En annan
sak är all del möjligen kan tänkas all skyddel bör vara siörre om kränkningen
sker i exempelvis hemmet. Föreningen är emellerlid medveten om svårigheterna
atl i detta sammanhang, när endasi ell slag av integriletskränkningar tas upp
till behandling, slutgiltigt pröva hur skyddet skall anordnas. Trots
ölägenheterna med den föreslagna konstruktionen anser föreningen därför alt
den bör godta
Prop. 1975:19 56
förslagel, varvid man dock utgår från all beslämmelserna
kommer alt prövas på nytt när hela problemkomplexet kan överblickas.
Sveriges Radio aktiebolag sätter i fråga om de generella
straffbestämmelser som kommillén föreslår verkligen är en lämplig lagleknisk
lösning. Konstruktionen kan leda till absurda konsekvenser, såsom nären person
med nedsatt hörsel skall använda sin hörapparat. Kommittén synes mena - och
delta framgår också av en strikt tolkning av den föreslagna lagtexten - att
personen i fråga i princip måste ha lov av bostadshavaren eller därmed
jämställd för atl få använda sin hörapparat. Visserligen kan man normaU utgå
från all han har lov alt använda apparaten i bostadshavarens bostad men om
delta förbjuds honom måste han montera ned den. En sådan regel kan inle vara
rimlig. Med hänsyn härtill och till all andra likartade fall kan uppstå skulle
del kunna övervägas atl olovligt anbringande av tekniskt hjälpmedel eller
olovlig avlyssning medelst sådani hjälpmedel skall vara straffbart endasi om
del är fara för inlegrilelskränkning.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge anlägger vissa allmänna synpunkter på själva
uppläggningen av det straffrättsliga skyddel för den enskildes privatliv. En
huvudsynpunkt måste enligl hovrättens mening vara att varie enskild människa
skall ha rätt all själv överblicka och kontrollera vad som upptas och
registreras av hans yttranden. Det måste anses som elt brott mol förtroende all
någons yttrande i hemlighet avlyssnas och registreras. Sådant kan inte
rättfärdigas av några intressen, bortsett från fall då avlyssningen i laga
ordning används som tvångsmedel i brottmål. Människor lämpar silt sätt all
uppträda och sina yttranden efter den situation som föreligger. Lösryckta ur
silt sammanhang och framförda till helt andra personer än dem tiU vUka
yttrandena har riktals kan de få en alldeles vanställd innebörd. Hovrätten
ansluter sig till kommitténs uppfattning all del inle är möjligl atl avgränsa
vad som bör skyddas genom att ange detta som privatsamtal eller något dylikl.
Hovrätten kan däremot inle dela kommitténs mening alt del finns skäl att
betrakta öppna inlegriletsangrepp med lika starkl ogillande som man ser på de
dolda. Del kan väl sägas atl den enskildes behov av skydd för sina privata
angelägenheter gör sig särskilt slarkl gällande i hans bostad och alt han
därför bör ha rält all inskrida mot en avlyssning som rikias mot bostaden från
andra lokaliteter. Delta förutsätter alt också den öppna avlyssningen kan
förbjudas i sådani fall. Men i andra sammanhang kan den öppna avlyssningen inle
generellt förbjudas. Den kan vara förkastlig ur andra synpunkter, t. ex. såsom
elt brolt mol upphovsrätten eller som förberedelse därtill. Avlyssningens
öppna karaktär ger den enskilde emellertid möjlighet all skydda sig och
utesluter därför att del är fråga om etl integrilelsangrepp.
Hovrätten konstaierar vidare all syftet med bestämmelserna
om hemfridsbrotl och olaga intrång är dels alt hindra att någon olovligen
uppehåller sig på de platser som anges i dessa beslämmelser och dels i viss mån
atl medge ratt att därUrån med våld avlägsna en inträngUng. Därmed
Prop.
1975:19 57
följer inle nödvändigtvis atl etl skydd mol avlyssning
skaU omfatla dessa utrymmen. Belräffande både bosläder och övriga platser gör
sig behovel av skydd mol avlyssning olika slarkl gällande för olUca utrymmen.
SärskUt slarkl är ett sådant behov i fråga om bostads- och arbetsrum medan det
måste anses vara betydligt svagare när del gäller villalrädgårdar och
trappuppgångar. Efiersom ell avlyssningsskydd inle rimligtvis kan gälla
överallt, måste man dra en gräns mellan skyddade och inle skyddade platser.
Varje sådan gränsdragning bUr i viss utsträckning godtycklig och svår all ange
lillräckligt tydligt i lagtext. Del är därför fördelaktigt all knyta an liU de
regler som gäller om hemfridsbrotl och olaga intrång. Men om man gör på del
säll som kommillén föreslår har man inle skapat ett inlegritelsskydd för alla
avlyssnade utan snarare en förstärkning av äganderätten lill de angivna
utrymmena. Den som förfogar över platsen och som kan ge lov lill ålgärder -
däremoi inle den som har avlyssnats -blir enligl kommitléns förslag att anse
som målsägande om avlyssningen har skett olovligen.
Några remissinslanser motsätter sig kommilléns förslagom
en anknytning till beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång.
Enligt rikspolisstyrelsen lalar slarka skäl för alt man
när det gäller privata samtal kriminaliserar all sådan avlyssning med lekniska
hjälpmedel som sker utan särskilt tillstånd av samlliga berörda personer.
Visserligen lorde del vara svårt all uppdaga vissa av de brolt, som elt på så
sätt utvidgat brollsbegrepp skulle omfaita, men della förhållande bör enligt
styrelsens uppfattning inte vara avgörande vid straffbestämmelsens utformning.
Det straffbara området lorde kunna avgränsas på önskvärl sätt genom att man ger
en lämplig definition av ullryckel "privala samtal" eller liknande
uttryck.
Länsåklagaren i Kopparbergs län anser atl det väl kan
hävdas all lydlighetskravet har tillgodosetis. Möjligen ärockså en rumslig
begränsning ofrånkomlig. Men man kan sälla i fråga riktigheten i den rältspolitiska
värdering som kommittén har gjort att den enskildes intresse av skydd för
personlig integritet skulle vara mindre framträdande, när han befinner sig
ulanför sin bostad eller annal utrymme som han förfogar över. Begreppel
personlig integritet torde, så långl della går att analysera, innehålla många
högst väsentliga element som inle innefaltar några som helst rumsliga
bestämningar. När del särskilt gäller hemliga band- och televisionsupplagningar
som är avsedda för offentliggörande, synes det motiverat alt skydda individen
mot sådana upptagningar, oavsett var dessa äger rum.
Sveriges advokatsamfund framhåller atl man genom den
konstruktion som kommittén har vall har åstadkommit en olycklig begränsning av
skyddel mol avlyssning. Del iniresse av skydd mol obehörig avlyssning som
tillkommer del privata samtalet är i princip oberoende av den lokal där del
äger rum. Del väsentliga är inte var samtalet äger rum utan samtalets karaktär.
Samfundet erinrar om all enligl kommitténs direktiv riktmärket bör vara att
förtroliga muntliga meddelanden i princip skall
Prop. 1975:19 58
skyddas mol obehöriga i samma utsträckning som skriftliga
meddelanden i brev eller telegram. Detta riktmärke har kommitén uppenbarUgen
förlorat ur sikle genom att på skäl som inte är bärande låla skyddel begränsas
till platser som avses med beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång.
Samfundet erinrar också om all man i flera västeuropeiska slaler redan har
regler som förbjuder avlyssning av alla privala samtal oberoende av lokal. SACO
anser alt avsiktlig olovlig avlyssning skall straffbeläggas oberoende av var,
när och hur avlyssningen sker. Organisationen påpekar i detta sammanhang all
kommittén borde ha behandlat frågan om eventuella sankiioner mol omyndiga
personers obehöriga avlyssning. Denna fråga är särskilt aktueU inom
skolväsendet.
Den av kommillén föreslagna straffbestämmelsen lUI skydd
mol anbringande av tekniskt hjälpmedel tillstyrks av alla remissinslanser som
har yttrat sig i frågan. Till dessa hör RÅ, hovrätten över Skåne och Blekinge
och länsstyrelsen i Älvsborgs län. Överåklagaren i Malmö anser atl beslämmelsen
är nödvändig men invänder att den har fått en alltför generell avfattning med
hänsyn tUl vad som uttalas i motiven. För all någon tvekan inle skall uppslå om
vad som är straffbart bör bestämmelsen preciseras. 1 fråga om anbringandet på
arbetsplatser anser LO, all arbelsgivaren bör åläggas upplysningsplikt
beträffande såväl redan befintliga anordningar som belräffande dem som avses
skola anbringas.
Kommilléns förslag all inte ge gäster och andra lillfälliga
besökare straffrättsligt skydd mot avlyssning som företas av bostadshavaren
eller av den som disponerar lokalen eller med samtycke av någon av dessa
föranleder skilda meningar.
Till förmån för kommitténs förslag utlalar sig Svenska
landstingsförbundet som anser all kommitténs lösning är skälig. När det gäller
kunder och andra i restauranger, konferenssalar och liknande släUen finner inte
heller Sveriges hotell och restaurangförbund anledning lill erinran mol vad
kommittén har anfört. Överåklagaren i Göieborg förklarar alt del i och för sig
hade varil önskvärt alt söka finna en utväg all kriminalisera bostadshavares
ulnyttiande av teknisk apparatur i sådana fall då gästers och andra tillfälliga
besökares integritet skadas. Han godtar dock kommilléns skäl för alt hålla ett
sådani förfarande utanför det straffbelagda området. Även länsstyrelsen i
Älvsborgs län stöder kommilléns förslag.
Domareföreningen godtar visserligen förslaget men anser
del svårförståeligt alt en person som i sin egen bostad samtalar med en annan
person skall ha räll all ulan dennes vetskap och medgivande ta upp samtalet med
en avlyssningsapparal. Föreningen frågar sig också varför etl samtal på en
restaurang skall få avlyssnas ulan påföljd.
Vis.sa remissinslanser är klarl negativa lill komnntléns
förslag i denna del.
RÅ utgår från att gäster och andra tillfälliga besökare -
vare sig i bosläder, butiker eller restauranger - inte kan anses
ha ell lika
Prop. 1975:19 59
beaktansvärt anspråk på skydd för sin personliga
integritet som när de befinner sig i sin egen bostad. Men enligt RÅ är behovet
tillräckligt slorl för att motivera någon form av straffrättslig reglering.
Strävandet att anpassa de nya bestämmelserna till beslämmelserna om
hemfridsbrott och olaga intrång bör inle medföra alt berättigade skyddsinlressen
lämnas utanför den nya lagsiiftningen.
Även överåklagaren i Stockholm anser alt gäster och andra
legala besökare bör ha räll lill inlegritelsskydd. En konlorsinnehavare bör
sålunda inle ha rält att mot legala besökares vilja avlyssna och registrera
samtal med en besökande. Del kan gälla två avlalsslulande parter, och det
ensidiga skyddet för kontorsinnehavaren framstår då som omotiverat. Sveriges
advokatsamfund anmärker att det enligt förslaget inte finns någol som helst
skydd mol dold avlyssning i sådana fall då en advokat inställer sig med sin
klient på ell affärskontor för förhandlingar och han under förhandlingarnas
lopp anvisas etl rum för enskilt samtal med klienten. Länsåklagaren i Kalmar
län anser all del i fråga om konferenssalar som lokalhavare släller till
betalande gästers förfogande behövs ell inlegritelsskydd för gästerna. Han
anser det också stötande att en gäst med bosladsinnehavarens samtycke skaU få
"tjuvlyssna" på en annan gäst.
Enligl hovrätten över Skåne och Blekinge bör man i fråga
om del straffrättsliga skyddet göra skillnad mellan å ena sidan bostad och å
andra sidan de övriga utrymmen som skaU omfattas av det föreslagna
avlyssningsskyddet. Vad försl angår bostad gäller det all skydda främst den
eller de som bor där. Om bostadshavaren utsätter gäster eller andra för hemlig
avlyssning är della mera någol som slrider mol god umgängessed än något som bör
vara straffvärt. Skydd för gästers integritet kan åstadkommas genom atl
ulnyiijandel av det som avlyssnats eller inspelals motverkas genom bestämmelser
i lag. Den som utnyttjar sådant lär för övrigl snart bU föremål för de
sanktioner som gäller i umgänget mellan människor. När del sedan gäller övriga
utrymmen som avlyssningsskyddel skall avse, förefaller del otillräckligt all
lokalhavares samiycke skall göra gärningen lovlig. Detla framgår av den
föreslagna särregeln för arbetsplatser. Även på andra ställen kan dock en mer
inskränkt avlyssningsrält vara befogad. Kunder på etl varuhus bör t. ex. inle
behöva befara atl vad de säger avlyssnas ulan all de vet om det. Samma sak
gäller övriga utrymmen som omfattas av beslämmelsen om olaga intrång. Det
föreligger därför etl behov av alt bereda även andra än lokalhavare skydd mol
avlyssning. Samlidigl kan del föreligga elt slarkl önskemål Irån lokalhavare
alt medelst avlyssning kunna övervaka utrymmen, tillverkningsprocesser etc. De
motstridiga inlressen som råder niellan dem som i olika egenskaper har tillgång
lill här avsedda platser synes kunna ges en lillfredsslällande lösning endast
om all hemlig avlyssning förbjuds, oavsett om den sker med eller mol
lokalhavarens vilja. En övervakning genom avlyssning lär lika gärna kunna ske
öppet som iloll. Om all hemlig avlyssning förbjuds, kommer man också lill rätta
med de särskilda problem som arbetsplatser, restauranger och enskilda
Prop. 1975:19 60
sammankomster erbjuder. Någon särregel för arbetsplatser
torde inte behövas. Mol etl förslag atl all hemlig avlyssning skall förbjudas
kan invändas atl det är svårt att tillräckligt tydligt ange vilka förfaranden
som faller inom del straffbara området. De problem som uppslår härvidlag är
emellertid inle svårare all lösa än andra liknande. I Norge har man
straffbelagt hemlig avlyssning. Etl liknande uttryckssätt kan begagnas i svensk
lagtext. Del får då överlåtas ål rättstillämpningen all närmare avgöra vad som
skall läggas in i ordet hemlig. Rimligtvis bör inte fordras alt den avlyssnade
i ett visst fall vetat om alt avlyssning skedde. Det bör räcka att lokalhavaren
gjort vad som kan anses ankomma på honom för atl sprida kunskap om alt
avlyssning ägde rum. Hovrätten föreslår med hänsyn till vad sålunda har anförts
att man förbjuder aU hemlig avlyssning på sådan plats som avses i beslämmelsen
om olaga intrång, dvs. andra utrymmen än bostad. I enlighet härmed bör
kommilléns förslag lill 4 kap. 6 a § 2 st. brottsbalken ändras sålunda atl vad
som sägs i I st. om bostad skall gälla även beträffande plals som avses i 6 § 2
st., om gärningen sker hemligen och avser yttrande av någon som vistas på
platsen.
Några
remissinslanser anser i motsats lill kommillén atl del bör införas ell
straffrättsligt skydd mol avlyssning av vad som försiggår även i motorfordon.
Denna uppfattning företräds bl. a. av RÅ, rikspolisstyrelsen, televerket,
länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län, domareföreningen samt Svenska
arbelsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Televerket erinrar om all
avlyssning i bilar inle förutsätter användning av radiosändare utan även kan
ske med hjälp av mikrofon och bandspelare, som har placerats i bilen på ell
inlegritetskränkande sätt.
Kommitténs förslag atl avlyssnings- och inspelningsapparat
inle skall få begagnas på arbelsplals utan stöd i avtal mellan arbetsgivare och
anställd föranleder starkl delade meningar bland remissinslanserna.
Förslagel lämnas utan erinran av RÅ, generaltullslyrelsen,
kommerskollegium, överåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö,
länsåklagar-en i Kalmar län och Statstjänstemannens riksförbund.
SACO tillstyrker i princip kommilléns förslag men erinrar
om atl förslaget förutsätter alt det enligt gällande
förhandlingsrättslagstiflning är möjligl atl träffa kollektivavtal i hithörande
frågor.
LO förklarar att kommittén i stort sell har beaktat de
synpunkter som LO har framfört liU kommittén under utredningsarbetet. Emellertid
har kommittén uttalat sig svävande när det gäller formerna för de överenskommelser
som skall kunna träffas mellan arbetsgivare och anställd. LO anser, att för de
arbetsplatser där kollektivavtal föreligger, frågan om avlyssning m. m.
ovillkorligen skall regleras av kollektivavtalet. Del är inte godtagbart att ha
enskilda tjänsteavtal eller andra former av avtal som vid sidan av
kollektivavtalet skaU reglera så ingripande ålgärder. LO kritiserar vidare
kommitténs uttalande (s. 107) att inle vae avvikelse från vad som har avtalats
bör medföra slraffpälöljd och atl i del enskilda fallet måste bedömas
betydelsen för de anställda av atl en föreskrift inte
Prop.
1975:19 61
har iakttagits. De rältstillämpande myndigheterna bör inte
pröva om ell åsidosättande av reglerna skall medföra straffpåföljd i det ena
men inle i det andra fallet. Del får förutsättas atl föreskrifier som inle
fyUer någon skyddsfunktion inle kommer att ingå i avtalen.
TCO anser i likhel med LO alt en absolut förutsättning för
användning av avlyssnings- och inspelningsapparalur på arbetsplats är atl
överenskommelse träffas i form av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har
slutils eller godkänts av organisation som är atl anse som huvudorganisation.
Förslagel om all en reglering skall kunna ske i enskilda tjänsteavtal avstyrkes
därför bestämt. I den mån en generell reglering är olämplig med hänsyn tUl
företagsspecifika förhållanden kan de avtalsslutande parterna i
kollektivavtalet lämna möjligheten öppen för lokala överenskommelser i detaljfrågor.
Skulle mot förmodan en blivande lagstiftning innebära att frågan ej behöver
lösas genom kollektivavtal, måste det åtminstone krävas atl avtal Iräffas
skriftligen och då inte i etl standardkontrakt utan enbart i en för ändamålet
särskilt upprättad handling. Som skäl för sin ståndpunkt att en reglering inle
skaU få ske i de enskilda tjänsteavtalen anmärker TCO i principiellt hänseende
alt man bör se strängt på formkravet med hänsyn lill att det gäller en så
väsenllig fråga som den enskildes rättsskydd. Delta framstår som särskilt
angeläget när det dessulom gäller att genom avtal göra undantag från en
straffbestämmelse. Vidare understryker TCO att en så extrem åtgärd som all
införa personalavlyssning rimligen inte kan vara sakligt moliverad annal än
möjligen i rena undanlagssilualioner. Skall personalavlyssning över huvud taget
komma i fråga, bör en eventuell överenskommelse härom föregås av en myckel
noggrann prövning. Del är då uppenbart alt en reglering i det enskUda
tjänsteavtalet inte är en lämplig form. Del är också alt märka atl en
arbetstagare generellt sett har mycket svårt att hävda sina intressen i en
enskild uppgörelse med arbelsgivaren. Slulligen framhåller TCO all om avtal
Iräffas enskilt med anställda del kan uppstå tolkningsproblem och praktiska
svårigheter både när del gäller frågan om vilka personer som får avlyssnas och
i fråga om begränsningar i tid och rum.
Svenska landstingsförbundet utlalar, att om
avlyssningsapparaler anbringas på vissa arbetsplatser, bör de begagnas med
stor restriktivitet och installeras på ett sådani sätt atl obehöriga inte kan
begagna dem.
Åtskilliga remissinslanser avstyrker eller är kritiskt
inställda till förslaget att det straffrättsliga skyddet för integriteten på
arbetsplatsen skall vara beroende av vad arbetsgivaren och de anställda kan ha
avtalat. Del är framför aUt principiella betänkligheter som åberopas. I
allmänhel ansluler man sig till de synpunkter som reservanten i kommittén har
anfört. Till denna grupp remissinslanser hör länsåklagarna i Västmanlands län
och Kopparbergs län, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län,
länsstyrelserna i Kalmar län och Älvsborgs län samt Sveriges hotell- och
restaurangförbund.
Handelskammaren i Göteborg sätter i fråga om de
bestämmelser som föreslagits i fråga om arbetstagares skydd på arbetsplatsen
inle kommer
Prop.
1975:19 62
alt medföra onödiga svårigheier för företagen då del
gäller all i konlorsadministralion eller produktion rationeUt utnyttja den nya
teknikens möjligheter. En riktigare lösning skulle vara att söka faststäUa vad
som kan anses vara elt legitimt bruk av avlyssnings- och inspelningsapparatur
på arbetsplatser och lämna denna sektor fri, under del alt eventuellt missbruk
skulle kunna påtalas och beivras enligt de föreslagna bestämmelserna.
TUl de negativt inställda remissinslanserna hör också
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. De bedömningar
som ligger bakom förslaget är enligl organisationerna verklighetsfrämmande.
Begreppet akustisk apparatur är vidsträckt och inbegriper även anläggningar
för intern kommunikation, exempelvis snabbtelefoner och personsökare.
Visserligen vitsordar kommittén all del rör sig om apparatur som är nyttig för
produktionen och som naturligtvis också innebär bekvämlighet och ökad säkerhet
för arbetslagarna själva, men kommittén utgår ändå från elt straffbelagt
förbud. All förutsätta atl arbetsgivarsidan skall kunna förhandla sig fram till
en tiUfredsstäUande lösning innebär enligl organisaiionerna en överdriven
lilllro lill vad som är möjUgl all uppnå förhandlingsvägen. Uppenbart är också
all en lösning förhandlingsvägen kommer all åsättas etl särskilt pris. Detla är
desto mera oberättigat som del inle görs gällande all någol missbruk hiltills
har förekommii. En realistisk och sakligl motiverad regel är i stället atl man
förbjuder sådan användning av akustisk apparatur på arbetsplatsen som med
hänsyn till omsländighetema framstår som obehörig. Vad som innefattas i
uttrycket obehörig kan utan siörre svårigheier beskrivas i motiven. Där kan
sålunda behandlas installationens beskaffenhei och syfte, kravel på öppenhet
eller undantag därifrån liksom andra omständigheter av betydelse. En sådan
ordning ger såväl arbetstagare som arbetsgivare ett ömsesidigt grundläggande
skydd. Samtidigt är det givetvis möjligt atl komplettera med eventuella
avtalsregleringar.
Även Statens avialsverk avstyrker förslaget atl
arbetsgivare inte utan slöd i avtal skall få använda teknisk apparat för
avlyssning på arbetsplats. Verket anser det tveksamt om det finns lillräckliga
skäl för alt på detla sätt begränsa möjUghetema atl som hjälpmedel vid
ledningen och fördelningen av arbelel använda sådan apparat. Det kan också
sältas i fråga om det är lämpligt att lill förhandling om kollektivavtal eller
enskilt avtal överlämna lösningen av frågor av så utpräglat teknisk natur som
dem det här gäller. En sådan ordning måste medföra risk för atl vid
förhandlingarna de tekniska betingelserna för verksamhetens bedrivande inle
blir i lillräcklig grad beaktade. Del bör också enligl verkets mening beaktas
att berörda arbetstagare kan tillhöra olika organisalioner och all också
arbetstagare, för vilka kollektivavtalsreglerjng inte finns, kan vara berörda.
Saknas avtal med någon av de berörda arbetstagarna, får enligl förslagel avlyssning
inle ske även om det skulle finnas ett påtagligt behov av avlyssning med hänsyn
till verksamhetens art. Verkel framhåller vidare alt det i vissa fall kan komma
alt råda tvekan om hur kollektivavtalet eller det enskilda avtalet bör tolkas.
Som exempel nämns det fallet att
Prop. 1975:19 63
arbetsgivaren enligl kollektivavtal bestämmer i frågor om
ledningen och fördelningen av arbetet. Är det fråga om en regel som är intagen
i kollektivavtal kan vidare fråga om tolkningen av bestämmelsen komma under prövning
vid olika domstolar, nämligen dels arbetsdomstolen och dels aUmän domstol. Om
arbelsgivaren gör gällande all kollektivavtal ger honom räll att använda
avlyssningsapparat, kan det för övrigt sättas i fråga om inle avtalets innebörd
i detla hänseende aUtid bör prövas av arbetsdomstolen innan ålal väcks. En
sådan prövning kan emeUertid komma till slånd endast om någon av parterna i
avtalet eller i andra hand enskild arbetstagare anser sig böra väcka lalan i
tolkningsfrågan. Enligl verkels mening bör den straffrättsliga regleringen
uiformas så alt den inle hindrar alt lekniska apparater för avlyssning används
på arbetsplats i den mån de utgör hjälpmedel för ledning och fördelning av
arbetet och under förutsättning atl bruket av dem sker med de anslälldas vetskap.
Om det
förslag avtalsverkel sålunda framför i silt yttrande inle skulle beakias vill
verkel i fråga om del offentliga tiänstemannaområdet framhålla all enligl 3 §
statstjänstemannalagen (2 § kommunalljänsle-mannalagen) avtal inte får iräffas
om ledningen och fördelningen av arbetet. Avtal med arbetstagare eUer
arbetstagarorganisation i sådan fråga är enligt 3 § sista styckel i lagen
ogiltigt. Om arbetsgivaren på arbetsplats för tjänstemän vUl använda leknisk
apparat för avlyssning såsom hjälpmedel för arbetsledningen, kan han alltså
ensidigt beslula om della. I förarbelena till tjänstemannalagstiftningen har
förutsatts atl myndighet självmant lar upp överläggningar i ärenden där
tiänstemännen och deras organisationer har grundade anspråk på atl få framföra
synpunkter och önskemål. Fråga om användning av avlyssningsapparat som
hjälpmedel i arbetsledningen avgörs dessulom på del statliga området under
ämbetsansvar. Enligt verkets mening saknas anledning atl på denna punkt göra
avsteg från regeln atl avtal på statstjänstemannaområdet inte får träffas om
ledningen och fördelningen av arbelel. Verkel anser därför - om verkets i det
föregående angivna förslag inte godtas - att från den föreslagna
lagbestämmelsen bör undantas fall då arbetsgivare i anställningsförhållande
som avses i stats- eUer kommunalljänstemannalagen använder avlyssningsapparal
på arbetsplats som hjälpmedel för ledningen och fördelningen av arbetet. Om å
andra sidan avtal skall kunna träffas enhgt lagbestämmelsen även på del
offentliga tiänstemannaområdet, bör erinran om detta göras i 3 §
statstjänstemannalagen och 2 § kommunal-tiänstemannalagen.
Sveriges Radio aktiebolag kan för sin del inte godta
förslagel all avlyssnings- eller inspelningsanordning inle skall få begagnas på
arbelsplals utan slöd i avtal mellan arbelsgivare och anställd. På Sveriges
Radios arbetsplatser finns praktiskt tagel överallt sådan apparatur såsom etl
nödvändigt led i programproduktionen. Del är orimligt alt rälten atl begagna
denna utrustning skall göras beroende av avtal med de anställda. Skulle elt
avtal inte komma lill slånd, skulle det kunna bli svårt för Sveriges Radio alt
iaktta sina skyldigheter enligl del avtal som har slutits med staten. Inle
minsl skulle det blir svårt alt uppfylla krav på rationell
Prop. 1975:19 64
drift. Vid en eventuell lagstiftning måste därför
lagtexten utformas så, att Sveriges Radio oberoende av avtal med de anställda
får begagna sådana avlyssnings- och inspelningsanordningar som är nödvändiga
för programproduktionen.
Enligl vad
som förut har sagts anser hovrätten över Skåne och Blekinge alt all hemlig
avlyssning skall förbjudas på sådan plats som avses i bestämmelsen om olaga
intrång, dvs. bl. a. på arbetsplatser. Dä kommer man enligt hovrätten till
rälla med de särskilda problem som arbetsplatser erbjuder och någon särregel
för sådana platser lorde inle behövas. Men om hovrättens nyssnämnda förslag
inte anses genomförbart, avstyrker hovrätten ändå atl det i en beslämmelse om
olovlig avlyssning las in en särregel i fråga om avlyssning på arbetsplats.
Hovrätten delar i och för sig kommitténs åsikl alt det är vikligt, all de
anslälldas integritet skyddas men anser del tveksamt om kommitléns förslag är
lämpligt. Det synes lätt kunna leda lill svårigheier vid lillämpningen. Fråga uppslår
också hur etl avtal mellan arbelsgivare och arbetstagarorganisationer påverkar
utomstående samt om vad som sker, om avtalet sägs upp eller i övrigt upphör all
gäUa. Enligt hovrättens mening är del inte lämpligi all göra någol undanlag
från den av kommittén föreslagna huvudprincipen. Ett skydd för de anställda mot
avlyssning synes i stället kunna skapas genom överenskommelser mellan
arbetsmarknadens parter i samma ordning som tUlämpas för andra tvistefrågor dem
emellan. Vad kommittén anför om möjlighelerna atl Iräffa sådana
överenskommelser bör gäUa oavsett om en bestämmelse om avlyssningsförbud skulle
innehålla den föreslagna specialregeln för arbetsplatser eller inle.
Kommitléns förslag atl den straffrättsliga regleringen
inle skaU avse sammankomst vartill allmänhelen har lillträde tillstyrks eller
lämnas utan erinran av de remissinstanser som särskilt yttrar sig i frågan.
Delta gäller RÅ, hovrätten över Skåne och Blekinge, länsåklagaren i
Västmanlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio aktiebolag och
Pressens samarbetsnämnd. Svenska kommunförbundet anför all just offentligheten
innebär atl de närvarandes behov av skydd mot avlyssning genom akustisk
apparatur är litet. Del bör vara fullt lillräckligt att kräva, alt apparaturen
inte används på elt störande sätl i vilket fall åtgärden liksom hittills kan
beivras.
När del gäller sammankomster lill vilka allmänhelen inle
har tillträde har kommitténs överväganden föranlett en del synpunkter av delvis
krilisk innebörd.
Sveriges Radio aktiebolag erinrar om kommilléns uttalande
alt del i särskilda fall kan vara befogat att anse att anordnare av sammankomst
som ej är offentlig går med på atl deltagarna använder inspelningsapparater,
utan att någol uttryckligt samtycke behövs.
Enligl Sveriges Radios mening måste sådana presumtioner om
samtycke gälla på flera andra områden än dem som nämns i belänkandel och inle
minsl på området för Sveriges Radios verksamhet. Ljudradio och television
arbelar normalt med all återge intervjuades eller andra
Prop. 1975:19 65
medverkandes röster i programmen, och dessa röster har i
regel först inspelats. Det är därför inte bara vid presskonferenser som
samiycke till inspelning bör presumeras ulan vid alla tillfäUen då Sveriges
Radio har inbjudits för framslaUning av program, t. ex. vid ell sluiei möte hos
en politisk organisation eller vid en vanlig intervju. Presumtionen bryts
givetvis om vederbörande särskilt förbjuder inspelning eller stäUer vUlkor för
hur den skaU ske. Genomförs en lagsliftning bör därför åtminstone i motiven
nämnas alt om företrädare för radio eUer lelevision - för övrigl även
förelrädare för pressen - har fått tUlträde till en lokal i syfte atl där
företa en intervju eUer referera etl anförande e. d., bör företrädaren också ha
rätt atl på inspelningsanordning ta upp vad som anförs, om inte della
ultryckligen förbjuds av bostadshavaren eller annan som är behörig atl uifärda
sådant förbud.
Pressens samarbetsnämnd förordar att reglerna om olovlig
avlyssning över huvud laget inle görs tillämpliga på sammanträden.
Svenska kommunförbundet - vars yttrande avser kommunala
sammanträden och sammankomster - delar kommitténs uppfattning att det bör vara
föi bjudet för enskild deltagare atl utan tillstånd spela in på band vad som
avhandlas eller att på annal sätt bereda utomstående möjlighet att åhöra vad
som förekommer. Befogenheien att ge samiycke lill inspelning bör emellertid
inle tillkomma ordföranden ensam. Del bör i stället ankomma på samlliga
beslulande ledamöter som deltar i sammanträdet atl la stäUning till frågan om
samiycke.
Kommitténs förslag lill regler om åtal föranleder inte
någon krilUc från remissinslanserna. Förslagel tiUstyrks ultryckligen av RÅ,
hovrätten över Skåne och Blekinge, överåklagaren i Stockholm, länsåklagaren i
Västmanlands län, länsstyrelsen i Älvsborgs län och domareföreningen.
Kommitténs förslag tiU skadeståndsregel tillstyrks av flertalet
remissinstanser som yttrar sig i frågan.
RÅ konstaierar i denna del atl om förslaget genomförs,
synes det vara följdriktigt atl del öppnas möjlighet att utdöma ideellt
skadestånd också vid brytande av post- eUer telehemlighet. Samma slåndpunkt
intar överåklagaren i Stockholm.
Domareföreningen uttalar atl del i och för sig skuUe vara
önskvärt om del kunde införas en allmän regel om skadeståndsrätt vid kränkning
av den personUga integriteten men tillstyrker ändå kommitténs mera begränsade
förslag. Föreningen utgår från all avfattningen av skadeståndsregeln kommer
atl prövas på nytt i samband med den pågående översynen av skadeståndsrätlen i
dess helhet.
Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker den föreslagna
skadeståndsregeln. Hovrätten erinrar därvid om att enligl gäUande räll ideeUl
skadestånd inte kan utgå vid brolt mot frid (NJA 1968 s. 211 samt Karigren,
Skadeståndsrätl 4 uppl. s. 112). Något särskilt starkt behov av en rätt lill
sådani skadestånd synes enhgt hovrätten inle heUer föreligga vid olovlig
avlyssning. Frågan härom bör därför behandlas i samband med lagstiftning
om ersättning för ideell skada vid övriga
5 Riksdagen 1975 I saml Nr 19
Prop. 1975:19 66
fridsbrolt. DärliU kommer enligt hovrätten all del
förefaller oklart vem som skaU anses tillskyndas Udande genom olovlig
avlyssning. Av ordalydelsen i kommUténs förslag lill bestämmelser i 4 kap. 6 a
§ 1 st. och 2 st. brottsbalken och av bestämmelsernas plals i balken framgår
närmasl atl det är den som förfogar över den lokal, där den olovUga
avlyssningen sker, som tillskyndas lidande genom brollel. Kommitléns
uttalanden, som är någol oklara på denna punkl, synes däremot tyda på att del
är den avlyssnade personen som Uder ideell skada. För en sådan tolkning talar
också brottels karaktär av kränkning av den enskildes integritet. Införs den av
kommillén föreslagna skadeståndsregeln, bör del därför genom en omarbetning av
dess ordalydelse eller åtminstone genom elt uttalande i motiven göras klarl vem
som lUlfogas Udande genom avlyssningen.
Kommitléns ståndpunkt alt det inle bör införas någon
särskild rätt för polis- eller andra myndigheter att använda inlegrilelsfarlig
apparatur i brottsbekämpande syfte lämnas ulan erinran av flertalet
remissinslanser men kritiseras också av en del instanser.
RÅ och länsåklagaren i Västmanlands län biträder
kommilléns uppfattning all polis- och andra myndigheler inte bör lUlåtas att i
sill arbeie begagna integritetsfariig apparatur. RÄ framhåller alt del i dagens
läge är myckel svårt all överblicka vad ell sådani tillstånd skuUe innebära och
vUka följder det skulle kunna få. Domareföreningen är mer tveksam men ansluter
sig ändå lill kommitténs uppfattning. Föreningen finner det självklart alt del
skaU föreUgga synnerUgen slarka skäl för atl en myndighet skall få använda
integritetsfariig apparatur. Möjligen kan man ifrågasätta om inle del
ovillkorUga integriletsskyddel bör vika för atl underiätla brottsbekämpningen,
under förulsätlning atl det ges stränga processuella garantier mol missbruk, i
analogi med beslämmelserna om telefonavlyssning.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser alt frågan om
användning av
integriletsfarUg apparatur i brottsbekämpande syfte bör
övervägas ytterligare. Brottsligheten har under senare år förgrovats avsevärt
och på många områden fåll en yrkesmässig karaklär. Polis och åklagare kan läll
bli maktlösa inför förslagen yrkeskriminalitet, om de bUr helt avslängda från
möjUghelen all använda de hjälpmedel som den moderna akustiska tekniken
erbjuder. En användning av olika former av avlyssning vid bekämpandet av
exempelvis de grövsta formerna av narkotikabrottslighet lorde inle menligt
inverka på medborgarnas förtroende för polisen. Tvärtom kan sådana ålgärder
anlas ha slöd hos flertalet medborgare. Även länsstyrelsen i Kalmar län anser
all frågan bör ulredas ytterligare, kanske med sikle på beslämmelser liknande
dem som gäller för telefonavlyssning. Värdel av atl brott uppklaras måste
givelvis aUtid vägas mot inlegriletsinlressel. Men denna avvägning synes böra
ske genom de processuella reglernas ulformning och inte genom all man gör det
omöjUgt för myndigheterna all för brottsbekämpning använda en teknisk metod,
som kan tänkas bli effektiv.
Prop. 1975:19 67
Enligt överåklagaren i Malmö bör polisen efter domstols
prövning kunna medges rätt atl använda inlegrilelsfarlig apparatur i samtliga
de fall där förutsältningar för anordnande av telefon- och postkontroll är
uppfyUda. Det saknas anledning anla all medborgarnas förtroende för pohsen
härigenom skulle minskas. Särskilt när det gäller brott som är riktade mot
rikels säkerhet, synes starka skäl föreligga för all tillerkänna poUsen en
sådan rält. Del synes uppenbart atl i dessa faU rikels säkerhet bör få gå före
individens intresse av att hans privatUv skaU vara skyddat mot insyn.
Kommitténs aUmänna synpunkler i fråga om näringsrätlsliga
ålgärder godtas av nästan aUa remissinslanser som yttrar sig i denna del.
Kommitléns ståndpunkt atl del i fråga om annan apparatur
än radiosändare inle f. n. bör företas näringsrätlsliga ålgärder lämnas ulan
erinran av flertalet remissinslanser som särskilt lar ställning lill denna
fråga.
Hyresgästernas
riksförbund menar däremot att näringspoUtiska ingripanden måste komma i fråga.
Den allt siörre användningen av transistorer samt en alll mera utvecklad leknik
med apparatur i mikroformat kommer inom en nära framlid all medföra alt
marknaden översvämmas av "leksaker" som är väl tjänliga för bl. a.
avlyssning av samtal i privatlivet. Kommitléns mening atl
integritetskränkningar skall kunna skyddas genom kriminalisering samtidigt som
handeln med integriletsfarUg apparatur förbUr legal framslår enUgt förbundet
som absurd. Förbundet är väl medvetet om svårigheterna all tillämpa en
reglering av handeln, men anser samtidigt atl kommittén har överskattat
svårigheterna.
Skånes handelskammare medger all del i många faU är
prakiiski omöjligt alt genomföra begränsningar i handeln med hänsyn till
vederbörande apparats legitima användningsområden. Om flera i betänkandet
berörda apparater synes det dock knappast kunna sägas att aUmänheten ulgör den
naturliga avnämarkretsen. Som exempel nämner handelskammaren bl. a.
spikmikrofoner och telefonadaplrar. Handelskammaren ifrågasätter om inte
näringsrätlsliga ålgärder är motiverade för apparater av detla slag.
Handelskammaren förordar alt man under del fortsatta lagstiftningsarbetet
överväger möjligheten alt med ulgångspunkt från de oUka apparaternas normala
användningsområden begränsa rätten all utan tillstånd förvärva respeklive
apparat lill de kategorier som framstår som den naluriiga avnämarkretsen.
Förslagel om ytterligare näringsrätlsliga åtgärder i fråga
om radiosändare lillstyrks hell eller i väsentliga delar av RÅ,
rikspolisstyrelsen, hovrätten över Skåne och Blekinge, televerket,
länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län, handelskammaren i Göteborg, Svenska
arbelsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges radiohandlares
riksförbund.
Erinringar av principiell nalur framförs i denna del av
Föreningen Sveriges sändareamatörer. Föreningen ansluter sig lill syftet med
det
Prop. 1975:19 68
framlagda förslaget men anser det synnerligen beklagligt
att kommittén inle har ansett sig kunna finna rättsliga former för en kontroll
av endast sådana radiosändare som är avsedda för obehörig avlyssning. Dessa
radiosändare i mikroformat, s. k. bugs, har f. n. och under överskådlig tid
framåt elt utseende som helt avviker från sändare för legalt bruk.
All regleringen i radiolagen enligl förslaget skaU
utvidgas att gäUa ofullständig radiosändare och byggsats för tillverkning av
radiosändare tillstyrks av bl. a. televerket, -iom anser atl utvidgningen inle
kommer all medföra några väsentliga adminislraliva ölägenheter för verket men
väl underlätta kontrollen av lagens efterlevnad. Hovrätten för Västra Sverige
har i och för sig inget all erinra mol förslaget men framhåller atl det torde
vara svårt atl dra en gräns meUan ofullständig radiosändare och byggsats, å ena
sidan, och en samling komponenter, å andra sidan. Föreningen Sveriges
sändareamalörer påpekar atl del är svårt atl definiera begreppen byggsats och
ofullständig sändare. Detta kan medföra alt det bUr lätt atl kringgå lagen. Så
kan ske om liU försäljning utbjuds en ofullständig byggsals, som saknar en
transistor eller etl molstånd eUer någon annan detalj som kan köpas vid sidan
av byggsatsen.
Frågan om själva tillståndsgivningen för radiosändare
behandlas i åtskilliga remissyttranden. 1 televerkets yttrande framhålls all
den nuvarande tillståndsprövningen är mycket summarisk. F. n. ges tillstånd för
privatradio utan annan prövning än att sökanden är svensk medborgare över 18 år
och har uppgett etl godtagbart ändamål för användningen. Ändamålet kan godtas
även om det är relativt okvalificerat, exempelvis användning under
skogspromenader, jakt, bärplockning osv. Vid sin prövning av ansökan om
tillstånd kommer verket även i fortsättningen att pröva sökandens uppgivna
behov av och ändamål med sändaren. Därvid kommer verket också att söka bedöma
risken för missbruk, särskilt i fråga om mindre sändare. Men att korrekt bedöma
denna risk är svårt. Verket nämner i detta sammanhang all man i samband med
överläggningar inom den västeuropeiska post- och telefonkonferensen (CEPT) har
övervägt atl lägga fram förslag om att slopa det nuvarande kravet på
individuellt tillstånd och tillåla att envar får anskaffa och använda sändare
för privatradio under förutsättning att gällande beslämmelser följs.
Handelskammaren i Göteborg anser all tillståndsgivningen
bör bli liberal och understryker viklen av all syslemet inte blir aUlför
betungande i administrativt hänseende. Inte enbart myndigheler såsom polisen
och tullverket har ett intresse av detta. Många företag både inom produktion
och transportväsendet är för en rationeU hantering beroende av att kunna
använda radiosändare i det dagliga arbetet. Sveriges radiohandlares riksförbund
anser det angeläget atl tillståndsgivningen inle blir byråkratisk och kostnadskrävande
för återförsäljarna. Stockholms handelskammare framhåller att den föreslagna
utvidgningen av systemet med tillståndsgivning uppenbarligen kommer all medföra
vissa administrativa olägenheter för främst televerket och
tullverket. Handelskammaren
Prop. 1975:19 69
förutsätter alt systemet i praktiken genomförs på etl
sådani säll atl radiohandeln i minsta möjliga utsträckning hindras eUer
belastas i sin verksamhet. Delta synes kunna ske genom att man ger berörda
myndigheler klara normer och behövUga organisatoriska resurser.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det angelägel alt man
vid liUslåndsprövningen kommer atl fästa stort avseende vid sökandens person
och riskerna för missbruk lill men för annans personliga integritet. Enligt
Gotlands handelskammare kan det möjligen sättas i fråga om del bör ankomma på
televerket all bedöma om en viss lillståndssökande kan antas missbruka sändaren
på ell integritelsfarligt sätt. Genomförs förslaget i denna del bör televerket
i aUt fall ges delaljföreskrifter som underlag för denna kanske ömtåliga
prövning. Kommerskollegium, som också lar upp denna fråga, föreslår alt del
skaU ankomma på länsstyrelse atl la slällning till frågan om sökandens
personUga lämplighet och alt tillstånd först därefter skaU meddelas av
televerket.
Vad gäller förslaget om förbud mot imporl av radiosända-r
e redovisar generaltullstyrelsen vissa krUiska synpunkter. Enligl slyrelsen
kan sålunda övervakningen av importförbudets efterlevnad medföra vissa
svårigheter för lullpersonalen. Atl bedöma vad som är atl hänföra lill
radiosändare etc. kan nämligen i vissa faU kräva sådana kunskaper i radioteknik
som endasi den tekniskt mera erfarne tiänstemännen har. Detla är av betydelse i
fall då del lämnas vilseledande beteckningar på fakturor och andra
luUhandlingar. Med hänsyn härtill och då övervakningen av importförbudet
endasi kan ske stickprovsvis är möjlighelerna alt förhindra avsiktliga
överträdelser begränsade. Trots detla torde del föreslagna importförbudet ha en
preventiv effekt.
Den reglering som kommittén föreslår i fråga om
överiålelse av radiosändare föranleder uttalanden av några remissinstanser.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har inle någol att
erinra mot all det skall vara straffbart all sälja radiosändare till den som
inle har tillstånd. Däremot synes det enligt hovrätten oriktigt alt ålägga en
överlåtare atl visa att en förvärvare har tUlstånd. All lägga bevisbördan på
den tilltalade strider mol en av de grundläggande principerna i strafflagstiftningen.
Del är åklagaren som skaU styrka all brott föreligger. Något avsleg från denna
grundprincip bör inle göras. I prakliken lär en skyldighet för åklagaren atl
visa att förvärvaren saknar tillstånd inle heller behöva medföra en så slor
avvikelse från den föreslagna regeln.
Gotlands handelskammare hyser viss tvekan om del är
skäligt alt låla en radiohandlare bli straffrättsligt ansvarig för alt han
överiåter radiosändare ulan atl kunna visa alt förvärvaren hade tillstånd.
Från konlroUsynpunkl synes de föreslagna reglerna dock kunna leda till en
önskvärd förbättring.
Televerket tillstyrker i princip den föreslagna
skärpningen men ifrågasätter ändå om del är motiverat atl den som förvärvar
radiosändare skall lämna etl exemplar av tillståndet till överiåiaren. All
tillstånd skaU utfärdas i två exemplar är självfallel inle i och för sig
betungande för verket. Men det bör uppmärksammas att verket hiltills i regel
har förfarit
Prop. 1975:19 70
på del sättet atl sökanden försl får en s. k.
frekvensreservation, som innebär ett slags förhandsliUstånd, och all del
formeUa liUståndet utfärdas försl sedan verket har underrättats om att sökanden
har skaffat sändare. Verket överväger nu att ändra della förfarande så alt
tillstånd utfärdas direkt före anskaffningen av sändare. Men tUl dess att så
har skelt förutsätter verket atl förvärvaren kan lill överiåiaren överlämna ett
exemplar av frekvensreservationen i stället för tillslåndet. Undanlag från den
föreslagna bestämmelsen alt förvärvaren skaU överlämna ell exemplar av
tillståndet måste också göras för de faU där genereUt liUstånd ges och aUlså
individueUa tillstånd saknas. När en försliten sändare skall ersättas med en ny
sändare ulan alt frekvensen ändras eller i övrigl ulan alt någon väsenllig
ändring sker, brukar nylt tillstånd inle utfärdas. I dessa faU bör det kunna
vara tillräckligt all den gamla sändaren företes eller atl en kopia av del
tidigare tillståndet överlämnas.
Föreningen
Sveriges sändareamatörer avstyrker den föreslagna beslämmelsen i 2 b §
radiolagen om överlämnande av lUlståndsbevis vid överiålelse. Denna ordning
kommer nämligen att medföra avsevärda nackdelar såväl för de personer som har
tillstånd som för televerket. Med hänsyn lill all del f. n. finns cirka 3 500
radioamatörer med licens för radiosändare och dessutom bortåt 30 000 personer
med licens för privatradio kan man räkna med alt inom några få år 10 000-tals
tillslåndsbevis kommer att vara spridda över landet med de risker för missbmk
som della innebär. En annan lösiung måste därför sökas. Efiersom del väsentliga
enhgt kommittén är alt överiåiaren får möjlighet atl vid kontroU visa, dels tiU
vem han har utlämnat radiosändaren eUer byggsatsen och dels alt mottagaren var
behörig att inneha föremålet i fråga, skulle en smidigare melod vara all
förvärvaren överlämnar en bestyrkt kopia av liUslåndsbeviset. Eventuellt skulle
det samlidigl uppställas ell krav på legitimation. För radioamatörerna skulle
också en annan lösning kunna komma i fråga, nämligen att televerket bemyndigar
föreningen all uifärda skriftliga bevis på behörighet atl köpa sändare. Ell
sådani bemyndigande skulle självfaUet kunna göras lidsbundel.
RÅ viU i motsats lill kommittén all även utlåning och
uthyrning av radiosändare skaU kriminaliseras på samma sätt som överlåtelse.
Samma ståndpunkt intar överåklagaren i Malmö. Han framhåller atl om utlåning
och uthyrning lämnas ulanför del straffbara området är det fara för att mindre
nogräknade firmor söker utnyttja della förhåUande.
Kommilléns förslag liU fullmaklslagsliftning om
nä-ringsrä11s1 i g a ålgärder rörande inlegrilelsfarlig a p p a r a t u r
får elt blandat mollagande av remissinslanserna.
Flera
remissinslanser lillstyrker förslagel. Till dem hör RA, rikspoUsstyrelsen,
överåklagaren i Stockholm, kommerskollegium, länsstyrelserna i Kalmar och
Älvsborgs län, domareföreningen. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges
industriförbund och Sveriges radiohandlares riksförbund.
Prop. 1975:19 71
Några remissinstanser är tveksamma om lagen är berättigad.
Televerket ifrågasäller sålunda om del över huvud tagel är lämpligt atl redan i
delta sammanhang uifärda en lag av detla slag. Gollands handelskammare erinrar
om atl del enligl kommittén saknas belägg för atl inlegrilelsfarlig apparatur
har missbrukats i Sverige. Det kan därför möjligen sällas i fråga om det behövs
en fullmaklslag. 1 varje fall kan del inte anses påkaUal all låla Kungl. Maj:t
förordna om lagens lillämpning utan atl försl höra riksdagen. Handelskammaren i
Göteborg ifrågasätter också om inte de åtgärder mol integriletsfarUg apparatur
som kan komma alt visa sig nödvändiga lika väl kan vidtas under medverkan av
riksdagen, som numera är samlad under större delen av årel. Den förebyggande
effekl som en fuUmaklslag enligl kommittén kan vänlas få, lorde knappast kunna
bli av någon större praktisk betydelse.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge motsätter sig bestämt all den föreslagna lagen införs.
Inledningsvis konslaterar hovrätten alt under begreppet integritetsfariig
apparatur enligt kommilléns definition faller t. ex. radio-och lelevisionsmotlagare
samt bandspelare. Rälten att inneha sådana apparater har slor betydelse för
informations- och yttrandefriheten. Därför har rätten för var och en alt
inneha radiomottagare uttryckligen slagils fast i 3 § radiolagen. Lagförslagels
hela syfte har angetts vara all man skall kunna undvika tidsuldräkt om det
skuUe visa sig all några apparater som nu inle är kända kommer att saluföras
eUer användas. Hovrätten anser del viktigare att riksdagen har erforderlig
kontroll över stiftandet av lag än all någon mindre tidsutdräkt skulle kunna
uppkomma i dylika faU och avstyrker bestämt avsteget från den vanliga
lagsliftningsprincipen. Rörande själva avfattningen av lagförslaget anmärker
hovrätten all begreppel inlegrilelsfarlig apparatur är från språklig synpunkl
klarl olyckligt. I släUel kan i lagtexten lämpligen användas uttrycket tekniskt
hjälpmedel för återgivning av ljud.
Televerket anser alt den föreslagna definitionen av
begreppel inlegrilelsfarlig apparatur är alltför vid. Den bör begränsas till
sådan apparatur som har visat sig särskilt användbar för olovlig avlyssning,
med undanlag för radiosändare. Televerket erinrar om atl definitionen, såviii
gäUer radiomottagare, slår i slrid med 3 § radiolagen.
Försvarels forskningsanstalt lar upp definitionsfrågan ur
en särskild synvinkel, nämligen med hänsyn till hur lagstiftningen kan
återverka på möjligheterna att bedriva forskning och ulveckling. Om begreppet
integriletsfarUg apparatur enligl lagförslaget skall tolkas restriktivt -vilket
styrelsen utgår från - bör därmed förstås apparater som är specialtillverkade
för dold avlyssning. I så fall behöver den föreslagna lagstiftningen inte
hindra eUer nämnvärt försvåra den vetenskapliga verksamheten. Om man däremoi
skall lolka begreppet inlegrilelsfarlig apparatur vidsträckt - vUket lagtexten
inte utesluler - kan de negativa verkningarna bli avsevärda. Anstalten
konstaterar härefter att med den vida definition som kommittén har använt lagen
skuUe komma all omfatta åtskilliga hjälpmedel för återgivning av ljud som egentligen
inle
Prop. 1975:19 72
avses med lagen. Den i lagtexten angivna definitionen bör
därför begränsas.
I några remissyttranden framkastas tanken på alt det vid
införande av en fullmaklslag också bör ges möjlighet för importörer och andra
näringsidkare atl få förhandsbesked om en viss apparat kan anses
integritetsfariig eller inle. Handelskammaren i Göteborg anser all en sådan
förhandsprövning bör införas. I annat faU, lorde importörer inle säUan kunna
riskera oförulsebara och oskäliga förluster i samband med snabbaklioner enligt
den föreslagna fullmaktslagen. Även Stockholms handelskammare påtalar de risker
som den föreslagna fuUmaklslagen kommer att medföra för näringsidkare, om det
inte öppnas möjUghet att erhålla förhandsbesked. Lagen kommer i så faU atl
avvika från den i svensk rätt hävdade principen om förutsebarhel och inger då
vissa betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Även Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund framför liknande synpunkler.
Rikspolisstyrelsen tar upp de problem som uppstår i fråga
om apparatur som redan finns ute i marknaden, när det förordnas att
fuUmaklslagens beslämmelser om innehav och överiålelse skall tillämpas. Dessa
apparater kan då enligl styrelsen antingen omfattas av lagen eUer också genom övergångsbestämmelser
undantas från tUlslåndstvång. Om apparaterna inle undantas från
tillståndstvång, uppstår frågan vad den person skall göra som redan innehar en
sådan apparat men som av någon anledning inte kan få tillstånd tiU fortsalt
innehav. Enligl slyrelsen bör man här tänka sig någon form av
inlösningsförfarande i likhet med vad som nu sker med vapen i vissa
situationer.
Den i
förslaget till fuUmaklslag intagna bestämmelsen angående reklam om
integriletsfarUg apparatur föranleder kritik från en del remissinslanser.
Gotlands handelskammare och försvarets forskningsanstalt anser att bestämmelsen
bör utgå. Anstalten motiverar sill avstyrkande med alt del knappast är
sannolikt alt den som vill skaffa sig apparatur för all kunna olovligen lyssna
på en människa låter sig påverkas av en erinran om all han vid missbruk kan
straffas. Information om lagstiftning lUI skydd för den personUga integriteten
bör lämnas i andra och effektivare former. Liknande synpunkler framförs av
länsåklagaren i Kopparbergs län. Han menar atl den föreslagna beslämmelsen är
principieUt mindre lämpUg och i viss mån unik. Pressens samarbetsnämnd vill
kraftig understryka nödvändigheten av att hålla en klar gräns mellan
tryckfrihetsförordningens område och den marknadsrättsliga lagstiftningens
område. Vid lillämpningen av den föreslagna beslämmelsen bör aUmän domstols
behörighet ulanför tryckfrihetsprocessen därför begränsas tiU framslaUning som
uppenbarligen saknar betydelse för sådan informaiion och åsiktsbildning som
ingår i den aUmänna opinionsbUdningsprocessen.
Prop. 1975:19 73
7 Departementschefen 7.1 Inledning
Den lekniska utvecklingen har medfört all del under senare
år kommU fram en mångfald nya apparater för ljudupptagning, ljudöverföring och
fotografering. Den moderna tekniken har gjort del möjligl alt lUlverka
mikrofoner, radiosändare, bandspelare och kameror i sådant format all de läll
kan döljas i kläder, tändsticksaskar, pennor och andra bruksföremål. Vissa
apparatlyper kan ulan svårighet anbringas i väggar och möbler eUer annars
placeras på sådani sätl alt de lätt undgår upptäckt. Det finns också
avlyssningsapparatur och kamerautruslning som tillåter hemlig avlyssning eUer
smygfoiografering på stora avstånd. Förstärkare, transistorer, motstånd,
kondensatorer, högtalare och övriga komponenter som kan ingå i en
avlyssningsutrustning men vUka för övrigt har en mångfald olika legala
användningsområden säljs i dag i den vanliga butikshandeln. Även apparatur som
är särskilt utformad för avlyssningsändamål finns att köpa, i vårt land bl. a.
hos ohka postorderfirmor, vilka även lillhandahåUit s. k. byggsatser eUer
enbart beskrivningar för tillverkning av t. ex. radiosändare. Priset på de oUka
komponenterna i en avlyssningsutrustning är i aUmänhet lågt och mikrofoner,
radiosändare, bandspelare och kameror i mikroformal kan numera framställas till
jämförelsevis låg kostnad varför inle heller marknadspriserna för sådan
utrustning behöver bli så höga atl de avskräcker från förvärv. Möjligheterna
all med hjälp av dold apparatur skaffa sig underrättelse om andras förhållanden
har således i hög grad ökat. Denna ulveckling har på många håll i världen väckt
farhågor för missbruk. Även i vårt land har man pekat på de risker som
föreligger alt avlyssningsapparaler och apparatur för smygfotografering kommer
i händerna på personer som vill använda dem för alt utforska andras privatliv
eller för atl sätta sig i besittning av affärs- eller yrkeshemligheter.
De rättsregler som finns i gäUande rätt till skydd för den
personliga integriteten är i huvudsak intagna i 4 kap. brottsbalken (BrB), som
innehåller bestämmelser om brotl mol frihel och frid. Av särskilt intresse i
detla sammanhang är de brotl som regleras i 6-9 §§. Bestämmelsen om
hemfridsbrott i 4 kap. 6 § försia stycket BrB föreskriver straff för den som
obehörigen tränger sig in eller stannar kvar i annans bostad, vare sig del är
rum, hus, gård eller fartyg och beslämmelsen om olaga intrång i paragrafens
andra siycke föreskriver straff för den som på annal sätt obehörigen intränger
eller kvarstannar i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats
eller på annal dylikl ställe. Med bostad avses här inle endasi varaktig bostad
ulan även tillfällig sådan, t. ex. ell hotellrum, en hytt på ett fartyg eller
ell tält. Som exempel på lokaler som skyddas mol olaga intrång kan nämnas -
förutom arbetsplatser föreningslokaler, skolsalar samt trappuppgångar och
andra gemensamma utrymmen i hyresfastigheter. Bestämmelserna om hemfridsbrotl
och om
Prop. 1975:19 74
olaga intrång avser atl skydda den enskilde mot atl slöras
bl. a. i sin bostad. Beslämmelserna utgör emellertid också etl visst skydd mol
integriletskränkningar med hjälp av leknisk apparatur, efiersom etl sådani
förfarande ibland förutsätter alt gärningsmannen måste bereda sig tillträde
lill bostaden eUer lokalen för att anbringa den aktuella apparaturen.
Den som
handgripUgen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eUer
annal hänsynslöst beteende eljesl ofredar annan straffas enligl 4 kap. 7 § BrB
för ofredande. Beslämmelsen är ett uttryck för att individen tillerkänns ell
vidsträckt skydd mol att bli störd av andra människor och den är lillämplig
oavsell var den angripne befinner sig. I fråga om individens skydd mol
apparatur som kan användas lill hemUg avlyssning eller till smygfotografering
lorde beslämmelsen i prakliken vara utan nämnvärd betydelse efiersom denna
apparatur ofta kännetecknas jusl av det förhållandet atl den gör det möjligt
atl kränka en persons integritet ulan atl vederbörande ens blir medveten därom.
Etl förfarande som innebär atl någon olovligen lyssnar lill telefonsamtal eUer
bereder sig lUlgång till postförsändelse, telegram eller annat telemeddelande
som är under befordran genom post- eller televerket är straffbelagt som brytande
av post- eUer telehemlighet enligl 4 kap. 8 § BrB. Den som olovligen bereder
sig tillgång lill 1. ex. brev eUer telegram som avlämnats lill adressalen kan
straffas för intrång i förvar enligt 4 kap. 9 § BrB men endasi under
förutsättning att meddelandet förvarals under lås eUer varil förseglat eller
tillslutet på annal sätt.
Beträffande alla de nu nämnda integritelskränkningarna
gäller all de är straffbara endast som fullbordat brotl, aUtså inte redan på
försöks- eUer förberedelsestadiet.
Av betydelse i detla sammanhang är även vissa regler som
inle tillkommit för alt skydda enskUda personer mol integrilelsangrepp men som
begränsar rätlen all inneha och använda teknisk apparatur som kan användas till
intrång i enskildas angelägenheter.
Telefonreglemenlel (1963:18) innehåller sålunda förbud mol
all apparat eller ledning av vad slag det vara må, som inte lillhör televerket,
utan verkets medgivande anbringas på eUer anslules lill televerkets apparater
eller ledningar. Beslämmelsen innebär bl. a. alt användandet av s. k.
telefonadaplrar eUer andra lekniska hjälpmedel för avlyssning av såväl
telefonsamtal som andra samtal eller för utnyUjande av telefonnätet som
strömkälla är förbjudet om del inle företas med televerkets medgivande. Syftet
med bestämmelsen är emellerlid endasi att skydda televerkels egendom mot
åverkan. En överträdelse av förbudet som görs av en telefonabonnent kan enligl
reglementet få till följd alt hans telefon blir avstängd. Om en sådan åtgärd
riktas mol en utomstående abonnent, kan frågor också uppkomma om en lillämpning
av den allmänna straffbestämmelsen om brytande av telehemlighet.
Av lelefonreglementet framgår vidare atl televerket inle i
annat faU än när del med slöd av lag har förordnats om avlyssning får vidta
eUer liUåla sådana anordningar beträffande telefonnätet, som är avsedda all
bereda
Prop. 1975:19 75
person ulom televerket möjlighet atl avlyssna samtal på
telefonnätet utan alt minst en av de samtalande vet om det. Bestämmelsen
hindrar inte televerket från att tiUhandahåUa abonnent extra hörtelefoner, talregislreringsapparaler
och andra sådana anordningar, som gör alt andra personer än de samtalande kan
ta del av ett telefonsamtal.
I en del specieUa
faU föreligger möjlighet atl ingripa mot användningen av leknisk apparatur av
den anledningen att dess begagnande är störande. Som exempel kan anföras
domstols offentliga förhandlingar. Enligt 5 kap. 9 § rättegångsbalken (RB)
ankommer del på rättens ordförande all upprällhålla ordning vid rättens
sammanträden och alt meddela därför nödiga föreskrifter. Skulle ordföranden
exempelvis finna all en privat bandupptagning är störande kan han förbjuda den.
Den som inte efterkommer en sådan föreskrift kan enligl 9 kap. 5 § RB dömas lUl
böler.
Radiolagen
(1966:755) innehåUer en föreskrift som anger atl ingen får inneha eUer använda
radiosändare utan särskUt tUlstånd av Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:l
bestämmer. I övrigl finns det f. n. inga beslämmelser som hindrar alt akustisk
apparatur fritt får tUlverkas, importeras, exporteras, försäljas och innehas.
I RB,
lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,
lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt
narkotikabrott m. m. och i lagen (1973:102) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internalioneU bakgrund finns bestämmelser
som ingående reglerar myndighels rält all på grund av misstanke om vissa brott
hålla kvar och undersöka post-och telegrafförsändelser och alt avlyssna telefonsamtal
För sådana ålgärder krävs i allmänhel tillstånd av domstol.
Inskränkningar
i rätlen atl begagna leknisk apparatur för avlyssning eller inspelning kan även
följa av andra regler. Den som inle har rätt alt delta i eller lyssna till en
viss förhandling, t. ex. domstols överläggning lill dom, lorde inle heUer ha
rätt all bereda sig lUlgång till vad som däri förekommer med hjälp av
avlyssnings- eUer inspelningsapparalur. Någon annan sanklionsmöjUghel än rälten
all avlägsna apparaturen torde dock vanligen inte föreligga i dessa faU.
Del är givet all upplysningar om enskUds privala
angelägenheter eller om affärs- och yrkeshemlighet, som anskaffas på obehörigt säll,
kan missbrukas. Ibland kan uppgiflssamlarens syfte vara att chikanera
vederbörande, ibland kan införskaffandet av upplysningarna ingå som elt led i
en brottslig verksamhet t. ex. utpressning.
Del finns
vissa regler som förbjuder obehörigt yppande av hemliga uppgifter. Enligl lelefonreglementet
gäUer sålunda för televerkels personal atl uppgift om telefonsamtals innehåll
eller om namn på de personer eller nummer på de telefonapparater, meUan vUka
samtal har utväxlats, inle får delges andra än de samtalande eUer abonnenterna
på de vid samtalet använda telefonapparaterna eller någon som är befullmäkligat
ombud för en av dessa personer. Undanlag från dessa bestämmelser föreskrivs bl.
a. för de fall i vUka annorlunda har stadgats i lag. Liknande
Prop. 1975:19 76
beslämmelser gäller beträffande telegram och telex enUgl telegrafreglementei
(1959:582). Televerkels personal undertecknar också en särskild lyslnadsförbindelse
i överensstämmelse med nyss återgivna beslämmelser. Brott mot tystnadsplikten
kan vidare medföra ansvar enligl 20 kap. 3 eller 4 § BrB. Uppsåtlig
telefonavlyssning som görs av televerkets personal kan ibland vara lovlig,
nämligen när avlyssningen ingår som ell led i personalens tiänsteåligganden.
För andra tiänstemän i offentlig tiänst finns beslämmelser om tystnadsplikt i oUka
specialförfatlningar och i 20 kap. 3 § BrB. Även för andra än offentligt
anställda finns i vissa faU regler om tystnadsplikt i skilda författningar t.
ex. vad gäUer advokater saml bank- och sjukvårdspersonal.
En pubUcering av obehörigen åtkomna upplysningar kan någon
gång beivras med stöd av BrB:s beslämmelser om förtal och vissl skydd för
näringsidkares yrkeshemligheter har skapats genom lagen (1931:152) med vissa
bestämmelser om illojal konkurrens. En del bestämmelser till skydd för enskUds
personliga förhållanden eller för affärs- och yrkeshemligheter finns även i l.ex.
dalalagen (1973:289) och inkassolagen (1974:182). I övrigt lorde själva
offentliggörandet av obehörigen åtkomna uppgifier inte vara straffbart även om
del förorsakar skada, olägenhet eller i varje fall obehag för den vars privala
angelägenheter blir röjda.
Sammanfattningsvis kan sägas alt del i gällande lagliflning
visserligen finns bestämmelser som kan användas för atl bekämpa åtskilliga
former av kränkningar av privatlivet men atl rättssystemet f. n. likväl inle
synes erbjuda ell tiUräckligt effektivt skydd mot de ökade risker för integriletskränkningar
som framför alll den moderna transistor- och fololekniken medför. De beslämmelser
i gäUande rält som ger del mest fullständiga skyddel mol obehörigt anskaffande
av information är de som i första hand tar sikte på skyddel för post- eller telehemligheten.
Del bör därvid särskUt understrykas atl vanliga telefonsamtal är skyddade mot
avlyssning som görs av utomstående ulan lov av någon av de samtalande. I
övrigt ger bl. a. beslämmelserna om hemfridsbrott och olaintrång också ett
visst skydd mol kränkningar av nu aktueUt slag. En i en privatbostad eller på
en arbetsplats i hemlighet gjord installation av avlyssningsapparalur kan
sålunda som jag lidigare nämnl ibland endasi komma lill stånd genom en i och
för sig straffbar handling, exempelvis ell hemfridsbrotl eller ell olaga
intrång. Mot inlegriletsangrepp utanför sådana lokaliteter som avses med beslämmelserna
om hemfridsbrotl och olaga intrång eller i fall då avståndsverkande apparatur
kommer lill användning är skyddet väsentligt sämre. Möjligheten alt inskrida
med straffrättsliga sanktioner synes här föreligga endasi i de undantagsfaU då beslämmelserna
om ofredande och om intrång i förvar kan bli tillämpliga. Belräffande
utnyttjandet av information om annans privala förhållande medför bestämmelserna
om lyslnadsplikt, när de är tillämpliga, skydd mol olovligt yppande och därmed
jämförbara ålgärder. I övrigt är det främsi genom bestämmelserna om förtal som
något skydd kan anses föreUgga. Inom arbetet och yrkeslivel finns däremot vissl
skydd mot all förelags-
Prop. 1975:19 77
hemligheter förs lill utomståendes kännedom. Någon molsvarande
aUmän regel lill skydd för privala förhållanden finns däremot inle. Vad jag nu
har anföri har lell mig till slutsatsen alt ytteriigare lagstiftningsåtgärder
bör komma lill stånd i syfte att förstärka den enskUdes skydd både mot integriletskränkningar
av det slag som nu beskrivits och mot ett obehörigt uinyttjande av informaiion
om hans personliga förhållanden. Förslag till sådan lagsliftning i vad avser inlegriletsangrepp
med hjälp av akustisk apparatur lades i september 1970 fram av integritelsskyddskommiltén.
Kommittén har i etl senare delbetänkande lagl fram förslag tiU lagstiftningsåtgärder
mol fotografering och filmning medan dess arbete med övriga frågor om
utnyttjande, t. ex. genom offentliggörande av material om annans privala
förhållanden, ännu inte har sluiförts.
Kommittén
framhåller i silt delbetänkande (SOU 1970:47) Skydd mot avlyssning, att det framslår
som önskvärt alt ett systematiskt rättsskydd uiformas för den personliga
integriteten. Detta begrepp kan enhgt kommitténs mening anses vara liktydigt
med den enskildes anspråk på alt informationer om hans privala angelägenheter inle
skall vara tillgängliga för eller få begagnas av utomstående utan hans vilja.
Ifrågavarande bestämning betyder enligt kommittén inle mer än alt en ram anges
inom vUken den enskilde kan skyddas mol inlegriletsangrepp. I vad mån ett
sådant skydd bör beredas honom beror därutöver på en avvägning av den enskildes
inlegritetsanspråk mot det intresse som föranleder angreppet. Den gjorda
bestämningen av inlegritetsbegreppet syfiar sålunda inte till att närmare ange
vad som bör betraktas som den enskildes privata angelägenheter. Det torde enligl
kommillén inte heller vara möjligt alt åsiadkomma en fullständig uppräkning av
dessa företeelser. Praktiskt hänger frågan samman med arten av del angrepp som
hotar den enskilde. Frågan bör därför lösas i samband med att olika
angreppsformer behandlas.
Från denna
utgångspunkt föreslår kommittén straffrättsliga åtgärder mol olovlig avlyssning
medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud. Kommittén har därvid valt
att i huvudsak anknyta de föreslagna reglerna liU beslämmelserna om hemfridsbrotl
och olaga intrång. Vad gäller ålalsrälten föreslår kommittén atl samma regler
som i detta hänseende nu gäller för hemfridsbrotl och olaga intrång som ej är
grovt skall bli tillämpliga i fråga om de nya straffbestämmelserna. I belänkandel
behandlas även frågan om räll för den vars integritet kränkts genom sådant
brott som det här är fråga om att erhålla ersättning för det lidande som kan ha
åsamkats honom. Kommittén finner atl sådant ideellt skadestånd bör kunna
tillerkännas den kränkte på ungefär samma säll som i dag gäller i fråga om
ärekränkning. Kommittén föreslår även all vissa näringsrättsliga förbud mot all
ulan tillstånd inneha radiosändare ulvidgas till all omfatta även byggsats för
tillverkning av sådan sändare. Dessutom föreslås regler om import och överiålelse
av radiosändare. För alt möta eventueUa framtida behov av ytterligare
näringsrättsliga åtgärder beträffande olika slag av avlyssnings- eUer
inspelningsapparater föreslår kommittén en särskild fullmaklslag i ämnet. Lagen
innehåller föreskrifter
Prop. 1975:19 78
om innehav, imporl, försäljning och reklam, vUka
föreskrifter avses skola träda i lillämpning efter särskilt beslul därom av Kungl.
Maj:l.
Under remissbehandlingen har huvuddragen i
utredningsförslaget fåll etl positivt mottagande. Från flera håll har man
understrukit behovet av en snar lagstiftning i syfte atl tUlförsäkra den enskUde
ett förstärkt rättsligt skydd mol alt hans privata förhåUanden kommer till
andras kännedom. I fråga om enskildheter i förslagel har dock en del kritik
förekommit. Några remissinstanser har även satt i fråga om inte kommilléns slulbelänkande
borde avvaktas innan någon lagändring vidtas.
Som jag tidigare nämnl finns det ett påtagligt behov av ytterUgare
lagstiftningsåtgärder liU skydd för den personliga integriteten. I likhet med
kommittén anser jag det i princip önskvärl att ett systematiskt skydd utformas
på detta område. Som kommittén anför kan emeUertid den enskildes anspråk på all
informationer om hans privata angelägenheter inle skall vara lillgängliga för eUer
få begagnas av utomstående mot hans vilja knappast upprätthållas fullt ul. En
avvägning måste alllid ske mellan den enskildes krav på skydd för sin
integritet och andra inlressen som visserligen kan vara oförenliga med detta
men som av andra skäl framslår som berättigade. Om alllså en samlad lösning
över hela integritelsområdet framstår som önskvärd bör det å andra sidan vara möjligl
att även på delta område gå fram i etapper och söka åstadkomma lösningar på de
områden där behovet av lagstiftningsåtgärder framslår som särskilt trängande.
Enligt min mening utgör del område som kommittén behandlal i sill belänkande SOU
1970:47 ell sådant. Kommittén har visserligen nyligen avgivit sitt andra
delbetänkande (SOU 1974:85) Fotografering och integritet. Betänkandet är f. n.
föremål för remissbehandling. Det finns enligl min mening inle någol hinder mot
att de förslag angående åtgärder tUl skydd mot integriletskränkningar med hjälp
av akustiska hjälpmedel som jag här kommer atl presentera genomförs innan
slutlig ställning las lUl de förslag som kommittén lagt fram i silt andra
delbetänkande.
Kommittén har vall all i första hand begagna sig av
straffrättsliga sanktioner för all söka komma tiU rätta med risken för
integritetsangrepp med akustiska hjälpmedel. Möjligheten all med en reglering
av näringsrättslig karaklär inskrida mot förekomsten av den lekniska apparatur
som del här är fråga om för alt minska riskerna för missbruk och öka skyddet
för integriteten kan som kommittén funnit få praktisk effekt mot en del
apparater. Andra apparater kan lätt sältas samman av komponenter som för fuUkomligl
legala ändamål finns i den aUmänna handeln. Enbart en näringsrätlslig reglering
kan därför inle förväntas medföra ett tiUräckligt skydd för den personliga
integriteten även om en sådan självfallet bör komma till användning i den mån
den kan göras effektiv. Med hänsyn härtill anser jag i likhel med kommittén och
en övervägande remissopinion att tyngdpunkten hos skyddet för integriteten
gentemot angrepp med leknisk apparatur i försia hand måste läggas på
straffrättsliga ålgärder. Atl på delta sätt använda straffet som primär sanklionsform
när det gäller handlingar som kan uigöra mycket kännbara kränkningar av
enskilda personers inlressen torde inte heUer strida mol
Prop. 1975:19 79
vedertagna principer i svensk rält. En slraffrättsUg
reglering medför dessulom den fördelen atl apparatur som använls för inlegriletsangrepp
kan förverkas. Jag delar även kommUténs uppfattning all del vid sidan av beslämmelser
om siraffsanklioner finns behov av en ordning som innebär alt den som utsatts
för obehörig avlyssning blir berättigad till skadestånd för det Udande som kan
ha vållats honom genom avlyssningen. En sådan reglering framstår inte bara som
skäUg ulan kan även vänlas få en beiydande preventiv effekl.
Jag
föreslår därför atl nya regler införs av den innebörden all olovUg avlyssning
straffsanktioneras, atl skadestånd skall kunna utdömas för det Udande som genom
den olovUga avlyssningen kan ha vållats den kränkte saml all näringsrällsliga ålgärder
införs i den utsträckning sådana åtgärder både kan förväntas medföra elt beaktansvärt
skydd för den personliga integriteten och framstår som praktiskt genomförbara.
Den närmare utformningen av dessa nya bestämmelser kommer jag att återvända tUl
längre fram.
Frågan om
skydd för den personliga integriteten mol bl. a. olUlbörlig avlyssning och
fotografering har på senare tid även varit föremål för nordiska överläggningar.
Nordiska rådet har antagit två rekommendationer rörande lagstiftning på inlegrilelsskyddels
område. I den ena (27/1971) uppmanas regeringarna alt vidta ålgärder för att
åstadkomma elt effektivt skydd av privatlivels fred på de områden där ell
tillfredsställande skydd nu inle föreUgger. Den andra rekommendationen
(13/1972) går ul på att regeringarna skall sträva efter atl uppnå enhetUghet om
verkningarna av de regler som man ämnar genomföra belräffande privata
personregister. Nordiska ministerrådet har i sina berättelser lill Nordiska
rådets 20 :e och 21 :a sessioner vidare framhållil alt man här står inför ett
nytt lagsliftningsområde och att del därför är angelägel all man söker komma
fram lill enhetliga värderingar angående behovet av skydd för den personliga
integriteten och på grund härav också strävar efter principielll enhetliga
lösningar.
Som jag lidigare redovisat (4.1) har lagstiftning till
skydd mol obehörig avlyssning med hjälp av teknisk apparatur genomförts i
Danmark, Finland och Norge medan molsvarande lagstiftning f. n. saknas i vårt
land. Med hänsyn härliU är del sålunda inte bara angeläget alt svensk
lagstiftning inom del berörda området av integriletsskyddel kommer till slånd
så skyndsamt som möjUgt utan även all man vid utformningen av dessa nya bestämmelser
söker tUlgodose de tidigare redovisade önskemålen om principiellt enhetliga
lösningar.
7.2 Utformningen av straffbestämmelserna
Kommillén har föreslagil alt det straffrättsliga skyddel
mot avlyssning skall gälla endasi för sådana lokaler eller platser som avses
med beslämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång. Denna avgränsning av
del straffbara området har kritiserats av flera remissinstanser.
Prop. 1975:19 80
För egen del vill jag tUl en början betona all jag i
princip delar kommitténs uppfattning atl den enskildes behov av skydd för sina
privala angelägenheter gör sig särskilt starkt gällande inom hans bostad,
vilket område ju också är primärt skyddat enligl gällande bestämmelser om hemfridsbrotl
och olaga intrång i 4 kap. 6 § BrB. Jag är vidare medveten om all del från renl
juridiskl-syslemalisk synpunkt kan framstå som en betydande fördel om de nya
reglerna om olovUg avlyssning kan anknytas lill dessa redan gällande
straffbestämmelser. Den av kommittén förordade ordningen skuUe emeUertid
innebära atl det inte kommer atl finnas någol som helst skydd mol olovUg
avlyssning på platser där det likväl från den enskildes synpunkl selt kan
framstå som minst lika önskvärt alt del ges etl effektivt skydd mot hemliga ålgärder
för atl avslöja hans privala förhållanden. Enligt min mening har sålunda även bulikskunder,
reslau-rangbesökare, gäster eller andra lillfäUiga besökare som uppehåller sig
i annans bostad eUer personer som befinner sig i bilar eUer Uknande ell
berättigat krav på att kunna känna sig Irygga gentemot åtgärder av det slag som
det här är fråga om. All t. ex. en restaurangägare skulle ha rätt all i
hemlighet avlyssna privata samtal mellan gästerna i hans lokal finner jag klart
otUlfredsstäUande. EnUgl min mening bör därför obehörig avlyssning var den än
äger rum i princip kunna bedömas som ett brott mot den personUga integriteten.
Enbart den omständigheten all en avlyssning företas på en plals som den som
blir utsatt för kränkningen saknar förfoganderätten över bör sålunda inte tUläggas
någon avgörande betydelse i della sammanhang. Min slutsals blir därför att de
nya beslämmelserna om olovlig avlyssning inle lämpligen bör begränsas tUl de
platser som avses med beslämmelserna om hemfridsbrott och olaga intrång.
Vid ulformningen av de nya bestämmelserna har kommittén
vall alt beivra såväl öppna som dolda angrepp med hjälp av
avlyssningsapparatur. Såsom dåvarande departementschefen framhöll i direktiven
till kommillén och i överensstämmelse med vad jag själv här irUedningsvis har
anfört är emellertid det utmärkande för flertalet av de apparater som det nu är
fråga om att de möjliggör alt man i hemlighet kan inhämta upplysningar om
annans privata förhållanden. Det är sålunda framför aUl de egenskaper hos
apparaturen som medger att den kan användas helt dold som gör den så farlig,
eftersom den enskilde på grund härav oftast saknar möjligheter atl skydda sina
privata angelägenheter mot denna typ av inlegriletsangrepp. Under sådana förhållanden
anser jag det vara mest angelägel att samhället söker stävja missbruket av
dolda avlyssningsapparater till men för individens integritet. Öppna
integritetsangrepp i syfte att olovligen skaffa informaiion om annans privata
angelägenheter lorde bli sällsynta. 1 den mån sådana kan komma all företas, kan
även de visserligen anses siraffvärda, men den enskUde har dock i dessa fall
helt andra möjligheler alt själv vidta åtgärder lUl förekommande av sådant
missbruk. Vidare torde det redan nu finnas möjligheler atl i vissa faU beivra
sådana förseelser med stöd av bestämmelsema om ofredande i 4 kap 7 § BrB. Under
vissa omsiändigheler kan även brott
Prop. 1975:19 81
mol upphovsrätten föreligga. Jag anser således all del
föreslagna utbyggda skyddet mol integrilelsangrepp med hjälp av akustisk
apparatur i princip bör begränsas tUl all avse sådant missbruk som utförs med
dold apparatur. En sådan lösning synes även stämma bäst överens med den
reglering på della område som redan gäller i andra nordiska länder.
Kommitléns förslag atl avlyssnings- och inspelningsapparat
inte skall få begagnas på arbetsplats ulan stöd i avtal mellan arbelsgivare och
anställd har föranlett slarkl delade meningar bland remissinstanserna. Förslagel,
som bör ses mol bakgrund av del förhållandet all kommittén avsett all inom de
områden som omfattas av bestämmelserna om hemfridsbrotl och olaga intrång söka
reglera inle bara den användning av sådan apparatur som sker i hemlighet utan
även det öppna bruket av dessa tekniska hjälpmedel, har i sina huvuddrag
tillstyrkts av löntagarorganisationerna. Från andra håll har förslaget däremoi
mötts av såväl principieUa betänkligheter som oUka påpekanden avseende förfatlningsmässiga
hinder och prakliska lillämpningssvårigheler.
Jag har i del föregående föreslagil en ordning som innebär
all det utbyggda skyddet mol inlegritelskränkningar med hjälp av akustisk
apparatur skall omfatla endast sådan obehörig avlyssning som sker med hjälp av
dold apparatur. Överfört på arbetslivet medför denna lösning atl all hemlig
avlyssning på arbetsplatser i princip blir förbjuden. Della innebär atl bara
sådan avlyssning med hjälp av dold apparatur som sker med de anslälldas vetskap
och samiycke blir tillåten. Del kan enligl min mening inte heller finnas något
berättigat behov inom arbetslivet av en mer vidsträckt rätt på detta område.
Vad åter gäller den användning av nu aklueU apparatur som
sker öppet finns det till en början skäl framhålla alt del här i många faU är
fråga om naluriiga hjälpmedel av lyp snabbtelefoner och personsökare som
normalt inle skapar några som helst problem från integriletsskyddssynpunkt.
Några bestämmelser för atl reglera användningen av sådan apparatur synes mig
inte behövliga. Detsamma gäller användningen av t. ex. bandspelare för protokollering
av vad som sägs vid elt sammanlräde. När det däremoi gäller sådan avlyssning
eller inspelning som sker för atl kontroUera viss tUlverkning eUer andra
arbetsmoment intar jag i likhet med löntagarorganisationerna en motsatt slåndpunkt.
Personalavlyssning kan inte vara moliverad annat än möjligen i rena undanlagssilualioner,
t. ex. om en sådan ålgärd av någon anledning skulle krävas för att tUlgodose
arbetstagarnas säkerhet. Enligl min meningbör den i sisinämnda fall inle
tillålas utan slöd i kollektivavtal. Det är mol bakgrund härav klarl all del
finns ett behov av en reglering av denna fråga. Jag vUl emellertid i detla
sammanhang hänvisa till vad chefen för dåvarande inrikesdepartementet anförde i
riksdagen den 1 november 1973 (prol. 1973:124 s. 81) med anledning av en fråga
angående övervakning av arbetstagare med hjälp av intern television nämligen
all frågor av detla slag bör lösas i försia hand genom förhandlingar mellan
arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer. Den sålunda angivna
principen bör
6 Riksdagen 1975 1 saml Nr 19
Prop. 1975:19 82
givetvis vara tillämplig även i fråga om den typ av lekniska
hjälpmedel som är aktuell i delta sammanhang. Vid sådani förhållande och då
frågan om de författnings- och avtalsmässiga förutsätlningarna för en sådan
ordning nu är föremål för ulredning inom arbetsrältskommillén (In 1971:03)
finner jag övervägande skäl tala för all man i della sammanhang även för
arbetsplatsernas del nöjer sig med all reglera den hemliga användningen av
akustiska hjälpmedel. Jag vill tillägga, all om frågan inte skulle få sin
lösning inom ramen för de avtal som kan komma lill stånd på grundval av
resultatet av arbetsrättskommitléns arbete, kommer jag all omedelbart ompröva
min slåndpunkt i denna fråga.
Beträffande utformningen av de nya straffrättsliga
bestämmelserna till skydd för den personliga integriteten mol angrepp med
akustisk apparatur delar jag kommitténs uppfattning att det är nödvändigl atl
använda förhållandevis allmänt hållna beskrivningar av själva det straffvärda
beteendet. I annal faU riskerar man atl gärningar som kan vara väl så siraffvärda
som de vUka omfattas av gärningsbeskrivningen blir mer eUer mindre godtyckligt
utelämnade från del straffbara området. Del är således inle möjUgl all exakt
beskriva vare sig själva gärningen eUer de akustiska apparater som kan komma
att omfattas av förbudet. Av vad jag lidigare har anfört framgår all de nya
straffbestämmelserna skall rikta sig mol all obehörig avlyssning som sker i
hemlighet, dvs. med hjälp av dold apparatur eller under andra förhåUanden som
innebär alt den som blir utsatt för åtgärden är hell omedveten därom. I motsats
tUl vad som förordats av kommittén bör sålunda reglernas lUlämpningsområde inle
begränsas i lokalt hänseende. På grund härav synes del emellertid nödvändigt
alt söka åsiadkomma sådana avgränsningar i lagtexten atl de företeelser som
skall skyddas blir särskilt angivna. I annat faU skulle t. ex. en ornitolog som
lyssnar på fåglar eUer den legitima användningen av talregislreringsapparaler m.m.
kunna komma all omfattas av den nya bestämmelsen. Jag föreslår därför i överensstärhmelse
med vad som gäller i dansk och norsk rält - alt del nya slraffbudet utformas på
del sättet att skyddet mot hemlig avlyssning i försia hand begränsas tUl att omfaita
samtal mellan andra. Även om hemlig avlyssning eller upptagning av annal än tal
kan utgöra en kränkning av den personliga integriteten framslår del enligl min
mening som mesl angeläget med ell slraffskydd för jusl muntliga
kommunikationer. Härigenom uppnås även en önskvärd tydlighet i straffbudet. För
atl inte t. ex. diktamina skall falla utanför del straffbara området bör
bestämmelsen dessulom skydda tal i enrum.
I delta sammanhang uppkommer också frågan huruvida skyddel
mot olovlig avlyssning med dold apparatur skall gälla även vid olika
sammankomster. En åtskillnad måste därvid göras mellan å ena sidan sammankomst
vartill allmänhelen har tillträde och å andra sidan sammankomst till vUken
allmänheten inle äger tillträde. Beträffande det förstnämnda slaget av
sammankomster har kommittén föreslagit atl den straffrättsliga regleringen inle
skall bU tillämplig. De remissinstanser som särskilt yttrat sig i denna fråga
har tillstyrkt eUer lämnat detta förslag
Prop. 1975:19 83
ulan erinran. Även jag hyser den uppfattningen all lillräckliga
skäl inle föreligger att utsträcka skyddet mol de inlegritetskränkande ålgärder
som nu är i fråga lill all avse även sammankomster som aUmänheten har tillträde
lill. Del bör därför även i fortsätiningen i princip vara tillåtet för
deltagare eller åhörare all vid allmän sammankomst använda bandspelare och andra
lekniska hjälpmedel för all lyssna lill och upplaga vad som där öppet
försiggår. För övrigl torde såsom kommittén framhållit den omständigheten atl
sammankomsten är offentlig anses innebära all elt tyst medgivande föreligger
från anordnarens sida all de närvarande får bruka leknisk apparatur. Skulle däremoi
begagnandet av den akustiska apparaturen ske på elt störande säll eller utgöra
elt led i en kränkning av någons upphovsmannarätt, torde åtgärden liksom
hittills kunna beivras. Ej heller anser jag atl del i detta sammanhang finns
anledning atl vidta någon ändring i vad som f. n. gäller beträffande
myndigheters sammankomster som är öppna för allmänheten, t. ex.
domstolsförhandlingar. Som jag tidigare har anfört gäller i fråga om domstols
offentliga förhandlingar enligt 5 kap. 9 § RB alt del ankommer på rättens
ordförande att upprätthålla ordning vid rättens sammanträden och att meddela
därför nödiga föreskrifter. Om ordföranden finner atl en privat bandupptagning
t. ex. är störande kan han förbjuda den (jfr JO 1969 s. 39). Den som inle
efterkommer en sådan föreskrift kan enligl 9 kap. 5 § RB dömas lill böler.
Skulle däremoi ena parlen under rättegången i hemlighet med hjälp av tekniska
hjälpmedel avlyssna eller spela in motparternas interna överläggningar lorde
straffansvar för elt sådani förfarande kunna komma i fråga enligl den av mig
föreslagna nya bestämmelsen (jfr JO 1968 s. 165).
Vad åter
angår frågan om inlegritelsskydd vid sammankomst vartill aUmänheten inte har tiUlräde
släUer sig saken någol annoriunda. Kommillén har i denna del uttalat alt det
bör vara förbjudet för enskild att spela in på band vad som avhandlas på sådan
sammankomst eUer alt på annat sätt bereda utomstående möjlighet alt åhöra vad
som där förekommer eftersom sådana ålgärder i och för sig innefattar en
kränkning av övriga deltagares integritet. Delta ställningstagande baseras på
uppfattningen all det här inte föreligger några särskilda skäl som kan motivera
atl förfarandel bör vara lillålei ulan tvärtom talar andra synpunkter för ell
förbud. Kommittén pekar därvid på att det i annal fall bl. a. föreligger risk
för atl inspelningar från sådana sammankomster dellagarna ovetande kommer i
utomståendes händer. Kommitténs överväganden i denna del har under
remissbehandlingen föranlett endast några uttalanden av delvis kritisk
innebörd.
Jag är ense med kommittén atl vad som avhandlas vid etl sammanlräde
eller annan sammankomst lill vilken allmänhelen inte har tillträde inte bör de
närvarande ovetande kunna komma till utomståendes kännedom. Skyddet mot olovlig
avlyssning eUer inspelning bör således i princip omfatla även sådana
sammankomster. Som jag tidigare har anföri har jag emellerlid föreslagil all
den nya straffbestämmelsen i försia hand skall
Prop. 1975:19 84
rikta sig mol olovlig avlyssning eUer inspelning i
hemlighet av andras samtal, dvs. samtal som vederbörande inle själv deltar i.
Fråga uppstår då om det även vid sammankomster som inte är offentliga bör
finnas ell skydd mol all någon som deltar i mötet de andra ovetande på mekanisk
väg lar upp vad de säger. ProblemsläUningen är här en helt annan än vid övriga
fall av olovUg inspelning. Intresset av skydd kan enligt min mening inte anses
vara delsamma när det gäller mötesdeltagarna sinsemeUan som beträffande hemliga
inspelningar av interna samtal mellan utomstående personer. Inspelningen har ju
i det första faUel endasi liU följd all vad som har sagls mellan dellagarna
blir bevarat på annat säll än genom minnesfunktioner och eventueUa skriftUga
uppteckningar. Det finns sålunda anledning anta atl en inspelning vid ell
slutet möte i övervägande anlalel faU enbart fyller en rent praktisk funktion.
Visserligen kan del som kommittén påpekat finnas risker för att en inspelning
som tagils upp vid etl slutet möte sedermera kan komma i en utomståendes
besittning. En sådan fara kan emellertid alltid sägas föreligga belräffande
information som av olika anledningar bör undandras andras kännedom. Jag har
därför kommit till slutsatsen all de regler som enligl vad jag lidigare har anföri
bör finnas lill skydd för den som deltar i sammankomster som inle är offentliga
skall avse endast den som inte deltar i överläggningarna eller som har beretl
sig tillträde lill sammankomsten på ell obehörigt sätt. En sådan lösning
innebär också all överensslämmelse även på denna punkl nås mellan de svenska
reglerna och vad som f. n. gäller i Danmark och Norge.
Kommittén har övervägt om det finns anledning all - i
likhet med vad som gäller om telefonavlyssning - föreslå all polis eUer andra myndigheler
skaU få en särskild räll att använda integritetsfariig apparatur i sill arbete
med all bekämpa brolt. Kommittén har dock stannat för all della inle bör vara
möjligt. Denna ståndpunkt har lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser men har också kritiserats av en del instanser. Sålunda har
domarföreningen ifrågasatt om inle det ovillkorliga integritets-skyddet bör
vika för all underiätla brottsbekämpningen, under förutsättning alt del ges
stränga processuella garantier mol missbruk, i analogi med bestämmelsema om
telefonavlyssning. Länsslyrelserna i Älvsborgs och Kalmar län anser att frågan
om användning av inlegrilelsfarlig apparatur i brottsbekämpande syfte bör
övervägas ylterligare och överåklagaren i Malmö har föreslagil att polisen
efter domstols prövning bör medges rätt att använda inlegrilelsfarlig apparatur
i samlliga de fall där förutsättningar för anordnande av telefon- och poslkonlroll
är uppfyllda.
Jag delar i alll väsentligt de synpunkter som kommillén
anfört mol en användning av inlegrilelsfarlig apparatur i brottsbekämpande
syfte. Jag anser sålunda alt del f. n. inte finns skäl alt lUlåla polisen att
använda sådan apparatur i slrid med de aUmänna bestämmelser som enligl vad jag
nyss har anföri bör gälla för olovlig avlyssning. Jag vill i delta sammanhang
också hänvisa tUl vad jag har uttalat i direktiven till de sakkunniga som jag
nyligen fått Kungl. Maj:ts bemyndigande alt tillkaUa för all göra
Prop. 1975:19 85
en översyn av de olika regler som nu finns om
telefonavlyssning (Ju 1974:08). Jag framhåller därvid bl.a. alt även om
telefonavlyssning otvivelaktigt är en effektiv spaningsmetod vid vissa slag av
myckel allvarliga brotl som är svåra all komma ål enbart med andra meioder bör
del emellertid med hänsyn lUl ingreppels karaklär inle få förekomma i andra
fall än då del motiveras av starka samhällsintressen. De sakkunniga bör,
framhålls del, därför överväga om gällande regler om lillämpningsomrädel för
telefonavlyssning innefattar en lämplig avvägning mellan intresset av ell slarkl
skydd för den enskUdes privatliv och samhällets iniresse av effektiva medel i
brottsbekämpningen. I direktiven anförs vidare atl en viklig uppgift för de
sakkunniga blir atl undersöka om del är möjligl all ytterligare stärka rällssäkerhelsgaranlierna
vid telefonavlyssning. I della syfte bör de se över bl. a. reglerna om
förfarandet vid tillståndsprövningen. En annan fråga som bör uppmärksammas vid
utredningsarbetet är om kretsen av de personer som har rätt all la del av del
upptecknade materialet kan begränsas ytterligare. Dessutom uttalar jag bl. a.
all under översynen av lelefonavlyssningsreglerna kan frägor om förslärkning av
integriletsskyddel på områdei aklualiseras. 1 den mån sådana frågor har
omedelbart samband med det givna lagsliflningsuppdragel bör de sakkunniga
kunna föreslå reformer också i sådana hänseenden. De sakkunniga bör därvid
samråda med integritelsskyddskommiltén. De sakkunniga bör även vara
oförhindrade att om det visar sig nödvändigt föreslå sådana ändringar i
1952 års lag om särskilda tvångsmedel i vissa brottmål som föranleds av
översynen belräffande reglerna om telefonavlyssning.
Med hänsyn lill det nära samband som råder mellan den
översyn som den tillsatta ulredningen sålunda kommer all företa belräffande beslämmelserna
om telefonavlyssning vid förundersökning m.m. och frågan om användning av integrilesfarlig
apparatur i brottsbekämpande syfte finns del enligl min mening anledning för
utredningen alt även ta upp denna
fråga. Sammanfattningsvis vill jag sälunda föreslå en
straffbestämmelse som
riktar sig mol olovlig avlyssning eUer inspelning som sker
i hemlighet, dvs. i regel med hjälp av dold apparatur oberoende av var denna
olovliga avlyssning eller upptagning äger rum. Beslämmelsen bör omfaita avlyssning
eller upptagning av samtal mellan andra, tal i enrum och förhandlingar vid
sammanträden eller sammankomster vartill allmänheten inte har tUlträde, om
gärningsmannen inte själv deltar i förhandlingarna eller om han obehörigen har
berett sig lilliräde till sammanträdet eller sammankomsten. Brottet bör
betecknas som olovlig avlyssning och regleras i en särskild ny paragraf i 4
kap. BrB. Denna paragraf bör placeras efter straffbestämmelsen om intrång i
förvar i nämnda kapitel och betecknas 9 a §. Från slraffbudet bör undantas
sådana fall av olovlig avlyssning som nu straffsanktioneras enligl 4 kap. 8 § BrB
såsom brytande av telehemlighet.
Den av kommittén föreslagna straffbestämmelsen till skydd mol
anbringande av lekniska hjälpmedel för avlyssning eller inspelning har
Prop. 1975:19 86
tillstyrkts av alla remissinslanser som har yttrat sig i
frågan.
Kommillén
har pekat på all angrepp på annans integritet med leknisk apparatur typiskt
sett försiggår i olika momeni. Det försia momentet beslår då i all apparaturen
anbringas. En radiosändare placeras i en viss lokal eller en anordning för
telefonavlyssning ansluts lUl en telefonapparat. Det andra momentet består
sedan i att den anbragta apparaturen används, dvs. radiosändaren sätts i
funktion eller telefonavlyssningen börjar. I della andra moment ingår självfallel
också alt man lill en början gör en bandinspelning som senare avlyssnas. Del
ligger i sakens nalur all del inle sällan kan bli svårt att styrka alt en
avlyssnings- eller inspelningsapparalur som påträffats under sådana
omständigheter alt man kan ulgå ifrån att den som anbringat den haft uppsåt att
i hemlighet avlyssna eller spela in andras samtal, verkligen också har använls
för delta ändamål. Under sådana förhållanden anser jag det välmotiverat att i
preventivt syfte straffbelägga även ett hemligt anbringande av sådan apparatur
som det här är fråga om. Med en sådan ordning vinner man samtidigt den fördelen
all apparaturen kan förklaras förverkad enligt beslämmelserna i 36 kap. 2 § BrB,
efiersom anbringandet då kommer att vara en befallning med apparaturen som ulgör
brolt enligl BrB. Den av kommittén föreslagna straffbestämmelsen i denna del
bör emellertid uiformas på elt något annorlunda sätt än vad kommittén förordat.
Behovet av ändring hänger bl. a. samman med del förhållandet atl jag i motsats tUl
kommittén inle velat begränsa den nya straffbestämmelsens räckvidd lill endast
sådan avlyssning eller upptagning som sker på vissa platser utan tUlstånd av
den som förfogar över platsen i fråga. Av vad jag lidigare har anfört framgår
vidare all en olovlig avlyssning ibland kan uigöra även elt brott mol telehemlighet
som bestraffas enligl 4 kap. 8 § BrB, t.ex. vid olovlig avlyssning av andras
telefonsamtal. Med utgångspunkt i principen om en såvitt möjligl likformig
behandling av likartade fall bör därför anbringandet av t. ex. en lelefonadapler
i avsikt alt olovligen bereda sig tillträde till ell telefonmeddelande Slraffsanktioneras,
om straff införs mol atl anbringa t. ex. en radiosändare i en telefon för all
avlyssna vad som sker i elt rum eller annat ulrymme, där en telefonapparat är
uppställd. Jag föreslår därför atl den nya beslämmelsen får omfaita både del
fallet där anbringandet av apparaten skett med uppsåt alt föröva sådan gärning
som enligl vad jag tidigare har förordal utgör olovlig avlyssning och del där
installationen sker för atl söka bryta telehemligheten på säll som sägs i 4
kap. 8 § BrB. Från en straffbestämmelse med denna innebörd måste undantag dock
göras för fall då gärningsmannen är förfallen lill ansvar för fullbordat brotl.
Annars skulle denne kunna drabbas av dubbla straffsanktioner. Eftersom beslämmelsen
i 4 kap. 8 § BrB om brytande av telehemlighet även avser telexmeddelande bör
förfarandet i lagtexten beskrivas som anbringande av tekniskt hjälpmedel och
inte såsom kommittén föreslagit som ett anbringande av tekniskt hjälpmedel för
återgivning av ljud. Då ansvar ådöms enligt denna beslämmelse, bör som
brottsbenämning användas, när fråga är om bry-
Prop. 1975:19 87
lande av telehemlighet, förberedelse lill brytande av telehemlighet
saml, när fråga är om olovlig avlyssning, förberedelse till olovlig avlyssning.
7.3 Regler om åtal
Kommillén har förordal all varken olovlig avlyssning eUer
förberedelse till sådant brott bör få åtalas, om inte målsäganden anger brottet
till åtal eller åtal finnes påkaUal ur allmän synpunkl. Bestämmelsen om åtal i
4 kap. 11 § BrB bör därför enligt kommittén ändras i enlighet därmed. Kommilléns
förslag till ålalsregel har inle föranlett någon erinran vid
remissbehandlingen.
Enligt 4 kap. 11 § BrB får bl.a. hemfridsbrotl eUer olaga
intrång som inte är grovt, ofredande som inle förövats på allmän plals eller
intrång i förvar åtalas av åklagare endast om målsägande anger brottet tUl åtal
eller om ålal är påkallat ur allmän synpunkl. Kommillén, vars föreslagna
straffbestämmelse om olovlig avlyssning som lidigare redovisats sluter an
till gällande rätts beslämmelser om hemfridsbrotl och olaga intrång, anser atl
del ligger nära till hands atl även belräffande regler om ålal jämföra olovlig
avlyssning med hemfridsbrotl och olaga intrång. Kommillén har framhållit att
åklagares åtalsrätt när del gäUer hemfridsbrotl och olaga intrång har
inskränkts av i huvudsak två skäl. För det första har man ansett all dessa
brott är förhåUandevis vanUgl förekommande. Genom alt föreskriva särskilda
villkor för åtal när brottet inte är grovt kan man undvika att polis- och
åklagarmyndigheternas arbetsbörda belastas i opåkallal hög grad. För del andra
kan ell ålal ibland strida mot målsägandens intresse. Han kan sålunda önska
undgå den publicitet som etl ålal kan föra med sig. Kommillén ultalar för sin
del i delta sammanhang atl en beslämmelse som syfiar till att på vissl sätl
skydda den enskildes integritet självfallet inte bör tillämpas så att den
enskildes integritet kränks på annal sätt. Hänsyn bör därför i stor
utsträckning tas till målsägandens intresse. Del andra av de båda skäl som ansetis
motivera en inskränkning av åklagares ålalsrält i fråga om hemfridsbrotl och
olaga intrång gör sig alltså, menar kommittén, med stor styrka gäUande också belräffande
olovlig avlyssning. Enligl kommitténs mening bör följaktligen enahanda vUlkor
som gäUer för räll till ålal för hemfridsbrotl och olaga intrång gälla i fråga
om olovlig avlyssning. Del förulsälls därvid alt det endasi i sällsynia undantagsfaU
kommer all föreligga skäl alt finna åtal vara påkallat ur allmän synpunkl, när målsäganden
önskar alt ålal inle skall väckas. Belräffande motsvarande spörsmål i fråga om
den gärning av förberedande nalur som särskilt straffbeläggs i del av kommittén
föreslagna Iredje stycket av 4 kap. 6 a § BrB har kommittén anfört att målsägandens
intresse av att få inverka på åtalsfrågan inle kan anses väga lika lungt som i
fråga om en fullbordad inlegrilelskränkning, eftersom rällegången i della fall
inte kan antas i särskUl hög grad komma alt ställa hans
enskilda förhåUanden i
Prop. 1975:19 88
bUckpunklen. Enligt kommittén kan man emellertid inle
heller i detla sammanhang frånkänna hans egen inslällning lill frågan om ålal aU
betydelse. Det skulle vidare vara i viss mån säreget om lagstiftningen skuUe
föreskriva strängare vUlkor för ålal när fråga är om fullbordat brotl än när gärningen
avbrutits på ett förberedande stadium.
Jag delar i princip de synpunkter på ulformningen av
åtalsreglerna som kommUlén anlagt. Del ligger även enligt min mening i sakens
natur atl slor hänsyn bör tas till målsägandens egen instäUning när del gäller
frågan huruvida elt brott som innebär ell angrepp mot hans personUga integritet
skaU beivras. Jag har emeUertid med avvikelse från kommitléns förslag förordat
en straffbestämmelse som innebär att all olovlig avlyssning som görs i
hemlighet, oberoende av var åtgärden äger mm, bör slraffsanktioneras. Denna
lösning får bl. a. lill följd all olovUg avlyssning på platser som aUmänheten
har lillträde lUl, t. ex. i butiker eller på restauranger, kommer alt falla
under del nya slraffbudet. Brolt av detla slag bör enligl min mening, på grund
av del allmänna samhällsintresse som får anses föreUgga alt över huvud taget
kunna beivra brotl som förövas på aUmänna platser, ligga under åklagares aUmänna
åtalsplikt. I övriga faU bör emellerlid med hänsyn lill målsägandens iniresse
angivelse från denne föreligga för att åtal skall få anställas, om inle ålal
finnes vara påkallat ur allmän synpunkt. Motsvarande regler bör även gäUa då
del är fråga om förberedelse till olovlig avlyssning. Däremoi bör det belräffande
förberedelse lill brytande av telehemlighet, i likhet med vad som f. n. gäller
för det fullbordade brottet, inle råda någon inskränkning i åklagares plikt atl
väcka ålal för sådani brott. Jag föreslår att beslämmelsen om ålal i 4 kap. 11
§ BrB uiformas i enlighet med de av mig här uppdragna rikllinjerna.
7.4 Skadestånd
Kommillén har förordal atl den som utsätts för olovlig
avlyssning bör få rätt liU skadestånd för det Udande som kan ha vållats honom
genom denna ålgärd. När del gäller ulformningen av en bestämmelse härom har kommillén
vall alt i den numera upphävda 6 kap. 3 § strafflagen (SL) göra en hänvisning lill
den föreslagna straffbestämmelsen om olovUg avlyssning. Kommilléns förslag till
en sådan skadeståndsregel har tillstyrkts av flertalet remissinstanser som
yttrat sig i frågan. RÅ och överåklagaren i Stockholm har tillagt atl del enligl
deras mening synes följdriktigt all del öppnas möjUghet att utdöma ideellt
skadestånd även vid brytande av post- eUer telehemlighet.
Beslämmelserna i 6 kap. 3 § försia slyckel SL, enligl vUkel
lagrum vedergällning skuUe givas för lidande, som genom brolt mol personliga
friheten eller genom ärekränkande gärning får anses någon tillskyndat, har
sålunda upphävts och ersatts med vissa beslämmelser i den nya skadeståndslagen.
Vad särskUt gäUer ersättning lör lidande till följd av vissa brottsliga
gärningar så innebär dessa nya regler atl den skadelidandes
Prop. 1975:19 89
StäUning förbättras i vissa avseenden för alt - som jag
uttalat i prop. 1972:5 åsiadkomma en närmare anpassning lill modern
rättsuppfattning. Sålunda har beslämmelserna om skyldighet alt utge ersällning
för lidande lill följd av brott.utvidgats tiU all omfaita också vissa andra faU
av brottsligt ofredande än brott mol den personliga integriteten. Vidare har
ersättning för lidande genom ärekränkning utvidgats tiU alt gälla även
"dylik brottslig gärning". I specialmotiveringen lill den nya beslämmelsen
finns en närmare redogörelse för innebörden av den nya reformen. Vid en
genomgång av de brolt som kunde tänkas medföra ersättning för personligt
lidande enligt de nya bestämmelserna anförde jag belräffande brotten i 4 kap. BrB
bl. a. alt hemfridsbrotl (4 kap. 6 § försia stycket BrB) regelmässigt
innefattar etl ofredande och all även olaga intrång (4 kap. 6 § andra slyckel BrB)
under vissa förhållanden bör kunna betecknas som ofredande i förslagets
mening. Vidare uttalade jag alt själva brottet ofredande enligl 4 kap. 7 § BrB självfallel
hör hit. Jag konstaterade lill slut i detta sammanhang att den gjorda
uppräkningen inte hade anspråk på atl vara fullständig. Del kunde sålunda enligl
min mening inle uteslutas alt ersättning för lidande bör utgå även vid andra brotl
än de här nämnda. Jag ansåg emellerlid alt del fick ankomma på domstolarna alt
med beaktande av grunderna för siadgandel och deltas lydelse avgöra hur långl
man bör gå när det gäller atl genom skadeståndsansvar ingripa mot straffbara
förfaranden, som innefattar angrepp på den personliga integriteten och
därigenom förorsakar annan ell personligt lidande. Vad jag sålunda anförde
godtogs av riksdagen.
På de
grunder som kommillén anföri biträder jag dess förslag, att den som utsätts för
olovUg avlyssning bör få rätt till skadestånd för del lidande som kan ha
vållats honom genom avlyssningen. Som jag lidigare vid flera lillfällen påpekat
finns det ell nära samband mellan del föreslagna nya brottet olovlig avlyssning
och bestämmelsen om straff för brytande av post- eller telehemlighet. Jag delar
därför den uppfattning som framförts av några remissinstanser atl del i delta
sammanhang också bör öppnas möjlighet all utdöma ideeUl skadestånd vid brott mol
de i 4 kap. 8 § BrB givna beslämmelserna om brytande av post- eller telehemlighet.
Vidare föreligger slora likheter meUan de nu nämnda brotten och intrång i
förvar 4 kap. 9 § BrB. Ersättning för lidande bör således i princip kunna
tillerkännas även den som utsätts för etl brolt av delta slag. En sådan lösning
som innebär all man får en enhellig skadeståndsrättslig reglering för alla fridsbrolt
lorde för övrigl ocksä Ugga väl i linje med vad som anfördes vid
skadeståndslagens tillkomst. Den av mig förordade ordningen innebär även ell
närmande till t. ex. dansk rält där ideellt skadestånd medges för bl. a.
kränkning av en persons "fred eller aere". Jag föreslår därför alt 5
kap. 1 § skadeståndslagen ändras på del sättet all där givna bestämmelser om ersällning
för lidande blir tillämpliga vid brytande av post- eller telehemlighet, intrång
i förvar eller olovlig avlyssning. Belräffande frågor om bl. a. storleken av
ersättning för lidande enligl beslämmelsen i 5 kap. I § skadeståndslagen
Prop.
1975:19 90
kan jag i della sammanhang nöja mig med alt hänvisa lill
vad jag har anfört i frågan i specialmotiveringen till denna beslämmelse.
7.5 Regler om rättegången
Ett spörsmål som inle behandlats av kommillén och inle heUer
berörts av någon av remissinstanserna gäller frågan om offentlighet vid
domstolsförhandling. Problemel kan emellerlid inle förbigås i della
sammanhang. Huvudprincipen i svensk rält återfinns i 5 kap. 1 § RB. 1 denna
paragrafs första stycke stadgas all förhandling vid domstol skaU vara
offentlig. Från denna huvudregel finns undanlag som anges i paragrafens övriga siycken.
Enligt andra stycket får rälien förordna, alt förhandling skaU hållas inom
stängda dörrar om det kan anlas, att vid förhandUngen skaU förekomma något, som
är slötande för anständigheten och sedUgheten, eller all lill följd av
offentligheten någol kan uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör
hållas hemligt för främmande makt. Förordnande, som nu har nämnts, får också
meddelas om anledning förekommer att tiU följd av offentligheten yrkeshemlighet
skuUe röjas. Enligl paragrafens Iredje stycke får vidare rätten i mäl om ansvar
för utpressning, om målsäganden begär del eller rälien på annan grund finner
del lämpligt, förordna, att förhandling skall hållas inom slängda dörrar.
Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall
hållas inom slängda dörrar, om den misstänkte begär del eller rälten finner atl
offentligheten skulle vara lill men för ulredningen. Vidare skall i brottmål,
när skäl är därtill, förhandling som angår personundersökning,
sinnesundersökning eller annan ulredning rörande den tilltalades
levnadsomständigheter och personliga förhållanden i övrigt, äga rum inom
slängda dörrar. Enligt fjärde styckel fär vissa förhör hällas inom slängda
dörrar och i femte stycket föreskrivs alt om del i andra fall är föreskrivet
för särskilt fall, atl förhandling får hållas inom slängda dörrar, skall det
gälla. Bestämmelser i della ämne finns i bl. a. giftermålsbalken, föräldrabalken
och lagen (1931:152) ined vissa beslämmelser om illojal konkurrens. Någon beslämmelse
som skyddar målsäganden mol att hans personliga angelägenheter kan komma all
röjas vid rällegång om ansvar för brotl som innebär angrepp mol hans personliga
integritet finns således inte, om man undantar regeln i 5 kap. 1 § Iredje styckel
i fråga om mål om ansvar för utpressning, vilken regel tillkom för atl i
möjligaste mån förebygga den olägenhel som består i all del genom rällegång mol
en utpressare kan komma atl ges en ökad offentlighet ål jusl sådana
förhållanden som målsäganden velat dölja (se prop. 1934:15). Somjag tidigare
betonat i samband med ulformningen av de nya bestämmelsema om åtal för olovlig
avlyssning och förberedelse därtill bör när del gäUer brott av hithörande slag
skälig hänsyn om möjligl las liU målsägandens intressen. Det torde ligga i
sakens natur att ett brott som olovUg avlyssning kan leda till att högst
personliga förhåUanden kan komma alt
Prop. 1975:19 91
bU röjda genom brottet och all ell uppenbarande av dessa
förhållanden vid en offentiig domstolsförhandling av målsäganden kan upplevas
som så besvärande all syftet med lagstiftningen i viss mån anses förfelat.
Nämnda förhållande lorde inle sällan kunna få till följd att en målsägande drar
sig för att anmäla etl faU av olovlig avlyssning för poUsen för all inle
riskera all vissa uppgifier om hans privatliv dras fram i offentlighetens ljus
vid en kommande domstolsförhandling mot gärningsmannen. För att den föreslagna
nya lagstiftningen om olovhg avlyssning inle skall få sådana följder bör ell lillägg
göras lill nuvarande bestämmelser i 5 kap. I § tredje styckel RB. 1 samband
därmed synes det också finnas anledning all ge dessa regler en någol annorlunda
utformning än de f. n. har. Jag föreslår sålunda att nämnda beslämmelser ändras
så att föruiom i mål om ansvar för utpressning även i mål om ansvar för olovUg
avlyssning förhandling får hållas inom stängda dörrar, om rätlen finner att offentligheten
skulle vara till men för enskild. Jag vill framhålla all efiersom sådani men
nästan alllid får anlas föreUgga i mål om utpressning torde ifrågavarande
ändring inle komma all leda liU någon skillnad i sak i förhållande till vad som
f. n. gäller beträffande möjUghelen alt hålla förhandling inom slängda dörrar i
mål om ansvar för brolt av detla slag. Eftersom beslämmelsen i 4 kap. 8 § BrB
om brytande av post- eUer telehemlighet kan innefatta olovlig avlyssning och då
såväl mål om ansvar enligl denna paragraf som jämlikt 4 kap. 9 § om intrång i
förvar kan tänkas beröra högst personliga förhållanden anser jag det för
enhetlighetens skull följdriktigt all även förhandlingar i sådana mål skall
kunna hållas inom slängda dörrar.
I skadeståndslagen
(1972:207) stadgas i 5 kap. I § all beslämmelserna i denna lag om skyldighet atl
ersätta personskada skall tiUämpas ocksåi fråga om lidande, som någon tillfogar
annan genom brolt mol den personliga frihelen, genom annal ofredande, som innefattar
brott, eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning. I motiven lill
denna lagstiftning uttalas att bland förmögenhelsbrott som samtidigt kan
innebära ofredande, som avses i nyssnämnda lagrum, bör också nämnas utpressning
(9 kap. 4 § BrB) och försök till della brott. Talan om ersättning för lidande i
samband med utpressning kan således komma atl föras med stöd av
skadeståndslagens regler och en sädan talan behöver inte nödvändigtvis alllid
vara kumulerad med en ansvarslalan. Vid sådant förhållande anser jag del
lämpligt alt bestämmelsen i 5 kap. I § Iredje stycket RB, såvitt avser
utpressning, i motsats lill vad som nu gäller inle bör omfatla enbart mål om
ansvar utan även mål om ersällning för skada på grund av sådant brotl. Jag har
också föreslagil all reglerna i 5 kap. 1 § skadeståndslagen om skadestånd för
lidande som någon tillfogar annan genom brott skall omfatla jämväl brotten
olovlig avlyssning, brytande av post-och telehemlighet och intrång i förvar.
Vid sådant förhållande bör möjligheten till att hålla förhandling inom slängda
dörrar inle heller i dessa fall begränsas lill enbart mål om ansvar för sådant brotl.
Prop.
1975:19 92
7.6 Näringsrättsliga åtgärder 7.6.1 AUmänna överväganden
Somjag tidigare har påpekat är straff-eller skadeslåndsrättsliga
åtgärder inle de enda medel som slår tiU buds när det gäller atl söka skydda
den personUga integriteten mol angrepp med hjälp av inlegrilelsfarlig
apparatur. Man kan vid sidan därav också länka sig möjUghelen att genom en
reglering av näringsrätlslig karaktär få en mer eUer mindre omfattande kontroll
över spridningen av sådana lekniska apparater som del här är fråga om. Sådana ålgärder
skulle inte bara kunna förstärka skyddel mol integrilelsangrepp med hjälp av
skilda tekniska hjälpmedel utan också, såvitt nu gäller akustisk apparatur, få
en direkt betydelse från brottsförebyggande synpunkl. De näringsrällsliga ålgärder
som här kan vara aktuella avser import, lillverkning, försäljning eller innehav
av viss apparatur. I gällande rätt har i fråga om tekniska apparater av nu
diskuterat slag sådana åtgärder vidtagits enbart beträffande innehav och
användning av radiosändare. Syftel med denna lagstiftning har emeUertid inte varil
alt försvåra integrilelsangrepp med sådan apparatur utan bestämmelsen ingår som
elt led i strävandena alt upprällhålla nödvändig ordning i eterutrymmet. 1
övrigt finns f. n. en liknande näringsrättslig reglering också i fråga om vissa
varor eller vissa lyper av apparater belräffande vilka man bedömi alt det
föreligger en påtaglig risk för atl varan eller apparaturen skaU komma alt
användas lill men för någons säkerhet. Bestämmelser av detla slag åierfinns bl.
a. i explosiwaruförord-ningen (1949:341), vapenlagen (1973:1176) och
förordningen (1959:312) om förbud mot innehav av vissa stiletter m. m. De varor
eller apparater som nu nämnda bestämmelser omfattar har sålunda bedömts som så
farliga för medborgarnas personliga säkerhet all en särskild reglering avseende
bl. a. imporl, tillverkning, handel och innehav bedömts nödvändig. Beträffande
all den akustiska apparatur som jag inledningsvis beskrivit kan del sägas atl
den i och för sig har sådana egenskaper alt den förhållandevis läll kan komma
att missbrukas till skada för enskild person. Utgår man från enbart detla förhåUande
kan del därför måhända göras gällande all del här finns elt myckel omfattande
behov av näringsrällsliga ålgärder. Som kommittén emellertid påpekat är en förulsätlning
för näringsrällsliga ingripanden av nu aktuellt slag alt de kan vidlas
någorlunda generellt. Så snart undantag från viss ålgärd måste tillåtas i stor
utsträckning finns del sålunda anledning räkna med alt effekten av åtgärden bUr
aUtför uttunnad. För bedömningen av denna fråga är del som kommillén framhålUt
av största vikt alt söka fastställa i vad mån och i vilken omfaltning en viss
apparatur har nyttiga användningsområden och i vilken utsträckning del mol
bakgrund härav och med hänsyn till övriga föreUggande omständigheter finns
möjlighet all i praktiken åstadkomma lillräcklig kontroll av reglernas
efterlevnad.
Prop. 1975:19 93
Av kommitténs redogörelse framgår alt en del av de
akustiska apparater som jag lidigare beskrivit och som i och för sig kan
användas på sätt som ulgör fara för annans integritet har en mångfald olika
nyttiga användningsområden, som det helt saknas anledning alt inskrida mot.
Förstärkare, högtalare, hörtelefoner och bandspelare har många personer av
olika kategorier behov av i olika sammanhang. Det är därför inle praktiskt möjligl
att ange några särskilda användningsområden som är typiska för dessa apparater.
Mikrofoner finns av flera oUka slag. Generellt sett förekommer mikrofoner i
alla sammanhang där ljudupptagning sker. Delta gäUer bl. a. vid gudstjänster,
föreläsningar, konserter, musikinspelningar, diktamina, medicinsk verksamhet, vibralionsmälningar
inom maskintekniken, ordergivning i såväl civUa som miUlära sammanhang, radio-
och televisionsutsändningar samt olika fritidssysselsättningar. Vissa typer av
mikrofoner har mera speciella användningsområden. Detta är bl. a. fallet med
den typ av mikrofoner som är så utformade all de redan från början är hell
kamouflerade eller i varje fall är så små all de lätt kan döljas. Vissl behov
av alt kunna dölja mikrofoner föreligger bl. a. vid olika evenemang där publik
är närvarande, t. ex. vid en del televisionsutsändningar, radioinspelningar
och föredrag. Vid dessa liUfällen skuUe del kunna verka onödigt störande och minska
intrycket av äkthet, om man använde mikrofoner av vanligt slag. Del bör emellerlid
i della sammanhang också observeras att ett legitimt behov av liU omfånget små
och följaktligen också lätt dölj bara mikrofoner givetvis kan tänkas förekomma
i en mångfald andra sammanhang. Även spikmikrofoner, dvs. mikrofoner som
påverkas av vibrationerna i elt föremål t. ex. en vägg, kan användas för
ljudupptagning i legitimt sammanhang. Ljudkikare och mikrofon med parabolisk
reflektor används, när man har behov av alt uppfånga ljud från långt håll. Nalurintresserade,
t. ex. ornitologer, har nytta av sådana mikrofoner för atl lyssna lUl eller
spela in fågelsång. Även i samband med andra nalurstudier kan dessa mikrofoner
vara värdefulla hjälpmedel. De används vidare vid idrottsreferat och liknande
program i radio och television, t. ex. för att återge ljudet av en
ishockeyklubbas slag mot pucken. De ökar sålunda åhörarens eller tillarens
känsla av alt direkt uppleva skeendet. I fråga om användningsområdet för radiosändare
kan det i delta sammanhang räcka med alt hänvisa lill televerkets normer för
meddelande av tillstånd enligt 2 § radiolagen. Dessa normer innebär alt en
ansökan om tUlstånd i regel kan hänföras liU en av åtta huvudgrupper. Dessa
huvudgrupper är: 1. Kommunikalionsradioanlägg-ningar, som används av t. ex.
taxi, brandkår, transportföretag, industrier.
2.
Sändare för fjärrslyrningsändamål,
t. ex. för öppnande av garagedörrar.
3.
Sändare, som
används såsom personsökare inom stora arbetsplatser.
4. S. k. trådlösa mikrofoner, dvs.
sändare med kort räckvidd som sänder till en i närheten placerad mottagare och
där mollagaren i sin lur är förbunden med en högtalaranläggning. Trådlösa
mikrofoner används av t. ex. artister, konferencierer, radioreportrar och
föreläsare. 5. Sändare för sändning av meddelanden mellan fasta stationer. 1
dessa fall används i
Prop. 1975:19 94
regel telefon eller annan Irådbunden överföring. Men när
del måste ställas höga krav på alt förbindelsen hålls öppen kan radiosändning
erfordras. 6. Amalörradiosändare. Dessa används av sändaramatörer med certifikal
efter godkända prov. 7. Sändare som används för medicinska ändamål. Sådana
sändare har mycket kort räckvidd. 8. Privalradiosändare. Dessa sänder alla på
samma frekvens, del s. k. medborgarbandet. Till denna grupp hör bl. a. de s. k.
walkie-lalkieapparalerna.
Det bör slulligen nämnas atl de enskilda komponenterna i
all apparatur för avlyssning, bl. a. transistorer, har en mångfald olika
användningsområden inom hela områdei för elektronik.
Den akustiska apparatur som del nu är fråga om har sålunda
en mängd nyttiga användningsområden. Jag ansluler mig därför till kommilléns
uppfattning atl en näringsrätlslig lagstiftning, i de faU där en sådan
lagstiftning över huvud laget är möjlig, skulle bU svårhanteriig och få ringa
praktisk effekl i fråga om framför allt förstärkare, högtalare, hörtelefoner,
bandspelare och transislorrelän.
Det återstår då att la ställning lill frågan om några näringsrätlsliga
ingripanden bör vidlas belräffande mikrofoner, telefonadaplrar och
radiosändare. Jag vUl därvid lill en början peka på det förhållandel all
utvecklingen inom elektroniken under senare lid har fått till följd all del
numera blivit möjligl atl framställa nyssnämnda apparater i mikroformal. Della
förhållande har medfört alt t. ex. radiosändare och mikrofoner f. n. kan
framställas i väsentligt mindre format än vad som tidigare varit faUel. Orsaken
lill denna strävan mol mikroformal bör ses mol bakgrund av all små apparater
har ålskilliga fördelar från lekniska och kommersiella synpunkler. Små
apparater är sålunda bl. a. lättare atl hanlera, t. ex. all flytta från plats lill
plals. De är vidare lättare all skydda mot fukt och kyla. De är som regel även
mindre känsliga för vibrationer och andra yttre störningar. Av slor betydelse i
della sammanhang är också del förhållandet all små föremål ofta är billigare atl
tillverka och därför kan säljas lill lägre priser än motsvarande produkt i
större utförande. Detla medför i sin lur att del blir möjligt atl tillverka
föremålet i slora serier, någol som ylterligare förbilligar produkten. Även om
apparaternas litenhet underlättar dess användning i inlegritetskränkande syfte
anser jag således - i likhet med kommittén - all enbart mikroformalet inle i
och för sig kan få uigöra en lillräcklig anledning alt vidta näringsrätlsliga
åtgärder mot produkten.
Vad härefter särskilt gäller mikrofoner så har jag mot
bakgrund av vad jag tidigare anfört angående dessas slora användningsområde kommil
lill den uppfattningen att ett generellt ingripande mot sådan apparatur måste
anses hell uteslutet. De enda tänkbara ålgärderna skulle vid sådani förhållande
kunna riktas mol vissa lyper av mikrofoner, nämligen dels mikrofoner som
konstruerats så all de lätt kan döljas, dels spikmikrofoner saml ljudkikare
och mikrofon med parabolisk reflektor.
Som jag tidigare har anfört har små mikrofoner elt stort
legitimt användningsområde och enbart den omständigheten alt apparaten är lilen
Prop. 1975:19 95
bör som nyss nämnts inte kunna uigöra en lillräcklig orsak
för elt ingrepp med näringsrätlsUga ålgärder. Det lorde inte heller vara
meningsfullt all söka åsiadkomma en reglering som främsi tar fasta på
mikrofonens hölje. Av min tidigare redogörelse framgår nämligen all mikrofoner
kan placeras i de mesl skiftande slag av höljen för alt därigenom kamouflera
innehållet, t. ex. i en reservoarpenna. Härtill kommer slutligen också den
omständigheten att maierial som behövs och beskrivningar för lillverkning av
sådana mikrofoner är lätt lillgängliga saml all möjUghetema till en effektiv
kontroll av etl evenluelll förbud mol tillverkning, import och innehav av på vissl
sätt utformade mindre mUtrofoner sannolUcl är myckel obelydliga.
Liknande synpunkler kan också anföras belräffande s. k.
spikmikrofoner. Dessa mikrofoner är genom en särskild hållare eUer annan
fästanordning förenad med en spik, som t. ex. kan slås in i en vägg. Själva
mikrofonen är i regel av s. k. kontaklmikrofontyp. Mikrofoner av sådant slag
används bl. a. på elgitarrer. Också andra vanligen förekommande mikrofoner än konlaklmikrofoner
kan användas. Hållare som kan användas som fäste för en mikrofon finns alt
tillgå i handeln. De begagnas för etl slorl anlal andra syften. Trots all
spikmikrofoner lämpar sig särskilt väl för att begagnas för Ulegilim
avlyssning, delar jag därför kommilléns mening atl del skuUe vara ändamålslöst
all vidta särskilda näringsrätlsliga ålgärder mot dem, eftersom sådana ålgärder
läll skulle kunna kringgås. För övrigt synes inte färdiggjorda spikmikrofoner
saluföras i Sverige.
Beträffande ljudkikare och mikrofon med parabolisk
reflektor vill jag framför aUt peka på den omständigheten atl sådana mikrofoner
sätts samman av komponenter som är lätt tiUgängliga i handeln och alt
beskrivningar hur denna sammansättning skall gå till redan har förekommit i
svensk press. Detta medför all en näringslagsliflning på områdei skulle bli myckel
svårkontrollerad. Jag biträder därför kommilléns mening alt det f. n. inte
finns skäl atl föreslå en sådan lagstiftning belräffande dessa mikrofoner.
Vad jag nu anföri belräffande ljudkikare och mikrofon med parabolisk
reflektor gäller i allt väsentligt också i fråga om telefonadaplrar.
Konstruktionen av dessa är nämligen så enkel atl vem som helst, även om han inle
har särskilda tekniska kunskaper och färdigheter, kan tillverka dem. Del måste
därför enligl min mening bedömas som utsiktslöst atl söka uppnå en effektiv konlroU
över tillverkning, imporl och innehav av telefonadaplrar.
Sammanfattningsvis delar jag sålunda på i huvudsak anförda
grunder kommilléns uppfattning, som även lämnats utan erinran av fiertalel remissinslanser,
all det i fråga om den i delta avsnitt behandlade apparaturen inle f. n. bör
genomföras någon särskild näringsrätlslig reglering.
Prop. 1975:19 96
7.6.2 Radiosändare
Som jag anföri inledningsvis finns det f. n. vissa
näringsrättsliga restriktioner angående innehav och användning av radiosändare.
Dessa bestämmelser är intagna i radiolagen och har som tidigare nämnts endast lill
syfte all upprällhålla en nödvändig ordning i elerutrymmet. Med radiosändare
förstås enligl denna lag anordning för sändning av ljud, bild eller annat
meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vUkas frekvens är
lägre än 3 000 gigahertz och vUka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad
ledare. I 2 § radiolagen föreskrivs att radiosändare här i rikel eUer på svenskl
fartyg eUer luftfartyg ulom rikel får innehas eller användas endasi av den som
erhåUil lUlstånd av Kungl. Maj:l eller av myndighet som Kungl. Maj:l
bestämmer. Den som åsidosätter denna bestämmelse kan enligt 10 § dömas till böter
eUer fängelse i högst etl år, varjämte radiosändaren kan förklaras förverkad. TUl
radiolagen ansluler kungörelsen (1967:446) om radiosändare. Av denna
författning framgår bl. a. all tillstånd för annan än statlig myndighet att
inneha eller använda radiosändare meddelas av televerket.
Jag är i princip ense med kommittén och fiertalel av de
remissinstanser som yllral sig i denna fråga atl ytterligare näringsrätlsliga ålgärder
bör vidlas beträffande radiosändare för all därigenom försvåra integrilelsangrepp
med hjälp av sådan apparatur. Enligt min mening måste nämUgen radiosändare
anses vara särskilt farliga för den enskildes personliga integritet. Härtill
kommer och detla är inte oväsentligt i sammanhanget all det på della område
finns ell syslem med tillståndsgivning. En effektiv kontroU kan således
åstadkommas utan alt en ny och kostsam konlroU apparat behöver tillskapas. En
ändring av gällande bestämmelser på detta område i avsikt atl stärka integriletsskyddel
torde inte heller behöva bli aUlför betungande i administrativt hänseende för
vare sig sökandena eUer den tUlslåndsgivande myndigheten. Televerket har också
ställt sig positiv till genomförandet av en sådan lösning.
Föreningen Sveriges sändareamalörer har föreslagit all den
nya rättsliga kontrollen av radiosändare endasi skall omfatla radiosändare som
är avsedda för obehörig avlyssning, dvs. radiosändare i mikroformal s. k. bugs
som enligt föreningen f n. och under överskådlig tid framöver har ett utseende
som hell avviker från sändare för legalt bruk. Jag vUl med anledning därav
framhålla atl det väl kan göras gällande alt nyss nämnda apparater på grund av
deras utformning och verkningssätt kan anses utgöra en belydligl siörre fara
för den enskildes personliga integritet än vad som gäller för andra
radiosändare. Som kommittén emeUertid påpekat kan otvivelaktigt även vanliga
radiosändare användas på ell inlegritetskränkande sätl. Det kan t. ex.
föreligga avsevärda svårigheier alt upptäcka en något siörre radiosändare.
Förhållandena på platsen kan vara sådana all del är möjligl all effektivt dölja
också etl relativt skrymmande föremål. Det är inte heller nödvändigt att
sändaren är placerad i närheten av ljudkällan, efiersom en där placerad
mikrofon
Prop.
1975:19 97
alltid kan förbindas med radiosändaren genom ledningar.
Jag vill också betona att en reglering som enbart anknyler lill radiosändarens
storlek eller utformning i övrigl inle bara kan ge upphov till besvärliga
tolkningsproblem utan även kan få lill följd atl vissa inlegritetsfarliga
apparater faller utanför lagens tillämpningsområde genom olika skenbara
åtgärder som innebär alt beslämmelserna kringgås. Enligl min mening bör därför
de näringsrällsliga åtgärder som nu är akluella av hänsyn till integriletsskyddel
vidlas i fråga om alla slag av radiosändare oavsett deras slorlek.
En annan fråga av betydelse i detla sammanhang är om de nu
aktuella av inlegritetsskyddssynpunkt betingade restriktionerna belräffande
innehav och användning av radiosändare skaU omfaila även innehav av
radiosändare som saknar mikrofon, batteri och antenn eUer som på annat dylikt
sätt är ofullständig. Radiolagens nuvarande lydelse lorde nämligen endasi
omfatta förbud mol innehav av kompletta radiosändare. Av kommitténs utredning
framgår att del f. n. förekommer en viss handel både med ofullständiga
radiosändare och separata komponenter för lillverkning av radiosändare.
Kommillén
föreslår i denna del alt regleringen i radiolagen skall ulvidgas tUl all gälla
även ofullständig radiosändare och byggsats för tillverkning av radiosändare.
Förslaget har tillstyrkts av bl. a. televerket, som anser att en sådan
utvidgning inte kommer att medföra några väsentliga ölägenheter för verket men
väl underlätta kontrollen av lagens efterlevnad. Efter samråd med chefen för ulbildningsdeparlemenlel
är jag för egen del beredd att accepiera en sådan lösning. Atl lagen f. n.
varken omfattar radiosändare som är ofuUständig eller byggsals för lillverkning
av radiosändare får anses uigöra en brist. En helt fri marknad för dessa varor
kan otvivelaktigt utgöra en viss fara från inlegritetsskyddssynpunkt. Därtill
kommer alt en sådan ordning innebär en allvarlig försvagning av televerkets
kontrollmöjligheter efiersom den medverkar till atl redan gällande bestämmelser
på detta område lätt kan kringgås. Vad däremot gäller olika enskUda komponenter
till radiosändare är jag också hell ense med kommittén i dess bedömning all det
får anses ogörligt att söka åstadkomma någon effektiv näringsrätlslig kontroll.
Sådana delar är nämligen mycket vanligt förekommande och används i synnerligen
stor omfaltning inom elektroniken. Jag viU inte bestrida all del som
hovrätten för Västra Sverige påpekat i vissa fall kan komma atl uppstå svårigheier
atl i praktiken dra en skarp gräns mellan ofuUständiga radiosändare och
byggsatser, å ena sidan, och en samling komponenter, å andra sidan. Enligt min
mening bör man dock av della skäl inle underiåla all i radiolagen föreskriva
alt för rätt all inneha ofullständig radiosändare eUer byggsals för
tillverkning av radiosändare krävs tillstånd tiU innehav av den fullständiga
radiosändare som kan framställas av den aktuella varan. Som kommittén anfört
torde en kommersiell försäljning regelmässigt ske med angivande av vad som kan
framställas med hjälp av den utbjudna varan. Detta förhållande medför all etl
förbud mol innehav ulan tillstånd av
7Riksdagen 1975 1 saml Nr 19
Prop.
1975:19 98
t. ex. en byggsats för lillverkning av radiosändare kan i väsenllig
omfattning konlroUeras, även om del kan vara svårt all avgöra om en viss anhopning
av komponenter ulgör en byggsats. I övrigl synes del inte kunna undvikas alt
hithörande gränsdragningsproblem måste överlämnas ål rättstillämpningen.
Sammanfattningsvis
vUl jag sålunda föreslå en ordning som innebär alt radiolagens syslem med tillståndsgivning
ulvidgas lill att omfatla förutom innehav och användning av radiosändare, även
innehav av ofullständig radiosändare och byggsals för tillverkning av
radiosändare. Som jag tidigare har anfört skall televerket vid sin prövning av
ansökan om tillstånd lUl innehav av radiosändare enligl gällande rätt endast ulgå
från behovel av ordning i etern. Några närmare föreskrifter om normer för denna
prövning har inte utfärdats. Det som blir utslagsgivande är därför den
ifrågavarande radiosändarens lekniska kvaliteter och frekvensområde samt del
behov sökanden har av radiosändaren. Dessa grunder skall självfaUet gäUa även i
fortsättningen. Genom den av mig förordade lösningen med en utvidgad kontroU
som även tar sikte på integriletsskyddel skall prövningen dessutom ske med
utgångspunkt i en bedömning av risken för atl radiosändaren kan komma alt
missbrukas i sådani avseende. Som kommittén framhållil kan man därvid inte uteslulande
fästa avseende vid radiosändarens konstruktion. Av väl så stor betydelse i
delta sammanhang bUr sålunda bedömningen av sökandens person och hans avsikter
med sill innehav av radiosändaren. Jag vUl tillägga att den omständigheten atl
någon innehaft radiosändare i avsikt atl använda den för olovUg avlyssning bör beakias
i skärpande riktning när det kommer i fråga atl utmäta straff för otillåtet
innehav av radiosändare.
Av vad som
nu har sagls framgår atl ifrågavarande prövning kommer att bli en grannlaga
uppgift. Redan enligt 3 § kungörelsen (1967:446) om radiosändare har televerket
emellertid givits möjlighet att i den mån del behövs samråda med andra berörda
myndigheter. Televerket kan således så snart behov därav uppkommer i etl
enskilt fall inhämta särskilt yttrande från t. ex. polisen eller annan
myndighet som kan bidra lill alt utredningen i ärendet blir så fullständig som
möjligt. Jag vill i detla sammanhang även föruiskicka all jag, om vad jag nu
har förordal godtas, har för avsikt all föreslå Kungl. Maj:t atl vidta en
ändring i 6 § i kungörelsen om radiosändare av innebörd alt en avskrift av dom
i mål om ansvar för olovlig avlyssning eller för brolt mol telehemlighet som
innefattar sådan avlyssning eller förberedelse till brott som nu har sagts
skall, om radiosändare använts vid brottet, sändas till televerket i likhel med
vad som nu gäller belräffande avskrift av dom i mål om brolt mot 2 § radiolagen
eller mol villkor som föreskrivits vid meddelande av tillstånd enligl 1 § samma
lag. Genom en sådan rapporteringsskyldighet får televerket kännedom om brott
som även kan föranleda verket alt återkalla ett tidigare meddelat tillstånd atl
inneha och använda radiosändare.
Prop. 1975:19
1 överensstämmelse med vad kommillén har förordal bör
samma påföljder som kan följa på otillåtet innehav av radiosändare - straff
och förverkande - gälla om någon ulan tillstånd innehar ofuUständig
radiosändare eller byggsals för tillverkning av radiosändare.
I fråga om imporl har kommittén föreslagil all del i
radiolagen las in en ny beslämmelse som anger all radiosändare, ofullständig
radiosändare samt byggsats för lillverkning av radiosändare får införas lill rikel
endasi av den som här har tillstånd till innehav av radiosändare. Överträdelse
av det sålunda förordade förbudet bör medföra påföljd enligt lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling, varom erinran kan göras i 9 § radiolagen.
Generaltullslyrelsen har i denna del konstaterat att möjlighelerna
all förhindra avsiktliga överträdelser av elt sådant importförbud är begränsade
bl. a. mol bakgrund av att övervakningen endast kan ske slickprovsvis. Delta är
givelvis en olägenhel men efiersom etl importförbud likväl måste anlas få en beiydande
preventiv effekl anser jag övervägande skäl tala för all förslaget genomförs.
1 likhel med kommillén anser jag vidare alt del i detla
sammanhang finns anledning söka skapa garantier för att radiosändare och därmed
jämställda föremål endasi kommer alt kunna avyttras till någon som har
televerkets tillstånd lUI ett sådant innehav. Jag är därför i princip beredd
att föreslå regler som innebär att försäljning av radiosändare, ofullständig
radiosändare och byggsals för lillverkning av radiosändare till någon som
saknar televerkets tillstånd lill innehav av sådan sändare blir straffbart. Enligl
min mening lorde del emellerlid vara principielll oriktigt atl lägga
bevisbördan för all försäljning skett i enlighel med de föreslagna nya
föreskrifterna på säljaren. Det bör i stället som en remissinstans påpekat -
även i della fall ankomma på åklagare all visa att förvärvaren saknade
tillstånd. Däremoi anser jag all del här i likhet med vad som f. n. gäller i
fråga om t. ex. överiålelse av vapen finns anledning alt kriminalisera även
sådana överträdelser av förbudet som sker av oaktsamhet. Om den nya
straffbestämmelsen utformas på della säll lorde det enligt min mening inle
behöva befaras all reglerna blir ineffektiva. Vid sådani förhållande synes del
inte vara nödvändigl all som kommittén föreslagil även införa en särskild beslämmelse
som anger att televerket alltid skall utfärda två exemplar av etl tillstånd
till innehav. En sådan bestämmelse skulle för övrigt inle ha kunnat tillämpas i
fråga om s. k. generella tillstånd. Jag vill emellertid i detta sammanhang
framhålla alt det likväl kan ligga i säljarens iniresse alt i vissa fall begära
alt han får en fotokopia av köparens tillslåndbevis eller annan liknande handUng
som visar atl han gjorl vad på honom ankommer för att förvissa sig om alt
köparen hade tillstånd lill innehavet.
Jag kan vidare inte dela kommUténs uppfattning all den nu
aktuella straffbestämmelsen bör inskränkas lill all avse enbart överiålelser. 1
slället bör, såsom bl. a. RÅ föreslår, även utlåning och uthyr-
Prop. 1975:19 100
ning av radiosändare till någon som saknar tillstånd till
innehav av sådan sändare kriminaliseras. Det föreligger annars risk för att
förbudet mol innehav av radiosändare skall kunna kringgås genom alt mindre
nogräknade privatpersoner eller firmor utnyttjar möjligheten att göra
överlåtelser i form av långtidsuthyrning.
7.6.3 Förslag till lag om näringsrättsliga åtgärder
rörande integritetsfarlig apparatur
Kommittén har föreslagit en fuUmaklslagsliflning som gör
del möjligl all i framliden vid behov vidta vissa näringsrällsliga åtgärder med
avseende på inlegrilelsfarlig apparatur. Med integritetsfarlig apparatur avses
i den föreslagna lagen endast akustisk apparatur. Förslaget har fått ett
blandat mottagande av remissinstanserna.
För egen del anser jag att det f. n. inle föreligger skäl atl
i detla sammanhang föreslå en lag av del innehåll kommillén förordar. Del är
enligt min mening inle lämpligt atl innan man med bestämdhet kan säga något om
vare sig det eventuella behovel av ålgärder eUer de typer av apparater som del
kan bli fråga om införa regler som är avsedda all läcka en rad oUka
situationer. En lagsliftning av detla slag måste under sådana förhållanden av
naturliga skäl ges en förhållandevis allmän och vag ulformning och detla kan i
sin tur leda liU atl det kan uppstå en viss osäkerhet om vilka inskränkningar i
rätten att använda akustisk apparatur som kan förväntas från lid till annan.
Det föreUgger även vissa svårigheter atl i förväg överblicka huruvida en lillämpning
av en fuUmaklslagsliflning på detta område inte kan komma atl aktualisera
besvärliga övergängs-frågor. Jag är medveten om all man måste räkna med alt det
i framtiden kan komma all framställas apparater som är i utpräglad mån farliga
för enskildas personliga integritet. Jag anser emellertid atl om behov yppas av
all sådana apparater hålls under kontroll nödvändiga ålgärder bör kunna vidlas
ulan alltför stor tidsuldräkt. Jag avstyrker således kommitténs förslag tUl en fuUmaklslag
om näringsrätlsUga åtgärder rörande integritetsfarlig apparatur.
7.7 Bestämmelser om ikraftträdande m. m.
Den föreslagna lagsiiftningen bör träda i kraft den 1 juli
1975. Särskilda övergångsbestämmelser behövs bara i fråga om ändringarna i
radiolagen.
Jag har föreslagit en ordning som innebär atl radiolagens
nuvarande föreskrift om alt endasi den som har särskilt tillstånd får inneha
radiosändare utvidgas till atl gälla också innehav av ofullständig radiosändare
och av byggsals för lillverkning av radiosändare. Vidare har jag förordal all endasi
den som har tillstånd alt inneha radiosändare skall ha rält att importera
radiosändare, ofullständig radiosändare eller sådan byggsats som del här är
fråga om. Slutligen skall den som uppsåtligen
Prop. 1975:19 101
eller av oaktsamhet överlåter eUer upplåter radiosändare,
ofullständig radiosändare eller byggsals tiU någon som inte har lUlstånd tiU
innehav kunna straffas.
Räll alt inneha ofullständig radiosändare eller byggsats
för tillverkning av radiosändare kommer sälunda all förutsätta alt tillstånd
erhållits. Den som före lagens ikraftlrädande förvärvat en ofullständig
radiosändare eller en byggsals för lillverkning av radiosändare bör som
kommittén har påpekat beredas en frist atl utverka tUlstånd. Fristen bör
bestämmas så atl han hinner få ansökan prövad av televerket och, om ansökan
avslås, hinner avyttra eller på annat sätt göra sig av med den ofullständiga
radiosändaren eller byggsatsen. Enligl min mening bör bestämmelsen uiformas på
del sättet all den övergångslid, under vUken innehavaren skall ansöka om
tillstånd hos televerket för att undgå straffansvar för ett forlsall innehav,
bestämmes lUl tre månader efter ikraftträdandet. I fall då ansökan avslås av
televerket skall innehavaren för atl inle ådra sig något straffansvar för del
fortsatta innehavet avhända sig egendomen inom två månader från del att
beslutet om avslag meddelades. Regler av denna innebörd bör tas in i en
särskild övergångsbestämmelse.
Särskilda beslämmelser behövs även för det fallel att
någon innehar en ofullständig radiosändare eller byggsats vid tiden för lagens
ikraftträdande på grund av ell dessförinnan träffat avtal. Däremoi synes, som
kommittén har framhållil, den föreslagna bestämmelsen om import inte föra med
sig några nämnvärda svårigheier under en övergångstid. Jag vUl slutligen
betona att om tillstånd till innehav och användning av radiosändare har utfärdats
före de nya bestämmelsernas ikraftträdande och avsetts gälla för lid därefter
skall självfallel sådana tillstånd vara gUtiga ulan hinder av de nya beslämmelserna.
Någon särskUd föreskrift härom anser jag inle behövas.
8 Upprättade lagförslag
I enlighel med det anförda har inom justitiedepartementet
upprättats förslag lill
1.
lag om ändring
i brottsbalken,
2.
lag om ändring
i rättegångsbalken,
3.
lag om ändring
i skadeståndslagen (1972:207),
4.
lag om ändring
i radiolagen (1966:755).
Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i delta
ärende som bilaga 2.
Prop. 1975:19 102
9
Specialmotivering
9.1 Förslaget till lag om
ändring i brottsbalken
9a§
Denna paragraf, som i vissa delar motsvarar 6 a § första,
andra och fjärde styckena i kommittéförslagei, innehåller de grundläggande
bestämmelserna om del nya straffrättsliga skyddel mol integriletskränkningar
med hjälp av akustisk apparatur.
Efiersom elt brott mot reglerna om skydd för telehemligheten
oftast lorde innebära all gärningsmannen samtidigt brutit mot bestämmelserna i
denna paragraf har undantag gjorts för sådana fall. Det bör i delta sammanhang framhåUas
atl 8 §, till vilken hänvisning görs, dock endast gäUer lelemeddelanden som
befordras genom allmän befordringsanstalt. Telefonsamtal via interna
anläggningar inom t. ex. en bostad eUer en arbetsplats faller således helt
under den föreslagna lagtexten, t. ex. samtal som förs över s. k.
snabbtelefoner.
För all straff skall komma i fråga enligl den nya beslämmelsen
krävs all avlyssningen eller inspelningen skelt olovligen. Lovlig och därmed
fri från ansvar blir gärningen om samiycke föreligger från någon som kan sägas
ha räll all förfoga över meddelandet t. ex. en av de personer som deltar i elt
samtal. I motsats till kommittéförslagei skall samtycke liU avlyssning eller
inspelning sålunda lämnas av den som blir utsatt för denna och inte av den som
förfogar över den plals där ljudupptagningen äger rum. Detta innebär att t.
ex. en bosladshavare eUer annan som innehar en viss lokal inte i hemlighet får
avlyssna gästers eller andra tillfälliga besökares samtal med mindre någon av
dem som deltar i samtalet samtyckt därtUl.
Samtycke från någon av dem som blir utsatta för
avlyssningen eller inspelningen medför således alt straff inle kan komma i
fråga. Huruvida gärningsmannen känner liU alt samtycke lämnats eller handlar i
tro atl han begår straffbar gärning har inle nägon betydelse i sammanhanget.
Del är sålunda tillräckligt att det objektivt sett inte varit fråga om någon olovlig
handling.
Fråga om verkan av samiycke från personer som saknar fuUständig
rättslig handlingsförmåga och huruvida annan i sådan persons släUe kan lämna
nödvändigt samiycke får bedömas mot bakgrund av förhållandena i del enskilda
fallet och allmänna rättsgrundsatser. Som kommUlén har framhålUt i detta
sammanhang lorde den föreslagna lagsiiftningen inte hindra alt föräldrar fritt
avlyssnar eller spelar in vad minderåriga barn har för sig i bostaden. Däremot
utgör lagstiftningen etl hinder mol att föräldrar med hjälp av dold teknisk
apparatur håller vuxna barn under övervakning utan deras samiycke.
Lagrummet omfattar inte varje avlyssning eUer upptagning
av ljud utan endast sådana faU då åtgärden sker med direkl hjälp av etl
tekniskt
Prop.
1975:19 '03
hjälpmedel för återgivning av ljud. Det behöver här inle
alllid vara fråga om helt kompletta avlyssnings- och inspelningsapparater.
Även beståndsdelar i sådana apparater, oavsett deras lekniska konstruktion,
storlek, utförande och hölje, som kan komma tUl självständigt bruk i detta
sammanhang räknas sålunda som etl tekniskt hjälpmedel i lagens mening. Vad
särskilt gäller mikrofoner så avses inte bara dolda mikrofoner, spikmikrofoner eUer
andra mikrofoner, vars utförande särskilt avpassats för illegitim avlyssning
ulan även olika, i bostäder vanligen förekommande mUcrofoner. Jag tänker här på
sådana mikrofoner som används i den vanliga telefonen, i snabbtelefon eUer
annan anläggning för intern kommunikation eUer i bandspelare. Även långdistansverkande
mikrofoner omfattas givelvis av bestämmelsen.
1 fråga om radiosändare, som är en vanlig beståndsdel i
avlyssningsutrustning, är lagrummet likaledes tillämpligt oavsett sändarens
frekvensområde, storlek eller utförande. Begreppel radiosändare är definierat
i radiolagen.
Etl annat exempel pä en beståndsdel i tekniska hjälpmedel
för återgivning av ljud är s. k. lelefonadapler, med vars hjälp en ströms eller
spännings variationer induklivl fångas upp. Även laser kan såsom lidigare
framhållits begagnas för återgivning av ljud.
Alla slag av fungerande avlyssnings- eller
inspelningsapparater faUer således under uttrycket tekniskt hjälpmedel för
återgivning av ljud. Atl apparaten dessutom, som t. ex. en TV-kamera gör, även
tar upp ljus är i och för sig utan betydelse i delta sammanhang.
Etl förfarande som innebär all man enbart fUmar en person
som talar och sedan genom att studera läpprörelserna söker "läsa" vad
han säger faller däremoi inle under den nya straffbestämmelsen. Genom kravel
all avlyssning skall göras medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud
blir lagrummet inte heller tillämpligt på avlyssning som görs med blotta örat eUer
genom all exempelvis elt dricksglas, en plaslslang - eventueUt sedan gärningsmannen
borrat hål i en vägg eller liknande föremål utnyttjas för att göra del möjligl
all uppfatta ljud.
En ytterligare förutsättning för slraffbarhel är all
gärningen ulförts i hemlighet. Därmed avses all apparaturen antingen hålls helt
dold för den som blir utsatt för avlyssningen eller inspelningen eller atl
denne i varje faU är totalt omedveten om all den för tillfället är i funktion.
Den som t. ex. helt öppet från en gala riktar en avlyssningsapparat mol etl
fönster för atl avlyssna vad som sägs i den innanför fönstret liggande lokalen
drabbas således av straffansvar så snart den eller de som befinner sig i
lokalen inte känner till all avlyssning pågår. Enbart den omständigheten atl
t. ex. en butiksinnehavare genom anslag upplyser all avlyssning kan förekomma i
butiken torde inle utan vidare medföra alt avlyssning bör betraktas som öppen.
Det blir här bl. a. av betydelse både hur pass lätt skönjbara sådana anslag är
och i vad mån de även i övrigl ger lillräcklig information för bedömning av
frågan var och när avlyssningen kan länkas äga rum.
Prop. 1975:19 104
Den straffbelagda gärningen består i avlyssning eUer
upptagning. 1 lagtexten har upptagning nämnts särskUl för all utmärka all
gärningen redan därigenom är fuUbordad. Risken för alt någon sedermera kommer
alt la del av inspelningen måste sålunda aUlid anses som uppenbar. Del bör i della
sammanhang också beaktas all ifrågavarande straffbestämmelse inle riktar sig
mot den som utan att ha anstiftat eUer eljest medverkat tUl förbjuden
upptagning senare lyssnar till del spelade. Efterföljande delaktighet
bestraffas alltså inte.
Gärnmgsman är den som avlyssnar eUer upptar del aktueUa
ljudet. Av den aUmänna medverkandebestämmelsen i 23 kap. 4 § BrB följer att
straff kan drabba också annan. Kommillén har som exempel på sådan medverkan nämnl
del faUel att en deltagare i ett samtal genom en i sina kläder dold
radiosändare låler någon utomstående lyssna till samtalet. Enligl den av mig
föreslagna ordningen lorde det förfarandel alllid vara slraffritt eftersom
avlyssningen inle kan sägas ha skett olovligen. Del är här i princip fråga om
ungefär samma situalion som då t. ex. avlyssning av telefonsamtal sker genom exlra
hörtelefon, talregislreringsmaskin, induklionsapparal eUer på annat säll, vilka
ålgärder lämnas utan påföljd enUgt 4 kap. 8 § BrB så snart någon av de
samtalande lämnat tillstånd lill avlyssningen.
Som jag redovisal i den allmänna motiveringen har
gärningens objekt begränsats till atl avse tal i enrum, samtal mellan andra och
förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst varliU aUmänheten inte
äger tillträde. Med tal i enrum avses t. ex. bön eller diktamen. Straff drabbar
vidare den som olovligen och i hemUghel avlyssnar eUer inspelar samtal mellan
andra. Detla innebär som lidigare nämnts alt den som utan samiycke spelar in
samtal som han själv deltar i går fri från påföljd. Beslämmelsen överensstämmer
i denna del med vad som f. n. gäUer i fråga om inspelning av telefonsamtal av
en av de i samtalet deltagande. Beträffande förhandUngar vid sammanlräde eUer
annan sammankomst vartill aUmänheten inte äger tillträde kan anföras följande. JämUkl
1 § andra stycket lagen (1956:618) om allmänna sammankomster skall som aUmän
anses sammankomst som anordnas för allmänheten eller liU vUken allmänhelen äger
lillträde eller som, med hänsyn till de vUlkor under vUka tUlträde lämnas, är
all jämställa med sådan sammankomst. Som enskild sammankomst är i princip alt
betrakta sådan sammankomst som är tillgänglig endast för en på etl eller annal
sätt bestämd eUer sluten krets av personer, t. ex. medlemmarna i en förening
eller annan sammanslutning, särskilt inbjudna osv. Karaktären av enskUl möte
anses principieUt bibehållen även då en tillställning anordnas gemensamt av två
eUer flera föreningar eUer då, utom en arrangerande förenings medlemmar, även
medlemmar i andra föreningar tillåts närvara. Enbart den omständigheten atl
medlem har rält alt medtaga familjemedlem lill vissl möte får inle lill följd
all delta skall räknas som en sammankomst till vUken allmänheten äger
tillträde. I fall åter då enda vUlkoren för rälien att närvara beslår i alt man
har betalat inträdesavgift
Prop. 1975:19 105
eUer uppnått viss ålder måste sammankomsten däremot
betraktas som öppen för allmänhelen. Della gäller som regel vid idrottslävlingar,
teaterföresläUningar och andra Uknande evenemang. Den sålunda föreslagna
ordningen som innebär all ansvar för olovlig avlyssning skall kunna drabba den
som inle själv deltar i eUer som obehörigen beretl sig tillträde till sluten
sammankomst stämmer i aUl väsentligt överens med vad som gäller enligt dansk
och norsk räll. I motsats till kommitténs förslag blir del däremoi slraffritt atl
såsom deltagare i en sluten sammankomst spela in vad som sägs vid sådan
sammankomst.
I subjektivt avseende krävs uppsåt (1 kap. 2 § första
stycket BrB). Detla krav avser samtliga i del föregående behandlade rekvisit.
Kravet har samma innebörd som vid andra straffstadganden i BrB och avser bara
de fakliska omständigheterna.
Vad särskilt gäUer rekvisitet i hemlighet bör i della
sammanhang framhållas alt straffansvar normall inte kommer atl kunna drabba den
som t. ex. under ett vanligt telefonsamtal eller vid användningen av en
snabbtelefon kommer i den silualionen alt han ulan någons vetskap kan höra vad
som sägs på annat håll. Endast i fall då vederbörande medvetet väljer att
utnyttja den sålunda uppkomna situationen t. ex. genom all göra en inspelning
av del pågående samtalet torde uppsålskravel vara fyllt och brott föreligga.
Även i del fall då t. ex. en ornitolog som lyssnar till fåglar eUer spelar in
fågelläten råkar få höra ell samtal utesluter brislen på uppsåt i regel slraffbarhel.
Skulle emellertid ornitologen fortsätta atl lyssna lill samtalet eller spela in
vad han hör föreligger etl uppsåtligt handlande.
Med anledning av den i kommilléns belänkande och i en del
remissyttranden särskilt uppmärksammade frågan om användningen av hörapparater
vill jag för egen del endast konstalera, atl del så snart det är fråga om en
person med nedsatt hörsel givetvis måste presumeras att användningen sker hell
lovligt och endasi med uppsåt all kompensera hörseldefeklen.
Den föreslagna lagtexten innefaltar inte någol skydd för
radiomeddelanden. Den som i radiomottagare får höra etl samtal mellan andra
personer - t. ex. lyssna till vad som sägs i en walkie-talkie eller annan
radiosändare - äger nämligen ulgå från all de samtalande räknar med alt
utomstående kan lyssna lill vad som sägs. Vad nu sagls om radiomeddelanden
gäller även meddelanden som sänds genom vissa slag av trådbundna kommunikalionsanläggningar.
I en del faU medför dessas konstruktion risk för alt utomstående utan särskilda
åtgärder kan komma att uppfatta meddelandet. Som exempel på sådan anläggning
kan nämnas anläggning som använder det vanliga elektriska nätet som bärvåg.
Brottet har betecknats som olovlig avlyssning. Denna
beteckning bör användas även när gärningen består bara i olovlig upptagning.
Av 11 § framgår atl olovlig avlyssning, som ej förövats på
allmän plats, inte får åtalas utan att målsägande angett brottet liU åtal eUer
åtal finnes påkallat från allmän synpunkt.
Prop.
1975:19 106
9b§
Paragrafen har i vissa delar sin moisvarighel i den av kommillén
föreslagna 6 a § tredje styckel. Enligt den av mig föreslagna bestämmelsen
straffas den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt atl bryla telehemlighet
på sätt i 8 § sägs eller all ulföra brolt som i 9 a § sägs. Med beskrivningen
åsyftas gärning som typiskt sett utgör förberedelse till de nämnda brotten.
Eftersom brolt mot telehemligheten även kan umefalla olovlig avlyssning har jag
ansett det följdriktigt att också straffbelägga sådan gärning på
förberedelsestadiet.
Gämingen beslår i atl anbringa apparaturen. 1 della ligger
all med apparaturen skall vidtas sådana ålgärder som krävs föratt den enkell
skall kunna sällas i funktion. En mikrofon är 1. ex. atl anse som anbringad om
den har placerats i annans bostad och försetts med ledningar som går lill en plals
utanför bostaden. Om tråden inle leder ulanför bostaden, krävs dessutom atl
tråden har anslutils till exempelvis en högtalare eller bandspelare.
Beträffande bandspelare är en batteridriven bandspelare med ansluten mikrofon atl
anse som anbringad, redan när den har placerats i en sådan position där den kan
användas för en straffbar inlegrilelskränkning, t. ex. i annans kontor eller
motorfordon. För att en vanUg nälansluten bandspelare skall anses som anbringad
måste däremoi ytterligare fordras atl dess kontakt satts in i väggurtag och
dess mikrofon gjorts i ordning för användning. Det avgörande är sålunda alt
apparaturen antingen gjorts helt i ordning för användning eller i varje fall
förberetts på sådant säll, att de övriga åtgärder som behövs för att den skall
fungera kan vidtas på annan plats än den där apparaturen har placerats.
Varje anbringande av apparatur som det nu är fråga om är
inte straffbart. Enligl lagtexten krävs dessulom atl anbringandet skett med
uppsåt all bryta telehemlighet på sätl som sägs i 8 § eller att utföra brott
som sägs i 9 a §. Vid bedömandet av huruvida ell sådani syfte föreligger torde
ledning främsi kunna hämtas från de förhållanden som hänger samman med
apparaturens ulformning liksom var och när den placerats.
Brollel har konstruerats som ell självsländigt, fullbordat
brotl. För all undvika dubbla straffsanktioner har i lagtexten därför gjorts
undanlag för del fall all gärningsmannen i detla sammanhang redan gjorl sig
skyldig till fullbordat brott enligt 8 eller 9 a §. Del aktuella broUel har
betecknats som förberedelse lill huvudbrollel. För ålal för förberedelse lill
olovlig avlyssning krävs, om gärningen inle ägt rum på allmän plals, målsägandeangivelse
eller att åtal finnes påkallat från allmän synpunkl. Nägon sådan inskränkning i
åtalsplikten finns inte beträffande förberedelse till brotl mol telehemligheten.
Prop. 1975:19 107
9.2 Förslagen till lagar om ändring i rättegångsbalken och
i skadestånds
lagen
Förslaget tiU ändring i 5 kap. 1 § Iredje stycket RB
innebär all i mål om ansvar för brott mot post- eller telehemlighet, intrång i
förvar och olovlig avlyssning och i mål om ersättning för skada pä grund av sådani
brott rälien får förordna all förhandUng skall hållas inom slängda dörrar om rälien
finner atl offentligheten skulle vara till men för enskild. Vidare har belräffande
mål om utpressning möjligheten att håUa förhandUng inom slängda dörrar
utsträckts till atl omfaita jämväl mål om ersällning för skada på grund av sådani
brotl.
Ändringen i skadeståndslagen innebär att ersällning
för personligt lidande, s. k. ideellt skadestånd, i fortsättningen skall kunna
utdömas även på grund av brott mot post- eller telehemlighet, intrång i förvar
och olovlig avlyssning.
Belräffande motiven till de sålunda föreslagna ändringarna
vill jag hänvisa till vad jag anföri därom i den allmänna delen.
9.3 Förslaget tUl lag om ändring i radiolagen
Som jag har anfört i den allmänna motiveringen skall
televerket fortsättningsvis vid prövning av ansökan om tillstånd all inneha
och använda radiosändare göra sina överväganden inle enbart med utgångspunkt i
behovet av ordning i etern utan verkel skall också pröva huruvida del
föreligger risk för atl radiosändaren kan komma all missbrukas till men för
någons integritet. Jag har i del sammanhanget också något berört frågan om hur
en sådan bedömning lämpligen bör ske.
Lagförslaget innebär vidare atl radiosändare i
fortsättningen får införas i landel endasi av den som har tillstånd till
innehav av sådan sändare. Detla framgår av den föreslagna nya 2 a §.
Överträdelse av förbudet kan medföra ansvar för brott mot varusmugglingslagen.
En erinran härom har intagils i 10 §.
Enligl den nya 2 b § får radiosändare inte överlåtas eller
upplåtas till någon som saknar lUlstånd till innehav. Även uthyrning och
utlåning till sådan person bUr sålunda i fortsättningen otillåten. Televerkets
nuvarande praxis i den del den innebär atl det i vissa tillstånd föreskrivs
villkor för avyttring blir med den föreslagna utvidgningen av del straffbara områdei
i och för sig onödig. Jag anser del likväl lämpligt att verket i meddelande av
tillstånd tar in en särskild erinran om atl överlåtare eller upplåtare har
ansvar för alt radiosändaren inte överiåies eller upplåtes i slrid mol
radiolagens bestämmelser.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet överlåter eller
upplåter radiosändare i slrid mol förevarande bestämmelse kan enligl 10 §
tredje punkten i lagförslaget dömas till böler eller fängelse i högst etl år. Belräffande
vad som skall krävas för all en straffbar oaktsamhet skall anses föreligga från
överiåtarens eller upplålarens sida vill jag hänvisa till
Prop.
1975:19 108
den praxis som utbildats bl. a. vid lillämpningen av
bestämmelserna i 3 § tredje styckel i trafikbrollslagen (1951:649).
De nya beslämmelserna innebär slulligen att krav på
tillstånd har uppställts också i fråga om innehav av ofullständig radiosändare
och byggsals för lillverkning av radiosändare. Även övriga beslämmelser om
införsel, innehav, överlåtelse och upplåtelse har gjorts tillämpliga på sådan
sändare och byggsats. Regler härom finns intagna i den nya 12 §. Lagförslaget
innehåller också vissa övergångsbestämmelser som jag har behandlal i avsnitt
7.7.
10 Hemställan
Jag hemställer att lagrådels yttrande över förslagen lill
1.
lagom ändring i
brottsbalken,
2.
lag om ändring
i rättegångsbalken,
3.
lag om ändring
i skadeståndslagen (1972:207),
4.
lagom ändring i
radiolagen (1966:755) inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sälunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöler hemställt bifaller Hans Maj:l Konungen.
Ur prolokollel: Britta Gyllensten
Prop. 1975:19 109
Bilaga I Kommitténs förslag
1 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels alt 4
kap. 11 § skall ha nedan angivna lydelse, dels all i balken skall införas en ny
paragraf, 4 kap. 6 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6a§
Avlyssnar eller upptager någon medelst tekniskt hjälpmedel
för återgivning av ljud vad som försiggår där annan har sin bostad, dömes, om
gärningen sker utan dennes lov, för olovlig avlyssning lill böler eller
fängelse i högst två år.
Vad som sägs i första stycket om bostad skall även gälla belräffande
plals som avses i 6 § andra slyckel, om gärningen sker utan lov av den som
förfogar över platsen eller, där fråga är om arbelsplals, utan slöd i avtal mellan
arbetsgivare och anställd.
Till böler eller fängelse i högst två år dömes den som
inom bostad eller plals som avses i 6 § andra slyckel olovligen anbringar
tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud.
Denna paragraf avser ej sammanlräde eller annan sammankomst
vartill allmänhelen äger lillträde.
11 §
Hemfridsbrott eller olaga in- Hemfridsbrotl eller olaga in-
trång som ej är grovt, ofredande trång som ej
är grovt, olovlig
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse som icke förövats å allmän plals eller
intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast om målsägande angiver brollel lill
åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Detsamma skall gälla
olaga tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott eller all om annan
lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse lill sådant brott.
Föreslagen
lydelse avlyssning eller annan gärning som avses i 6 a §, ofredande som icke
förövats å allmän plals eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast
om målsägande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur
allmän synpunkt. Detsamma skall gälla olaga tvång genom hot att åtala eller
angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande samt försök
eller förberedelse till sådant brolt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag Iräder i kraft den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975:19 Hl
2
Förslag till
Lag
om ändring i strafflagen den 16 febmari 1864
Härigenom
förordnas alt 6 kap. 3 § strafflagen den 16 februari 1864 skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3 §
För
lidande------------------------- vedergällning givas.
Den
som--------------------------- vunnit upprättelse.
Vad
i försia slyckel sägs skall ock gälla, om någon tillskyndas lidande genom brolt
som avses i 4 kap. 6 a § första eller andra stycket brottsbalken.
Denna
lag träder i kraft den
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Härigenom
förordnas i fråga om radiolagen (1966:755), dels atl 4 och 9 §§ skall ha nedan
angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 a, 2 b
och 10 §§, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
2a §
Radiosändare får införas lill rikel endast av den som
erhållit tUlstånd enligl 2 §.
2b§
Förvärvar annan än stailig myndighet radiosändare, skall
han senast vid mottagandet på begäran av överiåiaren till denne lämna ett
exemplar av tillstånd enligt 2 §.
Bestämmelserna
i 2 och 3 §§ äga ej tillämpning på radiosändare eller mottagare på utländskt
fartyg, luftfartyg eller motorfordon.
Bestämmelserna
i 2, 2 a och 3 §§ äga ej tillämpning på radiosändare eller mottagare på utländskt
fartyg, luftfartyg eller motorfordon.
Den som
innehar eller använder radiosändare / strid mol bestämmelserna i denna lag
eller mol villkor som föreskrivits vid meddelande av tillstånd enligt 2 §
eller som driver verksamhet i slrid mot bestämmelserna i 5 § dömes lill böler
eller fängelse i högst ell år.
TUl böter eller fängelse i högst ell år dömes den som uppsåtligen
1.
innehar
eller använder radiosändare utan att ha tillstånd enligt 2 §.
2.
använder
radiosändare i slrid mol villkor som föreskrivits vid meddelande av tillstånd enligl
2 §.
3.
överlåter
radiosändare utan att kunna visa atl förvärvaren hade tillstånd enligl 2 §,
eller
Prop.
1975:19 113
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. driver verksamhei i slrid mot beslämmelserna i 5 §.
Sändare som----------------------- därvid tillämpning.
Om ansvar för den som bryter mot 2 a § finnas bestämmelser
i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
10§
Tillstånd enligt 2 § erfordras för innehav här i riket av
radiosändare som är ofullständig och av byggsats för tillverkning av radiosändare.
Vad 2 a § och 9 § tredje stycket samt 2 b § och 9 §
första stycket 1 och 3 och andra stycket innehåller om radiosändare skall gälla
beträffande införsel, förvärv, innehav och överlåtelse av ofullständig
radiosändare samt byggsats för tillverkning av radiosändare.
Denna lag träder i kraft den
Sker förvärv eller överlåtelse av radiosändare, ofullständig
radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare till följd av
överenskommelse som träffats före sagda dag, skall dock 2 b § och 9 § första
stycket 3 ej gälla.
8 Riksdagen 1975 1 saml Nr 19
Prop. 1975:19 114
4 Förslag till
Lag om
näringsrättsliga åtgärder rörande integritetsfarlig apparatur
Härigenom förordnas som följer.
1 §
Med inlegrilelsfarlig apparatur förslås i denna lag
tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud, dock ej radiosändare.
Konungen förordnar i vad mån 2-6 §§ skall gälla för särskUt
slag av integritetsfarlig apparatur.
Om radiosändare finnes beslämmelser i radiolagen
(1966:755).
2 §
Inlegrilelsfarlig apparatur får innehas endasi av
den som erhållit tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer. Tillstånd meddelas för viss tid.
3 §
Inlegrilelsfarlig apparatur får införas lill riket endasi
av den som erhållit tillstånd enligt 2 §.
4 §
Inlegrilelsfarlig apparatur får överlåtas endast om överiåiaren
förvissar sig om atl förvärvaren har lUlstånd enligt 2 §.
5 §
Annan reklam om integritetsfariig apparatur än skyltning
skall tydligt erinra om atl brukande kan medföra ansvar jämlikt brottsbalken.
6§
Den som uppsåtligen bryier mol 2, 4 eller 5 § eller mot
villkor som föreskrivits vid meddelande av tillstånd enligt 2 § dömes tiU böter
eller fängelse i högst elt år.
Integritetsfarlig apparatur som innehafts eller överiåtiis
i strid mot denna lag får förklaras förverkad, om det är påkallat till
förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger.
Om ansvar för den som bryter mot 3 § finnes beslämmelser i
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Denna lag iräder i kraft den
Prop.
1975:19 115
Bilaga 2 Remitterade förslagen
1
Förslag tiil
Lag
om ändring i brottsbalken
Härigenom
förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 4 kap. 11 § skall ha nedan angivna
lydelse, dels alt i balken skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 9 a § och 4
kap. 9 b §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
9a§
Den
som i annat fall än som sägs i 8 § olovligen medelst tekniskt hfälpmedel för
återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal
mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst,
vårtid allmänheten icke äger tillträde och som han sfälv icke deltager i eller
som han obehörigen berett sig tiUträde till, dömes för olovlig avlyssning till
böter eller fängelse i högst två år.
9b§
Om någon anbringar tekniskt hfälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet
på sätt som sägs i 8 § eller att utföra brott som sägs i 9 a §, dömes för
förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om
han ef är förfallen till ansvar för fullbordat brott.
Prop. 1975:19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
116
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hemfridsbrotl
eller olaga intrång som ej är grovt, ofredande som icke förövats å allmän plals
eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast om målsägande' angiver brollel
lill åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Delsamma skall
gälla olaga tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brotl eller atl om
annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse till sådant
brott.
Hemfridsbrotl
eller olaga intrång som ej är grovt, olovlig avlyssning som icke förövats å
allmän plals eller förberedelse till sådant brott, ofredande som icke förövats å
allmän plats eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast om
målsägande angiver brottet lill åtal eller ock ålal finnes påkallat ur allmän synpunkl.
Detsamma skall gälla olaga tvång genom hot all åtala eller angiva annan för
brott eller att om annan lämna menligt meddelande saml försök eller
förberedelse lill sådani brott.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den I juli 1975.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom
förordnas, atl 5 kap. 1 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
5 kap.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 §'
Förhandling vid domstol skall vara offentlig.
Kan
del aniagas, alt vid förhandling skall förekomma något, som är stötande för
anständigheten och sedligheten, eller att till följd av offentligheten någol
kan uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för
främmande makl, äge rätlen förordna, atl förhandlingen skall hållas inom
stängda dörrar. Förordnande, som nu sagts, må ock meddelas, om anledning
förekommer, atl till följd av offentligheten yrkeshemlighet skulle röjas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I mål om
ansvar för utpressning må rätten, om målsäganden begär det eller rätlen elfest
finner det lämpligt, förordna, att förhandUng skall hållas inom stängda dörrar.
Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall
hållas inom stängda dörrar, om den misstänkte begär del eller rätlen finner,
att offentligheten skulle vara till men för utredningen. I brottmål skall, när
skäl äro därtill, förhandling som angår personundersökning, sinnesundersökning
eller annan ulredning rörande den tilltalades levnadsomständigheter och
personliga förhållanden i övrigl, äga rum inom slängda dörrar.
I mål om
ansvar för utpressning, brytande av post- eller telehemlighet, intrång i
förvar eller olovlig avlyssning samt i mål om ersättning för skada i anledning
av sådant brott må rälten förordna, att förhandling skall hållas inom stängda
dörrar, om rätten finner att offentligheten skulle vara till men för enskild.
Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall
hållas inom stängda dörrar, om den misstänkte begär det eller rätlen finner,
all offentligheten skulle vara lill men för ulredningen. I brottmål skall, när
skäl äro därtill, förhandling som angår personundersökning, sinnesundersökning
eller annan utredning rörande den tilltalades levnadsomständigheter
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1964:166.
9 Riksdagen 1975 1 saml Nr 19
Prop. 1975:19 118
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
och personliga förhållanden i övrigl, äga rum inom
slängda dörrar.
Förhör med den som är under femlon år eller lider av
sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten må håUas
inom stängda dörrar.
Är eljest
för särskilt fall föreskrivet, all förhandling må hållas inom stängda dörrar,
vare det gällande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Förslag till
Lag
om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom
förordnas, att 5 kap. 1 § skaU ha nedan angivna lydelse.
skadeståndslagen (1972:207)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beslämmelserna
i denna lag om skyldighet atl ersätta personskada tillämpas också i fråga om
lidande, som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten,
genom annal ofredande, som innefattar brott, eller genom ärekränkning eller
dylik brottslig gärning.
Bestämmelserna i denna lag om skyldighet alt ersätla
personskada tillämpas också i fråga om lidande, som någon lUlfogar annan genom brolt
mot den personliga friheten, genom annal ofredande, som innefattar brott,
genom brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig
avlyssning eller genom ärekränkning eller dyUk brottslig gärning.
Den som har gjorl sig skyldig till ärekränkning eller
dylik brottslig gärning eller som eljesl är skadeståndsskyldig med anledning av
sådani brolt kan på yrkande av den kränkte i mål om gärningen efter
omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera lidningar av
dom i målel.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.
6 kap. 1 § enligt förslag i lagrådsremiss den 30 oktober
1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Härigenom förordnas i fråga om radiolagen (1966:755),
dels alt i 2, 3, 5-7 och 9 §§ ordel "Konungen" skaU
bytas ul mol "regeringen",
dels all 4 § och IO § skall ha nedan angivna lydelse,
dels
alt i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 a, 2 b och 12 §§, av nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
2a§
Radiosändare får införas till rikel endast av den som erhåUil
tillstånd enligt 2 §.
2b§
Radiosändare får ef överlåtas eller upplåtas till den som
saknar tillstånd enligt 2 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna
i 2 och 3 §§ äga ej lillämpning på radiosändare eller mottagare på utländskt
fartyg, luftfartyg eller motorfordon.
Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela föreskrifter för innehav
och användning av sådan radiosändare och mottagare.
Bestämmelserna i 2, 2 a och 3 §§ äga ej lillämpning på
radiosändare eller mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger
meddela föreskrifier för innehav och användning av sådan radiosändare och mollagare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som
innehar eller använder radiosändare i slrid mol beslämmelserna i denna lag
eller mol villkor som föreskrivits vid meddelande av tillstånd enligt 2 §
eller
Till böter eller fängelse i högst elt år dömes den som
/.
innehar eller använder radiosändare utan alt ha tillstånd enligt 2§,
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Lagen omtryckt 1972:240.
Prop. 1975:19 121
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som driver verksamhei i slrid mol 2. använder radiosändare i slrid
beslämmelserna i 5 § dömes till mot villkor
som föreskrivits vid böter eller fängelse i högst etl år. meddelande
av tillstånd enligt 2 §,
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet
överlåter eller upplåter radiosändare i strid mot bestämmelserna i 2 b §,
eller
4. driver verksamhet i slrid mot beslämmelserna
i 5 §.
Sändare som använls såsom hjälpmedel vid eller varil
föremål för brott enligl denna lag kan förklaras förverkad. Beslämmelserna i 36
kap. brottsbalken äga därvid lillämpning.
Om ansvar för den som bryter mot 2 a § finns bestämmelser
i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
12§
Tillstånd enligt 2 § erfordras för innehav här i riket av
radiosändare som är ofullständig och av byggsats för tillverkning av radiosändare.
Vad 2 a och 2 b §§ samt 10 § första styckel 1 och 3 och
andra och tredfe styckena innehåller om radiosändare skaU gälla beträffande
innehav, införsel överlåtelse och upplåtelse av ofullständig radiosändare
eller byggsats för lillverkning av radiosändare.
Denna lag träder i kraft 1 juli 1975.
1 samband med ikraftträdandet iakttages följande.
1. Bestämmelserna i 10 § försia
stycket 3 i deras nya lydelse gäller ej i fråga om överlåtelse eller upplåtelse
av radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av
radiosändare lill följd av överenskommelse som träffals före lagens
ikraftträdande.
2. Den som vid lagens ikraftträdande
innehar ofullständig radiosändare eller byggsals för lillverkning av
radiosändare och avser all behålla radiosändaren eller byggsatsen skall före ulgången
av oktober 1975 söka tillstånd atl inneha egendomen i enlighel med vad som sägs
i denna lag. Göres ansökan inom den föreskrivna tiden får sändaren eller
byggsatsen innehas utan tUlstånd till dess tillståndsfrågan slutligt prövats.
Avslås ansökningen skall innehavaren avhända sig egendomen inom två månader
från dagen för avslagsbeslutet. Sker det dömes ej till ansvar.
Prop.
1975:19 122
Utdrag ur protokoll, hållet i lagrådet den 23 januari 1975
Närvarande: justitierådet Bergsten, regeringsrådet Lidbeck,
justitierådet Höglund, justitierådet Brundin.
EnUgt lagrådet den 19 december 1974 liUhandakommel uldrag
av protokollet över justitieärenden, håUel inför Hans Maj:l Konungen i
statsrådet den 15 november 1974, har Kungl. Maj:t förordnal, all lagrådels
yttrande skulle inhämtas över upprällade förslag till
1.
lag om ändring
i brottsbalken,
2.
lag om ändring
i rättegångsbalken,
3.
lag om ändring
i skadeståndslagen (1972:207),
4.
lag om ändring
i radiolagen (1966:755).
Förslagen, som finns bilagda detla protokoll,
har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Jan Vilgeus. Förslagen
föranleder följande yttranden.
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
Justitieråden Bergsten och Brundin:
Vi finner de föreslagna beslämmelserna om olovlig
avlyssning - vilka nära ansluler sig lill den lagstiftning i ämnet som redan
finns i Danmark och Norge i huvudsak väl avvägda. Förevarande lagförslag
föranleder därför ej erinran från vår sida.
Regeringsrådet Lidbeck och justitierådet Höglund:
Den moderna tekniken för ljudupptagning och fotografering
har skapat behov av etl förstärkt integritelsskydd på personrättens område. Det
remitterade förslagel ulgör ett försia led i en lagstiftning till den enskildes
skydd mol de ökade risker för integriletskränkningar som den nya tekniken
medför. Förslagel tar sikle på integrilelsangrepp med hjälp av akustisk
apparatur och innehåller nya beslämmelser i brottsbalken, rättegångsbalken,
skadeståndslagen och radiolagen. Meningen är att senare gå vidare med
lagstiftning lill skydd mot integrilelsangrepp med hjälp av optisk apparatur.
Den cenirala beslämmelsen i del föreliggande förslagel är
en straffbestämmelse, som riktar sig mot olovlig avlyssning eller inspelning
som sker i hemlighet, dvs. i regel med hjälp av dold apparatur oberoende av var
avlyssningen eller upptagningen äger ram. Beslämmelsen, som fåll beteckningen 9
a § i 4 kap. brottsbalken, omfattar avlyssning eller upptagning av tal i
enrum, samtal mellan andra och förhandlingar vid sammanlräde eller annan
sammankomst vartill allmänheten inle äger lillträde och som gärningsmannen inle
själv deltar i eller som han obehörigen berett sig tillträde till. Brottet
betecknas som olovlig avlyss-
Prop.
1975:19 123
ning. Från bestämmelsen undantas sådan olovlig avlyssning
som redan är straffbelagd i 4 kap. 8 § såsom brytande av telehemlighet.
Det remitterade förslaget bygger på etl delbetänkande (SOU
1970:47) av den år 1966 tillkallade integritelsskyddskommiltén. För det
straffbara området har dock i det remitterade förslaget valls en annan avgränsning
än den kommittén föreslog. Kommittén anknöt i huvudsak lill bestämmelserna om hemfridsbrotl
och olaga intrång sålunda, alt det slraffrätts-Hga skyddet mol avlyssning
skulle gälla endasi för sådana lokaler eller platser som var skyddade enligt
nämnda beslämmelser. Genom denna geografiska avgränsning avsåg kommittén bl. a.
atl tUlgodose vad den benämner det straffrättsliga tydlighelskravel.
Föredragande departementschefen har menat, atl den nya lagstiftningen inte bör
begränsas på delta säll utan bör omfatta alla platser där del från den
enskildes synpunkl kan framstå som önskvärl atl ell effektivt skydd ges mol
hemliga ålgärder för all avslöja hans privala förhållanden. Enligt departementschefen
bör därför obehörig avlyssning i princip kunna bedömas som ell brolt mol den
personliga integriteten var den än äger rum. Därmed kan skydd beredas även bulikskunder,
restaurangbesökare, gäster eller andra lillfälliga besökare som uppehåller sig
i annans bostad eller personer som befinner sig i bilar eller liknande. Vad som
framför allt gör den ifrågavarande apparaturen så farlig är all den kan
användas hell dold, i följd varav den enskilde belages möjligheter atl skydda
sig mot integrilelsangrepp. Del mest angelägna är därför enligl departementschefen,
atl samhället söker stävja missbruket av dolda avlyssningsapparaler lill men
för individens integritet.
I överensstämmelse härmed är enligt departementsförslaget
sådan avlyssning straffbar som sker olovligen och i hemlighet, oavsell var den
äger rum. Denna uividgning av del skyddade områdei har goda skäl för sig.
Emellertid ger del straffrättsliga skyddet sådani del närmare utformats i
förslaget endast delvis skydd mot dold avlyssning. Endast angrepp som görs olovligen
av utomstående föreslås nämligen straffsanklionerade. Mol hemlig
ljudupptagning som företas av en samtalspartner eller av en av flera deltagare
i en sammankomst ges ej skydd. Ej heller förbjuds avlyssning eller inspelning
som en utomstående med samiycke av någon av dellagarna i samtalet eller
sammankomsten företar övriga deltagare ovetande. Som motivering till all intern
hemlig ljudupptagning inle förbjuds anför departementschefen, att intresset av
skydd inle kan anses vara detsamma mötesdeltagarna sinsemellan som då
inspelningen sker av en utomstående. Inspelningen förmenas i det förra fallet endasi
ha till följd all vad som har sagls mellan deltagarna blir bevarat på annal
sätt än genom minnesfunktioner och eventuella skriftliga uppteckningar. Denna
jämförelse mellan inspelning och andra återgivningsmedel hallar dock. För de
flesta människor torde skillnaden mellan upptagning genom mikrofon med
tillhörande inspelningsapparalur och t. ex. anteckningar framstå som betydande.
Särskilt betänkligt synes det vara atl avlyssningen eller upptagningen enligt
förslaget anses lovlig
Prop. 1975:19 124
och därmed slraffri, när t. ex. en utomstående förmår en
av dellagarna i ell sam.manträde att i fickan eller annat ulrymme medföra en
dold mikrofon. Från övriga deltagares synpunkl lärer del ligga lika nära lill
hands atl betrakta den nämnde deltagaren såsom medverkande i en hemlig
avlyssning från den utomståendes sida som all betrakta honom såsom den som gjorl
avlyssningen lovlig. Gentemot alla dem som inle känner lill avlyssningen måste
nämligen vid etl naturligt betraktelsesätt denna uppfattas som hemlig och
innebära lika svårt angrepp mot den personliga integriteten som den avlyssning
som sker ulan någon enda deltagares vetskap. Med hänsyn till atl sammanträden
ofta äger rum med representanter för skUda inlressen i affärslivet, på arbelsmarknaden
etc. - blir risken för missbruk uppenbar. 1 remissprotokollel anförs om en situalion
som den nu nämnda, all del i princip är fråga om ungefär samma situation som då
1. ex. avlyssning av telefonsamtal sker genom extra hörtelefon, talregislreringsmaskin,
induklionsapparal eller på annal sätt, ålgärder som lämnas ulan påföljd så
snart någon av de samtalande givit tillstånd lill avlyssningen. Även denna
jämförelse synes emellerlid brista. Det personliga sammanträffandet väljs ofta jusl
för all de samtalande skall kunna vinna den förtrolighet som inle kan nås vid etl
telefonsamtal. För var och en av de samtalande framstår risken för obehörig
avlyssning som avsevärt större vid ett telefonsamtal än vid etl personligt
sammanträffande, där alla med fog tror sig kunna iaktta i vilka former
anteckningar förs eller ljudupptagning sker.
Den gränsdragning förslagel gör ler sig mol bakgrunden av
del anförda som konstlad. En naturlig gränsdragning synes vara atl slraffskyddel
får omfatta all ljudupptagning som sker olovligen eller eljest i hemlighet för
den eller dem som är föremål för upptagningen. En sådan ordning innebär i
förhållande till det remitterade förslaget en viss uividgning av det straffbara
området och kan av den anledningen möta invändningar. Den lorde emellertid inte
gå längre än vad som enligt ett flertal uttalanden i remissprotokollel synes
vara i princip åsyftat. VUl man nå ell någorlunda effektivt skydd för den
personliga integriteten såsom där sägs, lärer man inte kunna stanna vid den
gräns förslaget drar. Del är svårt all helt allmänl länka sig, all en lojal
avlyssning eller upptagning skall kunna få försiggå i hemlighet för dellagarna
utom en - i ell sammanlräde eller annal samtal. I den mån behov finns för
sådana vad man skulle kunna kalla ensidigt hemliga upptagningar i vissa
situationer, t. ex. i ulredningssyfle med anledning av misstänkt brottslighet
eller Uknande, bör det anges i lagen.
Frågor liknande dem som föreliggande förslag erbjuder lorde
återkomma när motsvarande skydd skall införas mol optisk apparatur. Troligen
skulle den tilltänkta lagsiiftningen vinna på alt hela del frågekomplex som lagstiflningslanken
rymmer får bedömas i ell sammanhang och all den etapp som nu är i fråga
följaktligen får vänta lills nästa sleg blir aktuellt. Om emellerlid behovel av
lagstiftningsåtgärder anses så trängande atl ytterligare överväganden inte kan
avvaktas, kan väl för-
Prop.
1975:19 125
slaget få godtas som etl stycke på vägen. Etl
särskilt skäl för dess antagande är all del medför ökad nordisk rättslikhet.
Förslaget till lag om ändring i radiolagen
Lagrådet:
Genom de föreslagna nya bestämmelserna i radiolagen ulvidgas
tillslåndstvångel för innehav och användning av radiosändare till att avse även
innehav av ofullständig radiosändare och byggsals för tillverkning av
radiosändare. Vidare införs tillståndstvång i fråga om införsel till rikel och
överiålelse eller upplåtelse av radiosändare, ofullständig radiosändare och
byggsals för tillverkning av radiosändare. Bestämmelserna har i förslagel
infogals i lagen genom all i denna upptagils tre nya paragrafer, betecknade 2a,
2b och 12 §§. Lagrådet anser alt regleringen hellre bör ske genom komplettering
av 2 §. På så sätt skulle bestämmelserna bli mera lättlästa. Lagrådet föreslår
sålunda all 2 § ändras på följande sätt. Till försia stycket fogas en ny punkt,
innehållande alt tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer
erfordras även för innehav här i rikel av radiosändare som är ofullständig
eller av byggsals för tillverkning av radiosändare. Nuvarande andra slyckel får
utgöra en tredje punkt i första stycket. I ett nytt andra siycke föreskrivs all
införsel till rikel av radiosändare, ofuUständig radiosändare eller byggsals
för lillverkning av radiosändare är tillålen endasi för den som har tillstånd enligl
första styckel. Vidare upptas elt nytt tredje stycke innehållande att
radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsals för tillverkning av
radiosändare ej fär överlåtas eller upplåtas till den som saknar tillstånd
enligt försia stycket. Nuvarande tredje styckel får bilda elt fjärde stycke i
paragrafen. Om 2 § utformas i enlighel med det sagda, utgår 2a, 2b och 12 §§.
Ändringen medför också vissa jämkningar i 4 och 10 §§.
Vad angår övergångsbestämmelserna till ändringarna i
radiolagen lorde del vara självklart, alt förbudet mot överiålelse eller
upplåtelse av radiosändare m. m. lill annan än den som har lUlstånd ej skall
äga tillämpning på ett före ikraftträdandet träffat avtal om överlåtelse eller
upplåtelse, även om föremålet för överlåtelsen eller upplåtelsen överlämnas
först efter ikraftirädandet. SärskUd regel härom kan undvaras. Punklen I i
förslagets övergångsbestämmelser vilken synes någol oklar lill sin innebörd -
bör få ulgå.
Enligt förslaget skall med anledning av den nya
regeringsformen ordel "Konungen" i de fall detla ord förekommer i
radiolagen bytas ul mol "regeringen". Lagrådet vill fästa
uppmärksamheten på all förslag härom redan har framlagts för riksdagen genom en
av regeringen den 3 januari 1975 beslutad proposiiion, nr 8, vilken proposiiion
dessulom upptar förslag om viss av den nya regeringsformen föranledd ändring av
10 § radiolagen.
Prop. 1975.19
Övriga
lagförslag
Lagrådet:
Forslagen
lämnas utan erinran.
Prop. 1975:19 127
Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-02-06
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och slalsråden
Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zack-risson,
Leijon, Hjelm-Wallén.
Föredragande: statsrådet Geijer.
Proposition om lagstiftning om skydd mot avlyssning.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till
1.
lag om ändring
i brottsbalken,
2.
lag om ändring
i rättegångsbalken,
3.
lag om ändring
i skadeståndslagen (1972:207),
4.
lag om ändring
i radiolagen (1966:755). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och
anför.
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
Del av mig framlagda förslaget om ändring i brottsbalken (BrB)
har inte föranlett någon erinran från två av lagrådets ledamöter. De två övriga
ledamölerna däremoi förordar - i samband med atl de ifrågasäller atl denna
lagstiftningsfråga behandlas när sluilig ställning tas till frågan om inlegritelsskydd
vid användning av optisk apparatur - en uividgning av del straffbara områdei.
Dessa ledamöler är av den uppfattningen all en naturlig gränsdragning bör vara atl
straffskyddet får omfatla all ljudupptagning som sker olovligen eller eljest i
hemlighet för den eller dem som är föremål för upptagningen. Även om ledamölerna
inte närmare utvecklat hur långt man är beredd atl utsträcka straffpåföljden i
denna del åsyftar de uppenbarligen ell belydligl mer långtgående straffansvar
än vad som varit avsikten med det remitterade förslagel.
Som
framgår av vad jag inledningsvis anförde i remissprotokollel har den snabba lekniska
ulvecklingen på elektronikens område väckt vissa farhågor från integriletsskyddssynpunkt.
Möjligheterna att med hjälp av dold apparatur skaffa sig underrättelse om
andras förhållanden har således i hög grad ökat. Jag pekade i detta sammanhang
på de risker som föreligger all avlyssningsapparaler kommer i händerna på
personer som
' Beslut om lagrädsremiss fattat den 15 november 1974.
Prop. 1975:19 128
vill använda dem för all utforska andras privatliv eller
för alt sätta sig i besittning av affärs- eller yrkeshemligheter. Della var
bakgrunden lill atl jag föreslog bl. a. vissa straffbestämmelser som riktar sig
mot den som med hjälp av den nya tekniska apparaturen försöker utforska andra
personers privatliv genom avlyssning i hemlighet. De nya reglema gäller såväl
fall där avlyssningsapparaturen placeras nära den eller de som man vill
spionera på som del fall att avlyssningen företas med avståndsverkande
mikrofoner. Gärningen har betecknats som olovlig avlyssning. Som framgår av
lagtexten är emellertid även olovlig upptagning som sker i hemlighet straffbar.
Anledningen tUl alt upptagning har nämnts särskilt i lagtexten är som jag har
anfört i specialmotiveringen till de föreslagna ändringarna i BrB - att markera
att gärningen redan därigenom är fullbordad. Risken för att någon sedermera
kommer att ta del av inspelningen måste nämligen alllid anses uppenbar.
De av lagrådets ledamöter som har förordat en utvidgning
av del straffbara områdei har angripit problemel ur en delvis annan synvinkel.
De anser nämligen - i motsats till det remitterade förslaget - att även olovlig
upptagning av samtal som man själv deltar i bör vara straffbar. I sin
argumentering för en sådan straffbestämmelse har dessa ledamöter kritiserat den
parallell somjag har dragit mellan det remitterade förslaget och de
straffbestämmelser om f. n. gäller belräffande brytande av telehemlighet enligl
4 kap. 8 § BrB. Min avsikt med denna jämförelse var närmast atl påvisa de
likheter som föreligger mellan de två slraffsiadgandena vad gäller olovlig
avlyssning av samtal. Båda dessa bestämmelser riktar sig nämligen mot en
utomstående som olovligen avlyssnar andras samtal och begreppet olovlig har i
båda slraffsiadgandena i princip samma innebörd dvs. atl tillstånd krävs från
en av dem som deltar i samtalet. Jag ansåg det vara en fördel all man pä detla säll
uppnådde en viss likformighet mellan de båda straffbestämmelserna, som i
princip riktar sig mol samma lyp av inlegriletsangrepp. De tvä
lagrådsledamöterna anför i della sammanhang alt del personliga sammanträffandet
ofta väljs just för att de samtalande skall kunna vinna den förtrolighet som
inte kan nås vid ett telefonsamtal. Enligl deras mening framslår risken för
obehörig avlyssning för var och en av de samtalande som avsevärt klarare vid ell
telefonsamtal än vid ett personligt sammanträffande där alla med fog tror sig
kunna iaktta i vilka former anteckningar förs eller ljudupptagning sker.
För egen del anser jag att det i båda fallen ytterst är en
fråga om det förtroende som man hyser för den eller de personer med vilka
samtalet förs eller som i övrigt synbariigen har möjlighet all la del därav. Av
stor betydelse i della sammanhang är vidare de prakliska svårigheter av skilda
slag liksom de gränsdragningsproblem som skulle uppstå om man valde en lösning
som innebär all del i princip alltid skall behöva föreligga elt samiycke från
alla som deltar i eller kan förväntas komma atl delta i ell samtal. Jag vill
slutligen framhålla att det här som alllid när det gäller alt fastställa en
gräns för del kriminaliserade området framstår som angeläget
Prop.
1975.19 129
alt hellre begränsa elt stadgandes räckvidd än riskera atl
det även kommer att omfatla handlingar som man inle avsett atl straffbelägga.
Den av mig i Iagrådsremissen föreslagna gränsdragningen överensstämmer också
med innebörden av gällande lagstiftning på della område i Danmark och Norge.
Med hänsyn till vad jag sålunda har anfört är jag inle
beredd atl följa vad de två ledamöterna av lagrådet förordal i denna del. Jag
vill tillägga all de problem som möler i fråga om användning av optisk
apparatur är av delvis annan art än när del gäller avlyssning och att jag
finner del angeläget att frågan om skydd mol avlyssning inle fördröjs.
Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)
De ändringar i radiolagen av lagleknisk nalur som lagrådet
föreslagit anserjag bör godtas.
Som lagrådet har påpekat har i en av regeringen den 3
januari 1975 beslutad proposiiion om följdlagstiftning i anledning av den nya
regeringsformens beslämmelser om normgivning (prop. 1975:8) upptagits bl. a.
vissa förslag om ändringar i radiolagen. Med anledning härav bör vissa
jämkningar i del nu föreliggande förslaget företas.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl
regeringen föreslår riksdagen
alt antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med
vidtagna ändringar.
Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen atl aniaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.
Prop.
1975:19 130
Innehåll
Propositionen ................................................................ 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. ..... 1
Lagförslag
.................................................................... ..... 2
1.
Lag om ändring
i brottsbalken ............................ ..... 2
2.
Lag om ändring
i rättegångsbalken ................... ..... 4
3.
Lagom ändring i
skadeståndslagen (1972:207) . ..... 6
4.
Lag om ändring
i radiolagen (1966:755) .......... 7
Utdrag ur statsrådsprotokollet den 29 mars 1974........... 10
1
Inledning .................................................................... ... 10
2
Avlyssningsapparalurens
verkningssätt och förekomst 11
2.1
Inledning ............................................................ 11
2.2
Ljudupptagnings-och
sändarapparatur ............ ..... H
2.2.1
Mikrofoner ............................................... ... 11
2.2.2
Radiosändare ........................................... 12
2.2.3
Trådsändare ............................................. 13
2.2.4
Telefoner ................................................ ... 13
2.3
Lasemlruslning....................................................... ... 14
2.4
Avlyssningsapparalurens
förekomst i Sverige ... ... 14
3 Gällande rätt................................................................. 15
3.1
Fridsbrollen............................................................ ... 15
3.2
Inskränkningar
i rälten alt använda teknisk apparatur ... 16
3.3
Telefonavlyssning
i brottmål m. m.......................... ... 17
3.4
Näringsrätlsliga
bestämmelser .......................... ... 18
3.5
Utnyttjande av
information om annan................... ... 18
3.5.1
Tystnadsplikt
............................................ 18
3.5.2
Förtal ........................................................ ... 19
3.5.3
Skydd för
yrkeshemligheter m. m................ 19
4 Utländsk rätt................................................................ ... 20
4.1 Norden ............................................................... ... 20
4.1.1
Danmark ................................................... 20
4.1.2
Finland ..................................................... ... 21
4.1.3
Norge ....................................................... ... 22
4.2 Vissa andra europeiska länder .......................... 22
4.2.1
Belgien ..................................................... 22
4.2.2
Frankrike ................................................. 23
4.2.3
Holland........................................................ 23
4.2.4
Storbritannien
......................................... 24
4.2.5
Schweiz .................................................. 25
Prop. 1975:19 131
4.2.6
Västtyskland
............................................ .... 25
4.2.7
Österrike ................................................... .... 26
4.3
USA ................................................................... .... 27
5 Integritetsskyddskommilténs förslag .......................... .... 28
5.1
Inlegritetsbegreppet.............................................. .... 28
5.2
Sanktionsproblemel................................................ 29
5.3
Straffbestämmelser
............................................ 32
5.3.1 Integrilelsangrepp ulifrån .......................... 32
5.3.1.1 Inlegriletsangrepp utifrån i annans bostad
och gård ........................................ 33
5.3.1.2 Integritetsangrepp i övriga utrymmen .... 35
5.3.2 Integrilelsangrepp inifrån .......................... 36
5.3.2.1
Inlegriletsangrepp
inifrån i bostad .. 37
5.3.2.2
Integrilelsangrepp
inifrån i andra utrymmen 39
5.3.2.3
Förhällandet
mellan arbetsgivare och anställda 40
5.3.2.4
Sammankomster................................ 41
5.3.3 Regler om åtal .......................................... 42
5.4
Skadestånd ....................................................... 43
5.5
Användning
av integritetsfariig apparatur i brottsbekämpande syfte
5.6
Näringsrättsliga
åtgärder .................................... .... 44
5.6.1
Radiosändare ............................................ .... 46
5.6.2
Förslag lill
lag om näringsrätlsliga ålgärder rörande inlegrilelsfarlig apparatur 49
5.6.3
Särskilt om
reklam .................................... 50
6
Remissyttrandena
...................................................... 52
7
Departementschefen..................................................... 73
7.1
Inledning ............................................................. 73
7.2
Ulformningen av
straffbestämmelserna .............. 79
7.3
Regler om
åtal ................................................... 87
7.4
Skadestånd ....................................................... 88
7.5
Regler om rällegången
........................................ ... 90
7.6
Näringsrättsliga
ålgärder ..................................... ... 92
7.6.1
Allmänna
överväganden ........................... ... 92
7.6.2
Radiosändare ............................................ ... 96
7.6.3
Förslag lill
lag om näringsrättsliga ålgärder rörande integritetsfariig apparatur 100
7.7 Beslämmelser om ikraftträdande m. m.................... 100
Upprättade lagförslag ............................................... 101
Prop.
1975:19 132
9 Specialmolivering.......................................................... .. 102
9.1
Förslaget lill
lagom ändring i brottsbalken.............. 102
9.2
Förslagen
till lagar om ändring i rättegångsbalken och skadeståndslagen 107
9.3
Förslagel lill
lag om ändring i radiolagen ............ .. 107
10 Hemställan .............................................................. 108
Bilaga 1 Kommitle'ns förslag ........................................ .. 109
Bilaga 2 Remitterade förslagen ..................................... 115
Utdrag ur lagrådets protokoll den 23 januari 1975 ...... .. 122
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1975-02-06
.... 127
Doktrin (1)
- Om skadestånd för lidande vid myndighetsutövning, SvJT 1977 s. 141, på s. 144 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
45 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (37)
37 kopplingar i 24 dokument.
- SOU 2025:66 En straffreform s. 1086 · s. 1087 i texten
- SOU 2016:7 Integritet och straffskydd s. 312 om s. 91 i texten
- SOU 2013:39 Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet s. 121 om s. 86 i texten
- Prop. 2012/13:69 Kränkande fotografering s. 28 om s. 80 · s. 29 om s. 103 · s. 30 om s. 80 i texten
- SOU 2008:72 Effektivare signaler s. 39 i texten
Myndighetsavgöranden (2)
2 kopplingar.
- JO 2026-06-30 dnr 2340-2025 i texten
- JO 2019-06-25 dnr 2670-2018 i texten
Doktrin (6)
6 kopplingar i 4 dokument.
- Helmius, Polisens rättsliga befogenheter vid spaning, 2000 s. 168 om s. 123 · s. 304 i texten
- Jermsten, Konstitutionell nödrätt, 1992 s. 44 om s. 89 · s. 97 i texten
- Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning 2, 1978 s. 163 om s. 89 i texten
- SvJT 1977 s. 141 Om skadestånd för lidande vid myndighetsutövning s. 144 i texten