Sök i Ratio Lex

Regeringens proposition med förslag till ändringar i lagen (1938:274) om rätt till jakt och lagen (1950:596) om rätt till fiske

1975 · 35 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 23 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1975:29, Regeringens proposition med förslag till ändringar i lagen (1938:274) om rätt till jakt och lagen (1950:596) om rätt till fiske

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition nr 29 år 1975 Prop. 1975:29

Nr 29

Regeringens
proposition med förslag till ändringar i lagen (1938: 274) om rätt till jakt
och lagen (1950:596) om rätt till fiske;

beslutad
den 13 februari 1975.

Regeringen föreslår
riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

På regeringens vägnar OLOF
PALME

SVANTE
LUNDKVIST

opaginerad Kontrollera mot PDF

Propositionens
huvudsakliga innehåU

I proposilionen
läggs fram förslag som har saraband med den nya regeringsforraen (RF).
Förslagen avser i första hand normgivningsbe-myndiganden för regeringen
beträffande de i 8 kap. 7 § RF angivna ämnena jakt och fiske. Bemyndigande
behövs för att regeringen och underordnade förvaltningsrayndigheter skall få
samma normgivningskompetens inom berörda ämnesområden sora f. n. Riksdagen
föreslås genora s, k. blankettstraffstadgande föreskriva även annan rättsverkan
än böter för överträdelse av föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd
av bemyndigandet. Vidare föreslås att vissa bestämmelser som hittills har stått
i författningar som har beslutats av regeringen flyllas över till lag.

1
Riksdagen 1975. 6 saml. Nr 29

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29

1
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Härigenora
föreskrives i fråga om lagen (1938: 274) om rätt tiU jakt dels att 24 § 3 mom.,
26 § 1 och 2 mom, samt 27 och 38 §§ skaU ha

nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skaU införas tre nya paragrafer, 26 a, 29 a och 30 a §§,

av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 mom. Beträffande område,
där stam av vildkanin eller vUd-mink finnes, får länsstyrelsen förordna att
jakt efter sådant djur skall genom därtill av länsstyrelsen särskilt utsedda
jägare bedrivas för att söka utrota stammen. Förordnas om dylik jakt, äger
länsstyrelsen tillika föreskriva de undantag från bestämraelserna i denna lag sora
behövas för jaktens ändaraålsenliga bedrivande. Länsstyrelsen bestäramer även
hur det skall förfaras med djur som dödas eller fångas vid jakten.

3 mom. Beträffande område,
där stam av vUdkanin eller vild-mink finnes, får regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer förordna att jakt efter sådant djur skall genom därtill
av myndigheten särskUt utsedda jägare bedrivas för att söka utrota stammen.
Förordnas om dylik jakt, äger myndigheten tillika föreskriva de undantag från
bestämmelserna i denna lag som behövas för jaktens ändamålsenliga bedrivande.
Myndigheten bestämmer även hur det skall förfaras med djur som dödas eller
fångas vid jakten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26
§

1 mom. Den som vUl utöva
jakt vare pliklig erlägga jaktvårdsavgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till bevis om att den
jagande fuUgjort vad honom enligt första stycket åligger skall han vid jakten medföra
ett för honom gällande jaktkort; och vare han pliktig att vid anfordran uppvisa
kortet för polisman eller med polismans befogenhet utmstad ordningsvakt för
jaktbevakning, befattningshavare vid domänverket eller vid tullverkets kust-
eller gränsbevakning, lappfogde eller tillsynsman vid lappväsendet,
stiftsjägmästare eller dennes biträden ävensom för den som äger, innehar
eller vårdar

1
Senaste lydelse 1967: 616.

2
Senaste lydelse 1955: 43.

Till bevis om att den
jagande fullgjort vad honom enligt första stycket åligger skall han vid jakten medföra
ett för honom gällande jaktkort; och vare han pliktig att vid anfordran uppvisa
kortet för polisman eller med polismans befogenhet utrustad ordningsvakt för
jaktbevakning, befattningshavare vid domänverket, vid tullverkets kust- eller
gränsbevakning eller vid lantbruksnämnds rennäringsavdelning, stiftsjägmästare
eller dennes biträden ävensom för den som äger, innehar eller vårdar marken

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 29 3

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

marken eUer den eljest där äger eller den eljest där äger jakträtt;

jakträtt; skolande den befattnings- skolande
den befattningshavare

havare vid domänverket, lappvä- vid
domänverket, lantbruksnämnds

sendet och stiftsnämnd sålunda rennäringsavdelning
och stifts-

tiUkommande befogenheten att på- nämnd
sålunda tUlkommande be

fordra uppvisande av jaktkort ha- fogenheten
att påfordra uppvisan-

va avseende allenast å mark som de av
jaktkort hava avseende alle-

står under hans förvaltning eller nast
på mark som står under hans

uppsikt. förvallning eller uppsikt.

2 mom. Från skyldighet att er- 2 mom. Från skyldighet alt er

lägga jaktvårdsavgift äro befriade: lägga
jaktvårdsavgift äro befriade:

Konungen och medlemmar av Konungen och medlemraar av

det kungliga huset; samt det kungliga huset; samt

svensk eller norsk lapp vid utöv- svensk
eller norsk same vid utöv

ning av den rättighet att jaga, som ning
av den rättighet att jaga, som

enligt vad särskilt är stadgat må enligt
särskUda bestämmelser till-

tillkomma honom i vissa delar av kommer honom
i vissa delar av

riket. riket.

Bestämmelserna om jaktvårdsavgift äga icke tillämplighet i
fråga om rätten att döda djur enligt 14 § 2 mom. eller 15 § och ej heUer i
fråga ora fångst av vildkanin enligt 24 § 2 mom.

26 a §

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om fridlysning, jakttider och jaktmedel samt de
föreskrifter i övrigt som behövas för att jakt och viltskydd skall kunna
bedrivas på ett sätt som tillgodoser såväl allmänna som enskUda intressen.
Regeringen bemyndigas också att besluta föreskrifter om avgifter för älg
eller kronhjort som fälles.

27 § 4

Talan mot poUsmyndighets beslut enligt 23 § föres hos
länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

Mot länsstyrelses beslut enligt 10, 11 eller 13 § eller
rörande föreläggande eller förordnande med stöd av 24 § 1 mom. första stycket
föres talan hos kamraarrätten genora besvär. I fall, som avses i 11 §, skola
besvär anföras inom två månader från det klaganden erhöll del av beslutet.

3 Senaste lydebe 1967: 616. * Senaste lydelse 1974: 1069.

2 Riksdagen 1975. 6 saml. Nr 29

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 29 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Talan mot annat beslut av läns- Talan raot annat beslut av läns-

styrelse enligt denna lag föres hos styrelse enligt
denna lag eller mot

regeringen genom besvär. beslut enligt 24 § 3 mom. av an-

nan myndighet än regeringen föres hos regeringen genom
besvär.

Meddelande om länsstyrelses eller kammarrätts beslut med
stöd av 11 § skaU införas i tidning inom orten. Delgivning av beslutet skall anses
ha skett den dag då meddelandet infördes i tidningen.

29 a §

Den .som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
föreskrift som meddelats med stöd av 26 a § dömes, i de fall som särskUt angivas
i sålunda meddelad föreskrift, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, dömes
till fängelse i högst ett år, i de fall som särskUt angivas i sålunda meddelad
föreskrift.

Begår barn under femton år förseelse mot föreskrift som meddelals
med stöd av 26 a § svarar, i de fall som särskUt angivas i sålunda meddelad
föreskrift, den som har vårdnaden om barnet för förseelsen, om det ej kan
visas, att den skett utan hans vetskap eller att han gjort vad på honom ankommit
för att hindra densamma.

30a §

Djur, skinn, bo eller ägg som någon har erhållit genom
brott mot föreskrift som meddelats med stöd av 26 a § skall, i de fall som
särskilt angivas i sålunda meddelad föreskrift, förklaras förverkat, om det ej
är uppenbart obilligt.

Fångstredskap och andra i 30 § femte stycket avsedda
hjälpmedel som använts eller medförts vid brott mot föreskrift som meddelats
med stöd av 26 a § få, i de fall som särskilt angivas i sålunda meddelad
föreskrift, förklaras förverkade, om det är påkallat till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:29 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

förebyggande
av brott eller eljest särskilda skäl föreligga.

I stället för egendom som avses i första eller andra stycket kan dess
värde förklaras förverkat.

38
§

Om
jakt å område som är avsatt Om jakt på område som är av-

till nationalpark så ock beträffan- satt till nationalpark samt beträf-

de svenska och norska lappars rät- fande svenska och norska samers

tighet att jaga i vissa delar av riket rätt att jaga i vissa
delar av riket

gälle vad särskilt är stadgat. gälla särskilda bestämmelser.

Derma
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

Bestämmelsema
i 29 a och 30 a §§ skall även gälla vid brott mot föreskrift som avses i 26 a §
och som före ikraftträdandet av denna lag har meddelats av Kungl. Maj :t.

2
Förslag UU

Lag
om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom
föreskrives i fråga om lagen (1950: 596) om rätt till fiske'' dels att i 24
och 21 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels
att i 16 § ordet "länsstyrelsen" skaU bytas ut mot "regeringen
eller rayndighet som regeringen bestäramer",

dels att 1, 22, 26, 35,
36, 40 och 41 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skaU införas
åtta nya paragrafer, 33 af, 35 a och 36 a §§ samt närraast före nya 33 a och
33 f §§ två nya rubriker av nedan angivna lydelse.

1 §«

Denna
lag avser rätten till fiske Denna lag avser rätten tiU fiske

inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges sjöterritorium och

svensk fiskezon. svensk fiskezon, / faU som särskilt

angivas gäller lagen även svenskt havsfiske utanför fiskezonen.

1 Senaste
lydelse av

2§
1967: 184 (jfr 1968:485)

3
§ 1956: 214

4
§ 1960: 46 21 § 1960: 46.

2 Senaste
lydelse 1973: 827 Gfr 1973: 828).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Fiskezonen omfattar det havsområde intill åtta nautiska
mil eller 14 816 meter utanför territorialgränsen vid Sveriges kuster som
Konungen bestämmer.

Vad i lagen föreskrives om fiske zonen, dock med de
begränsningar nentalsockeln.

För område, inom vilket fisket regleras genom
överenskommelse med främmande makt, gälla ej bestämmelserna i denna lag, i den
mån de strida mot överenskommelsen.

Föreslagen lydelse

Fiskezonen omfattar det havsområde intill åtta nautiska
mil eller 14 816 meter utanför territorialgränsen vid Sveriges kuster som
regeringen bestämmer.

i allmänt vatten gäller även i fiske-som föranledas av
lagen om konti-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till förekommande av att fiske som är förbehållet
innehavare av ;nskUd fiskerätt hindras eller skadas genora fiske som utövas med
slöd av stadgande i 69 §? eller 11 § äger länsstyrelsen meddela erforderliga
föreskrifter rörande längden av de redskap som därvid må användas och
avståndet mellan dem ävensom stadga förbud mot att utsätta skotar, nät eller
annat fiskeredskap inom visst avstånd från notvarp som utmärkts med av
länsstyrelsen fastställt märke.

Länsstyrelsen må ock i annat fall än i första stycket sägs
meddela de föreskrifter som erfordras för att förebygga att fiske med fast
redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom
fiske som må bedrivas utan stöd av sådan rätt.

Till
förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare av enskild fiskerätt
hindras eller skadas genom fiske sora utövas raed stöd av stadgande i 69 §
eller 11 § äger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela
erforderliga föreskrifter rörande längden av de redskap som därvid får användas
och avståndet mellan dem ävensom meddela förbud mot att utsätta skotar, nät
eller annat fiskeredskap inom visst avstånd från notvarp sora utmärkts med
märke som fastställts av myndighet som nyss sagts.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får
också i annat fall än i första stycket sägs meddela de föreskrifter som erfordras
för att förebygga att fiske med fast redskap som utövas med stöd av enskild
fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan stöd av sådan
rätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Ora fiskevårdsområde, fiske inom nationalpark samt
lapparnas rätt tUl fiske i vissa delar av riket gäller vad särskilt är stadgat.

äSeiiaste lydelse 1956: 214. * Senaste lydelse 1960: 131.

Om fiskevårdsområde, fiske inom nationalpark samt samernas
rätt till fiske i vissa delar av riket gälla särskilda bestämmelser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 29 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om förhållandet mellan fiskande inbördes

33 a §

Ämna flera därtill berättigade fiska i samma vatten och
kunna de ej göra detta på en gång, skola de utöva fisket efter den ordning i
vilken de kommit till stället. Så länge en fiskande begagnar av honom utsatt
fiskeredskap, får annan icke hindra honom i hans fiske.

Fiskeplats får ej uppehållas i onödan. Ej heller får efter
avslutat fiske i vattnet kvarlämnas redskap eller del därav eller förankringsanordning
eller annat föremål som kan hindra efterföljande fiskande.

1 vatten där varje svensk medborgare äger fiska skola utestående
redskap och igenkänningsflöten vara märkta med ägarens namn och adress eller
med av länsstyrelsen särskilt inregistrerat nummer eller, såvitt gäller
redskap som utsatts från registreringspliktigt fiskefartyg, med fartygets
registerbeteckning.

Om särskilda skäl föreligga, får regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer för visst område meddela föreskrifter som
avvika från förstatredje styckena.

Förstatredje styckena gälla ej, där annat föreskrives
enligt 22 eller 24 § eller enligt bestämmelser som avses i 26 §.

33 b §

Varje fiskande skall söka undvika att hans fiskeredskap
kommer så nära fiskeredskap, som annan fiskande tidigare utsatt eller börjat
utsätta, att fara uppkommer för att redskapen hopsnärfas.

33 c §

Kan fiskeredskap som hop-snärjts med annan tillhörigt fiske-

3 Riksdagen 1975. 6 saml. Nr 29

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 29 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

redskap ej frigöras eller upptagas utan att redskapen
samtidigt upptagas eller skada tiUfogas något av dem, skola de fiskande gemensamt
skilja och upptaga redskapen. Envar av de fiskande får, om de övriga ej äro
närvarande och icke utan olägenhet kunna tillkallas, själv åtskilja redskapen.
Kan fiskande ej skilja redskapen genom att lösa eller kapa eget redskap, får
han vidtaga de åtgärder med annans redskap som äro nödvändiga för att åtskilja
redskapen. Han är härvid skyldig att förfara så att ägaren av det andra redskapet
tillskyndas minsta möjliga skada. Vad han nödgats lösa eller kapa av annans
redskap skäll han utan onödigt dröjsmål åter sani-manknyta.Har redskapet
upptagits och på stället kunnat åtskiljas från övriga redskap, skall det jämte
fångst som finnes däri omedelbart åter utsättas, om detta finnes vara till
ägarens fördel. 1 annat fall skall den som upptagit redskapet skyndsamt
föranstalta om att detsamma jämte fångst kommer ägaren till hända.

33 d §

/ vatten där varje svensk medborgare äger fiska med
krokredskap får fiske med sådant redskap ej bedrivas närmare än 100 meter från
redan utsatt storryssja, bottengarn, ålhomma, fast laxnät eller liknande fast
redskap, som i någon dd har större höjd än 1,5 meter, eller från stängvad, om
icke ägaren av det fasta redskapet eller stängvaden medgivit det. För att åtnjuta
detta skydd skall fast redskap i vardera änden vara utmärkt med en gulmålad stake
av minst 1,5 meters höjd över vattenytan och stängvad vara utmärkt med gulmålade
bojar. Annat red.skap får ej utmärkas på detta sätt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 29 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 e§

Bestämmelserna i 33 a och 33 b §§ gälla även vid fiske
från svenskt fartyg på intemationeUt vatten utanför svensk fiskezon. Bestämmelserna
i 33 c § skola jämväl till-lämpas på sådant vatten beträffande redskap som
utsatts från svenska fartyg.

Om fiskets vård och bedrivande

33 f§

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande inom område som avses i 1
§ första siycket samt för svenskt hav.sfiske utanför fiskezonen.

35 §5 Den som uppsåtligen anbringar fiskeredskap eller
anordning i strid med vad sora gäller ora fiskådra, döraes till böter eller
fängelse i högst sex månader.

TiU böter dömes den som

1. uppsålligen eller av oaklsam

het bryter mot 33 a §, även under

omständigheter som avses i 33 e §

första punkten, eller mot 33 d §,

2. bedriver fiske i uppenbar

strid mot 33 b §, även under om

ständigheter som avses i 33 e §

första punkten.

35 a §

Den som uppsålligen eller av oaktsamhet bryter mot
föreskrift som meddelats med stöd av 33 f § dömes, i de fall som särskUt angivas
i sålunda meddelad föreskrift, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som
gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott, för vilket
föreskrivits påföljd enligt första stycket, dömes, i de fall 5
Senaste lydelse 1969: 339.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 29

Wuvarande lydelse

10

Föreslagen lyddse

som särskUt angivas i föreskrift meddelad med stöd av 33 f
§, till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fångst som någon har erhållit jenom brott enligt denna
lag och iora ej enligt 37 § tredje stycket jehåUits av fiskerättshavaren
skall [örklaras förverkad, om det ej är ippenbart obUligt.

Fiskeredskap, som har använts iora hjälpmedel vid brott
enligt lenna lag får förklaras förverkat, om det är påkaUat tUl förebyggande
av brott eller eljest särskilda ikäl föreligga.

Fångst som någon har erhåUit genom annat brott enligt
denna lag än överträdelser av 33 a, 33 b eller 33 d § och som ej enligt 37 §
tredje stycket behållits av fiskerättshavaren skall förklaras förverkad, om
det ej är uppenbart obilligt.

Fiskeredskap, som har använts som hjälpmedel vid annat
brott enligt denna lag än överträdelse av 33 a § första stycket eller 33 b §
får förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller
eljest särskUda skäl föreligga. Vad som nu har sagts skall äga motsvarande lillämpning
på förankringsanordning eller annat föremål som använts vid överträdelse av
33 a § andra stycket.

Första och andra styckena skola, i de fall som särskilt
angivas i föreskrift meddelad med stöd av 33 f §, äga motsvarande tillämpning
i fråga om fångst som erhål-Uls genom brott mot sålunda meddelad föreskrift
samt i fråga om fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.

Påträffas i ett parti fisk sådan fisk som enligt föreskrift
meddelad med stöd av 33 f § skall förklaras förverkad på den grund att den
fångats under otillåten tid eller icke håller föreskrivet minimimått, skall
hela partiet förklaras förverkat. Vad som nu har sagts gäller dock ej, om
innehavaren av partiet. genast på egen bekostnad låter trovärdig person sortera
bort den övriga fisken, eller om förverkande av hela partiet skulle vara
uppenbart obilligt.

I StäUet för fångsten eller redskapet kan dess värde
förklaras förverkat.

Senaste lydelse 1970: 193,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:29 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 a §

Har någon i strid mot föreskrift som meddelats med stöd
av 33 f § till riket infört eller sökt införa fisk eller inom riket saluhållit,
utbjudit, sålt eller i återförsälj-ningssyfte köpt fisk som icke håller
föreskrivet minimimått, skola 36 § första, fjärde och femte styckena äga
motsvarande tillämpning. Härvid skall den fisk som varit föremål för olovlig
befattning anses såsom olagligen fångad.

40 §

Brott varom förmäles i 34 eller 35 § må ej, där det endast
kränker enskUd fiskerätt, åtalas av allmän åklagare med raindre det av raåls-ägande
angives till åtal eller statsåklagaren finner åtal vara ur allmän synpunkt påkaUat.

För fiske sora ingår i fiskevårdsoraråde raå fiskevårdsorarådet
anses som målsägande.

Delägare i visst fiskevatten skall alltid anses som
målsägande i fråga om rätt att beivra där begångna brott mot föreskrifter som
meddelats med stöd av 33 f §.

41 §8

Talan mot länsstyrelses beslut i ärende, varå 24, 28 eller
29 § äger tillämpning, eller rörande utdömande av vite enligt 32 § föres hos kamraarrätten
genom besvär inom två raänader efter det klaganden erhöll del av beslutet.

Mot annat beslut av länsstyrelse Talan mot beslut enligt
denna

enligt denna lag föres talan hos lag av annan myndighet än rege-

Konungen genora besvär inom tid ringen i annat fall än som avses i

som sägs i första stycket, första stycket föres hos regeringen

genom besvär inom tid som sägs i första stycket.

Vederbörande fiskeriintendent är på gmnd av sin befattning
behörig att föra talan i ärende som avses i försia eller andra stycket.

Då beslut som länsstyrelse eller Då beslut som myndighet med-

kammarrätt meddelar enligt denna delar enligt denna lag angår så

lag angår så många att avskrift av raånga att avskrift av beslutet ej

beslutet ej lämpligen kan tiUställas lämpligen kan tillställas envar av

7 Senaste lydelse 1960:131.

8 Senaste lydelse 1971:564.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29 12

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

envar
av dem, skall delgivning ske dem, skall delgivning ske enligt enligt 17 §
delgivningslagen (1970: 17 § delgivningslagen (1970: 428), 428).

Beslut,
som avses i 22, 28 och 29 §§, skola lända tUl eflertättelse utan hinder av förd
klagan, om ej annorlunda förordnas. Om särskilda skäl föreligga, må
länsstyrelsen förordna att även beslut, som avses i 31 §, skall lända tiU
omedelbar eflertättelse.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

Bestämmelsema
i 35 § andra stycket, 35 a § samt 36 och 36 a §§ skall även gälla vid brott mot
föreskrift som avses i 33 f § och sora före ikraftträdandet av denna lag raeddelats
av Kungl, Maj:t eller för-valtningsrayndighet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29 13

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1975-02-13

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, AspUng,
Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Noriing, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Proposition
med förslag till ändringar i lagen (1938: 274) om rätt till jakt och lagen
(1950: 596) om rätt till fiske

1
Inledning

Den
nya regeringsformen (RF) sora antogs slutligt av riksdagen under våren 1974 (prop,
1973: 90, KU 1973: 26, rskr 1973: 263, KU 1974: 8, rskr 1974: 19) började
tillämpas den 1 januari 1975. De nya reglema om normgivningsmakten i 8 kap. RF
innebär att den samfällda lagstiftningen försvinner och att de viktigare
delarna av normgivningen läggs hos riksdagen ensam och bUdar det s. k. primära
lagområdet. TiU det priraära lagområdet har bl. a, förts över huvuddelen av den
s, k, ekonoraiska normgivningsmakt som enligt 1809 års RF tiUkora regeringen.
För att regeringen och andra myndigheter i enlighet med vad som fömtsattes vid
den nya RF:s tillkomst i huvudsak skaU kunna behålla nuvarande befogenheter
alt meddela föreskrifter kan riksdagen genom lag delegera kompetens inom vissa
delar av det primära lagområdet till regeringen.

Till
de i RF uppräknade ämnen beträffande vilka delegation får ske hör jakt och
fiske (8 kap, 7 § första stycket). Delegationsraöjligheten är begränsad i bl.
a. det avseendet att regeringen inte får raeddela föreskrifter om annan
rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan eraellertid i en delegationslag
föreskriva t. ex, frihetsstraff för överträdelse av föreskrifter som regeringen
raeddelar med stöd av delegationen i lagen, s. k, blankettstraffstadgande
(tredje siycket). Riksdagen kan vidare i ett bemyndigande för regeringen att
meddela föreskrifter i visst ämne

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29 14

medge
att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela
bestämmelser i ämnet (11 §),

En
utförligare redogörelse för den nya RF:s regler om normgivningsmakten ra, ra. fiims
i den tUl riksdagen nyligen överlämnade propositionen (1975: 8) om följdlagstiftning
raed anledning av den nya regeringsformens bestäraraelser ora norragivning,
till vilken hänvisas. I jordbmksdeparteraentet har utarbetats förslag till
sådana ändringar i lagen (1938: 274) om rätt tUl jakt (jaktlagen) och lagen
(1950: 596) om rätt tUl fiske (fiskerättslagen) som behövs för anpassning till
reglerna i nya RF om normgivningsraaklens fördelning. Vidare föreslås några ändringar
i de båda lagarna av rent redaktionell karaklär. Jag avser nu att ta upp
hithörande frågor.

2
Gällande bestämmelser

Jaktlagen
(1938: 274, ändrad senast 1974: 1069) innehåUer de civUrättsliga delarna av jaktlagstiftningen.
Den reglerar sålunda bl, a, vem som har jakträtt och ger regler om jakträttens
innebörd, jaktvårdsområde, jaktvårdsavgift, jaktkort ra, m, I det följande
redovisas endast sådana bestämmelser som berörs av de föreslagna ändringarna.

Beträffande
område där det finns stara av vUdkanin eller vUdmink får länsstyrelsen förordna
att jakt skall bedrivas efter sådant djur för att utrota stammen. Jakten skall
utövas av jägare som länsstyrelsen särskilt utsett. När länsstyrelsen
förordnar om sådan jakt, får den också meddela de undantag från bestämmelserna
i lagen som behövs för jaktens ändamålsenliga bedrivande. Länsstyrelsen får
också bestämma hur det skall förfaras med djur som dödas eller fångas vid
jakten (24 § 3 mom,).

Enligt
26 § 1 mom. kan bl, a, lappfogde eller lUlsynsman vid lappväsendet beträffande
viss mark påfordra uppvisande av jaktkort. Enligt 2 mom, i samma paragraf är
svensk och norsk same befriad från att erlägga jaktvårdsavgift beträffande den
rätt att jaga som enligt särskUda bestämmelser kan tUlkomma honom. Sådan
jakträtt har getis åt saraerna enhgt rennäringslagen (1971:437) och lagen
(1972: 114) raed anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige
och Norge om renbetning. Erinran om svenska och norska samers ifrågavarande
rätt görs också i 38 §,

EnUgt
27 § förs talan mot vissa beslut av länsstyrelse som rör bildande av
jaktvårdsområde eller föreläggande för jakträttsinnehavaren att vidta
skadeförebyggande åtgärder eller förordnande om tvångsjakt på hans mark hos
kammarrätten genom besvär. Talan mot övriga beslut av länsstyrelse enUgt lagen
förs hos regeringen genom besvär.

Den
som olovligen jagar på annans jaktområde döms för olovlig jakt tUl böter eller
fängelse i högst sex månader. Är brottet att anse som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29 15

grovt
kan straffet bli fängelse i högst ett år. Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skaU särskilt beaktas, om jakten avsett sällsynt eller värdefullt
villebråd eller om den bedrivits vanemässigt eller i större omfattning eller
skett med otillåten hjälp av motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel
(28 §). I 30 § finns förverkandebestäraraelser. Enligt femte stycket kan vapen,
araraunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon, annat motordrivet fortskaffningsmedel
och släpfordon som använts eller medförts som hjälpmedel vid olovlig jakt under
vissa fömtsättningar förklaras förverkade.

Jaktstadgan
(1938: 279, oratiyckt 1967: 769, ändrad senast 1974: 1072) innehåller
bestämmelser om fridlysning, jaktmedel, hundförbud, särskild jakttid m. m. för
jakt efter älg, hjort och rådjur, särskilda bestämmelser om vissa rovdjur,
skottpengar och om kronans villebråd. Stadgan innehåller också tUlämpningsbestämmelser
till vissa regler i jaktlagen och vissa bestämmelser om handel och annan
hantering med vUt som syftar till att underlätta kontrollen av fridlysningsbestämraelsernas
efterlevnad.

Enligt jaktstadgans
ansvarsbestämmelser döms den som jagar, fångar eller dödar djur under tid då
djuret är fridlyst eller förstör bävers boplats eller dammbyggnad eller tar
eller förstör fridlyst fågels ägg eller bo för olaga jakt till böter eller
fängelse i högst sex månader. Är brottet att anse som grovt döms till fängelse
i högst ett år. Vid bedömande humvida brottet är grovt skall särskilt beaktas,
om björn, varg, järv, lo, öm, älg, hjort eller rådjur eller annat sällsynt
eller värdefullt villebråd påskjutits, sårats, dödats eller fångats vid jakten
eller om jakten bedrivits vanemässigt eller i större omfattning (28 § 1 mora,).
Den som, utan att det är fråga om jakträttsinnehavarens rätt att behålla trafUc-skadat
vilt, behåller älg, hjort eller rådjur som anträffats som fallvilt under tid då
djuret är fridlyst, döms såsom för olaga jakt efter sådant djur (28 § 3 mom,
första stycket). Såsom för olaga jakt döms också den som hjälper till med att
slakta, forsla, bereda eller på annat sätt ta hand om djur som under tid då
djuret var fridlyst fångats eller, i annat fall än då det är fråga om
jakträttsinnehavarens rätt till trafikskadat vUt, dödats. Detsamma gäller den
som tar emot, bjuder ut, köper eller överlåter djuret eller del därav. Om
gärningsmannen inte insåg eUer hade skälig anledning anta att djuret fångats
eller dödats under tid då det var fridlyst, skall han dock inte dömas tUl
ansvar (28 § 3 mora, andra stycket). Den som i strid mot gällande förbud tar
befattning raed skinn av björn, varg, järv, lo, bäver, vit fjällräv eller utter
döms såsom för olaga jakt efter sådant djur, om gämingen inte är belagd med
strängare straff i lagen (1960: 418) om straff för vamsmuggling (28 § 3 mora,
tredje stycket). Den sora i strid inot bestämmelse i jaktstadgan använder fortskaffningsmedel
vid jakt, döms till böter eUer fängelse i högst sex månader (29 § 3 mom,).
Löper hund lös i mark där hund-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29 16

förbud
råder till skydd för viss djurart, döms hundens ägare eUer innehavare till
böter eller fängelse i högst sex månader (29 § 5 mom,), övriga brott mot
jaktstadgan bestraffas med böter, antingen omedelbart i penningar eller som
dagsböter. Om barn under femton år begår förseelse mot stadgan, svarar vårdnadshavaren
för förseelsen, såvida det inte kan visas att den skett utan hans vetskap eUer
att han gjort vad på honom ankommit för att förhindra förseelsen (33 §),

Djur,
skinn, bo eller ägg som någon har erhållit genom brott som avses i 28 § 13
mom. eller 29 § 24 mom, skaU förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obiUigt.
Vapen, ammunition, annat jakt- och fångstredskap, hund, motorfordon, annat
motordrivet fortskaffningsmedel och släpfordon som använts eller medförts som
hjälpmedel vid nyssnämnda brott fär förklaras förverkade, om det är påkallat tUl
förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger, I stället för
sådan egendora kan dess värde förklaras förverkat (30 §),

Allmänna
jakttider bestäms i en årligen utfärdad jakttidskungörelse (senaste kungörelse
i ämnet 1974: 554).

För
att få medel att ersätta skador som förorsakas av älg, bl, a. pä gröda, uttas
allt sedan jaktlagens tillkomst en älgavgift för älg som fälls inom riket.
Riktlinjerna för älgavgiftens uttagande har godkänts av riksdagen, men de
närmare bestämraelserna har utfärdats i administrativ ordning. Gällande regler
finns i kungörelsen (1965: 260) om älgavgift m.m. (prop, 1965: 19, JoU 1965:4, rskr
1965: 144), Älgavgiftens storlek fastställs årligen av statens naturvårdsverk.
Beloppet skall vara lägst 30 och, ora regeringen inte bestäraraer annat, högst
200 kr. Avgifterna erläggs tUl länsstyrelsen. Älgavgifter som inflyter inom
ett län bildar en älgskadefond som förvaltas av länsstyrelsen. För länen finns
en gemensara regleringsfond som förvaltas av kammarkollegiet. Regeringen
beslutar om överföring av medel från älgskadefond till regleringsfonden. Av
liknande karaktär med hänsyn till sitt syfte är kungörelsen (1970: 890) om
ersättning för skada av kronhjort, m.m. (prop. 1970: 165, JoU 1970: 53, rskr
1970: 413), För varje kronhjort som fälls inom riket utgår en kronhjortsavgift
som skall betalas till länsstyrelsen. Avgiften tUlförs jaktvårdsfonden.

Fiskerättslagen
(1950:596, ändrad senast 1973:1156) innehåUer vid sidan av den samtidigt
utfärdade lagen (1950: 595) om gräns mot aUmänt vattenområde de viktigaste
civilrättsliga bestämmelserna i fråga om fiske. Huvudsyftet med fiskerättslagen
angavs vid dess tillkomst vara dels att främja fiskevården, dels att skapa
sådana regler i fråga om rätten att bedriva fiske av olika slag och på olika
vatten som innebär en rättvis awägnrag raeUan oUka fiskaregruppers intressen
och saratidigt fyller riraliga anspråk på enhetiighet och klarhet (prop, 1950:
60 s, 24), Fiskerättslagen avser enligt 1 § rätten tiU fiske inom Sveriges sjöterritorium
och svensk fiskezon. Fiskezonen omfattar det havsom-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975:29 17

rade
intill åtta nautiska mil eller 14 816 meter utanför territorialgränsen vid
Sveriges kuster som regeringen bestämmer. Enligt sista stycket i 1 § gäller
inte lagens bestämmelser för oraråde, inom vilket fisket regleras genom överenskomraelse
med främmande makt, i den mån lagens bestämmelser strider mot
överenskommelsen. I 16 § finns bestämmelser om fiske i enskUt vatten i Vänern.
Rätten till ålrevsfiske i annans enskilda vatten är beroende av särskUt
tillstånd av länsstyrelsen. TUlstånd får inte meddelas åt annan än den som
utövar fiske yrkesmässigt (första punkten). Enligt andra punkten kan
länsstyrelsen förklara fiske efter siklöja och nors med finmaskad not fritt i
vissa notvarp, bl. a. utanför öppen strand. Fiske efter siklöja och nors med finmaskat
nät som utgör rörligt redskap är fritt utanför öppen strand på större djup än
åtta meter (tredje punkten). Länsstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om
fiske efter siklöja och nors enligt andra och tredje punkterna (16 § andra
stycket). Enligt 22 § får länsstyrelsen meddela sådana inskränkningar i fiske
som annars skulle vara fritt, som behövs för att bereda de enskUda
fiskerättsägarna ett starkare skydd. Länsstyrelsen fastställer också märke raed
vilket notvarp skall vara utmärkt för att åtnjuta skydd (22 § första stycket),
I 26 § finns en hänvisning motsvarande den i 38 § jaktlagen ora samernas rätt till
fiske i vissa delar av riket på grund av särskilda bestämmelser, I 26 § erinras
även om att särskilda regler gäller ora fiskevårdsområde. Med hänvisningen
åsyftas lagen (1960: 130) ora fiskevårdsområden. Bestäraraelser om ansvar finns
i 34 och 35 §§, om förverkande i 36 §, om åtal i 40 § och om besvär i 41 §.
Talan mot länsstyrelses beslut ora hur fisket skall nyttjas, när fiske hör tUl
blott en fastighet sora innehas med saraäganderätt och fastigheten inte utgörs
av enbart fiske, ora hur fiskådra skall gå och om utdömande av vite förs hos
kammarrätten. Mot annat beslut av länsstyrelse enligt lagen förs talan hos
regeringen. Beslut av länsstyrelse och kammarrätt får i vissa faU delges
enligt delgivningslagens (1970: 428) bestäramelser om kungörelsedelgivning (41
§ fjärde stycket).

Fiskeristadgan
(1954: 607, omiryckt 1973: 150, ändrad senast 1974: 475) innehåller
huvudsakligen administrativa bestämmelser om fiskets vård och bedrivande inom
rikets vattenområden. Dess huvudsyfte är att bevara och förbättra fiskbeståndet
och att ge lämpliga regler för fiskets bedrivande (prop. 1954: 183 s. 25).
Vissa bestämmelser i stadgan gäller även vid fiske från svenskt fartyg på
internationellt vatten (23 §), Lokala bestäraraelser ora fiskets vård och
bedrivande meddelas i stor utsträckning av länsstyrelserna (14 §). Fiskeristadgan
innehåller också förbud mot införsel och försäljning m, ra, av fisk (2429 §§),
Dessa bestämmelser har tUUcommit för att underlätta kontrollen av efterlevnaden
av reglema om fredningstid och rainiraimått. Införselförbuden har också ansetts
befogade med hänsyn till de svenska fiskarnas intresse att fisk, sora de
själva inte får fånga, inte bör få importeras.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975:29 18

Gällande
förbud mot införsel av kräftor har också det speciella syftet att ingå såsora
ett led i kampen raot kräftpestens spridning (jfr prop. 1954: 183 s. 141).

I
35 a §§ fiskeristadgan finns allraänna regler om förhållandet mellan fiskande
inbördes. Dessa bestämmelser är delvis av fiskerättslig karaktär och har
ansetts inte böra ändras utan rUcsdagens hörande (3LU 1954: 28 s, 72). I 3 §
första stycket ges en allmän regel för det fall att flera fiskeberättigade
skall fiska i samma vatten raen inte kan fiska på en gång. I sådant fall skall
den sora kora först till platsen ha företräde. Enligt andra stycket är det
förbjudet att onödigt uppehålla fiskeplats eUer att efter avslutat fiske i
vattnet kvarlärana redskap ra.ra. Utestående redskap och igenkänningsflöten sora
använts i vatten där varje svensk medborgare får fiska skall vara märkta med
ägarens namn och adress eller av länsstyrelsen särskilt inregistrerat nummer
eller, såvitt gäller redskap som utsatts från registreringspliktigt
fiskefartyg, med fartygets registerbeteckning. Enligt sista stycket gäller inte
bestämmelsema i 3 § om andra regler föreskrivits i eller med stöd av annan
författning eller om länsstyrelsen med stöd av bemyndigandet i 14 § föreskrivit
annat i lokala bestämmelser. De bestäramelser som här avses är i huvudsak 22
och 24 §§ fiskerättslagen och lagen (1960:130) om fiskevårdsområden (prop,
1954: 183 s, 35), EnUgt vad föredragande departementschefen anförde vid
undantagsbestämmelsens tillkomst får lokala bestäraraelser inte ges ett sådant
innehåll att de står i strid raot den allmänna principen i 3 § (prop. 1954: 183
s, 36),

Enligt
4 § skall varje fiskande försöka undvika att hans fiskeredskap kommer så nära
fiskeredskap som annan fiskande tidigare satt ut eUer börjat sälla ut att fara
uppkommer för att redskapen hopsnärjs, I 5 § ges regler om hur det skall
förfaras om fiskeredskap hopsnärjts och om rätt för den fiskande att i en sådan
situation vidta vissa åtgärder med annans redskap. Enligt 15 a §, som tUlades
år 1973 (prop, 1973: 9, JoU 1973: 8, rskr 1973 :88), råder genereUt förbud mot
fiske med krokredskap inom 100 meter från större fast redskap eller stängvad. För
att åtnjuta detta skydd skall redskapet vara utmärkt på visst sätt. Bestämmelserna
i 3 och 4 § § gäUer även vid fiske från svenskt fartyg på internationellt
vatten, och reglema i 5 § skall tUlämpas också på sådant vatten beträffande
redskap som satts ut från svenskt fartyg (23 §). Fiskeristadgans
ansvarsbestämmelser finns i 30 och 31 §§. TiU böter eller fängelse i högst sex
månader för olaga fiske döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot 1) i stadgan föreskrivna förbud mot fiske med harka, ljuster o, d, (6 §),
mot trålfiske (7 §), mot fiske utan tillstånd med sprängämne, dövande eller
giftigt ämne, elektrisk ström eller med skjutvapen (8 §) samt raot att under fredningstid
ha redskap utestående i fiskevatten (21 §) eller mot bestämmelserna om fredningstider
(9 §) eller minimimått (10 §), i fråga ora brott mot 8 och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29 19

10
§§ även vid fiske på internationellt vatten, 2) förbud som meddelats av
länsstyrelse med stöd av 14 § första siycket raot fiske under viss tid eller
fångst av fisk som inte håller visst rainiraimått samt 3) förbud mot fiske som
meddelats för visst område i anledning av företag enligt vattenlagen (1918:
523) eUer motsvarande äldre lag. Den som med uppsåt att bedriva eller främja
olaga fiske vid färd på fiskevatten medför harka, ljuster, ämne som avses i 8 §
eller anordning för fiske med elektrisk ström eller lägger ut ämne eller
anordning som nyss nämnts i vatten, döms till ansvar för förberedelse enligt 23
kap. brottsbalken (30 § andra stycket). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot 3 och 5 a §§, i fråga om 3 § även vid fiske på internationellt vatten,
eller mot vissa andra angivna bestämmelser i fiskeristadgan döms enligt 31 § tUl
böter, TUl samma straff döms den som bedriver fiske i uppenbar strid mot
bestämmelsen i 4 §, även i det fall att fisket ägt rum på intemationellt
vatten. För försök till brott mot införselförbuden i 24 § döms till ansvar enUgt
23 kap. brottsbalken (31 § sista stycket). Förverkandebestämmelser finns i 32
och 33 §§, Fångst, som någon har erhållit vid olaga fiske eller genom brott raot
andra lokala bestäramelser än förbud raot fiske under viss tid eller fångst av
fisk som inte håller visst minimimått, skaU förklaras förverkad, ora det inte
är uppenbart obilligt (32 § första stycket). Påträffas i ett parti fisk sådan
fisk som enligt första stycket skall förklaras förverkad därför att den fångats
under otillåten tid eller inte håller föreskrivet minimimått skall, såvida inte
innehavaren av partiet genast på egen bekostnad låter trovärdig person frånsortera
den övriga fisken, också denna fisk förklaras förverkad, om det inte är
uppenbart obilligt (32 § andra stycket). Fiskeredskap som har använts som
hjälpmedel vid olaga fiske, vid straffbelagd förberedelse till sådant brott
eller vid överträdelse av 3 § andra eller tredje stycket eller 5 a § eller som
använts i strid mot sådan lokal bestämmelse beträffande vilken överträdelse
inte rubriceras som olaga ..iske får förklaras förverkat, om det är påkallat tiU
förebyggande av brott eUer annars särskUda skäl föreligger (32 § tredje
stycket), I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde förklaras
förverkat (32 § fjärde stycket). Finnes någon ha tUl riket olovligen infört
eller försökt införa fisk i strid mot införselförbud enligt 24 § eller har han
inom riket saluhållit, utbjudit, sålt eller i återförsäljningssyfte köpt fisk
som inte håUer i 10 § föreskrivet minimimått i strid mot bestämmelserna i 2628
§§, skall vad i 32 § första, andra och fjärde styckena föreskrivs äga
motsvarande tiUämpning, varvid den fisk som varit föremål för olovlig
befattning skall anses såsom olagligen fångad (33 §), Enligt 39 § skaU delägare
i visst fiskevatten alltid anses som målsägande i fråga om rätt att beivra där
begångna brott.

Vid
sidan av fiskeristadgan och av länsstyrelsen med stöd av denna meddelade lokala
bestäraraelser finns flera i administrativ ordning ut-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29 20

färdade
författningar som avser fiskets vård och bedrivande. De grundar sig ofta på
internationella överenskommelser. Ansvarsbestämmelser med böter eller fängelse
i högst sex månader i straffskalan och förverkandebestämmelser finns i
följande författningar, nämligen 1) kungörelsen (1933: 282, ändrad senast
1973: 209) med vissa bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till
Sverige och Danmark gränsande farvattnen (8 och 9§§), 2) kungörelsen (1949:97,
ändrad senast 1970: 198) med v'issa bestämmelser rörande lax- och
laxöringsfisket i Idefjorden och Svinesund m.m. (11 och 12 §§), 3) kimgörelsen
(1952: 752, ändrad senast 1970: 199) angående fiske med räktrål efter
djuphavs-räka (4 och 5 §§), 4) kungörelsen (1955: 45, ändrad senast 1970: 200)
med särskilda bestämmelser rörande fiske med vad eller not längs svenska kusien
av Öresund (4 och 5 §§) och 6) kungörelsen (1965: 500, omtryckt 1971: 837,
ändrad senast 1974: 1022) om bestämmdser angående storleken av nälmaskor i
fiskeredskap och minimimått på fisk m.m. (6 och 7 §§). Förverkandebestämmelse
finns också i 13 § kungörelsen (1932: 370, ändrad senast 1970: 196) med
föreskrifter till förebyggande av kräftpestens spridning.

3
Föredraganden

Jaktlagen
och fiskerättslagen innehåller de civilrättsliga delama av jakt- resp,
fiskelagstiftningen, I jakt- och fiskeristadgorna finns administrativa
bestämmelser av sådan art att de ansetts kunna utfärdas av Kungl. Maj:t raed slöd
av 89 § i 1809 års regeringsforra.

Jaktstadgan innehåller bestäramelser
om fridlysning, jaktmedel och licensjakt och andra bestämmelser om jaktens
bedrivande för att tiUgodose allmänna intressen. Stadgan innehåUer också
tillämpningsbestämmelser till vissa regler i jaktlagen och vissa bestämmelser
om handel och annan hantering raed vilt som syftar till att underlätta kontrollen
av fridlysningsbestämmelsernas efterlevnad. Bland övriga författningar på
jaktens område som har anknytning tUl jaktstadgan och som har utfärdats av Kungl.
Maj:t kan nämnas kungörelserna (1965: 260) om älgavgift rn. m. och (1970: 890)
om ersättning för skada av kronhjort, ra. m. samt jakttidskungörelsen (1974:
554),

Fiskeristadgan
innehåUer administrativa bestämmelser om fiskets vård och bedrivande. Vissa av
bestämmelserna avser förbud mot införsel och försäljning m, ra, av fisk och
har till huvudsyfte att imder-lätta kontrollen av efterlevnaden av stadgans
regler om fredningstid och minimimått. Lokala bestäraraelser om fiskets vård
och bedrivande meddelas i stor utsträckning av länsstyrelserna på grund av
bemyndigande enligt 14 § fiskeristadgan. Vidare finns vid sidan av fiskeristadgan
flera andra av Kungl. Maj:t utfärdade författningar som rör fiskets vård och
bedrivande och som ofta grundar sig på intemationella

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29 21

överenskommelser.
I en särskUd författning meddelas föreskrifter till förebyggande av kräftpestens
spridning.

Enligt
den nya RF faller huvuddelen av de i administrativ ordning utfärdade
bestämmelserna om jaktens och fiskets vård och bedrivande under riksdagens
primära lagområde. Bestämmelserna i fråga är emellertid delegeringsbara. I 8
kap, 7 § punkt 4 RF anges att regeringen efter bemyndigande i lag kan besluta
föreskrifter som avser jakt och fiske. Enligt min mening bör regeringen och
underordnade förvaltningsmyndigheter för framtiden i det väsentliga ha samma
befogenheter att besluta föreskrifter om jaktens och fiskets vård och
bedrivande som de hittills har ansetts ha. Detta förutsattes också vid den nya RF:s
tillkomst (prop, 1973: 90 s, 313), Härtill koramer att det ofta rör sig om
detaljerade bestämmelser som kan behöva ändras raed korta raellanrum. Från
lagteknisk synpunkt anser jag det lämpUgt att de behövUga bemyn-digandena tas
in i jaktlagen resp. fiskerättslagen. Genom berayndigande-bestämmelserna bör
den normgivningsrätt som i fortsättningen skall tUlkomma regeringen på orarådet
i raöjligaste mån preciseras. Samtidigt bör bemyndigandena utformas på sådant
sätt atl de ger tUlräckligt underlag för de föreskrifter som har meddelats i
jakt- och fiskeristadgorna och i övriga av regeringen utfärdade författningar
rörande jakt och fiske.

Jag
är medveten om att åtskiUiga av de bestämmelser som nu finns i jakt- och fiskeristadgorna
är av sådant allmänt intresse att riksdagen kan ha intresse att yttra sig,
innan de ändras i mera betydelsefulla avseenden. När fiskeristadgan utfärdades
år 1954 och jaktlagstiftningen i väsentliga delar ändrades år 1967 hördes
riksdagen beträffande de föreslagna stadgebestämmelserna. Därvid erinrade dock
föredragande departementschefen i båda fallen om att stadgans innehåU var av
den art att riksdagens medverkan inte krävdes i och för sig. I fråga om 1967
års ändringar i jaktstadgan frarahölls bl, a, att dessa i många fall hade
samband med samtidigt företagna lagändringar och i några fall tilldragit sig
särskilt intresse hos remissinstanserna eller i den allmänna debatten (prop,
1967: 136 s. 9), Beträffande fiskeristadgan anförde departementschefen liknande
skäl för att riksdagens yttrande inhämtades beträffande stadgeförslaget men
betonade samtidigt att i framtiden sådana ändringar i stadgan som inte var av
mera genomgripnde art borde få vidtas utan att riksdagens yttrande inhämtades (prop,
1954: 183 s, 23), Tredje lagutskottet hade ingen erinran mot departementschefens
nämnda uttalande men underströk angelägenheten av att riksdagen fick tillfälle
att yttra sig om mera betydelsefulla ändringar i fiskeristadgan. Bland de
bestämmelser i stadgan som inte borde ändras utan riksdagens hörande nämnde
lagutskottet reglerna i 35 § § om förhållandet meUan fiskande inbördes (3LU
1954: 28 s. 72), Riksdagens yttrande inhä.Titades också i samband med vissa år
1973 genomförda ändringar i fiskeristadgan såvitt avsåg bl, a, bestämmelsema om
skydd

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29 22

för
fiske med fast redskap och märkning av utestående redskap (prop, 1973: 9, JoU
1973: 8, rskr 1973: 88), Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen
även efter den nya RF:s införande kan inhämta rUcs-dagens yttrande över
författningar som formellt beslutas av regeringen ensam, utan att regeringen
därmed avhänder sig sin formella normgivningskompetens (prop, 1973: 90 s,
322), För egen del anser jag det vara angeläget att, även om regeringen
erhåller begärda bemyndiganden, riksdagens yttrande inhämtas innan från
politisk synpunkt betydelsefulla ändringar görs i jakt- och fiskeristadgorna.
Jag kan nämna att jag senare denna dag avser att föreslå regeringen att inhämta
riksdagens yttrande över rUctlinjerna för älgvården. I samraanhanget kan också
erinras om att riksdagen enligt 8 kap. 14 § RF alltid genora lag kan besluta
föreskrifter också på sådana oraråden som faller inom regeringens
kompetensområde. I fråga ora fiskereglema föreslår jag att den normgivningsrätt
som nu tillkomraer regeringen på orarådet begränsas i visst avseende. Jag
avser därvid de i fiskeristadgan iniagna reglerna ora förhållandet mellan
fiskande inbördes, beträffande vilka, som jag nyss har nämnt, riksdagen har
förbehållit sig att bli hörd innan de ändras. Med hänsyn tUl de ifrågavarande
bestämmelsernas innehåll föreslår jag att de förs över från fiskeristadgan till
fiskerättslagen.

Jag
skall i det följande närmare beröra vilka ändringar i jakt- och
fiskerättslagarna som bör ske för att anpassa lagstiftningen på området till de
nya reglerna om normgivningsmakten.

Jaktlagen.
I jaktlagen föreslår jag att tre nya paragrafer, 26 a, 29 a, och 30 a, införs.
Den nya 26 a § föreslås innehålla ett bemyndigande för regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om fridlysning,
jakttider och jaktmedel samt de föreslcrifter i övrigt som behövs för att jakt
och viltskydd skall kunna bedrivas på 2lt sätl som tillgodoser såväl allmänna
som enskilda intressen. Ett sådant bemyndigande bör enligt min mening ge tiUräckligt
underlag fömtom för bestämmelserna i jaktstadgan också för

Till
regeringen får enligt den nya RF aldrig delegeras rätt att meddela
föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan lock i en
lag med bemyndigande för regeringen föreskriva även annan ättsverkan än
böter för överträdelse av föreskrifter som regeringen har Tieddelat med stöd av
bemyndigandet (s.k. blankettstraffstadgande). Enligt jaktstadgan kan påföljden
för olaga jakt och vissa andra brott not bestämmelser i stadgan bli böter eUer
fängelse i högst sex månader iller, om brottet är att anse som grovt, fängelse
i högst ett år. Vidare "inns i jaktstadgan bestämmelser om förverkande.
Den nya 29 a § före-ilås få karaktären av ett blankettstraffstadgande.
Paragrafen bör ge

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 29 23

möjlighet
att till böter eller fängelse i högst sex månader döma den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 26 a §, i
de fall som särskUt anges i sålunda meddelad föreskrift. Är brottet att anse som
grovt bör kunna dömas till fängelse i högst ett år, i de fall som särskUt anges
i sådan föreskrift. I anslutning till bestämmelse i 33 § jaktstadgan om vårdnadshavares
ansvar bör i 29 a § vidare tas in en bestämmelse om skyldighet för den som har
vårdnaden om barn under femton år att svara för förseelse som barnet begått
mot föreskrift som meddelats med stöd av 26 a §. Sådant ansvar bör åligga vårdnadshavaren
i de fall som särskilt anges i sålunda meddelad föreskrift, om det inte kan
visas att förseelsen skett utan hans vetskap eller att han gjort vad på honom
ankommit för att hindra förseelsen. Någon saklig ändring i fråga om
jaktstadgans straffbestämmelser är f. n. inte avsedd. Fängelse skall sålunda
ingå i straffskalan endast för de brott där det i dag kan komma i fråga, Brottsrekvisiten
skall stå kvar i stadgan, men beträffande påföljd med fängelse i skalan skall
hänvisning ske tUl föreskriftema om ansvar i 29 a § i jaktlagen. Med visst
undantag finns inte något subjektivt rekvisit angivet i de ifrågavarande
straffbestämmelserna i jaktstadgan, raen det torde vara ställt utom tvivel att
ansvar också kan ådömas vid oaktsamhet (jfr i fråga om olovligt och olaga fiske
prop, 1969: 42 s, 50),

Den föreslagna 30 a §
innebär ett slags blankettbestämmelse såvitt avser förverkande. Djur, skinn,
bo eUer ägg som någon har erhållit genom brott raot föreskrift sora meddelats
med stöd av 26 a § skall, i de fall sora särskilt anges i sålunda raeddelad
föreskrift, förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.
Fångstredskap och andra hjälpmedel som avses i 30 § femte stycket jaktlagen och
sora använts eller medförts vid brott mot föreskrift som meddelats med stöd av
26 a § får, i de fall sora särskilt anges i sålunda meddelad föreskrift,
förklaras förverkade, om det är påkaUat till förebyggande av brott eller annars
särskilda skäl föreligger, I stället för sådan egendom som nämnts kan dess
värde förklaras förverkat. Förslaget innebär att jaktstadgans förverkandebestämmelser
flyttas över tUl jaktlagen, I siadgan avses en hänvisning ske till 30 a § i
jaktlagen.

Enligt RF är det inte tUIåtet
att riksdagen delegerar normgivnings-befogenheter raed generell tUlärapbarhet
direkt till en regeringen underordnad förvaltningsmyndighet. En sådan
delegation måste alltid ske tiU regermgen. Riksdagen kan emellertid i en sådan
delegation bemyndiga regeringen att i sin tur överlämna till
förvaltningsmyndighet att utöva dess befogenhet. Detta sker antingen så att
riksdagen berayndigar regeringen att utse den myndighet som skall komma i
fråga eller så att myndigheten anges i bemyndigandet raen det läggs i
regeringens hand att avgöra ora något Överlämnande tiU den rayndigheten skall
ske. Däreraot tillåter RF att riksdagen direkt till förvaltningsrayndighet
överlåter att

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1975: 29 24

besluta
i särskilt fall. Enligt 24 § 3 mora. jaktlagen kan länsstyrelsen beträffande oraråde
där det finns stara av vildkanin eller vildraink förordna ora jakt för att
utrota stararaen, och länsstyrelsen får i saraband med sådan jakt meddela de
undantag från bestämraelserna i lagen som behövs för jaktens ändamålsenliga
bedrivande. Länsstyrelsen får också bestäraraa hur det skall förfaras med djur
som dödas eller fångas vid jakten. Eftersora de befogenheter som enligt
momentet ankomraer på länsstyrelsen i vart fall till en del får anses ha
generell tillämpbarhet, bör bemyndigandet i stället ges tiU regeringen eller
myndighet sora regeringen bestäramer.

Fiskerättslagen.
I fråga om fiskerättslagen föreslår jag följande ändringar och tUlägg. 1 §
fjärde siycket innehåUer en föreskrift att lagens bestämmelser inte gäller för
område, inom vUket fisket regleras genom överenskommelse med främmande makt, i
den raån de strider raot överenskommelsen. Formuleringen kan ge intryck av att
en sådan överenskomraelse automatiskt blir en del av den svenska
rättsordningen i och med att den ingås. Då detta är oförenligt med grundsatser
som förutsätts i nya RF:s regler om riksdagens medverkan vid ingående av
internationella överenskommelser, föreslår jag att ifrågavarande bestämmelse i
1 § fjärde stycket, som endast är av informativ karaktär, upphävs. Som förut
har nämnls bör de nuvarande bestämraelserna i 3 5 a §§ fiskeristadgan om
förhållandet mellan fiskande inbördes flyttas över tUl lagen. Jag föreslår att
de med egen rubrik förs in i fiskerättslagen och betecknas som 33 ae §§,
Därefter föreslås följa en ny rubrik om fiskels vård och bedrivande, omedelbart
följd av en som 33 f betecknad paragraf med allmänt bemyndigande för
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om fiskets vård och bedrivande inom Sveriges sjöterritorium och svensk fiskezon
samt för svenskt havsfiske utanför fiskezonen. Bemyndigandet är avsett att
täcka de föreskrifter som finns i de hittUls utfärdade kungörelserna om fiskels
vård och bedrivande, inräknat även kungörelsen med föreskrifter till
förebyggande av kräftpestens spridning. Tillägget avseende svenskt fiske
utanför fiskezonen föranleds av att vissa av de administrativt utfärdade bestämraelserna
gäller utanför fiskerättslagens geografiska räckvidd enligt 1 §, dvs, Sveriges
sjöterritorium och svensk fiskezon, och är tillämpliga också för svenskt
havsfiske på intemationellt vatten utanför fiskezonen, I samband härmed bör
ett motsvarande tUlägg göras i 1 § första stycket. Bemyndigandet gör det
sålunda möjligt för regeringen eller myndighet sora regeringen bestämmer att
föreskriva om inskränkning i svenskt fiske på intemationellt vatten, om det
behövs t. ex. för att bevara fiskbestånd eller annars för att främja fisket.
Det kan t. ex. uppkomma behov att i anledning av internationell överenskommelse
om fångstkvoteruig inom visst havsområde ge föreskrifter om begränsning av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29 25

svenskt
fiske inom området och fördelning av fisket där mellan svenska fiskefartyg.

Sfraffbestäramelserna
till de från fiskeristadgan överförda bestämmelserna om förhållandet mellen
fiskande inbördes innehåller endast böter i straffskalan och kan lämpligen
läggas tUl som ett andra stycke i 35 §. Vidare föreslås att ett blankettstraffstadgande
införs och att det belecknas som 35 a §, Enligt den föreslagna bestämmelsen
skall till böter eller fängelse i högst sex raänader kunna dömas den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 33 f §, i
de fall då detta särskilt anges i sålunda meddelad föreskrift. Vidare skall den
som gör sig skyldig till försök eller förberedelse tUl brott, för vilket
föreskrivits sådan påföljd, dömas till ansvar enligt 23 kap, brottsbalken, i de
fall som särskilt anges i föreskrift meddelad med stöd av bemyndigandebestämmelsen
i 33 f §. Härigenom blir det möjligt att liksora hittiUs döma till böter eller
fängelse i högst sex månader för olaga fiske och för försök därlUl sarnt för
andra brotl mot administrativa fiskebestämmelser, beträffande vilka f, n.
fängelse ingår i straffskalan. De speciella brottsbeskrivningarna bör få stå
kvar i resp. administrativa författning, varvid hänvisning bör ske lill föreskrifterna
om ansvar i 35 a § i fiskerällslagen, om strängare påföljd än böter kan ifrågakomma.
Jag avser att senare föreslå regeringen de ändringar i de administrativa
författningarna som kan behövas. De föreslagna ändringarna i
fiskeförfattningarnas ansvarsbestämmelser innebär ingen saklig ändring.

Förverkandebestämmelserna
i de av regeringen utfärdade fiskeförfattningarna kan lämpligen föras över
dels till 36 §, som innehåller fiskerättslagens nuvarande förverkanderegler,
och dels lill en ny 36 a §, Därvid föreslås att förverkandereglerna i 36 §
första och andra styckena i behövlig ulsiräckning görs tillämpliga i fråga om
brott mot de föreskrifter om förhållandet mellan fiskande inbördes som enligt
vad jag nyss föreslagit skall överflyttas till lagen, I paragrafens Iredje siycke
bör intas en bestämmelse att förverkandereglerna i första och andra styckena skall,
i de fall som särskUt anges i föreskrift som meddelats med stöd av bemyndigandebestämmelsen
i 33 f §, äga molsvarande lillämpning i fråga ora fångst som erhållits genom
brott mot sålunda meddelad föreskrift samt i fråga om fiskeredskap som använts
som hjälpmedel vid sådant brott. Jag föreslår vidare att i ett nytl fjärde
stycke tas in bestäramelserna i 32 § andra stycket fiskeristadgan ora
förverkande i vissa fall av fisk som inte frånsorterats från fisk som fångats
under otillåten tid eUer inle håller föreskrivet rainiraimått, I den nya 36 a §
föreslås bli intagna föreskrifter motsvarande nuvarande bestämmelser i 33 § fiskeristadgan
om förverkande i vissa fall vid otillåten införsel eUer försäljning inom riket
ra, ra, av fisk som inte håller föreskrivet minimimått.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1975: 29 26

Föreskriften
i 39 § fiskeristadgan att delägare i visst fiskevatten i fråga ora beivrande av
brott mot stadgan som sker på hans vatten aUtid har de befogenheler som enligt
rättegångsbalken tillkommer målsägande bör med hänsyn till sin karaklär av rällegångsföreskrift
tas in i lag. Den kan lämpligen föras in som ett nytt tredje stycke i 40 §
fiskerättslagen.

I 16
och 22 §§ finns bemyndiganden för länsstyrelsen att fatta beslut av normgivningskaraktär.
Av skäl som jag nämnt i fråga om motsvarande fall i jaktlagen bör bemyndigandena
i stället avse regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Slutligen
föreslår jag vissa konsekvensändringar och ändringar av rent redaktionell
karaktär i fiskerättslagen.

Lagändringama
i jakt- och fiskerättslagarna bör träda i kraft snarast.

Straff-
och förverkandebestämraelserna i de nya lagbeslämmelsema gäller enligt
ordalydelsen endast föreskrifter sora har beslutats av regeringen med stöd av
de nya bestämmelserna eller av förvaltningsmyndighet efter regeringens
bemyndigande. Självfallet skall emellertid åsidosättande av motsvarande äldre
föreskrifter aUtjämt vara underkastat straffansvar och kunna raedföra
förverkande. Detta bör föranleda särskUda övergångsbestäraraelser.

4 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört herastäUer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga inora jordbruksdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i lagen (1938:
274) om rätt tUl jakt,

2.
lag om ändring i lagen (1950:
596) om rätt till fiske.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

KUNGL.BOKTR. STOCKHOLM 1975 _ 7S0121

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar i 3 dokument.

  1. SOU 2025:89 En moderniserad fiskelagstiftning, del 1 s. 502 om s. 24 · s. 1325 i texten
  2. SOU 2010:42 Med fiskevård i fokus - en ny fiskevårdslag s. 551 om s. 18 i texten
  3. Bet. 1975:JoU9 Jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:29 med förslag till ändringar i lagen (1938:274) om rätt till jakt och lagen (1950:596) om r… i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1999 s. 126 om s. 23 · s. 213 i texten