Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.
1975 · 146 sidor, varav 140 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 140 av 146 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:26, Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.
Dokumentets text
Regeringens
proposition nr 26 år 1975 Prop. 1975: 26
Nr 26
Regeringens
proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.;
beslutad
den 27 februari 1975
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagUs i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
ANNA-GRETA
LEIJON
Propositionens
huvudsakliga innehåU
I
propositionen föreslås vissa övergripande mål och riktlinjer för den framtida
invandrar- och minoritetspoUtUten. Vidare föreslås konkreta åtgärder på skUda
samhällsområden samt vissa ändringar i statens invandrarverks organisation.
Invandrar-
och minoritetspoUtiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet meUan
invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att
välja i vilken mån de vill gå upp 1 en svensk kulturell identitet eller
bibehåUa och utveckla den ursprungliga identiteten. PoUtiken bör även mriktas
på att skapa samverkan mellan svenskar och Invandrare för att öka
solidariteten mellan dem liksom möjligheterna för invandrarna och
minoriteterna att påverka beslut som rör deras egen situation.
Invandrar-
och minoritetsorganisationer, som är att anse som riksorganisationer, föreslås
få statsbidrag för sin verksamhet. Vidare föreslås att statsbidrag bör kunna
utgå tlU invandrar- och minoritetsorganisationer, trossamfund och svenska
organisationer för avgränsade projekt, som främjar invandrarnas sociala och
kultureUa situation. Kommuner föreslås kunna få bidrag till projektverksamhet
av försökskaraktär. För dessa ändaraål föreslås invandrarverket disponera
väsentligt ökade medel.
Enligt
propositionen bör samhällsinformationen till invandrarna och informationen till
allmänheten i invandrarpolitiska frågor förbättras och
1
Riksdagen 1975. 1 saml Nr 26
Prop. 1975: 26 2
utvidgas.
Mot denna bakgrund föreslås att invandrarverket får betydligt ökade resurser
för informationsinsatser.
Eftersom de olika
förslagen stäUer ökade krav på invandrarverket föreslås att verket tiUförs
personalförstärkning för främst saraordnings-och informationsuppgifter.
Slutiigen
föreslås i propositionen att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om
auktorisation och godkännande av översättare och tolkar.
Prop. 1975: 26
1
Förslag till
Lag
om bemyndigande att meddela föreslu-ifter om auktorisation och godkännande av
översättare och tolkar
Härigenom
föreskrives följande.
Regeringen
eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om auktorisation och godkännande av översättare och tolkar. Därvid får
föreskrivas avgift för ansökan.
Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1976.
2
Förslag till
Lag
om ändring i rättegångsbalken
Härigenom
föreskrives att 5 kap. 6 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5
kap. 6 §' Är part, vittne eller annan, som skall höras inför rätten, ej mäktig
svenska språket må tolk anlitas att biträda rätten.
Finnes
vid rätten allmän tolk för Finnes vid rätten allmän tolk för
det
språk, varom är fråga, skall det språk, varom är fråga, skall
han anlitas. I annat fall
förordne han anlitas. I annat fall förordne
rätten
lämplig person att i målet rätten lämplig person att i målet
biträda
som lolk; rätten äge ock bilräda som tolk.
hos länsstyrelsen påkalla biträde
för tolks erhållande.
Är
den som skall höras allvarligt hörsel- eller talskadad, raå ock tolk anlitas
att biträda rätten.
Ej
raå den anlitas som tolk, vilken till saken eller till någondera parten står i
sådant förhållande, att hans tillförlltllghet därigenom kan anses förringad.
Om
anställande av allmän tolk så ock om anlitande av tolk, då den som skall höras
är allvarligt hörsel- eller talskadad, meddelas bestämmelser av regeringen.
Derma
lag träder i kraft den 1 januari 1976.
'
Senaste lydelse 1974: 573.
Prop.
1975: 26
Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1975-02-27
Närvarande:
statsministem Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Löfberg, Carlsson, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon.
Föredragande:
statsrådet Leijon
Proposition
om riktUnjer för invandrar- och minoritetspolitiken m.m.
1
Inledning
I
samband med att förslag lades fram för riksdagen (prop. 1968:142) angående
riktiinjer för utläimingspolitiken anmälde chefen för dåvarande
inrikesdepartementet att han, med stöd av Kungl. Maj;ts bemyndigande i maj
samma år, tiUkaUat sakkunniga med uppgift att kartlägga invandramas och
minoriteternas situation i Sverige samt att föreslå åtgärder inom skUda samhäUsområden
för att främja invandrarnas anpassning här.
De sakkunniga, som antog
benämningen invandrarutredningen (IU), avlämnade i juni 1971 betänkandet (SOU
1971: 51) Invandramas utbildningssituation. Förslag om gmndutbildning i
svenska för vuxna invandrare. På grundval av utredningens förslag föreslogs i
proposition (prop. 1972: 100) lagstiftning ora rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskimdervisning för invandrare som påbörjat sin första
anstäUning efter utgången av år 1972. Sedan riksdagen antagit förslagen i
propositionen (InU 1972: 27, rskr 1972: 292) utfärdades lagen (1972:650) om
rätt tiU ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare.
1973 års riksdag beslöt (prop. 1973:43, InU 1973:15, rskr 1973: 158) att lagen
skulle göras tUlämplig även på utländsk arbetstagare, som före den 1 januari
1973 tagit anstäUning här i landet.
Vidare avlämnade
utredningen i november 1972 betänkandet (SOU 1972: 83) Tolkservice, Nordisk
språkkonvention. På grundval av betänkandet lades förslag fram i proposition
(1974:1 bil. 10 och 13) om utbildning av tolkar och om tolkförmedling.
Prop.
1975:26 5
Härefter
har utredningen i september 1974 avlämnat sitt slutbetänkande' (SOU 1974: 69)
Invandrarna och minoriteterna samt en separat bilagedel (SOU 1974: 70). I
betänkandet redovisas resultatet av en kartläggning av invandramas och de
språkliga minoritetemas situation inom skilda samhäUssektorer samt förslag tUl
ett samlat program för den framtida inriktningen och omfattningen av samhällets
åtgärder till förmån för invandramas sociala och kulturella situation.
Efter remiss har yttrande
över betänkandet avgetts av rikspoUsstyrelsen (RPS), kriminalvårdsstyrelsen.
Svenska institutet, försvarsstaben, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret,
statistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket
(RSV), nämnden för samhällsinformation (NSI), rUtsarkivet,
universitetskanslersämbetet (UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), statens institut för
läromedelsinformation, statens kulturråd. Svenska Unescorådel, AMS,
arbetarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk (SIV), stiftelsen
Invandrartidningen, bostadsstyrelsen, ärkebiskopen, statens råd för
samhällsforskning, institutet för social forskning (SOFI), statens ungdomsråd,
länsstyrelsema i Stockholras, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län, massraedieutredningen,
socialutredningen, heravistsakkunniga, koramunalekonoralska utredningen, 1972
års pressutredning, saraeutredningen, 1974 års läramtbild-ningsutiedning,
ILO-kommittén och boendeutrednlngen.
Vidare har yttranden
avgetts av Botkyrka, Stockholms, Södertälje, Uppsala, Eskilstuna, Jönköpings,
Malmö, Göteborgs, Borås, Suraham-raars, Västerås, Borlänge, Sundsvalls och Umeå
kommuner, Stockholms, Malraöhus, Västmanlands och Norrbottens läns landsting.
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), TCO, SAF, Svenska Röda korset. Folkbildningsförbundet, Finsk-Svenska
utbildiungsrådet, Sveriges aUmänna biblioteksförening, Svenska
bokförläggareföreningen. Föreningen Sveriges läromedelsproducenter. Föreningen
Norden, Sveriges Radio AB, Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges
Socionomförbund, Riksförbundet Hem och Skola, Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund, Sveriges frikyrkoråd. Katolska biskopsämbetet. Riksförbundet
för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige, Estniska evangelisk-lutherska
kyrkan. De ortodoxa kyrkornas samarbetsråd. Esternas representation i Sverige,
Estniska kommittén. Lettiska centralrådet i Sverige, Lettiska Hjälpkommittén,
Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund i
Sverige, Jugoslaviska riksförbundet i Sverige, Italienska riksförbundet i
Sverige, Förenade invandrarorganisalioner i
'
Betänkandet har undertecknats av f. d. generaldirektören Bertil Olsson,
ordförande, riksdagsledamöterna Hugo Bengtsson, Ingrid Diesen, Bengt Fagerlund,
Lennart Mattsson och Rolf Wirtéii samt f. d. byråchefen Ove Jönsson.
Prop. 1975: 26 6
Sverige
(FIOS), Immigrant-institutet och Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer
(RIB).
Yttranden
har även kommit från Nordiska museet. Folkparkernas centralorganisation. Unga
örnars riksförbund, Sveriges skolkuratorers förening, Sveriges nationalkommitté
av OMEP, Fredrika-Bremer-Förbundet, KFUK-KFUM:s riksförbund. Tvåspråkiga
lärares förening. Riksförbundet av internationeUa föreningar för
Invandrarkvinnor, Baltiska institutet, Fria Östeuropeiska, flyktingars
samarbetskommitté, Föreningen Matija Gubec, Lettiska nationella fonden samt
från enskUda personer. UKÄ, länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms läns
landsting samt vissa kommuner har bifogat yttranden från ett stort antal underlydande
myndigheter och organ. LO har bifogat yttranden från Svenska
Metallindustriarbetareförbundet, Beklädnadsarbetarnas förbund. Hotell- och
Reslauranganställdas förbund. Svenska Lanlarbetareförbun-det och
Fastlghetsanställdas förbund. Folkbildningsförbundet har bifogat yttranden
från Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Studieförbundet Folkuniversitetet.
IU:s
förslag om en ändrad kostnadsfördelning meUan stat och kommun i fråga om
socialhjälp tiU utländska medborgare har nära saraband med frågor, som
behandlas av socialutredningen (S 1969: 29) och kommunalekonomiska utredningen
(Fi 1971: 08). Jag förordar därför i samråd med chefen för
socialdepartementet att dessa frågor behandlas i annat sammanhang.
Förslaget
om översyn av reglerna om hemsändning av utländsk medborgare som har fått och
som antas varaktigt behöva socialhjälp bör övervägas i anslutning till den
prövning av vissa delar av utlänningslagstiftningen, som f. n. pågår inom
arbetsm.arknadsdepartementet med anledning av bl. a. utiänningsutredningens
betänkande (SOU 1972: 84) Flyk-tingskap,
IU
har lagl fram förslag tiU åtgärder inom kullurpoiitikens ram avseende
invandrare och språkliga minoriteter. Förslagen har behandlats i prop. 1975: 20
om den statliga kulturpolitiken 2,
Vidare
har IU föreslagit vissa ändringar 1 medborgarskapslagstiftningen, bl, a, en
sänkning av kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap. Dessa frågor bereds
f, n, inom arbetsmarknadsdepartementet. Innan ställning tas till förslagen bör
de diskuteras Inom ramen för det nordiska samarbetet på området.
I
prop. 1975: 1 (bil, 13 s. 137 och 139) har regeringen föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens invandrarverk
för budgetåret 1975/76 beräkna ett förslagsanslag av 16 455 000 kr. och till
Anpassningsåtgärder för invandrare för budgetåret 1975/76 beräkna ett
reservationsanslag av 4 195 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor
och i anslutning härtUl en inom RRV utarbetad revisionsrapport avseende
principerna och formerna för SIV:s verksamhet på anpassningsorarådet.
Prop. 1975: 26 7
1974
års riksdag har i anslutning till prop. 1974: 1 (bil. 13, InU 1974: 6, rskr
1974: 96) ora förbättrad tolk- och översättarservice m. m. föreslagit att
Kungl, Maj:t skulle ytterligare pröva den 1 samraanhanget berörda frågan om ett
auktorlsationssystera för tolkar och översättare, I samband därmed borde
frågan ora registrering och förmedling av tolkar övervägas på nytt. Med
anledning härav har inom arbetsmark-nadsdeparteraentet utarbetats promemorian
(Ds A 1974: 9) Auktorisation av tolkar och översättare. Promemorian torde få
fogas till protokollet i detta ärende sora bilaga 1.
Promemorian
har remissbehandlats. Därvid har yttranden avgetts av riksåklagaren (RÄ), Svea
hovrätt, kammarrätten i Göteborg, RPS, domstolsväsendets organisationsnämnd
(DON), socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret, UKÄ, SÖ,
kommerskollegium, näringsfri-hetsombiidsmannen (NO), AMS,
arbetarskyddsstyrelsen, SIV och länsstyrelsen i Stockholms län.
Vidare
har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SAF,
LO, TCO, Centralorganisationen SACO-SR, Sveriges advokatsamfund, Föreningen
auktoriserade translatorer (FAT), Riksförbundet för personal vid
invandrarbyråer (RIB), Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Jugoslaviska
riksförbundet 1 Sverige, Tolkföreningen i Stockholms län och Svenska
Annonsörers förening.
UKÄ
har bifogat yttranden från universitet och högskolor, länsstyrelsen i
Stockholms län från Stockholms, Haninge, Nacka och Södertälje kommuner samt
kommerskollegium från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro,
Norrköping, Gävle och Visby,
2
Allmän bakgrund Migrationcn i Europa
Antalet
personer som har utvandrat till andra länder för att ta arbete har ökat
kraftigt under de senaste decennierna. I Europa finns ca 13 miljoner
invandrare. Drygt sju miljoner är yrkesverksamma och närmare fem miljoner
medföljande familjemedlemmar. Därutöver beräknas en miljon yrkesverksamma
vistas illegalt i olika länder i Västeuropa. Till industriländerna 1 Västeuropa
har under de senaste åren cirka en miljon personer invandrat årligen.
Den
grundläggande orsaken till denna omfattande migration under de senaste
årtiondena är skiUnaden 1 ekonomisk utveckling mellan ut- och
invandringsländer. De senare har i allmänhet en avsevärt högre bruttonationalprodukt
per capita än de förra. Av den yrkesverksamraa befolkningen i
invandrarländerna varierar andelen sysselsatta i jordbruket mellan 3 och 10 %
raed undantag för Frankrike där andelen är 13 % raedan motsvarande andel
uppgår tiU mellan 20 och 75 % i ut-
Prop. 1975:26 8
vandrarländerna.
Den naturliga befolkningstillväxten är stor i många utvandringsländer. Vidare
befinner sig näringslivet i utvandringsländema i en omfattande omdaning och den
snabba industrialiseringen i vissa av länderna minskar det totala antalet
arbetstillfäUen. Dessa bakgrundsfaktorer, i kombination med de mera
industrialiserade ländernas arbetskraftsbrist, har bidragit tUl den omfattande
utvandringen från främst Medelhavsländerna till Västeuropas industriländer.
Med
insikt om att en omfattande emigration på längre sikt kan få allvarliga
konsekvenser för utvecklingen i det egna landet har flera utvandringsländer
under senare år vidtagit olika åtgärder som syftar till att begränsa
utvandringen och i viss mån även till att stimulera dem som redan utvandrat att
återvända till hemlandet.
Även
i invandringsländerna har långtidsaspekterna rönt ökad uppmärksamhet. Olika
förhållanden har medverkat till att numera samtliga invandringsländer i Europa
sedan några år för en relativt restriktiv invandringspolitik. Den f. n. svaga
ekonomiska utvecklingen och den stora arbetslösheten i flertalet industriländer
har ytterligare förstärkt denna restriktiva InstäUning tiU rekrytering av
utländsk arbetskraft. Även om bruttoinvandringen av yrkesverksamma tUl
industriländerna i Västeuropa har minskat under de senaste åren fortsätter det
totala antalet invandrare i Europa att öka. Alla prognoser tyder på en
fortsättning under den närmaste tioårsperioden. HärtUl bidrar bl. a. den
ökande invandringen av hela familjer och de många barn till invandrare som
föds i invandringsländema.
Enligt
tillgänglig statistik finns 1 Förbundsrepubliken Tyskland ca 4 milj. utländska
arbetare jämte familjemedlemmar, i Frankrike ca 3,8 milj,, i Storbritannien ca
2,6 milj., i Schweiz ca 1 milj. och 1 Belgien ca 0,5 milj, I Österrike arbetar
ca 229 000 utlänningar, i Nederländerna ca 214 000, i Luxemburg ca 41 000, i
Danmark ca 36 000 (exkl. nordiska medborgare) och i Norge ca 21 000.
Utlänningarnas
andel av den totala befolkningen uppgår i Schweiz till ca 17 %, i Belgien och
Frankrike till ca 7 %, i Förbundsrepubliken Tyskland till ca 6 % samt i
Storbritannien och Österrike tUl ca 5 %.
De
utländska arbetarnas andel av arbetskraften är i Schweiz ca 20 % (exkl. säsong-
och gränsarbetare), i Förbundsrepubliken Tyskland ca 12 %, i Frankrike ca 11 %,
1 Österrike ca 9 %, i Storbritannien ca 6 % och i Belgien och Nederländema ca 5
%.
Sammanlagt
är ca 1 milj. ItaUenare anställda i olika västeuropeiska industriländer, ca 0,8
milj. jugoslaver, ca 0,7 milj. turkar, ca 0,6 milj. spanjorer, ca 0,6 milj.
portugiser, ca 0,5 milj. algerier, ca 0,3 railj. greker, ca 0,2 milj.
marockaner och ca 0,1 milj. tunisier. Från övriga länder finns ca 2,9 milj.
utlänningar sysselsatta på den västeuropeiska arbetsmarknaden.
Ett
stort antal internationella organisationer har tagit upp den interna-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975:26
tionella
mlgratlonen på sina arbetsprogram i syfte att dels genom internationella överenskommelser
stärka utiänningarnas sociala och rättsliga ställning, dels söka få en bättre
bild av omfattningen och konsekvenserna av mlgratlonen. Arbete härmed bedrivs
inom FN och dess fackorgan, främst ILO, men även UNESCO och WHO, och inom
regionala organisationer som OECD och Europarådet. Sverige deltar aktivt i
detta internationella arbete för att förbättra invandrarnas ställning.
Invandringen
tiU Sverige
Efter
andra världskriget har med undantag för åren 1972 och 1973 invandringen
till Sverige kraftigt överstigit utvandringen. Under åren 19441970 beräknas
Sveriges folkmängd ha ökat med ca 650 000 personer som en direkt följd av
invandringen och indirekt genom de bam som invandrarna har fött i Sverige. In-
och utvandringens omfattning (inkl. svenska medborgare) under åren 19441974
fraragår av följande figur.
Anlol
70
000-
K
60
000-
\\
50
000-
A W
AOOOO-
/ \ }\ i A
30
000-
/'" .
\r
\ / « >J / 1
J
20
000-lOOOD-
t
f
v
v 1
1 1 fl
f i
1
i
1
(OOOO-
**'
1
1 1 1 1 1 1
1945
1350
llll
1955
1
1 1 1 1 1 i 1 1 1 1 1 1 1 1 1
1960 1965 1970
1 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Immiqro+ions ö verskott'
Immtqro+ion Emigration
Under efterkrigstiden har
invandringen från övriga nordiska länder frärast Fmland dommerat.
Invandringen från Sydeuropa var måttiig fram till 1960-talet. Den fick större
omfattning först år 1965. Invandringen från utomeuropeiska länder har tidigare
uppgått till endast ett fåtal procent per år. Under senare år har denna
invandring ökat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som
kan utiäsas av figuren har invandringen i raotsats till utvandringen varierat
mycket kraftigt under hela efterkrigsperioden heroende på bl. a. det allmänna
konjunkturläget.
Fördelningen
av Invandringen efter olika länder under åren 1962 1974 framgår av följande
figur.
Sverige
Ö vriga
US
Turkiet-
Italien
Storbritannien
Grekland
Tyskland
Jugoslavien
Norge
Danmark
Finland
I9SZ
63 6't 65 66 67 63 69 K ä lla- SCB, Befolkninqsf ö r ä ndrinqar(SOS)
I 71
74
opaginerad Kontrollera mot PDF
Under
högkonjunkturen åren 19651966 ökade den sydeuropeiska invandringen kraftigt.
Trots att arbetskraftsinvandring från utoranor-diska länder reglerades åren
1966 och 1967 skedde en uppgång även under högkonjunkturen åren 19691970, men
i betydligt lägre grad. Den totala Invandringen av vuxna män påverkades
emellertid inte av att invandringen hade reglerats. Detta berodde på att invandringen
från främst Finland i stället ökade kraftigt. Sammanlagt invandrade ca 134 800
personer under de båda åren 1969 och 1970, varav närraare 80 000 från Finland,
Under samma tid utvandrade ca 36 100 personer. Nettoinvandringen för dessa år
uppgick sålunda till ca 98 700 personer.
Antalet
in- och utvandrare exkl. svenskar under åren 19651974 framgår av följande
tablå.
Prop.
1975: 26
11
Ä r
Invandring
Utvandring
Netloinvandring
Totalt
Nordbor
Ickenordbor
Totalt
Nordbor
Ickenordbor
Totalt
Nordbor
Ickenordbor
1965
46 500
27 700
18 800
11 300
7 500
3 900
35 200
20 200
15 000
1966
43 900
21 800
22 100
14 400
10 000
4 500
29 400
11800
17 700
1967
27 100
14 100
13 000
14 500
9 500
5 100
12 500
4 600
7 900
1968
32 900
21800
11000
17 200
10 200
7 000
15 600
11600
4000
1969
60 800
44 300
16 500
14 400
9 300
5 100
46 300
35 000
11300
1970
73 500
48 000
25 600
21300
15 600
5 700
52 300
32 300
19 900
1971
38 700
20 700
18 000
31400
23 800
7 600
7 400
-3 000
10 400
1972
25 600
13 600
12 000
32 300
22 200
10 100
-6 700
-8 600
1900
1973
24 900
12 700
12 200
30 300
20 000
10 200
-5 400
-7 400
2 000
1974'
31900
18 000
13 900
20 100
13 900
6 300
11 800
4 200
7 600
'
Preliminära uppgifter.
'
För aren 19651967 ingår ej islänningar.
Under
åren 19721973 minskade invandringen samtidigt som utvandringen ökade kraftigt
framför allt till Finland, vilket medförde en nettoutvandring.
Under
år 1974 fick vi åter en nettoinvandring. Under året Invandrade 31 900 personer,
medan 20 100 utvandrade. Invandringsöverskottet uppstod genom en kraftigt ökad
invandring under årets sista månader. Enbart från Danmark invandrade under
fjärde kvartalet ca 4 000 personer. Det kan vidare noteras att invandringen av
finländare uppgick till 9 600 och utvandringen till 10 700, dvs. ett
utvandringsöverskott om 1 100 personer, vilket främst torde bero på den
förbättrade sysselsätt-m'ngssituationen i Finland.
Vid
sidan av arbetskraftsinvandringen, som av naturliga skäl är beroende av bl. a.
konjunkturerna i Sverige, sker en betydande invandring som endast i ringa grad
är beroende av konjunkturen. Detta gäller t. ex, studerande och stipendiater av
skilda slag, personer som har gift sig med svenskar, adoptivbarn etc, Sarama
sak gäller den omfattande invandringen av flyktingar och familjeraedleraraar
till invandrare som tidigare har kommit till Sverige.
Största
delen av utvandrarna från Sverige har under efterkrigstiden varit utländska
medborgare som tidigare invandrat och som sålunda har återvänt tUl hemlandet.
Under senare år har återutvandringen av nordiska medborgare efter kort tids
vistelse i Sverige varit omfattande. Detta gäller i synnerhet finländare.
Vid
årsskiftet 1974/75 var 401 000 utiänningar från ca 130 olika stater bosatta i
Sverige. De utgör 4,9 % av den svenska befoUcningen, Från flertalet länder är
det emellertid fråga endast om ett mindre antal personer. Sedan slutet av
1940-talet har finländarna varit den dominerande gruppen och utgjort ungefär
hälften av alla utländska medborgare. Medborgare från de nordiska ländema har
utgjort närmare två tredjedelar av samtiiga utiänningar. I följande tablå visas
de större utlänningsgrupperna vid årsskiftet 1974/75.
Prop.
1975: 26
12
Medborgar-
Män
Kvinnor
Samtliga
% av samtiiga
skapsland
utlänningar
Danmark
18 440
13 733
32 173
8,0
Finland
89 658
93 523
183 181
45,7
Norge
12 994
13 829
26 823
6,7
Storbritannien
3 727
2 918
6 645
1.7
Grekland
9 783
7 916
17 699
4,4
Italien
4186
2 345
6 531
1,6
Jugoslavien
21 106
19 337
40 443
10,1
Polen
2 596
4 035
6 631
1,7
Spanien
2 233
1395
3 628
0,9
Tjeckoslovakien
2196
1882
4 078
1,0
Förbundsrep.
Tyskland
9 921
7 910
17 831
4,4
Ungern
2 802
1855
4 657
1,2
Österrike
2 702
1 504
4 206
1,1
USA
3 579
2 882
6 461
1,6
Turkiet
3 663
2 654
6 317
1,6
Övriga
länder
19 632
14 222
33 854
8,4
Samtliga
utlänningar
209
218
191 940
401158
100,0
Bland
dem som betecknas som invandrare finns ett stort antal barn, som är födda i
Sverige. En del av dem har en utländsk far och är därför utländska medborgare.
Andra föds som svenska medborgare, men har en utländsk mor eller är födda av
naturaliserade svenska medborgare. Vidare bör påpekas att det bor ca 250 000
personer i Sverige som efter ansökan erhållit svenskt medborgarskap. Det finns
också ett okänt anta) bam och barnbarn till invandrare som har bosatt sig i
Sverige under efterkrigstiden, men sora inte redovisas som invandrare i den
officiella statistiken. Eftersom endast medborgarskap och födelseland redovisas
är det inte möjligt att bestämt ange hur många "invandrare", sora bor
i Sverige.
Som
framgår av följande figur (s. 13) är de i Sverige bosatta utländska medborgama
genomsnittiigt betydligt yngre än den svenska befolkningen. Ungefär 30 % av
invandrarna är bam och ungdomar.
Enligt
den senaste folk- och bostadsräkningen (FoB 1970) uppgick antalet
förvärvsarbetande utiänningar den 1 november 1970 till 181 700, eller ca 5 % av
de förvärvsarbetande i Sverige.
Invandrama
har en mycket hög förvärvsintensitet. Den intervjuundersökning, som år 1969
gjordes av invandramtredningen och expertgmppen för utredningsverksamhet i
arbetsmarknadsfrågor (EFA), visade att förvärvsintensiteten i förhållande till
en svensk kontrollgrupp var högre både för män och kvinnor. Främst hade de
kvuinliga invandrarna från Finland, Italien och Jugoslavlen en väsentiigt högre
sysselsättningsgrad än svenska kvinnor.
Andelen
arbetare har under lång tid varit större bland invandrama än
opaginerad Kontrollera mot PDF
AA ö n
Lj Svenska medborgare h ä lla: SCB, SM Be 1974
Å lder
Kvinnor
9S-
90-94
85-89
1
.
L
80-84
1
75-79
70-74
65-69
60-64
1 1
55-59
1
50-54
45-49
H 1
40-44
}-
35-39
k
30-34
m
25-29
m\
20-24
15-19
w
10-14
é f
5- 9
V Å
0- 4
\
(
r 111
|i 11111 1
100
i 11
1 1 r 1 j 11 200
1 11
111 r 1 II 111 300
Antal
personer i lOOO-tal
Utl ä ndska
medborgare och statsl ö sa
opaginerad Kontrollera mot PDF
hos
befolkningen i övrigt. Den omfattande invandringen i slutet av 1960-talet
medförde att denna andel ökade. Ca 60 % av invandrama var enligt FoB 1970
sysselsatta med tillverkningsarbeten. En betydande del av invandrarna har samma
eller liknande yrken i Sverige som de hade i hemlandet. De som framför allt har
fått byta yrken är de sora i hemlandet arbetade sora tjänstemän. Invandrarna har
en betydligt större rörlighet på arbetsmarknaden än svenskarna. Detta gäller
såväl män som kvinnor som olika åldersgmpper.
Det
finns inte underlag för en mera preciserad prognos om den fraratida in- och
utvandringen i Sverige. Konjunkturatvecklmgen och politiska beslut såväl i
Sverige som i möjliga utvandringsländer koraraer liksom hittills att vara
bestämmande för invandringens storlek. Även om en begränsning av invandringen
är påkaUad av sysselsättningspolitiska skäl, finns det likväl anledning
att räkna med en fortsatt relativt stor invandring från såväl nordiska som
Icke-nordiska länder, eftersom såsom tidigare framhålUts stora delar av
invandringen ligger utanför arbetsmarknadsbedönmlngen. Sverige måste räkna med
en fortsatt stor rörlighet över gränserna.
3
Invandrarufredningen
I
det följande redovisas IU:s förslag tiU målsättning för deri fraratida svenska
invandrar- och minoritetspolltUcen samt de rekommendationer
Prop.
1975: 26 14
och
förslag till konkreta åtgärder, som IU lagt fram för att förbättra invandrarnas
och de språkUga minoriteternas situation inom skilda samhällssektorer.
Målen
Ätgärder
för att underlätta invandrarnas anpassning under tiden närmast efter
invandringen och åtgärder till stöd för kulturell och annan egenverksamhet
bland språkliga minoriteter avser endast delvis samma personer. De grapper i
Sverige som kan betraktas som språkliga eller etniska minoriteter är å andra
sidan bortsett från samer och torne-dalsfinnar bildade av invandrare och
deras barn. Många medlemmar i dessa minoritetsgrupper har passeråt de akuta
anpassningssvårigheterna i samband med invandringen och är från social
synpunkt väl integrerade i det svenska samhäUet. Däremot upplever de ofta sin
kulturella och språkliga miljö som avvikande från den som präglar majoritetssamhället.
För många nyligen invandrade personer kan å andra sidan de sociala
anpassningsproblemen ha en raycket stor betydelse. Att skilja på
invandrarfrågor och minoritetsfrågor skulle därför inte svara mot den faktiska
situationen i Sverige. Av denna anledning har IU behandlat invandrar- och
minoritetsfrågor sora delar av ett och sarama problemområde. IU har valt att
använda begreppet språkliga minoriteter för såväl nyligen invandrade personer
som för etablerade minoriteter.
Följande
förutsättningar anges som grund för en invandrar- och minoritetspolitik med
sikte.på 1970- och 1980-talens svenska samhälle.
Migrationen
bedöms fortsätta. Sverige måste därför även framdeles vara berett att ta emot
och inskola nyanlända invandrare samt sörja för att deras akuta sociala problem
löses.
En
stor del av invandrarna kommer troligen att stanna här i landet. Sverige kommer
därför att vid sidan av nuvarande språkliga minoriteter få nya grapper, som talar
andra språk, än svenska och som har en delvis annorlunda identitet, som de vUl
bevara.
Många
invandrare kommer att återatvandra. De nya anpassnings-och omställningsproblem
som då uppstår för dem kan bli mindre om de under vistelsen i Sverige har haft
möjUghet tUl aktiv kontakt med det egna språket, den egna kulturen och
ursprangslandet.
Liksom
hittiUs bör strävandena vara att invandrarna skaU behandlas likvärdigt med
svenska medborgare. I ökad utsträckning koraraer krav att ställas på ett vidgat
kulturutbyte mellan Sverige och invandrarnas ur-spmngsländer.
Internationaliseringen av det svenska samhället kommer att fortsätta.
På
denna grand formulerar IU målen för en framtida invandrar- och
mlnoritetspolitlk med utgångspunkt i begreppen jämlikhet, valfrihet och
samverkan.
Prop.
1975: 26 15
Järalikhetsmålet
innebär att invandrarna skall få sarama möjligheter, rättigheter och
skyldigheter som.befolkningen i övrigt. Jämlikhetsmålet som ett övergripande
mål i invandringspolitiken har lagts fast av statsmakterna år 1968 (prop; 1968:
142, SU 1968: 196, rskr 1968: 405).
En
förutsättning för att jämlikhetsmålet skall kunna nås är att Invandringen hela
tiden anpassas till samhällets raöjligheter att ge invandrarna arbete, bostad,
social omvårdnad och utbUdning på samma villkor som befolkningen i övrigt. En
grundläggande utgångspunkt för svensk invandringspolitik bör därför liksom
hittills vara att invandringen inte skall motverka den önskvärda utvecklingen
på andra samhällsområden. Vid en arbetsmarknadsmässig bedömning av fraratida
invandring bör således hänsyn tas till om det finns undersysselsalta grupper i
landet som först bör beredas sysselsättning,
IU
betonar att raålet.bl. a. innebär att invandrarna och deras barn genom
samhällsinsatser bör ges reella föratsättningar att bibehålla det egna språket,
att utöva kultureU egenverksamhet och att upprätthålla kontakt med
ursprangslandet.
Minoritetspolitiken
bör för att uppfylla jämlikhetsmålet syfta till att ge medlemmar av
språkliga minoritetsgrupper möjlighet att inom raraen för en intressegemenskap
sora omfattar hela det svenska samhället upprätthålla och skapa respekt för en
egen språklig och kulturell identitet. Jämlikhetsraålet har även en viktig
internationell aspekt. En förutsättning för att migrationen skall svara mot
krav på internationell solidaritet, på jämlikhet och rättvisa för medborgama i
de berörda länderna, är att den inte motverkar den ekonomiska utjämningen
mellan länderna. Erfarenheterna av 1960-talets migration visar att den på sikt
kan hämma den sociala och ekonomiska utvecklingen i utvandringsländerna. Detta
bör motverkas genom ökat ekonomiskt samarbete mellan invandrings- och
utvandringsländer för att skapa alternativa sysselsättningsmöjligheter i
ursprungslandet för den som eljest nödgas utvandra.
Valfrihetsmålet
innebär att medlemmar av språkliga minoriteter som är bosatta i Sverige genom
samhällsinsatser bör ges möjligheter att själva välja i vilken grad de vill
behålla och utveckla sin ursprungliga kulturella och språkliga identitet.
Detta förutsätter att de olika invandrargrupperna får ekonomiskt och annat
stöd för att utveckla kulturell egenverksamhet samt att det allraänna
kulturutbudet i Sverige bättre svarar mot de behov som har uppkomrait genom
invandringen. Åtgärder för att bevara kontakten med ursprangslandets kultur
gör det även lättare för den enskilde invandraren och hans barn att välja
mellan att stanna här eller återvända till och relntegreras i ursprimgslandet.
Samverkansmålet
innebär att samverkan bör komma till stånd mellan invandrar- och
minoritetsgrappema och majoritetsbefolk ningen. Målet mbegriper ömsesidig
tolerans och solidaritet meUan in-
Prop.
1975:26 16
vandrare
och den inhemska befolkningen. Det föratsätter att de olika minoritetsgrappema
blir och upplevs som likvärdiga parter i samhället. Det innebär vidare att
invandrama bör engageras för samhällsfrågor och att det bör bU lättare för dem
att aktivt delta i det poUtiska och fackliga arbetet. Invandrama och de
språkliga minoriteterna måste bli delaktiga i utformningen av de beslut som
berör deras situation. Samverkansmålet syftar även till att genom utbildning
och information tUl den egna befolkningen öka förståelsen för människor av
annat ursprung och klarlägga intressegemenskapen mellan invandrar- och minoritetsgrappema
och befolkningen i allmänhet. Härigenom borde intressekonflikter på nationeUa
eUer språkliga grander kunna undvikas. SärskUt bör invandringens positiva
kulturella effekter uppmärksammas.
TiU samverkansmålet
anknyter även de internationella aspekter som nämnts under jämlikhetsmålet. Det
är ett berättigat intresse hos utvandringslandet att vUja hålla kontakt med de
personer som har utvandrat. Invandringslandet bör i största möjUga utsträckning
tillmötesgå sådana önskemål så länge dessa inte strider mot grundläggande
demokratiska värderingar eller de berörda individemas intressen. Även om en
rad långtgående åtgärder redan har vidtagits på invandrarpolitikens område
krävs fördjupade insatser inom olika samhällsområden för att de tre målen skall
kunna uppnås.
Arbetsmarknadsfrågor
Riksdagens
beslut år 1968 Innebar att invandringen till Sverige t. v. måste kontrolleras
för alt det skulle vara möjligt att anpassa den tUl landets resurser och
politik inom andra områden samt upprätthålla principen att invandrare skall ha
möjlighet att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen. Enligt
beslutet skulle statsmakterna så långt det är praktiskt möjligt ta det direkta
ansvaret för utlänningspolitiken genom att ge närmare riktUnjer för
förvaltningsmyndigheternas tillståndsprövning, dvs. den generella
utiänningskontrollen. De riktlinjer som godkändes av riksdagen innebar bl. a.
att den organiserade invandringen av arbetstagare med krav på arbetstillstånd
redan före inresan skulle bestå och att utrymmet för invandring borde bedömas i
anslutning till prövningen av tUlståndsansökningar eller framställningar om
kollektiv rekrytering. Bedömningen borde ske frärast mot bakgrund av tiUgången
på arbetskraft inom landet samt möjligheterna att erbjuda lämplig bostad och
annan samhällsservice. Arbetsmarknadsparternas inflytande på den
arbetsmarknadsbetingade invandringen skulle bestå.
Utredningen anser att
denna invandring också i fortsättningen bör vara reglerad. Invandrare från
utomnordiska länder måste ha arbete, bostad och arbetstillstånd ordnade före
invandringen. Om invandringen skall ske i kollektiva former bör invandrama få
förberedande un-
Prop.
1975: 26 17
dervisning
i svenska och svensk arbetslivsorientering redan 1 hemlandet. De fackliga
organisationerna bör liksom hittills ha ett väsentligt inflytande över
arbetsmarknadsprövningen av Invandringen. Invandringen från nordiska länder bör
1 högre grad än f. n. kanaliseras via arbetsförmedlingarna.
När
den svenska Invandringspolitiken utformas bör hänsyn tas till effekterna av
migrationen på utvandringsländernas arbetsmarknad.
Ytterligare
ett motiv för en reglerad invandring är att det därigenom finns förutsättningar
att undvika att invandrarna koncentreras till sämre betalda yrkesområden eller
till arbetsplatser med dålig arbetsmiljö. Även ora det inte finns statistiskt
underlag för att genereUt påstå att invandrarna är överrepresenterade i
låglöneyrken, rekryteras de ofta först till yrken, som av löne- eller
miljömässiga skäl är mindre eftertraktade. IU anser att en fortsatt satsning på
förbättrad arbetsmiljö är en förutsättning för att även invandrarnas
arbetssituation skaU kunna förbättras och för att tendensen till koncentration
av invandrare till vissa arbeten och arbetsplatser skall kunna motverkas.
På
grund av otillräcklig företagsintroduktion och bristande tolkservice är
invandrarna utsatta för särskUt stora risker för olycksfall 1 arbetet. Det är
därför angeläget att arbetsmarknadens parter, arbetarskyddsstyrelsen och
invandrarverket ökar sin samverkan för att utveckla metoder för arbetarskydd
för invandrare och sprida information härom till företagen. Invandrarnas
problem bör ägnas särskild uppmärksamhet i den allmänna utbildningen för
skyddsombud. Vidare bör utbUdning ske av tvåspråkiga skyddsombud.
Invandrarna
i Sverige är i stor utsträckning fackligt anslutna. IU har funnit att det
behövs särskilda åtgärder för att invandrarna skall kunna öka sin medverkan i
det fackliga arbetet för att denna .skall stå i bättre proportion tUl deras
medlemsantal.
Bostadsfrågor
1968
års riktlinjer för invandringspolitiken, som innebär att en godtagbar bostad
skall vara ordnad före inresan, bör alltjämt gälla.
I
samband med prövningen av arbets- och uppehållstillstånd görs eraellertid av
olika skäl f. n, ingen kontroll av bostadsvUlkoren enligt dessa riktlinjer.
Anvisningar för hur bostadsprövningen skall gå tUl och vilka kriterier som
skall gälla saknas. IU föreslår därför att SIV i samråd med AMS och
bostadsstyrelsen utfärdar anvisningar för bostadsutredningen i
tillståndsärenden.
Invandrarnas
bostadssituation kännetecknas av att de i stor utsträckning bor i raindre
eftersökta bostäder i de allra nyaste bostadsorarådena eller i områden med
omoderna och ofta nedslitna bostäder. Allmänt kan hävdas att invandrarnas
bostadssituation liknar den som gäller även för
2 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26
Prop. 1975: 26 18
andra
gmpper i samhäUet som av ohka socio-ekonomiska skäl har ett sämre utgångsläge
när det gäller att få rymliga och välutrustade bostäder av god kvalitet till
en skälig kostnad. Invandramas ojämna fördelning mellan bostadsområdena har i
princip samma orsaker som den skiktning på bostadsmarknaden efter ålder,
familjetyp och inkomst som gäller svenskar. Denna skiktning beror främst på
lägenheternas standard och ålder.
Mot
denna bakgrund anser IU att invandrarnas boendesituatlon kan och bör förbättras
endast inom ramen för de genereUa bostadspolitiska åtgärderna. Det är viktigt
att Invandrarnas situation ägnas uppmärksamhet i samband med att åtgärder
övervägs för olika resurssvaga grapper.
Anpassningen
till förhåUandena i den nya omgivningen kan särskilt under den första tiden
underlättas om invandrare får möjlighet att bo i närheten av sina landsmän.
Möjligheten för olika invandrargrapper i Sverige att på längre sikt bygga upp
och bevara en social och kulturell gemenskap beror dock mera på andra faktorer
än att medlemmar i resp. invandrargrapp får möjligheter att bo i sarama
bostadsområde.
Beträffande
de bostadssociala förmånerna riktar IU uppmärksamheten på det förhållandet att
bostadstiUäggen enligt reglerna skall utgå fr. o. m. första kvartalet efter
inflyttningen tUl Sverige. Det kan dock dröja en längre tid innan tilläggen
beviljats och utbetalats. Under denna tid kan socialhjälp som sedan återkrävs
erhåUas för hyreskostnaden. Det är enligt IU:s mening en olägenhet att
socialhjälp måste utgå därför att bostadstillägget inte kan förskotteras. Denna
fråga bör ägnas särskild uppmärksamhet.
IU
understryker vikten av att berörda centrala myndigheter, kommuner,
intresseorganisationer och bostadsföretag förbättrar informationen tiU
invandrare om förhållandena på bostadsmarknaden och i bostadssociala frågor.
Sociala
frågor
Den
svenska socialförsäkringslagstiftningen gör, bortsett från folkpensionen,
ringa eller ingen skillnad mellan i riket bosatta utlänningar och svenska
medborgare. Inom sjukförsäkringssystemet är utlänningar helt likställda med
svenska medborgare. Detsamma gäUer yrkesskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen,
kontant stöd vid arbetslöshet och i stort sett allmän tilläggspension.
Bidragsförskott
utgår till bam under 18 år som endast en av för-älchama har vårdnaden om eller
som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidraget utgår i princip endast
till svenska medborgare och på grund av konventionsöverenskommelse till
här bosatta nordiska medborgare. FamUjepoUtiska kommittén har i sitt betänkande
(SOU 1972:34) FamUjestöd föreslagit att kravet på svenskt med-
Prop. 1975: 26 19
borgarskap
för rätt tUl bidragsförskott skall slopas. Riksförsäkringsverket och
statskontoret har lagt fram liknande förslag. IU ansluter sig härtill liksom
tUl det av familjepolitiska kommittén framförda förslaget att slopa kraven på
mantalsskrivning och sex månaders vistelse i Sverige för rätt tUl barnbidrag.
Bettäffande
folkpensioneringen konstaterar IU att genom 1955 års nordiska konvention om
social trygghet är nordiska medborgare med avseende på rätten tUl grundpension
helt likställda med bosättningslandets medborgare efter en vistelsetid av i
regel tre år. Denna överenskommelse har varit möjlig eftersom pensionssystemen
i de nordiska länderna företer stora likheter. Med andra länder har en sådan
överenskommelse inte varit möjlig beroende på grandläggande olikheter i
pensionssystemen. Genom konventioner och överenskommelser med flera länder har
emellertid utlänningar fått rätt att efter viss tids vistelse i Sverige uppbära
folkpension vid fortsatt bosättning här. Vissa invandrargrapper som raotsvarar
ca 13 % av de utlänningar som bor i Sverige täcks emellertid varken av
konventioner eller av överenskommelser och saknar sålunda helt
folkpensionsskydd. IU föreslår därför att samtliga 1 Sverige bosatta
utiänningar tUIförsäkras ett lagfäst minimiskydd i form av rätt tUl
folkpension efter viss tids vistelse här i landet.
Vad
gäller komraunal socialvård (utom socialhjälp) framhåller IU att all social
service i Sverige står öppen för invandrare på samma villkor som för svenskar.
De personella och administrativa resurserna svarar dock inte mot de behov som
ofta uppkommer i kontakten mellan invandrare och sociala myndigheter. Främst
förorsakas svårighetema av bristfällig kommunikation mellan invandrare och
socialarbetare m. fl., men även av skiUnader i kulturbakgmnd och normsystem.
Under senare år har därför den kommunala socialvården anställt
socialassistenter, kuratorer och annan personal som behärskar invandrarspråk
på tjänster där kontakter med invandrare är särskilt vanliga. Denna utveckling
är positiv. IU förutsätter att ytterUgare ansträngningar görs för att öka antalet
tvåspråkiga socialarbetare i landet. Samarbete med invandrarnas
ursprangsländer, i första hand Finland, bör övervägas i fråga om rekrytering
och vidareutbildning av tvåspråkiga socialarbetare.
Beträffande
barna- och ungdomsvården konstaterar IU att störningar i invandrarbarnens och
invandrarungdomarnas utveckling har observerats i ökad utsträckning.
Störningarna har ofta sin grund i identitetskriser och motsättningar mellan
olika kulturmönster. Tendenserna bör ägnas omsorgsfuU uppmärksamhet.
Beträffande åldringsvården anser utredningen att frågan om särskild service
för åldringar bland invandrare bör studeras mot bakgrund av att antalet
åldringar bland invandrare kommer att öka. Huvudprincipen bör vara att vården
skall ges inom ramen för nuvarande anordningar.
Inom
hälso- och sjukvårdsområdet bör frågan om tvåspråkig personal
Prop. 1975: 26 20
ägnas
ökad uppmärksamhet. Fasta tolktjänster bör övervägas. IU under-stiyker även
vikten av att landstingen och socialstyrelsen uppmärksammar invandrarnas behov
av information om den svenska sjukvården, särskilt den förebyggande hälso- och
sjukvården.
IU
har särskilt haft att pröva frågan om hälsokontroll för invandrare. IU anser
att det inte behövs någon obligatorisk hälsokontroll av personer som invandrar
till Sverige. Ett erbjudande om allmän hälsokontroll bör emellertid ges till
alla invandrare, t. ex. i saraband med kyrkobokföring eller då vederbörande
skrivs in i aUmän försäkringskassa.
I
samband raed behandlingen av olika sociala frågor tar IU upp utlänningamas
situation inom kriminalvården och understryker därvid behovet av bl. a.
tvåspråkiga övervakare samt att invandrarfrågor tas upp inora
personalutbUdningen.
Utbildningsfrågor
IU
har i delbetänkandet (SOU 1971:51) Invandrarnas utbUdnings-situatlon. Förslag
ora grundutbUdning i svenska för vuxna invandrare tagit upp de vuxna
invandrarnas utbUdningssltuation och i delbetänkandet (SOU 1972: 83)
Tolkutbildning, Nordisk språkkonvention utbildning av tolkar och vissa frågor 1
anslutning härtUl. I det följande redovisas IU:s överväganden i fråga om
invandrarbarnens utbildningssituation.
Mot
bakgrund av forskningsrön om språkutveckling och tvåspråkighet anser IU att
raålet för utbildningen av invandrarbarn bör vara att främja aktiv
tvåspråkighet. Detta bör också gälla inom förskolan, där fortsatt
försöksverksamhet med språkträning för invandrarbarn behövs. För att främja
aktiv tvåspråkighet är det viktigt att träningen i hemspråket handhas av
särskilt utbildade tvåspråkiga förskollärare.
IU
föreslår att nu gällande bestämmelser och anvisningar för hemspråksundervisning
för invandrarbarn i grundskolan ses över i särskild ordning. En sådan översyn
bör utgå, från följande riktiinjer. Kommunerna bör vara skyldiga att anordna
hemspråksundervisning, men undervisningen bör vara friviUig för eleven. En
väsentiig utökning av det nuvarande timantalet (två veckotimmar) för
hemspråksundervisning är nödvändig. Hemspråksundervisningen bör utformas som
undervisning i ett modersmål. Berättigade att delta i undervisningen bör vara
aUa barn, vars föräldrar uppger att barnets hemspråk är annat språk än svenska
och som önskar undervisning. Vidare bör barn, som själva önskar undervisning i
hemspråket, ha rätt att delta. Kommunerna bör få statsbidrag för information
till lärare, skolpersonal och föräldrar ora modersmålets betydelse för barnets
utveckling. Statsbidraget bör utgå i förhållande tiU antalet
undervisnuigstlramar. Även stödundervisningen för invandrarbarn bör utvidgas.
Utökad hemspråksundervisning och stödundervisning bör övervägas för elever i
gymnasieskolan.
Prop. 1975:26 21
En
gmndläggande förutsättning för att förslagen om hemspråksundervisning och
stödundervisning skall kunna förverkligas är att lärar- och
läromedelssituationen förbättras. Samarbete i lärarutbUdnlngsfrågor bör därför
ske med invandrarnas ursprangsländer om så är möjligt. Rekryteringen till
utbildningen bör dock i första hand ske i Sverige. Även i läromedelsfrågor bör
samarbete kunna ske med Invandramas ursprungsländer. En förutsättning är
därvid att garantier skapas för att läromedlen motsvarar den svenska
läroplanens krav på objektivUet och opartiskhet. Produktionsstödet för
utgivning av läromedel på invandrarspråk bör vidare ökas väsentligt.
IU
tar också upp frågan om högre utbildning och forskning 1 minoritetsspråk.
Utbildningen på universitetsnivå i språk som finska, serbokroatiska,
nygrekiska etc, bör ges ökade resurser. IU ansluter sig därvid tUl ett förslag
från UKÄ om omorganisation av utbUdningen i s.k. små-äranen vid huraanistisk
fakultet. Med hänsyn till det ökade behovet av äraneslärare i invandrarspråk
föreslår IU vidare en översyn av nuvarande kompetensregler för lärare och att
särskilda utbUdningsvägar skapas beträffande olika minoritetsspråk.
Föreningar
och trossamfund
Det
är naturligt att olika invandrar- och minoritetsgrupper har organiserat sig.
Organisationerna är ett värdefullt inslag 1 samhället. Samhället bör stödja
föreningar som bygger på etnisk eller språklig gmpp-tUlhörighet, eftersom dessa
organisationer tillfredsställer ett behov av etnisk identitetsbildning hos sina
medleramar och är värdefulla kontaktorgan för personer, som nyligen invandrat
till Sverige, Det är till gagn för hela det svenska samhället att olika
kulturella traditioner kan existera och utvecklas här och bidra till den
allraänna samhällsutvecklingen och debatten. Invandrar- och
minoritetsorganlsationema i Sverige sora tUlsammans har över 75 000
medlemraar bör betraktas som en del av folkrörelserna i Sverige.
Mot
denna bakgrund föreslår IU ett särskilt statsbidrag tUl invandrar-och
minoritetsorganisationer av rikskaraktär. Utredningen anser det naturligt att
kommunerna bör svara för stödet till lokala invandrar- och minoritetsorganisationer.
Riksorganisationerna bör emellertid vara oförhindrade att helt eller delvis
fördela det statUga stödet till lokala raed-lerasförenlngar. Nuvarande
generella bidragsmöjligheter, t, ex, bidrag till ungdomsorganisationernas
verksamhet, bör också i fortsättningen stå öppna för invandrar- och
minoritetsorganisationer, även om de får statsbidrag som
Invandrarorganisationer.
Statsbidraget
tUl invandrar- och rainoritetsorganlsatloner bör inte förbindas raed närmare
villkor. IU räknar dock med att stödet främst kommer att användas för att
bygga upp organisationernas centrala adminis-
Prop.
1975: 26 22
tration.
Stödsystemet bör således vara uppbyggt så att organisationerna kan beräkna sina
inkomster och utgifter under flera år framåt och anpassa sin verksamhet
härefter.
Större
och väl etablerade invandrar- och minoritetsorganisationer av rikskaraktär bör
få bidrag efter bestämda regler. De bör av regeringen förklaras berättigade
till sådant bidrag. En fömtsättning härför bör vara att organisationen har
rainst 3 000 registrerade medlemraar. Vidare bör sora villkor för bidrag till
större organisationer krävas atf de har sin huvudsakliga verksamhet i Sverige
och att de är demokratiskt uppbyggda, dvs. de enskilda medlemmarna skall ha
det avgörande inflytandet över organisationens verksamhet genom att de utser
styrelse m. ra. Stödet bör vara av kompletterande karaktär, dvs.
organisationema bör själva stå för en betydande del av kostnaderna för sin
verksamhet. Bidrag föreslås med högst 75 % av styrkta kostnader för
riksorganisationen inkl. stöd tUl lokala medierasföreningar och bör bestå av
dels ett grundbidrag, dels ett rörligt bidrag. Grundbidraget bör utgå med Uka
belopp till varje organisation som förklarats berättigad till bidrag, medan det
rörliga bidraget bör fördelas mellan organisationerna efter antalet
registrerade medlemmar.
Tröskelorganisationer,
dvs. orgarusationer, som inte har 3 000 medlemraar, men vars verksamhet och
syfte i övrigt uppfyller villkoren för bidrag, bör också kunna få bidrag för
sin verksamhet. Även en sådan organisation bör ha sin huvudsakliga verksamhet i
Sverige och vara demokratiskt uppbyggd. Bidraget tUl tröskelorganisationer bör
bestämmas med hänsyn till antalet medlemmar och organisationens verksamhet.
Det bör inte finnas principiella hinder mot att dessa bidrag motsvarar det som
ges till dem som av regeringen har förklarats vara bidragsberättigade.
Kontinuitet i bidragsgivningen bör eftersträvas. Ansökan om bidrag bör
emellertid göras varje år.
Med
hänsyn till att SIV redan har stor erfarenhet av bidragsgivning till
invandrarorganisationer föreslår IU att SIV skall administrera
organisationsstödet. Under budgetåret 1975/76 bör sammanlagt 2,5 milj. kr.
anvisas för statsbidrag till invandrar- och minoritetsorganisationer, varav 1,5
milj. kr. bör avse organisationer med raer än 3 000 medlemmar och 1 milj. kr.
övriga organisationer.
Försöksverksamhet med
bidrag till organisationer och institutioner för anpassningsprojekt för
invandrare har pågått sedan budgetåret 1966/ 67. Sedan sommaren 1969 har SIV
svarat för bidragsgivningen. Medel disponeras under anslaget
Anpassningsåtgärder för invandrare. Efter samråd med IU har SIV faststäUt
riktUnjer för den hittUlsvarande verksamheten. Av dessa framgår bl.a. att bidrag
kan lämnas till konkreta anpassnings- eller informationsprojekt som antingen
vänder sig direkt till invandrare eller sora syftar tUl en bredare
opinionsbildning och upplysning om invandringen. Möjlighet till bidrag står
öppen för
Prop. 1975: 26 23
varje
organisation eller institution som inte helt finansieras av statsmedel. Vid
bedömningen av ansökningar skaU företräde ges åt riksorganisationer eller åt
sådana organisationer, vars verksamhet inte är lokalt begränsad. Vidare
fömtsätts att den bidragssökande påtagligt bidrar ekonomiskt och/eller
personellt tUl projektets genomförande.
Av riktlinjerna framgår
vidare att invandramas organisationer inkl. trossamfund, vid sidan av
genomförande och uppföljning av konkreta projekt, kan få bidrag till kostnader
som uppkommit i samband med organisationens bUdande. Bidrag till
administrationskostnader kan i övrigt lämnas endast under förutsättning att
dessa är direkt hänförliga till det aktuella projektet.
IU anser, att
stimulanseffekten av dessa bidrag har varit stor och att sådan bidragsgivning
till anpassningsprojekt bör ingå som ett permanent inslag i SIV:s verksamhet.
Bidrag bör kunna utgå tiU "svenska" organisationer,
invandrarorganisationer, trossamfund m.fl. Bidrag bör även under vissa
förhållanden kunna utgå för att bilda organisationer inora invandrargrupper,
sora saknar egna organisationer. Ett syfte med stödet till "svenska"
organisationer för anpassningsprojekt bör bl.a. vara att stimulera sådan
verksamhet, som har till syfte att åstadkomma kontakter mellan invandrare och
svenskar. IU föreslår att 2,5 milj. kr. anvisas för budgetåret 1975/76 för
bidrag till projektverksamhet. Bidragsgivningen bör också i fortsättningen
skötas av SIV.
Genom invandringen har den
religiösa situationen förändrats i Sverige, Detta förhåUande bör återspeglas i
samhällets inställning till de olika samfunden. Målet bör vara att ge mvandrare
möjligheter till religiös service enligt det egna samfundets ordning. IU anser
det vara mycket positivt att det år 1971 införda statsbidraget till fria
kristna samfund har vidgats till att omfatta även andra samfund inom såväl
kristna som icke kristna religioner.
Ett
betydande antal trossamfund med ett stort antal invandrare betjänar emellertid
inte så raånga som 3 000 personer, vilket är ett villkor för att få bidrag från
anslaget Bidrag till trossamfund under åttonde huvudtiteln, IU föreslår därför
att SIV även i fortsättningen skall ha möjlighet att stödja religiös service
bland invandrare. Stödet behöver inte begränsas till att avse endast
trossamfund med mindre än 3 000 medlemmar, men det bör vara av projektkaraktär
och utgå ur SIV:s anslag för bidrag tUl avgränsade projekt.
Medinflytandefrågor
IU
har behandlat vissa frågor om invandrarnas rättsliga ställning och om deras
möjligheter tUl medinflytande i sarahällsutvecklingen. Därvid har IU
konstaterat, att invandrama i huvudsak är likställda med svenskarna i fråga om
rättslig ställning. På vissa områden finns dock vissa
Prop. 1975: 26 24
begränsningar
t.ex. krav på svenskt medborgarskap eller särskilt tillstånd.
Största
möjliga jämlikhet bör eftersträvas raellan de bestämmelser som gäller för i
Sverige bosatta utländska medborgare och svenska medborgare. De bestäraraelser,
som begränsar utlännings rätt att arbeta, driva näring eller på annat sätt vara
verksam i Sverige bör ses över i varje enskUt fall i syfte att utröna om
bestämmelsen alltjämt är motiverad. AUa utiänningar i Sverige bör vidare i
princip ha samma rät"'-heter oberoende av medborgarskap. Det är önskvärt
att fackliga och politiska organisationer i högre grad rekryterar invandrare
till olika förtroendeposter och eftersträvar flerspråkig verksamhet inom
organisationemas ram. Invandrarna bör få inflytande över sådan
samhällsservice, sora avser dem själva. Kommunal rösträtt och valbarhet utreds
i särskild ordning.
Informationsfrågor
Sverige
har kommit att framstå som ett lockande mål för många, som av poUtiska,
ekonomiska eller andra skäl vill lämna sina hemländer. En orealistisk bild av
Sverige och överdrivna förväntningar om levnadsbetingelserna här kan för den
enskUde innebära svåra besvikelser. Den presumtive emigranten bör därför genom
information ges det faktaunderlag han behöver för ett realistiskt beslut om
han skall utvandra till Sverige eller inte.
Vad
gäller information till invandrare före utvandringen förordar IU aktivt
samarbete med massmedia i utvandringsländerna. Eftersom invandrare här i
landet synes vara en av de viktigaste informationskällorna för presumtiva
invandrare bör lämpligt informationsmaterial tas frara och stäUas till
förfogande för invandrarna här i landet för att de skall kunna vidarebefordra
korrekta uppgifter till kontakter i hemlandet. Vidare bör
informationsberedskapen ökas vid de svenska utlandsmyndigheterna. Vid
flyttning mellan Finland och Sverige bör arbetsförmedlingarna kunna spela en
viktig roll när det gäller att lämna information direkt till den enskUde, som
är intresserad av att utvandra.
I
fråga om inforraation tlU invandrare efter invandringen menar IU att de
inforraationsansvariga myndigheterna bör verka för en utjämning av
informationsinsatserna för olika språkgrupper i landet. Hittills har större
språkgrapper prioriterats framför mindre, som därför kommit att bli
underförsörjda med grundläggande information om Sverige på det egna språket. IU
anser att det främst bör ankomma på SIV och NSI att klarlägga och analysera
invandrarnas informationsbehov för att en läraplig målgrappsanpassning skall
kunna ske av insatserna på området. IU förordar vidare ökade Informationsinsatser
av kommunerna genom bl.a, en utbyggnad av invandrarbyråernas verk-
Prop.
1975: 26 25
samhet,
av fackliga och ideella organisationer och av den svenska dagspressen.
Anslaget för SIV:s informationsverksamhet som bör avse såväl invandrare som
allmänheten bör för budgetåret 1975/76 beräknas till 3 milj. kr.
Stiftelsen
Invandrartidningen, som bildades år 1968, har enligt IU stor betydelse för
information till invandrarna. Tidningen utkommer f, n, på fem språk med 46
nummer om året. En mindre prenumerationsavgift tas ut.
Som
komplement tUl de fem språkversionerna ger stiftelsen vidare ut en bulletin på
ytterUgare sex språk. Bulletinen ges ut varje månad utan kostnad för
mottagarna,
I
saraarbete med skilda myndigheter utkommer tidningen några gånger per år som
s,k, stornummer eUer temanummer med ett ökat sid-antal och innehåller då
särskild samhällsinformation avseende ett eller flera samhällsområden.
Tidningen når vid dessa tillfäUen närmare 200 000 Invandrarhushåll.
Verksamheten
bör fortsätta enligt i huvudsak nuvarande riktlinjer, anser IU. Principerna för
sammansättningen av stiftelsens styrelse bör ändras. Företrädare för SIV och
NSI bör ingå i styrelsen tUlsammans med företrädare för invandrarintressen och
för personalen vid tidningen. Vidare bör styrelsen få ett breddat
parlamentariskt inslag. Det är vidare angeläget, att tidningens verksamhet
vidgas till ytterligare språkgrupper, IU föreslår att statsbidraget till
tidningens verksamhet utgår med 1,5 milj, kr, under budgeåret 1975/76.
IU
tar även upp frågan om stöd tUl tidningar och tidskrifter för språkliga
minoriteter i Sverige. Starka principiella skäl talar för att de möjligheter
till press- och tidskriftsstöd, som gäller generellt, bör vara tilllämpliga
även på tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska, som utges i
Sverige. Vidare bör tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska, som
utges inom invandrar- och rainoritetsgrupper i Sverige och som inte uppfyller
generella regler för press- och tidskriftsstöd, kunna få projektbidrag från i
första hand SIV, men i viss mån även från statens kulturråd, Dessutora föreslår
IU att NSI får i uppdrag att dra upp riktiinjer för hur annonser av
sarahällsinformerande karaktär skall spridas i tidningar och tidskrifter på
minoritetsspråk. IU berör i samraanhanget 5 kap. 1 och 2 §§
tryckfrihetsförordningen (TF) som stadgar att endast svensk juridisk eller
fysisk person får vara ägare till periodisk skrift samt att endast svensk
medborgare som är bosatt i Sverige får vara utgivare. IU anser att stadgandena
är otillfredsställande, raen avstår från att föreslå någon ändring, eftersom
den år 1970 tillsatta massmedieutredningen (JU 1970: 59) kommer att pröva
frågan.
IU
framhåller att syftet raed inforraatlonen till invandrare är att förmedla sådana
fakta som invandrarna bör känna tiil för att fungera i den nya omgivningen. När
det däremot gäller information till
Prop.
1975: 26 26
svenskar
om invandringen och invandrare är syftet att påverka den allmänna opinionen och
skapa ökad förståelse för människor med värderingar, traditioner, seder och
beteendemönster, som skiljer sig från svenskarnas. IU förordar att information
tiU svenskar ökas avsevärt. Formerna härför kan diskuteras. IU är tveksam tUl
annonskampanjer eUer dylikt. Opinionsbildning på lång sikt som det här är
fråga om sker bäst genom ökade insatser inom utbildningsväsendet och åtgärder
som leder tUl ökade kontakter mellan olika befolknlngsgrapper. Fraraför allt
bör man satsa på förskolan, grundskolan och gymnasieskolan för att lägga
granden för en framtida ömsesidig tolerans och förståelse.
SrV bör, enligt IU, svara
för samordning och initiativ när det gäller information och opinionsbUdning på
invandrarområdet. Denna arbetsuppgift bör skrivas in i SIV:s instmklion.
Ansvarsfördelningen
mellan myndigheterna
Ar
1968 fastslog statsmakterna 1 anslutning till riktlinjerna för invandringspolitiken
principen att den fackmyndighet, som har ansvar för viss verksamhet i
förhåUande till svenska medborgare, skall ha motsvarande ansvar i förhållande
tUl utlänningar, som är bosatta i Sverige. IU anser att denna princip bör gälla
även framdeles. Erfarenheterna visar emellertid att det krävs särskilda
åtgärder för att stimulera fackorganen inora olika samhällsområden att vidta
åtgärder för att invandrare på sararaa villkor sora övriga invånare skall få
del av informafion om bl.a, rättigheter och skyldigheter. Det krävs även
åtgärder av samordnande och initiativtagande karaktär på såväl central som
lokal nivå. På central nivå bör SIV svara härför.
I många faU kan det vara
ändamålsenligt att berörda rayndigheter har samråd i mera institutionaliserade
former. Detta är särskUt viktigt när ansvaret och resurserna är fördelade på
ett flertal myndigheter, t, ex, i fråga om åtgärder för flyktingar.
Från olika håll har
önskeraål uttalats ora att en katalog borde sammanställas i vilken
statsmakterna anger varje rayndighets arbetsuppgifter när det gäller särskilda
åtgärder för invandrare. Enligt IU:s mening är detta olämpligt. Katalogen måste
bU allmän 1 sina formuleringar och kan därmed inte täcka alla aktuella
situationer, varför myndigheterna ändå kommer att sakna ledning i många
enskilda fall. En sådan katalog blir också snabbt föråldrad. Utredningen
föreslår därför att centrala direktiv utfärdas till statsmyndigheterna i vilka
dessa erinras om skyldigheten att i resp. verksamhet genomföra de särskUda
åtgärder för invandrare som är nödvändiga. I direktiven bör även föreskrivas
att varje myndighet skaU upprätta ett program för sina särskilda åtgärder för
invandrare och begära medel härför. De båda kommunförbunden bör utfärda motsvarande
rekommendationer till kommunerna.
Prop.
1975: 26 27
Statens
invandrarverk
IU
har i samband med frågan om ansvarsfördelning och samordning av samhällets
åtgärder för invandrarnas anpassning tagit upp frågan om SIV:s organisation.
SIV:s
nuvarande organisation framgår av tablån på s. 91.
SIV:s
styrelse består av ordförande och sex ledamöter, som är lekmän.
Generaldirektören är ordförande. En av ledamöterna representerar
invandrarintressena.
Till verket är knuten en
rådgivande expertgrupp, vars sammansättning är beroende av de skilda
intressen, som vid olika tidpunkter har sådan betydelse för utlännings- och
invandringspolitiken att de bör vara företrädda. F.n, ar följande intressen
representerade, nämligen utrikesdepartementet, RPS, försvarsstaben,
socialstyrelsen, SÖ, AMS och Svenska kommunförbundet. Vidare ingår i
expertgruppen en tidigare ledamot av SIV:s styrelse, som har erfarenhet av
svensk arbetsmarknad och kommunernas åtgärder för invandrare.
Vidare
är till verket knuten utlänningsnämnden med kansli.
SIV består av fyra byråer
och en registerenhet, näraligen tillståndsbyrån, sora frärast handlägger
ärenden enligt utlänningslagstiftningen, dvs. tillståndsärenden och ärenden om
utlännings avlägsnande från riket, medborgarskapsbyrån, som handlägger ärenden
enligt medborgarskapslagstiftningen, administrativa byrån, som inom sina fem
sektioner handhar ärenden av allmän natur, personalärenden, ekonomiadministrativa
uppgifter, kontorsdriften och SIV:s översättningsverksamhet samt
registerenheten, som handhar SIV:s ADB-system för tillstånds- och medborgarskapsfrågor
ra.ra.
På anpassningsbyrån ligger
verkets uppgifter att fortlöpande bevaka behovet av åtgärder för att främja
invandramas anpassning i Sverige samt efter samråd med berörda rayndigheter
föreslå behövliga åtgärder och verka för samordning av åtgärderna, svara för
information till invandrama i frågor av särskUd betydelse för dera samt vara
kontaktorgan mellan samhäUet och invandrarna och deras sammanslutningar.
Byråns
arbetsuppgifter och arbetssätt har lett till en intern indelning i enheter, som
fått namn efter vissa större verksamhetsområden. Förutom byråledning och
byråstab finns följande enheter, nämligen kommunenheten,
arbetsmarknadsenheten, organisationsenheten, utbildningsenheten,
rayndighetsenheten och konsulentenheten. För informationsuppgifterna svarar en
informationsenhet.
För
anpassnings- och inforraationsuppgifter finns 18 tjänster, varav två för
information. Härutöver finns 21 arvodes- eller extratjänster, varav 6 för
information, som avlönas från anslaget Anpassningsätgärder för invandrare.
Utredningen
framhåller inledningsvis att den Inte funnit anledning att
Prop.
1975: 26 28
föreslå
någon ändring av statsmakternas beslut år 1968 att handläggningen av såväl
frågor enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen som samordningen av
åtgärder för invandrarnas anpassning m. m. bör ankomma på SIV. Sammanföringen
av dessa två slag av arbetsuppgifter har, enligt IU, visat sig ändamålsenlig.
SIV
bör enligt IU ha följande arbetsuppgifter, nämligen
att
fullgöra de uppgifter som enUgt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen
eller annan författning ankommer på den centrala utlänningsmyndighet, som
avses 1 3 § utlänningslagen,
att
föra register och statistik över utlänningar i Sverige i den utsträckning det
behövs för verksamheten,
att svara för samordning
av åtgärder för invandrare i Sverige samt efter samråd med berörda myndigheter
och organisationer vidta eller föreslå åtgärder,
att
verka för att institutioner och organisationer utanför myndighets-orarådet
vidtar behövUga åtgärder,
att
fördela anslag till kommuner, invandrar- och minoritetsorganisationer, övriga
organisationer och institutioner m.m. för invandraråtgärder,
att
1 sararåd raed NSI svara för samordning av samhällsinformation till invandrare
och ta initiativ till informationsåtgärder,
att
svara för samhällsinformation till invandrare i de fall ingen annan myndighet
är ansvarig,
att
svara för information till aUmänheten i invandringspolitiska frågor,
att
svara för utredning och dokumentation i frågor om invandrarnas sociala och
kulturella situation
samt
att vara kontaktorgan mellan samhället och invandrar- och minoritetsorganisationer.
Utredningen
föreslår att verket också i fortsättningen skall ledas av en lekmannastyrelse
med sju ledamöter. Vidare bör ett invandrarråd knytas till SIV för att öka
inflytandet från invandrar- och minoritetsgrupper på de frågor som handläggs
inom verket. Rådet föreslås få 15 ledamöter, som företräder invandrar- och
minoritetsorganisationer eller invandrar- och minoritetsintressen i övrigt.
Ledamöterna bör utses av regeringen på förslag från nämnda organisationer.
Rådet bör främst behandla frågor rörande invandrarnas och minoriteternas
sociala och kulturella situation, riktlinjer för SIV:s bidragsgivning samt
förslag till SlV:s årliga anslagsframställning. Den expertgrupp, som sedan
verkets tillkomst är knuten till verket, bör ersättas med ett system där
formema för samarbete med experter inom ett eller flera områden bedöras från
fall till fall.
Den
nuvarande byrån för anpassningsfrågor bör ersättas raed två nya enheter,
nämligen en enhet för utrednings- och saraordningsverksamhet och en informationsenhet.
Enheten för utrednings- och sam-
Prop.
1975: 26 29
ordningsverksamhet
bör svara för samordning av åtgärder tUl förmån för Invandrare. I
samordningsuppgiften bör bl.a. ingå långtidsplanering, utredningsverksamhet,
intemationella frågor, metodutveckling, bidragsgivning, frågor om avgränsning
av berörda rayndigheters och andra organs ansvarsområden när det gäller
åtgärder för invandrare, utarbetande av råd och anvisningar samt insatser av
aUmänt initiativtagande och pådrivande karaktär.
Informationsenheten bör
främst svara för informationsplanering i samråd med NSI och övriga berörda
myndigheter samt informationsproduktion och information. Inom denna ram bör
enheten bl.a. ge kontinueriig information tUl massmedia i säväl Sverige som utiandet,
ge informationsteknisk service tUl andra myndigheter och organ som komraer i
kontakt med invandrarfrågor, producera och distribuera trycksaker ra, m.,
medverka i och anordna kurser m. m. i invandrarfrågor, svara för SIV:s
biblioteks- och Inforraationsverksamhet m.m.
IU
uttalar sig inte närmare om behovet av personal på de båda enhetema utan
föreslår att personalbehovet prövas av en särskUd organisationskommitté, som
bör få i uppdrag att ytterligare konkretisera utredningens förslag beträffande
SIV:s organisation.
IU föreslår vidare att
medel anvisas under ett sakanslag för de tidigare nämnda statsbidragen till
invandrartidningen, invandrar- och minoritets-organisationerna och avgränsade
projekt. Vidare bör medel tas upp för SIV:s informationsverksamhet samt bidrag
tiU korarauner för informationsverksamhet för invandrare och sådan statistik-
och forskningsverksamhet, som beskrivs i det följande. Anslaget bör budgetåret
1975/76 tas upp raed 16,5 milj. kr.
Konmiunerna
och invandrarna
IU
framhåUer vikten av att kommunerna i förväg känner tUl och kan påverka
inflyttningen till kommunen av stora grapper utlänningar, som kan medföra krav
på särskilda insatser från kommunens sida. IU erinrar om att kommunförbundet
väckt tanken att låta kommunerna bli remissinstanser i samband med rekrytering
av arbetskraft från utora-nordiska länder. Huvuddelen av invandringen kommer
emellertid från de nordiska ländema. I det fallet kan remissförfarande inte
användas. Enligt kommunförbundet är det därför angeläget att de informationsproblem
som härvid uppstår ägnas särskUd uppmärksamhet.
IU
framhåller att även ora ett remissförfarande införs, kan kommunerna ändå inte
påverka omflyttningen mellan kommuner av invandrare och svenskar. Ett
remissförfarande vid rekrytering av utomnordisk arbetskraft skulle inte
nämnvärt förbättra komraunemas underlag för den långsiktiga planeringen.
IU
erinrar om att koramunerna från länsstyrelsernas dataregister kan
Prop. 1975: 26 30
beställa
registeruppgifter om i komraunen bosatta utländska medborgare eller under viss
period inflyttade utiänningar. IU föreslår därför inte något generellt system
för avisering till kommunema om inflyttning av utländska medborgare.
Koraraunförbundet
har i ett cirkulär år 1971 framhållit betydelsen av att speciella organ bildas
i kommunema för att möta behovet av samordning och informationsutbyte mellan
koramunen och andra som har ansvar för eller kommer i kontakt med
invandrarfrågor. För ändamålet har hittills ett 45-tal invandrarbyråer eller
motsvarande inrättats i kommunerna. I cirkuläret anges bl.a. att byråema skall
tjäna som kontaktpunkt för invandrarna. Byråemas främsta uppgifter anges vara
att bistå invandrare raed råd och upplysningar, att förmedla och etablera kontakt
mellan invandraren och expertorgan, föreningar ra. fl,, att lämna råd och hjälp
till myndigheter, organisationer och institutioner i frågor som rör utländska
medborgare, att svara för tolksérvice, att verka för en större förståelse
mellan utländska och svenska medborgare, att ansvara för fortlöpande
information till invandrarna och att ge information till allmänheten om
invandrama och deras problem.
Flertalet
av de nuvarande byråerna har kommunalt huvudmannaskap. I ett fåtal fall sköts
verksamheten av studieförbund.
IU
anser det angeläget att kommunema bygger ut särskilda invand-rarfunktioner i
enlighet raed kommunförbundets cirkulär. Det är av värde ora byråerna i stort
sett kan ge sararaa service på oUka orter så att begreppet invandrarbyrå kan få
en mera enhetlig innebörd. Detta torde vara en fråga som Ugger inom ramen för
SIV:s verksamhet beträffande kommunernas insatser för invandrare. Vidare bör
kommunerna mera systematiskt än f. n. kunna repliera på SIV i fråga ora metodutveckling,
planering, dokumentation m. m.
Byråema
bör enligt IU ges ett huvudansvar för registrering och förmedling av tolkar på
lokal och regional nivå.
Vissa
merkostnader kan uppstå för kommunerna vid inflyttning av personer som inte
behärskar svenska språket, oberoende av om denna inflyttning sker från annan
kommun eller direkt från utiandet. Kommunerna belastas därvid ojämnt beroende
på att invandrarna koncentreras till vissa regioner. Den ojämna belastningen
motiverar enligt IU att staten tar på sig en stor del av dessa merkostnader.
Ett särskilt statsbidragssystem för kommunernas informationsverksamhet för
invandrare bör därför införas. Det kan också leda till en mera likartad
utveckling i kommunema, när det gäller åtgärder för invandrare. Som
statsbidragsberättigade kostnader bör rälmas dels kostnader för personal som
är anställd vid kommunal invandrarbyrå eller för särskUt avgränsad kommunal
invandrarfunktion, dels övriga kostnader för drift av invandrarbyrå eller
invandrarfunktion. Vidare bör som statsbidragsberättigade kostnader räknas
sådana merkostnader som uppkommit tUl följd av sär-
Prop.
1975: 26 31
skild
information till invandrare eller särskild uppsökande verksamhet bland
invandrare samt kostnader för uttag av uppgifter om Invandrare ur
länsstyrelsernas dataregister. Kommunens kostnader för tolkarvoden bör däremot
inte vara statsbidragsgmndande.
IU föreslår att
statsbidraget för komraunemas informationsverksamhet för invandrare bör utgå
med 50 % av godkända kostnader. För ändamålet bör 5 milj. kr. anvisas under
budgetåret 1975/76. SIV bör svara för bidragsgivningen.
Statistik
och forskning
IU
framhåller att det är önskvärt att det internationella samarbetet på
mlgratlonsforskningens oraråde utvecklas. Vidare bör saranordiska insatser
övervägas, t.ex. i form av ett nordiskt raigrationsforsknings-institut.
Sarahällets behov av
statistik rörande invandrare och etniska rainori-teter bör i princip handhas av
SCB. Detta innebär att den statistikproduktion som ligger på SIV bör föras
över tUl SCB. SIV producerar f.n. statistik över arbetsanmälda utlänningar,
resande tUl och från det nordiska passkontrollområdet, medborgarskapsärenden
ra.m. SCB:s grund-raaterial for statistikproduktion tillåter orafattande
bearbetningar utöver vad som f.n, bedöms vara av allraänt intresse. I sararåd
raed SCB bör SIV genomföra en behovsanalys av vilken statistik verket fortiöpande
behöver för sin verksamhet och vUka specialbearbetningar som kan komraa att
behövas. Medelsbehovet beräknas till 300 000 kr. Verket bör vidare förfoga över
statistisk expertis för bl.a. de angivna uppgifterna. IU pekar på vissa brister
i utiännlngsstatistiken, bl.a. i 1970 års folk- och bostadsräkning, SIV:s
statistik över arbetsanmälda utlänningar samt uppgifter om befolkningen i
Sverige efter raodersraål.
Vidare föreslår IU att en basorganisation
för migrationsforskning inrättas. Denna bör svara för saraordning av,
dokuraentation om och ekonomiskt stöd till sådan forskning. Basorganisationen
bör samverka med universitetsinstitutioner och institutet för social forskning
(SOFI). Basorganisationen kan organisatoriskt vara fristående eUer ingå i SOFI.
Till basorganisationen bör knytas en arbetsgmpp med företrädare för myndigheter
och organisationer som kommer i kontakt med invandrarfrågor med uppgift att
dra upp riktiinjema för forskningen på området. Sammanlagt bör 1,5 mUj. kr.
anslås för forsknings- och statistikverksamhet under budgetåret 1975/76.
Reservation
TUl
IU:s betänkande har fogats en reservation av ledamoten Diesen ifråga om dels
IU:s överväganden om hemspråksundervisning dels ock
Prop.
1975: 26 32
förslagen
om sammansättningen av SIV:s styrelse och slopandet av den rådgivande
expertgruppen.
I
fråga om undervisning av barn tUlhörande språkliga minoriteter anförs i
reservationen att övervägande pedagogiska och psykologiska skäl talar för att
sådana barn får särundervisning i modersmålet. Samhällsstöd bör därför utgå
till minoritetsskolor.
I fråga om
samraansättningen av SIV:s styrelse förordas att utöver IU:s förslag om en
styrelse av lekmannakaraktär raed parlamentarisk förankring representanter
för arbetsmarknadens parter, i första hand SAF och LO, bör ingå antingen som
ledamöter av styrelsen eller som särskilda sakkunniga.
Reservanten avvisar IU:s
förslag om slopande av den tUl SIV knutna expertgmppen. En viss omorganisation
av expertgruppen kan emellertid vara fördelaktig. Företrädare bör i första hand
utses för AMS, RPS, socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet och Röda korset.
Om arbetsmarknadens parter inte blir representerade i styrelsen, bör de
IstäUet infogas i expertgmppen.
4
Statens invandrarverks och stiftelsen Invandrartidningens an
slagsframställningar för budgetåret 1975/76 m. m.
Statens
invandrarverk har i sin anslagsframställning för budgetåret 1975/76 utgått från
1968 års riktlinjer för utlänningspolitiken och nuvarande organisation. I fråga
ora anslagen Statens invandrarverk och Anpassningsåtgärder för invandrare anför
verket följande.
Statens
invandrarverk
Yrkandena
i anslagsframställningen låter sig väl förena med invandrarutredningens
förslag i slutbetänkandet. Verkei har emeUertid utformat sina yrkanden om nya
tjänster främst raed hänsyn tUl flyttningen till Norrköping, sora skall äga rum
i slutet av budgetåret 1975/76. Det framstår då som mest angeläget att så många
som möjligt av de anställda följer med. Ett stort antal av dem som nu arbetar
med verkets anpassnings- och informationsuppgifter är extra- eller
arvodesansiällda. En förutsättning för att de skall följa verket till
Norrköping är att de får fast anställning. Däratöver yrkar verket endast mindre
personalförstärkningar. Sannolikt skulle det bli svårt för verket att
samtidigt flytta och väsentligt öka personalstyrkan. Skulle
invandrarutredningens förslag leda till beslut ora större operativa medel för
anpassningsåtgärder och information redan från den 1 juli 1975, är det fullt
möjligt för verket att effektivt använda sålunda ökade resurser. En utbyggnad
av organisationen kan då anstå till åren efter flyttningen.
Även
för verkets övriga enheter har omlokaliseringen spelat en avgörande roll vid
utformningen av anslagsyrkandena. Det är sålunda ange-
Prop. 1975: 26 33
läget
att flytta med endast ett minimum av tillstånds-, avlägsnande- och
medborgarskapsärenden i balans. Därutöver är det angeläget att kraftigt minska
handläggningstiden för sådana ärenden.
Mot
den angivna bakgranden m. m. yrkar verket följande personalförändringar för
nästa budgetår, nämligen
verksledningen
en byrådirektör (arbetsbiträde) för att biträda generaldirektören med vissa
arbetsuppgifter,
tillståndsbyrån
en byrådirektör för att minska handläggningstiderna, tre biträden, varav ett
kvalificerat, för utskrifter av specialprotokoll, främlingspass och
resedokument samt medel för tillfällig förstärkning av den handläggande
personalen för avarbetning av balanser,
medborgarskapsbyrån
tre byrådirektörer, fem assistenter och två biträden för att bl. a. nedbringa
handläggningstiderna för medborgarskapsärenden, varvid nu anvisade medel för
tillfällig förstärkning av byråns personal bör utgå,
anpassningsbyrån
två byrådirektörer och två byråsekreterare för att följa behovet av och
föreslå åtgärder för invandrarnas anpassning inom kommunernas
verksamhetsområden, en byråsekrelerare för arbetsmarknadsfrågor, två
byråsekreterare för stöd åt och kontakter med främst invandrarnas
organisationer, två byråsekreterare för utbildningsfrågor inom och utom den
obligatoriska skolans ram, en byrådirektör för information ra. m. om
tolkfrågor, en byrådirektör för samordning och initiativ inom skilda
ämnesoraråden, en byråsekreterare för bam- ungdoms- och farailjefrågor rörande
invandrare, en konsulent för rådgivning m. ra, i enskUda ärenden samt fyra
biträden, varav ett kvalificerat av de begärda 17 tjänstema motsvaras tolv
av sådana funktioner, som f. n. utförs av extra- eller arvodesanställd
personal, som avlönas med medel från anslaget Anpassningsåtgärder för
invandrare,
administrativa
byrån en avdelningsdirektör för att avlasta byråchefen vissa ärendegmpper,
varvid nuvarande tjänst sora avdelningsdirektör på allmänna sektionen kan dras
in, ett biträde och två expeditionsvakter samt medel för tillfällig
förstärkning av verkets arkivpersonal för uppgifter i samband med
omlokaliseringen av verket,
registerenheten
åtta kvalificerade biträden samt medel för manuell registrering av medborgarskapsärenden
i avvaktan på omlokaliseringen av verket.
Vidare
behöver verkets personalresurser för informationsåtgärder kraftigt förstärkas.
Följande tjänster begärs, näraligen en byrådirektör, två byråsekreterare och
ett kvalificerat biträde för publikationsproduktion ra. m. inkl. distribution,
en byråsekreterare för massmedia-kontakter, två assistenter för seminarier m.
ra., en byrådirektör och ett kvalificerat bilräde för arbetet med verkets
facktidskrift Ny i Sverige, en byråsekreterare för utgivning av en
personaltidskrift, en byrådirektör
3 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26
Prop. 1975: 26 34
och
ett kvalificerat biträde för dokumentationsuppgifter samt ett kvalificerat
biträde. Äv de begärda 13 tjänsterna raotsvaras tio av sådana funktioner, som
f, n. utförs av extra- eller arvodesansläUd personal, som avlönas med medel
från anslaget Anpassningsåtgärder för invandrare.
På
grandval av en enkätundersökning om flyttningsbenägenheten hos verkets
tjänstemän uppskattar verket behovet av dubbleringar av vissa tjänster till 19
handläggartjänster och 46 biträdestjänster.
I
sin ansIagsframstäUning begär verket vidare bl, a. ökade medel för att täcka
kostnader i samband raed verkets utlokalisering,
Verkets
förslag innebär en uppräkning av anslaget Statens invandrarverk med 12 834 000
kr,, varav 2 489 000 kr. för löne- och prisomräkning samt 256 000 kr. för
förhöjt lönekostnadspålägg avseende befintlig personal. Av ökningen hänför sig
vidare 6 146 000 kr. till kostnader 1 samband med verkets utiokalisering, varav
3 557 000 kr. för dubblering av vissa tjänster.
I
särskild skrivelse har SIV redovisat resultatet av en uppföljning av
ADB-verksamheten vid verket och därvid anfört ytterligare skäl för en
förstärkning av registerenhetens personalresurser. Genomförandet av
omläggningen tUl ADB-rutiner för tUlstånds- och medborgarskapsärenden har
tagit längre tid än planerat beroende bl. a. på utbildningsproblem och tekniska
svårigheter m. m.
Remissyttranden
Statskontoret
samt samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (RI) har avgivit
yttranden över skrivelsen och anfört bl. a. att slutlig ställning till registerenhetens
personalbehov inte kan tas före SlV:s
flyttning tiU Norrköpmg.
Anpassningsåtgärder
för invandrare
Den
intemationella uppmärksamheten kring migrationen, dess verkningar och
konsekvenser har kraftigt ökat under 1970-talet. Utvandrar-ländernas krav
gentemot invandrarländerna har höjts och tar bl. a. sikte på ökad respekt för
invandrarnas sociala och kulturella behov samt på bilateralt och multilateralt
samarbete meUan sändande och mottagande länder. Detta kräver raedverkan och
åtgärder från verkets sida.
Trots
att uppgifterna på anpassningsområdet inte kan lösas med nuvarande resurser är
det verkets önskan att snarare konsolidera än utvidga verksamheten under
budgetåret 1975/76 med tanke på verkets omlokaUsering.
Verket
utgår i sina yrkanden från att de extra- och arvodestjänster som nu bekostas
från anslaget förs över till anslaget Statens invandrarverk. För budgetåret
1975/76 beräknas därvid följande förändringar av nuvarande anslagsposter.
Publikationstryck.
Medelsbehovet beräknas till 850000
Prop.
1975: 26 35
kr.,
vUket innebär en reell ökning om 450 000 kr. inkl. prisomräkning sedan
nuvarande lönekostnader räknats bort. För information tiU invandrare beräknas
450 000 kr., varav 360 000 kr. för samordningsprojektet Invandrarpaketet, som
produceras tUlsammans med och i samråd med vissa andra myndigheter samt för
information tiU svenskar ora invandrarfrågor 360 000 kr., varav 175 000 för
verkets facktidskrift Ny i Sverige.
Bidrag
till organisationer m. fl. för anpassningsåtgärder. Liksom hittlUs bör
organisationer och invandrarnas religiösa samfund få stöd för sin verksamhet.
Medelsbehovet beräknas till 1 milj. kr,, vilket innebär en reell ökning om 75
000 kr. inkl. prisomräkning.
Äv
medlen beräknas bidrag till invandrarorganisationer om 275 000 kr,, bidrag till
svenska organisationer ra. m. om 400 000 kr,, vilket inkluderar 200 000 kr.
för Röda korsets flyktingbyrå samt bidrag till religiösa samfund om 225 000
kr.
För
informations- och kontaktverksamhet begärs 350 000 kr., vilket innebär en reeU
ökning ora 250 000 kr. inkl. prlsora-räkning. För seminarier och konferenser
för olika grupper i samhället, vilka komraer i kontakt med invandrarfrågor,
beräknas 110 000 kr. För annan informations- och kontaktverksamhet beräknas 230
000 kr.
Från
anslagsposten har sedan några år bidrag lämnats för barnpassning i samband med
en begränsad försöksverksarahet raed kontaktkurser för invandrarkvinnor som
bedrivs via SÖ. Verket upprepar sitt yrkande om att SÖ i fortsättningen bör
ges resurser för att ta över verksamheten. Om så inte sker raåste verket få
raedel för en utökad bidragsgivning för ändaraålet.
Kurativ
verksamhet för särskilda grupper. Kurativa åtgärder behövs för vissa grupper
med speciella svårigheter t, ex. flyktingar från Chile, flyktingar med
kvalificerad utbildning, vissa grupper av utomnordiska invandrare från andra
kulturmiljöer och finska zigenare. En kartläggning av gruppernas problem bör
ske. Försöksverksamheter bör inledas och sedan överföras till resp,
fackmyndighet. Medelsbehovet beräknas till 100 000 kr.
Andra
anpassningsåtgärder. Medel bör anvisas för information, seminarier,
informationsdagar ra. m. i tolkfrågor samt för projekt sora inte ryras inom
ramen för övriga anslagsposter under anpassningsanslaget. Det sammanlagda
medelsbehovet beräknas till 185 000 kr., vilket innebär en reeU ökning om 185
000 kr.
Stiftelsen
Invandrartidningen
Stiftelsen
begär för budgetåret 1975/76 bidrag med 2 153 000 kr. för tidningsdrtften och
anför härvid följande.
Invandrartidningen
spelar för många invandrare en betydande roll i
Prop.
1975: 26 36
deras
anpassningssträvanden. Tidningens behandling av aktuella och för invandrarna
betydelsefuUa frågor upplevs mycket positivt. Särskilt stort är intresset för
tidningens frågespalt Varje år får tidningen ca 2 500 brev från läsekretsen.
Brevfrågorna handläggs i regel av invandrarverket som har förklarat att de är
en viktig upplysningskälla beträffande invandrarnas aktuella problem.
Budgetåret
1973/74 har befäst tidningens betydelse som ett medium för samhällsinformation.
Tidningen har i ökande omfattning medverkat till att sprida viktig upplysning.
Därvid har samverkan skett i olika former med de för resp. informationsområde
ansvariga myndighetema, som också medverkat med ekonomiskt stöd för att täcka
merkostnaderna för ett utökat sidantal och/eller de ökade
distributionskostnaderna. Under budgetåret 1973/74 utgavs sålunda åtta
temanummer med särskUd samhällsinformation, vilka distribuerades till mellan
160 000 och 210 000 invandrarhushåll.
Tidningen
ges f. n. ut på fem språk och utkommer med 46 nummer per år. Antalet
prenumeranter var vid budgetårets utgång drygt 26 000, En ökning förutses till
följd av den åter ökande invandringen.
Som
komplement till Invandrartidningen ger stiftelsen som försöksverksamhet ut en
raånadsbulletin på högst sex språk som inte täcks av den övriga
tidningsverksamheten. Bulletinen ges ut gratis inom ramen för tillgängliga
medel och distribueras f. n. till 6 500 mottagare.
Vidare
ger stiftelsen som försöksverksamhet ut en särskild editlon "På lätt
svenska", som främst används inom verksamheten med undervisning i svenska
språket för invandrare. Editionen som är självfinansierande hade vid
budgetårets början ca 11 500 prenumeranter.
För
nästa budgetår föreslår stiftelsen en utvidgning av tidningsverksamheten med
två språkversioner, vilka har kostnadsberäknats till 381 000 kr. Vidare föreslås
att medel anvisas för fortsatt utgivning av månadsbulletinen. Kostnaderna
beräknas till 146 000 kr.
Riksrevisionsverkets
revisionsrapport
Riksrevisionsverket
(RRV) har i skrivelse tUl Kungl. Maj: t redovisat vissa förslag och synpunkter
rörande principema och formerna för SlV:s verksamhet på anpassningsområdet.
Underlaget för skrivelsen är en revisionsrapport, dagtecknad i maj 1974. RRV
har i skrivelsen utgått från att rapporten kunde komma att utgöra ett
komplement till förslagen och övervägandena i IU:s slutbetänkande. I det
följande redovisas sammanfattningsvis innehållet i rapporten.
I
avvaktan på statsmakternas ställningstagande till IU:s förslag har arbetet vid
anpassningsbyrån i stor utsträckning bedrivits som en försöksverksamhet. RRV
har främst granskat organisations- och arbetsformema härför. Vidare har RRV
undersökt de institutioneUt/organisato-riska fömtsättningama för SIV:s roll på
anpassningsområdet.
Prop. 1975: 26 37
Inledningsvis
anförs i rapporten att huvudintrycket är att verksamheten har bedrivits med
stor intensitet samt med stort engagemang och intresse. SIV förefaller på
väsentliga punkter ha förmått förverkliga intentionerna bakora beslutet ora
verkets mrättande trots de svårigheter sora verksamhetens karaktär av
försöksverksamhet har inneburit i fråga om bl. a. möjligheten att välja medel
och fördela resurser enligt en långsiktig och fast plan. Försökskaraktären har
vidare begränsat möjligheterna för SIV att vinna gehör för sådana förslag om
förändringar i verksaraheten, som är av långsiktig natur och som inte kan
genomföras utan personella eller organisatoriska förändringar. RRV:s synpunkter
bör ses mot bakgrund av bl. a. dessa omständigheter.
Vissa
krav som måste ställas på en verksamhet av den typ som SIV bedriver på anpassningsområdet
har emellertid visat sig i viss raån eftersatta. Detta gäller främst behoven
av en samlad ekonomi-administrativ planering och styrning, uppföljning och
dokuraentation. Anpass-ningsverksaraheten har i alltför Uten utsträckning varit
föremål för en medveten mål/medel-, tid- och kostnadsplanering. En mer
utvecklad verksamhetsplanering och internbudgetering saknas. Vidare saknas en
planering och uppföljning i projekttermer av den del av verksamheten som är av
projektkaraktär.
Vidare
har insatserna i fråga om övrig uppföljning och dokumentation varit
otillräckliga. Detta gäller bl, a, systematisk dokumentation och bearbetning av
de erfarenheter av invandrarnas problem och behov av åtgärder sora vinns genom
SIV:s konsulentverksamhet, fältverksamheten och de koraraunala
invandrarbyråemas arbete.
De
konstaterade förhållandena kan delvis förklaras av resursknapphet och att
verksaraheten har befunnit sig i ett intensivt uppbyggnadsskede, varvid
fältarbetet prioriterats framför basarbetet. Planerings-, uppföljnings- och
dokumentationsarbetet bör dock på sikt ses inte som aktiviteter som
konkurrerar med fältarbetet utan som insatser som bygger under och möjliggör
styrning av detta.
RRV
tar vidare upp frågan om SIV:s uppgift enligt verkets instruktion att påverka,
initiera och samordna de av andra myndigheter eller organ bedrivna
verksamheterna till förmån för invandrarna. RRV konstaterar därvid att SIV
inte har direktivrätt eller finansiellt ansvar i förhållande tUl de organ som
verket samarbetar med och sora i stor utsträckning bär ansvaret för att
konkreta åtgärder genoraförs på anpassningsområdet. Denna omständighet är
särskilt besvärande i verkets förhållande tUl kommunala organ. RRV menar att
problemen delvis beror på att statsmakterna ännu inte utformat ett samlat
mål/medelprogram för invandrarpolitiken. Det är angeläget att ett
handlingsprograra utarbetas som så konkret som möjligt fixerar det ansvar som
vilar på vart och ett av de på anpassningsområdet verksamraa organen. Vidare
skulle enligt RRV en större finansiell rörlighet för SIV raöjligen undanröja en
Prop. 1975: 26 38
del
av problemen. SIV borde därvid ha möjlighet att under löpande budgetår
finansiera sådan försöksverksamhet, utredningsinsatser m, m, hos samarbetande
myndigheter och organ, som inte föratsätts i dessas årsbudgetar.
I
anslutning till frågan om SIV:s finansiella rörlighet tar RRV upp frågan om en
regional organisation för anpassningspolitiken. Enligt RRV:s uppfattning är
verksamhetens regionala förankring central för resultaten av den förda
politiken. RRV menar att indikationer har framkommit på vissa brister i
samarbetet mellan SIV och invandrarbyråerna.
De
nuvarande svårigheterna bör enligt RRV inte tas tUl intäkt för en strävan att
bygga upp en regionaliserad statlig organisation på invandrarområdet vid sidan
av de kommunala invandrarbyråerna. Ett rimligare mål bör vara att skapa
förbättrade fömtsättningar för samarbete. En modell härför kunde vara att SIV
genom avtal mellan staten och kommunerna fick mera vidsträckta befogenheter
att använda invandrarbyråerna som ett verktyg i invandrarpolitiken.
Avslutningsvis
diskuterar RRV den roll som SIV:s styrelse och den till verket knutna
rådgivande expertgruppen spelar för utformningen av anpassningspolitiken.
Principerna
för sammansättningen av SIV;s styrelse lades fast i 1968 års riksdagsbeslut om
inrättande av verket, SIV:s uppgifter, särskilt inom anpassningsområdet, ansågs
därvid kräva en bred medborgerlig förankring samtidigt sora de särskilda
intressen som inverkar på avgörandet av de frågor som verket handlägger ansågs
böra förelrädas genom att rådgivande experter knöts till verket,
RRV
konstaterar att arbetsmarknadens organisationer inte är formellt representerade
i styrelsen. Företrädare för organisationerna har understrukit den roll som
invandrarnas anpassning i det svenska arbetslivet spelar för framgången i den
samlade invandrarpolitiken. Enligt RRV:s uppfattning är SIV:s pådrivande och
initiativtagande arbete i anpassningspolitiken av sådan natur att verket i hög
grad är beroende av kontinuerliga och goda förbindelser med arbetsmarknadens
organisationer. Det finns skäl att överväga om inte huvudorganisationerna borde
beredas tillfälle till insyn och medverkan i utformningen av politiken på
anpassningsområdet utöver de dagliga kontakterna med SIV på
tjänste-raanuaplanet. Detta skuUe exerapelvis kunna ske genom att den tiU
verket knutna rådgivande expertgruppen som nu består uteslutande av
myndighetsrepresentanter kompletteras med företrädare för huvudorganisationerna.
Dessa skulle då kunna fylla en aktiv funktion inte bara när det gäller att
yttra sig i enskilda frågor utan även få en formaliserad möjlighet att komma
med allmänna synpunkter på den bedrivna och planerade verksamheten. De skulle
också kunna öka SlV:s inre beredskap för förändring och anpassning tlU väntade
framtida krav.
Enligt
vad RRV erfarit har emellertid experterna hittills spelat en re-
Prop. 1975: 26 39
lativt
begränsad roll som påverkare av verkets policy. RRV finner det angeläget att de
nuvarande arbetsformerna för de rådgivande experterna omprövas.
Lika
väsentiigt sora det är för verket att ha goda koraraunikationska-naler med
arbelsgivar- och arbetstagarorganisationerna är att verket redan på
planeringsstadiet har förankrat sin verksamhet hos invandrarna, I SIV:s
nuvarande styrelse torde en ledamot kunna ses som representant för
invandrargrupperna. Särskild invandrartepresentation i styrelsen har inte
föreskrivits 1 statsmaktsbesluten vid verkets inrättande.
En
bredare och mer direkt koraraunikationsforra raellan SIV:s ledning och
invandrargrupperna är inte bara värdefull när det gäller att fånga upp
invandrarnas och deras organisationers önskemål om åtgärder och deras
synpunkter på verksamheten, utan skapar också hos dem en störte förståelse för
problemen i verksamheten samtidigt som den underlättar förankringen av väckta
förslag. En sådan förankring av den statliga invandrarpolitiken hos invandrarna
själva framstår som angelägen.
Sammanfattningsvis
föreslår RRV att Kungl. Maj:t och SIV dels överväger frågan om och formerna för
arbetsmarknadsorganisationernas deltagande i SIV:s policyutformande och
planerande arbete, dels prövar ändamålsenligheten i nuvarande arbetsformer för
verkets rådgivande experter, dels undersöker formerna för en vidgad
invandrarrepre-sentation i verkets ledning dels ock prövar frågan om SlV:s
finansiella ansvar och handlingsutrymme gentemot samarbetande myndigheter och
orcan.
5
Remissyttrandena
Målen
De
av IU uppställda övergripande målen för invandrar- och minoritetspolitiken har
vunnit mycket stor anslutning bland remissinstanserna, SIV, Riksförbundet
finska föreningar och Jugoslaviska riksförbundet har funnit anledning att
närmare redogöra för sin positiva instäUning. Sålunda anser SIV att IU har forraulerat
en väl genoratänkt invandrar- och minoritetspolitik. Målen saramanfaller
väsentligen raed dem som redan fastslagits av statsmakterna men är mera
preciserade och konkretiserade. Detta gäller enligt SIV särskilt
samverkansmålet. Riksförbundet finska föreningar anför att raålen 1 hög grad
svarar mot invandrarnas egna liksom deras organisationers mål för sarahälls-
och kulturpolitiken i de delar som rör invandrarnas intressen. Jugoslaviska
riksförbundet anser att målen inger förvissning om att än radikalare insatser
för invandrarna i Sverige är att vänta i framtiden. LO, AMS och UKÄ, vilka
också ansluter sig, påpekar dock att de föreslagna målen kan komma i konflikt
med varandra i den praktiska tillämpningen. Länsstyrelsen i Stockholms län
Prop. 1975: 26 40
menar
att det kommer att krävas mycket stora resurser om målen skall kunna genomföras
inom överskådUg tid. Liknande synpunkter framförs av bl. a. SIV, SÖ,
länsstyrelsen i Norrbottens län och Riksförbundet finska föreningar. Förbundet
framhåUer att förberedelserna för de åtgärder som dessa mål förutsätter och
deras genomförande i tillräcklig omfattning kan korama att ta rätt lång tid
samt att det i många avseenden krävs en påtaglig förändring i attityder och en
mognad i värderingar. RRV fmner det vara positivt att IU strävat efter att
förankra sina förslag i en definierad målstruktur, men anser att IU inte har
förmått fullfölja sin mål- och raedelanalys på ett tillfredsställande sätt.
Fraraför allt brister IU i vissa avseenden när det gäUer att i tillräckUg
utsträckning opera-tionalisera målbilden.
Ingen
remissinstans har något att erinra mot att utredningen har behandlat
invandrar- och minoritetsfrågor som delar av ett och samma problemområde, SCB
vlU inte ifrågasätta denna uppläggning men konstaterar att vissa etablerade
minoritetsgrupper, t. ex. tornedalsfinnar och zigenare inte alls eller endast
marginellt har behandlats av utredningen.
Arbetsmarknadsfrågor
Remissinstanserna
ansluter sig i allt väsentiigt till IU:s överväganden om formerna för
invandringen av arbetskraft och om invandrarnas situation på arbetsmarknaden.
Vissa insatser, bl. a. TCO och RIB, anser att IU har behandlat
arbetsmarknadsfrågorna alltför knapphändigt. TCO menar att IU, raed hänsyn till
arbetsmarknadsfrågornas stora vikt, borde ha presenterat konkreta förslag och
inte endast allmänna rekommendationer.
Samtliga
instanser som har yttrat sig häröver ansluter sig tUl IU:s uppfattning att
strävandena att reglera arbetskraftsinvandringen bör fortsätta, AMS framhåller
att om de föreslagna målen för invandrarpolitiken skall kunna förverkligas
måste invandringen tUl Sverige ske i ordnade former. Vidare bör invandringen
av arbetskraft ske i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.
Överenskommelsen om en gemensam nordisk arbetsmarknad förutsätter att
arbetskraften i största möjliga omfattning förmedlas genom den offentliga
arbetsförmedlingen. AMS anser slutiigen, att arbetsförmedlingssamarbetet mellan
de nordiska länderna bör underlättas på olika sätt med hänsyn till hur förhållandena
pä arbetsmarknaden har utvecklats under senare tid. Även LO anser att målet bör
vara att invandring med arbetsmarknads-anknytning sker genom
arbelsförmedlingama och att fortsatta bi- och multilaterala ansträngningar är
nödvändiga för att detta mål skall förverkligas. Svenska
Metallindustriarbetareförbundet anför liknande synpunkter. TCO framhåller vad
gäller arbetskraftsrörelserna på den nordiska arbetsmarknaden, att krav på
obligatorisk arbetsförmedling kan ställas endast om kontakten med arbetsförmedlingen
kan ske utan större
Prop. 1975: 26 41
olägenhet
för den sökande och arbetsförmedlingarna i länderna har tUlräcklig Information
om lediga platser i resp. länder.
I
anslutning till IU:s uttalande att de fackliga organisationerna liksom hittills
bör ha ett väsentligt Inflytande över arbetsmarknadsprövningen av invandringen
betonar TCO att den mest representativa organisationen alltid bör tillfrågas
vid arbetsmarknadsprövningen. SAF framhåller att de fackliga organisationernas
ståndpunkt givetvis är av stor vikt vid den samlade bedömning sora skall göras
av myndighetema men att det är lika uppenbart at en viss facklig organisations
synpunkt inte ensara kan få vara helt utslagsgivande. SAF understryker att
rayndigheterna inte utan närmare prövning bör acceptera partssynpunkter, oavsett
ora de kommer från arbetstagare eller arbetsgivare. Föreningen utgår från att
IU inte avsett att göra ett avsteg från principen att rayndigheterna i olika
arbetstillståndsärenden skall ta hänsyn till båda parternas synpunkter. IU:s
uppfattning att företagsintroduktion en för invandrare är otillräcklig delas av
flera instanser. SIV, LO och Svenska metallindustriarbetareförbundet anser att
introduktionen bör ske på arbetstid och att den inte får medföra inkomstbortfall.
LO förordar, liksom TCO, att frågan bör regleras via
arbetarskyddslagstiftningen. I anslutning till IU:s uttalande att
arbetarskyddet för Invandrare bör förbättras framhåller arbetarskyddsstyrelsen
att den sociala situationen är en större riskfaktor i arbetslivet för
invandrare än för svenskar. Styrelsen understryker vikten av ett ändamålsenligt
introduktionsförfarande.
LO
och TCO föreslår att utredningen om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör
få i uppdrag att pröva invandrarnas särskilda problem vad gäller
arbetslöshetsförsäkringsfrågor. LO anför bl.a. att kvalifikationsreglerna för
erhållande av det kontanta arbetsmarknadsstödet bör ändras så att invandrare
som har blivit arbetslösa i Sverige efter att ha haft fast anställning här, får
tillgodoräkna sig anställningstid i hemlandet. Riksförbundet finska föreningar
framhåller att vissa finländare som arbetar långa tider i Sverige kan bli
utestängda från arbetslöshetsförsäkringens förmåner eftersora de inte betraktas
sora stadigvarande bosatta i Sverige.
Bostadsfrågor
IU:s
överväganden och förslag ora åtgärder inora bostadspolitiken tUl förraån för
invandrare biträds av alla de reraissinstanser som har uttalat sig i dessa
frågor. TCO anser dock att IU har behandlat bostadsfrågorna alltför
knapphändigt.
Förslaget
att SIV i samråd med AMS och bostadsstyrelsen bör utfärda anvisningar för
bostadsutredning i ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd tUlstyrks eller
lämnas utan erinran av remissinstansema. AMS framhåller emellertid att styrelsen
redan har utfärdat noggranna anvisningar härom tUl länsarbetsnämnderna. Om er-
Prop. 1975: 26 42
bjuden
bostad inte uppfyller fordringarna avstyrker AMS bifall tUl ansökan om
arbetstillstånd. Med hänsyn till frågans vikt ansluter sig emellertid AMS till
IU:s förslag och anser att ytterligare anvisningar bör utfärdas. SIV
framhåller att verket avser att ta upp frågan ora särskilda riktlinjer för
bostadsprövningen i tUlståndsärenden med AMS och bostadsstyrelsen. Även
bostadsstyrelsen, boendeuiredningen, LO och RIB instämmer i förslaget om bättre
anvisningar för bostadsprövningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att
frågan om bostad före inresa bör tillmätas större vikt även vid den nordiska
invandringen. Genom 1973 års avtal om kanalisering av arbetskraften via
arbetsförmedlingarna borde sålunda förutsättningar finnas att låta
bostadsfrågan få en central plats i arbetsmarknadsplaneringen.
IU:s
förslag att bostadstillägg bör utgå tidigare för nyinflyttade invandrare än
f.n, tillstyrks av bl,a. bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs och
Stockholms län, socialutredningen, boendeuiredningen. Svenska koinmimförbiindet
och LO. Flertalet övriga instanser har ingen erinran mot förslaget.
Bostadsstyrelsen frarahåller att även från korarau-nalt håll har påtalats
olägenheten av att bostadstilläggen utbetalas första kvartalet efter det att
inflyttning skett. För hushåll sora befinner sig i nödsituation, antingen det
gäller invandrare eller svenska hushåll, får därför socialnämnden förskottera
raedel som sedan återkrävs när bostadstill-lägget utbetalas. Med hänsyn till
detta förhåUande finner styrelsen det vara motiverat att ändra i kungörelsen om
statliga bostadstillägg till barnfamiljer så att innebörden blir att
bostadstiUägg kan utgå månaden efter den då rätt till sådant tiUägg uppkommit,
Boendeuiredningen frarahåller att den i sitt arbete koramer att uppmärksamma
denna fråga i samband med behandlingen av frågor ora individuellt bostadsstöd.
Länsstyrelsen i Ålvsborgs län ifrågasätter om det är möjligt att med nuvarande
administration av bostadstUläggen utbetala tillägg i sådan tid att beloppet kan
vara disponibelt för invandrare till förskottsbetalning av hyra redan när han
kommer in i landet. Länsstyrelsen anser att problemet med den försia tidens
hyra bör lösas genom någon form av startlån eller annan ekonomisk hjälp i
likhet med vad sora sker beträffande flyktingar och därraed järastäUda, LO och
TCO föreslår att invandrare ges möjlighet att erhålla bosättningslån redan vid
bosättningen i Sverige, dvs, att nuvarande regel ora en väntetid på två år
slopas eller mjukas upp avsevärt. Även Immigrant-institutet föreslår en sådan
reform.
Sociala
frågor
Samtiiga
instanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran IU:s förslag att samtliga 1
Sverige bosatta utiänningar bör tillförsäkras ett lagfäst minimiskydd i form av
rätt till folkpension efter viss tids vistelse i Sverige, SIV anser att målet
bör vara att alla invandrargrupper ges ett
Prop. 1975: 26 43
pensionsskydd
sora i så hög grad som möjligt följer den nordiska trygghetskonventionen,
vUket innebär krav på tre års bosättning omedelbart före ansökan om pension. LO
anser att som villkor bör gälla en kvalifikationstid på tio år. ILO-kommittén
och SAF anför att ett genomförande av IU:s förslag inte torde möjliggöra
ratifikation av 1 sammanhanget aktuella ILO-konventioner. ILO-kommittén
förordar att en förutsättningslös utredning görs beträffande möjligheterna att
bättre anpassa svensk lagstiftning till föreliggande ILO-konventioner för att
därigenom undanröja ratifikationshinder för Sveriges del. Länsstyrelsen i
Malmöhus län noterar att IU:s förslag innebär att Sverige frångår det krav på
reciprocitet som annars är vanligt i pensionssammanhang. Socialutredningen
ansluter sig i princip tUl förslaget, men anser att en samlad bedömning av
brister i de socialpolitiska bidragssystemen bör göras när den socialpolitiska
bidragsutredningen har slutfört sitt arbete.
Flera
instanser beklagar att IU inte har tagit upp frågan om invandrarnas
möjligheter att behåUa svensk folkpension vid ett eventuellt återvändande till
ursprungslandet. SIV anser att det är angeläget att denna fråga utreds med
tanke på de många invandrare som under lång tid arbetar i Sverige och som vid
pensionsålderns inträde återvänder till hemlandet. En kvalifikationstid på
exempelvis tio år skulle kunna övervägas, LO föreslår att frågan om export av
svensk folkpension på grundval av ett system med delpensioner utreds.
Möjligheterna att exportera delar av folkpensionen skulle stå öppna för såväl
svenska som utiändska medborgare. Även TCO anser att frågan om export av
folkpension bör utredas men anför att eftersora lika rättigheter meUan
utländska och svenska medborgare bör gälla även på detta område bör de samhällsekonomiska
konsekvenserna av en generell rätt till e:
De
flesta remissinstanserna har inga invändningar mot IU:s synpunkter på
invandrarnas situation vad gäUer den koraraunala socialvården. Många instanser
understryker vikten av att ytterligare ansträngningar görs för att rekrytera
tvåspråkig personal, SIV frarahåller sålunda att vid inträdesansökningar tUl
t,ex, socialhögskola och den spärrade socionorautbildningen bör tvåspråkighet
och kunskaper om invandrargruppernas bakgrund tiUmätas särskild vikt. RIB vill
gå längre och menar att det måste ske en medveten kvotering av elevplatserna
inom hela utbildningsväsendet för att tiUgången på tvåspråkig personal inom
vårdsektorn skall förbättras. Även Svenska kommunförbundet berör frågan om
rekrytering av tvåspråkig personal inora socialvården och framhåller att
behovet av sådan personal måste bedömas med ut-
Prop. 1975: 26 44
gångspunkt
i de lokala förhållandena. Det måste betraktas som en fördel om en i övrigt
för en befattning kompetent person också behärskar ett eller flera
invandrarspråk. Sveriges socionomförbund anser att en ytterligare satsning bör
ske på utbyte av socialarbetare mellan Finland och Sverige.
IU:s
överväganden om insatser inom hälso- och sjukvården har fått ett positivt
bemötande av remissinstansema. Socialstyrelsen, SIV, socialutredningen och LO
ansluter sig till IU:s synpunkt att frågan om tvåspråkig personal inom
sjukvården bör ägnas ökad uppmärksamhet och understryker att behovet av
tvåspråkig personal är särskUt stort inom den psykiatriska vården.
Riksförbundet finska föreningar frarahåller att det särskilt inom psykiatrin
råder en mycket stor brist på tvåspråkig service som i en del fall kan leda tUl
upprörande olyckor. På det psykiatriska området kan samarbete mellan Sverige
och invandrarnas ursprungsländer övervägas. Liknande synpunkter framförs även
av SIV och LO.
IU:s
överväganden i fråga om hälsokontroll för Invandrare biträds eller lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. socialstyrelsen, SIV, LO, SAF,
TCO, landstingen i Malmöhus och Norrbottens län och länsstyrelserna i Älvsborgs
och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet delar IU:s uppfattning att såväl
hälsokontroll som hälso-befrämjande åtgärder för invandrare skall bedrivas inom
ramen för genereUa satsningar på förbättrad företagshälsovård, mödravård och
barnavård. Särskild målgrappsanpassad information tUl invandrare om värdet av
en kontinuerlig hälsokontroll blir därmed av största betydelse. SIV framhåller
att en viss uppsökande verksamhet torde vara nödvändig för att få till stånd
ett allmänt deltagande i en frivillig hälsoundersökning från alla
invandrargrupper. RSV och länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar att
erbjudandet om allmän hälsoundersökning bör komma från allmänna
försäkringskassan, medan länsstyrelsen i Norrbottens län anser att sociala
centralnämnden bör svara för informationen i saraband med hälsoundersökningar
för invandrare. Hälsovårdsnämnden i Göteborg anser att hälsoundersökning för
invandrare bör bli aktuell i och med att en invandrare blir medlem i allmänna
försäkringskassan. Nämnden anser att ett system med hälsoundersökningar för
invandrare måste ges en mera bindande utformning än vad IU föreslår.
Arbetarskyddsstyrelsen, länsstyrelsen i Västmanlands län. Landstingsförbundet
och Västmanlands läns landsting anser sig inte definitivt kunna ta ställning
till förslaget eftersom det inte är tUlräckligt konkret utformat.
IU:s
synpunkter om insatser för utiänningar inom kriminalvården kommenteras av
flera remissinstanser. Ingen instans har några invändningar av principiell art
mot IU:s överväganden, men några instanser tar upp frågan om i vilken
utsträckning utlänningar som tUlhör
Prop.
1975: 26 45
sararaa
språkgrupp bör placeras på sarama anstalt. Kriminalvårdsstyrelsen och SIV
anser att skäl talar både för och emot en ökad kategorise-ring. SIV framhåller
att avgörandet om var en utiänning inom anstalt skall placeras endast kan ske
efter bedöraning i varje enskilt fall. Kriminalvårdsstyrelsen, SrV,
Riksförbundet finska föreningar och Svenska Röda korset frarahåller vikten av
att ytterligare samarbete etableras raellan krirainalvården och
invandrarorganisationerna. Kriminalvårdsstyrelsen uppger vidare att en
särskild utbildning av finsktalande övervakare har påbörjats och att en
speciell rekrytering av i första hand finsktalande övervakare pågår.
Utbildningsfrågor
Merparten
av remissinstanserna tillstyrker i princip IU:s förslag om utökade insatser för
invandrarbarn inom förskolan, gmndskolan och gymnasieskolan.
IU:s förslag att målet
även för förskolan bör vara att bibringa invandrarbarn aktiv tvåspråkighet
tiUstyrks eller läranas utan erinran av remissinstansema. Flera Instanser,
bl.a. socialstyrelsen och TCO anser att utredningen har behandlat
invandrarbarnens situation i förskolan på ett alltför knapphändigt sätt.
Socialstyrelsen anför bl.a. att IU:s överväganden inte innebär något egentligt
ställningstagande inför framtiden i fråga om vare sig resursbehov eller
metodisk Inriktning för förskola med invandrarbarn.
Förslagen
om insatser för invandrarbarn i grundskolan har tUlstyrkts i princip eller
lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Några instanser har betonat
vikten av att IU:s förslag i denna del prioriteras i den fortsatta
behandlingen. IU:s uppfattning att hemspråksundervisningen kraftigt bör utökas
inom grundskolan tillstyrks sålunda eller lämnas utan erinran. Svenska
kommunförbundet är i princip positivt till tanken på att antalet
lektionstimmar för heraspråksundervis-ning utvidgas, raen tveksamt till att
förlägga hemspråksundervisningen tUl annan tid än schemabunden tid. Frågan
rymmer raånga tekniska problem, som är dåligt utredda. Utredningens förslag
förutsätter att staten tar på sig ett betydligt större ekonomiskt ansvar för
utbUdningen av invandrarbarn än f.n. Frågan om invandrarbarnens
utbildningssituation bör därför utredas ytterligare.
IU:s
förslag att kommunema bör vara skyldiga att anordna hemspråksundervisning
tUlstyrks av ett stort antal reraissinstanser, bl.a. SÖ, SIV, LO, TCO,
Riksförbundet Hem och skola och saratliga koramuner som yttrat sig över
utredningens förslag i denna del. Svenska Unescorådel framhåUer att mot
bakgrund av Unescokonventlonen om förbud mot diskriminering inom undervisningen
är utredningens förslag rörande heraspråksundervisning för invandrarbarn
väsentiiga. Vissa instanser bl. a. Jugoslaviska riksförbundet och RIB vill gå
längre än IU och anser
Prop.
1975: 26 46
att
hemspråksundervisningen även bör vara obligatorisk för den enskilde
invandrareleven. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och TCO anser att frågan om
obligatorium för eleven bör ägnas ytterligare uppraärksarahet.
Ärkebiskopen,
Katolska biskopsämbetet. Estniska evangelisk-lutherska kyrkan.
Finlandssvenskarnas riksförbund och Svenska Röda korset anser att utredningen
borde ha utrett rainoritetsskolornas situation. Svenska Röda korset ansluter
sig därvid till ledamoten Diesens reservation i denna fråga.
IU:s
förslag att kommunerna bör få statsbidrag för information till lärare,
skolpersonal och föräldrar om hemspråkets betydelse tUlstyrks av flertalet
remissinstanser. Förslaget att bidraget bör utgå i proportion till antalet
undervisningstimmar avstyrks av SIV, LO, TCO m.fl. som anser att statsbidraget
i stäUet bör utgå i förhållande till antalet invandrarelever i kommunen.
IU:s
överväganden om förbättringar vad gäller lärar- och läromedels-situationen
tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Sålunda ansluter
sig TCO och 1974 års lärarutbildningskommitté tUl utredningens uppfattning att
särskUda insatser krävs för utbildningen av lärare i heraspråksundervisning och
stödundervisning. Statens institut för läromedelsiiiformation och Föreningen
Sveriges läromedelsproducenter tillstyrker IU:s förslag om ökade resurser för
stödet till läromedelsproduktion för invandrarelever.
IU:s
förslag att ökade resurser för utbUdningen vid universiteten i språk som talas
av minoriteter i Sverige samt att särskUda utbUdningsvägar tillskapas för
olika minoritetsspråk har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna, UKA tillstyrker IU:s förslag i dessa avseenden och
framhåller att om den av IU föreslagna resursförstärkningen inte skulle kunna
fås, skulle den enda lösningen av resursfrågan vara att koncentrera nu befintliga
resurser för undervisning och forskning i minoritetsspråk.
Flera
remissinstanser anser att IU åter borde ha behandlat frågan om de vuxna
invandrarnas utbildningssituation och anför synpunkter på den nuvarande
svenskundervisningen för invandrare. SÖ anför bl.a. att målet måste vara att
ge alla invandrare tUlfälle att delta i undervisning i svenska språket. Det är
dock väsentligt att studieförbunden får ökade resurser för att kunna erbjuda
olika minoritetsgrupper denna undervisning. Vissa av dessa grupper är svåra
att nå. Detta gäller t.ex. hemarbetande invandrare. SÖ understryker därför
vikten av att det förslag om premier till icke anställda invandrare, vilket IU
presenterade i sitt första delbetänkande, snarast förverkligas.
Åtskilliga
remissinstanser bl.a. SÖ, SIV och Sveriges Socionomförbund berör också frågan
om alfabetiseringsundervisning. SIV menar att det är synnerligen angeläget att
lösa frågan ora undervisning för vuxna analfabeter och erinrar därvid om att
det förslag IU framförde i sitt första delbetänkande ännu inte har lett till
något resultat.
Prop. 1975: 26 47
Föreningar
och trossamfund
IU:s
förslag om att ett särskilt bidragssystem skall inrättas för s t ö d till
invandrar- ochrainoritetsorganisationer i Sverige tillstyrks eller lämnas utan
erinran av så gott som alla remissinstanser. Endast statens ungdomsråd och
socialstyrelsen avstyrker förslaget och menar att bidrag till organisationer
av detta slag bör utgå från redan existerande generella bidragssystem.
Några
instanser har uttalat sig i frågan om kommunerna bör svara för det ekonomiska
stödet till lokala invandrarorganisationer. Svenska kommunförbundet anför att
när det gäller kommunernas stöd till in-vandrarorganisationernas lokala
ungdomsverksamhet bör detta bedömas enligt sarama grunder som gäller för
kommunala bidrag till andra organisationer. Stöd tiU invandrarorganisationer
som motiveras av andra skäl får bedömas utifrån lokala förhållanden.
Jugoslaviska riksförbundet anser att kommunerna bör åläggas att ge stöd åt
lokala invandrarorganisationer. TCO påpekar att landstingen bör stödja
invandrarorganisationer som verkar regionalt.
Vad gäller
bidragssystemets utformning redovisas ett stort antal synpunkter av
remissinstanserna. IU:s bidragsmodell tillstyrks i princip av bl.a. SIV,
Riksförbundet finska föreningar och Jugoslaviska riksförbundet. Vissa
instanser bl.a. länsstyrelsen i Kronobergs län. Förenade invandrarorganisationer
i Sverige, RIB samt flera kommuner, anser emellertid att bidrag bör utgå inte
endast till organisationer av rikskaraktär utan även till lokala
organisationer.
IU:s
förslag att antalet registrerade medlemmar skall vara bidragsgrundande
avstyrks av bl.a. Esternas representation som anser att grunden för bidraget i
stället bör vara antalet personer som omfattas av organisationens verksamhet.
Merparten av
remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran IU:s förslag att
organisationer med mer än 3 000 registrerade raedleramar bör få bidrag enligt
generella bidragsregler. Till de instanser som tillstyrker hör bl.a. SIV,
Riksförbundet finska föreningar och Jugoslaviska riksförbundet. Esternas
representation och Estniska kommUtén, FIOS, RIB samt Stockholms, Västerås och
Borås kommuner avstyrker förslaget och anser att kravet på 3 000 medlemmar är
för högt. 5Ö, statens ungdomsråd, sameutredningen och Immigrant-institutet
ställer sig tveksamraa till den angivna gränsen på 3 000. Några insanser bl. a.
SIV, Svenska Unescorådel, länsstyrelsen i Älvsborgs län och Lettiska
centralrådet betonar vikten av att s. k. tröskelorganisationer bedöms generöst
så att även de kan få del av bidrag i sararaa omfattning som mera etablerade
och större organisationer.
IU:s
förslag att SIV skaU svara för verksamheten med bidrag till invandrar- och
minoritetsorganisationer tiUstyrks eller lämnas utan erinran av merparten
av remissinstansema. Baltiska institutet, Estniska
Prop. 1975: 26 48
evangelisk-lutherska
kyrkan. Esternas representation i Sverige och Immigrant-institutet avstyrker
emellertid förslaget och anser att bidragen bör administreras av statens
kulturråd. Statens kulturråd, SIV och länsstyrelsen i Kronobergs län
framhåller vikten av att SIV och statens kulturråd bedriver ett nära samråd i
alla frågor sora gäller invandrarnas och minoritetemas kultureUa situation.
Samtliga
remissinstanser tUlstyrker IU:s förslag att SIV bör förfoga över särskilda
medel för bidrag till avgränsade projekt tUl organisationer och institutioner
av skilda slag. SIV framhåller att verksamheten för invandrare är resurskrävande
för svenska organisationer och att det fordras att väsentliga resurser anslås
för att stimulera denna verksamhet. Svenska Röda korset fraraför liknande
synpunkter.
RIB
anser att projektbidrag i första hand bör utgå för lokal verksamhet.
LO
och TCO föreslår i detta samraanhang att särskilda bidrag bör utgå till de
fackliga organisationerna för deras invandrarverksamhet. LO framhåller med
stöd av uttalanden av Beklädnadsarbetarnas förbund, Fastlghetsanställdas
förbund. Hotell- och reslauranganställdas förbund och Svenska
Metallindustriarbetareförbundet att de fackliga organisationerna gör stora
ansträngningar för att skapa så goda relationer som möjligt mellan invandrade
och svenska medlemmar samt att aktivera Invandrarna i fackligt avseende och
hjälpa dem att tillvarata inte enbart fackliga utan även samhälleliga
rättigheter. Denna verksarahet är emellertid mycket kostnadskrävande och
statligt stöd bör därför utgå för kostnader i samband med tolkning,
översättningar, införande av flerspråkigt material i fackförbundspressen,
konferensverksamhet m.m, TCO och Beklädnadsarbetarnas förbund föreslår att ett
sådant statligt stöd utgår i förhållande till antalet eller andelen invandrade
medlemmar inom resp. förbund. TCO framhåller vidare att dessa bidrag inte bör
inkräkta på utrymmet för bidrag till invandrarnas egna organisationer.
lU:s
förslag att trossamfund bör kunna få bidrag för avgränsade projekt även om
sarafundet i fråga kan få bidrag från anslaget Bidrag tUl trossamfund
tillstyrks av bl.a. SIV, ärkebiskopen. Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund, Sveriges frikyrkoråd. Katolska biskopsämbetet, Riksförbundet
för finskspråkigt församlingsarbete och De ortodoxa kyrkornas samarbetsråd.
Ärkebiskopen framhåller att utredningens förslag om projektbidrag till
trossamfund präglas av en önskvärd flexibilitet men att det under en
övergångsperiod borde vara möjligt att tona ned projektbidragens karaktär av
engångsbidrag. De ortodoxa kyrkornas samarbetsråd framför liknande synpunkter.
SIV anser att syftet med projektbidrag tUl trossamfund ytterst bör vara att
göra det raöjligt för samfunden att kvalificera sig för stöd från anslaget Bidrag
till trossamfund. Ett överförande i etapper tUl denna bidragsform bör vara
målet för alla trossamfund oavsett deras storlek. LO är tveksam
Prop. 1975: 26 49
till
förslaget och anser att trossamfundens huvudsakliga verksamhet bör finansieras
med medel från anslaget Bidrag till trossarafund.
RSV
och SIV delar IU:s uppfattning att offentlig registrering av
sara-fundstUlhörighet inte bör införas. Information om befintliga samfund bör i
stället ges i samband raed kyrkobokföringen. SÖ, ärkebiskopen. Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund. Katolska biskopsämbetet och De ortodoxa
kyrkornas samarbetsråd föreslår att en frivillig offentiig registrering av
samfundstUlhörighet införs.
Riksförbundet
finska föreningar och Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete tar upp
frågan om svenska kyrkans finskspråkiga service. De anser att det inte är en rimlig
proportion mellan kyrkans finskspråkiga service och den kyrkoskatt som de
finskspråkiga medlemmarna betalar. Riksförbundet för finskspråkigt
församlingsarbete anser dessutom att utbildningen av tvåspråkiga funktionärer
inom svenska kyrkan bör ökas.
Medinflytandefrågor
Remissinstanserna
instämmer i IU:s uttalande att största möjliga likhet bör eftersträvas mellan
bestämmelser som gäller för i Sverige bosatta utländska medborgare och svenska
medborgare. SIV anför att verket har inlett en kartläggning av de
bestäraraelser som gäller för utlänningar. Även praxis komraer att granskas.
Kartläggningen skall ligga till grand för Initiativ till att i raöjligaste mån
undanröja särbestämmelser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län kan
eraellertid inte acceptera att alla utlänningar i Sverige ges sarama
rättigheter utan hänsyn tUl medborgarskapsland. Länsstyrelsen anser det vara
befogat att Sverige håller fast vid principen om bilaterala överenskommelser
bl,a. för att kunna göra det möjligt att tillvarata motsvarande svenska
intressen u-tomlands. ILO-kommittén framhåller att utredningens uttalande om
samma rättigheter för utländska och svenska medborgare står i överensstämmelse
med principer som återfinns i internationella instrament som är under
utarbetande inom ILO.
IU:s
synpunkter på insatser i syfte att vidga invandrarnas medinflytande i facklig
och politisk verksamhet lämnas utan erinran av remissinstansema. Ett flertal
instanser, bl.a, SIV, Riksförbundet finska föreningar, LO Och TCO, hänvisar i
detta samraanhang med tillfredsställelse till utredningen rörande kommunal
rösträtt och valbarhet för invandrare. Riksförbundet finska föreningar betonar
därvid vikten av att en omfattande informations- och studieverksamhet på
invandrarspråk kommer till stånd inom de politiska partierna. Det är
nödvändigt att samla aUa ansträngningar i sådan riktning att invandrarnas
politiska vilja och aktivitet finner sin väg inom redan existerande politiska
partier. LO föreslår att även frågan om rätt för utländska medborgare att delta
i riksdagsval bör utredas.
4 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26
Prop.
1975: 26 50
Informationsfrågor
IU:s
förslag tUl riktlinjer för information till invandrare före och efter
invandringen tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Ett
flertal instanser, bl.a. Svenska institutet, AMS, SIV och LO har utvecklat
synpunkterna på frågan om information före utvandringen. AMS och LO hänvisar
till arbetsförmedlingssamarbetet mellan Finland och Sverige och föreslår att
verksamheten med utbyte av förmedlingstjänstemän utvidgas till att omfatta
även Danmark och Norge. AMS framhåller beträffande den utomnordiska
invandringen att erfarenheterna av verksamheten vid det svenska
informationskontoret i Belgrad och de tidigare inrättade kontoren 1 Ankara,
Aten och Rom varit goda. Möjlighetema för AMS att vid behov inrätta
informationskontor i utlandet bör därför bestå, LO ansluter sig till denna
uppfattning och föreslår att informationskontor åter bör inrättas i länder
varifrån större utvandring har skett till Sverige. Som ett alternativ tUl
sådana informationskontor bör man överväga att inrätta arbetsattachétjänster,
NSI, SÖ, SIV, stiftelsen
Invandrartidningen, LO, TCO, Riksförbundet finska föreningar och Jugoslaviska
riksförbundet ra,fl, tillstyrker att verksamheten vid stiftelsen
Invandrartidningen utvidgas med bl.a, ytterligare språk. Stiftelsen
Invandrartidningen framhåller att det är viktigt att tidningen ges vidgade
möjligheter att göra omdisponeringar i verksamheten. På grund av bestämmelserna
för verksamheten kunde tidningen t.ex, inte ge information på engelska resp,
spanska när invandringen av flyktingar från Uganda och Chile inleddes,
Stockholms kommun anser att verksamheten vid Invandrartidningen bör göras till
föremål för en total översyn. Immigrant-institutet avstyrker förslaget om ökade
resurser till Invandrartidningen och ifrågasätter tidningens verksamhet i dess
helhet.
Förslaget
att styrelsen för stiftelsen Invandrartidningen bör få ett breddat
parlamentariskt inslag och att företrädare för SIV, NSI samt för
invandrarintressen och för personalen vid tidningen bör ingå i styrelsen
tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Stiftelsen
Invandrartidningen framhåller särskilt vikten av att NSI och SIV är företrädda
i styrelsen. Även SÖ bör eventuellt vara representerad i styrelsen med hänsyn
till att tidningen framställer material som används i svenskundervisningen för
invandrare, NSI ifrågasätter om nämnden bör vara representerad i styrelsen med
hänsyn tUl nämndens funktion som rådgivningsorgan i mediafrågor. Riksförbundet
finska föreningar och Jugoslaviska riksförbundet understryker vikten av att
berörda invandrarorganisationer är representerade i styrelsen.
IU:s
förslag till riktlinjer för informationsåtgärder och opinionsbildande
verksamhet med sikte på den inhemska befolkningen i syfte att skapa ökad
förståelse för invandrama tiUstyrks eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna. Några remissinstanser, bl.a. Uppsala kommun,
Prop. 1975: 26 51
anser
emellertid att IU borde ha kommit med mera konkreta förslag i detta avseende.
NSI och SIV ansluter sig till IU:s uppfattning att informationsåtgärder och
opinionsbildande verksamhet avseende den svenska befolkningen bör läggas upp på
lång sikt och att SIV bör svara för samordningen av sådan verksamhet.
Riksförbundet finska föreningar framhåUer i detta sammanhang att ett ökat
samförstånd mellan invandrarna och majoriteten av befolkningen, spridandet av
kunskap om invandrarnas förhållanden och bakgrund bland den ursprungliga befolkningen
och eliminerandet av negativa attityder är av avgörande betydelse för i vilken
omfattnuig och inom vUken tid IU:s mål för invandrar- och minoritetspolitiken
skall kunna förverkligas.
Även
IU:s förslag ora olika åtgärder i syfte att förbättra utgivningen av tidningar
och tidskrifter på minoritetsspråk har bemötts positivt av remissinstansema.
Flertalet Instanser bl.a. statens kulturråd, SIV, Riksförbundet finska
föreningar, Esternas representation och Estniska kommittén tillstyrker sålunda
IU:s förslag om att de generella reglerna för presstöd även bör vara
tillämpliga på tidningar och tidskrifter sora utkommer på annat språk än
svenska. Riksförbundet finska föreningar frarahåller att man bör beakta resp.
språkgrupps spridning i landet och gruppens speciella kultur- och nyhetsbehov.
Esternas representation anser att det är ett oeftergivligt rättvisekrav att de
tidningar på andra språk än svenska som uppfyller de generella vilUcoren för
produktionsbidrag också får detta bidrag. NSI och pressutredningen avstyrker
IU:s förslag med raotiveringen att stödet till tidningar avsedda för invandrargrupper
bör utformas efter andra kriterier än produktionsbidragen till tidningar på
svenska och anser att den bidragsförmedlande myndigheten bör vara en annan än
presstödsnämnden. NSI föreslår vidare att SIV ges ansvar för presstöd till
tidningar på andra språk än svenska. Massmedieutredningen framhåller, mot
bakgrund av IU:s uttalande om kravet på svenskt medborgarskap för att få vara
ansvarig utgivare för tidning, att bestämmelser sora jämställer utlänning med
svensk i detta avseende kan införas genom följdlagstiftning till den nya
grundlagen. Utredningen anför vidare att den avser att lägga fram förslag om en
sådan lagändring.
Ansvarsfördelning
mellan myndigheterna
Statskontoret,
SIV, länsstyrelsema i Norrbottens och Älvsborgs län, SAF, LO,
Landstingsförbundet och Riksförbundet finska föreningar tillstyrker eller
lämnar utan erinran förslaget att centrala direktiv skall utfärdas till statsmyndighetema,
vari dessa erinras om sin skyldighet att i resp. verksamhet genomföra de
särskUda åtgärder för invandrare som är nödvändiga samt att de båda
kommunförbunden utfärdar motsvarande rekommendationer tUl kommunerna.
Enligt
statskontorets mening vore det en olämplig lösning att sam-
Prop. 1975: 26 52
manställa
en katalog i vilken statsmaktema anger varje myndighets arbetsuppgifter i
fråga om särskilda åtgärder för invandrare. Man kan inte vid utformningen av en
sådan katalog förutse alla aktuella situationer och man markerar på ett
onödigt sätt gränserna mellan olika myndigheters ansvarsområden, vUket kan
hämma viljan att ta initiativ och att etablera kontakt myndigheter emellan. Mot
denna bakgrand är förslaget ora centrala direktiv, genom vilka varje myndighet
uppmanas att upprätta ett program för sina insatser för invandrare, en
läbipligare lösning. SIV framhåller att direktiv av detta slag är nödvändiga.
Socialstyrelsen
anser däremot att allmänna direktiv av det slag som IU har föreslagit inte
behövs. Statsmakterna bör i stället fastställa vUka särskilda åtgärder för
invandrare som åvilar resp. statiig myndighet. Svenska kommunförbundet
frarahåller att det inte är förbundets uppgift att genom centrala direktiv
påverka kommunemas verksamhet. Förbundet är däremot berett att även
fortsättningsvis medverka i information om de speciella problem som gäUer
invandrarna och om hur invandrama skall kunna omfattas av kommunal service.
RRV
ansluter sig till förslaget om att myndigheterna bör upprätta handlingsprograra
för åtgärder för invandrare. Detta får dock inte leda till att särskilda anslag
regelmässigt anvisas. Invandrar- och minoritetsfrågor bör ingå som en
integrerad del av myndigheternas ordinarie planerings- och budgetverksamhet.
I
anslutning tUl IU:s uttalande att det i raånga fall kan vara ändaraålsenligt
att av viss fråga berörda rayndigheter bedriver samråd i mera
institutionaliserade former, tar SIV och Svenska Röda korset upp frågan om
institutionaliserat samråd i flyktingfrågor. SIV framhäller att
flyktingverksamhetens ändrade karaktär ställer krav på ett mera intensivt
samarbete mellan berörda myndigheter. Förberedelserna för mottagandet av
flyktingar har i vissa fall varit bristfälliga på gmnd av tidsbrist och
omständighetemas tryck. Mot denna bakgmnd bör ett samarbetsorgan i
flyktingfrågor inrättas på verkschefsnivå mellan berörda myndigheter. Svenska
Röda korset anför liknande synpunkter.
Statens
invandrarverk
IU:s
förslag om vilka arbetsuppgifter som i fortsättningen bör åvila SIV tillstyrks
eller lämnas utan erinran av remissinstansema. Statskontoret framhåller att
SIV har en viktig funktion i arbetet med att förbättra samverkan mellan
statliga, koraraunala och övriga organ. SIV bör i stor utsträcknuig både ta
initiativ tUl förbättrade kontakter meUan berörda organ och aktivt förmedla
sina kunskaper och erfarenheter vid handläggningen av invandrarfrågor. En
viktig del av arbetet bör också vara att studera och följa effektema av de
åtgärder som myndigheterna vidtar och att observera nya problem som gäller
invandramas situation.
Statskontoret,
SIV, Svenska kommunförbundet, iMndstingsförhundet,
Prop.
1975: 26 53
SAF,
LO och TCO m.fl. tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att den
expertgmpp som är knuten till SIV skall avskaffas. RPS, försvarsstaben och AMS
avstyrker förslaget och förordar att den nuvarande expertgruppen behålls och
utnyttjas i större utsträckning än hittUls.
Förslaget om inrättande av
ett invandrartåd med 15 ledamöter, knutet tUl SIV, har mötts av en blandad
remissopinion. Bl. a, statskontoret, AMS, SIV, Jugoslaviska riksförbundet.
Italienska riksförbundet och Estniska kommittén tillstyrker förslaget. Flera
instanser, bl.a. RRV, socialstyrdsen. Svenska kommunförbundet, LO, TCO,
Riksförbundet finska föreningar och RIB, anser att det finns behov av ett
rådgivande organ på invandrar- och minoritetspolitikens område med en bredare
förankring bland myndigheter och organisationer än vad som skulle vara möjligt
genom det av IU föreslagna rådet. Riksförbundet finska föreningar framhåller
sålunda att vid sidan av SIV:s arbete krävs en fortlöpande verksarahet raed
invandrar- och minoritetspolitiska frågor av mera långsiktig karaktär så att
invandrar- och minoritetspolitiken kan utvecklas i takt raed förändringar på
andra oraråden i sara-hällslivet. Mot denna bakgrund bör ett perraanent
statiigt råd i invandrar-och minoritetspolitiska frågor inrättas. Rådet bör ha
parlamentarisk förankring. Närmast berörda departement och ämbetsverk,
arbetsmarknadens organisationer samt invandrar- och rainoritetsorganlsationer
bör vara representerade i rådet. Ett sådant råd utesluter inte att även det av
IU föreslagna invandrarrådet bör inrättas.
LO
föreslår att ledamöterna i det av IU föreslagna invandrarrådet utses av invandrarorganisationer,
fackliga organisationer och RIB. Även TCO anser att ett antal ledaraöter i
rådet bör utses av fackliga organisationer. Däratöver bör SAF, AMS, Svenska
kommunförbundet och invandrarorganisationerna utse ledamöter i rådet. RIB
menar att ett antal platser i rådet bör ställas till de politiska partiemas
förfogande, RRV tar inte ställning till ora det av IU föreslagna rådet bör
inrättas eller inte, men understryker vikten av att arbetsmarknadens
organisationer blir företrädda i SIV:s ledningsfunktion. Detta kan antingen ske
genora att invandrarrådet utvidgas eller genora att det parlamentariska
inslaget i SlV:s styrelse reduceras och styrelsen utökas raed arbetsmarknadsrepresentanter.
Svenska kommunförbundet framför liknande synpunkter. Förbundet framhåller att
invandrarfrågorna måste bedömas i ett totalt samhälleligt perspektiv. De frågor
av viktig principiell karaktär som invandrarrådet föreslås få inflytande över
kan genom rådets sammansättning komma att bedömas från alltför snäva utgångspunkter.
Det kan också ifrågasättas ora rådet kan anses motiverat från effektivitetssynpunkt.
Mot bakgmnd av att SIV behöver en bred samhällelig förankring i sin verksamhet
bör i stället en viss utvidgning av verkets styrelse övervägas.
IU
föreslår att den nuvarande byrån för anpassningsfrågor hos SIV
Prop. 1975: 26 54
ersätts
med en enhet för utrednings- och samordningsverksamhet och en
informationsenhet. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Statskontoret har inget att erinra mot den föreslagna
enhetsindehiingen men betonar vikten av att dokumentations-, utrednings- och
planeringsfunktionerna ges tUlräckligt utrymme i den nya verksorganisationen.
Inte heller RRV har någon erinran mot förslaget till organisation av SIV. Det
ligger i linje med de synpunkter som RRV utvecklat i sin revisionsrapport över
anpassningsverksamheten hos 5!V. Även RRV betonar under hänvisning till
rapporten behovet av en förstärkt dokumentations- och uppföljningsverksamhet.
SÖ understryker vikten av att SIV:s organisation får en sådan utformning att
kontinuerligt samarbete kan upprätthållas med övriga av invandrarfrågor
berörda rayndigheter, RIB ställer sig tveksam till förslaget ora Inrättande av
en särskild inforraationsenhet. Som skäl anför RIB att
informationsverk-saraheten inte kan skiljas ut från anpassningsverksaraheten i
övrigt,
SIV
uttalar tillfredsställelse över förslaget om förstärkning av verkets resurser,
särskilt de för informationsverksamhet, och tillstyrker förslaget till
omorganisation, SIV beräknar att ett genomförande av IU:s organisationsförslag
skulle innebära att verket behövde tUlföras sammanlagt 70 nya tjänster, varav
34 på enheten för utrednings- och samordningsverksamhet och 36 på
informationsenheten,
SIV
frarahåller önskvärdheten av att uppbyggnaden av organisationen främst av
praktiska skäl sker successivt, lämpligen under en två-årsperiod med början
under budgetåret 1975/76, Första etappen bör då ägnas de mest akuta behoven.
Den föreslagna raformationsbyrån måste enligt SIV:s mening tilldelas sådana
resurser att den kan fungera som en sådan redan från den 1 juli 1975, Bl,a,
bör betydande resurser avsättas för dokumentations- och
kartläggningsverksamheten samt för biblioteks- och pressklippservicen. Om stödet
till organisationer ökas och statsbidrag till kommunerna införs, vilket IU
föreslår, måste personalförstärkning prioriteras även för dessa uppgifter.
Några
instanser, bl.a. statskontoret. Svenska Röda korset och RIB anser att IU även
borde ha tagit upp frågan om en regional organisation för handläggning av
invandrarfrågor, RIB anser, att om en regional organisation inte inrättas på
annat sätt, bör SIV ges möjligheter att utveckla en egen regional verksamhet.
Länsstyrelsen i Norrbottens län betonar vikten av att SIV i sm verksamhet har
en nära kontakt raed länsstyrelsernas planerings- och förvaltningsavdelningar
så att olika regionalpolUiska synpunkter i större utsträckning än f,n, kan
komma tUl uttryck vid behandlingen av invandrarfrågor.
Kommunerna
och invandrarna
Svenska
kommunförbundet, LO, TCO, Stockholms kommun, Göteborgs stadskontor och Uppsala
kommun anser att IU inte tillfredsstäl-
Prop.
1975: 26 55
lande
behandlat frågan om koraraunernas möjligheter att i förväg känna till och
påverka inflyttningen av större grupper utlänningar till kommunen, LO föreslår
att företagen skaU åläggas att lämna information till berörda statliga
myndigheter, koramuner och fackliga organisationer om planer rörande
anställning av utiändska arbetstagare, Stockholms kommun föreslår ett
aviseringssyslem som bygger på invandrarens första kontakt med
bostadsförmedlingen, medan Göteborgs stadskontor förordar att
arbetsmarknadsverket åläggs att informera koramunerna om väntad invandring.
IU:s
förslag beträffande invandrarbyråernas huvudmannaskap och arbetsuppgifter
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Svenska
kommunförbundet anser dock att IU:s överväganden i detta avseende i alltför hög
grad låser kommunernas verksamhet för invandrare och hindrar nödvändig
flexibilitet. Behovet av särskilda insatser torde rainska allteftersom
anpassningen till det svenska samhället fortskrider. Det kan inte uteslutas att
insatser av de ordinarie kommunala organen i vissa fall kan vara bättre ägnade
att tillgodose invandramas behov.
Svenska kommunförbundet,
Stockholms kommun och RIB tillstyrker särskilt förslaget att invandrarbyråerna
bör ha ett primärt ansvar för registrering och förmedling av tolkar på lokal
och regional nivå, TCO anser att frågan ora ett landstingskommunalt ansvar för
tolkservice bör övervägas. Svenska Röda korset betonar vikten av att
invandrarbyråerna även skall ha till uppgift alt verka för bättre förståelse
mellan svenskar och invandrare i komraunen.
Förslaget
att ett särskilt statsbidrag bör utgå till koramunerna för särskild verksamhet
för invandrare tUlstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet
reraissinstanser, Kommunalekonomiska utredningen, socialutredningen och
Surahammars kommun avstyrker förslaget, Kommunalekonomiska utredningen anser,
att innan utredningens arbele har avslutats bör inte statsbidrag införas på
nya områden ora inte speciella förhållanden föreligger. Tillräckliga skäl
saknas emellertid för alt införa det av IU föreslagna statsbidraget. Det
förhållandet att vissa utgifter för invandrare har en större omfattning i vissa
kommuner utgör i och för sig från rättvisesynpunkt inget skäl att ge bidrag
till dessa kostnader, eftersom ett jämförelsevis högt utgiftsläge på ett visst
område kan vara förbundet med lägre kostnader på ett annat eller med
förhållandevis högt inkomstläge. En stor del av det av IU föreslagna
statsbidraget skulle gå tUl kommuner med eget skatteunderlag som Ugger vid och
över 100 % av medelskattekraften i landet, Komraunalekonoraiska utredningen
anför avslutningsvis att i dess undersökningar av kostnadsfördelningen mellan
stat och koramun även ingår bl.a, kostnader för invandrarbyråer.
Socialutredningen anser, att ett särskilt statsbidragssystem inte är motiverat
utan förordar att statsbidraget antingen ingår i
Prop. 1975: 26 56
det
allmänna statsbidraget för kommunernas socialvård eller i de utvecklingsbidrag
vilka socialutredningen föreslagit i sitt principbetänkande (SOU 1974:39)
Socialvården, Mål och medel.
Det
förslag till statsbidragsm.odell som IU presenterar har mötts av en delad
remissopinion. Vissa instanser, bl.a. statskontoret, RRV, SÖ, länsstyrelsen i
Kronobergs län, länsstyrelsen i Norrbottens län, länsstyrelsen i Västmanlands
län, länsstyrelsen i Ålvsborgs län, LO, Föreningen Sveriges socialchefer,
Riksförbundet finska föreningar, RIB, Malmö och Botkyrka kommuner, tillstyrker
IU:s bidragsmodell. Ett stort antal instanser, bl.a. socialstyrelsen, SIV,
Svenska kommunförbundet, Stockholms, Västerås, Borås, Eskilstuna, Uppsala,
Jönköpings och Borlänge kommuner, förordar i stället att statsbidraget utgår i
förhållande tUl andelen eUer antalet utiänningar i komraunen eller i övrigt på
mera generella gmnder än vad IU föreslår.
Svenska
kommunförbundet anför att det föreslagna statsbidraget kommer att under
Överskådlig tid organisatoriskt låsa kommunernas verksamhet för invandrarna
och försvåra en anpassning till nya förhållanden. Det ger vidare inte utrymme
för insatser som med utgångspunkt från lokala förhållanden kan vara mest
ändamålsenliga. Det står dessutom i direkt motsättning till strävandena att
komma bort från statiig detaljreglering och kontroll. Mot denna bakgrund anser
förbundet att antalet invandrare i kommunen bör bilda underlag för
statsbidragets storlek. Statsbidraget bör betraktas som temporärt i avvaktan på
att komraunalekonomiska utredningen har slutfört sitt arbete.
En
del instanser har synpunkter på vilket slags verksamhet som bör vara
statsbidragsberättigad. Riksförbundet finska föreningar och RIB föreslår att
även kostnader för stöd till lokala invandrarorganisationer bör vara
statsbidragsgrundande. Botkyrka kommun anser att bidrag bör kunna utgå för
kostnader för utbildning av personal i invandrarfrågor. Statens kulturråd och
Sveriges allmänna biblioteksförening föreslår att statsbidrag skall utgå för
bibliotekens verksamhet för invandrare, Göteborgs stadskontor framhåller att
bidraget även bör avse kommunens kostnader för tolkarvoden.
Statistik
och forskning
IU:s
förslag om vissa förbättringar rörande statistik om invandrare och språkliga
minoriteter tiUstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna, LO anser
att bri.sterna i nuvarande statistik raotiverar en särskild utredning i frågan.
Socialstyrelsen och AMS efterlyser en bättre statistik ora invandrarna på
arbetsraarknaden, SCB och RSV kommenterar vissa brister i
befolkningsstatistiken och redovisar olika ålgärder som f,n. vidtas i syfte att
avhjälpa dessa brister.
IU:s
förslag om inrättande av en basorganisation för migrationsforskning tUlstyrks
av remissinstanserna. Beträffande basorganisationens ut-
Prop. 1975: 26 57
formning
och lokalisering föreslår vissa instanser, bl.a. Katolska biskopsämbetet och
Riksförbundet finska föreningar, att ett fristående institut för
invandrarforskning inrättas. Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår att
institutet lokaliseras till Västerås. TCO föreslår att ett nordiskt institut
för migrations- och minoritetsforskning knyts till nordiska ministertådets
sekretariat. Andra remissinstanser bl.a. UKA, SIV och statens råd för
samhällsforskning anser att en samordnande gmpp för migrationsforskning bör
tillsättas, raen förordar inte att en särskild institution inrättas för
ändamålet. UKÄ frarahåUer, att forskning kring invandrarfrågor även i
fortsättningen bör bedrivas och utvecklas inom ramen för universitetens och
forskningsrådens allraänna verksamhet. Det finns också skäl att förstärka
forskningsinsatserna på orarådet genom att också vidga SOFLs verksarahet. Skäl
talar dessutora för att den rådgivande gruppen för forskning på detta område
knyts till SOFI. Även SOFI framhåller att institutet bör ges en viss
samordnande funktion i fråga om migrationsforskning och att den rådgivande
gruppen bör knytas tUl institutet.
6
Föredraganden 6.1 Inledning
Den
ökade invandringen till industriländerna i Västeuropa under 1960-taIet ledde
till nya och i viss mån svårbemästrade förhållanden på arbets- och
bostadsmarknaden, inom utbildningssektorn och på det sociala området.
Samtidigt blev man i de länder varifrån utvandring äger rum allt mer medveten
om utvandringens konsekvenser för det egna landet. Invandrama stannade i
invandringsländerna i större utsträckning än vad både invandrings- och
utvandringsländerna ursprungligen hade räknat med. Frågan om invandrarnas anpassning
till den nya omgivningen, deras sociala och kulturella rättigheter och deras
bams framtid kom att tilldra sig ökad uppmärksamhet. Det stod klart för berörda
länder att migrationen ställde krav på lösningar av långsiktig karaktär.
Invandringen
till Sverige har i jämförelse med många andra länder i Europa varit av relativt
stor omfattning. Sora fraragår av den redogörelse för nuvarande förhållanden
som jag har lämnat i det föregående beräknas Sveriges folkmängd ha ökat med ca
650 000 personer under åren 19441970 som en följd av invandringen. Detta
motsvarar ca 40 % av befolkningsökningen under denna tid.
Invandringsöverskottet under 1950-talet uppgick tiU 106 000 personer och under
1960-talet till 235 000 personer. F.n. bor ca 401 000 utländska medborgare i
Sverige. Av dem är ca 139 000 barn och ungdomar under 17 år. DärtUl kommer
ett stort antal invandrare uppskattningsvis 250 000 personer
Prop. 1975:26 58
som
blivit svenska medborgare och sora bor i Sverige. Genom invandringen har
Sverige vid sidan av de inhemska språkliga minoriteterna samerna och
tornedalsfinnarna fått nya befolknlngsgrapper, som talar andra språk än
svenska och som har en delvis annorlunda identitet, som de i flertalet fall
vill bevara.
Omfattningen
av invandringen under kommande år är svår att bedöma. Av stor betydelse härvid
är den aktueUa ekonomiska och poUtiska situationen i berörda länder samt
invandringsländernas utlänningspolitik. Allmänna eller geografiskt begränsande
konjunkturvariationer påverkar den internationella migrationen i stor
utsträckning. Även om länderna i Europa intar en alltmer restriktiv inställning
till migrationen komraer ändå rörligheten över gränserna att vara orafattande.
Detta gäller även Sverige.
Efter
hand som antalet invandrare i vårt land har ökat, har behovet av åtgärder för
att underlätta deras anpassning och förbättra deras sociala och kulturella
situation kommit i blickpunkten. Statsmakterna antog år 1968 (prop, 1968:142,
SU 1968:196, rskr 1968:405) rUctlinjer för utlänningspolitiken m, ra. Därvid
uttalades bl, a, att invandringen till Sverige måste kontrolleras för att kunna
anpassas till landets resurser och politik inom andra områden. Vidare lades
principen fast att invandrare skall ha möjlighet att leva på samma standardnivå
som den inhemska befolkningen. Insatser för invandrares anpassning i Sverige
skulle därför ges ökat utrymme. Statsmakterna tog emellertid inte ställning
till frågan om den långsiktiga inriktningen av olika åtgärder till förmån för
invandrare. Denna fråga skulle först behandlas av invandrarutredningen (IU) som
hade tillkallats tidigare samma år. 1 avvaktan härpå borde åtgärder av mera
begränsad räckvidd vidtas efter prövning från fall till fall. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att en redogörelse för vissa åtgärder som har vidtagits
tiU förmån för invandrarna under den tid som IU har arbetat har lämnats i prop.
1974:1 (bU. 13 s. 153155).
IU
har med sitt betänkande (SOU 1974:69) Invandrarna och rainori-teterna och en
därtill fogad bUagedel (SOU 1974:70) slutfört sitt arbete. Betänkandet
innehåller en granskning av invandrarnas och de språkliga minoriteternas
situation på olika samhällsområden sarnt förslag till olika åtgärder från
sarahällets sida. Betänkandet har genomgått en orafattande remissbehandling.
Enligt
min raening utgör IU:s överväganden och förslag en god grund för de riktlinjer
för invandrar- och rainoritetspolitiken, sora nu bör läggas fast. Utredningen
har presenterat en omfattande redovisning av invandrarnas och minoriteternas
situation i Sverige. På gmndval härav har IU fört fram vissa konkreta förslag.
Remissopinionen och den allraänna debatten visar att det i grundläggande frågor
finns en stor uppslutning bakom IU:s synsätt. Det är särskilt betydelsefullt
att invandrarnas och minoriteternas egna organisationer har redovisat en i hu-
Prop.
1975: 26 59
vudsak
mycket positiv inställning till IU:s överväganden och förslag. De förslag som
jag i det följande kommer att lägga fram ansluter tUl grunddragen i
betänkandet.
Innan jag går över till
att närmare behandla utredningens förslag vill jag ta upp två frågor. I
utredningens uppdrag ingick inte att pröva frågorna om invandringens omfattning
och inriktning samt reglerna för invandring tUl Sverige. IU har därför nöjt sig
med att framhålla att det finns ett nära samband mellan å ena sidan de
bestämmelser, som reglerar invandringen, och å andra sidan invandrarnas
situation här i landet. Även ett stort antal remissinstanser har uppmärksammat
sambandet och tar därför upp olika frågor, som frärast hänför sig till utlänningslagstiftningen.
Dessa frågor bör övervägas i anslutning till den prövning av vissa delar av
utlänningslagstiftningen sora f.n. pågår inom arbetsmarknadsdepartementet.
IU har påpekat att
åtgärder för att underlätta invandrarnas anpassning under tiden närraast efter
invandringen och åtgärder till stöd för kulturell och annan egenverksamhet
bland etablerade minoriteter endast delvis avser sarama personer. De gmpper i
Sverige som kan betraktas som etablerade språkliga eller etniska minoriteter
är å andra sidan huvudsakligen bildade av invandrare och deras bam. Att särskilja
behandlingen av invandrarfrågor å ena sidan och minoritetsfrågor å den andra
skulle inte svara raot den faktiska situationen i Sverige. Utredningen har därför
behandlat invandrar- och minoritetsfrågor sora ett och samma problemområde och
valt att i första hand använda begreppet språkliga minoriteter, eftersom detta
i t.ex. kultursammanhang kan gälla såväl nyligen invandrade personer som
etablerade minoriteter. Det övervägande antalet av de remissinstanser sora har
uttalat sig i frågan har godtagit IU:s synpunkter.
Jag delar utredningens
uppfattning att det är naturligt att i vårt land behandla invandrar- och
rainoritetsfrågor i ett saramanhang. Det bör dock påpekas att samemas språkliga
och kulturella situation behandlas av den är 1970 tiUsatta saraeutredningen (U
1970:68). Denna utredning har i sitt remissyttrande framhållit att saraerna är
en minoritet som väsentligt avviker från övriga minoriteter i landet. Det
föreligger därför, som sameutredningen har påpekat, skäl att tillämpa delvis
andra bedömningar för samernas del.
Jag övergår nu till att
behandla IU:s överväganden och förslag. I det följande förordar jag vissa raål
för invandrar- och minoritetspolitiken samt vissa riktiinjer för verksamhet
avseende invandrare inora ramen för arbetsmarknads-, bostads-, social- och
utbildningspolitiken. Vidare förordar jag reformer i fråga om verksamhetsbidrag
till invandrar- och minoritetsorganisationer, projektbidrag till
organisationer, trossamfund och korarauner m.fl. samt att statens
invandrarverk (SIV) tillförs ökade ekonomiska och personella resurser, bl. a.
för informations-
Prop.
1975: 26 60
verksarahet
avseende såväl invandrare som befolkningen i allmänhet. Jag förordrar även att
ett rådgivande organ i invandrar- och minoritets-politiska frågor knyts till
regeringens kansli samt att bättre förutsättningar skapas för forskning om
invandrare och invandringen.
Som
jag inledningsvis har angett föreslås i prop. 1975:20 olika insatser raed
anknytning tUl invandrare och språkliga rainorlteter inom ramen för den
statliga kulturpolitiken.
6.2
Målen
IU
har forraulerat raålen för invandrar- och minoritetspolitiken med utgångspunkt
1 begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan.
Jämlikhetsmålet
innebär ett fortsatt arbete för att invandrarna skall få samma möjligheter,
rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt. Målet innebär vidare
att alla grupper 1 samhället skall ha likvärdiga möjligheter att bibehålla och
utveckla sitt modersmål och att utöva kulturverksamhet. Invandrar- och
minoritetspolitiken bör därför syfta till att ge medlemraar av språkliga
minoritetsgrupper möjlighet att inom ramen för en intressegemenskap, som
omfattar hela det svenska samhället, ge uttryck för en egen språklig och
kulturell Identitet.
Valfrihetsmålet
innebär att medlemmar av språkliga minoriteter skall kunna välja i vilken grad
de vill uppgå i en svensk kulturell identitet och i vilken grad de vill
bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten. Åtgärder för att bevara
kontakten med ursprungslandets kultur underlättar även valet mellan att stanna
i Sverige eller återvända och återanpassas i ursprungslandet,
Saraverkansraålet
innebär att en ömsesidig och omfattande samverkan bör korama till stånd mellan
invandrar- och minoritetsgrupperna och majoritetsbefolkningen. Målet inbegriper
ömsesidig tolerans och solidaritet raellan invandrarna och den inhemska
befolkningen. Ett förverkligande av saraverkansraålet förutsätter bl.a, att
invandrarna ges större möjligheter att aktivt delta i det politiska livet i
Sverige, att de ges vidgade möjligheter till kulturell egenverksamhet och att
invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas i ökad utsträckning.
De
av IU uppställda övergripande målen för invandrar- och minoritetspolitiken har
vunnit mycket stor anslutning bland remissinstanserna. För egen del kan jag i
huvudsak ansluta raig tUl de allmänna målformuleringarna. Dessa sammanfattar
de ambitioner som bör vara vägledande för invandrar- och minoritetspolitiken.
Det är väsentiigt att riktiinjerna för politiken på detta område ges en
kortfattad och lättförståelig formulering. Därigenom skapas bättre
raöjligheter att i sarahällsdebatten klargöra den principiella innebörden av
statsmakternas ställningstagande.
Prop. 1975: 26 61
Några
remissinstanser har påpekat att de av utredningen föreslagna målen kan komma i
konflikt med varandra i den praktiska tUlämpningen och att utredningen inte
har fullföljt sin mål/medelanalys på ett tillfredsställande sätt. Jag vill
dock framhålla att de raålforraulerlngar, som jag har anslutit mig till, endast
har till syfte att sararaanfatta den övergripande inriktningen av invandrar-
och minoritetspolitiken. Det är givet att det i den praktiska verksamheten
krävs att målen bryts ned i delmål och etappmål och att de målkonflikter, sora
kan göra sig gällande, uppmärksammas och analyseras. En sammanvägning av olika
intressen får ske i den praktiska tillämpningen.
Flera
remissinstanser har frarahållit att raålen avspeglar en hög ara-bitionsnivå.
Jag delar denna uppfattning raen vill peka på att jämlikhetsmålet lades fast
redan i statsmakternas beslut år 1968 om riktiinjerna för utlänningspolitiken.
Även formuleringen av valfrihetsmålet motsvaras i huvudsak av riktlinjerna,
Saraverkansraålet är emellertid nytt. Det svarar mot en ökad insikt om vikten
av att intressegemenskapen mellan invandrar- och minoritetsgrupperna samt den
övriga befolkningen kommer tiU uttryck i olika sammanhang. En förutsättning
för större gemenskap är bl,a. att invandrarnas politiska rättigheter vidgas.
6.3
Arbetsmarknadsfrågor
IU
anser att arbetskraftsinvandringen liksom hittills bör vara reglerad. För
invandrare från utomnordiska länder innebär detta att arbete, bostad och
arbetstillstånd måste vara ordnade före inresan. De fackliga organisationerna
bör liksora hittills ha ett väsentligt inflytande över
arbetsraarknadsprövningen av invandringen. Invandringen från de nordiska
länderna bör vidare enligt utredningen i högre grad än f.n. kanaliseras via
arbetsförmedlingen. Vid utformningen av invandringspolitiken bör Sverige ta
hänsyn tUl effekterna av migrationen på utvandringsländernas ekonomi m.m.
Slutligen betonar utredningen vikten av att företagsintroduktionen, företagens
och de fackliga organisationernas tolkservice samt arbetarskyddet för
invandrare förbättras.
Som ett ytterligare motiv
för reglerad invandring framhåller utredningen att det därigenom finns
förutsättningar att undvika att invandrarna koncentteras till sämre betalda
yrkesområden eller tUl arbetsplatser med dålig arbetsmiljö. Uttedningen anser
vidare att en fortsatt satsning på förbättrad arbetsmUjö är en föratsättning
för att även invandrarnas arbetssituation skall kunna förbättras. Utredningen
har slutligen funnit att det behövs särskUda åtgärder för att invandrarna skall
kunna öka sin medverkan i det fackliga arbetet.
Remissinstanserna ansluter
sig i aUt väsentligt tUl IU:s överväganden beträffande formerna för
invandringen av arbetskraft och invandrarnas
Prop. 1975: 26 62
situation
på arbetsmarknaden. AMS framhåller att invandringen av arbetskraft bör ske i
nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Arbetskraften bör vidare enligt
AMS i största möjliga omfattning förmedlas genom den offentliga
arbetsförmedlingen och arbetsförmedlingssamarbetet mellan de nordiska länderna
vidgas. Även LO anser att målet bör vara att invandringen av arbetskraft sker
genom arbetsförmedlingen och att fortsatta ansträngningar bör göras för att nå
detta mål.
Som
jag har närant inledningsvis innebar de av statsmakterna år 1968 antagna
riktiinjema för utlänningspolitiken att invandringen tills vidare måste
kontrolleras för att det skulle vara möjligt att anpassa den till landets
resurser och politik på andra områden samt upprätthålla principen att
invandrarna skall ha möjlighet att leva på samma standardnivå som den inhemska
befolkningen. Vid tUlståndsprövningen borde bedömningen ske främst mot bakgrund
av tillgången pä arbetskraft inom landet samt möjlighetema att erbjuda lämplig
bostad och annan samhällsservice. I likhet med utredningen och
remissinstanserna anser jag att invandringen skall vara reglerad även i
fortsättningen. En oreglerad invandring skulle kunna motverka de
arbetsmarknadspolitiska mål som statsmaktema har fastställt och som innebär bl.
a. att meningsfull sysselsättning skall beredas även sådana arbetssökande inom
landet som tidigare i stor utsträckning har stått utanför arbetsmarknaden, t.
ex. äldre och handikappade.
De
omfattande arbetsmarknadspolitiska insatserna under senare år för att bereda
sysselsättning åt arbetssökande som redan finns i landet har gett goda
resultat. Dessa insatser, som självfallet också omfattar tidigare invandrade,
har lett tiU att lediga platser har kunnat besättas och sysselsättningen
väsentligt ökas utan arbetskraftsinvandring. Detta belyses av följande
siffror. Under högkonjunkturåren 19691970 uppgick det sammanlagda
invandringsöverskottet tUl nära 99 000 personer. Invandringen svarade då för en
väsentlig del av sysselsättningsökningen. Under högkonjunkturåret 1974 var
förhållandena annorlunda. Från slutet av år 1973 till slutet av år 1974 ökade
antalet sysselsatta i Sverige med nära 100 000 personer. Invandringsöverskottet
år 1974 uppgick emellertid till endast ca 9 000 personer.
Jag
delar vidare uttedningens och remissinstansernas uppfattning att
arbetsmarknadsparternas inflytande över invandringen av utomnordiska
arbetstagare bör bestå.
I
anslutning till AMS och LO:s önskemål att arbetsförmedlingssara-arbetet mellan
de nordiska länderna utvidgas, vUl jag erinra om det avtal som i april 1973
undertecknades av svenska och finska myndigheter och organisationer och som
syftar till att migrationen meUan de båda länderna i avsevärt större utsträckning
skall kanaliseras genom den offentiiga arbetsförmedlingen. Avtalet har under år
1974 lett till
Prop.
1975:26 63
goda
resultat. Enligt en undersökning utförd av AMS anställdes endast ett
obetydligt antal finländare vid större företag i Sverige utan att dessförinnan
ha varit i kontakt med arbetsförmedlingen i något av de båda ländema. Jag vill
också erinra om att arbetsförmedlLngssamarbetet mellan Finland och Sverige har
utvidgats även i övrigt.
I
likhet med IU och remissinstanserna anser jag att Sverige vid utformningen av
invandringspolitiken bör ta hänsyn till effekterna av migrationen på
utvandringsländernas ekonomi m.m. Jag viU här erinra om den arbetsgrapp för
främjande av ekonomiskt samarbete mellan Sverige och Finland som tillsattes i
oktober förra året. Arbetsgruppen leds av industriministrarna i de båda
länderna. En av arbetsgruppens uppgifter är att studera
arbetskraftsutvecklingen i länderna för att bl.a. finna former för ett bättre
tillvaratagande av arbetskraften i det egna landet.
Remissinstanserna
är positiva till ökade insatser för företagsintroduktion, tolkservice och
arbetarskydd. LO och TCO föreslår bl.a. att frå-. gan ora företagsintroduktion
för invandrare bör regleras i arbetarskyddslagstiftningen. Även jag anser att
företagsintroduktionen för invandrare är av största vikt. Redan nu finns
bestämmelser i den nämnda lagstiftningen, som ålägger arbetsgivaren att
informera alla anställda om de särskilda risker för ohälsa och olycksfall som
är förbundna med arbetet. Enligt vad jag har erfarit kommer
arbetsmiljöutredningen (S 1970: 35) att behandla frågor om introduktion och
annan inforraation för bl.a. invandrare med utgångspunkt från arbetsmiljöns
krav i stort. Arbetsmiljöutredningens arbete beräknas vara avslutat vid
årsskiftet 1975/76. Jag vill i detta sararaanhang ansluta raig till IU:s
uttalande att en fortsatt satsning på förbättrad arbetsmiljö är av väsentlig
betydelse för att invandrarnas situation på arbetsplatsen skall kunna
förbättras.
LO
och TCO har i sina remissyttranden föreslagit att 1974 års utredning om en
allmän arbetslöshetsförsäkring (A 1974:08) får tilläggsdirektiv med uppdrag
att undersöka invandrarnas särskilda problem vad gäller
arbetslöshetsförsäkringarna. Jag delar LO:s och TCO:s uppfattning att vissa frågor
angående invandrarnas ställning i arbetslöshetsförsäkringarna behöver
undersökas närmare. Mot denna bakgrund har chefen för
arbetsmarknadsdeparteraentet denna dag överläranat ifrågavarande
remissyttranden till 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring.
6.4
Bostadsfrågor
I
fråga om invandrarnas bostadssituation vill jag i sararåd med chefen för
bostadsdepartementet redovisa följande.
IU
har Uksom alla remissinstanser som har ytttat sig i frågan ansett att
möjligheten att uppnå en tiUfredsställande boendesltuation för invandrarna
särskilt under den första tiden efter invandringen är starkt
Prop. 1975: 26 64
beroende
av om bostadsfrågan är löst före inresan. Riktlinjerna för invandringspolitiken
innebär som tidigare har nämnts att en godtagbar bostad skall vara ordnad före
inresan för att arbetstillstånd skall kunna beviljas. Jag anser att detta även
fortsättningsvis bör vara ett krav. SIV har i sitt remissyttrande angett att
verket avser att med AMS och bostadsstyrelsen ta upp frågan om anvisningar om
hur prövning av bostadsfrågan skall gå till. Jag fömtsätter att hänsyn därvid
tas till de kommunala organens kännedom om den lokala bostadsmarknaden.
IU
framhåller, att anpassningen tiU den nya omgivningen särskilt under den första
tiden i viss mån kan underlättas ora invandrarna får möjlighet att bo i
närheten av sina landsmän. Utredningen anser emellertid att möjligheten för
olika invandrargrupper i Sverige att på längre sikt bygga upp och bevara en
social och kultureU gemenskap mera beror på andra faktorer än att medlemmar i
en viss invandrargrupp får möjlighet att bo i samma bostadsområde. IU betonar i
detta sammanhang vikten av att invandrarnas boendesltuation förbättras genom
generella bostadspolitiska åtgärder och att skiktningen på bostadsmarknaden
därvid ägnas uppraärksarahet.
Boendeutrednlngen
(In 1970:36) frarahåller i sitt remissyttrande att invandrarnas problem på
bostadsmarknaden, bl.a. att de har ett sämre utgångsläge när det gäller att få
tillgång till rymliga och välutrastade bostäder i god miljö, delas av andra
grupper i samhället. Invandrarnas ojämna fördelning mellan bostadsområdena har
sararaa orsaker som den skiktning på bostadsmarknaden efter ålder, familjetyp
och inkomst som gäller svenskar.
Jag
vill här erinra om direkliven till boendeuiredningen, där det slås fast, att
det är en angelägen bostadspolitisk uppgift att främja en allsidig
hushållssammansättning i bostadsområdena. I direkliven sägs vidare atl en
grundläggande förutsättning för att en mer allsidig befolknings-sammansättning
skall kunna åstadkommas i bostadsområden är att standardskillnader raellan
olika områden jämnas ut.
Också
i prop. 1974:150 ångande riktlinjer för bostadspolitiken hai frarahållits
angelägenheten av en allsidig hushåUssaramansätming. I propositionen anförs
bl,a, att brister och kvaliteter i bostadsmiljöema är dokumenterade i en mängd
olika studier och forskningsrapporter. Det arbete som boendeutrednlngen
bedriver torde ge avsevärt bättre underlag för bedöraningar av dessa frågor.
Bostadsutredningarnas slutbetänkande kommer att avlämnas under år 1975.
Även
om sålunda invandrarnas bostadsförhållanden bör behandlas inom ramen för de
genereUa åtgärder, som kan korama att aktualiseras av boendeutrednlngen, finns
det skäl att understryka det speciella ansvar som vilar på de skilda kommunala
organen och fastighetsägarna när det gäller att förbättra invandrarnas
boendeförhåUanden. En särskUd samverkan med detta syfte, där representanter
för invandrarbyråer, social-
Prop. 1975: 26 65
värd,
skola, fritidsverksamhet, bostadsförmedUng ra,fl, samt fastighetsägarna
deltar, förekommer redan nu i vissa kommuner. Erfarenheterna frän sådan
verksamhet ar goda. På sina håll har den kombinerats med uppsökande och
rådgivande verksamhet. Jag anser alt en sådan kommunal verksamhet är av stort
värde för att underlätta invandrarnas anpassning och för att motverka en inte
önskvärd skiktning i boendet. Jag vill emellertid understryka att de problem
som kan bli följden av en koncentration av invandrare till ett visst område i
sig inte kan anses vara ett bärande skäl att vägra en invandrare bostad i ett
sådant område om hans bostadsfråga inte kan lösas på annat godtagbart sätt
Jag
vill i sammanhanget nämna att regermgen avser att tiUsätta en särskUd delegation
med uppgift att närraare studera förhållandena i några bostadsområden med
lägenheter som är svåra att hyra ut. Där så är motiverat skall delegationen
också kunna ta initiativ till viss försöksverksamhet som genomförs av
intresserade kommuner och fastighetsägare. Delegationens centrala uppgift
skall vara att sammanfatta och medverka till spridning av resultaten av
studiema på sådant sätt att de kan nyttiggöras vid lösandet av likartade
problem i andra bostadsområden. Uthyrningsproblemen kan vara tecken på att
områdena har torftiga miljöer, mindre attraktiva lägen eller andra negativa
egenskaper, som människor med möjlighet att välja undviker. Erfarenheter från
vissa kommuner visar att bl.a, i sådana nyare bostadsområden är andelen invandrare
stor. Delegationen komraer alltså att få anledning att även diskutera
invandrarnas boendeförhållanden.
Jag
vill slutligen beröra två särskilda frågor som IU har behandlat. Utredningen
har pekat på problera i saraband med eftersläpning a\' utbetalning av det första
bostadstillägget till invandrare efter inresan. Boende-Jtredningen har i sitt
remissyttrande angett att den kommer att uppmärksamma frågan i sitt fortsatta
arbete med det individuella bostadsstödet. Jag finner därför nu inte anledning
att gå in på denna fråga.
Utredningen
har också pekat på vikten av att centrala myndigheter, kommuner,
intresseorganisationer och bostadsföretag förbättrar informationen till
invandrare om förhållandena på bostadsmarknaden och om bostadssociala frågor.
Jag delar uppfattningen att god information är av stor vikt för att
invandrarna skall kunna få tillfredsställande boendeförhållanden. Det ankommer
i första hand på bostadsstyrelsen att i samråd med SIV uppmärksamma dessa
informationsbehov.
6.5
Sociala frågor
IU
har framhällit att all social service i Sverige står öppen för invandrare på
samma villkor som för svenskar. Utredningen har också konstaterat att den
svenska socialförsäkringen gör ringa eller ingen skillnad mellan i landet
bosatta utlänningar och svenska medborgare samt
5 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26
Prop.
1975: 26 66
föreslagit
alt vissa återstående skillnader, bl.a. vad gäller folkpension och
bidragsförskott, las bort, I samråd med chefen för socialdepartementet vill
jag anföra följande.
Rätten
lill folkpension är förbehällen svenska medborgare och i princip beroende av
bosättning i Sverige. Enligt den nordiska konventionen om social trygghet är
medborgare i övriga nordiska länder efter en vistelsetid av i regel tre år, i
vissa fall efter kortare tid, jämställda med svenska medborgare 1 detta
avseende. Även med vissa andra länder har konventioner ingåtts som ger rätt
till folkpension efter en viss vistelsetid i Sverige, För raedborgare i
länder, med vilka Sverige inte har ingått särskilda konventioner, föreUgger
till följd av den av Sverige biträdda europeiska pensionsöverenskommelsen rätt
tUl folkpension efter 15 års bosättning i Sverige, varav minst fem år
omedelbart före ansökan om pension. Vissa invandrare täcks emeUertid varken av
särskilda konventioner eller av den europeiska överenskommelsen och saknar
därför folkpensionsskydd. IU har mot denna bakgrund föreslagit att alla
invandrare skall tillförsäkras ett lagfäst minimiskydd i form av rätt till
folkpension efter en viss tids vistelse här. Rätten till folkpension bör
föreligga i åtminstone sarama omfattning som enligt den av Sverige biträdda
europeiska pensionsöverenskommelsen, dvs. efter minst 15 års vistelse i
Sverige.
Förslaget
har vunnit stöd hos remissinstanserna, som dock anför olika synpunkter på de
krav som bör ställas i sammanhanget. Remissyttrandena visar enligt min mening
att frågan behöver ses över ytterligare. Chefen för socialdepartementet avser
att återkomma härtill i annat sammanhang.
Några
remissinstanser tar i detta sammanhang också upp frågan om invandrarnas
möjlighet att få behålla folkpensionen när de återvänder till hemlandet.
Frågan om sådana möjligheter diskuteras i samband med pågående
konventionsförhandlingar. Avsikten är att, sedan en sådan förhandling har
avslutats, inhämta riksdagens yttrande över de lösningar, som man har kommit
fram till. Detta bör ske i samband med att frågan om ratifikation av den
träffade konventionen underställs riksdagen,
IU
har vidare berört invandrarnas situation inom den kommunala socialvården och
inom hälso- och sjukvården, I likhet med utredningen och remissmstanserna viU
jag understryka att det är önskvärt att ytterligare ansträngningar görs för att
öka rekryteringen av tvåspråkig personal bland såväl socialarbetare som
personal vid olika vårdinstitutioner. Det är angeläget att frågan om
tvåspråkig personal ägnas särskild uppmärksamhet vad gäiler sådan rådgivning
eller behandling som föratsätter en god känslomässig och intellektuell kontakt
mellan personalen och invandraren.
Prop. 1975: 26 67
Även
inom förskolan bör ökade insatser göras för att förbättra tillgången på
tvåspråkig personal. Jag vill i detta samraanhang erinra om att en arbetsgrupp
nyligen har tillkallats av statsrådet Hjelm-Wallén för att närraare belysa
invandrarelevernas utbildningssituation i grundskolan och gymnasieskolan.
Denna skall bl.a, undersöka i vad mån lärare i hemspråk skall kunna utnyttjas
samtidigt i såväl förskolan som grundskolan. Jag återkommer i det följande
till arbetsgrappens uppgifter i övrigt.
Jag
vill också erinra om att kommunerna enUgt den nya förskolelag (SFS 1973: 1205)
som träder i kraft den 1 juli 1975 skaH svara för att barn som av bl.a.
språkliga skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling, sä längt möjligt skall
anvisas plats i förskola tidigare än vad som eljest följer av förskolelagen, om
inte bamets behov av sådant stöd tillgodoses på annat sätt,
IU
har vidare ansett att kravet på svenskt medborgarskap för rätt till
bidragsförskott bör slopas. Chefen för socialdepartementet har i årets
budgetproposition föreslagit, att bidragsförskott skall kunna utgå till barn
som inte är svensk medborgare om barnet eller vårdnadshavaren sedan minst sex
månader vistas i riket. De nya bestämmelserna avses gälla fr.o.m, den 1 januari
1976,
Med anledning av att bl,a,
LO och TCO i sma remissyttranden har tagit upp frågan om invandrarnas
möjligheter att få bosättningslån redan vid bosättningen i Sverige vill jag
erinra om att hithörande frågor har behandlats av bosättningslåneutredningen i
betänkandet (SOU 1975: 5) Bättre bosättning för flera. Förslaget
remissbehandlas f, n,
IU
har framhållit vikten av att invandrare snarast raöjligt efter bosättningen i
Sverige bereds goda praktiska möjligheter att genomgå hälsokontroll, inkl,
skärmbUdskontroll. Jag anser i likhet med utredningen och bl,a. Svenska
kommunförbundet att såväl hälsokontroll som hälsobefrämjande åtgärder sora
avser invandrare bör bedrivas inom ramen för de allmänna insalsema för att
förbättra företagshälsovård, mödravård och barnavård samt inom den förebyggande
hälsovården i stort. Som utredningen har anfört, bör behovet av särskild
information till invandrare uppraärksaramas av sjukvårdshuvudraännen,
I
samband med behandlingen av sociala frågor m,m. har IU även berört frågan ora
olika åtgärder för utländska lagöverträdare inom kriminalvården.
Kriminalvårdsstyrelsen redovisar i sitt yttrande insatser av skilda slag som
f,n, görs för utlänningar inora krirainalvården. Sedermera har en arbetsgrupp
inom brottsförebyggande rådet i en rapport föreslagit olika stödåtgärder för
straffade utlänningar.
Jag
vill i detta sammanhang även erinra om att statsrådet Gustafsson förra året
tUlsatte en utredning rörande den andUga vården vid sjukhusen och vid
kriminalvårdens anstalter (U 1974:10). I utredningens direktiv anges att
utredningen skall ta upp frågan om andlig vård för
Prop.
1975: 26 68
medlemmar
av trossamfund vilka särskilt betjänar invandrare och religiösa minoriteter.
6.6
Kulturfrågor
Frågan
om kulturpolitiska insatser för invandrare och språkliga minoriteter behandlas
i prop, 1975:20 om den statliga kulturpolitiken, som har anmälts tidigare denna
dag. Chefen för utbildningsdepartementet anförde i det sammanhanget
sammanfattningsvis följande.
Insatser
för grupper som har begränsade möjligheter att ta del av kulturutbudet eller
att själva delta i en skapande verksamhet måste ges förtur när det gäller att
bygga ut de statiiga åtagandena på kulturområdet. Invandrarnas och de
språkliga minoriteternas möjUgheter att föra de egna kulturtraditionerna vidare
är f.n. i raånga fall begränsade. I en framålsyftande invandrar- och
minoritetspolitik raåste således åtgärder för att ge dessa grupper raöjligheter
att bevara och utveckla det egna kulturarvet utgöra en betydelsefull del.
Samtidigt förbättras härigenom förutsättningarna för kulturutbyte över
språkgränserna och det svenska kulturlivet berikas genom impulser från
invandrarnas ursprungsländer.
IU
har med sitt förslag i\\\ delmål för kulturpolitiska insatser för invandrare
och språkUga minoriteter gjort en värdefull precisering av de mål för
kulturpolitiken som statsmakterna har beslutat ora. Med hänsyn till att
delraålen i princip ryms inom de alhnänna mål sora redan gäller för
kulturpoUtiken förklarar sig föredraganden emellertid inte vara beredd att
förorda att särskUda delmål fastställs för språkliga minoriteter. I detta
sammanhang betonas ocksä att insatser för invandrares och språkliga
minoriteters kultureUa verksamhet på ett tillfredsställande sätt bör kunna
främjas inom ramen för redan existerande bidragsformer och kulturinstitutioner.
Samtidigt konstateras att särinsatser ibland är nödvändiga.
Mot
bakgrund av IU:s förslag presenteras åtgärder inom olika delar av
kulturområdet, som är av betydelse för invandrarnas och de språkliga
minoriteternas kulturella situation. Vad gäUer insatser på biblioteksområdet
föreslås särskilda bidrag utgå till upprustning av bibliotekens bestånd av
litteratur på minoritetsspråk. Enligt förslaget skall bidrag kunna utgä för
inköp av sådan litteratur tiU dels lokala folkbibliotek, dels länsbibliotek
och lånecentraler. För nästa budgetår beräknas för detta ändamål sammanlagt
1,7 milj. kr. Vikten av att berörda grupper ges tillfälle att aktivt medverka
vid bibliotekens inköp understryks.
I
propositionen förordas vidare att ett särskilt systera raed statliga
kreditgarantier införs för att förbättra förutsättningarna för de raindre och
medelstora förlagens verksamhet, bl.a. genom stöd till nyetablering. Det
föreslagna systemet bör även kunna korama minoritetslitteraturen
Prop. 1975: 26 69
till
del. Ett selektivt stöd föreslås bli infört tUl utgivning av ny skönlitteratur
för vuxna i översättning. Det betonas att vid fördelningen av stödet bör
litteratur från mindre språkområden prioriteras, vUket i många fall innebär
litteratur från invandrarnas ursprungsländer. Redan tidigare har inom ramen för
det nordiska samarbetet ett särskilt stöd införts för översättning av nordisk
litteratur till grannlandsspråken.
Vad
gäller åtgärder på teaterområdet framhålls i propositionen värdet av den
amatörteaterverksamhet sora bedrivs inom raånga invandrargrupper. Stöd till
sådan verksarahet bör kunna utgå inom ramen för de olika former av generella
bidrag som avser föreningslivet i övrigt. Det föreslås vidare att frågan om den
yrkesmässiga teaterverksamheten på minoritetsspråk bör utredas närmare av
statens kulturråd. Verksamheten bör organiseras i form av uppsökande
arrangemang och turnéer, I första hand torde det bli aktuellt att inrätta en
finskspråkig ensemble,
I
propositionen tas också upp frågan ora insamling och bevarande av dokument som
belyser invandringen tUl Sverige.
Slutligen
berörs i propositionen frågan om program i radio och television för invandrare
och språkliga minoriteter. Regeringen har nyligen i prop. 1975: 13 föreslagit
att lokalradio inrättas under år 1977 med länsvisa sändningar under 1015
tiramar i veckan, I propositionen understryks att i lokalradioverksamheten bör
ingå sändningar också på minorUetsspråk, Frågan ora prograra på
rainoritetsspråk i ljudradions rikssändningar och i televisionen behandlas av
den nyligen tillsatta radioutredningen (U 1974: 08), Mellan de nordiska
länderna pågår diskussioner om ökad överföring av televisionsprogram, bl, a,
från Finland till Sverige.
6.7
Utbildningsfrågor
Bland
samhällets åtgärder för att invandrarna skall finna sig till rätta här i landet
och få en tillfredsställande social och kulturell service intar utbildningen en
central plats.
Under
senare år har betydande utbildningsinsatser gjorts för de vuxna invandrarna.
Fr.o.m, budgetåret 1965/66 bedrivs försöksverksamhet med avgiftsfri
undervisning för invandrare i svenska språket raed samhällsorientering.
Undervisningen handhas av studieförbunden och vissa folkhögskolor.
Statsmakterna har vidare på grundval av förslag av IU genora lagstiftning
gett anställda invandrare rätt tUl ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning. Vidare pågår försök med uppsökande verksamhet samt med
särskild samhällsundervisning för hemarbetande invandrare. Chefen för
utbildningsdepartementet förordar i prop, 1975:23 om vidgad vuxenutbildning
samt studiestöd till vuxna m,m. att studiecirklar i hemspråk för vuxna
invandrare skall räknas som prioriterade.
Prop. 1975: 26 70
Det
bör också erinras om att invandramas andel av deltagarna i
arbetsmarknadsutbUdningen är betydligt större än deras andel av den totala
arbetskraften i Sverige. Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag senare i år
avser att föreslå att proposition föreläggs riksdagen på grundval av betänkande
avgivet av koraraittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (In 1972:04).
I propositionen avser jag att ta upp vissa frågor rörande svenskundervisningen
för invandrare inom arbetsmarknadsutbildningen. Chefen för
utbUdningsdepartementet har i prop. 1975: 23 tagit upp vissa frågor om
undervisningen av analfabeter och studiestöd tUl dem som deltar i sådan
undervisning.
IU
har i sitt belänkande berört främst invandrarbarnens utbildningssituation och
bl.a. föreslagit att möjligheterna att få heraspråksundervisning bör utvidgas
väsentligt. Invandrarbarnens situation har också under senare år ägnats stor
uppraärksarahet i samhällsdebatten. Vid årsskiftet 1974/75 fanns i Sverige ca
139 000 barn i åldrarna O17 år med utländskt medborgarskap. De utgör ungefär 8
% av alla barn i motsvarande ålder i Sverige, Ca 63 000 barn med utländskt
medborgarskap är i skolpliktig ålder, HärtUl komraer ett okänt antal barn till
invandrare som fått svenskt medborgarskap och som har annat språk än svenska
som modersmål samt invandrare av andra generationen. Av samtiiga invandrarbarn
är vartannat av finländsk härkomst och vart tionde av jugoslavisk härkomst.
Statsbidrag
till stödundervisning för invandrarelever inom grundskolan utgår sedan läsåret
1966/67, Stödundervisningen består dels av undervisning i svenska som
främmande språk, dels av studiehandledning på elevens modersmål.
Barnens
möjligheter all i grundskolan få undervisning på sitt eget raodersraål skapades
genom statsmakternas beslut år 1968 (prop, 1968: 67, SU 1968:129, rskr 1968:303),
Syftet med denna heraspråksundervisning är att varje elev i görligaste mån
skall ges möjlighet att bibehåUa och utveckla den ursprungliga kultureUa och
språkliga identiteten. Det är dock först under senare år som denna undervisning
har fått större omfattning och medvetenheten om betydelsen av att eleverna får
undervisning i sitt eget modersmål har ökat.
Som
ett led i denna utveckling har i kommuner med många invandrare av samma
språkgrupp inrättats förberedelseklasser. Detta innebär att en del av
stödundervisningsiesurserna koncentreras så att klasser kan ordnas antingen
för elever som tillhör sararaa språkgrupp eller för elever med olika språklig
bakgrund. Förberedelseklass har tillkommit för att i början av skolgången ge
eleven en effektiv träning i svenska samtidigt sora undervisning kan ske på
modersmålet (hemspråket).
För
att öka rekryteringsunderlaget av tvåspråkiga, finska lärare tUl grundskolan
har riksdagen fattat beslut (prop, 1974:1 bil. 10, UbU 1974:
Prop.
1975:26 71
17,
rskr 1974:172) om särskild utbildning av klasslärare med finska som modersinål.
Utbildningen har påbörjats under innevarande budgetår.
Inom gymnasieskolan har
särskilda kurser anordnats för invandrare, såväl av yrkesinriktad som av allmän
karaktär. Särskilda medel för stödundervisning för invandrarelever i
gymnasieskolan har anvisats fr.o,ra, detta budgetår. En särskild folkhögskola,
som kan ge utbildningstillfällen för en del av de finska ungdoraarna i vårt
land, startade sin verksamhet i Haparanda läsåret 1973/74.
IU har vid sin behandling
av undervisningen för invandrarbarn föreslagit alt därmed sammanhängande
frågor bör utredas ytterligare. Statsrådet Hjelm-Wallén tillkallade i december
förra året en arbetsgrupp med uppgifi att utföra det ytterligare utredningsarbete
som behövs. EnUgt direktiven till arbetsgruppen skall en naturlig utgångspunkt
för dess arbete vara de av IU avgivna förslagen och vad som i dessa delar har
anförts av remissinstanserna. Enligt vad jag har erfarit kommer arbetsgruppen
att redan under detta år kunna lägga fram förslag om insatser för
invandrarbarnen. Mot denna bakgrund vill jag inte nu närmare gå in på IU:s
olika förslag. I det följande behandlar jag emellertid i samråd med statsrådet
Hjelm-Wallén vissa principiella frågor om invandrar-undervisningen.
Senare
års lorskni.ag om språkinlärning, språkutveckling och tvåspråkighet har visat
att ett barn, som inte får möjlighet att utveckla sitt modersmål till en
abstrakt nivå och som i skolan konfronteras med undervisning på ett annat språk,
utsätts för stora intellektuella och emotionella påfrestningar. Allvarliga
störningar i barnets utveckling kan därigenora uppstå. Barn, som fullständigt
skiftar språk i tidig ålder, kan å andra sidan komma att uppleva aUvarliga
problem i kontakten med föräldrarna. Dessutom underlättas inlärning av ett
andra språk i avgörande utsträckning om barnet har kunskaper i det egna
modersmålet. Mot denna bakgrund menar IU att samhället bör värna om barnets
rätt till sitt modersmål. Inom skolsystemet bör ökade ansträngningar göras för
alt erbjuda alla barn möjlighet att utveckla sitt modersmål.
Jag
delar utredningens principiella uppfattning, som också har fått stöd av
remissinstanserna. Invandrarbarnen bör i görUgaste mån erbjudas möjlighet att
genom åtgärder inom skolsystemets rara bevara och utveckla sin språkliga och
kultureUa identitet.
Frågan om särskilda skolor
för språkliga och religiösa rainorlteter behandlades av riksdagen är 1968
(prop, 1968:67), Därvid anförde dåvarande chefen för utbildningsdepartementet
att det raåste betraktas som en självklar rättighet för minoritetsbarnen att få
reella möjligheter att följa sarama skolgång som andra barn i Sverige, Vidare
framhölls att
Prop. 1975: 26 72
inflyttade
språkliga minoriteters bam bör undervisas tillsammans med övriga barn och inte
i särskilda skolor.
Jag
anser att det är en styrka för det svenska skolväsendet, som förfogar över
stora resurser för ändamålet, att på olika sätt kunna tillgodose mångfalden av
intressen i utbildningen. Härigenom kan hänsyn tas tUl de anspråk på
utbildningen som finns i dagens samhälle. Inom det aUmänna skolväsendet kan
bättre garantier skapas för en kultureU valfrihet än genom särskilda skolor för
språkliga och religiösa minoriteter. Huvudsyftet med den svenska grundskolan
är att den skall vara en skola för alla ungdomar, oberoende av deras sociala,
ekonomiska, nationella eller religiösa bakgrund. Jag finner det vara mycket
angeläget att slå vakt om detta.
Man
bör emellertid inte bortse från att de mål för undervisningen av
invandrarelever, som utredningen har ställt upp, inrymmer vissa problem. Jag
vUl peka på några.
Även
om vissa språkgrapper är relativt talrika inom geografiskt begränsade områden,
återfinns invandrare från olika språkgrapper spridda över hela landet. Detta
medför praktiska svårigheter att kunna organisera undervisningen på samma sätt
i regioner med få invandrare som i regioner med stort antal invandrare. Elevens
bosättningsort har följaktligen viss betydelse för om skolan skall kunna
uppfylla målen för in-vandrarundervisningen, IU pekar på möjligheten att genom
interkommunal samverkan lösa sådana problem. Frågan om sådan samverkan ingår i
uppdraget för den arbetsgrupp sora jag nyss har nämnt.
Ett
annat problem är invandrarföräldrarnas syn på skolan och den utbildning som
ges. Många föräldrar vill inte att deras barn skall gå miste om delar av den
reguljära undervisningen, t,ex, genom bortval av visst ämnesmoment till förmån
för hemspråksundervisningen. Detta kan bero på att föräldrarna underskattar
modersmålets betydelse för barnets senare skolframgång, men kan också uppfattas
så att föräldrarna är angelägna om att bamet skall få en med svenska barn fullt
jämförbar UtbUdning och få samma utgångsläge som sina svenska kamrater. Denna
inställning kan också innebära att föräldrarna uppfattar grundskolan som viktig
och positiv för barnets utveckling, IU har framhållit vikten av att särskild
information ges i sådana situationer för att hos föräldrarna skapa ökad
förståelse för hemspråksundervisningens betydelse. Frågan om information av
detta slag ingår i den nämnda arbetsgruppens uppdrag,
IU
har behandlat frågan om för vilka barn hemspråksundervisning skall anordnas.
Utredningen anser det inte möjligt ätt upprätthålla ett krav på obligatoriskt
deltagande i denna undervisning för elever med annat modersmål än svenska,
eftersom den kategori barn en sådan bestämmelse skulle avse inte entydigt kan
avgränsas. Formella kriterier som att barnet eller föräldrarna är utländska
medborgare eller har in-
Prop. 1975: 26 73
vandrat
från utlandet är inte tillräckliga, eftersom det grundläggande kriteriet för
att bedöma behovet av hemspråksundervisning är barnets språkliga utveckling.
Utredningen anser i stället att kommunerna bör åläggas att ordna
hemspråksundervisning, raen att denna undervisning bör vara friviUig för
eleven. Flertalet remissinstanser tiUstyrker utredningens förslag. Några
remissinstanser vill gå längre än utredningen och anser att
hemspråksundervisningen även bör vara obligatorisk för den enskilde invandrareleven.
För egen del vUl jag anföra följande.
Jag hyser viss förståelse
för dem som förordar att hemspråksundervisningen bör vara obligatorisk för
eleven. Som jag tidigare har framhållit är väl befästa kunskaper i modersmålet
ofta avgörande för många invandrarbarns senare skolgång. Detta är emellertid
inte alltid fallet. Erfarenheterna visar nämligen att många invandrarelever vid
skolstarten har betydligt bättre kunskaper i svenska än i hemspråket. Många
barn har t,o,m, så bristfälliga kunskaper i hemspråket att det kan ifrågasättas
om inte heraspråket för dera är ett fräramande språk. I sådana fall är det
tveksamt ora ett obligatoriura för eleven skulle vara meningsfullt. Enligt min
mening bör deltagande i hemspråksundervisning vara frivilligt och omfattningen
av åtgärderna beroende av de berörda barnens och föräldrarnas önskeraål
härora. Skolan och berörda myndigheter bör dock på ett aktivt sätt sprida
upplysning om möjligheterna till undervisning i ursprungslandets språk och
kultur. Barnet bör så långt som möjligt kunna få undervisning i sitt hemspråk
när bamet och hans föräldrar finner det påkallat. Under vilka omständigheter
rätt till hemspråksundervisning skall föreligga och hur undervisningen skall
organiseras liksora andra hithörande frågor bör bedömas av statsmakterna efter
det att den nyss nämnda arbetsgruppen har avgivit sitt förslag.
Jag
vill slutiigen beröra en annan aspekt på invandrarbarnens situa-situation i
skolan. Genom att det i skolan finns ungdomar med olika kulturbakgrund kan
ömsesidig förståelse och respekt och aktivt intresse väckas för andra språk,
kulturer, normer och värderingar. Invandrareleverna är därför en särskilt
värdefull tillgång i skolan för att förverkliga en internationalisering av
undervisningen.
6.8
Föreningar och trossamfund m.m.
F.n,
utgår i begränsad utsträckning bidrag till invandrarorganisationer främst i
form av projektbidrag från SIV samt i form av kommunala bidrag.
IU
har presenterat ett omfattande material om invandrar- och
mino-riletsörganisationernas verksamhet. Utredningens principiella uppfattning
är att samhället bör stödja föreningar som bygger på etnisk eUer språklig
grupptUlhörighet, eftersom dessa organisationer tUlfredsställer ett behov av
identitetsbildnmg hos sina medlemmar och dessutora kan
Prop.
1975: 26 74
vara
värdefulla kontaktorgan för personer som nyligen invandrat till Sverige,
Utredningen har föreslagit alt ett särskilt statligt bidragssystem inrättas för
verksamhetsbidrag till invandrar- och mmoritetsorganisationer av rikskaraktär.
Stödet till större och väl etablerade organisationer bör utgå under vissa
förutsättningar, bl,a, i fråga om medlemsantal, medan organisationer, som inte
uppfyller förutsättningarna bör kunna få bidrag efter prövning i varje enskilt
faU, Som förutsättning för bidrag till större organisationer föresläs att
organisationen i fråga skall ha minst 3 000 registrerade medlemmar. För såväl
större som raindre organisationer föreslås som villkor för stöd att de har sin
huvudsakliga verksamhet i Sverige och är demokratiskt uppbyggda. Bidrag bör
kunna utgå med högst 75 % av styrkta kostnader. Större organisationer bör dels
få ett grundbidrag, dels ett rörligt bidrag. Mindre organisationer bör kunna få
bidrag på grandval av antalet medlemmar och organisationens verksamhet, SIV
bör administrera bidragsgivningen,
Remissinsianserna
har ställt sig mycket positiva till förslaget att ett särskilt statligt stöd
införs för invandrar- och minoritetsorganisationerna i Sverige. Däremot är
remissopinionen splittrad när det gäller vUlkoren för bidrag. Vissa instanser
anser att statliga bidrag bör utgå även till lokala organisationer. Några
instanser menar att antalet personer som omfattas av organisationens verksamhet
och inte antalet registrerade medlemmar bör läggas till gmnd för bidrag till de
större organisationerna. Vidare avstyrker ett stort antal instanser den
föreslagna gränsen på 3 000 medlemmar och föreslår att den sänks väsentligt.
Ett antal instanser betonar dessutom vikten av att bidragen till mindre
organisationer av rikskaraklär ges på generösa grunder. Merparten av
remissinstanserna tillstyrker förslaget att SIV skall svara för fördelningen av
bidragen, medan ett mindre antal instanser avstyrker och föreslår att statens
kulturråd skall vara bidragsmyndighet.
För
egen del vill jag anföra följande. Organisationer, som har bildats av
invandrare och minoriteter i Sverige utgör ett raycket värdefullt inslag i
sarahället och kan betraktas som en del av folkrörelserna i Sverige.
Organisationer som bygger på etnisk eller språklig grupptillhörighet
tillfredsställer ett särskilt identitetsbehov hos sin raedleramar. Samtidigt
har invandrarnas organisationer en värdefull praktisk funktion. De kan
underlätta invandrarnas anpassning i den nya omgivningen och medverka till att
sprida information om förhållandena i samhäUet. Organisationerna spelar också
en viktig roll som språkrör för de oUka invandrar- och minoritetsgrupperna i
kontakter med myndigheter och andra organ i samhället.
Mot
denna bakgrund tillstyrker jag utredningens förslag att statligt stöd i form av
verksamhetsbidrag bör, utgå tiU invandrar- och minoritetsorganisationer samt
att bidragen bör avse organisationer som är att anse som riksorganisationer.
Prop. 1975: 26 75
Ett
stort antal remissinstanser har anfört kritiska synpunkter på IU:s förslag atl
organisationerna bör delas in i två grupper, nämligen större organisationer,
som skulle få bidrag enligt en viss schablon och mindre organisaiioner, som
skulle få bidrag efter årsvis återkommande prövning. Vidare har den föreslagna
gränsen på 3 000 registrerade raedleramar i många fall ansetts vara för hög.
Även om gränsen sätts väsentiigt lägre skulle endast ett litet antal av de
nuvarande organisationerna kunna få bidrag enligt schablonen. Tolkningen av
medlerasbegreppet kan dessutora koraraa att orsaka svårigheter i vissa fall.
Organisationsbildningen
bland invandrare och rainorlteter i Sverige är f,n, under stark utveckling och
det är naturligt att förändringar fortlöpande sker i organisationsstrukturen,
Statsraakterna bör därför enligt min mening inte på detta stadium binda sig för
den utformning av bidragssystemet som IU har förordat. Jag föreslår att bidrag
till invandrar-och minoritetsorganisationer skaU utgå enligt följande.
Invandrar- och minoritetsorganisation som är att anse som riksorganisation bör
kunna få statsbidrag för sin verksamhet om denna huvudsakligen är förlagd till
Sverige. Vidare bör gälla att organisationen skall vara demokratiskt uppbyggd,
dvs, de enskilda medlemmarna skall ha det avgörande inflytandet över
organisationens verksamhet. Bidrag bör utgå endast om organisationen själv
står för en del av kostnaderna för sin verksamhet,
I
likhet med IU förordar jag att SIV skall administrera bidragsgivningen. Det
bör ankomma på SIV att i anvisningar närraare ange de villkor som skall gälla
för att få bidrag.
Jag
beräknar medelsbehovet under budgetåret 1975/76 för bidrag till invandrar- och
minoritetsorganisationer tUl 1,6 mUj, kr. Jag återkommer härtill i det
följande,
IU
har föreslagit att SIV även framdeles bör förfoga över medel för bidrag till
organisaiioner och institutioner av skilda slag för avgränsade projekt som har
till syfte alt bidra till invandrarnas anpassning m,m. Projektbidragen bör avse
invandrar- och minoriteisorganisationer, trossamfund, svenska ideella
organisationer m,fl, Reraissinstanserna har tillstyrkt förslaget, LO och TCO
har därvid framhållit att projektbidrag bör utgå också till fackliga
organisationer för deras invandrarverksamhet.
Enligt
min mening bör SIV också i fortsättningen kunna förmedla bidrag för tidsmässigt
och kostnadsmässigt klart avgränsade projekt, I likhet med vad bl,a, SIV har
anfört i sitt remissyttrande anser jag, att ett väsentligt syfte med
projektbidragen är att stimulera sådan verksamhet för invandrare som
invandrarnas organisationer och trossamfund samt svenska ideella organisationer
svarar för.
Jag
ansluter mig även i princip till LO:s och TCO:s uppfattning att projektbidrag
bör kunna utgå för fackliga organisationers verksamhet
Prop. 1975: 26 76
för
invandrare. Bidragen till fackliga organisationer bör dock avse endast klart
avgränsade projekt av försökskaraktär. Projektbidrag bör inte utgå för åtgärder
som kan anses ingå i de fackliga organisationernas ordinarie verksamhet för invandrare.
IU
har föreslagit att statsbidrag skall utgå till kommunerna för särskUd
verksamhet för invandrare. Som statsbidragsgrundande kostnader bör räknas dels
kostnader för personal, sora är anställd vid kommunal invandrarbyrå, eller för
särskilt avgränsad kommunal invandrarfunktion, dels övriga kostnader för drift
av invandrarbyrå eller invandrarfunktion. Vidare bör som statsbidragsgmndande
kostnader räknas sådana merkostnader som uppkommer till följd av särskild
information till invandrare eller i invandrarfrågor eUer för särskild
uppsökande verksamhet bland mvandrare. IU föreslår att statsbidrag för
kommunernas informationsverksamhet för invandrare bör utgå med 50 % av
godkända kostnader, SIV föreslås svara för bidragsgivningen.
Ett
stort antal remissinstanser har tillstyrkt förslaget om statsbidrag till
kommunerna, men bl,a, kommunalekonomiska utredningen och socialutredningen har
avstyrkt förslaget. Även Svenska kommunförbundet har anfört kritiska
synpunkter. Kommunalekonomiska utredningen har sålunda anfört att innan dess
arbete har avslutats bör inte statsbidrag införas på n3'a områden om inte
speciella förhållanden föreligger. Tillräckliga skäl har inte anförts för det
föreslagna statsbidraget, anser utredningen. Det förhållandet att vissa kommuner
har merutglfter för invandrare och att dessa kostnader belastar kommunerna
ojämnt utgör i och för sig från rättvisesynpunkt inget skäl att ge bidrag till
dessa kommuner, efiersom ett jämförelsevis högt utgiftsläge på ett visst område
kan vara förbundet med lägre kostnader på ett annat eller med ett
förhållandevis högt inkomstläge. En stor del av det av IU föreslagna
statsbidraget skulle komma att gä till koramuner med ett eget skatteunderlag
som ligger vid och över 100 % av raedelskattekraften i landet,
Koramunalekonoralska utredningen anför avslutningsvis att i dess undersökningar
av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun även ingår bl,a, kostnader för
invandrarbyråerna. Socialutredningen anser att ett särskilt statsbidragssystem
inte är motiverat utan förordar att statsbidraget antingen bör ingå i det
aUmänna statsbidraget för kommunernas socialvård eller i de utvecklingsbidrag,
vilka socialutredningen har föreslagit i betänkandet (SOU 1974: 39)
Socialvården, Mål och medel.
Svenska
koraraunförbundet har förordat att statsbidrag utgår till kommunerna för deras
verksamhet för invandrare raen anfört att bidrag enligt IU:s raodell under
överskådlig tid koramer att organisatoriskt låsa kommunemas verksamhet för
invandrarna och försvåra en anpassning till nya förhållanden. Bidraget ger
vidare inte utrymme för de insatser, som med utgångspunkt från lokala
förhållanden kan vara mest ända-
Prop. 1975: 26 77
målsenliga.
Det står dessutom i direkt motsättning till strävandena att komma bort frän statlig
detaljreglering och kontroll, anser förbundet.
Enligt
rain uppfattning har bärande skäl anförts för att i ett vidare sammanhang se
över frågan om statsbidrag tUl kommunerna för verksamhet för inwindrare.
Samtidigt är det enligt min mening önskvärt att komraunerna liksom ideella
organisationer m.fl, kan få bidrag tUl projektverksamhet av försökskaraktär.
Bidragen bör främst avse avgränsade informationsprojekt. Projekten bör kunna
avse såväl samhällsinforraation tUl invandrare som information till allmänheten
i invandrarfrågor och annan liknande verksamhet med sikte på invandrare och
invandrarfrågor.
Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört beräknar jag medelsbehovet för projektbidrag
till organisationer, trossamfund och kommuner m.fl. under budgetåret 1975/75
tiU 1,8 milj, kr, .Jag återkommer härtiU i det följande. Det bör ankoraraa på
SIV att administrera bidragen för avgränsade projekt och att utforma
erforderliga anvisningar,
I
samråd med statsrådet Gustafsson vill jag i fråga om trossamfund anföra följande.
IU
har uttalat att det ur principiell synpunkt är svårt och dessutom olämpligt att
skilja mellan "invandrartrossamfund" och andra trossamfund när det
gäller samhäUsstöd till dem eller deras stäUning i sarahället. Utredningen
ansluter sig till de stäUningstaganden som 1968 års beredning om stat och
kyrka har gjort i betänkandet (SOU 1972:36) Samhälle och troi32mfund, nämUgen
att samhällsstöd bör utgå till religiösa samfund oavsett vilken religion dessa
företräder. IU:s uppfattning delas av de remissinstanser som har yttrat sig i
frågan.
Enligt
besU:t av föregående års riksdag (prop, 1974:1 bil. 10, KrU 1974:9, rskr
1974:113) kan bidrag utgå lill såväl kristna som icke kristna trossamfund. F.n.
kommer bl,a. estniska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige, ungerska
protestantiska församlingen i Sverige, katolska kyrkan i Sverige och de
mosaiska församlingarna i Sverige i fråga för bidrag, I årets budgetproposition
(prop, 1975:1 bil. 10 s. 126) har föredragande statsrådet anmält att han avser
att senare föreslå regeringen att raedel ur anslaget Bidrag till trossamfund
fr,o,m, budgetåret 1975/76 får utgå till de ortodoxa kyrkorna i Sverige.
IU
har vidare behandlat frågan om finskspråkig service inom svenska kyrkan.
Utredningen anser att den hittiUsvarande verksamheten på detta område har varit
vä:"defall och att den biir utvecklas ytterligare. Församlings- och
pastoratsförbundet framhåller i sitt remissyttrande att det avser att genom
information och rekommendationer till svenska kyrkans församlingar förbättra
möjUgheterna för inflyttade finländska lutheraner att få religiös service samt
att överläggningar i frågan har ägt rum raellan förbundet och Riksförbundet
för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige,
Prop. 1975: 26 78
Det
bör enligt min mening ankomma på svenska kyrkan att svara för att de av dess
medlemmar, som har invandrat från andra länder, får den religiösa service de
behöver. Pastoratsförbundets inUiativ får ses som ett led i sådana strävanden.
Åtgärder har vidtagits för att öka kyrkans insatser för olika
invandrargrupper, Fr,o.ra, innevarande budgetår utgår medel ur kyrkofonden till
lön för ytterligare två stiftsadjunkter, som är avsedda för den finskspråkiga
befolkningen i Sverige, Sammanlagt finns därmed sex tjänster som stiftsadjunkt
för finskspråkiga. Domkapitlen har dessutom länge haft möjlighet att inrätta
pastoratsadjunktstjänster för finskspråkiga. Flertalet domkapitel har utnyttjat
denna möjlighet, I svenska kyrkan finns vidare anställda präster för invandrare
från Estland, Lettland och Ungern,
6.9
Medinflytandefrågor
I
fråga om invandrarnas rättsliga ställning och deras möjligheter till
medinflytande har IU anfört bl.a, följande synpunkter.
IU
framhåller att önskemål om ett ökat inflytande för invandrarna har framförts i
den allmänna debatten. Vissa framkomstvägar har anvisats, bl.a, att
invandrarna bör vara representerade i politiska och fackliga organisationers
valda församlingar, att kommunal rösträtt och valbarhet införs samt att
återstående skillnader i lagstiftningen mellan svenska och utiändska medborgare
i fråga om tillgången till nyttigheter och samhällsservice bör avlägsnas så
långt det är raöjligt, IU anser att bl,a, dessa vägar bör prövas för att öka
invandrarnas inflytande i det politiska livet och samhällsdebatten.
För
egen del anser jag i likhet med utredningen att strävan också i fortsättningen
bör vara att avlägsna återstående skillnader i lagstiftningen meUan i Sverige
bosatta utländska medborgare och svenska medborgare. Ett orafattande arbete
har under de senaste årtiondena lagts ned på att stärka invandrarnas
rättsställning i vistelsestaten. Sverige har tagit aktiv del i detta arbete på
det internationella planet. Vidare har Sverige genom att ansluta sig till
internationella överenskoraraelser eller träffa särskilda avtal med skilda
stater verkat för att tUlförsäkra utlänningar som vistas här samma förmåner som
svenska medborgare. Som ett resultat av detta arbete och i stor utsträckning
också av ensidiga åtgärder från svensk sida återstår det nuraera få skillnader
raeUan utländska och svenska medborgares rättsliga ställning.
Jag
vill i detta sammanhang erinra om att frågan om möjligheterna att i grundlagen
föra in ett skydd också för utlänningar som är bosatta i Sverige f.n. prövas av
1973 års fri- och rättighetsutredning. Jag vill också eruira om att SIV i sitt
remissyttrande har anfört att verket har inlett en kartläggning av
särbestämmelser för utlänningar m.m. Kart-
Prop. 1975: 26 79
läggningen
avses ligga till grund för initiativ om undanröjande av sär-bestämraelser.
Även
jag anser att det är väsentligt att invandrarna i vårt land på olika sätt
bereds ökade raöjUgheter att delta i det politiska livet och i
samhällsdebatten, och att praktiska och formella hinder härför så långt möjligt
undanröjs. Frågan om utländska medborgares rätt att delta i allmänna val i
Sverige har berörts av en rad remissinstanser. Med anledning härav får jag i
samråd med chefen för koraraundeparteraentet anföra följande.
I
samband med att antalet invandrare har ökat under senare år har frågan om
kommunal rösträtt och valbarhet för utländska medborgare tilldragit sig ett
allt större intresse. Det har framställts som ett demokratiskt rättvisekrav
att invandrarna genom kommunal rösttätt får möjlighet att påverka
förhållandena inom kommunen på sådana oraråden som särskilt berör dera, t,ex.
undervisning, social omvårdnad, kulturell verksamhet, fritidsverksamhet och
boendemiljöns utformning.
Efter beslut i december
1973 av Nordiska ministerrådet har tillsatts en arbetsgrupp, bestående av en
ledamot från vart och ett av de nordiska länderna, för att utreda frågan om
komraunal rösträtt och valbarhet i bosättningslandel för invandrare från annat
nordiskt land. Arbetsgruppens uppdrag avser val i både borgerliga och kyrkliga
kommuner. Arbetsgruppen skall överväga de principiella frågorna i sammanhanget
och redovisa underlag för ett ställningstagande tUl en eventuell reform. Den
skall vidare kartlägga och anvisa lösningar på de praktiska och administrativa
problem som kan föreligga. Det ingår däremot inte i uppdraget att göra en
samlad bedömning av frågan om kommunal rösträtt och valbarhet för medborgare i
annat nordiskt land. Arbetsgruppen väntas redovisa resultatet av sina
överväganden inom kort,
1 maj 1974 bemyndigades
chefen för koraraundeparteraentet att tillkalla sakkunniga med updrag att
utreda frågan om kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare (Kn 1974:02). I
direktiven uttalas bl.a, att starka skäl talar för att även de invandrare som
inte har förvärvat svenskt medborgarskap får rösträtt vid kommunala val.
Utredningens överväganden skall enligt direktiven avse invandrare från både
nordiska och utomnordiska länder samt såväl val till kommunfullmäktige och
landsting som val till kyrkofullmäktige. Utredningen skall också överväga
frågan ora valbarhet till de beslutande församlingarna och nämnderna bör
tillkomma icke svensk medborgare. Utredningen väntas lägga fram sitt förslag
inora kort. Beslut i frågan beräknas kunna föreligga i god tid före 1976 års
val,
6.10
Informationsfrågor
IU
har föreslagit vissa riktlinjer för information tUl invandrare före
invandringen. De föreslagna rUctlinjerna tillstyrks av remissinstanserna. Jag
anser i likhet med utredningen att informationen om Sverige i de
Prop. 1975: 26 80
länder,
varifrån invandring sker till vårt land, bör ges en sådan inriktning att
personer som överväger att flytta hit kan få det faktaunderlag, som behövs för
ett realistiskt beslut. Jag förutsätter efter sararåd raed chefen för
utrikesdepartementet att hänsyn härtUl tas vid utforraningen av Svenska
institutets informationsverksamhet i invandrarnas ursprungsländer.
I fråga om information tiU
invandrare efter invandringen till Sverige har IU framhållit att samtiiga
informationsansvariga organ bör verka för en utjämning av skillnadema när det
gäller informationssituationen för olika språkgrupper i landet och att SIV även
framdeles bör ha i uppgift att samordna inforraationsinsatser avseende
invandrare. SIV bör få ökade resurser för detta ändamål. Utredningen har vidare
föreslagit att informationsinsatserna ökas för att påverka den allmänna
opinionen i en för invandrarna gynnsam riktning samt for att skapa ökad förståelse
mellan människor med olika språk, värderingar, traditioner, seder och
beteendemönster. Sådana insatser raåste läggas upp på mycket lång sikt för att
få önskad effekt. Framför allt bör en långsiktig satsning ske på skolväsendet.
Även inom massmedia och organisationslivet bör ökade insatser av detta slag
göras, SIV bör samordna informationsverksamheten och tillföras ekonomiska och
personeUa resurser för uppgiften.
Utredningens
förslag om informationsåtgärder för invandrare i Sverige och om
opinionsbildande verksamhet avseende allmänheten tillstyrks i stort av
remissinstanserna.
Jag
har i huvudsak samma uppfattning som utredningen och remissinstanserna i dessa
frägor och anser det vara betydelsefullt alt såväl samhällsinformationen till
invandrare förbättras och utvidgas som att information till allraänheten i
invandringspolitiska frågor ökas inom ramen för en långsiktig planering. Mot
denna bakgrund föreslår jag i det följande en väsentlig ökning av SIV:s
resurser för informationsverksarahet,
IU
har frarahållit att stiftelsen Invandrartidningen har spelat en stor roll för
förraedlingen av samhällsinformation till invandrare. IU förordar att
verksamheten fortsätter enligt i huvudsak nuvarande riktlinjer. Tidningen har
visat sig fyUa ett stort behov. Principerna för sammansättningen av
stiftelsens styrelse bör dock ändras. Denna bör få ett breddat parlamentariskt
inslag. Desutom bör företrädare för SIV, nämnden för samhällsinforraation
(NSI), invandrarintressen och personalen ingå i styrelsen. IU föreslår att
statsbidraget till tidningens verksamhet under budgetåret 1975/76 utgår med 1,5
milj. kr.
Remissinstanserna
har i stort anslutit sig till förslagen. Stiftelsen Invandrartidningen
framhåller vikten av att NSI och SIV är företrädda i styrelsen. Eventuellt bör
också SÖ ingå, eftersom tidningen används i undervisningssammanhang. NSI är
tveksam tUl förslaget att vara representerad.
Prop. 1975: 26 81
Jag
delar bedömningen att invandrartidningen är ett effektivt infor-raationsmedel.
Tidningens upplageutveckling är positiv och de olika editionerna har visat sig
vara särskilt användbara för målgrappsanpassad information om t.ex, nya lagar
eller för annan samhällsinformation. Vidare kan så gott som alla
invandrarhushåll nås genom tidningens temanummer, vari olika rayndigheter kan
nå ut med angelägen information.
Mot
denna bakgrund beräknar jag stiftelsens medelsbehov för budgetåret 1975/76
till 1,5 milj. kr. Jag återkommer härtUl i det följande.
Principerna
för sammansättningen av stiftelsens slyrelse bör också enligt min mening
ändras så att styrelsen får en breddad parlamentarisk sammansättning, I styrelsen
bör vidare ingå företrädare för närmast berörda myndigheter och för
invandrarintressen. Vad gäller företrädare för de anställda i stiftelsens
styrelse finner jag inte tiUräckliga skäl att frångå de riktlinjer för
personalrepresentation i statiig myndighets styrelse m,m, som nyligen har
godkänts av riksdagen (prop. 1974:1 bil. 2, p. 7, InU 4, rskr 95). Däremot har
jag ingen erinran mot att de anställda i stiftelsen liksom hittills bereds
möjlighet att i andra former ta del i styrelsearbetet. Det ankoraraer på
regeringen att besluta om styrelsens sammansättning,
6.11
Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna
En
förutsättning för att samhällets åtgärder till förmån för invandrare och
språkliga minoriteter skall bli effektiva och ändamålsenliga är att de olika
berörda myndigheternas ansvarsområden i detta avseende är klart avgränsade.
Är
1968 fastslog statsmakterna principen att den fackmyndighet som har ansvar för
viss verksamhet i förhållande till svenska medborgare även skall ha molsvarande
ansvar i förhållande till utiänningar sora är bosatta i Sverige. IU har uttalat
att denna princip bör gälla även framdeles. Det finns emellertid behov av
särskilda åtgärder för att stimulera fackorganen inom olika samhäUsoraråden att
vidta nödvändiga åtgärder för invandrare. Mot denna bakgmnd bör samordnande och
initiativtagande insatser göras på såväl central som lokal nivå. På central
nivå bör SIV enUgt utredningen även i fortsättningen ha denna samordnande och
initiativtagande uppgift.
Utredningen
har föreslagit att centrala direktiv utfärdas till statsrayndigheterna, vari
dessa erinras ora skyldigheten att i resp. verksamhet genomföra de särskilda
åtgärder för invandrare som är nödvändiga. I direktiven bör även anges att
varje myndighet bör upprätta ett program för sina särskilda åtgärder för
invandrare. Utredningen har avvisat tanken på att ställa samman en katalog i
vilken statsmakterna anger varje rayndighets arbetsuppgifter när det gäller
åtgärder för invandrare.
6
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 26
Prop. 1975: 26 82
IU:s
överväganden om ansvarsfördelningen meUan myndigheterna har vunnit anslutning
bland reraissinstanserna, sora har framhållit att dessa överväganden inte
innebär någon ändring av de riktiinjer som har tillämpats i praxis sedan lång
tid och som fastslogs av statsmakterna år 1968. Statskontoret har sålunda
betonat att det vore en olämplig lösning att sammanställa en katalog i vilken
statsmakterna anger varje myndighets arbetsuppgifter när det gäller särskilda
åtgärder för invandrare. Riksrevisionsverket (RRV) har framhåUit vikten av att
invandrarnas och minoriteternas behov vägs in som en integrerad del av
myndigheternas ordinarie planerings- och budgetarbete.
Jag
ansluter mig till utredningens överväganden om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna
för åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter. Jag finner i detta
sammanhang anledning att åberopa statsmakternas uttalande år 1968 i denna
fråga, i vilket framhölls att ansvaret för att olika konkreta åtgärder på
skilda områden vidtas för att ge invandrare stöd och hjälp bör åligga resp.
fackmyndighet. Åtgärder för invandrare borde således i princip vidtas av de
myndigheter som svarar för motsvarande uppgifter i fråga om svenska medborgare.
Det framhölls vidare att det emellertid kan råda delade meningar ora hur gränsema
inora olika områden skall dras mellan skUda rayndigheters uppgifter i dessa
avseenden inom ramen för den principiella ansvarsfördelningen. Sådana
gränsdragningsfrågor ansågs i huvudsak vara av mera praktisk än principiell
natur och de torde därför kunna lösas utan större meningsskiljakligheter. Det
framhölls slutligen att en sådan spridning av arbetsuppgifterna motiverar att
garantier skapas för att en samordning sker av myndigheternas insatser. För
denna samordning skulle SIV svara.
Även
jag anser att det vore en olämplig lösning att sammanställa en katalog i vilken
statsmakterna anger varje myndighets arbelsuppgift när det gäller särskilda
åtgärder för invandrare. Jag har samma uppfattning sora bl,a, statskontoret i detta
avseende. Samtidigt är det väsentiigt att myndigheterna på lärapligt sätt
erinras om att de var och en inom resp. verksamhetsområde har samma ansvar för
invandrare som för svenskar och att därutöver särskilda åtgärder i vissa fall
är nödvändiga beträffande invandrare.
IU
har uttalat att det ibland kan vara ändamålsenligt att de myndigheter som är
berörda av en viss fråga bedriver samråd i mera institutionaliserade former,
t.ex, i fråga om åtgärder för överföring och omhändertagande av flyktingar, SIV
och Svenska Röda korset har föreslagit att ett samarbetsorgan i flyktingfrågor
inrättas mellan berörda myndigheter. Inom arbetsmarknadsdepartementet övervägs
f,n, formerna för uttagning, överföring och omhändertagande av flyktingar.
Frågan om medverkan från myndigheter och vissa frivilliga organisationer, som
bl.a. arbetar med flyktingfrågor, har aktualiserats i sammanhanget.
Prop. 1975: 26 83
6.12
Statens invandrarverk m.m.
SIV:s
nuvarande organisation framgår av tablån på s, 91,
SIV,
som inrättades den 1 juU 1969 (prop, 1968:142, SU 1968:196, rskr 1968:405),
handlägger förutom tillstånds-, kontroll- och medborgarskapsfrågor frågor
rörande invandrarnas anpassning, SIV:s styrelse består av verkschefen och sex
lekmannaledamöter. Till verket är knuten en rådgivande expertgrupp raed
företrädare för intressen som är berörda av de frågor som SIV handlägger.
Verket
består av fyra byråer, nämligen en tillståndsbyrå för handläggning av ärenden
enligt utlänningslagstiftningen, en medborgarskapsbyrå för handläggning av
ärenden enligt medborgarskapslagstiftningen, en byrå för anpassningsfrågor och
en byrå för administrativa uppgifter. Sedan den 1 juli 1973 finns en
registerenhet, som handhar frågor om automatisk databehandling av vissa rutiner
för handläggning av tillstånds- och medborgarskapsärenden ra,ra.
Mot
bakgrund av förslagen ora åtgärder för invandrarnas sociala och kulturella
situation har IU tagit upp frågan om i vilken utsträckning SIV:s ledning och
organisation i övrigt samt arbetsuppgifter bör ändras för att svara mot de
intentioner, som ligger bakom IU:s överväganden.
Jag
tar först upp vissa synpunkter på SIV:s ledningsfunktioner.
IU
har föreslagit att SIV även i fortsättningen bör ledas av en styrelse med sju
ledamöter. Verkets generaldirektör bör liksom hittills vara styrelsens
ordförande. Styrelsen bör sora f.n. vara av lekmannakaraktär och ha
parlamentarisk förankring. Vidare har utredningen föreslagit att den rådgivande
expertgrupp som sedan SIV:s tillkomst varit knuten till SIV avskaffas.
Utredningen föreslår även att ett nytt rådgivande organ invandrarrådet
knyts till SIV. Rädet föreslås få 15 ledamöter som företräder invandrar- och
minoritetsorganisationer samt invandrar- och minoritetsintressen i övrigt. SIV
skuUe inhämta rådets synpunkter i frågor rörande invandrarnas sociala och
kultureUa situation, riktlinjer för SIV:s bidragsgivning samt förslag till
årlig ansIagsframstäUning.
Remissinstansema
har framfört ett flertal synpunkter på SIV:s ledningsfunktion. Förslaget att
expertgruppen bör avskaffas tillstyrks av merparten av remissinstanserna, raen
avstyrks av rikspolisstyrelsen, försvarsstaben och AMS. RRV anser det vara en
brist att arbetsmarlcnadens parter inte är företrädda i SIV:s ledningsfunktion.
De borde enligt RRV antingen vara företrädda i styrelsen eller i det föreslagna
invandrarrådet, som därigenom skulle få ett breddat underlag. En rad andra
instanser bl.a, socialstyrelsen. Svenska koraraunförbundet, LO, TCO och
Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser att det finns behov av ett
rådgivande organ på invandrarpolitikens oraråde med bredare förankring i
samhället än vad som skulle vara raöjligt med det av utredningen föreslagna
invandrarrådet. Riksförbundet finska föreningar i Sverige
Prop. 1975: 26 84
frarahåller
sålunda att i och för sig bör ett organ som kan framföra invandrarnas intressen
knytas till SIV, men därutöver bör ett övergripande permanent statligt
rådgivande organ 1 invandrar- och minoritetspolitiska frågor inrättas. Rådet
bör ha en bred samhällelig förankring.
För
egen del anser jag att det inte finns anledning att ompröva statsraakternas
beslut av år 1968 ora storleken och saramansättningen av SIV:s styrelse i annan
mån än att representanter för verkets anställda bör tillkomma i enlighet med de
riktUnjer för personalrepresentantation i StatUg rayndighets styrelse ra.ra.
som har godkänts av riksdagen. I fråga om den till SIV knutna expertgruppen
tillstyrker jag förslaget att gruppen ersatts raed ett system genora vilket
formerna för samarbete med experter inom ett visst område bedöms från fall till
fall. SIV:s kompetensområde spänner över så raånga olika sarahällssektorer att
det inte är raeningsfullt att i ett och samma organ samla företrädare för aUa
dessa olikartade verksamhetsoraråden.
Jag
anser i likhet med en rad remissinstanser att det är angeläget att SIV bedriver
sin verksamhet i nära kontakt med invandrarnas organisationer och med andra
organ som företräder invandrar- och minoritetsintressen. Det bör komma till
uttryck i SIV:s instruktion att verket bör vara kontaktorgan mellan sarahället
och invandrarorganisationerna. SIV bör emellertid enligt rain raening ges
möjligheter att själv avgöra i vilka former verkets samråd med
invandrarorganisationer bör ske och hur verket skall utveckla kontaktverksamhet
i förhållande till invandrarorganisationer.
Det
är enligt min mening angeläget at det även på regeringsnivå utvecklas former
för fortlöpande samråd med av invandrar- och minoritetspolitiska frågor
berörda organ. I likhet med bl.a. Riksförbundet finska föreningar i Sverige
anser jag att ett perraanent rådgivande organ i invandrarfrågor raed bred
förankring bör inrättas, I det rådgivande organet, som bör kallas
invandrarrådet, bör ingå företrädare för invandrares och språkliga minoriteters
egna organisationer, för berörda statliga och koraraunala instanser samt
arbetsmarknadens parter. Jag avser att senare föreslå regeringen att ett
invandrarråd av detta slag knyts till arbetsmarknadsdepartementet. Det bör
ankomma på regeringen att närmare besluta om rådets sammansättning.
Jag
övergår nu till att behandla frågan om SIV:s arbetsuppgifter och organisation.
I
fråga om verkets uppgifter för invandrarnas anpassning anförde dåvarande
departementschefen i prop. 1969: 53 (SU 1969: 86, rskr 1969: 218) att underlag
saknades för att fullständigt bedöma omfattningen och inriktningen av
insatserna på området innan IU hade redovisat resultatet av sitt arbete. Enligt
departementschefen var det emellertid angeläget, att inom den föreslagna organisationen
för anpassningsåtgärder, få tUl stånd en förbättrad samordning av de åtgärder
som redan då ankom på
Prop. 1975: 26 85
frärast
statliga och koraraunala myndigheter och organ. Vidare förelåg ett stort behov
av fortsatta initiativ av den art som ankom på den arbetsgrupp för
invandrarfrågor, som sedan år 1966 fanns inom dåvarande inrikesdepartementet.
Främst gällde det insatser för att tUlgodose invandrarnas behov av information
om förhåUandena i Sverige samt åtgärder i syfte att komma till rätta med de
initialproblem sora invandrare möter på skilda områden i samhällslivet. Vidare
borde det ankoraraa på verket att planera användningen av det särskilda anslag
för anpassningsåtgärder sora hade tagits upp på riksstaten för budgetåret
1967/68.
Anpassningsbyråns
arbetsuppgifter och arbetssätt har lett till en intern indelning i sektioner.
Inora dessa innebär arbetet främst initiativtagande, kontaktskapande,
samordnande och informerande verksamhet av mycket varierad karaktär i
förhållande till myndigheter, organisationer, företag, massmedia och enskUda.
De skilda sektionernas ansvarsområden är följande.
Kommunsektionen
initierar och medverkar till åtgärder för att tillgodose invandrarnas
särskilda behov inom kommunernas ansvarsområden, bl.a, medinflytande,
förbättrad information till invandrare och svenskar bl,a, genom inrättandet av
en invandrarbyrå eller motsvarande samt förbättrad tolkförraedling. Vidare
bistår sektionen invandrarfunk-tionerna med viss rådgivning m.m.
Arbetsmarknadssektionen
verkar för att åtgärder vidtas så att invandrarna på ett naturligt sätt
koramer in i svenskt arbetsliv och att de särskUda problem, som möter dem på
arbetsplatserna, minskas. Insalsema inriktas främst på svenskundervisning,
introduktion av nyanställda, arbetsplatstolkning, information, deltagande och
medinflytande i fackföreningarnas arbete samt arbetarskydd.
Organisationssektionen
svarar för SIV:s uppgift att vara kontaktorgan mellan samhället och
invandrarnas organisationer och trossamfund samt svenska organisationer och
institutioner, som sysslar med invandrarfrågor. Sektionen har därvid till
huvuduppgift att fördela bidrag till organisationerna och att ge råd och hjälp
i föreningstekniska frågor.
Utbildningssektionen
följer löpande behovet av åtgärder samt initierar och saraordnar åtgärder i
fråga om invandrarbarns och vuxna invandrares utbildning, frilidsfrågor för
barn och ungdom, litteraturförsörjning genom biblioteken, invandrarkunskap i
utbildning för svenskar och nordiska utbildningsfrågor.
Myndighelssektionen
stimulerar centrala myndigheter och organ tUl åtgärder för invandrarna,
sararåder raed myndigheterna om konkreta åtgärder samt samordnar dessa i de
fall flera myndigheter är berörda.
Publikationssektionen
framställer material som informerar invandrarna om det svenska samhället,
påverkar myndigheter och organisationer att inforraera invandrarna ora
rättigheter och skyldigheter, verkar för sam-
Prop. 1975: 26 86
ordning
av sådana insatser samt sprider kunskap bland svenskarna om vaiför invandrarna
kommit hit och vilken betydelse de har för Sverige.
Konsulentsektionen
kompletterar den informationsservie, som invandrarbyråer, myndigheter och
organisationer ger invandrarna i individuella ärenden samt sprider erfarenheter
av detta inom och utom verket. Vidare anlitas konsulenterna av tillståndsbyrån
för sociala utredningar i vissa tillståndsärenden.
Enligt
personalstaten finns 16 tjänster för de uppgifter, som ankommer på
anpassningsbyrån. Häratöver finns 15 extra- eller arvodestjänster, som avlönas
från anslaget Anpassningsåtgärder för invandrare,
SrV:s
informationsuppgifter handhas f.n. av två informationstjänstemän direkt under
verksledningen. Med anlitande av medel från anpassningsanslaget har verket
dessutom anställt ytterligare personer för uppgifterna. Sålunda finns
sammanlagt åtta tjänstemän, som utgör den s. k. informationsenheten. Den svarar
för SIV:s pressombudsmannafunktion, ger ut en facktidskrift. Ny i Sverige,
producerar vissa trycksaker för extern information, svarar för verkets
seminarieverksamhet och pressklippservice samt verkets interninformation.
Informationen riktar sig till invandrare, den svenska allmänheten, massmedia
och andra målgrupper. Någon klar gränsdragning mot anpassningsbyråns
verksamhet finns inte.
IU
föreslår vissa förändringar av verkets organisation och har därvid anfört
följande. Ansvaret för att omvandla de övergripande målen till anvisningar och
riktlinjer för verksamheten inom skilda samhällsområden bör till övervägande
del vUa på SIV. Sarahällsutvecklingen medför att målen med tiden måste
utvecklas. Delta ställer krav på en uppföljning och utvärdering av gjorda
insatser inora olika områden för att statsmakterna skall ha ett uttömmande
beslutsunderlag, SIV bör därför svara för långtidsplanering, utredningsverksamhet
och metodutveckling vid sidan om den initiativtagande, pådrivande och samordnande
verksamheten. För dessa arbetsuppgifter bör en utrednings- och samordningsenhet
inrättas inora SIV,
Den
hittiUsvarande verksamheten inom anpassningsbyrån och den s,k.
informationsenheten hos SIV har visat, att ett av de mest betydelsefulla
medlen för att underlätta invandrarnas anpassning i vårt land är information.
Planering, produktion och distribution av sådan information, som måste
utformas med hänsyn till de olika målgrupperna som bör nås, kräver särskild
kunskap. Detta arbete samt uppgiften att samordna andra myndigheters och
organs informationsinsatser motiverar en särskild organisatorisk enhet, som bör
ha det övergripande ansvaret för SIV:s informationsuppgifter.
Enheten
för utrednings- och samordningsverksamhet bör svara för samordning av åtgärder
tiU förmån för invandrare i Sverige, I uppgiften bör bl.a, ingå
långtidsplanering, utredningsverksamhet, intemationella
Prop. 1975: 26 87
frågor,
metodutveckling, frågor gällande avgränsning av berörda myndigheters och andra
organs resp, ansvarsområden när det gäller åtgärder för invandrare,
utarbetande av råd och anvisningar samt insatser av allmänt initiativlagande
och pådrivande karaktär. Enheten bör vidare svara för SIV:s anslagsfördelande
verksamhet, dvs. bidragsgivning till mvandrar- och minoritetsorganisationer
m.fl. En väsentlig del av den anslagsfördelande verksamheten bör innefatta
uppföljning av effekterna av bidragen. En viktig uppgift i sararaanhanget är
kontaktverksamhet avseende invandrar- och minoritetsorganisationer.
Den föreslagna
informationsenhetens huvudsakliga arbetsuppgifter bör vara
informationsplanering i samråd med NSI och övriga berörda myndigheter samt
informationsproduktion avseende såväl invandrare som allmänheten och
dokumentation. Enheten bör därvid ge kontinuerlig och systematisk inforraation
tiU raassmedia i såväl Sverige som utlandet, informationsteknisk service till
andra myndigheter och organ som komraer i kontakt med invandrarfrågor samt
intemt inom SIV, producera och distribuera trycksaker och AV-raaterial av
olika slag, medverka i och samordna kurser, konferenser ra,ra. i
invandrarfrågor samt svara för SIV:s biblioteks- och dokuraentationsverksarahet
samt allmän upplysningsverksamhet avseende enskilda förfrågningar.
IU:s
förslag om organisatoriska förändringar av SIV:s verksamhet för invandrarnas
kulturella och sociala situation är av översiktlig karaktär. IU har inte
närmare gått in på frågan om personalresurser och anslagsbehov i anslutning
härtill.
IU
har inte funnit skäl att föreslå någon ändring av 1968 års beslut att
handläggningen av såväl frågor enligt utlännings- och
medborgar-skapslagstiftningcn som saraordningen av åtgärder för invandrarnas
anpassning m.m, bör ankomma på SIV. Erfarenheterna visar att sammanföringen av
dessa två slag av arbetsuppgifter är ändamålsenlig.
Jag delar IU:s uppfattning
och anser att verkets arbetsuppgifter bör vara att fullgöra de uppgifter som
enligt utiännings- och medborgarskapslagstiflningen eller annan författning
ankoramer på den centrala utiänningsmyndighelen samt att föra register och
statistik över utlänningar i Sverige i den utsträckning som behövs för
verksaraheten. Vidare bör SIV svara för samordning av åtgärder för invandrare i
Sverige samt efter samråd raed berörda myndigheter vidta eller föreslå
åtgärder, verka för att institutioner och organisationer utanför
rayndig-hetskretsen vidtar behövliga åtgärder och fördela de anslag som kan
StäUas tUl SIV:s förfogande för bidragsgivning. Dessutom bör SIV i samråd med
NSI svara för samordning av samhällsinformation till och om invandrare, ta
inilialiv till informationsåtgärder, svara för allmän samhällsinformation tUl
invandrare, som inte åligger annan myndighet och svara för information tUl
aUmänheten i invandringspolitiska frågor. Det bör vidare ankomma på SIV att
svara för dokuraentation i
Prop. 1975: 26 88
frågor
om invandrarnas sociala och kulturella situation samt att vara ett kontaktorgan
mellan samhället och invandrar- och minoritetsorganisationer.
I
likhet med IU och flertalet av de remissinstanser, som har yttrat sig i frågan,
anser jag, att anpassnings- och informationsverksamheten bör organiseras på två
skilda enheter, samordningsenheten och informationsenheten. Detta innebär att
den nuvarande anpassningsbyrån i huvudsak ersätts av samordningsenheten och
att en ny enhet inrättas för informationsuppgifterna. Samordningsenheten och
informationsenheten bör därvid ha i huvudsak de uppgifter som enligt IU:s
förslag skulle ankomma på enheten för utrednings- och samordningsverksamhet
resp, enheten för informationsverksamhet.
I
samband med beredningen av IU:s organisaiionsförslag har en arbetsgrupp inom
arbetsmarknadsdepartementet vari har ingått representanter för SIV och
personalorganisationerna vid verket samt statskontoret utarbetat förslag tUl
detaljorganisation av de båda föreslagna enheierna. Enligt förslaget bör
samordningsenheten under enhetsledningen kunna delas in i sex sektioner med i
huvudsak samma ansvarsområden som f.n. Publikationssektionens uppgifter förs
därvid över till den föreslagna informationsenheten.
Informationsenheten
bör enligt förslaget delas in i två sektioner produktionssektionen samt
dokumentations- och servicesektionen med i huvudsak följande arbetsuppgifter.
Produktionssektionen
bör klarlägga och analysera invandrarnas informationsbehov samt bestäraraa
målgrupper, ge råd till och påverka andra myndigheter beträffande informationen
till invandrarna samt samordna insatserna. Sektionen bör vidare producera
informationsmaterial för invandrare och svenskar, samt svara för
marknadsföring och distribution av informationsmaterialet och ulvärdera
insatserna.
Som
underlag för SIV:s verksamhet behövs dokumentation om invandrarnas och
minoriteternas ekonomiska, kulturella och sociala situation ra,ra.
Dokumentations- och servicesektionen bör svara för dokumentationen genora att
samla, bearbeta samt externt och internt tiUhandahålla information i
invandrar- och minoritetsfrågor. Sektionen bör därvid bl,a, bevaka att
vetenskapliga metodkrav beaktas vid verkets kartläggningar av invandrarnas
situation och behov inom skilda samhällssektorer, vid utvärdering av
försöksverksamhet, informationsinsatser m,m. Sektionen bör vidare svara för
bibUoteks-, pressklipps- och seminarieverksamheten.
Verkets
pressombudsmannafunktion bör ha en fristående ställning och inte vara inordnad
i någon sektion.
Arbetsgruppen
framhåller att arbetsuppgifierna inom samordningsenheten och
informationsenheten hänger intimt samman samt att inrättandet av två enheter
inte innebär att alla informationsuppgifter bör
Prop. 1975: 26 89
skiljas
ut till den sistnämnda enheten. Detta medför behov av saraarbete och krav på
en flexibel organisation. Kravet på flexibUitet kan tillgodoses genom att
frågor, som rör flera arbetsenheter inom verket, hänförs till projekt, sora
sköts av arbetsgrupper med representanter för berörda enheter. Huvudansvaret
bör därvid alltid ligga på endera enheten. Avgörande för placeringen är
uppgiftens karaktär m.m. Jag ansluter mig tUI dessa synpunkter.
Som
jag tidigare har anmält bör anpassnings- och informationsverksamheten
organiseras på två skilda enheter, samordningsenheten och informationsenheten.
Förslag till internorganisation har lagts fram av arbetsmarknadsdepartementets
arbetsgrapp. Jag finner emeUertid inte anledning att här ta ställning till
arbetsgruppens förslag i detta avseende, eftersom det ankommer på regeringen
att besluta om enheiernas delaljorganisation. Grappens förslag komraer då att
vara av stort värde.
Några
reraissinstanser har tagit upp frågan ora en regional organisation för
verksarahet för invandrare. Även arbetsgrappen har övervägt huruvida det kan
vara lärapligt att överföra viss del av den kartläggande, initiativtagande och
samordnande verksamhet, som åligger komraun-sektionen, till någon form av
regional organisation. Bl.a. har arbetsgruppen övervägt att föreslå en
försöksverksarahet, sora innebär, att hos SIV anställda tjänstemän placeras på
länsnivå. Med hänsyn tlU att ställning ännu inte har tagits till
länsberedningens förslag i betänkandet (SOU 1974:84) Stat och koramun i
samverkan, som behandlar samhällsverksamheten på regional nivå ra.ra. särat
det förhållandet alt SIV alltjärat är inne i ett uppbyggnadsskede, ansåg
arbetsgruppen emellertid att en sådan försöksverksamhet ännu inte borde
startas.
Enligt
min uppfattning bör ställning tas till frågan om en regional organisation
först när erfarenheter har vunnits av den utvidgade verksamhet hos SIV som jag
nu förordar.
I
det föregående har jag lämnat en utförlig redogörelse för innehållet i RRV:s
revisionsrapport avseende principema och formerna för SIV:s verksamhet på
anpassningsområdet.
RRV
konstaterade vissa brister i fråga om planering, dokumentation och utvärdering
av insatserna. IU betonar viklen av dokumentation och utvärdering antingen
insatserna gjorts av SIV eller andra instanser.
Under
granskningsarbetet har SIV förklarat sig i huvudsak dela RRV:s uppfattning. SIV
har emellertid hänvisat till resursbrist och att anpassningsverksamheten har
befunnit sig i ett uppbyggnadsskede, varvid fältarbetet har prioriterats
fraraför basarbetet.
I
likhet raed RRV vUl jag framhålla, att planerings-, uppföljnings- och
dokumentationsarbetet inte bör ses som aktiviteter, sora konkurrerar raed
fältarbetet utan som insatser, som bygger under och möjliggör styrning av
detta. Det är av stor vikt att SIV avsätter ökade resurser härför, eftersom
underlag eljest inte komraer att finnas för planering av och
I
Prop. 1975: 26 90
beslut
ora den framtida inriktningen av samhällets insatser för att förbättra
invandrarnas kulturella och sociala situation. Enligt min mening bör arbetet
med planering och dokumentation samt utvärdering av gjorda insatser ske
fortlöpande inom resp. arbetsenhet med användande av de tillgängliga
resurserna.
En
ökad satsning på basfunktionerna får dock inte innebära att fält-och
kontaktverksamheterna eftersatts. Verket bör därför tillföras ytterligare
personella resurser för anpassnings- och informationsarbetet. Jag återkommer
till detta i det följande.
Eftersom
SIV är och bör förbli ett centralt samordnande, bevakande och initiativtagande
organ på det invandringspolitiska området, är det enligt RRV:s uppfattning
nödvändigt att verket i högre grad än hittills ägnar sig åt långtidsplanering,
innefattande en omsorgsfull mål/medel-, tid- och kostnadsplanering. För dessa
uppgifter bör enligt min mening särskilda resurser lillföras verket.
Arbetsgmppen
har övervägt att föreslå att ett planeringssekretariat, knutet direkt till
verksledningen, inrättas. Risk finns emellertid för att ett sådant sekretariat
kan uppfattas som ett raellanled mellan byråerna och verksledningen, vUket
försvårar kontaktema. Arbetsgruppen har därför föreslagit att den särskilda
planeringsfunktionen bör läggas i anslutning till någon byrå eller enhet.
Eftersom planeringsarbetet bör avse hela verkets verksamhet, har arbetsgruppen
föreslagit att en ny sektion inrättas inom administrativa byrån för ändamålet.
Jag delar uppfattningen att den adrainistrativa byrån bör förstärkas för att
möjliggöra en förbättrad planeringsverksamhet. Det ankoraraer emellertid på
regeringen att besluta om annan placering av de särskilda resurserna för
långtidsplanering om så skulle visa sig lämpligare.
I
anslutning till långtidsplaneringen vill jag ta upp frågan om sambandet mellan
samordningsenhetens och informationsenhetens arbete. Som jag lidigare har
påpekat är det svårt att dra klara gränser mellan de båda enhetemas uppgifter.
Dessutom komraer enheterna att disponera gemensamma medel för
informationsverksamheten, vilket ställer stora krav på planering och samordning
av enheternas verksamhet. Vidare bör samordning och integrering med övriga
arbetsenheter inom verket ske i så stor utsträckning som möjligt. Enligt rain
mening är det lämpligt att också sådana planerings- och samordningfrågor
handläggs inom ramen för långtidsplaneringen inom administrativa byrån. I
verksamheten bör även ingå SIV:s budget- och petitaarbete.
Verkets
föreslagna organisation framgär av tablån på s, 92,
Jag
beräknar samordningsenhetens personalbehov till 29 tjänster, varav en
enhetschef. För informationsenheten beräknar jag personalbehovet tiU, förutom
en tjänst som enhetschef, 20 tjänster. För planerings-och samordningsuppgifter
m.m. bör tre tjänster tillföras adrainistrativa byrån.
CB
rt
O
n
i
m
,
c
!~
JD
1.U
T
to
.J
2
2
cc
1
0)
c
2
>
1 (U
K-
|0
to
w
c
rt
J)
(A
cn
C
c
Q)
c
c
C
to
E
(0
D
c
"5
0)
O)
x:
(U
c
a:
a>
ifl
cn
c
c
o
o E
0)
.c
c ö
c
W
cu
O)
rt
s
XI
i
m
w
O
C
IS
rt
>.
H
X>
Prop. 1975: 26 93
För
SIV:s anpassnings- och informationsverksamhet finns f.n. sammanlagt 18
tjänster enligt organisationsplanen, vartill kommer 21 extra-eller
arvodestjänster, som avlönas från anslaget Anpassningsåtgärder för invandrare.
Min beräkning av personalbehovet innebär således att SIV bör tillföras 35
tjänster för anpassnings-, informations- och planerings-uppgifter, varav 14
tjänster ulgör en reeU förstärkning av resurserna.
I
de delar som anställnings- och arbetsvillkor beträffande tjänster som direkt
berörs av omorganisationen är förhandlingsfrågor avser jag att ge statens
avtalsverk förhandlingsuppdrag.
På grandval av SIV:s
anslagsframställning förordar jag vidare vissa förstärkningar av verkets övriga
enheter. För tillståndsbyrån beräknar jag medel för tUlfällig förstärkning
motsvarande tre tjänster av den handläggande personalen för avarbetning av
balanser. Det ökande antalet ansökningar om svenskt medborgarskap motiverar en
förstärkning av personalen för handläggning av medborgarskapsärenden. Jag
beräknar medel för en byrådirektör och en tillfäUig förstärkning motsvarande
ett biträde. Vidare beräknar jag medel för tiUfällig förstärkning av dels
verkets arkivpersonal i samband med omlokaliseringen till Norrköping dels ock
verkets expeditionsvaktpersonal.
Registerenheten
som inrättades den 1 juli 1973 har enligt personalplanen 55 tjänster,
varav 53 biträden. Enligt verket visar erfarenheterna att ytterligare
biträdestjänster behövs för den löpande verksamheten, främst beroende på vissa
tekniska svårigheter och att vissa rutiner tar längre tid än som beräknades i
systemförslaget Informationssystem för utlänningsärenden. Hämtöver behövs
medel för tillfällig manuell registrering av medborgarskapsärenden i avvaktan
på verkets flyttning till Norrköping.
Jag
är inte beredd att före verkels flyttning ta ställning till registerenhetens
framtida personalbehov. Jag bedömer eraellertid det nödvändigt att enheten
tillförs vissa ytterligare resurser. Jag beräknar därför medel för tillfällig
förstärkning av biträdespersonalen, raotsvarande åtta tjänster, varav sex
kvalificerade.
Verket
har begärt att ett stort antal tjänster dubbleras inför omlokaliseringen.
Eftersom statens personalnämnd i yttrande över denna del av SIV:s
anslagsframställning endast har ansett sig kunna göra en preliminär bedömnmg
av behovet av dubbleringar bör frågan prövas i ett senare samraanhang.
Anslagsfrågor
Medelsbehovet
under anslaget Statens invandrarverk för budgetåret 1975/76 beräknar jag i 1974
års pris- och löneläge inkl. förhöjt lönekostnadspålägg till 24 650 000 kr.
vilket, jämfört med det i prop. 1975:1 (bil. 13) upptagna beloppet 16 455 000
kr., innebär en ökning med 8 195 000 kr. Kostnaderna fördelar sig enligt
följande.
Prop. 1975: 26 94
1.
Lönekostnader 16195 000
2.
Sjukvård 88 000
3.
Reseersättningar 917
000 därav utrikes resor (18 000)
4.
Lokalkostnader 2 102 000
5.
Expenser 1 993 000 därav representation (5 000)
6.
Automatisk databehandling 2 425 000
7.
Översättningskostnader 600 000
8.
Utbildnings- och instruktionsverksamhet 65
000
9.
Rationaliserings- och
UtveckUngsarbete 265 000
24 650 000
Under
anslaget beräknar jag 2 265 000 kr. för löne- och prisomräkning, varav 376 340
kr. för förhöjt lönekostnadspålägg avseende befintiig personal. Vidare beräknar
jag sammanlagt 2 050 000 kr. för kostnader i samband med verkets
utlokalisering.
Under anslaget
Anpassningsåtgärder för invandrare har för innevarande budgetår anvisats 4 195
000 kr. I prop. 1975:1 (bil. 13) har anslaget tagits upp med oförändrat
belopp. Jag förordar att anslaget för nästa budgetår förs upp med 5 700 000 kr.
och att anslaget i fortsättningen benämns Ätgärder för invandrare. Anslaget
bör sora har framgått av det föregående användas för verksamhetsbidrag till
invandrarorganisationer (1,6 milj. kr.), projektbidrag tiU organisaiioner,
trossamfund och kommuner m.fl. (1,8 milj. kr.) samt bidrag tiU stiftelsen
Invandrartidningen för att täcka underskott i tidningsverksamheten (1,5 milj,
kr,). Från anslaget bör vidare bestridas bl,a, kostnaderna för verkets
informationsverksamhet (0,8 milj, kr.).
De medel som ställs tUl
förfogande för åtgärder för invandrare genom uppräkningen av anslaget från 4
195 000 kr. till 5 700 000 kr. innebär i realiteten en avsevärt större
kapacitetsökning än vad de nominella beloppen visar. Detta beror på att
nuvarande anslag belastas med löne- och följdkostnader till ett sammanlagt
belopp av ca 1 530 000 kr. Fr.o.m, budgetåret 1975/76 kommer dessa kostnader
att bestridas från anslaget Statens invandrarverk, varvid motsvarande belopp
frigörs för anpassnings- och informationsåtgärder.
6.13
Forskningsfrågor
IU
har i sitt betänkande även tagit upp frågan om statistik och forskning vad
gäller internationell migration, invandrare och etniska minoriteter.
Utredningen påtalar vissa brister i den nuvarande statisti-
Prop. 1975: 26 95
ken,
bl.a. vad gäller uppgifter om invandrare på den svenska arbetsmarknaden.
Vidare betonar utredningen vikten av att det internationella samarbetet på
migrationsforskningens område utvecklas. Utredningen föreslår att en
basorganisation för migrationsforskning inrättas i Sverige och att raedel
anslås för att stimulera forskning med anknytning till invandringen.
Remissinstanserna
har understrukit vikten av utökade insatser vad gäller forskning och statistik
med anknytning tUl invandringen och etniska minoriteter. Även förslaget om ett
organ som skulle verka för samordning av forskningsinsatserna tillstyrks av
remissinstanserna som redovisar olika synpunkter i frågan ora huvudmannaskapet
för ett sådant samordnings- och samrådsorgan i forskningsfrågor.
Jag
delar utredningens uppfattning att det statistiska underlaget för att bedöma
frågor med anknytning tiU invandringen samt till invandrarnas och
minoriteternas sociala och kulturella situation kan förbättras. Av såväl
statistiska centralbyråns (SCB) som riksskatteverkets remissyttranden framgår
att arbete pågår inom berörda myndigheter i syfte att undvika de felaktigheter
i registreringen av utländska medborgare som har påtalats av IU.
I anslutning till IU:s och
vissa remissinstansers uttalande om behovet av förbättrade statistiska
uppgifter ora invandrarna på den svenska arbetsraarknaden vill jag anraäla att
regeringen efter rain föredragning nyligen uppdragit åt SCB, AMS och SIV att
utarbeta ett förslag till periodisk statistik över sysselsättningsläget för
utländska arbetstagare i Sverige, Resultatet av arbetet skall redovisas före
innevarande budgetårs utgång,
I
likhet raed IU och remissinstanserna anser jag att det är viktigt att utveckla
det internationella samarbetet vad gäller forskning om internationell
migration. Sverige deltar aktivt i arbetet inom de internationella
organisationerna i syfte att vidga kunskapsunderlaget ora orafattningen och
verkningarna av migrationen i Europa. Bilateralt samarbete på
migrationsforskningsorarådet förekommer även med framför allt Finland och
Jugoslavien.
I
årets budgetproposUion (prop, 1975: 1 bil, 13, s, 4148) har regeringen anmält
vissa frågor om den fortsatta forskningen inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken på grundval av betänkandet (SOU 1974:29) Att utvärdera
arbetsmarknadspolitik, sora sammanställts av den av dåvarande chefen för
inrikesdepartementet tillsatta expertgruppen för utredningsverksamhet i
arbetsmarknadsfrågor (EFA). EFA har i betänkandet bl.a, redovisat en studie om
invandringens ekonomiska effekter för Sverige, Beträffande ytterligare
forskning inom ramen för invandrmgs-politiken anmäls att IU har tagit upp vissa
forskningsfrågor i sitt betänkande och att frågan om fortsatta insatser på
området bereds i samband med utredningens förslag i övrigt.
Prop. 1975: 26 96
För
egen del ansluter jag mig till IU:s och remissinstansernas uppfattning att
forskningen med anknytning till invandringen behöver förstärkas.
Forskningsinsatserna på detta område har hittills varit ganska ringa och
splittrade med hänsyn till de omfattande resurser som samhället varje år
anslår för åtgärder på invandringspolitikens oraråde. Forskningen på området
bör enligt min mening ha som ett väsentUgt syfte att ge vägledning för det
fortsatta reformarbetet inom invandringspolitiken. Det är därför av stor vikt
att en nära kontakt upprätthålls mellan forskningen och de adrainistrativa
instanserna så att forskningsresultat kan omsättas i praktiska reformer.
Samtidigt är det en viktig uppgift för forskningen att ge underlag för
utvärdering och omprövning av redan pågående verksamhet.
Den
organisatoriska raraen för den fortsatta invandringsforskningen bör tillgodose
behovet av en sådan saraordning och återföring av forskningsresultaten. Jag
avser mot denna bakgrund inom kort föreslå regeringen att en expertgrupp för
invandringsforskning knyts till arbetsmarknadsdepartementet. I gruppen bör
ingå företrädare för forskningen på området och för närraast berörda
rayndigheter. Gruppen bör arbeta i nära samråd med arbetsmarknadens parter och
med invandrarorganisationerna. Det tillkommer regeringen att besluta i denna
fråga.
I
likhet med vad bl.a. UKÄ och statens råd för samhällsforskning har framhålUt i
sina remissyttranden anser jag det vara angeläget att forskningen på delta
område bedrivs och utvecklas inom ramen för universitetens och
forskningsrådens verksamhet i stort. Därigenom förbättras föratsättningama för
forskning av tvärvetenskaplig karaktär. Anslag för utökade insaiser på
forskningsområdet bör bl. a. kunna utgå inom ramen för de medel som
arbetsmarknadsdepartementet förfogar över för forskningsverksamhet.
7
Auktorisation av tolkar och översättare m. m.
Som
inledningsvis har nämnts har inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetats
promemorian (Ds A 1974: 9) Auktorisation av tolkar och översättare. Förslaget
innebär att tolkar och översättare som anlitas av myndigheter och av
allmänheten bör ges möjlighet att få sin kompetens prövad. Denna
kompetensprövning bör enligt förslaget handhas av en särskild statlig nämnd som
även bör utöva tillsyn över godkända tolkars och auktoriserade översättares
verksarahet.
Promemorian
behandlar också frågan ora hur tolkförmedling bör bedrivas i framtiden.
Promemorians
innehåll framgår av bilaga 1.
Prop. 1975: 26 97
8
Remissyttrandena
Det
övervägande antalet remissinstanser ansluter sig till det föreslagna systemet
för godkännande av tolkar och auktorisation av translatorer. Således framhåller
UKA att goda skäl talar för att ett auktorlsationssystera införs för tolkar och
översättare. Det finns uppenbarligen raycket stora behov för dem, som använder
tolk eller översättare, att få veta vem de anförtror sina angelägenheter åt
och att denne är kompetent att lösa sina uppgifter, FAT uttrycker sin
tillfredsställelse över förslaget om inrättande av ett auktorlsationssystera
raed en statiig myndighet som huvudman samt framhåller att det är
utomordentiigt viktigt att man beaktar skiUnaden mellan de två
yrkeskategorierna tolk och translator. Det är två skilda yrken som arbetar på
helt olika sätt och under helt olika förhållanden och som endast i vissa
avseenden låter sig innefattas i samma begrepp.
Ett par instanser, bl.a,
Stockholms universitet, anser att det måste tillkorama en högre allmän
auktorisationsnivå, som svarar mot den högre tolkutbUdningen, Härvid kunde
begreppet auktoriserad tolk garanlera motsvarande nivå som auktoriserad
translator. SACOfSR och Riksförbundet finska föreningar anför liknande
synpunkter.
TCO anser att
arbetsplatstolkar bör betraktas som fackliga förtroendemän och sålunda utses
av vederbörande fackliga organisation. I fråga om andra tolkar än
arbetsplatstolkar anser TCO att godkännande bör införas och att det därvid bör
eftersträvas att godkända tolkar tas i anspråk i första hand, men att de
fackliga förtroendemännen bör kunna biträda sina arbetskamrater med tolkning
även utanför arbetsplatsen när dessa så önskar och arbetet inte hindras därav.
LO framför liknande synpunkter och anför bl.a. att arbetsplatstolkarna inte
bör omfattas av det föreslagna auktorisationssystemet. För arbetsplatstolkar
liksora för två- eller flerspråkiga kontaktombud eller skyddsombud med status
som fackliga förtroendemän enUgt lagen (1974:358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen föreligger inget behov att i form av auktorisation
särskilt dokumentera sin ställning som godkända tolkar. Beträffande tolkning i
andra sammanhang bör i första hand av näranden godkända tolkar anlitas. Vid
behov bör emellertid sådana fackliga förtroendemän kunna anlitas även utanför
arbetsplatsen.
NO
ifrågasätter om ett auktorisationssystem erbjuder den lärapUgaste lösningen.
Någon mera ingående analys av olika alternativ till auktorisation synes inte
ha föregått det i promemorian framförda förslaget. Det borde ligga nära till hands
att knyta kompetensprövning av olika slag av tolkar och översättare tiU
utbUdningsinstitutionema, som bör ha de bästa förutsättningarna för att bedöma
kompetensen. Alternativ till auktorisation av tolkar bör därför övervägas
ytterligare. Vad gäller
7
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26
Prop. 1975: 26 98
översättare
avstyrker NO förslaget ora auktorisation och framhåller bl.a. att dessa
huvudsakligen anlitas för översättning av skriftligt material och att
rättssäkerhetssynpunkter därför knappast gör sig gällande. En auktorisation av
translator synes inte heller fylla något utpräglat behov hos en utsatt
avnämargrupp. Att handelskamrarna i stort sett upphört med auktorisation av
translatorer tyder också på att behovet inom näringslivet av särskilt kompetensbevis
är tämligen ringa.
Beträffande
kunskapskravet och övriga villkor för godkännande av tolk resp. auktorisation
av translator har flertalet remissinstanser i huvudsak anslutit sig till de i
promemorian framförda förslagen eller lämnat dem utan erinran. Några instanser
har emellertid anfört avvikande eller kompletterande synpunkter bl.a, i fråga
om utbildnings- och prakttkkraven,
LO
föratsätter att nya former för prövningsförfarandet fastställs med beaktande av
UtbUdningsmöjlighelerna och samhällets och näringslivets allmänna behov.
Tolkutbildningen bör bygga på den kunskap och erfarenhet som redan aktivt
tvåspråkiga personer förvärvat inom arbetslivet, LO anser därför att ett krav
för godkännande av tolkar bör vara minst fyra års arbetslivserfarenhet. Avkall
på detta krav bör göras endast i undantagsfall, efter särskild prövning i
nämnden. LO anser vidare att utbildningen av arbetsplatstolkar i lildiet raed
all utbildning av fackliga förtroendemän bör ske genom de fackliga organisationerna.
TCO anför synpunkter som nära ansluter till LO's krav om arbetslivserfarenhet
och utbildning av arbetsplatstolkar.
Skånes
Handelskammare ifrågasätter om inte en högre kunskapsnivå för godkända tolkar
bör övervägas.
Ett
par instanser anser att övergångsbestämmelsen om att auktorisation av
handelskammare skall gälla sju år från dagen för handelskammarens
auktorisation bör ändras. Stockholms Handelskammare anför sålunda att den
föreslagna bestämmelsen i en del fall kan leda tUl orimliga konsekvenser och
anser att tidsfristen i stället bör relateras tUl förordningens ikraftträdande
i likhet med vad som gäller för godkännande och auktorisation av revisorer.
Till övergångsbestämmelserna bör fogas en föreskrift om hur sådana klagomål mot
auktoriserade translatorer skall behandlas, vilka avser handlingar begångna
före förordningens ikraftträdande, Skånes Handelskammare föreslår att redan
meddelade auktorisationer förblir gällande under i princip fem år från
förordningens ikraftträdande.
Kommerskollegium
konstaterar att det utkast till förordning som finns i proraemorian nära
ansluter till gällande kungörelse om auktorisation och godkännande av
revisorer. Det kan i och för sig ifrågasättas i vilken utsträckning de regler
som gäller på revisorsområdet kan till-lämpas även på tolk- och
translatorsorarådet. Ett exerapel härpå utgör kravet att translatorer skall ha
väl vitsordad verksamhet som translator
Prop. 1975: 26 99
under
rainst fera år. Det torde av praktiska skäl vara betydligt svårare för en
translator än för en revisor att kunna styrka kvaliteten på och omfattningen av
sin verksamhet eftersom verksamheterna bedrivs i helt olika former.
Erfarenheterna från tillämpningen av revisorskungörelsen bör tillgodogöras vid
utformningen av förordningen ora godkännande av tolkar och auktorisation av
translatorer. Den författningsmässiga regleringen bör således bli föremål för
ytterligare översyn innan verksamheten påbörjas.
Saratliga instanser sora
har yttrat sig härom anser att tystnadsplikt för godkända tolkar och auktoriserade
translatorer bör införas. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet anser
att det bör övervägas om inte tystnadsplikten kan omfatta alla tolkar som
förraedlas av offentligt organ, eftersom de godkända tolkama under avsevärd tid
kommer att utgöra endast en liten del av saratliga tolkar som anlitas i
offentlig verksamhet. Även RÄ anser att tystnadsplikten bör utvidgas i viss
utsträckning. FAT förordar sora komplettering till en allraän tystnadsplikt
att en rauntlig eller skriftlig, edligt förpliktande försäkran införs i fråga
ora translatorerna. Detta skulle innebära att Sverige i likhet raed många andra
länder hade tillgång till officiellt auktoriserade, edsvurna translatorer.
Flera av Sverige ratificerade Internationella konventioner föreskriver att
översättningar skall bestyrkas av "edsvurna översättare" med
officiell auktorisation.
Ingen instans har avstyrkt
förslaget om att yrkesbeteckningarna godkänd toUc och auktoriserad translator
bör åtnjuta skydd i lag. FAT betonar att det är mycket viktigt att införa skydd
för yrkesbeteckningarna. Sedan Stockholms Handelskammare upphörde med sin
auktorisationsverksarahet har kunnat konstateras en tendens till ökat missbruk
av yrkesbeteckningen auktoriserad translator. Utan straffrättsligt skydd skulle
risken för missbruk sannolikt öka ytterligare, varigenora bl.a, rättssäkerheten
skulle äventyras. Svea hovrätt ställer sig tveksara till lärapligheten av ett
straffsanktionerat skydd och anser att frågan bör övervägas ytterligare.
Förslaget
om inrättande av en särskild statlig nämnd som bl,a, skall svara för
verksamheten med prövning av tolkars och översättares kompetens, tillstyrks
eller lämnas utan erinran av nästan samtliga instanser. Flertalet instanser som
har yttrat sig om näranden begränsar sina synpunkter till frågan om dess
sammansättning. Sålunda önskar SÖ bli företrädd i nämnden eftersom SÖ skall ha
ansvaret för utbildningen av tolkar. Även SIV anser det angeläget att SÖ får en
representant i nämnden. Med tanke på att nämnden förtitsätts sara-arbeta raed
invandrarbyråerna anser RIB det naturligt att förbundet skall vara
representerat. SACOISR, kommerskollegium, Skånes Handelskammare m.fl.
framhåller vikten av att näringslivet blir representerat. SACO/SR och FAT
förordar att en representant för tolkarna och en
Prop. 1975: 26 100
för
translatorerna ingår i nämnden. LO anser att de fackliga organisationerna
skall vara företrädda i detta sammanhang. TCO anser att arbetsmarknadens
parter bör vara representerade i nämnden.
Kommerskollegium
anser det lämpligt att ett offentligt organ ansvarar för verksamheten med
tolkar och översättare men ifrågasätter om det finns skäl att denna verksamhet
handhas av en särskUd nämnd med egna kansliresurser. Något egentligt raotiv för
en sådan lösning anges inte i promemorian. Enligt kommerskollegium bör det
finnas starka skäl för att raan skall avstå från de administrativa fördelar som
ligger i att förlägga verksamheten till en redan bestående myndighet. Några
sådana skäl har kollegiet inte kunnat finna. RA anser att det ur organisatorisk
synpunkt vore lämpligt att knyta den föreslagna nämnden tUl ett centralt
ämbetsverk, varvid kommerskollegium, SIV, AMS eller UKÄ närmast bör komma i
åtanke. Statskontoret föreslår att möjligheten att låta verksamheten ankomma
på någon befintlig central myndighet, i första hand SIV, ytterligare
undersöks. En rådgivande nämnd skulle därvid kunna knytas tUl myndigheten.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att nämnden uite från början bör
organiseras med ett eget kansli utan föreslår att kansliet t.v. knyts till SIV.
AMS
och kommerskollegium behandlar frågan ora avgifter för dem som ansöker om
godkännande resp. auktorisation, AMS framhåller därvid att förberedelserna
inför de prov som nämnden anordnar torde medföra en inte obetydlig kostnad och
uppoffring för deltagama. Någon avgift bör därför inte tas ut.
Kommerskollegium däreraot anser att det bör undersökas om det finns hinder för
att genora avgifter helt täcka kosinaderna.
Samtliga
instanser som har uttalat sig i frågan tUlstyrker förslaget ora att näranden
skall föra register över godkända tolkar och auktoriserade translatorer.
Detsamma gäller med ett undantag förslaget att förteckningar över de
registrerade skall distribueras till berörda rayndigheter ra.m. Stockholms
kommun raotsätter sig en sådan distribution och anför att ora en sådan skall
förekomma bör den ske endast till organ som handhar tolkförmedling.
Även
övervägandena om nämndens rådgivnings- och tillsynsverksamhet har vunnit stor
anslutning hos remissinstansema. Stockholms Handelskammare framhåller att det
blir en synnerligen viktig uppgift för nämnden att informera myndigheter,
institutioner, organisationer och även enskUda om godkända tolkar och auktoriserade
translatorer. Kommunförbundet anser dock att nämndens rådgivande verksamhet
bör renodlas tUl att omfatta frågor som sammanhänger med prövning,
godkännande, auktorisation och registrering. Rådgivning i tolkservlcefrågor
till kommunerna bedrivs f.n. av såväl kommunförbundet sora SIV.
De
i promemorian gjorda övervägandena i fråga om t o 1 k f ö r -
Prop. 1975: 26 101
medling
har uttryckligen tillstyrkts eller lämnats utan erinran av reraissinstanserna.
AMS anför sålunda att frågan ora förmedling av tolkar och översättare synes
kunna lösas på ett tillfredsställande sätt genom det samarbete som avses komma
till stånd mellan den föreslagna nämnden och statliga och kommunala organ på
olika nivåer. LO anser att tolkförmedlingen av praktiska skäl i görligaste mån
bör få anknytning till invandrarbyråerna. Bl.a. TCO anför liknande synpunkter.
Kommunförbundet framhåller att man från förbundets sida under lång tid har
förordat en saraordning av de befintiiga tolkresurserna på en och samma ort. De
lokala förhållandena får vara avgörande för frågan om vilken myndighet som är
lärapligast som huvudman för verksaraheten. Landstingsförbundet anför Uknande
synpunkter.
Några instanser, bl.a.
FAT, anser att det bör utfärdas anvisningar tUl domstolar och andra
rayndigheter att i första hand anlita godkända tolkar eller auktoriserade
translatorer, DON och Svea hovrätt anför liknande synpunkter i fråga om
rättstolkar. Socialstyrelsen anser att myndighets skyldighet att anlita
godkänd tolk bör kunna fastslås i 9 § förvaltningslagen. Tolkföreningen i
Stockholms län anför liknande synpunkter. RPS understryker att godkännande och
auktorisation endast bör vara en yrkeskompetensförklaring och att sådan tolk
eller översättare följaktligen inte ovillkorligen skall behöva anlitas av
myndigheter. SAF fäster särskilt avseende vid att den föreslagna
auktorisationen inte är obligatorisk och sålunda inte utgör en förutsättning
för att fullgöra tolknings- och översättningsuppdrag, Auktorisationen kunde i
annat fall utgöra en omotiverad inskränkning i näringsfriheten.
DON och Svea hovrätt
erinrar om bestämmelsen i 5 kap. 6 § rättegångsbalken att rätten hos
länsstyrelsen äger påkalla "biträde för tolks erhåUande" och anser
att detta stadgande bör upphävas om de i promemorian framförda förslagen
genomförs. Det torde inte föreligga något behov av att särskilda
tolkförteckningar förs även hos länsstyrelserna.
9
Föredraganden
Frågorna
ora auktorisation av tolkar och översättare samt ora
tolk-förraedlingsverksamheten behandlades av 1974 års riksdag (prop. 1974: 1
bU, 13, InU 1974: 6, rskr 1974: 96). Riksdagen föreslog därvid att Kungl. Maj:t
skulle ytterligare pröva auktorisationsfrågan och i samband därmed på nytt
överväga frågan om registrering och förmedling av tolkar. Med anledning härav
har dessa frågor varit föremål för ytterligare utredning inom
arbetsmarknadsdepartementet. Resultatet av utredningen har redovisats i
proraeraorian (Ds A 1974: 9) Auktorisation av tolkar och översättare (bil, 1),
Efter remissbehandlingen av promemorian har ärendet beretts i samråd med
chefen för handelsdepartementet.
Prop. 1975: 26 102
Auktorisation
av översättare (translatorer) sker f.n. i mycket begränsad omfattning genom
vissa handelskararar. Stockholms handelskammare, som tidigare samordnade
auktorisationsverksaraheten, upphörde att auktorisera translatorer år 1971 och
därefter har endast ett fåtal translatorer auktoriserats vid övriga
handelskamraare. Auktorisationen har till syfte att i första hand tillgodose
näringslivets behov av kvalificerade översättare. Beslut ora sådan auktorisation
grundas i allmänhet på ett sakkunnigutlåtande om den sökandes kompetens sedan
denne har genomgått ett skriftUgt prov. Den som uppfyUer kraven för
auktorisation skall innan auktorisation meddelas avge en försäkran att iaktta
tystnadsplikt och vissa etiska regler, varefter handelskamraaren utfärdar ett
ceriifikat sora förnyas årligen. Handelskararaaren har rätt att återkaUa
auktorisation om skäl härtill föreligger, t.ex, i fall då vederbörande har
brustit i fråga om tystnadsplikten.
Någon
auktorisation av tolkar förekommer inte i Sverige. För några år sedan inledde
emellertid SIV, som försöksverksamhet, examination av tolkar som är verksamma
inom rätts- och polisväsendet. För att få examinationsbevis har fordrats mycket
goda kunskaper i svenska och det fräramande språket, i synnerhet i den
särskilda terminologi som förekommer vid tolkning inför polis och domstol.
Vidare har bl.a. tolkens allmänna kunskaper om polis- och domstolsväsendet bedömts.
Auktoriserade
translatorer finns upptagna på förteckningar hos resp. handelskammare. Även
Föreningen auktoriserade translatorer (FAT) för sådana förteckningar.
Föreningen har numera övertagit handelskamrarnas uppgift att distribuera
förteckningarna och på andra sätt sprida kännedom om auktoriserade translatorer.
Förteckningar
över tolkar finns hos ett stort antal myndigheter och organ. Enbart
invandrarbyråernas tolkregister omfattar f.n. drygt 1000 tolkar som täcker
olika språk. Invandrarbyråema svarar också i stor utsträckning för
tolkförraedlingsverksaraheten på orten.
Statlig
auktorisation eller liknande korapetensförklaring förekoraraer inora flera
olika yrkesområden, där man har ansett det särskUt angeläget att skapa
garantier för att verksamheten bedrivs på ett riktigt sätt. Statsmaktema har
dock i princip intagit en restriktiv inställning till krav på sådan offentlig
auktorisation sora kan utgöra en konkurrensbegränsning och innebära ingrepp i
näringsfriheten. Nya statliga auktorisations-forraer har sålunda införts endast
då starka allmänna intressen har talat härför. I vissa fall har auktorisationen
motiverats av säkerhetsskäl, i andra fall har skälen varit t, ex, polisiära.
Krav
på statiig auktorisation av tolkar och översättare har på senare tid förts
frara från flera håll. I nyssnäranda promemoria anförs också att det nu kan
konstateras att starka skäl talar för att ett system för statlig auktorisation
av tolkar och översättare införs. I promeraorian
Prop. 1975: 26 103
föreslås
att det inrättas en statlig nämnd som bl.a. skall ha till uppgift att anordna
prov för tolkar och översättare.
Kunskapsprövningen av
tolkar föreslås ligga på en sådan nivå att en tolk som klarar provet därmed kan
anses inneha vissa grundläggande kunskaper, som garanterar en god
minimistandard. Vidare föreslås att den som klarat kunskapsprovet och uppfyller
vissa övriga allmänna villkor skall få yrkesbeteckningen godkänd tolk. Enligt
förslaget bör godkända tolkar ges möjlighet tUl specialisering inora olika
områden, t,ex, rättstolkning. Bl.a. med hänsyn härtill föreslås i promemorian
att examinationen av rättstolkar bör bibehållas med i princip samma kunskapskrav
och forraer sora hittiUs, raen att verksamheten övertas av den statliga
nämnden.
Kunskapsproven för
översättare (translatorer) bör enligt förslaget ligga på samma kvalificerade
nivå som handelskamrarnas prövning. Vidare bör yrkesbeteckningen auktoriserad
translator gälla även för de översättare sora auktoriseras av den statliga
näranden.
I likhet raed flertalet
reraissinstanser ansluter jag mig till huvuddragen av de i promemorian
framförda förslagen om ett auktorisationsför-farande för tolkar och
översättare. Jag anser att man i detta sammanhang bör beakta skillnadema
mellan tolkar och översättare. Hur de olika kategoriema skall betecknas bör
dock enligt min mening inte slås fast i lag utan läranas åt regeringen att
avgöra. Jag delar också uppfattningen att yrkesbeteckningarna bör åtnjuta
straffrättsligt skydd.
Ett
auktorisationsförfarande för översättare har funnits sedan länge och bör
bibehållas enligt i stort sett samma riktlinjer sora för närvarande. Frågan
ora huvudraannaskapet för verksamheten har särskilt under senare år varit
föremål för diskussion. Enligt min mening är det naturligt att staten i detta
sammanhang samordnar och övertar ansvaret för verksamheten med auktorisation av
översättare liksom staten bör ha ansvaret för motsvarande verksamhet avseende
tolkar. Ingen av de handelskamrar som har yttrat sig över promemorian har haft
något att erinra mot en sådan ordning.
Som framhållits i
proraemorian bör godkända tolkar sora har specialkunskaper inora ett område,
t,ex. rättstolkar, ges möjlighet att få sin specialistkompetens prövad i
särskUd ordning. Den hittiUsvarande examinationen av rättstolkar har gett goda
resultat och flera remissinstanser, bl.a. DON, har uttalat önskemål om alt den
särskilda prövningen av rättstolkar bibehålls med hänsyn till
rättssäkerhetssynpunkter. Jag ansluter mig därför till förslaget även i denna
del. När det gäller specialisering inora övriga oraråden, t,ex, sjukvårdstolkning,
bör det ankomma på den för auktorisationsverksaraheten ansvariga rayndigheten
att utarbeta och anordna raotsvarande särskUda prov.
I promemorian föreslås
även att godkända tolkar och auktoriserade översättare skall vara underkastade
tystnadsplikt. Många instanser, bl.a.
Prop. 1975: 26 104
kommerskollegium
och FAT, understryker också vikten av att en sådan tystnadsplikt införs. Denna
fråga kommer senare att anmälas av chefen för justitiedepartementet.
I
promemorian anges utöver kravet att ha avlagt föreskrivna kunskapsprov
vissa allmänna vUlkor för godkännande av tolk resp. auktorisation av
translator. Jag ansluter mig i huvudsak till de i promemorian framförda
förslagen. Regeringen bör inhärata riksdagens berayn-digande enligt 8 kap. 7 §
regeringsformen att besluta om de föreskrifter som bör gälla för verksamheten.
Bemyndigandet bör också gälla rätten att bestämma om ansökningsavgift.
Regeringen bör ha möjlighet att delegera dessa frågor till
förvaltningsmyndighet. Dessa bemyndiganden skall lämnas genom lag.
LO
och TCO har vid remissbehandlingen berört frågan om arbets-platslolkarnas
ställning enligt lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen. Jag vUl med anledning härav påpeka att i den raån tolkningsverksamheten
fullgörs av arbetsplatstolkama som fackliga förtroendemän och lagens
fömtsättningar i övrigt är uppfyllda, lagen torde bli tillämplig. Inom
arbetsmarknadsdepartementet finns en särskild arbetsgrapp som fortlöpande
följer tillämpningen av de nya lagama inom arbetslivet.
När
det gäller förslaget om att en statlig närand skall ha hand om
auktorisationsverksaraheten har flertalet av de reraissinstanser sora har
yttrat sig häröver begränsat sig till frågan ora vilka företrädare sora bör
ingå i nämnden. RA, statskontoret och kommerskoUegium berör frågan huruvida
verksamheten skall handhas av en självständig nämnd med egna kansliresurser
och synes därvid förorda alt verksamheten bör knytas till en redan bestående
myndighet, I likhet med dessa instanser anser jag att administrativa och
praktiska skäl talar för att förlägga verksamheten till en redan fungerande
myndighet. Jag förordar därför att kommerskollegium som bl. a. handlägger
vissa auktorisationsfrågor blir handläggande myndighet även för denna
auktorisationsverksarahet samt att det för denna verksamhet inrättas en
rådgivande nämnd hos kollegiet med företrädare för berörda områden. Det
ankoraraer på regeringen att närmare bestäraraa om nämndens storlek och
samraansättnlng.
Medel
för verksamheten bör anvisas under anslaget Komraerskol-legium under tionde
huvudtiteln. Jag beräknar därvid årskostnaden för verksamheten för budgetåret
1975/76 tiU 615 000 kr,, avseende medel för tre handläggare och ett biträde,
225 000 kr. för provverksamheten och 65 000 kr. för övriga
förvaltningskostnader och viss teknisk utrustning. Jag räknar med att
förberedelsearbetet för verksamheten kan påbörjas under hösten 1975.
Provverksamheten bör därvid i fråga om rättstolkar kunna starta under våren
1976 och i fråga om övriga tolkar och translatorer fr.o.m. budgetåret 1976/77.
Prop.
1975: 26 105
I
promemorian föreslås bl.a. att nämnden skall föra register över godkända tolkar
och auktoriserade translatorer samt distribuera förteckningar över dessa till
myndigheter, institutioner och organisationer. Enligt förslaget bör nämnden
även ha en överblick över tillgången på andra tolkar och översättare i landet.
Nämnden förutsätts vidare bedriva en rådgivande verksarahet i tolk- och
översättningsfrågor samt samråda med olika myndigheter, fraraför allt raed
invandrarbyråerna. Några remissinstanser, bl. a. LO och TCO har förordat att
invandrarbyråerna i första hand bör svara för den lokala och regionala tolkförmedlingen.
Invandrarutredningen har i sitt huvudbetänkande föreslagit en sådan ordning,
dock endast under förutsättning att ett centralt system för auktorisation av
tolkar kora till stånd.
Jag
ansluter mig till förslaget om vUka uppgifter i fråga om registrering m.m,
sora bör ankoraraa på den ansvariga rayndigheten, I verksamheten bör sålunda
bl.a. ingå att ge råd angående prövning, godkännande, auktorisation och
registrering o.dyl. till såväl allmänheten som tiU oUka myndigheter. Det är
naturligt att tolkförmedlingsverksam-heten även i fortsättningen koraraer att
bedrivas på lokal och regional nivå. Genora det saraarbete sora förutsätts ske
raellan kommerskollegium och olika statiiga och kommunala organ torde en
tillfredsställande lösning av frågan om registrering och förmedling av tolkar
och översättare åstadkomraas. Det i tidigare proposition (prop. 1974:1 bU, 13
s. 174) framförda förslaget om att länsstyrelserna skall svara för registrering
och förmedling av tolkar behöver därmed inte förverkUgas,
Frågan
om tolk eller översättare skall ha viss behörighet för att få anlitas av
rayndighet har berörts av några instanser, varvid bl,a, socialstyrelsen har
anfört att myndigheterna borde åläggas atl endast anlita godkända tolkar. Jag
anser emellertid att det genora den föreslagna ordningen skapas tillräckligt
goda föratsättningar för rayndigheterna att avgöra om en tolk eller översättare
är lämplig för ett visst uppdrag.
Enligt
5 kap. 6 § rättegångsbalken äger domstol hos länsstyrelsen påkalla biträde för
att få tolk. Med den ordning för tolkförmedlingsverksamheten som nu förordas
koraraer, såsom också DON och Svea hovrätt påpekat, denna bestämmelse att i
fortsättningen sakna betydelse. Efter samråd med chefen för
justitiedepartementet förordar jag därför att bestämmelsen upphävs.
De
nya godkännande- och auktorisationsreglerna bör liksom erforderliga
författningsändringar träda i kraft den 1 januari 1976.
10 Upprättade lagförslag
I
enlighet med vad jag nu har anfört har upprättats förslag till
1. Iag
med bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisa
tion och godkännande av översättare och tolkar,
2. lag
om ändring i rättegångsbalken.
Prop. 1975: 26 106
Förslaget
under 1. har upprättats i samråd med chefen för handelsdepartementet och
förslaget under 2, i samråd med chefen för justitiedepartementet.
11
HemstäUan
Med
hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag, att regeringen föreslår
riksdagen
dels
att antaga förslagen tUl
1. lag
med bemyndigande att meddela förskrifter om auktorisa
tion och godkännande av översättare och tolkar,
2, lag
ora ändring av rättegångsbalken,
dels
att
3,
godkänna de riktlinjer för
invandrar- och minoritetspolitiken sora jag har förordat,
4,
tlU Statens invandrarverk för
budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 24 650
000 kr,,
5.
tUl ett nytt anslag Ätgärder
för invandrare för budgetåret 1975/ 76 under elfte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 5 700 000 kr.,
6.
till KommerskoUegium för
budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1975:1 (bil. 12 s.
43) föreslaget förslagsanslag anvisa ytterUgare 615 000 kr.
Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag sora föredraganden har
lagt fram.
Bilaga 1
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET Ds A 1974: 9
AUKTORISATION AV TOLKAR OCH ÖVERSÄTTARE
Promeraoria
utarbetad inom arbetsmarknadsdeparteraentet
December
1974
Prop. 1975: 26 108
Sammanfattning
................................................. 109
1 Bakgrund
........................................................ 110
1.1
Inledning .................................................. 110
1.2
Terminologi ................................................ 111
1.3
Invandrarutredningens förslag
om auktorisation av tolkar och översättare 111
1.4
Remissyttrandena .......................................... 114
1.5
Riksdagsbehandlingen ................................... 115
1.6
Nuvarande utbildning för tolkar
och översättare... 118
1.7
Nuvarande prövning av tolkar
och översättare .... 119
1.8
Nuvarande registrering och
förmedling av tolkar och översättare 121
1.9
Vissa framställningar .................................... 123
2 Överväganden
och förslag.................................... 124
2.1
Frågan om auktorisation.................................. 124
2.2
Godkännande av tolkar ................................... 127
2.3
Auktorisation av translatorer ........................... 132
2.4
Statens tolk- och
translatorsnämnd ............... 134
2.5
Frågan om tolkförmedlmg ................................ 137
Bilagor
1.
Utkast till förordning om
godkännande av tolkar och auktorisation av translatorer 140
2.
Exerapel på utformning av
kunskapsprov i saraband med godkännande av tolkar!
Bilagan,
som är av teknisk karaktär, har utelämnats i detta sammanhang men finns
tillgänglig hos arbetsmarknadsdepartementet.
Prop.
1975: 26 109
Sammanfattning
I
deruia promeraoria föreslås att auktorisation av tolkar och översättare införs
i Sverige. Bakgrunden till förslaget är att riksdagen våren 1974 begärde en ny
prövning av frågan ora auktorisation av dessa yrkesgrupper.
Förslaget innebär att
tolkar och översättare sora anlitas av myndigheter och av allmänheten bör ges
en möjlighet alt få sin korapetens prövad. Frågan om tolk eller översättare
skall ha viss behörighet för att få anlitas av myndighet tas inte upp i
promemorian, men genom den ordning sora föreslås kan bättre förutsättningar än
f. n. skapas för myndigheterna att avgöra om en tolk eller översättare är
lämpad för ett visst uppdrag eller inte.
Prövningen av tolkar
föreslås ligga på en sådan nivå att den kan garantera en god miniraistandard
på de tolkar som godkänts. Den tolk som klarar provet föreslås få
yrkesbeteckningen godkänd tolk. Godkända tolkar bör ges möjligheter tUl
specialisering inom olika områden t, ex, rättstolkning. Den nuvarande
examinationen av rättstolkar bör därför fortsätta sora en sådan möjlighet till
specialisering.
Prövningen
av översättare föreslås ligga på samma kvalificerade nivå som handelskamrarnas
prövning för auktorisation av translatorer och yrkesbeteckningen auktoriserad
translator bör gälla även för de översättare som auktoriseras enligt den nya
ordningen.
En särskild förordning om
godkännande av tolkar och auktorisation av translatorer bör utfärdas. I
förordningen bör, utöver villkor för godkännande resp, auktorisation, även
finnas bl, a, vissa yrkesetiska regler. Tystnadsplikt bör gäUa för godkända
tolkar och auktoriserade translatorer. Yrkesbeteckningama godkänd tolk och
auktoriserad translator bör skyddas i lag.
För
prövningen av tolkar och översättare bör en särskild nämnd under
arbetsmarknadsdepartementet svara, statens tolk- och translatorsnämnd. Nämnden
bör öva tillsyn över godkända tolkars och auktoriserade translatorers
verksamhet. Nämnden skall föra register över godkända tolkar Och auktoriserade
translatorer samt ha överblick över tillgången också på andra kunniga tolkar
och översättare i landet.
I
promemorian tas också upp frågan om hur tolkförmedling bör bedrivas i
framtiden. Kommunema föratsätts i ökad utsträckning ingå överenskommelser om
saraordning av tolkförmedling med såväl landstingskommunala som statliga
myndigheter. Det tidigare framförda förslaget om att länsstyrelserna skall
svara för registrering och förmedling av tolkar behöver inte förverkligas om
statens tolk- och translatorsnämnd Inrättas.
Prop. 1975:26 110
1
Bakgrund 1.1 Inledning
I
Sverige saknas i motsats till övriga nordiska länder och ett stort antal
andra länder i Europa ett system för en statlig auktorisation av tolkar och
översättare som anlitas av myndigheter och andra organ.
Två
omständigheter ledde tUl att önskemål om ett sådant auktorisationssystem
fördes fram med särskilt eftertryck i Sverige i början av 1970-talet. Den ena
omständigheten var att myndigheter, organisationer, institutioner och företag
sedan mitten av 1960-talet hade ställts inför helt nya krav på en väl
fungerande tolkservice, som en följd av den stora invandringen. I ökad
utsträckning rapporterades att personer som anlitades som tolkar i själva
verket inte visade sig svara mot de kunskapskrav och etiska krav som rimligen
borde ställas på tolkar sora anlitas av offentliga organ. Den andra
omständigheten var att Stockholms handelskaramare i november 1971 beslöt att
med omedelbar verkan upphöra med den auktorisation av translatorer
(översättare), som den ombesörjt sedan år 1931. Handelskammaren ansåg att
uppgiften att auktorisera translatorer i fortsättningen borde åvila en
offentlig myndighet eftersom efterfrågan på auktoriserade translatorer
kraftigt hade ökat från myndigheternas sida medan den relativt sett hade
minskat från näringslivets sida.
Mot
denna bakgrund hemställde statens invandrarverk i december 1971 hos dåvarande
inrikesdepartementet att frågan om auktorisation av tolkar och översättare
skyndsamt skuUe utredas. Saratidigt anhöll Föreningen Auktoriserade
Translatorer hos handelsdepartementet att auktorisationen av translatorer
skulle överföras till en offentlig myndighet.
Invandraratredningen
beslöt i början av år 1972 att ta särskUd hänsyn till önskeraålen om en
förbättrad tolkservice och att ta upp denna fråga med förtur. I sitt andra
delbetänkande, som avlämnades i november 1972, kom utredningen sålunda med
förslag beträffande bl. a. utbildning av tolkar och statlig auktorisation av
tolkar och översättare. Det helt övervägande antalet remissinstanser tiUstyrkte
utredningens förslag, I statsverkspropositionen för år 1974 föreslogs raed
utgångspunkt från invandrarutredningens delbetänkande dels att utökad
tolkutbildning skulle komma till stånd, dels att länsvis registrering och
förmedling av tolkar och översättare skuUe inledas. Däremot ansågs inte behov
föreligga av en statlig auktorisation av tolkar och översättare.
Riksdagen
anslöt sig tUl förslagen om utökad tolkutbildning och tills vidare även till
förslaget om länsvisa tolk- och översättarregister. Riksdagen anförde dock
på grundval av motioner i fråga om de föreslagna länsregistrena samt om
auktorisation av tolkar och översättare att "starka skäl talar för atl
ett auktorisationssystem för tolkar och
1
Se SOU 1972: 83 bU, 7 och 8,
Prop. 1975:26 111
översättare
införs". Riksdagen begärde därför att Kungl, Maj:t skulle ompröva denna
fråga och saratidigt se över hela frågan om registrering och förmedling av
tolkar och översättare. Riksdagen förutsatte att Kungl, Maj:t efter ytterligare
överväganden så snart som möjligt åter skulle redovisa frågan för riksdagen.
I
följande delavsnitt redovisas den terminologi beträffande tolkar och
översättare som används i denna promemoria (avsnitt 1.2), invandrarutredningens
förslag i auktorisationsfrågan m. ra. (avsnitt 1,3) remissinstansernas
synpunkter på invandrarutredningens förslag (avsnitt 1,4), riksdagsbehandlingen
av frågan (avsnitt 1,5), nuvarande utbildningsmöjligheter för tolkar och
översättare (avsnitt 1,6), nuvarande prövning av tolkar och översättare
(avsnitt 1.7), nuvarande anordningar för registrering och förmedling av tolkar
och översättare (avsnitt 1,8) samt vissa framställningar som inkomrait till
arbetsraarknadsdepartementet med anledning av riksdagens begäran om en översyn
av auktorisationsfrågan (avsnitt 1,9),
Överväganden
och förslag återfinns i avsnitt 2,12.5,
1.2 Terminologi
Med
tolk avses i denna promeraoria den som överför ett meddelande muntligen från
ett språk till ett annat, och med översättare den som överför ett meddelande
skriftligen från ett språk till ett annat. Tolkar och översättare bör således
betraktas som två skilda yrkeskategorier, eftersom de arbetar under helt oUka
förutsättningar. Det gäller bl, a, beskaffenheten av det material som tolken
eller översättaren har alt utgå från, kraven på snabbhet vid överföringen,
möjligheten att anlita hjälp-raedel, kraven på överföringens exakthet m, ra. Av
en tolk måste t, ex. vidare krävas mycket god hörsel medan motsvarande krav
inle nödvändigtvis behöver ställas på en översättare. Ibland kan naturligtvis
en och samma person samtidigt vara både en god tolk och en god översättare (på
sararaa sätt som en god pianist även kan vara en god gitarrist), men det
föratsätter i så fall specialkunskaper och väl uppövad färdighet i bägge slagen
av språköverföring.
I
9 § förvaltningslagen föreskrivs att myndighet vid behov får anlita tolk, när
den har att göra med någon som inte behärskar svenska språket. I förarbetena
tiU lagen (prop. 1971: 30 s, 382) framhålls att med uttrycket tolk skall avses
både den som tolkar muntligen från ett språk till ett annat och den sora gör en
skriftlig översättning av en handling,
1.3 Invandrarutredningens
förslag om auktorisation av tolkar och över
sättare m. m.
Invandrarutredningen
föreslog i delbetänkandet Tolkservice Nordisk språkkonvention (SOU 1972: 83)
olika åtgärder i syfte att förbättra
Prop. 1975:26 112
sarahällets
tolkservice. Utgångspunkt för utredningens förslag var de krav på en utökad
tolkservice sora uppkommit genom invandringen till Sverige.
En del av utredningens
förslag avsåg utbildning för tolkar. För att tiUgången på kvalificerade tolkar
skulle öka föreslog utredningen att en treterminers tolkutbUdning skulle
anordnas på högskolenivå. En särskild tolkskola skulle svara för utbUdningen,
Skolan skulle dimensioneras för ett sjuttiotal elever. Vidare föreslog
utredningen att tolkutbildning på lägre nivå skulle anordnas av
studieförbunden i form av studiecirklar om 6080 timraar. Tolkutbildning borde
dessutora kunna ske på folkhögskolor,
Invandraratredningen
föreslog vidare att en lagstadgad tystnadsplikt infördes för tolkar och
översättare som anlitades av det allmänna. Förslag lades även frara ora att
statens invandrarverk skulle ges resurser för utökad översättningsservice och
att samhällsorganen i ökad utsträckning skulle rekrytera personer med kunskaper
i invandrarspråk till tjänster där kontakter raed invandrare ofta förekoramer.
Utredningen hade även i uppdrag att undersöka föratsättningarna för en
språkkonvention av det slag som innefattas i Nordiska rådets rekomraendation nr
29/1966, Enligt utredningen borde Sverige ansluta sig tiU tanken på en nordisk
språkkonvention.
Frågan om tolkförmedling
ansåg utredningen borde lösas genom saraverkan mellan offentliga organ på
olika orter och nivåer. Utredningen konstaterade därvid att tolkservice kommit
att bli en huvuduppgift för invandrarbyråerna i kommuner där sådana finns och
att byråema i allt siörre utsträckning erbjuder sin tolkservice även till
landstingskommunala och statiiga organ, överenskoraraelser meUan
primärkorarauner, landsting och statiiga rayndigheter ora utnyttjande av
invandrarbyråernas tolkförmedling hade sålunda träffats på en del orter.
Utredningen ansåg det mot denna bakgrand vara raycket angeläget att kommunerna
byggde ut särskilda invandrarbyråer eller andra Invandrarfunktioner, så att
dessa i större utsträckning kunde erbjuda sina tjänster även tiU
landstingskoraraunala och statiiga organ. Det var således enligt utredningen
raest ändamålsenligt att söka sig fram till lösningar av
tolkför-medlingsproblemen som var anpassade efter de lokala föratsättningarna
och behoven.
Utredningen
anförde i detta sammanhang att frågan ora tolkförmedling även sammanhängde med
andra problem sora berörde lokal och regional handläggning av invandrarfrågor,
vilka skulle komma att behandlas i utredningens huvudbetänkande. Utredningen
vUle därför inte föregripa sina koramande överväganden genora mera preciserade
förslag i fråga om lokal eller regional tolkförraedling.
I
saraband med sina överväganden angående en eventuell nordisk språkkonvention
anförde utredningen, att om en sådan konvention in-
Prop. 1975:26 113
förs
kan den få en utformning som nödvändiggör särskilda åtgärder för att garantera
tillgången på tolkar och översättare i hela landet. En likartad lösning av
detta problem bör eftersträvas i alla de nordiska länderna. En sådan lösning
skuUe kunna vara att inrätta register över tolkar och översättare som skuUe
föras länsvis av länsstyrelsen. Utredningen betonade emellertid att det var
för tidigt att mera bestämt uttala sig om lämpUgheten av ett sådant
registreringssystem och att utredningens huvudbetänkande borde avvaktas innan
ett definitivt ställningstagande sker i frågan.
Vad
slutligen gäller frågan om auktorisation av tolkar och översättare anförde
utrednuigen följande synpimkter.
Såväl
enskUda som samhäUsorgan, organisationer och företag, som anlitar tolkar och
översättare, har behov av att få veta vem de anförtror sina angelägenheter och
om vederbörande är kompetent att utföra det aktuella uppdraget. Utredningen
förordade mot denna bakgrund att ett system för auktorisation av tolkar och
översättare infördes. Genom att anUta en auktoriserad tolk eller översättare
får avnämama av tolkarnas och översättamas tjänster en garanti för att
vederbörande uppfyller erforderliga krav på kompetens och allmän lämpUghet.
Utredningen
föreslog att en statiig nämnd skulle inrättas för auktorisation av tolkar och
översättare. I nämnden borde ingå företrädare för rättsväsendet, näringslivet,
arbetsmarknaden, invandrarområdet och språkvårdsorgan. Nämnden borde arbeta i
nära anslutning till den av utrednmgen föreslagna tolkskolan och skulle
regelbimdet anordna auk-torisationsprov för tolkar och översättare, I proven
skulle få delta personer som hade erforderUga språkkunskaper, hade minst tre
års väl vitsordad erfarenhet av tolkning/Översättning samt avsåg att efter
auktorisationen utöva sin tolk/översättarverksamhet enligt för auktoriserade
tolkar och/eller översättare fastställda stadgar. Utredningen lämnade dock
inte något förslag till sådana stadgar.
Vid
sidan av auktorlsationsförfarandet borde det finnas en examination av tolkar
på lägre nivå. Den föreslagna nämnden skulle svara även för denna verksamhet.
Berättigade att delta i examinationerna skulle vara personer, som kunde styrka
erforderiiga språkkimskaper och som hade väl vitsordad tolkerfarenhet.
Utredningen
ansåg det inte vara nödvändigt att tolk eller översättare hade viss behörighet
för att få anlitas av myndigheter. Det borde i princip överlämnas åt
myndigheterna att avgöra vilka kvalifikationer som tolken eller översättaren
borde ha i det enskUda faUet. Utredningen fann därför inte anledning att gå in
på frågan om beteckningen auktoriserad tolk (översättare) borde få särskilt
skydd i lag för att förhindra missbrak av denna yrkesbenämning.
Nämnden
skuUe vidare ha tiU uppgift att föra register över auktoriserade tolkar och
översättare samt över examinerade tolkar.
8
Riksdagen 1975.1 saml. Nr 26
Prop. 1975:26 114
1.4
Remissyttrandena
En
betydande majoritet av remissinstanserna anslöt sig till utredningens olika
förslag. Det övervägande antalet remissinstanser ställde sig sålunda bakom
förslaget om tolloitbUdning på universitetsnivå, men en del remissinstanser
förordade en annan utbUdningsanordning än den av utredningen föreslagna
tolkskolan. Endast ett fåtal remissinstanser yttrade sig i frågan om
tolkförraedling. Ett par reraissinstanser ansåg därvid att länsvisa tolkregister
borde införas.
Det
övervägande antalet remissinstanser anslöt sig till utredningens förslag om
auktorisation av tolkar och översättare och om inrättande av en statlig nämnd
sora skulle ha att svara för denna verksamhet. Reraissinstanserna fann det angeläget
att ett systera med auktorisation infördes för att skapa vissa garantier för
att en anlitad tolk är kompetent för sitt uppdrag. TiU de remissinstanser som
tillstyrkte förslaget eller lämnade del utan erinran hörde bl. a.
riksåklagaren, Svea hovrätt, hovrätten för övre Norrland, rikspolisstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, domstolsväsendets organisationsnämnd, socialstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret,
universitetskanslerämbetet (UICÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen,
statens invandrarverk (SIV), samtliga handelskamrar som yttrade sig över
betänkandet. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges advokatsamfund. Föreningen
Auktoriserade Translatorer (FAT) samt de invandrarorganisationer som yttrade
sig över betänkandet.
NäringsfrUietsombudsmannen
(NO) var den enda remissinstans som helt avstyrkte förslaget, raed motiveringen
att varje form av auktorisation utgör en konkurrensbegränsning som medför risk
för skadeverkningar i den praktiska tUlämpningen. Han anförde bl. a, att
statsmakterna hade ställt sig negativa till krav på offentlig auktorisation
och att undantag hade gjorts endast då särskUda skäl ansetts motivera detta,
UKÄ
framhöll särskilt att en statiig nämnd för auktorisation av tolkar och
översättare borde inrättas oberoende av vilken organisatorisk ram som kom till
stånd för den högre tolkutbildningen, SIV och statskontoret ansåg att den
föreslagna nämnden kanslimässigt borde knytas till SIV, Socialstyrelsen och
kammarrätten i Göteborg ansåg det inte vara nödvändigt att inrätta en särskild
nämnd för auktorisation. Kammarrätten ansåg att denna uppgift borde ankomma på
UKÄ medan socialstyrelsen ansåg att den av invandrarutredningen föreslagna
tolkskolan borde ha hand om uppgiften.
Nästan
samtUga av de remissinstanser som yttrade sig över förslaget om en examination
av tolkar på lägre nivå tiUstyrkte detta.
Prop. 1975:26 115
1.5
Riksdagsbehandlingen
Frågan
ora auktorisation särat registrering och förmedling av tolkar och översättare
togs upp i prop, 1974: 1 bil. 13 (s. 167174), varvid föredraganden anförde
följande:
Utredningen
föreslår ett system för auktorisation av kvalificerade tolkar och översättare
samt examination av s. k. kontakttolkar. Förslaget innebär i princip att
vederbörande skall kunna genomgå ett kunskapsprov avseende framför allt
språkkunskaperna.
Jag
anser att det inte föreUgger något behov att genom särskilt kunskapsprov
ytterligare styrka kompetensen hos de personer som har genomgått
tolkutbUdning. Jag delar utredningens uppfattning att det inte är nödvändigt
att tolk eller översättare skall ha viss behörighet för att få anlitas av
myndighet utan myndighetema bör själva avgöra vilka kvalifikationer tolken
eller översättaren bör ha i det enskilda fallet. Det finns anledning att beakta
de invändningar sora NO har fört frara från näringsrättslig S}'iipunkt mot
au!:torisation av vissa yrkesutövare. Mot bakgrand härav anser jag att
auktorisation eller examination av tolkar och översättare t. v. inte heller bör
införas för sådana personer som inte har genomgått tolkutbildning.
Ett
viktigt led i samhällets tolk- och översättningsservice utgör
tolk-förmedlingsverksamheten. Utredningen konstaterade vid sin kartiäggning av
nuvarande tolkservice bl, a. att organiserad tolkförmedling saknas på många
orter i landet samt att sådan förmedling där den förekommer, bedrivs under
former som varierar från ort tiU ort. Utredningen anser att en
tillfredsställande lösning av tolkproblemen inte kan uppnås utan att frågan om
förmedling av tolktjänster uppraärksaramas. Enligt utredningens mening hänger
frågan om tolkförmedlingen samman med övriga problem som berör lokal och
regional handläggning av invandrarfrågor, exempelvis ansvarsfördelningen
mellan olika huvudmän för åtgärder för invandrare.
Jag
delar utredningens uppfattning att frågan ora tolkförmedling hänger Samman med
bl, a, ansvarsfördelning rörande åtgärder för invandrare. Jag anser emellertid
att vissa åtgärder för att förbättra tolkförmed-lingsverksamheten bör kunna
vidtas redan nu. En lämplig åtgärd synes t, v, vara att genom det allmännas
försorg registrera tolkar och översättare. Ett sådant register bör föras
länsvis. I samråd med chefen för kom-mundepartementet förordar jag därför att
ett tolkregister upprättas hos varje länsstyrelse, I registret bör efter
anmälan inforas sådana personer som är beredda att motta uppdrag som tolk eller
översättare inom länet. Någon prövning av kvalifikationerna som tolk eller
översättare bör t, v, inte ske, Erfarenhetema tår visa om denna fråga behöver
övervägas ytterUgare, Registret br; mnehålla uppgifter om bl, a, lolkutbildning,
språkkunskaper samt fackområde såsom rättstolkning, arbetsmarknadstolkning
eller sjukvårdstolkning. Ett sådant register bör kunna ge tillräcklig god
ledning för att bedöma kvalifikationerna hos de registrerade. Det ankoramer på
Kungl. Maj:t att utfärda närmare föreskrifter om registreringen.
Med
anledning av att föredraganden sålunda avvisade förslaget om statlig
auktorisation av tolkar och översättare väcktes fyra motioner. I
Prop. 1975:26 116
motion
1974: 573 anfördes att förslaget om länsvisa register över tolkar och
översättare mot bakgrund av nuvarande erfarenheter var "helt otillfredsställande.
Det skulle i viss mån kunna ses som en samhällelig sanktion av nuvarande
allmänt och med rätta kritiserade förhållanden. Klagomål beträffande tolkars
kompetens och pålitlighet framförs av myndigheter, organisationer och enskUda.
Det är bl. a. uppenbart att utländska medborgare ibland faller offer för
mindre nogräknade personer. När det gäller invandrartolkar måste man också ta
hänsyn till rådande motsättningar inom vissa nationalitetsgrupper. Det är på
grund härav särskilt viktigt att tolken har den enskilde invandrarens
förtroende. Det har tyvärr förekommit att tolkar missbrukat sin ställning, i
några fall genom att verka som flyktingspion åt främmande raakt."
Vidare
anfördes bl. a. följande i motionen: "Med tanke på de områden, exempelvis
polis, domstolar, sjukvård och kontakt med andra myndigheter, där det ofta är
aktueUt med tolkservice kan man säga att en invandrares hela framtid kan vara
beroende av att den anlitade tolken är kompetent för sin uppgift. I
sjukvårdssammanhang kan det kanske till och med ibland vara en fråga om livet
och i domstolar gälla felaktiga beslut". Mot denna bakgmnd hemställdes i
motionen att riksdagen skulle besluta att ett system med auktorisation och
examination av tolkar och översättare infördes, att en statlig nämnd för
auktorisation och examination av tolkar och översättare inrättades samt att hos
Kungl. Maj:t begära förslag om införande av tystnadsplikt för tolkar.
I motion 1974: 876
anfördes med anledning av förslaget om länsvisa register bl. a. att "mot
bakgrand av hittillsvarande erfarenheter förefaller detta betänkligt eftersom
det innebär en sanktionering av nuvarande allmänt och med rätta kritiserade
förhållanden. Klagomål beträffande tolkars kompetens och pålitlighet framförs
av myndigheter, organisationer och enskilda. Det är bl. a. uppenbart att
hjälplösa utiändska medborgare fallit offer för exploatörer inom
branschen". Vidare anfördes: "Att under vissa omständigheter öppna en
möjlighet för vem som helst att anmäla sig som tolk eller översättare till ett
länsregister förefaller inte tillrådligt. Vederbörande skulle därmed komma att
uppfattas ha fått ett slags sanktion av samhället". Motionen avslutades
med hemställan "att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att de i
statsverkspropositionen, bilaga 13, föreslagna länsvisa registren över tolkar
och översättare måtte omfatta endast personer sora genomgått av samhället
godkänd kur-skapstest och därmed kan anses ha erhållit auktorisation".
Även
i motion 1974: 879 framfördes liknande synpunkter beträffande de föreslagna
länsregistren. I raotionen framhöUs bl. a. följande: "Invandrarutredningens
förslag grandar sig på de praktiska erfarenheter av den hittillsvarande
verksamheten som finns hos utredningen, hos statens invandrarverk, hos
invandrarbyråema, verksamma tolkar samt de invandrare som brakar anlita
tolk". I motionen föreslogs "att riksdagen
Pfop. 1975:26 117
hos
Kungl. Maj:t hemställer om förslag angående auktorisation av tolkar i enUghet
med invandrarutredningens förslag".
Motsvarande
krav restes även i motion 1974: 885 i vilken hemställdes att riksdagen som sin
mening gav Kungl. Maj:t till känna att ett systera för auktorisation av tolkar
och översättare särat exaraination av vissa tolkar borde inrättas.
I
frågan om auktorisation för tolkar och översättare ra. ra. anförde inrikesutskottet
(InU 1974: 6) följande:
Föredraganden
anser att det inte föreligger behov av att genora särskilt kunskapstest
ytterligare styrka korapetensen hos de personer sora genomgått tolkutbUdning.
Med beaktande av NO:s synpunkter anser föredraganden att auktorisation eller
examination tills vidare inte heller bör införas för personer som inte
genomgått tolkutbildning. För att förbättra tolkförmedlingsverksamheten bör
det emellertid hos varje länsstyrelse upprättas ett register över tolkar och
översättare. Efter anmälan bör införas personer sora är beredda att raotta
tolkuppdrag inom länet. Någon prövning av vederbörandes kvalifikationer bör
tills vidare inte ske. Registret bör innehåUa uppgifter ora bl. a.
tolkutbildning, språkkunskaper samt fackområde.
Motionema
1974: 573 av fm Olsson i Hölö m. fl. (c, fp). 1974: 879 av fra Diesen ra. fl.
(m) och 1974: 885 av herrar Göransson (s) och Marcusson (s) syftar till att
ett auktorisationssystem skall införas. I motionen 1974: 876 av herrar
Bengtsson i Landskrona (s) och Wiklund (s) yrkas att i de av Kungl. Maj:t
föreslagna registren skall upptas endast personer som genomgått godkänt
kimskapstest och därmed kan anses ha erhåUit auktorisation.
EnUgt
motionärema har berättigade klagomål förts fram beträffande en del nu anlitade
tolkars kompetens och pålitlighet. Motionärerna befarar dessutom att
registrering av den typ som föreslagits i propositionen oriktigt kan uppfattas
som en auktorisation från samhällets sida av vederbörande.
Enligt
utskottets uppfattning är det angeläget att man förbättrar samhäUets tolk- och
översättningsservice. Det i propositionen framlagda förslaget är ett steg i
den riktningen, men utskottet anser att Kungl. Maj:t ytterligare bör överväga
vad som kan göras för att förbättra situationen. En fullgod tolkservice är en
kärnfråga när det gäller invandramas möjligheter att ta vara på sina rättigheter
och klara sig i svåra situationer. Det måste stäUas stora krav på en tolk inte
bara i fråga ora språkkunskaper utan även i etiska hänseenden.
Enligt
utskottets uppfattning talar starka skäl för att ett auktorisationssystem för
tolkar och översättare införs. Riksdagen föreslår därför att Kungl, Maj:t
ytterligare prövar denna fråga. De invändningar NO riktar mot en sådan ordning
kan utskottet inte godta med hänsyn till vikten av att skapa en god och
pålitiig kår av tolkar.
Ett
auktorisationssystem kan utgöra basen för förmedlingsverksarahet av tolkar och
minska de risker för missbruk som det registreringssystem propositionen
föreslår onekligen medför. Man kan nämligen inte bortse från att personer som
utan närmare kontroll förs in i ett av länsstyrelsen upprättat register
oriktigt kan komma att framstå som sanktionerade av samhället. En viss kontroU
från länsstyrelsernas sida bör därför företas beträffande sådana uppgifter om
utbUdning, språkkunskaper etc. som
Prop. 1975:26 118
tolkar
önskar få införda i registret. Denna fråga får närmare övervägas i samband med
att föreskrifter om registren utfärdas.
Med
hänvisning till det anförda biträder utskottet förslaget att register för
tolkar och översättare upprättas vid länsstyrelserna. Hela frågan om registrering
och förmedling av tolkar bör emellertid övervägas på nytt i samband raed att
auktorisationsfrågan ånyo prövas. Med det anförda har utskottet i allt
väsentligt tUIgodosett syftet med de förevarande motionsyrkandena. Utskottet
förutsätter att Kungl, Maj:t efter ytterligare överväganden i enlighet med det
ovan sagda så snart som möjligt åter redovisar frågan för riksdagen.
Vad
utskottet sålunda anfört om auktorisation och förmedling av tolkar m. m. bör
bringas Kungl. Maj:t tUl kännedom.
Utskottet
var enhälligt i denna fråga. Riksdagen beslöt i enlighet raed utskottets
hemställan (rskr 1974: 96).
1.6
Nuvarande utbildning för tolkar och översättare
I
invandramtredningens delbetänkande Tolkservice Nordisk språk-konvention gavs
utförliga översikter av utbildningsmöjligheter för tolkar och översättare. Här
skall endast ges en raycket kortfattad redovisning av det nuvarande läget.
Högre
tolkutbildning saknas i Sverige, med undantag för den utbUdning för mUitära
behov sora förekoramer vid arméns tolkskola. I andra länder finns ett stort
antal tolkskolor på universitetsnivå. Under vissa föratsättningar kan
studiemedel från Sverige utgå för studier vid folkskola i utiandet (jfr SOU
1972: 83 bil, 6). Av betydelse för blivande tolkar och översättare är
naturligtvis den språkundervisning som ges vid universiteten i Sverige, men
någon egentlig tolkutbildning ges inte vid språkinstitutionerna, med undantag
för de entcrminskurser på D-nivå (dvs. på 80-poängs nivå) i finska, ryska och
tyska som anordnas vid Stoclcholms universitet (jfr SOU 1972: 83 avsnUt 5.1 och
bil, 5).
Med
anledning av invandramtredningens förslag om tolkutbildning på universitetsnivå
beslöt riksdagen våren 1974 att den högre tolkutbUdningen inte skall anordnas
vid en särskild tolkskola, utan vid filosofisk fakultet (prop. 1974: 1 bU. 10 s.
235244, UbU 1974: 13, rskr 1974: 121). Den 15 februari 1974 uppdrog Kungl. Maj:t
åt UKÄ att utreda frågan om den högre tolkutbildningens dimensionering, lokaUsering
och aUmänna utformning med utgångspunkt från riksdagens ställningstagande. UKÄ
har tUlsatt en särskUd arbetsgrupp för att verkställa utredningen. I gruppen
ingår företrädare för UKÄ, Stockholms universitet, LO, SIV och SÖ.
Arbetsgrappen
avser att inleda en försöksverksamhet vid Stockholms universitet höstterrainen
1975, vilken skulle orafatta tre terminers utbildning för 1216 finskspråkiga
tolkar. Ytterligare en försökskurs avses börja i januari 1976 för tyskspråkiga
tolkar. En utvärdering torde kunna
Prop. 1975:26 119
presenteras
tidigast under år 1977, varefter regeringen skall ta ställning tUl frågan om
den fortsatta verksamheten.
Viss tolkutbildning på
lägre nivå förekommer sedan slutet av 1960-taIet. För att tillgodose de akuta
utbildningsbehoven framför allt hos dem som redan är verksamma som tolkar bland
invandrare inledde dåvarande arbetsgruppen för invandrarfrågor inom
inrikesdepartementet våren 1968 en försöksverksamhet med korta intensivkurser
för tolkar inom olika specialområden. Verksamheten övertogs år 1969 av SIV och
den 1 juU 1974 överfördes verksamheten till SÖ. Mot bakgrund av invandrarutredningens
förslag om utbildning av kontakttolkar uttalade riksdagen våren 1974 att sådan
utbildning bör bedrivas dels i studiecirklar, dels såsom ämneskurser vid
folkhögskolor (prop. 1974: 1, bil. 10 s. 432437, UbU 1974: 20, rskr 1974:
185). SÖ fick den 31 maj 1974 i uppdrag av Kungl. Maj:t att utarbeta en plan
för sådan utbUdning.
Kurserna i
försöksverksamheten raed utbildning av kontakttolkar har tidigare i regel
omfattat fem men omfattar nuraera tio dagar. Kurserna har varit inriktade på
arbetsmarknads-, bostads-, social-, sjukvårds- och rättstolkning. Varje kurs
har avsett endast en språkgrupp och ett ämnesområde (t. ex. sjukvårdstölkning
för finska tolkar, rättstolkning för ser-bolcroatiska tolkar etc). Till deltagama
utdelas intyg över genomgången kurs. Deltagama i Icurserna i rättstolkning har
i stället erbjudits raöjlighet att genomgå en examination för att få ett bevis
på färdighet och kunskaper (se vidare avsnitt 1.7).
Kurserna har anordnats
dels sora internatkurser vid föreningen Nordens folkhögskola Biskops-Arnö,
dels som studiecirklar till vilka deltagarna har rekryterats på orten eller i
regionen, i regel i samverkan med invandrarbyråerna. För denna lokala och
regionala kursverksamhet har ett sjuttiotal handledare utbildats centralt.
Hittills har sammanlagt ca
1 300 personer gått igenom utbUdningen, Antalet sökande har under hela den tid
som verksaraheten har pågått varit betydligt större än utbildningskapaciteten.
Beträffande språk sora finska och serbokroatiska har det i regel varit mellan
60 och 120 sökande till varje kurs, medan deltagarantalet av pedagogiska skäl
inte har kunnat överslaida 12 personer. Under innevarande budgetår utbildas ca
150 elever på centrala internatkurser och ca 200 elever vid lokala eller
regionala kurser.
För en utförlig
beskrivning av försöksverksamheten, ss avsnitt 5.2 och 5,3 i SOU 1972: 83,
1.7
Nuvarande prövning av tolkar och översättare
Auktorisation
av tolkar förekommer inte i Sverige, För att tillgodose näringslivets behov av
kvalificerade översättare har däremot vissa handelskaramare meddelat auktorisation
av translatorer, Stockholms han-
Prop. 1975:26 120
delskammare,
som samordnat auktorisationsverksamheten, upphörde dock att auktorisera translatorer
år 1971 och endast ett fåtal translatorer har auktoriserats vid övriga
handelskammare sedan dess.
Villkoren
för auktorisation återfinns i resp. handelskammares stadga angående
auktoriserade translatorer. Stadgoma är i huvudsak likalydande. Inom
handelskamrarna fanns en translatorsnämnd med högst sju ledamöter. Beslut om auktorisation
gmndades på ett utiåtande om den sökandes kompetens, vUket utfärdades av
professor i vederbörande språk vid svenskt universitet eller högskola eller av
annan person med synnerlig sakkunskap sedan den sökande genomgått ett skriftilgt
prov. I faU där den sökandes kompetens har kunnat styrkas i annan ordning har
inte ett sådant utiåtande krävts.
Prov
har anordnats årligen i översättning från svenska tUl främmande språk och från
främmande språk tUl svenska. De har varit gemensamma för samtUga handelskamrar
och har skett samtidigt. Stockholms handelskammare har samordnat verksamheten
och anskaffat översättnings-uppgifter och bedömare. Provet har bestått av tre
översättningsuppgifter. Endast omkring 1015 procent av dem som anmält sig har
årligen kunnat godkännas. Prov i översättaing från ett främmande språk tUl ett
annat främmande språk har inte anordnats. Ej heller har förekommit prov i muntiig
tolkning.
Den
som antagits som auktoriserad translator har till handelskammaren avgett en
försäkran varigenom han förbundit sig att i sin verksamhet iaktta vissa etiska
regler och tystnadsplikt. Därefter har handelskammaren utfärdat ett certifikai
som årligen förnyats. Auktorisation har meddelats för översättning från ett
främmande språk till svenska, för översättning från svenska till ett främmande
språk eller för båda språkriktningarna. Samma person har kunnat ges auktorisation
som translator för flera än ett främmande språk. Handelskammaren har kunnat
återkalla auktorisationen.
Antalet
auktoriserade translatorer uppgår f. n. till ca 210, av vilka 145 auktoriserats
av Stockholms handelskammare. Tyska, engelska, finska, franska, italienska och
tyska är de dominerande språken. För t. ex. serbokroatiska finns endast en
auktoriserad translator och för grekiska endast två.
För
att få en bättre överblick över kompetensen hos de tolkar som önskar få ett
bevis på att de kan tolka inför polis och domstol inledde SIV hösten 1970
försök med examination av rättstolkar. Examinatio-nema har anordnats som
fingerade rättegångar.
1
exarainationen har även ingått ett terminologiförhör, vid vilket examinanden
fått översätta 30 eller 60 slumpvis valda termer som ingår i det centrala
rättegångsordförrådet. Vidare har i examinationen ingått ett mindre förhör i aUmän
rättskunskap, t. ex. om påföljdssystemet, rätts-och polisväsendet och
rättegångsförfarandet. Den som klarat termino-
Prop. 1975: 26 121
logi-
och realiaförhöret har fortsatt med den fingerade rättegången, som tagit ca en
timme. Tolkningsuppgifteraa som utförts i form av konsekutiv tolkning har
bestått av tolkning av åklagarens ansvarsyrkande och sakframställning, av
förhör med den tilltalande och/eller av vittnen, av genomgång av personalia, av
advokatens eller åklagarens plädering samt av dom. Vissa avsnitt t. ex.
tolkning av personalia och plädering har ibland skett i form av modifierad
simultantolkning.
Bedömningen
av tolkens prestationer har gjorts av en grupp som bestått av en jurist, två
språkexperter samt en eller två företrädare för SIV. För att få
examinationsbevis har fordrats goda kunskaper i svenska och i det andra
språket. Tolken skall också behärska de fackuttryck på båda språken som kan
förekomma vid tolkning inför polis och domstol. Stor vikt har lagts vid
förmågan att uttrycka sig nyanserat. En bedömning har även gjorts av tolkens
allmänna kunskaper om rättsväsendet och rättegångsordningen liksom av hans
uppträdande i olika tolksituationer. Examinationsbeviset intygar att tolken
fyller rimliga krav på språkkunskaper och tolkteknik vid inte alltför
komplicerade rättegångar.
Sammanlagt
har drygt 900 tolkar prövats i examinationema. Till den 1 november 1974 hade
102 personer erhållit examinationsbevis. Dessa fördelar sig enligt följande vad
gäUer språk: finska 41, serbokroatiska 15, engelska 12, tyska 8, franska 5,
grekiska 4, arabiska 4, turkiska 3 samt ett antal språk för vilka endast
enstaka tolkar erhållit exaraina-tionsbevis.
1.8
Nuvarande registrering och förmedling av tolkar och översättare
FörmedUng
av översättare sker f. n. via en rad olika kanaler. De av handelskamrarna
auktoriserade translatorema finns upptagna på förteckningar hos resp.
handelskammare. Då auktorisationsverksamheten numera i princip har upphört vid handelskamrama
har förteckningar inte längre utgivits och distribuerats under de senaste åren.
Flertalet av de auktoriserade translatorerna är emellertid medlemmar i FAT, som
numera har övertagit uppgiften att sprida kännedom om de auktoriserade translatorerna
och föra förteckningar över dem. Den av FAT senast utfärdade förteckningen
upptar 148 translatorer som sammanlagt översätter till eller från 15 språk.
översättningsservice
ges av språksektionen vid SIV till såväl myndigheter som enskUda. De anställda
vid sektionen (åtta översättare) och de i övrigt tUl sektionen knutna översättarna
(drygt 100) utför översättningar tiU och från mera än 25 språk.
Vidare
bedriver Sveriges exportråd en omfattande översättningsservice. Rådet anlitar f.
n. mera än 300 översättare och tolkar årligen och kan utföra uppdrag
beträffande de flesta förekomraande språk. Vidare bör i detta sammanhang nämnas
utrikesdepartementets translatorssek-
Prop. 1975: 26 122
tion,
som i viss utsträckning utför översättningar även åt andra myndigheter.
Slutligen kan nämnas att det fmns ett antal privata översättningsbyråer i
landet.
Förteckningar
över personer sora är viUiga att verka som tolkar har särskilt sedan slutet av
1960-talet upprättats vid ett slort antal myndigheter och andra offentliga
organ. Som ett exempel kan nämnas att i Malmöhus län firms 17 tolkregister som
omfattar sammanlagt ca 1 000 namn. Ett stort antal finns upptagna i flera
register samtidigt. DärtiU kommer register som finns upprättade hos
invandrarbyråerna i Malmöhus län. Som ytterligare ett exempel kan nämnas den
förteckning över tolkar som upprättats av Stockholms tingsrätt. Förteckningen
omfattar drygt 200 tolkar som företräder ett trettiotal olika språkområden.
Förteckningen ses regelbundet över.
I
det feratiotal kommuner där invandrarbyråer finns svarar dessa i stor
utsträckning för samordningen av lokal cch i viss utsträckning även regional
tolkservice. Det övervägande flertalet av invandrarbyråerna har kommunalt
huvudmannaskap. Invandrarbyråernas tolkregister omfattar sammanlagt drygt 1 000
tolkar som täcker 15 språk och däratöver ett stort antal tolkar för mera
"udda" språk. Vidare svarar även byråernas personal för viss
tolkservice.
I en
del regioner (bl, a, i A, C, D, M, O och U län samt i Gislaveds, Jönköpings och
Örebro kommuner) har överenskommelser träffats mellan primärkommuner,
landsting och lokala/regionala statliga myndigheter ora samordning av
tolkservice och om geraensarat utnyttjande av invandrarbyråernas tjänster. Av
lokala/regionala statliga myndigheter omfattas i regel allmänna försäkringskassor,
arbetsförmedlingar, lokala skattemyndigheter samt i vissa fall även
polismyndigheter av överenskommelserna. Kommunerna kan i regel enligt
överenskommelserna tUlgodoräkna sig en administrationsavgift från det organ
till vilket tolken har förmedlats. For flera invandrarbyråer utgör redan nu
förmedling av toikiippdrag tUl landstingskommunala institutioner mer än hälften
av förmcdUngsverksamheten,
Våren
1974 tillsatte SIV, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och
Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer cn gemensam arbetsgrupp med
uppdrag att undersöka förutsättningarna för en samordning av tolkscrvice och tolkresurssr
på lokal och regional nivå. Gruppen presenterade sina överväganden i en rapport
av den 25 oktober 1974. I rapporten redovisas bl, a, resultat av enkätundersökningar
som gruppen har utfört bland ett stort anta! iräiT.st statliga myndigheter i
Kronobergs och Malmöhus län i syfte att undersöka intresset för en samordning
av de statliga och koraraunala tolkresurserna. Det helt övervägande antalet statiiga
myndigheter sora tillfrågats var mycket positiva till tanken på en samordning
av tolkförmedlingen och förordade ett kommunalt huvudmannaskap för en sådan samordning,
I rap-
Prop. 1975: 26 123
porten
frarahåller också. arbetsgruppen sora sin åsikt att ett koraraunalt huvudraannaskap
för tolkförmedlingen bör förordas. Beträffande finansieringen av
tolkförmedlingen bör avtal träffas mellan resp. kommun och berörda landstingskommunala
och statiiga myndigheter och institutioner sora önskar repliera på den
samordnade tolkförmedlingen.
Även
invandrarutredningen har förordat en raotsvarande lösning av tolkförraedlingsfrågan,
såväl i delbetänkandet om tolkservice (SOU 1972: 83) som i sitt huvudbetänkande
(SOU 1974: 69). I huvudbetänkandet har utredningen bl. a, föreslagit att ett
särskilt statsbidrag skall utgå till kommunerna för informationsverksarahet för
invandrare, t, ex, i form av invandrarbyrå. Utredningen (IU) frarahåller
följande i frågan om tolkförmedling (s, 425426):
I
SOU 1972: 83 om tolkservice föreslog IU bl, a, att en särskild statiig nämnd
för auktorisation och examination och exaraination av tolkar och översättare
inrättas, IU anförde dock i betänkandet endast vissa aUmänna synpunkter
angående frågan om förmedling av tolktjänster genom ofientliga organ, IU
hänvisade därvid bl, a, till invandrarbyråernas verksamhet med tolkförraedling
och tUl de överenskommelser som har träffats på regional bas raellan statliga, landstingskoramunala
och kommunala myndigheter om gemensamt utnyttjande av invandrarbyråernas
tolkservice och tolkförmedling, IU anförde att det i avvaktan på IU:s koramande
stäUningstaganden i frågor ora ansvarsfördelning mellan centrala, regionala och
lokala rayndigheter synes mest ändaraålsenligt att söka sig fram till lösningar
av toUfförraedlingsproblera sora är anpassade efter de lokala
förutsättningarna och behoven, IU:s förslag beträffande tolkservice har tagits
upp i prop, 1974: 1 bil, 13 (InU 1974: 6, rskr 1974: 96),
IU
föreslår att under fömtsättning av att ett centralt system för auktorisation
av tolkar kommer till stånd kommunerna och i förekommande fall de kommunala
invandrarbyråerna ges ett primärt ansvar för registrering och förmedUng av
tolkar på lokal och regional nivå, In-terkoraraunal samverkan och samverkan
mellan regionala och lokala statliga organ kan visa sig vara lämpligt att
åstadkomma genora regionalt anpassade gemensamma lösningar av tolkförraedlingsfrågan.
Genom det statsbidragssystem som föreslås nedan skapas möjligheter för berörda
statiiga organ alt verka för enhetlig och rikstäckande tolkför-medUngsverksamhet
som kan svara mot olika lokala och regionala behov.
1.9
Vissa framställningar
Sedan
riksdagen begärt att Kungl, Maj:t skulle orapröva frågan om auktorisation av
tolkar och översättare har Föreningen Auktoriserade translatorer (FAT) i en
skrivelse understrukit vikten av att en skillnad görs mellan tolkar och
översättare när ett framtida auktorisationssystem byggs upp, FAT betonar vikten
av att stora etiska krav ställs på översättare och tolkar och framhåller att
en rekommendation bör utfärdas
Pirop. 1975: 26 124
tiU
myndigheterna att i första hand anlita auktoriserade tolkar och översättare när
sådana finns att tillgå.
Vidare
har Tolkföreningen i Stockholms län (TSL), som är ansluten till Svenska kommunaltjänstemannaförbundet,i
en skrivelse föreslagit att en statlig nämnd inrättas för auktorisation av
tolkar och översättare och att en företrädare för tolkarna bör ingå i nämnden. TSL
föreslår vidarf att endast en nivå för auktorisation av tolkar bör förekomma,
För a oii auktoriserad bör enligt TSL krävas språkkunskaper i svenska ocL det
andra språket som "minst motsvarar ordförrådet på svenska hos en person
som har genomgått treårigt svenskt gymnasium". Därutöver bör sökandens
"personliga lämplighet, färdigheter i tolkningsteknik samt kännedom om
tolkningsetik också prövas".
TSL
föreslår vidare att auktorisationen skall vara giltig i fem år, men nämnden
skall kunna återkalla auktorisationen. Beslut om återkallad auktorisation skall
kunna överklagas. TSL föreslår även bl. a. att yrkesbeteckningen
"auktoriserad tolk" skall skyddas i lag och att tystnadsplikt införs
för auktoriserade tolkar.
Under
arbetet med denna promemoria har samråd ägt rum med FAT och TSL.
2
Överväganden och förslag 2.1 Frågan om auktorisation
Auktorisationen
eller liknande kompetensförklaring förekommer i fråga om yrkesutövare och
verksamhet inom en rad områden. Kraven för att få auktorisation varierar från
område till område beroende på i vilka avseenden man viU skapa garantier mot
missbrak i viss yrkesutövning. I en del fall kan auktorisationen närmast ha
innebörden av en yrkeskompetensförklaring, raedan den i andra samraanhang kan
vara en föratsättning för att få utöva viss näring; i det sistnämnda fallet
innebär auktorisationen en näringsrättslig reglering. Statsmakterna har i
princip ställt sig negativa till krav på sådan offentlig auktorisation som kan
medföra olämpliga konkurrenshämmande verkningar och innebära ingrepp 1
näringsfriheten. Endast då starka allmänna intressen har talat för att auktorisation
bör förekomma inom ett visst område har nya statliga auktorisationsf ormer
införts.
Som
exempel på nuvarande statliga auktorisationsformer kan nämnas följande, Med
hänsyn främst till säkerhetssynpunkter krävs att bevakningsföretag är
auktoriserade av länsstyrelse och att personal hos auktoriserat
bevakningsföretag skaU vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad,
medborgerlig pålitiighet samt lämplighet i övrigt för an-
'
En redovisning av olika auktorisationsformer finns i rapporten "Om auktorisation",
utgiven av konsumeniverkei (rapport 1974:1).
Prop. 1975: 26 125
ställning
i sådant företag. En auktorisationsform sora är betingad av säkerhetssynpunkter
av ett annat slag är den behörighet att vid elektriska starkströmsanläggningar
utföra installationsarbete som raeddelas av kommerskollegium. Vidare kan i
detta saramanhang nämnas att en statlig utredning låsutredningen (H 1972: 4)
f. n. utreder bl. a. frågan om låssmeder och andra yrkesutövare på området
skall auktoriseras eller underkastas annan prövning.
På ekonomins och handelns
områden m. m. kan näranas auktorisationen av revisorer, för vilken tidigare
handelskamrarna svarade, raen som sedan den 1 juli 1973 omhänderhas av
kommerskollegium. Det finns två kategorier revisorer vars kompetens prövas, näraligen
auktoriserade revisorer (dvs. revisorer med högre kvalifikationer) samt
godkända revisorer. För såväl auktoriserade som godkända revisorer gäller bl.
a. att de skall vara kända för redbarhet och även i övrigt befinnas lämpliga
för sitt uppdrag. Enligt kungörelsen (1973: 221) om auktorisation och godkännande
av revisorer skall de vidare vara opartiska och ha tystnadsplikt. Beteckningen
auktoriserad revisor resp. godkänd revisor är skyddad i lag. Vidare kan nämnas
auktorisationen av fastighetsmäklare, vilken meddelas av handelskamrarna, men
med stöd av statliga bestämmelser. Handelskamrama (eUer i vissa fall
handelskamrarnas nämnd) handhar även auktorisation av t. ex. speditörer, och
reklamkonsulenter samt, som framgår av avsnitt 1.7, numera i ytterst begränsad
omfattning auktorisation av translatorer.
Inom
medicinalväsendets område meddelar socialstyrelsen legitimation för flera
personalkategorier som står under dess tUlsyn, Sålunda legitimeras läkare, tandläkare,
sjuksköterskor, barnmorskor, sjukgymnaster och glasögonoptiker. Legitimationen
utgör en myndighetsgaranti för att vederbörande har erhållit en för sitt yrke
kvalificerad utbildning och för att han eller hon har att följa bestämmelserna
i utfärdad instruktion {reglemente) samt kan bli föremål för disciplinärt
förfarande (erinran, varning, deslegitimation) i medicinalväsendets
ansvarsnämnd vid fel eller försummelse i yrkesutövning. Beslut om disciplinär
bestraffning liksom beslut om bl. a. återkallande av legitimation kan
överklagas. Straffbestämmelser finns mot obehörig yrkesutövning.
Slutligen
kan som exempel nämnas bestämraelserna för advokater. Regleringen av
advokatväsendet återfinns i rättegångsbalken, där de gmndläggande bestäramelserna
meddelas, och i stadgarna för Sveriges advokatsamfund. Rättegångsbalken stadgar
bl. a. att benäraningen advokat endast får användas av den som är ledamot av
samfundet. Advokaterna utövar själva genom samfundet tillsyn över ledamöterna.
Även justitiekanslern kan påkalla åtgärd mot advokat. Utöver krav på utbildning,
viss ålder och praktik, föreskriver samfundet som viUkor för inträde att
vederbörande har gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt är lämplig för
avdokatverksamhet. Såväl i rättegångsbalken som i
Prop. 1975: 26 126
stadgarna
uppställs vidare en rad yrkesetiska regler för advokat (tystnadsplikt,
opartiskhet etc).
Sora
fraragår av de översikter som lämnats i avsnitt 1 har önskemål ora auktorisation
av tolkar och översättare förts fram från flera håll under senare år. De få
invändningar som har riktats mot tanken på auktorisation av tolkar och
översättare har gått ut på dels att ett intyg om genomgången UtbUdning kan ge
tillräcklig ledning för bedömning av en tolks eller översättares
kvalifikationer, dels att auktorisation av tolkar och översättare är tveksam
från principiella näringsrättsliga synpunkter,
Beträffande
invändningar av det först nämnda slaget kan följande anföras.
Utbildningsmöjligheterna för tolkar i Sverige är i dag otiUfredsstäUande, I
den försöksverksamhet raed utbildning för tolkar som hittills har förekommit
har antalet sökande hela tiden varit betydligt större än antalet deltagarplatser.
Kurserna har dessutom endast haft till syfte att tUlgodose de mest akuta utbUdningsbehoven
hos nu aktiva tolkar och kurserna omfattar inte mera än två veckors utbildning
och introduktion. Den högre tolkutbildning som ert arbetsgrupp inom UKÄ f. n,
utreder kan tidigast komma igång i avsedd onrtfattning läsåret 1977/78, Ännu i
slutet av 1970-talet koramer troligen endast ett litet antal tolkar att kunna
förete bevis om genomgången högre tolkutbildning.
Det
är också tveksamt om man inom raraen för utbildningsverksamhet kan tillgodose
de starka önskemål om en yrkesetisk prövning av tolkar och översättare, som
bl, a, har framkommit i riksdagsdebatten och framförts av invandrarorganisationer
och organisationer som företräder tolkarna och översättarna själva. Från
utbildningsmyndigheternas' sida har man i regel ställt sig avvisande till
tanken på atl i samband med yrkesutbildning även pröva om eleven kan meddelas
behörighet att utöva yrket i fråga.
Beträffande
det andra slaget av invändningar bör påpekas att auktorisation av translatorer
de facto förekommer i Sverige sedan mera än 40 år tiUbaka, även om verksamheten
de senaste åren haft en ytterst liten omfattning genom Stockholms handelskamraaies
beslut att upphöra att raeddela auktorisation åt translatorer. Vidare bör
nämnas att statlig auktorisation redan nu som framgår av den korta översikt
som lämnats ovan meddelas åt flera yrkesgrupper av delvis samma motiv som
dem som har anförts till stöd för förslaget om auktorisation av tolkar och
översättare, I flera fall har således auktorisationsförfarande eller behörighetsförklaring
tillkommit i syfte att skapa garantier för att den enskilde skall få en
fullvärdig hjälp av kompetenta yrkesutövare i situationer där t, ex, hans
rättstrygghet eller hälsa står på spel, Auktorisationen har i sådana fall
närmast karaktären av en yrkeskompetensförklaring kombinerad med en garanti ora
att den som auktoriserats har förbundit sig att följa vissa yrkesetiska regler tUl
den enskildes skydd. De näringsrättsliga aspekterna har i sådana fall tiUmätts
ringa betydelse.
Prop. 1975: 26 127
Sararaanfattningsvis
kan det nu fastställas att siarka skäl talar för att ett systera för statlig auktorisation
av tolkar och översättare införs i Sverige. Genom riksdagens uttalande våren
1974 (InU 1974: 6) har det bekräftats att det är ett väsentligt
samhällsintresse att en sådan auktorisationsform inrättas. Utgångspunkten bör
härvid vara att ge tolkar och översättare som anlitas av offentliga organ och
som står till allmänhetens tjänst en raöjlighet att få sin kompetens prövad. Auktorisationen
bör således vara frivillig. Den bör syfta till att få fram en kader av kompetenta
och pålitliga tolkar och översättare som är villiga att åta sig uppdrag av
olika organ i samhäUet och av enskilda.
Regler
för auktorisation av tolkar och översättare och för tillsynen över deras
verksamhet bör utfärdas i en särskUd förordning, I bilaga 1 återfinns ett
utkast till en sådan förordning,
2.2
Godkännande av tolkar
Kunskapskrav
m. in.
Som
framgår av avsnitt 1,7 har auktorisation av tolkar hittills inte ägt rum i
Sverige, En viss erfarenhet om kunskapsnivå och standard i övrigt hos nu aktiva
tolkar bar dock inhämtats genom den försöksverksamhet med tolkutbildning som
beskrivs i avsnitt 1,6 och de examinationer av rättstolkar för vilka redogörs i
avsnitt 1,7, Erfarenheterna visar att enbart det förhållandet att den som har
erbjudit sina tolktjänster haft ett invandrarspråk som modersmål i regel har
varit tillräcklig grund för att få även kvalificerade tolkningsuppdrag. Endast
ett raycket litet antal av de ca 5 000 personer som mera regelbundet anlitas sora
tolkar av myndigheterna eller arbetar som s, k, aibetsplatstolkar har erhållit
någon form av tolkutbildning i egentiig mening. Ca 1 300 av de aktiva tolkarna
har genomgått kurser inom ramen för försöksverksamheten med tolkutbildning, men
dessa kurser har som tidigare påpekats endast omfattat fem eller tio dagar.
Mot denna bakgmnd har statsmakterna våren 1974 uttalat att ytterligare insatser
bör göras på tolkutbUdningens område i syfte att höja kunskapsnivån och
kompetensen hos nu verksamma tolkar.
Det
är givet att kunskapsvillkoren i samband med en auktorisation av tolkar i
Sverige måste sättas i viss relation tUl möjligheterna att via utbildning
förvärva den erforderliga kompetensen. Det bör emellertid framhållas att aktiva
tolkar i många fall kan vidareutbUda sig genom självstudier, förutsatt att
lämpligt studiematerial härför utarbetas. Det bör även påpekas att alla de
personer som i dag sysslar med tolknings-och översättningsuppgifter inte kommer
att efterfråga auktorisation. Ur samhällets synpunkt föreligger inte heUer
behov av delta, Det torde vara realistiskt att utgå ifrån att raan med ett
antal av 1 4001 600 auktoriserade tolkar får en väl fungerande tolkservice.
Prop. 1975: 26 128
Av
skäl som berörts tidigare bör kunskapsprövningen i samband med auktorisation av
tolkar vara fristående från utbildningen av tolkar. Kunskapskraven bör
formuleras på så sätt att garantier kan skapas för en god minimistandard på de
auktoriserade tolkarna. En auktoriserad tolk bör således ha elementära
kunskaper inom områdena arbetsraark-nadstolkning, rättstolknuig, socialtolkning
och sjukvårdstoUming. Även om auktorisationen är fristående från utbUdningen
och troligen en betydande del av de som efterfrågar auktorisation kommer att
genomgå prövning utan att ha genomgått någon särskild utbildning bör en utbildningsväg
kunna erbjudas för dem sora så önskar. Kraven på språkfärdighet,
tolkningsförmåga, fackkunskaper och terminologi samt samhällsorientering och
tolkteknik bör därför vara så utformade att de utan svårighet kan uppnås genom
kursverksamhet av det slag som f. n. är under utredning inom SÖ, dvs. studier
på folkhögskola under ett å två år eUer två års studier i studiecirkel. Vad
språkbehärskningen beträffar bör färdighetskraven ligga på en nivå som ungefär
motsvarar de krav sora kan komma att ställas som villkor för tillträde till den
tolkutbildning på universitetsnivå som f. n. utreds av en arbetsgrapp inom UKÄ.
Den högre tolkutbildningen bör således kunna ge bl. a. auktoriserade tolkar en
möjlighet att uppnå ytterligare kvalifikationer och att specialisera sig inom
olika områden.
I
kunskapsprövningen i samband med auktorisation av tolkar bör ingå tre
huvudmoment, nämligen prövning av tolkningsförmåga, av fackterminologi och
fackkunskaper samt av allmän samhällsorientering, tolkteknik och tolketik. I bUaga
2 återfinns exempel på hur kunskapsproven skulle kunna utformas mera i detalj.
Det bör dock ankomma på den nämnd statens tolk- och translatorsnämnd som
föreslås i avsnitt 2.4 att i samråd med SO och UKÄ utforma metoder för
kunskaps-prövningen.
Den
nuvarande examinationen av rättstolkar ligger vad gäller rea-liakunskaper och
fackterminologi inom rättsområdet på en något högre nivå än den nu föreslagna
kunskapsprövningen i samband med auktorisation. Försöksverksamheten med
examination av rättstolkar har gett gott resultat, och från företrädare för
rättsväsendet har uttalats starka önskemål om att en särskUd prövning av
rättstolkar bibehålls med hänsyn till rättstrygghetsaspekter. Mot denna
bakgrund bör en särskUd prövning av detta slag och på samma nivå bibehållas
även i framtiden. Auktoriserade tolkar bör erbjudas möjlighet att genomgå en
särskild prövning i rättstolkning som är i paritet med nuvarande examination.
En auktoriserad tolk sora genomgått prövning av detta slag med godkänt resultat
bör få detta antecknat i sitt auktorisationsbevis. Det hundratal personer som
klarat de hittiUsvarande examinationema torde
'
Bilagan, som är av teknisk natur, har utelämnats i detta sanunanhang men iinns
tillgänglig hos arbetsmarknadsdepartementet.
Prop. 1975: 26 129
utan
större svårigheter klara prövningen i samband med den auktorisation av tolkar
som föreslås i denna promeraoria. Kunskapsprovet bör för deras del inskränkas
endast tUl sådana moment som inte ingår i ex-ambationen av rättstolkar. Det bör
ankoraraa på statens tolk- och translatorsnärand att utfärda
övergångsbestämmelser sorn närmare anger hur nu examinerade rättstolkar skall
kunna erhålla godkännande.
Någon
enhetiig yrkesbeteckning för tolkar förekommer inte i Sverige. I allrnänhet
anges i de tolkförteckningar som har upprättats vilka kurser som vederbörande
har genomgått, om han eller hon är examinerad rättstolk etc. Det föreslagna auktorisationsförfarandet
bör bl, a, syfta till att ge avnämarna av tolkarnas tjänster en raöjlighet att
genom en enkel och lättfattlig yrkesbeteckning få klarhet i om tolken är
auktoriserad eller inte. Den tolk som har klarat prövningen för auktorisation
bör benämnas godkänd tolk. Därigenom undviks en ordsammansättning sora kan ge
anledning till förväxling raed yrkesbeteckningen auktoriserad translator. Även
nivån på kunskapsprövningen talar för denna skiUnad i yrkesbeteckningar för
auktoriserade tolkar och översättare. Kunskapskraven för auktoriserade translatorer
bör i fråga om t, ex, språkbehärskning, fackterminolgoi och allmänbUdning
ligga betydligt över kraven för tolkarna (se avsnitt 2,3), Vidare har i övriga
nordiska länder beteckningen "auktoriserad" förbehållits endast de
tolkar och översättare som klarar en mycket kvalificerad prövning. En parallell
till yrkesbeteckningen godkänd tolk finns f, ö. beträffande revisorer, bland
vilka en del auktoriseras som godkänd revisor.
I
konsekvens med att de auktoriserade tolkarna föreslås få yrkesbeteckningen
godkänd tolk bör även auktorisationsförfarandet benämnas godkännande av tolkar.
Det är givet att en tolk som har färdighet i mera än två språk bör kunna prövas
i alla de språk som han eller hon kan tolka till. Godkännande bör därför kunna
avse tolkning mellan svenska och ett eUer flera främmande språk.
Vidare
bör som villkor gälla att tolken är bosatt här i landet. Det är dock rimligt
att en godkänd tolk i särskilda fall bör få kunna vara bosaxt utomlands under
begränsade tidsperioder utan att godkännandet upphävs, I utkastet till
förordning i bUaga 1 har därför upptagits en regel med innebörden att statens
tolk- och translatorsnämnd får, om särskilda skäl föreligger, meddela tolk tUlstånd
att med gäUande godkännande vara bosatt utomlands under viss tid,
I
utkastet till förordning upptas även ett villkor om att den sökande bör vara
myndig.
Redbarhet
och pålitlighet
Auktorisation
eller motsvarande kompetensförklaring innebär i så gott som alla nu
förekommande former inte enbart en förldaring att vederbörande uppfyller vissa
kvalifikationer i fråga ora yrkeskunnighet,
9
Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 26
Prop. 1975: 26 130
Som
vUlkor för auktorisation gäller i regel även att den sökande skall uppfylla
vissa krav på personUg redbarhet och allmän lämplighet i övrigt. Motsvarande
bör gälla även i fråga om godkännande av tolkar. Som villkor för att erhålla
godkännande bör därför även gälla att den sökande skall vara känd för redbarhet
och även i övrigt finnas vara lämplig att vara verksam som tolk. Ett sådant
villkor motsvarar vissa bestämmelser som gäller för auktorisation av andra yrkesgrapper.
För att kunna göra en bedömning av om tolken uppfyller detta villkor bör
statens tolk- och translatorsnämnd, om det behövs, kunna inhämta yttrande
eller referenser från statlig eller kommunal myndighet eller från organisation.
Av väsentlig betydelse torde härvid kunna vara de erfarenheter som samlats hos
invandrarbyråer, tingsrätter, fackliga organisationer och andra organ med ofta
förekomraande kontakter raed tolkar.
I bestämmelsema
för godkända tolkar bör även införas vissa bestämmelser om yrkesplikter. En
allmän föreskrift bör sålunda stadga att godkänd tolk skall redbart utföra de
uppdrag som anförtros honom och i allt iakttaga god tolksed. Vad som ligger i
uttrycket god tolksed torde inte behöva förklaras närmare. Bland tolkar har
utvecklats en yrkesco-dex (god tolksed) som innefattar t. ex. krav på
tystnadsplikt, på att avböja uppdrag som man inte anser sig vara korapetent
att utföra etc.
Vidare
bör i bestämmelserna föreskrivas att godkänd tolk noga skall iakttaga enligt
lag eller annan författning gäUande jävsbestämmelser för tolkar (jfr. bl. a. 5
kap. 68 §§ rättegångsbalken ang. anlitande av tolk vid dorastol). Ora särskUd
omständighet föreligger som kan rabba förtroendet tUl tolks opartiskhet eller
självständighet vid utförande av uppdrag skall han avböja detta.
Tystnadsplikt
Någon
allmän lagstadgad tystnadsplikt för tolk eller översättare finns inte i
Sverige. Är tolk eller översättare anställd i offentlig tjänst, vilket endast
undantagsvis är fallet, kan i likhet med vad som gäller för tjänstemän i
allmänhet tystnadsplikt följa av olika specialförfattningar eUer av sakens
natur. Brott mot tystnadsplikt som begås av en tjänsteraan med ämbetsansvar är
särskilt straffbelagt i 20 kap. 3 § brottsbalken. Av 20 kap. 12 § följer att
kretsen av ansvariga personer även omfattar dem som utan att ha ämbetsansvar är
anställda i allmän tjänst eller fullgör lagstadgad tjänsteplikt.
Som
framgår av avsnitt 1.3 föreslog invandrarutredningen i sitt delbetänkande om
tolkservice att en lagstadgad tystnadsplikt skulle införas för tolkar och
översättare. I två motioner till 1974 års riksdag (1974: 560 och 573) har
hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte
' Justitiekanslem
har i ett beslut av den 20 november 1974 uttalat att tolk son» anlitats av
domstol vid rättegång står under ämbetsansvar. JK framhåller även i detta
sammanhang bl. a. att "den uppgift som åvilar av domstol förordnad tolk mäste
betecknas som synnerligen ansvarsfuU."
Prop. 1975: 26 131
begära
förslag till lagbestämmelser beträffande tystnadsplikt för tolk i enlighet med invandrarutredningens
förslag. Justitieutskottet har bl, a. anfört följande i sitt betänkande i
anledning av motionerna (JuU 1974: 25):
Den
som tjänstgör som tolk får ofta insyn i enskild persons privata förhållanden
och kännedora om yrkeshemligheter, affärsförhållanden m. ra. I många fall torde
det vara av stor betydelse för den enskilde, myndigheter eller organisationer att
tolken iakttar tystnad beträffande vad han erfarit i samband med sitt uppdrag.
Med hänsyn härtill framstår det som mindre tillfredsställande att det i
allmänhet inte föreligger någon tystnadsplikt för tolk eller översättare, som
anlitas av myndighet eller annat offentligt organ. Spörsmålet har, som
motionären påpekar, uppmärksamraats av invandraratredningen, sora i ett
delbetänkande år 1972 framlagt ett förslag till lag om tystnadsplikt för tolk.
Enligt förslaget skall lagen gälla tolkar och översättare som anlitas av rayndighet
eller annat organ, som utövar verksamhet för vars fullgörande stat eller
kommun ansvarar. Tystnadsplikten föreslås omfatta vad tolk eller översättare
under uppdraget eller anställningen erfarit om enskilds personliga förhållanden
eUer om yrkeshemligheter, affärsförhållanden eUer förhållanden av betydelse för
landets försvar. Förslaget är f. n. föremål för överväganden inom
justitiedepartementet. Enligt vad utskottet inhämtat bereds ärendet i samband
med det arbete på en reform av ämbetsansvaret, som f. n. pågår inom
departementet på gnmdval av äm-betsansvarskommittens slutbetänkande. I
betänkandet har kommittén bl. a, föreslagit att bestäraraelsen i 20 kap. 3 §
brottsbalken om brott mot tystnadsplikt skall ersättas av ett nytt straffbud,
som utan angivande av personkrets stadgar ansvar för envar oavsett om han är
offentlig funktionär eller ej som yppar vad han tUl följd av författaing är
pliktig hemlighålla. Proposition angående en reform av ämbetsansvaret väntas
bli avlämnad våren 1975.
Utskottet
delar uppfattningen att det är angeläget att en lagstiftning beträffande
tystnadsplikt för tolk och översättare kommer till stånd. Med hänsyn till det
lagstiftningsarbete som enligt vad ovan anförts pågår inom Kungl. Maj:ts
kansli bör emellertid motionerna inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I
ett flertal remissyttranden över invandramtredningens delbetänkande om
tolkservice framhölls att det var otillfredsställande att utredningens förslag
om tystnadsplikt endast avsågs gälla tolkar och översättare sora anlitas av
myndigheter eller annat organ, som utövar verksamhet för vars fullgörande stat
eller kommun ansvarar. Tystnadsplikt borde gälla i alla ärenden i vilka tolk
eller översättare anlitas, oavsett vem som anlitar tolken.
Mot
denna bakgrund föreslås att för godkända tolkar bör gälla en allmän regel om
tystnadsplikt m. m., med innebörden att godkänd tolk inte får använda uppgift,
som inhämtats i hans tolkutövning till fördel för sig eller tUl skada eller
gagn för annan och inte heller eljest obehörigen
»SOU
1972:1.
Prop. 1975:26 132
yppa
vad som sålunda kommit till hans kännedom. En sådan regel om tystnadsplikt
kräver enligt den nya regeringsformen lagform och kan inte tas in i den i denna
promemoria föreslagna förordningen,
TULsyn
För
tillsynen över godkända tolkars verksamhet bör stålens tolk- och translatorsnämnd
svara. Flera skäl talar för att nämnden skal! kunna pröva giltigheten av
godkännandet med jämna meUanrum. En sådan ordning har gällt för auktoriserade translatorer,
som årligen har fått sina certifikai förnyade. GUtighetstiden för ett
godkännande bör dock kunna sträckas ut till så lång tid som fem år, varefter
statens tolk- och translatorsnämnd får pröva om tolken fortfarande uppfyller
villkoren för nytt godkännande. Någon ny kunskapsprövning bör dock därvid inte
behöva göras annat än då mycket särsldlda skäl föreligger.
Om
en tolk uppsåtligen gör orätt i sin verksamhet bör nämnden ha möjlighet tUl
disciplinära ingripanden i form av varning, och i mycket allvarliga fall
upphävande av godkännandet.
Beslut
om t, ex, avslag på ansökan om godkännande eller upphävande av godkännande bör
kunna överklagas, I förordningen om godkännande av tolkar och auktoriserade translatorer
bör mot denna bakgrund införas en regel om att mot beslut, som statens tolk-
och translatorsnämnd i särskUt fall har meddelat enhgt förordningens bestämmelser
eUer med stöd därav utfärdade föreskrifter, kan föras talan hos kammarrätten genom
besvär. Talan mot annat beslut av statens tolk- och translatorsnämnd än beslut
i särskilt fall bör kunna föras hos regeringen genom besvär.
Skydd
av yrkesbeteckning
Invandrarutrednmgen
ansäg inte att yrkesbeteckningen auktoriserad tolk borde åtnjuta särskilt skydd
i lag för att hindra missbruk av denna yrkesbenämning. Från företrädare för
tolkar som ofta anlitas av myndigheter och även från företrädare för
myndigheter har ernellertid önskemål förts fram om att eit eventuellt auktorisationsförfarande
borde kombineras med ett skydd i lag av den yrkesbetcckning som kan komma att användas
för auktoriserade tolkar. Erfarenheter av verksam.het på tolkområdet som ägt
rum sedan invandrarutredningen avlämnade sitt delbetänkande synes även tala för
att yrkesbeteckningen skyddas. Ett straffrättsligt skydd bör därför införas för
yrkesbeteckningen godkänd toLk, Bestämmelsen bör utformas på så sätt att det
framgår att den som obehörigen utger sig för att vara godkänd tolk, kan dömas
till böter,
2.3
Auktorisaiion av translatorer
.Sedan
ett fyrtiotal år har ett auktorisationsförfarande tUlämpats i Sverige
beträffande översättare av saktexter, Inga mera långtgående önske-
Prop. 1975: 26 133
mål
om förändringar i handelskamrarnas verksamhet med auktorisation av translatorer
har framförts under det senaste årtiondet, varken från översättarna själva
eller från avnämarna, annat än just beträffande frågan om huvudraannaskap för
verksamheten. De svårigheter av olika slag som finns att bygga upp ett nytt
system för auktorisation av tolkar gör sig inte gällande beträffande
översättare.
Skäl
talar mot denna bakgrund för att den fraratida auktorisationen av översättare i
allt väsentligt sker enligt samma riktlinjer som gäUde tidigare när Stockholms
handelskammare hade huvudansvaret för verksamheten. Den föreslagna statens
tolk- och translatorsnämnd bör tillgodogöra sig de erfarenheter av auktorisation
av translatorer som finns framför allt hos Stockholms handelskammare. Vidare
bör yrkesbeteckningen auktoriserad translator bibehållas även för de
översättare som prövas enligt den nya ordningen.
Bestämmelserna
för godkända tolkar och för auktoriserade translatorer bör i möjligaste mån
vara lika. På vissa punkter är emellertid en särskUd ordning motiverad
beträffande translatorerna. Det gäller t, ex. villkoren för att erhålla auktorisation.
Kunskapskraven vid handelskamrarnas prövning av translatorer har legat på en
mycket hög nivå. Även i fortsättningen bör prövningen vara mycket kvalificerad
och avse översättning av texter inom olika ämnesområden (t, e:c, en allmän
text, en ekonomisli/teknisk text och en juridiskt text). Det bör ankomma på statens
tolk- och translatorsnämnd att närmare ange kunskapskraven och utforma
kunskapsproven.
För
att erhålla auktorisation som translator bör den sökande vara bosatt i riket,
vara myndig, ha avlagt föreskrivna kunskapsprov samt vara känd för redbarhet
och i övrigt finnas vara lämplig att vara verksam som translator. Dessa villkor
motsvarar dem som föreslås gälla för godkännande av tolkar. Beträffande translatorerna
bör emellertid även krav ställas på väl vitsordad verksamhet som translator
under minst fem år. Denna bestämmelse överensstämmer väl med den som gäller för
av handelskammare auktoriserade translatorer. Dispens bör dock kunna ges från
detta krav om särskilda skäl finns,
I
övrigt bör bestämmelserna för godkända tolkar äga motsvarande tUlämpning i
fråga om auktoriserade translatorer. Det gäller bl, a, stadganden om
yrkesplikter, om nämndens tillsyn över verksamheien och ora
besvärsmöjligheterna,
Auktorisation
av translator bör kunna avse översättning från ett eller flera främmande språk
till svenska, från svenska tUl ett eller flera främmande språk eller raellan
svenska och ett eller flera främmande språk,
Translator
är enligt handelskamrarnas stadgar skyldig att mot fastställd ersättning
verkställa och bestyrka översättningar från eller till det eller de språk för vilka
han har auktoriserats. Därjämte är translator skyldig att tjänstgöra som tolk
vid domstolar inom handelskammaren;
Prop. 1975:26 134
distrikt.
Denna bestämmelse har emellertid inte aUtid kunnat följas eftersom någon
prövning av translatoms förmåga inte har ägt rum.
Från
företrädare för auktoriserade translatorer har framförts önskeraål om att
skyldigheten att vid behov biträda domstolar med tolkning bör upphävas. Det är
givet att någon sådan skyldighet inte kan gälla så länge någon prövning av translatoms
förmåga att tolka inte har ägt rum. Däremot bör i bestämmelserna för
auktoriserade translatorer finnas en föreskrift om att de är behöriga att
bestyrka riktigheten av översättningar från eller till det eUer de språk för
vilka de har auktoriserats. Ett motiv för detta är bl. a. att det i ett flertal
av Sverige ratificerade internationella konventioner finns föreskrifter om att
översättningar skall godtas endast om de är bestyrkta av "edsvurna
översättare".
Eftersom
den föreslagna auktorisationen av translatorer fömtsätts ske enligt i stort
sett sararaa riktiinjer sora de som gällt för handelskamrarnas verksamhet bör
i en övergångsbestämmelse föreskrivas att translator som är auktoriserad av handelskamraare
skall anses sora auktoriserad enligt den nya förordnuigen. Auktorisation av handelskamraare
bör därvid gälla i högst sju år räknat från dagen för auktorisationen. Det bör
ankomma på statens tolk- och translatorsnämnd att utfärda övriga
övergångsbestämmelser.
2.4
Statens tolk- och translatorsnämnd
Uppgiften
att godkänna tolkar och auktorisera översättaie blir en helt ny artskild
verksamhet inom det statiiga området. Viss erfarenhet av verksamhet av
motsvarande slag finns att hämta från försöksverksamheten med examination av rättstolkar.
Den föreslagna ordningen för godkännande av tolkar och auktorisation av
översättare förutsätter eraellertid administrativa och ekonomiska insatser av
ett betydligt större omfång än vad som har gällt i försöksverksamheten med exaraination
av rättstolkar.
Verksamheten
med prövning av tolkars och översättares kompetens kan inte på ett naturligt
sätt hänföras till någon befintlig myndighets kompetensområde. Tolkar och
översättare anlitas av en rad olika såväl allmänna som enskilda organ i
samhället. En del av tolk- och översät-tai"verksamheten avser att
underlätta invandrares kontakter med myndigheter, på arbetsplatsen och med den
övriga omgivningen. En annan del av verksamheten syftar till att underlätta
näringslivets internationella kontakter eller kontakter mellan myndigheter på
det internationella planet. Dessa omständigheter talar för att ett särskilt
statligt organ inrättas för ändamålet. Även invandrarutredningen förordade i
sitt delbetänkande om tolkservice att denna uppgift bör ankoraraa på en särskUd
myndighet. Invandramtredningen föreslog att myndigheten borde organiseras i
form av en statiig närand, Remissinstansema anslöt sig till utredningens
förslag.
Prop. 1975: 26 135
Mot
denna bakgrand föreslås att en statiig nämnd statens tolk- och translatorsnämnd
inrättas med uppgift att godkänna tolkar och auktorisera översättare i
Sverige samt att svara för tillsyn över deras verksamhet. Nämnden bör även
föra register över godkända tolkar och auktoriserade translatorer. Med hänsyn tUl
att nämndens verksamhet inte låter sig hänföras tUl någon redan befintlig
myndighets verksamhetsområde bör näranden sortera direkt under något av
statsdepartementen. Såväl sakskäl som praktiska skäl talar för att nämnden bör
sortera under arbetsmarknadsdepartementet, som f. n. handlägger vissa frågor om
samhällets tolk- och översättarservice.
Nämnden
bör ha sju ledamöter. De bör företräda rättsväsendet, universitets- och
högskoleväsendet, kommunerna, SIV, ulrikesintressen samt godkända tolkar och
auktoriserade översättare.
En
betydande uppgift för nämnden blir prövningsverksamheten. Prövningen av tolkar
bör för att kunna omfatta så många tolkar som möjligt kunna äga ram länsvis.
Prövning av översättare bör kunna anordnas rainst en gång per år i Stockholra,
Göteborg, Malmö och i mån av behov även på andra orter.
Proven
i saraband med godkännande av tolkar, som kan beräknas ta ca tre timmar i
anspråk för den person som prövas, bör bl. a. omfatta kunskaps- och färdighetsprov
i konkreta tolksituationer, ett muntligt terminologiprov, ett prov i samhällsorientering
samt ett prov i tolknings teknik och tolketik. Proven i konkreta tolkningssituationer
bör som tidigare framhållits omfatta arbetsmarknadstolkning, rättstolkning,
socialtolkning och sjukvårdstolkning. Proven bör bedömas av en grupp på minst
tre examinatorer, varav två bör vara experter i det aktuella språket. I första
hand bör prövas tolkar i de språk sora talas av stora invandrargrupper i
Sverige, men vid varje provtillfälle bör även en prövning ske av tolkar inora
något mindre språkområde. Stor hänsyn bör därvid tas till olika regionala
behov. Mellan 200 och 250 tolkar beräknas kunna bli prövade årligen. Proven
beräknas kräva 75 arbetsdagar. Kostnaderna för verksamheten kan med ledning av
erfarenheter från examinationerna av rättstolkar beräknas uppgå tUl 150 000 kr
årligen inklusive lokalkostnader, kostnader för testmaterial och kostnader för
anlitande av språkexperter. Den särskUda prövning i rättslolkning som godkända
tolkar föreslås kunna genomgå beräknas kosta 75 000 kr årligen.
Proven
i samband raed auktorisation av translaiorer bör i princip motsvara de prov som
tidigare anordnats av Stockholms handelskammare. Proven bör granskas av tre
varandra oberoende experter, MeUan 50 och 100 översättare beräknas kunna bli
prövade årligen. Kostnaderna för dessa translatorsprov kan beräknas tiU
sammanlagt 75 000 kr per år
Prop. 1975: 26 136
Närandens
kansli bör vidare ha till uppgift att föra register över godkända tolkar och
auktoriserade translatorer. Förteckningar över godkända tolkar och
auktoriserade translatorer bör regelbundet distribueras tUl berörda
myndigheter, institutioner och organisationer. Av väsentiig betydelse i detta
sammanhang är bl. a. polisdistrikten, domstolarna, vissa centrala ämbetsverk,
länsstyrelserna, invandrarbyråer samt vissa kommunala och landstingskommunala
myndigheter och institutioner. Nämnden bör även ha till uppgift att skaffa sig
en överblick över tillgången också på andra kunniga tolkar och översättare i
landet, särskilt vad gäUer mindre förekommande språk. En väsentlig del av
nämndens arbetsuppgifter koramer sålunda att utgöras av rådgivningsverksamhet i
tolk- och översättningsfrågor i förhållande till en rad organ i samhället och
till allmänheten. Ett intimt samarbete bör därvid komraa till stånd raed
invandrarbyråerna. En väsentiig del av rådgivningsverksamheten kan förutsättas
bli sådan verksamhet sora har till syfte att samordna och förbättra
invandrarbyråernas verksamhet med att upprätta register över tolkar och
översättare,
I
och med att den tolkskola sora invandrarutredningen föreslog i sitt delbetänkande
ora tolkservice inte kommer att förverkligas måste nämnden själv framställa
allt erforderligt provmaterial, vilket föratsätter en något större
personalorganisation vid nämnden än vad invandrarutredningen beräknade för den
nämnd som den föreslog. Vidare måste nämnden kunna förfoga över viss teknisk
utrustning.
TiU
sitt förfogande bör nämnden ha ett kansli bestående av en kanslichef samt två
handläggare, vilka skall ha att svara för provverksamheten. Kanslichefen skall
svara för administrativa och juridiska frågor. Därutöver krävs två biträden och
en vaktmästare. Kanslichefen och övriga handläggare bör utöver ingående
kunskaper i lolk- och översättar-frågor och allmänna språkfrågor även i viss utsträckning
vara förtrogna med tolk- och översättarsituationen i Sverige och i övriga
nordiska länder, med vUka fortlöpande kontakter kommer att krävas i
provverksamheten. Nära kontakter förutsätts även äga rum med Svenska språknämnden,
vilken har stora erfarenheter på språkvärdsområdet som bör komma statens tolk-
och translatorsnämnd tUl del,
Samraanställning
av årlig kosinad för nämndens verksamhet:
Lönekostnader m, m. 415 000
Lokalkostnader 30 000
Expenser 30 000
Kostnad
för provverksamheten 300 000
775
000
Engångsbelopp för viss teknisk utrustning 20 000
795
000
Nämnden
bör inrättas under budgetåret 1975/76.
Prop. 1975: 26 137
2.5
Frågan om tolicförmedling
I
samband med att riksdagen våren 1974 prövade tolkfrågorna anförde inrikesutskottet.
(InU 1974: 6) att hela frågan om registrering och förmedling av tolkar borde
övervägas i samband med att auktorisationsfrågan utreds på nytt. Mot denna
bakgrund lämnas i detta avsnitt vissa synpunkter på hur förmedlingen av tolkar
bör ske i fraratiden.
Som framgår av avsnitt 1,8
har en rad offentliga organ på olika nivåer i sarahället upprättat
förteckningar över tolkar och översättare som är vUliga att åta sig uppdrag.
Det förefaller emellertid som om myndigheter och andra organ har mindre svårigheter
att få tag i lämpliga översättare än tolkar, vilket bl, a, framkom i invandrarutredningens
kartläggning av nuvarande tolk- och översättarservice (SOU 1972: 83 kap, 4),
En praxis när det gäller anskaffande av översättare har utvecklats hos
myndigheter och sarahällsorgan sedan lång tid.
Frågan om förmedling av
tolktjänster erbjöd däremot vissa problem när den stora invandringen började i
mitten av 1960-talct, Myndigheterna, och då särskilt de kommunala organen,
hade dålig tolkberedskap. Behov av tolkar på språk som rayndigheterna tidigare
knappast alls hade kommit i kontakt med gjorde sig plötsligt gällande, I detta
läge tog fackliga organisationer, studieförbund och i ökad utsträckning även primärkommunerna
initiativ till inrättande av invandrarbyråer, vilka skulle ha som en av sina
främsta uppgifter att erbjuda tolkservice och förmedla tolkar. Från statligt
håll och från Svenska kommunalförbundets sida förordades ett kommunalt huvudmannaskap
för byråerna och vissa initiativ togs även för att reglera invandrarbyråernas
tolkservice så att den regelmässigt skulle kunna svara för förmedling av
tolktjänster till såväl landstingskommunala och statliga organ. Numera har det
övervägande antalet av det femtiotal byråer som finns kommunalt huvudmannaskap.
Från olika håll har under
senare år en rad uttalanden gjorts med innebörden att de kommunala
invandrarbyråerna bör ha att svara för samordningen av den lokala och regionala
tolkförmedlingen (jfr, avsnitt 1.8), Invandrarutredningen uttalade sig i denna
riktning i sitt delbetänkande om tolkservice. Bl, a, SIV och Svenska
kommunförbundet anslöt sig tUl denna åsikt i sina remissyttranden över
delbetänkandet. Hösten 1974 lade en arbetsgrupp tillsatt av SIV, kommunförbundet,
landstingsförbundet och Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer fram en
rapport i vilken föreslås att primärkommunerna bör svara för samordningen av
lokal och regional tolkförmedling, I sitt huvudbetänkande har invandrarutredningen
föreslagit en motsvarande lösning, under förutsättning att en central auktorisation
av tolkar kommer till stånd. De remissinstanser som har uttalat sig i frågan
(bi, a, kommunförbundet) ansluter sig lill detta förslag.
Prop. 1975: 26 138
Tanken
att länsstyrelserna skulle kunna få i uppdrag att registrera och förmedla
tolkar uppkom i samband med diskussionen ora ingåendet av en eventuell nordisk
språkkonvention av det slag som innefattas i en rekommendation från Nordiska
rådet från år 1966. En sådan konvention skulle innebära att medborgare i ett
nordiskt land vid hänvändelse till myndighet i annat nordiskt land utan kostnad
fick använda sitt eget språk. För att en sådan konventions syfte skulle kunna
uppfyllas måste garantier skapas för att tolkar är tUlgängliga i alla delar av
landet och ett system inrättas för registrering av tolkar och översättare genom
det allmännas försorg. Det vore även önskvärt att ett sådant registreringssystem
gavs en likartad utformning i alla de nordiska länderna. Mot denna bakgmnd
ansåg invandraratredningen i sitt delbetäkande om tolkutbUdning att
länsstyrelserna under förutsättning att en språkkonvention införs skulle
kunna få i uppdrag att föra register över tolkar och översättare som svarade
mot konventionens krav. Samtidigt anförde emellertid utredningen att det var
för tidigt att mera bestämt uttala sig om hur registreringen och förmedlingen
av tolkar bör ske på sikt. Utredningen betonade att förslaget om länsvisa
register i anslutning till en eventuell språkkonvention inte var avsett att
föregripa utredningens kommande överväganden i frågor om registrering och
förmedling av tolkar och om ansvarsfördelningen på lokal och regional nivå
beträffande åtgärder för invandrare. Utredningen anförde således bl. a. att
lämpligheten av en länsvis registrering av tolkar och översättare är beroende
av om utvecklingen under de närmaste åren bekräftar riktigheten av en sådan
lösning av tolkförraedlingsfrågan. Mot denna bakgrand avhöll sig också
remissinstanserna från alt uttala sig mera bestämt i frågan om hur
tolkförmedlingen bör ske på sikt.
Riksdagens
uttalande i frågan om länsstyrelserna skall ha att föra tolk- och översättarregister
eller inte synes närraast ha den innebörden att en sådan länsvis registrering
är en temporär lösning sora kan godtas i avvaklan på en raera övergripande
prövning av frågan om registrering och förmedling av tolkar och översättare och
av auktorisationsfrågan,
I
denna promemoria läggs förslag om auktorisation och registrering av tolkar via
en särskUd statiig nämnd. Näranden skall bl, a, ha till uppgift att föra
register över godkända tolkar och auktoriserade översättare. En viktig uppgift
för nämnden bör vidare vara att skapa sig en överblick över tUlgången också på
andra kunniga tolkar och översättare i hela landet och att ge råd i fråga om
tolk- och översättarregister. Denna reform bör i kombination raed ett
successivt ökat primärkommunalt ansvar för tolkförmedling och tolkservice enhgt
olika lokala och regionala behov utgöra en tillfredsställande lösning av
frågan om förmedling och registrering av tolkar. Det fömtsätts därvid att komraunerna,
i likhet med vad som redan nu gäller på många håll, begär ersättning för de
förmedlingstjänster som de utför åt andra organ.
Prop. 1975: 26 139
En
ordning som innebär att även länsstyrelsema i framtiden skulle ha att svara för
registrering och förmedling av tolkar och översättare skulle innebära ett
onödigt merarbete och skapa oklarhet beträffande ansvarsfördelningen för
tolkservice på lokal och regional nivå. Genom ett sådant samarbete meUan den
föreslagna nämnden och statliga och kommunala organ på olika nivåer som
skisseras i avsnitt 2,4 torde tillräcklig garanti skapas för en
tillfredsställande lösning av frågan om registrering och förmedling av tolkar
och översättare.
Prop.
1975: 26 140
Bilaga 1
Utkast tiil förordning om godkännande av tolkar och auktorisation
av translatorer
Inledande bestämmelse
1 § Tolk kan godkännas och translator kan auktoriseras
enligt be
stämmelserna i denna förordning.
Godkännande av tolk eller auktorisation av translator kan
avse två eller flera språk.
Fråga om godkännande av tolk eller auktorisation av translator
prövas av statens tolk- cch translatorsnämnd.
Godkännande av tolk
2 § För att erhålla godkännande skall tolk
1,
vara bosatt här
i riket,
2,
vara myndig,
3,
ha avlagt av
statens tolk- och translatorsnämnd föreskrivna kunskapsprov,
4,
vara känd för
redbarhet och även i övrigt finnas lämplig att vara verksam som tolk,
3
§ Över ansökan ora
godkännande får statens tolk- och translatorsnämnd, om det erfordras, inhämla
yttrande från myndighet eller organisation,
4
§
Godkännande gäller för en tid av fem år,
5
§ Godkänd tolk
skall redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtros honom och i allt
iakttaga god tolksed,
6
§ Godkänd tolk
skall noga iakttaga enligt lag eller annan författning gällande
jävsbestämmelser för tolkar. Föreligger eljest särskild omständighet, som kan
rubba förtroendet till tolks opartiskhet eller självständighet vid utförande
av uppdrag, skall han avböja detta,
7
§ Statens tolk-
och translatorsnämnd får, om särskilda skäl föreligger, meddela tolk tillstånd
att med gällande godkännande vara bosatt utomlands under viss tid,
Auktorisation av translator
8 § För att erhålla auktorisation skall translator
1,
vara bosatt i
riket,
2,
vara myndig,
3,
ha avlagt av
statens tolk- och translatorsnämnd föreskrivna kunskapsprov,
4,
ha utövat väl
vitsordad verksamhet som translator under minst fem år,
5,
vara känd för
redbarhet och även i övrigt finnas lämplig att vara verksam som translator.
Om särskilda skäl föreligger, kan statens tolk- och translatorsnämnd
medge undantag från fordringarna i första stycket 4.
Prop. 1975: 26 141
9 § Bestämmelserna i 37 §1 äger motsvarande tillämpning
i fråga
om aukfcriserad translator.
10 § Auktoriserad translator är behörig att bestyrka
riktigheten av
översä*tnir;2£i' från eiler till det eller de språk, för vilka han har auktori
serats.
Gemensanvr.a hsstäin:ndser
11
§ Tillsyn över
godkända tolkars och auktoriserade translatoiers verksamhet utövas av statens
tolk- och translatorsnämnd.
12
§ Gör godkänd
tolk eller auktoriserad translator uppsåtligen orätt i shi verksamhet eller
förfar han eljest oredligt, skall godkännandet eller auklorisationöii upphävas.
Är orasländigheterna mildrai:de, får i siäilet varning raeddelas honom.
ÄsidosäUer j.odkänd tolk eller auktorise;-ad translator
eljest de plikter, som åvilar hciicm i hans verksamhet, får varning meddelas
honom. Är omständichetei-.-ia synneriigen försvårande, får godkännandet eller auktorisationen
upphävas.
Fråga ora i!pphäv.nde eller varning prövas av statens
tolk- och translatorsnämnd.
13
§ Inträder
beträffande godkänd tolk eller auktoriserad translator sådant lörhä/lcttide att
han enligt bestämmelserna i denna förordning ej kan godkänna;: eller
auktoriseras, skall godkännandet eUer auktorisationen upphävas. Tolk eller translator
är skyldig att genast anmäla förhållandet till st:it?ns tolk- och translatorsnämnd,
14
§ I ärende
enligt denna förordning skall avgifier erläggas
1, då .insökan om godkännande eller auktorisation
första gång.?n gö
res med kronor,
2. då .'insökc.n om godkännande eller auktorisation
eljest göres med
kronor.
15
§ Hos t.tatens
tolk- och translatorsnämnd föres förteckning över samtliga eodkanca tolkar och
auktoriserade translatorer.
16
§ Ytterligare föreskrifter
och anvisningar för tillämpningen av denna förorcnhig meddelas av statens tolk-
och translatorsnämnd.
17
§ Mot besiut,
som statens tolk- och translatorsnämnd i särskilt fall meddelat cnlisi denna förordning
eller ined stöd därav utlärd:ide löreskrifter, föres isian hos kammarrätten
genom besvär.
Talan met nnnr.t beslut av statens tolk- och translatorsnämnd
enligt denna förordning föres lios regeringen genom besvär,
18 H Diri son-; obehörigen utger sig för att vara godkänd
tolk eller
auktoriserad translator, dömes tUl böter.
Denn.T, förordning träder i krafl den
Translator, som vid iJaaftträdandet är auktoriserad av
handelskammare, sk.Tll anses som auktoriserad enligt denna förordnini;. Auktoris,-:-tion
av handelskammare skall gälla i högst sju år räknat från dagen för auklorisalionen.
Prop.
1975: 26 142
Innehållsförteckning
Propositionen
.................................................... ... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll......................... ... 1
Lagförslag............................................................ ... 3
Utdrag
av protokoU vid regeringssammanträde 1975-02-27 4
1,
Inledning......................................................... ... 4
2,
Allmän bakgrund................................................ 7
3,
Invandrarutredningen ........................................ 13
4,
Statens invandrarverks och
stiftelsen Invandrartidningens anslagsframställningar för budgetåret 1975/76 m,m................................................................ .. 32
5,
Remissyttrandena ........................................... 39
6,
Föredraganden................................................. 57
6.1
Inledning ................................................... 57
6.2
Målen........................................................ 60
6.3
Arbetsmarknadsfrågor................................... 61
6.4
Bostadsfrågor............................................. 63
6.5
Sociala frågor ............................................ 65
66'
Kulturfrågor .............................................. 68
6.7
Utbildningsfrågor......................................... .. 69
6.8
Föreningar och trossamfund m. m................... 73
6.9
Medinflytandefrågor..................................... .. 78
6.10
Informationsfrågor....................................... 79
6.11
Ansvarsfördelningen mellan myndighetema........ 81
6.12
Statens invandrarverk ra,ra........................... 83
6.13
Forskningsfrågor ....................................... 94
7,
Auktorisation av tolkar och
översättare m,m.......... 96
8,
Remissyttrandena ........................................ .. 97
9,
Föredraganden................................................. 101
10, Upprättade
lagförslag 105
11...................................................................... Hemställan 106
Regeringens beslut .............................................. 106
Bilaga 1 Promemorian
(Ds A 1974:9) Auktorisation av tolkar och
översättare............................................... 107
KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 750101
Doktrin (1)
- Mats Tjernberg, Rättslig inkludering av nyanlända – vägen från uppehållstillstånd till medborgarskap, FT 2020 nr 1 s. 109, på s. 126 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
140 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (137)
137 kopplingar i 90 dokument.
- SOU 2026:15 Marken, vattnet, tankarna s. 511 i texten
- SOU 2025:55 En reformerad samhällsorientering för bättre integration s. 74 · s. 354 i texten
- SOU 2025:9 På språklig grund s. 215 · s. 395 i texten
- SOU 2024:12 Mål och mening med integration s. 50 om s. 57 · s. 51 om s. 57 · s. 52 om s. 15 · s. 52 om s. 59 · och 1 till i texten
- SOU 2017:51 Utbildning, undervisning och ledning s. 211 · s. 340 i texten
Doktrin (3)
3 kopplingar i 2 dokument.
- Schiratzki, Föräldraansvar i välfärdsrätten, 2013 s. 225 · s. 248 i texten
- FT 2020 s. 109 Mats Tjernberg, Rättslig inkludering av nyanlända – vägen från uppehållstillstånd till medborgarskap s. 126 i texten